Skip to main content

Full text of "Mazepa : historiska bilder fran Ukraina och Karl XII:s dagar"

See other formats 


— ^PMH^^ 

w?* 

^åi 

■CD' 


CO 


M.  R  LERCHEs 

BOGBINDERI 

S  K  A  G  E  N 


15 


-y    /\     /Y 


MAZEPA. 

(Efter  kopparstick  av   den   franske   målaren   Norblin.) 


ALFRED  JENSEN 


MAZEPA 

HISTORISKA  BILDER  FRÅN  UKRAINA 
OCH  KARL  XII:s  DAGAR 


MED  33  ILLUSTRATIONER 


LUND 

C.  W.  K.  GLEERUPS  FÖRLAG 


Ii   ^1 


.   ^  bl 


LUND 

BERLINGSKA  BOKTRYCKERIET 

1909 


\ 


INNEHALL. 

Sid. 

Förord  V. 

I.     Ukrainas  land  och  folk  1. 

II.     Den  politiske  lyckoriddaren  32. 

III.  Kärleksnarren 52. 

IV.  >Förrädaren»  7Q. 

V.    Karl  XII:s  olyckskamrat 116. 

VI.     Till  Bender 154. 

VII.     Den  stora  efterräkningen    174. 

VIII.     Mazepa  i  konsten  och  i  dikten 201. 

1.  Mazepa  i  konsten. 

2.  Mazepa  i  folkpoesien. 

3.  Mazepa  i  konstpoesien. 


FÖRORD. 

Våren  1909  företog  jag  —  delvis  med  välvilligt  under- 
stöd av  svenska  statsmedel  —  en  studieresa  till  lillryska 
språknäjder  [Galizien  och  de  ryska  guvernementen  Kiev,  Poltava 
och  TjernigovJ.  Härunder  riktades  min  uppmärksamhet  på 
de  lokala  traditioner  och  litterära  minnesmärken,  som  erinra 
om  .  Karl  XII  i  Ryssland,  och  det  intresserade  mig  att,  vid 
sidan  av  de  egentliga  litteraturstudierna,  i  arkiv,  bibliotek 
och  museer  samla  material  rörande  detta  ämne. 

Frukten  av  dessa  efterforskningar  är  föreliggande  ar- 
bete, en  serie  historiska  bilder  från  Ukraina  och  Karl  XII.s 
tid,  grupperande  sig  kring  den  lillryske  hetmanen  Mazepa, 
som  så  ödesdigert  ingrep  i  Sveriges  historia  vid  ett  kritiskt  till- 
fälle och  vars  levnadshistoria  erbjuder  mycket  av  intresse.  Och 
vad  jag  fann  i  det  avlägsna  landet  vid  Dnjeper,  kompletterade 
jag  sedermera  genom  studier  i  svenska  riksarkivet. 

Denna  kulturhistoriska  monografi  av  Mazepa  gör  inga- 
lunda anspråk  på  att  lösa  det  omstridda  problemet  om  Karl 
XII.s  ryska  fälttågsplaner  och  kan  ej  heller  lämna  något 
väsentligt  nytt  bidrag  till  den  rika  litteratur,  som  vi  redan 
äga  om  slaget  vid  Poltava,  dess  förutsättningar  och  värk- 
ningar.  De  strödda  detaljer,  som  här  förekomma  av  krigs- 
historisk art,  äro  av  föga  betydelse  för  den  historiska  veten- 
skapen. Men  genom  att  giva  en  så  trogen  och  fullständig  bild 
som  möjligt  av  Karl  XII.s  kosack  is  k  e  bundsförvant  tror  jag 
mig  indirekt  hava  gagnat  även  den  svenska  historieforsknin- 
gen och  belyst  åtskilligt,  som  hittills  varit  oss  okänt  eller 
förefallit  dunkelt. 

Denna  monografi  tillhör  ej  heller  den  s.  k.  facklittera- 
turen,   ty  den  vänder  sig  till  den  stora  allmänheten  —  icke 


VI 

minst  till  den  bildningssökande  ungdomen,  för  vilken  Mazepa 
och  Ukrainas  kosacker  helt  visst  kunna  vara  en  lika  lockande 
lektyr  som  någon  äventyrsroman,  men  med  det  stora  före- 
trädet, att  det  här  är  verklig  historia,  som  står  i  samband 
med  våra  största  fosterländska  minnen.  Särskilt  i  år,  då 
det  200-åriga  minnet  av  Polfava-slaget  firas,  torde  boken 
om  Mazepa  kunna  hitta  väg  till  alla  vänner  av  Karl  XII.s 
historia  långt  utom  den  trängre  kretsen  av  våra  många  speciella 
kännare  av  detta  krigfyllda  tidevarv.  Och  Mazepas  historia  är 
därjämte  skildringen  av  ett  helt  folks  politiska  undergång. 

Denna  i  bästa  mening  populära  plan  utesluter  dock 
ingalunda,  att  mitt  arbete  —  såsom  jag  vågar  hoppas  — 
får  ett  verkligt  historiskt  värde,  enär  jag  efter  bästa  för- 
måga sökt  tillgodogöra  mig  det  rika  material,  som  på  tre 
slaviska  språk  (lillryska,  ryska  och  polska)  har  stått  till 
mitt  förfogande,  varjämte  jag  antydningsvis  också  begagnat 
mig  något  av  den  stora  litteratur,  som  vi  på  svenska  redan 
äga  —  tack  vare  våra  många  forskare  i  Karl  XII.s  historia. 

Den  stora  allmänhetens  ögon  skola  lätt  halka  förbi 
namnen  på  mina  slaviska  sagesman,  och  inga  lärda-  noter 
tynga  den  berättande  stilen.  Men  dess  mer  kär  komna  böra  dessa 
flyktiga  hänvisningar  kunna  bliva  för  dem,  som  vilja  vidare 
fullfölja  dessa  undersökningar  i  ena  eller  andra  riktningen. 

För  att  så  mycket  som  möjligt  bevara  den  historiska 
tidsfärgen  har  jag  vid  återgivandet  av  äldre  svenska  sages- 
man bibehållit  det  ursprungliga  stavningssättet,  och  vid  tolk- 
ning av  brev  eller  citat  ur  slaviska  källor  hava  de  utländska 
låneorden  mestadels  fått  kvarstå,  men  försetts  med  översätt- 
ning inom  klämmer,  så  att  de  kunna  förstås  av  vem  som  hälst. 

Tillägget  om  Mazepa  i  konsten  och  i  skönlitteraturen 
torde  ock  kunna  påräkna  en  tacksam  publik  utöver  de  jäm- 
förande litteraturkännarnas  krets,  och  de  inströdda  illustra- 
trationsproven  må  tala  för  sig  själva. 

Stockholm,  september  1909.  H—d  J. 


I. 

UKRAINAS  LAND  OCH  FOLK. 

»Ukraina!      Var  finnes  en  jord   mera  bördig  och  vacker? 
Där  finns  det  ej   herrar,   där  är  det  ej   judar,   ej   heller  polacker.» 
(Lillrysk  visa  från  sjuttonde  årh.) 

Det  är  till  den  stora  floden  Dnjeper  i  Ryssland  som  läsa- 
rens historiska  fantasi  förflyttas  i  denna  bok.  Det  största 
rinnande  vattendrag  i  Europa  näst  .moder  Volga»  och  »fader 
Donau»,  tävlar  Dnjeper,  forntidens  Borystenes,  med  den  förra 
i  landskapets  storslagenhet  och  med  den  senare  i  historisk 
ryktbarhet.  Ty  Dnjeper  är  den  ryska  kulturens  källflöde; 
här  grundades  Kiev,  de  ryska  städernas  moder»,  och  utför 
denna  segelled  sökte  sig  varjagerna,  våra  uppsvenska  vä- 
ringar,  som  lade  det  statsbildande  fröet  i  den  nordöstsla- 
viska jorden,  väg  till  Svarta  havet  och  Miklagård  (Konstanti- 
nopel, Bysans)  för  att  skörda  guld  och  ära  i  främmande 
land.  Och  en  underbar  historiens  skickelse  fogade  så,  att 
Karl  XII,  själv  en  gengångare  från  den  gamla  vikingatiden, 
en  krigisk  äventyrare  i  bästa  mening,  med  svärdet  banade 
sig  väg  ända  till  dessa  avlägsna  näjder,  för  att  vid  Dnjeper 
sluta  sin  eller  åtminstone  det  svenska  storhetsväldets  lysande 
hjältesaga  och  inhösta  en  omtvistad  ära,  men  en  obestrid- 
lig ruin. 

Dnjeper  är,  näst  Dunaj  (Donau),  den  av  den  slaviska 
folkfantasien  mest  omhuldade  floden,  och  själva  ordet,  säker- 
ligen av  tatariskt  ursprung  och  besläktat  med  flodnamnen 
Don,   Donets,  Dnjester,  Donau  m.  fl.,  torde  betyda  vatten. 

Jcnsen,  Mazepa.  1 


Detta  vatten  har  besjungits  av  tre  slaviska  tungomåls  skal- 
der: det  lillryska,  det  polska  och  det  storryska.  »Underbar 
är  Dnjeper  —  lyder  en  skildring  på  poetisk  prosa  —  då 
han  fritt  och  lätt  rullar  sina  vågor  mellan  skogar  och  kullar. 
Vid  åsynen  därav  vet  man  ej,  om  hon  rör  sig  eller  icke, 
denna  majestätiska  yta,  och  man  häpnar,  som  om  allt  vore 
av  glas  och  som  om  denna  spegelklara  blåa  väg  utan  gräns 
på  bredden,  utan  slut  på  längden,  flöte  och  välvde  sig  över 
hela  den  grönskande  världen.  De  grönlockiga  träden  jämte 
ängarnas  blomster  tråna  efter  böljorna,  luta  sig  fram  och 
blicka  ned  pa  dem,  utan  att  kunna  se  sig  mätta  därpå,  och 
vinka  åt  dem  med  grenarna.  Men  mitt  i  Dnjeper  våga  de 
icke  titta  ner,  ty  dit  tränger  ingen  blick,  utom  solens  och 
den  blå  himlens  . . .  Underbar  är  ock  Dnjeper  i  den  ljumma 
sommarnatten,  när  allt  sover  —  både  människor  och  djur 
och  fåglar,  och  Gud  allena  majestätiskt  överskådar  himmel 
och  jord  och  majestätiskt  skakar  sin  mantel.  Därifrån  strös 
stjärnor  ut;  de  brinna  och  lysa  över  världen  och  alla  åter- 
spegla sig  i  Dnjeper,  ty  han  håller  allt  i  sitt  mörka  sköte. 
Ingen  enda  stjärna  kan  undfly  honom,  med  mindre  än  att 
hon  slocknar  på  himlen.» 

»Men  när  blåsvarta  moln  —  heter  det  vidare  i  denna 
poetiska  naturmålning  —  såsom  berg  torna  sig  på  himlen, 
när  den  mörka  skogen  skakar  ända  till  rötterna,  när  ekarna 
skälva,  och  ljungeldar,  som  urladda  sig  ur  molnen,  med 
ens  belysa  hela  omnäjden,  då  är  Dnjeper  förfärlig.  Vatten- 
kammarna dåna,  slående  mot  bergen,  rusa  med  stönande 
och  blänkande  tillbaka  och  gråta  och  flyta  isär.  Så  grämer 
sig  den  gamla  kosackmodern,  när  hon  ledsagar  sin  son  till 
hären:  Munter  och  hurtig  rider  han  på  den  svarte  hästen, 
med  den  käckt  tillknycklade  mössan  neddragen  på  sidan. 
Men  modern  springer  snyftande  efter  honom,  söker  kvar- 
hålla  honom  vid  stigbygeln,  griper  betslet,  vrider  sina  hän- 
der över  honom  och  gjuter  bittra  tårar > 

Denna   ståtliga   bild  av   Dnjeper  är  hämtad  ur  en  av 


Oogols  berättelser  från  Ukraina,  och  en  historiens  ironi 
ville,  att  denne  Gogol,  det  storryska  litteraturspråkets  mö- 
derne grundare,  hade  till  fader  en  lillrysk  författare  och  var 
en  äkta  son  av  Ukraina,  vars  nationella  och  språkliga  sär- 
egenheter dess  storryska  bröder  i  det  allra  längsta  sökt 
förneka  och  undertrycka.  Ty  i  de  näjder,  genom  vilka 
Dnjeper  med  sina  bifloder  glider  fram  under  hela  sitt  nedre 
lopp,  talas  huvudsakligen  på  landsbygden  lillryska  —  ett 
slaviskt  tungomål,  vars  ursprungliga  självständighet  vid 
sidan  av  storryskan  vetenskapen  nu  mera  satt  utom  allt 
tvivel. 

Detta  lillryska  eller  ukrainska  folks  historia  är  ännu 
dunkel  i  många  stycken,  liksom  ock  den  allmänna  upp- 
fattningen av  »Ukraina >  (ordet  betyder  egentligen  utmark, 
gränsland  och  begagnades  närmast  om  Dnjeper-landet  om- 
kring Kiev)  länge  varit  mycket  svävande.  Ursprungligen 
användes  det  skandinaviska  låneordet  Rus  såsom  beteck- 
ning för  det  furstendöme,  som  bildade  sig  med  Kiev  till 
huvudstad,  och  det  lider  intet  tvivel,  att  de  ryssar,  om 
vilka  Nestor  talar  i  sin  krönika,  till  större  delen  voro  lill- 
ryssar,  under  det  att  Rossija  (Ryssland)  blev  den  gemen- 
samma benämningen  för  hela  det  ryska  rike,  som  längre 
fram  spirade  upp  i  Moskva.  I  äldre  skrifter  förekommer  ock 
den  latiniserade  formen  nithenicus,  som  sedermera  bibe- 
hållit sig  i  ordet  ruten,  nu  mera  huvudsakligen  liktydigt 
med  den  i  Österrike  befintliga  delen  av  det  lillryska  folket. 
Termen  Lill-ryssland  (Malaja  Rossija)  i  motsats  till  Stor- 
ryssland (det  moskovitiska  tsardömet)  kom  i  allmännare 
bruk  på  1600-talet  efter  de  båda  ländernas  förening  och  har 
sedan  dess  bibehållits  såsom  gemensam  beteckning  för  de 
tre  guvernementen  Tjernigov,  Poltava  och  Charkov  öster 
om  Kiev.  1  våra  dagar  hava  lillryssarna  själva  antagit  det 
poetiskt  populära,  men  geografiskt  något  svävande  namnet 
Ukraina  såsom  beteckning  för  hela  språkområdet. 

Huru    stor   den    lillryska   folkmängden  är,  därom  äro 


meningarna  ännu  delade.  Den  obestridligt  ypperste  känna- 
ren av  Ukrainas  folk  och  historia,  professor  Michail  Hm- 
sjevskij  i  Lemberg-Kiev,  uppger  totalsiffran  till  31—32  mil- 
joner, därav  5  V2  m'!]-  >  Österrike  och  Ungern.  Även  om 
det  skulle  ligga  någon  överdrift  i  denna  uppgift,  trots  pro- 
fessor Hrusjevskijs  vetenskapliga  auktoritet,  gör  den  i  alla 
händelser  ofantliga  folkmängden  dock  lillryssarna  till  det 
talrikaste  slaviska  folket  näst  efter  storryssarna,  framför 
polackerna,  och  redan  denna  omständighet  kunde  vara  till 
fylles  att  åt  lillryssarna  tillförsäkra  en  uppmärksamhet,  som 
deras  mestadels  undanskymda  historia  i  flere  avseenden 
förtjänar. 

Det  etnografiska  rike,  som  lillryssarna  representera 
och  som  i  världshistorien  endast  undantagsvis  har  låtit  tala 
om  sig  politiskt  i  enstaka  fall,  sträcker  sig  på  ömse  sidor 
av  Dnjeper  över  det  vida  stepplandet  norr  om  Svarta  havet 
och  har  följande  naturliga  gränser:  i  norr  Dnjepers  bifloder 
Pripet,  Desna  och  Sejm;  i  väster  Karpaterna,  Dnjester,  San 
och  Bug;  i  söder  Svarta  havet  och  i  öster  Don.  Härtill 
komma  smärre  språkområden  på  nordöstra  kusten  av  halv- 
ön Krim,  i  Kaukasien  mellan  Don  och  dess  biflod  Manytj 
samt  Kuban.  De  nordligaste  städerna  i  detta  på  tre  stater 
delade  rike  äro  Brest,  Pinsk  och  Tjernigov;  de  största  i 
väster  äro  Lemberg  (Lviv,  Lvov)  och  Cholm  [i  ryska  Polen] ; 
den  sydligaste  Novorossijsk  på  Svarta  havets  östra  kust. 

Såsom  redan  antytts,  var  det  kristna  furstendöme,  som 
i  slutet  av  det  första  årtusendet  efter  vår  tideräkning  bilda- 
des i  Kiev,  till  sitt  väsen  lillryskt,  något  som  dock  ofta  för- 
bises i  den  ryska  historieskrivningen.  Den  andliga  littera- 
tur, som  från  Bysans  utbredde  sig  över  Dnjeper-landet, 
hade  mer  originalitet  och  ljus  friskhet  än  den  torra,  mörka 
dogmatik,  som  genom  Moskva  tryckte  sin  stela  prägel  på 
Rysslands  äldre  litteratur.  Den  ridderliga  anda,  som  genom- 
går den  berömda  dikten  om  Igors  fälttåg  mot  polovtserna, 
var  alldeles  främmande  för  Moskva,  och  när  Peter  den  store 


skulle  begynna  sitt  väldiga  omdaningsarbete,  skulle  han  ha 
rett  sig  klent,  om  han  ej  bland  sina  andliga  föregångare 
och  medhjälpare  räknat  de  för  sin  tid  utmärkta  språk-  och 
religionslärare,  som  uppammats  av  den  lärda  skolan  eller 
akademien  i  Kiev  och  som  genom  sin  lillryska  nationalitet 
slogo  den  brygga,  som  förmedlade  den  österländska  kultu- 
rens  inträde  i  det  då  ännu  barbariska  storryska  tsardömet. 

Men  illa  lönades  lillryssarna  för  dessa  kulturella  tjän- 
ster. När  tatarerna  i  början  av  det  trettonde  århundradet 
inträngde  i  östra  Europa  från  Asien,  vart  »Ukraina»  det 
närmaste  offret  för  deras  ödeläggelser,  som  kröntes  med 
Kievs  förstöring  (1240).  Och  landets  naturliga  läge,  med 
bristen  på  bestämda  gränskonturer,  försvårade  upprättandet 
av  ett  nytt  lillryskt  rike,  hälst  som  lillryssarna  själva  i  högre 
grad  än  andra  slaver  tyckas  ha  saknat  förmågan  av  en  mål- 
medveten politisk  statsbildning.  Ukraina  hemföll  till  större 
delen  ät  Litauen,  och  endast  i  Volynien  och  Halitsch  kunde 
lillryska  furstar  ännu  en  liten  tid  hålla  stånd  mot  den  poli- 
tiska upplösningsprocessen.  Genom  Polens  personalunion 
med  Litauen  (1386)  fick  det  polska  elementet  överhand  i 
Ukraina  och  gjorde  sig  nästan  allsmäktigt  efter  unionen  i 
Lublin]  156Q,  varigenom  Litauen  och  Rus  (Vita  Ryssland 
jämte  Ukraina)  fullständigt  uppgingo  i  det  mäktiga  polska 
konungariket. 

Skenbart  tycktes  detta  vasallskap  icke  göra  något  in- 
trång på  lillryssarnas  nedärvda  frihet.  Sigismund  August 
bekräftade  1572  lillryssarnas  ^^ likställighet»  med  polackerna, 
och  24  år  senare  stadgades  det  genom  den  kyrkliga  unio- 
nen mellan  Polen  och  Ukraina,  att  de  grekisk-ortodoxa 
visserligen  skulle  stå  under  påvens  överhöghet,  men  åt- 
njuta fullständig  religionsfrihet.  Ja,  ännu  så  långt  fram  i 
tiden  som  år  1621  kunde  det  förekomma,  att  en  Sahaj- 
datjnyj  —  den  förste  lillryss,  som  antog  den  officiella  titeln 
av  hetman  (det  tyska  Haupmann,  kapten)  —  i  slaget  vid 
Chocim  hjälpte  polackerna  mot  turkarna. 


Men  detta  samförstånd  var  endast  skenbart  och  nöd- 
tvunget,  ty  de  båda  folken  voro  till  sin  natur  varandra  full- 
komligt olika.  För  båda  hägrade  visserligen  ett  mer  eller 
mindre  regeringslöst  frihetsideal;  men  under  det  att  lill- 
ryssarnas  politiska  mal  var  ett  demokratiskt,  kommunistiskt 
färgat  samfund,  bildade  det  polska  adelssamhället  med 
kunglig  etikett  {Rzeczpospolita,  Res  publica)  ett  högaristo- 
kratiskt  fämannavälde.  Den  religiösa  unionen  hade  endast 
till  följd,  att  jesuiterna  innästlade  sig  i  Dnjeper-landet  för 
att  med  våld  och  list  göra  katolsk  propaganda,  och  den 
politiska  unionen  inskränkte  i  själva  verket  lillryssarnas  fri- 
och  rättigheter  genom  att  göra  dem  beroende  av  den  het- 
man,  som  polska  kronan  stadfästade,  och  av  de  polska 
tjänste-  och  adelsmän,  som  förtryckte  lantbefolkningen  dels 
direkt  genom  skattebördor,  dels  indirekt  genom  judiska 
arrendatorer.  Bönderna  måste  erlägga  en  m.ängd  avgifter 
under  allehanda  förevändningar:  för  fiskafänge  och  bete,  för 
plöjning  och  målning,  vid  giftermål  och  barndop  m.  m. 
Det  är  också  från  dessa  tider  som  den  latinska  smäde- 
dikten  förskriver  sig: 

Clarum  regnum  Polonorum 
Est  coelum  Nobilitorum, 
Paradisus  Judeorum 
Et  infernus  rusticorum.» 

(»Polackernas  lysande  kungadöme  är  ett  himmelrike 
för  adelsmännen,  ett  paradis  för  judarna  och  ett  helvete  för 
bönderna.  >) 

Det  politiska  missnöjet  fick  ökad  näring  genom  nya 
stadganden,  t.  ex.  förbud  mot  försäljning  av  salpeter  och 
krut  åt  kosackerna  samt  förordningen  att  alla  kosacker,  som 
icke  voro  »registrerade»,  d.  v.  s.  officiellt  inskrivna  i  rul- 
lorna  och  av  polska  staten  besåldade  krigare,  skulle  bliva 
jordbrukande  trälar  under  de  stora  godsägarna.     Lillryssar- 


nas  växande  motstånd  mot  polackerna  var  sålunda  av  både 
politisk,  religiös  och  —  framför  allt  —  social-ekonomisk 
art  och  tog  sig  från  slutet  av  1500-talet  uttryck  i  våldsamma 
resningar,  som  krävde  stränga  repressalier  från  polackernas 
sida.  Historien  och  dikten  bevara  namnen  på  flera  rebel- 
ler», som  med  livet  fingo  plikta  för  sin  lillryska  folkvänlig- 
het. Bland  de  första  namnes  Semeryj  Nalivajko  frän  Ost- 
rog,  där  brodern  Damjan  var  präst  hos  den  ädle  bildnings- 
främjaren  furst  Konstantin  Ostrozjskij,  som  lät  trycka  den 
första  slaviska  bibeln  på  sitt  slott  i  Volynien.  Nalivajko 
blev  omsider  besegrad,  tillfångatagen  och  avrättad  i  War- 
schau  15Q4.  Enligt  en  vida  spridd  och  länge  gängse  upp- 
gift skulle  han  ha  blivit  levande  stekt  i  en  glödhet  koppar- 
tjur —  en  > historia  >,  som,  enligt  vad  den  lillryske  forska- 
ren Ivan  Franko  i  Lemberg  påvisat,  endast  är  ett  fantastiskt 
eko  av  forntida  sägner  om  den  feniciska  Molochkulten  och 
den  antika  sagan  om  tyrannen  halaris  i  Agrigent.  En 
annan  lillrysk  folkhövding  var  Taras  Trjacilo,  som  avrätta- 
des 1632  —  den  historiska  förebilden  för  kosackhjälten  i 
Gogols  ypperliga,  även  pa  svenska  översatta  berättelse  »Ta- 
ras Bulba>,  det  kanske  vackraste  äreminne,  som  Gogol  i 
den  storryska  litteraturen  rest  över  Ukraina  och  Dnjepers 
krigiska  romantik. 

Under  trycket  av  olidliga  förhållanden,  da  Ukraina  ä 
ena  sidan  utplundrades  av  tatarerna  och  å  den  andra  sidan 
utsögs  av  den  polska  adeln,  så  att  befolkningen  måste  fly 
från  de  härjade  stepperna  till  städer  och  befästade  gömslen, 
utbildade  sig  efterhand  en  institution,  som  hör  till  de  in- 
tressantaste samhällsföreteelserna  i  östra  Europa:  det  var 
den  Å-05ac/:-republik,  som  så  småningom  uppstod  vid 
Dnjepers  nedre  lopp.  Sannolikt  var  den  av  en  ursprung- 
ligt social  art,  ehuru  den  genom  omständigheternas  tvång 
utvecklade  sig  till  ett  krigiskt  kast-väsen.     Häri  fick  det  lill- 


8 

ryska  folkets  anarkistiska  individualism  och  kommunism  sitt 
mest  karaktäristiska  uttryck. 

Ordet  kosack  (kozak,  kazak),  till  betydelsen  något  be- 
släktat med  det  i  Ungern  och  hos  sydslaverna  brukliga, 
ävenledes  asiatiska  låneordet  hajduk  (kringstrykande  lego- 
knekt), omnämnes  först  i  ryska  krönikor  i  samband  med 
tatariska  angrepp,  något  som  ju  ock  bekräftar  ordets  tata- 
riska  ursprung,  och  i  ett  brev  av  är  14Q2  frän  den  krimske 
khanen  Mengli-Girej  till  tsar  Ivan  111  talas  det  om  ordynska 
kosacker.  Sedan  omnämnas  de  flerestädes  i  västra  och 
södra  näjder  av  det  nuvarande  Ryssland,  och  betydelsen 
växlade  något  allt  efter  vistelseort.  På  halvön  Krim  ut- 
gjorde kosackerna  den  lägsta  samhällsklassen,  som  saknade 
jord  och  avlönades  med  krigsbyte;  i  västra  Ryssland  voro 
de  skattefria  jordbrukare,  och  vid  floderna  (Dnjeper,  Don, 
Volga)  livnärde  de  sig  huvudsakligen  med  fiske. 

Efterhand  fingo  kosackerna  längs  mellersta  och  södra 
Dnjeper  en  avgjort  krigisk  karaktär,  enär  de  frihetsälskande 
lillryssarna  i  dessa  avlägsnare  näjder  med  vapen  i  hand 
sökte  icke  blott  sin  utkomst,  utan  ock  sin  personliga  frihet, 
och  till  dem  sällade  sig  mer  och  mer  diverse  hemlösa  och 
äventyrliga  element,  som  av  ena  eller  andra  skälet  ville 
trygga  sig  för  både  tatarisk-turkiska  och  polska  övergrepp. 
Den  polska  regeringens  politik  gick  därför  ut  på  att  så 
mycket  som  möjligt  reglera  denna  nya  stat  inom  staten  och 
vinna  en  del  av  dessa  fribytare  genom  att  åt  dem  upprätta 
en  skattefri  militärgräns  gent  emot  de  asiatiska  horderna, 
men  så  småningom  tvinga  de  övriga  såsom  jordbrukare  in 
i  den  polska  samhällsordningen.  Det  senare  misslyckades 
grundligt,  såsom  vi  redan  sett;  men  det  förra  lyckades  så 
mycket  bättre,  och  därigenom  smiddes  ett  nytt  vapen,  som 
snart  nog  skulle  riktas  mot  den  polska  adelsrepubliken 
själv.  Redan  1506  utfärdades  en  polsk  förordning,  att 
kosackerna  skulle  delas  i  »nizovtser^  (zaporoger)  och  ^goro- 
dovyer»    (i   Ukrainas  städer),  och  under  Stefan  Batory  upp- 


rättades  en  besåldad  kosack-armé  av  6,000  man  i  polsk 
tjänst,  varemot  de  övriga  —  det  stora  flertalet  —  hänvisa- 
des till  jordbruk,  fiske,  hantverk  och  fritt  krigaryrke  vid 
södra  Dnjeper.  Det  är  just  de  senare,  som  under  namnet 
zaporoger  kommo  att  spela  en  så  betydelsefull  och  glän- 
sande, om  ock  kortvarig  roll  i  östra  Europas  historia. 

En  blick  på  kartan  visar  oss,  att  Dnjeper  vid  Kievs 
höga  strand  gör  en  stark  svängning  åt  vänster  för  att 
kringgå  de  östligaste  utlöparna  av  Karpaterna,  som  floden 
icke  mäktat  bryta  sig  igenom.  Men  för  att  nå  fram  till 
Svarta  havet  har  Dnjeper  i  sitt  nedre  lopp  sedermera  be- 
segrat kullarnas  hinder  och  söndersmulat  klippväggarna. 
Härigenom  uppstodo  de  s.  k.  porogerna,  d.  v.  s.  trösklarna 
eller  forsarna,  som  än  i  dag  göra  flodfarten  omöjlig  (utom 
för  enstaka  roddbåtar  under  ledning  av  beprövade  lotsar), 
och  det  var  dessa  trösklar,  över  vilka  våra  svenska  rodds- 
män från  vikingatiden  snävade,  så  att  de  måste  släpa  sina 
lätta  farkoster  över  landtungorna  för  att  kunna  fortsätta 
vidare  till  havet.  Inalles  finns  det  på  en  sträcka  av  c:a  70 
kilometer  söder  om  staden  JekaterinoslavI  11  »trösklars  (poro- 
ger)  och  6  »stängsel  >  (zaborer),  och  av  de  förstnämnda 
kände  den  höglärde  medeltidsgeografen,  kejsar  Konstantin 
den  purpurfödde,  de  ursprungliga  svenska  namnen  på  sex: 
Essupi  (>sov  icke!»),  Ulvorsi  (»holmfors  >),  Gelandri  (»den 
ljudande»),  Aifor  (»alltid  forsande»?),  Baruforos  ( »böljefors »), 
Leanti  (»den  leende»?)  och  Strukun  (»stråk»?). 

