(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Lycksalighetens ö. : sagospel i fem afventyr"

^^> 



!:ism 



mmmmwmwmmmwmw^n^ 



■ 


DUKE UNIYERSITY 




LIBRARY 






The Glenn Negley Collection 
of Utopian Literature 










/\ aJ^ . . - . : ^..^yL^cJi^ 






1/ Y. Kl 














I ¥. Ts «'iier ^luttendorit ^ ]it'ii.Iast . 



LYCKSALIGHETENS 0. 



SAGOSPEL I FEM AEYENTYR 



P. D. A. ATTERBOM. 



TREDJE UPPLAGAN. 



StodKrtOLM, 
f*. & G. BEIJElt, 



Stockholm, trypkt lios A. L. Normans BoktrjTkPri-Aktiebolao-. ISTii. 






TILL DEN HADANGANGNA. 



Ej vid din graf, lorklaiade! jag klagar, 
niir dessa blad jag der till offer stror. 
Hur skuUe jag ej unna dig de dagar 
af evig sol, dem ingen smarta stor? 
Dock vet jag, att din tanke an ledsagar 
ditt hjertas van; att an min rost du hor; 
att 6fver nattens svalg en grundfast brygga 
ododlig tro och helig saknad bygga. 



Ej gifs ett rum for ))skymmas)) och for ))glomma)), 

inom den verld, hvars lif ar idel Ijus. 

Sa dvaljs du hos mig qvar, du trogna, omma 

skyddsande, nedsand ifran faderns hus! 

Med hvilket gny ock tidens vagor stromma, 

hors 6fver dem dock dina vingars sus, 

det blida, lena; oknens rymd f6rgylles, 

och skart mitt bo af Aydda stralar fylles. 



214523 



Fornim da dessa Ijud fran fordomtinima, 
och le emot dem — med en iinglatar! 
En himmelsk sommardrom ur jordisk dimma 
de bringa med sig fran var karleks var; 
en morgonbild, hvars farger aterglimma 
den strand, der kaprifoliihyddan star, 
de marmorbrott, de fagra vikars itngar, 
der jag for dig slog iinnu unga striingar. 



Halfdiktad redan da var denna saga; 
fulldiktad blef hon pa din triigna bon. 
Hur siill hou kiinde sig, att dig behaga! 
Du gaf dig sjelf at mig till sangarlon. 
Min dromgestalt fick verklig skepnad taga: 
och Svanhvit blef min brud, jungfruligt skon 
med liljans viixt, med ogon af azuren, 
med blaklintskrans pa kerubshufvud buren. 



O, hvad din gafva trofast mig beskarde! 
En sjiil, fran hvarje fliird ovanskligt fri; 
ett lif, hvars lust sig blott af pligter niirde; 
ett tempels helgd, och bonens fr6jd deri; 



en griinslos sjelfuppoiFrings helgonvarde ; 
det enklas skonhet, dygdens poesi: 
det allt jag fick, till trettiarig lycka, 
i yansallt hem mot saligt hjerta trycka. 



Forbi! Forbi! — Ej dit far atervanda 
det diktens luftskepp, som min Astolf bar. 
Skall till din nya strand nu fram det landa, 
da i sin Aygt det rymden genomskar? 
Det helsar fran de alskade, de kanda, 
for hvilkas krets din grift ett altar ar. 
Ack! nar vi der med vara kransar digna, 
ej tacka kunna vi blott stumt valsigna. 



Men nar en dag de skingrats, alla iloren 

af sorg och natt kring slutad pilgrimsstig; 

nar i ditt tjall, till nya lifvet boren, 

den kretsen ater hunnit samla sig: 

det sprak du talar nu i hogre choren, — 

hur IjuAigt da att liira det af dig! 

Da f6rst skall ock det arma snillets tunga 

f^ ratta ord, att evig karlek sjunga. 



214523 



Till hvila ha de gatt, de saugens soner," 
bland hvilka forr jng ynglingsharpan slog. 
Min qvall ar kommen; aftonrodnan kroner 
min synvidds griins i enslig nordanskog. 
En Aagt jag redan fran det fastland roner, 
hvars hiigringso min langtan fordom drog. 
Om nagon an vill hennes toner hora? — 
Jag vet det ej; det hinner ej mitt ora. 



Ju mer f6r mig hvart jordens blandsken sliickes, 
dessmera klart, du himlaminne, brinn! 
Forblif min iorsta tanke, nar jag vackes; 
forblif min sista, nar jag somnar in! 
Hvar gang min blick af tarars sky betackes, 
tillhviska mig den frid, som nu ar din; 
ledstjerna! liir mig, att till dig mig svinga; 
att bedja — verka — hoppas — och f6rklinga! 



FORFATTARENS POEETAL. 



Den saga, som har fortaljes i dramatisk behandling, blef — 
enligt all sannolikhet — svensk folksaga kort efter slutet af 
vart Karolinska tidehvarf. Att hon atminstone under 1730-talet 
muntligen i Sverige berattades, horde jag i min barndom af 
alderstigna slagtingar, hvilka da hade salunda gjort hennes 
bekantskap. I iryck utkom hon forst langre fram; troligen 
dock redan fore 1750. Det exemplar, hvari jag sasom barn 
laste henne forsta gangen, fans bland en mangd sagor och 
visor, »tryckta i ar», men med alla yttre kannetecken afnyss- 
namnda tidsalder. Hvadan hon var kommen, visste jag annu 
icke, nar det djupa intryck, som hon pa mig gjort i mina spa- 
dare ar, gaf sig luft i f6revarande skadespel. Jag f6rmodado 
blott, att sjelfva urtexten icke var svensk och ansag troligt, 
att nagon gammal fransysk berattelse lag till grund. — Sa f6r- 
haller det sig ock. Den svenska ar, i likhet med sagan om 
»Fagel Bla», narmast hamtad fran den sagorika grefvinnan 
D'Auliioy och har sitt original i en episod af hennes roman 
Hippolyte Comte de Don^Ias, som blef, efter f6rfattarinnans 
d6d, utgifven ej langt f6re slutet af Ludvig XIV:s dagar. 
Sjelfva romanen ar mindre an medelmattig, och f6revarande 
saga, f6rtaljd af den till malarelarling f6rkladde Hippolyte f6r 
en abbedissa, hvars portratt skall malas, utg6r i hela boken 
det enda poetiska. Desto snarare gissade jag efter min upp- 
taokt, att sagans gestalt ej heller der vore den ursprungliga, 
att atminstone grundtanken vore lanad fran nagon aldre upp- 
tinning. Den syntes mig 6fverstiga kretsen af den vittra f6r- 
fattarinnans bade snille och samtid. — Afven denna gissning 
bekraftades. och pa ett markvardigt vis. F6r nagra ar sedan 



VIII 

underrattade mig namligen den om Sveriges aldre yitterhet sa 
hogtfortjente engelske litteratoren Stephens, att han rakat 
uppdaga en gammal ersisk (forn-irlandsk) pergamenthandskrift, 
som, meddelad at irlandska fornforskare, af dem befunnits har- 
rora anda fran sjunde arhundradet och innehalla en saga, i 
hvilken f6rsta uppranningen till sagodikten om Lycksalighe- 
tens 6 nappeligen kan misskannas. Troligtvis har den seder- 
mera ofverflyttats till Bretagne och derifran, under fortsatt 
utveckling, ikladt sig det fransyska omholje, som slutligen af 
grefvinnan D"Aulnoy erhoU sin fullandning. Nagot mera harom 
skall i en slutanmarkning tillaggas. 

Afveu under en senare tid har sagan om l'ile de la Fĕ- 
licitĕ och om la princesse Fĕlicitĕ, varit i Frankrike ofor- 
gaten. Det synes deraf, att hon, sasom en fristaende berat- 
telse, finaes upptagen i en ar 1788 utgifven del af samlingen 
Yoya^es imaginaires, Song-es, Yisions et Bonians cabali- 
stiques. Hennes vidare oden i detta land aro mig okanda. 

Af forutnamnda roman utkom i Stockbolm 1746 en f6r- 
svenskning, med titel: »Hypoliti Grefvens af Duglas Historia, 
6fversatt ifran Frans6skan af M:lle B***». Man maste gifva 
6fversattarinnan det vitsord. att hon varit ett i svenskan, 
fransyskan, historien och geografien lika obevandradt frun- 
timmer. Latt kunde f6rmodas, att den tryckta svenska folk- 
sagan ar ett fran henne lanadt aftryck. Men sadant ar icke 
f6rhallandet. Folksagans text r6jer ej blott 6fverhufvud en 
skickligare tolk: denne har dessutom, har och der, tillatit sig 
6msom en andring, 6msom till och med ett tillagg. Sa t. ex. 
ar den unge konungen hos Mad. D'Aulnoy en rysk furste, som 
nyss har med seger lyktat ett krig mot Moskoviterne. Har 
ater har han upph6rt att aga Ryssland till hembygd; hans 
rike angifves blott i allmanhet sasom ett h6gnordligt vlnter- 
och bj^rnland. Afvensa ar slutet af sagan har mera utarbe- 
tadt, mera afrundadt, och det icke utan en verklig flagt af 
skaldesinne. 

Redan titelbladet pa den svenska folksagan tillkannagif- 
ver utf6rligt hennes grundtanke, och — med detsamma — att 
hon ar, hvad hon i deu nyssbemalta fransyska samlingen kal- 
las: en Yoyage ima^inaire allĕg-origue. Huru hon an ma 
uppfattas — pa ytan eller pa djupet: ohjelpligen ar hon, till 



IX 

alla delar, cii »allegoiiJ). Kaiiske bade jag, ur rent artistisk < 
synpunkt, cj bort fasta mig vid ctt sadant amne. Att sa skett, 
har mangcn klandrat, ehuru ock mangen beromi. Men om dcn 
behandling, hvari sagan blifvit af mig vidare utbildad, skonjes 
vara pa samma gang en romantisk dikt och cn larodikt, sa ar 
detta ett fel — eller en fortjenst - som sjelfn6dvandigt f61jt 
af hennes ursprungliga vasende. Nappeligen hade nagot amne 
kunnat valjas, som strangare tvang att ha f6r 6gonen Boileaus 
f6reskrift: 

»Rien n'est beau que le Yraij le vrai seul est aimable; 

II doit regner partout, et mĕiiie dans la fable;)) 
oaktadt allt det fantastiska utseende. som tycktes erinra blott 
om Shakspeares: 

»The poet's cye, in a line frenzy roUing, 

Doth glance frora heaven to earth, from earth to hcaven, 

And as imagination bodies forth 

The forms of things unknown, the poct"s pen 

Turns them to shapes and givcs to airy nothings 

A local habitation and a name». 
Katt bcgripna, kunna och bora dock visserligen bada f6rcskrif- 
terna bringas till sammanstamning. Hvad »ort och nanin» be- 
traffar, sa hade det tvifvelsutan varit en ovarderlig f6rman, 
att vid nagra i statshistorien f6rekommande kunna fasta vart 
sagospels personer och handelser. Sagans grundbeskaffenhet 
gjorde dock hvarjc dylikt f6rs6k om6jligt. Likval genomgar 
lienne, fran begynnelscn till slutet, ett pa fullaste allvar hi- 
storiskt elcment, hamtadt ur hjertats, ur diktcns, ur mensk- 
lighetens innersta hafdcr. Jag skullc dcrf6rc hafva rentaf 
misslyckats, i fall mitt diktvcrk utg6r blott en framstallning 
af vissa abstrakta begrepp, som fran sin allegoriska bildlighet 
kunna sarskiljas liksom fran en pahangd inkladnad. Sadant 
vore da likval endast ett vittnesb6rd om konstnarens svaghet, 
ty sagan sjelf 6fverfl6dar af personlighctens lefvande kraft. 
Jag har derf6re asyftat. att mina personer, ehvad de ock f6r- 
6frigt ma betyda, dock mattc f6rst och framst bctyda sig 
s j elf va. 



»Skullc bland skaldekonstens vanner annu nagra tinnas, 
som med valvilja paminna sig Blommorna och Fagel Bla, 



^ sa onskar jag, att det yngsta barnet af min fantasi matte fa 
dela de aldre syskonens ode». Sa dristade jag yttra migfram- 
f6r detta verks f6rsta upplaga, ty jag talade da till ett slagte, 
hos hvilket jag djerfdes f6rutsatta, att mina skaldef6rs6k ej 
hunnit falla i gl6mska. Vid den andras nog sena framtrade, 
vagar jag ingahinda samma f6rutsattning. Frambarande min 
saga till ett nytt slagte sasom ett nytt verk, b6r jag snarare 
f6rvanta, att hela dess sangart nu skall betinnas gammalmodig 
och onjutbar. Innevarande krigiska tidpunkt, sa djupt bety- 
delsefull f6r vart faderneslands valfard, ara och sjelfbestand, 
synes ej heller gynsam f6r inbjudning till den »glada veten- 
skapens» lekande idrotter. — I alla fall har atminstone ett 
lyckats: det, att f6r en och annan stund, undan mer och mer 
omhvarfvande hostskymning, radda mig inom diktens eviga 
sommarpark och vederqvicka mig vid stralarne af vana ung- 
domsminnen. 

Stralsnas, den 12 September 1854. 



POEEA ArDELNINGEN 

I TVA AFVENTTK. 



I. Luftresan. 
II. Karleken. 



FOESTA AFVENTYEET. 



LUFTEESAN. 



Ett land i Nordpolens grannskap. 

Vil(l, Tinterlig skogstrakt. I bakgrunclen synes ishaf vet ; pa sidorna, i 
afstand, snokladda fjallspetsar, ofTer hTilka den sjunkande solen gju- 
ter ett Aammrodt skeu. Jagthoru, skott octi ropande rijster ^ran olika 
hall. 

EN ROST. 

Foll bjornen? 

EN ANNAN. 

Ja! 

DEN EOESTA. 

For hvem? 

DEN ANDRA. 

For kimgen sjelf! 

DEN EORSTA. 

Det var ett kungaskott! Han iir ocli blir 
en mastarskytt framfor oss allasamman. 

Jagarne framkomma pa scenen. 
EN TREDJE. 

Hujali! Hussah! Kamrater, nedat fjarden! 

Ett utvaldt manskap nyss har ankrat der, 

Spetsbergare med klor och hvita pelsar, 

pa blanka Aottor, som den sisla stormen 

i forgar timrade af brutna isar. 

Hor, hur de brumma! — Kungen vill, att strax 

Atterhoius DiMer. I. 1 



2 — 



pa deras fartyg vi uppsoka dem; 
att ej var ovari, talrik nog forut, 
an mer forstarkes . . . Men, livem kommer der? 

EN PJERDB 

andtruten. 

Ett gliidjebadskap! — Kungen har befallt oss 

att samlas mangrant, efter jagtens slut, 

till qvallsvard i hans faders gamla skogsslott, 

det ior oss alla kara Jagarlust; 

en afskedsmaltid at den frammande 

gesandten. 

DEN f6rre. 
))Envoyen)), som han pa valska 
betitlas af var speleman? 

rjERDE JAGARN. 

Just han 
skall i ett jirligt rus, till omt farval, 
nedsvalja fredsvilkoren. Allt i slottet 
ar furstligt tillredt, att forsotma dem: 
ty knappast fins for nagon menniska 
en plats der ofrig; sa fullproppadt iir 
hvart rum med taffelbord, hvart horn med skiinkar 
hvart golf med ankaren, med amar, saar — 
likgodt! Ryms varan der, nog ryms afnamarn. 

rORSTE JAGARN. 

0, hvilken kung! 

DEN ANDRE. 

Landsfader utan like ! 

DEN TREDJE. 

Ej sant? vi iiro hans, i lif och dod? 

ALLA. 

I lif och dod! — Eriskt, gossar, nedni. fjarden! 

De skynda bort. 



- 3 - 

FLORIO 

upptrader. 

Fran citterspelare f6rbytt till skytt, 
med namn ocli vardighet af hofmarskalk! — 
Det ar, att taga seden der man kommer. 
))Slatt star sig vid mitt hof en sangens man,)) 
sa sade Astolf, — ))om han ar blott detta; 
valan! tag sjelf en rang af hoftjenst.)) — Sa 
man blir i verlden allt, om obekymradt 
man later sig fa bli, hvad stimden vill! -- 
Dock — lifvet ar en ratt, som snart forlorar 
all smak, om ej det starkt och ilitigt kryddas; 
den basta kryddans namn ar: byta om. 
Snart griper jag igen min vandringsstaf: 
min langtan ilar han, med falkens vingar, 
till fosterlandets lagerkronta var; 
jag kastar bossan bort, och marskalks-titeln, 
och hanger cittran ater kring min skullra. 
Mitt jagarprof vid jordens norra grans 
blir da en blott till halften trodd romans, 
f6r vackra spinnerskor och vingardsfiickor! 

Lyssnar. 

Det prasslade bland furorna . . . En bj6rn? — 
Na ja! min gamle tratovan, slottsfogden 
fran Jagarlust, som har upps6ker mig 
med andra delen af sin botpredikan. 

SLOTTSFOGDEN 

med ifver. 

En glop afbr6t oss nyss, och ni f6rsvann . . . 
Som sagdt, min fagre ungersven fran Yalland, 
m ar f6r luftig f6r oss yfvevborne. 
Ert land ma vara drapligt, som det siiges; 
men ingen tack f6rtjenar det af mitt. 

FLOEIO. 

Hvad ondt har det tilHbgat er? 

SLOTTSFOGDEN. 

F6rst kom 
Hotiakarn hem, ifran sin resa dit; 



ocli hurudan? Med hjernan full af vmd, 
med kistor, proppade af galna bocker, 
dem nu han sprida vill bland vara hofman, 
att (som det heter) slipa rosten bort 
fran gudalara, seder, sprak, med mera. 
Godt! Hvad har f6ljt? Att samma gokar an 
de aro, som forut; blott med en skilnad: 
nar nu de tanka utan sammanhang, 
de kalla det, att tanka fritt. 

FLORIO. 

Ha, ha, ha! 

SL0TTSF0GDEX. 

Ni finner detta roligt blott? — Forst{\s! 
Jag borde minnas, att at allt ni skrattar. 

FL0EI0. 

Vid alla helgon! Omotstandligt var 
ett loje vid de visa mannens bild, — 
man kan ej mala trognare! 

SLOTTSPOGDEN. 

Na! knappt 
hann doktorn hamna, sa anliinde — ni; 
sjelf fodd inunder soderns sol! Dock det 
ma lemnas er: af Astolfs hela sallskap 
iir ni iinda den baste. 

FL0RI0. 

Hogst f6rbunden! 

SL0TTSF0GDEN. 

Till er f6rdenskull staller jag en b6n: 
den gunst ni njuter nu framf6r oss alla, 
begagna den — med samvete! Gor ej 
var kung alltmer till framling f6r sitt folk! 
Ej blind jag ar f6r vardet af ert yrke. 
Ni diktar visor — vackra; — godt f6r er! 



Men han (forgat det ej!) iir till fbr annat, 
iin langta fran sin tron till gronan lund, 
att leka duf'va eller liirka; helst 
da gronskan iir hos oss sa karg och kort, 
att sadan triingtan liitt blir mer iin vadlig. 

PLORIO. 

Ni menar da . . . 

SLOTTSrOGDEN. 

Nog af: i hopens ogon 
iin iir han samme kiimpadrott, som forr; 
iin skadar den i honom Herrans smorda, 
och tinner all sin egen hogsta kraft 
fbrklarad i hans helgade person. 
Men vill ni helsas hofmarskalk (ett hittills 
i dessa bygder ohordt tignar-namn), 
sa laga, att ert hof bestar, — och alltsa 
att ej dess konung tappas bort! 



PLORIO. 

Ni ser 



i svart allting. 



SL0TTSF0GDEN. 

Se sjelf, att folket redan 
vet sig foraktas af hans umgiingsmiin! 
Skall det vill trostas mycket af den kunskap, 
att han f6raktar — bade hof och folk? 

Gar. 
ELORIO. 

Ej oriltt gubben har: och goda rad 

de iiro hiir langt mer iln vanligt dyra; 

vid tilHalle, kanske, jag hittar ett. — 

Men hvad? En flock, som nalkas under sang! 

Gif mig orakel, qvilde! — Tyst! lat hora! 

SANG 
pa nagot afstancl. 

Vilda, miiktiga 
sinne, njut! 



— 6 — 

Se det praktiga 

malet: skjut! 

Skalla hundarna, 

bafva liindarna; 

skytten gar fram, och hans lycka forut! 

FLOKIO, 

De orden aro mina; larospan 

pa landets tungomal! I melodien 

jag lyckats battre. 

SANGEN. 

Smattra, vackande 

jagarhorn ! 

Traffa, skriickande 

lod och korn! 

Farga modiga 

hogdjur blodiga; 

bossa, sjung solo bland fjallens torn! 

FL0RI0. 

Lik ett harskri klingar 
min visa mellan isarna och bergen. 
Men sjelf jag bort dem ofva in: musiken 
ar an ett lindebarn i detta land. 

SANGEN. 

Qvallsol, blank ofver 

snohvit fjard! 

Hjerta, tank ofver 

drommens verld! — 

Vidt kring moarna 

hasta loarna, 

ulfven och bjornen sin riidda fard. 

ELORIO. 

I sanning! jagt och vinter ha sin fagring. 

SANGEN. 

Trotta jagaren 
hemat gar; 



— 7 — 

gyllne biigaren 

braddad star. 

Hogt fran harliga 

stjernor, kiirliga 

minnen iortalja om ungdoms-ar. • 

De sjungande aAagsna sig mer ocli mer. 
FLORIO. 

Ja val! F6rtalj allt hvad du vet, natur, 
du samtlighet af sjiilens ursprungs-minnen! 
och lat mig se'n, i nagon huld gestalt, 
dig trycka, som en brud, intill mitt brost! 

Ser sig omkring. 

Allmoder Jord! hur praktfull afven har! 
I hafvets vagskum doppar solens eldklot 
sin briidd, i hopp att innan kort fa tanda 
den dag, som utgor dessa nejders sommar • 
det langa dygn, da sjelfva natten tvingas 
af hennes segerblick, att skifta farg 
och harma, lanande, sin ovans hy! 
Isfageln spelar i de roda stralar 
med guldgul fjaderskrud, och ripan trippar 
pa skara drifvan, sjelf mer hvit an snon, 
och tittar pa mig helt bekymmerslost 
med sina vanliga, ramsvarta ogon. 
Snofinken har ej somnat iin. Hvad sang! 
Den har ej naktergalens ton: men dock 
den gar till hjertat, fran naturens hjerta. — 
Erinringar fran niir och fjerran! kommen 
och kronen med er aftonglans min dag, 
som sjunker ned i det forflutnas haf 
till sina syskon, for att sofva — evigt! 

EN ROST 
helt nara. 

Forlorad! Gudar! Ode! ve, o ve! 

FLORIO. 

Hvem spelar der en grekisk tragedi? 



ROSTEX. 

Blott detta feltes an! O politik, 
du sphinxl har jag ej lost din mordargata? 
Star denna klippspets utom samhallsringen? 
Fins ej i oknen ens en portets son? 

P^LORIO. 

En narr i klassisk stiL 

ROSTEN. 

Pa afgrundsbranter 
jag svafvar . . . Hjelp! 

FLORIO 

ropande. 

Ja, strax! 



ROSTEN. 



Sa skynda da^ 



Skock millioner 



ELORIO. 

Kothurnens talarkonst 
forbyttes till valtalighet i vargskinn. 
Der syns den! Lik en klump af ragg och sno 
den krailar utfor klippan — Alldeles ! 
Jag drog strax kiinsel pa min man: det ar 
gesandten fran vart grannfolk. 

Skyudar fram till honom. 

Envoye ! 
Till fots? I Guds namn, hvad har hiindt? Er hiist. . 

GESANDTEN 
tungt pelskladd och holjd af snb. 

Min hiist? Han ligger med ett brutet framben 
der borta i ett bergstalp. Kungen Hog 
liksom en stormvind pa sin jerngra hingst; 
vi ilogo med — af hoAis^het. Ma satan . . . 



FLOKIO. 

Lat den patronen vara! Manga jern 
i elden har han; men han mins er nog. 

GESANDTEN 

ruskar sig. 

Ett hyggligt land ni valt till hem; rtitt hyggligt! 

I sanning, vardigt sina forsta herrar, 

dem hogst obilligt nu man skjuter ner, 

i trots af" all ursprunglig iigoratt. 

Ni ar en valdig statslard, om ni visar 

hvarfbr ej bjorn, och ulf', och raf i ro 

ma bygga har och bo till domedag. 



FLORIO. 



Undvikom klyftigheter ! Tacka Gud, 

att nyss jag ej skot pa er sjelf. Jag tankte 

fa stoppa opp er at hoflakarns. samling. 

Forsoning, herr gesandt! En flaska vin, 

som gomt sig i min vaska, star till tjenst. 

Skal! 

De dricka. 
GESANDTEN. 

Annat folk, en smula soderut, 
har nu atminstone en skymt af sommar, 
med varluft, blomster, grona kullar, l6ftrad: 
hiir knarrar annu snon, och yrar; don 
hors hvarje stund af stortande laviner, 
och hvart man blickar, bar en angslig barrskog 
i kapp med edra fjall och edra kojor 
sin hemska isdragt, som i stel kristall 
med liflos prakt mot sol och mane glindrar. 
Er hela jord har uppsyn af ett lik, 
och himlen star, liksom en mordare, 
i blodig skrud, betraktande sitt offer. 

FLORIO. 

Ser ni? det halp — drick an en tar! Hvad eld, 
hvad bildrik flygt! 



— 10 -- 
GESANDTEN. 

Oin jag begTcpe blott, 
•oppe 

Dcn tjuguariga Apollo-bilden, 
sa smjirt ocli fin, med gyllne silkeslockar 
och morkbla anglaogon, och cn hy 
af mjolk och purpur om hvaitannat — hcrre! 
Det iir, Gud straffe mifr, ett underverk; 
man skulle tro, att ej han vore infodd. 
Har ej hans mor, tillafventyrs, forsett sig 
pa nagon vacker tafla — eller fange? 

FL0EIO. 

Gud vet. Maliiinda ock pa en minister; 

de voro stundom farliga, att se pa. 

Xi sjelf — dock, jng er blygsamhet vill skona! 

]\Ien iir det synd om kungen blott? ej ock 

om oss, lians arma folk? ej mest om mig? 

GESANDTEN. 

Det fans — tilhit mio- — dock hos er ett anlae: . . 

PLORIO. 

Till Lappmau eller troglodyt? Stor tack! 

GESANDTEN. 

Kort sagdt: ni tycks numera niistan inhemsk. 
Men se omkring pa edra nya landsmiin, 
och medgif, att ior slika mensko^iisen 
kan solsken, snoglopp komma ut pa ett! 
De gissa halft, att skaparn har dem tecknat 
i tankspridd bradska pa naturens utkast, 
och sedan glomt att plana bort dem; derfor 
dc lefva blott i dofvande af riidslan 
att strykas ut vid forsta monstringen. 
Den storsta del af aret ligga de 
kring spiselhiillen, sluka grot och porsol, 
och lagga ved pa ved, tills Aamman blossar 
likt i en masugn, i ett helvete. 



Om detta lif ixr mera sonui iin vaka, 
bekymrar dem ej synnerligt; man ater, 
man vaxer, blifver ambetsman, far basrost, 
man gifter sig, man aflar barn, ocli dor . . . 

FLORIO. 

Se'n man likval, pa mellanstunder, forst 
har roat sig att slass med stolta grannar, 
som fostrats da till artighet snart nog, 
ocli skicka hit fredsmaklare, oandligt 
belefvade, — forutom niir de frysa. 

GESANDTEN. 

Pest ofver freden, om dess tolk skall har 
emellan isberg dodas af forkylning! 
Snart bringar norrskens-natten mig den lott, 
som re'n i middags vaderflojeln spadde. 



Ar ni ej kliidd, som ginge ni till polen 
att samla skiilspack eller ejderdun? — 
En patriot, helst en i vargskinns-pels, 
har vilderflojeln blott inom sitt brost. 
Att hacka tander for en smula nordan, 
anstar det giisten fran Jernbiirarland? 
Hur munter iir ej denna vind, hur frisk! 
Hur fejar den ej evigt bla sin himmel! 
Se 4er nordstjernan! Skada karlavagnen! 
Hor silfverhjulets surr fran Frejas spinnrock! 
Stor sak i nasa, Angrar, tar, niir hjertat 
f6rbr6dradt i sin kraft med dessa ijiill, 
fran dem sig svingar upp till Yalhalls salar. 

GESANDTEN. 

Ar detta sprak ert allvar? 



F6reljud 
det iir af edra iittlings-skalders C|viiden, 



— 1-2 — 

vid bi-asau sjimgna raellan kammarns vuggar, 
Hvad skada, att ni sjelf ej far dem liora! 
Ni blefve, intill svettning, varm deraf. 

GESANDTEN. 

An ingen skald var annat iin fantast, 

och sjelf ni har en marklig rem af huden. 



Jag tror sa med. Men trosta er! Se dit, 
tvars6fver slatten af det frusna trasket! 
Der ler fran furuklippau kungens jagtslott; 
re'n tandas Ijusen i dess f6nsterrader, 
att vinka er till bj6rnstek och till somn. 

GESANDTEN. 

Hvad ni ar htdd! Hur skall jag komma dit? 
Skall jag sla kana, denna halfmil fram? 

ELGRIO. 

Na val! — Ni kan ej ga; er hast ar halt; 
jag f6reslar alltsa, att aka skridskor. 
Se har! jag kan just lana er ett par; 
jag f6ljer er, sa fort jag kan, till fots. 

GESANDTEN. 

Du store Gud! En man, som jag, — pa skridskor! 

Ja, det ar visst: man har vid detta hof 

besynnerliga infall, egna n6jen. 

I gar, det lustpartiet utat hafvet! 

Pa blacksvart vatten, mellan krithvit fragga 

af himmelsh6ga vagoT, upp och ned 

for kungens speljakt fram, liksom en boll 

fran b6lja slangd till b6lja; blasten hven 

i tag och linor; hvarje mast, hvar lucka 

i vinden knakade och pep: men Astolf 

at frukost med orubbligt lugn . . . 



— i;5 - 

PLORIO. 



Deri 



ni borde gjort som han . . . 



GESANDTEN. 

Fortaljde sedan 
fbr damerna en saga om Magnetberg, 
hogst 6fverspa,nd och hing; dS, kom till slut 
en linnfisk, sand att lara oss fornuft, 
slog med sin stjert omkring, och dref oss hem 
med kalla stortbad utaf vattuhvirflar. 

FL0RI0.- 

Ni sof, helt visst, fortrafFligt efiter badet! 

GESANDTEN. 

I f6rgar akte hela hofvet kalke, 

med kungen sjelf i spetsen; afven da 

jag maste nnderdanigst vara med. 

En gammal slottsfru gaf man mig att f6ra; 

men midt i branten tumlade vi af 

i lamnsdjup sno; da skrek man: ))Lar att styra 

herr diplomat!» — Och nu, i dag, till raga, 

att springa kapp med er pa milslang glansk-is! 

FL0RI0. 

Ni aker ju; jag springer. 

GESA»DTEN. 

Akte nansin 
en befullmaktigad, utomordentlig 
gesandt till hofs pa skridskor? 

ELORIO 

G6r epok! 

Gesandten skakar hufvudet. 

Valan! Jag spanner dem pa egna f6tter; 
hall er i mina skort och skrid bakefter, 
sa hinna vi nog snart till hofs. 



— 14 — 

GESANDTEN. 

Betiink — 

FLORIO. 

Har ingen nod . . . men livad? Der nalkas ju 
vart hols Hippokrates, var unge konungs 
lifmedicus; som vanligt inbegripen 
i nagon lilosolisk dialog. 
Vill ni ej liora pa? 

GESANDTEN. 

F6r Guds skiill, nej! 
Filosofi? Langt lieldre Aader-the! 
Jag foljer er pa isen. 

ELORIO. 

Skont! 

Han spanner skridskorna pa sig. 

Se sa! 

Efter ett kort drbjsmal, griper gesandten omsider tag i hans rock, och 
de ila astad utat isen. 

GESANDTEN 

ropar. 

For fort! Det gar for fort, herr hofmarskalk! 

ELORIO. 

Hall i! Hall i, herr envoyĕ ! Friskt mod! 

De fbrsvinna i fjerran. 



HOELAKAREN och en hans LARJUNGE 

iipptrada. 

HOELAKAREN. 

Annu du kiinner af naturkunskap 
ej alfabetet ens, min bror! Xu hor: 
Materien iir alltings A och 0; 
ett vexelspel af krafter och af lagar, 
som icke lefva, men dock gifva lif, 
och icke tiinka, men dock skapa tanke. 



— 1 ;> — 

LAKJUNGEN. 

Det (lcr vai' benigt. 

HOPLAKAKKN. 

Blott for oinvigda. 
For(ljiipa dig inom dig sjelf, och tiink dig 
tom rymd . . . 

LARJUNGEN. 

Det gar lielt liitt. 

HOELAKARN. 

Dernast atomer, 
som fylla den med sina rorelser . . . 

LARJUNGEN. 

Ja, jag forstar; deraf blir da det tjocka. 



det verkliga. 



HOPLAKAREN. 

Sa nngefar; — men nu 
vi storas; mer i morgon. 



FLEEA PERSONER AF JAGTSALLSKAPET 

• borja samla sig pa heden vid trasket. 

EN JAGARE. 

Hurra, bussar! 
Slik jagt man sag ej sedan Nimrods tid. 

EN ANNAN. 

Bah! Nimrod! Hvad var han emot var Astolf, 
niir — som i dag — hans Ijungelds-lynne vaknar? 

EN TREDJE. 

I jagten ser han krigets hild, och krig 
iir just hans iilsklings-yrke ; slutas ett, 
sa jagar han, i viintan pa ett annat. 



i(; — 



Ocli sant ar: battre handaslojder gifvas 
i verlden ej, — helst sedan nu han utbytt 
mot bossor vara gamla troga armborst. 



EN rjERDE. 



Dock trottnar man jemval vid skott och skral, 
ehuru kungligt noje det vill synas. 

HOELAKARN. 

Derlbr ma nojet lemna plats at nyttan, 
liksom en slinka at en arbar fru. 
Men hvad ar nyttans hogsta mal? Kultur! 
Och iiro vi val ett kulturfolk, vi? 

ANDRE JAGARN 

till sin granne, sakta. 

Emellan oss: hvad ar ))kultur)) for slag? 

DEN SENARE 

likaledes. 

Ah, det ar ett af de der nya orden. 

Hall med ! Jag har for dem en skracklig vordnad. 



HOELAKARN. 

Hvad natt af vantro! hvad barbariskt skick 

i samfund, kyrka, boning, kok och kallrar! 

Jag medger: framsteg aro gjorda. Stort 

ar redan det fran pors till humla; storre 

det nyaste likval, fran ol till branvin, — 

lifs-elixiret; oberaknelig 

blir af dess upptackt mensklighetens vinst. 

Annu dock ofverallt omhvarfver oss 

ett vidstrackt taflingsfalt for visa modor. 

Far man hos oss ej soka an med lykta 

en kakelugn, ett kortspel, en anrattning 

for kannare (ej blott for atare)? 

Forst&r man har ens namnet af en glace? 

Dricks vin ej annu blott vid kungens taffel? 



17 



Men Ijiiset segrar: Vtira barn engau! 
uppleiya battre bord. 



ANDRE JAGARN 

afsidcs. 



Aha! jag fattar: 
))kultur)), i korthet, kallas allt det der. 



f6rste jagarn. 



Ja! bordets nojen kunna klart begripas; 
allt annat har en slilng af svarmeri. 

HOELAKARN. 

Allt svarmeri beror pa vanskott mage. 
En redbart lacker maltid ar, min van^ 
den basta medicina mentis; ger 
alltjemt en viss a plomb kt mensko-jaget. 

ANDRE JAGARN. 

Men kungen . . . 

f6rste jagarn. * 

Kungen! Han har egna griller 
och fiera nu an forr. Mig f6refaller, 
att han, i nader, haller oss f6r narrar. 

ALLA. 

Hvad? 

f6rste jagarn. 

Jo, kamrater! sa har spelemannen 
nu at oss bryggt, den pickelharingen! 
F6r kungen och prinsessan snackar han 
fran morgon intill afton, hvarje dag, 
om varma lander, om en evig var, 
om skonhetens och poesiens verld, 
om riddarsagor, aningar, mirakler, 
och tusenfaldig dylik galenskap; 
hvaraf den klara f6ljden re'n ar tydlig. 



— 18 — 

att majestaterna bli hufvudyra 
och anse vart fornuft f6r of6rnuft. 

hoplIkarn. 

Det ar den sjukans slemmaste symptom! 

Nar tankf6rmagans fina mekanism 

i hjernan tror sig vara 6fverkroppslig, 

ett andevasen, en sakallad sjal, 

den blir af sadan fix idee helt stursk; 

och det i alla slag af samma vurm, 

fran pjollrigt amm-skrock upp till helgad prestl6gn. 

PORSTE JAGARN. 

Liksom var gamle slottsbj6rns bondtro! 

EN ANNAN. 

Riktigt! 
Dock skadar ej att b6nder och birkarlar 
sta fast vid samma f6rdomar, som han. 

HOPLAKARN. 

Mot vetenskapens udd han tr6ttnat spjerna. 

EORSTE JAGARN. 

Der ar han: vads, att han f6rs6ker! 

SLOTTSEOGDEN 
hastigt iramstigande ur ett bergpass. 

Nej ! 
Minst nu det lonar sig, se'n trjckarkonsten 
nyss uppfans af en doktor s6derut, 
som — billigtvis — blef tagen af hin hale.*) 



Yidskeplige ! 



HOELAKARN. 



*) Folksagnen ora Faust sammanblandade ej sallan svart- 
konstnaren Faust, som uppgifvits hafva varit en af Melanchthon 
personligen kand lakare, med guldarbetaren Faust, som var 
samtidig med Gutenberg och meduppfinnare af boktryckeri- 
koosten. 



— 19 — 

SLOTTSFOGDEN. 

Ej marks dock, att er vishet 
just minskat har den ledsnad vid oss alla, 
som goms hos kungen under vaghals-larm. 

FLEIiA. 

Bort med landstrykarn! 

rORSTE JAGARN. 

Yackert! Se'n i gar 
han sitter i radkammarn; der, fordenskull, 
var ryttar-fraga glomdes oafgjord; 
ty kungen, lange tankspridd, ropte plotsligt: 
))Ack, agde jag en Grane!)) och, pa sporsmal 
af gunstlingen, gaf ett sa lardt besked 
hvem Grane var, att middagstimman slog. 

H0FLAKARN. 

Hvem var den Grane da? 

EORSTE JAGARN. 

Ah, gammalt tokprat! 
En hiist, som bar sin herre genom eld. 
Jag onskar, att han vore till, och bure 
spelorren in i elden, — om ej ut! 

SLOTTSEOGDEN. 

Han sigtar bra och dricker bra, likval! 
I dag han ensam skjutit atta bjornar. 



Hvad? atta? 

Ja! 



SLOTTSFOGDEN. 



Pa fyra nar, sa manga, 
Som Astolf sjelf; han traffar hvad han vill, 



— 20 — 

en friskytt lik; och mins man, liur i middags 

han ibreslog och drack ishafvets skal? 

Jo: i en enda klunk (vid Gud!) han tomde 

det gamla Atle-hornet, — riks-klenoden, — 

och lade sig, svept i sin laderkappa, 

helt makligt ner till middagsro pa snon, 

med en af bjornarna till hufvudkudde. 

CHOR. 

Ha, bravo! 

rORSTE JAGAEN. 

Verkligen? — Han folkar sig. 

HOFLAKARN. 

Ja, detta satt att sofva har han lart 

af Astolf ; dock mot vetenskapens reglor. 



En praktig fyr 



MANGA ROSTER. 
ANDRA. 

Och sakert adelsman! 

EN JAGARE. 



Na, se ej nu sa spotsk ut, arkiater! 
Ni lat ju sjelf med god smak adla er. 

SLOTTSEOGDEN. 

Hvar man sin svaghet har. Hans blef, att klinka 

pa cittra, samla sagor, soka rim: 

min ar, att tro pa Gud och tro pa adel; 

Den dem fornekar, far med mig att gora. 

Drager hirschfangarn. 
FLERA. 

Frid, gubbe! blif ej het! 

SLOTTSEOGDEN. 

Ert nya bokvett, 
herr plasterprlns! jag kan det utantill: 



— 21 — 

Att bord ocli namn ar slump; att rattlghet, 
som byggs pa dem, iir diinst; att adelskap 
ar lika litet yrke, som fortjenst, — • 
men blott och bart ett liiftigt hagrings-oting, 
en pralihird, som bor snart bli gammabnodig. 
Ar det ej sa? 

HOFLAKARN, 

Jo tvifvelsutan ; dock . . . 

SLOTTSPOGDEN. 

Att bara iirans arf fran led till led; 

att helga jordens odling genom arans, 

att vara i person ett hjelteminne; 

att for en nutid, som ser blott pa sig, 

sta fram som forntids och som framtids tolk, 

i uppdrag, ej bestamdt af andras nyck, 

men af den stranga pligt, som arfts i borden; 

att tiinka ridderligt om drott och land; 

att kampa ridderligt f6r bada, — ej 

mot utlandsk ovan blott, men annu mer 

mot inlandskt traHorstand och kramarsinne: 

Guds dod! det tycks mig vara yrke nog; 

forsok att lara det! 

HOPLAKARN 

till sin larjiinge. 

Han i kultur 
star annu qvar pa kirsedrankens standpunkt. 

EN AF JAGARNE 

ser sig omkring. 

Fran bergen komma nya ilockar. Snart 
enhvar kamrat fins hiir. Men kungen drojer. 

EN ANNAN. 

Der ha vi gunstlingen i stiillet — blixt! 
Hvad den kan ranna ofver is! 



FLORIO 

pa strandcn, fbr sig sjelf. 

Till pass 
bondsliidan kom; ty envoyen blef trakig. 

JAGARNE. 

Hvar vistas knngen, hofmarskalk? 

FL0KI0. 

Visst nara; • 
sjelf han ju stamt oss hit till denna stund. 

EN ALDRE JAGMASTARE. 

Herr Florio! ni ar en egen ture, 

en hurtig junker: men att ni pa kungen 

inympar er, har gifvit oss till frukt 

ett sallsamt mellanting. I)u milde Gud! 

Hvem skulle tro, att denne lejon-yngling, 

i hvarje fara kyligt of6rvagen, 

den samme ar, som sitter mellanat 

med kinden stodd mot handen, halfva dagar; 

ja, ofta nattetid i sina rum 

gar drommande och suckande omkring, 

en mjaltsjuk Aicka lik, som onskar giftas? 

PLORIO. 

Tank, om han vill det? 

JAGMASTARN. 

Narrverk! Brudar vaxa 
i vara tider ju pa alla tran, 
och skakar man, sa falla de i klasar, — 
om ock de prunka med prinsessors namn! 
Hvem racker, menar ni, en korg at honom? 
Men Astolf iir mot konet — h6fvisk blott;. 
han har ej sinne f6r mor Evas dottrar. 



Han, till hvars sjal, sa kanslig och sa rik, 
hvar blomma hviskar och hvar kalla sjunger, 



— 23 — 

har intet sinne for det kon, som foddes 
att gora lifvet mildt ocli jorden skon? 
Hvad vore verlden utan qvinnor? Hvad 
har mannen njutit, nar han ej har profvat 
den ljufva bojan af en qvinlig famn? 
Det felet stal han ej, atminstone, 
fran mig, som alltid lidit af ett motsatt! — 
Tvartom, kamraterl just f6r mycket sinne 
han iiger for att Anna, liksom vi, 
sin lagas foremal an har, an der, 
an under en gestalt och an en annan, 
till veckors eller dagars tidsfordrif. 

EN JAGARE. 

Katt mycken synd det ar emellertid 

om den svanhvita nattvioln, som farbrorn 

i testamente lemnat honom. 

EN ANNAN. 

Ja! 
Hans vackra syskonbarn far ock betala 
det nya grubbleriets harlighet. 
Var tysta, englablida, gafvomilda 
prinsessa Svanhvit, som vaxt opp med honom 
fran vaggau och fran dockan — knappt en blick 
han skanker henne nu. 



kan ej befallas. 



FLORIO. 

Ack, vanner! Karlek 



EN TREDJE. 

Niir i klosterskolan 
jag larde mig sla boll, en glosogd pater 
holl stundom tal om nagot knafvelstyg, 
som — om jag ratt mins — hette ideal. 
Det qvaljde ofta Romare och Greker, 
nar blodet steg dem uppat hufvudet. 



— 24 — 

Timk, om var kimg har rakat ut f6r sadant? 
Om har i 6fvervaniiigen . . . 

Han pekar pa pannan, 
MANGA ROSTER. 

Bevar' oss! 

HOFLAKAEN. 

Pa post jag star: hvar ideal-sot latt 
jag botar, och det inom tredje dygnet, 
med aderlatning och med svalt. 

FLOKIO. 

Probat! 
Om blott den sjuke botas vilL — Men se! 
Hvad r6r sig der pa vestanfjallets sluttning! 

FLERA. 

Det ar var sista Aock, — skidloparne. 

ANDRA. 

Och afven ibland dem syns kungen ej! 

Rkidrdparne anlaucla. 
FLORIO. 

1 gode herrar, hvad g6r kungen? 



Kungen? 



FLERA 

bland de nyankomne. 

Vi s6ka honom hiir, hos er! 

JAGMASTARN. 

Min Gud! 
Hvad skall man f6restalla sig derom? 

EN AF SKIDLOPARNE. 

Jag h6rde nyss hans horn, och lopp strax dit, 
hvar Ijudet kom ifran; men fann allsingen. 



— 25 — 

EN ANNAN, 

Jag likasa. 

EN TREDJE. 

Jag afvenledes. 

EN ALDRIG JAGARE 

tranger sig fram. 

Jag 

har enkom efterletat lionom, fafangt 

forsport, an har, an der, hans horn, ja rost! ^ 

Gud skydde honom! — Broder! Osterbygden 

af denna skog hogst imdersallsam ar, 

och ingen sag annu dess grans. Ett ra 

skall ha sitt rike i de odemarker, 

fran hvilka var nyAkenhet ar bannlyst. 

HOELAKARN. 

Ett rk? ha, ha, ha, ha! det ma pg siiga; 
har du val sett ett ra, du sondagsbarn? 

DEN EORRE. 

An om sa vore? 

PLOEIO. 

AU erfarenhet 
inskranks ej till schatuUet och kastruUeu. 

HOELAKARN. 

For platt satir har jag ej svar. 

PLORIO. 

Ma vara! — 
Men eget ar: sa vidt, som folket mins, 
ratt langt har ingen an at oster intrangt 
i denna skog; der mota tusen hinder. 

DEN GAMLE JAGARN. 

Och de, som trotsa hindren, komma bort 
for alltid. 

Atterhonh-i DiMer. I. < 



— 26 — 

HOPLAKARN. 

Troligt nog! men slapp blott mig 
ditin, att svedja der, rothugga, dika . . . 

SLOTTSrOGDEN. 

Den varsta faran ar den gamla grnfvan, 

som re'n liar svaljt sa manga rof. I skymning 

af sno ocli biiskar gomd, hon i forsat 

mot sina ofFer gapar. Afgrundsdjupa 

pa vandrarn bida dess f6rfallna schakter, 

der trollen ostordt hamra nu sin malm 

och torsta efter kristet blod. 

Bland sallskapet skbnjes eu allman oro. 
HOPLAKARN. 

Nu nog! 

Mumlar och kiinner sig pa pulsen. 

Tva ganger tva ar fyra. — Eiktigt! An 
jag har min sans; men tokigheten smittar. 

Han gar. 

PLORIO 

afsides. 

Mig sjelf gor Astolfs bortovaro brydd; 
ty redan inpa natten lider tiden. 

Hbgt. 

Kamrater! glad fortr6stan! — Mins man ej, 

att Astolf icke alltid h6r pa rad? 

Att han ratt ofta s6ker enslighet? 

Att han ej sallan gl6mmer tid och rum? — 

Nu val! har gar hans enda atervag 

till slottet; har upptanda vi en stockeld, 

och lagra oss kring den, och spela sedan 

en visa, 6fverljudt, att berg och dal 

ma gensvar ge at vara horn och roster. 

Kanske han da f6rnimmer oss. Om icke, 

sa str6fva vi, sa langt som vi f6rma, 

pa spaning genom skogens natt. 



- 27 - 

ALLA. 

Ma ske! 

Stockelden autjincles. De liigra sig omkring den och uppstiimma med 
sang och valdthorn : 

Ungmon i limden pa jagtniitet band, 
morgonfrisk, morgonkladd ; 
snof\igeln satt pa dess liand. 
Jagaren ropte: ))min Aicka, sitt still, 
fageln af handen nu skjuta jag vill; 
blif cj sa blekl se, hans lott ar ju sot: 
harda badd! hulda biidd! 
Huru IjuAigt, att do i ditt skot!» - 

))Skjut!» sade mon: men for blixten sa bradt 
spratt hon opp, spad och radd; 
in i dess barm flog hans skott. 
))Gerna)), hon suckade, «kysste du mig; 
doden blef ocksa en kyss ifran dig! 
sta ej sa blek! afven denna iir sot: 
harda badd! hulda biidd! 
Huru IjuAigt, att do i ditt skot!)) 

Jagarn tog bossan, i mynningen sag; 

i en blink fran dess briidd 

lydde en kula hans hag. 

Nu till sin mo, i den gronskande skog, 

Sonk han mot blodiga barmen, och log: 

))var ej sa blek! se, var lott ar ju sot: 

harda badd! hulda badd! 

Huru IjuAigt att do i ditt skot!)) 



Bi:skbevaxt hed i en annan, annu bdsligare skogstrakt. Natt; klar och 
upplyst af ett starkt norrsken. 

ASTOLF 

ensam. 

Man hor mig ej. Sa tystna da, mitt horn! 
Jag har forirrat mig; jemvill till fots 



— 28 — 

det knappast mojligt ar att tranga fram. 

Valan! min jagt blir da en upptacktsfard ; 

var mig valkommet, nya afventyr! 

ocli du, o polens klara stjerna, lys 

min gang, som forr, till nagot lyckligt slut! 

Han betraktar henne. 

Min moder hoU dig kar. Hon sade mig, 
att stjernor voro anglar, ocli att du 
var den, som styr var nord pa Guds befal. 
Alltsedan drack mitt oga, livarje qvall, 
med rorelse din milda kungaglans. 
De larde saga, att du ar en verld. 
Kanlianda bor min moder hos dig nu, 
och ser pa dessa snofalt, och pa mig! 
Annu min sjal ar din. Jag maktar an, 
o moder-stjerna! harda ut din blick. — 
Se dock ej pa mig sa. For om, for stark 
Ar din magnet. Jag far ej vara barn. 

Efter en stunds fortsatt Tandring. 

Ja, fordom! — Dock, hur kan vid tjugii ar 
man tala om ett fordom af sitt lif? 
Mann ej derfor, att allt, hvad hjertat yill, 
en saga blott, ett evigt fordom ar? 

Det borjar mulna. 

Godt! Klad dig, himmel, i ordentlig natt! 

Der natt ar natt, ar dagen ocksa dag. 

Hvad njutning har man val af nagondera, 

i detta troga land, der bada blott 

med moda skilja sig ifran hvarann, 

och tvenne ganger, ungefar, om aret 

aAosa stumt hvarandras grymma vakt? 

Nu pastar man, att varen har begynt: 

hvar? I kalendern! — Hvilken arstid! — Ja, 

langt hellre da jag f6redrager den, 

som ej gor ansprak pa ett sydligt namn; 

den oafbrutna natt, da fastet krons 

af outtrottlig aftonrodnads prakt, 

och fjallens hjessor, ur det afgrundsdjup, 

hvars morker holjer deras fotter, sidor, 



— 29 — 

iippresa hvasst de litirda tinningar 

mot dunkel himmel, vadeldsflammor likt, 

att tva i glansen af en osedd sol 

de snobetyngda, tusenara lockar. 

Kom, milda mana, liksom da, och stiill 

i spetsen dig for silfverstjernors dans, 

och sakta vack pa hjertats luta opp 

de skara strangar, som i dagens larm 

ej tolka fa sin vallust och sin klagan. 

Forfaras du for detta norrskens-svall, 

som nalkas 6stanfran med blodig gnistring? 

Hur mangengang jag sag dig bleknad Ay. 

nilr 6fver svepningshvita berg och falt 

dess purpurskymning g6ts fran himlens livalf, 

der svard och spjut sig r6rde 6fverallt 

och mordets r6da b6lja tycktes brusa! — 

Ja, nattehs drottningl sadant ar det lif, 

som at oss arma d6dlige f6runnats; 

f6rgafves hoppas vi att 6fva fa 

vart br6st, var hand till fridens strangaspel; 

snart griper oss en vild, fiendtlig makt, 

de Aeste digna da; blott hjelten giir 

sitt dystr;^; mal emot, med upph6jd glaf, 

och vagor utaf blod beteckna vagen. 

Himlen ar bfverclragen med srarta skyar. 

Jag 6nskar, att en koja snart jag funne, 

ett uiiste hurudant som helst: ty s6mn 

beh6fver jag; och alltid villigast 

infann han sig pa mina 6gonlock 

ju hardare mitt lager var, i talt, 

i halor, eller ock pa bara marken, 

der pa en bj6rnhud strackt, i mangen di'6m 

jag sag hvad varen ar, och ack! an mer, 

hvad denna karlek ar, som skaldens dikt 

sa ljuft f6rstar att mala och beprisa. 

Hur osiill spratt jag se'n, hur mulen opp 

ur mina gudasyners paradis, 

vid trummans hargny, vid trumpetens rop, 

att ater kriga — jaga — och regera! 



- 30 — 

Ha, hvilken kronal mellan larver buren, 

emellan mumier, for hvilka evigt 

fbrborgadt ar, hvad i mitt hjerta lagar! 

f6r hvilka ingenting i verlden vore 

mer frammande an jag, i fall jag ej 

som domare. som krigare, som skytt 

dem vigtig syntes och beundransvard ! 

eJag tadlar icke dem. Bland sno och Ijiill, 

och trask, och svedjeland, och ormbunks-hedar, 

ej fodas kan ett battre folk, an mitt. 

Hos vara grannar star dessutom just 

ej mycket mer beromligt till. Kanhiinda 

begar jag nagot, som ej hela jordeji, 

ej hela menskoslagtet maktar gc. 

Det mojligt ar, att for en sjal, som min, 

ej nagon annan njutning fins, an den 

att sofva och att dromma. Om sa ar, 

du is-natur! sa har din vinternatt 

i sanning en fortrafflig afsigt. Lang 

hon blef, att racka till fbr langa drommar. 

Jag mycket lart af dem; kanske det mesta 

af hvad jag vet. 0! gafves det en trolldom, 

som drankte all var nakna verklighet 

sa djupt i drombilds-verldens ocean, 

att ingen brygga nadde fran var jord 

till diktens evigt sommargrona o, 

som der i blomsterslojor, solbeglanst, 

for hjertat hojde sig till landningsplats, 

med alla barndomsanglar, lekande 

kring blanka kallsprang, mellan hoga palmcr! 

Jag skuUe genast, fbr hvad pris som helst, 

f6rbyta mot ett sadant dr6mmeri 

mitt vakna lif, mitt tomma hjeltenamn, 

min hemska fosterbygd, min tunga spira. — 

Mbrker, storm, liaftig aska octi slagregn. 

Till kolsvart natt och skog ett vardigt tillagg: 
regn, askeslag, — mot arstid och naturlag! — 
Du, h6ga fur, bred manteln ut till varn! 

IJaii staller sig uncler ett furutrad. 



31 



Tyyarr! du tycks dock sjelf pa fottrGn svigta, 

forsagd, niir rundt omkring, i roda harnesk, 

harhofvidsmannen for naturens andar, 

den starka eldens soner, taga ut 

ur himlafastets vidt uppslagna portar; 

och fr{in ditt har, som sprids iin hit, an dit 

af angstens bixfvan, storta nya strommar 

pa giisten, som ditt viirdskap svagt beskyddar. 

Han fortsatter sin gang. 

Lugn, unga blod! Hvarfor ej hylla gladt 

de helga elementers ofvermakt?^ 

De soka, liksom du, i striden frid; 

niir luftens moderliga brost betungas ^ 

af qval, som skymma hennes Ijusa blick, 

uppf6ra hennes f6rsta barn anyo 

sin ungdoms kiimpaspel, i mildrad hiirmning, 

tilldess det blaa ogat ater smaler. — 

I sanning! blixten iir tjenstvillig. Nu 

jag sk6njer hand och fot atminstone. 

Trenne Taldiga Ijungeldar pa en gang. 

Tack, himlamakter, f6r de snabba blossen! 

Der, osterut, jag sag en sliitt begynna; 

jag har ei langt till den. — Men h^ad.^' Bortom 

de°t kala Mtet, fran ett h6gliindt stiille, 

ett Ijus mig vinkar, likt en giistfri helsnmg 

fran nagon mensklig boning? — Ja, och tydligt 

jag branta klippor ser omgifva den. 

Viilan! framat! Bevinga mina steg, 

du, blida lycka, som, sa kunglig sjelf, 

an gerna kungars van och siillskap iir! 

Han skyndar bort. 



Brant bergshbjd; bfverst, i en med mangfaldiga spetsar, l^^som torn, foi 
sedd klippmassa, visar sig en rymlig, hvalfd grotta Pa °^got a^^tam 
skbnjes en hafsfjard i dimma. Tvenne mot hjarandra lutande, pelar- 
lika fiallstvcken bilda till grottan en triangelformig ingang. Svalor 
tranoJ, lommar, vindspolar och stormfaglar hafva byggt sma n^sten 
bfver och i trakten af ingangen. Grottan upplyses af IJ l-tgubj)ar, som 
svafva omkring hvalfvet och vaggarna. Midt uti, P'^...^^ ?l^ f^^*l' "P/J: 
Aamtar da och da en halft fbrkolnad glbdhog. Framf or eldbtaden sit 
ter Vindarnes mode).- 



- 32 — 

ANEMOTIS, 

en urgammal, nastan oformligt storvaxt gumma, kladd i en STart, fot- 
sid kofta, med ett eldrodt hufvudklade, under hvars ofantliga, bestan- 
digt af och an tiaddrande snibbar det langa, graa haret likaledes oupp- 
hbrligt liaddrar omkring ryggen och skuldrorna. Hou spinner pa en 
rock, hvars hjul snurrar omkring med en haftigt susande f:irt, och fran 
tenen fiyga gnistor och hagelkorn om hvarandra, med hvilka lyktgub- 
barne leka under bembdande att fasttaga dem. 

ANEMOTIS. 

Roda gossar, blanka barn, 
laten bli mitt granna garn! 
Nordan vill ha kappan iardig, 
men min varp vill ej bli hiirdig. 
Stilla da, deroppe! — Nej, 
Sadant vasen tal jag ej. 

LYKTGUBBARNE. 

Gamla moster, lat oss vara! 
Ingen fara, ingen fara. 

ANEMOTIS. 

Ingen? — Jemt i sus och diis 
lefver ju mitt hela hus; 
komma man och soner, skrikes: 
))klader, mor! och mat desslikes!» 
Ingen sig bekymra vill 
hur allting skall racka till. 

En svala kommer InAygande. 

Hvad vill du, min snalla tarna? 

Sag du ^ej^hyr? — 

SVALAN. 

Ack! hur gerna 
sade jag: han kommen iir! 
Men ett annat bud jag biir. 
Skon, som han, men mycket storre, 
nalkas hit en ungersven; 
rustad som till strids, fastiln 
blid han syns, liksom den forre. 
Endast nagot blek och dyster, 
siikert matt af kold och regn; 



33 



herskarinna! om dig lyster, 
unna lionom nadigt liagn! 



Hon Ayger iit igen. 



ANEMOTIS. 

Hvem af dem, som jorderingen 
ibstrar upp till dodlig lott, 
hann val iorr till detta slott? 
Utom mina vindar, ingen 
kanner hit ens vagen blott. 
Kommer nagon Gud, att spraka 
med min stormiga gemal? — 
Men han ar ej latt att raka 
och besok han aldrig tal. 

#ramfor ingangen synes AstoK, med draget syard i handen. 
ASTOLF, 

Det ena undret hopas pa det andra. 
Forst denna natt, som aldrig tager slut; 
se'n denna kula, dit jag klattrat har 
med mer besvar, an alla mina falttag 
tillsammans kostat mig; och nu en egen, 
hogst sallsam kyla Aagtar mig ur dorren 
till motes. Yisst hon iir ett tillhall blott 
f6r skiilmar, mordare, illgerningsman, 
som har sig dolja undan menskors samlund. 

Han blir yarse gumman, den inre beskaffeniieten af grottan, och stannar 
orbrlig midt i bppningen. 



ANEMOTIS. 

la dio', 

! 



Min asyn kan ej mer f6rvana dig, 
an din f6rvanar mig, du fagra skepnad 
Om du en menniska dig kallai% vet: 
den f6rsta ar du da, som nagonsin 
har satt sin fot inom min g6mda boning 



ASTOLF. 



Jag ar, hvad du har gissat. Sag mig du, 
hvad jag om dig och om ditt hem b6r titnka. 



34 — 



ANEMOTIS. 



Det gor mig ondt om dig, ty du ar vacker! 
Helt sakert nagon utaf mina soner 
har, utan pappas lofte, stiilt dig liit, 
af bara nyck, ocli for att visa gubben, 
att man ar karl och blaser som man vill. 
Men vet du, det kan kosta dig ratt dyrt! 
Man ar just ej nograknad har, min van, 
om ett par lungor flera eller farre. 

ASTOLF 
trader fram. 

Tro icke, att jag bafvar, gamla qvinna, 

for hvad jag ser! Bland nordens barn ej siillan 

det timar, att en yngiing eller mo, 

och helst af kungablod (som jag), blir lockad 

till dem, som bo i berg, i trad och sjoar; 

och mangen stannade for alltid qvar. 

Men slikt bekymrar icke mig. Du ar 

berg-drottningen, formodar jag, som herskar 

i denna trakt. Om du ett lurstligt sinne 

i brostet bar, sa tillat mig att hvila 

inom din borg, tills dagen ater gryr! 

Jag har forirrat mig. Du synes mild. 

En drottning kan ej sakna adelmod. 

Nog har jag kraft, i annat fall, att sjelf 

min vag mig harifran tillbaka oppna; 

men jag fortror mig at ditt majestat: 

sjelf konung, helsar jag i dig min like. 

ANEMOTIS 

smickrad. 

En drottning iir jag ej, och minst ett ra: 

men storre makt jag har, an nagondera. 

Var lugn! och droj, sa lange sjelf du vill; 

din kraft — den mat ej hiir, jag rader dig! — 

Jag^, maka ar at vadrens hoge gud, 

at Aolus, hvars namn kanske du hort: 

och alla Vindar aro mina soner. 



- 35 — 

Men deriis far iir ntistau aldrig hemma, 

och sjelfVa vistas de, hvar pa sin ort, 

att gora omsom ondt och omsom godt. 

I detta oci^onblick likval jag vautar 

de sista hit till uagot vigtigt radslag. 

De aro alla hedersmau i gruudeu, 

fast litet bnttra i begyuuelscu. 

Det ar sa deras siitt. — Du arma gosse, 

hvad du iir-lik mitt iilsklingsbaru, miu Zephyr! 

Med houom dricker du helt visst, pa stund, 

en hjertlig brorskal. Sta ej nu och uudra, 

du vackra meuskobarn! Kom hit och viirm dig. 

Du iir ju, alltigeuom, vat af regnet! 

Eu dugtig brasa strax skall goras opp. — 

Yiirst liir det bli med luateu. Yiidren iita 

ej synuerligt solida riltter. Menskan 

forstar sig blott pa stadig spis. Na, ua! 

jag ger sa godt jag har. 



Jag tackar! 

ANEMOTIS. 

Sag, 
hvad tycks om brodfrukt? och om frisk sallat 
af linsta slag, med iudisk krassa prydd, 
och doftaude af pomerausens blommor? 



Fortriiffligt! 



ANEMOTIS. 



Att begynna med . . . jo, jo! 
men sedan? — Kan jag tro, att kokosmjolk 
dig siuakar? varma soppor nyttjas ej 
i detta hus. 

ASTOLP. 

Miu fiu! jag lilnge onskat 
att gora en sa iidel drycks bekautskap. 



36 



ANEMOTIS. 



Det var da jiist en lycklig trafF att Sunnan 
mitt visthus fyllde nyss med kokosnotter. 
Har du val nansin smakt javanska svalbon? 

ASTOLF. 

Blott last derom. 

ANEMOTIS. 

En kostlig lackerliet! 
Dock bor, hvad inlandskt ar, ej heller ratas. 
Ett nordiskt sylt du valja ma: men hvilket? 
Af akerbar? mahanda jungfrubar? 

ASTOLF. 

Det forra, med forlof. 

ANEMOTIS. 

Ja, det ar sant: 
de senare ha battre namn, an smak. 
Men du ar liknojd, du, for vackra jungfrur; 
ty du ser sjelf ut liksom en af dem. 

Hon tar honom smekande under hakan. 

Na, na, herr prins, blif inte ond! Det var 
ju ingenting att rodna for. De bry sig 
i alla fall om dig, det ser jag pa dig! 
Men — for att aterkomma till var mat . . . 

ASTOLF. 

Erikostiga vardinna! nojd och tacksam 
jag njuter allt, hvad du behagar ge mig; 
blott med det forbehall, att min portion 
blir nagorlunda rundligt utmatt. 

ANEMOTIS. 

Godt! 
Jag vet, att menskomagar aro dryga; 
men sa star ock mitt kok pa basta fotter. — 
Jag marker, att du kan, i manga delar. 



— 37 — 

bli bordskamrat med Zephyr, — fastiin ban 
af alla ratter suger angan blott. 
Men ett nodvandigt maste du f6rdraga, 
om du vill bli hans van. Han bjuder dig 
helt visst den allrastarkaste champagne, 
och fordrar, att du dricker den i kapp 
med honom, som ar van dervid. 



Champagne? 



Qvarlefvan 



ASTOLF. 
ANEMOTIS. 

Ja, ja, det ilr en vadlig dryck. 

ASTOLP. 

ifran Olympens nektardrufvor? 

ANEMOTIS. 

Mojligt! 
Men profva lagom denna saft. Jag sett 
vid slika prof och icke just sa sallan 
de kiickaste af mina soner svindla. 
Var ofvertygad: du, du star ej ut 
med hiilften ens utaf det matt, som fyller 
med perlefragg min Zephyrs lilla snilckhorn. 



Min kraft kan svigta, men min hag iir miiktig; 
jag hoppas, att herr Zefyr ser till viljan. 

ANEMOTIS. 

Min ros, du iir ett monster ibland prinsar! 

Men hvad? jag glomde brasan! — Ja, en matmor, 

hon har sa mycket i sitt hufvud. 

Hon lagger en mangd ris pa eldstaden. 

Blott 
jag hade nagon hiir af barn och barnbarn! 
De kunna pusta, de! 

Bergpelarne vid ingangen gifva ifran sig ett starkt, lange utballande 
Ijud. Ett brusande i luften bores allt narmare ocb narmare. 



— 38 — 

Na va,l! jag lior deiii; 
blir ulf'ven namnd, sa plar han komma . . . Ostan ! 
Fort in, och blas upp elden! 

6 stanvinclen , en rese i sydasiatisk dragt, med en krans af lotusblom- 
mor lindad om turbanen, ilar fram till eldstaden och andas pa riset; 
en klar laga tlammar opp ocb sprider ifra.n sig en nastan bedofvande 
Tallukt. Yid eldens anblick draga lyktgubbarne sig undan och fbrsYinna 
i -y^ggspringorna. Det hvinande dbnet tilltager, och genast efterat an- 
landa Nordan och Sunnan; den fbrre lik en riddare i stalglansande 
rustning, den senare lik en fbrnam vildman fran sbderhafs-barne i 
en Yidunderligt brokig ^jaderkladning. HTar och en ^bljes i sparen af 
sju miudre Yindar, sasom betjening. Alla aro mer an jattehbga, med 
drypande har och mantlar, bistra bgon, kinderna upphetsade af stor- 
men och slagreguet. 

ANEMOTIS. 

Raska soner, 
valkomna, tusenfaldt valkomna! — Gossar, 
har far jag forestalla er en gast; 
en menniska, som tagit hit sin tillAykt. 
Jag hoppas, att 1 sa bemoten honom, 
att han en gang ma prisa vid sitt hof 
(ty han ar en sakallad prins, en kung) 
det fina lefnadsvett, den aldrig sparda 
uppfostran, som jag moderligt er gifvit. 

Yindarne nicka at Astolf, sa vanligt de fbrma, vilja omringa och tilltala 

honom. 

Na — sakta, sakta! — Tron I att en dylik 

hvitsippe-varelse kan harda ut 

att midt bland er, liksom en sjallos klippa, 

kringrytas och bepustas pa en gang 

af alla edra munnar? — Hor, herr prins! 

Tag inte illa opp! men stig helt varligt 

dit bort i vran, bakom den hoga skarmen, 

tills Zephyr kommer. Har blir nu i huset 

en smula drag; din lunga vore snart 

forkyld af mina soners andedragt. 

Jag kan ej hjelpa att du an far frysa 

en liten stund. Ursakta mig! Jag rar ej. 

ASTOLF 

fbr sig sjelf. 

I sanning, hon har ratt. Jag maste lyda. 

Drager sig afsides. 



— 39 — 

Jag ville val, att en ocli annan har 

af mina hofman ock befunne sig, 

och sage, hur den cljerfve krigarn Astolf — 

bjornjagar-konungen — behandlas har 

liksom en varnl6s pilt, med smek och namnam 

for fagring och beskedlighet! — Bra roligt 

det vore, framf6rallt, att h6ra nu 

hur min lifmedikus, den h6gtupplyste, 

sig yttra skulle 6fver detta sallskap. 

Vindarne hafva mellertid stalt sig omkring elden att Tarma sig. Ur ska- 
ran af Sunnans betjening framstiga nagra till Anemotis, och nedlagga, 
under djupa bugningar, en mangd kastanier framfbr henne pa spis- 
hallen. 

ANEMOTIS. 

Bral det var snallt! De skola stekas genast; 
f6r 6frigt ar er qvallsvard redan fardig. 

Under det fbljande sysselsatter hon sig med kastaniernas tillredning; at- 
skillige af de tjenande Vindarne aro henne dervid behjelplige. 

Men gossar! har da ingen nagot nytt 

att siiga mig? Hvad har man haft f6r hilnder? 

Du, Sunnan, star och ser sa spefull ut; 

har du nu ater gjort ett tjufpojkstreck? 

SUNNAN. 

Lustigt jag tumlat i yrande sand . . . 

NORDAN 

faller honom i talet. 

Hej! hvad jag k6rde de skeppen till strand . . . 

OSTAN 

likaledes, 

Stilla! jag kommer fran morgonens land . . . 

NORDAN 

ryter. 



Stilla, du sjelf, rosensmekare! 



SUNNAN 
pa samma satt. 

Tig! 



— 40 — 

OSTAN 

likasa, till begge. 

Aldrig jag viker for dig eller dig. 



om tiTarandra. 



Tyst da! — Lat mig fa beratta! — Hall mimd! - 
Sqvallrare! — Narr! — Jag dig qvafver pa stund! 

De bbrja slass. 

ANEMOTIS 

rusar opp och skiljer dem at. 

Hvad! understan I er, att infor mig 

sa larma? Ar det ej er mor, som I 

vanliedren sa infor en framling, vardad 

af hennes skydd? — Ha, vid den svarta Styx! 

ett gny annn af ilska — ocli jag ropar 

er fader liem, att halla rattegang! 

I darren? Ja, lian komma skall med sacken, 

den gruHiga, der han er ofta fangslat; 

tillsammans da vi skola stoppa in er, 

och knyta till sa hardt forvaringsrummet, 

att I pa ar och dag ej slippen losa! 

OSTAN. 

Na, na, min goda mamma! 

NORDAN. 

SUNNAN. 

Jag skall bli hogst beskedlig! 

ALLA. 

Mamma! nu 
ordentligt vilja vi f6rtalja . . . 

ANEMOTIS. 

Tyst! 
Jag far anda visst ingen reda pa er, 



Var ej ond! 



41 



forriin 1 atit, diuckit, sofvit ut. — 
Men har da ingen sett pa vagen till 
den stackars Zephyr? 

Yindarne gijra nekaudc atbordcr. 

Langt pa natten redan 
det lidet iir; jag borjar just' bli angslig. 
Hvad orsak vallar val ett sadant drojsmal.'' 

Zephvr, en liten skon posse med langt IJuslockigt bar och hvitskim^^^^^^ 
vin4r star leende i grottans ingang. Hau ar kladd i en tatt dt krop 
^eni^ttaude liffargad^lragt, med ett Aaddrande skarp af silfversku-: 
na. hiessau bar han eu kraus af mangfargade sma blommor, lutlatade 
?ueliauhalftutspruckna tbrurosknoppar ; bfver ^'«-«tra armeu sam^au^ 
vecklad, eu liteu Ijusgul kappa. Bakom houom syuas s]u vmdar af 
annu miudre storlek, alla af ett barnsligt och tackt utseende. 

ANEMOTIS. 

Ack! se, der ar du, Zephyr, sota gosse! — 
Sjelfsvalding! hvad du gjort mig oro! — Sag, 
hvar du sa lange dragit ut pa tiden? 

Zephvr skvudar sig fram och omfamnar heune. Ljumma Aagtar sprida sig 
at alla sidor och tbrmildra smaningom grottans kylighet. 

ASTOLP 
sakta, stickande hufvudet framom skarmen. 

0, hvilken tjusande gestalt! Ett barn 

af tio ar han syns, och ur hans ogon, 

tva himlar malade i miniatur, 

en molnfri oskuld oforgangligt smaler. 

Cupido sjelf var halften ej sa skon. 

Hur tiickt kring hals och 'axlar sidenharet 

sin guMod krusar! och hur IjuAigt roras 

best^ndigt pa hans vingar af och an 

de iina, spiida Ijadrarne, som skifta 

ur hvitt i blekr5dt och i himmelsblatt! — 

Ja, afven dig jag sag i forna drommar; 

och du mig forde Ijerran bort, langt bort, 

till outsageliga oden! 

ANEMOTIS 
till Zephyr. 

Tala! 
Du nog mig smekat har. Jag iir ju god 



— 42 



igen, som jag, tjvarr, mot dig iir alltid. 
Gif liit din lilla kappa! Hon skall torkas. 
Du liar val glomt dig, efter vanligheten, 
qvar pa din 6? 



ZEPHYR. 

Lycksalighetens? Ja! 

SUNNAN. 

Han ar sig lik, den gynnarn! och andS, 
du aldrig, mamma! nans att banna honom. 

ZEPHYR. 

Hulda moder! banna ej din trogne son, 
att sa sent han ofta kommer derifran ! 
Broder! om I sagen blott engang min syn, 
Aydde hvarje rynka edra ogonbryn! 
Var mitt vittne, Ostan, du, som sjelf ibland 
har med mig besokt lycksalighetens land! — 

O, der allt, hvad jorden sig som skont har tilnkt, 
herrska far, af tiden evigt o^orkriinkt; 
der hvar gardag hviskar till hvar morgondag: 
))broder! du blir annu mera sall, an jag!)) 
Hvart jag svafvar, ila med mitt minnes gang, 
locka se'n mig ater med ditt ljufva tvang! 

Astolf lemnar sin vra, octi narmar sig under det ^bljande steg fbr steg in- 
till Zephyr, med en bestandigt mera spand uppmarksamhet. 

ANEMOTIS. 

Min son! Du ar mig niistan alltfor lyrisk 
i din berattelse. Dock, vidare! 



Se! jag i prinsessans tragard mig befann; 
hennes nymfer gladtigt sprungo om hvarann. 
Kring en springbrunn lekte hok och dufva vi: 
jag var hoken; alla fick jag tag uti. 
Mangen mun, lik rosen morgonfrisk och tiick, 
kysste mig i tysthet bortom mangen hack. 



— 43 — 

Sen en dans begyntes: jag anlorde den; 

fullt i tradens toppar var af spelemiin. 

Niiktergalen kom med hela sitt kapell, 

och hans gunstling, trasten, var just utmiirkt sniilL 

De, som icke sjongo, slogo kastagnett 

med de niitta vingar, pa ett hurtigt siitt. 

Griisens alla vattar, i sin blomsterprakt, 
nickade med bifall at musikens takt. 
Afven stjerneblomstren, pa sin blaa iing, 
kommo fram, se'n solen gatt i purpursang. 
Liljan neg helt djupt for sin fornama slagt, 
manan log, och sade: ))flicka, det var tackt!» 

Da - en allman hviskning: ))Tyst!)) — ))Prinsessan?)> 

— ))Ja!)) 
))Hennes rost och luta!» — ))0, Felicia! 
Och fran andan af en hoghvalfd lagergang 
sam pa viilljudsvagor fram en himmelsk sang, 
livart den drog, en hemlig spegelglans sig got, 
som ur tingens sjiilar klar omkring dem flot. 

Under palmer satt hon, vid ett vattenfall; 
boljan, bag-likt stannad, glomde bort sitt svall. 
Hjertats gata, lifvet, verldens sammanhang, 
log i liippens tonspel, grilt i lutans klang. 
Se'n hon slutat, liinge hon at himlen sag; 
men i hennes ogon, dubbel, sjelf han lag. 

Nu jag kom. Hon viinllgt pa sitt knii mig tog; 

yr, kring hals och barm jag mina vingar slog. 

Alla ljufva dofter, i en enda Aii^-t, 

kring den skona tomde Ijumt mm andedriigt; 

att i lena vagor, hennes morka har 

foll kring pannans sno och kindens rosenvar. 

Mildt till mig hon siinkte detta ogonpar, 

der iin evighetens tanke speglad var. 

Lik en stjernklar natt pa hogbla grund, hvar blick 

miiktig till sitt mal i dunkla stralar gick. 



— 41 — 

))Vackra Zepliyrl» sade hon, ))du iir mig kar; 
gerna drojer jag, sa liinge du ar har.)) 

Ocli i lockar lade hennes omma smek 

nu mitt har, forvildadt genom ilygt och lek. 

Mina fjadrar sedan, rorliga alltjemt, 

strok den mjella handen, under tusen skamt; 

medan jag mitt anlet gomde, slug och nojd, 

halft emellan barmens dubbla liljehojd. 

Men — din rost mig ropte, moder! sorgsen da 

bredde jag till hemfard mina vingar sma. 

Ack, nar jag till afsked kysste mun och kind, 

ack, hur tungt jag kande, att jag blott var vind! 

Fjerran blott ur luften an jag skada fick 

hur min hoga drottning mellan cedrar gick. 

Val dock, att en ande icke alska kan 
som ett menskligt hjerta, som en riktig man! 
Sages hon af en ur denna svaga slagt, 
snart till aska blefve da hans laga slackt. 
Namn, hvad jord och himmel bada skonast ha, 
i ett enda namn: det ar — Eelicia! 

ASTOLF 
som lange statt Zephyr helt nara, med haftighet. 

Ar det val mojligt? Gifs det da i sanning 
ett sadant land? en sadan qvinna? — ■ Zephyr! 

Han kuafaller fbr honom. 

Pa mina knan, du gudalika barn! 
(ett knafall for en ande, helst en god, 
kan ej fornedra nagon) jag besvarjer 
den menloshet, som leker pa din uppsyn, 
att siiga mig, om diua tjusta ord 
en verklig o, en verklig drottning skildra, 
och ej kanhauda tala diktens sprak 
i fagra bilder af en sinnrik mening? 

ZEPHYR 

som nu forst blir honom varse, med glad fbrundran. 

Hvem ar du, skona, obekanta yngling? 



- 45 — 

Hvi ligger du pa knii for mig? Stig opp! — 
Hvad du om dikt och verklighet mig sport, 
jag ej sa noga just iorstar, men gerna 
jag svara vill pa sjelfva hufvudsaken. 

ASTOLF 
iippstigande. 

Ar den da till, den 6n? 

ZEPHYR. 

Ja visst! 

ASTOLP. 

Och hon — 
o alla himlar! — och Felicia, 
iir hon en varelse utaf mitt slagte, 
af riktigt qvinlig art? 

ZEPHYR. 

Xaturligtvis ! 
Det iir blott em omstiindighet, som skiljer 
min herskarinna ifran mensko-qvinnor: 
att hon ododlig ixr och evigt ung. 
Men den omstiindigheten, tjcker jag, 
har manga goda sidor. 



Utan tvifvel! 
sa tror jag ock. Jag tal ej det, som aldras. 
Allting iir godt, sa liinge det iir ungt; 
det onda blott iir gammalt. 

SUNNAN. 

Artig sats, 
riitt sinnrik, biista mamma! 

ANEMOTIS 
tortretad. 



Dumheter ! 



46 



SUNNAN 
till Ostan. 



Du ofverfulla djup af allskons vishet, 
se'n livilken tid studerar du moral? 

OSTAN. 

Alltsedan du blef omoralisk. 

SUNNAN. 

Tosing! 

ASTOLP 

fbr sig sjelf. 

Sireusang! segrar du? — 

ZEPHYR. 

Men sag mig, mamma! 
hvem da var gast egenteligen ar? 

ANEMOTIS. 

En prins ifran de trakter, som al' Nordan 
bevakas; kommen hit ej langese'n, 
forvirrad fran sin vag och fran sitt folk, 
att soka nattherberge i var grotta. 
Tilltygad var han med besked, min^Sann, 
af storm och stortregn. 

NORDAN. 

Eatt! just nu en sak 
mig faller in pa nytt. Hvem har af er, 
formatna slynglar, samt och synnerligt, 
sig understatt, att inom mina granser, 
och mig dessutom rentaf oatspord, 
forlusta sig med storm och regn och aska? 



SUNNAN 
trotsigt. 



Hvad sprak! 



— 47 - 

OSTAN 
likasa. 

Herr Nordan, tala saktare ! 

ANEMOTIS. 

Na, stilla, stilla! Hvad som handt, ar hilndt. 
Jag tal ej hora gral. Forofrigt har 
jag ingenting emot, att han drefs hit. 
Ett hyggligt barn! 

NORDAN. 

En gack, som ej trifs hemma; 
der ar f6r kallt, kan tanka, f6r hans 6mma 
brostsocker-hjerta. 



Mellertid f6r dig 
han passar, Zephyr! alldeles, som vore 
han enkom klippt at dig till lekkamrat. 
En smula galnare han iir, pa k6pet, 
atminstone hvad flicke-6gon angar. 
Du — maste se dem, f6r att vurma: platt! 
Han — (vida h6gre i geni!) till slikt 
beh6fver blott, att h6ra talas om dem. 
Men desto battre: taAingen f6rkofrar! 

ZEPHYR 

till Astolf. 

Lat mina broder larma, du! Helt visst 
vi bli de biista vanner i naturen. 
Hvad heter du? — Du svarar ej? — Ja sa! 
Jag marker nog, hvar dina tankar vistas. 
Jag far val veta det rattnu. 

Nagra tjenande Vindar gifva med tecken tillkiinna, att aftonm&ltiden 
ar anrattad. 

ANEMOTIS. 

Men, gossar! 
det iir ej klokt att glomma bort var qvallsvard 
f6r bara sladder om moral och Aickor. 



- 48 - 

Kom, Ostan! Sunnan! Nordan! — Zepliyr! lior . . . 

Herr prins! — men hvad han star och bligar der, 

med stela ogon, styf liksom en bild! — 

Jag amnat honom till din egen gast, 

min Zephyr! Vid det lilla porfyrbordet 

derinne kan du satta dig i ro 

med dina sma Favonier och honom. 

ZEPHYR 

lialfhogt. 

Men, mamma, dricker han champagne? Du vet, 
Jag tommer skalar fbr Felicia . . . 

ASTOLF 

uppsprittande ur sin tankspridclhet. 

Ja, goda Zephyr, nu ar tid att dricka; 

i denna konst jag icke sviker dig. 

Kom, vackra broder! Ma en luftig strale 

af perlor, sand fran vinets etherskum, 

ur glas pa glas till hoppets himmel fly, 

och i hvar perla spegla henne — henne! — 

Lif af mitt lif, min sjals f6rdolda sjiil, 

ditt namn ar da Felicia? — Zephyr, 

beratta mer . . . dock, kom blott, broder, kom ! 

I midten af grottans bakgrund bppna sig basaltdbrrarne till en annau 
hvalfd bergsal, der nagra gnomer just lykta med att antanda lampet- 
ter af stalaktit och bergkristall. Sallskapet begifTer sig ditin, och Vin- 
darne gruppera sig omkring atskilliga bord ; alla Testliga omkring Ze- 
phyrs, Tid hvars sida Astolf satter sig. Taffelmusik och dans af alla- 
handa mineraliska andar. 



Ett annat, mindre grottrum i samma berg : 

Zephyrs kammare. 

Zephyr ligger pa en liten sang, baddad af lof och blommor; Astol/ pa 
en stbrre blomsterbadd gent emot honom, Tid andra Taggen. Mansken. 

ASTOLF 
otaligt uppfarande. 

Forgafves! — Alla vederm6dor, vore 
de an sa manga till, f6rma. ej locka 



- 49 - 

den blida somnen till mig. Ar jag da 

ej trott tillfyllest? Nej I jag ar det ej. 

Jag ar, se'n nagra timmar, blifven nyf6dd, 

en alldeles helt annan varelse. 

Lik spada fageln, som ur agget, nyss 

af nabben brackt, mot Ijuset lyfter opp 

det lilla hufvudet med lifvets kiinsla, 

den forna tidens dvala faller jag 

bakom mig, och dess skal jag sonderbrutit. 

Ej utan skiil jag ar formycket vaken. 

Jag undrar, om han sofver . . . 

Halfhogt. 

Zephyr! Zcphyr! — 
Hur tackt han slumrar der! Ur tr^nga f6nstret, 
af selenitens skifvor sammansatt, 
fran manans fulla klot en skimmerAod 
sig 6fver honom vaggar af och an, 
och liksom badar honom i sin b6lja. 
Jag knappast nitns att vacka honom. — 

Hijgre. 

Zephyr ! 
F6rlat mig, snalla Zephyr! Sofver du? 

ZEPHYR. 

Jag sofver ej. Jag lange har betraktat, 
hur du dig kastat hit och dit pa biidden. 
Ar den f6r hiird? f6r obeqviim? Kanskc 
J meuniskor ej sofven utan bolstrar; 
oss vindar iir en h6g af l6f tillriicklig. 



Hvad du iir lycklig! I ditt andehjerta 

en hn och Aygtig blod (om sa b6r niimnas 

en saft af blomsterdagg och blomsterangor), 

fran dygn till dygn, fran st und till stund far klappa 

med evigt liitta slag, med os t6rd gang. 

Du anar ej, hur grumlad och hur vild 

den str6m iir, som i mina adror brusar, 

ej, huru lifvet i ett menskligt br6st 

Attfrln,nf< Dilttr. T. 3 



- 50 - 

emellan blytungt stoft ocli brannhet luft 
i obarmhertig vexling slits och skiftas. 
For dig ar smartan blott en sky, ett flor 
tunnt framfor solen eller manan spandt, 
ocli andadt undan vid den f6rsta pust 
fran dina rosenlappar. Oss hon ar 
en hungrig gam, som frater, sent och tidigt, 
sitt rof, tilldess han djupt sig hackat in 
just i dess vadligt adla innanmaten. 
Han lemnar dem ej sedan mer. Ja, sjelf 
var gladje iir ett raseri, med vald 
fran ogonblicket rofvadt, likt ett rus, 
som d6fvar bort med falska bilders dunst 
n6dvandighetens evigt samma oro. 

ZEPHYR. 

Du arma van ! star det sa till med dig? 
Visst har du ratt, att da mitt ode prisa. 
Jag kan ej riktigt tanka mig ett annat; 
men jag beklagar dig. Tyvarr! jag sett 
att menskogriller sallan kunna hjelpas. 
Hvad mig betraffar, vet jag ingen lott 
som battre iir, an den att vara till. 

ASTOLF. 

Jag ock — nast den, att icke vara det. 
Likval i denna stund jag ar, min Zephyr, 
langt mindre 6mkansvard, an nagonsin. 
Ty jag kan ater 6nska, ater hoppas, 
och derf6r har jag dig att tacka. F6rr 
jag kande hvarken 6nskan eller hopp. 
Min lefnads ur stod stilla; du har bragt 
de tr6ga hjulen ater uti omlopp, 
och tatt och fort de bradska nu igen 
att mata ut de kommande sekunder. 

ZEPHYR. 

Ditt tal ar sallsamt. Hvad? Du har ej f6rr 
en 6nskan hyst? ott liopp? Och ])lott i sadant, 



ol — 

i iorespeglingar af ting, som — saknas, 
best^r er menskolrojd? 

ASTOLF. 

Hvad kallar du 
att onska och att hoppas? — Se! jag Jir 
en kiing: val i ett hardt, ett fattigt land; 
dock herskar ofver tusenden min vink, 
och ingen af dem kan mig forebra 
cn handling, som ej varit konungslig. 
Men sadant bod min pligt. Jag lefvat har 
af pligt att lefva, ej af bojelse. 
En enslig tanke, star jag bland mitt folk; 
och detta folk mig likaledes ar 
en samling af begrepp, dem regelratt 
jag bjuder till, sa godt jag kan, att ordna. 
I friden har jag sokt rattradighet, 
i kriget hjeltearan; men alltsammans 
mig varit blott ett tidsfordrif, som lemnat 
iinda det mesta utaf tiden tomt, 
sa tomt, som just det inre af min sjiil. 

ZEPHYR. 

Jag ej forstS,r ett ord af hvad du siiger. 

ASTOLF. 

Viil dig, att du forstar det e j I Yiil dig, 

att ej ditt muntra sinne fatta kan 

den grymmaste af alla kiinslor: den 

utaf ett obevekligt enahanda, 

vid hvilket man, likt sniickan vid sitt hus, 

iir fastviixt ifran fodelsen till doden. 

Du vet ej, hurudan till mods man iir, 

nar, vaknande, man ej formar att mota 

den dag som gryr, med helsningen: ))villkommen I^^ 

Niir, somnande, man ej formar att helga 

den dag som Ayr, med minnet: ))du var skon!)) — 

Alltsedan mina forsta barnaar 

har jag ej kunnat det. 



Vid pappas skagg! 
Ett lefnadssatt att bli forryckt, min gastl 
Det duger ej ; det iins ju ej ett solgrand 
af rimlighet deri. Om jag begrepe . . . 
Det gor mig ondt, emellertid. Men sag, 
du hogt uppvuxne, vapenprydde manl 
Hur kan val jag, ett stackars litet kriik, 
(sa lieter jag bland mina broder), minska 
i nagon man ditt underliga qval? 

AST0LF. 

Du ar pa siitt och vis ett barn. Kauske 
att du d§i ocksa, liksom andra barn, 
med noje hor pa sagor och pa drommar? 



Omattligt gernal och jag ager sjelf 

en artig samling. Vill du oka den, 

sa skynda dig, och gor dermed vArt samtal 

en smula muntrare. — Na vall beriitta! 

Du ser, jag iir ju redan idel ora. 

AST0LF. 

For nagra ar se'n, da jag nyss var stigen 

pa mina faders tron, den allt^or tidigt 

min fader lemnade — i grafven snart 

af sorg min moder f6ljde honom at! — 

Jag hade upphort nyss att vara gosse, 

och fann mig dock, pa engang, nodgad nu 

att ej blott vara man, men ofverman; 

pa branta spetsen stiild af maktens fjalL 

som kungligt, pastar man, men kalt och kallt 

med majestiitets istopp krones , . . 

ZEPHYR. 

Hu! 

Jag fryser. Aldrig vistas jag pa isberg. 
Du var vnl ingen narr, och drojde qvar? 



- 58 
ASTULK. 



Jiig iiiastc det 



En hogst betiiuklig stiillning! 



ASTOLF. 



Dii biinde sig, att aterkommen sent 

ifr^n en bjornjagt, lik de tusen andra, 

dem oupphorligt mina hoimiin tillstiilt, 

jag trott och dystcr mig till siings begaf . . . 

ZEPHYE. 

Till sangsl — Pa ijiillet? Midt pii isen lag du? — 
Hur miinga Ibt hogt olVer vattubrynet? 

ASTOLF 
nagot otalig. 

Men, biiste viin, i himlens namn, betiink 
att detta fjilll var blott ett bildligt uttryck, 
och isen iifvensii ... 



Aha! Likgodt! 
Det der far du forklara mig i morgon. 
Jag var sii riidd, du skulle do pa Ijiillet! 
Men fortfar i beriittelsen. Du slot: 
»jag trott och dyster mig» . . . 

AST0LF. 

Till siings begaf; 
och, innan hvilan kom med glomskans njutning, 
riitt lilnge i mitt sinne ofvertiinkte, 
hur fattigt och hur fiirgl6st var mitt lif. 
Framf6r mig stod, i en f6rhatlig klarhet, 
den insigt, att ett folk, som lefver blott 
f6r mat och dryck, i iindl6s hungertriildom, 
ej iimnadt iir till niigot hiirligt ode. 



— 54 

Hvad stort, livud iidelt kan jag verka, bilda 

(sa sade jag mig sjelf), med menniskor, 

som tro, om iirligt de ransaka sig, 

att jordens hogsta goda, liimlens sallhet 

en vexling ar af frasseri och somn? 

De duga, pa sin hojd, att skjuta bjornar; 

f6r min del, har jag skjutit nog. Forfelad 

ar all min diktan, all min traktan. Djupt 

i grafven hellre lage jag, an har, 

der ej engang en vanlig drom vet vagen 

till konung Astolf. wKonungl» Bittra han 

f6r en af ingen krona mattlig langtan! 

0, vore jag dock langt, langt harifran, 

en dagakarl, med hackan och med skaran, 

i nagot af den blida soderns land, 

der solen, niirmare till jorden, varmer 

ej hennes hjerta blott, men afven menskansl 

Der iir val iiran t6rne, som hos oss, 

men dock ett t6rne, som sliir ut i rosor; 

der iiger sk6nheten, der iiger sangen, 

der iiger kiirleken iinnu ett heml 

ZEPHYR. 

Ja, du har riltt; der mar man mycket biittre. 



1 dessa tankar somnade jag in: 

de milda dr6mmars gud, som h6rt min klagan, 

med vallmospiran rorde mig; det flor, 

som tiicker sjiilens inre synkraft, s6nk, — 

och ur den natt, som iir vart sanna lif, 

br6t fram i glans en dag, mer sk6n iin jordens. 

Jag fann mig ensam vandra i en park 

af underbara, dunkelgr6na triid, 

dem aldrig f6rr jag sett; de Aesta buro 

pa raka, pelar-h6ga stammar opp 

mot himlen sina solskilrm-lika kronor. 

Och det var morgon. Ofver berg och str6mmar 

och viina kullars o^r6na sammetstacken, 



sam, likt en genomskinlig sloja, fram 

ett fargadt doft, der Ijusrodaktigt skimmer 

i guld och i violblatt ofvergick. 

Framat mig forde nu en skuggrik gang; 

sma faglar ofver mig, i tusental, 

med giada sanger vexlade; fastan 

jag aldrig forr dem hort, jag visste dock 

att endast naktergalar sjunga sa. 

Snart kom jag pa en oppen blomsterplan: 

i midten af dess rund en vattenkonst 

med sprang pa sprang dref silfverbagar opp, 

som korsade hvarandra; ofverst satt 

en marmorhvit Najad; vid hennes fot 

Tritoner blaste i smaragd-horn; Ijudet 

med vattnets joller IjuAigt sammanklang, 

och i en dam af lasur, nedanfor, 

bland ystra glitterbubblor, upp och ner 

sma purpurglimmande gullhskar dykte. 

Jag sag mig om — och pa engang jag fann, 

att planens blomster voro mensko-hoga. 

En lilja stod mig narmast: mildt hon drog 

min blick, min langtan; men, hvad under! bast 

jag nalkades att nogare beskada, — 

ett vanligt jungfru-anlete stack opp 

med Ijusbla ogon och med gula lockar, 

ur liljans kalk; och kring en snohvit hals 

till krage bredde sig de hvita bladen. 

Jag tyckte, att det anletet mig var 

ej frammande; tvartom, en Aickas likt, 

som lefver vid mitt hof; och synbart ville 

den ofriga gestalten, afvensa, 

allt mer och mer ur blomsterfangelset 

sig hoja och befria till mitt mote. 

Men da jag nu, i siillsam vantan, stod 

f6rsankt, till orat trangde sig en stark, 

melodisk susning, nastan lik en rost; 

och ditat, hvarifran den kom, jag slog 

mitt oga hanryckt upp. Da — Zephyr! Zephyr! 

0, kunde jag beskrifva dig min syn! — - 



- 56 — 

I liingrc aistand, niirmarc till kiillau, 

pa jiitte-stiingel stod, i straiig eldglans, 

en iinderblorama, ej mig kiind till namn, 

ett mellanting af tornros ocli af solros, 

men hogre, stoltare, iin bada tva. 

Hon tycktes ej, liksom den forra, varsna 

betraktaren; i ostordt drottnings-lugn 

hon kronta lijessan viind mot solen bar. 

En stund jag hiipen drojde: pa min mun 

ett utrop dog; men vid mitt matta ))Ack!)> 

den hoga rosen rorde sig; en fiamma, 

liksom en blixt i omviind riktning, ilog 

fran hennes kalk till hogbla himmelen, 

och upp ur kronan plotsligt hojde sig 

en annan qvinnobildning — ha! och hvilken! 

Om nattens hela dunkla prakt du tiinker 

f6renad med all morgonrodnans klarhet, 

och bada systerligt tillsammans gjutna 

kring nyfiild sno i Mars, da jordens yta 

inunder skimmerhvita hojder gommer 

en varlig eld inom en kiinslig barm; 

om manan du erinrar dig, — ej sadan, 

som, nordiskt blek, hon tolkar qval och saknad, - 

men sadan, som man sagt mig, att hon skadar 

i soderns kiirleksniltter, stolt och varm, 

pa forntida triumfers helga hvalf, 

och ur den rika stjernesyskon-kretsen 

pa skumma vatten, fiilt och lundar siinker 

en tankfullt lycklig herskarinnas blick: 

du dock har knappt en skymt, en aning knappt, 

om henne, som ur hoga rosen steg! 



Godt, godt! jag kiinner henne re'n iinda; 
och parken med — men fortfar du! 

ASTOLK. 

Till midjan 
ur underblomman redan lyftad, satt hon 



pa kroDaDS iiigra, iitat bojtla bladkraiis, — 

en rosendrottning pa sin rosentron! — 

Ett diadem af' perlor, mera klara 

iin morgondaggen sjelf, sin Ijiisa ring 

omkring de morka sidenlockar drog; 

en piirpurmantel flot, i milda vagor, 

Iran skiildran; ocli omkring den grona lifdragt, 

som holjde ocli forradde jungfruvaxten, 

en gordel utaf diamant sig slot. 

I famnen lag ett gyllne strangspel; gladt 

de nakna, gudaskona elfen-armar 

i strangarna med rosenlingrar lekte. 

Och nu en sakta, men dock mjiktig vind 

vid stangeln rorde, att i stilla gungning 

iin hit, an dit, allt efter svigtens fart, 

den skona med sin lyra vaggad blef. 

Nu f6rst hon sag mig — hvilket ogonkast! 

Djupt, som ur verldens hjerta, der en strom 

af lifvets eld ur helig midnatt svallar, 

sa, mellan langa ogonharens skuggor, 

den ena stralen foljde tatt den andra, 

ur stora, dunkelt aningsfulla ogon . . . 

ZEPHYR. 

Det iir ju uppenbart Felicia! 

ASTOLF. 

Y^id Giid! jag har det, se'n i gar, formodat — 
det iir da sa? siig om det! 

ZEPHYR 

suckancle. 

Ack! jag vet, 
jag fattig' barn, tillriickligt nog, att ingen 
har dessa ogon, mer iin hon! — Men sedan? 

ASTOLP. 

Huldsaligt bredde nu hon ut sin famn, 
ur hvilken lyran sonk — och nickande 



58 



i vinden af ocli an Iran blonistersatet, 

hon strackte nedat sina skona armar 

for att mig hjelpa iipp till sig — ty stangeln 

var, som du mins kanske, ovanligt hog. 

Men, som det pliigar ske i drommar, just 

i detta ogonblick f6rbyttes allt; 

ett mellanstand af medvetsl6shet kom, 

och niir det ater h6rde opp, var taAan 

en ny, men icke mindre tjusningsfull. 

Jag i en praktig sal befann mig da, 

den fagra marmorbilder, speglar, kronor 

af glindrande kristall, och f6nsterd6rrar 

till luftiga balkonger, harligt prydde. 

Och det yar skymning. Solens afskedsblick 

nyss gifvit manan tecken till att nalkas: 

Igenom 6ppna f6nstren sm6g en hviskning 

fran cederskogar, palmer, pomeranstrad, 

omkring i rummet, i hvars ena h6rn 

pa det af rika mattor h6ljda golfvet, 

tva sphinxer af svartglansande basalt 

en rymlig, kostbar hvilosoffa buro. 

I henne satt min rosendrottning nu: 

men kladd i azurblatt; en hvit och blekrod 

turban var lindad om den sk6na hjessan, 

och fastad var en sn6hvit fjaderbuske 

vid honom med en stralande rubin. 

Mig tycktes, att hon re'n var blifven min. 

Pa soffans yppiga skarlakans-tacke 

hon lutad satt, med korsvis lagda knan; 

en liten silfverkorg pa dessa stod, 

i vallust doftande, och spetsigt ragad 

af frukter, gula sasom fiamr6dt gull. 

