Skip to main content

Full text of "Lycksalighetens ö. : sagospel i fem afventyr"

See other formats 


^^> 


!:ism 


mmmmwmwmmmwmw^n^ 


■ 

DUKE  UNIYERSITY 

LIBRARY 

The  Glenn  Negley  Collection 
of  Utopian  Literature 

/\  aJ^  .  .  -  .        :  ^..^yL^cJi^ 

1/  Y.    Kl 

I  ¥.  Ts  «'iier  ^luttendorit ^  ]it'ii.Iast . 


LYCKSALIGHETENS  0. 


SAGOSPEL  I  FEM  AEYENTYR 


P.  D.  A.  ATTERBOM. 


TREDJE   UPPLAGAN. 


StodKrtOLM, 
f*.  &  G.  BEIJElt, 


Stockholm,  trypkt  lios  A.  L.  Normans  BoktrjTkPri-Aktiebolao-.  ISTii. 


TILL    DEN    HADANGANGNA. 


Ej  vid  din  graf,  lorklaiade!  jag  klagar, 
niir  dessa  blad  jag  der  till  offer  stror. 
Hur  skuUe  jag  ej  unna  dig  de  dagar 
af  evig  sol,  dem  ingen  smarta  stor? 
Dock  vet  jag,  att  din  tanke  an  ledsagar 
ditt  hjertas  van;   att  an  min  rost  du  hor; 
att  6fver  nattens  svalg  en  grundfast  brygga 
ododlig  tro  och  helig  saknad  bygga. 


Ej  gifs  ett  rum  for  ))skymmas))  och  for  ))glomma)), 

inom  den  verld,  hvars  lif  ar  idel  Ijus. 

Sa  dvaljs  du  hos  mig  qvar,  du  trogna,  omma 

skyddsande,  nedsand  ifran  faderns  hus! 

Med  hvilket  gny  ock  tidens  vagor  stromma, 

hors  6fver  dem  dock  dina  vingars  sus, 

det  blida,  lena;  oknens  rymd  f6rgylles, 

och  skart  mitt  bo  af  Aydda  stralar  fylles. 


214523 


Fornim  da  dessa  Ijud  fran  fordomtinima, 
och  le  emot  dem  —   med  en  iinglatar! 
En  himmelsk  sommardrom  ur  jordisk  dimma 
de  bringa  med  sig  fran  var  karleks  var; 
en  morgonbild,  hvars  farger  aterglimma 
den  strand,  der  kaprifoliihyddan  star, 
de  marmorbrott,  de  fagra  vikars  itngar, 
der  jag  for  dig  slog  iinnu  unga  striingar. 


Halfdiktad  redan  da  var  denna  saga; 
fulldiktad  blef  hon  pa  din  triigna  bon. 
Hur  siill  hou   kiinde  sig,  att  dig  behaga! 
Du  gaf  dig  sjelf  at  mig  till  sangarlon. 
Min  dromgestalt  fick  verklig  skepnad  taga: 
och  Svanhvit  blef  min  brud,  jungfruligt  skon 
med  liljans  viixt,  med  ogon  af  azuren, 
med  blaklintskrans  pa  kerubshufvud  buren. 


O,  hvad  din  gafva  trofast  mig  beskarde! 
En  sjiil,  fran  hvarje  fliird  ovanskligt  fri; 
ett  lif,  hvars  lust  sig  blott  af  pligter  niirde; 
ett  tempels  helgd,  och  bonens  fr6jd  deri; 


en  griinslos  sjelfuppoiFrings  helgonvarde ; 
det  enklas  skonhet,  dygdens  poesi: 
det  allt  jag  fick,  till  trettiarig  lycka, 
i  yansallt  hem  mot  saligt  hjerta  trycka. 


Forbi!    Forbi!  —  Ej  dit  far  atervanda 
det  diktens  luftskepp,  som  min  Astolf  bar. 
Skall  till  din  nya  strand  nu  fram  det  landa, 
da  i  sin  Aygt  det  rymden  genomskar? 
Det  helsar  fran  de  alskade,  de  kanda, 
for  hvilkas  krets  din  grift  ett  altar  ar. 
Ack!  nar  vi  der  med  vara  kransar  digna, 
ej  tacka  kunna  vi  blott  stumt  valsigna. 


Men  nar  en  dag  de  skingrats,  alla  iloren 

af  sorg  och  natt  kring  slutad  pilgrimsstig; 

nar  i  ditt  tjall,  till  nya  lifvet  boren, 

den  kretsen  ater  hunnit  samla  sig: 

det  sprak  du  talar  nu  i  hogre  choren,  — 

hur  IjuAigt  da  att  liira  det  af  dig! 

Da  f6rst  skall  ock  det  arma  snillets  tunga 

f^  ratta  ord,  att  evig  karlek  sjunga. 


214523 


Till  hvila  ha  de  gatt,  de  saugens  soner," 
bland  hvilka  forr  jng  ynglingsharpan  slog. 
Min  qvall  ar  kommen;  aftonrodnan  kroner 
min  synvidds  griins  i  enslig  nordanskog. 
En  Aagt  jag  redan  fran  det  fastland  roner, 
hvars  hiigringso  min  langtan  fordom  drog. 
Om  nagon  an  vill  hennes  toner  hora?  — 
Jag  vet  det  ej;  det  hinner  ej   mitt  ora. 


Ju  mer  f6r  mig  hvart  jordens  blandsken  sliickes, 
dessmera  klart,  du  himlaminne,  brinn! 
Forblif  min  iorsta  tanke,  nar  jag  vackes; 
forblif  min  sista,  nar  jag  somnar  in! 
Hvar  gang  min  blick  af  tarars  sky  betackes, 
tillhviska  mig  den  frid,  som  nu  ar  din; 
ledstjerna!  liir  mig,  att  till  dig  mig  svinga; 
att  bedja  —  verka  —  hoppas  —  och  f6rklinga! 


FORFATTARENS  POEETAL. 


Den  saga,  som  har  fortaljes  i  dramatisk  behandling,  blef  — 
enligt  all  sannolikhet  —  svensk  folksaga  kort  efter  slutet  af 
vart  Karolinska  tidehvarf.  Att  hon  atminstone  under  1730-talet 
muntligen  i  Sverige  berattades,  horde  jag  i  min  barndom  af 
alderstigna  slagtingar,  hvilka  da  hade  salunda  gjort  hennes 
bekantskap.  I  iryck  utkom  hon  forst  langre  fram;  troligen 
dock  redan  fore  1750.  Det  exemplar,  hvari  jag  sasom  barn 
laste  henne  forsta  gangen,  fans  bland  en  mangd  sagor  och 
visor,  »tryckta  i  ar»,  men  med  alla  yttre  kannetecken  afnyss- 
namnda  tidsalder.  Hvadan  hon  var  kommen,  visste  jag  annu 
icke,  nar  det  djupa  intryck,  som  hon  pa  mig  gjort  i  mina  spa- 
dare  ar,  gaf  sig  luft  i  f6revarande  skadespel.  Jag  f6rmodado 
blott,  att  sjelfva  urtexten  icke  var  svensk  och  ansag  troligt, 
att  nagon  gammal  fransysk  berattelse  lag  till  grund.  —  Sa  f6r- 
haller  det  sig  ock.  Den  svenska  ar,  i  likhet  med  sagan  om 
»Fagel  Bla»,  narmast  hamtad  fran  den  sagorika  grefvinnan 
D'Auliioy  och  har  sitt  original  i  en  episod  af  hennes  roman 
Hippolyte  Comte  de  Don^Ias,  som  blef,  efter  f6rfattarinnans 
d6d,  utgifven  ej  langt  f6re  slutet  af  Ludvig  XIV:s  dagar. 
Sjelfva  romanen  ar  mindre  an  medelmattig,  och  f6revarande 
saga,  f6rtaljd  af  den  till  malarelarling  f6rkladde  Hippolyte  f6r 
en  abbedissa,  hvars  portratt  skall  malas,  utg6r  i  hela  boken 
det  enda  poetiska.  Desto  snarare  gissade  jag  efter  min  upp- 
taokt,  att  sagans  gestalt  ej  heller  der  vore  den  ursprungliga, 
att  atminstone  grundtanken  vore  lanad  fran  nagon  aldre  upp- 
tinning.  Den  syntes  mig  6fverstiga  kretsen  af  den  vittra  f6r- 
fattarinnans  bade  snille  och  samtid.  —  Afven  denna  gissning 
bekraftades.  och  pa  ett  markvardigt  vis.     F6r  nagra  ar  sedan 


VIII 

underrattade  mig  namligen  den  om  Sveriges  aldre  yitterhet  sa 
hogtfortjente  engelske  litteratoren  Stephens,  att  han  rakat 
uppdaga  en  gammal  ersisk  (forn-irlandsk)  pergamenthandskrift, 
som,  meddelad  at  irlandska  fornforskare,  af  dem  befunnits  har- 
rora  anda  fran  sjunde  arhundradet  och  innehalla  en  saga,  i 
hvilken  f6rsta  uppranningen  till  sagodikten  om  Lycksalighe- 
tens  6  nappeligen  kan  misskannas.  Troligtvis  har  den  seder- 
mera  ofverflyttats  till  Bretagne  och  derifran,  under  fortsatt 
utveckling,  ikladt  sig  det  fransyska  omholje,  som  slutligen  af 
grefvinnan  D"Aulnoy  erhoU  sin  fullandning.  Nagot  mera  harom 
skall  i  en  slutanmarkning  tillaggas. 

Afveu  under  en  senare  tid  har  sagan  om  l'ile  de  la  Fĕ- 
licitĕ  och  om  la  princesse  Fĕlicitĕ,  varit  i  Frankrike  ofor- 
gaten.  Det  synes  deraf,  att  hon,  sasom  en  fristaende  berat- 
telse,  finaes  upptagen  i  en  ar  1788  utgifven  del  af  samlingen 
Yoya^es  imaginaires,  Song-es,  Yisions  et  Bonians  cabali- 
stiques.     Hennes  vidare  oden  i  detta  land  aro  mig  okanda. 

Af  forutnamnda  roman  utkom  i  Stockbolm  1746  en  f6r- 
svenskning,  med  titel:  »Hypoliti  Grefvens  af  Duglas  Historia, 
6fversatt  ifran  Frans6skan  af  M:lle  B***».  Man  maste  gifva 
6fversattarinnan  det  vitsord.  att  hon  varit  ett  i  svenskan, 
fransyskan,  historien  och  geografien  lika  obevandradt  frun- 
timmer.  Latt  kunde  f6rmodas,  att  den  tryckta  svenska  folk- 
sagan  ar  ett  fran  henne  lanadt  aftryck.  Men  sadant  ar  icke 
f6rhallandet.  Folksagans  text  r6jer  ej  blott  6fverhufvud  en 
skickligare  tolk:  denne  har  dessutom,  har  och  der,  tillatit  sig 
6msom  en  andring,  6msom  till  och  med  ett  tillagg.  Sa  t.  ex. 
ar  den  unge  konungen  hos  Mad.  D'Aulnoy  en  rysk  furste,  som 
nyss  har  med  seger  lyktat  ett  krig  mot  Moskoviterne.  Har 
ater  har  han  upph6rt  att  aga  Ryssland  till  hembygd;  hans 
rike  angifves  blott  i  allmanhet  sasom  ett  h6gnordligt  vlnter- 
och  bj^rnland.  Afvensa  ar  slutet  af  sagan  har  mera  utarbe- 
tadt,  mera  afrundadt,  och  det  icke  utan  en  verklig  flagt  af 
skaldesinne. 

Redan  titelbladet  pa  den  svenska  folksagan  tillkannagif- 
ver  utf6rligt  hennes  grundtanke,  och  —  med  detsamma  —  att 
hon  ar,  hvad  hon  i  deu  nyssbemalta  fransyska  samlingen  kal- 
las:  en  Yoyage  ima^inaire  allĕg-origue.  Huru  hon  an  ma 
uppfattas  —  pa  ytan  eller  pa  djupet:    ohjelpligen  ar  hon,  till 


IX 

alla  delar,  cii  »allegoiiJ).  Kaiiske  bade  jag,  ur  rent  artistisk  < 
synpunkt,  cj  bort  fasta  mig  vid  ctt  sadant  amne.  Att  sa  skett, 
har  mangcn  klandrat,  ehuru  ock  mangen  beromi.  Men  om  dcn 
behandling,  hvari  sagan  blifvit  af  mig  vidare  utbildad,  skonjes 
vara  pa  samma  gang  en  romantisk  dikt  och  cn  larodikt,  sa  ar 
detta  ett  fel  —  eller  en  fortjenst  -  som  sjelfn6dvandigt  f61jt 
af  hennes  ursprungliga  vasende.  Nappeligen  hade  nagot  amne 
kunnat  valjas,  som  strangare  tvang  att  ha  f6r  6gonen  Boileaus 
f6reskrift: 

»Rien  n'est  beau  que  le  Yraij  le  vrai  seul  est  aimable; 

II  doit  regner  partout,  et  mĕiiie  dans  la  fable;)) 
oaktadt  allt  det  fantastiska  utseende.  som   tycktes  erinra  blott 
om  Shakspeares: 

»The  poet's  cye,  in  a  line  frenzy  roUing, 

Doth  glance  frora  heaven  to  earth,  from    earth  to  hcaven, 

And  as  imagination  bodies  forth 

The  forms  of  things  unknown,  the  poct"s  pen 

Turns  them  to  shapes  and  givcs  to  airy  nothings 

A  local  habitation  and  a  name». 
Katt  bcgripna,  kunna  och  bora  dock  visserligen  bada  f6rcskrif- 
terna  bringas  till  sammanstamning.  Hvad  »ort  och  nanin»  be- 
traffar,  sa  hade  det  tvifvelsutan  varit  en  ovarderlig  f6rman, 
att  vid  nagra  i  statshistorien  f6rekommande  kunna  fasta  vart 
sagospels  personer  och  handelser.  Sagans  grundbeskaffenhet 
gjorde  dock  hvarjc  dylikt  f6rs6k  om6jligt.  Likval  genomgar 
lienne,  fran  begynnelscn  till  slutet,  ett  pa  fullaste  allvar  hi- 
storiskt  elcment,  hamtadt  ur  hjertats,  ur  diktcns,  ur  mensk- 
lighetens  innersta  hafdcr.  Jag  skullc  dcrf6rc  hafva  rentaf 
misslyckats,  i  fall  mitt  diktvcrk  utg6r  blott  en  framstallning 
af  vissa  abstrakta  begrepp,  som  fran  sin  allegoriska  bildlighet 
kunna  sarskiljas  liksom  fran  en  pahangd  inkladnad.  Sadant 
vore  da  likval  endast  ett  vittnesb6rd  om  konstnarens  svaghet, 
ty  sagan  sjelf  6fverfl6dar  af  personlighctens  lefvande  kraft. 
Jag  har  derf6re  asyftat.  att  mina  personer,  ehvad  de  ock  f6r- 
6frigt  ma  betyda,  dock  mattc  f6rst  och  framst  bctyda  sig 
s  j  elf  va. 


»Skullc    bland    skaldekonstens    vanner    annu  nagra  tinnas, 
som  med  valvilja   paminna   sig  Blommorna  och  Fagel  Bla, 


^  sa  onskar  jag,  att  det  yngsta  barnet  af  min  fantasi  matte  fa 
dela  de  aldre  syskonens  ode».  Sa  dristade  jag  yttra  migfram- 
f6r  detta  verks  f6rsta  upplaga,  ty  jag  talade  da  till  ett  slagte, 
hos  hvilket  jag  djerfdes  f6rutsatta,  att  mina  skaldef6rs6k  ej 
hunnit  falla  i  gl6mska.  Vid  den  andras  nog  sena  framtrade, 
vagar  jag  ingahinda  samma  f6rutsattning.  Frambarande  min 
saga  till  ett  nytt  slagte  sasom  ett  nytt  verk,  b6r  jag  snarare 
f6rvanta,  att  hela  dess  sangart  nu  skall  betinnas  gammalmodig 
och  onjutbar.  Innevarande  krigiska  tidpunkt,  sa  djupt  bety- 
delsefull  f6r  vart  faderneslands  valfard,  ara  och  sjelfbestand, 
synes  ej  heller  gynsam  f6r  inbjudning  till  den  »glada  veten- 
skapens»  lekande  idrotter.  —  I  alla  fall  har  atminstone  ett 
lyckats:  det,  att  f6r  en  och  annan  stund,  undan  mer  och  mer 
omhvarfvande  hostskymning,  radda  mig  inom  diktens  eviga 
sommarpark  och  vederqvicka  mig  vid  stralarne  af  vana  ung- 
domsminnen. 

Stralsnas,  den  12  September  1854. 


POEEA  ArDELNINGEN 

I   TVA   AFVENTTK. 


I.     Luftresan. 
II.     Karleken. 


FOESTA  AFVENTYEET. 


LUFTEESAN. 


Ett  land  i  Nordpolens  grannskap. 

Vil(l,  Tinterlig  skogstrakt.  I  bakgrunclen  synes  ishaf vet ;  pa  sidorna,  i 
afstand,  snokladda  fjallspetsar,  ofTer  hTilka  den  sjunkande  solen  gju- 
ter  ett  Aammrodt  skeu.  Jagthoru,  skott  octi  ropande  rijster  ^ran  olika 
hall. 

EN    ROST. 

Foll  bjornen? 

EN    ANNAN. 

Ja! 

DEN    EOESTA. 

For  hvem? 

DEN    ANDRA. 

For  kimgen  sjelf! 

DEN    EORSTA. 

Det  var  ett  kungaskott!     Han  iir  ocli  blir 
en  mastarskytt  framfor  oss  allasamman. 

Jagarne  framkomma  pa  scenen. 
EN    TREDJE. 

Hujali!  Hussah!  Kamrater,  nedat  fjarden! 

Ett  utvaldt  manskap  nyss  har  ankrat  der, 

Spetsbergare  med  klor  och  hvita  pelsar, 

pa  blanka  Aottor,  som  den  sisla   stormen 

i  forgar  timrade  af  brutna  isar. 

Hor,  hur  de  brumma!  —  Kungen  vill,  att  strax 

Atterhoius  DiMer.  I.  1 


2     — 


pa  deras  fartyg  vi  uppsoka  dem; 
att  ej  var  ovari,  talrik  nog  forut, 
an  mer  forstarkes  .  .  .  Men,  livem  kommer  der? 

EN    PJERDB 

andtruten. 

Ett  gliidjebadskap!  —  Kungen  har  befallt  oss 

att  samlas  mangrant,  efter  jagtens  slut, 

till  qvallsvard  i  hans  faders  gamla  skogsslott, 

det  ior  oss  alla  kara  Jagarlust; 

en  afskedsmaltid  at  den  frammande 

gesandten. 

DEN  f6rre. 
))Envoyen)),  som  han  pa  valska 
betitlas  af  var  speleman? 

rjERDE    JAGARN. 

Just  han 
skall  i  ett  jirligt  rus,  till  omt  farval, 
nedsvalja  fredsvilkoren.     Allt  i  slottet 
ar  furstligt  tillredt,  att  forsotma  dem: 
ty  knappast  fins  for  nagon  menniska 
en  plats  der  ofrig;  sa  fullproppadt  iir 
hvart  rum  med  taffelbord,  hvart  horn  med  skiinkar 
hvart  golf  med  ankaren,  med  amar,  saar   — 
likgodt!  Ryms  varan  der,  nog  ryms  afnamarn. 

rORSTE    JAGARN. 

0,  hvilken  kung! 

DEN    ANDRE. 

Landsfader  utan  like ! 

DEN    TREDJE. 

Ej  sant?  vi  iiro  hans,  i  lif  och  dod? 

ALLA. 

I  lif  och  dod!  —  Eriskt,  gossar,  nedni.  fjarden! 

De  skynda  bort. 


-    3    - 

FLORIO 

upptrader. 

Fran  citterspelare  f6rbytt  till  skytt, 
med  namn  ocli  vardighet  af  hofmarskalk!   — 
Det  ar,  att  taga  seden  der  man  kommer. 
))Slatt  star  sig  vid  mitt  hof  en  sangens  man,)) 
sa  sade  Astolf,  —  ))om  han  ar  blott  detta; 
valan!  tag  sjelf  en  rang  af  hoftjenst.))  —  Sa 
man  blir  i  verlden  allt,  om  obekymradt 
man  later  sig  fa  bli,   hvad  stimden  vill!  -- 
Dock  —  lifvet  ar  en  ratt,  som  snart  forlorar 
all  smak,  om  ej  det  starkt  och  ilitigt  kryddas; 
den  basta  kryddans  namn  ar:  byta  om. 
Snart  griper  jag  igen  min  vandringsstaf: 
min  langtan  ilar  han,  med  falkens  vingar, 
till  fosterlandets  lagerkronta  var; 
jag  kastar  bossan  bort,   och  marskalks-titeln, 
och  hanger  cittran  ater  kring  min  skullra. 
Mitt  jagarprof  vid  jordens  norra  grans 
blir  da  en  blott  till  halften  trodd  romans, 
f6r  vackra  spinnerskor  och  vingardsfiickor! 

Lyssnar. 

Det  prasslade  bland  furorna  .  .  .  En  bj6rn?   — 
Na  ja!  min  gamle  tratovan,  slottsfogden 
fran  Jagarlust,  som  har  upps6ker  mig 
med  andra  delen  af  sin  botpredikan. 

SLOTTSFOGDEN 

med  ifver. 

En  glop  afbr6t  oss  nyss,  och  ni  f6rsvann  .  .  . 
Som  sagdt,  min  fagre  ungersven  fran  Yalland, 
m  ar  f6r  luftig  f6r  oss  yfvevborne. 
Ert  land  ma  vara  drapligt,  som  det  siiges; 
men  ingen  tack  f6rtjenar  det  af  mitt. 

FLOEIO. 

Hvad  ondt  har  det  tilHbgat  er? 

SLOTTSFOGDEN. 

F6rst  kom 
Hotiakarn  hem,  ifran  sin  resa  dit; 


ocli  hurudan?     Med  hjernan  full  af  vmd, 
med  kistor,  proppade  af  galna  bocker, 
dem  nu  han  sprida  vill  bland  vara  hofman, 
att  (som  det  heter)  slipa  rosten  bort 
fran  gudalara,  seder,  sprak,  med  mera. 
Godt!  Hvad  har  f6ljt?  Att  samma  gokar  an 
de  aro,  som  forut;  blott  med  en  skilnad: 
nar  nu  de  tanka  utan  sammanhang, 
de  kalla  det,  att  tanka  fritt. 

FLORIO. 

Ha,  ha,  ha! 

SL0TTSF0GDEX. 

Ni  finner  detta  roligt  blott?  —  Forst{\s! 
Jag  borde  minnas,  att  at  allt  ni  skrattar. 

FL0EI0. 

Vid  alla  helgon!  Omotstandligt  var 
ett  loje  vid  de  visa  mannens  bild,  — 
man  kan  ej  mala  trognare! 

SLOTTSPOGDEN. 

Na!  knappt 
hann  doktorn  hamna,  sa  anliinde  —  ni; 
sjelf  fodd  inunder  soderns  sol!      Dock  det 
ma  lemnas  er:  af  Astolfs  hela  sallskap 
iir  ni  iinda  den  baste. 

FL0RI0. 

Hogst  f6rbunden! 

SL0TTSF0GDEN. 

Till  er  f6rdenskull  staller  jag  en  b6n: 
den  gunst  ni  njuter  nu  framf6r  oss  alla, 
begagna  den  —  med  samvete!     Gor  ej 
var  kung  alltmer  till  framling  f6r  sitt  folk! 
Ej  blind  jag  ar  f6r  vardet  af  ert  yrke. 
Ni  diktar  visor  —  vackra;  —  godt  f6r  er! 


Men  han  (forgat  det  ej!)  iir  till  fbr  annat, 
iin  langta  fran  sin  tron  till  gronan  lund, 
att  leka  duf'va  eller  liirka;  helst 
da  gronskan  iir  hos  oss  sa  karg  och  kort, 
att  sadan  triingtan  liitt  blir  mer  iin  vadlig. 

PLORIO. 

Ni  menar  da  .  .  . 

SLOTTSrOGDEN. 

Nog  af:  i  hopens  ogon 
iin  iir  han  samme  kiimpadrott,  som  forr; 
iin  skadar  den  i  honom  Herrans  smorda, 
och  tinner  all  sin   egen  hogsta  kraft 
fbrklarad  i  hans  helgade  person. 
Men  vill  ni  helsas  hofmarskalk  (ett  hittills 
i  dessa  bygder  ohordt  tignar-namn), 
sa  laga,   att  ert  hof  bestar,  —  och  alltsa 
att  ej   dess  konung  tappas  bort! 


PLORIO. 

Ni  ser 


i  svart  allting. 


SL0TTSF0GDEN. 

Se  sjelf,  att  folket  redan 
vet  sig  foraktas  af  hans  umgiingsmiin! 
Skall  det  vill  trostas  mycket  af  den  kunskap, 
att  han  f6raktar  —  bade  hof  och  folk? 

Gar. 
ELORIO. 

Ej  oriltt  gubben  har:  och  goda  rad 

de  iiro  hiir  langt  mer  iln  vanligt  dyra; 

vid  tilHalle,  kanske,  jag  hittar  ett.  — 

Men  hvad?  En  flock,  som  nalkas  under  sang! 

Gif  mig  orakel,  qvilde!  —  Tyst!  lat  hora! 

SANG 
pa  nagot  afstancl. 

Vilda,  miiktiga 
sinne,  njut! 


—    6    — 

Se  det  praktiga 

malet:  skjut! 

Skalla  hundarna, 

bafva  liindarna; 

skytten  gar  fram,  och  hans  lycka  forut! 

FLOKIO, 

De  orden  aro  mina;  larospan 

pa  landets  tungomal!     I  melodien 

jag  lyckats  battre. 

SANGEN. 

Smattra,  vackande 

jagarhorn ! 

Traffa,   skriickande 

lod  och  korn! 

Farga  modiga 

hogdjur  blodiga; 

bossa,  sjung  solo  bland  fjallens  torn! 

FL0RI0. 

Lik  ett  harskri  klingar 
min  visa  mellan  isarna  och  bergen. 
Men  sjelf  jag  bort  dem  ofva  in:   musiken 
ar  an  ett  lindebarn  i  detta  land. 

SANGEN. 

Qvallsol,  blank  ofver 

snohvit  fjard! 

Hjerta,  tank  ofver 

drommens  verld!  — 

Vidt  kring  moarna 

hasta  loarna, 

ulfven  och  bjornen  sin  riidda  fard. 

ELORIO. 

I  sanning!  jagt  och  vinter  ha  sin  fagring. 

SANGEN. 

Trotta  jagaren 
hemat  gar; 


—    7    — 

gyllne  biigaren 

braddad  star. 

Hogt  fran  harliga 

stjernor,  kiirliga 

minnen  iortalja  om  ungdoms-ar.  • 

De  sjungande  aAagsna  sig  mer  ocli  mer. 
FLORIO. 

Ja  val!  F6rtalj  allt  hvad  du  vet,  natur, 
du  samtlighet  af  sjiilens  ursprungs-minnen! 
och  lat  mig  se'n,  i  nagon  huld  gestalt, 
dig  trycka,  som   en  brud,  intill  mitt  brost! 

Ser  sig  omkring. 

Allmoder  Jord!  hur  praktfull  afven  har! 
I  hafvets  vagskum  doppar  solens  eldklot 
sin  briidd,  i  hopp  att  innan  kort  fa  tanda 
den  dag,  som  utgor  dessa  nejders  sommar  • 
det  langa  dygn,  da  sjelfva  natten  tvingas 
af  hennes  segerblick,  att  skifta  farg 
och  harma,  lanande,  sin  ovans  hy! 
Isfageln  spelar  i  de  roda  stralar 
med  guldgul  fjaderskrud,  och  ripan  trippar 
pa  skara  drifvan,  sjelf  mer  hvit  an  snon, 
och  tittar  pa  mig  helt  bekymmerslost 
med  sina  vanliga,  ramsvarta  ogon. 
Snofinken  har  ej   somnat  iin.     Hvad  sang! 
Den  har  ej  naktergalens  ton:  men  dock 
den  gar  till  hjertat,  fran  naturens  hjerta.    — 
Erinringar  fran  niir  och  fjerran!  kommen 
och  kronen  med  er  aftonglans  min  dag, 
som  sjunker  ned  i  det  forflutnas  haf 
till  sina  syskon,  for  att  sofva  —  evigt! 

EN   ROST 
helt  nara. 

Forlorad!  Gudar!  Ode!  ve,  o  ve! 

FLORIO. 

Hvem  spelar  der  en  grekisk  tragedi? 


ROSTEX. 

Blott  detta  feltes  an!     O  politik, 
du  sphinxl  har  jag  ej  lost  din  mordargata? 
Star  denna  klippspets  utom  samhallsringen? 
Fins  ej  i  oknen  ens  en  portets  son? 

P^LORIO. 

En  narr  i  klassisk  stiL 

ROSTEN. 

Pa  afgrundsbranter 
jag  svafvar  .  .  .  Hjelp! 

FLORIO 

ropande. 

Ja,  strax! 


ROSTEN. 


Sa  skynda  da^ 


Skock  millioner 


ELORIO. 

Kothurnens  talarkonst 
forbyttes  till  valtalighet  i  vargskinn. 
Der  syns  den!     Lik  en  klump  af  ragg  och  sno 
den  krailar  utfor  klippan   —   Alldeles ! 
Jag  drog  strax  kiinsel  pa  min  man:  det  ar 
gesandten  fran  vart  grannfolk. 

Skyudar  fram  till  honom. 

Envoye ! 
Till  fots?  I  Guds  namn,  hvad  har  hiindt?  Er  hiist. . 

GESANDTEN 
tungt  pelskladd  och  holjd  af  snb. 

Min  hiist?  Han  ligger  med  ett  brutet  framben 
der  borta  i  ett  bergstalp.     Kungen  Hog 
liksom  en  stormvind  pa  sin  jerngra  hingst; 
vi  ilogo  med  —  af  hoAis^het.     Ma  satan  .  .  . 


FLOKIO. 

Lat  den  patronen  vara!     Manga  jern 
i  elden  har  han;  men  han  mins  er  nog. 

GESANDTEN 

ruskar  sig. 

Ett  hyggligt  land  ni  valt  till  hem;  rtitt  hyggligt! 

I  sanning,  vardigt  sina  forsta  herrar, 

dem  hogst  obilligt  nu  man  skjuter  ner, 

i  trots  af"  all  ursprunglig  iigoratt. 

Ni  ar  en  valdig  statslard,  om  ni  visar 

hvarfbr  ej  bjorn,  och  ulf',  och  raf  i  ro 

ma  bygga  har  och  bo  till  domedag. 


FLORIO. 


Undvikom  klyftigheter !  Tacka  Gud, 

att  nyss  jag  ej  skot  pa  er  sjelf.     Jag  tankte 

fa  stoppa  opp  er  at  hoflakarns.  samling. 

Forsoning,  herr  gesandt!     En  flaska  vin, 

som  gomt  sig  i  min  vaska,  star  till  tjenst. 

Skal! 

De  dricka. 
GESANDTEN. 

Annat  folk,  en  smula  soderut, 
har  nu  atminstone  en  skymt  af  sommar, 
med  varluft,  blomster,  grona  kullar,  l6ftrad: 
hiir  knarrar  annu  snon,  och  yrar;  don 
hors  hvarje  stund  af  stortande  laviner, 
och  hvart  man  blickar,  bar  en  angslig  barrskog 
i  kapp  med  edra  fjall  och  edra  kojor 
sin  hemska  isdragt,  som  i  stel  kristall 
med  liflos  prakt  mot  sol  och  mane  glindrar. 
Er  hela  jord  har  uppsyn  af  ett  lik, 
och  himlen  star,  liksom  en  mordare, 
i  blodig  skrud,  betraktande  sitt  offer. 

FLORIO. 

Ser  ni?  det  halp   —   drick  an  en  tar!   Hvad  eld, 
hvad  bildrik  flygt! 


—     10    -- 
GESANDTEN. 

Oin  jag  begTcpe   blott, 
•oppe 

Dcn  tjuguariga  Apollo-bilden, 
sa  smjirt  ocli  fin,  med  gyllne  silkeslockar 
och  morkbla  anglaogon,  och  cn  hy 
af  mjolk  och  purpur  om  hvaitannat  —  hcrre! 
Det  iir,   Gud  straffe   mifr,   ett  underverk; 
man  skulle  tro,  att  ej  han  vore  infodd. 
Har  ej  hans  mor,  tillafventyrs,  forsett  sig 
pa  nagon  vacker  tafla  —  eller  fange? 

FL0EIO. 

Gud  vet.     Maliiinda  ock  pa  en  minister; 

de  voro  stundom  farliga,  att  se  pa. 

Xi  sjelf  —  dock,  jng  er  blygsamhet  vill  skona! 

]\Ien  iir  det  synd  om   kungen   blott?  ej   ock 

om  oss,  lians  arma  folk?  ej   mest  om  mig? 

GESANDTEN. 

Det  fans  —  tilhit  mio-  —  dock  hos  er  ett  anlae: .  . 

PLORIO. 

Till  Lappmau  eller  troglodyt?     Stor  tack! 

GESANDTEN. 

Kort  sagdt:  ni  tycks  numera  niistan  inhemsk. 
Men  se  omkring  pa  edra  nya  landsmiin, 
och  medgif,  att  ior  slika  mensko^iisen 
kan  solsken,  snoglopp  komma  ut  pa  ett! 
De  gissa  halft,  att  skaparn  har  dem  tecknat 
i  tankspridd  bradska  pa  naturens  utkast, 
och  sedan  glomt  att  plana  bort  dem;  derfor 
dc  lefva  blott  i  dofvande  af  riidslan 
att  strykas  ut  vid  forsta  monstringen. 
Den  storsta  del  af  aret  ligga  de 
kring  spiselhiillen,  sluka  grot  och  porsol, 
och  lagga  ved  pa  ved,  tills  Aamman  blossar 
likt  i  en  masugn,  i  ett  helvete. 


Om  detta  lif  ixr  mera  sonui  iin  vaka, 
bekymrar  dem  ej   synnerligt;  man  ater, 
man  vaxer,  blifver  ambetsman,  far  basrost, 
man  gifter  sig,  man  aflar  barn,  ocli  dor  .  .  . 

FLORIO. 

Se'n  man  likval,  pa  mellanstunder,  forst 
har  roat  sig  att  slass  med  stolta  grannar, 
som  fostrats  da  till  artighet  snart  nog, 
ocli  skicka  hit  fredsmaklare,  oandligt 
belefvade,   —   forutom  niir  de  frysa. 

GESANDTEN. 

Pest  ofver  freden,  om  dess  tolk  skall  har 
emellan  isberg  dodas  af  forkylning! 
Snart  bringar  norrskens-natten  mig  den  lott, 
som  re'n  i  middags  vaderflojeln  spadde. 


Ar  ni  ej  kliidd,  som   ginge  ni  till  polen 
att  samla  skiilspack  eller  ejderdun?  — 
En  patriot,  helst  en  i  vargskinns-pels, 
har  vilderflojeln  blott  inom  sitt  brost. 
Att  hacka  tander  for  en  smula  nordan, 
anstar  det  giisten  fran  Jernbiirarland? 
Hur  munter  iir  ej   denna  vind,  hur  frisk! 
Hur  fejar  den  ej   evigt  bla  sin  himmel! 
Se  4er  nordstjernan!     Skada  karlavagnen! 
Hor  silfverhjulets  surr  fran  Frejas  spinnrock! 
Stor  sak  i  nasa,  Angrar,  tar,  niir  hjertat 
f6rbr6dradt  i  sin  kraft  med  dessa  ijiill, 
fran  dem  sig  svingar  upp  till  Yalhalls  salar. 

GESANDTEN. 

Ar  detta  sprak  ert  allvar? 


F6reljud 
det  iir  af  edra  iittlings-skalders  C|viiden, 


—     1-2    — 

vid  bi-asau  sjimgna  raellan  kammarns  vuggar, 
Hvad  skada,  att  ni  sjelf  ej  far  dem  liora! 
Ni  blefve,  intill  svettning,  varm  deraf. 

GESANDTEN. 

An  ingen  skald  var  annat  iin  fantast, 

och  sjelf  ni  har  en  marklig  rem  af  huden. 


Jag  tror  sa  med.     Men  trosta  er!     Se  dit, 
tvars6fver  slatten  af  det  frusna  trasket! 
Der  ler  fran  furuklippau  kungens  jagtslott; 
re'n  tandas  Ijusen  i  dess  f6nsterrader, 
att  vinka  er  till  bj6rnstek  och  till  somn. 

GESANDTEN. 

Hvad  ni  ar  htdd!     Hur  skall  jag  komma  dit? 
Skall  jag  sla  kana,  denna  halfmil  fram? 

ELGRIO. 

Na  val!  —  Ni  kan  ej  ga;  er  hast  ar  halt; 
jag  f6reslar  alltsa,  att  aka  skridskor. 
Se  har!  jag  kan  just  lana  er  ett  par; 
jag  f6ljer  er,  sa  fort  jag  kan,  till  fots. 

GESANDTEN. 

Du  store  Gud!    En  man,  som  jag,  —  pa  skridskor! 

Ja,  det  ar  visst:  man  har  vid  detta  hof 

besynnerliga  infall,   egna  n6jen. 

I  gar,  det  lustpartiet  utat  hafvet! 

Pa  blacksvart  vatten,  mellan  krithvit  fragga 

af  himmelsh6ga  vagoT,  upp  och  ned 

for  kungens  speljakt  fram,  liksom  en  boll 

fran  b6lja  slangd  till  b6lja;  blasten  hven 

i  tag  och  linor;  hvarje  mast,  hvar  lucka 

i  vinden  knakade  och  pep:  men  Astolf 

at  frukost  med  orubbligt  lugn  .  .  . 


—    i;5   - 

PLORIO. 


Deri 


ni  borde  gjort  som  han  .  .  . 


GESANDTEN. 

Fortaljde  sedan 
fbr  damerna  en  saga  om  Magnetberg, 
hogst  6fverspa,nd  och  hing;  dS,  kom  till  slut 
en  linnfisk,  sand  att  lara  oss  fornuft, 
slog  med  sin  stjert  omkring,  och  dref  oss  hem 
med  kalla  stortbad  utaf  vattuhvirflar. 

FL0RI0.- 

Ni  sof,  helt  visst,  fortrafFligt  efiter  badet! 

GESANDTEN. 

I  f6rgar  akte  hela  hofvet  kalke, 

med  kungen  sjelf  i  spetsen;  afven  da 

jag  maste  nnderdanigst  vara  med. 

En  gammal  slottsfru  gaf  man  mig  att  f6ra; 

men  midt  i  branten  tumlade  vi  af 

i  lamnsdjup  sno;  da  skrek  man:  ))Lar  att  styra 

herr  diplomat!»  —  Och  nu,  i  dag,  till  raga, 

att  springa  kapp  med  er  pa  milslang  glansk-is! 

FL0RI0. 

Ni  aker  ju;  jag  springer. 

GESA»DTEN. 

Akte  nansin 
en  befullmaktigad,  utomordentlig 
gesandt  till  hofs  pa  skridskor? 

ELORIO 

G6r  epok! 

Gesandten  skakar  hufvudet. 

Valan!  Jag  spanner  dem  pa  egna  f6tter; 
hall  er  i  mina  skort  och  skrid  bakefter, 
sa  hinna  vi  nog  snart  till  hofs. 


—    14    — 

GESANDTEN. 

Betiink  — 

FLORIO. 

Har  ingen  nod  .  .  .  men  livad?     Der  nalkas  ju 
vart  hols  Hippokrates,  var  unge  konungs 
lifmedicus;  som  vanligt  inbegripen 
i  nagon  lilosolisk  dialog. 
Vill  ni  ej  liora  pa? 

GESANDTEN. 

F6r  Guds  skiill,  nej! 
Filosofi?     Langt  lieldre  Aader-the! 
Jag  foljer  er  pa  isen. 

ELORIO. 

Skont! 

Han  spanner  skridskorna  pa  sig. 

Se  sa! 

Efter  ett  kort  drbjsmal,  griper  gesandten   omsider  tag  i  hans  rock,  och 
de  ila  astad  utat  isen. 

GESANDTEN 

ropar. 

For  fort!     Det  gar  for  fort,  herr  hofmarskalk! 

ELORIO. 

Hall  i!  Hall  i,  herr  envoyĕ !     Friskt  mod! 

De  fbrsvinna  i  fjerran. 


HOELAKAREN  och  en  hans  LARJUNGE 

iipptrada. 

HOELAKAREN. 

Annu  du  kiinner  af  naturkunskap 
ej   alfabetet  ens,  min  bror!     Xu  hor: 
Materien  iir  alltings  A  och  0; 
ett  vexelspel  af  krafter  och  af  lagar, 
som  icke  lefva,  men  dock  gifva  lif, 
och  icke  tiinka,  men  dock  skapa  tanke. 


—    1  ;>    — 

LAKJUNGEN. 

Det  (lcr  vai'  benigt. 

HOPLAKAKKN. 

Blott  for  oinvigda. 
For(ljiipa  dig  inom  dig  sjelf,  och  tiink  dig 
tom   rymd  .  .  . 

LARJUNGEN. 

Det  gar  lielt  liitt. 

HOELAKARN. 

Dernast  atomer, 
som  fylla  den  med  sina  rorelser  .  .  . 

LARJUNGEN. 

Ja,  jag  forstar;  deraf  blir  da  det  tjocka. 


det  verkliga. 


HOPLAKAREN. 

Sa  nngefar;  —  men  nu 
vi  storas;  mer  i  morgon. 


FLEEA  PERSONER  AF  JAGTSALLSKAPET 

•  borja  samla  sig  pa  heden  vid  trasket. 

EN    JAGARE. 

Hurra,  bussar! 
Slik  jagt  man  sag  ej   sedan  Nimrods  tid. 

EN   ANNAN. 

Bah!  Nimrod!     Hvad  var  han  emot  var  Astolf, 
niir  —  som  i  dag  —  hans  Ijungelds-lynne  vaknar? 

EN   TREDJE. 

I  jagten  ser  han  krigets  hild,  och  krig 
iir  just  hans  iilsklings-yrke ;  slutas  ett, 
sa  jagar  han,  i  viintan  pa  ett  annat. 


i(;   — 


Ocli  sant  ar:  battre  handaslojder  gifvas 
i  verlden  ej,   —  helst  sedan  nu  han  utbytt 
mot  bossor  vara  gamla  troga  armborst. 


EN  rjERDE. 


Dock  trottnar  man  jemval  vid  skott  och  skral, 
ehuru  kungligt  noje  det  vill  synas. 

HOELAKARN. 

Derlbr  ma  nojet  lemna  plats  at  nyttan, 
liksom  en  slinka  at  en  arbar  fru. 
Men  hvad  ar  nyttans  hogsta  mal?     Kultur! 
Och  iiro  vi  val  ett  kulturfolk,  vi? 

ANDRE   JAGARN 

till  sin  granne,  sakta. 

Emellan  oss:  hvad  ar  ))kultur))  for  slag? 

DEN   SENARE 

likaledes. 

Ah,  det  ar  ett  af  de  der  nya  orden. 

Hall  med !    Jag  har  for  dem  en  skracklig  vordnad. 


HOELAKARN. 

Hvad  natt  af  vantro!  hvad  barbariskt  skick 

i  samfund,  kyrka,  boning,  kok  och  kallrar! 

Jag  medger:  framsteg  aro  gjorda.     Stort 

ar  redan  det  fran  pors  till  humla;  storre 

det  nyaste  likval,  fran  ol  till  branvin,  — 

lifs-elixiret;  oberaknelig 

blir  af  dess  upptackt  mensklighetens  vinst. 

Annu  dock  ofverallt  omhvarfver  oss 

ett  vidstrackt  taflingsfalt  for  visa  modor. 

Far  man  hos  oss  ej  soka  an  med  lykta 

en  kakelugn,  ett  kortspel,  en  anrattning 

for  kannare  (ej  blott  for  atare)? 

Forst&r  man  har  ens  namnet  af  en  glace? 

Dricks  vin  ej  annu  blott  vid  kungens  taffel? 


17 


Men  Ijiiset  segrar:  Vtira  barn  engau! 
uppleiya  battre  bord. 


ANDRE   JAGARN 

afsidcs. 


Aha!  jag  fattar: 
))kultur)),  i  korthet,  kallas  allt  det  der. 


f6rste  jagarn. 


Ja!  bordets  nojen  kunna  klart  begripas; 
allt  annat  har  en  slilng  af  svarmeri. 

HOELAKARN. 

Allt  svarmeri  beror  pa  vanskott  mage. 
En  redbart  lacker  maltid  ar,  min  van^ 
den  basta  medicina  mentis;  ger 
alltjemt  en  viss  a  plomb  kt  mensko-jaget. 

ANDRE   JAGARN. 

Men  kungen  .  .  . 

f6rste  jagarn.  * 

Kungen!  Han  har  egna  griller 
och  fiera  nu  an  forr.     Mig  f6refaller, 
att  han,  i  nader,  haller  oss  f6r  narrar. 

ALLA. 

Hvad? 

f6rste  jagarn. 

Jo,  kamrater!  sa  har  spelemannen 
nu  at  oss  bryggt,  den  pickelharingen! 
F6r  kungen  och  prinsessan  snackar  han 
fran  morgon  intill  afton,  hvarje  dag, 
om  varma  lander,  om  en  evig  var, 
om  skonhetens  och  poesiens  verld, 
om  riddarsagor,  aningar,  mirakler, 
och  tusenfaldig  dylik  galenskap; 
hvaraf  den  klara  f6ljden  re'n  ar  tydlig. 


—    18    — 

att  majestaterna  bli  hufvudyra 
och  anse  vart  fornuft  f6r  of6rnuft. 

hoplIkarn. 

Det  ar  den  sjukans  slemmaste  symptom! 

Nar  tankf6rmagans  fina  mekanism 

i  hjernan  tror  sig  vara  6fverkroppslig, 

ett  andevasen,  en  sakallad  sjal, 

den  blir  af  sadan  fix  idee  helt  stursk; 

och  det  i  alla  slag  af  samma  vurm, 

fran  pjollrigt  amm-skrock  upp  till  helgad  prestl6gn. 

PORSTE   JAGARN. 

Liksom  var  gamle  slottsbj6rns  bondtro! 

EN    ANNAN. 

Riktigt! 
Dock  skadar  ej  att  b6nder  och  birkarlar 
sta  fast  vid  samma  f6rdomar,  som  han. 

HOPLAKARN. 

Mot  vetenskapens  udd  han  tr6ttnat  spjerna. 

EORSTE   JAGARN. 

Der  ar  han:  vads,  att  han  f6rs6ker! 

SLOTTSEOGDEN 
hastigt  iramstigande  ur  ett  bergpass. 

Nej ! 
Minst  nu  det  lonar  sig,  se'n  trjckarkonsten 
nyss  uppfans  af  en  doktor  s6derut, 
som  —  billigtvis  —  blef  tagen  af  hin  hale.*) 


Yidskeplige ! 


HOELAKARN. 


*)  Folksagnen  ora  Faust  sammanblandade  ej  sallan  svart- 
konstnaren  Faust,  som  uppgifvits  hafva  varit  en  af  Melanchthon 
personligen  kand  lakare,  med  guldarbetaren  Faust,  som  var 
samtidig  med  Gutenberg  och  meduppfinnare  af  boktryckeri- 
koosten. 


—    19    — 

SLOTTSFOGDEN. 

Ej  marks  dock,  att  er  vishet 
just  minskat  har  den  ledsnad  vid  oss  alla, 
som  goms  hos  kungen  under  vaghals-larm. 

FLEIiA. 

Bort  med  landstrykarn! 

rORSTE    JAGARN. 

Yackert!  Se'n  i  gar 
han  sitter  i  radkammarn;  der,  fordenskull, 
var  ryttar-fraga  glomdes  oafgjord; 
ty  kungen,  lange  tankspridd,  ropte  plotsligt: 
))Ack,  agde  jag  en  Grane!))  och,  pa  sporsmal 
af  gunstlingen,  gaf  ett  sa  lardt  besked 
hvem  Grane  var,  att  middagstimman  slog. 

H0FLAKARN. 

Hvem  var  den  Grane  da? 

EORSTE    JAGARN. 

Ah,  gammalt  tokprat! 
En  hiist,  som  bar  sin  herre  genom  eld. 
Jag  onskar,  att  han  vore  till,  och  bure 
spelorren  in  i  elden,  —  om  ej  ut! 

SLOTTSEOGDEN. 

Han  sigtar  bra  och  dricker  bra,  likval! 
I  dag  han  ensam  skjutit  atta  bjornar. 


Hvad?  atta? 

Ja! 


SLOTTSFOGDEN. 


Pa  fyra  nar,  sa  manga, 
Som  Astolf  sjelf;  han  traffar  hvad  han  vill, 


—    20    — 

en  friskytt  lik;  och  mins  man,  liur  i  middags 

han  ibreslog  och  drack  ishafvets  skal? 

Jo:  i  en  enda  klunk  (vid  Gud!)  han  tomde 

det  gamla  Atle-hornet,  —  riks-klenoden,  — 

och  lade  sig,  svept  i  sin  laderkappa, 

helt  makligt  ner  till  middagsro  pa  snon, 

med  en  af  bjornarna  till  hufvudkudde. 

CHOR. 

Ha,  bravo! 

rORSTE    JAGAEN. 

Verkligen?  —  Han  folkar  sig. 

HOFLAKARN. 

Ja,  detta  satt  att  sofva  har  han  lart 

af  Astolf ;  dock  mot  vetenskapens  reglor. 


En  praktig  fyr 


MANGA   ROSTER. 
ANDRA. 

Och  sakert  adelsman! 

EN    JAGARE. 


Na,  se  ej  nu  sa  spotsk  ut,  arkiater! 
Ni  lat  ju  sjelf  med  god  smak  adla  er. 

SLOTTSEOGDEN. 

Hvar  man  sin  svaghet  har.     Hans  blef,  att  klinka 

pa  cittra,  samla  sagor,  soka  rim: 

min  ar,  att  tro  pa  Gud  och  tro  pa  adel; 

Den  dem  fornekar,  far  med  mig  att  gora. 

Drager  hirschfangarn. 
FLERA. 

Frid,  gubbe!  blif  ej  het! 

SLOTTSEOGDEN. 

Ert  nya  bokvett, 
herr  plasterprlns!  jag  kan  det  utantill: 


—    21    — 

Att  bord  ocli  namn  ar  slump;  att  rattlghet, 
som  byggs  pa  dem,  iir  diinst;  att  adelskap 
ar  lika  litet  yrke,  som  fortjenst,  — • 
men  blott  och  bart  ett  liiftigt  hagrings-oting, 
en  pralihird,  som  bor  snart  bli  gammabnodig. 
Ar  det  ej  sa? 

HOFLAKARN, 

Jo  tvifvelsutan ;  dock  .  .  . 

SLOTTSPOGDEN. 

Att  bara  iirans  arf  fran  led  till  led; 

att  helga  jordens  odling  genom  arans, 

att  vara  i  person  ett  hjelteminne; 

att  for  en  nutid,  som  ser  blott  pa  sig, 

sta  fram  som  forntids  och  som  framtids  tolk, 

i  uppdrag,  ej  bestamdt  af  andras  nyck, 

men  af  den  stranga  pligt,  som  arfts  i  borden; 

att  tiinka  ridderligt  om  drott  och  land; 

att  kampa  ridderligt  f6r  bada,  —  ej 

mot  utlandsk  ovan  blott,  men  annu  mer 

mot  inlandskt  traHorstand  och  kramarsinne: 

Guds  dod!  det  tycks  mig  vara  yrke  nog; 

forsok  att  lara  det! 

HOPLAKARN 

till  sin  larjiinge. 

Han  i  kultur 
star  annu  qvar  pa  kirsedrankens  standpunkt. 

EN    AF    JAGARNE 

ser  sig  omkring. 

Fran  bergen  komma  nya  ilockar.     Snart 
enhvar  kamrat  fins  hiir.     Men  kungen  drojer. 

EN   ANNAN. 

Der  ha  vi  gunstlingen  i  stiillet  —  blixt! 
Hvad  den  kan  ranna  ofver  is! 


FLORIO 

pa  strandcn,  fbr  sig  sjelf. 

Till  pass 
bondsliidan  kom;  ty  envoyen  blef  trakig. 

JAGARNE. 

Hvar  vistas  knngen,  hofmarskalk? 

FL0KI0. 

Visst  nara;  • 
sjelf  han  ju  stamt  oss  hit  till  denna  stund. 

EN   ALDRE    JAGMASTARE. 

Herr  Florio!  ni  ar  en  egen  ture, 

en  hurtig  junker:  men  att  ni  pa  kungen 

inympar  er,  har  gifvit  oss  till  frukt 

ett  sallsamt  mellanting.     I)u  milde  Gud! 

Hvem  skulle  tro,  att  denne  lejon-yngling, 

i  hvarje  fara  kyligt  of6rvagen, 

den  samme  ar,  som  sitter  mellanat 

med  kinden  stodd  mot  handen,  halfva  dagar; 

ja,  ofta  nattetid  i  sina  rum 

gar  drommande  och  suckande  omkring, 

en  mjaltsjuk  Aicka  lik,  som  onskar  giftas? 

PLORIO. 

Tank,  om  han  vill  det? 

JAGMASTARN. 

Narrverk!     Brudar  vaxa 
i  vara  tider  ju  pa  alla  tran, 
och  skakar  man,  sa  falla  de  i  klasar,  — 
om  ock  de  prunka  med  prinsessors  namn! 
Hvem  racker,  menar  ni,  en  korg  at  honom? 
Men  Astolf  iir  mot  konet  —  h6fvisk  blott;. 
han  har  ej  sinne  f6r  mor  Evas  dottrar. 


Han,  till  hvars  sjal,  sa  kanslig  och  sa  rik, 
hvar  blomma  hviskar  och  hvar  kalla  sjunger, 


—    23    — 

har  intet  sinne  for  det  kon,  som  foddes 
att  gora  lifvet  mildt  ocli  jorden  skon? 
Hvad  vore  verlden  utan  qvinnor?     Hvad 
har  mannen  njutit,  nar  han  ej  har  profvat 
den  ljufva  bojan  af  en  qvinlig  famn? 
Det  felet  stal  han  ej,  atminstone, 
fran  mig,  som  alltid  lidit  af  ett  motsatt!  — 
Tvartom,  kamraterl  just  f6r   mycket  sinne 
han  iiger  for  att  Anna,  liksom  vi, 
sin  lagas  foremal  an  har,  an  der, 
an  under  en  gestalt  och  an  en  annan, 
till  veckors  eller  dagars  tidsfordrif. 

EN   JAGARE. 

Katt  mycken  synd  det  ar  emellertid 

om  den  svanhvita  nattvioln,  som  farbrorn 

i  testamente  lemnat  honom. 

EN   ANNAN. 

Ja! 
Hans  vackra  syskonbarn  far  ock  betala 
det  nya  grubbleriets  harlighet. 
Var  tysta,  englablida,  gafvomilda 
prinsessa  Svanhvit,  som  vaxt  opp  med  honom 
fran  vaggau  och  fran  dockan  —  knappt  en  blick 
han  skanker  henne  nu. 


kan  ej  befallas. 


FLORIO. 

Ack,  vanner!  Karlek 


EN    TREDJE. 

Niir  i  klosterskolan 
jag  larde  mig  sla  boll,  en  glosogd  pater 
holl  stundom  tal  om  nagot  knafvelstyg, 
som  —  om  jag  ratt  mins  —  hette  ideal. 
Det  qvaljde  ofta  Romare  och  Greker, 
nar  blodet  steg  dem  uppat  hufvudet. 


—    24    — 

Timk,  om  var  kimg  har  rakat  ut  f6r  sadant? 
Om  har  i  6fvervaniiigen  .  .  . 

Han  pekar  pa  pannan, 
MANGA    ROSTER. 

Bevar'  oss! 

HOFLAKAEN. 

Pa  post  jag  star:  hvar  ideal-sot  latt 
jag  botar,  och  det  inom  tredje  dygnet, 
med  aderlatning  och  med  svalt. 

FLOKIO. 

Probat! 
Om  blott  den  sjuke  botas  vilL  —  Men  se! 
Hvad  r6r  sig  der  pa  vestanfjallets  sluttning! 

FLERA. 

Det  ar  var  sista  Aock,  —  skidloparne. 

ANDRA. 

Och  afven  ibland  dem  syns  kungen  ej! 

Rkidrdparne  anlaucla. 
FLORIO. 

1  gode  herrar,  hvad  g6r  kungen? 


Kungen? 


FLERA 

bland  de  nyankomne. 

Vi  s6ka  honom  hiir,  hos  er! 

JAGMASTARN. 

Min  Gud! 
Hvad  skall  man  f6restalla  sig  derom? 

EN   AF    SKIDLOPARNE. 

Jag  h6rde  nyss  hans  horn,  och  lopp  strax  dit, 
hvar  Ijudet  kom  ifran;  men  fann  allsingen. 


—    25    — 

EN    ANNAN, 

Jag  likasa. 

EN    TREDJE. 

Jag  afvenledes. 

EN   ALDRIG    JAGARE 

tranger  sig  fram. 

Jag 

har  enkom  efterletat  lionom,  fafangt 

forsport,  an  har,  an  der,  hans  horn,  ja  rost!  ^ 

Gud  skydde  honom!  —  Broder!    Osterbygden 

af  denna  skog  hogst  imdersallsam  ar, 

och  ingen  sag  annu  dess  grans.     Ett  ra 

skall  ha  sitt  rike  i  de  odemarker, 

fran  hvilka  var  nyAkenhet  ar  bannlyst. 

HOELAKARN. 

Ett  rk?  ha,  ha,  ha,  ha!  det  ma  pg  siiga; 
har  du  val  sett  ett  ra,  du  sondagsbarn? 

DEN    EORRE. 

An  om  sa  vore? 

PLOEIO. 

AU  erfarenhet 
inskranks  ej   till  schatuUet  och  kastruUeu. 

HOELAKARN. 

For  platt  satir  har  jag  ej  svar. 

PLORIO. 

Ma  vara!  — 
Men  eget  ar:  sa  vidt,  som  folket  mins, 
ratt  langt  har  ingen  an  at  oster  intrangt 
i  denna  skog;  der  mota  tusen  hinder. 

DEN    GAMLE    JAGARN. 

Och  de,  som  trotsa  hindren,  komma  bort 
for  alltid. 

Atterhonh-i  DiMer.  I.  < 


—    26    — 

HOPLAKARN. 

Troligt  nog!  men  slapp  blott  mig 
ditin,  att  svedja  der,  rothugga,  dika  .  .  . 

SLOTTSrOGDEN. 

Den  varsta  faran  ar  den  gamla  grnfvan, 

som  re'n  liar  svaljt  sa  manga  rof.     I  skymning 

af  sno  ocli  biiskar  gomd,  hon  i  forsat 

mot  sina  ofFer  gapar.     Afgrundsdjupa 

pa  vandrarn  bida  dess  f6rfallna  schakter, 

der  trollen  ostordt  hamra  nu  sin  malm 

och  torsta  efter  kristet  blod. 

Bland  sallskapet  skbnjes  eu  allman  oro. 
HOPLAKARN. 

Nu  nog! 

Mumlar  och  kiinner  sig  pa  pulsen. 

Tva  ganger  tva  ar  fyra.  —  Eiktigt!     An 
jag  har  min  sans;  men  tokigheten  smittar. 

Han  gar. 

PLORIO 

afsides. 

Mig  sjelf  gor  Astolfs  bortovaro  brydd; 
ty  redan  inpa  natten  lider  tiden. 

Hbgt. 

Kamrater!  glad  fortr6stan!  —    Mins  man  ej, 

att  Astolf  icke  alltid  h6r  pa  rad? 

Att  han  ratt  ofta  s6ker  enslighet? 

Att  han  ej   sallan  gl6mmer  tid   och  rum?  — 

Nu  val!  har  gar  hans   enda  atervag 

till  slottet;  har  upptanda  vi  en  stockeld, 

och  lagra  oss  kring  den,  och  spela  sedan 

en  visa,  6fverljudt,  att  berg  och  dal 

ma  gensvar  ge  at  vara  horn  och  roster. 

Kanske  han  da  f6rnimmer  oss.     Om  icke, 

sa  str6fva  vi,  sa  langt  som  vi  f6rma, 

pa  spaning  genom  skogens  natt. 


-     27     - 

ALLA. 

Ma  ske! 

Stockelden  autjincles.     De  liigra  sig  omkring  den  och  uppstiimma  med 
sang  och  valdthorn : 

Ungmon  i  limden  pa  jagtniitet  band, 
morgonfrisk,  morgonkladd ; 
snof\igeln  satt  pa  dess  liand. 
Jagaren  ropte:  ))min  Aicka,  sitt  still, 
fageln  af  handen  nu  skjuta  jag  vill; 
blif  cj   sa  blekl  se,  hans  lott  ar  ju  sot: 
harda  badd!  hulda  biidd! 
Huru  IjuAigt,  att  do  i  ditt  skot!»      - 

))Skjut!»  sade  mon:  men  for  blixten  sa  bradt 
spratt  hon  opp,  spad  och  radd; 
in  i  dess  barm  flog  hans  skott. 
))Gerna)),  hon   suckade,  «kysste  du  mig; 
doden  blef  ocksa  en  kyss  ifran   dig! 
sta  ej   sa  blek!  afven  denna  iir  sot: 
harda  badd!  hulda  biidd! 
Huru  IjuAigt,  att  do  i  ditt  skot!)) 

Jagarn  tog  bossan,  i  mynningen  sag; 

i  en  blink  fran  dess  briidd 

lydde  en  kula  hans  hag. 

Nu  till  sin  mo,  i  den  gronskande  skog, 

Sonk  han  mot  blodiga  barmen,  och  log: 

))var  ej  sa  blek!  se,  var  lott  ar  ju  sot: 

harda   badd!  hulda  badd! 

Huru  IjuAigt  att  do  i  ditt  skot!)) 


Bi:skbevaxt  hed  i  en  annan,  annu  bdsligare  skogstrakt.    Natt;  klar  och 
upplyst  af  ett  starkt  norrsken. 

ASTOLF 

ensam. 

Man  hor  mig  ej.     Sa  tystna  da,  mitt  horn! 
Jag  har  forirrat  mig;  jemvill  till  fots 


—    28    — 

det  knappast  mojligt  ar  att  tranga  fram. 

Valan!  min  jagt  blir  da  en  upptacktsfard ; 

var  mig  valkommet,  nya  afventyr! 

ocli  du,  o  polens  klara  stjerna,  lys 

min  gang,  som  forr,  till  nagot  lyckligt  slut! 

Han  betraktar  henne. 

Min  moder  hoU  dig  kar.     Hon  sade  mig, 
att  stjernor  voro  anglar,  ocli  att  du 
var  den,  som  styr  var  nord  pa  Guds  befal. 
Alltsedan  drack  mitt  oga,  livarje  qvall, 
med  rorelse  din  milda  kungaglans. 
De  larde  saga,  att  du  ar  en  verld. 
Kanlianda  bor  min  moder  hos  dig  nu, 
och  ser  pa  dessa  snofalt,  och  pa  mig! 
Annu  min  sjal  ar  din.     Jag  maktar  an, 
o  moder-stjerna!  harda  ut  din  blick.  — 
Se  dock  ej  pa  mig  sa.     For  om,   for  stark 
Ar  din  magnet.     Jag  far  ej  vara  barn. 

Efter  en  stunds  fortsatt  Tandring. 

Ja,  fordom!  —  Dock,  hur  kan  vid  tjugii  ar 
man  tala  om  ett  fordom  af  sitt  lif? 
Mann  ej   derfor,  att  allt,  hvad  hjertat  yill, 
en  saga  blott,  ett  evigt  fordom  ar? 

Det  borjar  mulna. 

Godt!  Klad  dig,  himmel,  i  ordentlig  natt! 

Der  natt  ar  natt,  ar  dagen  ocksa  dag. 

Hvad  njutning  har  man  val  af  nagondera, 

i  detta  troga  land,  der  bada  blott 

med  moda  skilja  sig  ifran  hvarann, 

och  tvenne  ganger,  ungefar,  om  aret 

aAosa  stumt  hvarandras  grymma  vakt? 

Nu  pastar  man,  att  varen  har  begynt: 

hvar?     I  kalendern!   —  Hvilken  arstid!    —  Ja, 

langt  hellre  da  jag  f6redrager  den, 

som  ej  gor  ansprak  pa  ett  sydligt  namn; 

den  oafbrutna  natt,  da  fastet  krons 

af  outtrottlig  aftonrodnads  prakt, 

och  fjallens  hjessor,  ur  det  afgrundsdjup, 

hvars  morker  holjer  deras  fotter,  sidor, 


—    29    — 

iippresa  hvasst  de  litirda  tinningar 

mot  dunkel  himmel,  vadeldsflammor  likt, 

att  tva  i  glansen  af  en  osedd  sol 

de  snobetyngda,  tusenara  lockar. 

Kom,  milda  mana,  liksom  da,  och  stiill 

i  spetsen  dig  for  silfverstjernors  dans, 

och  sakta  vack  pa  hjertats  luta  opp 

de  skara  strangar,  som  i  dagens  larm 

ej  tolka  fa  sin  vallust  och  sin  klagan. 

Forfaras  du  for  detta  norrskens-svall, 

som  nalkas  6stanfran  med  blodig  gnistring? 

Hur  mangengang  jag  sag  dig  bleknad  Ay. 

nilr  6fver  svepningshvita  berg  och  falt 

dess  purpurskymning  g6ts  fran  himlens  livalf, 

der  svard  och  spjut  sig  r6rde  6fverallt 

och  mordets  r6da  b6lja  tycktes  brusa!  — 

Ja,  nattehs  drottningl    sadant  ar  det  lif, 

som  at  oss  arma  d6dlige  f6runnats; 

f6rgafves  hoppas  vi  att  6fva  fa 

vart  br6st,  var  hand  till  fridens  strangaspel; 

snart  griper  oss  en  vild,  fiendtlig  makt, 

de  Aeste  digna  da;  blott  hjelten  giir 

sitt  dystr;^;  mal  emot,  med  upph6jd  glaf, 

och  vagor  utaf  blod  beteckna  vagen. 

Himlen  ar  bfverclragen  med  srarta  skyar. 

Jag  6nskar,  att  en  koja  snart  jag  funne, 

ett  uiiste  hurudant  som  helst:  ty  s6mn 

beh6fver  jag;  och  alltid  villigast 

infann  han  sig  pa  mina  6gonlock 

ju  hardare  mitt  lager  var,  i  talt, 

i  halor,  eller  ock  pa  bara  marken, 

der  pa  en  bj6rnhud  strackt,  i  mangen  di'6m 

jag  sag  hvad  varen  ar,  och  ack!  an  mer, 

hvad  denna  karlek  ar,  som  skaldens  dikt 

sa  ljuft  f6rstar  att  mala  och  beprisa. 

Hur  osiill  spratt  jag  se'n,  hur  mulen  opp 

ur  mina  gudasyners  paradis, 

vid  trummans  hargny,  vid  trumpetens  rop, 

att  ater  kriga  —  jaga  —  och  regera! 


-    30    — 

Ha,  hvilken  kronal  mellan  larver  buren, 

emellan  mumier,  for  hvilka  evigt 

fbrborgadt  ar,  hvad  i  mitt  hjerta  lagar! 

f6r  hvilka  ingenting  i  verlden  vore 

mer  frammande  an  jag,  i  fall  jag  ej 

som  domare.  som  krigare,  som  skytt 

dem  vigtig  syntes  och  beundransvard ! 

eJag  tadlar  icke  dem.     Bland  sno  och  Ijiill, 

och  trask,  och  svedjeland,  och  ormbunks-hedar, 

ej  fodas  kan  ett  battre  folk,  an  mitt. 

Hos  vara  grannar  star  dessutom  just 

ej  mycket  mer  beromligt  till.     Kanhiinda 

begar  jag  nagot,  som  ej  hela  jordeji, 

ej  hela  menskoslagtet  maktar  gc. 

Det  mojligt  ar,  att  for  en  sjal,  som  min, 

ej  nagon  annan  njutning  fins,  an  den 

att  sofva  och  att  dromma.     Om  sa  ar, 

du  is-natur!  sa  har  din  vinternatt 

i  sanning  en  fortrafflig  afsigt.     Lang 

hon  blef,  att  racka  till  fbr  langa  drommar. 

Jag  mycket  lart  af  dem;  kanske  det  mesta 

af  hvad  jag  vet.     0!  gafves  det  en  trolldom, 

som  drankte  all  var  nakna  verklighet 

sa  djupt  i  drombilds-verldens  ocean, 

att  ingen  brygga  nadde  fran  var  jord 

till  diktens  evigt  sommargrona  o, 

som  der  i  blomsterslojor,  solbeglanst, 

for  hjertat  hojde  sig  till  landningsplats, 

med  alla  barndomsanglar,  lekande 

kring  blanka  kallsprang,  mellan  hoga  palmcr! 

Jag  skuUe  genast,  fbr  hvad  pris  som  helst, 

f6rbyta  mot  ett  sadant  dr6mmeri 

mitt  vakna  lif,  mitt  tomma  hjeltenamn, 

min  hemska  fosterbygd,  min  tunga  spira.  — 

Mbrker,  storm,  liaftig  aska  octi  slagregn. 

Till  kolsvart  natt  och  skog  ett  vardigt  tillagg: 
regn,  askeslag,  —  mot  arstid  och  naturlag!  — 
Du,  h6ga  fur,  bred  manteln  ut  till  varn! 

IJaii  staller  sig  uncler  ett  furutrad. 


31 


Tyyarr!  du  tycks  dock  sjelf  pa  fottrGn  svigta, 

forsagd,  niir  rundt  omkring,  i  roda  harnesk, 

harhofvidsmannen  for  naturens  andar, 

den  starka  eldens  soner,  taga  ut 

ur  himlafastets  vidt  uppslagna  portar; 

och  fr{in  ditt  har,  som  sprids  iin  hit,  an  dit 

af  angstens  bixfvan,  storta  nya  strommar 

pa  giisten,  som  ditt  viirdskap  svagt  beskyddar. 

Han  fortsatter  sin  gang. 

Lugn,  unga  blod!     Hvarfor  ej  hylla  gladt 

de  helga  elementers  ofvermakt?^ 

De  soka,  liksom  du,  i  striden  frid; 

niir  luftens  moderliga  brost  betungas  ^ 

af  qval,  som  skymma  hennes  Ijusa  blick, 

uppf6ra  hennes  f6rsta  barn  anyo 

sin  ungdoms  kiimpaspel,  i  mildrad  hiirmning, 

tilldess  det  blaa  ogat  ater  smaler.   — 

I  sanning!  blixten  iir  tjenstvillig.     Nu 

jag  sk6njer  hand  och  fot  atminstone. 

Trenne  Taldiga  Ijungeldar  pa  en  gang. 

Tack,  himlamakter,  f6r  de  snabba  blossen! 

Der,  osterut,  jag  sag  en  sliitt  begynna; 

jag  har  ei  langt  till  den.  —  Men  h^ad.^'  Bortom 

de°t  kala  Mtet,  fran  ett  h6gliindt  stiille, 

ett  Ijus  mig  vinkar,  likt  en  giistfri  helsnmg 

fran  nagon  mensklig  boning?  —  Ja,  och  tydligt 

jag  branta  klippor  ser  omgifva  den. 

Viilan!  framat!     Bevinga  mina  steg, 

du,  blida  lycka,  som,  sa  kunglig  sjelf, 

an  gerna  kungars  van  och  siillskap  iir! 

Han  skyndar  bort. 


Brant  bergshbjd;  bfverst,  i  en  med  mangfaldiga  spetsar,  l^^som  torn,  foi 
sedd  klippmassa,  visar  sig  en  rymlig,  hvalfd  grotta  Pa  °^got  a^^tam 
skbnjes  en  hafsfjard  i  dimma.  Tvenne  mot  hjarandra  lutande,  pelar- 
lika  fiallstvcken  bilda  till  grottan  en  triangelformig  ingang.  Svalor 
tranoJ,  lommar,  vindspolar  och  stormfaglar  hafva  byggt  sma  n^sten 
bfver  och  i  trakten  af  ingangen.  Grottan  upplyses  af  IJ  l-tgubj)ar,  som 
svafva  omkring  hvalfvet  och  vaggarna.  Midt  uti,  P'^...^^  ?l^  f^^*l'  "P/J: 
Aamtar  da  och  da  en  halft  fbrkolnad  glbdhog.  Framf or  eldbtaden  sit 
ter  Vindarnes   mode).- 


-     32    — 

ANEMOTIS, 

en  urgammal,  nastan  oformligt  storvaxt  gumma,  kladd  i  en  STart,  fot- 
sid  kofta,  med  ett  eldrodt  hufvudklade,  under  hvars  ofantliga,  bestan- 
digt  af  och  an  tiaddrande  snibbar  det  langa,  graa  haret  likaledes  oupp- 
hbrligt  liaddrar  omkring  ryggen  och  skuldrorna.  Hou  spinner  pa  en 
rock,  hvars  hjul  snurrar  omkring  med  en  haftigt  susande  f:irt,  och  fran 
tenen  fiyga  gnistor  och  hagelkorn  om  hvarandra,  med  hvilka  lyktgub- 
barne  leka  under  bembdande  att  fasttaga  dem. 

ANEMOTIS. 

Roda  gossar,  blanka  barn, 
laten  bli  mitt  granna  garn! 
Nordan  vill  ha  kappan  iardig, 
men  min  varp  vill  ej  bli  hiirdig. 
Stilla  da,  deroppe!  —  Nej, 
Sadant  vasen  tal  jag  ej. 

LYKTGUBBARNE. 

Gamla  moster,  lat  oss  vara! 
Ingen  fara,  ingen  fara. 

ANEMOTIS. 

Ingen?  —  Jemt  i  sus  och  diis 
lefver  ju  mitt  hela  hus; 
komma  man  och  soner,  skrikes: 
))klader,  mor!  och  mat  desslikes!» 
Ingen  sig  bekymra  vill 
hur  allting  skall  racka  till. 

En  svala  kommer  InAygande. 

Hvad  vill  du,  min   snalla  tarna? 

Sag  du  ^ej^hyr?   — 

SVALAN. 

Ack!  hur  gerna 
sade  jag:  han  kommen  iir! 
Men  ett  annat  bud  jag  biir. 
Skon,  som  han,  men  mycket  storre, 
nalkas  hit  en  ungersven; 
rustad  som  till  strids,  fastiln 
blid  han  syns,  liksom  den  forre. 
Endast  nagot  blek  och  dyster, 
siikert  matt  af  kold  och  regn; 


33 


herskarinna!  om  dig  lyster, 
unna  lionom  nadigt  liagn! 


Hon  Ayger  iit  igen. 


ANEMOTIS. 

Hvem  af  dem,  som  jorderingen 
ibstrar  upp  till  dodlig  lott, 
hann  val  iorr  till  detta  slott? 
Utom  mina  vindar,  ingen 
kanner  hit  ens  vagen  blott. 
Kommer  nagon  Gud,  att  spraka 
med  min  stormiga  gemal?  — 
Men  han  ar  ej  latt  att  raka 
och  besok  han  aldrig  tal. 

#ramfor  ingangen  synes  AstoK,  med  draget  syard  i  handen. 
ASTOLF, 

Det  ena  undret  hopas  pa  det  andra. 
Forst  denna  natt,  som  aldrig  tager  slut; 
se'n  denna  kula,  dit  jag  klattrat  har 
med  mer  besvar,  an  alla  mina  falttag 
tillsammans  kostat  mig;  och  nu  en  egen, 
hogst  sallsam  kyla  Aagtar  mig  ur  dorren 
till  motes.     Yisst  hon  iir  ett  tillhall  blott 
f6r  skiilmar,  mordare,  illgerningsman, 
som  har  sig  dolja  undan  menskors  samlund. 

Han  blir  yarse  gumman,   den  inre  beskaffeniieten   af  grottan,    och  stannar 
orbrlig  midt  i  bppningen. 


ANEMOTIS. 

la  dio', 

! 


Min  asyn  kan  ej  mer  f6rvana  dig, 
an  din  f6rvanar  mig,  du  fagra  skepnad 
Om  du  en  menniska  dig  kallai%  vet: 
den  f6rsta  ar  du  da,  som  nagonsin 
har  satt  sin  fot  inom  min  g6mda  boning 


ASTOLF. 


Jag  ar,  hvad  du  har  gissat.     Sag  mig  du, 
hvad  jag  om  dig  och  om  ditt  hem  b6r  titnka. 


34    — 


ANEMOTIS. 


Det  gor  mig  ondt  om  dig,  ty  du  ar  vacker! 
Helt  sakert  nagon  utaf  mina  soner 
har,  utan  pappas  lofte,  stiilt  dig  liit, 
af  bara  nyck,  ocli  for  att  visa  gubben, 
att  man  ar  karl  och  blaser  som  man  vill. 
Men  vet  du,  det  kan  kosta  dig  ratt  dyrt! 
Man  ar  just  ej  nograknad  har,  min  van, 
om  ett  par  lungor  flera  eller  farre. 

ASTOLF 
trader  fram. 

Tro  icke,  att  jag  bafvar,  gamla  qvinna, 

for  hvad  jag  ser!     Bland  nordens  barn  ej  siillan 

det  timar,  att  en  yngiing  eller  mo, 

och  helst  af  kungablod  (som  jag),  blir  lockad 

till  dem,  som  bo  i  berg,  i  trad  och  sjoar; 

och  mangen  stannade  for  alltid  qvar. 

Men  slikt  bekymrar  icke  mig.     Du  ar 

berg-drottningen,  formodar  jag,  som  herskar 

i  denna  trakt.     Om  du  ett  lurstligt  sinne 

i  brostet  bar,  sa  tillat  mig  att  hvila 

inom  din  borg,  tills  dagen  ater  gryr! 

Jag  har  forirrat  mig.     Du  synes  mild. 

En  drottning  kan  ej  sakna  adelmod. 

Nog  har  jag  kraft,  i  annat  fall,  att  sjelf 

min  vag  mig  harifran  tillbaka  oppna; 

men  jag  fortror  mig  at  ditt  majestat: 

sjelf  konung,  helsar  jag  i  dig  min  like. 

ANEMOTIS 

smickrad. 

En  drottning  iir  jag  ej,  och  minst  ett  ra: 

men  storre  makt  jag  har,  an  nagondera. 

Var  lugn!  och  droj,  sa  lange  sjelf  du  vill; 

din  kraft  —  den  mat  ej  hiir,  jag  rader  dig!  — 

Jag^,  maka  ar  at  vadrens  hoge  gud, 

at  Aolus,  hvars  namn  kanske  du  hort: 

och  alla  Vindar  aro  mina  soner. 


-    35    — 

Men  deriis  far  iir  ntistau  aldrig  hemma, 

och  sjelfVa  vistas  de,  hvar  pa  sin  ort, 

att  gora  omsom  ondt  och  omsom  godt. 

I  detta  oci^onblick  likval  jag  vautar 

de  sista  hit  till  uagot  vigtigt  radslag. 

De  aro  alla  hedersmau  i  gruudeu, 

fast  litet  bnttra  i  begyuuelscu. 

Det  ar  sa  deras  siitt.  —  Du  arma  gosse, 

hvad  du  iir-lik  mitt  iilsklingsbaru,  miu  Zephyr! 

Med  houom  dricker  du  helt  visst,  pa  stund, 

en  hjertlig  brorskal.     Sta  ej  nu  och  uudra, 

du  vackra  meuskobarn!     Kom  hit   och  viirm  dig. 

Du  iir  ju,  alltigeuom,  vat  af  regnet! 

Eu  dugtig  brasa  strax  skall  goras  opp.  — 

Yiirst  liir  det  bli  med  luateu.     Yiidren  iita 

ej  synuerligt  solida  riltter.     Menskan 

forstar  sig  blott  pa  stadig  spis.     Na,  ua! 

jag  ger  sa  godt  jag  har. 


Jag  tackar! 

ANEMOTIS. 

Sag, 
hvad  tycks  om  brodfrukt?  och  om  frisk  sallat 
af  linsta  slag,  med  iudisk  krassa  prydd, 
och  doftaude  af  pomerausens  blommor? 


Fortriiffligt! 


ANEMOTIS. 


Att  begynna  med  .  .  .  jo,  jo! 
men  sedan?  —  Kan  jag  tro,  att  kokosmjolk 
dig  siuakar?  varma  soppor  nyttjas  ej 
i  detta  hus. 

ASTOLP. 

Miu  fiu!  jag  lilnge  onskat 
att  gora  en  sa  iidel  drycks  bekautskap. 


36 


ANEMOTIS. 


Det  var  da  jiist  en  lycklig  trafF  att  Sunnan 
mitt  visthus  fyllde  nyss  med  kokosnotter. 
Har  du  val  nansin  smakt  javanska  svalbon? 

ASTOLF. 

Blott  last  derom. 

ANEMOTIS. 

En  kostlig  lackerliet! 
Dock  bor,  hvad  inlandskt  ar,  ej  heller  ratas. 
Ett  nordiskt  sylt  du  valja  ma:  men  hvilket? 
Af  akerbar?  mahanda  jungfrubar? 

ASTOLF. 

Det  forra,  med  forlof. 

ANEMOTIS. 

Ja,  det  ar  sant: 
de  senare  ha  battre  namn,  an  smak. 
Men  du  ar  liknojd,  du,  for  vackra  jungfrur; 
ty  du  ser  sjelf  ut  liksom  en  af  dem. 

Hon  tar  honom  smekande  under  hakan. 

Na,  na,  herr  prins,  blif  inte  ond!     Det  var 
ju  ingenting  att  rodna  for.     De  bry  sig 
i  alla  fall  om  dig,  det  ser  jag  pa  dig! 
Men  —  for  att  aterkomma  till  var  mat .  .  . 

ASTOLF. 

Erikostiga  vardinna!  nojd  och  tacksam 
jag  njuter  allt,  hvad  du  behagar  ge  mig; 
blott  med  det  forbehall,  att  min  portion 
blir  nagorlunda  rundligt  utmatt. 

ANEMOTIS. 

Godt! 
Jag  vet,  att  menskomagar  aro  dryga; 
men  sa  star  ock  mitt  kok  pa  basta  fotter.  — 
Jag  marker,  att  du  kan,  i  manga  delar. 


—    37  — 

bli  bordskamrat  med  Zephyr,  —  fastiin  ban 
af  alla  ratter  suger  angan  blott. 
Men  ett  nodvandigt  maste  du  f6rdraga, 
om  du  vill  bli  hans  van.     Han  bjuder  dig 
helt  visst  den  allrastarkaste  champagne, 
och  fordrar,  att  du  dricker  den  i  kapp 
med  honom,  som  ar  van  dervid. 


Champagne? 


Qvarlefvan 


ASTOLF. 
ANEMOTIS. 

Ja,  ja,  det  ilr  en  vadlig  dryck. 

ASTOLP. 

ifran  Olympens  nektardrufvor? 

ANEMOTIS. 

Mojligt! 
Men  profva  lagom  denna  saft.     Jag  sett 
vid  slika  prof  och  icke  just  sa  sallan 
de  kiickaste  af  mina  soner  svindla. 
Var  ofvertygad:  du,  du  star  ej  ut 
med  hiilften  ens  utaf  det  matt,  som  fyller 
med  perlefragg  min  Zephyrs  lilla  snilckhorn. 


Min  kraft  kan  svigta,  men  min  hag  iir  miiktig; 
jag  hoppas,  att  herr  Zefyr  ser  till  viljan. 

ANEMOTIS. 

Min  ros,  du  iir  ett  monster  ibland  prinsar! 

Men  hvad?  jag  glomde  brasan!  —  Ja,  en  matmor, 

hon  har  sa  mycket  i  sitt  hufvud. 

Hon  lagger  en  mangd  ris  pa  eldstaden. 

Blott 
jag  hade  nagon  hiir  af  barn  och  barnbarn! 
De  kunna  pusta,  de! 

Bergpelarne   vid    ingangen   gifva   ifran    sig   ett    starkt,    lange    utballande 
Ijud.    Ett  brusande  i  luften  bores  allt  narmare  ocb  narmare. 


—    38    — 

Na  va,l!  jag  lior  deiii; 
blir  ulf'ven  namnd,  sa  plar  han  komma  .  .  .  Ostan ! 
Fort  in,  och  blas  upp  elden! 

6 stanvinclen ,  en  rese  i  sydasiatisk  dragt,  med  en  krans  af  lotusblom- 
mor  lindad  om  turbanen,  ilar  fram  till  eldstaden  och  andas  pa  riset; 
en  klar  laga  tlammar  opp  ocb  sprider  ifra.n  sig  en  nastan  bedofvande 
Tallukt.  Yid  eldens  anblick  draga  lyktgubbarne  sig  undan  och  fbrsYinna 
i  -y^ggspringorna.  Det  hvinande  dbnet  tilltager,  och  genast  efterat  an- 
landa  Nordan  och  Sunnan;  den  fbrre  lik  en  riddare  i  stalglansande 
rustning,  den  senare  lik  en  fbrnam  vildman  fran  sbderhafs-barne  i 
en  Yidunderligt  brokig  ^jaderkladning.  HTar  och  en  ^bljes  i  sparen  af 
sju  miudre  Yindar,  sasom  betjening.  Alla  aro  mer  an  jattehbga,  med 
drypande  har  och  mantlar,  bistra  bgon,  kinderna  upphetsade  af  stor- 
men  och  slagreguet. 

ANEMOTIS. 

Raska  soner, 
valkomna,  tusenfaldt  valkomna!   —   Gossar, 
har  far  jag  forestalla  er  en  gast; 
en   menniska,  som  tagit  hit  sin  tillAykt. 
Jag  hoppas,  att  1  sa  bemoten  honom, 
att  han  en  gang  ma  prisa  vid  sitt  hof 
(ty  han  ar  en  sakallad  prins,  en  kung) 
det  fina  lefnadsvett,  den  aldrig  sparda 
uppfostran,  som  jag  moderligt  er  gifvit. 

Yindarne  nicka  at  Astolf,  sa  vanligt    de   fbrma,   vilja   omringa  och  tilltala 

honom. 

Na  —  sakta,  sakta!  —  Tron  I  att  en  dylik 

hvitsippe-varelse  kan  harda  ut 

att  midt  bland  er,  liksom  en  sjallos  klippa, 

kringrytas  och  bepustas  pa  en  gang 

af  alla  edra  munnar?  —  Hor,  herr  prins! 

Tag  inte  illa  opp!  men  stig  helt  varligt 

dit  bort  i  vran,  bakom  den  hoga  skarmen, 

tills  Zephyr  kommer.     Har  blir  nu  i  huset 

en  smula  drag;  din  lunga  vore  snart 

forkyld  af  mina  soners  andedragt. 

Jag  kan  ej  hjelpa  att  du  an  far  frysa 

en  liten  stund.     Ursakta  mig!     Jag  rar  ej. 

ASTOLF 

fbr  sig  sjelf. 

I  sanning,  hon  har  ratt.     Jag  maste  lyda. 

Drager  sig  afsides. 


—    39    — 

Jag  ville  val,  att  en   ocli  annan  har 

af  mina  hofman  ock   befunne  sig, 

och  sage,  hur  den  cljerfve  krigarn  Astolf  — 

bjornjagar-konungen  —  behandlas  har 

liksom  en  varnl6s  pilt,  med  smek  och  namnam 

for  fagring  och  beskedlighet!  —  Bra  roligt 

det  vore,  framf6rallt,  att  h6ra  nu 

hur  min  lifmedikus,  den  h6gtupplyste, 

sig  yttra  skulle  6fver  detta  sallskap. 

Vindarne  hafva  mellertid  stalt  sig  omkring  elden  att  Tarma  sig.  Ur  ska- 
ran  af  Sunnans  betjening  framstiga  nagra  till  Anemotis,  och  nedlagga, 
under  djupa  bugningar,  en  mangd  kastanier  framfbr  henne  pa  spis- 
hallen. 

ANEMOTIS. 

Bral  det  var  snallt!     De  skola  stekas  genast; 
f6r  6frigt  ar  er  qvallsvard  redan  fardig. 

Under  det  fbljande  sysselsatter  hon  sig  med  kastaniernas  tillredning;  at- 
skillige  af  de  tjenande  Vindarne  aro  henne  dervid  behjelplige. 

Men  gossar!  har  da  ingen  nagot  nytt 

att  siiga  mig?     Hvad  har  man  haft  f6r  hilnder? 

Du,  Sunnan,  star  och  ser  sa  spefull  ut; 

har  du  nu  ater  gjort  ett  tjufpojkstreck? 

SUNNAN. 

Lustigt  jag  tumlat  i  yrande  sand  .  .  . 

NORDAN 

faller  honom  i  talet. 

Hej!  hvad  jag  k6rde  de  skeppen  till  strand  .  .  . 

OSTAN 

likaledes, 

Stilla!  jag  kommer  fran  morgonens  land  .  .  . 

NORDAN 

ryter. 


Stilla,  du  sjelf,  rosensmekare! 


SUNNAN 
pa  samma  satt. 

Tig! 


—    40    — 

OSTAN 

likasa,  till  begge. 

Aldrig  jag  viker  for  dig  eller  dig. 


om  tiTarandra. 


Tyst  da!  —  Lat  mig  fa  beratta!  —  Hall  mimd!  - 
Sqvallrare!  —  Narr!  —  Jag  dig  qvafver  pa  stund! 

De  bbrja  slass. 

ANEMOTIS 

rusar  opp  och  skiljer  dem  at. 

Hvad!  understan  I  er,  att  infor  mig 

sa  larma?     Ar  det  ej  er  mor,  som  I 

vanliedren  sa  infor  en  framling,  vardad 

af  hennes  skydd?  —  Ha,  vid  den  svarta  Styx! 

ett  gny  annn  af  ilska  —  ocli  jag  ropar 

er  fader  liem,  att  halla  rattegang! 

I  darren?     Ja,  lian  komma  skall  med  sacken, 

den  gruHiga,  der  han  er  ofta  fangslat; 

tillsammans  da  vi  skola  stoppa  in  er, 

och  knyta  till  sa  hardt  forvaringsrummet, 

att  I  pa  ar  och  dag  ej  slippen  losa! 

OSTAN. 

Na,  na,  min  goda  mamma! 

NORDAN. 

SUNNAN. 

Jag  skall  bli  hogst  beskedlig! 

ALLA. 

Mamma!  nu 
ordentligt  vilja  vi  f6rtalja  .  .  . 

ANEMOTIS. 

Tyst! 
Jag  far  anda  visst  ingen  reda  pa  er, 


Var  ej   ond! 


41 


forriin  1  atit,  diuckit,  sofvit  ut.  — 
Men  har  da  ingen  sett  pa  vagen  till 
den  stackars  Zephyr? 

Yindarne  gijra  nekaudc  atbordcr. 

Langt  pa  natten  redan 
det  lidet  iir;  jag  borjar  just' bli  angslig. 
Hvad  orsak  vallar  val  ett  sadant  drojsmal.'' 

Zephvr,  en  liten  skon  posse  med  langt  IJuslockigt  bar  och  hvitskim^^^^^^ 
vin4r  star  leende  i  grottans  ingang.  Hau  ar  kladd  i  en  tatt  dt  krop 
^eni^ttaude  liffargad^lragt,  med  ett  Aaddrande  skarp  af  silfversku-: 
na.  hiessau  bar  han  eu  kraus  af  mangfargade  sma  blommor,  lutlatade 
?ueliauhalftutspruckna  tbrurosknoppar ;  bfver  ^'«-«tra  armeu  sam^au^ 
vecklad,  eu  liteu  Ijusgul  kappa.  Bakom  houom  syuas  s]u  vmdar  af 
annu  miudre  storlek,  alla  af  ett  barnsligt  och  tackt  utseende. 

ANEMOTIS. 

Ack!  se,  der  ar  du,  Zephyr,  sota  gosse!  — 
Sjelfsvalding!  hvad  du  gjort  mig  oro!  —  Sag, 
hvar  du  sa  lange  dragit  ut  pa  tiden? 

Zephvr  skvudar  sig  fram  och  omfamnar  heune.    Ljumma  Aagtar  sprida  sig 
at  alla  sidor  och  tbrmildra  smaningom  grottans  kylighet. 

ASTOLP 
sakta,  stickande  hufvudet  framom  skarmen. 

0,  hvilken  tjusande  gestalt!     Ett  barn 

af  tio  ar  han  syns,  och  ur  hans  ogon, 

tva  himlar  malade  i  miniatur, 

en  molnfri  oskuld  oforgangligt  smaler. 

Cupido  sjelf  var  halften  ej  sa  skon. 

Hur  tiickt  kring  hals  och  'axlar  sidenharet 

sin  guMod  krusar!  och  hur  IjuAigt  roras 

best^ndigt  pa  hans  vingar  af  och  an 

de  iina,  spiida  Ijadrarne,  som  skifta 

ur  hvitt  i  blekr5dt  och  i  himmelsblatt!   — 

Ja,  afven  dig  jag  sag  i  forna  drommar; 

och  du  mig  forde  Ijerran  bort,  langt  bort, 

till  outsageliga  oden! 

ANEMOTIS 
till  Zephyr. 

Tala! 
Du  nog  mig  smekat  har.     Jag  iir  ju  god 


—    42 


igen,  som  jag,  tjvarr,  mot  dig  iir  alltid. 
Gif  liit  din  lilla  kappa!     Hon  skall  torkas. 
Du  liar  val  glomt  dig,  efter  vanligheten, 
qvar  pa  din  6? 


ZEPHYR. 

Lycksalighetens?     Ja! 

SUNNAN. 

Han  ar  sig  lik,  den  gynnarn!  och  andS, 
du  aldrig,  mamma!  nans  att  banna  honom. 

ZEPHYR. 

Hulda  moder!  banna  ej  din  trogne  son, 
att  sa  sent  han  ofta  kommer  derifran ! 
Broder!  om  I  sagen  blott  engang  min  syn, 
Aydde  hvarje  rynka  edra  ogonbryn! 
Var  mitt  vittne,  Ostan,  du,  som  sjelf  ibland 
har  med  mig  besokt  lycksalighetens  land!  — 

O,  der  allt,  hvad  jorden  sig  som  skont  har  tilnkt, 
herrska  far,  af  tiden  evigt  o^orkriinkt; 
der  hvar  gardag  hviskar  till  hvar  morgondag: 
))broder!  du  blir  annu  mera  sall,  an  jag!)) 
Hvart  jag  svafvar,  ila  med  mitt  minnes  gang, 
locka  se'n  mig  ater  med  ditt  ljufva  tvang! 

Astolf  lemnar  sin  vra,  octi  narmar  sig  under  det  ^bljande  steg  fbr  steg  in- 
till  Zephyr,  med  en  bestandigt  mera  spand  uppmarksamhet. 

ANEMOTIS. 

Min  son!     Du  ar  mig  niistan  alltfor  lyrisk 
i  din  berattelse.     Dock,  vidare! 


Se!  jag  i  prinsessans  tragard  mig  befann; 
hennes  nymfer  gladtigt  sprungo  om  hvarann. 
Kring  en  springbrunn  lekte  hok  och  dufva  vi: 
jag  var  hoken;  alla  fick  jag  tag  uti. 
Mangen  mun,  lik  rosen  morgonfrisk  och  tiick, 
kysste  mig  i  tysthet  bortom  mangen  hack. 


—    43    — 

Sen  en  dans  begyntes:  jag  anlorde  den; 

fullt  i  tradens  toppar  var  af  spelemiin. 

Niiktergalen  kom  med  hela  sitt  kapell, 

och  hans  gunstling,  trasten,  var  just  utmiirkt  sniilL 

De,  som  icke  sjongo,  slogo  kastagnett 

med  de  niitta  vingar,  pa  ett  hurtigt  siitt. 

Griisens  alla  vattar,  i  sin  blomsterprakt, 
nickade  med  bifall  at  musikens  takt. 
Afven  stjerneblomstren,  pa  sin  blaa  iing, 
kommo  fram,  se'n  solen  gatt  i  purpursang. 
Liljan  neg  helt  djupt  for  sin  fornama  slagt, 
manan  log,  och  sade:  ))flicka,  det  var  tackt!» 

Da  -  en  allman  hviskning:  ))Tyst!))  —  ))Prinsessan?)> 

—  ))Ja!)) 
))Hennes  rost  och  luta!»  —  ))0,  Felicia! 
Och  fran  andan  af  en  hoghvalfd  lagergang 
sam  pa  viilljudsvagor  fram  en  himmelsk  sang, 
livart  den  drog,  en  hemlig  spegelglans  sig  got, 
som  ur  tingens  sjiilar  klar  omkring  dem  flot. 

Under  palmer  satt  hon,  vid  ett  vattenfall; 
boljan,  bag-likt  stannad,  glomde  bort  sitt  svall. 
Hjertats  gata,  lifvet,  verldens  sammanhang, 
log  i  liippens  tonspel,  grilt  i  lutans  klang. 
Se'n  hon  slutat,  liinge  hon  at  himlen  sag; 
men  i  hennes  ogon,  dubbel,  sjelf  han  lag. 

Nu  jag  kom.     Hon  viinllgt  pa  sitt  knii  mig  tog; 

yr,  kring  hals  och  barm  jag  mina  vingar  slog. 

Alla  ljufva  dofter,  i  en  enda  Aii^-t, 

kring  den  skona  tomde  Ijumt  mm  andedriigt; 

att  i  lena  vagor,  hennes  morka  har 

foll  kring  pannans  sno  och  kindens  rosenvar. 

Mildt  till  mig  hon  siinkte  detta  ogonpar, 

der  iin  evighetens  tanke  speglad  var. 

Lik  en  stjernklar  natt  pa  hogbla  grund,  hvar  blick 

miiktig  till  sitt  mal  i  dunkla  stralar  gick. 


—    41    — 

))Vackra  Zepliyrl»  sade  hon,  ))du  iir  mig  kar; 
gerna  drojer  jag,  sa  liinge  du  ar  har.)) 

Ocli  i  lockar  lade  hennes  omma  smek 

nu  mitt  har,  forvildadt  genom  ilygt  och  lek. 

Mina  fjadrar  sedan,  rorliga  alltjemt, 

strok  den  mjella  handen,  under  tusen  skamt; 

medan  jag  mitt  anlet  gomde,  slug  och  nojd, 

halft  emellan  barmens  dubbla  liljehojd. 

Men  —  din  rost  mig  ropte,  moder!  sorgsen  da 

bredde  jag  till  hemfard  mina  vingar  sma. 

Ack,  nar  jag  till  afsked  kysste  mun  och  kind, 

ack,  hur  tungt  jag  kande,  att  jag  blott  var  vind! 

Fjerran  blott  ur  luften  an  jag  skada  fick 

hur  min  hoga  drottning  mellan  cedrar  gick. 

Val  dock,  att  en  ande  icke  alska  kan 
som  ett  menskligt  hjerta,  som  en  riktig  man! 
Sages  hon  af  en  ur  denna  svaga  slagt, 
snart  till  aska  blefve  da  hans  laga  slackt. 
Namn,  hvad  jord  och  himmel  bada  skonast  ha, 
i  ett  enda  namn:  det  ar  —  Eelicia! 

ASTOLF 
som  lange  statt  Zephyr  helt  nara,  med  haftighet. 

Ar  det  val  mojligt?     Gifs  det  da  i  sanning 
ett  sadant  land?  en  sadan  qvinna?  — ■  Zephyr! 

Han  kuafaller  fbr  honom. 

Pa  mina  knan,  du  gudalika  barn! 
(ett  knafall  for  en  ande,  helst  en  god, 
kan  ej  fornedra  nagon)  jag  besvarjer 
den  menloshet,  som  leker  pa  din  uppsyn, 
att  siiga  mig,  om  diua  tjusta  ord 
en  verklig  o,  en  verklig  drottning  skildra, 
och  ej   kanhauda  tala  diktens  sprak 
i  fagra  bilder   af  en  sinnrik  mening? 

ZEPHYR 

som  nu  forst  blir  honom  varse,  med  glad  fbrundran. 

Hvem  ar  du,  skona,  obekanta  yngling? 


-    45    — 

Hvi  ligger  du  pa  knii  for  mig?     Stig  opp!  — 
Hvad  du  om  dikt  och  verklighet  mig  sport, 
jag  ej   sa  noga  just  iorstar,    men  gerna 
jag  svara  vill  pa  sjelfva  hufvudsaken. 

ASTOLF 
iippstigande. 

Ar  den  da  till,   den  6n? 

ZEPHYR. 

Ja  visst! 

ASTOLP. 

Och  hon  — 
o  alla  himlar!  —  och  Felicia, 
iir  hon   en  varelse  utaf  mitt  slagte, 
af  riktigt  qvinlig  art? 

ZEPHYR. 

Xaturligtvis ! 
Det  iir  blott  em  omstiindighet,  som  skiljer 
min  herskarinna  ifran   mensko-qvinnor: 
att  hon  ododlig  ixr  och  evigt  ung. 
Men  den  omstiindigheten,  tjcker  jag, 
har  manga  goda  sidor. 


Utan  tvifvel! 
sa  tror  jag  ock.     Jag  tal  ej  det,  som  aldras. 
Allting  iir  godt,  sa  liinge  det  iir  ungt; 
det  onda  blott  iir  gammalt. 

SUNNAN. 

Artig  sats, 
riitt  sinnrik,  biista  mamma! 

ANEMOTIS 
tortretad. 


Dumheter ! 


46 


SUNNAN 
till  Ostan. 


Du  ofverfulla  djup  af  allskons  vishet, 
se'n  livilken  tid  studerar  du  moral? 

OSTAN. 

Alltsedan  du  blef  omoralisk. 

SUNNAN. 

Tosing! 

ASTOLP 

fbr  sig  sjelf. 

Sireusang!  segrar  du?  — 

ZEPHYR. 

Men  sag  mig,  mamma! 
hvem  da  var  gast  egenteligen  ar? 

ANEMOTIS. 

En  prins  ifran  de  trakter,  som  al'  Nordan 
bevakas;  kommen  hit  ej  langese'n, 
forvirrad  fran  sin  vag  och  fran  sitt  folk, 
att  soka  nattherberge  i  var  grotta. 
Tilltygad  var  han  med  besked,  min^Sann, 
af  storm  och  stortregn. 

NORDAN. 

Eatt!  just  nu  en  sak 
mig  faller  in  pa  nytt.     Hvem  har  af  er, 
formatna  slynglar,  samt  och  synnerligt, 
sig  understatt,  att  inom   mina  granser, 
och  mig  dessutom  rentaf  oatspord, 
forlusta  sig  med  storm  och  regn  och  aska? 


SUNNAN 
trotsigt. 


Hvad  sprak! 


—    47     - 

OSTAN 
likasa. 

Herr  Nordan,  tala  saktare  ! 

ANEMOTIS. 

Na,  stilla,  stilla!     Hvad  som  handt,  ar  hilndt. 
Jag  tal  ej  hora  gral.     Forofrigt  har 
jag  ingenting  emot,  att  han  drefs  hit. 
Ett  hyggligt  barn! 

NORDAN. 

En  gack,  som  ej  trifs  hemma; 
der  ar  f6r  kallt,  kan  tanka,  f6r  hans  6mma 
brostsocker-hjerta. 


Mellertid  f6r  dig 
han  passar,  Zephyr!  alldeles,  som  vore 
han  enkom  klippt  at  dig  till  lekkamrat. 
En  smula  galnare  han  iir,  pa  k6pet, 
atminstone  hvad  flicke-6gon  angar. 
Du  —  maste  se  dem,  f6r  att  vurma:  platt! 
Han  —  (vida  h6gre  i  geni!)  till  slikt 
beh6fver  blott,  att  h6ra  talas  om  dem. 
Men  desto  battre:  taAingen  f6rkofrar! 

ZEPHYR 

till  Astolf. 

Lat  mina  broder  larma,  du!     Helt  visst 
vi  bli  de  biista  vanner  i  naturen. 
Hvad  heter  du?  —  Du  svarar  ej?  —  Ja  sa! 
Jag  marker  nog,  hvar  dina  tankar  vistas. 
Jag  far  val  veta  det  rattnu. 

Nagra  tjenande    Vindar   gifva  med  tecken  tillkiinna,  att  aftonm&ltiden 
ar  anrattad. 

ANEMOTIS. 

Men,  gossar! 
det  iir  ej  klokt  att  glomma  bort  var  qvallsvard 
f6r  bara  sladder  om  moral  och  Aickor. 


-    48    - 

Kom,  Ostan!  Sunnan!  Nordan!  —  Zepliyr!  lior  .  .  . 

Herr  prins!  —  men  hvad  han  star  och  bligar  der, 

med  stela  ogon,  styf  liksom  en  bild!  — 

Jag  amnat  honom  till  din  egen  gast, 

min  Zephyr!     Vid  det  lilla  porfyrbordet 

derinne  kan  du  satta  dig  i  ro 

med  dina  sma  Favonier  och  honom. 

ZEPHYR 

lialfhogt. 

Men,  mamma,  dricker  han  champagne?    Du  vet, 
Jag  tommer  skalar  fbr  Felicia  .  .  . 

ASTOLF 

uppsprittande  ur  sin  tankspridclhet. 

Ja,  goda  Zephyr,  nu  ar  tid  att  dricka; 

i  denna  konst  jag  icke  sviker  dig. 

Kom,  vackra  broder!     Ma  en  luftig  strale 

af  perlor,  sand  fran  vinets  etherskum, 

ur  glas  pa  glas  till  hoppets  himmel  fly, 

och  i  hvar  perla  spegla  henne  —  henne!  — 

Lif  af  mitt  lif,  min  sjals  f6rdolda  sjiil, 

ditt  namn  ar  da  Felicia?  —  0  Zephyr, 

beratta  mer  .  .  .  dock,  kom  blott,  broder,  kom ! 

I  midten  af  grottans  bakgrund  bppna  sig  basaltdbrrarne  till  en  annau 
hvalfd  bergsal,  der  nagra  gnomer  just  lykta  med  att  antanda  lampet- 
ter  af  stalaktit  och  bergkristall.  Sallskapet  begifTer  sig  ditin,  och  Vin- 
darne  gruppera  sig  omkring  atskilliga  bord ;  alla  Testliga  omkring  Ze- 
phyrs,  Tid  hvars  sida  Astolf  satter  sig.  Taffelmusik  och  dans  af  alla- 
handa  mineraliska  andar. 


Ett  annat,  mindre  grottrum  i  samma  berg : 

Zephyrs    kammare. 

Zephyr  ligger  pa  en  liten  sang,    baddad  af  lof   och    blommor;    Astol/  pa 
en  stbrre  blomsterbadd  gent  emot  honom,  Tid  andra  Taggen.   Mansken. 

ASTOLF 
otaligt  uppfarande. 

Forgafves!  —  Alla  vederm6dor,  vore 
de  an  sa  manga  till,  f6rma.  ej   locka 


-     49    - 

den   blida  somnen  till  mig.     Ar  jag  da 

ej  trott  tillfyllest?     Nej  I  jag  ar  det  ej. 

Jag  ar,  se'n  nagra  timmar,  blifven  nyf6dd, 

en  alldeles  helt  annan  varelse. 

Lik  spada  fageln,  som  ur  agget,  nyss 

af  nabben  brackt,  mot  Ijuset  lyfter  opp 

det  lilla  hufvudet  med  lifvets  kiinsla, 

den  forna  tidens  dvala  faller  jag 

bakom  mig,  och  dess  skal  jag  sonderbrutit. 

Ej   utan  skiil  jag  ar  formycket  vaken. 

Jag  undrar,  om  han  sofver  .   .   . 

Halfhogt. 

Zephyr!  Zcphyr!  — 
Hur  tackt  han  slumrar  der!     Ur  tr^nga  f6nstret, 
af  selenitens  skifvor  sammansatt, 
fran  manans  fulla  klot  en  skimmerAod 
sig  6fver  honom  vaggar  af  och  an, 
och  liksom  badar  honom  i  sin  b6lja. 
Jag  knappast  nitns  att  vacka  honom.  — 

Hijgre. 

Zephyr ! 
F6rlat  mig,  snalla  Zephyr!     Sofver  du? 

ZEPHYR. 

Jag  sofver  ej.     Jag  lange  har  betraktat, 
hur  du  dig  kastat  hit  och  dit  pa  biidden. 
Ar  den  f6r  hiird?  f6r  obeqviim?     Kanskc 
J  meuniskor  ej   sofven  utan  bolstrar; 
oss  vindar  iir  en  h6g  af  l6f  tillriicklig. 


Hvad  du  iir  lycklig!     I  ditt  andehjerta 

en  hn  och  Aygtig    blod  (om  sa  b6r  niimnas 

en  saft  af  blomsterdagg  och  blomsterangor), 

fran  dygn  till  dygn,  fran  st  und  till  stund  far  klappa 

med  evigt  liitta  slag,  med  os  t6rd  gang. 

Du  anar  ej,  hur  grumlad  och    hur  vild 

den  str6m  iir,  som  i  mina  adror  brusar, 

ej,  huru  lifvet  i  ett  menskligt  br6st 

Attfrln,nf<  Dilttr.  T.  3 


-     50     - 

emellan  blytungt  stoft  ocli  brannhet  luft 
i  obarmhertig  vexling  slits  och  skiftas. 
For  dig  ar  smartan  blott  en  sky,  ett  flor 
tunnt  framfor  solen  eller  manan  spandt, 
ocli  andadt  undan  vid  den  f6rsta  pust 
fran  dina  rosenlappar.     Oss  hon  ar 
en  hungrig  gam,  som  frater,  sent  och  tidigt, 
sitt  rof,  tilldess  han   djupt  sig  hackat  in 
just  i  dess  vadligt  adla  innanmaten. 
Han  lemnar  dem  ej  sedan  mer.     Ja,  sjelf 
var  gladje  iir  ett  raseri,  med  vald 
fran  ogonblicket  rofvadt,  likt  ett  rus, 
som  d6fvar  bort  med  falska  bilders  dunst 
n6dvandighetens   evigt  samma  oro. 

ZEPHYR. 

Du  arma  van !  star  det  sa  till  med  dig? 
Visst  har  du  ratt,  att  da  mitt  ode  prisa. 
Jag  kan  ej  riktigt  tanka  mig  ett  annat; 
men  jag  beklagar  dig.     Tyvarr!  jag  sett 
att  menskogriller  sallan  kunna  hjelpas. 
Hvad  mig  betraffar,  vet  jag  ingen  lott 
som  battre  iir,  an  den  att  vara  till. 

ASTOLF. 

Jag  ock  —  nast  den,  att  icke  vara  det. 
Likval  i  denna  stund  jag  ar,  min  Zephyr, 
langt  mindre  6mkansvard,  an  nagonsin. 
Ty  jag  kan  ater  6nska,  ater  hoppas, 
och  derf6r  har  jag  dig  att  tacka.     F6rr 
jag  kande  hvarken  6nskan  eller  hopp. 
Min  lefnads  ur  stod  stilla;  du  har  bragt 
de  tr6ga  hjulen  ater  uti  omlopp, 
och  tatt  och  fort  de  bradska  nu  igen 
att  mata  ut  de  kommande  sekunder. 

ZEPHYR. 

Ditt  tal  ar  sallsamt.     Hvad?     Du  har  ej  f6rr 
en  6nskan  hyst?  ott  liopp?  Och  ])lott  i  sadant, 


ol     — 

i  iorespeglingar  af  ting,  som   —  saknas, 
best^r  er  menskolrojd? 

ASTOLF. 

Hvad  kallar  du 
att  onska  och  att  hoppas?  —  Se!  jag  Jir 
en  kiing:  val  i  ett  hardt,  ett  fattigt  land; 
dock  herskar  ofver  tusenden  min  vink, 
och  ingen  af  dem  kan  mig  forebra 
cn  handling,  som  ej  varit  konungslig. 
Men  sadant  bod  min  pligt.     Jag  lefvat  har 
af  pligt  att  lefva,  ej  af  bojelse. 
En  enslig  tanke,    star  jag  bland  mitt  folk; 
och  detta  folk  mig  likaledes  ar 
en  samling  af  begrepp,  dem  regelratt 
jag  bjuder  till,  sa  godt  jag  kan,  att  ordna. 
I  friden  har  jag  sokt  rattradighet, 
i  kriget  hjeltearan;  men  alltsammans 
mig  varit  blott  ett  tidsfordrif,  som  lemnat 
iinda  det  mesta  utaf  tiden  tomt, 
sa  tomt,  som  just  det  inre  af  min  sjiil. 

ZEPHYR. 

Jag  ej  forstS,r  ett  ord  af  hvad  du  siiger. 

ASTOLF. 

Viil  dig,  att  du  forstar  det  e j  I     Yiil  dig, 

att  ej   ditt  muntra  sinne  fatta  kan 

den  grymmaste  af  alla  kiinslor:  den 

utaf  ett  obevekligt  enahanda, 

vid  hvilket  man,  likt  sniickan  vid  sitt  hus, 

iir  fastviixt  ifran  fodelsen  till  doden. 

Du  vet  ej,  hurudan  till  mods  man  iir, 

nar,  vaknande,  man  ej  formar  att  mota 

den  dag  som  gryr,  med  helsningen:  ))villkommen  I^^ 

Niir,  somnande,  man  ej  formar  att  helga 

den  dag  som  Ayr,  med  minnet:  ))du  var  skon!))  — 

Alltsedan  mina  forsta  barnaar 

har  jag  ej  kunnat  det. 


Vid  pappas  skagg! 
Ett  lefnadssatt  att  bli  forryckt,  min  gastl 
Det  duger  ej ;  det  iins  ju  ej   ett  solgrand 
af  rimlighet  deri.     Om  jag  begrepe   .   .   . 
Det  gor  mig  ondt,  emellertid.     Men  sag, 
du  hogt  uppvuxne,  vapenprydde  manl 
Hur  kan  val  jag,  ett  stackars  litet  kriik, 
(sa  lieter  jag  bland  mina  broder),  minska 
i  nagon  man  ditt  underliga  qval? 

AST0LF. 

Du  ar  pa  siitt  och  vis  ett  barn.     Kauske 
att  du  d§i  ocksa,  liksom  andra  barn, 
med  noje  hor  pa  sagor  och  pa  drommar? 


Omattligt  gernal  och  jag  ager  sjelf 

en  artig  samling.     Vill  du  oka  den, 

sa  skynda  dig,  och  gor  dermed  vArt  samtal 

en  smula  muntrare.  —  Na  vall  beriitta! 

Du  ser,  jag  iir  ju  redan  idel  ora. 

AST0LF. 

For  nagra  ar  se'n,  da  jag  nyss  var  stigen 

pa  mina  faders  tron,  den  allt^or  tidigt 

min  fader  lemnade  —  i  grafven  snart 

af  sorg  min  moder  f6ljde  honom  at!  — 

Jag  hade  upphort  nyss  att  vara  gosse, 

och  fann  mig  dock,  pa  engang,  nodgad  nu 

att  ej  blott  vara  man,  men  ofverman; 

pa  branta  spetsen  stiild  af  maktens  fjalL 

som  kungligt,  pastar  man,  men  kalt  och  kallt 

med  majestiitets  istopp  krones  ,  .  . 

ZEPHYR. 

Hu! 

Jag  fryser.     Aldrig  vistas  jag  pa  isberg. 
Du  var  vnl  ingen  narr,  och   drojde  qvar? 


-    58 
ASTULK. 


Jiig  iiiastc  det 


En  hogst  betiiuklig  stiillning! 


ASTOLF. 


Dii  biinde  sig,  att  aterkommen  sent 

ifr^n  en  bjornjagt,  lik  de  tusen  andra, 

dem  oupphorligt  mina  hoimiin  tillstiilt, 

jag  trott  och  dystcr  mig  till  siings   begaf  .   .   . 

ZEPHYE. 

Till  sangsl  —  Pa  ijiillet?     Midt  pii  isen  lag  du?  — 
Hur  miinga  Ibt  hogt  olVer  vattubrynet? 

ASTOLF 
nagot  otalig. 

Men,  biiste  viin,  i  himlens  namn,  betiink 
att  detta  fjilll  var  blott  ett  bildligt  uttryck, 
och  isen  iifvensii  ... 


Aha!     Likgodt! 
Det  der  far  du  forklara  mig  i  morgon. 
Jag  var  sii  riidd,  du  skulle  do  pa  Ijiillet! 
Men  fortfar  i  beriittelsen.     Du  slot: 
»jag  trott  och  dyster  mig»  .  .  . 

AST0LF. 

Till  siings  begaf; 
och,  innan  hvilan  kom    med  glomskans  njutning, 
riitt  lilnge  i  mitt  sinne  ofvertiinkte, 
hur  fattigt  och  hur  fiirgl6st  var  mitt  lif. 
Framf6r  mig  stod,  i  en  f6rhatlig  klarhet, 
den  insigt,  att  ett  folk,  som  lefver  blott 
f6r  mat  och  dryck,  i  iindl6s  hungertriildom, 
ej  iimnadt  iir  till  niigot  hiirligt  ode. 


—    54 

Hvad  stort,  livud  iidelt  kan  jag  verka,  bilda 

(sa  sade  jag  mig  sjelf),  med  menniskor, 

som  tro,  om   iirligt  de  ransaka  sig, 

att  jordens  hogsta  goda,  liimlens  sallhet 

en  vexling  ar  af  frasseri  och  somn? 

De  duga,  pa  sin  hojd,  att  skjuta  bjornar; 

f6r  min  del,  har  jag  skjutit  nog.     Forfelad 

ar  all  min  diktan,  all  min  traktan.     Djupt 

i  grafven  hellre  lage  jag,  an  har, 

der  ej   engang  en  vanlig  drom  vet  vagen 

till  konung  Astolf.     wKonungl»     Bittra  han 

f6r  en  af  ingen  krona  mattlig  langtan! 

0,  vore  jag  dock  langt,  langt  harifran, 

en  dagakarl,  med  hackan  och  med  skaran, 

i  nagot  af  den  blida  soderns  land, 

der  solen,  niirmare  till  jorden,  varmer 

ej  hennes  hjerta  blott,  men  afven  menskansl 

Der  iir  val  iiran  t6rne,  som  hos  oss, 

men  dock  ett  t6rne,  som  sliir  ut  i  rosor; 

der  iiger  sk6nheten,  der  iiger  sangen, 

der  iiger  kiirleken  iinnu  ett  heml 

ZEPHYR. 

Ja,  du  har  riltt;    der  mar  man  mycket  biittre. 


1  dessa  tankar  somnade  jag  in: 

de  milda  dr6mmars  gud,  som  h6rt  min  klagan, 

med  vallmospiran  rorde  mig;  det  flor, 

som  tiicker  sjiilens  inre  synkraft,  s6nk,  — 

och  ur  den  natt,  som  iir  vart  sanna  lif, 

br6t  fram  i  glans  en  dag,  mer  sk6n  iin  jordens. 

Jag  fann  mig  ensam  vandra  i  en  park 

af  underbara,  dunkelgr6na  triid, 

dem  aldrig  f6rr  jag  sett;  de  Aesta  buro 

pa  raka,  pelar-h6ga  stammar  opp 

mot  himlen  sina  solskilrm-lika  kronor. 

Och  det  var  morgon.     Ofver  berg  och  str6mmar 

och  viina  kullars  o^r6na  sammetstacken, 


sam,  likt  en  genomskinlig  sloja,  fram 

ett  fargadt  doft,  der  Ijusrodaktigt  skimmer 

i  guld  och  i  violblatt  ofvergick. 

Framat  mig  forde  nu  en  skuggrik  gang; 

sma  faglar  ofver  mig,  i  tusental, 

med  giada  sanger  vexlade;  fastan 

jag  aldrig  forr  dem  hort,  jag  visste  dock 

att  endast  naktergalar  sjunga  sa. 

Snart  kom  jag  pa  en  oppen  blomsterplan: 

i  midten  af  dess  rund  en  vattenkonst 

med  sprang  pa  sprang  dref  silfverbagar  opp, 

som  korsade  hvarandra;  ofverst  satt 

en  marmorhvit  Najad;  vid  hennes  fot 

Tritoner  blaste  i  smaragd-horn;  Ijudet 

med  vattnets  joller  IjuAigt  sammanklang, 

och  i  en  dam  af  lasur,  nedanfor, 

bland  ystra  glitterbubblor,  upp  och  ner 

sma  purpurglimmande  gullhskar  dykte. 

Jag  sag  mig  om  —  och  pa  engang  jag  fann, 

att  planens  blomster  voro  mensko-hoga. 

En  lilja  stod  mig  narmast:  mildt  hon  drog 

min  blick,  min  langtan;  men,  hvad  under!  bast 

jag  nalkades  att  nogare  beskada,  — 

ett  vanligt  jungfru-anlete  stack  opp 

med  Ijusbla  ogon  och  med  gula  lockar, 

ur  liljans  kalk;  och  kring  en  snohvit  hals 

till  krage  bredde  sig  de  hvita  bladen. 

Jag  tyckte,  att  det  anletet  mig  var 

ej  frammande;  tvartom,  en  Aickas  likt, 

som  lefver  vid  mitt  hof;  och  synbart  ville 

den  ofriga  gestalten,  afvensa, 

allt  mer  och  mer  ur  blomsterfangelset 

sig  hoja  och  befria  till  mitt  mote. 

Men  da  jag  nu,  i  siillsam  vantan,  stod 

f6rsankt,  till  orat  trangde  sig  en  stark, 

melodisk  susning,  nastan  lik  en  rost; 

och  ditat,  hvarifran  den  kom,  jag  slog 

mitt  oga  hanryckt  upp.     Da  —  Zephyr!    Zephyr! 

0,  kunde  jag  beskrifva  dig  min  syn!  — - 


-      56    — 

I   liingrc   aistand,  niirmarc  till   kiillau, 

pa  jiitte-stiingel  stod,  i  straiig  eldglans, 

en  iinderblorama,  ej  mig  kiind  till  namn, 

ett  mellanting  af  tornros  ocli  af  solros, 

men  hogre,  stoltare,  iin  bada  tva. 

Hon  tycktes  ej,  liksom  den  forra,  varsna 

betraktaren;  i  ostordt  drottnings-lugn 

hon  kronta  lijessan  viind  mot  solen   bar. 

En  stund  jag  hiipen  drojde:  pa  min  mun 

ett  utrop   dog;  men  vid  mitt  matta  ))Ack!)> 

den  hoga  rosen  rorde  sig;  en  fiamma, 

liksom  en   blixt  i  omviind  riktning,  ilog 

fran  hennes  kalk  till  hogbla  himmelen, 

och  upp  ur  kronan  plotsligt  hojde    sig 

en  annan  qvinnobildning   —  ha!  och   hvilken! 

Om  nattens  hela  dunkla  prakt  du  tiinker 

f6renad  med  all  morgonrodnans  klarhet, 

och  bada  systerligt  tillsammans  gjutna 

kring  nyfiild  sno  i  Mars,  da  jordens  yta 

inunder  skimmerhvita  hojder  gommer 

en  varlig  eld  inom  en  kiinslig  barm; 

om  manan  du  erinrar  dig,  —  ej   sadan, 

som,  nordiskt  blek,  hon  tolkar  qval  och  saknad,  - 

men  sadan,  som  man  sagt  mig,  att  hon  skadar 

i  soderns  kiirleksniltter,  stolt  och  varm, 

pa  forntida  triumfers  helga  hvalf, 

och  ur  den  rika  stjernesyskon-kretsen 

pa  skumma  vatten,  fiilt  och  lundar  siinker 

en  tankfullt  lycklig  herskarinnas  blick: 

du  dock  har  knappt  en  skymt,  en  aning  knappt, 

om  henne,  som  ur  hoga  rosen  steg! 


Godt,  godt!  jag   kiinner  henne  re'n  iinda; 
och  parken  med  —  men  fortfar  du! 

ASTOLK. 

Till  midjan 
ur  underblomman  redan  lyftad,  satt  hon 


pa  kroDaDS   iiigra,   iitat  bojtla  bladkraiis,   — 

en  rosendrottning  pa  sin  rosentron!  — 

Ett  diadem  af'  perlor,  mera  klara 

iin  morgondaggen  sjelf,  sin  Ijiisa  ring 

omkring  de  morka  sidenlockar  drog; 

en  piirpurmantel  flot,  i  milda  vagor, 

Iran  skiildran;  ocli  omkring  den  grona  lifdragt, 

som  holjde  ocli  forradde  jungfruvaxten, 

en  gordel  utaf  diamant  sig  slot. 

I  famnen  lag  ett  gyllne  strangspel;  gladt 

de  nakna,  gudaskona  elfen-armar 

i  strangarna  med  rosenlingrar  lekte. 

Och  nu  en  sakta,  men  dock  mjiktig  vind 

vid  stangeln  rorde,  att  i  stilla  gungning 

iin  hit,  an  dit,  allt  efter  svigtens  fart, 

den  skona  med  sin  lyra  vaggad  blef. 

Nu  f6rst  hon  sag  mig  —  hvilket  ogonkast! 

Djupt,  som  ur  verldens  hjerta,  der  en  strom 

af  lifvets  eld  ur  helig  midnatt  svallar, 

sa,  mellan  langa  ogonharens  skuggor, 

den  ena  stralen  foljde  tatt  den  andra, 

ur  stora,  dunkelt  aningsfulla  ogon  .  .  . 

ZEPHYR. 

Det  iir  ju  uppenbart  Felicia! 

ASTOLF. 

Y^id  Giid!  jag  har  det,  se'n  i  gar,  formodat  — 
det  iir  da  sa?  siig  om  det! 

ZEPHYR 

suckancle. 

Ack!  jag  vet, 
jag  fattig'  barn,  tillriickligt  nog,  att  ingen 
har  dessa  ogon,  mer  iin  hon!   —   Men  sedan? 

ASTOLP. 

Huldsaligt  bredde  nu  hon  ut  sin  famn, 
ur  hvilken  lyran  sonk  —  och  nickande 


58 


i  vinden  af  ocli  an  Iran  blonistersatet, 

hon  strackte  nedat  sina  skona  armar 

for  att  mig  hjelpa  iipp  till  sig  —  ty  stangeln 

var,  som  du  mins  kanske,  ovanligt  hog. 

Men,  som  det  pliigar  ske  i  drommar,  just 

i  detta  ogonblick  f6rbyttes  allt; 

ett  mellanstand  af  medvetsl6shet  kom, 

och  niir  det  ater  h6rde  opp,  var  taAan 

en  ny,  men  icke  mindre  tjusningsfull. 

Jag  i  en  praktig  sal    befann  mig  da, 

den  fagra  marmorbilder,  speglar,  kronor 

af  glindrande  kristall,  och  f6nsterd6rrar 

till  luftiga  balkonger,  harligt  prydde. 

Och  det  yar  skymning.     Solens  afskedsblick 

nyss  gifvit  manan  tecken  till  att  nalkas: 

Igenom  6ppna  f6nstren  sm6g  en  hviskning 

fran  cederskogar,  palmer,  pomeranstrad, 

omkring  i  rummet,  i  hvars  ena  h6rn 

pa  det  af  rika  mattor  h6ljda  golfvet, 

tva  sphinxer  af  svartglansande  basalt 

en  rymlig,  kostbar  hvilosoffa  buro. 