Dessa  flodkatarakter  erbjödo  sålunda  en  naturlig 
skyddsmur  mot  fientliga  angrepp  till  sjöss,  och  där  bakom 
byggde  de  zaporogiska  kosackerna  sitt  hart  när  oåtkom- 
liga rövarnäste  på  öar  och  holmar.  Detta  befästade  läger 
kallades  Sitj  (betyder  egentligen  uthuggning,  skogsglänta), 
och  det  flyttades  efter  omständigheterna  från  den  ena  ön 
eller  holmen  till  den  andra.  Inalles  känner  man  8  sådana 
Sitji,  av  vilka  de  viktigaste  voro  på  Chortitsa  och  vid  myn- 
ningen av  Tjertomlyk.     Konung  Sigismund  I  (d.  1548)  gav 


10 

kosackerna  i  evig  besittning  >  näjderna  kring  porogerna  pa 
båda  sidor  av  Dnjeper  såsom  en  vall  mot  tatarer  och  tur- 
kar, och  hit  samlade  sig  alla,  som  voro  redo  att  för  den 
kristna  tron  bliva  steglade  och  som  ej  räddes  döden  för 
det  kristna  korset.  Sitj  var  »kosackens  mor»,  och  Velikij 
Lug,  den  stora  steppen  väster  om  Dnjeper  mitt  emot 
Chortitsa,  var  hans  far,  och  när  en  sultan  sporde,  huru 
många  zaporogiska  kosacker  det  fanns,  fick  han  till  svar: 
»Bakom  varje  buske  en  kosack;  i  varje  klyfta  hundra  ko- 
sacker. ^ 

Detta  egendomliga  krigarsamhälle  rekryterades  oupp- 
hörligt genom  frivillig  tillströmning  av  den  lillryska  befolk- 
ningen och  diverse  andra  folkelement,  varpå  det  sydöstra 
Europa  är  så  rikt,  ty  Sitj  stod  öppet  för  varje  vapenför 
man  utan  hänsyn  till  nationalitet.  De  flesta  voro  natur- 
ligtvis från  Ukraina,  men  det  förekom  dock,  att  tyskar,  itali- 
enare, fransmän  och  till  och  med  engelsmän  förirrade  sig 
dit.  Fordringarna  för  inträde  i  denna  krigiska  munkorden 
voro,  att  den  nykomne  var  »fri»  (icke  bonde-träl)  och  att 
han  var  ogift  eller  åtminstone  levde  såsom  ogift,  ty  det  var 
vid  dödsstraff  förbjudet  att  föra  med  sig  kvinnor  till  Sitj, 
även  en  moder  eller  syster.  Alla  måste  bekänna  sig  till 
den  grekisk-ortodoxa  läran,  och  om  en  katolik,  mohame- 
dan,  jude  eller  luteran  anmälde  sig,  måste  han  döpa  om 
sig.  År  1632  fattades  ock  ett  formligt  beslut,  att  alla  kato- 
liker skulle  avlägsnas  frän  Sitj.  Men  för  resten  frågade 
man  varken  efter  pass,  börd  eller  antecedentia,  och  van- 
ligtvis antog  den  nybakade  zaporogen  ett  nytt  namn  för  att 
så  mycket  bättre  dölja  sin  värkliga  person. 

Tröttnade  någon  pä  detta  vilda  friluftsliv,  stod  det 
honom  fritt  att  lämna  Sitj  och  begiva  sig  vart  som  hälst. 
Alla  kunde  naturligtvis  icke  oavbrutet  få  tillfälle  att  slåss 
och  öva  sig  i  vapnens  bruk,  och  därför  delade  sig  zaporo- 
gerna  i  två  klasser:  sizevyer,  som  bildade  ett  slags  krigar- 
adel  och  ständigt  levde  kasernliv  i  Sitj,  och  zimovnyer,  som 


11 

bodde  i  omnäjden  och  under  fredstid  sysslade  med  fiske,  bo- 
skapsskötsel, jordbruk  och  hantverk,  men  vid  förefallande 
behov  inkallades  till  krigstjänst. 

Det  inhemska  namnet  på  detta  flyttbara  läger  var  kosj, 
korg.  En  kosj  [tatariskt  läneord]  bestod  av  38  kureny,  trä- 
baracker eller  kaserner,  flätade  med  ris  och  taktäckta  med 
vattentäta  hästhudar.  Varje  sådan  barack  med  eldstad  {ku- 
ren kommer  av  ett  ord,  som  betyder  röka)  inrymde  150 
man,  så  att  ett  zaporogläger  sålunda  i  regeln  bestod  av  in- 
emot 6,000  man,  som  ögonblickligt  voro  redo  att  slåss. 
Men  om  ett  större  krigsföretag  tillärnades,  kunde  zaporog- 
hären  genom  uppbåd  av  zimovnyerna  uppbringas  ända  till 
50,000  ryttare.  Sedermera  utbyttes  dessa  kureny  mot  s.  k. 
palanki,  befästningar,  fyra  på  vardera  sidan  av  Dnjeper. 

Den  zaporogiska  krigarrepubliken  var  grundad  på  de- 
mokratisk-kommunistisk  självstyrelse.  Varje  nyårsdag  skifta- 
des alla  inkomster  av  land  och  vatten  genom  jakt  och  fiske 
medels  dragning  av  lotter,  som  lades  i  en  mössa,  och  i 
krigstid  fördelades  bytet  så  jämnt  som  möjligt  på  alla  del- 
tagare. Rådplägningarna  skedde  under  bar  himmel  på  det 
sandade  torget  i  lägrets  mitt,  och  alla  voro  då  barhuvade. 
Valen  försiggingo  med  allmän,  öppen  omröstning  och  av- 
löpte sällan  utan  träta  eller  slagsmål.  De  kraftigaste  stru- 
parna och  de  grövsta  nävarna  avgingo  ofta  med  segern. 
Presidenten  i  denna  republik  hette  kosjevoj  ataman.  Då 
han  valdes,  borde  han  för  skams  skull  krusa  och  säga  nej 
två  gånger,  innan  han  åtog  sig  denna  förtroendepost.  Där- 
på bugade  han  sig  åt  alla  fyra  väderstrecken,  och  zaporo- 
gerna  ropade  åt  honom:  »Gud  give  dig  svanens  ålder  fv/ArJ 
och  tranans  skrik  (krik)!  Till  ceremonierna  hörde  ock, 
att  det  ströddes  sand  eller  gneds  smuts  på  hans  rakade 
hjässa,  för  att  han  inte  skulle  förhäva  sig  över  sin  upp- 
höjelse,  utan  inse  sin  intighet  gent  emot  den  suveräna  folk- 
viljan, Zaporogerna  voro  nämligen  slätrakade  på  huvudet 
och    hade    blott   på   hjässan  en  dinglande  hårtofs,  chochol, 


12 


N 


~    5* 

=■    Co" 


13 

som  för  moskoviterna  blev  en  spefull  benämning  på  lill- 
ryssen  i  allmänhet. 

I  krigstid  hade  kosjevojen  oinskränkt  myndighet,  men  i 
fredstid  låg  all  makt  hos  folkförsamlingen  eller  det  folkvalda 
rådet.  Vid  slutet  av  varje  år  skulle  han  avlägga  räkenskap 
för  sin  förvaltning,  och  om  han  då  befanns  skyldig  till 
missbruk,  blev  han  ögonblickligen  avsatt,  stundom  till  och 
med  straffad  med  döden.  Därför  förekom  det  också  oupp- 
hörliga ömsningar  av  atamaner  eller  kosjevojer.  Till  tecken 
på  sin  värdighet  hade  han  biilava,  en  spira  eller  kort, 
klubblik  stav,  vanligtvis  försedd  med  en  klotrund  prydnad 
i  toppen.  Någon  särskild  bildning  utöver  det  praktiska 
krigaryrket  fordrades  ej  av  honom,  och  det  förekom  till 
och  med,  att  mången  f.  d.  seminarist,  som  frän  Kiev  ham- 
nat i  Sitj  och  valts  till  kosjevoj,  rent  av  förnekade  sin  läs- 
och  skrivkunnighet  för  att  ej  väcka  misstankar,  och  denna 
brist,  värklig  eller  låtsad,  hade  dessutom  den  fördelen,  att 
kosjevojen  slapp  skriftligt  binda  sig  genom  kontrakt  eller 
dokument. 

Den  ryske  konstnären  Rjepin  har  målat  en  vida  bekant, 
även  i  Stockholm  förevisad  tavla,  framställande  zaporoger, 
dikterande  ett  smädebrev  till  turkiske  sultanen  —  ett  konst- 
verk, som  utom  sitt  historiska  intresse  även  mästerligt  fram- 
håller olika  skiftningar  av  skrattet  och  hänlöjet.  Att  pro- 
fessor Rjepins  komiskt-burleska  teckning  icke  är  överdriven, 
därpå  äga  vi  historiska  bevis.  När  t.  ex.  sultanen  Mohamed 
IV  i  en  övermodig  skrivelse  till  zaporogerna,  med  framhål- 
lande av  sina  många  titlar  såsom  »solens  och  månens  bro- 
der, Guds  ättling  och  ståthållare,  härskare  över  Macedo- 
niska.  Babyloniska,  Jerusalemska  och  Egyptiska  riket»  etc. 
etc,  ville  tvinga  de  uppstudsiga  kosackerna  till  ödmjuk  un- 
derkastelse, svarade  dessa  med  ett  brev,  varav  en  kopia 
föreligger  från  senare  delen  av  det  sjuttonde  århundradet. 
Detta  kostliga  dokument,  på  vars  relativa  äkthet  kännare  ej 
tvivla,  är  av  följande  lydelse: 


14 

»Du  turkiske  satan!  Den  förbannade  djävulens  bro- 
der och  kamrat  och  själva  Lucifers  sekreterare!  Vad  är  du 
för  en  avgrundsriddare?  Hin  onde  spyr  ut,  vad  din  här 
slukar.  Du  är  inte  värd  att  ha  kristna  söner  under  dig. 
Din  här  frukta  vi  icke;  till  lands  och  vatten  skola  vi  slåss 
med  dig,  du  babyloniske  köksmästare,  macedoniske  tunn- 
bindare, jerusalemske  bryggare,  alexandrinske  getabocks- 
tjuv. Stora  och  Lilla  Egyptens  svinaherde,  armeniske  galt, 
tatariske  bagge,  Kamieniec'  slaktardräng,  Podoliens  missdå- 
dare,  själva  djävulens  ättling,  all  världens  och  den  undre 
världens  tokstolle,  svintryne  och  hästsvans,  rödhåriga  hynda, 
odöpte  skalle,  måtte  den  onde  taga  dig!  Så  svara  kosacker 
dig,  hedning.  Ovärdig  är  du  sanna  kristnas  moder.  Datum 
känna  vi  icke,  ty  vi  ha  ej  kalender.  Måne  pä  himlen,  året 
i  boken  och  för  rasten  samma  dag  hos  oss  som  hos  er. 

Kosjevoj  atamanen  Ivan  Sirko  med  hela  sin 
zaporogiska  här.» 

Såsom  verkställande  och  rådgivande  myndighet  hade 
kosjevojen  vid  sin  sida  åtskilliga  höga  förtroendemän:  en 
general-asaul  eller  jesaul,  som  kommenderade  hären  i  kosje- 
voj atamanens  frånvaro  och  hade  uppsikt  över  trupperna  i 
fredstid,  en  domare,  som  förvarade  silversigillet,  och  en 
sekreterare  eller  skrivare  (med  penna  och  bläckhorn  av  sil- 
ver). Dessutom  hade  varje  kuren  en  underataman,  som 
hade  en  mindre  käpp  till  tecken  på  sin  rang. 

Den  bäste  kännaren  av  zaporogernas  historia,  D.  I. 
Evarnitskij,  direktör  för  det  etnografiska  museet  i  Jekateri- 
noslavl,  lämnar  i  sina  många  arbeten  intressanta  upplys- 
ningar om  zaporogernas  seder  och  bruk.  Det  var  i  freds- 
tid ett  lättjefullt,  enformigt  liv,  som  synes  mig  något  erinra 
om  montenegrinernas  —  det  enda  europeiska  folk  i  nuti- 
den, som  i  någon  mån  skulle  kunna  jämföras  med  de  lill- 
ryska  kosackerna. 

De  stego  upp  med  solen,  tvättade  sig  i  rinnande  vat- 


15 


§"    o 

Q  ._ 

t;    o 


•3    o 

~    o 


^   i: 


->;^^"^fe/^^ 


16 

ten,  och  efter  morgonbönen  satte  de  sig  till  en  varm  fru- 
kost. Förmiddagarna  tillbragte  de  med  att  se  om  sina 
hästar,  putsa  vapnen,  laga  kläder  och  —  att  röka.  Klockan 
tolv  slog  kocken  i  varje  kuren  (kasern)  på  en  kittel,  till 
tecken  att  middagen  var  serverad.  Den  bestod  vanligtvis 
av  en  fisk-  eller  mjölrätt  med  vatten  och  kväs  (»dricka»). 
För  kött  måste  de  betala  extra  åt  kocken.  Vid  högtidliga 
tillfällen  vankades  hirs-  eller  majskaka  med  saltad  fårost 
eller  med  pastrema  (soltorkat  fårkött)  samt  teterja  (på  kol 
gräddade  pannkakor).  Till  soppan  använde  de  skedar,  men 
den  fasta  födan  inmundigades  med  fingrarna.  Såväl  före 
som  efter  måltiden  lästes  en  bön.  Kvällarna  fördrevos  med 
sång,  musik  och  dans.  De  vanligaste  instrumenten  voro 
kobza  (bandura,  en  åttasträngad  gitarr  eller  luta),  fiol,  cym- 
bal och  rörpipa. 

Strängt  ortodoxa,  iakttogo  zaporogerna  noggrant  så 
väl  fastorna  som  firandet  av  den  grekiska  kyrkans  hälg- 
dagar,  och  då  tog  man  rikligt  skadan  igen.  Visiter  avla- 
des, det  sköts  med  bössor,  det  röktes  och  dracks  först  och 
sist.  Om  »Ijuljka»  (pipan)  heter  det  i  en  gammal  lillrysk 
folkvisa: 

»Pipan  skänker  själen  ruset. 
Hjärnan  friskas  upp  av  snuset». 

Under  krig  höllo  de  sig  i  allmänhet  nyktra,  och  det 
lär  ha  hänt,  att  en  full  ataman  under  en  sjöfärd  kastats 
överbord.  Men  hemma  i  Sitj  överlämnade  de  sig  allt  för 
gärna  åt  »vinets»  njutningar.  Dryckenskapen  frodades  på 
krogen,  som  de  poetiskt  kallade  »knjagina»  (furstinnan), 
och  de  kunde  ej  leva  utan  okovyta  (aqua  vitae).  När  en 
hetman  vid  namn  Apostol  år  1733  i  Gluchov  invigde  sitt 
nya  stenhus,  gav  han  en  »bankett»,  där  den  75-årige  vär- 
den själv  söp  sig  värst  full  och  fick  slag  i  vänstra  sidan, 
så  att  man  måste  skicka  bud  till  Moskva  efter  >  recept». 


17 

Rättskipningen  hos  zaporogerna  var  lika  enkel  som 
kraftigt  verkande.  Förnärmelser  mot  överheten  straffades 
med  att  den  skyldige  bands  vid  en  kanon  på  torget  och 
sedan  vanligen  sönderslets  av  mängden ;  en  tredskande  gäl- 
denär  fjättrades  i  kedja  vid  en  kanon,  och  en  tjuv  näpstes 
med  knut  under  en  galge.  Den  vanligaste  bestraffningen 
bestod  i  prygel  vid  skampålen  pä  torget,  där  det  alltid  fanns 
till  hands  torra  ris  med  blyklumpar  i  ändan,  och  stundom 
upprepades  exekutionen  flera  dar  å  rad,  någon  gång  med 
dödlig  verkan.  För  mord  och  svårare  förbrytelser,  såsom 
olovligt  umgänge  med  kvinnor,  stadgades  dödsstraff  än  i 
form  av  levande  begravning,  än  i  en  galge,  i  vars  järn  hake 
brottslingen  fastades,  sittande  på  en  häst,  varpå  hästen 
rycktes  undan.  Även  spetsning  på  påle  hörde  till  den 
tidens  barbariska  straff,  och  härutinnan  hade  lillryssarna 
helt  visst  goda  föredömen  både  i  Moskva  och  i  Polen. 

Så  förflöt  detta  liv,  tidfals  enformigt,  men  dessemellan 
avbrutet  av  vilda  fäjder  och  djärva  plundringståg.  På 
ålderdomen  gingo  åtskilliga  kosacker  i  kloster  för  att  för- 
sona sina  synder.  Men  de  flesta  stupade,  försvunno  spår- 
löst eller  begravdes  utanför  Sitj  i  full  rustning.  En  slova- 
kisk präst,  som  råkade  följa  Karl  XII  genom  Ukraina,  har 
skildrat  en  dylik  begravning,  till  vilken  vi  längre  fram  åter- 
komma. Och  pä  kosackgraven  sattes  stundom  ock  en 
flaska  med  »okovyta>,  för  att  zaporogen  ej  skulle  törsta 
ihjäl,  innan  han  slapp  in  i  sitt  himmelrike. 

Detta  lillryska  folk,  som  koncentrerade  sig  i  Dnjepers 
kosacker,  hade  sålunda  i  brokig  blandning  de  dygder  och 
laster,  som  pläga  känneteckna  s.  k.  naturfolk.  De  kunde 
vara  grymma,  vilda,  sluga,  trolösa,  omåttliga;  men  de  vi- 
sade också  vackra  prov  på  öppenhjärtighet,  barnslig  god- 
het, enkelhet  i  levnadsbehov,  gästfrihet  och  personlig  he- 
derskänsla, och  alla  dessa  egenskaper  återspegla  sig  mer 
eller  mindre  hos  deras  hetmaner  och  atamaner.  Men  fram- 
för   allt    voro  de  besjälade  av  en  häjdlös  frihetslust,  som  i 

Jensen,  Mazepa.  2 


18 

förening  med  kallblodig  tapperhet  och  dödsförakt  drev  dem 
långt  på  krigets  bana.  Redan  på  1570-talet  företogo  de 
plundringståg  till  Moldau  [Wallachiet]  och  Krim;  på  sina 
lätta  måsar>  {tjajki,  farkoster,  var  och  en  rymmande  60 
man)  plöjde  de  Svarta  havets  vågor,  brände  Sinope  och 
hotade  själva  sultanen  under  Konstantinopels  murar. 

Ukraina  och  zaporogerna  voro  näppeligen  kända  i 
den  svenska  litteraturen  förr  än  Karl  XI!  gjorde  sin  ödes- 
digra bekantskap  med  båda  delarna.  Petrus  Petrejus,  vår 
förste  ryske  kulturskildrare,  har  i  sitt  vid  början  av  Gustav 
Il  Adolfs  regering  utgivna  arbete  mycket  sant  och  osant 
att  förtälja  om  tatarerna,  men  intet  om  lillryssarna  och 
visste  blott  om  kosackerna,  att  »det  är  ett  frijmodigt  Folck 
uthi  Krijgh,  alla  til  Häst  och  bruka  Bogar  och  Pijiar,  Sab- 
lar och  temligen  långa  Glafwer  och  Spiut.  The  som 
grentza  närmest  thet  Moskowitiske  Regemente,  haffva  uthi 
alla  punckter  then  Ryska  Religion.» 

Det  är  emellertid  förundransvärt,  huru  pass  väl  Karl 
XII:s  fältpredikant  Nordberg  tog  reda  på  och  visste  att 
bedöma  denna  för  en  svensk  präst  så  främmande  och  helt 
visst  motbjudande  värld.  Hans  skildring  av  zaporogerna  i 
»Karl  XII:s  historia»  är  ännu  läsvärd  och  överensstämmer  i 
huvudsak  med  verkliga  förhållandet.  Låt  oss  höra,  vad 
Nordberg  skriver: 

»Zaproverne  äro  ett  folck  som  uppehålla  sig  på  öarna 
uti  Niepern,  50  mihl  nedan  för  Kiow.  De  blifwa  sa  kal- 
lade af  Porohi,  det  är  forssar  eller  fall,  hwilke  å  de  orterna 
skola  vara  uti  strömmen  pä  13  eller  flere  ställen.  Deras 
första  ursprung  och  början  skall  hafwa  warit  af  förlupna 
bönder  utur  Wolhynien,  Podolien,  Reussland  och  andra 
orter,  hwar  til  allehanda  sladder  sig  sedermera  slagit,  at  de 
blifwit  starcke  till  några  1,000  man.  De  nära  sig  med 
jagande  och  fiskande,  men  mast  med  ströfweri  på  sina 
grannar.     I    begynnelsen    hafwa  de  stadigt  legat  i  håret  på 


19 

Turckarne  och  Tartarerne,  dem  de  bäde  til  lands  och  siös 
pä  swarta  hafwet  gjorde  mycken  skada». 

»Deras  mackt  war  ej  alltid  lika  stor.  Om  sommaren 
växte  hon  ofta  til  30,000  man,  hvilke  lupo  tillsammans  utur 
Ukraine  och  nästgräntzande  orter,  ty  aldenstund  man  hölt 
dem  för  de  stridbareste  af  alle  Cossaker,  så  hade  de  uti 
hela  Ukraine  det  anseendet,'  at  när  de  reste  sig  op,  föllo 
gemenligen  alle  inwänarena  dem  til.  De  ledo  inga  qwin- 
folck  hos  sig.  Då  de  ifrån  Pohlen  eller  andra  orter  röf- 
wade  och  bortförde  några  qwinfolck,  sålde  de  dem  genast 
till  Turckarne  eller  Tartarerne.  Imedlertid  om  någon  besof 
en  sådan  fånge  eller  trälinna,  som  han  hade,  blef  han  utan 
nåd  fördränckt.  När  en  ung  Cossak  kom  til  dem,  lemna- 
des  honom  frihet  att  föda  sig  med  fiskande  och  skiutande, 
så  länge  årstiden  wille  det  tillåta.  Sedan  mot  wintern  gaf 
han  sig  hem  igen  och  gifte  sig,  om  han  hade  lust.  De 
äter,  som  ej  wille  gifta  sig,  bedrefwo  öfwer  wintern  så 
mycket  större  lösacktighet  som  Cosackerne  höllo  til  den 
ändan  uti  städerne  lättferdiga  kohnor  fahla.  Wid  första 
Wahredag  begofwo  de  sig  til  Zaporoverne  igen.  Elliest 
hållas  hustrurna  i  Ukraine  mycket  strängt.» 

Vidare  omtalar  vår  stränge  sedeskildrare,  att  4,000 
man  alltid  måste  vara  i  Sitj.  På  den  största  holmen  funnes 
30  hus,  så  stora  och  rymliga  att  400  till  500  personer 
kunde  ligga  i  vart  och  ett.  1  Poltava  avyttrade  kosackerna  fisk, 
pälsverk  och  salt,  men  tillhandlade  sig  viktualier,  tobak, 
brännvin,  bly,  krut  och  järnredskap.  Dessutom  fodrade 
de  sina  hästar  i  staden  över  vintern,  enär  det  ej  fanns  hö 
hemma. 

Adlerfelt,  Karl  XII:s  kammarherre  under  fälttågen,  vil- 
ken stupade  vid  Poltava,  efterlämnande  den  värdefulla  dag- 
bok, som  1740  utgavs  av  hans  son,  fick  i  likhet  med  de 
flesta  utlänningar  en  ofördelaktig  uppfattning  av  de  zapo- 
rogiska  kosackerna.  I  en  not  säger  han:  »De  bo  ännu  i 
dag   blott  i  jordkulor  eller  ock  i  tält,  gjorda  av  filt,  för  att 


20 

lätt  kunna  flytta  dem  från  en  ort  till  en  annan,  och  de  liv- 
nära sig  endast  av  sin  boskap,  av  villebråd  och  fiske.  Här- 
av kan  man  lätt  förstå,  varför  detta  härliga  land  hittills  för- 
blivit obebott  norrifrån,  och  varför  det  alltid  skall  vara  i 
detta  skick,  om  man  tar  i  betraktande  de  omgivande  folk- 
slagens anlag,  särskilt  tatarernas.  —  Men  när  Karl  XII 
hade  sårats  i  foten  omedelbart  före  Poltavaslaget,  kunde 
Adlerfelt  icke  låta  bli  att  giva  dem  ett  visst  erkännande  för 
deras  skjutskicklighet:  »Dessa  stackare  ha  långa  bössor, 
som  de  kalla  Tourk  och  som  ha  en  skottvidd  av  ända  till  500 
fot.  Med  dem  ha  de  gjort  oss  nog  mycket  ont.  men  aldrig 
mer    än   i    denna  trakt,  som  rågat  måttet  av  våra  olyckor.» 

De  karolinska  dagboksanteckningar,  som  professor 
Aug.  Quennerstedt  sedan  IQOl  begynt  utgiva  och  som  av 
honom  försetts  med  en  inledning  om  Ukrainas  natur  och 
folk,  innehålla  åtskilliga  notiser  om  det  intryck,  som  det 
bördiga  landet  med  dess  underliga  befolkning  gjorde  på  de 
svenska  krigarna.  Sa  t.  ex.  skrev  \ö]{nan\  Joachim  Lyth  den 
12  nov.  1708:  Wi  kommo  nu  in  utj  landet  Ukraina  eller 
Ukrain,  fältherren  Maseppa  tillhörigt,  som  uti  sig  sielf  är 
ett  ymnigt,  frucktbart  land  pa  säd,  fruckt,  tobak  och  boskap, 
men  skog  finnes  där  litet  eller  intet,  utan  består  mast  uti 
stora  flacka  fälten;  ett  elackt  och  swinacktigt  folk  är  här 
att  finna,  honung,  lin  och  hampa  är  till  öfverflöd  ock  för- 
säljes  för  en  ringa  pening,  och  bo  desse  ukrainer  meren- 
dels wid  små  strömmar  för  watn  skull,  som  till  myckenhet 
där  i  landet  finnas,  de  bränna  masta  delen  halm  ock  torf, 
hwar  W\6  de  både  koka  ock  baka.  > 

Ett  halvt  århundrade  före  Karl  XII  företogs  en  forsk- 
ningsresa genom  Ukraina  av  en  fransk  ingeniör  Guilleaume 
le  Vasseur  de  Beauplan,  som  tillbragte  17  år  i  Polen  och  un- 
der ständiga  resor  hade  rika  tillfällen  att  lära  känna  även  Lill- 
ryssland.  Det  intryck,  som  han  år  1646  fick  av  det  sociala 
tillståndet  i  Ukraina,  var  högst  nedslående.  Ur  hans  Dé- 
scription  d'Ukranie»  (tryckt  1663,  73)  må  följande  citat  anföras: 


21 

»Bönderna  i  detta  land  äro  alldeles  eländiga,  nödsa- 
kade som  de  äro  att  arbeta  tre  dagar  i  veckan  med  sina 
armar  och  sina  hästar  för  sina  herrar  och  att  betala  dem, 
alltefter  den  brukade  jordens  storlek,  ett  visst  antal  span- 
målsskäppor,  kapuner,  höns,  gåsungar  och  kycklingar, 
nämligen  vid  påsk,  pingst  och  jul;  vidare  måste  de  köra 
timmer  för  sina  herrars  räkning  och  göra  tusen  andra  dags- 
verken, som  de  ej  borde  vara  underkastade,  utom  att  det 
utprässas  pangar  av  dem,  likasom  ock  tionden  av  får,  svin, 
honung,  frukter  och  var  tredje  oxe  vart  tredje  är.  Korte- 
ligen,  de  äro  nödsakade  att  giva  sina  herrar  allt,  vad  dem 
lyster,  så  att  det  ej  är  underligt,  om  dessa  stackare  icke 
kunna  samla  något  under  så  hårda  villkor.  Och  icke  nog 
härmed  —  deras  herrar  ha  ock  oinskränkt  makt  ej  blott 
över  deras  egendom,  utan  ock  över  deras  liv,  ty  så  stor 
är  friheten  hos  den  polska  adeln,  vilken  lever  såsom  i  pa- 
radiset, under  det  att  bönderna  äro  som  i  skärselden,  att 
om  dessa  fattiga  bönder  råka  i  händerna  pa  dåliga  herrar, 
är  deras  belägenhet  ömkansvärdare  än  galerslavarnas.  På 
grund  av  detta  slaveri  rymma  många,  och  de  djärvaste  av 
dem  fly  till  »le  Zaporoiiys»,  som  är  tillflyktsorten  för 
Dnjepers  kosacker.  Efter  att  ha  tillbragt  någon  tid  där  och 
gjort  en  färd  på  havet  betraktas  de  som  zaporogiska 
kosacker,  och  genom  dylika  missförhållanden  växa  deras 
legioner  alltjämt  övermåttan.» 

När  lillryska  flyktingar  på  16Q0-talet  kommo  från  Sitj 
norrut,  beskrevo  de  »porogernas  >  krigare  sålunda:  Det 
är  sådana  människor,  som  ej  våga  släppa  tungan  lös,  när 
de  vistas  i  Ukraina.  Men  så  snart  de  komma  tillsammans 
i  Sitj,  framkläcka  de  lasteliga  tal  och  hitta  på  historier, 
eggande  till  uppror.  En  pratar  i  fyllan  och  villan;  en  an- 
nan andas  hätskhet,  även  fast  han  inte  super,  och  skäller 
inte  bara  på  hetmanen  och  panerna  (herremännen),  utan  till 
och  med  på  monarkerna.» 


Detta  underbara  samhälle,  som  dels  bestod  av  krigiska 
äventyrare,  vilkas  politiska  ideal  voro  lika  svävande 
som  den  ändlösa  steppens  konturer  och  lika  nyckfulla  som 
vindens  fläkt  eller  fågelns  flykt,  dels  kompletterades  av  bil- 
toga  främlingar  och  förlupna  bönder,  för  vilka  friheten  var 
liktydig  med  laglöst  självsvåld,  saknade  ju  alla  betingelser 
för  att  bliva  en  stat  med  varaktigt  bestånd.  Men  varken 
från  Polen  eller  Turkiet,  som  vid  1600-talets  början  visade 
tecken  till  inre  förfall  eller  avmattning,  lurade  den  värsta 
faran:  den  kom  från  ett  hittills  föga  beaktat  håll,  från  det 
moskovitiska  tsardöme,  som  höll  på  att  samla  Ryssland  till 
ett  politiskt  helt  och  inom  kort  skulle  komma  att  övertaga 
den  ledande  rollen  i  östra  Europa  icke  blott  på  Polens  be- 
kostnad, utan  ock  i  strid  mot  de  svenska  stormaktsintres- 
sena. Härigenom  råkade  Sveriges  storpolitiska  historia  i 
någon  mån  bliva  förknippad  med  Ukrainas  och  den  lilla 
zaporog-republikens  öde. 

Sveriges  första  förbindelse  med  Ukraina  går  tillbaka 
till  »den  stora  oredans»  dagar  i  Ryssland,  då  Karl  IX  tog 
verksam  del  i  den  moskovitiska  tronföljdens  förvecklingar. 
Petrus  Petrejus  (Per  Person),  som  da  vistades  i  Moskva 
för  diplomatiska  värv,  hade  bland  annat  även  i  uppdrag  att 
utverka  tillstånd  för  några  tatarer  att  från  Sverige  återvända 
över  Ryssland  till  Krim  och  torde  väl  då  hava  fatt  en  smula 
kännedom  om  södra  Ryssland.  Men  det  var  först  Gustav  II 
Adolf,  som  med  sitt  politiska  snille,  under  förberedelserna 
till  sitt  deltagande  i  det  stora  religionskriget,  fick  uppmärk- 
samheten riktad  pa  sydöstra  Europa  och  insåg  nödvändig- 


23 

heten  av  att  söka  bundsförvanter  mot  papismen  och  mot 
det  svenska  östersjöväldets  rivaler  i  öster  och  söder,  frän 
Dnjepers  och  Dnjesters  okända  näjder. 

Redan  år  1626  kommo  den  svenske  adelsmannen  [?] 
Georg  Bernhart  och  Alexander  Ljubim  Rubtsov,  en  rysk 
fånge,  som  befriats  från  Marienburgs  fästning,  till  Moskva 
för  att  ä  svenske  konungens  vägnar  anhålla  om  tillstand 
att  fritt  få  färdas  till  Zaporozje  genom  det  ryska  tsardömet. 
Men  tsaren,  som  icke  utan  skäl  misstänkte  en  diplomatisk 
avsikt  bakom  denna  reseplan,  vägrade  med  hänvisande  till 
Stolbova-fredens  bestämmelser,  vari  det  icke  var  tal  om  lov 
för  svenska  sändebud  att  släppas  fram  till  Lillryssland.  Och 
kort  därpå  knöt  Gustav  Adolf  direkta  förbindelser  med  sin 
frände,  Betlen  Gabor  av  Siebenbiirgen,  genom  sitt  ombud 
Paul  Strassburg  ^).  som  förut  vistats  å  greve  Thurns  vägnar 
vid  detta  hov  och  kunde  inhämta  upplysningar  om  kosac- 
kerna och  tatarerna. 