En holl hon mellan handerna, och sirligt 

med en agatknif skilde skalet af ; 

jag satt pa mattan, tyst vid hennes f6tter, 

dem blott sandaler kliidde, snorda tackt 

kring ejderhvita ben med purpurband — 

ej sallan kysste jag de fina, spiida, 

svan-lena vrister, dem hon fafangt g6mde 



in i (le «^^yllnc Irunsar, soni Iran driigten 

i glesa skimmerboljor spridde sig. 

Hon gaf mig da och da en blick, som sam 

i ljufVa lagor; och ntir nu sitt varf 

hon lyktat, rackte hon mig leendc 

pa spetsen af sin knif den hickra frukten. 

jMen jag ej Uingre stilla var. Jag spratt 

fran golfvet opp och fi6g i hennes lamn, 

och hennes liippar rorde mina . . . Da — 

liar du viil nagot sadant hort, min Zcphyr? - 

en underbar musik, hogt ofver oss, 

liksom ett klockspel af de hnsta glaskitrl, 

liit sig fornimma; och niir upp jag sag, 

jag varse blef, att taket, som forut 

mig synts musiviskt sammansatt af stjernor, 

nu skilt dem at, och att hvar stjernbild gick 

for sig, men med de andra sammanstiimd, 

inom afmiitta ringar af metall, 

som klingade, nilr stjernorna deni rorde. 



Porunderligt! Det iir ju, drag for drag, 
Felicias kabinett, Felicia.s soffaI 
Blott har jag aldrig miirkt, att mosaikcn 
i taket sa sig sondrat at och klingat. 

AST0LF. 

For tredje gangen nu f6rvandlades 
min skadeplats. Jag ater ensam gick, 
men pa en bred och sandigt banad farviig. 
Det var en het, en qvalmig eltermiddag: 
i svarta skyar askan lurade 
att rusa fram; och jorden, stum af biifvau, 
li6ll viintande sin andedriigt tillbaka. 
Bakom mig lag, i iindan af en m6rk 
alle, och redan fjerran bort, ett slott, 
uppa en h6jd, som sluttade terrass-vis; 
framf6r mig var en kal, en sk6rdad slatt, 
med graa hafvet till sin niira griins, 



' 60 - 

Jag visste, att jag i det slottet varit, 

ocK underligt initt sinne var beklamdt. 

Och bast jag sa, i obestamda tankar, 

allena gick, ett lindrigt don bakom mig 

af liofvar och af hjul mitt ora hann: 

iag vande mig — och se! en luftig char, 

bcspand med tre par hvita underdjur, 

som sprungo pa engang och ilogo, kom 

i bradskad fart; en liten kusk, ratt snarlik 

dig sjelf, satt hogt uppa ett framre sate, 

och vid min anblick drog i tyglarna 

med kraft, sa att det underbara spannet 

omsider midt framfor mig stilla holl. 

Nu sag jag, att i sjelfva charen satt 

mitt hjertas rosenfodda herskarinna, 

men holjd i svarta och i hvita slojor, 

ur hvilka gang fran gang blott glanste fram 

de sorgsna, men ej mindre klara ogon, 

de bleka, men ej mindre skona kinder, 

Hon strackte ut sin hand; jag grep den hardt; 

inom mig brann ett djupt, omiitligt qval; 

det forekom mig, som for sista gangen 

jag tryckte denna hand till mina lappar. 

Jag ropte da: »0, om du blott en drom 

har varit, sag atminstone ditt namn, 

att jag dig minnas ma, i fall jag vaknar!)) — 

))Jag heter Aldrig-mer!)) sa svarade 

inunder doket hon med halfqvafd rost, 

och drog sin hand ifran mig; med den andra 

hon ryckte fran sin barm en snohvit blomma 

lik liljan, som i drommen forst jag stig, . 

och kastade den ned for mina fotter. 

Jag viile boja mig, att hamta opp den: 

da, i en blink, med en f6rfarlig knall, 

ur midnattssvarta molnet ofver oss 

en blixt slog ned i charen; allt forbyttes; 

framfor mig stod den fordna jatterosen, 

men brinnande af gyllne IjungeldsAammor. 

AUtmer de okte sig; tillsist hon Aog, 



— 61 



liksom cii taigrik konsteld, uppat himlen. 
Men der de hvita djuren statt, sprang opp 
en flod, som dref i fraggigt skum de hvita 
svallvagor, liksom gratande, kt sliitten ; 
tills i det graa haf han snart forsvann. 



Du mins ej, hvar jag sjelf blef afy 

ASTOLP. 

J\Iin drom 
var slutad. 

ZEPHyR. 

Ack, den hoga, vackra rosen! 
Sa kom den blixt, som f6rr steg opp fran henne 
till himmelen, sa mordisk nu fran honom 
tillbaka! — Brann hon rentaf opp, raanntro? 

ASTOLF 

liaftigt. 

Ja! — Men hvad iir val att forgas, om ej 
att just pa lustelds-vis fa harligt slockna, — 
nar blott man saga kan: wjag har dock lefvat; 
det var en vecka dock, en dag, en stund, 
en fjerndels-timma, som jag kiinde det!» — 
Porstar du? — • ej blott tiinkte det! nej, kilnde 
hvad lifvets allt uti sin fullhet iir! — 



Nu faller du i diua griller ater . . . 

ASTOLF 
sansar sig. 

Nog, goda Zephyr: det iir tid att komma 
till slutanviindningen af detta samtal. 
Du yttrar, att du iilskar mig. Na viil! 
Jag fordrar profvet. Du kan ej det viigra. 

Efter en kort paus. 

Jag maste se Lycksalighetens 0, 



— 62 
Zephyr bapnar och besiuuar sig. 

Jag uiaste det, — hor du? — jag maste det! 
det iir din egen skuld, att sa jag ber dig. 
Du har iormycket, vid champagne-bordet, 
formycket, vid min droms beriittelse, 
mig redan sagt, for att ej vacka opp, 
ibr att ej rikta han till denna o 
min hela varelses f6renta atra. 
Jag har ej Phoebi gudavingar, ej 
haxmastarn Fausti kappa, ej den hatt 
soni forde Fortunat hvarthelst han ville; 
pa dig alltsa beror, och blott pa dig, 
om jag iindsi kan liinda fram till malet. 

ZEPHYR 

aunu nagot orolig. 

Jag borde — tro mig! — afsla rakt din onskan; 
en sadan fiird — du vet ej, hvad du viigar, 
ej, hvad som hiinda kan! — Det iir, min Astoll", 
en eftertiinklig sak. 

AST0LF. 

Ma hiinda allt, 
hvad hiinda kan och vill! jag iir beredd. 
Jag hastar liign en friimmad verld till motes! 
Den gamla — hvad har den att bjuda mig? 



ZEPHYR 

efter en kort tystnad. 

Yillan! — Du far din vilja fram. Skyll ej 
pa mig, om leken skulle slutas illa. 
Jag har dig afradt — men du iir, i sanniug, 
ett envist hufvud. A"ete himlen dock, 
hvarf6r jag skall sa mycket tycka om dig! 

Ater gladare. 

Jag Ayger med dig genom vilda luften: 
det, skall du se, det blir en lustbar resa. 
F6rst, under viigs, hos ett och annat moln 
afliigga vi bes6k. Beskedligt folk, 



r.a - 

ocli sliigtino-ar tlll iiiig pa fjcrrHn luill; 
men underllga, foga treiiiga, 
liksom lorsupna humorister. Ber^r 
ocli vicla landskap, sjoar, tempeltorn, 
betraktar du i lagel-perspektii' 
Sist hamna vi pa utsatt ort. 

Skrattar. 

Ha, hal 
vet du.'^ vi skohi spela dem ett puts, 
den hela skaran der af vackra nymfer; 
ja, framforallt Felicia skall undra: 
ett dylikt skadespel hon aldrlg halt. 

ASTOLF. 

Hvad rann dig nu i sinnet? 



Jol jag har 
en liten kappa, tunn och latt som' flor, 
inunder griisgron, Ijusgul utanpa: 
nar vi engang till 5n ha kommit fram, 
du tager henne pa dig, vander ut 
den grona innansidan; helt osynlig 
da blir du; skadar alla, sedd af ingen, 
och kan forsoka hvilka spratt som helst 
med hvem du vill. Siig, har du lust? 

ASTOLF. 

Ma skel 
Det iir ctt godt forslag. — Sa kan jag hemli^t 
emellertid utspana, hvilket siitt 
jag lampligast bor valja, nar jag onskar 
framtrada ur min lonlighet. Men laga 
nu blott, att resan borjar snartl 

ZEPHYE. 

Din like 

1 het otaiighet jag aldrig sett. 

En timma aterstar till soluppgangen; 



64 - 



(ia liyga vi. Sa liiugc far dii vauta 
ty nagou somn behofva vi val dock 



ASTOLF. 



Blott sag mig iin en sak: har nagon dodlig, 
ett menskligt vasende, som jag, — forut 
besokt den underbara on? 



Ah ja! 
Men drommande, liksom du ock ju redan 
engang har varit der. 



Ej nagon vaken? 

ZEPHYR. 

Du blir den f6rste. — De, som hittills frestat 

att vakna komma dit, ha ingenting 

fatt se, mer an bedrageliga skuggspel 

af falska striinder, hamnar, som forsvunnit, 

just niir man trott sig allranarmast dem. 

Bland millioner afventyrare 

som dragit ut pa denna upptacktsfiird, 

omkomma de, som ej f6rgatts f6rut 

(de ilestas 6de), dock atminstone 

vid sjelfva landningen p& kusten; evigt 

en hiir af grymma troll bevakar den. 

Men nog, tills vidare, derom. God natt! 

Sof, eller tig; jag orkar mer ej tala. 

Han yancler sig om och insomnar. 

ASTOLF 
halfhbgt. 

Hvad allt iir tr6gt i denna verlden! Gud, 
att till och med en vind kan blifva s6mnig! 

Hau stracker ut sig pa baddeu ocli bjuder till att somua. 



Dcii foriii g ru ttsal u n. 

Aucmotis sittcr £ramf(3r eldstaden pa ett slugs Krastcnstrou. Yindarucs 
h(5fdingar, utom Zephyr, aro liigrade pa sidorna, med sina svenner 
bakom sig. De dricka ur horn, som ga friskt omkring. Elden upp- 
Haddrar da och da ; Ijusen pa vaggarna aro till en stor del utbrunna. 
Det lider mot dagbrackningen. 

ANEMOTIS. 

Sa har jag nu inhamtat edra rad, 

hvad for de niista dagar ar att gora. 

Jag tackar er, och tror att Aolus 

skall ock bli nojd med de beslut vi iattat. 

SUNNAN. 

Om blott herr Zephyr, den sjusofvaren, 
ej siitter sig emot. 

ANEMOTIS. 

Hvad Zephyr menar 
i denna sak, jag vet anda. I ro 
han annu hvila ma en liten stund; 
han ar ju barn till lemmar, som till lynne. 
Emellertid vi frukostera ma, 
och glamma lustigt om, tills roda hanen 
derute manar med sitt skyltvakts-rop 
enhvar till uppbrott, och med halfradd blick 
den forsta grynings-strimman tittar in 
igenom oppna dorren i var bergsal. 

SUNNAN 
sakta till Ostan. 

Jag tror rainsann, att gumman blifvit vitter! 

ANEMOTIS. 

Men, medan nu J sitten hiir omkring mig, 
uppfriskade och blidare till sinnes, — 
ma hvar och en af er, J tappra soner, 
erinra sig, hvad i gar qvall jag bad ; 
och redigt och i ordning mig fortalja 
sitt gardagsvarf. Du, Sunnan ma begynna! 
Du ser sa klipsk ut, och du pratar helst. 



- 66 - 



Pa gift och qvalin ocli arjgande kiyddor luatt, 
jag drog fran Ceylon hit ofVer Sahras slatt. 
En karavan der sokt, genom mangen dag, 
i glodhet sand med klagan ett vattudrag. 

F6rtard af torst man hagringar locka sag, 
med grona oars buskar, nied glasblank vag; 
men, hvart som helst den trotta kamelen lopp, 
en gulbrand okens yta bedrog hans hopp. 

Tillsist andock man rakat en dadelpahn: 
i skuggan sjong en kalla sin aftonpsahii. 
De vise kopmiin stroko de langa skagg 
och strackte makligt sig inom tiiltets vagg. 

Xu skrot enhvar i kapp af det mod han haft, 
sin vagkunskap, och sina kamelers kraft; 
se'n ofverslog man vinsten, med stolta rop, 
af gull, af elfenben och af slafvars hop. 

Jag sande da en qvafvande hvirfvel ut — 
och hastigt tog det hogvisa taget slut. 
Blott har och der ett hufvud ur sanden glor: 
men att det riiknar langre, jag knappast tror. 

Ej blir fran svartbla lappar en ed mer h5rd! 
Den gula manan latsar att vara rord; 
han grinar omt och lyser schakalen dlt, 
som gor vid lackra ratten sin basta flit. 

Niir snart de sluga skallar, i krithvitt sken, 
ej prunka mindre rart, an sitt elfenben: 
jag iin engang vill skada de kloka miin, 
hur, utan hjernor, likval de grubbla iin. 

Gapskrattar. 



ANEMOTIS 

missnbjd. 

l)u iir dig lik! — Skall du ej niinsin liira 
hvtid bild°ning iir? hvad karakter och seder? 

Sunnan skrattar aanu hardare. 

eTa, skratta du! — Jerat gor du raig bekyniraer. 

Hanen utanfbr gal. 

Hor! — Det var forsta ropet. — Na, rain Xore? 

NORDAN. 

Med skiil du kUmdrar, raoder! rain broders nidings- 

f 'iird ; 
ora do han kunde, genast han folle for niitt svard. 
Jao- annat haft att skota: att halla rent raitt hat 
fran pysslingar sora soka rain bostad och sm grat. 

De spana alla vagar, de fresta tusen grepp: 
iin aka de pa sladar, iin segla de pa skepp; 
iin tro de, att raitt hera iir ett isfiilt utan to: 
tin, att i oppet vatten jag bor pa solblid 6. 

Du kilnner sjelf, o raoder, raitt slott. Sa siig, yiilan ! 
om slika kriik till giister jag herbergera kan.-^ 
Ora ock rain fiistnings vallar, der isbergstornen sta, 
dera sliippte in i borgen, hvad hjelpte det iinda. 

Af blahvit glanskis hvillfda, pa stolpar af granit, 
jag raina salar raurat, ej utan konst och Hit; 
men friska luften spelar i rumraen 6fverallt 
krini'- raig och raina svenner: det kallar laenskan 
" kallt. 

Niir norrskens-dagern blickar pa f6nsternas kristall, 
vi leka krig derinora, vi leka hjeltars fall; 
och niir vi sla raed sviirden pa sk6ldar af raagnet, 
ett Ijud gar genora verlden, det ingen tyda vet. 

Hvera skulle i rain boning da trifvas, utora vi? - 
Grann iir rain triidgard: iitbart (inns ingenting deri. 
Af sn6 ju hvarje blomster, af bernsten frukten ar, 
af malm de blanka triiden, dera gripar vakta der. 



— (;8 — 

Du gillar alltsa, moiler! helt visst iiiitt toretag: 
jag mot en mensko-skara har ater skipat lag: 
i en af mina portar de hjeltar fr6so fast; 
likt fangna moss de qvidde, allt under skeppets rast. 

Jag sag det usla fartyg: det stod bland isfjall klilmdt, 
och qvickt min hofnarr, bjornen, med kniken dref 

sitt skiimt. 
Jag lat de fikna sjomiin fa tomma ut sitt mod, 
tills svalt och kjla svalkat det alltf6r heta blod. 

Da steg jag upp pa vallen, ocli r6t: med dan och 

knall 
fl6g hvarje torn till sides, och fri var b6ljan all; 
ej hvar och en till kusten kom hem med arm och 

fot; 
men nog gick resan hurtigt, och nog fick soten bot. 

ANEMOTIF. 

Hvad du iir hard och skarp! — Har jag ej sagt dig, 

att nagot mera mildhet icke skadar? 

Man bor ej vara rattvis blott, men alskvard. 

Nordan skakar pa hufvudet, ocli vander sig mot elden, med ryggen at 
gumman. 

Jag vet viil, att min varning du iorsmar; 
men sanningen, den siiger jag iinda! 

Hanen gal andra gangen. Synkretsen bbrjar Ijusna i oster. 

Det andra ropet! — Har du Ostan, ej 
ett mera gladtigt budskap, an de begge: 
sa sitt helt stilla pa din bank, och tig! 

OSTAN. 

Nej, min moder, lat mig tala! Glada tidender jag 

bar: 
genom Iran sist, fran Ganges, till ditt hem jag 

kommen iir. 
En nabobs palats pa vagen hvalfde jag med han 

omkull; 
nu hans triilar dela rofvet; r6fvarn stoppa de i mull. 



„ 60 ■-■ 

Alen vi(l Schiras, jiist som solen siinkte sig i Zen- 

deriid, 
holl jag opp med snahba ridten, steg till jord i 

ambraskrud. 
An itr Persien mig kiirast af all land pa jordens 

ring; 
hela dagar i dess parker tumlar jag min skiick 

omkring. 

IIvar han siitter liitta hofven, hvar med nad min 

vinge rors, 
balsam doftar, uaphta glimmar, sangens muntra tiif- 

ling hors: 
liksom bi kring mandeltriidet, lydiga sin drottnings 

ord, 
honingsljufva visor svtlrma kring den rosenholjda 

jord. 

Skjmning, natteus hiirold, redan hennes tjiill pA 

skuldran bar; 
i jasminens silfvcrskalar nyss min qviillsvard tillredd 

var; 
smekt af solens afskedskyssar, het af lust och blyg- 

sam harm, 
skiilfde drufvans purpurknopp pa marmorklippans 

hviilfda barm. 

Daggens rorliga juveler kronte myrtenskogens har; 
jorden, lik ett lyckligt oga gliinste af en gliidje- 

tar; 
sag sig om i m()rkbla rymden, till de gy llne systrar, 

opp, 
som vid kiirleks-stjernans harpa ordna sina dansars 

lopp. 

Biist jag nu bestyrde tvenne palmers brollop med 

hvarann, 
till min syn, fran flodens andra briidd, en sidlsam 

anblick hann: 



- 70 — 

en sultan, som iinnu icke glomt en alskad skon- 

hets graf, 
och med nagra hofman, sorgsen, dit pa vallfart sig 

begaf. 

Upp pa tigerAackig fale, stum, den bleka herskarn 

sprang, 
mot stigbygelns gull den krokta segersabelns balja 

klang; 
haftigt grep han sammetstygeln, hogg med sporrens 

diamant, 
och i brusande galopp flog taget ofver djup och 

brant. 



Framfor hvita 2:raf-moskeen turbanprydda skaran 

hoU: 
da, hvad harm! sultanen ref sitt har, och pa sitt 

anlet foll. 
Rosongarden, rikt planterad, vattnad af hans egen 

hand, 
var en rishack, nilstan m()rdad af min broder Sun- 

naus brand! 

))Allah!)) skrek han, 5)har du hjerta att min saknad 

gacka sa?)) — 

Da jag, medlidsam, till hacken smog mig fram pa 

luftig ta; 

andades pa blad och grenar: hastigt slogo knopp 



vid knopp, 
, ros vid r< 



lika den begratnas kinder, ros vid ros mot alskarn 

opp. 

Se'n en springbrunn lat jag valla fram ur markens 

dolda grund; 
valdiga cypresser ofvan sluta skyddande forbund. 
Naktergalen der forklarar nu for rosorna sin bon, 
turturn och gazellon ila dit vid spegelboljans don. 



ANEMOTIS. 

Tack, snalla Ostan, for din snalla gerning! 
Ditt dagsverk hedrar dig. 

NORDAN 

afsides till Sunnan. 

Hur gY'k som helst 
cn kiiring ma bli, sa Ijusnar hon anda 
hvar gang hon gnolas hor pa spinnrocks-visan 
om det der lumpna tokeriet kiirlek. 

SUNNAN. 

Ett obestridligt ron! 

Hanen gal tredje gangen. Man ser genom grottans oppning en gles skynit 
af niorgonrodnad. 

ANEMOTIS. 

Men re'n till afsked 
har rodkam ropat; det iir tid att nu 
enhvar sig skyndar bort till ort och pligt. 
Jag skall nog viicka Zephyr — 

Vindarne rusa opp fran sina saten. 

Lefven viil! 
Viilkomna ater! Helsen Aolus, 
i fall han triiffas kan p& nagot stiille! — 
En styrkedryck pa resan forst! 

Vindarne stota dryckshornen tillsammans och tomma dera. 

Se sa! 

CHOR AF V1NDARNE. 

Upp genom luften, bort ofver hafven, 
hiin 6fver jorden, i stormande fard! 
Morgonens drottning, med rosiga stafven, 
vinkar oss ut i sin vaknande verld. 

Upp, till de brusande 
boljornas lek; 

upp, till de susande 
lundarnes smek! 
Menniskan, djuren, i qvalmiga niisten 
lyssna med oro till vingarnes dan; 



vi sviifva fria till himmelens fasten, 
komma med budskap igen derifran! 

De stbrta under hyinande gny ut igenom dbrren. 



Zephyrs kammare. 

ASTOLF 
Tid grottfbnstret. 

Har har jag statt, Gud vet hur lange redan, 

och vantat, att se Zephyr vakna opp. 

En temlig flik af morgonrodnans sloja 

der borta redan Aaddrar ofver skogen, 

och vindarne ha fort ett sadant larm, 

att till och med en dod bort kunna vackas. 

Jag horde hit hvart ord af deras samtal. 

En underlig nation! Eiitt angenam 

var mellertid historien om Sultanen 

Hvad jag afundas honom! Gerna Hda 

man ma, se'n blott man njutit har. Men jag' 

I hvilken sagn fortaljs, att jag har njutit? — - 

Blott nu jag lefver forst. Ty endast den 

har lif, hvars hjertas alla skonsta tankar 

med varma onskningar, med Ijusa minnen, 

liksom planeter kring en sol, sig hvalfva 

i gladje eller qval omkring ett enda, 

ett eldande och dyrkadt foremal. 

Den, som ej detta kant, — hans lefnad liknar 

en bok, som blott bestar af foretal, 

och der egentliga afhandlingen 

man ifran blad till blad f6rgafves letar. 

Sa sade Elorio engang — och riktig 

hans yttring var; fastan dess upphofsman, 

lattsinnig som han ar, ett dagens rof, 

visst aldrig kommer sjelf ur foretalet. 

Han betraktar Zephyr. 

Han ser val barnslig ut, och spad och klen; 
kanhiinda borde han annu fa sofv3 
en liten smula? Men — han iir ju ock 
en art af genius, ande, undergud: 



— 73 — 

en sadan ar, jemval i gossgestalt, 
iinda visst niycket starkare, an jag. 

Han klappar honom pa kinderna octi skakar honom lindrigt i armen. 

Min sota, biista Zepliyr! Ingen ro 

du langre far for mig. IJr hafvets forgard 

kor Phoebus fram sin stralvagn, och fran hjulen 

pa skog och angar droppa perlor ner. 

Tror du ej nu, att det iir tid for oss 

till resan? — Yar ej somnig mer, min Zephyr! 

Han omfamnar honom. 

ZEPHYE, 

reser sig, och springer leende opp fran badden. 

Frid, Astolf! Jag har niistan lika bradtom. 
Jag ma bekanna, att jag ager sjelf 
till 6n ett arende, som krafver bradska; 
jag har en alskarinna der . . . 

ASTOLP. 

Hvad? - Du? 
Felicia? — 

ZEPHYR 

med en suck. 

Ack nej ! hvad kunde jag 
for henne vara? — Nej, min kiiresta 
hon iir en liten, liten tradgardsAicka, 
som heter Spinarosa: kladd i gront, 
med hvassa nalar 6fverallt; tyckmycken, 
snarsticken; men har lappar, har en mun, 
der kyssens hela vallust blifvit kropp 
och valt sin boningsort. 

AST0LF. 

Jag onskar lycka! 

ZEPHYR. 

Tack vackert! — Men du ser, jag ger anda 
mig tid att forst ordentligt kliida pa mig. 

Han lindar om sig skiirpet. 
AtterhomH Dikter. I. 4 



— 74 — 

I vran derborta liar jag nya blommor 
tillreds. Du maste hjelpa mig att binda 
en krans: den gamla duger ej. Se har! 

Han ger Astolf en mangd blomster, sedan han forut andats pa dem. De 
borja bindningen. Morgonskimret upplyser allt klarare och klarare de 
genomskinliga stenrutorna. Astolf rbjer tecken af otalighet. 

Jag far ej annars visa mig for henne! 
Hvad? Du en hjelte kallas vill och har 
sa rentaf ej en gnista talamod? 

ASTOLP. 

Jag har ej hort, att denna dygd ar hjeltars: 
saframt du ej sa namna vill det lugn, 
som ar nodvandigt, nar man styra vill 
en massa folk i faltslag eller radslag. 

ZEPHYR. 

Hvart afventyr af vigt ar, pa sitt vis, 
ett faltslag, som sitt radslag val beh6fver; 
och det, som vi begynna nu, ar ej 
sa alldeles en lek, ett gyckel blott. 
Ty finge troUet Afund se dig, der 
det pa sin sandbank dvaljs i evig hunger, 
med sina tusen ogon, som ej somna, — 
jag oviss ar, om all min lilla kraft 
forsloge da till ditt beskydd. 

ASTOLP 

fbrvanad. 

Ett troll? 
Ett verkligt troll, lifslefvande, personligt, 
som heter Afund? 

ZEPHYR. 

Ja, tyvarr! 

ASTOLP. 

Du skildrar 
ej allegoriskt blott den last, som spraket 
betecknar sa? Ej ett missunsamt folk, 
som kanske bosatt sig ej langt fran on? 



76 — 



Dii iir mig underlig med dina glosor! 

HA^ad bryr jag mig om sprakbeteckning, last, 

och om det al-le-go-ri-ska? — Det ordct 

jag annii aldrig hort i mina dagar. 

Jag vet helt enkelt blott, att Afimd iir 

ett troU och vistas pa en ode sandbank, 

som drager sig kring on liksom ett balte, 

en ring, fastan pa hingt och dimmigt afstand. 

ASTOLF. 

Hvad har det for en skapnad? 

ZEPHYR. 

Lojligt vidrig: 
till halften tigerkatta, halften apa, 
med vridna drag af ett fornuftigt anlet, 
och vingar, satta hop af laderlappars ; 
och ofver hela kroppen tatt forsedt 
med ogon, dem det aldrig sluter till, 
det lurar uppat luften, utat boljan, 
att spana ut dem, som till on sig niirma. 
Dess rost inblandar ord af menskosprak, 
men endast hadelser i sina tjut, 
dem det med fraggig kaft i luften skriinar. 
Det har af ormar och af vilda hundar 
i sold en hiir, sa lomsk som trollet sjelft; 
men solden ar en hunger, lik dess egen. 
Och nalkas fjerran nagonting, som glanser, 
en varelse af kraft, af gliidje, skonhet, 
da borjar strax ett hviisande, en skiillning 
som fyller luften, och, med klor och vingar 
i hogsta spiinning, rusar trollet opp 
att storta pa sitt rof. Det mordar sa 
de Aesta resande och skrilmmer bort 
de andra. 

ASTOLF. 

Hvilket odjur! 



— 76 — 



Ja, min pappa 
har sagt mig, kan du tanka, att det ville 
(om mojligt vore) gnaga verldens Allt 
till benen af, ocli dranka dem i gift; 
af harm, att det ej sjelft ar detta Allt, 
och att ett sadant likafullt ar till. 
Men, livarfor prata langre om det skrapet? 
Till 6n i alla fall nar ej ett Ijud 
af all missfostrets olat; ocli om vi 
fa hora nagot slikt vid 6fverfljgten, 
sa flyga vi dess hogre blott, och skratta. 
Emellertid glom ej min kappa! Se, 
der ligger hon. Jag hoppas, att pa dig 
hon verkar som pa mig. Du f6rst likval 
ma profva, hur hon sitter. 

Astolf lyder hans befallning, 

Ha, ha, ha! 
Jo, jo, det trodde jag! Du ar f6r stor. 
Liksom en snaf och napen Aicke-halsduk, 
hon knappt fbr br6st och axlar riicker till. 
Likgodt! Hon duger val anda till gagnet. 
Vand ut och in pa henne nu! — Ha, bravo! 
Xu trotsar du bad' trolls och qvinnors blickar, 
fast begges iiro hvassa med besked. 

ASTOLF 

osynlig. 

P^ skamt jag g6r din vilje. Annars vet, — 
hvad svagheter jag aga ma f6r6frigt, — 
den, som man kallar vara radd, ar Jinnu 
helt frammande f6r min bekantskap. 



ZEPHYR. 



nu mellertid igen ut gula sidan, 
tillsvidare: ty annars vet ock jag 
ej mera, hvar jag har dig. 



Yand 



— 77 — 

EN STAKK ROST 
utaufor dorreu. 

Zephyr! 

ASTOLF. 

Hor! 

ZEPHYK. 

Det viir inin nioders rost. Hou tror, att iin 
jag sofVer. — Strax, min mamma, strax pa stuncl! 
Se sa, min Astolf ! nu iir kransen . . . 



ROSTEN 

anuu starkare. 



Zepliyr! 



Med dan, liksom af ett valdigt slag mcd knytt hand, uppspringer dorren 
mellan Zephyrs kammare och Anemotis sal, dit redan de fbrsta sol- 
stralarne af den nya morgonen intrangt. 

ZEPHYR 

ropar. 

Sla inte sonder dorrn! — Jag kommer ju! — 

Till Astolf. 

Hon iir en smula dof, den stackars mamma, 
ocli n^got liardhiiudt till; men menar aldrig 
sa illa, som det later. — Tusen tack! 
Nu har jag kransen ypperlig tilHyllest. 

Han siitter den pa sig. 

Nu ga vi in till gumman; Ayga se'n 
i blinken ut igenom hennes borgport. 

De begifva sig in i den stbrre grottan, fram till Anemotis, som under ti- 
den framtagit sin spinnrock, och satt sig i midten af sitt rum till 
arbete. 

ZEPHYR. 

God morgon, mamma! 

ASTOLP. 

Lycklig dag, min drottning! 
Tack for min hvila i din borg! 



— 78 — 

ANEMOTIS. 



Hvarthan 
vill du nu taga vagen, lilla prins? 
Till sjos? till lands? Yill du ha nagon med dig 
utaf min lifvakt, att dig f6lja hem? 



ASTOLF. 



Min drottning, nej! Mitt uppsat iir att fardas 
med Zephyr . . . 



ANEMOTIS 

lyfter pekfingret yarnande. 



Zephyr! Zephyr! noga tank 
hvad nu du gor. Jag vill ej hindra honom. 



Har ingen nod. Jag svarar for min gerning. 

ANEMOTIS. 

Du svarar, du, for sakens utgang? — Jo, jo, 
du ser mig dertill ut. Men nog! — Jag rar ej. — 
Ett braddadt horn likval af frisk champagne 
du forst kan tomma med din gast? 

ZEPHYR. ' 

Eorstas! 

Hon racker honom dryckeskarlet. 

Skal, mamma! — Sa! Det smakade fortrafFligt. 
Tag fram ett nytt! — Se har, min Astolf, drick! 

ASTOLF. 

Din sk&l, min adelmodiga vardinna! 
din hagkomst evigt lefver i min sjal. 

ANEMOTIS. 

Farval, du tacka menskobarn! Res lyckligt! 

ZEPHYR 

hojer sina vingar. 

Valan! sa kom! Jag i min famn dig svingar, 
sa langt, som kanslan och som hoppet far; 



— 79 — 

liksom jag Psyche forr, med snabba vingar, 

till Amors slott pa hans befallning bar. 

Blif skon, o unga dag! Slut ater jorden 

i ynglings-armar till ditt kungabrost! 

I, gyllne timmar! ilande fullborden 

hvad nu jag vagar till min alsklings trost! 

Han tager Astolf i famnen, utstracker vingarna och Ayger opp med honom 
emot den uppgaende solen. Anemotis ser efter dem. De for8vinna i 
luften. 

ANEMOTIS. 

Fantaster! — Ja, ungt folk, det ar sig likt. 
Nu har han ater fatt sig i en docka 
att leka med. De passa just ihop. — 
Men, se'n jag nu igen har blifvit ensam, 
skall spanaden ga Hinkt. Jag forst likval 
ma holja med en forlat grottans ingang, 
att jag i fred, sa lange dagen racker, 
far spinna ostord bad' af regn och solsken. 

Hon stanger till om sig. 



ASTOLIS BOEG. 

Prinsessan Svanhvits jungfriibur. 

SVANHVIT 

ensam. 

An ingen Astolf! — Fafangt ofverallt 

man honom sokt — hans hast, med sadeln tom, 

stod bittida pa morgonstunden, skummig, 

pa borggarden framfor den stora trappan, 

med vilda blickar, nedsankt hufvud; hemskt 

i alla lemmar skalf han, liksom jagad 

af midnatts-andar genom skog och mark. 

Gud! hvem vet hvad han har sett? — Du vet det! 

0, gafve Du, blott for ett enda Ijud, 

en mensklig rost at trogna djurets tunga: 



- 80 - 

i detta Ijud, en blink, ett nu for mig 
uppginge lifvet eller ropte doden! 

Hon gar till fbnstret. 

Men — livilken barnslig fruktan! Har han ej 

sa manga afventyr bestatt med seger, 

ocli alltid kommit ater, lika sund 

ocli lika skon — ack, lika skon, som der 

isblomman glittrar stolt pa fonsterrutan! 

Kort ar violens, kort ar sippans var; 

isblomstrens racker mycket langre. Kallt 

det skona maste vara, liksom de, 

f6r att af Ijuset lana prakten blott, 

ej varman — lifvets hetta loste annars 

de fasta, frostigt blanka perlor snart 

i tarar opp; och tarar — de forrinna! 

Hon andas pa rutan. 

Blif genomskinlig, granna Astolfs-blomma! 

Lat mig fa blicka nedat dalen — se, 

der ligger staden — Astolfs hufvudstad! 

Hur underbart det bleka dok af sno 

pa torg och tak, och berg, och kullar gliinser 

mot morgonsolen, som pa jorden stror 

blodroda rosor! Hvita oiTerbruden 

vill ej beklaga sig — hon smaler stum — 

hon kanner blott, att hon f6raktad ilr, 

att den, som kunde locka varen fram, 

f6rsmar att gora det — och hellre trifs 

i andra rymder, der han gifmildt 6ppnar 

sin hulda lagas famn, ack! medan hon 

i vinterskuggans langa ensamhet 

& 6dslig hufvudgard af k6ld f6rstelnar. 

Efter nagra bgonblicks tj-stnad. 

Hur manga vagar slingra sig, der nere, 
fran skilda hall till stadens portar! — \'ill 
ej du, min stjerna, tindra fram pa nagon? 
Du ar likval mitt hjertas sol. F6rlat! 
Du ar ej kall; ack nej ! du iir f6r varm, 
f6r gl6dande f6r mig; se, det ar felet. 
Din varelses musik har tusen striingar 



81 



for tusen toner, da mitt arina striingspel 

en enda blott formar att bjuda dig; 

den kallas omliet, trohet! Yisst jag stundom 

har tyckt, att ocksa den sin skonhet har; 

men den forblifver evigt en och samma, 

den klingar, oforanderligt sig lik, 

en stilla bon till Gud for hvad man jilskar. 

Ja, den ar mer en hviskning, an en klang; 

man vanjer sig sa liitt dervid, liksom 

man andas vallukt in fran angens vall, 

men trampar, tankspridd, pa det griis som doftar. 

De starka andar, manners, hjeltars, kungars, 

niir till sitt mal de brusa fram pa vilda 

stormvingar ocli inunder sig se verlden 

fran stund till stund forvandla skick och form 

livad fordra de af kiirleken? Att han, 

med lika vexling skiftande och ny, 

skall vederqvicka dem med segerhymner, 

der hogt bland moln de sviifva, eller ock 

der^ de i askans granskap nagonstiids 

inbilla sig att hvila och att njuta. 

Stum, sjiillos, obetydlig iir for dem 

den qvinna, som ej annat iir iin qvinna; 

hur skulle hon den stormen 6fverrosta, 

som just af deras egna vingar viicks? — 

Satter sig vid en guldslanda. 

Hur ensam blefve jag, o Gud, hur ensam 

1 dessa torn! — Pa hela vida jorden 

jag iiger ingen skyld och ingen huld. 

Viil iir det goda folket hiir riitt viinligt, 

och nog jag miirker, att man haller af mig 

langt, langt, oandligt mer, iin jag iir viird: 

men — hvilken trost, om ock man hojde mig, 

mig, svaga, ofvergifna ilicka, opp 

pa AstoHs thron, den sista af var iitt? 

Jag finge da iin mindre lata skonja 

mitt^ hjertas qval — en viirnlos Aickas tarar 

de hkna regnet, som i Juli-natten 

pa blomstren fiildt, kort innan skordetiden, 



— 82 - 

i deras lialft tillslutna ogon darrar 

med droppar, som af ingen ses och raknas! 

Stiger ater opp. 

Det gifs dock En, som raknar dem; men nar 
blir talet fullt? — 

Gar af och an i rummet. 

Hur lugn jag fordom var! 
nu ar jag det ej langre. Hjertat slar 
sa tungt, sa klamdt inom sitt fangselhvalf. 
Ack! gerna skulle det fa sprangas, blott 
jag visste, Astolf, att jag nagon gang 
ej alldeles ett intet var for dig! 

Tager fram en cittra. 

Det ar en vansall gast, den mastaren 
fran Yalland, som mig larde, att med dig 
samtala, ljufva skank af Astolfs gunst! 
Man sagt mig, att det iinnes vissa sjoar, 
aiiagsna, skumma, tranga ofvantill, 
med videts eller tarpilns kannetecken 
pa braddens rand bevuxna, men inunder 
sa djupa, att man tror dem sakna botten; 
ur dessa sjoar skall pa vissa tider, 
helst sondagsmorgnar eller helgdagsqvallar, 
fran djupen stiga opp en sallsam klang, 
liksom en ringning utaf klockors malm 
fran langese'n forsunkna slott och kyrkor. 
Gar vandrarn dit, allt narmare han hor 
och klarare det Ijud, som tranger sig 
fran underjorden med omatlig klagan: 
men lugn ar vattnets yta ofvanpa, 
och tycks med sorglig vallust lyssna sjelf, 
hur klingande den gomda bottnen svallar. 
Sa vill jag ock f6rsoka nu att dampa 
mitt hjertas dunkla vallning med en sang. 

Spelar och sjunger. 

Ungmon i lunden pa jagtnatet band, 
morgonfrisk — 



— 83 — 

Ack nej! den visan gor mig alltid angslig. 
En annan da! — Ja, den om tusenskonan, 
som ofverraskad blef af tidig vinter. 

Begynner ater. 

Stilla, o stilla! 

somna fran storm och sno! 

Ensliga lilla, 

nu ar det tid att do! 

Kallt ar kring dal och sjo; 

stilla, o stilla! 

Stunderna ila, 

snart du den sista ser; 

hvila, o hvila! 

Vissna, som andra iler! — 

Hjerta! hvad vill du mer? 

Hvila, o hvila! 

Skuggan lat gomma 
allt, hvad du njot och led; 
glomma, o glomma, — 
sadan ar solens sed! 
Lar dig i nattens fred, 
glomma, o glomma! 

Domna blott, domna! 
Snon ar din basta van; 
godt ar att somna: 
var kommer ej igen. 
Hjerta! hvi slar du an? 
Domna blott, domna! 

Tjstna da, tystna, 
tom i en suck din sjal! 
Upphor att lyssna; 
lifvet dig bjod farval: 
))arma, god natt, sof val! 
Tjstna da, tystna! 

Utbrister i grat, 

0, finge jag till hela lifvet saga: 

god natt! men ack, det svarar ej: ))sof val!j) 



— 84 



ANDEA IrYEiNTYEET. 



KAELEKEN. 



Tradgardspark pa Lycksalighetens 6. 

ilorgonens Ibrcta solsken. rbremalens inangfalcligt vexlancle taflor omgif- 
vas i fjerran af hbga berg, mellan och bfver hvilka dock langst bort i 
bakgrnnden bppnas nya, lika skiftande utsigtcr. Bergens hjessor skina 
genom hvitbla, violetta och rosenfargade dimmor; ocb utfbr klipp- 
vaggarne, bmsom terrasstormiga, bmsom bradbranta, stbrta oriikneliga 
backar och vattenfall, stbrre och mindre, som an hiir, an der mellan 
lunderna samla sig i sma sjbar, och derifran genom dolda ledningar 
&ter uppstiga i taHande springbrunnar. Pa en upphbjd ort i fonden 
synes framsidan af ett praktfullt slott: palmer, sa hbga som palatset 
intill kupolerna, bilda deromkring pa jemlika afstand ett slags skid- 
gard. Fran denna gar eu allĕ till fbrgrunden; pa hvars ena sida, i en 
skuggrik dunge af palmer, lagrar och cypresser, Ungdomens kalla 
framsorlar ur nischen af en smaragdklippa. Gentemot henne, pa fbr- 
grundens andra sida, men nagot liingre afUigsen, visar sig en vatten- 
konst af underbar fagring. Omkring kallan ar en liten bppen plats; 
pa denna upptrada, dels ifran den stora all6n, dels ifran nagra smarre 
gangar, nymferna 

CACILIA, LUCINDA,NIOBE, ERYINA. NAIDION och THEANO, 

alla med guldinlagda kristallpokaler i handerna. 

THEANO. 

Sex blott! — Yar Laura ju felas annu; 
annars hon niistan mer tidigt an du, 
vackra Lucinda! vid kiillan pliir finnas, 
nar vi ga hit att begynna var dag, 
enligt var lefnads evardliga lag. 

LUGINDA. 

Visst nagot vigtigt af henne besinnas; 
aldrig for somnens begiir var hon svag. 

NAIDION. 

Hvarfor sd tankfull, Ervina? 



85 



Hvar gi\ng 
niir jug ser solen gii upp ofver lundcn, 
niins jag, liur skon var deu festliga stunden, 
da denna kalla f6rst horde var sang. 

NAIDION. 

Att du kan minnas sa langt bort tillbaka! 

ERVINA. 

Ja, lilla syster! just bar, der den raka 

palmgangen oppnar ett gronskandc falt, 

motte mitt oga, forvanadt ocli sallt, 

vackt, som ur somn, af en varmande strimma, 

fprsta behagct af gryningens timma. 

An ej forspordes af vindar ett sus, 

allt lag omkring mig i dvala och dimma; 

men genom tocknet ett vaxande Ijus 

tycktes, med drag af ett anlete, glimma. 

Hastigt det glesnade iloret drogs af, 

toner i korsande riktningar klungo; 

parken stod fram ur ett skimrande haf, 

himlen sin anblick at blommorna gaf, 

faglarne sjongo och kallorna sprungo. 

CACILIA. 

Och niir du sag dig forundrad omkring, 
mig fann du narmast . . . 

ERVINA. 

Och sida vid sida, 
snart af oss sju slots en systerlig ring, 
utan begiir att om platserna strida. 
Midt inoin kretsen Felicia stod, 
hon var det Ijus, som gjort anda pa natten; 
maktig och hog, men forbindlig och god, 
syntes hon buren af stralarnas flod, 
medan den holjde i lekande mod, 
rorliga dungar och spelande vatten. 



— 86 — 

Dragt utaf gullskir kring lifvet sig smog, 
mantel af skarlakan lialft den betackte, 
ocli 6fver purpur-turbanen en hog 
buske af blandande fjadrar sig strackte. 
Glad, som det sags, af vart liyllande nit, 
men majestatlig, befallande redan, 
leende ropte hon: ))valkomna hit! 
tagen min kyss och betjenen mig sedan!)) 

NIOBE. 

Laura var djerfvast: i blinken hon kom, 
forst fick hon drottningens lappar berora; 
derfor blef hon ock den skonsta: derom 
vet hon ej sallan att lata oss hora. 

ERYINA. 

Sedan for drottningen fort i sitt tal: 

))natten jag tillbragt, den stjerniga, ensam; 

nu ar var dag och var lefnad gemensam, 

boning at Er star tillreds i min sal. 

Har, dessa verktyg, till allas vart noje, 

lemnar jag Er: deras bruk J forstan! 

i mina tarar, liksom i mitt loje, 

lases betydelsen klart af mitt lan)). — 

Nu sina gafvor hon mellan oss delte: 

Laura fick griffeln af renaste guld; 

jag tog mitt vinkelmatt; lycklig och huld 

snart pa sin harpa Cacilia spelte; 

till hvad jag byggt hennes valljud ar skuld! 

Niobe mejseln, och penseln Lucinda 

profvade strax pa en bild af hvarann, 

medan Theano sin mask larde binda 

framfor sin' uppsyn, i harmningen sann. 

Sist kom Naidion, natt som en droppa, 

nyfald ur blomstret, till drottningens ro: 

mins du, hvad da hon dig sade, manntro? — 

))Flicka! da allt, hvad du kan, ar att hoppa, 

tag, hvad du dertill beh6fver: en sko!)) 

Alla skratta. 



— 87 



NAIDION 

onil. 



Nej! hon mig skiinkte en grann tamburin, 
elaka syster ! med klingande ringar . . . 

THEANO. 

Na, na, Naidion, liall blott god min! 

Hvem har ej sett, hur med den du dig svingar 

sirligt och luftigt, som agde du vingar? 



Men, hvad den Laura ar hingsam! — Minsann, 

ganska fornamt hon sig later forbida; 

och utan henne likval gar ej an 

att med vart varf till begynnelsen skrida. 

LUCINDA. 

Sattom oss har, der oss klippans smaragd 
lockar att hvila pa speglande hallen! 
Skaden omkring: hvilka tjusande stallen! 
Se, hvad den stigen behagligt ar lagd, 
som mellan hackar af rosor sig slingrar 
upp at det fall, som i regnbagar skingrar 
vattnets ur perlskyar duggande glans! 
Och dessa springbrunnars eviga dans, 
hit till oss fortsatt ur fjermare lunder, 
med sina gulliiskars lekande funder, 
famnad i ro af orangernas krans, — 
mark, hur han lifvar den tafia for sangen, 
der va*ra hjortar och radjur i sprangen 
kappas att soka .sig kalla och van! 

NAIDION. 

Eget, att ej hon har trottat oss an! 
Gerna jag ser henne tusende gangen. 

LUCINDA. 

Ny ar, hvar dag, denna bild mig igen: 
traden med straliga faglar och frukter, 



- 88 — 

nickande vanligt mot dammars kristall ; 
blomstren, som ofFra balsamiska lukter, 
stiindigt pa vakt i sitt menlosa kall. 
Ur deras brokiga rokelsekaril 
oskuldens tack vin till himlarna na, 
och i hvar kalk bor en glimmande fjaril, — 
blommor som ilyga, hos blommor som sta. 
Skogsfrun pa klyftorna stolt lyster ga; • 
ur hennes kamrar fortaljande sorla 
backar, som soka sin make, sin halft; 
i deras hem, som pa gullsand man hvalft, — 
snackprydda grottor, der kallorna porla, — 
systrar! hvar leka vi hellre, an der? 
0, hur den mossan oss vaggande bar 
IjuAigt, nar middagens slummer hugsvalar! 
Helst dock jag trifs, hvar i ]ofviga salar 
Ijuset af skymningen darrande sugs, 
medan en vind om sin resplan der talar, 
sorglos, hur mycket ar sant eller Ijugs. 
Men framforallt, dessa rosor, pa tornen 
nastan sa hoga, att boning f6r ornen 
kunde der byggas, — hur harligt de le! 
Solar af purpur, hvem kan dem val se 
boja de kronade hjessor for Aagten, 
drottningar lika i fotsida dragten, — 
utan att minnas Felicias ord: 
Dskonast ar rosen af allt i naturen!» 

ERYINA. 

Ja, med all trohet din malning iir gjord;, 

och till dess ram har du glansande muren 

rundtom af berg, som i fjerran sta vakt, 

medan dit uppat sma kullarne stiga. 

Men, sasom del af sa fagnande prakt, 

ej mina tempel du borde fortiga! 

skinande hvita mot sjoarna bla, 

halfgomdt pa lofviga holmar de sta; 

Niobe glommer dem nog ej anda, — 

hon, som dem smyckat med gudar och stoder. 



— 89 - 
NIOBE. 

Fagra helt visst iiro lundar och lloder, 

blomster, med mer, som Lucinda beromt; 

dock med forundran jag hort, att hon glomt 

prisa de hoga, de praktiga bergen. 

Niirda, i djupet, af lysande margen, 

som ger en inifran kommande dag 

at alla ting pa var o, deras slag 

tiiila i genomskinligt behag; 

iidlaste stenarters vexlade lag 

skiftar dem yppigt i Ijuset och fiirgen. 

Men da de doftiga cedrarnas ilockar 

vinden pa fjiillarnes tinnar beror, 

arla, som nu, och Tritoner i skockar 

rusa de stupande branter utfor, 

mest ibland klipporna marmorns mig lockar: 

ty utaf den mina dockor jag gor. 

CACILIA. 

Glom ej de tusende viilljud, som soka 

dagligt och nattligt sin viig till vart brost; 

huru de helga, och hur de for6ka 

allt, hvad som skapar fortjusning och trost! 

Blomstren, likt stjernor pa griisvallen stiinkta, 

njuta sitt lif blott vid niiktergalns rost, 

minnas sitt ursprung och glomma sin host: 

sii, genom stiimmor (fran ofvan dem skiinkta), 

smekande Genier smiilta till klang 

allt det, som iin, likt en griins, oss betvang. 

Stjernorna, himmelens blommor, f6rdriinkta 

blefve i denna musiks ocean, 

om ej enhvar, f6r sin verld och sin ban, 

fatt en sig egen melodisk organ: 

dessa vi hora, niir sjiilarna triingta, 

niir vi oss fr6jda, liksom niir vi liingta; 

hjertat da slar, likt en simmande svan, 

vingarna ut i de gliinsande Aoder; 

jorden till ethern, ett barn till sin moder, 

flyr, och blir strax vid sitt modersmal van. 



— 90 — 

Balsam Mn trad och fran skyar ma dugga! 
Allt skall dock falla, forvissnadt ocli torrt, 
allt blir i lifvet blott oken ocli skugga, 
om du tar sangen ocli strangarna bort. 

NAIDION. 

Der kommer Laura! 

Nymferna stiga upp fran sina saten att mbta henne. 
ERVmA. 

F6rlat oss! men kort 
ar nu var tid; vi lia lange fatt vanta. 

LAUKA. 

Systrar! jag rar ej. Min pligt var att glanta 
sakta pa drottningens dorr, ocli se at, 
om hon beliofde min tjenst. Efterat 
gick jag till kallan, sa fort jag formadde. 

CACILIA. 

Ja, ditt f6rliinder jag tigande spadde! 

THEANO. 

Laura! ar drottningen vaknad? 

LAURA. 

Jag sm6g 
tyst mig till badden. Hon slumrade stilla. 
Mellan de Ijusroda f6rhangen fl6g 
morgonens strale, i skiftande villa. 
Drucken han irrade, satt och spratt opp, 
valjande mellan de unga behagen; 
kande sig, under sitt glittrande lopp, 
an utaf ett, an ett annat betagen. 
An pa det har, som, likt natt omkring dag, 
br6t omkring pannan sin lockiga dystring, 
hammad af perlbandets tvangl6sa lag, — 
an pa det anlet, hvars hvilande drag 
tecknade ljufhet och makt i f6rsystring, 



— 91 — 



drojdo han omsom; och str6fvande kackt 
ater dit hiigen iin djerfvare lekte, 
spred han sig ofver den snohvita drao-t 
som honom syner an gaf, an fornekte'' ' 
^kj krmg en himmel, hvars skimmer and 
iyste igenom for spanande siarn, 
iivad kunde gazernas vafnad forma 
tangsla med list mot formatna befriarnV 



^r hon allena? och tjcktes du se 

Ijckhga drommar pa lapparna le^ 

Annars — du vet, att hon vill sa — du vackte 

slumrerskan visst ur det qval, som forskrJckte? 



LAUEA. 



Vaggad pa barmen, satt gunstlingen tyst 
paradisfageln, och yingarna strackte; ^ 
undrande, hvarfor han an ej blef kysst 

At.Am'°'"rf'*''''''^"^ "i^i^ar betackte. 
Ater tillhopa, hksom i sitt bo 

S "."?' JPf^ ""^ betanksam i minen; 
lutad mot gordeln af azur i ro 
sag sig 1 spilnnet af klara rubinen. 
Irippande sedan till munnen han steg, 
rorde med nabben den rosiga glansen 
lyssnade, skakade hjessan, och teg- 

Hon^dock^ ''a^,^- 'i" f°°^'^'^'' P^ kransen. 
Hon dock med kmden mot snoarmen siinkt 
lockarna losta i skuggande vagor, 
drommande smalog, af stralre|n bestankt, 
yelt hk en morgon med purprade Ugor. 

ERVOA. 

Ma hon da hvila i ro, medan vi 
egna at ka lan v4r sjungande hyllnin- 
vattnet, och kraften soiS svallar^der^' 
stromme : glasen med ungdomens ^^llning! 



- 92 



Det iir begripligt, att sofva inan vill 
ocli att vi gerna ej tidigt oss vacka, 
niir sjelfva solstralen kar drojer still, 
under det vi iin lielt makligt oss racka, 
somna pa nytt ocli hans tveksamhet giicka. 

THEANO. 

Finge vi dock, i vart syskonforbund, 
henne vid kallan emellan oss blicka! 

ClCILIA. 

Ja! men for henne blott midnattens stund 
alltid iir den, da hon hitr pliigar dricka; 
stundom hon da, i den ensliga lund, 
moter sin moder, den dunkla, den gomda, 
den af sin dotter sa gerna forgl6mda! 

NAIDION. 

Hvem kan den modren viil vara? 

CACILIA. 

Om det 
ingen ju vet, hvad hon Laura fortrodde! 
Engang hon bleknade siillsamt, och griit, 
niir jag en fraga tillatelig trodde. 

NAIDION. 

Det iir besynnerligt! 

ERVINA. 

Mig har ej gatt 
omiirkt forbi, att prinsessan sa siillan 
nu pa en tid har besokt denna kiillan; 
liinge hon ursprungets adra forsmatt, 
nojd med den mindre, den aAedda blott, 
som, genom dolda kanaler ledsagad, 
inom det innersta af hennes slott 
blank valler opp med sitt onskade matt. 



93 



THEANO. 



Men, da hiir dermed det hanger tillsamman, 
Laura! for dig hetes vara bekant, — 
sag, hvad af allt detta rykte iir sant! 
hvi bor ej modren bli sedd? 

LAURA. 

Fastan Aamman 
branner dig ej, nar en gnista hon ar, 
kom ej den glodande askan for nar! 
Vadligt ar allt, som forborgas. 



Vi vorda 
ma med var tystnad den hemliga lott, 
som ej Eelicia sjelf funnit godt 
att f6r oss yppa. Dess kunskap en borda 
blefve oss kanske. Men skyndom oss blott! 
drottningen vaknar, och bannor vi skorda. 

LUCINDA. 

Se, hvad det vattnet, likt brinnande gull, 
kastar sig uppat i straliga bagar! — 
harliga eldglans! 

LADRA. 

Tinkturen der lagar 
samlad, hvaraf hela karnan ar full 
djupt i de adror, som sjuda och ilyta 
inom var os latt betackande yta. 

LUCINDA. 

Afven i ringaste granden af mull 
skonjes dess skimrande skiftning sig bryta; 
liksom igenom det skaraste hull 
skonheten spelar med bildande krafter, 
mildrar sig ock genom ytan dess glans. 



- 94 — 



LAURA. 



Sjungom var hymn! De forfriskande safter 
lifve, som f6rr, var ododligliets krans! 

De stalla sig i en halfring omkring kallan och fylla glasen. 

LUCINDA 

till Laura. 

Borja! I karlen ju porlar alltredan 
vattnet mot solen med glittrande blink. 

NIOBE. 

0, hvilken dag, som forbidar oss sedan! 

CACILIA. 

0, hvilken afton, vid stjernornas vink! 



Heliga kalla for helsan och sangen, 
kallornas konung! vi nalkas igen: 
nattens och stumhetens tid ar forgangen, 
fjariln ej langre i larfven ar fangen; 
dagen har kommit och klangen med den. 
Mornad af ilagtarnas vackande krusning, 
slack da var torst i din IjuAiga Aod! 
Nektar af klarhet, af lust och fortjusning, 
lek i vart sinne och spritt i var blod! 

Hon dricker. 
CACILIA. 

Ack! men till Ijuset f6r nara sig vagar 
ijariln, den vingade Psyche, ibland; 
och vid en eld, som f6rtarande lagar, 
snart hon med hviskning och bafvan sig fragar; 
om hon skall do i dess lockande brand? 
Svalkande droppar! da fallen, o fallen 
rikt pa den glod, som i hjertat blef tiind; 
tills hvarje nerv, lik en strang af metallen, 
ater f6r lifvet blir Ijudande spiind! 

Dricker, 



- 95 -- 

ERVINA. 

Och nar ur sjalen, som stjernbloss ur natten 
skapande andar sla ogonen opp, 
stiirk deras vingar, du maktiga vatten, 
arf af den gomda, ododliga skatten, 
att de fullborda sitt glansande lopp ! 
Skyhogt, en bild utaf himlen, sig hvalfve 
templet, der tanken sig skada begar; 
och, vid sin anblick forvanad, han skalfve 
sahgt af skrack, att sa evig han ar! 

Dricker. 
NIOBE. 

Men under hvalfven, dem djerfheten hojer, 
stalla sig fagringens bildningar fram; 
och, hksom rankan kring almen sig bojer, 
yitllust sig lindar om kraften, och drojer, ' 
nmdad till kropp, vid hans pelare-stam. ' 
Harhga bolja! gif njutning och stjrka; 
sand dem i svallande matt ur din famn, 
att man i marmorns gestalter ma djrka' 
odet, men blott under skonhetens namn ! 

Dricker. 
LUCINDA. 

Liksom ett bi mellan blommornas skalar 
kryssar att samK sin honings behao-, 
svafvar pck sjalen bland tingen, och malar — 
omsom 1 skuggor och omsom i stralar — 
skiirt pa sitt glas deras anletesdrag. 
Lat da for penseln de gladaste tindra; 
komma, och vexla, med tjusningens nyck^ 
Glmdra med regnbagens fiirgor, o o-Hndra 
genom mitt sinne, f6rskonande dryck! 

Dricker. 
NAIDION. 

Dock, hvad iir bilden, och Ijudet, och sano-en 
utan en bhxt i en spelande blick? ° ' 



— 96 — 

Ar icke rorelsen, iir icke gangen, 
iriilst ur de troga, de reglande tvangen, 
fagringen sjelf i sitt lefvande skick? 
Nar i de ystra, de luftiga springen 
dansen sig hvirflande slingar omkring, 
vagor! till Aygande tailor bevingen 
gladtigt den vida fortrollningens ring! 



Ja, likt en droppa, som fangslad ar vorden 
inom en genomskinlig demant, 
speglas af atborden, blicken ocli orden 
allt, som ar ande, i himlen, p§, jorden, 
allt, hvad i hjertat ar evigt och sant. 
Gif, att jag darar, du iidlaste bolja, 
andarnes syn med foradlande svek! 
allt hvad de yppa, iin mer hvad de dolja, 
lat mig dem viga i harmande lek! 

Dricker. 
CHOR. 

Nu till var tjusande drottning tillbaka; 
att, nar hon uppstar, var syssla bevaka! 
hvem vill en pligt, som ar noje, forsaka? 
o, huru hiirligt hos henne att bo ! — 
Kallornas konung! vi tacka dig alla; 
nu lat din laskning f6r faglarna svalla! 
tills vi, i morgon, igen pa dig kalla, 
heliga kiilla ! du sorle i ro. 

detta bgonblick, just som de amna yanda sig om fbr att ga till slottet, 
hbrs ur luften den bortom scenen annalkande 

AST0LFS ROST. 

En sang! en sang! o, skynda, skynda ! 

CACILIA. 

Hvad? 

THEANO. 

l^]n rost ur luften! 

Dp se bestbrta pa hyarandra. 



betrakta allt! — 

LUCINDA. 



— 97 - 

ASTOLES ROST. 

Redan kan jag tydligt 



Det ar ju fasligt! 



ASTOLPS ROST. 

Ha! 

ser du de vackra Aickorna vid kallan? 

NAIDION. 

Nej! nu jag springer. 



Sag, i himlens namn, 
du kloka Laura . . . 

LAURA. 

Tig, ocli spring! Hvem vet 
hvad det f6r troll kan vara! — Fort blott, fort! — 
Sa snafva ej, Ervina! — Spring da, spring! 



ASTOLF och ZEPHYR 
komma sTafvande ned mot skS.deplatsen. 



Vill du, att jag skall lemna dig i lunden, 
vid kallan? eller vill du foras genast 
i slottet in, till henne? 

ASTOLF. 

Nej! jag vill 
f6rst nagot samla mina druckna sinnen ; 
och s§,dant g6r man bast i ensamhet. 
Slapp mig vid kallan der! 

Atterboms Dikter. I. 



— 98 — 

ZEPHyR. 



Ma ske, min Astolf! 

Han sanker sig fullkomligt ned, oppnar varligt ainnarna och staller sig 
mecl Astolf pa marken. 

Na, holl jag ej min lofven, Astolf? vSag, 
ar du belaten med din resa? Flog 
jag icke lagom fort, pa din begiiran, 
da du, som bade forst sa gruAigt bradt, 
pa engang f6ll i resbeskrifvargriller? 
Ja, drojde jag ej till ocli med en stund 
pa Ararat, blott for den utsigts skuU, 
som derifran man har? — Gick dygnet ej 
forbi, liksom en timma? — Strackte jag 
ej sist var Aygt sa hogt uppofver molnen, 
att Afunds hemska tjut ej nadde dig? — 
Nu iiro vi vid malet. Glad dig, broder, 
och njut af hjertans grund allt hvad du kan! 



AST0LF 
omfamnar honom. 



Det ar nu i sin ordning, att af mig 
ett famntag du till godo haller! o, 
min hulda, sniilla, broderliga Zephyr! 
Hvad erkanslan iir fattig! Hvi formar 
jag icke, som jag vill, att tacka dig? 

ZEPHYR. 

Hvad biittre har man viil att tacka med, 
iin just med sina armar och sitt hjerta? 
Vid himlen och vid Styx! ett eldigt famntag, 
det ofvergar all annan fr6jd i lifvet. 

ASTOLE. 

rika syn af varens eget land! 

ZEPHTR. 

Hvad man i ditt land kallar h6st och vinter, 
iir hiir en kort somnsjuka blott, som arligt 
pa nagra dagars tid far 6fverrumpla 



- 99 - 

de glada triiden, orterna ocli blomstren. 
Men gerna vakna de ur denna dvala; 
ty sorgsna drommar da oroa dem 
om dod, forgangelse och mera sadant, 
som blott pa jorden fins, men hit likval 
i slika dar en Aygtig skugga kastar. 

ASTOLF 

blir Yarse den gent ofver, pa torgrundens andra sida, befintli£ca 
yattenkonsten. 

Hvad bliinker der, vid lagerlundens bryn, 
som sluttar ner mot hoga rosenhacken? 
En bild — en vattenkonst af sallsynt skonhet! 
Jag maste nogare betrakta den. 

Besinnar sig. 

Ju narmare jag nalkas den, jag tycker 
att jag forut engang besokt det stallet. 
Den vida, runda blomsterplanen — riktigt! 
de jattehoga blommorna — vid Gud! 
der sta ju ock min lilja och min solros! 
o stigen, oforgatliga gestalter, 
ur deras kalkar opp annu engang! — 



De rora sig f6r vinden af och an, 
som da; men synas ej forsta din bon. 

AST0LF. 

Ma ske! jag vet numera ju anda, 

hvar jag min ratta solros har att finna. 

Beskadar vattenkonsten. 

Det enda blott jag ej begriper: bilden 
som jag i drommen sag, var en Najad, 
utur hvars urna vattustralen sprang; 
har ater bar den Amors gosseskapnad, 
som mot en jaspis-klippa stoder sig 
och, ur ett bloss i hogra handen, sander 
med blixtens fart den solskensblanka boljan. 
Tritonerna forvandlat sig ocksa 
till Amoriner, som, fran spanda bagar, 



100 



rundtom afskjuta pilar, hastigt bytta 
till dallrande kristallspjut. 

ZEPHYR. 

Afven mig 
det vid din dromsyn forekom, att der 
var detta bildverk nagot annorluuda. 
Jag teg: ty hvem kan val af drommar fordra 
bestiimda skiil till deras infallsspel? — 

ASTOLF. 

Se, pa den grona, slata jaspisvagg, 
pa hvilken han den venstra handen lagger, 
star, mot askadarn vand, med gyllne runor 
en inskrift ristad. Hvad berattar den? 

Laser. 

))Du, som ej iln bekant med kiirleks noje iir, 
har du val nagonsin en enda siillhet njutit? 
Ack nej ! blott kiirlek vet, hvad lifvets rost begilr, 
och ingen vill bli fri, som han i bojor slutiti). 

SPRIDDA ROSTER 

fran flera halL 

Hor, hvad den skona 
guden forklarar! 
tag, hvad han skiinker, 
drom, hvad han sparar! 
pr6fvad iir liiran: 



lita pa 



oss 



Hvad? 



ASTOLP. 



Blickar f(3rTanad omkring. 

Var det du, min Zephyr, som sa talte 
med manga lena stiimmor pa engang? 

ZEPHYR. 

Jag har blott en, till husbehof. 

ASTOLP. 

Tyst! hor, 
nu boria de is^en. 



— 101 — 

SPRIDDA ROSTEll 
fran andra hall. 

Vi, dem hans milda 
spira far styra, 
vi, dina syskon, 
alla bedjra: 
profvad iir laran, 
lita pa oss! 



ZEPHYR. 

de 



.f oiii 1 . r^ . "^^^'^- i^S i^iinner 

3t salLskapet. Det ar ju tjocka sWten: 
drjader, salamandrer, sma undiner 
och sadant mer — ' 

studsar, och yill gbmma sig bortom Astolf. 

^oi' tusan! det var mio- 
ett spratt, just af de varsta! "" 

ASTOLF. 

Hvad gar at dig? 

ZEPHYR 

kommer fram. 



Hon allt har sett mig, och det kan ej hjelpas 
Men nu jag maste ocksa ^enast bort!^ ^^ ^ 

Hvart? 



!a genast bort! 

ASTOLF. 



ZEPHYR. 



den li]].^rr-l~™ Spinarosa!-Ser du der 
aen Iilla skalmska tornros-sylfenV Vet 
hon ar en syster till min fastmo. Nyss 
hon gaf mig en spionblick, fastan nu 
med enfaldsmm hon star och nedsankt o^ru 
Um jag ej gar i forvag, sqvallrar hon "^ ' 
lor systern, att jag varit hiir sa lan^e 
och glomt mig qvar hos dig 



ASTOLF. 



^a litet pa din karlelcy eller ar hj!!" "'"' '"" '" 
kanhiinda syartsjuk uti hogsta inatt? 



— 102 - 

Zfc:PHYR. 

Tyvarr! hon tror mig nog — ja, vorc lion 

det sista dock! Men for en lomsk rival 

jag bafvar, som kan latt mig sla ur bradet. 

Han ser just ingenting for verlden ut, 

och duger blott till sang, — det ar val sant: 

raen, hvem blef nansin klok pa Aickors lynne? 

An tycka de om ett, iin om ett annat. 

ASTOLF. 

Hvem ar medtaAarn da? En vind, som du? 

ZEPHYR. 

Ah nej ! en naktergal, helt liten, gra, 
ett krak; men aldrig horde jag hans make 
att sjunga. Ja, tiink min forargelse: 
nar jag pa honom lyssnar, blir jag sjelf 
sa kar i karln, att jag forgater allt! 
Hvad har jag da for sakerhet, att ej 
det sker pa samma vis med Spinarosa? 

ASTOLP. 

Ja, ja, betankligt ar det visst. 

ZEPHYK. 

Betankligt? — 
Forskrackligt, bor du saga! — Dertill kommer, 
att jag pa vagen drojt ett dygn. — Na val, 
hon far mig sticka, om hon nans. En fastm6s 
okynnen ma ej alltfor noga raknas. 

Vill ga. 
ASTOLF. 

Ett ogonblick annu blif qvar! — Just nu 
jag pamins om en sak, som gor mig brydd. 
Hvad talas har i landet for ett sprak? 
Jag ar ej spraklard! och nar nu prinsessan . . . 

ZEPHYR. 

Var inte radd! hon talar nog ett sprak 
som du forstar, och som du kan besvara. 
Ja, vid det forsta Ijud fran hennes mun, 
sa valbekant det forekommer dig, 
som om du hort det anda ifran vaggan. — 



— io;i — 

Farviil sii lilnge! Se dig nu omkring, 
och hvila . . . Hvad? Jag tror, att ocksa hilr 
dii stiiller dig att grubbla? Kollrar du? — 
Var ingen giick! Friskt mod och sinne! Bort 
med alla moln ur pannan och ur brostet! 
Hiir har du ingen bjornjagt att befara. 

Gar hastigt ut, med Aiigtancle vingar. 

ASTOLF 

efter en lang tystnad. 

Hur foga han begriper, hvad jag kiinner! 
for honom iir hvardagligt det, som mig 
ur all min fattning bringar! — Svindelrus 
af gudars drjck, forflyg blott ej f6r snart! — 

Blickar omkring och utstracker armarna liksom till en omfamning. 

Tag mig da vanligt 

upp i ditt skote, 

unna mig fristad, 

himmelska verld! 

Gliinsande azur, 

speglande dammar, 

glodande blommor, 

talande kiillor, 

hviskande lundar, 

saliga faglar, 

tagen mig alla viinligt emot! 

Gar langsamt in^t parken, 

SPRIDDA ROSTER 

fran alla hall. 

Var oss viilkommen, 
liingtande jordson, 
klagande frilmling, 
hvila dig nu! 
som i din barndom, — 
niir du oss dromde, 
na,r iin din moders 
knii var din tron, — 
vilja vi strala, 
vilja vi leka, 
vilja vi spraka, 



— 104 — 

vilja vi sjunga 

ater, ja ater iortroligt med dig! 

ASTOLF 
stannande. 

0, livilka IjuAIga Ijud, 

liksom af sj^ada, nyss talfora tungor, 

stiga pa solAagtar ned, 

simma pa vallukter opp till mitt hjerta! 

ocli det fornimmer dem ; klart 

hor det, livad tingens andar forkunna. 

Skaden, hvad aldrig J sett, 

ogon! den eviga ynglingen varen; 

under ett konungsligt tiilt 

sitter han, smyckad med krona och spira, 

racker sin blomstrande liipp 

och i sin hand en pokal full med nektar 

at sin hoga gemal, 

hosten; hon dricker och sjunker, bcrusad, 

svallande, yppig, 

tatt till hans brost, 

som skalfver af vallust i jublande pulsslag. 

Evig, som de, 

vidt ofver genomskadliga berg 

som, likt vaggar af glas, sina skatter forrada, 

spannes de lyckligas brudbadd, 

stickad af stralar pa sammetet grona. 

Der de hvila 

i skuggan af tornhoga trild, 

mellan drufvor och doftande gullfrukt, 

kyssa hvarann 

och sofvas vid muUret af sqvallrande qvaden 

fran silfrade aar; 

under det faglarnes skaror om dagen 

och om natten de heliga stjernors, 

hogt uppofver dem 

vakaiide kretsa, och menlost 

barnsliga vattsprang 

gyckla omkring sin monark och siu drottning, 

hoppande opp och ned, 



— 105 — 

iin invid skyn och iin invid marken, 

stammande i med sitt porl 

kiirlekens aldrig f6rstummande chorsiing. 

rortsUtter sin vandring. 

Kiinsla, oiindlig, omiitligl 

ja, ju liingre jag hiir 

bland de blommiga buskar och triid mig iordjupar, 

synes mig himlen mer bhi, 

sjnes mig jorden mer gron! 

dunkel iir pa engang 

och brinnande dock hvarje fiirg, hvarje talia; 

hvarje vind andas eld 

och svalkar dock sinnet sti friskt! 

Allt hvad mig omger, har lif, 

anletsdrag och blickande ogon: 

stenarne sjelfva 

vilja mig silga sitt tillstand; 

nicka och helsa, 

gliittande fryntligt de rynkade pannor. 

Nagra jag kiinuer igen 

af de ting, som for irrande ogat sig visa; 

men urbilder synas de hiir, 

och genom de fina, knappt kroppsliga holjen 

skina, med skiftande vilrf, 

rorliga fibrer och verkande krafter. 

Stannar, ofverraskad. 

Ha! hvad oviintadt minne! 

Afven mitt torftiga hemlands 

bjorkar jag ser, 

men hogre, med fagrare blad, 

af mera saftig och gliinsande gronska. 

Se! kring en dam, 

som bar nagra svanor pa gungande spegeln, 

susa de, liksom da forr 

kring min faders ensliga jagtslott 

de hviskade for mig sagor och gator. 

Sn6hvita Hockar af lam 

skymta der mellan de ljusgr6na l6fven, 

och faglar som likna min barndoms 



— 106 — 

vingade hofman, 

Ayga, som de, ned pa framlingens axlar. 

Satter sig bland bjorkarna pa en sluttande vall af gras ocli mossa. 

J kara, fortroliga trad! 

Minnens J an den f6rlorade gossen? 

Glommen da, att lian blef stor; 

skynden, ocli tagen fram, iir de grona, 

hviftande mantlar, 

alla dockor, alla tankar, alla droinmar fran fordom! — 

Ack ja! de komma 

ned ifran skimrande bergen, 

vanliga alfer ocli jattar, 

Aagta omkring mig sa lent, 

bjuda mig in i gyllene salar . . . 

huru sallt! . . . jag foljer . . . jag foljer! 

Han inslumrar. 

En Undin, lik en spad, fbga bfver halften fullvuxen Aicka, i vattenbla 
lifkladning och perlkrona pa hufvudet, upptrader ur dammen och staller 
sig nytiken vid Astolfs sida. En Dryad, likaledes en spad Aickgestalt, 
men med grasgrbn lifkladning och en blomsterkrona, visar sig i bpp- 
ningen af en bjbrkstam. 

UNDINEN. 

Bjorkarnas drottning! hvi drojer du an? 
Syster stig fram till din sofvande van! 
Se, hur han hvilar! Se, hvad han ar skon! 
Hur kom han hit till den lyckliga on? 

DRYADEN 

framtrader ur bjbrken och staller sig vid hans andra sida. 

Vanliga sjojungfru, 'tack for ditt ord! 
Zephyr har fort honom hit pa var jord. 

UNDINEN. 

Ack, den som vore Felicia nu! 

DRYADEN. 

Listiga syster, jag onskar som du! 

UNDINEN. 

Stilla! han drommer — han smaler! Nu vill 
in i hans gladje jag sjunga en drill. 

Hon faller pa kna och lutar sig intill hans ena bra. 



— 107 — 
DRYADEN. 

Stilla! lian suckar! Hvad kan honom bry? 
Trost ma jag liviska, tills oron vill Ay. 

Lutar sig i samma stallning till hans andra bra. 
UNDINEN. 

Hjertat likt boljan, den rorliga, ar; 
kiirlek iir liimlen, som blickar sig der: 
svallande spegel, var lugn ocli var klar! 
Skonheten alskar ett sadant forvar. 

Uppreser sig igen. 
DRTADEN. 

Liksom ett trad i sin knoppande var, 
lofvas ock lifvet fran ar ocli till ar; 
liviftande majtrad, var ungt och var gront! 
An har du sommarens vallust ej ront. 

Uppreser sig ater. 
UNDINEN. 

Skynda! han ror sig . . . Men, innan vi ga, ^ 
tar man sig ej hvar sin kyss forst anda? 

DRYADEN. 

Jo — men forsigtigt! 

UNDINEN. 

En fjerdedels blott ! 

De b(5ja sig bada pa engang bfver Astolf fbr att kj^ssa honom, mcn stbta 
dervid i hastigtieten emot hvarann sa haftigt, att de falla omkuU 



bfver dcn sofvande. 



Hvad du ar ovig! 



UNDINEN 
ond. 



DRYADEN 

likasa. 

Hvad du hade bradt! 

Astolf uppvaknar; de springa fbrskrackta sin kos, Dryaden in i bjbrken, 
Undinen ned i dammen. 

ASTOLE 
rusar opp och ser sig om med fbrundran. 

Hvar ar jag? — Hvad var det, som storde mig 
midt i den ljufsta syn, som nagonsin 



— 108 — 

ett brost har skadat med sitt inre_ oo;a? 
Jag redan slot mitt lijertas brud i iamn; 
det forekom mig, liksom vattnet, traden, 
med vexelsanger firade min sallhet . . . 
Hvad? sof jag? gor jag det annii, kanske, 
ocli drommer? — Nej! naturen tog sin ratt 
for tvenne livilolosa natter; nu 
jag vaken ar panytt, om annars har 
en skilnad iins emellan somn och vaka. 
Jag sag ju alla dessa foremal 
ej langese'n, och kanner dem . . . Ha! solen 
pa fastet redan hogt ar stigen . . . Gud! 
Hvad mycken tid jag dock forsummat har! 

Varsnar det pa afstand belagna slottet. 

Hvad stralar der fran hojden? — Hvilken bjggnad 

Var jag val blind, att jag forst nu den ser? — 

Amor! det ar ju Felicias borg! 

Valan! mitt ode maste hinnas. Praktig 

som det, du vinkar mig, min drottnings boning! 

Skyndar inat fonden. 

Det kallar jag att bygga! Hvilket lappri 

var allt, hvad f6rr mig mott af byggnadskonst! 

Infattad midt i djupet af en halfkrets, 

hvars bojning striicker tvennc armar ut 

af lundar, hackar, vinlofsalar, stiingda 

med gyllne gallerverk och silfverportar, 

mot himlen tornar sig en pelarskog 

af marmor, alabaster, jaspis, porfyr, 

med hvalf pa hvalf och gangar ofver gangar, 

som hvarftals biiras af kolonner opp, 

och, mellan dessa, malningar och bilder — 

mot solen le, mer blankt an slipadt stal, 

de hoga fonsterdorrar, tusentals, 

och underbara blommor nicka ner 

fran hvar altan, ja fran den hogsta listen, 

som kransar tinnarna — uppofver allt 

en gullbelagd kupol, sjelf tempelstor, 

i medelpunkten af sex mindre glimmar! ~~ 

jyien tom ar oppna platsen nedauf6re 



— 109 — 

pii folk, ocli till och med i lonstren ej 

cn skymt jag marker af invanare. 

Jag vill dock klappa pa vid storsta porten. 

Besinnar sig. 

Vid Gud! jag iir ju . . . Det var sant! ]\Iin kappa, 

lion maste vandas ut ocli in. — Se sa! 

Jag hoppas, att annu ej nagon sett mig. 

Det kunde blifvit mig ett vackert streck 

i rakningen — forofrigt slt det nog 

besynnerligt, att klappa pa en port, 

nar den, som oppnar, star och bligar ut 

i vadret efter giisten, och tillsist 

med bafvan tror sig hora spokerier. 

Ett fbnster upplates i eu af bfverva,niugarna; Laura synes dcr, uied cn 
korg i hauclen. 

Tyst! hvad betyder detta? Skulle vid . . . 
Nej ! skon hon iir, riitt skon ; men . . . 

LAURA 

ropar. 

Spinarosa! 

AST0LF. 

Hvad? Heter icke Zephyrs fiistmo sa? 

Hpinarusa, en ung tbrnros-sylAcl, komuier hastigt fram ur cu hiick. 
LAURA. 

Se hiir, min lilla sniilla piga, har du 
din korg. Ga fort, att hemta nya blomster 
af samma slag, som du i f6rgar gaf ; 
och glom ej, att i korgen, ofverst, liigga 
tva apelsiner at prinsessan. 

Hon hissar ned korgen ur fbustret. 
SPINAROSA. 

Strax ! 

Tar korgen och fbrsviuner bland hackarna. 
ASTOLF. 

Jag visste nog, att denna hoga Aicka, 

om iin den vackraste jag hittills sett, 

likviil ej var furstinnan sjelf. — Den Zephyr, 

han har ock valt med smak, minsann! — Men nu 



— 110 — 

jag pr6fva vill ett eget satt, att komma, 
liksom en boll, midt in i jungfruburen. 
Min forare pa vagen sade mig 
om kappan, att hon har annu en dygd: 
hon gor mig lika latt, som vind och luft. 
Jag tanker att var piga . . . Eiktigt! se! 
Det var en ilink uppassning. 

Spinarosa aterkommer, och fastbinder blomkorgen vid snbret; Astolf , osyu- 
lig, satter sig i korgen. 

LAURA. 

Tack, min lilla! 
Glom ej din fastman! 

SPINAROSA. 

Ah! han far val vanta! 

Laura drager upp korgen med Astolf, ocli fbnstret tillslutes. 



ZEPHYR 

stbrtar in andtruten och kastar omkring sig spejande blickar. 

Jag undrar, hvar den Spinarosa ar; 
hon gommer sig, f6r att f6rarga mig. 
Nu ar jag tr6tt att leta, tr6tt f6rtvifladt! — 
Och Astolf syns ej heller till . . . Na, na! 
Han star val nu som bast deroppe re'n, 
och haller tal med mycken gravitet. 
Det ar just menniskornas starka sida. — 
Men se! hvem nalkas der? Han hoppar kraka 
fran topp till topp, och slar i luften se'n 
den ena kullerbyttan pa den andra. 
Hvad ar det val f6r en dansmastare? 
Ar han till 6n f6rskrifven, f6r att lara 
prinsessans tarnor nya steg? 



OSTAN 

upptrader. 



God dag, 



min Zephyr! 

ZEPHYR. 

Ha! sa var det du, bror Ostan? 
Jag fick ej ratt pa ansigtet, f6rstar du, 



— 111 — 

ty det var lioljdt af dina vida rockskort; 
blott ibtterna jag sag, som sprattlade 
just slyngelaktigt af och an i vadret. 

OSTAN. 

Jag har i allmanhet en tid bortat, 

formycket sutit stilla och beh6fver 

nu all den rorelse, som jag kan fa. 

Niir man med Zerduscht, Menu, Kon-fu-tse 

befattar sig, som jag . . . 

ZEPHYR. 

Likgodt! valkommen! 
Har du for6frigt nagot nytt? 

OSTAN. 

Ack, Zephyr! 
den arma fr6ken Svanhvit . . . Hvar ar Astolf? 

ZEPHYR. 

Jo, nu han just, f6rmodar jag, f6rklarar 
sin kiirlek f6r Felicia . . 

OSTAN. 

Sin kiirlek? 

ZEPHYB. 

Naturligtvis ! Tror du, en sadan resa 
f6r honom kunde annorlunda slutas? — 
Men hvem iir fr6ken Svanhvit? Angar hon 
pa nagot siitt var Astolf? 

OSTAN. 

Mest af allt 
i verlden! Hon iir kiir i honom, ser du, 
och denna kiirlek — den blir hennes d6d. 

ZEPHYR. 

Bevars! Ar Aickan vacker? 

OSTAN. 

Vacker, god, 
som himlens anglar sjelfva — med ett ord, 
den basta unga m6, som fins pa jorden. 
I gar det f6ll mig in en lust, en nyck. 



— 112 — 

att fbreta ett stroftag uppat Nordkap: 
da kom jag ock till Astolfs borg och sag, 
hur blek, hur ofYergifven der hon satt 
i fonstret af ett torn ; hon blickade, 
ororlig, som en snobikl, opp till fastet. 

ZEPHYR. 

Den stackars flickan! — Af den gynnarn sjelf 
jag aldrig hort ett ord om nagon irokon. 
Men hvem kan hjelpa saken? 

OSTAN. 

Du. 

ZEPHYR. 

Hur sa? 

OSTAN. 

Sag at prins Astolf, att han reser hem. 

ZEPHYR. 

Jo men . . . det skall du se! Han resa hem? 

Nu resa hem? — Jag forr atager mig 

att hiimta Sirius hit ned till jorden, 

iin Astorf harifran, atminstone 

med lifvet i behall! Din hoga vishet, 

har den ej hittat nagot sanskrit-blad, 

som liirt dig, hur en iilskare kan vurma? 

Emellertid — den flickan ma beklagas. 

Hvad dessa menskohjertan fatta eld, 

och hvad de brista snart! — Na viil, jag vill 

utspana forsta mojliga tillfiille, 

att bringa henne ater i hans hagkomst. 

OSTAN. 

i\len du sa flygtig iir och ofta glomsk . . . 

ZEPHYR. 

Se har! pa denna fransen af mitt skiirp 
jag slar en knut. Nog mins jag henne nu. 
Hor p^ blott! 

Mumlar for sig sjelf. 

Froken Svanhvit! fr6ken Svanhvit! 



— iia — 

OSTAN. 

Godt! jag iir nojd. 

ZEPHYR. 

Men hor, min hjertans bror, 
da nii du kommit hit, sa hjelp mig ock 
att soka opp min fastmo! Sedan vill 
jag hofviskt forestalla dig for henne. 

OSTAN. 

Kiitt gerna! Jag nyliken ar att raka 
den lilla svagerskan. 

ZEPHYR. 

Hou jir gudomlig! 

OSTAN. 

Det ar dock visst och sant, att ingenting 
i verlden 6fvertrafFar vackra iiickor. 



Hvad du ar klok! Det har du alltsa upptiickt? 
Star det hos ]\Ienu, eller Kon-fu-tse? — 
Jag har det hittat pa, liksom i somn, 
pa egen hand, af blott ingifvelse. 

OSTAN. 

Hur saun den satsen iir, jag erfor nyss, 

da, under hvilan i en lummig ektopp, 

jag sag prinsessan aka mig forbi, 

hemvandande ifran en morgon-lustfart. 

Hvad hon var skon, der hon bland tvenne tiirnor 

p^ rorlig trou i perlmo-vagnen satt, 

och korde sjelf med Ijusbla silkestommar 

de trc par hvita gripar, som sin bana 

till halften sprungo och till hiiHten ilogo! 

Pa deras ryggar niit af giillmiingd virkniug 

hogt Aagtade vid fartens il; kring halsen 

de galla silfverklockor sammanringde, 

och strutsens Ijilderbuskar prydde stolt 

vindsnabba spannens pannor, medan blixtar 

i kapp fran hjulens gyllne skenor bliinkte. 



— 114 - 

Men matt och farglos var all dcnna stat 
mot hcnnes egen fagring! 

ZEPHYK. 

Hor! det var 
cn hedcrlig bekiinnelse, min bror! 
nu forst jag haller riktigt af dig: hittills 
jag liksom haft en viss respekt, en skygghet 
for langden af din kropp och din moral. 
Ej undcrligt, att du sa hufvudyr 
kom tumlande uppofver lagerskogen! 
Men folj mig, lardc broder! — Hcj, hvad lifvet 
iinda ar lustigt! 

OSTAN. 

Hej, och hoppsasa! 

Han upplyfter Zepliyr pa sina armar och hoppar bort med honom bfTer 
tradtopparna. 



Det inre af Felicias palats. 

Stor audienssal, i bsterlandsk smak, med en tron pa hbgra sidan af scenen. 
I bakgrunden synas tvenne ingangar ; hyardera betackt med enpurpur- 
fbrlat mellan tvenne alabasterpelare. Man ser den ena fbrlaten just 
nedfallas af Laura, efter nagra bortgaende. />/ i <■?'«, kladd sasom 
hon sags i den fbrsta afdelningen af Astolfs drbm, nedstiger trkn tro- 
nen _ och narmar sig till fbrgrunden; yid en Tink at Laura, som stan- 
nat i den senast tillslutna ingangens narhet, med en glansande cittra 
pa armen. 

FELICIA. 

Af bedjande och boner, hvilkcn mangd 
i dag, fran nastan alla mina lander! 
Har jag dem gjort belatna? 

LAURA. 

Alla gatt 
med solskensanletcn ifran din tron. 



En litcn hvilstund alltsa! — Rack mig cittran 
]juf spiran ar; mcn ljufvare iir hon. 

Laura framracker den. 

Sla detta f6nster upp! — Hell, glada vcrld! 
Att vara, iir likval en hiirlig sak. 



-- 115 ~ 

Ej sant, J allti fagi*a vasendcn? 

Godt! jag ibrstar: J kiinnen det, som jagl 

Sjunger. 

Ogon! hvem ar mera skon, 
livem mera hvild, af de tva: 
jorden, sa tjusande gron? 
himlen, sa tjusande bla? 

Sh\r jag, i valjande qval, 
blickarne upp eller ner: 
hvem kan val gora ctt val, 
himmel och jord! mellan er? 

Liirkan, som drillar i skyn, 
bjuder mig dela sin ro; 
rosen, som fangslar min syn, 
ber mig sin tufva bcbo. 

Folja med tonernas fard 
hogt upp till gudarnes fest, — 
dromma i blommornas verld: 
hvilket, o hvilket ar bast? 

Sjal! du till bada blef gjord: 
liirka och ros pa cngang! 
sjjil! mcllan himmel och jord 
sprid dig i doft och i sang! 

Gar ett par hvarf fram och tillbaka, och yander sig auyo till Laura. 

En Aock af feer — sade du — star ater, 
som anliindt nyss och vill jemviil mig triiffa. 
Hvad onska de? 

LAURA. 

Eorlat! jag har ej fragat; 
men sorgsna se de ut. 

PELICIA. 

Sa? — Lat dcm komma! 
fran mig skall ingen skiljas utan trost. 

LAURA. 

Njut evigt denna glada makt, min drottning! 



— 116 — 

PELICIA 
betraktande henue. 

Sa gerna och sa liitt hogtidligt stamd, 
i dag du syns dock mer an vanligt tanldull. 
Godt ar val, att du tiinker for oss alla; 
men tank blott icke alldeles formycketI 

LAURA. 

Den rost jag horde . . . 



PELICIA. 

K 



med detta snack! 



om ej nu igen 



LAURA. 

Tillat mis^ niimna endast . . . 



EELICIA. 

Ha stjernorna, i natt, mahiinda ater 
behagat forebada nagonting? 

LAURA. 

Just sa! 

EELICIA. 

Jag kunde gissa det. Och hvad? 

LAURA. 

Oniimnbar frojd — ett nu deraf — och sedan — 

EELICIA. 

Na viil! och sedan? 

LAUKA. 

Helt otydlig var 
upplosningen af deras qviides tongang. 

EELICIA 

smaleende. 

Den somnade du saledes ifran? 
Sa ma den da behallas for dem sjelfva. 
Men tiink nu ock, ett grand, pa vara giister! 
Forfriskning, efter resan, bor dem smaka. 

Laura gar. 



- 117 - 

PELICIA 

ser eftcr hennc. 

En stjitlig Aicka! — en gudinna lik, 

och alltid samma goda barn likval! 

mitt hela hjerta ager hon ; och lifvet 

blir mig hvar gang i varde mangf6rdubbladt, 

nar in i hennes blick riitt djupt jag ser. 

Men manga griller har hon. — Hm! lat hora; 

))onamnbar frojd; ett nu deraf; och sedan» — 

Gar ater ett par slag af och an. 

Ja! detta »sedan)>, — den, som visste det! 

Griper nagra ackorder och sjunger. 

Sag mig, vackra bi, du lilla, 
hvart du vill sa arla taga? 
An pa bergen, dunkla, stilla, 
skymtar ingen rodnads laga. 

Annu darrar, annu blanker 
ofver angen dagg i ringar; 
varsamt, att du ej bestanker 
dina fina gyllne vingar! 

Blomstren, somniga och trotta, 
an mot sina orngatt lutas; 
blicka opp, af stjernor motta, 
blunda, och i knoppen slutas. 

Endast jag, med vakna sinnen, 
gar vid backen med min cittra; 
vacker sangens forna minnen, 
faller tarar, ljufva, bittra. 

Men ditt vingpar star ej stilla! 
men du Ayger och du tagar! 
sag mig, vackra bi, du lilla, 
hvart du dig sa arla vagar? — 

Jag mins ej mera slutet af den visan; 
hon dr riitt artig. — Laura! Laura! kom! 



— 118 — 

ClCILIA 

skyndar in genom ingangen till hbger. 

Hvad vill min drottning? Laura iir i ostra 
tornAygeln, for att mota ambassaden 
fran Ginnistan ocli fora den till dig. 

PELICIA. 

Sa l\Y det; jag forglomde det. Men siig, 
mins du ej slutet af den lilla visan 
om biet och dess morgonfard, som Laura 
i morse, under det man klildde niig, 
f6r forsta gangen sjong? 

CACILIA. 

Hur langt mins du 
da sjelf deraf? 

FELICIA. 

Jo, tills att den personen 
som sjunger, fragar biet an engang, 
hvart det sa arla Ykgat sig. 

CACILIA. 

Ja, riktigt! 
Lat se! ~ 

Grundar efter. 

Tank, hvad jag ock iir glomsk i dag! 
Jag tror, det f6rekommer nagonting 
se'n efterat om rosenr6da lappar, 
en Aickas mun, sa honingsot, att biet 
der kunde evigt suga nektarsaft . . . 

EELICIA. 

Och alltsa borde evigt stanna qvar? 
Sa yar det ungefar — Ja; h6r nu pa: 

sjunger. 

Ack, dig honings-tranad qvaljer! — 
Hvila! Hvad kan Hygten duga? — 
Jag ett stalle at dig valjer, 
der du evigt kunde suga. 

Kanner du min karlek? Henne, 
af hvars blickar solen bliindas? 



— 119 — 

Hennes roda liippar tvienne 
ha en sotma, som ej andas. 

Pa den rosenroda munnen 

af mitt lif, mitt val, min Aicka, 

ar den biista honings-brunnen! 

Se, hon kommer . . . Fljg, att dricka! 

CACILIA. 



Till punkt och pricka riitt! 



PELICIA. 



Men menar du, 
att nagon flicka ager slika liippar? 



CACILIA. 



Uppriktigt sagdt: mig synes det otroligt. 

PELICIA. 

Den Laura iir likval ett konstigt hufvud! 
Jag ofta undrat, hur hon hittar pa 
de tusentals af amnen, tankar, bilder, 
som roa mig i hennes visor, helst 
se'n _de, liksom i Ajgten, gripna blifvit 
af dina melodiers kraft. 

CACILIA. 

Min Drottning! 
Du alltfor nadig iir, som undrar sa. 
All var fortjenst dervid — hvari bestar den? 
Vi alla vara sanger liirt — af dig. 

PELICIA. 

Af mig? 

CACILIA. 

Fran dina egna drommar blott 
yi snappa upp dem! — Vet, att icke sallan 
i nattens lugn, i morgonstundens frid, 
fastiin i somn, med lyckta ogonlock, 
du omsom talar, omsom sjunger dem; 
men millioner ganger skonare, 
iin vi dem efterat forma att harma. 



120 



stannande i djupa tankar. 

Ja, mangen siillsam syn om nattetid 

besoker mig. Det mojligt ar, att da 

min rost forradiskt yppar en och annan. 

Den helga somnen racker glomskans kalk 

med ena handen at den trotta sjalen; 

men, niir hon tomt den, drar han med den andra 

den vida, midnattsdunkla forlat opp, 

som hammar minnets blick och hoppets aning. 

Ett annat Ijus gar upp, en annan verld 

ur lifvets hvilande omatlighet, 

och i den enda, gomda solens rum 

framblixtra tusenden ur etherhafvet. 

Den ursprungsklara, lysande naturen, 

som hvarje varelse inom sig bar, 

f6rmorkas da ej langre af sin yta; 

den blifver genomskinlig for sig sjelf, 

och, fri ur grofre elementers tvang, 

formar den tala med de kiira frander, 

som iin i hemmet bo: med stjernorna 

och deras furstar, hvilkas milda valde 

beherskar alla sinnelifvets drifter. 

Da vander minnet, barnsligt gladt, sin spegel 

mot rikedomen af ett evigt allt, 

som der besinnar och beskadar sig 

i bild pa bild, i under ofver under. 

Da komma likt f6rtroliga bekanta, 

gestalter, dem vi ej om dagen se, 

dem aldrig vara vakna 6gon upptackt; 

fran deras lappar Ijuda salla ord, 

sa IjuAigt klingande, sa latt f6rstadda! — 

ack! detta tingens oafbrutna samtal, 

hvari just lifvets verksamhet bestar, — 

tror du, att nagonsin det tystna kan, 

fastan det blott en halft af dygnet f6rs 

med h6gljudt gny, och sedan endast hviskar? 

Nej! denna hviskning, min Cacilia, 



— 121 - 

(len iii- det encla sprak, som nilrmar sio- 
till losnmgen af alla hjertats gatorl " 

Lagger fbrtroligt handea pa Ciicilias axel. 

Hor, min Cacilia! jag vill fortalja 

dig nagonting; kom hit, och satt dig! An 

de goda feerna visst frukostera. 

CACILIA. 

Du hulda, som f6r dina trogna helst 
en jemlik syster vill bland sjstrar vara! 
Hur underbart, att du densamma ar, 
som sitter mellanat pa denna tron, 
ett gudavasen for knabojda skar 
och for oss sjelfva likasa! 



L'or 



FELICIA. 



j , . -, Begagnom 

aen knappa tiden, smickrerska! 

Hon satter sig pa ett af trontrappstegen, Ciiciliapa det narma..te nedanor 

, , ., Bekant 

ar Amors bild vid stora vattenkonsten; 
den inskrift, som han pekar pa sa stolt, — 
har nansin du dess innehall betankt? 

CACILIA. 

Tyvarr, ratt mycket! Af nyfikenhet 
jag brinner att fd veta, hvad den skarleb^ 
ma vara, som han skryter af. Jag tycker, 
att VI dock berga oss forutan den. 
Hos dig man lefver ju ett englalif! 

FELICIA. 

Yet du, hur englar lefva? Utan tvifvel 

det lifvet ))karlek» ar; men hurudau? — 

Ack, olikt andarne sitt ode rona! 

men deruti blef ock de liigres lott 

de hogres lik, att alla lefva det, 

som yi blott sjunga om . . . Vi mellan-andar 

ta noja oss att gissa, goda ilicka! 

Att ))vara kar)), det m^ste val betyda 

att alska nagon mer, iin vi hvarandra; 

Atterhoms hlkter. J. ,; 



122 - 



och alltsa med omatligt omsesidig 
utvexling af sin liela varelse. 

CACILIA. 

Ocksa beriitta ju de gamla sagor 

som ga — sa langt jag mins — hos oss i svang, 

om Amadis, om Sigurd och om Arthur, 

att detta ar det ljufvaste af nojen, 

fastan det bittraste af alla qvaL 

En underlig, hogst gatlik sammansattning ! 

PELICIA. 

Sa gatlik, som den sambandslag, hvars kraft 
till menskojorden bar hvar dylik saga, 
att der, sa godt hon kan, antaga kropp 
och sedan hit, till hemmet, aterflyl — 
Men — ■ da i dessa sagor, visor, sanger, 
det ofta namns om skona vasenden 
af samma slag som vi, och likafuilt 
anda helt annorlunda — huru? det 
ma himmelen begripa! — och med namn 
af frammande, men tjusfull egenskap, — 
som, till exempel, manner, ynglingar 
och riddare, och annat mera sadant: 
har du da aldrig kant en egen lust 
att gora dessa vasendens bekantskap? 

CACILIA 
brydd. 

Ah, hvarfor det just? . . . Hvarfor skulle jag . . . 

PELICIA. 

Uppriktigt, Aicka! 

CACILlA. 

Ack, min hulda drottning, 
du fragar alltfor strangt! — Ja, ja, rentut 
kan jag visst inte neka till ditt sporsmal, 
fastan jag kanske borde det . . . Jag vet e j . . . 
Jag nastan liksom blygs att saga ja! — 
och hvad ar val anda for ondt deri? 



— 12B — 

PELICIA. 

Besynnerligt ! Jag sjelf har sainina tvekan. 

CACILIA. 

Sa vet da, att bland dina tiirnor ofta 
man talar och man tvistar om det anmet. 
Men alla deri stiimma ofverens: 
att dessa manner, dessa riddare 
ej kunna likna Zephyr eller Amor. 

FELICIA. 

Hur sa? Lat hora da er sinnrikhetl 

CACILIA. 

Ty dessa begge aro ett slags barn, 

och alltid skildras mannerna som stora; 

se'n kommer det, som varre ar, dertill: 

val aro begge tacka, liksom gudar, 

men Zephyrs fagring ar dock gjord — af luft, 

och Amors — till och med utaf en stenklump. 

PELICIA. 

Na val, Cacilia! nu forst jag vet, 

hur mannerna se ut. Forr har jag tankt dem 

som zephyr-lika, men forstorade; 

en drom, i natt, har skankt mig Ijus i saken. 

CACILIA 

med spand nyfikenhet. 

Jag matte saga! . . . Ah! hur se de ut? 

PELICIA. 

Just liksom fageln Phenix. 



CACILIA 
fi3rvanad. 



Fa2;eln Phenix? 



EELICIA. 

Den fagraste af alla varelser. 

CACILIA 

snckar. 

Jag kanncr ej dcn fageln. Yore nu 



124 



Lucinda har med all sin fagelkunskap I 
jag stackare vet annu lika litet. 



Sa gif dig tals och tig! Jag vill ju nu 
lifslefvande beskrifva honom for dig. 

CACILIA. 

Ack, det blir praktigt! — 

PELICIA. 

Men hvad skratt! hvad stoj! 

Niobe, Naidion och Theano komma inspringande genom venstra in- 
ga,ngen. 

NAIDION. 