I  henne  satt  min  rosendrottning  nu: 

men  kladd  i  azurblatt;  en  hvit  och  blekrod 

turban  var  lindad  om  den  sk6na  hjessan, 

och  fastad  var  en  sn6hvit  fjaderbuske 

vid  honom  med  en  stralande  rubin. 

Mig  tycktes,  att  hon  re'n  var  blifven  min. 

Pa  soffans  yppiga  skarlakans-tacke 

hon  lutad  satt,  med  korsvis  lagda  knan; 

en  liten  silfverkorg  pa  dessa  stod, 

i  vallust  doftande,  och  spetsigt  ragad 

af  frukter,  gula  sasom  fiamr6dt  gull. 

En  holl  hon  mellan  handerna,  och  sirligt 

med  en  agatknif  skilde  skalet  af ; 

jag  satt  pa  mattan,  tyst  vid  hennes  f6tter, 

dem  blott  sandaler  kliidde,  snorda  tackt 

kring  ejderhvita  ben  med  purpurband  — 

ej   sallan  kysste  jag  de  fina,  spiida, 

svan-lena  vrister,  dem  hon  fafangt  g6mde 


in  i  (le   «^^yllnc   Irunsar,  soni  Iran   driigten 

i  glesa  skimmerboljor  spridde  sig. 

Hon  gaf  mig  da  och  da  en  blick,  som  sam 

i  ljufVa  lagor;  och  ntir  nu  sitt  varf 

hon  lyktat,  rackte  hon  mig  leendc 

pa  spetsen  af  sin  knif  den  hickra  frukten. 

jMen  jag  ej  Uingre  stilla  var.     Jag  spratt 

fran  golfvet  opp  och  fi6g  i  hennes  lamn, 

och  hennes  liippar  rorde  mina  .  .  .  Da  — 

liar  du  viil  nagot  sadant  hort,  min  Zcphyr?  - 

en  underbar  musik,  hogt  ofver  oss, 

liksom  ett  klockspel  af  de  hnsta  glaskitrl, 

liit  sig  fornimma;  och  niir  upp  jag  sag, 

jag  varse  blef,  att  taket,  som  forut 

mig  synts  musiviskt  sammansatt  af  stjernor, 

nu  skilt  dem  at,  och  att  hvar  stjernbild  gick 

for  sig,  men  med  de  andra  sammanstiimd, 

inom  afmiitta  ringar  af  metall, 

som  klingade,  nilr  stjernorna  deni  rorde. 


Porunderligt!     Det  iir  ju,  drag  for  drag, 
Felicias  kabinett,  Felicia.s  soffaI 
Blott  har  jag  aldrig  miirkt,  att  mosaikcn 
i  taket  sa  sig  sondrat  at  och  klingat. 

AST0LF. 

For  tredje  gangen  nu  f6rvandlades 
min  skadeplats.     Jag  ater  ensam  gick, 
men  pa  en  bred  och  sandigt  banad  farviig. 
Det  var  en  het,  en  qvalmig  eltermiddag: 
i  svarta  skyar  askan  lurade 
att  rusa  fram;  och  jorden,  stum  af  biifvau, 
li6ll  viintande  sin  andedriigt  tillbaka. 
Bakom  mig  lag,  i  iindan  af  en  m6rk 
alle,  och  redan  fjerran  bort,  ett  slott, 
uppa  en  h6jd,  som  sluttade  terrass-vis; 
framf6r  mig  var  en  kal,  en  sk6rdad  slatt, 
med  graa  hafvet  till  sin  niira  griins, 


'     60    - 

Jag  visste,  att  jag  i  det  slottet  varit, 

ocK  underligt  initt  sinne  var  beklamdt. 

Och  bast  jag  sa,  i  obestamda  tankar, 

allena  gick,  ett  lindrigt  don  bakom  mig 

af  liofvar  och  af  hjul  mitt  ora  hann: 

iag  vande  mig  —  och  se!  en  luftig  char, 

bcspand  med  tre  par  hvita  underdjur, 

som  sprungo  pa  engang  och  ilogo,  kom 

i  bradskad  fart;  en  liten  kusk,  ratt  snarlik 

dig  sjelf,  satt  hogt  uppa  ett  framre  sate, 

och  vid  min  anblick  drog  i  tyglarna 

med  kraft,  sa  att  det  underbara  spannet 

omsider  midt  framfor  mig  stilla  holl. 

Nu  sag  jag,  att  i  sjelfva  charen  satt 

mitt  hjertas  rosenfodda  herskarinna, 

men  holjd  i  svarta  och  i  hvita  slojor, 

ur  hvilka  gang  fran  gang  blott  glanste  fram 

de  sorgsna,  men  ej  mindre  klara  ogon, 

de  bleka,  men  ej  mindre  skona  kinder, 

Hon  strackte  ut  sin  hand;  jag  grep  den  hardt; 

inom  mig  brann  ett  djupt,  omiitligt  qval; 

det  forekom  mig,  som  for  sista  gangen 

jag  tryckte   denna  hand  till  mina  lappar. 

Jag  ropte  da:     »0,  om  du  blott  en  drom 

har  varit,  sag  atminstone  ditt  namn, 

att  jag  dig  minnas  ma,  i  fall  jag  vaknar!))  — 

))Jag  heter  Aldrig-mer!))   sa  svarade 

inunder  doket  hon   med  halfqvafd  rost, 

och  drog  sin  hand   ifran  mig;  med  den  andra 

hon  ryckte  fran  sin  barm  en  snohvit  blomma 

lik  liljan,  som  i  drommen  forst  jag  stig, . 

och  kastade  den  ned  for  mina  fotter. 

Jag  viile  boja  mig,  att  hamta  opp  den: 

da,  i  en  blink,  med  en  f6rfarlig  knall, 

ur  midnattssvarta  molnet  ofver  oss 

en  blixt  slog  ned  i  charen;  allt  forbyttes; 

framfor  mig  stod  den  fordna  jatterosen, 

men  brinnande  af  gyllne  IjungeldsAammor. 

AUtmer  de  okte  sig;  tillsist  hon  Aog, 


—    61 


liksom   cii   taigrik  konsteld,  uppat  himlen. 
Men  der  de  hvita  djuren  statt,  sprang  opp 
en  flod,  som  dref  i  fraggigt  skum  de  hvita 
svallvagor,  liksom  gratande,  kt  sliitten ; 
tills  i  det  graa  haf  han  snart  forsvann. 


Du  mins  ej,  hvar  jag  sjelf  blef  afy 

ASTOLP. 

J\Iin   drom 
var  slutad. 

ZEPHyR. 

Ack,  den  hoga,  vackra  rosen! 
Sa  kom  den  blixt,  som  f6rr  steg  opp  fran  henne 
till  himmelen,  sa  mordisk  nu  fran  honom 
tillbaka!  —  Brann  hon  rentaf  opp,  raanntro? 

ASTOLF 

liaftigt. 

Ja!   —   Men  hvad  iir  val  att  forgas,  om  ej 
att  just  pa  lustelds-vis  fa  harligt  slockna,  — 
nar  blott  man  saga  kan:     wjag  har  dock  lefvat; 
det  var  en  vecka  dock,  en  dag,  en  stund, 
en  fjerndels-timma,  som  jag  kiinde  det!»  — 
Porstar  du?  — •  ej  blott  tiinkte  det!  nej,    kilnde 
hvad  lifvets  allt  uti  sin  fullhet  iir!  — 


Nu  faller  du  i  diua  griller  ater .  .  . 

ASTOLF 
sansar  sig. 

Nog,  goda  Zephyr:  det  iir  tid  att  komma 
till  slutanviindningen  af  detta  samtal. 
Du  yttrar,  att  du  iilskar  mig.     Na  viil! 
Jag  fordrar  profvet.     Du  kan  ej  det  viigra. 

Efter  en  kort  paus. 

Jag  maste  se  Lycksalighetens  0, 


—    62 
Zephyr  bapnar  och  besiuuar  sig. 

Jag  uiaste  det,  —  hor  du?  —  jag  maste  det! 
det  iir  din  egen  skuld,  att  sa  jag  ber  dig. 
Du  har  iormycket,  vid  champagne-bordet, 
formycket,  vid  min  droms  beriittelse, 
mig  redan  sagt,  for  att  ej  vacka  opp, 
ibr  att  ej  rikta  han  till  denna  o 
min  hela  varelses  f6renta  atra. 
Jag  har  ej   Phoebi  gudavingar,  ej 
haxmastarn  Fausti  kappa,  ej  den  hatt 
soni  forde  Fortunat  hvarthelst  han  ville; 
pa  dig  alltsa  beror,  och   blott  pa  dig, 
om  jag  iindsi  kan  liinda  fram  till  malet. 

ZEPHYR 

aunu  nagot  orolig. 

Jag  borde   —  tro  mig!  —  afsla  rakt  din  onskan; 
en  sadan  fiird   —   du  vet  ej,  hvad  du  viigar, 
ej,  hvad  som  hiinda  kan!  —  Det  iir,  min  Astoll", 
en  eftertiinklig  sak. 

AST0LF. 

Ma  hiinda  allt, 
hvad  hiinda  kan  och  vill!  jag  iir  beredd. 
Jag  hastar  liign  en  friimmad  verld  till  motes! 
Den  gamla  —  hvad  har  den  att  bjuda  mig? 


ZEPHYR 

efter  en  kort  tystnad. 

Yillan!  —  Du  far  din  vilja  fram.     Skyll  ej 
pa  mig,  om  leken  skulle  slutas  illa. 
Jag  har  dig  afradt  —  men  du  iir,  i  sanniug, 
ett  envist  hufvud.     A"ete  himlen  dock, 
hvarf6r  jag  skall  sa  mycket  tycka  om  dig! 

Ater  gladare. 

Jag  Ayger  med  dig  genom  vilda  luften: 
det,  skall  du  se,  det  blir  en  lustbar  resa. 
F6rst,  under  viigs,  hos  ett  och  annat  moln 
afliigga  vi  bes6k.     Beskedligt  folk, 


r.a  - 

ocli   sliigtino-ar  tlll  iiiig  pa   fjcrrHn   luill; 
men  underllga,  foga  treiiiga, 
liksom  lorsupna  humorister.     Ber^r 
ocli  vicla  landskap,  sjoar,  tempeltorn, 
betraktar  du  i  lagel-perspektii' 
Sist  hamna  vi  pa  utsatt  ort. 

Skrattar. 

Ha,  hal 
vet  du.'^  vi  skohi  spela  dem  ett  puts, 
den  hela  skaran  der  af  vackra  nymfer; 
ja,  framforallt  Felicia  skall  undra: 
ett  dylikt  skadespel  hon  aldrlg  halt. 

ASTOLF. 

Hvad  rann  dig  nu  i  sinnet? 


Jol  jag  har 
en  liten  kappa,  tunn  och  latt  som'  flor, 
inunder  griisgron,  Ijusgul  utanpa: 
nar  vi  engang  till  5n  ha  kommit  fram, 
du  tager  henne  pa  dig,  vander  ut 
den  grona  innansidan;  helt  osynlig 
da  blir  du;  skadar  alla,  sedd  af  ingen, 
och  kan  forsoka  hvilka  spratt  som  helst 
med  hvem  du  vill.     Siig,  har  du  lust? 

ASTOLF. 

Ma  skel 
Det  iir  ctt  godt  forslag.  —  Sa  kan  jag  hemli^t 
emellertid  utspana,  hvilket  siitt 
jag  lampligast  bor  valja,  nar  jag  onskar 
framtrada  ur  min  lonlighet.     Men  laga 
nu  blott,  att  resan  borjar  snartl 

ZEPHYE. 

Din  like 

1  het  otaiighet  jag  aldrig  sett. 

En  timma  aterstar  till  soluppgangen; 


64      - 


(ia  liyga  vi.     Sa  liiugc  far  dii  vauta 
ty  nagou  somn  behofva  vi  val  dock 


ASTOLF. 


Blott  sag  mig  iin  en  sak:  har  nagon  dodlig, 
ett  menskligt  vasende,  som  jag,  —  forut 
besokt  den  underbara  on? 


Ah  ja! 
Men  drommande,  liksom  du  ock  ju  redan 
engang  har  varit  der. 


Ej  nagon  vaken? 

ZEPHYR. 

Du  blir  den  f6rste.   —   De,  som  hittills  frestat 

att  vakna  komma  dit,  ha  ingenting 

fatt  se,  mer  an  bedrageliga  skuggspel 

af  falska  striinder,  hamnar,  som  forsvunnit, 

just  niir  man  trott  sig  allranarmast  dem. 

Bland  millioner  afventyrare 

som  dragit  ut  pa  denna  upptacktsfiird, 

omkomma  de,  som  ej  f6rgatts  f6rut 

(de  ilestas  6de),  dock  atminstone 

vid  sjelfva  landningen  p&  kusten;   evigt 

en  hiir  af  grymma  troll  bevakar  den. 

Men  nog,  tills  vidare,  derom.     God  natt! 

Sof,  eller  tig;  jag  orkar  mer  ej  tala. 

Han  yancler  sig  om  och  insomnar. 

ASTOLF 
halfhbgt. 

Hvad  allt  iir  tr6gt  i  denna  verlden!     Gud, 
att  till  och  med  en  vind  kan  blifva  s6mnig! 

Hau  stracker  ut  sig  pa  baddeu  ocli  bjuder  till  att  somua. 


Dcii    foriii   g  ru  ttsal  u  n. 

Aucmotis  sittcr  £ramf(3r  eldstaden  pa  ett  slugs  Krastcnstrou.  Yindarucs 
h(5fdingar,  utom  Zephyr,  aro  liigrade  pa  sidorna,  med  sina  svenner 
bakom  sig.  De  dricka  ur  horn,  som  ga  friskt  omkring.  Elden  upp- 
Haddrar  da  och  da ;  Ijusen  pa  vaggarna  aro  till  en  stor  del  utbrunna. 
Det  lider  mot  dagbrackningen. 

ANEMOTIS. 

Sa  har  jag  nu  inhamtat  edra  rad, 

hvad  for  de  niista  dagar  ar  att  gora. 

Jag  tackar  er,  och  tror  att  Aolus 

skall  ock  bli  nojd  med  de  beslut  vi  iattat. 

SUNNAN. 

Om  blott  herr  Zephyr,  den  sjusofvaren, 
ej  siitter  sig  emot. 

ANEMOTIS. 

Hvad  Zephyr  menar 
i  denna  sak,  jag  vet  anda.     I  ro 
han  annu  hvila  ma  en  liten  stund; 
han  ar  ju  barn  till  lemmar,  som  till  lynne. 
Emellertid  vi  frukostera  ma, 
och  glamma  lustigt  om,  tills  roda  hanen 
derute  manar  med  sitt  skyltvakts-rop 
enhvar  till  uppbrott,  och  med  halfradd  blick 
den  forsta  grynings-strimman  tittar  in 
igenom  oppna  dorren  i  var  bergsal. 

SUNNAN 
sakta  till  Ostan. 

Jag  tror  rainsann,  att  gumman  blifvit  vitter! 

ANEMOTIS. 

Men,  medan  nu  J  sitten  hiir  omkring  mig, 
uppfriskade  och  blidare  till  sinnes,  — 
ma  hvar  och  en  af  er,  J  tappra  soner, 
erinra  sig,  hvad  i  gar  qvall  jag  bad ; 
och  redigt  och  i  ordning  mig  fortalja 
sitt  gardagsvarf.     Du,  Sunnan  ma  begynna! 
Du  ser  sa  klipsk  ut,  och  du  pratar  helst. 


-    66    - 


Pa  gift  och  qvalin  ocli  arjgande  kiyddor   luatt, 
jag  drog  fran  Ceylon  hit  ofVer  Sahras  slatt. 
En  karavan  der  sokt,  genom  mangen  dag, 
i  glodhet  sand  med  klagan  ett  vattudrag. 

F6rtard  af  torst  man  hagringar  locka  sag, 
med  grona  oars  buskar,  nied  glasblank  vag; 
men,  hvart  som  helst  den  trotta  kamelen  lopp, 
en  gulbrand  okens  yta  bedrog  hans  hopp. 

Tillsist  andock  man  rakat  en  dadelpahn: 
i  skuggan  sjong  en  kalla  sin  aftonpsahii. 
De  vise  kopmiin  stroko  de  langa  skagg 
och  strackte  makligt  sig  inom  tiiltets  vagg. 

Xu  skrot  enhvar  i  kapp  af  det  mod  han  haft, 
sin  vagkunskap,  och  sina  kamelers  kraft; 
se'n  ofverslog  man  vinsten,  med  stolta  rop, 
af  gull,  af  elfenben  och  af  slafvars  hop. 

Jag  sande  da  en  qvafvande  hvirfvel  ut  — 
och  hastigt  tog  det  hogvisa  taget  slut. 
Blott  har  och  der  ett  hufvud  ur  sanden  glor: 
men  att  det  riiknar  langre,  jag  knappast  tror. 

Ej  blir  fran  svartbla  lappar  en  ed  mer  h5rd! 
Den  gula  manan  latsar  att  vara  rord; 
han  grinar  omt  och  lyser  schakalen  dlt, 
som  gor  vid  lackra  ratten  sin  basta  flit. 

Niir  snart  de  sluga  skallar,  i  krithvitt  sken, 
ej  prunka  mindre  rart,  an  sitt  elfenben: 
jag  iin  engang  vill  skada  de  kloka  miin, 
hur,  utan  hjernor,  likval  de  grubbla  iin. 

Gapskrattar. 


ANEMOTIS 

missnbjd. 

l)u  iir  dig  lik!  —  Skall  du  ej  niinsin  liira 
hvtid  bild°ning  iir?  hvad  karakter  och  seder? 

Sunnan  skrattar  aanu  hardare. 

eTa,  skratta  du!  —  Jerat  gor  du  raig  bekyniraer. 

Hanen  utanfbr  gal. 

Hor!  —  Det  var  forsta  ropet.  —  Na,  rain  Xore? 

NORDAN. 

Med  skiil  du  kUmdrar,  raoder!  rain  broders  nidings- 

f 'iird ; 
ora  do  han  kunde,  genast  han  folle  for  niitt  svard. 
Jao-  annat  haft  att  skota:  att  halla  rent  raitt  hat 
fran   pysslingar  sora  soka  rain  bostad  och  sm  grat. 

De  spana  alla  vagar,  de  fresta  tusen  grepp: 
iin  aka  de  pa  sladar,  iin  segla  de  pa  skepp; 
iin  tro  de,  att  raitt  hera  iir  ett  isfiilt  utan  to: 
tin,  att  i  oppet  vatten  jag  bor  pa  solblid  6. 

Du  kilnner  sjelf,  o  raoder,  raitt  slott.    Sa  siig,  yiilan ! 
om  slika  kriik  till  giister  jag  herbergera  kan.-^ 
Ora  ock  rain  fiistnings  vallar,  der  isbergstornen  sta, 
dera  sliippte  in  i  borgen,  hvad  hjelpte  det  iinda. 

Af  blahvit  glanskis  hvillfda,  pa  stolpar  af  granit, 
jag  raina  salar  raurat,  ej  utan  konst  och  Hit; 
men  friska  luften  spelar  i  rumraen  6fverallt 
krini'-  raig  och  raina  svenner:  det  kallar  laenskan 
"  kallt. 

Niir  norrskens-dagern  blickar  pa  f6nsternas  kristall, 
vi  leka  krig  derinora,  vi  leka  hjeltars  fall; 
och   niir  vi  sla  raed  sviirden  pa  sk6ldar  af  raagnet, 
ett  Ijud  gar  genora  verlden,  det  ingen  tyda  vet. 

Hvera  skulle  i  rain  boning  da  trifvas,  utora  vi?  - 
Grann  iir  rain  triidgard:  iitbart  (inns  ingenting  deri. 
Af  sn6  ju  hvarje  blomster,  af  bernsten  frukten  ar, 
af  malm  de  blanka  triiden,  dera  gripar  vakta  der. 


—    (;8   — 

Du  gillar  alltsa,   moiler!  helt  visst  iiiitt  toretag: 
jag  mot  en  mensko-skara  har  ater  skipat  lag: 
i  en  af  mina  portar  de  hjeltar  fr6so  fast; 
likt  fangna  moss  de  qvidde,  allt  under  skeppets  rast. 

Jag  sag  det  usla  fartyg:  det  stod  bland  isfjall  klilmdt, 
och    qvickt  min  hofnarr,  bjornen,  med  kniken  dref 

sitt  skiimt. 
Jag  lat  de  fikna  sjomiin  fa  tomma  ut  sitt  mod, 
tills  svalt  och  kjla  svalkat  det  alltf6r  heta  blod. 

Da  steg  jag  upp  pa  vallen,  ocli  r6t:  med  dan  och 

knall 
fl6g  hvarje  torn  till  sides,  och  fri  var  b6ljan  all; 
ej  hvar  och  en  till  kusten  kom  hem  med  arm  och 

fot; 
men  nog  gick  resan  hurtigt,  och  nog  fick  soten  bot. 

ANEMOTIF. 

Hvad  du  iir  hard  och  skarp!  —  Har  jag  ej  sagt  dig, 

att  nagot  mera  mildhet  icke  skadar? 

Man  bor  ej  vara  rattvis  blott,  men  alskvard. 

Nordan    skakar    pa    hufvudet,    ocli    vander    sig    mot    elden,    med    ryggen  at 
gumman. 

Jag  vet  viil,  att  min  varning  du  iorsmar; 
men  sanningen,  den  siiger  jag  iinda! 

Hanen  gal  andra  gangen.     Synkretsen  bbrjar  Ijusna  i  oster. 

Det  andra  ropet!  —  Har  du  Ostan,  ej 
ett  mera  gladtigt  budskap,  an  de  begge: 
sa  sitt  helt  stilla  pa  din  bank,  och  tig! 

OSTAN. 

Nej,    min   moder,  lat  mig  tala!    Glada  tidender  jag 

bar: 
genom    Iran    sist,    fran    Ganges,    till    ditt   hem  jag 

kommen  iir. 
En    nabobs    palats    pa    vagen  hvalfde  jag  med  han 

omkull; 
nu  hans  triilar  dela  rofvet;  r6fvarn  stoppa  de  i  mull. 


„    60    ■-■ 

Alen   vi(l   Schiras,  jiist  som  solen  siinkte  sig  i  Zen- 

deriid, 
holl   jag    opp    med    snahba    ridten,  steg  till  jord  i 

ambraskrud. 
An    itr    Persien    mig   kiirast   af  all  land  pa  jordens 

ring; 
hela    dagar    i    dess    parker   tumlar  jag    min    skiick 

omkring. 

IIvar    han    siitter    liitta   hofven,  hvar  med  nad  min 

vinge  rors, 
balsam   doftar,  uaphta  glimmar,  sangens  muntra  tiif- 

ling  hors: 
liksom  bi  kring  mandeltriidet,  lydiga  sin  drottnings 

ord, 
honingsljufva    visor    svtlrma  kring  den  rosenholjda 

jord. 

Skjmning,    natteus    hiirold,    redan    hennes  tjiill  pA 

skuldran  bar; 
i  jasminens  silfvcrskalar  nyss  min  qviillsvard  tillredd 

var; 
smekt  af  solens  afskedskyssar,  het  af  lust  och  blyg- 

sam  harm, 
skiilfde    drufvans    purpurknopp    pa  marmorklippans 

hviilfda  barm. 

Daggens  rorliga  juveler  kronte  myrtenskogens  har; 
jorden,    lik    ett    lyckligt    oga  gliinste  af  en  gliidje- 

tar; 
sag  sig  om  i  m()rkbla  rymden,  till  de  gy llne  systrar, 

opp, 
som  vid  kiirleks-stjernans  harpa  ordna  sina  dansars 

lopp. 

Biist   jag  nu  bestyrde  tvenne  palmers  brollop  med 

hvarann, 
till   min    syn,    fran  flodens  andra  briidd,  en  sidlsam 

anblick  hann: 


-    70   — 

en    sultan,   som    iinnu   icke    glomt  en  alskad  skon- 

hets  graf, 
och  med  nagra  hofman,  sorgsen,  dit  pa  vallfart  sig 

begaf. 

Upp  pa  tigerAackig  fale,  stum,    den  bleka  herskarn 

sprang, 
mot  stigbygelns  gull  den  krokta  segersabelns  balja 

klang; 
haftigt  grep  han  sammetstygeln,  hogg  med  sporrens 

diamant, 
och    i    brusande    galopp    flog  taget  ofver  djup  och 

brant. 


Framfor    hvita    2:raf-moskeen    turbanprydda   skaran 

hoU: 
da,    hvad   harm!    sultanen    ref  sitt  har,  och  pa  sitt 

anlet  foll. 
Rosongarden,    rikt   planterad,  vattnad  af  hans  egen 

hand, 
var  en  rishack,  nilstan  m()rdad  af  min  broder  Sun- 

naus  brand! 

))Allah!))  skrek  han,  5)har  du  hjerta  att  min  saknad 

gacka  sa?))  — 

Da  jag,    medlidsam,  till  hacken  smog  mig  fram  pa 

luftig  ta; 

andades    pa  blad    och  grenar:    hastigt  slogo  knopp 


vid  knopp, 
,  ros  vid  r< 


lika  den  begratnas  kinder,  ros  vid  ros  mot  alskarn 

opp. 

Se'n  en  springbrunn  lat  jag  valla  fram  ur  markens 

dolda  grund; 
valdiga   cypresser   ofvan   sluta   skyddande  forbund. 
Naktergalen  der  forklarar  nu  for  rosorna  sin  bon, 
turturn    och  gazellon  ila  dit  vid  spegelboljans  don. 


ANEMOTIS. 

Tack,    snalla  Ostan,  for  din  snalla  gerning! 
Ditt  dagsverk  hedrar  dig. 

NORDAN 

afsides  till  Sunnan. 

Hur  gY'k  som  helst 
cn  kiiring  ma  bli,  sa   Ijusnar  hon  anda 
hvar  gang  hon  gnolas  hor  pa  spinnrocks-visan 
om  det  der  lumpna  tokeriet  kiirlek. 

SUNNAN. 

Ett  obestridligt  ron! 

Hanen  gal  tredje  gangen.     Man  ser  genom  grottans  oppning  en  gles  skynit 
af  niorgonrodnad. 

ANEMOTIS. 

Men  re'n  till  afsked 
har  rodkam  ropat;  det  iir  tid  att  nu 
enhvar  sig  skyndar  bort  till  ort  och  pligt. 
Jag  skall  nog  viicka  Zephyr  — 

Vindarne  rusa  opp  fran  sina  saten. 

Lefven  viil! 
Viilkomna  ater!     Helsen  Aolus, 
i  fall  han  triiffas  kan  p&  nagot  stiille!  — 
En  styrkedryck  pa  resan  forst! 

Vindarne  stota  dryckshornen  tillsammans  och  tomma  dera. 

Se  sa! 

CHOR   AF    V1NDARNE. 

Upp  genom  luften,  bort  ofver  hafven, 
hiin  6fver  jorden,  i  stormande  fard! 
Morgonens  drottning,  med  rosiga  stafven, 
vinkar  oss  ut  i  sin  vaknande  verld. 

Upp,  till  de  brusande 
boljornas  lek; 

upp,  till  de  susande 
lundarnes  smek! 
Menniskan,  djuren,  i  qvalmiga  niisten 
lyssna  med  oro  till  vingarnes  dan; 


vi  sviifva  fria  till  himmelens  fasten, 
komma  med  budskap  igen  derifran! 

De  stbrta  under  hyinande  gny  ut  igenom  dbrren. 


Zephyrs    kammare. 

ASTOLF 
Tid  grottfbnstret. 

Har  har  jag  statt,  Gud  vet  hur  lange  redan, 

och  vantat,  att  se  Zephyr  vakna  opp. 

En  temlig  flik  af  morgonrodnans  sloja 

der  borta  redan  Aaddrar  ofver  skogen, 

och  vindarne  ha  fort  ett  sadant  larm, 

att  till  och  med  en  dod  bort  kunna  vackas. 

Jag  horde  hit  hvart  ord  af  deras  samtal. 

En  underlig  nation!    Eiitt  angenam 

var  mellertid  historien  om  Sultanen 

Hvad  jag  afundas  honom!    Gerna  Hda 

man  ma,  se'n  blott  man  njutit  har.     Men  jag' 

I  hvilken  sagn  fortaljs,  att  jag  har  njutit?  — - 

Blott  nu  jag  lefver  forst.     Ty  endast  den 

har  lif,  hvars  hjertas  alla  skonsta  tankar 

med  varma  onskningar,  med  Ijusa  minnen, 

liksom  planeter  kring  en  sol,  sig  hvalfva 

i  gladje  eller  qval  omkring  ett  enda, 

ett  eldande  och  dyrkadt  foremal. 

Den,  som  ej   detta  kant,  —  hans  lefnad  liknar 

en  bok,  som  blott  bestar  af  foretal, 

och  der  egentliga  afhandlingen 

man  ifran  blad  till  blad  f6rgafves  letar. 

Sa  sade  Elorio  engang  —  och  riktig 

hans  yttring  var;  fastan  dess  upphofsman, 

lattsinnig  som  han  ar,  ett  dagens  rof, 

visst  aldrig  kommer  sjelf  ur  foretalet. 

Han  betraktar  Zephyr. 

Han  ser  val  barnslig  ut,  och  spad  och  klen; 
kanhiinda  borde  han  annu  fa  sofv3 
en  liten  smula?    Men  —  han  iir  ju  ock 
en  art  af  genius,  ande,  undergud: 


—    73  — 

en  sadan  ar,  jemval  i  gossgestalt, 
iinda  visst  niycket  starkare,  an  jag. 

Han  klappar  honom  pa  kinderna  octi  skakar  honom  lindrigt  i  armen. 

Min  sota,  biista  Zepliyr!     Ingen  ro 

du  langre  far  for  mig.     IJr  hafvets  forgard 

kor  Phoebus  fram  sin  stralvagn,  och  fran  hjulen 

pa  skog  och  angar  droppa  perlor  ner. 

Tror  du  ej  nu,  att  det  iir  tid  for  oss 

till  resan?  —  Yar  ej  somnig  mer,  min  Zephyr! 

Han  omfamnar  honom. 

ZEPHYE, 

reser  sig,  och  springer  leende  opp  fran  badden. 

Frid,  Astolf!     Jag  har  niistan  lika  bradtom. 
Jag  ma  bekanna,  att  jag  ager  sjelf 
till  6n  ett  arende,  som  krafver  bradska; 
jag  har  en  alskarinna  der  .  .  . 

ASTOLP. 

Hvad?  -  Du? 
Felicia?  — 

ZEPHYR 

med  en  suck. 

Ack  nej !  hvad  kunde  jag 
for  henne  vara?  —  Nej,  min  kiiresta 
hon  iir  en  liten,  liten  tradgardsAicka, 
som  heter  Spinarosa:  kladd  i  gront, 
med  hvassa  nalar  6fverallt;  tyckmycken, 
snarsticken;  men  har   lappar,  har  en  mun, 
der  kyssens  hela  vallust  blifvit  kropp 
och  valt  sin  boningsort. 

AST0LF. 

Jag  onskar  lycka! 

ZEPHYR. 

Tack  vackert!  —  Men  du  ser,  jag  ger  anda 
mig  tid  att  forst  ordentligt  kliida  pa  mig. 

Han  lindar  om  sig  skiirpet. 
AtterhomH  Dikter.  I.  4 


—    74    — 

I  vran  derborta  liar  jag  nya  blommor 
tillreds.     Du  maste  hjelpa  mig  att  binda 
en   krans:  den  gamla  duger  ej.     Se  har! 

Han  ger  Astolf  en  mangd  blomster,  sedan  han  forut  andats  pa  dem.  De 
borja  bindningen.  Morgonskimret  upplyser  allt  klarare  och  klarare  de 
genomskinliga  stenrutorna.    Astolf  rbjer  tecken  af  otalighet. 

Jag  far  ej  annars  visa  mig  for  henne! 
Hvad?     Du  en  hjelte  kallas  vill  och  har 
sa  rentaf  ej  en  gnista  talamod? 

ASTOLP. 

Jag  har  ej  hort,  att  denna  dygd  ar  hjeltars: 
saframt  du  ej   sa  namna  vill  det  lugn, 
som  ar  nodvandigt,  nar  man  styra  vill 
en  massa  folk  i  faltslag  eller  radslag. 

ZEPHYR. 

Hvart  afventyr  af  vigt  ar,  pa  sitt  vis, 
ett  faltslag,  som  sitt  radslag  val  beh6fver; 
och  det,  som  vi  begynna  nu,  ar  ej 
sa  alldeles  en  lek,  ett  gyckel  blott. 
Ty  finge  troUet  Afund  se  dig,  der 
det  pa  sin  sandbank  dvaljs  i  evig  hunger, 
med  sina  tusen  ogon,  som  ej  somna,  — 
jag  oviss  ar,  om  all  min  lilla  kraft 
forsloge  da  till  ditt  beskydd. 

ASTOLP 

fbrvanad. 

Ett  troll? 
Ett  verkligt  troll,  lifslefvande,  personligt, 
som  heter  Afund? 

ZEPHYR. 

Ja,  tyvarr! 

ASTOLP. 

Du  skildrar 
ej  allegoriskt  blott  den  last,  som  spraket 
betecknar  sa?     Ej  ett  missunsamt  folk, 
som  kanske  bosatt  sig  ej  langt  fran  on? 


76    — 


Dii  iir  mig  underlig  med  dina  glosor! 

HA^ad  bryr  jag  mig  om  sprakbeteckning,  last, 

och  om  det  al-le-go-ri-ska?  —  Det  ordct 

jag  annii  aldrig  hort  i  mina  dagar. 

Jag  vet  helt  enkelt  blott,  att  Afimd  iir 

ett  troU  och  vistas  pa  en  ode  sandbank, 

som  drager  sig  kring  on  liksom  ett  balte, 

en  ring,  fastan  pa  hingt  och  dimmigt  afstand. 

ASTOLF. 

Hvad  har  det  for  en  skapnad? 

ZEPHYR. 

Lojligt  vidrig: 
till  halften  tigerkatta,  halften  apa, 
med  vridna  drag  af  ett  fornuftigt  anlet, 
och  vingar,  satta  hop  af  laderlappars ; 
och  ofver  hela  kroppen  tatt  forsedt 
med  ogon,  dem  det  aldrig  sluter  till, 
det  lurar  uppat  luften,  utat  boljan, 
att  spana  ut  dem,  som  till  on  sig  niirma. 
Dess  rost  inblandar  ord  af  menskosprak, 
men  endast  hadelser  i  sina  tjut, 
dem  det  med  fraggig  kaft  i  luften  skriinar. 
Det  har  af  ormar  och  af  vilda  hundar 
i  sold  en  hiir,  sa  lomsk  som  trollet  sjelft; 
men  solden  ar  en  hunger,  lik  dess  egen. 
Och  nalkas  fjerran  nagonting,  som  glanser, 
en  varelse  af  kraft,  af  gliidje,  skonhet, 
da  borjar  strax  ett  hviisande,  en  skiillning 
som  fyller  luften,  och,  med  klor  och  vingar 
i  hogsta  spiinning,  rusar  trollet  opp 
att  storta  pa  sitt  rof.     Det  mordar  sa 
de  Aesta  resande  och  skrilmmer  bort 
de  andra. 

ASTOLF. 

Hvilket  odjur! 


—    76    — 


Ja,  min  pappa 
har  sagt  mig,  kan  du  tanka,  att  det  ville 
(om  mojligt  vore)  gnaga  verldens  Allt 
till  benen  af,  ocli  dranka  dem  i  gift; 
af  harm,  att  det  ej  sjelft  ar  detta  Allt, 
och  att  ett  sadant  likafullt  ar  till. 
Men,  livarfor  prata  langre  om  det  skrapet? 
Till  6n  i  alla  fall  nar  ej  ett  Ijud 
af  all  missfostrets  olat;  ocli  om  vi 
fa  hora  nagot  slikt  vid  6fverfljgten, 
sa  flyga  vi  dess  hogre  blott,  och  skratta. 
Emellertid  glom  ej  min  kappa!     Se, 
der  ligger  hon.     Jag  hoppas,  att  pa  dig 
hon  verkar  som  pa  mig.     Du  f6rst  likval 
ma  profva,  hur  hon  sitter. 

Astolf  lyder  hans  befallning, 

Ha,  ha,  ha! 
Jo,  jo,  det  trodde  jag!     Du  ar  f6r  stor. 
Liksom  en  snaf  och  napen  Aicke-halsduk, 
hon  knappt  fbr  br6st  och  axlar  riicker  till. 
Likgodt!     Hon  duger  val  anda  till  gagnet. 
Vand  ut  och  in  pa  henne  nu!  —  Ha,  bravo! 
Xu  trotsar  du  bad'  trolls  och  qvinnors  blickar, 
fast  begges  iiro  hvassa  med  besked. 

ASTOLF 

osynlig. 

P^  skamt  jag  g6r  din  vilje.     Annars  vet,  — 
hvad  svagheter  jag  aga  ma  f6r6frigt,  — 
den,  som  man  kallar  vara  radd,  ar  Jinnu 
helt  frammande  f6r  min  bekantskap. 


ZEPHYR. 


nu  mellertid  igen  ut  gula  sidan, 
tillsvidare:  ty  annars  vet  ock  jag 
ej  mera,  hvar  jag  har  dig. 


Yand 


—    77    — 

EN    STAKK    ROST 
utaufor  dorreu. 

Zephyr! 

ASTOLF. 

Hor! 

ZEPHYK. 

Det  viir  inin  nioders  rost.     Hou  tror,  att  iin 
jag  sofVer.  —  Strax,  min  mamma,  strax  pa  stuncl! 
Se  sa,  min   Astolf !  nu  iir  kransen  .  .  . 


ROSTEN 

anuu  starkare. 


Zepliyr! 


Med  dan,  liksom  af  ett  valdigt  slag  mcd  knytt  hand,  uppspringer  dorren 
mellan  Zephyrs  kammare  och  Anemotis  sal,  dit  redan  de  fbrsta  sol- 
stralarne  af  den  nya  morgonen  intrangt. 

ZEPHYR 

ropar. 

Sla  inte  sonder  dorrn!  —  Jag  kommer  ju!  — 

Till  Astolf. 

Hon  iir  en  smula  dof,  den  stackars  mamma, 
ocli  n^got  liardhiiudt  till;  men  menar  aldrig 
sa  illa,  som  det  later.  —  Tusen  tack! 
Nu  har  jag  kransen  ypperlig  tilHyllest. 

Han  siitter  den  pa  sig. 

Nu  ga  vi  in  till  gumman;  Ayga  se'n 
i  blinken  ut  igenom  hennes  borgport. 

De  begifva  sig  in  i  den  stbrre  grottan,  fram  till  Anemotis,  som  under  ti- 
den  framtagit  sin  spinnrock,  och  satt  sig  i  midten  af  sitt  rum  till 
arbete. 

ZEPHYR. 

God  morgon,  mamma! 

ASTOLP. 

Lycklig  dag,  min  drottning! 
Tack  for  min  hvila  i  din  borg! 


—    78    — 

ANEMOTIS. 


Hvarthan 
vill  du  nu  taga  vagen,  lilla  prins? 
Till  sjos?  till  lands?     Yill  du  ha  nagon  med  dig 
utaf  min  lifvakt,  att  dig  f6lja  hem? 


ASTOLF. 


Min  drottning,  nej!     Mitt  uppsat  iir  att  fardas 
med  Zephyr . .  . 


ANEMOTIS 

lyfter  pekfingret  yarnande. 


Zephyr!  Zephyr!  noga  tank 
hvad  nu  du  gor.     Jag  vill  ej  hindra  honom. 


Har  ingen  nod.     Jag  svarar  for  min  gerning. 

ANEMOTIS. 

Du  svarar,  du,  for  sakens  utgang?  —  Jo,  jo, 
du  ser  mig  dertill  ut.    Men  nog!  —  Jag  rar  ej.  — 
Ett  braddadt  horn  likval  af  frisk  champagne 
du  forst  kan  tomma  med  din  gast? 

ZEPHYR.     ' 

Eorstas! 

Hon  racker  honom  dryckeskarlet. 

Skal,  mamma!  —  Sa!     Det  smakade  fortrafFligt. 
Tag  fram  ett  nytt!  —  Se  har,  min  Astolf,  drick! 

ASTOLF. 

Din  sk&l,  min  adelmodiga  vardinna! 
din  hagkomst  evigt  lefver  i  min  sjal. 

ANEMOTIS. 

Farval,  du  tacka  menskobarn!     Res  lyckligt! 

ZEPHYR 

hojer  sina  vingar. 

Valan!  sa  kom!     Jag  i  min  famn  dig  svingar, 
sa  langt,  som  kanslan  och  som  hoppet  far; 


—     79    — 

liksom  jag  Psyche  forr,  med  snabba  vingar, 

till  Amors  slott  pa  hans  befallning  bar. 

Blif  skon,  o  unga  dag!     Slut  ater  jorden 

i  ynglings-armar  till  ditt  kungabrost! 

I,  gyllne  timmar!  ilande  fullborden 

hvad  nu  jag  vagar  till  min  alsklings  trost! 

Han  tager  Astolf  i  famnen,  utstracker  vingarna  och  Ayger  opp  med  honom 
emot  den  uppgaende  solen.  Anemotis  ser  efter  dem.  De  for8vinna  i 
luften. 

ANEMOTIS. 

Fantaster!  —  Ja,  ungt  folk,  det  ar  sig  likt. 
Nu  har  han  ater  fatt  sig  i  en  docka 
att  leka  med.     De  passa  just  ihop.  — 
Men,  se'n  jag  nu  igen  har  blifvit  ensam, 
skall  spanaden  ga  Hinkt.     Jag  forst  likval 
ma  holja  med  en  forlat  grottans  ingang, 
att  jag  i  fred,  sa  lange  dagen  racker, 
far  spinna  ostord  bad'  af  regn  och  solsken. 

Hon  stanger  till  om  sig. 


ASTOLIS  BOEG. 

Prinsessan  Svanhvits  jungfriibur. 

SVANHVIT 

ensam. 

An  ingen  Astolf!  —  Fafangt  ofverallt 

man  honom  sokt  —  hans  hast,  med  sadeln  tom, 

stod  bittida  pa  morgonstunden,  skummig, 

pa  borggarden  framfor  den  stora  trappan, 

med  vilda  blickar,  nedsankt  hufvud;  hemskt 

i  alla  lemmar  skalf  han,  liksom  jagad 

af  midnatts-andar  genom  skog  och  mark. 

0  Gud!  hvem  vet  hvad  han  har  sett?  —  Du  vet  det! 

0,  gafve  Du,  blott  for  ett  enda  Ijud, 

en  mensklig  rost  at  trogna  djurets  tunga: 


-    80    - 

i  detta  Ijud,  en  blink,  ett  nu  for  mig 
uppginge  lifvet  eller  ropte  doden! 

Hon  gar  till  fbnstret. 

Men  —  livilken  barnslig  fruktan!     Har  han  ej 

sa  manga  afventyr  bestatt  med  seger, 

ocli  alltid  kommit  ater,  lika  sund 

ocli  lika  skon  —  ack,  lika  skon,  som  der 

isblomman  glittrar  stolt  pa  fonsterrutan! 

Kort  ar  violens,  kort  ar  sippans  var; 

isblomstrens  racker  mycket  langre.     Kallt 

det  skona  maste  vara,  liksom  de, 

f6r  att  af  Ijuset  lana  prakten  blott, 

ej  varman  —  lifvets  hetta  loste  annars 

de  fasta,  frostigt  blanka  perlor  snart 

i  tarar  opp;  och  tarar  —  de  forrinna! 

Hon  andas  pa  rutan. 

Blif  genomskinlig,  granna  Astolfs-blomma! 

Lat  mig  fa  blicka  nedat  dalen  —  se, 

der  ligger  staden  —  Astolfs  hufvudstad! 

Hur  underbart  det  bleka  dok  af  sno 

pa  torg  och  tak,  och  berg,  och  kullar  gliinser 

mot  morgonsolen,  som  pa  jorden  stror 

blodroda  rosor!     Hvita  oiTerbruden 

vill  ej  beklaga  sig  —  hon  smaler  stum  — 

hon  kanner  blott,  att  hon  f6raktad  ilr, 

att  den,  som  kunde  locka  varen  fram, 

f6rsmar  att  gora  det  —  och  hellre  trifs 

i  andra  rymder,  der  han  gifmildt  6ppnar 

sin  hulda  lagas  famn,  ack!  medan  hon 

i  vinterskuggans  langa  ensamhet 

&  6dslig  hufvudgard  af  k6ld  f6rstelnar. 

Efter  nagra  bgonblicks  tj-stnad. 

Hur  manga  vagar  slingra  sig,  der  nere, 
fran  skilda  hall  till  stadens  portar!  —   \'ill 
ej   du,  min  stjerna,  tindra  fram  pa  nagon? 
Du  ar  likval  mitt  hjertas  sol.     F6rlat! 
Du  ar  ej  kall;  ack  nej !  du  iir  f6r  varm, 
f6r  gl6dande  f6r  mig;  se,  det  ar  felet. 
Din  varelses  musik  har  tusen  striingar 


81 


for  tusen  toner,  da  mitt  arina  striingspel 

en  enda  blott  formar  att  bjuda  dig; 

den  kallas  omliet,  trohet!     Yisst  jag  stundom 

har  tyckt,  att  ocksa  den  sin  skonhet  har; 

men  den  forblifver  evigt  en  och  samma, 

den  klingar,  oforanderligt  sig  lik, 

en  stilla  bon  till  Gud  for  hvad  man  jilskar. 

Ja,  den  ar  mer  en  hviskning,  an  en  klang; 

man  vanjer  sig  sa  liitt  dervid,  liksom 

man  andas  vallukt  in  fran  angens  vall, 

men  trampar,  tankspridd,  pa  det  griis  som  doftar. 

De  starka  andar,  manners,  hjeltars,  kungars, 

niir  till  sitt  mal  de  brusa  fram  pa  vilda 

stormvingar  ocli  inunder  sig  se  verlden 

fran  stund  till  stund  forvandla  skick  och  form 

livad  fordra  de  af  kiirleken?     Att  han, 

med  lika  vexling  skiftande  och  ny, 

skall  vederqvicka  dem  med  segerhymner, 

der  hogt  bland  moln  de  sviifva,  eller  ock 

der^  de  i  askans  granskap  nagonstiids 

inbilla  sig  att  hvila  och  att  njuta. 

Stum,  sjiillos,  obetydlig  iir  for  dem 

den  qvinna,  som  ej  annat  iir  iin  qvinna; 

hur  skulle  hon  den  stormen  6fverrosta, 

som  just  af  deras  egna  vingar  viicks?  — 

Satter  sig  vid  en  guldslanda. 

Hur  ensam  blefve  jag,  o  Gud,  hur  ensam 

1  dessa  torn!  —  Pa  hela  vida  jorden 

jag  iiger  ingen  skyld  och  ingen  huld. 

Viil  iir  det  goda  folket  hiir  riitt  viinligt, 

och  nog  jag  miirker,  att  man  haller  af  mig 

langt,  langt,  oandligt  mer,  iin  jag  iir  viird: 

men  —  hvilken  trost,  om  ock  man  hojde  mig, 

mig,  svaga,  ofvergifna  ilicka,  opp 

pa  AstoHs  thron,  den  sista  af  var  iitt? 

Jag  finge  da  iin  mindre  lata  skonja 

mitt^  hjertas  qval  —  en  viirnlos  Aickas  tarar 

de  hkna  regnet,  som  i  Juli-natten 

pa  blomstren  fiildt,  kort  innan  skordetiden, 


—   82  - 

i  deras  lialft  tillslutna  ogon  darrar 

med  droppar,  som  af  ingen  ses  och  raknas! 

Stiger  ater  opp. 

Det  gifs  dock  En,  som  raknar  dem;  men  nar 
blir  talet  fullt?  — 

Gar  af  och  an  i  rummet. 

Hur  lugn  jag  fordom  var! 
nu  ar  jag  det  ej  langre.     Hjertat  slar 
sa  tungt,  sa  klamdt  inom  sitt  fangselhvalf. 
Ack!  gerna  skulle  det  fa  sprangas,  blott 
jag  visste,  Astolf,  att  jag  nagon  gang 
ej  alldeles  ett  intet  var  for  dig! 

Tager  fram  en  cittra. 

Det  ar  en  vansall  gast,  den  mastaren 
fran  Yalland,  som  mig  larde,  att  med  dig 
samtala,  ljufva  skank  af  Astolfs  gunst! 
Man  sagt  mig,  att  det  iinnes  vissa  sjoar, 
aiiagsna,  skumma,  tranga  ofvantill, 
med  videts  eller  tarpilns  kannetecken 
pa  braddens  rand  bevuxna,  men  inunder 
sa  djupa,  att  man  tror  dem  sakna  botten; 
ur  dessa  sjoar  skall  pa  vissa  tider, 
helst  sondagsmorgnar  eller  helgdagsqvallar, 
fran  djupen  stiga  opp  en  sallsam  klang, 
liksom  en  ringning  utaf  klockors  malm 
fran  langese'n  forsunkna  slott  och  kyrkor. 
Gar  vandrarn  dit,  allt  narmare  han  hor 
och  klarare  det  Ijud,  som  tranger  sig 
fran  underjorden  med  omatlig  klagan: 
men  lugn  ar  vattnets  yta  ofvanpa, 
och  tycks  med  sorglig  vallust  lyssna  sjelf, 
hur  klingande  den  gomda  bottnen  svallar. 
Sa  vill  jag  ock  f6rsoka  nu  att  dampa 
mitt  hjertas  dunkla  vallning  med  en  sang. 

Spelar  och  sjunger. 

Ungmon  i  lunden  pa  jagtnatet  band, 
morgonfrisk  — 


—    83    — 

Ack  nej!  den  visan  gor  mig  alltid  angslig. 
En  annan  da!  —  Ja,  den  om  tusenskonan, 
som  ofverraskad  blef  af  tidig  vinter. 

Begynner  ater. 

Stilla,  o  stilla! 

somna  fran  storm  och  sno! 

Ensliga  lilla, 

nu  ar  det  tid  att  do! 

Kallt  ar  kring  dal  och  sjo; 

stilla,  o  stilla! 

Stunderna  ila, 

snart  du  den  sista  ser; 

hvila,  o  hvila! 

Vissna,  som  andra  iler!  — 

Hjerta!  hvad  vill  du  mer? 

Hvila,  o  hvila! 

Skuggan  lat  gomma 
allt,  hvad  du  njot  och  led; 
glomma,  o  glomma,  — 
sadan  ar  solens  sed! 
Lar  dig  i  nattens  fred, 
glomma,  o  glomma! 

Domna  blott,  domna! 
Snon  ar  din  basta  van; 
godt  ar    att  somna: 
var  kommer  ej  igen. 
Hjerta!  hvi  slar  du  an? 
Domna  blott,  domna! 

Tjstna  da,  tystna, 
tom  i  en  suck  din  sjal! 
Upphor  att  lyssna; 
lifvet  dig  bjod  farval: 
))arma,  god  natt,  sof  val! 
Tjstna  da,  tystna! 

Utbrister  i  grat, 

0,  finge  jag  till  hela  lifvet  saga: 

god  natt!  men  ack,  det  svarar  ej:  ))sof  val!j) 


—    84 


ANDEA  IrYEiNTYEET. 


KAELEKEN. 


Tradgardspark  pa  Lycksalighetens   6. 

ilorgonens  Ibrcta  solsken.  rbremalens  inangfalcligt  vexlancle  taflor  omgif- 
vas  i  fjerran  af  hbga  berg,  mellan  och  bfver  hvilka  dock  langst  bort  i 
bakgrnnden  bppnas  nya,  lika  skiftande  utsigtcr.  Bergens  hjessor  skina 
genom  hvitbla,  violetta  och  rosenfargade  dimmor;  ocb  utfbr  klipp- 
vaggarne,  bmsom  terrasstormiga,  bmsom  bradbranta,  stbrta  oriikneliga 
backar  och  vattenfall,  stbrre  och  mindre,  som  an  hiir,  an  der  mellan 
lunderna  samla  sig  i  sma  sjbar,  och  derifran  genom  dolda  ledningar 
&ter  uppstiga  i  taHande  springbrunnar.  Pa  en  upphbjd  ort  i  fonden 
synes  framsidan  af  ett  praktfullt  slott:  palmer,  sa  hbga  som  palatset 
intill  kupolerna,  bilda  deromkring  pa  jemlika  afstand  ett  slags  skid- 
gard.  Fran  denna  gar  eu  allĕ  till  fbrgrunden;  pa  hvars  ena  sida,  i  en 
skuggrik  dunge  af  palmer,  lagrar  och  cypresser,  Ungdomens  kalla 
framsorlar  ur  nischen  af  en  smaragdklippa.  Gentemot  henne,  pa  fbr- 
grundens  andra  sida,  men  nagot  liingre  afUigsen,  visar  sig  en  vatten- 
konst  af  underbar  fagring.  Omkring  kallan  ar  en  liten  bppen  plats; 
pa  denna  upptrada,  dels  ifran  den  stora  all6n,  dels  ifran  nagra  smarre 
gangar,  nymferna 

CACILIA,  LUCINDA,NIOBE,  ERYINA.  NAIDION  och  THEANO, 

alla  med  guldinlagda  kristallpokaler  i  handerna. 

THEANO. 

Sex  blott!  —  Yar  Laura  ju  felas  annu; 
annars  hon  niistan  mer  tidigt  an  du, 
vackra  Lucinda!  vid  kiillan  pliir  finnas, 
nar  vi  ga  hit  att  begynna  var  dag, 
enligt  var  lefnads  evardliga  lag. 

LUGINDA. 

Visst  nagot  vigtigt  af  henne  besinnas; 
aldrig  for  somnens  begiir  var  hon  svag. 

NAIDION. 

Hvarfor  sd  tankfull,  Ervina? 


85 


Hvar  gi\ng 
niir  jug  ser  solen  gii  upp  ofver  lundcn, 
niins  jag,  liur  skon  var  deu  festliga  stunden, 
da  denna  kalla  f6rst  horde  var  sang. 

NAIDION. 

Att  du  kan  minnas  sa  langt  bort  tillbaka! 

ERVINA. 

Ja,  lilla  syster!  just  bar,  der  den  raka 

palmgangen  oppnar  ett  gronskandc  falt, 

motte  mitt  oga,  forvanadt  ocli  sallt, 

vackt,  som  ur  somn,  af  en  varmande  strimma, 

fprsta  behagct  af  gryningens  timma. 

An  ej  forspordes  af  vindar  ett  sus, 

allt  lag  omkring  mig  i  dvala  och  dimma; 

men  genom  tocknet  ett  vaxande  Ijus 

tycktes,  med  drag  af  ett  anlete,  glimma. 

Hastigt  det  glesnade  iloret  drogs  af, 

toner  i  korsande  riktningar  klungo; 

parken  stod  fram  ur  ett  skimrande  haf, 

himlen  sin  anblick  at  blommorna  gaf, 

faglarne  sjongo  och  kallorna  sprungo. 

CACILIA. 

Och  niir  du  sag  dig  forundrad  omkring, 
mig  fann  du  narmast .  . . 

ERVINA. 

Och  sida  vid  sida, 
snart  af  oss  sju  slots  en  systerlig  ring, 
utan  begiir  att  om  platserna  strida. 
Midt  inoin  kretsen  Felicia  stod, 
hon  var  det  Ijus,  som  gjort  anda  pa  natten; 
maktig  och  hog,  men  forbindlig  och  god, 
syntes  hon  buren  af  stralarnas  flod, 
medan  den  holjde  i  lekande  mod, 
rorliga  dungar  och  spelande  vatten. 


—    86    — 

Dragt  utaf  gullskir  kring  lifvet  sig  smog, 
mantel  af  skarlakan  lialft  den  betackte, 
ocli  6fver  purpur-turbanen  en  hog 
buske  af  blandande  fjadrar  sig  strackte. 
Glad,  som  det  sags,  af  vart  liyllande  nit, 
men  majestatlig,  befallande  redan, 
leende  ropte  hon:  ))valkomna  hit! 
tagen  min  kyss  och  betjenen  mig  sedan!)) 

NIOBE. 

Laura  var  djerfvast:  i  blinken  hon  kom, 
forst  fick  hon  drottningens  lappar  berora; 
derfor  blef  hon  ock  den  skonsta:  derom 
vet  hon  ej  sallan  att  lata  oss  hora. 

ERYINA. 

Sedan  for  drottningen  fort  i  sitt  tal: 

))natten  jag  tillbragt,  den  stjerniga,  ensam; 

nu  ar  var  dag  och  var  lefnad  gemensam, 

boning  at  Er  star  tillreds  i  min  sal. 

Har,  dessa  verktyg,  till  allas  vart  noje, 

lemnar  jag  Er:  deras  bruk  J  forstan! 

i  mina  tarar,  liksom  i  mitt  loje, 

lases  betydelsen  klart  af  mitt  lan)).  — 

Nu  sina  gafvor  hon  mellan  oss  delte: 

Laura  fick  griffeln  af  renaste  guld; 

jag  tog  mitt  vinkelmatt;  lycklig  och  huld 

snart  pa  sin  harpa  Cacilia  spelte; 

till  hvad  jag  byggt  hennes  valljud  ar  skuld! 

Niobe  mejseln,  och  penseln  Lucinda 

profvade  strax  pa  en  bild  af  hvarann, 

medan  Theano  sin  mask  larde  binda 

framfor  sin'  uppsyn,  i  harmningen  sann. 

Sist  kom  Naidion,  natt  som  en  droppa, 

nyfald  ur  blomstret,  till  drottningens  ro: 

mins  du,  hvad  da  hon  dig  sade,  manntro?  — 

))Flicka!  da  allt,  hvad  du  kan,  ar  att  hoppa, 

tag,  hvad  du  dertill  beh6fver:  en  sko!)) 

Alla  skratta. 


—    87 


NAIDION 

onil. 


Nej!  hon  mig  skiinkte  en  grann  tamburin, 
elaka  syster !  med  klingande  ringar  . .  . 

THEANO. 

Na,  na,  Naidion,  liall  blott  god  min! 

Hvem  har  ej  sett,  hur  med  den  du  dig  svingar 

sirligt  och  luftigt,  som  agde  du  vingar? 


Men,  hvad  den  Laura  ar  hingsam!  —  Minsann, 

ganska  fornamt  hon  sig  later  forbida; 

och  utan  henne  likval  gar  ej  an 

att  med  vart  varf  till  begynnelsen  skrida. 

LUCINDA. 

Sattom  oss  har,  der  oss  klippans  smaragd 
lockar  att  hvila  pa  speglande  hallen! 
Skaden  omkring:  hvilka  tjusande  stallen! 
Se,  hvad  den  stigen  behagligt  ar  lagd, 
som  mellan  hackar  af  rosor  sig  slingrar 
upp  at  det  fall,  som  i  regnbagar  skingrar 
vattnets  ur  perlskyar  duggande  glans! 
Och  dessa  springbrunnars  eviga  dans, 
hit  till  oss  fortsatt  ur  fjermare  lunder, 
med  sina  gulliiskars  lekande  funder, 
famnad  i  ro  af  orangernas  krans,  — 
mark,  hur  han  lifvar  den  tafia  for  sangen, 
der  va*ra  hjortar  och  radjur  i  sprangen 
kappas  att  soka  .sig  kalla  och  van! 

NAIDION. 

Eget,  att  ej  hon  har  trottat  oss  an! 
Gerna  jag  ser  henne  tusende  gangen. 

LUCINDA. 

Ny  ar,  hvar  dag,  denna  bild  mig  igen: 
traden  med  straliga  faglar  och  frukter, 


-    88    — 

nickande  vanligt  mot  dammars  kristall ; 
blomstren,  som  ofFra  balsamiska  lukter, 
stiindigt  pa  vakt  i  sitt  menlosa  kall. 
Ur  deras  brokiga  rokelsekaril 
oskuldens  tack  vin  till  himlarna  na, 
och  i  hvar  kalk  bor  en  glimmande  fjaril,  — 
blommor  som  ilyga,  hos  blommor  som  sta. 
Skogsfrun  pa  klyftorna  stolt  lyster  ga;    • 
ur  hennes  kamrar  fortaljande  sorla 
backar,  som  soka  sin  make,  sin  halft; 
i  deras  hem,  som  pa  gullsand  man  hvalft,  — 
snackprydda  grottor,  der  kallorna  porla,  — 
systrar!  hvar  leka  vi  hellre,  an  der? 
0,  hur  den  mossan  oss  vaggande  bar 
IjuAigt,  nar  middagens  slummer  hugsvalar! 
Helst  dock  jag  trifs,  hvar  i  ]ofviga  salar 
Ijuset  af  skymningen  darrande  sugs, 
medan  en  vind  om  sin  resplan  der  talar, 
sorglos,  hur  mycket  ar  sant  eller  Ijugs. 
Men  framforallt,  dessa  rosor,  pa  tornen 
nastan  sa  hoga,  att  boning  f6r  ornen 
kunde  der  byggas,  —  hur  harligt  de  le! 
Solar  af  purpur,  hvem  kan  dem  val  se 
boja  de  kronade  hjessor  for  Aagten, 
drottningar  lika  i  fotsida  dragten,  — 
utan  att  minnas  Felicias  ord: 
Dskonast  ar  rosen  af  allt  i  naturen!» 

ERYINA. 

Ja,  med  all  trohet  din  malning  iir  gjord;, 

och  till  dess  ram  har  du  glansande  muren 

rundtom  af  berg,  som  i  fjerran  sta  vakt, 

medan  dit  uppat  sma  kullarne  stiga. 

Men,  sasom  del  af  sa  fagnande  prakt, 

ej  mina  tempel  du  borde  fortiga! 

skinande  hvita  mot  sjoarna  bla, 

halfgomdt  pa  lofviga  holmar  de  sta; 

Niobe  glommer  dem  nog  ej  anda,  — 

hon,  som  dem  smyckat  med  gudar  och  stoder. 


—    89     - 
NIOBE. 

Fagra  helt  visst  iiro  lundar  och  lloder, 

blomster,  med  mer,  som  Lucinda  beromt; 

dock  med  forundran  jag  hort,  att  hon  glomt 

prisa  de  hoga,  de  praktiga  bergen. 

Niirda,  i  djupet,  af  lysande  margen, 

som  ger  en  inifran  kommande  dag 

at  alla  ting  pa  var  o,  deras  slag 

tiiila  i  genomskinligt  behag; 

iidlaste  stenarters  vexlade  lag 

skiftar  dem  yppigt  i  Ijuset  och  fiirgen. 

Men  da  de  doftiga  cedrarnas  ilockar 

vinden  pa  fjiillarnes  tinnar  beror, 

arla,  som  nu,  och  Tritoner  i  skockar 

rusa  de  stupande  branter  utfor, 

mest  ibland  klipporna  marmorns  mig  lockar: 

ty  utaf  den  mina  dockor  jag  gor. 

CACILIA. 

Glom  ej  de  tusende  viilljud,  som  soka 

dagligt  och  nattligt  sin  viig  till  vart  brost; 

huru  de  helga,  och  hur  de  for6ka 

allt,  hvad  som  skapar  fortjusning  och  trost! 

Blomstren,  likt  stjernor  pa  griisvallen  stiinkta, 

njuta  sitt  lif  blott  vid  niiktergalns  rost, 

minnas  sitt  ursprung  och  glomma  sin  host: 

sii,  genom  stiimmor  (fran  ofvan  dem  skiinkta), 

smekande  Genier  smiilta  till  klang 

allt  det,  som  iin,  likt  en  griins,  oss  betvang. 

Stjernorna,  himmelens  blommor,  f6rdriinkta 

blefve  i  denna  musiks  ocean, 

om  ej   enhvar,  f6r  sin  verld  och  sin  ban, 

fatt  en  sig  egen  melodisk  organ: 

dessa  vi  hora,  niir  sjiilarna  triingta, 

niir  vi  oss  fr6jda,  liksom  niir  vi  liingta; 

hjertat  da  slar,  likt  en  simmande  svan, 

vingarna  ut  i  de  gliinsande  Aoder; 

jorden  till  ethern,  ett  barn  till  sin  moder, 

flyr,  och  blir  strax  vid  sitt  modersmal  van. 


—    90    — 

Balsam  Mn  trad  och  fran  skyar  ma  dugga! 
Allt  skall  dock  falla,  forvissnadt  ocli  torrt, 
allt  blir  i  lifvet  blott  oken  ocli  skugga, 
om  du  tar  sangen  ocli  strangarna  bort. 

NAIDION. 

Der  kommer  Laura! 

Nymferna  stiga  upp  fran  sina  saten  att  mbta  henne. 
ERVmA. 

F6rlat  oss!  men  kort 
ar  nu  var  tid;   vi  lia  lange  fatt  vanta. 

LAUKA. 

Systrar!  jag  rar  ej.     Min  pligt  var  att  glanta 
sakta  pa  drottningens  dorr,  ocli  se  at, 
om  hon  beliofde  min  tjenst.     Efterat 
gick  jag  till  kallan,  sa  fort  jag  formadde. 

CACILIA. 

Ja,  ditt  f6rliinder  jag  tigande  spadde! 

THEANO. 

Laura!  ar  drottningen  vaknad? 

LAURA. 

Jag  sm6g 
tyst  mig  till  badden.     Hon  slumrade  stilla. 
Mellan  de  Ijusroda  f6rhangen  fl6g 
morgonens  strale,  i  skiftande  villa. 
Drucken  han  irrade,  satt  och  spratt  opp, 
valjande  mellan  de  unga  behagen; 
kande  sig,  under  sitt  glittrande  lopp, 
an  utaf  ett,  an  ett  annat  betagen. 
An  pa  det  har,  som,  likt  natt  omkring  dag, 
br6t  omkring  pannan  sin  lockiga  dystring, 
hammad  af  perlbandets  tvangl6sa  lag,  — 
an  pa  det  anlet,  hvars  hvilande  drag 
tecknade  ljufhet  och  makt  i  f6rsystring, 


—    91    — 


drojdo  han  omsom;  och  str6fvande  kackt 
ater    dit  hiigen  iin  djerfvare  lekte, 
spred  han  sig  ofver  den  snohvita  drao-t 
som  honom  syner  an  gaf,  an  fornekte''  ' 
^kj  krmg  en  himmel,  hvars  skimmer  and 
iyste  igenom  for  spanande  siarn, 
iivad  kunde  gazernas  vafnad  forma 
tangsla  med  list  mot  formatna  befriarnV 


^r  hon  allena?  och  tjcktes  du  se 

Ijckhga  drommar  pa  lapparna  le^ 

Annars  —  du  vet,  att  hon  vill  sa  —  du  vackte 

slumrerskan  visst  ur  det  qval,  som  forskrJckte? 


LAUEA. 


Vaggad  pa  barmen,  satt  gunstlingen  tyst 
paradisfageln,  och  yingarna  strackte;    ^ 
undrande,  hvarfor  han  an  ej  blef  kysst 

At.Am'°'"rf'*''''''^"^  "i^i^ar  betackte. 
Ater  tillhopa,  hksom  i  sitt  bo 

S      "."?'  JPf^  ""^  betanksam  i  minen; 
lutad  mot  gordeln  af  azur  i  ro 
sag  sig  1  spilnnet  af  klara  rubinen. 
Irippande  sedan  till  munnen  han  steg, 
rorde  med  nabben  den  rosiga  glansen 
lyssnade,  skakade  hjessan,  och  teg- 

Hon^dock^  ''a^,^-  'i"  f°°^'^'^''  P^  kransen. 
Hon  dock    med  kmden  mot  snoarmen  siinkt 
lockarna  losta  i  skuggande  vagor, 
drommande  smalog,  af  stralre|n  bestankt, 
yelt  hk  en  morgon  med  purprade  Ugor. 

ERVOA. 

Ma  hon  da  hvila  i  ro,  medan  vi 
egna  at  ka  lan  v4r  sjungande  hyllnin- 
vattnet,  och  kraften  soiS  svallar^der^' 
stromme  :  glasen  med  ungdomens  ^^llning! 


-    92 


Det  iir  begripligt,  att  sofva  inan  vill 
ocli  att  vi  gerna  ej  tidigt  oss  vacka, 
niir  sjelfva  solstralen  kar  drojer  still, 
under  det  vi  iin  lielt  makligt  oss  racka, 
somna  pa  nytt  ocli  hans  tveksamhet  giicka. 

THEANO. 

Finge  vi  dock,  i  vart  syskonforbund, 
henne  vid  kallan  emellan  oss  blicka! 

ClCILIA. 

Ja!  men  for  henne  blott  midnattens  stund 
alltid  iir  den,  da  hon  hitr  pliigar  dricka; 
stundom  hon  da,  i  den  ensliga  lund, 
moter  sin  moder,  den  dunkla,  den  gomda, 
den  af  sin  dotter  sa  gerna  forgl6mda! 

NAIDION. 

Hvem  kan  den  modren  viil  vara? 

CACILIA. 

Om  det 
ingen  ju  vet,  hvad  hon  Laura  fortrodde! 
Engang  hon  bleknade  siillsamt,  och  griit, 
niir  jag  en  fraga  tillatelig  trodde. 

NAIDION. 

Det  iir  besynnerligt! 

ERVINA. 

Mig  har  ej   gatt 
omiirkt  forbi,  att  prinsessan  sa  siillan 
nu  pa  en  tid  har  besokt  denna  kiillan; 
liinge  hon   ursprungets  adra  forsmatt, 
nojd  med  den  mindre,  den  aAedda  blott, 
som,  genom  dolda  kanaler  ledsagad, 
inom  det  innersta  af  hennes  slott 
blank  valler  opp  med  sitt  onskade  matt. 


93 


THEANO. 


Men,  da  hiir  dermed  det  hanger  tillsamman, 
Laura!  for  dig  hetes  vara  bekant,  — 
sag,  hvad  af  allt  detta  rykte  iir  sant! 
hvi  bor  ej  modren  bli  sedd? 

LAURA. 

Fastan  Aamman 
branner  dig  ej,  nar  en  gnista  hon  ar, 
kom  ej  den  glodande  askan  for  nar! 
Vadligt  ar  allt,  som  forborgas. 


Vi  vorda 
ma  med  var  tystnad  den  hemliga  lott, 
som  ej  Eelicia  sjelf  funnit  godt 
att  f6r  oss  yppa.     Dess  kunskap  en  borda 
blefve  oss  kanske.     Men  skyndom  oss  blott! 
drottningen  vaknar,  och  bannor  vi  skorda. 

LUCINDA. 

Se,  hvad  det  vattnet,  likt  brinnande  gull, 
kastar  sig  uppat  i  straliga  bagar!  — 
harliga  eldglans! 

LADRA. 

Tinkturen  der  lagar 
samlad,  hvaraf  hela  karnan  ar  full 
djupt  i  de  adror,  som   sjuda  och  ilyta 
inom  var  os  latt  betackande  yta. 

LUCINDA. 

Afven  i  ringaste  granden  af  mull 
skonjes  dess  skimrande  skiftning  sig  bryta; 
liksom  igenom  det  skaraste  hull 
skonheten  spelar  med  bildande  krafter, 
mildrar  sig  ock  genom  ytan  dess  glans. 


-    94    — 


LAURA. 


Sjungom  var  hymn!     De  forfriskande  safter 
lifve,  som  f6rr,  var  ododligliets  krans! 

De  stalla  sig  i  en  halfring  omkring  kallan  och  fylla  glasen. 

LUCINDA 

till  Laura. 

Borja!     I  karlen  ju  porlar  alltredan 
vattnet  mot  solen  med  glittrande  blink. 

NIOBE. 

0,  hvilken  dag,  som  forbidar  oss  sedan! 

CACILIA. 

0,  hvilken  afton,  vid  stjernornas  vink! 


Heliga  kalla  for  helsan  och  sangen, 
kallornas  konung!  vi  nalkas  igen: 
nattens  och  stumhetens  tid  ar  forgangen, 
fjariln  ej  langre  i  larfven  ar  fangen; 
dagen  har  kommit  och  klangen  med  den. 
Mornad  af  ilagtarnas  vackande  krusning, 
slack  da  var  torst  i  din  IjuAiga  Aod! 
Nektar  af  klarhet,  af  lust  och  fortjusning, 
lek  i  vart  sinne  och  spritt  i  var  blod! 

Hon  dricker. 
CACILIA. 

Ack!  men  till  Ijuset  f6r  nara  sig  vagar 
ijariln,  den  vingade  Psyche,  ibland; 
och  vid  en  eld,  som  f6rtarande  lagar, 
snart  hon  med  hviskning  och  bafvan  sig  fragar; 
om  hon  skall  do  i  dess  lockande  brand? 
Svalkande  droppar!  da  fallen,  o  fallen 
rikt  pa  den  glod,  som  i  hjertat  blef  tiind; 
tills  hvarje  nerv,  lik  en  strang  af  metallen, 
ater  f6r  lifvet  blir  Ijudande  spiind! 

Dricker, 


-    95    -- 

ERVINA. 

Och  nar  ur  sjalen,  som  stjernbloss  ur  natten 
skapande  andar  sla  ogonen  opp, 
stiirk  deras  vingar,  du  maktiga  vatten, 
arf  af  den  gomda,  ododliga  skatten, 
att  de  fullborda  sitt  glansande  lopp ! 
Skyhogt,  en  bild  utaf  himlen,  sig  hvalfve 
templet,  der  tanken  sig  skada  begar; 
och,  vid  sin  anblick  forvanad,  han  skalfve 
sahgt  af  skrack,  att  sa  evig  han  ar! 

Dricker. 
NIOBE. 

Men  under  hvalfven,  dem  djerfheten  hojer, 
stalla  sig  fagringens  bildningar  fram; 
och,  hksom  rankan  kring  almen  sig  bojer, 
yitllust  sig  lindar  om  kraften,  och  drojer,  ' 
nmdad  till  kropp,  vid  hans  pelare-stam.  ' 
Harhga  bolja!  gif  njutning  och  stjrka; 
sand  dem  i  svallande  matt  ur  din  famn, 
att  man  i  marmorns  gestalter  ma  djrka' 
odet,  men  blott  under  skonhetens  namn ! 

Dricker. 
LUCINDA. 

Liksom  ett  bi  mellan  blommornas  skalar 
kryssar  att  samK  sin  honings  behao-, 
svafvar  pck  sjalen  bland  tingen,  och  malar  — 
omsom  1  skuggor  och  omsom  i  stralar  — 
skiirt  pa  sitt  glas  deras  anletesdrag. 
Lat  da  for  penseln  de  gladaste  tindra; 
komma,  och  vexla,  med  tjusningens  nyck^ 
Glmdra  med  regnbagens  fiirgor,  o  o-Hndra 
genom  mitt  sinne,  f6rskonande  dryck! 

Dricker. 
NAIDION. 

Dock,  hvad  iir  bilden,  och  Ijudet,  och  sano-en 
utan  en  bhxt  i  en  spelande  blick?  °     ' 


—    96    — 

Ar  icke  rorelsen,  iir  icke  gangen, 
iriilst  ur  de  troga,  de  reglande  tvangen, 
fagringen  sjelf  i  sitt  lefvande  skick? 
Nar  i  de  ystra,  de  luftiga  springen 
dansen  sig  hvirflande  slingar  omkring, 
vagor!  till  Aygande  tailor  bevingen 
gladtigt  den  vida  fortrollningens  ring! 


Ja,  likt  en  droppa,  som  fangslad  ar  vorden 
inom  en  genomskinlig  demant, 
speglas  af  atborden,  blicken  ocli  orden 
allt,  som  ar  ande,  i  himlen,  p§,  jorden, 
allt,  hvad  i  hjertat  ar  evigt  och  sant. 
Gif,  att  jag  darar,  du  iidlaste  bolja, 
andarnes  syn  med  foradlande  svek! 
allt  hvad  de  yppa,  iin  mer  hvad  de  dolja, 
lat  mig  dem  viga  i  harmande  lek! 

Dricker. 
CHOR. 

Nu  till  var  tjusande  drottning  tillbaka; 
att,  nar  hon  uppstar,  var  syssla  bevaka! 
hvem  vill  en  pligt,  som  ar  noje,  forsaka? 
o,  huru  hiirligt  hos  henne  att  bo  !  — 
Kallornas  konung!  vi  tacka  dig  alla; 
nu  lat  din  laskning  f6r  faglarna  svalla! 
tills  vi,  i  morgon,  igen  pa  dig  kalla, 
heliga  kiilla !  du  sorle  i  ro. 

detta  bgonblick,   just  som  de  amna  yanda  sig  om  fbr  att  ga  till  slottet, 
hbrs  ur  luften  den  bortom  scenen  annalkande 

AST0LFS  ROST. 

En  sang!  en  sang!  o,  skynda,  skynda  ! 

CACILIA. 

Hvad? 

THEANO. 

l^]n  rost  ur  luften! 

Dp  se  bestbrta  pa  hyarandra. 


betrakta  allt!  — 

LUCINDA. 


—    97    - 

ASTOLES  ROST. 

Redan  kan  jag  tydligt 


Det  ar  ju  fasligt! 


ASTOLPS    ROST. 

Ha! 

ser  du  de  vackra  Aickorna  vid  kallan? 

NAIDION. 

Nej!  nu  jag  springer. 


Sag,  i  himlens  namn, 
du  kloka  Laura  .  .  . 

LAURA. 

Tig,  ocli  spring!  Hvem  vet 
hvad  det  f6r  troll  kan  vara!  —  Fort  blott,  fort!  — 
Sa  snafva  ej,  Ervina!  —  Spring  da,  spring! 


ASTOLF    och   ZEPHYR 
komma  sTafvande  ned  mot  skS.deplatsen. 


Vill  du,  att  jag  skall  lemna  dig  i  lunden, 
vid  kallan?  eller  vill  du  foras  genast 
i  slottet  in,  till  henne? 

ASTOLF. 

Nej!  jag  vill 
f6rst  nagot  samla  mina  druckna  sinnen ; 
och  s§,dant  g6r  man  bast  i  ensamhet. 
Slapp  mig  vid  kallan  der! 

Atterboms  Dikter.    I. 


—    98    — 

ZEPHyR. 


Ma  ske,  min  Astolf! 

Han    sanker    sig   fullkomligt   ned,   oppnar   varligt    ainnarna   och  staller  sig 
mecl  Astolf  pa  marken. 

Na,  holl  jag  ej  min  lofven,  Astolf?     vSag, 
ar  du  belaten  med  din  resa?     Flog 
jag  icke  lagom  fort,  pa  din  begiiran, 
da  du,  som  bade  forst  sa  gruAigt  bradt, 
pa  engang  f6ll  i  resbeskrifvargriller? 
Ja,  drojde  jag  ej  till  ocli  med  en  stund 
pa  Ararat,  blott  for  den  utsigts  skuU, 
som  derifran  man  har?  —  Gick  dygnet  ej 
forbi,  liksom  en  timma?  —  Strackte  jag 
ej  sist  var  Aygt  sa  hogt  uppofver  molnen, 
att  Afunds  hemska  tjut  ej  nadde  dig?  — 
Nu  iiro  vi  vid  malet.     Glad  dig,  broder, 
och  njut  af  hjertans  grund  allt  hvad  du  kan! 


AST0LF 
omfamnar  honom. 


Det  ar  nu  i  sin  ordning,  att  af  mig 
ett  famntag  du  till  godo  haller!  o, 
min  hulda,  sniilla,  broderliga  Zephyr! 
Hvad  erkanslan  iir  fattig!     Hvi  formar 
jag  icke,  som  jag  vill,  att  tacka  dig? 

ZEPHYR. 

Hvad  biittre  har  man  viil  att  tacka  med, 
iin  just  med  sina  armar  och  sitt  hjerta? 
Vid  himlen  och  vid  Styx!  ett  eldigt  famntag, 
det  ofvergar  all  annan  fr6jd  i  lifvet. 

ASTOLE. 

0  rika  syn  af  varens  eget  land! 

ZEPHTR. 

Hvad  man  i  ditt  land  kallar  h6st  och  vinter, 
iir  hiir  en  kort  somnsjuka  blott,  som  arligt 
pa  nagra  dagars  tid  far  6fverrumpla 


-    99    - 

de  glada  triiden,  orterna  ocli  blomstren. 
Men  gerna  vakna  de  ur  denna  dvala; 
ty  sorgsna  drommar  da  oroa  dem 
om  dod,  forgangelse  och  mera  sadant, 
som  blott  pa  jorden  fins,  men  hit  likval 
i  slika  dar  en  Aygtig  skugga  kastar. 

ASTOLF 

blir  Yarse  den  gent  ofver,  pa  torgrundens  andra  sida,  befintli£ca 
yattenkonsten. 

Hvad  bliinker  der,  vid  lagerlundens  bryn, 
som  sluttar  ner  mot  hoga  rosenhacken? 
En  bild  —  en  vattenkonst  af  sallsynt  skonhet! 
Jag  maste  nogare  betrakta  den. 

Besinnar  sig. 

Ju  narmare  jag  nalkas  den,  jag  tycker 
att  jag  forut  engang  besokt  det  stallet. 
Den  vida,  runda  blomsterplanen  —  riktigt! 
de  jattehoga  blommorna  —  vid  Gud! 
der  sta  ju  ock  min  lilja  och  min  solros! 
o  stigen,  oforgatliga  gestalter, 
ur  deras  kalkar  opp  annu  engang!  — 


De  rora  sig  f6r  vinden  af  och  an, 
som  da;  men  synas  ej  forsta  din  bon. 

AST0LF. 

Ma  ske!  jag  vet  numera  ju  anda, 

hvar  jag  min  ratta  solros  har  att  finna. 

Beskadar  vattenkonsten. 

Det  enda  blott  jag  ej  begriper:  bilden 
som  jag  i  drommen  sag,  var  en  Najad, 
utur  hvars  urna  vattustralen  sprang; 
har  ater  bar  den  Amors  gosseskapnad, 
som  mot  en  jaspis-klippa  stoder  sig 
och,  ur  ett  bloss  i  hogra  handen,  sander 
med  blixtens  fart  den  solskensblanka  boljan. 
Tritonerna  forvandlat  sig  ocksa 
till  Amoriner,  som,  fran  spanda  bagar, 


100 


rundtom  afskjuta  pilar,  hastigt  bytta 
till  dallrande  kristallspjut. 

ZEPHYR. 

Afven  mig 
det  vid  din  dromsyn  forekom,  att  der 
var  detta  bildverk  nagot  annorluuda. 
Jag  teg:  ty  hvem  kan   val  af  drommar  fordra 
bestiimda  skiil  till  deras  infallsspel?  — 

ASTOLF. 

Se,  pa  den  grona,  slata  jaspisvagg, 
pa  hvilken  han  den  venstra  handen  lagger, 
star,  mot  askadarn  vand,  med  gyllne  runor 
en  inskrift  ristad.      Hvad  berattar  den? 

Laser. 

))Du,  som  ej  iln  bekant  med  kiirleks  noje  iir, 
har  du  val  nagonsin  en  enda  siillhet  njutit? 
Ack  nej !  blott  kiirlek  vet,  hvad  lifvets  rost  begilr, 
och  ingen  vill  bli  fri,  som  han  i  bojor  slutiti). 

SPRIDDA   ROSTER 

fran  flera  halL 

Hor,  hvad  den  skona 
guden  forklarar! 
tag,  hvad  han  skiinker, 
drom,  hvad  han  sparar! 
pr6fvad  iir  liiran: 


lita  pa 


oss 


Hvad? 


ASTOLP. 


Blickar  f(3rTanad  omkring. 

Var  det  du,  min  Zephyr,  som  sa  talte 
med  manga  lena  stiimmor  pa  engang? 

ZEPHYR. 

Jag  har  blott  en,  till  husbehof. 

ASTOLP. 

Tyst!  hor, 
nu  boria  de  is^en. 


—     101      — 

SPRIDDA    ROSTEll 
fran  andra  hall. 

Vi,  dem  hans  milda 
spira  far  styra, 
vi,  dina  syskon, 
alla  bedjra: 
profvad  iir  laran, 
lita  pa  oss! 


ZEPHYR. 

de 


.f  oiii  1        .      r^  .      "^^^'^-  i^S  i^iinner 

3t  salLskapet.     Det  ar  ju  tjocka  sWten: 
drjader,  salamandrer,  sma  undiner 
och  sadant  mer  —  ' 

studsar,  och  yill  gbmma  sig  bortom  Astolf. 

^oi'  tusan!  det  var  mio- 
ett  spratt,  just  af  de  varsta!  "" 

ASTOLF. 

Hvad  gar  at  dig? 

ZEPHYR 

kommer  fram. 


Hon  allt  har  sett  mig,  och  det  kan  ej  hjelpas 
Men  nu  jag  maste  ocksa  ^enast  bort!^     ^^    ^ 

Hvart? 


!a  genast  bort! 

ASTOLF. 


ZEPHYR. 


den  li]].^rr-l~™  Spinarosa!-Ser  du  der 
aen  Iilla  skalmska  tornros-sylfenV     Vet 
hon  ar  en  syster  till  min  fastmo.     Nyss 
hon  gaf  mig  en  spionblick,  fastan  nu 
med  enfaldsmm  hon  star  och  nedsankt  o^ru 
Um  jag  ej  gar  i  forvag,  sqvallrar  hon       "^   ' 
lor  systern,  att  jag  varit  hiir  sa  lan^e 
och  glomt  mig  qvar  hos  dig 


ASTOLF. 


^a  litet  pa  din  karlelcy  eller  ar  hj!!"  "'"'  '""  '" 
kanhiinda  syartsjuk  uti  hogsta  inatt? 


—    102    - 

Zfc:PHYR. 

Tyvarr!  hon  tror  mig  nog  —  ja,  vorc  lion 

det  sista  dock!     Men  for  en  lomsk  rival 

jag  bafvar,  som  kan  latt  mig  sla  ur  bradet. 

Han  ser  just  ingenting  for  verlden  ut, 

och  duger  blott  till  sang,  —  det  ar  val  sant: 

raen,  hvem  blef  nansin  klok  pa  Aickors  lynne? 

An  tycka  de  om  ett,  iin  om  ett  annat. 

ASTOLF. 

Hvem  ar  medtaAarn  da?     En  vind,  som  du? 

ZEPHYR. 

Ah  nej !  en  naktergal,  helt  liten,  gra, 
ett  krak;  men  aldrig  horde  jag  hans  make 
att  sjunga.     Ja,  tiink  min  forargelse: 
nar  jag  pa  honom  lyssnar,  blir  jag  sjelf 
sa  kar  i  karln,  att  jag  forgater  allt! 
Hvad  har  jag  da  for  sakerhet,  att  ej 
det  sker  pa  samma  vis  med  Spinarosa? 

ASTOLP. 

Ja,  ja,  betankligt  ar  det  visst. 

ZEPHYK. 

Betankligt?  — 
Forskrackligt,   bor  du  saga!  —  Dertill  kommer, 
att  jag  pa  vagen  drojt  ett  dygn.   —  Na  val, 
hon  far  mig  sticka,  om  hon  nans.     En  fastm6s 
okynnen  ma  ej   alltfor  noga  raknas. 

Vill  ga. 
ASTOLF. 

Ett  ogonblick  annu  blif  qvar!  —  Just  nu 
jag  pamins  om  en  sak,   som  gor  mig  brydd. 
Hvad  talas  har  i  landet  for  ett  sprak? 
Jag  ar  ej  spraklard!  och  nar  nu  prinsessan  .  .  . 

ZEPHYR. 

Var  inte  radd!  hon  talar  nog  ett  sprak 
som  du  forstar,  och  som  du  kan  besvara. 
Ja,  vid  det  forsta  Ijud  fran  hennes  mun, 
sa  valbekant  det  forekommer  dig, 
som  om  du  hort  det  anda   ifran  vaggan.   — 


—    io;i    — 

Farviil  sii  lilnge!     Se  dig  nu  omkring, 
och  hvila  .  .  .   Hvad?     Jag  tror,  att  ocksa  hilr 
dii  stiiller  dig  att  grubbla?     Kollrar  du?  — 
Var  ingen  giick!     Friskt  mod  och  sinne!     Bort 
med  alla  moln  ur  pannan  och  ur  brostet! 
Hiir  har  du  ingen  bjornjagt  att  befara. 

Gar  hastigt  ut,  med  Aiigtancle  vingar. 

ASTOLF 

efter  en  lang  tystnad. 

Hur  foga  han  begriper,  hvad  jag  kiinner! 
for  honom  iir  hvardagligt  det,  som  mig 
ur  all  min  fattning  bringar!  —  Svindelrus 
af  gudars  drjck,  forflyg  blott  ej   f6r  snart!  — 

Blickar  omkring  och  utstracker  armarna  liksom  till  en  omfamning. 

Tag  mig  da  vanligt 

upp  i  ditt  skote, 

unna  mig  fristad, 

himmelska  verld! 

Gliinsande  azur, 

speglande  dammar, 

glodande  blommor, 

talande  kiillor, 

hviskande  lundar, 

saliga  faglar, 

tagen  mig  alla  viinligt  emot! 

Gar  langsamt  in^t  parken, 

SPRIDDA   ROSTER 

fran  alla  hall. 

Var  oss  viilkommen, 
liingtande  jordson, 
klagande  frilmling, 
hvila  dig  nu! 
som  i  din  barndom,   — 
niir  du  oss  dromde, 
na,r  iin  din  moders 
knii  var  din  tron,  — 
vilja  vi  strala, 
vilja  vi  leka, 
vilja  vi  spraka, 


—    104    — 

vilja  vi  sjunga 

ater,  ja  ater  iortroligt  med  dig! 

ASTOLF 
stannande. 

0,  livilka  IjuAIga  Ijud, 

liksom  af  sj^ada,  nyss  talfora  tungor, 

stiga  pa  solAagtar  ned, 

simma  pa  vallukter  opp  till  mitt  hjerta! 

ocli  det  fornimmer   dem ;  klart 

hor  det,  livad  tingens  andar  forkunna. 

Skaden,  hvad  aldrig  J  sett, 

ogon!  den  eviga  ynglingen  varen; 

under  ett  konungsligt  tiilt 

sitter  han,  smyckad  med  krona  och  spira, 

racker  sin  blomstrande  liipp 

och  i  sin  hand  en  pokal   full  med  nektar 

at  sin  hoga  gemal, 

hosten;  hon  dricker  och  sjunker,  bcrusad, 

svallande,  yppig, 

tatt  till  hans  brost, 

som  skalfver  af  vallust  i  jublande  pulsslag. 

Evig,  som  de, 

vidt  ofver  genomskadliga  berg 

som,  likt  vaggar  af  glas,   sina  skatter  forrada, 

spannes  de  lyckligas  brudbadd, 

stickad  af  stralar  pa  sammetet  grona. 

Der  de  hvila 

i  skuggan  af  tornhoga  trild, 

mellan  drufvor  och  doftande  gullfrukt, 

kyssa  hvarann 

och  sofvas  vid  muUret  af  sqvallrande   qvaden 

fran  silfrade  aar; 

under  det  faglarnes  skaror  om  dagen 

och  om  natten  de  heliga  stjernors, 

hogt  uppofver  dem 

vakaiide  kretsa,  och  menlost 

barnsliga  vattsprang 

gyckla  omkring  sin  monark  och  siu  drottning, 

hoppande  opp  och  ned, 


—     105     — 

iin  invid  skyn  och  iin  invid  marken, 

stammande  i  med  sitt  porl 

kiirlekens  aldrig  f6rstummande  chorsiing. 

rortsUtter  sin  vandring. 

Kiinsla,  oiindlig,  omiitligl 

ja,  ju  liingre  jag  hiir 

bland  de  blommiga  buskar  och  triid  mig  iordjupar, 

synes  mig  himlen  mer  bhi, 

sjnes  mig  jorden  mer  gron! 

dunkel  iir  pa  engang 

och  brinnande  dock  hvarje  fiirg,  hvarje  talia; 

hvarje  vind  andas  eld 

och  svalkar  dock  sinnet  sti  friskt! 

Allt  hvad  mig  omger,  har  lif, 

anletsdrag  och  blickande  ogon: 

stenarne  sjelfva 

vilja  mig  silga  sitt  tillstand; 

nicka  och  helsa, 

gliittande  fryntligt  de  rynkade  pannor. 

Nagra  jag  kiinuer  igen 

af  de  ting,  som  for  irrande  ogat  sig  visa; 

men  urbilder  synas  de  hiir, 

och  genom  de  fina,  knappt  kroppsliga  holjen 

skina,  med  skiftande  vilrf, 

rorliga  fibrer  och  verkande  krafter. 

Stannar,  ofverraskad. 

Ha!  hvad  oviintadt  minne! 

Afven  mitt  torftiga  hemlands 

bjorkar  jag  ser, 

men  hogre,  med  fagrare  blad, 

af  mera  saftig  och  gliinsande  gronska. 

Se!  kring  en  dam, 

som  bar  nagra  svanor  pa  gungande  spegeln, 

susa  de,  liksom  da  forr 

kring  min  faders  ensliga  jagtslott 

de  hviskade  for  mig  sagor  och  gator. 

Sn6hvita  Hockar  af  lam 

skymta  der  mellan  de  ljusgr6na  l6fven, 

och  faglar  som  likna  min  barndoms 


—    106    — 

vingade  hofman, 

Ayga,  som  de,  ned  pa  framlingens  axlar. 

Satter  sig  bland  bjorkarna  pa  en  sluttande  vall  af  gras  ocli  mossa. 

J  kara,  fortroliga  trad! 

Minnens  J  an  den  f6rlorade  gossen? 

Glommen  da,  att  lian  blef  stor; 

skynden,  ocli  tagen  fram,  iir  de  grona, 

hviftande  mantlar, 

alla  dockor,  alla  tankar,  alla  droinmar  fran  fordom!  — 

Ack  ja!  de  komma 

ned  ifran  skimrande  bergen, 

vanliga  alfer  ocli  jattar, 

Aagta  omkring  mig  sa  lent, 

bjuda  mig  in  i  gyllene  salar  .  .   . 

0  huru  sallt!   .  .  .  jag  foljer  .  .   .  jag  foljer! 

Han  inslumrar. 

En  Undin,  lik  en  spad,  fbga  bfver  halften  fullvuxen  Aicka,  i  vattenbla 
lifkladning  och  perlkrona  pa  hufvudet,  upptrader  ur  dammen  och  staller 
sig  nytiken  vid  Astolfs  sida.  En  Dryad,  likaledes  en  spad  Aickgestalt, 
men  med  grasgrbn  lifkladning  och  en  blomsterkrona,  visar  sig  i  bpp- 
ningen  af  en  bjbrkstam. 

UNDINEN. 

Bjorkarnas  drottning!  hvi  drojer  du  an? 
Syster  stig  fram  till  din  sofvande  van! 
Se,  hur  han  hvilar!    Se,  hvad  han  ar  skon! 
Hur  kom  han  hit  till  den  lyckliga  on? 

DRYADEN 

framtrader  ur  bjbrken  och  staller  sig  vid  hans  andra  sida. 

Vanliga  sjojungfru, 'tack  for  ditt  ord! 
Zephyr  har  fort  honom  hit  pa  var  jord. 

UNDINEN. 

Ack,  den  som  vore  Felicia  nu! 

DRYADEN. 

Listiga  syster,  jag  onskar  som  du! 

UNDINEN. 

Stilla!  han  drommer  —  han  smaler!    Nu  vill 
in  i  hans  gladje  jag  sjunga  en  drill. 

Hon  faller  pa  kna  och  lutar  sig  intill  hans  ena  bra. 


—    107    — 
DRYADEN. 

Stilla!  lian  suckar!    Hvad  kan  honom  bry? 
Trost  ma  jag  liviska,  tills  oron  vill  Ay. 

Lutar  sig  i  samma  stallning  till  hans  andra  bra. 
UNDINEN. 

Hjertat  likt  boljan,  den  rorliga,  ar; 
kiirlek  iir  liimlen,  som  blickar  sig  der: 
svallande  spegel,  var  lugn  ocli  var  klar! 
Skonheten  alskar  ett  sadant  forvar. 

Uppreser  sig  igen. 
DRTADEN. 

Liksom  ett  trad  i  sin  knoppande  var, 
lofvas  ock  lifvet  fran  ar  ocli  till  ar; 
liviftande  majtrad,  var  ungt  och  var  gront! 
An  har  du  sommarens  vallust  ej  ront. 

Uppreser  sig  ater. 
UNDINEN. 

Skynda!  han  ror  sig  .  .  .  Men,  innan  vi  ga,  ^ 
tar  man  sig  ej  hvar  sin  kyss  forst  anda? 

DRYADEN. 

Jo  —  men  forsigtigt! 

UNDINEN. 

En  fjerdedels  blott ! 

De   b(5ja   sig   bada  pa  engang  bfver  Astolf  fbr  att  kj^ssa  honom,  mcn  stbta 
dervid    i    hastigtieten    emot    hvarann    sa   haftigt,    att   de    falla   omkuU 


bfver  dcn  sofvande. 


Hvad  du  ar  ovig! 


UNDINEN 
ond. 


DRYADEN 

likasa. 

Hvad  du  hade  bradt! 

Astolf   uppvaknar;    de    springa   fbrskrackta  sin  kos,  Dryaden  in  i  bjbrken, 
Undinen  ned  i  dammen. 

ASTOLE 
rusar  opp  och  ser  sig  om  med  fbrundran. 

Hvar  ar  jag?  —  Hvad  var  det,  som  storde  mig 
midt  i  den  ljufsta  syn,  som  nagonsin 


—    108    — 

ett  brost  har  skadat  med  sitt  inre_  oo;a? 
Jag  redan  slot  mitt  lijertas  brud  i  iamn; 
det  forekom  mig,  liksom  vattnet,  traden, 
med  vexelsanger  firade  min  sallhet  .  .  . 
Hvad?  sof  jag?  gor  jag  det  annii,  kanske, 
ocli  drommer?  —  Nej!  naturen  tog  sin  ratt 
for  tvenne  livilolosa  natter;  nu 
jag  vaken  ar  panytt,  om  annars  har 
en  skilnad  iins  emellan  somn  och  vaka. 
Jag  sag  ju  alla  dessa  foremal 
ej  langese'n,  och  kanner  dem  .  .   .  Ha!  solen 
pa  fastet  redan  hogt  ar  stigen  .   .   .  Gud! 
Hvad  mycken  tid  jag  dock  forsummat  har! 

Varsnar  det  pa  afstand  belagna  slottet. 

Hvad  stralar  der  fran  hojden?  —  Hvilken  bjggnad 

Var  jag  val  blind,  att  jag  forst  nu  den  ser?  — 

0  Amor!  det  ar  ju  Felicias  borg! 

Valan!  mitt  ode  maste  hinnas.     Praktig 

som  det,  du  vinkar  mig,  min  drottnings  boning! 

Skyndar  inat  fonden. 

Det  kallar  jag  att  bygga!    Hvilket  lappri 

var  allt,  hvad  f6rr  mig  mott  af  byggnadskonst! 

Infattad  midt  i  djupet  af  en  halfkrets, 

hvars  bojning  striicker  tvennc  armar  ut 

af  lundar,  hackar,  vinlofsalar,  stiingda 

med  gyllne  gallerverk  och  silfverportar, 

mot  himlen  tornar  sig  en  pelarskog 

af  marmor,  alabaster,  jaspis,  porfyr, 

med  hvalf  pa  hvalf  och  gangar  ofver  gangar, 

som  hvarftals  biiras  af  kolonner  opp, 

och,  mellan  dessa,  malningar  och  bilder  — 

mot  solen  le,  mer  blankt  an  slipadt  stal, 

de  hoga  fonsterdorrar,  tusentals, 

och  underbara  blommor  nicka  ner 

fran  hvar  altan,  ja  fran  den  hogsta  listen, 

som  kransar  tinnarna  —  uppofver  allt 

en  gullbelagd  kupol,  sjelf  tempelstor, 

i  medelpunkten  af  sex  mindre  glimmar!  ~~ 

jyien  tom  ar  oppna  platsen  nedauf6re 


—    109    — 

pii  folk,  ocli  till  och  med  i  lonstren  ej 

cn  skymt  jag  marker  af  invanare. 

Jag  vill  dock  klappa  pa  vid  storsta  porten. 

Besinnar  sig. 

Vid  Gud!  jag  iir  ju  .  .   .  Det  var  sant!  ]\Iin  kappa, 

lion  maste  vandas  ut  ocli  in.  —  Se  sa! 

Jag  hoppas,  att  annu  ej   nagon  sett  mig. 

Det  kunde  blifvit  mig  ett  vackert  streck 

i  rakningen  —  forofrigt  slt  det  nog 

besynnerligt,  att  klappa  pa  en  port, 

nar  den,  som  oppnar,  star  och  bligar  ut 

i  vadret  efter  giisten,   och  tillsist 

med  bafvan  tror  sig  hora  spokerier. 

Ett   fbnster   upplates   i    eu   af  bfverva,niugarna;  Laura  synes  dcr,  uied  cn 
korg  i  hauclen. 

Tyst!  hvad  betyder  detta?    Skulle  vid  .   .   . 
Nej !  skon  hon  iir,  riitt  skon ;  men  .   .   . 

LAURA 

ropar. 

Spinarosa! 

AST0LF. 

Hvad?    Heter  icke  Zephyrs  fiistmo  sa? 

Hpinarusa,  en  ung  tbrnros-sylAcl,  komuier  hastigt  fram  ur  cu  hiick. 
LAURA. 

Se  hiir,  min  lilla  sniilla  piga,  har  du 
din  korg.     Ga  fort,  att  hemta  nya  blomster 
af  samma  slag,  som  du  i  f6rgar  gaf ; 
och  glom  ej,  att  i  korgen,  ofverst,  liigga 
tva  apelsiner  at  prinsessan. 

Hon  hissar  ned  korgen  ur  fbustret. 
SPINAROSA. 

Strax ! 

Tar  korgen  och  fbrsviuner  bland  hackarna. 
ASTOLF. 

Jag  visste  nog,  att  denna  hoga  Aicka, 

om  iin  den  vackraste  jag  hittills  sett, 

likviil  ej  var  furstinnan  sjelf.  —  Den  Zephyr, 

han  har  ock  valt  med  smak,  minsann!  —  Men  nu 


—    110    — 

jag  pr6fva  vill  ett  eget  satt,  att  komma, 
liksom  en  boll,  midt  in  i  jungfruburen. 
Min  forare  pa  vagen  sade  mig 
om  kappan,  att  hon  har  annu  en  dygd: 
hon  gor  mig  lika  latt,   som  vind  och  luft. 
Jag  tanker  att  var  piga  .  .  .  Eiktigt!  se! 
Det  var  en  ilink  uppassning. 

Spinarosa  aterkommer,  och  fastbinder  blomkorgen  vid  snbret;  Astolf ,  osyu- 
lig,  satter  sig  i  korgen. 

LAURA. 

Tack,  min  lilla! 
Glom  ej  din  fastman! 

SPINAROSA. 

Ah!  han  far  val  vanta! 

Laura  drager  upp  korgen  med  Astolf,  ocli  fbnstret  tillslutes. 


ZEPHYR 

stbrtar  in  andtruten  och  kastar  omkring  sig  spejande  blickar. 

Jag  undrar,  hvar  den  Spinarosa  ar; 
hon  gommer  sig,  f6r  att  f6rarga  mig. 
Nu  ar  jag  tr6tt  att  leta,  tr6tt  f6rtvifladt!  — 
Och  Astolf  syns  ej  heller  till  .  .  .  Na,  na! 
Han  star  val  nu  som  bast  deroppe  re'n, 
och  haller  tal  med  mycken  gravitet. 
Det  ar  just  menniskornas  starka  sida.  — 
Men  se!  hvem  nalkas  der?    Han  hoppar  kraka 
fran  topp  till  topp,  och  slar  i  luften  se'n 
den  ena  kullerbyttan  pa  den  andra. 
Hvad  ar  det  val  f6r  en  dansmastare? 
Ar  han  till  6n  f6rskrifven,  f6r  att  lara 
prinsessans  tarnor  nya  steg? 


OSTAN 

upptrader. 


God  dag, 


min  Zephyr! 

ZEPHYR. 

Ha!  sa  var  det  du,  bror  Ostan? 
Jag  fick  ej  ratt  pa  ansigtet,  f6rstar  du, 


—   111  — 

ty  det  var  lioljdt  af  dina  vida  rockskort; 
blott  ibtterna  jag  sag,  som  sprattlade 
just  slyngelaktigt  af  och  an  i  vadret. 

OSTAN. 

Jag  har  i  allmanhet  en  tid  bortat, 

formycket  sutit  stilla  och  beh6fver 

nu  all  den  rorelse,  som  jag  kan  fa. 

Niir  man  med  Zerduscht,  Menu,   Kon-fu-tse 

befattar  sig,  som  jag  .  .  . 

ZEPHYR. 

Likgodt!  valkommen! 
Har  du  for6frigt  nagot  nytt? 

OSTAN. 

Ack,  Zephyr! 
den  arma  fr6ken  Svanhvit  .  .  .  Hvar  ar  Astolf? 

ZEPHYR. 

Jo,  nu  han  just,  f6rmodar  jag,  f6rklarar 
sin  kiirlek  f6r  Felicia  .   . 

OSTAN. 

Sin  kiirlek? 

ZEPHYB. 

Naturligtvis  !    Tror  du,  en  sadan  resa 
f6r  honom  kunde  annorlunda  slutas?  — 
Men  hvem  iir  fr6ken  Svanhvit?    Angar  hon 
pa  nagot  siitt  var  Astolf? 

OSTAN. 

Mest  af  allt 
i  verlden!  Hon  iir  kiir  i  honom,  ser  du, 
och  denna  kiirlek  —   den  blir  hennes  d6d. 

ZEPHYR. 

Bevars!    Ar  Aickan  vacker? 

OSTAN. 

Vacker,  god, 
som  himlens  anglar  sjelfva  —  med  ett  ord, 
den  basta  unga  m6,  som  fins  pa  jorden. 
I  gar  det  f6ll  mig  in  en  lust,  en  nyck. 


—    112    — 

att  fbreta  ett  stroftag  uppat  Nordkap: 
da  kom  jag  ock  till  Astolfs  borg  och  sag, 
hur  blek,  hur  ofYergifven  der  hon  satt 
i  fonstret  af  ett  torn ;  hon  blickade, 
ororlig,  som  en  snobikl,  opp  till  fastet. 

ZEPHYR. 

Den  stackars  flickan!  —  Af  den  gynnarn  sjelf 
jag  aldrig  hort  ett  ord  om  nagon  irokon. 
Men  hvem  kan  hjelpa  saken? 

OSTAN. 

Du. 

ZEPHYR. 

Hur  sa? 

OSTAN. 

Sag  at  prins  Astolf,  att  han  reser  hem. 

ZEPHYR. 

Jo  men   .   .   .  det  skall  du  se!    Han  resa  hem? 

Nu  resa  hem?  —  Jag  forr  atager  mig 

att  hiimta  Sirius  hit  ned  till  jorden, 

iin  Astorf  harifran,  atminstone 

med  lifvet  i  behall!    Din  hoga  vishet, 

har  den  ej  hittat  nagot  sanskrit-blad, 

som  liirt  dig,  hur  en  iilskare  kan  vurma? 

Emellertid  —  den  flickan  ma  beklagas. 

Hvad  dessa  menskohjertan  fatta  eld, 

och  hvad  de   brista  snart!  —  Na  viil,  jag  vill 

utspana  forsta  mojliga  tillfiille, 

att  bringa  henne  ater  i  hans  hagkomst. 

OSTAN. 

i\len  du  sa  flygtig  iir  och  ofta  glomsk  .  .   . 

ZEPHYR. 

Se  har!  pa  denna  fransen  af  mitt  skiirp 
jag  slar  en  knut.     Nog  mins  jag  henne  nu. 
Hor  p^  blott! 

Mumlar  for  sig  sjelf. 

Froken  Svanhvit!  fr6ken  Svanhvit! 


—   iia  — 

OSTAN. 

Godt!  jag  iir  nojd. 

ZEPHYR. 

Men  hor,  min  hjertans  bror, 
da  nii  du  kommit  hit,  sa  hjelp  mig  ock 
att  soka  opp  min  fastmo!    Sedan  vill 
jag  hofviskt  forestalla   dig  for  henne. 

OSTAN. 

Kiitt  gerna!    Jag  nyliken  ar  att  raka 
den  lilla  svagerskan. 

ZEPHYR. 

Hou  jir  gudomlig! 

OSTAN. 

Det  ar  dock  visst  och  sant,  att  ingenting 
i  verlden  6fvertrafFar  vackra  iiickor. 


Hvad  du  ar  klok!    Det  har  du  alltsa  upptiickt? 
Star  det  hos  ]\Ienu,  eller  Kon-fu-tse?  — 
Jag  har  det  hittat  pa,  liksom  i  somn, 
pa  egen  hand,  af  blott  ingifvelse. 

OSTAN. 

Hur  saun  den  satsen  iir,  jag  erfor  nyss, 

da,  under  hvilan  i  en  lummig  ektopp, 

jag  sag  prinsessan  aka  mig  forbi, 

hemvandande  ifran  en  morgon-lustfart. 

Hvad  hon  var  skon,  der  hon  bland  tvenne  tiirnor 

p^  rorlig  trou  i  perlmo-vagnen  satt, 

och  korde  sjelf  med  Ijusbla  silkestommar 

de  trc  par  hvita  gripar,  som  sin  bana 

till  halften  sprungo  och  till  hiiHten  ilogo! 

Pa  deras  ryggar  niit  af  giillmiingd  virkniug 

hogt  Aagtade  vid  fartens  il;  kring  halsen 

de  galla  silfverklockor  sammanringde, 

och  strutsens  Ijilderbuskar  prydde  stolt 

vindsnabba  spannens  pannor,   medan  blixtar 

i  kapp  fran  hjulens  gyllne  skenor  bliinkte. 


—    114    - 

Men  matt  och  farglos  var  all  dcnna  stat 
mot  hcnnes  egen  fagring! 

ZEPHYK. 

Hor!  det  var 
cn  hedcrlig  bekiinnelse,  min  bror! 
nu  forst  jag  haller  riktigt  af  dig:  hittills 
jag  liksom  haft  en  viss  respekt,  en  skygghet 
for  langden  af  din  kropp  och  din  moral. 
Ej  undcrligt,  att  du  sa  hufvudyr 
kom  tumlande   uppofver  lagerskogen! 
Men  folj  mig,  lardc  broder!  —  Hcj,  hvad  lifvet 
iinda  ar  lustigt! 

OSTAN. 

Hej,  och  hoppsasa! 

Han    upplyfter    Zepliyr   pa    sina   armar   och    hoppar  bort  med  honom  bfTer 
tradtopparna. 


Det  inre   af  Felicias  palats. 

Stor  audienssal,  i  bsterlandsk  smak,  med  en  tron  pa  hbgra  sidan  af  scenen. 
I  bakgrunden  synas  tvenne  ingangar ;  hyardera  betackt  med  enpurpur- 
fbrlat  mellan  tvenne  alabasterpelare.  Man  ser  den  ena  fbrlaten  just 
nedfallas  af  Laura,  efter  nagra  bortgaende.  />/ i  <■?'«,  kladd  sasom 
hon  sags  i  den  fbrsta  afdelningen  af  Astolfs  drbm,  nedstiger  trkn  tro- 
nen  _  och  narmar  sig  till  fbrgrunden;  yid  en  Tink  at  Laura,  som  stan- 
nat  i  den  senast  tillslutna  ingangens  narhet,  med  en  glansande  cittra 
pa  armen. 

FELICIA. 

Af  bedjande  och  boner,  hvilkcn  mangd 
i  dag,  fran  nastan  alla  mina  lander! 
Har  jag  dem  gjort  belatna? 

LAURA. 

Alla  gatt 
med  solskensanletcn  ifran  din  tron. 


En  litcn  hvilstund  alltsa!  —  Rack  mig  cittran 
]juf  spiran  ar;  mcn  ljufvare  iir  hon. 

Laura  framracker  den. 

Sla  detta  f6nster  upp!  —  Hell,  glada  vcrld! 
Att  vara,  iir  likval  en  hiirlig  sak. 


--     115    ~ 

Ej   sant,  J  allti  fagi*a  vasendcn? 

Godt!  jag  ibrstar:  J  kiinnen  det,  som  jagl 

Sjunger. 

Ogon!  hvem  ar  mera  skon, 
livem  mera  hvild,  af  de  tva: 
jorden,  sa  tjusande  gron? 
himlen,  sa  tjusande  bla? 

Sh\r  jag,  i  valjande  qval, 
blickarne  upp  eller  ner: 
hvem  kan  val  gora  ctt  val, 
himmel  och  jord!  mellan  er? 

Liirkan,  som  drillar  i  skyn, 
bjuder  mig  dela  sin  ro; 
rosen,  som  fangslar  min  syn, 
ber  mig  sin  tufva  bcbo. 

Folja  med  tonernas  fard 
hogt  upp  till  gudarnes  fest,  — 
dromma  i  blommornas  verld: 
hvilket,  o  hvilket  ar  bast? 

Sjal!  du  till  bada  blef  gjord: 
liirka  och  ros  pa  cngang! 
sjjil!  mcllan  himmel  och  jord 
sprid  dig  i  doft  och  i  sang! 

Gar  ett  par  hvarf  fram  och  tillbaka,  och  yander  sig  auyo  till  Laura. 

En  Aock  af  feer  —  sade  du  —  star  ater, 
som  anliindt  nyss  och  vill  jemviil  mig  triiffa. 
Hvad  onska  de? 

LAURA. 

Eorlat!  jag  har  ej  fragat; 
men  sorgsna  se   de  ut. 

PELICIA. 

Sa?  —  Lat  dcm  komma! 
fran  mig  skall  ingen  skiljas  utan  trost. 

LAURA. 

Njut  evigt  denna  glada  makt,  min  drottning! 


—    116    — 

PELICIA 
betraktande  henue. 

Sa  gerna  och  sa  liitt  hogtidligt  stamd, 
i  dag  du  syns  dock  mer  an  vanligt  tanldull. 
Godt  ar  val,  att  du  tiinker  for  oss  alla; 
men  tank  blott  icke  alldeles  formycketI 

LAURA. 

Den  rost  jag  horde  .  .  . 


PELICIA. 

K 


med  detta  snack! 


om  ej  nu  igen 


LAURA. 

Tillat  mis^  niimna  endast .  .  . 


EELICIA. 

Ha  stjernorna,  i  natt,  mahiinda  ater 
behagat  forebada  nagonting? 

LAURA. 

Just  sa! 

EELICIA. 

Jag  kunde  gissa  det.     Och  hvad? 

LAURA. 

Oniimnbar  frojd   —   ett   nu    deraf  —   och  sedan   — 

EELICIA. 

Na  viil!  och  sedan? 

LAUKA. 

Helt  otydlig  var 
upplosningen  af  deras  qviides  tongang. 

EELICIA 

smaleende. 

Den  somnade  du  saledes  ifran? 
Sa  ma  den  da  behallas  for  dem  sjelfva. 
Men  tiink  nu  ock,  ett  grand,  pa  vara  giister! 
Forfriskning,  efter  resan,  bor  dem  smaka. 

Laura  gar. 


-     117   - 

PELICIA 

ser  eftcr  hennc. 

En  stjitlig  Aicka!   —   en  gudinna  lik, 

och  alltid  samma  goda  barn  likval! 

mitt  hela  hjerta  ager  hon ;  och  lifvet 

blir  mig  hvar  gang  i  varde  mangf6rdubbladt, 

nar  in  i  hennes  blick  riitt  djupt  jag  ser. 

Men  manga  griller  har  hon.    —  Hm!  lat  hora; 

))onamnbar  frojd;  ett  nu  deraf;  och  sedan»  — 

Gar  ater  ett  par  slag  af  och  an. 

Ja!  detta  »sedan)>,  —  den,  som  visste  det! 

Griper  nagra  ackorder  och  sjunger. 

Sag  mig,  vackra  bi,  du  lilla, 
hvart  du  vill  sa  arla  taga? 
An  pa  bergen,  dunkla,  stilla, 
skymtar  ingen  rodnads  laga. 

Annu  darrar,  annu  blanker 
ofver  angen  dagg  i  ringar; 
varsamt,  att  du  ej  bestanker 
dina  fina  gyllne  vingar! 

Blomstren,  somniga  och  trotta, 
an  mot  sina  orngatt  lutas; 
blicka  opp,  af  stjernor  motta, 
blunda,  och  i  knoppen  slutas. 

Endast  jag,  med  vakna  sinnen, 
gar  vid  backen  med  min  cittra; 
vacker  sangens  forna  minnen, 
faller  tarar,  ljufva,  bittra. 

Men  ditt  vingpar  star  ej  stilla! 
men  du  Ayger  och  du  tagar! 
sag  mig,  vackra  bi,  du  lilla, 
hvart  du  dig  sa  arla  vagar?  — 

Jag  mins  ej  mera  slutet  af  den  visan; 
hon  dr  riitt  artig.   —   Laura!  Laura!  kom! 


—    118    — 

ClCILIA 

skyndar  in  genom  ingangen  till  hbger. 

Hvad  vill  min  drottning?    Laura  iir  i  ostra 
tornAygeln,  for  att  mota  ambassaden 
fran  Ginnistan  ocli  fora  den  till  dig. 

PELICIA. 

Sa  l\Y  det;  jag  forglomde  det.     Men  siig, 
mins  du  ej   slutet  af  den  lilla  visan 
om  biet  och  dess  morgonfard,  som  Laura 
i  morse,  under  det  man  klildde  niig, 
f6r  forsta  gangen   sjong? 

CACILIA. 

Hur  langt  mins  du 
da  sjelf  deraf? 

FELICIA. 

Jo,  tills  att  den  personen 
som  sjunger,  fragar  biet  an  engang, 
hvart  det  sa  arla  Ykgat  sig. 

CACILIA. 

Ja,  riktigt! 
Lat  se!   ~ 

Grundar  efter. 

Tank,  hvad  jag  ock  iir  glomsk  i  dag! 
Jag  tror,  det  f6rekommer  nagonting 
se'n  efterat  om  rosenr6da  lappar, 
en  Aickas  mun,  sa  honingsot,  att  biet 
der  kunde  evigt  suga  nektarsaft  .   .  . 

EELICIA. 

Och  alltsa  borde  evigt  stanna  qvar? 
Sa  yar  det  ungefar  —  Ja;  h6r  nu  pa: 

sjunger. 

Ack,  dig  honings-tranad  qvaljer!  — 
Hvila!    Hvad  kan  Hygten  duga?  — 
Jag  ett  stalle  at  dig  valjer, 
der  du  evigt  kunde  suga. 

Kanner  du  min  karlek?    Henne, 
af  hvars  blickar  solen  bliindas? 


—    119    — 

Hennes  roda  liippar  tvienne 
ha  en  sotma,  som  ej  andas. 

Pa  den  rosenroda  munnen 

af  mitt  lif,  mitt  val,  min  Aicka, 

ar  den  biista  honings-brunnen! 

Se,  hon  kommer  .  .  .  Fljg,  att  dricka! 

CACILIA. 


Till  punkt  och  pricka  riitt! 


PELICIA. 


Men  menar  du, 
att  nagon  flicka  ager  slika  liippar? 


CACILIA. 


Uppriktigt  sagdt:  mig  synes  det  otroligt. 

PELICIA. 

Den  Laura  iir  likval  ett  konstigt  hufvud! 
Jag  ofta  undrat,  hur  hon  hittar  pa 
de  tusentals  af  amnen,  tankar,  bilder, 
som  roa  mig  i  hennes  visor,  helst 
se'n  _de,  liksom  i  Ajgten,  gripna  blifvit 
af  dina  melodiers  kraft. 

CACILIA. 

Min  Drottning! 
Du  alltfor  nadig  iir,  som  undrar  sa. 
All  var  fortjenst  dervid  —  hvari  bestar  den? 
Vi  alla  vara  sanger  liirt  —  af  dig. 

PELICIA. 

Af  mig? 

CACILIA. 

Fran   dina  egna  drommar  blott 
yi  snappa  upp  dem!  —  Vet,  att  icke  sallan 
i  nattens  lugn,  i  morgonstundens  frid, 
fastiin  i  somn,  med  lyckta  ogonlock, 
du  omsom  talar,  omsom  sjunger  dem; 
men  millioner  ganger  skonare, 
iin  vi  dem  efterat  forma  att  harma. 


120 


stannande  i  djupa  tankar. 

Ja,  mangen  siillsam  syn  om  nattetid 

besoker  mig.     Det  mojligt  ar,  att  da 

min  rost  forradiskt  yppar  en  och  annan. 

Den  helga  somnen  racker  glomskans  kalk 

med  ena  handen  at  den  trotta  sjalen; 

men,  niir  hon  tomt  den,  drar  han  med  den  andra 

den  vida,  midnattsdunkla  forlat  opp, 

som  hammar  minnets  blick  och  hoppets  aning. 

Ett  annat  Ijus  gar  upp,  en  annan  verld 

ur  lifvets  hvilande  omatlighet, 

och  i  den  enda,  gomda  solens  rum 

framblixtra  tusenden  ur  etherhafvet. 

Den  ursprungsklara,  lysande  naturen, 

som  hvarje  varelse  inom  sig  bar, 

f6rmorkas  da  ej  langre  af  sin  yta; 

den  blifver  genomskinlig  for  sig  sjelf, 

och,  fri  ur  grofre  elementers  tvang, 

formar  den  tala  med  de  kiira  frander, 

som  iin  i  hemmet  bo:  med  stjernorna 

och  deras  furstar,  hvilkas  milda  valde 

beherskar  alla  sinnelifvets  drifter. 

Da  vander  minnet,  barnsligt  gladt,  sin  spegel 

mot  rikedomen  af  ett  evigt  allt, 

som  der  besinnar  och  beskadar  sig 

i  bild  pa  bild,  i  under  ofver  under. 

Da  komma  likt  f6rtroliga  bekanta, 

gestalter,  dem  vi  ej  om  dagen  se, 

dem  aldrig  vara  vakna  6gon  upptackt; 

fran   deras  lappar  Ijuda  salla  ord, 

sa  IjuAigt  klingande,  sa  latt  f6rstadda!  — 

ack!  detta  tingens  oafbrutna  samtal, 

hvari  just  lifvets  verksamhet  bestar,  — 

tror  du,  att  nagonsin  det  tystna  kan, 

fastan  det  blott  en  halft  af  dygnet  f6rs 

med  h6gljudt  gny,  och  sedan  endast  hviskar? 

Nej!  denna  hviskning,  min  Cacilia, 


—    121      - 

(len  iii-  det  encla  sprak,  som  nilrmar  sio- 
till  losnmgen  af  alla  hjertats  gatorl       " 

Lagger  fbrtroligt  handea  pa  Ciicilias  axel. 

Hor,  min  Cacilia!  jag  vill  fortalja 

dig  nagonting;  kom  hit,  och  satt  dig!    An 

de  goda  feerna  visst  frukostera. 

CACILIA. 

Du  hulda,  som  f6r  dina  trogna  helst 
en  jemlik  syster  vill  bland  sjstrar  vara! 
Hur  underbart,  att  du  densamma  ar, 
som  sitter  mellanat  pa  denna  tron, 
ett  gudavasen  for  knabojda  skar 
och  for  oss  sjelfva  likasa! 


L'or 


FELICIA. 


j       ,  .  -,  Begagnom 

aen  knappa  tiden,  smickrerska! 

Hon  satter  sig  pa  ett  af  trontrappstegen,  Ciiciliapa  det  narma..te  nedanor 

,  ,  .,  Bekant 

ar  Amors   bild  vid  stora  vattenkonsten; 
den  inskrift,  som  han  pekar  pa  sa  stolt,  — 
har  nansin  du  dess  innehall  betankt? 

CACILIA. 

Tyvarr,  ratt  mycket!     Af  nyfikenhet 
jag  brinner  att  fd  veta,  hvad  den  skarleb^ 
ma  vara,  som  han  skryter  af.     Jag  tycker, 
att  VI  dock  berga  oss  forutan  den. 
Hos  dig  man  lefver  ju  ett  englalif! 

FELICIA. 

Yet  du,  hur  englar  lefva?     Utan  tvifvel 

det  lifvet  ))karlek»  ar;  men  hurudau?  — 

Ack,  olikt  andarne  sitt  ode  rona! 

men  deruti  blef  ock  de  liigres  lott 

de  hogres  lik,  att  alla  lefva  det, 

som   yi  blott  sjunga  om  .  .  .  Vi  mellan-andar 

ta  noja  oss  att  gissa,  goda  ilicka! 

Att  ))vara  kar)),  det  m^ste  val  betyda 

att  alska  nagon  mer,  iin  vi  hvarandra; 

Atterhoms  hlkter.     J.  ,; 


122    - 


och  alltsa  med  omatligt  omsesidig 
utvexling  af  sin  liela  varelse. 

CACILIA. 

Ocksa  beriitta  ju  de  gamla  sagor 

som  ga  —  sa  langt  jag  mins  —  hos  oss  i  svang, 

om  Amadis,  om  Sigurd  och  om  Arthur, 

att  detta  ar  det  ljufvaste  af  nojen, 

fastan  det  bittraste  af  alla  qvaL 

En  underlig,  hogst  gatlik  sammansattning ! 

PELICIA. 

Sa  gatlik,  som  den  sambandslag,  hvars  kraft 
till  menskojorden  bar  hvar  dylik  saga, 
att  der,  sa  godt  hon  kan,  antaga  kropp 
och  sedan  hit,  till  hemmet,  aterflyl  — 
Men  — ■  da  i  dessa  sagor,  visor,  sanger, 
det  ofta  namns  om  skona  vasenden 
af  samma  slag  som  vi,  och  likafuilt 
anda  helt  annorlunda  —  huru?  det 
ma  himmelen  begripa!  —  och  med  namn 
af  frammande,  men  tjusfull  egenskap,  — 
som,  till  exempel,  manner,  ynglingar 
och  riddare,  och  annat  mera  sadant: 
har  du  da  aldrig  kant  en  egen  lust 
att  gora  dessa  vasendens  bekantskap? 

CACILIA 
brydd. 

Ah,  hvarfor  det  just?  .  .  .  Hvarfor  skulle  jag  .  .  . 

PELICIA. 

Uppriktigt,  Aicka! 

CACILlA. 

Ack,  min  hulda  drottning, 
du  fragar  alltfor  strangt!  —  Ja,  ja,  rentut 
kan  jag  visst  inte  neka  till  ditt  sporsmal, 
fastan  jag  kanske  borde  det .  .  .  Jag  vet  e j  .  .  . 
Jag  nastan  liksom  blygs  att  saga  ja!  — 
och  hvad  ar  val  anda  for  ondt  deri? 


—    12B    — 

PELICIA. 

Besynnerligt !     Jag  sjelf  har  sainina  tvekan. 

CACILIA. 

Sa  vet  da,  att  bland  dina  tiirnor  ofta 
man  talar  och  man  tvistar  om  det  anmet. 
Men  alla  deri  stiimma  ofverens: 
att  dessa  manner,  dessa  riddare 
ej  kunna  likna  Zephyr  eller  Amor. 

FELICIA. 

Hur  sa?     Lat  hora  da  er  sinnrikhetl 

CACILIA. 

Ty  dessa  begge  aro  ett  slags  barn, 

och  alltid  skildras  mannerna  som  stora; 

se'n  kommer  det,  som  varre  ar,  dertill: 

val  aro  begge  tacka,  liksom  gudar, 

men  Zephyrs  fagring  ar  dock  gjord  —  af  luft, 

och  Amors  —  till  och  med  utaf  en  stenklump. 