Dessa  underhandlingar  blevo  ej  heller  alldeles  frukt- 
lösa. År  162Q  kom  till  Moskva  från  Krim  khanens  sände- 
bud Chalberdej  med  ett  följe  av  nio  man  och  bad  att  få 
fara  vidare  till  Sverige.  Detta  beviljades,  och  de  återvände 
jämte  det  svenska  sändebudet  Bernhart  från  Stockholm  föl- 
jande år,  medförande  ett  förbundsfördrag  mellan  Gustav 
Adolf  och  khanen  av  Krim  mot  käjsaren  och  konungen  av 
Polen.  Även  1630  fick  det  svenska  sändebudet  Benjamin 
Baron  lov  att  genom  Ryssland  färdas  till  Krim,  och  han 
återkom  1632  med  beskedet,  att  tatarerna,  för  tillfället  upp- 
tagna av  krigiska  förvecklingar  med  Persien,  icke  kunde 
lämna  någon  hjälp  genast,  men  att  de  längre  fram  skulle 
ställa  30,000  man  till  förfogande. 

Även  med  zaporogerna  sökte  Gustav  Adolf  komma  i 
omedelbar  beröring,  men  detta  försök  strandade  på  kosac- 


^)  Månne  besläktad  med  den  Hans  v.  Strassburg,  som  var  asses- 
sor i  Dorpat  och  adlades  1658? 


24 

kernas  misstrogenhet  och  vankelmod.  Kaptenen  Peter 
L-Amlral  och  fänriken  Jakob  des  Greves  fingo  genom  Rous- 
sels  bemedling  audiens  hos  tsaren  i  Moskva  19  juli  1631 
för  att  utverka  sig  tillåtelse  att  uppsöka  zaporogernas  ata- 
man.  De  kommo  också  till  atamanen  Jan  Kulaga,  som  då 
vistades  i  Kanev  (Kaniow)  vid  Dnjeper,  och  överlämnade 
åt  denne  en  kunglig  skrivelse,  som  lovade  kosackerna  dub- 
bel lön  och  såld  mot  vad  de  fatt  av  polackerna,  om  de 
:>för  sin  nedärvda  tro  ville  stå  emot  polackerna  och  vara 
i  samdräkt  och  gott  förhållande  med  svenske  konungen, 
men  aldrig  tillsammans  med  polske  konungen  tåga  i  krig  mot 
någon».  Men  zaporogerna  brydde  sig  ej  ens  om  att  läsa 
skrivelsen,  utan  skickade  sändebuden  till  den  polske  hetma- 
nen  Koniecpolski  i  Bar.  De  sluppo  med  knapp  nöd  över 
Warschau  hem  till  Stockholm,  men  deras  tolk  Ivan  Jaganov 
(Johansson?),  förut  anställd  vid  utrikeskansliet  i  Moskva, 
fängslades  av  polackerna  och  sattes  pa  fri  fot  först  år  1634, 

Dessa  framsynta  planer  hämmades  visserligen  genom 
Gustav  Adolfs  död,  men  upptogos  med  fördubblad  kraft 
av  Karl  X  Gustav,  den  värdige  arvtagaren  av  Gustav  Adolfs 
snillrika  politik.  Och  samtidigt  med  honom  hade  Ukraina 
och  zaporog-republiken  fått  en  statsman  och  härförare,  som 
för  en  liten  tid  fyllde  hela  Europa  med  häpnad,  beundran 
och  skräck   —   det  var  Chmielnitskij. 

Bogdan  Chmielnitskij  hade  ar  1610  blivit  tagen  till- 
fånga av  turkarna  i  slaget  vid  Cecora,  där  fadern  Michail 
stupade.  Återkommen  till  Ukraina,  ärvde  han  efter  fadern 
gården  Subotov  och  gifte  sig  med  Anna  Samkovna  från 
Perejaslavl.  Men  han  rönte  stora  motgångar  i  hemmet,  ty 
en  viss  Tjaplinskij  tog  egenmäktigt  hans  gård  och  enleve- 
rade  hans  hustru.  Han  stämde  Tjaplinskij  inför  polska 
riksdagen,  men  den  avvisade  hans  klagomål.  Det  var  så- 
lunda närmast  personliga  oförrätter,  som  väckte  hans  oför- 
sonliga hat  mot  polackerna;  men  pa  samma  gång  var  det 
kärleken  till  Ukraina,  som  drev  honom  att  ställa  sig  i  spet- 


25 

sen  för  ett  nationalkrig  mot  Polen  år  1648,  och  detta  krön- 
tes med  en  stor  seger  vid  den  lilla  floden  Zjolte  Vody,  där 
det  mäktiga  Polens  lysande  här  blev  grundligt  slagen  av 
en  kosackhövding  i  förbund  med  de  tatariska  horderna.  Frän 
denna  stund  var  Chmielnitskij  i  folkuppfattningen  »blodets 
ande,  jätten  som  på  miljoner  människor  hämnades  sina  egna 
oförrätter^,  såsom  Sienkiewicz  uttrycker  sig  i  den  gent 
emot  kosackerna  något  ensidigt  orättvisa  romanen  >Med 
eld  och  svärd».  Men  Chmielnitskij  var  något  vida  mer: 
han  var  en  viktig  politisk  faktor  i  östra  Europa  och  hylla- 
des såsom  en  okrönt  monark,  t.  ex.  av  Cromwell,  vilken  i 
en  latinsk  skrivelse  hälsade  zaporog-hetmanen  såsom  den 
grekisk-österländska  kyrkans  överhuvud  av  Guds  nåde,  an- 
föraren för  alla  zaporogiska  kosacker,  det  polska  adelsväl- 
dets skräck  och  störtare,  erövraren  av  fästningar,  det  ro- 
merska prästerskapets  förintare  samt  hedningars,  judars  och 
antikrists  förföljare». 

Men  Chmielnitskijs  och  Ukrainas  olycka  var  att  bunds- 
förvanter voro  nödvändiga  i  den  ojämna  kampen  mot  det 
ännu  övermäktiga  Polen,  och  dessa  bundsförvanter  gjorde 
inga  offer  för  lillryssarnas  skull.  Redan  1650  hade  han  kas- 
tat sina  blickar  på  den  svenska  stormakten  för  att  där  finna 
understöd  i  sina  planer  mot  Polen.  Två  kosacker  i  tatarisk 
förklädnad  anlände  då  till  Stockholm,  och  samma  ar  begav 
sig  Johan  v.  Meijer  från  Stockholm  till  Krim.  Såsom  mel- 
lanhand tjänstgjorde  den  polske  underkanslärn  Radziejowski, 
vars  sändebud  till  Chmielnitskij  dock  uppfångades  på  vä- 
gen. Efter  slaget  vid  Batog  [1652]  sände  Chmielnitskij  till 
Stockholm  för  underhandling  två  kaptener,  svenskar  till  bör- 
den, som  tjänat  i  polska  armén,  men  tagits  tillfånga,  och 
1653  anlände  en  igumen  (kloster-abbot)  från  Aten  vid  namn 
Daniel  de  Graecani  (adlad  1657  under  namnet  Oliveberg), 
enär  drottning  Kristina  intresserade  sig  för  det  grekiska 
språket». 

Detta    var   ju    också    sant,  men  Gustav  Adolfs  dotter 


26 

intresserade  sig  sä  mycket  mindre  för  krigiska  angelägen- 
heter, och  förhandlingarna  mellan  Sverige  och  kosackrepu- 
bliken sköto  fart  först  efter  hennes  tronavsägelse.  Karl 
Gustav  skickade  till  Ukraina  —  enligt  historikern  Kostoma- 
rovs  monografi  över  Chmielnitskij  —  en  general  Wilhelm 
Karlus,  som  begav  sig  dit  över  Moskva  med  köpmanspass, 
samt  sedermera  frän  Lemberg  en  armenier  Gamotski,  som 
i  sin  ungdom  hade  vistats  i  Sverige,  med  nya  förslag. 
Chmielnitskij  å  sin  sida  sände  den  svenske  konungen  tre 
turkiska  hästar  med  rik  mundering,  tre  janitjarbössor,  tre 
buffelhorn  och  tre  kosackuniformer  med  sammet,  guld  och 
pärlor.  —  I  det  svenska  riksarkivet  bevaras  åtskilliga  skri- 
velser mellan  Radziejowski  och  Chmielnitskij  samt  zaporog- 
härens  kanslär  Ivan  Wyhowski  frän  åren  1654  —  56  samt 
rapporter  från  residenten  Daniel  Oliveberg  och  ablegaterna 
Gotthard  Wellingk,  borgmästare  i  Riga,  och  den  blivande 
presidenten  Gustav  Lilljecrona.  Och  i  Danzig  hade  svenska 
regeringen  två  ombud,  Pelz  och  Koch,  som  skulle  lämna 
löpande  underrättelser  om  kosackerna. 

Men  Chmielnitskijs  storslagna  plan  att  fa  till  stånd  ett 
tremaktsförbund  Ukraina  — Sverige  — Moskva  mot  Polen  för- 
felades, därför  att  tsardömet  ej  ville  veta  av  något  krig  med 
Polen,  så  länge  Ukraina  icke  erkände  Moskvas  överhöghet. 
Med  sin  diplomatiska  slughet  sökte  kosackdiktatorn  ga  en 
medelväg  genom  en  -personal-union»  med  tsardömet,  som 
skulle  tillförsäkra  hela  Ukraina  jämte  Sitj  full  autonomi  och 
en  egen  här  av  60,000  man.  Men  denna  personal-union 
vart  ödesdiger  för  Lillryssland;  det  var  lammets  förbund 
med  vargen,  Ukrainas  demokratiska  självstyrelse  var  oför- 
enlig med  det  tsariska  Moskvas  centralisationspolitik,  och 
man  var  redan  inne  pa  ett  sluttande  plan,  som  förr  eller 
senare  måste  sluta  med  Ukrainas  politiska  undergång.  För- 
bundet med  Moskva  var  från  Chmielnitskijs  sida  ej  heller 
allvarligt  menat,  fast  han  i  Perejaslavl  1654  besvor  de  s.  k. 
Bogdanska    artiklarna,    ty    det   dröjde    ej  länge,  förrän  han 


27 

arbetade  på  ett  nytt  tremakts-förbund  med  Sverige  och 
Transsylvanien.  Men  döden  bortryckte  honom  plötsligt 
är  1657,  och  ingen  var  mäktig  att  upptaga  hans  mantel. 
Näppeligen  hade  han  dock  kunnat  ana,  att  hans  ståtliga 
ryttarstaty  skulle  resas  pä  Kievs  förnämsta  torg  såsom  en 
symbol  av  det  ;>enda,  odelbara  Ryssland; ,  samtidigt  med 
att  detta  Ryssland  sökte  kväva  all  andlig  individualitet  och 
självbestämningsrätt  hos  det  lillryska  folk,  för  vilket  Chmiel- 
nitskij  var  och  skall  förbliva  den  största  hjälten  och  fos- 
terlandsvännen. 

De  tre  årtionden,  som  följde  efter  Chmielnitskijs  död, 
hava  i  Ukrainas  historia  fått  namnet:  ridna,  det  politiska, 
sedliga  och  materiella  förfallets  tröstlösa  period.  Det  var 
en  kaotisk  tid  av  hjälplöshet  och  principlöshet,  av  trång- 
bröstad  egoism,  kortsynt  intressepolitik,  trolöshet  och  svek, 
och  det  hette  med  rätta:  Nu  har  den  Chmiel  (=  Chmiel- 
nitskij)  dött,  som  svor  tsaren  trohetsed,  och  med  honom 
dog  ock  trohetseden  ;•.  Och  nu  gällde  det  icke  längre  krig 
och  allianser  mot  Polen,  utan  själva  livsfrågan  för  Lillryss- 
land,  som  blev  en  lekboll  i  ryska  och  polska  händer.  Ge- 
nom freden  i  Andrusovo  1667  avträdde  Polen  åt  Ryssland 
hela  det  lillryska  landet  öster  om  Dnjeper  jämte  Kiev,  och 
enligt  fördraget  i  Bachtjisaraj  1681  skulle  det  västra  (högra) 
Dnjeper-landet  lyda  under  Turkiet. 

Det  moskovitiska  tsardömet  förfor  i  förstone  mycket 
hänsynsfullt  mot  det  genom  »personalunionen»  införlivade 
Lillryssland,  väl  vetande,  att  ett  rike,  som  söndrat  sig 
inom  sig  självt,  ej  var  svårt  att  styra.  Den  lillryske  het- 
manen  skulle  väljas  av  starsjinan  (^de  äldstes»  råd),  och 
tsaren  hade  endast  att  stadfästa  valet.  Jämte  fullständig 
avtonomi  utlovades  frihet  i  militära  och  diplomatiska  ange- 
lägenheter, utom  gent  emot  Polen  och  Turkiet.  Men  vid 
sidan  av  hetmanen  inrättades  ett  generalkrigskansli,  och 
det   vänstra   Dnjeper-landet    indelades   i   tio    »regementen» 


28 

eller  militärdistrikt,  vilkas  överstar  efterhand  började  införa 
rysk  militärdisciplin  hos  de  »fria»  kosackerna.  Kotosjichin, 
den  märklige  ryss,  som  hamnade  i  Stockholm  under  Karl 
Xl:s  regering,  beskriver  Lillrysslands  statsrättsliga  förhållan- 
den sålunda  i  den  samtida  svenska  översättningen: 

»Den  samme  Boiarin  som  förwaltar  det  Galetske 
Qwarteret  (i  guv.  Kostroma),  sitter  och  uti  Pricas  (=  kansli) 
Malvoi  Rossi  tillijka  medh  een  Diak  (=:  sekreterare).  Det 
lilla  Rysslandh,  Saporoske  Casaker  Armadan  sampt  städerne 
Kief  och  Zernigoff  med  deras  Towarisse  eller  Adhaerenter, 
lyda  under  detta  Pricaset,  alt  ifrån  den  tijden  sedhan  dhe 
blefwe  åthskilde  från  Kongen  j  Pählen  och  kommit  under 
Tzarens  devotion.  Af  samma  lilla  Rysslandh  inkomma  inga 
intrader,  derföre  at  dä  Tzaren  hade  bekommit  dem  j  sitt 
wåldh  och  bracht  dem  till  sin  hörsamhet,  hafwer  han  ut- 
fäst  och  förplichtigat  sigh,  at  de  skole  ewinnerligen  blifwa 
hans  Undersåthare,  effter  dhe  privilegier  och  frijheeter  som 
dhe  hafft  hafwa  j  förtijden  under  Kongen  1  Pahlen,  intet 
derpå  förandrandes,  eller  dheras  frijheet  dem  afskährandes, 
uthan  war  medh  dem  förafskedat  at  de  skole  hålla  altijdh 
een  Armé  j  parat  af  60,000  man  emoot  Tzarens  fiender  och 
till  städernas  defension:  Hwilken  Armé  skulle  blifwa  under- 
hållen af  dhe  Räntor  och  uthlagor  som  af  den  Landsohr- 
tens  inbyggare  faller.  > 

>>Ruinen>  i  Ukraina  nådde  sin  höjdpunkt  under  den 
grymme,  vinningslystne  hetmanen  Bruciwvietskij.  Med  en 
svit  av  mer  än  500  m.an  for  han  1665  till  Moskva  för  att 
»reglera^  förhållandet  mellan  Lilla  och  Stora  Ryssland,  i 
själva  verket  liktydigt  med  att  främja  sina  personliga  intres- 
sen genom  att  gynna  det  moskovitiska  inflytandet.  Han 
gifte  sig  med  en  dotter  till  furst  Dolgorukov,  lät  tsariska 
vojevoder  slå  sig  ner  i  lillryska  städer  och  överflyttade  ko- 
sackernas bränvinsmonopol  —  ett  av  deras  dyrbaraste  pri- 
vilegier! —  till  den  tsariska  statskassan.  Då  han  med 
starka    skäl    misstänktes   för   att   avfalla   från    Moskva  och 


29 

övergå  i  turkisk  tjänst,  men  ej  godvilligt  ville  lämna  från 
sig  bulavan,  hetman-staven,  blev  han  av  Dorosjenko  bun- 
den   vid   en  kanon  och  sönderslets  av  kosackpöbeln  1668. 

Under  det  att  den  vänstra  Dnjeper-stranden  allt  mer  kom 
i  Moskvas  ledband  och  den  högra  oupphörligt  slets  mel- 
lan polska  och  turkiska  intressen,  hade  zaporog-republiken  i 
Sitj  en  sista  glansperiod  under  sin  tappre  kosjevoj  ataman 
Sirko,  som  i  fejderna  mot  tatarer  och  turkar  upplivade  min- 
net av  Sahajdatjnyjs  och  Taras  Trjacilos  segersälla  dagar. 
Det  berättas  om  denne  Sirko,  att  han  föddes  med  tänder, 
och  hans  aptit  lär  ha  varit  fruktansvärd.  Konsten  att  läsa 
och  skriva  lärde  han  sig  aldrig  (jmfr  det  med  hans  namn 
undertecknade  smädebrevet  till  sultanen!),  men  dess  skick- 
ligare blev  han  i  stridskonsten.  Han  deltog  i  femtio  drabb- 
ningar och  hade  sålunda  gjort  sig  högeligen  förtjänt  av 
den  eviga  saligheten,  ty  —  säger  ett  kosackiskt  ordstäv  — 
ju  fler  busurmaner  man  dödar,  dess  säkrare  slipper  man 
in  i  himmelriket,  1  sin  politik  var  han  en  äkta  kosack  med 
typiskt  vankelmod:  än  stod  han  på  ena  sidan,  än  på  den 
andra,  allt  eftersom  det  lämpade  sig,  och  ansåg  sig  aldrig 
bunden  av  edliga  försäkringar  till  Moskva  eller  Polen,  ty 
»nöden  bryter  lagen». 

Hans  oroliga  livs  största  bragd  timade  år  1675,  då  Mo- 
hamed  IV  utsände  15,000  janitjarer,  vilka  i  förening  med 
40,000  krimska  tatarer  skulle  angripa  Sitj.  Khanen  själv 
lyckades  tredje  julnatten  smyga  sig  fram  till  en  väktare, 
som  övermannades  och  yppade,  att  zaporogerna  nu  höllo 
på  att  sova  ruset  av  sig.  Men  de  angripande  upptäcktes 
i  allra  sista  ögonblicket  av  en  kosack,  som  händelsevis  stod 
på  utkik,  och  bredvid  honom  vakade  ännu  några,  som  spe- 
lade kort.  Alla  baracker  (kureni)  alarmerades,  och  en  häf- 
tig eld  öppnades  från  alla  fönstergluggar.  Men  då  den 
anfallande  massan  glesnade,  hotade  skotten  de  motliggande 
fönsterna,  och  zaporogerna  övergingo  därför  till  handge- 
mäng  med  bösskolv,  spjut,  sabel  och  klubba.  Av  de  15,000 


30 

janitjarerna  undslapp  knappt  halvannat  tusen  med  livet,  och 
khanen  själv  flydde  hals  över  huvud  tillbaka  till  Krim. 

Den  oerhörda  mängd  av  lik,  som  hotade  att  förpesta 
luften  i  Sitj,  vållade  zaporogerna  huvudbry.  Några  före- 
slogo,  att  de  skulle  brännas  pä  busurmansk  sed,  men  fler- 
talet tyckte  att  det  gick  åt  för  mycket  bränsle  pa  sa  värde- 
lösa föremål.  Andra  tyckte,  att  janitjarkropparna  kunde  fä 
ligga  kvar  på  marken  och  bli  byte  för  rovdjur  och  fåglar; 
men  även  detta  billiga  och  osvikliga  medel  förkastades, 
enär  vargar  och  örnar  därigenom  kunde  fä  blod  pa  tand 
och  bli  vadliga  för  kosackerna  själva.  Ej  heller  kunde  liken 
begravas  i  jorden,  ty  ingen  ville  gräva  gratis  i  den  frusna 
marken,  och  det  toge  för  mycken  tid.  Slutligen  beslöts 
med  acklamation,  att  liken  skulle  vräkas  i  Dnjeper  för  vi- 
dare befordran  till  ursprungslandet.     Och  så  skedde. 

Efter  tacksägelsegudstjänst  och  glädjesalut  företogs 
genast  ett  hämndetag  av  20,000  kosacker  till  Krim,  och 
khanen  hann  med  knapp  nöd  rädda  sig  från  Bachtjisaraj, 
tatarernas  Alhambra,  upp  pa  bergen.  Efter  hemkomsten 
firades  det  lysande  fälttåget  med  en  bankett.,  d.  v.  s. 
dryckesorgier,  som  varade  i  tva  dygn,  och  en  allmän  ut- 
delning av  ox-  och  farkött  från  Krim  ägde  rum. 

Sirko,  som  under  sin  skiftesrika  levnad  även  fått  pröva 
pa  förvisning  till  Sibirien,  dog  1680  och  begrovs  i  Tjor- 
tomlylska  Sitj.  Men  dessförinnan  avhöggo  zaporogerna 
hans  högra  hand  för  att  ha  den  med  sig  i  nya  strider.  Nu 
hjälpte  dock  ej  en  dylik  amulett  eller  talisman  längre.  Det 
var  oåterkalleligt  förbi  med  den  kosackiska  frihetsrepubli- 
ken. Pa  östra  Europas  politiska  horisont  tedde  sig  de 
mäktigt  växande  skepnaderna  av  två  giganter,  Peter  den 
store  och  Karl  den  tolfte,  och  deras  kamp  avgjorde  för 
långliga  tider  framåt  icke  blott  Lilla  Rysslands,  utan  ock 
hela  det  stora  Europas  politiska  öden. 

Utgångspunkten  för  denna  tingens  nya  ordning  be- 
tecknas av  år  1687,  dä  Ukraina  fick  en  utomordentligt  skick- 


31 

lig  och  förslagen  administratör  i  den  av  Moskva  nyut- 
nämnde  hetmanen  Ivan  Mazepa.  1  samvetslös  egoism  och 
politisk  karaktärslöshet  överträffade  han  till  och  med  Brucho- 
vietskij;  såsom  statsman  och  krigare  var  han  en  parodisk 
vrångbild  av  Chmielnitskij.  Även  han  upptog  i  den  stora 
frestelsens  stund  tanken  pä  ett  förbund  med  Sverige  mot 
den  slaviske  länsherren;  men  förhållandena  voro  nu  helt 
annorlunda  än  på  »Chmiels>  tid. 

Denna  katastrof  i  Sveriges  och  Ukrainas  historia  skall 
utförligt  belysas  genom  Mazepas  i  flera  hänseenden  högst 
intressanta  levnadsöden. 

Om  ej  saken  vore  så  ytterst  allvarsam  och  bedrövlig, 
kunde  man  frestas  att  le  ät  den  genom  den  skärande  kon- 
trasten groteskt  löjliga  sammanställningen  av  sädana  bunds- 
förvanter som  Karl  XII:s  tröga,  rätlinjiga,  genömhederliga 
och  nyktra  »bussar  >  och  Mazepas  hetlevrade,  vankelmodiga, 
baksluga  och  ofta  onyktra  zaporoger. 

Och  icke  minskas  det  hemskt  komiska  i  denna  tragik, 
om  man  jämför  Karl  Xll:s  kyska,  envisa  och  rättrådiga  ka- 
raktär med  Mazepa.    ' 


II. 

DEN  POLITISKE  LYCKORIDDAREN. 

/van  Stepanovitj  Mazepa-Koledinskij  tillhörde  en  orto- 
dox, lillrysk  adelssläkt.  Stamfadern  fick  av  polske  ko- 
nungen Sigismund  ar  1544  godset  Mazepince  i  distriktet 
Bialacerkiew  (i  det  nuvarande  guvernementet  Kiev),  med 
skyldighet  att  göra  rusttjänst  hos  starostan  (slottsfogden)  i 
Bialacerkiew.  Dennes  son  Michail  fick  denna  förläning  be- 
kräftad av  Sigismund  August  1572  och  Stefan  Batory  1578 
samt  av  Henrik  av  Anjou  nyttjanderätt  till  byn  Pasotjna 
vid  Liubomir.  Dennes  son,  regementsdomaren  Fedor,  del- 
tog i  den  redan  omnämnde  Nalivajkos  resningsförsök  mot 
polackerna,  utlämnades  av  kosackerna  i  Solnica  och  avrätta- 
des jämte  Nalivajko  15Q4. 

Denne  dog  barnlös,  men  hans  broder  Nikolaj  hade 
en  son  med  dubbelnamnet  Stepan  Adam.  Det  ovanliga 
förhallandet  med  tvänne  förnamn  har  man  endast  kunnat 
förklara  därmed,  att  han  såsom  grekisk-ortodox  döptes  till 
Stepan,  men  sedermera  genom  polsk-katolsk  påtryckning 
antagit  namnet  Adam.  För  mord  pä  en  polsk  adelsman 
Zielenski  dömdes  han  1638  till  infami?  (ungefär  motsva- 
rande vart  förlust  av  medborgerligt  förtroende  )  och  till 
döden,  men  lyckades  genom  mutor  slingra  sig  undan  sna- 
ran och  återinsattes  1659  av  Johan  Kazimir  i  sina  forna 
rättigheter  och  fick  titeln  undermunskänk-  (podstoli)  av 
Tjernigov,  vilken  värdighet  också  överflyttades  på  hans  ende 


33 

son  Ivan,  den  blivande  hetmanen.  Han  dog  i  mitten  av 
1600-talet. 

Hans  hustru  tillhörda  släkten  Mokiewski  och  blev 
efter  hans  död  abbedissa  i  Frolo-Voznesenska  nunne-klostret 
i  Kiev  under  namnet  Maria  Magdalena.  Då  hennes  son 
blivit  hetman,  flyttade  hon  till  Moskva  och  förestod  en  tid 
även  klostret  i  Gluchov.  Hon  dog  1707,  sålunda  blott  två 
år  före  den  ålderstigne  sonen.  Förutom  sonen  Ivan  hade 
hon  en  dotter,  som  ingick  tre  äktenskap:  det  första  med 
Obidovskij,  vars  son  blev  överste  och  gifte  sig  med  den 
lillryske  generaldomaren  Kotjubejs  äldre  dotter  Anna;  det 
andra  med  en  viss  Vitoslavskij,  och  i  detta  äktenskap  föd- 
des en  dotter  (Marianna),  som  ock  blev  nunna  i  Kiev;  det 
tredje  med  Vojnarovskij.  Det  sista  äktenskapet  blev  myc- 
ket olyckligt,  ty  den  tredje  gemålen,  som  var  änkling,  med- 
förde icke  blott  tre  döttrar  från  sitt  förra  gifte,  utan  ock 
starka  sympatier  för  katolicismen.  För  att  slippa  övergå 
till  den  romerska  läran  rymde  hon  från  hemmet  till  sin  mor 
och  dog  såsom  nunna,  måhända  i  Poltava,  där  hon  skulle 
ha  vistats  år  1709.  1  detta  äktenskap  föddes  sonen  Andrej 
Vojnarovskij,  vilken  sedermera  blev  överste  i  svensk  tjänst 
och  såsom  laglig  arvtagare  av  Mazepas  kvarlåtenskap  vål- 
lade den  svenska  Frihetstidens  regeringar  mycket  besvär, 
såsom  vi  längre  fram  skola  få  se. 

En  annan  gren  av  släkten  Mazepa  kallade  sig  Vasiu- 
tinski  (till  skillnad  från  Koledinski)  och  förekommer  i  ko- 
sackregister från  1600-talet.  Överhuvud  tyckes  namnet  icke 
hava  haft  någon  god  klang  i  Polen;  när  t.  ex,  en  viss 
Kasian  Sakowitj  år  1644  avföll  från  ortodoxien  till  pap- 
ismen,  kallades  han  i  en  smädeskrift  för  en  »kättersk  ma- 
zepa». 

Mazepas  födelseår  är  okänt.  Ett  dylikt  årtal  kan  ju 
synas  oväsentligt,  men  onekligen  vore  det  av  stort  intresse 
att  med  bestämdhet  veta,  huru  gammal  Mazepa  var,  då 
han  år  1708  kom  till  det  svenska  lägret.     Den  främste  Ma- 

Jetisen,  Mazepa.  3 


34 

zepa-kännaren,    TV,  /.  Kostomarov,    uppger  i  sin    stora  Ma- 
zepa-monografi    (1885)    födelseåret  till  1Ö2Q,  och  en  annan 
Mazepa-forskare,    den    lillryske    författaren    F.   M.   Umanec, 
söker  i  sin    stora    studie    (Petersburg   1897)  bevisa,  att  fö- 
delseåret  ej    kan  förläggas  senare  än  till  1633.     Men  fältet 
har    stått   öppet  för  gissningar  och  lösa  antaganden.     Den 
historiska    kalendern      Die  Europäische  Farna  >  för  år  1709 
uppgav  hans    ålder   ända    till  83  år  —  en  siffra  som  man 
så  mycket    mindre    kan    lita  på  som  denna  tidskrönika  var 
ganska    illa    underrättad    om    förhållandena  i  östra  Europa. 
På  en  fotografi  efter  Norblins  kopparstick  av  Mazepa  (från 
slutet  av  1700-talet)    läses:    »y^tatis  78  ,  vilket  lika  litet  är 
att    bygga    pä.     Däremot  måste  man  tillmäta  en  viss  bety- 
delse ät  uppgifter,  lämnade  av  Mazepas  samtida,  som  varit 
i  hans    personliga    närhet,   och    därav  framgår,  att  födelse- 
året knappt  kan  ha  varit  tidigare  än  1638  och  ej  senare  än 
1645,  det  förra  dock  troligare.     Adlerfelt   anger   visserligen 
hans  ålder  till  64  år  (år  1709),  men  Nordberg  nämner  siff- 
ran 70  år,  och  den  slovakiske  pastorn  Krmann,  som  också 
var    med    då,  skriver  »inemot  70  år>.     Yngre  än  c:a  65  år 
kunde    han    näppeligen    ha  varit,  eftersom  hans  mor  levde 
ända    till    år    1707,    och    eftersom  han  själv  redan  år  1689 
beskärmade   sig   över  sin     höga  ålderdom  och  dess  kräm- 
por», även    om    man   alltid    med  stor  misstro  bör  upptaga 
Mazepas  uppgifter  om  sig  själv.    En  ålder  av  inemot  sjuttio 
år  är  i  alla   fall    högst  aktningsvärd,  om  man  besinnar,  att 
han  da  inlät  sig  på  det  dumdristiga  företaget  att   >förråda» 
tsar    Peter   och  att  han  endast  några  få  år  förut  hade  haft 
ett  av  sina  kollrigaste  kärleksäventyr. 