F6rlat oss, allranadigaste drottning! 
men den Ervina, med sitt visa allvar, 
och den Lucinda, med sin fromhetsblick, 
de bara sig f6r l6jligt dt derute. 

FELICIA. 

Hvad nya barnsligheter nu igen? 
Har nagot osedt troll, f6r andra gangen, 
ur luften sagt er smicker om er fagring, 
och dermed satt er i f6rskrackelse? 

NIOBE. 

Nej ! hvad det trollet angar, miu prinsessa, 
sa var det verkligen i sanning sa; 
vi alla h6rde det. \i fara ej 
med fabler. 

PELICIA 
smaler. 

Godt! — Hvad gora da de andra, 
Ervina och Lucinda? 

THEANO. 

Tank dig sjelf 
i var belagenhet, och hall dig trygg! — 
Vi stodo alla i den r6da salen, 
som marskalkinnan Laura at oss anvist, 
att der f6rbida vara feers ankomst 
och se'n hogtidllgt beledsaga dem. 



- 125 — 

Men feun Pcribanoii, som sannolikt 

ej ofVerlast iinnu sin oration, 

lat vanta pa sig. Tiden blef oss lang! 

vi foretogo oss att sjunga, spela 

och dansa nagra }ivarf — Lucinda blott 

stod i ett horn och talte med Ervina. 

Pa engang ropade hon till : »aj ! aj ! 

jag kande nagonting, som kysste mig». 

Vi stannade. Da fortfor hon, helt radd: 

))forst tog en hand mig, smekande, om kinden, 

se'n rorde ett par lappar varmt vid mina! — 

Tyst! hor ni e j ! det g^r och tassar har, 

fastan mcd latta fjat, omkring oss — tyst !» 

Yi lyssnade, men miirkte ingenting; 

du skulle hort, hvad skratt och hvilka fragor! 

PELICIA. 

Det tror jag nog. 

CACILIA. 

Jag ville varit med ! 

THEANO. 

Nu ioljer dock det basta. Full af undran, 

Ervina stod och sag pa systern; djupt 

begrundande, om nagon skruf gatt los 

i hennes vackra, uttrycksiulla hufvud? 

Vi lemnade dem ater, och begynte 

var lek; da skrek Ervina, i sin ordning: 

»fbr himlens skull, kom hit, kom hit, och frals mig!» 

Och blek, liksom en reslig marmorbild, 

hon skalfde utaf skrack, och holl i handen 

florshufvan, som du henne gaf i gar, 

och som hon nyss forut pa hjessan burit. 

»Jag ville satta hufvan biittre fast», 

hon sade, »och dervid pa golfvet foll den; 

»men strax tillbaka racktes den mig opp 

och gafs mig af en varelse, som tryckte 

min hand, men ej iir synbar mer an luften!» — 

Da, i ett allmant loje, slots var dans; 

nu alla sta i ring omkring de tvenne, 



— 126 — 

och skamta ined dem om den artiga 
mot begge lika 'trogna alskaren, 
som har det felet blott, att icke synas. 
Men de forblifva vid sin sagen: harmsen, 
med sitnkta ogonlock, och dubbelt skon 
uf sin fortret, Lucinda star och tiger; 
Ervina hojer trotsigt upp sitt hufvud, 
och ropar: ))man ma prata hvad man vill; 
i yrsel var jag ej; mitt ord ar sant!» 

FELIC1A 

tankspridcl. 

Hvad man af litet dock kan roas! Tokor! 
och lika sluga allasammans! 

NAIDION 

sakta till Cacilia. 

Vet du, 
hvarfor prinsessan ar sa allvarsam? 

CACILIA 

likaledes, 

For det, att hon har rakat fageln Phenix, 
och lart sig, huru mannerna se ut. 

NAIDION. 

Det vore mycket! — Nar, och pa hvad siitt? 

CACILIA. 

I natt — i en af hennes manga drommar. 

NAIDION. 

Uch hurudan iir da en man, manutro? 

CACILIA. 

Den fagraste af alla varelser. 

NAIDION. 

Har du ej fatt en niirmare beskri^ning? 

CACILIA. 

Prinsessan ville nu just ge mig den: 
alldeles lik med Phenix, sade hon, 
iir hvarje medlem af det ildla sliigtet. 



— 127 - 

NAIDION. 

Men ilygtig alltsa som cn iagel? 

CACILIA. 

Ja, 
sa liir det vara. Riktigt iir jag ej 
iinda belaten med den egenskapen. 

NIOBE 

halfhbgt till de andra. 

Men sen da, sen Felicia, J systrar! 
hur, genomeldad af en inre skaduing, 
hon sitter der, med sina skona ogon 
i stiindigt mera klara iiammor tiinda, 
och likafullt vid en och samma punkt 
ororligt fiistade — 

NAIDION 

hbgt. 

Tillgif var b5n, 
min hulda herskarinna! var sa nadig 
och siig for dina tiirnor ett par ord 
om fageln Phenix, alla miinners urbild. 

PELICIA 

uppyaknande ur sina betraktelser, gladtigt. 

Om Phenix skall jag er beriitta? Viil! — 

De trenne sist inkomna tarnorna siitta sig pa tredje trappsteget, vid 
hennes fbtter. 

Jag dromde, att jag ensam i min park 

en morgon gick, vid forsta gryningen, 

dit, hvar det lilla pelartemplet star 

pa kullen bland kastanierna, der ofta 

jag 6fver solens uppgang frojdat mig — 

och i en blink jag var der. Redan log 

igenom gyllne hvalfvets runda oppning 

den blida morgonstjernan ofvanfran, 

och va,nligt sag hon, ur sin hogbla omkrets, 

in i mitt hjerta, lik en ogonsten 

i, himlens kilrleksfulla gudaoga. 

Annu en blink — och jorden, hviskande 

till sina barn, att nu de borde vakna, 



~ 128 — 

slog upp den dunkla, violetta slojaii 

ifran sitt glada anlete, och dagen 

slet med sin hvita hand det svarta ilor 

i tu, som gomde hennes atLasdragt, 

af varens gronska vafd, af stralar kantad. 

Och nu hans kronas gyllne ring stack opp 

vidt 6fver berg och sjo, och nu hans panna; 

pa hafvets yta gick en stod af eld, 

att sasom harold bada drottens antag. 

Latt gungande omkring, fran gren till gren, 

der diamanter regnade bland lofven, 

drog vinden, fullsofd, ut pa iifventyr, 

och vackte har en fagel, der en annan; 

snart stamde in, i deras vexelsang, 

fran alla hall det forra dygnets drillar. 

Nu bredde Ijuset ofverallt sin flod 

med jemna.vagor; verlden sam i glans. 

Jag sag, hur falken sig pa jagt begaf, 

hur hagern lemnade sitt hoga naste, 

hur ornen steg mot solen, och hur grann 

i skimret B.dg den purprade Aamingo; 

men nedanf6r, i skygd af bok och alm, 

satt naktergaln vid rosens jungfrubur, 

och bad om sangens l6n; ett larkepar, 

halfvaknadt, helsade sig med ))god morgon)>, 

och narmare till templet, famn i famn 

dagslandor sig at luften svingade, 

belatna med sin lott att t6mma fa 

i blinkens fargspel, i minutens lek 

det salla ruset af sin korta lefnad. 

Da smog sig hastigt — hvi? det vet jag ej — 

en hemlig oro in i all min gladje; 

jag fann mig sa allena med mig sjelf, 

sa*outsagligt enslig i mitt br6st, 

sa 6fversvammad af naturens prakt, 

att nastan lik ett qval den mig betryckte 

I sinnet kommo hvarjehanda ord 

ur dessa qvaden, dem vi stundom sjunga, 

der lifvets kansla, glodande, men ljuf 



— 129 — 

lik gryningens och qvallens blida sol, 

tycks linna utom sig en harlig motbild, 

som gar pa samma hjertas himmel opp, 

men fran en annan dagrand . . . Ack! bli mott 

af nagon like vill Aurora dock, 

men af en like, skonare an henne, — 

och stifta ett forbund af Ijus, som ar 

pa engang morgonglans och aftonrodnad, 

en salig vagga och en salig graf . . . 

CACILIA 

liAigt. 

Du talar ur miu egen sjal, o drottningl 

NAIDION. 

Tyst! afbryt ej berattelsen. 

FELICIA. 

Men bast 
jag sa allt detta noga eftcrtankte, 
sjong ofver mig, i klara underljud, — 
helt lika vara egna talorganers, 
men gallare, och utan skarpa dock, — 
en rost af oerhord, af himmelsk valklang! 
forvanad sag jag opp . . . 

NAIDION. 

Na, Gud ske lol", 
nu kommer fageln. 

NIOBE. 

Tig da ined ditt pladder! 

PELICIA. 

I morgonskenet, som medvag pa vag 
begot mitt tempels glimmande rotunda, 
igenom hvalfvets oppning sankte sig 
en stor och praktfull fagel, hvilkens like 
ej f6rr jag sett, och kretsade omkring 
den runda hvalfningen med sakta vingslag. 
Jag trodde f6rst, att af fasanens att 
han var: men vida fagrare och st6rre 
hans bildning syntes; lik en fagelkonung, 



— 130 — 

pa hjessun bar han stolt en guldgul krona, 

och omkring hals och rygg en skarlaksmantel 

af spegelblanka fjadrar, hvilkas farg 

pa brostet i smaragdgront ofvergick, 

men deremot pa vingarna och stjerten 

i alla regnbagsbrytningar sig spred. 

Ett par af ogon, svarta, klara, kloka, 

af ofverjordiskt uttryck, slog han omsom 

till himlen opp, och omsom ned till raig; 

och ur sin nabb, mer hvit och mera skiir 

an elfenben och perlemo, han sande 

den tjusningsfulla stammans lena ton, 

hvarvid han, under sangen, rorde langsamt 

de gyllne f6tter och de blanka vingar. 

NIOBE. 

Lucinda borde mala honom af! 

NAIDION, 

Hvad han var grannl 

CACILIA. 

Ackl men hvad sjong han da? 

FELICIA. 

Sa vidt jag minnes — och med cittrans tillhjelp 
jag mins det mesta — ord for ord sa har: 

Under det foljande griper hou da och da nagra ackorder ija cittrau. 

»Har du om paradiset hort fbrkunnas, 

det skona land vid jordens ostra griins? 

Bland alla varelser blott mig forunnas 

att annu veta, hur dess gladje kans. 

Med frukter, hvilkas fron kring verlden vandra, 

tva hoga trad inom dess lustgard sta: 

det ena lifvets, kunskapens det andra, 

och bagge vexelvis mig hysa ma. 

Jag kommer, nyfodd, fran mitt hem tillbaka, 
der nyss i eld jag ljuft forvandlad blef; 
att askans korta hvilosoinn forsaka 
ododlig lust mitt yarma hjerta dref. 



- 131 — 

Nu pii din o det lyster inig att vistas 
de tusen ar, som atcr ung jag ilr; 
och sparas ma, till timman af det sistas 
forgangna lopp, det hiil som mig fortarI 

Ty, aldrad, flyger jag till liemmet ater 
att samla grenar till min Aammebadd; 
kanelen suckar der, ocli myrrhan grater, 
tills snart jag vacks, i nya skruden kliidd. 
Mig kunskaps tradets grenar gifva doden, — 
det andras gora stoftet fruktsamt iin, 
att, ur dess dunkla skot, till nya oden 
jag sjungande mig svingar upp igen. 

Och vill du hora, hvad din verld mig kallar? 
Jag Phenix iir och ensam i mitt slag; 
dock i den aning, som inom dig svallar, 
du har med mig ett niiia sliigtskapsdrag. 
Niir, skon som jag, en onskad Ijusbild tindrar 
ur hoppets rymd f6r karlekens begiir, 
da sjunker dimman, som ditt oga hindrar 
att se, hvart vagen till min hemort bar». 

Hon tystnar. 
CACILIA. 

Ar ingen strof igen annu? 0, fortfar! 

PELICIA. 

Min visa redan sjungen iir till slut. 

Smalĕeude. 

Jag ser, att hon er tankeiimnen skiinkt. 

NIOBE. 

Jag nog forstar, att denna bild, som onskas 
och som i fiigring liknar honom sjelf, 
en man ma vara: men, da ju han iir 
helt ))ensam i sitt slag)), hvarfore niimnas 
sa manga sadana i vara sagor? 

PELICIA, 

Ja, du har riitt. Jag tiinkte ej derpa. 
Svart iir, i sanning, att begripa det! 



— 132 — 

THEANO. 

Ocli hvii(l fa vi, nar dii, som billigt iir. 
behaller sjelf dct enda exemplarct? 

NIOBE. 

Du lar se pa och harma dcm. 

THEANO. 

Jag tackar! 

NAIDION. 

Flog han sa bort sin kos? 

CACILIA. 

Jag lara vill 
den Yackra sangen iinuu innan qvilllcn. 

FELICIA. 

\ id dctta stiillct i min drom, jag viicktes 
af samljud fran trumpeter och cymbaler, 
hvarmed — som nu jag vet — vid sjon var strand- 

vakt 
bjod vara feers forebud sin viilkomst. 
Sa liHig bilden var, att, redan vaknad, 
jag sag, hur fageln uppat luften svann, 
och hvalfvet efter honom slots. 

Man hbr, forst pa aistand, sedan smaningom uaruiare och narmarc, eu 
gladtig marscli fran mangfaldiga instriimentcr. 

LAUKA 

oppnar skynosamt ingangen till ycnstcr i bakgrundeu. 

Min drottning! 
Beskiekningen, som viintar foretriide. 

Man ser igenom den bppnade ingangen en lang, skimrande stracka af prakt- 
fulla rum. En procession af feer nalkas, och en mangd af Pelicias tar- 
uor beledsagar taget, i hvilket afven Astolf , osynlig, betinner sig. 

EELICIA 

halfhbgt, uuder det hon skyndar att iutaga sin tron. 

Na viil, Ciicilia, Naidiou, 

Theano, Niobe! nu giiller dct 

att se riitt vis och majestiitisk ut. 

Ma ingen miirka, huru oforstandigt 

vi talats vid om drommar, miinner, lagiar! 



i;J:> — 

\)c natuuila tarnorua. uic<l hvilka de otj-iga iukoniuiaudc fbrcaa sig, ni>p- 
stiilla sig i tveune ledcr, niellau hvilka fceruas siindcbud, Peribanon, 
nied sitt sallskap niiruiar sig till trouen. 

FEERNA 

sjunga. 

Fran morgonens rikc, 

der str^larne randa 

med eviga rosor 

var gryende himmel, 
viirt liiftiga lif nnder doftiga tiilt: 

din syster och like, 

var drottning Urganda, 

med helsningar sander 

vart hyllande hvimmel, 
att se,'hur Felicias valde iir siillt. 

ASTOLPS ROST 
hbgt ocli haftigt. 

Vid (iiid! alldeles, som jag henne dromt! 

Alla blicka omkring sig med uttryck af hapuad och bestbrtning. Afven 
Felicia synes fbrvanad, men hemtar sig genast och bibehaller siu stall- 
ning med viirdighet. Efter eu paus infaller ater 

FEERNAS SANG. 

Med blygsamma skiinker 

din tron vi oss niirma; 

med kronor och r6kverk, 

]ned slojor och dukar 
af Gnomernas vaf, som vld mansken vi blekt. 

Fran vald och fr^n riinker 

blott du kan beskiirmal 

all makt for din hoghet 

sig djupt for6dmjukar; 
mcn helst iir till ynnest ditt hjerta bcvckt. 

Tc! ibauou kuaiallcr pa nedersta trappsteget till tronen ; nagra af heunes 
fblje framtrada med fbraringarna. Vid en vink af reliciahasta Lucinda, 
Niobe och nagra andra tiirnor att emottaga dem. 

PELICIA. 

Jag tackar, tjusande Peribanou, 

dig tusenfaldigt f6r allt, hvad du medbragt: 

f6r dina skanker, dina helsningar, 

men allramest, min friinka, f6r — dig sjelf. 



- 181 

Stig upp ocli sag mig: liur befinner sig 
var skona syster, drottningen Urganda? 
ar frid och lugn annu i Ginnistan, — 
det manbelysta morgonrodnadslandet, 
der aldrig nagon annan dager gryr, 
an en af gryning ocK af skymning blandad? 
Star sorglost iin det vackra Perigad, 
med sina tusen sidentlilt och vimplar? — 
Hvad? — eller rusta Diverne sig ater? 

. • ASTOLKS ROST 

liksom forut. 

0, hvilket Ijud! fullkomligt vardigt synen! 
Hvarenda ton en afgrund af musik, 
harmoniskt bottenlos! 

Ny och fbrbkad bestbrtning; de Aesta tyckas vilja fly iir salen. Felicia 
reser sig till halften fran thronen, men satter sig ned igen, blickar 
missnbjdt pa de mest fbrsagda, och ger Peribanou tecken att tala. 

AST0LFS ROST. 

Nej, klinga sjelf, 
du hulda sangspel ifran himlens chorer! 

Saktare. 

Men hvad? jag har forradt migl Galna yrsel! 
Som asplof alla skalfva, marmorbleka! 
Ja, afven hon . . . Yansinnige, var tyst! 

PERIBANOU 

bafvande. 

Urskulda mig, min hoga herskarinna! 

Ovan vid dessa under, dem din borg 

iordoljer, och som tyckas till och med 

f6r dina tarnor icke fullt bekanta, 

jag trodde, att den rost, som trenne ganger 

helt nara horts, var stamman af en Div, 

som stofvar har, osynlig, af och an, 

att spana ut min resas iindamal! 

Du ler, min drottning? — Men du sjelf — ior- 

lat! - 
Du iir ej fullt dig lik! Ditt loje, annars 
sa blidt som solens, ar ej mer det samma . . . 



— i:}5 - 

FELICIA 

strangt. 

Blott svaga sjiilar clarra for ett luitljud! — 
Sag, liur clet sig med Ginnistan lorhaller? 

PERIBANOU. 

Bedroiligt nu, du maktiga lurstinnal 

och dig tillita vi om understod. 

Mot vara vilda grannar, Diverne, 

ej hingre nagon liustan oss forsvarar. 

Gransberget Kaf de ater ofverstigit: 

likt lavastrommar storta de sig ner 

i vara grona lundar; hvarje grasplan 

kring stammen af ett lummigt triid, bestiimd 

for aftonsallskap och for manskensdans, 

afsvedja de, och fylla hvarje kalla 

med grus, och blanda hvarje back med gift. 

En kung med lejonsvans och drakehufvud, 

som rok och etter sprutar ur sitt gap, 

Zeloulou kallad, iir anforaren; 

och redan kan man ifran tinnarna 

af drottningens hoflager — ack, af detta 

ej langre sang-uppfylda Perigad, — 

urskonja, hur med rysligt vapenskri 

den afskyvarde fienden sig niirmar, 

och hvilken blodig jagt han staller an 

pa vara hvita vingehastars hjordar. 

F6rbarma dig, Felicial Du kan 

visst icke liknojd se var undergang. 

EELICIA. 

Misstrosta ej ! Jag genast delar ut 
befallning, att en salamander-tropp 
bevapnas och afFardas till ert bistand . . . 

AST0LF 
lued en Taldsam r-6relse, livarvid Zephyrs kappa faller af hans axlar, och 
han framstar i en furstligt rik jagardragt med en kort skarlakans-mautel. 

0, tillat mig att fora dem till strid! 
At dig jag skall er6fra hela verlden, 
och himmelen och helvetet dertill! 



— 136 — 

CACILIA, NAIDION, THEANO OCH NIOBE 
pa engang. 

Se dcr iir fageln Phenix! 

ALLA TARNORNA OCH FEERNA. 

Fageln Phenix? — 

De gruppera sig omkring Astolf i en vid omkrets, och betrakta houom 
med en blandning af fruktan, nyAkenhet och nbje. Felicia stiger upp, 
och stannar framfbr sin tron ija bfversta trappan, i stum fbrvauing, 
som likval uttrycker mera gladje an radsla. 

ASTOLF 

fbr sig sjelf. 

Nu iir jag rojd. Nu statt mig bi, o himmel! 
Gjut all den honing, som ett menskligt sprak 
kan iiga, pa min liipp och pa min tunga! 

Hbgt. 

F6rlat mig, skona fe Peribanou, 

jag triinger undan dig! Men mig din plats 

tillhor egentligen. Jag iir ocksa 

ett slags gesandt, fastan for egen riikniniJf, 

Hau skyndar sig fram till tronen och kn'^faller pa nedersta trappsteget. 
Felicia tar ett par steg tillbaka, men niirmar sig ater ovilkorligt till 
trappranden. 

Med nedsiinkt hufvud, hiiuderna pa brostet 

i kors, liksom det hofs en bedjande, 

jag bojer knii infor din gudatron, 

lycksalighetens drottning och gestalt! 

Din bild, som alla jordens millioner 

af hjertan, kiinslor, tankar och begiir 

i en otalighet af onskningar 

fran sliigt till sliigt forgiifYes efterstrilfva, 

har lockat iifven mig till vagsam fiiTd 

ifran den oken, der mig lifvets ode 

at armod och at vinter ofvergaf. 

Jag skulle styra der en miingd af folk: 

men allas triil jag vaT, med namn af kung; 

och ingenstiids, ehvart jag viinde mig, 

jag fann en viin, som rigtigt mig forstod, 

iin mindre nagon brud, som Aiitade 

i herskarkronan hvilans grona myrt, 

niir jag af modor trott, af oro tard, 



- i:57 

af" otack loiit . . . dock, skonas nui ditt ora 

(ran inissljiid, dcm du aldrig anat iin. 

En stralblick fran din skepnad, lik en stjerna, 

som ar med en och samma helga klarhet 

for dagen och for natten f6rebud, — 

till ett omatligt fjerran drog min hag; 

(3ch djerft beslot jag att uppsoka dig, 

att finna dig, att offra pa ditt altar 

i eld, i dod, langt mer iin lifvet ljuf, 

mig sjelf, och allt, hvad inom detta sjelf 

langt "battre iir iln det: den evighet, 

som fiingslad i min sjiil befria vill 

med blixt pa blixt sin forna gudakraftl 

Jag verlden genomrest: ett underverk 

har skiinkt mig, ensam ibland dodlige, 

den lott, att se dig anlet emot anlet, 

att sola mig i dina ogons skimmer, 

att hora dina liippars himlaljud, 

att dricka luften af din andedrilgt! — 

Nu vall Jag natt mitt mal. Du vredgas mk. 

Din vrede gor dig icke mindre skon. 

Det strafF, som min f6rmiitenhet iir va,rd, 

ma miita sig med Ijckan af mitt brott. 

Befall din hiimnd! Han iir mig kiir, som du. 

Om dodens engel liknar dig, hvem gifs 

som icke strax begiir att fa f6rgas? 

Blott unna mig, att sjelf, som oiFerprest, 

f6rsona i din tjenst mitt 6fverdad! 

Se hilr! det br6st, som klappar nu sa liogt, 

sa tiitt, sa fort, sa brinnande f6r dig, — 

en vink — och detta vapen, som du scr 

vid sidan glimma, genast ilar dit, 

att med sin blanka udd inrista der 

iin mera djupt din bild, och kringom den 

i rosenr6da runors drag ditt namn ! . . . 

FELIC1A 

hastar ned, och fattar i hans arm. 

Du skulle d6? Jag skulle d6da dig? 
Hvarf6r, du vackra Phenix? Siig, hvarf6r? 



— iy« — 

Du har ju sagt mig i min morgondrom, 
att du vill lefva hos mig tusen ar? 

ASTOLF 

uppreser sig. 

Du vill da ej forskjuta mig? Jag far 

da droja pa din o och vid ditt hof, 

som tjenare, som undersate, slaf, 

en tid — af dagar? veckor? manader? — 

Kanske for evigt? — 0, sag ja! sag jal 

Ett nej pa samma gang mig domma skulle 

till jorden och fran lifvet! — 0, sag ja! — 

Ur dina ogons himlar gliinser nad, 

en var af mildhet ler, i blomsterrodnad, 

pa dina kinder, dina lappars par, 

som oppnar sig — ack, tillslut det igen, 

om det ej sander fran din sjals musik 

det ljufvaste af Ijud: ett ja! ett ja! 

PELICIA. 

Du sjelf ju hindrar mig ifran, att yttra 
det ja, som dig mitt sinne genast gaf! 
Men gerna hor jag klangen af ditt sprak; 
iinnu har ingen till mig talat sa! — 
Min basta Phenix! var valkommen hit; 
jag vet, du ar en fagel af det namnet, 
fastan du aliagt, eller gomt kanhanda 
vid dagsljus dina granna regnbagsvingar. 
pJag frojdar mig oandligt at din asyn: 
blif hos mig qvar, sa lange som du vill! — 
Jag blott beklagar, att du ar den enda 
utaf ditt slag i hela vida verlden: 
sa skona faglar, som du ar, enhvar 
visst langtar att ra om, och ingen kan 
af dem for manga onska sig. 

ASTOLP 
smaleende. 

Prinsessa! 
det marks pa dina ord, att jag, helt visst, 
den forste man ar, som vid detta hof 
har visat sig. 



- 139 — 

KELICIA. 



Du iir en inan? 

ALLA TAKNOKNA, 

En mnn? — 
Han iir en man!!! 

ASTOLF. 

Ja, manner kallar sig 
pa iordens klot den art af varelser, 
tiirhvilken ocksa jag der blifver raknad. 
Vi niimnas afven karlar, ocli vi iiro 
den starka lialften utaf menskosliigtet; 
den andra liaHten, mera vek oclispad, _ 
biir namn af qvinnor, ooh de likna dig, 
ehuruval blott pa omatligt afstand: 
ty ingen af dem ar sa skon, som du, 
ja, icke ens som nagon hiir pa stiillet. 

FELICIA. 

Vi mycket hort om dessa menskohiilfter 

i imderbara sagor, gator, visor, 

som linnas pa var o i ofverflod; 

man pastar till och med, att jag dem sjelf 

forfattat har; men derom vet jag ej. — 

Dock, sasom man, du ocksa visst liir vara 

en yngling, eller ibland miinner det, 

som Aickan iir bland qvinnor: ty du syns mig 

lik oleandern, nilr han nyss vaxt opp, 

sa smal, sa rak, sa stolt, sa purpurblommig. 

ASTOLE. 

Ja, hulda drottning, jag en yngling iir; 
och mer, iin nagonsin, jag kiinner det! 

PERIBANOU 

afsides till sitt sallskap. 

For oss iir denna syn ej ny. Vi feer, 
vi iiro dock langt slugare iln dessa 
lycksalighetens nymfer! Pa min iira, 
jag ej begriper slik okunnighet! 



~ 110 - 

FEL1CIA. 

Da tir dii ock eu riddare, kanhanda? 

Ack ja! mitt hjerta redan det iorsakrar. 

Du ser mig ut sa djerf', sa hjeltelik 

som Galaor; dock nej ! langt f6rr som brodern, 

som Amadis af Gallien: ty trofast 

du vara bor i lust och nod, som han. 

ASTOLP. 

1 lust och nod, i lifvet och i doden! 

PELTCIA. 

I doden? Hvarfor tala jemt om doden? 
Det ordet tal jag ej. Det gor mig angslig. 

ASTOLE. 

Ack! menniskan far ej undvika den; 
en dunst, en Aygtig rok ar hennes lefnad. 
Snart vissnar jag, och kallas gammal da: 
se'n — aterstar ej annat, an att do, 
och stoppas ner i mullen. 

EELICIA. 

Mullen? Fy! 
det ordet ar mig lika vidrigt. Nilmn 
det aldrig mer uti mitt sallskap! — Ha! 
jag maktigare ar, an dod och mull: 
med mig du lefva skall, for evigt ung, 
bland mina blommor, sjelf den skonaste; 
och aldrig skall den dagen gry, da du 
inunder deras rotter — hu! jag kan 
ej tiinka ut den fasansfulla tanken. 

NAIDION 

till Astolf. 

Hvi plagar du var drottning? — Se, hon bleknar 
och tarar tillra fram i hennes ogon. 

ASTOLP. 

Vid Gud, du himmelska Felicia! 
jag aldrig mer de orden namna vill. 
ForlA,t min obetanksamhet! forlat! 



- ul - 

PELICIA 

ater glad. 

Hvad vore det, som icke dig forlates, 
miii . . . men hur skall jag kalla dig? miu mau? 
min karl? — Dock uej ! det later niistan lojligt. 
Har du ej nagot siirskildt namu? Du kanuer 
ju mitt; sa siig mig d^ ditt eget! 

AST0LF. 

Astolf! 

PELICIA 
med handklappning. 

Astolf! ett hiirligt namn! Med A det borjar, 
just liksom Amadis. Tilnk, om jag finge 
det infall, att din Oriana bli? 

AST0LF. 

Gud! gif mig kraft! Jag svindlar — mina siuuen -~ 
Jag qviifs . . . 

FELICIA. 

Na, na, tag ej sa illa vid dig! 
Det var ett hastigt infall blott. Aunu 
vi ha ju lang betilnketid om sakeu. — 
Meu hvad? Du ser pa mig sa uuderligt, 
och diua blickar Hamma nilstan vildt; 
behofver jag bli riidd, min Astolf? — Nej, 
jag racker dig min haud forutan fruktan. 
Yiilkommen da, annu engaug! — Sa helsar 
jag dem, som nilrmast aro till mitt hjerta. 

Hon trycker lians hand, Astolf kysser hennes med haftigliet. Hon draorer 
den langsamt tillbaka. 

Din kyss var het, och darrande diu hand! 
har nagon af de jordens briickligheter, 
dem sjukdomar man kallar, foljt dig hit? — 
Var glad! Vi veta rad for sadaut hiir: 
ur uugdomskiillans friska vag, med mig, 
du dricka skall hvareuda miduattsstuud ; 
ack, Astolf! du kan knappast tro, hur ljuf 
deu kiillan ilr. och huru skon deu timman! 



— U2 ^ 

ASTOLP 

utom sig afsides. 

Hjelprika makter, o forbarinen er! 
hvart ord en glodhet pil ar, som sig borrar 
djupt i mitt innersta och branner der, 
och salighetens ofvermatt ar mord! — 

LAURA 

fbr sig sjelf. 

Den stackars mannen mar visst ganska illa; 
har maste snart forsokas nagon bot. 

Hon smyger sig bort. 
FELICIA. 

Hur ar det, Astolf? Hur skall jag forsta dig? 

Du vander bort dig, stracker armarna 

mot luften hogt med valdsam atbord, mumlar 

otydligt nagonting, och skiftar farg! 

Har jag dig f6rolampat? 

Narmar sig fbrtroligt. 

0, blif god! 
Flyg icke bort! Ser du, jag kan ju ej 
an veta ratt, hur man med dig bor umgas. 
Var adelmodig du, och lar mig det! 

Halfhbgt. 

Jag har ej svart att fatta; du skall snart 
fa se, hur skicklig larjunge jag ar. 

ASTOLF 

bemannar sig. 

Felicia! var lugn! — En jordens son 

forlorar latt, i min belagenhet, 

sin lilla smula sans. Jag ar annu 

formycket ovan vid att vara lycklig. 

Din sjal ar gjord af Ijus och skymning blott; 

min — utaf askraoln och af Ijungeldsamnen. 

De stralar, som fran dina ogon ga 

sa gladjeklara, som din blomsterverld, 

forvandlas inom detta hjertas rymd 

till blixtar, som forvirra och som tanda 

de vilda elcmenterna till kamp. 



- 143 - 

Men trad ej derf6rc tillbaka! Du 

kan aldrig deras offer bli. Om jag 

af dem till aska brans, jag villigt moter 

det ode, som mig re'n blef forespadt. 

Tror du, att jag for faran skalfver? Nej! 

kom, hulda Ijungeld, sla i balet ned, 

och tand hvar nerv, och gor hvar droppa blod 

till Aytbar eld, och hvirflande till skyn 

stig upp med roken af min varelse! 

FELTCIA. 

Nu talar du igen just liksom Phenix 

om aska och om bal. — Jag tror, minsann, 

att*jag ar niistan ghd derat — och saken 

ar dock egentligen bekymmersam! — 

Peribanou! jag skiil har att formoda, 

att du har riddare och prinsar kjint: 

har du sett nagon sjuk pa detta viset? 

PERIBANOU. 

Ah ja, min hoga drottning! ganska mangen. 

EELICIA. 

Hur aterger man dem da helsan? — Fort! 
jag vill ha svar. 

PERIBANOU. 

Det svaret, min prinsessa, 
vet Astolf bast, och fran hans egen mun 
det blir dig mer begripligt, an fran min. 

FELICIA. 

Sa? — Na, jag far val profva talamodet. 

LAURA 

aterkommer, barande en hbg prakt-pokal, 

Min drottning! hiir, i detta gyllne vin, 

jag droppar blandat, dem en lilje-sylf 

nyss i sin kalk mig bragt fran ungdoms-kallan. 

Jag hoppas, att for ett sa litet ran 

din moder icke vredgas kan, fastan 

det vattnet hamtas pa forbjuden timma. 



- lU - 

FELICIA 

hastigt, med oro. 

Min moder? — 0, lat lienne varal Jag 
tids noo' far liora hennes dunkla menino-. 

LAURA. 

\al\ lat ur min pokal din gastvan tomma 

en valdig styrkedryck till valkomst-skal! 

Den eld, som honom qvaljer nu, skall strax 

upplosas da i mildt ibrdelad kretsgang, 

och stilla vallust, oafbruten, jemn, 

lik solens varma genom blommans librer, 

med lindrig stromning gjuta sig omkring 

i alla adror, att dem vederqvicka. 

Vill du, att jag skall lemna honom den? 

PELICIA 

griper pokalen ifran henne. 

Nej, hit med bagarnl Ur min egen hand 
och invigd af min mun, till hans ma vandra 
den gyllne Aamman, som i vinet lagar. 

ASTOLP. 

Du gissade min onskan, skona gudoml 
Kan du da redan lasa i min sjal? 

EELICIA. 

Jag laste i min egen blott — och der 
stAr mycket till att lasa for oss begge. 

ASTOLP. 

^r^rt.juserskal 

PELICIA 

npphojer pokalen. 

I egenskap af drottning, 
jag borde dricka dig, Peribanou, 
i denna nektar Ibrst bland alla till. 
Ty med Urgandas harlighet kan ingen 
at' andra prinsars och prinsessors tafla. 
Men att jag nu forandra.r hofvets plagsod, 
tag det ej illa upp! Vid allting heligt. 
det sker ej nf sidvordnad for Ur(?andal 



1 1 :> — 

PERIBANOU 

leende. 

Var obekymrad, hulda herskarinna! 

PELICIA 

yander sig till Astoli. 

I egenskap af van alltsa, till dig 
jag egnar forsta skalen, riddar Astolf! 
flag tackar stjernorna och deras moder, 
som ar — 

(efter ett bgonblicks liksom tvekande uppehall) 

som iir min egen, att de fort dig hit! 
Vid henne svarj, att du forbiifver hiir 
hos mig, sa lange som jag fordrar det: 
jag lofvar dig igen, till aterskank 
ododlig ungdom, halften af min makt, 
och tillfredstallelsen af hvarje onskan 
som, okiind eller kand, sig yttra kan 
i en gestalt, sa lydnadsvard, som din! 

Hon dricker. Musik. 

ASTOLE 
mottager pokalen. 

0, hvilken evig sommarmorgons utsigt 

du malar, drottning, f6r mitt druckna hopp! 

Ja, jag forblifva vill hos dig, tills tiden 

en skrynklig gubbe blir med silfverlockar, 

och tills han, under fafangt arbete ' 

att soka efter mig, har gifvit upp 

af mattighet sin kalla andedragt. 

Sa ma din helga stjernemoder hora, 

och alla hennes tjensteandar hamna, 

i fall jag nansin bryter den, min ed! 

PTan satter den till lapparne vid det stalle, der Pelicia druckit, och tijmmer 
den till bottneu. ilusik. Laura skyndar fram och mottager ater pokalen, 

EELICIA. 

Jag litar pa din adla uppsyn. Annars 

jag skulle varna dig! Strang ar den makt, 

vid hvilken du forpligtat dig. 

Atlerhom.s JHMer. I. 7 



— 14G — 
ASTOLF. 

Dess battre ! 
Man tage mig pa orden. Sagdt iir sagdt! 

FELICIA 
till Peribanou. 

Yid middagsbordet motas vi. Da tiHlior 

den forsta skal, jag dricker, dig, min frimka. 

Jag mycket om din drottning fraga vill. 

och Astolf skall beratta om sin rLsn. 

som tvifvelsutan afventyrlig var. 

Till dess — lef val, min vackrii fe] — J tarnor, 

jag anbefaller gasterna at er! — 

Du. Laura, kom, och du, Cacilin, 

att folja mellertid med mig och honom. 

Musik. Feerna och tarnorna atervanda geuom deu utgang, frau hYilkeu 
de inkommit. 

NIOBE 

uuder bortgaendet sakta Lill Theano. 

Du hade riitt iinda, Theano! Skada, 
att vi ej iiga Aera exemplar! 

FELICIA. 

Xu, Astolf, kom! Xu slipper jag regera. 

Astolf, Laura och Cilcilia attblja henne genom den andra utgangeu. 



Afton. En trakt af slottsparkeu, festligt sirad med lampor och blomster- 
kransar mellan triiden. Scenen fbrestaller, till stbrre delen. en sliit. 
grbn plats med Amors bildstod pa den redan beskrifna tontanen; och 
framfbr denna ett altare, pa hvilket en elementarisk eldslaga sakta 
Aaddrar. Fran en starkt upplyst pa^iljong i bakgrunden, med sma gyllne 
tornilbjlar och mangfargade vimplar, skallar bfver det grbna f!iltet 
sang ocli dansmusik. 

ZEPHYR OCII NAIDION 
mbta hvarandra. 

NAIDION. 

God afton, Zephyr! 

ZEPHYE. 

Se! Naidion! 
Tack, skona nymf! Du ixr ett lyckligt mote. 

NAIDION. 

Och du ett artigt. 



14; 



ZEPHyU. 

Na I i denna qv:ill 
hiir gilr just miintort till. 

NAIDION. 

Felicia 
iir nojrl nied riddarn, som du skaAiit hit. 

ZKPHYR. 

Jag markcr det. Jo, jo! — An du da sjelf? 

NATDION. 

Hvcm skulle icke vara nojd med honom? 
Han ar sa god, sa vanlig och sa liflig, 
hans umgange sa larorikt — 

ZEPHYU. 

Forstar sie^I 

NAIDION. 

Han har iortaljt oss manga underting 

om vinterlandcr, menskor, kungariken, 

om sina krig och om sin lard med dig, 

om berget Ararat, ifran hvars hojd 

man skadar ned i fagra Persien, ' 

och der annu ett skeppsvrak sitter fast 

af en sakallad ark, i hvilken fordom 

on gubbe seglat har, niir jorden stod 

inunder yatten, femton alnar djupt. 

All verldens boskap hade han till siillskap. 

ZEPHYR. 

Du blir sa lard snart som min broder Ostan. 

NAIDION. 

Han talar som en gud, den riddarn! 



Ah ja! 
Och vacker ar han som en gud • . . E j sant? 
Det sista foretradet, vanligtvis, 
vid Aickors domstol iir det yppersta. 



14S 



NAIDION. 

Derom du fraga bor Felicia; 
hon har betraktat honom, hela tiden, 
sa, som om jord och himmel inneholles 
med allt hvad skapadt ar. i hans person. 

ZEPHYR. 

Ja sa! — Men vet dii hvad, Naidion! 
Jag foreslar — men hvarfore sa bradtom 

NAIDION. 

Jag maste upp i slottet, att bestyra 
om hemtningen utaf forfriskningar. 
Folj med! sa skall du fa din ogonfiignad 
at gullpokaler, onyxkarl, kristallglas 
och silfverskalar, mer an spegelblanka. 

ZEPHYR. 

Jag tackar! Jag har andra iirenden. 
Men hor! sa har, emellan oss, du val 
kan gifva mig en kyss, Naidion, 
sa lyckas du dess mer i din forriittning. 

NAIDION. 

Jag har ej tid. Gack du till Spinarosa 
och kraf din kyss af henne. 



Spinarosa? 
Dct skadar ej att kyssa henne scdan! 
Hon har dessutom nog fortrctat mig 
i dag tillfyllest. 

NAIDION. 

Jag iir obevcklig! 

ZEPHYR. 

Om du bcYcklig blir, jag tlyger strax 
till mannaverlden bort, och bringar hit 
en riddare at dig, mer skon iin Astolf. 

NAIDION, 

Jag itr ej angcliigen! 

Springe;- hort. 



Hii — 



Ett siklant litct troll inbillar sig, 

att jag ej vet, hur gerna hon det ouskar. 

Narraktigt folk, de ilickorna! men trefligt. 

I sjelfva verket, nar jag tiinker moget 

pji saken, har jag icke handlat riitt , 

mot dessa tiirnor. Xu de ga allena 

med all sin fao-rina' hiir omkrino- och se 

den skatt, som deras drottning sig forviirfvat. 

Om mina gamla griiliga foriildrar 

tilliite det, jag fore genast af 

och forde hit minst ett par dussin karlar 

af AstoHs art — ty andra passa cj 

att lefva liiir. Yiirst iir att ofvertala 

den knarren pappa. En orimlig gubbcl 

An har hos lionom intet smek mig hjclpt. 

llan ser sig omkring. 

J)cn triidgarden, i sanning, viil ma kallas 

naturens miisterstycke; helst niir himlcn, 

fran ena randen till den andra, holjes 

af qviillens purpurrodnad, liksom nu, 

och manan, ofvergjuten sjelf deraf, 

med blekrod kind, med lysten blick, i hufvun 

af gulUlor gommcr, for cn dcl af nattch, 

dc annars silfbekronta striile-lockar, 

den blyga aftonvinden skiimtar tyst 

mcd blomsterbanden, som likt armar, kjokta 

till lamntag, kedja sig fran triid till triid: 

de blida Ijusen skimra mellan dcm, 

fran lamporna i dunkelgrona toppar; 

och altarlagan rorligt spctsar sig, 

en tunga lik, som yppa vill sin gliidjc. 

Nattfjiirlar vakna, gungas af och an 

till nya drommars ro; lindblomman doltarl 

lysHugorna, likt strodda gnistor, bliinka 

Iran alla buskars blad; med grona vingar 

rodspriickliga sma faglar flyga frara 

ur sina grenars niisten, undrande 



— 150 - 

pa detta livii)iinel uf" miisik och eldsken, 

Sma aiidar kliittra upp pa vattensprangen 

ocli tilAa, plaskande, i syskonlck 

cmellan palmerna, som borja klinga 

fran rot till topp liksom liarmonikor. 

Eiitt tiickt! riitt tiicktl JMan tvifvelsutan strax 

pa dcnna grona plan begjnna vill 

hvad hiir pa on man kallar triidgardsdansen. — 

Men tystl hvad hor jag der? — Tystl — Jo, min 

Der sittcr i cn bok min herr rival 

och brostar sig, och Spinarosa star 

f'ramfor eu kaprifolii-lofsal, stum, 

och lyssnar uppiniirksamt pa hvad han sjunger. 

Jag har dock lust att hora deras samtal; 

hiir, bakom stora eken, iir jag gomd. 

Han di-Hger sig undan. 
NAKTERGALKN. 

^lanbegliinsta vingar biira 
genom gjllne skvars kosa, 
gcnom nattens grona rikcn, 
sangen till sitt mal. 
Himlens frihet. konstcns iira, 
allt han glomt, o Spinarosa! 
Efter jordens viillust fiken, 
soker han din blomstcrskal. 

SPINAROSA. 

Hvarf6r sii mig jemt bcs^iira? 
Slika visor ej jag tiil. 

ZEPHYR 

halfhbgt. 

Bravissimo. min trogna iilskarinna! 
BravissimoI Far fort och hall dig tapper. 

NAKTERGALEN. 

Niir bm kiirlek lundcn susar. 
kiillan speglar fastets lagor, 
stjerneqviillen oppnar sakta 
famnen, varm och rord. 



Sa, nar hjcrtats liingtan brusar 
iVam pa valljiids klara vagor, 
matt att sangarns qval betrakta 
lat hans onskan biifva hord! 

SPINAROSA. 

Ilvilka boner! hvilka plagor! 
Ej min ioresats blir stord. 

ZEPHYR 

liksom fbrut. 

Ej illa svaradt! men jag tjckte niistan, 
att hennes uttal var formycket mildt. 

NAKTERGALEN. 

Sa du bor at Zephyr svara, 
denne fjask med flardfull yta; 
han skall ej dig liinge minnas, 
mer han iilskar sig. 
Sangarn blott kan trogen vara, 
aldrig kan hans Aamma tryta; 
och sa hingt, som rosor linnas, 
namnet lefva skall af dig. 

SPINAKOSA. 

Vore du mer vacker bara, 
skulle jag besinna mlg. 

ZEPHYR 

nastan hbgt. 

Hvad? ger hon redan med sig? — Qvinnor! qvin- 

nor! 
Ha den forrilderskan! och hor med lugn 
pa min f6rsmiidelse ! Men viinta blott! 

NAKTERGALEN 

tlyger ued ur boken och sjitter sig bredvicl henne pa en gren af lbfsalen. 

Du ilr allt, hvad skont man skattar; 

hvar vill du en like finna? 

I din bild naturens regel 

ofvertriiftad iir. 

Endast diktens ram dig fattar! 

derf6r passa just vi bada; 



— 152 — 

Du — inin urbild, jag — din t?pegel, 
som dig dubbelt innebar. 

ZEPHYR 

haitigt. 

Nej, detta gar for bingt! Hon fafang iir, 
och han en smickrare af forsta slaget. 
Jag maste fram och se, om hennes oga 
ej iir mig trognare an hennes ora. 

Han framskyndar till r6fsalen mecl vredgad iippsyu. 
SPINAROSA. 

Zephyr, at din harm jag skrattar; 
nog jag sag, att du stod der! 

ZEPHYR. 

\i[l du mig giicka, du falska, du grymma? 

SPINAROSA. 

Ja! men jag tillhor dig iin, som forut. 

Naktergalen Ayger suckandc tillbaka upp i bokeu. 
ZEPHYR. 

Kom da! Du ma fran forforarn ryinma; 
annars iinda han dig narrar till slut. 

SPINAROSA. 

Zephyr! hur kan du sa barnsligt dock larmar 
Tro mig, du fagra, balsamiska vind, 
dig blott det unnas att rosen omarma, 
dig blott hon skiinker sin mun och sin kind. 

ZEPHYR. 

Men, sag da ))tig!)) at den ijadrade mannen! 

SPINAROSA. 

Lat honom du mig besjunga i frid! — 
Hvarfore banna den artiga grannen, 
niir han fordrifver en stund af min tid? 

ZEPHYR. 

Dock, en fortrollning ju bor i hans qviiden . , 

SPINAROSA. 

Siig mig, niir kiirlek med sadana vanns? 
Hur kan en omkelig fagel i trilden 



hoppas att rosen, l tagringcns <zlans, 
skulle pa allvai- engang blitva hans. 

/iEPHYll. 

Farlig ar den, som sa ofVer allt niatt 
vet att beromma . . . 

SPINAROSA. 

Att roa oss blott, 
niir vi ha stunder, som trogare droja, 
san<'arn iir till; att vart sinne lornoja 
ined sin beprisning af skonhetens prakt, 
tastiin vi sjelfVa nog kiinna var makt. 

ZEPHYll. 

Folj migl 

SPINA.R0SA. 

Ja, gerna! 

ZEPHYR. 

Till midsomiiiarskallan, 
der jag, tor natten, mitt tiilt slagit op]), 

SPINAROSA. 

Ar du uu blidkad? 

ZEPHYR. 

Ja visst! men ej siillan 
bry dina nycker val ater initt hopp. 

Hau omfamnar Spinarosa och Ayger bort mcd benue ofvei- luudcu, 

NAKTERGALEN 

ensam. 

Dare! som bjod henne hora 
dessa toners omma slag! 
Hon iir utan sjiil och ora, 
utan glans och fagring jag. 
Liingtan! oT^a dig att gommas; 
sla ej mer dltt oga opp! 
Onska, sakna, do och glommas, 
det iir sangarns lelhadslopp. 
Kunde jag din bana tolja, 
hoga, konungsliga orn! 
Att mig da ined stralar holja, 
stolt jag miitte fiistets horn. 



^Jen vid bloinsterverlden bunden 
och likval af' den lorsmadd, 
laiangt jag forskonar luuden, 
aldrig af dess barn forstadd. 

Du, som gaf mig, framfor andra, 
gnistan af din eld, naturl 
Bryt mitt fangsel, lat mig vaudra 
slocknande i sang, derurl 
T)en atom af lust ocli smiirta 
som du skankte diktens rost, 
tag den ater, modershjerta, 
och begraf den i ditt brostl 

Han fbrsvinner i det inre af skoseii. 



koraiuer haftigt in pa faltet mellan tvenne cypresser; cn krans af inyrtcn, 
rosor och vinlof bekrbner hans har. 

Hvad? blanda mig de skimmer an, som blossa 
i salen der, bland feers dans och sang? 
Tag, fria himmel, mot din son, och lossa 
if]'an hans brost all hiimmad lagas tvangl 
gif dina anglars kraft och sans, att krossa 
hvart band, som gor min sallhets verld f6r trang ; 
jag hor ju mer ej jorden till: en ande, 
jag fritt i syskonandars ring mig blaudel 

Iliir hon framfor mig svafvadel Hur gjuten 
af luft och sno och rosenglans, hon flogI 
hur stolt fran harets natt, i molnsvall bruten, 
spreds diademets gloria, mild och hogl 
fran handen, djerft af mina tingrar sluten, 
en strom af eld vid hemlig tryckning smog, 
och liksom strang vid strang, till samljud slagen, 
hvar sena skalf, hvar adra spratt betagen. 

Af nya kiinslors aning Iju^t f6rvanad, 
en dubbel sol i henncs 6gon log; 
och skiret, manans likt, sin silfversp{ 



kring barmens himmel under suckar drog. 



Ihir siill var slojan, som i smygsam tranad 
sin purpursky kring hals och skuldra slog! 
hur sJillt det^^goU', sora Yestanliitt hon rorde, 
livart hon i dans de spiida f6tter f6rde! 

Och niir hon talte nu, och hordes fraga: 
j)hvi star du sa, fran vara lekar vand?)) 
Hvad sprak, hvad uttryck fans i min f6rmaga 
f6r lagan, stiindigt mera full och tiind? 
1 hvart af hennes 6gonbryn sin baga 
li6ll n6jets gud mot min f6rvirring spiind ; 
inom mis- skiilfde, stuml, ett haf af lystnad: ^ 
f6rstod hon viil min tjusning och min tystnad .-^ 

lif! o lust! o himmelsk allf6rening 

af hulda qval, af lyckliga begiir ! 

du h6ll ditt ord! i evigt Ijus dess mening 

pa hjertats rymd med stjernskrift ristad iir. 

Pullborda, Aod af klarhet! sjiilens rening; 

g6r inig, som du, sa skon, sa spegelskiir! 

en svan, jag vill pa dina b6ljor gunga, _ 

och d6 af samma glans, som liirt mig sjunga. 

Ja, helga fr6jd att vara, skada, kiinna! 

med tusen sinnen, med omiitlig t6rst 

jag dricker dina Aammor; ej de briinna, 

de° svalka blott, och da iir viirman st6rst. 

Lik memnons bild, blef- ock min sjiil, som denna, 

en frigjord klang, vid morgonstralen f6rst 

till kiinslans dag ur marmors6mnen vaknad; 

o dag! sa ofta dromd, sa liinge saknad! 

J stjernor, blommor, gr6na lundar alla, 
J vatten, sprittande vid manans kyss 
■ ur dr6mmar, som bland ambraangor svalla! 
pa edra samtal vill en stund jag lyss. 
Ack! blott ctt Ijud de liirt sig aterkalla, 
ett genljud af ett evigt nu och nyss: 



— 156 — 

Pelicial — Hvad kan det annat svara? 
Felicia! — Hiir kan hon ijerran vara? 

FELICIA 
framtrader fran en anuan sida, mellan tvenne hijga rosentriii]. 

Felicia — hur kan hon fjerran vara, 
ifran sitt jag, som sig i skugga gomt? 
(> Astolf ! 

ASTOLF. 

Hor! det iir min ljufva iara, 
min dod, mitt lif, som ropar mig sa omt. 

Han ilar henne till mbtes. 
FELICIA. 

Jag sokte dig i festens jubelskara; 
du fans der ej — och gladjens matt var tomdt! 
den granna hvirfvelns tomhet mig f6rskrackte : 
jag ilydde hit — och snart din rost mig rackte. 

AST0LF. 

Jag Hydde hit — och snart din rost mig riicktc, 

sa kand, sa klar, mitt hjertas niiktergal! 

af den musik, som fordom tiden viickte, — 

niir han steg ned fran hvilans azursal, 

ett fullsofdt barn, och sina vingar striicktc, — 

iin klingar eko't i din sang, ditt tal. 

Min barndom horde det, bland hemmets tallar; 

det lifvets morgonstund tillbaka kallar. 

PELICIA. 

Det lifvets morgonstund tillbaka kallar, 
sa liinge tiden sjelf ett barn blott iir. 
Han aldras ej pa dessa blomstervallar, 
hos mig sitt forsta anlete han biir. 
Fran dig till mig det samma eko skaUar; 
mig tycks, du var i samma sal mig niir, 
da iin min moder holl mig qvar derinne: 
du var min aning, och jag var ditt minne. 

ASTOLE. 

Du var min aning, och jag var ditt minne 
inom det Ijusland, som f6rborgadt nj6ts, 



— 157 - 

clit vara sjalars evigt cna siniie 

af gudars koust i tva gcstalter gots. 

Nu konstnarn gliidsl och niir vi har oss hnne, 

och blick af blick i viickt erinring mots, 

springtjiidern viindcr han i stjerneuren 

att shi den skonsta timma f6r naturen. 

FELICIA. 

Att shx den skonsta timma for naturen, 

hor! hur livart hjul i gyllne uren rors! 

hur verld med verld samsprakar gladt! hur buren 

fr5in klot till klot en rost af viillust fors! 

niir deras viinskap, oforgiingligt svuren, 

i alla sfercr sammanljuda hors, 

hur siillt det iir, att dagens larm forsaka 

i nattens tjiill, der du och hjertat vaka! 

ASTOLF. 

I uattens tjiill, der du och hjcrtat vaka! 
hvar blomma gjuter nojets offertar; 
violen suckar fritt, och f6r sin maka 
de ljufsta driller trogna vakteln slar. 
Med bifallsdoft orangerna sig skaka, 
och biicken, der i bugter dr6jd han gar, 
sin perlesand vid sakta mullring silar: 
naturen s6fver sina barn och hvilar. 

PELICIA. 

Naturen s6fver slna barn och hvilar; 
vid hennes vink nu tjstnar vinden riidd. 
Den tr6tta dagen samlar Ijusets pilar 
i kogret af rubin, pa vesterns bildd. 
Bland dagg och gnistor, se! gazellen ilar 
till grottaus liigerstad, vid kiillans briidd; 
med silfverniit sig palm och ceder smycka: 
allt stilla iir, allt dr6mmer om var lycka. 

ASTOLF. 

Allt stilla iir, allt dr6mmer om var lycka; 
sa skiink mig da dess fulla nektarmatt! 
lat fran dess raga ingen tvekan rycka 
ett 6gonblick, till hiilften saligt blott! 



- 158 — 

]\Ia mina liippar pa din niun fa trycka 
en morgonrodnad af var framtids lott, 
ocli kyssens ros af dig sin like krii^ya, 
niir brost mot brost med varma vagor bafval 

Han kysser 'henne. 

FELICIA 

rodnande ocli Yanligt forundrad. 

Niir brost mot brost med varma vagor bafva, 
hvi motas liipparna sa gerna da? 

ASTOLF. 

Xar sjal till sjal pa o^astbesok v"ll svafva, 
de mellan sig den purpurbryggan sla. 

FELICIA 

betraktar honom med stilla hanryckuing. 

Hur skont du gloderl Lena ilagtar bafva 

ditt fagra har, och dina ogon bla 

med hvarje blick af ny f6rklaring lifvas. 

Hvad fordrar du? Befall — och allt skall gifvas. 

ASTOLF. 

Hvad fordrar du? Befall — och allt skall gifvas, 

af detta lif, som ju sitt ursprung har 

fran dig blott, dig! Hvar kan dess liingtan trifvas, 

om ej, som strom, inom sitt hafs forvar? — 

Som vinterm6rkren i mitt hem f6rdrifvas 

af varens sol, sa genom dig blef klar 

mitt inres natt, der kold och skumhet radde: 

hos dig jag gatans hela l6sning nadde. 

EELICIA 
besYarar hans kyss. 

Hos dig jag gatans hela l6sning nadde; 
ar karlek ej dess innehall, dess ord? 

ASTOLE. 

Ja val! Hvad lunden sj6ng, hvad varen spadde, 
har der sin mening svarad, liksora spord. 



15i» — 
FELICIA. 

Jag gloiiit, livad niig min nioclcr iorebriKlde ; 
men ack! for dig vardt ingen varning gjord . . . 

Hon baller handen fbr den nyfikne Asto]fs niuu. 

Tystl — Blott i ett ma minnet ej mig svika: 
din helga ed, att aldrig fran mig vika! 

ASTOLF. 

Din lielga ed, att aldrig fran mig vika, 
en magisk treklang lik, mig fastbesvor; 
]nig hjertats dod och iirans drabbe lika 
den dag, som ej blott dn mitt brost bebor! 

FELICIA. 

Lat rankan lindas kring sin stam! Den rika 
nu honom sina drufvors varn betror! 

Hon omarmar ]ionom. 

Och du, droj qvar, ododligt genomhigad, 
o stund, af alla sjiilar efterfragad! 

De droja stumt i en lang omfamniug. 
ASTOLK. 

U stund, af alla sjiilar efterfragad, 

och ofver alla diktens taflor skon, 

da, famn i famn^ bekannelsen iir vagad 

af tvenne hjertans forsta vexelbon! 

du o'vllne kalk, sa blankt till bradden rao-ad 

af lust och ve, du hoppets segerlou, 

skall du mig rackas nu blott, eller siillan? 

EELICIA. 

Xej, evigt, evigt! Tiink pii ungdotnskiillan! 

2sara iutiil de Ulsliaudes mbtesplats, men obemarlit af dem,^bar suiauing- 
om, mot slutet af detta samta]. den dansmusiis: furti.vttat sig, som liit- 
tills blott pa iangt afstand yarit bbrbar. Pa engaug saminanijuder deu 
uu rundtomliring altartaltet i bvirtiaude jubeltoner, uuder det offerlagau 
pa a]taret ocli lamporna i triiden lilarare upplladdra. Frau a]]a sidor 
framskimra giiiusande gestalter mel]an lbfveu ocb stammarne, ocb man 
bbr af cn sang, fbrdelad mellan tvenne cbbrer, fb]jande ord: 

EORSTA CHOREN. 

Heliga kiirlek^ 



solen iir gangen; 
kretsar vi slinga. 



— KiO -- 
ANDKA (JHOREN. 

Heliga kailek! 
hjertat och sangen 
offer dig briuga. 

relicia sliter sig hastigt m- Astolfs armar. 

ASTOLF 

harmsen, mocl haftiga atbbrder af otalighet. 

Ha! denna proihing feltes iin — vid Gud ! 
det skonsta ogonblick, som lifvet gaf, 
slacks i sin gryning . . . 

PELICIA 
fattar hans arm. 

Nej, niin ljufva van! 
F6lj niig blott fort till palmen der, som star 
pa kuUen, hog, i rosenbuskars ring, 
och nar med bladens nedat strackta spetsar 
de baglikt mot hvarandra krokta buskar! 
der innanfor vi skonjas ej, men se 
med obehindrad utsigt 6fver nejden, 

llon bortfbr honom skyndsamt, arm i arm, till det beskrifna stiillet, och 
satter sig med honom under palmtradet pa en rundtom stammen gaeude 
grasbiink. Deras uarvaro iir der osynlig fbr de dansaude tlockar, som 
uu fran olika sidor hvimla in pa scenen: Oenier af allaslag; deriblaud 
Peribanou med sina feer och Felicias tarnor. 

f6rsta CHOREN. 

Heliga kiirlek! 
Ij uset f6rsvinner : 
saknar ej mangen 
gomda behagen? 

ANDRA CHORliN. 

Heliga kilrlek! 
m6rkret dig tinner; 
hjertat och sangen 
sakna ej dagen. 

SamtUga daussiillskapet ordnar sig, och bbrjar eu riugdaus omkriug al- 
tarct. Sa ofta Genierue fatta hvarandras hander eller vidrbra hvar- 
audras klader, uppblanker ett ilande sken, som drbjer nagra sekunder 
innan det fbrsvinner. 

AST0LF. 

Det iir oinojligt, att bli liingre ond 
pii viisenden, sa lika dem, som lekte 



— IC.l 

nicd inig, dii iin jag ieni, sex ar vav gannnal! 

Till halfteu kladda af sitt langa har, 

sa silkeslent, sa skinande och lockigt, 

till hallten af inangfargadt Hor och guhJskir, 

de svafva 6fver faltet, vanligt smekta 

af aprikosens, persikbloinmans vrdlukt; 

likt blanka, krusade sma iusjovagoi-. 

der morgonrodnan doppar latt sin kind 

och varen speglar af sin regnbagskrona. 

FELICIA. 

Det fagnar mig, att du sa gerna scr deml 

de iiro elemcnternas regcnter 

och sjalarnc af dc natiirgestalter, 

som pa er jord for ogat visa sig. 

I Ijuset, luften, vattnet, plantan, traden 

de lcfde ocksa dcr personligt forr; 

se'n menniskan blef ofverklok, de vistas 

blott pa besok der understundom an, 

ty annars doge tingens arter ut: 

mcn hiir du skadar dem bestandigt sa, 

som jag dem sjelf i ostordt noje skadar. 

ASTOLF. 

Dryaden dor da ej, niir triidet fiills? — 
Jag alltid villigt dcras lunder skonat. 

KELICIA. 

Haf tack! ty, fastiin hiir dc trifvas biist, 
de sina boningar pa jorden iilska. — 
Den dans, som nu de f6ra opp, iir helgad 
till Amors iira, gudens pa min 6, 
men vill den dag och stund tillika lira, 
da f6rst jag mig i denna vcrld befann, 
pii griisets blomster hvilande, och siig 
upp6fver mig, med glad best6rtning, liogt 
azurens iinnu mera sk6na blommor. 

ASTOLF 
fbrTanacl. 

Din f6delsedagsfest? — Du blef da ock, 
som andra barn, till lifvet f6dd? — Det gafs 



16: 



en tid, da du ej denna skepnad bar, 
ocli da din o cj styrdes iln af dig? — 
Dii stundoni namnt din moder: sa^^* . . . 



FELICIA 

dyster. 



Ack, Astoir! 



bevilja mig den enda bon: iorskona 
mig hadaneiter fran hvar dylik fragal 
Min hulda alskling, kan du vagra det? 

Hon lutar sitt hufvud till hans brost. 
ASTOLr. 

Hvad? — Drag af smarta i din gudablick, 
och dina kinder hvitare an sno! — 
Felicia! 

Han bbjer sitt anlet ued niot hennes och hbljer det med kyssar. 
PELICIA. 

0, lat mig hvila har, 
min strilnga mor! o, ryck ej denne yngling 
ifran min sida! Se, jag vill ju ej 
med dig om all din hoga visdom tMa! 
Hvad ar mig lifvet, om det ej iir lek? — 
Ack! unna mig att iilska blott och illskas, 
att fa foidjufva menskoodets hardhet, 
och gora dock atininstone ett enda 
bland dessa hjertan, dem du giickar, silllt! 

Hon uppreser sig och aterrinner blott smuningom sin fbrra gladtighot. 

Du undrar pa mig, Astolf? — Forska ej! 

ack, tro mig du pa mina ord: det tjenar 

till ingenting att griifva opp det morka, 

f6rdolda kunskapsdjup, som inom oss 

med skadefrojd i skumma gommor lurar, 

och retar oss att onska kiinna det, 

som ofvan stjernorna ocli nedom blomstren 

i obegripen lonlighet iir till! 

Var nojd att lefva du i mellanrymden, 

den Ijusa, varma, fagra, utan forvett 

att i en kall och kolsvart region 

forkvla sinnet ocli forblinda svnen! 



iti;- 



ASTOI.P. 

Jug lyder ilig — ocli gloiii, Iwiul jag lorbrot 

KELICIA. 

V^i o-loinina beii;i^c att bctrakta danscn. 
Se . . . men bctrakta da ej endast niig! 



lliir dubbclt lycklig uiyscr tornets ros, 
nar hon sin andcdragt med din far blanda! 
och dock i lutad stallning hon sig gommer; 
hon rads jeiniorelsen med dig; iorstulet 
hon hviskar mcd cn suck: ))hvad du ar skon!» 



FELICIA. 

I paradiset, i det land, som Phenix 
bcbor, star alla rosenbuskars urbild, 
med skyhog vaxt, af evig dag bestralad, 
Iran roten upp till toppen blomstcrholjd, 
inen utan taggar; sylierna der mota 
hvar Ijaril tryggt med obevapnad barm. 
Fran detta land en hemlig valfrandskap 
med rosens allraiinsta angor doftar, 
och lockar, spridd i lifvets hcla luft, 
hvart vascndc, som liknar vart, dithan. 

ASTOLP. 

O alla rosors drottning! Paradisct 

iir du; din Phcnix har du sjelf mig kallat; 

o, att mitt paradis omsluta sa, 

som Phenix, nar han sjunker i den eldfainn, 

der, pa engang fortard och ofortarlig, 

han dor — till lif! 

FELICIA 

oroligt uppsprittaude. 

Hvem kommer? — Nalkas ingen 

ASTOLP. 

Visst c]! 



— 164 



Jo! irau siu uya pelargaug 
Eiviuii uiirmar sig, liksom bestald. 

Kopar inat parken. 

Hor liit, Ervina! Kom! 

ASTOLE 

misslj'nt. 

Eclicia! 

FELICIA. 

Palitlig rir hou, tyst . . . Hvad? uu sa mulen? — 

Tillgif mig, variua hjerta! lat var karlek 

ej vara lik med roseu blott, meu ock 

med daggeu, som af heuue iugen annan 

iortrolighet begilr, iin att fa fasta 

vid heunes kuopp sin lilla himlaspegcl! 

Hvem vet, om ej den fullt utspruckna blommau 

lued afuud mius den tid, nar kuopp hou var? - 

,Dock — hvad jag talar nu, jag sjelf ej vet . . . 

begrip mig biittre du, soiu allt forstar! 

ASTOLF 
rbrd. 

Jag tror, att jag det kan. 

Ervina tradcr in i liJtsalen. 
PELICIA. 

\'iilkommen, goda! 
Mcn hvad? Ej nied i danseu? 

ERVINA. 

Ej lor daus 
jag danad blef. 

EELICIA. 

I parkeu har jag f6rt 
var giist oinkriug; och bor, kauskc, med honom 
sa eusam ej bli sedd. 

Fbr sig sjelf. 

Yiduuderlig 
forlagenhet! med tvang till hyckleri ! 



- 1 05 
ERVINA, 



Till chorsaugs-Hockar, enligt gammal^ sed, 
har ringen brutit sig alltredan; sarskildt 
hvar chor-flock fram till altaret vill svafva, 
att sarskildt hylla ons gudomlighet. 

ASTOLF. 

Men siig mig, hvadan komma dessa Ijud, 
som beledsaga och bevinga stegen? 
De horas fjerran pa engang och niira, 
med klara tonfall, och likval helt sakta: 
af strangaspel och Aojtmusik en blandning, 
men ingendera fullt, de bringas fram 
helt vis"st af tonverktyg, dem jag ej kannor. 

PELICIA. 

Du pa min borggard sag en silfverpoppel: 
sa reslig nu han ar, har likval jag 
planterat honom. Hvarjc qvall, nar manan 
ett stycke hojt sig pa sin ban kring fastct, 
kan detta trad inom sin karnas fibrer 
f6rnimma mina kanslors tysta bud;^ 
da rora lofven sig och fran sig sprida 
ett tusenstammigt valljud, vid hvars vaggsang, 
min Astolf, man behagligt somnar in. 

ASTOLP. 

Hur IjuAigt darra dessa dubbla strommar 
af klang och manglans ofver parken han, 
pom sjclf iir upplost till en flod af skonhet! 

CHOR AF FELICIAS TARNOR. 

Heliga kiirlek, 
vack vara minncn! 
Friare narmas, 
ljufvare varmas 
illskande sinnen, 
tryggar blott natten 
kiinslornas hvimmel, 
tjusningens frid. 
Strnlando skattcn, 



solen, ar fangen: 
lijertat ocli sangen 
aldrig dock rasta, 
Ijsa sin himmel 
sjelfva tillfyllest; 
ej oss fbrkastal 
Slut i din liyllest 
skymniugens tidl 

CHOR AP SALAMANDUER. 

Aldrig du hvilar 
segrande vingar: 
bildad af laga, 
evigt din baga 
syftar och skjuter; 
gullkogret klingar, 
eldpilen ilar, 
blixt ar hans fard — 
Ijusct i strommar, 
blossar och sandes; 
lifvet, i drommar, 
traffas och tandes ; 
rymden sig sansar, 
andarne vakna; 
stjernornas kransar, 
sferernas dansar 
ordnas till verld. 

CHOR AF URGANDAS FEER. 

Herskande stjernor 
sanda, i toner, 
till vara hjertan 
gladjen och smiirtan ; 
sjungandc tiirnor 
aro de bada; 
himmelska troner 
vanta dem hem. 
Karlek! din baga 
Ijudcn bebada: 
saliga vada! 



IC.T 



Hur dii den spanncr 
IjuAigt du sarar; 
afvcn i tarar 
nojet dig kanner; 
hvem ger du plaga, 



CHOR AF SYLFER. 

Blickar, som lysa, 
lappar, som mysa, 
tacksamt dig egna 
blygsamma gafvor: 
perlor i droppar, 
balsam i knoppar, 
kalkar med honung, 
doft fran var barm! - 
Yiirdes oss hiigna, 
iilskling och konung! 
Ma vara hafvor 
blidt du valkomna! 
Lat oss fa mogna, 
utan att domna; 
lat endast trogna 
fjarihir somna 
in pa var arm! 

CHOR AF DRYADER. 

Ofta i lunden 
hviskar en trangtan; 
skogiga runden 
suckar af langtan; 
manklara toppar, 
siHrade strommar, 
sagor, som susa, 
minnen, som tjusa, 
tolka dess bon. 
Gif da dess drommar 
klingande tunga! 
Lar dem att sjunga 
skuggande tjallens, 



— Iri8 — 

lyssnande qvallens 
innersta mening: 
lifvets forening, 
karlekens lon! 

CHOR AF UNDINER. 

Ej ens i vagor 
lifvet den saknar: 
djiipt under vatten 
brudlig ar natten, 
skonare vaknar 
hjertat i lagor 
upp nr dess famn! 
Slack i korallens 
land ej din strimma! 
Lat under fallens 
forsar den glimma! 
Sorger ocli lojen 
soka, med iloders 
lopp, oceanen ; 
finna sin moders 
vinkande nojeu, 
langtningens liamn. 

Allman dans anyo. 
ASTOLF. 

Skall hamnen hinnas? 

FELICIA. 

Ja — med mig ombord 
se upp till stjernorna! De spa oss «godt. 

ASTOLE. 

Se'n din; ias: sas:. ias: kiinner endast tvenne, — 
tva morgonstjernor pa en horisont: 
de iiro dina ogon, klara himmel! 

FELICIA. 

Ar jag din himmel, sa ar du dess gud, 
den allnarvarande; om mina ogon 
i dina stjernlikt skada in^ det iir 
blott atero'lans fran dem, 



jag lant af digl 



- 169 — 

ASTOLP. 

Ja, fran det Ijus, 



ERYINA 

till Felicia. 

Tid iir kanske att festen 
pa oAigt sjitt afsluta, — om ej midnatt 
skall har oss finna. 

FELICIA. 

Hvad? — F6rvisso, ja! 
Ty aftonrodnans iingel, baddad redan 
och rod om kinden som ett somnadt barn, 
i hafvets biigare har gjutit nyss 
sitt sista purpurvin af dagens gliidje. 
Sa kom! 

ASTOLF. 

Hvar vacker dag en hogtid iir, 
som af en vansall gudom gifs at vcrlden: 
men vackrast iir dock alltid sjelfva slutet, 
som, ramen likt kring en fullbordad malning, 
det hela fattar in till minnets bild ; 
att hjertat an ma sola sig dervid — 
om ock for sista gangen! 

FELICIA, 

Sista gangen? 
En sadan gifs ej. Spill du blott ej bort 
den forsta! — Hvilka infall! Hora de 
till miinnernas natur och foretriiden? — 
Men se! der borta syns ju ock var Zephyr: 
jag liinge undrat, hvar han hallit till; 
han ilr en ifrig viin af dans och lekar, 
och pliigar eljest ej forsumma dem. 

Zephyr upptriider pa altarfaltet, Dansen stannar hastigt af, ooh de dan- 
sande tbrsamla sig omkring honom. 



Yiilkommen, Zephyr! 



Atterhom.t DiktPr. T, 



LAURA. 



NAIDION. 



Yill du dansa med mig? 



— 170 - 
PERIBANOU. 

Dii vackra barn! iir du den vind, som . . . 

ZEPHYR, 

Ja, 
du vackra fe! jag ar ))den vind, som)) just. 

PERIBANOU. 

Hur tyder du min fragas mening? 

ZEPHYR. 

Jo: 
jag iir ))den vind, som» gynnar vissa stunder, 
dem feerna med egen skicklighet, 
forsta att stiilla till . . . 

PERIBANOU. 

Och hvarvid ryktet 
formaler, att du ar en liten skalm! 
Men barn och vindar ha fritt sprak. 

ZEPHYR. 

Som billigt! 
Hur mangen sanning blefve eljest sagd? 

NIOBE. 

Har du ej rakat Spinarosa? Hvarfor 
kom hon ej med dig hit? 

ZEPHYR. 

Hon annat fatt 
att gora nu; kort sagdt, hon stadgar sig. 
Jag lemnat henne qvar hos ett par gamla, 
med hogt uppsatta mossor prydda tanter: 
tva tistlar, som, ett stycke utom parken, 
inrattat en uppfostringsanstalt. Der 
hon sitter i pension och liiser ofver 
den dryga lexan af en hustrus pligter. 
En fastm6 bor ej endast prata, dansa, 
och spela qvinter med sin fasteman. 

NAIDION, 

Har man vid hort pa maken? 



171 — 

NIOBE. 



Arma Rosa! 



PERIBANOU. 

Du liir da vara svartsjuk, stackars gosse? 

THEANO. 

Fy, Zepliyr, fy! 

ALLA FEER OCH NYMFER. 

Fy, Zephyr, fy! 

ZEPHYR. 

Ja, ja, 
ior er det iir beqvamt att utau niipst 
fa dra vid niisan hvem ni helst behagar. 
Men detta samtal muntrar ej. Na viil! 
Till dans igen! Jag stiiller mig i spetsen. 
Naidion! gif akt! Den nya turen, 
som jag fann upp for ett par dagar se'n, 
den maste nu gemensamt ofvas in. 

I det ogonblick, da dansen ater skall begynnas, visar sig Felicia pa kiillen, 
och nedstiger, fi31jd af Astolf och Ervina, utfor terrasserua, 

NAGRA ROSTER. 

Se drottningen! 

ALLA. 

Hell dig, var drottning, hell! 

Felicia besvarar helsningsropet raed en vanlig bugning emot samtliga ska- 
ran och framtrader midt pa griisplanen. Alla Genierna sammaulanka 
sig hand i hand till en vid ring rundt omkring henne. 

ALLMAN CHOR. 

Ara iit skonheten! Lycka at makten! 
Milda fbrtjuserska, gliids vid v&r sang! 
Hor, hur den vida, den hvilande trakten 
svarar vart lefve fran gang intill gang! 

HALFVA CHOREN. 

Drottning! med tiiflan att vara de f6rsta, 
dyrka dig roster fran vatten och land; 
allt hvad der andas, det minsta, det storsta, 
prisar sin lydnads lycksaliga band. 
Lefve du! Lefve du! 



— 172 — 

ROSTER 
fran de kringliggande nejderna. 

Lefve du! Lefve clii! 

ANDRA HALF-CHOREN. 

Ja! — till dln harlighet, hvilkea iir like, 
om ej ditt hjertas gudomliga nad? 
Ljuf som din spira och stor som ditt rike, 
talar hon framst i din styrelses rad. 
llell och siill! Hell och sall! 

ROSTER 

sasom fbrut. 

Hell och siill! Hell och siill! 

ALLMAN CHOR. 

Hor, hur den vida, den slumrande trakten 
vaknar och svarar vart hyllande rop: 
j)iira iit skonheten! Lycka at makten!» 
skalle det ater fran hop intill hop! 

EELICIA. 

Med IjuAig rorelse, med konstlos tunga 
jag tackar er, J trogna viinner alla, 
for hvarje nytt bevis af detta sinne, 
som gor min spiras hela makt och glans ! 
Yid sidan af var giist, som jag har kringfort 
med var Ervinas tillhjelp i min park, 
fornam jag fjerran jublet, som forradde, 
att triidgards-dansen redan var begynd; 
men hann, tyviirr! ej fram i lagom tid, 
att sjelf fa taga del deri. Nu stunden 
for detta noje re'n f6rliden iir. 
En liten ofFermaltid blott tillsammans 
vi kunna njuta: sedan ma enhvar 
till hvila i sitt hem begifva sig. 

Hon Yinkar at Laura; atskilliga tarnor af henneslagre betjeningframbara, 
under Lauras uppsigt och anordning, en mangd sma bord af sandel- 
trad, ceder och ebenholts, belagda med mosaiktaAor i stallet for dukar. 
De fordelas rundt omkring under traden och besiittas med allt det fbr 
den tillarnade maltiden ubdvandiga. En mangd artiga Genier bembda 
sig att underlatta tarnornas besvar, och framfbr alla Zephyr. som har 
i synnerhet sin fagnad at de sirliga glasen orh Aaskorna. 



— 173 - 

EELICIA 

sakta till Astolf. 

Sl', hvilken gliidjc dessa vasen lilVai': 

och likaiullt, lastan dc Amors inakt 

sa tacksamt nyss i dcnna qvall besjungit, 

de aldrig kiint, och fa cj nansin kanna 

sa klart och djupt som vi, hvad kiirlek iir! 

ASTOLF. 

Dct iins blott cn Fclicia i verlden: 

hvein, utom den, at hvilken dii dig skiinkt, 

kan vaga pasta, att han alska liirt? — 

ZKPHYR 

ualkas bestallsamt till Felicia. 

Min drottning! skiink mig ett par ogonblick, 

att se, hur dukningen vi foranstaltat. 

Pd mcdelpunkten af hvart bord, som vanligt, 

ur gyllne kiiril hvirfla rokelser 

af aloe och ambra; rundt omkring dem ^ 

stiir hvar servis i skickligt ordnad prakt — 

kort sagdt: vi tro, att allting iir till nojes. 

FELICIA 

leende. 

Vill du berommas, lilla hofmarskalk? 

Hon fbljer honom till borden. 

AST0LF 

fbr sig sjelf. 

Hur tjusar hennes gang! En mclodi 

den iir, som tagit kropp i viixtens former, 

och skiftar genom alla linicr, 

ett thema, alltid lika, alltid nytt, 

ined oafbrutet ljuf utvecklings takter! — 

Ja, fagra gordel, du, som pressar dig 

(tillatligt djerf!) kring henncs skira driigt, 

hvad du iir lycklig! Siillsamma figurer 

du stickadc pa smidig omkrets biir; 

behagens makter der, hermetiskt bundna, 

i millioner lystra inom ringen 

pa nagon losande besviirjelse, 



— 174 — 

att binda sin besvarjare i stallet 

och evigt kring lians langsel lialla vakt, 

fangenskap! Lott ofver alla lotter! 

CACILIA 

narmar sig till houom. 

Ar ni ej glad, herr Astolf? 

ASTOLF. 

For min kiinski 
det gifs ej nagot uttryck, niilda nynif! 

CACILIA. 

Kanskc dock skuUe jag det kunna gifva. 

ZEPHYR 

afsides till Pelicia. 

Nu enskildt nagra ord — af vigt! Bror Ostan, 

som iir en vis, har gjort mig uppmarksam 

pa vissa menskolynnets egenheter. 

Bland dessa kinkigast att ratt behandla 

iir en orolighet, som alltid vaknar 

i menskans brost, sa oCta tidens rilkning 

blir hennes eftertankas f6remal. 

Hon tilnker ^erna tunort: hon ilr sa tunyrodd! 

Du vet, att denna rilkning annorlunda 

beskaiTad iir, sa langt din spira riicker, 

iin pa var Astolfs jord. Tilliifventyrs 

behofver alltsa, for sitt viil och ditt, 

din illskling skonas fran enhvar erinring 

om skilnaden emellan vara ar 

och dem, som i hans hem, likt sand i timglas, 

med evigt jagad briidska nedat rinna. 

FELICIA 

tankfullt. 

Jag tackar dig. 

ZEPHYB. 

Det iir en blott formodan! 

EELICIA 

skakar langsamt liufvudet. 

Tyviirr! tyviirr! det radet nog har gruud. 



- 175 - 

Haftigt. 

Vid styx! cn iitsigt, mera mork an dcn! — 
lJvad skiacklull mojlighet! 

ZEPHYll. 

Pa dig bcror jii, 
att aldrig lata dcu bli verklig — Hvad? 
Du gratcr? 

FELICIA. 

Goda barn! lorrad ej du 
cn svaghct, som jag^ aldrig Ibrdom proiVat! 
Din drottning iir cj alldeles sig lik. 
Men outplanligt i mitt sinne skreis 
din varning; s"akcr var derom, och blif 
allt framgent, liksom nu, min snalla Zcphyr! 

Hon bfverhopar honom med smekningar. 
ZEPHYR. 

Ack! hlt min kyss bortAagta dina t^rar; 
allt iir ju godt annu och skall bli godt! 

AST0LF 

fbr sig sielf. 

llvad samtal hallcr hon val der med Zephyr? 
Hon lyftcr honom upp fran marken, trycker 
den vackra gosscn till sin barm, sin mun . . . 
Dock, Astoin blygs, att sa missunna honom 
en oskuldslull och harmlos barndomsnjutning. 

PELICIA 

atcrkommer Ingnad till .^stolf och fattar hans arm. 

Nu, mina gastcr, siittom oss till bords! 

Vid det prJiktigaste bordet, i midten af halfkretsen till hbger, sattcr hon 
sig sielt med Astolf och Peribanou. Gentbfver, vid ett bord i midteu 
af halfkretsen till venster, intager Zephyr sin plats emellan Caciliaoch 
Naidion. Pelicia ^inkar uppat luften, och musiken fran det klingande 
tradet begynner ater, men i fbrandrade och mera marschlika tongangar. 
Maltiden begynnes. 

ZEPHYR 
ropande ifran sin sida. 

Hiir ma vi liksom gudar, ungefar! 
Ej sant, hcrr riddare? 



- 176 - 
ASTOLP. 

Ja val, Diin broder! 

Halthbgt. 

Vid detta hol' atminstone man bryr sig 
ej stort om etiketten. 

PELICIA. 

Etiketten? 
Hvad iir det, som du kallar sa? En sak, 
som du kanhanda onskar hit? Befall! 
Jag skafFar den i blinken fram; befall blott! 

ASTOLF. 

F6r ingen del! Jag aldrig var en van 
derafj ej ens nar vid mitt eget hof . 
jag maste latsa vara det. Forofrigt, 
hvad saken ar, ej lonar att forklara. 
Nog af: det ar en sak att grispa at. 

PERIBANOU. 

Vid alla jordens hof den dock behandlas 
med ogement hogtidlig noggrannhet. 

ASTOLP. 

Ja visst, min fe! de se ock ut derefter. 
Den forsta pligt, som der man ofvar in, 
iir den, att pa riitt statligt satt ha ledsamt. 

PELICIA. 

Den pligten undanber jag mig! Mitt hoffolk 
skall vara gladt, liksom jag sjelf. 



PERIBANOU. 



ZEPnYR 

vid sitt bord. 



Hogst riktigt! 



Nog har jag vackra bordskamrater fatt; 
jag vet ej, hvem jag bor ge foretradet: 
men du, Naidion, du pladdrar jemt, 
och du, Cacilia, tvartom iir stum. 
Kan val pa sadant vis konversationen 
fornuftig bli? 



— 177 — 

NAIDION. 

Tiink, hvilka hoillglietei'1 

ZEPHYU. 

Hvui'for sti tyst, Ciicilia? Sa siig diil 

CACILIA. 

rlag vill ej diimma opp deu vishetsflod, 
som iTan din mun sa oafbrutet strommar. 

ZEPHYR. 

Slikt stoter niistan pa satir. Likgodtl 
champagnen losa skall din tunga; sedan 
vi bli nog sams. Ja, ja! gor dig ej till, 
skcnheliga! jag kiinner dig tillfyllest! 

Vancler sig till betjeningen. 

Fram med cliampagnen, tiirnor! FortI 

Laugst bort i fonclen, ofver paviljongeus tornHojlar, iippfara i dotta bgon- 
blick mcd knall pa knall en myckentiet f;irgskimrande raketer, flam- 
hjiil, solar ocb eldcivastar, som pa. nattskuggaas botten sprida sig of- 
ver stbrre delen af himlahvalfvet. ryrverkeriet fortfar, under niang- 
faldigt omskiftande synbilder, anda till slutet af scenen. 

FELICIA. 

Hvad nu? 

MANGA ROSTER. 

Ett hiirligt skadespel! 

ZEPHYR 
dricker. 

Just i min smak! 

De spisaude resa sig upp fran sina saten. 

EELICIA 

till Laura. 

Pa min befallning sker det ej. 

LAURA. 

Lucinda 
har dristat ofverraska dig, min drottning! 

EELICIA. 

Om dig det roar, Astolf... 



— 178 — 
ASTOLF. 

Mig? Osagligt, 
nar eldens lek iir snillets, liksom denna; 
jag gerna sage den pa miudre aistand. 

PELICIA. 

]\Ia ske! Hvarfor ej strax ga dit? 

THEANO OCH NAIDION 
lialfhbgt. 

Desserten ! 

PELICIA. 

Ratt, att derom jag pamins: ma vid den 
enhvar af mina varda giister droja! — 
]\Ien du, du har knappt nagonting f6rtart! 
iir du ej hungrig, arme van? 

ASTOLE. 

Jag hungrig? 
Min Gud! ack nej ; men torstig — 

KELICIA. 

Torsdg? 

ASTOLE. 

Ja; 

men icke efter vin, — var viss derom! 

De ga: Peribanou, med den bfriga tiocken af feer och genier, atf bljcr dem 
nagra qvarliallas dock af Zepliyr, som med dem satter sig anyo. 

ZEPHYR. 

Nu sitta vi i ro! Hvar blef champagnen? — 
Se sa! Hiir komraa nya ilaskor. Skont! — 
Nej men, Ciicilia! sitt qvar beskedligt; 
jag sliipper dig ej mera. Drick nu, drick! 

CACILIA. 

Jag lyder ju! Var ej sa stormig bara; 

och, skall jag stanna hos dig, sjung da heUre, 

iin prata immerfort. 

ZEPHYR. 

Sjung du blott med! 



— 179 — 
CACILIA. 

Begynn! vi vcxla scdim om i ordning. 

ZEPHYR 

sjunger. 

Valan! lat oss dricka 
det skummande lifvet, 
nar perlorna frusa 
och sockret deri! 
IIvad ofvan ar skrifvct, 
cj fraga, ej blicka! 
lat timmarna rusa 
med fraggan forbi! 

CACILIA. 

Med glasen ma klinga 
den lyckliga rundens 
forenade toner, 
fran gast ocli till gast! 
Ma korkarne springa 
till gudarnes troner, 
med tack for sekundens 
ododliga fest! 

ZEPHYR. 

I rankornas kransar 
sig Amor forkladde, 
niir gladjen ocli varen 
han gifte engang; 
bland brolloppets dansar 
som Bacclius han tradde, 
med drufvor i sparen, 
vid brudskarans sang. 

CACILIA. 

Hvem skulle dem skilja, 
de himmelska makar? 
I vinet, det susande, 
evigt de bo! 



— 180 — 

Sa Uinge den tjusande 
nektarn oss smakar, 
sa liinge de vilja 
sin frojd oss iortro. 

ALLA. 

Yalan! lat oss dricka 
det skummande lifvet, 
nar perlorna frusa 
och sockret deri! 
Hvad ofvan iir skrifvet, 
ej fraga, ej blicka! 
lat timmarna rusa 
med fraggan forbi! 



Pramsidan af slottet, med flera <3fver hvarandra staende pelarrader. Breda, 
betiickta gangar, bppna at parksidan ocli fbrsedda med atskilliga alta- 
ner, fbrena gonom dessa pelarrader med hvarandra en mangd rum, hvil- 
kas dbrrar af adla metaller, prydda med bildverk och sirater i upphbjdt 
arbete, s^-nas i pelarnes mellanrjmder. Nagra Salamandrer, som par- 
vis biira facklor, lysa och ledsaga Astolf genom tvenne dylika pelar- 
gangar uppfbre till hans sofrum. Vid dbrren, som de bppna, bilda de 
en halfkrets omkring houom, fbr att afvakta hans betallningar. 

ASTOLP 

staende pa trbskeln. 

Jag ber er, artiga sma undersater 

af var gemensamt dyrkade prinsessa, 

ma ingen mer for min skull sig bemoda! — 

Han tillvinkar dem afsked med en vanlig atbbrd, gar in och sluter till 
dbrren. Efter nagra bgonblick, sedan .Salamandrerne aAagsnat sig ut- 
fbre tillbakii, slar han upp den mcd haftighet, och framtrader pa en 
midt framfbr denna dbrr befintlig altan. Manan, just nu framtindrande 
ur en tunn sky i hela sin glans, gjuter den bfver houom, kolonnerua 
och metalldbrrarne. 

ASTOLF. 

»God natt! Sof ljuft!)) — Yar det ej sa hou sade, 
niir bon i pelargangens livalf forsvann? 
)>Sof ljuft!)) — Ja, om jag dodens somndryck hade; 
men tro blott ej, att nu jag somua kan! 

Sla ej sa haftigt, fulla brost! Forunna, 
du Ijumma natt, ett svalkans andedrag! 
I trolldomsuiit, af gyllne tradar spunna, 
mitt hjerta sprlttcr hogt af vildt bchag. 



— 181 — 

I piirken vill jag, iitt mot triklen kyla, 

mot gras och dagg min famn, min kind, min mund! 

0, kimde jordens grona forlat skyla 

for sinnets blick en sluten himmels stund! 

Men hvart jag gar, af stjernor, blommor, droppar 
mig hon, blott hon i tusen bilder skiinks; 
och hennes barm det iir, med rosenknoppar, 
som under varens tacke hojs och siinks. 

Kanske hon slumrar nu, och lampan lyser 
pa hennes forsta drom, som ler — om mig! — 
Om mig? — Formatne! hvilket hopp du hyser! 
]\Ien lat det hoppet vaka dock med dig! 

De ogon blunda, som sa vadligt speglat 
i mjinljus midnattsglans min sjiils begtir; 
de kallor likt, dem Salomo f6rseglat, 
i morker fangsla de sin andehar. 

Men ack! de Ijusets andar svagt f6rvara, 
en ny f6rtrollning aterb6rjas re'n; 
och samma 6gon, lika 6ppna, klara, 
inom mig blixtra an med samma sken. 

Dock nej! jag kiinner, att hon afven vakar: 
hur skulle hon val somna f6rr, iin jag? 
De sjiilar, dem naturen f6dt till matai-, 
likt tva magnet-ur ga med lika lag. 

Ja, nu hon visst sin luta klinga later, 
hvars toner kyssa henues hngrars lopp; 
i viilljud sorgen ler och skiimtet grater, 
och obekanta sinnen viickas opp. 

De fly en fr6jd, hvars 6fvermatt iir smiirta; 
men hennes r6st f6rdr6jer deras gang: 
hos mig de s6ka skydd; men till mitt hjerta 
f6rf6ljer dem f6rtjusarinnans san^^*. 



— 182 — 

Som naktergalar, nyss ur Ijerran komna, 
med vingar darrande af lust ocli ve, 
de reda der sin biidd, ocli onska domna, 
for att i drommar tiga blott ocli se. 

Hvad syner da! o, livilka taflor malas 
i druckna farger for min tankes brand! 
jag ser, liur bon af spegeln aterstralas, 
niir hennes tiirna lossar dragtens band; 

jag perlan slockna ser och blomman falla, 
som prydt for dagen hennes gudahar, 
och blott en hvit beslojnings dimma svalla 
likt silfverskyar kring en himmelsk var; 

och lockarna, som fritt de dunkla vagor 
mot varma marmorhojders rundning sla — — 
hur lycklig Salamandern iir! I lagor 
han lefva far, och kan blott lefva sa! 

Gar med skyndsamma steg utfbre och fbrsviDner i nattskymuiugeu. 



Felicias kabinett. 

I taket synes stjernliimmeln afbildad; golfvet ar belagdt med gobelins, 
tapeter, som fbrestalla mennisko- och djurSgurer i mangahanda grup- 
per. HvilsofEor i bsterliindsk smak och fargglans omgifva rummet; 
dess vaggar aro smyckade med tailor och bildstoder. Genom de hbga 
at parken ledande fbnsterdbrrarna faller mellan gullfrausade purpur- 
omhangen ett starkt mansken, som af de fbrbfrigt icke upplysta Ijus- 
kronorna mangfbrdubblas. Midt pa den hbgra vaggen ar en ingang, 
som hbljes af en Ijusbla sidenfbrlat, mellan tvenne pelare af saphir; 
gent emot, pa den venstra vaggen, en annan, som hbljs af en Ijus- 
grbn fbrlat, mellan tvenne pelare af smaragd. Fbrlaten till hbger ar 
silfverstickad, med stjernor; fbrlaten till venster ater med blomster af 
silke och perlor. 

NIOBE OCH LUCINDA 

inkomma fran ingangen till venster i litlig tvist. 



Du iir for strang, min biista Niobe! 
det forsta ogonkastet kan bedraga, 
da sa du dommer om prinsessans sofrum, 
nyss konstrikt inredt af Ervinas hand. 



— 183 — 

NIOBE. 

Hon hiir blott gjort hvad lienne lorcskrers, 
och gjort det yppcrligt! Meu reu, mcu llardlri 
iir stileu ej. 

LUCINDA. 

Ogillar du de hoga, 
iran goli' till tak kristallbckladda Yiiggar? 
dc halfva pelare af jaspis, hvilka, 
i jeniumatt afstand fran hvarandra stalda, 
afdela dem, liksom i speglar? Ar 
blott klandervardigt, att halfpelarne, 
som narmast resliga safknippor likna, 
tillsist, uppofver vaggens midt, sla ut 
ncckliljeblad med alabastcrblommor? 
Har det sin trcfnad cj, uiir hvarje qvall, 
ur dessa hvita, skara blomsterkalkar 
klart brinnandc smii Aammor vanligt stiga, 
och ofver hvarje Aammas spets en tunn, 
blaaktig doftsky liitt sin dimma krusar? 

NIOBE. 

Jag pastar blott, att allt det dcr forrader 
cn smak, langt mera grann iin sann. 

LUCINDA. 

Ocksa 
det hviilfda lasur-takets medelpunkt, 
den stora, stjernlikt skurna diamanten, 
mot hvilken bryts i tusen fiirger, — alla 
dock endast manlikt matta, nattligt ljufva, — 
de andra Ijusens skcn? 

NIOBE. 

Na, enkelhetens 
fortjcnst atminstonc har han; sa iifs^en, 
vid rummets cna langviigg, detta altar 
af slipad mork porfyr, der Amors bild 
af snohvit marmor jag stillt ofvanpa. 
Men deremot — hvad pralverk vid den andra, 
till vattnets ledning iu fran ungdomskilllan ! 



— 184 — 

LUCINDA. 

j\lig lockar dock dess luiderbara syn, 

med sitt rubinkarl, sina silfvergripar, 

da, ibrmadt likt en iiillt utslagen tornros, 

det ibrra uppbars af de senare 

pa spetsarue af deras hojda viugar. 

Ej se jag kunde utan valbehag 

den stolta vattenstrale, baglik, guldblank, 

som nastan intill taket kastas upp 

ur karlets skot, forstarkt af fyra smiirre, 

da hvarje gripen, utat vand, en dylik 

utur sitt hogt uppresta hufvud sprutar, 

att ofvantill forenas med den storsta, 

som stiindigt sprider rundtomkring sin hojd 

ett duggmoln af guldgnistrande atomer. 

Niir sa, ur detta gnistregn, alla fem 

i oupphorligt nya bagsprang storta 

gemensamt nedat kiirlct, der de losas 

i millioner skimmerdroppar opp 

niot vattnets jemt till dallring rorda yta: 

det hela tycks mig da en priiktig drom. 

NIOBE. 

En rora tycks det mig — lat vara, priiktig! 

Men dessa feer ifran Ginnistan, 

de skiimma bort prinsessans smak i grund. 



Ensidiga! 

NiOBi:. 

Allsidiga, som gillar 
hardt niira allt af driiglig fiirg och tcckning, 
nar du tror skonja, hvad du pliigar kalla 
en ))andemening)), en ))betydelse!)) 
Du ser viil en i detta krimskrams ock? 

LUCINDA. 

Helt visst ! Men fafiingt vill du mig begabba; 
du menar sjelf langt mcr, iin du lats om. 



18o - 

EKYINA, THEANO, NAIUION 
iukomuia fran parkeu. 

TIIEANO. 

.Men hvud jjiinscssan drojer liingc! 

NAIDION. 

knappt kan jag langre hiirda ut ior sonin. 

THEANO. 

Hvad jir det for ett klingande derinne? 

NIOBE. 

Cacilia stanimer hennes instrumenter 
till morgondagen. 

THEANO. 

An? sa sent? 

NAIDION. 

Hon slutar 
ej nansin med att kniippa och att spjinna. 
Kling, klangl Pling, plangl och immertbrt igen 
kling, klangl Pling, plang! Det ar olideligt. 
Nej! tacka vill jag att fa sofva godt, 
se'n man sig trott har dansat; all musik 
ar intet mot det nojet. 

ERVINA. 

Knota ej! 
helt annat har Felicia fortjent. 

NAJDION. 

Det iir iinda forunderligt, att ga 
pa denna stund till ungdomskallan; helst 
nar i sitt eget rum man har dess tillgang 
med prydligaste maklighet tillhands. 

Pbrlaten till venster bppnas nagot litet pa sidan och Cacilia intrader. 

Na iindtligenl — Siig, hvad prinsessan gor? 

CACILIA, 

Kanske hon triifFat har sin mor derute; 
om sa iir skedt, jag kan forsiikra er 
att ej hon drojer gerna. 



THEANO. 

Siillsaint ! Siillsaiiit ! 
Den soni dock iinge se den nattgestalten! 



For Laiira blott lion visat sig; ty Laura 
far, soni ni vet, ibland med drottningen 
pa deuna vandring gora siillskap. 

NAIDION. 

Ack, 

oni Laura vore niera spraksain bara! 

NIOBE. 

Dii skulle till er ("iignad, liingese'n, 

i nagon vrt\ for dottrens blickar gonid, 

den dunkla niodren sta i gips, i marinor. 

Laura kommer. 

Der ha vi Laura — men hvar iir var drottning? 

LAURA. 

Alltsa ej redan hiir tillbaka? 

NIOBE. 

vi viinta ilnnu j)ii att ioraiskedas 
och hora, hvilken hon af oss belaller 
att stanna qvar i natt, till hcnnes tjenst. 

NAIDION. 

Det blir visst jag. Hvad somnen smakar skont 
pii dessa spiinstiga och lena kuddar! 

Hon pekar pa divanerna. 
LAURA. 

Var hon ej afkliidd nyss af dig, Lucinda? 

LUCINDA. 

Jo — men till hiilften blott; i storsta hast 
f6rsvann hon sedan, att ga hiin till kiillan 
ocli derifran till sjon, der sina svanor 
hon ville se i mansken. Aldrig forr 
sa underlig hon synts mig, som i q.viill. 



— 187 — 
LAUKA. 

Det kan vul varit. AUt sin orsak liar. 
Men, likti 2:odt . . . Forblif'voni endast vakna! 

CACILIA. 

\'id lyian ojemlorlig, som vid griHeln, 
dii biist vet rad derlor. 

LAURA. 

Nej, sjungoin samliildt! 

THEANO. 

Ett klokt lorslag! men denna gang, min Laura, 
ej en af dina hoga stjernesanger; 
du mius, att vexling iir mitt valsprak. Gif oss 
en liten munter alldagsvisa lielst! 

LAURA. 

Yiilj sjelf! 

THEANO. 

Den, som beskrifver Ijiirilns oden. 

LAURA. 

Ar den sii munter? 

NAIDION. 

Det var ock en liaga! 
Ja, lefve (jiiriln! 

LAURA. 

Lefve han, sii liinge 
han kan! ^Jaii" i'o^&,v mis^. 

CACILIA. 

Begynnom da! 

LAURA. 

Ser du Sylfen, hvar han ^ar? 
Nojets suck, som varm och snar 
fran naturens liippar andas? 
Se, hur skimmerdriigten randas, 
gyllne, bla och purpurklar: 
sadan viif blott modren har! 



- 188 — 

CACILIA. 

Evigt rorlig, evigt ung, 
blomstrens lilla granna kiing 
sjeir en vingad blomma, iladdrar; 
lyssnar till hur vestan pladdrar; 
badd ocli skygd for Ijusets barn 
spins af' Floras grona garn. 