PELICIA. 

Na  val,  Cacilia!  nu  forst  jag  vet, 

hur  mannerna  se  ut.     Forr  har  jag  tankt  dem 

som  zephyr-lika,  men  forstorade; 

en  drom,  i  natt,  har  skankt  mig  Ijus  i  saken. 

CACILIA 

med  spand  nyfikenhet. 

Jag  matte  saga!  .  .  .  Ah!  hur  se  de  ut? 

PELICIA. 

Just  liksom  fageln  Phenix. 


CACILIA 
fi3rvanad. 


Fa2;eln  Phenix? 


EELICIA. 

Den  fagraste  af  alla  varelser. 

CACILIA 

snckar. 

Jag  kanncr  ej  dcn  fageln.     Yore  nu 


124 


Lucinda  har  med  all  sin  fagelkunskap  I 
jag  stackare  vet  annu  lika  litet. 


Sa  gif  dig  tals  och  tig!     Jag  vill  ju  nu 
lifslefvande  beskrifva  honom  for  dig. 

CACILIA. 

Ack,  det  blir  praktigt!  — 

PELICIA. 

Men  hvad  skratt!  hvad  stoj! 

Niobe,   Naidion    och    Theano  komma  inspringande  genom  venstra  in- 
ga,ngen. 

NAIDION. 

F6rlat  oss,  allranadigaste  drottning! 
men  den  Ervina,  med  sitt  visa  allvar, 
och  den  Lucinda,  med  sin  fromhetsblick, 
de  bara  sig  f6r  l6jligt  dt  derute. 

FELICIA. 

Hvad  nya  barnsligheter  nu  igen? 
Har  nagot  osedt  troll,  f6r  andra  gangen, 
ur  luften  sagt  er  smicker  om  er  fagring, 
och  dermed  satt  er  i  f6rskrackelse? 

NIOBE. 

Nej !  hvad  det  trollet  angar,  miu   prinsessa, 
sa  var  det  verkligen  i  sanning  sa; 
vi  alla  h6rde  det.     \i  fara  ej 
med  fabler. 

PELICIA 
smaler. 

Godt!  —  Hvad  gora  da  de  andra, 
Ervina  och  Lucinda? 

THEANO. 

Tank  dig  sjelf 
i  var  belagenhet,  och  hall  dig  trygg!  — 
Vi  stodo  alla  i  den  r6da  salen, 
som  marskalkinnan   Laura  at  oss  anvist, 
att  der  f6rbida  vara  feers  ankomst 
och  se'n  hogtidllgt  beledsaga  dem. 


-    125    — 

Men   feun  Pcribanoii,  som  sannolikt 

ej   ofVerlast  iinnu  sin  oration, 

lat  vanta  pa  sig.     Tiden  blef  oss  lang! 

vi  foretogo  oss  att  sjunga,  spela 

och  dansa  nagra  }ivarf  —   Lucinda  blott 

stod  i  ett  horn   och  talte  med  Ervina. 

Pa  engang  ropade  hon  till :     »aj !  aj ! 

jag  kande  nagonting,  som  kysste  mig». 

Vi  stannade.     Da  fortfor  hon,  helt  radd: 

))forst  tog  en  hand  mig,  smekande,  om  kinden, 

se'n  rorde  ett  par  lappar  varmt  vid  mina!   — 

Tyst!  hor  ni  e j !  det  g^r  och  tassar  har, 

fastan  mcd  latta  fjat,   omkring  oss  —  tyst !» 

Yi  lyssnade,  men  miirkte  ingenting; 

du  skulle  hort,  hvad  skratt  och  hvilka  fragor! 

PELICIA. 

Det  tror  jag  nog. 

CACILIA. 

Jag  ville  varit  med ! 

THEANO. 

Nu  ioljer  dock  det  basta.     Full  af  undran, 

Ervina  stod  och  sag  pa  systern;   djupt 

begrundande,  om  nagon  skruf  gatt  los 

i  hennes  vackra,   uttrycksiulla  hufvud? 

Vi  lemnade  dem  ater,  och  begynte 

var  lek;  da  skrek  Ervina,  i  sin  ordning: 

»fbr  himlens  skull,  kom  hit,  kom  hit,  och  frals  mig!» 

Och  blek,  liksom  en  reslig  marmorbild, 

hon  skalfde  utaf  skrack,  och  holl  i  handen 

florshufvan,  som  du  henne  gaf  i  gar, 

och  som   hon  nyss  forut  pa  hjessan  burit. 

»Jag  ville  satta  hufvan  biittre  fast», 

hon  sade,  »och  dervid  pa  golfvet  foll  den; 

»men  strax  tillbaka  racktes  den  mig  opp 

och  gafs  mig  af  en  varelse,  som  tryckte 

min  hand,  men   ej  iir  synbar  mer  an  luften!»  — 

Da,  i  ett  allmant  loje,  slots  var  dans; 

nu  alla  sta  i  ring  omkring  de  tvenne, 


—     126    — 

och  skamta  ined  dem  om  den  artiga 
mot  begge  lika  'trogna  alskaren, 
som  har  det  felet  blott,  att  icke  synas. 
Men  de  forblifva  vid  sin  sagen:  harmsen, 
med  sitnkta  ogonlock,  och  dubbelt  skon 
uf  sin  fortret,  Lucinda  star  och  tiger; 
Ervina  hojer  trotsigt  upp  sitt  hufvud, 
och  ropar:  ))man  ma  prata  hvad  man  vill; 
i  yrsel  var  jag  ej;  mitt  ord  ar  sant!» 

FELIC1A 

tankspridcl. 

Hvad  man  af  litet  dock  kan  roas!     Tokor! 
och  lika  sluga  allasammans! 

NAIDION 

sakta  till  Cacilia. 

Vet  du, 
hvarfor  prinsessan  ar  sa  allvarsam? 

CACILIA 

likaledes, 

For  det,  att  hon  har  rakat  fageln  Phenix, 
och  lart  sig,  huru  mannerna  se  ut. 

NAIDION. 

Det  vore  mycket!  —  Nar,  och  pa  hvad  siitt? 

CACILIA. 

I  natt  —   i  en  af  hennes  manga  drommar. 

NAIDION. 

Uch  hurudan  iir  da  en  man,  manutro? 

CACILIA. 

Den  fagraste  af  alla  varelser. 

NAIDION. 

Har  du  ej  fatt  en  niirmare  beskri^ning? 

CACILIA. 

Prinsessan  ville  nu  just  ge  mig  den: 
alldeles  lik  med  Phenix,  sade  hon, 
iir  hvarje  medlem  af  det  ildla  sliigtet. 


—    127     - 

NAIDION. 

Men  ilygtig  alltsa  som  cn  iagel? 

CACILIA. 

Ja, 
sa  liir  det  vara.     Riktigt  iir  jag  ej 
iinda  belaten  med  den  egenskapen. 

NIOBE 

halfhbgt  till  de  andra. 

Men  sen  da,  sen  Felicia,  J  systrar! 
hur,  genomeldad  af  en  inre  skaduing, 
hon  sitter  der,  med  sina  skona  ogon 
i  stiindigt  mera  klara  iiammor  tiinda, 
och  likafullt  vid  en  och  samma  punkt 
ororligt  fiistade    — 

NAIDION 

hbgt. 

Tillgif  var  b5n, 
min  hulda  herskarinna!  var  sa  nadig 
och  siig  for  dina  tiirnor  ett  par  ord 
om  fageln  Phenix,  alla  miinners  urbild. 

PELICIA 

uppyaknande  ur  sina  betraktelser,  gladtigt. 

Om  Phenix  skall  jag  er  beriitta?     Viil!  — 

De    trenne   sist    inkomna    tarnorna    siitta    sig   pa    tredje    trappsteget,    vid 
hennes  fbtter. 

Jag  dromde,   att  jag  ensam   i  min  park 

en  morgon  gick,  vid  forsta  gryningen, 

dit,  hvar  det  lilla  pelartemplet  star 

pa  kullen  bland  kastanierna,  der  ofta 

jag  6fver  solens  uppgang  frojdat  mig  — 

och  i  en  blink  jag  var  der.     Redan  log 

igenom  gyllne  hvalfvets  runda  oppning 

den  blida  morgonstjernan  ofvanfran, 

och  va,nligt  sag  hon,  ur  sin  hogbla  omkrets, 

in  i  mitt  hjerta,  lik   en  ogonsten 

i,  himlens  kilrleksfulla  gudaoga. 

Annu  en  blink  —  och  jorden,  hviskande 

till  sina  barn,  att  nu  de  borde  vakna, 


~     128    — 

slog  upp  den  dunkla,  violetta  slojaii 

ifran  sitt  glada  anlete,  och  dagen 

slet  med  sin  hvita  hand  det  svarta  ilor 

i  tu,  som  gomde  hennes  atLasdragt, 

af  varens  gronska  vafd,  af  stralar  kantad. 

Och  nu  hans  kronas  gyllne  ring  stack  opp 

vidt  6fver  berg  och  sjo,  och  nu  hans  panna; 

pa  hafvets  yta  gick  en  stod  af  eld, 

att  sasom  harold  bada  drottens  antag. 

Latt  gungande  omkring,  fran  gren  till  gren, 

der  diamanter  regnade  bland  lofven, 

drog  vinden,  fullsofd,  ut  pa  iifventyr, 

och  vackte  har  en  fagel,  der  en  annan; 

snart  stamde  in,  i  deras  vexelsang, 

fran  alla  hall  det  forra  dygnets  drillar. 

Nu  bredde  Ijuset  ofverallt  sin  flod 

med  jemna.vagor;  verlden  sam  i  glans. 

Jag  sag,  hur  falken  sig  pa  jagt  begaf, 

hur  hagern  lemnade  sitt  hoga  naste, 

hur  ornen  steg  mot  solen,  och  hur  grann 

i  skimret  B.dg  den  purprade  Aamingo; 

men  nedanf6r,  i  skygd  af  bok  och  alm, 

satt  naktergaln  vid  rosens  jungfrubur, 

och  bad  om  sangens  l6n;  ett  larkepar, 

halfvaknadt,  helsade  sig  med  ))god  morgon)>, 

och  narmare  till  templet,  famn  i  famn 

dagslandor  sig  at  luften  svingade, 

belatna  med   sin  lott  att  t6mma  fa 

i  blinkens  fargspel,  i  minutens  lek 

det  salla  ruset  af  sin  korta  lefnad. 

Da  smog  sig  hastigt  —  hvi?  det  vet  jag  ej  — 

en  hemlig  oro  in  i  all  min  gladje; 

jag  fann  mig  sa  allena  med  mig  sjelf, 

sa*outsagligt  enslig  i  mitt  br6st, 

sa  6fversvammad  af  naturens  prakt, 

att  nastan  lik  ett  qval  den  mig  betryckte 

I  sinnet  kommo  hvarjehanda  ord 

ur  dessa  qvaden,  dem  vi  stundom  sjunga, 

der  lifvets  kansla,  glodande,  men  ljuf 


—     129     — 

lik  gryningens  och  qvallens  blida  sol, 

tycks  linna  utom  sig  en  harlig  motbild, 

som  gar  pa  samma  hjertas  himmel  opp, 

men  fran  en  annan  dagrand  .  .  .  Ack!  bli  mott 

af  nagon  like  vill  Aurora  dock, 

men  af  en  like,  skonare  an  henne,  — 

och  stifta  ett  forbund  af  Ijus,  som  ar 

pa  engang  morgonglans  och  aftonrodnad, 

en  salig  vagga  och  en  salig  graf .  .  . 

CACILIA 

liAigt. 

Du  talar  ur  miu  egen  sjal,  o  drottningl 

NAIDION. 

Tyst!  afbryt  ej  berattelsen. 

FELICIA. 

Men  bast 
jag  sa  allt  detta  noga  eftcrtankte, 
sjong  ofver  mig,  i  klara  underljud,  — 
helt  lika  vara  egna  talorganers, 
men  gallare,  och  utan  skarpa  dock,  — 
en  rost  af  oerhord,  af  himmelsk  valklang! 
forvanad  sag  jag  opp  .  .  . 

NAIDION. 

Na,  Gud  ske  lol", 
nu  kommer  fageln. 

NIOBE. 

Tig  da  ined  ditt  pladder! 

PELICIA. 

I  morgonskenet,  som  medvag  pa  vag 
begot  mitt  tempels  glimmande  rotunda, 
igenom  hvalfvets   oppning  sankte  sig 
en  stor  och   praktfull  fagel,  hvilkens  like 
ej  f6rr  jag  sett,  och  kretsade  omkring 
den  runda  hvalfningen    med  sakta  vingslag. 
Jag  trodde  f6rst,  att  af  fasanens  att 
han  var:  men  vida  fagrare  och  st6rre 
hans  bildning  syntes;  lik  en  fagelkonung, 


—    130    — 

pa  hjessun  bar  han  stolt  en  guldgul  krona, 

och  omkring  hals  och  rygg  en  skarlaksmantel 

af  spegelblanka  fjadrar,  hvilkas  farg 

pa  brostet  i  smaragdgront  ofvergick, 

men  deremot  pa  vingarna  och  stjerten 

i  alla  regnbagsbrytningar  sig  spred. 

Ett  par  af  ogon,  svarta,  klara,  kloka, 

af  ofverjordiskt  uttryck,    slog  han  omsom 

till  himlen  opp,  och  omsom  ned  till  raig; 

och  ur  sin  nabb,  mer  hvit  och  mera  skiir 

an  elfenben  och  perlemo,  han  sande 

den  tjusningsfulla  stammans  lena  ton, 

hvarvid  han,  under  sangen,  rorde  langsamt 

de  gyllne  f6tter  och  de  blanka  vingar. 

NIOBE. 

Lucinda  borde  mala  honom  af! 

NAIDION, 

Hvad  han  var  grannl 

CACILIA. 

Ackl  men  hvad  sjong  han  da? 

FELICIA. 

Sa  vidt  jag  minnes  —  och  med  cittrans  tillhjelp 
jag  mins  det  mesta  —  ord  for  ord  sa  har: 

Under  det  foljande  griper  hou  da  och  da  nagra  ackorder  ija  cittrau. 

»Har  du  om  paradiset  hort  fbrkunnas, 

det  skona  land  vid  jordens  ostra  griins? 

Bland  alla  varelser  blott  mig  forunnas 

att  annu  veta,  hur  dess  gladje  kans. 

Med  frukter,  hvilkas  fron  kring  verlden  vandra, 

tva  hoga  trad  inom  dess  lustgard  sta: 

det  ena  lifvets,  kunskapens  det  andra, 

och  bagge  vexelvis  mig  hysa  ma. 

Jag  kommer,  nyfodd,  fran  mitt  hem  tillbaka, 
der  nyss  i  eld  jag  ljuft  forvandlad  blef; 
att  askans  korta  hvilosoinn  forsaka 
ododlig  lust  mitt  yarma  hjerta  dref. 


-     131    — 

Nu  pii  din  o  det  lyster  inig  att  vistas 
de  tusen  ar,  som  atcr  ung  jag  ilr; 
och  sparas  ma,  till  timman  af  det  sistas 
forgangna  lopp,  det  hiil  som   mig  fortarI 

Ty,  aldrad,  flyger  jag  till  liemmet  ater 
att  samla  grenar  till  min  Aammebadd; 
kanelen  suckar  der,  ocli  myrrhan  grater, 
tills   snart  jag  vacks,  i  nya  skruden  kliidd. 
Mig  kunskaps  tradets  grenar  gifva  doden,  — 
det  andras  gora  stoftet  fruktsamt  iin, 
att,  ur  dess  dunkla  skot,  till  nya  oden 
jag  sjungande  mig  svingar  upp  igen. 

Och  vill  du  hora,  hvad  din  verld  mig  kallar? 
Jag  Phenix  iir  och  ensam  i  mitt  slag; 
dock  i  den  aning,  som  inom  dig  svallar, 
du  har  med  mig  ett  niiia  sliigtskapsdrag. 
Niir,  skon  som  jag,  en  onskad  Ijusbild  tindrar 
ur  hoppets  rymd  f6r  karlekens  begiir, 
da  sjunker  dimman,  som  ditt  oga  hindrar 
att  se,  hvart  vagen  till  min  hemort  bar». 

Hon  tystnar. 
CACILIA. 

Ar  ingen  strof  igen  annu?     0,  fortfar! 

PELICIA. 

Min  visa  redan  sjungen  iir  till  slut. 

Smalĕeude. 

Jag  ser,  att  hon  er  tankeiimnen  skiinkt. 

NIOBE. 

Jag  nog  forstar,  att  denna  bild,  som  onskas 
och  som  i  fiigring  liknar  honom  sjelf, 
en  man  ma  vara:  men,  da  ju  han  iir 
helt  ))ensam  i  sitt  slag)),  hvarfore  niimnas 
sa  manga  sadana  i  vara  sagor? 

PELICIA, 

Ja,  du  har  riitt.     Jag  tiinkte  ej  derpa. 
Svart  iir,  i  sanning,  att  begripa  det! 


—    132    — 

THEANO. 

Ocli  hvii(l   fa  vi,   nar  dii,  som   billigt  iir. 
behaller  sjelf  dct  enda  exemplarct? 

NIOBE. 

Du  lar  se  pa  och  harma  dcm. 

THEANO. 

Jag  tackar! 

NAIDION. 

Flog  han  sa  bort  sin  kos? 

CACILIA. 

Jag  lara  vill 
den  Yackra  sangen  iinuu  innan  qvilllcn. 

FELICIA. 

\  id  dctta  stiillct  i  min  drom,  jag  viicktes 
af  samljud  fran  trumpeter  och  cymbaler, 
hvarmed  —  som  nu  jag  vet  —  vid  sjon  var  strand- 

vakt 
bjod  vara  feers  forebud  sin  viilkomst. 
Sa  liHig  bilden  var,  att,  redan  vaknad, 
jag  sag,  hur  fageln  uppat  luften  svann, 
och  hvalfvet  efter  honom  slots. 

Man  hbr,  forst  pa  aistand,  sedan  smaningom  uaruiare  och  narmarc,  eu 
gladtig  marscli  fran  mangfaldiga  instriimentcr. 

LAUKA 

oppnar  skynosamt  ingangen  till  ycnstcr  i  bakgrundeu. 

Min  drottning! 
Beskiekningen,  som  viintar  foretriide. 

Man  ser  igenom  den  bppnade  ingangen  en  lang,  skimrande  stracka  af  prakt- 
fulla  rum.  En  procession  af  feer  nalkas,  och  en  mangd  af  Pelicias  tar- 
uor  beledsagar  taget,  i  hvilket  afven  Astolf ,  osynlig,  betinner  sig. 

EELICIA 

halfhbgt,  uuder  det  hon  skyndar  att  iutaga  sin  tron. 

Na  viil,  Ciicilia,  Naidiou, 

Theano,  Niobe!  nu  giiller  dct 

att  se  riitt  vis  och  majestiitisk  ut. 

Ma  ingen  miirka,  huru  oforstandigt 

vi  talats  vid  om  drommar,  miinner,  lagiar! 


i;J:>    — 

\)c  natuuila  tarnorua.  uic<l  hvilka  de  otj-iga  iukoniuiaudc  fbrcaa  sig,  ni>p- 
stiilla  sig  i  tveune  ledcr,  niellau  hvilka  fceruas  siindcbud,  Peribanon, 
nied  sitt  sallskap  niiruiar  sig  till  trouen. 

FEERNA 

sjunga. 

Fran  morgonens  rikc, 

der  str^larne  randa 

med  eviga  rosor 

var  gryende  himmel, 
viirt  liiftiga  lif  nnder  doftiga  tiilt: 

din  syster  och  like, 

var  drottning  Urganda, 

med  helsningar  sander 

vart  hyllande  hvimmel, 
att  se,'hur  Felicias  valde  iir  siillt. 

ASTOLPS    ROST 
hbgt  ocli  haftigt. 

Vid  (iiid!  alldeles,  som  jag  henne  dromt! 

Alla  blicka  omkring  sig  med  uttryck  af  hapuad  och  bestbrtning.  Afven 
Felicia  synes  fbrvanad,  men  hemtar  sig  genast  och  bibehaller  siu  stall- 
ning  med  viirdighet.     Efter  eu  paus  infaller  ater 

FEERNAS    SANG. 

Med  blygsamma  skiinker 

din  tron  vi  oss  niirma; 

med  kronor  och  r6kverk, 

]ned  slojor  och  dukar 
af  Gnomernas  vaf,  som  vld  mansken  vi  blekt. 

Fran  vald  och  fr^n  riinker 

blott  du  kan  beskiirmal 

all  makt  for  din  hoghet 

sig  djupt  for6dmjukar; 
mcn  helst  iir  till  ynnest  ditt  hjerta  bcvckt. 

Tc!  ibauou  kuaiallcr  pa  nedersta  trappsteget  till  tronen ;  nagra  af  heunes 
fblje  framtrada  med  fbraringarna.  Vid  en  vink  af  reliciahasta  Lucinda, 
Niobe  och  nagra  andra  tiirnor  att  emottaga  dem. 

PELICIA. 

Jag  tackar,  tjusande  Peribanou, 

dig  tusenfaldigt  f6r  allt,  hvad  du  medbragt: 

f6r  dina  skanker,  dina  helsningar, 

men  allramest,  min  friinka,  f6r  —  dig  sjelf. 


-      181 

Stig  upp  ocli  sag  mig:  liur  befinner  sig 
var  skona  syster,  drottningen  Urganda? 
ar  frid  och  lugn  annu  i  Ginnistan,  — 
det  manbelysta  morgonrodnadslandet, 
der  aldrig  nagon  annan  dager  gryr, 
an  en  af  gryning  ocK  af  skymning  blandad? 
Star  sorglost  iin  det  vackra  Perigad, 
med  sina  tusen  sidentlilt  och  vimplar?  — 
Hvad?  —  eller  rusta  Diverne  sig  ater? 

.      •  ASTOLKS    ROST 

liksom  forut. 

0,  hvilket  Ijud!  fullkomligt  vardigt  synen! 
Hvarenda  ton  en  afgrund  af  musik, 
harmoniskt  bottenlos! 

Ny  och  fbrbkad  bestbrtning;  de  Aesta  tyckas  vilja  fly  iir  salen.  Felicia 
reser  sig  till  halften  fran  thronen,  men  satter  sig  ned  igen,  blickar 
missnbjdt  pa  de  mest  fbrsagda,  och  ger  Peribanou  tecken  att  tala. 

AST0LFS   ROST. 

Nej,  klinga  sjelf, 
du  hulda  sangspel  ifran  himlens  chorer! 

Saktare. 

Men  hvad?  jag  har  forradt  migl    Galna  yrsel! 
Som  asplof  alla  skalfva,  marmorbleka! 
Ja,  afven  hon  .  .  .  Yansinnige,  var  tyst! 

PERIBANOU 

bafvande. 

Urskulda  mig,  min  hoga  herskarinna! 

Ovan  vid  dessa  under,  dem  din  borg 

iordoljer,  och  som  tyckas  till  och  med 

f6r  dina  tarnor  icke  fullt  bekanta, 

jag  trodde,  att  den  rost,  som  trenne  ganger 

helt  nara  horts,  var  stamman  af  en  Div, 

som  stofvar  har,  osynlig,  af  och  an, 

att  spana  ut  min  resas  iindamal! 

Du   ler,  min  drottning?  —  Men  du  sjelf  —  ior- 

lat!   - 
Du  iir  ej  fullt  dig  lik!    Ditt  loje,  annars 
sa  blidt  som  solens,  ar  ej  mer  det  samma  .  .  . 


—   i:}5    - 

FELICIA 

strangt. 

Blott  svaga  sjiilar  clarra  for  ett  luitljud!  — 
Sag,  liur  clet  sig  med  Ginnistan  lorhaller? 

PERIBANOU. 

Bedroiligt  nu,  du  maktiga  lurstinnal 

och  dig  tillita  vi  om  understod. 

Mot  vara  vilda  grannar,  Diverne, 

ej   hingre  nagon  liustan  oss  forsvarar. 

Gransberget  Kaf  de  ater  ofverstigit: 

likt  lavastrommar  storta  de  sig  ner 

i  vara  grona  lundar;  hvarje  grasplan 

kring  stammen  af  ett  lummigt  triid,   bestiimd 

for  aftonsallskap  och  for  manskensdans, 

afsvedja  de,  och  fylla  hvarje  kalla 

med  grus,  och  blanda  hvarje  back  med  gift. 

En  kung  med  lejonsvans  och  drakehufvud, 

som  rok  och  etter  sprutar  ur  sitt  gap, 

Zeloulou  kallad,  iir  anforaren; 

och  redan  kan  man  ifran  tinnarna 

af  drottningens  hoflager  —  ack,  af  detta 

ej  langre  sang-uppfylda  Perigad,  — 

urskonja,  hur  med  rysligt  vapenskri 

den  afskyvarde  fienden  sig  niirmar, 

och  hvilken  blodig  jagt  han  staller  an 

pa  vara  hvita  vingehastars  hjordar. 

F6rbarma  dig,  Felicial    Du  kan 

visst  icke  liknojd  se  var  undergang. 

EELICIA. 

Misstrosta  ej !  Jag  genast  delar  ut 
befallning,  att  en  salamander-tropp 
bevapnas  och  afFardas  till  ert  bistand  .  .  . 

AST0LF 
lued    en   Taldsam   r-6relse,    livarvid   Zephyrs  kappa  faller  af  hans  axlar,  och 
han  framstar  i  en  furstligt  rik  jagardragt  med  en  kort  skarlakans-mautel. 

0,  tillat  mig  att  fora  dem  till  strid! 
At  dig  jag  skall  er6fra  hela  verlden, 
och  himmelen  och  helvetet  dertill! 


—    136    — 

CACILIA,    NAIDION,    THEANO    OCH    NIOBE 
pa  engang. 

Se  dcr  iir  fageln  Phenix! 

ALLA  TARNORNA  OCH  FEERNA. 

Fageln  Phenix?  — 

De  gruppera  sig  omkring  Astolf  i  en  vid  omkrets,  och  betrakta  houom 
med  en  blandning  af  fruktan,  nyAkenhet  och  nbje.  Felicia  stiger  upp, 
och  stannar  framfbr  sin  tron  ija  bfversta  trappan,  i  stum  fbrvauing, 
som  likval  uttrycker  mera  gladje  an  radsla. 

ASTOLF 

fbr  sig  sjelf. 

Nu  iir  jag  rojd.  Nu  statt  mig  bi,  o  himmel! 
Gjut  all  den  honing,  som  ett  menskligt  sprak 
kan  iiga,  pa  min  liipp  och  pa  min  tunga! 

Hbgt. 

F6rlat  mig,  skona  fe  Peribanou, 

jag  triinger  undan  dig!    Men  mig  din  plats 

tillhor  egentligen.     Jag  iir  ocksa 

ett  slags  gesandt,  fastan  for  egen  riikniniJf, 

Hau  skyndar  sig  fram  till  tronen  och  kn'^faller  pa  nedersta  trappsteget. 
Felicia  tar  ett  par  steg  tillbaka,  men  niirmar  sig  ater  ovilkorligt  till 
trappranden. 

Med  nedsiinkt  hufvud,  hiiuderna  pa  brostet 

i  kors,  liksom  det  hofs  en  bedjande, 

jag  bojer  knii  infor  din  gudatron, 

lycksalighetens  drottning  och  gestalt! 

Din  bild,  som  alla  jordens  millioner 

af  hjertan,  kiinslor,  tankar  och  begiir 

i  en  otalighet  af  onskningar 

fran  sliigt  till  sliigt  forgiifYes  efterstrilfva, 

har  lockat  iifven  mig  till  vagsam  fiiTd 

ifran  den  oken,  der  mig  lifvets  ode 

at  armod  och  at  vinter  ofvergaf. 

Jag  skulle  styra  der  en  miingd  af  folk: 

men  allas  triil  jag  vaT,  med  namn  af  kung; 

och  ingenstiids,  ehvart  jag  viinde  mig, 

jag  fann  en  viin,  som  rigtigt  mig  forstod, 

iin  mindre  nagon  brud,  som  Aiitade 

i  herskarkronan  hvilans  grona  myrt, 

niir  jag  af  modor  trott,  af  oro  tard, 


-    i:57 

af"  otack  loiit .  .  .  dock,  skonas   nui  ditt  ora 

(ran  inissljiid,  dcm  du  aldrig  anat  iin. 

En  stralblick  fran  din  skepnad,  lik  en  stjerna, 

som  ar  med  en  och  samma  helga  klarhet 

for  dagen   och  for  natten  f6rebud,  — 

till  ett  omatligt  fjerran   drog  min  hag; 

(3ch  djerft  beslot  jag  att  uppsoka  dig, 

att  finna  dig,  att  offra  pa  ditt  altar 

i  eld,  i  dod,   langt  mer  iin  lifvet  ljuf, 

mig  sjelf,  och  allt,  hvad  inom  detta  sjelf 

langt  "battre  iir  iln  det:  den  evighet, 

som  fiingslad  i  min  sjiil  befria  vill 

med  blixt  pa  blixt  sin  forna  gudakraftl 

Jag  verlden  genomrest:  ett  underverk 

har  skiinkt  mig,  ensam  ibland   dodlige, 

den  lott,  att  se  dig  anlet  emot  anlet, 

att  sola  mig  i  dina  ogons  skimmer, 

att  hora  dina  liippars  himlaljud, 

att  dricka  luften  af  din  andedrilgt!   — 

Nu  vall    Jag  natt  mitt  mal.     Du  vredgas  mk. 

Din  vrede  gor  dig  icke  mindre  skon. 

Det  strafF,  som  min  f6rmiitenhet  iir  va,rd, 

ma  miita  sig  med  Ijckan  af  mitt  brott. 

Befall  din  hiimnd!    Han  iir  mig  kiir,  som  du. 

Om  dodens  engel  liknar  dig,  hvem  gifs 

som  icke  strax  begiir  att  fa  f6rgas? 

Blott  unna  mig,  att  sjelf,  som  oiFerprest, 

f6rsona  i  din  tjenst  mitt  6fverdad! 

Se  hilr!  det  br6st,  som  klappar  nu  sa  liogt, 

sa  tiitt,  sa  fort,  sa  brinnande  f6r  dig,  — 

en  vink  —  och  detta  vapen,  som  du  scr 

vid  sidan  glimma,  genast  ilar  dit, 

att  med  sin  blanka  udd  inrista  der 

iin  mera  djupt  din  bild,  och  kringom  den 

i  rosenr6da  runors  drag  ditt  namn !  .  .  . 

FELIC1A 

hastar  ned,  och  fattar  i  hans  arm. 

Du  skulle  d6?    Jag  skulle  d6da  dig? 
Hvarf6r,  du  vackra  Phenix?    Siig,  hvarf6r? 


—   iy«   — 

Du  har  ju  sagt  mig  i  min  morgondrom, 
att  du  vill  lefva  hos  mig  tusen  ar? 

ASTOLF 

uppreser  sig. 

Du  vill  da  ej  forskjuta  mig?    Jag  far 

da  droja  pa  din  o  och  vid  ditt  hof, 

som  tjenare,  som  undersate,  slaf, 

en  tid  —  af  dagar?  veckor?  manader?  — 

Kanske  for  evigt?  —  0,  sag  ja!  sag  jal 

Ett  nej  pa  samma  gang  mig  domma  skulle 

till  jorden  och  fran  lifvet!  —  0,  sag  ja!  — 

Ur  dina  ogons  himlar  gliinser  nad, 

en  var  af  mildhet  ler,  i  blomsterrodnad, 

pa  dina  kinder,  dina  lappars  par, 

som  oppnar  sig  —  ack,  tillslut  det  igen, 

om  det  ej   sander  fran  din  sjals  musik 

det  ljufvaste  af  Ijud:  ett  ja!  ett  ja! 

PELICIA. 

Du  sjelf  ju  hindrar  mig  ifran,  att  yttra 
det  ja,  som  dig  mitt  sinne  genast  gaf! 
Men  gerna  hor  jag  klangen  af  ditt  sprak; 
iinnu  har  ingen  till  mig  talat  sa!  — 
Min  basta  Phenix!  var  valkommen  hit; 
jag  vet,  du  ar  en  fagel  af  det  namnet, 
fastan  du  aliagt,  eller  gomt  kanhanda 
vid  dagsljus  dina  granna  regnbagsvingar. 
pJag  frojdar  mig  oandligt  at  din  asyn: 
blif  hos  mig  qvar,  sa  lange  som  du  vill!  — 
Jag  blott  beklagar,   att  du  ar  den  enda 
utaf  ditt  slag  i  hela  vida  verlden: 
sa  skona  faglar,  som  du  ar,  enhvar 
visst  langtar  att  ra  om,  och  ingen  kan 
af  dem  for  manga  onska  sig. 

ASTOLP 
smaleende. 

Prinsessa! 
det  marks  pa  dina  ord,  att  jag,  helt  visst, 
den  forste  man  ar,  som  vid  detta  hof 
har  visat  sig. 


-    139    — 

KELICIA. 


Du  iir  en  inan? 

ALLA    TAKNOKNA, 

En  mnn?  — 
Han  iir  en  man!!! 

ASTOLF. 

Ja,  manner  kallar  sig 
pa  iordens  klot  den  art  af  varelser, 
tiirhvilken  ocksa  jag  der  blifver  raknad. 
Vi  niimnas  afven  karlar,  ocli  vi  iiro 
den  starka  lialften  utaf  menskosliigtet; 
den  andra  liaHten,  mera  vek  oclispad,  _ 
biir  namn  af  qvinnor,  ooh  de  likna  dig, 
ehuruval  blott  pa  omatligt  afstand: 
ty  ingen  af  dem  ar  sa  skon,  som  du, 
ja,  icke  ens  som  nagon  hiir  pa  stiillet. 

FELICIA. 

Vi  mycket  hort  om  dessa  menskohiilfter 

i  imderbara  sagor,  gator,  visor, 

som  linnas  pa  var  o  i  ofverflod; 

man  pastar  till  och  med,  att  jag  dem  sjelf 

forfattat  har;  men  derom  vet  jag  ej.  — 

Dock,  sasom  man,  du  ocksa  visst  liir  vara 

en  yngling,  eller  ibland  miinner  det, 

som  Aickan  iir  bland  qvinnor:  ty  du  syns  mig 

lik  oleandern,  nilr  han  nyss  vaxt  opp, 

sa  smal,  sa  rak,  sa  stolt,  sa  purpurblommig. 

ASTOLE. 

Ja,  hulda  drottning,  jag  en  yngling  iir; 
och  mer,  iin  nagonsin,  jag  kiinner  det! 

PERIBANOU 

afsides  till  sitt  sallskap. 

For  oss  iir  denna  syn  ej   ny.     Vi  feer, 
vi  iiro  dock  langt  slugare  iln  dessa 
lycksalighetens  nymfer!     Pa  min  iira, 
jag  ej  begriper  slik  okunnighet! 


~    110     - 

FEL1CIA. 

Da  tir  dii  ock  eu  riddare,  kanhanda? 

Ack  ja!  mitt  hjerta  redan  det  iorsakrar. 

Du  ser  mig  ut  sa  djerf',  sa  hjeltelik 

som  Galaor;   dock  nej !  langt  f6rr  som   brodern, 

som  Amadis  af  Gallien:  ty  trofast 

du  vara  bor  i  lust  och  nod,  som  han. 

ASTOLP. 

1  lust  och  nod,  i  lifvet  och  i  doden! 

PELTCIA. 

I  doden?     Hvarfor  tala  jemt  om  doden? 
Det  ordet  tal  jag  ej.     Det  gor  mig  angslig. 

ASTOLE. 

Ack!  menniskan  far  ej   undvika  den; 
en  dunst,  en  Aygtig  rok  ar  hennes  lefnad. 
Snart  vissnar  jag,  och  kallas  gammal  da: 
se'n  —  aterstar  ej   annat,  an  att  do, 
och  stoppas   ner  i  mullen. 

EELICIA. 

Mullen?     Fy! 
det  ordet  ar  mig  lika  vidrigt.     Nilmn 
det  aldrig  mer  uti  mitt  sallskap!  —  Ha! 
jag  maktigare  ar,  an  dod  och  mull: 
med  mig  du  lefva  skall,  for  evigt  ung, 
bland  mina  blommor,  sjelf  den  skonaste; 
och  aldrig  skall  den  dagen  gry,  da  du 
inunder  deras  rotter  —  hu!  jag  kan 
ej  tiinka  ut  den  fasansfulla  tanken. 

NAIDION 

till  Astolf. 

Hvi  plagar  du  var  drottning?  —  Se,  hon  bleknar 
och  tarar  tillra  fram  i  hennes  ogon. 

ASTOLP. 

Vid  Gud,  du  himmelska  Felicia! 
jag  aldrig  mer  de  orden  namna  vill. 
ForlA,t  min  obetanksamhet!  forlat! 


-    ul   - 

PELICIA 

ater  glad. 

Hvad  vore  det,  som  icke  dig  forlates, 
miii  .  .  .  men  hur  skall  jag  kalla  dig?  miu  mau? 
min  karl? — Dock  uej !  det  later  niistan  lojligt. 
Har  du  ej  nagot  siirskildt  namu?     Du  kanuer 
ju  mitt;  sa  siig  mig  d^  ditt  eget! 

AST0LF. 

Astolf! 

PELICIA 
med  handklappning. 

Astolf!  ett  hiirligt  namn!     Med  A  det  borjar, 
just  liksom  Amadis.     Tilnk,  om  jag  finge 
det  infall,  att  din  Oriana  bli? 

AST0LF. 

Gud!  gif  mig  kraft!  Jag  svindlar  —  mina  siuuen  -~ 
Jag  qviifs  .  .  . 

FELICIA. 

Na,  na,  tag  ej  sa  illa  vid  dig! 
Det  var  ett  hastigt  infall  blott.     Aunu 
vi  ha  ju  lang  betilnketid  om  sakeu.  — 
Meu  hvad?     Du  ser  pa  mig  sa  uuderligt, 
och  diua  blickar  Hamma  nilstan  vildt; 
behofver  jag  bli  riidd,  min  Astolf?  —  Nej, 
jag  racker  dig  min  haud  forutan  fruktan. 
Yiilkommen  da,  annu  engaug!  —  Sa  helsar 
jag  dem,  som  nilrmast  aro  till  mitt  hjerta. 

Hon   trycker   lians  hand,   Astolf  kysser  hennes  med  haftigliet.     Hon  draorer 
den  langsamt  tillbaka. 

Din  kyss  var  het,  och  darrande  diu  hand! 
har  nagon  af  de  jordens  briickligheter, 
dem  sjukdomar  man  kallar,  foljt  dig  hit?  — 
Var  glad!     Vi  veta  rad  for  sadaut  hiir: 
ur  uugdomskiillans  friska  vag,  med  mig, 
du  dricka  skall  hvareuda  miduattsstuud ; 
ack,  Astolf!  du  kan  knappast   tro,  hur  ljuf 
deu  kiillan  ilr.  och  huru  skon  deu  timman! 


—    U2    ^ 

ASTOLP 

utom  sig  afsides. 

Hjelprika  makter,  o  forbarinen  er! 
hvart  ord  en  glodhet  pil  ar,  som  sig  borrar 
djupt  i  mitt  innersta  och  branner  der, 
och  salighetens  ofvermatt  ar  mord!  — 

LAURA 

fbr  sig  sjelf. 

Den  stackars  mannen  mar  visst  ganska  illa; 
har  maste  snart  forsokas  nagon  bot. 

Hon  smyger  sig  bort. 
FELICIA. 

Hur  ar  det,  Astolf?    Hur  skall  jag  forsta  dig? 

Du  vander  bort  dig,  stracker  armarna 

mot  luften  hogt  med  valdsam  atbord,  mumlar 

otydligt  nagonting,  och  skiftar  farg! 

Har  jag  dig  f6rolampat? 

Narmar  sig  fbrtroligt. 

0,  blif  god! 
Flyg  icke  bort!    Ser  du,  jag  kan  ju  ej 
an  veta  ratt,  hur  man  med  dig  bor  umgas. 
Var  adelmodig  du,  och  lar  mig  det! 

Halfhbgt. 

Jag  har  ej  svart  att  fatta;  du  skall  snart 
fa  se,  hur  skicklig  larjunge  jag  ar. 

ASTOLF 

bemannar  sig. 

Felicia!  var  lugn!  —  En  jordens  son 

forlorar  latt,  i  min  belagenhet, 

sin  lilla  smula  sans.     Jag  ar  annu 

formycket  ovan  vid  att  vara  lycklig. 

Din  sjal  ar  gjord  af  Ijus  och  skymning  blott; 

min  —  utaf  askraoln  och  af  Ijungeldsamnen. 

De  stralar,  som  fran  dina  ogon  ga 

sa  gladjeklara,  som  din  blomsterverld, 

forvandlas  inom  detta  hjertas  rymd 

till  blixtar,  som   forvirra  och  som  tanda 

de  vilda  elcmenterna  till  kamp. 


-    143    - 

Men  trad  ej  derf6rc  tillbaka!    Du 

kan  aldrig  deras  offer  bli.     Om  jag 

af  dem  till  aska  brans,  jag  villigt  moter 

det  ode,  som  mig  re'n  blef  forespadt. 

Tror  du,  att  jag  for  faran  skalfver?    Nej! 

kom,  hulda  Ijungeld,  sla  i  balet  ned, 

och  tand  hvar  nerv,  och  gor  hvar  droppa  blod 

till  Aytbar  eld,  och  hvirflande  till  skyn 

stig  upp  med  roken  af  min  varelse! 

FELTCIA. 

Nu  talar  du  igen  just  liksom  Phenix 

om  aska  och  om  bal.  —  Jag  tror,  minsann, 

att*jag  ar  niistan  ghd  derat  —   och  saken 

ar  dock  egentligen  bekymmersam!  — 

Peribanou!  jag  skiil  har  att  formoda, 

att  du  har  riddare  och  prinsar  kjint: 

har  du  sett  nagon  sjuk  pa  detta  viset? 

PERIBANOU. 

Ah  ja,  min  hoga  drottning!  ganska  mangen. 

EELICIA. 

Hur  aterger  man  dem  da  helsan?  —  Fort! 
jag  vill  ha  svar. 

PERIBANOU. 

Det  svaret,  min  prinsessa, 
vet  Astolf  bast,  och  fran  hans  egen  mun 
det  blir  dig  mer  begripligt,  an  fran  min. 

FELICIA. 

Sa?  —  Na,  jag  far  val  profva  talamodet. 

LAURA 

aterkommer,  barande  en  hbg  prakt-pokal, 

Min  drottning!  hiir,  i  detta  gyllne  vin, 

jag  droppar  blandat,  dem  en  lilje-sylf 

nyss  i  sin  kalk  mig  bragt  fran  ungdoms-kallan. 

Jag  hoppas,  att  for  ett  sa  litet  ran 

din  moder  icke  vredgas  kan,  fastan 

det  vattnet  hamtas  pa  forbjuden  timma. 


-     lU    - 

FELICIA 

hastigt,  med  oro. 

Min  moder?   —   0,  lat  lienne  varal    Jag 
tids  noo'  far  liora  hennes  dunkla  menino-. 

LAURA. 

\al\  lat  ur  min  pokal  din  gastvan  tomma 

en  valdig  styrkedryck  till  valkomst-skal! 

Den  eld,  som  honom   qvaljer  nu,  skall  strax 

upplosas  da  i  mildt  ibrdelad  kretsgang, 

och  stilla  vallust,  oafbruten,  jemn, 

lik  solens  varma  genom  blommans  librer, 

med  lindrig  stromning  gjuta  sig  omkring 

i  alla  adror,  att  dem  vederqvicka. 

Vill  du,  att  jag  skall  lemna  honom  den? 

PELICIA 

griper  pokalen  ifran  henne. 

Nej,  hit  med  bagarnl    Ur  min  egen  hand 
och  invigd  af  min  mun,  till  hans  ma  vandra 
den  gyllne  Aamman,  som  i  vinet  lagar. 

ASTOLP. 

Du  gissade  min  onskan,  skona  gudoml 
Kan  du  da  redan  lasa  i  min  sjal? 

EELICIA. 

Jag  laste  i  min  egen  blott  —  och  der 
stAr  mycket  till  att  lasa  for  oss  begge. 

ASTOLP. 

^r^rt.juserskal 

PELICIA 

npphojer  pokalen. 

I  egenskap  af  drottning, 
jag  borde  dricka  dig,  Peribanou, 
i  denna  nektar  Ibrst  bland  alla  till. 
Ty  med  Urgandas  harlighet  kan  ingen 
at'  andra  prinsars  och  prinsessors  tafla. 
Men  att  jag  nu  forandra.r  hofvets  plagsod, 
tag  det  ej  illa  upp!    Vid  allting  heligt. 
det  sker  ej  nf  sidvordnad   for  Ur(?andal 


1 1  :>   — 

PERIBANOU 

leende. 

Var  obekymrad,  hulda  herskarinna! 

PELICIA 

yander  sig  till  Astoli. 

I  egenskap  af  van  alltsa,  till  dig 
jag  egnar  forsta  skalen,  riddar  Astolf! 
flag  tackar  stjernorna  och  deras  moder, 
som  ar  — 

(efter  ett  bgonblicks  liksom  tvekande  uppehall) 

som  iir  min  egen,  att  de  fort  dig  hit! 
Vid  henne  svarj,  att  du  forbiifver  hiir 
hos  mig,  sa  lange  som  jag  fordrar  det: 
jag  lofvar  dig  igen,  till  aterskank 
ododlig  ungdom,  halften  af  min  makt, 
och  tillfredstallelsen  af  hvarje  onskan 
som,  okiind  eller  kand,  sig  yttra  kan 
i  en  gestalt,  sa  lydnadsvard,  som  din! 

Hon  dricker.     Musik. 

ASTOLE 
mottager  pokalen. 

0,  hvilken  evig  sommarmorgons  utsigt 

du   malar,  drottning,  f6r  mitt  druckna  hopp! 

Ja,  jag  forblifva  vill  hos  dig,  tills  tiden 

en  skrynklig  gubbe  blir  med  silfverlockar, 

och  tills  han,  under  fafangt  arbete  ' 

att  soka  efter  mig,  har  gifvit  upp 

af  mattighet  sin  kalla  andedragt. 

Sa  ma  din  helga  stjernemoder  hora, 

och  alla  hennes  tjensteandar  hamna, 

i  fall  jag  nansin  bryter  den,  min  ed! 

PTan  satter  den  till  lapparne  vid  det  stalle,  der  Pelicia  druckit,  och  tijmmer 
den  till  bottneu.   ilusik.    Laura  skyndar  fram  och  mottager  ater  pokalen, 

EELICIA. 

Jag  litar  pa  din  adla  uppsyn.     Annars 

jag  skulle  varna  dig!    Strang  ar  den  makt, 

vid  hvilken  du  forpligtat  dig. 

Atlerhom.s  JHMer.    I.  7 


—     14G     — 
ASTOLF. 

Dess  battre ! 
Man  tage  mig  pa  orden.     Sagdt  iir  sagdt! 

FELICIA 
till  Peribanou. 

Yid  middagsbordet  motas  vi.     Da  tiHlior 

den  forsta  skal,  jag  dricker,  dig,  min  frimka. 

Jag  mycket  om  din  drottning  fraga  vill. 

och  Astolf  skall  beratta  om  sin  rLsn. 

som  tvifvelsutan  afventyrlig  var. 

Till  dess  —  lef  val,  min  vackrii  fe]    —   J   tarnor, 

jag  anbefaller  gasterna  at  er!  — 

Du.  Laura,  kom,  och  du,  Cacilin, 

att  folja  mellertid  med  mig  och  honom. 

Musik.     Feerna    och   tarnorna    atervanda    geuom  deu  utgang,  frau  hYilkeu 
de  inkommit. 

NIOBE 

uuder  bortgaendet  sakta  Lill  Theano. 

Du  hade  riitt  iinda,  Theano!    Skada, 
att  vi  ej   iiga  Aera  exemplar! 

FELICIA. 

Xu,  Astolf,  kom!    Xu  slipper  jag  regera. 

Astolf,   Laura    och    Cilcilia    attblja   henne  genom  den  andra  utgangeu. 


Afton.  En  trakt  af  slottsparkeu,  festligt  sirad  med  lampor  och  blomster- 
kransar  mellan  triiden.  Scenen  fbrestaller,  till  stbrre  delen.  en  sliit. 
grbn  plats  med  Amors  bildstod  pa  den  redan  beskrifna  tontanen;  och 
framfbr  denna  ett  altare,  pa  hvilket  en  elementarisk  eldslaga  sakta 
Aaddrar.  Fran  en  starkt  upplyst  pa^iljong  i  bakgrunden,  med  sma  gyllne 
tornilbjlar  och  mangfargade  vimplar,  skallar  bfver  det  grbna  f!iltet 
sang  ocli  dansmusik. 

ZEPHYR    OCII   NAIDION 
mbta  hvarandra. 

NAIDION. 

God  afton,  Zephyr! 

ZEPHYE. 

Se!  Naidion! 
Tack,  skona  nymf!    Du  ixr  ett  lyckligt  mote. 

NAIDION. 

Och  du  ett  artigt. 


14; 


ZEPHyU. 

Na  I   i  denna  qv:ill 
hiir  gilr  just   miintort  till. 

NAIDION. 

Felicia 
iir  nojrl   nied  riddarn,  som  du  skaAiit  hit. 

ZKPHYR. 

Jag  markcr  det.     Jo,  jo!  —  An  du  da  sjelf? 

NATDION. 

Hvcm  skulle  icke  vara  nojd  med  honom? 
Han  ar  sa  god,  sa  vanlig  och  sa  liflig, 
hans  umgange  sa  larorikt  — 

ZEPHYU. 

Forstar  sie^I 

NAIDION. 

Han  har  iortaljt  oss   manga  underting 

om  vinterlandcr,  menskor,  kungariken, 

om  sina  krig  och  om  sin  lard   med  dig, 

om  berget  Ararat,  ifran  hvars  hojd 

man  skadar  ned  i  fagra  Persien,  ' 

och  der  annu  ett  skeppsvrak  sitter  fast 

af  en  sakallad  ark,  i  hvilken  fordom 

on  gubbe  seglat  har,  niir  jorden  stod 

inunder  yatten,  femton  alnar  djupt. 

All  verldens  boskap  hade  han  till  siillskap. 

ZEPHYR. 

Du  blir  sa  lard  snart  som  min  broder  Ostan. 

NAIDION. 

Han  talar  som  en  gud,  den  riddarn! 


Ah  ja! 
Och  vacker  ar  han  som  en  gud  •  .  .  E j  sant? 
Det  sista  foretradet,  vanligtvis, 
vid  Aickors  domstol  iir  det  yppersta. 


14S 


NAIDION. 

Derom  du  fraga  bor  Felicia; 
hon  har  betraktat  honom,  hela  tiden, 
sa,  som  om  jord  och  himmel  inneholles 
med   allt  hvad  skapadt  ar.  i  hans  person. 

ZEPHYR. 

Ja  sa!   —   Men  vet  dii  hvad,  Naidion! 
Jag  foreslar   —   men  hvarfore  sa  bradtom 

NAIDION. 

Jag  maste  upp  i  slottet,  att  bestyra 
om  hemtningen   utaf  forfriskningar. 
Folj  med!  sa  skall  du  fa  din  ogonfiignad 
at  gullpokaler,  onyxkarl,  kristallglas 
och  silfverskalar,  mer  an  spegelblanka. 

ZEPHYR. 

Jag  tackar!    Jag  har  andra  iirenden. 
Men  hor!  sa  har,  emellan  oss,  du  val 
kan  gifva  mig  en  kyss,  Naidion, 
sa  lyckas  du  dess  mer  i  din  forriittning. 

NAIDION. 

Jag  har  ej  tid.     Gack  du  till   Spinarosa 
och  kraf  din  kyss  af  henne. 


Spinarosa? 
Dct  skadar  ej   att  kyssa  henne  scdan! 
Hon  har  dessutom  nog  fortrctat  mig 
i  dag  tillfyllest. 

NAIDION. 

Jag  iir  obevcklig! 

ZEPHYR. 

Om  du  bcYcklig  blir,  jag  tlyger  strax 
till  mannaverlden  bort,  och  bringar  hit 
en  riddare  at  dig,  mer  skon  iin  Astolf. 

NAIDION, 

Jag  itr  ej  angcliigen! 

Springe;-  hort. 


Hii    — 


Ett  siklant  litct  troll  inbillar  sig, 

att  jag  ej  vet,  hur  gerna  hon  det  ouskar. 

Narraktigt  folk,  de  ilickorna!   men  trefligt. 

I  sjelfva  verket,  nar  jag  tiinker  moget 

pji  saken,  har  jag  icke  handlat  riitt  , 

mot  dessa  tiirnor.     Xu  de  ga  allena 

med  all  sin  fao-rina'  hiir  omkrino-  och   se 

den  skatt,  som  deras  drottning  sig  forviirfvat. 

Om   mina  gamla  griiliga  foriildrar 

tilliite  det,  jag  fore  genast  af 

och  forde  hit  minst  ett  par  dussin  karlar 

af  AstoHs  art  —  ty  andra  passa  cj 

att  lefva  liiir.      Yiirst  iir  att  ofvertala 

den  knarren  pappa.     En  orimlig  gubbcl 

An  har  hos  lionom  intet  smek  mig  hjclpt. 

llan  ser  sig  omkring. 

J)cn  triidgarden,  i  sanning,  viil  ma  kallas 

naturens  miisterstycke;  helst  niir  himlcn, 

fran  ena  randen  till  den  andra,  holjes 

af  qviillens  purpurrodnad,  liksom  nu, 

och  manan,  ofvergjuten  sjelf  deraf, 

med  blekrod  kind,  med  lysten  blick,  i  hufvun 

af  gulUlor  gommcr,  for  cn  dcl  af  nattch, 

dc  annars  silfbekronta  striile-lockar, 

den  blyga  aftonvinden  skiimtar  tyst 

mcd  blomsterbanden,  som  likt  armar,  kjokta 

till  lamntag,  kedja  sig  fran  triid  till  triid: 

de  blida  Ijusen  skimra  mellan  dcm, 

fran  lamporna  i  dunkelgrona  toppar; 

och  altarlagan  rorligt  spctsar  sig, 

en  tunga  lik,  som  yppa  vill  sin  gliidjc. 

Nattfjiirlar  vakna,  gungas  af  och  an 

till  nya  drommars  ro;  lindblomman  doltarl 

lysHugorna,  likt  strodda  gnistor,  bliinka 

Iran  alla  buskars  blad;  med  grona  vingar 

rodspriickliga  sma  faglar  flyga  frara 

ur  sina  grenars  niisten,  undrande 


—     150      - 

pa  detta  livii)iinel  uf"  miisik  och  eldsken, 

Sma  aiidar  kliittra  upp  pa  vattensprangen 

ocli  tilAa,  plaskande,  i  syskonlck 

cmellan  palmerna,  som  borja  klinga 

fran  rot  till  topp  liksom  liarmonikor. 

Eiitt  tiickt!   riitt  tiicktl    JMan   tvifvelsutan  strax 

pa  dcnna  grona  plan  begjnna  vill 

hvad  hiir  pa  on  man  kallar  triidgardsdansen.  — 

Men  tystl  hvad  hor  jag  der?  —  Tystl  —  Jo,   min 

Der  sittcr  i  cn  bok  min  herr  rival 

och   brostar  sig,  och  Spinarosa  star 

f'ramfor  eu  kaprifolii-lofsal,  stum, 

och  lyssnar  uppiniirksamt  pa  hvad  han  sjunger. 

Jag  har  dock  lust  att  hora  deras  samtal; 

hiir,  bakom   stora  eken,  iir  jag  gomd. 

Han  di-Hger  sig  undan. 
NAKTERGALKN. 

^lanbegliinsta  vingar  biira 
genom  gjllne   skvars   kosa, 
gcnom  nattens  grona  rikcn, 
sangen  till  sitt  mal. 
Himlens   frihet.  konstcns  iira, 
allt  han  glomt,  o  Spinarosa! 
Efter  jordens  viillust  fiken, 
soker  han  din   blomstcrskal. 

SPINAROSA. 

Hvarf6r  sii  mig  jemt  bcs^iira? 
Slika  visor  ej  jag  tiil. 

ZEPHYR 

halfhbgt. 

Bravissimo.  min  trogna  iilskarinna! 
BravissimoI    Far  fort  och  hall  dig  tapper. 

NAKTERGALEN. 

Niir  bm  kiirlek  lundcn  susar. 
kiillan  speglar  fastets  lagor, 
stjerneqviillen  oppnar  sakta 
famnen,  varm   och  rord. 


Sa,  nar  hjcrtats  liingtan  brusar 
iVam  pa  valljiids  klara  vagor, 
matt  att  sangarns  qval  betrakta 
lat  hans  onskan  biifva  hord! 

SPINAROSA. 

Ilvilka  boner!  hvilka  plagor! 
Ej   min  ioresats  blir  stord. 

ZEPHYR 

liksom  fbrut. 

Ej   illa  svaradt!  men  jag  tjckte  niistan, 
att  hennes  uttal  var  formycket  mildt. 

NAKTERGALEN. 

Sa  du  bor  at  Zephyr  svara, 
denne  fjask  med  flardfull  yta; 
han  skall  ej   dig  liinge  minnas, 
mer  han  iilskar  sig. 
Sangarn  blott  kan   trogen  vara, 
aldrig  kan  hans  Aamma  tryta; 
och  sa  hingt,  som  rosor  linnas, 
namnet  lefva  skall  af  dig. 

SPINAKOSA. 

Vore  du  mer  vacker  bara, 
skulle  jag  besinna  mlg. 

ZEPHYR 

nastan  hbgt. 

Hvad?  ger  hon  redan  med  sig?  —  Qvinnor!  qvin- 

nor! 
Ha  den  forrilderskan!  och  hor  med  lugn 
pa  min  f6rsmiidelse !    Men  viinta  blott! 

NAKTERGALEN 

tlyger    ued    ur    boken    och   sjitter  sig  bredvicl  henne  pa  en  gren  af  lbfsalen. 

Du  ilr  allt,  hvad  skont  man  skattar; 

hvar  vill  du  en  like  finna? 

I  din   bild  naturens  regel 

ofvertriiftad  iir. 

Endast  diktens  ram  dig  fattar! 

derf6r  passa  just  vi  bada; 


—     152    — 

Du  —  inin  urbild,  jag  —  din  t?pegel, 
som  dig  dubbelt  innebar. 

ZEPHYR 

haitigt. 

Nej,  detta  gar  for  bingt!    Hon  fafang  iir, 
och  han  en  smickrare  af  forsta  slaget. 
Jag  maste  fram  och  se,  om  hennes  oga 
ej  iir  mig  trognare  an  hennes  ora. 

Han  framskyndar  till  r6fsalen  mecl  vredgad  iippsyu. 
SPINAROSA. 

Zephyr,  at  din  harm  jag  skrattar; 
nog  jag  sag,  att  du  stod  der! 

ZEPHYR. 

\i[l  du   mig  giicka,  du  falska,   du  grymma? 

SPINAROSA. 

Ja!  men  jag  tillhor  dig  iin,  som  forut. 

Naktergalen  Ayger  suckandc  tillbaka  upp  i  bokeu. 
ZEPHYR. 

Kom  da!     Du  ma  fran  forforarn  ryinma; 
annars  iinda  han  dig  narrar  till  slut. 

SPINAROSA. 

Zephyr!  hur  kan  du  sa  barnsligt  dock  larmar 
Tro  mig,  du  fagra,  balsamiska  vind, 
dig  blott  det  unnas  att  rosen  omarma, 
dig  blott  hon  skiinker  sin  mun  och  sin  kind. 

ZEPHYR. 

Men,  sag  da  ))tig!))  at  den  ijadrade  mannen! 

SPINAROSA. 

Lat  honom  du  mig  besjunga  i  frid!   — 
Hvarfore  banna  den  artiga  grannen, 
niir  han  fordrifver  en  stund  af  min  tid? 

ZEPHYR. 

Dock,  en  fortrollning  ju  bor  i  hans  qviiden  .  , 

SPINAROSA. 

Siig  mig,  niir  kiirlek  med  sadana  vanns? 
Hur  kan  en  omkelig  fagel  i  trilden 


hoppas  att  rosen,  l  tagringcns   <zlans, 
skulle  pa  allvai-  engang  blitva  hans. 

/iEPHYll. 

Farlig  ar  den,  som  sa  ofVer  allt  niatt 
vet  att  beromma  .  .  . 

SPINAROSA. 

Att  roa  oss  blott, 
niir  vi  ha  stunder,  som  trogare  droja, 
san<'arn   iir  till;  att  vart  sinne  lornoja 
ined  sin  beprisning  af  skonhetens  prakt, 
tastiin  vi  sjelfVa  nog  kiinna  var  makt. 

ZEPHYll. 

Folj   migl 

SPINA.R0SA. 

Ja,  gerna! 

ZEPHYR. 

Till  midsomiiiarskallan, 
der  jag,   tor  natten,   mitt  tiilt  slagit  op]), 

SPINAROSA. 

Ar  du  uu  blidkad? 

ZEPHYR. 

Ja  visst!  men  ej   siillan 
bry  dina  nycker  val  ater  initt  hopp. 

Hau  omfamnar  Spinarosa  och  Ayger  bort  mcd  benue  ofvei-  luudcu, 

NAKTERGALEN 

ensam. 

Dare!  som  bjod  henne  hora 
dessa  toners  omma  slag! 
Hon  iir  utan  sjiil  och  ora, 
utan  glans  och  fagring  jag. 
Liingtan!  oT^a  dig  att  gommas; 
sla  ej  mer  dltt  oga  opp! 
Onska,  sakna,  do  och   glommas, 
det  iir  sangarns  lelhadslopp. 
Kunde  jag  din  bana  tolja, 
hoga,  konungsliga  orn! 
Att  mig  da  ined  stralar  holja, 
stolt  jag  miitte  fiistets  horn. 


^Jen  vid  bloinsterverlden  bunden 
och  likval  af'  den  lorsmadd, 
laiangt  jag  forskonar  luuden, 
aldrig  af  dess  barn  forstadd. 

Du,  som  gaf  mig,  framfor  andra, 
gnistan  af  din  eld,  naturl 
Bryt  mitt  fangsel,  lat  mig  vaudra 
slocknande  i  sang,  derurl 
T)en  atom  af  lust  ocli  smiirta 
som  du  skankte  diktens  rost, 
tag  den  ater,  modershjerta, 
och  begraf  den  i  ditt  brostl 

Han  fbrsvinner  i  det  inre  af  skoseii. 


koraiuer    haftigt  in  pa  faltet  mellan  tvenne  cypresser;  cn  krans  af  inyrtcn, 
rosor  och  vinlof  bekrbner  hans  har. 

Hvad?  blanda  mig  de  skimmer  an,  som  blossa 
i  salen  der,  bland  feers  dans  och  sang? 
Tag,  fria  himmel,  mot  din  son,  och  lossa 
if]'an  hans  brost  all  hiimmad  lagas  tvangl 
gif  dina  anglars  kraft  och  sans,  att  krossa 
hvart  band,  som  gor  min  sallhets  verld  f6r  trang ; 
jag  hor  ju  mer  ej  jorden  till:  en  ande, 
jag  fritt  i  syskonandars  ring  mig  blaudel 

Iliir  hon  framfor  mig  svafvadel     Hur  gjuten 
af  luft  och  sno  och  rosenglans,  hon  flogI 
hur  stolt  fran  harets  natt,  i  molnsvall  bruten, 
spreds  diademets  gloria,  mild  och  hogl 
fran  handen,  djerft  af  mina  tingrar  sluten, 
en  strom  af  eld  vid  hemlig  tryckning  smog, 
och  liksom  strang  vid  strang,  till  samljud  slagen, 
hvar  sena  skalf,  hvar  adra  spratt  betagen. 

Af  nya  kiinslors  aning  Iju^t  f6rvanad, 
en  dubbel  sol  i  henncs   6gon  log; 
och  skiret,  manans  likt,  sin  silfversp{ 


kring  barmens  himmel  under  suckar  drog. 


Ihir  siill  var  slojan,  som  i  smygsam   tranad 
sin  purpursky  kring  hals  och  skuldra  slog! 
hur  sJillt  det^^goU',  sora  Yestanliitt  hon  rorde, 
livart  hon  i  dans   de  spiida  f6tter  f6rde! 

Och  niir  hon  talte  nu,  och  hordes  fraga: 
j)hvi  star  du  sa,  fran  vara  lekar  vand?)) 
Hvad  sprak,  hvad  uttryck  fans  i  min  f6rmaga 
f6r  lagan,  stiindigt  mera  full  och  tiind? 
1  hvart  af  hennes  6gonbryn  sin  baga 
li6ll  n6jets  gud  mot  min  f6rvirring  spiind ; 
inom  mis-  skiilfde,  stuml,  ett  haf  af  lystnad:     ^ 
f6rstod  hon  viil  min  tjusning  och  min  tystnad  .-^ 

0  lif!  o  lust!  o  himmelsk  allf6rening 

af  hulda  qval,  af  lyckliga  begiir ! 

du  h6ll  ditt  ord!  i  evigt  Ijus  dess  mening 

pa  hjertats  rymd  med  stjernskrift  ristad  iir. 

Pullborda,  Aod  af  klarhet!  sjiilens  rening; 

g6r  inig,  som  du,  sa  skon,  sa  spegelskiir! 

en  svan,  jag  vill  pa  dina  b6ljor  gunga,  _ 

och  d6  af  samma  glans,  som  liirt  mig  sjunga. 

Ja,  helga  fr6jd  att  vara,  skada,  kiinna! 

med  tusen  sinnen,  med  omiitlig  t6rst 

jag  dricker  dina  Aammor;  ej   de  briinna, 

de°  svalka  blott,  och  da  iir  viirman  st6rst. 

Lik  memnons  bild,  blef-  ock  min  sjiil,  som  denna, 

en  frigjord  klang,  vid  morgonstralen  f6rst 

till  kiinslans  dag  ur  marmors6mnen  vaknad; 

o  dag!  sa  ofta  dromd,  sa  liinge  saknad! 

J  stjernor,  blommor,  gr6na  lundar  alla, 
J  vatten,  sprittande  vid  manans  kyss 
■  ur  dr6mmar,  som  bland  ambraangor  svalla! 
pa  edra  samtal  vill  en  stund  jag  lyss. 
Ack!  blott  ctt  Ijud  de  liirt  sig  aterkalla, 
ett  genljud  af  ett  evigt  nu  och  nyss: 


—     156    — 

Pelicial  —  Hvad    kan  det  annat  svara? 
Felicia!  —  Hiir  kan  hon  ijerran  vara? 

FELICIA 
framtrader  fran  en  anuan  sida,  mellan  tvenne  hijga  rosentriii]. 

Felicia   —  hur  kan  hon  fjerran  vara, 
ifran  sitt  jag,  som  sig  i  skugga  gomt? 
(>  Astolf ! 

ASTOLF. 

Hor!  det  iir  min   ljufva  iara, 
min  dod,  mitt  lif,  som  ropar  mig  sa  omt. 

Han  ilar  henne  till  mbtes. 
FELICIA. 

Jag  sokte  dig  i  festens  jubelskara; 
du  fans  der  ej   —  och   gladjens  matt  var  tomdt! 
den  granna  hvirfvelns  tomhet  mig  f6rskrackte : 
jag  ilydde  hit  —  och  snart  din  rost  mig  rackte. 

AST0LF. 

Jag  Hydde  hit  —  och  snart  din  rost  mig  riicktc, 

sa  kand,  sa  klar,  mitt  hjertas  niiktergal! 

af  den  musik,  som  fordom  tiden  viickte,  — 

niir  han  steg  ned  fran  hvilans  azursal, 

ett  fullsofdt  barn,  och  sina  vingar  striicktc,  — 

iin  klingar  eko't  i  din  sang,  ditt  tal. 

Min  barndom  horde  det,  bland  hemmets   tallar; 

det  lifvets  morgonstund  tillbaka  kallar. 

PELICIA. 

Det  lifvets  morgonstund  tillbaka  kallar, 
sa  liinge  tiden  sjelf  ett  barn  blott  iir. 
Han  aldras  ej  pa  dessa  blomstervallar, 
hos  mig  sitt  forsta  anlete  han  biir. 
Fran  dig  till  mig  det  samma  eko  skaUar; 
mig  tycks,  du  var  i  samma  sal  mig  niir, 
da  iin  min  moder  holl  mig  qvar  derinne: 
du  var  min  aning,  och  jag  var  ditt  minne. 

ASTOLE. 

Du  var  min  aning,  och  jag  var  ditt  minne 
inom  det  Ijusland,  som  f6rborgadt  nj6ts, 


—     157     - 

clit  vara  sjalars   evigt  cna  siniie 

af  gudars  koust  i  tva  gcstalter  gots. 

Nu  konstnarn  gliidsl  och  niir  vi  har  oss   hnne, 

och  blick  af  blick  i  viickt  erinring  mots, 

springtjiidern  viindcr  han  i  stjerneuren 

att  shi  den  skonsta  timma  f6r  naturen. 

FELICIA. 

Att  shx  den  skonsta  timma  for  naturen, 

hor!  hur  livart  hjul  i  gyllne  uren  rors! 

hur  verld  med  verld  samsprakar  gladt!  hur  buren 

fr5in  klot  till  klot  en  rost  af  viillust  fors! 

niir  deras  viinskap,  oforgiingligt  svuren, 

i  alla  sfercr  sammanljuda  hors, 

hur  siillt  det  iir,  att  dagens  larm  forsaka 

i  nattens  tjiill,  der  du  och  hjertat  vaka! 

ASTOLF. 

I  uattens  tjiill,  der  du  och  hjcrtat  vaka! 
hvar  blomma  gjuter  nojets  offertar; 
violen  suckar  fritt,  och  f6r  sin  maka 
de  ljufsta  driller  trogna  vakteln  slar. 
Med  bifallsdoft  orangerna  sig  skaka, 
och  biicken,  der  i  bugter  dr6jd  han  gar, 
sin  perlesand  vid  sakta  mullring  silar: 
naturen  s6fver  sina  barn  och  hvilar. 

PELICIA. 

Naturen  s6fver  slna  barn  och  hvilar; 
vid  hennes  vink  nu  tjstnar  vinden  riidd. 
Den  tr6tta  dagen  samlar  Ijusets  pilar 
i  kogret  af  rubin,  pa  vesterns  bildd. 
Bland  dagg  och  gnistor,  se!  gazellen  ilar 
till  grottaus  liigerstad,  vid  kiillans  briidd; 
med  silfverniit  sig  palm  och  ceder  smycka: 
allt  stilla  iir,  allt  dr6mmer  om  var  lycka. 

ASTOLF. 

Allt  stilla  iir,  allt  dr6mmer  om  var  lycka; 
sa  skiink  mig  da  dess  fulla  nektarmatt! 
lat  fran  dess  raga  ingen  tvekan  rycka 
ett  6gonblick,  till  hiilften  saligt  blott! 


-     158    — 

]\Ia  mina  liippar  pa  din  niun  fa  trycka 
en  morgonrodnad  af  var  framtids  lott, 
ocli  kyssens  ros  af  dig  sin  like  krii^ya, 
niir  brost  mot  brost  med  varma  vagor  bafval 

Han  kysser  'henne. 

FELICIA 

rodnande  ocli  Yanligt  forundrad. 

Niir   brost  mot  brost  med  varma  vagor  bafva, 
hvi  motas  liipparna  sa  gerna  da? 

ASTOLF. 

Xar  sjal  till  sjal  pa  o^astbesok  v"ll  svafva, 
de  mellan  sig  den  purpurbryggan  sla. 

FELICIA 

betraktar  honom  med  stilla  hanryckuing. 

Hur  skont  du  gloderl     Lena  ilagtar  bafva 

ditt  fagra  har,  och  dina  ogon  bla 

med  hvarje  blick  af  ny  f6rklaring  lifvas. 

Hvad  fordrar  du?    Befall  —  och  allt  skall  gifvas. 

ASTOLF. 

Hvad  fordrar  du?    Befall  —  och  allt  skall  gifvas, 

af  detta  lif,  som  ju  sitt  ursprung  har 

fran  dig  blott,  dig!   Hvar  kan  dess  liingtan  trifvas, 

om  ej,  som  strom,  inom  sitt  hafs  forvar?  — 

Som  vinterm6rkren  i  mitt  hem  f6rdrifvas 

af  varens  sol,  sa  genom  dig  blef  klar 

mitt  inres  natt,  der  kold  och  skumhet  radde: 

hos  dig  jag  gatans  hela  l6sning  nadde. 

EELICIA 
besYarar  hans  kyss. 

Hos  dig  jag  gatans  hela  l6sning  nadde; 
ar  karlek  ej   dess  innehall,  dess  ord? 

ASTOLE. 

Ja  val!     Hvad  lunden  sj6ng,  hvad  varen  spadde, 
har  der  sin  mening  svarad,  liksora   spord. 


15i»    — 
FELICIA. 

Jag  gloiiit,  livad  niig  min  nioclcr  iorebriKlde ; 
men  ack!  for  dig  vardt  ingen  varning  gjord  .  .  . 

Hon  baller  handen  fbr  den  nyfikne  Asto]fs  niuu. 

Tystl  —  Blott  i  ett  ma  minnet  ej   mig  svika: 
din  helga  ed,  att  aldrig  fran  mig  vika! 

ASTOLF. 

Din  lielga  ed,  att  aldrig  fran  mig  vika, 
en  magisk  treklang  lik,  mig  fastbesvor; 
]nig  hjertats  dod  och  iirans  drabbe  lika 
den  dag,  som  ej   blott  dn  mitt  brost  bebor! 

FELICIA. 

Lat  rankan  lindas  kring  sin  stam!     Den  rika 
nu  honom  sina  drufvors  varn  betror! 

Hon  omarmar  ]ionom. 

Och  du,  droj   qvar,  ododligt  genomhigad, 
o  stund,  af  alla  sjiilar  efterfragad! 

De  droja  stumt  i  en  lang  omfamniug. 
ASTOLK. 

U  stund,  af  alla  sjiilar  efterfragad, 

och  ofver  alla  diktens  taflor  skon, 

da,  famn  i  famn^  bekannelsen  iir  vagad 

af  tvenne  hjertans  forsta  vexelbon! 

du  o'vllne  kalk,  sa  blankt  till  bradden  rao-ad 

af  lust  och  ve,  du  hoppets  segerlou, 

skall  du  mig  rackas  nu  blott,  eller  siillan? 

EELICIA. 

Xej,  evigt,  evigt!     Tiink  pii  ungdotnskiillan! 

2sara  iutiil  de  Ulsliaudes  mbtesplats,  men  obemarlit  af  dem,^bar  suiauing- 
om,  mot  slutet  af  detta  samta].  den  dansmusiis:  furti.vttat  sig,  som  liit- 
tills  blott  pa  iangt  afstand  yarit  bbrbar.  Pa  engaug  saminanijuder  deu 
uu  rundtomliring  altartaltet  i  bvirtiaude  jubeltoner,  uuder  det  offerlagau 
pa  a]taret  ocli  lamporna  i  triiden  lilarare  upplladdra.  Frau  a]]a  sidor 
framskimra  giiiusande  gestalter  mel]an  lbfveu  ocb  stammarne,  ocb  man 
bbr  af  cn  sang,  fbrdelad  mellan  tvenne  cbbrer,  fb]jande  ord: 

EORSTA    CHOREN. 

Heliga  kiirlek^ 


solen  iir  gangen; 
kretsar  vi  slinga. 


—     KiO    -- 
ANDKA    (JHOREN. 

Heliga  kailek! 
hjertat  och  sangen 
offer  dig  briuga. 

relicia  sliter  sig  hastigt  m-  Astolfs  armar. 

ASTOLF 

harmsen,  mocl  haftiga  atbbrder  af  otalighet. 

Ha!  denna  proihing  feltes  iin   —  vid  Gud ! 
det  skonsta  ogonblick,  som  lifvet  gaf, 
slacks  i  sin  gryning  .  .  . 

PELICIA 
fattar  hans  arm. 

Nej,  niin  ljufva  van! 
F6lj   niig  blott  fort  till  palmen  der,  som  star 
pa  kuUen,  hog,  i  rosenbuskars  ring, 
och  nar  med   bladens  nedat  strackta  spetsar 
de  baglikt  mot  hvarandra  krokta  buskar! 
der  innanfor  vi  skonjas  ej,  men  se 
med  obehindrad  utsigt  6fver  nejden, 

llon  bortfbr  honom  skyndsamt,  arm  i  arm,  till  det  beskrifna  stiillet,  och 
satter  sig  med  honom  under  palmtradet  pa  en  rundtom  stammen  gaeude 
grasbiink.  Deras  uarvaro  iir  der  osynlig  fbr  de  dansaude  tlockar,  som 
uu  fran  olika  sidor  hvimla  in  pa  scenen:  Oenier  af  allaslag;  deriblaud 
Peribanou  med  sina  feer  och  Felicias  tarnor. 

f6rsta  CHOREN. 

Heliga  kiirlek! 
Ij  uset  f6rsvinner : 
saknar  ej   mangen 
gomda  behagen? 

ANDRA    CHORliN. 

Heliga  kilrlek! 
m6rkret  dig  tinner; 
hjertat  och  sangen 
sakna  ej   dagen. 

SamtUga  daussiillskapet  ordnar  sig,  och  bbrjar  eu  riugdaus  omkriug  al- 
tarct.  Sa  ofta  Genierue  fatta  hvarandras  hander  eller  vidrbra  hvar- 
audras  klader,  uppblanker  ett  ilande  sken,  som  drbjer  nagra  sekunder 
innan  det  fbrsvinner. 

AST0LF. 

Det  iir  oinojligt,  att  bli  liingre  ond 
pii  viisenden,  sa  lika  dem,  som  lekte 


—      IC.l 

nicd  inig,  dii  iin  jag  ieni,  sex  ar  vav  gannnal! 

Till  halfteu  kladda  af  sitt  langa  har, 

sa  silkeslent,  sa  skinande  och  lockigt, 

till  hallten  af  inangfargadt  Hor  och  guhJskir, 

de  svafva  6fver  faltet,  vanligt  smekta 

af  aprikosens,  persikbloinmans  vrdlukt; 

likt  blanka,  krusade  sma  iusjovagoi-. 

der  morgonrodnan  doppar  latt  sin  kind 

och  varen  speglar  af  sin  regnbagskrona. 

FELICIA. 

Det  fagnar  mig,  att  du  sa  gerna  scr  deml 

de  iiro  elemcnternas  regcnter 

och  sjalarnc  af  dc  natiirgestalter, 

som  pa  er  jord  for  ogat  visa  sig. 

I  Ijuset,  luften,  vattnet,  plantan,  traden 

de  lcfde  ocksa  dcr  personligt  forr; 

se'n  menniskan  blef  ofverklok,  de  vistas 

blott  pa  besok  der  understundom  an, 

ty  annars  doge  tingens  arter  ut: 

mcn  hiir  du  skadar  dem  bestandigt  sa, 

som  jag  dem  sjelf  i  ostordt  noje  skadar. 

ASTOLF. 

Dryaden  dor  da  ej,  niir  triidet  fiills?  — 
Jag  alltid  villigt  dcras  lunder  skonat. 

KELICIA. 

Haf  tack!  ty,  fastiin  hiir  dc  trifvas  biist, 
de  sina  boningar  pa  jorden  iilska.  — 
Den  dans,  som  nu  de  f6ra  opp,  iir  helgad 
till  Amors  iira,  gudens  pa  min   6, 
men  vill  den  dag  och  stund  tillika  lira, 
da  f6rst  jag  mig  i  denna  vcrld  befann, 
pii  griisets  blomster  hvilande,   och  siig 
upp6fver  mig,  med  glad  best6rtning,  liogt 
azurens  iinnu  mera  sk6na  blommor. 

ASTOLF 
fbrTanacl. 

Din  f6delsedagsfest?  —  Du  blef  da  ock, 
som  andra  barn,  till  lifvet  f6dd?  —  Det  gafs 


16: 


en  tid,  da  du  ej   denna  skepnad  bar, 
ocli  da  din  o  cj   styrdes  iln  af  dig?  — 
Dii  stundoni  namnt  din  moder:  sa^^*  .  .  . 


FELICIA 

dyster. 


Ack,   Astoir! 


bevilja  mig  den  enda  bon:  iorskona 
mig  hadaneiter  fran  hvar  dylik  fragal 
Min  hulda  alskling,  kan   du  vagra  det? 

Hon  lutar  sitt  hufvud  till  hans  brost. 
ASTOLr. 

Hvad?  —  Drag  af  smarta  i  din  gudablick, 
och  dina  kinder  hvitare  an  sno!   — 
Felicia! 

Han  bbjer  sitt  anlet  ued  niot  hennes  och  hbljer  det  med  kyssar. 
PELICIA. 

0,  lat  mig  hvila  har, 
min  strilnga  mor!  o,  ryck  ej   denne  yngling 
ifran  min  sida!     Se,  jag  vill  ju  ej 
med  dig  om  all  din  hoga  visdom  tMa! 
Hvad  ar  mig  lifvet,  om  det  ej  iir  lek?  — 
Ack!  unna  mig  att  iilska  blott  och  illskas, 
att  fa  foidjufva  menskoodets  hardhet, 
och  gora  dock  atininstone  ett  enda 
bland  dessa  hjertan,  dem  du  giickar,  silllt! 

Hon  uppreser  sig  och  aterrinner  blott  smuningom  sin  fbrra  gladtighot. 

Du  undrar  pa  mig,  Astolf?  —  Forska  ej! 

ack,  tro  mig  du  pa  mina  ord:  det  tjenar 

till  ingenting  att  griifva  opp  det  morka, 

f6rdolda  kunskapsdjup,  som  inom  oss 

med  skadefrojd  i  skumma  gommor  lurar, 

och  retar  oss  att  onska  kiinna  det, 

som  ofvan  stjernorna  ocli  nedom  blomstren 

i  obegripen  lonlighet  iir  till! 

Var  nojd  att  lefva  du  i  mellanrymden, 

den  Ijusa,  varma,  fagra,  utan  forvett 

att  i  en  kall  och  kolsvart  region 

forkvla  sinnet  ocli  forblinda  svnen! 


iti;- 


ASTOI.P. 

Jug  lyder  ilig  —  ocli  gloiii,  Iwiul  jag  lorbrot 

KELICIA. 

V^i  o-loinina  beii;i^c  att  bctrakta  danscn. 
Se  .  .  .  men  bctrakta  da  ej   endast  niig! 


lliir  dubbclt  lycklig  uiyscr  tornets  ros, 
nar  hon  sin  andcdragt  med  din  far  blanda! 
och  dock  i  lutad  stallning  hon  sig  gommer; 
hon  rads  jeiniorelsen  med  dig;  iorstulet 
hon  hviskar  mcd  cn  suck:    ))hvad  du  ar  skon!» 


FELICIA. 

I  paradiset,  i  det  land,  som  Phenix 
bcbor,  star  alla  rosenbuskars  urbild, 
med  skyhog  vaxt,  af  evig  dag  bestralad, 
Iran  roten  upp  till  toppen  blomstcrholjd, 
inen  utan  taggar;  sylierna  der  mota 
hvar  Ijaril  tryggt  med  obevapnad  barm. 
Fran  detta  land  en  hemlig  valfrandskap 
med  rosens  allraiinsta  angor  doftar, 
och  lockar,  spridd  i  lifvets  hcla  luft, 
hvart  vascndc,  som  liknar  vart,  dithan. 

ASTOLP. 

O  alla  rosors  drottning!    Paradisct 

iir  du;  din  Phcnix  har  du  sjelf  mig  kallat; 

o,  att  mitt  paradis  omsluta  sa, 

som  Phenix,  nar  han  sjunker  i  den  eldfainn, 

der,  pa  engang  fortard  och  ofortarlig, 

han  dor  —  till  lif! 

FELICIA 

oroligt  uppsprittaude. 

Hvem  kommer?  —  Nalkas  ingen 

ASTOLP. 

Visst  c]! 


—    164 


Jo!  irau  siu  uya  pelargaug 
Eiviuii  uiirmar  sig,  liksom  bestald. 

Kopar  inat  parken. 

Hor  liit,  Ervina!    Kom! 

ASTOLE 

misslj'nt. 

Eclicia! 

FELICIA. 

Palitlig  rir  hou,   tyst .  .  .  Hvad?  uu  sa  mulen?  — 

Tillgif  mig,  variua  hjerta!  lat  var  karlek 

ej  vara  lik  med  roseu  blott,  meu  ock 

med  daggeu,  som  af  heuue  iugen  annan 

iortrolighet  begilr,  iin  att  fa  fasta 

vid  heunes  kuopp  sin  lilla  himlaspegcl! 

Hvem  vet,  om  ej   den  fullt  utspruckna  blommau 

lued  afuud   mius  den  tid,  nar  kuopp  hou  var?    - 

,Dock  —  hvad  jag  talar  nu,  jag  sjelf  ej   vet .  .  . 

begrip  mig  biittre  du,  soiu   allt  forstar! 

ASTOLF 
rbrd. 

Jag  tror,  att  jag  det  kan. 

Ervina  tradcr  in  i  liJtsalen. 
PELICIA. 

\'iilkommen,  goda! 
Mcn  hvad?    Ej   nied  i   danseu? 

ERVINA. 

Ej  lor  daus 
jag  danad  blef. 

EELICIA. 

I  parkeu  har  jag  f6rt 
var  giist  oinkriug;  och  bor,  kauskc,   med  honom 
sa  eusam  ej  bli  sedd. 

Fbr  sig  sjelf. 

Yiduuderlig 
forlagenhet!  med  tvang  till  hyckleri ! 


-     1 05 
ERVINA, 


Till  chorsaugs-Hockar,  enligt  gammal^  sed, 
har  ringen  brutit  sig  alltredan;  sarskildt 
hvar    chor-flock  fram  till  altaret  vill  svafva, 
att  sarskildt  hylla  ons  gudomlighet. 

ASTOLF. 

Men  siig  mig,  hvadan  komma  dessa  Ijud, 
som  beledsaga  och   bevinga  stegen? 
De  horas  fjerran  pa  engang  och  niira, 
med  klara  tonfall,  och  likval  helt  sakta: 
af  strangaspel  och  Aojtmusik  en  blandning, 
men  ingendera  fullt,  de  bringas  fram 
helt  vis"st  af  tonverktyg,  dem  jag  ej  kannor. 

PELICIA. 

Du  pa  min  borggard  sag  en  silfverpoppel: 
sa  reslig  nu  han  ar,  har  likval  jag 
planterat  honom.     Hvarjc   qvall,  nar  manan 
ett  stycke  hojt  sig  pa  sin  ban  kring  fastct, 
kan  detta  trad  inom  sin  karnas  fibrer 
f6rnimma  mina  kanslors  tysta  bud;^ 
da  rora  lofven  sig  och  fran  sig  sprida 
ett  tusenstammigt  valljud,  vid  hvars  vaggsang, 
min  Astolf,  man  behagligt  somnar  in. 

ASTOLP. 

Hur  IjuAigt  darra  dessa  dubbla  strommar 
af  klang  och  manglans  ofver  parken  han, 
pom  sjclf  iir  upplost  till  en  flod  af  skonhet! 

CHOR    AF    FELICIAS   TARNOR. 

Heliga  kiirlek, 
vack  vara  minncn! 
Friare  narmas, 
ljufvare  varmas 
illskande  sinnen, 
tryggar  blott  natten 
kiinslornas  hvimmel, 
tjusningens  frid. 
Strnlando  skattcn, 


solen,  ar  fangen: 
lijertat  ocli  sangen 
aldrig  dock  rasta, 
Ijsa  sin  himmel 
sjelfva  tillfyllest; 
ej   oss  fbrkastal 
Slut  i  din  liyllest 
skymniugens  tidl 

CHOR    AP    SALAMANDUER. 

Aldrig  du  hvilar 
segrande  vingar: 
bildad  af  laga, 
evigt  din  baga 
syftar  och  skjuter; 
gullkogret  klingar, 
eldpilen  ilar, 
blixt  ar  hans  fard  — 
Ijusct  i  strommar, 
blossar  och  sandes; 
lifvet,  i  drommar, 
traffas  och  tandes ; 
rymden  sig  sansar, 
andarne  vakna; 
stjernornas  kransar, 
sferernas  dansar 
ordnas  till  verld. 

CHOR   AF    URGANDAS    FEER. 

Herskande  stjernor 
sanda,  i  toner, 
till  vara  hjertan 
gladjen  och  smiirtan ; 
sjungandc  tiirnor 
aro  de  bada; 
himmelska  troner 
vanta  dem  hem. 
Karlek!  din  baga 
Ijudcn  bebada: 
saliga  vada! 


IC.T 


Hur  dii  den  spanncr 
IjuAigt  du  sarar; 
afvcn  i  tarar 
nojet  dig  kanner; 
hvem  ger  du  plaga, 


CHOR    AF    SYLFER. 

Blickar,  som  lysa, 
lappar,  som  mysa, 
tacksamt  dig  egna 
blygsamma  gafvor: 
perlor  i  droppar, 
balsam  i  knoppar, 
kalkar  med  honung, 
doft  fran  var  barm!  - 
Yiirdes  oss  hiigna, 
iilskling  och  konung! 
Ma  vara  hafvor 
blidt  du  valkomna! 
Lat  oss  fa  mogna, 
utan  att  domna; 
lat  endast  trogna 
fjarihir  somna 
in  pa  var  arm! 

CHOR    AF    DRYADER. 

Ofta  i  lunden 
hviskar  en  trangtan; 
skogiga  runden 
suckar  af  langtan; 
manklara  toppar, 
siHrade  strommar, 
sagor,  som  susa, 
minnen,  som  tjusa, 
tolka  dess  bon. 
Gif  da  dess  drommar 
klingande  tunga! 
Lar  dem  att  sjunga 
skuggande  tjallens, 


—    Iri8    — 

lyssnande  qvallens 
innersta  mening: 
lifvets  forening, 
karlekens  lon! 

CHOR   AF    UNDINER. 

Ej  ens  i  vagor 
lifvet  den  saknar: 
djiipt  under  vatten 
brudlig  ar  natten, 
skonare  vaknar 
hjertat  i  lagor 
upp  nr  dess  famn! 
Slack  i  korallens 
land  ej   din  strimma! 
Lat  under  fallens 
forsar  den  glimma! 
Sorger  ocli  lojen 
soka,  med  iloders 
lopp,  oceanen ; 
finna  sin  moders 
vinkande  nojeu, 
langtningens  liamn. 

Allman  dans  anyo. 
ASTOLF. 

Skall  hamnen  hinnas? 

FELICIA. 

Ja  —  med  mig  ombord 
se  upp  till  stjernorna!    De  spa  oss  «godt. 

ASTOLE. 

Se'n  din;  ias:  sas:.  ias:  kiinner  endast  tvenne,  — 
tva  morgonstjernor  pa  en  horisont: 
de  iiro  dina  ogon,  klara  himmel! 

FELICIA. 

Ar  jag  din  himmel,  sa  ar  du  dess  gud, 
den  allnarvarande;  om  mina  ogon 
i  dina  stjernlikt  skada  in^  det  iir 
blott  atero'lans  fran    dem, 


jag  lant  af  digl 


-    169   — 

ASTOLP. 

Ja,  fran  det  Ijus, 


ERYINA 

till  Felicia. 

Tid  iir  kanske  att  festen 
pa  oAigt  sjitt  afsluta,  —  om  ej  midnatt 
skall  har  oss  finna. 

FELICIA. 

Hvad?  —  F6rvisso,  ja! 
Ty  aftonrodnans  iingel,  baddad  redan 
och  rod  om  kinden  som  ett  somnadt  barn, 
i  hafvets  biigare  har  gjutit  nyss 
sitt  sista  purpurvin  af  dagens  gliidje. 
Sa  kom! 

ASTOLF. 

Hvar  vacker  dag  en  hogtid  iir, 
som  af  en  vansall  gudom  gifs  at  vcrlden: 
men  vackrast  iir  dock  alltid  sjelfva  slutet, 
som,  ramen  likt  kring  en  fullbordad  malning, 
det  hela  fattar  in  till  minnets  bild ; 
att  hjertat  an  ma  sola  sig  dervid  — 
om  ock  for  sista  gangen! 

FELICIA, 

Sista  gangen? 
En  sadan  gifs  ej.     Spill  du  blott  ej  bort 
den  forsta!  —  Hvilka  infall!    Hora  de 
till  miinnernas  natur  och  foretriiden?  — 
Men  se!  der   borta  syns  ju  ock  var  Zephyr: 
jag  liinge  undrat,  hvar  han  hallit  till; 
han  ilr  en  ifrig  viin  af  dans  och  lekar, 
och  pliigar  eljest  ej  forsumma  dem. 

Zephyr   upptriider  pa  altarfaltet,     Dansen  stannar  hastigt  af,  ooh  de  dan- 
sande  tbrsamla  sig  omkring  honom. 


Yiilkommen,  Zephyr! 


Atterhom.t  DiktPr.    T, 


LAURA. 


NAIDION. 


Yill  du  dansa  med  mig? 


—    170     - 
PERIBANOU. 

Dii  vackra  barn!  iir  du  den  vind,  som  .  .  . 

ZEPHYR, 

Ja, 
du  vackra  fe!  jag  ar  ))den  vind,  som))  just. 

PERIBANOU. 

Hur  tyder  du  min  fragas  mening? 

ZEPHYR. 

Jo: 
jag  iir  ))den  vind,  som»  gynnar  vissa  stunder, 
dem  feerna  med  egen  skicklighet, 
forsta  att  stiilla  till  .  .  . 

PERIBANOU. 

Och  hvarvid  ryktet 
formaler,  att  du  ar  en  liten  skalm! 
Men  barn  och  vindar  ha  fritt  sprak. 

ZEPHYR. 

Som  billigt! 
Hur  mangen  sanning  blefve  eljest  sagd? 

NIOBE. 

Har  du  ej  rakat  Spinarosa?    Hvarfor 
kom  hon  ej  med  dig  hit? 

ZEPHYR. 

Hon  annat  fatt 
att  gora  nu;  kort  sagdt,  hon  stadgar  sig. 
Jag  lemnat  henne  qvar  hos  ett  par  gamla, 
med  hogt  uppsatta  mossor  prydda  tanter: 
tva  tistlar,  som,  ett  stycke  utom  parken, 
inrattat  en  uppfostringsanstalt.     Der 
hon  sitter  i  pension  och  liiser  ofver 
den  dryga  lexan  af  en  hustrus  pligter. 
En  fastm6  bor  ej  endast  prata,  dansa, 
och  spela  qvinter  med  sin  fasteman. 

NAIDION, 

Har  man  vid  hort  pa  maken? 


171    — 

NIOBE. 


Arma  Rosa! 


PERIBANOU. 

Du  liir  da  vara  svartsjuk,  stackars  gosse? 

THEANO. 

Fy,  Zepliyr,  fy! 

ALLA   FEER   OCH   NYMFER. 

Fy,  Zephyr,  fy! 

ZEPHYR. 

Ja,  ja, 
ior  er  det  iir  beqvamt  att  utau  niipst 
fa  dra  vid  niisan  hvem  ni  helst  behagar. 
Men  detta  samtal  muntrar  ej.     Na  viil! 
Till  dans  igen!    Jag  stiiller  mig  i  spetsen. 
Naidion!  gif  akt!    Den  nya  turen, 
som  jag  fann  upp  for  ett  par  dagar  se'n, 
den  maste  nu  gemensamt  ofvas  in. 

I  det  ogonblick,  da  dansen  ater  skall  begynnas,  visar  sig  Felicia  pa  kiillen, 
och  nedstiger,  fi31jd  af  Astolf  och  Ervina,  utfor  terrasserua, 

NAGRA   ROSTER. 

Se  drottningen! 

ALLA. 

Hell  dig,  var  drottning,  hell! 

Felicia  besvarar  helsningsropet  raed  en  vanlig  bugning  emot  samtliga  ska- 
ran  och  framtrader  midt  pa  griisplanen.  Alla  Genierna  sammaulanka 
sig  hand  i  hand  till  en  vid  ring  rundt  omkring  henne. 

ALLMAN    CHOR. 

Ara  iit  skonheten!    Lycka  at  makten! 
Milda  fbrtjuserska,  gliids  vid  v&r  sang! 
Hor,  hur  den  vida,  den  hvilande  trakten 
svarar  vart  lefve  fran  gang  intill  gang! 

HALFVA   CHOREN. 

Drottning!  med  tiiflan  att  vara  de  f6rsta, 
dyrka  dig  roster  fran  vatten  och  land; 
allt  hvad  der  andas,  det  minsta,  det  storsta, 
prisar  sin  lydnads  lycksaliga  band. 
Lefve  du!    Lefve  du! 


—    172    — 

ROSTER 
fran  de  kringliggande  nejderna. 

Lefve  du!    Lefve  clii! 

ANDRA   HALF-CHOREN. 

Ja!  —  till  dln  harlighet,  hvilkea  iir  like, 
om  ej  ditt  hjertas  gudomliga  nad? 
Ljuf  som  din  spira  och  stor  som  ditt  rike, 
talar  hon   framst  i  din  styrelses  rad. 
llell  och  siill!    Hell  och  sall! 

ROSTER 

sasom  fbrut. 

Hell  och  siill!    Hell  och  siill! 

ALLMAN    CHOR. 

Hor,  hur  den  vida,  den  slumrande  trakten 
vaknar  och  svarar  vart  hyllande  rop: 
j)iira  iit  skonheten!    Lycka  at  makten!» 
skalle  det  ater  fran  hop  intill  hop! 

EELICIA. 

Med  IjuAig  rorelse,  med  konstlos  tunga 
jag  tackar  er,  J  trogna  viinner  alla, 
for  hvarje  nytt  bevis  af  detta  sinne, 
som  gor  min  spiras  hela  makt  och  glans ! 
Yid  sidan  af  var  giist,  som  jag  har  kringfort 
med  var  Ervinas  tillhjelp  i  min  park, 
fornam  jag  fjerran  jublet,  som  forradde, 
att  triidgards-dansen  redan  var  begynd; 
men  hann,  tyviirr!  ej  fram  i  lagom  tid, 
att  sjelf  fa  taga  del  deri.     Nu  stunden 
for  detta  noje  re'n  f6rliden  iir. 
En  liten  ofFermaltid  blott  tillsammans 
vi  kunna  njuta:  sedan  ma  enhvar 
till  hvila  i  sitt  hem  begifva  sig. 

Hon  Yinkar  at  Laura;  atskilliga  tarnor  af  henneslagre  betjeningframbara, 
under  Lauras  uppsigt  och  anordning,  en  mangd  sma  bord  af  sandel- 
trad,  ceder  och  ebenholts,  belagda  med  mosaiktaAor  i  stallet  for  dukar. 
De  fordelas  rundt  omkring  under  traden  och  besiittas  med  allt  det  fbr 
den  tillarnade  maltiden  ubdvandiga.  En  mangd  artiga  Genier  bembda 
sig  att  underlatta  tarnornas  besvar,  och  framfbr  alla  Zephyr.  som  har 
i  synnerhet  sin  fagnad  at  de  sirliga  glasen  orh  Aaskorna. 


—    173    - 

EELICIA 

sakta  till  Astolf. 

Sl',  hvilken  gliidjc  dessa  vasen  lilVai': 

och  likaiullt,  lastan  dc  Amors  inakt 

sa  tacksamt  nyss  i  dcnna  qvall  besjungit, 

de  aldrig  kiint,  och  fa  cj  nansin  kanna 

sa  klart  och  djupt  som  vi,  hvad  kiirlek  iir! 

ASTOLF. 

Dct  iins  blott  cn  Fclicia  i  verlden: 

hvein,  utom  den,  at  hvilken  dii  dig  skiinkt, 

kan  vaga  pasta,  att  han  alska  liirt?  — 

ZKPHYR 

ualkas  bestallsamt  till  Felicia. 

Min  drottning!  skiink  mig  ett  par  ogonblick, 

att  se,  hur  dukningen  vi  foranstaltat. 

Pd  mcdelpunkten  af  hvart  bord,  som  vanligt, 

ur  gyllne  kiiril  hvirfla  rokelser 

af  aloe  och  ambra;  rundt  omkring  dem  ^ 

stiir  hvar  servis  i  skickligt  ordnad  prakt  — 

kort  sagdt:  vi  tro,  att  allting  iir  till  nojes. 

FELICIA 

leende. 

Vill  du  berommas,  lilla  hofmarskalk? 

Hon  fbljer  honom  till  borden. 

AST0LF 

fbr  sig  sjelf. 

Hur  tjusar  hennes  gang!    En  mclodi 

den  iir,  som  tagit  kropp  i  viixtens  former, 

och  skiftar  genom  alla  linicr, 

ett  thema,  alltid  lika,  alltid  nytt, 

ined  oafbrutet  ljuf  utvecklings  takter!  — 

Ja,  fagra  gordel,  du,  som  pressar  dig 

(tillatligt  djerf!)  kring  henncs  skira  driigt, 

hvad  du  iir  lycklig!    Siillsamma  figurer 

du  stickadc  pa  smidig  omkrets  biir; 

behagens  makter  der,  hermetiskt  bundna, 

i  millioner  lystra  inom  ringen 

pa  nagon  losande  besviirjelse, 


—    174    — 

att  binda  sin  besvarjare  i  stallet 

och  evigt  kring  lians  langsel  lialla   vakt, 

0  fangenskap!    Lott  ofver  alla  lotter! 

CACILIA 

narmar  sig  till  houom. 

Ar  ni  ej  glad,  herr  Astolf? 

ASTOLF. 

For  min  kiinski 
det  gifs  ej   nagot  uttryck,  niilda  nynif! 

CACILIA. 

Kanskc  dock  skuUe  jag  det  kunna  gifva. 

ZEPHYR 

afsides  till  Pelicia. 

Nu  enskildt  nagra  ord  —  af  vigt!    Bror  Ostan, 

som  iir  en  vis,  har  gjort  mig  uppmarksam 

pa  vissa  menskolynnets  egenheter. 

Bland  dessa  kinkigast  att  ratt  behandla 

iir  en  orolighet,  som  alltid  vaknar 

i  menskans  brost,  sa  oCta  tidens  rilkning 

blir  hennes  eftertankas  f6remal. 

Hon  tilnker  ^erna  tunort:  hon  ilr  sa  tunyrodd! 

Du  vet,  att  denna  rilkning  annorlunda 

beskaiTad  iir,  sa  langt  din  spira  riicker, 

iin  pa  var  Astolfs  jord.     Tilliifventyrs 

behofver  alltsa,  for  sitt  viil  och  ditt, 

din  illskling  skonas  fran  enhvar  erinring 

om  skilnaden  emellan  vara  ar 

och  dem,  som  i  hans  hem,  likt  sand  i  timglas, 

med  evigt  jagad  briidska  nedat  rinna. 

FELICIA 

tankfullt. 

Jag  tackar  dig. 

ZEPHYB. 

Det  iir  en  blott  formodan! 

EELICIA 

skakar  langsamt  liufvudet. 

Tyviirr!  tyviirr!  det  radet  nog  har  gruud. 


-    175    - 

Haftigt. 

Vid  styx!  cn  iitsigt,  mera  mork  an  dcn!  — 
lJvad  skiacklull  mojlighet! 

ZEPHYll. 

Pa  dig  bcror  jii, 
att  aldrig  lata  dcu  bli  verklig  —  Hvad? 
Du  gratcr? 

FELICIA. 

Goda  barn!  lorrad  ej   du 
cn  svaghct,  som  jag^  aldrig  Ibrdom  proiVat! 
Din  drottning  iir  cj   alldeles  sig  lik. 
Men  outplanligt  i  mitt  sinne  skreis 
din  varning;  s"akcr  var  derom,  och  blif 
allt  framgent,  liksom  nu,  min  snalla  Zcphyr! 

Hon  bfverhopar  honom  med  smekningar. 
ZEPHYR. 

Ack!  hlt   min  kyss  bortAagta  dina  t^rar; 
allt  iir  ju  godt  annu  och  skall  bli  godt! 

AST0LF 

fbr  sig  sielf. 

llvad  samtal  hallcr  hon  val  der  med  Zephyr? 
Hon  lyftcr  honom  upp  fran  marken,  trycker 
den  vackra  gosscn  till  sin  barm,  sin  mun  .  .  . 
Dock,  Astoin  blygs,  att  sa  missunna  honom 
en  oskuldslull  och  harmlos  barndomsnjutning. 

PELICIA 

atcrkommer  Ingnad  till  .^stolf  och  fattar  hans  arm. 

Nu,  mina  gastcr,  siittom  oss  till  bords! 

Vid  det  prJiktigaste  bordet,  i  midten  af  halfkretsen  till  hbger,  sattcr  hon 
sig  sielt  med  Astolf  och  Peribanou.  Gentbfver,  vid  ett  bord  i  midteu 
af  halfkretsen  till  venster,  intager  Zephyr  sin  plats  emellan  Caciliaoch 
Naidion.  Pelicia  ^inkar  uppat  luften,  och  musiken  fran  det  klingande 
tradet  begynner  ater,  men  i  fbrandrade  och  mera  marschlika  tongangar. 
Maltiden  begynnes. 

ZEPHYR 
ropande  ifran  sin  sida. 

Hiir  ma  vi  liksom  gudar,  ungefar! 
Ej  sant,  hcrr  riddare? 


-      176      - 
ASTOLP. 

Ja  val,  Diin  broder! 

Halthbgt. 

Vid  detta  hol'  atminstone  man  bryr  sig 
ej  stort  om  etiketten. 

PELICIA. 

Etiketten? 
Hvad  iir  det,  som  du  kallar  sa?     En  sak, 
som  du  kanhanda  onskar  hit?     Befall! 
Jag  skafFar  den  i  blinken  fram;  befall  blott! 

ASTOLF. 

F6r  ingen  del!     Jag  aldrig  var  en  van 
derafj  ej  ens  nar  vid  mitt  eget  hof  . 
jag  maste  latsa  vara  det.     Forofrigt, 
hvad  saken  ar,  ej  lonar  att  forklara. 
Nog  af:  det  ar  en  sak  att  grispa  at. 

PERIBANOU. 

Vid  alla  jordens  hof  den  dock  behandlas 
med  ogement  hogtidlig  noggrannhet. 

ASTOLP. 

Ja  visst,  min  fe!  de  se  ock  ut  derefter. 
Den  forsta  pligt,  som  der  man  ofvar  in, 
iir  den,  att  pa  riitt  statligt  satt  ha  ledsamt. 

PELICIA. 

Den  pligten  undanber  jag  mig!     Mitt  hoffolk 
skall  vara  gladt,  liksom  jag  sjelf. 


PERIBANOU. 


ZEPnYR 

vid  sitt  bord. 


Hogst  riktigt! 


Nog  har  jag  vackra  bordskamrater  fatt; 
jag  vet  ej,  hvem  jag  bor  ge  foretradet: 
men  du,  Naidion,  du  pladdrar  jemt, 
och  du,  Cacilia,  tvartom  iir  stum. 
Kan  val  pa  sadant  vis  konversationen 
fornuftig  bli? 


—    177    — 

NAIDION. 

Tiink,  hvilka  hoillglietei'1 

ZEPHYU. 

Hvui'for  sti  tyst,   Ciicilia?     Sa  siig  diil 

CACILIA. 

rlag  vill  ej   diimma  opp  deu  vishetsflod, 
som  iTan  din  mun  sa  oafbrutet  strommar. 

ZEPHYR. 

Slikt  stoter  niistan  pa  satir.     Likgodtl 
champagnen  losa  skall  din  tunga;  sedan 
vi  bli  nog  sams.     Ja,  ja!  gor  dig  ej  till, 
skcnheliga!  jag  kiinner  dig  tillfyllest! 

Vancler  sig  till  betjeningen. 

Fram  med  cliampagnen,  tiirnor!     FortI 

Laugst  bort  i  fonclen,  ofver  paviljongeus  tornHojlar,  iippfara  i  dotta  bgon- 
blick  mcd  knall  pa  knall  en  myckentiet  f;irgskimrande  raketer,  flam- 
hjiil,  solar  ocb  eldcivastar,  som  pa.  nattskuggaas  botten  sprida  sig  of- 
ver  stbrre  delen  af  himlahvalfvet.  ryrverkeriet  fortfar,  under  niang- 
faldigt  omskiftande  synbilder,  anda  till  slutet  af  scenen. 

FELICIA. 

Hvad  nu? 

MANGA    ROSTER. 

Ett  hiirligt  skadespel! 

ZEPHYR 
dricker. 

Just  i  min  smak! 

De  spisaude  resa  sig  upp  fran  sina  saten. 

EELICIA 

till  Laura. 

Pa  min  befallning  sker  det  ej. 

LAURA. 

Lucinda 
har  dristat  ofverraska  dig,  min  drottning! 

EELICIA. 

Om  dig  det  roar,  Astolf... 


—    178    — 
ASTOLF. 

Mig?     Osagligt, 
nar  eldens  lek  iir  snillets,  liksom  denna; 
jag  gerna  sage  den  pa  miudre  aistand. 

PELICIA. 

]\Ia  ske!     Hvarfor  ej   strax  ga  dit? 

THEANO    OCH   NAIDION 
lialfhbgt. 

Desserten ! 

PELICIA. 

Ratt,  att  derom  jag  pamins:  ma  vid  den 
enhvar  af  mina  varda  giister  droja!  — 
]\Ien  du,  du  har  knappt  nagonting  f6rtart! 
iir  du  ej  hungrig,  arme  van? 

ASTOLE. 

Jag  hungrig? 
Min  Gud!  ack  nej ;  men  torstig  — 

KELICIA. 

Torsdg? 

ASTOLE. 

Ja; 

men  icke  efter  vin,  —  var  viss  derom! 

De  ga:  Peribanou,  med  den  bfriga  tiocken  af  feer  och  genier,  atf bljcr  dem 
nagra  qvarliallas  dock  af  Zepliyr,  som  med  dem  satter  sig  anyo. 

ZEPHYR. 

Nu  sitta  vi  i  ro!     Hvar  blef  champagnen?  — 
Se  sa!     Hiir  komraa  nya  ilaskor.     Skont!  — 
Nej  men,  Ciicilia!  sitt  qvar  beskedligt; 
jag  sliipper  dig  ej  mera.     Drick  nu,  drick! 

CACILIA. 

Jag  lyder  ju!     Var  ej  sa  stormig  bara; 

och,  skall  jag  stanna  hos  dig,  sjung  da  heUre, 

iin  prata  immerfort. 

ZEPHYR. 

Sjung  du  blott  med! 


—    179    — 
CACILIA. 

Begynn!  vi  vcxla  scdim  om  i  ordning. 

ZEPHYR 

sjunger. 

Valan!  lat  oss  dricka 
det  skummande  lifvet, 
nar  perlorna  frusa 
och  sockret  deri! 
IIvad  ofvan  ar  skrifvct, 
cj  fraga,  ej  blicka! 
lat  timmarna  rusa 
med  fraggan  forbi! 

CACILIA. 

Med  glasen  ma  klinga 
den  lyckliga  rundens 
forenade  toner, 
fran  gast  ocli  till  gast! 
Ma  korkarne  springa 
till  gudarnes  troner, 
med  tack  for  sekundens 
ododliga  fest! 

ZEPHYR. 

I  rankornas  kransar 
sig  Amor  forkladde, 
niir  gladjen  ocli  varen 
han  gifte  engang; 
bland  brolloppets  dansar 
som  Bacclius  han  tradde, 
med  drufvor  i  sparen, 
vid  brudskarans  sang. 

CACILIA. 

Hvem  skulle  dem  skilja, 
de  himmelska  makar? 
I  vinet,  det  susande, 
evigt  de  bo! 


—    180    — 

Sa  Uinge  den  tjusande 
nektarn  oss  smakar, 
sa  liinge  de  vilja 
sin  frojd  oss  iortro. 

ALLA. 

Yalan!  lat  oss  dricka 
det  skummande  lifvet, 
nar  perlorna  frusa 
och  sockret  deri! 
Hvad  ofvan  iir  skrifvet, 
ej  fraga,  ej  blicka! 
lat  timmarna  rusa 
med  fraggan  forbi! 


Pramsidan  af  slottet,  med  flera  <3fver  hvarandra  staende  pelarrader.  Breda, 
betiickta  gangar,  bppna  at  parksidan  ocli  fbrsedda  med  atskilliga  alta- 
ner,  fbrena  gonom  dessa  pelarrader  med  hvarandra  en  mangd  rum,  hvil- 
kas  dbrrar  af  adla  metaller,  prydda  med  bildverk  och  sirater  i  upphbjdt 
arbete,  s^-nas  i  pelarnes  mellanrjmder.  Nagra  Salamandrer,  som  par- 
vis  biira  facklor,  lysa  och  ledsaga  Astolf  genom  tvenne  dylika  pelar- 
gangar  uppfbre  till  hans  sofrum.  Vid  dbrren,  som  de  bppna,  bilda  de 
en  halfkrets  omkring  houom,  fbr  att  afvakta  hans  betallningar. 

ASTOLP 

staende  pa  trbskeln. 

Jag  ber  er,  artiga  sma  undersater 

af  var  gemensamt  dyrkade  prinsessa, 

ma  ingen  mer  for  min  skull  sig  bemoda!  — 

Han  tillvinkar  dem  afsked  med  en  vanlig  atbbrd,  gar  in  och  sluter  till 
dbrren.  Efter  nagra  bgonblick,  sedan  .Salamandrerne  aAagsnat  sig  ut- 
fbre  tillbakii,  slar  han  upp  den  mcd  haftighet,  och  framtrader  pa  en 
midt  framfbr  denna  dbrr  befintlig  altan.  Manan,  just  nu  framtindrande 
ur  en  tunn  sky  i  hela  sin  glans,  gjuter  den  bfver  houom,  kolonnerua 
och  metalldbrrarne. 

ASTOLF. 

»God  natt!    Sof  ljuft!))  —  Yar  det  ej   sa  hou  sade, 
niir  bon  i  pelargangens  livalf  forsvann? 
)>Sof  ljuft!))  — Ja,  om  jag  dodens  somndryck  hade; 
men  tro  blott  ej,  att  nu  jag  somua  kan! 

Sla  ej  sa  haftigt,  fulla  brost!  Forunna, 
du  Ijumma  natt,  ett  svalkans  andedrag! 
I  trolldomsuiit,  af  gyllne  tradar  spunna, 
mitt  hjerta  sprlttcr  hogt  af  vildt  bchag. 


—    181    — 

I  piirken  vill  jag,  iitt  mot  triklen  kyla, 

mot  gras  och  dagg  min  famn,  min  kind,  min  mund! 

0,   kimde  jordens  grona  forlat  skyla 

for  sinnets  blick  en  sluten  himmels  stund! 

Men  hvart  jag  gar,  af  stjernor,  blommor,  droppar 
mig  hon,  blott  hon  i  tusen  bilder  skiinks; 
och  hennes  barm  det  iir,  med  rosenknoppar, 
som  under  varens  tacke  hojs  och  siinks. 

Kanske  hon  slumrar  nu,  och  lampan  lyser 
pa  hennes  forsta  drom,  som  ler  —  om  mig!  — 
Om  mig?  —  Formatne!  hvilket  hopp  du  hyser! 
]\Ien  lat  det  hoppet  vaka  dock  med  dig! 

De  ogon  blunda,  som  sa  vadligt  speglat 
i  mjinljus  midnattsglans  min  sjiils  begtir; 
de  kallor  likt,  dem  Salomo  f6rseglat, 
i  morker  fangsla  de  sin  andehar. 

Men  ack!  de  Ijusets  andar  svagt  f6rvara, 
en  ny  f6rtrollning  aterb6rjas  re'n; 
och  samma  6gon,  lika  6ppna,   klara, 
inom  mig  blixtra  an  med  samma  sken. 

Dock  nej!  jag  kiinner,  att  hon  afven  vakar: 
hur  skulle  hon  val  somna  f6rr,   iin  jag? 
De  sjiilar,  dem  naturen  f6dt  till  matai-, 
likt  tva  magnet-ur  ga  med  lika  lag. 

Ja,  nu  hon  visst  sin  luta  klinga  later, 
hvars  toner  kyssa  henues  hngrars  lopp; 
i  viilljud   sorgen  ler  och  skiimtet  grater, 
och  obekanta  sinnen  viickas  opp. 

De  fly  en  fr6jd,  hvars  6fvermatt  iir  smiirta; 
men  hennes  r6st  f6rdr6jer  deras  gang: 
hos  mig  de  s6ka  skydd;    men  till  mitt  hjerta 
f6rf6ljer  dem  f6rtjusarinnans  san^^*. 


—    182    — 

Som  naktergalar,   nyss  ur  Ijerran  komna, 
med  vingar  darrande  af  lust  ocli  ve, 
de  reda  der  sin  biidd,  ocli  onska  domna, 
for  att  i  drommar  tiga  blott  ocli  se. 

Hvad  syner  da!  o,  livilka  taflor  malas 
i  druckna  farger  for  min  tankes  brand! 
jag  ser,  liur  bon  af  spegeln  aterstralas, 
niir  hennes  tiirna  lossar  dragtens  band; 

jag  perlan  slockna  ser  och  blomman  falla, 
som  prydt  for  dagen  hennes  gudahar, 
och  blott  en  hvit  beslojnings  dimma  svalla 
likt  silfverskyar  kring  en  himmelsk  var; 

och  lockarna,  som  fritt  de  dunkla  vagor 
mot  varma  marmorhojders  rundning  sla  —  — 
hur  lycklig  Salamandern  iir!     I  lagor 
han  lefva  far,  och  kan  blott  lefva  sa! 

Gar  med  skyndsamma  steg  utfbre  och  fbrsviDner  i  nattskymuiugeu. 


Felicias  kabinett. 

I  taket  synes  stjernliimmeln  afbildad;  golfvet  ar  belagdt  med  gobelins, 
tapeter,  som  fbrestalla  mennisko-  och  djurSgurer  i  mangahanda  grup- 
per.  HvilsofEor  i  bsterliindsk  smak  och  fargglans  omgifva  rummet; 
dess  vaggar  aro  smyckade  med  tailor  och  bildstoder.  Genom  de  hbga 
at  parken  ledande  fbnsterdbrrarna  faller  mellan  gullfrausade  purpur- 
omhangen  ett  starkt  mansken,  som  af  de  fbrbfrigt  icke  upplysta  Ijus- 
kronorna  mangfbrdubblas.  Midt  pa  den  hbgra  vaggen  ar  en  ingang, 
som  hbljes  af  en  Ijusbla  sidenfbrlat,  mellan  tvenne  pelare  af  saphir; 
gent  emot,  pa  den  venstra  vaggen,  en  annan,  som  hbljs  af  en  Ijus- 
grbn  fbrlat,  mellan  tvenne  pelare  af  smaragd.  Fbrlaten  till  hbger  ar 
silfverstickad,  med  stjernor;  fbrlaten  till  venster  ater  med  blomster  af 
silke  och  perlor. 

NIOBE    OCH   LUCINDA 

inkomma  fran  ingangen  till  venster  i  litlig  tvist. 


Du  iir  for  strang,  min  biista  Niobe! 
det  forsta  ogonkastet  kan  bedraga, 
da  sa  du  dommer  om  prinsessans  sofrum, 
nyss  konstrikt  inredt  af  Ervinas  hand. 


—    183    — 

NIOBE. 

Hon  hiir  blott  gjort  hvad  lienne  lorcskrers, 
och  gjort  det  yppcrligt!     Meu  reu,  mcu  llardlri 
iir  stileu  ej. 

LUCINDA. 

Ogillar  du  de  hoga, 
iran  goli'  till  tak  kristallbckladda  Yiiggar? 
dc  halfva  pelare  af  jaspis,  hvilka, 
i  jeniumatt  afstand  fran  hvarandra  stalda, 
afdela  dem,  liksom  i  speglar?     Ar 
blott  klandervardigt,  att  halfpelarne, 
som  narmast  resliga  safknippor  likna, 
tillsist,  uppofver  vaggens  midt,  sla  ut 
ncckliljeblad  med  alabastcrblommor? 
Har  det  sin  trcfnad  cj,  uiir  hvarje  qvall, 
ur  dessa  hvita,  skara  blomsterkalkar 
klart  brinnandc  smii  Aammor  vanligt  stiga, 
och  ofver  hvarje  Aammas  spets  en  tunn, 
blaaktig  doftsky  liitt  sin  dimma  krusar? 

NIOBE. 

Jag  pastar  blott,  att  allt  det  dcr  forrader 
cn  smak,  langt  mera  grann  iin  sann. 

LUCINDA. 

Ocksa 
det  hviilfda  lasur-takets  medelpunkt, 
den  stora,  stjernlikt  skurna  diamanten, 
mot  hvilken  bryts  i  tusen  fiirger,  —  alla 
dock  endast  manlikt  matta,  nattligt  ljufva,  — 
de  andra  Ijusens  skcn? 

NIOBE. 

Na,  enkelhetens 
fortjcnst  atminstonc  har  han;  sa  iifs^en, 
vid  rummets  cna  langviigg,  detta  altar 
af  slipad  mork  porfyr,  der  Amors  bild 
af  snohvit  marmor  jag  stillt  ofvanpa. 
Men  deremot  —  hvad  pralverk  vid  den  andra, 
till  vattnets  ledning  iu  fran  ungdomskilllan ! 


—    184    — 

LUCINDA. 

j\lig  lockar  dock  dess  luiderbara  syn, 

med  sitt  rubinkarl,  sina  silfvergripar, 

da,  ibrmadt  likt  en  iiillt  utslagen  tornros, 

det  ibrra  uppbars  af  de  senare 

pa  spetsarue  af  deras  hojda  viugar. 

Ej  se  jag  kunde  utan  valbehag 

den  stolta  vattenstrale,  baglik,  guldblank, 

som  nastan  intill  taket  kastas  upp 

ur  karlets  skot,  forstarkt  af  fyra  smiirre, 

da  hvarje  gripen,  utat  vand,  en  dylik 

utur  sitt  hogt  uppresta  hufvud   sprutar, 

att  ofvantill  forenas  med  den  storsta, 

som  stiindigt  sprider  rundtomkring  sin  hojd 

ett  duggmoln  af  guldgnistrande  atomer. 

Niir  sa,  ur  detta  gnistregn,  alla  fem 

i  oupphorligt  nya  bagsprang  storta 

gemensamt  nedat  kiirlct,  der  de  losas 

i  millioner  skimmerdroppar  opp 

niot  vattnets  jemt  till  dallring  rorda  yta: 

det  hela  tycks  mig  da  en  priiktig  drom. 

NIOBE. 

En  rora  tycks   det  mig  —  lat  vara,  priiktig! 

Men  dessa  feer  ifran  Ginnistan, 

de  skiimma  bort  prinsessans  smak  i  grund. 


Ensidiga! 

NiOBi:. 

Allsidiga,  som  gillar 
hardt  niira  allt  af  driiglig  fiirg  och  tcckning, 
nar  du  tror  skonja,  hvad  du  pliigar  kalla 
en  ))andemening)),  en  ))betydelse!)) 
Du  ser  viil  en  i  detta  krimskrams  ock? 

LUCINDA. 

Helt  visst !     Men  fafiingt  vill  du  mig  begabba; 
du  menar  sjelf  langt  mcr,  iin  du  lats  om. 


18o     - 

EKYINA,    THEANO,    NAIUION 
iukomuia  fran  parkeu. 

TIIEANO. 

.Men  hvud  jjiinscssan  drojer  liingc! 

NAIDION. 

knappt  kan  jag  langre  hiirda  ut  ior  sonin. 

THEANO. 

Hvad  jir  det  for  ett  klingande  derinne? 

NIOBE. 

Cacilia  stanimer  hennes  instrumenter 
till  morgondagen. 

THEANO. 

An?  sa  sent? 

NAIDION. 

Hon  slutar 
ej  nansin  med  att  kniippa  och  att  spjinna. 
Kling,  klangl     Pling,  plangl  och  immertbrt  igen 
kling,  klangl     Pling,  plang!     Det  ar  olideligt. 
Nej!  tacka  vill  jag  att  fa  sofva  godt, 
se'n  man  sig  trott  har  dansat;  all  musik 
ar  intet  mot  det  nojet. 

ERVINA. 

Knota  ej! 
helt  annat  har  Felicia  fortjent. 

NAJDION. 

Det  iir  iinda  forunderligt,  att  ga 
pa  denna  stund  till  ungdomskallan;  helst 
nar  i  sitt  eget  rum  man  har  dess  tillgang 
med  prydligaste  maklighet  tillhands. 

Pbrlaten  till  venster  bppnas  nagot  litet  pa  sidan  och  Cacilia  intrader. 

Na  iindtligenl  —  Siig,  hvad  prinsessan  gor? 

CACILIA, 

Kanske  hon  triifFat  har  sin  mor  derute; 
om  sa  iir  skedt,  jag  kan  forsiikra  er 
att  ej  hon  drojer  gerna. 


THEANO. 

Siillsaint !     Siillsaiiit ! 
Den  soni  dock  iinge  se  den  nattgestalten! 


For  Laiira  blott  lion  visat  sig;  ty  Laura 
far,  soni  ni  vet,  ibland  med  drottningen 
pa  deuna  vandring  gora  siillskap. 

NAIDION. 

Ack, 

oni  Laura  vore  niera  spraksain  bara! 

NIOBE. 

Dii  skulle  till  er  ("iignad,  liingese'n, 

i  nagon  vrt\  for  dottrens  blickar  gonid, 

den  dunkla  niodren  sta  i  gips,  i  marinor. 

Laura  kommer. 

Der  ha  vi  Laura  —  men  hvar  iir  var  drottning? 

LAURA. 

Alltsa  ej  redan  hiir  tillbaka? 

NIOBE. 

vi  viinta  ilnnu  j)ii  att  ioraiskedas 
och  hora,  hvilken  hon  af  oss  belaller 
att  stanna  qvar  i  natt,  till  hcnnes  tjenst. 

NAIDION. 

Det  blir  visst  jag.     Hvad  somnen  smakar  skont 
pii  dessa  spiinstiga  och  lena  kuddar! 

Hon  pekar  pa  divanerna. 
LAURA. 

Var  hon  ej   afkliidd  nyss  af  dig,  Lucinda? 

LUCINDA. 

Jo  —  men  till  hiilften  blott;  i  storsta  hast 
f6rsvann  hon  sedan,  att  ga  hiin  till  kiillan 
ocli  derifran  till  sjon,  der  sina  svanor 
hon  ville  se  i  mansken.     Aldrig  forr 
sa  underlig  hon  synts  mig,  som  i  q.viill. 


—    187    — 
LAUKA. 

Det  kan  vul  varit.     AUt  sin  orsak  liar. 
Men,  likti  2:odt .  .  .  Forblif'voni  endast  vakna! 

CACILIA. 

\'id  lyian  ojemlorlig,  som  vid  griHeln, 
dii  biist  vet  rad  derlor. 

LAURA. 

Nej,  sjungoin  samliildt! 

THEANO. 

Ett  klokt  lorslag!  men  denna  gang,  min  Laura, 
ej   en  af  dina  hoga  stjernesanger; 
du  mius,  att  vexling  iir  mitt  valsprak.     Gif  oss 
en  liten  munter  alldagsvisa  lielst! 

LAURA. 

Yiilj  sjelf! 

THEANO. 

Den,  som  beskrifver  Ijiirilns  oden. 