Här  ma  redan  anföras,  vilket  intryck  de  båda  ovan- 
nämnda fältprästerna  fingo  av  den  svenske  kungens  tve- 
tydige  bundsförvant.     Det  heter  i  Nordbergs  historia: 

»EUiest  war  denna  Mazeppa  til  sin  härkomst  en  Pohl- 
nisk  Adelsman;  hade  i  ungdomen,  i  Konung  Johan  Casi- 
mirs   tid,  warit  Camar-page  wid  Hofwet.     Längre  fram,  då 


35 

ett  buller  warit  i  Pohlen,  skall  Pohlniske  Fältherren  welat 
skicka  sina  meubler  i  säkerhet  och  gifwit  Mazeppa  Com- 
mission  at  föllja  dem  ät,  men  hade  ej  bättre  lyckats  än  at 
Saporowerne  kommit  deröfwer,  tagit  bort  altsammans  och 
fördt  Mazeppa  till  Ukraine,  der  han  så  insinuerat  sig  hos 
alla,  at  dä  warande  Cosackiske  Fältherren  brukat  honom 
hemma  såsom  sitt  förtrognaste  Råd.  Efter  några  år,  då 
hans  Herre  förfallit  i  Czarens  onåd  och  blifwit  skickad  til 
Sibirien,  hade  Cosackerne  med  enhälliga  röster  walt  honom 
til  sin  Hettman  eller  Fältherre.  Sant  är  det,  at  han  i  yngre 
åren  måste  hafwa  haft  både  lif  och  hierta  såsom  en  braf 
karl,  ty  ännu  då  han  kom  til  Kongl.  Hög-quarteret  och 
war  redan  70  år,  hade  hans  ögon  en  brinnande  eld,  och 
talet  förstånd  med  mycken  beskedlighet.  Han  war  dage- 
ligen  hos  Konungen,  ibland  at  de  woro  allena,  ibland  at 
Gr.  Piper  war  tillstädes,  och  skedde  alla  deras  discourser 
på  Latin».  —  Det  var  väl  efter  denna  icke  oävna  karaktäri- 
stik  som  Voltaire  i  sin  historia  om  Karl  XII  beskrev  Ma- 
zepa  såsom  »en  modig,  företagsam  och  otröttlig  man,  än- 
skönt  gammal  till  åren». 

Krmann  skriver:  »Mazepa  var  en  man  av  inemot  70 
år,  med  allvarsam  uppsyn,  utbildad  efter  kosackiska  sed- 
vänjor, kunnig  i  latin,  polska  och  ryska,  egare  av  en  stor 
förmögenhet,  som  han  hade  samlat  genom  olika  underhåll  av 
tsaren  och  polske  kungen  samt  genom  egna  rika  inkomster 
och  årsintäkter  av  sina  underhavande.  Ty  hela  Ukraina 
var  beroende  av  sin  dux  (hetman)  ända  till  slutet  av  hans 
liv,  och  han  utvalde  ansvariga  bland  sina  hovmän  och  gav 
dem  städer  och  byar  i  underhåll;  men  av  andra  underha- 
vande samlade  han  själv  pangar,  och  av  varje  jordbrukare 
tog  han  i  årlig  skatt  två  eller  flera  polska  gyllen  i  mån  av 
deras  skatteförmåga.  I  alla  städer  och  större  byar  hade 
han  egna  gårdar,  rörlig  egendom,  bryggerier  och  bränne- 
rier Polsk  till  sinnelaget,  gynnade  han  polacker  och 


36 

svenskar  mer  än  moskoviterna,  men  dolde  detta  så  mycket 
som  möjligt.» 

Och  den  polske  historieskrivaren  Erazm  Ofwinowski, 
som  i  sin  krönika  om  August  II:s  regering  skildrat  tilldra- 
gelser, tillhörande  författarens  egen  tid,  säger  om  Mazepa, 
att  han  var  en  man  »av  förtjänst  med  stora  egenskaper, 
levde  i  stor  lycka,  var  hos  hela  folket  in  amore  venerativo 
et  adorativo  timore,  och  att  han  dristigt  kunde  säga  om 
sin  lycka:  NU  felicitati  mece  deest  nisi  moderatio  ejus  (Intet 
fattas  i  min  lycka,  utom  en  måttfull  begränsning  därav)  >. 
För  Otwinowski  framstod  Mazepa  nämligen  såsom  en  polsk 
ädling,  den  där  ville  befria  sitt  land  från  tsaren  genom  att 
övergå  till  Polen! 

Vi  skola  i  det  följande  se,  huru  pass  riktiga  dessa 
omdömen  voro. 

Mazepas  ungdom  är  likaledes  höljd  i  dunkel.  Emel- 
lertid fick  han  en  god  uppfostran,  förmodligen  vid  semi- 
nariet i  Kiev  och  vid  något  jesuitkollegium  i  Warschau 
eller  möjligen  i  Polotsk.  Man  vet  också,  att  han  tillbragt 
ett  par  studieår  i  utlandet,  troligen  Frankrike  och  Holland, 
med  anslag  av  Krakau-akademiens  mecenat  Nowodworski, 
I  sällskap  hade  han  den  blivande  artilleriöversten  Marcin 
Katski,  och  enär  denne  redan  deltagit  i  1655  års  krig  med 
svenskarna,  låter  detta  förmoda,  att  Mazepa  själv  då  var 
tämligen  hunnen  till  aren.  Att  hans  lättsinniga  natur  redan 
tidigt  tog  ut  sin  rätt,  tyckes  framgå  av  faderns  råd,  att  so- 
nen »måtte  lära  sig  umgås  med  folk  i  den  polske  konung- 
ens omgivning  och  icke  bedriva  ofog  på  krogarna». 

Det  äldsta  samtida  vittnesbördet  om  Mazepa  förelig- 
ger i  polacken  Paseks  memoarer.  Jan  Chryzostom  Pasek 
efterlämnade  i  handskrift  högst  intressanta  memoarer  om 
sina  upplevelser  i  krig  och  fred  (han  hade  bland  annat 
följt  Czarnieckis  trupper  till  Danmark  år  1Ö59  —  se  den 
förträffliga   danska  översättningen  av  Stanislaw  Roszniecki: 


37 

»Polackerne  i  Danmark»),  och  däri  namnes  Mazepa  vid  två 
tillfällen.  Denne  var  då  såsom  kammarherre  eller  adjutant 
anställd  vid  det  polska  konungahuset  sedan  1659  och  tyc- 
kes ha  tillvunnit  sig  sympati,  att  döma  av  Johan  Kazimirs 
ord:  »På  grund  av  hans  färdigheter  kunna  vi  hoppas,  att 
fosterlandet  i  sinom  tid  skall  fä  gagn  tiv  honom».  Vid  det 
första  tillfället,  år  1661  (då  Pasek  var  31  år  gammal),  hade 
Mazepa,  som  då  befann  sig  hos  konungen  i  Grodno,  be- 
skyllt Pasek  för  förräderi,  och  denna  anklagelse  var  icke 
ogrundad,  ty  Pasek  hyste  verkligen  planer  att  övergå  från 
Czarnieckis  kungliga  trupper  till  de  konfedererades  mot- 
parti;  men  då  de  erbjödo  honom  kanslärsposten,  vägrade 
han  att  avlägga  eden,  och  hela  saken  förföll.  På  Mazepas 
angivelse  häktades  han  i  Grodno.  Han  blev  visserligen  fri 
och  fick  till  och  med  500  dukater  av  kungen.  Men  Pasek 
hyste  sedan  dess  groll  till  Mazepa,  »den  nyadlade  kosac- 
ken», och  lurade  blott  på  lägligt  tillfälle  att  få  betala  för 
gammal  ost. 

Ett  sådant  tillfälle  erbjöd  sig  redan  året  därpå,  då  de 
båda  hetlevrade  herrarna  träffades  på  kungliga  slottet  i 
Warschau.  Vi  återgiva  här  ordagrant  Paseks  dråpliga 
skildring  av  detta  möte,  enär  den  lämnar  en  intressant  kul- 
turbild från  det  dåtida  hovlivet,  kryddad  med  Paseks  kärva 
och  mustiga  humor. 

»Mazepa  hade  redan  bett  kungen  om  förlåtelse  för 
det  elaka  spratt,  han  spelade  mig  i  Grodno,  och  återvände 
till  hovet.  Vi  gingo  dagligen  vid  varandras  sida,  ty  denna 
enda  förnärmelse  hade  ej  vållat  mig  skada,  utan  fastmer 
skaffat  mig  bröd  och  gott  rykte,  som  till  och  med  de  kon- 
federerade  avundades  mig  och  som  andra  lyckönskade  mig 
till.  Men  jag  hade  ändå  ett  horn  i  sidan  till  honom,  sär- 
skilt då  jag  var  drucken,  ty  då  pläga  ju  alla  oförrätter  stiga 
åt  huvudet.» 

>En  gång  gick  jag  genom  ett  rum,  gränsande  till  det 
sista,  där   kungen    befann  sig.    Jag  fann  honom  där,  men 


38 

för  rasten  voro  där  blott  några  av  hovfolket.  Jag  gick  då 
fram,  något  beskänkt,  och  sade  åt  denne  Mazepa:  Czolem, 
panie  asawula!^)  Och  eftersom  han  var  en  morsk  herre, 
svarade  han  genast:  Czolem,  panie  kapral!  Utan  att  be- 
sinna mig  gav  jag  honom  med  näven  ett  slag  på  truten 
och  tog  några  steg  tillbaka.  Han  grep  med  handen  om 
svärdsfästet;  jag  likaså.  Man  rusade  till  och  skrek:  Stopp! 
Stopp!  Kungen  är  där  bakom  dörren!  Men  ingen  ställde 
sig  på  hans  sida,  ty  de  sågo  snett  på  honom  för  att  han 
var  en  smula  kältring  och  till  på  köpet  kosack,  som  nyss 
adlats.  De  kände  också  till  det  agg,  som.  jag  med  rätta 
hyste  mot  honom,  och  de  respekterade  mig,  ty  jag  hade 
redan  förbrödrat  mig  med  dem  utan  att  dock  svansa  för 
dem.> 

»Nu  uppstod  stor  rörelse.  En  hovman  gick  in  i  det 
andra  rummet  och  sade:  Stormäktige  konung!  Herr  Pasek 
har  örfilat  Mazepa!  Men  kungen  gav  honom  då  genast 
ett  slag  på  munnen:  Du  skall  vara  tyst,  tills  du  blir  åtspord. 
—  Biskopen  blev  förfärad,  då  han  fick  höra  talas  om  detta 
capitale  (förbrytelse),  och  fruktade,  att  jag  skulle  lida  någon 
insiiltus  (straff).  Han  gick  därför  fram  till  mig  och  sade: 
Jag  känner  ej  ers  högvälborenhet,  men  jag  ber  för  Guds 
skull:  gäck  hädan,  ty  det  är  ett  stort  brott  att  i  konungens 
gemak  örfila  någon  av  hans  hovmän.  Men  jag  svarade: 
Ers  högvördighet  vet  ej,  vad  den  skurken  är  mig  skyldig. 
Då  återtog  biskopen:  Därmed  må  vara  huru  som  hälst,  men 
på  detta  ställe  höves  det  icke  att  förgå  sig  på  det  viset. 
Gäck  hädan,  medan  det  ännu  är  tid,  innan  kungen  får  vet- 
skap därom.     Men  jag  svarade:  Nej,  det  gör  jag  icke.» 

»Mazepa  gick  nu  ut  med  gråten  i  halsen.  Slaget 
smärtade  honom  icke  så  mycket  som  harmen  att  hovmän- 
nen ej  hade  tagit  hans  parti  som  för  en  kollega.  Jag  be- 
rättade då  för  biskopen  originem  praetensionis  (orsaken  till 

')  Mjuka  tjänare,  herr  asaull  —  en  föraktlig  anspelning  pa  Ma- 
zepas  kosackiska  härkomst. 


39 

grollet),  då  en  kunglig  kammarherre  kom  in  och  meddelade 
biskopen,  att  han  nu  kunde  få  företräde  hos  kungen. 
När  han  gick,  räckte  han  hotfullt  långnäsa  åt  mig,  och  jag 
trodde,  att  saken  redan  var  bekant.  De  gingo  in  till  kun- 
gen, men  jag  gick  till  värdshuset.  Dagen  därpå  var  en 
lördag.  Jag  gick  dock  ej  till  slottet  ty  jag  hyste  mina  far- 
hågor, och  särskilt  i  nyktert  tillstånd  har  människan  en 
annan  recollatia  (stämning).  Jag  frågade  på  omvägar,  om 
saken  rapporterats  för  kungen,  och  det  svarades  mig,  att 
kungen  visste  om  det,  men  att  han  icke  hade  blivit  ond, 
utan  givit  kammarherrn,  som  inberättat  detta,  en  örfil  med 
orden:  Vad  angår  det  mig?  Det  har  ju  ingenting  hänt! 
Tala  inte  om  sådant  strunt  för  mig!» 

»På  söndagen  gick  jag  till  kammarherren  och  sporde, 
om  jag  tordes  visa  mig  för  kungen.  Han  svarade,  att 
kungen  ej  hade  en  skymt  av  vrede  och  att  han  till  och 
med  sagt:  Jag  förundrar  mig  ej  över  detta,  ty  denna  ca- 
lumnia  (smälek)  gör  mer  ont  än  ett  sår.  Men  det  var  en 
lycka,  att  de  ej  träffades  ute,  och  det  var  också  bra  att 
Mazepa  slapp  undan  så  lindrigt  med  denna  läxa,  på  det 
han  en  annan  gång  skall  veta,  hur  det  går,  när  man  falske- 
ligen  förvränger  saker,  —  Jag  trädde  alltså  in,  just  som  de 
kungliga  höllo  på  att  spisa.  Då  kungen  fick  se  mig,  sade 
han:  Gud  förlåte,  har  ni  blivit  stursk,  eftersom  jag  icke  sett 
er  på  tre  dar.  Jag  märker,  att  ni  måste  uppföra  er  strängt 
mot  herrar  sändebud,  ty  ni  skall  ofta  presentera  i  audiens- 
rummet. Jag  svarade:  Men  ändå  beklaga  de  sig,  nådig 
konung,  fastän  de  åtnjuta  både  humanitet  och  traktament 
av  ers  kungliga  höghet.  Om  man  behandlar  dem  mer 
subtilt,  skulle  vi  ej  kunna  umgås  med  dem. 

»Därpå  konverserade  jag  med  andra  i  olika  ämnen. 
Jag  var  glad  och  tänkte  ej  mer  på  den  där  Mazepa.  Då 
kringbjöds  desserten.  Där  var  en  björn,  alias  in  forma 
människa,  circiter  13  år  gammal,  som  blivit  inringad  i  Li- 
tauen  och   som  Marcin  Oginski  låtit  infånga  i  nät  till  stor 


40 

förtret  för  jägarna,  ty  björnarna  försvarade  honom  ursin- 
nigt, särskilt  en  stor  hona,  som  mätte  ha  varit  ungens  mor. 
Hon  fälldes  snart,  och  vi  infångade  ungen,  som  var  nästan 
som  en  människa,  särskilt  pa  händer  och  fötter  fanns  det 
icke  björnklor,  utan  mänskliga  naglar.  Men  det  var  den 
differentia,  att  den  var  bevuxen  med  långt  hår,  till  och  med 
pä  hela  munnen,  och  ögonen  lyste  bara.  Meningarna  voro 
delade:  somliga  trodde,  att  det  måste  komma  sig  ex  semine 
viri  cum  iirsa;  andra  höllo  före,  att  björnhonan  snappat  åt 
sig  och  vårdat  ett  mycket  litet  barn,  som,  då  det  ubera 
suxit  (diat),  därigenom  också  assumsit  similitiidinem  anima- 
lis.  Men  denna  unge  hade  varken  mänsklig  talförmåga  eller 
mänskliga  sedvänjor,  utan  blott  djuriska.) 

»Nu  räckte  drottningen  honom  ett  päronskal,  som 
hon  sockrat.  Med  välbehag  stoppade  björnen  det  i  gapet; 
men  så  fort  han  smakat  därpå,  spottade  han  ut  det,  rakt  i 
synen  på  drottningen.  Kungen  brast  då  ut  i  gapskratt. 
Drottningen  sade  något  på  franska,  men  kungen  skrattade 
ännu  mer.  Ludwika  (Maria  Luisa  av  Gonzaga)  steg  upp 
från  bordet,  synbart  förtörnad.  Men  kungen  befallde  oss 
alla  att  dricka  en  skål  för  denna  furie,  bjöd  pa  vin  och 
musik  och  lät  hämta  fraucymer  (fruntimmer),  för  att  vi  skulle 
roga  oss.  Först  nu  lät  han  tillkalla  Mazepa  och  befallde 
oss,  att  vi  skulle  omfamna  och  be  varandra  om  ursäkt. 
Förlåten  varandra  av  hjärtat,  ty  1  aren  båda  lika  skyldiga. 
Så  blev  det  äntligen  försoning  och  vi  sutto  sedan  vid  var- 
andras sida  och  drucko.» 

Mazepas  vistelse  vid  det  polska  kungahovet  vart  av 
stor  betydelse  för  hans  karaktärsutbildning,  ty  han  lärde 
sig  där  den  diplomatiska  smidighet,  som  sedermera  kom 
honom  så  utmärkt  till  pass  i  brydsamma  lägen,  och  hans 
medfödda  lättsinne  fick  god  näring  i  den  njutningslystna 
kungastaden  vid  Weichsel.  Men  denna  polska  fernissa  på 
den    råbarkade  kosackhuden  bidrog  ock  i  hög  grad  till  att 


41 

göra  honom  impopulär  bland  Ukrainas  osJipade  kosacker, 
och  gång  på  gäng  sökte  han  längre  fram  rentvå  sig  från 
misstanken  att  vara  polsk  szlachcic  (adelsman).  Efter  ut- 
nämningen till  lillrysk  hetman  ursakade  han  sig  sålunda: 

»Man  lägger  mig  till  last,  att  jag  i  min  ungdom  har 
varit  kammartjänare  hos  den  förre  konung  Johan  Kasimir 
av  Polen  och  att  jag  har  en  syster  bosatt  i  Polen.  Därför 
misstänker  man  mig  för  polska  sympatier.  Visserligen  är 
det  sant  att  min  far  skickade  mig  vid  unga  år  till  det 
polska  hovet,  men  detta  får  ej  göra  mig  misstänkt.  Ehuru 
jag  varit  vid  polska  hovet,  gick  jag  på  mitt  samvetes  bud 
över  till  denna  (vänstra)  sidan  av  Dnjeper,  där  jag  vann 
ynnest  och  allehanda  förmåner,  och  jag  är  nu  i  tsarens 
tjänst,  ej  i  den  polske  konungens.  De  forna  hetmanerna 
tänkte  annorlunda,  men  det  fingo  de  plikta  för,  och  det 
har  jag  oavlåtligt  i  minnet.» 

Och  vid  ett  annat  tillfälle  yttrade  han:  »Jag  träder  i 
tsarens  tjänst  med  mörk  uppsyn,  ej  glättig,  ty  det  uppdik- 
tas elaka  rykten  om  mig,  att  jag  skulle  vara  polack.  Men 
min  farfar  och  min  far  föddes  i  Ukraina  och  hava  tjänat 
storgosudaren. » 

Till  Ukraina  begav  sig  Mazepa  för  att  å  Johan  Kazi- 
mirs  vägnar  överlämna  bulavan  (hetman-staven)  åt  den  nye 
hetmanen  över  det  polska  Dnjeper-landet,  Pavel  Tetera. 
Sä  hette  det  åtminstone  officiellt.  Men  att  även  person- 
liga motiv  till  denna  avresa,  vartill  vi  återkomma  pä  tal  om 
Mazepas  galanta  äventyr,  spelat  in,  framgår  väl  bäst  därav 
att  han  aldrig  återvände  till  det  polska  hovet,  utan  stannade 
kvar  i  det  polska  Ukraina,  d.  v.  s.  på  högra  stranden  av 
Dnjeper.  Här  fick  Tetera  till  efterträdare  den  kraftfulle,  hän- 
synslöse och  personligt  äregirige  Peter  Dorosjenko,  som  i 
sin  djärva  politik  sökte  fullfölja  Chmielnitskijs  planer  och  i 
ett  förbund  med  turkarna  —  kristenhetens  arvfiender  — 
såg  enda  möjligheten  att  bevara  Lillrysslands  självständighet 
gent  emot  både  Polen  och  Moskva. 


Samojlovitj,  Mazepas  företrädare  såsom  lillrysk  hetman. 

(Efter   oljemålning  frän   1700-talet). 


43 

Mazepa  blev  1669  anförare  för  Dorosjenkos  livvakt 
och  skickades  1673  till  Krim  för  att  åt  khanen  överlämna 
några  fångade  zaporoger.  Men  zaporogerna  kommo  Mazepa 
pä  spåren,  befriade  sina  kamrater  och  förde  honom  själv 
till  Sitj,  där  de  ämnade  avrätta  honom.  Men  den  redan 
omnämnde  kosjevojen  Sirko  lade  sig  ut  för  honom:  »Her- 
rar bröder!  Döden  icke  denne  man!  Han  kan  framdeles 
komma  oss  och  vårt  fosterland  till  pass.  >  Mazepa  slapp 
sålunda  undan  med  livet,  men  Dorosjenkos  brev  till  khanen 
skickades  till  den  vänstra  Dnjeper-strandens  hetman  Samoj- 
lovitj,  som  redan  stod  helt  och  hållet  under  Moskvas  in- 
flytande, och  denne  befordrade  brevet  vidare  till  tsaren, 
som  befallde  att  Mazepa  skulle  utlämnas  av  zaporogerna. 
Såsom  fånge  kom  Mazepa  sålunda  till  det  vänstra  Dnjeper- 
landet,  men  sattes  efter  några  år  på  fri  fot,  upptogs  bland 
Samojlovitj'  hovmän  och  fick  i  förläning  byn  Mali  Sambor. 
Mazepa  var  då  ännu  sä  pass  medellös,  att  han  enligt  gran- 
narnas utsago  ej  ens  hade  fyra  par  oxar  att  spänna  för 
plogen,  utan  själv  jämte  två  kosacker  måste  hjälpa  till  att 
draga  lasset. 

I  Ukraina  kulminerade  då  ra/Aze/7S  sorgliga  skede.  Samoj- 
lovitj'  företrädare  såsom  lillrysk  hetman,  Demjan  Mnoho- 
hrisjnyj,  hade  för  hemliga  stämplingar  mot  Moskva  förvisats 
till  Selenginsk  i  Sibirien  1672,  och  till  hans  efterföljare  ut- 
sågs med  Moskvas  goda  minne  popsonen  SamojlovitJ,  en 
högfärdig,  vinningslysten  despot.  Hans  dotter  blev  för- 
mäld med  bojaren  Sjeremetev  och  fick  i  hemgift  en  by, 
ett  hus  i  Moskva,  ädelstenar  till  ett  värde  av  750  rubel, 
kläder  och  pälsverk  för  1,000  rubel  samt  5,000  rubel  kon- 
tant. Men  då  hon  dog,  skickade  Samojlovitj  Mazepa  till 
Moskva  för  att  återfordra  allt  detta  av  svärsonen.  Att  Ma- 
zepa skulle  ha  varit  lärare  för  Samojlovitj'  barn  är  icke  be- 
styrkt; men  utan  tvivel  fick  han  ett  stort  personligt  infly- 
tande i  hetmanens  hus.  Samojlovitj  rönte  samma  öde  som 
sina   föregångare:    jämte    sonen   Jakob    förvisades   han  till 


44 

östra  Sibirien,  och  hans  andre  son  halshöggs  i  Sievsk. 
>Så  —  heter  det  i  den  apokryfiska  krönika  om  kosackerna 
frän  1648  till  1702,  som  till  författare  hade  psevdonymen 
Samovidets  [>det  åsyna  vittnet»,  sannolikt  hette  han  Fedor 
Korobka]  —  straffar  Gud  dem,  som  i  sin  högfärd  ring- 
akta andra:  i  stället  för  gods  och  skatter  stort  armod,  i 
stället  för  dyrbara  kareter  moskovitiska  bondkärror  och  for- 
vagnar, i  stället  för  livréklädda  tjänare  en  vakt  av  strjeltser, 
i  stället  för  strängaspel  daglig  grät  och  jämmer  över  egen 
inbilskhet,  i  stället  för  lyx  ömklig  ofrihet». 

Det  var  är  1687  som  Samojlovitj  fängslades  och  av- 
sattes. Till  hans  efterträdare  såsom  vice  konung  över  Lilla 
Ryssland  valdes  —  Ivan  Mazepa.  Men  gratis  klättrade 
han  icke  upp  pä  denna  vacklande  tron.  För  att  Golitsyn 
skulle  värva  anhängare  ät  uppkomlingen  inom  starsjinan 
(kosackernas  rädgivande  krigskansli)  mäste  Mazepa  ät  Go- 
litsyn betala  10,000  rubel,  som  —  ätminstone  delvis  — 
togos  ur  Samojlovitj'  konfiskerade  förmögenhet.  Och  en 
gång  uppe  på  denna  svindlande  höjd,  blev  Mazepas  hela 
återstående  liv  ett  mästerligt  balanserande  och  vinglande, 
tills  det  oundvikliga  fallet  var  inne. 

Det  kan  ju  vara  av  något  intresse  att  taga  del  av  den 
trohetsförklaring,  som  Mazepa  avlade  till  Moskvas  tsar  ome- 
delbart efter  valet  den  25  juli  1687.  Den  visar  bäst  de 
faktiska  konsekvenserna  av  Chmielnitskijs  »personalunion» 
med  Moskva. 

»Jag,  Guds  träl,  lovar  härmed  vid  det  heliga  Evange- 
liet inför  Herren  Gud  den  Allsmäktige,  en  person  i  den 
Heliga  Trefaldigheten,  att  jag,  hos  de  mest  lysande  och 
mäktige  Storgosudarerna,  Tsarerna  och  Storfurstarna  loann 
Alexejevitj,  Peter  Alexejevitj  samt  Storgosudarynjan  den 
rättrogna  Tsarevnan  och  Storfurstinnan  Sofia  Alexejevna, 
hela  Stora,  Lilla  och  Vita  Rysslands  självhärskare,  arvtagare, 
Gosudarer  och  härskare  av  mänga  riken,  stam-  och  arve- 
gods   i    öster,  väster  och  norr,  skall  vara  trofast  och  stan- 


45 

digt  i  evig  underdånighet  hos  deras  tsariska  lysande  Maje- 
stät och  hos  dess  tronarvingar;  men  med  polske  konun- 
gen, turkiske  sultanen  och  krimske  khanen  skall  jag  ej 
hava  förrädiska  förbindelser  eller  skriva  till  dem  om  något 
utan  deras  tsariska  Majestäts  ukaz  och  befallning  och  icke 
lägga  råd  med  dem;  samt  att  de  av  deras  tsariska  Majestät 
och  härskare  åt  mig,  Ivan,  samt  åt  starsjinan  och  hela 
zaporogiska  hären  och  det  lillryska  folket  på  denna  sam- 
mankomst, i  krigslägret  vid  floden  Kolomak  [en  biflod  till 
Vorskla]  uppställda  och  givna  punkterna  i  allo  hålla  fast 
och  beständigt  enligt  deras  tsariska  Majestäts  och  härskares 
ukaz;  till  uppfyllande  av  allt  detta  lovar  jag  och  kysser  detta 
Heliga  Evangelium  och  Herrens  undergörande  kors. 

Ivan  Mazepa,  hetman  över  deras  Tsariska  Majestäts 
zaporogiska  armé.» 

I  övrigt  bekräftades  formellt  Chmielnitskijs  statuter 
rörande  kosackernas  skattefrihet,  rättighet  att  välja  hetman 
och  att  mottaga  utländska  sändebud  [utom  det  polska  och 
turkiska].  Efter  installationen  i  Moskva  undfägnades  boja- 
rerna  och  starsjinan  rikligt  av  Mazepa,  och  enligt  Gordon, 
den  skottske  ingeniören,  som  kommit  till  Ryssland  1661 
och  blev  en  av  den  unge  tsar  Peters  första  praktiska  lärare, 
dracks  det  vid  invigningsfesten  många  önskeskålar  under 
avlossande  av  glädjesalvor. 

Redan  från  det  första  ögonblicket  röjde  Mazepa  sin 
politiska  karaktärslöshet.  Han  visste,  att  han  hade  fiender 
och  avundsmän  på  alla  håll,  särskilt  bland  Samojlovitj'  an- 
hängare; men  på  samma  gång  som  han  sökte  köpa  och 
vinna  motståndarna  på  sin  sida,  försummade  han  ej  att  i 
smyg  förtala  och  göra  dem  misstänkta  i  Moskva,  likasom 
de    ock  använde  samma  lömska  metod  gent  emot  honom. 

Men  det  måste  oförbehållsamt  erkännas,  att  Mazepa 
visade  sig  vara  en  utomordentligt  skicklig  omdanare  av 
det    lillryska    lydlandet    och    att    han    med    beundransvärd 


46 

diplomatisk  takt  sökte  jämka  mellan  Moskvas  och  Ukrainas 
vitt  skilda  intressen.  Och  svårigheterna  voro  ofantliga. 
Själv  yttrade  Mazepa  en  gäng  om  sina  lillryska  landsmän: 
»Bland  de  vanliga  lillryssarna  finns  det  sådana,  som  önska 
oreda  och  revolt.  Fattiga  stackare  vilja  få  sin  utkomst  på 
de  rikas  bekostnad.  Av  samma  härkomst  som  zaporo- 
gerna,  taga  de  zaporogernas  handlingssätt  till  mönster  för 
sig  hällre  än  att  foga  sig  i  en  regelrätt  samfundsordning  i 
städerna.  Och  huru  mycket  de  än  lida  genom  zaporogerna, 
äro  de  dock  i  sitt  vanvett  alltid  redo  att  sälla  sig  till  dem.» 

Det  var  särskilt  två  reformer,  en  politisk-militärisk  och 
en  ekonomisk,  som  gjorde  kosackerna  avogt  stämda  mot 
den  nye  hetmanen,  :  den  sluge  räven  och  Macchiavelli», 
såsom  de  kallade  honom.  Regeringen  i  Moskva  beslöt 
nämligen  att  befästa  Kiev  och  några  orter  vid  floden  Sa- 
mara  för  att  hava  en  säker  försvarslinje  mot  tatarerna,  och 
då  detta  pa  omvägar  blev  bekant  i  Sitj,  hade  Mazepa  stor 
möda  att  lugna  brushuvudena.  Dessutom  voro  de  för  stolta 
och  lata  att  deltaga  i  dessa  befästningsarbeten,  ty  sådant 
grovarbete  som  att  gräva  löpgravar  eller  forsla  kalk  och 
lera  var  naturligtvis  ovärdigt  en  »fri»  kosack.  Den  andra 
reformen  gällde  brännvinsmonopolet,  kosackernas  ögonsten. 
I  början  tillät  Mazepa  de  lillryska  bönderna  att  själva  -röka 
vin»  (tillverka  snaps)  vid  bröllop  och  för  husbehov»  och 
att  köpa  mindre  fat  brännvin,  rymmande  10  »kvarter»  till 
pris  av  2  kopek  pr  kv.  Men  snart  indrogos  dessa  privile- 
gier och  »arrenden»  helt  och  hållet,  i  det  att  brännvinsnä- 
ringen blev  statsmonopol. 

År  1689  var  betydelsefullt  både  i  Mazepas  och  Ryss- 
lands historia.  Den  10  augusti  kom  den  lillryske  hetma- 
nen med  en  svit  av  300  personer  åkande  till  Moskva  i  en 
gammalmodig  tysk  vagn,  en  sådan  som  utländska  sände- 
bud plägade  färdas  i.  Hans  avsikt  var  att  bli  presenterad 
för  tsarevnan  Sofia,  men  hennes  dagar  på  tronen  voro 
redan  räknade,  ty  brodern  Peter  Alexejevitj   stod  just  i  be- 


47 

grepp  att  våldsamt  övertaga  regeringen.  Mazepa  med  sitt 
fina  politiska  väderkorn  uppfattade  genast  den  nya  situatio- 
nen, och  den  9  sept.  var  han  redan  i  Troitska  klostret  för 
att  hylla  den  unge  monarken.  Dagen  därpå  fick  han 
audiens  hos  tsar  Peter,  och  den  utföll  till  hans  stora  belå- 
tenhet —  ett  lysande  bevis  pä  hans  diplomatiska  smidig- 
het och  personligt  vinnande  sätt.  Han  var  vid  detta  till- 
fälle iklädd  en  präktig  kaftan  och  omgiven  av  kosack-star- 
sjinan;  efter  följde  kosacker  med  gåvor:  ett  guldkors,  besatt 
med  ädelstenar,  och  en  sabel  med  dyrbar  inläggning.  Åt 
tsarens  höga  moder  förärade  han  tio  alnar  förgylld  sam- 
met och  åt  tsarens  höga  gemål  ett  halsband  av  diamanter. 
I  sitt  svarstal  på  statssekreterarens  nådigt  lovordande  häls- 
ning hänvisade  Mazepa  till  sitt  ämbetes  svårigheter,  sin 
höga  ålder  och  svaga  hälsa,  lovade  att  tjäna  tsaren  troget 
till  sista  blodsdroppen  och  inneslöt  det  lillryska  folket  i 
tsarens  ynnest. 