LAURA OCH CACILIA. 

Fri han ar fran hvart behof: 
ingen foda, jordiskt grof, 
soker han, nar ut han kryssar; 
daggens vin och rosens kyssar 
tindra, locka ofverallt, 
niira latt hans luftgestalt. 

CACILIA OCH ERVINA. 

Fodd blott for ett cnda mal, 
ser han i hvar nektarskal 
speglas dragen af en maka; 
blickar framat och tillbaka, 
skakar lilla hjessan, brydd: 
iir hon kommen? iir hon flydd? 

LAURA OCH NIOBE. 

Se! den sippa tarnan re'n 
vantar pa en spiid syren; 
Ayger opp, niir han vill stanna, 
foljs i striick, och niins ej banna . . . 
Snart, vid blaa kallans rand, 
nekar hon ej mer sin hand. 

CACILIA OCH LUCINDA. 

Blott en oro tiir hans brost: 

ej han kan med ton och rost 

anf6rtro sin ljufva smiirta; 

har han vingar blott och hjerta, 

ej ett viilljud for sin viin — 

from, som blomman, stum, som denl 



- 189 — 

LAURA OCH NAIDION. 

En fortjenst dock odet gaf: 
han har mod att se sin graf 
i sin iilskarinnas skote; 
blott for detta enda mote 
spratt han fram ur jordens drom, 
stiinktes han af Ijusets strom. 

CACILIA OCH THEANO. 

Lif och dod i siillt f6rbund 
bilda nu hans herdestund; 
famn i famn iir makan hunnen, 
famn i famn iir Aamman brunnenl 
Lifvet blott en liingtan iir, 
slockna bor med sitt begiir. 

LAURA OCH CACILIA. 

Lundens alfer, stora, sma, 
fira hans begrafning da: 
klaga med sma roda liippar, 
ringa Ainkt med blaklockskliippar. 
I en mussla syept, hans lik 
jordas vid en trasts musik. 

ALLA. 

Himlens azur, sommarns lust, 
solens glans och rosens must, 
Ijusets prakt pa vingen stralad, 
lifvets frojd for ogat m^lad; 
sist en soinn, niir kiirlek bjod: — 
hvilken lefnad! hvilken dod! 

Man hbr sakta knackas pa en af tbnsterdorrarne och det klagande ropet 
af en 

r6st. 
Ack! sliipp mig in! 

LAURA 
fbrunclrad, som de andra. 

Men, i all verlden, kom! 

Dorrn iir ju into stiingd ! 



190 - 



ROSTEN. 

For trogt iir laset 
for mina hander, ocli for tung ar nyckeln. 



ERVINA. 



Det ma jag sagal Na, det matte vara 
det klenaste par hiinder i naturen. 

NAIDION. 

Ah! hvar och en ar ej sa stor och stark, 
ocli tung pa fot, och hard i hand, som du. 

THEANO 

skrattande. 

Det var en skihlring! Stadiga Ervina, 
livad siiger du om den? 

ERVINA. 

Att hon har riitt. 

LAURA. 

Val svaradt! bibehall ditt adla lugn ! 
det jir den starka skonhetens natur. 

Pornyad knackning. 
ROSTEN. 

Forh\t! jag har s-k bradt! 

LAURA. 

Jag tror, det ;ir 
den vackra Alida fran svanedammen, 
hon, alla blomsters, aUa sagors van. 

LUCINDA. 

Hon ej behofver dricka ungdomskaUan; 
dess Aod ii.r infodd inom hennes brost. 

THEANO. 

Hvad kan hon vilja oss, sa sent? 

Laura oppnar diirreu ocli undinen Alida iutrlider. 
LAURA. 

Yalkommen, 
du lilla sota barn! Hvad jagar dig 
hit, midt i natten, fran din ncckros]ivd<hi? 



19 i 



ALIDA 

efter en liitt nigning. 

Annu jag ej derinne famnad var 

af drommens armar; utanfore satt jag, 

pa silfversand, i grona klyftans grotta, 

och sag sma systrar tumla om i lek 

kring stammarna i safvens lund, och horde 

dem se'n fortalja mig om sina resor 

langt bort till dammens andra strand, och langre . . 

Dk kande jag, kring mina kinder forst 

ocli i mitt hjerta se'n, en plotshg varma, 

som tycktes komma ofvanfran. Jag sag 

mot taket af var skalfvande knstallborg, 

och tvenne stralar, klarare iin dem, 

som solen skickar ned i vattnets dalar, 

ledsagade min blick uppat. Da, se! 

var drottnings vanliga gestalt det var, 

som lutad stod utofver ytans spegel; 

och ifran hennes ogon kom det dubbla, 

det varma Ijus. Hon ropte: ))Alida! 

kom upp! kom upp!)) — Jag dykte opp i bhnken. 

THEANO. 

Hvad hon beriittar snallt, den Alida! 

ALIDA. 

j)Ej langre)) — fortfor hon — »ma mina tiirnor 
med viintan pa min aterkomst sig trcHta; 
dess timma oviss iir; gack, biir mitt hud, 
att, niir mig slumrens ande nalkas vill, 
jag onskar utan all uppassning somna)). 

NAIDION. 

Beqvamt! 

ALIDA. 

))Ei heller nagon ma)) — sa slot hon 
))m.ed nattvakt utanfor mitt rum besviiras; 
jag ensam vara vill, alldeles ensam, 
tilldess jag ater blir f6r siillskap stiimd». 



— 192 — 

LAUIIA. 

Sa ga vi, hvar till sig. Tack nu, dii lilla 
behandiga budbarerska! Sof godt, 
och drom dig vaggad pa din blida vag 
bland idel svanor och forgat-mig-ej ! 

ALIDA. 

Farval! Du alltid varit e^od emot mie:. 

Hon gbr ater en nigning och aAJigsnar sig. 
NAIDION. 

Yal, att hon gick! Jag kan ej tala mer, 
for gaspningar. 

THEANO. 

Nar du ej orkar tala, 
da ilr, i sanning, tid att ga till siings. 

LUCINDA 

till Laura. 

Derinne ock jag redan antandt Ijusen. 

LAURA. 

Tiind dem hiirute ock; snart ar det midnatt, 
och morker aldrig var prinsessan kjlrt. 

Lncinda gar in genom ingangen till venster, kommer genast nt igen och 
svingar mot Ijuskronorna ett penselformigt verktyg, hvarifrS,!i gni- 
stor utfara och antanda de aromatiska Ijusen. 

LUCINDA. 

Min pligt iir fyld; och vill hon, fore somnen, 

i nagon saga lasa, m6jligtvis, 

sa ligger mangen vaxets tafla, sirligt 

af dig med trogen grifFel ristad, nu 

i fullglans vid den huldas hufvudgard. 

LAURA 

fbr sig sjelf. 

I qvall hon laser blott sin egen sagal 

CACILIA 

till Laura, hemlighetsfullt. 

Mig anar, hvad hon drojer f6r. 

NAIDION 
gnuggande sig i bgonen. 

Hvad da? 



— - 198 — 

LAURA 

t 
afbrytandc. 

Mig anar, att sa liflig dag gjort livila 
behoAig for oss alla sju. (lod natt! 

ALLA 

omsesidigt, 

(rod natt! (jod nattl 

De ga samtligen bort genom iDgangeu till hogor: Theano och Xio))o 
sist. 

THEANO 

till Niobe Tid utgaendet. 

Porstiir du dig i qvall 
pa Lauras uppsyn? 

NIOBE. 

Bry dig ej att gissa! 
Fran gamnialt iir ju hon en sierska. 

THEANO. 

Men nu, alltsedan Astolf kom, hon liknar 
fran hjessan ner till fotterna en spadom. 
Manntro om gliidje blott? 

NIOBE. 

Hvar Annes denna 
rent obemiingd? 

THEANO. 

Ej fullt f6rnuftlos, alltsa, 
iir den omskiftlighet, hvarmed — sa siigs det — 
hvarannan dag jag ler, hvarannan grater; 
dock Lauras blick — den innebiir en framtid, 
da sjelfva leendet blir tar, men ock 
da taren sjelf blir siillare iin lojet. 

NIOBE. 

Ja, eller skonare ; och derpa Hgger 
f6rniimsta vigten. 

THEANO. 

Du har riitt: i allt 
iir hufvudsaken mindre hvad, iin huru. 



Atterhoms DiUer. 



— 194 — 

I samma ogoublick, 3ofn den Ijusbla fbrlaten tillslutit sig bakom cien sist 
utgaende, uppslas med bradska den mellersta fbnsterdbrren, och As t ol f 
rusar in, utan att i begynnelsen bli Tarse hyarest ban befinner sig. 

ASTOLF 

haftigt. 

Annu en dorr! iinnu ett rum! Hur manga 
skall jag, i dessa evigt langa gangar, 
fa nodgas oppna, innan till mitt eget 
jag liunnit leta mig? 

Stannar midt pa golfvet i eu furtjust hiipnad. 

Gud! hvilken anblick! — 
Ja, nu jag vet, pa hvilken ort jag star: 
ett ogonkast mig re'n forunnadt blef 
pa detta rum, niir mig Felicia 
i middags forde rundt omkring i slottet. 
Zephyr! o min forna drom! 

Han betraktar tbremaleu. 

Ja, har 
hon satt, just hilr, der dessa "sphinxer hvila 
med halft forfiirlig, halft sirenisk uppsyn, 

och qvinnobarm, och vilddjursramar hiir 

jag tog af hennes knif den gyllne frukten, 

och fick den forsta kyssen — — mera liAigt 

jag ej iir vaken nu, iin da jag dromde! — 

Och globerna i takets azur-d6m, 

de vrida sig i kretsar om och stiimma 

hvar krets till samma symfoni som da! — 

Hvad skona miilningar! och hvilka stoder, 

pa smaklullt kostliga fotstiillningar! 

Af Niobes och af Lucindas konst 

de visst sitt ursprung leda. Skynda dock 

jag maste — 

Nagra rbster l.bras utantbr hbgra ingangen pa icke langt £fstand; de ta- 
lande tyckas ga Aygtigt fbrbi och ater aliagsna sig. 

Tilnk! om hiir jag ofverraskas? 
Jag iir f6rlorad! — hiir, i detta rum, 
pa denna tid! — 

Han lyssnar. 

Nu de forsvunnit — ja, 
de komma ej — — jag hiimtar andan ater. 



— 195 — 

Han amnar ga. 

Men, — se'n jag engang rS,kat hit, hvarfor 
kan jag dock ej tillata mig, i hast, 
en blick inom den grona iorlat har, 
som ej i middags oppnades? Den Ijusbla 
vi gingo da, om riitt jag mins, igenom . . . 

Han drager den Ijusbla f(3rla-ten nagot litet till sides och blickar utat. 

Sa var det, ja! och detta galleri 

bor jag i morgon nogare betrakta; 

nar hon bredvid mig gar, — hvad ser jag annat? 

Faller igen fbrhanget och begifver sig till det pa motsatta Taggen. 

Hvad inom denna forlat goms, — derom 
jag ingen aning har — och likafullt 
en het, hogt klappande beklamning trycker 
mitt brost, da jag i sidentyget fattar . . . 
Men ar jag ej mer yr, an nagon qvinna, 
i min nyfikenhet? Kanske — o himmell 
hon sjelf — hon sjelf derinne ar — och da, 
hvad skall hon mena om sin gast, som frackt 
ofredar hennes hvila . . . 

Studsar tillbaka. 

Hennes hvila? 

Han drbjer tyehagsen. 

Men detta siden ar sa tunnt, sa fin 

min horsel, att jag skuUe har f6rnimma 

hvart drag af andedragt, om an sa liltt, 

i fall en varelse derinne vore! 

Tvartom ett sakta sorlande jag hor, 

liksom af vatten, men sa lagt, att knappt 

det markbart ar — och nagonting jag skonjer 

ett altar likt, som hojer sig bland Aammor 

af sallsam egenskap, — fastan i brytning 

ibrhangets hinder alla f6remal 

f6rvirrar och med ljusgr6n skymning holjer. 

Foi-t da! var djerf! Ett slags kapell det iir, 

helt sannolikt till Amors dyrkan — 



iom nj'ss fran pai'ksidan inkommit med Spinarosa, obemarkt af den 
i Tramatbiijd stallning lutande Astolf, slar honom nu pa axeln. 



— 196 — 

Troligt! 

ASTOLP 
Tandande sig om, harmsen ocli brydd. 

Hvad vill: man har pa sa olaglig tid? 

ZEPHYR. 

Var tacksam, att ej vi detsamma sporja! — 
Vi ville se, da alla fonstren Ijste, 
om Laura iunnes liar annn: en tvist 
emellan mig och fastmon iir forsonad ; 
och hon, som ar min Aickas fostermor, 
bor hora det med fagnad. 

Till Spinarosa. 

Eller hur? 
Du ar ju god igen? 

SPINAROSA. 

Jag bjuder till. 
For all del, lat mig slippa dessa tistlar! 
Det var ett elakt skiimt. 

ZEPHyR. 

En minnesbeta! — 



Na val? 



AST0LF 

Tresigt, 



ZEPHYR 

harmande honom. 

Na val! Vi kommo lagom ju, 
att dig bitriida i din undersokning. 

ASTOLE 
tbrlagen. 

Min undersokning? 

ZEPHYR. 

Ja, om altaren . . . 
Ett har du sett; skarp ogat for det andra! 

ASTOLE. 

For hvilket? 



V.)7 — 

ZEPUYR. 

Hor \m iiiig ocli Spiiiarosu! — 
Meu Yiiutii — 

Han pekar at det grbna tijrliiiuget. 

Vet du, om prinsessan kanske 
derinne iir? 

ASTOLF. 

Jag tror det ej. 

ZEPHYR. 

Valan! 

Sjunger. 

Hvad iir dct, soni i nischen der langst fram sig 

lialft vill roja? 
Dit, ofver lena mattors prakt, dig breda trappsteg 

lioja? — 
En drottnings-siing af elfenben, med purpurtjall 

derpa, 
omkring livars biidd, med somnens dryck, de skon- 

sta drommar sta. 

SPINAROSA. 

Vid dofter, som fran stiindig var de fagra kuddar 

kyssa, 
vid triidets spel och vattnets siing, som Ijurt till 

slummer vyssa, 
en ncktarllod af himmelsk ro ur deras biigrar hiills, 
niir fran sitt hoga fiiste ned en helig forlat fiills. 

ZEPHYR. 

Den siinker dock till hiiHten blott de roda skym- 

ningsviigor : 

en genius den haller opp; pa Ijusets lystna fragor 

han' svarar med sin stumhet blott, pekhngern tryckt 

pa mund; 

at tystnadcn han viger in den siilla hvilans stund. 

SPINAROSA. 

Pa trappans steg, i vasers miingd, hogvuxna rosor 

gloda ; 
de tiinka pa den hvita hals och pa de liippar roda. 



— 198 - 

En loisal bilda de, cn limd, till licrskariunans Yakt; 
och lana blygt, fran hennes kind, sin locknings hcla 

makt. 

ZEPHYR. 

Sa, utan like skon som god, i enslig natt hon dol- 

jer 
hvad, huldare an dagen sjelf, sig for hans langtan 

holjer. 

SPINAROSA. 

Den vana hjcssan lutar hon till ingcn makes brost; 
hou ar sig allt: sin verld, sin irojd, sin saknad 

och sin trost. 

ZEPHYR 

betraktancle honom. 

Pa traden ha vi nu din forskning hjelpt; 
men anstall dock ej alltfor langa ron ^ 

raed detta f6rhanges beskaffenhet ! — 
Min hvilostad jag traffar vid en kalla; 
i sallskap med min brud, begriper du. 

Gar med Spinarosa. 
ASTOLP. 

Han har en brud ! och jag . . . Men bort! Dcn plats, 
der nu jag star, bor branna mina fottcr . . . 
Ursinnige! hvart denna ingang leder, 
iir cj forborgadt mer . . . Blygs for dig sjelf ! — 
Jag gar igen, att soka opp mitt gastnim. 

1 detsamma han Yander sig om att ga. rbr han medretslost vid en tjiider, 
anbragt i en af smaragd-kolonnerna, och den hemlighetsfulla forlatcn 
rullas hel och hallen opp med j'ttersta hastighet. 

F6rsent! Du b6nh6rd blef emot din vilja! 
Mitt odes gunst bereder mitt f6rderf. 
F6rmatna 6gon! vagen an en blick, 
och boten scdan med en evig blindhet! — 



Den forandrade scenen Tisar 
prinsessans sofkammare. 

ASTOLP, 

sedan han lange Tid ingangen statt orbrlig. 

Hon ar har ej . . . Lugn, lugn, du vilda hjerta! 

Han intrijder med hastiga, meia osakra steg. 



— 199 — 

Xu ingeii tvekau mer! Framat — ocli do, 
om sa skall ske; men ej ett steg tillbaka! 

Med niiUlaro hiiurycknin^r. 

Det iir da luir, pa detta purpurlager, 

som solen af' mitt lif livar qvall gar ner! 

Det ar dS, har, der somnens iingel ager 

sin andel af dess Ijus, som kring lians vallmo ler! 

Det Jir da har, hon himlar skadar 

i drommar, hvilkas himmel sjelf hon iir, 

och sina stjerne-syskons rad bebadar, 

da diktens hulda svandun lienue biir. 

Hiir somnar hon, lik manan, da den siinker 

sin kind mot silfvermolnens hufvudgiird, 

och, halft i slummer, iinnu tiinker 

pa sympatien mellan verld och verld. 

Hiir vaknar hon, vid paradisets roster 

fran triid och foglar, luft och jord, 

och gar, en morgonrodnad ur sin oster, 

af rymden gladt som drottning spord. 

Hiir sjungs hon in till hvila, ljuft och sakta 

af denna flods guldlockiga Kajad, 

som, afundsviird, far se'n vid biidden vakta 

och jollra fram sin blyga serenad. — 

Fran gyllne droppar, dansande i ringar, 

hvad mellanting af Ijud och tarar klingar! 

Hvar ton dor bort -- han darrar att bli rojd, 

liksom mitt hjertas bon; men tynar nojd, 

och later djupets tystnad sig betiicka. 

Han vagar soka blott, men icke viicka 

den sofvande, den spiida kiirleken, 

som har, ett naket barn, oskyldigt iin, 

ej vet, till hvilka mal hans pilar riicka! 

EN FAGELSTAMMA. 

" V 



Hvem iir du? Hvad gor du? 
Hvart gar du? Hvad vill du? 
Min slummer du stor ju: 
var sedig, var still du! 



Hveiii vredgas s: 



— 200 — 

ASTOLF. 



Blickar opp och far se Felicias paraclisfagel, som sitter i en bdg bur af 
silfvertrad och skakar sig med nagon fbrtrytsamhet. 

Giillvinge, ack iorlat! 
Jag visste ej, att liar dii har din boning. 
Var god! Lat oss som vanuer skiljas at: 
om jag dig vackt, hvad vill du till lorsoning? 

PAGELN. 

KnJipp striingen, ror maken 
till mig, att jag hor dig! 
Nar lion gor mig vaken, 
da sjunger hon for mig. 

ASTOLF. 

En gatlikt yttrad Ibrdran! — Dock, se der 

en praktig liita . . . Hennes ar den, hennes! — 

Djupt i mitt brost nu iagelns mening kiinncs, 

och hans befallning Jir ock mitt begiir. 

En tjusfull sprittning lockar mina hngrar 

till cletta striingspel, sinekt af hennes hand 

sa manga tusen ganger! och jag skingrar 

med milda Ijud kanske min oros brand. 

Nar alla kiinslor sig i cn forena, 

en stormig suck, som spriinger hvarje band, 

da iir det ju musik allena, 

som oppnar viigen till ett lugnadt land. 

En gaminal visa tindrar upp i sinnet 

fran iildre dagar . . . Elorio — ja, minnet 

bedrar mig ej — han liirde den at mig. 

Spelar och sjunger. 

))Hulda Rosa!)) — fjiiriln fragar 
i den dunkla qviillens stund: — 
))siig, hvi afsked jemt oss plagar 
niir fran hvalfvet solen tagar? 
Eorst i nattens skymning vagar 
trohet helga sitt forbund.)) 

Osynligt fbr Astolf, som star med ryggen vand mot ingangen, kommer 
Felicia in under denna strof, upplyftande till halften den Ijusgrbna 
sidenfbrlaten bfver sitt hufvud; men stannar, bfverraskad ochfbrlagen, 
pa sjelfva trbskeln, och bibehaller en stund samma stallniug. Hon jir 
kladd i hvitt och Ijusblatt; hennes drjigt iir enkel och tiickt v4rdslb§. 



— 201 — 

PELICIA 

fbr sig sjelf. 

Han har! - — Hvad ar att saga? hvad att gora? 
Han har ej lof'. . . han borde gissa det, 
men ack! han ar sa ljuf att se och hora! 

ASTOLF 

fortsattande sin sang. 

Rosa hors i t^rar svara — — 

plbtsligt aforytande. 

Hvad? ser jag sant? — 

Han kastar lutan ifran sig och knafaller framfbr den gent emot ingangen 
Btiende vaggspegeln. 

En huld Yansinnighet 
gor sjalens bild till bild for kroppens oga. 
Gudomliga! om du min karlek vet, 
hvi anar du af mina qval sa foga? — 
Inom mig buren, stundligt, ofverallt, 
hur slugt du lart, forf6riska gestalt, 
af min inbillnings nu att lana dragten! 
Af drottningsskruden, som Armida bar, 
ar blott en nyf6dd ros i haret qvar, 
och denna gordel, som magnetiskt drar, 
och denna stallning, svafvande pa Aagten , . . 
Den lilla slojan Aaddrar, azurklar, 
latt som en balsamvind vid morgonvakten . . . 
Ja, fortfar sa, du anglahvita dr6m! 
Lagg handen pa ditt hjerta, blid och 6m, — 
lat an en suck fa svalla gudabarmen, 
hvars himmel, lik din 6s i midnattsvarmen, 
bar Ijusets liljor i sitt glesa nat; 
och 6fver hjessan h6j med andra armen 
den sky, som g6mma vill, i afundsharmen, 
ditt r6rande, ditt hulda majestat! — 
0, vore jag den spegel, som dig sluter 
med skimrets trollmakt i f6rklarad famn! 
Inom det rum, der du din hvila njuter, 
o, summe jag, en strale f6r minuter, 
ett doft fran dessa Ijus, ett blandverk utan namn! — 
Din kind far hogre farg? Du ljufva villa, 



— 202 — 

livad (lock din harmnino- lifiifT ar ocli skon! 
Dii ialler tankfullt ogonlocken . . . Stilla ! 
Har jag dig skriimt med min formatua bou? 
Du smaler — och ur dunkla ogonharen 
slar evighetens grjning opp sin blick — 
0, om jag sa ororligt stanna fick, 
och fran din asyn digna ned pa baren! 

Han drojer, mecl uppstrackta armar i sitt knabbjande liige. 
PAGELN. 

Men hvarfor bete dig 
sa tokigt, och ropa? 
Tillbaka blott se dig ... 

Felicia ger sin fagel en yink att tiga och smyger sig bortom fbrlaten. 

ASTOLP 

nppspringande . 

Forbi! Forbi! Till sina elementer 
har min fortjusnings skenbild atergatt. 
Ar det val af musik du lockas blott? 

Han atertager lutan ocli bbrjar ater. 

Rosa hors i tarar svara: — 

PELICIA 

utaufbre. 

))Fly, Papilio! fran mig; 
morkret, ack! ar hjertats snara, 
kjssar locka mangen fara; 
lat mig dem tills dager spara, 
slumra, dromma blott om dig!» 

ASTOLE 
Tander sig om, i banryckt bestbrtning. 

)>0m dig! om dig!» — Var det ej hennes rost, 

som i mitt ora klang sa klart, sa nara? 

Min egen visa sjong hon . . . Arma brost, 

din jras tecken alla sinnen bara, 

och sjnens villa nu blir horselns ock! — 

Men ack! hvad under fins deri andock, 

da hennes skonhet ar den luft jag andas, 

att jag en aolsharpa blef, der den 

med ilagt pa ilagt slar an och tar igen 

ackorder, som i sall forvirring biandas? 



203 — 



Han lyssnar. 

YiiUinl lag vill den sista strofen borja, 
utt hora, om ock den sitt genljud har 
Nu, eko, gif mig niildt orakelsvarI 

Spelar ocla sjunger. 

Lunas Ijusa oga faller 
* pa en jord, for lienne kar; 
till sin skona, der hon hvilar, 
glad Papilio nu ilar, 
hviskar mellan tornets galier: 



PELICIA 

utanfore. 



))Vakna! se, det dager ar.» 

AST0LF. 

Vid Gud! det svarar . . . Allting tyst igen! 
Det svarte dock . . . Lat profva an engang: 
))vakna! 

FELICIA 
liksom ibrut. 

Ja, det dager ar.» 

ASTOLE 
utom sig, rusar mot ingangen. 

Nei, det ar hon! det ar ej blott ett lultljud, 
enVi'seldikt! det ar hon sjelt: 

FELICIA 

intradande. 

Ja visst, 
min alskade! hvem vore det val annars? 
Fran detta rum ar langt till n^gra grannars. 

ASTOLE 

efter en kort paus. 

Sa sonk fran Empyreen da tillsist ^ 

den sallhet, som med sig dess he a rike bnngar, 
ett stiernfall, in i natten af mitt hopp ^ 
med Bygt, mer snabb an sjelfva Ijusets vingai : - 
Jae; hai mitt allt; hvar onskan slutar opp - 
den djerfvaste af drommar ar besannad! 



— 204 — 

PELICIA. 

Du drommer an, och skall derfor bli bannad. 

ASTOLF. 

Min mogna lyckas fullt utslagna knopp! 
ar du en drom, ma tidens pendel, stannad, 
for evigt glomma sols och manes lopp! — 
Min brud! — 

PELICIA. 

Nog dristigt du det rum betrader, 
som jag fordoljt, i foljd af stranga bud; 
men — nar din upptackt dig sa hjertligt glader, 
hur kan jag hota med oraklers Ijud? — 
Och dock ! du borde ga . . . men 6fverlaten 
med granslos tillforsigt, jag nalkas dig: 
jag vet ej, hvilken vag ar otillaten, 
nar det ar du, som visar den at mig. 

ASTOLP. 

Men timman bradskar, lik min langtan! Gacka 

du nandes den, sa lange gomd! och racka 

at minnets torst, i stallet att den slacka, — 

du grymma! — blott din sang och blott din bild? 

FELICIA. 

Jag grym? — Hvad kallar du att vara mild, 
om ej, att lata dig sta har? 

AST0LF 

stbrtar ned och omfattar hennes knan. 

Forspild 
ar all min ratt till nad . . . jag nog det kanner . . . 

PELICIA 

upplyfter honom. 

Jag raknar ej sa strangt med mina vanner. 

Se nu i spegeln, om min bild bedrar, 

och hur jag strafFar, nar min vrede brinner! 

Hon slar armarne kring hans hals, 

AST0LF 
med halfqvafd rbst, 

Felicia! -^ 



— 205 — 

FELTCIA. 

Ej sant? Som grupp, som par 
dcn taHan visst an mer ditt biiall vinner? 

ASTOLF. 

Hur skar i dessa stralars klara fall 
din himmelska gestalt sig later skada! 
Ett haf af glans der bar dig pa sitt svaU, 
for att ditt inres hela Ijns forrada. 

FELICIA. 

Sa klar, sa lysande star ocksa du 

f6r mig, sa lange du mig alskar hka! 

Af andars tankesatt, pa vexling rika, 

i detta glas jag ser hvar blink, hvart nu. 

Ty det osynliga i sinnelagen 

stalls har med trofast skildring fram for dagen, 

AST0LF. 

Hvad? hor jag ratt? — Forgafves da man vill 
for detta glas, hur ock man bjuder till, 
ford6lja af sitt jag de inre dragen? 
De r6relser, som langst inom oss bo.'' 
De skygga tankar, som sig g6mda tro ^ 
nar ord, och Ijud, och sjelfva bhcken tiga.'' 

FELICIA. 

F6rgafves! 

AST0LF. 

Ha! 

FELICIA. 

Hvi hapnar du att stiga 
sa harlig fram ur djupet af din sjal? 
Du alskar mig — och du ar radd hkval! 

AST0LF. 

Hvad dina 6mma ord mitt qval hugsvala! — 
Far jag f6rklara dem? 

FELICIA. 

Tig — eller tala; 
din tystnad sjelf ar ljuf, liksom en sang. 



- 206 — 

Blott spara mig den skrack, att se, engang, 
din iidlii spegelbild af tocken skymmas! 
V^ar viss: min sorg, den skiiUe bli sa lang, 
att sekler kimde i dess skugga rymmas. 

ASTOLF. 

Hvad makta sekler emot denna stund? 
mot vara viljors eviga forbund? 
men ack! 

FELICIA, 

Du suckar? 

- AST0LF, 

Inga vilkor finnas 
for gudars godliet — sjelf sin lag den ar; 
dess liulda gunst sin gudoms pragel bar 
just deri, att den utan matt kan vinnas. 

De magiska Ijusen i Taggpelarnes alabasterblommor bbrja brinna mattarc, 
och under det fbljande slocknar smaningom det ena efter det andra, 
sa att en stigande skymning breder sig bfver rummet. 

FELICIA. 

Goms an en bon inom ditt sinne qvar? 

ASTOLE. 

Min tunga har ej ord. 

PELICIA, 

Din blick dem liar; 
jag niistan bafvar for den skrift der lagar. 

AST0LF. 

Ack! sjelf i riidda drag den tecknad star! 

FELICIA. 

Hvar bokstaf iir en Ijungeld, som mig fragar; 
jag kanner, liur mig re'n dess vada nar, 
med Ijus, som glimma, ocb med moln, som svarta . . . 
Men tryck din hand ej sa emot mitt lijerta! 

ASTOLE. 

Hvad? Mina himlar ej jag riikna far? 

En ny mig oppnas, vid hvart slag det slar . . . 



— 207 — 

FELICIA. 

iMcn, foi' att sla, det maste ock {'a, iindiis! — 
O, ga! Se, natten skyndar mot sitt slut. 



Sa liastigt skulle kylig morgon randas? 

Nej ! Natten gillar omhetens beslut, 

och shir an tiitare sitt skugghar ut, 

med doftig prakt fran dina lockar hinad ! 

Liksom en kyss, forlangd af namnlos tranad, 

sa vill hon droja, tyst med hvad hon vet, 

och ana det, som hon ej tanka vagar. 

PELICIA 

afsides. 

Ett silllsamt bryderi, men sallt, mig plagar! 

Haftigt. 

Dock hvad? Jag glomt en pligt af vigtighet! 

Hon Tander sig till rubin-springbrunnen. 

Kom, blida, fagra Genius, som vandrar 

fran kallan i min park med lifvets flod, 

att vara mig tillreds, nar morkret klandrar 

med dunkla varningar mitt glada mod! 

Kom, liksom f6rr, nar maklig jag ej velat 

derute soka dig i nattens flor; 

kom, liksom forr, nar silfverpoppeln spelat 

till ditt behag i tusenstammig chor! 

Fran vag till vag du skynde dig pa farden, 

som mig till somn sa ofta mullrat in, 

nar du med sagner fran den aldsta verldcn 

gjort hennes rika tidebok till min! 

Gif hit din balsam, den af njutning fylda, 

den af ododlighetens Ijus forgylda, 

der hoppete retelse och minnets ro 

i Iwarje nektarperla sammanbo! 

Kom fram! Kom fram! 

Den stora vattustralen i midten af rubiukarlet upplo.--er sig till en skim- 
rande dimma, som allt mer och mer utvidgas, och andtligen oppnar 
sig till ett slags talt af genomskinlig dunst, rorligt och vaggande, oui- 
kring hvilket de fyra miudre vattusprangen bilda lika sa manga guld- 
fargade hvalfbagar, Midt i tiiltet star 



— 208 — 

UNGDOMENS GENIUS, 

i en luftig kladnad af blandande Ijusgrbnt, tatt under brbstet samman- 
haftad med en solros ; pa rika gyllne lockar bar han en krans af myr- 
ten, nejlikor och eterneller ; i handen en jaspisbagare, som han haller 
under ett af de mindre vattusprangen och framracker ifyld at Pelicia. 

GENIEN. 

Min ljufva drottningl gerna 
jag Ijder. Val min dryck bekomme dig! 

EELICIA. 

Den gast du ser, han ar min tvillingsstjerna; 
din kalk ar gjord f6r honom, som for mig. 

GENIEN. 

Jag ar din underste. Du befaller. 
Skall jag at honom lemna bagarn f6rst? 

ASTOLE. 

Nej, helga den mk hon, som vackt min t6rst! 

EELICIA 

tager bagarn. 

Valan! af helsans Aytande kristaller, 
af pulsarna, som genom tingen sla 
fran verldens hjerta, lat mig dela fa 
med dig min laskning, Astolf! 

Hon tbmmer den. En ljuf musik begynner hbras fran det klingande tra- 
det och fortfar till slutet af scenen, med smaningom vaxande styrka 
och liAighet. Genien ragar kalken pa nytt och racker den at Astolf. 

AST0LF 

upplyfter den hbgt. 

Re'n den faller, 
den sista lemningen af jordens galler; 
jag trampar d6dens udd med trotsig fot! — 
Tag dk var vigsels ofFerskal emot, 
min sjals gemal! 

Han dricker. 
GENIEN. 

Drank alla jordens minnen! 
Den stund som ar, njut den med alla sinnen! 
Bryt opp det snackskal utaf tid och rymd, 
som h^ller 6gonblickets perla skymd! 



209 



1 detta nu hon vantar, full ocli mogen, 
och lyckan iir dig som en maka trogen. 
Glom, hvad om Ibrntid du och framtid vet: 
det iir all ungdoms enkla hemlighet! 



o 

ASTOLF. 



Ja, hulda lingel, rack mig, ater braddad 
din sallhetstlod bland himlastrauder baddad; 
skiink i, gif hit din kalk iinnu engang, 
att paradisets natt blir dubbelt lang! 

tWann han? — Allt ma ga till dunst tillbaka, 
om du blott verklig iir min oinma maka! 
En griins har ordet, griinser tanken har; 
blott kilnslan griinslos ar . . . 



FELICIA. 

Med griinslost svar! 

meu blott med ett blekt, manskenslikt lampskimmer. 

ZEPHYR OCH SPINAROSA 

utanfbre. 

Sott slumra var drottning, bland leende drommar 
o spriden, jasminer, och j, hyacinter, 
lycksaliL^a barn af en jord utan vmter, 

kriug"sviillande dunet f6rtrollningens flor! 

Niir sanj^en kring forhiinget spanande strommar 

och famnar den hvilande tjuserskans lager, 

bevingade syner! hvad blygt han er siiger, 

forkunnen den skona i hviskande chor! 

ZEPHYR. 

I ro ofver dalar, i ro ofver kullar 

pa smiiktande stiinglar vasallerna nicka, 
och Lilskade ^jiirilar tararna dricka, 

som smygt*ifran drommande ogon sig nyss; 



— 210 — 

sof sott! tills Aurora i stralvaguen rullar 
sin niantel vidt ut ofVer rodnande landen, 
ocli systerligt smeker med doftiga handen 
ditt anlet, som smaler vid morgonens kyss. 

SPINAROSA. 

Da lat mig mcd krouan, som af amarauter 
i parkcn jag lindat, vid badden fa smycka 
de nattliga lockar, som njuta sin lycka 

i lek pa den varmande suon af din barm — 
Och bara an kuopparna tarens demanter, 
da lat vid ditt hjerta dem tillrande falla; 
att do vid ditt brost, ar en bon af dem alla, 
och blommornas bon kan ej vacka din harm, 

ZEPHYR. 

Jag hor, da i uiittcr jag vakar, ett eko, 
som tranger till lifvets osynliga karna; 
det Ijuder fran ofvan, fran karlekeus stjerna, 
som kallar de skimraude syskou till dans. 
Hvar gang melodierna kommo och veko, 
jag tiinkte pa dig och diu stiimma jag horde; 
med biifvaude Aiigt jag taugenterua rorde, 
som ga genom luftcu med striiugar af glans. 

SPINAROSA. 

Jag ser, da sig himleu formorkar, ett oga, 
som dock ifran solen far stralarna lana; 
det blickar fran ofvau, fran trohctens mana, 
och gudomen sjelf iir dess sol och dess liopp. 
Hvar gaug, som det log ur sitt stjeruiga hoga 
ett huldrikt ))goduattI)) till de somnande griiseu, 
jag tiinkte pa dig, och mitt innersta viisen 
Aog tacksamt pa skyar af viillukt ditopp. 

ZEPHYR OCH SPINAROSA. 

An slumra var drottuing, bland leeude drommar! 
iin spriden, jasminer, och j, hyacinter, 
lycksaliga barn af en jord utan vinter, 

kring sviillande dunet fortrollniugens fior! 



— 211 — 

Nilr sang'en kring ibrhangct saktare stroinnuir 
ocli lenmar den hvilande tjuserskans higer, 
bevingade syner! hvad ej han er siiger, 
f6rkunnen den skona i hviskande chor! 

De aAagsna sig. 



Euslig trakt af parkou, vid Odbdlighetens kalla. Ur heunes klippcdjuii 
kastas manbcglHusta yagor i stora, gyllne bagsprang. Det ar bfver 
midnatt. 

NAKTERGALEN 

i en cypress, 

Hopp och kiirlek hvila, 
van Ibrent med van: 
nattens facklor ila; 
sangen vakar an. 

Kiinsla utan maka, 
ungdom utan var! 
trofast bor du vaka, 
tills din klang forgar. 

Stromma, valljud, stromma 
ut i fulla slag, 
medan blomstren dromnui 
om sitt lifs behag! 

Lat dem dig forskjuta! 
olik ar var lott; 
deras blef — att njuta, 
din — att njutas blott. 

Huld iir dock att skada 
lifvets korta lek! 
Hvi skall jag bebada 
att dess fr6jd ar svek? — 

Dock — du klagar jafvigt, 
suck af oh6rd b6n! 
Rackte j\Iaj f6r evigt, 
vore da han sk6n? 



212 



Vag, som ej foiTunne, 
lage stel och dod; 
ros, som ej forsvunne, 
glodde mindre rod. 



Drojde hjertats tjusniug 
of6rgangligt qvar, 
brunne snart dess Ijusning 
ej sa morgonklar. 

Fagrast blauker taren, 
blickad i sitt fall; 
blidast lockar varen 
da hans dag ar all. 

Makter, striingt f6rsvurna, 
na din drottnings 6; 
sok da hennes urna: 
grat, som hon, och d6! 



SENAEE AEDELNINGEN 



I TRE AFVENTYR. 



III. Skilsmessan. 

IV. Hemkomsten. 
V, Aterfarden. 



TKEDJE APYENTYKET. 



SKILSMESSAN. 



relicias Park. 

Straudeu af en sjo ; slottet syues, ehura blott pu laugt afstand. Fran sjou 
horas, narmare och niirmare, gitarrtoner, som beledsaga en qvinnorost ; 
da och da svara valdhornsljud fran de skogbekladda berg, som om- 
gifva parken. Pa en i vattnet utskjutande hall star Lucinda; nagot 
aAagsnad frau henue, pa en npphbjniug, under ett lagertrad, sitter 
Laura. 

LUCINDA. 

Det blir en qvall, sa skon som dagen var! — 

Jag hor Cacilia komma: skogens fblk 

valkomnar henne re'n fran sina lasten. 

Nyss under dvala fangen, aterborjar 

med alla stammor vara lunders sang; 

ej mindre full ocli klar, men mera om 

an i de morgontimmar, da han bar 

till vara vackta brost sin forsta helsning. 

Hur ljuft hon anf6r! I sin lilla bat, 

vid strangaklang nu framom udden synlig, 

allt annat glommer hon; knappt niins hon bryta 

med aran sj6fruns glatta spegeltak. 

Ropande och vinkande. 

Ro pa! Kom till Theano ej f6r sent! 

CACILIA 

fran vattnet. 

Hur Ijiis och skugga rakas 
t'r)rtroligt ren! Hur halHiogt l6fvon spri\kas 
hland dessa gr6na berg! 



— 216 — 

Se, dagen sjunker; sa en harlig saga, 

livars slut vill ock behaga, 
till afsked samlar all sin glans och farg. 

LLX'IXDA 

fran stranden. 

Liksom en mogen drufva, 
da hon af sommarns minnen, yppigt ljufva, 
gladt rodnar mot sin skord; 
sa glimmar innan kort pa vesterns hojder, 

af forna morgonfrojder 
en purpurbild, som vittnar om sin bord. 

CACILIA. 

Hur lent oss viuden badar, 
att karleken, fran gyllne toppar, skadar 
med aftonblick sin o! 
Hor! minnets andar, som om dagen tiga, 

nu till hans salar stiga 
med tusen rosters tack fran land och sjo. 

Hon lanclar. 
LUCINDA. 

Godt! lagom kom du; just da lifvets gud 
huldt narmar sig till vara lunders bryn, 
att snart i vida stjernemanteln gommas. 

CACILIA. 

Se, hur leende vart pris han gillarl 

LUCINDA. 

Det sker f6r din skull; och hans smak ar min! 

Nar, sakta gungad, nyss du hitat Aot 

och sjong med naktergalarne i kapp, 

och himlen smekte med sitt aftonsken 

ditt ogonpar, sa blatt och klart som han, 

ditt lena gullhars lockigt rika svall, 

din majblomroda dragt med rosenband, — 

jag trodde, att en af de iinglar kom, 

dem Astolf ofta for oss begge skildrat. 

CACILIA. 

Hur systerns tycke mutar malarinnans! 
Du, som af kannarn Astolf sjel^ ar namnd 



— 217 - 

hans ))ogonliist)), hans ))tjusande brunett)), — 
hvem vet ej det, att, niist intill prinsessan, 
du ilr den vackraste ibland oss alla? 

LUCINDA. 

Minst domme nagon sa i Lauras niirhet! 

CACILIA. 

Ar Laura har? 

LUCINDA. 

Deroppe, under lagern! 

clCILTA 

uppblickande dit. 



Sa dyster an 



LUCINDA. 

Ja, bjert mot Ijusa vestern 
aisticker hennes bild, fran sidan sedd: 
svartlockigt hufvud; ogon, an mer svarta; 
profil, ej mindre strang an rak; en blandning 
af djupsint vishet och af tungsint svarmod 
forseglar klyftan af de stolta lappar; 
och denna smiirta, som pa mund och kind 
har liksom afkylt alla fiirgcrs eld, 
har ock i hennes stora ogon dilmpat 
den forna blixtringen till stilla mansken. 

CACILIA. 

Vi alla griimt oss hiir en tid bortat. 
Men AstoHs lynne iir ju ater lugnt! 

LUCINDA. 

Forsok, att derom ofvertyga henne! 
Pa tron, att detta lugn blott skenbart iir, 
hon rufvar sa, att hcnnes hoga viixt 
har blifvit lutande och gangen mattad. 

CACILIA. 

Hvad hon pa sinnet lagt, — det ligger qvar. 
Men bjudom till att muntra henne; kom! 

LUCINDA. 

Du alsklingssystern iir; du torde lyckas. 

De ga upp till henne. 
Atterhoma Dikto'. I. 



10 



— 218 — 

ClCILIA. 

Min kiistfard, Laura, fafang var: jag sag 
at elfve-landets blomsterhvita liaggar 
forgafves; ej af fartyg minsta skymt! 

LUCINDA. 

Hur kan vart lierskarpar sa harda ut 

det hela dygnet pa besok hos elfvor! 

Den ena lika alnshog som den andra, 

och lika nyt omtrent och pipplig; 

och deras manskensdans pa daggigt gras, 

pa mj6lkhvit mossa, — na ja, den ar tack: 

men enahanda iir dock enahanda. 

Tank, om pa kopet Oberon blir svartsjuk! 

LAURA, 

Otaliga! Jag hor pa tradens hviskning, 

att snart, ratt snart var vantan tillfredsstalls. 

LUCINDA. 

Sa blif da glad! 

CACILIA. 

Omojligt borde vara 
framfor en sadan sjo, en sadan sol, 
att bara i sitt brost ett sorgset hjerta! 
Men — lefva, det ar dikta, det ar sjunga: 
du, pa en tid, har intetdera gjort; 
du sitter der med handerna i kors. 
Hvad under da, att sinnet blir fortyngdt? 

LUCINDA. 

Ja! Sjunga, vare sig med ton, med farg 

(ty ock i fargerna bor mĕlodi), 

det ar det biista man kan foretaga. • 

LAUKA 

stiger upp. 

Sa ljuf, som qvallens ilagt, er visa var; 

och melodien, sjelf en himmelsk blomma, 

log mot sitt heinland fran din blomster-uppsyn, 

Cacilia! nar i din bat du sjong, 

hur dao-en ilr eu dikt, mot slutet skonast. 



— 219 — 

Ja val! Niir skuggan fattar i hans kladMl, 
att draga honom i sitt djiip, — da miirker 
yi\r saknad, att han ar — en saga blott. 
An om, tillsist, han aldrig blifver annat? 

CACILIA. 

Hvar morgon atervander dagens bloss, 
liksom hvar afton nattens ^tervanda. 
Hur kan en sjal, af Ijuset danad, riidas 
att nagongang ej sa skall ske? 



LUCINDA. 



Samevigt 



med lifvet sjelft ar Ijuset. 

LAURA. 

Och likval, — 
om lifvets laga ofverlefver dagens? 
Om nattens stjernor engang bli de enda, 
som atervanda? — Sen er kring! Hur tiickt 
i denna qvallbelysning doppa sig 
den sammetsgrona angdens kuUar, loftjiill, 
de tusen vattnens rorliga kristaller, 
de rundt kring nejderna, i fiirgrik vexling, 
kringstrodda paviljonger, tiilt och tempel! 
Hiir ofta, liksom nu, jag for mig sjelf ' 
betraktat slottets f6nster, som der borta 
likt eldar brinna mellan palmerna; 
och tiinkt, hur mycken gliidje jublat har 
i dessa pelargangar, dessa salar. 
Och niir var sol tog afsked, liksom nu, 
fran sjo, fran park, fran glimmande rotundor, — 
hur viil mig tycktes allting vara stiildt! 
Hur skont, pa fasta grunder, sammanbygdt! 
Hur hjertligt trifvas ej vi sju tillhopa! 
Hur dubbelt god iir ej Felicia, 
se'n hon blef Astolfs maka! — Och iinda . . . 

LUCINDA. 

))Anda?5) — Hvar har du molnen i den taflan? 



220 



De sticka nu just upp. 

CACILIA 

lyssnande. 

Hvad lior jag? — Ringa 
glasklockor hit ur fjerran 6fver sjon? 

LUCINDA. 

Ja! mer ocli mer, likt nat af valljud, slinga 
sig spel ocli sang, der bortifran, kriug on; 
framfor dem stracks, fran vesterns glod, en brygga, 
som gnistor, skalfvande pa vagen bjgga! 



Ej sant? Pa eldbron der till liimlaranden 

det vore siillt att ga? Yid fastets bryn 

bebo ej klangens barn de blaa landen, 

som fjerma solens badd ifran var syn? 

Osynligt ila de, fran anglastranden, 

ut kring var o; o, sutte jag pa skyn 

hos dem, en ton som de, att vidt kring verlden 

i stilla qvall bland dem jag styrde farden! 

LAURA. 

Du blida svarmerska, lior dock, att Ijuden 
oss mota sjelfmant, utan ditt besvar! 
Se ned ur luften! Se, livad det i skruden 
af eld och purpur kladda vattnet bar! 

CACILTA. 

Yar drottnings speljakt! 

LAURA. 

Ford af varvindsguden, 
han vid musik den vata spegeln skar; 
ser du, hur Zephyr slug vid styret sitter? 
Och silfveraror klyfva boljans glitter. 

LUCINDA. 

Hvad? Andtligen? ~ Ack ja! likt trogna vanner, 
de gyllne vimplar re'n var vink forsta; 
en Aagt de hvita sidenseglen spanner, 
som hanga, hvilande, kring mast och ra . . . 



— 221 



Riitt, o-ranna sjohiist! Visa liur clu kanner, 
att du har vingar, och hvad de f6rina; 
res upp din hals, din elfenprydda bringa, 
och valj att heldre Ayga hit iin springal 

ClCILTA. 

Se' svanor framst i vagens faror simma 
och tro sio- lotsa till var kust hans gang; 
han stracker ut, han dansar i den strimma, 
som 6fver fjarden tecknar sig sa iang — 
hur tiitt hans f6tter h6ja sig! De glimma, 
de niitta arorna, vid tarnors sang; 
h6o-t mot hans brost i perlregn vattnen spritta, 
ur\vilka lyssnande delhner titta. 

LUCINDA. 

De skada blott ditupp, der ogat rojer 
midt pa hans rygg, i skar akstjiil ets prakt, 
vlr sk6na drott^ning, som knng Astolt bojer 
sin arm med all dess fordna fjettringsmakt. 
llur tjust hans blick i henne s smalts - och drojei ! 
Hur omt sin kind hon mot hans skuldra iagtl 
Hans har med hennes, hvar gang vinden andas, 
likt Ijus med natt i tack f6rvirring blandas. 

Sang 
fraii skeppet. 

TARNORNA. 

Blank star himlabagen, 
qvallen hvilar stilla; 
sjungen, frankor, sjungen, 
vattnets d6ttrar sma! 
Liitt i dans pa vagen ^ 
skum vid skum ma trilla; 
gungen, gungen, gungen 
mildt oss fram iinda! 

ZEPHYR. 

Upp ur mussletornen, 
skiiggiga Tritonerj 



— 222 - 

Fraggen liiirtigt, fraggon 
mera liurtigt an! 
Bldsen friskt i liornen, 
blasen muntra toner! 
Vaggen, vaggen, vaggen 
oss till lands igen! 

SYANORNA. 

Manan borjar blinka 
ofver krusad bolja; 
strimmen, bubblor, strimmen, 
spegelbarn med nit! 
Hulda minnen vinka, 
trogna drommar f6lja; 
simmen, simmen, simmcn 
med dem alla hit! 

Skeppet landar. Astol/ ocli Pelicia, mecT sitt sallskap, upptriida pa 
stranden. Efter en vink af Pelicia, som qvardrbjer, ser man Astolf, 
fbrande vid ena handen Naidion och vid den andra Zephyr, skynda 
uppfbre strandhbjden. 

CACILIA. 

Hvad? Han forut? — Ocb hon, sa sent i qvall, 
hvart gar hon ensam, bortom uddens hiill? 

LUCINDA. 

Helt visst till aftonbad i vikens grotta, 
som ofta gomt i sn6hvit marmorfamn 
den fagra simmerskan, da hennes namn 
af Astolf ropats fafangt omkring stranden. 

ASTOLF 
uppkommen pa hbjden. 

Hvad har om dig, Naidion, jag sport? 
Att du, helt nyss, en smadevisa gjort 
om mig och mitt bes6k i Elfvelandcn? 
Sa Zephyr sagt. 

NAIDION. 

Han sjelf alltredan kan den; 
men om vi qvada den, skall strax bli klart, 
att blott beundran styrt mitt snilles fart. 



— 228 — 

Hon sjunger. 

Klddarn Astolf, lang och mulen, 

satt i hvita elfvors lag: 

ingen mat var riktigt vulen, 

allt han sag med obehag. 

Fafangt salens mossgolf blankte, 

virkadt rikt med utsokt smak: 

fafangt daggens prakt bestiinkte 

dess af spindlar vafda tak; 
hundrade stockrosor fafangt det buro: 
riddarens lappar blott mumlande svuro ; 
tank: han hck ej en minut — sitta rak! 

ZEPHYR. 

Fafangt gillets musikanter 

gjorde bordets tirama sall; 

stamde upp fran triid och branter 

fagelpip och griishoppgnall. 

Fafiingt mellan sockergrynen 

blomstermjodens anga ilog: 

han satt lika kiirf i synen 

och pa bara gokmat sog. 
Ja, till hans skal gingo ilinkt omkring laget 
oUonskals-biigrar, som tomdes i draget; 
men — till en nick holl sig hjelten for hog. 



Sist kom fram en sex tums elfva, 
neg till jord, af vordsam pligt; 
bar en valnot, och sags skiilfva 
under dryckeskiirlets vigt. 
))Konung, jag slar i!» hon myste: 
gissa nu, hur sot han var? 
Jo, han allernadigt — nyste, 
med ett asklikt don, till svar. 
Trefaldt den kungliga hjessan sig rorde; 
trefaldt fran kungliga niisan man horde 
Ijuda det hoga orakel hon bar! 



— 224 — 

BEGGE. 

Aldrig var i elfVors rikc 
forr en dylik nysning spord ; 
vid ett dan, sa utan like, 
stop enlivar fran biink och bord. 
Elfvan trall omkull med rajoden; 
taket sjelft en remna tog, 
for sin kos; ocli dagg, i Aoden, 
kallt pa vara nasor slog. 
Vardfolket lag liufvudstupa i graset: 
stolt, att ha gjort sadan anda pa fjaset, 
riddarn till vidare afventyr drog. 

ASTOLP. 

Din saga Ijuger drapligt, pa min tro! 
Holl jag ej der god min, ocli gaf mig ro 
langt mer an du, munviga qvitter-5,rla, 
evardligt sprittande qvicksilfverperla? 

NAIDION. 

Jo skont! Knappt hann jag se, liur kraken bo, 
iin mindre deras bohag, storre, smarre . . . 
Dock — hvar och en iir ej sin egen herre! — 
Jag siiger dig, herr kung! ratt svar du var. 
An barsk, an stum, och som en sten orygglig! 



ASTOLE. 



Jao; satt i tankar. 



& 



NAIDION. 

Praktigt skal! — En karl, 
och temligt vacker till, som du — niir har 
en sadan hogre pligt, an vara hygglig? 

ASTOLE. 

Xu hors det, att man ogon fatt for kon 
och lart sig ifran faglar skilja manner. 

NAIDION. 

Det iir just din fortjenst, jag det bekiinner, 
och derf6r iir du blifven kung pa on! 
Kegeringsbordan trycker dig viil mycket? 
Men jag kan tro, att slikt beror pa tycket. 



— 225 



ZEPHYR 

tiU Cacilia ocli Lucinaa. 

ilvad tasslcn J sa tyst om mellan cr. 

LUCTNDA 

halfhogt. 

Du far tids nog det veta, niir det sker. 

ZEPHYE 
for sig S3elf med en knyck. .1. .1 

Ei forr, manntro? Det Yore mig bcsvarligt. 

^ Han stjal sig bakom dem ocH Ayger bort. 

ASTOLP. 

Ditt barnalif, Naidion, ar harligt. 

NAIDION. 

Dc stora Yaxt ifran all inunter blod; 
oss sma ar ingenting s^ oumbarligt -- 

Hon aAagsnar sig bastigt. 
LUCINDA. 



En sol i liafvet doppar nu sitt Ur- 

en annan gryr liitupp i hennes spai . . . 

AST0LF. 
Felicia II. .wnrin Nvmferna att mottaga 



FELICIA. 

lunder, 

,1 



Jag belsar er, J lunder,^ 
och glad bland cr, leksystrar, star igen 

LAURA. 

O drottning! O vart allt! Du nya ron 
oss dagligt ger, att sjelfva allt Lan okas. 



FELICIA. 



De vackra slott jag har der bortom sjon, 
fortiena visst att mellanat besokas; 
oob derf6r mlna sma vasallers bon 



— 226 — 

jag gerna horde: men, pa hela on, 
med detta tailar ej ett enda; krokas 
omkring sin bugt kan ingen strand sa gron, 
och taga mig sa vanligt mot, som denna! 

ASTOLF. 

I tvenne brost vi samma noje kanna! 
Hvar kunde jag med lika minnen ga, 
som har, i dessa kanda stigars kretsar? 

FELICIA. 

Se! Aftonrodnad pa cypressers spetsar! 
En harlig sjn. — Re'n skuggorna dem na! 

AST0LF. 

De nattens milda seger forespa. 

FELICIA. 

Och hvilken ort kan mig behaga sa, 

som denna lilla byggnad der pa kullen, 

der lonn och lind som karleksvakter sta, 

och murgronsskotten sina armar sla 

kring vaggarne, till taket upp fran muUen? 

Se, hur den hojer sig, ett fridens bo, 

af an omiluten, der du an sa ofta 

pa jullen rott mig, under qvallens ro; 

och iin till fots med mi<?, pa gyllne bro, 

kant dessa lindar oss till motes dofta! — 

Hur mangen natt, vid deras vana sus, 

ha vi oss sagt, hvad vi om dagen saknat; 

vid manans blick, vid morgonstjernans Ijus 

gemensamt somnat och gemensamt vaknat! 

in i var slummer hviskade fran angden 

det blomstersalla lugnets andedragt, 

och naktergalar suto, hela mangden, 

kring f6nstren, bidande pa ottans vakt. 

An slogos dina ogon opp, an mina, 

vid nagon langt uthallen ton; igen 

vi sago traden, sago vattnen skina, 

och narmast — ack! — sag hvar och en — sin van! 

Pa nytt vi sofdes, mun vid mun, och horde 

i drommen andar tala ur var lund, 



— 227 — 

ocli Iniru vagen, siinkt och hojd, sig rorclc 
mcd sakta klang omkring vart tempels grund. 

ASTOLP. 

Felicia! o du! af allt det skona 
det aUraskonsta dock! 

EELICIA. 

Hur omt f6rlangs 
der solens afsked! Och omkring den grona, 
s6mnvarma biidd, der nyss hon gick till siings, 
blott smaningom det r6da tjallet stiings. 
Se, hur det nu sin f6rlat Aaddra later! — 
Men du, som blid igen, har ragat ater 
min gladjes matt sa rikt, sa 6fverst fullt, 
o, njut med mig, att lifvet iir sa huldt! 

ASTOLF. 

Tiink dig en pilgrim, kommande ur qvafvet 

af t6ckenfylda skogars furutillt, 

niir han, i hast, ser solbegliinsta fiilt, 

der till sin moder, till det gamla hafvet 

en djupbla elf sin dottervandring stiilt! 

Hon ma sig bugta eller sn6rriltt flyta 

med hafslik spegel vilnd mot strand och sky, — 

i hvarje blink syns, pa en gang, dess yta 

omiitligt lik sig och oilndligt ny . . . 

Sa, vid hvar anblick af din kiirlek — str6mmen, 

som sa omiitligt speglar himlens h6jd, — 

den tycks mig vara iin blott skiinkt i dr6mmen, 

och f6rsta gangen af mitt 6ga r6jd. 

FELICIA. 

Du iir min elf, och jag den lilla bilcken, 
som st6rtar ned fran bergen till sin viin, 
den maktigare, — att f6rgiita skracken 
af ensligheten i den vilda hiicken, 
der m6rker hvilade pa lifvet iin. 
Viil sj6ngo niiktergalar ock deroppe, 
och solen stal sig mellan bokar in; 
men saknad griit i hvarje silfverdroppe, 
och kiillan s6kte — nagon barm lik sin. 



- 228 — 

Ack! nar onisider nu hon mott pa banan 
den storre like, i hvars brost hon rjms, 
nar qvall och morgon svinga rosenfanan 
kring motets fest, som glest af myrten skyms, 
niir hennes vagor, omarkt, hans f6rstora, — 
hon tackar honom, att forsvinna fa 
inom hans hjeltefamn, och lefva sa! 
Tj karlekens triumf ar — att forlora! 

ASTOLP. 

Ja, lifvets Aoder blott en enda bli; 
sa lefva gudarne — sa lefva vi! — 

XAIDION 
hastigt aterkommande. 

Man lar dock nagot an ibland de sina. 
Se der fran kullen Zephyr springa ned, 
och efter honom — emot all sin sed — 
liksom till kapplopp, sjelfvaste Ervina! 
Men huru, i all verlden, skall det ga? 
Hon ar ju ofvad niistan blott att sta! 

ZEPHYR 

* anlander triumferande. 

Det kallas f6rsprang, det! — Man undra ma: 
man visste nagot mer, iin jag, kan tanka; 
men ville det till mitt f6rstand ej siinka! — 
Godt folk! nu vet jag, hvad jag vet. 



Na val? 



FELICIA, 

ERVINA 

annu pa nagot afstand. 

Du lilla nedriga f6rradarsjal! 

ZEPHYR. 

I nasets vida halfrund af granater 

man inredt — gissa, hvad? — jo, en teatcr; 

och det riitt snallt, pa hogst naturligt satt! 

omkring en 6ppen plats ga saten, h6jda 

i halfkrets, trappvis; allt ar grasbekladt; 

det Ijus man onskar sig, bekostas latt 

af mancn; bakgrimd fas af vattnets sliitt, 



— 229 — 

dcn af' ett sakta sus i krusning plojda. 
Dit vill Thcano tubba oss, att se 
ett skadcspcl i allraliogsta smaken! 

ERYINA 

framhuunen, uppbragt. 

Gliids, att du nu skamt bort just liela saken! 
En orvcrraskning ville dcr vi ge 
at drottningen och kungen . . . 

ZEPHYR. 

Bra! lat ske! 
Meu sok ej lura mig, nar jag ar vaken. 

ERVINA. 

Skryt af ditt miisterskap i pojkstreck, du! 

LUCINDA 

med ej mindre hetta. 

Den enda konst, som du forstar annu! 

FELICIA 

smaleende. 

Man lugne sig! Vart noje blir detsamma ; 
vi komma dit, nar helst man vill bcramma. 

ASTOLF. 

Ar amnct tragiskt? 

NAIDION. 

Ja: cn farlig fru. 

LAURA 

hastigt framtradande till Pelicia, halfhogt. 

Min drottning, ett par ord! 

EELICIA, 

Sag ut! 

LAURA. 

Allenast 
du sjelf bor hora dem. 

FELICIA. 

Och det nu genast? 

LAURA. 

Mitt arende ej minsta uppskof tal. 



— 230 — 

ASTOLF. 

En sinula ro man unne min gemal! 

LAURA. 

Ja, strax! Blott nu, blott nu mig f6lj, prinsessa! 
Jag vid din lycka, vid din moders hjessa 
besvar dig . . . 

PELICIA. 

Yrar du? 



urskuldar allt . . . 



iir denna hast. 



LAURA. 

Mitt jindamal 

FELICIA. 

Min goda Laura, sallsam 

ASTOLF. 

AK! man ar helst bestallsam 



i otid! 



ZEPHYR. 

Ocli med hvilket hogtidsskick! 
Med hvilka ogonbryn! Med hvilken blick! 
Hon stdr, som vore hon pa fard att lipa 
vid forsta hvissling fran Theanos pipa . . . 
Godt, Laura! Hon dig forr till tarar bragt 
med ting, som aldrig handt, och ord, som ingen 

sagt! 

FELICIA. 

Ar sjufargsbagen, himlens perlesmycke, 
ej just af klara tarar sammansatt? 
Och verkar ej anda hans asyn — gladt? 
Af honom tor Theanos dikt ha tycke! 



Jag kan val tro, der gar hjertnupet till: 

om nod och dod, om arshvarf, som forsvinna, 

om pligter och uppoffringar . , . 



— 231 — 

LAURA 

haftigt. 

Tig still, 
och lat engang en griins ditt pladder finna! 

Zephyr betraktar henne med fbrundrau. 
NAIDION. 

Nu, Zephyr, fick du napst! Hur smakte det? 

PELICIA 

till Laura med stranghet. 

Hvem nyttjar detta sprak af herskarinna? 
Ej rentaf mig, ej rentaf dig forgat! — 

Till sallskapet. 

J alla, skynden er forut gemensamt! 
Re'n samlas stjernorna i nattens fjat; 
tilldess de virkat mera tatt sitt nat, 
jag vill en omvag ga med Astolf ensamt. 

Alla aAagsna sig utom 
ZEPHYR. 

Jag tror, att Laura blifvit vurmig. Alla 

se ocksa mera underliga ut, 

iin nansin forr. Hvad blir deraf for slut? 

Det goda lynnet borjar har forfalla. 

Vill raan i akt forklara mig, alltsa, 

for det jag inga tarar kan best^, 

om ej jag har en regnskur att befalla? 

for det, att pa min flojt jag maktar tralla 

och svinga mina vingar, afven da? — 

Hur skall jag reda fa pa dessa griller? 

Manntro jag vandrar mellan dolda giller? — 

Jag vill till ungdomskallans ande ga; 

han ar min van, och han forstar val saken» 

Var frojd pa vippen iir att tappa smaken! 

Han gar. 



Vicl ungdomskallan. 

Astol/ och Pelicia upptrada. 

AST0LF. 

Andtligen allena!!! — Hvilken plaga, 
att ej hvarje stund, pa alla stallen, 



— 232 — 

fa, i kiirlekens ocli fridens tystnad, 
lefva blott af dina kyssars lif ! 
Hjertats blomma, den far nu forst vaga 
blicka till sin sol med tvangfri lystnad: 
kom! och rosenfr6jd, i rosenqvallen, 
at den trognas nya liingtan gif! 

FELICIA. 

Skiira Ijusbarn af en evig laga, 
ja! det blir ej du, som liir mig — lida; 
du iir ater, livad du var: min konung, 
som, till rike, blott mitt brost begiir! 
Kunde varen sjelf ifran mig taga, 
ej med honom tlydde du min sida; 
blommans sjal ju kiins, i doft och honung, 
skon annu, niir hon forbleknad ar? 

ASTOLP. 

Hvad iir skonheten? — Det inre lifvet 

af en ande, ur Guds hjerta sprungen, 

kommen hit, att i en sinlig daning 

gora Ijusets tanka varm och mild! 

Hvar hon fins, der star med himmelsk maning 

skaparns tecken pa dess panna skrifvet, 

att hon, vid en hymn af stjernor sungen, 

blef hans godhets rena spegelbild. 

FELICIA. 

Hvilken trolldom oppnade dig vagen 
till den spegel hiir, som ej dig sviker? 

ASTOLE. 

Kiirlek iir den tro, hvarmed det skona 
soker, moter och bekraftar — sig! 

FELICIA. 

Dock, hvad denna tro iir skygg! Hur triigen 
hennes hulda oro efterfiker 
dessa ord, som alla qval belona: 
3)evigt, evigt vill jag iilska dig!» 
Aldrig kan hon dem for ofta hora. 



— 233 — 

ASTOLF. 

Deiior klyfdc sig, till man och qvinnii, 
skonhetcn i tu, att pa de orden 
onpphorligt kanna sig igen! — 
Hyilka skuggor kunna sedan stora 
ilammorna, som for hvarandra hrinna? 
Lifvets sol, i dem forduhhlad vorden, 
hvilken makt kan segra ofver den? 

PELICIA. 

Droje de blott standigt hos hvarandra! 

ASTOLP. 

Natten dem sin fristad nu hercder; 
snart fiy skadespclets gyckelstundcr, 
och tillbaka hit vi foljas da! 

FELICIA. 

Och niir da vi bland cypresser vandra, 
mellan grona obeliskers leder, — 
hogt, ur vara manbeglansta lundcr, 
iln vart fordoms naktergalar sla. 

ASTOLE. 

Och hvad spa oss dessa? 

PELICIA. 

All var lycka 
i det rum, dit ej sig dagen vagar, 
i det rum, som var ditt hjertas tempcl, — 
ack! som var . . . 

ASTOLF. 

Och evigt blifver sa! 

FELICIA. 

Ja, sa svors din ed — och icke sallan ! — 
0, med eldsdrag an en kyss ma trycka 
pa din lofven evighetens stampel! — 
Tungt mitt hjerta klappar. Sag: kring kallan, 
som sa vanligt lifvets Ijusdryck ragar, 
hvarfor skola just cypresser sta? 

Pe forsvinna blaud traden. 



— 234 — 

LAURA 
kommer sbkande. 

Hvar iir hon? — Fritt hon vredgas ma, — sa blan- 

dad 
af ibrsta blink ifran en nyckfull sol, 
som snart anyo viker bakom dimmor! 
Du maste hora m.ig, Felicia; 
du maste raddas — fran din tillforsigt! 
Pa dig jag undrar minst. Men dessa systrar — 
och sardeles konstmakerskan Theano! 
Hur ofta, ofta har jag varnat henne! 

Besynnerligt jag dromde om var o 
forleden natt. Den syntes da mig lik 
ett klot af glas, ofantligt, men ih&ligt, 
i mangfarg skimrande, men genomskinligt; 
ini dcss rund, med vederstygglig aAan, 
arbetade mIssfoster, svarta, sma, 
att bracka den; och, under trollens hanskratt, 
alltmera sprang den, bit f6r bit, i kras. 
Af oss, som stodo ofvanpa dess yta, 
nu plotsligt sonk en efter annan ner 
i oppningen till dem; prinsessan snart 
stod ensam qvar med mig, och i min skriick 
jag sokte halla mig ratt fast vid henne. 
Da sonk ock hon: ej ville hennes haad 
sig lossa ifran min; och nara var 
jag dragcn med i fallet efter henne, 
niir jag af angest hogt ur dvalan spratt 
och fann mig i mitt valbekanta sofrum. 

0, hvem formar att tyda denna drom? 
Yet jag, om den bor yppas eller doljas? — 
Nej ! — Gatlik blott inom mig hors den stamma, 
som slog engang, vid midnattstid, mitt ora: 
hon tycks forbjuda mig, att soka hamma 
det nagot, som vill ske . . . Hvad ar att gora? 

ZEPHYR 

som bortom nagra trad ahbrt henne, kommer bastigt fram. 

Jo; forst. att valia en fortrogen . . , 



235 



allsingen utvag! 



i tid jag hunne! 



LAURA 




liksom forut. 




f 


Ingen, 


ZEPHYR. 




Hor! 




LAURA. 




Blott cn, 

! _ 


— oni frani 


ZEPHYR. 




Vanta! 




LAURA 




som nu varsnar honom. 




Fort! 


Hvad vill du? 



ZEPHYR. 

Ett svar, liksom en nal, sa kort ocli hvasst! 
Jag tror, du allvarsamt pa mig iir ond? 
Hvad liar jag da forbrutit? 

LAURA. 

Eo-en ^ratra! 



Ja, cgen verkligen; men oundviklig! 

Da hit jag aterkom fran menskoverlden, 

for nagra dar se'n, att fa hvila ut 

ifran en fard, nu mer iin vanligt lang, 

men strangt mig alagd af min gamle pappa: 

hvad sag — och ser jag! Himmel! Ansigten, 

hvarthelst jag vandcr mig, inbundna, vrangda, 

till halften sota och till halften sara, 

tankspridda, lurande — pa hvad? Yid tycks 

Naidion iinnu mig obesmittad; 

men deremot — hur stod ej Niobe 

den hela stundcn mallos, halft forstcnad, 

sjelf lik dcn dystra qvinnobild hon uppstiilt 

i pelarsaln och kallat efter sig? 

Er prins, i qviill en smula aterviirmd, 

hur tyst iir han ej annars vordcn? Biirj^ 



- 2:56 - 

prinsessans lappar icke vemodsdrag, 
ocli irra heunes ogon ej, likt stjerniall, 
kring alskaren, i regellosa banor? 
Du sjelf, ar du sa butter ej, sa blek, 
som lefde du pa elfvekost, der dagg 
i livardagslag ar den fornamsta fodan? 
Jag ger er en god dag och reser han 
till Patagoner och Hyperboreer! 

LAURA. 

Sa res! 

ZEPHYR. 

Ja, till och med bland dessa sista, 
i AstoUs forna rike just, man ser 
ej halft sa vresig ut, som du — 

LAURA. 

^ Vid Nyx! 
om du forpratar dig sa engang till, 
jag svarar for, sa sant jag Laura ar, 
att du skall landforvisas, vaderhane! 

ZEPHYR. 

Vid Stjx! min mammas ed, sa god som din 
har jag forsagt mig — sag da blott, hvari? 

LAURA. 

Har du ej tusen ting att sladdra om, 
forutan just om pligt, och ^r och riken? - 
Tiink efter sjelf! Begrip och slapp mig los! 

ZEPHYR. 

Nej, sannerligen an . . . 

LAURA. 

Odraglige ! 

ZEPHYK. 

Ditt ansigte forsmar att langre likna 

en mask, till skramsel blott pa narri buren; 

det redan all sin fagring atertar — 

var nadig och var vacker, basta Laura! 



— 237 — 

LAURA. 

Din moda iruktlos iir. Xar lek ocli ras 

och gycklarputs ge ordningen for dagen, 

da fragar man dig villigt om din mening. 

Men, niir ur lifvets allradjupsta inre 

ett dunkelt ode, oformodadt, nalkas, 

och alla kiinslor, lyssnande, sta stilla 

med iingslan, i den blink, da molnet skiinker 

ett uppskof mellan Ijungelden ocli dundret: 

da iir det ej af dig man viintar rad, 

iin mindre hjelp; man soker finna sig 

med egen kraft, sa godt man det formar, 

i tingens nya skick. Om nagon makt 

det gamla aterfor? Jag vet det e j ; 

det vet jag blott, att du ej iir den makten. 

ZEPHYR. 

Ditt sprak mig stiindigt mer ocli mer forvanar! 

Med munnen full af slika bistra ord 

du hos Theano nagongang har upptriidt, 

pa skadeplatsen, hogt uppskortad, lik 

en amason, af hjelm och baga stolt; 

men da, da skedde det pa skiimt . . . 

LAURA. 

P^ skiimt 
har mycket skett: tilliifventyrs formycket! 
Jag star pa eldkol: nu, just nu sitt spel 
hon borjar; amnet iir mig obekant — 

ZEPHYR. 

Na ja! ^Det tappar ju ej da sin nyhet! 

LAURA. 

En ))nyhet)), ja, ur mina egna sagor, — 
den samling, som jag okt med Astolfs hjelp! 
Hon lanat forr af mig hvart amne; nu 
hon understatt sig rentaf stjiila ett, 
och se'n, i samrad med Ervinas visdom, 
for mig fortiga hela foretaget. 



— 238 — 

ZEPHYR. 

Aha! Ar knuten den? Och du — sa sticken! 

LAURA. 

Jag alskar ej slik sjelfklokhet — minst nu! 

Hvem kanner ej Ervina? God, men langtankt; 

hvem kanner ej Theano? Qvick, men styrd 

af' infall blott, vid hvarje sak langt mer 

betankt pa sattet an pa innehallet, 

hon griper in i andras lust och qval 

sa kackt, som ryckte hon pa dockspelstradar. 

ZEPHYR. 

Men sag mig endast . . . 

LAURA. 

Ej en bokstaf ens! 
Se opp! Var klok och framf6rallt var tyst! 
Du vet ej, att ditt snack kan locka ned 
ur skyn ett varre tordon, iin det forsta! 

Skyndar bort. 
ZEPHYR. 

Har dylikt ofornuft jag nansin hort? 

F6r i)snack» jag varnas; men hvarom? Lat se: 

jag far ej bruka vissa ord — hvarf6r? 

Hvar fraga sniises blott; och hvilka uttryck! 

Hvad h6gvishet! Hvad braskande f6rnamhet! 

Och idel )>6den)) — ))askor)) — ))blixt)) och »dun- 

der!)) — 
Jag undrar, hvilka skrackprof har man r6nt 
af strid emellan vreda elementer! 
Vid dessa elementer; vore det 
ej synd om 6n och om Eelicia, 
jag hade lust att ocksa stalla till 
en liten dunder-scen, pa eget ansvar . . . 
Jag tror, man skuUe snart panytt bli h6flig, 
och ropa: s6ta Zephyr! hjertans Zephyr! 
Gud Zephyr! och sa vidare — Minsann! 
En fem minuters hagelskur, likval, 
det tal man vid — ^la ske! 



— i>3^ - 

CACILIA 
nalkas med bradska. 

Gick Laiira hitat? — 

Fbr sig sjelf. 

Hvacl fattas gossen? Stampande p^ marken 
han sliter af sig skiirpet, nfver haret, 
och stror sin krans i luften . . . 

ZEPHYIl 

utan att mjirka henne. 

Plamnd — ja, hiimnd! 

CACILIA. 

Pa hvem? 



Hvad IjuAig rost! 

Han vander sig. 



Ja, rigtigt hordt! 



S^ talar blott prinsessan sjelf — och du! 
Hur godt gor mig din blick! 

CACILIA. 

Hvad felas dig? 
Och hvar iir Laura? — Pa Theanos vagnar 
jag kommer, for att blidka henne. 

ZEPHYR. 

Laura? 
Allveterskan med spotska ogonbrynen? 
Ah! hon gick just att banna opp Theano, 
se'n hon statt har en stund och triitt pa mig. 

CACILIA. 

Sa ond, att an hvar hber och hvar fjader 
i darrning rors? Du tok! jag gor er sams. 
Kom. 

ZEPHYR 
kastar sig i hennes armar. 

Hulda nymf! jag smaltes af din rost; 
jag kan ej vagra, niir din tunga talar. 
Dess Ijudspel vacker opp den dufna verlden, 
som sjelf dervid en rensttimd luta blir. 



— 240 — 

0, vore Laura hiilften blott sa mild, 
den stolta, ofverkloka, olagsamma! 

CACILIA. 

Du skulie angra detta tal, om blott 
du anade, livad Lauras sinne lider, 
de skiil . . . 

ZEPHYE. 

De skiil, ja! Har jag fordrat annat? 
Men d6f ar hon, och d6f ar kallans ande! — 
Cacilia! Vid alla blida qvallars, 
vid alla friska morgonstunders minne, 
da du, vid mina lena vingeslag, 
kaut sangens Aagtar villigt svafva ned 
pa mun och striingar, — sag mig: hvad har timat, 
som inf6rt detta hjmmel pa er 6? 
Ty nagonting har handt. 

CACILIA. 

Ja visst, tvvarr! 
Prinsessan har med Astolf haft ett samtal 
af sadan art, att hon med heta tarar 
det tusen ganger sedan 6nskat bort 
tillbaka i det bottenlosa intet! 

ZEPHYR 

hapen. 

Hvad sager du? — Kar? Hvar? Och hur? 

CACILIA. 

Just hiir, 
vid kallan; Laura har f6rtaljt det blott 
f6r nagra fa f6rtrogna; men jag vet 
allsingen grund att sluta dig ur kretsen. 

ZEPHYR. 

Vid kallan alltsa? 

CACILIA. 

Ja, hvars b6lja nu 
de iilskande helst dricka ur dess ursprung . . . 



- 241 — 

ZEPHYR. 

Hvad hor jag? Eads man nu ej mer att plotsligt 
hiir se sig mott af den der dunkla modren? 

CACILIA. 

TvartomI Var drottning sjelf har bedt sin van 
att folja henne hit; och sedan han 
kom till oss, har den dunkla obekanta 
ej plagat visa sig. 

ZEPHYR. 

Fortrafligt! Gomme 
det spoket evigt sig bland nattens ufvar! 
An hor jag intet sorgligt af. 

CACILIA. 

Det kommer; 
det vet sin stund nog! Laura sjong i gar: 
glomsk ar blott gladjen, minnesgod ar sorgen. 

ZEPHYR, 

Lat f6retalet vara, kom till saken! 

CACILIA. 

Na val! For nagon tid se'n har var Laura 
befann sig, af en slump, kort innan midnatt. 
Mot klippan stodd, hvars halkade smaragd 
ar helsans dryckesbagare, satt Astolf; 
han troligtvis der vantat pa sin maka, 
och mellertid en vanlig trostens alf 
nedhviskat pa hans ogon somnens Aagt 
fran sakta susande cypressers toppar. 
Ej ville Laura vacka honom; tljupt 
besinnande den underfulla skrift 
af gatlikt sammanstiilda stjernetecken, 
som hon pa himlen laste, var hon lycklig 
att obemarkt fa smyga sig f6rbi 
'till Amors altar och till lagerlunden. 
Men, knappast hunnen inom denuas bryn, 
hon kiinde i sin hag en pl6tslig lust 
att vanda sig och an engang betrakta 
den siille slumrarns vackra anletsdrag, 

Aiteihoms I>iUer. I. 11 



242 — 

som af Endymions alskarinna kysstes. 

Da, vid hans sida, stod i tradens skugga 

en jatteskepnad, qvinnolikt beslojad 

fran hjessan ned till fottren; pa sitt hufvud 

den bar ett smycke, likt en krans, en ring 

af skiftande metallisk glans, fran hvilken 

ett rodblekt sken i mellanskof skot blixtar: 

men dunkla skruden, knappt fran morkret skiljbar, 

brot an till gratt och an till svart sin farg, 

liksom niir, i en Haddring utan storm, 

pa fastet midnattsmoln hvarandra jaga. 

Ur skuggan, der hon stod och lutande 

pa Astolf sag, hon, i den skimmerilod, 

som Lunas silfverhorn pa honom got, 

tva hander striickte fram, som lyste hvitt 

med sallsam blekhet, och i luften, langsamt 

iin fram, ixn ater f6rda, drogo kretsar 

uppofver slumrarns lika bleka anlet. 

Men stilla lag han som en bild af gips: 

da hojdes jiltteqvinnans rost, sa dof, 

sa Ijudlig dock, som nilr ur fjerran skog 

med ett af hjordars klockor mildradt brus 

ett vattfall tala hors till diildens hiillar: 

j)du sofver? — Sofvare! Hvar vistas tiden? 

I veklig drom iir dagen snart forliden, 

och inga palmer skiinkas innan striden». 
Xu Astolf i sin hvila rorde sig 
oroligt; hogre da begynte stiimmau: 

))du sofver? — Sofvare! Hvart fiirdas aren? 

Till stjernorna, fran blomstren, hastar varen; 

ve dig, om ej dii foljer den i sparen!» 
Och hiiftigt stegrad syntes Astolfs oro; 
i anletsdrag, i hvarje led, blott svagt 
stred somnen iin mot retelsen att vakna. 
Nu, dubbelt starkt och dubbelt underbart, 
fornams densamma rost for tredje gangen: 

))du sofver? — Sofvare! Hvad manar ordet, 

som i hvart menskobrost iir hjerta vordet? 

Ye den, som glommer, hvilken kraft bebor dct!» 



~- 243 — 

ZEPHYR. 

En rysning isar mig liksom af frost! 

CACILTA. 

Forskriickt re'n ville Laura Ay sin kos 
till drottningen, att yrka skydd f6r Astolf: 
men, i detsamma just, kom denna sjelf, 
ifran en motsatt sida; gladt hon sjon^ 
sin alskliugssang om Ijariln och om Kosa. 
Da reste jatteqvinnan sig, ocli, vand 
ett ogonblick ditat, en suck hon drog, 
sa djup, som hade jorden sjelf den sandt 
ur sin af stangda lagor fulla barm, 
i kanslan af en oerbord forvandling, 
som vill sitt foster foda fram: mot liojden 
bon plotsligt vaxte med en langd, som snart 
till manan nadde upp ocb sammansmalte 
dess anlete med sitt; ramsvarta lockar 
kring detta tycktes, boljande for vinden, 
sig sprida liksom skyar, mellan hvilka 
den gomda himlens ogon hiipna sago. 
Men knappt hann Laura sig besiDua, hvems 
det stora, striinga marmoranlet var, 
som i en blink^^sa stralande belystes, — 
forr'n tom var platsen, der jattinnan statt; 
en dimma blott sags inat lunden ga 
och draga, langsamt sjunkande mot sjon, 
ett grahvitt tiicke ofver berg och toppar. 

ZEPHyR. 

Du gor mig lifios — lat mig hemta andan! — 
Hvem var den gruAiga? 

CACILIA . 

Beh6fs ett svar? 

ZEPHYR. 

Nog: jag f6rstar! — 

CACILTA. 

An af jiittinnans driigt 
ett sliip lag qvar pa vestanskogens kronor, 



— 244 — 

da mot prinsessan, som just nu kom fram 

med sorglos uppsjn, obekymrad gang, 

ur slummern Astolf rusade, sa vildt, 

som nar en orn, ur klippenastets lugn 

af Ijungeld uppskriimd, stortar ut at rymden. 

))Siren!)) han rot till den forsagda makan: 

Msliitt har du soft mig i din granna afgrund, 

nar efter skeppsbrottet annu jag hor 

bekanta rop ifran den 6fre verlden! 

I kras ditt troUhorn sla, hall ut dess drjck, 

slit strangarne af harpan, sjung ej mer, 

drag dina gullskor af, och gack pa ta, 

nar du mig bortbar genom nattens riken . . . 

Deruppe lurar tiden pa oss begge!)) 

ZEPHYR 

f(3r sig S3elf med stor bestbrtning. 

Ha, Mamma! ]\Iamma! Skulle du fa rattl 

CACILIA. 

Hvad mumlar du? 

ZEPHYR. 

Spakar'ngs-orakler! — Fortfar! 

CACILIA. 

))]\lin alskade!» hon ropte: ))Asto]f! hor mig! 
I himlens namn, hvad olycksdrom)) . . . och nu, 
da hennes rost i tarar dog, han skrek, 
vansinnig an: ))namn himlen ej vid namn 
och kom mig ej for nar! Du lange nog 
lekt gomma med din fange, medan rosten 
hans glaf och spira fratt . . . Du grater? — Ha! 
Med dina tarar kunde menskotarar 
latt blanda sig, och dessa falla sjudhett 
pa spokens brost, det vet du ju — lat varal)) 
Men re'n i svimning lag hon f6r hans f6tter, 
en vattenlilja lik, sora, sansl6s gungad 
pa b6ljor, hvilka stormen redan skakar, 
blott vantar slukas af hans nasta st6rtvag. 

ZEPnYR. 

Den arma! 



— .245 - 
CACILIA. 

Nu likval, vid denna sjn, 
kom Astolf till sig sjelf; forskrackt, forvanad, 
som visste han ej alls hvad nyss var skedt, 
en strom af omma sorger, omma ord 
han tomde ofver den sa grymt bemotta. 
Omsider blickade hon opp. men matt, 
och reste sig inom sin itlsklings famn, 
som ofvermogna rosen bleknad svigtar 
innnder bordan af sin egen skonhet, 
hon uppratt stod, men darrande, och halft 
af honom buren, mot hans skuldra lutad ; 
i hennes ogons solar slocknad var 
all glans, och under dem blott sent en skymt 
af rodnad uppgick 6fver hennes kinder. 

ZEPHYR. 

Men aterfoll han i sin yrsel? 

CACILIA. 

Nej! 
Fordubblande sitt nit, i allt han var, — 
sa syntes det, — igen den forne AstolT. 
Dock — pa den natten f6ljde dagar, — fa, 
men langa, — under hvilka, mulen, dr6msk, 
liksom franvarande med alla sinnen, 
han gick ibland oss och med siillsamt svarmod 
en skymning bredde 6fver all var fr6jd. 
Val undf6ll aldrig mer ett bittert ord 
hans mun; ja, stundtals var han mot sin maka 
sa varm, sa huld, som knappast nansin f6rr, 
men ack! 

ZEPHYR. 

Na? 

ClCILIA. 

Snart hon skg, att denna viirma, 
halft spridd af andra kiinslor, andra tankar, 
halft 6fverlagd, gaf mera sken iin sanning; 
ty spegelviiggarne, der f6rr hon sett 



— 246 — 

sin Astolfs andebild sa Ijusklar sta, 

nu visade lians harliga gestalt 

allt mer ocli mer till formlos dunst forvandlad. 

ZEPHYR. 

Naturligtvis! De herrar tellurister 
besta, egentligen, af bara duust! — 
Hvad sade drottningen om Lauras syn? 

C ACILI A . 

Hon vet cj om den. 

ZEPHYR. 

Yet cj om dcn? — Hvarf6r? 

CACILIA. 

Inom sig stangde Laura, skygg och tvcksam, 

dag ut, dag in den kunskap, hvarmed cj 

hon ville oka herskarinnans angslan; 

och nu langt mera tvekar hon an f6rr! 

En ny f6rtjusning hos rdicia 

har planat ut hvart spar af sorg; anyo 

har lifvets hela, fulla blomstergard 

sig 6ppnat f6r de landf6rvista n6jen, 

af hvilka re'n de ilesta kommit hem. 

ZEPHYR. 

J vcxlen lynne just som vaderflaggan 
och klandren, likafullt, min lattsinthet! 
Nog mattligt munter ar man hiir f6r6frigt; 
hvart ord blir ju pa tungan vagdt; .hvar min 
bespejas ju — 

CACILIA. 

Nu tecknar du blott Laura! 

ZEPHYR. 

Jo pytt! Men, — skall jag din f6rsakran tro — 
hvad har sa lyckligt nu stiimt om er andra? 

CACILIA. 

Att vi se drottningen sa ytterst glad! 

ZEPHYR. 

Yiil! Men hvad gor da henne nu sa trygg? 



— 247 — 
CACILIA. 

Betilnk, att just i gar, kort innan resan, 

hon tog sig mod att spana an engang 

bortom tapeten, som, pa hennes bud, 

i nagra dar med tiit betiickning holjt 

kristallerne af hennes sofrums vaggar. 

Och se ! Pa glaset ater Astolfs bild 

i skiira stralar triidde fram; en strom 

af glaus gick ut fran hjertats trakt och tiot 

med jemn fordelning kring haus iidla skepnad. 

Blott i en punkt af hufvudet sags iin 

ett enda litet, obetjdligt tocken — 

knappt miirkbart: ty sa niira stod det redan 

till griinsen af ett ingenting. 

ZEPHYR. 

Aj! Aj! 

CACILTA. 

1 all sitt siilla hjertas skoua gliidje 
med kyss pa kyss f6rkunnade hou Laura 
sin upptiickt; och inunder hela fiirden 
har Astolf ju bekriiftat den? — Om stum 
hos elfvorna han satt, man sagt mig dock, 
att han pa sjon var desto mera liflig: 
daggdroppen lik, af morgonsolen full, — 
afspeglade hans sjiil sin makas blick, 
i hiinryckt aterblixtring. 

ZEPHYK. 

Lappri! Lappri! 
Tro honom ej ! — Af hvilken elak trolldom 
var jag besatt . . . Fort till Theano! Kom! — 
Ja, Laura! Allt aAiigsnas ma, som liitt 
kan viicka helt, hvad re'n till hiilften vaknat! 

ClCILIA 

bestbrt. 

Jag kommer, men , . . 



- 248 -- 

ZEPHYR. 

Hor du de pendelslag, 
som dystert Ijuda liit fran menskoverlden? 



Jag hor dem, ja 



I 

o • 

CACILIA. 



Du skrammer mig till tack, 
att jag for din skull har sa lange drojt! 
Om nu vi cj fa se b e g y n n e 1 s e n . . . 

ZEPHYR. . 

Sa se vi slutet!. — Ga! Jag foljer strax; 
jag hinner upp dig innan halfvags, ga! 
En fara utan like ar i antag. 

CACILIA 
i det hon gar. 

Hur latt du stundom gor till berg hvar smasten! 

ZEPHYR 

orolig. 

3Jin goda nymf! Den stenen iir alltredan 
ett smanatt fjall och blir val innan kort 
ett Himalaya. Snart jag kunde frestas 
att andtligen bli allvarsam pa allvar. 
Det vore dock att gora lifvets lek 
formycket mensklig! — IMann en annan docka 
bor skalTas hit i stallet f6r den gamla? — 
]\Ien gcr man sig tilHreds vid bytet? — Hm! 
Det menskofolkct! Oi'vcrallt och alltid 
dctsamma! — Dock, hvi grubblar jag? — Nu gallcr, 
att hindra cller leda skadespelet. 

Han flvger bort. 



L 6 f s a l 



delad genoni en forlut i tvcnne ha]fter: den ena, tillslutcu, utgbr Thea- 
nos skadebana; den andra ar inredd fbr askadarne. nii d grasbjinkar i 
upphbjda haltrundlar. I midten sitta Astol/ och Felicia, med de 
Aesta af deras fbrtrognare sallskapskrets. 

ASTGLE. 

Sa tungt var da f6r detta par det afsked, 
som dock blott f6r en dag dem skulle skilja! 



— 2-41) — 

Ty girig ar ju kiirleken pa timmar 

och riiknar helst hvar dygnets stund for sin. 

Men IbrUiten i riitta blinken foll: 

det gifs ett qval, for heligt att bli skadadt. 

FELICIA. 

Du har fortaljt mig forr om tempel]ungfrur, 

som vardat Vestas eld i evig oskuld. 

Sa biir ock smiirtan, lik en kysk Vestal, 

sitt dok, som oftare ej lyftas bor, 

iin hon, inom sitt tempel gomd for vittnen, 

faT obemiirkt vid altarlagan vaka. 

ASTOLF. 

Af denna forlat dels, och dels af lundens 
tiitt hviilfda loftak stiings at sjon all utsigt; 
vi skonja knappt af manan sjelf en glimt, 
som helsar oss fran nattens milda oga. 
Men sjo och mansken, smekande hvarandra, 
snart skola desto skonare sig visa, 
niir af det viillustdruckna spelets handling 
den niista tailans troUduk rullas opp. 

FELICIA. 

Snart se vi iiter, hur pa vattenspegeln 
de fina tockenstrimmors florviif genast 
af fikna stjerneblickar genombliinks. 

ASTOLF. 

Mer huld slot ingen qviill sin ofvergang 
fran dag till natt. 

PELICIA. 

Han slutar den sa omt, 
som niiktergalens sista tonfall dog 
nyss i granaten der uppofver oss. 

ASTOLF. 

Och genom luften, nu sa sval och frisk, 
i vexling taga strommar utaf viillukt 
fran landets och fr&n vattnets blomstersliigter 
Hur siillt jag andas! 



— 250 — 

PELICIA. 

Nattligt Yiiua liign! 
Tack, att du ater gor min Astolf lycklig. 

ASTOLK. 

Nar brinner elden liAigast? Om ej 
nar skuggan, vilkor for hans synlighet, 
f6rmorkar tatast rymden omkring ilamman? 
Sa iilskar karleken ju qvallens, nattcns 
fortegna timmar foretradesvis, 
da, ensam med sig sjelf i verldens allt, 
han lyser upp dess vida helgedom 
blott inifran, blott med sin egen brands 
tvafaldiga och dock blott ena fackla. 



En underbar forvandtskap alltid tycks 
befrynda karlekcns och somnens makter! 

ASTOLF, 

Hvarfor? Ty kiirleken och somnen iiro 
den gamla nattcns iildsta soner, f6dda 



i tingens upphof! 



att 



PELICIA 

forvanad. 

Vet da ocksii du, 

Hon afbryter tyiirt. 
ASTOLE. 

Hvad? 

FELICIA 

med forlaget leende. 

Beriitta mer! Du vet sa mycket! 

Fbr sig sjelf. 

Han kiinner. att de iiro br6der; dock, 

hvem systern ar, det tycks han iin ej kiinna! 

AST0LF, 

Dct somnens ande iir, som qviiller fram 
i all f6rtrollningsdryck af IjuHig dvala. 



— 251 - 

i vall»ions bruna saTt, i rankans blod, — 
i allt som svallcr, l-iskar ocli berusar! 
Blott genom liouom malar karlcken 
pa rosens kind de lystna drommars rodnad; 
och genom lionom blott han qvinnans barm 
till deras orngatt hvalft — 

PELICIA. 

Hvad ombestyr 
der bortom iorhanget! 

ASTOLF. 

Hvad egen lockning 
i dessa spridda roster, dessa Ijud 
fran varelser, som f6r vart oga doljas, — 
och som dock aro langese'n oss kanda, 
nar vi panytt dem se! 

FELICIA. 

Men vanta far du. 

ASTOLP. 

Ogerna likval ej; har, der bland traden 
lysmaskar glindra med sma lampors sken, 
jag sa, med armen lindad kring ditt lif, 
hos dig i evigheter sitta ville. 

FELICIA. 

Hvad? Regnar det? 

ASTOLP. 

Nej ! Blott en smula dagg, 
ty nu kom Zephyr och med sadan fart, 
att alla bladen Aagta om hans vingar. 

PELICIA. 

Ja, och Cacilia! — Sa sent? Vi sitta 
re'n midt i dramen. 

NAIDION. 

Och fa hela natten 
hiir sitta, for Ervinas grundlighet! 
Jag hor Theanos vreda rost derinne — 
hjelp till att drifva pa! 



252 — 



Hvi drojer Laiira? 

ClCILIA. 

Jag fafangt lieune sokt. 



Nog strang jag var; 
det skulle smarta niig, om hon ar sarad. 
Men se pa Zepliyr! Flugen upp mot livalfvet, 
tvars 6fver oss at f6rliang"et han styr 
in mellan tackelset och grona ramen! — 
Sjelfsvaldingen ! 



ASTOLP. 

Lat gossen roa sig, 
fastiin det kostar oss ett litet duggregn. 
Kann! I min 6gonvra, just har, en droppe 
f6ll fran ett l6f. Hvad vattnet bradtom har! 
Kann med din rosenfinger, hvar han ilar! 

PELICIA. 

En gata mins jag nu, som tvifvelsutan 
du gissar strax. 

ASTOLP. 

Det galler ett f6rs6k! 

PELICIA. 

Ett vatten rikt i perlor ^valler: 

ur jorden ej dess adror ga, 

fran himlens moln det gjuts ej heller, 

det bittert ar och s6tt iinda. 

Dess Hod, hvars ursprung m6rkren skydda, 

sa, mild som genomskinlig ar; 

till h6gsta slott, till liigsta hydda 

den lika dyrbar liiskning biir. 

Och har du sett dess kiillor strala 
emellan dunkla briiddars par, 
med speglar, som pa bottnen m^la 
cn dager, mer iin solens klar? 



— 253 -- 



Har allt det Ijus, som de forvara, 
jemval for dig i droppar blankt, 
sa sag: hur vill du helst bcsvara 
dcn helsning de ditt hjerta skiinkt? 



l)ct vattnet vi ju tarar kalia: 
i liclig natt dess adra goms; 
hur bittert ock dcss vagor svalla, 
kans sotman dock, ju mcr det toms. 
Det ilyr da ur de tvillingsbrunnar, 
der himlen ler pa djupets grund, 
och ur tva stjernor oss f6rkunnar 
det hogsta sjalarncs forbund. 

Och nar ej ord, ej toner stamma 
den vallust fram, som ))karlek)) nams, 
i tarar glittrar da hans Aamma, 
tilldess hans Ijudspel ater stams. 
Nar iilskarns mun dem torstigt soker 
pa ogonlock, som falt dcm nyss, 
da vct han, hvar han ljufvast oker 
den eld, som gnistrar i hans kyss. 

PELICIA. 

Ja, afven dcssa fr6jder du mig liirt, 

du, all min sallhcts skaparc och hcrre! 

Sa, nar de saligt storta ut ur ogon, 

der tjusningen och srailrtan f6dt dem samfiildt, 

de spcgla, droppvis, sitt f6riildrapar 

i majregn 6fver kindens blommor. 0, 

ma smiirtans andel dock, — sa dyrbar ock, — 

blott aldrig vinna 6fvervigt! 

AST0LF. 

Var viss, 
det sker — atminstonc — ej genom niig. 

FELICIA. 

Hvi skulle jag ej tro ditt ord? — Har ej 
den miiktigaste bland naturens andar. 



- 254 — 

den fagra nektarbringarn, ungdomsanden, 
f6r evigt vara oden sammanvigt? 
Han, Amors ofverprest, som, narmast denne 
ocli mig, beherskar Ijusets landamiiren? 

Besinnar sig. 

Ack ! och likval . . . 

ASTOLF. 

Du bleknar? Du f6rstummas? 

PELICIA 

svarmodigt. 

Ack, AstoH"! Afven m6rkret ager gudar! 

AST0LF. 

Vi trotsa dem ! 

FELICIA. 

St! Alskling, siig ej sa! 

Halft hTiskande. 

En makt jag kanner, vida 6fver min, 
och vida 6fver Amors — sjelf du vet ju, 
att han ar . . . nog: i allt han ar ett barn 
mot samma makt och nodgas sjelf den lyda. 

ASTOLF. 

Och denna makt? Dess namn? 

EELICIA. 

Ja! ser du: blott 
vid tanken pa det namnet, re'n mitt har 
star upp, och orden stelna pa min tunga. 

ASTOLE. 

Hvem ar da den, som sa du hatar? 

PELICIA. 

jag alskar henne — och likval jag skyr 
med angest henne sjelf och hennes gator! 
Sa iilskar man en hemsk berattelse, 
f6rtaljd i kolsvart qvall; sa alskas hvirfveln, 
i aigrund fraggande vid klippans fot, 



af den, som pa dcss lodriitt branta spets 
at djiipet lockas af en svmdels dragning. 

ASTOLF. 

Ila! om din moder visst du talar . . . 



FELICIA 

haftigt. 



ej mer, ej mer derom! 



Astolf! 



NAIDION 

med ett ntrop. 

Na! Andtligen! 
det var en vantan ! 

AST0LF. 

Forhanget drags npp! 

FEL1CIA 

liAigt. 

Nu, Astolf, idel glada tankar blott! 

Ma dunkelhetens hela spokverld ily 

till kaos ater, lik de tomma skuggor, 

som jagtas undan der fran sky och sjo 

for manans silfvervagn och silfverfalar ! 

Stig upp ur djupet, muntra sagoverld, 

sjunk ned fran himlen, hulda stjernedrom ; 

i heligt sjutal utaf toner, farger, 

kom, dikt, att alla sinnen vederqvicka! 

Val! Tarnor, sjungen! Alla strangspel, klingen! 

Skadeplatsen visar en liten af trad omfattad slatt, gransande till sjbn, bf- 
ver hvilken man ser i afstand den motsatta, bergiga stranden. Nagra 
fa ackorder af en langtansfull, fbrberedande musik. 

AST0LF. 

Der ha vi ater var Kinaldo! 

FELICIA. 

Sorgsen! 

EB,VINA 

fbrestallande Rinaldo. 

Hvart drog hon hiin? Portaljen, berg och dalar, 
hvad varf som henne nu sa tidigt bryr? 