LAURA. 

Ar  den  sii  munter? 

NAIDION. 

Det  var  ock  en  liaga! 
Ja,  lefve  (jiiriln! 

LAURA. 

Lefve  han,  sii  liinge 
han   kan!     ^Jaii"   i'o^&,v  mis^. 

CACILIA. 

Begynnom  da! 

LAURA. 

Ser  du  Sylfen,  hvar  han  ^ar? 
Nojets  suck,  som  varm  och  snar 
fran  naturens  liippar  andas? 
Se,  hur  skimmerdriigten  randas, 
gyllne,  bla  och  purpurklar: 
sadan  viif  blott  modren  har! 


-    188    — 

CACILIA. 

Evigt  rorlig,  evigt  ung, 
blomstrens  lilla  granna  kiing 
sjeir  en  vingad  blomma,  iladdrar; 
lyssnar  till  hur  vestan  pladdrar; 
badd  ocli  skygd  for  Ijusets  barn 
spins  af'  Floras  grona  garn. 

LAURA    OCH    CACILIA. 

Fri  han  ar  fran  hvart  behof: 
ingen  foda,  jordiskt  grof, 
soker  han,  nar  ut  han  kryssar; 
daggens  vin  och  rosens  kyssar 
tindra,  locka  ofverallt, 
niira  latt  hans  luftgestalt. 

CACILIA    OCH   ERVINA. 

Fodd  blott  for  ett  cnda  mal, 
ser  han  i  hvar  nektarskal 
speglas  dragen  af  en  maka; 
blickar  framat  och  tillbaka, 
skakar  lilla  hjessan,  brydd: 
iir  hon  kommen?  iir  hon  flydd? 

LAURA    OCH   NIOBE. 

Se!  den  sippa  tarnan  re'n 
vantar  pa  en  spiid  syren; 
Ayger  opp,  niir  han  vill  stanna, 
foljs  i  striick,  och  niins  ej  banna  .  .  . 
Snart,  vid  blaa  kallans  rand, 
nekar  hon  ej  mer  sin  hand. 

CACILIA   OCH   LUCINDA. 

Blott  en  oro  tiir  hans  brost: 

ej  han  kan  med  ton  och  rost 

anf6rtro  sin  ljufva  smiirta; 

har  han  vingar  blott  och  hjerta, 

ej   ett  viilljud  for  sin  viin  — 

from,  som  blomman,  stum,  som  denl 


-    189    — 

LAURA   OCH   NAIDION. 

En  fortjenst  dock  odet  gaf: 
han  har  mod  att  se  sin  graf 
i  sin  iilskarinnas  skote; 
blott  for  detta  enda  mote 
spratt  han  fram  ur  jordens  drom, 
stiinktes  han  af  Ijusets  strom. 

CACILIA   OCH   THEANO. 

Lif  och  dod  i  siillt  f6rbund 
bilda  nu  hans  herdestund; 
famn  i  famn  iir  makan  hunnen, 
famn  i  famn  iir  Aamman  brunnenl 
Lifvet  blott  en  liingtan  iir, 
slockna  bor  med  sitt  begiir. 

LAURA   OCH    CACILIA. 

Lundens  alfer,  stora,  sma, 
fira  hans  begrafning  da: 
klaga  med  sma  roda  liippar, 
ringa  Ainkt  med  blaklockskliippar. 
I  en  mussla  syept,  hans  lik 
jordas  vid  en  trasts  musik. 

ALLA. 

Himlens  azur,  sommarns  lust, 
solens  glans  och  rosens  must, 
Ijusets  prakt  pa  vingen  stralad, 
lifvets  frojd  for  ogat  m^lad; 
sist  en  soinn,  niir  kiirlek  bjod:  — 
hvilken  lefnad!  hvilken  dod! 

Man   hbr   sakta  knackas   pa   en  af  tbnsterdorrarne  och  det  klagande  ropet 
af  en 

r6st. 
Ack!  sliipp  mig  in! 

LAURA 
fbrunclrad,  som  de  andra. 

Men,  i  all  verlden,  kom! 

Dorrn  iir  ju  into  stiingd ! 


190    - 


ROSTEN. 

For  trogt  iir  laset 
for  mina  hander,  ocli  for  tung  ar  nyckeln. 


ERVINA. 


Det  ma  jag  sagal     Na,  det  matte  vara 
det  klenaste  par  hiinder  i  naturen. 

NAIDION. 

Ah!  hvar  och  en  ar  ej   sa  stor  och  stark, 
ocli  tung  pa  fot,  och  hard  i  hand,  som  du. 

THEANO 

skrattande. 

Det  var  en   skihlring!     Stadiga  Ervina, 
livad  siiger  du  om   den? 

ERVINA. 

Att  hon  har  riitt. 

LAURA. 

Val  svaradt!  bibehall  ditt  adla  lugn ! 
det  jir  den  starka  skonhetens  natur. 

Pornyad  knackning. 
ROSTEN. 

Forh\t!  jag  har  s-k  bradt! 

LAURA. 

Jag  tror,   det  ;ir 
den  vackra  Alida  fran  svanedammen, 
hon,  alla  blomsters,  aUa  sagors  van. 

LUCINDA. 

Hon  ej   behofver  dricka  ungdomskaUan; 
dess  Aod  ii.r  infodd  inom  hennes  brost. 

THEANO. 

Hvad  kan  hon  vilja  oss,  sa  sent? 

Laura  oppnar  diirreu  ocli  undinen  Alida  iutrlider. 
LAURA. 

Yalkommen, 
du  lilla  sota  barn!     Hvad  jagar  dig 
hit,  midt  i  natten,  fran   din  ncckros]ivd<hi? 


19  i 


ALIDA 

efter  en  liitt  nigning. 

Annu  jag  ej  derinne  famnad  var 

af  drommens  armar;  utanfore  satt  jag, 

pa  silfversand,  i  grona  klyftans  grotta, 

och  sag  sma  systrar  tumla  om  i  lek 

kring  stammarna  i  safvens  lund,  och  horde 

dem  se'n  fortalja  mig  om  sina  resor 

langt  bort  till  dammens  andra  strand,  och  langre  .  . 

Dk  kande  jag,  kring  mina  kinder  forst 

ocli  i  mitt  hjerta  se'n,  en  plotshg  varma, 

som  tycktes  komma  ofvanfran.     Jag  sag 

mot  taket  af  var  skalfvande  knstallborg, 

och  tvenne  stralar,  klarare  iin  dem, 

som  solen  skickar  ned  i  vattnets  dalar, 

ledsagade  min  blick  uppat.     Da,  se! 

var  drottnings  vanliga  gestalt  det  var, 

som  lutad  stod  utofver  ytans  spegel; 

och  ifran  hennes  ogon  kom  det  dubbla, 

det  varma  Ijus.     Hon  ropte:     ))Alida! 

kom  upp!  kom  upp!))  — Jag  dykte  opp  i  bhnken. 

THEANO. 

Hvad  hon  beriittar  snallt,  den  Alida! 

ALIDA. 

j)Ej  langre))  —  fortfor  hon  —  »ma  mina  tiirnor 
med  viintan  pa  min  aterkomst  sig  trcHta; 
dess  timma  oviss  iir;  gack,  biir  mitt  hud, 
att,  niir  mig  slumrens  ande  nalkas  vill, 
jag  onskar  utan  all  uppassning  somna)). 

NAIDION. 

Beqvamt! 

ALIDA. 

))Ei  heller  nagon  ma))  —  sa  slot  hon 
))m.ed  nattvakt  utanfor  mitt  rum  besviiras; 
jag  ensam  vara  vill,  alldeles  ensam, 
tilldess  jag  ater  blir  f6r  siillskap  stiimd». 


—   192  — 

LAUIIA. 

Sa  ga  vi,  hvar  till  sig.     Tack  nu,  dii  lilla 
behandiga  budbarerska!     Sof  godt, 
och  drom  dig  vaggad  pa  din  blida  vag 
bland  idel  svanor  och  forgat-mig-ej ! 

ALIDA. 

Farval!     Du  alltid  varit  e^od  emot  mie:. 

Hon  gbr  ater  en  nigning  och  aAJigsnar  sig. 
NAIDION. 

Yal,  att  hon  gick!     Jag  kan  ej  tala  mer, 
for  gaspningar. 

THEANO. 

Nar  du  ej  orkar  tala, 
da  ilr,  i  sanning,  tid  att  ga  till  siings. 

LUCINDA 

till  Laura. 

Derinne  ock  jag  redan  antandt  Ijusen. 

LAURA. 

Tiind  dem  hiirute  ock;  snart  ar  det  midnatt, 
och  morker  aldrig  var  prinsessan  kjlrt. 

Lncinda  gar  in  genom  ingangen  till  venster,  kommer  genast  nt  igen  och 
svingar  mot  Ijuskronorna  ett  penselformigt  verktyg,  hvarifrS,!i  gni- 
stor  utfara  och  antanda  de  aromatiska  Ijusen. 

LUCINDA. 

Min  pligt  iir  fyld;  och  vill  hon,  fore  somnen, 

i  nagon  saga  lasa,  m6jligtvis, 

sa  ligger  mangen  vaxets  tafla,  sirligt 

af  dig  med  trogen  grifFel  ristad,  nu 

i  fullglans  vid  den  huldas  hufvudgard. 

LAURA 

fbr  sig  sjelf. 

I  qvall  hon  laser  blott  sin  egen  sagal 

CACILIA 

till  Laura,  hemlighetsfullt. 

Mig  anar,  hvad  hon  drojer  f6r. 

NAIDION 
gnuggande  sig  i  bgonen. 

Hvad  da? 


— -    198    — 

LAURA 

t 
afbrytandc. 

Mig  anar,  att  sa  liflig  dag  gjort  livila 
behoAig  for  oss  alla  sju.     (lod  natt! 

ALLA 

omsesidigt, 

(rod  natt!     (jod  nattl 

De    ga    samtligen   bort   genom   iDgangeu    till   hogor:    Theano  och  Xio))o 
sist. 

THEANO 

till  Niobe  Tid  utgaendet. 

Porstiir  du  dig  i  qvall 
pa  Lauras  uppsyn? 

NIOBE. 

Bry  dig  ej  att  gissa! 
Fran  gamnialt  iir  ju  hon  en  sierska. 

THEANO. 

Men  nu,  alltsedan  Astolf  kom,   hon  liknar 
fran  hjessan  ner  till  fotterna  en  spadom. 
Manntro  om  gliidje  blott? 

NIOBE. 

Hvar  Annes  denna 
rent  obemiingd? 

THEANO. 

Ej   fullt  f6rnuftlos,  alltsa, 
iir  den  omskiftlighet,  hvarmed  —  sa  siigs  det  — 
hvarannan  dag  jag  ler,  hvarannan  grater; 
dock  Lauras  blick  —  den  innebiir  en  framtid, 
da  sjelfva  leendet  blir  tar,  men  ock 
da  taren  sjelf  blir  siillare  iin  lojet. 

NIOBE. 

Ja,  eller  skonare ;  och  derpa  Hgger 
f6rniimsta  vigten. 

THEANO. 

Du  har  riitt:  i  allt 
iir  hufvudsaken  mindre  hvad,  iin  huru. 


Atterhoms  DiUer. 


—    194    — 

I  samma  ogoublick,  3ofn  den  Ijusbla  fbrlaten  tillslutit  sig  bakom  cien  sist 
utgaende,  uppslas  med  bradska  den  mellersta  fbnsterdbrren,  och  As  t  ol  f 
rusar  in,  utan  att  i  begynnelsen  bli  Tarse  hyarest  ban  befinner  sig. 

ASTOLF 

haftigt. 

Annu  en  dorr!  iinnu  ett  rum!     Hur  manga 
skall  jag,  i  dessa  evigt  langa  gangar, 
fa  nodgas  oppna,  innan  till  mitt  eget 
jag  liunnit  leta  mig? 

Stannar  midt  pa  golfvet  i  eu  furtjust  hiipnad. 

Gud!  hvilken  anblick!  — 
Ja,  nu  jag  vet,  pa  hvilken  ort  jag  star: 
ett  ogonkast  mig  re'n  forunnadt  blef 
pa  detta  rum,  niir  mig  Felicia 
i  middags  forde  rundt  omkring  i  slottet. 
0  Zephyr!   o  min  forna  drom! 

Han  betraktar  tbremaleu. 

Ja,  har 
hon  satt,  just  hilr,   der  dessa  "sphinxer  hvila 
med  halft  forfiirlig,  halft  sirenisk  uppsyn, 

och  qvinnobarm,  och  vilddjursramar hiir 

jag  tog  af  hennes  knif  den  gyllne  frukten, 

och  fick  den  forsta  kyssen  —   —   mera  liAigt 

jag  ej  iir  vaken  nu,  iin  da  jag  dromde!  — 

Och  globerna  i  takets  azur-d6m, 

de  vrida  sig  i  kretsar  om  och  stiimma 

hvar  krets  till  samma  symfoni  som  da!  — 

Hvad  skona  miilningar!  och  hvilka  stoder, 

pa  smaklullt  kostliga  fotstiillningar! 

Af  Niobes  och  af  Lucindas  konst 

de  visst  sitt  ursprung  leda.     Skynda  dock 

jag  maste  — 

Nagra  rbster  l.bras  utantbr  hbgra  ingangen  pa  icke  langt  £fstand;  de  ta- 
lande  tyckas  ga  Aygtigt  fbrbi  och  ater  aliagsna  sig. 

Tilnk!  om  hiir  jag  ofverraskas? 
Jag  iir  f6rlorad!  —  hiir,  i  detta  rum, 
pa  denna  tid!  — 

Han  lyssnar. 

Nu  de  forsvunnit  —  ja, 
de  komma  ej    —   —  jag  hiimtar  andan  ater. 


—    195    — 

Han  amnar  ga. 

Men,  —  se'n  jag  engang  rS,kat  hit,  hvarfor 
kan  jag  dock  ej  tillata  mig,  i  hast, 
en  blick  inom  den  grona  iorlat  har, 
som  ej  i  middags  oppnades?     Den  Ijusbla 
vi  gingo  da,  om  riitt  jag  mins,  igenom  .  .  . 

Han  drager  den  Ijusbla  f(3rla-ten  nagot  litet  till  sides  och  blickar  utat. 

Sa  var  det,  ja!  och  detta  galleri 

bor  jag  i  morgon  nogare  betrakta; 

nar  hon  bredvid  mig  gar,  — hvad  ser  jag  annat? 

Faller  igen  fbrhanget  och  begifver  sig  till  det  pa  motsatta  Taggen. 

Hvad  inom  denna  forlat  goms,  —   derom 
jag  ingen  aning  har  —  och  likafullt 
en  het,  hogt  klappande  beklamning  trycker 
mitt  brost,  da  jag  i  sidentyget  fattar  .  .  . 
Men  ar  jag  ej  mer  yr,  an  nagon  qvinna, 
i  min  nyfikenhet?     Kanske   —  o  himmell 
hon  sjelf  —  hon  sjelf  derinne  ar  —  och  da, 
hvad  skall  hon  mena  om  sin  gast,  som  frackt 
ofredar  hennes  hvila  .  .  . 

Studsar  tillbaka. 

Hennes  hvila? 

Han  drbjer  tyehagsen. 

Men  detta  siden  ar  sa  tunnt,  sa  fin 

min  horsel,  att  jag  skuUe  har  f6rnimma 

hvart  drag  af  andedragt,  om  an  sa  liltt, 

i  fall  en  varelse  derinne  vore! 

Tvartom  ett  sakta  sorlande  jag  hor, 

liksom  af  vatten,  men  sa  lagt,  att  knappt 

det  markbart  ar  —  och  nagonting  jag  skonjer 

ett  altar  likt,  som  hojer  sig  bland  Aammor 

af  sallsam  egenskap,  —  fastan  i  brytning 

ibrhangets  hinder  alla  f6remal 

f6rvirrar  och  med  ljusgr6n  skymning  holjer. 

Foi-t  da!  var  djerf!     Ett  slags  kapell  det  iir, 

helt  sannolikt  till  Amors  dyrkan  — 


iom    nj'ss   fran    pai'ksidan   inkommit    med   Spinarosa,    obemarkt  af  den 
i  Tramatbiijd  stallning  lutande  Astolf,  slar  honom  nu  pa  axeln. 


—    196    — 

Troligt! 

ASTOLP 
Tandande  sig  om,  harmsen  ocli  brydd. 

Hvad  vill:  man  har  pa  sa  olaglig  tid? 

ZEPHYR. 

Var  tacksam,  att  ej  vi  detsamma  sporja!   — 
Vi  ville  se,  da  alla  fonstren  Ijste, 
om  Laura  iunnes  liar  annn:  en  tvist 
emellan  mig  och  fastmon  iir  forsonad ; 
och  hon,  som  ar  min  Aickas  fostermor, 
bor  hora  det  med  fagnad. 

Till  Spinarosa. 

Eller  hur? 
Du  ar  ju  god  igen? 

SPINAROSA. 

Jag  bjuder  till. 
For  all  del,  lat  mig  slippa  dessa  tistlar! 
Det  var  ett  elakt  skiimt. 

ZEPHyR. 

En  minnesbeta!  — 


Na  val? 


AST0LF 

Tresigt, 


ZEPHYR 

harmande  honom. 

Na  val!     Vi  kommo  lagom  ju, 
att  dig  bitriida  i  din  undersokning. 

ASTOLE 
tbrlagen. 

Min  undersokning? 

ZEPHYR. 

Ja,  om  altaren  .  .  . 
Ett  har  du  sett;  skarp  ogat  for  det  andra! 

ASTOLE. 

For  hvilket? 


V.)7    — 

ZEPUYR. 

Hor  \m  iiiig  ocli  Spiiiarosu!   — 
Meu  Yiiutii  — 

Han  pekar  at  det  grbna  tijrliiiuget. 

Vet  du,  om  prinsessan  kanske 
derinne  iir? 

ASTOLF. 

Jag  tror  det  ej. 

ZEPHYR. 

Valan! 

Sjunger. 

Hvad    iir    dct,  soni   i    nischen    der  langst  fram  sig 

lialft  vill  roja? 
Dit,  ofver   lena  mattors  prakt,  dig  breda  trappsteg 

lioja?  — 
En    drottnings-siing    af    elfenben,    med    purpurtjall 

derpa, 
omkring  livars  biidd,   med   somnens  dryck,  de  skon- 

sta  drommar  sta. 

SPINAROSA. 

Vid    dofter,    som   fran  stiindig  var  de  fagra  kuddar 

kyssa, 
vid    triidets    spel    och    vattnets    siing,  som  Ijurt  till 

slummer  vyssa, 
en  ncktarllod  af  himmelsk  ro  ur  deras  biigrar  hiills, 
niir  fran  sitt  hoga  fiiste  ned  en  helig  forlat  fiills. 

ZEPHYR. 

Den    siinker   dock   till   hiiHten  blott  de  roda  skym- 

ningsviigor : 

en  genius  den  haller  opp;    pa  Ijusets  lystna  fragor 

han'  svarar  med  sin  stumhet  blott,  pekhngern  tryckt 

pa  mund; 

at   tystnadcn   han  viger  in  den  siilla  hvilans  stund. 

SPINAROSA. 

Pa   trappans  steg,  i  vasers  miingd,  hogvuxna  rosor 

gloda ; 
de  tiinka  pa  den  hvita  hals  och  pa  de  liippar  roda. 


—    198    - 

En  loisal  bilda  de,  cn  limd,  till  licrskariunans  Yakt; 
och  lana  blygt,  fran  hennes  kind,  sin  locknings  hcla 

makt. 

ZEPHYR. 

Sa,  utan  like  skon  som  god,  i  enslig  natt  hon  dol- 

jer 
hvad,  huldare   an  dagen  sjelf,  sig  for  hans  langtan 

holjer. 

SPINAROSA. 

Den  vana  hjcssan  lutar  hon  till  ingcn  makes  brost; 
hou    ar    sig    allt:    sin   verld,  sin  irojd,  sin  saknad 

och  sin  trost. 

ZEPHYR 

betraktancle  honom. 

Pa  traden  ha  vi  nu  din  forskning  hjelpt; 
men  anstall  dock  ej  alltfor  langa  ron  ^ 

raed  detta  f6rhanges  beskaffenhet !  — 
Min  hvilostad  jag  traffar  vid  en  kalla; 
i  sallskap  med  min  brud,  begriper  du. 

Gar  med  Spinarosa. 
ASTOLP. 

Han  har  en  brud !  och  jag  .  .  .  Men  bort!    Dcn  plats, 
der  nu  jag  star,  bor  branna  mina  fottcr  .  .  . 
Ursinnige!  hvart  denna  ingang  leder, 
iir  cj   forborgadt  mer  .  .  .  Blygs  for  dig  sjelf !  — 
Jag  gar  igen,  att  soka  opp  mitt  gastnim. 

1  detsamma  han  Yander  sig  om  att  ga.  rbr  han  medretslost  vid  en  tjiider, 
anbragt  i  en  af  smaragd-kolonnerna,  och  den  hemlighetsfulla  forlatcn 
rullas  hel  och  hallen  opp  med  j'ttersta  hastighet. 

F6rsent!    Du  b6nh6rd  blef  emot  din  vilja! 
Mitt  odes  gunst  bereder  mitt  f6rderf. 
F6rmatna  6gon!  vagen  an  en  blick, 
och  boten  scdan  med  en  evig  blindhet!  — 


Den  forandrade  scenen  Tisar 
prinsessans  sofkammare. 

ASTOLP, 

sedan  han  lange  Tid  ingangen  statt  orbrlig. 

Hon  ar  har  ej  .  .  .  Lugn,  lugn,  du  vilda  hjerta! 

Han  intrijder  med  hastiga,  meia  osakra  steg. 


—    199    — 

Xu  ingeii  tvekau  mer!    Framat  —  ocli  do, 
om  sa  skall  ske;  men  ej  ett  steg  tillbaka! 

Med  niiUlaro  hiiurycknin^r. 

Det  iir  da  luir,  pa  detta  purpurlager, 

som  solen  af'  mitt  lif  livar  qvall  gar  ner! 

Det  ar  dS,  har,  der  somnens  iingel  ager 

sin  andel  af  dess  Ijus,  som  kring  lians  vallmo  ler! 

Det  Jir  da  har,  hon  himlar  skadar 

i  drommar,  hvilkas  himmel  sjelf  hon  iir, 

och  sina  stjerne-syskons  rad  bebadar, 

da  diktens  hulda  svandun  lienue  biir. 

Hiir  somnar  hon,  lik  manan,  da  den  siinker 

sin  kind  mot  silfvermolnens  hufvudgiird, 

och,  halft  i  slummer,  iinnu  tiinker 

pa  sympatien  mellan  verld  och  verld. 

Hiir  vaknar  hon,  vid  paradisets  roster 

fran  triid  och  foglar,  luft  och  jord, 

och  gar,  en  morgonrodnad  ur  sin   oster, 

af  rymden  gladt  som  drottning  spord. 

Hiir  sjungs  hon  in  till  hvila,  ljuft  och  sakta 

af  denna  flods  guldlockiga  Kajad, 

som,  afundsviird,  far  se'n  vid  biidden  vakta 

och  jollra  fram  sin  blyga  serenad.  — 

Fran  gyllne  droppar,  dansande  i  ringar, 

hvad  mellanting  af  Ijud  och  tarar  klingar! 

Hvar  ton  dor  bort  --  han  darrar  att  bli  rojd, 

liksom  mitt  hjertas  bon;  men  tynar  nojd, 

och  later  djupets  tystnad  sig  betiicka. 

Han  vagar  soka  blott,  men  icke  viicka 

den  sofvande,  den  spiida  kiirleken, 

som  har,  ett  naket  barn,  oskyldigt  iin, 

ej  vet,  till  hvilka  mal  hans  pilar  riicka! 

EN    FAGELSTAMMA. 

"    V 


Hvem  iir  du?    Hvad  gor  du? 
Hvart  gar  du?    Hvad  vill  du? 
Min  slummer  du  stor  ju: 
var  sedig,  var  still  du! 


Hveiii  vredgas  s: 


—  200  — 

ASTOLF. 


Blickar  opp  och  far  se  Felicias  paraclisfagel,  som  sitter  i  en  bdg  bur  af 
silfvertrad  och  skakar  sig  med  nagon  fbrtrytsamhet. 

Giillvinge,  ack  iorlat! 
Jag  visste  ej,  att  liar  dii  har  din  boning. 
Var  god!  Lat  oss  som  vanuer  skiljas  at: 
om  jag  dig  vackt,  hvad  vill  du  till  lorsoning? 

PAGELN. 

KnJipp  striingen,  ror  maken 
till  mig,   att  jag  hor  dig! 
Nar  lion  gor  mig  vaken, 
da  sjunger  hon  for  mig. 

ASTOLF. 

En  gatlikt  yttrad  Ibrdran!   —   Dock,  se  der 

en  praktig  liita  .  .  .  Hennes  ar  den,  hennes!   — 

Djupt  i  mitt  brost  nu  iagelns  mening  kiinncs, 

och  hans  befallning  Jir  ock  mitt  begiir. 

En  tjusfull  sprittning  lockar  mina  hngrar 

till  cletta  striingspel,  sinekt  af  hennes  hand 

sa  manga  tusen  ganger!  och  jag  skingrar 

med  milda  Ijud  kanske  min  oros  brand. 

Nar  alla  kiinslor  sig  i  cn  forena, 

en  stormig  suck,  som  spriinger  hvarje  band, 

da  iir  det  ju  musik  allena, 

som  oppnar  viigen  till  ett  lugnadt  land. 

En  gaminal  visa  tindrar  upp  i  sinnet 

fran  iildre  dagar  .  .  .  Elorio  —  ja,  minnet 

bedrar  mig  ej  —  han  liirde  den  at  mig. 

Spelar  och  sjunger. 

))Hulda  Rosa!))  —  fjiiriln  fragar 
i  den  dunkla  qviillens  stund:  — 
))siig,  hvi  afsked  jemt  oss  plagar 
niir  fran  hvalfvet  solen  tagar? 
Eorst  i  nattens  skymning  vagar 
trohet  helga  sitt  forbund.)) 

Osynligt  fbr  Astolf,  som  star  med  ryggen  vand  mot  ingangen,  kommer 
Felicia  in  under  denna  strof,  upplyftande  till  halften  den  Ijusgrbna 
sidenfbrlaten  bfver  sitt  hufvud;  men  stannar,  bfverraskad  ochfbrlagen, 
pa  sjelfva  trbskeln,  och  bibehaller  en  stund  samma  stallniug.  Hon  jir 
kladd  i  hvitt  och  Ijusblatt;  hennes  drjigt  iir  enkel  och  tiickt  v4rdslb§. 


—    201    — 

PELICIA 

fbr  sig  sjelf. 

Han  har!  - —  Hvad  ar  att  saga?  hvad  att  gora? 
Han  har  ej  lof'.  .  .  han  borde  gissa  det, 
men  ack!  han  ar  sa  ljuf  att  se  och  hora! 

ASTOLF 

fortsattande  sin  sang. 

Rosa  hors  i  t^rar  svara  —  — 

plbtsligt  aforytande. 

Hvad?  ser  jag  sant?  — 

Han   kastar   lutan  ifran  sig  och  knafaller  framfbr  den  gent  emot  ingangen 
Btiende  vaggspegeln. 

En  huld  Yansinnighet 
gor  sjalens  bild  till  bild  for  kroppens  oga. 
Gudomliga!  om  du  min  karlek  vet, 
hvi  anar  du  af  mina  qval  sa  foga?  — 
Inom  mig  buren,  stundligt,  ofverallt, 
hur  slugt  du  lart,  forf6riska  gestalt, 
af  min  inbillnings  nu  att  lana  dragten! 
Af  drottningsskruden,  som  Armida  bar, 
ar  blott  en  nyf6dd  ros  i  haret  qvar, 
och  denna  gordel,  som  magnetiskt  drar, 
och  denna  stallning,  svafvande  pa  Aagten  ,  .  . 
Den  lilla  slojan  Aaddrar,  azurklar, 
latt  som  en  balsamvind  vid  morgonvakten  .  .  . 
Ja,  fortfar  sa,  du  anglahvita  dr6m! 
Lagg  handen  pa  ditt  hjerta,  blid  och  6m,   — 
lat  an  en  suck  fa  svalla  gudabarmen, 
hvars  himmel,  lik  din  6s  i  midnattsvarmen, 
bar  Ijusets  liljor  i  sitt  glesa  nat; 
och  6fver  hjessan  h6j  med  andra  armen 
den  sky,  som  g6mma  vill,  i  afundsharmen, 
ditt  r6rande,  ditt  hulda  majestat!  — 
0,  vore  jag  den  spegel,  som  dig  sluter 
med  skimrets  trollmakt  i  f6rklarad  famn! 
Inom  det  rum,  der  du  din  hvila  njuter, 
o,  summe  jag,  en  strale  f6r  minuter, 
ett  doft  fran  dessa  Ijus,  ett  blandverk  utan  namn!  — 
Din  kind  far  hogre  farg?    Du  ljufva  villa, 


—    202    — 

livad  (lock  din  harmnino-  lifiifT  ar  ocli  skon! 
Dii  ialler  tankfullt  ogonlocken  .  .  .  Stilla ! 
Har  jag  dig  skriimt  med  min  formatua  bou? 
Du  smaler  —  och  ur  dunkla  ogonharen 
slar  evighetens  grjning  opp  sin  blick  — 
0,  om  jag  sa  ororligt  stanna  fick, 
och  fran  din  asyn  digna  ned  pa  baren! 

Han  drojer,  mecl  uppstrackta  armar  i  sitt  knabbjande  liige. 
PAGELN. 

Men  hvarfor  bete  dig 
sa  tokigt,  och  ropa? 
Tillbaka  blott  se  dig  ... 

Felicia  ger  sin  fagel  en  yink  att  tiga  och  smyger  sig  bortom  fbrlaten. 

ASTOLP 

nppspringande . 

Forbi!    Forbi!    Till  sina  elementer 
har  min  fortjusnings  skenbild  atergatt. 
Ar  det  val  af  musik  du  lockas  blott? 

Han  atertager  lutan  ocli  bbrjar  ater. 

Rosa  hors  i  tarar  svara:  — 

PELICIA 

utaufbre. 

))Fly,  Papilio!  fran  mig; 
morkret,  ack!  ar  hjertats  snara, 
kjssar  locka  mangen  fara; 
lat  mig  dem  tills  dager  spara, 
slumra,  dromma  blott  om  dig!» 

ASTOLE 
Tander  sig  om,  i  banryckt  bestbrtning. 

)>0m  dig!  om  dig!»  —  Var  det  ej  hennes  rost, 

som  i  mitt  ora  klang  sa  klart,  sa  nara? 

Min  egen  visa  sjong  hon  .  .  .  Arma  brost, 

din  jras  tecken  alla  sinnen  bara, 

och  sjnens  villa  nu  blir  horselns  ock!  — 

Men  ack!  hvad  under  fins  deri  andock, 

da  hennes  skonhet  ar  den  luft  jag  andas, 

att  jag  en  aolsharpa  blef,  der  den 

med  ilagt  pa  ilagt  slar  an  och  tar  igen 

ackorder,  som  i  sall  forvirring  biandas? 


203    — 


Han  lyssnar. 

YiiUinl  lag  vill  den  sista  strofen  borja, 
utt  hora,  om  ock  den  sitt  genljud  har 
Nu,  eko,  gif  mig  niildt  orakelsvarI 

Spelar  ocla  sjunger. 

Lunas  Ijusa  oga  faller 
*      pa  en  jord,  for  lienne  kar; 
till  sin  skona,  der  hon  hvilar, 
glad  Papilio  nu  ilar, 
hviskar  mellan  tornets  galier: 


PELICIA 

utanfore. 


))Vakna!  se,  det  dager  ar.» 

AST0LF. 

Vid  Gud!  det  svarar  .  .  .  Allting  tyst  igen! 
Det  svarte  dock  .  .  .  Lat  profva  an  engang: 
))vakna! 

FELICIA 
liksom  ibrut. 

Ja,  det  dager  ar.» 

ASTOLE 
utom  sig,  rusar  mot  ingangen. 

Nei,  det  ar  hon!  det  ar  ej  blott  ett  lultljud, 
enVi'seldikt!  det  ar  hon  sjelt: 

FELICIA 

intradande. 

Ja  visst, 
min  alskade!  hvem  vore  det  val  annars? 
Fran  detta  rum  ar  langt  till  n^gra  grannars. 

ASTOLE 

efter  en  kort  paus. 

Sa  sonk  fran  Empyreen  da  tillsist  ^ 

den  sallhet,  som  med  sig  dess  he  a  rike  bnngar, 
ett  stiernfall,  in  i  natten  af  mitt  hopp       ^ 
med  Bygt,  mer  snabb  an  sjelfva  Ijusets  vingai :  - 
Jae;  hai  mitt  allt;  hvar  onskan  slutar  opp  - 
den  djerfvaste  af  drommar  ar  besannad! 


—    204    — 

PELICIA. 

Du  drommer  an,  och  skall  derfor  bli  bannad. 

ASTOLF. 

Min  mogna  lyckas  fullt  utslagna  knopp! 
ar  du  en  drom,  ma  tidens  pendel,  stannad, 
for  evigt  glomma  sols  och  manes  lopp!  — 
Min  brud!  — 

PELICIA. 

Nog  dristigt  du  det  rum  betrader, 
som  jag  fordoljt,  i  foljd  af  stranga  bud; 
men  —  nar  din  upptackt  dig  sa  hjertligt  glader, 
hur  kan  jag  hota  med  oraklers  Ijud?   — 
Och  dock !  du  borde  ga  .  .  .  men  6fverlaten 
med  granslos  tillforsigt,  jag  nalkas  dig: 
jag  vet  ej,  hvilken  vag  ar  otillaten, 
nar  det  ar  du,  som  visar  den  at  mig. 

ASTOLP. 

Men  timman  bradskar,  lik  min  langtan!     Gacka 

du  nandes  den,  sa  lange  gomd!  och  racka 

at  minnets  torst,  i  stallet  att  den  slacka,  — 

du  grymma!  —  blott  din  sang  och  blott  din  bild? 

FELICIA. 

Jag  grym?  —  Hvad  kallar  du  att  vara  mild, 
om  ej,  att  lata  dig  sta  har? 

AST0LF 

stbrtar  ned  och  omfattar  hennes  knan. 

Forspild 
ar  all  min  ratt  till  nad  .  .  .  jag  nog  det  kanner  .  .  . 

PELICIA 

upplyfter  honom. 

Jag  raknar  ej  sa  strangt  med  mina  vanner. 

Se  nu  i  spegeln,  om  min  bild  bedrar, 

och  hur  jag  strafFar,  nar  min  vrede  brinner! 

Hon  slar  armarne  kring  hans  hals, 

AST0LF 
med  halfqvafd  rbst, 

Felicia!  -^ 


—    205    — 

FELTCIA. 

Ej  sant?    Som  grupp,  som  par 
dcn  taHan  visst  an  mer  ditt  biiall  vinner? 

ASTOLF. 

Hur  skar  i  dessa  stralars  klara  fall 
din  himmelska  gestalt  sig  later  skada! 
Ett  haf  af  glans  der  bar  dig  pa  sitt  svaU, 
for  att  ditt  inres  hela  Ijns  forrada. 

FELICIA. 

Sa  klar,  sa  lysande  star  ocksa  du 

f6r  mig,  sa  lange  du  mig  alskar  hka! 

Af  andars  tankesatt,  pa  vexling  rika, 

i  detta  glas  jag  ser  hvar  blink,  hvart  nu. 

Ty  det  osynliga  i  sinnelagen 

stalls  har  med  trofast  skildring  fram  for  dagen, 

AST0LF. 

Hvad?  hor  jag  ratt?  —  Forgafves  da  man  vill 
for  detta  glas,  hur  ock  man  bjuder  till, 
ford6lja  af  sitt  jag  de  inre  dragen? 
De  r6relser,  som  langst  inom  oss  bo.'' 
De  skygga  tankar,  som  sig  g6mda  tro  ^ 
nar  ord,  och  Ijud,  och  sjelfva  bhcken  tiga.'' 

FELICIA. 

F6rgafves! 

AST0LF. 

Ha! 

FELICIA. 

Hvi  hapnar  du  att  stiga 
sa  harlig  fram  ur  djupet  af  din  sjal? 
Du  alskar  mig  —  och  du  ar  radd  hkval! 

AST0LF. 

Hvad  dina  6mma  ord  mitt  qval  hugsvala!  — 
Far  jag  f6rklara  dem? 

FELICIA. 

Tig  —  eller  tala; 
din  tystnad  sjelf  ar  ljuf,  liksom  en  sang. 


-    206    — 

Blott  spara  mig  den  skrack,  att  se,  engang, 
din  iidlii  spegelbild  af  tocken  skymmas! 
V^ar  viss:  min  sorg,  den  skiiUe  bli  sa  lang, 
att  sekler  kimde  i  dess  skugga  rymmas. 

ASTOLF. 

Hvad  makta  sekler  emot  denna  stund? 
mot  vara  viljors  eviga  forbund? 
men  ack! 

FELICIA, 

Du  suckar? 

-    AST0LF, 

Inga  vilkor  finnas 
for  gudars  godliet  —  sjelf  sin  lag  den  ar; 
dess  liulda  gunst  sin  gudoms  pragel  bar 
just  deri,  att  den  utan  matt  kan  vinnas. 

De  magiska  Ijusen  i  Taggpelarnes  alabasterblommor  bbrja  brinna  mattarc, 
och  under  det  fbljande  slocknar  smaningom  det  ena  efter  det  andra, 
sa  att  en  stigande  skymning  breder  sig  bfver  rummet. 

FELICIA. 

Goms  an  en  bon  inom  ditt  sinne  qvar? 

ASTOLE. 

Min  tunga  har  ej   ord. 

PELICIA, 

Din  blick  dem  liar; 
jag  niistan  bafvar  for  den  skrift  der  lagar. 

AST0LF. 

Ack!  sjelf  i  riidda  drag  den  tecknad  star! 

FELICIA. 

Hvar  bokstaf  iir  en  Ijungeld,  som  mig  fragar; 
jag  kanner,  liur  mig  re'n  dess  vada  nar, 
med  Ijus,  som  glimma,  ocb  med  moln,  som  svarta  .  .  . 
Men  tryck  din  hand  ej   sa  emot  mitt  lijerta! 

ASTOLE. 

Hvad?     Mina  himlar  ej  jag  riikna  far? 

En  ny  mig  oppnas,  vid  hvart  slag  det  slar  .  .  . 


—    207     — 

FELICIA. 

iMcn,  foi'  att  sla,  det  maste  ock  {'a,  iindiis!  — 
O,  ga!     Se,  natten  skyndar  mot  sitt  slut. 


Sa  liastigt  skulle  kylig  morgon  randas? 

Nej !     Natten  gillar  omhetens  beslut, 

och  shir  an  tiitare  sitt  skugghar  ut, 

med  doftig  prakt  fran  dina  lockar  hinad ! 

Liksom   en  kyss,  forlangd  af  namnlos  tranad, 

sa  vill  hon  droja,  tyst  med  hvad  hon  vet, 

och  ana  det,  som  hon  ej  tanka  vagar. 

PELICIA 

afsides. 

Ett  silllsamt  bryderi,  men  sallt,  mig  plagar! 

Haftigt. 

Dock  hvad?     Jag  glomt  en  pligt  af  vigtighet! 

Hon  Tander  sig  till  rubin-springbrunnen. 

Kom,  blida,  fagra  Genius,  som  vandrar 

fran  kallan  i  min  park  med  lifvets  flod, 

att  vara  mig  tillreds,  nar  morkret  klandrar 

med  dunkla  varningar  mitt  glada  mod! 

Kom,  liksom  f6rr,  nar  maklig  jag  ej   velat 

derute  soka  dig  i  nattens  flor; 

kom,  liksom  forr,  nar  silfverpoppeln  spelat 

till  ditt  behag  i  tusenstammig  chor! 

Fran  vag  till  vag  du  skynde  dig  pa  farden, 

som  mig  till  somn  sa  ofta  mullrat  in, 

nar  du  med  sagner  fran   den  aldsta  verldcn 

gjort  hennes  rika  tidebok  till  min! 

Gif  hit  din  balsam,  den  af  njutning  fylda, 

den  af  ododlighetens  Ijus  forgylda, 

der  hoppete  retelse  och  minnets  ro 

i  Iwarje  nektarperla  sammanbo! 

Kom  fram!     Kom  fram! 

Den  stora  vattustralen  i  midten  af  rubiukarlet  upplo.--er  sig  till  en  skim- 
rande  dimma,  som  allt  mer  och  mer  utvidgas,  och  andtligen  oppnar 
sig  till  ett  slags  talt  af  genomskinlig  dunst,  rorligt  och  vaggande,  oui- 
kring  hvilket  de  fyra  miudre  vattusprangen  bilda  lika  sa  manga  guld- 
fargade  hvalfbagar,    Midt  i  tiiltet  star 


—    208    — 

UNGDOMENS    GENIUS, 

i  en  luftig  kladnad  af  blandande  Ijusgrbnt,  tatt  under  brbstet  samman- 
haftad  med  en  solros  ;  pa  rika  gyllne  lockar  bar  han  en  krans  af  myr- 
ten,  nejlikor  och  eterneller  ;  i  handen  en  jaspisbagare,  som  han  haller 
under  ett  af  de  mindre  vattusprangen  och  framracker  ifyld  at  Pelicia. 

GENIEN. 

Min  ljufva  drottningl  gerna 
jag  Ijder.     Val  min  dryck  bekomme  dig! 

EELICIA. 

Den  gast  du  ser,  han  ar  min  tvillingsstjerna; 
din  kalk  ar  gjord  f6r  honom,  som  for  mig. 

GENIEN. 

Jag  ar  din  underste.     Du  befaller. 
Skall  jag  at  honom  lemna  bagarn  f6rst? 

ASTOLE. 

Nej,  helga  den  mk  hon,  som  vackt  min  t6rst! 

EELICIA 

tager  bagarn. 

Valan!  af  helsans  Aytande  kristaller, 
af  pulsarna,  som  genom  tingen  sla 
fran  verldens  hjerta,  lat  mig  dela  fa 
med  dig  min  laskning,  Astolf! 

Hon  tbmmer  den.  En  ljuf  musik  begynner  hbras  fran  det  klingande  tra- 
det  och  fortfar  till  slutet  af  scenen,  med  smaningom  vaxande  styrka 
och  liAighet.     Genien  ragar  kalken  pa  nytt  och  racker  den  at  Astolf. 

AST0LF 

upplyfter  den  hbgt. 

Re'n  den  faller, 
den  sista  lemningen  af  jordens  galler; 
jag  trampar  d6dens  udd  med  trotsig  fot!  — 
Tag  dk  var  vigsels  ofFerskal  emot, 
min  sjals  gemal! 

Han  dricker. 
GENIEN. 

Drank  alla  jordens  minnen! 
Den  stund  som  ar,  njut  den  med  alla  sinnen! 
Bryt  opp  det  snackskal  utaf  tid  och  rymd, 
som  h^ller  6gonblickets  perla  skymd! 


209 


1  detta  nu  hon  vantar,  full  ocli  mogen, 
och  lyckan  iir  dig  som  en  maka  trogen. 
Glom,  hvad  om  Ibrntid  du  och  framtid  vet: 
det  iir  all  ungdoms  enkla  hemlighet! 


o 

ASTOLF. 


Ja,  hulda  lingel,  rack  mig,  ater  braddad 
din  sallhetstlod  bland  himlastrauder  baddad; 
skiink  i,  gif  hit  din  kalk  iinnu  engang, 
att  paradisets  natt  blir  dubbelt  lang! 

tWann  han?  —  Allt  ma  ga  till  dunst  tillbaka, 
om  du  blott  verklig  iir  min  oinma  maka! 
En  griins  har  ordet,  griinser  tanken  har; 
blott  kilnslan  griinslos  ar  .  .  . 


FELICIA. 

Med  griinslost  svar! 

meu  blott  med  ett  blekt,  manskenslikt  lampskimmer. 

ZEPHYR   OCH   SPINAROSA 

utanfbre. 

Sott  slumra  var  drottning,  bland  leende  drommar 
o  spriden,  jasminer,  och  j,  hyacinter, 
lycksaliL^a  barn  af  en  jord  utan  vmter, 

kriug"sviillande  dunet  f6rtrollningens  flor! 

Niir  sanj^en  kring  forhiinget  spanande  strommar 

och  famnar  den  hvilande  tjuserskans  lager, 

bevingade  syner!  hvad  blygt  han  er  siiger, 

forkunnen  den  skona  i  hviskande  chor! 

ZEPHYR. 

I  ro  ofver  dalar,  i  ro  ofver  kullar 

pa  smiiktande   stiinglar  vasallerna  nicka, 
och  Lilskade  ^jiirilar  tararna  dricka, 

som  smygt*ifran  drommande  ogon  sig  nyss; 


—    210    — 

sof  sott!  tills  Aurora  i  stralvaguen  rullar 
sin  niantel  vidt  ut  ofVer  rodnande  landen, 
ocli  systerligt  smeker  med  doftiga  handen 
ditt  anlet,  som  smaler  vid  morgonens  kyss. 

SPINAROSA. 

Da  lat  mig  mcd  krouan,  som  af  amarauter 
i  parkcn  jag  lindat,  vid  badden  fa  smycka 
de  nattliga  lockar,  som  njuta  sin  lycka 

i  lek  pa  den  varmande  suon  af  din  barm  — 
Och  bara  an  kuopparna  tarens  demanter, 
da  lat  vid  ditt  hjerta  dem  tillrande  falla; 
att  do  vid  ditt  brost,  ar  en  bon  af  dem   alla, 
och  blommornas  bon   kan  ej  vacka  din  harm, 

ZEPHYR. 

Jag  hor,  da  i  uiittcr  jag  vakar,  ett  eko, 
som   tranger  till  lifvets  osynliga  karna; 
det  Ijuder  fran  ofvan,  fran  karlekeus  stjerna, 
som   kallar  de  skimraude  syskou  till  dans. 
Hvar  gang  melodierna  kommo  och  veko, 
jag  tiinkte  pa  dig  och  diu  stiimma  jag  horde; 
med  biifvaude  Aiigt  jag  taugenterua  rorde, 
som  ga  genom  luftcu  med  striiugar  af  glans. 

SPINAROSA. 

Jag  ser,  da  sig  himleu  formorkar,  ett  oga, 
som  dock  ifran  solen  far  stralarna  lana; 
det  blickar  fran  ofvau,  fran  trohctens  mana, 
och  gudomen  sjelf  iir  dess  sol  och  dess  liopp. 
Hvar  gaug,  som  det  log  ur  sitt  stjeruiga  hoga 
ett  huldrikt  ))goduattI))  till  de  somnande  griiseu, 
jag  tiinkte  pa  dig,  och  mitt  innersta  viisen 
Aog  tacksamt  pa  skyar  af  viillukt  ditopp. 

ZEPHYR    OCH    SPINAROSA. 

An  slumra  var  drottuing,  bland  leeude  drommar! 
iin  spriden,  jasminer,  och  j,  hyacinter, 
lycksaliga  barn  af  en  jord  utan  vinter, 

kring  sviillande  dunet  fortrollniugens  fior! 


—    211     — 

Nilr  sang'en  kring  ibrhangct  saktare  stroinnuir 
ocli  lenmar  den  hvilande  tjuserskans  higer, 
bevingade  syner!  hvad  ej  han  er  siiger, 
f6rkunnen  den  skona  i  hviskande  chor! 

De  aAagsna  sig. 


Euslig  trakt  af  parkou,  vid  Odbdlighetens  kalla.  Ur  heunes  klippcdjuii 
kastas  manbcglHusta  yagor  i  stora,  gyllne  bagsprang.  Det  ar  bfver 
midnatt. 

NAKTERGALEN 

i  en  cypress, 

Hopp  och  kiirlek  hvila, 
van  Ibrent  med  van: 
nattens  facklor  ila; 
sangen  vakar  an. 

Kiinsla  utan  maka, 
ungdom   utan  var! 
trofast  bor  du  vaka, 
tills   din  klang  forgar. 

Stromma,  valljud,  stromma 
ut  i  fulla  slag, 
medan  blomstren  dromnui 
om  sitt  lifs  behag! 

Lat  dem  dig  forskjuta! 
olik  ar  var  lott; 
deras  blef  —  att  njuta, 
din  —  att  njutas  blott. 

Huld  iir  dock  att  skada 
lifvets  korta  lek! 
Hvi  skall  jag  bebada 
att  dess  fr6jd  ar  svek?   — 

Dock  —  du  klagar  jafvigt, 
suck  af  oh6rd  b6n! 
Rackte  j\Iaj  f6r  evigt, 
vore  da  han  sk6n? 


212 


Vag,  som  ej  foiTunne, 
lage  stel  och  dod; 
ros,  som  ej  forsvunne, 
glodde  mindre  rod. 


Drojde  hjertats  tjusniug 
of6rgangligt  qvar, 
brunne  snart  dess  Ijusning 
ej   sa  morgonklar. 

Fagrast  blauker  taren, 
blickad  i  sitt  fall; 
blidast  lockar  varen 
da  hans  dag  ar  all. 

Makter,  striingt  f6rsvurna, 
na  din  drottnings  6; 
sok  da  hennes  urna: 
grat,  som  hon,  och  d6! 


SENAEE  AEDELNINGEN 


I    TRE    AFVENTYR. 


III.  Skilsmessan. 

IV.  Hemkomsten. 
V,     Aterfarden. 


TKEDJE  APYENTYKET. 


SKILSMESSAN. 


relicias  Park. 

Straudeu  af  en  sjo ;  slottet  syues,  ehura  blott  pu  laugt  afstand.  Fran  sjou 
horas,  narmare  och  niirmare,  gitarrtoner,  som  beledsaga  en  qvinnorost ; 
da  och  da  svara  valdhornsljud  fran  de  skogbekladda  berg,  som  om- 
gifva  parken.  Pa  en  i  vattnet  utskjutande  hall  star  Lucinda;  nagot 
aAagsnad  frau  henue,  pa  en  npphbjniug,  under  ett  lagertrad,  sitter 
Laura. 

LUCINDA. 

Det  blir  en  qvall,  sa  skon  som  dagen  var!  — 

Jag  hor  Cacilia  komma:  skogens  fblk 

valkomnar  henne  re'n  fran  sina  lasten. 

Nyss  under  dvala  fangen,  aterborjar 

med  alla  stammor  vara  lunders  sang; 

ej  mindre  full  ocli  klar,  men  mera  om 

an  i  de  morgontimmar,  da  han  bar 

till  vara  vackta  brost  sin  forsta  helsning. 

Hur  ljuft  hon  anf6r!    I  sin  lilla  bat, 

vid  strangaklang  nu  framom  udden  synlig, 

allt  annat  glommer  hon;  knappt  niins  hon  bryta 

med  aran  sj6fruns  glatta  spegeltak. 

Ropande  och  vinkande. 

Ro  pa!    Kom  till  Theano  ej  f6r  sent! 

CACILIA 

fran  vattnet. 

Hur  Ijiis  och  skugga  rakas 
t'r)rtroligt  ren!    Hur  halHiogt  l6fvon  spri\kas 
hland  dessa  gr6na  berg! 


—    216    — 

Se,  dagen  sjunker;  sa  en  harlig  saga, 

livars  slut  vill  ock  behaga, 
till  afsked  samlar  all  sin  glans  och  farg. 

LLX'IXDA 

fran  stranden. 

Liksom   en  mogen  drufva, 
da  hon  af  sommarns  minnen,  yppigt  ljufva, 
gladt  rodnar  mot  sin  skord; 
sa  glimmar  innan  kort  pa  vesterns  hojder, 

af  forna  morgonfrojder 
en  purpurbild,  som  vittnar  om  sin  bord. 

CACILIA. 

Hur  lent  oss  viuden  badar, 
att  karleken,  fran  gyllne  toppar,  skadar 
med  aftonblick  sin  o! 
Hor!  minnets  andar,  som  om  dagen  tiga, 

nu  till  hans  salar  stiga 
med  tusen  rosters  tack  fran  land   och  sjo. 

Hon  lanclar. 
LUCINDA. 

Godt!  lagom  kom   du;  just  da  lifvets  gud 
huldt  narmar  sig  till  vara  lunders  bryn, 
att  snart  i  vida  stjernemanteln  gommas. 

CACILIA. 

Se,  hur  leende  vart  pris  han  gillarl 

LUCINDA. 

Det  sker  f6r  din  skull;  och  hans  smak  ar  min! 

Nar,  sakta  gungad,  nyss  du  hitat  Aot 

och  sjong  med  naktergalarne  i  kapp, 

och  himlen  smekte  med  sitt  aftonsken 

ditt  ogonpar,  sa  blatt  och  klart  som  han, 

ditt  lena  gullhars  lockigt  rika  svall, 

din  majblomroda  dragt  med  rosenband,  — 

jag  trodde,  att  en  af  de  iinglar  kom, 

dem  Astolf  ofta  for  oss  begge  skildrat. 

CACILIA. 

Hur  systerns  tycke  mutar  malarinnans! 
Du,  som  af  kannarn  Astolf  sjel^  ar  namnd 


—    217    - 

hans  ))ogonliist)),  hans  ))tjusande  brunett)),  — 
hvem  vet  ej  det,  att,  niist  intill  prinsessan, 
du  ilr  den  vackraste  ibland  oss  alla? 

LUCINDA. 

Minst  domme   nagon  sa  i  Lauras  niirhet! 

CACILIA. 

Ar  Laura  har? 

LUCINDA. 

Deroppe,  under  lagern! 

clCILTA 

uppblickande  dit. 


Sa  dyster  an 


LUCINDA. 

Ja,  bjert  mot  Ijusa  vestern 
aisticker  hennes  bild,  fran  sidan  sedd: 
svartlockigt  hufvud;  ogon,  an  mer  svarta; 
profil,  ej   mindre  strang  an  rak;  en  blandning 
af  djupsint  vishet  och  af  tungsint  svarmod 
forseglar  klyftan  af  de  stolta  lappar; 
och  denna  smiirta,  som  pa  mund  och  kind 
har  liksom  afkylt  alla  fiirgcrs  eld, 
har  ock  i  hennes  stora  ogon  dilmpat 
den  forna  blixtringen  till  stilla  mansken. 

CACILIA. 

Vi  alla  griimt  oss  hiir  en  tid  bortat. 
Men  AstoHs  lynne  iir  ju  ater  lugnt! 

LUCINDA. 

Forsok,  att  derom  ofvertyga  henne! 
Pa  tron,  att  detta  lugn  blott  skenbart  iir, 
hon  rufvar  sa,  att  hcnnes  hoga  viixt 
har  blifvit  lutande  och  gangen  mattad. 

CACILIA. 

Hvad  hon  pa  sinnet  lagt,  —   det  ligger  qvar. 
Men  bjudom  till  att  muntra  henne;  kom! 

LUCINDA. 

Du  alsklingssystern  iir;  du  torde  lyckas. 

De  ga  upp  till  henne. 
Atterhoma  Dikto'.    I. 


10 


—    218    — 

ClCILIA. 

Min  kiistfard,  Laura,  fafang  var:  jag  sag 
at  elfve-landets  blomsterhvita  liaggar 
forgafves;  ej   af  fartyg  minsta  skymt! 

LUCINDA. 

Hur  kan  vart  lierskarpar  sa  harda  ut 

det  hela  dygnet  pa  besok  hos  elfvor! 

Den  ena  lika  alnshog  som  den  andra, 

och  lika  nyt  omtrent  och  pipplig; 

och  deras  manskensdans  pa  daggigt  gras, 

pa  mj6lkhvit  mossa,  —  na  ja,  den  ar  tack: 

men  enahanda  iir  dock  enahanda. 

Tank,  om  pa  kopet  Oberon  blir  svartsjuk! 

LAURA, 

Otaliga!    Jag  hor  pa  tradens  hviskning, 

att  snart,  ratt  snart  var  vantan  tillfredsstalls. 

LUCINDA. 

Sa  blif  da  glad! 

CACILIA. 

Omojligt  borde  vara 
framfor  en  sadan  sjo,  en  sadan  sol, 
att  bara  i  sitt  brost  ett  sorgset  hjerta! 
Men  —  lefva,  det  ar  dikta,  det  ar  sjunga: 
du,  pa  en  tid,  har  intetdera  gjort; 
du  sitter  der  med  handerna  i  kors. 
Hvad  under  da,  att  sinnet  blir  fortyngdt? 

LUCINDA. 

Ja!  Sjunga,  vare  sig  med  ton,  med  farg 

(ty  ock  i  fargerna  bor  mĕlodi), 

det  ar  det  biista  man  kan  foretaga.   • 

LAUKA 

stiger  upp. 

Sa  ljuf,  som  qvallens  ilagt,  er  visa  var; 

och  melodien,  sjelf  en  himmelsk  blomma, 

log  mot  sitt  heinland  fran  din  blomster-uppsyn, 

Cacilia!  nar  i  din  bat  du  sjong, 

hur  dao-en   ilr  eu  dikt,  mot  slutet  skonast. 


—    219    — 

Ja  val!  Niir  skuggan  fattar  i  hans  kladMl, 
att  draga  honom  i  sitt  djiip,  —  da  miirker 
yi\r  saknad,  att  han  ar  —  en  saga  blott. 
An  om,  tillsist,  han  aldrig  blifver  annat? 

CACILIA. 

Hvar  morgon  atervander  dagens  bloss, 
liksom  hvar  afton  nattens  ^tervanda. 
Hur  kan  en  sjal,  af  Ijuset  danad,  riidas 
att  nagongang  ej  sa  skall  ske? 


LUCINDA. 


Samevigt 


med  lifvet  sjelft  ar  Ijuset. 

LAURA. 

Och  likval,  — 
om  lifvets  laga  ofverlefver  dagens? 
Om  nattens  stjernor  engang  bli  de  enda, 
som  atervanda?  —  Sen  er  kring!    Hur  tiickt 
i  denna  qvallbelysning  doppa  sig 
den  sammetsgrona  angdens  kuUar,  loftjiill, 
de  tusen  vattnens  rorliga  kristaller, 
de  rundt  kring  nejderna,  i  fiirgrik  vexling, 
kringstrodda  paviljonger,  tiilt  och  tempel! 
Hiir  ofta,  liksom  nu,  jag  for  mig  sjelf ' 
betraktat  slottets  f6nster,  som  der  borta 
likt  eldar  brinna  mellan  palmerna; 
och  tiinkt,  hur  mycken  gliidje  jublat  har 
i  dessa  pelargangar,  dessa  salar. 
Och  niir  var  sol  tog  afsked,  liksom  nu, 
fran  sjo,  fran  park,  fran  glimmande  rotundor,  — 
hur  viil  mig  tycktes  allting  vara  stiildt! 
Hur  skont,  pa  fasta  grunder,  sammanbygdt! 
Hur  hjertligt  trifvas  ej  vi  sju  tillhopa! 
Hur  dubbelt  god  iir  ej  Felicia, 
se'n  hon  blef  Astolfs  maka!  —  Och  iinda  .  .  . 

LUCINDA. 

))Anda?5)  —  Hvar  har  du  molnen  i  den  taflan? 


220 


De  sticka  nu  just  upp. 

CACILIA 

lyssnande. 

Hvad  lior  jag?  —  Ringa 
glasklockor  hit  ur  fjerran  6fver  sjon? 

LUCINDA. 

Ja!  mer  ocli  mer,  likt  nat  af  valljud,  slinga 
sig  spel  ocli  sang,  der  bortifran,  kriug  on; 
framfor  dem  stracks,  fran  vesterns  glod,  en  brygga, 
som  gnistor,  skalfvande  pa  vagen  bjgga! 


Ej  sant?    Pa  eldbron  der  till  liimlaranden 

det  vore  siillt  att  ga?    Yid  fastets  bryn 

bebo  ej  klangens  barn  de  blaa  landen, 

som  fjerma  solens  badd  ifran  var  syn? 

Osynligt  ila  de,  fran  anglastranden, 

ut  kring  var  o;  o,  sutte  jag  pa  skyn 

hos  dem,  en  ton  som  de,  att  vidt  kring  verlden 

i  stilla  qvall  bland  dem  jag  styrde  farden! 

LAURA. 

Du  blida  svarmerska,  lior  dock,  att  Ijuden 
oss  mota  sjelfmant,  utan  ditt  besvar! 
Se  ned  ur  luften!    Se,  livad  det  i  skruden 
af  eld  och  purpur  kladda  vattnet  bar! 

CACILTA. 

Yar  drottnings  speljakt! 

LAURA. 

Ford  af  varvindsguden, 
han  vid  musik  den  vata  spegeln  skar; 
ser  du,  hur  Zephyr  slug  vid  styret  sitter? 
Och  silfveraror  klyfva  boljans  glitter. 

LUCINDA. 

Hvad?    Andtligen?  ~  Ack  ja!  likt  trogna  vanner, 
de  gyllne  vimplar  re'n  var  vink  forsta; 
en  Aagt  de  hvita  sidenseglen  spanner, 
som  hanga,  hvilande,  kring  mast  och  ra  .  .  . 


—    221 


Riitt,  o-ranna  sjohiist!    Visa    liur  clu  kanner, 
att  du  har  vingar,  och  hvad  de  f6rina; 
res  upp  din  hals,  din  elfenprydda  bringa, 
och  valj  att  heldre  Ayga  hit  iin  springal 

ClCILTA. 

Se'  svanor  framst  i  vagens  faror  simma 
och  tro  sio-  lotsa  till  var  kust  hans  gang; 
han  stracker  ut,  han  dansar  i  den  strimma, 
som  6fver  fjarden  tecknar  sig  sa  iang  — 
hur  tiitt  hans  f6tter  h6ja  sig!    De  glimma, 
de  niitta  arorna,  vid  tarnors  sang; 
h6o-t  mot  hans  brost  i  perlregn  vattnen  spritta, 
ur\vilka  lyssnande  delhner  titta. 

LUCINDA. 

De  skada  blott  ditupp,  der  ogat  rojer 
midt  pa  hans  rygg,  i  skar  akstjiil  ets  prakt, 
vlr  sk6na  drott^ning,  som  knng  Astolt  bojer 
sin  arm  med  all  dess  fordna  fjettringsmakt. 
llur  tjust  hans  blick  i  henne  s  smalts  -  och  drojei ! 
Hur  omt  sin  kind  hon  mot  hans  skuldra  iagtl 
Hans  har  med  hennes,  hvar  gang  vinden  andas, 
likt  Ijus  med  natt  i  tack  f6rvirring  blandas. 

Sang 
fraii  skeppet. 

TARNORNA. 

Blank  star  himlabagen, 
qvallen  hvilar  stilla; 
sjungen,  frankor,  sjungen, 
vattnets  d6ttrar  sma! 
Liitt  i  dans  pa  vagen  ^ 
skum  vid  skum  ma  trilla; 
gungen,  gungen,  gungen 
mildt  oss  fram  iinda! 

ZEPHYR. 

Upp  ur  mussletornen, 
skiiggiga  Tritonerj 


—    222     - 

Fraggen  liiirtigt,  fraggon 
mera  liurtigt  an! 
Bldsen  friskt  i  liornen, 
blasen  muntra  toner! 
Vaggen,  vaggen,  vaggen 
oss  till  lands  igen! 

SYANORNA. 

Manan  borjar  blinka 
ofver  krusad  bolja; 
strimmen,  bubblor,  strimmen, 
spegelbarn  med  nit! 
Hulda  minnen  vinka, 
trogna  drommar  f6lja; 
simmen,  simmen,  simmcn 
med  dem  alla  hit! 

Skeppet  landar.  Astol/  ocli  Pelicia,  mecT  sitt  sallskap,  upptriida  pa 
stranden.  Efter  en  vink  af  Pelicia,  som  qvardrbjer,  ser  man  Astolf, 
fbrande  vid  ena  handen  Naidion  och  vid  den  andra  Zephyr,  skynda 
uppfbre  strandhbjden. 

CACILIA. 

Hvad?  Han  forut?  —  Ocb  hon,  sa  sent  i  qvall, 
hvart  gar  hon  ensam,  bortom  uddens  hiill? 

LUCINDA. 

Helt  visst  till  aftonbad  i  vikens  grotta, 
som  ofta  gomt  i  sn6hvit  marmorfamn 
den  fagra  simmerskan,  da  hennes  namn 
af  Astolf  ropats  fafangt  omkring  stranden. 

ASTOLF 
uppkommen  pa  hbjden. 

Hvad  har  om  dig,  Naidion,  jag  sport? 
Att  du,  helt  nyss,  en  smadevisa  gjort 
om  mig  och  mitt  bes6k  i  Elfvelandcn? 
Sa  Zephyr  sagt. 

NAIDION. 

Han  sjelf  alltredan  kan  den; 
men  om  vi  qvada  den,  skall  strax  bli  klart, 
att  blott  beundran  styrt  mitt  snilles  fart. 


—    228    — 

Hon  sjunger. 

Klddarn  Astolf,  lang  och  mulen, 

satt  i  hvita  elfvors  lag: 

ingen  mat  var  riktigt  vulen, 

allt  han  sag  med  obehag. 

Fafangt  salens  mossgolf  blankte, 

virkadt  rikt  med  utsokt  smak: 

fafangt  daggens  prakt  bestiinkte 

dess  af  spindlar  vafda  tak; 
hundrade  stockrosor  fafangt  det  buro: 
riddarens  lappar  blott  mumlande  svuro ; 
tank:  han  hck  ej  en  minut  —  sitta  rak! 

ZEPHYR. 

Fafangt  gillets  musikanter 

gjorde   bordets  tirama  sall; 

stamde  upp  fran  triid  och  branter 

fagelpip  och  griishoppgnall. 

Fafiingt  mellan  sockergrynen 

blomstermjodens  anga  ilog: 

han  satt  lika  kiirf  i  synen 

och  pa  bara  gokmat  sog. 
Ja,  till  hans  skal  gingo  ilinkt  omkring  laget 
oUonskals-biigrar,  som  tomdes  i  draget; 
men  —  till  en  nick  holl  sig  hjelten  for  hog. 


Sist  kom  fram  en  sex  tums  elfva, 
neg  till  jord,  af  vordsam  pligt; 
bar  en  valnot,  och  sags  skiilfva 
under  dryckeskiirlets  vigt. 
))Konung,  jag  slar  i!»  hon  myste: 
gissa  nu,  hur  sot  han  var? 
Jo,  han  allernadigt  —  nyste, 
med  ett  asklikt  don,  till  svar. 
Trefaldt  den  kungliga  hjessan  sig  rorde; 
trefaldt  fran  kungliga  niisan  man  horde 
Ijuda  det  hoga  orakel  hon  bar! 


—    224    — 

BEGGE. 

Aldrig  var  i  elfVors  rikc 
forr  en  dylik  nysning  spord ; 
vid  ett  dan,  sa  utan  like, 
stop  enlivar  fran  biink  och  bord. 
Elfvan  trall  omkull  med  rajoden; 
taket  sjelft  en  remna  tog, 
for  sin  kos;  ocli  dagg,  i  Aoden, 
kallt  pa  vara  nasor  slog. 
Vardfolket  lag  liufvudstupa  i  graset: 
stolt,  att  ha  gjort  sadan  anda  pa  fjaset, 
riddarn  till  vidare  afventyr  drog. 

ASTOLP. 

Din  saga  Ijuger  drapligt,  pa  min  tro! 
Holl  jag  ej   der  god  min,  ocli  gaf  mig  ro 
langt  mer  an  du,  munviga  qvitter-5,rla, 
evardligt  sprittande  qvicksilfverperla? 

NAIDION. 

Jo  skont!     Knappt  hann  jag  se,  liur  kraken  bo, 
iin  mindre  deras   bohag,  storre,  smarre  .  .  . 
Dock  —  hvar  och  en  iir  ej   sin  egen  herre!  — 
Jag  siiger   dig,  herr  kung!  ratt  svar  du  var. 
An  barsk,  an  stum,  och  som  en  sten  orygglig! 


ASTOLE. 


Jao;  satt  i  tankar. 


& 


NAIDION. 

Praktigt  skal!  —  En  karl, 
och  temligt  vacker  till,  som  du  —  niir  har 
en  sadan  hogre  pligt,  an  vara  hygglig? 

ASTOLE. 

Xu  hors  det,  att  man  ogon  fatt  for  kon 
och  lart  sig  ifran  faglar  skilja  manner. 

NAIDION. 

Det  iir  just  din  fortjenst,  jag  det  bekiinner, 
och  derf6r  iir  du  blifven  kung  pa  on! 
Kegeringsbordan  trycker  dig  viil  mycket? 
Men  jag  kan  tro,  att  slikt  beror  pa  tycket. 


—    225 


ZEPHYR 

tiU  Cacilia  ocli  Lucinaa. 

ilvad  tasslcn  J  sa  tyst  om  mellan  cr. 

LUCTNDA 

halfhogt. 

Du  far  tids  nog  det  veta,  niir  det  sker. 

ZEPHYE 
for  sig  S3elf  med  en  knyck.  .1.     .1 

Ei  forr,  manntro?     Det  Yore  mig  bcsvarligt. 

^  Han  stjal  sig  bakom  dem  ocH  Ayger  bort. 

ASTOLP. 

Ditt  barnalif,  Naidion,  ar  harligt. 

NAIDION. 

Dc  stora  Yaxt  ifran  all  inunter  blod; 
oss  sma  ar  ingenting  s^  oumbarligt    -- 

Hon  aAagsnar  sig  bastigt. 
LUCINDA. 


En  sol  i  liafvet  doppar  nu  sitt  Ur- 

en  annan  gryr  liitupp  i  hennes  spai  .  . . 

AST0LF. 
Felicia  II.  .wnrin  Nvmferna  att  mottaga 


FELICIA. 

lunder, 

,1 


Jag  belsar  er,  J  lunder,^ 
och  glad  bland  cr,  leksystrar,  star  igen 

LAURA. 

O  drottning!  O  vart  allt!    Du  nya  ron 
oss  dagligt  ger,  att  sjelfva  allt  Lan  okas. 


FELICIA. 


De  vackra  slott  jag  har  der  bortom  sjon, 
fortiena  visst  att  mellanat  besokas; 
oob  derf6r  mlna  sma  vasallers  bon 


—    226    — 

jag  gerna  horde:  men,  pa  hela  on, 
med  detta  tailar  ej  ett  enda;  krokas 
omkring  sin  bugt  kan  ingen  strand  sa  gron, 
och  taga  mig  sa  vanligt  mot,  som  denna! 

ASTOLF. 

I  tvenne  brost  vi  samma  noje  kanna! 
Hvar  kunde  jag  med  lika  minnen  ga, 
som  har,  i  dessa  kanda  stigars  kretsar? 

FELICIA. 

Se!     Aftonrodnad  pa  cypressers  spetsar! 
En  harlig  sjn.  —  Re'n  skuggorna  dem  na! 

AST0LF. 

De  nattens  milda  seger  forespa. 

FELICIA. 

Och  hvilken  ort  kan  mig  behaga  sa, 

som  denna  lilla  byggnad  der  pa  kullen, 

der  lonn  och  lind  som  karleksvakter  sta, 

och  murgronsskotten  sina  armar  sla 

kring  vaggarne,  till  taket  upp  fran  muUen? 

Se,  hur  den  hojer  sig,  ett  fridens  bo, 

af  an  omiluten,  der  du  an  sa  ofta 

pa  jullen  rott  mig,  under  qvallens  ro; 

och  iin  till  fots   med  mi<?,  pa  gyllne  bro, 

kant  dessa  lindar  oss  till  motes  dofta!  — 

Hur  mangen  natt,  vid  deras  vana  sus, 

ha  vi  oss  sagt,  hvad  vi  om  dagen  saknat; 

vid  manans  blick,  vid  morgonstjernans  Ijus 

gemensamt  somnat  och  gemensamt  vaknat! 

in  i  var  slummer  hviskade  fran  angden 

det  blomstersalla  lugnets  andedragt, 

och  naktergalar  suto,  hela  mangden, 

kring  f6nstren,  bidande  pa  ottans  vakt. 

An  slogos  dina  ogon  opp,  an  mina, 

vid  nagon  langt  uthallen  ton;  igen 

vi  sago  traden,  sago  vattnen  skina, 

och  narmast  —  ack!  —  sag  hvar  och  en  —  sin  van! 

Pa  nytt  vi  sofdes,  mun  vid  mun,  och  horde 

i  drommen  andar  tala  ur  var  lund, 


—    227    — 

ocli  Iniru  vagen,  siinkt  och  hojd,  sig  rorclc 
mcd  sakta  klang  omkring  vart  tempels  grund. 

ASTOLP. 

Felicia!  o  du!  af  allt  det  skona 
det  aUraskonsta  dock! 

EELICIA. 

Hur  omt  f6rlangs 
der  solens  afsked!  Och  omkring  den  grona, 
s6mnvarma  biidd,  der  nyss  hon  gick  till  siings, 
blott  smaningom  det  r6da  tjallet  stiings. 
Se,  hur  det  nu  sin  f6rlat  Aaddra  later!  — 
Men  du,  som  blid  igen,  har  ragat  ater 
min  gladjes  matt  sa  rikt,  sa  6fverst  fullt, 
o,  njut  med  mig,  att  lifvet  iir  sa  huldt! 

ASTOLF. 

Tiink  dig  en  pilgrim,  kommande  ur  qvafvet 

af  t6ckenfylda  skogars  furutillt, 

niir  han,  i  hast,  ser  solbegliinsta  fiilt, 

der  till  sin  moder,  till  det  gamla  hafvet 

en  djupbla  elf  sin  dottervandring  stiilt! 

Hon  ma  sig  bugta  eller  sn6rriltt  flyta 

med  hafslik  spegel  vilnd  mot  strand  och  sky,  — 

i  hvarje  blink  syns,  pa  en  gang,  dess  yta 

omiitligt  lik  sig  och  oilndligt  ny  .  .  . 

Sa,  vid  hvar  anblick  af  din  kiirlek  —  str6mmen, 

som   sa  omiitligt  speglar  himlens  h6jd,  — 

den  tycks  mig  vara  iin  blott  skiinkt  i  dr6mmen, 

och  f6rsta  gangen  af  mitt  6ga  r6jd. 

FELICIA. 

Du  iir  min   elf,  och  jag  den  lilla  bilcken, 
som  st6rtar  ned  fran  bergen  till  sin  viin, 
den  maktigare,  —  att  f6rgiita  skracken 
af  ensligheten  i  den  vilda  hiicken, 
der  m6rker  hvilade  pa  lifvet  iin. 
Viil  sj6ngo  niiktergalar  ock  deroppe, 
och  solen  stal  sig  mellan  bokar  in; 
men  saknad  griit  i  hvarje  silfverdroppe, 
och  kiillan  s6kte  —  nagon  barm  lik  sin. 


-    228    — 

Ack!  nar  onisider  nu  hon  mott  pa  banan 
den  storre  like,  i  hvars  brost  hon  rjms, 
nar  qvall  och  morgon  svinga  rosenfanan 
kring  motets  fest,  som  glest  af  myrten  skyms, 
niir  hennes  vagor,  omarkt,  hans  f6rstora,  — 
hon  tackar  honom,  att  forsvinna  fa 
inom  hans  hjeltefamn,  och  lefva  sa! 
Tj  karlekens  triumf  ar  —  att  forlora! 

ASTOLP. 

Ja,  lifvets  Aoder  blott  en  enda  bli; 
sa  lefva  gudarne  —  sa  lefva  vi!  — 

XAIDION 
hastigt  aterkommande. 

Man  lar  dock  nagot  an  ibland  de  sina. 
Se  der  fran  kullen  Zephyr  springa  ned, 
och  efter  honom  —  emot  all  sin  sed  — 
liksom  till  kapplopp,  sjelfvaste  Ervina! 
Men  huru,  i  all  verlden,  skall  det  ga? 
Hon  ar  ju  ofvad  niistan  blott  att  sta! 

ZEPHYR 

*      anlander  triumferande. 

Det  kallas  f6rsprang,  det!   —   Man  undra  ma: 
man  visste  nagot  mer,  iin  jag,  kan  tanka; 
men  ville  det  till  mitt  f6rstand  ej  siinka!  — 
Godt  folk!  nu  vet  jag,  hvad  jag  vet. 


Na  val? 


FELICIA, 

ERVINA 

annu  pa  nagot  afstand. 

Du  lilla  nedriga  f6rradarsjal! 

ZEPHYR. 

I  nasets  vida  halfrund  af  granater 

man  inredt  —  gissa,  hvad?  —  jo,  en  teatcr; 

och  det  riitt  snallt,  pa  hogst  naturligt  satt! 

omkring  en  6ppen  plats  ga  saten,  h6jda 

i  halfkrets,  trappvis;  allt  ar  grasbekladt; 

det  Ijus  man  onskar  sig,  bekostas  latt 

af  mancn;  bakgrimd  fas  af  vattnets  sliitt, 


—    229    — 

dcn  af'  ett  sakta  sus  i  krusning  plojda. 
Dit  vill  Thcano  tubba  oss,  att  se 
ett  skadcspcl  i  allraliogsta  smaken! 

ERYINA 

framhuunen,  uppbragt. 

Gliids,  att  du  nu  skamt  bort  just  liela  saken! 
En  orvcrraskning  ville  dcr  vi  ge 
at  drottningen  och  kungen  .  .  . 

ZEPHYR. 

Bra!  lat  ske! 
Meu  sok  ej  lura  mig,  nar  jag  ar  vaken. 

ERVINA. 

Skryt  af  ditt  miisterskap  i  pojkstreck,  du! 

LUCINDA 

med  ej  mindre  hetta. 

Den  enda  konst,  som  du  forstar  annu! 

FELICIA 

smaleende. 

Man  lugne  sig!     Vart  noje  blir  detsamma ; 
vi  komma  dit,  nar  helst  man  vill  bcramma. 

ASTOLF. 

Ar  amnct  tragiskt? 

NAIDION. 

Ja:  cn  farlig  fru. 

LAURA 

hastigt  framtradande  till  Pelicia,  halfhogt. 

Min  drottning,  ett  par  ord! 

EELICIA, 

Sag  ut! 

LAURA. 

Allenast 
du  sjelf  bor  hora  dem. 

FELICIA. 

Och  det  nu  genast? 

LAURA. 

Mitt  arende  ej  minsta  uppskof  tal. 


—    230    — 

ASTOLF. 

En  sinula  ro  man  unne  min  gemal! 

LAURA. 

Ja,  strax!     Blott  nu,  blott  nu  mig  f6lj,  prinsessa! 
Jag  vid  din  lycka,  vid  din  moders  hjessa 
besvar  dig  .  .  . 

PELICIA. 

Yrar  du? 


urskuldar  allt  .  .  . 


iir  denna  hast. 


LAURA. 

Mitt  jindamal 

FELICIA. 

Min  goda  Laura,  sallsam 

ASTOLF. 

AK!  man  ar  helst  bestallsam 


i  otid! 


ZEPHYR. 

Ocli  med  hvilket  hogtidsskick! 
Med  hvilka  ogonbryn!  Med  hvilken  blick! 
Hon  stdr,  som  vore  hon  pa  fard  att  lipa 
vid  forsta  hvissling  fran  Theanos  pipa  .  .  . 
Godt,  Laura!     Hon  dig  forr  till  tarar  bragt 
med  ting,  som  aldrig  handt,  och  ord,  som  ingen 

sagt! 

FELICIA. 

Ar  sjufargsbagen,  himlens  perlesmycke, 
ej  just  af  klara  tarar  sammansatt? 
Och  verkar  ej  anda  hans  asyn  —  gladt? 
Af  honom  tor  Theanos  dikt  ha  tycke! 


Jag  kan  val  tro,  der  gar  hjertnupet  till: 

om  nod  och  dod,  om  arshvarf,  som  forsvinna, 

om  pligter  och  uppoffringar  .  ,  . 


—    231     — 

LAURA 

haftigt. 

Tig  still, 
och  lat  engang  en  griins  ditt  pladder  finna! 

Zephyr  betraktar  henne  med  fbrundrau. 
NAIDION. 

Nu,  Zephyr,  fick  du  napst!     Hur  smakte  det? 

PELICIA 

till  Laura  med  stranghet. 

Hvem  nyttjar  detta  sprak  af  herskarinna? 
Ej  rentaf  mig,  ej  rentaf  dig  forgat!  — 

Till  sallskapet. 

J  alla,  skynden  er  forut  gemensamt! 
Re'n  samlas  stjernorna  i  nattens  fjat; 
tilldess  de  virkat  mera  tatt  sitt  nat, 
jag  vill  en  omvag  ga  med  Astolf  ensamt. 

Alla  aAagsna  sig  utom 
ZEPHYR. 

Jag  tror,  att  Laura  blifvit  vurmig.     Alla 

se  ocksa  mera  underliga  ut, 

iin  nansin  forr.     Hvad  blir  deraf  for  slut? 

Det  goda  lynnet  borjar  har  forfalla. 

Vill  raan  i  akt  forklara  mig,  alltsa, 

for  det  jag  inga  tarar  kan  best^, 

om  ej  jag  har  en  regnskur  att  befalla? 

for  det,  att  pa  min  flojt  jag  maktar  tralla 

och  svinga  mina  vingar,  afven  da?  — 

Hur  skall  jag  reda  fa  pa  dessa  griller? 

Manntro  jag  vandrar  mellan  dolda  giller?  — 

Jag  vill  till  ungdomskallans  ande  ga; 

han  ar  min  van,  och  han  forstar  val  saken» 

Var  frojd  pa  vippen  iir  att  tappa  smaken! 

Han  gar. 


Vicl  ungdomskallan. 

Astol/  och  Pelicia  upptrada. 

AST0LF. 

Andtligen  allena!!!  —  Hvilken  plaga, 
att  ej  hvarje  stund,  pa  alla  stallen, 


—    232    — 

fa,  i  kiirlekens  ocli  fridens  tystnad, 
lefva  blott  af  dina  kyssars  lif ! 
Hjertats  blomma,  den  far  nu  forst  vaga 
blicka  till  sin  sol  med  tvangfri  lystnad: 
kom!  och  rosenfr6jd,  i  rosenqvallen, 
at  den  trognas  nya  liingtan  gif! 

FELICIA. 

Skiira  Ijusbarn  af  en  evig  laga, 
ja!  det  blir  ej   du,  som  liir  mig  —  lida; 
du  iir  ater,  livad  du  var:  min  konung, 
som,  till  rike,  blott  mitt  brost  begiir! 
Kunde  varen  sjelf  ifran   mig  taga, 
ej   med  honom  tlydde  du  min  sida; 
blommans  sjal  ju  kiins,  i  doft  och  honung, 
skon  annu,  niir  hon  forbleknad  ar? 

ASTOLP. 

Hvad  iir  skonheten?  —  Det  inre  lifvet 

af  en  ande,  ur  Guds  hjerta  sprungen, 

kommen  hit,  att  i  en  sinlig  daning 

gora  Ijusets  tanka  varm  och  mild! 

Hvar  hon  fins,  der  star  med  himmelsk  maning 

skaparns  tecken  pa  dess  panna  skrifvet, 

att  hon,  vid  en  hymn  af  stjernor  sungen, 

blef  hans  godhets  rena  spegelbild. 

FELICIA. 

Hvilken  trolldom  oppnade  dig  vagen 
till  den  spegel  hiir,  som  ej   dig  sviker? 

ASTOLE. 

Kiirlek  iir  den  tro,  hvarmed  det  skona 
soker,  moter  och  bekraftar  —  sig! 

FELICIA. 

Dock,  hvad  denna  tro  iir  skygg!     Hur  triigen 
hennes  hulda  oro  efterfiker 
dessa  ord,  som  alla  qval  belona: 
3)evigt,  evigt  vill  jag  iilska  dig!» 
Aldrig  kan  hon  dem  for  ofta  hora. 


—    233    — 

ASTOLF. 

Deiior  klyfdc  sig,  till  man  och  qvinnii, 
skonhetcn  i  tu,  att  pa  de  orden 
onpphorligt  kanna  sig  igen!  — 
Hyilka  skuggor  kunna  sedan  stora 
ilammorna,  som  for  hvarandra  hrinna? 
Lifvets  sol,  i  dem  forduhhlad  vorden, 
hvilken  makt  kan  segra  ofver  den? 

PELICIA. 

Droje  de   blott  standigt  hos  hvarandra! 

ASTOLP. 

Natten  dem  sin  fristad  nu  hercder; 
snart  fiy  skadespclets  gyckelstundcr, 
och  tillbaka  hit  vi  foljas  da! 

FELICIA. 

Och  niir  da  vi  bland  cypresser  vandra, 
mellan  grona  obeliskers  leder,  — 
hogt,  ur  vara  manbeglansta  lundcr, 
iln  vart  fordoms  naktergalar  sla. 

ASTOLE. 

Och  hvad  spa  oss  dessa? 

PELICIA. 

All  var  lycka 
i  det  rum,  dit  ej  sig  dagen  vagar, 
i  det  rum,  som  var  ditt  hjertas  tempcl,  — 
ack!  som  var  .  .  . 

ASTOLF. 

Och  evigt  blifver  sa! 

FELICIA. 

Ja,  sa  svors  din  ed  —  och  icke  sallan !  — 
0,  med  eldsdrag  an  en  kyss  ma  trycka 
pa  din  lofven  evighetens  stampel!  — 
Tungt  mitt  hjerta  klappar.     Sag:  kring  kallan, 
som  sa  vanligt  lifvets  Ijusdryck  ragar, 
hvarfor  skola  just  cypresser  sta? 

Pe  forsvinna  blaud  traden. 


—    234    — 

LAURA 
kommer  sbkande. 

Hvar  iir  hon?  —  Fritt  hon  vredgas  ma,  — sa  blan- 

dad 
af  ibrsta  blink  ifran  en  nyckfull  sol, 
som  snart  anyo  viker  bakom  dimmor! 
Du  maste  hora  m.ig,  Felicia; 
du  maste  raddas  —  fran  din  tillforsigt! 
Pa  dig  jag  undrar  minst.     Men  dessa  systrar  — 
och  sardeles  konstmakerskan  Theano! 
Hur  ofta,  ofta  har  jag  varnat  henne! 

Besynnerligt  jag  dromde  om  var  o 
forleden  natt.     Den  syntes  da  mig  lik 
ett  klot  af  glas,  ofantligt,  men  ih&ligt, 
i  mangfarg  skimrande,  men  genomskinligt; 
ini  dcss  rund,  med  vederstygglig  aAan, 
arbetade  mIssfoster,  svarta,  sma, 
att  bracka  den;  och,  under  trollens  hanskratt, 
alltmera  sprang  den,  bit  f6r  bit,  i  kras. 
Af  oss,  som  stodo  ofvanpa  dess  yta, 
nu  plotsligt  sonk  en  efter  annan  ner 
i  oppningen  till  dem;  prinsessan  snart 
stod  ensam  qvar  med  mig,  och  i  min  skriick 
jag  sokte  halla  mig  ratt  fast  vid  henne. 
Da  sonk  ock  hon:  ej   ville  hennes  haad 
sig  lossa  ifran  min;  och  nara  var 
jag  dragcn  med  i  fallet  efter  henne, 
niir  jag  af  angest  hogt  ur  dvalan  spratt 
och  fann  mig  i  mitt  valbekanta  sofrum. 

0,  hvem  formar  att  tyda  denna  drom? 
Yet  jag,  om  den  bor  yppas  eller  doljas?  — 
Nej !  —  Gatlik  blott  inom  mig  hors  den  stamma, 
som  slog  engang,  vid  midnattstid,  mitt  ora: 
hon  tycks  forbjuda  mig,  att  soka  hamma 
det  nagot,  som  vill  ske  .  .  .  Hvad  ar  att  gora? 

ZEPHYR 

som  bortom  nagra  trad  ahbrt  henne,  kommer  bastigt  fram. 

Jo;  forst.  att  valia  en  fortrogen .  .  , 


235 


allsingen  utvag! 


i  tid  jag  hunne! 


LAURA 

liksom  forut. 

f 

Ingen, 

ZEPHYR. 

Hor! 

LAURA. 

Blott  cn, 

!  _ 

—  oni  frani 

ZEPHYR. 

Vanta! 

LAURA 

som  nu  varsnar  honom. 

Fort! 

Hvad  vill  du? 

ZEPHYR. 

Ett  svar,  liksom  en  nal,  sa  kort  ocli  hvasst! 
Jag  tror,  du  allvarsamt  pa  mig  iir  ond? 
Hvad  liar  jag  da  forbrutit? 

LAURA. 

Eo-en  ^ratra! 


Ja,  cgen  verkligen;  men  oundviklig! 

Da  hit  jag  aterkom  fran  menskoverlden, 

for  nagra  dar  se'n,  att  fa  hvila  ut 

ifran  en  fard,  nu  mer  iin  vanligt  lang, 

men  strangt  mig  alagd  af  min  gamle  pappa: 

hvad  sag  —  och  ser  jag!     Himmel!     Ansigten, 

hvarthelst  jag  vandcr  mig,  inbundna,  vrangda, 

till  halften  sota  och  till  halften  sara, 

tankspridda,  lurande  —  pa  hvad?     Yid  tycks 

Naidion  iinnu  mig  obesmittad; 

men  deremot  —  hur  stod  ej  Niobe 

den  hela  stundcn  mallos,  halft  forstcnad, 

sjelf  lik  dcn  dystra  qvinnobild  hon  uppstiilt 

i  pelarsaln  och  kallat  efter  sig? 

Er  prins,  i  qviill  en  smula  aterviirmd, 

hur  tyst  iir  han  ej  annars  vordcn?     Biirj^ 


-    2:56    - 

prinsessans  lappar  icke  vemodsdrag, 
ocli  irra  heunes  ogon  ej,  likt  stjerniall, 
kring  alskaren,  i  regellosa  banor? 
Du  sjelf,  ar  du  sa  butter  ej,  sa  blek, 
som  lefde  du  pa  elfvekost,  der  dagg 
i  livardagslag  ar  den  fornamsta  fodan? 
Jag  ger  er  en  god  dag  och  reser  han 
till  Patagoner  och  Hyperboreer! 

LAURA. 

Sa  res! 

ZEPHYR. 

Ja,  till  och  med  bland  dessa  sista, 
i  AstoUs  forna  rike  just,  man  ser 
ej  halft  sa  vresig  ut,  som  du  — 

LAURA. 

^   Vid  Nyx! 
om  du  forpratar  dig  sa  engang  till, 
jag  svarar  for,  sa  sant  jag  Laura  ar, 
att  du  skall  landforvisas,  vaderhane! 

ZEPHYR. 

Vid  Stjx!  min  mammas  ed,  sa  god  som  din 
har  jag  forsagt  mig  —  sag  da  blott,  hvari? 

LAURA. 

Har  du  ej  tusen  ting  att  sladdra  om, 
forutan  just  om  pligt,  och  ^r  och  riken?  - 
Tiink  efter  sjelf!    Begrip  och  slapp  mig  los! 

ZEPHYR. 

Nej,  sannerligen  an  .  .  . 

LAURA. 

Odraglige ! 

ZEPHYK. 

Ditt  ansigte  forsmar  att  langre  likna 

en  mask,  till  skramsel  blott  pa  narri  buren; 

det  redan  all  sin  fagring  atertar  — 

var  nadig  och  var  vacker,  basta  Laura! 


—    237    — 

LAURA. 

Din  moda  iruktlos  iir.     Xar  lek  ocli  ras 

och  gycklarputs  ge  ordningen  for  dagen, 

da  fragar  man  dig  villigt  om  din  mening. 

Men,  niir  ur  lifvets  allradjupsta  inre 

ett  dunkelt  ode,  oformodadt,  nalkas, 

och  alla  kiinslor,  lyssnande,  sta  stilla 

med  iingslan,  i  den  blink,  da  molnet  skiinker 

ett  uppskof  mellan  Ijungelden  ocli  dundret: 

da  iir  det  ej  af  dig  man  viintar  rad, 

iin  mindre  hjelp;  man  soker  finna  sig 

med  egen  kraft,  sa  godt  man  det  formar, 

i  tingens  nya  skick.     Om  nagon  makt 

det  gamla  aterfor?     Jag  vet  det  e j ; 

det  vet  jag  blott,  att  du  ej  iir  den  makten. 

ZEPHYR. 

Ditt  sprak  mig  stiindigt  mer  ocli  mer  forvanar! 

Med  munnen  full  af  slika  bistra  ord 

du  hos  Theano  nagongang  har  upptriidt, 

pa  skadeplatsen,  hogt  uppskortad,  lik 

en  amason,  af  hjelm  och  baga  stolt; 

men  da,  da  skedde  det  pa  skiimt .  .  . 

LAURA. 

P^  skiimt 
har  mycket  skett:  tilliifventyrs  formycket! 
Jag  star  pa  eldkol:  nu,  just  nu  sitt  spel 
hon  borjar;  amnet  iir  mig  obekant  — 

ZEPHYR. 

Na  ja!  ^Det  tappar  ju  ej  da  sin  nyhet! 

LAURA. 

En  ))nyhet)),  ja,  ur  mina  egna  sagor,  — 
den  samling,  som  jag  okt  med  Astolfs  hjelp! 
Hon  lanat  forr  af  mig  hvart  amne;  nu 
hon  understatt  sig  rentaf  stjiila  ett, 
och  se'n,  i  samrad  med  Ervinas  visdom, 
for  mig  fortiga  hela  foretaget. 


—    238    — 

ZEPHYR. 

Aha!    Ar  knuten  den?    Och  du  —  sa  sticken! 

LAURA. 

Jag  alskar  ej  slik  sjelfklokhet  —  minst  nu! 

Hvem  kanner  ej  Ervina?    God,  men  langtankt; 

hvem  kanner  ej   Theano?    Qvick,  men  styrd 

af'  infall  blott,  vid  hvarje  sak  langt  mer 

betankt  pa  sattet  an  pa  innehallet, 

hon  griper  in  i  andras  lust  och  qval 

sa  kackt,  som  ryckte  hon  pa  dockspelstradar. 

ZEPHYR. 

Men  sag  mig  endast .  . . 

LAURA. 

Ej  en  bokstaf  ens! 
Se  opp!    Var  klok  och  framf6rallt  var  tyst! 
Du  vet  ej,  att  ditt  snack  kan  locka  ned 
ur  skyn  ett  varre  tordon,  iin  det  forsta! 

Skyndar  bort. 
ZEPHYR. 

Har  dylikt  ofornuft  jag  nansin  hort? 

F6r  i)snack»  jag  varnas;  men  hvarom?    Lat  se: 

jag  far  ej  bruka  vissa  ord  —  hvarf6r? 

Hvar  fraga  sniises  blott;  och  hvilka  uttryck! 

Hvad  h6gvishet!    Hvad  braskande  f6rnamhet! 

Och    idel    )>6den))  —  ))askor))  —  ))blixt))   och   »dun- 

der!))  — 
Jag  undrar,  hvilka  skrackprof  har  man  r6nt 
af  strid  emellan  vreda  elementer! 
Vid  dessa  elementer;  vore  det 
ej  synd  om  6n  och  om  Eelicia, 
jag  hade  lust  att  ocksa  stalla  till 
en  liten  dunder-scen,  pa  eget  ansvar  .  .  . 
Jag  tror,  man  skuUe  snart  panytt  bli  h6flig, 
och  ropa:  s6ta  Zephyr!  hjertans  Zephyr! 
Gud  Zephyr!  och  sa  vidare   —   Minsann! 
En  fem  minuters  hagelskur,  likval, 
det  tal  man  vid  —  ^la  ske! 


—    i>3^    - 

CACILIA 
nalkas  med  bradska. 

Gick  Laiira  hitat?  — 

Fbr  sig  sjelf. 

Hvacl  fattas  gossen?     Stampande  p^  marken 
han  sliter  af  sig  skiirpet,  nfver  haret, 
och  stror  sin  krans  i  luften  .  .  . 

ZEPHYIl 

utan  att  mjirka  henne. 

Plamnd  —  ja,  hiimnd! 

CACILIA. 

Pa  hvem? 


Hvad  IjuAig  rost! 

Han  vander  sig. 


Ja,  rigtigt  hordt! 


S^  talar  blott  prinsessan  sjelf  —   och  du! 
Hur  godt  gor  mig  din  blick! 

CACILIA. 

Hvad  felas  dig? 
Och  hvar  iir  Laura?  —  Pa  Theanos  vagnar 
jag  kommer,  for  att  blidka  henne. 

ZEPHYR. 

Laura? 
Allveterskan  med  spotska  ogonbrynen? 
Ah!  hon  gick  just  att  banna  opp  Theano, 
se'n  hon  statt  har  en  stund  och  triitt  pa  mig. 

CACILIA. 

Sa  ond,  att  an  hvar  hber  och  hvar  fjader 
i  darrning  rors?    Du  tok!  jag  gor  er  sams. 
Kom. 

ZEPHYR 
kastar  sig  i  hennes  armar. 

Hulda  nymf!  jag  smaltes  af  din  rost; 
jag  kan  ej  vagra,  niir  din  tunga  talar. 
Dess  Ijudspel  vacker  opp  den  dufna  verlden, 
som  sjelf  dervid  en  rensttimd  luta  blir. 


—    240    — 

0,  vore  Laura  hiilften  blott  sa  mild, 
den  stolta,  ofverkloka,  olagsamma! 

CACILIA. 

Du  skulie  angra  detta  tal,  om  blott 
du  anade,  livad  Lauras  sinne  lider, 
de  skiil .  .  . 

ZEPHYE. 

De  skiil,  ja!    Har  jag  fordrat  annat? 
Men  d6f  ar  hon,  och  d6f  ar  kallans   ande!  — 
Cacilia!    Vid  alla  blida  qvallars, 
vid  alla  friska  morgonstunders  minne, 
da  du,  vid  mina  lena  vingeslag, 
kaut  sangens  Aagtar  villigt  svafva  ned 
pa  mun  och  striingar,  —  sag  mig:  hvad  har  timat, 
som  inf6rt  detta  hjmmel  pa  er  6? 
Ty  nagonting  har  handt. 

CACILIA. 

Ja  visst,  tvvarr! 
Prinsessan  har  med  Astolf  haft  ett  samtal 
af  sadan  art,  att  hon  med  heta  tarar 
det  tusen  ganger  sedan  6nskat  bort 
tillbaka  i  det  bottenlosa  intet! 

ZEPHYR 

hapen. 

Hvad  sager  du?  —  Kar?    Hvar?    Och  hur? 

CACILIA. 

Just  hiir, 
vid  kallan;  Laura  har  f6rtaljt  det  blott 
f6r  nagra  fa  f6rtrogna;  men  jag  vet 
allsingen  grund  att  sluta  dig  ur  kretsen. 

ZEPHYR. 

Vid  kallan  alltsa? 

CACILIA. 

Ja,  hvars  b6lja  nu 
de  iilskande  helst  dricka  ur  dess  ursprung  .  .  . 


-    241    — 

ZEPHYR. 

Hvad  hor  jag?    Eads  man  nu  ej  mer  att  plotsligt 
hiir  se  sig  mott  af  den  der  dunkla  modren? 

CACILIA. 

TvartomI     Var  drottning  sjelf  har  bedt  sin  van 
att  folja  henne  hit;  och  sedan  han 
kom  till  oss,  har  den  dunkla  obekanta 
ej  plagat  visa  sig. 

ZEPHYR. 

Fortrafligt!    Gomme 
det  spoket  evigt  sig  bland  nattens  ufvar! 
An  hor  jag  intet  sorgligt  af. 

CACILIA. 

Det  kommer; 
det  vet  sin  stund  nog!    Laura  sjong  i  gar: 
glomsk  ar  blott  gladjen,   minnesgod  ar  sorgen. 

ZEPHYR, 

Lat  f6retalet  vara,  kom  till  saken! 

CACILIA. 

Na  val!    For  nagon  tid  se'n  har  var  Laura 
befann  sig,  af  en  slump,  kort  innan  midnatt. 
Mot  klippan  stodd,  hvars  halkade  smaragd 
ar  helsans  dryckesbagare,  satt  Astolf; 
han  troligtvis  der  vantat  pa  sin  maka, 
och  mellertid  en  vanlig  trostens  alf 
nedhviskat  pa  hans  ogon  somnens  Aagt 
fran  sakta  susande  cypressers  toppar. 
Ej  ville  Laura  vacka  honom;  tljupt 
besinnande  den  underfulla  skrift 
af  gatlikt  sammanstiilda  stjernetecken, 
som  hon  pa  himlen  laste,  var  hon  lycklig 
att  obemarkt  fa  smyga  sig  f6rbi 
'till  Amors  altar  och  till  lagerlunden. 
Men,  knappast  hunnen  inom  denuas  bryn, 
hon  kiinde  i  sin  hag  en  pl6tslig  lust 
att  vanda  sig  och  an  engang  betrakta 
den  siille  slumrarns  vackra  anletsdrag, 

Aiteihoms  I>iUer.  I.  11 


242    — 

som  af  Endymions  alskarinna  kysstes. 

Da,  vid  hans  sida,  stod  i  tradens  skugga 

en  jatteskepnad,  qvinnolikt  beslojad 

fran  hjessan  ned  till  fottren;  pa  sitt  hufvud 

den  bar  ett  smycke,  likt  en  krans,  en  ring 

af  skiftande  metallisk  glans,  fran  hvilken 

ett  rodblekt  sken  i  mellanskof  skot  blixtar: 

men  dunkla  skruden,  knappt  fran  morkret  skiljbar, 

brot  an  till  gratt  och  an  till  svart  sin  farg, 

liksom  niir,  i  en  Haddring  utan  storm, 

pa  fastet  midnattsmoln  hvarandra  jaga. 

Ur  skuggan,  der  hon  stod  och  lutande 

pa  Astolf  sag,  hon,  i  den  skimmerilod, 

som  Lunas  silfverhorn  pa  honom  got, 

tva  hander  striickte  fram,  som  lyste  hvitt 

med  sallsam  blekhet,  och  i  luften,  langsamt 

iin  fram,  ixn  ater  f6rda,  drogo  kretsar 

uppofver  slumrarns  lika  bleka  anlet. 

Men  stilla  lag  han  som  en  bild  af  gips: 

da  hojdes  jiltteqvinnans  rost,  sa  dof, 

sa  Ijudlig  dock,  som  nilr  ur  fjerran  skog 

med  ett  af  hjordars  klockor  mildradt  brus 

ett  vattfall  tala  hors  till  diildens  hiillar: 

j)du  sofver?  —  Sofvare!    Hvar  vistas  tiden? 

I  veklig  drom  iir  dagen  snart  forliden, 

och  inga  palmer  skiinkas  innan  striden». 
Xu  Astolf  i  sin  hvila  rorde  sig 
oroligt;  hogre  da  begynte  stiimmau: 

))du  sofver?  —  Sofvare!    Hvart  fiirdas  aren? 

Till  stjernorna,  fran  blomstren,  hastar  varen; 

ve  dig,  om  ej  dii  foljer  den  i  sparen!» 
Och  hiiftigt  stegrad  syntes  Astolfs  oro; 
i  anletsdrag,  i  hvarje  led,  blott  svagt 
stred  somnen  iin  mot  retelsen  att  vakna. 
Nu,  dubbelt  starkt  och  dubbelt  underbart, 
fornams   densamma  rost  for  tredje  gangen: 

))du  sofver?  —  Sofvare!    Hvad  manar  ordet, 

som  i  hvart  menskobrost  iir  hjerta  vordet? 

Ye  den,  som  glommer,  hvilken  kraft  bebor  dct!» 


~-    243    — 

ZEPHYR. 

En  rysning  isar  mig  liksom  af  frost! 

CACILTA. 

Forskriickt  re'n  ville  Laura  Ay  sin  kos 
till  drottningen,  att  yrka  skydd  f6r  Astolf: 
men,  i  detsamma  just,  kom  denna  sjelf, 
ifran  en  motsatt  sida;  gladt  hon  sjon^ 
sin  alskliugssang  om  Ijariln  och  om  Kosa. 
Da  reste  jatteqvinnan  sig,  ocli,  vand 
ett  ogonblick  ditat,  en  suck  hon  drog, 
sa  djup,  som  hade  jorden  sjelf  den  sandt 
ur  sin  af  stangda  lagor  fulla  barm, 
i  kanslan  af  en  oerbord  forvandling, 
som  vill  sitt  foster  foda  fram:  mot  liojden 
bon  plotsligt  vaxte  med  en  langd,  som  snart 
till  manan  nadde  upp  ocb  sammansmalte 
dess  anlete  med  sitt;  ramsvarta  lockar 
kring  detta  tycktes,  boljande  for  vinden, 
sig  sprida  liksom  skyar,  mellan  hvilka 
den  gomda  himlens  ogon  hiipna  sago. 
Men  knappt  hann  Laura  sig  besiDua,  hvems 
det  stora,  striinga  marmoranlet  var, 
som  i  en  blink^^sa  stralande  belystes,  — 
forr'n  tom  var  platsen,  der  jattinnan  statt; 
en  dimma  blott  sags  inat  lunden  ga 
och  draga,  langsamt  sjunkande  mot  sjon, 
ett  grahvitt  tiicke  ofver  berg  och  toppar. 

ZEPHyR. 

Du  gor  mig  lifios  —  lat  mig  hemta  andan!  — 
Hvem  var  den  gruAiga? 

CACILIA . 

Beh6fs  ett  svar? 

ZEPHYR. 

Nog:  jag  f6rstar!  — 

CACILTA. 

An  af  jiittinnans  driigt 
ett  sliip  lag  qvar  pa  vestanskogens  kronor, 


—     244    — 

da  mot  prinsessan,  som  just  nu  kom  fram 

med  sorglos  uppsjn,  obekymrad  gang, 

ur  slummern  Astolf  rusade,  sa  vildt, 

som  nar  en  orn,  ur  klippenastets  lugn 

af  Ijungeld  uppskriimd,  stortar  ut  at  rymden. 

))Siren!))  han  rot  till  den  forsagda  makan: 

Msliitt  har  du  soft  mig  i  din  granna  afgrund, 

nar  efter  skeppsbrottet  annu  jag  hor 

bekanta  rop  ifran  den  6fre  verlden! 

I  kras  ditt  troUhorn  sla,  hall  ut  dess  drjck, 

slit  strangarne  af  harpan,  sjung  ej  mer, 

drag  dina  gullskor  af,  och  gack  pa  ta, 

nar  du  mig  bortbar  genom  nattens  riken  .  .  . 

Deruppe  lurar  tiden  pa  oss  begge!)) 

ZEPHYR 

f(3r  sig  S3elf  med  stor  bestbrtning. 

Ha,  Mamma!  ]\Iamma!     Skulle  du  fa  rattl 

CACILIA. 

Hvad  mumlar  du? 

ZEPHYR. 

Spakar'ngs-orakler!  —  Fortfar! 

CACILIA. 

))]\lin  alskade!»  hon  ropte:    ))Asto]f!  hor  mig! 
I  himlens  namn,  hvad   olycksdrom)) .  .  .  och  nu, 
da  hennes  rost  i  tarar  dog,  han  skrek, 
vansinnig  an:  ))namn  himlen  ej  vid  namn 
och  kom  mig  ej  for  nar!    Du  lange  nog 
lekt  gomma  med  din  fange,  medan  rosten 
hans  glaf  och  spira  fratt . .  .  Du  grater?  —  Ha! 
Med  dina  tarar  kunde  menskotarar 
latt  blanda  sig,  och  dessa  falla  sjudhett 
pa  spokens  brost,  det  vet  du  ju   —   lat  varal)) 
Men  re'n  i  svimning  lag  hon  f6r  hans  f6tter, 
en  vattenlilja  lik,  sora,  sansl6s  gungad 
pa  b6ljor,  hvilka  stormen  redan  skakar, 
blott  vantar  slukas  af  hans  nasta  st6rtvag. 

ZEPnYR. 

Den  arma! 


—  .245    - 
CACILIA. 

Nu  likval,  vid  denna  sjn, 
kom  Astolf  till  sig  sjelf;  forskrackt,  forvanad, 
som  visste  han  ej   alls  hvad  nyss  var  skedt, 
en  strom  af  omma  sorger,  omma  ord 
han  tomde  ofver  den  sa  grymt  bemotta. 
Omsider  blickade  hon  opp.   men  matt, 
och  reste  sig  inom  sin  itlsklings  famn, 
som  ofvermogna  rosen  bleknad  svigtar 
innnder  bordan  af  sin  egen  skonhet, 
hon  uppratt  stod,   men  darrande,  och  halft 
af  honom  buren,  mot  hans  skuldra  lutad ; 
i  hennes  ogons  solar  slocknad  var 
all  glans,  och  under  dem  blott  sent  en  skymt 
af  rodnad  uppgick  6fver  hennes  kinder. 

ZEPHYR. 

Men  aterfoll  han  i  sin  yrsel? 

CACILIA. 

Nej! 
Fordubblande  sitt  nit,  i  allt  han  var,  — 
sa  syntes  det,  —  igen  den  forne  AstolT. 
Dock  —  pa  den  natten  f6ljde   dagar,  —  fa, 
men  langa,   —  under  hvilka,  mulen,  dr6msk, 
liksom  franvarande  med  alla  sinnen, 
han  gick  ibland  oss  och  med  siillsamt  svarmod 
en  skymning  bredde  6fver  all  var  fr6jd. 
Val  undf6ll  aldrig  mer  ett  bittert  ord 
hans  mun;  ja,  stundtals  var  han  mot  sin  maka 
sa  varm,  sa  huld,  som  knappast  nansin  f6rr, 
men  ack! 

ZEPHYR. 

Na? 

ClCILIA. 

Snart  hon  skg,  att  denna  viirma, 
halft  spridd  af  andra  kiinslor,  andra  tankar, 
halft  6fverlagd,  gaf  mera  sken  iin  sanning; 
ty  spegelviiggarne,  der  f6rr  hon  sett 


—    246    — 

sin  Astolfs  andebild  sa  Ijusklar  sta, 

nu  visade  lians  harliga  gestalt 

allt  mer  ocli  mer  till  formlos  dunst  forvandlad. 

ZEPHYR. 

Naturligtvis!    De  herrar  tellurister 
besta,  egentligen,  af  bara  duust!  — 
Hvad  sade  drottningen  om  Lauras  syn? 

C  ACILI A . 

Hon  vet  cj  om  den. 

ZEPHYR. 

Yet  cj   om  dcn?  —  Hvarf6r? 

CACILIA. 

Inom  sig  stangde  Laura,  skygg  och  tvcksam, 

dag  ut,  dag  in  den  kunskap,  hvarmed  cj 

hon  ville  oka  herskarinnans  angslan; 

och  nu  langt  mera  tvekar  hon  an  f6rr! 

En  ny  f6rtjusning  hos  rdicia 

har  planat  ut  hvart  spar  af  sorg;  anyo 

har  lifvets  hela,  fulla  blomstergard 

sig  6ppnat  f6r  de  landf6rvista  n6jen, 

af  hvilka  re'n  de  ilesta  kommit  hem. 

ZEPHYR. 

J  vcxlen  lynne  just  som  vaderflaggan 
och  klandren,  likafullt,  min  lattsinthet! 
Nog  mattligt  munter  ar  man  hiir  f6r6frigt; 
hvart  ord  blir  ju  pa  tungan  vagdt;  .hvar  min 
bespejas  ju  — 

CACILIA. 

Nu  tecknar  du  blott  Laura! 

ZEPHYR. 

Jo  pytt!    Men,  —  skall  jag  din  f6rsakran  tro  — 
hvad  har  sa  lyckligt  nu  stiimt  om  er  andra? 

CACILIA. 

Att  vi  se  drottningen  sa  ytterst  glad! 

ZEPHYR. 

Yiil!  Men  hvad  gor  da  henne  nu  sa  trygg? 


—    247    — 
CACILIA. 

Betilnk,  att  just  i  gar,  kort  innan  resan, 

hon  tog  sig  mod  att  spana  an  engang 

bortom  tapeten,  som,  pa  hennes   bud, 

i  nagra  dar  med  tiit  betiickning  holjt 

kristallerne  af  hennes  sofrums  vaggar. 

Och  se !  Pa  glaset  ater  Astolfs  bild 

i  skiira  stralar  triidde  fram;  en  strom 

af  glaus  gick  ut  fran  hjertats  trakt  och  tiot 

med  jemn  fordelning  kring  haus  iidla  skepnad. 

Blott  i  en  punkt  af  hufvudet  sags  iin 

ett  enda  litet,  obetjdligt  tocken  — 

knappt  miirkbart:  ty  sa  niira  stod  det  redan 

till  griinsen  af  ett  ingenting. 

ZEPHYR. 

Aj!  Aj! 

CACILTA. 

1  all  sitt  siilla  hjertas  skoua  gliidje 
med  kyss  pa  kyss  f6rkunnade  hou  Laura 
sin  upptiickt;  och  inunder  hela  fiirden 
har  Astolf  ju  bekriiftat  den?  —  Om  stum 
hos  elfvorna  han  satt,  man  sagt  mig  dock, 
att  han  pa  sjon  var  desto  mera  liflig: 
daggdroppen  lik,  af  morgonsolen  full,  — 
afspeglade  hans  sjiil  sin  makas  blick, 
i  hiinryckt  aterblixtring. 

ZEPHYK. 

Lappri!     Lappri! 
Tro  honom  ej !  —  Af  hvilken  elak  trolldom 
var  jag  besatt .  .  .  Fort  till  Theano!     Kom!   — 
Ja,  Laura!     Allt  aAiigsnas  ma,  som  liitt 
kan  viicka  helt,  hvad  re'n  till  hiilften  vaknat! 

ClCILIA 

bestbrt. 

Jag  kommer,  men  ,  .  . 


-    248    -- 

ZEPHYR. 

Hor  du  de  pendelslag, 
som  dystert  Ijuda  liit  fran  menskoverlden? 


Jag  hor  dem,  ja 


I 

o  • 

CACILIA. 


Du  skrammer  mig  till  tack, 
att  jag  for  din  skull  har  sa  lange  drojt! 
Om  nu  vi  cj  fa  se  b  e  g y  n  n  e  1  s  e  n  .  .  . 

ZEPHYR.     . 

Sa  se  vi  slutet!.  —   Ga!     Jag  foljer  strax; 
jag  hinner  upp  dig  innan  halfvags,  ga! 
En   fara  utan  like  ar  i  antag. 

CACILIA 
i  det  hon  gar. 

Hur  latt  du  stundom  gor  till  berg  hvar  smasten! 

ZEPHYR 

orolig. 

3Jin  goda  nymf!     Den  stenen  iir  alltredan 
ett  smanatt  fjall  och  blir  val  innan  kort 
ett  Himalaya.     Snart  jag  kunde  frestas 
att  andtligen  bli  allvarsam  pa  allvar. 
Det  vore  dock  att  gora  lifvets  lek 
formycket  mensklig!  —  IMann  en  annan  docka 
bor  skalTas  hit  i  stallet  f6r  den  gamla?  — 
]\Ien  gcr  man  sig  tilHreds  vid  bytet?  —  Hm! 
Det  menskofolkct!     Oi'vcrallt  och  alltid 
dctsamma!  —  Dock,  hvi  grubblar  jag?  —  Nu  gallcr, 
att  hindra  cller  leda  skadespelet. 

Han  flvger  bort. 


L  6  f  s  a  l 


delad  genoni  en  forlut  i  tvcnne  ha]fter:  den  ena,  tillslutcu,  utgbr  Thea- 
nos  skadebana;  den  andra  ar  inredd  fbr  askadarne.  nii  d  grasbjinkar  i 
upphbjda  haltrundlar.  I  midten  sitta  Astol/  och  Felicia,  med  de 
Aesta  af  deras  fbrtrognare  sallskapskrets. 

ASTGLE. 

Sa  tungt  var  da  f6r  detta  par  det  afsked, 
som  dock  blott  f6r  en  dag  dem  skulle  skilja! 


—    2-41)    — 

Ty  girig  ar  ju  kiirleken  pa  timmar 

och  riiknar  helst  hvar  dygnets  stund  for  sin. 

Men  IbrUiten  i  riitta  blinken  foll: 

det  gifs  ett  qval,  for  heligt  att  bli  skadadt. 

FELICIA. 

Du  har  fortaljt  mig  forr  om  tempel]ungfrur, 

som  vardat  Vestas  eld  i  evig  oskuld. 

Sa  biir  ock  smiirtan,  lik  en  kysk  Vestal, 

sitt  dok,  som  oftare  ej  lyftas  bor, 

iin  hon,  inom  sitt  tempel  gomd  for  vittnen, 

faT  obemiirkt  vid  altarlagan  vaka. 

ASTOLF. 

Af  denna  forlat  dels,  och  dels  af  lundens 
tiitt  hviilfda  loftak  stiings  at  sjon  all  utsigt; 
vi  skonja  knappt  af  manan  sjelf  en  glimt, 
som  helsar  oss  fran  nattens  milda  oga. 
Men  sjo  och  mansken,  smekande  hvarandra, 
snart  skola  desto  skonare  sig  visa, 
niir  af  det  viillustdruckna  spelets  handling 
den  niista  tailans  troUduk  rullas  opp. 

FELICIA. 

Snart  se  vi  iiter,  hur  pa  vattenspegeln 
de  fina  tockenstrimmors  florviif  genast 
af  fikna  stjerneblickar  genombliinks. 

ASTOLF. 

Mer  huld  slot  ingen  qviill  sin  ofvergang 
fran  dag  till  natt. 

PELICIA. 

Han  slutar  den  sa  omt, 
som  niiktergalens  sista  tonfall  dog 
nyss  i  granaten  der  uppofver  oss. 

ASTOLF. 

Och  genom  luften,  nu  sa  sval  och  frisk, 
i  vexling  taga  strommar  utaf  viillukt 
fran  landets  och  fr&n  vattnets  blomstersliigter 
Hur  siillt  jag  andas! 


—    250    — 

PELICIA. 

Nattligt  Yiiua  liign! 
Tack,  att  du  ater  gor  min  Astolf  lycklig. 

ASTOLK. 

Nar  brinner  elden  liAigast?    Om  ej 
nar  skuggan,  vilkor  for  hans  synlighet, 
f6rmorkar  tatast  rymden  omkring  ilamman? 
Sa  iilskar  karleken  ju  qvallens,  nattcns 
fortegna  timmar  foretradesvis, 
da,  ensam  med  sig  sjelf  i  verldens  allt, 
han  lyser  upp  dess  vida  helgedom 
blott  inifran,  blott  med  sin  egen  brands 
tvafaldiga  och  dock  blott  ena  fackla. 


En  underbar  forvandtskap  alltid  tycks 
befrynda  karlekcns  och  somnens  makter! 

ASTOLF, 

Hvarfor?     Ty  kiirleken  och  somnen  iiro 
den  gamla  nattcns  iildsta  soner,  f6dda 


i  tingens  upphof! 


att 


PELICIA 

forvanad. 

Vet  da  ocksii  du, 

Hon   afbryter  tyiirt. 
ASTOLE. 

Hvad? 

FELICIA 

med  forlaget  leende. 

Beriitta  mer!     Du  vet  sa  mycket! 

Fbr  sig  sjelf. 

Han  kiinner.  att  de  iiro  br6der;  dock, 

hvem  systern  ar,  det  tycks  han  iin  ej  kiinna! 

AST0LF, 

Dct  somnens  ande   iir,  som  qviiller  fram 
i  all  f6rtrollningsdryck  af  IjuHig  dvala. 


—    251     - 

i  vall»ions   bruna  saTt,  i  rankans  blod,  — 
i  allt  som  svallcr,  l-iskar  ocli  berusar! 
Blott  genom  liouom  malar  karlcken 
pa  rosens  kind  de  lystna  drommars  rodnad; 
och  genom  lionom  blott  han  qvinnans  barm 
till  deras  orngatt  hvalft  — 

PELICIA. 

Hvad  ombestyr 
der  bortom  iorhanget! 

ASTOLF. 

Hvad  egen  lockning 
i  dessa  spridda  roster,  dessa  Ijud 
fran  varelser,  som  f6r  vart  oga  doljas,  — 
och  som  dock  aro  langese'n  oss  kanda, 
nar  vi  panytt  dem  se! 

FELICIA. 

Men  vanta  far  du. 

ASTOLP. 

Ogerna  likval  ej;  har,  der  bland  traden 
lysmaskar  glindra  med  sma  lampors  sken, 
jag  sa,  med  armen  lindad  kring  ditt  lif, 
hos  dig  i  evigheter  sitta  ville. 

FELICIA. 

Hvad?  Regnar  det? 

ASTOLP. 

Nej !    Blott  en  smula  dagg, 
ty  nu  kom  Zephyr  och  med  sadan  fart, 
att  alla  bladen  Aagta  om  hans  vingar. 

PELICIA. 

Ja,  och  Cacilia!  —  Sa  sent?     Vi  sitta 
re'n  midt  i  dramen. 

NAIDION. 

Och  fa  hela  natten 
hiir  sitta,  for  Ervinas  grundlighet! 
Jag  hor  Theanos  vreda  rost  derinne  — 
hjelp  till  att  drifva  pa! 


252    — 


Hvi  drojer  Laiira? 

ClCILIA. 

Jag  fafangt  lieune  sokt. 


Nog  strang  jag  var; 
det  skulle  smarta  niig,  om  hon  ar  sarad. 
Men  se  pa  Zepliyr!     Flugen  upp  mot  livalfvet, 
tvars   6fver  oss  at  f6rliang"et  han  styr 
in   mellan  tackelset  och  grona  ramen!  — 
Sjelfsvaldingen ! 


ASTOLP. 

Lat  gossen  roa  sig, 
fastiin  det  kostar  oss   ett  litet  duggregn. 
Kann!    I  min  6gonvra,  just  har,   en  droppe 
f6ll  fran  ett  l6f.     Hvad  vattnet  bradtom  har! 
Kann  med  din  rosenfinger,  hvar  han  ilar! 

PELICIA. 

En  gata  mins  jag  nu,  som  tvifvelsutan 
du  gissar  strax. 

ASTOLP. 

Det  galler  ett  f6rs6k! 

PELICIA. 

Ett  vatten  rikt  i  perlor  ^valler: 

ur  jorden  ej   dess  adror  ga, 

fran  himlens  moln  det  gjuts   ej  heller, 

det  bittert  ar  och  s6tt  iinda. 

Dess  Hod,  hvars  ursprung  m6rkren  skydda, 

sa,  mild  som  genomskinlig  ar; 

till  h6gsta  slott,  till  liigsta  hydda 

den  lika  dyrbar  liiskning  biir. 

Och  har  du  sett  dess  kiillor  strala 
emellan  dunkla  briiddars  par, 
med  speglar,  som  pa  bottnen  m^la 
cn  dager,  mer  iin  solens  klar? 


—    253    -- 


Har  allt  det  Ijus,  som  de  forvara, 
jemval  for  dig  i  droppar  blankt, 
sa  sag:  hur  vill  du  helst  bcsvara 
dcn  helsning  de  ditt  hjerta  skiinkt? 


l)ct  vattnet  vi  ju  tarar  kalia: 
i  liclig  natt  dess  adra  goms; 
hur  bittert  ock  dcss  vagor  svalla, 
kans  sotman  dock,  ju  mcr  det  toms. 
Det  ilyr  da  ur  de  tvillingsbrunnar, 
der  himlen  ler  pa  djupets  grund, 
och  ur  tva  stjernor  oss  f6rkunnar 
det  hogsta  sjalarncs  forbund. 

Och  nar  ej  ord,  ej  toner  stamma 
den  vallust  fram,  som  ))karlek))  nams, 
i  tarar  glittrar  da  hans  Aamma, 
tilldess  hans  Ijudspel  ater  stams. 
Nar  iilskarns  mun  dem  torstigt  soker 
pa  ogonlock,  som  falt  dcm  nyss, 
da  vct  han,  hvar  han  ljufvast  oker 
den  eld,  som  gnistrar  i  hans  kyss. 

PELICIA. 

Ja,  afven  dcssa  fr6jder  du  mig  liirt, 

du,  all  min  sallhcts  skaparc  och  hcrre! 

Sa,  nar  de  saligt  storta  ut  ur  ogon, 

der  tjusningen  och  srailrtan  f6dt  dem  samfiildt, 

de  spcgla,  droppvis,  sitt  f6riildrapar 

i  majregn  6fver  kindens  blommor.      0, 

ma  smiirtans  andel  dock,  —  sa  dyrbar  ock,  — 

blott  aldrig  vinna  6fvervigt! 

AST0LF. 

Var  viss, 
det  sker  —  atminstonc  —  ej  genom  niig. 

FELICIA. 

Hvi  skulle  jag  ej  tro  ditt  ord?  —  Har  ej 
den  miiktigaste  bland  naturens  andar. 


-    254    — 

den  fagra  nektarbringarn,  ungdomsanden, 
f6r  evigt  vara  oden  sammanvigt? 
Han,  Amors  ofverprest,  som,  narmast  denne 
ocli  mig,  beherskar  Ijusets  landamiiren? 

Besinnar  sig. 

Ack !  och  likval  .  .  . 

ASTOLF. 

Du  bleknar?  Du  f6rstummas? 

PELICIA 

svarmodigt. 

Ack,  AstoH"!  Afven  m6rkret  ager  gudar! 

AST0LF. 

Vi  trotsa  dem ! 

FELICIA. 

St!     Alskling,  siig  ej  sa! 

Halft  hTiskande. 

En  makt  jag  kanner,  vida  6fver  min, 
och  vida  6fver  Amors   —   sjelf  du  vet  ju, 
att  han  ar  .  .  .  nog:  i  allt  han  ar  ett  barn 
mot  samma  makt  och  nodgas  sjelf  den  lyda. 

ASTOLF. 

Och  denna  makt?  Dess  namn? 

EELICIA. 

Ja!  ser  du:  blott 
vid  tanken  pa  det  namnet,  re'n  mitt  har 
star  upp,  och  orden  stelna  pa  min  tunga. 

ASTOLE. 

Hvem  ar  da  den,  som  sa  du  hatar? 

PELICIA. 

jag  alskar  henne  —  och  likval  jag  skyr 
med  angest  henne  sjelf  och  hennes  gator! 
Sa  iilskar  man  en  hemsk  berattelse, 
f6rtaljd  i  kolsvart  qvall;  sa  alskas  hvirfveln, 
i  aigrund  fraggande  vid  klippans  fot, 


af  den,  som  pa  dcss  lodriitt  branta  spets 
at  djiipet  lockas  af  en  svmdels  dragning. 

ASTOLF. 

Ila!  om   din   moder  visst  du  talar  .  .  . 


FELICIA 

haftigt. 


ej  mer,  ej  mer  derom! 


Astolf! 


NAIDION 

med  ett  ntrop. 

Na!     Andtligen! 
det  var  en  vantan  ! 

AST0LF. 

Forhanget  drags  npp! 

FEL1CIA 

liAigt. 

Nu,  Astolf,  idel  glada  tankar  blott! 

Ma  dunkelhetens  hela  spokverld  ily 

till  kaos  ater,  lik  de  tomma  skuggor, 

som  jagtas  undan   der  fran  sky  och  sjo 

for  manans  silfvervagn  och  silfverfalar ! 

Stig  upp  ur  djupet,  muntra  sagoverld, 

sjunk  ned  fran  himlen,  hulda  stjernedrom ; 

i  heligt  sjutal  utaf  toner,  farger, 

kom,  dikt,  att  alla  sinnen  vederqvicka! 

Val!     Tarnor,  sjungen!     Alla  strangspel,  klingen! 