Ett  följande  möte  med  tsaren  1696  efter  det  andra 
fälttåget  till  Azov  befästade  det  goda  förhållandet  mellan 
suveränen  och  vasallen.  Mazepa  förärade  tsaren  en  tur- 
kisk sabel,  besatt  med  guld  och  ädelstenar,  samt  en  sköld 
prydd  med  diamanter,  hyacinter  och  rubiner.  Själv  mottog 
han  av  Peter  tolv  stycken  sammet,  moiré  och  atlas,  fem 
stycken  damast  och  ett  par  sobelskinn,  varjämte  varje  kosack 
fick  en  rubel.  Men  ett  ännu  större  bevis  på  tsarens  för- 
troende fick  Mazepa,  då  han  1700,  näst  efter  Golovin,  ut- 
nämndes till  den  förste  riddaren  av  S:t  Andreas-orden,  under 
det  att  monarken  själv  åt  sig  förbehöll  det  sjette  rummet, 
och  denna  ordensutmärkelse  följdes  1703  av  den  Vita  örn, 
som  August  II  förlänade  honom.  Kronan  på  dessa  yttre 
nådesbevis  sattes  år  1707,  då  kejsar  Josef  I,  för  att  behaga 
tsaren,  gav  »den  ryske  generalen,  riddaren  och  värkliga 
geheimerådet»  Mazepa  värdigheten  såsom  furste  av  det 
heliga  romerska  riket.  Diplomet  undertecknades  Wien  d. 
1    sept.    1707,    men    förseddes    med  anteckningen:    > ingen 


48 


expedition;.  Han  blev  sålunda  icke  introducerad-  eller 
officiellt  erkänd  såsom  tysk  riksfurste,  men  vapenskölden 
upptogs  i  de  heraldiska  böckerna,  och  Mazepa  var  ej  sen 
att  sätta  furstemärket  på  sina  vapen  och  övriga  värde- 
föremål. 

Detta  bevisar  emellertid  till  fullo,  att  Mazepa  ända  till 
1707  var  tsarens  trogne  tjänare,  och  hans  administrativa  och 

diplomatiska  förmåga  bestod 
ypperligt  de  många  svåra  prov, 
som  sattes  på  hans  person 
och  höga  ämbete.  Redan  år 
1698  kunde  han  icke  utan 
skäl  skriva  till  Moskva:  »Un- 
der loppet  av  mina  elva  år  så- 
som hetman  har  jag  utfört  11 
sommar-  och  12  vinterfälttag, 
och  det  är  ej  svårt  att  inse, 
vilka  vanskligheter,  förluster 
och  skövlingar  zaporog-hären 
och  hela  Lillryssland  nödgats 
lida  under  dessa  oupphörliga 
tag  .  Hans  kännedom  om 
Ukrainas  stepper  och  om  tata- 
rerna kom  tsar  Peter  lika  bra  till  pass  som  när  han  seder- 
mera skulle  visa  den  flyende  Karl  XII  vägen  genom  öknen 
till  Bender.  Han  ingav  tsar  Peter  planen  till  den  nya  ex- 
peditionen mot  Azov,  och  när  en  lillrysk  äventyrare  frän 
Poltava  vid  namn  Petrik,  skrivare  hos  zaporogerna,  sökte 
uppvigla  Ukraina  till  krig  mot  Moskva  (1692).  stod  Mazepa 
orubbligt  på  tsarens  bästa  för  det  enda  odelbara  Ryss- 
land», och  till  sist  vart  Petrik  dödad  av  en  kosack. 

Många  orter  i  Ukraina  erinra  ännu  i  dag  om  denne 
märklige  mans  stora  makt  och  den  därmed  vunna  rikedo- 
men. I  födelsebyn  Mazepince  finnes  det  en  kurgan  (grav- 
kulle),   en    väg  och  en  källare,  som  bära  hans  namn.     Vid 


Mazepas  vapen  som 
riksfurste». 


romersk 


(Efter  Siebmachers  Allgem.  grosses  Wap 
penbuch.) 


49 

Ljubetj,  IQO  verst  från  Kiev  vid  Dnjeper,  står  det  s.  k. 
Mazepa-berget  {Mazepina  göra)  med  traditionen  av  det  slott, 
som  Mazepa  där  byggde,  och  som  tsaren  år  1708  skänkte 
åt  översten  Pavel  Polubotok,  Sitt  stadiga  hemvist  hade  han 
i  Baturin  vid  floden  Sejm,  grundat  av  Stefan  Batory  och 
efter  166Q  anvisat  som  residens  åt  lillryska  hetmaner;  men 
därav  finnas  nu  mera  inga  spår  kvar  efter  den  förstörelse, 
varmed  tsaren  hemsökte  »förrädarens  >  huvudstad.  I  gott 
skick  bevaras  däremot  det  vid  Desna  vackert  belägna,  pryd- 
liga stenhus  i  Tjernigov,  nu  mera  länsarkiv,  som  enligt 
traditionen  skulle  ha  tillhört  Mazepa.  Och  redan  1696  hade 
han  fått  Jampol  (i  Podolien)  såsom  arvegods. 

Att  Mazepa  förvärvade  sig  en  stor  förmögenhet  lider 
intet  tvivel.  Tsar  Peters  gunstlingar  förstodo  att  förena  de 
fosterländska  intressena  med  de  personligt  materiella,  och 
Mazepa  var  lika  vinningslysten  som  de  andra  lillryska  het- 
manerna.  Någon  större  frikostighet  utövade  han  däremot 
icke,  utom  mot  den  ortodoxa  kyrkan  —  förmodligen  var 
han  mån  om  att  skaffa  ur  världen  ryktena  om  hans  polsk- 
katolska sympatier  och  > jesuitiska  uppfostran».  Han  skänkte 
betydande  summor  till  utvidgning  och  förskönande  av 
Grottekyrkan  (Lavra)  i  Kiev,  vars  gårdsmur  av  sten  han 
bekostade  1698,  och  byggde  Allhelgona-kyrkan  där  bred- 
vid; han  grundade  två  kloster:  Kamenskij-Uspenskij  vid 
Klinov  och  Domnitskij-Rozjdestvenskij  nära  Makosjin  vid 
Desna  och  en  kyrka  i  byn  Digtiruvka,  som  ännu  bär  hans 
namn. 

Mazepas  underbara  skicklighet  att  reda  sig  i  varje 
dilemma  —  bland  polska  adelsmän,  zaporoger  och  bojarer 
—  röjer  icke  blott  en  stor  diplomatisk  förställningskonst, 
utan  ock  en  ovanlig  förmåga  att  med  sin  personlighet  vinna 
sympatier.  Och  hans  lysinde  karriär  skulle  näppeligen  ha 
varit  möjlig,  om  ej  den  yttre  turen  varit  grundad  på  en 
ovanlig  intelligens.  Mazepas  begåvning  har  ej  heller  för- 
nekats på  något  håll.     Men  om  han  ändock  icke  blev  någon 

Jensen,   Mazepa.  4 


50 

värklig  statsman  av  rang  eller  en  stor  historisk  personlig- 
het, kom  sig  detta  av  tvä  stora  fel  i  hans  karaktär,  vilka 
hindrade  en  varaktig  framgång  i  hans  förehavanden  och 
som  dessutom  satt  en  outplånlig  fläck  pa  hans  minne. 
Det  ena  felet  hade  han  ärvt  av  sina  hetmanska  föregångare: 
den  totala  bristen  pa  en  ledande  princip  i  sitt  handlings- 
sätt, frånvaro  av  en  politisk,  målmedveten  karaktärsfasthet. 
Och  denna  moralisk-politiska  hallningslöshet  drev  han  ända 
därhän,  att  han  kunde  vara  svekfull  även  mot  sina  när- 
maste anhängare  och  att  han  knappt  längre  hade  förstå- 
ende av  rätt  och  orätt,  av  sanning  och  lögn,  värklighet  och 
dikt.  Med  Mazepa  triumferade  ruinens  trångbröstade, 
vinningslystna  egoism. 


Mazepas  namnteckning 

(I   svenska   autografsällskapets   tidskrift   1888   en   annan   faksimile   efter   original 
i   svenska   riksarkivet.) 


Med  detta  lyte  sammanhänger  ock  det  andra  grund- 
felet i  hans  komplicerade  väsen:  fegheten.  Det  skönjdes 
redan  vid  tvisten  med  Pasek,  då  han  icke  besvarade  dennes 
örfil  med  samma  mynt,  och  det  framskymtade  gång  på 
gång  under  hela  hans  liv.  Ehuru  han  såsom  högsta  chef 
för  den  zaporogiska  hären  ledde  flera  krigståg,  t.  ex.  mot 
Azov,  har  man  sig  aldrig  bekant  att  han  personligt  utmärkt 
sig  i  en  drabbning.  När  han  skickades  till  Volynien  1705 
för  att  bistå  August  II,  har  krigshistorien  intet  att  tälja 
om  hans  bedrifter  där,  och  vi  veta  redan,  vilken  ömklig 
roll    han    spelade    i    krigshändelserna    omedelbart  före  och 


51 

efter  Poltava,  även  om  han  dä  redan  var  bruten  av  ålders- 
krämpor. 

Och  Mazepa  hade  ännu  ett  fel,  som  är  kanske  det 
värsta  av  alla  för  en  politisk  person  —  han  gjorde  sig 
narraktigt  löjlig,  och  det  förlåta  människorna  ingen,  som  vill 
gälla  för  stor  i  gott  eller  ont.  Detta  visar  sig  bäst  i  hans 
många  kärleksäventyr,  som  bilda  ett  kapitel  för  sig.  De 
hava  visserligen  föga  med  historien  att  skaffa,  allra  minst 
den  svenska;  men  de  ha  förtjänsten  att  vara  mycket  under- 
hållande, och  denna  förtjänst  förringas  ingalunda  därav,  att 
dessa  »romantiska»  kärleksöden  äro  faktiska  kulturbilder  ur 
det  östra  Europas  vilt  oroliga  liv  på  Karl  XII:s  tid. 


III. 

KÄRLEKSNARREN. 

Redan  under  tjänsten  hos  Dorosjenko  gifte  sig  Mazepa 
med  en  förmögen  änka,  befryndad  med  överste  Hor- 
lenko  i  Priluki.  Hon  var  dotter  till  Semen  Polovets,  över- 
ste i  Bialacerkiew,  hade  varit  gift  med  en  viss  Samoji 
Fridrichovitj,  som  dog  1660,  och  med  honom  hade  hon 
en  son  Krisjtov.  Själv  avled  hon  1702,  och  det  enda  bar- 
net i  hennes  äktenskap  med  Mazepa  —  en  dotter  —  hade 
dött  före  henne. 

Detta  är  allt  vad  historen  och  traditionen  ha  att  för- 
kunna om  Mazepas  äkta  maka  och  hans  äktenskapliga  liv. 
Men  dess  mer  hava  hans  erotiska  snedsprång  låtit  tala  om 
sig  både  i  historien  och  i  dikten. 

Vår  tidigaste  sagesman  är  även  i  detta  fall  Pasek,  som 
i  sina  memoarer  avslutar  kapitlet  om  Mazepa  med  följande 
nätta  historia: 

»Redan  nästa  år  (1663)  måste  Mazepa  med  skam 
lämna  Polen  av  följande  anledning.  I  Volynien  hade  han 
en  lantegendom  och  till  granne  en  viss  Falbowski,  med 
vilkens  hustru  Mazepa  rogade  sig,  ty  han  kom  ofta  dit,  då 
Falbowski  reste  bort.  Härom  fick  husbonden  nys  genom 
tjänarna,  särskilt  av  dem,  som  gingo  med  biljetter  och  voro 
conscii  (vittnen)  till  deras  samspråk.  En  gång  tillärnade 
Falbowski  en  lång  resa,  tog  avsked  av  sin  hustru  och  for 
sin    väg.     Men   han  stannade  i  den  trakt,  där  Mazepa  plä- 


53 


Porträtt  av  Mozepa(?). 

I   Kievs   Lavra   (Grottekyrka). 


54 

gade  färdas  fram,  tills  den  karl  kom,  som  vanligen  tjänst- 
gjorde som  ablegat,  och  denne  lämnade  en  biljett  åt  sin 
husbonde.  Han  tog  brevet  och  läste,  huru  hon  inviterade 
Mazepa  till  ett  kärleksmöte  och  upplyste  om  att  hans  nåd 
rest  bort  etc.  Falbowski  återlämnade  biljetten  åt  budbära- 
ren och  sade:  Gå  och  bed  honom  om  svar  och  säg,  att 
nådig  frun  befallt  honom  skynda  sig.  Denne  gjorde  så, 
och  Falbowski  väntade  tåligt,  tills  han  kom  med  respons 
(svar),  ty  han  hade  två  mil  att  löpa.  Men  snart  var  ären- 
det uträttat;  han  kom  rusande  tillbaka  och  lämnade  sin 
husbonde  en  biljett,  vari  Mazepa  deklarerade  sin  tjänstvil- 
lighet och  lovade  att  genast  infinna  sig.» 

»Efter  en  stund  kom  Mazepa  ridande.  De  möttes.  — 
Tjänare!  —  Tjänare!  —  Vart  reser  ni?  —  Mazepa  svarade, 
att  han  ämnade  sig  åt  ett  visst  håll.  —  Får  jag  lov  att 
göra  sällskap?  —  Mazepa  ursäktade  sig  med  att  han  hade 
bråttom:  Ers  nåd  skall  ju  också  resa  åt  sitt  håll.  inga- 
lunda, svarade  Falbowski  och  grep  honom  om  strupen. 
Vad  är  det  för  biljett?  —  Mazepa  kippade  efter  andan  och 
sade,  att  han  för  första  gången  begav  sig  dit  och  att  han 
aldrig  hade  varit  där  förr.  Falbowski  kallade  nu  på  bud- 
bäraren: Hur  många  gånger  har  han  varit  där  i  min  borto- 
varo, karl?  Denne  svarade:  Så  många  gånger  som  det 
finns  har  pa  mitt  huvud.  Nu  blev  Mazepa  tagen  till- 
fånga, och  de  redo  vidare.  —  Du  får  välja  dödssätt!  Mazepa 
bad,  att  man  ej  skulla  döda  honom,  och  erkände  sig  skyl- 
dig till  allt.  Falbowski  blev  ursinnig  och  beslöt  att  pina 
honom.  Han  klädde  av  honom  naken,  band  honom  vid 
hans  egen  häst  utan  sadel,  med  munnen  vid  svansen  och 
huvudet  bakåt,  händerna  fjättrade,  fötterna  fastbundna  un- 
der hästbuken.  Hästen,  som  av  naturen  var  nog  yster 
ända,  skrämdes  duktigt  genom  snärtar  med  knutpiskan, 
betslet  lossades,  och  skott  avlossades  till  och  med  ett  par 
gånger  över  honom.  Såsom  rasande  satte  den  tatariske 
springaren  i  väg    hemåt,  men    vägen   gick    alltjämt  genom 


55 

täta  busksnår  av  hagtorn,  hassel,  päronträd  och  törn- 
buskar, och  det  bar  av  —  icke  på  den  breda  landsvägen, 
utan  på  smala  stigar,  som  hästen  kände  till.» 

»Hästen  hade  nämligen  ofta  trampat  dessa  stigar,  så- 
som vanligt  är,  då  man  går  på  lömsk  stråt  och  undviker 
stora  landsvägen.  Då  måste  man  ju  ofta  gömma  sig  och 
med  tyglarna  i  handen  bana  sig  fram  på  besvärliga,  täta 
ställen,  där  kvistar  skrubba  mot  ansiktet  och  slita  sönder 
kläderna.  Men  när  nu  den  nakne  låg  baklänges  på  en 
yster,  skrämd  häst,  som  av  smärta  och  fruktan  flög  blint 
fram,  dit  nosen  pekade  —  vilka  helvetiska  njutningar  måste 
Mazepa  ej  ha  känt,  innan  han  kommit  igenom  dessa  vid- 
sträckta skogssnår!  Men  hans  sinnesnärvaro  svek  honom 
ej  under  den  2  —  3  timmar  långa  ritten,  i  hopp  att  någon 
skulle  rädda  honom.  När  han  stelfrusen  kom  hem  till  sin 
port,  skrek  han:  'Väktare!'  Denne  kände  igen  rösten  och 
öppnade.  Men  när  han  fick  se  detta  spöke,  slog  han  igen 
porten  och  sprang  sin  väg,  ropande  på  gårdsfolket.  De 
tittade  ut  genom  porten  och  korsade  sig  av  förfäran.  Ma- 
zepa förklarade,  att  han  var  deras  rätte  husbonde,  men  de 
trodde  honom  ej,  och  det  var  nära  att  de  hade  lämnat  ho- 
nom i  sticket,  stelfrusen  och  sönderslagen. 

»Då  Falbowski  kom  hem  till  sin  hustru,  hittade  han 
på  ett  knep.  Han  knackade  på  fönstret,  genom  vilket  Ma- 
zepa brukade  krypa  in.  Det  öppnades,  och  han  mottogs 
som  en  efterlängtad  gäst.  Men  det  lämpar  sig  ej  att  be- 
skriva alla  detaljer,  allra  minst  hurusom  Falbowski  med  flit 
bundit  sporrarna  på  sina  knäskålar.  Sufficit  (vare  det  nog 
sagt),  att  det  var  ett  präktigt  exempel  att  näpsa  fräcka 
karlar  och  ge  dem  en  minnesbeta.  Mazepa  kom  knappt 
med  livet  därifrån;  med  nedsmort  namn  lämnade  han  Po- 
len av  blygsel.  Jag  vet  ej,  vart  kosacken  tog  vägen,  och 
om  det  blev  folk  av  honom  eller  ej.  Men  jag  har  hört,  att 
han  hade  skickats  i  lära  hos  fransmännen  och  kunde  tala 
språket  ganska  bra.» 


56 

Är  denna  kostliga  historia  i  alla  delar  överensstäm- 
mande med  värkliga  förhållandet?  Vi  veta  redan,  att  Ma- 
zepa  lämnade  Polen  för  alltid  under  sken  av  ett  officiellt 
uppdrag  till  Ukraina,  men  detta  utesluter  naturligtvis  icke,  att 
den  sluge  »kosacken-  sökte  första  bästa  förevändning  att 
lämna  en  mark,  där  det  började  bli  hett  under  fötterna. 
Pasek  var  visserligen  Mazepas  ovän  och  allt  annat  än  ett 
helgon  i  sanningskärlek  —  hans  memoarer  vimla  av  starkt 
kryddade  ; skepparhistorier»;  men  å  andra  sidan  får  det  ej 
förbises,  att  han  icke  stack  under  stolen  med  sina  egna 
svagheter,  t.  ex.  i  dryckjom,  och  även  de  forskare,  som  ha 
velat  framställa  Mazepa  i  så  fördelaktig  dager  som  möjligt, 
måste  erkänna,  att  en  viss  benägenhet  att  begära  sin  nästas 
hustru  ingalunda  stred  mot  Mazepas  moraliska  principer 
och  att  den  originella  bestraffningsmetoden  ej  var  främ- 
mande för  den  tidens  seder.  En  kärna  av  sanning  kan 
sålunda  hava  Jegat  till  grund,  ehuruväl  Pasek,  som  aldrig 
skämde  en  god  historia,  tydligen  »brett  på»,  särskilt  vad 
slutet  beträffar. 

Ett  sannolikhetsbevis  härför  ligger  i  det  sakförhållande, 
att  historien  om  Mazepas  ömkliga  kärieksritt  var  vida  känd 
redan  under  hans  livstid,  varemot  utdrag  av  Paseks  hand- 
skrivna memoarer  utkommo  först  1821  och  1835  (fullstän- 
digt först  1843),  och  i  Polen  var  under  1700-talet  ett  ord- 
stäv gängse:  »Du  är  ju  nedsmord  som  en  Mazepa».  i  den 
historiska  årskalendern  Die  Europäische  Fama;  för  1704 
talas  det  visserligen  icke  om  detta  äventyr,  ty  där  heter  det 
blott:  »M.  var  en  polsk  adelsman  frän  Ukraina  och  upp- 
vuxen som  page  vid  Kasimirs  hov.  Ett  slughuvud  som 
han  var,  hade  han  där  det  bästa  tillfälle  att  lära  sig  många 
viktiga  statsmaximer  och  att  tillgodogöra  sig  dem  för  fram- 
tida bruk.»  —  Samuel  Velitjko,  f.  d.  krigskanslist  hos  za- 
porogerna,  avsatt  1708,  nämner  ingenting  om  saken  i  sin 
krönika  om  tilldragelserna  i  Ukraina  från  Chmielnitskij  intill 
år    1702.     Och    att   vår    hederlige  Nordberg  ej  har  ett  ord 


57 

härom,  beror  kanske  på  att  han  såsom  präst  ej  ville  be- 
fatta sig  med  en  slik  skandalkrönika,  som  var  sä  förkle- 
nande för  Karl  Xll:s  bundsförvant.  Men  vi  hava  andra 
samtida  sagesman,  vilkas  uppgifter  icke  få  lämnas  obe- 
aktade, i  främsta    rummet    den  franske  markisen  de  Bonac. 

Jean  Louis  d'Usson,  marquis  de  Bonac  (d.  1738), 
ackrediterad  såsom  franskt  sändebud  hos  Karl  XII  och  ko- 
nung Stanislaus  från  1701  till  1710,  skrev  i  sina  memoarer 
följande:  >Mazepa  hade  fästat  sig  vid  en  dam  av  stort  an- 
seende. Hennes  man,  som  märkte  denna  kärlekshandel, 
lät  Mazepa  veta,  att  han  måste  upphöra  med  sina  besök, 
men  denne  föraktade  detta  råd  och  föll  i  händerna  på  sin 
fiende,  som  tog  en  löjlig  hämd  för  denna  skymf,  som  man 
eljes  antingen  hämnas  m.ycket  grymt  eller  också  icke  alls. 
Han  lät  avkläda  Mazepa  alldeles  naken,  och  efter  att  ha 
insmort  honom  med  honung  och  betäckt  honom  med  fjä- 
der band  han  honom  på  en  häst  och  lät  honom  löpa. 
Den  blygsel,  som  Mazepa  hade  av  att  se  sig  i  detta  skick, 
hindrade  honom  att  återvända  hem  och  visa  sig  för  sina 
vänner.     Han  begav  sig  skyndsamt  till  Ukraina.  > 

Här  är  historien  sålunda  utpyntad  med  ytterligare  en 
raffinerad  detalj,  som  icke  ens  Pasek  kände  till  eller  har 
hittat  på.  Samma  uppgift  om  den  befjädrade  insmörjningen 
—  väl  bekant  från  den  amerikanska  lynch-justicen  mot  neg- 
rer —  upprepas  av  Otwinowski  i  hans  polska  krönika: 
Mazepas  häst  förde  honom  till  en  by,  där  det  var  mark- 
nad. Nedtjärad  och  fullklibbad  med  dun,  togs  han  av  folket 
för  hin  onde,  och  prästerna  gjorde  korstecknet,  tills  banden 
sletos  av  hästen  under  dennes  språng  över  lassen,  så  att 
han  blev  fri.»  (Enligt  denna  källa  skulle  skådeplatsen  ha 
varit  vojevodskapet  Belz,  och  namnet  Falbowski  är  utbytt 
mot  Kacki,  som  sedermera  blev  vojevod  av  Kiev  och  borg- 
greve av  Krakau.) 

Även  Krmann,  den  redan  omnämnde  slovakiske  pas- 
torn   i    det    svenska    krigslägret    1708  —  09,    hade    reda    på 


58 

saken:  »Mazepa  hade  i  yngre  år  tjänat  vid  polske  konung- 
ens hov  hos  någon  ansedd  kunglig  minister.  Denne  grep 
honom  för  äktenskapsbrott  med  sin  hustru,  stoppade  ho- 
nom i  en  stor  kittel  full  med  flytande  tjära,  drog  upp  honom 
och  gned  in  honom  med  fjädrar.  När  de  hade  klibbat  rik- 
tigt fast  på  hela  kroppen,  bands  han  på  hästen  mo't  svan- 
sen och  med  fötterna  under  hästbuken.  Såsom  ett  vidun- 
der färdades  han  så  nio  mil.  Hästen  förde  honom  till  en 
bekant  adelsman,  av  vilken  han  fick  kläder.  För  skams 
skull  lämnade  han  Polen  och  flydde  till  Cosackia  ,  men 
enär  han  var  mycket  talangfull  {^generosos  spiritus  gere- 
bat),  blev  han  hetman  av  tsarens  nåde.» 

Det  var  på  dessa  något  lösa  grunder,  som  Voltaire  i  sin 
historia»  om  Karl  XII  (1731)  konstruerade  den  historiska 
legend,  som  sedan  blev  tongivande  i  konsten  och  littera- 
turen: En  kärleksaffär,  som  Mazepa  i  sin  ungdom  hade 
haft  med  en  polsk  adelsmans  maka,  blev  upptäckt.  Den 
äkta  mannen  band  honom  splitternaken  på  en  vild  häst 
och  lät  honom  löpa  i  detta  skick.  Hästen,  som  var  från 
Ukrainas  land,  återvände  dit(!)  med  Mazepa,  halvdöd  av 
trötthet  och  hunger.  Några  bönder  kommo  till  hans  hjälp. 
Han  stannade  länge  hos  dem  och  utmärkte  sig  i  många 
drabbningar  med  tatarerna.  Hans  överlägsna  begåvning 
förlänade  honom  ett  stort  anseende  bland  kosackerna.  Hans 
rykte  växte  med  hvarje  dag  och  föranlät  tsaren  att  göra 
honom  till  furste  av  Ukraina. . 

Slutligen  ma  det  nämnas,  att  den  ryske  historikern 
Nik.  Markevitj,  som  i  sin  otillförlitliga  Lillrysslands  histo- 
ria» (Moskva  1842)  är  ensidigt  orättvis  mot  Mazepa,  upp- 
ger, att  han  vid  25  års  ålder  av  den  förförda  kvinnans 
fader  kastades  i  fängelse,  piskades  naken  och  insmord  med 
fjäder  bands  pa  hästen,  sannolikt  vid  Dnjeper;-. 

Emellertid  stod  historien  fullt  färdig  och  upprepades 
oupphörligt.     När    den    polske  jesuiten  Nikodem  Musnicki 


^  # 


60 

i  Polotsk  skrev  sin  långrandiga  hjältedikt  >Pultawa»  (1803), 
glömde  han  icke  heller  den  vilda  jakten: 

»Det  fanns  en  man,  vars  fräjdade  namn  var  Mazepa, 

vars  hjärta  hade  pöst  av  förblindande  högfärd, 

en  man  med  äventyr  frän  sin  ungdom  förtrogen, 

från  polska  näjder  jagad  för  olovlig  kärlek, 

en  ömklig  hämndens  lekboll.     Ett  rykte  förtäljer, 

att  han  med  tjära  vart  över  kroppen  bestruken 

samt  därpå  rullad  kring  uti  klibbande  fjäder 

och  på  en  vildhäst  bunden  vid  fladdrande  manen.» 

Ingen  rök  utan  eld!  Något  måste  hava  legat  till 
grund  för  denna  från  flera  håll  uppdykande  historia,  och 
att  Mazepa  i  yngre  år  icke  hade  varit  främmande  för  den 
olovliga  kärlekens  fröjder  och  lidanden  framgår  av  ett  fall, 
som  icke  är  byggt  pa  en  Paseks  lösa  prat,  utan  konstate- 
rat genom  de  rättegångshandlingar,  som  numera  förvaras  i 
Warschaus  arkiv.  Av  dessa  torra  handlingar  framgå  åtskil- 
liga intressanta  fakta,  som  bilda  grundstommen  till  en  myc- 
ket »spännande >  äktenskapsprocess. 

1  Volynien  fanns  på  1660-talet  en  domare  Zagorovski, 
tillhörande  en  av  landets  förnämligare  ätter  och  redan 
gammal  till  aren.  1  sitt  andra  gifte  hade  han  fatt  till  maka 
den  unga  och  vackra  Jelena  Kovalevska.  Åtskilliga  unga 
ädlingar  uppvaktade  henne  nitiskt,  däribland  Dimitri  Wisz- 
niowiecki,  en  broder  till  den  berömde  fältherren  Jeremij, 
och  han  förärade  henne  tio  dukater  av  renaste  guld  samt 
tre  pärlband  såsom  bevis  på  sin  ömma  tillgivenhet.  Till 
dessa  kavaljerer  sällade  sig  nu  kvinnotjusaren  Mazepa,  vars 
syster  var  gift  med  Jan  Vojnarovskij,  under-starosta  i  den 
volyniska  staden  Wladimir.  Han  hälsade  ofta  på  i  den 
gamle  domarens  hus,  dansade  med  den  unga  frun  och  pro- 
menerade med  henne  i  trädgarden. 

Detta  var  ju  ännu  inte  så  farligt,  men  betänkligare  blev 


61 

det,  när  Mazepa  och  fru  Jelena  utsträckte  promenaderna 
till  skogen.  Hennes  sällskapsdam  Szczepanowska  var  vis- 
serligen med,  men  när  man  av  rättegångshandlingarna  er- 
far, att  Mazepa  gav  henne  en  mössa  av  sammet  och  sobel 
samt  några  blanka  dukater,  tyder  detta  på  vissa  tjänster 
såsom  »förkläde  >,  och  fru  Jelena  själv  fick  av  Mazepa  en 
toalettask  av  förgyllt  silver,  en  diamantring  och  några  turk- 
iska dukar  —  Mazepa  kände  nogsamt  kvinnokönets  svag- 
het för  ögonfägnad! 

Överväldigad  av  lidelse,  skrev  han  till  slut  ett  brev 
till  den  unga  frun  och  bad  henne  övertala  sin  man  att  fara 
till  byn  Reusjka,  där  domaren  skulle  dödas  i  ett  bakhåll. 
Men  detta  brev  uppsnappades  av  Zagorovski,  vilken  försköt 
sin  otrogna  maka  och  flyttade  till  Wladimir.  Gripen  av 
ånger,  sökte  hon  återvinna  domarens  kärlek,  men  när  detta 
ej  lyckades,  tog  hon  sin  tillflykt  till  »häxmedel>  för  att 
döda  honom.  Han  blev  värkligen  så  sjuk,  att  han  måste 
fara  till  Lemberg,  som  då  nyligen  lyckliggjorts  med  läkare, 
perukmakare  och  >exorcister >,  och  de  gåvo  honom  bote- 
medel, så  att  han  repade  sig.  Kovalevskas  släktingar  sökte 
då  mörda  honom  och  hotade  att  döda  hans  vän,  furst  Sta- 
nislaw  Massalski.  Den  stackars  domaren  måste  lämna 
Lemberg  och  begav  sig  till  Ljublin,  där  han  begärde  form- 
lig skilsmässa  och  stämde  frun  och  hennes  älskare  för 
mordförsök.  Processen  drog  långt  ut  på  tiden,  och  en 
mängd  vittnen  inkallades.  Då  hon  fann  sin  ställning  ohåll- 
bar, flydde  hon  till  föräldrahemmet  och  återtog  sitt  flick- 
namn. 