— 25() — 



An sofver solen ju i osterns salar, 

i gastrum, der annu ett Ijus ej gryr. 

Och redan dock lion ryckt sig fran niin sida, 

ja, innan larkan sjelf oss vacka hann! 

Hur trogt de dunkla timmar skrida! 

Och dagen — blir han dag, se'n hon forsvann? 

Hvcm hardar ut att mina marter lida? 



ROSTER. 



Armida I 



RINALDO. 

Ha! hon ej nodgas overksam f6rbida 
sin sakuads griins, vart motes gyllne stund! 
Men faugslad har, tilldess, i minnets lund, — 
hvad mal har jag, nar jag ej mer far strida? 

ROSTER. 

ArmidaJ 

RINALDO. 

hulda namn! Med lif mig 6fverhopar 
din klang, sa omotstandlig som din bild! 
Ja, du har ratt: den tid ar ej f6rspild, 
som dig mitt hjerta tanker eller ropar! 

ROSTER. 

Hanens stamma Ijuder; 
vakna, lifvets sliigt! 
Njut, hvad Ijuset bjuder, 
andas dagens Aagt! 

D u 0. 

Stulna n6jen, rykten 
dem blott m6rkret sport! 
Druckna dr6mmar! Flykten 
till cr elfenport! 

Tr i 0. 

Edra ljufva Aockar 
glommas aldrig dock; 
ej blott liirkan lockar, 
turturn lockar ock. 



257 - 



Gliid di^, varma hjcrta, 
men behall den tro: 
dagen har sin smarta, 
natten har sin ro. 

Under dessa sanger sprides ofver scenen ett roseuskimmer, liksom af cn 
uppgaende morgonrodnad. 

EINALDO. 

En hiirlig morgon! Ungdomsfrisk och full 
i niitet, virkadt rikt af gront och guU, 
mot solens kyssar klappar jordcns barm, 
vid skogcns hviskning och sma faglars larm. 
Mcn iinnu drojer brudgummen i skyu: 
i vindens doft, som smcker blomstcrhyn, 
sin kiirleks suckning skickar han forut; 
och Tithons maka rodnar hvar minut 
bestiindigt mer och mer; hon, begges vixn, 
hos jiigarn Cephalus sig drommer iin. 
Dcr gliintar brudgummen pa salens dorr — 
kom: se, att bruden iir sa skon, som forr! 
Stig in, triid fram, du skaparns hjeltcson, - 
skjut Ijusets pilar af: med bagans dan 
viick alla viisenden till lofsang opp; 
en verld sig oppnar for ditt scgerlopp! — 
Der hoppa biick och a fran bergens brant, 
och dalens kiillor undra tyst, hvad sant 
kan Annas i sa hogljudt prat; sin ban 
pa blaa vattnen ploja svan vid svan; 
pa iingens vall, som lcr i perleglans, 
lorsoka hjort och hind sin gardagsdans. 
Bckliimda hjerta, vidga dina band! 
Hvar hvita gangarn gniiggar stolt pa strand, 
hvar vAgen krusas, hvar steglitsan hors, 
hvarthiin jag blickar, gliidjeus vinge rors! 
0, sutte den vid mina skuldror fast, 
lan2;t bort iao; floo-e da med stralens hast 
dit. dcr du vistas, lif utaf mitt ]if, 
och delte dina viirf och tidsfordrif! 



— 258 - 

Hvarfor sa ensamt 
forlora dagen? 
Hvarfor gemensamt 
ej nyttja den? 
Kom! Rack mig liander, 
och, villigt dragen, 
mig folj till liinder, 
der liemmets striinder 
till riddarnojen 
mig vinka iin! 

Der jagarn irrar 
bland lomska stiillen, 
der skriick forvirrar 
den feges gang; 
der gamen brusar 
kring ode fjallen, 
der ulfven rusar, — 
der spjutet susar 
i kapp med stormen 
sin kiimpesang ! 

Der arla skuUe, 
till bragd vi foljas, 
kring dal ocli kulle, 
i kograd skrud; 
vi glomde fraga, 
hvar faror doljas; 
med arm och baga 
man allt kan vaga, 
nar brostet lyssnar 
till iirans bud! 

I grottans kammar 
var qvallsvard njotes, 
pa brutna stammar, 
vid forsens fall; 
kring himlahornen 
snart natten gotes; 



— 259 — 

bland rop af' ornen, 
pa hud af" bjornen 
var hvila dromde 
om jagthornskall! 

Astolf stiger prdtsligt upp. 
FELICIA. 

Hvad? Vill du ga? 



ASTOLF. 

Na ja! Begyns cj jagtcu? 



PELICIA 

skrattande. 

Du glommer hvar du ar! 

AST0LF. 



Ar jag ej hemma? 

FELICIA. 

Ja visst — hos mig! 

ASTOLE 

ser sig fdrYirrad omkring. 

Forlat, — jag yrar sallsamt! 
AUtsammans var ju blott en gammal fabcl . . . 
Hvad ror den mig? — Jag var ju da cj mcd! 

EELICIA. 

T 



Ncj, ganska sakert ej 

NAIDION. 

Hvem sjunger nu? 



EOSTER 
bortom skadeplatsen. 

Hvart vill du han? 0, bida dock, o bida! 
Ty sallheten bor hiir, och niimns Armida! 

RINALDO. 

Hvad ser jag? Himmel ! Sags viil Venus' stjerna, 
sags Venus sjelf sa skon ur hafvet Ijunga? 
Till midjan blottad nalkas der en tilrna, 
som boljorna pa purpurskummen gunga! — 
Der flera till! — Hvad kunna de mig iirna? 
De blicka hit, halft rodnande, och sjunga; 



— 260 — 

llkt guU kring sno de ystra lockar skiimta 

kring lif, som gliinsa, ocli kring brost, som Aiimta! 

EN SIREN. 

yngling! Da iinnu dig blomstren holja 
som var och sommar stro, de bulda viinner, — 
se bort fran inolnen, som den eldpil dolja, 
hvars udd sa liitt de mildas skilnk forbriinner! 
Bedrift, berom, — sii niimns han, och forfolja 
han vill hvart hjerta, som sig lyckligt kiinner. 
Blott den iir vis, som stundens gullfrukt plockar 
just da, niir frisk hon friska sinnen lockar! 

HALPCHOR. 

De fly forbi, med loppet af sekunden, 
det unga lifvets dodligt skona dagar: 
och Maj, om ock till aterkomst forbunden, 
for dig ej mer fornyar varens lagar. 
Yiilan! Sa bryt din ros pa morgonstunden 
af detta dygn, hvars qviill dig snart ledsagar; 
ja, bryt den spild, och mins att iilska, innan 
re'n fafangt alskarn letar iilskarinnan! 

ANDRA HALPCHGREN. 

Yansinnig den, som skyr att sig berusa 
i nojcts vin, det luftiga, det kara! 
Ord, skuggor, Ijud, som blott pa afstand tjusa, 
iir allt, hvad sagor kalla bragd och ilra. 
Det pris, hvars lagrar for ditt hogmod susa, 
den glans, som skall ditt namn till stjernor biira, 
en yrsel iir, en drom; iin mer, en dimma, 
som stors af minsta fliigt, af minsta strimraa. 

PORSTA HALECHOREN. 

Hvad iir all iira? — Fackla, fiild vid biiren, 

se'n hon brilnt upp den hand, som henne burit! — 

Helt andra eder ungdomen och varen 

gemensamt vid naturens altar svurit. 

Niir artal kriifvas, for att fylla sparen 

af iirr, dem hjeltens grymma klinga skurit, 



— 261 



beliofs blott tlden af en kyss att bela 
de sar, dem omma brost i kiirLek dela. 

ANDRA HALPCHOREN. 

Tvist utan liarm, blid yiigran af forsoning, 

smalojen, salla krig, ljuft stulna frider. 

f6rtjusta suckar, hviskningar om skomng 

det qval som njuter, och den frojd som hder, - 

de krafter alla, som till denna boning 

sis riiddat fran den gyllne alderns tider, — 

de alla hiir, ^t henne, som dem vardar, 

ha hviilft en evig azurs tempelgardar. 

EN SIREN. 

Du onskar jagt? - Hvar kan, likt har, den njutas? 

Med tusen bagars glimmande geyarlek 

hiir la^ar Amor, och i stralar skjutas 

dacrg, blommor, hjertan, under stiindig harlek. 

Ma lif och solhvarf tiindas eller slutas, 

sitt koger lika rikt pa skott biir karlek; 

och timmarna ej bradska, som pa jorden; 

hiir tiden sjelf till iilskare iir vorden! 

ALLMAN CHOR. 

F6r evigt da, Rinaldo, hiir f6rbida; 

ty siillheten bor hiir och niimns Armidal 

RINALDO. 

De dyka ater under vattnet! — LjuAigt 

en dvala tynger mina ogonlock. 

Du, roshiick, gif mig skugga! - Mmdre gruAigt 

cr6r vallmokransen hvarje qval andock. 

Han l.gger si. .m en t.rnrosb.^ i^~^ SJt^^ ^ 
AST0LF. 

Felicia! Hur liinge har jag vistats 
hos dig pa denna o? 

PELICIA, 

Ja, glssa bara! 
Mig lyster h6ra, hur du brukar riikna. 



262 — 



ASTOLP. 



Ditt siillskap har i grunden planat ut 
min hela raknekonst; och ingen lycklig 
fann opp den konsten — det forstar jag nu! 

PELICIA. 

Tiink efter! 



Jo: tva yeckor, cller tre — 
du skrattar — vanta blott: sex veckor"r — Nej 
niir riitt jag ett och annat mins, som hiindt, 
sc'n Zephyr forde mig sa viinligt hit, 
det blir viil dock tre manader, mahiinda. 

PELICIA. . 

Godt! Efter hvilket tidmatt riiknar du? 

ASTOLE. 

Jag vet blott det, som i mitt land var oAigt. 

EELICIA. 

Du riiknar ypperligt! Och jag iir nojd; 
jag ser, att tiden ej dig varit langsam. 
Man annars redan tre arhundraden 
der borta i ditt isbergs-rike tiiljt, 
se'n du kom hit, och jag i barnslig enfald 
dig tog for dromda fAgelkungen Phenix — 
sa nilbblos iin och fjiiderlos du var. 



Trehundra ar? 



ASTOLF 
i hogsta forvaning. 



PELICIA. 

Ja, sa omkring ^vid pass ! 



Se'n jag kom hit! 

EELICIA, 

Du lita kan derpa! 

Asto]f Bjunker i djnpa betraktelser. 



- 2(5:1 - 

NAIDION. 

Men bllr da ej Rinaldo nansln fulls6fd? — 
De dansa snilllt, och det iir bra, jag sjelf 
har Itirt dem, men f6rmycket iir f6rmycket! 

ROSTER 
fran en annan sida. 

Hvar iir Bertoldos son? 
Gl6mmer han segrarnas dan? 
Ar det den vekling der blundar, 
blind f6r det 6de, som stundar? 
))Hvar iir Bertoldos son?» 
ropas fran Libanon, 
ropas fr^n Syriska fiilten, 
ropas fran Frankiska tiilten, 
ropas af hedningars han: 
hvar iir Bertoldos son? 

CHOR. 

Rinaldo! 

Man hor skbldar slas tillsammans. Einaldo rusar opp och Astolf iitrenledes. 

FELIC1A 
fattar i honom. 

Na, det iir visst: pa dig atminstone 
ut6fvar spelets sken all makt af sanniug! 
Med skill Theano g6r sig mesta m6dan 
f6r dig vid alla sina lekar. 

ASTOLF 

sattande sig. tankspridt. 

Sa? 
Hvi sa? 

FELICIA. 

Du gynnar henne ifrigast, 
och genom din uppfostran hon ju bildats 
till dessa storre bragder af sin konst. 

RINALDO. 

Hur iin jag utat rymden spanar, 
blott luft, och sj6, och triid jag ser. 
En siillsam dr6mbild blott mig manar; 
men likafullt den oro ger. 



— 264 - 

CHOR. 

Einaldo! 

EINALDO. 

Himmel, nej ! Bredvid, i lunden, 
vapen glimma, manner vandra; 
och mitt lijerta, djupt i grunden, 
skalfver utaf blygd ocli lust. 

Lucinda och Niobe, tbrestaUande Carlo ocli UbaUlo, konima fram pa 
scenen med bevapnadt sallskap. 

CARLO OCH UBALDO 

pekande pa sig. 

Kanner du oss? 

(pekande pa STarden). 

Ocli kanner du dem? 

NAGRA ROSTER. 

]\Iins du annu dina anor, ditt hem? 

CHOR. 

Upp, att befria Jerusalem! 

RINALDO 

for sig sjelf. 

Ja, i ilard jag irrar bunden; 
dolj mig, mull, for mig och audra! 
Ja, jag sjunkit, fran den stunden, 
da jag kom pa denna kust. 

UBALDO 

tm sitt fblje. 

Han hor oss knappt, han stilla star igen; 
valan! Tag nu var diamantskold fram! 
Och speglar han sig der och tvekar an, 
ma han lorgas i djupet af sin skam! 

De blotta den magiska skblden och halla den orbrligt viind mot Rinaldo, 
RINALDO. 

Ve! Hvilken bild! 

HALFCHOR. 

Sadan ej sag dig ditt fadernesland! 

RINALDO. 

Ve! Hvilken bild! 



— 265 - 

HALPCHOE. 

Sadan cj kilnde dig Syriens strand! 

ALLMAN CHOR. 

Qvinligt beprydde! Slit dina band! 

ASTOLF 

liastigt. 

Felicia! Se'n tre arliundran flytt, 

i hvilket tillstand ar val nii min hemjord? 

PELICIA. 

Jag tanker, i sitt gamla; om du vill, 
vi skicka Zephyr dit, att hora efter. 
Kanskc han redan kan dig tillfredsstalla; 
vi f6rekalla honom nar som helst. 

ASTOLF 

dyster. 

Trehundra ar! — Mann an mitt forna folk 
bebor sin fjallbygd? Manne iin dess tron 
bar nagon telning af min att . . . dock nej ! 
Jag har ju ingen, ingen efterlemnat! 

FELICIA 

uppmarksain. 

Min Astolf! Tag ej saken sa betankligt; 

ack, tro mig: hvem som ock der bor och herskar, 

pa Tellus ilr och blir allting sig likt; 

i ornmden andras intet utom namnen. 



Men komme jag tillbaka, skulle da 
mio* nagon i mitt rike kanna? 

PELICIA. 

Ingen! 

ASTOLF 
lueil stigande lidelse. 

Och seder, lagar, sprak, — min moders sprak, — 
de hafva sannolikt forbytt sitt skick? 

FELICIA 

betraktande honom med hapnad. 

Nog mojligtl 

Alterboms Dikter. I. ' 



— 266 — 

ASTOLF 
slar hauderua tillsammans framfor bgonen. 

Gud ! 

FELICIA 

forskrackt. 

Vid alla Ijusets stjernor, 
de lielga vittnen af var lyckas timmar! 
Sla dessa morka griller bort! Begraf 
i intet dessa minnen'af ett — intet! 
Hvad ar din hela arma jord mot min? 

ASTOLF. 

Ett intet, siiger du? — Ha! Hvad f orstar . . , 
jNIen lemnom detta iimne! — Mellertid, 
om ater dit jag fardas . . . 

FELICIA 

smartfnllt. 

Ater dit? — 
Besinna dig, ocli skona oss gemensamt! 
F6r grymma iiro dessa ord till skiimt, 
for otacksamma, att pa allvar nyttjas. 

ASTOLF. 

Yid himlen! Du har riitt. — Ar jag ej din? 

Med stark anstrangning. 

Om jag iir slaf, jag iir det gerna — 0, 

var glad, som jag! — Hvad gor vart skadespel? 

NAIDION. 

Si! Riddarn strott pa marken sina smycken . . . 

CACILIA. 

Och f6ljer stridskamraterne till stranden! 

ASTOI.F. 

I sanning! Han tycks fatta sitt beslut! 

EELICIA. 

Du giUar-det? 

ASTOLP. 

Hvad odet gor, ma gillas! 



— 2(57 -- 

MARSCII 

af ilo nieil JUualdo borttagande kiimpartie. 

Vaknade lijelten 
Yiinder tillbaka; 
Solymas murar 
snart skall lian skaka. 
Halfmanan, rysande, 
blek som de doda, 
bidar den lysande 
straffarn med moda. 
Snart pa de blodiga 
tinnar han star; 
framst bland de modiga: 
segren ar var! 

THEANO, 

fbrestUllande Armida, iramstcirtar pa scenen. 

Rinaldo ! 

KAMPARNE. 

Trummor och lansar, 
syajande fanor! 
Oppnen de stolta, 
Yilrdiga banor! 
Hjeltens allenaste 
maka iir ilran, 
hon iir de renaste 
hjertans begiiran. 
Hog, framfor skarorna, 
korset hon biir; 
ropar bland farorna: 
bruden iir hiir! 

ARMIDA. 

Ptinaldo, droj! Till dods din Aykt mig sarar 
Armida ber! Armida ber — i t^irar! 

KAMPARNE 

Yid stranden. 

Hvad Jiro tarar? 
Hvad jlr en qvinnay 



— 268 — 

Tarar och hjertan, 
alla forsvinna. 
Blott af den skallande 
rost fran bedriften 
skyddas de fallande 
minnen mot griften. 
Evigt i maktiga 
sangers forvar 
droja de praktiga 
stjernfallen qvar! 

AKMIDA. 

Omojligt ar, att du mig ofvergifver; 

din sjal i min, min sjal i din f6rblifver . . 

Ett Ijud till svar! . . . Se mig pa kna — for dig! 

0, blott en blick annu! En blick — pa mig! 

RINALDO 

till sitt sallskap. 

Fort i baten! Utat vata 
rymden ron med jattetag! 
Att se dessa ogon grata, 
kims Rinaldo an f6r svag. 

AEMIDA. 

Ett ord!...Ej rilds, att det skall dig beveka! 
Du miiktar Ay: hvad kan du da ej neka? 
Men, f6r du fran mitt jag bort halften blott, 
gor strax en graf till andra halftens lott! 

CHOR AF KAMPAENE 

som lagga ut fra.n land. 

Hissom seglen! Svalla 
mildt, du b6lja bla! 
Himlens makter kalla, 
jordens tystna m^! 
Yindsnabbt ila aren, 
dagen iir ej lang; 
f6lj dem kackt i spton, 
mcn — mcd hjeltegang! 



— 269 — 

ASTOLF, 
Yuklsamt uppstortaude. 

,Ia.M- hor dig, iniduatts-stiimma! . . . Flaiiiiiior . . . 

Luft! 

(till Folicia, soiu sbkcr (ivavballa houoni). 

IJvad vill du, vasenlosa vasende? 

^lig niirde jordens marg . . . Dcn sjuder . . . Liilt! 

Ihiu slitcr sig los och riisar ut fran lofsalen. Felicia svimiuar. Omliriiig 
henue gruppera sig de uarmasb omgifvande, under omsorgsfulla bc- 
mbdanden. Laura, som nyss anllindt, skyndar fram och vinkar at 
T h e ft u o att upphbra. 

THEANO SASOM ARMIDA 
utan att ge akt derpa. 

Armida gackas? 
Armida lemnas? 
]Min harm skall sliickas, 
ja, jag skall hiimnas! 

Uudor fbljaude besvarjelse fbrmbrkas tcateru. 

Avernens vagor, 

demoners lagor, 

upp! bryten, alla, 

de ijiittrar tunga, 

i kaos falla 

inii borg och park; 

ma blixtar Ijunga, 

ma sku2:2*or svalla — — 

LAURA 

ropande. 

Theano! Ar du rentaf sanslos? Hor! — 
Lucinda, hit! — Ervina, och J alla! 



IIvad ser jag? 



THEANO 

fbr3krackt. 



LAURA. 

Gliid dig iit ditt snilleverk! 

Frau skadeplatseu komma skyndsamt alla de spelande och samla sig om- 
kring Felicia, som, upplyftad 1 Lauras armar, lutar, annu besinningslbs, 
hufvudet mot hennes brbst. Bland askadarne allman trangsel, oro och 
fbrvirring. 

CACILIA. 

() Laura! Hvarf6r kom du icke forr? 



— 270 — 
LAUKA. 

Deroiii liittuu! 

NIOBE. 

En sorglig bikl, nicn hilrlig! 
Den ytiillningcu betalar med sin skonhet 
tilKyilest all sin smiirta. 

CACILIA. 

]Mcnar du? — 

THEANO. 

llvar hallcr Ze[)hyr till? 

ZEPHYR. 

Jag stiir ju hiir! 

TIIEANO. 

F'uu\ nu pii riid! 

ZEPHYR. 

Ja men — nu iir dct liitt; 
cnvisa gycklcrska! — Bad jag dig cj 
att sluta ut hvart ord om hem och krig? 

LUCINDA. 

Dcn som blott kunde riktigt se! — Till rAga 

pii olyckan vi gjordc platsen mork 

der Iramme nyss — och miincn gar bak skyar! 

NAIDION. 

Sii gor han alltid, niir han mcst behofs; 
mcr slarfvigt passar ingen pa sin syssla. 

ZEPHYK. 

Salamandrer, frain med nit! 

J, Johannismaskar, hit! 

J, med lyktor, niitta gubbar, 

tiinden bloss fran triid och stubbar! 

Hans befallning verkstalls. 

Elfvor, hit med klockor bla, 
kalkar stora, kalkar sma! 
Hit med blad och rosendagg; 
gniden in med doftig fVagg 



271 - 

lent var skona drottnings tinning! 
Ilurtigt! — Sjelf jag hjelpa yill! — 
Gnideu bilttre! — En gang; till! — 
Sen J? Sen J? — Segervinning! 

Pclicia slar langsamt upy bgoucu. 
NAIDION. 

llon vaknar — jubel! jubel! 

LAURA 

liaHhbgt. 

Omkansvarda! 

CACILIA. 

Kom till dig sjelf ocb till var trogna krets! 

FELICIA 

matt. 

livar iir jag? 

LAUKA. 

1 din Lauras lainn! 

FELICIA. 

An ban? 

JSIOBE. 

Var lugn! \'i soka honom genast. 

NAIDION. 

Ja! 
Och sprunge han iin tbrtare iin elgen, 
ej mig och Zephyr skall han undanAy! 

EELICIA 

uppresande sig. 

Var det da verkligt? — Slet lian sig ifrau mig? — 
Gick han med afsky? 

LAURA. 

Afsky? Han? For dig? — 
Tro mig: blott af en svindel greps din van, 
en menskonyck; slikt kommer och gar 6fver. 

ZEPHYR. 

Jag liingesen dig derpa forberedt; 

en viif af grillcr, Ijusa, dunkla, brokigt 



omskiftande, iir liela menskolynnet. 
Nu ma de talas . . . och jag hoppas an. 

PELICIA 

uppstigen. 

Jag hoppas intet, Zephyr! Nej, ack nej I 
Ditt rad, ditt fordom gifna rad jag glomt, 
och nyss ... moder! Bindeln f6r mitt oga 
Yar tat . . . men allt — men allt iir nn mig klart! 

Theauo och ErTina kuilialla och kj'ssa hvar siu af heuncs hander. 
THEANO. 

Vdr milda drottning! 



Urbild af all godhet! 



Hvad yiljcn J? 

THEANO. 

Mot stoftet ligga strackta, 
tills du oss tillgift skankt for skadedikten! — 
Ack! Om ej han sa sinnlost brutit af 
var lek just i dess midt, du skuUe sett 
att sagan lyktas gladt, och med f6rsoning! 

Erx,VINA. 

Hans bifall var oss derf6re sa visst, 

att vi f6rsmadde Zephyrs kloka varning — 

dess mera svar iir var f6rbrytelse! 

EELICIA 
Yemodigt mildt. 

vStan upp! — Mitt 6des menlost blinda verktyg, 
hur skulle jag f6rt6rnas uppa er? — 

Till askadarne. 

Yiilan! Theanos skadespel itr slutadt; 
det niista gifs — en gang — utaf mig sjelf! 
Gan hvar till sitt! — J, mina nilrmaste, 
upp! Skyndom ut att s6ka riitt pa Astolf! 

Alla ga. 



173 



En at' parken.s atJagsnaslu, vilda.sLc traktcr. 
M i d n a 1 1. 

ASTOLF 

mcil briicla steg kommaude utlijr cu klij^pa. 

Tiig mig emot, dii skiimma duld! Hos or, 

iorgomda, skogbeholjda klyftors halor, 

ett jagadt villebrad, jag vantar skydd! — 

IIvad vill man mig med dessa fackelskimren, 

som blixtra efter mig fran ort till ort, 

och dessa rop, som ifran lund till lund 

mitt namn med hundradubbladt genljud kalla? 

Tror man mig fly? Och ville jag det re'n, 

har jag ej mod att saga dem : jag far ? 

Har jag ej mod, att, om mig vagen stangs, 

befria mig med detta stal, som afven 

pa denna o far fort att vara stal, 

och ha en udd — atminstone nog skarp 

att oppna ban f6r fangen i mitt brost? 

Jag fordrar blott en timmas ro, till sans, 
till seger pa mitt lifs forspridda andar, 
som mot sin herre upprorsfanan hojt! 
Ljod ej nyss ater, liksom i den natten, 
da sist jag uppspratt ur en qvalfull drom, 
ett larmskri, som dem manade till krig? — 
Den frid, till hvilken da jag tvang dem, var 
den blott en ogonblicklig vapenhvila, 
forradiskt af de sammansvurna bruten? — 
Sa tycks det! Re'n i alla fogningar 
mitt inres krafter fran hvarandra lossas; 
fornuftet skalfver pa en skakad tron, 
och hjertat erfar ater — stoftets plagor! 

For hvem kan har jag yppa dem? — For hcnnc, 
hvars ora, vant vid oafbruten samklang, 
forskracks af missljud, utan att forsta dem? 
Hvars oga klart som himlens eget iir, 
sa lange mitt afspeglar det; men strax. 



om dettii btir det ininsta moln, sig 8Jelf 
med allt sitt sken i morka sknggor holjer? 
Hon skall mig aterse, men fast och lugn; 
hvad nii hon lider, skall jag vcdergalla. 

Och ack! hvad iiro hennes qval mot miua? 
Nar ana feer, genier, demoner 
de tyngder, som bekltimma menskobrost? 
Hur skulle deras tanke gissa iit 
den kiinsla. hvaraf framlingen betages, 
nar, inom dcras trollring stiild, han ser 
forgafves efter vasen af sin art, 
fran alla likar hojd, men ocksa skild, 
allena biirande, i menskligt hjerta, 
en jordomholjd, men outslacklig laga 
af himlens och af helvetets begar? 
Har ej min iilskarinna sjelf ibland 
min bafvan viickt i stumma manskensniitter, 
da med en blick, ororligt viind mot rymden 
och liksom slocknad, och med snoblekt anlet, 
hon tyckts forstena sig och bli tillsist 
en hilrmad qvinna blott, en marmorstod? — 
Ja, iifven hon — ack! mellaniit sa ljuf, 
den hogsta siillhet iin mitt sinne ront, — 
ja, iifven hon iir frammande for mig! 
Ihaligt skon, lik dessa skogens tilrnor, 
som nattligt visa sig vid jiigarns koleld; 
gudomligt skon — men ack! ihalig dock! 

Nu iir den stund, som pa den jord mig fodde, 
man under namn af midnattstimman riids, 
da uret dagens bodel blir och drabbar 
med hammarns sista slag dess trotta tinning, 
och hvarje somnlos ensling kiinner handen, 
som ofver honom far med iskallt smek. 
Af kylan vill det arma hjertat, oron 
i menskolifvets lina urverk, stanna: 
det fragar: ))lefver jag? Hvad itr att lefva?)) 
Och skalfver, likt en liten gnista, sprakad 



iit i en kolsvart ryind, der all dess sprittnini 

forgafves soker hojd, forgafves botten. 

Kanske — ty hiir ju iir mig obekaut, 

hur areu skiftas pa niiu moderjord — 

ett n3'tt i denua stuud ett iildre jagar, 

som ofyer granseu mellan tid och otid 

hansvafVar, ofver menskohvimlets valplats, 

der glomskan myllar ued de millioner, 

som det forfiutna blottat har, for seger, 

at atgudsbilden, wdet tillkommaude!)) 

Ovilligt flyr det gamla aret bort 

att rikta minuets skuggspelsverld, hur ofta 

har, i min forna borg, jag hort dess afsked, 

iiu suckande i toig blast, nar skuren 

mot tornets rutor slog, an hvinande 

med harm sin kos i suoyr hvirfvelstorm, 

fortrytsamt ofver siua tuseu, tusen 

ofyllda onskuingar, bedragua hopp? 

Och pa mitt vaggur horde jag, hur tiden 

raed jernsteg trampade pa meuskoslagter, 

som yandades, likt drufvor i en vinpress, 

att skatta ^t den maktiga tyrannen, 

de soudertradda varelseruas must! — 

Nu, liksom ofta dA, jag ater fragar: 

hvad lider natten? Hvad iir timman? — Eu 

bland andars tal det fins, for hvilken aldrig 

hon annat var och blir, iin evighet; 

naturen iir sitt eget timglas sjelf, 

men raknar ej, hur barnens lif forriuna; 

af mig blott stiild pa timlighetens spets, 

ett mellauting af Gud och skapelse, 

f6rnimmas timmarne, fornimmas aren. 

Och hvarfor nu f6rnimmas de, se'n lange 
jag gl6mt, tillika med foraldraverlden, 
dess tranga f6restallningar om tid? 
Hvad? Till en evig sommars rike lyftad 
och af od6dligheteus kalla niird, 
gemal till skonheten i egen skepuad, 



-- 276 - 

af liennes gudomsvalde sjelf forgudad, — 

kan jag tillbaka langta till det hem, 

det forna, torftiga, dit nu likval 

en svarm af underbara tankar ilyger? 

J svalor, som jag ser till namnlost Ijerran 

med gryningsvantan genom luften fardas, — 

ja — afven jag vill utat gransfri rymd 

med vingar ila, snabbare an J! — 

Hvi brusen J sa dystert, vattenfall? 

0, livilken mangd af dessa i det landet, 

livars bleka hamn, med ens, ur minnets grift 

star upp ocli hotar mig med sorgsna blickar!' 

Ja! F6rsta gangen nu, anyo, tanker 

din son pa dina triisk, pa dina forssar 

med torst; mer smiiktar i eqvatorns brand 

ej sandens oken efter regn, an jag 

den smalta fjallsno eftertrar, hvarofvan 

pa istron iiran hvilar, purpurkliidd. 

))Allt, hvad jag miiktat, har jag gjort for dig», 

sa ropar du: ))hA'ad har for mig och mina, 

for mannaheder och for kungapligt, 

du, otacksamme, nansin gjort tillbaka? 

Var jag din moder ej? Och detta folk, 

bar jag det ej med dig vid samma brost? 

Disyskon med dig sjelf, dig gifna blott 

att ur sin dunkla natt fa blomstra upp 

vid solskensvarman fran ditt hogre Ijus, — 

hvi skot du dem, i faviskt ofvermod, 

ifran dig? Undanstal dig ur min tjenst, 

att frassa har i vekligt drommeri, 

onalkbar for min maning och min klagan?)) — 

Snohvita moder! Tarar, glodande 

langt mer iin malmen som i former gjutes, 

vid denna stiimma bryta fram, och skolja 

i farten bort den imma, som forut 

betiickte i mitt brost din spegelbild! — 

Hor! Ater Ijud! — Forfoljs jag iifven har? - 
Nej! Fjerran blott en hane gol sin ottvakt; 



hoil Annu en! — Att midnatten ar dod, 
lorknnna de: milnn' ock, att dagen fods, 
miu irihets dag, min atervackta iiras? — 

Hvad? Natten glesnar ej? — Med iisklikt muhi- 

svall 
hon beledsagat har min sjals forvandling, 
naturen rads . . . E j forr pa varens o 
hon erfor denna rysande fordystring! — 
Mig ej du skrammer, med ditt svarta dok 
du kyler mera ljuft min andes Aammor, 
iln om du stjernklar blankte nu, som forr! 
Du vredgad iir, jag ser det: skona ej 
din vredes mal; jag vet, att det iir jag! 

V&lclsamt askvader. 

Ja, drabben mig, blott mig, — Ijungeldar! J, 

som nu, mot svallsjovagorna, mot bergen 

och ekarne, de heta viggar slungen! 

Mitt dad det iir, som dessa stormdan kallat 

fran himlen ned utofver sallhetson. 

Blott jag iir bannlyst hiir; den ende hiir, 

hvars hjertas lugn, just likt ett barn, som drunknat 

midt under lek, har i ett grundlost djup 

for alla tider sunkit! I ett nu 

forsilnken mig dit ned, att do som det! 

I lifvets regnbagsring, af verldar bildad, 

hvar verld en oroppe iir, som dunstar bort; 

hur mycket liittare ett menskojag! 

ZEPHYR 

upptrader. 

Na! Gissade jag inte riitt? Vid Styx! 

Der star han midt i regnet, haller tal 

till blixtarne, och slar, vid starka stiillen, 

sin hand mot brostet iin, och an mot pannan — 

han snart ohjelplig iir. — Hor! Astolf! Astolf! 

AST0LF. 

Ha! Ar du skickad hit att fanga mig? 

Vik undan! SjeHmant skall jag komma. Vik! 



278 - 



\'idunder! Njut, i alla gudars namn, 
den angeniima hyiloplats du valt; 
lat skuren blota dig, tilldess du simmar 
i diilden har, liksom en fisk i dammen; 
jag har, vid pappas skagg! ej deremot 
det ringaste att saga. Hvar ocli en 
trifs pa sitt eget vis; att ditt iir eget, 
hvem skuUe drista sig att neka det? 

ASTOLF. 

Na val: sa lemna mig! 

ZBPHYR. 

Jag visst ej vill 
lorklena detta noje, som du har, 
att rasa, skria, bulta brost och panna; 
slikt smakar mojligen riitt skont, fastiin 
det inte just vill falla mig pa liippen. 
Men tro mig, denna iidla menskogamman 
kan ocksa njutas under slottets tak, 
dit alla andra liingese'n sig riiddat. 
Den forman bjuds dig ock dessutom der, 
att kunna somna, sedan du har trottnat. 

ASTOLF. 

Du hiinar mig? 

ZEPHYR. 

For ingen del! Yav viss, 
jag borjar temligen forsta ditt lynne. 
Du ledsnat har vid on? Yiilan! Var karl! 
Tag ditt beslut! Om ej prinsessan sjelf 
formar dig halla qvar, siig ut din onskan! 
Dig trogen iin, liksom i forna dar, 
jag for dig hem, liksom jag fort dig hit. 
Tillfillle, gudar, lycka, eller hvad 
jnan kalla vill den makt.som oss beherskar, 
dig gjorde till ett kiirl af glas, som huldt 
den skonaste af qvinnor trodde skapt 
till sina rosors gliinsande forvar. 



Hon brot ilran sin skouhets rikedoni 

de, ijufViiste, de yppigaste, glad 

att, genom deni, at glasets tonmni lonn 

ett ouppskattligt innelnill Ibrlana. 

Du vill deni rycka opp ocli stro onikring, 

och med en odslig briicklighet, likt forr, 

afbida fyllnad ifran nya ciden? 

Godt! Res, du frihet har dertiil; och tro, — 

om du det kan, — att hon, som du bedragit, 

ined leende skall niinnas, likt ett infall 

af skiimtsam art, att hon dig alskat harl 

ASTOLF. 

Du sondersliter mig! H&ll opp! Hall opp! 

ZEPHYR. 

Att slitas och att slita, iir din lust; 

jag vill blott halla dig i fortsatt ofning. 

Men, iir du oppen for ett vettigt ord, 

sii hor mitt oforgripliga forslag: 

gack hiin till siings, och sof, och vakna ej, 

f6rr'n solen dig igenom fonstren helsar! 

F6r alla dina grillers liiderlappar 

iir hon en ofelbar nattfagelskriimma. — 

Se sa! Gif mig din arm! — Du ungdomskiillan 

har gl6mt i denna underliga natt, 

och redan miirks det pa dig; lat oss taga 

en krok ditat, och styrk dig med en klunk, 

att ej du innan gryningen f6rgubbas ! 

Astolf f(31jer honom. 



Trakt vid s jos trandcii. 

M o r g o u. 

VESTANFLAGTAR. 

Att viicka den IjuAiga lunden, 

var herskare skickat oss hit: 

vaken upp, vaken upp nu pa stunden, 

J andar, till njutning och llit! 



- 280 — 

Dii vag, pa ditt silfver soni riillar, 
sprid kring dina strander va.r rost; 
du jord, lat oss kyssa de kidlar, 
soni svallande smycka ditt brost! 

LINDARNE 

skaka sig, 

Ja, nu iir ej tid att dromma; 
vaknen, systrar! vaknen, broder! 
Eedan strimmor ofverstromma 
lialften af de fagra lofven. 
Snart vi ater fa var lionung 
skatta at de lackra bien; 
snart bestralar dagens konung 
deras tragna frierier! 

SOLSTRIMMORNA. 

God morgon! God morgon! God inorgon! 

EN NARCISS 
till en annan. 

Hor du ropet? Ser du giansen 
fran de tiicka solbarns vingar? 

DEN ANDRA. 

Ja! De liitat narma dansen 
med bestandigt storre ringar. 

EN TREDJE. 

Mjukt en stund, med lindrig vaggning, 
purpurmoln dem gungat redan; 
se! Var sjo, i perlefraggning, 
abbas med dem langesedan! 

SOLSTRIMMORNA. 

Stigen u]3p! Stigen upp! Stigen upp! 

EN SIPPA 

gnuggande sig i ogonen. 

Hvartill tjenar det sa tidigt? 

SOLSTRIMMORNA. 

Till lekar! TiU lekar! Till lekar! 



— 281 — 
8IPPAN. 

Ma da ske! — *[ hvita systriir, 
horen, buclc sina och stora! 
Lekkamraternc ha konimit; 
ingen stiind vi fa. iorlora. 

EN ANNAN. 

Dcnna bradska iir f6rfarlig: 
pa den grasdunlena tufvans 
kudde var min blund sa harlig, 
och min drom sa ljuf som dufvans! 

EN SPARF. 

Mitt herrskap! Sannerligen det gar an 
att langre nu med somn f6rhala tiden. 
H6r! Alla skator skratta t\t er, backen 
f6rtalar er f6r sina sqvallermostrar, 
))softutor !)) hviska h6gt de ystra vindar, 
ekorrarne ur traden kasta ner 
pa edra baddar n6tter, blad och kottar, 
till han och spc f6r sadan du^Ycnhet. 

KONVALJEE. 

Hur den token br6star sig och spriittcr! 
Af eu ijiiskig karleksvurm besatt, 
vill han nu f6rminska vara niitter, 
f6r att qvittra dubbelt Mngt och platt. 

ETT BERG. 

Hvad iir dct f6r ett gny har rundt omkring mig, 
och tisslande och tasslande? — Var tyst, 
du yra ungdomsAock, och lat mig tiinka! 

KONYALJERNA. 

Pappa! Vishet blef din gafva, 
utan allsk6ns hufvudbrak; 
ty, hvad andra kalla sofva, 
heter tanka pa ditt sprak. 

EN EK. 

De niipna sma med sina epigrammer! 
Ratt artigt mina tacka fosterd6ttrar 



- 282 — 

ur grJiset irauista i de livita briimeu, 
soui genomdoita all deii luft jag andas. 

EN ASK. 

Det har du riitt i, brorl Man frestas liitt 
att onska sig, f6r dessa tiirnors skuU, 
tillbaka i do siilla telningsdagar. 

EN BOK. 

J skiimmcn bort de sma, J gamle giickarl 

Mer skiil det vore att beromma dem 

for deras talamod i nattens askregn, 

iin f6r en fagring, livarom livarje kiilla, 

livar fjiiril och livart bi dem nog har upplyst. 

KONVALJERNA 
till sipporua. 

Ja, det iir saut; det var en hiskllg skurl 

SIPPORNA. 

Och hvad dc molncn dundrade f6rskriickligt I 

EKEN. 

Du vet, bror askl Jag biir inunder barken 
ett modigt hjerta; men jag skalf af skriick 
lor f6rsta gangen i mitt lif, och sii, 
att asparne, och andra trildpultroncr, 
knappt 6fvergingo mitt exempel. 

ASKEN. 

Bahl 
Liit detta vara sagdt blott oss emellan; 
det f6ljet annars krummar sig der6fver. 
An jag, som tittade at skyn, i tro, 
att allt var ett fyrverkeri f6r roskuH? 
Bumsl kom en iriisare, en hetsig buss, 
tog med sig en af mina biista armar, 
och ville tutta eld i h§ret pa mig; 
si sa ja, tiinkte jag: farviil, god' viinnerl 

BOKEN. 

Hvem var beredd, niir Zephyr sagt att 6n 
i'6x alltid skullc n^uta vackert viider? 



2^;i — 

EN LIND. 

J)u kliirii liistc ocli du varuui jord ! 

1 tiU er inakt och prakt och tloft, pil nytt 

J helscn oss! Ett gudomsoga lik, 

tif evig frojd och godhet Ijust, iir hiiidcn; 

hvart griisstra dricker gladt sin liUa perhi, 

hvar hlomma nojd af daggjuveler glittrar. 

Eja, J syskon! Ma fran vlira gardar 

r6koftren svafva upp af lifvets halsam, 

i hitta augor, till var hulda sol! 

LARKOR. 

Siigen: livad rctade molnen till harm? 

YAKTLAR. 

Aldrig vi liort sadan storm, sadant larm. 

LARKORNA. 

Eiistct iir dagadt och sjospcgeln hlti! 

VAKTLARNE. 

Lugn iir min maka och maken ocksii! 

UNDINEN ALIDA 

ilykcr opi) ur vattact och yaggas till strandcu pii cu stor ucckro.-: 

VASSEN. 

\'ar sjofru nalkas: plats f6r hennes lartyg! 

BLOMSTREN, 

Tyst, faglar! Tyst J lundar! Lyssnom! 8t! 

ALIDA. 

M storm ej liingre mitt kristalltak gungas, 
ej hlodr6d eld fran kolsvart himmel Ijungas ; 
hland idel kiira, liinge kiinda ting 
mcd ny f6rtjusning ser jag mig omkring. 

SPINAROSA 

uppljfter .sitt liufvud ur kalken af eu hog tbruros. 

Morgonvind de leua vingar 
re'n kring drufvokullar svingar; 
hvilka Ijud, med fr6jd, med minne, 
hringa ater till mitt sinne 



iP 



- 281 — 

lifvets qval ocli lust? — 
Sag mig, imga morgontiiiima, 
sag mig, spiida gladjestrimma! 
Skall ej mer for mig lian omma? 
Skall jag ej fa vaken dromma 
mer om qval ocli liist? 

ALIDA. 

Min Spinarosa! Hvilka ord mig hinua? 
Ar ryktet sant? Skall jag i sorg dig finna? - 
Klar ar min spegel, klar min blick som deu; 
tro mig: suart Zephyr komma skall igen. 

SriNAROSA. 

Ack! F6rgafves du mig trostar; 

dig en stjimma ofverr6star, 

som, lik sista nattens dunder, 

vackt hvar dyster anings under 

ur sin forna blund. 

Nu f6rstar jag niiktergaleu, 

niir han sj6ng om kilrleksqvaleu — 

Stum har han, se'u liinge, blifvit; 

ack! och den, som allt jag gifvit, 

gl6mmer vart f6rbund! 

Felicia upptracler. 
ALIDA. 

Der nalkas en, som pa min straud eugang 
har klagat, ungefiir med samma sang: 
kom! Viids, att hon, i morgonstundens ro, 
vill at min vass ett lika qval f6rtro. 

SPINAROSA. 

Viil m6jligt! 

ALIDA. 

Se, hur geuom liljehyn 
knappt gudabloden r6jes f6r var syn! 
Men, fast sa bleknad nu af smiirtans r6n, 
iir ej dess rosensky iin mera sk6n? 

SPINAROSA. 

Ack! alltf6r dyrt vi k6pa det behag, 

som f6ds, nar t6rnet mot oss sjelfva viindes! 



-- 285 — 

ALIDA. 

Vi skiljas mcllertid . . . men rakas dock? 

SPINAROSA. 

Ack ja! niir manan darrar pa din bolja! 

De undaugijmma sig. 
FELICIA. 

Lif utan hjerta — dag forutan sol, 

sjal utan karlek — oga utan Ijus . . . 

]\ridnattligt skumma tanke! Dristar du, 

omojlig mojlighet, att hota mig? 

Ar jag lycksalighetens drottning ej, 

du vasenlosa skrackbild? Gifs ett osallt, — 

jemval f6r henne? Star jag vid dess gi*ans? — 

Forsagda stolthet! Erkitnn, genom hvilken 

beriittigas mitt rike till sitt namn? 

Ej genom mig — Min spira gaf jag bort, 

och otacksamma f6ttcr henne trampa! 

A ar det ej han, — densamme, som mig nu 

sa tusenfaldigt iingslar och f6rfiirar, — 

som hit engang med morgonrodnan kom, 

en morgonskon, friln himlen skickad giist, 

och sk6t, igcnom dvalan af mitt hjerta, 

en strale, ack! i hvilken log och brann 

det varmaste af lifvets helga eld, 

det innersta af dess ododlishet! 



Hvi far ej all min lcfnad sii f6rflyta? 
Hur iniikta menskotlr, — minutens str6moln, — 
hit, 6fver mellansvalgets breda gap, 
inom min synvidd kasta langa skuggor? 
0, hvad jag lycklig kiinde mig! Hur sot 
den yrsels nektar var, som hjertat drack 
fran detta andra, i hvars^ 6fverfl6d 
det siinkte all sin anings skatt, och flck 
den griinsl6st okad och f6r&tadd tillbaka! 
Porstadd? — Jag trodde sa! 0, uiir han sade 
))jag iilskar dig!» Hvad jag var viss, att da 
orl()dlig sanning klang i^rdn hans tunsca! 



— 286 — 

Stark, 1'ran dcn strang, soni da sa rent var stiimd 

dess ton erofrade mitt inres rjmd, 

som bafvade i ljufva genljuds dallring. 

Utbyte gjorde da min sjal mot lians, 

af omsesidig brist ocli rikedom ; 

snart var jag sjelf blott han, ocli han var jag . . 

En salighet, som kitrlek hiir beniimns; 

pa hogre gudars sprak den kallas himmell 

0, dessa ogonblick, da i sitt brost 
man hor forkunnas af en hiinryckt hviskning: 
))du iilskas lika, som du iilskar sjelf!» 
Da man sin hela, nu forst kiinda kraft 
blott riktar at ett enda hall, att der 
med ren, med menlos gliidje ofversviimma 
ett outsagligt dyrbart foremal; 
da man, om ock blott med en suck, en blick, 
far, stilds upprepadt, for sin viin fortiilja 
hvad millioner ganger re'n han hort, 
och evigt lika kiirt blir hordt, som sagdt: 
))jag lefver endast f6r och genom dig!» 
0, dessa ogonblick af iinglars viillust, 
i rus af oskuld och fortjusning stulna, 
da siillheten att kunna gifva, njutes 
i all sin gudakiinslas oinskriinkning, 
och hvar forgiinglig skiink blir oforgiinglig 
igenom gafvan af sig sjelf i den: 
o, hvilka stunder fylla de, — blott de, — 
i lifvet, som forutan dem — iir dod! 

Ja, intet iir allt ofrigt . . . ack! och du, 
som var min dyrkan, och som iir det iin, 
du skulle niins att storta mig deri, 
fran briidden af det djup, som gapar upp 
mot mig med bottenlos omiitlighet? — 
Kan nagon trollmakt fran ditt mulna hemland 
forvandla sa med ens din sjiil, som var 
sa god, sa huld, sa genomskinligt skon? — 
Xej! iin jag hoppas vill . . . Hvad fel jag har, 



^ 287 — 

liiot dig atiinnstonc jag aldrig brutit; 

annii din Ibrna, fulla kiirlek vard, 

i talamod jag vill ock min forvara. 

Gom den, forsmadda lijerta! Gom den grannt, 

i fast forbidans trost, att iigarn snart 

anyo klappar pa din trogna port! 

Laina och Zephyr upptrada. 
LAURA. 

Prinsessal Hit vi komma, pa ditt bud, 

att radsla med dig om din illsklings tillstand. 

rELICIA. 

mina vixnner! Hade ej af er 
Theanos oklokhet bort forebyggas? 

ZEPHYR. 

Jag bjod nog till: men tog om raka viigen 
helt oforklarligt miste; kom for sent; 
och Laura . . . 

LAURA. 

Finge jag dig liingre skona, 
min arina drottning! — Zephyr biist kan vittna, 
jiur sjelf jag ville, hvad du onskar nu! — 
Men da fran kiillan, der jag sokt dig, bradt 
jag skyndade mig at Theanos l6fsal, 
din moder sjelf, i allt sitt majestiit, 
hog, dunkel, v6rdnadsbjudande, mig motte, 
och sade: ))stanna hiir! Du gar f6rgiifves; 
cn evig lag fullborda vill sin dom!» 

ZEPHYR. 

Husch ! 

Halfhbgt. 

Laura, stod var herskarinna! 

PELICIA 

afbleknad, men samlande sin .«tyrka. 

Jag hardad iir — man viinjer sig vid allt! — 
Sin hogsta njutning iin hon alltid fann 
i nojet att sin stackars dotter skrilmma . . . 
En dom, hon sade? 



— 288 — 



Val tillade lion 
iin manget ord, — ett sallsamt tal, hvars Ijud, 
likt djstra tjusarqvaden, for mitt ora 
vid don af underjordens vatten klungo; 
men ej dess innehall forstod jag ratt: 
tvartom, fortyngd af underbar bedofning, 
ororligt drojde jag pa samma ilack, — 
tills ater jag mig ensam sag, och tankte: 
pa vagspel star min drottnings hela lycka; 
ma handa mig och henne hvad som helst, 
fran hennes tjenst skall ingen mig forhindra! 

FELIC1A 

Och sa du kom iinda? . . . Du trogna barn! 
Det smakar ljuft, att iilskas iin af nagon! . . . 

ZEPHYK. 

Grat ej, Felicia; jag allt i verlden 
fordraga kan, blott inte dina tarar! — 
Jag sviir att, innan denna dagen qviillas, 
din Astolf bringa till fornuft igen. 

EELICIA. 

Ack! 

ZEPHYii. 

Tvillar du, kanhiinda, pii mitt minne? — 
Nog af: att du ma se, hur platt omojligt 
det iir for mig att glomma nagot bort, 
jag vill dig visa, hvilket hntligt siitt 
jag hittat pa att mig mot slikt betrygga. 
Se hit! Betrakta noga detta skiirp; 
hiir slar jag nu en knut . . . Vid styx! Hvad scr 

LAURA. 

Hvad fattas dig? Hvad gor dig sii bestort? 

ZEPHYR. 

Hiir sittcr cn iu allare'n forut! 



— 289 — 

LAURA. 

l)u star der alldeles forsagd, iortappad; 

en knut? N^ val! Hvarom erinrar den? — 

Hvad? Svek dig dock ditt ofelbara minne? 

ZEPHYR 

slar sig for pannan. 

O narr och trefaldt narr! 

LAURA. 

Hvem liedrar du 
ghet? 

ZEPHYR. 

Mig sjelf*! mig sjelf! — 
Den gamla knuten slingad var till h^gkomst 
af ett at Ostan gifvet l6fte . . . Ha! 



med denna artishet: 



LAURA. 

Hvarom ? 

ZEPHYR. 

Jo, om en flicka, kallad Svanhvit, 
hvars karlek ville halla Astolf qvar 
inom det land, hvarfran han fios med mio- 

PELICIA, 

som at det fbregaende lemnat ingen uppraiirksamhet. 

En flicka, siiger du, — som alskar Astolf? 

ZEPHYR. 

Ja, sd forholl sig . . . 

EELICIA 

haftigt. 

Och som han tillbaka 
med hemlig langtan saknar? ^ Ja, sag ut! 
Ett skracklullt Ijus gar opp — Sag ut! sag ut! 

ZEPHYR. 

Tvartom: han saknade den arma flickan 
allsinte, och just derlor skulle jao- 
paminna honom om hans pligt, att sakna. 

Atterhoms Dikter. I. ]3 



FELICJA 

uppbragt. 

Ar du forryckt? — Sa tacka dina stjernor, 
att ej din mun ett ord derom fbrradt! 
Bedragare! Du skulle da ha ront, 
att ock Felicia kan bli forfarlig! 

ZEPHYR. 

Min hoga drottning, . . . 

PELTCIA. 

Understa dig blott, — 
om du vill pr6fva, hurudan jag ar, 
nar jag mig kanner fullt min moders dotter! 

LAURA. 

Din vrede, herskarinna! blidkas visst, 
nar du besinnar endast, hvilka arshvarf 
pa Astolfs jord, likt bubblor i en strom, 
ibrrunnit, sedan han kom hit med Zephyr. 

ZEPHYR. 

Yalsignad vare du for denna trost, 

du alltid visa Laura! — Ja, sa ar det: 

med mig ej Svanhvit nagon helsning skickar. 

Trehundra ar hon legat re'n i mullen, 

den ofvergifna; och jag sjelf har stundom, 

vid flygtiga besok i nordens somrar, 

sett serlaregnets grat pa heunes graf. 

EELICIA. 

Jag andas friare . . . Hon iir dii dod! 
Sa heter det pa Astolfs tungomal. 

Forunderliga ord ! Dock, godt for henne! 

For menskoverldens qvinnor slutas fort 
det qval, som ossi evighet f6rfoljer; 
nar de ej alskas langre, fa de do, 
och stoftets kyla sliicker deras laga. 

ZEPHYR. 

Ett fluglif ma man kalla det, i sannlng! 



- 2i)l — 
LAURA, 

Der ser jag Astoll", som till inorgonridt 
helt nyss sig pa sin skonsta hast begaf, 
dock oformoda(lt nalkas hit, till fotsI 

FELICIA. 

Ack! — Xu jag nastan darrar for hans mote; 
och forr . . . Yahm ! Jag an densamma iir! 
Han skall mig sc i all min skonhets makt, 
den sjelf han sagt oemotstandlig. Nu 
ma profvet afventyras — vanner, gan! 
Han bor mig triiffa ensam. Liingre fram 
jag kallar eder till fornyadt samtaL 

De ga. 

AST0LF 

annu pa afstand, for sig sje]f. 

Mer ofverlaggning! — Hvartill batar den? 

Har jag ej ofvcrlagt tillfyllest redan? 

Hvad iir all ofverliiggning? Griper ej 

hvar gang, da nagot foretag skall ske, — 

god eller ond, — en ande plotsligt in 

i vara tankars kcd ; och bland de ringar, 

hvaraf hon bildas, hallcr han cj fram 

f6r sjiilens oga den, som forst han grep, 

sti liingc, tills det skonjer ingen annan? 

Da siigs af nagra, att vi oss bestiimt; 

af andra, att vi latit oss bestiimmas: 

allt nog: cn mogen frukt ifran sitt triid 

var handling faller; tiden visar se'n, 

om lifssaft eller gift den innebar! 

Vi angi-a da hvart foreganget radslag, 

forkastande den mojlighet, att fortsatt 

afvilgning snart, mahiinda, kunuat sanka 

dcn liitta vagskalu iit ett annat hall. 

Somngangarlike, lyda vi var drift, 

och rusa framat, tills en gerning, nyf6dd, 

med spiid, men tydlig rost vid namn oss ropar, 

Slemt iir det da, om vi pa mafa blott 

niirvarcnhctcn offrat at en f]-amtid, 



som, langt ifran att tacka oss clerfor, 
med bitter klagan fafangt aterkallar 
den offrades ododligt kiira skugga! . . . 
Men sadant veta gudar blott forut; 
mio; tillhor att mitt inres maning folja. 
0, hvad de dagar voro salla dock, 
nar jag mig sag fran lifvets hogsta goda 
af inga varre hinder stangd, an rum 
och tid, och modor, gifna att besegra! 

FEL1CIA. 

Astolf! 

Han slar iipp ogonen och spi-itter till vid anblioken af den framf()r honom 
staende prinsessan. 

rELIClA. 

A^ar try gg! Jag gar. 

ARTOLP. 



Du gar? 



PELICIA. 



Min asyn 



obilligt stor dig i de tankebilder, 

f6r hvilka nu den iir ett vidrio;t minne. 



Ett vidrigt? — Alla himlar! — Din? — Ett 

drigt? 

PELICIA. 

Befara ej, att jag dig forebrar 
den natt, som jag i angest genomvakat 
bland tarnor, som vid hvarje Ijungeld troddc 
cn verldsomstortning i fullbordan ga 
och iiskade beskydd af mig, som sjelf 
inom mig for min moders vrede skalf: 
iin mindre djerfs jag klandra, att jag oviss 
i denna skrack blef lemnad om ditt ode, — 
ja, att du icke ens en morgonhelsning 
mig pa den aterskankta dagen bragt! 
Till allt du orsak, liksom frihet, har; 
jag, iifvcn jag din undcrsatc ilr! 



ASTOLl<\ 



O, lior niig blott 



. PELICIA, 

Begiirlig dock, — - jag cj 
kan ncka dct, — att sc oni iin du lef'vcr, 
jag ville dig nied egna lappar onska 
cn lycklig niorgon. Dcnna qvinnosvaglict 
iirskiddar du, kanskc, annu. Enhvar 
iir ej sa stark, som du . . . Xu liit mig gil! 

ASTOLP 

kastar sig for heunes fijtter. 

I)u livarje tiinkbar godhets allforening, 
du kan din Astolt' ohord ej fordomma! 
Hos dig iir, liksom i Guds egen himmel, 
af omhet och af nad ctt ofverflod, 
for hvilka inga skiften siitta grilns! 

FELICIA. 

Stig upp! Du skymfar mig med denna stiillnin; 
cn biittre morgonhelsning kan du bjuda. 

Hon uppreser bonom. 
AST0LF. 

llvad bor till dig, du eviga, du hoga, 

man bringa fram, som icke sjelft har priigcl 

af of6rvansklig art? Och hvad kan sonen 

af en vid vranga lagar fjiittrad jord 

dig bjuda, som han dig fullviirdigt skattar? 

lian vore annars din jemlike ju! 

FELICIA. 

Forunderlige ! Ar du det dix icke? — 
O Astolf! Yisare i manga stycken 
du iir, iin jag; men sii enfaldig dock, 
Sii obekant med menskoverldens oro, 
sa obevandrad i ditt lynnes irrgang 
jag ej ma tros, att icke re'n jag gissar 
den pil, hvaraf ditt sinne saradt iir. 
Med nattlig baga, redan liinge spiind, 
en 6fverinakt var siillhet fjerran hotat: 



m — 



Theiino koiii, ocli hennes barnahand 

gaf 1'arten at det niordiskt snabba skottet. 

ASTOLl-\ . 

Felicia! Jag amnade just nu 

dig soka att iorklara mig, se'n ibrst . . . 

FELICIA. 

Jag sjeii' beframjat hennes oTorstandl 

Ack! tillsagd var jag att evardligt halla 

din hcmjords knappa tiderakning dold 

i'or din sa gerna grubblande besinning. 

Men sag, i evighetens eget namu, 

hvars ungdomskalla du sa liinge druckit, — 

hvad angar denna jord, och all dess tid, 

yar Ijusa, oskuldsfulla saligliet? 

Ar icke du ododllg har, som jag? 

Det hogsta skona, alla sferers enklang, 

har det ej har ditt dunkla sinne oppnat 

f6r denna IjusAod, ur hvars bad din sjal 

till ny och hanryckt sjelf beskadning uppstatt? 

Har kiirlek, andars rensta sjmpati, — 

som svarar, bergens eko lik, hvar rost, 

af hvilken den med kraftig langtan ropas, — 

har han ej liirt dig, att med helig trolldoms 

slagruta iinna liiir den skatt, som alla 

omiitligt ofvergar? Som oiorstorbart 

goms innerst i naturens djup — at dig? 

0, lat oss sjunka till naturens barm 

och hvila der, som forr, och liiska der 

vid moderhjertats modersvarma Hoden 

var torst med fulla drag af barnslig frojd! 

AST0LF. 

\ ar ej sa skon, i denna eld, som ater 

fortjusar och forvirrar mig tillbaka! 

0, skona mig! Langt forr jag glomma kan 

att nagonsin jag andats lifvets iliigt, 

an att du, alskade, mig valt och gjort 

till Ijckligast bland alla menskosoner! 



— 295 -^ 
KELICIA. 

Sa liknii da igen ditt liiildii sjelt', 

ocli glonid ibr alltid vare sista natten! 

Omojligt kan det noje, att oss plaga, 

ursprungligt ligga i din sjals behof. 

En llygtig krankhet, sjind fran morkrets makter, 

har ofverrumplat dig. Forenom oss 

till desto mer gemensamt motvarn! — Ja, 

ditt oga gliinser rordt; din goda ande 

vill segra! 

ASTOLP. 

Ja, du dyrkade! Han segrar 
sa, som han segra bor: med Ijus och sanning! 
Hor sanningen; din stora sjal ar gjord 
for henne, liksom hon for den. Yalan! 
Jag skanker i dess dryck, oblandad: hor mig! — 
De band, ined hvilka jag vid dig ar fastad, 
mig drabbe Ijungarns vigge samma stund, 
som jag i dem ej ser mitt hogsta val! 
Men, — huru hogt jag genom dig ar lyftad 
(den endaste bland jordens millioner!) 
ur mensklighetens tranga krets, och korad 
till konung i lycksalighetens verld, — 
jag ar dock ej en gudom, liksom du; 
mitt innersta, vid jordens amnen bundet, 
ej kan fran menniska till Gud forvandlas 
af niiiron makt — ack! ickc ens af din! 



Ve oss! 

ASTOLF. 

Nej, hulda! ropa icke ve; 
hor mig till slut! — Den oro, som mig qvaljer 
med rastlost nya bildcr af mitt hem, — 
tro mig: dess orsak iir ej darlig langtan, 
ej tom nyAkenhet, ej ofvermattning 
pa all den sallhet du mig skankt, — ehuru 
den ofversvallat hvarje menskligt matt! 



— 296 — 

i\len i den usla, under massans tvang 

betryckta verld, der jag till lifvet vacktes, 

de adlaste ibland dess langar lyssna 

pa tvenne roster, som med stundlig maning 

for andcns fina liorsel Ijuda gallt, 

och egga dem, ehvart de ga, med rop: 

))J baren kedjor? Fega slafvar, upp! 

Vi lofva frihet; upp! Befrien er 

med omsesidig kraft! For sig att lefva, 

iir ti^aldom; fri ar den som stracker ut 

sin verkans eld och Ijus till andras val. 

Hans lif ar seger; med ododlig trots 

tillintetgor han sjelfva doden; gladt 

valsignas ifran siagt till slagt hans namn!)) — 

Felicia! For dessa rosters bud, — 

min varelses ursprungligaste grundton, — 

har jag, som menniska, som man, som kun 

f6r lange dof mig gjort: de hiimnas bittert, 

sc'n i mitt ora de anyo skalla. 

FELICIA. 

Och dessa roster, hur benamnas de? 

ASTOLP. 

Den cna kallas pligt, den andra iira. 

FELICIA. 

Fran hvilka gudar Ijuda de? 

AST0LF. 

Fran dcm, 
som danadc mitt hjerta till sin boning. 

EELICIA. 

Och kunna de ej der med mig bo samman? - 
Din liogsta pligt, det iir din pligt mot mig; 
din liogsta iira den att mig beherska. 
Hvad hogre miikta dina roster fordra? 
Och gifs en varelse mer fri iin du? 

ASTOLF. 

Du iir min siillhet blott, men ickc deras, 
dem tingens skapare till folk mig gaf 



297 



dii, initt Yiisens allraljufsta gladje! 
Just kiirleken till dig bor elda mig 
till hilrliga bedrifter, kiimpaviirf, 
de sagors lika, som sa ofta tjust 
med iidla daters ijlans ditt ildla sinne. 



FELICIA. 



Du saknar alltsa endast iifventyr? 

ASTOLP. 

Jag saknar gerningar, — och deras minne. 

FELICIA. 

Mer stort har hvad man iir, iin hvad man gor. 

AST0LF. 

Att vara stort, det iir att handla stort. 

FELICIA. 

Fann du ej sjelf ditt land dertill for ringa? 

AST0LF. 

Hvad jag f6rsmadde der, jag hilr forstar. 

PELTCIA. 

Ditt forna folk har liingese'n dig glomt! 

AST0LF. 

Just denna trost mig till fortvillan bringar. 

FELICIA. 

Du iilskar detta folk da mer iin mig? 

AST0LF. 

Jag i eu enda kiirlek siimjer bada. 

FELICIA. 

]\Ian iilskar blott hvad oinskriinkt man illskar! 

AST0LF. 

Fullkomlig kiirlek iilskar allt i ett. 

FELICIA. • 

Du siillsarat sammansatta mellanting 

af mask och gud, — hvart syftar da ditt tal? 



ASTOLF. 

Eorskriicks ej oin jag yppar det: ty sniirt — 
hur ilyger icke jordens tid iorbi! — 
Riitt snart, om du bevilja vill min bon, 
panytt du mig i diua armar sluter . . . 
]Men hur du redan skairver! — 

FELICIA. 

Inga omsvep! 

ASTOLF, 

Jag vid din egen karlek dig besvar: 
en liten resa lat mig f6retaga, 
att iin mitt forna snoland atersc! — 
En liten resa . . . Gud! 

Han omfamnar den dignande Felicia. 

FELICIA 

med tynande riist. 

Lat mig fa lalla! 

ASTOLF. 

Felicla! Du forr juig niimnt ditt stod; 
vid vara miunens helgd! Jag iir det iin! 

EELICIA. 

Mitt stod? — Ett bilttre stod iir denna hiill, 

som klippan bjuder mig att hvila mot; 

sa 6m som du — och dubbelt mera trofast! 

Hon satter sig. 

Skilsmessa alltsa? — Moder! Moder! 

Hou betacker anletet med sin sloja. 
AST0LF. 

Maka! 
1 detta heligaste namn jag fragar: 
hur kan af dig din Astolf sii bli misstrodd? 
Har nansin i mitt brost en skymt af tanke 
sig nagot annat afsked f6restiilt, 
tin ett, som liknar dem jag stundom tog 
till ett par dagars lustridt eller vandring? 
]\Jin ljufva viin, . . . 



— 299 — 
FELICIA. 

Hvad flod af fagra ord! 
Rinaldos like, harma honom . . . Latt 
af dig han ofvertraffiis; ja, ditt hogmod 
kan skryta ^f oiindligt storre seger: 
Armida kimde do — jag kan det icke! 

AST0LF. 

Hiir grymt dii kan martera mig! 

FELICIA 

kastar slbjan tillbaka. 

Martera! - 
Det ordet hofves dig, omensklige! 
Dock nej — du mensklige ! . . . Ja, detta iir 
hvad menniskorna kalla tro och karlek! 

Hon stortar upp. 

Och dristar dii att tro mig sa f6rsagd, 

sa af din troloshet tilliutetgjord, 

att jag skall taligt racka at diu hand 

det spjut, hvarmed du vill mig genomborra? 

Du, skora elementers lekverk, drom 

af tidens fafanga, som smickrar sig 

(lik din) att kunna skapa nagot evigt, — 

slaf, lefvande i detta ogonblick 

blott af min nad, — f6r sekler sedan re'n 

hemfallen at f6rgatna likars 6de, 

om jag ej gjort dig till mitt lifs tyrann! 

Den lidande Felicia du sett; 

hon ar ditt verk: du kanner ej annu 

den f6rolampade; den stund kan sla, 

da afven du f6r mig far lara darra! — 

Tag icke pa dig denna oskulds uppsyn, 

ej denna bedjande och 6mma atbord; 

fall larfven; kedjor, af en gr6fre art, 

en mindre bracklig an min karleks, hiir 

dig skola fjattra, tills ej mer du frestar 

att lisma med en lant, en hycklad yta! 

Och kan en kraft, f6r mig an obekant, 

dig fralsa hiin, jag 6fverallt dig f6ljer; 



— 300 — 

oskiljelig fran dioa spar, en dodsblek 
med oriTiar och med facklor vapnad hamu, 
lik dessa furier, som du beskrifvit; 
omattligt, som jag alskat, vill jag straffa! 

Hon sjunker sanslos ned mot klippan. 

ASTOLF 

lutande sig ofver henne med yttersta smarta. 

Osagligt lika skon i hat och karlek, 
osjigligt lika iilskad! Gif mig doden 
i denna blink! Din Astolf sjelf derom 
bonfaller dig, Felicia! 

PELICIA 

yaknaude, forTirrad. 

Hvad vill du? 

ASTOLP. 

En dod, mig gifven af din hand ; en dod, 
snar, mild, lorsonande, vid dina fotter! 

PELICIA. 

Hvad jag iir svag! — I detta hjerta an 
sfl mycket, mycket talar till din ursiikt. 
Se da ej pa mig sa bedr6fvad mer; 
lef, Astolf, lef, men likna ej Rinaldo! 

ASTOLF. 

Jemf6r ej mitt f6rhallande med hans! 
Han fangad var med list af en siren, 
hvars kiirlek var blott s6fvande f6rs&t, 
blott utlagdt giller: maste han ej da 
begagna svek mot svek, niir med basunskall 
han manades, af vaknad riddardygd, 
han till det sk6nsta krig, som jorden skadat? 
Jag flyr ju e j : jag vill ju aterkomm.a, 
se'n blott jag i mitt forna land har ersatt 
hvad der af mig f6rsummadt blef; se'n ater, 
en lofviird son af stora iittefiider, 
till deras iidla namn jag fogat mitt. 
Och niir igen jag, i din blomsterpark, 
ser solen 6fver dina palmer glimma; 



301 — 

niir vid viir kjilla vi, panytt gemensanit, 
betrakta stjernors dans pa niorkbla himmel, 
och hora deras lyra, deras svan 
beriitta for de andra om var Ijcka: 
da vill jag dina glada sagors miingd 
f6roka med en ny, med en, som gor 
din Astolf mera vard, iin nu han ilr, 
att iilskas af lycksalighetens drottning. 

FELICIA. 

Hvad detta klingar! Och likvill . . . 

ASTOLF. 

Dessutom, 
forenta iiro vi, jemvill som skilda! 
Ja, sant du hotat; folja skall din bild 
oskiljeligt din viin, men skon, som nu; 
djupt i mitt hjerta tronande, och hogt 
pa mina fanor Aaddrande, den skall 
till mandom, visdom, kungadad mig elda, 
till idel segrar mig ledsaga . . . 

FELICIA. 

Segrar? — 
Ve! Strrder! Dodar? — Ellcr huru? Parar 
din jord ej ofta segrens lott med dodens? 

ASTOLF. 

Af segren bytes doden sjelf till lif! 

EELICIA. 

Mann ock for den, som sorjcr segervinnarn? 
Har du begrepp om oforgiinglig sorg? — 
Forbliindade! Och har du glomt f6rofrigt, 
att under intet vilkor, icke ens 
som fredlig pilgrim blott, du kan bctriida 
din lefnads f6rsta skadeplats? — 

Efter en kort pans. 

Ar m6jligt, 
att ej du anar det f6rskriickliga? . . . 
Dig 6fvergifver lifvets kraft, sasnart 
en fot du satt utom mitt rikes griins! 



— 302 — 

ASTOLF 

studsar. 

Din inakt . . . 

FELICIA. 

Min makt vid min person ar fastad, 
och inskriinkt till den ort, der jag ar sjelf! — 

ASTOLF. 

Ha! vagen iir obrytligt sparrad? 

FELICIA. 

Ja! 

ASTOLF 

med qvafd fortviflan. 

Du kunde manga ord bespart oss bcgge! 

Han vander sig och vill ga. 
EELICIA. 

Ej denna ton, ej denna blick, o Astolf! — 

Du onskar afventyra allt, langt f6rr 

an droja liar; valan! Bevilja mig 

en bon, som, afven till en ovan stiild, 

knappt skulle vagras: lat mig, vid din sida, 

till dodens verld, som trogen lifvakt, f6lja! 

Jag dela vill, sa lange som dig lyster, 

clin jords bekymmer, dina likars 6den: 

mitt har, livars ringlar du sa ofta l6st 

och lindat kring din arm till lena bojor, 

vill jag f6rkorta, siitta hjelm derpa; 

f6rkliidd till sk6ldm6 eller vapensven, 

ledsaga dig bland dina lilgers tiilt, 

bland dina striders haftigaste tummel. 

Sa lilnge tiitt i dina spar jag gar, 

mitt lif iinnu sin krets omkring dig breder! 

Dock — hellre, iln jag biir din sk6ld, jag sjelf 

vill vara den; och intet sviird, som ej 

f6rst genom denna hals, f6rst genom detta 

f6rgl6mda hjerta trangt, skall dig fa triifFa. 

Hjelmgallret 6ppet, br6stet pansarfritt, — 

sa vill jag framf*6r dig bestilndigt taga: 



— 303 — 

var viss, vi mota ej sa grym barbar, 

soiii liellre sarar mig, iin dig forskonar. 

Bevekt, mahiinda, af den ringa fagring, 

de ogon ocli den barm, som du foraktar, — 

skall iienden, med diimpadt raseri, 

2ned nedsiinkt glaf dig undersatligt hylla. 

Och niindes iin han stota till, mitt blod 

af gudaursprung, stiinkt i purpurdroppar, 

af dina liippar suget, skulle htirligt 

forblanda sig med ditt, och gora mig 

iin mera innerligt till din bestilndsdel. 

Astolf, ofverva,ldigacl af rorelse, trycker henne till sitt briJst. Pclicia be- 
traktar honom med cn genomtrangande blick, lossar sig plbtsligt ur 
bans famn och knafaller framfor honom med uppstrackta armar. 

AST0LF 
bembdande sig att upplyfta heune. 

Fclicia! PIvad gor du? . . . 

PELICIA 

Tagrande. 

Allt i lifvet 
forbyts; ma vart forhallande ock bytas! 
Din omkan har jag dock, om ej din kiirlek; 
sa unna mig din forna plats och se 
den, som du tillbad forr, pa knii for dig! 
Jag vagar icke be dig stanna qvar; 
du iir en man — en man bor vara hiird; 
helst efterat, se'n han till idel vekhet, 
till idel kiinslighet, till idel laga 
den arma gjort, som han sig iilska sagt! 
Ej vid de ogonblick jag dig besviir, 
da i mitt hjerta du, med hiipen tjusning, 
dess forsta jaord liiste, och din lycka 
sa griinslos tyckte, att hvar mojlighct 
af annan atra dig otiinkbar syntes; 
ej vid den kyss, som forsta gang oss liirde 
hvad morgon- och hvad aftonrodnad iir; 
ej vid den himlarund, som, lika klar 
med dina blickar, var ett Ijusets vittne 
till dina ords forforiska musik. 



- 304 - 

till clina loftens blonisterholjda snaror; 

ej vid de stunder, da till nattlig frid 

min kiillas melodier ljuft oss s6fde, 

ocli hennes svala boljas rosenangor 

med silfverpoppelns hviskning samfaldt buro 

till vara drommar bilder fran den verld, 

som till vart brost vi tryckte, niir vi dit 

hvarandra iingo trycka ... 

ASTOLP. 

Stanna! Hall! 
Och vill du ej omfamna mig, som f6rr, — 
till stoft f6rvandla mig, och siitt din fot 
med seger pa den angerfulles aska! 

EELICIA 

uppreser sig och slar armarne kring hans hals. 

Ett himmelstreck, der jag med dig kan lefva! — 
Mer vill jag ej . . . Med dig! med dig! 

Hon hvilar i hans famn under strommande tarar ; hennes langa, mbrkahar, 
upplossadt i lockiga vagor, bfverskuggar badas anleten och skuldror. 



ASTOLF 
mcd halfqvafd rbst. 



KELICIA, 



F6rlat mig! 



Hvad h6r jag? 



ASTOLE. 

Alskade! Jaa' blir hos d: 



to 



Nejden omkring nng do mskallan. 

Natt: mbrk, mcu lugn : i korta mellanskof framtiudrar har och der eu 
stjerna ur molnen, med blekt, darrande skimmer. 

KALLANS GENIUS 
uppreser sig ur henne i sitt guldstralande vattentalt. 

Huru tyst, huru skyggt, huru dunkelt ar allt! 

1 bAgar spring upp, mitt Aytande guld, 

g6r hvar bage sa h6g, att ej palm, ej cypress 

kan sa h6gt upplyfta sin hjessa! 

I f6rbidan jag star, att mitt iilskande par, 



— -.m 

sedaii lange iorsonadt, skall nilrnia sig hit; 

gif dem dager, perlande eldHod, 

att i kiirlekens Irid, i dess helgaste stund,^ 

de nnl skada den kalk, der du ragas af inig 

ur eviga, ljuft doftande adran! 

Niir de toinina den, naktergal, opp! Pran din ilojt 

siind en drill, liksom nyss! Du far blunda rilttnu . . . 

ofver rosornas fiilt, kring min grottas smaragd 

siind ut, liksom nyss, din bevingade tons 

viillustiga qval, som med smiiltande klang 

genom alla varelser skiilfde; 

J lundar, som hallen er andedriigt, 

J vatten, som sofven i soiVande park, 

stiimmen i med er frojd! stiimmen i! stiimmen i! — 

Har den mistat horsel och roster? — 

Det ilr ungdomens gud, som er manar igen: 

sa hviska da, iliigt! Sa spela dii, lof! — 

Hvarfor tigen J alla sa envist? 

NAKTERGALEN. 

Tyst! Yiiek honom ej! Gor dig stum, liksom jng! 

ROSTER FRAN LUNDEN. 

St! St! Yiick ej upp den gamle! Han liitt 
kunde vakna och ropa oss alla till svars; 
vi forginges af skriick, om han ropte! 

GENIEN 

blickande omkriug sig. 

Hvem menen J? 

KOSrER FKAN VATTNEN. 

St! Ej ett Ijud mera hoj! 
Pan sofver, och tungt drommer den gamle. 

GENIEN 
hapen. 

Ej hans anlet jag sett och ej tors jag det se ! 

II an netlsjunker i sin ktilla, och hans gransancle talt, npprdst i regupcrlor, 
stbrtar dit ned efter honom. Morker, tiitare an fbrnt. 

GNOMER 

uppstiga ur jorden med brinnande facklor. 

Huru morkt! huru svalt! huru treAigt! Kyl af, 
kalla skyhaf, v^r brand! 



^- Mn^ — 

Diua bloss har du slackt; som ett kol ar du svart — 

det ar godt! det iir godt! 
\i ha tlammor ilnda: skada hit, om du vill, 

hur vi svanga dem om! Hur de spraka! — 
llvad iir natt? Hvad iir dag? Natt och dag lika 

blank, 

i det land vi bebo, 
stAr en himmel af malm, star af svafvel en sol 

ofver kobolts-dal, ofver naphta-sjo; 
och i svafvelblatt sken, vid den friisande hiird, 
der vi trampa var biilg, der vi hamra vart stal, 

vara facklor vi tiindt. 
IIvad det suiakar att dricka den liiskande luCt! 
I vart hem nagot trtingt, i vart hem nagot qva(t 

man bor, som i ugn, som i lava; 
men det gor ingenting, vi ha lungor dertill, 

och viirt blod iir af rinnande koppar. 

METALLPURSTEN. 

Mera eld! mera eld ! 

GNOMERNE. 

Skall sa ske! Skall sa ske! — 
Hvad besviirjning har nu oppnat porten hit upp? 
Se, hur lunden star riidd! Se, hur molnen ga snabbtl 
1 det djupa bor qvalm, i det hoga bor hot, 
och den verld, som sin rymd midt emellan dem har, 
tors ei gny, tors ej kny, tors ej andas . . . 
^agot stundar: ej sant? 

MKTALLPUllSTEN. 

Allmodren iir niir! 

GNOMEKNE. 

N atte n s d r o tt n i u g ? 

METALLEURSTEN. 
GNOMERNE. 

Ha! den miiktiga kommer; en brusande vind 
banar viig, far forut . . . 



JO/ 



Mr/l'ALLFUUSTEN. 

licnnt-s vinga(le spann, som af' Thanatos kors, 

skymtar fram: blicken ditl 
Slutcn lcderna tiitt! Ilallen f'acklorna ratt! 

KOST 

pa, uagot afstand. 

Lyscn liit! lysen liit! lysen liit! 

GNOMERNE. 

Ivorsvennen ropar: framat! framat! 

l)e skynda sig med siua facklor tiU bakgrundeu. Ur dcss uiurkor ualkas, 
pa eu vagu af ebenholts, drageu af tolf srarta gripar, cn h..g U^iuno- 
Jestalt h^oljd i vid, svart, stjernstickad skrud, uied ett haltmau-likt 
diadei pa sitt hufvud och eu spira af serpentin, likuande eu ormstat. 
rrhennes knii sitter ett baru, som i half slummer leker med eu val - 
mokrans. Vagnen stannar: hon lyfter baruet ur sitt kua ned i satet, 
der det genast lutar kiuden mot siu kraus och fullkomligt luslumrar. 
Vid en ^"ink af hennes spira, kommer uu frau spannet eu skon, meu 
blek ingliug, som i vcustra haudeu haller eu nedat vand, utslocknad 
fackla. Med hans tiUhjelp uedstiger hou och framtrader midt i den af 
Gnomerne forniade halfkretsen. 

METALLEURSTEN. 

Hcll, gudarncs ocli tingens modcr, lioga Nyxl 

GNOMERNE. 

Mandrottning, licU! Af solens barn mcd bafvan 

skydd, 
af oss, af dina manbarn du med jnbcl mots! 

NYX. 

Mcd iackclriind kringlyscn biir mitt trotta spann, 
att sa min son, hvars cget bloss iir sUickt, iiudock 
bespisa ma med lotusbbad de nattliga 
luitdiuren, vederqvickta snart till fortsatt fard! 
Dithan jag vill, till kiiUan, iiien allcna, ga; 
ororlig har, forbida, son, min aterkomst! 

Hon gf«r frarr:at ungdomskallan. 
GNOMEKNE. 

nvarfor sa stum, o Thanatos, alltjemt? 
thanatos 

dystert, pekande pa det i V8gnen sofvande baruet. 

Se der 
mitt cnda sallskap! 



— 308 



GNOMERNK. 



Sofver htin bestilndigt sa? 

THANATOS. 

Bestiindigt sa han dromnier sig i Eros' borg, 

min iildste brors, till hvilken han, med mig lorent, 

sa mangen Psyche redan fort och f6ra skalL 

Vk platsen framfbr kallau stannar yi/.r ooh slar upp det stjernstickade 
doket frau sitt anlete. I samma ogonblick syns bimleu stjeruklar, och 
frau mandiademet utstralar en mild silfverglaus bfver heunes hbga 
gestalt och deu omgifvaude uejdeu. I den skumma bakgrundeu sj-ssla 
de fackelbarande Gnomerne omkring vaguen, spauuet och Thanatos. 

NYX. 

Dli tiicka, veka blomsterverld, du skora ram 

till spegelbilden af den outforsklige ! 

Hur skon du hvilar vid din moders fot! — Sof 

trygg! — 
Jag alltid sett dig gerna, fran den stund, da forst 
stjernfadren kom, med stralblankt sviird, och hogg 

i tu 
det verldsagg, af hvars ijerran skilda hiilfter da 
du, jordiskt bundna sinnekrets! den liigre blef; 
och gerna ofver remnan iin jag breder ut 
mitt flor, hvart halfdygn, att iinnu du njuta ma 
en ursprungshcl forening med din hogre hiilft. 
An af min forsta silllhet biir din rosenkind 
ctt dromljuft aterskimmer, att panytt jag mius, 
hur hjertats puls, af stjernefadrens Ijungeld tiind, 
i denna helga viillust brann, som f6rde snart 
verldsbildarn Eros, ur mitt sk6t, i dagen fram. 
0! niir han strax sin vagga 6fvergaf, och strax 
hans tjenare, titanen tid, till vittnesb6rd 
sin timsten h6gt uppreste 6fver Ijusets fillt: 
hur r6rd jag sag dig, spiida sliigt af iittlingar, 
omkring den b6rja riikna dessa skiftens tal, 
der glans och skugga vexla om sin l^nga kamp! 
Viil iir du ej sa menl6s nu, ej fullt sa frisk; 
men iln f6r dig jag samma modershjerta bilr. 
Som perlor pa ett sn6re, hilnger tingens band 
pmkring min hals; och kiinde de m.itt sinnelag, 



HO'J — 



de visste ock den framtid af befrielse, 
som jag och mina soner tre bereda dem! 

I barnens krets, i skuggan at" mitt sida sliip, 
djupt sofver fosterfadren ock, den gamle Pan. 
lians andedragt i triiden susar, ocb en vind 
med varsam liand liitt krusar gubbens har ocli skagg, 
att han mot solen nicka ma i lockars prakt, 
nar hennes gulhnun kysser honom niista gang. 
F6r mig allena synlig i sin urgestalt 
hvars anblick ingen af hans att utharda kan, 
han hater nu mig ostord sk6ta_ hvarje viirf, 
hvartill jag lanat ofvanfran min spiras makt. 
Viil iin, om ock i slumrens dvala, spelar han 
f6r stjernorna, som herde f6r sin gyllne hjord, 
den sang, som iir, pa sjubetonad gudafl6jt 
verldslyrans sjufaldt sammanstiimda lorebild: 
men ej han h6r dess tonf6rtrollning, ej de svar, 
som klinga ned fran stjernering till stjernenng, 
ur den musik, som fyller empyreens rymd ; 
jag ensam h6r dem och f6rstar hvar siarvmk, 
af deras chorers evigt rena samljud skiinkt! 

0, att ock hon, mitt gudaburna iilsklingsbarn, 
Astralis, denna blomverlds fagra genius, 
engang ej blott med Hygtig lust, ej blott lor lek, 
till dessa chorers helga qviiden lyssnade! 
Men gl6msk af deras himlasprak, och hken blott 
att striicka i iioner ut sitt sinnerus, 
dag ut, dag in hon dricker med osliicklig torst 
den falska dionysosbiigarns tjusningskalk, 
i hopp att den ej botten har, ej driigg pa den. 
Ja; stolt der6fver later hon, med andradt namn, 
hiir, af vasaller, kalla sig — ))den lyckliga!» — 
Den lyckliga! — Bedragna dotter! Detta namn 
blott h6fves den bland varelser, som of6dd iir! — 

Jag hit till m6te henne stiimt. Annu engang 
vill moderlit^t jag varna mitt f6rf6rda barn. 



En blytimg somu pa hennes iilskling liar jag sankt: 
han kunde djerfvas f6lja henne hit; men ej 
af menskoblickar, obeslojad, far jag ses. — 
Hon kommer! — Hur hon darrar! Som narcissen 

blek 
och lutad, lans;samt nalkas hon med oviss o-ancr! 

PeJiria upptrader, stannar ett par bgonblick liksom forsagcl eller tveksam, 
tar anyo nagra steg, och star ater stilla. 



Astralis! 

Pelicia narmar sig beslutsarat ocb hastigt, men stannar likval pa nagot 
afstand med en djup bagning ocb handerna lagda korsvis bfver brbstet. 

NYX. 

Kilns du iin ditt namn? 

PELTCIA 

med skygg rbst. 

Hvad fordrar du, 
min lioga moder? A^ordsamt bidar jag ditt bud. 

NYX. 

Mins du, ifran den oskuldsfulla tid, nilr iin 
pa denna plats du gerua sag och horde mig, 
det namn, som da din moders A^ar; det namn, som chi, 
med smek, du sade vara ditt fornilmsta arf? 

FELICIA. 

Stjernkronta Nyx ! Det namn var Theophania. 

NYX. 

Sjelf med detsamma nilmnde du min fordi'an nu, 
och gudahemmets, hvarifran du lallen iir. 
Inom dig skiida; upptiick viigcn dit igen! 

PELICIA. 

O moder! Om ej redun hiir jag bor deri, 
hvem slar viil, 6fver svalgct dit, en siiker bro? 



NYX. 



Jag sljir den bron; dess nyckel ock liar cndast jag; 
men vid det sk6na landets ingang f6rst begiirs 
cn pant, att (hi p;i idlvar vill dcss l':igring sc. 



PELICIA 
efter en paus. 

Ocli ]i yilken pant? 

NYX. 

Slit jordcns son iCran ditt brost! 

FELICIA, 

En brusuing hor jag of'ver, hor jag under mig, — 
och med mitt hjerta skalfver allt, i lika takt . . . 
Var din den hemska rosten? 

NYX. 

Ja; den skakar nu 
din viljas dolda fjadrar, och igenom dem 
det allt, som ar, i dunkel drift, din viljas bild! 
Mig horsam iir hvar djupets, midtens, liojdens kraft; 
och elementen lyda, liksom andarne, 
det ord, som har i stjernbokstafver tecknat sig. 

EELICIA 

med stolthet. 

Fullt vard din grymma vishet iir din grymma dom; 
men oberedd mig drabbar ej dess askas iall — 
och ej fran min mun skall ett verop frojda dig! 

NYX. 

Porblindade! 

EELICIA. 

Ett kryp du tror mig for din fot; 
likval, forran du trampar mig, betiink ditt steg! 

NYX. 

(31yckliga! Din smiirtas sprak ej sara kan. 

PELICIA. 

Sa stark du iir, du fafiingt dock mig krossa vill! 

NYX. 

Vill jag dig krossa? Arma barn! Att hcla dig 
iir all min traktan: domen iir ej heller n)in; 
den fiildes af den hemlige, hvars rikes vidd, — 
med ett af dig till hiilften blott begagnadt ord — 
har ej lycksalighet, men salighet till' nanin. 



PELICIA. 

Ha! om sa ar, och om jag sjelf forinta skall 
deu verld, som var din egen skiink, den ljufva verld, 
der jag sa liinge lycklig kiiut och prisat miij-: 
hvi far jag ej med Astolf flj, och famn i famu, 
upp till den andra, att gemensamt dyrka der 
dcn hemlige med evigt trogen offertjenst? 

NYX. 

Just denna tjenst de f6rsta ofFren askar nu: 
er sjelfva lemnen villigt at dess altarbrand! 
i\Ied ringare ej nojer sig den hemlige. 

FELICIA. 

Tro mig: om dina unders land har Astolf sjelf 
ou kunskap, at hvars ledning du mig lemna kan . . . 

NYX. 

Har han den yppat? 

FELTCIA 

fbrlagen. 

Modosamt han den forg6mt, 
men mitt ar felet; alltf6r skugglik stack den opp, 
med hot, i brynet af var Ijusa gladjerymd. 

NYX. 

Du talar sant. J stangen banan f6r hvarann 
till begges mal, till begges val. Sa skiljen er! 

FELICIA. 

O moder! Om till omhet, till barmhertighet 
en hber blott bevekas kunde i din barm, 
om du ett hjerta iigde f6r ditt barn, — hvarf6r 
i tid ej varna fjariln f6r det Ijus, som dock 
sa of6rhindradt locka fick den svagas Aygt? 
Hvarf6r det lata tandas har? Hvarf6r ilnnu 
af mig begiira vilja, vingar, spanstighet, — 
se'n af mitt hela vasen ej en punkt ar qvar, 
den lagan ej med IjuAigt mord alltre'n f6rtart? 

NYX. 

Ej varnat? — Hvad? — Niir du ett vattsprilng, 

prydt med fiiird, 



— 313 — 

befallde lonligt ledas fran din ungdomsbrunn, 
iuom ditt slott och rummet, der du trodde bo 
fr^n mig ailagsnast: hojdes ej min varningsrost? 
Niir sedan han var kommen, han, som komrna fick 
blott for att stalla dig och sig p§. samfaldt prof: 
^orbjods du ej, att ndnsin lata giistens fot 
ga dit, der nu af brokig stat, i barnslig smak, 
omskimrad iir en delad hvilas drottningsbiidd? 

FELICIA. 

O moder! Har du iilskat? — Nej! du visste da 
att kilrlek miiktar siiga allt, blott icke nej ! 

XYX. 

Ar kiirleken ej sjiilens hogsta lif? Och iir 

det hogsta ej, i allting, evig hemlighet? 

An aldrig utan fara blef den anfortrodd 

at ord; ja sjelfva blicken iir ej andlig nog 

att rent och heligt yppa det osiigliga! 

Hur mycket mindre . . . dock, din blygsels rodnad 

sjelf, 
igenom denna skymning briinnhett glodande, 
m^ tala — ensam! 

PELICIA. 

Skona mig! 

NYX. 

En tellus-son 
af briickligt ler, din herre blef — och oinskrilnkt! — 
Yiil! Sedan slik fornedrings matt var fyldt, jag ej 
din trohet klandrar; vinna sjiil och skiinka sjiil 
iir kiirleks art! Men niir, i kiinslan af ditt lifs 
fordubbling, trygg af Astolfs djerfva siillskap, mig 
du omsom glomde, omsom tiinkte blidka, niir 
till nattbesok ej siillan hit du Merkom: 
gaf jag dig ej i drommar iin sk mangen yink, 
som hvarje g&ng, vid viinnens sida, blef forsmadd? 
0! hade du horsammat mig, du skuUe snart v 
valt biittre medel att din alskling fitsta qvar, 
iin sadana, som, starka blott af jordens lust, 
blott undergrafva kiirlekens evardlighet! 

Atterhoms Dikter. I. ^^ 



- 314 - 

FELICIA. 
t "... 

Kromt, visa moder! Ara vill jag dig, ocli den, — 
ehur han kallas, — som ifran sitt land dig siindt: 
men myriader hjertan sla af lifvets eld, 
och ratt att sla pa sarskildt vis hvartenda har. 
Hvarfor ej mitt? — Ej nansin dref mig lynnets hag 
att grubbla 6fver ting, som aldrig forskas ut, 
att dyka mot ett djup, som ingen botten har, 
att flyga mot en hojd, hvars narmsta stjerna re'n 
mig gackar med sin stralkropps otillganglighet. 
Ar det ej nog, att himlen ju jag ser? ja hor, 
niir skart dess strilngspel efterklingas i min barm? — 
Med denna verld belaten, kring hvars blomsterbryn 
mig lifvets kansla moter evigt ungdomshuld, 
jag kan ej nedan, kan ej ofvan hennes grans 
med kold och dod i odslig rymd bcfrynda mig. 
Lef du, hvars sjiil omfamnar allt, i detta allts 
oandliga betraktan, sjelf dess storhet lik: 
men unna mig, med moderlig varkunsamhet, 
att vara har, i inskrankt krets, ett allt for mig; 
en droppa blott, som glindrar pa ett blomsterblad! 
Ack! skada sol och mane dock ej lika klart 
sin vexelbild i droppan, som i hafvet sjelft? 
Och ar ej hon, den minsta spegeln, just derf6r 
den mest till Ijus, till sol i smatt f6rvandlade? 



Och denna skildring, menar du, den malar dig? 
Se'n du din karlek nedat striickt, ej uppat mer? 
Se'n lystenhetens rosenkr6nta kalk du t6mt, 
som h6ljt omkring din andes arfda stralgestalt 
en mer och mer f6rtiitad dimmas fangseldragt? 
Sa menniskorna dvaljas i det gl6mska lif, 
der man sin skugga vara tror sitt riitta jag, 
och att, tvartom, det ratta jag blott skuggan iir! — 
Ar du en ljusf6dd demon ej! En genius, 
1if mensklig, men urbildlig art, af mig bestiimd 
att gliidja dem, att tr6sta dem, att lossa upp 
med lena hiinder de vid mullen sniirdas band, — 



- 315 — 

men ej att blifva — milrk det val! — sjclf en af 

dem? 
Den intets-oken, som din angest diktar sig, 
och som af denna afven kring den tron forlaggs, 
der Ijusets hogsta andar kring alHader std; 
hvar.fins hon? Blott i samma bafvans kortsynthet, 
for hvilken ock din moder ar en miduattshamn, 
ja, sjelfva natten! Kalla fritt likval mig sa, 
om du forstar, hvad natten ar: ureldens brud 
och moderskotet for hvar bild af lif och farg. 
Du tanker dig mitt vasende sa kallt, som morkt: 
bedragna! Just det dunkla djupast genomvarms 
af Ijusets evigt skapande allverksamhet! — 
Stjernburna! lyft till detta fastes rund din blick; 
hvad ser du der, om ej en gyllne manghvarfsked 
af helga krafter, hvilkas lagsta liink du rar 
att gripa sjelf, men hvilkas hogsta gommcr sig 
inom den hand, som alla makters urkraft iir? 
Vid denna kedja hiinger, iln mer skiir iin hon, 
en annan dionysoskalk, en iidlare, 
af gull och azur sammansmiilt, af gudavin 
med oforminsklig stralningsAod till briidden fyld, 
och amaranter linda in dess bilgarrand. 
Och niir en helgad andes mun den randen ror, 
den ger en klang ifran sig" da, en minnets sang, 
vid hvilken alla hjertans hjerta oppnar sig, 
och du en siill forutsigt vaga kan derin. 
Den biigarn heter vishetens. Kom! Smaka den! 

PELICIA. 

Ja, moder, ja: men hvi ej riickt af Astolfs hand? 

NYX. 

Halsstarrigal Han skulle da den iiga sjelf! 

PELICIA. 

Gif honom denl 



Star sadan gafva i mitt skon? 
Den viig, som honom fora vill till dess klenod. 



— 316 — 

ar antydd af hans vackta liemdrifts rop, och ar 
alltsa ej din! 

FELICIA. 

Det ropet redan tystnat har. 
0, lat ... . 

NYX. 

Du tror dig tystat det? Fafangligt hopp! 
Om ock ett ord den stamman ej forradt, se'u sist 
med smek och trug fran gunstlingen ett lofte vanns, 
hon talar dock, den gomda; och var viss derom, 
att han, som fann arhundradet blott manadslangt, 
hvar dag af sistf6rflutna vecka arshlng tyckt! 

FELICIA. 

Min aning! 0, min aning! 

NYX. 

Upphor da att mer 
i nya slingors trollband, med upprepadt rus, 
insofva den alltmindre latt inslumrande! — 
^len agde han den bagar ock, hvaraf han an 
blott spilda droppar smakat har, ej finge han 
din munskank bli, ty f6rsta m&ttet af dess dryck 
benamnes med ett okart ord — f6rsakelse! 

FELICIA 
Tridande sina Tiander. 

moder! Slit ur detta br6st blott f6rst hans bild; 
g6r allt, hvad har tilldragit sig, till oskedt an; 
du kan sa mycket . . . sag, f6rmar du ock ej det? 

NYX. 

Slikt miiktar ingen! 

PELICIA. 

Ingen? Ej allfader sjelf? 

NYX. 

Kej! Hvad en gang du lefvat, re'n f6rvandlat sig 
till 6de — till ditt 6de ! — Och sa starkt omkring 
ditt vasen kn6ts det nat, hvars garn diu vilja spann, 
att ej en gud kan losa ens dess minsta knut. 



— ai7 — 

Dock gils derur ett rriilsningssiitt, ett enda blott; 
den del af dig, soni langslus kan, den kan ocksa 
uppoffras; detta iniiktar du — niir du det vill! 
Forsok det, dotter! Eros' syster! Honom niirnist 
bland mina barn, med stolthet mins din gudoms- 

bord! — 
Jag har ej tid till flera ord. Den dom jag biir, 
du hort: snart briicker dagen; mina gripar der 
oroligt skrapa marken, iiga kiinning re'n 
af morgonluft, och lystra pa mitt bud, att snart 
fa trafva luftens bleka strat hem till min borg. 
Astralis! Lat oss vtinligt skiljas fran hvarann! 

FELICIA 

med skalfvande rost. 

Beredt star ofFret, moder! for ditt anlct. Ej 
det viirjer sig. Befall blott, hur det bloda skall! 
Men piiminn dig, att icke jag det enda iir; 
o, bjud mig ej att stota ut med egen arm 
i dodens riken den, som mig till lifvets fort! 

NYX. 

Din lydnads fromma hugsandiet jag giilda vill 
med biittre lon, viil kunnig att mot tidens vald 
ej liingre mer betryggad iir ditt hjertas viin, 
iin han inom din niirhets viina trollring dviiljs. 
i\len ixfven honom viintar prof — det sista prof ; 
och fore det han skyddad vare mot den riitt, 
hvarpa den isgra gamle vred beropar sig! — 
Eornim! Eorrn solen kort omkring din blomstero 
fran haf till haf i trenne hvarf sin flammevagn, 
skall pa din borggard st^ en vingad hast, bestiimd 
f6r Astolfs filrd. S^ lilnge den sin herre biir 
i sadeln fast, skall ridten ga, i luft, pii jord, 
till strid, till lek, med aldrig hiimmad hjeltefart. 
Men aldrig ma han stiga af, forr'n i sitt land 
han kommit! Hur han sedan der bevaras skall, 
jag lemnar at din kiirleks omma fintlighet. 
Den hittar siikert medel. Eriimst dock minnas bor, 
att han, ehvar pa denna hiist han fiirdas fram, 



- 318 



ej later innan uppnadt mal sig locka ned 

ett ogonblick fran gudasande springarns rygg! 

l-ELICIA. 

O skymt af' hopp! moder, ja! x4nyo nu 
du moderlig bevisar dig; ack, tala ut! 
Jag far da honom aterse? 

Nyx. 

Jag menar det. 

. FELICIA. 

Och snart, o moder? Snart? — Ack, sag det lilla 

ord, 
det enda ord, det himlaord — och jag ar nojd! 

Nyx. 

Ej riiknar jag med timligt tidmatt; kan ej spa 
det ode, som af hans beslut och ditt beror. 

PELICIA. 

Af oss beror det alltsa? — 0! da rakas vi, 
och innan kort! Hur skulle han ej sakna mig? 

Nyx. 