Skadeplatsen  visar  en  liten  af  trad  omfattad  slatt,  gransande  till  sjbn,  bf- 
ver  hvilken  man  ser  i  afstand  den  motsatta,  bergiga  stranden.  Nagra 
fa  ackorder  af  en  langtansfull,  fbrberedande  musik. 

AST0LF. 

Der  ha  vi  ater  var  Kinaldo! 

FELICIA. 

Sorgsen! 

EB,VINA 

fbrestallande  Rinaldo. 

Hvart  drog  hon  hiin?     Portaljen,  berg  och  dalar, 
hvad  varf  som  henne  nu  sa  tidigt  bryr? 


—    25()    — 


An  sofver  solen  ju  i  osterns  salar, 

i  gastrum,  der  annu  ett  Ijus  ej  gryr. 

Och  redan  dock  lion  ryckt  sig  fran  niin  sida, 

ja,  innan  larkan  sjelf  oss  vacka  hann! 

Hur  trogt  de  dunkla  timmar  skrida! 

Och  dagen  —  blir  han  dag,  se'n  hon  forsvann? 

Hvcm  hardar  ut  att  mina  marter  lida? 


ROSTER. 


Armida  I 


RINALDO. 

Ha!  hon  ej  nodgas  overksam  f6rbida 
sin  sakuads  griins,  vart  motes  gyllne  stund! 
Men  faugslad  har,  tilldess,  i  minnets  lund,  — 
hvad  mal  har  jag,  nar  jag  ej   mer  far  strida? 

ROSTER. 

ArmidaJ 

RINALDO. 

0  hulda  namn!    Med  lif  mig  6fverhopar 
din  klang,  sa  omotstandlig  som  din  bild! 
Ja,  du  har  ratt:  den  tid  ar  ej  f6rspild, 
som  dig  mitt  hjerta  tanker  eller  ropar! 

ROSTER. 

Hanens  stamma  Ijuder; 
vakna,  lifvets  sliigt! 
Njut,  hvad  Ijuset  bjuder, 
andas  dagens  Aagt! 

D  u  0. 

Stulna  n6jen,  rykten 
dem  blott  m6rkret  sport! 
Druckna  dr6mmar!     Flykten 
till  cr  elfenport! 

Tr  i  0. 

Edra  ljufva  Aockar 
glommas  aldrig  dock; 
ej  blott  liirkan  lockar, 
turturn  lockar  ock. 


257    - 


Gliid  di^,  varma  hjcrta, 
men  behall  den  tro: 
dagen  har  sin  smarta, 
natten  har  sin  ro. 

Under    dessa   sanger    sprides    ofver  scenen  ett  roseuskimmer,  liksom  af  cn 
uppgaende  morgonrodnad. 

EINALDO. 

En  hiirlig  morgon!     Ungdomsfrisk  och  full 
i  niitet,  virkadt  rikt  af  gront  och  guU, 
mot  solens  kyssar  klappar  jordcns  barm, 
vid  skogcns  hviskning  och  sma  faglars  larm. 
Mcn  iinnu  drojer  brudgummen  i  skyu: 
i  vindens  doft,  som  smcker  blomstcrhyn, 
sin  kiirleks  suckning  skickar  han  forut; 
och  Tithons  maka  rodnar  hvar  minut 
bestiindigt  mer  och  mer;  hon,  begges  vixn, 
hos  jiigarn  Cephalus  sig  drommer  iin. 
Dcr  gliintar  brudgummen  pa  salens  dorr  — 
kom:  se,  att  bruden  iir  sa  skon,  som  forr! 
Stig  in,  triid  fram,  du  skaparns  hjeltcson,  - 
skjut  Ijusets  pilar  af:  med  bagans  dan 
viick  alla  viisenden  till  lofsang  opp; 
en  verld  sig  oppnar  for  ditt  scgerlopp!  — 
Der  hoppa  biick  och  a  fran  bergens  brant, 
och  dalens  kiillor  undra  tyst,  hvad  sant 
kan  Annas  i  sa  hogljudt  prat;  sin  ban 
pa  blaa  vattnen  ploja  svan  vid  svan; 
pa  iingens  vall,  som  lcr  i  perleglans, 
lorsoka  hjort  och  hind  sin  gardagsdans. 
Bckliimda  hjerta,  vidga  dina  band! 
Hvar  hvita  gangarn  gniiggar  stolt  pa  strand, 
hvar  vAgen  krusas,  hvar  steglitsan  hors, 
hvarthiin  jag  blickar,  gliidjeus  vinge  rors! 
0,  sutte  den  vid  mina  skuldror  fast, 
lan2;t  bort  iao;  floo-e  da  med  stralens  hast 
dit.  dcr  du  vistas,  lif  utaf  mitt  ]if, 
och  delte  dina  viirf  och  tidsfordrif! 


—    258    - 

Hvarfor  sa  ensamt 
forlora  dagen? 
Hvarfor  gemensamt 
ej  nyttja  den? 
Kom!    Rack  mig  liander, 
och,  villigt  dragen, 
mig  folj  till  liinder, 
der  liemmets  striinder 
till  riddarnojen 
mig  vinka  iin! 

Der  jagarn  irrar 
bland  lomska  stiillen, 
der  skriick  forvirrar 
den  feges  gang; 
der  gamen  brusar 
kring  ode  fjallen, 
der  ulfven  rusar,  — 
der  spjutet  susar 
i  kapp  med  stormen 
sin  kiimpesang  ! 

Der  arla  skuUe, 
till  bragd  vi  foljas, 
kring  dal  ocli  kulle, 
i  kograd  skrud; 
vi  glomde  fraga, 
hvar  faror  doljas; 
med  arm  och  baga 
man  allt  kan  vaga, 
nar  brostet  lyssnar 
till  iirans  bud! 

I  grottans  kammar 
var  qvallsvard  njotes, 
pa  brutna  stammar, 
vid  forsens  fall; 
kring  himlahornen 
snart  natten  gotes; 


—    259    — 

bland  rop  af'  ornen, 
pa  hud  af"  bjornen 
var  hvila  dromde 
om  jagthornskall! 

Astolf  stiger  prdtsligt  upp. 
FELICIA. 

Hvad?    Vill  du  ga? 


ASTOLF. 

Na  ja!  Begyns  cj  jagtcu? 


PELICIA 

skrattande. 

Du  glommer  hvar  du  ar! 

AST0LF. 


Ar  jag  ej  hemma? 

FELICIA. 

Ja  visst  —  hos  mig! 

ASTOLE 

ser  sig  fdrYirrad  omkring. 

Forlat, — jag  yrar  sallsamt! 
AUtsammans  var  ju  blott  en  gammal  fabcl  .  .  . 
Hvad  ror  den  mig?  —  Jag  var  ju  da  cj   mcd! 

EELICIA. 

T    


Ncj,  ganska  sakert  ej 

NAIDION. 

Hvem  sjunger  nu? 


EOSTER 
bortom  skadeplatsen. 

Hvart  vill  du  han?     0,  bida  dock,  o  bida! 
Ty  sallheten  bor  hiir,  och  niimns  Armida! 

RINALDO. 

Hvad  ser  jag?     Himmel !    Sags  viil  Venus'  stjerna, 
sags  Venus  sjelf  sa  skon  ur  hafvet  Ijunga? 
Till  midjan  blottad  nalkas  der  en  tilrna, 
som  boljorna  pa  purpurskummen  gunga!  — 
Der  flera  till!  —  Hvad  kunna  de  mig  iirna? 
De  blicka  hit,  halft  rodnande,  och  sjunga; 


—    260    — 

llkt  guU  kring  sno  de  ystra  lockar  skiimta 

kring  lif,  som  gliinsa,  ocli  kring  brost,  som  Aiimta! 

EN    SIREN. 

0  yngling!    Da  iinnu  dig  blomstren  holja 
som  var  och  sommar  stro,  de  bulda  viinner,  — 
se   bort  fran  inolnen,  som  den  eldpil  dolja, 
hvars  udd  sa  liitt  de  mildas  skilnk  forbriinner! 
Bedrift,  berom,  —  sii  niimns   han,  och  forfolja 
han  vill  hvart  hjerta,  som  sig  lyckligt  kiinner. 
Blott  den  iir  vis,  som  stundens  gullfrukt  plockar 
just  da,  niir  frisk  hon  friska  sinnen  lockar! 

HALPCHOR. 

De  fly  forbi,  med  loppet  af  sekunden, 
det  unga  lifvets  dodligt  skona  dagar: 
och  Maj,  om  ock  till  aterkomst  forbunden, 
for  dig  ej  mer  fornyar  varens  lagar. 
Yiilan!      Sa  bryt  din  ros  pa  morgonstunden 
af  detta  dygn,  hvars  qviill  dig  snart  ledsagar; 
ja,  bryt  den  spild,  och  mins  att  iilska,  innan 
re'n  fafangt  alskarn  letar  iilskarinnan! 

ANDRA   HALPCHGREN. 

Yansinnig  den,  som  skyr  att  sig  berusa 
i  nojcts  vin,   det  luftiga,  det  kara! 
Ord,  skuggor,  Ijud,  som  blott  pa  afstand  tjusa, 
iir  allt,  hvad  sagor  kalla  bragd  och  ilra. 
Det  pris,  hvars  lagrar  for  ditt  hogmod  susa, 
den  glans,  som  skall  ditt  namn  till  stjernor  biira, 
en  yrsel  iir,  en  drom;  iin  mer,  en  dimma, 
som  stors  af  minsta  fliigt,  af  minsta  strimraa. 

PORSTA    HALECHOREN. 

Hvad  iir  all  iira?  —  Fackla,  fiild  vid  biiren, 

se'n  hon  brilnt  upp  den  hand,  som  henne  burit!  — 

Helt  andra  eder  ungdomen  och  varen 

gemensamt  vid  naturens  altar  svurit. 

Niir  artal  kriifvas,  for  att  fylla  sparen 

af  iirr,  dem  hjeltens  grymma  klinga  skurit, 


—    261 


beliofs  blott  tlden  af  en  kyss  att  bela 
de  sar,  dem  omma  brost  i  kiirLek  dela. 

ANDRA   HALPCHOREN. 

Tvist  utan   liarm,  blid  yiigran  af  forsoning, 

smalojen,  salla  krig,  ljuft  stulna  frider. 

f6rtjusta  suckar,  hviskningar  om  skomng 

det  qval  som  njuter,  och  den  frojd  som  hder,   - 

de  krafter  alla,  som  till  denna  boning 

sis  riiddat  fran  den  gyllne  alderns  tider,  — 

de  alla  hiir,  ^t  henne,  som  dem  vardar, 

ha  hviilft  en  evig  azurs  tempelgardar. 

EN    SIREN. 

Du  onskar  jagt?  -  Hvar  kan,  likt  har,  den  njutas? 

Med  tusen  bagars  glimmande  geyarlek 

hiir  la^ar  Amor,  och  i  stralar  skjutas 

dacrg,  blommor,  hjertan,  under  stiindig  harlek. 

Ma  lif  och  solhvarf  tiindas  eller  slutas, 

sitt  koger  lika  rikt  pa  skott  biir  karlek; 

och  timmarna  ej  bradska,  som  pa  jorden; 

hiir  tiden  sjelf  till  iilskare  iir  vorden! 

ALLMAN    CHOR. 

F6r  evigt  da,  Rinaldo,  hiir  f6rbida; 

ty  siillheten  bor  hiir   och  niimns  Armidal 

RINALDO. 

De  dyka  ater  under  vattnet!  —  LjuAigt 

en  dvala  tynger  mina  ogonlock. 

Du,  roshiick,  gif  mig  skugga!  -  Mmdre  gruAigt 

cr6r  vallmokransen  hvarje  qval  andock. 

Han   l.gger    si.  .m    en   t.rnrosb.^   i^~^  SJt^^  ^ 
AST0LF. 

Felicia!     Hur  liinge  har  jag  vistats 
hos  dig  pa  denna  o? 

PELICIA, 

Ja,  glssa  bara! 
Mig  lyster  h6ra,  hur  du  brukar  riikna. 


262    — 


ASTOLP. 


Ditt  siillskap  har  i  grunden  planat  ut 
min  hela  raknekonst;  och  ingen  lycklig 
fann  opp  den  konsten   —   det  forstar  jag  nu! 

PELICIA. 

Tiink  efter! 


Jo:  tva  yeckor,  cller  tre  — 
du  skrattar  —  vanta  blott:  sex  veckor"r —  Nej 
niir  riitt  jag  ett  och  annat  mins,  som  hiindt, 
sc'n  Zephyr  forde  mig  sa  viinligt  hit, 
det  blir  viil  dock  tre  manader,  mahiinda. 

PELICIA. . 

Godt!    Efter  hvilket  tidmatt  riiknar  du? 

ASTOLE. 

Jag  vet  blott  det,  som  i  mitt  land  var  oAigt. 

EELICIA. 

Du  riiknar  ypperligt!     Och  jag  iir  nojd; 
jag  ser,  att  tiden  ej   dig  varit  langsam. 
Man  annars  redan  tre  arhundraden 
der  borta  i  ditt  isbergs-rike  tiiljt, 
se'n  du  kom  hit,  och  jag  i  barnslig  enfald 
dig  tog  for  dromda  fAgelkungen  Phenix  — 
sa  nilbblos  iin  och  fjiiderlos  du  var. 


Trehundra  ar? 


ASTOLF 
i  hogsta  forvaning. 


PELICIA. 

Ja,  sa  omkring  ^vid  pass ! 


Se'n  jag  kom  hit! 

EELICIA, 

Du  lita  kan  derpa! 

Asto]f  Bjunker  i  djnpa  betraktelser. 


-   2(5:1    - 

NAIDION. 

Men  bllr  da  ej  Rinaldo  nansln  fulls6fd?  — 
De  dansa  snilllt,  och  det  iir  bra,  jag  sjelf 
har  Itirt  dem,  men  f6rmycket  iir  f6rmycket! 

ROSTER 
fran  en  annan  sida. 

Hvar  iir  Bertoldos  son? 
Gl6mmer  han  segrarnas  dan? 
Ar  det  den  vekling  der  blundar, 
blind  f6r  det  6de,  som  stundar? 
))Hvar  iir  Bertoldos  son?» 
ropas  fran  Libanon, 
ropas  fr^n  Syriska  fiilten, 
ropas  fran  Frankiska  tiilten, 
ropas  af  hedningars  han: 
hvar  iir  Bertoldos  son? 

CHOR. 

Rinaldo! 

Man  hor  skbldar  slas  tillsammans.    Einaldo  rusar  opp  och  Astolf  iitrenledes. 

FELIC1A 
fattar  i  honom. 

Na,  det  iir  visst:  pa  dig  atminstone 
ut6fvar  spelets  sken  all  makt  af  sanniug! 
Med  skill  Theano  g6r  sig  mesta  m6dan 
f6r  dig  vid  alla  sina  lekar. 

ASTOLF 

sattande   sig.  tankspridt. 

Sa? 
Hvi  sa? 

FELICIA. 

Du  gynnar  henne  ifrigast, 
och  genom  din  uppfostran  hon  ju  bildats 
till  dessa  storre  bragder  af  sin  konst. 

RINALDO. 

Hur  iin  jag  utat  rymden  spanar, 
blott  luft,  och  sj6,  och  triid  jag  ser. 
En  siillsam  dr6mbild  blott  mig  manar; 
men  likafullt  den  oro  ger. 


—    264    - 

CHOR. 

Einaldo! 

EINALDO. 

Himmel,  nej !    Bredvid,  i  lunden, 
vapen  glimma,   manner  vandra; 
och  mitt  lijerta,  djupt  i  grunden, 
skalfver  utaf  blygd  ocli  lust. 

Lucinda    och   Niobe,    tbrestaUande  Carlo  ocli   UbaUlo,  konima  fram  pa 
scenen  med  bevapnadt  sallskap. 

CARLO    OCH   UBALDO 

pekande  pa  sig. 

Kanner  du  oss? 

(pekande  pa  STarden). 

Ocli  kanner  du  dem? 

NAGRA   ROSTER. 

]\Iins  du  annu  dina  anor,  ditt  hem? 

CHOR. 

Upp,  att  befria  Jerusalem! 

RINALDO 

for  sig  sjelf. 

Ja,  i  ilard  jag  irrar  bunden; 
dolj   mig,  mull,  for  mig  och  audra! 
Ja,  jag  sjunkit,  fran  den  stunden, 
da  jag  kom  pa  denna  kust. 

UBALDO 

tm  sitt  fblje. 

Han  hor  oss  knappt,  han  stilla  star  igen; 
valan!     Tag  nu  var  diamantskold  fram! 
Och  speglar  han  sig  der  och  tvekar  an, 
ma  han  lorgas  i  djupet  af  sin  skam! 

De   blotta   den    magiska  skblden  och  halla  den  orbrligt  viind  mot  Rinaldo, 
RINALDO. 

Ve!     Hvilken  bild! 

HALFCHOR. 

Sadan  ej  sag  dig  ditt  fadernesland! 

RINALDO. 

Ve!     Hvilken  bild! 


—    265    - 

HALPCHOE. 

Sadan  cj  kilnde  dig  Syriens  strand! 

ALLMAN    CHOR. 

Qvinligt  beprydde!     Slit  dina  band! 

ASTOLF 

liastigt. 

Felicia!    Se'n  tre  arliundran  flytt, 

i  hvilket  tillstand  ar  val  nii  min  hemjord? 

PELICIA. 

Jag  tanker,  i  sitt  gamla;  om  du  vill, 
vi  skicka  Zephyr  dit,  att  hora  efter. 
Kanskc  han  redan  kan  dig  tillfredsstalla; 
vi  f6rekalla  honom  nar  som  helst. 

ASTOLF 

dyster. 

Trehundra  ar!  —  Mann  an  mitt  forna  folk 
bebor  sin  fjallbygd?    Manne  iin  dess  tron 
bar  nagon  telning  af  min  att .  .  .  dock  nej ! 
Jag  har  ju  ingen,  ingen  efterlemnat! 

FELICIA 

uppmarksain. 

Min  Astolf!  Tag  ej  saken  sa  betankligt; 

ack,  tro  mig:  hvem  som  ock  der  bor  och  herskar, 

pa  Tellus  ilr  och  blir  allting  sig  likt; 

i  ornmden  andras  intet  utom  namnen. 


Men  komme  jag  tillbaka,  skulle  da 
mio*  nagon  i  mitt  rike  kanna? 

PELICIA. 

Ingen! 

ASTOLF 
lueil  stigande  lidelse. 

Och  seder,  lagar,  sprak,  —  min  moders  sprak,  — 
de  hafva  sannolikt  forbytt  sitt  skick? 

FELICIA 

betraktande  honom  med  hapnad. 

Nog  mojligtl 

Alterboms  Dikter.    I.  ' 


—    266    — 

ASTOLF 
slar  hauderua  tillsammans  framfor  bgonen. 

Gud ! 

FELICIA 

forskrackt. 

Vid  alla  Ijusets  stjernor, 
de  lielga  vittnen  af  var  lyckas  timmar! 
Sla  dessa  morka  griller  bort!    Begraf 
i  intet  dessa  minnen'af  ett  —  intet! 
Hvad  ar  din  hela  arma  jord  mot  min? 

ASTOLF. 

Ett  intet,  siiger  du?  —  Ha!    Hvad  f  orstar  .  .  , 
jNIen  lemnom  detta  iimne!  —  Mellertid, 
om  ater  dit  jag  fardas  .  .  . 

FELICIA 

smartfnllt. 

Ater  dit?  — 
Besinna  dig,  ocli  skona  oss  gemensamt! 
F6r  grymma  iiro  dessa  ord  till  skiimt, 
for  otacksamma,  att  pa  allvar  nyttjas. 

ASTOLF. 

Yid  himlen!    Du  har  riitt.   —  Ar  jag  ej  din? 

Med  stark  anstrangning. 

Om  jag  iir  slaf,  jag  iir  det  gerna  —  0, 

var  glad,  som  jag!  —  Hvad  gor  vart  skadespel? 

NAIDION. 

Si!    Riddarn  strott  pa  marken  sina  smycken  .  .  . 

CACILIA. 

Och  f6ljer  stridskamraterne  till  stranden! 

ASTOI.F. 

I  sanning!    Han  tycks  fatta  sitt  beslut! 

EELICIA. 

Du  giUar-det? 

ASTOLP. 

Hvad  odet  gor,  ma  gillas! 


—    2(57    -- 

MARSCII 

af  ilo  nieil  JUualdo  borttagande  kiimpartie. 

Vaknade  lijelten 
Yiinder  tillbaka; 
Solymas  murar 
snart  skall  lian  skaka. 
Halfmanan,  rysande, 
blek  som  de  doda, 
bidar  den  lysande 
straffarn  med  moda. 
Snart  pa  de  blodiga 
tinnar  han  star; 
framst  bland  de  modiga: 
segren  ar  var! 

THEANO, 

fbrestUllande  Armida,  iramstcirtar  pa  scenen. 

Rinaldo ! 

KAMPARNE. 

Trummor  och  lansar, 
syajande  fanor! 
Oppnen  de  stolta, 
Yilrdiga  banor! 
Hjeltens  allenaste 
maka  iir  ilran, 
hon  iir  de  renaste 
hjertans  begiiran. 
Hog,  framfor  skarorna, 
korset  hon  biir; 
ropar  bland  farorna: 
bruden  iir  hiir! 

ARMIDA. 

Ptinaldo,  droj!    Till  dods  din  Aykt  mig  sarar 
Armida  ber!    Armida  ber  —  i  t^irar! 

KAMPARNE 

Yid  stranden. 

Hvad  Jiro  tarar? 
Hvad   jlr  en  qvinnay 


—    268    — 

Tarar  och  hjertan, 
alla  forsvinna. 
Blott  af  den  skallande 
rost  fran  bedriften 
skyddas  de  fallande 
minnen  mot  griften. 
Evigt  i  maktiga 
sangers  forvar 
droja  de  praktiga 
stjernfallen  qvar! 

AKMIDA. 

Omojligt  ar,  att  du  mig  ofvergifver; 

din  sjal  i  min,  min  sjal  i  din  f6rblifver  .  . 

Ett  Ijud  till  svar!  .  .  .  Se  mig  pa  kna  —  for  dig! 

0,  blott  en  blick  annu!    En  blick  —  pa  mig! 

RINALDO 

till  sitt  sallskap. 

Fort  i  baten!    Utat  vata 
rymden  ron  med  jattetag! 
Att  se  dessa  ogon  grata, 
kims  Rinaldo  an  f6r  svag. 

AEMIDA. 

Ett  ord!...Ej  rilds,  att  det  skall  dig  beveka! 
Du  miiktar  Ay:  hvad  kan  du  da  ej  neka? 
Men,  f6r  du  fran  mitt  jag  bort  halften  blott, 
gor  strax  en  graf  till  andra  halftens  lott! 

CHOR   AF    KAMPAENE 

som  lagga  ut  fra.n  land. 

Hissom  seglen!    Svalla 
mildt,  du  b6lja  bla! 
Himlens  makter  kalla, 
jordens  tystna  m^! 
Yindsnabbt  ila  aren, 
dagen  iir  ej  lang; 
f6lj  dem  kackt  i  spton, 
mcn  —  mcd  hjeltegang! 


—    269    — 

ASTOLF, 
Yuklsamt  uppstortaude. 

,Ia.M-  hor  dig,   iniduatts-stiimma!  .  .  .  Flaiiiiiior  .  .  . 

Luft! 

(till  Folicia,  soiu  sbkcr  (ivavballa  houoni). 

IJvad  vill  du,  vasenlosa  vasende? 

^lig  niirde  jordens  marg  .  .  .  Dcn  sjuder  .  .  .  Liilt! 

Ihiu  slitcr  sig  los  och  riisar  ut  fran  lofsalen.  Felicia  svimiuar.  Omliriiig 
henue  gruppera  sig  de  uarmasb  omgifvande,  under  omsorgsfulla  bc- 
mbdanden.  Laura,  som  nyss  anllindt,  skyndar  fram  och  vinkar  at 
T  h  e  ft  u  o  att  upphbra. 

THEANO    SASOM   ARMIDA 
utan  att  ge  akt  derpa. 

Armida  gackas? 
Armida  lemnas? 
]Min  harm  skall  sliickas, 
ja,  jag  skall  hiimnas! 

Uudor  fbljaude  besvarjelse  fbrmbrkas  tcateru. 

Avernens  vagor, 

demoners  lagor, 

upp!  bryten,  alla, 

de  ijiittrar  tunga, 

i  kaos  falla 

inii  borg  och  park; 

ma  blixtar  Ijunga, 

ma  sku2:2*or  svalla  —  — 

LAURA 

ropande. 

Theano!    Ar  du  rentaf  sanslos?    Hor!   — 
Lucinda,  hit!  —  Ervina,  och  J  alla! 


IIvad  ser  jag? 


THEANO 

fbr3krackt. 


LAURA. 

Gliid  dig  iit  ditt  snilleverk! 

Frau  skadeplatseu  komma  skyndsamt  alla  de  spelande  och  samla  sig  om- 
kring  Felicia,  som,  upplyftad  1  Lauras  armar,  lutar,  annu  besinningslbs, 
hufvudet  mot  hennes  brbst.  Bland  askadarne  allman  trangsel,  oro  och 
fbrvirring. 

CACILIA. 

()  Laura!    Hvarf6r  kom  du  icke  forr? 


—    270    — 
LAUKA. 

Deroiii  liittuu! 

NIOBE. 

En  sorglig  bikl,  nicn  hilrlig! 
Den  ytiillningcu  betalar  med  sin  skonhet 
tilKyilest  all  sin  smiirta. 

CACILIA. 

]Mcnar  du?  — 

THEANO. 

llvar  hallcr  Ze[)hyr  till? 

ZEPHYR. 

Jag  stiir  ju  hiir! 

TIIEANO. 

F'uu\  nu  pii  riid! 

ZEPHYR. 

Ja  men  —  nu  iir  dct  liitt; 
cnvisa  gycklcrska!  —  Bad  jag  dig  cj 
att  sluta  ut  hvart  ord  om  hem  och  krig? 

LUCINDA. 

Dcn  som  blott  kunde  riktigt  se!  —  Till  rAga 

pii  olyckan  vi  gjordc  platsen  mork 

der  Iramme  nyss  —  och  miincn  gar  bak  skyar! 

NAIDION. 

Sii  gor  han  alltid,  niir  han  mcst  behofs; 
mcr  slarfvigt  passar  ingen  pa  sin  syssla. 

ZEPHYK. 

Salamandrer,  frain  med  nit! 

J,  Johannismaskar,  hit! 

J,  med  lyktor,  niitta  gubbar, 

tiinden  bloss  fran  triid  och  stubbar! 

Hans  befallning  verkstalls. 

Elfvor,  hit  med  klockor  bla, 
kalkar  stora,  kalkar  sma! 
Hit  med  blad  och  rosendagg; 
gniden  in  med  doftig  fVagg 


271     - 

lent  var  skona  drottnings  tinning! 
Ilurtigt!  —  Sjelf  jag  hjelpa  yill!  — 
Gnideu  bilttre!  —  En  gang;  till!  — 
Sen  J?    Sen  J?  —  Segervinning! 

Pclicia  slar  langsamt  upy  bgoucu. 
NAIDION. 

llon  vaknar   —  jubel!  jubel! 

LAURA 

liaHhbgt. 

Omkansvarda! 

CACILIA. 

Kom  till  dig  sjelf  ocb  till  var  trogna  krets! 

FELICIA 

matt. 

livar  iir  jag? 

LAUKA. 

1  din  Lauras   lainn! 

FELICIA. 

An  ban? 

JSIOBE. 

Var  lugn!    \'i  soka  honom  genast. 

NAIDION. 

Ja! 
Och  sprunge  han  iin  tbrtare  iin  elgen, 
ej  mig  och  Zephyr  skall  han  undanAy! 

EELICIA 

uppresande  sig. 

Var  det  da  verkligt?  —  Slet  lian  sig  ifrau  mig?  — 
Gick  han  med  afsky? 

LAURA. 

Afsky?  Han?  For  dig?  — 
Tro  mig:  blott  af  en  svindel  greps  din  van, 
en  menskonyck;  slikt  kommer  och  gar  6fver. 

ZEPHYR. 

Jag  liingesen  dig  derpa  forberedt; 

en  viif  af  grillcr,  Ijusa,  dunkla,  brokigt 


omskiftande,  iir  liela  menskolynnet. 
Nu  ma  de  talas  .  .  .  och  jag  hoppas  an. 

PELICIA 

uppstigen. 

Jag  hoppas  intet,  Zephyr!     Nej,  ack  nej  I 
Ditt  rad,  ditt  fordom  gifna  rad  jag  glomt, 
och  nyss  ...  0  moder!     Bindeln  f6r  mitt  oga 
Yar  tat .  .  .  men  allt  —  men  allt  iir  nn  mig  klart! 

Theauo  och  ErTina  kuilialla  och  kj'ssa  hvar  siu  af  heuncs  hander. 
THEANO. 

Vdr  milda  drottning! 


Urbild  af  all  godhet! 


Hvad  yiljcn  J? 

THEANO. 

Mot  stoftet  ligga  strackta, 
tills  du  oss  tillgift  skankt  for  skadedikten!  — 
Ack!    Om  ej  han  sa  sinnlost  brutit  af 
var  lek  just  i  dess  midt,  du  skuUe  sett 
att  sagan  lyktas  gladt,  och  med  f6rsoning! 

Erx,VINA. 

Hans  bifall  var  oss  derf6re  sa  visst, 

att  vi  f6rsmadde  Zephyrs  kloka  varning  — 

dess  mera  svar  iir  var  f6rbrytelse! 

EELICIA 
Yemodigt  mildt. 

vStan  upp!  —  Mitt  6des  menlost  blinda  verktyg, 
hur  skulle  jag  f6rt6rnas  uppa  er?  — 

Till   askadarne. 

Yiilan!     Theanos  skadespel  itr  slutadt; 
det  niista  gifs  —  en  gang  —   utaf  mig  sjelf! 
Gan  hvar  till  sitt!  —  J,  mina  nilrmaste, 
upp!    Skyndom  ut  att  s6ka  riitt  pa  Astolf! 

Alla  ga. 


173 


En    at'    parken.s    atJagsnaslu,    vilda.sLc    traktcr. 
M  i  d  n  a  1 1. 

ASTOLF 

mcil  briicla  steg  kommaude  utlijr  cu  klij^pa. 

Tiig  mig  emot,  dii  skiimma  duld!     Hos  or, 

iorgomda,  skogbeholjda  klyftors  halor, 

ett  jagadt  villebrad,  jag  vantar  skydd!  — 

IIvad  vill  man  mig  med  dessa  fackelskimren, 

som  blixtra  efter  mig  fran  ort  till  ort, 

och  dessa  rop,  som  ifran  lund  till  lund 

mitt  namn  med  hundradubbladt  genljud  kalla? 

Tror  man  mig  fly?     Och  ville  jag  det  re'n, 

har  jag  ej  mod  att  saga  dem :  jag  far  ? 

Har  jag  ej  mod,  att,  om  mig  vagen  stangs, 

befria  mig  med  detta  stal,  som  afven 

pa  denna  o  far  fort  att  vara  stal, 

och  ha  en  udd  —  atminstone  nog  skarp 

att  oppna  ban  f6r  fangen  i  mitt  brost? 

Jag  fordrar  blott  en  timmas  ro,  till  sans, 
till  seger  pa  mitt  lifs  forspridda  andar, 
som  mot  sin  herre  upprorsfanan  hojt! 
Ljod  ej  nyss  ater,  liksom  i  den  natten, 
da  sist  jag  uppspratt  ur  en  qvalfull  drom, 
ett  larmskri,  som  dem  manade  till  krig?  — 
Den  frid,  till  hvilken  da  jag  tvang  dem,  var 
den  blott  en  ogonblicklig  vapenhvila, 
forradiskt  af  de  sammansvurna  bruten?   — 
Sa  tycks  det!     Re'n  i  alla  fogningar 
mitt  inres  krafter  fran  hvarandra  lossas; 
fornuftet  skalfver  pa  en  skakad  tron, 
och  hjertat  erfar  ater  —  stoftets  plagor! 

For  hvem  kan  har  jag  yppa  dem?  —  For  hcnnc, 
hvars  ora,  vant  vid  oafbruten  samklang, 
forskracks  af  missljud,  utan  att  forsta  dem? 
Hvars  oga  klart  som  himlens  eget  iir, 
sa  lange  mitt  afspeglar  det;  men  strax. 


om  dettii  btir  det  ininsta  moln,  sig  8Jelf 
med  allt  sitt  sken  i  morka  sknggor  holjer? 
Hon  skall  mig  aterse,  men  fast  och  lugn; 
hvad  nii  hon  lider,  skall  jag  vcdergalla. 

Och  ack!  hvad  iiro  hennes  qval  mot  miua? 
Nar  ana  feer,  genier,  demoner 
de   tyngder,  som  bekltimma  menskobrost? 
Hur  skulle  deras  tanke  gissa  iit 
den  kiinsla.  hvaraf  framlingen  betages, 
nar,  inom  dcras  trollring  stiild,  han  ser 
forgafves  efter  vasen  af  sin  art, 
fran  alla  likar  hojd,  men  ocksa  skild, 
allena  biirande,  i  menskligt  hjerta, 
en  jordomholjd,  men  outslacklig  laga 
af  himlens  och  af  helvetets   begar? 
Har  ej  min  iilskarinna  sjelf  ibland 
min  bafvan  viickt  i  stumma  manskensniitter, 
da  med  en  blick,  ororligt  viind  mot  rymden 
och  liksom  slocknad,  och  med  snoblekt  anlet, 
hon  tyckts  forstena  sig  och  bli  tillsist 
en  hilrmad  qvinna  blott,  en  marmorstod?  — 
Ja,  iifven  hon  —  ack!  mellaniit  sa  ljuf, 
den  hogsta  siillhet  iin  mitt  sinne  ront,  — 
ja,  iifven  hon  iir  frammande  for  mig! 
Ihaligt  skon,  lik  dessa  skogens  tilrnor, 
som  nattligt  visa  sig  vid  jiigarns  koleld; 
gudomligt  skon  —  men  ack!  ihalig  dock! 

Nu  iir  den  stund,  som  pa  den  jord  mig  fodde, 
man  under  namn  af  midnattstimman  riids, 
da  uret  dagens  bodel  blir  och  drabbar 
med  hammarns  sista  slag  dess  trotta  tinning, 
och  hvarje  somnlos  ensling  kiinner  handen, 
som  ofver  honom  far  med  iskallt  smek. 
Af  kylan  vill  det  arma  hjertat,  oron 
i  menskolifvets  lina  urverk,  stanna: 
det  fragar:    ))lefver  jag?     Hvad  itr  att  lefva?)) 
Och  skalfver,  likt  en  liten  gnista,  sprakad 


iit  i  en  kolsvart  ryind,  der  all  dess  sprittnini 

forgafves  soker  hojd,  forgafves  botten. 

Kanske  —  ty  hiir  ju  iir  mig  obekaut, 

hur   areu  skiftas  pa  niiu  moderjord  — 

ett  n3'tt  i  denua  stuud  ett  iildre  jagar, 

som  ofyer  granseu  mellan  tid  och  otid 

hansvafVar,  ofver  menskohvimlets  valplats, 

der  glomskan  myllar  ued  de  millioner, 

som  det  forfiutna  blottat  har,  for  seger, 

at  atgudsbilden,  wdet  tillkommaude!)) 

Ovilligt  flyr  det  gamla  aret  bort 

att  rikta  minuets  skuggspelsverld,  hur  ofta 

har,  i  min  forna  borg,  jag  hort  dess  afsked, 

iiu  suckande  i  toig  blast,  nar  skuren 

mot  tornets  rutor  slog,  an  hvinande 

med  harm  sin  kos  i  suoyr  hvirfvelstorm, 

fortrytsamt  ofver  siua  tuseu,  tusen 

ofyllda  onskuingar,  bedragua  hopp? 

Och  pa  mitt  vaggur  horde  jag,  hur  tiden 

raed  jernsteg  trampade  pa  meuskoslagter, 

som  yandades,  likt  drufvor  i  en  vinpress, 

att  skatta  ^t  den  maktiga  tyrannen, 

de  soudertradda  varelseruas  must!  — 

Nu,  liksom  ofta  dA,  jag  ater  fragar: 

hvad  lider  natten?     Hvad  iir  timman?  —  Eu 

bland  andars  tal  det  fins,  for  hvilken  aldrig 

hon  annat  var  och  blir,  iin  evighet; 

naturen  iir  sitt  eget  timglas  sjelf, 

men  raknar  ej,  hur  barnens  lif  forriuna; 

af  mig  blott  stiild  pa  timlighetens  spets, 

ett  mellauting  af  Gud  och  skapelse, 

f6rnimmas  timmarne,  fornimmas  aren. 

Och  hvarfor  nu  f6rnimmas  de,  se'n  lange 
jag  gl6mt,  tillika  med  foraldraverlden, 
dess  tranga  f6restallningar  om  tid? 
Hvad?     Till  en  evig  sommars  rike  lyftad 
och  af  od6dligheteus  kalla  niird, 
gemal  till  skonheten  i  egen  skepuad, 


--    276    - 

af  liennes  gudomsvalde  sjelf  forgudad,  — 

kan  jag  tillbaka  langta  till  det  hem, 

det  forna,  torftiga,  dit  nu  likval 

en  svarm  af  underbara  tankar  ilyger? 

J  svalor,  som  jag  ser  till  namnlost  Ijerran 

med  gryningsvantan  genom  luften  fardas,  — 

ja  —  afven  jag  vill  utat  gransfri  rymd 

med  vingar  ila,  snabbare  an  J!  — 

Hvi  brusen  J  sa  dystert,  vattenfall? 

0,  livilken  mangd  af  dessa  i  det  landet, 

livars  bleka  hamn,  med  ens,  ur  minnets  grift 

star  upp  ocli  hotar  mig  med  sorgsna  blickar!' 

Ja!     F6rsta  gangen  nu,  anyo,  tanker 

din  son  pa  dina  triisk,  pa  dina  forssar 

med  torst;  mer  smiiktar  i  eqvatorns  brand 

ej  sandens  oken  efter  regn,  an  jag 

den  smalta  fjallsno  eftertrar,  hvarofvan 

pa  istron  iiran  hvilar,  purpurkliidd. 

))Allt,  hvad  jag  miiktat,  har  jag  gjort  for  dig», 

sa  ropar  du:  ))hA'ad  har  for  mig  och  mina, 

for  mannaheder  och  for  kungapligt, 

du,  otacksamme,  nansin  gjort  tillbaka? 

Var  jag  din  moder  ej?    Och  detta  folk, 

bar  jag  det  ej  med  dig  vid  samma  brost? 

Disyskon  med  dig  sjelf,  dig  gifna  blott 

att  ur  sin  dunkla  natt  fa  blomstra  upp 

vid  solskensvarman  fran  ditt  hogre  Ijus,  — 

hvi  skot  du  dem,  i  faviskt  ofvermod, 

ifran  dig?    Undanstal  dig  ur  min  tjenst, 

att  frassa  har  i  vekligt  drommeri, 

onalkbar  for  min  maning  och  min  klagan?))  — 

Snohvita  moder!   Tarar,  glodande 

langt  mer  iin  malmen  som  i  former  gjutes, 

vid  denna  stiimma  bryta  fram,  och  skolja 

i  farten  bort  den  imma,  som  forut 

betiickte  i  mitt  brost  din  spegelbild!  — 

Hor!     Ater  Ijud!  —  Forfoljs  jag  iifven  har?  - 
Nej!     Fjerran  blott  en  hane  gol  sin  ottvakt; 


hoil     Annu  en!  —  Att  midnatten  ar  dod, 
lorknnna  de:  milnn'  ock,  att  dagen  fods, 
miu  irihets  dag,  min  atervackta  iiras?  — 

Hvad?    Natten  glesnar  ej?  —  Med  iisklikt  muhi- 

svall 
hon  beledsagat  har  min  sjals  forvandling, 
naturen  rads  .  .  .  E j  forr  pa  varens  o 
hon  erfor  denna  rysande  fordystring!  — 
Mig  ej  du  skrammer,  med  ditt  svarta  dok 
du  kyler  mera  ljuft  min  andes  Aammor, 
iln  om  du  stjernklar  blankte  nu,  som  forr! 
Du  vredgad  iir,  jag  ser  det:  skona  ej 
din  vredes  mal;  jag  vet,  att  det  iir  jag! 

V&lclsamt  askvader. 

Ja,  drabben  mig,  blott  mig,  —  Ijungeldar!     J, 

som  nu,  mot  svallsjovagorna,  mot  bergen 

och  ekarne,  de  heta  viggar  slungen! 

Mitt  dad  det  iir,  som  dessa  stormdan  kallat 

fran  himlen  ned  utofver  sallhetson. 

Blott  jag  iir  bannlyst  hiir;  den  ende  hiir, 

hvars  hjertas  lugn,  just  likt  ett  barn,  som  drunknat 

midt  under  lek,  har  i  ett  grundlost  djup 

for  alla  tider  sunkit!     I  ett  nu 

forsilnken  mig  dit  ned,  att  do  som  det! 

I  lifvets  regnbagsring,  af  verldar  bildad, 

hvar  verld  en  oroppe  iir,  som  dunstar  bort; 

hur  mycket  liittare  ett  menskojag! 

ZEPHYR 

upptrader. 

Na!    Gissade  jag  inte  riitt?     Vid  Styx! 

Der  star  han  midt  i  regnet,  haller  tal 

till  blixtarne,  och  slar,  vid  starka  stiillen, 

sin  hand  mot  brostet  iin,  och  an  mot  pannan  — 

han  snart  ohjelplig  iir.  —  Hor!     Astolf!     Astolf! 

AST0LF. 

Ha!     Ar  du  skickad  hit  att  fanga  mig? 

Vik  undan!     SjeHmant  skall  jag  komma.     Vik! 


278    - 


\'idunder!     Njut,  i  alla  gudars  namn, 
den  angeniima  hyiloplats  du  valt; 
lat  skuren  blota  dig,  tilldess  du  simmar 
i  diilden  har,  liksom  en  fisk  i  dammen; 
jag  har,  vid  pappas  skagg!  ej  deremot 
det  ringaste  att  saga.     Hvar  ocli  en 
trifs  pa  sitt  eget  vis;  att  ditt  iir  eget, 
hvem  skuUe  drista  sig  att  neka  det? 

ASTOLF. 

Na  val:  sa  lemna  mig! 

ZBPHYR. 

Jag  visst  ej  vill 
lorklena  detta  noje,  som  du  har, 
att  rasa,  skria,  bulta  brost  och  panna; 
slikt  smakar  mojligen  riitt  skont,  fastiin 
det  inte  just  vill  falla  mig  pa  liippen. 
Men  tro  mig,  denna  iidla  menskogamman 
kan  ocksa  njutas  under  slottets  tak, 
dit  alla  andra  liingese'n  sig  riiddat. 
Den  forman  bjuds  dig  ock  dessutom  der, 
att  kunna  somna,  sedan  du  har  trottnat. 

ASTOLF. 

Du  hiinar  mig? 

ZEPHYR. 

For  ingen  del!     Yav  viss, 
jag  borjar  temligen  forsta  ditt  lynne. 
Du  ledsnat  har  vid  on?     Yiilan!    Var  karl! 
Tag  ditt  beslut!     Om  ej  prinsessan  sjelf 
formar  dig  halla  qvar,  siig  ut  din  onskan! 
Dig  trogen  iin,  liksom  i  forna  dar, 
jag  for  dig  hem,  liksom  jag  fort  dig  hit. 
Tillfillle,  gudar,  lycka,  eller  hvad 
jnan  kalla  vill  den  makt.som  oss  beherskar, 
dig  gjorde  till  ett  kiirl  af  glas,  som  huldt 
den  skonaste  af  qvinnor  trodde  skapt 
till  sina  rosors  gliinsande  forvar. 


Hon  brot  ilran  sin  skouhets  rikedoni 

de,  ijufViiste,  de  yppigaste,  glad 

att,  genom  deni,    at  glasets  tonmni  lonn 

ett  ouppskattligt  innelnill  Ibrlana. 

Du  vill  deni  rycka  opp  ocli  stro  onikring, 

och  med  en  odslig  briicklighet,  likt  forr, 

afbida  fyllnad  ifran  nya  ciden? 

Godt!     Res,  du  frihet  har  dertiil;  och  tro,  — 

om  du  det  kan,  —  att  hon,  som  du  bedragit, 

ined  leende  skall  niinnas,  likt  ett  infall 

af  skiimtsam  art,  att  hon  dig  alskat  harl 

ASTOLF. 

Du  sondersliter  mig!     H&ll  opp!     Hall  opp! 

ZEPHYR. 

Att  slitas  och  att  slita,  iir  din  lust; 

jag  vill  blott  halla  dig  i  fortsatt  ofning. 

Men,  iir  du  oppen  for  ett  vettigt  ord, 

sii  hor  mitt  oforgripliga  forslag: 

gack  hiin  till  siings,  och  sof,   och  vakna  ej, 

f6rr'n  solen  dig  igenom  fonstren  helsar! 

F6r  alla  dina  grillers  liiderlappar 

iir  hon  en  ofelbar  nattfagelskriimma.  — 

Se  sa!     Gif  mig  din  arm!  —  Du  ungdomskiillan 

har  gl6mt  i  denna  underliga  natt, 

och  redan  miirks  det  pa  dig;  lat  oss  taga 

en  krok  ditat,  och  styrk  dig  med  en  klunk, 

att  ej   du  innan  gryningen  f6rgubbas ! 

Astolf  f(31jer  honom. 


Trakt    vid    s jos trandcii. 

M  o  r  g  o  u. 

VESTANFLAGTAR. 

Att  viicka  den  IjuAiga  lunden, 

var  herskare  skickat  oss  hit: 

vaken  upp,  vaken  upp  nu  pa  stunden, 

J  andar,  till  njutning  och  llit! 


-    280    — 

Dii  vag,  pa  ditt  silfver  soni  riillar, 
sprid  kring  dina  strander  va.r  rost; 
du  jord,  lat  oss  kyssa  de  kidlar, 
soni  svallande  smycka  ditt  brost! 

LINDARNE 

skaka  sig, 

Ja,  nu  iir  ej  tid  att  dromma; 
vaknen,  systrar!  vaknen,  broder! 
Eedan  strimmor  ofverstromma 
lialften  af  de  fagra  lofven. 
Snart  vi  ater  fa  var  lionung 
skatta  at  de  lackra  bien; 
snart  bestralar  dagens  konung 
deras  tragna  frierier! 

SOLSTRIMMORNA. 

God  morgon!     God  morgon!     God  inorgon! 

EN   NARCISS 
till  en  annan. 

Hor  du  ropet?     Ser  du  giansen 
fran  de  tiicka  solbarns  vingar? 

DEN   ANDRA. 

Ja!     De  liitat  narma  dansen 
med  bestandigt  storre  ringar. 

EN    TREDJE. 

Mjukt  en  stund,  med  lindrig  vaggning, 
purpurmoln  dem  gungat  redan; 
se!     Var  sjo,  i  perlefraggning, 
abbas  med  dem  langesedan! 

SOLSTRIMMORNA. 

Stigen  u]3p!     Stigen  upp!     Stigen  upp! 

EN   SIPPA 

gnuggande  sig  i  ogonen. 

Hvartill  tjenar  det  sa  tidigt? 

SOLSTRIMMORNA. 

Till  lekar!     TiU  lekar!     Till  lekar! 


—    281    — 
8IPPAN. 

Ma  da  ske!  —  *[  hvita  systriir, 
horen,  buclc  sina  och  stora! 
Lekkamraternc  ha  konimit; 
ingen  stiind  vi  fa.  iorlora. 

EN   ANNAN. 

Dcnna  bradska  iir  f6rfarlig: 
pa  den  grasdunlena  tufvans 
kudde  var  min  blund  sa  harlig, 
och  min  drom  sa  ljuf  som  dufvans! 

EN    SPARF. 

Mitt  herrskap!  Sannerligen  det  gar  an 
att  langre  nu  med   somn  f6rhala  tiden. 
H6r!     Alla  skator  skratta  t\t  er,  backen 
f6rtalar  er  f6r  sina  sqvallermostrar, 
))softutor !))  hviska  h6gt  de  ystra  vindar, 
ekorrarne  ur  traden  kasta  ner 
pa  edra  baddar  n6tter,  blad  och  kottar, 
till  han  och  spc  f6r  sadan  du^Ycnhet. 

KONVALJEE. 

Hur  den  token  br6star  sig  och  spriittcr! 
Af  eu  ijiiskig  karleksvurm  besatt, 
vill  han  nu  f6rminska  vara  niitter, 
f6r  att  qvittra  dubbelt  Mngt  och  platt. 

ETT    BERG. 

Hvad  iir  dct  f6r  ett  gny  har  rundt  omkring  mig, 
och  tisslande  och  tasslande?  —  Var  tyst, 
du  yra  ungdomsAock,  och  lat  mig  tiinka! 

KONYALJERNA. 

Pappa!     Vishet  blef  din  gafva, 
utan  allsk6ns  hufvudbrak; 
ty,  hvad  andra  kalla  sofva, 
heter  tanka  pa  ditt  sprak. 

EN    EK. 

De  niipna  sma  med  sina  epigrammer! 
Ratt  artigt  mina  tacka  fosterd6ttrar 


-     282    — 

ur  grJiset  irauista  i  de  livita  briimeu, 
soui  genomdoita  all  deii  luft  jag  andas. 

EN    ASK. 

Det  har  du  riitt  i,  brorl     Man  frestas  liitt 
att  onska  sig,  f6r  dessa  tiirnors  skuU, 
tillbaka  i  do  siilla  telningsdagar. 

EN   BOK. 

J  skiimmcn  bort  de  sma,  J  gamle  giickarl 

Mer  skiil  det  vore  att  beromma  dem 

for  deras  talamod  i  nattens  askregn, 

iin  f6r  en  fagring,  livarom  livarje  kiilla, 

livar  fjiiril  och  livart  bi  dem  nog  har  upplyst. 

KONVALJERNA 
till  sipporua. 

Ja,  det  iir  saut;  det  var  en  hiskllg  skurl 

SIPPORNA. 

Och  hvad  dc  molncn  dundrade  f6rskriickligt  I 

EKEN. 

Du  vet,  bror  askl    Jag  biir  inunder  barken 
ett  modigt  hjerta;  men  jag  skalf  af  skriick 
lor  f6rsta  gangen  i  mitt  lif,  och  sii, 
att  asparne,  och  andra  trildpultroncr, 
knappt  6fvergingo  mitt  exempel. 

ASKEN. 

Bahl 
Liit  detta  vara  sagdt  blott  oss  emellan; 
det  f6ljet  annars  krummar  sig  der6fver. 
An  jag,  som  tittade  at  skyn,  i  tro, 
att  allt  var  ett  fyrverkeri  f6r  roskuH? 
Bumsl  kom  en  iriisare,  en  hetsig  buss, 
tog  med  sig  en  af  mina  biista  armar, 
och  ville  tutta  eld  i  h§ret  pa  mig; 
si  sa  ja,  tiinkte  jag:  farviil,  god'  viinnerl 

BOKEN. 

Hvem  var  beredd,  niir  Zephyr  sagt  att  6n 
i'6x  alltid  skullc  n^uta  vackert  viider? 


2^;i   — 

EN    LIND. 

J)u  kliirii  liistc  ocli  du  varuui  jord ! 

1  tiU  er  inakt  och  prakt  och  tloft,  pil  nytt 

J  helscn  oss!     Ett  gudomsoga  lik, 

tif  evig  frojd  och  godhet  Ijust,  iir  hiiidcn; 

hvart  griisstra  dricker  gladt  sin  liUa  perhi, 

hvar  hlomma  nojd  af  daggjuveler  glittrar. 

Eja,  J  syskon!    Ma  fran  vlira  gardar 

r6koftren  svafva  upp  af  lifvets  halsam, 

i  hitta  augor,  till  var  hulda  sol! 

LARKOR. 

Siigen:  livad  rctade  molnen  till  harm? 

YAKTLAR. 

Aldrig  vi  liort  sadan   storm,  sadant  larm. 

LARKORNA. 

Eiistct  iir  dagadt  och   sjospcgeln  hlti! 

VAKTLARNE. 

Lugn  iir  min  maka  och  maken  ocksii! 

UNDINEN    ALIDA 

ilykcr  opi)  ur  vattact  och  yaggas  till  strandcu  pii  cu  stor  ucckro.-: 

VASSEN. 

\'ar  sjofru  nalkas:  plats  f6r  hennes  lartyg! 

BLOMSTREN, 

Tyst,  faglar!    Tyst  J  lundar!    Lyssnom!    8t! 

ALIDA. 

M  storm  ej  liingre  mitt  kristalltak  gungas, 
ej  hlodr6d  eld  fran  kolsvart  himmel  Ijungas ; 
hland  idel  kiira,  liinge  kiinda  ting 
mcd  ny  f6rtjusning  ser  jag  mig  omkring. 

SPINAROSA 

uppljfter  .sitt  liufvud  ur  kalken  af  eu  hog  tbruros. 

Morgonvind  de  leua  vingar 
re'n  kring  drufvokullar  svingar; 
hvilka  Ijud,  med  fr6jd,  med  minne, 
hringa  ater  till  mitt  sinne 


iP 


-     281    — 

lifvets  qval  ocli  lust?  — 
Sag  mig,  imga  morgontiiiima, 
sag  mig,  spiida  gladjestrimma! 
Skall  ej   mer  for  mig  lian  omma? 
Skall  jag  ej  fa  vaken  dromma 
mer  om  qval  ocli  liist? 

ALIDA. 

Min  Spinarosa!    Hvilka  ord  mig  hinua? 
Ar  ryktet  sant?    Skall  jag  i  sorg  dig  finna?  - 
Klar  ar  min  spegel,  klar  min  blick  som  deu; 
tro  mig:  suart  Zephyr  komma  skall  igen. 

SriNAROSA. 

Ack!     F6rgafves  du  mig  trostar; 

dig  en  stjimma  ofverr6star, 

som,  lik  sista  nattens  dunder, 

vackt  hvar  dyster  anings  under 

ur  sin  forna  blund. 

Nu  f6rstar  jag  niiktergaleu, 

niir  han  sj6ng  om  kilrleksqvaleu  — 

Stum  har  han,  se'u  liinge,  blifvit; 

ack!  och  den,  som  allt  jag  gifvit, 

gl6mmer  vart  f6rbund! 

Felicia  upptracler. 
ALIDA. 

Der  nalkas  en,  som  pa  min  straud  eugang 
har  klagat,  ungefiir  med  samma   sang: 
kom!    Viids,  att  hon,  i  morgonstundens  ro, 
vill  at  min  vass  ett  lika  qval  f6rtro. 

SPINAROSA. 

Viil  m6jligt! 

ALIDA. 

Se,  hur  geuom  liljehyn 
knappt  gudabloden  r6jes  f6r  var  syn! 
Men,  fast  sa  bleknad  nu  af  smiirtans  r6n, 
iir  ej  dess  rosensky  iin  mera  sk6n? 

SPINAROSA. 

Ack!  alltf6r  dyrt  vi  k6pa  det  behag, 

som  f6ds,  nar  t6rnet  mot  oss  sjelfva  viindes! 


--    285    — 

ALIDA. 

Vi  skiljas  mcllertid  .  .  .  men  rakas  dock? 

SPINAROSA. 

Ack  ja!  niir  manan  darrar  pa  din  bolja! 

De  undaugijmma  sig. 
FELICIA. 

Lif  utan  hjerta  —   dag  forutan  sol, 

sjal  utan  karlek  —  oga  utan  Ijus  .  .  . 

]\ridnattligt  skumma  tanke!     Dristar  du, 

omojlig  mojlighet,  att  hota  mig? 

Ar  jag  lycksalighetens  drottning  ej, 

du  vasenlosa  skrackbild?    Gifs  ett  osallt,  — 

jemval  f6r  henne?    Star  jag  vid  dess  gi*ans?   — 

Forsagda  stolthet!     Erkitnn,  genom  hvilken 

beriittigas  mitt  rike  till  sitt  namn? 

Ej  genom  mig  —  Min  spira  gaf  jag  bort, 

och  otacksamma  f6ttcr  henne  trampa! 

A  ar  det  ej  han,  —  densamme,  som  mig  nu 

sa  tusenfaldigt  iingslar  och  f6rfiirar,  — 

som  hit  engang  med  morgonrodnan  kom, 

en  morgonskon,  friln  himlen  skickad  giist, 

och  sk6t,  igcnom  dvalan  af  mitt  hjerta, 

en  strale,  ack!  i  hvilken  log  och  brann 

det  varmaste  af  lifvets  helga  eld, 

det  innersta  af  dess  ododlishet! 


Hvi  far  ej  all  min   lcfnad  sii  f6rflyta? 
Hur  iniikta  menskotlr,  —  minutens  str6moln,  — 
hit,  6fver  mellansvalgets  breda  gap, 
inom  min  synvidd  kasta  langa  skuggor? 
0,  hvad  jag  lycklig  kiinde  mig!    Hur  sot 
den  yrsels  nektar  var,  som  hjertat  drack 
fran  detta  andra,  i  hvars^  6fverfl6d 
det  siinkte  all  sin  anings  skatt,  och  flck 
den  griinsl6st  okad  och  f6r&tadd  tillbaka! 
Porstadd?  —  Jag  trodde  sa!    0,  uiir  han  sade 
))jag  iilskar  dig!»    Hvad  jag  var  viss,  att  da 
orl()dlig  sanning  klang  i^rdn  hans  tunsca! 


—    286    — 

Stark,  1'ran   dcn   strang,  soni  da  sa  rent  var  stiimd 

dess  ton  erofrade  mitt  inres  rjmd, 

som  bafvade  i  ljufva  genljuds  dallring. 

Utbyte  gjorde  da  min  sjal  mot  lians, 

af  omsesidig  brist  ocli  rikedom ; 

snart  var  jag  sjelf  blott  han,  ocli  han  var  jag  .  . 

En  salighet,  som  kitrlek  hiir  beniimns; 

pa  hogre  gudars  sprak  den  kallas  himmell 

0,  dessa  ogonblick,  da  i  sitt  brost 
man  hor  forkunnas  af  en  hiinryckt  hviskning: 
))du  iilskas  lika,  som  du  iilskar  sjelf!» 
Da  man  sin  hela,  nu  forst  kiinda  kraft 
blott  riktar  at  ett  enda  hall,  att  der 
med  ren,  med  menlos  gliidje  ofversviimma 
ett  outsagligt  dyrbart  foremal; 
da  man,  om  ock  blott  med  en  suck,  en  blick, 
far,  stilds  upprepadt,  for  sin  viin  fortiilja 
hvad  millioner  ganger  re'n  han  hort, 
och  evigt  lika  kiirt  blir  hordt,  som  sagdt: 
))jag  lefver  endast  f6r  och  genom  dig!» 
0,  dessa  ogonblick  af  iinglars  viillust, 
i  rus  af  oskuld  och  fortjusning  stulna, 
da  siillheten  att  kunna  gifva,  njutes 
i  all  sin  gudakiinslas   oinskriinkning, 
och  hvar  forgiinglig  skiink  blir  oforgiinglig 
igenom  gafvan  af  sig  sjelf  i  den: 
o,  hvilka  stunder  fylla  de,  —  blott  de,  — 
i  lifvet,  som  forutan  dem  —  iir  dod! 

Ja,  intet  iir  allt  ofrigt .  .  .  ack!  och  du, 
som  var  min  dyrkan,  och  som  iir  det  iin, 
du  skulle  niins  att  storta  mig  deri, 
fran  briidden  af  det  djup,  som  gapar  upp 
mot  mig  med  bottenlos  omiitlighet?  — 
Kan  nagon  trollmakt  fran  ditt  mulna  hemland 
forvandla  sa  med  ens  din  sjiil,  som  var 
sa  god,  sa  huld,  sa  genomskinligt  skon?  — 
Xej!  iin  jag  hoppas  vill .  .  .  Hvad  fel  jag  har, 


^      287    — 

liiot  dig  atiinnstonc  jag  aldrig  brutit; 

annii  din  Ibrna,  fulla  kiirlek  vard, 

i  talamod  jag  vill  ock  min  forvara. 

Gom  den,  forsmadda  lijerta!    Gom  den  grannt, 

i  fast  forbidans  trost,  att  iigarn  snart 

anyo  klappar  pa  din  trogna  port! 

Laina  och  Zephyr  upptrada. 
LAURA. 

Prinsessal    Hit  vi  komma,  pa  ditt  bud, 

att  radsla  med  dig  om  din  illsklings  tillstand. 

rELICIA. 

0  mina  vixnner!    Hade  ej  af  er 
Theanos  oklokhet  bort  forebyggas? 

ZEPHYR. 

Jag  bjod  nog  till:  men  tog  om  raka  viigen 
helt  oforklarligt  miste;  kom  for  sent; 
och  Laura  .  . . 

LAURA. 

Finge  jag  dig  liingre  skona, 
min  arina  drottning!  —  Zephyr  biist  kan  vittna, 
jiur  sjelf  jag  ville,  hvad  du  onskar  nu!  — 
Men  da  fran  kiillan,  der  jag  sokt  dig,  bradt 
jag  skyndade  mig  at  Theanos  l6fsal, 
din  moder  sjelf,  i  allt  sitt  majestiit, 
hog,  dunkel,  v6rdnadsbjudande,  mig  motte, 
och  sade:    ))stanna  hiir!    Du  gar  f6rgiifves; 
cn  evig  lag  fullborda  vill  sin  dom!» 

ZEPHYR. 

Husch ! 

Halfhbgt. 

Laura,  stod  var  herskarinna! 

PELICIA 

afbleknad,  men  samlande  sin  .«tyrka. 

Jag  hardad  iir  —  man  viinjer  sig  vid  allt!  — 
Sin  hogsta  njutning  iin  hon  alltid  fann 
i  nojet  att  sin  stackars  dotter  skrilmma  .  .  . 
En  dom,  hon  sade? 


—    288    — 


Val  tillade  lion 
iin  manget  ord,  —  ett  sallsamt  tal,  hvars  Ijud, 
likt  djstra  tjusarqvaden,  for  mitt  ora 
vid  don  af  underjordens  vatten   klungo; 
men  ej  dess  innehall  forstod  jag  ratt: 
tvartom,  fortyngd  af  underbar  bedofning, 
ororligt  drojde  jag  pa  samma  ilack,  — 
tills  ater  jag  mig  ensam  sag,  och  tankte: 
pa  vagspel  star  min  drottnings  hela  lycka; 
ma  handa  mig  och  henne  hvad  som  helst, 
fran  hennes  tjenst  skall  ingen  mig  forhindra! 

FELIC1A 

Och  sa  du  kom  iinda?  .  .  .  Du  trogna  barn! 
Det  smakar  ljuft,  att  iilskas  iin  af  nagon!  .  .  . 

ZEPHYK. 

Grat  ej,  Felicia;  jag  allt  i  verlden 
fordraga  kan,  blott  inte  dina  tarar!  — 
Jag  sviir  att,  innan  denna  dagen  qviillas, 
din  Astolf  bringa  till  fornuft  igen. 

EELICIA. 

Ack! 

ZEPHYii. 

Tvillar  du,  kanhiinda,  pii  mitt  minne?  — 
Nog  af:  att  du  ma  se,  hur  platt  omojligt 
det  iir  for  mig  att  glomma  nagot  bort, 
jag  vill  dig  visa,  hvilket  hntligt  siitt 
jag  hittat  pa  att  mig  mot  slikt  betrygga. 
Se  hit!    Betrakta  noga  detta  skiirp; 
hiir  slar  jag  nu  en  knut .  .  .  Vid  styx!    Hvad  scr 

LAURA. 

Hvad  fattas  dig?    Hvad  gor  dig  sii  bestort? 

ZEPHYR. 

Hiir  sittcr  cn  iu  allare'n  forut! 


—    289    — 

LAURA. 

l)u  star  der  alldeles   forsagd,   iortappad; 

en  knut?    N^  val!    Hvarom  erinrar  den?   — 

Hvad?  Svek  dig  dock  ditt  ofelbara  minne? 

ZEPHYR 

slar  sig  for  pannan. 

O  narr  och  trefaldt  narr! 

LAURA. 

Hvem  liedrar  du 
ghet? 

ZEPHYR. 

Mig  sjelf*!  mig  sjelf!  — 
Den  gamla  knuten  slingad  var  till  h^gkomst 
af  ett  at  Ostan  gifvet  l6fte  .  .  .  Ha! 


med  denna  artishet: 


LAURA. 

Hvarom  ? 

ZEPHYR. 

Jo,  om  en  flicka,  kallad  Svanhvit, 
hvars  karlek  ville  halla  Astolf  qvar 
inom  det  land,  hvarfran  han  fios  med  mio- 

PELICIA, 

som  at  det  fbregaende  lemnat  ingen  uppraiirksamhet. 

En  flicka,  siiger  du,  —  som  alskar  Astolf? 

ZEPHYR. 

Ja,  sd  forholl  sig  .  .  . 

EELICIA 

haftigt. 

Och  som  han  tillbaka 
med  hemlig  langtan  saknar?  ^  Ja,  sag  ut! 
Ett  skracklullt  Ijus  gar  opp   —  Sag  ut!  sag  ut! 

ZEPHYR. 

Tvartom:  han  saknade  den  arma  flickan 
allsinte,  och  just  derlor  skulle  jao- 
paminna  honom  om  hans  pligt,  att  sakna. 

Atterhoms  Dikter.    I.  ]3 


FELICJA 

uppbragt. 

Ar  du  forryckt?  —  Sa  tacka  dina  stjernor, 
att  ej   din  mun  ett  ord  derom  fbrradt! 
Bedragare!     Du  skulle  da  ha  ront, 
att  ock  Felicia  kan  bli  forfarlig! 

ZEPHYR. 

Min  hoga  drottning,  .  .  . 

PELTCIA. 

Understa  dig  blott,  — 
om  du  vill  pr6fva,  hurudan  jag  ar, 
nar  jag  mig  kanner  fullt  min  moders  dotter! 

LAURA. 

Din  vrede,  herskarinna!  blidkas  visst, 
nar  du  besinnar  endast,  hvilka  arshvarf 
pa  Astolfs  jord,  likt  bubblor  i  en  strom, 
ibrrunnit,  sedan  han  kom  hit  med  Zephyr. 

ZEPHYR. 

Yalsignad  vare  du  for  denna  trost, 

du  alltid  visa  Laura!  —  Ja,  sa  ar  det: 

med  mig  ej   Svanhvit  nagon  helsning  skickar. 

Trehundra  ar  hon  legat  re'n  i  mullen, 

den  ofvergifna;  och  jag  sjelf  har  stundom, 

vid  flygtiga  besok  i  nordens  somrar, 

sett  serlaregnets  grat  pa  heunes  graf. 

EELICIA. 

Jag  andas  friare  .  .  .  Hon  iir  dii  dod! 
Sa  heter  det  pa  Astolfs  tungomal. 

Forunderliga  ord ! Dock,  godt  for  henne! 

For  menskoverldens  qvinnor  slutas  fort 
det  qval,  som  ossi  evighet  f6rfoljer; 
nar  de  ej  alskas  langre,  fa  de  do, 
och  stoftets  kyla  sliicker  deras  laga. 

ZEPHYR. 

Ett  fluglif  ma  man  kalla  det,  i  sannlng! 


-     2i)l     — 
LAURA, 

Der  ser  jag  Astoll",  som  till  inorgonridt 
helt  nyss  sig  pa  sin  skonsta  hast  begaf, 
dock  oformoda(lt  nalkas  hit,  till  fotsI 

FELICIA. 

Ack!  —  Xu  jag  nastan  darrar  for  hans  mote; 
och  forr  .  .  .  Yahm !    Jag  an  densamma  iir! 
Han  skall  mig  sc  i  all   min  skonhets  makt, 
den  sjelf  han  sagt  oemotstandlig.     Nu 
ma  profvet  afventyras  —  vanner,  gan! 
Han  bor  mig  triiffa  ensam.     Liingre  fram 
jag  kallar  eder  till  fornyadt  samtaL 

De  ga. 

AST0LF 

annu  pa  afstand,  for  sig  sje]f. 

Mer  ofverlaggning!  —  Hvartill  batar  den? 

Har  jag  ej   ofvcrlagt  tillfyllest  redan? 

Hvad  iir  all  ofverliiggning?    Griper  ej 

hvar  gang,  da  nagot  foretag  skall  ske,  — 

god  eller  ond,  —  en  ande  plotsligt  in 

i  vara  tankars  kcd ;   och  bland  de  ringar, 

hvaraf  hon  bildas,  hallcr  han  cj  fram 

f6r  sjiilens  oga  den,  som  forst  han  grep, 

sti  liingc,  tills  det  skonjer  ingen  annan? 

Da  siigs  af  nagra,  att  vi  oss  bestiimt; 

af  andra,  att  vi  latit  oss   bestiimmas: 

allt  nog:  cn  mogen  frukt  ifran  sitt  triid 

var  handling  faller;  tiden  visar  se'n, 

om  lifssaft  eller  gift  den  innebar! 

Vi  angi-a  da  hvart  foreganget  radslag, 

forkastande  den  mojlighet,  att  fortsatt 

afvilgning  snart,  mahiinda,  kunuat  sanka 

dcn  liitta  vagskalu  iit  ett  annat  hall. 

Somngangarlike,  lyda  vi  var  drift, 

och  rusa  framat,  tills  en  gerning,  nyf6dd, 

med  spiid,  men  tydlig  rost  vid  namn  oss  ropar, 

Slemt  iir  det  da,  om  vi  pa  mafa  blott 

niirvarcnhctcn  offrat  at  en   f]-amtid, 


som,  langt  ifran  att  tacka  oss  clerfor, 
med  bitter  klagan  fafangt  aterkallar 
den  offrades  ododligt  kiira  skugga!  .  .  . 
Men  sadant  veta  gudar  blott  forut; 
mio;  tillhor  att  mitt  inres  maning  folja. 
0,  hvad  de  dagar  voro  salla  dock, 
nar  jag  mig  sag  fran  lifvets  hogsta  goda 
af  inga  varre  hinder  stangd,  an  rum 
och  tid,  och  modor,  gifna  att  besegra! 

FEL1CIA. 

Astolf! 

Han  slar  iipp  ogonen  och  spi-itter  till  vid  anblioken  af  den  framf()r  honom 
staende  prinsessan. 

rELIClA. 

A^ar  try gg!    Jag  gar. 

ARTOLP. 


Du  gar? 


PELICIA. 


Min  asyn 


obilligt  stor  dig  i  de  tankebilder, 

f6r  hvilka  nu  den  iir  ett  vidrio;t  minne. 


Ett    vidrigt?    —    Alla  himlar!  —  Din?  —  Ett 

drigt? 

PELICIA. 

Befara  ej,  att  jag  dig  forebrar 
den  natt,  som  jag  i  angest  genomvakat 
bland  tarnor,  som  vid  hvarje  Ijungeld  troddc 
cn  verldsomstortning  i  fullbordan  ga 
och  iiskade  beskydd  af  mig,  som  sjelf 
inom  mig  for  min  moders  vrede  skalf: 
iin  mindre  djerfs  jag  klandra,  att  jag  oviss 
i  denna  skrack  blef  lemnad  om  ditt  ode,   — 
ja,  att  du  icke  ens  en  morgonhelsning 
mig  pa  den  aterskankta  dagen  bragt! 
Till  allt  du  orsak,  liksom  frihet,  har; 
jag,  iifvcn  jag  din  undcrsatc  ilr! 


ASTOLl<\ 


O,  lior  niig  blott 


.    PELICIA, 

Begiirlig  dock,  — -  jag  cj 
kan  ncka  dct,  —  att  sc   oni  iin  du  lef'vcr, 
jag  ville  dig  nied  egna  lappar  onska 
cn  lycklig  niorgon.      Dcnna  qvinnosvaglict 
iirskiddar  du,  kanskc,  annu.     Enhvar 
iir  ej   sa  stark,  som  du  .  .  .  Xu  liit  mig  gil! 

ASTOLP 

kastar  sig  for  heunes  fijtter. 

I)u  livarje  tiinkbar  godhets  allforening, 
du  kan  din  Astolt'  ohord  ej    fordomma! 
Hos  dig  iir,  liksom  i  Guds  egen  himmel, 
af  omhet  och  af  nad  ctt  ofverflod, 
for  hvilka  inga  skiften  siitta  grilns! 

FELICIA. 

Stig  upp!    Du  skymfar  mig  med  denna  stiillnin; 
cn  biittre  morgonhelsning  kan  du  bjuda. 

Hon  uppreser  bonom. 
AST0LF. 

llvad  bor  till  dig,  du  eviga,  du  hoga, 

man  bringa  fram,  som  icke  sjelft  har  priigcl 

af  of6rvansklig  art?    Och  hvad  kan  sonen 

af  en  vid  vranga  lagar  fjiittrad  jord 

dig  bjuda,  som  han  dig  fullviirdigt  skattar? 

lian  vore  annars  din  jemlike  ju! 

FELICIA. 

Forunderlige !    Ar  du  det  dix  icke?  — 
O  Astolf!    Yisare  i  manga  stycken 
du  iir,  iin  jag;  men  sii  enfaldig  dock, 
Sii  obekant  med  menskoverldens  oro, 
sa  obevandrad  i  ditt  lynnes  irrgang 
jag  ej  ma  tros,  att  icke  re'n  jag  gissar 
den  pil,  hvaraf  ditt  sinne  saradt  iir. 
Med  nattlig  baga,  redan  liinge  spiind, 
en  6fverinakt  var  siillhet  fjerran  hotat: 


m   — 


Theiino  koiii,  ocli  hennes  barnahand 

gaf  1'arten  at  det  niordiskt  snabba  skottet. 

ASTOLl-\    . 

Felicia!     Jag  amnade  just  nu 

dig  soka  att  iorklara  mig,  se'n   ibrst .  .  . 

FELICIA. 

Jag  sjeii'  beframjat  hennes  oTorstandl 

Ack!  tillsagd  var  jag  att  evardligt  halla 

din  hcmjords  knappa  tiderakning  dold 

i'or  din  sa  gerna  grubblande   besinning. 

Men  sag,  i  evighetens  eget  namu, 

hvars  ungdomskalla  du  sa  liinge  druckit,  — 

hvad  angar  denna  jord,  och  all   dess  tid, 

yar  Ijusa,  oskuldsfulla  saligliet? 

Ar  icke  du  ododllg  har,  som  jag? 

Det  hogsta  skona,  alla  sferers  enklang, 

har  det  ej  har  ditt  dunkla  sinne  oppnat 

f6r  denna  IjusAod,  ur  hvars  bad  din  sjal 

till  ny  och  hanryckt  sjelf  beskadning  uppstatt? 

Har  kiirlek,  andars  rensta  sjmpati,  — 

som  svarar,  bergens  eko  lik,  hvar  rost, 

af  hvilken  den  med  kraftig  langtan  ropas,  — 

har  han  ej  liirt  dig,  att  med  helig  trolldoms 

slagruta  iinna  liiir  den  skatt,  som  alla 

omiitligt  ofvergar?    Som  oiorstorbart 

goms  innerst  i  naturens  djup  —  at  dig? 

0,  lat  oss  sjunka  till  naturens  barm 

och  hvila  der,  som  forr,   och  liiska  der 

vid  moderhjertats  modersvarma  Hoden 

var  torst  med  fulla  drag  af  barnslig  frojd! 

AST0LF. 

\  ar  ej   sa  skon,  i  denna  eld,  som  ater 

fortjusar  och  forvirrar  mig  tillbaka! 

0,  skona  mig!     Langt  forr  jag  glomma  kan 

att  nagonsin  jag  andats  lifvets  iliigt, 

an   att  du,  alskade,  mig  valt  och  gjort 

till  Ijckligast  bland  alla  menskosoner! 


—    295    -^ 
KELICIA. 

Sa  liknii  da  igen  ditt  liiildii  sjelt', 

ocli  glonid   ibr  alltid  vare  sista  natten! 

Omojligt  kan  det  noje,  att  oss  plaga, 

ursprungligt  ligga  i  din  sjals  behof. 

En  llygtig  krankhet,  sjind  fran  morkrets  makter, 

har  ofverrumplat  dig.     Forenom  oss 

till  desto  mer  gemensamt  motvarn!  —  Ja, 

ditt  oga  gliinser  rordt;  din  goda  ande 

vill  segra! 

ASTOLP. 

Ja,  du  dyrkade!     Han  segrar 
sa,  som  han  segra  bor:    med  Ijus  och  sanning! 
Hor  sanningen;  din  stora  sjal  ar  gjord 
for  henne,  liksom  hon  for  den.     Yalan! 
Jag  skanker  i  dess  dryck,  oblandad:  hor  mig!  — 
De  band,  ined  hvilka  jag  vid  dig  ar  fastad, 
mig  drabbe  Ijungarns   vigge  samma  stund, 
som  jag  i  dem   ej   ser  mitt  hogsta  val! 
Men,  —  huru  hogt  jag  genom   dig  ar  lyftad 
(den  endaste  bland  jordens  millioner!) 
ur  mensklighetens  tranga  krets,  och  korad 
till  konung  i  lycksalighetens  verld,  — 
jag  ar  dock  ej   en  gudom,   liksom  du; 
mitt  innersta,  vid  jordens  amnen  bundet, 
ej   kan  fran  menniska  till  Gud  forvandlas 
af  niiiron  makt  —  ack!  ickc  ens  af  din! 


Ve  oss! 

ASTOLF. 

Nej,  hulda!  ropa  icke  ve; 
hor  mig  till  slut!  —  Den  oro,  som  mig  qvaljer 
med  rastlost  nya  bildcr  af  mitt  hem,  — 
tro  mig:  dess  orsak  iir  ej  darlig  langtan, 
ej  tom  nyAkenhet,  ej   ofvermattning 
pa  all  den  sallhet  du  mig  skankt,  —  ehuru 
den  ofversvallat  hvarje   menskligt  matt! 


—  296  — 

i\len  i  den  usla,  under  massans  tvang 

betryckta  verld,  der  jag  till  lifvet  vacktes, 

de  adlaste  ibland  dess  langar  lyssna 

pa  tvenne  roster,  som  med  stundlig  maning 

for  andcns  fina  liorsel  Ijuda  gallt, 

och  egga  dem,  ehvart  de  ga,  med  rop: 

))J  baren  kedjor?     Fega  slafvar,  upp! 

Vi  lofva  frihet;  upp!    Befrien  er 

med  omsesidig  kraft!     For  sig  att  lefva, 

iir  ti^aldom;  fri  ar  den  som  stracker  ut 

sin  verkans  eld  och  Ijus  till  andras  val. 

Hans  lif  ar  seger;  med  ododlig  trots 

tillintetgor  han  sjelfva  doden;  gladt 

valsignas  ifran  siagt  till  slagt  hans  namn!))   — 

Felicia!     For  dessa  rosters  bud,  — 

min  varelses  ursprungligaste  grundton,   — 

har  jag,  som  menniska,  som  man,  som  kun 

f6r  lange  dof  mig  gjort:  de  hiimnas  bittert, 

sc'n  i  mitt  ora  de  anyo  skalla. 

FELICIA. 

Och  dessa  roster,  hur  benamnas  de? 

ASTOLP. 

Den  cna  kallas  pligt,  den  andra  iira. 

FELICIA. 

Fran  hvilka  gudar  Ijuda  de? 

AST0LF. 

Fran   dcm, 
som  danadc  mitt  hjerta  till  sin  boning. 

EELICIA. 

Och  kunna  de  ej  der  med  mig  bo  samman?  - 
Din  liogsta  pligt,  det  iir  din  pligt  mot  mig; 
din  liogsta  iira  den  att  mig  beherska. 
Hvad  hogre  miikta  dina  roster  fordra? 
Och  gifs  en  varelse  mer  fri  iin  du? 

ASTOLF. 

Du  iir  min  siillhet  blott,  men  ickc  deras, 
dem  tingens  skapare  till  folk  mig  gaf 


297 


0  dii,  initt  Yiisens  allraljufsta  gladje! 
Just  kiirleken  till  dig  bor  elda  mig 
till  hilrliga  bedrifter,  kiimpaviirf, 
de  sagors  lika,  som  sa  ofta  tjust 
med  iidla  daters  ijlans  ditt  ildla  sinne. 


FELICIA. 


Du  saknar  alltsa  endast  iifventyr? 

ASTOLP. 

Jag  saknar  gerningar,  —  och  deras  minne. 

FELICIA. 

Mer  stort  har  hvad  man  iir,  iin  hvad  man  gor. 

AST0LF. 

Att  vara  stort,  det  iir  att  handla  stort. 

FELICIA. 

Fann  du  ej  sjelf  ditt  land  dertill  for  ringa? 

AST0LF. 

Hvad  jag  f6rsmadde  der,  jag  hilr  forstar. 

PELTCIA. 

Ditt  forna  folk  har  liingese'n  dig  glomt! 

AST0LF. 

Just  denna  trost  mig  till  fortvillan  bringar. 

FELICIA. 

Du  iilskar  detta  folk  da  mer  iin  mig? 

AST0LF. 

Jag  i  eu   enda  kiirlek  siimjer  bada. 

FELICIA. 

]\Ian  iilskar  blott  hvad  oinskriinkt  man  illskar! 

AST0LF. 

Fullkomlig  kiirlek  iilskar  allt  i  ett. 

FELICIA.  • 

Du  siillsarat  sammansatta  mellanting 

af  mask  och  gud,   —   hvart  syftar  da  ditt  tal? 


ASTOLF. 

Eorskriicks  ej   oin  jag  yppar  det:  ty  sniirt  — 
hur  ilyger  icke  jordens  tid  iorbi!  — 
Riitt  snart,  om  du  bevilja  vill  min  bon, 
panytt  du  mig  i  diua  armar  sluter  .  .  . 
]Men  hur  du  redan  skairver!  — 

FELICIA. 

Inga  omsvep! 

ASTOLF, 

Jag  vid  din  egen  karlek  dig  besvar: 
en  liten  resa  lat  mig  f6retaga, 
att  iin  mitt  forna  snoland  atersc!  — 
En  liten  resa  .  .  .  Gud! 

Han  omfamnar  den  dignande  Felicia. 

FELICIA 

med  tynande  riist. 

Lat  mig  fa  lalla! 

ASTOLF. 

Felicla!     Du  forr  juig  niimnt  ditt  stod; 
vid  vara  miunens  helgd!    Jag  iir  det  iin! 

EELICIA. 

Mitt  stod?  —  Ett  bilttre  stod  iir  denna  hiill, 

som  klippan  bjuder  mig  att  hvila  mot; 

sa  6m  som  du  —  och  dubbelt  mera  trofast! 

Hon  satter  sig. 

Skilsmessa  alltsa?  —  Moder!     Moder! 

Hou  betacker  anletet  med  sin  sloja. 
AST0LF. 

Maka! 
1  detta  heligaste  namn  jag  fragar: 
hur  kan  af  dig  din  Astolf  sii  bli  misstrodd? 
Har  nansin  i  mitt  brost  en  skymt  af  tanke 
sig  nagot  annat  afsked  f6restiilt, 
tin  ett,  som  liknar   dem  jag  stundom  tog 
till  ett  par  dagars  lustridt  eller  vandring? 
]\Jin  ljufva  viin,  .  .  . 


—    299     — 
FELICIA. 

Hvad  flod  af  fagra  ord! 
Rinaldos  like,  harma  honom  .  .  .  Latt 
af  dig  han  ofvertraffiis;  ja,  ditt  hogmod 
kan  skryta  ^f  oiindligt  storre  seger: 
Armida  kimde  do  —  jag  kan  det  icke! 

AST0LF. 

Hiir  grymt  dii  kan  martera  mig! 

FELICIA 

kastar  slbjan  tillbaka. 

Martera!  - 
Det  ordet  hofves  dig,  omensklige! 
Dock  nej  —  du  mensklige !  .  .  .  Ja,  detta  iir 
hvad  menniskorna  kalla  tro  och  karlek! 

Hon  stortar  upp. 

Och  dristar  dii  att  tro  mig  sa  f6rsagd, 

sa  af  din  troloshet  tilliutetgjord, 

att  jag  skall  taligt  racka  at  diu  hand 

det  spjut,  hvarmed  du  vill  mig  genomborra? 

Du,  skora  elementers  lekverk,  drom 

af  tidens  fafanga,  som  smickrar  sig 

(lik  din)  att  kunna  skapa  nagot  evigt,  — 

slaf,  lefvande  i  detta  ogonblick 

blott  af  min  nad,  —  f6r  sekler  sedan  re'n 

hemfallen  at  f6rgatna  likars  6de, 

om  jag  ej  gjort  dig  till  mitt  lifs  tyrann! 

Den  lidande  Felicia  du  sett; 

hon  ar  ditt  verk:  du  kanner  ej  annu 

den  f6rolampade;  den  stund  kan  sla, 

da  afven  du  f6r  mig  far  lara  darra!  — 

Tag  icke  pa  dig  denna  oskulds   uppsyn, 

ej  denna  bedjande  och  6mma  atbord; 

fall  larfven;  kedjor,  af  en  gr6fre  art, 

en  mindre  bracklig  an  min  karleks,  hiir 

dig  skola  fjattra,  tills  ej  mer  du  frestar 

att  lisma  med  en  lant,  en  hycklad  yta! 

Och  kan  en  kraft,  f6r  mig  an  obekant, 

dig  fralsa  hiin,  jag  6fverallt  dig  f6ljer; 


—    300    — 

oskiljelig  fran  dioa  spar,  en  dodsblek 
med  oriTiar  och  med  facklor  vapnad  hamu, 
lik  dessa  furier,  som  du  beskrifvit; 
omattligt,  som  jag  alskat,  vill  jag  straffa! 

Hon  sjunker   sanslos  ned  mot  klippan. 

ASTOLF 

lutande  sig  ofver  henne  med  yttersta  smarta. 

Osagligt  lika  skon  i  hat  och  karlek, 
osjigligt  lika  iilskad!    Gif  mig  doden 
i  denna  blink!     Din  Astolf  sjelf  derom 
bonfaller  dig,  Felicia! 

PELICIA 

yaknaude,  forTirrad. 

Hvad  vill  du? 

ASTOLP. 

En  dod,  mig  gifven  af  din  hand ;  en  dod, 
snar,  mild,  lorsonande,  vid  dina  fotter! 

PELICIA. 

Hvad  jag  iir  svag!  —  I  detta  hjerta  an 
sfl  mycket,  mycket  talar  till  din  ursiikt. 
Se  da  ej  pa  mig  sa  bedr6fvad  mer; 
lef,  Astolf,  lef,  men  likna  ej   Rinaldo! 

ASTOLF. 

Jemf6r  ej   mitt  f6rhallande  med  hans! 
Han  fangad  var  med  list  af  en  siren, 
hvars  kiirlek  var  blott  s6fvande  f6rs&t, 
blott  utlagdt  giller:  maste  han  ej   da 
begagna  svek  mot  svek,  niir  med  basunskall 
han  manades,  af  vaknad  riddardygd, 
han  till  det  sk6nsta  krig,  som  jorden  skadat? 
Jag  flyr  ju  e j :  jag  vill  ju  aterkomm.a, 
se'n  blott  jag  i  mitt  forna  land  har  ersatt 
hvad  der  af  mig  f6rsummadt  blef;  se'n  ater, 
en  lofviird  son  af  stora  iittefiider, 
till  deras  iidla  namn  jag  fogat  mitt. 
Och  niir  igen  jag,  i  din  blomsterpark, 
ser  solen  6fver  dina  palmer  glimma; 


301     — 

niir  vid  viir  kjilla  vi,  panytt  gemensanit, 
betrakta  stjernors  dans  pa  niorkbla  himmel, 
och  hora  deras  lyra,  deras  svan 
beriitta  for  de  andra  om  var  Ijcka: 
da  vill  jag  dina  glada  sagors  miingd 
f6roka  med  en  ny,  med  en,  som  gor 
din  Astolf  mera  vard,  iin  nu  han  ilr, 
att  iilskas  af  lycksalighetens  drottning. 

FELICIA. 

Hvad  detta  klingar!    Och  likvill .  .  . 

ASTOLF. 

Dessutom, 
forenta  iiro  vi,  jemvill  som  skilda! 
Ja,  sant  du  hotat;  folja  skall  din  bild 
oskiljeligt  din  viin,  men  skon,  som  nu; 
djupt  i  mitt  hjerta  tronande,  och  hogt 
pa  mina  fanor  Aaddrande,  den  skall 
till  mandom,  visdom,  kungadad  mig  elda, 
till  idel  segrar  mig  ledsaga  .  .  . 

FELICIA. 

Segrar?  — 
Ve!     Strrder!     Dodar?  —  Ellcr  huru?    Parar 
din  jord  ej  ofta  segrens  lott  med  dodens? 

ASTOLF. 

Af  segren  bytes  doden  sjelf  till  lif! 

EELICIA. 

Mann  ock  for  den,  som  sorjcr  segervinnarn? 
Har  du  begrepp  om  oforgiinglig  sorg?  — 
Forbliindade!    Och  har  du  glomt  f6rofrigt, 
att  under  intet  vilkor,  icke  ens 
som  fredlig  pilgrim  blott,  du   kan   bctriida 
din  lefnads  f6rsta  skadeplats?    — 

Efter  en  kort  pans. 

Ar  m6jligt, 
att  ej  du  anar  det  f6rskriickliga?  .  .  . 
Dig  6fvergifver  lifvets  kraft,  sasnart 
en  fot  du  satt  utom  mitt  rikes  griins! 


—    302     — 

ASTOLF 

studsar. 

Din  inakt .  .  . 

FELICIA. 

Min  makt  vid  min  person  ar  fastad, 
och  inskriinkt  till  den  ort,  der  jag  ar  sjelf!  — 

ASTOLF. 

Ha!  vagen  iir  obrytligt  sparrad? 

FELICIA. 

Ja! 

ASTOLF 

med  qvafd  fortviflan. 

Du  kunde  manga  ord  bespart  oss  bcgge! 

Han  vander  sig  och  vill  ga. 
EELICIA. 

Ej  denna  ton,  ej  denna  blick,  o  Astolf!  — 

Du  onskar  afventyra  allt,  langt  f6rr 

an  droja  liar;  valan!     Bevilja  mig 

en  bon,  som,  afven  till  en  ovan  stiild, 

knappt  skulle  vagras:    lat  mig,  vid  din  sida, 

till  dodens  verld,  som  trogen  lifvakt,  f6lja! 

Jag  dela  vill,  sa  lange  som  dig  lyster, 

clin  jords  bekymmer,   dina  likars  6den: 

mitt  har,  livars  ringlar  du  sa  ofta  l6st 

och  lindat  kring  din  arm  till  lena  bojor, 

vill  jag  f6rkorta,  siitta  hjelm  derpa; 

f6rkliidd  till  sk6ldm6  eller  vapensven, 

ledsaga  dig  bland  dina  lilgers  tiilt, 

bland  dina  striders  haftigaste  tummel. 

Sa  lilnge  tiitt  i  dina  spar  jag  gar, 

mitt  lif  iinnu  sin  krets  omkring  dig  breder! 

Dock  —  hellre,  iln  jag  biir  din  sk6ld,  jag  sjelf 

vill  vara  den;  och  intet  sviird,  som  ej 

f6rst  genom  denna  hals,  f6rst  genom  detta 

f6rgl6mda  hjerta  trangt,  skall  dig  fa  triifFa. 

Hjelmgallret  6ppet,  br6stet  pansarfritt,  — 

sa  vill  jag  framf*6r  dig  bestilndigt  taga: 


—    303    — 

var  viss,  vi  mota  ej  sa  grym  barbar, 

soiii  liellre  sarar  mig,  iin  dig  forskonar. 

Bevekt,  mahiinda,  af  den  ringa  fagring, 

de  ogon  ocli  den  barm,  som  du  foraktar,  — 

skall  iienden,  med  diimpadt  raseri, 

2ned  nedsiinkt  glaf  dig  undersatligt  hylla. 

Och  niindes  iin  han  stota  till,  mitt  blod 

af  gudaursprung,  stiinkt  i  purpurdroppar, 

af  dina  liippar  suget,   skulle  htirligt 

forblanda  sig  med  ditt,  och  gora  mig 

iin  mera  innerligt  till  din  bestilndsdel. 

Astolf,  ofverva,ldigacl  af  rorelse,  trycker  henne  till  sitt  briJst.  Pclicia  be- 
traktar  honom  med  cn  genomtrangande  blick,  lossar  sig  plbtsligt  ur 
bans  famn  och  knafaller  framfor  honom  med  uppstrackta  armar. 

AST0LF 
bembdande  sig  att  upplyfta  heune. 

Fclicia!     PIvad  gor  du?  .  .  . 

PELICIA 

Tagrande. 

Allt  i  lifvet 
forbyts;  ma  vart  forhallande  ock  bytas! 
Din  omkan  har  jag  dock,  om  ej  din  kiirlek; 
sa  unna  mig  din  forna  plats  och  se 
den,  som  du  tillbad  forr,  pa  knii  for  dig! 
Jag  vagar  icke  be  dig  stanna  qvar; 
du  iir  en  man  —  en  man  bor  vara  hiird; 
helst  efterat,   se'n  han  till  idel  vekhet, 
till  idel  kiinslighet,  till  idel  laga 
den  arma  gjort,  som  han  sig  iilska  sagt! 
Ej  vid  de  ogonblick  jag  dig  besviir, 
da  i  mitt  hjerta  du,  med  hiipen  tjusning, 
dess  forsta  jaord  liiste,  och  din  lycka 
sa  griinslos  tyckte,  att  hvar  mojlighct 
af  annan  atra  dig  otiinkbar  syntes; 
ej  vid  den  kyss,  som  forsta  gang  oss  liirde 
hvad  morgon-  och  hvad  aftonrodnad  iir; 
ej  vid  den  himlarund,  som,  lika  klar 
med  dina  blickar,  var  ett  Ijusets  vittne 
till  dina  ords  forforiska  musik. 


-     304    - 

till  clina  loftens  blonisterholjda  snaror; 

ej  vid  de  stunder,  da  till  nattlig  frid 

min  kiillas  melodier  ljuft  oss  s6fde, 

ocli  hennes  svala  boljas  rosenangor 

med  silfverpoppelns  hviskning  samfaldt  buro 

till  vara  drommar  bilder  fran  den  verld, 

som  till  vart  brost  vi  tryckte,  niir  vi  dit 

hvarandra  iingo  trycka  ... 

ASTOLP. 

Stanna!  Hall! 
Och  vill  du  ej   omfamna  mig,  som  f6rr,  — 
till  stoft  f6rvandla  mig,  och   siitt  din  fot 
med  seger  pa  den  angerfulles  aska! 

EELICIA 

uppreser   sig  och  slar  armarne  kring  hans  hals. 

Ett  himmelstreck,  der  jag  med  dig  kan  lefva!  — 
Mer  vill  jag  ej  .  .  .  Med  dig!  med  dig! 

Hon  hvilar  i  hans  famn  under  strommande  tarar ;  hennes  langa,  mbrkahar, 
upplossadt  i  lockiga  vagor,  bfverskuggar  badas  anleten  och  skuldror. 


ASTOLF 
mcd  halfqvafd  rbst. 


KELICIA, 


F6rlat  mig! 


Hvad  h6r  jag? 


ASTOLE. 

Alskade!    Jaa'  blir  hos  d: 


to 


Nejden    omkring    nng  do  mskallan. 

Natt:    mbrk,    mcu   lugn :    i    korta    mellanskof   framtiudrar  har  och  der  eu 
stjerna  ur  molnen,  med  blekt,  darrande  skimmer. 

KALLANS    GENIUS 
uppreser  sig  ur  henne  i  sitt  guldstralande  vattentalt. 

Huru  tyst,  huru  skyggt,  huru  dunkelt  ar  allt! 

1  bAgar  spring  upp,  mitt  Aytande  guld, 

g6r  hvar  bage  sa  h6g,  att  ej  palm,  ej   cypress 

kan  sa  h6gt  upplyfta  sin  hjessa! 

I  f6rbidan  jag  star,  att  mitt  iilskande  par, 


—  -.m 

sedaii  lange  iorsonadt,  skall  nilrnia  sig  hit; 

gif  dem  dager,  perlande  eldHod, 

att  i  kiirlekens  Irid,  i  dess  helgaste  stund,^ 

de  nnl  skada  den  kalk,  der  du  ragas  af  inig 

ur  eviga,  ljuft  doftande  adran! 

Niir  de  toinina  den,  naktergal,  opp!  Pran  din  ilojt 

siind  en  drill,  liksom  nyss!  Du  far  blunda  rilttnu  .  .  . 

ofver  rosornas  fiilt,  kring  min  grottas  smaragd 

siind  ut,  liksom  nyss,  din  bevingade  tons 

viillustiga  qval,  som  med  smiiltande   klang 

genom  alla  varelser  skiilfde; 

J  lundar,  som  hallen  er  andedriigt, 

J  vatten,  som  sofven  i  soiVande  park, 

stiimmen  i  med  er  frojd!  stiimmen  i!  stiimmen  i!  — 

Har  den  mistat  horsel  och  roster?  — 

Det  ilr  ungdomens  gud,  som  er  manar  igen: 

sa  hviska  da,  iliigt!     Sa  spela  dii,  lof!  — 

Hvarfor  tigen  J   alla  sa  envist? 

NAKTERGALEN. 

Tyst!    Yiiek  honom  ej!    Gor  dig  stum,  liksom  jng! 

ROSTER   FRAN    LUNDEN. 

St!  St!   Yiick  ej  upp  den  gamle!     Han  liitt 
kunde  vakna  och  ropa  oss  alla  till  svars; 
vi  forginges  af  skriick,  om  han  ropte! 

GENIEN 

blickande  omkriug  sig. 

Hvem   menen  J? 

KOSrER   FKAN    VATTNEN. 

St!    Ej   ett  Ijud  mera  hoj! 
Pan  sofver,  och  tungt  drommer  den  gamle. 

GENIEN 
hapen. 

Ej   hans  anlet  jag  sett  och  ej   tors  jag  det  se ! 

II an  netlsjunker  i  sin  ktilla,  och   hans  gransancle  talt,  npprdst  i  regupcrlor, 
stbrtar  dit  ned  efter  honom.     Morker,  tiitare  an  fbrnt. 

GNOMER 

uppstiga  ur  jorden  med  brinnande  facklor. 

Huru  morkt!  huru  svalt!  huru  treAigt!     Kyl  af, 
kalla  skyhaf,  v^r  brand! 


^-     Mn^    — 

Diua  bloss  har  du  slackt;  som  ett  kol  ar  du  svart  — 

det  ar  godt!  det  iir  godt! 
\i  ha  tlammor  ilnda:  skada  hit,  om  du  vill, 

hur  vi  svanga  dem  om!    Hur  de  spraka!  — 
llvad  iir  natt?    Hvad  iir  dag?    Natt  och  dag  lika 

blank, 

i  det  land  vi  bebo, 
stAr  en  himmel  af  malm,   star  af  svafvel  en  sol 

ofver  kobolts-dal,  ofver  naphta-sjo; 
och  i  svafvelblatt  sken,  vid  den  friisande  hiird, 
der  vi  trampa  var  biilg,  der  vi  hamra  vart  stal, 

vara  facklor  vi  tiindt. 
IIvad  det  suiakar  att  dricka  den  liiskande  luCt! 
I   vart  hem  nagot  trtingt,  i  vart  hem  nagot  qva(t 

man   bor,  som  i  ugn,  som  i  lava; 
men   det  gor  ingenting,  vi  ha  lungor  dertill, 

och  viirt  blod  iir  af  rinnande  koppar. 

METALLPURSTEN. 

Mera  eld!  mera  eld ! 

GNOMERNE. 

Skall  sa  ske!     Skall  sa  ske!  — 
Hvad  besviirjning  har  nu  oppnat  porten  hit  upp? 
Se,  hur  lunden  star  riidd!   Se,  hur  molnen  ga  snabbtl 
1  det  djupa  bor  qvalm,  i  det  hoga  bor  hot, 
och  den  verld,  som  sin  rymd  midt  emellan  dem  har, 
tors  ei   gny,  tors  ej  kny,  tors  ej  andas  .  .  . 
^agot  stundar:  ej   sant? 

MKTALLPUllSTEN. 

Allmodren  iir  niir! 

GNOMEKNE. 

N  atte  n  s  d  r  o  tt  n  i  u  g  ? 

METALLEURSTEN. 
GNOMERNE. 

Ha!  den   miiktiga  kommer;  en  brusande  vind 
banar  viig,  far  forut .  .  . 


JO/ 


Mr/l'ALLFUUSTEN. 

licnnt-s  vinga(le   spann,  som  af'  Thanatos   kors, 

skymtar  fram:  blicken  ditl 
Slutcn  lcderna  tiitt!    Ilallen   f'acklorna  ratt! 

KOST 

pa,  uagot  afstand. 

Lyscn  liit!  lysen  liit!  lysen  liit! 

GNOMERNE. 

Ivorsvennen  ropar:  framat!  framat! 

l)e  skynda  sig  med  siua  facklor  tiU  bakgrundeu.  Ur  dcss  uiurkor  ualkas, 
pa  eu  vagu  af  ebenholts,  drageu  af  tolf  srarta  gripar,  cn  h..g  U^iuno- 
Jestalt  h^oljd  i  vid,  svart,  stjernstickad  skrud,  uied  ett  haltmau-likt 
diadei  pa  sitt  hufvud  och  eu  spira  af  serpentin,  likuande  eu  ormstat. 
rrhennes  knii  sitter  ett  baru,  som  i  half  slummer  leker  med  eu  val  - 
mokrans.  Vagnen  stannar:  hon  lyfter  baruet  ur  sitt  kua  ned  i  satet, 
der  det  genast  lutar  kiuden  mot  siu  kraus  och  fullkomligt  luslumrar. 
Vid  en  ^"ink  af  hennes  spira,  kommer  uu  frau  spannet  eu  skon,  meu 
blek  ingliug,  som  i  vcustra  haudeu  haller  eu  nedat  vand,  utslocknad 
fackla.  Med  hans  tiUhjelp  uedstiger  hou  och  framtrader  midt  i  den  af 
Gnomerne  forniade  halfkretsen. 

METALLEURSTEN. 

Hcll,  gudarncs  ocli  tingens  modcr,  lioga  Nyxl 

GNOMERNE. 

Mandrottning,  licU!    Af  solens  barn   mcd  bafvan 

skydd, 
af  oss,   af  dina  manbarn  du  med  jnbcl  mots! 

NYX. 

Mcd   iackclriind  kringlyscn  biir  mitt  trotta  spann, 
att   sa   min  son,  hvars  cget  bloss  iir  sUickt,  iiudock 
bespisa  ma  med  lotusbbad  de  nattliga 
luitdiuren,  vederqvickta  snart  till  fortsatt  fard! 
Dithan  jag  vill,  till  kiiUan,  iiien  allcna,  ga; 
ororlig  har,  forbida,  son,  min  aterkomst! 

Hon  gf«r  frarr:at  ungdomskallan. 
GNOMEKNE. 

nvarfor  sa  stum,  o  Thanatos,  alltjemt? 
thanatos 

dystert,  pekande  pa  det  i  V8gnen  sofvande  baruet. 

Se  der 
mitt  cnda  sallskap! 


—    308 


GNOMERNK. 


Sofver  htin  bestilndigt  sa? 

THANATOS. 

Bestiindigt  sa  han  dromnier  sig  i  Eros'  borg, 

min  iildste  brors,  till  hvilken  han,  med  mig  lorent, 

sa  mangen  Psyche  redan  fort  och  f6ra  skalL 

Vk  platsen  framfbr  kallau  stannar  yi/.r  ooh  slar  upp  det  stjernstickade 
doket  frau  sitt  anlete.  I  samma  ogonblick  syns  bimleu  stjeruklar,  och 
frau  mandiademet  utstralar  en  mild  silfverglaus  bfver  heunes  hbga 
gestalt  och  deu  omgifvaude  uejdeu.  I  den  skumma  bakgrundeu  sj-ssla 
de  fackelbarande  Gnomerne  omkring  vaguen,  spauuet  och  Thanatos. 

NYX. 

Dli  tiicka,  veka  blomsterverld,  du  skora  ram 

till  spegelbilden  af  den  outforsklige ! 

Hur    skon    du    hvilar   vid    din    moders   fot!   —  Sof 

trygg!  — 
Jag   alltid  sett  dig  gerna,  fran  den  stund,  da  forst 
stjernfadren  kom,  med  stralblankt  sviird,  och  hogg 

i  tu 
det  verldsagg,  af  hvars  ijerran  skilda  hiilfter  da 
du,  jordiskt  bundna  sinnekrets!  den  liigre  blef; 
och  gerna  ofver  remnan  iin  jag  breder  ut 
mitt  flor,  hvart  halfdygn,  att  iinnu  du  njuta  ma 
en  ursprungshcl  forening  med  din  hogre  hiilft. 
An  af  min  forsta  silllhet  biir  din  rosenkind 
ctt  dromljuft  aterskimmer,  att  panytt  jag  mius, 
hur  hjertats  puls,   af  stjernefadrens  Ijungeld  tiind, 
i  denna  helga  viillust  brann,  som  f6rde  snart 
verldsbildarn  Eros,  ur  mitt  sk6t,  i  dagen  fram. 
0!  niir  han  strax  sin  vagga  6fvergaf,  och  strax 
hans  tjenare,  titanen  tid,  till  vittnesb6rd 
sin  timsten  h6gt  uppreste  6fver  Ijusets  fillt: 
hur  r6rd  jag  sag  dig,  spiida  sliigt  af  iittlingar, 
omkring  den  b6rja  riikna  dessa  skiftens  tal, 
der  glans  och  skugga  vexla  om  sin  l^nga  kamp! 
Viil  iir  du  ej  sa  menl6s  nu,  ej  fullt  sa  frisk; 
men  iln  f6r  dig  jag  samma  modershjerta  bilr. 
Som  perlor  pa  ett  sn6re,  hilnger  tingens  band 
pmkring  min  hals;  och  kiinde  de  m.itt  sinnelag, 


HO'J    — 


de  visste  ock  den  framtid  af  befrielse, 
som  jag  och  mina  soner  tre  bereda  dem! 

I  barnens  krets,  i  skuggan  at"  mitt  sida  sliip, 
djupt  sofver  fosterfadren  ock,  den  gamle  Pan. 
lians  andedragt  i  triiden  susar,  ocb  en  vind 
med  varsam  liand  liitt  krusar  gubbens  har  ocli  skagg, 
att  han  mot  solen  nicka  ma  i  lockars  prakt, 
nar  hennes  gulhnun  kysser  honom  niista  gang. 
F6r  mig  allena  synlig  i  sin  urgestalt 
hvars  anblick  ingen  af  hans   att  utharda  kan, 
han  hater  nu  mig  ostord  sk6ta_  hvarje  viirf, 
hvartill  jag  lanat  ofvanfran  min  spiras  makt. 
Viil  iin,  om  ock  i  slumrens  dvala,  spelar  han 
f6r  stjernorna,  som  herde  f6r  sin  gyllne  hjord, 
den  sang,  som  iir,  pa  sjubetonad  gudafl6jt 
verldslyrans  sjufaldt  sammanstiimda  lorebild: 
men  ej  han  h6r  dess  tonf6rtrollning,  ej   de  svar, 
som  klinga  ned  fran  stjernering  till  stjernenng, 
ur  den  musik,  som  fyller  empyreens  rymd ; 
jag  ensam  h6r  dem  och  f6rstar  hvar  siarvmk, 
af  deras  chorers  evigt  rena  samljud  skiinkt! 

0,  att  ock  hon,  mitt  gudaburna  iilsklingsbarn, 
Astralis,  denna  blomverlds  fagra  genius, 
engang  ej  blott  med  Hygtig  lust,  ej  blott  lor  lek, 
till  dessa  chorers  helga  qviiden  lyssnade! 
Men  gl6msk  af  deras  himlasprak,  och  hken  blott 
att  striicka  i  iioner  ut  sitt  sinnerus, 
dag  ut,  dag  in  hon  dricker  med  osliicklig  torst 
den  falska  dionysosbiigarns  tjusningskalk, 
i  hopp  att  den  ej  botten  har,  ej  driigg  pa  den. 
Ja;  stolt  der6fver  later  hon,  med  andradt  namn, 
hiir,  af  vasaller,  kalla  sig  —  ))den  lyckliga!»  — 
Den  lyckliga!  —  Bedragna  dotter!  Detta  namn 
blott  h6fves  den  bland  varelser,  som  of6dd  iir!  — 

Jag  hit  till  m6te  henne  stiimt.     Annu  engang 
vill  moderlit^t  jag  varna  mitt  f6rf6rda  barn. 


En  blytimg  somu  pa  hennes  iilskling  liar  jag  sankt: 
han  kunde  djerfvas  f6lja  henne  hit;  men  ej 
af  menskoblickar,  obeslojad,  far  jag  ses.  — 
Hon   kommer!  —  Hur   hon  darrar!    Som  narcissen 

blek 
och  lutad,  lans;samt  nalkas  hon  med  oviss   o-ancr! 

PeJiria  upptrader,  stannar  ett  par  bgonblick  liksom  forsagcl  eller  tveksam, 
tar  anyo  nagra  steg,  och  star  ater  stilla. 


Astralis! 

Pelicia   narmar    sig   beslutsarat   ocb   hastigt,   men   stannar  likval  pa  nagot 
afstand  med  en  djup  bagning  ocb  handerna  lagda  korsvis  bfver  brbstet. 

NYX. 

Kilns  du  iin  ditt  namn? 

PELTCIA 

med  skygg  rbst. 

Hvad  fordrar  du, 
min  lioga  moder?    A^ordsamt  bidar  jag  ditt  bud. 

NYX. 

Mins  du,  ifran  den  oskuldsfulla  tid,  nilr  iin 
pa  denna  plats  du  gerua  sag  och  horde  mig, 
det  namn,  som  da  din  moders  A^ar;  det  namn,  som  chi, 
med  smek,  du  sade  vara  ditt  fornilmsta  arf? 

FELICIA. 

Stjernkronta  Nyx !    Det  namn  var  Theophania. 

NYX. 

Sjelf  med  detsamma  nilmnde   du  min  fordi'an  nu, 
och  gudahemmets,  hvarifran   du  lallen  iir. 
Inom  dig  skiida;  upptiick  viigcn  dit  igen! 

PELICIA. 

O  moder!    Om   ej  redun  hiir  jag  bor  deri, 
hvem  slar  viil,  6fver  svalgct  dit,  en  siiker  bro? 


NYX. 


Jag  sljir  den  bron;  dess  nyckel  ock  liar  cndast  jag; 
men  vid  det  sk6na  landets  ingang  f6rst  begiirs 
cn  pant,   att  (hi   p;i  idlvar   vill  dcss  l':igring  sc. 


PELICIA 
efter  en  paus. 

Ocli  ]i  yilken  pant? 

NYX. 

Slit  jordcns  son  iCran  ditt  brost! 

FELICIA, 

En  brusuing  hor  jag  of'ver,  hor  jag  under  mig,   — 
och  med  mitt  hjerta  skalfver  allt,  i  lika  takt  .  .  . 
Var  din  den  hemska  rosten? 

NYX. 

Ja;  den  skakar  nu 
din  viljas  dolda  fjadrar,  och  igenom  dem 
det  allt,  som  ar,  i  dunkel  drift,  din  viljas  bild! 
Mig  horsam  iir  hvar  djupets,  midtens,  liojdens  kraft; 
och  elementen  lyda,  liksom  andarne, 
det  ord,  som  har  i  stjernbokstafver  tecknat  sig. 

EELICIA 

med  stolthet. 

Fullt  vard  din  grymma  vishet  iir  din  grymma  dom; 
men  oberedd  mig  drabbar  ej   dess  askas  iall  — 
och   ej  fran  min  mun  skall  ett  verop  frojda  dig! 

NYX. 

Porblindade! 

EELICIA. 

Ett  kryp  du  tror  mig  for  din  fot; 
likval,  forran  du  trampar  mig,  betiink  ditt  steg! 

NYX. 

(31yckliga!    Din  smiirtas  sprak  ej  sara  kan. 

PELICIA. 

Sa  stark  du  iir,  du  fafiingt  dock  mig  krossa  vill! 

NYX. 

Vill  jag  dig  krossa?    Arma  barn!    Att  hcla  dig 
iir  all  min  traktan:  domen  iir  ej  heller  n)in; 
den  fiildes  af  den  hemlige,  hvars  rikes  vidd,  — 
med   ett  af  dig  till  hiilften  blott  begagnadt  ord  — 
har  ej  lycksalighet,  men  salighet  till'  nanin. 


PELICIA. 

Ha!   om  sa  ar,  och  om  jag  sjelf  forinta  skall 
deu  verld,  som  var  din  egen  skiink,  den  ljufva  verld, 
der  jag  sa  liinge  lycklig  kiiut  och  prisat  miij-: 
hvi  far  jag  ej   med  Astolf  flj,  och  famn  i  famu, 
upp  till  den  andra,  att  gemensamt  dyrka  der 
dcn  hemlige  med  evigt  trogen  offertjenst? 

NYX. 

Just  denna  tjenst  de  f6rsta  ofFren  askar  nu: 
er  sjelfva  lemnen  villigt  at  dess  altarbrand! 
i\Ied  ringare  ej  nojer  sig  den  hemlige. 

FELICIA. 

Tro  mig:  om  dina  unders  land  har  Astolf  sjelf 
ou  kunskap,  at  hvars  ledning  du  mig  lemna  kan  .  .  . 

NYX. 

Har  han  den  yppat? 

FELTCIA 

fbrlagen. 

Modosamt  han  den  forg6mt, 
men  mitt  ar  felet;  alltf6r  skugglik  stack  den  opp, 
med  hot,  i  brynet  af  var  Ijusa  gladjerymd. 

NYX. 

Du  talar  sant.     J   stangen  banan  f6r  hvarann 
till  begges  mal,  till  begges  val.     Sa  skiljen  er! 

FELICIA. 

O  moder!    Om  till  omhet,  till  barmhertighet 
en  hber  blott  bevekas  kunde  i  din  barm, 
om  du  ett  hjerta  iigde  f6r  ditt  barn,  —  hvarf6r 
i  tid  ej  varna  fjariln  f6r  det  Ijus,  som  dock 
sa  of6rhindradt  locka  fick  den  svagas  Aygt? 
Hvarf6r  det  lata  tandas  har?    Hvarf6r  ilnnu 
af  mig  begiira  vilja,  vingar,  spanstighet,  — 
se'n  af  mitt  hela  vasen  ej   en  punkt  ar  qvar, 
den  lagan  ej  med  IjuAigt  mord  alltre'n  f6rtart? 

NYX. 

Ej   varnat?  —  Hvad?  —  Niir   du   ett  vattsprilng, 

prydt  med  fiiird, 


—    313    — 

befallde  lonligt  ledas  fran  din  ungdomsbrunn, 
iuom  ditt  slott  och  rummet,  der  du  trodde  bo 
fr^n  mig  ailagsnast:  hojdes  ej  min  varningsrost? 
Niir  sedan  han  var  kommen,  han,  som  komrna  fick 
blott  for  att  stalla  dig  och  sig  p§.  samfaldt  prof: 
^orbjods  du  ej,  att  ndnsin  lata  giistens  fot 
ga  dit,  der  nu  af  brokig  stat,  i  barnslig  smak, 
omskimrad  iir  en  delad  hvilas  drottningsbiidd? 

FELICIA. 

O  moder!    Har  du  iilskat?  —  Nej!  du  visste  da 
att  kilrlek  miiktar  siiga  allt,  blott  icke  nej ! 

XYX. 

Ar  kiirleken  ej   sjiilens  hogsta  lif?    Och  iir 

det  hogsta  ej,  i  allting,  evig  hemlighet? 

An  aldrig  utan  fara  blef  den  anfortrodd 

at  ord;  ja  sjelfva  blicken  iir  ej  andlig  nog 

att  rent  och  heligt  yppa  det  osiigliga! 

Hur    mycket   mindre  .  .  .  dock,  din   blygsels   rodnad 

sjelf, 
igenom  denna  skymning  briinnhett  glodande, 
m^  tala  —  ensam! 

PELICIA. 

Skona  mig! 

NYX. 

En  tellus-son 
af  briickligt  ler,  din  herre  blef  —  och  oinskrilnkt!  — 
Yiil!  Sedan    slik  fornedrings  matt  var  fyldt,  jag  ej 
din  trohet  klandrar;  vinna  sjiil  och  skiinka  sjiil 
iir  kiirleks  art!    Men  niir,  i  kiinslan  af  ditt  lifs 
fordubbling,  trygg  af  Astolfs  djerfva  siillskap,  mig 
du  omsom  glomde,  omsom  tiinkte  blidka,  niir 
till  nattbesok  ej  siillan  hit  du  Merkom: 
gaf  jag  dig  ej  i  drommar  iin  sk  mangen  yink, 
som  hvarje  g&ng,  vid  viinnens  sida,  blef  forsmadd? 
0!  hade  du  horsammat  mig,  du  skuUe  snart        v 
valt  biittre  medel  att  din  alskling  fitsta  qvar, 
iin  sadana,  som,  starka  blott  af  jordens  lust, 
blott  undergrafva  kiirlekens  evardlighet! 

Atterhoms  Dikter.  I.  ^^ 


-    314    - 

FELICIA. 
t  "... 

Kromt,  visa  moder!  Ara  vill  jag  dig,  ocli  den,  — 
ehur  han  kallas,  —  som  ifran  sitt  land  dig  siindt: 
men  myriader  hjertan  sla  af  lifvets  eld, 
och  ratt  att  sla  pa  sarskildt  vis  hvartenda  har. 
Hvarfor  ej  mitt?  —  Ej  nansin  dref  mig  lynnets  hag 
att  grubbla  6fver  ting,  som  aldrig  forskas  ut, 
att  dyka  mot  ett  djup,  som  ingen   botten  har, 
att  flyga  mot  en  hojd,  hvars  narmsta  stjerna  re'n 
mig  gackar  med  sin  stralkropps  otillganglighet. 
Ar  det  ej  nog,  att  himlen  ju  jag  ser?  ja  hor, 
niir  skart  dess  strilngspel  efterklingas  i  min  barm?  — 
Med  denna  verld  belaten,  kring  hvars  blomsterbryn 
mig  lifvets  kansla  moter  evigt  ungdomshuld, 
jag  kan  ej  nedan,  kan  ej  ofvan  hennes  grans 
med  kold  och  dod  i  odslig  rymd  bcfrynda  mig. 
Lef  du,  hvars  sjiil  omfamnar  allt,  i  detta  allts 
oandliga  betraktan,  sjelf  dess  storhet  lik: 
men  unna  mig,  med  moderlig  varkunsamhet, 
att  vara  har,  i  inskrankt  krets,  ett  allt  for  mig; 
en  droppa  blott,  som  glindrar  pa  ett  blomsterblad! 
Ack!  skada  sol  och  mane  dock  ej  lika  klart 
sin  vexelbild  i  droppan,  som  i  hafvet  sjelft? 
Och  ar  ej  hon,  den  minsta  spegeln,  just  derf6r 
den  mest  till  Ijus,  till  sol  i  smatt  f6rvandlade? 


Och  denna  skildring,  menar  du,  den  malar  dig? 
Se'n    du  din  karlek  nedat  striickt,  ej  uppat  mer? 
Se'n  lystenhetens  rosenkr6nta  kalk  du  t6mt, 
som  h6ljt  omkring  din  andes  arfda  stralgestalt 
en  mer  och  mer  f6rtiitad  dimmas  fangseldragt? 
Sa  menniskorna  dvaljas  i  det  gl6mska  lif, 
der  man  sin  skugga  vara  tror  sitt  riitta  jag, 
och  att,  tvartom,  det  ratta  jag  blott  skuggan  iir!  — 
Ar  du  en  ljusf6dd  demon  ej!   En  genius, 
1if  mensklig,  men  urbildlig  art,  af  mig  bestiimd 
att  gliidja  dem,  att  tr6sta  dem,  att  lossa  upp 
med  lena  hiinder  de  vid  mullen  sniirdas  band,  — 


-    315    — 

men   ej    att  blifva  —  milrk  det  val!  —  sjclf  en  af 

dem? 
Den  intets-oken,  som  din  angest  diktar  sig, 
och  som  af  denna  afven  kring  den  tron  forlaggs, 
der  Ijusets  hogsta  andar  kring  alHader  std; 
hvar.fins  hon?  Blott  i  samma  bafvans  kortsynthet, 
for  hvilken  ock  din  moder  ar  en  miduattshamn, 
ja,  sjelfva  natten!    Kalla  fritt  likval  mig  sa, 
om  du  forstar,  hvad  natten  ar:    ureldens  brud 
och  moderskotet  for  hvar  bild  af  lif  och  farg. 
Du  tanker  dig  mitt  vasende  sa  kallt,  som  morkt: 
bedragna!    Just  det  dunkla  djupast  genomvarms 
af  Ijusets  evigt  skapande  allverksamhet!  — 
Stjernburna!  lyft  till  detta  fastes  rund  din  blick; 
hvad  ser  du  der,  om  ej  en  gyllne  manghvarfsked 
af  helga  krafter,  hvilkas  lagsta  liink  du  rar 
att  gripa  sjelf,  men  hvilkas  hogsta  gommcr  sig 
inom  den  hand,  som  alla  makters  urkraft  iir? 
Vid  denna  kedja  hiinger,  iln  mer  skiir  iin  hon, 
en  annan  dionysoskalk,  en  iidlare, 
af  gull  och  azur  sammansmiilt,  af  gudavin 
med  oforminsklig  stralningsAod  till  briidden  fyld, 
och  amaranter  linda  in  dess  bilgarrand. 
Och  niir  en  helgad  andes  mun  den  randen  ror, 
den  ger  en  klang  ifran  sig"  da,  en  minnets  sang, 
vid  hvilken  alla  hjertans  hjerta  oppnar  sig, 
och  du  en  siill  forutsigt  vaga  kan  derin. 
Den  biigarn  heter  vishetens.     Kom!  Smaka  den! 

PELICIA. 

Ja,  moder,  ja:  men  hvi  ej  riickt  af  Astolfs  hand? 

NYX. 

Halsstarrigal    Han  skulle  da  den  iiga  sjelf! 

PELICIA. 

Gif  honom  denl 


Star  sadan  gafva  i  mitt  skon? 
Den  viig,  som  honom  fora  vill  till  dess  klenod. 


—    316    — 

ar  antydd  af  hans  vackta  liemdrifts  rop,  och  ar 
alltsa  ej   din! 

FELICIA. 

Det  ropet  redan  tystnat  har. 
0,  lat ...  . 

NYX. 

Du  tror  dig  tystat  det?  Fafangligt  hopp! 
Om  ock  ett  ord  den  stamman  ej  forradt,  se'u  sist 
med  smek  och  trug  fran  gunstlingen  ett  lofte  vanns, 
hon  talar  dock,  den  gomda;  och  var  viss  derom, 
att  han,  som  fann   arhundradet  blott  manadslangt, 
hvar  dag  af  sistf6rflutna  vecka  arshlng  tyckt! 

FELICIA. 

Min  aning!  0,  min  aning! 

NYX. 

Upphor  da  att  mer 
i  nya  slingors  trollband,  med  upprepadt  rus, 
insofva  den   alltmindre  latt  inslumrande!  — 
^len  agde  han  den  bagar  ock,  hvaraf  han  an 
blott  spilda  droppar  smakat  har,  ej  finge  han 
din  munskank  bli,  ty  f6rsta  m&ttet  af  dess   dryck 
benamnes  med  ett  okart  ord  —  f6rsakelse! 

FELICIA 
Tridande  sina  Tiander. 

0  moder!    Slit  ur  detta  br6st  blott  f6rst  hans  bild; 
g6r  allt,  hvad  har  tilldragit  sig,  till  oskedt  an; 
du  kan  sa  mycket . .  .  sag,  f6rmar  du   ock  ej  det? 

NYX. 

Slikt  miiktar  ingen! 

PELICIA. 

Ingen?    Ej  allfader  sjelf? 

NYX. 

Kej!  Hvad  en  gang  du  lefvat,  re'n  f6rvandlat  sig 
till  6de  —  till  ditt  6de !  —  Och  sa  starkt  omkring 
ditt  vasen  kn6ts  det  nat,  hvars  garn  diu  vilja  spann, 
att  ej  en  gud  kan  losa  ens  dess  minsta  knut. 


—  ai7  — 

Dock  gils  derur  ett  rriilsningssiitt,  ett  enda  blott; 
den  del  af  dig,  soni  langslus  kan,  den  kan  ocksa 
uppoffras;  detta  iniiktar  du  —  niir  du  det  vill! 
Forsok  det,  dotter!    Eros'  syster!    Honom  niirnist 
bland    mina    barn,    med    stolthet  mins  din  gudoms- 

bord!  — 
Jag  har  ej  tid  till  flera  ord.     Den  dom  jag  biir, 
du  hort:  snart  briicker  dagen;  mina  gripar  der 
oroligt  skrapa  marken,  iiga  kiinning  re'n 
af  morgonluft,  och  lystra  pa  mitt  bud,  att  snart 
fa  trafva  luftens  bleka  strat  hem  till  min  borg. 
Astralis!  Lat  oss  vtinligt  skiljas  fran  hvarann! 

FELICIA 

med  skalfvande  rost. 

Beredt  star  ofFret,  moder!  for  ditt  anlct.     Ej 
det  viirjer  sig.     Befall  blott,  hur  det  bloda  skall! 
Men  piiminn  dig,  att  icke  jag  det  enda  iir; 
o,  bjud  mig  ej   att  stota  ut  med  egen  arm 
i  dodens  riken  den,  som  mig  till  lifvets  fort! 

NYX. 

Din  lydnads  fromma  hugsandiet  jag  giilda  vill 
med  biittre  lon,  viil  kunnig  att  mot  tidens  vald 
ej  liingre  mer  betryggad  iir  ditt  hjertas  viin, 
iin  han  inom  din  niirhets  viina  trollring  dviiljs. 
i\len  ixfven  honom  viintar  prof  —  det  sista  prof ; 
och  fore  det  han  skyddad   vare  mot  den  riitt, 
hvarpa  den  isgra  gamle  vred  beropar  sig!  — 
Eornim!     Eorrn  solen  kort  omkring  din  blomstero 
fran  haf  till  haf  i  trenne  hvarf  sin  flammevagn, 
skall  pa  din  borggard  st^  en  vingad  hast,  bestiimd 
f6r  Astolfs  filrd.     S^  lilnge  den  sin  herre  biir 
i  sadeln  fast,  skall  ridten  ga,  i  luft,  pii  jord, 
till  strid,  till  lek,  med  aldrig  hiimmad  hjeltefart. 
Men  aldrig  ma  han  stiga  af,  forr'n  i  sitt  land 
han  kommit!     Hur  han  sedan  der  bevaras  skall, 
jag  lemnar  at  din  kiirleks  omma  fintlighet. 
Den  hittar  siikert  medel.    Eriimst  dock  minnas  bor, 
att  han,  ehvar  pa  denna  hiist  han  fiirdas  fram, 


-     318 


ej  later  innan  uppnadt  mal  sig  locka  ned 

ett  ogonblick  fran  gudasande  springarns  rygg! 

l-ELICIA. 