Om  domarens  hämnd  på  Mazepa  tälja  protokollen 
intet.  Säkerligen  var  han  för  gammal  och  svag  att  upp- 
träda lika  energiskt  och  handgripligt  som  Falbowski  i  Pa- 
seks  skildring.  Men  omöjligt  är  ju  icke,  att  han  lät  en 
hantlangare  utföra  det  raffinerade  straffet  på  den  brottslige, 
och  en  lillrysk  forskare  (Kamanin)  anser  till  och  med  att 
det  är  denna  faktiska  historia,  som  Pasek  fått  reda  på  och 


62 

broderat  ut  pä  sitt  vis.  Vare  därmed  huru  som  hälst, 
Mazepa  var  onekligen  nedsmord  i  den  polska  allmänhe- 
tens ögon. 

En  lillrysk  dvärginna  höll  ock  på  att  bringa  hetmanen 
Mazepa  pä  fall.  Bojaren  Lev  Kirillovitj  Narysjkin  hade  i 
sitt  hus  i  Moskva  en  lillrysk  dvärginna,  som  av  hemläng- 
tan rymt  till  Ukraina  och  ej  ville  återvända.  Bojaren  var 
ursinnig  och  fordrade,  att  den  lillryske  hetmanen  skulle 
återskaffa  henne.  Här  tog  emellertid  Mazepas  ridderliga 
patriotism  ut  sin  rätt,  och  han  gav  följande  besked: 

3>Om  denna  dvärginna  varit  ett  föräldralöst  hittebarn, 
som  icke  hade  haft  ansedda  och  förtjänta  kosacker  till 
fränder,  skulle  jag,  för  att  behaga  hans  nåd  bojaren,  än- 
skönt  jag  därmed  skulle  ha  särat  mitt  kristna  samvete  (enär 
det  är  syndigt  att  skänka  bort  någon  kvinna  såsom  ofri, 
om  hon  icke  är  busurmanska  [museimanska]  eller  trälinna), 
ha  befallt,  att  denna  dvärginna  skickades  till  hans  nåds 
gärd  i  Moskva  och  sattes  såsom  fånge  på  en  släde.  Men 
ehuru  hon  är  dvärginna,  en  nolla  i  växt  och  utseende,  är 
hon  dock  av  god  kosackbörd,  emedan  hennes  far  stupade 
i  monarkens  tjänst,  och  därför  är  det  mig  motbjudande  att 
förfara  våldsamt  mot  hennes  frihet,  varigenom  jag  skulle 
åsamka  mig  ömkliga  klagomal  frän  hennes  släktingars  sida 
och  klander  av  det  fria  folket.  > 

Dvärginnan  togs  dock  med  våld  tillbaka  utan  Mazepas 
vetskap  eller  medgivande.  Moskva  har  alltid  fatt  rätt  gent 
emot  Ukraina. 


Mazepas  näst  sista  och  mest  ödesdigra  kärleksäventyr 
har  ett  särskilt  intresse  genom  sin  politiska  bakgrund,  mot 
vilken  Peter  den  stores  jätteskepnad  tydligt  avtecknar  sig, 
under    det  att  Karl  Xil:s  skugga  skymtar  fram  pa  avstånd. 


63 

Generaldomare  i  Ukraina  under  Mazepas  hetmanskap 
var  Vasilij  Leontevitj  Kotjubej.  Släkten  härstammade  från 
en  förnäm  tatarisk  ätt,  som  i  sextonde  århundradet  inflyt- 
tade till  Ukraina  och  med  Andrej  Kotjubej  antog  den  orto- 
doxa läran.  Dennes  sonson  Vasilij  tjänade  hos  Dorosjenko 
samtidigt  med  Mazepa  och  skickades  till  Turkiet  med  vik- 
tiga papper.  Men  när  dessa  blevo  stulna  från  honom  på 
vägen,  tordes  han  ej  återvända  till  Dorosjenko  i  Tjigerin, 
utan  övergick  till  Samojlovitj,  hos  vilken  han  avancerade 
till  generalskrivare  (sekreterare).  Han  var  en  av  dem,  som 
undertecknade  anklagelsen  mot  Samojlovitj.  För  sina  goda 
tjänster  utnämndes  han  av  Mazepa  till  generalskrivare  vid 
ungefär  60  års  ålder  och  fick  1700  i  Moskva  stolnik-titel. 
Då  han  på  grund  av  sin  höga  ålder  ville  avsäga  sig  äm- 
betet, valdes  han  enhälligt  till  generaldomare  i  Ukraina,  och 
den  hittillsvarande  domaren  måste  med  eller  mot  sin  vilja 
avgå.  Av  Mazepa  fick  han  byarna  Jaroslavets,  Rudovka 
och  Dikanka  (i  guvernementet  Poltava),  delvis  ännu  i  den 
furstliga  släkten  Kotjubejs  ägo,  och  ansågs  mycket  rik. 
Själv  ville  han  låta  påskina  motsatsen:  >Mången  håller  mig 
för  rik  utan  att  besinna,  att  jag  har  saknat  tillfälle  att  samla 
pangar.  Inte  har  jag  sålt  oxar  på  Danzig  och  inte  har  jag 
destillerat  så  mycket  brännvin,  att  jag  kunde  sälja  30  —  50 
fat  i  gången.  Det  har  aldrig  lyckats  mig  att  sälja  mer  än 
fem  fat  i  stöten.  Min  snaps  har  blott  sålts  i  krogarna,  och 
inkomsterna  slukades  av  utgifterna,  ty  jag  måste  kläda  både 
barn  och  husfolk.» 

Hans  hustru,  Ljubov,  var  dotter  till  den  förnäme  Pol- 
tava-översten  Fedor  Zjutjenko.  I  allmänhet  voro  Ukrainas 
dåtida  kvinnor  modiga,  energiska  och  inflytelserika,  och 
:>Pani  Vasilevaja»,  såsom  hon  kallades,  utgjorde  ingalunda 
ett  undantag  från  den  regeln.  Såsom  bevis  på  hennes 
manhaftighet  anföres,  att  hon  handgripligt  tuktade  sina 
drängar,  om    de   tredskades,  och    vid  ett  tillfälle  hade  hon 


64 

låtit  ge  en  karl  stryk  därför  att  han  ej  ville  dricka  det  bränn- 
vin, som  hon  bjöd. 

Makarna  Kotjubej  hade  två  söner,  Vasilij  och  Fedor, 
samt  två  döttrar,  Anna  och  Motra,  av  vilka  den  äldre  blev 
gift  med  Mazepas  systerson  Obidovskij.  Men  på  den  yngre, 
åt  vilken  Mazepa  stått  fadder  1684,  kastade  den  gamle 
hetmanen  själv  sina  lystna  blickar,  sedan  han  blivit  änkling 
(1702),  och  friade  formligt  år  1704  —  trots  den  stora  skill- 
naden i  ålder.  Den  ukrainska  tärnan  var  då  ännu  icke 
tjugo  varar,  under  det  att  Mazepa  efter  en  ganska  stormig 
levnadssommar  hunnit  ett  gott  stycke  in  på  livets  höst  och, 
lågt  räknat,  vid  detta  laget  måste  ha  haft  åtminstone  ett 
par  och  sextio  år  på  sin  syndiga  nacke.  Men  Motra  tyc- 
kes ej  ha  varit  obenägen  för  det  ojämna  partiet  —  även 
det  lillryska  kvinnohjärtat  har  sina  fördolda  kammare,  och 
Nordberg  hade  nog  rätt  i  sitt  påstående  att  Mazepas  ögon 
hade  »brinnande  eld  och  hans  tal  förstånd  med  mycken 
beskedlighet.» 

Men  giftermålet  strandade  på  den  ortodoxa  kyrkolagen 
och  på  fru  Ljubovs  energiska  motstånd.  Och  herr  Kotju- 
bej, som  givetvis  stod  under  toffeln,  vädrade  däri  satans 
funder»  och  gav  sin  förman-friaren  korgen  eller  »svarta 
soppan>,  såsom  det  heter  på  polska.  Den  grekiska  kyr- 
kan förbjuder  nämligen  giftermål  mellan  gudfader  och 
guddotter.  Mazepa  tog  då  sin  tillflykt  till  list  och  lyckades 
värkligen  göra  flickan  så  koUrig,  att  hon  rymde  från  för- 
äldrahemmet och  uppsökte  hetmanen.  Han  bodde  i  Ba- 
turin,  under  det  att  Kotjubej  då  vistades  i  det  två  verst 
därifrån  belägna  Gontjarovka.  Såsom  postillons  d'amour 
tjänstgjorde  drängen  Demjan  och  pigan  Melasjka,  vilken 
spionerade  hos  Kotjubejs.  En  gång  skickades  Demjan  till 
Gontjarovka  med  färsk  fisk  för  att  fägna  svärföräldrarna  in 
spe,  och  han  hade  därvid  i  hemligt  uppdrag  att  säga  åt 
Motra  i  enrum:  Kom  och  träffa  hetmanen,  ty  han  längtar 
att    få  se  dig  och  han  förgås  av  trånad.     Du  skall  få  fem, 


Ö5 

ja  om  du  sä  vill,  tio  tusen  blanka  dukater.  Han  är  en  rik 
herre  och  kan  förgylla  dig.  Vad  är  du  rädd  för?  Det  kan 
ju  ej  hända  dig  något  farligt.)  Men  om  hon  vägrade, 
skulle  Demjan  bedja  att  få  åtminstone  skära  av  en  hårlock 
för  sin  herres  räkning.  Och  så  arrangerades  hemliga  mö- 
ten i  en  öppning  mellan  pålarna  vid  Kotjubejs  omgär- 
dade gård. 

Men  när  Motra  formligt  rymde  hemifrån  och  sökte 
skydd  under  Mazepas  tak,  tyckes  han  ha  blivit  orolig  för 
följderna,  även  om  hans  lidelse  ej  slocknat  —  livet  hade 
redan  givit  honom  nog  bittra  erfarenheter  av  kärlekens  fa- 
ror och  snaror.  Han  skickade  därför  henne  hem  igen  med 
översten  Annenkov,  som  tröstade  Kotjubej  med  dessa  ord: 
>Hetmanen  är  nog  mäktig  att  icke  blott  ta  din  dotter,  utan 
kunde  ock  beröva  dig  din  hustru.  >  Emellertid  tyckes  Motra 
efter  den  betan  ha  tagit  sitt  förnuft  till  fånga  och  svalnat 
i  sina  känslor  —  förmodligen  fann  hon  den  ålderstigne 
friaren  för  narraktigt  senil  eller  feg.  Hennes  vidare  öden 
äro  obekanta.  Uppgiften  att  hon  blev  gift  med  Semen 
Tjujkevitj  och  med  honom  nödgades  dela  den  sibiriska  för- 
visningens fängelse,  torde  vara  oriktig,  sannolikt  beroende 
på  förväxling  med  hennes  äldre  syster  Anna,  förmäld  med 
Obidovskij  '),  så  framt  det  ej  funnits  en  tredje  syster.  Det 
antages,  att  hon  slutade  sina  dagar  som  nunna  i  Pusjka- 
rovska  klostret  nära  Poltava. 

Från  det  sista  skedet  av  denna  kärlekstragedi  före- 
ligga åtskilliga  brev,  som  den  lidelsefulle  Mazepa  genom 
Melasjka  lät  smuggla  till  Motra;  däremot  vet  man  ej  av 
några  biljetter  från  henne,  kanske  av  det  enkla  skälet  att 
generaldomarens  dotter  icke  kunde  skriva.  Alla  Mazepas 
papper   till    familjen    Kotjubej  blevo    visserligen   1708  åter- 


')  Detta  uppger  ock  Kostomarov,  som  dock  längre  fram  i  sin 
monografi  motsäger  sig  själv,  i  det  han  låter  Kotjubejs  syster  Anna 
vara  gift  med  Obidovskij,  och  i  hennes  ställe  såsom  K:s  äldre  dotter 
nämner  en  Praskovia. 

Jensen,  Mazepa.  5 


66 

lämnade  åt  Mazepa  och  förstördes  av  honom.  Men  greve 
Golovkin  var  nog  omtänksam  att  taga  en  avskrift  därav, 
som  ännu  förvaras  i  utrikesdepartementets  arkiv  i  Moskva, 
och  det  lider  intet  tvivel,  att  dessa  kopior  äro  fullt  äkta. 
1  den  halvt  polska  stiliseringen  känner  man  igen  något  av 
den  chevalereske  pågen  vid  Johan  Kazimirs  galanta  hov. 
Såsom  ett  litet  bidrag  till  det  dåtida  känslolivet  ma  dessa 
kärleksutgjutelser  här  återgivas,  även  om  de  pa  sin  höjd 
endast  bekräfta,  att  kärlekens  språk  >  är  sig  ganska  likt  i 
alla  tider  och  på  alla  tungomål,  och  att  den  kärleken,  den 
kärleken  kan  göra  även  gubbar  fjolliga. 

N:o  1. 

»Mitt  hjärta  lilla!  Min  blommande  ros!  Innerligt  be- 
klagar jag,  att  du  är  sa  långt  borta  ifrån  mig,  att  jag  ej 
kan  se  dina  ögon  och  ditt  lilla  ansikte.  Genom  denna  bil- 
jett hälsar  jag  dig  och  kysser  kärligt  båda  dina  små  kinder.» 

N:o  2. 

:>Mitt  hjärta  lilla!  Jag  bedrövades,  då  jag  erfor  av 
jungfrun,  att  Nådig  Fröken  tänkte  illa  om  mig  för  att  jag 
inte  höll  Nådig  Fröken  kvar  hos  mig,  utan  skickade  er 
hem.  Men  betänk  själv,  vad  det  skulle  ha  blivit  av  detta! 
För  det  första:  dina  föräldrar  skulle  ha  skrikit  ut  för  hela 
världen,  att  jag  nattetid  tagit  deras  dotter  med  gewalt  och 
höll  henne  hos  mig  såsom  frilla.  Den  andra  orsaken  är, 
att  om  jag  kvarhållit  Nådig  Fröken  hos  mig,  skulle  jag  ej 
kunnat  lägga  band  på  min  åtrå,  och  inte  Nådig  Fröken 
heller.  Vi  skulle  blivit  tvungna  att  leva  såsom  äkta  ma- 
kar, men  därigenom  vållat  att  kyrkan  förbannat,  ej  välsig- 
nat oss.  Och  vad  skulle  jag  då  ta  mig  till?  Och  det 
skulle  gjort  mig  ont,  om  Nådig  Fröken  sedan  hade  gråtit 
för  min  skull.. 


67 

N:o  3. 

>Mitt  hjärtas  älskling!  Jag  besvär  och  ber  dig:  var 
god  och  möt  mig  för  ett  personligt  samtal!  Om  du  älskar 
mig,  så  glöm  icke!  Men  om  du  ej  älskar  mig,  så  hav  mig 
ej  mer  i  minnet!  Jag  ber  upprepade  gånger  och  hundra- 
fällt:  bestäm  blott  en  enda  minut,  då  vi  kunna  träffas  för 
vårt  gemensamma  bästa,  framför  allt  så  som  det  dig  täckes. 
Såsom  ett  stumt  bifall  beder  jag  dig  skicka  mig  ditt  korall- 
halsband!» 

N:o  4. 

:>Mitt  hjärta  lilla!  Redan  har  du  förtrollat  mig  med 
ditt  röda  anlete  och  dina  löften.  Jag  skickar  nu  Melasjka 
till  Nådig  Fröken  för  att  hon  skall  spraka  med  Nådig  Frö- 
ken om  allt.  Var  inte  ängslig  för  henne,  ty  hon  är  Nådig 
Fröken  och  mig  trogen  i  allo!  Omfattande  Nådig  Frökens 
fötter,  beder  jag  mycket,  hjärta  lilla,  att  du  ej  sviker  ditt 
löfte.  > 

N:o  5. 

»Mitt  älskade  hjärta!  Själv  vet  du,  huru  vanvettigt 
och  innerligt  jag  älskar  Nådig  Fröken.  Ännu  har  ingen  i 
världen  älskat  så.  Det  skulle  vara  din  och  min  lycka  och 
glädje,  om  du  kunde  komma  och  bo  hos  mig.  Men  jag 
måste  besinna,  vilken  ände  det  kunde  få,  särskilt  med  hän- 
syn till  dina  föräldrars  stora,  samstämmiga  elakhet.  Jag 
ber  dig,  min  älskling,  förändra  dig  icke!  Du  har  ju  flera 
gånger  givit  mig  ditt  ord  och  din  lilla  hand,  och  jag  å  min 
sida  skall,  så  länge  jag  lever,  icke  förgäta  dig.» 

N:o  6. 

»Mitt  hjärta  lilla!  Utan  visshet  om  Nådig  Frökens 
tillstånd,  om  man  redan  har  slutat  att  pina  och  plåga  Nå- 
dig Fröken  eller  icke,  avreser  jag  nu  på  en  vecka  till  några 


68 

städer  och  skickar  Nådig  Fröken  genom  Karl  ^)  en  skänk, 
som  jag  ber  er  hälla  till  godo  med.  Bevara  mig  i  din 
orubbliga  kärlek!» 

N:o  7. 

»Mitt  hjärta  lilla!  Jag  är  mycket  bedrövad  att  jag  ej 
själv  kan  få  tala  utförligare  med  Nådig  Fröken  och  göra 
något  för  att  hugsvala  Nådig  Fröken  i  den  nuvarande  be- 
drövelsen. Säg  åt  flickan  allt,  vad  Nådig  Fröken  fordrar  av 
mig.  Om  för  rasten  dina  fördömda  (föräldrar!)  inte  längre 
vilja  kännas  vid  dig,  så  gå  i  kloster  .  .  .» 

N:o  8. 

»Mitt  hjärtas  älskling!  Svårliga  bedrövades  jag,  då 
jag  erfor,  att  den  där  trollpackan  {=  Mazepas  tilltänkta 
svärmor!)  ej  upphör  att  pina  Nådig  Fröken,  såsom  hon 
gjorde  senast  i  går.  Jag  vet  själv  inte,  huru  man  skulle 
förfara  med  det  odjuret.  Det  är  min  olycka,  att  jag,  stac- 
kare, ej  har  tid  att  samspråka  med  eder  om  allt.  Mer  kan 
jag  inte  skriva  av  sorg,  men  så  länge  jag  lever,  skall  jag, 
huru  det  än  går  för  dig,  älska  dig  och  önska  dig  allt  gott, 
men  allt  ont  åt  mina  och  dina  fiender.» 

Inalles  finnas  tolv  sådana  brev  bevarade.  Han  erinrar 
i  ett  av  de  följande  om  hennes  löfte,  då  hon  ^lämnade 
hans  rum  av  sten»  och  då  han  gav  henne  en  diamantring. 
I  den  näst  sista  episteln  utbrister  han:  »Lyckligare  äro 
mina  brev,  som  komma  i  dina  händer,  än  mina  stackars 
ögon,  som  ej  få  skåda  dig.»  Och  med  det  sista  brevet 
sände  han  henne  sötsaker,  >en  liten  bok:  och  ett  diamant- 
armband. —  Av  skrivelserna  tyckes  det  dock  framgå,  att 
Mazepa    överhuvud    uppfört    sig   ganska    hänsynsfullt   mot 


^)  Detta  svenska  namn  tyckes  bekräfta  Krmanns  uppgift  att  Ma- 
zepa hade  i  sin  tjänst  en  svensk,  som  han  ofta  gjorde  sig  lustig  över. 
Under  kampanjen  med  Karl  XII  skänkte  han  den  kanske  något  trög- 
tänkte svensken  en  bägare  att  dricka  ur  »till  svenske  kungens  ära  . 


69 

Motra  och  att  det  ej  kan  ha  varit  tal  om  en  våldsam  en- 
levering.  Men  även  denna  riddeHighet  kom  sig  kanske 
blott  av  Mazepas  feghet  och  vankelmod. 

Domaren  Kotjubej  sökte  med  böner  få  hetmanen  att 
ta  reson  och  sände  följande  ödmjuka  böneskrift  till  honom : 
> Kännande  det  visa  ordet,  att  döden  är  bättre  än  ett  bittert 
liv,  skulle  jag  velat  vara  död  långt  före  detta  hellre  än  att 
i  livstiden  fördraga  allt,  som  nu  vederfarits  mig.  Jag  är 
lika  usel  och  eländig  som  en  kreperad  hund.  Tungt  klap- 
par och  svider  mitt  hjärta  att  vara  i  ett  sådant  register 
(dilemma),  som  nödgar  mig  att  utlämna  min  egen  dotter 
till  mänskligt  självsvåld,  förvisning  och  vanära,  värd  ett 
svårt  straff  och  att  dömas  med  lagens  stränghet.  O  ve 
mig,  olycklige!  Haver  jag  under  mitt  ej  ringa  arbete  i  kri- 
giska värv  och  i  helig  gudsfruktan  under  Ers  Höghets  ly- 
sande regemente  kunnat  vänta,  att  jag  måste  lida  en  sådan 
förödmjukelse?  Haver  jag  förtjänat  en  slik  skymf,  som 
betäcker  mig  med  smittosamma  sår?  Haver  något  dylikt 
vederfarits  någon  av  dem,  som  före  mig  levat  och  tjänat  i 
regementena  {^=  de  lillryska  militärdistrikten)?  O  ve  mig, 
eländige  och  av  alla  bespottade,  som  rönt  en  så  olycklig 
ändalykt!  Till  sorg  har  förvandlats  min  tröstefulla  förhopp- 
ning om  min  dotters  framtid,  till  gråt  har  förvänt  sig  min 
fröjd,  och  till  jämmer  min  glättighet.  Jag  är  en  av  dem, 
som  ljuvt  skulle  mottaga  dödens  skugga;  jag  skulle  vilja 
irra  kring  bland  deras  gravar,  vilka  varit  olyckliga  i  sitt  liv, 
om  det  funnes  andra  människor,  vilkas  hjärtan  dödligt  så- 
rats lika  mycket  som  mitt.  Mina  ögons  ljus  har  fördunk- 
lats, en  frostig  köld  griper  mig;  jag  kan  ej  se  folk  rakt  i 
ansiktet  eller  visa  mig  för  mina  egna  fränder  och  mitt  hus- 
folk. Bitter  skam  och  skymf  höljer  mig.  I  denna  min 
stora  bedrövelse  alltid  gråtande  jämte  min  arma  maka  och 
lidande  min  hälsas  svåra  nedbrytande,  kan  jag  ej  själv 
komma    till    Ers    Höghet  för  att  pa  trälavis  vid  edra  fötter 


70 

böja    mig    för    er,  och  därför  ber  jag  ödmjukligast  om  nå- 
digt överseende  och  förlåtelse. 

Men  när  Mazepa  besvarade  dessa  utgjutelser  av  ett 
synbarligt  förkrossat  fadershjärta,  blev  tonen  en  annan,  ty 
gent  emot  underordnade  kände  han  sig  sadelfast  såsom 
Lillrysslands  hetman  och  tsarens  ställföreträdare.  Det  morska 
och  fräcka  svar,  vari  han  lyser  med  sin  bokliga  lärdom  och 
får  ett  tillfälle  att  utösa  sin  ilska  på  fru  Ljubov,  var  av 
följande  lydelse: 

Herr  Kotjubej! 

Du  frambär  till  oss  någon  bedrövelse  som  du  har  på 
hjärtat.  Men  hellre  borde  du  beskärma  dig  över  din  sturska, 
pratsamma  hustru,  vilken,  såsom  jag  märker,  du  inte  kan 
eller  förstår  att  hälla  i  styr  och  lära  henne  begripa,  att  man 
måste  lägga  samma  betsel  pa  ett  sto  som  på  en  hingst. 
Hon  och  ingen  annan  är  skulden  till  din  bedrövelse,  om 
någon  sådan  verkligen  finnes  i  ditt  hus.  Hon  flydde,  den 
heliga  martyren  Barbara,  från  sin  fader  Dioskor,  icke  till 
en  Hetmans  hus,  utan  till  den  eländigaste  ort  bland  stenarna 
och  farastallen,  för  sin  dödliga  skräck.  Sanningen  att  säga 
skall  du  aldrig  bliva  fri  från  bekymmer  och  känna  dig  rik- 
tigt säker  på  din  hälsa,  så  länge  du  ej  spyr  ut  ur  ditt 
hjärta  den  upproriska  ande,  som  du,  så  vitt  jag  kan  för- 
stå, har  inom  dig  icke  så  mycket  av  naturlig  skröplighet 
som  av  din  hustrus  uppblåsthet.  Och  om  nu,  genom 
Guds  misshag,  dig  och  hela  ditt  hus  vederfares  någon 
ofärd,  så  klaga  och  jämra  dig  ej  över  något  annat  än  över 
din  och  din  hustrus  förbannade  stolthet,  fräckhet  och  stursk- 
hetl  I  sexton  år  haver  jag  haft  misskund  och  överseende 
med  edra  många  och  stora  förseelser,  döden  värda;  men 
jag  finner,  att  mitt  tålamod  och  min  välvilja  ej  kunnat  ut- 
rätta något  gott.  Men  om  du  i  ditt  paskillartade  brev  syf- 
tar på  något  osedligt,  så  vet  jag  intet  därom  och  fattar  det 
icke,  om    icke   att  du  själv  handlar  osedligt,  da  du  lyssnar 


71 

till  en  kvinnas  råd.  Ty  ett  polskt  ordstäv  säger:  Där  svan- 
sen får  råda,  kommer  huvudet  i  våda  ^).» 

Ända  fram  till  tronen  i  Moskva  trängde  Kotjubejs  kla- 
golåtar över  den  husliga  skandalen.  »Knappt  har  Mazepa 
—  heter  det  i  en  skrift  till  tsaren  —  antvardat  åt  graven 
sin  hustru,  förrän  han  hittar  på  en  ny  elakhet  mot  mig,  i 
det  han  lockar  och  skrämmer  och  med  hotelser  om  död 
ber  att  få  äkta  min  andra  dotter,  en  ung  flicka,  för  vilken 
han  stod  fadder  vid  det  heliga  dopet.  Vilken  sorg  han 
vållat  mig  genom  sina  djävulska  dåd  för  att  jag  inför  all 
världen  skall  stå  som  en  brottslig  fader,  en  klentrogen 
kristen,  och  huru  han  sökt  tvinga  mig  för  att  få  sin  öns- 
kan uppfylld,  det  kan  jag  ej  beskriva.  Nattetid  smyger  han 
sig  lönligt  på  min  dotter  såsom  ulven  på  lammet  i  fåra- 
stallet. Han  förför  min  dotter  i  illasinnat  uppsåt  genom 
sina  handskrivelser,  skickar  henne  allehanda  gåvor,  såsom 
åt  en  av  sina  frillor,  så  att  jag  av  sorg  måste  mista  livet. 
Besinningslöst  har  jag  ringt  i  stormklockan,  så  att  alla 
fingo  se  mitt  elände.  Men  icke  nog  med  förförelse,  har 
han  ock  tagit  sin  tillflykt  till  häxeri  och  trolldom  och  ge- 
nom lömska  funder  vållat,  att  min  dotter  blivit  från  vettet 
och  löper  hemifrån,  spottande  på  sin  fader  och  moder.» 

Sedan  Motra  återkommit  till  föräldrahemmet  i  mer 
eller  mindre  oskadat  skick  och  låtit  sina  planer  på  Mazepa 
fara,  tycktes  det  goda  förhållandet  mellan  Ukrainas  hetman 
och  dess  domare  återvända  i  yttre  måtto.  De  hälsade  på 
varandra  ganska  förtroligt  och  »benketterade*  stundom  tap- 
pert. Men  det  var  endast  lugnet  före  stormen;  värkligt  in- 
tima hade  de  aldrig  varit,  och  makarna  Kotjubej  —  särskilt 
fru  Ljubov  —  sökte  endast  efter  tillfällen  att  få  hämnas  på 
sin  dotters  »förförare».  Och  sådana  erbjödo  sig  från  och 
med  år  1707,  då  stora  politiska  tilldragelser  voro  i  gör- 
ningen. Mazepas  »förräderi»  kastade  redan  sin  skugga 
framför  sig. 

1)  »Gdzie  ögon  rzadzi,  tam  pewne  glowa  bladzh> 


72 

I  sept.  1707  kom  den  första  angivelsen  från  Kotjubej 
till  ett  statskansli,  Preobrazjenskij  prikaz,  i  Moskva  genom 
en  munk  Nikanor  vid  Spasska  klostret  i  Sievsk,  och  denne 
hade  följande  att  tälja: 

Jämte  en  annan  munk,  Trifilij,  och  en  bonde  hade 
han  på  hemvägen  frän  en  vallfärd  till  Kiev  rastat  på  torget 
i  Baturin  och  av  en  kosack  förts  till  domaren  Kotjubejs 
hus,  där  frun  gav  dem  mat  och  nattkvarter.  Även  dagen 
därpå  undfägnades  de  av  den  vänliga  värdinnan  och  fingo 
vardera  två  dukater,  ett  stycke  polskt  lärft,  en  silverpenning, 
två  rubel  för  allmosor  åt  kloster  och  var  sin  stora  pirog 
(kaka)  som  resekost,  varjämte  Trifilij  fick  7  altyner  {^=  21 
kopek)  extra  i  form  av  lån.  På  tredje  dagen  hade  det  varit 
ett  hemligt  samtal  i  trädgården,  varifrån  tjänstfolket  avlägs- 
nats. Domaren  Kotjubej  och  hans  hustru  hade  börjat 
smäda  den  gudlöse,  bovaktige  Mazepa,  och  sedan  Ljubov 
skickat  bort  sin  man,  hade  hon  i  förtroende  yppat,  att 
Mazepa  vid  ett  besök  hos  dem  på  domarens  namnsdag  den 
första  januari  låtit  antyda,  att  det  hade  förekommit  någon 
hemlig  korrespondens  mellan  Mazepa  och  khanen  av  Krim. 
Vid  avskedet  hade  Kotjubej  bett  Nikanor  komma  igen  med 
arkimandriten,  men  han  återkom  ensam  den  26  augusti, 
enär  arkimandriten  var  förhindrad  av  tjänsteresor.  Inom 
stängda  dörrar  hade  fru  Ljubov  gråtande  kysst  korset  och 
sagt:  »Likasom  Gud  led  för  oss  på  korset,  höves  det  ock 
oss  att  dö  för  Storgosudaren.  >  Därpå  hade  Nikanor  fått 
höra,  att  Mazepa  vore  förrädisk  mot  tsaren  och  ärnade  taga 
Ukraina  i  besittning  för  egen  räkning.  Slutligen  hade  Nika- 
nor fått  7  dukater  till  skänks  och  12  thaler  som  långlån, 
för  att  han  skulle  inrapportera  allt  detta  till  Moskva.  Ivan 
Alexejevitj  Musin-Pusjkin  borde  oförtövat  häkta  Mazepa  och 
sörja  för  att  Kotjubejs  liv  skyddades  mot  mordiska  anslag. 