Sa trangt, som vankelmodigt, menskans vasen iir; 
dess sinnematt, af njutning fyldt, inom en blink 
ett braddadt karils raga ar, som ej f6rdrar 
en droppes tillkomst, forran strax, at alla hall, 
hon svallar ut och rinner bort. Sa ofvermatt 
all sallhet gor, hvars verkan blott bed6fning ar. 
Val mojligt dock, att nar pa jordisk jemvigtspunkt 
din van Blir ater mellan lust och plaga stald, 
han langtar till det 6fverfl6d, som nu f6rsmas! 

EELICIA. 

Blott m6jligt, moder? 

NYX. 

Troligt ock, men onskligt e j ! 

EELICIA. 

Hvad? Unnar du mig ej vart m6tes vallust mer? 



— 311) - 

]SYX 

ropaudo iit bakgruiideu. 

^lin yngste son! 

Thauatos framtradcr. 

FELICIA 

med fasa. 

Hvein iir den bleka, ynglingen? 

NYX. 

Din broder ! 

FELICIA 

med hbgsta angest. 

Frals mig fran hans asyn, moder! Frals! 

NYX, 

Yiind ogat bort, men orat till! — ^^ig': Thauatos, 
hvad bor all timlig vallust ouska hogst af allt? 

THANATOS. 

Att renas. 

NYX. 

Hvar? 

THANATO . 

moder, i ditt stilla land ! 

NYX. 

Du sade sant. Vik ater bort! Din syster rilds. 

Han stiger tillbaka. 
PELICIA. 

Ha! hvilken gata, hcmsk som han, och inork som 

du! 

NYX. 

Hon gommer Ijusa loften. Sok att gissa dem! 

FELICIA. 

Ditt land, o moder, famnar det ej ock min o? 

NYX. 

Inom dcss grilns all verldens riken godt fa rum. 

EELICIA. 

Jag hvilar der anyo vid min AstoHs brost? 



— 320 — 

NTX, 

Vid mitt jag gerna samlar alla karlekspar. 

PELICIA 

Oandlig tydnings bittra qval! 

NYX. 

Var stark! — Farval, 
Astralis! Nu p^ lange ej vi rakas mer. 

Hon nedfaller slbjan bfver sitt anlet, hvarvid svart natt, liksom fbre Tien- 
nes ankomst, ater utbreder sig bfver synkretsen. Under det hon l>e- 
gifver sig bort till siu af Gnomerne kringlysta vagn, nppstiger der vid 
Thanatos' hand och tager det sofvande barnet till sig, nedstbrtar Fe- 
licia, nastan besinningslbs, pa ett sate, uthugget i kUppvaggen af ung- 
domskallans grotta, och med hiinderna fbr bgonen, helt och h&lletfbr- 
sunken i smUrta, marker hon ej modrens atresa, 

GNOMERNE. 

Si! Med blickar, sa slackta, som slackt ar hans 

bloss, 
racker k6rsvennen ut sin iskalla hand, 
och, som krita sk hvit, vid vart brandgula sken 

den i tyglarne griper med kraft . . . 
]\Ien, hvad svanger han der i den andra sa hogt? 
Ha! den daren ju vill mana spannet till fart 

mcd den slocknade facklan? — Hor pa! 
Kom och tand den hos oss! 

THANATOS. 

Ej vid edra hon tands! 

METALLPURSTEN. 

Hoga drottning, farval! 

GNOMERNE. 

Lycka till! Lycka till! — 
Hur det frustande spann nu med donande Hygt 

stracker ut, trafvar latt 
ofver vindiga falt, ofver rullande moln! 

Det gar fort! Det gar fort! 

METALLPURSTEN. 

Nu till arbet igen! 

GNOMERNE. 

Nu till arbet igen! 
Ingen strimma fran oster ma hinna oss hiir, 



— 321 



vi ha lUtigt bestyr, ocli all dager i^ j^^^^^ 
att i solskenet gapa pa gras och pa trad, 

det iir lattiBgars vart! 
Pa sitt stad hvar och en af var idoga shigt 
smider grenar och blad, smider blomster och irukt 
af en art mera fast, af en art mera grann, 
niir i gnistrande hvalf, under haf, under jord 

vara shiggor ge skalL 
Stigom ned! Stigom ned! Stigom ned, alleman! 
Svarta grufva, pa eviga pehare stodd, 

lat dig upp! 

De for3vinna i jorden. 



ASTOLF 

upptrader. 



Elt din mig vackt, llksom en storms; jag dromde det 
kanske; ty allt sig visar lika lugnt som mork ! - 
MTn maka%isst a? gangen hit: men kallan sjeli 
knappt skonjas kan? sa morkgratt ar det tjocka flor, 
hvarmed en dafven skymnings enfarg holjer allt. 
Felicia! Pelicia! 

PELICIA 

uppsprittande. 

Hvem ropar mig? 

ASTOLP. 

En lang gestaU, en andelik fran kHppan der 
uppreser slg och nalkas . . . Himmel !^hvad ^ Hon 

I sanning, hon! TiU v&lnadsskick forstald, — sa 
^ hemsK, 

sa dimmig och sa vacklande! — Felicia! 

PELICIA. 

Med skrack ej fran mig studsa - ej atminstone 

sa lange iin med ,salla dagars forna namn 

du kallar raig! An ar jag ej en molnbild. Kann! 

Hon pressar hans hand mot sitt hjerta. 
ASTOLF, 

Gud! hur det klappar! 



— 322 — 
PBLICIA. 

Lat det remna . . . Ack! men nej! 
Dess sorg blott evig olja iir pa evig eld. 
Val! ma jag brinna, radda dig! 

ASTOLF. 

Hvad oerhord, 
hvad hisklig skickelse har sa dig skakat upp? 

FELICIA 

stbrtar till hans brbst. 

Mitt ode har beslutat . . . Res, o Astolf, res ! 



Rum i slottet. 

Cacilia, Theano, Niobe. 

THEANO. 

Det ar mig en oandlig eftermiddag! 
Och sannerligen, se'n den tid hort opp, 
da jag fick vara hvad jag laddes vara, 
jag nansin vetat om och hvad jag iir, 
an mindre, hvartill dagen skall begagnas. 
Sjung nagonting, Cacilia! 

CACILIA. 

Ma ske! 
Jag riids att rattnu jag har tappat konsten. 

Sjunger. 

Arma hjerta, sjunk tillbaka 
i forgatna kiinslors vag! 
Hvila dock engang din hag; 
ack! hvad batar det att vaka? 

THEANO. 

Ja val! Den fragan iir ej liitt besvarlig. 

CACILIA. 

Skymning, nojets enda dager, 
stjernehiramel, hog och mild! 
Skont du malar hoppets bild: 
sag, ack sag, om han bedrager? 



— 323 — 
THEANO. 

Med dennu visii gor dii oss ej glada. 

CACILIA. 

Brostl nar dagen ensligt randas, 
tank pa hvad ^du illskat mest! 
Var din drom en minnets fest, 
tacka odet att du andas! 

THEANO. 

Ej mycket syns det mig att tacka for, — 
om allt, hvaraf man hade roligt, var 
ett blott taskspeleri af natt och somn! 

ClCILIA. 

Afven tarar ej forblinda 
trohets blick, sa klar, som siill; 
sang och karlek lifvets qvall 
med dess morgon sammanbinda. 

THEANO. 

Du stannar af? 

CACILIA. 

Det gar ej — harpan skorrar 
och stel iir tungan. 

THEANO. 

Sa vi horde nyss 
Lucinda klaga 6fver brist pa hag, 
och brist paT siiker hand . ._. Hvad felas oss.'' 
Ervina bygger inga slott i luften, 
Naidion ar trott, och Laura tallar 
numer med sjelfva Niobe i tystnad: 
jag, alltid f6r ombytligt lynne skylld, 
mig kanner dagligen alltmera hugad 
att hellre spela sorg an lust, fastan 
det ena ar mig nekadt som det andra. 
Bor sa en allmiin dufVenhet oss kufva^ 
lor det, att han i morgon far sin kos? — 
Jag onskar honom bortom alla berg! 
Vi komma ej till ro, f6rr'n han oss lemnat. 



— 324 — 



Och drottningeny 

THEANO. 

Ej lange blir han borta! 
Snart skall han varsna, att hans forna jord 
ar skropligare pa allt vis, an denna; 
och nar han det fatt se med egna ogon, 
och stott derpa sin egen langa nasa, 
sa sporrar han sin hast och vander om 
i fullt galopp. 

ClCILIA. 

S§- tryggt du det forvantar? 
Prinsessan gor det ej. 

THEANO. 

Ah ! H o n ar l£ar ; 
och fruktar ensamheten — helst i morker! 
Man har (f6rstas !) en mor, som rSkas — sallan. 

CACILIA. 

Lattsinniga ! 

THEANO. 

O, vore vi det alla! — 
Men sag da nagot, stumma Niobe! 
Hur kan man sitta sa den langa dag, 
som vore man ur sten med mejsel huggen? 

NIOBE. 

Man talar uttrycksfullast, nar man tiger. 

THEANO. 

Ibland, ja visst! Den satsen haller stand; 
men, fast i sadan konst ej oforfaren, , 

jag vordar dock i dig min mastarinna. — 
Der iir Naidion! Jag vill sla vad, 
att hon blir aldrig omvand till din lara. 

yaidion ocli Lucinda intrada. 
NAIDION. 

Vi komma fr^n den underbara hasten, 
hvars gnaggning oss i dag sk tidigt vackte, 



— 325 - 

nilr pa var borggard han, i gryningsdunklet, 
ur natten framstod, som ett nattens verk. 
Ett harligt djur! 

CACILIA. 

Hur tacks man honom se? — 
Den stackars drottningen! 

NIOBE. 

Du veka blomgter! — 
Bor man ej kanna lifvets hogsta smarta, 
se'n man har lifvets hogsta gladje kant? 

LUCINDA. 

Du h&rda hallberg! AUa skola vi 
ratt hjertligt sakna Astolf! 

NIOBE. 

Ja! och sakna'n 
forevigar, for oss som f6r prinsessan, 
hans hela minnesvarda alsklighet. 
Ar det en olycka? Hvem ville hellre 
ett minne aga, pS, hvars tomma glas 
allsingen oforgatlig bild sig tecknat? 

LUCINDA. 

Slikt later hora sig: och — arligt sagdt — 
hans hast ar hvars och ens beundran vardig. 
Nu, ensam i det praktstall, der han strax 
lat marka sitt forakt f6r andra hastar, — 
genljudligt stampar han vid porfyrkrubban, 
som Ainkt af Zephyrs hand med gullkorn ragas. 
Hog, kolsvart, glansande, sa smart som stark^ 
med silfverhvita vingar, man och f6tter, 
han kastar upp, med stolta lockars Aaddring, 
sitt kloka hufvud, blickar skarpt med ogon, 
som likna bloss, och nar hans latta hof 
oroligt skrapar spiltans marmorgolf, 
han ofta da i gnistor frustar ut 
den breda bringans frihetslystna lagor. 

CACILIA. 

Nar amnar Astolf resa? 



— 326 — 
LUCINDA. 

Sjelf derom 
jag sporde nyas, ty, vid sin nya liiist, 
starrbligande, med armarne i kors, 
lian mot en pelare sig lutad stodde. 
Nar iindtligen lian horde mig, lian svarte: 
))dii Tragar hvad jag vill? Sp5rj, hvad jag skall! 
Mig jagar niista gryningsstrimma hiidani). 

ClCILIA. 

Hvad aisked! 0, Felicia! 

LUCINDA. 

Hon har 
till afskedsnattens hviloplats bestiimt 
den lindomgiina paviljong pa knllen, 
der forr s^ ofta kiirlekens forbund 
i vittneslos och namnlos fr6jd beseglats. 

NAIDION 

med en blick at fbnstreri. 

Hur mulen viiderlek! 

NIOBE. 

Nej! det iir skymning. 

THEANO. 

Hvad? Redan qviill? 

NIOBE. 

Ja, natten bryter in. 

LUCINDA. 

Du siiger sant: just nu gick solen ner, 

af roda skyar kantas fiistet, manen 

re'n kiimpar mot de segerdruckna skuggor 

om herraviildet 6fver hvilans rymd. 

Sa m^ vi ga raed faglarne till ro! 

CACILIA. 

Hvad de i denna afton tystnat tidigt! 

NAIDION. 

Der ha vi manen i sitt hela fylle, 



327 



sin hela iiiakt; men dyster ser han pa oss, 
"ksom med liilos uppsyn. 



l1 

LUCINDA 



Ljus i natten 
upptander jorden sjelf; af egen eld 
i parken strahi casalpinans blommor, 
och ur den vida angdens blomsterhaf, 
som ingen vindflagt mer i vallning bringar, 
uppspritta naphtaflammor, tusentals, 
att irra 6fver falten, ofver vattnen, 
tills dammarne likt lavastr6mmar gl6da. 

THEANO. 

Tyst! silfverpoppeln klingar re'n, men sorgligt! 

CACILIA. 

Han klaga lart. Hvem far ej lara det? 

NAIDION. 

Ur tradens morkning der, vid brynet, tittar 
den niimnda kullens paviljong; en llod 
af bleka stralar pa dess f6nster darrar. 
De alskande, dem morgondagen skiljer, 
kanhanda redan dit begifvit sig! 
Skall man ej 6nska dem god natt? 

LUCINDA. 

I\Ian far ej; 
den hela dagen med hvarandra blott 
de tillbragt; och allenast Laura mottags. 

NIOBE. 

Besparas ma var 6nskan; deras s6inn 

blir ingen, eller — blott en smartans domning. 

CACILIA. 

An var? 

THEANO. 

Mig tycks vi borde stanna har 
iin ett par timmar, i f6rtroligt glam. 

NIOBE. 

Likval, med val af andra samtalsamnen! 



— 328 — 
NAIDION. 

Och forbehall att du vill tala med! 

NIOBE. 

Nog vill jag tala; men jag blir af ingen 
f6rstadd. 

LUCINDA. 

Hvad sager du? 

NIOBE. 

Ja, halft af dig. 

NAIDION. 

Ett tvisteamne strax! Ett samtalsamne! 

CACILIA. 

Jag gillar ock, Theano, ditt f6rslag, 
och tindrar, mellertid, pa fastet fram 
sa smaningom en stjerna efter annan, 
snart blir jag da vid battre mod: ty trost 
det alltid ger mig, att fa skada himlen 
sa riktigt rakt in i dess milda ogon. 



Paviljongen pa kullen. 
Dagbrackningen. 



EELICIA. 



Sof, Astolf, sof! Den strimma, som dig vackt, 
ar manans; se, att fridens hvita fana 
ar an fran gudaborgen uthangd; sof! 
Den ton, som nyss ditt skygga 6ra slog, 
tro mig, den var ej larkans, endast vakan, 
pa ett af parkens h6gsta gransberg, sande 
en nattlig helsning„till sin hjertanskar. 
Sof, Astolf, sof! An ar det langt till dag. 



AST0LF. 



Nej, hulda maka, larkans rop det var, _ 
och strimman morgonens; se, redan blickar 
ett blekr6dt sken Mn 6stra himlaranden 
med hot at vesterns nattgrund, redan gungas 
pa vattnens falt, pa tradens Ijusa grenar 



- 329 — 

den spitda morgonluftens liitta vagga! 

Alltmera dina genomskurna lunder 

fran alla sidor oppna sina gangar . . . 

Ve! ocksA, den, der snart ett Aygtigt hiistspar 

skall genom daggen teckna ut den stigen, 

der dina tankar ila efter mig! 

FELIC1A. 

Nej, x\stolf, droj! Din sjn tar fel; det sken 

ett blandverk ar af din mbillning; djupt 

inom ditt hjertas natt ett minne tands 

af vara kyssars, vara nojens sol, 

som langesen gatt ner; dess aftonrodnad 

nu af din drom till m^orgonrodnad byts. 

Droj, alskling, droj! An gryr ej resans stund. 

ASTOLF. 

Yalan! du vill sk — och jag tror det gerna: 

ja, lat mig &ter sjunka till ditt brost! 

An ar pa mitt det stalle varmt, mot hvilket 

ditt hjcrta slog inom sitt skona hvalf. 

Ja, blott en dikt ar denna dagning; blott 

fran vakan komma dessa Ijud, som ropa 

hvarandra till i stads forokadt antal. 

Mk fritt din moders hamnd mig ofverraska 

bredvid din sida, doden blir, hos dig, 

en IjuAig kyss blott, skankt till ljuf°godnatt . . . 

Ja! l^t mig droja har; an gryr det ej. 

FELICIA. 

Det gryr! det gryr! — Ve! ofver brynet redan 

den grymma solens oga blixtrar; bergen 

i dimmor st^, likt rykande vulkaner; 

och dagens faglar ar det, som sa gallt 

inblanda nu i vindens hesa gny 

de gladjemordande, forstamda roster. 

Upp, Astolf, upp! Hor, hur en blast hkn sjon 

langs ofver parken hviner; hu! hur blahvitt 

de skramda vattnen fragga! — Oss han manar, 

den vreda stormen; 6fvergif mig! 



330 



Jag reser ej! 



Kan j 



g'^ 



Mitt hjertas enda kansla, 
initt dyraste, mitt allt, — du maste det! — 
Lat mig nu vara stark! Ej alltid plantan 
har mindre kraf t an hallen : genomvaxer 
ej hingsamt hennes rot dess fasta vagg? 
Ditt forna rike vinkar; icke mer 
det nyas yngre kraf jag yrka vill ... 
Blott radda dig! — Min moder hotar: ga! 

ASTOLF. 

Ha! blifver nagonsin min sjal sa trang, 
att bilden af mitt fosterland forjagar 
din gudabild derur, — ma detta da 
mig namnlos qvafva med sin tunga mull! — 
Men rads det ej! Just af din karlek skyddad, 
i dina armar snart jag ater sluts. 
FELIC i>. . 

Nu val! Tilldess . . . mig an en gang omfamna! 

Om ock for sista gangen, — famna mig! — 

Ja, outplanlig sadan vallust ar; 

i ingen tid, pa ingen ort du undHyr 

ett sadant minnes valde och fortjusning. 

Har kiirleken ej fordom kallats minne? 

ASTOLF. 

Sa heter min iinnu. 

EELICIA. 

0, tag ifran mig 
med denna kyss all lycka, och behall den! 
Var segerrik, var sall! . . . Ack! kunde jag 
blott i en enda droppe gjuta ut 
mitt hela lif, och drypa den, som tar, 
in i ditt brost! — Det blefve da min graf; 
och se'n, atminstone, vi skildes ickc! 



~ 331 - 

ASTOLl'. 

Fordom din Astoli' ej! 

FELICIA. 

Ack! Qvinnans kiirlek 
enfaldig ar! Har lika svart att liira 
iordomma, som forglomma! Hos sin iilskling 
hon aldrig skonjer nagot fel sa stort, 
att det for hennes blickar skymmer gnistan, 
som 6frig iir af varma dagars laga. 
Hon vardar gnistan lika omt, som forr 
hon lagan vardade! 

ASTOLF. 

Men bittert skall 
din sorg anklaga mig. 



Att dig jag fann, 
det var mitt ode: forsta gang jag sag 
med oerfarna tankar i ditt oga, 
min aning redan liiste allt deri, 
hvad af ditt viisende, sii siillsamt danadt, 
din sjiil, sa stormig och likvill sa god, 
mig ibrestod, att njuta — och att lida. 
Att detta siillsamma mig till dig drog, 
du rar ju ej derfor! Hvarfor var jag 
sa griinslost 6fverlaten? Hvarf6r tryckte 
med Ait jag in den pil, som friin din blick 
mig genomfor med hullingar af stralar? 
De sitta qvar; — de g6ra ondt — men godt: 
jag kan ej rycka ut dem, — vill det e j ! 

ASTOLF. 

Och skall ej! — Andras kiirlek vara m^ 

en hiindelse allen; var iir en tro, 

som blommat upp, fran viljans rot, till trohet. 

FELICIA. 

llur solen stiger! Snart till uppbrott badad, 
lat dcnna gang mig sjelf min hjelte viipna! 



Af mina hander skall pa lange ju 

ej nagon tjenst du rona. Kanske aldrig . . . 

ASTOLF. 

Namn Baldrig» e j ! Det ar ett vigtigt ord — 

FELICIA. 

Ja, helst om man forlanger det med ))mer!)> 
Sag, hade du ej forr en drom derom? 

AST0LF. 

Din rost dor bort i detta vilda gny, 

som genom luften brusar narmre, narmre . . . 

FELICIA. 

Det stormen ar, som griper tradens hjessor 
i daggbestiinkta lockarne; se ut 
pa den af silfver ofverspunna angden, 
hur de mot marken buga sig, till bon 
for sig — och for sin arma drottning! 

AST0LF. 

Re'n tydligt Ijuda gnaggningar, och hofvar 
jag stampa hor hitupp. — De komma nu, 
min sallhets bodlar! 

LUCINDA 

intrader. 

Konung! Allt iir fardigt; 
din liast, af mig och Zephyr smyckad, ledd 
af honom, ilar uppfor kuUen hit, 
och vantar, sadlad, pa sin herre. 

FELICIA 

med ett anskri. 

Ah! 

Hon faller i Astolts armar. Lucinda npplyfter dorrens purpurfbrlat. Man 
ser den af morgonsolen skimrande parken och bfverst pa kullen, dit 
alla tarnorna fbrsamlat sig, Zephyr komma Ibpande med hasten fram 
till paviljongens ing§,ng. 

ZEPHyR 

andtruten. 

Hiir har du besten! Sjelf jag tordes ej 
i sadeln sitta; han tilliit det icke. 



— 333 — 

LAURA, 

Nu mod, min drottning! 

LUCINDA. 

Blott ett ogonkast 
skiink -M den hiist, hvars make aldrlg skadats, — 
och i hans blickar, Ijungande sa klokt 
som trotsigt, loftet Uls om atersyn! 

PELICIA. 

Du menar val . . . men o! Min moders ord . . . 
Min varning, Astolf! — Ack! Om du den glommer — 
om tiden . . . Laura, tala du ! 

LAURA, 

Det vilkor, 
hvarpa han maktar ofver tidens grans 
dig biira hem, som bort, du vet, o konung! 
Men da ett kiiril af ykr kiillas vatten 
nog brydsam borda vore, din gemal 
en annan talisman — 

FELICIA 

med bruten rbst. 

Hiir, Astolf, iir den! 
Af mina tarar ymnigt genomfuktad, 
skall denna buckla af mitt har dig skydda, 
sk liinge hon invid ditt hjerta biirs . . . 

Halft bortvand. 

Tag den — med iin ett handtryck — Res! — Yar 

lycklig! 

Astolf knafaller och pressar hennes hander bmsom mot sina bgon, bmsom 
mot sina lappar, 

LAURA 

balfhbgt. 

Ciicilia! En trostes^ng! 

GACILIA 

likasa. 

Jag kan ej! 

AgTOLF 

Uppspringande, fattar hastens tj-gel. 

Farviil! Farvill! Du trogna himlablida, 
du Ijusets skonsta morgondrom, 



- iu - 

Till skiiggans verld jag far, att verka, strida; 

men till din barm jag i livar suck mig stjal. 

Du lif af mig, du refben ur min sida, 

som, till gestalt for sjalen af min sjiil, 

togs niirmast fran mitt hjertas trakt! Vi skiljas: 

farval! Farval, min kanslas sol, min viljas! 



Farval! Farval, min kiinslas sol, min viljas! 

Plur mork, hur meningslos blir dagen all! 

Pa blommig torfvas grund, pa enslig tiljas, 

bland idel natt jag nattlig irra skall . . . 

Till mig skall nu hvar strimmas glimt, hvar liljas 

tarklara blick, hvar perleboljas fall 

gemensamt arla, liksom serla, klaga: 

farval! Farval! Du kan oss mer ej draga! 

AST0LF. 

Farval! P^ar^iil! Du kan oss mer ej draga, — 
mig, och det land, som nodgar mig till sig! 
Lik varen sjelf iir siillhet der en saga, 
och storm och moln der stiindio-t f6ra krio". 
Dock skall dess stumma hostluft ej forjaga 
den niiktergal, som helsar mig fran dig; 
ditt namn han iir — som i mitt brost hors sjunga 
))farvill! Farviil!)) med oforgilnglig tunga. 

FEL1CIA. 

Farviil! Farviil! Med oforgiinglig tunga 
min sorg sig kiinner stiimd till samma sang; 
och ror jag harpan ej, dess striingar gunga 
iinda, af ett osynligt andetvang. 
Du blixt, som vill igenom rymden Ijunga, 
ack! fyll en bana, lika snabb som lang, — 
och snart, en fredlig stjerna, kom tillbaka! . . . 
Farviil! . . . Ack, ila till din maka! 

AST0LF 
till hjist, riicker heune handen. 

Farviil! Farviil! Ack, ila till din maka 
pa tankens vingar ofver berg och dal, 



— m — 

niir, langt fran dig, jag tvingas att bcvaka 
bland kalla iriimlingar min blick, mitt tal! 
Niir da min saknad vill af tarar smaka 
en trost for sitt mcd vald forklildda qval, 
i all din kraft bcsok mig, liimlalaga! — 
Farvixl! Farvitl! Dig viirdig, vill jag taga! 

Han sporrar siu has*-, som i yildaste galopp striicker af utfur'knnen, och 
innan kort upplyfter sig i lnftcn lik en stor svart fagel, fursTinnande 
ufver parkens lunder. Forhiiuget faller framfor den i sina tiirnors 
armar sjunkande prinsessan. 



Trakt af on, 
vid det haf, som utgbr duss griCns. 

ZEPHYR 

ensam, gnolande. 

))J varclser, kilnnen J glixdjen?>:) — 

Lilngc kom den visan for mig jemt; jag tiinkte: 

hvarfor sa? 
Nu jag inser det, iinskont ej mycket klokare iinda. 
I det hela, nagot aldrad visst var verldsi*egering iir, 
har for manga ar pa nacken, brakar derfor och iir 

tviir. 
Biittrc kliiddc det dcss vishet, att bli mindre mork 

och tung, 
men — dcn har ju sjelf domt gliidjen att blott 

vara till som ung. 

Sjunger. 

J varelser, kiinnen J gliidjen? 
En kolibri Aygtingcn iir; 
fran blomma till blomma, i vexling, 
sitt smek och sin hylluing han biir. 

I sprittande rorlighet Aiigtar 

de skimrande vingarnes par: 

och blommornas liippar han kysser, 

men blott tills de nviska: ))blif qvar!)> 

Da bort, efter friskare liippar, 
till friimmandc bys^dcr han far; 



- 336 — 

»liur lockande var lian! Hvad skada, 
att ock sa bedriiglig lian var!)) 

Sa lior han de lemnade klaga: 

i Aygten lian svarar de sma: 

))ack! L3fver jag tills jag blir gammal, 

nog blir jag da trogen ocksa!)) 

EOSTEE 
fran nejderna rundtomkring. 

Arma, arma, arma Felicia! 

ZEPHYR 

under bortgaendet. 

Ej jag alskar klagochorer; denna har dock skal, 

kanske ; 
men att hiir sa skulle qvadas, kunde minst jag for- 

utse. — 
Dock, fornimma bor prinsessan, att jag intill griin- 

sens haf 
foljde riddarn och att manga goda rdd jag honom 

gaf; 
se'n, till hennes trost, jag reser bort till henncs 

gunstlings jord, 
ser, hvad der han gor och lockar honom hit med 

sluga ord. 

ROSTERNA 
anyo. 

Arma, arma, arma Felicia! 



FJEEDE AEYENTYRET. 



HEMKOMSTEN. 



Hyperboreernes Land. 

Sommarnejd pa kusten af Nordhafvet. Fran en hed narmast vattnet ser 
man djupt in i en fjalldal, hvars sluttande bergvaggar, sparsamt be- 
vuxna med gran och bjbrk, har och der visa nagon enstaka boning. 
Langst inne i dalen star en liten, fbrfallen kyrka. Framat fbrgrunden, 
bfver den af nagra steukummel bestrbdda heden, vandrar langsamt en 
gammal blind man, ledd vid handen af en gosse. 

GOSSEN. 

Hvart skall Jag fora er? Till attehogen? 

DEN GAMLE. 

Ja, till den hog pa stranden, der jag ofta 
med mina vanners andar brukat glamma, 
nar de pa molnen, ofver dalden, hit 
fran kyrkans hvilogard deruppe svafvat. 



Blir ni da aldrig riidd for dessa gaster? — 
Men, det ar sant: ni kan ju inte sc dem! 

DEN GAMLE. 

Jag ser dein med min inre syn, mitt barn! 
Och IjuAiga de iiro att betrakta . . . 
Det bUser kyligt nog fran ijarden. Hvad? 
Inbillar jag mig blott, att solen skiner? 

GOSSEN. 

Hon skiner, fosterfar! Men hosten star 
iinda alltre'n vid vara stugors trosklar: 

Atterhoms Dikter. I. 15 



*— BHS — 

de nakna jungfrur blomma redan blekt 

ur muUen opp der heihma i var kryddgard; 

och har vi trampa nu pa idel Ijung, 

som yfs, att andtligen fa ocksa blomstra. 

Hor! Slagorna i alia logar kappasi 

DEN GAMLE. 

Ja! Tiden loper. Har du milrkt, om iin 
flyttfaglarne sig rusta till sin resa! 

GOSSEX. 

Kring vara sjoar, vara karr och elfvar 

de redan laga sig till uppbrott. Plockar 

ha tagat, nya folja. Hor! Just nu 

en skock af tranor, slutna tatt i trekant, 

flyr ofver vara hufvuden sin kos! 

Ack! Den som iinge ilyga med! — Niir asken 

begynner gulna och nar aspen rodnar, 

och losa g-littertradar spinna in 

ragstubben, — hvad det vore godt att fara! 

Ni har ju varit i de varma lilnder? 

DEN GAMLE. 

Ja — tvenne skona, of6rgatna ar! 
Jag har fatt frysa desto varre sedan. 

GOSSEN. 

Xu aro vi vid hogen. — Sa! — Sitt ned! — 

Den gamle satter sig med ryggen mot attekuUen. 
GOSSEN. 

Beqvamarel — Har ar den slata stenen, 
och den hiir sidan iir sa tids pa dagen 
mer solvarm, iin de andra. 

DEN GAMLE. 

Tack, mitt barn! 
Nu sitter jag rtitt bra. — Mins du ilnnu 
den visa jag dig liirt om dessa tradar, 
dem sommarn, just niir han vill resa bort, 
utofver akrarna och fiilten spinner? 



— ^31) — 
GOSSEN. 

Ah ja! Nog kan jag henne utantill! 

Han sjunger. 

Det Aagtar sa svalt ofVer sjo och niis, 
men sommaren aAas, sa blid och brad; 
han spinner a ragstubb, han spinner a griis, 
han spinner till vaf den Anaste trad. 

Och sag mig, du sommar! Hvi bradskar du sa? — 

))_Pa molnen jag far till min faders land; 

till segel behofver jag spanaden da, 

till vimplar de fina, Aaddrande band.)) — 

Och sag mig, hvad inslag du har till ditt garn, 
niir du borjar din vaf, nar du vafver den ned? — 
))Hvad du ville som god, hvad du dromde som barn, 
det slar jag derin, det tager jag med. 

Hvad du dromde som barn, hvad du ville som crod, 
det vafver jag in, under dagen lang; 
niir maneu gar opp, ofver falt och^^Aod 
det skimrar till afsked den sista o-ano-» — 

Och far du med skinande spanaden bort, 
hvad hviskar den vind, som dig suckande biir? 
))Harnere blir marken hvit innan kort; 
var glad, att du da ren deruppe ar!)) — 

Du spinnande pilgrim, o, gif mig ett rad: 
hur skall jag dig folja till faderns tjiill? — 
))Jag lanar dig gerna min luftiga trad, 
sa svafva vi dit tillsammans i qvall!)) 

DEX GAMLE. 

Dii sjunger snallt. Gack nu hem till din mor, 
bed henne skafFa hit min harpa; du 
rar ensam ej att bara henne. 

GOSSEN. 

Strax ! 

Springer bort. 



— B40 — 

DEN GAMLE. 

Besynnerligt att hora sina qvaden 

fran andras lappar! Att ur andras jag 

fornimma aterljuden af sitt eget! 

Och alltid klinga de tillbaka renast 

fran barns ocli qvinnors mun. — Du, gamla hjerta! 

har du ej trottnat an att halla fram 

din spegel, vexelvis, for lifvets bilder? 

Vill du f6rlanga in pa hosten, iu 

pa vintern sjelf, din vardags barnsligheter? 

Tank efter, om ett enda l6fte h6lls, 

bland alla dem, som han dig svor! Bedrog 

hvartenda ar ej se'n ditt hopp, din langtan? — 

Din langtan? H6fves detta ungdomsord 

dig an, du aldrade? — Dock ja: annu 

du ar en ynglings, eller ock du aldrig 

det var! De sexti langa vintrar fafangt 

sin drifva sn6gat pa din heta brand. 

Sangfagel ifran s6dern, hit f6rirrad, 

vingskjuten d6dligt, — vill du langre spritta 

i dina sista krampdrag? Harma an 

de salla franderna, som aga luft 

och Ijus och varma, till att qvittra i? 

GOSSEN 
aterkommer. 

Har har ni harpan ! Mera stark jag ar, 
an ni vill tro; det har jag alltid sagt! 
Jag sag, att mamma hade bradt der hemma. 
Hon sk6tte om min lilla bror och grat. 
Hon tanker standigt pa min doda pappa! 

DEN GAMLE. 

Den, som f6rlorat mycket, har ocksa 
att hoppas mycket. Varre ar, min son 
att aga ingenting att vanta pa, 
just derf6r, att man ingenting f6rlorat! 

GOSSEN. 

Hon hann blott be mig varna er att ej 
ni stannar hiir f6r liinge. Vacker nog 



341 — 



ar denna eftermiddag visst, meu qvallar 
och morgnar borja ren bli kalla. 



DEN GAMLE 

otaligt. 



Godt! 



GOSSEN. 

Hou iir sa riidd om sin viilgorare! 

DEN GAMLE. 

Viilgorare iir ingen utom Gud. — 

Nu lemna mig i ro! — Jag ostord vill 

samtala raed mig sjelf och med det haf, 

som gungat mig sa ofta fordomdags; 

nu skadar jag det blott med minnets oga. 

Gossen begifver sig pa andra sidan om hogen. Den gamle stjimmer har- 
pan och later henne under det fbljande recitativiskt beledsaga sig. 

Nordmannens gliidje, o haf, 

hogt lat mig helsa dig iin! 

Friskt dina kyliga vindar 

liiska mitt inres qvafvande eldsluft. 

Se! 

Evighetens Aytande ring 

badar, i solens glans, 

sin omatliga varelses under — 

Ar du en famn, 

som moderligt omarmar jorden? 

Eller en midgardsorm, 

som stiinger och hanar sin fange? 

Silgen mig, hafvets dottrar, 

forkunnen mig ringens natur! 



Vi arma, hvad hinna vi svara? 
I en blink, i ett nu 

boljan far ofver sjo; 
som hjertat, som du, 

kom hon fram, for att do — 
I den isande strat, der vi vandra, 
begrafva och f6da hvarandra, 



— 342 - 

ej se vi den ling, som oss bar; 
dock gissa vi viil, hvad han ar: 



Heliga, dunkla djup, 
himmelens spegel i lugnet! 
Ar dtl din bildande kralt 
eudast en enslig, saknande gudoms? 
Oppnar du derfor, i stormen, 
lifvets f6rborgade afgrund, 
brusande skyhogt af qval, — 
slukande opp i sin sjomist 
eviga Ijusets Aygtiga stralar, 
kall i hvar droppe anda? — 

Dock — d u kiinner ej smiirta, 

tingens urgamla fostrerska! 

Aldrig en puls, som min, 

slog i den rastlost hvalfvande barmen. 

Friimmad for sorg, som for liist, 

tigande hor du, i djupa kristallsarn 

sagor fortiiljas 

af dina tvillingsbarn, 

gifvaren kiirlek och rofvaren dod, — 

om den rymd, 

der solen sitt anlete visar, 

om den jord, 

der, till tidsfordrif, 

de tiinda och slacka 

dodliga viisendens nojen och plagor. 

Menniskosjiilen, 
rorlig som vattnet, 
hviilfver ur djupet 
speglande tankan, 
i vagor pa vagor, 
mot himlens ilamma, 
mot diktens fortrollning. 



— 343 - 

Hoppets skepp sig vaggar 

latt pa glittrande vagen, 
gladjens virapel Aaggar 

hogt irau spelande tagen: 
var och nngdom skalkas 

med en kilnshT, som gryr; 
rosenangor nalkas 

fran en udde, soui llyr. 

Aftonrodn:m 
kysser der hafsfrun pa hand: 

lagerskogar 
kransa den perlrika strand. 
Paradisiska o, 

Ijusrymd af tempel och drufvor, 
liydda vid Harbla strom, 
maka i murgronprydd dorr, — 
stracken mig bjudande armar! 

Hvilka fasorl Natten famnar 
Yattnets oken, midgardsormen 
ristar sina fjall och sprutar 
tornhogt svall mot stjernefastet, 
fastet vredgas, tands och ryter, 
skeppet brinner, skeppet strandar 

Naken, blodig, 
kriilar den seglande 
opp pa forsatliga skaret, 
satter pa hallen sig ner: 
ser sig omkring, 

hur hans spillror vraka f6r vagen 
hor pa den storm, 
som till is forstelnar Jians pulsar. 

Alderdomen, 
trog och kulen, 
tyngd af vanans 
skoldpaddskal, 



— 314 - 

skrider langsamt, 
skrider siikert, 
hinner skiirets 
gast pa hallen. 
Annu pustar 
han sista gangen. 
solen ser han 
i nedergangen: 
hvarfor skg han 

GOSSEN, 

framstbrtancle. 



hennes uppgang? 



Ack, fbstcrrarl 

DEN GAMLE. 

utan att I4ta a^bryta sig. 

Sta da ej liingre vid styret, 
irrande viking! Din drake 
redan har druckit sitt dodsrus, 
slungar mot kusten dig re'n! 
Ensam i frojd, som i qval, 
gliids, att han slutas, den drom, 
som sade dig, att du var till: 
blunda for dagen och do! 

GOSSEN. 

Jag ser ett underverk! — 
Forlat mig, fosterfar! — En praktig herre, 
pa en anda langt priiktigare hiist, 
fran tallbergsklinten kommer ncd i traf, 
och ridcr hitat, utfor bratarne. 
Men maken ryttare val aldrig fans! 
Snar, vindfall, kljftor, branter — ingenting 
han bryr sig om ; det gar i lika striick. 
Ack, om ni linge nu igen er syn! 
Men . . . Herrc Gud! jag tror, att hiisten Ayger! 
Han har ju vingar! 

DEN GAMLE. 

Yrar du? En friimling, 
till hiist, fran isbradskilrren, ostanfjiills, 



— 345 — 

der, utom djurens, intet niiste fins 

och ingen stig? — Hur har han koniniit dit? 

GOSSEN. 

Det vete Gud! Men Iraga hononi sjelf', 
i fall han kan vart sprak; han spanner af' 
rakt hit till oss och onskar nu, kanske, 
att triiffa menniskor. Bjud honom hem! 
Ack, gor det, fbsterfar! 

DEN GAMLE. 

Det gor jag gerna, 
om han behofver oss. 

GOSSEN. 

Nu strax han itr 
pa faltet; huj! An ett par satser! Sa! — 
Hvad han ar vacker! Har i landet bor 
visst ej hans like — hejsan! Duktigt skutt! 
Nu bar det af utfor den sista klippan. — 
Besynnerligt! Nu hejdar han sin fart; 
i berg han rider fort, pa slattmark sakta! 

AST0LF 
langsamt ridande ofver heden. 

Du helsar mig alltsa, min fosterjord, 

forst genom denna dal, som dunkelt blott 

jag mins fran mina forsta barnaar! 

Min faders jagtslott lag visst harifran 

ej Ijerran. — Dessa kojor, dessa akrar, 

sa sma och glest forspridda, funnos dock 

ej hiir den tiden; icke heller var 

den kyrkan byggd. — dyra fosterjord! 

Hur torftig iir din anblick, och likviil 

hur kiir! 

Han springer af hasten. 
GOSSEN. 

Han biir sig eget at, den herrn; 
ett hopp ur sadeln tog han nu och foll 
pa knii der borta bredvid jiittekumlet — 
der liggcr han, med uppat striickta armar! 



— 346 — 
DEN GAMLE. 

Han iir val en af landets soner, nyss 
iiran en utliindsk resa aterkommen. 

ASTOLP 

annu pa kna. 

Hell dig! Och hell den stund, jag dig betradt! 

Uppstigande. 

Deruppe tycktes mig, att harpoklang 

ur denna dald at bergen flog och bad 

mig med melodisk rost valkommen vara! 

Nu iir han stum. — Var han en valnads blott 

ur en af dessa hjeltegrifters kullar? — 

Men se! Der nere, utmed en ibland dcm, 

en gammal gubbe sitter, med en harpa 

emellan sina knan; en liilig gosse 

star vid hans sida och betraktar mig 

med all sin alders hkenhet och undran. — 

Jag fraga vill om vag till hufvudstaden. 

Han narmar sig, ledande sin hast. 

Hvad? Blind han iir, den gamle harpolekarn? 

Ja! — Arme gubbe ! Dyster iir hans uppsyn, 

men anletct, churu blekt och ristadt 

af ar och lidanden med djupa runor, 

har ungdom qvar; knappt syns en skymt af sno 

iinnu pa tinningarncs Ijusa lockar. 

GOSSEN. 

Nu, fosterfar, star den der herrn framfor oss! 

ASTOLF. 

Hvem iin du iir, du vordnadsviirde man, 

som hiir, en lcmning ifran forna dar, 

tillbaka drommer dig i sangens tid, 

och med diu harpa trostar dina qval: 

tag viinligt mot min helsning och min tack! 

Uen gamle vill stiga upp. Astolf hindrar det. 

Sitt qvar, min faderlige viin ! — Ty sa 
mitt hjerta redan kallar dig — sitt qvar! 
Ej for en yngling buga denna hjessa, 
som snart vid gudars bord du uppriltt biir. 



- 347 - 

DEN GAMLB. 

lluiT iriiinling! Ensam jag .inig trodde; tack 
iortjenar jag dessniindre . . . Men hvem ar ni? 
]\Iitt niodcrsmal, fastan med utlandsk munart, 
ni takir ledigt. 

AST0LF. 

Sjelf ett landets barn 
jag iir; men liinge nog i andra Uinder 
pa iifventyr jag sviifvat om: och nu 
tillbaka kommen, trott att ensam fiudas 
den hela dag i obebodda bygder, 
jag hiinryckt mottes har af dina Ijud. 
Det var forut sa underligt, sa tyst 
i denna luft! Och hittills inga liiten 
mig helsat, utom forsars don och rop 
af tranan, som i spetsen for sin hiir 
mot blasten fiog, och niigra hjordars skiillor 
iran blomsterlosa mossar, nakna tegar. 

DEN GAiMLE. 

Det hors, ni blifvit van vid iagelsiing 

och menskohvimmel under soderns luftstreck» 



Herr iriimmande! Hvad sang vill man begiira, 

se'n alla giirden mejats af! Men vet: 

om inga andra sjunga hiir, vi tre, — 

min fosterfar, min raamma och jag sjeli", — 

iinda riitt ilitigt hdlla i med sang 

det hela aret ut! 

AST0LF. 

Hall framgent i, 
min lilla silngare! Far fort dermed 
ditt hela lif igenom! 



GOSSEN. 

Det f6rstas! 
Det skall jag visst. 



— 348 — 

DEN GAMLK. 

Hur liitt gor lioppet allt! 
Ocli likiilullt uum Yiinjcr sig, tillsist, 
langt Ibrtarc, iin hvarjc ungdom tror, 
att lctVa utan hopp — och lcfva dock! 

GOSSEN. 

Kom, hcrre! Siitt cr under mammas ronn 
pa gardcn hemma; nu den borjar allt 
piinytt stofFera sig med roda klasar! 
Sii ber jag mamma komma iit; och sii 
ni far oss hora alla tre tillhopa. 

ASTOLF. 

Tack, sniilla gosse ! Mycken lust jag har 
att lyda dig. 

DEN GAMLE. 

Yiilkommen i mitt hus! 
Dct syns der uppe mellan bjorkarne . . . 
Yiilkommen hjertligt! — Langt iir niista stad 
beliigen hiirifran; och ode skogar 
pa manga mil omskansa denna bygd. 
Kom, hvila ut hos mig! — F6rsmar ni cj 
ett torftak, enkelt viirdfolk, tarHig spisning, 
sa folj mig! 

ASTOLE. 

Gamle fader! Ni har riitt; 
vi bora kitnna niirmare hvarandra. 

EN qvinnor6st 

ropande nedat dalen, ur bjorklunden omkring den lilla boniugen. 

Hcrr Florio! — Herr F^lorio! — Det lidcr 
mot aftonen. Herr Florio ! Kom in! 

ASTOLE 

studsande. 

Hvem ropar hon? Hvem iiger detta namn? 

DEX GAMLE. 

Jag hcter sa, min herre; denna qvinna 

iir enka efter cn olycklig yngling, 

som tiinktc sYiiiiniskt om sitt fotterhmd 



— :U9 — 

och bragtes genoiii bihm till f'ornuft. 

flag erbjod henne da niitt hus till f'iistad; 

hon vai'dar yiinligt niina sista dagar. 

ASTOLP. 

Min Gud! — >*'i, ni iir Florio? Jag har . . . 
Dock nej ! Omojligt kan ni vara den! 

FL0RI0. 

Hvi otVerraskar detta namn er sa? 

Yisst iir det sydUindskt; men i trenne sekler 

det burits hiir af mina fiider. F6rst 

det fordes af min stamfar hit, en hofskald 

hos konung Astolf, om hvars dod ni kiinner 



den gamla visan. Han fran Viilskland kom, 
men tog sig hiir en hustru och blef qvar. 
Alltsedan har hans iitt fortplantat sig; 
med micr den slocknar ut. 



AST0LF 

i fbrvirring, . 

F6runderligt! 

FL0RI0. 



Xi tvif]ar pa min siigen? — Om ni vill, 
]\Ialvina visar er mitt sliigtregister. 

AST0LF. 

Jag tror er; och lat mig nu bli er ledsven! 
Du, raska gosse, led min hiist! Sa stor 
han iir, sa klok och sediof iir han ocksa. 



^liMl^ 


l*X ^ kJH! X-\.J.\_/1.V W/XJ- lJ'V-'V*Aii (KL XaC*J_l. V/VyiVkJ«V. 




GOSSEN. 


Jag 


— riidd f6r hiistar! Pytt! Gif tygeln hit! 




FL0RI0. 


Som 


utliindsk tal han kanske ej viirt fjiillgriis? 




AST0LF. 


Han 


Iiittf6dd iir, mer iin de Aesta. 



FLORIO. 

Yiil! 
Sa f6lj mig da, min unga viin, till hemmet! 

A.stolf fattar gubbens arm och ledsagar honom iippat till hans boninj 
gossen fbljcr efter med hasten, pa hvars rygg Astolf lagt harpan. 



— 350 — 

Elorios gard. 
Morgon. Astol/ och Flurio trUda ut ur husut. 

FLORIO 

Yandande sig inat dorren. 

Malvina! Som var gast vill tidigt resa, 
och denna morgon kiins sa blid, sa varm, 
lilt liit din lilla lagning biiras ut, 
pa denna griisplan: stiill vart runda bord 
der imder ronnen. 

EN QVINN0R0ST. 

Strax ! 

FL0RI0. 

Min nya van, 
led nii niig dit! Ni siikert rosar stallet. 

De sjitta sig under eu hbg rbun. 
ASTOLF. 

Ni spadde sant: den hela langa Ijiilldaln 
med sina mangfaldt brutna jattevaggar, 
iskronta ofVerst, skogbekliidda sedau, 
och sluttande i kladfall af sma hagar, 
sma akerfalt, med iinnu hiir och der 
en rad af gula kiirfvar qvar; f6rvisst, 
man moda har att se sig miitt derpii! 
Hiir nedanfore, tln. som dansar fram 
forbi den lilla qvarnen; iitthogsheden, 
med sina hviftande hiingbjorksomholjen, 
iin tindrande i dagg mot Ijusbla himmel; 
hvitgraa kyrkan, djupast in i diilden; 
och dessa spridda pelare ai' rok, 
som hoja sig fran higa menskoniisten, 
att i den rena morgonluftens vidd 
till vagig rorlighet sig langsamt losa: 
allt andas oskuld, lugn, viilsignelse ! 

FL0RIO. 

Jag gerna hor er. For naturens fiigring 
ni ager liHigt sinne. 



— 351 — 

ASTOLF. 

Battrc kan 
cn skiiUl ei bo. Val orverallt natiiicn 
bar hononi hogt, pa starka modersarmar, 
uppofver gruset; luir bor deras styrka 
dock ronas langt mer Ijuit an annorstads. 

FLORIO. 

Jao' derior valt mig denna ort att do. 
Men doden iir lik karleken ocli lyckan: 
han ilyr f6r dem, som soka honom. Annars 
jag sutte icke bar! 

ASTOLP. 

Ni tycks ej lycklig: 
det yttre sinnets brist er f6ga bryr, 
det inre sinnets 6fvermatt dess mera. 
Jag har det redan varseblifvit. 

FL01U0 

skakaude liufvuclct. 

Lycklig!!! — 
Jo! pa en enda lycka iir jag viss: 
att samkas fa till fader och tiU viinner, 
niir mina ben der borta myllas ner. 

ASTOLF. 

Som friimling har jag ingen riitt, som viin 
en ganska ringa iin, att fraga er 
om edra sorger, v6rdnadsviirde gamle! 
Dock, vill ni mig f6rtro dem, sannolikt 
ett hjerta triifFar ni, som er f6rstar . . . 
Ej siillan minskar ett f6rtroligt utbrott 
det sammanklamda br6stets tunga b6rda. 

FLORIO. 

Ni talar om f6rsta! — Ar ni da viss, 
att nagon menniska f6rstar en annan? 
Ar icke en och hvar en verld f6r sig, 
skild fran de andra af en rymd, som fylls 
blott utaf vissa allmant gifna lagars 
sjiill6st gemensamma inilytelser, 



— 352 — 

och geDomtianges — blott af kikare? — 

Sa Ycrkar inanen ju pa jorden; denna 

tillbaka, troligtvis, an starkare; 

vi alla prisa hogt den milda glans, 

hvarmed han smyckar nattens helga tempeL 

Man tror sig veta dock, att han alltre'n 

gar, Sldrad, sin lorstorelse till motes! 

Kan jorden nii, som kallar sig hans van, 

se in i hans vnlkancrs brand? Kan trost, 

kan hjelp af hcnne skankas? Kan eu Aagt 

Iran hennes anda lena upp den kold, 

i hvilken han forfryser? Ha! han torstar, 

den bleka midnattsvandrarn, efter lif: 

kan hennes vatten liiska hans begar? — 

Sa vistas ock kanske min dragningskraft 

i blotta ytan af mitt vasende; 

till djupet hann ej an ett menskligt oga; 

och du, o yngling! skulle rysa blott, 

om du med ens dess odemarker sage. 

AST0LF. 

Jag kan blott alska — och beklaga er: 

i mensklig makt ej mera star. Likval , . . 

Det gifs en makt, i hvilken det star mera! 

FL0RI0. 

Sa tror jag ock: men med den verld, som nu 
omgifver oss, ar re'n miu rakning slutad. 
Forofrigt har ej mycket i mitt lif 
tilldragit sig: det kan helt kort f6rtaljas. 
Ni vill da hora det? 

ASTOLE. 

Med storsta atra! 

FL0RI0 

ropancle. 

Kom ut med harpan, Alfred! — Ser ni, herre! 
Om hon ej vill beratta i mitt stalle, 
jag sjelf har ej det minsta att beratta. 

Alfred kommer med harpan. 



— 353 — 



KLOUIO 

Mungcr. 



Fager sken somiiiarens morgon pa kiillen, 
der jag ur hyddan at bjorkdalen sag: 
moder min spann sina snolivita tradar, 
lader iortiiljde om riddares tag. 

Da stod i dorren en gliinsande qvinna, 
sade, med rost lik de himmelskas sang: 
))lockiga gosse med rosende kinder! 
Nu ar det tid, att du borjar din gang. 

Jag vill dig visa forborgade hafvor, 
fora dig in i min innersta sal; 
der skall jag liira dig spela och sjunga — 
f6lj mig, och lemna din barnsliga dalb) 

Och jag fran fader och moder dig foljde, 
helga natur! Dit du bjod mig att ga, 
efter dig drog jag pa villande stigar; 
men blott en blink i din sal fick jag sta. 

Hvad har mot dig, o natur, jag forbrutit, 
att du f6rdref mig sa snart fran ditt hof .'' 
Har jag ej sjungit, med gl6dande karlek, 
med mina kiiraste striingar, ditt lof? 

AUa de tusende, tusende viisen 

di vid sin allmoders tjusaiide barm 

droppar af sallhet — blott jag blef f6rskjuten 

agde du nansin en son, mera varm? — 

Hvad har jag gjort, att du stiilde mig enst 
hiir, pa den stumma, den frostiga strand.^ 
Hvad har jag gjort, att mot klippor af isar 
fafiingt f6rgl6der min kiinsliga brand? 

Hjertat ej aldras: dock bort rusa aren; 
fjerran bakom mig star barndomens lek! 
Aldrig du h6rt mig: numer jag ej fragar; 
lockarne glesnat och kiuden iir blek. 



am 



— 854 — 

Padernc nalkas pa vandrande skyar, 
mauen dem lyser med darrande bloss: 
sangarevalnader f6lja, ocli ropa: 
))Son! Kora och livila! Hvila hos oss!» 

Gif da, natiir ! mig den eviga hvilan, 
gif mig den snart, i din oppnade famn! 
Trott vid att lefva, ej trott vid att sjunga, 
vill ock i doden jag prisa ditt namn. 

Och niir pa molnen jag hogt ofver norden 

nattligt bland forntida sangare far, 

rora vi sakta de luftiga harpor, 

hora hvarandras forklingande svar. — 

Efter eu paus. 

Hiir slutar sig, min gast! den korta sagan 
om gamle Florio. 

ASTOLP. 

Ni djupt har trafFat 
mitt innersta deltagande; hvart Ijud 
var en melodisk pil, som genomskot 
med atervackta kanslors udd mitt brost. 
Mig tycktes att mitt eget jag blef skildradt 
i denna visa, sadant som det var 
i forna ar! Nu ar det annorlunda. 
Jag larde iilska; och, pa samma gaug, 
jag liirde lefva. 

FLORIO 

med en suck. 

Afundsvarde ! 

ALFRED. 

Nu 
min mamma syns: pa lilla frukostbordet, 
som hon biir ut, ert silfbeslagna mjodhorn 
mot solen lyser med sitt natta bildverk; 
och rundt omkring sta Aaskor af det vin, 
som helsar er ifran de varma landen . . . 
Hej, fosterfar! Sla nu bekymren bort! 

Springer till siu nioder och hjelper henne frambara bord^t. 



— 855 - 
FLORIO. 

]Malvina! Stannar du ej har hos oss? 

ALKRED. 

Ack, niamma, stanna hiir! A^i ha sa roligt. 

MALYINA. 

Tillat niig omsom ga och komma! Litet 
vart hushall ar, men har sitt ombestyr; 
du, Altred, fyll emellertid min plats! 

ALPRED. 

Ah, mamma, hvar det vankas vin, dcr iir jag 
en llink uppassare, det vet du. 

Malviua aAagsnar sig. 
FLORIO. 

Vet du, 
om du f^r smaka det, fribytare? 

AST0LF. 

Herr Florio! Ni klagar ofver lifvet: 

de inre skiilen har ni re'n fortaljt, 

och det ar hufvudsaken; hvad er annars 

har handt i denna yttre verld, derom 

ui torde kanske framdeles beratta. 

Mcn ofver edra gam.la dagar svafvar 

med anglavingar en valsignelse, 

sa ljuf, som s"allsynt: denna unc^a cnka, 

som' hyllar sig om er sa dotterligt, 

bor mer och mer, boi; helt forsona cr 

med lifvets ilesta bitterheter. Huld 

som en af paradisets blomstermor, 

sin stiingel kring cr graa stam hon Imdar. 

FL0RI0. 

Det blomstrande — det iir minutens rof; 
dess liingre varar sc'n det 6fvcrmogna. 

AST0LF. 

I sanning! Nagonting sa barnsligt skont 
och mod^erligt iinda jag aldrig sett; 
liksom majblomman, af ett varregn stiinkt, 



— 356 — 

hou forestaller, oforvissnad an, 

den rensta oskulds bild, i stilla sorg. 

FL0RI0 

racker honom liornet. 

Drick, riddare! — Ja, hade f6rr i verlden 
en sadan qvinna kommit pa min viig! — 
Nu gar jag utan maka, utan barn 
ner i min graf — drick, herre, drick! 

ASTOLP. 

En skal 
for detta kon, som gor var hogsta sallhet! 

FL0RI0. 

Da duger inte mjoden, tag till vin! 

Alfred, skank i! — Det gifs blott tvenne stigar 

for skalden till naturens djup: den ena 

ar vallustens, den andra karlekens; 

den ena stod med oppen port; jag stangde 

den sjelf f6r mig och drog mig till den andra; 

men den var slagen re'n i las f6rut. 

Nu, lika godt! A^i klinga likafullt! 

AST0LF. 

Med smarta hor jag er. 0, kunde jag 
en del er ge af min erfarenhet! 

FL0RI0. 

Ni har da sannolikt en hjertanskar, 
alskvard och ung, som kanske saknar er 
i detta ogonblick, men glads anda 
att vara drottning i ert trogna br6st? 

AST0LF 

haftigt rbrd. 

Ja, gamle, ja! Drick hennes skal med mig! 

Altred riktar gubbens hand. 
FL0RI0. 

Det var en samklang! — Glasen sjelfva kiinde, 
att fragan var om jordens hogsta goda! — 
Ja, trefaldt sall den man, till hvilken 6det 
en alsklig halft re'n i hans ungdom f6r! 



— Hr,7 



Jag Kar blott tiinkt den lotten — tankt hur iirans 
ododlio^t grona krans da finge forst 
ett varde, niir man kunde skanka den 
till tack for hvilan vid en huldrik barm . . . 

ASTOLF. 

Ocb niir pa diktens solbegliinsta vagor 
den liufvas bild, af iidla sanger buren, 
framvaggats ofver tidens vida liaf 
till stranden af den sensta efterverld, 
da skulle der de unga sliigten an 
sig viirma vid er kiirleks sagostralar, 
och namna hennes namn vid Florios, 
hvar gang till omma slag en harpa stiimdes. 

FL0RI0. 

:^^i talar som en skald; i detta land 
jag aldrig nagon kant, hvars samtal sa 
tili diktens eget gudasprak sig niirmat. 
Ni har i lyckligare liinder visst 
er bildat under langa resor? 

AST0LF. 

Ja! 
Sa langa, att knappt nagon har gjort langre. 

FL0RI0. 

Miirkviirdigtl Och ju dock iinnu helt ungl — 

En enslig skogbo, som jag iir, likviil 

till namn jag kiinner manga landets iitter. 

Pa allt jag marker, att en man af stand 

ni iir, — som forr det kallades. 

AST0LF. 

Min bord 

hiirleder sig fran landets aldsta adel. 

FL0RI0. 

Det hedrar er, att ni paminner er 
de gamla tider och en samfundsklass, 
som^^lancyt for detta har med dem f6rsvunnit. 



ASTOLF. 

Fins har i riket ingen adel nu? 

PLORIO. 

Min Giid! Det maste vara er bekant, 
att bade adelskap och kungamakt 
for fyrti ar se'n har afskaffades; 
att sjelfva ordet »rike» da blef aAyst 
for alltid och belagdt med hoga boter. 



Var ni da redan utomlands? — ]\Ien 
Xi kan omojligt vara ofver trettil 



nc] 



ASTOLP 
med fbruti(lran och tbrlagenhet. 

Urskulda mig! Jag utomlands ar fodd 
och son af en landsAykting, som sin fristad 
langt nerat jordens sodra halfkrets valde; 
der har jag uppvaxt. Stum och mork min i\ 
knappt nansin talte om sitt ungdomsland; 
dock larde han mig spraket. Xu han dott, 
och jag besoker nu min faders hemjord. 

PLORIO. 

Da vill jag rada er att ingen vigt 

ni liigger pa er bord i hufvudstaden. 

Urm.odigt der ar sadant tankesatt; 

och vore detta dock det enda blott, 

som der urmodigt ar! Jag fruktar, hcrre, 

att ni der tar er lika illa ut, 

som forr jag sjelf. 

AST0LF, 

i\Ien hvem regcrar der? 
Jag iimnar soka tjenst. 

PLOEIO. 

En kiiikig fraga! 
Egentligen regerar ingen. 

ASTOLP. 

In gen? 



FLOEIO. , 

Ja, ingen eller alla; noga reda 
jag, gamle man, ej liar pa dessa nya 
uppfinningar ; ni far dem se tids nog. 
Men ))fristat» kallas de, sa mycket vet jag. 

ASTOLF. 

Nyfiken iir jag pi\ ert nya statsskicks 
formaner. 

FLORIO. 

Glads! Ni skall dcm snart bli varso, 
ty ofverallt, hvar ni far fram, kan liisas 
pa vagskal, palar, broar, portar, skyltar, 
pa man- och ladugardar, ja de hus 
som uppbygts for de Gergeseners hjordar, 
att frihet, jemlikhet och broderskap 
de enda makter iiro hilr, som styra. 

AST0LF. 

En vacker tanke dock! 

FL0RI0. 

Och drapligt utf6rd! — 
Sant iir vixl, att de stilla i vaTt land 
sig aldrig mindre fria kiint iin nu; 
men dct beror, som liitt ni nu begripcr, 
blott pa de hedersmiinnens niirsynthet. 

AST0LF. 

Kanhiinda gar det mig som dem? 

FL0RI0. 

Nog mcijligt! 
Sa djup iir snillrikheten i var stats 
idĕ, att den ser niistan ut som dum. 

AST0LF. 

Mitt biista vill jag gora att forsta den. 

FL0RI0. 

AUt hvad jag sjelf forstar deraf iir — skatt, 
som arligt undcr nya titlar okas, 



ocK atj jag tacka bor, sa lange an 

en koja och en fyrk mig lemnas qvar. 

ASTOLP. 

Hvad? Ingen tryggliet mer f6r egendom? 

PLORIO. 

Hvar Aertalsratten blifvlt teori, 
der blifver, innan kort, nafrjitten praxis ; 
och samliallskroppens lifsblod, friheten, 
snart fordrar till sin helsa der, att ock 
all egendom forsatts i hurtigt kretslopp. 

ASTOLF. 

O mina faders land! — Men likafullt 

jag brinner af begar att gagna det; 

och helst (om val mig gifs) i krigets yrke, 

der storst min kunskap iir och storst min 6fning. 

PLORIO. 

Sla det ur hagen, valj ett annat! Krigsman 

beh6fvas icke mer. Val hiinder stundom, 

att man blir f6rolampad, 6fverfallen; 

hvad gor man, tror ni, da? — Slass? — Gud be- 

vars ! 
Slikt passade kung Astolfs raa tider. 
Till griinsen skickas harar, ej af folk, 
men tal och tidningsblad ; iir iienden 
obildad nog att ej deraf bli skramd, 
s& springer man sa langt, som vagen racker. 
Der vagen slutar, slutar kriget. Allt 
af statsvishet och ren lilantropi! 

ASTOLF. 

Nafratten 6fvas alltsa — blott mot landsman? 

FLORIO. 

Ja! Men (som nyss ni h6rt) af brodranit. 

ASTOLF. 

Hiir tycks, vid Gud! riitt jemmerligt sta till. 



- 361 - 

FLORIO. 

Min biistc, siig ej sa! Ni nikar slugt, . 
spetslundigt stillskap der i liufvudstaden, 
och fordomsfritt, sa att det iir en lust at! 
Det enda som forundrar mig, det iir, 
att den der gamla kyrkan, som star qvar 
af Astolfsdynastiens forna borg, 
och sedan blef domkyrka, iin far nyttjas 
till en sa hogst foraldrad stiftelse, " 
som drottning Svanhvits sjiilamessa. 



ASTOLF 

usar opp fran bordet. 



Svanhvits? 



FLOilIO. 

Ja, iinnu halls den; silkert sker det blott 
af glomska hos eforer eller utskott, 
som annars — heter det — ha rotat ut 
hvart spar af murknad farfarsofvertro. 



ALFRED. 

Herr giist! Hvad fattas er? 



Du talar dolkstyng! 

FLOR10. 

Hvad hor jag? — Skulle jag i n&gonting 
f6rsagt mig? 

ASTOLF 

sattande sig. 

Gamle viin! Porsagt? Yisst icke! 
^len underliga minnen . . . Om jag tordes ... 
Men nej! Ni skuUe tro mig yra blott . . . 
Ha! Riick mig likviil kalken, hel och hallen! 

PLORIO 
rorvanad. 

Min herre!? 

ASTOLP. 

Ja, siig mig till punkt och pricka 
allt, hvad ni vct om Astolf och om Svanhvit! 

Jtteil>oms nikter. I. l^j 



- 362 - 

PLORIO. 

Om dem ni vet nog sjelf, hvad ofverhufvud 
man vet; jag vet ej mer — 

ASTOLF. 

Men jag iin mindre! 

FLORIO. 

Min Gud! Hvad kanner ni af vara hafder? 

Forlat mig, adle gast! Men detta gar 

f6r langt. Kung Astolf Unge! Denne hjelto, 

som rycktes bort i sina biista ar, 

hvarom det gamla qvadet vet formala, 

som an ej hunnit slockna ut — Min herre! 

Har ni ej hort det? 

ASTOLP, 

Nej! 

ALPRED. 

Och inte heller 
det ordsprak: ))skjuta som kung Astolf?)> — 



ASTOLF. 



PLORIO. 



i\ej 



En obegriplig stumhet matte visst 
er far ha bibehallit till sin dod! 

ASTOLP 
hbgst brydd. 

Han var ej iilskaro af sang och sagor. 

FLORIO. 

Sa? — Na ja, slika kristna ha vi manga. — 
Kom ut, ]Malvina! — 

ALPRED. 

Bra! Jag kan det ocksa; 
kom, mamma, hjelp oss sjunga Astolfscjvtidot ! 

ASTOLF 
med yttersta bemodando att visa sig Ingn, 

Ej alldeles hnns namn, hans ode iir 



— \\m — 

mig obekant: dock svalvar C)£veY slutet 
iin mycken dunkelhet. 

FLORIO. 

Ja viil! — Histoiiskt 
ni kiinner honom saledes anda? — 
]\Iig har han alltid sardeles behagat; 
och ville man tillata sig ett lan 
af ett bland dessa nyktra tiders uttryck, 
man ofver honom lalla kan det vitsord: 
att niir man drager af, hvad sagan tillagt, 
en adel, fast fantastisk bild star qvar. 

ASTOLF. 

Ilan underligt f6rsvann! 

FL0RI0. 

Man gissar nu, 
att han i londom foll, ett hemligt offer 
f6r en faktion, som ville sjelf regera. 
Mig synes troligt, att helt riitt och sliitt 
pa jagt han omkom i en gammal grufya, 
och visan tycks ge stod at denna mening. 
]\Ien harpan, Alfred! Ar du hiir, Malvina? 

MALVINA. 

Ja, till er tjenst! 

Sa stiimmen i med mig! 

A3tnlf trycker sin fjaderprydda hatt djupt aer i pannan ooh slilr armarne 
tillhopa bfver brbstet. 

FLORIO, MALVINA OCH ALFRED 

sjiinga. 

De lindar sta under borgatorn, 
der somma de jungfrur tolf; 
der leka tva iidla konungabarn 
tillsammans pa h6galofts golf. 
Niir dag rinnor opp, sofver kiirestan djupt under 

linden. 



Ung Astolf haller stolts Svanhvit i famn, 
och slar stalhandsken mot bord: 
))den ypperste konung jag blifva vill, 
som nagonsin lefvat pa jord!)) — 

))Ack, blefve den ypperste konung du, 
som lefvat i alla de land! 
Och jag ville vara en ring af gull 
och sitta pa konungens hand». — 

))Det blir dig sa svart att vara en ring 
och sitta p§, konungens hand; 
han tvar den sa ofta i mannablod. 
och mister en hnger ibland)). — 

))Da skulle du vara den kackaste svon, 
som nansin i gullsadel satt, 
och jag ville vara en fjader sa hvit 
och vaja fran riddarens hatt». — 

))Det blir dig sa svart att som fjader Intt 
fa vaja fran riddarens hatt; 
der gnistra pa stal de svardshugg sa tiitt, 
som stjernor i vinternatt)). — 

))Da skulle du vara den klaraste a, 

som ilote pa gullsands badd, 

och jag ville vara sa liten en and 

och simma fran bradd och till bradd)). — 

))Det blir dig sa svart att vara en and 
och simma fran bradd och till bradd; 
nar jagaren arla gar ut pa jagt, 
den skjuts eller bortAyger radd)). — 

))Da skulle du vara den stoltaste hjort, 
som lopp genom villande skog, 
och jag ville vara sa liten en hind 
ocli dansa vid kronhjortons bog», — 



— 365 — 

Det blir dig sil sviirt utt vHra en hind 
och diinsa vid kronhjortens bog; 
i snaret briimmar den hidna bjorn, 
han grepc den hinden lullnog)). — 

))Da skulle du vara den fagraste lind, 
som oTonska kunde pa jord, 
och jag ville vara ett stra af grils 
och gro ofver lindens rot». — 

))Det blir dig sa svart att vara ett stra 
och gro 6fver lindens rot; 
det spadaste lam, som i marken g^r, 
kan trampa det under sin fot)). — 

))Da skuUe du vara den hogsta ek, 
som standa kunde pa ang, 
och jag ville vara en qvittrande trast 
och reda i toppen min sang)). — 

))Det blir dig sa svart att vara eu trast 
och reda i toppen ditt bo; 
det lyssnar sa mangen p§, trastens sang, 
och skrammer den opp ur sin ro)). — 

))Sa blif da en kyrka pa Nordanhed, 
en kyrka sa harlig som stor ; 
och jag vill blifva ett altar af s6lf 
och sta i dess heliga chor!)) 

Helt listigt da talte de tiirnor tolf: 
))Och gl6m ej den m6, du har fast! 
Af alla, som varit i verlden till, 
hon unnar dig allrabast)). 
Nar dag rinner opp, sofver kiirestan djupt undei 

linden. 

ALFREL) 

sakta. 

Han grater, mamma! — Fosterfar! Han griiter 



— 366 — 

A.STOLF 

uppsprittande. 

Ni vet ej, — iugen vet, hur denna visa . . 
Jag biir mig barnsligt at . . . men undien ej ! 

FLORIO. 

Ki iilskar, liksom jag, de gamla tider? — 
0! Ljufiigt spokar an ur deras skymning 
den fromma hjeltesagans lif och kiirlek 
i all sin enfald och iortrollar oss, 
forr an vi tro! — Vill an ni hora mer? 

ASTOLP. 

Ja . . . nej . . . dock, ja! Men slutet blott! Blott slutet! 

FLORIO. 

Egentligtvis det langa qviidet utgor 

ett helt af qvaden; men jag trottnar sjelf — 

Na val! Till slutet! 

ASTOLF. 

Slutet, — slutet, — ja! 

FLORIO, MALYINA OCH ALPRED 

begynna ater. 

Och dvergarne hamra sa Aitigt i Ijitll; 
bliiser kallt, kallt nordan 6fver skog — 
och natten star mork 6fver Ostrabohiill. 
Men klockorna ringa f6r var drottning! 

Der smids dag och natt allt hvad smidas kan; 
der smider i berget mang bortr6fvad man. 

Der smids pa en krona, som Runqvinnan fiir, 
se'n siitter hon den pa sitt utslagna hiir. 

Och h6gt ropar falk och gilllt skilller hund: 
kung Astolf han jagar vid midnattsstund. 

Och ulfvarne tjuta och ugglorna glo, 
gullsporrarne klinga -pk stenbunden mo. 



— 367 — 

))Kimg Astolf! Kung AstoH'! Vand oni till din borg; 
den nattcn kan gora dig niangcn en sorg. 

]viing Astolf! Kung Astolf! Kid hcmat igen, 
der Yiintar din lilja sin endastc van)). 

Kung Astolf han fattar sitt horn och sitt spjut:' 
))nar tog val slik jagt inuan gryningcn slut?y 

Sa rider han sig dit han ej varit forr, 
han rider till Runqvinnans gyllene dorr. 

Det skiner derur som en sol ofver hed, 
Runqvinnan star ute vid borgaled. 

I kalk af demant bar hon klaraste mjod, 
och niger helt djupt under gullkronan rod. 

Det lyser af ogon, det lyser af hand, 
den fagraste mo star pa silfversand. 

Det blommar pa lappar, det blommar pa kind; 
det hviskar en rost, som en sommarqvalls vind: 

))\^al mott, konung Astolf! Sitt af och stig in; 
deu fagraste mo vill bli karestan din! 

Val mott, konung Astolf! Trad in i min sal; 
min dryck skall dig varma, ty natten ar sval!)) 

Han drack ur den kalken vid Runqvinnans sang, 
den forsta, den andra, den tredje gang. 

Den forsta han drack, tog han tarnan i hand; 
da glomde han bort bade rike och land. 

Den andra han drack, tog han tarnan i famn; 
da glomde han bort bade Gud och Guds namn. 

Den tredje han drack, gick i berget han in; 
da glomde han bort livita liljan sin. 



— 368 — 

Nu star han i bergsal af adelsten: 

liten Svanhvit hon hvilar i mull sina ben. 

Xu leker lian harpa vid Runqvinnans bord : 
liten Svanhvit hon suckar sa tungt upp ur jord. 

ASTOLF 
med bruten rbst. 

Hall! 

FLORIO. 

Vill ni da ej hora sista versen? 

De fortfara. 

Nu gar han pa gullgolf, men ej utan knot; 
blaser kallt, kallt nordan 6fver skog — 
Liten Svanlivit hon grater inunder hans fot. 
Men klockorna ringa f6r var drottning! 

AST0LF 
vildt uppspringande. 

Hall, siiger jag! Vill sa man, bit f6r bit, 
hvar fiber af mitt hjerta s6nderslita? 

FL0RI0 
f(5rskrackt. 

Men, store Gud! Ni sjelf begarde ju . . . 

ASTOLF. 

F6rlat mig, lader! Hulda fru, f6rlat! 

J sen i mig en man, som Astolfs 6de 

helt nara r6r. F6rvandtskap . . . Sjalafrandskap . . . 

F6rklara den jag skall en annan gang. 

Till Alfred. 

Och nu, du riddarsven, min hast! 

ALFRED 

bortgaende, 

Hur ledsamt! 



Kart vore jemval mig er resas uppskof; 
men — envis vard ar gasten till besA^itr, 



369 

ASTOLF. 

Ogerna skiljas vi ii oinsc sidor, 

nien dyni pligtcr (lcrtill nodga mig. — 

llur langt iir hiirilran till liiiivudstadcn? 

FLORIO, 

Tolf dryga mil och genom idcl vildmark. 

ASTOLP. 

Ar viigen villsam? 

FLORIO. 

Icke synnerligt! 
Alviigar triiffas knappt, ty foga odlad 
iir nu f6r tiden denna dystra bergsbygd. 
Dock skonjcr man ej siillan strodda spar 
fran iildre odlingar; dc forna kungar 
forlustade sig ofta i den trakten 
och hade der ett statligt jagtslott. 



AST0LF. 

Ja! 



PLORIO. 

Dct vet ni saledes? 

ASTOLP. 

Det har jnan sagt mig. 
Sa! Der iir hiisten. Tack, min lilla junkcr! 
Mitt goda viirdfolk, oforgiinglig tack! 
Er hand, min Florio! Och er, min fru! 
Jag hoppas snart er alla aterse. 

MALVINA. 

Vi vilja bedja godt f6r er. 

ASTOLP. 

Ja, bedjen, 
J fromma, bedjen Aitigt f6r er viin! — 
Alfred! Du vill ej f6lja mig? 



ALPRED. 



Ack jo, 



om hiir man kunde vara mig f6rutan! 



— 370 — 
ASTOLF. 

Fornuftigt sYarndt! — Nu, farval! 

FLORIO, MALYINA OCH ALFKED. 

Farval! 

Han rider af. 
ELORIO. 

Deii underbaraste af alla gaster! 

]VIALVINA. 

Sa kiinsloom ahorare ni visst 
har aldrig haft, min adle Florio! 

De ga in i sin boning. 



Det inre af en domkyrka. 

Aflonskymning. Perspektif af altaren, pelare och kapcllcr i gotisk smak. 
Ljuskronorna och hbgaltaret aro upplysta, likval blott med mycken 
sparsamhet. 

Astol/ och en v cig t i&are 
vid ingangen. 
VAGVISAREN. 

Stor heder gor ni denna gamla kyrka, 
da hon det forsta foremalet ar, 
som ni, s^ outhvilad fran er resa 
vill se i var briljanta hufvudstad. 

ASTOLF. 

Briljanta? 

VAGVISAREN. 

Andra resande ha stott sig 
pa nagra triisk och skogshult inellan husen, 
palatser utan tak och enebuskar, 
som har och der idyllisera torgen; 
men ni, ni anar latt, att fria man 
beh6fva fritt utrymme. 

ASTOLF. 

Ja! 

VAGVISAREN. 

Dessutom, 
om vi begynt med capitolium . . . 
Men ni ar sannolikt fornforskare? 



- 371 — 

ASTOLK. 

Ja, iingeiar; iornalskarc iin mera. 

VAGVISAREN. 

Det iagnar mig, ty, som ni ser, min lierre, 
riitt mycket skropligt visar sig harinne, 
paminnande om liidrens smakloshet. 
Eegeringeu liar tiinkt att hjelpa bort det, 
men dertill fattas iin en liten sak, 
som heter . . . 

Hau rycker pa axlarnc. 

ASTOLF. ' 

Penningar? 

VAGVISAREN , 
mecl en bugning. 

Pa spiken traATadt! 



Det iagnar mig. 



VAGVISAREN. 

Ha! Hvarf6r sa? 



AST0LF. 

Af skiiL 

VAGVISAREN. 

Ah ja! Yisst borde man till biittre gagn 

iin blott att skriipa som ett monument, 

anvanda det abiikeliga rucklet, 

till magasin, slojdskola, rasphus, eller 

sal for sibyllebrodernes centralklubb ; 

motioner derom hagla dagligdags, 

men kifvas iin, och mynt har ingendera. 

ASTOLE. 

Tyst! Hor jag ej musik begynna? — U, 

hur skon! Hur sorgligt! — Hvad betyder den? 

En messa, eller en begrafning? 

VAGVISAREN. 

. Begge, 
pa satt och vis; den iir en lemning, sparad 
fran drottning Svanhvits tid . . . Har ni forkylt er? 



- 372 -- 
ASTOLF. 



Tvartoui 



VAGVISAREN. 

Jag tyckte, att ni ryste till! — 
Mecl denna unga clrottning slocknade 
en krigisk iitt af konungar; helt kort 
sin frande Astolf ofverlefde hon, 
den siste af det namnet. Som det pastas, 
hon sorjde sig ihjal af bara karlek . . . 
Men hor, for den och den, — ni ar ju sjuk. 
min basta herre? Hvit i ansigtet, 
liksom ett lakan! — Kom, lat oss ga hem! 
Det ar mitt rad, ty har ar kallt i kyrkan. 



Onodigt fjask! Jag mar fortrafliigt. 

VAGVISAREN. 



Bravo ! 



En smula trott af ridten kan jag tro! — 

Ja, ser ni, hon instiftade till minne 

af slagtingen har ett slags aftonsang, 

en sjalamessa, — lojlig foi* var tid, 

men dock tillaten an p^ en och annan 

musikvurms forbon, sasom ofniugsanstalt 

i sang for deras unga dottrar. Forr 

gick har det skrock — bland hopen tros det^ iin 

af nagra gamla — att kung Astolf lcfver, 

men hos en trollbrud, och att denna sang 

skall slutligen forlosa honom dan. 

Men vanta fa de, ha, ha, ha! 



hiittigt. 

Annu 
iins folk, som tror det? 

VAGVISAREN. 

Ja ocli att hau se'n 
skall stiiUa allt hos obs pa battre fotter; 
kau tanka! 



— 373 — 
ASTOLF. 

Godt! Det slar inahanda in. 

VAGVISAREN. 

I mancu, ja! Ni iir cn muntcr licrrc; 
mcn vet: jag ock i all min dar bar skrattat 
iit superst — super — ... Hm! 

ASTOLF. 

Dct sista bclr 
nog syn f6r sagen. 

VAGVISARKN. 

Nej, min tankc var 
fbr stor att iinna strax sitt hela uttryck; 
dct halfVa ligger derfor qvar pa tungan. 

ASTOLF. 

Sa lat det ligga der och stang din mun! 

VAGVISAREN 

fbr sig sjelf. 

Aha! Jag far ej gora honom vresig. 

H(3gt. 

Sa bradt ni har, beser ni yill iinda 
kungsgrifterna dcr framme? Stanna hiir! 
Jag kommer strax med nycklarnc. — Ett ord 
den qvinnorost, som innan kort hors cnsam, 
skall fbrcstalla Svanhvits — 

ASTOLF. 

Tig och gii! 

CHOK. 

Ljus, som klarnar alla oden! 
Kiirlck, som bescgrar doden! 
Trohet, som ej kitnner slut! 

Lat fr§,n striden 

hiir i friden 
nu din pilgrim hvila* ut! 



Osterns stjerna: nad, fbrsoning! 
Blicka in i grafvens boning; 



— 374 — 

at dess natt gif niorgonbud! 

Stof tet bafve ; 

anden svafve, 
sjelf en stjerna, hem till Gud! 

qvinxor6st. 
llell dig, hjelte, i din krona! 
Brudgum, i din hogtidsbona! 
Xu af korset skaradt ar 

hvarje niinne, 

nu mitt sinne 
Iritt till dig sin helsning bar. 

Alskling! Hor du dessa Ijuden, 
mins den forna ungdomsbruden ; 
hor! Hon ber — for dig och sig! 

Bonen kanner 

sina vanner, 
Ilyr till Gud och soker dig. 

Broder! Bland hans helgon alla 
hit mig till ditt hjerta falla! 
Svardet genom sjiilen gar; 

men det brister 

snart och mister 
hvarje kraft till nya sar. 

CHOR. 

Ljus, soni klarnar alla oden! 
Kiirlek, som besegrar doden! 
Trohet, som ej kanner slut! 

Lat fran striden 

har, i friden, 
nu din pilgrim hvila ut! 

VAGVISAREN 
aterkommande med Dycklarne. 

Min herre! Vi ma skynda oss, ty Ijusen 
bli slackta genast, se'n musiken slutat . . . 
Men hvarfor star ni, som en igelkott, 
med ansigtet i kappan? 



— 375 — 

ASTOLP 

uiipV)ragt. 

Hviid jiiuj crl\ir 
i detta ogonblick, du liimpna niask, 
giir ofVer ditt forst^nd, om iln ett lii' 
af* tusen ar dig skanktes! 

VAGVISAREN. 

HeiT mylord! 
Blif inte ond; jag menar ju ej illa. 

For sig sjelf. 

En engelsk kannibal, — det sag jag strax, — 
en hetsig gynnare, — f6rnam och rik! 
Jag far val lof att torka in hans grofhet. 

De ga till grafchoren bortom hogaltaret. 
VAGVISAREN. 

De fanor, som ni ser, de segertecken 
af alla slag, pa murarne omkring, — 
de aro minnen mest af Astolfsatten, 
hvars vardar nu med dessa chor begynna. 
Det gamla, nu af alder sonderslitna, 
i luitdrag Hagtande baneret der, 
har flyttats hit f6r symmetriens skull; 
det hiingde f6rr ett stycke langre fram. 
Det var kung Adelands . . . 

ASTOLP 

utom sig. 

Minfars? — U Gud! 
Ack ja! Jag kanner det igen, annu; 
den kr6nta gripen, som mot solen Hyger! 
Ha! Urblekt iir ditt gull, din klo iir stympud, - 
din valnad lefver dock pa duken qvar! 
Hur kiir du var mig f6rr! 

Han springer upp pa en grafvartl och kysser det gamla baneret. 
VAGVISAREN 
ytterst fbrvanad. 

Mylord ! F6rlat mig, 
men dr6mma, eller vaka vi hiirinney 
^led all respekt f6r er herr far, jag kan 



— 376 — 

omojligt tio, att denna gamla tana 
har varit hans. 

ASTOLF 

besinnar sig. 

I hennes skygd, min van, 
blel' manget mote mellan mig och honom 
beramadt, nar med mig, som barn, en tid 
han uppeholl sig har i detta land. 
Fornforskare han var och lodde upp mig 
till samma smak for kampars minnesmarken. 

VAGVISAREN. 

Sa! — Ni har varit har f6rut? — Jo, jo! — 

Ni talar derfore vart sprak sa val, 

ja, niistan som jag sjelf; blott, med forlof, 

iin litet grand med irammande accent, 

och — har och der — ett gammalmodigt uttryck. 

Det ger sig latt med nagra dagars ofning. — 

Hiir alltsa, nadig' herre, som ni vet, 

till hoger ha vi Astolf Unges grafchor; 

och skenet ifran altarkronan faller 

just lagom in pa alla vardarne. 

Han upplaser dbrrarne. 

Si sa, mylord, stig in! 

AST0LF. 

Hu! Hvad det gnisslar, 
doft slamrande, det gamla gallerverket ! 

VAGVISAREN 

skrattande. 

I tre iirhundraden ej dessa gangjern 
latt smorja sig en enda gang; derfor 
det kostar pa dem nu, att konversera. 
Men, hvarfor stannar ni? Stig in! Stig in! 

AST0LF 

intrader haitigt och griper honom i brbstet. 

Skall jag dig folja i min egen graf, 
du bleke dodman, grina ej sa styggt! 
Det kan annu bli sporsmal om, hvem hiir 
star lefvande: du — eller jag! 



377 — 



YAOyiSARKN 

iiugslig. 



Mylord, hvad tal! Besinna cr 



ASTOLF 

slapper honom. 



For (juds skulll 



Dct vill jag 



men snucka cj i vadret mera dcr 

hvar jag iir hemma karl! Begriper du? 

VAGVISAREN. 

Ja, basta herre, jag begriper! 

Afsides. 

Fan 
begripe honom! Sakert ar han kollrig. 
(jud hjelpe mig helskinnad hariiran! 

AST0LF. 

Hvar iir mitt . . . Astolf* Unges monumcnt? 

VAGVISAREN. 

Der, midt framf6r, inunder fanorna 
och vapnen; ser ni hvilken valdig svarm 
af sadant kram! Det var en tapper buss, 
men afventyrare i lif och dod. 
Egentligen man vet ej, hur och hvar 
han dog; den hoga marmorkistan jir 
ctt tomt, i sten forfattadt itreminnc — 
mcn sjelf erinrar ni er visst, fran gammalt, 
att ej hans aska derinom bcfins? 

ASTOLF, 

Ja! 

VAGVISAREN. 

Gummorna pa landet sjunga iin 
cn hop slagdiingor till hans pris; dc lii 
begynna likafullt att tvifla pa, — 
alltse'n arkivet brann kv tjugusju, — 
om han har nansin riktigt varit till. 

AST0LF. 

Pet vore mycket! 



iruc 



— 378 — 
VAGVISARKN. 

Bry er ej derom ! 
Ty Ijuga visorna, soin nog iir troligt, 
sa Ijuga dock de larde dubbelt varre. 

ASTOLF. 

Bra sagdt — och sanning, pa mitt hedersord! 

VAGVISAREN. 

Ni ser, af gulhvit marmor, f6r den tiden 

riitt skickligt huggen, hvilar ofvanpa 

hans bild, i nastan mer iin kroppslig storlek; 

en gyllne kungakrona, vid ett snore 

fran hvalfvet fastad, svafvar ofver den, 

och nedanom, pa sarkofagens sida, 

syns an en inskrift, fastan svar att liisa. 

Den underliga munkstyln . . . och sa dammet . . . 

Men sannerligen! Slacktes icke nu 

det sista Ijuset — och nu sta vi har, 

som i en sack. 

ASTOLP. 

Ga, fort! Och skafFa hit . . 

VAGVISAREX. 

Der kommer just kyrkvaktarn med en lykta — • 
Holla, din krokrygg! Hor! En utlandsk grefve 
vill liisa Astolfschorets minnesskrifter. 
Tiind facklor eller vaxljus opp och kom! 

ASTOLP. 

Gack med, och skynda pa! — Gif lyktan hit, 
min gubbe, mellertid — och snabba dig! 

Vagvisaren och kyrkvaktarn ga. 

Pordolda 6fvermakt, hur an du kallas, 
Gud, 6de, ursprungsdager, ursprungsm6rker! 
Lat ej vansinnighetens hemska troll" 
sin blod6rn rista pa gengangarn Astolf! — 
Gengangarn? — Ja! Star jag ej har, ett sp6ke 
af mig, med f6ttren i min graf : De hallar, 
som aterljuda tomt inunder ^jaten, 
betacka de blott mina fiiders aska, 



— 379 — 

och icke valnaden at' detta jag 

Nej! Nej! Upprorda sinnen, sa 

Dii andas grafVens liilt, men dock iinnu 

nied jordiskt lifvad lunga . . . Adeland! 

Gunhilda! Oiorgiitliga f6raldrar, 

ifran mig tagna i min forsta alder! 

Skall hiir jag ater mota edra skuggor, 

vid denna griftvard, som jag fordom sjelf 

at er med sonligt fromma tarar vigde? — 

llur iirbart hvila de, hur vordnadsviirdt 

iinnu bredvid hvarandra, edra bilder, 

dem jag liit hu^gas af en friimmad konstniir! 

Hau knabbjer vid monumentet med sammanknappta hander ocb lutar 
anletet mot den ena, nedhangande handen af sin moders bild. Eftci 
en lang paus uppreser han sig hastigt. 

Hvad? Hviska ock de doda? — ))Snart till oss 
du samkad iir)) — sa sades det bakom mig, — 
och rosten liknade en suck, som deltes 
till ord . . . Var det viil du, min bleka hamn, 
som ropte mig? — Du tvillingsbror af sten, 
hiir midt i rummet biiddad pa paradsiing, — 
hur ser du ut? Var ingen narr, och tro 
att du mig skrammer! 

Han lyser med lyktan pa sin afbild, och studsar tillbaka. 

Hu! Hvad du ilr lik 
den Astolf, som star hiir, blodlose vngling! 
Vill du kanhiinda dricka ut min blod, 
Ibr att fa rorlighet i dina adror? — 
Slut ogonen igen, och viind dig bort — 
Bort, blunda, silger jag! Jag tal ej liingre 
din uppsyn . . . Ror du liipparna — hall munnen! 

Han kastar sin kappa bfver bilden. 

Sii! Nu ilr jag i fred for dig, kamrat! — 
Lat se! Hvad star hiir nere skrifvet om dig? 

o ^ Han lyser pa inskriften. 

))At Astolf, konung, sjette af det namnet, 
den sista hjelten af sin hjelteiltt, 
fortidigt till de stora fiider gangen. 
Hans kropp ej aterfunnits, men hans ande 
far genom tidcrna pa bragdens vingar. 



— 380 — 

Sa liugstor drott har detta land ej agtr 
hugsvale hononi himlen nied sin fiid! — 
Till minne, medan annu kampar lefva, 
har drottning Svanhvit latit resa vardeu.)> 

O, hulda, hulda Svanhvit! Evigt god 
mot alla, ack! Och allramest mot mig, 
som vedergallt sa otacksamt din omhet! 
Omsvafvar den mig afven har? — Sa sag: 
iir afven du en gast i detta sofrum? 

Han upplyfter lyktan och spanar rundt omkring. 

Der, invid andra muren, midt emot 
foraldrarna, hvem har val der f^tt plats? — 
En enslig skepnad . . . qvinlig, tror jag . . . Gud! 
Ja, derifran kom sucken! — Det ar Svanhvit! 

Han stbrtar frani till varden ocli laser med en af tarar ofta bruteu rijst. 

At Svanhvit, drottning, konung Astolfs franka; 
ej lange spiran bars af kronta jungfrun. 
Af saknad efter doda franden brast 
det unga hjertat. Lange hvilat har 
dess stoft vid gamla slottet Jagarlust, 
inunder aldsta borgalindens rotter. 
Nar den f6rfallna borgen refs, beslot 
Eugenius, konung, att hitilytta det. 
Pa jorden lefva skonhet, oskuld, karlek 
blott kort. Men lycklig blefve jorden dock. 
om hvarje tron, lik Svanhvits, vore deras.)^ 

Ratt, obekante eftertradare ! 
Du talat ur min sjal: haf tack! 

Beskadande hennes afbild. 

Ja, au 
du liknar dig, du himmelska gestalt! 
Evinnerligt, liksom i forna dar, 
hos dig bor gladjen under liljans bild, 
och smartan under rosens — hvit likval 
den rosen iir; af mig hon tvangs att stanna 
i liljans oatskilda enfiirg . . . Dodens, 
den blef hos dig, men trohetens ocksa! 



- :-i8i - 

Porskjutna tingel, som sa ofta bar 

till mig forgafves ett gudomligt budskap, — 

0, vredgas ej, att nu, fastan forsent, 

den angerfulles liippar nalkas dina! 

Varm upp dig, marmor! Puls af sten, spritt till! 

Han dignar bfver hilden och omsluter den med sina armar. 

VAGVISAREN 

aterkommande med kyrkvaktarn ocli flere af 
kyrkans betjening, som biira facklor. 

Ursakta mig, min nadigaste herre! 

Det drog pa tiden nagot ut. — Hvar ar han? 

EN AP KYRKBETJENINGEN. 

Hvad ligger der pa drottning Svanhvits grafvard' 

VAGVISAREN. 

Jag tror, min sjal, att det ar lorden sjelf — 

Astolf reser sig upp och vander sig mot dem. 

KYRKVAKTARN, 

med ett angestrop. 

I (nids och alla helgons namn! 

VAGVISAREN. 

Hvad nu? 
Hvad skranar du for skrockbesvarjelser? 

KYRKVAKTARN 

ryckande honom i armen. 

F6r Guds skull, se da, att lifslefvande 

det iir kung Astolf Unge sjelf. som spokar! * 

VAGVISAREN 

storbgd. 

Minsann! Jag haller niistan med dig, gubbo! 

Astolf gar dem till mbtes. 

ALLA 
utom vagvisaren. 

IJt, ut! Kung Astolf Unge gar igen! 

Springa nt med faoklorna, af hvilka ett par i fi;rvirringen tappas. 

VAGVISAREN 

springer med ett stycke. 

For tiisan, gossar! — Ar det allvar, gossar? 
Jag vill ha siUlskap, gossar! — Dumma riiklnr! 



— 88^ — 

ASTOLF. 

Vanvettmgar ! J brannen ju opp kyrkan! 

VAGVISAREN 

angsligt. 

Plall stora dorren oppen, gubbe! Vanta! — 

ASTOLF 

ropande. 

Viigvisarc! Hvad kommer det at folket? 

VAGVISAREN 

stannande pa langt afstand i gangen. 

Mylord — 

For sig sjelf. 

Gud late dem ej stanga kyrkan! 
Visst ar det ugglor har i massen . . . Tiink, 
om jag blir inlast med den langa gasten! 

ASTOLP. 

Narr! Trampa clden ut och for mig hiin! 

VAGVISAREN. 

Mcn siig — 

ASTOLF. 

Jag last allt, hvad jag villc liisa! 

VAGVISAREN. 

i\Ien ar ni da i sanning ni, mylord, 
och inte . . . inte . . . 

ASTOLF. 

Jag ar jag. 

V.\GVISAREN. 

Fordenskidl 
den resandc pa kiillarn jemlikhcten? 

ASTOLF. 

Hvcm annars? 

VAGVISAREN 

niirmande sig. 

Sade jag ej det? — Bcvars, 
hvad siimrc folk vidskcpligt iir! Det ha vi 
fran statsreligioncns tid; och fafangt 



— 3s:^ — 

predikas dagligt statsreson i sttillet. 

Man tog er f6r en valnad af kung Astolf! 

ASTOLF. 

Val mojligt! 

VAGVISAREN. 

Det iir ocksa visst, mylord, 
att ni har mycket tycke af hans bild. 

ASTOLP. 

Naturen leker underligt ibland! 

VAGVISAREN. 

Ja — itn kan ej fysiken allt forklara. 

De ga ur kyrkan. 



Audienssal hos presidenten i hyperboreiska 
republiken. 

Atskilliga medborgare vandra trotsigt midt i rummet fram och tillbaka. 
sitta i lialfliggande stalluing o. s. v. Nagra emlictsmiin sta hiir och 
der Tdrsagde i Trarna. 

ASTOLP 
intradande. 

Far man uppvakta an herr presidenten? 

Medborgarne betrakta honom med uppspiirrade bgon. 



Mottar herr presidenten mitt besok? 

EN SKRADDARE. 

Medborgarn presidenten star tillreds, 

nar och hvarhelst man honom det befaller. 

ASTOLE. 

Sa? — AUtsa kommer han snart ut i salen? 

SKRADDAREN. 

Vi just beslutit nu, omrostningsvis, 
att ropa honom ut, ty vi ha bradtom. 

ASTOLP. 

Men om han har sa med? 



— B84 - 

SKRADDAREN. 

Det fria fblket 
bestammer efter sitt behag hans timmar. 

ASTOLF, 

Det fria folket har beqvamt! 

SKRADDAREN. 

Naturligt! — 
Ni kommer, hor jag nog, fran slafvars liinder, 
der man forpligtad ar att trada in 
f6r statens chef i blanka stoflor, ja, 
(kan tjinka!) till och med i skor och strumpor 

ASTOLF. 

Jag kan ej neka, att ni gissar ratt. 

SKRADDAREN. 

Er driigt ar ocksa otillborligt grann, — 
Ibrstas, pa detta stiille; annorstiids 
kan afven Iriheten ga elegant. 
Hiir hor en smula sluskighet till saken! 

ASTOLF. 

Jag tackar for upplysningen. 

?>KRADDAREN. 

Forofrigt 
behofver ni ej skiimmas for er kliidsel, 
fastiin den anstar en tahleau vivant 
fran ett par hundra ar se'n; maken sammet 
och stickeri jag aldrig sett. Charmant! — 
Hor pa: kan jag fa portriittera er 
uti min modejournal panatheniium? 

ASTOLF, 

rTag vill besinna mig derpa. Men hvady 
Ar ni ej samme man, som i gar qviill 
var min viigledare? 

SKRADDAREN. 

Det var min bror, 
min kiira ni! Jag star ej sa pa sprang; 
fran pligtens dag jag tarfvar aftonro 



— H6d — 

bland hemmets myrten eller klubbens drufvor 
A^isst har ock jag, liksom en vingad Hermes, 
sjelf stundom kringfort larda framlingar; 
det sker dock blott af sarskildt utbedd gunst, 
ty hvar f6rmiddag hiir, i statens varf, 
omstralar folkets majestiit min panna. 

ASTOLP. 

Jag ser: det skiner der helt ofortackt. 

SKRADDAREN 

frj-ntligt. 

Xi ar en ung person med vett; var fristat 

skall sakert veta att vardera er. 

Far man val frfiga, hvarf6re ni kommit? 

ASTOLF. 

Vid namnet ))fristat)) mangen sk6n gcstalt 
af forntidsstor]iet helsar minnets 6ga. 

SKRADDAUEN. 

Smasaker blott! ^lisslyckade f6rs6k! 
I bottnen — idel aristokratier, 
an uppenbara, iin f6rkladda. Slikt 
ha vi fran roten f6rebyggt. Yar stat 
iir fotad pa den enklastc af grunder: 
pa ful]mattkroppsprincipcn. 



ASTOLE 



rivad f6r slag? 



SKRADDAREN. 

Hvar samfunds]em, som har en fullvaxt l^ropp, 
har ock i kraft af den fullt lika riitt 
att egenradigt orda och befalla. 



Hvem lvder da 



ASTOLF, 
SKRADDAREN. 

Den som blir tvuna'cn. 



Huru? 

Atterhoms iJikter. I. 17 



— 386 - 

SKRADDAREN. 

Elertalet alltid iir fornuft och lag. 

Halfhbgt, mysande och blinkande. 

Dock, det forstas: fornuftet bor hos ledarn. 

STATSSEKRETERAREN 

iutrader ur en dbrr i fonden. 

Medborgarn presidenten ber om tillgift, 
att han ej strax kan komma. 

KOSTER. 

Na? — Hvad hindrar? 

STATSSEKRETERAREN. 

Sibylla-brodernas deputation, 

den Ulnge vantade, infann sig nyss 

med fyrahundra utkast till de lagar, 

som vid den sista veckans arorika 

revohition sa allmiint askades. 

Vi sammantrackla nu de sibyllinska 

tlygbladen, att de pa forvaringsvinden, 

der alla vader bhisa in, ej ma 

bestandigt Aaddra mellan golf och tak. 

SKRADDAREN. 

Godt! Vi bevilja fem minuters uppskof. 

EN HOGRK EMBETSMAN 
framsiuj-gande. 

]\Iedborgare opinionsrad ! Har ni 
rekommenderat hos eforerne 
min sak? Hur gar den? 

SKRADDAREN. 

IUa, ganska illa! 
iMedborgarn presidenten re'n ar tillsagd 
att satta af er, derfor att ni pryglat 
medborgaren korrektionisten Janke. 

EMBETSMANNEN. 

Det iir en skurk, som ville morda mig. 

SKRADDAREN. 