O  skymt  af'  hopp!     0  moder,  ja!    x4nyo  nu 
du  moderlig  bevisar  dig;  ack,  tala  ut! 
Jag  far  da  honom  aterse? 

Nyx. 

Jag  menar  det. 

.      FELICIA. 

Och  snart,  o  moder?    Snart?  — Ack,  sag  det  lilla 

ord, 
det  enda  ord,  det  himlaord  —  och  jag  ar  nojd! 

Nyx. 

Ej   riiknar  jag  med  timligt  tidmatt;  kan  ej   spa 
det  ode,  som  af  hans  beslut  och  ditt  beror. 

PELICIA. 

Af  oss  beror  det  alltsa?  —  0!  da  rakas  vi, 
och  innan  kort!     Hur  skulle  han  ej  sakna  mig? 

Nyx. 

Sa  trangt,  som  vankelmodigt,  menskans  vasen  iir; 
dess  sinnematt,  af  njutning  fyldt,  inom  en  blink 
ett  braddadt  karils  raga  ar,  som  ej   f6rdrar 
en  droppes  tillkomst,  forran  strax,  at  alla  hall, 
hon  svallar  ut  och  rinner  bort.     Sa  ofvermatt 
all  sallhet  gor,  hvars  verkan  blott  bed6fning  ar. 
Val  mojligt  dock,  att  nar  pa  jordisk  jemvigtspunkt 
din  van  Blir  ater  mellan  lust  och  plaga  stald, 
han  langtar  till  det  6fverfl6d,  som  nu  f6rsmas! 

EELICIA. 

Blott  m6jligt,  moder? 

NYX. 

Troligt  ock,  men  onskligt  e j ! 

EELICIA. 

Hvad?    Unnar  du  mig  ej  vart  m6tes  vallust  mer? 


—    311)    - 

]SYX 

ropaudo  iit  bakgruiideu. 

^lin  yngste  son! 

Thauatos  framtradcr. 

FELICIA 

med  fasa. 

Hvein  iir  den  bleka,  ynglingen? 

NYX. 

Din  broder ! 

FELICIA 

med  hbgsta  angest. 

Frals  mig  fran  hans  asyn,  moder!  Frals! 

NYX, 

Yiind   ogat  bort,  men  orat  till!  —  ^^ig':  Thauatos, 
hvad  bor  all  timlig  vallust  ouska  hogst  af  allt? 

THANATOS. 

Att  renas. 

NYX. 

Hvar? 

THANATO    . 

0  moder,  i  ditt  stilla  land ! 

NYX. 

Du  sade  sant.     Vik  ater  bort!     Din  syster  rilds. 

Han  stiger  tillbaka. 
PELICIA. 

Ha!  hvilken  gata,  hcmsk  som  han,   och  inork  som 

du! 

NYX. 

Hon  gommer  Ijusa  loften.     Sok  att  gissa  dem! 

FELICIA. 

Ditt  land,  o  moder,  famnar  det  ej  ock  min  o? 

NYX. 

Inom  dcss  grilns  all  verldens  riken  godt  fa  rum. 

EELICIA. 

Jag  hvilar  der  anyo  vid  min  AstoHs  brost? 


—    320    — 

NTX, 

Vid  mitt  jag  gerna  samlar  alla  karlekspar. 

PELICIA 

Oandlig  tydnings  bittra  qval! 

NYX. 

Var  stark!  —  Farval, 
Astralis!     Nu  p^  lange  ej  vi  rakas  mer. 

Hon  nedfaller  slbjan  bfver  sitt  anlet,  hvarvid  svart  natt,  liksom  fbre  Tien- 
nes  ankomst,  ater  utbreder  sig  bfver  synkretsen.  Under  det  hon  l>e- 
gifver  sig  bort  till  siu  af  Gnomerne  kringlysta  vagn,  nppstiger  der  vid 
Thanatos'  hand  och  tager  det  sofvande  barnet  till  sig,  nedstbrtar  Fe- 
licia,  nastan  besinningslbs,  pa  ett  sate,  uthugget  i  kUppvaggen  af  ung- 
domskallans  grotta,  och  med  hiinderna  fbr  bgonen,  helt  och  h&lletfbr- 
sunken  i  smUrta,  marker  hon  ej  modrens  atresa, 

GNOMERNE. 

Si!     Med  blickar,  sa  slackta,  som  slackt  ar  hans 

bloss, 
racker  k6rsvennen  ut  sin  iskalla  hand, 
och,  som  krita  sk  hvit,  vid  vart  brandgula  sken 

den  i  tyglarne  griper  med  kraft  .  .  . 
]\Ien,  hvad  svanger  han  der  i  den  andra  sa  hogt? 
Ha!  den  daren  ju  vill  mana  spannet  till  fart 

mcd  den  slocknade  facklan?  —  Hor  pa! 
Kom  och  tand  den  hos  oss! 

THANATOS. 

Ej  vid  edra  hon  tands! 

METALLPURSTEN. 

Hoga  drottning,  farval! 

GNOMERNE. 

Lycka  till!  Lycka  till!   — 
Hur  det  frustande  spann  nu  med  donande  Hygt 

stracker  ut,  trafvar  latt 
ofver  vindiga  falt,  ofver  rullande  moln! 

Det  gar  fort!     Det  gar  fort! 

METALLPURSTEN. 

Nu  till  arbet  igen! 

GNOMERNE. 

Nu  till  arbet  igen! 
Ingen  strimma  fran  oster  ma  hinna  oss  hiir, 


—    321 


vi  ha  lUtigt  bestyr,  ocli  all  dager  i^  j^^^^^ 
att  i  solskenet  gapa  pa  gras  och  pa  trad, 

det  iir  lattiBgars  vart! 
Pa  sitt  stad  hvar  och  en  af  var  idoga  shigt 
smider  grenar  och  blad,  smider  blomster  och  irukt 
af  en  art  mera  fast,  af  en  art  mera  grann, 
niir  i  gnistrande  hvalf,  under  haf,  under  jord 

vara  shiggor  ge  skalL 
Stigom  ned!    Stigom  ned!    Stigom  ned,  alleman! 
Svarta  grufva,  pa  eviga  pehare  stodd, 

lat  dig  upp! 

De  for3vinna  i  jorden. 


ASTOLF 

upptrader. 


Elt  din  mig  vackt,  llksom  en  storms;  jag  dromde  det 
kanske;   ty  allt  sig  visar  lika  lugnt  som  mork  !  - 
MTn  maka%isst  a?  gangen  hit:  men  kallan  sjeli 
knappt  skonjas  kan?  sa  morkgratt  ar  det  tjocka  flor, 
hvarmed  en  dafven  skymnings  enfarg  holjer  allt. 
Felicia!     Pelicia! 

PELICIA 

uppsprittande. 

Hvem  ropar  mig? 

ASTOLP. 

En  lang  gestaU,  en  andelik    fran  kHppan  der 
uppreser  slg  och  nalkas  .  .  .  Himmel !^hvad  ^     Hon 

I  sanning,  hon!     TiU  v&lnadsskick  forstald,  —  sa 
^  hemsK, 

sa  dimmig  och  sa  vacklande!  —  Felicia! 

PELICIA. 

Med  skrack  ej  fran  mig  studsa    -  ej  atminstone 

sa  lange  iin  med  ,salla  dagars  forna  namn 

du  kallar  raig!     An  ar  jag  ej  en  molnbild.    Kann! 

Hon  pressar  hans  hand  mot  sitt  hjerta. 
ASTOLF, 

Gud!  hur  det  klappar! 


—    322    — 
PBLICIA. 

Lat  det  remna  .  .  .  Ack!  men  nej! 
Dess  sorg  blott  evig  olja  iir   pa  evig  eld. 
Val!  ma  jag  brinna,  radda  dig! 

ASTOLF. 

Hvad  oerhord, 
hvad  hisklig  skickelse  har  sa  dig  skakat  upp? 

FELICIA 

stbrtar  till  hans  brbst. 

Mitt  ode  har  beslutat .  .  .  Res,  o  Astolf,  res ! 


Rum    i    slottet. 

Cacilia,    Theano,   Niobe. 

THEANO. 

Det  ar  mig  en  oandlig  eftermiddag! 
Och  sannerligen,  se'n  den  tid  hort  opp, 
da  jag  fick  vara  hvad  jag  laddes  vara, 
jag  nansin  vetat  om  och  hvad  jag  iir, 
an  mindre,  hvartill  dagen  skall  begagnas. 
Sjung  nagonting,  Cacilia! 

CACILIA. 

Ma  ske! 
Jag  riids  att  rattnu  jag  har  tappat  konsten. 

Sjunger. 

Arma  hjerta,  sjunk  tillbaka 
i  forgatna  kiinslors  vag! 
Hvila  dock  engang  din  hag; 
ack!  hvad  batar  det  att  vaka? 

THEANO. 

Ja  val!     Den  fragan  iir  ej  liitt  besvarlig. 

CACILIA. 

Skymning,  nojets  enda  dager, 
stjernehiramel,  hog  och  mild! 
Skont  du  malar  hoppets  bild: 
sag,  ack  sag,  om  han  bedrager? 


—    323    — 
THEANO. 

Med  dennu  visii  gor  dii  oss  ej  glada. 

CACILIA. 

Brostl  nar  dagen  ensligt  randas, 
tank  pa  hvad  ^du  illskat  mest! 
Var  din  drom  en  minnets   fest, 
tacka  odet  att  du  andas! 

THEANO. 

Ej    mycket  syns  det  mig  att  tacka  for,  — 
om  allt,  hvaraf  man  hade  roligt,  var 
ett  blott  taskspeleri  af  natt  och  somn! 

ClCILIA. 

Afven  tarar  ej  forblinda 
trohets  blick,  sa  klar,  som  siill; 
sang  och  karlek  lifvets  qvall 
med  dess  morgon  sammanbinda. 

THEANO. 

Du  stannar  af? 

CACILIA. 

Det  gar  ej  —  harpan  skorrar 
och  stel  iir  tungan. 

THEANO. 

Sa  vi  horde  nyss 
Lucinda  klaga  6fver  brist  pa  hag, 
och  brist  paT  siiker  hand  .  ._.  Hvad  felas  oss.'' 
Ervina  bygger  inga  slott  i  luften, 
Naidion  ar  trott,  och  Laura  tallar 
numer  med  sjelfva  Niobe  i  tystnad: 
jag,  alltid  f6r  ombytligt  lynne  skylld, 
mig  kanner  dagligen  alltmera  hugad 
att  hellre  spela  sorg  an  lust,  fastan 
det  ena  ar  mig  nekadt  som  det  andra. 
Bor  sa  en  allmiin  dufVenhet  oss  kufva^ 
lor  det,  att  han  i  morgon  far  sin  kos?  — 
Jag  onskar  honom  bortom  alla  berg! 
Vi  komma  ej  till  ro,  f6rr'n  han  oss  lemnat. 


—    324    — 


Och  drottningeny 

THEANO. 

Ej  lange  blir  han  borta! 
Snart  skall  han  varsna,  att  hans  forna  jord 
ar  skropligare  pa  allt  vis,  an  denna; 
och  nar  han  det  fatt  se  med  egna  ogon, 
och  stott  derpa  sin  egen  langa  nasa, 
sa  sporrar  han  sin  hast  och  vander  om 
i  fullt  galopp. 

ClCILIA. 

S§-  tryggt  du  det  forvantar? 
Prinsessan  gor  det  ej. 

THEANO. 

Ah !     H  o  n  ar  l£ar ; 
och  fruktar  ensamheten  —  helst  i  morker! 
Man  har  (f6rstas !)  en  mor,  som  rSkas  —  sallan. 

CACILIA. 

Lattsinniga ! 

THEANO. 

O,  vore  vi  det  alla!  — 
Men  sag  da  nagot,  stumma  Niobe! 
Hur  kan  man  sitta  sa  den  langa  dag, 
som  vore  man  ur  sten  med  mejsel  huggen? 

NIOBE. 

Man  talar  uttrycksfullast,  nar  man  tiger. 

THEANO. 

Ibland,  ja  visst!     Den  satsen  haller  stand; 
men,  fast  i  sadan  konst  ej   oforfaren,  , 

jag  vordar  dock  i  dig  min  mastarinna.  — 
Der  iir  Naidion!     Jag  vill  sla  vad, 
att  hon  blir  aldrig  omvand  till  din  lara. 

yaidion  ocli  Lucinda  intrada. 
NAIDION. 

Vi  komma  fr^n  den  underbara  hasten, 
hvars  gnaggning  oss  i  dag  sk  tidigt  vackte, 


—    325    - 

nilr  pa  var  borggard  han,  i  gryningsdunklet, 
ur  natten  framstod,  som  ett  nattens  verk. 
Ett  harligt  djur! 

CACILIA. 

Hur  tacks  man  honom  se?  — 
Den  stackars  drottningen! 

NIOBE. 

Du  veka  blomgter!   — 
Bor  man  ej  kanna  lifvets  hogsta  smarta, 
se'n  man  har  lifvets  hogsta  gladje  kant? 

LUCINDA. 

Du  h&rda  hallberg!     AUa  skola  vi 
ratt  hjertligt  sakna  Astolf! 

NIOBE. 

Ja!  och  sakna'n 
forevigar,  for  oss  som  f6r  prinsessan, 
hans  hela  minnesvarda  alsklighet. 
Ar  det  en  olycka?     Hvem  ville  hellre 
ett  minne  aga,  pS,  hvars  tomma  glas 
allsingen  oforgatlig  bild  sig  tecknat? 

LUCINDA. 

Slikt  later  hora  sig:  och  —  arligt  sagdt  — 
hans  hast  ar  hvars  och  ens  beundran  vardig. 
Nu,  ensam  i  det  praktstall,  der  han  strax 
lat  marka  sitt  forakt  f6r  andra  hastar,  — 
genljudligt  stampar  han  vid  porfyrkrubban, 
som  Ainkt  af  Zephyrs  hand  med  gullkorn  ragas. 
Hog,  kolsvart,  glansande,  sa  smart  som  stark^ 
med  silfverhvita  vingar,  man  och  f6tter, 
han  kastar  upp,  med  stolta  lockars  Aaddring, 
sitt  kloka  hufvud,  blickar  skarpt  med  ogon, 
som  likna  bloss,  och  nar  hans  latta  hof 
oroligt  skrapar  spiltans  marmorgolf, 
han  ofta  da  i  gnistor  frustar  ut 
den  breda  bringans  frihetslystna  lagor. 

CACILIA. 

Nar  amnar  Astolf  resa? 


—    326    — 
LUCINDA. 

Sjelf  derom 
jag  sporde  nyas,  ty,  vid  sin  nya  liiist, 
starrbligande,   med  armarne  i  kors, 
lian  mot  en  pelare  sig  lutad  stodde. 
Nar  iindtligen  lian  horde  mig,  lian  svarte: 
))dii  Tragar  hvad  jag  vill?    Sp5rj,  hvad  jag  skall! 
Mig  jagar  niista  gryningsstrimma  hiidani). 

ClCILIA. 

Hvad  aisked!     0,  Felicia! 

LUCINDA. 

Hon  har 
till  afskedsnattens  hviloplats  bestiimt 
den  lindomgiina  paviljong  pa  knllen, 
der  forr  s^  ofta  kiirlekens  forbund 
i  vittneslos  och  namnlos  fr6jd  beseglats. 

NAIDION 

med  en  blick  at  fbnstreri. 

Hur  mulen  viiderlek! 

NIOBE. 

Nej!  det  iir  skymning. 

THEANO. 

Hvad?     Redan  qviill? 

NIOBE. 

Ja,  natten  bryter  in. 

LUCINDA. 

Du  siiger  sant:  just  nu  gick  solen  ner, 

af  roda  skyar  kantas  fiistet,  manen 

re'n  kiimpar  mot  de  segerdruckna  skuggor 

om  herraviildet  6fver  hvilans  rymd. 

Sa  m^  vi  ga  raed  faglarne  till  ro! 

CACILIA. 

Hvad  de  i  denna  afton  tystnat  tidigt! 

NAIDION. 

Der  ha  vi  manen  i  sitt  hela  fylle, 


327 


sin   hela  iiiakt;  men  dyster  ser  han  pa  oss, 
"ksom  med  liilos  uppsyn. 


l1 

LUCINDA 


Ljus  i  natten 
upptander  jorden  sjelf;  af  egen  eld 
i  parken  strahi  casalpinans  blommor, 
och  ur  den  vida  angdens  blomsterhaf, 
som  ingen   vindflagt  mer  i  vallning  bringar, 
uppspritta  naphtaflammor,   tusentals, 
att  irra  6fver  falten,  ofver  vattnen, 
tills  dammarne  likt  lavastr6mmar  gl6da. 

THEANO. 

Tyst!  silfverpoppeln  klingar  re'n,  men  sorgligt! 

CACILIA. 

Han  klaga  lart.     Hvem  far  ej  lara  det? 

NAIDION. 

Ur  tradens  morkning  der,  vid  brynet,  tittar 
den  niimnda  kullens  paviljong;  en  llod 
af  bleka  stralar  pa  dess  f6nster  darrar. 
De  alskande,  dem  morgondagen  skiljer, 
kanhanda  redan  dit  begifvit  sig! 
Skall  man  ej  6nska  dem  god  natt? 

LUCINDA. 

I\Ian  far  ej; 
den  hela  dagen  med  hvarandra  blott 
de  tillbragt;  och  allenast  Laura  mottags. 

NIOBE. 

Besparas  ma  var  6nskan;  deras  s6inn 

blir  ingen,  eller  —   blott  en  smartans  domning. 

CACILIA. 

An  var? 

THEANO. 

Mig  tycks  vi  borde  stanna  har 
iin  ett  par  timmar,  i  f6rtroligt  glam. 

NIOBE. 

Likval,  med  val  af  andra  samtalsamnen! 


—    328    — 
NAIDION. 

Och  forbehall  att  du  vill  tala  med! 

NIOBE. 

Nog  vill  jag  tala;  men  jag  blir  af  ingen 
f6rstadd. 

LUCINDA. 

Hvad  sager  du? 

NIOBE. 

Ja,  halft  af  dig. 

NAIDION. 

Ett  tvisteamne  strax!    Ett  samtalsamne! 

CACILIA. 

Jag  gillar  ock,  Theano,  ditt  f6rslag, 
och  tindrar,  mellertid,  pa  fastet  fram 
sa  smaningom  en  stjerna  efter  annan, 
snart  blir  jag  da  vid  battre  mod:  ty  trost 
det  alltid  ger  mig,  att  fa  skada  himlen 
sa  riktigt  rakt  in  i  dess  milda  ogon. 


Paviljongen  pa  kullen. 
Dagbrackningen. 


EELICIA. 


Sof,  Astolf,  sof!    Den  strimma,  som  dig  vackt, 
ar  manans;  se,  att  fridens  hvita  fana 
ar  an  fran  gudaborgen  uthangd;  sof! 
Den  ton,  som  nyss  ditt  skygga  6ra  slog, 
tro  mig,  den  var  ej  larkans,  endast  vakan, 
pa  ett  af  parkens  h6gsta  gransberg,  sande 
en  nattlig  helsning„till  sin  hjertanskar. 
Sof,   Astolf,   sof!     An  ar  det  langt  till  dag. 


AST0LF. 


Nej,  hulda  maka,  larkans  rop  det  var,  _ 
och  strimman  morgonens;  se,  redan  blickar 
ett  blekr6dt  sken  Mn  6stra  himlaranden 
med  hot  at  vesterns  nattgrund,  redan  gungas 
pa  vattnens  falt,  pa  tradens  Ijusa  grenar 


-    329    — 

den  spitda  morgonluftens  liitta  vagga! 

Alltmera  dina  genomskurna  lunder 

fran  alla  sidor  oppna  sina  gangar  .  .  . 

Ve!  ocksA,  den,  der  snart  ett  Aygtigt  hiistspar 

skall  genom  daggen  teckna  ut  den  stigen, 

der  dina  tankar  ila  efter  mig! 

FELIC1A. 

Nej,  x\stolf,  droj!    Din  sjn  tar  fel;  det  sken 

ett  blandverk  ar  af  din  mbillning;  djupt 

inom  ditt  hjertas  natt  ett  minne  tands 

af  vara  kyssars,  vara  nojens  sol, 

som  langesen  gatt  ner;  dess  aftonrodnad 

nu  af  din  drom  till  m^orgonrodnad  byts. 

Droj,  alskling,  droj!    An  gryr  ej  resans  stund. 

ASTOLF. 

Yalan!  du  vill  sk  —  och  jag  tror  det  gerna: 

ja,  lat  mig  &ter  sjunka  till  ditt  brost! 

An  ar  pa  mitt  det  stalle  varmt,  mot  hvilket 

ditt  hjcrta  slog  inom  sitt  skona  hvalf. 

Ja,  blott  en  dikt  ar  denna  dagning;  blott 

fran  vakan  komma  dessa  Ijud,  som  ropa 

hvarandra  till  i  stads  forokadt  antal. 

Mk  fritt  din  moders  hamnd  mig  ofverraska 

bredvid  din  sida,  doden  blir,  hos  dig, 

en  IjuAig  kyss  blott,  skankt  till  ljuf°godnatt .  .  . 

Ja!  l^t  mig  droja  har;  an  gryr  det  ej. 

FELICIA. 

Det  gryr!  det  gryr!  —  Ve!  ofver  brynet  redan 

den  grymma  solens  oga  blixtrar;  bergen 

i  dimmor  st^,  likt  rykande  vulkaner; 

och  dagens  faglar  ar  det,  som  sa  gallt 

inblanda  nu  i  vindens  hesa  gny 

de  gladjemordande,  forstamda  roster. 

Upp,  Astolf,  upp!    Hor,  hur  en  blast  hkn  sjon 

langs  ofver  parken  hviner;  hu!  hur  blahvitt 

de  skramda  vattnen  fragga!  —  Oss  han  manar, 

den  vreda  stormen;  6fvergif  mig! 


330 


Jag  reser  ej! 


Kan  j 


g'^ 


Mitt  hjertas  enda  kansla, 
initt  dyraste,  mitt  allt,   —   du  maste  det!  — 
Lat  mig  nu   vara  stark!    Ej   alltid  plantan 
har  mindre  kraf t  an  hallen :  genomvaxer 
ej  hingsamt  hennes  rot  dess  fasta  vagg? 
Ditt  forna  rike   vinkar;  icke  mer 
det  nyas  yngre  kraf  jag  yrka  vill ... 
Blott  radda  dig!   —  Min  moder  hotar:  ga! 

ASTOLF. 

Ha!  blifver  nagonsin  min  sjal  sa  trang, 
att  bilden  af  mitt  fosterland  forjagar 
din  gudabild  derur,  —  ma  detta  da 
mig  namnlos  qvafva  med  sin  tunga  mull!  — 
Men  rads  det  ej!    Just  af  din  karlek  skyddad, 
i  dina  armar  snart  jag  ater  sluts. 
FELIC  i>. . 

Nu  val!    Tilldess  .  .  .  mig  an  en  gang  omfamna! 

Om  ock  for  sista  gangen,   —  famna  mig!  — 

Ja,  outplanlig  sadan  vallust  ar; 

i  ingen  tid,  pa  ingen  ort  du  undHyr 

ett  sadant  minnes  valde  och  fortjusning. 

Har  kiirleken  ej   fordom  kallats  minne? 

ASTOLF. 

Sa  heter  min  iinnu. 

EELICIA. 

0,  tag  ifran  mig 
med  denna  kyss  all  lycka,  och  behall  den! 
Var  segerrik,  var  sall!  .  .  .  Ack!  kunde  jag 
blott  i  en  enda  droppe  gjuta  ut 
mitt  hela  lif,  och  drypa  den,  som   tar, 
in  i  ditt  brost!  —  Det  blefve  da  min   graf; 
och  se'n,  atminstone,  vi  skildes  ickc! 


~    331    - 

ASTOLl'. 

Fordom  din   Astoli'  ej! 

FELICIA. 

Ack!    Qvinnans  kiirlek 
enfaldig   ar!    Har  lika  svart  att  liira 
iordomma,  som  forglomma!    Hos  sin  iilskling 
hon  aldrig  skonjer  nagot  fel  sa  stort, 
att  det  for  hennes  blickar  skymmer  gnistan, 
som  6frig  iir  af  varma  dagars  laga. 
Hon  vardar  gnistan  lika  omt,  som  forr 
hon  lagan  vardade! 

ASTOLF. 

Men  bittert  skall 
din  sorg  anklaga  mig. 


Att  dig  jag  fann, 
det  var  mitt  ode:  forsta  gang  jag  sag 
med  oerfarna  tankar  i  ditt  oga, 
min  aning  redan  liiste  allt  deri, 
hvad  af  ditt  viisende,  sii  siillsamt  danadt, 
din  sjiil,  sa  stormig  och  likvill  sa  god, 
mig  ibrestod,  att  njuta  —  och  att  lida. 
Att  detta  siillsamma  mig  till  dig  drog, 
du  rar  ju  ej  derfor!     Hvarfor  var  jag 
sa  griinslost  6fverlaten?    Hvarf6r  tryckte 
med  Ait  jag  in  den  pil,  som  friin   din  blick 
mig  genomfor  med  hullingar  af  stralar? 
De  sitta  qvar;  —  de  g6ra  ondt  —  men  godt: 
jag  kan  ej  rycka  ut  dem,  —  vill  det  e j ! 

ASTOLF. 

Och  skall  ej!  —  Andras  kiirlek  vara  m^ 

en  hiindelse  allen;  var  iir  en  tro, 

som  blommat  upp,  fran  viljans  rot,  till  trohet. 

FELICIA. 

llur  solen  stiger!    Snart  till  uppbrott  badad, 
lat  dcnna  gang  mig  sjelf  min  hjelte  viipna! 


Af  mina  hander  skall  pa  lange  ju 

ej  nagon  tjenst  du  rona.     Kanske  aldrig  .  .  . 

ASTOLF. 

Namn  Baldrig»  e j !    Det  ar  ett  vigtigt  ord  — 

FELICIA. 

Ja,  helst  om  man  forlanger  det  med  ))mer!)> 
Sag,  hade  du  ej   forr  en  drom  derom? 

AST0LF. 

Din  rost  dor  bort  i  detta  vilda  gny, 

som  genom  luften  brusar  narmre,  narmre  .  .  . 

FELICIA. 

Det  stormen  ar,  som  griper  tradens  hjessor 
i  daggbestiinkta  lockarne;  se  ut 
pa  den  af  silfver  ofverspunna  angden, 
hur  de  mot  marken  buga  sig,  till  bon 
for  sig  —  och  for  sin  arma  drottning! 

AST0LF. 

Re'n  tydligt  Ijuda  gnaggningar,   och  hofvar 
jag  stampa  hor  hitupp.  —   De  komma  nu, 
min  sallhets  bodlar! 

LUCINDA 

intrader. 

Konung!    Allt  iir  fardigt; 
din  liast,  af  mig  och  Zephyr  smyckad,  ledd 
af  honom,  ilar  uppfor  kuUen  hit, 
och  vantar,  sadlad,  pa  sin  herre. 

FELICIA 

med  ett  anskri. 

Ah! 

Hon  faller  i  Astolts  armar.  Lucinda  npplyfter  dorrens  purpurfbrlat.  Man 
ser  den  af  morgonsolen  skimrande  parken  och  bfverst  pa  kullen,  dit 
alla  tarnorna  fbrsamlat  sig,  Zephyr  komma  Ibpande  med  hasten  fram 
till  paviljongens  ing§,ng. 

ZEPHyR 

andtruten. 

Hiir  har  du  besten!    Sjelf  jag  tordes  ej 
i  sadeln  sitta;  han  tilliit  det  icke. 


—    333    — 

LAURA, 

Nu  mod,  min  drottning! 

LUCINDA. 

Blott  ett  ogonkast 
skiink  -M  den  hiist,  hvars  make  aldrlg  skadats,  — 
och  i  hans  blickar,  Ijungande  sa  klokt 
som  trotsigt,  loftet  Uls  om  atersyn! 

PELICIA. 

Du  menar  val .  .  .  men  o!    Min  moders  ord  .  .  . 
Min  varning,  Astolf!  —  Ack!  Om  du  den  glommer  — 
om  tiden  .  .  .  Laura,  tala  du ! 

LAURA, 

Det  vilkor, 
hvarpa  han  maktar  ofver  tidens  grans 
dig  biira  hem,  som  bort,  du  vet,  o  konung! 
Men  da  ett  kiiril  af  ykr  kiillas  vatten 
nog  brydsam  borda  vore,  din  gemal 
en  annan  talisman  — 

FELICIA 

med  bruten  rbst. 

Hiir,  Astolf,  iir  den! 
Af  mina  tarar  ymnigt  genomfuktad, 
skall  denna  buckla  af  mitt  har  dig  skydda, 
sk  liinge  hon  invid  ditt  hjerta  biirs  .  .  . 

Halft  bortvand. 

Tag  den  —  med  iin  ett  handtryck  —  Res!  —  Yar 

lycklig! 

Astolf  knafaller  och  pressar  hennes  hander  bmsom  mot  sina  bgon,  bmsom 
mot  sina  lappar, 

LAURA 

balfhbgt. 

Ciicilia!    En  trostes^ng! 

GACILIA 

likasa. 

Jag  kan  ej! 

AgTOLF 

Uppspringande,  fattar  hastens  tj-gel. 

Farviil!    Farvill!    Du  trogna  himlablida, 
du  Ijusets  skonsta  morgondrom, 


-  iu  - 

Till  skiiggans  verld  jag  far,  att  verka,  strida; 

men  till  din  barm  jag  i  livar  suck  mig  stjal. 

Du  lif  af  mig,  du  refben  ur  min  sida, 

som,  till  gestalt  for  sjalen  af  min  sjiil, 

togs  niirmast  fran  mitt  hjertas  trakt!    Vi  skiljas: 

farval!    Farval,  min  kanslas  sol,  min  viljas! 


Farval!    Farval,  min  kiinslas  sol,  min  viljas! 

Plur  mork,  hur  meningslos  blir  dagen  all! 

Pa  blommig  torfvas  grund,  pa  enslig  tiljas, 

bland  idel  natt  jag  nattlig  irra  skall .  .  . 

Till  mig  skall  nu  hvar  strimmas  glimt,  hvar  liljas 

tarklara  blick,  hvar  perleboljas  fall 

gemensamt  arla,  liksom  serla,  klaga: 

farval!    Farval!    Du  kan  oss  mer  ej   draga! 

AST0LF. 

Farval!    P^ar^iil!    Du  kan  oss  mer  ej   draga,  — 
mig,  och  det  land,  som  nodgar  mig  till  sig! 
Lik  varen  sjelf  iir  siillhet  der  en  saga, 
och  storm   och  moln  der  stiindio-t  f6ra  krio". 
Dock  skall  dess  stumma  hostluft  ej  forjaga 
den  niiktergal,  som  helsar  mig  fran  dig; 
ditt  namn  han  iir  —  som  i  mitt  brost  hors  sjunga 
))farvill!    Farviil!))  med  oforgilnglig  tunga. 

FEL1CIA. 

Farviil!    Farviil!    Med  oforgiinglig  tunga 
min  sorg  sig  kiinner  stiimd  till  samma  sang; 
och  ror  jag  harpan  ej,  dess  striingar  gunga 
iinda,  af  ett  osynligt  andetvang. 
Du  blixt,  som  vill  igenom  rymden  Ijunga, 
ack!  fyll  en  bana,  lika  snabb  som  lang,  — 
och  snart,  en  fredlig  stjerna,  kom  tillbaka!  .  .  . 
Farviil!  .  .  .  Ack,  ila  till  din  maka! 

AST0LF 
till  hjist,  riicker  heune  handen. 

Farviil!    Farviil!    Ack,  ila  till  din  maka 
pa  tankens  vingar  ofver  berg  och  dal, 


—  m  — 

niir,  langt  fran  dig,  jag  tvingas  att  bcvaka 
bland  kalla  iriimlingar  min  blick,  mitt  tal! 
Niir  da  min  saknad  vill   af  tarar  smaka 
en  trost  for  sitt  mcd  vald  forklildda  qval, 
i  all  din  kraft  bcsok  mig,  liimlalaga!   — 
Farvixl!    Farvitl!    Dig  viirdig,  vill  jag  taga! 

Han  sporrar  siu  has*-,  som  i  yildaste  galopp  striicker  af  utfur'knnen,  och 
innan  kort  upplyfter  sig  i  lnftcn  lik  en  stor  svart  fagel,  fursTinnande 
ufver  parkens  lunder.  Forhiiuget  faller  framfor  den  i  sina  tiirnors 
armar  sjunkande  prinsessan. 


Trakt  af  on, 
vid  det  haf,  som  utgbr   duss  griCns. 

ZEPHYR 

ensam,  gnolande. 

))J  varclser,  kilnnen  J  glixdjen?>:)   — 

Lilngc    kom    den    visan    for   mig  jemt;  jag  tiinkte: 

hvarfor  sa? 
Nu  jag  inser  det,  iinskont  ej  mycket  klokare  iinda. 
I   det  hela,  nagot  aldrad  visst  var  verldsi*egering  iir, 
har   for  manga  ar  pa  nacken,  brakar  derfor  och   iir 

tviir. 
Biittrc  kliiddc  det  dcss  vishet,  att  bli  mindre  mork 

och  tung, 
men  —  dcn    har    ju    sjelf    domt   gliidjen    att   blott 

vara  till  som  ung. 

Sjunger. 

J  varelser,  kiinnen  J  gliidjen? 
En  kolibri  Aygtingcn  iir; 
fran  blomma  till  blomma,  i  vexling, 
sitt  smek  och  sin  hylluing  han  biir. 

I  sprittande  rorlighet  Aiigtar 

de  skimrande  vingarnes  par: 

och  blommornas  liippar  han  kysser, 

men  blott  tills  de  nviska:    ))blif  qvar!)> 

Da  bort,  efter  friskare  liippar, 
till  friimmandc  bys^dcr  han  far; 


-    336    — 

»liur  lockande  var  lian!    Hvad  skada, 
att  ock  sa  bedriiglig  lian  var!)) 

Sa  lior  han  de  lemnade  klaga: 

i  Aygten  lian  svarar  de  sma: 

))ack!    L3fver  jag  tills  jag  blir  gammal, 

nog  blir  jag  da  trogen  ocksa!)) 

EOSTEE 
fran  nejderna  rundtomkring. 

Arma,  arma,  arma  Felicia! 

ZEPHYR 

under  bortgaendet. 

Ej    jag    alskar    klagochorer;    denna   har  dock  skal, 

kanske ; 
men  att  hiir  sa  skulle  qvadas,  kunde  minst  jag  for- 

utse.  — 
Dock,  fornimma  bor  prinsessan,  att  jag  intill  griin- 

sens  haf 
foljde    riddarn    och  att  manga  goda  rdd  jag  honom 

gaf; 
se'n,    till    hennes    trost,   jag   reser   bort   till  henncs 

gunstlings  jord, 
ser,  hvad    der   han  gor  och  lockar  honom  hit  med 

sluga  ord. 

ROSTERNA 
anyo. 

Arma,  arma,  arma  Felicia! 


FJEEDE  AEYENTYRET. 


HEMKOMSTEN. 


Hyperboreernes  Land. 

Sommarnejd  pa  kusten  af  Nordhafvet.  Fran  en  hed  narmast  vattnet  ser 
man  djupt  in  i  en  fjalldal,  hvars  sluttande  bergvaggar,  sparsamt  be- 
vuxna  med  gran  och  bjbrk,  har  och  der  visa  nagon  enstaka  boning. 
Langst  inne  i  dalen  star  en  liten,  fbrfallen  kyrka.  Framat  fbrgrunden, 
bfver  den  af  nagra  steukummel  bestrbdda  heden,  vandrar  langsamt  en 
gammal  blind  man,  ledd  vid  handen  af  en  gosse. 

GOSSEN. 

Hvart  skall  Jag  fora  er?    Till  attehogen? 

DEN    GAMLE. 

Ja,  till  den  hog  pa  stranden,  der  jag  ofta 
med  mina  vanners  andar  brukat  glamma, 
nar  de  pa  molnen,  ofver  dalden,  hit 
fran  kyrkans  hvilogard  deruppe  svafvat. 


Blir  ni  da  aldrig  riidd  for  dessa  gaster?  — 
Men,  det  ar  sant:  ni  kan  ju  inte  sc  dem! 

DEN    GAMLE. 

Jag  ser  dein  med  min  inre  syn,  mitt  barn! 
Och  IjuAiga  de  iiro  att  betrakta  .  .  . 
Det  bUser  kyligt  nog  fran  ijarden.     Hvad? 
Inbillar  jag  mig  blott,  att  solen  skiner? 

GOSSEN. 

Hon  skiner,  fosterfar!    Men  hosten  star 
iinda  alltre'n  vid  vara  stugors  trosklar: 

Atterhoms  Dikter.  I.  15 


*—    BHS    — 

de  nakna  jungfrur  blomma  redan  blekt 

ur  muUen  opp  der  heihma  i  var  kryddgard; 

och  har  vi  trampa  nu  pa  idel  Ijung, 

som  yfs,  att  andtligen  fa  ocksa  blomstra. 

Hor!    Slagorna  i  alia  logar  kappasi 

DEN    GAMLE. 

Ja!    Tiden  loper.     Har  du  milrkt,  om  iin 
flyttfaglarne  sig  rusta  till  sin  resa! 

GOSSEX. 

Kring  vara  sjoar,  vara  karr  och  elfvar 

de  redan  laga  sig  till  uppbrott.     Plockar 

ha  tagat,  nya  folja.     Hor!    Just  nu 

en  skock  af  tranor,  slutna  tatt  i  trekant, 

flyr  ofver  vara  hufvuden  sin  kos! 

Ack!    Den  som  iinge  ilyga  med!  —  Niir  asken 

begynner  gulna  och  nar  aspen  rodnar, 

och  losa  g-littertradar  spinna  in 

ragstubben,  —  hvad  det  vore  godt  att  fara! 

Ni  har  ju  varit  i  de  varma  lilnder? 

DEN    GAMLE. 

Ja  —  tvenne  skona,  of6rgatna  ar! 
Jag  har  fatt  frysa  desto  varre  sedan. 

GOSSEN. 

Xu  aro  vi  vid  hogen.  —  Sa!  —  Sitt  ned!  — 

Den  gamle  satter  sig  med  ryggen  mot  attekuUen. 
GOSSEN. 

Beqvamarel  —  Har  ar  den  slata  stenen, 
och  den  hiir  sidan  iir  sa  tids  pa  dagen 
mer  solvarm,  iin  de  andra. 

DEN    GAMLE. 

Tack,  mitt  barn! 
Nu  sitter  jag  rtitt  bra.  —  Mins  du  ilnnu 
den  visa  jag  dig  liirt  om  dessa  tradar, 
dem  sommarn,  just  niir  han  vill  resa  bort, 
utofver  akrarna  och  fiilten  spinner? 


—    ^31)    — 
GOSSEN. 

Ah  ja!    Nog  kan  jag  henne  utantill! 

Han  sjunger. 

Det  Aagtar  sa  svalt  ofVer  sjo  och  niis, 
men  sommaren  aAas,  sa  blid  och  brad; 
han  spinner  a  ragstubb,  han  spinner  a  griis, 
han  spinner  till  vaf  den  Anaste  trad. 

Och  sag  mig,  du  sommar!  Hvi  bradskar  du  sa?  — 

))_Pa  molnen  jag  far  till  min  faders  land; 

till  segel  behofver  jag  spanaden  da, 

till  vimplar  de  fina,  Aaddrande  band.))  — 

Och  sag  mig,  hvad  inslag  du  har  till  ditt  garn, 
niir  du  borjar  din  vaf,  nar  du  vafver  den  ned?  — 
))Hvad  du  ville  som  god,  hvad  du  dromde  som  barn, 
det  slar  jag  derin,  det  tager  jag  med. 

Hvad  du  dromde  som  barn,  hvad  du  ville  som  crod, 
det  vafver  jag  in,  under  dagen  lang; 
niir  maneu  gar  opp,  ofver  falt  och^^Aod 
det  skimrar  till  afsked  den  sista  o-ano-»    — 

Och  far  du  med  skinande  spanaden  bort, 
hvad  hviskar  den  vind,  som  dig  suckande  biir? 
))Harnere  blir  marken  hvit  innan  kort; 
var  glad,  att  du  da  ren  deruppe  ar!))  — 

Du  spinnande  pilgrim,  o,  gif  mig  ett  rad: 
hur  skall  jag  dig  folja  till  faderns  tjiill?  — 
))Jag  lanar  dig  gerna  min  luftiga  trad, 
sa  svafva  vi  dit  tillsammans  i  qvall!)) 

DEX    GAMLE. 

Dii  sjunger  snallt.     Gack  nu  hem  till  din  mor, 
bed  henne  skafFa  hit  min  harpa;  du 
rar  ensam  ej  att  bara  henne. 

GOSSEN. 

Strax ! 

Springer  bort. 


—    B40    — 

DEN   GAMLE. 

Besynnerligt  att  hora  sina  qvaden 

fran  andras  lappar!   Att  ur  andras  jag 

fornimma  aterljuden  af  sitt  eget! 

Och  alltid  klinga  de  tillbaka  renast 

fran  barns  ocli  qvinnors  mun.  —  Du,  gamla  hjerta! 

har  du  ej  trottnat  an  att  halla  fram 

din  spegel,  vexelvis,  for  lifvets  bilder? 

Vill  du  f6rlanga  in  pa  hosten,  iu 

pa  vintern  sjelf,  din  vardags  barnsligheter? 

Tank  efter,  om  ett  enda  l6fte  h6lls, 

bland  alla  dem,  som  han  dig  svor!     Bedrog 

hvartenda  ar  ej  se'n  ditt  hopp,  din  langtan?  — 

Din  langtan?     H6fves  detta  ungdomsord 

dig  an,  du  aldrade?   —   Dock  ja:  annu 

du  ar  en  ynglings,  eller  ock  du  aldrig 

det  var!     De  sexti  langa  vintrar  fafangt 

sin  drifva  sn6gat  pa  din  heta  brand. 

Sangfagel  ifran  s6dern,  hit  f6rirrad, 

vingskjuten  d6dligt,  —  vill  du  langre  spritta 

i  dina  sista  krampdrag?     Harma  an 

de  salla  franderna,  som  aga  luft 

och  Ijus  och  varma,  till  att  qvittra  i? 

GOSSEN 
aterkommer. 

Har  har  ni  harpan !     Mera  stark  jag  ar, 
an  ni  vill  tro;  det  har  jag  alltid  sagt! 
Jag  sag,  att  mamma  hade  bradt  der  hemma. 
Hon  sk6tte  om  min  lilla  bror  och  grat. 
Hon  tanker  standigt  pa  min  doda  pappa! 

DEN    GAMLE. 

Den,  som  f6rlorat  mycket,  har  ocksa 
att  hoppas  mycket.     Varre  ar,  min  son 
att  aga  ingenting  att  vanta  pa, 
just  derf6r,  att  man  ingenting  f6rlorat! 

GOSSEN. 

Hon  hann  blott  be  mig  varna  er  att  ej 
ni  stannar  hiir  f6r  liinge.     Vacker  nog 


341    — 


ar  denna  eftermiddag  visst,  meu  qvallar 
och  morgnar  borja  ren  bli  kalla. 


DEN    GAMLE 

otaligt. 


Godt! 


GOSSEN. 

Hou  iir  sa  riidd  om  sin  viilgorare! 

DEN    GAMLE. 

Viilgorare  iir  ingen  utom  Gud.  — 

Nu  lemna  mig  i  ro!  —  Jag  ostord  vill 

samtala   raed  mig  sjelf  och  med  det  haf, 

som  gungat  mig  sa  ofta  fordomdags; 

nu   skadar  jag  det  blott  med   minnets    oga. 

Gossen   begifver    sig   pa  andra  sidan  om  hogen.     Den  gamle  stjimmer  har- 
pan  och  later  henne  under  det  fbljande  recitativiskt  beledsaga  sig. 

Nordmannens  gliidje,  o  haf, 

hogt  lat  mig  helsa  dig  iin! 

Friskt  dina  kyliga  vindar 

liiska  mitt  inres  qvafvande  eldsluft. 

Se! 

Evighetens  Aytande  ring 

badar,  i  solens  glans, 

sin  omatliga  varelses  under  — 

Ar  du  en  famn, 

som  moderligt  omarmar  jorden? 

Eller  en  midgardsorm, 

som  stiinger  och  hanar  sin  fange? 

Silgen  mig,  hafvets  dottrar, 

forkunnen  mig  ringens  natur! 


Vi  arma,  hvad  hinna  vi  svara? 
I  en  blink,  i  ett  nu 

boljan  far  ofver  sjo; 
som  hjertat,  som  du, 

kom  hon  fram,  for  att  do  — 
I  den  isande  strat,  der  vi  vandra, 
begrafva  och  f6da  hvarandra, 


—    342     - 

ej  se  vi  den  ling,  som  oss  bar; 
dock  gissa  vi  viil,  hvad  han  ar: 


Heliga,  dunkla  djup, 
himmelens  spegel  i  lugnet! 
Ar  dtl  din  bildande  kralt 
eudast  en   enslig,  saknande  gudoms? 
Oppnar  du  derfor,  i  stormen, 
lifvets  f6rborgade  afgrund, 
brusande  skyhogt  af  qval,  — 
slukande  opp  i  sin  sjomist 
eviga  Ijusets  Aygtiga  stralar, 
kall  i  hvar  droppe  anda?   — 

Dock  —  d  u  kiinner  ej  smiirta, 

tingens  urgamla  fostrerska! 

Aldrig  en  puls,  som  min, 

slog  i  den  rastlost   hvalfvande  barmen. 

Friimmad  for  sorg,  som  for  liist, 

tigande  hor  du,  i  djupa  kristallsarn 

sagor  fortiiljas 

af  dina  tvillingsbarn, 

gifvaren  kiirlek  och  rofvaren  dod,  — 

om  den  rymd, 

der  solen  sitt  anlete  visar, 

om  den  jord, 

der,  till  tidsfordrif, 

de  tiinda  och  slacka 

dodliga  viisendens  nojen  och  plagor. 

Menniskosjiilen, 
rorlig  som  vattnet, 
hviilfver  ur  djupet 
speglande  tankan, 
i  vagor  pa  vagor, 
mot  himlens  ilamma, 
mot  diktens  fortrollning. 


—    343     - 

Hoppets  skepp  sig  vaggar 

latt  pa  glittrande  vagen, 
gladjens  virapel  Aaggar 

hogt  irau  spelande  tagen: 
var  och  nngdom   skalkas 

med  en  kilnshT,  som  gryr; 
rosenangor  nalkas 

fran  en  udde,  soui   llyr. 

Aftonrodn:m 
kysser  der  hafsfrun  pa  hand: 

lagerskogar 
kransa  den  perlrika  strand. 
Paradisiska  o, 

Ijusrymd  af  tempel  och  drufvor, 
liydda  vid  Harbla  strom, 
maka  i  murgronprydd  dorr,  — 
stracken  mig  bjudande  armar! 

Hvilka  fasorl     Natten  famnar 
Yattnets  oken,  midgardsormen 
ristar  sina  fjall  och  sprutar 
tornhogt  svall  mot  stjernefastet, 
fastet  vredgas,  tands  och  ryter, 
skeppet  brinner,  skeppet  strandar 

Naken,  blodig, 
kriilar  den  seglande 
opp  pa  forsatliga  skaret, 
satter  pa  hallen  sig  ner: 
ser  sig  omkring, 

hur  hans  spillror  vraka  f6r  vagen 
hor  pa  den  storm, 
som  till  is  forstelnar  Jians  pulsar. 

Alderdomen, 
trog  och  kulen, 
tyngd  af  vanans 
skoldpaddskal, 


—    314    - 

skrider  langsamt, 
skrider  siikert, 
hinner  skiirets 
gast  pa  hallen. 
Annu  pustar 
han  sista  gangen. 
solen   ser  han 
i  nedergangen: 
hvarfor  skg  han 

GOSSEN, 

framstbrtancle. 


hennes  uppgang? 


Ack,  fbstcrrarl 

DEN    GAMLE. 

utan  att  I4ta  a^bryta  sig. 

Sta  da  ej  liingre  vid  styret, 
irrande  viking!     Din  drake 
redan  har  druckit  sitt  dodsrus, 
slungar  mot  kusten  dig  re'n! 
Ensam  i  frojd,  som  i  qval, 
gliids,  att  han  slutas,  den  drom, 
som  sade  dig,  att  du  var  till: 
blunda  for  dagen  och  do! 

GOSSEN. 

Jag  ser  ett  underverk!  — 
Forlat  mig,  fosterfar!  —  En  praktig  herre, 
pa  en  anda  langt  priiktigare  hiist, 
fran  tallbergsklinten  kommer  ncd  i  traf, 
och  ridcr  hitat,  utfor  bratarne. 
Men  maken  ryttare  val  aldrig  fans! 
Snar,  vindfall,  kljftor,  branter  —  ingenting 
han  bryr  sig  om ;  det  gar  i  lika  striick. 
Ack,  om  ni  linge  nu  igen  er  syn! 
Men  .  .  .  Herrc  Gud!  jag  tror,  att  hiisten  Ayger! 
Han  har  ju  vingar! 

DEN    GAMLE. 

Yrar  du?     En  friimling, 
till  hiist,  fran  isbradskilrren,  ostanfjiills, 


—    345    — 

der,  utom  djurens,  intet  niiste  fins 

och  ingen  stig?  —  Hur  har  han  koniniit  dit? 

GOSSEN. 

Det  vete  Gud!     Men  Iraga  hononi  sjelf', 
i  fall  han  kan  vart  sprak;  han  spanner  af' 
rakt  hit  till  oss  och  onskar  nu,  kanske, 
att  triiffa  menniskor.     Bjud  honom  hem! 
Ack,  gor  det,  fbsterfar! 

DEN    GAMLE. 

Det  gor  jag  gerna, 
om  han  behofver  oss. 

GOSSEN. 

Nu  strax  han  itr 
pa  faltet;  huj!     An  ett  par  satser!     Sa!  — 
Hvad  han  ar  vacker!     Har  i  landet  bor 
visst  ej  hans  like   —  hejsan!     Duktigt  skutt! 
Nu  bar  det  af  utfor  den  sista  klippan.  — 
Besynnerligt!     Nu  hejdar  han  sin  fart; 
i  berg  han  rider  fort,  pa  slattmark  sakta! 

AST0LF 
langsamt  ridande  ofver  heden. 

Du  helsar  mig  alltsa,  min  fosterjord, 

forst  genom  denna  dal,  som  dunkelt  blott 

jag  mins  fran  mina  forsta  barnaar! 

Min  faders  jagtslott  lag  visst  harifran 

ej  Ijerran.  —  Dessa  kojor,  dessa  akrar, 

sa  sma  och  glest  forspridda,  funnos  dock 

ej  hiir  den  tiden;  icke  heller  var 

den  kyrkan  byggd.  —  0  dyra  fosterjord! 

Hur  torftig  iir  din  anblick,  och  likviil 

hur  kiir! 

Han  springer  af  hasten. 
GOSSEN. 

Han  biir  sig  eget  at,  den  herrn; 
ett  hopp  ur  sadeln  tog  han  nu  och  foll 
pa  knii  der  borta  bredvid  jiittekumlet  — 
der  liggcr  han,  med  uppat  striickta  armar! 


—    346    — 
DEN    GAMLE. 

Han  iir  val  en  af  landets  soner,  nyss 
iiran  en  utliindsk  resa  aterkommen. 

ASTOLP 

annu  pa  kna. 

Hell  dig!     Och  hell  den  stund,  jag  dig  betradt! 

Uppstigande. 

Deruppe  tycktes  mig,  att  harpoklang 

ur  denna  dald  at  bergen  flog  och  bad 

mig  med  melodisk  rost  valkommen  vara! 

Nu  iir  han  stum.  —  Var  han  en  valnads  blott 

ur  en  af  dessa  hjeltegrifters  kullar?  — 

Men  se!    Der  nere,  utmed  en  ibland  dcm, 

en  gammal  gubbe  sitter,  med  en  harpa 

emellan  sina  knan;  en  liilig  gosse 

star  vid  hans  sida  och  betraktar  mig 

med  all  sin  alders  hkenhet  och  undran.  — 

Jag  fraga  vill  om  vag  till  hufvudstaden. 

Han  narmar  sig,  ledande  sin  hast. 

Hvad?     Blind  han  iir,  den  gamle  harpolekarn? 

Ja!  —  Arme  gubbe !     Dyster  iir  hans  uppsyn, 

men  anletct,  churu  blekt  och  ristadt 

af  ar  och  lidanden  med  djupa  runor, 

har  ungdom  qvar;    knappt  syns  en  skymt  af  sno 

iinnu  pa  tinningarncs  Ijusa  lockar. 

GOSSEN. 

Nu,  fosterfar,  star  den  der  herrn  framfor  oss! 

ASTOLF. 

Hvem  iin  du  iir,  du  vordnadsviirde  man, 

som  hiir,  en  lcmning  ifran  forna  dar, 

tillbaka  drommer  dig  i  sangens  tid, 

och  med  diu  harpa  trostar  dina  qval: 

tag  viinligt  mot  min  helsning  och  min  tack! 

Uen  gamle  vill  stiga  upp.     Astolf  hindrar  det. 

Sitt  qvar,  min  faderlige  viin  !   —  Ty  sa 
mitt  hjerta  redan  kallar  dig  —  sitt  qvar! 
Ej  for  en  yngling  buga  denna  hjessa, 
som  snart  vid  gudars  bord  du  uppriltt  biir. 


-      347    - 

DEN    GAMLB. 

lluiT  iriiinling!  Ensam  jag  .inig  trodde;  tack 
iortjenar  jag  dessniindre  .  .  .  Men  hvem  ar  ni? 
]\Iitt  niodcrsmal,  fastan  med  utlandsk  munart, 
ni  takir  ledigt. 

AST0LF. 

Sjelf  ett  landets  barn 
jag  iir;  men  liinge  nog  i  andra  Uinder 
pa  iifventyr  jag  sviifvat  om:  och  nu 
tillbaka  kommen,  trott  att  ensam  fiudas 
den  hela  dag  i  obebodda  bygder, 
jag  hiinryckt  mottes  har  af  dina  Ijud. 
Det  var  forut  sa  underligt,  sa  tyst 
i  denna  luft!    Och  hittills  inga  liiten 
mig  helsat,  utom  forsars  don  och  rop 
af  tranan,  som  i  spetsen  for  sin  hiir 
mot  blasten  fiog,  och  niigra  hjordars  skiillor 
iran  blomsterlosa  mossar,  nakna  tegar. 

DEN    GAiMLE. 

Det  hors,  ni  blifvit  van  vid  iagelsiing 

och  menskohvimmel  under  soderns  luftstreck» 


Herr  iriimmande!     Hvad  sang  vill  man  begiira, 

se'n  alla  giirden  mejats  af!     Men  vet: 

om  inga  andra  sjunga  hiir,  vi  tre,  — 

min  fosterfar,  min  raamma  och  jag  sjeli",  — 

iinda  riitt  ilitigt  hdlla  i  med  sang 

det  hela  aret  ut! 

AST0LF. 

Hall  framgent  i, 
min  lilla  silngare!     Far  fort  dermed 
ditt  hela  lif  igenom! 


GOSSEN. 

Det  f6rstas! 
Det  skall  jag  visst. 


—    348    — 

DEN    GAMLK. 

Hur  liitt  gor  lioppet  allt! 
Ocli   likiilullt  uum  Yiinjcr  sig,  tillsist, 
langt  Ibrtarc,  iin  hvarjc  ungdom  tror, 
att  lctVa  utan  hopp  —  och  lcfva  dock! 

GOSSEN. 

Kom,  hcrre!     Siitt  cr  under  mammas  ronn 
pa  gardcn  hemma;  nu  den  borjar  allt 
piinytt  stofFera  sig  med  roda  klasar! 
Sii  ber  jag  mamma  komma  iit;  och  sii 
ni  far  oss  hora  alla  tre  tillhopa. 

ASTOLF. 

Tack,  sniilla  gosse !     Mycken  lust  jag  har 
att  lyda  dig. 

DEN    GAMLE. 

Yiilkommen  i  mitt  hus! 
Dct  syns   der  uppe  mellan  bjorkarne  .  .  . 
Yiilkommen  hjertligt!  —  Langt  iir  niista  stad 
beliigen  hiirifran;  och  ode  skogar 
pa  manga  mil  omskansa  denna  bygd. 
Kom,  hvila  ut  hos  mig!  —  F6rsmar  ni  cj 
ett  torftak,  enkelt  viirdfolk,  tarHig  spisning, 
sa  folj   mig! 

ASTOLE. 

Gamle  fader!  Ni  har  riitt; 
vi  bora  kitnna  niirmare  hvarandra. 

EN  qvinnor6st 

ropande  nedat  dalen,  ur  bjorklunden  omkring  den  lilla  boniugen. 

Hcrr  Florio!   —  Herr  F^lorio!  —  Det  lidcr 
mot  aftonen.     Herr  Florio !     Kom  in! 

ASTOLE 

studsande. 

Hvem  ropar  hon?     Hvem  iiger  detta  namn? 

DEX    GAMLE. 

Jag  hcter  sa,  min  herre;  denna  qvinna 

iir  enka  efter  cn   olycklig  yngling, 

som  tiinktc  sYiiiiniskt  om  sitt  fotterhmd 


—   :U9   — 

och  bragtes  genoiii  bihm  till  f'ornuft. 

flag  erbjod  henne  da  niitt  hus  till  f'iistad; 

hon  vai'dar  yiinligt  niina  sista   dagar. 

ASTOLP. 

Min  Gud!  —  >*'i,  ni  iir  Florio?     Jag  har  .  .  . 
Dock  nej !     Omojligt  kan  ni  vara  den! 

FL0RI0. 

Hvi  otVerraskar  detta  namn  er  sa? 

Yisst  iir  det  sydUindskt;   men  i  trenne  sekler 

det  burits  hiir  af  mina  fiider.     F6rst 

det  fordes  af  min  stamfar  hit,  en  hofskald 

hos  konung  Astolf,  om  hvars  dod  ni  kiinner 


den  gamla  visan.     Han  fran  Viilskland  kom, 
men  tog  sig  hiir  en  hustru  och  blef  qvar. 
Alltsedan  har  hans  iitt  fortplantat  sig; 
med  micr  den  slocknar  ut. 


AST0LF 

i  fbrvirring,     . 

F6runderligt! 

FL0RI0. 


Xi  tvif]ar  pa  min  siigen?  —  Om  ni  vill, 
]\Ialvina  visar  er  mitt  sliigtregister. 

AST0LF. 

Jag  tror  er;  och  lat  mig  nu  bli  er  ledsven! 
Du,  raska  gosse,  led  min  hiist!     Sa  stor 
han  iir,  sa  klok  och  sediof  iir  han  ocksa. 


^liMl^ 

l*X   ^         kJH!        X-\.J.\_/1.V         W/XJ-         lJ'V-'V*Aii          (KL          XaC*J_l.         V/VyiVkJ«V. 

GOSSEN. 

Jag 

—  riidd  f6r  hiistar!     Pytt!     Gif  tygeln  hit! 

FL0RI0. 

Som 

utliindsk  tal  han  kanske  ej   viirt  fjiillgriis? 

AST0LF. 

Han 

Iiittf6dd  iir,  mer  iin  de  Aesta. 

FLORIO. 

Yiil! 
Sa  f6lj  mig  da,  min  unga  viin,  till  hemmet! 

A.stolf   fattar    gubbens    arm    och   ledsagar    honom    iippat   till  hans  boninj 
gossen  fbljcr  efter  med  hasten,  pa  hvars  rygg  Astolf  lagt  harpan. 


—    350    — 

Elorios    gard. 
Morgon.     Astol/   och    Flurio  trUda  ut  ur  husut. 

FLORIO 

Yandande  sig  inat  dorren. 

Malvina!     Som  var  gast  vill  tidigt  resa, 
och  denna  morgon  kiins  sa  blid,  sa  varm, 
lilt  liit  din  lilla  lagning  biiras  ut, 
pa  denna  griisplan:  stiill  vart  runda  bord 
der  imder  ronnen. 

EN    QVINN0R0ST. 

Strax ! 

FL0RI0. 

Min  nya  van, 
led  nii  niig  dit!     Ni  siikert  rosar  stallet. 

De  sjitta  sig  under  eu  hbg  rbun. 
ASTOLF. 

Ni  spadde  sant:  den  hela  langa  Ijiilldaln 
med  sina  mangfaldt  brutna  jattevaggar, 
iskronta  ofVerst,  skogbekliidda  sedau, 
och  sluttande  i  kladfall  af  sma  hagar, 
sma  akerfalt,  med  iinnu  hiir  och  der 
en  rad  af  gula  kiirfvar  qvar;  f6rvisst, 
man  moda  har  att  se  sig  miitt  derpii! 
Hiir  nedanfore,  tln.  som  dansar  fram 
forbi  den  lilla  qvarnen;  iitthogsheden, 
med   sina  hviftande  hiingbjorksomholjen, 
iin  tindrande  i  dagg  mot  Ijusbla  himmel; 
hvitgraa  kyrkan,  djupast  in  i  diilden; 
och  dessa  spridda  pelare  ai'  rok, 
som  hoja  sig  fran  higa  menskoniisten, 
att  i  den  rena  morgonluftens  vidd 
till  vagig  rorlighet  sig  langsamt  losa: 
allt  andas  oskuld,  lugn,  viilsignelse ! 

FL0RIO. 

Jag  gerna  hor  er.     For  naturens  fiigring 
ni  ager  liHigt  sinne. 


—    351    — 

ASTOLF. 

Battrc  kan 
cn  skiiUl  ei   bo.      Val  orverallt  natiiicn 
bar  hononi  hogt,  pa  starka  modersarmar, 
uppofver  gruset;  luir  bor  deras  styrka 
dock  ronas  langt  mer  Ijuit  an  annorstads. 

FLORIO. 

Jao'  derior  valt  mig  denna  ort  att  do. 
Men  doden  iir  lik  karleken  ocli  lyckan: 
han  ilyr  f6r  dem,  som  soka  honom.     Annars 
jag  sutte  icke  bar! 

ASTOLP. 

Ni  tycks  ej  lycklig: 
det  yttre  sinnets  brist  er  f6ga  bryr, 
det  inre  sinnets  6fvermatt  dess  mera. 
Jag  har  det  redan  varseblifvit. 

FL01U0 

skakaude  liufvuclct. 

Lycklig!!!  — 
Jo!  pa  en  enda  lycka  iir  jag  viss: 
att  samkas  fa  till  fader  och  tiU  viinner, 
niir  mina  ben  der  borta  myllas  ner. 

ASTOLF. 

Som  friimling  har  jag  ingen  riitt,  som  viin 
en  ganska  ringa  iin,  att  fraga  er 
om  edra  sorger,  v6rdnadsviirde  gamle! 
Dock,  vill  ni  mig  f6rtro  dem,  sannolikt 
ett  hjerta  triifFar  ni,  som  er  f6rstar  .  .  . 
Ej  siillan  minskar  ett  f6rtroligt  utbrott 
det  sammanklamda  br6stets  tunga  b6rda. 

FLORIO. 

Ni  talar  om   f6rsta!    —  Ar  ni  da  viss, 
att  nagon  menniska  f6rstar  en  annan? 
Ar  icke  en  och  hvar  en  verld  f6r  sig, 
skild  fran  de  andra  af  en  rymd,  som  fylls 
blott  utaf  vissa  allmant  gifna  lagars 
sjiill6st  gemensamma  inilytelser, 


—     352    — 

och  geDomtianges  —  blott  af  kikare?  — 

Sa  Ycrkar  inanen  ju  pa  jorden;  denna 

tillbaka,  troligtvis,  an  starkare; 

vi  alla  prisa  hogt  den  milda  glans, 

hvarmed  han  smyckar  nattens  helga  tempeL 

Man  tror  sig  veta  dock,  att  han  alltre'n 

gar,  Sldrad,  sin  lorstorelse  till  motes! 

Kan  jorden  nii,  som  kallar  sig  hans  van, 

se  in  i  hans  vnlkancrs  brand?    Kan  trost, 

kan  hjelp  af  hcnne  skankas?    Kan  eu  Aagt 

Iran  hennes  anda  lena  upp  den  kold, 

i  hvilken  han  forfryser?    Ha!  han  torstar, 

den  bleka  midnattsvandrarn,  efter  lif: 

kan  hennes  vatten  liiska  hans  begar?  — 

Sa  vistas  ock  kanske  min  dragningskraft 

i  blotta  ytan  af  mitt  vasende; 

till  djupet  hann  ej  an  ett  menskligt  oga; 

och  du,  o  yngling!  skulle  rysa  blott, 

om  du  med  ens  dess  odemarker  sage. 

AST0LF. 

Jag  kan  blott  alska   —   och  beklaga  er: 

i  mensklig  makt  ej  mera  star.     Likval ,  .  . 

Det  gifs  en  makt,  i  hvilken  det  star  mera! 

FL0RI0. 

Sa  tror  jag  ock:  men  med  den  verld,  som  nu 
omgifver  oss,  ar  re'n  miu   rakning  slutad. 
Forofrigt  har  ej  mycket  i  mitt  lif 
tilldragit  sig:  det  kan  helt  kort  f6rtaljas. 
Ni  vill  da  hora  det? 

ASTOLE. 

Med  storsta  atra! 

FL0RI0 

ropancle. 

Kom  ut  med  harpan,  Alfred!  —  Ser  ni,  herre! 
Om  hon  ej  vill  beratta  i  mitt  stalle, 
jag  sjelf  har  ej  det  minsta  att  beratta. 

Alfred  kommer  med  harpan. 


—    353    — 


KLOUIO 

Mungcr. 


Fager  sken  somiiiarens  morgon  pa  kiillen, 
der  jag  ur  hyddan  at  bjorkdalen  sag: 
moder  min  spann  sina  snolivita  tradar, 
lader  iortiiljde  om  riddares  tag. 

Da  stod  i  dorren  en  gliinsande  qvinna, 
sade,  med  rost  lik  de  himmelskas  sang: 
))lockiga  gosse  med  rosende  kinder! 
Nu  ar  det  tid,  att  du  borjar  din  gang. 

Jag  vill  dig  visa  forborgade  hafvor, 
fora  dig  in  i  min  innersta  sal; 
der  skall  jag  liira  dig  spela  och  sjunga  — 
f6lj  mig,  och  lemna  din  barnsliga  dalb) 

Och  jag  fran  fader  och  moder  dig  foljde, 
helga  natur!    Dit  du  bjod  mig  att  ga, 
efter  dig  drog  jag  pa  villande  stigar; 
men  blott  en  blink  i  din  sal  fick  jag  sta. 

Hvad  har  mot  dig,  o  natur,  jag  forbrutit, 
att  du  f6rdref  mig  sa  snart  fran  ditt  hof .'' 
Har  jag  ej  sjungit,  med  gl6dande  karlek, 
med  mina  kiiraste  striingar,  ditt  lof? 

AUa  de  tusende,  tusende  viisen 

di  vid  sin  allmoders  tjusaiide  barm 

droppar  af  sallhet  —  blott  jag  blef  f6rskjuten 

agde  du  nansin  en  son,  mera  varm?  — 

Hvad  har  jag  gjort,  att  du  stiilde  mig  enst 
hiir,  pa  den  stumma,  den  frostiga  strand.^ 
Hvad  har  jag  gjort,  att  mot  klippor  af  isar 
fafiingt  f6rgl6der  min  kiinsliga  brand? 

Hjertat  ej  aldras:  dock  bort  rusa  aren; 
fjerran  bakom  mig  star  barndomens  lek! 
Aldrig  du  h6rt  mig:  numer  jag  ej   fragar; 
lockarne  glesnat  och  kiuden  iir  blek. 


am 


—    854    — 

Padernc  nalkas  pa  vandrande  skyar, 
mauen  dem  lyser  med  darrande   bloss: 
sangarevalnader  f6lja,  ocli  ropa: 
))Son!    Kora  och  livila!    Hvila  hos  oss!» 

Gif  da,  natiir  !  mig  den   eviga  hvilan, 
gif  mig  den  snart,  i  din  oppnade  famn! 
Trott  vid  att  lefva,  ej  trott  vid  att  sjunga, 
vill  ock  i  doden  jag  prisa  ditt  namn. 

Och  niir  pa  molnen  jag  hogt  ofver  norden 

nattligt  bland  forntida  sangare  far, 

rora  vi  sakta  de  luftiga  harpor, 

hora  hvarandras  forklingande  svar.  — 

Efter  eu  paus. 

Hiir  slutar  sig,  min  gast!  den  korta  sagan 
om  gamle  Florio. 

ASTOLP. 

Ni  djupt  har  trafFat 
mitt  innersta  deltagande;  hvart  Ijud 
var  en  melodisk  pil,  som  genomskot 
med  atervackta  kanslors  udd  mitt  brost. 
Mig  tycktes  att  mitt  eget  jag  blef  skildradt 
i  denna  visa,  sadant  som  det  var 
i  forna  ar!    Nu  ar  det  annorlunda. 
Jag  larde  iilska;  och,  pa  samma  gaug, 
jag  liirde  lefva. 

FLORIO 

med  en  suck. 

Afundsvarde ! 

ALFRED. 

Nu 
min  mamma  syns:  pa  lilla  frukostbordet, 
som  hon  biir  ut,  ert  silfbeslagna  mjodhorn 
mot  solen  lyser  med  sitt  natta  bildverk; 
och  rundt  omkring  sta  Aaskor  af  det  vin, 
som  helsar  er  ifran  de  varma  landen  .  .  . 
Hej,  fosterfar!    Sla  nu  bekymren  bort! 

Springer  till  siu  nioder  och  hjelper  henne  frambara  bord^t. 


—    855    - 
FLORIO. 

]Malvina!    Stannar  du  ej  har  hos  oss? 

ALKRED. 

Ack,  niamma,   stanna  hiir!    A^i  ha  sa  roligt. 

MALYINA. 

Tillat  niig  omsom  ga  och  komma!    Litet 
vart  hushall  ar,  men  har  sitt  ombestyr; 
du,  Altred,  fyll  emellertid  min  plats! 

ALPRED. 

Ah,  mamma,  hvar  det  vankas  vin,  dcr  iir  jag 
en  llink  uppassare,  det  vet  du. 

Malviua  aAagsnar  sig. 
FLORIO. 

Vet  du, 
om  du  f^r  smaka  det,   fribytare? 

AST0LF. 

Herr  Florio!    Ni  klagar  ofver  lifvet: 

de  inre  skiilen  har  ni  re'n  fortaljt, 

och  det  ar  hufvudsaken;  hvad  er  annars 

har  handt  i  denna  yttre  verld,  derom 

ui  torde  kanske  framdeles  beratta. 

Mcn  ofver  edra  gam.la  dagar  svafvar 

med  anglavingar  en  valsignelse, 

sa  ljuf,  som  s"allsynt:   denna  unc^a  cnka, 

som'  hyllar  sig  om  er  sa  dotterligt, 

bor  mer  och  mer,  boi;  helt  forsona  cr 

med  lifvets  ilesta  bitterheter.     Huld 

som   en  af  paradisets  blomstermor, 

sin  stiingel  kring  cr  graa  stam  hon  Imdar. 

FL0RI0. 

Det  blomstrande   —   det  iir  minutens  rof; 
dess  liingre  varar  sc'n  det  6fvcrmogna. 

AST0LF. 

I  sanning!    Nagonting  sa  barnsligt  skont 
och  mod^erligt  iinda  jag  aldrig  sett; 
liksom  majblomman,  af  ett  varregn  stiinkt, 


—    356    — 

hou  forestaller,  oforvissnad  an, 

den  rensta  oskulds  bild,  i  stilla  sorg. 

FL0RI0 

racker  honom  liornet. 

Drick,  riddare!  —  Ja,  hade  f6rr  i  verlden 
en  sadan  qvinna  kommit  pa  min  viig!  — 
Nu  gar  jag  utan  maka,  utan  barn 
ner  i  min  graf  —  drick,  herre,  drick! 

ASTOLP. 

En  skal 
for  detta  kon,  som  gor  var  hogsta  sallhet! 

FL0RI0. 

Da  duger  inte  mjoden,  tag  till  vin! 

Alfred,  skank  i!  —  Det  gifs  blott  tvenne  stigar 

for  skalden  till  naturens  djup:  den  ena 

ar  vallustens,  den  andra  karlekens; 

den  ena  stod  med  oppen  port;  jag  stangde 

den  sjelf  f6r  mig  och  drog  mig  till  den  andra; 

men  den  var  slagen  re'n  i  las  f6rut. 

Nu,  lika  godt!    A^i  klinga  likafullt! 

AST0LF. 

Med  smarta  hor  jag  er.     0,  kunde  jag 
en  del  er  ge  af  min  erfarenhet! 

FL0RI0. 

Ni  har  da  sannolikt  en  hjertanskar, 
alskvard  och  ung,  som  kanske  saknar  er 
i  detta  ogonblick,  men  glads  anda 
att  vara  drottning  i  ert  trogna  br6st? 

AST0LF 

haftigt  rbrd. 

Ja,  gamle,  ja!    Drick  hennes  skal  med  mig! 

Altred  riktar  gubbens  hand. 
FL0RI0. 

Det  var  en  samklang!  —   Glasen  sjelfva  kiinde, 
att  fragan  var  om  jordens  hogsta  goda!  — 
Ja,  trefaldt  sall  den  man,   till  hvilken  6det 
en  alsklig  halft  re'n  i  hans  ungdom  f6r! 


—  Hr,7 


Jag  Kar  blott  tiinkt  den  lotten  —  tankt  hur  iirans 
ododlio^t  grona  krans  da  finge  forst 
ett  varde,  niir  man  kunde  skanka  den 
till  tack  for  hvilan  vid  en  huldrik  barm  .  .  . 

ASTOLF. 

Ocb  niir  pa  diktens  solbegliinsta  vagor 
den  liufvas  bild,  af  iidla  sanger  buren, 
framvaggats  ofver  tidens  vida  liaf 
till  stranden  af  den  sensta  efterverld, 
da  skulle  der  de  unga  sliigten  an 
sig  viirma  vid  er  kiirleks  sagostralar, 
och  namna  hennes  namn  vid  Florios, 
hvar  gang  till  omma  slag  en  harpa  stiimdes. 

FL0RI0. 

:^^i  talar  som  en  skald;  i  detta  land 
jag  aldrig  nagon  kant,  hvars  samtal  sa 
tili  diktens  eget  gudasprak  sig  niirmat. 
Ni  har  i  lyckligare  liinder  visst 
er  bildat  under  langa  resor? 

AST0LF. 

Ja! 
Sa  langa,  att  knappt  nagon  har  gjort  langre. 

FL0RI0. 

Miirkviirdigtl     Och  ju  dock  iinnu  helt  ungl  — 

En  enslig  skogbo,  som  jag  iir,  likviil 

till  namn  jag  kiinner  manga  landets  iitter. 

Pa  allt  jag  marker,  att  en  man  af  stand 

ni  iir,  —  som  forr  det  kallades. 

AST0LF. 

Min  bord 

hiirleder  sig  fran  landets  aldsta  adel. 

FL0RI0. 

Det  hedrar  er,  att  ni  paminner  er 
de  gamla  tider  och  en  samfundsklass, 
som^^lancyt  for  detta  har  med  dem  f6rsvunnit. 


ASTOLF. 

Fins  har  i  riket  ingen  adel  nu? 

PLORIO. 

Min  Giid!     Det  maste  vara  er  bekant, 
att  bade  adelskap  och  kungamakt 
for  fyrti  ar  se'n  har  afskaffades; 
att  sjelfva  ordet  »rike»  da  blef  aAyst 
for  alltid  och  belagdt  med  hoga  boter. 


Var  ni  da  redan  utomlands?  —  ]\Ien 
Xi  kan  omojligt  vara  ofver  trettil 


nc] 


ASTOLP 
med  fbruti(lran  och  tbrlagenhet. 

Urskulda  mig!     Jag  utomlands  ar  fodd 
och  son  af  en  landsAykting,  som  sin  fristad 
langt  nerat  jordens  sodra  halfkrets  valde; 
der  har  jag  uppvaxt.     Stum  och  mork  min  i\ 
knappt  nansin  talte  om  sitt  ungdomsland; 
dock  larde  han  mig  spraket.     Xu  han  dott, 
och  jag  besoker  nu  min  faders  hemjord. 

PLORIO. 

Da  vill  jag  rada  er  att  ingen  vigt 

ni  liigger  pa  er  bord  i  hufvudstaden. 

Urm.odigt  der  ar  sadant  tankesatt; 

och  vore  detta  dock  det  enda  blott, 

som  der  urmodigt  ar!     Jag  fruktar,  hcrre, 

att  ni  der  tar  er  lika  illa  ut, 

som  forr  jag  sjelf. 

AST0LF, 

i\Ien  hvem  regcrar  der? 
Jag  iimnar  soka  tjenst. 

PLOEIO. 

En  kiiikig  fraga! 
Egentligen  regerar  ingen. 

ASTOLP. 

In  gen? 


FLOEIO.  , 

Ja,  ingen  eller  alla;  noga  reda 
jag,  gamle  man,  ej  liar  pa  dessa  nya 
uppfinningar ;  ni  far  dem  se  tids  nog. 
Men  ))fristat»  kallas  de,  sa  mycket  vet  jag. 

ASTOLF. 

Nyfiken  iir  jag  pi\  ert  nya  statsskicks 
formaner. 

FLORIO. 

Glads!     Ni  skall  dcm  snart  bli  varso, 
ty  ofverallt,  hvar  ni  far  fram,  kan  liisas 
pa  vagskal,  palar,  broar,  portar,  skyltar, 
pa  man-  och  ladugardar,  ja  de  hus 
som  uppbygts  for  de  Gergeseners  hjordar, 
att  frihet,  jemlikhet  och  broderskap 
de  enda  makter  iiro  hilr,  som  styra. 

AST0LF. 

En  vacker  tanke  dock! 

FL0RI0. 

Och  drapligt  utf6rd!  — 
Sant  iir  vixl,  att  de  stilla  i  vaTt  land 
sig  aldrig  mindre  fria  kiint  iin  nu; 
men  dct  beror,  som  liitt  ni  nu  begripcr, 
blott  pa  de  hedersmiinnens  niirsynthet. 

AST0LF. 

Kanhiinda  gar  det  mig  som  dem? 

FL0RI0. 

Nog  mcijligt! 
Sa  djup  iir  snillrikheten  i  var  stats 
idĕ,  att  den  ser  niistan  ut  som  dum. 

AST0LF. 

Mitt  biista  vill  jag  gora  att  forsta  den. 

FL0RI0. 

AUt  hvad  jag  sjelf  forstar  deraf  iir  —  skatt, 
som  arligt  undcr  nya  titlar  okas, 


ocK  atj  jag  tacka  bor,  sa  lange  an 

en  koja  och  en  fyrk  mig  lemnas  qvar. 

ASTOLP. 

Hvad?     Ingen  tryggliet  mer  f6r  egendom? 

PLORIO. 

Hvar  Aertalsratten  blifvlt  teori, 
der  blifver,  innan  kort,  nafrjitten  praxis ; 
och  samliallskroppens  lifsblod,  friheten, 
snart  fordrar  till  sin  helsa  der,  att  ock 
all  egendom  forsatts  i  hurtigt  kretslopp. 

ASTOLF. 

O  mina  faders  land!  —  Men  likafullt 

jag  brinner  af  begar  att  gagna  det; 

och  helst  (om  val  mig  gifs)  i  krigets  yrke, 

der  storst  min  kunskap  iir  och  storst  min  6fning. 

PLORIO. 

Sla  det  ur  hagen,  valj  ett  annat!    Krigsman 

beh6fvas  icke  mer.     Val  hiinder  stundom, 

att  man  blir  f6rolampad,  6fverfallen; 

hvad    gor  man,  tror  ni,  da?  —  Slass?  —  Gud    be- 

vars ! 
Slikt  passade  kung  Astolfs  raa  tider. 
Till  griinsen  skickas  harar,  ej  af  folk, 
men  tal  och  tidningsblad ;  iir  iienden 
obildad  nog  att  ej  deraf  bli  skramd, 
s&  springer  man  sa  langt,  som  vagen  racker. 
Der  vagen  slutar,  slutar  kriget.     Allt 
af  statsvishet  och  ren  lilantropi! 

ASTOLF. 

Nafratten  6fvas  alltsa  —  blott  mot  landsman? 

FLORIO. 

Ja!     Men  (som  nyss  ni  h6rt)  af  brodranit. 

ASTOLF. 

Hiir  tycks,  vid  Gud!  riitt  jemmerligt  sta  till. 


-     361     - 

FLORIO. 

Min  biistc,  siig  ej   sa!    Ni  nikar  slugt, . 
spetslundigt  stillskap  der  i  liufvudstaden, 
och  fordomsfritt,  sa  att  det  iir  en  lust  at! 
Det  enda  som  forundrar  mig,  det  iir, 
att  den  der  gamla  kyrkan,  som  star  qvar 
af  Astolfsdynastiens  forna  borg, 
och  sedan  blef  domkyrka,  iin  far  nyttjas 
till  en  sa  hogst  foraldrad  stiftelse,  " 
som  drottning  Svanhvits  sjiilamessa. 


ASTOLF 

usar  opp  fran  bordet. 


Svanhvits? 


FLOilIO. 

Ja,  iinnu  halls  den;  silkert  sker  det  blott 
af  glomska  hos  eforer  eller  utskott, 
som  annars  —  heter  det  —  ha  rotat  ut 
hvart  spar  af  murknad  farfarsofvertro. 


ALFRED. 

Herr  giist!    Hvad  fattas  er? 


Du  talar  dolkstyng! 

FLOR10. 

Hvad  hor  jag?  —  Skulle  jag  i  n&gonting 
f6rsagt  mig? 

ASTOLF 

sattande  sig. 

Gamle  viin!    Porsagt?    Yisst  icke! 
^len  underliga  minnen  .  .  .  Om  jag  tordes  ... 
Men  nej!    Ni  skuUe  tro  mig  yra  blott .  .  . 
Ha!    Riick  mig  likviil  kalken,  hel  och  hallen! 

PLORIO 
rorvanad. 

Min  herre!? 

ASTOLP. 

Ja,  siig  mig  till  punkt  och  pricka 
allt,  hvad  ni  vct  om  Astolf  och  om  Svanhvit! 

Jtteil>oms  nikter.    I.  l^j 


-     362       - 

PLORIO. 

Om  dem  ni  vet  nog  sjelf,  hvad  ofverhufvud 
man  vet;  jag  vet  ej  mer  — 

ASTOLF. 

Men  jag  iin  mindre! 

FLORIO. 

Min  Gud!    Hvad  kanner  ni  af  vara  hafder? 

Forlat  mig,  adle  gast!    Men  detta  gar 

f6r  langt.     Kung  Astolf  Unge!    Denne  hjelto, 

som  rycktes  bort  i  sina  biista  ar, 

hvarom  det  gamla  qvadet  vet  formala, 

som  an  ej  hunnit  slockna  ut  —  Min  herre! 

Har  ni  ej  hort  det? 

ASTOLP, 

Nej! 

ALPRED. 

Och  inte  heller 
det  ordsprak:  ))skjuta  som  kung  Astolf?)>  — 


ASTOLF. 


PLORIO. 


i\ej 


En  obegriplig  stumhet  matte  visst 
er  far  ha  bibehallit  till  sin  dod! 

ASTOLP 
hbgst  brydd. 

Han  var  ej  iilskaro  af  sang  och  sagor. 

FLORIO. 

Sa?  —  Na  ja,  slika  kristna  ha  vi  manga.  — 
Kom  ut,  ]Malvina!  — 

ALPRED. 

Bra!    Jag  kan  det  ocksa; 
kom,  mamma,  hjelp  oss  sjunga  Astolfscjvtidot ! 

ASTOLF 
med  yttersta  bemodando  att  visa  sig  Ingn, 

Ej   alldeles  hnns  namn,  hans  ode  iir 


—  \\m  — 

mig  obekant:  dock  svalvar  C)£veY  slutet 
iin  mycken  dunkelhet. 

FLORIO. 

Ja  viil!  —  Histoiiskt 
ni  kiinner  honom  saledes  anda?  — 
]\Iig  har  han  alltid  sardeles  behagat; 
och  ville  man  tillata  sig  ett  lan 
af  ett  bland  dessa  nyktra  tiders  uttryck, 
man  ofver  honom  lalla  kan  det  vitsord: 
att  niir  man  drager  af,  hvad  sagan  tillagt, 
en  adel,  fast  fantastisk  bild  star  qvar. 

ASTOLF. 

Ilan  underligt  f6rsvann! 

FL0RI0. 

Man  gissar  nu, 
att  han  i  londom  foll,  ett  hemligt  offer 
f6r  en  faktion,  som  ville  sjelf  regera. 
Mig  synes  troligt,  att  helt  riitt  och  sliitt 
pa  jagt  han  omkom  i  en  gammal  grufya, 
och  visan  tycks  ge  stod  at  denna  mening. 
]\Ien  harpan,  Alfred!     Ar  du  hiir,  Malvina? 

MALVINA. 

Ja,  till  er  tjenst! 

Sa  stiimmen  i  med  mig! 

A3tnlf  trycker  sin  fjaderprydda  hatt  djupt    aer  i  pannan   ooh  slilr  armarne 
tillhopa  bfver  brbstet. 

FLORIO,    MALVINA   OCH    ALFRED 

sjiinga. 

De  lindar  sta  under  borgatorn, 
der  somma  de  jungfrur  tolf; 
der  leka  tva  iidla  konungabarn 
tillsammans  pa  h6galofts  golf. 
Niir  dag  rinnor  opp,  sofver  kiirestan  djupt  under 

linden. 


Ung  Astolf  haller  stolts  Svanhvit  i  famn, 
och  slar  stalhandsken  mot  bord: 
))den  ypperste  konung  jag  blifva  vill, 
som  nagonsin  lefvat  pa  jord!))  — 

))Ack,  blefve  den  ypperste  konung  du, 
som  lefvat  i  alla  de  land! 
Och  jag  ville  vara  en  ring  af  gull 
och  sitta  pa  konungens  hand».   — 

))Det  blir  dig  sa  svart  att  vara  en  ring 
och  sitta  p§,  konungens  hand; 
han  tvar  den  sa  ofta  i  mannablod. 
och  mister  en  hnger  ibland)).  — 

))Da  skulle  du  vara  den  kackaste  svon, 
som  nansin  i  gullsadel  satt, 
och  jag  ville  vara  en  fjader  sa  hvit 
och  vaja  fran  riddarens  hatt».  — 

))Det  blir  dig  sa  svart  att  som  fjader  Intt 
fa  vaja  fran  riddarens  hatt; 
der  gnistra  pa  stal  de    svardshugg  sa  tiitt, 
som  stjernor  i  vinternatt)).  — 

))Da  skulle  du  vara  den  klaraste  a, 

som  ilote  pa  gullsands  badd, 

och  jag  ville  vara  sa  liten  en  and 

och  simma  fran  bradd  och  till  bradd)).   — 

))Det  blir  dig  sa  svart  att  vara  en  and 
och  simma  fran  bradd  och  till  bradd; 
nar  jagaren  arla  gar  ut  pa  jagt, 
den  skjuts  eller  bortAyger  radd)).  — 

))Da  skulle  du  vara  den  stoltaste  hjort, 
som  lopp  genom  villande  skog, 
och  jag  ville  vara  sa  liten  en  hind 
ocli  dansa  vid  kronhjortons  bog»,  — 


—    365    — 

Det  blir  dig  sil  sviirt  utt  vHra  en  hind 
och  diinsa  vid  kronhjortens  bog; 
i  snaret  briimmar  den  hidna  bjorn, 
han  grepc  den  hinden  lullnog)).  — 

))Da  skulle  du  vara  den  fagraste  lind, 
som   oTonska  kunde  pa  jord, 
och  jag  ville  vara  ett  stra  af  grils 
och  gro  ofver  lindens  rot».  — 

))Det  blir  dig  sa  svart  att  vara  ett  stra 
och  gro  6fver  lindens  rot; 
det  spadaste  lam,  som  i  marken  g^r, 
kan  trampa  det  under  sin  fot)).  — 

))Da  skuUe  du  vara  den  hogsta  ek, 
som  standa  kunde  pa  ang, 
och  jag  ville  vara  en  qvittrande  trast 
och  reda  i  toppen  min  sang)).  — 

))Det  blir  dig  sa  svart  att  vara  eu  trast 
och  reda  i  toppen  ditt  bo; 
det  lyssnar  sa  mangen  p§,  trastens  sang, 
och  skrammer  den  opp  ur  sin  ro)).  — 

))Sa  blif  da  en  kyrka  pa  Nordanhed, 
en  kyrka  sa  harlig  som  stor ; 
och  jag  vill  blifva  ett  altar  af  s6lf 
och  sta  i  dess  heliga  chor!)) 

Helt  listigt  da  talte  de  tiirnor  tolf: 
))Och  gl6m  ej  den  m6,  du  har  fast! 
Af  alla,  som  varit  i  verlden  till, 
hon  unnar  dig  allrabast)). 
Nar  dag  rinner  opp,  sofver  kiirestan  djupt  undei 

linden. 

ALFREL) 

sakta. 

Han  grater,  mamma!  —  Fosterfar!    Han  griiter 


—    366    — 

A.STOLF 

uppsprittande. 

Ni  vet  ej,  —  iugen  vet,  hur  denna  visa    .  . 
Jag  biir  mig  barnsligt  at .  .  .  men  undien  ej ! 

FLORIO. 

Ki  iilskar,  liksom  jag,  de  gamla  tider?  — 
0!     Ljufiigt  spokar  an  ur  deras  skymning 
den  fromma  hjeltesagans  lif  och  kiirlek 
i  all  sin  enfald  och  iortrollar  oss, 
forr  an  vi  tro!  —  Vill  an  ni  hora  mer? 

ASTOLP. 

Ja  .  .  .  nej  .  .  .  dock,  ja!  Men  slutet  blott!  Blott  slutet! 

FLORIO. 

Egentligtvis  det  langa  qviidet  utgor 

ett  helt  af  qvaden;  men  jag  trottnar  sjelf  — 

Na  val!     Till  slutet! 

ASTOLF. 

Slutet,  —  slutet,  —  ja! 

FLORIO,  MALYINA  OCH  ALPRED 

begynna  ater. 

Och  dvergarne  hamra  sa  Aitigt  i  Ijitll; 
bliiser  kallt,  kallt  nordan  6fver  skog  — 
och  natten  star  mork  6fver  Ostrabohiill. 
Men  klockorna  ringa  f6r  var  drottning! 

Der  smids  dag  och  natt  allt  hvad  smidas  kan; 
der  smider  i  berget  mang  bortr6fvad  man. 

Der  smids  pa  en  krona,  som  Runqvinnan  fiir, 
se'n  siitter  hon  den  pa  sitt  utslagna  hiir. 

Och  h6gt  ropar  falk  och  gilllt  skilller  hund: 
kung  Astolf  han  jagar  vid  midnattsstund. 

Och  ulfvarne  tjuta  och  ugglorna  glo, 
gullsporrarne  klinga  -pk  stenbunden  mo. 


—    367    — 

))Kimg  Astolf!  Kung  AstoH'!   Vand  oni  till  din  borg; 
den  nattcn  kan  gora  dig  niangcn  en  sorg. 

]viing  Astolf!     Kung  Astolf!   Kid  hcmat  igen, 
der  Yiintar  din  lilja  sin  endastc  van)). 

Kung  Astolf  han  fattar  sitt  horn  och  sitt  spjut:' 
))nar  tog  val  slik  jagt  inuan  gryningcn  slut?y 

Sa  rider  han  sig  dit  han  ej  varit  forr, 
han  rider  till  Runqvinnans  gyllene  dorr. 

Det  skiner  derur  som  en  sol  ofver  hed, 
Runqvinnan  star  ute  vid  borgaled. 

I  kalk  af  demant  bar  hon  klaraste  mjod, 
och  niger  helt  djupt  under  gullkronan  rod. 

Det  lyser  af  ogon,  det  lyser  af  hand, 
den  fagraste  mo  star  pa  silfversand. 

Det  blommar  pa  lappar,  det  blommar  pa  kind; 
det  hviskar  en  rost,  som  en  sommarqvalls  vind: 

))\^al  mott,  konung  Astolf!     Sitt  af  och  stig  in; 
deu  fagraste  mo  vill  bli  karestan  din! 

Val  mott,  konung  Astolf!     Trad  in  i  min  sal; 
min  dryck  skall  dig  varma,  ty  natten  ar  sval!)) 

Han  drack  ur  den  kalken  vid  Runqvinnans  sang, 
den  forsta,  den  andra,  den  tredje  gang. 

Den  forsta  han  drack,  tog  han  tarnan  i  hand; 
da  glomde  han  bort  bade  rike  och  land. 

Den  andra  han  drack,  tog  han  tarnan  i  famn; 
da  glomde  han  bort  bade  Gud  och  Guds  namn. 

Den  tredje  han  drack,  gick  i  berget  han  in; 
da  glomde  han  bort  livita  liljan  sin. 


—    368    — 

Nu  star  han  i  bergsal  af  adelsten: 

liten  Svanhvit  hon  hvilar  i  mull  sina  ben. 

Xu  leker  lian  harpa  vid  Runqvinnans  bord : 
liten  Svanhvit  hon  suckar  sa  tungt  upp  ur  jord. 

ASTOLF 
med  bruten  rbst. 

Hall! 

FLORIO. 

Vill  ni  da  ej  hora  sista  versen? 

De  fortfara. 

Nu  gar  han  pa  gullgolf,  men  ej  utan  knot; 
blaser  kallt,  kallt  nordan  6fver  skog  — 
Liten  Svanlivit  hon  grater  inunder  hans  fot. 
Men  klockorna  ringa  f6r  var  drottning! 

AST0LF 
vildt  uppspringande. 

Hall,  siiger  jag!     Vill  sa  man,  bit  f6r  bit, 
hvar  fiber  af  mitt  hjerta  s6nderslita? 

FL0RI0 
f(5rskrackt. 

Men,  store  Gud!     Ni  sjelf  begarde  ju  .  .  . 

ASTOLF. 

F6rlat  mig,  lader!     Hulda  fru,  f6rlat! 

J  sen  i  mig  en  man,  som  Astolfs  6de 

helt  nara  r6r.     F6rvandtskap  .  .  .  Sjalafrandskap  .  .  . 

F6rklara  den  jag  skall  en  annan  gang. 

Till  Alfred. 

Och  nu,  du  riddarsven,  min  hast! 

ALFRED 

bortgaende, 

Hur  ledsamt! 


Kart  vore  jemval  mig  er  resas  uppskof; 
men  —  envis  vard  ar  gasten  till  besA^itr, 


369 

ASTOLF. 

Ogerna  skiljas  vi  ii  oinsc  sidor, 

nien  dyni  pligtcr  (lcrtill  nodga  mig.  — 

llur  langt  iir  hiirilran  till  liiiivudstadcn? 

FLORIO, 

Tolf  dryga  mil  och  genom  idcl  vildmark. 

ASTOLP. 

Ar  viigen  villsam? 

FLORIO. 

Icke  synnerligt! 
Alviigar  triiffas  knappt,   ty  foga  odlad 
iir  nu  f6r  tiden  denna  dystra  bergsbygd. 
Dock  skonjcr  man  ej  siillan  strodda  spar 
fran  iildre  odlingar;  dc  forna  kungar 
forlustade  sig  ofta  i  den  trakten 
och  hade  der  ett  statligt  jagtslott. 


AST0LF. 

Ja! 


PLORIO. 

Dct  vet  ni  saledes? 

ASTOLP. 

Det  har  jnan  sagt  mig. 
Sa!     Der  iir  hiisten.     Tack,  min  lilla  junkcr! 
Mitt  goda  viirdfolk,  oforgiinglig  tack! 
Er  hand,  min  Florio!     Och  er,  min  fru! 
Jag  hoppas  snart  er  alla  aterse. 

MALVINA. 

Vi  vilja  bedja  godt  f6r  er. 

ASTOLP. 

Ja,  bedjen, 
J  fromma,  bedjen  Aitigt  f6r  er  viin!  — 
Alfred!     Du  vill  ej  f6lja  mig? 


ALPRED. 


Ack  jo, 


om  hiir  man  kunde  vara  mig  f6rutan! 


—    370    — 
ASTOLF. 

Fornuftigt  sYarndt!  —  Nu,  farval! 

FLORIO,    MALYINA    OCH    ALFKED. 

Farval! 

Han  rider  af. 
ELORIO. 

Deii  underbaraste  af  alla  gaster! 

]VIALVINA. 

Sa  kiinsloom  ahorare  ni  visst 
har  aldrig  haft,  min  adle  Florio! 

De  ga  in  i  sin  boning. 


Det    inre    af    en    domkyrka. 

Aflonskymning.  Perspektif  af  altaren,  pelare  och  kapcllcr  i  gotisk  smak. 
Ljuskronorna  och  hbgaltaret  aro  upplysta,  likval  blott  med  mycken 
sparsamhet. 

Astol/    och  en  v cig  t  i&are 
vid  ingangen. 
VAGVISAREN. 

Stor  heder  gor  ni  denna  gamla  kyrka, 
da  hon  det  forsta  foremalet  ar, 
som  ni,  s^  outhvilad  fran  er  resa 
vill  se  i  var  briljanta  hufvudstad. 

ASTOLF. 

Briljanta? 

VAGVISAREN. 

Andra  resande  ha  stott  sig 
pa  nagra  triisk  och  skogshult  inellan  husen, 
palatser  utan  tak  och  enebuskar, 
som  har  och  der  idyllisera  torgen; 
men  ni,  ni  anar  latt,  att  fria  man 
beh6fva  fritt  utrymme. 

ASTOLF. 

Ja! 

VAGVISAREN. 

Dessutom, 
om  vi  begynt  med  capitolium  .  .  . 
Men  ni  ar  sannolikt  fornforskare? 


-    371    — 

ASTOLK. 

Ja,  iingeiar;  iornalskarc  iin  mera. 

VAGVISAREN. 

Det  iagnar  mig,   ty,  som  ni  ser,  min  lierre, 
riitt  mycket  skropligt  visar  sig  harinne, 
paminnande  om  liidrens  smakloshet. 
Eegeringeu  liar  tiinkt  att  hjelpa  bort  det, 
men  dertill  fattas  iin  en  liten  sak, 
som  heter  .  .  . 

Hau  rycker  pa  axlarnc. 

ASTOLF.  ' 

Penningar? 

VAGVISAREN  , 
mecl  en  bugning. 

Pa  spiken  traATadt! 


Det  iagnar  mig. 


VAGVISAREN. 

Ha!     Hvarf6r  sa? 


AST0LF. 

Af  skiiL 

VAGVISAREN. 

Ah  ja!     Yisst  borde  man  till  biittre  gagn 

iin  blott  att  skriipa  som  ett  monument, 

anvanda  det  abiikeliga  rucklet, 

till  magasin,  slojdskola,  rasphus,  eller 

sal  for  sibyllebrodernes  centralklubb ; 

motioner  derom  hagla  dagligdags, 

men  kifvas  iin,   och  mynt  har  ingendera. 

ASTOLE. 

Tyst!     Hor  jag  ej  musik  begynna?   —  U, 

hur  skon!     Hur  sorgligt!  —  Hvad  betyder  den? 

En  messa,  eller  en  begrafning? 

VAGVISAREN. 

.  Begge, 
pa  satt  och  vis;  den  iir  en  lemning,  sparad 
fran  drottning  Svanhvits  tid  .  .  .  Har  ni  forkylt  er? 


-    372    -- 
ASTOLF. 


Tvartoui 


VAGVISAREN. 

Jag  tyckte,  att  ni  ryste  till!  — 
Mecl  denna  unga  clrottning  slocknade 
en  krigisk  iitt  af  konungar;  helt  kort 
sin  frande  Astolf  ofverlefde  hon, 
den  siste  af  det  namnet.     Som  det  pastas, 
hon  sorjde  sig  ihjal  af  bara  karlek  .  .  . 
Men  hor,  for  den  och  den,  —  ni  ar  ju  sjuk. 
min  basta  herre?     Hvit  i  ansigtet, 
liksom  ett  lakan!  —  Kom,  lat  oss  ga  hem! 
Det  ar  mitt  rad,  ty  har  ar  kallt  i  kyrkan. 


Onodigt  fjask!     Jag  mar  fortrafliigt. 

VAGVISAREN. 


Bravo ! 


En  smula  trott  af  ridten  kan  jag  tro!  — 

Ja,  ser  ni,  hon  instiftade  till  minne 

af  slagtingen  har  ett  slags  aftonsang, 

en  sjalamessa,  —  lojlig  foi*  var  tid, 

men  dock  tillaten  an  p^  en  och  annan 

musikvurms  forbon,  sasom  ofniugsanstalt 

i  sang  for  deras  unga  dottrar.     Forr 

gick  har  det  skrock  —  bland  hopen  tros  det^  iin 

af  nagra  gamla  —  att  kung  Astolf  lcfver, 

men  hos  en  trollbrud,  och  att  denna  sang 

skall  slutligen  forlosa  honom  dan. 

Men  vanta  fa  de,  ha,  ha,  ha! 


hiittigt. 

Annu 
iins  folk,  som  tror  det? 

VAGVISAREN. 

Ja  ocli  att  hau  se'n 
skall  stiiUa  allt  hos  obs  pa  battre  fotter; 
kau  tanka! 


—    373    — 
ASTOLF. 

Godt!     Det  slar  inahanda  in. 

VAGVISAREN. 

I  mancu,  ja!     Ni  iir  cn  muntcr  licrrc; 
mcn  vet:  jag  ock  i  all  min  dar  bar  skrattat 
iit  superst  —  super  —  ...  Hm! 

ASTOLF. 

Dct  sista  bclr 
nog  syn  f6r  sagen. 

VAGVISARKN. 

Nej,  min  tankc  var 
fbr  stor  att  iinna  strax  sitt  hela  uttryck; 
dct  halfVa  ligger  derfor  qvar  pa  tungan. 

ASTOLF. 

Sa  lat  det  ligga  der  och  stang  din  mun! 

VAGVISAREN 

fbr  sig  sjelf. 

Aha!     Jag  far  ej  gora  honom  vresig. 

H(3gt. 

Sa  bradt  ni  har,  beser  ni  yill  iinda 
kungsgrifterna  dcr  framme?     Stanna  hiir! 
Jag  kommer  strax  med  nycklarnc.  —  Ett  ord 
den  qvinnorost,  som  innan  kort  hors  cnsam, 
skall  fbrcstalla  Svanhvits  — 

ASTOLF. 

Tig  och  gii! 

CHOK. 

Ljus,  som  klarnar  alla  oden! 
Kiirlck,  som  bescgrar  doden! 
Trohet,  som  ej  kitnner  slut! 

Lat  fr§,n  striden 

hiir  i  friden 
nu  din  pilgrim  hvila*  ut! 


Osterns  stjerna:   nad,  fbrsoning! 
Blicka  in  i  grafvens  boning; 


—    374    — 

at  dess  natt  gif  niorgonbud! 

Stof tet  bafve ; 

anden  svafve, 
sjelf  en  stjerna,  hem  till  Gud! 

qvinxor6st. 
llell  dig,  hjelte,  i  din  krona! 
Brudgum,  i  din  hogtidsbona! 
Xu  af  korset  skaradt  ar 

hvarje  niinne, 

nu  mitt  sinne 
Iritt  till  dig  sin  helsning  bar. 

Alskling!  Hor  du  dessa  Ijuden, 
mins  den  forna  ungdomsbruden ; 
hor!     Hon  ber  —  for  dig  och  sig! 

Bonen  kanner 

sina  vanner, 
Ilyr  till  Gud  och  soker  dig. 

Broder!   Bland  hans  helgon  alla 
hit  mig  till  ditt  hjerta  falla! 
Svardet  genom  sjiilen  gar; 

men  det  brister 

snart  och  mister 
hvarje  kraft  till  nya  sar. 

CHOR. 

Ljus,  soni  klarnar  alla  oden! 
Kiirlek,  som  besegrar  doden! 
Trohet,  som  ej  kanner  slut! 

Lat  fran  striden 

har,  i  friden, 
nu  din  pilgrim  hvila  ut! 

VAGVISAREN 
aterkommande  med  Dycklarne. 

Min  herre!    Vi  ma  skynda  oss,   ty  Ijusen 
bli  slackta  genast,  se'n  musiken  slutat . .  . 
Men  hvarfor  star  ni,  som  en  igelkott, 
med  ansigtet  i  kappan? 


—    375    — 

ASTOLP 

uiipV)ragt. 

Hviid  jiiuj  crl\ir 
i  detta  ogonblick,  du  liimpna  niask, 
giir  ofVer  ditt  forst^nd,  om  iln  ett  lii' 
af*  tusen  ar  dig  skanktes! 

VAGVISAREN. 

HeiT  mylord! 
Blif  inte  ond;  jag  menar  ju  ej  illa. 

For  sig  sjelf. 

En  engelsk  kannibal,  —  det  sag  jag  strax,  — 
en  hetsig  gynnare,  —  f6rnam  och  rik! 
Jag  far  val  lof  att  torka  in  hans  grofhet. 

De  ga  till  grafchoren  bortom  hogaltaret. 
VAGVISAREN. 

De  fanor,  som  ni  ser,  de  segertecken 
af  alla  slag,  pa  murarne  omkring,  — 
de  aro  minnen  mest  af  Astolfsatten, 
hvars  vardar  nu  med  dessa  chor  begynna. 
Det  gamla,  nu  af  alder  sonderslitna, 
i  luitdrag  Hagtande  baneret  der, 
har  flyttats  hit  f6r  symmetriens  skull; 
det  hiingde  f6rr  ett  stycke  langre  fram. 
Det  var  kung  Adelands  .  .  . 

ASTOLP 

utom  sig. 

Minfars?  — U  Gud! 
Ack  ja!    Jag  kanner  det  igen,  annu; 
den  kr6nta  gripen,  som  mot  solen  Hyger! 
Ha!    Urblekt  iir  ditt  gull,  din  klo  iir  stympud,  - 
din  valnad  lefver  dock  pa  duken  qvar! 
Hur  kiir  du  var  mig  f6rr! 

Han  springer  upp  pa  en  grafvartl  och  kysser  det  gamla  baneret. 
VAGVISAREN 
ytterst  fbrvanad. 

Mylord !  F6rlat  mig, 
men  dr6mma,  eller  vaka  vi  hiirinney 
^led  all  respekt  f6r  er  herr  far,  jag  kan 


—    376    — 

omojligt  tio,  att  denna  gamla   tana 
har  varit  hans. 

ASTOLF 

besinnar  sig. 

I  hennes  skygd,  min  van, 
blel'  manget  mote  mellan  mig  och  honom 
beramadt,  nar  med  mig,  som  barn,   en  tid 
han  uppeholl  sig  har  i  detta  land. 
Fornforskare  han  var  och  lodde  upp  mig 
till  samma  smak  for  kampars  minnesmarken. 

VAGVISAREN. 

Sa!  —  Ni  har  varit  har  f6rut?  —  Jo,  jo!  — 

Ni  talar  derfore  vart  sprak  sa  val, 

ja,  niistan  som  jag  sjelf;  blott,  med  forlof, 

iin  litet  grand  med  irammande  accent, 

och  —  har   och  der  —  ett  gammalmodigt  uttryck. 

Det  ger  sig  latt  med  nagra  dagars  ofning.  — 

Hiir  alltsa,  nadig'  herre,  som  ni  vet, 

till  hoger  ha  vi  Astolf  Unges  grafchor; 

och  skenet  ifran  altarkronan  faller 

just  lagom  in  pa  alla  vardarne. 

Han  upplaser  dbrrarne. 

Si  sa,  mylord,  stig  in! 

AST0LF. 

Hu!    Hvad  det  gnisslar, 
doft  slamrande,  det  gamla  gallerverket ! 

VAGVISAREN 

skrattande. 

I  tre  iirhundraden  ej  dessa  gangjern 
latt  smorja  sig  en  enda  gang;  derfor 
det  kostar  pa  dem  nu,  att  konversera. 
Men,  hvarfor  stannar  ni?    Stig  in!    Stig  in! 

AST0LF 

intrader  haitigt  och  griper  honom  i  brbstet. 

Skall  jag  dig  folja  i  min  egen  graf, 
du  bleke  dodman,  grina  ej  sa  styggt! 
Det  kan  annu  bli  sporsmal  om,  hvem  hiir 
star  lefvande:  du  —  eller  jag! 


377    — 


YAOyiSARKN 

iiugslig. 


Mylord,  hvad  tal!    Besinna  cr 


ASTOLF 

slapper  honom. 


For  (juds  skulll 


Dct  vill  jag 


men  snucka  cj   i  vadret  mera  dcr 

hvar  jag  iir  hemma  karl!    Begriper  du? 

VAGVISAREN. 

Ja,  basta  herre,  jag  begriper! 

Afsides. 

Fan 
begripe  honom!    Sakert  ar  han  kollrig. 
(jud  hjelpe  mig  helskinnad  hariiran! 

AST0LF. 

Hvar  iir  mitt .  .  .  Astolf*  Unges  monumcnt? 

VAGVISAREN. 

Der,  midt  framf6r,  inunder  fanorna 
och  vapnen;  ser  ni  hvilken  valdig  svarm 
af  sadant  kram!    Det  var  en  tapper  buss, 
men  afventyrare  i  lif  och  dod. 
Egentligen  man  vet  ej,  hur  och  hvar 
han  dog;  den  hoga  marmorkistan  jir 
ctt  tomt,  i  sten  forfattadt  itreminnc  — 
mcn  sjelf  erinrar  ni  er  visst,  fran  gammalt, 
att  ej  hans  aska  derinom  bcfins? 

ASTOLF, 

Ja! 

VAGVISAREN. 

Gummorna  pa  landet  sjunga  iin 
cn  hop  slagdiingor  till  hans  pris;  dc   lii 
begynna  likafullt  att  tvifla  pa,  — 
alltse'n  arkivet  brann  kv  tjugusju,  — 
om  han  har  nansin  riktigt  varit  till. 

AST0LF. 

Pet  vore  mycket! 


iruc 


—    378    — 
VAGVISARKN. 

Bry  er  ej  derom ! 
Ty  Ijuga  visorna,  soin  nog  iir  troligt, 
sa  Ijuga  dock  de  larde  dubbelt  varre. 

ASTOLF. 

Bra  sagdt  —  och  sanning,  pa  mitt  hedersord! 

VAGVISAREN. 

Ni  ser,  af  gulhvit  marmor,  f6r  den  tiden 

riitt  skickligt  huggen,  hvilar  ofvanpa 

hans  bild,  i  nastan  mer  iin  kroppslig  storlek; 

en  gyllne  kungakrona,  vid  ett  snore 

fran  hvalfvet  fastad,  svafvar  ofver  den, 

och  nedanom,  pa  sarkofagens  sida, 

syns  an  en  inskrift,  fastan  svar  att  liisa. 

Den  underliga  munkstyln  .  .  .  och  sa  dammet .  .  . 

Men  sannerligen!    Slacktes  icke  nu 

det  sista  Ijuset  —  och  nu  sta  vi  har, 

som  i  en  sack. 

ASTOLP. 

Ga,  fort!    Och  skafFa  hit .  . 

VAGVISAREX. 

Der  kommer  just  kyrkvaktarn  med  en  lykta  — • 
Holla,  din  krokrygg!    Hor!    En  utlandsk  grefve 
vill  liisa  Astolfschorets  minnesskrifter. 
Tiind  facklor  eller  vaxljus  opp  och  kom! 

ASTOLP. 

Gack  med,  och  skynda  pa!  —  Gif  lyktan  hit, 
min  gubbe,  mellertid  —  och  snabba  dig! 

Vagvisaren  och  kyrkvaktarn  ga. 

Pordolda  6fvermakt,  hur  an  du  kallas, 
Gud,  6de,  ursprungsdager,  ursprungsm6rker! 
Lat  ej  vansinnighetens  hemska  troll" 
sin  blod6rn  rista  pa  gengangarn  Astolf!  — 
Gengangarn?  —  Ja!    Star  jag  ej  har,  ett  sp6ke 
af  mig,  med  f6ttren  i  min  graf :    De  hallar, 
som  aterljuda  tomt  inunder  ^jaten, 
betacka  de  blott  mina  fiiders  aska, 


—    379    — 

och  icke  valnaden  at'  detta  jag 

Nej!    Nej!    Upprorda  sinnen,  sa 

Dii  andas  grafVens  liilt,  men  dock  iinnu 

nied  jordiskt  lifvad  lunga  .  .  .  Adeland! 

Gunhilda!    Oiorgiitliga  f6raldrar, 

ifran  mig  tagna  i  min  forsta  alder! 

Skall  hiir  jag  ater  mota  edra  skuggor, 

vid  denna  griftvard,  som  jag  fordom  sjelf 

at  er  med  sonligt  fromma  tarar  vigde?  — 

llur  iirbart  hvila  de,  hur  vordnadsviirdt 

iinnu  bredvid  hvarandra,  edra  bilder, 

dem  jag  liit  hu^gas  af  en  friimmad  konstniir! 

Hau  knabbjer  vid  monumentet  med  sammanknappta  hander  ocb  lutar 
anletet  mot  den  ena,  nedhangande  handen  af  sin  moders  bild.  Eftci 
en  lang  paus  uppreser  han  sig  hastigt. 

Hvad?    Hviska  ock  de  doda?  —  ))Snart  till  oss 
du  samkad  iir))  —  sa  sades  det  bakom  mig,  — 
och  rosten  liknade  en  suck,  som  deltes 
till  ord  .  .  .  Var  det  viil  du,  min  bleka  hamn, 
som  ropte  mig?  —  Du  tvillingsbror  af  sten, 
hiir  midt  i  rummet  biiddad  pa  paradsiing,  — 
hur  ser  du  ut?    Var  ingen  narr,  och  tro 
att  du  mig  skrammer! 

Han  lyser  med  lyktan  pa  sin  afbild,  och  studsar  tillbaka. 

Hu!    Hvad  du  ilr  lik 
den  Astolf,  som  star  hiir,  blodlose  vngling! 
Vill  du  kanhiinda  dricka  ut  min  blod, 
Ibr  att  fa  rorlighet  i  dina  adror?  — 
Slut  ogonen  igen,  och  viind  dig  bort  — 
Bort,  blunda,  silger  jag!    Jag  tal  ej  liingre 
din  uppsyn  .  .  .  Ror  du  liipparna  —  hall  munnen! 

Han  kastar  sin  kappa  bfver  bilden. 

Sii!    Nu  ilr  jag  i  fred  for  dig,  kamrat!  — 
Lat  se!    Hvad  star  hiir  nere  skrifvet  om   dig? 

o  ^         Han  lyser  pa  inskriften. 

))At  Astolf,  konung,  sjette  af  det  namnet, 
den  sista  hjelten  af  sin  hjelteiltt, 
fortidigt  till  de  stora  fiider  gangen. 
Hans  kropp  ej   aterfunnits,    men  hans  ande 
far  genom  tidcrna  pa  bragdens  vingar. 


—    380    — 

Sa  liugstor  drott  har  detta  land  ej   agtr 
hugsvale  hononi  himlen  nied  sin  fiid!  — 
Till  minne,  medan  annu  kampar  lefva, 
har  drottning  Svanhvit  latit  resa  vardeu.)> 

O,  hulda,  hulda  Svanhvit!    Evigt  god 
mot  alla,  ack!    Och  allramest  mot  mig, 
som  vedergallt  sa  otacksamt  din  omhet! 
Omsvafvar  den  mig  afven  har?  —  Sa  sag: 
iir  afven  du  en   gast  i  detta  sofrum? 

Han  upplyfter  lyktan  och  spanar  rundt  omkring. 

Der,  invid  andra  muren,  midt  emot 
foraldrarna,  hvem  har  val  der  f^tt  plats?  — 
En  enslig  skepnad  .  .  .  qvinlig,  tror  jag  .  .  .  Gud! 
Ja,  derifran  kom  sucken!  —  Det  ar  Svanhvit! 

Han  stbrtar   frani   till     varden   ocli  laser  med  en  af  tarar  ofta  bruteu  rijst. 

At  Svanhvit,  drottning,  konung  Astolfs  franka; 
ej  lange  spiran  bars  af  kronta  jungfrun. 
Af  saknad  efter  doda  franden  brast 
det  unga  hjertat.     Lange  hvilat  har 
dess  stoft  vid  gamla  slottet  Jagarlust, 
inunder  aldsta  borgalindens  rotter. 
Nar  den  f6rfallna  borgen  refs,  beslot 
Eugenius,  konung,  att  hitilytta  det. 
Pa  jorden  lefva  skonhet,  oskuld,  karlek 
blott  kort.     Men  lycklig  blefve  jorden  dock. 
om  hvarje  tron,  lik  Svanhvits,  vore  deras.)^ 

Ratt,  obekante  eftertradare ! 
Du  talat  ur  min  sjal:  haf  tack! 

Beskadande  hennes  afbild. 

Ja,  au 
du  liknar  dig,  du  himmelska  gestalt! 
Evinnerligt,  liksom  i  forna  dar, 
hos  dig  bor  gladjen  under  liljans  bild, 
och  smartan  under  rosens  —  hvit  likval 
den  rosen  iir;  af  mig  hon  tvangs  att  stanna 
i  liljans  oatskilda  enfiirg  .  .  .  Dodens, 
den  blef  hos  dig,  men  trohetens  ocksa! 


-  :-i8i    - 

Porskjutna  tingel,  som  sa  ofta  bar 

till  mig  forgafves  ett  gudomligt  budskap,  — 

0,  vredgas  ej,  att  nu,  fastan  forsent, 

den  angerfulles  liippar  nalkas  dina! 

Varm  upp  dig,  marmor!    Puls  af  sten,  spritt  till! 

Han  dignar  bfver  hilden  och  omsluter  den  med  sina  armar. 

VAGVISAREN 

aterkommande  med  kyrkvaktarn  ocli  flere  af 
kyrkans  betjening,  som  biira  facklor. 

Ursakta  mig,  min  nadigaste  herre! 

Det  drog  pa  tiden  nagot  ut.  —  Hvar  ar  han? 

EN   AP    KYRKBETJENINGEN. 

Hvad   ligger   der  pa  drottning  Svanhvits  grafvard' 

VAGVISAREN. 

Jag  tror,  min  sjal,  att  det  ar  lorden  sjelf  — 

Astolf  reser  sig  upp  och  vander  sig  mot  dem. 

KYRKVAKTARN, 

med  ett  angestrop. 

I  (nids  och  alla  helgons  namn! 

VAGVISAREN. 

Hvad  nu? 
Hvad  skranar  du  for  skrockbesvarjelser? 

KYRKVAKTARN 

ryckande  honom  i  armen. 

F6r  Guds  skull,  se  da,  att  lifslefvande 

det  iir  kung  Astolf  Unge  sjelf.  som  spokar!  * 

VAGVISAREN 

storbgd. 

Minsann!    Jag  haller  niistan  med  dig,  gubbo! 

Astolf  gar  dem  till  mbtes. 

ALLA 
utom  vagvisaren. 

IJt,  ut!    Kung  Astolf  Unge  gar  igen! 

Springa  nt  med  faoklorna,  af  hvilka  ett  par  i  fi;rvirringen  tappas. 

VAGVISAREN 

springer  med  ett  stycke. 

For  tiisan,  gossar!  —  Ar  det  allvar,  gossar? 
Jag  vill  ha  siUlskap,  gossar!  —  Dumma  riiklnr! 


—    88^    — 

ASTOLF. 

Vanvettmgar !    J  brannen  ju  opp  kyrkan! 

VAGVISAREN 

angsligt. 

Plall  stora  dorren  oppen,  gubbe!    Vanta!  — 

ASTOLF 

ropande. 

Viigvisarc!    Hvad  kommer  det  at  folket? 

VAGVISAREN 

stannande  pa  langt  afstand  i  gangen. 

Mylord  — 

For  sig  sjelf. 

Gud  late  dem  ej  stanga  kyrkan! 
Visst  ar  det  ugglor  har  i  massen  .  .  .  Tiink, 
om  jag  blir  inlast  med  den  langa  gasten! 

ASTOLP. 

Narr!    Trampa  clden  ut  och  for  mig  hiin! 

VAGVISAREN. 

Mcn  siig  — 

ASTOLF. 

Jag  last  allt,  hvad  jag  villc  liisa! 

VAGVISAREN. 

i\Ien  ar  ni  da  i  sanning  ni,  mylord, 
och  inte  .  . .  inte  .  .  . 

ASTOLF. 

Jag  ar  jag. 

V.\GVISAREN. 

Fordenskidl 
den  resandc  pa  kiillarn  jemlikhcten? 

ASTOLF. 

Hvcm  annars? 

VAGVISAREN 

niirmande  sig. 

Sade  jag  ej  det?  —   Bcvars, 
hvad  siimrc  folk  vidskcpligt  iir!    Det  ha  vi 
fran  statsreligioncns  tid;  och  fafangt 


—   3s:^   — 

predikas  dagligt  statsreson  i  sttillet. 

Man  tog  er  f6r  en  valnad  af  kung  Astolf! 

ASTOLF. 

Val  mojligt! 

VAGVISAREN. 

Det  iir  ocksa  visst,  mylord, 
att  ni  har  mycket  tycke  af  hans  bild. 

ASTOLP. 

Naturen  leker  underligt  ibland! 

VAGVISAREN. 

Ja  —  itn  kan  ej  fysiken  allt  forklara. 

De  ga  ur  kyrkan. 


Audienssal  hos  presidenten  i  hyperboreiska 
republiken. 

Atskilliga  medborgare  vandra  trotsigt  midt  i  rummet  fram  och  tillbaka. 
sitta  i  lialfliggande  stalluing  o.  s.  v.  Nagra  emlictsmiin  sta  hiir  och 
der  Tdrsagde  i  Trarna. 

ASTOLP 
intradande. 

Far  man  uppvakta  an  herr  presidenten? 

Medborgarne  betrakta  honom  med  uppspiirrade  bgon. 


Mottar  herr  presidenten  mitt  besok? 

EN    SKRADDARE. 

Medborgarn  presidenten  star  tillreds, 

nar  och  hvarhelst  man  honom  det  befaller. 

ASTOLE. 

Sa?  —  AUtsa  kommer  han  snart  ut  i  salen? 

SKRADDAREN. 

Vi  just  beslutit  nu,  omrostningsvis, 
att  ropa  honom   ut,   ty  vi  ha  bradtom. 

ASTOLP. 

Men  om  han  har  sa  med? 


—  B84  - 

SKRADDAREN. 

Det  fria  fblket 
bestammer  efter  sitt  behag  hans  timmar. 

ASTOLF, 

Det  fria  folket  har  beqvamt! 

SKRADDAREN. 

Naturligt!  — 
Ni  kommer,  hor  jag  nog,  fran  slafvars  liinder, 
der  man  forpligtad  ar  att  trada  in 
f6r  statens  chef  i  blanka  stoflor,  ja, 
(kan  tjinka!)  till  och  med  i  skor  och  strumpor 

ASTOLF. 

Jag  kan  ej  neka,   att  ni  gissar  ratt. 

SKRADDAREN. 

Er  driigt  ar  ocksa  otillborligt  grann,  — 
Ibrstas,  pa  detta  stiille;  annorstiids 
kan  afven  Iriheten  ga  elegant. 
Hiir  hor  en  smula  sluskighet  till  saken! 

ASTOLF. 

Jag  tackar  for  upplysningen. 

?>KRADDAREN. 

Forofrigt 
behofver  ni  ej  skiimmas  for  er  kliidsel, 
fastiin  den  anstar  en  tahleau  vivant 
fran  ett  par  hundra  ar  se'n;  maken  sammet 
och  stickeri  jag  aldrig  sett.     Charmant!  — 
Hor  pa:  kan  jag  fa  portriittera  er 
uti  min  modejournal  panatheniium? 

ASTOLF, 

rTag  vill  besinna  mig  derpa.     Men  hvady 
Ar  ni  ej  samme  man,  som  i  gar  qviill 
var  min  viigledare? 

SKRADDAREN. 

Det  var  min  bror, 
min  kiira  ni!    Jag  star  ej   sa  pa  sprang; 
fran  pligtens  dag  jag  tarfvar  aftonro 


—    H6d    — 

bland  hemmets  myrten  eller  klubbens  drufvor 
A^isst  har  ock  jag,  liksom   en  vingad  Hermes, 
sjelf  stundom  kringfort  larda  framlingar; 
det  sker  dock  blott  af  sarskildt  utbedd  gunst, 
ty  hvar  f6rmiddag  hiir,  i  statens  varf, 
omstralar  folkets  majestiit  min  panna. 

ASTOLP. 

Jag  ser:  det  skiner  der  helt  ofortackt. 

SKRADDAREN 

frj-ntligt. 

Xi  ar  en  ung  person  med  vett;  var  fristat 

skall  sakert  veta  att  vardera  er. 

Far  man  val  frfiga,  hvarf6re  ni  kommit? 

ASTOLF. 

Vid  namnet  ))fristat))  mangen  sk6n  gcstalt 
af  forntidsstor]iet  helsar  minnets  6ga. 

SKRADDAUEN. 

Smasaker  blott!     ^lisslyckade  f6rs6k! 
I  bottnen  —  idel  aristokratier, 
an  uppenbara,  iin  f6rkladda.     Slikt 
ha  vi  fran  roten  f6rebyggt.     Yar  stat 
iir  fotad  pa  den  enklastc   af  grunder: 
pa  ful]mattkroppsprincipcn. 


ASTOLE 


rivad  f6r  slag? 


SKRADDAREN. 

Hvar  samfunds]em,  som  har  en  fullvaxt  l^ropp, 
har  ock  i  kraft  af  den  fullt  lika  riitt 
att  egenradigt  orda  och  befalla. 


Hvem  lvder  da 


ASTOLF, 
SKRADDAREN. 

Den  som  blir  tvuna'cn. 


Huru? 

Atterhoms  iJikter.    I.  17 


—  386  - 

SKRADDAREN. 

Elertalet  alltid  iir  fornuft  och  lag. 

Halfhbgt,  mysande  och  blinkande. 

Dock,  det  forstas:  fornuftet  bor  hos  ledarn. 

STATSSEKRETERAREN 

iutrader  ur  en  dbrr  i  fonden. 

Medborgarn  presidenten  ber  om  tillgift, 
att  han  ej   strax  kan  komma. 

KOSTER. 

Na?  —  Hvad  hindrar? 

STATSSEKRETERAREN. 

Sibylla-brodernas  deputation, 

den  Ulnge  vantade,  infann  sig  nyss 

med  fyrahundra  utkast  till  de  lagar, 

som  vid  den  sista  veckans  arorika 

revohition  sa  allmiint  askades. 

Vi  sammantrackla  nu  de  sibyllinska 

tlygbladen,  att  de  pa  forvaringsvinden, 

der  alla  vader  bhisa  in,  ej   ma 

bestandigt  Aaddra  mellan  golf  och  tak. 

SKRADDAREN. 

Godt!  Vi  bevilja  fem  minuters  uppskof. 

EN    HOGRK    EMBETSMAN 
framsiuj-gande. 

]\Iedborgare  opinionsrad !     Har  ni 
rekommenderat  hos  eforerne 
min  sak?     Hur  gar  den? 