Med  anledning  av  denna  angivelse  inleddes  en  under- 
sökning, som  dock  icke  ledde  till  något  för  Mazepa  kom- 
prometterande resultat.    Men  i  början  av  år  1708  skockade 


73 

sig  ett  nytt  moln  över  Mazepas  kala  hjässa.  Furst  D.  M. 
Golitsyn,  vojevoda  av  Kiev,  skrev  till  Golovkin  i  Moskva, 
att  översten  Fedor  Osipov  anmodats  att  komma  till  den 
f.  d.  Poltava-översten  Ivan  Iskra.  Denne  Iskra,  som  del- 
tagit i  kriget  och  både  vid  Pskov  och  Erestfer  i  Livland 
utmärkt  sig  mot  svenskarna,  hade  dä  sagt,  att  Kotjubej  för 
honom  yppat  följande  hemlighet: 

»Mazepa  ärnar  i  samråd  med  Wiszniowiecki  och  ko- 
nung Stanislaw  Leszczinski  förgripa  sig  på  Storgosudar- 
ens  liv  och  hälsa  och  antvarda  honom  ät  döden.  Han  hade 
redan  gjort  ett  sådant  attentat,  i  det  han  med  tsaren  för- 
växlade Kikin,  dä  denne  kom  till  Baturin.  Och  ett  angrepp 
av  Mazepa  på  storryska  städer  hade  gjorts  om  intet  endast 
därigenom  att  Dnjepers  is  blivit  för  svag  genom  töväder. 
Men  nu  har  han  för  avsikt  att  i  förening  med  Leszczinski 
eller  Wiszniowiecki  överskrida  Dnjeper  (Desna)  och  för- 
härja tsarens  land.  Han  uppviglar  kosackerna  och  utsuger 
landet.  Starsjinan  och  överstarna  våga  ej  yppa  saken  för 
tsaren  —  somliga  av  fruktan,  andra  av  trohet  mot  sin  het- 
man.  > 

På  sädana  lösa  grunder,  skvallerhistorier  och  oveder- 
häftiga rykten  byggde  Kotjubej  upp  sin  väldiga  anklagelse 
med  33  olika  punkter,  och  i  detta  dokument  figurerar  nam- 
net på  Mazepas  sista  Dulcinea,  den  polska  furstinnan 
Dolska  —  en  episod,  som  dock  var  av  mer  diplomatisk- 
politisk  art  än  rent  erotisk.  Kotjubej  talade  först  om  att 
Mazepa  i  Minsk  1706  hade  skrutit  med  sin  förbindelse  med 
denna  furstinna:  han  hade  blivit  bekant  med  henne  på  en 
kristningsfest  i  Biala  Krinitsa  (Volynien)  och  av  henne  fått 
>en  kostbar  säng  samt  musikanter  med  instrument.  >  Då 
det  i  Baturin  förspordes,  att  konung  August  hade  lämnat 
Polen  och  begivit  sig  till  Karl  XII  i  Sachsen,  hade  Mazepa 
blivit  mycket  glad  och  sagt:  Nu  behöva  vi  inte  längre 
vara  rädda  för  det,  som  vi  fruktat  för.  ^  När  litauiska  sol- 
dater   under    Sinitski    (1707)    hade    upprivit  en  rysk  trupp- 


74 

styrka,  skulle  Mazepa  ha  skrattat  muntert,  druckit  mycket 
och  tömt  en  skäl  för  furstinnan  Dolska  med  orden:  Hon 
är  en  präktig  och  klok  fru,  min  lilla  duva!> 

Vid  ett  annat  tillfälle  skulle  Mazepa  ha  sagt  åt  Kotju- 
bej,  att  den  svenske  kungen  ärnade  sig  frän  Sachsen  till 
Polen  och  sedan  rakt  pä  Moskva  med  en  sådan  imprezia 
(impression,  häftighet),  att  Storgosudaren  måste  vika  undan. 
I  Moskva  skulle  en  ny  tsar  utropas,  och  konung  Stanislaw, 
med  vilkens  trupper  general  Resjelfs  (Rehnskölds)  division 
skulle  förenas,  taga  till  Kiev.  ^Da  bad  jag  —  sade  Ma- 
zepa —  att  tsaren  skulle  ge  mig  en  här  för  att  försvara 
Kiev  och  Ukraina;  men  tsaren  svarade  mig,  att  det  där 
fanns  nog  av  kosacker  och  moskovitiska  trupper.»  Och  i 
Mazepas  närvaro  hade  jesuiten  Zalenski  yttrat  högt:  ;>I, 
herrar  kosacker,  behoven  ej  oroa  er  vad  svensken  beträffar, 
ty  han  styr  ej  sin  kosa  mot  er,  utan  pa  Moskva.  Ingen 
vet,  var  elden  döljer  sig  och  pyr;  men  om  den  en  gäng 
blossar  upp,  blir  den  kanske  inte  sa  lätt  att  släcka. 

Slutligen  anförde  Kotjubej  såsom  en  högst  graverande 
omständighet,  att  den  polske  fältherren  Sieniawski  enligt 
ett  vittnes  utsago  hade  sagt  åt  Mazepa  d.  7  september  1707: 
»Låt  oss  se,  vad  som  försiggår  i  Ukraina,  särskilt  huruvida 
kosackerna  äro  för  eller  emot  oss.  Ty  vi  veta  med  säker- 
het, att  Storgosudaren  ej  kan  stå  emot  svenskarna,  och  då 
skola  även  kosackerna  förgås.  Mazepa  skulle  da  ha  svarat: 
»Gud  är  mitt  vittne!  Ma  Han  ge  mig  krafter  och  styrka 
i  min  svaga  hälsa,  att  jag  må  vara  herrar  polacker  bevägen. 
Jag  vore  ej  en  adelsman,  en  kronans  son,  om  jag  ej  öns- 
kade den  polska  kronan  allt  gott.  Jag  ser  själv,  hurusom 
Gosudaren  förfördelat  Polen.  Själv  vet  jag  ej,  vad  jag 
skall  göra,  när  det  kommer  till  avgörande.  Jag  kan  ej  hälla 
kosackerna  tillbaka,  pa  vilken  sida  de  än  ställa  sig. 

I  ett  tillägg  av  den  21  april  1708  skrev  Kotjubej  till 
tsaren:  AAazepa  har  sagt:  Vi  måste  ställa  oss  under  po- 
lackerna, ty  om  vi  ej  godvilligt  göra  det,  skola  de  besegra 


75 

oss,  och  vi  måste  till  slut  komma  under  dem.»  Dessutom 
citeras  utdrag  ur  ett  »visst  brev»,  att  svenske  konungen 
ärnade  över  Dnjeper  intränga  i  Ukraina,  samla  kosackiska 
trupper  och  tåga  med  dem  rakt  på  Moskva. 

Voro  Kotjubejs  anklagelser  befogade  eller  icke?  Här- 
på kan  rnan  svara  både  ja  och  nej.  Helt  visst  hade  Ma- 
zepa  sin  egen  baksluga  politik,  och  hans  samvete  var 
aldrig  rent.  Men  lika  så  visst  som  Kotjubejs  anklagelser 
och  skvallerhistorier  innerst  voro  framsprungna  av  rent  per- 
sonliga hämndemotiv,  lika  säkert  torde  det  vara,  att  Mazepa 
före  våren  1708  ännu  icke  hade  begått  något  egentligt  för- 
räderi mot  sin  suverän  och  välgörare. 

Frågan  om  Mazepas  stora  förräderi  eller  avfall  — 
kärnpunkten  i  hans  levnadshistoria  —  skall  utförligt  behand- 
las i  nästa  kapitel,  enär  den  är  av  betydelse  för  vår  svenska 
historia  och  domen  över  Karl  XII,  Men  innan  vi  övergå 
till  detta  viktiga  ämne,  vilja  vi  se  Kotjubejs  slutliga  öde. 

På  de  hopade  anklagelserna  svarade  Mazepa  i  ett  brev 
till  tsaren  från  Chvastov  den  24  febr.  1708.  Han  beskär- 
made sig  naturligtvis  först  över  sin  höga  ålder  och  dess 
krämpor  samt  över  sorger,  som  närma  mig  till  dödens 
port  >.  Men  han  hoppades,  att  hans  minne  skulle  gå  fläck- 
fritt till  eftervärlden,  och  därför  böjde  han  sitt  > sjuka  huvud 
för  majestätets  fötter  för  att  utgjuta  sitt  av  många  bekym- 
mer kvalda  hjärta  i  sin  yttersta  olycka.»  Med  förakt  avvi- 
sade han  beskyllningarna,  bedyrade  vältaligt  sin  trohet  och 
bad  om  rättslig  undersökning  för  att  få  sin  oskuld  lagd 
ådaga. 

Tsar  Peter  trodde  ännu  blint  på  sin  lillryske  hetman, 
och  i  själva  verket  hade  han  ännu  ingen  reell  anledning 
att  skänka  allvarlig  misstro  åt  en  mångårig  trotjänare,  som 
varit  honom  till  ovärderlig  hjälp  i  Ukraina  och  som  fak- 
tiskt redan  motstått  många  frestelser  att  svika  tsaren.  I 
sitt  svar  av  den  1  mars  1708  skrev  Peter  mycket  välvilligt, 
att   han  visserligen  hört  talas  om  saken,  men  på  grund  av 


76 

sitt  tåg  till  Polen  skjutit  den  åsido.  Men  det  onda  får 
icke  ligga  orört>,  och  därför  borde  Mazepa  med  list  locka 
till  sig  de  båda  skälmarna  Kotjubej  och  Iskra,  men  låta  deras 
budbärare  vara  oantastade  för  att  så  mycket  lättare  få  dem 
båda  i  sitt  våld.  Sedan  skulle  de  föras  till  tsaren.  Till  sist 
lugnade  tsaren  Mazepa  med  löftet  att  oförtövat  sända  honom 
tva  regementen,  som  hittills  kvarhallits  i  Smolensk  i  hän- 
delse av  svenskarnas  antågande.  Och  efter  ett  nytt  brev 
från  Mazepa  skrev  tsaren  omgående  (den  11  mars)  att  de 
»falska  angivarna-  skulle  föras  till  Kiev  för  rättslig  under- 
sökning, något  som  på  den  tiden  var  liktydigt  med  tortyr. 

Kotjubej  och  iskra  hade  frivilligt  begivit  sig  till  Smo- 
lensk för  att  undkomma  Mazepa  och  ställa  sig  under  tsa- 
rens hägn.  Där  fängslades  de  och  fördes  till  Vitebsk  för 
»förhör.»  Under  grym  tortyr  avprässades  dem  äskade  upp- 
lysningar om  deras  ägodelar  och  om  Mazepas  förmenta 
underhandlingar  med  polackerna  och  svenskarna.  Kotjubej 
satte  upp  en  lång  lista  på  sina  värdesaker  och  reda  pän- 
ningar,  och  i  likhet  med  iskra  tog  han  under  tortyren  till- 
baka sina  beskyllningar  mot  Mazepa.  Även  efter  förhöret 
fingo  de  3  —  6  slag.  Den  24  april  skrev  tsaren  till  greve 
Golovkin:  >Enär  Kotjubej  är  mycket  gammal  och  ofanligt 
skröplig,  får  man  inte  pina  honom  med  frågor  mer,  för  att 
han  inte  måtte  dö  i  förtid.-  För  sin  lögnaktighet  döm- 
des Kotjubej  och  iskra  till  döden;  tsarens  order  lydde: 
»Halshuggning  eller  hängning  —  vilket  som  hälst.»  En 
tredje  angivare,  popen  ivan  Svjatajlo,  förvisades  till  Solo- 
vetska  klostret  i  Norra  Ishavet. 

Dödsdomen  värkställdes  meddels  halshuggning  den 
15  juli  1708  i  Borstjagovka  nära  Bialacerkiew.  Liken  lågo 
under  gudstjänsten  ute  till  allmänt  beskadande  och  fördes 
sedan  med  bat  till  Kiev,  där  de  begravdes  i  Grottekyrkan. 
Kotjubejs  blodiga  skjorta  bevaras  ännu  i  Pokrovska  kyrkan 
i  byn  Zjuki  (guvernementet  Poltava).  Dagen  efter  avrätt- 
ningen   skrev    Mazepa    en    rapport    om    sin  tilltänkta  svär- 


77 

faders  ändalykt.  1  krypande  ordalag  smickrade  han  »tsarens 
heder,  som  älskar  rättvis  dom-,  och  låtsades  som  om  det 
skett  ej  för  hans  personliga  bästa,  utan  för  tsarens  skull, 
enär  de  avrättade  skulle  ha  uttalat  sig  lögnaktigt  och  smä- 
dande även  om  tsaren. 

Vid  ingången  till  förhallen  i  Grottekyrkans  trapeza 
(refektorium)  fanns  en  numera  försvunnen  vit  gravhäll,  varpå 
Kotjubejs  och  Iskras  namn  voro  inristade  jämte  följande 
verser: 

»O  vandringsman,  som  gångar  förbi  denna  stenen 

och  icke  känner  namnen  på  förmultnade  benen! 

Vi  genom  dödens  marter  ha  tvungits  att  tiga. 

Men  viskningar  och  suckar  från  stenhällen  stiga: 

För  trohet  mot  monarken  och  för  sanning  vi  dömdes, 

och  lidandets  och  dödens  pokal  till  botten  tömdes. 

Allsmäktige  Gud!     För  Mazepas  svek  och  list 

vi  båda  under  bilan  våra  huvuden  mist. 

Men  vilorum  oss  vart  hos  Guds  Moder  här  givet; 

Hon  skänker  sina  trålar  det  eviga  livet.) 

Även  i  byn  Bejev  (guvernementet  Poltava)  finnes  ett 
föremål,  som  erinrar  om  denna  tilldragelse,  den  kanske 
mörkaste  punkten  i  Mazepas  liv.  Det  är  en  madonna-bild, 
på  vars  omgivande  metallplåt  några  kyrkoslaviska  verser 
äro  inristade.  De  hade  skrivits  av  den  lillryske  krigskans- 
listen Ivan  Tjernysj,  som  var  slottsfogde  i  Baturin  och  av 
Mazepa  ofta  användes  som  sändebud  till  tsaren.  Han  blev 
invecklad  i  Kotjubejska  målet,  fördes  i  bojor  till  Bialacer- 
kiew  och  skulle  troligen  ha  delat  Kotjubejs  öde,  om  han 
ej  hade  räddats  genom  bemedling  av  sin  hustrus  styvfar, 
generalasaulen  Ivan  Skoropadskij,  som  snart  nog  blev  Maze- 
pas efterträdare.  Själv  var  Tjernysj  övertygad  om  att  han 
frälsades  genom  den  heliga  jungfruns  förböner  och  skänkte 
därför  till  kyrkan  en  ikona  jämte  verserna,  vari  han  liknade 


78 

Mazepa  vid  ett  grymt  vilddjur  och  si<ildrade  en  drömsyn, 
hurusom  Guds  moder  tett  sig  för  hans  i  tårar  försänkta 
hustru  med  löfte,  att  han  skulle  återfå  friheten. 

Och  Kotjubej  fick  ändå  rätt  allt  för  snart,  ty  endast 
ett  par  månader  efteråt  var  Mazepa  stämplad  såsom  förräda- 
ren. Nu  blev  situationen  helt  annorlunda.  Mazepa  gick 
en  hastig  och  ynkelig  undergång  till  mötes,  lämnande  at 
eftervärlden  ett  skuldbelastat  namn,  och  hans  ätt  utdog  med 
honom.  Men  fru  Ljubov,  som  suttit  fängslad,  återfick  fri- 
heten, och  Mensjikov  skrev  ett  smickrande  brev  till  sonen, 
att  tsarens  nådesol  åter  lyste,  och  att  familjen  skulle  återfå 
sina  ukrainska  egendomar  samt  den  devis,  som  den  furst- 
liga släkten  Kotjubej  fortfarande  bär  i  sin  vapensköld:  Ele- 
vor,  ubi  consumor. 

Den  mördade  Kotjubejs  och  hans  beklagansvärda 
dotters  vålnader  toeo  en  fruktansvärd  hämnd. 


IV. 

>  FÖRRÄDAREN  >. 

Varuti  bestod  Mazepas  »förräderi  >?  Vilka  voro  beve- 
kelsegrunderna  för  hetmanens  svekfulla  övergång  till 
svenskarna  och  vad  hade  han  för  syftemål  därmed?  När 
och  huru  knötos  hans  förbindelser  med  Karl  XII?  Se  där 
frågor,  varmed  den  historiska  forskningen  ännu  länge  kom- 
mer att  sysselsätta  sig  och  som  äro  av  stor  betydelse  för 
den  svenska  historien  vid  bedömandet  av  Karl  Xlhs  om- 
stridda fälttåg  till  Ukraina. 

Innan  vi  inlåta  oss  på  dessa  svårlösta  frågor,  torde 
det  vara  av  intresse  att  erfara,  vad  de  dåtida  sagesmannen 
hade  för  tanke  om  Mazepa  och  hans  avfall  från  tsaren. 
Början  göres  lämpligast  med  våra  svenska  krönikörer. 

Nordberg  skriver  i  sin  historia  härom:  »Man  hade  redan 
åtskilliga  prof,  at  det  sällskapet  (Mazepa  och  kosackerna) 
var  icke  påliteligt,  utan  satte  sig  gärna  i  säkerhet  och  lem- 
nade  sina  medfölljare  i  sticket,  när  det  smälde  med  alfvar. 
Men  nu  begynte  Hans  Maj:t  alt  mer  och  mer  låta  sig  för- 
märcka,  at  det  ej  torde  vara  orådeligt  til  at  taga  Mazepas 
anbud  emot  och  altså  wända  marchen  neder  åt  Ukraina  ... 
Mazeppa  hade  märckt,  at  Czaren  v^ille  ophäfwa  alla  Con- 
tract  och  gifna  Privilegier,  efter  han  i  Ryssland  tog  Adelen 
til  Soldater  och  matroser;  betungade  deras  Gods  med 
svara  Contributioner;  inskränckt  de  Donska  Cossakernas 
och   Tartarernes    Privilegier;  twingade  folcket  i  landet  med 


80 

wåld  at  anlägga  främmande  kläde-drägter  och  gjordt  det 
vid  en  förändring  i  Religion.  Derutaf  stälde  sig  Mazeppa  och 
hans  underhafwande  före  at  om  Czaren  finge  genom  detta 
kriget  friare  händer  än  han  ännu  hade,  torde  ock  ordningen 
komma  til  dem;  fördenskull  vore  nödigt  at  täncka  på  medel 
och  utwägar,  huru  sådant  mätte  förekommas.> 

Adlerfelt,  mer  sakligt  refererande  än  den  resonne- 
rande  fältprästen,  skriver  kort  och  gott:  »Om  Mazepa  då 
(1708)  hade  haft  mer  ståndaktighet,  skulle  konungens  tåg 
kanske  ha  blivit  lyckligt.  Men  enär  denne  gubbe  började 
vackla,  sannolikt  i  den  tron  att  han  kunde  återvinna  tsarens 
ynnest,  lät  han  den  svenske  kungen  någon  tid  vara  i  Se- 
verien  utan  att  tyckas  vilja  besluta  sig  för  att  mottaga  honom 
i   Ukraina. 

Den  redan  nämnde  markisen  de  Bonac,  en  vaken,  men 
för  Stanislaw  partisk  iakttagare  av  de  diplomatiska  förveck- 
lingarna under  fälttåget,  har  ej  mycket,  men  nästan  ute- 
slutande förmånligt  om  Mazepa  att  säga:  »Han  hade  vär- 
dighet av  kosackgeneral,  samlade  en  ansenlig  rikedom,  var 
fruktad  och  respekterad  av  de  folkstammar,  som  voro  honom 
underdåniga,  hade  gjort  sig  oumbärlig  för  tsaren,  som  icke 
längre  kunde  hälla  dem  i  styr  utan  honom,  och  han  var 
fruktad  av  polackerna  och  ansedd  bland  turkarna.  Det 
fanns  i  dessa  avlägsna  näjder  knappt  en  enskild  man,  som 
kunde  mäta  sig  med  Mazepa  i  rikedom.  Han  stod  däri- 
genom över  många  furstar  och  ännu  mer  genom  sina  själs- 
egenskaper. Men  kärleken  till  fosterlandet  och  denna  hem- 
längtan, som  nästan  aldrig  slocknar  i  människans  hjärta, 
drogo  honom  från  detta  lyckliga  tillstånd.  Han  tröttnade 
på  en  överhöghet,  blandad  med  avhängighet,  och  fann 
det  bättre  att  vara  rådsherre  i  ett  fritt  land  än  att  under 
moskoviternas  myndighet  förbliva  ledaren  av  hela  förvalt- 
ningen i  Ukraina.  Han  trädde  därpå  i  diverse  förbindelser 
med  flere  herremän  i  Polen,  och  då  han  såg,  att  den  svenske 
kungen    beslutat    sig   för   kriget    mot  Moskva,  erbjöd  han 


81 

honom  sina  tjänster  och  begärde  hans  skydd.  Mazepa  för- 
summade helt  visst  intet  för  att  tjäna  honom,  men  han 
hade  för  sent  inlåtit  sig  på  detta  företag  och  förlorade  sin 
förmögenhet  utan  att  ha  varit  den  svenske  kungen  till 
något  gagn.» 

Den  brittiske  militäringeniören  Gordon  skrev  i  sin 
dagbok:  >!  förlitande  på  Mazepas  löfte  företog  Karl  XII 
1708  tåget  till  Dnjeper  för  att  rycka  in  i  Ukraina.  I  glädjen 
över  denne  berömde  krigares  avsikt  att  infalla  i  Ryssland 
uppäggade  storvisiren  Tjoprili-Ali-pasja  den  krimske  khanen 
Kaplan  Girej  att  lämna  Mazepa  understöd,  förespeglande 
honom,  att  den  starka  turkiska  armén  stode  redo  att  också 
infalla  i  Ryssland  och  bistå  svenskarna.  > 

Feofan  Prokopovitj,  tsar  Peters  berömde  medhjälpare 
i  det  andliga  omdaningsarbetet,  tecknade  sin  lillryske  lands- 
mans karaktär  sålunda:  »Mazepa  hade  stigit  så  högt  i  för- 
troende och  värdighet,  att  han  endast  såg  Gosudaren  över 
sig.  Men  icke  nöjd  med  all  annan  lycka,  önskade  han  även 
skaffa  sig  oavhängighet,  och  för  att  nå  detta  mål  ämnade 
han  begagna  den  svenske  konungen  såsom  medel . , .  Han 
var  i  själ  och  hjärta  polack  och  katolik  och  hatade  Ryssland, 
men  ingen  kunde  märka  dessa  känslor  hos  honom,  ty  han 
visade  alltid  för  Ryssland  hängivenhet,  kärlek  och  aktning. 
Hans  skarpsinnighet  följde  noga  människornas  handlingssätt; 
han  gav  akt  på  varje  ord,  sökte  genomskåda  andras  tankar 
och  var  alltid  försiktig  och  sluten,  ända  därhän  att  han  ofta 
föreföll  tvetydig.  Stundom  spelade  han  drucken,  fast  han 
icke  var  det;  han  berömde  andras  uppriktighet,  var  på  sin 
kant  mot  de  sluge,  tjusade  dem,  som  han  sprakade  med, 
och  avlockade  dem  deras  hemligheter».  —  Även  Åntonij 
Katifora    i    sin    historia    om  Peter    den    store  ^)  ansåg,  att 


^)  Denne  författares  historia  om  tsar  Peter,  som  citeras  både 
av  Rigelman  och  Kostomarov,  är  mig  alldeles  okänd,  likasom  för- 
fattarens personlighet,  så  att  jag  icke  har  kunnat  kontrollera  denna 
uppgift. 

Jensen,  Mazepa.  6 


82 

Mazepa  ville  begagna  Karl  XII  såsom  ett  medel  att  för- 
värkliga  sina  egna  planer  och  att  han  lockade  kosackerna 
med  sig  genom  att  säga,  att  den  svenske  kungen  enkom 
sänts  av  Gud  till  deras  befrielse. 

I  senare  delen  av  1700-talet  levde  i  Lillryssland  en 
fortifikationsofficer,  Alexander  Ivanovitj  Rigelman  (d.  178Q), 
vars  släkt  inflyttat  till  Ryssland  med  tsarevitj  Alexejs  brud 
Charlotta  Sofia.  Han  slog  sig  efter  avskedet  från  stats- 
tjänsten ned  på  en  egendom  nära  Tjernigov,  där  han  ut- 
arbetade ett  märkligt  arbete  om  Lillrysslands  historia.  Däri 
förekommer  följande  omdöme  om  A^lazepa:  Han  inlät  sig 
under  det  ihållande  kriget  i  förbindelser  med  svenske  ko- 
nungen för  att  få  en  utväg  att  slippa  ifrån  den  ryske  gosu- 
darens  överhöghet  och  i  lillryska  näjder  trygga  sin  ställning 
såsom  självständig  furste  med  tillhjälp  av  Karl  XII,  i  vilkens 
skydd  han  anförtrodde  sig,  i  början  dock  hemligt.  Hans 
förräderi  var  likväl  icke  så  fördelaktigt  som  han  inbillat  sig, 
ty  ehuru  konungen  på  hans  inrådan  tågade  till  Lillryssland, 
höll  konungen  honom  nästan  under  bevakning.  Och  då 
Karl  XII  icke  fann  lillryska  anhängare  där,  trodde  han,  att 
han  var  bedragen  av  hetmanen  eller  —  såsom  ock  verkliga 
förhållandet  var  —  att  lyckan  hade  svikit  honom.» 

Dessa  kortfattade  karaktäristiker,  som  hava  ett  visst 
värde  såsom  uttryck  för  den  dåtida  uppfattningen  inom 
olika  läger,  äro  icke  alldeles  oriktiga,  ehuru  de  naturligtvis 
endast  delvis  innehålla  sanningen  om  Mazepa.  Att  få  den 
fullt  sanna  bilden  av  Mazepa  låter  sig  näppeligen  göra  — 
därtill  var  hans  karaktär  för  komplicerad  och  källorna  för 
vårt  vetande  om  honom  och  hans  oroliga  tid  för  grumliga 
och  för  otillräckliga,  ty  det  ges  djup  i  människosjälens 
gömslen,  över  vilka  inga  arkivforskningar  kunna  sprida  ljus. 
Men  närmast  sanningen  kommer  man  väl.  om  man  såsom 
de  innersta  drivfjädrarna  till  Mazepas  avfall  frän  tsaren  be- 
tecknar de  båda  huvudegenskaperna  hos  Mazepa:  personlig 
maktlystnad  och  feghet. 


83 

Det  har  funnits  och  finnes  väl  än  åtskilliga,  som  i 
Mazepa  vilja  se  en  ny  Konrad  Wallenrod,  den  genom  Adam 
Mickiewicz'  ståtliga  dikt  ^)  förhärligade  tyske  ordensriddaren, 
som  vigde  sitt  liv  åt  svek  och  förställning  för  att  i  döds- 
stunden få  avkasta  masken  och  triumfera  över  arvfienden, 
som  han  bragt  till  undergång.  Ingenting  kan  gärna  vara 
oriktigare,  ty  Mazepa  hade  intet  av  en  Wallenrods  oböjliga 
viljestyrka,  och  ännu  mindre  hade  han  glädjen  att  omedelbart 
före  sin  ömkliga  död  få  njuta  av  den  moskovitiske  fiendens 
nederlag.  Mazepa  var  helt  enkelt  en  lekboll,  ett  verktyg 
för  de  båda  stora  personligheter  och  makter,  som  då  ut- 
kämpade den  stora  striden  om  det  östra  Europa.  Han 
föll,  därför  att  hans  svaga  position  i  längden  var  ohållbar 
och  därför  att  han  ej  var  skarpsynt  nog  att  inse,  hurusom 
Karl  XII  under  de  förhållanden,  som  faktiskt  voro  rådande  i 
Ukraina,  förr  eller  senare  måste  vika  för  den  moskovitiska 
segheten  och  numerära  övermakten.  Att  han  i  denna  sitt  livs 
värsta  konflikt  bröt  sin  trohetsed  mot  tsaren,  det  betyder 
härvidlag  föga.  Härutinnan  upprepade  han  blott  sina  före- 
gångares karaktärslösa  politik,  och  mened  hi.de  blivit  hans 
andra  natur.  Den,  som  redan  hade  lämnat  Johan  Kazimir 
för  den  turkvänlige  Dorosjenko  och  svek  Dorosjenko  för 
den  moskovitiskt  sinnade  Samojlovitj  —  den  behövde  ej 
göra  sig  synnerliga  samvetsskrupler  för  att  han  efter  upp- 
repade frestelser  vände  tsar  Peter  ryggen,  i  hopp  om  en 
ännu  mäktigare  gynnare. 

Men  vi  vilja  ej  förhasta  oss  i  vårt  omdöme,  utan  låta 
fakta  tala  sitt  objektiva  språk.  Tyvärr  äro  dessa  sakför- 
hållanden mycket  ofullständiga  och  delvis  icke  bevisligt 
konstaterade.  Karl  XIl:s  fältarkiv  är  som  bekant  försvunnet. 
De  dokument,  som  utgivits  av  Bantysj-Kamenskij  och  Evar- 
nitskij,  innehålla  få  brev  av  och  till  Mazepa  från  1706  till 
1710.    Överhuvud  hade  Mazepa  de  zaporogiska  atamanernas 


1)  Svensk  översättning  i  Polska  skalder,  I  (1899). 


84 

nedärvda  obenägenhet  att  binda  sig  genom  skriftliga  hand- 
lingar, och  hans  egna  papper  förstördes  dels  av  honom 
själv,  dels  av  ryssarna.  Det  enda  arkiv,  som  skulle  kunna 
bringa  klarhet  över  många  dunkla  punkter,  är  Stanislaw 
Leszczinskis  papper;  men  även  de  äro  skingrade  eller  för- 
störda och  i  alla  händelser  ha  de  hittills  varit  oåtkomliga 
för  den  historiska  forskningen.  Såsom  bevis  pä  den  sluga 
försiktighet,  varmed  Mazepa  handlade  bakom  tsarens  rygg, 
behöver  endast  påpekas,  att  inga  slaviskt  skrivna  dokument 
meddela  något  om  den  mystiske  sydslaviske  ex-biskop 
(hans  namn  lär  ha  varit  Rufim),  som  tjänstgjorde  såsom 
underhandlare  med  Karl  XII  och  Stanislaw  Leszczinski, 
så  att  de  ryska  historieforskarna  i  denna  dunkla  punkt  varit 
uteslutande  hänvisade  till  svenska  och  andra  utländska 
sagesman. 

Lyckligtvis  hava  vi  i  det  ryska  statsarkivet  en  källskrift, 
som  bringar  åtskillig  reda  i  detta  kaos  av  lögner,  ränker 
och  stämplingar.  Det  är  den  mycket  utförliga  redogörelse, 
som  Orlik  den  1  Juni  1721  skrev  till  Stefan  Javorskij,  den 
mäktige  metropoliten  av  Rjazan,  då  han  efter  freden  i  Nystad 
gjorde  ett  fåfängt  försök  att  försona  sig  med  Peter  I.  Orlik, 
den  lillryske  hetmanens  »generalskrivare»  eller  sekreterare, 
var  visserligen  part  i  egen  sak,  och  hans  minne  kunde 
naturligtvis  svika  vid  skildringen  av  tilldragelser,  som  lågo 
femton  år  tillbaka  i  tiden.  Men  den  ångerfulla,  frimodiga 
omständlighet,  varmed  han  återgiver  sin  förmans  yttranden 
och  åtgärder  samt  sina  egna  reflexioner,  gör  ett  mycket 
trovärdigt  intryck,  oavsett  att  Orlik  synes  mig  ha  varit 
den  mest  sympatiska  och  hederligaste  i  det  blandade  sällskap 
av  zaporoger,  äventyrare  och  legoknektar,  som  samlade  sig 
kring  Mazepa  och  seglade  i  hans  grumliga  kölvatten. 

Ända  till  Kotjubejs  avrättning  i  Juni  1708  var  för- 
hållandet mellan  tsar  Peter  och  Mazepa  synbarligen  det 
bästa.  Vi  veta  redan,  vilket  gott  intryck  den  unge  tsaren 
fick  i  Troitska  klostret  hösten  1689  av  sin  lillryske  hetman. 