F(')r andra kan on sadan ursiikt giilla; 



— :i8/ — 

men ni, ni iir en kontrollerad man! 
Ni borde f6rr i godo skiinkt ert lif, 
iin YJirja det med tyranniets knolpak. 

EMBETSMANNEN. 

]\ren om en lang. en redlig tjenst ... 

SKRADDAREN. 

Just sa; 
ni liar for liinge tjenat, min patron! 
En embetsman — mins detta! — ar forofrigt 
blott ett nodvandigt ondt, och drtipes en, 
sa far man, f6r iin battre pris, en annan. 

ASTOLE 
till en af embetsmannerne. 

Hvem iir den of6rskamde bangeln, der? 

EMBETSMANNEN, 

hviskanfle. 

Kostym-artisten Marciis Porcius Kliit. 

ASTOLE. 

Hva'ba? En skriiddare? 

EMBETSMANNEN. 

F6r Guds skull! Sakta! 
Det grofva ordet kan oss begge storta! — 
fla, da ocli dii han syr iinnu ett plagg 
at patrioter: det vill siiga, kunder, 
som aldrig riikna efter hur de prejas; 
men annars sitter han, som nyss ni hort, 
i publicisternes opinionsrad. 

ASTOLP. 

I publicisternes ? 

EMBETSMANNEN. 

Ja; vet ni ej, 
att vara dagbladskrifvare sa kallas, — 
Sibyllagrottans vidtbekanta orden? 
I)e iiro niimligen publikens ombud, 
att till dess ledning 6fver allting d6mma: 



388 — 



och det pa grund af sann sjelfsknfvenliet, 
ty fullmakten dertill de sjelfve skrifvit. 



Porsta de da allting 



ASTOLF. 



EWBETSMANNEN. 

An mer: cnlivar 
af dcm forstar ock allting bast. 

AST0LF. 

Hvad Babcl! 

EMBETSMANNEN. 

Ja, babyloniskt nog ar papperstornet, 
ocli likasa det sprak, som pa dess tinnar 
af mastare ocli af gesaller fors; 
men med ju tusenfaldigare late 
deruppe dommes i de lioga vadren, 
dessmer otvifvelaktigt ar dcss gny 
en sann, ofelbar, allmanmltia; folkdom. 



Booripc dcttn, hvcm som kan ! 

EMBETSMA N N EN . 

Hvar jid, 
da stora Ochlos hiir tillsammantradcr, 
det valjcr ut bland slika siarmiin 
etthundra till oponionsrad; dessii 
utkora sedan tio inom sig, 
som niimnas till eforer, och regcrn 
sin suveriin, det suveriina folket. 
Men som dc stiindigt kijbbla sins cmcllan, 
sa stiills af gatornas acklamation, 
en generalstatsopinant i spetsen, 
som fiirdar, for hvar dag, ett pabud ut 
hvad man till nasta natt bor tro och mena. 

ASTOLE. 

Yidunderligt regeringssiitt ! 



;589 — 

EMliETSMANNEN. 

Min liciTc! 
Jag tyckor (oss cnicllan) just soni ni; 
nicn viiggarnc ha oron! 

ASTOLF. 

Hva(l f6rnirir da 
clcn nian, som licter prcsident? 

EMBETSMANNEN. 

AUsintct! — 
Det iir just llnhetcn i var forfattning. 

ALLMAN CHOR 

af medborgarne. 

Nu vanta vi cj liingre, president! 

F6r hin i vald! Sa kom da ut eu giing! 

Dorraruc ijppuas till ett formak, ur livilket prcsidenten, liiiljd i gra 
vadmalsbfverrock, trtider ut i audienssalen vid sidan af ge uc r als t at s- 
opiuanten, som iir rikt kliidd, i en unitorm af moderuaste prydlig- 
het. I detta ogonblick rycker hvarJG mcdborgare upp ur sin ficka cu 
rbd Altmbssa, betacker hufvudct och shir sig uer hvar hau behagar. 
Embetsmanncn gbra likval fbrst eu buguiug infbr samtliga medliorgarnc. 
Presideuten iutager emellertid det liigre rummet af cn katcderlik talar- 
stol, i hvars hbgre rum generalstatsopiuauten siitter sig. rrcsidenteu 
eusam fbrblifver barhufvad och staeude. 

PRESIDENTEN 

bugande sig. 

Medborgarc, jag helsar er! — Efbrcr, 
sa blygsamt mellan br6der blandade, — 
intagen h6gstbeniiget edra phitser! 

Eforerue stiga fram och siitta sig i eu halfring omkriug tribuueu. 
PRESIDENTEN. 

Medborgarc! Hyperboreer! Vise! 
Plar nagon af* nationen en berallning 
till inig, dess underd&nigaste tolk? 

DEN EORSTNAMNDE EMBETSM ANNEN 
frauitriider. 

dag 6nskar, president, att fa fbrklara . . . 

PRESIDENTEN. 

Hvad? Understiir ni er att synas hiir, 

inedborgare departementsprefekt? 

Ni, som" med prygling af ett tukthushjon 



- 390 — 

brugt sainhiillet i vada? Menskliglieten 
i rysning? — Svara ej! Man kiinner allt 
hvad ni kan svara. Bodel! Ni iir aisatt! 

GENERALSTATSOPINANTEN 

suusande. 

Yriik honom ut pa dorren. 

Han afEardas enligt fbreskrift, uuder handklappuiugar. 
PRESIDENTEN. 

Afven er, 
medborgare skanskommendant, jag jojer 
ej utan viss iorundrau i var krets . . . 

KOMMENDANTEN 

stiger fram med stolt och saker gaug. 

Jag vadjar till opiuionens dom! 

PRESIDENTEN. 

Hvarfbr har ni iorrymt frau ert kastell, 
och latit det sa snopligt ofverraskas 
af ett par usla kaparskutor? 

KOMMENDANTEN. 

Sold, 
despoters lockmat, blott bestas at slafvar; 
den frie, som af fritt beslut forsvarar 
sin fosterjord, fors6rjer ock sig sjelf — 

PRESIDENTEN. 

Hvad hor allt detta hit? 

KOMMENDANTEN. 

Jo, ganska niiru: 
mitt folk, som hade ondt om mat, slog ho, 
och var forstrodt omkring pa slattergangen; 
jag deremot — 

PRESIDENTEN. 

Na val? 

KOMMENDANTEN. 

Min blygsainhet 
tillater mig knappt yppa, att jag ar 
forfattaren till bladet: Samhallslyktan. 

Handklappniugar och hravorop. 



— HUl — 

PKESIDENTEN 

iiied eu iljup biigniug. 

llvady Store man! Ni sknfver detta bhid? 

KOMMENDANTEN. 

\'id 6fverfallet sk:ref jag just som biist 

med storsta ifver pa ett splitternytt 

bevis, ))att menniskau ar fodd till frihet)). 

Hvad borde raddas f6rst och framst? En skaus, 

ifr&n feodalismens tid? Ett lif, 

hvarmed den sanniug kunuat liitt f6rstummas, 

som dock verldsaudens dunderstamma iir? 

Nya handklappniugar. 
KOSTYM-ARTISTEN KLUT. 

Klart ar, att han fran atal b6r befrias. 

FLERA ROSTER. 

Erikiiunas b6r den dygdige, den visel 

PRESIDENTEN. 

Hvad meuen J, eforer? 

DE PLESTA EKOKERNE, 

Erikiiud! Erikimd! 

MANGA ROSTER. 

Vi viilja'n till elor. 

PRESIDENTEN 

viindande sig om. 

Hvad yttrar Ni, 
opinionens hugste ombudsman? 

GENERALSTATSOPINANTEN. 

Medborgarkronan smycke skont hans tinning! 
Ty suillets viiTf lAngt 6fver hjeltens ga. 

Kr-UT 

Lill geueralstatsopiuanteu. 

l>)et var ert l)iista rad, medborgar Mopsus! 

EN EFOR. 

.Man borjar tr6ttna vid crt opiuantskap. 



— 392 ~ 
MOPSUS. 

Mitt samvete kan le at ostracismen. 

FLEEA EEORER. 

Hor! At din domsratt hanler lian, o fblk! — 
Ner, branvinsadvokat! — Ner med diktatorn! 

Nagra patrioter y'ora min att rycka Iionom ned. 

PRESIDENTEN 

ringer med en klocka. 

F6rlikoms omkring Samliallslyktans Ijus! 

Till den anklagade. 

Ni lior, medborgare skanskommendant, 
det fria folkets dom. Gack, adle man, 
far fort, ocli lef i edra modors minne! 

ASTOLP 
ramtradande med knappt aterliallen harrn. 

Landsmiin — 

PRESIDENTEN. 

Aha! 

Siitter pi sig glasbgon och mater honom fran hjessan till fbtterna: 

Det liir val vara ni, 
som anmald blef i gar hos eforatet. 

Drager opp ett papper ur brbstfickan och laser mumlande. 

))En utlandsk vagabond — hogst siillsamt kliidd - 
Ijust har och morkbla ogon — bildskon karl* — 
(Jag tror, att var polis Aall bli poetisk!) 
»ovanligt storvaxt, nastan jattelang» — 

Ser opp. 

Ja, hufvudet har ni framfor oss alla! 

LJiser Tidare, 

i>Enradigt lynnc — Talar helst mcd tecken — 
Gcr ut dukater i drickspenningar — 
Ar vlsst cn prins, som far inkognito — 
Kom hit med en bevingad hiist» — (H)n! Hin! 
Dcn miiren, hvad han nyttjar Aosklcr!) — ^Bor 

pa . . . 
Alldeles! - 



— 393 
ASTOLF. 

Ar jag an tillriickligt inonstrady 

PRESIDENTEN 

tager af glasbgonen och nedstoppar pappcrct. 

Allt har sin lag och tid, min gode man! 

MOPSUS 
nyper presidenten i brat, och hviskar. 

F6r f— n! Tilltak honom hoAigt! — Kik 
han ar som Croesus, och blir god att plocka. 

PRESIDENTEN 

ruskar hufvudet och harskar sig. 

Harstammad ifran detta land, och nu 
af frihetsnit till vara ijallar ford, 
valkommen, framling, hit till kraftens pol! 
Stark af ett odladt vett, ni ofFra vill 
bland oss, pa medborgsmannadygdens altar, 
de foretraden, slumpens, bordens flard, 
som smidt i bojor soderns dverga-slagt. 
Yalkommen hit till odalmannariitt, 
och hiinryckt njut, som broder ibland broder, 
det skadespel, som hiir hvar dag sig ter: 
det skadespel, som solen ej blir matt 
att se, och verlden aldrig att beundra, 
det skadespel, som tusen sekler fafangt 
begiirt: det af ett fritt, ett upplyst folk! 

Starka handklappningar. 

PRESIDENTEN 

vander sig och hviskar till opinanten. 

Gick det ej bra? 

MOPSUS 
snusande. 



Passabelt. 



Vid Gud 



Medborgsman ! 



PRESIDENTEN 

mildt rattande. 

Vid stateu svtir man hiir, min viin. 



- 394 — 

sasnart en ed beliofs till talets prydnad. 
Far fort! Ni borjade med eld — riitt bra! 
Far fbrt! 

ASTOLF, 

Yid det, som heligt ar fbr er, 
f6rpligtar jag mig nu, att all min omsorg, 
min vilja, insigt, egendom, med mer, 
at edert samiund ofFra, oinskrankt! 

MANGA ROSTER. 

Gif honom broderskyssen, president! 



Gif honom roda mossan, opinant! 

ASTOLF, 

sedan han bfverTiinnit sig att mottaga bacla. 

J tron mig alltsa skicklig till er tjenst? 

Tillaten mig da borja med ett prof! 

Ej utan krigserfarenhet jag ar, 

och snart jag skall, med blott en handfull fblk, 

den skans, som gatt forlorad, atertaga. 

PRESIDENTEN. 

Er petition, medborgare, bevittnar 
en man af mod: var viss, vid nasta Ochlos 
ett sarskildt utskott skall bereda den 
till Iblkets mogna 6fvervagande. 

AST0LF. 

Och nar sker det? 

PRESIDENTEN. 

I jul, nar var arine 
till varen badas upp. 

ASTOLE. 

I jul? — Till varen? — 

PRESIDENTBN. 

Min varde van ! Det stora Ochlos da 
representerar har nationens massa, 
och utan henne kan ej krig beslutas. 



— :?U5 — 

IJon iir va,r principal; vi sta lios hcnnt' 
i ansvar for livar droppa blod, som spills. 

ASTOLF. 

Men jir dil intet krig p& farde? 

PRESIDENTEN 

rifver sig i hufvudet. 

Jo, jo, — 
Pa siitt och vis; men vi ha ej begynt det. 

ASTOLP. 

An om ert land inkraktas innan jul? 

KLUT. 

Bevars! Det far ej ske, forriin vi hunnit 
att debattera det; dessutom ryckte 
ett par friskaror nyss till kustens bygd, 
att sjelfmant, under hosten, vakta passen. 

ASTOLP. 

Valrustade ? 

KLUT, 

Porstas! Och friimst med foror 
af fredspredikande olivelof, 
i li\nga spalter tryckta tiitt, att rora 
va.r liende till atertag. 

ASTOLK. 

Men om . . . 

PRESJDENTEN. 

Min broder! Annu ej ni kiinna liirt 
de konstitutionella former . . . 

ASTOLE. 

Former? — 
Niir landets frihet, nar atminstone 
dess iira star pa spel, — gifs hiir en form 
f6r handling, utom den — att slass? 

Allmant sorl. 

MOPSUS 

nyper ater presidenten i ijrat ocb bviskar. 

\'ar lerm! 



— 396 — 

PRESIDENTEN 

i storsta fbrlageiihet. 

\^ar visii grundlag har sokt forebygga 
livar vag till militarisk despotism, — 
vid livilken ni, mahanda, blifvit van 
i mindre grundligt valbestalda stater. 

ASTOLF. 

Men utliindskt ok . . . 

PRESIDENTEN. 

I varsta fall, min van, 
det foredragas ma framf6r ett inhemskt. 
1 )ock skall i morgon vart opinionsrad 
tillsporjas om ert anbud. 

ASTOLP 
vander sig afsides. 

Hvilket samfund! 

PRESIDENTEN. 

A'ill man mig nagot mera, medborgsmiin? 

ALLMAN CHOR. 

Nejl ^liddagsbordet vantar. Ni far ga! 

.-:fturt buller utaufbr liufvudingaugen, med blandade rbster, och guy, lik- 
soiu af brottande. 



EN MANSROST. 



F6r sent i dag 



EN yyiNNOROST. 

Plats f6r den fria qvinnan! 

MANSROSTEN. 

^leii tag reson, mamsell! 

qvinnor6sten. 

Vik undan, tral! 

]Jbrraruc uppslas af eu iurusaudc, i half karldriigt kladd qvinua. soui ropar 

Sta stilla, president! Ej eld, ej fiod, 
ej mannakraft, ej bj6rnkraft utestiinga 
medborgarinnan Bruta Rolandina. 

PRESIDENTEN. 

l himlens namn, medborgarinna . . . 



— 397 ~ 
BRUTA. 

Hor mig! 
Eibrer, domen! — Barnfbrsakringsvcrket, 
der iag mig anmalt till forliojd pension, 
har nyss mig visat bort med skymf ; och strang 
uppriittelse jag fordrar. 

PRESIDENTEN. 

]\Iojligtvis 
er onskan var for dryg. 

BRUTA. 

For dryg? — Kan tanka! 
Jag iiskar blott, att med medborgarinnan 
Yirginia bli stald i samma klass. 

PRESIDENTEN. 

Men hon har atta barn och ni blott tva! 

BRUTA. 

^len hon utlefvad iir; jag deremot 

iinnu i all naturens fullkraft blommar, 

och med den utsigt minst till tolf, som tiUhor 

min oforytterliga rattighet. 

PRESIDENTEN 

till eforerne. 

Hvad siigen J? 

KLUT 

spotsk. 

Hvad menar ofvermeuarn? 

MOPSUS. 

Vi kalla barnforsakringsdirektionen 
i moro-on hit att 6fver saken horas. 

o 

BRUTA. 

Och annat svar jag far ej? 

PRESIDENTEN. 

Ickc nu! 

BRUTA. 

Och det blir min uppmuntran? — Jo, jag tackar! ■ 
Hvad? Har var visa monsterstat forgafves 



- 3U8 — 

Iriin iiktenskapen lyftat vigselns ok, 
gjort alla iader anonyma, gjort 
sig sjelf till deras arfving, ikliidt sig 
i deras stalle att forsorja barnen, — 
kort sagdt: omskapat oss till en familj? 
Men darren, skiiggman! Akta val din hals 
for lyktpaln, opinant! Ditt kala huf\ud 
for piken, presideut! I stad och forstad 
jag vanner har och latt forvarfvar fler. 

PRESIDENTEN 

tager sig om pannan. 

Medborgariuna, mildra er! Sa erkand 
f6rtjenst kau tryggt parakna maugen tolk. 

ALLMAN CHOR. 

Vet tojs, medborgarinua! Soppau kalluar. 

PRESIDENTEN. 

Mottagen alltsa folk och folkombud 
auyo mitt odmjukliga farval! 

Hau bugar sig djupt och gar in i sitt rum. Medborgarne vaudra liockvi.- 
ur salen, bland dem BruUi, som under bortg^endet vander sig om tier; 
ganger att betrakta den stillastaende Astolf. 

MOPSUS 

uarmande sig till Astolf fbrtroligt. 

Ni ser med undrau efter hexan, tror jag? 
Ah ja! Hon valvaxt ar och i det hela 
iiu ungdomsfrisk: pa uara hall dessutom 
eu kaunspak amazon. 

ASTOLP. 

Ni misstar er! 
Dock iir val mojligt att jag syns f6rundrad. 
Ej nausiu sag jag nagonting sa frackt; 
men — landets seder tyckas likna heuncs. 

MOPSUS 

snusande. 

Vi st6ta hiir pa idel relativa 

begrepp; men derom ma vi nu ej tvista. 

Medborgare! Var president ej kan 



3'JD — 



till iniddag bjiida cr; var kloka grundlag, 

soin vet att chefer iilska korruption, 

har skurit af all mojlighet dertiU. ^ 

Var statschef mutar ingen. Just i forrgar 

holls i hans hus utmiitningsauktion; 

niir man har blott svagdricka, sill, potatis, 

sa blir man af sig sjelf en Cincinnatus. 

ASTOLF. 

Ni lonar honom da sa knappt? 

MOPSUS. 

Eorstasl 
Hans foretriidare fick spela bort 
pa lotteri sin hela egendom; 
men denne iir iin mer republikan, 
ty han har intet, som pa spel kan siittas. 

AST0LF. 

Ert yttre dock, medborgar Mopsus, ej 
paminner om catonisk tarAighct. 

MOPSUS. 

Min sjiil iir upphojd 6fver frestelsen, 
och kiimpar hiir for mensklighetens gagn, 
mot lyxens makt med lyxens egna vapen. - 
Till saken alltsa! Vi ma knyta strax 
fortrognare bekantskap med hvarandra. 
Hvar vecka ges af en bland oss eforer 
en patriotisk medborgsmannamaltid, 
dit hvar hyperbore af utmiirkt dygd 
blir bjuden att befriimja folkets viil 
emellan bal och vagg, med tal och skalar. 
I dag iir turen min. Kom, blif min gast! 

AST0LF. 

Jag tackar. Men den stackars presidenten, 
han bjuds viil esomoftast med? 

MOPSUS. 

Nej pass! 
Den, som af stateu lyfts pa sadan hojd, 
af svalt blott nodgas till medborglighet. 



— 400 — 

Regenter, liksom prester ocli ministrar, 
ej tala vid en starkare diet. 

ASTOLP. 

f(5r sig sjelf. 

Jag vill dock se hur dessa gynnare 
sig bara at till bords. 

Hbgt. 

Jag f6ljer er! 

De ga. 



Sal i Ef oratspalatse t. 

En talrik medborgarskara sitter omkring ett kolossalt hastskobord. Ut 
patriotiska maltiden nalkas sitt slut. Ljud af fanfarer. 

ALLA 

med samklingande glas. 

Hurra f6r patrioten Krall! Hurra ! 

MANGA ROSTER. 

Det var ett tal! 

ANDRA. 

Pedagogi'ns triumf! 

TALAREN 

bugande. 

Hans skugga tackar er igenom mig 
ifran den verld, der endast Aristider . . . 

ELERE MEDBORGARE 
torka sig i ogonen. 

Hall opp! Hall opp! Det griper oss f6r hardt! 

ASTOLP 

till generalstatsopinanten bredvid sig. 

F6rlat! Men talets ogemena bildstat 
invecklade nog mycket sjelfva amnet; 
livari liar denne Krall gjort sig od6dlig? 

MOPSUS. 

I megalanthropogenetiska *) 



^) Man sag kort fore f6rsta upplagans utkomst i allmanna 
dagblad anmald till salu en bok, kallad Essai sur la me- 
galanthropogenesie, med en bifogad utf6rlig f6rklaring. 



— 401 



forsok; han liur tuUkoninat teorien, 

och snart skall dcnna stat sa full bli proppad 

nicd stora miin soin myror i en stack. 

ASTOLF. 

^led stora qvinnor troligen dock ilfven? — 
Atminstone hitr vid ert bord jag ser 
medborgarinnor ock. 

iVIOPSUS. 

Ni skadar har 
praktexemplaren ; eljcst ofvcrhufvud 
ni landets dottrar Lattast hir att kiinna 
pa dess hotellcr, — sedan nu i husen 
all enskild spisning upphort och de lcfva 
for statens hushall blott. 

AST0LF. 

Sa? 

MOPSUS. 

Huslighetcn 
har likafullt iinnu Cornelior qvar. 
En sadan fru — der borta sitter en — 
liktidigt skotcr hemmet, statcn, skolan. 
Xi hcnne skada kan, pa samma gang, 
med foten vngga in ett barn till slummer, 
mcd hiindrcn skilra sillsallat, med tungan 
lcktioner ge at kuggade studcntcr, 
med ogonen cn halfviixt dotters sliitsom 
bevaka och derunder dock med hjernan 
arbeta ut ett klubbtal at sin man. 
Ar det ej niistan mer iin romerskt? 

ASTOLP. 

Niistan! 

MOPSUS 
blickaade orakring sig. 

Mcn hvad? Otomda glas — i miingd! — Jag gar 
att lifva la^ets samfundsnit — Sitt stilla! 



— 402 — 

Yart sanital strax fortsatta vi; ni iir 
ett sekelsnille, fastan exalteradt! 

Han stiger opp att g'dra en rund omkring bordet. 

EN PROFESSOR YID NATIONALLYCEUM 

iutager den lediga stolen bredvid Astolf. 

Den store man som nu ifran oss gick, 

bedomer er, nykomne patriot, 

med rattvist bifall! AUting, hvad ui yttrar, 

har verv, diktion, patetiskt hoga tankar; 

val har och der, i mangens tjcke, kanske 

en smula forntidsharmning, 6fverspanning 

sa val till uttryck som begrepp, men jag 

uppmuntrar all originalitet, 

och smaken luttras forst igenom ofning. 

ASTOLF. 

Godt! Om man blott har nagon smak att luttra. 

PROFESSORN. 

Jag undervisar i valtaligheten 

och kiinner mina kunder nog pil pulsen. 

Jag motser att en talare af frejd 

ni blir — en Demosthen, en Cicero; 

och dermed ocksa, lik enhvar af oss, 

en ny Camillus, Tcll, Timoleon. 

ASTOLF. 

Ni slosar sinickrande f6rhoppningar! 

PROPESSORN. 

En smasak blott, — f6rlat min iirlighet, — 
en smiisak st6ter i ert f6redrag: 
det iir att stundom ni beropar er 
pa fabelalderns namn och hiindelser, 
liksom ni trodde dem historiskt vissa. 

KLUT 

tviirs bfver bordet. 

Som till exempel nyss kung Adeland! — 
Tror ni att nt\Djon dvlik lcfvat hiir? 



- 403 
ASTOLF 



ejag liapnar 



PROFESSORX. 

Kauske tar ui 
da afvenval for ren, bokstallig sanning 
den dumma sagan om hans son, — for det 
att deuua skuggbild skyldrar st\som kung 
i hvart kompeudium? 

ASrOLF. 

Yar hau det inte? 

KLUT. 

Ha, ha, ha! ja, som Carsus och Moderus! 

PKOPESSOKN 
skakar medlidsamt pa hufvudet. 

Hvar Uii-junge i vart lyceum vet 

att Astolf Unge ar en blott naturmyt. 

Tar sig en pris. 
AST0LF. 

Naturmyt? 

PK0FESS0RN 
bjuder honom suus. 

Ja, hvad annars? — En symboj 
af urpolaritetens gruudnatur 
att vara positif och negatif. 
Ej saut, opinionsrad? 

KLUT. 

D'a' ju klart! 
Och, nogarc bestiimdt, eu sinnebild 
af sjelfvaste elektromagnetismen. 

ASTOLP 
afsides. 

^lot dessa miin var min lifmedikus 
ett barn i liirdom och fritankeri. 

Hogt. 

An i^stolCs grafvard? 



- 104 - 

PKOFESSORN. 

Understucket veik, 
med ilUi goind niodernitet! 

KLUT. 

Det siikert 
iir bror niin, soni inbillat er i gar, 
att Astoir varit en person. Na na, 
se ej sii hjertans murken ut fbr det! 

PROPESSORN. 

Han ma ursiiktas; han iir ostuderad. 

ROP 

fra,u generalstatsopinauton. 

Skal fbr civismens sol, fbr dagbhidsljuset! 

ALLA. 

Hurra fbr frilietens palladium! 

Fanfarer, beledsagade af hurrningar i flera ouigaugar. 
PROFESSORN. 

Ni tiger? — Om jag med kritikeus fackla 
har stort, kanske, en artig ungdomsdroni, 
det vore okart; men i tviflets eldprof' 
till sanning alltid hiirdas fria sjalar. 
Jag mins, att fbrr jag sjelf'. . . 

ASTOLF. 

Medborgare! 
Den hojd, pa hvilken denna bjggnad upplorts, 
ar det ej den som hette, fbrdomdags, 
Gasbacken? 

KLUT 

bestbrt. 

Jo — hur kniifVeln . . . 

PROFESSORN 
lued lubrk uppsyu. 

A'iin! Vid boter 
den far ej mer sa kallas ; faugselstraff' 
iir stadgadt f'or enhvar, som snackar om 
f6r resande, att f6rr man sa beniimnt 
Capitolinska kullen. 



- 4or, — 

ASTOLF. 

Klokt! — Hvad tillstand 
var htir, iorran man gjorde repiiblik? 

PROFESSORN. 

Paff! Idel medeltid ocli romantik. 

KLUT, 

Ocli bala morkret af superstition ! 

PR0FESS0RN. 

All odling borjar med religion! 
Se'n vaxer man fran skrock och fabelyra. 
Man tror pa Gud, tilldess man sjelf till Gud 
sig gjort; det ar all odlings hogsta bud, 
naturkunskap och slutkonst ditat styra — 

KLUT. 

Och det gar som en dans, kan jag bedyra! 

AST0LF 
iippspriugandp. 

Odriigligt fracka skrafvcl!* 

ATSKILLIPtA roster. 

Hva' — In-a' sa' har 

MOPSUS 
aterkomnier ragrlaurte med ett braddacU gLas i livardera handen. 

Ilvar ilr Viir rika svarmare? — Se der! 
1 samtal just med vara storsta statsmiin, 
liksom en lager bland oliver. Skont ! 
Ja, lefve menskokiirlek, brodrakiirlek ! 
Pordomd enlivar, som icke iilskar aHa! 

Vill kliuga med Astoli'. 

Jjat iifven oss bli broder! 

Sakta. 

Hjelp mig se'n 
emot den satans skraddarn ; jag iir tacksam. 

AST0LF. 

Oftentlighetens all-representant! 
En tvekan har jag — 



406 



))All-representant !» 
Den titeln anstar mig, den bor jag nyttja; 
lielst, som ej universum sjelft ar annu 
pa l&ngt niir sa universellt som jag. 

ASTOLF. 

ejust derfor kan ni blott med universum 
forbrodra er; det smickras visst deraf. 
Triid upp pa detta capitolii tak, 
och ropa der kring verlden ut ert anbud. 

MOPSUS. 

Sublimt! Ja, — er mitt famntag, myriader! 
Ett jattesteg skall hoja mig ditupp. 

Han iipplyfter det eua benet sa hbgt att han fbrlorar jemvigten och tum- 
lar bfveranda. Atskilliga gaster springa clervi(l opp fran sina bords- 
platser. 

BRUTA ROLANDINA, 

armbagande sig fram till Astolf. 

Lat honom ligga der, det kreaturetl 
Jag ilmnar snart sjelf opinantska bli. 
Skank hellre mig en blick: med fylda glas 
jag fafiingt 6fver bordet ofta vinkat. 
Med romerskt wdu» var helsad, frie man! 
Framf6r dig star den friaste af qvinnor. 



Pa allt jag miirker det. 

BRUTA. 

Sa kall — sa vacker 
Kanske, att iin mer skon med morka hAr 
du vore; dock, mot tomma idealer 
man ingen lifsvarm vcrklighet ma byta. 
Ront ut: din like har jag ahlrig sett, 
ja, ej i drommar ens; min hela sjill 
med fulla b6ljor svallar dig till motes. 

ASTOLK. 

]\[edbor2:arinna . . . 



— 407 - 

BRUTA 

bmt. 

Kalla inig dln Bruta ! 

ASTOLF. 



Na Yjil, min Bruta! Har du aldrig hort, 
att nagot fins, som heter blygsamhet? 

BRUTA. 

Barbar! Du kanner ej, — jag ser det nog, — 
de fria vexel-valens hoga liira. 
))Hvit oskuld, ar och hvit iir arsenik;»*) 
forsta det dubbla hvitas helga enhet! 

NAaRA ROSTER. 

Hvar iir var vard? — Far man ej stiga opp? 

ROSTER 
uuder bordet. 

Ah jo! Men vill man ej, sa far man ligga. 
Hvad vorc annars var konstitution? 

ANDRA ROSTER 
i samma belagenhet. 

Ja, se'n man bredvid borden kliimt hvarann 
i rastlos verkan till gemensamt statslif, 
skont smakar under borden hvilans frid, — 
natureus tillstand, frihetens idyllverld. 

ne raedborgare och medborgarinnor, som kiinna uppstiga, anstiimma PW- 
jande 

HYMN. 

Stat vare lofvad f6r mat och drick, 
republik, (ilibom, republik! 
Allting nu Ijusnar f6r tankarns blick, 
republik, (ilibom, republik! 

Makten af oss delegeras ma, 
republik, iilibom, republik! 
Den, som traktcrar, han skall dcn fa; 
republik, lilibom, rcpublik! 



*) Se anm, vl(l hruidots slnt. 



- 408 — 

PROPKSSORN 
till Astolf. 

En harlig sang! Hur objektif', hur irisk! 
Ej minsta spar, ej ens en haHton blott 
af romantikens sjuka kanslopjunk. 

ALLA. 

Vive la repiihliqne! 

MOPSUS 

pa golfvet, staTnniande. 

Da sjelf hon ej 
kan tala, tackar jag i hennes stiille; 
och ar, pa hennes och pa cdra YJignar, 
er valbevagne allmanmenare. 

Kaffe ocli likorer kringbjudas, Eu fjerdedel af gasterne hars nt, s&som 
mindre skicklig att deltaga i vidare sociala areuden. 

ASTOLP 
till en vid dorru staende vardshn3gosse. 

Bra! Redan har! — och med min hiist? 



UPPASSARN. 

Men Gud ma veta hvad som nu star pa; 
med storsta nod jag krokade mig hit, 
och tror justraen, att uppror ar k farde. 

MOPSUS, 
som insomnat, halfvaken. 

Hvem insurgerar der vid dorrn? 

UPPASSARN. 



Ja. herre! 



Jo 



jo, 



det insurreras, nadig' opinant! 

Det tor ni snart fa miirka — - Trosta oss! 

xSu iir' de hiir! . . . 

Tumnlt utanfor, som mer och mer okas. 
PLERA ROSTER. 

Men hvarom iir da fragan? 

UPPASSARN. 



Ah! baraste en liten rebellion! 

Eolkupplopp. 



— loi» — 

VILI)A SKriK' 
frrin .srntaii. 

Porrildcri ! Korrildcri! 

NAgra rutor kliuga. 
ANDRA. 

Schavottcii 
at chcfcr, opinantcr och cforcr! 

An flora rntor klinga. Dp iuuevaran(le patriotor i'i)rra(ln myokon oro. 

KLUT 

till professoru. 

Bakportcn . . . 

PROPESSOllN 

hogt. 

Brodcr! Pcrmancnt iorklarom 
sessioncn! Ingcn vikc! 

Sakta. 

Ar han ohist? 

EN FRISKAREOFFICEK 

inrusande. 

I statcns namn ! Rcgcringslcmmar, iipp ! 

Fornimmen: Acndcn ar ofver oss! 

Hans fortropp har ej tre mil hit; f6rsttirkning! 

Pa niista Ochlos fa vi nu ej vanta; 

var position knappt hallas kan ett dygn. 

ALLA. 

Bcvara oss! 

Nagra Tilja springa ut genom (lorren, andra genom fbnstren, men flrifras 
tillbaka af 

rOLKSKARAN, 

som ropar. 

Ur stiillet ingen sjiil, 
f6rrn ctt dckret iir fattadt! — Hvar f6rstickas 
de, som enstiiudigt manat oss att ^ryta?» 
Nu ryter folket, mesar! 

PR0FESS0RN 

sakta till Klut. 

Slem anspelning 
pa min af dig bestalda frihetsvisa. 

Atterhoms DiMer. I. ^^ 



— 410 — 

FOLKET. 

Man smorjer kraset hiir — 

KLUT 

ur ett foiister. 

Fortryckta folk! . 
Och du, — du saknar brod! 

F0LKET. 

Men hvar ar han, 
som lonas for att mena at oss? — Ut! — 

PROrESSORN. 

Ja, om blott . . . Tank, att han igen har somnat ! 

ASTOLF. 

Oraklet snarkar! 

FLERA. 

Upp, medborgar Mopsiis! 

Mrtl skakar honom vaken. 

MOPSUS 

reser sig 'jpp. 

Hvem skakar statens pelare? 

OFFICERN. 

Om ni 
den pelarn ar, sta rak i denna storm ! 
Vi strax ha fiendens arme pa lifvet. 

NAGRA. 

Men hur ... 

OFFICERX. 

Var ofverste Pantaleon 
iir kocken for valfagnaden! I fallan 
var hela frammande landstigningskorpsen ; 
da llit han blasa till retriitt, i stallet 
att ej engang en katt bort komma undan. 

ASTOLE. 

Och af hvad skiil? 

OPPICERN. 

Det ma han recha sjelf! 
Jag villc fora honom fangslig hit; 



- 411 — 

men eforatets komniissarier, 
som styvix liigret, nekte det. 

MOPSUS. 

Med ratta: 
Ty... 

POLKET. 

Menare! Kom iit, ocli mena nagot! 
Nu ar det hog tid. 

PR0FESS0RN 

till Mopsus i orat. 

Bror! Ditt skinn det giiller; 
Ainkt ut pa trappan! 

MOPSUS 
pa trappan, stbdcl mot ledstangerna, 

Adle medborgsmjtn! 
I f'ara fosterlandet ar — 

FOLKET. 

Det vet man! — 
Siig nagot nytt! Sta inte der sa meulos! 

MOPSUS. 

Regeringen kan ej emotse allt; 

den nyttjar icke alltid mina ogon — 

POLKET. 

Det ma nu vara hur som helst, gif rad! 

MOPSUS. 

Om rtid befraga blott ditt eget mod: 
kUid dlg i stal, o folk! Spartanska landstorm, 
drag, man ur huset, ut! Lat trefiirgsfanan 
for vindens lek till blodigt allvar iladdra! 
' Ma... 

EOLKET. 

Yackert Aaddra! Trasan hiingcr rakliing 
utefter stiingen. 

KLUT. 

Sa tilltygad iir hon 
ai' cdra miinga processioner, Mopsus! 



— 412 — 
MOPSUS. 

Godt forebucl, att i tyranners liiger 

vi snart erofra vafven till en ny! 

Tilldess — gor stangen ensam nog, att skrack 

i millioner jaga, om befalet 

vi anfortro den krigserfarne gast, 

som nyss vi inforlifvat i vart samfund. 

Har star ban. Lasen J ej segrens tidning 

re'n i hans ornblick? 

FOLKET. 

Han ser statlig ut; 
ma gora! 

MOPSUS. 

]\Iark, o suverana folk, 
hur alltid jag din mening lyckas gissa. 

FOLKET. 

Jaha — det ar sa, nar vi tiinka cfter! 

ASTOLF 

framtraclande. 

Er onskan ar min lag: jag lyder er, 

och jag fortviflar ej om landets raddning. 

Ej edra vapenofningar jag sett — 

F0LKET. 

Ah, ungdomen plar roa sig med tacket, 
pa lediga decadidagar. 

AST0LF. 

Val! 
Men lugn och sans ar krigarns forsta vapen. 
Blott den klenmodige forlorad iir; 
den oforsagdc — han styr sjelf sitt ode. 

FOLKET. 

Hor, hvad han sJiger! Hurra! Ut, i falt! 

ASTOLE. 

En hastig ridt skall gora mig bekant 
med traktens mojligheter till forsvar. 



- 413 - 

Till officern. 

Ni blir min adjutaut. Besorj att manskap, 
med tillbehor, iorsamlas of ordrojligt ! 
Jag aterkommer genast; innan qvallen 
vi maste rycka ut. 

OFFICERN. 

Skall ske! 

Astolf kastar sig pa sin hast och rider af. 
KLUT. 

For tusan! 
Har man fornummit maken till skandal 
i en sa upplyst tid? — En hippogryf! 

FLERA. 

Ja sannerligen! Si, en hast med vingar! — 
Nu bar det af uppofver tak och torn! 

PE0FESS0RX. 

Omojligt, vanner! — Prat! — En kdtballong! 

ALLA. 

En hastlik luftballong! Ah, magnihkt! 

MOPSUS. 

Nu, blodom pa ditt altar, helga frihet! 
Gan, segren, krossen hydrans hufvuden! 
Har mellertid, for er, jag i mitt kall 
mot alla invartes komplotter vakar. 

EN EF0R 

haHhogt till en annan. 

Um riitt jag kiinner honom, skickar han 
prompt efter skjuts och packar in. 

DEN ANDRE. 

En tok, 
som inte gor sa med, och det i tid! 

MOPSUS. 

J svarjen da, att scgra elier do? 

EF0RER OCH F0LK 
med uppstrackta hiinder. 

Vid nordens graa fjall vi svarja det! 



- 4U - 

BRUTA ROLANDINA 

i samma stallning. 

Och jag — jag svar att lappa trikoloren ! 

FOLKET. 

I massor valtrom oss, i legioner 

af Fabier, till liigret ut! till lagret! 



Torg, 

med utsigt at stadens stbrsta gata. 
Trupper uppmarscliera under trumslag. Samling af ask§,dare. 

OFFICERN. 

Halt! Har vi bida generalens ankomst. 

EN BORGARE. 

Bed honom ni, att han far varligt fram; 
min son har raagknip. 

EN ANNAN. 

Min har hemorrhoider. 

OFFICEliN. 

Dess battre skall motion bekomma dem — 
sa! Ratten lederna och skyldren, karlar! 

ASTOLP 

till hast. 

Ar allt i ordning, adjutant? 

OFFICERN. 

Allting, 
medborgar general! 

ASTOLF. 

Sa marsch! Framat ! 

Truppen satter sig i rbrelse med musik och Aygande fanor. 
ASKADARNE. 

Gudomligt! 

EN ORGANIST. 

Marschen ar af mig. 



EN MAMSELL. 

Hur munter! 



^lin favoritpolkett. 



415 



ORGANISTEN. 

Ja, full af cld! 
\'id trcdje takteu re n tar licnden 
till iotterna. och Ccsar sjelf vid andra 
repriscn skiiUc tiinka pa sm niddnmg. 

ASTOLE 
i spetsen. 

Hor, adiutant! Sag, livad som forchafs 
i dessa 'kackelstugor rundt omkrmg, 
der oupphorligt skral af barnaroster ^ 
o-allt ofverljudcr trummorna och spelct. 



Der undcrvisas, 



ADJUTANTEN. 
ASTOLF. 

Hallcs skola? 



ADJUTANTEN. 

Ja! 
Mcn, cnligt nytt system, af barnen sjclfva. 
Der framme har ni sedan vart lyceum 
for hogre kunskap; till exempel, dcn, 
hur Gud blir sjelfmedveten gcnom tankarn. 

ASTOLU. 

Han blir det, salcdes, vid lika stoj? 

ADJUTANTEN. 

Der forclases genom svar pa fragor: _ 
med lararn tvistar man, handklappar, hvissiar, 
och stundom kastas han pa gatan ut; 
det kallas den sokratiska mctoden. 

ASTOLF. 

Ratt sardelcs! — Men ser ni der, vid tullen, 
en skyhog hvirfvel resa sig af dam. 
Kan fienden re'n vara har? 

ADJUTANTEN. 

Omojligt, 
om ej Pantalcon ryint fran alltsammans. 



— 410 — 

ASTOLF, 

Star iiendeu annu i Gandviksdalen, 
jag hoppas vinna tid och hamma honom . . . 
Vid Gud! Jag ser likval gevar, soldater, 
och hopen, talrik, tycks bestandigt vaxa — 

ADJUTANTEN. 

Forloradt, general! Yart spel iir slut! 
Jag kanner dem: pantalconska korpsen 
det ar, som Aygtig stortar hit. 

A^^TOLl'. 

Forsokom 
att hejda dem och fora dem med oss! 

Han rider fram emot dem. 

Halt! Stanncn har, i republikens nainn! 
Dess general vill tala med er. Halt! 

Den mbtande korpsen stannar; damhvirfiarne skingra sig, ocli i fronten 
synes en hdg bppen vagn, der bfversten Pantaleon sitter mellan tva 
eforatskommissarier. 

PANTALEON 

trotsigt. 

Ej er, ej heller ert befal jag kilnner; 
jag vill ha vagen fri! 

AST0LF. 

Ja val, till krigsratt; 
men edra trupper skola folja mig! 

EN AF KOMMISSARIERNE. 

Hvem vagar detta sprak? Eepresentera 
ej vi din hogsta raakt, du fria folk? 

ASKADARNE OCH TRUPPERNA. 

Jo! Lefve folkets suveranitet! 

DEN ANDRE KOMMISSARIEN. 

Medborgaren Pantaleon vill der 
pa stora torget er f6rklara skalen 
till sitt uppforande. 

PANTALEON. 

Se'n dommen mig! 



417 



Ila! Bravo! Skont! Man lemne honom plats! 

Askadare och soldater blanda sig om hvarandra i stbrsta oordning och 
hela massan strbmmar till torget. 

ADJUTANTEN, 

Strid ej mot ibrsen, geueral! Folj med! 

ASTOLK 
ytterst forbittrad. 

Hvad aiskrap! Knappt jag hindrar mig, att . . . 

Dock, 
man mk sc till liur farsen vecklar ut sig. 

Han rider efter. Vagneu stannar midt pa torget, och Pantaleon reser sig 
upp att tala. 

PANTALEON 

staende i vagnssatet. 

Hyperboreer! Soner af det land, 

som oafbrutet ammar jern ocli hjeltar! 

NAGRA. 

Begynnelsen ar lofvande. 

PR0i'ESS0RN. 

Han var 

den baste talaren i mitt lyceum. 

PANTALEON, 

Bekladd af er med en bedroAig makt 

att morda enligt taktiska principer, 

jag alltid sokt, — mitt samvete det vittnar, — 

att gora den oskadlig for mitt folk. 

Ja! Det ar sant: med hela hufvudstyrkan, 

okunnig om var kusts beskafFenhet, 

var fienden inrakad i ett fjallpass, 

der atervagen till hans skepp jag latt 

afskara kunnat, ja, hvad mera ar, 

tillfangataga, eller — menskligheten 

med timgan stammar vid det ordet — sla 

ihjiil den samtliga erofrarharen. 

NAGRA ROSTER. 

Na? Hvarfor, asna, gjorde ni det ej? 



— 418 — 

PANTALEON. 

Jag kunde inina ordres aberopa, 

som bjodo mig att handla blott forsvarsvis; 

och kan ett mera tydligt anfall tankas, 

an ofveiTumpling, innesparrning, mord? 

Men hellre vander jag mitt tal till er, 

J fader, modrar! Och till eder framst, 

J landets Ijus, o yfverborne man, 

som baren, utan prunk och svarmeri, 

i moget vett var statskropps sanna val! 

Tolfhundra man var fienden: men veten, 

att, utan tolf republikaners fall, 

den kunnat hvarken dodas eller fangas. 

Nu, fatten vagskaln! Yagen, patrioter! 

Forblandens ej af idealers dunst; 

skarskaden klart det verkliga! — Hvad mal 

har staten? — Hvarje medlems trefnad. — Godt! 

Hor det till lifvets trefnad ej, att lefva, 

och det sa lange man kan fa? — Ma dessa 

halfmenniskor, som, i despoters lejd 

at monarkism och fanatism forhyrda, 

en mystisk heders blandsken efterfamla, 

forgora sina offer tigervildt 

och sjelfva oda ut hvarann! Mot en 

af er, hvad ar ett hundratal af dem? 

J aren medborgsman — de aro tralar; 

J aren makar — genom fritt kontrakt, 

de — genom vantro fastade for lifstid ; 

J aren fader — till en hoppfull iitt 

af idel monitorer; de — till monstrer, 

som re'n med modersmjolken suga in 

forborgade absolutismers gift! 

Nu, dommen: hvilken vinst ar mera dyrkopt, 

fred — med tolf fria menniskors forlust; 

fred — med en skalig gard af silfverdalrar, 

som fienden begar for atertag? 

0, hvilken skatt bor mer omistlig prisas: 

Det silfvers malm, som bryts i grufvans natt? 

Det blod, som frusar ur Catoners brost? 



— 411) — 

NAGRA ROSTEK, 

En sadan nicnskokarlek gar nog langt. 

EN OCH ANNAN. 

Ja, dct iir ocrhordt! — Och hvar las pengar? 

ASTOLE. 

J landsnian! Siimman f6r dcn kopta Iredcn 
betalar jag for er; men med det vilkor, 
att talaren blir hangd — och det nu strax. 

PLERA. 

Nej, han har riitt! 

ANDRA. 

Han riiddat tolf mans lif 
och skiinkt oss fred! 

MANGA. 

En eklofskrans ! 



DE FLESTA. 



En stod 



at raddaren Pantaleon! 

ANDRA. 

At honom 
som vill betala, resa vi en annan 
bredvid ! 

ALLA. 

Ja, hiir pa torget! Sagdt och gjordt! 
Och forom begge i triiimf kring stadcn! 

Eu £olkmiingd omringar vaguen, en annan Astolf, som nicd storsta moda 
lyckas att komma undan. Eolket spanner sig for Pantalcons vagn och 
drager lionom under 

ROP. 

Till Capitolium! 

PANTALEON 

sattande sig, till kommissarierne. 

Sa gar man stiids 
emellan steglen och ododlighetcn. 



— i20 — 

Hdglaudsk skogstrakt med ruiuer af slottet 
Jagarlust pa spetsen af eu bergkedja. 

Ho staf ton. 

ASTOLF OCH ALFRED 
upptrada. 

- ALFRED, 

Aasande. 

Rattnu jag orkar ej ur Aacken. 

ASTOLF. 

Hurtigtl 
i\.n ett par dussin steg, min tappre ledsven! 
. Jag lanar diaj min jernbeskodda kapp — 
Sa! 

ALFRED. 

Xi har sakert varit bergsbo lorr; 
ni iir sa vig ocli van, som ni ar stark. 
Och hvad ni hittar vag i denna vargmarkl 

AST0LF. 

Jag hort min far beskrifva den helt noga. 

ALFRED. 

Beqvamare likval man gar den krok, 

som jag hvar var med fosterfar plar vandra. 



Min sed iir alltid att ga rakt pa malet. 

ALERED. 

Midt efter nasan, — ja! — Alltse'n ni forst 
pa murarne harofvanfor fick sigte, 
ni hitat gent, utofver djup och branter, 
stod af; sa fort att knappt jag hunnit med, 
fastan vi nu en stund ha bara klattrat. 

ASTOLE. 

Du kliittrar sjelf liksom en liten stenbock! 
Pa denna klippspets ma vi pusta. Hall! 

De stanna. 



i21 - 
ALFRED. 

Hu! l)et iir kusligt har. Nedom oss blundar 
i kolsvart kapa hela skogen, sorgset 
hans ibrsar mullra, och dc tjocka moln 
fran himlen hanga ned sa tungt, att snart 
de falla pa oss. 



\^i fa mansken strax; — 
Slapp fram oss, gamla 
Du har for breda hofter. — Ja, se der! 



fullmane till! — Slapp fram oss, gamla granl 
^ ' " ^ ^ 'Lofter. — 



ALFRED. 

Yictoria! I all sin herrlighet 
gar manen opp och lanar hundra ogon 
at dessa gulgra murar, som deroppe 
ur triid och buskar titta pa oss. 

ASTOLP. 

Ja! 

Xu aterstar den sista knotan blott 
af denna bergrygg och framfor oss tronar 
stenspoket af forgangna tiders lefnad . . . 
Hvad? Bloder du? 

ALFRED 

skrattande. 

I fyra timmar nu 
vi kilat fram som rafvar eller harar, 
med stock och sten lekt kullerbytta, skrapnos 
med ris och kottar, suttit fast i kiirr 
pa understol, och da och da i skrefvor 
livarandra muntrat opp med kurra gomma; 
da ginge det visst till med hexeri, 
om ej med skramor man betalte resan. 



Xu iir du karl igen — nu spcta vi! 

ALFKED. 

Pa venster iir cn gangstig . . . 



— 422 — 
ASTOLP, 

Denna rcninii 
ilr gangstig nog ior mig.och dig. Kom med ! 

De fortsiitta klattriugeu. 

ALPRED, 

hastigt. 

Ack, heiTcI 

ASTOLB\ 
ofvanforc. 

Ropte du? 

ALERED, 

augsligt. 

Ja, herre! Viinta! 

ASTOLE. 

Hvad iattas? — Gosse, dimp ej ner! Se for dig! 

ALERED. 

Ack, herre! Hvad iir det som star deroppe? 

ASTOLP. 

En gammal slottsruin . . . Hvad annars? 

ALERED. 

Jo! 
Midt i dess porthvalf. . . 

ASTOLE, 
fbrvanad. 

Riitt! Med hvita hiir 
en iilderstigen man der star i glans. 

ALERED, 

anuu Jingsligare. 

Han nickar at oss . . . Lat oss viinda om! 

ASTOLE, 

for sig sjelf. 

Hvad? Skulle verkligen en grafvens giist, 
med mig besliigtad, hiir mig vilja mota? 

Hbgt. 

Droj hiir ett ogonblick! — Jag gar forut 
och gor den friimmandes bekantskap. 



VJ-6 



Ack! 

ASTOLF. 

Oin det kan trosta dig, sa vet att ingen 

af mensklig skepnad — blodlull ellcr blodlos 

hai" makt att doda ellcr skriimma mig. 

Var alltsa trygg! — Du iir i mitt beskydd. 

Han stiger eusam uppforc det bfriga af berget. 

ALPRED 

fbr sig sjelf. 

Man skall fa se, niir allting kommer kring, 
att sjelf han iir ett stycke trollkarl . . . Hu! 
Nu ga de mot hvarann i fullmanskenet . . . 
Jag lycker ogonen ihop sa lange! 

ASTOLP 

till den okande. 

Hvem iir du? — Stanna, aldriga gestalt! 
Slog andetimman rc'n for dina likar? — 
Droj! Svara! 

DEN OKANDE. 

Gerna, herre! Mcn cn kropp, 
mcd crt forlof, biir jag iinnu. 

ASTOLP. 

Mcn hvcm . . . 

DEN OKANDE. 

Ni scr den sistc arfvingcn af dcm, 
som hiir, alltscdan Astolfsilttens tid, 
haft detta slott inunder trogen uppsigt. 
For liingesen det nedbrots; borg^ogdlon 
har ej i hundra ar betalats ut: 
men kiir f6rblef for farfar och for far 
dc gamla fiidrcns plats. Pa den, som dc, 
jag iimnar do; dcr borta star min stuga. 

ALERED 

ropande opp ur en klyfta. 

Hvad, farbror Harald, iir dct du? 

HARALD 

blickar omkring sig. 

Jag hor 
cn rost, liksom af Plorios fostcrson — 



Ha! Florio 



ASTOLP. 



HARALD, 

Ifran min forsta ungdom 
han var min stallbror, som det hette forr. 
Nu iir han blind: men dock, en gang hvar var, 
han strafvar till mig, med de sinas tillhjelp. 
Ni kanner honom? 

ASTOLF. 

Ja! Och just till er . . . 

ALPRED 
kommer upp och kastar sig i gubbens famn. 

Kan du det tro? Jag tog dig for ett spoke! 

HARALD. 

Ett ringa misstag! 

ALFRED 

racker honom ett bref. 

Af min mammas hand, 
men orden aro fosterfars. — Nu, las ! 
Du an har ogon skarpa som en orns. 

HARALD 

smaleencle. 

Jag maste da likvisst ga ner till mitt, 
och skafFa mig ett annat Ijus, an manens. 
Van af min van, valkommen, herre, dit! 

ASTOLF. 

Mitt handslag och min tack! Men tillat mig, 
att forst en stund har ensam njuta qvallen. 

HARALD. 

Som ni behagar sjelf! Likval . . . 

ASTOLF. 

En egen, 
en sallsam ort ar detta hoga berg, 
med dessa murar som dess hjessa krona 
och sjelfva kronas af forgangelsen ! 
En malare fortjust betrakta skulle 
hur ostersidan der, med lodrat brant, 
i manglans famnar skogssjon, och kring denna 



sitt harda famntag vidgar ut till halirund 
af trappvis liigre, granbekliidda klippor. 

HARALD. 

Ja, sallsamt ma det visa sig helt visst 
for hvarje gust fran den bebodda verlden, 
helst om han dristar klanga opp i tornet, 
som just pa branten star, och titta ned 
utfor dess mossbelupna svindelhojd. 
Porgangelsen — det har ni riitt i, herre! 
Hon binder skickligt sina grona kransar; 
och trad och griis och mossa bli, till slut, 
dock kronan pa hvart verk af mensklig konst. 



ASTOLF. 



Ja viil! 



Men lat mig hemta er snart nog; 
ni annars tor fa mindre treAigt siillskap. 

AST0LF. 

Hur sa? 



Jo, ser ni: ett och annat iin 
fins qvar i vissa rum och hvalf och kiillrar, 
ifran de ar, da detta slott gaf genljud 
af jagtmusik och muntra midnattsdansar. 
Smaplock, f6rstar ni, — slikt, som gammalt folk 
pliir fiignas vid och tiinka pa sin ungdom, — - 
det lockar ocksa hit ibland pa kiirt 
besok, de hedersmiin som lefde da. 
Bland lurar, slagsviird, armborst, hillebardar 
de halla vapensyn, och sina smycken 
pa nytt de adeliga jungfrur profva. 
Det jir, begriper ni, blott sent pa natten, 
som de fa taga sig en sadan frihet; 
men gerna komma de i tid, och liitt 
er klocka kunde narra er pa timman. 



— 42G — 

ASTOLF 

mcd mcdos&mt fbrdold sinuesrijrelse. 

Det vore mig ej okart. 

ALFRED. 

Huscli ! 

HARALD. 

Ja ja, — - 
sa har dags kan ga an att tala sa; 
men, nar det galler, profvas lijeltemodet. 

ALFRED. 

Och du har sagt mig, att du sctt dem sjelf ! 

HARALD. 

Ah ja, ratt ofta! Mest om.host och vinter. 

ALFRED. 

Hur visa de sig helst? 

HARALD. 

An sa, iin sa; 
som lynnet slar! — Nar de ha vaknat opp 
pa ratta sidan, gar det histigt till: 
da lyser det ur aUa fonstergluggar, 
man hor musik, enfaldig, gammaldags, 
och inuanf6re skymta om hvarann 
gengangare i dans med sina tarnor. 
5len vanligarc iir, — nar, lika klart 
som nu, pa berg och vatten maneu skiner, — 
att de ur dorren der, pa deuna grushog 
som forr var trappa, vandra parvis ut, 
liksom i procession, och skrida tyst 
rundt kringom all den fordna borggardsplatsen. 
De stanna pa ett stalle, der en lind — 
man vet ej hur den kunde trifvas har! — 
forvarade, inunder fasta rotter, 
prinsessan Svanhvits aska. Denna blef 
Ibr nitti' ar se'n Ayttad harifran ; 
men i min faders dar stod linden iinnu. 

AstoK vandpr sip l)ort. 



ALFRED. 

Hur liinge sta de stilla da? 

HARALD. 

Helt kort; 
de tyckas soka nagon der — men snart 
de skaka, mangrant, sina hufvuden, 
liksora bedragna i sin efterspaning. 
Da t6fva de ej liingre; lika stumt, 
i omvand ordning, taga de till slottet, 
ocli i dcss dorr f6rsvinna de. — Som gossc, 
jag bakom sten och snar ej siillan lag, 
och mellan riset kikade jag pa dem. 
Osagligt ar, hur grablekt och hur kulet 
hvart ansigte sag ut; i synnerhet, 
niir de vid grafven rystade pa hjessan. 

Astolf insveper sig i sin kappa och gar af och au med haftiga, ojcmna steg. 

ali-"ru:d. 
Men riiddes du ej att bli r6jd? 

harald. 

Ej stort! 
Jag var sa ung; nyhkenheten vann. 

alfred. 
Hur gammal iir du, pappa? 

harald. 

liedigt riikna 
graberg och granskog aldrig sina artal. 

ALERED. 

Xar sao- du nas^ot sist? 

HARALD. 

Det var i varas, 
en qvall, niir lisket lockat mig f6r langt 
pa sj6n, dernere, iinda utat triisket. 
Att fiska der, har sina sidor. Ocksa 
hann jag f6rst efter midnatt hem . . . Men tyst! 
Jag ser: vart prat g6r herrn derborta ledsen. 



— 428 — 

ALFRED, 

Ah, sota, goda Harald! Han gar der 
sora bast i sina tankar ocli har glomt oss. 
Beratta bara! 

HARALD. 

An om se'n, till strafF, 
jag liigger dig i ensamt soirum? — Na, 
som sagdt: jag rodde hemat Ainkt. I fylle 
var manen kommen hogst, och silfrigtgront 
lag yattnet inom sina granbergSYaggar. 
Pa kullarne, som sedan taga vid 
med grasbevuxna striinder, sofvo far, 
i hvita klumpar skockade; pa skogssjon 
en liten kare gjorde ytan krusig, 
och nagra vildgass, tysta, summo fram 
pa ringlarne; fran vassen hordes blott 
en and, som lockade pa sina imgar. 
Jag kande mig ratt underlig till mods, 
der sa jag satt, allena i min bat; 
jag forestallde mig de dodas nattlif, — 
och, som ett upprest jattelik, hiiroppe 
det ostra tornet sken utofver sjon. 
Den gamla sagoverlden grep min hug, 
jag kunde ej fran tornet vanda ogat — 

ALPEED. 

Det tror jag! 

HAEALD. 

iSiu, hvad tycker du? I hast 
begynte nagot rora sig pa spetsen, 
och det var hvitt, och qvallde mer och mer 
liksom en dimma opp ur tornets gap, 
och blef en hvitkladd qvinnobild, och stod 
pa randen ofverst af dess brutna mur. 
Hon lutade sig utat; 6fver pannan, — 
sa har, just ofvan ogonbrynen, — holl hon 
sin hand, som nar man skiirpa vill sin syn 
att skonja afven det aAiigsnaste. 
Sa tycktes der hon genomspana luft 



— 429 — 

och skog ocli berg och vatten; men, helt visst, 
hon geuast fann sig narrad pa siu vantan: 
ty snart hon ofver hjessan slog ihop^ 
de hvita himdreu och gaf till ett skri, 
som gall utofver hojderna och djupen. 
Derefter sVann hon bort. Det sags, att hon 
blir sedd en enda gang hvart hundra ar: 
da timar alltid sedan uagot markligt. 

ALFRED, 

Forunderligt! — Men vet du mer om henne? 

HARALD. 

Det foregifs, att hon star der i akt 
att se, om ej bergtagne konung Astolf 
iinnu ar stadd pa liinge viiutad hemviig. 
Af nagra tros, att qvinnan ilr hans mor; 
de Aesta tro likviil, att hon iir Svanhvit. 

ALFEED. 

Aha! Prinsessan . . . 

ASTOLF 
rusar fram till Harald och lagger handen pa hans miin. 

Nog, min gubbe, nog! 

Harald gar forskrackt nagra steg bakliiuges. 

ALERED 

halfhogt till Harald. 

Var inte riidd! Han iir sa god som guU. 

ASTOLP 
lugnare. 

Viin Harald, ga! Hilr iir jag hemmavan, 
och har bekanta, — iildre iin ni gissar 
Nu, stirra ej ! 

Klappar honom pa axeln. 

Fornforskare jag iir, 
och trifs i spokslott, och iir sjelf . . . 

Afbryter sig. 



en yrkesbroder! Fiignar mig riitt mycket! — 



- 430 - 



Gack da pa lioger hand fran stora gangen 
in i en temligen behallen sal; 
i ordnad sammanstallning trafFas der, 
hvad jag i grus och hvalf och halor hittat. 
Xu faller manskenet som bast ditin. 



Tack for anvisningen! 

HARALD. 

Farval sa lange! — 

I det hau gar, till Alfred. 

Det var en miistare att klifva pa; 

vips! Hogst pa trappan, med ett skutt! — Der 

star han 
och tittar uppat pa det gamla vapnet. 
Besynnerligt han dervid bar sig at! 

ALFEED. 

Det gor han ofta. 

HARALD. 

Nu, lat oss ga kapp! — 
]\rcn liorl 

Ett buller af nedrasande stenar, 

Bevara oss! Jag tror att liela 
dorrhvidfnIngcn foll ner. 

ALFRED 

springer dit. 

Gud troste mig, 
om han just nu gick in, miu stackars herre! 

HARALD. 

For rok af grus och dam han syns ej till . . . 
Holla, herr framling! Ho! — Sa, Gud skc lof! 
der stiir han innanfore; det som foll 
var blott det gamla vapcnmarket . . . Skada! 

ASTOLE 

i dth-roppningen ropandc, 

IIvad var dct, som slog ner bakom mig? 



- 431 — 
HARALD. 

Det 

var Astolfsattens grip, i talgsten huggen. 

ASTOLP. 

Han vet sin tid — och jag? . . . Rattvise himmcl! 

Ilau torsTinner i clet inre af slottsruineu. 

HARALD 

till Alfrecl. 

Hur hiinger det tillhopa med din herre? 

ALrilED. 

Ah! Han far sina ryck sa der ibland; 
men blir du van, sa latsa du ej om dem. 

De skynda ntfore sluttningen at Haralds honing. 



SaL 
i det inre af slottsruinerna. 

AST0LF 

intradande. 

Mig ej du krossar, gamla murverk! Fryntlifvt 

du drager kansel pa den gast dig helsar. 

For dig mitt namn jag yppar: du, du vet, 

hvem jag har varit och hvem an jag iir! 

Valan, du hoga sal! Gif aterskall 

iinnu af herskarns rost som af hans ^jat^ 

och ropa ut for dina skuggor alla 

att Astolf Unge lefver — att han star 

i sin och i sin faders borg som forr! 

Hvar iir hans hofstat? Bed dem skynda sigl 

Snart griper han igen sitt spjut, sitt horn; 

da leka vi den ))vilda jagarns» jagt, 

och brusa hiin utofyer fjiill och oknar . . . 

Hallo! Hallo! — Annu sa dodstyst? — Ha! 

Man har ej viintat mig; du hlygs kanske, 

du gamla kungasal i sadant skick 

att herbergera den, som sett dig fordom? 

Likmycket, oss emellan! Astolf iir' 

en ofverlefva af sig sjelf, som du; 

om ock en del du mistat af ditt tak. 



— 432 — 

ocli om ditt torn star utan hatt, bctiink 

att jag en tronlos konung jir — och lyft 

dm obetiickta tinning framgent opp 

sa stolt som forr din kopparkronta var! 

En hundraara ring af lof och laf 

sitt smycke v6rdsamt kring hans rundel hiingt; 

och kunglig star du an i ditt forfali, 

du, grafvard ofver kiimpatiden — sa 

af pysslingar beuiimns kung Astolfs tidl — 

Allena dviiljs du med dess minnen hiir; 

och genom dessa spetsigt hoga gluggar, 

de tomma ogonhalor, hvilkas djup 

pa dina murars tjocklek mattet ger, 

du synar, — bidande pa battre arshvarf, — 

de helga stjernors gang och forebud. 

Hiir vill jag sla mig ned — hiir vill jag bo! 

Och ej, de iildsta, J, de aldraskonsta 
af lifvets gafvor! Hulda barndomsbilder! 
Poriildrar! — Moderskiirlek ! — Osklildsfr()jder! 
Hur talrikt svafva edra hamnar fram! 
JJr hvarje vra en liten iingel hastar 
med snolwit kind och skrud, att linda lent 
och tryckande likviil mitt arma brost 
inom sin spiida, alltfor knappa famn. 
Ja, mellan dessa spillror gar en verld 
f6r mig i manskensdok ur griftens natt 
och siiger: ))son! vi rakas val — men hur? 
F6r mig iir du, f6r dig iir jag f6rlorad!)) — 
Siig dock ej sa! eJag alskar dig iinnu! 
Var icke nisk pa dina skatter! Hellre 
ur din halfdunkla, vida skimmermantel 
tag dem som dockor fram och riick mig dem! 

Haf tack! De komma . . . LiAigt allt vill Ijusna, 
af forna stunders andeilock jag omhviirfs; 
och allas r6ster h6r jag — alltifran 
min fromma moders iinda till de tiraljuds, 
dem hennes vaggur spelte, nar hon dog . . . 



— 433 - 

Ja, denna sal iir den, som var sa ofta 

min faders fristad undan spirans modor; 

i rummet ofvanfore blef jag fodd; 

och min erinrings forsta blickar fastes 

pa er, som skymten an med matta drag 

iran tak och vaggar, grofva freskobilder: 

jagtstycken, riddarstrider, helga man 

med biskopskraklor och med gloriorl 

Har stod min faders kronbeprydda liinstol, 

hvars stickning da var mal for min beundran; 

der red jag ranka pa hans ena kna, 

och p§, hans andra hon — ack, hon, som multnat 

inunder linden, der var lekplats var! 

Tyst! — Hvilken klang! — Nej! det var vindens 

suck, 
som pd besok kom hit fran sjon dernere . . , 
Den kara trakten visst panytt vill skadas, 
och det fran detta fonster, der hos henne 
sa mangen stilla manskensqvall jag stod! — 
J liknen er annu, J graa berg, 
med evigt morkgron luruskog pd hjessan! 
J stan, liksom forblifna bakom tiden; 
ty ingcn var fornyar, ingen host 
f6rharjar er bekladnads dunkla farg, 
och Skaparns sista konstverk, menniskan, 
har an i dag ej borjat er bebygga. 
J stracken an at oster ut den kedja, 
pa hvilken jag ifran min jagt forsvann . . . 
Hur brann min hag, som barn, att omsom se 
liur, krokt at norr, mot hafvets kust hon stupar, 
och omsom hvar hon i nordost tar slut, — 
ett slut, som da annu forborgadt var 
for hvarje skytt, och tusen sagors hem! 
Derf6r det sedan blef min lust att jaga 
pa Ijjillen der, som resa hufvudet 
h6gt uppom vaxtens grans och g6mma foteu 
djupt nedom gransen af all menskotid; 
och andtligen jag dref min jagt sa langt, 

Atlrrhoma THkter. I. 19 



— 4B4 - — 

att sjelf jag utom tirjens rike kom! — 

Du branta klippa! An du oafbrutet 

fortsatter denna slottsmur, som sa djerft 

ditt djup begabbar; lika rysligt skon, 

omarmar du din sjo med samma styrka, 

som i de gossar, da liaruppifran 

jag nedat sag med liaHskrackt valbehag. 

Och du, o unJerbara sjo! har an 

du dina hagringar och trollbloss qvar? 

Hur ofta, innan pingsten bundit fardig 

sin blomsterlinda at midsommarstangen, 

vi tjustes hiir, nar solen skred mot vester, 

af dina luftiga synbilders lek! 

An viste sig en lustpark pa din yta, 

an nagon stad med tempel och palatser; 

an stridde harar mot hvarann, an gick 

en mork, ofantlig man med jattesteg 

fran ena klippestranden till den andra — 

Han troddes vara stamfar for var iitt 

och tatt, af bafvan, pressade den lilla 

sig till sin lekkamrat, som sade kack: 

5)den gubben ar min farfars farfars far!)) 

Hvad ser jag? — Oga, skarp dig! Fuktas ej! - 

Sta ej annu, i denna murkna briidlapp, 

ett A, ett S? — Ack jo! I fonsterposten 

skar gossen dem med sammanbundna drag, 

och ofvan dem en liten arfprinskrona! — 

0, barnsligt salla tidrymd! 

o 

Hor! Anyo 
en dallring, liksom fran en strang i svafning . . . 
Nej! Stumt ar allting — brustna marmorspisel, 
der vinterbrasan forr sa lustigt brann 
framfor min fader och hans trogna hofman! 
Hans tron, var den mer briickligt gjord iin du? 
Hans spira, -iir den myllad som hans arm, 
i slodders jord? — Och genom hvars forvallan? - 
Ha, blygsel ofver blygsel! Genom min! — 
Ja, om hvart siideskorn till hogrc lif 



— 4:io — 

hos detta folk fratts bort, var det ej jag, 
som grymt till spillo gaf dess faders val 
af hat mot laga ax och strafva hylsor? 
Hvad adel sadd blef under min regering 
at kommande arhiindraden fortrodd, 
att genom dessa fostras opp till skord? — 
Men rynka dina ogonbryn iinda 
sa bistert ej, du faderliga valnad! 
Har jag forsofvit mig i sekler, — nu 
din son iir dock omsider vackt; och snart 
sin nya bana oppnar han, och snart 
din tron, o fader, reser han igen! 

Hvad? Sprakar nagon gammal kand? Hvem sade 
))ditt ogonblick har du f6rsummat!)) — Bah! 
Det var en veklingstanke af mig sjelf, 
ett infall af fortviflan! Tig och fly! 
P4 skam jag bringar dig, du fega hviskning, 
som vill mig hejda i mitt stora varf; 
och innan kort en vardigare kung, 
jag har i glada somrar halla skall 
hoAager, mera lysande an f6rr! . . . 
An f6rr? Hvad favitskt tal! 0, nar jag har 
bland mina hofman satt, och Florio 
slog opp sin sangarbok, och Svanhvit kom 
fran loftet ned i all sin liljeglans, 
att beledsaga lararns harposlag; 
hur spratt ej da mitt unga hjerta hogt 
af diktens fr6jd och afventyrs begar! 
Jag vann min onskan — och f6rvandlad sjelf 
till fabel . . . 

Hvilket sken! Sa daglikt mi\nljus 
jag f6rr ej sett, — ej ens pa 6n! — och nu, 
i Thule? — Sallsamt! Och en stridslur, just 
af min upplinning, glindrar der ur vran, — 
uppfejad, som det tycks, af Haralds omsorg. 
Det f6rebudet lofvar godt. Haf tack! 
I gapet vid, i manga bugter vriden, 



— 436 — 

till harrop stark du krummar dig ocli blanker; 
men har du ocksa rosten qvar? Lat hora! 

Han satter luren till munnen och blS,ser till. 

Hall munnen, gamla malm! Yack ej de doda! 
Du gaf ett skall, som Heimdalls gjallarhorn. 
Ja, tankte jag det ej? Det borjar ga 
bakom mig och jag hor en ton, ej olik 
ett fjerran valdhornsljud, som dor. — Vid Gud! 
det klingar ju som den der jagarvisan 
om skjutna ungmon och som slots sa har: 
))sta ej sa blek! Se, var lott ar ju sot; 
h&rda badd!)) 

EN MELODISK QVINN0R6ST. 

))Hulda badd!)) 

Astolf vander sig om ocli studsar liaftigt tillbaka vid anblicken af Svan- 
hvits ande, som visar sig, omgifven af en gloria, pa den motsatta 
stenvaggen. 

SVANHVITS ANDE. 

»Huru IjuAigt att do!» 

ASTOLE 
med darrande rbst. 

»1 ditt skot?)) 

SVANHVITS ANDE. 

Nej, Astolf! i ett battre skot! Kom snart! 

Hon fbrsvinner. — Buller utanfbre. 

HARALD 
instapplande, gbr korstecken fbr sig. 

I Guds den hogstes namn! — Hvar ar han? — 

Utstrackt 

i karmstoln, blek, med luren i sin hand — 

helt styf — Gud hjelp' oss! — Jo, han ror sig — 

Herre! 

Hur star det till? 

ASTOLP 
matt. 

Ratt val. 

HARALD. 

Ett fagnebad! 
Fastan er uppsyn ar en nyhvit handskes. 



— 437 — 

ASTOLP 

mera sansad. 

Sa? 

HARALD. 

Nere i min stuga hordes nyss 
hiiruppifran liksom en stark basunstot 
och sags i alla gluggar Ijus vid Ijus, 
som hade slottet bjudit er till hogtid. 

ASTOLF. 

Nog troligt! 

HARALD. 

Ser ni, Florio har siindt er 
till mig, och jag har ansvar for min gast. 
Jag visste, att jag namna kan ett ord, 
som skrammer sjelfve satan. 

ASTOLP. 

Hedersgubbe ! 

HARALD. 

Nu, kom dk, spiseln, bordet, siingen vanta; 
och se'n i morgon sag mig . . . Ni forstar? 

Under nedgaendet med Astolf, 

Ja, — som jag spadde gick det! — Den der luren 
grof jag i fjol ur stenringsasen upp. 
Han alskar gny, det var en ruskig hostnatt, 
harugglan skrek, och skatteldsveden lyste. 



Rum i slottet. 
Vinterdag. 

HARALD 

slutande att ordna ^tBkilligt af inredningen. 

Sa kan anyo af dc gamla rummen 

nu ett och annat andtligen bebos! — 

Hvad brak med arbetsfolk, fran fjerran skaiTadt, 

och dyrlejdt, att man rysa ma derf6r! — 

Godt! Yerkstald ar hans onskan. Furstarg onskan 



- 438 — 

vill inga hiuder veta af. Men borgens 

uraldsta abor i sin frid bli storda; 

hvad deraf foljer snart bli spordt. Af allt 

iir varst likval statsbvalfningens forslag. 

Nar Florio mig skref, att gasten, attlagg 

af forna konungar, vill nyuppratta 

pa skrifvarvaldets spillror deras tron, — 

det klack inom mig; och i brefvet sjelft 

framstack ej heller minsta hopp om framgang. 

Anhangare? Hm! Manga nog, minsann! 

Men hurudana? — Kan pa dem man bygga? 

Hvar stund jag vantar budskap hur hans tilltag 
pa ochlosmotet slagit ut. Jag fruktar, 
att hela ilocken sviker honom strax. 
De kaltringarne duga blott till prat; 
jag tror pa ingen bland dem. Handling fordrar, 
att hand vid verket laggs, men afund, split 
och feghet skola da hos dessa hjeltar 
bli starkare an sjelfva egennyttan, 
som lystrat till hans ))klingande)) forslag. 
Ja — klinga de tillrackligt? Nar han red 
till detta afventyr, jag radde honom 
att hellre kopa pa en gang i massa 
eforer, president, sibyllabroder 
och hvad de heta allt, — gaphalsarne, 
ty han formar det; och med denna genvag 
han gjorde sakens utgang mindre oviss. 
))Men detta egnar)), sade han, »ej mig; 
mitt folk bor genom adla medel raddas; 
jag vacka skall dess battre sjab). — Katt vackert! 
Men gerna vill jag hoppas, ty, i sanning, 
hans hjerta ar sa konungsligt, som godt! 

Det ma man tillsta: sallsamt ar hans lynne, 
och foga lycklig tycks han inombords. 
Han ar, som lefde han ej riktigt mer; 
om dagen ofverallt och ingenstads, 
om natten likasa, — nar ej pa badden 



— 439 — 

strackt i orollg somn, for ogoublick 

han upphor till att vaka och att strofva. 

Hvad uuderliga tal hoU hau i slummern 

deu morgou, uiir jag kom pa haus befalluiug 

att vacka honom till haus sista ridt! 

An ropte han: ))kom hit, du trogna skara, 

och Ijuuga ned med mig fran dessa berg, 

vardhallarne om vara dolda moten! 

Hit, kampar, hit! Er konuug vill er liira, 

hvad verklig frihet iir och verklig ara!» 

An, pa mitt tilltal: »vakua, riddare!» 

han svarte: »ropa mig vid namn! vid namn! 

Jag heter Astolf — Astolf Uuge — Tyst 

likval dermed! — F6r tidens barn jag namnt mig 

hans sliigtiug blott — haus sliigting! Ha, ha, ha!» 

Hemsk vid det vilda skrattet grep jag tag 

i skuldrorna och skakade en smula; 

da stonte hau med diimpad rost: »o tid, 

var ej sa hardhandt! Uuna kiirlekeu 

att ock pa vinteruattens himmel skrifva 

sin helsuing, — om iiu blott med sil{Ver, blekt 

som dodens hy! — Isgubbe, sliipp mig! Jag 

vill till min» . . . hiir ett qvinnonamn kom fram, 

Alicia, Elisa eller dylikt; 

och dervid suckade han tungt, slog opp 

forbrylladt ogonen, stod med ett spraug 

pa golfvet, sade: »talte jag i somneu?» 

Jag trodde lugna houom med ett nej ; 

da uickade han tviflaude och tryckte 

min haud och log, sa alldeles med samma 

svarmodighet, som den der andeAocken 

vid miduattstid kring Svanhvits tomma grafplats. 

Han gar till fbnstret. 

Ett bistert viider fick han ock; — jag lange 
formiirkt, att han omtalig iir f6r kold! — 
Ett vinterlandskap med besked! I solsken 
skarpt, fastiin skoftals blott, den langa sjon 
och trilsket gliudra, likt ett euda su6golf 
med svarta vilggar, halft hvitmenade; 



— 410 — 

ocli biist som jordens svepduk Hgger still, 
en trotsig blast kringhvirflar den, att omsom 
bans yra boljer allt i giitterdimmor 
ocb omsom isen sopas kal och blank, 
som vore den ett fejadt stal — det svard, 
som drapt den spada sommarn! Nedifran 
min kojas skorsten reser sig en rokstod, 
och i hvar mellanstund af stormens hvin, 
han ville gerna, om han finge blott, 
i kolsvart klada in den rodbla himmeln. 
Mann nu, som ifrigast, min Astolfsattling 
i nagon bardalek om kronan faktar? 

Han gar. 



Trangt och skogigt bergpass. 
Vinteraf to n. 

NAGRA SAMMANSVURNA 

ga af ocli an, se sig omkring och lyssna. 

EN. 

Hiir maste han forbi. 

EN ANNAN. 

Ej annan stig 
igenom trakten gifs, knappt ens for rattor. 
Att iinnu finnas kan en sadan obygd! 

DEN f6rre. 

Hiir var allmiinning, fordomdags. Ej forr, 

iin hvarje skog iir fiild och hvarje sjo 

uttappad, blir vart land en viirdig rymd 
for oinskriinkta idogheters tiiilan. 

DEN ANDRE. 

Hur luftigt och hur sundt skall vinden da 
kringspela vara nilttbebyggda tiippor! 

DEN EORRE. 

Dock bora iifven bergen spriingas bort, 



— 441 — 

DEN ANDRE. 

F6rstas! Det fordrar ju ock jemlikheten, 
som gackas af dem alldeles for oblygt. 

EN TREDJE. 

Men krutet? 

DEN EORSTE. 

Strunt! Det kops for utlandskt l^n. 

DEN TREDJE. 

Val, om till bergskott nu vart krut vi bure! 
Vart varf i qvall ar slemt. Jag har en tagg 
i samvetet iinda, att har ga hyrd 
som en bandit till dens f6rderf, hvars pengar 
f6rut jag tagit till hans tjenst. 

EN EJERDE. 

Du blotmask! 
Bjir pretendenten dagligen ej pa sig 
en pung af den frappanta egenskap 
att, nar man sticker handen dit, man standigt 
drar henne smackfull opp af silfverdalrar? 

DEN TREDJE, 

Snack! Det ju sagan ar om Fortunatus. 

DEN EJERDE. 

En skatt f6rutan botten har han dock; 
derpS, gaf Mopsus ju sitt hedersord. 
B6r ej regeringen ia detta byte? 
Och lofvar han oss ej en arlig sold, 
langt st6rre sedan, an den han bestar? 

DEN TREDJE. 

Men tank, om han oss gafve lika mycket? 

DEN EJERDE. 

Du gl6mmer hans pedantiska moral. 

DEN TREDJE. 

Hm! Bara inte Mopsus pudrar oss! 

Han ar en stor — vindb6jtel, med f6rlof sagdt. 



— 442 — 

DEN FJERDE. 

Jag kiinner honom battre. 

DEN TREDJE. 

Sqvallerbytta! 
Ja, genom dig han nys fick om komplotten; 
ocli se'n, — bvad var att gora, om ej latsa 
att den var blott en qvick spiontillstallning? 
Du ar en vacker pilt! 

DEN EJERDE. 

Jag maste skratta, 
vid minnet, hur var pretendent stod langniist 
i ochlossalen, da han slot sitt tal, 
sa fullt af gammal svulst, och drog sitt svard, 
och sag sig om — och af oss alla fann 
allena hos sig qvar sin adjutant, — 
den token, som ock redan derfor pliktat. 
Han trodde intet mera atersta, 
an fosa hela styrelsen i hakte! 

EN FEMTE. 

Na, hvad det angar, vore skadan ringa: 
galgfaglar aro de dock allesammans. 

DEN EJERDE. 

Honshjernor! Tyst da! Lycka att anf6rarn 
och nagra till sta afsides pa branten; 
personer linnas har, som f6ljt oss hit, 
i akt att pa oss sjelfva spionera. 

DEN EEMTE. 

Men obegripligt ar, hur han slapp undan! 

DEN TRĔDJE. 

Slapp undan? Jo, det bar sa till, att mod 
han har i br6stet, framf6r hundrade; 
han gick ju midt igenom oss sin vag 
med hanfullt vreda blickar, langsam gang, 
och ingen kom sig f6r att gripa honom. 

EN SJETTE. 

Mig lyster se, om han kan ra pa femton! 



— 443 — 

FLERA llOSTEli, 

Der ha vi honom, nedanf*or, pa mon! 

ANDRA. 

Han rider sakta uppat hit. 

EN. 

Ar hasten 
den der, hvars ras han kallar hippogryfisk? 

EN ANNAN. 

Ah nej! En vanlig skack. 

DEN f6rre. 

Det var en lycktraff! 

PANTALEON 

sasom anfbrare. 

Nu in i halan hiir! Och vid mitt tecken 
gif akt enhvar att passa pa sitt tempo! 

De gbmma sig i en grotta invid vagen. 
ASTOLE. 

Gengangarspelet slutadt ar: jag tappat; 

mig aterstar nu endast att forsvinna. 

Och dock — o dyra land af berg och skog, 

for stora tankar skapt och stora dygder! 

Med moda sliter jag mig bort fran dig. 

0, kunde jag i fredad dunkelhet 

en vra af dig bebygga; lefva ut, 

som akerbrukarn min beskiirda dag 

i sallskap med natur och barnslig tro! 

Langt sallare iin jag ar sjelfve tiggarn, 

som soker ifran hus till hus sitt brod; 

en samhallsplats han ager dock, en mcnsklig 

bestammelse; han kiinner det nar hemat 

han biir en gafva, riickt af mildrik hand, 

och i sin koja an engang kan miitta 

den kara hustrun och de kiira sma! — 

Jag ville nagot hogre — kanske biittre; 

jag har f6rsokt. Na viil! Hvad kan jag mer? 

Hur ofta, da jag dr6mde mig besitta 
all mojlig vilja till allt m6jligt godt, 



— 444 — 

holl jag just det, hvartill mig stundens pligt 

uppmanade, for alltfor inskrilnkt mal, 

alltfor hvardagligt, att en man som jag, 

behofde bry sig med sa usla smating. 

De komma tvifvelsutan, — tiinkte jag, — 

utsoktare omstandigheter, oden 

af enkom vigt, da mina krafter, dittills 

besparade, fa Ijunga fram i varf 

af oerhord f6rtrafflighet och glans. 

Sa Aogo de sin kos, min verksamhets 

onjttjade minuter: vikingsbragder, 

krig utan andamal och foljder, — voro 

de annat jin blott krydda pa min ledsnad? 

Sa under vantan pa f6rhallanden, 

dem jag bestamt till adlare bedrifter, 

f6rblef jag i min dvala, gjorde intet 

i h6gmodstron att kunna g6ra allt. 

Och nu — Ja, ))6gonblicket ar f6rsummadt!)) 

Mitt 6gonblick i hafderna, f6rloradt! 

F6rloradt! — Innhallsdigra ord, fastan 

du sjelfva innhallsbristens uttryck iir! — 

F6r dubbelt 6fvermod jag dubbelt straffats: 

och moderjorden som jag f6rr f6rsk6t. 



hon — i sin ordning — nu f6rskjuter mi 

PANTALEON 
i spetsen fbr de utrusande sammansYurna. 

Ja, hon f6rskjuter dig f6rradare! 

De omringa honom. 
AST0LF. 

J fega nidingar, hvad viljen J? 

PANTALEON. 

Det skall ni of6rdr6jligen bli varse. 

Till sitt manskap. 

Ge fyr! 

Astolfs hast stupar, 

FUnkt! Ladda om! 



- 445 — 

ASTOLF. 



Sa gor bekantskap 
med Astolf Unge nu, stratrofvarhop! 

Kort faktaing. Han hugger ned somliga; do andra fly. 

En seger, lumpen som de ofvervunna! — 
Skall den min sista bli? — 

Han spanar omkring sig. 

Och dyrkopt dock! 
Mil bar jag an af denna skogsvag qvar; 
till strid mot endast menniskor jag ville 
min Hvitfot ej fran Harald f6ra; natten 
instundar. Hvad bor niirmast nu beslutas? 

Han satter sig i grottans oppning med det blottade svardet lagdt b£ver kuat. 

Atminstone ej mer att sammankitta 

den Aygsands bog som biir man kallar stat! 

Nej! Ma den for hvart vindkast byta skick; 

ma hvarje korn, af blastens hvirfvel f6rdt, 

an vilja vara punkt f6r sig, och an 

det helas midtpunkt, — medan 6kenstormen 

slik yra samfaldt 6kar och f6rhanar! — 

Ej fms en mera vederstygglig syn, 

an den af en sjelfm6rdad samhallskropp, 

der med sitt hufvud hvarje ledamot 

i ruttning jemlik ar, och fria maskar 

beqvamligt skota sina naringsyrken. 

Ar detta da det mal, dit tidehvarfvens 

framskridande upplysning bragt mitt slagte? 

frihet! Helga blixt af skaparns eld! 

Ljusbildande, f6rharjande, som den! 

Hur missf6rstas du af de darhushjon, 

som leka med dig, liksom barnmed brander, 

okunnige, att i den samma kraft 

det godas och det ondas ursprung bor! 

Hvem ager dig, om ej han kan sig sjelf 

beherska? Om han ar sin egen slaf, 

och under ideliga rop om dig, 

dock hyllar blott de lagsta ibland lustar: 

afundens, egennyttans, kifvets, rofvets, 

pralsjukans, lognens, lattjans, frasseriets. 



— 446 — 

ocli hatets mot hvad hogt och heligt ar? 
Om karleken och aran ej dig tanda, 
om tro och trohet ej din strale rikta: 
forgafves vill du da, du gudakraft, 
dig uppenbara i ditt sanna Ijus; 
du iir och skapar 6fverallt — det onda, 
ehvar du icke iir — gudomlig lag! 

Och du, o ara! Mannens hogsta skatt! 
Du fasta tro pa arlig viljas makt! 
Medvetenhet af hennes sjelfbestand 
i lif och dod! Oslackliga begar 
att verka det, som ej forgas! Triumf 
i harnesk utaf eld och Ijus, osvikligt 
at dygden, snillet, sanningen f6rvissad, 
ut6fver motstand och belackare! 
Du sjalens adlighet! Det rattvist iir, 
att man med dig afskedat ock det stand, 
som uppkom genom dig och amnadt var 
att f6relysa, h6gst fran pligtens brant, 
i nit och offer f6r din striinga tjenst. 
Det rattvist ar, att man i samma dom 
med detta inbegripit ock de andra; 
tj hvarje stand, i sin krets, var en adel, 
en obeAacklig heders edsf6rbund; 
och alla dessa kretsars enda hjerta 
slog, under purpurn i monarkens barm, 
da sjelf igenom allas frihet fri, 
han i sitt majestat bar glorian 
af allas ridderliga tankesatt. 
Hur nesligt har man nu dig gl6mt, du sol 
pa hjeltesinnets vida himlahvalf! 
Hur klappar hiir ej mer ett enda br6st 
f6r denna aftonrodnad, som pa grafven 
blir aterskenet af din svunna dag 
och haroldsbudet fran en h6gre morgon! 

Han stiger upp. 

Jag nog mot 6det och mot tiden kiimpat; 
nu tr6tt, ej langre nya lefnadslagen 



447 



jag efterfiker. Ha! Just de, som oftast 

beklaga lifvets korthet, jaga dock 

som haftigast Saturni snabba spann 

med vilda onskningar och jemra sedan, 

nar under skenandet, i bradstort lopp, 

det krossar dem i detta sokta fjerran, 

i denna bakgrund, dit de haft sa bradtom! 

Skall jag dem hiirma, dessa dodens rof, — 

jag, 6fver hvilkens hufvud, afven hiir, 

o&dlighetens hulda angel vakar? 

Skall jag, som de, med matt, med sjukhg tranad 

an ropa det forflutna ater, an 

det irrsken efterfamla, som de namna 

sitt vantade tillkommande? Den lott, 

att rona hvar narvaro fyld af oro, — 

skall afven jag, som de, med stadse spand 

iippfinningskraft den fafangt soka undfly? — 

Ar lifvet, som det siiges, blott en drom, 

den ma dock drommas ljufvare . . . Du kan 

ei mer dertill forhjelpa, moderjord? 

Tag da, — f6r alltid nu, — din sons farval! 

Efter en paus. 

Det gifs ett enda satt att stanna qyar 
hos dig oskiljeligt; det gifs en rening, 
den enda, som mitt brott att valja har; 
och d6d — sa kallar sig dess djupa mening. 
Tillslutna himmel! Du, som ensam vet, 
hvad lif och d6d besl6ja och betyda; 
gif du en vink at sinnets tveksamhet! 
Siig, hvilken af dess viljor jag b6r lyda? 

Gnaggningar fran hans vingliast, som kommer Aygande. 

Ha! H6rde jag ratt? Han mig s6kt . . . Jag f6r- 

star dig, 
du trogne! Till lifvet mig manar din r6st! 

Springer ut pa bergbranten ocli mottager honom. 

Fran grafven mig ropa din ifver f6rmar dig; 
och fly med mig vill du, fran vinter och h6st! 
Likt fjall ifran 6gonen falla de griller, 
som hiir mig ber6fvat all gladje och sans; 



— 448 — 

min fbt sparkar bort de forvirrande giller, 
som larde mig glomma livar sallheten fans. 
Upp! Till hennes o, an af gudarne skonad; 
upp! Hastom fran koldens, fran lidandets ort! 
Ar ej min forbrytelse dermed forsonad, 
att har — om ock f&fangt — jag gjort, hvad jag 

bort? 

Med hanryckning. 

Hvar ar ditt innehall, liingtande sinne, 
om ej hos henne, som forr var ditt allt? 
Hvar har ditt hopp, och hvar har ditt sinne, 
om ej hos henne, en verklig gestalt? 
Lefver du icke ju blott genom henne? 
Har hon ej sagt dig forut, hvad som hiindt? — 
Hvitfot kom hit! I sitt hjerta hon kanne, 
hvart mina tankar sin kosa ha vandt! 



Nejden omkring Florios boning. 

Varmorgon. 
Mopsus ocli riorio, ledd af Alfred trada ut ur stugan. 

MOPSUS. 

Sa, sa, inga ursakter vidare. Nog begriper er ko- 
kerska bra litet af tidsandans fordringar. Godt och 
val mellertid, att ni inser, hvilken heder jag gjort 
er med den frukost, jag hiir behagat intaga pa min 
hemresa. Ert kaffe har druckits af offentligheten i 
egen person. 

FL0RI0. 

Var viss: den hedern skattar jag sa hogt, 
som den kan miitas pa min laga mattstock. 

MOPSUS. 

Stopp, — inga blankvers langre! Kan ni da inte 
tala naturligt, som jag-^ 

Jag talar efter min natur 



PLORIO. 



- 449 — 

Morsus. 
Besynncrllg natur! Idel sA, kallade jambcr. AU- 
deles som dcn bortlupne prctcndenten. Smadare ha 
till och med utspridt, att han smittade mig sjelf, och 
andra foga mindre upplysta patrioter med samma 
osed. 

FLORIO. 

Mahtinda 
medf6rde han cn luftkrGts, som cr alla 
forvandlade till form af poesi. 

MOPSUS. 

Nonsens! Men, — for att aterkomma till den f6r- 
rymde upprorsmakarn: vet ni verkligen allsinte, hvart 
han tagit vagen? Han skall likval varit synlig hiir i 
nejderna. Besinna er noga, och betiink ert ansvar! 

ELORIO. 

Jag vet i sanning intet om hans ode. 

MOPSUS. 

Det var ett otackt ugglebo, det der nastet, som jag 
hade skankt honom a statens vagnar. Jag var pa 
vippen, att i spetsen f6r unders6kningskommissionen 
bryta nacken af mig. 

PLORIO. 

Till h6gre d6dssatt blef ni rattvist sparad. 

MOPSUS. 

Sina papper tycks han riktigt ha tagit med sig. 
Jag var ej i stand att efter honom hitta nagonting, 
utom en gammal lunta med krutgubben Haralds namn 
pa permen. Det var den nu sa sallsynta bibeln, — 
en h6gst kuri6s bok, och numera oskadlig, fastan 
f6rbjuden. 

PLORIO. 

F6rbjuden? Bibeln? 

MOPSUS. 

Menniska — Medborgare! Har ni da inte h6rt, att 
den f6rbj6ds vid samma allmanna folkm6te, der man 
palyste den republikanska almanackan? 



450 — 



Okenbo jag ar. — 
Forbjiiden! Och hvarfore? 

MOPSUS. 

Derfore, att den gjorde for manga farhufvuden 
kollriga. Den ar ju alldeles ofverfull af niysticism 
och tysk teosoli. 

FL0RI0. 

Tysk? 

MOPSUS. 

Visserligen: glommer ni, att den blef insmugglad 
till folklasning af en dimmig tysk, som hette Luther? 

FL0RI0. 

Oyanlig 
ni ar, jemval som teolog. 

MOPSUS. 

Jag skulle tro det. Ocksa har jag i var for- 
fattning vid artikeln om menniskans rattigheter bi- 
fogat en om det hogsta vasendets skyldigheter. 

Pramdrager en cigarr. 

Ja — hvad tycker ni? Jag antager verkligen ett 
sadant. 

FL0RI0. 

Beundras 
ma, som sig bor, ert adelmod. 

MOPSUS, 
patandande cigarren. 

Och tviflar nagon, att det kan uppenbara sig i 
menniskoskepnad — se bara pa mig! Men allt alle- 
goriskt svammel ha vi vuxit ifran ; och staten ar for- 
pligtad att skydda det allmanna vettet. Lyckligtvis 
kan man nu stanna vid milda atgarder. Forr, till 
exempel, liangde man prester i frihetstraden ; nu ar 
tillrackligt att siitta dem pa vatten och brod. — Ni 
hor, att jag ar tolerant; eller hur? 



— 451 — 
FLORIO. 

Med hapnad 
iornimmer jag en slik fordragsamliet. 

MOPSUS. 

Snart torde jag komma att stracka den iin liingre.' 
Jag vet, hvad prester och leviter kiinna duga till i 
ett valbestaldt samhalle: till sockenskrifvare . . . till 
lofpredikanter, i hiindelse . . . Men detta ar min hem- 
lighet. 

FLORIO. 

Klokt gor er vishet, att fortiga den. 

MOPSUS. 

Na, sa farviil! Min svit viintar pa mig nedanf6re. 
Ni har i dag sett en man, som ilr for det forsta folk, 
och for det andra regering, och for det tredje begge- 
dera. Det vill siiga — men ni har vill hort talas om 
folkets suveriinitet? 

FL0RI0. 

Ni iir dess inkarnerade gestalt. 

MOPSUS. 

Just sa! Eller hvad man fordom, icke sa oiifvet, 
kallade imperator. Ert begrepp borjar uppklarna ; ni 
tycks fatta atminstone en af tidens stora praktiska 
lifsfragor. 

FLORIO. 

Ett grundsvar pa dem alla har ni siikert. 

MOPSUS. 

Visst har jag det. Jag miirker, att af er hade kun- 
nat bli nagot. Hor pa! Ocksa jag iir en vitterhets- 
iilskare. Om ni mins niigot af ert gamla verskram, 
liis opp for mig en bit till afsked! 

PLORIO, 

med stark betoning. 

Det gifs en frihet, som ej kring sin panna 
biir ormar, ej ett mordbloss i sin hand ; 
fodd att valsigna, icke att forbanna, 
hon varnar med en rost fran Eaderns land. 



— 452 - - 

))Framat!)> Den losen afven val av liennes; 
men hennes »fram)), det leder uppat blott; 
och hennes vag, som pa sin klarhet kannes, 
evardligt gar, fran sant till skont och godt. 

Ehvar hon vistas, skonja hoga, laga 
med brodersblick, hvarandras dygd och brist; 
hvad ratt jag gor? blir hvarjes forsta fraga; 
hvad ratt jag har? derpa han tanker sist. 

MOPSUS, 

aibrytande. 

Han gor val sa f — n heller. Nej, ni ar ohjelplig. 
Uff, hvilken bedroAig psalmodi! Men ni ar ju ock 
ett gammalt skralle, en af romantik genombyrd ante- 
diluvian. Jag ofverlemnar er for alltid at edra him- 
melska trSkigheter. 

Han gar. 
ALFRED. 

En krafstinn lurk. Hvad han s^g lojlig ut! 

FL0RI0, 

satter sig pa en bank utanfbr sitt hus. 

Naturen stundom roar sig att teckna 
vrangbilder, som, fast knappast sannolika, 
iindock i menskohvimlet ga omkring 
helt ogonskenligt, och med stolta later. 
Sa denne pobelns hjelte: lefva tycks han; 
men framling ar han for allt verkligt lif. 

ALFRED. 

Glom honom, fosterfar! Nu ar det v^r, 
och larkorna oss bjuda battre sallskap. 

' ELORIO. 

Katt. — Gack och sag din mor, hur IjuAig nu 
ar dagens, varens, lifvets nya ungdom! 

Ensam. 

De falt, som kastat nyss sitt snodok af, 
det Ijus, som snart skall locka grasen opp, 
jag ser dem ej; dock hor jag larkans drill. 



- 45:^ - 

som ofver lifvets kiinsla silllt forvanaĕ. 
Naturen vidror lent, med smeksam liand, 
mitt vasens strangar; forna dromgestalter 
^nyo fargas upp och skaka bort 
den vinterfrost, som dem sa lange insvept. 
J ljufva bliindverk! Sjelfve gubben kan 
ej motsta er; ocli en ocb annan stund 
jag nodgas iin inrymma ^t ert samqvam . . . 
Ack! att jag pr6fvat re'n s^ mangen gang, 
hur J ett saligt ingenting blott iiren! 
Den nya varen bradskar, lik de f6rra; 
bakefter mata sommar, liost och vinter 
sin vana kretsviig ut, alltmera tr6gt, 
och vid hvart ars f6rlopp ar lifvets dryck, 
som varens trollstaf nyss till vin f6rbytte, 
det samma dufna vatten som f6rut, —^ 
blott med den skilnad, att man druckit sig 
till hela tva och femti' veckor iildre! 

Och likavisst — o sk6nhet! Ljusa fullhet 
af skapelsens och lifvets bilduingskiillor! 
hvem ville vid din blick ej vara till? 
Hvem ville ej f6rgas vid dina br6st, • 
tillfyllest miitt af deras gudamj6lk? — 
Yiilan, du gamla hjerta! Om ock allt 
f6rsvinner, hvad du iigt; om nya tider 
och nya menniskor och nya dr6mmar 
omhviirfva dig: hall dock de iildsta fast, — 
och i det minnet blomstra immerfort, 
och skjut bestandigt nya knoppar fram!^ 
Likt gamla frukttrad, tiitt af mossa h6ljda, 
som dock af varens anda viirmas iin, — 
sa sprid annu omkring dig tusenfaldt 
en varlig sangarkiinslas blomstersk6rd! 
Lat under dina blommor n6jet, hoppet 
fa vandra;-och niir striifva vindar sallat 
dem ned pa marken, gliids, att deras duk 
g6r stigen mindre skarp f6r qvalets f6tter. 
I begge fallen dofta de; och liinge 



— 454 — 

se'n rosen dott, beliagar hon annii 

med vallukten af liennes sjal, som drojer. 