SKRADDAREN. 

IUa,  ganska  illa! 
iMedborgarn  presidenten  re'n  ar  tillsagd 
att  satta  af  er,  derfor  att  ni  pryglat 
medborgaren  korrektionisten  Janke. 

EMBETSMANNEN. 

Det  iir  en  skurk,  som  ville  morda  mig. 

SKRADDAREN. 

F(')r  andra  kan  on  sadan  ursiikt  giilla; 


—  :i8/    — 

men  ni,  ni  iir  en  kontrollerad  man! 
Ni  borde  f6rr  i  godo  skiinkt  ert  lif, 
iin  YJirja  det  med  tyranniets   knolpak. 

EMBETSMANNEN. 

]\ren  om  en  lang.  en  redlig  tjenst  ... 

SKRADDAREN. 

Just  sa; 
ni  liar  for  liinge  tjenat,  min  patron! 
En  embetsman  —  mins  detta!  —  ar  forofrigt 
blott  ett  nodvandigt  ondt,   och  drtipes  en, 
sa  far  man,  f6r  iin  battre  pris,  en  annan. 

ASTOLE 
till  en  af  embetsmannerne. 

Hvem  iir  den  of6rskamde  bangeln,  der? 

EMBETSMANNEN, 

hviskanfle. 

Kostym-artisten  Marciis  Porcius  Kliit. 

ASTOLE. 

Hva'ba?     En  skriiddare? 

EMBETSMANNEN. 

F6r  Guds  skull!    Sakta! 
Det  grofva  ordet  kan  oss  begge  storta!  — 
fla,  da  ocli  dii  han  syr  iinnu  ett  plagg 
at  patrioter:   det  vill  siiga,  kunder, 
som  aldrig  riikna  efter  hur  de  prejas; 
men  annars  sitter  han,  som  nyss  ni  hort, 
i  publicisternes  opinionsrad. 

ASTOLP. 

I  publicisternes  ? 

EMBETSMANNEN. 

Ja;  vet  ni  ej, 
att  vara  dagbladskrifvare  sa  kallas,  — 
Sibyllagrottans  vidtbekanta  orden? 
I)e  iiro  niimligen  publikens  ombud, 
att  till  dess  ledning  6fver  allting  d6mma: 


388    — 


och  det  pa  grund  af  sann  sjelfsknfvenliet, 
ty  fullmakten  dertill  de  sjelfve  skrifvit. 


Porsta  de  da  allting 


ASTOLF. 


EWBETSMANNEN. 

An  mer:  cnlivar 
af  dcm  forstar  ock  allting  bast. 

AST0LF. 

Hvad  Babcl! 

EMBETSMANNEN. 

Ja,  babyloniskt  nog  ar  papperstornet, 
ocli  likasa  det  sprak,  som  pa  dess  tinnar 
af  mastare  ocli  af  gesaller  fors; 
men  med  ju  tusenfaldigare  late 
deruppe  dommes  i  de  lioga  vadren, 
dessmer  otvifvelaktigt  ar  dcss  gny 
en  sann,  ofelbar,  allmanmltia;  folkdom. 


Booripc  dcttn,  hvcm  som  kan ! 

EMBETSMA  N  N  EN . 

Hvar  jid, 
da  stora  Ochlos  hiir  tillsammantradcr, 
det  valjcr  ut  bland  slika  siarmiin 
etthundra  till  oponionsrad;  dessii 
utkora  sedan  tio  inom  sig, 
som  niimnas  till  eforer,  och  regcrn 
sin  suveriin,  det  suveriina  folket. 
Men  som  dc  stiindigt  kijbbla  sins  cmcllan, 
sa  stiills  af  gatornas  acklamation, 
en  generalstatsopinant  i  spetsen, 
som  fiirdar,  for  hvar  dag,  ett  pabud  ut 
hvad  man  till  nasta  natt  bor  tro  och  mena. 

ASTOLE. 

Yidunderligt  regeringssiitt ! 


;589    — 

EMliETSMANNEN. 

Min  liciTc! 
Jag  tyckor  (oss  cnicllan)  just  soni  ni; 
nicn  viiggarnc  ha  oron! 

ASTOLF. 

Hva(l  f6rnirir  da 
clcn  nian,  som  licter  prcsident? 

EMBETSMANNEN. 

AUsintct!  — 
Det  iir  just  llnhetcn  i  var  forfattning. 

ALLMAN    CHOR 

af  medborgarne. 

Nu  vanta  vi  cj  liingre,  president! 

F6r  hin  i  vald!     Sa  kom  da  ut  eu  giing! 

Dorraruc  ijppuas  till  ett  formak,  ur  livilket  prcsidenten,  liiiljd  i  gra 
vadmalsbfverrock,  trtider  ut  i  audienssalen  vid  sidan  af  ge  uc  r  als  t  at  s- 
opiuanten,  som  iir  rikt  kliidd,  i  en  unitorm  af  moderuaste  prydlig- 
het.  I  detta  ogonblick  rycker  hvarJG  mcdborgare  upp  ur  sin  ficka  cu 
rbd  Altmbssa,  betacker  hufvudct  och  shir  sig  uer  hvar  hau  behagar. 
Embetsmanncn  gbra  likval  fbrst  eu  buguiug  infbr  samtliga  medliorgarnc. 
Presideuten  iutager  emellertid  det  liigre  rummet  af  cn  katcderlik  talar- 
stol,  i  hvars  hbgre  rum  generalstatsopiuauten  siitter  sig.  rrcsidenteu 
eusam  fbrblifver  barhufvad  och  staeude. 

PRESIDENTEN 

bugande  sig. 

Medborgarc,  jag  helsar  er!  —  Efbrcr, 
sa  blygsamt  mellan  br6der  blandade,  — 
intagen  h6gstbeniiget  edra  phitser! 

Eforerue  stiga  fram   och  siitta  sig  i  eu  halfring  omkriug  tribuueu. 
PRESIDENTEN. 

Medborgarc!     Hyperboreer!     Vise! 
Plar  nagon  af*  nationen  en  berallning 
till  inig,  dess  underd&nigaste  tolk? 

DEN    EORSTNAMNDE    EMBETSM ANNEN 
frauitriider. 

dag  6nskar,  president,  att  fa  fbrklara  .  .  . 

PRESIDENTEN. 

Hvad?     Understiir  ni  er  att  synas  hiir, 

inedborgare  departementsprefekt? 

Ni,  som"  med  prygling  af  ett  tukthushjon 


-    390    — 

brugt  sainhiillet  i  vada?     Menskliglieten 
i  rysning?  —  Svara  ej!     Man  kiinner  allt 
hvad  ni  kan  svara.     Bodel!     Ni  iir  aisatt! 

GENERALSTATSOPINANTEN 

suusande. 

Yriik  honom  ut  pa  dorren. 

Han  afEardas  enligt  fbreskrift,  uuder  handklappuiugar. 
PRESIDENTEN. 

Afven  er, 
medborgare  skanskommendant,  jag  jojer 
ej  utan  viss  iorundrau  i  var  krets  .  .  . 

KOMMENDANTEN 

stiger  fram  med  stolt  och  saker  gaug. 

Jag  vadjar  till  opiuionens  dom! 

PRESIDENTEN. 

Hvarfbr  har  ni  iorrymt  frau  ert  kastell, 
och  latit  det  sa  snopligt  ofverraskas 
af  ett  par  usla  kaparskutor? 

KOMMENDANTEN. 

Sold, 
despoters  lockmat,  blott  bestas  at  slafvar; 
den  frie,  som  af  fritt  beslut  forsvarar 
sin  fosterjord,  fors6rjer  ock  sig  sjelf  — 

PRESIDENTEN. 

Hvad  hor  allt  detta  hit? 

KOMMENDANTEN. 

Jo,  ganska  niiru: 
mitt  folk,  som  hade  ondt  om  mat,  slog  ho, 
och  var  forstrodt  omkring  pa  slattergangen; 
jag  deremot  — 

PRESIDENTEN. 

Na  val? 

KOMMENDANTEN. 

Min  blygsainhet 
tillater  mig   knappt  yppa,  att  jag  ar 
forfattaren  till  bladet:  Samhallslyktan. 

Handklappniugar  och  hravorop. 


—     HUl     — 

PKESIDENTEN 

iiied  eu  iljup  biigniug. 

llvady     Store  man!     Ni  sknfver  detta  bhid? 

KOMMENDANTEN. 

\'id  6fverfallet  sk:ref  jag  just  som  biist 

med  storsta  ifver  pa  ett  splitternytt 

bevis,  ))att  menniskau  ar  fodd  till  frihet)). 

Hvad  borde  raddas  f6rst  och  framst?     En   skaus, 

ifr&n  feodalismens  tid?     Ett  lif, 

hvarmed  den  sanniug  kunuat  liitt  f6rstummas, 

som  dock  verldsaudens  dunderstamma  iir? 

Nya  handklappniugar. 
KOSTYM-ARTISTEN    KLUT. 

Klart  ar,  att  han  fran  atal  b6r  befrias. 

FLERA    ROSTER. 

Erikiiunas  b6r  den  dygdige,  den  visel 

PRESIDENTEN. 

Hvad  meuen  J,  eforer? 

DE    PLESTA    EKOKERNE, 

Erikiiud!     Erikimd! 

MANGA    ROSTER. 

Vi  viilja'n  till  elor. 

PRESIDENTEN 

viindande  sig  om. 

Hvad  yttrar  Ni, 
opinionens  hugste  ombudsman? 

GENERALSTATSOPINANTEN. 

Medborgarkronan  smycke  skont  hans  tinning! 
Ty  suillets  viiTf  lAngt  6fver  hjeltens  ga. 

Kr-UT 

Lill  geueralstatsopiuanteu. 

l>)et  var  ert  l)iista  rad,  medborgar  Mopsus! 

EN    EFOR. 

.Man  borjar  tr6ttna  vid  crt  opiuantskap. 


—    392    ~ 
MOPSUS. 

Mitt  samvete  kan  le  at  ostracismen. 

FLEEA  EEORER. 

Hor!  At  din  domsratt  hanler  lian,  o  fblk!  — 
Ner,  branvinsadvokat!  —  Ner  med  diktatorn! 

Nagra  patrioter  y'ora  min  att  rycka  Iionom  ned. 

PRESIDENTEN 

ringer  med  en  klocka. 

F6rlikoms  omkring  Samliallslyktans  Ijus! 

Till  den  anklagade. 

Ni  lior,  medborgare  skanskommendant, 
det  fria  folkets  dom.  Gack,  adle  man, 
far  fort,  ocli  lef  i  edra  modors  minne! 

ASTOLP 
ramtradande  med  knappt  aterliallen  harrn. 

Landsmiin  — 

PRESIDENTEN. 

Aha! 

Siitter  pi  sig  glasbgon  och  mater  honom  fran  hjessan  till  fbtterna: 

Det  liir  val  vara  ni, 
som  anmald  blef  i  gar  hos  eforatet. 

Drager  opp  ett  papper  ur  brbstfickan  och  laser  mumlande. 

))En  utlandsk  vagabond  —  hogst  siillsamt  kliidd  - 
Ijust  har  och  morkbla  ogon  —  bildskon  karl*  — 
(Jag  tror,  att  var  polis  Aall  bli  poetisk!) 
»ovanligt  storvaxt,  nastan  jattelang»  — 

Ser  opp. 

Ja,  hufvudet  har  ni  framfor  oss  alla! 

LJiser  Tidare, 

i>Enradigt  lynnc  —  Talar  helst  mcd  tecken  — 
Gcr  ut  dukater  i  drickspenningar  — 
Ar  vlsst  cn  prins,  som  far  inkognito  — 
Kom  hit  med  en  bevingad  hiist»  —  (H)n!  Hin! 
Dcn  miiren,  hvad  han  nyttjar  Aosklcr!)  —  ^Bor 

pa  .  .  . 
Alldeles!  - 


—    393 
ASTOLF. 

Ar  jag  an  tillriickligt  inonstrady 

PRESIDENTEN 

tager  af  glasbgonen  och  nedstoppar  pappcrct. 

Allt  har  sin  lag  och  tid,  min  gode  man! 

MOPSUS 
nyper  presidenten  i  brat,  och  hviskar. 

F6r  f— n!     Tilltak  honom  hoAigt!  —  Kik 
han  ar  som  Croesus,  och  blir  god  att  plocka. 

PRESIDENTEN 

ruskar  hufvudet  och  harskar  sig. 

Harstammad  ifran  detta  land,  och  nu 
af  frihetsnit  till  vara  ijallar  ford, 
valkommen,  framling,  hit  till  kraftens  pol! 
Stark  af  ett  odladt  vett,  ni  ofFra  vill 
bland  oss,  pa  medborgsmannadygdens  altar, 
de  foretraden,  slumpens,  bordens   flard, 
som  smidt  i  bojor  soderns  dverga-slagt. 
Yalkommen  hit  till  odalmannariitt, 
och  hiinryckt  njut,  som  broder  ibland  broder, 
det  skadespel,  som  hiir  hvar  dag  sig  ter: 
det  skadespel,  som  solen  ej  blir  matt 
att  se,  och  verlden  aldrig  att  beundra, 
det  skadespel,  som  tusen  sekler  fafangt 
begiirt:  det  af  ett  fritt,  ett  upplyst  folk! 

Starka  handklappningar. 

PRESIDENTEN 

vander  sig  och  hviskar  till  opinanten. 

Gick  det  ej  bra? 

MOPSUS 
snusande. 


Passabelt. 


Vid  Gud 


Medborgsman ! 


PRESIDENTEN 

mildt  rattande. 

Vid  stateu  svtir  man  hiir,  min  viin. 


-     394     — 

sasnart  en  ed  beliofs  till  talets  prydnad. 
Far  fort!     Ni  borjade  med  eld  —  riitt  bra! 
Far  fbrt! 

ASTOLF, 

Yid  det,  som  heligt  ar  fbr  er, 
f6rpligtar  jag  mig  nu,  att  all  min  omsorg, 
min  vilja,  insigt,  egendom,  med  mer, 
at  edert  samiund  ofFra,  oinskrankt! 

MANGA    ROSTER. 

Gif  honom  broderskyssen,  president! 


Gif  honom  roda  mossan,  opinant! 

ASTOLF, 

sedan  han  bfverTiinnit  sig  att  mottaga  bacla. 

J  tron  mig  alltsa  skicklig  till  er  tjenst? 

Tillaten  mig  da  borja  med  ett  prof! 

Ej  utan  krigserfarenhet  jag  ar, 

och  snart  jag  skall,  med  blott  en  handfull  fblk, 

den  skans,  som  gatt  forlorad,  atertaga. 

PRESIDENTEN. 

Er  petition,  medborgare,  bevittnar 
en  man  af  mod:  var  viss,  vid  nasta  Ochlos 
ett  sarskildt  utskott  skall  bereda  den 
till  Iblkets  mogna  6fvervagande. 

AST0LF. 

Och  nar  sker  det? 

PRESIDENTEN. 

I  jul,  nar  var  arine 
till  varen  badas  upp. 

ASTOLE. 

I  jul?  —  Till  varen?  — 

PRESIDENTBN. 

Min  varde  van !     Det  stora  Ochlos  da 
representerar  har  nationens  massa, 
och  utan  henne  kan  ej   krig  beslutas. 


—  :?U5  — 

IJon  iir  va,r  principal;  vi  sta  lios  hcnnt' 
i  ansvar  for  livar  droppa  blod,  som  spills. 

ASTOLF. 

Men  jir  dil  intet  krig  p&  farde? 

PRESIDENTEN 

rifver  sig  i  hufvudet. 

Jo,  jo,  — 
Pa  siitt  och  vis;  men  vi  ha  ej   begynt  det. 

ASTOLP. 

An  om  ert  land  inkraktas  innan  jul? 

KLUT. 

Bevars!     Det  far  ej  ske,  forriin  vi  hunnit 
att  debattera  det;  dessutom  ryckte 
ett  par  friskaror  nyss  till  kustens  bygd, 
att  sjelfmant,  under  hosten,  vakta  passen. 

ASTOLP. 

Valrustade  ? 

KLUT, 

Porstas!     Och  friimst  med  foror 
af  fredspredikande  olivelof, 
i  li\nga  spalter  tryckta  tiitt,  att  rora 
va.r  liende  till  atertag. 

ASTOLK. 

Men  om  .  .  . 

PRESJDENTEN. 

Min  broder!     Annu  ej  ni  kiinna  liirt 
de  konstitutionella  former  .  .  . 

ASTOLE. 

Former?  — 
Niir  landets  frihet,  nar  atminstone 
dess  iira  star  pa  spel,  —  gifs  hiir  en  form 
f6r  handling,  utom  den  —  att  slass? 

Allmant  sorl. 

MOPSUS 

nyper  ater  presidenten  i  ijrat  ocb    bviskar. 

\'ar  lerm! 


—    396    — 

PRESIDENTEN 

i  storsta  fbrlageiihet. 

\^ar  visii  grundlag  har  sokt  forebygga 
livar  vag  till  militarisk  despotism,  — 
vid  livilken  ni,  mahanda,  blifvit  van 
i  mindre  grundligt  valbestalda  stater. 

ASTOLF. 

Men  utliindskt  ok  .  .  . 

PRESIDENTEN. 

I  varsta  fall,  min  van, 
det  foredragas  ma  framf6r  ett  inhemskt. 
1  )ock  skall  i  morgon  vart  opinionsrad 
tillsporjas  om   ert  anbud. 

ASTOLP 
vander  sig  afsides. 

Hvilket  samfund! 

PRESIDENTEN. 

A'ill  man  mig  nagot  mera,  medborgsmiin? 

ALLMAN    CHOR. 

Nejl     ^liddagsbordet  vantar.     Ni  far  ga! 

.-:fturt  buller  utaufbr   liufvudingaugen,    med    blandade  rbster,    och  guy,  lik- 
soiu  af  brottande. 


EN   MANSROST. 


F6r  sent  i  dag 


EN    yyiNNOROST. 

Plats  f6r  den  fria  qvinnan! 

MANSROSTEN. 

^leii  tag  reson,  mamsell! 

qvinnor6sten. 

Vik  undan,  tral! 

]Jbrraruc  uppslas  af  eu  iurusaudc,  i  half  karldriigt  kladd  qvinua.  soui  ropar 

Sta  stilla,  president!     Ej  eld,  ej  fiod, 
ej  mannakraft,  ej   bj6rnkraft  utestiinga 
medborgarinnan  Bruta  Rolandina. 

PRESIDENTEN. 

l  himlens  namn,  medborgarinna  .  .  . 


—    397    ~ 
BRUTA. 

Hor  mig! 
Eibrer,  domen!   —  Barnfbrsakringsvcrket, 
der  iag  mig  anmalt  till  forliojd  pension, 
har  nyss  mig  visat  bort  med  skymf ;  och  strang 
uppriittelse  jag  fordrar. 

PRESIDENTEN. 

]\Iojligtvis 
er  onskan  var  for  dryg. 

BRUTA. 

For  dryg?  —  Kan  tanka! 
Jag  iiskar  blott,  att  med  medborgarinnan 
Yirginia  bli  stald  i  samma  klass. 

PRESIDENTEN. 

Men  hon  har  atta  barn  och  ni  blott  tva! 

BRUTA. 

^len  hon  utlefvad  iir;  jag  deremot 

iinnu  i  all  naturens  fullkraft  blommar, 

och  med  den  utsigt  minst  till  tolf,  som  tiUhor 

min  oforytterliga  rattighet. 

PRESIDENTEN 

till  eforerne. 

Hvad  siigen  J? 

KLUT 

spotsk. 

Hvad  menar  ofvermeuarn? 

MOPSUS. 

Vi  kalla  barnforsakringsdirektionen 
i  moro-on  hit  att  6fver  saken  horas. 

o 

BRUTA. 

Och  annat  svar  jag  far  ej? 

PRESIDENTEN. 

Ickc  nu! 

BRUTA. 

Och  det  blir  min  uppmuntran?  —  Jo,  jag  tackar!   ■ 
Hvad?     Har  var  visa  monsterstat  forgafves 


-     3U8    — 

Iriin  iiktenskapen  lyftat  vigselns  ok, 
gjort  alla  iader  anonyma,  gjort 
sig  sjelf  till  deras  arfving,  ikliidt  sig 
i  deras  stalle  att  forsorja  barnen,  — 
kort  sagdt:  omskapat  oss  till  en  familj? 
Men  darren,  skiiggman!     Akta  val  din  hals 
for  lyktpaln,  opinant!     Ditt  kala  huf\ud 
for  piken,  presideut!     I  stad  och  forstad 
jag  vanner  har  och  latt  forvarfvar  fler. 

PRESIDENTEN 

tager  sig  om  pannan. 

Medborgariuna,  mildra  er!     Sa  erkand 
f6rtjenst  kau  tryggt  parakna  maugen  tolk. 

ALLMAN    CHOR. 

Vet  tojs,  medborgarinua!     Soppau  kalluar. 

PRESIDENTEN. 

Mottagen  alltsa  folk  och  folkombud 
auyo  mitt  odmjukliga  farval! 

Hau  bugar  sig  djupt  och  gar  in  i  sitt  rum.  Medborgarne  vaudra  liockvi.- 
ur  salen,  bland  dem  BruUi,  som  under  bortg^endet  vander  sig  om  tier; 
ganger  att  betrakta  den   stillastaende  Astolf. 

MOPSUS 

uarmande  sig  till  Astolf  fbrtroligt. 

Ni  ser  med  undrau  efter  hexan,  tror  jag? 
Ah  ja!     Hon  valvaxt  ar  och  i  det  hela 
iiu  ungdomsfrisk:  pa  uara  hall  dessutom 
eu  kaunspak  amazon. 

ASTOLP. 

Ni  misstar  er! 
Dock  iir  val  mojligt  att  jag  syns  f6rundrad. 
Ej   nausiu  sag  jag  nagonting  sa  frackt; 
men  —  landets  seder  tyckas  likna  heuncs. 

MOPSUS 

snusande. 

Vi  st6ta  hiir  pa  idel  relativa 

begrepp;  men  derom  ma  vi  nu  ej  tvista. 

Medborgare!     Var  president  ej  kan 


3'JD     — 


till  iniddag  bjiida  cr;  var  kloka  grundlag, 

soin  vet  att  chefer  iilska  korruption, 

har  skurit  af  all  mojlighet  dertiU.  ^ 

Var  statschef  mutar  ingen.     Just  i  forrgar 

holls  i  hans  hus  utmiitningsauktion; 

niir  man  har  blott  svagdricka,  sill,  potatis, 

sa  blir  man  af  sig  sjelf  en  Cincinnatus. 

ASTOLF. 

Ni  lonar  honom  da  sa  knappt? 

MOPSUS. 

Eorstasl 
Hans  foretriidare  fick  spela  bort 
pa  lotteri  sin  hela  egendom; 
men  denne  iir  iin  mer  republikan, 
ty  han  har  intet,  som  pa  spel  kan  siittas. 

AST0LF. 

Ert  yttre  dock,  medborgar  Mopsus,  ej 
paminner  om  catonisk  tarAighct. 

MOPSUS. 

Min  sjiil  iir  upphojd  6fver  frestelsen, 
och  kiimpar  hiir  for  mensklighetens  gagn, 
mot  lyxens  makt  med  lyxens  egna  vapen.  - 
Till  saken  alltsa!     Vi  ma  knyta  strax 
fortrognare  bekantskap  med  hvarandra. 
Hvar  vecka  ges  af  en  bland  oss  eforer 
en  patriotisk  medborgsmannamaltid, 
dit  hvar  hyperbore  af  utmiirkt  dygd 
blir  bjuden  att  befriimja  folkets  viil 
emellan  bal  och  vagg,  med  tal  och  skalar. 
I  dag  iir  turen  min.     Kom,  blif  min  gast! 

AST0LF. 

Jag  tackar.     Men  den  stackars  presidenten, 
han  bjuds  viil  esomoftast  med? 

MOPSUS. 

Nej  pass! 
Den,  som  af  stateu  lyfts  pa  sadan  hojd, 
af  svalt  blott  nodgas  till  medborglighet. 


—    400    — 

Regenter,  liksom  prester  ocli  ministrar, 
ej  tala  vid  en  starkare  diet. 

ASTOLP. 

f(5r  sig  sjelf. 

Jag  vill  dock  se  hur  dessa  gynnare 
sig  bara  at  till  bords. 

Hbgt. 

Jag  f6ljer  er! 

De  ga. 


Sal    i   Ef oratspalatse t. 

En    talrik    medborgarskara   sitter   omkring  ett  kolossalt  hastskobord.     Ut 
patriotiska  maltiden  nalkas  sitt  slut.    Ljud  af  fanfarer. 

ALLA 

med  samklingande  glas. 

Hurra  f6r  patrioten  Krall!     Hurra ! 

MANGA   ROSTER. 

Det  var  ett  tal! 

ANDRA. 

Pedagogi'ns  triumf! 

TALAREN 

bugande. 

Hans  skugga  tackar  er  igenom  mig 
ifran  den  verld,  der  endast  Aristider .  .  . 

ELERE    MEDBORGARE 
torka  sig  i  ogonen. 

Hall  opp!     Hall  opp!     Det  griper  oss  f6r  hardt! 

ASTOLP 

till  generalstatsopinanten  bredvid  sig. 

F6rlat!     Men  talets  ogemena  bildstat 
invecklade  nog  mycket  sjelfva  amnet; 
livari  liar  denne  Krall  gjort  sig  od6dlig? 

MOPSUS. 

I  megalanthropogenetiska  *) 


^)  Man  sag  kort  fore  f6rsta  upplagans  utkomst  i  allmanna 
dagblad  anmald  till  salu  en  bok,  kallad  Essai  sur  la  me- 
galanthropogenesie,  med  en  bifogad  utf6rlig  f6rklaring. 


—    401 


forsok;  han  liur  tuUkoninat  teorien, 

och  snart  skall  dcnna  stat  sa  full  bli  proppad 

nicd  stora  miin  soin   myror  i  en  stack. 

ASTOLF. 

^led  stora  qvinnor  troligen  dock  ilfven?   — 
Atminstone  hitr  vid  ert  bord  jag  ser 
medborgarinnor  ock. 

iVIOPSUS. 

Ni  skadar  har 
praktexemplaren  ;  eljcst  ofvcrhufvud 
ni  landets  dottrar  Lattast  hir  att  kiinna 
pa  dess  hotellcr,  —  sedan  nu  i  husen 
all  enskild  spisning  upphort  och   de  lcfva 
for  statens  hushall  blott. 

AST0LF. 

Sa? 

MOPSUS. 

Huslighetcn 
har  likafullt  iinnu  Cornelior  qvar. 
En   sadan  fru  —  der  borta  sitter  en  — 
liktidigt  skotcr  hemmet,  statcn,  skolan. 
Xi  hcnne  skada  kan,  pa  samma  gang, 
med  foten  vngga  in  ett  barn  till  slummer, 
mcd  hiindrcn  skilra  sillsallat,  med  tungan 
lcktioner  ge  at  kuggade  studcntcr, 
med  ogonen  cn  halfviixt  dotters  sliitsom 
bevaka  och  derunder  dock  med  hjernan 
arbeta  ut  ett  klubbtal  at  sin  man. 
Ar  det  ej  niistan  mer  iin  romerskt? 

ASTOLP. 

Niistan! 

MOPSUS 
blickaade  orakring  sig. 

Mcn  hvad?     Otomda  glas  —  i  miingd!  —  Jag  gar 
att  lifva  la^ets  samfundsnit  —  Sitt  stilla! 


—    402    — 

Yart  sanital  strax  fortsatta  vi;  ni  iir 
ett  sekelsnille,  fastan  exalteradt! 

Han  stiger  opp  att  g'dra  en  rund  omkring  bordet. 

EN    PROFESSOR   YID    NATIONALLYCEUM 

iutager  den  lediga  stolen  bredvid  Astolf. 

Den  store  man  som   nu  ifran  oss  gick, 

bedomer  er,  nykomne  patriot, 

med  rattvist  bifall!     AUting,  hvad  ui  yttrar, 

har  verv,  diktion,  patetiskt  hoga  tankar; 

val  har  och  der,  i  mangens  tjcke,  kanske 

en   smula  forntidsharmning,  6fverspanning 

sa  val  till  uttryck  som  begrepp,  men  jag 

uppmuntrar  all  originalitet, 

och  smaken  luttras  forst  igenom  ofning. 

ASTOLF. 

Godt!     Om   man  blott  har  nagon    smak  att  luttra. 

PROFESSORN. 

Jag  undervisar  i  valtaligheten 

och  kiinner  mina  kunder  nog  pil  pulsen. 

Jag  motser  att  en  talare  af  frejd 

ni  blir  —   en  Demosthen,  en  Cicero; 

och  dermed  ocksa,  lik  enhvar  af  oss, 

en  ny  Camillus,  Tcll,  Timoleon. 

ASTOLF. 

Ni  slosar  sinickrande  f6rhoppningar! 

PROPESSORN. 

En  smasak  blott,  —  f6rlat  min  iirlighet,  — 
en  smiisak  st6ter  i  ert  f6redrag: 
det  iir  att  stundom  ni  beropar  er 
pa  fabelalderns  namn  och  hiindelser, 
liksom  ni  trodde  dem  historiskt  vissa. 

KLUT 

tviirs  bfver  bordet. 

Som   till  exempel  nyss  kung  Adeland!  — 
Tror  ni  att  nt\Djon  dvlik  lcfvat  hiir? 


-    403 
ASTOLF 


ejag  liapnar 


PROFESSORX. 

Kauske  tar  ui 
da  afvenval  for  ren,  bokstallig  sanning 
den  dumma  sagan  om  hans  son,  —  for  det 
att  deuua  skuggbild  skyldrar  st\som  kung 
i  hvart  kompeudium? 

ASrOLF. 

Yar  hau  det  inte? 

KLUT. 

Ha,  ha,  ha!  ja,  som  Carsus  och  Moderus! 

PKOPESSOKN 
skakar  medlidsamt  pa  hufvudet. 

Hvar  Uii-junge  i  vart  lyceum  vet 

att  Astolf  Unge  ar  en  blott  naturmyt. 

Tar  sig  en  pris. 
AST0LF. 

Naturmyt? 

PK0FESS0RN 
bjuder  honom  suus. 

Ja,  hvad  annars?  —  En  symboj 
af  urpolaritetens  gruudnatur 
att  vara  positif  och  negatif. 
Ej   saut,  opinionsrad? 

KLUT. 

D'a'  ju  klart! 
Och,  nogarc  bestiimdt,  eu  sinnebild 
af  sjelfvaste  elektromagnetismen. 

ASTOLP 
afsides. 

^lot  dessa  miin  var  min  lifmedikus 
ett  barn  i  liirdom  och  fritankeri. 

Hogt. 

An  i^stolCs  grafvard? 


-     104     - 

PKOFESSORN. 

Understucket  veik, 
med  ilUi  goind  niodernitet! 

KLUT. 

Det  siikert 
iir  bror  niin,  soni  inbillat  er  i  gar, 
att  Astoir  varit  en  person.     Na  na, 
se  ej   sii  hjertans  murken  ut  fbr  det! 

PROPESSORN. 

Han   ma  ursiiktas;  han   iir  ostuderad. 

ROP 

fra,u  generalstatsopinauton. 

Skal  fbr  civismens  sol,  fbr  dagbhidsljuset! 

ALLA. 

Hurra  fbr  frilietens   palladium! 

Fanfarer,  beledsagade  af  hurrningar  i  flera  ouigaugar. 
PROFESSORN. 

Ni  tiger?  —  Om  jag  med  kritikeus  fackla 
har  stort,   kanske,  en  artig  ungdomsdroni, 
det  vore  okart;  men  i  tviflets  eldprof' 
till  sanning  alltid  hiirdas  fria  sjalar. 
Jag  mins,  att  fbrr  jag  sjelf'.  .  . 

ASTOLF. 

Medborgare! 
Den   hojd,   pa  hvilken   denna  bjggnad  upplorts, 
ar  det  ej   den  som  hette,  fbrdomdags, 
Gasbacken? 

KLUT 

bestbrt. 

Jo  —  hur  kniifVeln  .  .  . 

PROFESSORN 
lued  lubrk  uppsyu. 

A'iin!   Vid  boter 
den  far  ej   mer  sa  kallas ;   faugselstraff' 
iir  stadgadt  f'or  enhvar,  som  snackar  om 
f6r  resande,  att  f6rr  man  sa  beniimnt 
Capitolinska  kullen. 


-  4or,    — 

ASTOLF. 

Klokt!  —  Hvad   tillstand 
var  htir,  iorran  man  gjorde  repiiblik? 

PROFESSORN. 

Paff!     Idel  medeltid  ocli  romantik. 

KLUT, 

Ocli  bala  morkret  af  superstition ! 

PR0FESS0RN. 

All  odling  borjar  med  religion! 
Se'n  vaxer  man  fran  skrock  och  fabelyra. 
Man  tror  pa  Gud,  tilldess  man  sjelf  till  Gud 
sig  gjort;  det  ar  all  odlings  hogsta  bud, 
naturkunskap  och  slutkonst  ditat  styra  — 

KLUT. 

Och  det  gar  som   en   dans,  kan  jag  bedyra! 

AST0LF 
iippspriugandp. 

Odriigligt  fracka  skrafvcl!* 

ATSKILLIPtA   roster. 

Hva'  —  In-a'  sa'  har 

MOPSUS 
aterkomnier  ragrlaurte  med  ett  braddacU  gLas  i  livardera  handen. 

Ilvar  ilr  Viir  rika  svarmare?  —  Se  der! 
1   samtal  just  med  vara  storsta  statsmiin, 
liksom  en  lager  bland  oliver.     Skont ! 
Ja,  lefve  menskokiirlek,  brodrakiirlek ! 
Pordomd  enlivar,  som  icke  iilskar  aHa! 

Vill  kliuga  med  Astoli'. 

Jjat  iifven  oss  bli  broder! 

Sakta. 

Hjelp  mig  se'n 
emot  den   satans  skraddarn ;   jag  iir  tacksam. 

AST0LF. 

Oftentlighetens  all-representant! 
En  tvekan  har  jag  — 


406 


))All-representant !» 
Den  titeln  anstar  mig,  den  bor  jag  nyttja; 
lielst,  som  ej   universum  sjelft  ar  annu 
pa  l&ngt  niir  sa  universellt  som  jag. 

ASTOLF. 

ejust  derfor  kan  ni  blott  med  universum 
forbrodra  er;  det  smickras  visst  deraf. 
Triid  upp  pa  detta  capitolii  tak, 
och  ropa  der  kring  verlden   ut  ert  anbud. 

MOPSUS. 

Sublimt!     Ja,  —  er  mitt  famntag,  myriader! 
Ett  jattesteg  skall  hoja  mig  ditupp. 

Han  iipplyfter  det  eua  benet  sa  hbgt  att  han  fbrlorar  jemvigten  och  tum- 
lar  bfveranda.  Atskilliga  gaster  springa  clervi(l  opp  fran  sina  bords- 
platser. 

BRUTA   ROLANDINA, 

armbagande  sig  fram  till  Astolf. 

Lat  honom  ligga  der,  det  kreaturetl 
Jag  ilmnar  snart  sjelf  opinantska  bli. 
Skank  hellre  mig  en  blick:   med  fylda  glas 
jag  fafiingt  6fver  bordet  ofta  vinkat. 
Med  romerskt  wdu»  var  helsad,  frie  man! 
Framf6r  dig  star  den  friaste  af  qvinnor. 


Pa  allt  jag  miirker  det. 

BRUTA. 

Sa  kall  —  sa  vacker 
Kanske,  att  iin  mer  skon  med  morka  hAr 
du  vore;  dock,  mot  tomma  idealer 
man  ingen  lifsvarm  vcrklighet  ma  byta. 
Ront  ut:  din  like  har  jag  ahlrig  sett, 
ja,  ej  i  drommar  ens;  min  hela  sjill 
med  fulla  b6ljor  svallar  dig  till  motes. 

ASTOLK. 

]\[edbor2:arinna  .  .  . 


—    407    - 

BRUTA 

bmt. 

Kalla  inig  dln   Bruta ! 

ASTOLF. 


Na  Yjil,  min  Bruta!     Har  du  aldrig  hort, 
att  nagot  fins,  som  heter  blygsamhet? 

BRUTA. 

Barbar!     Du  kanner  ej,  —  jag  ser  det  nog,  — 
de  fria  vexel-valens  hoga  liira. 
))Hvit  oskuld,  ar  och  hvit  iir  arsenik;»*) 
forsta  det  dubbla  hvitas  helga  enhet! 

NAaRA    ROSTER. 

Hvar  iir  var  vard?  —  Far  man  ej  stiga  opp? 

ROSTER 
uuder  bordet. 

Ah  jo!     Men  vill  man  ej,  sa  far  man  ligga. 
Hvad  vorc  annars  var  konstitution? 

ANDRA    ROSTER 
i  samma  belagenhet. 

Ja,  se'n  man  bredvid  borden  kliimt  hvarann 
i  rastlos  verkan  till  gemensamt  statslif, 
skont  smakar  under  borden  hvilans  frid,   — 
natureus  tillstand,  frihetens  idyllverld. 

ne  raedborgare  och  medborgarinnor,  som  kiinna  uppstiga,  anstiimma  PW- 
jande 

HYMN. 

Stat  vare  lofvad  f6r  mat  och  drick, 
republik,  (ilibom,  republik! 
Allting  nu  Ijusnar  f6r  tankarns  blick, 
republik,  (ilibom,  republik! 

Makten  af  oss  delegeras  ma, 
republik,  iilibom,  republik! 
Den,  som  traktcrar,  han  skall  dcn  fa; 
republik,  lilibom,  rcpublik! 


*)  Se  anm,  vl(l  hruidots  slnt. 


-    408    — 

PROPKSSORN 
till  Astolf. 

En  harlig  sang!     Hur  objektif',  hur  irisk! 
Ej  minsta  spar,  ej   ens  en  haHton  blott 
af  romantikens  sjuka  kanslopjunk. 

ALLA. 

Vive  la  repiihliqne! 

MOPSUS 

pa  golfvet,  staTnniande. 

Da  sjelf  hon  ej 
kan  tala,  tackar  jag  i  hennes  stiille; 
och  ar,  pa  hennes  och  pa  cdra  YJignar, 
er  valbevagne  allmanmenare. 

Kaffe    ocli   likorer    kringbjudas,     Eu    fjerdedel    af    gasterne  hars  nt,  s&som 
mindre  skicklig  att  deltaga  i  vidare  sociala  areuden. 

ASTOLP 
till  en  vid  dorru  staende  vardshn3gosse. 

Bra!     Redan  har!  —  och  med  min  hiist? 


UPPASSARN. 

Men   Gud  ma  veta  hvad  som  nu  star  pa; 
med  storsta  nod  jag  krokade  mig  hit, 
och  tror  justraen,  att  uppror  ar  k  farde. 

MOPSUS, 
som  insomnat,  halfvaken. 

Hvem  insurgerar  der  vid  dorrn? 

UPPASSARN. 


Ja.  herre! 


Jo 


jo, 


det  insurreras,  nadig'  opinant! 

Det  tor  ni  snart  fa  miirka  — -  Trosta  oss! 

xSu  iir'  de  hiir!  .  .  . 

Tumnlt  utanfor,  som  mer  och  mer  okas. 
PLERA   ROSTER. 

Men  hvarom  iir  da  fragan? 

UPPASSARN. 

0 

Ah!  baraste  en  liten  rebellion! 

Eolkupplopp. 


—    loi»    — 

VILI)A    SKriK' 
frrin  .srntaii. 

Porrildcri !     Korrildcri! 

NAgra  rutor  kliuga. 
ANDRA. 

Schavottcii 
at  chcfcr,  opinantcr  och  cforcr! 

An  flora  rntor  klinga.     Dp  iuuevaran(le  patriotor  i'i)rra(ln  myokon  oro. 

KLUT 

till  professoru. 

Bakportcn  .  .  . 

PROPESSOllN 

hogt. 

Brodcr!     Pcrmancnt  iorklarom 
sessioncn!     Ingcn  vikc! 

Sakta. 

Ar  han  ohist? 

EN    FRISKAREOFFICEK 

inrusande. 

I  statcns  namn !     Rcgcringslcmmar,  iipp  ! 

Fornimmen:  Acndcn  ar  ofver  oss! 

Hans  fortropp  har  ej  tre  mil  hit;  f6rsttirkning! 

Pa  niista  Ochlos  fa  vi  nu  ej  vanta; 

var  position  knappt  hallas  kan  ett  dygn. 

ALLA. 

Bcvara  oss! 

Nagra  Tilja    springa  ut  genom  (lorren,  andra  genom  fbnstren,  men  flrifras 
tillbaka  af 

rOLKSKARAN, 

som  ropar. 

Ur  stiillet  ingen  sjiil, 
f6rrn  ctt  dckret  iir  fattadt!  —  Hvar  f6rstickas 
de,  som  enstiiudigt  manat  oss  att  ^ryta?» 
Nu  ryter  folket,  mesar! 

PR0FESS0RN 

sakta  till  Klut. 

Slem  anspelning 
pa  min   af  dig  bestalda  frihetsvisa. 

Atterhoms  DiMer.  I.  ^^ 


—    410    — 

FOLKET. 

Man  smorjer  kraset  hiir  — 

KLUT 

ur  ett  foiister. 

Fortryckta  folk!     . 
Och   du,  —  du  saknar  brod! 

F0LKET. 

Men  hvar  ar  han, 
som  lonas  for  att  mena  at  oss?  —  Ut!  — 

PROrESSORN. 

Ja,  om  blott .  .  .  Tank,  att  han  igen  har  somnat ! 

ASTOLF. 

Oraklet  snarkar! 

FLERA. 

Upp,  medborgar  Mopsiis! 

Mrtl  skakar  honom  vaken. 

MOPSUS 

reser  sig  'jpp. 

Hvem  skakar  statens  pelare? 

OFFICERN. 

Om  ni 
den  pelarn  ar,  sta  rak  i  denna  storm ! 
Vi  strax  ha  fiendens  arme  pa  lifvet. 

NAGRA. 

Men  hur  ... 

OFFICERX. 

Var  ofverste   Pantaleon 
iir  kocken  for  valfagnaden!     I  fallan 
var  hela  frammande  landstigningskorpsen ; 
da  llit  han  blasa  till  retriitt,  i  stallet 
att  ej   engang  en  katt  bort  komma  undan. 

ASTOLE. 

Och  af  hvad  skiil? 

OPPICERN. 

Det  ma  han  recha  sjelf! 
Jag  villc  fora  honom  fangslig  hit; 


-    411    — 

men  eforatets  komniissarier, 
som  styvix  liigret,  nekte  det. 

MOPSUS. 

Med  ratta: 
Ty... 

POLKET. 

Menare!    Kom  iit,  ocli  mena  nagot! 
Nu  ar  det  hog  tid. 

PR0FESS0RN 

till  Mopsus  i  orat. 

Bror!    Ditt  skinn  det  giiller; 
Ainkt  ut  pa  trappan! 

MOPSUS 
pa  trappan,  stbdcl  mot  ledstangerna, 

Adle  medborgsmjtn! 
I  f'ara  fosterlandet  ar  — 

FOLKET. 

Det  vet  man!  — 
Siig  nagot  nytt!    Sta  inte  der  sa  meulos! 

MOPSUS. 

Regeringen  kan  ej   emotse  allt; 

den  nyttjar  icke  alltid  mina  ogon  — 

POLKET. 

Det  ma  nu  vara  hur  som  helst,  gif  rad! 

MOPSUS. 

Om  rtid  befraga  blott  ditt  eget  mod: 
kUid  dlg  i  stal,  o  folk!    Spartanska  landstorm, 
drag,  man  ur  huset,  ut!    Lat  trefiirgsfanan 
for  vindens  lek  till  blodigt  allvar  iladdra! 
'   Ma... 

EOLKET. 

Yackert  Aaddra!    Trasan  hiingcr  rakliing 
utefter  stiingen. 

KLUT. 

Sa  tilltygad  iir  hon 
ai'  cdra  miinga  processioner,  Mopsus! 


—    412    — 
MOPSUS. 

Godt  forebucl,  att  i  tyranners  liiger 

vi  snart  erofra  vafven  till  en  ny! 

Tilldess  —  gor  stangen  ensam  nog,  att  skrack 

i  millioner  jaga,  om  befalet 

vi  anfortro  den  krigserfarne  gast, 

som  nyss  vi  inforlifvat  i  vart  samfund. 

Har  star  ban.     Lasen  J  ej   segrens  tidning 

re'n  i  hans  ornblick? 

FOLKET. 

Han  ser  statlig  ut; 
ma  gora! 

MOPSUS. 

]\Iark,  o  suverana  folk, 
hur  alltid  jag  din  mening  lyckas  gissa. 

FOLKET. 

Jaha  —  det  ar  sa,  nar  vi  tiinka  cfter! 

ASTOLF 

framtraclande. 

Er  onskan  ar  min  lag:  jag  lyder  er, 

och  jag  fortviflar  ej   om  landets  raddning. 

Ej  edra  vapenofningar  jag  sett  — 

F0LKET. 

Ah,  ungdomen  plar  roa  sig  med  tacket, 
pa  lediga  decadidagar. 

AST0LF. 

Val! 
Men  lugn  och  sans  ar  krigarns  forsta  vapen. 
Blott  den  klenmodige  forlorad  iir; 
den  oforsagdc  —  han  styr  sjelf  sitt  ode. 

FOLKET. 

Hor,  hvad  han  sJiger!    Hurra!    Ut,  i  falt! 

ASTOLE. 

En  hastig  ridt  skall  gora  mig  bekant 
med  traktens  mojligheter  till  forsvar. 


-    413    - 

Till  officern. 

Ni  blir  min  adjutaut.     Besorj   att  manskap, 
med  tillbehor,  iorsamlas  of  ordrojligt ! 
Jag  aterkommer  genast;  innan  qvallen 
vi  maste  rycka  ut. 

OFFICERN. 

Skall  ske! 

Astolf  kastar  sig  pa  sin  hast  och  rider  af. 
KLUT. 

For  tusan! 
Har  man  fornummit  maken  till  skandal 
i  en  sa  upplyst  tid?  —  En  hippogryf! 

FLERA. 

Ja  sannerligen!    Si,  en  hast  med  vingar!  — 
Nu  bar  det  af  uppofver  tak  och  torn! 

PE0FESS0RX. 

Omojligt,  vanner!  —  Prat!  —  En  kdtballong! 

ALLA. 

En  hastlik  luftballong!    Ah,  magnihkt! 

MOPSUS. 

Nu,  blodom  pa  ditt  altar,  helga  frihet! 
Gan,  segren,  krossen  hydrans  hufvuden! 
Har  mellertid,  for  er,  jag  i  mitt  kall 
mot  alla  invartes  komplotter  vakar. 

EN    EF0R 

haHhogt  till  en  annan. 

Um  riitt  jag  kiinner  honom,  skickar  han 
prompt  efter  skjuts  och  packar  in. 

DEN   ANDRE. 

En  tok, 
som  inte  gor  sa  med,  och  det  i  tid! 

MOPSUS. 

J  svarjen  da,  att  scgra  elier  do? 

EF0RER   OCH   F0LK 
med  uppstrackta  hiinder. 

Vid  nordens  graa  fjall  vi  svarja  det! 


-    4U    - 

BRUTA   ROLANDINA 

i  samma  stallning. 

Och  jag    —  jag  svar  att  lappa  trikoloren ! 

FOLKET. 

I  massor  valtrom   oss,  i  legioner 

af  Fabier,  till  liigret  ut!    till  lagret! 


Torg, 

med    utsigt   at    stadens    stbrsta   gata. 
Trupper  uppmarscliera  under  trumslag.     Samling  af  ask§,dare. 

OFFICERN. 

Halt!    Har  vi  bida  generalens  ankomst. 

EN    BORGARE. 

Bed  honom  ni,  att  han  far  varligt  fram; 
min  son  har  raagknip. 

EN   ANNAN. 

Min  har  hemorrhoider. 

OFFICEliN. 

Dess  battre  skall  motion  bekomma  dem  — 
sa!    Ratten  lederna  och  skyldren,  karlar! 

ASTOLP 

till  hast. 

Ar  allt  i  ordning,  adjutant? 

OFFICERN. 

Allting, 
medborgar  general! 

ASTOLF. 

Sa  marsch!    Framat ! 

Truppen  satter  sig  i  rbrelse  med  musik  och  Aygande  fanor. 
ASKADARNE. 

Gudomligt! 

EN    ORGANIST. 

Marschen  ar  af  mig. 


EN    MAMSELL. 

Hur  munter! 


^lin  favoritpolkett. 


415 


ORGANISTEN. 

Ja,  full  af  cld! 
\'id  trcdje  takteu  re  n  tar  licnden 
till  iotterna.  och  Ccsar  sjelf  vid  andra 
repriscn  skiiUc  tiinka  pa  sm  niddnmg. 

ASTOLE 
i  spetsen. 

Hor,  adiutant!    Sag,  livad  som   forchafs 
i  dessa  'kackelstugor  rundt  omkrmg, 
der  oupphorligt  skral  af  barnaroster        ^ 
o-allt  ofverljudcr  trummorna  och  spelct. 


Der  undcrvisas, 


ADJUTANTEN. 
ASTOLF. 

Hallcs  skola? 


ADJUTANTEN. 

Ja! 
Mcn,  cnligt  nytt  system,  af  barnen  sjclfva. 
Der  framme  har  ni  sedan  vart  lyceum 
for  hogre  kunskap;  till  exempel,  dcn, 
hur  Gud  blir  sjelfmedveten  gcnom  tankarn. 

ASTOLU. 

Han  blir  det,  salcdes,  vid  lika  stoj? 

ADJUTANTEN. 

Der  forclases  genom  svar  pa  fragor:         _ 
med  lararn  tvistar  man,  handklappar,  hvissiar, 
och  stundom  kastas  han  pa  gatan  ut; 
det  kallas  den  sokratiska  mctoden. 

ASTOLF. 

Ratt  sardelcs!  —  Men  ser  ni  der,  vid  tullen, 
en  skyhog  hvirfvel  resa  sig  af  dam. 
Kan  fienden  re'n  vara  har? 

ADJUTANTEN. 

Omojligt, 
om   ej   Pantalcon  ryint  fran   alltsammans. 


—    410    — 

ASTOLF, 

Star  iiendeu  annu  i  Gandviksdalen, 
jag  hoppas  vinna  tid  och  hamma  honom  .  .  . 
Vid  Gud!    Jag  ser  likval  gevar,  soldater, 
och  hopen,  talrik,  tycks  bestandigt  vaxa  — 

ADJUTANTEN. 

Forloradt,  general!    Yart  spel  iir  slut! 
Jag  kanner  dem:  pantalconska  korpsen 
det  ar,  som  Aygtig  stortar  hit. 

A^^TOLl'. 

Forsokom 
att  hejda  dem  och  fora  dem  med  oss! 

Han  rider  fram  emot  dem. 

Halt!    Stanncn  har,  i  republikens  nainn! 
Dess  general  vill  tala  med  er.     Halt! 

Den  mbtande  korpsen  stannar;  damhvirfiarne  skingra  sig,  ocli  i  fronten 
synes  en  hdg  bppen  vagn,  der  bfversten  Pantaleon  sitter  mellan  tva 
eforatskommissarier. 

PANTALEON 

trotsigt. 

Ej   er,  ej  heller  ert  befal  jag  kilnner; 
jag  vill  ha  vagen  fri! 

AST0LF. 

Ja  val,  till  krigsratt; 
men  edra  trupper  skola  folja  mig! 

EN    AF    KOMMISSARIERNE. 

Hvem  vagar  detta  sprak?    Eepresentera 
ej  vi  din  hogsta  raakt,  du  fria  folk? 

ASKADARNE    OCH    TRUPPERNA. 

Jo!    Lefve  folkets  suveranitet! 

DEN    ANDRE    KOMMISSARIEN. 

Medborgaren  Pantaleon  vill  der 
pa  stora  torget  er  f6rklara  skalen 
till  sitt  uppforande. 

PANTALEON. 

Se'n  dommen  mig! 


417 


Ila!    Bravo!    Skont!    Man  lemne  honom  plats! 

Askadare    och    soldater   blanda    sig    om    hvarandra   i  stbrsta  oordning    och 
hela  massan  strbmmar  till  torget. 

ADJUTANTEN, 

Strid  ej  mot  ibrsen,  geueral!    Folj  med! 

ASTOLK 
ytterst  forbittrad. 

Hvad  aiskrap!    Knappt  jag  hindrar  mig,  att .  .  . 

Dock, 
man  mk  sc  till  liur  farsen  vecklar  ut  sig. 

Han    rider  efter.    Vagneu   stannar  midt  pa  torget,  och  Pantaleon  reser  sig 
upp  att  tala. 

PANTALEON 

staende  i  vagnssatet. 

Hyperboreer!    Soner  af  det  land, 

som  oafbrutet  ammar  jern  ocli  hjeltar! 

NAGRA. 

Begynnelsen  ar  lofvande. 

PR0i'ESS0RN. 

Han  var 

den  baste  talaren  i  mitt  lyceum. 

PANTALEON, 

Bekladd  af  er  med  en  bedroAig  makt 

att  morda  enligt  taktiska  principer, 

jag  alltid  sokt,  —  mitt  samvete  det  vittnar,  — 

att  gora  den  oskadlig  for  mitt  folk. 

Ja!     Det  ar  sant:  med  hela  hufvudstyrkan, 

okunnig  om  var  kusts  beskafFenhet, 

var  fienden  inrakad  i  ett  fjallpass, 

der  atervagen  till  hans  skepp  jag  latt 

afskara  kunnat,  ja,  hvad  mera  ar, 

tillfangataga,  eller  —  menskligheten 

med  timgan  stammar  vid  det  ordet  —  sla 

ihjiil  den  samtliga  erofrarharen. 

NAGRA  ROSTER. 

Na?     Hvarfor,  asna,  gjorde  ni  det  ej? 


—    418    — 

PANTALEON. 

Jag  kunde  inina  ordres  aberopa, 

som  bjodo  mig  att  handla  blott  forsvarsvis; 

och  kan  ett  mera  tydligt  anfall  tankas, 

an  ofveiTumpling,  innesparrning,  mord? 

Men  hellre  vander  jag  mitt  tal  till  er, 

J  fader,  modrar!     Och  till  eder  framst, 

J   landets  Ijus,  o  yfverborne  man, 

som  baren,  utan  prunk  och  svarmeri, 

i  moget  vett  var  statskropps  sanna  val! 

Tolfhundra  man  var  fienden:  men  veten, 

att,  utan  tolf  republikaners  fall, 

den  kunnat  hvarken  dodas  eller  fangas. 

Nu,  fatten  vagskaln!     Yagen,  patrioter! 

Forblandens  ej  af  idealers  dunst; 

skarskaden  klart  det  verkliga!  —  Hvad  mal 

har  staten?   —  Hvarje  medlems  trefnad.  —  Godt! 

Hor  det  till  lifvets  trefnad  ej,  att  lefva, 

och  det  sa  lange  man  kan  fa?  —  Ma  dessa 

halfmenniskor,  som,  i  despoters  lejd 

at  monarkism   och  fanatism  forhyrda, 

en  mystisk  heders  blandsken  efterfamla, 

forgora  sina  offer  tigervildt 

och  sjelfva  oda  ut  hvarann!     Mot  en 

af  er,  hvad  ar  ett  hundratal  af  dem? 

J  aren  medborgsman  —  de  aro  tralar; 

J  aren  makar  —  genom  fritt  kontrakt, 

de   —  genom  vantro  fastade  for  lifstid ; 

J  aren  fader  —  till  en  hoppfull  iitt 

af  idel  monitorer;  de  —  till  monstrer, 

som  re'n  med  modersmjolken  suga  in 

forborgade  absolutismers  gift! 

Nu,  dommen:  hvilken  vinst  ar  mera  dyrkopt, 

fred  —  med  tolf  fria  menniskors  forlust; 

fred  —  med  en  skalig  gard  af  silfverdalrar, 

som  fienden  begar  for  atertag? 

0,  hvilken  skatt  bor  mer  omistlig  prisas: 

Det  silfvers  malm,  som  bryts  i  grufvans  natt? 

Det  blod,  som  frusar  ur  Catoners  brost? 


—    411)    — 

NAGRA    ROSTEK, 

En  sadan  nicnskokarlek  gar  nog  langt. 

EN    OCH    ANNAN. 

Ja,  dct  iir  ocrhordt!  —  Och  hvar  las  pengar? 

ASTOLE. 

J  landsnian!     Siimman  f6r  dcn  kopta  Iredcn 
betalar  jag  for  er;  men  med  det  vilkor, 
att  talaren  blir  hangd  —  och  det  nu  strax. 

PLERA. 

Nej,  han  har  riitt! 

ANDRA. 

Han  riiddat  tolf  mans  lif 
och  skiinkt  oss  fred! 

MANGA. 

En  eklofskrans ! 


DE    FLESTA. 


En  stod 


at  raddaren  Pantaleon! 

ANDRA. 

At  honom 
som  vill  betala,  resa  vi  en  annan 
bredvid ! 

ALLA. 

Ja,  hiir  pa  torget!     Sagdt  och  gjordt! 
Och  forom  begge  i  triiimf  kring  stadcn! 

Eu  £olkmiingd  omringar  vaguen,  en  annan  Astolf,  som  nicd  storsta  moda 
lyckas  att  komma  undan.  Eolket  spanner  sig  for  Pantalcons  vagn  och 
drager  lionom  under 

ROP. 

Till  Capitolium! 

PANTALEON 

sattande  sig,  till  kommissarierne. 

Sa  gar  man  stiids 
emellan  steglen  och  ododlighetcn. 


—     i20     — 

Hdglaudsk    skogstrakt    med  ruiuer   af   slottet 
Jagarlust  pa   spetsen  af  eu  bergkedja. 

Ho  staf  ton. 

ASTOLF    OCH    ALFRED 
upptrada. 

- ALFRED, 

Aasande. 

Rattnu  jag  orkar  ej  ur  Aacken. 

ASTOLF. 

Hurtigtl 
i\.n  ett  par  dussin  steg,  min  tappre  ledsven! 
.    Jag  lanar  diaj  min  jernbeskodda  kapp  — 
Sa! 

ALFRED. 

Xi  har  sakert  varit  bergsbo  lorr; 
ni  iir  sa  vig  ocli  van,  som  ni  ar  stark. 
Och  hvad  ni  hittar  vag  i  denna  vargmarkl 

AST0LF. 

Jag  hort  min  far  beskrifva  den  helt  noga. 

ALFRED. 

Beqvamare  likval  man  gar  den  krok, 

som  jag  hvar  var  med  fosterfar  plar  vandra. 


Min  sed  iir  alltid  att  ga  rakt  pa  malet. 

ALERED. 

Midt  efter  nasan,  —  ja!  —  Alltse'n  ni  forst 
pa  murarne  harofvanfor  fick  sigte, 
ni  hitat  gent,  utofver  djup  och  branter, 
stod  af;  sa  fort  att  knappt  jag  hunnit  med, 
fastan  vi  nu  en  stund  ha  bara  klattrat. 

ASTOLE. 

Du  kliittrar  sjelf  liksom  en  liten  stenbock! 
Pa  denna  klippspets  ma  vi  pusta.     Hall! 

De  stanna. 


i21      - 
ALFRED. 

Hu!     l)et  iir  kusligt  har.     Nedom  oss  blundar 
i  kolsvart  kapa  hela  skogen,  sorgset 
hans  ibrsar  mullra,  och  dc  tjocka  moln 
fran  himlen  hanga  ned  sa  tungt,  att  snart 
de  falla  pa  oss. 


\^i  fa  mansken  strax;  — 
Slapp  fram  oss,  gamla 
Du  har  for  breda  hofter.  —  Ja,  se  der! 


fullmane  till!  —  Slapp  fram  oss,  gamla  granl 
^      '        "      ^       ^     'Lofter.  — 


ALFRED. 

Yictoria!     I  all  sin  herrlighet 
gar  manen  opp  och  lanar  hundra  ogon 
at  dessa  gulgra  murar,  som  deroppe 
ur  triid  och  buskar  titta  pa  oss. 

ASTOLP. 

Ja! 

Xu  aterstar  den  sista  knotan  blott 
af  denna  bergrygg  och  framfor  oss  tronar 
stenspoket  af  forgangna  tiders  lefnad  .  .  . 
Hvad?     Bloder  du? 

ALFRED 

skrattande. 

I  fyra  timmar  nu 
vi  kilat  fram  som  rafvar  eller  harar, 
med  stock  och  sten  lekt  kullerbytta,  skrapnos 
med  ris  och  kottar,  suttit  fast  i  kiirr 
pa  understol,  och  da  och  da  i  skrefvor 
livarandra  muntrat  opp  med  kurra  gomma; 
da  ginge  det  visst  till  med  hexeri, 
om  ej  med  skramor  man  betalte  resan. 


Xu  iir  du  karl  igen  —  nu  spcta  vi! 

ALFKED. 

Pa  venster  iir  cn  gangstig  .  .  . 


—    422    — 
ASTOLP, 

Denna  rcninii 
ilr  gangstig  nog  ior  mig.och  dig.     Kom  med ! 

De  fortsiitta  klattriugeu. 

ALPRED, 

hastigt. 

Ack,  heiTcI 

ASTOLB\ 
ofvanforc. 

Ropte  du? 

ALERED, 

augsligt. 

Ja,  herre!     Viinta! 

ASTOLE. 

Hvad  iattas?  —  Gosse,  dimp  ej  ner!     Se  for  dig! 

ALERED. 

Ack,  herre!     Hvad  iir  det  som  star  deroppe? 

ASTOLP. 

En  gammal  slottsruin  .  .  .  Hvad  annars? 

ALERED. 

Jo! 
Midt  i  dess  porthvalf.  .  . 

ASTOLE, 
fbrvanad. 

Riitt!     Med  hvita  hiir 
en  iilderstigen  man  der  star  i  glans. 

ALERED, 

anuu  Jingsligare. 

Han  nickar  at  oss  .  .  .  Lat  oss  viinda  om! 

ASTOLE, 

for  sig  sjelf. 

Hvad?     Skulle  verkligen  en  grafvens  giist, 
med  mig  besliigtad,  hiir  mig  vilja  mota? 

Hbgt. 

Droj  hiir  ett  ogonblick!  —  Jag  gar  forut 
och  gor  den  friimmandes  bekantskap. 


VJ-6 


Ack! 

ASTOLF. 

Oin  det  kan  trosta  dig,  sa  vet  att  ingen 

af  mensklig  skepnad  —  blodlull  ellcr  blodlos 

hai"  makt  att  doda  ellcr  skriimma  mig. 

Var  alltsa  trygg!  —    Du  iir  i  mitt  beskydd. 

Han  stiger  eusam  uppforc  det  bfriga  af  berget. 

ALPRED 

fbr  sig  sjelf. 

Man  skall  fa  se,  niir  allting  kommer  kring, 
att  sjelf  han  iir  ett  stycke  trollkarl  .  .  .  Hu! 
Nu  ga  de  mot  hvarann  i  fullmanskenet .  .  . 
Jag  lycker  ogonen  ihop  sa  lange! 

ASTOLP 

till  den  okande. 

Hvem  iir  du?  —  Stanna,  aldriga  gestalt! 
Slog  andetimman  rc'n  for  dina  likar?  — 
Droj!     Svara! 

DEN    OKANDE. 

Gerna,  herre!      Mcn  cn  kropp, 
mcd  crt  forlof,  biir  jag  iinnu. 

ASTOLP. 

Mcn  hvcm  .  .  . 

DEN    OKANDE. 

Ni  scr  den  sistc  arfvingcn  af  dcm, 
som  hiir,  alltscdan  Astolfsilttens  tid, 
haft  detta  slott  inunder  trogen  uppsigt. 
For  liingesen  det  nedbrots;  borg^ogdlon 
har  ej  i  hundra  ar  betalats  ut: 
men  kiir  f6rblef  for  farfar  och  for  far 
dc  gamla  fiidrcns  plats.     Pa  den,  som  dc, 
jag  iimnar  do;  dcr  borta  star  min  stuga. 

ALERED 

ropande  opp  ur  en  klyfta. 

Hvad,  farbror  Harald,  iir  dct  du? 

HARALD 

blickar  omkring  sig. 

Jag  hor 
cn  rost,  liksom  af  Plorios  fostcrson  — 


Ha!     Florio 


ASTOLP. 


HARALD, 

Ifran  min  forsta  ungdom 
han  var  min  stallbror,  som  det  hette  forr. 
Nu  iir  han  blind:  men  dock,  en  gang  hvar  var, 
han  strafvar  till  mig,  med  de  sinas  tillhjelp. 
Ni  kanner  honom? 

ASTOLF. 

Ja!     Och  just  till  er  .  .  . 

ALPRED 
kommer  upp  och  kastar  sig  i  gubbens  famn. 

Kan  du  det  tro?     Jag  tog  dig  for  ett  spoke! 

HARALD. 

Ett  ringa  misstag! 

ALFRED 

racker  honom  ett  bref. 

Af  min  mammas  hand, 
men  orden  aro  fosterfars.  —  Nu,  las ! 
Du  an  har  ogon  skarpa  som  en  orns. 

HARALD 

smaleencle. 

Jag  maste  da  likvisst  ga  ner  till  mitt, 
och  skafFa  mig  ett  annat  Ijus,  an  manens. 
Van  af  min  van,  valkommen,  herre,  dit! 

ASTOLF. 

Mitt  handslag  och  min  tack!     Men  tillat  mig, 
att  forst  en  stund  har  ensam  njuta  qvallen. 

HARALD. 

Som  ni  behagar  sjelf!     Likval  .  .  . 

ASTOLF. 

En  egen, 
en  sallsam  ort  ar  detta  hoga  berg, 
med  dessa  murar  som  dess  hjessa  krona 
och  sjelfva  kronas  af  forgangelsen ! 
En  malare  fortjust  betrakta  skulle 
hur  ostersidan  der,  med  lodrat  brant, 
i  manglans  famnar  skogssjon,  och  kring  denna 


sitt  harda  famntag  vidgar  ut  till  halirund 
af  trappvis  liigre,  granbekliidda  klippor. 

HARALD. 

Ja,  sallsamt  ma  det  visa  sig  helt  visst 
for  hvarje  gust  fran  den  bebodda  verlden, 
helst  om  han  dristar  klanga  opp  i  tornet, 
som  just  pa  branten  star,  och  titta  ned 
utfor  dess  mossbelupna  svindelhojd. 
Porgangelsen  —  det  har  ni  riitt  i,  herre! 
Hon  binder  skickligt  sina  grona  kransar; 
och  trad  och  griis  och  mossa  bli,  till  slut, 
dock  kronan  pa  hvart  verk  af  mensklig  konst. 


ASTOLF. 


Ja  viil! 


Men  lat  mig  hemta  er  snart  nog; 
ni  annars  tor  fa  mindre  treAigt  siillskap. 

AST0LF. 

Hur  sa? 


Jo,  ser  ni:  ett  och  annat  iin 
fins  qvar  i  vissa  rum  och  hvalf  och  kiillrar, 
ifran  de  ar,  da  detta  slott  gaf  genljud 
af  jagtmusik  och  muntra  midnattsdansar. 
Smaplock,  f6rstar  ni,  —  slikt,  som  gammalt  folk 
pliir  fiignas  vid  och  tiinka  pa  sin  ungdom,   — - 
det  lockar  ocksa  hit  ibland  pa  kiirt 
besok,  de  hedersmiin  som  lefde  da. 
Bland  lurar,  slagsviird,  armborst,  hillebardar 
de  halla  vapensyn,  och  sina  smycken 
pa  nytt  de  adeliga  jungfrur  profva. 
Det  jir,  begriper  ni,  blott  sent  pa  natten, 
som  de  fa  taga  sig  en  sadan  frihet; 
men  gerna  komma  de  i  tid,  och  liitt 
er  klocka  kunde  narra  er  pa  timman. 


—    42G    — 

ASTOLF 

mcd  mcdos&mt  fbrdold  sinuesrijrelse. 

Det  vore  mig  ej  okart. 

ALFRED. 

Huscli ! 

HARALD. 

Ja  ja,  — - 
sa  har  dags  kan  ga  an  att  tala  sa; 
men,  nar  det  galler,  profvas  lijeltemodet. 

ALFRED. 

Och  du  har  sagt  mig,  att  du  sctt  dem  sjelf ! 

HARALD. 

Ah  ja,  ratt  ofta!     Mest  om.host  och  vinter. 

ALFRED. 

Hur  visa  de  sig  helst? 

HARALD. 

An  sa,  iin  sa; 
som  lynnet  slar!  —  Nar  de  ha  vaknat  opp 
pa  ratta  sidan,  gar  det  histigt  till: 
da  lyser  det  ur  aUa  fonstergluggar, 
man  hor  musik,  enfaldig,  gammaldags, 
och  inuanf6re  skymta  om  hvarann 
gengangare  i  dans  med  sina  tarnor. 
5len  vanligarc  iir,   —   nar,  lika  klart 
som  nu,  pa  berg  och  vatten  maneu  skiner,  — 
att  de  ur  dorren  der,  pa  deuna  grushog 
som  forr  var  trappa,  vandra  parvis  ut, 
liksom  i  procession,  och  skrida  tyst 
rundt  kringom  all  den  fordna  borggardsplatsen. 
De  stanna  pa  ett  stalle,  der  en  lind  — 
man  vet  ej  hur  den  kunde  trifvas  har!  — 
forvarade,  inunder  fasta  rotter, 
prinsessan  Svanhvits  aska.     Denna  blef 
Ibr  nitti'  ar  se'n  Ayttad  harifran ; 
men  i  min  faders  dar  stod  linden  iinnu. 

AstoK  vandpr  sip  l)ort. 


ALFRED. 

Hur  liinge  sta  de  stilla  da? 

HARALD. 

Helt  kort; 
de  tyckas  soka  nagon  der  —  men  snart 
de  skaka,  mangrant,  sina  hufvuden, 
liksora  bedragna  i  sin  efterspaning. 
Da  t6fva  de  ej  liingre;  lika  stumt, 
i  omvand  ordning,  taga  de  till  slottet, 
ocli  i  dcss  dorr  f6rsvinna  de.  —  Som  gossc, 
jag  bakom  sten  och  snar  ej   siillan  lag, 
och  mellan  riset  kikade  jag  pa  dem. 
Osagligt  ar,  hur  grablekt  och  hur  kulet 
hvart  ansigte  sag  ut;  i  synnerhet, 
niir  de  vid  grafven  rystade  pa  hjessan. 

Astolf  insveper  sig  i  sin  kappa  och  gar  af  och  au  med  haftiga,  ojcmna  steg. 

ali-"ru:d. 
Men  riiddes  du  ej  att  bli  r6jd? 

harald. 

Ej   stort! 
Jag  var  sa  ung;  nyhkenheten  vann. 

alfred. 
Hur  gammal  iir  du,  pappa? 

harald. 

liedigt  riikna 
graberg  och  granskog  aldrig  sina   artal. 

ALERED. 

Xar  sao-  du  nas^ot  sist? 

HARALD. 

Det  var  i  varas, 
en  qvall,  niir  lisket  lockat  mig  f6r  langt 
pa  sj6n,  dernere,  iinda  utat  triisket. 
Att  fiska  der,  har  sina  sidor.     Ocksa 
hann  jag  f6rst  efter  midnatt  hem .  .  .  Men  tyst! 
Jag  ser:  vart  prat  g6r  herrn  derborta  ledsen. 


—    428    — 

ALFRED, 

Ah,  sota,  goda  Harald!     Han  gar  der 
sora  bast  i  sina  tankar  ocli  har  glomt  oss. 
Beratta  bara! 

HARALD. 

An  om  se'n,  till  strafF, 
jag  liigger  dig  i  ensamt  soirum?  —   Na, 
som  sagdt:  jag  rodde  hemat  Ainkt.     I  fylle 
var  manen  kommen  hogst,  och  silfrigtgront 
lag  yattnet  inom  sina  granbergSYaggar. 
Pa  kullarne,  som  sedan  taga  vid 
med  grasbevuxna  striinder,  sofvo  far, 
i  hvita  klumpar  skockade;  pa  skogssjon 
en  liten  kare  gjorde  ytan  krusig, 
och  nagra  vildgass,  tysta,  summo  fram 
pa  ringlarne;  fran  vassen  hordes  blott 
en  and,  som  lockade  pa  sina  imgar. 
Jag  kande  mig  ratt  underlig  till  mods, 
der  sa  jag  satt,  allena  i  min  bat; 
jag  forestallde  mig  de  dodas  nattlif,    — 
och,  som  ett  upprest  jattelik,  hiiroppe 
det  ostra  tornet  sken  utofver  sjon. 
Den  gamla  sagoverlden  grep  min  hug, 
jag  kunde  ej  fran  tornet  vanda  ogat  — 

ALPEED. 

Det  tror  jag! 

HAEALD. 

iSiu,  hvad  tycker  du?     I  hast 
begynte  nagot  rora  sig  pa  spetsen, 
och  det  var  hvitt,  och  qvallde  mer  och  mer 
liksom  en  dimma  opp  ur  tornets  gap, 
och  blef  en  hvitkladd  qvinnobild,  och  stod 
pa  randen  ofverst  af  dess  brutna  mur. 
Hon  lutade  sig  utat;  6fver  pannan,  — 
sa  har,  just  ofvan  ogonbrynen,  —  holl  hon 
sin  hand,  som  nar  man  skiirpa  vill  sin   syn 
att  skonja  afven  det  aAiigsnaste. 
Sa  tycktes  der  hon  genomspana  luft 


—    429    — 

och  skog  ocli  berg  och  vatten;  men,  helt  visst, 
hon  geuast  fann  sig  narrad  pa  siu  vantan: 
ty  snart  hon  ofver  hjessan  slog  ihop^ 
de  hvita  himdreu   och  gaf  till  ett  skri, 
som  gall  utofver  hojderna  och  djupen. 
Derefter  sVann  hon  bort.     Det  sags,  att  hon 
blir  sedd  en  enda  gang  hvart  hundra    ar: 
da  timar  alltid  sedan  uagot  markligt. 

ALFRED, 

Forunderligt!  —  Men  vet  du  mer  om  henne? 

HARALD. 

Det  foregifs,  att  hon  star  der  i  akt 
att  se,  om  ej  bergtagne  konung  Astolf 
iinnu  ar  stadd  pa  liinge  viiutad  hemviig. 
Af  nagra  tros,  att  qvinnan  ilr  hans  mor; 
de  Aesta  tro  likviil,  att  hon  iir  Svanhvit. 

ALFEED. 

Aha!     Prinsessan  .  .  . 

ASTOLF 
rusar  fram  till  Harald  och  lagger  handen  pa  hans  miin. 

Nog,  min  gubbe,  nog! 

Harald  gar  forskrackt  nagra  steg  bakliiuges. 

ALERED 

halfhogt  till  Harald. 

Var  inte  riidd!     Han  iir  sa  god  som  guU. 

ASTOLP 
lugnare. 

Viin  Harald,  ga!     Hilr  iir  jag  hemmavan, 
och  har  bekanta,  —  iildre  iin  ni  gissar 
Nu,  stirra  ej ! 

Klappar  honom  pa  axeln. 

Fornforskare  jag  iir, 
och  trifs  i  spokslott,   och  iir  sjelf .  .  . 

Afbryter  sig. 


en  yrkesbroder!     Fiignar  mig  riitt  mycket!  — 


-    430    - 


Gack  da  pa  lioger  hand  fran  stora  gangen 
in  i  en  temligen  behallen  sal; 
i  ordnad  sammanstallning  trafFas  der, 
hvad  jag  i  grus  och  hvalf  och  halor  hittat. 
Xu  faller  manskenet  som  bast  ditin. 


Tack  for  anvisningen! 

HARALD. 

Farval  sa  lange!  — 

I  det  hau  gar,  till  Alfred. 

Det  var  en  miistare  att  klifva  pa; 

vips!     Hogst  pa  trappan,  med  ett  skutt!  —  Der 

star  han 
och  tittar  uppat  pa  det  gamla  vapnet. 
Besynnerligt  han  dervid  bar  sig  at! 

ALFEED. 

Det  gor  han  ofta. 

HARALD. 

Nu,  lat  oss  ga  kapp!  — 
]\rcn  liorl 

Ett  buller  af  nedrasande  stenar, 

Bevara  oss!     Jag  tror  att  liela 
dorrhvidfnIngcn  foll  ner. 

ALFRED 

springer  dit. 

Gud  troste  mig, 
om  han  just  nu  gick  in,  miu  stackars  herre! 

HARALD. 

For  rok  af  grus  och  dam  han  syns  ej  till  .  .  . 
Holla,  herr  framling!     Ho!  —  Sa,  Gud  skc  lof! 
der  stiir  han  innanfore;  det  som  foll 
var  blott  det  gamla  vapcnmarket .  .  .  Skada! 

ASTOLE 

i  dth-roppningen  ropandc, 

IIvad  var  dct,  som  slog  ner  bakom  mig? 


-    431     — 
HARALD. 

Det 

var  Astolfsattens  grip,  i  talgsten  huggen. 

ASTOLP. 

Han  vet   sin  tid  —  och  jag?  .  .  .  Rattvise  himmcl! 

Ilau  torsTinner  i  clet  inre  af  slottsruineu. 

HARALD 

till  Alfrecl. 

Hur  hiinger  det  tillhopa  med  din  herre? 

ALrilED. 

Ah!     Han  far  sina  ryck  sa  der  ibland; 
men  blir  du  van,  sa  latsa  du  ej  om  dem. 

De  skynda  ntfore  sluttningen  at  Haralds  honing. 


SaL 
i   det    inre    af   slottsruinerna. 

AST0LF 

intradande. 

Mig  ej  du  krossar,  gamla  murverk!     Fryntlifvt 

du  drager  kansel  pa  den  gast  dig  helsar. 

For  dig  mitt  namn  jag  yppar:  du,  du  vet, 

hvem  jag  har  varit  och  hvem  an  jag  iir! 

Valan,  du  hoga  sal!     Gif  aterskall 

iinnu  af  herskarns  rost  som  af  hans  ^jat^ 

och  ropa  ut  for  dina  skuggor  alla 

att  Astolf  Unge  lefver  —  att  han  star 

i  sin  och  i  sin  faders  borg  som  forr! 

Hvar  iir  hans  hofstat?     Bed  dem  skynda  sigl 

Snart  griper  han  igen  sitt  spjut,  sitt  horn; 

da  leka  vi  den  ))vilda  jagarns»  jagt, 

och  brusa  hiin  utofyer  fjiill  och  oknar  .  .  . 

Hallo!     Hallo!  —  Annu  sa  dodstyst?  —  Ha! 

Man  har  ej  viintat  mig;  du  hlygs  kanske, 

du  gamla  kungasal  i  sadant  skick 

att  herbergera  den,  som  sett  dig  fordom? 

Likmycket,  oss  emellan!     Astolf  iir' 

en  ofverlefva  af  sig  sjelf,  som  du; 

om  ock  en  del  du  mistat  af  ditt  tak. 


—    432    — 

ocli  om  ditt  torn  star  utan  hatt,  bctiink 

att  jag  en  tronlos  konung  jir   —   och  lyft 

dm  obetiickta  tinning  framgent  opp 

sa  stolt  som  forr  din  kopparkronta  var! 

En  hundraara  ring  af  lof  och  laf 

sitt  smycke  v6rdsamt  kring  hans  rundel  hiingt; 

och  kunglig  star  du  an  i  ditt  forfali, 

du,  grafvard  ofver  kiimpatiden  —  sa 

af  pysslingar  beuiimns  kung  Astolfs  tidl  — 

Allena  dviiljs  du  med  dess  minnen  hiir; 

och  genom  dessa  spetsigt  hoga  gluggar, 

de  tomma  ogonhalor,  hvilkas  djup 

pa  dina  murars  tjocklek  mattet  ger, 

du  synar,  —  bidande  pa  battre  arshvarf,  — 

de  helga  stjernors  gang  och  forebud. 

Hiir  vill  jag  sla  mig  ned  —  hiir  vill  jag  bo! 

Och  ej,  de  iildsta,  J,  de  aldraskonsta 
af  lifvets  gafvor!     Hulda  barndomsbilder! 
Poriildrar!  —  Moderskiirlek !  —  Osklildsfr()jder! 
Hur  talrikt  svafva  edra  hamnar  fram! 
JJr  hvarje  vra  en  liten  iingel  hastar 
med  snolwit  kind  och  skrud,  att  linda  lent 
och  tryckande  likviil  mitt  arma  brost 
inom  sin  spiida,  alltfor  knappa  famn. 
Ja,  mellan  dessa  spillror  gar  en  verld 
f6r  mig  i  manskensdok  ur  griftens  natt 
och  siiger:     ))son!  vi  rakas  val  —  men  hur? 
F6r  mig  iir  du,  f6r  dig  iir  jag  f6rlorad!))  — 
Siig  dock  ej  sa!     eJag  alskar  dig  iinnu! 
Var  icke  nisk  pa  dina  skatter!     Hellre 
ur  din  halfdunkla,  vida  skimmermantel 
tag  dem  som  dockor  fram  och  riick  mig  dem! 

Haf  tack!  De  komma  .  .  .  LiAigt  allt  vill  Ijusna, 
af  forna  stunders  andeilock  jag  omhviirfs; 
och  allas  r6ster  h6r  jag  —  alltifran 
min  fromma  moders  iinda  till  de  tiraljuds, 
dem  hennes  vaggur  spelte,  nar  hon  dog .  .  . 


—    433    - 

Ja,  denna  sal  iir  den,  som  var  sa  ofta 

min  faders  fristad  undan  spirans  modor; 

i  rummet  ofvanfore  blef  jag  fodd; 

och  min  erinrings  forsta  blickar  fastes 

pa  er,  som  skymten  an  med  matta  drag 

iran  tak  och  vaggar,  grofva  freskobilder: 

jagtstycken,  riddarstrider,  helga  man 

med  biskopskraklor  och  med  gloriorl 

Har  stod  min  faders  kronbeprydda  liinstol, 

hvars  stickning  da  var  mal  for  min  beundran; 

der  red  jag  ranka  pa  hans  ena  kna, 

och  p§,  hans  andra   hon  —  ack,  hon,  som  multnat 

inunder  linden,  der  var  lekplats  var! 

Tyst!  —  Hvilken  klang!  —  Nej!  det  var  vindens 

suck, 
som  pd  besok  kom  hit  fran  sjon  dernere  .  . , 
Den  kara  trakten  visst  panytt  vill  skadas, 
och  det  fran  detta  fonster,  der  hos  henne 
sa  mangen  stilla  manskensqvall  jag  stod!  — 
J  liknen  er  annu,  J  graa  berg, 
med  evigt  morkgron  luruskog  pd  hjessan! 
J  stan,  liksom  forblifna  bakom  tiden; 
ty  ingcn  var  fornyar,  ingen  host 
f6rharjar  er  bekladnads  dunkla  farg, 
och  Skaparns  sista  konstverk,  menniskan, 
har  an  i  dag  ej  borjat  er  bebygga. 
J  stracken  an  at  oster  ut  den  kedja, 
pa  hvilken  jag  ifran  min  jagt  forsvann  .  . . 
Hur  brann  min  hag,  som  barn,  att  omsom  se 
liur,  krokt  at  norr,  mot  hafvets  kust  hon  stupar, 
och  omsom  hvar  hon  i  nordost  tar  slut,  — 
ett  slut,  som  da  annu  forborgadt  var 
for  hvarje  skytt,  och  tusen  sagors  hem! 
Derf6r  det  sedan  blef  min  lust  att  jaga 
pa  Ijjillen  der,  som  resa  hufvudet 
h6gt  uppom  vaxtens  grans  och  g6mma  foteu 
djupt  nedom  gransen  af  all  menskotid; 
och  andtligen  jag  dref  min  jagt  sa  langt, 

Atlrrhoma  THkter.  I.  19 


—    4B4 -  — 

att  sjelf  jag  utom  tirjens  rike  kom!  — 

Du  branta  klippa!     An  du  oafbrutet 

fortsatter  denna  slottsmur,  som  sa  djerft 

ditt  djup  begabbar;  lika  rysligt  skon, 

omarmar  du  din  sjo  med  samma  styrka, 

som  i  de  gossar,  da  liaruppifran 

jag  nedat  sag  med  liaHskrackt  valbehag. 

Och  du,  o  unJerbara  sjo!  har  an 

du  dina  hagringar  och  trollbloss  qvar? 

Hur  ofta,  innan  pingsten  bundit  fardig 

sin  blomsterlinda  at  midsommarstangen, 

vi  tjustes  hiir,  nar  solen  skred  mot  vester, 

af  dina  luftiga  synbilders  lek! 

An  viste  sig  en  lustpark  pa  din  yta, 

an  nagon  stad  med  tempel  och  palatser; 

an  stridde  harar  mot  hvarann,  an  gick 

en  mork,  ofantlig  man  med  jattesteg 

fran  ena  klippestranden  till  den  andra  — 

Han  troddes  vara  stamfar  for  var  iitt 

och  tatt,  af  bafvan,  pressade  den  lilla 

sig  till  sin  lekkamrat,  som  sade  kack: 

5)den  gubben  ar  min  farfars  farfars  far!)) 

Hvad  ser  jag?  —  Oga,  skarp  dig!     Fuktas  ej!  - 

Sta  ej   annu,  i  denna  murkna  briidlapp, 

ett  A,  ett  S?  —  Ack  jo!     I  fonsterposten 

skar  gossen  dem  med  sammanbundna  drag, 

och  ofvan  dem  en  liten  arfprinskrona!  — 

0,  barnsligt  salla  tidrymd! 

o 

Hor!     Anyo 
en  dallring,  liksom  fran  en  strang  i  svafning  .  .  . 
Nej!     Stumt  ar  allting  —  brustna  marmorspisel, 
der  vinterbrasan  forr  sa  lustigt  brann 
framfor  min  fader  och  hans  trogna  hofman! 
Hans  tron,  var  den  mer  briickligt  gjord  iin  du? 
Hans  spira,  -iir  den  myllad  som  hans  arm, 
i  slodders  jord?  —  Och  genom  hvars  forvallan?  - 
Ha,  blygsel  ofver  blygsel!     Genom  min!  — 
Ja,  om  hvart  siideskorn  till  hogrc  lif 


—   4:io   — 

hos  detta  folk  fratts  bort,  var  det  ej  jag, 
som  grymt  till  spillo  gaf  dess  faders  val 
af  hat  mot  laga  ax  och  strafva  hylsor? 
Hvad  adel  sadd  blef  under  min  regering 
at  kommande  arhiindraden  fortrodd, 
att  genom  dessa  fostras  opp  till  skord?  — 
Men  rynka  dina  ogonbryn  iinda 
sa  bistert  ej,  du  faderliga  valnad! 
Har  jag  forsofvit  mig  i  sekler,  —  nu 
din  son  iir  dock  omsider  vackt;  och  snart 
sin  nya  bana  oppnar  han,  och  snart 
din  tron,  o  fader,  reser  han  igen! 

Hvad?  Sprakar  nagon  gammal  kand?  Hvem  sade 
))ditt  ogonblick  har  du  f6rsummat!))  —  Bah! 
Det  var  en  veklingstanke  af  mig  sjelf, 
ett  infall  af  fortviflan!     Tig  och  fly! 
P4  skam  jag  bringar  dig,  du  fega  hviskning, 
som  vill  mig  hejda  i  mitt  stora  varf; 
och  innan  kort  en  vardigare  kung, 
jag  har  i  glada  somrar  halla  skall 
hoAager,  mera  lysande  an  f6rr!  .  .  . 
An  f6rr?     Hvad  favitskt  tal!     0,  nar  jag  har 
bland  mina  hofman  satt,  och  Florio 
slog  opp  sin  sangarbok,  och  Svanhvit  kom 
fran  loftet  ned  i  all  sin  liljeglans, 
att  beledsaga  lararns  harposlag; 
hur  spratt  ej  da  mitt  unga  hjerta  hogt 
af  diktens  fr6jd  och  afventyrs  begar! 
Jag  vann  min  onskan  —  och  f6rvandlad  sjelf 
till  fabel .  .  . 

Hvilket  sken!     Sa  daglikt  mi\nljus 
jag  f6rr  ej  sett,  —  ej  ens  pa  6n!  —  och  nu, 
i  Thule?  —  Sallsamt!     Och  en  stridslur,  just 
af  min  upplinning,  glindrar  der  ur  vran,  — 
uppfejad,  som  det  tycks,  af  Haralds  omsorg. 
Det  f6rebudet  lofvar  godt.     Haf  tack! 
I  gapet  vid,  i  manga  bugter  vriden, 


—    436    — 

till  harrop  stark  du  krummar  dig  ocli  blanker; 
men  har  du  ocksa  rosten  qvar?     Lat  hora! 

Han  satter  luren  till  munnen  och  blS,ser  till. 

Hall  munnen,  gamla  malm!     Yack  ej  de  doda! 
Du  gaf  ett  skall,  som  Heimdalls  gjallarhorn. 
Ja,  tankte  jag  det  ej?     Det  borjar  ga 
bakom  mig  och  jag  hor  en  ton,  ej  olik 
ett  fjerran  valdhornsljud,  som  dor.  —  Vid  Gud! 
det  klingar  ju  som  den  der  jagarvisan 
om  skjutna  ungmon  och  som  slots  sa  har: 
))sta  ej  sa  blek!     Se,  var  lott  ar  ju  sot; 
h&rda  badd!)) 

EN   MELODISK   QVINN0R6ST. 

))Hulda  badd!)) 

Astolf  vander  sig  om  ocli  studsar  liaftigt  tillbaka  vid  anblicken  af  Svan- 
hvits  ande,  som  visar  sig,  omgifven  af  en  gloria,  pa  den  motsatta 
stenvaggen. 

SVANHVITS   ANDE. 

»Huru  IjuAigt  att  do!» 

ASTOLE 
med  darrande  rbst. 

»1  ditt  skot?)) 

SVANHVITS   ANDE. 

Nej,  Astolf!  i  ett  battre  skot!     Kom  snart! 

Hon  fbrsvinner.  —  Buller  utanfbre. 

HARALD 
instapplande,  gbr  korstecken  fbr  sig. 

I  Guds   den   hogstes  namn!  —  Hvar  ar  han?  — 

Utstrackt 

i  karmstoln,  blek,  med  luren  i  sin  hand  — 

helt  styf — Gud  hjelp'  oss!  —  Jo,  han  ror  sig  — 

Herre! 

Hur  star  det  till? 

ASTOLP 
matt. 

Ratt  val. 

HARALD. 

Ett  fagnebad! 
Fastan  er  uppsyn  ar  en  nyhvit  handskes. 


—    437    — 

ASTOLP 

mera  sansad. 

Sa? 

HARALD. 

Nere  i  min  stuga  hordes  nyss 
hiiruppifran  liksom  en  stark  basunstot 
och  sags  i  alla  gluggar  Ijus  vid  Ijus, 
som  hade  slottet  bjudit  er  till  hogtid. 

ASTOLF. 

Nog  troligt! 

HARALD. 

Ser  ni,  Florio  har  siindt  er 
till  mig,  och  jag  har  ansvar  for  min  gast. 
Jag  visste,  att  jag  namna  kan  ett  ord, 
som  skrammer  sjelfve  satan. 

ASTOLP. 

Hedersgubbe ! 

HARALD. 

Nu,  kom  dk,  spiseln,  bordet,  siingen  vanta; 
och  se'n  i  morgon  sag  mig .  .  .  Ni  forstar? 

Under  nedgaendet  med  Astolf, 

Ja,  —  som  jag  spadde  gick  det!  —  Den  der  luren 
grof  jag  i  fjol  ur  stenringsasen  upp. 
Han  alskar  gny,  det  var  en  ruskig  hostnatt, 
harugglan  skrek,  och  skatteldsveden  lyste. 


Rum    i    slottet. 
Vinterdag. 

HARALD 

slutande  att  ordna  ^tBkilligt  af  inredningen. 

Sa  kan  anyo  af  dc  gamla  rummen 

nu  ett  och  annat  andtligen  bebos!  — 

Hvad  brak  med  arbetsfolk,  fran  fjerran  skaiTadt, 

och  dyrlejdt,  att  man  rysa  ma  derf6r!  — 

Godt!    Yerkstald  ar  hans  onskan.    Furstarg  onskan 


-    438    — 

vill  inga  hiuder  veta  af.     Men  borgens 

uraldsta  abor  i  sin  frid  bli  storda; 

hvad  deraf  foljer  snart  bli  spordt.     Af  allt 

iir  varst  likval  statsbvalfningens  forslag. 

Nar  Florio  mig  skref,  att  gasten,  attlagg 

af  forna  konungar,  vill  nyuppratta 

pa  skrifvarvaldets  spillror  deras  tron,  — 

det  klack  inom  mig;  och  i  brefvet  sjelft 

framstack  ej  heller  minsta  hopp  om  framgang. 

Anhangare?     Hm!     Manga  nog,  minsann! 

Men  hurudana?   —  Kan  pa  dem  man  bygga? 

Hvar  stund  jag  vantar  budskap  hur  hans   tilltag 
pa  ochlosmotet  slagit  ut.     Jag  fruktar, 
att  hela  ilocken  sviker  honom  strax. 
De  kaltringarne  duga  blott  till  prat; 
jag  tror  pa  ingen  bland  dem.     Handling  fordrar, 
att  hand  vid  verket  laggs,  men  afund,  split 
och  feghet  skola  da  hos  dessa  hjeltar 
bli  starkare  an  sjelfva  egennyttan, 
som  lystrat  till  hans  ))klingande))  forslag. 
Ja  —  klinga  de  tillrackligt?     Nar  han  red 
till  detta  afventyr,  jag  radde  honom 
att  hellre  kopa  pa  en  gang  i  massa 
eforer,  president,  sibyllabroder 
och  hvad  de  heta  allt,  —  gaphalsarne, 
ty  han  formar  det;  och  med  denna  genvag 
han  gjorde  sakens  utgang  mindre  oviss. 
))Men  detta  egnar)),  sade  han,  »ej  mig; 
mitt  folk  bor  genom  adla  medel  raddas; 
jag  vacka  skall   dess  battre  sjab).  —  Katt  vackert! 
Men  gerna  vill  jag  hoppas,  ty,  i  sanning, 
hans  hjerta  ar  sa  konungsligt,  som  godt! 

Det  ma  man  tillsta:  sallsamt  ar  hans  lynne, 
och  foga  lycklig  tycks  han  inombords. 
Han  ar,  som  lefde  han  ej  riktigt  mer; 
om  dagen  ofverallt  och  ingenstads, 
om  natten  likasa,  —  nar  ej  pa  badden 


—    439    — 

strackt  i  orollg  somn,  for  ogoublick 

han  upphor  till  att  vaka  och  att  strofva. 

Hvad  uuderliga  tal  hoU  hau  i  slummern 

deu  morgou,  uiir  jag  kom  pa  haus  befalluiug 

att  vacka  honom  till  haus  sista  ridt! 

An  ropte  han:  ))kom  hit,  du  trogna  skara, 

och  Ijuuga  ned  med  mig  fran  dessa  berg, 

vardhallarne  om  vara  dolda  moten! 

Hit,  kampar,  hit!     Er  konuug  vill  er  liira, 

hvad  verklig  frihet  iir  och  verklig  ara!» 

An,  pa  mitt  tilltal:  »vakua,  riddare!» 

han  svarte:  »ropa  mig  vid  namn!  vid  namn! 

Jag  heter  Astolf  —  Astolf  Uuge  —  Tyst 

likval  dermed!  —  F6r  tidens  barn  jag  namnt  mig 

hans  sliigtiug  blott  —  haus  sliigting!    Ha,  ha,  ha!» 

Hemsk  vid  det  vilda  skrattet  grep  jag  tag 

i  skuldrorna  och   skakade  en  smula; 

da  stonte  hau  med  diimpad  rost:  »o  tid, 

var  ej  sa  hardhandt!     Uuna  kiirlekeu 

att  ock  pa  vinteruattens  himmel  skrifva 

sin  helsuing,  —  om  iiu  blott  med  sil{Ver,  blekt 

som  dodens  hy!  —  Isgubbe,  sliipp  mig!     Jag 

vill  till  min»  .  .  .  hiir  ett  qvinnonamn  kom  fram, 

Alicia,  Elisa  eller  dylikt; 

och  dervid  suckade  han  tungt,  slog  opp 

forbrylladt  ogonen,  stod  med  ett  spraug 

pa  golfvet,  sade:  »talte  jag  i  somneu?» 

Jag  trodde  lugna  houom  med  ett  nej ; 

da  uickade  han  tviflaude  och  tryckte 

min  haud  och  log,  sa  alldeles  med  samma 

svarmodighet,  som  den  der  andeAocken 

vid  miduattstid  kring  Svanhvits  tomma  grafplats. 

Han  gar  till  fbnstret. 

Ett  bistert  viider  fick  han  ock;  —  jag  lange 
formiirkt,  att  han  omtalig  iir  f6r  kold!    — 
Ett  vinterlandskap  med   besked!     I  solsken 
skarpt,  fastiin  skoftals  blott,   den  langa  sjon 
och  trilsket  gliudra,  likt  ett  euda  su6golf 
med  svarta  vilggar,  halft  hvitmenade; 


—    410    — 

ocli  biist  som  jordens  svepduk  Hgger  still, 
en  trotsig  blast  kringhvirflar  den,  att  omsom 
bans  yra  boljer  allt  i  giitterdimmor 
ocb  omsom  isen  sopas  kal  och  blank, 
som  vore  den  ett  fejadt  stal  —  det  svard, 
som  drapt  den  spada  sommarn!     Nedifran 
min  kojas  skorsten  reser  sig  en  rokstod, 
och  i  hvar  mellanstund  af  stormens  hvin, 
han  ville  gerna,  om  han  finge  blott, 
i  kolsvart  klada  in  den  rodbla  himmeln. 
Mann  nu,  som  ifrigast,  min  Astolfsattling 
i  nagon  bardalek  om  kronan  faktar? 

Han  gar. 


Trangt    och    skogigt    bergpass. 
Vinteraf  to  n. 

NAGRA    SAMMANSVURNA 

ga  af  ocli  an,  se  sig  omkring  och  lyssna. 

EN. 

Hiir  maste  han  forbi. 

EN   ANNAN. 

Ej  annan  stig 
igenom  trakten  gifs,  knappt  ens  for  rattor. 
Att  iinnu  finnas  kan  en  sadan  obygd! 

DEN  f6rre. 

Hiir  var  allmiinning,  fordomdags.  Ej  forr, 

iin  hvarje  skog  iir  fiild  och  hvarje  sjo 

uttappad,  blir  vart  land  en  viirdig  rymd 
for  oinskriinkta  idogheters  tiiilan. 

DEN   ANDRE. 

Hur  luftigt  och  hur  sundt  skall  vinden  da 
kringspela  vara  nilttbebyggda  tiippor! 

DEN   EORRE. 

Dock  bora  iifven  bergen  spriingas  bort, 


—    441    — 

DEN    ANDRE. 

F6rstas!     Det  fordrar  ju  ock  jemlikheten, 
som  gackas  af  dem  alldeles  for  oblygt. 

EN  TREDJE. 

Men  krutet? 

DEN  EORSTE. 

Strunt!     Det  kops  for  utlandskt  l^n. 

DEN    TREDJE. 

Val,  om  till  bergskott  nu  vart  krut  vi  bure! 
Vart  varf  i  qvall  ar  slemt.     Jag  har  en  tagg 
i  samvetet  iinda,  att  har  ga  hyrd 
som  en  bandit   till  dens  f6rderf,  hvars  pengar 
f6rut  jag  tagit  till  hans  tjenst. 

EN   EJERDE. 

Du  blotmask! 
Bjir  pretendenten  dagligen  ej  pa  sig 
en  pung  af  den  frappanta  egenskap 
att,  nar  man  sticker  handen  dit,  man  standigt 
drar  henne  smackfull  opp  af  silfverdalrar? 

DEN    TREDJE, 

Snack!     Det  ju  sagan  ar  om  Fortunatus. 

DEN   EJERDE. 

En  skatt  f6rutan  botten  har  han  dock; 
derpS,  gaf  Mopsus  ju  sitt  hedersord. 
B6r  ej  regeringen  ia  detta  byte? 
Och  lofvar  han  oss  ej  en  arlig  sold, 
langt  st6rre  sedan,  an  den  han  bestar? 

DEN    TREDJE. 

Men  tank,  om  han  oss  gafve  lika  mycket? 

DEN   EJERDE. 

Du  gl6mmer  hans  pedantiska  moral. 

DEN  TREDJE. 

Hm!     Bara  inte  Mopsus  pudrar  oss! 

Han  ar  en  stor  —  vindb6jtel,  med  f6rlof  sagdt. 


—    442    — 

DEN    FJERDE. 

Jag  kiinner  honom  battre. 

DEN    TREDJE. 

Sqvallerbytta! 
Ja,  genom  dig  han  nys  fick  om  komplotten; 
ocli  se'n,  —  bvad  var  att  gora,  om  ej  latsa 
att  den  var  blott  en  qvick  spiontillstallning? 
Du  ar  en  vacker  pilt! 

DEN    EJERDE. 

Jag  maste  skratta, 
vid  minnet,  hur  var  pretendent  stod  langniist 
i  ochlossalen,  da  han  slot  sitt  tal, 
sa  fullt  af  gammal  svulst,  och  drog  sitt  svard, 
och  sag  sig  om  —  och  af  oss  alla  fann 
allena  hos  sig  qvar  sin  adjutant,  — 
den  token,  som  ock  redan  derfor  pliktat. 
Han  trodde  intet  mera  atersta, 
an  fosa  hela  styrelsen  i  hakte! 

EN   FEMTE. 

Na,  hvad  det  angar,  vore  skadan  ringa: 
galgfaglar  aro  de  dock  allesammans. 

DEN   EJERDE. 

Honshjernor!    Tyst  da!    Lycka  att  anf6rarn 
och  nagra  till  sta  afsides  pa  branten; 
personer  linnas  har,  som  f6ljt  oss  hit, 
i  akt  att  pa  oss  sjelfva  spionera. 

DEN    EEMTE. 

Men  obegripligt  ar,  hur  han  slapp  undan! 

DEN    TRĔDJE. 

Slapp  undan?    Jo,  det  bar  sa  till,  att  mod 
han  har  i  br6stet,  framf6r  hundrade; 
han  gick  ju  midt  igenom  oss  sin  vag 
med  hanfullt  vreda  blickar,  langsam  gang, 
och  ingen  kom  sig  f6r  att  gripa  honom. 

EN    SJETTE. 

Mig  lyster  se,  om  han  kan  ra  pa  femton! 


—    443    — 

FLERA   llOSTEli, 

Der  ha  vi  honom,  nedanf*or,  pa  mon! 

ANDRA. 

Han  rider  sakta  uppat  hit. 

EN. 

Ar  hasten 
den  der,  hvars  ras  han  kallar  hippogryfisk? 

EN   ANNAN. 

Ah  nej!  En  vanlig  skack. 

DEN  f6rre. 

Det  var  en  lycktraff! 

PANTALEON 

sasom  anfbrare. 

Nu  in  i  halan  hiir!    Och  vid  mitt  tecken 
gif  akt  enhvar  att  passa  pa  sitt  tempo! 

De  gbmma  sig  i  en  grotta  invid  vagen. 
ASTOLE. 

Gengangarspelet  slutadt  ar:  jag  tappat; 

mig  aterstar  nu  endast  att  forsvinna. 

Och  dock  —  o  dyra  land  af  berg  och  skog, 

for  stora  tankar  skapt  och  stora  dygder! 

Med  moda  sliter  jag  mig  bort  fran  dig. 

0,  kunde  jag  i  fredad  dunkelhet 

en  vra  af  dig  bebygga;  lefva  ut, 

som  akerbrukarn  min  beskiirda  dag 

i  sallskap  med  natur  och  barnslig  tro! 

Langt  sallare  iin  jag  ar  sjelfve  tiggarn, 

som  soker  ifran  hus  till  hus  sitt  brod; 

en  samhallsplats  han  ager  dock,  en  mcnsklig 

bestammelse;  han  kiinner  det  nar  hemat 

han  biir  en  gafva,  riickt  af  mildrik  hand, 

och  i  sin  koja  an  engang  kan  miitta 

den  kara  hustrun  och  de  kiira  sma!  — 

Jag  ville  nagot  hogre  —  kanske  biittre; 

jag  har  f6rsokt.     Na  viil!    Hvad  kan  jag  mer? 

Hur  ofta,  da  jag  dr6mde  mig  besitta 
all  mojlig  vilja  till  allt  m6jligt  godt, 


—    444    — 

holl  jag  just  det,  hvartill  mig  stundens  pligt 

uppmanade,  for  alltfor  inskrilnkt  mal, 

alltfor  hvardagligt,  att  en  man  som  jag, 

behofde  bry  sig  med  sa  usla  smating. 

De  komma  tvifvelsutan,  —  tiinkte  jag,  — 

utsoktare  omstandigheter,  oden 

af  enkom  vigt,  da  mina  krafter,  dittills 

besparade,  fa  Ijunga  fram  i  varf 

af  oerhord  f6rtrafflighet  och  glans. 

Sa  Aogo  de  sin  kos,  min  verksamhets 

onjttjade  minuter:  vikingsbragder, 

krig  utan  andamal  och  foljder,  —  voro 

de  annat  jin  blott  krydda  pa  min  ledsnad? 

Sa  under  vantan  pa  f6rhallanden, 

dem  jag  bestamt  till  adlare  bedrifter, 

f6rblef  jag  i  min  dvala,  gjorde  intet 

i  h6gmodstron  att  kunna  g6ra  allt. 

Och  nu  —  Ja,  ))6gonblicket  ar  f6rsummadt!)) 

Mitt  6gonblick  i  hafderna,  f6rloradt! 

F6rloradt!  —  Innhallsdigra  ord,  fastan 

du  sjelfva  innhallsbristens  uttryck  iir!    — 

F6r  dubbelt  6fvermod  jag  dubbelt  straffats: 

och  moderjorden  som  jag  f6rr  f6rsk6t. 


hon   —  i  sin  ordning  —  nu  f6rskjuter  mi 

PANTALEON 
i  spetsen  fbr  de  utrusande  sammansYurna. 

Ja,  hon  f6rskjuter  dig  f6rradare! 

De  omringa  honom. 
AST0LF. 

J  fega  nidingar,  hvad  viljen  J? 

PANTALEON. 

Det  skall  ni  of6rdr6jligen  bli  varse. 

Till  sitt  manskap. 

Ge  fyr! 

Astolfs  hast  stupar, 

FUnkt!    Ladda  om! 


-    445    — 

ASTOLF. 


Sa  gor  bekantskap 
med  Astolf  Unge  nu,  stratrofvarhop! 

Kort  faktaing.     Han  hugger  ned  somliga;  do  andra  fly. 

En  seger,  lumpen  som  de  ofvervunna!  — 
Skall  den  min  sista  bli?  — 

Han  spanar  omkring  sig. 

Och  dyrkopt  dock! 
Mil  bar  jag  an  af  denna  skogsvag  qvar; 
till  strid  mot  endast  menniskor  jag  ville 
min  Hvitfot  ej  fran  Harald  f6ra;  natten 
instundar.     Hvad  bor  niirmast  nu  beslutas? 

Han  satter  sig  i  grottans  oppning  med  det  blottade  svardet  lagdt  b£ver  kuat. 

Atminstone  ej  mer  att  sammankitta 

den  Aygsands  bog  som  biir  man  kallar  stat! 

Nej!    Ma  den  for  hvart  vindkast  byta  skick; 

ma  hvarje  korn,  af  blastens  hvirfvel  f6rdt, 

an  vilja  vara  punkt  f6r  sig,  och  an 

det  helas  midtpunkt,  —  medan  6kenstormen 

slik  yra  samfaldt  6kar  och  f6rhanar!  — 

Ej  fms  en  mera  vederstygglig  syn, 

an  den  af  en  sjelfm6rdad  samhallskropp, 

der  med  sitt  hufvud  hvarje  ledamot 

i  ruttning  jemlik  ar,  och  fria  maskar 

beqvamligt  skota  sina  naringsyrken. 

Ar  detta  da  det  mal,  dit  tidehvarfvens 

framskridande  upplysning  bragt  mitt  slagte? 

0  frihet!    Helga  blixt  af  skaparns  eld! 

Ljusbildande,  f6rharjande,  som  den! 

Hur  missf6rstas  du  af  de  darhushjon, 

som  leka  med  dig,  liksom  barnmed  brander, 

okunnige,  att  i  den  samma  kraft 

det  godas  och  det  ondas  ursprung  bor! 

Hvem  ager  dig,  om  ej  han  kan  sig  sjelf 

beherska?    Om  han  ar  sin  egen  slaf, 

och  under  ideliga  rop  om  dig, 

dock  hyllar  blott  de  lagsta  ibland  lustar: 

afundens,  egennyttans,  kifvets,  rofvets, 

pralsjukans,  lognens,  lattjans,  frasseriets. 


—    446    — 

ocli  hatets  mot  hvad  hogt  och  heligt  ar? 
Om  karleken  och  aran  ej   dig  tanda, 
om  tro  och  trohet  ej   din  strale  rikta: 
forgafves  vill  du  da,  du  gudakraft, 
dig  uppenbara  i  ditt  sanna  Ijus; 
du  iir  och  skapar  6fverallt  —  det  onda, 
ehvar  du  icke  iir  —  gudomlig  lag! 

Och  du,  o  ara!    Mannens  hogsta  skatt! 
Du  fasta  tro  pa  arlig  viljas  makt! 
Medvetenhet  af  hennes  sjelfbestand 
i  lif  och  dod!    Oslackliga  begar 
att  verka  det,  som   ej  forgas!    Triumf 
i  harnesk  utaf  eld  och  Ijus,  osvikligt 
at  dygden,  snillet,  sanningen  f6rvissad, 
ut6fver  motstand  och  belackare! 
Du  sjalens  adlighet!    Det  rattvist  iir, 
att  man  med  dig  afskedat  ock  det  stand, 
som  uppkom  genom  dig  och  amnadt  var 
att  f6relysa,  h6gst  fran  pligtens  brant, 
i  nit  och  offer  f6r  din  striinga  tjenst. 
Det  rattvist  ar,  att  man  i  samma  dom 
med  detta  inbegripit  ock  de  andra; 
tj  hvarje  stand,  i  sin  krets,  var  en  adel, 
en  obeAacklig  heders  edsf6rbund; 
och  alla  dessa  kretsars  enda  hjerta 
slog,  under  purpurn  i  monarkens  barm, 
da  sjelf  igenom  allas  frihet  fri, 
han  i  sitt  majestat  bar  glorian 
af  allas  ridderliga  tankesatt. 
Hur  nesligt  har  man  nu  dig  gl6mt,  du  sol 
pa  hjeltesinnets  vida  himlahvalf! 
Hur  klappar  hiir  ej  mer  ett  enda  br6st 
f6r  denna  aftonrodnad,  som  pa  grafven 
blir  aterskenet  af  din  svunna  dag 
och  haroldsbudet  fran  en  h6gre  morgon! 

Han  stiger  upp. 

Jag  nog  mot  6det  och  mot  tiden  kiimpat; 
nu  tr6tt,  ej  langre  nya  lefnadslagen 


447 


jag  efterfiker.     Ha!    Just  de,  som  oftast 

beklaga  lifvets  korthet,  jaga  dock 

som  haftigast  Saturni  snabba  spann 

med  vilda  onskningar  och  jemra  sedan, 

nar  under  skenandet,  i  bradstort  lopp, 

det  krossar  dem  i  detta  sokta  fjerran, 

i  denna  bakgrund,  dit  de  haft  sa  bradtom! 

Skall  jag  dem  hiirma,  dessa  dodens  rof,   — 

jag,  6fver  hvilkens  hufvud,  afven  hiir, 

o&dlighetens  hulda  angel  vakar? 

Skall  jag,  som  de,  med  matt,  med  sjukhg  tranad 

an  ropa  det  forflutna   ater,  an 

det  irrsken  efterfamla,  som  de  namna 

sitt  vantade  tillkommande?    Den  lott, 

att  rona  hvar  narvaro  fyld  af  oro,  — 

skall  afven  jag,  som  de,  med  stadse  spand 

iippfinningskraft  den  fafangt  soka  undfly?  — 

Ar  lifvet,  som  det  siiges,  blott  en  drom, 

den  ma  dock  drommas  ljufvare  .  .  .  Du  kan 

ei  mer  dertill  forhjelpa,  moderjord? 

Tag  da,  —  f6r  alltid  nu,  —  din  sons  farval! 

Efter  en  paus. 

Det  gifs  ett  enda  satt  att  stanna  qyar 
hos  dig  oskiljeligt;  det  gifs  en  rening, 
den  enda,  som  mitt  brott  att  valja  har; 
och  d6d  —  sa  kallar  sig  dess  djupa  mening. 
Tillslutna  himmel!    Du,  som  ensam  vet, 
hvad  lif  och  d6d  besl6ja  och  betyda; 
gif  du  en  vink  at  sinnets  tveksamhet! 
Siig,  hvilken  af  dess  viljor  jag  b6r  lyda? 

Gnaggningar  fran  hans  vingliast,  som  kommer  Aygande. 

Ha!     H6rde  jag   ratt?     Han   mig   s6kt  .  .  .  Jag  f6r- 

star  dig, 
du  trogne!    Till  lifvet  mig  manar  din  r6st! 

Springer  ut  pa  bergbranten  ocli  mottager  honom. 

Fran  grafven  mig  ropa  din  ifver  f6rmar  dig; 
och  fly  med  mig  vill  du,  fran  vinter  och  h6st! 
Likt  fjall  ifran  6gonen  falla  de  griller, 
som  hiir  mig  ber6fvat  all  gladje  och  sans; 


—    448    — 

min  fbt  sparkar  bort  de  forvirrande  giller, 
som  larde  mig  glomma  livar  sallheten  fans. 
Upp!    Till  hennes  o,  an  af  gudarne  skonad; 
upp!    Hastom  fran  koldens,  fran  lidandets  ort! 
Ar  ej  min  forbrytelse  dermed  forsonad, 
att  har  —  om   ock   f&fangt  —  jag  gjort,   hvad  jag 

bort? 

Med  hanryckning. 

Hvar  ar  ditt  innehall,  liingtande  sinne, 
om  ej  hos  henne,  som  forr  var  ditt  allt? 
Hvar  har  ditt  hopp,  och  hvar  har  ditt  sinne, 
om  ej  hos  henne,  en  verklig  gestalt? 
Lefver  du  icke  ju  blott  genom  henne? 
Har  hon  ej  sagt  dig  forut,  hvad  som  hiindt?   — 
Hvitfot  kom  hit!    I  sitt  hjerta  hon  kanne, 
hvart  mina  tankar  sin  kosa  ha  vandt! 


Nejden    omkring    Florios    boning. 

Varmorgon. 
Mopsus  ocli  riorio,  ledd  af  Alfred  trada  ut  ur  stugan. 

MOPSUS. 

Sa,  sa,  inga  ursakter  vidare.  Nog  begriper  er  ko- 
kerska  bra  litet  af  tidsandans  fordringar.  Godt  och 
val  mellertid,  att  ni  inser,  hvilken  heder  jag  gjort 
er  med  den  frukost,  jag  hiir  behagat  intaga  pa  min 
hemresa.  Ert  kaffe  har  druckits  af  offentligheten  i 
egen  person. 

FL0RI0. 

Var  viss:  den  hedern  skattar  jag  sa  hogt, 
som  den  kan  miitas  pa  min  laga  mattstock. 

MOPSUS. 

Stopp,  —  inga  blankvers  langre!  Kan  ni  da  inte 
tala  naturligt,  som  jag-^ 

Jag  talar  efter  min  natur 


PLORIO. 


-     449    — 

Morsus. 
Besynncrllg  natur!  Idel  sA,  kallade  jambcr.  AU- 
deles  som  dcn  bortlupne  prctcndenten.  Smadare  ha 
till  och  med  utspridt,  att  han  smittade  mig  sjelf,  och 
andra  foga  mindre  upplysta  patrioter  med  samma 
osed. 

FLORIO. 

Mahtinda 
medf6rde  han  cn  luftkrGts,  som  cr  alla 
forvandlade  till  form  af  poesi. 

MOPSUS. 

Nonsens!  Men,  —  for  att  aterkomma  till  den  f6r- 
rymde  upprorsmakarn:  vet  ni  verkligen  allsinte,  hvart 
han  tagit  vagen?  Han  skall  likval  varit  synlig  hiir  i 
nejderna.     Besinna  er  noga,  och  betiink  ert  ansvar! 

ELORIO. 

Jag  vet  i  sanning  intet  om  hans  ode. 

MOPSUS. 

Det  var  ett  otackt  ugglebo,  det  der  nastet,  som  jag 
hade  skankt  honom  a  statens  vagnar.  Jag  var  pa 
vippen,  att  i  spetsen  f6r  unders6kningskommissionen 
bryta  nacken  af  mig. 

PLORIO. 

Till  h6gre  d6dssatt  blef  ni  rattvist  sparad. 

MOPSUS. 

Sina  papper  tycks  han  riktigt  ha  tagit  med  sig. 
Jag  var  ej  i  stand  att  efter  honom  hitta  nagonting, 
utom  en  gammal  lunta  med  krutgubben  Haralds  namn 
pa  permen.  Det  var  den  nu  sa  sallsynta  bibeln,  — 
en  h6gst  kuri6s  bok,  och  numera  oskadlig,  fastan 
f6rbjuden. 

PLORIO. 

F6rbjuden?    Bibeln? 

MOPSUS. 

Menniska  —  Medborgare!  Har  ni  da  inte  h6rt,  att 
den  f6rbj6ds  vid  samma  allmanna  folkm6te,  der  man 
palyste  den  republikanska  almanackan? 


450    — 


Okenbo  jag  ar.  — 
Forbjiiden!     Och  hvarfore? 

MOPSUS. 

Derfore,  att  den  gjorde  for  manga  farhufvuden 
kollriga.  Den  ar  ju  alldeles  ofverfull  af  niysticism 
och  tysk  teosoli. 

FL0RI0. 

Tysk? 

MOPSUS. 

Visserligen:  glommer  ni,  att  den  blef  insmugglad 
till  folklasning  af  en  dimmig  tysk,  som  hette  Luther? 

FL0RI0. 

Oyanlig 
ni  ar,  jemval  som  teolog. 

MOPSUS. 

Jag  skulle  tro  det.  Ocksa  har  jag  i  var  for- 
fattning  vid  artikeln  om  menniskans  rattigheter  bi- 
fogat  en  om  det  hogsta  vasendets  skyldigheter. 

Pramdrager  en  cigarr. 

Ja  —  hvad  tycker  ni?  Jag  antager  verkligen  ett 
sadant. 

FL0RI0. 

Beundras 
ma,  som  sig  bor,  ert  adelmod. 

MOPSUS, 
patandande  cigarren. 

Och  tviflar  nagon,  att  det  kan  uppenbara  sig  i 
menniskoskepnad  —  se  bara  pa  mig!  Men  allt  alle- 
goriskt  svammel  ha  vi  vuxit  ifran ;  och  staten  ar  for- 
pligtad  att  skydda  det  allmanna  vettet.  Lyckligtvis 
kan  man  nu  stanna  vid  milda  atgarder.  Forr,  till 
exempel,  liangde  man  prester  i  frihetstraden ;  nu  ar 
tillrackligt  att  siitta  dem  pa  vatten  och  brod.  —  Ni 
hor,  att  jag  ar  tolerant;  eller  hur? 


—    451    — 
FLORIO. 

Med  hapnad 
iornimmer  jag  en  slik  fordragsamliet. 

MOPSUS. 

Snart  torde  jag  komma  att  stracka  den  iin  liingre.' 
Jag  vet,  hvad  prester  och  leviter  kiinna  duga  till  i 
ett  valbestaldt  samhalle:  till  sockenskrifvare  .  .  .  till 
lofpredikanter,  i  hiindelse  .  .  .  Men  detta  ar  min  hem- 
lighet. 

FLORIO. 

Klokt  gor  er  vishet,  att  fortiga  den. 

MOPSUS. 

Na,  sa  farviil!  Min  svit  viintar  pa  mig  nedanf6re. 
Ni  har  i  dag  sett  en  man,  som  ilr  for  det  forsta  folk, 
och  for  det  andra  regering,  och  for  det  tredje  begge- 
dera.  Det  vill  siiga  —  men  ni  har  vill  hort  talas  om 
folkets  suveriinitet? 

FL0RI0. 

Ni  iir  dess  inkarnerade  gestalt. 

MOPSUS. 

Just  sa!  Eller  hvad  man  fordom,  icke  sa  oiifvet, 
kallade  imperator.  Ert  begrepp  borjar  uppklarna  ;  ni 
tycks  fatta  atminstone  en  af  tidens  stora  praktiska 
lifsfragor. 

FLORIO. 

Ett  grundsvar  pa  dem  alla  har  ni  siikert. 

MOPSUS. 

Visst  har  jag  det.  Jag  miirker,  att  af  er  hade  kun- 
nat  bli  nagot.  Hor  pa!  Ocksa  jag  iir  en  vitterhets- 
iilskare.  Om  ni  mins  niigot  af  ert  gamla  verskram, 
liis  opp  for  mig  en  bit  till  afsked! 

PLORIO, 

med  stark  betoning. 

Det  gifs  en  frihet,  som  ej  kring  sin  panna 
biir  ormar,  ej  ett  mordbloss  i  sin  hand ; 
fodd  att  valsigna,  icke  att  forbanna, 
hon  varnar  med  en  rost  fran  Eaderns  land. 


—    452    -  - 

))Framat!)>  Den  losen  afven  val  av  liennes; 
men  hennes  »fram)),  det  leder  uppat  blott; 
och  hennes  vag,  som  pa  sin  klarhet  kannes, 
evardligt  gar,  fran  sant  till  skont  och  godt. 

Ehvar  hon  vistas,  skonja  hoga,  laga 
med  brodersblick,  hvarandras  dygd  och  brist; 
hvad  ratt  jag  gor?  blir  hvarjes  forsta  fraga; 
hvad  ratt  jag  har?  derpa  han  tanker  sist. 

MOPSUS, 

aibrytande. 

Han  gor  val  sa  f — n  heller.  Nej,  ni  ar  ohjelplig. 
Uff,  hvilken  bedroAig  psalmodi!  Men  ni  ar  ju  ock 
ett  gammalt  skralle,  en  af  romantik  genombyrd  ante- 
diluvian.  Jag  ofverlemnar  er  for  alltid  at  edra  him- 
melska  trSkigheter. 

Han  gar. 
ALFRED. 

En  krafstinn  lurk.     Hvad  han  s^g  lojlig  ut! 

FL0RI0, 

satter  sig  pa  en  bank  utanfbr  sitt  hus. 

Naturen  stundom  roar  sig  att  teckna 
vrangbilder,  som,  fast  knappast  sannolika, 
iindock  i  menskohvimlet  ga  omkring 
helt  ogonskenligt,  och  med  stolta  later. 
Sa  denne  pobelns  hjelte:  lefva  tycks  han; 
men  framling  ar  han  for  allt  verkligt  lif. 

ALFRED. 

Glom  honom,  fosterfar!     Nu  ar  det  v^r, 
och  larkorna  oss  bjuda  battre  sallskap. 

'  ELORIO. 

Katt.  —  Gack  och  sag  din  mor,  hur  IjuAig  nu 
ar  dagens,  varens,  lifvets  nya  ungdom! 

Ensam. 

De  falt,  som  kastat  nyss  sitt  snodok  af, 
det  Ijus,  som  snart  skall  locka  grasen  opp, 
jag  ser  dem  ej;  dock  hor  jag  larkans  drill. 


-  45:^  - 

som  ofver  lifvets  kiinsla  silllt  forvanaĕ. 
Naturen  vidror  lent,  med  smeksam  liand, 
mitt  vasens  strangar;  forna  dromgestalter 
^nyo  fargas  upp  och  skaka  bort 
den  vinterfrost,  som  dem  sa  lange  insvept. 
J  ljufva  bliindverk!     Sjelfve  gubben  kan 
ej  motsta  er;  ocli  en  ocb  annan  stund 
jag  nodgas  iin  inrymma  ^t  ert  samqvam  .  .  . 
Ack!  att  jag  pr6fvat  re'n  s^  mangen  gang, 
hur  J  ett  saligt  ingenting  blott  iiren! 
Den  nya  varen  bradskar,  lik  de  f6rra; 
bakefter  mata  sommar,  liost  och  vinter 
sin  vana  kretsviig  ut,  alltmera  tr6gt, 
och  vid  hvart  ars  f6rlopp  ar  lifvets  dryck, 
som  varens  trollstaf  nyss  till  vin  f6rbytte, 
det  samma  dufna  vatten  som  f6rut,   —^ 
blott  med  den  skilnad,  att  man  druckit  sig 
till  hela  tva  och  femti'  veckor  iildre! 

Och  likavisst  —  o  sk6nhet!     Ljusa  fullhet 
af  skapelsens  och  lifvets  bilduingskiillor! 
hvem  ville  vid  din  blick  ej  vara  till? 
Hvem  ville  ej  f6rgas  vid  dina  br6st,  • 
tillfyllest  miitt  af  deras  gudamj6lk?  — 
Yiilan,  du  gamla  hjerta!     Om  ock  allt 
f6rsvinner,  hvad  du  iigt;  om  nya  tider 
och  nya  menniskor  och  nya  dr6mmar 
omhviirfva  dig:  hall  dock  de  iildsta  fast,  — 
och  i  det  minnet  blomstra  immerfort, 
och  skjut  bestandigt  nya  knoppar  fram!^ 
Likt  gamla  frukttrad,  tiitt  af  mossa  h6ljda, 
som  dock  af  varens  anda  viirmas  iin,  — 
sa  sprid  annu  omkring  dig  tusenfaldt 
en  varlig  sangarkiinslas  blomstersk6rd! 
Lat  under  dina  blommor  n6jet,  hoppet 
fa  vandra;-och  niir  striifva  vindar  sallat 
dem  ned  pa  marken,  gliids,  att  deras  duk 
g6r  stigen  mindre  skarp  f6r  qvalets  f6tter. 
I  begge  fallen  dofta  de;  och  liinge 


—    454    — 

se'n  rosen  dott,  beliagar  hon  annii 

med  vallukten  af  liennes  sjal,  som  drojer. 

0!  mins,  att  denna  blast,  som  lossar  dem 

fran  dina  grenar,  ej  ar  dodens  il; 

den  ar  en  evig  karleks  milda  hviskning, 

som  sai?er:  ))det  iir  tid  att  frukten  kommer!))  — 

Malvina  och  Alfred  nalkas.     Malvina  bar  ett  litet  barn  pa  armen. 
MALVINA. 

God  morgon,  min  valgorare!     Hvem  var 
den  resande,  som  nyss  ifran  oss  gick? 

PLORIO. 

Ett  samting  af  nattskrafva  och  af  korp, 
som  bland  var  lilla  lunds  varsangarflock 
sloo^  ner  att  kraxa  sitt  abrakadabra. 

MALVINA. 

Hur  annorlunda  var  den  skona  yngling, 
som  i  fjol  hostas  er  besokte! 

ELORIO. 

Ja!  — 
De  usla  honom  fafangt  eftersla; 
helt  visst  han  fins  ej  mera  i  vart  land. 