0! mins, att denna blast, som lossar dem 

fran dina grenar, ej ar dodens il; 

den ar en evig karleks milda hviskning, 

som sai?er: ))det iir tid att frukten kommer!)) — 

Malvina och Alfred nalkas. Malvina bar ett litet barn pa armen. 
MALVINA. 

God morgon, min valgorare! Hvem var 
den resande, som nyss ifran oss gick? 

PLORIO. 

Ett samting af nattskrafva och af korp, 
som bland var lilla lunds varsangarflock 
sloo^ ner att kraxa sitt abrakadabra. 

MALVINA. 

Hur annorlunda var den skona yngling, 
som i fjol hostas er besokte! 

ELORIO. 

Ja! — 
De usla honom fafangt eftersla; 
helt visst han fins ej mera i vart land. 

ALPRED. 

Och gamle Harald! 

FL0RI0. 

Siste ungdomsvannen I 
Han hvilar nu. 0, gjorde jag sa med! 

ALFRED 

klappar honom. 

Nej, pappa, nej! Du far ej ga ifran oss. 

rLORIO. 

Guds vilje ske! — Kom, led mig ner bland kumlen, 
att sitta der en stund. 



Det regnar redan. 



ALFRED. 

Men det blir regn! 



- 455 — 

PLORIO. 

Ah! Ett litet duggregn! 
tJag kanner ju, hur solen dervid skiner. 
Farval, Malvina! 

MALYINA. 

Alfred, fardas varsamt! 

De ga neclat dalden. 

MALVINA 
satter sig pa banken. 

Hur siillt, att vara mor! Att kanna sa 

invid sitt lijerta, sasom eget lif, 

en del af det, i synlig bildning formad! — 

Som perlor eller tarar glittra klart 

det Ijumma regnets droppar. Nu forbi 

gar skuren bort till annan trakt. Ack Gud! 

Hur praktig star der borta fridens baga! 

Utspiind i fargrik glod, en oppnad famn, 

med livilken liimlen innesluter jorden, 

bevittnar den, att karleken ocb smartan 

an lika innerligt forsta hvarandra. ^ 

Fran himlen drager smartan ned sin viin, 

som leker skimrande i vara tarar ; 

i kyssar suger dem den blida stralen 

upp till sitt rena hem, der Ijusets trost 

sin helga underpant pa hvalfvet malar. 

Hvar blommar sjalens riitta paradis, 

om ei bakom de glesa skyars tjiill, 

der grat och leende sa skont f6rsonas? 

Vi ana der den hand, som spiinde bagan, 

och kiinna, hur den faderligt oss rilckes. 

Mitt barn! Mitt barn! Sof nu i dess beskydd! 

En gang jag var som du. — Sof sott! Sof sott! 

Hon sjunger. 

))Ack, mamma! Hall varmt om ditt barn iinnu 
for verlden, som kyler oss alla! 
Och tryck det till dig sa fast, som om du 
forst nu det for ditt finge kalla! 

0, liigg det helt tyst vid din biifvande barm 
och luta dig neder helt sakta, 



ocK vanta, tills sjelf det sig ror pa rlin arm 
att dig, att sin himmel betrakta!» — 

»Ocli vacker jag ej dig med tarar opp, 
sa vill jag med kyssar dig vacka; 
din blick ar min dag, ditt oga mitt hopp, 
som an inga tocken beAacka. 

Oskyldiga Ijus ifran anglars bo, 
ur iinglablickar du glanser . . . 
himmelska syn! saliga ro! 
O lif utan matt, utan granser! 

Sa kom till mitt brost, fran drommarnas falt; 
drick lif af mitt lif, du snalla! 
0, kunde jag ge dig allt godt, allt siillt 
ur denna iilskande kiilla! 

Ack, alls ingen sorg — blott frojd, blott fr6jd ! 
Men ack! Du dricker ock noden! 
Sa gore da Gud dig modig och nojd, 
i alla stundande oden!» — 

))Du valdiga himmel, som tvafaldt ler 
uppofver min hvilande lilla! 
Ar det da en moders ogon jag ser, 
der Aytande perlorna trilla? 

O, lat kring min vagga ej silkets tjall, 
lat blott dina armar sig striicka, — 
och lat i min skymnings morgon och qvall 
dina ogon allena mig vacka! 

Och nar da din karleks Aodande vag 
jag dricker i liist och i smiirta, 
jag drommer, hur forr jag sa ensam lag 
inunder ditt heliga hjerta. 

Och blef det f6r trangt af liingtan och qval, 
och ville f6r ingen du klaga, 



— 457 — 

och tS,r pa tar till din barm sig stal, — 
dii hjelpte jag dig dem forjaga. 

Hur lycklig jag var! Eii del blott af' dig! 
I mig bad din kansla till Herran; 
och bonen, som brann i dig och i mig, 
blef hord i hans trostrika ijerran. 

Ack, mamma! Hall varmt om ditl barn ilnnn, 
for verlden, den oppnade, kalla! 
Och tryck det till dig sa fast, som om dii 
i grafven det suart sage falla! 

0, vaf da med egen hand at dess kropp 
till svepning det hvitaste linne: 
och sedan kom med! Niir dess oga shis opp, 
det dig strax i himmelen finne!)) — 

))Mitt ljufvaste barn, hvi talar du sa, 
som skulle sa bradt jag dig mista?» — 
))Ack! Lat vara hjertan tillsammans sla, 
att ock de tillsammans ma brista!» 

AST0LF, 
som emellertid inkommit pa scenen ocb nalkas obemarkt. 

Hur lik hon ar Cacilia i rost, 

i blick och skepnad! Bojd sa mildt, som dennas, 

bar ocksa hennes hals och nacke opp 

det blonda hufvudet, och hojer sa 

mot himlens hvalf de tarbestiinkta kinder. 

Det ar som bure ofver glatta vagor 

en svan en daggig blommas latta tyngd, 

och rorde sig i simning med sin borda! 

I hennes blickars fuktigt skiira glans, 

i hennes blida lappars purpurklyft 

bor ock det samma omma leende — 

det leende, som sprids fran sangens hogtid 

inom det innersta af hennes brost . . 

Den hela varelsen tillsammans liknar 

AlterOoms Dikter. I. ^*-* 



— 458 — 

ett klarblatt oga, fullt af fnd; det ljuft 

oandliga i lifvets inskrankthet, 

med all sin vana fagring derur stralar. 

Hvad fagring ofvergar en vacker 

Och hvilken fargton tilAar val med den, 

som hennes enksorg penslat, — denna rodnad 

af gladjens afton eller smartans morgon? 

Han framtrader. 

Malvina ! 

MALVINA, 

gladt uppspringande. 

Herre! Hvad? Ni aterkommen? 
Ni iin i landet? 

ASTOLP. 

Tack f6r sist, och tack 
for visan! From, sora en herdinnas sang, 
den klang emot mig ur min barndoms fjalldal. 
Ack! Ofta har det tyckts mig sjelf, att bast 
det hade varit, om mitt hjerta fatt 
pa samma timma brista, som min moders . . . 
Men odet ville annat. Lycklig ni, 
for hvilkcn lifvets tomma skadespel 
i egna barn sa inhallsrikt foryngrats! 

MALVINA. 

Hvad Florio skall fagna sig! Hvar dag 
han onskat att iinnu en gang er trixffa. 

ASTOLP. 

Jag kommer just till afsked, hulda qvinna! 
Jag ar pii resan stadd till andra riken, 
och endast kort hos er jag droja far. 
O, slut mig i ert minne! 

MALVINA, 

bedrbfvad. 

Ar det mojligt, — 
Ni vill pa allvar oss sa hastigt lemna? 
Skiink oss (h)ck uiigra dar, atminstone! 



4ai) 



Jag nod^as ila till mitt mal. Jag liar 
f6rfelat det; det lins dk annorstiides. 

MALYINA. 

Xi ser ioriindrad ut, se'n sist jag sag er, 
ocli njlstan liksom aldre — mycket iildre! 
Men ni har ock haft friitande bekymmer; 
jag ett och annat hort derom. 

ASTOLF. 

Klimatet 
i detta jordstreck iir mig ej till pass. 
Jag redan var for bortskiimd af ett biittre! - 
]\ren hiir mar Florio? 

MALYINA. 

Kom med, kom med! 
Han iir i niirheten och mar riitt driigligt . . . 
Ack! Tusenfaldt viilkommen, gode herre! 
Men blif ej obeveklig . . . hor ni det. 

De ga. 



Platsen omkriug den lilla kyrkan i tjalldalen. 

Afton. 

Astolf, attbljd af Plorio och Al/red. 

ALPRED. 

An vinkar efter er, fran Asphagsberget, 

min mammas niisduk. — Ack ! Att ni sa bradskar ! 

A3tolf vinkar tillbaka, vander sig sedan hastigt om och trycker Alfred till 
sig med stark rbrelse. 

FL0RI0. 

Det iir en hostlig C|viill. Jag tror att nordan 

en kindpust gifvit at var spiida var, 

af harm, att pilten re'n vill ga ur kolten. 

ASTOLF. 

I)en host, vi kiinna, iir inom oss, viin! 

FL0RI0. 

]\fitt rad kan trotta ; — men iinnu dig (ippet 



— 460 — 

star valet af ett stilla enslmgslif! 

Hvad battre kan ett olycksbarn val gora, 

an dvaljas pa en lugn, forborgad ort, 

i talig bidan af befriarns ankomst, 

i from betraktan af livad aldrig dor? — 

O, att du qvar hos mig formadde stanna! 

ASTOLP. 

I hvarje annat lage, o hur villigt! 

FLORIO. 

Hvem skall, se'n mina ogonlock de hoplyckt, 

beskydda mina fosterbarn? — Hur liitt 

i denna vra, att gomd, min gard bebo! 

Du skuUe se, hur aren runne bort 

ur tidens timglas, nastan obemarkt! — 

Har du ej an fatt nog af afventyr? 

ASTOLP. 

En trotthet kanner jag, som vandringsmannen, 

nar han en lang och brannhet sommardag 

i sand bestandigt gatt och nalkas sent 

herberget; men ocksa en eld, en spiinning, 

liksom den resande i soderns liinder, 

nar han ur vardshushvilan spritter opp 

vid posthornsljud, som ropa honom ut 

till nya oden i den grona Maj, 

och niirmare till malet, som han soker. 

FLORI0. 

Hvar har du det? 

AST0LF. 

Ej kan i denna stund 
jag svara mindre svepfritt, an du fragar. 
Eornim! — Ej blott en iittelagg jag ar 
af detta lands urgamla kungasliigt . . . 
Har du hort talas om de siillas oar? 

FL0RI0. 

Ja, dem som forr sa kallats ; man fortiiljer 

att de en lemning iiro af Atlantis, 

den forna verldsdel, som i hafvet sjonk. 



— 4(>1 — 



Sa vet, iitt dessa oar ater blifvit 

hvad i begynnelsen de voro, en! 

Ja: ater har ur oceanens vagor 

det gamla sagolandet stigit opp, 

fast okandt an for nordens geografer; 

och konung iir jag der, och har till inaka 

den skonaste, den trognaste bhmd qvinnor, 



FLORIO. 



Hvad underting, o van, berattar du? 
Du tvifiar? 



AST0LF. 



FLORIO. 

Nej! Du sjelf Jir giltig borgen 
for dina ord. 

AST0LF. 

0, kunde jag dithan 
forflytta dig! Inom dess griinser knappt 
man namnen vet af lidande och sorg; 
ty fabel der ar alder, sjuklighet, — 
och doden, lagrad som en orm kring stranden 
pa ijerran hall, ej nansin dristar landa. 

ALFRED. 

Kors, i all verlden: fosterfar, vi be 
den gode kungen att fa resa med! 

FL0RI0. 

Fortjusande dii dessa oar malar, 

och feiskt ma klimatet vara der; 

om ung jag vore, visst pa sunnanfard 

jag foljde dig. Men hvilken sallsam nyck, 

att hit, en irrande fornkampe lik, 

sa ensam draga pa sa vadligt str6ftag! 

ASTOLF. 

Jag ville profva egen kraft^och arm; 
och nu iir profvet gjordt! Anyo nu 
jag hugnas vill af rnin gudinnas famn. 



— 462 — 

begabba tidens vanmakt, siitta loten 
pa hjessan af forgangelsen, som mattar 
ett tandlost ormbett at f6rtramparns hal; 
jag vill ... 

Han studsar. 

Hvad ar det hiir? Hvart har du f6rt oss? 
Hal Hvarf6r har man hit f6rfordrat mitr? 

FLORIO. 

Hvar iiro vi? 

ALPRED. 

Vid kyrkogArden, pappa! 
du ville der ju skiljas fran din giist. 

ASTOLF. 

Bland d6dens boningarl 

FLORIO. 

Hvad iir Iwart afsked, 
om ej en d6d f6r dagar — veckor — ar — 
f6r ull tid, — sasom vart? 

ASTOLP. 

Ett bittert ordl 
Men sant, tyvilrr! 

KLORIO. 

Da ga vi ju ej oriltt; 
jag ville Iblja dig till vii,gs — blott hit! 
Du sett mitt arbetsrum ; du b6r ock se 
min hvilokammar . . . Alfred! F6r oss framl 

ALFRED, 
vid kyrkogardsporten. 

Han iir sa sviirliist! 

ASTOLF. 
rycker opp den. 

Mig han stiinger ej. 

FL0RI0. 

St! Yiick ej larm i s6mnens helga rike! 

De trada in och ga till ett hbrn af kyrkogarden. 



j«j;5 



Eu litcn r()iinoinviixen atthog! 



FLORIO. 

Ja! 
Den lilhi groua kuUe, der — snart uoir — 
(liu gamle van nedkrypa skall till ro. 

Han siitter sig pa sin grafhog. 
ALFRED. 

]Meu, pappa! Kalen iir ej iiu ur marken, 
oeli du iir inte Irisk i dag . . . Om maniina 
lar hora't . . . 



FL0RI0. 

Bry dig e j ! Jag tal vid allt. 
Sitt, konung, sitt! Du hjir har inanga troncr 
att valja bland. Den hogra kullen gominer 
min far, min mor; den venstra gubben Harald. 

ASTOLF. 

Hvad? — Harald? 

FL0RI0. 

Fran hvars sotsiing du ej vek, 
sji hinge han behofde dig. Hans lik,. 
af dig f6rvaradt i en grotta, blef 
fran bergen Aottadt hit af skogens abor. 

AST0LF, 

fi5r sig sielf. 

Bekliimd jag iir, som vore sjelf jag stiild 
pti dodens troskel . . . Upp! Bemanna dig! 

Hogt. 

Min Plorio! Farvixl! 



Sitt blott en blink, siig blott tva ord, att iin 
jag till din rost ma lyss — den kiira rosten! 
Det iir den sista bon du hor af mig. 



— 1(U — 
ASTOLF. 

Du troUar fast mig liar vid dessa grif'ter! 

Han satter sig pa Harakls graf. 

Du har mig vid din sida nu; men redan 
det borjar skymma, och min vag ar h\ng. 

FLORIO. 

Du borde sky den stund, da aftondunklct 
med sina granande nattfagelvingar 
far frostigt ofver jorden fram, der solen 
de trotta menniskorna ofvergett; 
den stund, da feberns yrselsyner ater 
belagra, angslande, de sjukas baddar, 
och under skran af morkrets fjaderskaror, 
de vilda skogsdjur strofva ut att soka 
sin gamla ovans, menniskaus, forderf; 
dcn stund, da ondskan, mordet, skadegl 
med haHskyggt han ur sina kulor titta, 
och bida blott pa midnattsvcrldcns andar, 
att sedan rastlost vanka om bland dcm — 
olamplig ar cn sadan stund till uppbrott! 

ASTOLF. 

Den stunden just ar min; en skugga sjelf 
jag ar, en dcmon, om du vill, osarbar, 
och liksom de, en morkrets konstnarsgrill, 
af natten fodd, till natten aterskickad. 

FLORIO. 

Du talar, som du redan medlem vore 
af dc fordolda varelsernas krets, 
som har inunder oss, i hviLans samqvam, 
bcbo de rauUbetackta siillskapssalar. 
Jag ofta nog -mig forcstalt, hur trclligt 
dernere iir, hur Ibgsamt aUa grafrum 
tillsammans bilda det palats, der furstligt 
dodsdrottningen forvandling har sin tron, 
och i sitt diadem den sten forvarar, 
som af de visc fafangt soks pa jorden, 
fastan dc dock ha kallat honom sin! 
Men innerst brinner, pa omatlig hiird, 



- ic,:, 

(]c3t gonula lilvets iildrig sliickta laga; 

och dagligt komma nya gaster dit, 

att varma upp sig ifran tidens iskold. 

Ur dunkla lormak, tysta gallerier, 

skattkamrar, proppade mcd husgerad 

af urnor, klingor, sporrar, kronor, skrudar, 

lorsamla sig ditin fran stund till stund, 

hogkloka gubbar, underskona tiirnor, 

stalsmidda kampar, oerfarna barn, 

och sprakas vid, med kanslor utan ord, 

och sammansmalta vid de stilla lester, 

de skilda hjertan till ett evigt enda. 

Det hjertats puls, den strommar in i Guds 

tillbaka, hvarifran den strommat ut! 

ASTOLF. 
uppstigande. 

Du skildrar lockande — och dock en rysning 
iir lagrad kring den stig som biir dit ned. 

FL0RI0. 

An om din maka gar den? 

AST0LF. 

Skedde dct. — 
O! Da forstar sig, att jag foljde strax! 
Den bild, som henne i mitt brost forvarar, 
den skulle da med IjuAigt vald mig gripa, 
lorbyta mig i hvarje del till sig, 
och sa mig hiidan draga bort med henne! 
Det skona, nar det Ayr, gar blott forut, 
i afsigt att oss visa vagen. 

FL0RI0. 

Sant! 
Och att oss helsa fran sitt nya rikc. 
En sadan helsning ar hvar nyfodd var; 
en sadan, framfor allt, iir sjiilens varflod 
af minnets och af sangens Iromma tarar, 
niir alderdomens sno, niir dodens is 
forgafves qviifva till en trofast saknad. 



— IGG -' 
ASTOLE. 

Gor inig ej hjertat tyngre ! — Minuets liingtan 
med denna yarAod langese'n mig hann; 
och till sitt ursprungshaf den vill mig vagga, 
och fafangt strafvar jag mot vagens svallning. 
Den gungar mig, den hojer mig, den fjermar 
alltmera mig fran stranden, der du riicker 
din iidla hand till afsked. Gif mig denl 

FL0RI0. 

Ar hasten redan hiir? 

ALPRED. 

Gudnas! Han stilr 
vid andra porten, ser hitat, och lyfter 
hogt ofver gallret upp en kolsvart bringa. 

AST0LF. 

Snart kommer natten, kolsvart liksom han — - 
Sa lef da val, du oforgatlige ! 

FLORIO, 

modosamt uppstigandc. 

Res lyckligt — skynda — upphinn gliidjens land! 
Mig orden falla svart — och hemma star 
min harpa — 

ALFRED, 

snyftande. 

Pappa, nej ! Niir skuren kom 
i inorse, stiildes hon af mig der borta 
inunder benhustakets list. Vill du . . . 

ASTOLF, 

afsides. 

En harpa — och ett benhusl 

ELORIO. 

lcke nu! 
Hor! — Hor du ej? — De dode spela sjelfve! 

SAKG VID HARPA, 

bortom benhnset. 

Om sent ur aftonrodnans sloja, 
som randar skogens vestra bryn, 



^ 1C.7 - 

cii liu.sgcsta.lt sin htmd scs liojti, 

och yinka dig till gyllnc skyn: 
iorskracks ej, att du skadar mig! 
Hur kan din iilskling glomma dig? 

Om liingst bortom den gula ragen, 
der boljan nyss gomt solens lopp, 

vid harpoljud, ur purpurvagen, 
din forsta sallhcts o star opp: 

da lyssna tyst, och tiink pa mig! 

Din iilskling spelar der fbr dig. 

Och kanncr du, i minnen slutcn 
af' cn ibrlorad barndoms verld, 

en liiigt, sa varm om kinden gjuten, 
cn kyss, af kiirlek skiinkt och Uird: 

da gliids och gif en suck at mig! 

Det iir din viin som helsar dig. 

Hor du, niir qviillens stjerna strimmar 
in i din dunkla bonings famn, 

fran aspens lund der biicken simmar, 
en sakta hviskning af ditt namn: 

da slumra sott och drom om mig! 

Din viin i fjerran kallar dig, 

'Och sist, niir natt sin vinge brcder 
pa lugnets land, hvars ro ej stors, 

och niir, hvad hjertat tystast beder, 
liksom ett rop i himlen hors : 

da vakna dcr, och bed med mig! 

Hur kan din iilskling glomma dig? 

ASTOLF. 

Min Gud ! Hvem sjong? Jag tror mig kiinna rostcn - 
Lat tacka dig! 

}Ian skyndar dit. Eu hvit gestalt forsviuncr, vinkaudc, i skyuiuin.gcu. 
ALFRED. 

Den rostcn iir nog liittkiiud. 



~ JG8 ~ 

ASTOLP. 
aterkommande. 

Oin Svanhvit den ma heta eller annat, — 
det var miu goda ande, som tog afsked . . . 
Lef val, o Florio I Lef val for alltid! 
Lef val, min Alfred! Helsa den, som sjong! 

Hau omtamnar dem, sliter sig los, ka^tar sig pa sin hast och stracker af 
utat fjalldalen. 

ALFRED 

torkande sig i bgonen. 

Nu sjns han inte langre! Som en drom 
forsvann han bortom attekumlen. 

PLORIO 

matt. 

Ratt! 

Liksom en drom, sa kom han och forsvann lian. — 
Tag liarpan ! 

ALFRED 

angsligt. 

Ja — men spela inte nu ! 

Han hemtar henne. 

Det iir sa skuint, och mamma sprang ifran oss; 
kom lat oss ga! 

PLORIO 

med tynande rbst. 

Ja, lat oss ga — till ro! 

Hau sjnnker ner bredvid harpau. 

ALFRED 

ropande, i hbgsta augest. 

For Guds skull, mamma! jMamma! Hor mig! 

Hor mig! 
Hvar iir du? — Florio sjukuar! Florio dor! 



PEMTE AEYENTYKET. 



ATEKrAEDEN. 
Slatt med sadesialt. 

Sommaraf t on. 

SANG 

af skorclefolk, som vandrar hemht mecl sina verktyg pa skuklrorna. 

Niir man i heta timmars qvalm 

har mejat dagen ut, 

och mellan torn af ax och halm 

se'n ognar stugans knut, 

o afton, sval och blid! 

karleks ljufva frid! 

For till mig, du, 

min Aicka nu — 
o afton, sval och blid! 

Njir ragskyln oss f6r solens brand 

gaf skuggig middagsro, 

pa karfven, som sa natt hon band, 

hon svor mig all sin tro. 

akerren sa gron, 

der hon gaf svar pa bonl 

))Vill du mig ha?» — 

))Ack ja! Ack ja!» — 
akerren sa gron! 

Hur harligt modan vedergiills! 

Ej lian rasta vill; 

harnast hon bryns, niir kornet falls, 

da reds vart brollop till. 

tid af gyllne skord, 

lat begges bon bli hord! 



-^ 4 70 - 

Koni strax! — »Ali ja!» — 
Med ax! — »Ja, ja!» 
O tid af gyllne skord! 

POGDEN 

pa nagot afstand, till egendomsherreu. 

Nu skall man tro, den slon kan jubilera! 
Sa gar det, nar husbonden iir for god. 
Knappt forsta slaget klamtade till helgsmal, 
forr'n ni befalde mig att ge dem hemlof! 

EGENDOMSHERREN, 

Lat dem fa hvila sig! Min blir ju skadan; 
de ha tillrackligt tralat for i dag. 

F0GDEN. 

Yasserra, nej ! De orka obegripligt, 

de feta slynorna, de axelbreda 

dagdrifvarne: nog mins jag er herr far; 

i hans tid hade aldrig tacken sang 

och tacket lattingslefverne passerat. 

] stallet att forsorja dem, som ni, 

han tankte: packet skoter sig anda, 

och noden kor nog hund i band, och prat 

och visor fylla ingen hungrig mage. 

EGENDOMSHERREN. 

Men jag ar inte han, och dermed punkt! — 

EOGDEN 

lagmiilt. 

flag menar bara . . . Men jag tors ej saga't . . . 

EGENDOMSHERREN. 

Hvad menar da din klyftighet? Lat hora! 

EOGDEN. 

Jo, — att den der arfprinsen, som i fjol 

var har till middag med er frande Harald, 

har genom sitt besok forhexat er 

till idligt grubbel pa oegennytta, 

pa folkets vard och adligt husbondsinne. 

EGENDOMSHERREN. 

Du o^issar kanske sant. 



I V 1 — 
For allt i verl<lcn, 



blif' inte lasiirc, hiins nad! 



EGENDOMSHERKEN 

smaleende. 

I:lvad nu, 
»mcdborgare?)) 

rOGDEN. 

De gamla, goda titlar 
stji iipp, se'n Mopsus" blifvit kejsare. 
Men akta er! Han har ej glomt deu man, 
som var pa vag till pretendentens bistand; 
och an mer hatar er hans vardiga 
gemal, den vackra erkestyggan Bruta. 

EGENDOMSHERIIEN. 

Stor sak! De ha mig redan drygt beskattat, 
och liingre vaga de ej ga. 

FOGDEN. 

Ja, ja!^ 
Dryg skatten iir — och hurdan aringen? 
Gles niistan ofverallt, bradmognad, briind, 
att man ma bli topprasande derofver. 

EGENDOMSHERREN. 

Dermed hjelps intet. 

EOGDEN. 

Siig ej sa: det lisar 
otroligt, att fa sviirja litet grand, 
nilr man har nagot otaldt med var llerre. 

EGENDOMSHERREN. 

En vacker liira! 

FOGDEN. 

Apropos af liiror, — 
hvad siiger niidig' herrn, som iir sa liird? 
Hiir llog, kort innan ni kom ut, en hiist 
i luften fram; vi trodde forst, en fiigel; 
men snart vi Sii.go klart hilstskapnaden! 
En karl pa ryggen satt, i riktig sadel; 
och niir han kom midt 6fver oss, han miirktes 
till mera langsam sviifning hejda farten, 
och titta nedat — 



" 472 - 

EGENDOMSHERREN. 

Gubbe! Ar dii ga,lcn? 

EOGDEN. 

Jag vill bedyra vid min salighet . . . 

EGENDOMSHERKEN. 

Nu godt! — Se till, om ny-angsladan an 
ar fardig. 

rOGDEN 
uuder bortgaendet. 

\ ore nu min son blott hemma, 
som af sin skola nyss i femti amnen 
»beromlig)) fick och re'n i forsta klassen 
forklarade naturens fenomener! 

EGENDOMSHERREN 

tankfull. 

Yar det val han? — Forunderligt! En sagen 

om sadan hast jag hort. — Hvad mer? En maning, 

att trofast verka i den adles anda! — 

Ej giommer jag den ed, jag honom gaf: 

hvad forr min farfar egde genom bord, 

min fader bibeholl igenom mynt, — 

jag vill det genom karlek sammanhalla. 



Odslig trakt 
af kala kullar, sluttande mot bakgrunden, der oceaneu visar sig. 

AST0LF 

till hast, pa spetsen af hogsta kullen. 

Ha! — Hvad det smakar, att fa andas ut! — 
Jag vet ej, hvad som gor just denna qvall 
till mera qvalmig, mera tung, an andra. 
Nog sag jag nyss sma Ijungeldsmoln ; men re'n 
de skingrat sig, och nattens antag svalkar 
luftkretsen — Hvarf6r trycks jag likafullt 
af jordens tyngd? Vill hon i afskedsstunden, 
f6r battre hagkomst skull, belasta rymmarn 
med all sin borda i en enda packning? 



Ar hou ej nojd, att hon hck fiingsla niig, — 

hva(l minst jag hade viintat, — pa en sjukbadd, 

fran dag till dag, i cn eUlndig koja? 

Niir ater jag till hiist iormadde sitta, 

i morse, sade man att veckor Ajtt. 

Men nu star hennes viilde vid sin griins: 

ijerrskadande : mitt oga redan blickar 

det helga vatten, pa hvars andra kust 

lycksaligheten bor; ej vind, ej vag 

i aiton bryr den lugna verldsomfamnarn, 

der nu han mellan skuggor badar sig 

i Ijus, ur aftonrodnans urua strommadt. 

En blink iinnu — och han iir ofversviifvad ! 

]\Ien matt jag iir; min sjukdom har mig tiirt, 
iinskont den mer var sjiilens qval iin kroppens. 
Min sniilla hiist! Tillat minuters rast; 
var kraft fornyas ma till sista farden! — 

Stannar, klappande honom pa halsen och bringan. 

Du vill det ej, — jag ser det pa din blick, — 
na, skrapa ej sa starkt; du far din vilja; 
men lat mig blott helt hastigt se mig ora! 

Jag blifvit pa en tid for mycket vek. 
Hur siillsamt stiimde mig, vid sista byn, 
den fromma skordens tafla ! Och hur mildt 
Ijod upp till mig helgringningen, hvars klang 
bar med sig hiilften smiirta, hiilften trost! 
Hvar smasak gor numer mitt hjerta blodigt. 
Sa, hvad jag fordom sag med halft forakt, 
hvar scen af menskoverldens korta dockspel, — 
just nu, niir jag det 6fverger for alltid, 
mig helig tycks och niistan afundsviird. 
Den heta dagens solsken diimpadt var 
till aftonglans; sma tunna, hvita stromoln 
ej broto den; ett enda blott, ett svart, 
spred skugga pa en Aiick af sk6rdefiilten, 
och i den skuggan stod en menskoskara 
och hvilade fran mejningen, vid klockans 



— 474 — 

aniiianing blottade de bojda hjessor 
och knappte sina hander hop till bon. 
Men ack! Xar fran den helgade metallen 
de klara Ijuden genomsummo luften, 
och deras susning got sig, lik en olja, 
pa boljesvallet af mitt vilda lif: 
hvi var mitt vemod storre, an min frojd? 

Yiil mig! — Nu ilar menskoaret redan 
ifran sin vandpunkt utfore tillbaka: 
men ej dervid, med jordens barn, jag liingre 
beh6fver sucka: lif! blandgestalt, 
du lika svekfull, som forganglig iir! — 
Val mig! En siirskild korad himlason, 
jag vingar bar pa evigt unga fotter, 
och stoter snart, med dessas gudastyrka, 
langt undan mig den troga massans klot. 
Ej mera dock jag kan — som forr — er glomma, 
r|varlatna jordbor! Dyrbar iir mig nu 
hvar tanke pa er striinga profningslott. 
Hur mycket godt dess frost har stiingt i knoppeu ! 
Men hadanefter skall min makas 6, 
i jemn inverkan fran sin blida varma, 
bestrala edra dunkla sinnens rymd 
med bild pa bild af henues skonsta syner; 
och niir min bon derom hon gladt beviljar, 
jag sa, kanske, skall blifva mindre oviird 
min lyckostjernas oerhorda gunst. 
Ty ofver mig en gud har sig forbarmat, 
hvars like ej bland alla gudar linnes; 
for forsta gangen hjertat har bevekt 
hans verldslag till ett undantag! 

Ja! Snart 
skall jag i hennes ogon ater speglas, 
och re'n i denna natt foryngringskiillan 
iinyo liiska mig, — att lycklig kiirlek 
sa griinslos blifver, som den evighet, 
hvars ingang han f6r trogna sjiilar 6ppnar. 



475 — 



Ha! Om iinnu till nicnniskornas sliigtc 

Mlkomligare yasendcn sig niirma; 

om de iinnu ncdlata sig att blanda 

sitt gull med en sa grof, sa fattig malm; 

om det ej iir cn dikt, att en gudinna 

som brud, som maka vid raitt hjerta Iwilat: 

hur kunde jag vid Elyseen trottna? 

Hur kunde jordens tomma dimmor skymma 

for mig ett ogonblick den hiirliga? — 

Triumf! Nu kiinner jag mig sjclf igen! — 

J lunder, doftande af stiindig viillukt! 

Om kiirleksmoten skolen a,n J hviska; 

J friska morgonstunder! Blida qviillar! 

J dagar och J niitter utan like! 

Sol! Mane! Stjernor! Skuggor! ^ N^u forvandlen 

all vcrlden till en sangardrom, fortiiljen 

f6r den, att jemlik sagornas heroer, 

iinnu cn jordisk mau en halfgud blcf! 

Viilan, du o, mcd dina lunder, 
som skymta f6r mig mcllan haf och sky! 
An skyddar kiirlek dina undcr, 
iin gor han hvarjc dygn din sk6nhet ny. 
Du^lielsar mig med dina grona kransar, 
mcd din musik, med dinadansar, 
raed cldig svalka i din luft sii klar, 
med blorasterfragor och med stjernesvar! 
Du grilsbiink, der hon satt den f6rsta giingcn^ 
hos niig, bland rosor g6md, i palmens skygd I 
An klingar f6r mig offersangen 
af andarnc, som lekte kring din bygd. 
1 denna afton re'n, jag mcd min maka 
skall dig igen bes6ka, hulda ort, 
och fran min irrings iifventyr tillbaka 
mig riiddad se inom Olympens port. 
LSt natten pa sin tron sig h6ja, 
och svepa dig i manljus dunkelhet! 
Hon nu iir mild, — hon skall mig ej f6rdr6ja, 
och vasen till din drottning nog jag vct. 



— 476 



Jag kommer! O, jag kommcr! — Snabbt torlideii 
var timman, som i stoftets rymd mig boll; 
men nu, men nu jag trotsar tide»: 
ban hamme den, som i hans boja fbll! 

Fortsatter sin ridt med skyndsamhet. 



Samma trakt, narmare till hafvct. 



laugsamt Aygande, slar omsider ned pa en klippa, och ser sig esomoitast 
omkring, under det han sjunger fbljande. 

Om uti svarta 
Nornan vill doppa den trad hsom on spunnit, 

lat da de bjerta 
largernas minne med dcm ha fbrsvunnit! 

Fann du ett hjerta, — 
vet att du fann hvad blott fa hafva ^unnit; 

saliga smarta! 
Slack da din laga sa ljuft, som hon brunnit! 

Vildarc agar 
tiden sitt spann, att som stormen det brusar; 

hor du? Han jagar 
gladjcn, som dodsblek at bradbrantcn rusar. 

Fafangt du klagar; 
blomman bor do, just nar lagrast lion tjusar; 

lat dina dagar 
Hyga som lof, med den hostvind der susar! 

Hvad kan dig bata 
att dina frojder som vinterfrukt vakta? 

Battre att lata 
sinnet dem glomma med ens, an bctrakta. 

Skynda att grata, 
innan du lart dina tarar lorakta; 

gom sc'n det vata 
ogat, och dig, undcr muUen hclt sakta! 



— 1/7 — 

En Svanhvits-visa just! ^len hvilket inlall, 

att sjunga den, pa fard till silllhetson? 

Jag vill ju folja AstolF dit . . . och vet, 

att hiir i denna nejd han rider fram. 

Men hvar? — Ransaka ma jag, langre bort, 

det stora A^attnets kust. — Ha, ha! Fk jordens 

valfagnad blef han snarligt matt. 

Han Ayger af. 
ASTOLF. 

kommande iippfbr en-backe, med sakta ridt, pa. en stenig halvag mellan 
smaskog och buskar. 

Guds dod! 
F6r varre vag jag aldrig rakat ut. 
En smal fordjupning, full af idel stenharg, 
omvuxen ofverallt af sten och tistel, 
och trang, att an min Hvitfots land och bringa, 
an mina kliider nasvist sonderraspas! 
Nyss slog en uddhvass gren mig midtfor brostet 
och skar sig iinda in till huden; siillsamt, 
att, hur jag krokte mig, den tycktes riktad 
emot mig af en gra, en dimmig arm, 
och hiisten skyggade dervid at sidan. 
Synvillor utaf kiirrets aftondunst! — 
Onodig omsorg var, kanske, att spara 

hans vingar nu, tilldess vi uppnatt stranden 

Dock hvad? Jag nog har bradskat i mitt lif! 
Nu ma langmodighet och vishet ofvas. 

Ja! Ej mer efter hvar upptiinklig frojd 
jag svindligt famla vill; med lugn en enda 
jag valt och trycker till mitt brost sa fast, 
att i min famn hon evigt stillastar. 
Siig icke, suck! att stillastand ar — dod; 
att siillhet, alltsa, innebiir — foriindring, 
och att, hvad iindras kan, kan ock — forgas ! 
Sjelf svara ma den sol, som pa min himmel 
hvar stund sig ror och dock den samma blifver: 
Eelicia! hulda inbegrepp 
af allt hvad godt och skont och saligt iir! 



- 478 - 

Hur omotstandlig var hon, nar hon knaioU 
med tarad blick, med uppat striickta armar, 
med gudabarmens halft, af maktig vallning 
hogt ofver dunkla sammetsranden svalld! 
Hur omt hon bad mig stanna ! — Var det mojligt, 
att henne jag formadde ofverge? 
0! Xar i vagor da, kring vara skuldror, 
det giansande, det langa haret hvalfdes . . . 
Har jag ej sjelf en lock deraf? — Kom fram, 
du fagra sinnebild! Du vana pant! 

Han soker Yid sitt brbst efter den harlock, som Felicia gaf liouora vid 
afskedet. 

Jag hittar honom e j . . . Han kommit bort! — 
Nar? — Sannolikt, nar ofver kafvelbron 
jag framred, och den oforskamda grenen 
slet, intill huden, Aikar ur min dragt. 
F6rtretligt! — Om hon gor en efterfragan? — 
Dock, lika mycket! Hon har da mig sjelf, 
och innan timman pa ett menskour 
f6rgatt, hon famnar mig med tusen kyssar — 
Se der! Nu iir jag hogst pa strandens brant; 
och nu, o jord, Irsin dig jag Ayger opp! 

Jag helsar dig, du lugna, skumma b6lja! 
Jag 6fver dig vill h6gt och fredligt svafva. 
Bland krusningar, som tyst hvarandra f6lja, 
den stilla nattens stjernebilder bafva. 
En skepnad ser jag i hvar vag sig sk6lja, 
ett 6gonpar sig ur hvar spegling hafva . . . 
lockning! — Upp, kamrat! med dina vingar; 
lat se, hur du den sista gang dem svingar! 

I detsamraa han sa anmanar sin hast, skj'ggar denne haftigt till vid det 
nara Ijudet af en klagande stararaa. 

Hvad nu? Hvem qvillrar der? 

Hasten stegrar sig och vill tillbaka. 

F6rnuftig, Hvitfot! 
Deraf blir iutet . . . Vill du kilnna at 
om iin jag iiger armar, skiinklar, sporrar? 



479 - 
DEN KLAGANDE ROSTEN. 

Hjelp! Hjclp! 

ASTOLF. 

Ar nao-on stadd i iiod dcr iramme? 

ROSTEN. 

Ack, jidlc hcrre, hjelp en iattig giibbc! 

ASTOLP. 

En gubbe? 

ROSTEN. 

En utlefvad dagakarl, 
som i skumrasket kort omkull, och ligger 
hiir bakom stenen midt i backen, der 
han kroker sig till strandvag . . . Hjelp mig opp! 

ASTOLF. 

Ja, straxl 

Hasten, som immerfort stegrat sig med standigt okad bangstyrighet, strac- 
ker nu ut vingarne octi vin iippAyga, under det Astolf med sin yttersta 
kraft bemodar sig att hejda honom. 

ROSTEN. 

Ack, sota herre, kom blott snart! 
Jag ar forstord . . . jag ligger under lasset . . . 
forbrakad . . . lemmalytt . . . Dc mina . . . A— j ! 
Jag dor . . . du store Gud ! 

ASTOLE 

springer af hlisten. 

Det skall ej ske 
att Astolf lemnar nagon varnl6s gubbe 
till spillo at eliinde — kanske doden! — 
Sta, Hvitfot, sager jag! och lyd med godo! 

Han skyndar fram till stenen. 

Det blef sa morkt i hast — Silg, gamle, hvart 
skall jag mig vixnda f6r att triifra dig? 

ROSTEN. 

Ah! Trefva ett par alnar till, at venster . . . 
Hu! Hvad iai;- fryscr! Hvad det viirker! Hii! 



— 480 - 

ASTOLF. 

Gif dig till tals — jag kommer ju — o, skont! 

Manen gar opp ; dess bleka sken Tisar en kullstjelpt vagn, nr hyilkeu at- 
skilligt hyitt framskymtar ; under vagnen ligger en skalfvande gnbhe, 
med jemmerfullt anlet och skallig hjessa. 

GUBBEN. 

Hvad ni ar god, som inte red ihjal 

ett skralt inhjseslijon! Kiick mig er hand! 

ASTOLF. 

Skall jag ej valta af dig lasset forst? 

GUBBEN. 

Lat lasset vara; tag mig blott i handen, 
och det pa karlavis, sa tror jag nog 
att an jag orkar krypa fram. 

ASTOLF. 

Na, tungt 
kan det just inte kannas; hela foi-an 
bestar af nagra dussin gamla vingar. 
Blir du blott hjelpt, mig qvittar sattet lika! 

GUBBEN. 

Gud signe er! Hvad vingarna betraiTar, 
de aro all min lilla egendom. 

ASTOLF 

riicker honom handen. 

Din hand iir kall. 

GUBBEN. 

Dess varmare iir din! 

T detta ogonblick Ayger hasten opp bakom Astolf, och riktar, uuder htig- 
liudda vrenskningar, sin fard med stora vingslag ofver hafvet at lin. 

ASTOLF 

bestbrt. 

Ha! Hall! — Min hiist! — Hvitfot, vand om! — 

Forsent! 
Hvartill har du mig narrat, olyoksgubbey 

GUBBEN 

uppstigaude. 

Lat honom fara, jag iir farjekarl; 



- 481 - 

ocli har dessutom hiistar, om du vill, 
fastan de nu ha skenat bort ifr{ln mig. 

ASTOLK 

fbr sig sjelf. 

Jag fruktar, att jag fallit i en snara! — 

Hbgt, men med bgonen fastade pa siu fbrsvinnande hast. 

Sliipp mig! Din hand mig kyler intill hjertat. 

GUBBEN 

med fbrandrad, stark rbst. 

Jag sliipper dig ej mera. 

ASTOLF 
• uppbragt. 

Usling! Hvad? 
Du vagar halla fast mig . . . Gud ! hvad ser jag? 



njessa, ororliga auletsdrag, askgra bgonbryn, som hJinga ned bfv 
uen och ett skagg af samma farg, som racker nedom midian Frln 
skuldrorna utga ett par sammanlagda svarta vingar; en sva?t gbrdel 
f ull af stjeruetecken och hieroglyfer, sammauhaller den skarlakausrdda 
if ebe'nholTs • ^'''°' ''"' '''' "^"^ ' ^'^^^^'^ ^^"^^^^ «'^ lia, med sSa?t 



m han vander sig om star framfbr houom en jiittehbg gestalt med kal 

hjessa, ororhga auletsdrag, askgra bgonbryn, som hiinga ned bf?ei beo 

uen och ett skded nf snTnma farg, p^^- -""i— "T-? • '• - ^- 

mmanlagd: 

roglyfer, s 

biir han 

GUBBEN. 

Du ser den, som du lange nog har gackat, 

du furste! den, som alla dessa viugar 

har utnott, under letning efter dig. 

Se! Samfaldt ha de hunnit grana, hvitna; 

det ar ett verk af tre arhundraden! 

De nya,* som jag till det fjerde skafFat, 

de skola ej for din skuU iindra fargen. 

AST0LF 
darraude. 

Du iir da . . . 

GUBBEN. 

Jag ar Tiden; ingen dodlig 
har en g^ng fardats 6fver detta haf. 
Du har det tvenne ganger gjort; den tredje 
jag plana skall ur mojlighetcrs antal. 
Sa har jag andtligen dig funnit! Gomd 
du var; men intet mcnskligt goms for mig! 

Atte?-boms Dilcter. I. 21 



- 48l> - 

ZEPHYR 

synes i luften, 

Der Jir iu Astoli* . . . men med hvem? — ve! 

ASTOLF 

med bruten rost. 

Barmliertigliet! — cj for mig sjelf...f6r henne! 

TIDEN 

med hanloje. 

Du talar om barmhertighet — till mig! 

Nilr har Saturnus skonat sina barn? • 

Han trycker Astolf hardt iutill sig, andas pCi honom och later honom se- 
dan falla till marken. 

ASTOLP 
dbende. 

Det liingsta lif iir blott ett ogonblick 
liksom det kortaste . . . Felicia! 
med dig var ogonblicket evighet! 

Han dor. 

TIDEN, 

efter att en kort stund ha betraktat honom. 

Sa iir da detta viirf fullbordadt. — Bort, 
till millionerna, som atersta! 

Han satter sig pa vagnen, som genast bespanues med Aygande drakar : 
i luften mbts han af Zephyr, som hastar fbrbi honom. 

ZEPHYR. 

Hvad har du gjort, forfiirlige? 

TIDEN. 

Forvandlat! 

Tiden med sin Tagn fbrsvinner. 

ZEPHYR 

kastar sig bfTer Astolf9 kropp. 

Min stackars viin ! Min trogne viin ! Statt opp! 
Den grymme gubben for sin kos — Statt opp! 
Blif varm igen! — Din Zephyr nu iir hos dig; 
kiinn, hur han smeker dig, hor, hvad han talar 
och drag i lungan in hans andedriigt, 
som soker mellan dina liippar vilg! — 
Sa! — Flitigare iin jag blasa vill — 



— 483 — 

Han ror sig, tror jag — Blicka opp! — Ack nej! 
Ej ens den minsta ryckning marks. Annii 
jag fresta vill — Kan varens egen ande 
ej blasa lif i dig, livem kan det da? 

Han fortsatter ifrigt sina bembdanden. 

Forgafves! AU min anda sjelf jag mister; ' 

jag iir sa trott, att allting gar omkring 

i hvirflar, innanfor och utanfor! 

Ej ens dct linsta dun bland mina fjadrar 

marks vifta, niir det niirmas till haus mun. 

Kanske att...Hu! de stirra brustna pa mig, 

de forr sa lysande, sa vackra ogon! 

Det hvita viinda de sa siillsamt ut — 

Jag trycker dem ihop igen — Se sa! 

Kom i min famn, du bleka varelse, 

halft ryslig nu, men likafullt mig kiir! 

Till var prinsessa vill jag fora dig; 

langt mera hon formar, iin jag: kanske . . . 

Ack, hvad du annars gor oss sorg! Helt visst 

jag dA, pa liinge, blott en regnvind blir! 

Han upplyiter kroppen. 

Atminstone skall ej din skona skapnad 
f6rbyta sig pa vanligt menskosiitt, 
f6rriin till henne jag dig aterburit — 
Till henne? Alla himlar! Bor hon se 
den iilskade i sadant skick? — Dock ja! 
• Till hennes kiirlek och till hennes visdom 
antvardar jag den arme — resom da! 

Han slar ut vingarne. 

Min forne reskamrat! Jag nyss mig gladdc 
att andra gangen fa ditt siillskap dit, 
till denna 6, hvars kust i manljus skymtar; 
och nu jag far det — far det, ack! men huru? 
Hvad har du blifvit? Och hvad skall du blifva? 
Ger jorden eller himlen svar derpa? 

Hiin Ayger opp och utat det manbegliinsta hafvet, med armarne lindade 
omkriTig Astolfs lik. 



-- 484 — 

Lycks alighetens O. 
En rdfsal i Pelicias park. 

PELICIA 

sittande, med ett bfver sitt kna utbredt perlband ; aftonens mansken f aller 
pa henne mellan hTita tbrnrosqvistar. 

Kom, milda skimmer fran ett lanadt Ijus! 

Vid qvallens sus 
du tycks min langtan fraga hvad den lider; 
med targlans du fran nattens blickar gar, 

nar hon sitt har 
kring skuldrorna i dunkla lockar sprider. 

Snart ensam, for den sofda verlden gomd, 

hon yppar glomd 
det qval, som tungan intill dess fortiger; 
och niir hon hviskar det at vag och vind, 

pa hennes kind 
i rodnad hemlighetens minne stiger. 

Ack! innan Ijus och morker skildes at, 

och frojd och grat, 
var hon en iilskad konungs, dagens maka: 
men snart fran sig hon sag gemalen Ay; 

och af en sky 
h&lls bruden an ifran hans famn tillbaka. 

Blott honom soker hon, blott hans gestalt, 

i verldens allt; 
men doket, som hon bar, hans asyn hindrar! 
Dock af hans skepnad, stralande och ren, 

ett atersken 
i hennes ilorbetackta ogon tindrar. 

Hvad ar den hogsta sallhet, hvad ar Gud? — 

En suck, ett Ijud 
af evig kiirlek i ett ensligt hjerta? — 
Ack ja! Den suck, som honom innebiir, 

oiindlig iir, 
och salig rlr, fast utan griins, dcss smiirta. 



-- 485 - 

Efter eu paus, hctraktanae sitt perlhaud, 

IMan sagt att drommar iiro strommar. Sant 
det iir, pa annat vis, iin man det inenar. 
Jag har det profvat, alltse'n Astoli" reste ! 
Den smiirta, som vi rona sasom vakna, 
den klappning, hvaraf da vart hjerta hafves, 
ar matt, iir trog, ar ingenting mot den, 
som under somnen 6fversvammar oss 
med hemska syners angestfuUa bildfiod. 
I slika drommar strommar allt vart lif, 
liksom f6rsmalt till blott en elf af tarar; 
hvar klippa, som medvetandet om dagen 
begagna kan att bryta svallets fart, 
den blir om natten sjelf en bolja blott, 
uppa hvars spets inbillningen, den dunkla 
somngangerskan med storm och v{igor brottas. 
Dock hander nagongang att detta skum 
uppkastar, pa det vakna lifvets kust, 
gestalter, verkliga, varaktiga, 
som halla stand f6r sjalens sjelfbesinning. 
Sa har det, till exempel, detta perlband 
mig skiinkt, som nu min hela tanke Ijiittrar! 

Jag dromde sista natt att vid min biidd 
min moder stod med aningsdystra blickar 
och holl det i sin hand och lade det 
uppa mitt tacke, se'n hon Aera ganger 
stum skakat 6fver mig sitt kr6nta hufvud. 
F6rgafves bj6d jag till att h6ja r6sten 
till sp6rsmal eller tack; da sade hon: 
))var stilla! Ofta du ett tecken iiskat 
af de osynliga om Astolfs tillstand; 
tag derf6re det smycke, jag dig gifver, 
och nyttja det med vishet till sitt bruk! 
Sa liinge perlorna pa detta snore 
med latthet af och an sig lata skjutas, 
var viss att i din Astolf an alltjemt 
det unga lifvets r6rlighet far fort. 
Men fasta de vid sn6ret sig sa hardt. 



— 486 — 

att ej du ens med vald fonnar dem llytta, 

da ar han iangslad af en magisk makt 

i liHoshet, for dina sinnen verklig, 

men skenbar blott, saframt du trofast kampar. 

Forsta mig! Gissa gatan! Lid — och lioppas!» 

Sa sagdt forsvann hon fran mitt skumma higer; 

och vaknad, vid nattlampans matta sken, 

bestort jag bandet qvar pa tacket sag. 

Alltse'n den langa dag med dessa perlor 

jag sysselsatt mig i en andlos oro, 

och ej fran dem jag vanda kan mitt oga, 

fastan jag nu en stund i djup bekliimuing 

ej dristat borja ett f6rnyadt ron. 

Steg libras p§, nagot afstancl. 

Tyst! — Nalkas nagon? — Jag vid dctta varf 
kan barnslig synas i de minas tycke, 
for hvilka iinnu ej min drom jag yppat. 
Jag vill ordentligt hanga bandet pa mig 
och latsa se'n om intet. 

ClCILIA 

npptrader. 

Stor jag dig, 
niin hulda drottning? Ingen ro jag har 
der du ej iir. 

FELICIA. 

Du, goda, stor mig aldrig. 

CAOILIA. 

Du har satt pa dig nu ditt fagra halsband, 
det makalosa. Hvad din viin derat 
skall frojdas, niir han aterkommer! 



PELICIA 

suckande. 



Niir — ja! 



CACILIA. 

Att snart det sker derom har Laura ju: 
sin aning niimnt; och hennes aningar 
de . . . 



— 487 — 

PELTCIA. 

Ja, mitt ironima barn, Llt oss dem tro ! 

CACILTA. 

I dina ogon simmar lilvaf"iillt 

en tockeusky, som gominer hoppcts stralar. 

FELICIA. 

IIvad man om mcnniskornas lii' fortalicr, 
mig tycks alltmcr tilliimpligt pa mig sjelt'. 
Ljiiit vara bor att dcras ode lindia; 
cj forr jag Itar dct sa som nu bctiiukt. 

CACILIA. 

Pa dcras svarmod bras i qvall din sti.iinning. 

FELIC1A. 

I viss man medf6r sjelfva qviillen den. 
Hor efter! Aunorluuda sjunga nu 
de f&glar, som ej redau blifvit stumma, 
an nyss i solcns Ijus. 

CACILIA. 

Ja, auuorlunda 
visst qviilleus tid beskafFad iir, iin dageus; 
deu innebar dock ej ett siimre tillstand, 
meu ett foraudradt blott. 

FELICIA. 

Ja vill, — foriiudradt! 

CACILIA. 

Dct nya tillstandct kan lika skont, 

kan lika dyrbart vara i sin art; 

men derfor att det uudautriingt dct gamla 

ocli gjort det till forflutenliet, — derfor 

iir kiinslan missuojd ocli beklagar sig. 

EELICIA. 

Jag tror mig liora sjelfva Laura tala! 

Laura kommer. 
CACILIA. 

Der ar hon! Liksoin af besviirjuing manad 
vid namuet framl 



— 488 — 

LAURA. 

Stor nyhet! Ej forgafves 
i sjalens tystnad hviska gudars rostcr . . . 
Men — hvarf6r hafta sa en slocknad blick 
pa denna perlsno? 

FKLICIA. 

Ve! Ve mig och er! 
Se hit, se hit! 

LAURA 

hiipen. 

Du haller frani ditt hidsband, 
som dina rosendngrar nyss berorde; 
nien ingenting kan jag formarka. 

PELICIA. 

Intet? 
Du ser da ej att dessa perlor — fastnat? 
Enhvar forblifver bergfast vid sitt stalle! 

LAURA. 

Hvad detta an betyda ma, det uppgar 

vlsst ej emot den gladje, som dig vantar: 

och innan rorligarc perlor, gjutna 

fran dina ogon med de stela blandas, 

gack forst acaciernas giing framat 

och rakt till Amors vattkonst; der ar Zephyr, 

med — giss-a, hvem? 

CACILIA. 

Med Astolf? 



FELICIA 

med ett anskri. 



Astolf? 

Ja! 



FEL1CIA 

stortar upp. 

J himlar! — Milda moder! — Gangen der? 
Vid Amors vattenkonst? 



— 481) — 
LAURA. 

Ja, till iniii skrilck 
forst silg ja,g hasten flyga genom liiiten, 
nien iitan ryttare . . . 

FELICIA. 

Ha! Hvad? 

LAURA. 

Da kom 
en kort stund eiterat var Zephyr; han 
i famnen bar din van och siinkte sig 
mot vattenkonsten, satte honom ned 
pa grona platsen frammanfore — Hit 
jag hastade mig da att det f6rtalja. 

FELICIA. 

O moder! Glom, att jag mot dig har knotat; 
jag an lycksalighetens drottning ar! — 
Men forsta kyssen alskar inga vittnen . . . 
J, nagra ogonblick forblifven har! 

Hon skyndar bort 
CACILIA. 

Hur himmelskt glanste hon igen! Du sjelf, 
gliids nu, att se din aning sann! 

LAURA. 

Dertill 
jag dubbel orsak har, du goda syster! 
Ty sa forunderlig den var, att niistan 
en mindre lycklig tydning lag mig niira. 
Rjitt val, att jag f6rteg den! 

CACILIA. 

Ga vi nu, 
att samla alla syskonen? 

LAURA. 

Ja visst! 
Och sedan helsa vi, i Amors asyn, 



- 490 — 

hans gunstling, och beprlsa nicid en san^ 
vart ater nu lorenta herskarpar! 

De ga. 



Platsen vid Amors vattcnkonst. 

ZEPHYR, 

soui der nedlagt Astolfs lik, kysser det esomottast och omlindar det med 
blommor. 

Nu klagansvarde dode! 

Din Zephyr vill dig bjuda 

sin sista gard; din vanskap den ibrskyller. 

Hogt skall ditt bittra ode 

i mina toner Ijuda, 

nar manan gryr, nar solen allt forgyller. 

Hvar morgonstund jag fyller 

en korg med blomsterAockar; 

din van skall hit den bringa, 

och lent raed dem sig svinga 

omkring din mun och dina Ijusa lockar. 

Se har! Tag forst till smycke 

den vana krans, som vann i dag mitt tycke! 

Han faster pa Astolfs liufvud sin egen blomsterkrona. 

O, hvad du an ar harlig, 

du skona ynglingsvalnad! 

Dii tycks mig sofva blott, och ljufligt dromma. 

Hur kan, sa klar, sa karlig, 

den Aamma vara kolnad, 

som dina slutna ogon nu forgomina? 

Hur kan med ens du glomma 

ditt hjertas herskarinna, 

och, — hvad dernast du arat, — 

de vapen som jag skarat 

att stalblankt har mot manans silfver brinna? 

Han upptianger bfTer Astolf pa den slata jaspisvaggeu lians vapen i form 
af en trofĕ. 

Har sitta de! — Till minne 

af dig, man dessa ord derunder linne: 



— 4'.>1 

Haa ristar med en (liamatitgriffel i jaspisklipi^au, iuuudcr deu f(5rra*) der 
beSntliga inskriften. 

»Allt ofvervinns af Tiden, 

allt isas af hans anda, 

allt ser sin dom sta tecknad pa hans iinnc! 

F6r menniskan far friden 

med nojet ej sig blanda; 

det skona sjelft kan ej befria henne. 

Hon ar blott ett af tvenne: 

bernsad, eller plagad! — 

Ack, olycksamma slagte, 

fordomdt till stoftets hakte! 

Hvad batar all den frojd, som riicks dig ragad 

af kiirleken och varen, 

da ingenstiids en fristad iins — mot aren?» 

Sa! — Nu, med nya kransar, 

ma andra vanner nalkas, 

och med sin grat din harda biidd forljufva; 

ma tysta andedansar 

hvar qvall, niir lunden svalkas, 

forsamlas hiir, vid spel af skogens dufva. 

Ma hon, fran gren och tufva, 

i kapp med niiktergalen, 

besjunga hiir din lefnad, 

din lyckas korta trefnad; 

och ropa ut, att for de lomska qvalen, 

ej pa, ej utom jorden 

en lakedom iinnu iir upptiickt vorden. 

Der syns hon — Ej jag hennes qval kan skada: 

iinnu i sena qviillen, 

jag rymmer till min mor, till nordanfjiillen! 

riyger sin kos med susande fart. 

PELICIA 

skyndar uppfor gangen. 

Hvar iir han? — Blef jag narrad? — Gudar! Nej ! 
Der framme skonjes han . , . Han ligger? Ja, 



*) Se 1 Afdeln. sid. 130. 



~ 192 — 

ocli somnad, som dct tycks! — Hvad? Somnad nu, 

i denna stund? — Dock, hvarfor icke? Kcstrott 

lian satt sig der ocli gripits af en slummcr, 

som lange fafangt lurat pa sitt rof! — 

St! St! Jag nans ej stora honom da; 

jag upp och ned gar nagra slag i gangen, 

tills hjertat lattare kan audas ... 0, 

hlng har mig tiden synts; men god du var, 

som sa pass snart andock brot af din irrfard! — 

Hon gar nedat gangen, men aterTander strax, och trar rundtomkriug Astolf 
pa den slata platsen, under det hon oupphbrligt betraktar honom. 

Sa, som du der i klara skenet hvilar 

af stralar smekt kring panna, kind och har, 

en ny Endymion, med nya pilar 

af karleksqval du Lunas hjerta nar. 

Hon ville visst besegra alla hinder, 

som stanga henne bort fran dagens land, 

att se, niir han bepurprar dessa kinder 

och inga lock betacka ogats brand ! 

Men nej, du jiigare i lunden grona, 
jag ar det villbrad, som du skjutit forst; 
ehvad hon saga ma, den bleka, skona, 
mitt ansprak pa din helsningskyss iir storst. 
Om detta rof jag vill med henne kampa, — 
och snart skall for medtaAerskan hon Ay; 
hon raa sin hvita, matta laga dampa! 
Blott jag kan tiinda rosor pa din hy. 

Som jag dig fann, sa tillhor jag dig evigt, 
min sallhets drott, min dyrkade gemal! 
Af ingen tid, af inga rymder jiifvigt 
gors trohetens och hoppets tungomal. 
Yiilan! Hvad batar liingre stunds forbidan? 
Skall han ej vakna gerna i min famu? 
Jag stoter honom sakta blott pa sidan, 
och ropar blott med halfhog rost hans namn. 

Hon g|r till honom ocb studsar vid asynen af den uya inskriftcn i stenen 
ofver haus hufvud. 



— 4'.);i — 

IIvcni undcrstar sig rista slikii ord 

i dcnna park, som giickar Tidens niakt? 

LUser inskritten till slut. 

En ))fristad!)> Har atminstone ej cn 

af dem, som hiir sa of6rsynt beklagas, 

hos mig den uppnatt? Hvem djerfs det forneka? — 

Daraktiga fors6k — ocli strafFvardt dock! 

Ty menniskornas lott, — den smittar liitt 

ifran sig; mer ocli mer jag kanner det! 

Lutar sig bfyer Astolf. 

Sa blek! Sa 6fvermattan blek! Omojligt 

det gagnar lionom nu att langre sofva. 

Min Astolf! — Astolf! — Yakna! Ja, cn blckhct 

af sadan art har ej han visat ioiT. 

Har han fran jorden aterkommit sjuk? 

Hvad? EUer kanske kanslig mer iin fordom 

f6r luftens och f6r daggens kylighet? 

Han niistan mig f6rskracker . . . 

Med hbgre rbst. 

Astolf ! - Astolf ! - 
Det iir Eelicia, som ropar dig; 
o, iilskling! Sof ej liingre! Yakna! Svara! 

Med angslan. 

Hvad underbar or6rlighet och d6fhct! — 

Gif handen hit — hu! Hvilken k6ld! — J liippar, 

nu laten mina l6sa er f6rstelning! 

IIou knafaller bredYid honom ocb trycker sin nuiu pahans; nicn ryser 
tillbaka, betraktar honom nogare, och utropar gallt: 

D6d ! ! ! 

Sjuuker afsTimmad bfver hans brbst. 

EKO 
fran alla sidor. 

D6d! D6d! D6d! 

Vid dcssa rop komma Laura och Cdcilia springaudc frau gaugens audra 
auda. 

LAURA.. 

Den vida parken biifvar 
vid Ijud, som rundtom skalla, Ijud, som hotfullt 
bebada oerh6rda ting. 



— 491 — 
CACILIA. 

Jag darrar! — 
Tror du vi toras fram? 

LAURA 

Hvad tall Ytlr drottning 
kanskc i nod, och vi . . . Fy! 

CACILIA. 

Der, pa marken, 
du har dem begge, men det motet tycks 
visst icke vara sallhetens omf*amning. 

LAURA. 

Han hvilar, som det sags, att niir en dod . . . 

EKO 

fran alla sidor. 

Dod! Dod! Dod! 

LAURA 

jtterst fbrskrackt. 

Gudar! — Horde du val ordet? — 
Lik sina brodcr jordens son ar blif'vcn! 

CACILIA 

haftigt. 

Forstar jag? 

LAURA. 

Ve! Har gifs ej missforstand. 

Lucinda kommer med de bfriga nym^erca ocli relicias hofbetjeniug. De 
fbrst tramhunna stalla sig omkring Astolf och Pelicia i en halfkrets, 
som af de andra oafbrutet Aerdubblas. AUman bestbrtning. 

LUCINDA. 

Upplys oss, Laura, om de rop vi hort! 

Var o kiins skalfva; kung och drottning der, 

likt fallna stoder hvilande — 

LAURA. 

Betrakten 
ratt skarpt den bleka slumrarn! — Han ar — dod!!! 

EKO 
liksom fbrut. 

Dod! Dod! Dod! 



— 495 — 
NIOBE. 

Ha! Porbytt fnin lif till bild! 

Fbr£arau och sorg yttra sig hos askadarnc under mangfaldiga skepnadcr. 

LAURA 

franitradaude, rned stark rijst. 

Felicia — du lefvande statt upp! 

FELICIA 

uppslar bgonen. 

Hvem viicker mig till ett forhatligt Ijus? 

Scr omkring sig med irrande blickar. 

O, hvad har hiindt? — Ack! Yore det en drom! — 
Den man, som liggcr har, — iir det val Astoli. 

NIOBE. 

Jag ville kunna neka det. 

FELICIA 

upplyftande sig. 

Blif stum, 
du olycksmun! — Men du, mitt stod, min Laura, 
siig du, — sag: iir han . . . 

Hon tvartystnar. 

LAURA 

• med djup smarta. 

Ja — det synes s&. 

FELICIA 

upprusande. 

Ha! Sok ej skona mig — fafanglig omsorg! 
AUt vet jag nu, allt klarnar for min sjal: 
han har ej lydt mitt rad, har traffat Tiden, 
och i hans brost har denne blast sin kold! — 
Men iin jag brottas med er om ert rof, 
hjertlose niding! Obevekta moder! 
Och kan jag icke segra, — da natur, 
tag del uti din drottnings hjerteve, 
med alla dina varelser och stiimmor; 
och kring min o, och kring den hemska jord 
som nu f6rst blifvit har dess trogna bild, 
striick ut din tarAod, gor den till ett haf 



— i[n] — 



som iiied sin sorg all verlden iamna skall, 
och nedsank i dess djup — mig ocli mitt rike! 

Hou bastar gaugen utfbre; cle bfriga tiocktals efter lieuue. 



Sarama grona plan. 
Undinen Alida och Dryaden J/eliJa*) sta pa bvar siu sida oui Astolf3 lik. 

UNDINEN. 

Kolig natt! Kolig natt! 

Du blef trott och matt; 

lat nu se, att du hvilar dig stilla ut! 

Jag unnar dig ro ; • 

kom, dela mitt bo, 

tills hafvet vill hamta oss hem, till slut! 

DRYADEN. 

Ej med larkans drill 

jag dig vacka vill; 

i hvar topp, som i min, iir nu sangen stum! 

Skall jag vissna och do, 

vill jag lofven dock stro 

med en kyss ofver dig och ditt hvilorum. 

UNDINEN. 

Har ofvan ar qval: 

i min djupa sal, 

pa den svala badd skall du vederfas; 

i en vagga bla 

skall jag gunga dig da, 

inellan skuggor och Ijus, tills var o forgas. 

DRYADEN. 

Hon forgas! Hon forgas! 

Hor! Den vind, som blas, 

ropar ut det for vatten, f6r dal och lund! 

Men sa lange jag kan, 

kring den sofvande man 

vill jag vifta och susa hvarenda stund. 

Felicia kommer med sina tarnor, hyilka biira en blomsterllndad bar. 



*) Se 1 Afdeln. sid. 138. 



4"J7 - 

NAKTERCJALEN 

ur ett triid. 

(}ilven pluts! Girveii plutsl 

1 den mrinklara natts 

luiirmorker sig niirmar de sorgsnas gang: 

niir ej mer vi dem se, 

lat oss klaga, som de; 

och jag stammer da in med min sista sang. 

ALLA TRE. 

Rolig natt! Rolig natt! 

Ma du dromma gladt, 

sofva bort det, som brydde sa tungt din sjal! 

Nu midnatten rar; 

nu f"ullm^nan gar 

i tjoeknande skyar: farval! Farval! 

Draga sig undan. 

Vid en vink af Pelicia, lagga henues tarnor Astolfs kropp pa bareu, och 
fbra den ut af scenen. 



Grafhvalf, 
upplyst af en i taket hangande lampa. 

PELICIA 

vid Astolfs lik, som hvilar inom en kista af glas, pa en katafalk i midten 
af rummet. 

Bedragliga forsokI Allt ar forbi! 
Mer stark an inin jir liendens magi. 
An lika flydd fran denna mun iir anden, 
iin lika frostigt kall iir denna handen, 
iin lik ett glas, af imma ofvertiickt, 
iir denna blick, sa stirrande, sa briickt! 
De tusen tankars, tusen kiinslors orlig, 
soin fann hos mig forsoning, frid och trost, 
en sjiil sa varm, eu lifiighet sa rorlig, — 
hvart ha de rymt, ur detta stela brost? 

Jag hort om mumier. Allt, hvad jag iormatt, 
har riiddat honom — sdsom mumie blott! 
Du anlet, forr min sol! Omkring dig glimma 
de gyllne lockar som i fordomtimma; 



- 498 ~ 

men kinden standigt pannaus vaxfarg har, 
ocli liljorna sta utan rosor qvar . . . 
Dock, — om iiu skugga blott af salla dagar, 
forblif evardligt deras minnesvard ; 
ocli niir jag ohord vid din kista klagar, 
bevittna stum, hur odcts lag iir hiird I 



T detta rum, djupt under slottets grund, 

jag vill bevaka dig, fran stund till stund. 

Blott Ijus ifran det skumma hvalfvets lampa, 

blott Ijud af stcg, soin mina fotter trampa 

niir sorgens gang f6rtyngcr mina fjiit, 

skall stora nattens tysta majestiit! 

j\Ja dager hviilfvas eller morker svalla 

utofver en at qval beskiird natur, — 

ma denna o i grus for Tiden falla: 

min verld iir liiir — och trygg iir grafvcns mur. 

Hon betraktar sitt perlband. 

Slik lifsbrist vore ^'^skenbar blott»? Och sa 

du skulle iin en mojlig viickning spa, — 

forhatliga orakel? — Bort! Blef lifvet 

ej just at mig till huldrik spridning gifvet? 

Behofde forr jag annat, iin min blick, 

att skapa var af sjelfva vinterns skick? 

Bort? 

Kastar bandet pa golfvet. 

Moder! Yar den da sa oforlatlig, 
dcn f'rojd, att gora siill en jordisk man? 
Vai' paradisets blomma sa f6rsatlig, 
att iifvcn under den en huggorm rann? 

Vander sig ater till Astolf. 

Hvi sl6k ej Intet, i sin svarta vag, 

mln f6dsels dag, och den, da dig jag sag? 

En forml6s droppe af dess hemska vatten, 

hvi blef jag f6dd till Ijus, en b6rd af natten? 

Hvi kan jag ej, hvad menniskor f6rma, — 

som de till tingens upphof aterga? 

Hvi nekas mig mitt lif att 6fverlata 

at eld och mull, f6rspridt kring luftens loft? 



— 4l»9 — 

Artuseuden man skanker mig att grata: 
men ej cn blink, som loser mig till stolt! 

Och dock — liai" tack omiltligt striiuga mor! 
En sallhet iiu du gaf — och den ar stor. 
Hur mauga hvarf af dag och natt forsvunno, 
forr'u tarar fram ur dessa ogbn runno! 
Niir deras kiilla iindtligen spraug opp, 
hur lict, friiu hjertat, qviinde da dess lopp ! 
Men suart, som strom, hou speglade tillbuka 
en iiuglabikl, ur mera higuadt svall — 
dig, trogua miune! — Evigt Asto]fs maka 
med dig allen till siillskap lefva skall. 

llor! Mina tiirnor nalkas re'n. Min sorg, 
som snart i djupet stortar 6 och borg, 
skall vid sitt ode dem likviil ej fiista: 
.mitt sista viirf jag gor for deras biista. 
Hos mig till bostad Hnge de — en graf; 
jag skickar dem till menskojorden af. 
Jag f6rutser, hvad der de skola lida: 
meu hellre iin hos raig i morker blott, 
de troga seklernas fulliindning bida, 
uui de bland menskor dela mensklig lott! 

Hon uppreglar dorrarna fbr sina uymfer, soni intrada. 

Viilkomua, systrar! Nu, for sista giiugeu, 
valkomna till er drottniug — talen ej ! 
Eorlorad moda talet iir, som sangen ; 
pa begges bon iir enda svaret: nej! — 
Der borta, iuom kistan af kristallen, 
allt, hvad mig aterstar, J skadeu ju; 
mcn innan ofver mig min borg iir fallen, 
foruimmen, om jag iilskar er iinnu! 

Var syskonriug, af glaus och frojd berusad, 
forgat, hvartill var makt oss gifven var. 
Jag uraktliit, blott i mig sjelf fortjusad, 
de andras lott, dem jorden fii.ngslat har. 
Blott i de ringaste af mina krafter 



oOO 



min verld med deras stod i sammanhang; 
der dromde mangen om var nektars saiter, 
men ingen horde ratt min harpas klang. 

Ack! sjelf jag stamde den ej riitt. Mitt rike 
blef, sondradt sa fran menniskornas verld, 
en luftig o; blott han, som till var like 
jag gjorde, nadde den med dristig fard. 
Da glomde afven han de arma broder, 
fastan de iiro gudaslagt, som vi; 
och Aamman, som for evigheten gloder, 
vi sloste bort pa timmans gyckleri! 

Nog: strafF ar strafF — och har, vid vannens liiger, 

jag stannar: ensam vill jag stanna der. 

Kanske mig da.till slut en demon sager, 

hur lifvet tiindes, njir det slocknadt ar. 

Att skiljas fran min saknads okenliinder, 

ej mer for nagon smiirtsamt vara bor: 

fran dem, jag er till Astolfs heniverld siinder . . . 

systrar! Kysen ej sa hemskt derfor! 

Val sant: ej evig sommar der far spiinna 
sitt Ijustjiill ut; ej ungdoms-brunn der fins; 
men har man fran sin iodsel druckit denna, 
dess kraft ej se'n af jordar ofvervins. 
Gan, mina budskap, dit; och aterlifven 
den dikt, som der pa viigen ar att do, 
om evig skonhet, kiirlek, lycka, gifven 
at hjertats langtan efter varens o! 

Kring menskorna — de arma! — laten strimnia, 

i narmad omkrets, himlaminnens bloss; 

ma de, hvarhelst de dessas sken fornimma, 

sig siilla tro, som forr enhvar af oss! 

Men, niir de i ododliga minuter 

ha kiint, hvad gudars siillhet innebiir, — 

da niimnen, att den 6, som er fbrskjuter, 

en saga blott — kanske en spadom iir! 



— f)Ol — 

Hon racker dem handen till afsked. De trtingas gratande omkring benne, 
knafalla och kyssa hennes hiinder. 

Blott inga ord! — Min bild pa hvarje stig 
ledsagar er! — Farval! Jag vet, J minnens mig! — 

De rusa fbrtviflade ut ur hYalfvet. En storm borjar genomdana luften. 

PELIOIA 

tillsluter ingangen. 

Nu oppnas aldrig denna dorr igen; 
och ensam ar jag, evigt, med min van! 

Farval, o o! Lef, om du kan, iorutan 

Felicia! — Din drottning kastar lutan, 

som gaf dig lagar med sitt hulda spel! — 

Du skona allt, s^ skont i hvarje del, 

med dina solars, dina manars lagor, 

med dina grona strander, blaa vagor, 

med dina gyllne moln kring azurfalt, 

med dina sanguppfylda lunders talt, 

med dina morgon-, dina afton-kinder, 

sa roda som de rosor, dem du binder 

nu aldrig mer till krans at mig, — Farval, 

natur! ined all din prakt, med all din sjal! — 

Du sorl, som f6rr sa gladt omkring mig lekte! 

Du tystnad, som sa omt min hvila smekte! 

Du — samklang mellan sjalar, mellan ting, 

inom mig lika stamd som utomkring! 

Farval! Farval! — Jag nu for er mig gommer, 

och smartans kalk, som fordom gladjens, tommer. 

Ve mig! Langt djupare an den han ar; 

men till hans dryck man ock mig tid beskiir! 

I detta nu, som knappt en urknapp rymmer, 

der knoppas re'n artusendens bekymmer. 

De skola sla sin svarta blomma ut; 

tilldess, natur! begrat med mig mitt slut, — 

om det ar slut, hvad evigt nodgas borja! 

Ododlig ar jag, att ododligt sorja. 

J elementer, eld, luft, vatten, jord, 

till edra andar biiren afskedsord 



— 6o'> — 

fran deras drottning, som sin spira bracker! 
Farval! Farval! — " 

Hon stJiller sig ater fraiDfi3r Astolfs kropp. 

Den somn, som dig betiicker, 
du hulda iilskling ar mitt enda lif'; 
att skada dig, skall bli mitt tidsfordrif! 
Det var sa forr, det skall igen sa blifva. 
Ma tlngens krafter, utan styrsel, rifva 
den verld, som doljer detta rum, i tu! 
Hit n^ de ej; bar herskar jag iinnu. 
Astolf! Slocknadt iir f6r dig vart fordom;" 
f6rstummad iir hvar suck, hvar helig svordom 
aP tjusta l6ften under kyssars tal, 
men likafullt iir du min lefnads val! 
Ja! utan griins de blandas, vfira oden; 
mer minnesgod iir kiirleken iin doden. 
Ha! tusen ganger hellre matte allt 
i dod f6rsiinkts, iin att ditt br6st blef kallt! 
Brinn mera klart, du sorgens lampa! Brista 
mitt hjerta vill, men dig vill det ej mista! 

Hon blickar at lampan, som rlervicl uppAammar nied starkare sken ; siitter 
sig sedan, med hiinderna tryckta mot hjertat, vicl Astolfs sida. 



S 1 1 1 e t o c b t r a k t e n d e r o m k r i n g. 

Manen strimmar blodrod pa kupolerna. Valdsam storm och jordbafning. 
Ur palatset storta 

DE SJU NYMFEHXA 

ropande: 



Flyktom! Flyktom 



CACILTA. 

Ack, vi arma! 

LAURA. 



Eiiddom oss ! 



THEANO. 

j\Ien pa hvad siitt? 

LAURA. 

F6ljoms trogot at! I faran shitnm os.«^ tlllsamman tiitt! 



— 5():i - 

De fly "dtTer scenen. En blixt slar ner i slottets hufvuclknpol ; en askknall 
skakar det i dess grundyalar, och hela nejden dfverh(31js af ett tjockt 
mdrker, som dock strax dppnar sig och Tisar det brinnande palatsets 
lagor. Tiden, i eldrdd skarlakansdragt, star nu pa dfversta spetsen af 
deras fJampyramid, svauger sin lia dfver dn och betraktar den all- 
mannatdrstdrelsen. I luften hdras ohj-ggliga liiten, bebadande Af u n d i' n , 
som kommer svafvande pa sina laderlappsvingar. 

TIDEN. 

Hvaclan du? Hvad neslig idrott vill dii blanda i 

mitt varl'? 

AEUNDEN 

med hesa, af oartikulerade Ijud afbrutua ord. 

Miiktige monark! Jag irojdas, liksom du, at allt 

iorderi'! 

TIDEN. 

Mig en liogre makt bevapnar ocli jag for dess vilja 

ut ! 

AEUNDEN. 

Och da iir min gammau just att se bur snopligt 

allt far slut. 

TIDEN. 

Usla troll! vill du forstora, — siig mig, hvad for- 

mar du da? 

AFUNDE.V. 

Mycket nbg, om du i tilAing viirdigas med mig att 

ga. 

TIDEN, 

Jag det skona kan f6rkrossa. 

APUNDEN. 

Jag — jag kan boAiicka det! 

TIDEN. 

Is gar ut fri\n mina lungor. 

AEUNDEN. 

Etter stilnks kring minu fjiit. 

TIDEN. 

Varelsernas trots jag stilcker. 



AFUNDEN, 

Deras iira stacker jag; 
mina argusogons blickar drilpa henne drag for drag. 

TIDEN. 

Basiliskl Ur grafven uppstar hon ; hvad trostar se'n 

din harm? 

APUNDEN. 

I fortret jag strafFar nya foremal med dubbelt hxrm. 

TIDEN. 

Stark var nngdomskaUans adra; nyss likval jag henne 

stangt! 

AFUNDEN. 

Lumpen modal Re'n allt vattnet var af mig med 

gift bemangdt. 

TIDEN. 

Denna o jag till en oken gjort, men lefva skall dess 

namn, 

med sin lockning, med siu varniug, i en frejdad sa- 

gas famn! 

AFUNDEN. 

Hor jag blott den sagan namnas, lita och var viss 

derpa, 
att den, som fortaljer henne, skall sin minnesbeta fa ! 

TIDEN. 

TroU! Jag lyfter lian, darra! Doden blanker fram 

nr den! 

APUNDEN. 

Evig ar jag liksom verlden ; spara dig besvaret, van ! 

TIDEN. 

Mig atminstone du aldrig nansin mer forsmada skall! 

AFUNDEN. 

Det blir du val varse, gubbe! innan an din dag ar 

all. 

Ticlen Ayger med upphojd lia mot Afunden, som utbser de vildaste skran 
och liadelser, men vid hans annalkande begifTer sig pa Aykten. Tideu 
fbrfbljer honom. Slottet iir nedbrunnet och allt insyepes i kolmbrk 
natt. Underjordiska elementarandar upptriida der med facklor och 
bbrja en ringdans. 



— 505 — 
DE UNDERJORDISKA ANDARNE, 

Hej lustigt! Med makar 
och vanner det smakar 
att dansa i oknen 
pa korpsvarta falt! 
Nu falla ej tocknen 
sitt dimmiga talt! 
I kylan vi svarma; 
med dag ocli med viirma, 
med blommor ocli joller 
nu ar det bestiildt! 

Hur salla vi svafva! 
For intet vi bafva, 
hvarandra vi trycka 
till hjertlosa brost — 
se, det ar var lycka, 
var standiga trost! 
All kalla till smarta 
ar — iiga ett hjerta, 
fafangliga gafva! 
\i gacka din rost. 

De krak, som det bara, 

de vilja sig lara 

den konsten att dansa 

framat till sin graf: 

men blott de sig sansa, 

gar nojet i qvaf! 

De yra, de mumla, 

de svindla, de tumla, — 

strax trotta vid balen, — 

i grunddjupets haf ! 

()ch sedan, nar mullen 
dem gomt under kuUen, 
hvem vet hvad det drommer, 
det multnande folk? 
^lann qvalet der giommer 

Atfer?>oms Dikler. I. 22 



— 506 — 

sin mordlystna dolk? 
Mann liket ej lider, — 
som smabarnet qvider, 
nar maran det nekar 
ett angstrop till tolk? 

Tills tolffaldt pa kammarn 
den donande hammarn, 
i midnattens hiinder 
har bultat: ))stig opp!)) 
Det budskapet sander 
en strimma af hopp! 
I yrvakna minnen 
de spokande sinnen 
inbilla sig borja 
anyo sitt lopp. 

Hvad? Blygs ej den svaga 
i hvalfvet att klaga 
om kraket fran jorden, 
att hon det har mist? — 
Om stoft han ar vorden, 
kan tanka hvad brist! 
ITa! Skryta och mucka 
och langta och sucka, 
det kunna nog tusen 
likt honom f6rvisst! 

Vi blifva de samma, 
ty kall iir var Aamma, 
vi skratta at denna 
forgangelsens att; 
o, larde den kiinna 
sin galenskap riitt! — 
Flinkt! Facklorna svingen! 
Det gnistrar kring ringen ! 
Nu tiindom den verldsbrand, 
hvars anins; oss orhadt! 



— 507 — 
KN KOST. 

Nattdrottniugen kommer! 

ALLA. 

Hallo! Hallo! 

EN ANNAN. 

Tyst! Vred ser hon ut. 

NAGRA. 

Men livar6fver nianntro ? 

NYX 

st§.r beslojad iblancl dem. 

Bort! Yiken han, vidunder, troll! J, djupets barn, 
nedsjunken dit! Med kufvad kraft betjenen der 
den verld, som 6fver-kaos byggt sin tempelsal! — 
Fort! V6rden stumt min sk6na dotters enkesorg! 

De fly at alla sidor. 

Mitt m6rker iir det enda, som b6r lierska har; 
bred ut dig, stjernemantel, 6fver land och haf! 

Hon slar iit siu mantel och uppfaster sitt dok bfTer hjessau. I bgonblicket 
sprider sig en mild, halfljus dunlielhet bfver den fbrharjade bn; och uu- 
der en stjernhimmel, som tindrar med den klaraste glans, star nattens 
drottning i all sin hbghet vid den tillslutna ungdomskallan. Hon pe- 
kar pa denna med ena handen och Yisar uppat stjernorna med dcu 
andra. 

Tillspiirrad har blef Ungdomsbrunnen — icke der ! 
Till boningen derofvanom, till hemmets falt 
o, ville blott Astralis lyfta upp sin blick! 
Ty derifran sin harkomst lifvet har, ehvad 
det tiinder iinglars, menniskors, demoners br6st: 
det fl6dar ur kristallklar elf vid Skaparns tron, 
med kall, att dit, fran hvarje omvag, hvarje svall, 
ogrumladt aterstr6mma i sitt upphofs famn. 
Och hvad kan, mot de andar som f6rsta sin makt, 
den f6regifne allbetvingarn D6d f6rma? 
Fins ej en evig ungdom, da en tranad gifs, 
som ej i denna skuggspelsverld blir nansin fyld? — 
Jo! Denna tranad, den — just lifvets ungdom ar: 
den svikes aldrig i sitt hopp; det fylls blott ej, 
just derf6r att det svalla skall, tilldess det sprangt 
sitt harda skal, den tranga karnbetackningen. 
Sig sjelft det s6ker; all naturens bildningskraft 



— 508 - 

iir denna langtan, som ej har sig genomser 

och derf6r skulle qvaljas blott, om tidens hand 

ej grepe sokarn innan fullt han trottnat an 

och f6rde honom till hans riitta spegelbild. 

Om nu f6rst anden, som inom hans innersta 

satt g6md, stSr opp och kastar sin f6rkladning af, 

hvi knorrar du, att dittills an hans atersken 

i sa bedraglig dager af din kiirlek sags, 

att den hans afstand tog f6r niirhet? — Utan 

rast 
det sk6na vexlar skapelser; hvarf6r? Det vill 
i denna skiftning hinna skanka at enhvar 
en solskensblink af gudarnes lycksalighet! 
Dock f6r att kunna kiinnas, ja an mera, f6r 
att kunna alskas, dr6jer det att blotta strax 
ovansklighetens anlet; snart dess gloria 
f6rtarde annars denna sk6ra sinneverld, 
som knappt uthardar dess bes6k, de Ayktiga, 
men far sin blomstertackhet just deraf, att hon 
sa kort far njuta och sa lange sakna dem. 
Igenom all naturen gar en vallustgrat, 
en smaktningssuck, en djup hanrycknings-klagosang, 
och karlekens gudinna ser, fran ar till ar, 
Adonis m6rdad falla; med hvar var iindock 
igen ur hennes minnedr6m framstiger han, 
likt f6rr solsmyckad, himlask6n och alskogsvarm. 
Ja! Flyktig gast, i stoftet ar det eviga; 
det rymmer fran dig afven ur din slutna famn: 
men af sin tro far karleken den gudakraft, 
att han er6frar ater hvad han iilskat har, 
och ager det i mera sann umgiingelse, 
an da en harmning af gestalt, en t6ckenhamn 
sig lade tungt kring den begratne alsklingen. 
Som skugga blott, som fargad dunst, det h6gsta hiir 
med dina sinnens njutningslust befryndar sig. 
H6j derf6r upp ditt oga till den sierska, 
som iir din moder, 6mma liingtan! Fagra dikt, 
som har inom dig hvarje sannings innehall! 
Om hon begagnar d6dens harda tungomal, 



- oU'J — 

liYud nir liuii ior, utt lifvets spnik dii missior- 

stod? — 
01 Kiinu, att bada utga fran en moders inun! 

SANG 
pa mer och mer vaxande afstand. 

Ve! Ve! Ve oss, vi Ayende! 
Qvalet, det gryende, 
i;e'n ifran jorden forsporjs! 
Oppnas dess oknar framfor oss, — 
Iramlingar der, — o, hvem hor oss? 
Hvem orer oss tak, niir i minnet 
evigt vart paradis sorjsr 

Ve! Ve! Ve oss forjagade! 
Skonin2:slost af]jade 
barn utan hem, utan mor, 
snart kringom liinder vi spridas, 
der vi blott talas, knappt lidas, 
der, ibland slafvar af Tiden, 
mangden var gudom ej tror! 

Ve! Ve! Ve oss forlorade! 
Ack, de forstorade 
skuggorna sluka oss re'n — 
jordkretsens qvalm re'n vi andas, 
snart vi med dodliga blandas; 
ack, medan hiir dock var drottning 
vistas och klagar allen! 

Sangen f(3rsvinner. Ur en annan riktning Ijuda dofva, liksom svaraude 
klagorop. 



Hvad vexelljud af sorgeskri fran tvenne hall! 

Fran ett — de tiirnoi-s, hvilkas lif pii jorden visst 

emellan tvafaldt hemsjuk liiugtan delad blir: 

iin till sin o, iin till den hogre verld, hvars bild 

hon liinge var; fran andra sidan ater hors 

rain dotters, ur det grifthvalf, der hon vakta vill, 



— 510 - 

fbr evigt ensam, detta stoft, hvarat lion skiinkt — 

vansinnigt! — en varaktigliet sa tom, som hemsk. 

Ej anande, hvar nu den Ijuskropp dvaljs, som nyss 

inom det grofre jordformsamnet inneslots, 

hon omsom ner till sarkofagen, omsom opp 

till lampan slar de taruppfylda ogonen. 

Astralis! Skall i millioner ar alltsa 

din sorgsna stiimma tala endast med sig sjelf? 

Skall du, lik nymfen Eko, dig forvandla blott 

till formlost genljud af ditt lifs forflutenhet, — 

blott till en rost, en rost af outtomligt qval? 

Xej! Tidernas fullbordan allt forena vill! 

Men genom pressning drufvans must foradlad blir 

att blicka upp, som vin, ur gladjens festpokal; 

och som, ur vata djupet f6rd, en diamant 

ej strax aftorkas, att hans glans ej blekna skall, — 

sa bor ej taren alltfor hastigt ilagtas bort 

ifran en skon, en ljusfull sjal, att glansen ej 

forsvinna ma med vattnei, som dess amma var! 

Narmare klagoljud, men miklare och saktare. 

Du nalkas dock, — ja, motsta mig, bur maktar du? 
Med hvarje tanke, hvarje ord jag drager dig 
till medelpunkten af min krafts besvarjningsring. 
Du maste trada inom den, for att engang 
i min ursprungliga gestalt mig aterse. 
Kanhanda skall du minnas da din oskulds tid, 
och ana, hvar och huru den tillbakavinns. 
Igenkann Theophania, som vid sitt brost 
dig bar; och se, att lika trofast an, som da, 
hon till sin gudaskadnings trost vill kalla dig! 

Der kommer hon — f6rbyt, o rymd, ditt skick! 

Du natt, 
blif dubbelt svart, att Ijuset pa din dunkla grund 
med dubbel klarhet skildrar mig f6r dottrens syn! 

Pelicia, dodsblek, med lutande gang och vacklande steg, visar sig inom 
synkretsen. I detsamma fbrmbrkas fastet helt och haUet; menmidtpa 
himlen framstralar ett ofantligt kors, sammansatt af stjernor. yyx. 
sasom Theophania, sitter pa en molnbadd vid korsets fot, omfamnar 
clet och trycker till sitt brbst ett barn, som p5, hennes skbte leker med 



— 511 — 

eu stjcrulilja. Tlianatos ligger pii knii triuiitor molutroueu. Felicia, 
soui scr baruet vinka sig, sjunker ncd till marken i bctljande stallning. 

STJERNORNA 

i chor. 

Skiljer stoftet hjertany 
Stoitet, skuggors hem? 
Karleken och smiirtan 
racka bortom dem. 

Karleken och smiirtan, 
barn af samma hus, 
fora trogna hjertan 
hem till samma Ijus. 

Der, forsont med pligten, 
under lifvets tra 
star den fagra dikten, 
vid sin faders kna. 

))Kommer du?» han talar; 
))langt du irrat har! 
Dock, af dessa dalar 
bar du minnet qvar. 

Nar ditt sinne glodde, 
var dig jorden trang; 
nar ditt hjerta blodde, 
flog du hit i sang. 

Njut en fr6jd otalig, 
fall din slojas skir! 
Du var der lycksalig; 
har du salig blir.)) — 

Hasta, skona syster, 
i_, v^r chor tag del! 
An oss hora lyster 
dina toners spel. 



— 512 — 

1 eii liclgad yia, 
gif den ater lopp! — 
Lyssna! — Svan ocli Lyra 
ropa dig hitopp! 

Felicia uppreser sig. Hon ser Thanatos aDtiiuda siu fackla vid cleu af 
baruet framrackta liljan. Han svingar blossct at oster; der glesnar 
mbrkret, och en rand af morgonroduad uppgar. 



5^^&^C 



ANMARKNINGAK. 

Sasom allbekant far val forutsattas, att Nyx betyder 
natt och afven mytologiskt betecknar lienne sasom en 
sarskild gudomlighet. Likasa, att TeUus betyder jorden ; 
Pan (i bokstaAig ofversattning allt) verldssjalen eller 
den i naturen inneboende bildande kraften, personligt 
uppfattad; Thanatos, doden ; Eros, karleken ; att namnet 
Astralis ar bildat af ordet astrum (stjerna), liksom 
Felicia af ordet fduv (lycklig); att Dionysos (eller 
Bacchus) var icke blott den sinliga, utan afven den of- 
versinliga han ryckn ingen s gudomlighet; att Theo- 
phania ar ett grekiskt qvinnonamn, som bokstaAigen 
betecknar gudasyn, gudaaskad nin g; att Hyperboreer 
kallades i forntiden ett folk, som troddes bo hogt upp i 
norden; slutligen, att Ochlos ar det grekiska ordet f6r 
f olkmassa. 

))Hvit oskuld ar, och hvit ar arsenik)) m. m. 

Huru mycket den lara, hvars tolk Bruta ar, och ofver- 
hufvud den nara dermed sammanhangande ))hyperboreiska)) 
samhallslaran, har pa fullt allvar spokat afven i svenska 
hjernor och varit tillamnad att lyckliggora jemval vart 
iadernesland : det adagalagges, val icke endast, men tyd- 
ligast, genom vissa skrifter af den forfattare, som slut- 
ligen, fore sin bortAyttning till en annan verldsdel, i af- 
handlingen ))om det Europeiska missnojets grunder)) efter- 
lemnade sitt pa otvetydigaste vis uppsatta religiosa, mora- 
liska och politiska testamente. 

Da de hyperboreiska scenerna forsta gangen — eller 
i f6rsta upplagan — blefvo synliga, beskyldes de att vara 



— 511 — 

obilligt tecknade karril^atyrer, utgangna fran en politisk 
tendens, hvilken man fann ensidig (mahanda just derf6re, 
att den icke var det). Hvad det forsta betraffar, sa 
borde man likval kunna erinra sig — iildre dithorande 
foreteelser att f6rtiga — de sydamerikanska republikerna, 
den napolitanska ^ristaten af 1820 m. fl., f6r att redan 
da finna, hvilken karrikatyr-tecknerska sjelfva historien ar. 
Numera, efter hvad man under aren 1848 och de nast- 
f61jande fatt i de Aesta europeiska lander upplefva, torde 
man hunnit 6fvertyga sig nagorlunda allmant, att ingen 
poesi, vore hon ock den mest aristophaniska, maktar upp- 
finna nagonting sa karrikatyrartadt, sa parodiskt, som icke 
blifvit i bade lara och handling, omatligen 6fvertraifadt 
af verkligheten. Hvad ater det senare angar, eller pa- 
staendet om den politiska och ensidiga tendensen, sa 
skulle, i fall denna tilWitelse vore grundad, skalden kunua 
aberopa Thorilds ord, att «republikernas vanvett nu ar, 
hvad monarkiernas var f6rr, tidens storsta onda» *). Nu 
f6rhaller sig dock sa, att ingen dylik polemik varit asyftad. 
I sakens (planens) natur lag helt enkelt, att det oskick, 
hvartill Astolfs fadernerike hade f6rfallit nnder hans tre- 
hundraariga franvaro, maste visa sig i en skepnad, som 
vore, a ena sidan den modernaste i a^seende pa det 
angifna tidsafstandet, och a andra sidan den f6r en f. d. 
konung allramest motbjudande, helst nar denne konung 
8Jelf var en man af sant ))liberala)) tankesatt och afsigter. 
Om samhallsformerna i och f6r sig sjelfva ma vi val 
lioppas, att den tid ar i antag, da man allmanneligen 
inser, huru mycket mindre vigt det ligger pa formen sasom 
form, an pa den anda, hvaraf den ]ifvas och anvandes. 
Icke blott om estetiska, afven om politiska former galler 
den bekanta satsen : Tous les genres sont bons^ hors le 
genre enmujeuic; valf6rstaendes, att man vid ennuyeux 
faster betydelsen af nagonting, som ar trakigt pa samma 
gang genom sin ihalighet och sin anspraksfullhet. Och 
sadan var hos Astol^s folk den repuhlikanism, i hvilken 
det, fran en rahet med arlighet, godsinthet och 



^) Svenska siare och skalder, andra uppl. Bd. o, sid. 103. 



— 515 — 



kackhet, hade 6fvergatt till en rahet med flar(l, 
sjelfviskhet, skryt och feghet. 



Markvardigt ar, att fursten, som i den vanliga texten 
af sagan om Lycksalighetens (!) icke far aterkomma till 
sitt hemland, likval far det i hennes aldraaldsta (ersiska 
eller gaeliska) uppranning. Harom var jag alldeles okun- 
nig, da jag pa eget bevag lat Astolf komma hem till 
sitt forna rike. — Sedan foretalet skrefs, har jag bland 
mina samlingar upptackt en tysk bearbetning af sagan, 
kallad «Abenteuer des Fursten Adolph ; ein russisches 
Mahrchen, von Marcel Barthe» *). Den tycks vara ofver- 
satt fran nagon fransman, som haft for sig Mad. D'Aulnoy, 
men i ett och annat f6randrat berattelsen. Nogare har 
denna blifvit f61jd i ett aldre svenskt poera, som ar ett 
f6rs6k att behandla henne i episk diktform. Tryckt i 
Stockholm »pa Lars Salvii kostoad)) 1747, heter det: ))Saga 
om prints Adolph och printsessan lycksalighet. lfran fran- 
s6skan 6fversatt af A. K.» (sages betyda Anton Kal- 
meter). Sasom orginal angifve8 ))en dikt, som f6r an- 
senlig tid sedan ar skrifven, och ar 1706 tryckt i Briissel 
pa thet franska spraket)). Bearbetningen, gjord i alexan- 
driner (och ej utan varde i f6rhallande till svenska vitter- 
hetens datida standpunkt), har dock tillatit sig atskilliga 
afvikelser, f6r att fullt 6fverflytta henne pa var egen 
nords grund. Prinsens rike kallas har wYindland» eller 
))Vindersland»; den unge herskaren har nyss med seger 
lyktat ett krig mot »Gardamannen)) ; Zephyrs rol ar gifven 
at Ostan, sasom enligt vart klimat battre passande dertill ; 
o. s. V. Den underbara hasten, af Mad. D'Aulnoy kallad 
Bichary af M. Barthe Bechor, heter har Bikar. Det hela 
slutas med en profetisk anspelning pa Sveriges davarande 
kronprins Adolph (Fredrik) och hans gemal. Den s6r- 
jande prinsessan tr6star namligen sina jungfrur dermed, 
att i denne Adolph skall hennes Adolph ater upplefva. 



*) Inf6rd i ))Lesef riich te. Gesammelt, herausgegebon nnd 
yerlegt von I. L C. Pappe 18.S7, 4:r P.and. 10 :s Stiick». 



— 516 - 

och att hon aiRnar da skanka sig at honom Duuder bild 
af kungadotter skon», for att skapa ))nordens gyllne tid», 
eller f6rvandla det kalla Yindland till sin vistelseort, der, 
sasom hon vidare f6rkunnar, 

))fru frihet, prydd i blatt, i svart, i brunt, i gratt, 
skall skina vid min tron, och sjunga i mitt slott)). 
— Arma furstepar! Ehvad det an f6rofrigt medf6rde, — 
icke blef det lycksaligheten. — Mellertid var det val 
detta slags i dikten inlagda politiska syftning, som gaf 
f6rfattaren mod att utstyra sitt verk, ej blott med en 
»6dmjuk tillskrift till det Vackra K6net uti Svea Rike», 
utan afven (och i framsta rummet) med en ))underdan- 
odmjuk tillskrift till deras Excellenser Eiksens Rad och 
Riksens HogloAiga Stander)). Sa h6gt vagar icke jag f6r- 
stiga mig. Jag skulle, m6jligen, med protest bli tillbaka- 
visad fran bada hallen. Mindre vadligt mahanda vore 
f6red6met af Kalmeters tredje tillskrift : »till gamla vanner 
och gynnare)); sa framt jag ej redan maste i allmanhet 
med Goethe saga: 

))Sie h6ren nicht die foIgenden Gesange, 
Die Seelen, denen ich die ersten sang; 
Zerstoben ist das freundliche Gedrange, 
Yerklungen, ach ! der erste Wiederklaug)). 

P. D. A. A. 



Atterboms sLycksalighetens 6, sagospel i fem afven- 
tyr», utgafs f6rsta gangen i tvenne afdelningar i Upsala 
1824, 1827. 8:o. )>Prolog till Lyoksalighetens 6» utkom 
sedermera, Upsala 1830. — Andra omarhetade upplagan 
utkoin i Orobro 1854. 



Date Due 




Lit)rary Bi 



ureau Cat no. ii3/ 



3 59.71 



1 '<