ALPRED. 

Och  gamle  Harald! 

FL0RI0. 

Siste  ungdomsvannen  I 
Han  hvilar  nu.     0,  gjorde  jag  sa  med! 

ALFRED 

klappar  honom. 

Nej,  pappa,  nej!     Du  far  ej  ga  ifran  oss. 

rLORIO. 

Guds  vilje  ske!  —  Kom,  led  mig  ner  bland  kumlen, 
att  sitta  der  en  stund. 


Det  regnar  redan. 


ALFRED. 

Men  det  blir  regn! 


-    455    — 

PLORIO. 

Ah!     Ett  litet  duggregn! 
tJag  kanner  ju,  hur  solen  dervid  skiner. 
Farval,  Malvina! 

MALYINA. 

Alfred,  fardas  varsamt! 

De  ga  neclat  dalden. 

MALVINA 
satter  sig  pa  banken. 

Hur  siillt,  att  vara  mor!     Att  kanna  sa 

invid  sitt  lijerta,  sasom  eget  lif, 

en  del  af  det,  i  synlig  bildning  formad!  — 

Som  perlor  eller  tarar  glittra  klart 

det  Ijumma  regnets  droppar.     Nu  forbi 

gar  skuren  bort  till  annan  trakt.     Ack  Gud! 

Hur  praktig  star  der  borta  fridens  baga! 

Utspiind  i  fargrik  glod,  en  oppnad  famn, 

med  livilken  liimlen  innesluter  jorden, 

bevittnar  den,  att  karleken  ocb  smartan 

an  lika  innerligt  forsta  hvarandra.  ^ 

Fran  himlen  drager  smartan  ned  sin  viin, 

som  leker  skimrande  i  vara  tarar ; 

i  kyssar  suger  dem  den  blida  stralen 

upp  till  sitt  rena  hem,  der  Ijusets  trost 

sin  helga  underpant  pa  hvalfvet  malar. 

Hvar  blommar  sjalens  riitta  paradis, 

om  ei  bakom  de  glesa  skyars  tjiill, 

der  grat  och  leende  sa  skont  f6rsonas? 

Vi  ana  der  den  hand,  som  spiinde  bagan, 

och  kiinna,  hur  den  faderligt  oss  rilckes. 

Mitt  barn!     Mitt  barn!     Sof  nu  i  dess  beskydd! 

En  gang  jag  var  som  du.  —  Sof  sott!     Sof  sott! 

Hon  sjunger. 

))Ack,  mamma!     Hall  varmt  om  ditt  barn  iinnu 
for  verlden,  som  kyler  oss  alla! 
Och  tryck  det  till  dig  sa  fast,  som  om  du 
forst  nu  det  for  ditt  finge  kalla! 

0,  liigg  det  helt  tyst  vid  din  biifvande  barm 
och  luta  dig  neder  helt  sakta, 


ocK  vanta,  tills  sjelf  det  sig  ror  pa  rlin  arm 
att  dig,  att  sin  himmel  betrakta!»  — 

»Ocli  vacker  jag  ej  dig  med  tarar  opp, 
sa  vill  jag  med  kyssar  dig  vacka; 
din  blick  ar  min  dag,  ditt  oga  mitt  hopp, 
som  an  inga  tocken  beAacka. 

Oskyldiga  Ijus  ifran  anglars   bo, 
ur  iinglablickar  du  glanser  .  .  . 
0  himmelska  syn!     0  saliga  ro! 
O  lif  utan  matt,  utan  granser! 

Sa  kom  till  mitt  brost,  fran  drommarnas  falt; 
drick  lif  af  mitt  lif,  du  snalla! 
0,  kunde  jag  ge  dig  allt  godt,  allt  siillt 
ur  denna  iilskande  kiilla! 

Ack,  alls  ingen  sorg  —  blott  frojd,  blott  fr6jd  ! 
Men  ack!     Du  dricker  ock  noden! 
Sa  gore  da  Gud  dig  modig  och  nojd, 
i  alla  stundande  oden!»  — 

))Du  valdiga  himmel,  som  tvafaldt  ler 
uppofver  min  hvilande  lilla! 
Ar  det  da  en  moders  ogon  jag  ser, 
der  Aytande  perlorna  trilla? 

O,  lat  kring  min  vagga  ej   silkets  tjall, 
lat  blott  dina  armar  sig  striicka,  — 
och  lat  i  min  skymnings  morgon  och  qvall 
dina  ogon  allena  mig  vacka! 

Och  nar  da  din  karleks  Aodande  vag 
jag  dricker  i  liist  och  i  smiirta, 
jag  drommer,  hur  forr  jag  sa  ensam  lag 
inunder  ditt  heliga  hjerta. 

Och  blef  det  f6r  trangt  af  liingtan  och   qval, 
och  ville  f6r  ingen  du  klaga, 


—    457    — 

och  tS,r  pa  tar  till  din  barm   sig  stal,  — 
dii  hjelpte  jag  dig  dem  forjaga. 

Hur  lycklig  jag  var!     Eii  del  blott  af'  dig! 
I  mig  bad  din  kansla  till  Herran; 
och  bonen,  som  brann  i  dig  och  i  mig, 
blef  hord  i  hans  trostrika  ijerran. 

Ack,  mamma!     Hall  varmt  om   ditl  barn  ilnnn, 
for  verlden,  den  oppnade,  kalla! 
Och  tryck  det  till  dig  sa  fast,  som  om  dii 
i  grafven  det  suart   sage  falla! 

0,  vaf  da  med  egen  hand  at  dess  kropp 
till  svepning  det  hvitaste  linne: 
och  sedan  kom  med!     Niir  dess  oga  shis  opp, 
det  dig  strax  i  himmelen  finne!))  — 

))Mitt  ljufvaste  barn,  hvi  talar  du  sa, 
som  skulle  sa   bradt  jag  dig  mista?»   — 
))Ack!     Lat  vara  hjertan  tillsammans  sla, 
att  ock  de  tillsammans  ma  brista!» 

AST0LF, 
som  emellertid  inkommit  pa  scenen  ocb  nalkas  obemarkt. 

Hur  lik  hon  ar  Cacilia  i  rost, 

i  blick  och  skepnad!     Bojd  sa  mildt,  som   dennas, 

bar  ocksa  hennes  hals  och  nacke  opp 

det  blonda  hufvudet,  och  hojer  sa 

mot  himlens  hvalf  de  tarbestiinkta  kinder. 

Det  ar  som  bure  ofver  glatta  vagor 

en  svan  en  daggig  blommas  latta  tyngd, 

och  rorde  sig  i  simning  med  sin  borda! 

I  hennes  blickars  fuktigt  skiira  glans, 

i  hennes  blida  lappars  purpurklyft 

bor  ock  det  samma  omma  leende  — 

det  leende,  som  sprids  fran  sangens  hogtid 

inom  det  innersta  af  hennes  brost .  . 

Den  hela  varelsen  tillsammans  liknar 

AlterOoms  Dikter.    I.  ^*-* 


—    458     — 

ett  klarblatt  oga,  fullt  af  fnd;  det  ljuft 

oandliga  i  lifvets  inskrankthet, 

med  all  sin  vana  fagring  derur  stralar. 

Hvad  fagring  ofvergar  en  vacker 

Och  hvilken  fargton  tilAar  val  med  den, 

som  hennes  enksorg  penslat,  —  denna  rodnad 

af  gladjens  afton  eller  smartans  morgon? 

Han  framtrader. 

Malvina ! 

MALVINA, 

gladt  uppspringande. 

Herre!     Hvad?     Ni  aterkommen? 
Ni  iin   i  landet? 

ASTOLP. 

Tack  f6r  sist,  och  tack 
for  visan!     From,  sora  en  herdinnas  sang, 
den  klang  emot  mig  ur  min  barndoms  fjalldal. 
Ack!     Ofta  har  det  tyckts  mig  sjelf,  att  bast 
det  hade  varit,  om  mitt  hjerta  fatt 
pa  samma  timma  brista,  som  min  moders  .  .  . 
Men  odet  ville  annat.     Lycklig  ni, 
for  hvilkcn  lifvets  tomma  skadespel 
i  egna  barn  sa  inhallsrikt  foryngrats! 

MALVINA. 

Hvad  Florio  skall  fagna  sig!     Hvar  dag 
han  onskat  att  iinnu  en  gang  er  trixffa. 

ASTOLP. 

Jag  kommer  just  till  afsked,  hulda  qvinna! 
Jag  ar  pii  resan  stadd  till  andra  riken, 
och  endast  kort  hos  er  jag  droja  far. 
O,  slut  mig  i  ert  minne! 

MALVINA, 

bedrbfvad. 

Ar  det  mojligt,  — 
Ni  vill  pa  allvar  oss  sa  hastigt  lemna? 
Skiink  oss  (h)ck  uiigra  dar,  atminstone! 


4ai) 


Jag  nod^as  ila  till  mitt  mal.     Jag  liar 
f6rfelat  det;  det  lins  dk  annorstiides. 

MALYINA. 

Xi  ser  ioriindrad  ut,  se'n  sist  jag  sag  er, 
ocli  njlstan  liksom  aldre  —  mycket  iildre! 
Men  ni  har  ock  haft  friitande  bekymmer; 
jag  ett  och  annat  hort  derom. 

ASTOLF. 

Klimatet 
i  detta  jordstreck  iir  mig  ej  till  pass. 
Jag  redan  var  for  bortskiimd  af  ett  biittre!   - 
]\ren  hiir  mar  Florio? 

MALYINA. 

Kom  med,  kom  med! 
Han  iir  i  niirheten  och  mar  riitt  driigligt .  .  . 
Ack!     Tusenfaldt  viilkommen,  gode  herre! 
Men  blif  ej  obeveklig  .  .  .  hor  ni  det. 

De  ga. 


Platsen    omkriug   den    lilla   kyrkan    i   tjalldalen. 

Afton. 

Astolf,    attbljd  af    Plorio   och    Al/red. 

ALPRED. 

An  vinkar  efter  er,  fran  Asphagsberget, 

min  mammas  niisduk.  —  Ack !  Att  ni  sa  bradskar ! 

A3tolf  vinkar  tillbaka,  vander  sig  sedan  hastigt  om  och  trycker  Alfred  till 
sig  med  stark  rbrelse. 

FL0RI0. 

Det  iir  en  hostlig  C|viill.     Jag  tror  att  nordan 

en  kindpust  gifvit  at  var  spiida  var, 

af  harm,  att  pilten  re'n  vill  ga  ur  kolten. 

ASTOLF. 

I)en  host,  vi  kiinna,  iir  inom  oss,  viin! 

FL0RI0. 

]\fitt  rad  kan  trotta ;  —  men  iinnu  dig  (ippet 


—    460    — 

star  valet  af  ett  stilla  enslmgslif! 

Hvad  battre  kan  ett  olycksbarn  val  gora, 

an  dvaljas  pa  en  lugn,  forborgad  ort, 

i  talig  bidan  af  befriarns  ankomst, 

i  from  betraktan  af  livad  aldrig  dor?  — 

O,  att  du  qvar  hos  mig  formadde  stanna! 

ASTOLP. 

I  hvarje  annat  lage,  o  hur  villigt! 

FLORIO. 

Hvem  skall,  se'n  mina  ogonlock  de  hoplyckt, 

beskydda  mina  fosterbarn?  —  Hur  liitt 

i  denna  vra,  att  gomd,  min  gard  bebo! 

Du  skuUe  se,  hur  aren  runne  bort 

ur  tidens  timglas,  nastan  obemarkt!  — 

Har  du  ej   an  fatt  nog  af  afventyr? 

ASTOLP. 

En  trotthet  kanner  jag,  som  vandringsmannen, 

nar  han  en  lang  och  brannhet  sommardag 

i  sand  bestandigt  gatt  och  nalkas  sent 

herberget;  men  ocksa  en  eld,  en  spiinning, 

liksom  den  resande  i  soderns  liinder, 

nar  han  ur  vardshushvilan  spritter  opp 

vid  posthornsljud,  som  ropa  honom  ut 

till  nya  oden  i  den  grona  Maj, 

och  niirmare  till  malet,  som  han  soker. 

FLORI0. 

Hvar  har  du  det? 

AST0LF. 

Ej  kan  i  denna  stund 
jag  svara  mindre  svepfritt,  an  du  fragar. 
Eornim!  —  Ej  blott  en  iittelagg  jag  ar 
af  detta  lands  urgamla  kungasliigt .  .  . 
Har  du  hort  talas  om  de  siillas  oar? 

FL0RI0. 

Ja,  dem  som  forr  sa  kallats ;  man  fortiiljer 

att  de  en  lemning  iiro  af  Atlantis, 

den  forna  verldsdel,  som  i  hafvet  sjonk. 


—    4(>1    — 


Sa  vet,  iitt  dessa  oar  ater  blifvit 

hvad  i  begynnelsen  de  voro,  en! 

Ja:   ater  har  ur  oceanens  vagor 

det  gamla  sagolandet  stigit  opp, 

fast  okandt  an  for  nordens  geografer; 

och  konung  iir  jag  der,  och  har  till  inaka 

den  skonaste,  den  trognaste  bhmd  qvinnor, 


FLORIO. 


Hvad  underting,  o  van,  berattar  du? 
Du  tvifiar? 


AST0LF. 


FLORIO. 

Nej!     Du  sjelf  Jir  giltig  borgen 
for  dina  ord. 

AST0LF. 

0,  kunde  jag  dithan 
forflytta  dig!     Inom  dess  griinser  knappt 
man  namnen  vet  af  lidande  och  sorg; 
ty  fabel  der  ar  alder,  sjuklighet,  — 
och  doden,  lagrad  som  en  orm  kring  stranden 
pa  ijerran  hall,  ej   nansin  dristar  landa. 

ALFRED. 

Kors,  i  all  verlden:  fosterfar,  vi  be 
den  gode  kungen  att  fa  resa  med! 

FL0RI0. 

Fortjusande  dii  dessa  oar  malar, 

och  feiskt  ma  klimatet  vara  der; 

om  ung  jag  vore,  visst  pa  sunnanfard 

jag  foljde  dig.     Men  hvilken  sallsam  nyck, 

att  hit,  en  irrande  fornkampe  lik, 

sa  ensam  draga  pa  sa  vadligt  str6ftag! 

ASTOLF. 

Jag  ville  profva  egen  kraft^och  arm; 
och  nu  iir  profvet  gjordt!     Anyo  nu 
jag  hugnas  vill  af  rnin  gudinnas  famn. 


—     462    — 

begabba  tidens  vanmakt,  siitta  loten 
pa  hjessan  af  forgangelsen,  som  mattar 
ett  tandlost  ormbett  at  f6rtramparns  hal; 
jag  vill ... 

Han  studsar. 

Hvad  ar  det  hiir?  Hvart  har  du  f6rt  oss? 
Hal     Hvarf6r  har  man  hit  f6rfordrat  mitr? 

FLORIO. 

Hvar  iiro  vi? 

ALPRED. 

Vid  kyrkogArden,  pappa! 
du  ville  der  ju  skiljas  fran  din  giist. 

ASTOLF. 

Bland  d6dens  boningarl 

FLORIO. 

Hvad  iir  Iwart  afsked, 
om  ej   en  d6d  f6r  dagar  —  veckor  —  ar  — 
f6r  ull  tid,   —   sasom  vart? 

ASTOLP. 

Ett  bittert  ordl 
Men  sant,  tyvilrr! 

KLORIO. 

Da  ga  vi  ju  ej   oriltt; 
jag  ville  Iblja  dig  till  vii,gs  —  blott  hit! 
Du  sett  mitt  arbetsrum ;  du  b6r  ock  se 
min  hvilokammar  .  .  .  Alfred!     F6r  oss  framl 

ALFRED, 
vid  kyrkogardsporten. 

Han  iir  sa  sviirliist! 

ASTOLF. 
rycker  opp  den. 

Mig  han  stiinger  ej. 

FL0RI0. 

St!     Yiick  ej   larm  i  s6mnens  helga  rike! 

De  trada  in  och  ga  till  ett  hbrn  af  kyrkogarden. 


j«j;5 


Eu   litcn   r()iinoinviixen  atthog! 


FLORIO. 

Ja! 
Den  lilhi  groua  kuUe,  der  —  snart  uoir  — 
(liu  gamle  van  nedkrypa  skall  till  ro. 

Han  siitter  sig  pa  sin  grafhog. 
ALFRED. 

]Meu,  pappa!     Kalen  iir  ej  iiu  ur  marken, 
oeli  du  iir  inte  Irisk  i  dag  .  .  .  Om  maniina 
lar  hora't .  .  . 


FL0RI0. 

Bry  dig  e j !     Jag  tal  vid  allt. 
Sitt,  konung,  sitt!     Du  hjir  har  inanga  troncr 
att  valja  bland.     Den  hogra  kullen  gominer 
min  far,  min  mor;  den  venstra  gubben  Harald. 

ASTOLF. 

Hvad?  —  Harald? 

FL0RI0. 

Fran  hvars  sotsiing  du   ej   vek, 
sji  hinge  han  behofde  dig.      Hans  lik,. 
af  dig  f6rvaradt  i  en  grotta,  blef 
fran  bergen  Aottadt  hit  af  skogens  abor. 

AST0LF, 

fi5r  sig  sielf. 

Bekliimd  jag  iir,  som  vore  sjelf  jag  stiild 
pti  dodens  troskel  .  .  .  Upp!     Bemanna  dig! 

Hogt. 

Min  Plorio!     Farvixl! 


Sitt  blott  en  blink,  siig  blott  tva  ord,  att  iin 
jag  till  din  rost  ma  lyss  —  den  kiira  rosten! 
Det  iir  den  sista  bon  du  hor  af  mig. 


—     1(U    — 
ASTOLF. 

Du  troUar  fast  mig  liar  vid  dessa  grif'ter! 

Han  satter  sig  pa  Harakls  graf. 

Du  har  mig  vid  din  sida  nu;  men  redan 
det  borjar  skymma,  och  min  vag  ar  h\ng. 

FLORIO. 

Du  borde  sky  den  stund,  da  aftondunklct 
med  sina  granande  nattfagelvingar 
far  frostigt  ofver  jorden  fram,  der  solen 
de  trotta  menniskorna  ofvergett; 
den  stund,  da  feberns  yrselsyner  ater 
belagra,  angslande,  de  sjukas  baddar, 
och  under  skran  af  morkrets  fjaderskaror, 
de  vilda  skogsdjur  strofva  ut  att  soka 
sin  gamla  ovans,  menniskaus,  forderf; 
dcn  stund,  da  ondskan,  mordet,  skadegl 
med  haHskyggt  han  ur  sina  kulor  titta, 
och  bida  blott  pa  midnattsvcrldcns  andar, 
att  sedan  rastlost  vanka  om  bland  dcm  — 
olamplig  ar  cn  sadan  stund  till  uppbrott! 

ASTOLF. 

Den  stunden  just  ar  min;  en  skugga  sjelf 
jag  ar,  en  dcmon,  om   du  vill,    osarbar, 
och  liksom  de,  en  morkrets  konstnarsgrill, 
af  natten  fodd,  till  natten  aterskickad. 

FLORIO. 

Du  talar,  som  du  redan  medlem  vore 
af  dc   fordolda  varelsernas  krets, 
som  har  inunder  oss,  i  hviLans  samqvam, 
bcbo  de  rauUbetackta  siillskapssalar. 
Jag  ofta  nog  -mig  forcstalt,  hur  trclligt 
dernere  iir,    hur  Ibgsamt  aUa  grafrum 
tillsammans  bilda  det  palats,  der  furstligt 
dodsdrottningen  forvandling  har  sin  tron, 
och  i  sitt  diadem  den  sten  forvarar, 
som   af  de  visc  fafangt  soks  pa  jorden, 
fastan  dc  dock  ha   kallat  honom  sin! 
Men  innerst  brinner,  pa  omatlig  hiird, 


-    ic,:, 

(]c3t  gonula  lilvets  iildrig  sliickta  laga; 

och  dagligt  komma  nya  gaster  dit, 

att  varma  upp  sig  ifran  tidens  iskold. 

Ur  dunkla  lormak,  tysta  gallerier, 

skattkamrar,  proppade  mcd  husgerad 

af  urnor,  klingor,  sporrar,  kronor,  skrudar, 

lorsamla  sig  ditin  fran  stund  till  stund, 

hogkloka  gubbar,  underskona  tiirnor, 

stalsmidda  kampar,  oerfarna  barn, 

och  sprakas  vid,  med  kanslor  utan  ord, 

och  sammansmalta  vid  de  stilla  lester, 

de  skilda  hjertan  till  ett  evigt  enda. 

Det  hjertats  puls,  den  strommar  in  i  Guds 

tillbaka,  hvarifran  den  strommat  ut! 

ASTOLF. 
uppstigande. 

Du  skildrar  lockande  —  och  dock  en  rysning 
iir  lagrad  kring  den  stig  som  biir  dit  ned. 

FL0RI0. 

An  om  din  maka  gar  den? 

AST0LF. 

Skedde  dct.   — 
O!     Da  forstar  sig,  att  jag  foljde  strax! 
Den  bild,  som  henne  i  mitt  brost  forvarar, 
den  skulle  da  med  IjuAigt  vald  mig  gripa, 
lorbyta  mig  i  hvarje  del  till  sig, 
och  sa  mig  hiidan  draga  bort  med  henne! 
Det  skona,  nar  det  Ayr,  gar  blott  forut, 
i  afsigt  att  oss  visa  vagen. 

FL0RI0. 

Sant! 
Och  att  oss  helsa  fran  sitt  nya  rikc. 
En  sadan  helsning  ar  hvar  nyfodd  var; 
en  sadan,  framfor  allt,  iir  sjiilens  varflod 
af  minnets  och  af  sangens  Iromma  tarar, 
niir  alderdomens  sno,  niir  dodens  is 
forgafves  qviifva  till  en  trofast  saknad. 


—     IGG    -' 
ASTOLE. 

Gor  inig  ej   hjertat  tyngre !   —  Minuets  liingtan 
med  denna  yarAod  langese'n  mig  hann; 
och  till  sitt  ursprungshaf  den  vill  mig  vagga, 
och  fafangt  strafvar  jag  mot  vagens  svallning. 
Den  gungar  mig,  den  hojer  mig,  den  fjermar 
alltmera  mig  fran  stranden,  der  du  riicker 
din  iidla  hand  till  afsked.     Gif  mig  denl 

FL0RI0. 

Ar  hasten  redan  hiir? 

ALPRED. 

Gudnas!     Han  stilr 
vid  andra  porten,  ser  hitat,  och  lyfter 
hogt  ofver  gallret  upp  en  kolsvart  bringa. 

AST0LF. 

Snart  kommer  natten,  kolsvart  liksom  han  —  - 
Sa  lef  da  val,  du  oforgatlige ! 

FLORIO, 

modosamt   uppstigandc. 

Res  lyckligt  —  skynda  —  upphinn  gliidjens  land! 
Mig  orden  falla  svart  —  och  hemma  star 
min  harpa  — 

ALFRED, 

snyftande. 

Pappa,  nej !     Niir  skuren  kom 
i  inorse,  stiildes  hon  af  mig  der  borta 
inunder  benhustakets  list.     Vill  du  .  .  . 

ASTOLF, 

afsides. 

En  harpa  —  och  ett  benhusl 

ELORIO. 

lcke  nu! 
Hor!  —  Hor  du  ej?  —  De  dode  spela  sjelfve! 

SAKG    VID    HARPA, 

bortom  benhnset. 

Om  sent  ur  aftonrodnans  sloja, 
som  randar  skogens  vestra  bryn, 


^     1C.7       - 

cii  liu.sgcsta.lt  sin  htmd  scs  liojti, 

och  yinka  dig  till  gyllnc  skyn: 
iorskracks  ej,  att  du  skadar  mig! 
Hur  kan  din   iilskling  glomma  dig? 

Om  liingst  bortom  den  gula  ragen, 
der  boljan  nyss  gomt  solens  lopp, 

vid  harpoljud,  ur  purpurvagen, 
din  forsta  sallhcts   o  star  opp: 

da  lyssna  tyst,  och  tiink  pa  mig! 

Din  iilskling  spelar  der  fbr  dig. 

Och  kanncr  du,  i  minnen  slutcn 
af'  cn  ibrlorad  barndoms  verld, 

en  liiigt,  sa  varm  om  kinden  gjuten, 
cn  kyss,  af  kiirlek  skiinkt  och  Uird: 

da  gliids  och  gif  en  suck  at  mig! 

Det  iir  din  viin  som  helsar  dig. 

Hor  du,  niir  qviillens  stjerna  strimmar 
in  i  din  dunkla  bonings  famn, 

fran  aspens  lund  der  biicken  simmar, 
en  sakta  hviskning  af  ditt  namn: 

da  slumra  sott  och  drom  om  mig! 

Din  viin  i  fjerran  kallar  dig, 

'Och  sist,  niir  natt  sin  vinge  brcder 
pa  lugnets  land,  hvars  ro  ej   stors, 

och  niir,  hvad  hjertat  tystast  beder, 
liksom  ett  rop  i  himlen  hors : 

da  vakna  dcr,  och  bed  med  mig! 

Hur  kan  din  iilskling  glomma  dig? 

ASTOLF. 

Min  Gud  !  Hvem  sjong?  Jag  tror  mig  kiinna  rostcn  - 
Lat  tacka  dig! 

}Ian  skyndar  dit.     Eu  hvit  gestalt  forsviuncr,  vinkaudc,  i  skyuiuin.gcu. 
ALFRED. 

Den  rostcn  iir  nog  liittkiiud. 


~     JG8     ~ 

ASTOLP. 
aterkommande. 

Oin  Svanhvit  den  ma  heta  eller  annat,  — 
det  var  miu  goda  ande,  som  tog  afsked  .  .  . 
Lef  val,  o  Florio  I     Lef  val  for  alltid! 
Lef  val,  min  Alfred!     Helsa  den,  som  sjong! 

Hau  omtamnar    dem,    sliter  sig  los,   ka^tar   sig  pa  sin  hast  och  stracker  af 
utat  fjalldalen. 

ALFRED 

torkande  sig  i  bgonen. 

Nu  sjns  han  inte  langre!     Som  en  drom 
forsvann  han  bortom  attekumlen. 

PLORIO 

matt. 

Ratt! 

Liksom  en  drom,  sa  kom  han  och  forsvann  lian.  — 
Tag  liarpan ! 

ALFRED 

angsligt. 

Ja  —  men  spela  inte  nu ! 

Han  hemtar  henne. 

Det  iir  sa  skuint,  och  mamma  sprang  ifran  oss; 
kom  lat  oss  ga! 

PLORIO 

med  tynande  rbst. 

Ja,  lat  oss  ga  —  till  ro! 

Hau  sjnnker  ner  bredvid  harpau. 

ALFRED 

ropande,  i  hbgsta  augest. 

For  Guds  skull,  mamma!     jMamma!     Hor  mig! 

Hor  mig! 
Hvar  iir  du?  —  Florio  sjukuar!     Florio  dor! 


PEMTE  AEYENTYKET. 


ATEKrAEDEN. 
Slatt  med  sadesialt. 

Sommaraf  t  on. 

SANG 

af  skorclefolk,  som  vandrar  hemht  mecl   sina  verktyg  pa  skuklrorna. 

Niir  man  i  heta  timmars  qvalm 

har  mejat  dagen  ut, 

och  mellan  torn  af  ax  och  halm 

se'n  ognar  stugans  knut, 

o  afton,  sval  och  blid! 

0  karleks  ljufva  frid! 

For  till  mig,  du, 

min  Aicka  nu  — 
o  afton,  sval  och  blid! 

Njir  ragskyln  oss  f6r  solens   brand 

gaf  skuggig  middagsro, 

pa  karfven,  som  sa  natt  hon  band, 

hon  svor  mig  all  sin  tro. 

0  akerren  sa  gron, 

der  hon  gaf  svar  pa  bonl 

))Vill  du  mig  ha?»  — 

))Ack  ja!     Ack  ja!»  — 
0  akerren  sa  gron! 

Hur  harligt  modan  vedergiills! 

Ej  lian  rasta  vill; 

harnast  hon  bryns,  niir  kornet  falls, 

da  reds  vart  brollop  till. 

0  tid  af  gyllne   skord, 

lat  begges  bon  bli  hord! 


-^     4  70     - 

Koni  strax!  —  »Ali  ja!»  — 
Med  ax!  —  »Ja,  ja!» 
O  tid  af  gyllne  skord! 

POGDEN 

pa  nagot  afstand,  till  egendomsherreu. 

Nu  skall  man  tro,  den  slon  kan  jubilera! 
Sa  gar  det,  nar  husbonden  iir  for  god. 
Knappt  forsta  slaget  klamtade  till  helgsmal, 
forr'n  ni  befalde  mig  att  ge  dem  hemlof! 

EGENDOMSHERREN, 

Lat  dem  fa  hvila  sig!     Min   blir  ju  skadan; 
de  ha  tillrackligt  tralat  for  i  dag. 

F0GDEN. 

Yasserra,  nej !     De  orka  obegripligt, 

de  feta  slynorna,  de  axelbreda 

dagdrifvarne:  nog  mins  jag  er  herr  far; 

i  hans   tid  hade  aldrig  tacken  sang 

och  tacket  lattingslefverne  passerat. 

]   stallet  att  forsorja  dem,  som  ni, 

han  tankte:  packet  skoter  sig  anda, 

och  noden  kor  nog  hund  i  band,  och  prat 

och  visor  fylla  ingen  hungrig  mage. 

EGENDOMSHERREN. 

Men  jag  ar  inte  han,  och  dermed  punkt!  — 

EOGDEN 

lagmiilt. 

flag  menar  bara  .  .  .  Men  jag  tors  ej   saga't .  .  . 

EGENDOMSHERREN. 

Hvad  menar  da  din  klyftighet?     Lat  hora! 

EOGDEN. 

Jo,  —  att  den  der  arfprinsen,  som  i  fjol 

var  har  till  middag  med  er  frande  Harald, 

har  genom  sitt  besok  forhexat  er 

till  idligt  grubbel  pa  oegennytta, 

pa  folkets  vard  och  adligt  husbondsinne. 

EGENDOMSHERREN. 

Du  o^issar  kanske  sant. 


I V  1     — 
For  allt  i  verl<lcn, 


blif'  inte  lasiirc,  hiins  nad! 


EGENDOMSHERKEN 

smaleende. 

I:lvad  nu, 
»mcdborgare?)) 

rOGDEN. 

De  gamla,  goda  titlar 
stji  iipp,  se'n  Mopsus"  blifvit  kejsare. 
Men  akta  er!     Han  har  ej  glomt  deu   man, 
som  var  pa  vag  till  pretendentens  bistand; 
och  an  mer  hatar  er  hans  vardiga 
gemal,  den  vackra  erkestyggan  Bruta. 

EGENDOMSHERIIEN. 

Stor  sak!     De  ha  mig  redan  drygt  beskattat, 
och  liingre  vaga  de  ej  ga. 

FOGDEN. 

Ja,  ja!^ 
Dryg  skatten  iir  —  och  hurdan  aringen? 
Gles  niistan  ofverallt,  bradmognad,  briind, 
att  man  ma  bli  topprasande  derofver. 

EGENDOMSHERREN. 

Dermed  hjelps  intet. 

EOGDEN. 

Siig  ej   sa:  det  lisar 
otroligt,  att  fa  sviirja  litet  grand, 
nilr  man  har  nagot  otaldt  med  var  llerre. 

EGENDOMSHERREN. 

En  vacker  liira! 

FOGDEN. 

Apropos  af  liiror,  — 
hvad  siiger  niidig'  herrn,  som  iir  sa  liird? 
Hiir  llog,  kort  innan  ni  kom  ut,  en  hiist 
i  luften  fram;  vi  trodde  forst,  en  fiigel; 
men  snart  vi  Sii.go  klart  hilstskapnaden! 
En  karl  pa  ryggen  satt,  i  riktig  sadel; 
och  niir  han  kom  midt  6fver  oss,  han  miirktes 
till  mera  langsam  sviifning  hejda  farten, 
och  titta  nedat  — 


"    472      - 

EGENDOMSHERREN. 

Gubbe!     Ar  dii  ga,lcn? 

EOGDEN. 

Jag  vill  bedyra  vid  min  salighet .  .  . 

EGENDOMSHERKEN. 

Nu  godt!   —  Se  till,  om  ny-angsladan  an 
ar  fardig. 

rOGDEN 
uuder  bortgaendet. 

\  ore  nu  min  son  blott  hemma, 
som  af  sin  skola  nyss  i  femti  amnen 
»beromlig))  fick  och  re'n  i  forsta  klassen 
forklarade  naturens  fenomener! 

EGENDOMSHERREN 

tankfull. 

Yar  det  val  han?  —   Forunderligt!     En  sagen 

om  sadan  hast  jag  hort.  —  Hvad  mer?   En  maning, 

att  trofast  verka  i  den  adles  anda!  — 

Ej  giommer  jag  den  ed,  jag  honom  gaf: 

hvad  forr  min  farfar  egde  genom  bord, 

min  fader  bibeholl  igenom  mynt,  — 

jag  vill  det  genom  karlek  sammanhalla. 


Odslig  trakt 
af  kala  kullar,  sluttande  mot  bakgrunden,  der  oceaneu  visar  sig. 

AST0LF 

till  hast,  pa  spetsen  af  hogsta  kullen. 

Ha!  —  Hvad  det  smakar,  att  fa  andas  ut!  — 
Jag  vet  ej,  hvad  som  gor  just  denna  qvall 
till  mera  qvalmig,  mera  tung,   an  andra. 
Nog  sag  jag  nyss  sma  Ijungeldsmoln ;  men  re'n 
de  skingrat  sig,  och  nattens  antag  svalkar 
luftkretsen  —   Hvarf6r  trycks  jag  likafullt 
af  jordens  tyngd?     Vill  hon  i  afskedsstunden, 
f6r  battre  hagkomst  skull,  belasta  rymmarn 
med  all  sin  borda  i  en  enda  packning? 


Ar  hou  ej  nojd,  att  hon  hck  fiingsla  niig,  — 

hva(l   minst  jag  hade  viintat,   —   pa  en  sjukbadd, 

fran  dag  till  dag,  i  cn  eUlndig  koja? 

Niir  ater  jag  till  hiist  iormadde  sitta, 

i  morse,  sade  man  att  veckor  Ajtt. 

Men  nu  star  hennes  viilde  vid  sin  griins: 

ijerrskadande :  mitt  oga  redan  blickar 

det  helga  vatten,  pa  hvars  andra  kust 

lycksaligheten  bor;  ej  vind,  ej  vag 

i  aiton  bryr  den  lugna  verldsomfamnarn, 

der  nu  han  mellan  skuggor  badar  sig 

i  Ijus,  ur  aftonrodnans  urua  strommadt. 

En  blink  iinnu  —  och  han  iir  ofversviifvad ! 

]\Ien  matt  jag  iir;  min  sjukdom  har  mig  tiirt, 
iinskont  den  mer  var  sjiilens   qval  iin  kroppens. 
Min  sniilla  hiist!     Tillat  minuters  rast; 
var  kraft  fornyas  ma  till   sista  farden!  — 

Stannar,  klappande  honom  pa  halsen  och  bringan. 

Du  vill  det  ej,  —  jag  ser  det  pa  din  blick,   — 
na,  skrapa  ej   sa  starkt;  du  far  din  vilja; 
men  lat  mig  blott  helt  hastigt  se  mig  ora! 

Jag  blifvit  pa  en  tid  for  mycket  vek. 
Hur  siillsamt  stiimde  mig,  vid  sista  byn, 
den  fromma  skordens   tafla !    Och  hur  mildt 
Ijod  upp  till  mig  helgringningen,  hvars  klang 
bar  med  sig  hiilften   smiirta,  hiilften  trost! 
Hvar  smasak  gor  numer  mitt  hjerta  blodigt. 
Sa,  hvad  jag  fordom   sag  med  halft  forakt, 
hvar  scen  af  menskoverldens  korta  dockspel,  — 
just  nu,  niir  jag  det  6fverger  for  alltid, 
mig  helig  tycks  och  niistan  afundsviird. 
Den  heta  dagens  solsken  diimpadt  var 
till  aftonglans;  sma  tunna,  hvita  stromoln 
ej   broto  den;  ett  enda  blott,  ett  svart, 
spred  skugga  pa  en  Aiick  af  sk6rdefiilten, 
och  i  den  skuggan  stod  en  menskoskara 
och  hvilade  fran  mejningen,  vid  klockans 


—    474    — 

aniiianing  blottade  de  bojda  hjessor 
och  knappte  sina  hander  hop  till  bon. 
Men  ack!     Xar  fran  den  helgade  metallen 
de  klara  Ijuden  genomsummo  luften, 
och  deras  susning  got  sig,  lik  en  olja, 
pa  boljesvallet  af  mitt  vilda  lif: 
hvi  var  mitt  vemod  storre,  an  min  frojd? 

Yiil  mig!  —  Nu  ilar  menskoaret  redan 
ifran  sin  vandpunkt  utfore  tillbaka: 
men  ej   dervid,  med  jordens  barn,  jag  liingre 
beh6fver  sucka:  lif!  0  blandgestalt, 
du  lika  svekfull,  som  forganglig  iir!  — 
Val  mig!     En  siirskild  korad  himlason, 
jag  vingar  bar  pa  evigt  unga  fotter, 
och  stoter  snart,  med  dessas  gudastyrka, 
langt  undan  mig  den  troga  massans  klot. 
Ej   mera  dock  jag  kan  —  som  forr  —  er  glomma, 
r|varlatna  jordbor!     Dyrbar  iir  mig  nu 
hvar  tanke  pa  er  striinga  profningslott. 
Hur  mycket  godt  dess  frost  har  stiingt  i  knoppeu ! 
Men  hadanefter  skall  min  makas  6, 
i  jemn  inverkan  fran  sin  blida  varma, 
bestrala  edra  dunkla  sinnens  rymd 
med  bild  pa  bild  af  henues  skonsta  syner; 
och  niir  min  bon  derom  hon  gladt  beviljar, 
jag  sa,  kanske,  skall  blifva  mindre  oviird 
min  lyckostjernas  oerhorda  gunst. 
Ty  ofver  mig  en  gud  har  sig  forbarmat, 
hvars  like   ej  bland  alla  gudar  linnes; 
for  forsta  gangen  hjertat  har  bevekt 
hans  verldslag  till  ett  undantag! 

Ja!     Snart 
skall  jag  i  hennes  ogon  ater  speglas, 
och  re'n  i  denna  natt  foryngringskiillan 
iinyo  liiska  mig,   —   att  lycklig  kiirlek 
sa  griinslos  blifver,  som   den  evighet, 
hvars  ingang  han  f6r  trogna  sjiilar  6ppnar. 


475    — 


Ha!     Om  iinnu  till  nicnniskornas  sliigtc 

Mlkomligare  yasendcn  sig  niirma; 

om  de  iinnu  ncdlata  sig  att  blanda 

sitt  gull  med  en  sa  grof,  sa  fattig  malm; 

om  det  ej   iir  cn  dikt,  att  en  gudinna 

som  brud,  som  maka  vid  raitt  hjerta  Iwilat: 

hur  kunde  jag  vid  Elyseen  trottna? 

Hur  kunde  jordens  tomma  dimmor  skymma 

for  mig  ett  ogonblick  den  hiirliga?  — 

Triumf!     Nu  kiinner  jag  mig  sjclf  igen!  — 

J  lunder,  doftande  af  stiindig  viillukt! 

Om  kiirleksmoten  skolen  a,n  J   hviska; 

J  friska  morgonstunder!     Blida  qviillar! 

J  dagar  och  J  niitter  utan  like! 

Sol!    Mane!    Stjernor!  Skuggor!  ^   N^u  forvandlen 

all  vcrlden  till  en  sangardrom,   fortiiljen 

f6r  den,  att  jemlik  sagornas  heroer, 

iinnu  cn  jordisk  mau   en  halfgud  blcf! 

Viilan,  du  o,  mcd  dina  lunder, 
som  skymta  f6r  mig  mcllan  haf  och  sky! 
An  skyddar  kiirlek  dina  undcr, 
iin  gor  han  hvarjc  dygn  din  sk6nhet  ny. 
Du^lielsar  mig  med  dina  grona  kransar, 
mcd  din  musik,  med  dinadansar, 
raed  cldig  svalka  i  din  luft  sii  klar, 
med  blorasterfragor  och  med  stjernesvar! 
Du  grilsbiink,  der  hon  satt  den  f6rsta  giingcn^ 
hos  niig,  bland  rosor  g6md,  i  palmens  skygd  I 
An  klingar  f6r  mig  offersangen 
af  andarnc,  som  lekte  kring  din  bygd. 
1   denna  afton  re'n,  jag  mcd  min  maka 
skall  dig  igen  bes6ka,  hulda  ort, 
och  fran  min  irrings  iifventyr  tillbaka 
mig  riiddad  se  inom  Olympens  port. 
LSt  natten  pa  sin  tron  sig  h6ja, 
och  svepa  dig  i  manljus  dunkelhet! 
Hon  nu  iir  mild,  —  hon  skall  mig  ej   f6rdr6ja, 
och  vasen   till  din  drottning  nog  jag  vct. 


—    476 


Jag  kommer!  O,  jag  kommcr!  —  Snabbt  torlideii 
var  timman,  som  i  stoftets  rymd  mig  boll; 
men  nu,  men  nu  jag  trotsar  tide»: 
ban  hamme  den,  som  i  hans  boja  fbll! 

Fortsatter  sin  ridt  med  skyndsamhet. 


Samma    trakt,    narmare    till    hafvct. 


laugsamt  Aygande,    slar   omsider   ned  pa  en  klippa,   och  ser  sig   esomoitast 
omkring,  under  det  han  sjunger  fbljande. 

Om  uti  svarta 
Nornan  vill  doppa  den  trad  hsom  on  spunnit, 

lat  da  de  bjerta 
largernas  minne  med  dcm  ha  fbrsvunnit! 

Fann  du  ett  hjerta,  — 
vet  att  du  fann  hvad  blott  fa  hafva  ^unnit; 

saliga  smarta! 
Slack  da  din  laga  sa  ljuft,  som  hon   brunnit! 

Vildarc  agar 
tiden  sitt  spann,  att  som  stormen  det  brusar; 

hor  du?     Han  jagar 
gladjcn,  som   dodsblek  at  bradbrantcn  rusar. 

Fafangt  du  klagar; 
blomman  bor  do,  just  nar  lagrast  lion  tjusar; 

lat  dina  dagar 
Hyga  som  lof,  med  den  hostvind  der  susar! 

Hvad  kan  dig  bata 
att  dina  frojder  som  vinterfrukt  vakta? 

Battre  att  lata 
sinnet  dem  glomma  med   ens,  an  bctrakta. 

Skynda  att  grata, 
innan  du  lart  dina  tarar  lorakta; 

gom  sc'n  det  vata 
ogat,  och  dig,  undcr  muUen  hclt  sakta! 


—    1/7    — 

En   Svanhvits-visa  just!     ^len  hvilket  inlall, 

att  sjunga  den,  pa  fard  till  silllhetson? 

Jag  vill  ju  folja  AstolF  dit .  .  .  och  vet, 

att  hiir  i  denna  nejd  han  rider  fram. 

Men  hvar?  —  Ransaka  ma  jag,  langre  bort, 

det  stora  A^attnets  kust.  —  Ha,  ha!     Fk  jordens 

valfagnad  blef  han  snarligt  matt. 

Han  Ayger  af. 
ASTOLF. 

kommande   iippfbr   en-backe,   med  sakta   ridt,   pa.  en  stenig  halvag  mellan 
smaskog  och  buskar. 

Guds  dod! 
F6r  varre  vag  jag  aldrig  rakat  ut. 
En  smal  fordjupning,  full  af  idel  stenharg, 
omvuxen  ofverallt  af  sten  och  tistel, 
och  trang,  att  an  min  Hvitfots  land   och  bringa, 
an  mina  kliider  nasvist  sonderraspas! 
Nyss  slog  en  uddhvass  gren  mig  midtfor  brostet 
och  skar  sig  iinda  in  till  huden;  siillsamt, 
att,  hur  jag  krokte  mig,  den  tycktes  riktad 
emot  mig  af  en  gra,  en   dimmig  arm, 
och  hiisten  skyggade  dervid  at  sidan. 
Synvillor  utaf  kiirrets  aftondunst!  — 
Onodig  omsorg  var,  kanske,   att  spara 

hans  vingar  nu,  tilldess  vi  uppnatt  stranden 

Dock  hvad?     Jag  nog  har  bradskat  i  mitt  lif! 
Nu  ma  langmodighet  och  vishet  ofvas. 

Ja!     Ej  mer  efter  hvar  upptiinklig  frojd 
jag  svindligt  famla  vill;  med  lugn  en  enda 
jag  valt  och  trycker  till  mitt  brost  sa  fast, 
att  i  min  famn  hon  evigt  stillastar. 
Siig  icke,  suck!  att  stillastand  ar  —  dod; 
att  siillhet,  alltsa,  innebiir  —  foriindring, 
och  att,  hvad  iindras  kan,  kan  ock  —  forgas ! 
Sjelf  svara  ma  den  sol,  som  pa  min  himmel 
hvar  stund    sig  ror  och  dock  den  samma  blifver: 
Eelicia!     0  hulda  inbegrepp 
af  allt  hvad  godt  och  skont  och  saligt  iir! 


-     478    - 

Hur  omotstandlig  var  hon,  nar  hon  knaioU 
med  tarad  blick,  med  uppat  striickta  armar, 
med  gudabarmens  halft,  af  maktig  vallning 
hogt  ofver  dunkla  sammetsranden  svalld! 
Hur  omt  hon  bad  mig  stanna !  —  Var  det  mojligt, 
att  henne  jag  formadde  ofverge? 
0!     Xar  i  vagor  da,  kring  vara  skuldror, 
det  giansande,  det  langa  haret  hvalfdes  .  .  . 
Har  jag  ej  sjelf  en  lock  deraf?  —  Kom  fram, 
du  fagra  sinnebild!     Du  vana  pant! 

Han    soker   Yid    sitt    brbst   efter   den    harlock,    som  Felicia  gaf  liouora  vid 
afskedet. 

Jag  hittar  honom  e j  .  .  .  Han  kommit  bort!  — 
Nar?  —  Sannolikt,  nar  ofver  kafvelbron 
jag  framred,  och  den  oforskamda  grenen 
slet,  intill  huden,  Aikar  ur  min  dragt. 
F6rtretligt!    —   Om  hon  gor  en  efterfragan?  — 
Dock,  lika  mycket!     Hon  har  da  mig  sjelf, 
och  innan  timman  pa  ett  menskour 
f6rgatt,  hon  famnar  mig  med  tusen  kyssar  — 
Se  der!     Nu  iir  jag  hogst  pa  strandens  brant; 
och  nu,  o  jord,  Irsin  dig  jag  Ayger  opp! 

Jag  helsar  dig,  du  lugna,  skumma  b6lja! 
Jag  6fver  dig  vill  h6gt  och  fredligt  svafva. 
Bland  krusningar,  som  tyst  hvarandra  f6lja, 
den  stilla  nattens  stjernebilder  bafva. 
En  skepnad  ser  jag  i  hvar  vag  sig  sk6lja, 
ett  6gonpar  sig  ur  hvar  spegling  hafva  .  .  . 
0  lockning!  —  Upp,  kamrat!  med  dina  vingar; 
lat  se,  hur  du  den  sista  gang  dem  svingar! 

I  detsamraa   han    sa    anmanar    sin   hast,  skj'ggar  denne  haftigt  till  vid  det 
nara  Ijudet  af  en  klagande  stararaa. 

Hvad  nu?  Hvem  qvillrar  der? 

Hasten  stegrar  sig  och  vill  tillbaka. 

F6rnuftig,  Hvitfot! 
Deraf  blir  iutet .  .  .  Vill  du  kilnna  at 
om   iin  jag  iiger  armar,  skiinklar,  sporrar? 


479    - 
DEN    KLAGANDE    ROSTEN. 

Hjelp!     Hjclp! 

ASTOLF. 

Ar  nao-on  stadd  i  iiod  dcr  iramme? 

ROSTEN. 

Ack,  jidlc  hcrre,  hjelp   en  iattig  giibbc! 

ASTOLP. 

En  gubbe? 

ROSTEN. 

En  utlefvad  dagakarl, 
som  i  skumrasket  kort  omkull,  och  ligger 
hiir  bakom   stenen  midt  i  backen,  der 
han  kroker  sig  till  strandvag  .  .  .  Hjelp  mig  opp! 

ASTOLF. 

Ja,  straxl 

Hasten,  som  immerfort  stegrat  sig  med  standigt  okad  bangstyrighet,  strac- 
ker  nu  ut  vingarne  octi  vin  iippAyga,  under  det  Astolf  med  sin  yttersta 
kraft  bemodar  sig  att  hejda  honom. 

ROSTEN. 

Ack,  sota  herre,  kom  blott  snart! 
Jag  ar  forstord  .  .  .  jag  ligger  under  lasset .  .  . 
forbrakad  .  .  .  lemmalytt .  .  .  Dc  mina  .  .  .  A— j ! 
Jag  dor  .  .  .  du  store  Gud ! 

ASTOLE 

springer  af  hlisten. 

Det  skall  ej  ske 
att  Astolf  lemnar  nagon  varnl6s  gubbe 
till  spillo  at  eliinde  —  kanske  doden!  — 
Sta,   Hvitfot,  sager  jag!  och  lyd  med  godo! 

Han  skyndar  fram  till  stenen. 

Det  blef  sa  morkt  i  hast  —  Silg,  gamle,  hvart 
skall  jag  mig  vixnda  f6r  att  triifra  dig? 

ROSTEN. 

Ah!  Trefva  ett  par  alnar  till,   at  venster  .  .  . 
Hu!  Hvad  iai;-  fryscr!  Hvad  det  viirker!     Hii! 


—    480    - 

ASTOLF. 

Gif  dig  till  tals  —  jag  kommer  ju  —  o,  skont! 

Manen  gar  opp ;  dess  bleka  sken  Tisar  en  kullstjelpt  vagn,  nr  hyilkeu  at- 
skilligt  hyitt  framskymtar ;  under  vagnen  ligger  en  skalfvande  gnbhe, 
med  jemmerfullt  anlet  och  skallig  hjessa. 

GUBBEN. 

Hvad  ni  ar  god,  som  inte  red  ihjal 

ett  skralt  inhjseslijon!     Kiick  mig  er  hand! 

ASTOLF. 

Skall  jag  ej  valta  af  dig  lasset  forst? 

GUBBEN. 

Lat  lasset  vara;  tag  mig  blott  i  handen, 
och  det  pa  karlavis,  sa  tror  jag  nog 
att  an  jag  orkar  krypa  fram. 

ASTOLF. 

Na,  tungt 
kan   det  just  inte  kannas;  hela  foi-an 
bestar  af  nagra  dussin  gamla  vingar. 
Blir  du  blott  hjelpt,  mig  qvittar  sattet  lika! 

GUBBEN. 

Gud  signe  er!     Hvad  vingarna  betraiTar, 
de  aro  all  min  lilla  egendom. 

ASTOLF 

riicker  honom  handen. 

Din  hand  iir  kall. 

GUBBEN. 

Dess  varmare  iir  din! 

T  detta  ogonblick  Ayger  hasten  opp  bakom  Astolf,  och  riktar,  uuder  htig- 
liudda  vrenskningar,  sin  fard  med  stora  vingslag  ofver  hafvet  at  lin. 

ASTOLF 

bestbrt. 

Ha!     Hall!  —  Min  hiist!  —  Hvitfot,  vand  om!    — 

Forsent! 
Hvartill  har  du  mig  narrat,  olyoksgubbey 

GUBBEN 

uppstigaude. 

Lat  honom  fara,  jag  iir  farjekarl; 


-    481    - 

ocli  har  dessutom  hiistar,  om  du  vill, 
fastan  de  nu  ha  skenat  bort  ifr{ln  mig. 

ASTOLK 

fbr  sig  sjelf. 

Jag  fruktar,  att  jag  fallit  i  en  snara!  — 

Hbgt,  men  med  bgonen  fastade  pa  siu  fbrsvinnande  hast. 

Sliipp  mig!     Din  hand  mig  kyler  intill  hjertat. 

GUBBEN 

med  fbrandrad,  stark  rbst. 

Jag  sliipper  dig  ej  mera. 

ASTOLF 
•  uppbragt. 

Usling!     Hvad? 
Du  vagar  halla  fast  mig  .  .  .  Gud !  hvad  ser  jag? 


njessa,  ororliga  auletsdrag,  askgra  bgonbryn,  som  hJinga  ned  bfv 
uen  och  ett  skagg  af  samma  farg,  som  racker  nedom  midian  Frln 
skuldrorna  utga  ett  par  sammanlagda  svarta  vingar;  en  sva?t  gbrdel 
f ull  af  stjeruetecken  och  hieroglyfer,  sammauhaller  den  skarlakausrdda 
if  ebe'nholTs       •     ^'''°'  ''"'  ''''  "^"^  '  ^'^^^^'^  ^^"^^^^  «'^  lia,  med  sSa?t 


m    han    vander    sig    om    star   framfbr  houom  en  jiittehbg  gestalt  med  kal 

hjessa,  ororhga  auletsdrag,  askgra  bgonbryn,  som  hiinga  ned  bf?ei  beo 

uen    och    ett   skded    nf    snTnma   farg,  p^^-  -""i— "T-?        • '•  -  ^- 

mmanlagd: 

roglyfer,  s 

biir  han 

GUBBEN. 

Du  ser  den,  som  du  lange  nog  har  gackat, 

du  furste!  den,  som  alla  dessa  viugar 

har  utnott,  under  letning  efter  dig. 

Se!     Samfaldt  ha  de  hunnit  grana,  hvitna; 

det  ar  ett  verk  af  tre  arhundraden! 

De  nya,*  som  jag  till  det  fjerde  skafFat, 

de  skola  ej  for  din  skuU  iindra  fargen. 

AST0LF 
darraude. 

Du  iir  da  .  .  . 

GUBBEN. 

Jag  ar  Tiden;  ingen  dodlig 
har  en  g^ng  fardats  6fver  detta  haf. 
Du  har  det  tvenne  ganger  gjort;  den  tredje 
jag  plana  skall  ur  mojlighetcrs  antal. 
Sa  har  jag  andtligen  dig  funnit!     Gomd 
du  var;  men  intet  mcnskligt  goms  for  mig! 

Atte?-boms  Dilcter.     I.  21 


-    48l>    - 

ZEPHYR 

synes  i  luften, 

Der  Jir  iu  Astoli* .  .  .  men  med  hvem?  —  0  ve! 

ASTOLF 

med  bruten  rost. 

Barmliertigliet!  —  cj   for  mig  sjelf...f6r  henne! 

TIDEN 

med  hanloje. 

Du  talar  om  barmhertighet  —  till  mig! 

Nilr  har  Saturnus  skonat  sina  barn?  • 

Han    trycker    Astolf  hardt  iutill  sig,  andas  pCi  honom  och  later  honom  se- 
dan  falla  till  marken. 

ASTOLP 
dbende. 

Det  liingsta  lif  iir  blott  ett  ogonblick 
liksom  det  kortaste  .  .  .  Felicia! 
med  dig  var  ogonblicket  evighet! 

Han  dor. 

TIDEN, 

efter  att  en  kort  stund  ha  betraktat  honom. 

Sa  iir  da  detta  viirf  fullbordadt.  —  Bort, 
till  millionerna,  som  atersta! 

Han   satter    sig   pa   vagnen,    som    genast   bespanues   med  Aygande  drakar : 
i  luften  mbts  han  af  Zephyr,  som  hastar  fbrbi  honom. 

ZEPHYR. 

Hvad  har  du  gjort,  forfiirlige? 

TIDEN. 

Forvandlat! 

Tiden  med  sin  Tagn  fbrsvinner. 

ZEPHYR 

kastar  sig  bfTer  Astolf9  kropp. 

Min  stackars  viin !     Min  trogne  viin !     Statt  opp! 
Den  grymme  gubben  for  sin  kos  —  Statt  opp! 
Blif  varm  igen!  —  Din  Zephyr  nu  iir  hos  dig; 
kiinn,  hur  han  smeker  dig,  hor,  hvad  han  talar 
och  drag  i  lungan  in  hans  andedriigt, 
som  soker  mellan  dina  liippar  vilg!  — 
Sa!  —  Flitigare  iin  jag  blasa  vill  — 


—    483    — 

Han  ror   sig,  tror  jag  —  Blicka  opp!  —  Ack  nej! 
Ej  ens  den  minsta  ryckning  marks.     Annii 
jag  fresta  vill  —  Kan  varens  egen  ande 
ej  blasa  lif  i  dig,  livem  kan  det  da? 

Han  fortsatter  ifrigt  sina  bembdanden. 

Forgafves!     AU  min  anda  sjelf  jag  mister;  ' 

jag  iir  sa  trott,  att  allting  gar  omkring 

i  hvirflar,  innanfor  och  utanfor! 

Ej  ens  dct  linsta  dun  bland  mina  fjadrar 

marks  vifta,  niir  det  niirmas  till  haus  mun. 

Kanske  att...Hu!  de  stirra  brustna  pa  mig, 

de  forr  sa  lysande,  sa  vackra  ogon! 

Det  hvita  viinda  de  sa  siillsamt  ut  — 

Jag  trycker  dem  ihop  igen  —  Se  sa! 

Kom  i  min  famn,  du  bleka  varelse, 

halft  ryslig  nu,  men  likafullt  mig  kiir! 

Till  var  prinsessa  vill  jag  fora  dig; 

langt  mera  hon  formar,  iin  jag:  kanske  .  .  . 

Ack,  hvad  du  annars  gor  oss  sorg!     Helt  visst 

jag  dA,  pa  liinge,  blott  en  regnvind  blir! 

Han  upplyiter  kroppen. 

Atminstone  skall  ej  din  skona  skapnad 
f6rbyta  sig  pa  vanligt  menskosiitt, 
f6rriin  till  henne  jag  dig  aterburit  — 
Till  henne?     Alla  himlar!     Bor  hon  se 
den  iilskade  i  sadant  skick?  —  Dock  ja! 
•  Till  hennes  kiirlek  och  till  hennes  visdom 
antvardar  jag  den  arme  —  resom  da! 

Han  slar  ut  vingarne. 

Min  forne  reskamrat!     Jag  nyss  mig  gladdc 
att  andra  gangen  fa  ditt  siillskap  dit, 
till  denna  6,  hvars  kust  i  manljus  skymtar; 
och  nu  jag  far  det  —  far  det,  ack!  men  huru? 
Hvad  har  du  blifvit?    Och  hvad  skall  du  blifva? 
Ger  jorden  eller  himlen  svar  derpa? 

Hiin    Ayger    opp    och    utat    det  manbegliinsta  hafvet,  med  armarne  lindade 
omkriTig  Astolfs  lik. 


--    484    — 

Lycks  alighetens    O. 
En    rdfsal   i   Pelicias   park. 

PELICIA 

sittande,  med  ett  bfver  sitt  kna  utbredt  perlband ;  aftonens  mansken  f aller 
pa  henne  mellan  hTita  tbrnrosqvistar. 

Kom,  milda  skimmer  fran  ett  lanadt  Ijus! 

Vid  qvallens  sus 
du  tycks  min  langtan  fraga  hvad  den  lider; 
med  targlans  du  fran  nattens  blickar  gar, 

nar  hon   sitt  har 
kring  skuldrorna  i  dunkla  lockar  sprider. 

Snart  ensam,  for  den  sofda  verlden  gomd, 

hon  yppar  glomd 
det  qval,  som  tungan  intill  dess  fortiger; 
och  niir  hon  hviskar  det  at  vag   och  vind, 

pa  hennes  kind 
i  rodnad  hemlighetens  minne  stiger. 

Ack!  innan  Ijus  och  morker  skildes  at, 

och  frojd  och  grat, 
var  hon  en  iilskad  konungs,  dagens  maka: 
men  snart  fran  sig  hon  sag  gemalen  Ay; 

och  af  en  sky 
h&lls  bruden  an  ifran  hans  famn  tillbaka. 

Blott  honom  soker  hon,  blott  hans  gestalt, 

i  verldens  allt; 
men  doket,  som  hon  bar,  hans  asyn  hindrar! 
Dock  af  hans  skepnad,  stralande  och  ren, 

ett  atersken 
i  hennes  ilorbetackta  ogon  tindrar. 

Hvad  ar  den  hogsta  sallhet,  hvad  ar  Gud?  — 

En  suck,  ett  Ijud 
af  evig  kiirlek  i  ett  ensligt  hjerta?  — 
Ack  ja!     Den  suck,  som  honom  innebiir, 

oiindlig  iir, 
och  salig  rlr,  fast  utan  griins,  dcss  smiirta. 


--    485    - 

Efter  eu  paus,  hctraktanae  sitt  perlhaud, 

IMan  sagt  att  drommar  iiro  strommar.     Sant 
det  iir,  pa  annat  vis,  iin  man  det  inenar. 
Jag  har  det  profvat,  alltse'n  Astoli"  reste ! 
Den  smiirta,  som  vi  rona  sasom  vakna, 
den  klappning,  hvaraf  da  vart  hjerta  hafves, 
ar  matt,  iir  trog,  ar  ingenting  mot  den, 
som  under  somnen  6fversvammar  oss 
med  hemska  syners  angestfuUa  bildfiod. 
I  slika  drommar  strommar  allt  vart  lif, 
liksom  f6rsmalt  till  blott  en  elf  af  tarar; 
hvar  klippa,  som  medvetandet  om  dagen 
begagna  kan  att  bryta  svallets  fart, 
den  blir  om  natten   sjelf  en   bolja  blott, 
uppa  hvars  spets  inbillningen,    den  dunkla 
somngangerskan  med  storm   och  v{igor  brottas. 
Dock  hander  nagongang  att  detta  skum 
uppkastar,  pa  det  vakna  lifvets  kust, 
gestalter,  verkliga,  varaktiga, 
som  halla  stand  f6r  sjalens  sjelfbesinning. 
Sa  har  det,  till  exempel,  detta  perlband 
mig  skiinkt,  som  nu  min  hela  tanke  Ijiittrar! 

Jag  dromde  sista  natt  att  vid  min  biidd 
min  moder  stod  med  aningsdystra  blickar 
och  holl  det  i  sin  hand  och  lade  det 
uppa  mitt  tacke,  se'n  hon  Aera  ganger 
stum  skakat  6fver  mig  sitt  kr6nta  hufvud. 
F6rgafves  bj6d  jag  till  att  h6ja  r6sten 
till  sp6rsmal  eller  tack;  da  sade  hon: 
))var  stilla!     Ofta  du  ett  tecken  iiskat 
af  de  osynliga  om  Astolfs  tillstand; 
tag  derf6re  det  smycke,  jag  dig  gifver, 
och  nyttja  det  med  vishet  till  sitt  bruk! 
Sa  liinge  perlorna  pa  detta  snore 
med  latthet  af  och  an  sig  lata  skjutas, 
var  viss  att  i  din  Astolf  an  alltjemt 
det  unga  lifvets  r6rlighet  far  fort. 
Men  fasta  de  vid  sn6ret  sig  sa  hardt. 


—    486    — 

att  ej  du  ens  med  vald  fonnar  dem  llytta, 

da  ar  han  iangslad  af  en  magisk  makt 

i  liHoshet,  for  dina  sinnen  verklig, 

men  skenbar  blott,  saframt  du  trofast  kampar. 

Forsta  mig!     Gissa  gatan!    Lid  —  och  lioppas!» 

Sa  sagdt  forsvann  hon  fran  mitt  skumma  higer; 

och  vaknad,  vid  nattlampans  matta  sken, 

bestort  jag  bandet  qvar  pa  tacket  sag. 

Alltse'n  den  langa  dag  med  dessa  perlor 

jag  sysselsatt  mig  i  en  andlos  oro, 

och  ej  fran  dem  jag  vanda  kan  mitt  oga, 

fastan  jag  nu  en  stund  i  djup  bekliimuing 

ej  dristat  borja  ett  f6rnyadt  ron. 

Steg  libras  p§,  nagot  afstancl. 

Tyst!  —  Nalkas  nagon?   —   Jag  vid  dctta  varf 
kan  barnslig  synas  i  de  minas  tycke, 
for  hvilka  iinnu  ej  min  drom  jag  yppat. 
Jag  vill  ordentligt  hanga  bandet  pa  mig 
och  latsa  se'n  om  intet. 

ClCILIA 

npptrader. 

Stor  jag  dig, 
niin  hulda  drottning?     Ingen  ro  jag  har 
der  du  ej   iir. 

FELICIA. 

Du,  goda,  stor  mig  aldrig. 

CAOILIA. 

Du  har  satt  pa  dig  nu  ditt  fagra  halsband, 
det  makalosa.     Hvad  din  viin  derat 
skall  frojdas,  niir  han  aterkommer! 


PELICIA 

suckande. 


Niir  —  ja! 


CACILIA. 

Att  snart  det  sker  derom  har  Laura  ju: 
sin  aning  niimnt;  och  hennes  aningar 
de  .  .  . 


—    487    — 

PELTCIA. 

Ja,   mitt  ironima  barn,  Llt  oss  dem  tro ! 

CACILTA. 

I   dina  ogon  simmar  lilvaf"iillt 

en  tockeusky,  som  gominer  hoppcts   stralar. 

FELICIA. 

IIvad  man   om   mcnniskornas  lii'  fortalicr, 
mig  tycks  alltmcr  tilliimpligt  pa  mig  sjelt'. 
Ljiiit  vara  bor  att  dcras   ode  lindia; 
cj   forr  jag  Itar  dct  sa  som   nu  bctiiukt. 

CACILIA. 

Pa  dcras  svarmod   bras  i  qvall  din   sti.iinning. 

FELIC1A. 

I   viss  man  medf6r  sjelfva  qviillen  den. 
Hor  efter!     Aunorluuda  sjunga  nu 
de  f&glar,  som  ej  redau  blifvit  stumma, 
an  nyss  i  solcns  Ijus. 

CACILIA. 

Ja,  auuorlunda 
visst  qviilleus  tid  beskafFad  iir,  iin  dageus; 
deu  innebar  dock  ej   ett  siimre  tillstand, 
meu  ett  foraudradt  blott. 

FELICIA. 

Ja  vill,  —  foriiudradt! 

CACILIA. 

Dct  nya  tillstandct  kan  lika  skont, 

kan  lika  dyrbart  vara  i  sin  art; 

men  derfor  att  det  uudautriingt  dct  gamla 

ocli  gjort  det  till  forflutenliet,  —  derfor 

iir  kiinslan  missuojd  ocli  beklagar  sig. 

EELICIA. 

Jag  tror  mig  liora  sjelfva  Laura  tala! 

Laura  kommer. 
CACILIA. 

Der  ar  hon!     Liksoin  af  besviirjuing  manad 
vid  namuet  framl 


—    488    — 

LAURA. 

Stor  nyhet!     Ej  forgafves 
i  sjalens  tystnad  hviska  gudars  rostcr  .  .  . 
Men  —  hvarf6r  hafta  sa  en  slocknad  blick 
pa  denna  perlsno? 

FKLICIA. 

Ve!     Ve  mig  och  er! 
Se  hit,  se  hit! 

LAURA 

hiipen. 

Du  haller  frani  ditt  hidsband, 
som  dina  rosendngrar  nyss  berorde; 
nien  ingenting  kan  jag  formarka. 

PELICIA. 

Intet? 
Du  ser  da  ej  att  dessa  perlor  —  fastnat? 
Enhvar  forblifver  bergfast  vid  sitt  stalle! 

LAURA. 

Hvad  detta  an  betyda  ma,  det  uppgar 

vlsst  ej   emot  den  gladje,  som  dig  vantar: 

och  innan  rorligarc  perlor,  gjutna 

fran  dina  ogon  med  de  stela  blandas, 

gack  forst  acaciernas  giing  framat 

och  rakt  till  Amors  vattkonst;  der  ar  Zephyr, 

med  —  giss-a,  hvem? 

CACILIA. 

Med  Astolf? 


FELICIA 

med  ett  anskri. 


Astolf? 

Ja! 


FEL1CIA 

stortar  upp. 

J  himlar!  —  Milda  moder!  —  Gangen  der? 
Vid  Amors  vattenkonst? 


—    481)    — 
LAURA. 

Ja,  till  iniii  skrilck 
forst  silg  ja,g  hasten  flyga  genom  liiiten, 
nien  iitan  ryttare  .  .  . 

FELICIA. 

Ha!     Hvad? 

LAURA. 

Da  kom 
en  kort  stund  eiterat  var  Zephyr;  han 
i  famnen  bar  din  van  och  siinkte  sig 
mot  vattenkonsten,  satte  honom  ned 
pa  grona  platsen  frammanfore  —  Hit 
jag  hastade  mig  da  att  det  f6rtalja. 

FELICIA. 

O  moder!    Glom,  att  jag  mot  dig  har  knotat; 
jag  an  lycksalighetens  drottning  ar!  — 
Men  forsta  kyssen  alskar  inga  vittnen  .  .  . 
J,  nagra  ogonblick  forblifven  har! 

Hon  skyndar  bort 
CACILIA. 

Hur  himmelskt  glanste  hon  igen!    Du  sjelf, 
gliids  nu,  att  se  din  aning  sann! 

LAURA. 

Dertill 
jag  dubbel  orsak  har,  du  goda  syster! 
Ty  sa  forunderlig  den  var,  att  niistan 
en  mindre  lycklig  tydning  lag  mig  niira. 
Rjitt  val,  att  jag  f6rteg  den! 

CACILIA. 

Ga  vi  nu, 
att  samla  alla  syskonen? 

LAURA. 

Ja  visst! 
Och  sedan  helsa  vi,  i  Amors  asyn, 


-     490    — 

hans  gunstling,  och  beprlsa  nicid  en  san^ 
vart  ater  nu  lorenta  herskarpar! 

De  ga. 


Platsen  vid  Amors  vattcnkonst. 

ZEPHYR, 

soui    der    nedlagt    Astolfs  lik,  kysser  det  esomottast  och  omlindar  det  med 
blommor. 

Nu  klagansvarde  dode! 

Din  Zephyr  vill  dig  bjuda 

sin  sista  gard;  din  vanskap  den  ibrskyller. 

Hogt  skall  ditt  bittra  ode 

i  mina  toner  Ijuda, 

nar  manan  gryr,  nar  solen  allt  forgyller. 

Hvar  morgonstund  jag  fyller 

en  korg  med  blomsterAockar; 

din  van  skall  hit  den  bringa, 

och  lent  raed  dem  sig  svinga 

omkring  din  mun  och  dina  Ijusa  lockar. 

Se  har!    Tag  forst  till  smycke 

den  vana  krans,  som  vann  i  dag  mitt  tycke! 

Han  faster  pa  Astolfs  liufvud  sin  egen  blomsterkrona. 

O,  hvad  du  an  ar  harlig, 

du  skona  ynglingsvalnad! 

Dii  tycks  mig  sofva  blott,  och  ljufligt  dromma. 

Hur  kan,  sa  klar,  sa  karlig, 

den  Aamma  vara  kolnad, 

som  dina  slutna  ogon  nu  forgomina? 

Hur  kan  med  ens  du  glomma 

ditt  hjertas  herskarinna, 

och,  —  hvad  dernast  du  arat,  — 

de  vapen  som  jag  skarat 

att  stalblankt  har  mot  manans  silfver  brinna? 

Han    upptianger    bfTer   Astolf  pa  den  slata  jaspisvaggeu  lians  vapen  i  form 
af  en  trofĕ. 

Har  sitta  de!  —  Till  minne 

af  dig,  man  dessa  ord  derunder  linne: 


—    4'.>1 

Haa   ristar  med  en  (liamatitgriffel  i  jaspisklipi^au,  iuuudcr  deu  f(5rra*)  der 
beSntliga  inskriften. 

»Allt  ofvervinns  af  Tiden, 

allt  isas  af  hans  anda, 

allt  ser  sin  dom  sta  tecknad  pa  hans  iinnc! 

F6r  menniskan  far  friden 

med  nojet  ej  sig  blanda; 

det  skona  sjelft  kan  ej  befria  henne. 

Hon  ar  blott  ett  af  tvenne: 

bernsad,  eller  plagad!  — 

Ack,  olycksamma  slagte, 

fordomdt  till  stoftets  hakte! 

Hvad  batar  all  den  frojd,  som  riicks  dig  ragad 

af  kiirleken  och  varen, 

da  ingenstiids  en  fristad  iins  —  mot  aren?» 

Sa!  —  Nu,  med  nya  kransar, 

ma  andra  vanner  nalkas, 

och  med  sin  grat  din  harda  biidd  forljufva; 

ma  tysta  andedansar 

hvar  qvall,  niir  lunden  svalkas, 

forsamlas  hiir,  vid  spel  af  skogens  dufva. 

Ma  hon,  fran  gren  och  tufva, 

i  kapp  med  niiktergalen, 

besjunga  hiir  din  lefnad, 

din  lyckas  korta  trefnad; 

och  ropa  ut,  att  for  de  lomska  qvalen, 

ej  pa,  ej  utom  jorden 

en  lakedom  iinnu  iir  upptiickt  vorden. 

Der  syns  hon  —  Ej  jag  hennes  qval  kan  skada: 

iinnu  i  sena  qviillen, 

jag  rymmer  till  min  mor,  till  nordanfjiillen! 

riyger  sin  kos  med  susande  fart. 

PELICIA 

skyndar  uppfor  gangen. 

Hvar  iir  han?  —  Blef  jag  narrad?  —  Gudar!    Nej ! 
Der  framme  skonjes  han  . , .  Han  ligger?    Ja, 


*)  Se  1   Afdeln.  sid.  130. 


~    192    — 

ocli  somnad,  som  dct  tycks!  —  Hvad?  Somnad  nu, 

i  denna  stund?  —  Dock,  hvarfor  icke?    Kcstrott 

lian  satt  sig  der  ocli  gripits  af  en  slummcr, 

som  lange  fafangt  lurat  pa  sitt  rof!  — 

St!  St!    Jag  nans  ej  stora  honom  da; 

jag  upp  och  ned  gar  nagra  slag  i  gangen, 

tills  hjertat  lattare  kan  audas  ...  0, 

hlng  har  mig  tiden  synts;  men  god  du  var, 

som  sa  pass  snart  andock  brot  af  din  irrfard!  — 

Hon  gar  nedat  gangen,  men  aterTander  strax,  och  trar  rundtomkriug  Astolf 
pa  den  slata  platsen,  under  det  hon  oupphbrligt  betraktar  honom. 

Sa,  som  du  der  i  klara  skenet  hvilar 

af  stralar  smekt  kring  panna,  kind  och  har, 

en  ny  Endymion,  med  nya  pilar 

af  karleksqval  du  Lunas  hjerta  nar. 

Hon  ville  visst  besegra  alla  hinder, 

som  stanga  henne  bort  fran  dagens  land, 

att  se,  niir  han  bepurprar  dessa  kinder 

och  inga  lock  betacka  ogats  brand ! 

Men  nej,  du  jiigare  i  lunden  grona, 
jag  ar  det  villbrad,  som  du  skjutit  forst; 
ehvad  hon  saga  ma,  den  bleka,  skona, 
mitt  ansprak  pa  din  helsningskyss  iir  storst. 
Om  detta  rof  jag  vill  med  henne  kampa,  — 
och  snart  skall  for  medtaAerskan  hon  Ay; 
hon  raa  sin  hvita,  matta  laga  dampa! 
Blott  jag  kan  tiinda  rosor  pa  din  hy. 

Som  jag  dig  fann,  sa  tillhor  jag  dig  evigt, 
min  sallhets  drott,  min  dyrkade  gemal! 
Af  ingen  tid,  af  inga  rymder  jiifvigt 
gors  trohetens  och  hoppets  tungomal. 
Yiilan!    Hvad  batar  liingre  stunds  forbidan? 
Skall  han  ej  vakna  gerna  i  min  famu? 
Jag  stoter  honom  sakta  blott  pa  sidan, 
och  ropar  blott  med  halfhog  rost  hans  namn. 

Hon    g|r  till  honom  ocb  studsar  vid  asynen  af  den  uya  inskriftcn  i  stenen 
ofver  haus  hufvud. 


—   4'.);i    — 

IIvcni  undcrstar  sig  rista  slikii  ord 

i  dcnna  park,  som  giickar  Tidens  niakt? 

LUser  inskritten  till  slut. 

En  ))fristad!)>    Har  atminstone  ej  cn 

af  dem,  som  hiir  sa  of6rsynt  beklagas, 

hos  mig  den  uppnatt?  Hvem  djerfs  det  forneka?  — 

Daraktiga  fors6k  —  ocli  strafFvardt  dock! 

Ty  menniskornas  lott,  —  den  smittar  liitt 

ifran  sig;  mer  ocli  mer  jag  kanner  det! 

Lutar  sig  bfyer  Astolf. 

Sa  blek!    Sa  6fvermattan  blek!    Omojligt 

det  gagnar  lionom  nu  att  langre  sofva. 

Min    Astolf!  —  Astolf!  —  Yakna!  Ja,    cn  blckhct 

af  sadan  art  har  ej  han  visat  ioiT. 

Har  han  fran  jorden  aterkommit  sjuk? 

Hvad?    EUer  kanske  kanslig  mer  iin  fordom 

f6r  luftens  och  f6r  daggens  kylighet? 

Han  niistan  mig  f6rskracker  .  .  . 

Med  hbgre  rbst. 

Astolf !  -  Astolf !  - 
Det  iir  Eelicia,  som  ropar  dig; 
o,  iilskling!    Sof  ej  liingre!    Yakna!    Svara! 

Med  angslan. 

Hvad  underbar  or6rlighet  och  d6fhct!  — 

Gif  handen  hit  —  hu!    Hvilken  k6ld!  —  J  liippar, 

nu  laten  mina  l6sa  er  f6rstelning! 

IIou    knafaller   bredYid   honom    ocb    trycker    sin    nuiu  pahans;  nicn  ryser 
tillbaka,  betraktar  honom  nogare,  och  utropar  gallt: 

D6d ! ! ! 

Sjuuker  afsTimmad  bfver  hans  brbst. 

EKO 
fran  alla  sidor. 

D6d!  D6d!  D6d! 

Vid  dcssa  rop  komma  Laura  och  Cdcilia  springaudc  frau  gaugens  audra 
auda. 

LAURA.. 

Den  vida  parken  biifvar 
vid  Ijud,  som  rundtom  skalla,  Ijud,  som  hotfullt 
bebada  oerh6rda  ting. 


—    491    — 
CACILIA. 

Jag  darrar!  — 
Tror  du  vi  toras  fram? 

LAURA 

Hvad  tall    Ytlr  drottning 
kanskc  i  nod,  och  vi .  .  .  Fy! 

CACILIA. 

Der,  pa  marken, 
du  har  dem  begge,  men  det  motet  tycks 
visst  icke  vara  sallhetens  omf*amning. 

LAURA. 

Han  hvilar,  som  det  sags,  att  niir  en  dod  .  .  . 

EKO 

fran  alla  sidor. 

Dod!  Dod!  Dod! 

LAURA 

jtterst  fbrskrackt. 

Gudar!  — Horde  du  val  ordet?  — 
Lik  sina  brodcr  jordens  son  ar  blif'vcn! 

CACILIA 

haftigt. 

Forstar  jag? 

LAURA. 

Ve!    Har  gifs  ej  missforstand. 

Lucinda  kommer  med  de  bfriga  nym^erca  ocli  relicias  hofbetjeniug.  De 
fbrst  tramhunna  stalla  sig  omkring  Astolf  och  Pelicia  i  en  halfkrets, 
som  af  de  andra  oafbrutet  Aerdubblas.     AUman  bestbrtning. 

LUCINDA. 

Upplys  oss,  Laura,  om  de  rop  vi  hort! 

Var  o  kiins  skalfva;  kung  och  drottning  der, 

likt  fallna  stoder  hvilande  — 

LAURA. 

Betrakten 
ratt  skarpt  den  bleka  slumrarn!  —  Han  ar  —  dod!!! 

EKO 
liksom  fbrut. 

Dod!    Dod!    Dod! 


—    495    — 
NIOBE. 

Ha!  Porbytt  fnin  lif  till  bild! 

Fbr£arau    och    sorg   yttra  sig  hos  askadarnc  under  mangfaldiga  skepnadcr. 

LAURA 

franitradaude,  rned  stark  rijst. 

Felicia  —  du  lefvande  statt  upp! 

FELICIA 

uppslar  bgonen. 

Hvem  viicker  mig  till  ett  forhatligt  Ijus? 

Scr  omkring  sig  med  irrande  blickar. 

O,  hvad  har  hiindt?  —  Ack!  Yore  det  en  drom!  — 
Den  man,  som  liggcr  har,  —  iir  det  val  Astoli. 

NIOBE. 

Jag  ville  kunna  neka  det. 

FELICIA 

upplyftande  sig. 

Blif  stum, 
du   olycksmun!  —  Men   du,  mitt   stod,  min  Laura, 
siig  du,  —  sag:  iir  han  .  .  . 

Hon  tvartystnar. 

LAURA 

•    med  djup  smarta. 

Ja  —  det  synes  s&. 

FELICIA 

upprusande. 

Ha!    Sok  ej  skona  mig  —  fafanglig  omsorg! 
AUt  vet  jag  nu,  allt  klarnar  for  min  sjal: 
han  har  ej  lydt  mitt  rad,  har  traffat  Tiden, 
och  i  hans  brost  har  denne  blast  sin  kold!  — 
Men  iin  jag  brottas  med  er  om  ert  rof, 
hjertlose  niding!    Obevekta  moder! 
Och  kan  jag  icke  segra,  —  da  natur, 
tag  del  uti  din  drottnings  hjerteve, 
med  alla  dina  varelser  och  stiimmor; 
och  kring  min  o,  och  kring  den  hemska  jord 
som  nu  f6rst  blifvit  har  dess  trogna  bild, 
striick  ut  din  tarAod,  gor  den  till  ett  haf 


—    i[n]    — 


som   iiied  sin  sorg  all  verlden  iamna  skall, 
och  nedsank  i  dess  djup  —  mig  ocli  mitt  rike! 

Hou   bastar  gaugen  utfbre;  cle   bfriga  tiocktals  efter  lieuue. 


Sarama  grona  plan. 
Undinen  Alida  och  Dryaden  J/eliJa*)  sta  pa  bvar  siu  sida  oui  Astolf3  lik. 

UNDINEN. 

Kolig  natt!    Kolig  natt! 

Du  blef  trott  och  matt; 

lat  nu  se,  att  du  hvilar  dig  stilla  ut! 

Jag  unnar  dig  ro ;   • 

kom,  dela  mitt  bo, 

tills  hafvet  vill  hamta  oss  hem,  till  slut! 

DRYADEN. 

Ej  med  larkans  drill 

jag  dig  vacka  vill; 

i  hvar  topp,  som  i  min,  iir  nu  sangen  stum! 

Skall  jag  vissna  och  do, 

vill  jag  lofven  dock  stro 

med  en  kyss  ofver  dig  och  ditt  hvilorum. 

UNDINEN. 

Har  ofvan  ar  qval: 

i  min  djupa  sal, 

pa  den  svala  badd  skall  du  vederfas; 

i  en  vagga  bla 

skall  jag  gunga  dig  da, 

inellan  skuggor  och  Ijus,  tills  var  o  forgas. 

DRYADEN. 

Hon  forgas!    Hon  forgas! 

Hor!    Den  vind,  som  blas, 

ropar  ut  det  for  vatten,  f6r  dal  och  lund! 

Men  sa  lange  jag  kan, 

kring  den  sofvande  man 

vill  jag  vifta  och  susa  hvarenda  stund. 

Felicia  kommer  med  sina  tarnor,  hyilka  biira  en  blomsterllndad  bar. 


*)  Se  1   Afdeln.  sid.  138. 


4"J7     - 

NAKTERCJALEN 

ur  ett  triid. 

(}ilven  pluts!    Girveii  plutsl 

1  den  mrinklara  natts 

luiirmorker  sig  niirmar  de  sorgsnas  gang: 

niir  ej   mer  vi  dem  se, 

lat  oss  klaga,  som  de; 

och  jag  stammer  da  in  med  min  sista  sang. 

ALLA    TRE. 

Rolig  natt!    Rolig  natt! 

Ma  du  dromma  gladt, 

sofva  bort  det,  som  brydde  sa  tungt  din  sjal! 

Nu  midnatten  rar; 

nu  f"ullm^nan  gar 

i  tjoeknande  skyar:  farval!    Farval! 

Draga  sig  undan. 

Vid    en    vink    af   Pelicia,   lagga  henues  tarnor  Astolfs  kropp  pa  bareu,  och 
fbra  den  ut  af  scenen. 


Grafhvalf, 
upplyst  af  en  i  taket  hangande  lampa. 

PELICIA 

vid    Astolfs  lik,  som  hvilar  inom  en  kista  af  glas,  pa  en  katafalk  i  midten 
af  rummet. 

Bedragliga  forsokI     Allt  ar  forbi! 
Mer  stark  an  inin  jir  liendens  magi. 
An  lika  flydd  fran  denna  mun  iir  anden, 
iin  lika  frostigt  kall  iir  denna  handen, 
iin  lik  ett  glas,  af  imma  ofvertiickt, 
iir  denna  blick,  sa  stirrande,  sa   briickt! 
De  tusen  tankars,  tusen  kiinslors  orlig, 
soin  fann  hos  mig  forsoning,  frid  och  trost, 
en  sjiil  sa  varm,  eu  lifiighet  sa  rorlig,  — 
hvart  ha  de  rymt,  ur  detta  stela  brost? 

Jag  hort  om  mumier.     Allt,  hvad  jag  iormatt, 
har  riiddat  honom  —  sdsom   mumie  blott! 
Du  anlet,  forr  min  sol!     Omkring  dig  glimma 
de  gyllne  lockar  som  i  fordomtimma; 


-    498    ~ 

men  kinden  standigt  pannaus  vaxfarg  har, 
ocli  liljorna  sta  utan  rosor  qvar  .   .   . 
Dock,  —  om  iiu  skugga  blott  af  salla  dagar, 
forblif  evardligt  deras   minnesvard  ; 
ocli  niir  jag  ohord  vid  din  kista  klagar, 
bevittna  stum,  hur  odcts  lag  iir  hiird  I 


T   detta  rum,  djupt  under  slottets  grund, 

jag  vill  bevaka  dig,  fran  stund  till  stund. 

Blott  Ijus  ifran  det  skumma  hvalfvets  lampa, 

blott  Ijud  af  stcg,   soin  mina  fotter  trampa 

niir  sorgens  gang  f6rtyngcr  mina  fjiit, 

skall  stora  nattens  tysta  majestiit! 

j\Ja  dager  hviilfvas  eller  morker  svalla 

utofver  en  at  qval  beskiird  natur,  — 

ma  denna  o  i  grus  for  Tiden  falla: 

min  verld  iir  liiir  —  och  trygg  iir  grafvcns  mur. 

Hon  betraktar  sitt  perlband. 

Slik  lifsbrist  vore  ^'^skenbar  blott»?    Och  sa 

du  skulle  iin  en  mojlig  viickning  spa,  — 

forhatliga  orakel?  —  Bort!    Blef  lifvet 

ej  just  at  mig  till  huldrik  spridning  gifvet? 

Behofde  forr  jag  annat,  iin  min  blick, 

att  skapa  var  af  sjelfva  vinterns  skick? 

Bort? 

Kastar  bandet  pa  golfvet. 

Moder!     Yar  den  da  sa  oforlatlig, 
dcn  f'rojd,  att  gora  siill  en  jordisk  man? 
Vai'  paradisets  blomma  sa  f6rsatlig, 
att  iifvcn  under  den  en  huggorm  rann? 

Vander  sig  ater  till  Astolf. 

Hvi   sl6k  ej  Intet,  i  sin  svarta  vag, 

mln  f6dsels  dag,  och  den,  da  dig  jag  sag? 

En  forml6s  droppe  af  dess  hemska  vatten, 

hvi  blef  jag  f6dd  till  Ijus,  en  b6rd  af  natten? 

Hvi  kan  jag  ej,  hvad  menniskor  f6rma,  — 

som  de  till  tingens  upphof  aterga? 

Hvi  nekas   mig  mitt  lif  att  6fverlata 

at  eld  och   mull,  f6rspridt  kring  luftens  loft? 


—    4l»9    — 

Artuseuden  man  skanker  mig  att  grata: 
men  ej   cn  blink,  som  loser  mig  till  stolt! 

Och  dock  —  liai"  tack  omiltligt  striiuga  mor! 
En  sallhet  iiu  du  gaf  —  och  den  ar  stor. 
Hur  mauga  hvarf  af  dag  och  natt  forsvunno, 
forr'u  tarar  fram   ur  dessa  ogbn  runno! 
Niir  deras  kiilla  iindtligen  spraug  opp, 
hur  lict,  friiu  hjertat,  qviinde  da  dess  lopp  ! 
Men  suart,  som  strom,  hou  speglade  tillbuka 
en  iiuglabikl,  ur  mera  higuadt  svall   — 
dig,  trogua  miune!  —  Evigt  Asto]fs  maka 
med  dig  allen  till  siillskap  lefva  skall. 

llor!    Mina  tiirnor  nalkas  re'n.     Min  sorg, 
som  snart  i  djupet  stortar  6  och  borg, 
skall  vid  sitt  ode  dem  likviil  ej   fiista: 
.mitt  sista  viirf  jag  gor  for  deras  biista. 
Hos  mig  till  bostad  Hnge  de  —  en  graf; 
jag  skickar  dem  till  menskojorden  af. 
Jag  f6rutser,  hvad  der  de  skola  lida: 
meu  hellre  iin  hos  raig  i  morker  blott, 
de  troga  seklernas  fulliindning  bida, 
uui  de  bland  menskor  dela  mensklig  lott! 

Hon  uppreglar  dorrarna  fbr  sina  uymfer,  soni  intrada. 

Viilkomua,  systrar!     Nu,  for  sista  giiugeu, 
valkomna  till  er  drottniug  —  talen  ej ! 
Eorlorad  moda  talet  iir,  som  sangen ; 
pa  begges  bon  iir  enda  svaret:    nej!  — 
Der  borta,  iuom  kistan  af  kristallen, 
allt,  hvad  mig  aterstar,  J  skadeu  ju; 
mcn  innan  ofver  mig  min  borg  iir  fallen, 
foruimmen,  om  jag  iilskar  er  iinnu! 

Var  syskonriug,  af  glaus  och  frojd   berusad, 
forgat,  hvartill  var  makt  oss  gifven  var. 
Jag  uraktliit,  blott  i  mig  sjelf  fortjusad, 
de  andras  lott,  dem  jorden  fii.ngslat  har. 
Blott  i  de  ringaste  af  mina  krafter 


oOO 


min  verld  med  deras  stod  i  sammanhang; 
der  dromde  mangen  om  var  nektars  saiter, 
men  ingen  horde  ratt  min  harpas  klang. 

Ack!  sjelf  jag  stamde  den  ej  riitt.     Mitt  rike 
blef,  sondradt  sa  fran  menniskornas  verld, 
en  luftig  o;  blott  han,  som  till  var  like 
jag  gjorde,  nadde  den  med  dristig  fard. 
Da  glomde  afven  han  de  arma  broder, 
fastan  de  iiro  gudaslagt,  som  vi; 
och  Aamman,  som  for  evigheten  gloder, 
vi  sloste  bort  pa  timmans  gyckleri! 

Nog:  strafF  ar  strafF  —  och  har,  vid  vannens  liiger, 

jag  stannar:  ensam  vill  jag  stanna  der. 

Kanske  mig  da.till  slut  en  demon  sager, 

hur  lifvet  tiindes,  njir  det  slocknadt  ar. 

Att  skiljas  fran  min  saknads  okenliinder, 

ej  mer  for  nagon  smiirtsamt  vara  bor: 

fran  dem,  jag  er  till  Astolfs  heniverld  siinder  .  .  . 

0  systrar!    Kysen  ej  sa  hemskt  derfor! 

Val  sant:  ej   evig  sommar  der  far  spiinna 
sitt  Ijustjiill  ut;  ej  ungdoms-brunn  der  fins; 
men  har  man  fran  sin  iodsel  druckit  denna, 
dess  kraft  ej  se'n  af  jordar  ofvervins. 
Gan,  mina  budskap,  dit;  och  aterlifven 
den  dikt,  som  der  pa  viigen  ar  att  do, 
om  evig  skonhet,  kiirlek,  lycka,  gifven 
at  hjertats  langtan  efter  varens  o! 

Kring  menskorna  —  de  arma!  —  laten  strimnia, 

i  narmad  omkrets,  himlaminnens  bloss; 

ma  de,  hvarhelst  de  dessas  sken  fornimma, 

sig  siilla  tro,  som  forr  enhvar  af  oss! 

Men,  niir  de  i  ododliga  minuter 

ha  kiint,  hvad  gudars  siillhet  innebiir,  — 

da  niimnen,  att  den  6,  som  er  fbrskjuter, 

en  saga  blott  —  kanske  en  spadom  iir! 


—    f)Ol    — 

Hon  racker  dem  handen  till  afsked.    De  trtingas  gratande  omkring  benne, 
knafalla  och  kyssa  hennes  hiinder. 

Blott  inga  ord!  —  Min  bild  pa  hvarje  stig 
ledsagar  er!  —  Farval!    Jag  vet,  J  minnens  mig!  — 

De  rusa  fbrtviflade  ut  ur  hYalfvet.     En  storm  borjar  genomdana  luften. 

PELIOIA 

tillsluter  ingangen. 

Nu  oppnas  aldrig  denna  dorr  igen; 
och  ensam  ar  jag,  evigt,  med  min  van! 

Farval,  o  o!     Lef,  om  du  kan,  iorutan 

Felicia!  —  Din  drottning  kastar  lutan, 

som  gaf  dig  lagar  med  sitt  hulda  spel!  — 

Du  skona  allt,  s^  skont  i  hvarje  del, 

med  dina  solars,  dina  manars  lagor, 

med  dina  grona  strander,  blaa  vagor, 

med  dina  gyllne  moln  kring  azurfalt, 

med  dina  sanguppfylda  lunders  talt, 

med  dina  morgon-,  dina  afton-kinder, 

sa  roda  som  de  rosor,  dem  du  binder 

nu  aldrig  mer  till  krans  at  mig,  —  Farval, 

natur!  ined  all  din  prakt,  med  all  din  sjal!  — 

Du  sorl,  som  f6rr  sa  gladt  omkring  mig  lekte! 

Du  tystnad,  som  sa  omt  min  hvila  smekte! 

Du  —  samklang  mellan  sjalar,  mellan  ting, 

inom  mig  lika  stamd  som  utomkring! 

Farval!     Farval!  —  Jag  nu  for  er  mig  gommer, 

och  smartans  kalk,  som  fordom  gladjens,  tommer. 

Ve  mig!     Langt  djupare  an  den  han  ar; 

men  till  hans  dryck  man  ock  mig  tid  beskiir! 

I  detta  nu,  som  knappt  en  urknapp  rymmer, 

der  knoppas  re'n  artusendens  bekymmer. 

De  skola  sla  sin  svarta  blomma  ut; 

tilldess,  natur!  begrat  med  mig  mitt  slut,  — 

om  det  ar  slut,  hvad  evigt  nodgas  borja! 

Ododlig  ar  jag,  att  ododligt  sorja. 

J  elementer,  eld,  luft,  vatten,  jord, 

till  edra  andar  biiren  afskedsord 


—    6o'>   — 

fran  deras  drottning,  som  sin  spira  bracker! 
Farval!    Farval! — " 

Hon  stJiller  sig  ater  fraiDfi3r  Astolfs  kropp. 

Den  somn,  som  dig  betiicker, 
du  hulda  iilskling  ar  mitt  enda  lif'; 
att  skada  dig,  skall  bli  mitt  tidsfordrif! 
Det  var  sa  forr,  det  skall  igen  sa  blifva. 
Ma  tlngens  krafter,  utan  styrsel,  rifva 
den  verld,  som  doljer  detta  rum,  i  tu! 
Hit  n^  de  ej;  bar  herskar  jag  iinnu. 
0  Astolf!     Slocknadt  iir  f6r  dig  vart  fordom;" 
f6rstummad  iir  hvar  suck,  hvar  helig  svordom 
aP  tjusta  l6ften  under  kyssars  tal, 
men  likafullt  iir  du  min  lefnads  val! 
Ja!  utan  griins  de  blandas,  vfira  oden; 
mer  minnesgod  iir  kiirleken  iin  doden. 
Ha!  tusen  ganger  hellre  matte  allt 
i  dod  f6rsiinkts,  iin  att  ditt  br6st  blef  kallt! 
Brinn  mera  klart,  du  sorgens  lampa!     Brista 
mitt  hjerta  vill,  men  dig  vill  det  ej  mista! 

Hon  blickar  at  lampan,  som  rlervicl  uppAammar  nied  starkare  sken  ;  siitter 
sig  sedan,  med  hiinderna  tryckta  mot  hjertat,  vicl  Astolfs  sida. 


S  1 0 1 1  e  t    o  c  b    t  r  a  k  t  e  n    d  e  r  o  m  k  r  i  n  g. 

Manen   strimmar   blodrod  pa    kupolerna.    Valdsam  storm  och  jordbafning. 
Ur  palatset  storta 

DE    SJU   NYMFEHXA 

ropande: 


Flyktom!  Flyktom 


CACILTA. 

Ack,  vi  arma! 

LAURA. 


Eiiddom  oss ! 


THEANO. 

j\Ien  pa  hvad  siitt? 

LAURA. 

F6ljoms  trogot  at!  I  faran  shitnm  os.«^  tlllsamman  tiitt! 


—  5():i   - 

De  fly  "dtTer  scenen.  En  blixt  slar  ner  i  slottets  hufvuclknpol ;  en  askknall 
skakar  det  i  dess  grundyalar,  och  hela  nejden  dfverh(31js  af  ett  tjockt 
mdrker,  som  dock  strax  dppnar  sig  och  Tisar  det  brinnande  palatsets 
lagor.  Tiden,  i  eldrdd  skarlakansdragt,  star  nu  pa  dfversta  spetsen  af 
deras  fJampyramid,  svauger  sin  lia  dfver  dn  och  betraktar  den  all- 
mannatdrstdrelsen.  I  luften  hdras  ohj-ggliga  liiten,  bebadande  Af  u  n  d  i'  n  , 
som  kommer  svafvande  pa  sina  laderlappsvingar. 

TIDEN. 

Hvaclan    du?     Hvad    neslig  idrott  vill  dii  blanda  i 

mitt  varl'? 

AEUNDEN 

med  hesa,  af  oartikulerade  Ijud  afbrutua  ord. 

Miiktige    monark!     Jag    irojdas,   liksom    du,  at  allt 

iorderi'! 

TIDEN. 

Mig  en  liogre  makt  bevapnar  ocli  jag  for  dess  vilja 

ut ! 

AEUNDEN. 

Och    da    iir    min   gammau   just   att  se  bur  snopligt 

allt  far  slut. 

TIDEN. 

Usla   troll!    vill  du  forstora,  —   siig  mig,  hvad  for- 

mar  du  da? 

AFUNDE.V. 

Mycket  nbg,  om  du  i  tilAing  viirdigas  med  mig  att 

ga. 

TIDEN, 

Jag  det  skona  kan  f6rkrossa. 

APUNDEN. 

Jag  —  jag  kan  boAiicka  det! 

TIDEN. 

Is  gar  ut  fri\n  mina  lungor. 

AEUNDEN. 

Etter  stilnks  kring  minu  fjiit. 

TIDEN. 

Varelsernas  trots  jag  stilcker. 


AFUNDEN, 

Deras  iira  stacker  jag; 
mina  argusogons  blickar  drilpa  henne  drag  for  drag. 

TIDEN. 

Basiliskl    Ur  grafven  uppstar  hon ;  hvad  trostar  se'n 

din  harm? 

APUNDEN. 

I  fortret  jag  strafFar  nya  foremal  med  dubbelt  hxrm. 

TIDEN. 

Stark  var  nngdomskaUans  adra;  nyss  likval  jag  henne 

stangt! 

AFUNDEN. 

Lumpen  modal     Re'n  allt  vattnet  var  af  mig  med 

gift  bemangdt. 

TIDEN. 

Denna  o  jag  till  en  oken  gjort,  men  lefva  skall  dess 

namn, 

med  sin  lockning,  med  siu  varniug,  i  en  frejdad  sa- 

gas  famn! 

AFUNDEN. 

Hor  jag  blott  den  sagan  namnas,  lita  och  var  viss 

derpa, 
att  den,  som  fortaljer  henne,  skall  sin  minnesbeta  fa ! 

TIDEN. 

TroU!   Jag  lyfter  lian,  darra!    Doden  blanker  fram 

nr  den! 

APUNDEN. 

Evig  ar  jag  liksom  verlden ;  spara  dig  besvaret,  van ! 

TIDEN. 

Mig  atminstone  du  aldrig  nansin  mer  forsmada  skall! 

AFUNDEN. 

Det  blir  du  val  varse,  gubbe!  innan  an  din  dag  ar 

all. 

Ticlen  Ayger  med  upphojd  lia  mot  Afunden,  som  utbser  de  vildaste  skran 
och  liadelser,  men  vid  hans  annalkande  begifTer  sig  pa  Aykten.  Tideu 
fbrfbljer  honom.  Slottet  iir  nedbrunnet  och  allt  insyepes  i  kolmbrk 
natt.  Underjordiska  elementarandar  upptriida  der  med  facklor  och 
bbrja  en  ringdans. 


—    505    — 
DE    UNDERJORDISKA    ANDARNE, 

Hej  lustigt!     Med  makar 
och  vanner  det  smakar 
att  dansa  i  oknen 
pa  korpsvarta  falt! 
Nu  falla  ej  tocknen 
sitt  dimmiga  talt! 
I  kylan  vi  svarma; 
med  dag  ocli  med  viirma, 
med  blommor  ocli  joller 
nu  ar  det  bestiildt! 

Hur  salla  vi  svafva! 
For  intet  vi  bafva, 
hvarandra  vi  trycka 
till  hjertlosa  brost  — 
se,  det  ar  var  lycka, 
var  standiga  trost! 
All  kalla  till  smarta 
ar  —  iiga  ett  hjerta, 
fafangliga  gafva! 
\i  gacka  din  rost. 

De  krak,  som  det  bara, 

de  vilja  sig  lara 

den  konsten  att  dansa 

framat  till  sin  graf: 

men  blott  de  sig  sansa, 

gar  nojet  i  qvaf! 

De  yra,  de  mumla, 

de  svindla,  de  tumla,  — 

strax  trotta  vid  balen,  — 

i  grunddjupets  haf ! 

()ch  sedan,  nar  mullen 
dem  gomt  under  kuUen, 
hvem  vet  hvad  det  drommer, 
det  multnande  folk? 
^lann  qvalet  der  giommer 

Atfer?>oms  Dikler.     I.  22 


—    506    — 

sin  mordlystna  dolk? 
Mann  liket  ej  lider,  — 
som  smabarnet  qvider, 
nar  maran  det  nekar 
ett  angstrop  till  tolk? 

Tills  tolffaldt  pa  kammarn 
den  donande   hammarn, 
i  midnattens  hiinder 
har  bultat:  ))stig  opp!)) 
Det  budskapet  sander 
en  strimma  af  hopp! 
I  yrvakna  minnen 
de  spokande  sinnen 
inbilla  sig  borja 
anyo  sitt  lopp. 

Hvad?     Blygs  ej  den  svaga 
i  hvalfvet  att  klaga 
om  kraket  fran  jorden, 
att  hon  det  har  mist?  — 
Om  stoft  han  ar  vorden, 
kan  tanka  hvad  brist! 
ITa!     Skryta  och  mucka 
och  langta  och  sucka, 
det  kunna  nog  tusen 
likt  honom  f6rvisst! 

Vi  blifva  de  samma, 
ty  kall  iir  var  Aamma, 
vi  skratta  at  denna 
forgangelsens  att; 
o,  larde  den  kiinna 
sin  galenskap  riitt!  — 
Flinkt!     Facklorna  svingen! 
Det  gnistrar  kring  ringen ! 
Nu  tiindom  den  verldsbrand, 
hvars  anins;  oss  orhadt! 


—    507    — 
KN    KOST. 

Nattdrottniugen  kommer! 

ALLA. 

Hallo!     Hallo! 

EN    ANNAN. 

Tyst!     Vred  ser  hon  ut. 

NAGRA. 

Men  livar6fver  nianntro  ? 

NYX 

st§.r  beslojad  iblancl  dem. 

Bort!    Yiken  han,  vidunder,  troll!    J,  djupets  barn, 
nedsjunken  dit!     Med  kufvad  kraft  betjenen  der 
den  verld,  som  6fver-kaos  byggt  sin  tempelsal!  — 
Fort!     V6rden  stumt   min  sk6na  dotters  enkesorg! 

De  fly  at  alla  sidor. 

Mitt  m6rker  iir  det  enda,  som  b6r  lierska  har; 
bred  ut  dig,  stjernemantel,  6fver  land  och  haf! 

Hon  slar  iit  siu  mantel  och  uppfaster  sitt  dok  bfTer  hjessau.  I  bgonblicket 
sprider  sig  en  mild,  halfljus  dunlielhet  bfver  den  fbrharjade  bn;  och  uu- 
der  en  stjernhimmel,  som  tindrar  med  den  klaraste  glans,  star  nattens 
drottning  i  all  sin  hbghet  vid  den  tillslutna  ungdomskallan.  Hon  pe- 
kar  pa  denna  med  ena  handen  och  Yisar  uppat  stjernorna  med  dcu 
andra. 

Tillspiirrad  har  blef  Ungdomsbrunnen  —  icke  der  ! 
Till  boningen  derofvanom,  till  hemmets  falt 
o,  ville  blott  Astralis  lyfta  upp  sin  blick! 
Ty  derifran  sin  harkomst  lifvet  har,  ehvad 
det  tiinder  iinglars,  menniskors,  demoners  br6st: 
det  fl6dar  ur  kristallklar  elf  vid  Skaparns  tron, 
med  kall,  att  dit,  fran  hvarje  omvag,  hvarje  svall, 
ogrumladt  aterstr6mma  i  sitt  upphofs  famn. 
Och  hvad  kan,  mot  de  andar  som  f6rsta  sin  makt, 
den  f6regifne  allbetvingarn  D6d  f6rma? 
Fins  ej   en  evig  ungdom,  da  en  tranad  gifs, 
som  ej  i  denna  skuggspelsverld  blir  nansin  fyld?  — 
Jo!    Denna  tranad,  den — just  lifvets  ungdom  ar: 
den  svikes  aldrig  i  sitt  hopp;  det  fylls  blott  ej, 
just  derf6r  att  det  svalla  skall,  tilldess  det  sprangt 
sitt  harda  skal,  den  tranga  karnbetackningen. 
Sig  sjelft  det  s6ker;  all  naturens  bildningskraft 


—    508    - 

iir  denna  langtan,  som  ej  har  sig  genomser 

och  derf6r  skulle  qvaljas  blott,  om  tidens  hand 

ej  grepe  sokarn  innan  fullt  han  trottnat  an 

och  f6rde  honom  till  hans  riitta  spegelbild. 

Om  nu  f6rst  anden,  som  inom  hans  innersta 

satt  g6md,  stSr  opp  och   kastar  sin  f6rkladning  af, 

hvi  knorrar  du,  att  dittills  an  hans  atersken 

i  sa  bedraglig  dager  af  din  kiirlek  sags, 

att   den   hans   afstand   tog   f6r   niirhet?  —   Utan 

rast 
det  sk6na  vexlar  skapelser;  hvarf6r?    Det  vill 
i  denna  skiftning  hinna  skanka  at  enhvar 
en  solskensblink  af  gudarnes  lycksalighet! 
Dock  f6r  att  kunna  kiinnas,  ja  an  mera,  f6r 
att  kunna  alskas,  dr6jer  det  att  blotta  strax 
ovansklighetens  anlet;  snart  dess  gloria 
f6rtarde  annars  denna  sk6ra  sinneverld, 
som  knappt  uthardar  dess  bes6k,  de  Ayktiga, 
men  far  sin  blomstertackhet  just  deraf,  att  hon 
sa  kort  far  njuta  och  sa  lange  sakna  dem. 
Igenom  all  naturen  gar  en  vallustgrat, 
en  smaktningssuck,  en  djup  hanrycknings-klagosang, 
och  karlekens  gudinna  ser,  fran  ar  till  ar, 
Adonis  m6rdad  falla;  med  hvar  var  iindock 
igen  ur  hennes  minnedr6m  framstiger  han, 
likt  f6rr  solsmyckad,  himlask6n  och  alskogsvarm. 
Ja!    Flyktig  gast,  i  stoftet  ar  det  eviga; 
det  rymmer  fran  dig  afven  ur  din  slutna  famn: 
men  af  sin  tro  far  karleken  den  gudakraft, 
att  han  er6frar  ater  hvad  han  iilskat  har, 
och  ager  det  i  mera  sann  umgiingelse, 
an  da  en  harmning  af  gestalt,  en  t6ckenhamn 
sig  lade  tungt  kring  den  begratne  alsklingen. 
Som  skugga  blott,  som  fargad  dunst,  det  h6gsta  hiir 
med  dina  sinnens  njutningslust  befryndar  sig. 
H6j   derf6r  upp  ditt  oga  till  den  sierska, 
som  iir  din  moder,  6mma  liingtan!    Fagra  dikt, 
som  har  inom  dig  hvarje  sannings  innehall! 
Om  hon  begagnar  d6dens  harda  tungomal, 


-      oU'J     — 

liYud    nir    liuii    ior,   utt    lifvets    spnik   dii   missior- 

stod?  — 
01    Kiinu,  att  bada  utga  fran  en  moders  inun! 

SANG 
pa  mer  och  mer  vaxande  afstand. 

Ve!    Ve!    Ve  oss,  vi  Ayende! 
Qvalet,  det  gryende, 
i;e'n  ifran  jorden  forsporjs! 
Oppnas  dess  oknar  framfor  oss,  — 
Iramlingar  der,  —  o,  hvem  hor  oss? 
Hvem   orer  oss  tak,  niir  i  minnet 
evigt  vart  paradis  sorjsr 

Ve!    Ve!    Ve  oss  forjagade! 
Skonin2:slost  af]jade 
barn  utan  hem,  utan  mor, 
snart  kringom  liinder  vi  spridas, 
der  vi  blott  talas,  knappt  lidas, 
der,  ibland  slafvar  af  Tiden, 
mangden  var  gudom  ej  tror! 

Ve!    Ve!    Ve  oss  forlorade! 
Ack,  de  forstorade 
skuggorna  sluka  oss  re'n  — 
jordkretsens  qvalm  re'n  vi  andas, 
snart  vi  med  dodliga  blandas; 
ack,  medan  hiir  dock  var  drottning 
vistas  och  klagar  allen! 

Sangen   f(3rsvinner.    Ur    en    annan   riktning   Ijuda   dofva,   liksom  svaraude 
klagorop. 


Hvad  vexelljud   af  sorgeskri  fran  tvenne  hall! 

Fran    ett  —  de   tiirnoi-s,  hvilkas  lif  pii  jorden  visst 

emellan  tvafaldt  hemsjuk  liiugtan  delad  blir: 

iin  till  sin  o,  iin  till  den  hogre  verld,  hvars  bild 

hon  liinge  var;   fran  andra  sidan  ater  hors 

rain  dotters,  ur  det  grifthvalf,  der  hon  vakta  vill, 


—    510    - 

fbr    evigt  ensam,  detta  stoft,  hvarat  lion  skiinkt  — 

vansinnigt!  —  en   varaktigliet  sa  tom,  som  hemsk. 

Ej   anande,  hvar  nu  den  Ijuskropp  dvaljs,  som  nyss 

inom  det  grofre  jordformsamnet  inneslots, 

hon  omsom  ner  till  sarkofagen,  omsom  opp 

till  lampan  slar  de  taruppfylda  ogonen. 

Astralis!    Skall  i  millioner  ar  alltsa 

din  sorgsna  stiimma  tala  endast  med  sig  sjelf? 

Skall  du,  lik  nymfen  Eko,  dig  forvandla  blott 

till  formlost  genljud  af  ditt  lifs  forflutenhet,  — 

blott  till  en  rost,  en  rost  af  outtomligt  qval? 

Xej!    Tidernas  fullbordan  allt  forena  vill! 

Men   genom  pressning  drufvans  must  foradlad  blir 

att  blicka  upp,  som  vin,  ur  gladjens  festpokal; 

och  som,  ur  vata  djupet  f6rd,  en  diamant 

ej  strax  aftorkas,  att  hans  glans  ej  blekna  skall,  — 

sa  bor  ej  taren  alltfor  hastigt  ilagtas  bort 

ifran  en  skon,  en  ljusfull  sjal,  att  glansen  ej 

forsvinna  ma  med  vattnei,  som  dess  amma  var! 

Narmare  klagoljud,  men  miklare  och  saktare. 

Du  nalkas  dock,  —  ja,  motsta  mig,  bur  maktar  du? 
Med  hvarje  tanke,  hvarje  ord  jag  drager  dig 
till  medelpunkten  af  min  krafts  besvarjningsring. 
Du  maste  trada  inom  den,  for  att  engang 
i  min  ursprungliga  gestalt  mig  aterse. 
Kanhanda  skall  du  minnas  da  din  oskulds  tid, 
och  ana,  hvar  och  huru  den  tillbakavinns. 
Igenkann  Theophania,  som  vid  sitt  brost 
dig  bar;  och  se,  att  lika  trofast  an,  som  da, 
hon  till  sin  gudaskadnings  trost  vill  kalla  dig! 

Der  kommer  hon  —  f6rbyt,  o  rymd,  ditt  skick! 

Du  natt, 
blif  dubbelt  svart,  att  Ijuset  pa  din  dunkla  grund 
med  dubbel  klarhet  skildrar  mig  f6r  dottrens  syn! 

Pelicia,  dodsblek,  med  lutande  gang  och  vacklande  steg,  visar  sig  inom 
synkretsen.  I  detsamma  fbrmbrkas  fastet  helt  och  haUet;  menmidtpa 
himlen  framstralar  ett  ofantligt  kors,  sammansatt  af  stjernor.  yyx. 
sasom  Theophania,  sitter  pa  en  molnbadd  vid  korsets  fot,  omfamnar 
clet  och  trycker  till  sitt  brbst  ett  barn,  som  p5,  hennes  skbte  leker  med 


—    511     — 

eu   stjcrulilja.     Tlianatos   ligger  pii  knii  triuiitor  molutroueu.     Felicia, 
soui  scr  baruet  vinka  sig,  sjunker  ncd  till  marken  i  bctljande  stallning. 

STJERNORNA 

i  chor. 

Skiljer  stoftet  hjertany 
Stoitet,  skuggors  hem? 
Karleken  och  smiirtan 
racka  bortom  dem. 

Karleken  och  smiirtan, 
barn  af  samma  hus, 
fora  trogna  hjertan 
hem  till  samma  Ijus. 

Der,  forsont  med  pligten, 
under  lifvets  tra 
star  den  fagra  dikten, 
vid  sin  faders  kna. 

))Kommer  du?»  han  talar; 
))langt  du  irrat  har! 
Dock,  af  dessa  dalar 
bar  du  minnet  qvar. 

Nar  ditt  sinne  glodde, 
var  dig  jorden  trang; 
nar  ditt  hjerta  blodde, 
flog  du  hit  i  sang. 

Njut  en  fr6jd  otalig, 
fall  din  slojas  skir! 
Du  var  der  lycksalig; 
har  du  salig  blir.))  — 

Hasta,  skona  syster, 
i_,  v^r  chor  tag  del! 
An  oss  hora  lyster 
dina  toners  spel. 


—    512    — 

1   eii  liclgad  yia, 
gif  den  ater  lopp!   — 
Lyssna!  —  Svan  ocli  Lyra 
ropa  dig  hitopp! 

Felicia  uppreser  sig.  Hon  ser  Thanatos  aDtiiuda  siu  fackla  vid  cleu  af 
baruet  framrackta  liljan.  Han  svingar  blossct  at  oster;  der  glesnar 
mbrkret,  och  en  rand  af  morgonroduad  uppgar. 


5^^&^C 


ANMARKNINGAK. 

Sasom  allbekant  far  val  forutsattas,  att  Nyx  betyder 
natt  och  afven  mytologiskt  betecknar  lienne  sasom  en 
sarskild  gudomlighet.  Likasa,  att  TeUus  betyder  jorden  ; 
Pan  (i  bokstaAig  ofversattning  allt)  verldssjalen  eller 
den  i  naturen  inneboende  bildande  kraften,  personligt 
uppfattad;  Thanatos,  doden  ;  Eros,  karleken  ;  att  namnet 
Astralis  ar  bildat  af  ordet  astrum  (stjerna),  liksom 
Felicia  af  ordet  fduv  (lycklig);  att  Dionysos  (eller 
Bacchus)  var  icke  blott  den  sinliga,  utan  afven  den  of- 
versinliga  han  ryckn  ingen  s  gudomlighet;  att  Theo- 
phania  ar  ett  grekiskt  qvinnonamn,  som  bokstaAigen 
betecknar  gudasyn,  gudaaskad  nin  g;  att  Hyperboreer 
kallades  i  forntiden  ett  folk,  som  troddes  bo  hogt  upp  i 
norden;  slutligen,  att  Ochlos  ar  det  grekiska  ordet  f6r 
f  olkmassa. 

))Hvit   oskuld   ar,   och   hvit   ar  arsenik))   m.   m. 

Huru  mycket  den  lara,  hvars  tolk  Bruta  ar,  och  ofver- 
hufvud  den  nara  dermed  sammanhangande  ))hyperboreiska)) 
samhallslaran,  har  pa  fullt  allvar  spokat  afven  i  svenska 
hjernor  och  varit  tillamnad  att  lyckliggora  jemval  vart 
iadernesland :  det  adagalagges,  val  icke  endast,  men  tyd- 
ligast,  genom  vissa  skrifter  af  den  forfattare,  som  slut- 
ligen,  fore  sin  bortAyttning  till  en  annan  verldsdel,  i  af- 
handlingen  ))om  det  Europeiska  missnojets  grunder))  efter- 
lemnade  sitt  pa  otvetydigaste  vis  uppsatta  religiosa,  mora- 
liska   och   politiska  testamente. 

Da  de  hyperboreiska  scenerna  forsta  gangen  —  eller 
i  f6rsta  upplagan  —  blefvo  synliga,   beskyldes   de  att  vara 


—    511     — 

obilligt  tecknade  karril^atyrer,  utgangna  fran  en  politisk 
tendens,  hvilken  man  fann  ensidig  (mahanda  just  derf6re, 
att  den  icke  var  det).  Hvad  det  forsta  betraffar,  sa 
borde  man  likval  kunna  erinra  sig  —  iildre  dithorande 
foreteelser  att  f6rtiga  —  de  sydamerikanska  republikerna, 
den  napolitanska  ^ristaten  af  1820  m.  fl.,  f6r  att  redan 
da  finna,  hvilken  karrikatyr-tecknerska  sjelfva  historien  ar. 
Numera,  efter  hvad  man  under  aren  1848  och  de  nast- 
f61jande  fatt  i  de  Aesta  europeiska  lander  upplefva,  torde 
man  hunnit  6fvertyga  sig  nagorlunda  allmant,  att  ingen 
poesi,  vore  hon  ock  den  mest  aristophaniska,  maktar  upp- 
finna  nagonting  sa  karrikatyrartadt,  sa  parodiskt,  som  icke 
blifvit  i  bade  lara  och  handling,  omatligen  6fvertraifadt 
af  verkligheten.  Hvad  ater  det  senare  angar,  eller  pa- 
staendet  om  den  politiska  och  ensidiga  tendensen,  sa 
skulle,  i  fall  denna  tilWitelse  vore  grundad,  skalden  kunua 
aberopa  Thorilds  ord,  att  «republikernas  vanvett  nu  ar, 
hvad  monarkiernas  var  f6rr,  tidens  storsta  onda»  *).  Nu 
f6rhaller  sig  dock  sa,  att  ingen  dylik  polemik  varit  asyftad. 
I  sakens  (planens)  natur  lag  helt  enkelt,  att  det  oskick, 
hvartill  Astolfs  fadernerike  hade  f6rfallit  nnder  hans  tre- 
hundraariga  franvaro,  maste  visa  sig  i  en  skepnad,  som 
vore,  a  ena  sidan  den  modernaste  i  a^seende  pa  det 
angifna  tidsafstandet,  och  a  andra  sidan  den  f6r  en  f.  d. 
konung  allramest  motbjudande,  helst  nar  denne  konung 
8Jelf  var  en  man  af  sant  ))liberala))  tankesatt  och  afsigter. 
Om  samhallsformerna  i  och  f6r  sig  sjelfva  ma  vi  val 
lioppas,  att  den  tid  ar  i  antag,  da  man  allmanneligen 
inser,  huru  mycket  mindre  vigt  det  ligger  pa  formen  sasom 
form,  an  pa  den  anda,  hvaraf  den  ]ifvas  och  anvandes. 
Icke  blott  om  estetiska,  afven  om  politiska  former  galler 
den  bekanta  satsen :  Tous  les  genres  sont  bons^  hors  le 
genre  enmujeuic;  valf6rstaendes,  att  man  vid  ennuyeux 
faster  betydelsen  af  nagonting,  som  ar  trakigt  pa  samma 
gang  genom  sin  ihalighet  och  sin  anspraksfullhet.  Och 
sadan  var  hos  Astol^s  folk  den  repuhlikanism,  i  hvilken 
det,    fran     en     rahet    med    arlighet,   godsinthet  och 


^)  Svenska  siare   och  skalder,  andra  uppl.  Bd.  o,  sid.  103. 


—    515    — 


kackhet,    hade    6fvergatt    till    en     rahet    med    flar(l, 
sjelfviskhet,   skryt  och  feghet. 


Markvardigt  ar,  att  fursten,  som  i  den  vanliga  texten 
af  sagan  om  Lycksalighetens  (!)  icke  far  aterkomma  till 
sitt  hemland,  likval  far  det  i  hennes  aldraaldsta  (ersiska 
eller  gaeliska)  uppranning.  Harom  var  jag  alldeles  okun- 
nig,  da  jag  pa  eget  bevag  lat  Astolf  komma  hem  till 
sitt  forna  rike.  —  Sedan  foretalet  skrefs,  har  jag  bland 
mina  samlingar  upptackt  en  tysk  bearbetning  af  sagan, 
kallad  «Abenteuer  des  Fursten  Adolph ;  ein  russisches 
Mahrchen,  von  Marcel  Barthe»  *).  Den  tycks  vara  ofver- 
satt  fran  nagon  fransman,  som  haft  for  sig  Mad.  D'Aulnoy, 
men  i  ett  och  annat  f6randrat  berattelsen.  Nogare  har 
denna  blifvit  f61jd  i  ett  aldre  svenskt  poera,  som  ar  ett 
f6rs6k  att  behandla  henne  i  episk  diktform.  Tryckt  i 
Stockholm  »pa  Lars  Salvii  kostoad))  1747,  heter  det:  ))Saga 
om  prints  Adolph  och  printsessan  lycksalighet.  lfran  fran- 
s6skan  6fversatt  af  A.  K.»  (sages  betyda  Anton  Kal- 
meter).  Sasom  orginal  angifve8  ))en  dikt,  som  f6r  an- 
senlig  tid  sedan  ar  skrifven,  och  ar  1706  tryckt  i  Briissel 
pa  thet  franska  spraket)).  Bearbetningen,  gjord  i  alexan- 
driner  (och  ej  utan  varde  i  f6rhallande  till  svenska  vitter- 
hetens  datida  standpunkt),  har  dock  tillatit  sig  atskilliga 
afvikelser,  f6r  att  fullt  6fverflytta  henne  pa  var  egen 
nords  grund.  Prinsens  rike  kallas  har  wYindland»  eller 
))Vindersland»;  den  unge  herskaren  har  nyss  med  seger 
lyktat  ett  krig  mot  »Gardamannen)) ;  Zephyrs  rol  ar  gifven 
at  Ostan,  sasom  enligt  vart  klimat  battre  passande  dertill ; 
o.  s.  V.  Den  underbara  hasten,  af  Mad.  D'Aulnoy  kallad 
Bichary  af  M.  Barthe  Bechor,  heter  har  Bikar.  Det  hela 
slutas  med  en  profetisk  anspelning  pa  Sveriges  davarande 
kronprins  Adolph  (Fredrik)  och  hans  gemal.  Den  s6r- 
jande  prinsessan  tr6star  namligen  sina  jungfrur  dermed, 
att  i   denne   Adolph   skall   hennes   Adolph   ater  upplefva. 


*)  Inf6rd  i  ))Lesef  riich  te.    Gesammelt,  herausgegebon  nnd 
yerlegt  von  I.  L  C.  Pappe  18.S7,  4:r  P.and.  10 :s  Stiick». 


—    516     - 

och  att  hon  aiRnar  da  skanka  sig  at  honom  Duuder  bild 
af  kungadotter  skon»,  for  att  skapa  ))nordens  gyllne  tid», 
eller  f6rvandla  det  kalla  Yindland  till  sin  vistelseort,  der, 
sasom   hon  vidare  f6rkunnar, 

))fru  frihet,  prydd  i  blatt,  i  svart,  i  brunt,  i  gratt, 
skall  skina  vid  min  tron,  och  sjunga  i  mitt  slott)). 
—  Arma  furstepar!  Ehvad  det  an  f6rofrigt  medf6rde,  — 
icke  blef  det  lycksaligheten.  —  Mellertid  var  det  val 
detta  slags  i  dikten  inlagda  politiska  syftning,  som  gaf 
f6rfattaren  mod  att  utstyra  sitt  verk,  ej  blott  med  en 
»6dmjuk  tillskrift  till  det  Vackra  K6net  uti  Svea  Rike», 
utan  afven  (och  i  framsta  rummet)  med  en  ))underdan- 
odmjuk  tillskrift  till  deras  Excellenser  Eiksens  Rad  och 
Riksens  HogloAiga  Stander)).  Sa  h6gt  vagar  icke  jag  f6r- 
stiga  mig.  Jag  skulle,  m6jligen,  med  protest  bli  tillbaka- 
visad  fran  bada  hallen.  Mindre  vadligt  mahanda  vore 
f6red6met  af  Kalmeters  tredje  tillskrift :  »till  gamla  vanner 
och  gynnare));  sa  framt  jag  ej  redan  maste  i  allmanhet 
med   Goethe  saga: 

))Sie   h6ren   nicht  die  foIgenden   Gesange, 
Die   Seelen,    denen   ich   die   ersten   sang; 
Zerstoben   ist  das  freundliche   Gedrange, 
Yerklungen,   ach !   der  erste   Wiederklaug)). 

P.  D.   A.  A. 


Atterboms  sLycksalighetens  6,  sagospel  i  fem  afven- 
tyr»,  utgafs  f6rsta  gangen  i  tvenne  afdelningar  i  Upsala 
1824,  1827.  8:o.  )>Prolog  till  Lyoksalighetens  6»  utkom 
sedermera,  Upsala  1830.  —  Andra  omarhetade  upplagan 
utkoin    i    Orobro    1854. 


Date  Due 


Lit)rary  Bi 


ureau    Cat    no.   ii3/ 


3  59.71 


1  '<