85 

då  denne  med  sin  kameleontartade  snabbhet  skiftade  politisk 
färg  och  lämnade  den  fallna  tsarevnan  Sofia  i  sticket  för 
att  tillbedja  den  uppgående  solen.  Mazepas  ovanliga  karriär 
bevisar,  att  han  måste  hava  haft  ett  mycket  vinnande  sätt 
och  en  ovanlig  förmåga  att  tjusa  —  icke  blott  svaga  kvin- 
nor, utan  ock  män  allt  ifrån  den  galante  konung  Johan 
Kazimir  till  den  brutale,  häftige  och  misstrogne  tsar  Peter, 
och  det  faktum,  att  Mazepa  i  tjugo  är  —  ofantligt  mycket 
längre  än  någon  liilrysk  hetman  före  eller  efter  honom  — 
kunde  behålla  sin  svära  position,  skulle  icke  hava  varit 
möjligt,  därest  icke  Mazepa  hade  varit  en  lika  trogen  som 
nitisk  ledare  av  Ukrainas  angelägenheter  i  tsardömets  tjänst. 
Tsar  Peter,  äljes  icke  utan  skäl  mer  eller  mindre  misstrogen 
mot  sina  rådgivare  och  undersåtar,  sviktade  ju  icke  ens 
i  sin  goda  tanke  om  Mazepas  ärlighet  vid  Kotjubejs  an- 
klagelser, och  man  känner  endast  ett  fall,  då  tsaren  på  sitt 
vanliga  skämtsamma  sätt  lät  hetmanen  förstå,  att  även  hans 
huvud  satt  löst  på  axlarna.  Det  var  vid  ett  gästabud  hos 
Mensjikov,  där  tsaren  gjorde  en  antydan  om  sin  avsikt  att 
ombilda  kosackerna  till  reguljära  ryska  trupper.  Dä  Mazepa 
invände,  att  man  ej  borde  oroa  kosackerna  i  otid,  hade 
Peter  ryckt  honom  i  knävelbårarna,  kallat  honom  förrädare 
och  skrikit:  Nej,  nu  är  det  tid  för  mig  att  ta  itu  med  er.» 
1  samband  med  Mazepas  personliga  feghet  och  bak- 
slughet stod  utan  tvivel  hans  misstro  till  zaporogerna 
och  lillryssarna  i  allmänhet,  och  denna  ringaktning  under- 
blåstes genom  hans  polska  uppfostran.  I  detta  avseende 
uttalade  han  sig  själv  mycket  oförbehållsamt  inför  tsaren. 
»Mina  föregångare  —  yttrade  han  en  gång  till  honom  — 
voro  antingen  odugliga  människor  eller  alltför  bundna  vid 
gamla  traditioner  och  bruk,  och  regeringen  misskrediterade 
dem  även  i  kosackernas  ögon.  En  hetman  måste  handla 
sä,  att  han  främjar  tsarens  intentioner  utan  att  därför  mista 
förtroendet  hos  de  sina.  Detta  ernås,  om  han  i  de  minsta 
saker   står  på  kosackernas  bästa,  så  att  de  i  honom  se  en 


86 

stadig  beskyddare  och  förespråkare  inför  tsaren.  På  sådant 
sätt  förvärvas  deras  gunst;  han  får  lätt  veta  alla  deras  för- 
hoppningar och  farhågor,  sympatier  och  antipatier,  och  de 
ha  inga  hemligheter  för  honom  .  Och  vid  ett  annat  till- 
fälle skrev  han  till  tsaren:  »Vårt  (lillryska)  folk  är  dumt  och 
obeständigt;  det  känner  ej  polskt  uppförande  och  har  ej 
förstående  för  sitt  förfall  och  fäderneslandets  ständiga  för- 
luster, särskilt  när  zaporogerna  ställa  till  oreda.  Må  den 
store  Gosudaren  därför  ej  sätta  för  mycken  lit  till  det  lillryska 
folket!  Må  han  ofördröjligt  täckas  sända  till  Ukraina  en 
god  armé  och  tappra,  disciplinerade  soldater  för  att  hålla 
det  lillryska  folket  i  lydaktighet  och  undersåtlig  trohet. 
Men  det  är  nödvändigt  att  umgås  med  vårt  folk  humant 
och  milt,  ty  om  ett  så  självsvåldigt,  men  enkelt  folk  för- 
bittras, skall  det  sedan  bli  svårt  att  genom  stränghet  bringa 
det  till  trohet.» 

När  Mazepa  med  sina  trupper  ryckt  in  i  Polen  på 
nådig  befallning,  skrev  han  d.  4  okt.  1705  till  Golovin  ett 
brev,  som  tydligt  avspeglar  hans  feghet  och  misstro  mot 
sitt  eget  folk:  >Give  Gud,  att  de  rykten  ej  måtte  besannas, 
som  uppstodo,  så  fort  jag  kom  in  i  Polen,  att  ej  en  enda 
kosackfot  skulle  komma  från  Polen!  Hoppoms  allena  på 
den  ende  Guden,  ty  Storgosudarens  kraft  är  fjärran,  och 
hos  kronreferendaren  finns  blott  föga  härstyrka,  halvtannat 
tusen  man.  Och  det  är  ej  heller  att  hoppas  på  våra  trupper, 
ty  de  äro  vana  att  antingen  fly  eller  utlämna  hetmanen  med 
starsjinan  i  polackernas  händer.  De  gjorde  så  vid  Vtjorasje(?), 
när  de  utlämnade  sin  hetman  Nalivajko  och  starsjinan  åt 
polackerna;  de  gjorde  sammalunda  vid  Kumejki,  där  de  ut- 
lämnade hetmanen  Pavljuk,  och  tredje  gången  förforo  de 
på  samma  sätt  vid  Borowica  för  att  undslippa  belägring 
av  polackerna.» 

Ända  till  1707  var  Mazepa  emellertid  en  uppriktig  an- 
hängare av  tsarens  krigspolitik  mot  Sverige.  Redan  vid 
krigets    utbrott    skrev    han    till    kanslärn    Golovin:    »Ett  så 


87 

lägligt  ögonblick  som  det  nuvarande  skall  aldrig  återkomma, 
och  vi  behöva  ej  hysa  några  skrupler,  ty  det  (Sverige)  är 
en  orolig  granne,  som  roffat  åt  sig  många  städer  runt  om- 
kring och  detta  mer  genom  listigt  förfarande  än  medels 
krigisk  Fortuna».  Och  man  har  ingen  anledning  att  tro  — 
såsom  det  från  visst  håll  uppgives  —  att  Mazepa  redan  nu 
ville  avleda  tsarens  uppmärksamhet  till  Östersjön  för  att 
själv  få  så  mycket  friare  händer  i  södern.  Då  Golovin  bad 
Mazepa  ej  fästa  sig  vid  alla  överdrivna  rykten  om  neder- 
laget vid  Narva,  skrev  Mazepa  till  svar:  »Jag  vet  själv,  att 
folk  gärna  överdriver,  när  det  gäller  sjöresor  och  krig.  Sla- 
get vid  Narva  måste  tillskrivas  Guds  vilja  och  lyckans  obe- 
ständighet. Hon  växlar  med  varje  år,  månad  och  dag,  sär- 
skilt i  krig.  Jan  Kazimir  förde  krig  med  svenskarna  under 
Warschaus  murar  och  nödgades  fly  till  Schlesien,  men  för- 
drev plötsligt  svenskarna  och  besteg  åter  tronen  >.  —  Och 
när  tsaren  den  28  mars  1701  skickade  sin  djak  (statssekre- 
terare) Michajlov  till  Mazepa  för  att  höra  hans  mening, 
huruvida  högra  Dnjeper-stranden  borde  formligt  avträdas 
till  Polen  för  att  få  polackerna  till  bundsförvanter  mot  Sve- 
rige, bugade  han  sig  tre  gånger  mot  jorden  och  bedyrade, 
att  han  »i  hela  sitt  liv  skulle  tjäna  Gosudaren  och  offra  sitt 
huvud  för  hans  bästa  . 

Ännu  under  fälttaget  1707  —  1708  till  Mazepas  förening 
med  Karl  XII  tycktes  förhållandet  mellan  suveränen  och 
vasallen  lämna  intet  övrigt  att  önska.  Mazepa  skickade 
tsaren  läckerheter  från  Ukraina:  älg  och  rådjursstek,  päron, 
äpplen  och  körsbär,  och  denne  besvarade  artigheten  med 
att  förära  Mazepa  levande  fisk  från  Neva  och  Ladoga.  Efter 
slaget  vid  Ljesna  gratulerade  Mazepa  tsaren  till  segern, 
sände  honom  2,000  dukater  och  önskade,  att  han  »för- 
skräckligt måtte  krossa  sina  fiender».  Och  i  sina  skrivel- 
ser våren  1708  (från  Baturin,  Chvastov,  Bialacerkiew)  redo- 
gjorde han  samvetsgrant  för  sitt  utförande  av  tsarens  stra- 
tegiska order.     Den  30  juni  gratulerade  han  från  lägret  vid 


88 

floden  Roska  tsaren  till  hans  namnsdag  och  uttalade  sin 
förhoppning,  att  >vårt  tsariska  majestäts  vapen,  denna  tro- 
nes  sten,  måtte  ofta  vässas  för  att  krossa  fiendeskarorna 
och  förgöra  den  övermodige  svenske  Goliat.> 

1  sin  sista  rapport  till  Peter,  daterad  lägret  vid  Rusa- 
novka  den  18  aug.,  meddelade  han,  att  han  enligt  order  tå- 
gat frän  Kiev  till  Njezjin  och  fattat  posto  mitt  i  Ukraina,  18 
mil  frän  Kiev,  samt  vidtagit  åtgärder  mot  det  fientliga  an- 
fallet (»vilket  Gud  förbjude!»).  1  ett  universal  (kungörelse) 
hade  han  befallt  befolkningen  att  bortföra  säden  från  åk- 
rarna, tröska  och  gömma  den  samt  befästa  städerna.  >Jag 
skall  —  heter  det  till  sist  —  ha  ett  vaksamt  öga  och  öra 
på  alla  fientliga  lockelsebrev,  om  några  skulle  skickas 
hit > 

Men  då  detta  skrevs,  var  det  icke  längre  hyckleri, 
utan  uppenbar  lögn  från  den  gamle  rävens  sida.  Han  hade 
redan  fallit  för  den  stora  frestelsen  efter  att  i  det  allra 
längsta  hava  visat  den  ifrån  sig.  Genom  svek  hade  han 
ernått  sin  höga  värdighet  och  med  svek  lämnade  han  den. 
Mellan  dessa  båda  ändpunkter  låg  en  enda  kedja  av  tjugo- 
åriga ränker,  intriger  och  sanna  eller  uppdiktade  beskyll- 
ningar och  angivelser. 

Redan  1687  angav  en  munk  i  Putivl,  att  Mazepa  hade 
hemliga  underhandlingar  med  polackerna,  men  Golitsyn 
brydde  sig  ej  om  denna  skvallerhistoria.  Men  ett  par  år 
efteråt  uppsnappades  en  smädeskrift,  att  Mazepa  »sålde 
rättrogna  kristna  i  Ukraina  till  de  hedna  turkarna»  och  att 
han  till  och  med  hade  förbindelse  med  strjeltserna  mot 
tsarens  liv.  Denna  skrivelse  hade  Mazepas  mor  fått  av 
Frolovska  klostrets  abbot,  och  därför  misstänktes  en  viss 
munk.  Mazepa  bedyrade  i  ett  långt  brev  från  Baturin  »år 
71Q9  efter  världens  skapelse  >  (^  16Q1)  sin  trohet  för  tsa- 
ren och  hela  dynastien  med  dess  långrandiga  titlar,  stämp- 
lade upphovsmannen  såsom  :>djävulen,  lögnens  fader»  och 
förklarade    sig    redobogen  att     icke  blott  utgjuta  sitt  blod, 


89 

utan  ock  offra  sitt  huvud  för  tsaren».  Den  misstänkte  mun- 
ken avrättades  i  Baturin  efter  tortyr  i  Moskva. 

I  nov.  1702  skrev  furst  Grigorij  Dolgorukij,  den  tsa- 
riske  residenten  i  Warschau,  till  Mazepa:  >Den  svenske 
kungen  har,  pä  inrådan  av  polska  förrädare,  som  slutit  sig 
till  honom,  genom  listiga  påhitt  låtit  utsprida  ryktet,  att 
tsaren  skulle  ha  skickat  20,000  man  för  att  hjälpa  de  mot 
Polen  rebelliska  kosackerna  på  högra  Dnjeper-stranden  och 
sålunda  underblåste  kosackrevolten.  Därför  vore  det  nöd- 
vändigt att  vederlägga  dessa  falska  rykten  och  att  släcka 
denna  eld,  som  hindrar  Polen  att  rikta  sina  vapen  mot 
svenskarna.»  Kort  därefter  inlämnades  en  angivelse  mot 
Mazepa  för  hemliga  förbindelser  med  den  svenske  konung- 
ens anhängare  i  Polen.  Mazepa  —  den  förföljda  oskul- 
den —  jämrade  sig  övermåttan:  »Jag  anfäktas  ständigt  av 
sorg  och  bekymmer,  gråt  och  suckan,  så  att  icke  blott  min 
kropp  försvagas  och  förtvinar,  utan  ock  mitt  lilla  förnuft 
bringas  till  vansinne,  så  att  jag  icke  kan  tänka  redigt». 
Men  Golovkin  tröstade  honom:  »Månget  slikt  löst  prat 
sprides  icke  blott  om  er,  utan  ock  om  hans  tsariska  ma- 
jestäts övriga  tjänare.  Ingen  tilltro  sättes  därtill,  ty  våra 
fiender  vilja  alltid  till  sin  fördel  blanda  lögn  i  det  sanna 
för  att  därmed  fägna  sina  liktänkande.» 

Men  år  1705  förelåg  en  faktisk  grund  till  angivelse. 
Mazepa,  som  då  befann  sig  i  Zamosc,  fick  nämligen  besök 
av  en  viss  Franciszek  Wolski,  som  kom  med  hemliga  förslag 
från  Stanislaw  Leszczinski.  Mazepa  lät  då  överste  Annen- 
kov  ställa  Wolski  under  bevakning,  utfrågade  honom  med 
tortyr  om  fiendens  förehavanden  och  höll  honom  fängslad 
i  tre  år.  Till  tsaren  skickade  han  Leszczinskis  »lockelse- 
brev>  jämte  följande  såsom  en  syndabekännelse  klingande 
självförsvar : 

»Redan  är  detta  den  fjärde  frestelsen  under  mitt  het- 
manskap  —  icke  så  mycket  av  djävulen  som  av  fientliga 
vettvillingar,    som    med    illfundiga    knep    söka    pröva    min 


90 

oföränderliga  underdåniga  trohet  mot  Ers  Majestät  och  lös- 
rycka mig  jämte  den  zaporogiska  hären  från  Ers  Majestäts 
stormäktiga  hand.  Den  första  frestelsen  kom  frän  salig 
konung  Jan  Sobieski  av  Polen,  vilken  till  mig  sände  adels- 
mannen Domoratskij  med  sina  lockelsebrev;  men  jag  skic- 
kade både  honom  och  hans  brev  till  det  lillryska  kansliet 
(Prikaz  Malyja  Rossii).  Den  andra  av  krimske  khanen, 
som  på  återvägen  från  Perekop  med  furst  Vasilij  Golitsyn 
skickade  till  mig  en  kosack  med  ett  brev,  vari  han  sökte 
övertala  mig,  att  jag  antingen  skulle  förena  mig  med  ho- 
nom eller  åtminstone  skilja  mig  frän  Edra  trupper  och  ej 
lämna  dem  något  bistånd.  Detta  brev  lämnade  jag  då  åt 
furst  Golitsyn.  Den  tredje  frestelsen  kom  från  den  donska 
esaulen,  som  sökte  tubba  mig  till  hans  lömska  plan,  att 
jag  med  de  donska  kosackerna  skulle  rusta  mig  mot  Eder 
storryska  stat,  med  löfte  att  även  khanen  av  Krim  med 
sina  horder  skulle  ansluta  sig  till  oss.  Jag  sände  då  esau- 
len till  Moskva  för  rättsligt  förhör.  Och  nu  är  detta  den 
fjärde  frestelsen  av  den  svenske  konungen  och  av  den 
olaglige  polske  kungen  Leszczinski,  som  från  Warschau 
sänt  till  mitt  läger  adelsmannen  Wolski.  Jag  lät  utfråga 
honom  medels  tortyr  och  skickar  hans  avtvingade  bekän- 
nelser till  Ers  Majestäts  hov,  men  honom  själv  skickar  jag 
ej,  enär  vägen  är  farlig:  jag  fruktar,  att  man  kunde  rycka 
honom  från  oss.  Och  jag,  hetman  och  Ers  Majestäts 
trogne  undersåte,  som  enligt  plikt  och  löfte,  bekräftat  på 
det  gudomliga  evangeliet,  har  tjänat  Eder  fader  och  bro- 
der, arbetar  nu  lika  uppriktigt  för  Er,  och  likasom  jag 
hittills  i  alla  förhållanden  framhärdat  såsom  en  okullrun- 
kelig  pelare  och  oförstörbar  diamant,  så  lägger  jag  ock 
denna  min  lilla  tjänstaktighet  för  edra  monarkiska  föt- 
ter..  .  .  > 


91 

När  och  huru  begynte  Mazepas  hemliga  förbindelser 
med  svenskarna  eller,  rättare  sagt,  med  de  svenskvänliga 
polackerna?  En  viss  tidpunkt  kan  näppeligen  fixeras,  men 
alla  sannolikheter  tala  för  att  polackerna  mycket  tidigt  un- 
der krigets  lopp  riktade  sina  blickar  och  förhoppningar  på 
den  mäktige  och  inflytelserike  hetmanen  av  Lillryssland. 
Den  ryske  arkivforskaren  N.  N.  Bantysj-Kamenskij  uppgiver 
i  sin  översikt  av  Rysslands  utrikes  förbindelser,  att  ett  den 
25  september  1705  av  greve  Piper  skrivet  brev  till  Stanis- 
law  Leszczinski  (detta  brev  uppsnappades  pä  vägen  av 
ryssarna)  innehöll  en  uppmaning  att  på  alla  sätt  övertala 
och  förmå  hetman  Ivan  Mazepa  att  övergå  på  svenska  si- 
dan. Den  ena  kroken  efter  den  andra  utlades  —  däribland 
Wolskis  misslyckade  försåt  —  och  den,  som  samlade  in- 
trigernas trådar  i  sin  hand,  var  den  polska  fustinnan  Dol- 
ska, med  vilken  vi  redan  flyktigt  gjort  bekantskap  i  galle- 
riet av  Mazepas  älskarinnor.  Hon  var  ju  »den  lilla  du- 
van», som  förärade  gamle  Mazepa  den  där  kostbara  sängen 
och  ett  helt  musikkapell!  Mazepa,  som  själv  lagt  ut  så 
många  giller  för  kvinnor,  fastnade  slutligen  i  det  fina  nät 
av  frestelser  och  intriger,  som  en  kvinna  spann  till  hans 
fördärv. 

Anna  Chodorowska,  dotter  till  en  starosta  i  Win- 
nitsa  Krzysztou'  Chodorowski,  hade  redan  varit  gift  två 
gånger,  första  gången  med  Konstantin  Wiszniowiecki,  wo- 
jeu^oda  av  Belz,  och  andra  gången  med  Jan  Sobieskis  gunst- 
ling, kronmarskalken  furst  Jan  Karol  Dolski,  som  dog  1695. 
I  det  första  äktenskapet  hade  hon  sönerna  Janusz  och 
Michail  Wiszniowiecki  och  var  befryndad  med  Stanislaw 
Leszczinski.  1  det  svenska  riksarkivet  bevaras  hennes  brev 
av  den  7  sept.  1704,  vari  hon  på  latin  tackar  Karl  XII  för 
Leszczinskis  kungliga  upphöjelse.  Hennes  namnteckning 
är  återgiven  i  Svenska  autografsällskapets  tidskrift  (1888), 
som  ock  återger  en  facsimile  av  Mazepa,  daterad  den  --/le 
augusti    1704.     Hon    torde  vid  detta  laget  ha  varit  åtmins- 


92 

tone  fyrtiofem  år,  ty  hennes  yngre  son  Michail  var  född 
1680;  men  hon  måtte  ännu  haft  kvar  så  mycken  kvinno- 
fägring, att  hon  kunde  tjusa  den  lättantändlige  Mazepa, 
och  Orlik  beskriver  henne  rent  av  såsom  >förförisk:>.  Men 
framför  allt  måste  hon  ha  haft  ett  intagande  sätt  och  en 
ovanlig  diplomatisk  smidighet,  som  alls  icke  var  oförenlig 
med  hennes  djupa  katolska  religiositet. 

Den  ödesdigra  bekantskapen  knöts  julen  1705  eller 
pä  nyåret  1706  i  Biala  Krinitsa  (Volynien),  dit  Mazepa,  som 
då  befann  sig  i  Dubno,  inbjöds  som  fadder  för  att  närvara 
vid  hennes  sonbarns  döpelseakt  —  Michail  Wiszniowiecki 
var  gift  med  Elisabet  Ostroroga.  Efter  två  dagars  festande 
på  polskt  maner  for  Mazepa  med  den  nya  väninnan  i  släde 
till  Brody,  och  det  var  väl  da  eller  vid  något  annat  tillfälle 
som  Mazepa  lånade  henne  10.000  dukater  mot  inteckning 
i  godset  Czarny  Ostrow,  varom  Vojnarovskijs  i  svenska 
riksarkivet  befintliga  testamente  talar. 

Rörande  arten  av  Mazepas  förhållande  till  furstinnan 
Dolska,  likasom  ock  hans  slutliga  fall  för  de  ihärdiga  fres- 
telserna, äro  vi  nästan  uteslutande  hänvisade  till  Orliks  ut- 
förliga redogörelse  för  Stefan  Javorskij.  Om  tilldragelserna 
i  Biala  Krinitsa  yttrade  han  sig  dock  mycket  tveksamt:  »Hu- 
ruvida Mazepa,  innan  han  kom  till  Polen  med  trupper  i 
hans  tsariska  majestäts  tjänst,  och  innan  djävulen  genom 
fadderskapets  förbund  förde  furstinnan  Dolska  till  hemliga 
konferenser  med  honom  dag  och  natt,  hade  haft  någon  in- 
klination  åt  motsatta  sidan  eller  ruvat  på  förräderi,  därom 
vet  endast  Gud,  som  rannsakar  hjärtan  och  njurar.  Jag  kan 
ej  genomtränga  och  undersöka  det  inre.  Men  med  hänsyn 
till  hans  i  det  yttre  uppenbarade  oböjliga  trohet  mot  ers 
tsariska  Majestät  och  hans  rådgivande  tjänster  tror  jag,  att 
han  dittills  var  fullt  fast  i  sin  trohet  och  hade  en  uppriktig 
kärlek  till  Ers  Majestät.  Gud  ensam  vet,  huruvida  furst- 
innan   Dolska    med  sina  lockelser  persvaderade  honom  till 


93 

förräderi.  Men  av  allt  att  döma  förstod  denna  förförerska 
att  göra  honom  kollrig.> 

Efter  återkomsten  till  Dubno  från  Volynien,  där  de 
polska  ungdomsminnena  och  känslorna  flammat  upp,  tyck- 
tes Mazepa  nyktra  till  och  lät  Orlik  skriva  ett  hövligt  tack- 
samhetsbrev till  den  gästfria  furstinnan.  Men  hon  släppte 
icke  taget.  År  1706  fick  Mazepa  en  chifferskrift  med  nyc- 
kel. Han  tog  saken  skenbart  lugnt  och  sade  skrattande  åt 
Orlik:  »Dumma  käring!  Hon  vill  genom  mig  lura  hans 
tsariska  höghet,  för  att  han  skall  lämna  konung  August  i 
sticket,  taga  Stanislaw  i  sin  protektion  och  förhjälpa  honom 
till  tron-successionen!  Och  hon  lovar  att  skaffa  sådana 
medel,  varigenom  hans  tsariska  majestät  lätt  kan  besegras 
och  bli  slagen  av  svensken!  Jag  talade  om  hennes  tokerier 
för  gosudaren,  och  han  skrattade  däråt.» 

Men  det  frö,  som  kvinnan  nedlagt  i  Mazepas  själ, 
kunde  icke  utrotas,  utan  grodde  omärkligt  mer  och  mer. 
Åt  Orlik  yttrade  han  en  gäng:  »Hur  kan  man  hädanefter 
vänta  något  gott  för  sina  trogna  tjänster,  hälst  om  man 
var  så  dum  som  jag  och  icke  genast  gick  över  till  andra 
sidan  på  sådana  propositioner,  som  Leszczinski  sände  mig!» 
Och  förbindelsen  fortsattes.  Då  Mazepa  med  tsarevitj 
Alexej  hade  lämnat  Zjolkva,  där  han  hade  haft  ett  hemligt 
samtal  med  Stanislaws  utskickade,  jesuiten  Zalenski,  rektor 
vid  skolan  i  Vinnitsa,  bad  han  tronföljaren  fara  före  och 
vek  själv  av  till  en  furstinnan  Dolska  tillhörig  gård,  där 
han  med  en  munk  i  trinitar-orden  hade  ett  för  Orlik  obe- 
kant samtal. 

Efter  någon  tid  kom  från  furstinnan,  som  då  befann 
sig  i  Lemberg,  ett  nytt  brev  till  Mazepa,  i  vilket  hon  be- 
rättade en  episod  från  en  middag  vid  ett  dopkalas  hos  fält- 
marskalken Boris  Sjeremetev.  Då  hon  med  lovord  hade 
bragt  Mazepas  namn  på  tal,  skulle  general  Rönne  ha  sagt: 
»Må  Gud  förbarma  sig  över  denne  gode  och  intelligente 
herre!     Den    stackarn  vet  ej,  att  furst  Alexander  Danilovitj 


94 

gräver  en  grop  ät  honom  för  att  själv  bliva  hetman  i 
Ukraina.-  Sjeremetev  bekräftade  detta,  och  då  Dolska  sporde, 
varför  ingen  av  Mazepas  goda  vänner  ville  varna  honom, 
skulle  Sjeremetev  ha  svarat:  »Omöjligt!  Vi  lida  själva  myc- 
ket, men  äro  tvungna  att  tiga.»  —  Den  fina  listen  förfelade 
ej  sitt  mål:  Mazepas  misstrogenhet  och  rådvillhet  ökades, 
och  han  sade  at  Orlik:  Jag  vet  själv  bäst,  vad  de  ha  i 
sinnet  mot  mig  och  mot  er  alla:  Mig  vill  man  avspisa  med 
ett  furstendöme  i  Romerska  riket,  utrota  hela  starsjinan, 
böja  edra  städer  under  sin  makt,  inlägga  i  dem  sina  voje- 
voder  eller  guvernörer,  och  om  de  våra  sätta  sig  till  mot- 
värn, förjaga  dem  bortom  Volga  samt  befolka  Ukraina  med 
sina  egna.» 

Kronan  på  förförelseverket  sattes  år  1707,  då  Mazepa 
i  Kiev  fick  från  henne  ett  nytt  chifferbrev,  som  han  lät 
Orlik  tolka.  Det  innehöll  en  uppmaning  från  konung  Sta- 
nislaw  att  »slå  in  på  den  tillärnade  vägen».  För  att  Ma- 
zepa skulle  övertygas  om  att  hela  den  svenska  hären  snart 
skulle  komma  honom  till  hjälp  från  Volynien  och  att  alla 
hans  önskningar  skulle  bliva  uppfyllda,  ställdes  i  utsikt 
kung  Stanislaws  assecuracia  (försäkran)  och  den  svenske 
kungens  garantia.  Mazepa  sprang  då,  enligt  Orlik,  upp 
från  sängen,  där  han  legat,  och  skrek: 

;  Fördömda,  vettlösa  käring!  Först  bad  hon  mig,  att 
hans  tsariska  majestät  skulle  ta  Stanislaw  i  sin  protektion; 
men  nu  skriver  hon  helt  annorlunda.  Hon  vill  lura  mig, 
den  erfarna,  fullfjädrade  fågeln.  Jag  vore  förlorad,  om  jag 
läte  lura  mig  av  en  käring.  Är  det  möjligt  att  lämna  något 
levande  för  att  söka  ett  dött,  att  simma  ut  från  en  strand 
utan  att  nå  den  andra?  Stanislaw  är  själv  ej  säker  i  sitt 
kungarike.  Polska  adelsrepubliken  är  splittrad.  V WktX  funda- 
ment  kunna  denna  kärings  vanvettiga  lockelser  erbjuda?  Jag 
har  grånat  i  trogen  tsarisk  tjänst  både  hos  den  nuvarande 
tsaren  och  hans  fader  och  broder.  Mig  förförde  varken 
den  polske  kungen  Jan  eller  khanen  av  Krim  eller  de  donska 


95 

kosackerna  och  skulle  då,  vid  slutet  av  mitt  liv,  en  enda 
käring  kunna  lura  mig?;> 

Härpå  fick  Orlik  befallning  att  skriva  följande  svar: 
»Jag  ber  ers  furstliga  nåd  upphöra  med  denna  korrespon- 
dens, som  kan  fördärva  mig  både  till  liv,  honor  och  sub- 
stantia.  Och  ers  furstliga  nåd  bör  ej  hoppas  eller  tro,  att 
jag  på  min  ålderdom  skulle  bliva  otrogen  mitt  tsariska  ma- 
jestät, i  vars  tjänst  jag  varit  allt  ifrån  mina  yngre  år  och 
vari  jag  önskar  dö,  ty  icke  vill  jag  att  i  livet  eller  efter  dö- 
den ett  ärelöst,  förrädiskt  vanrykte  skall  falla  på  min  per- 
son, och  därför  upprepar  jag  min  bön,  att  ers  furstliga  nåd 
måtte  lämna  denna  korrespondens  och  ej  skriva  till  mig 
om  sådant  mer.> 

Men  detta  brev  fick  Orlik  icke  avsända.  Den  ömkligt 
surrande  flugan  satt  redan  fast  i  det  sega  spindelnätet. 

Den  16  okt.  1707  råkade  Mazepa  för  sin  sekreterare 
yppa  sina  lönliga  planer.  Ehuru  den  scen,  som  då  utspe- 
lades, redan  finnes  tryckt  på  svenska  (i  C.  Silfverstolpes 
sammandragna  översättning  av  Kostomarovs  monografi. 
Historisk  tidskrift  1883),  är  den  så  viktig  och  intressant, 
att  detta  utdrag  ur  Orliks  brev  här  förtjänar  återgivas  oav- 
kortat. Orlik  var  den  dagen  sysselsatt  med  att  skriva  ett 
långt  brev.  Mazepa  kom  några  gånger  in  i  hans  rum  och 
frågade,  om  det  inte  var  färdigt  snart.  När  Orlik  slutat, 
lade  han  skrivelsen  på  bordet.  Mazepa  satt  med  ett  litet 
förseglat  brev  i  handen  och  sade: 

»Furstinnan  Dolska  har  genom  en  wallach  skickat 
mig  denna  biljett,  insydd  i  budbärarens  mössa.  Jag  vet  på 
förhand,  att  hon  skriver  om  ett  och  detsamma,  och  hin 
tage  henne  för  denna  korrespondens!  En  gång  kommer 
den  förryckta  käringen  att  göra  mig  olycklig.  Det  heter  ej 
för  ro  skull:  kvinnan  har  långt  hår  och  kort  förstånd.  Kan 
det  vara  möjligt,  att  en  käring  med  sitt  dumma  förstånd 
skulle  lura  mig?     Bryt  detta  brev  och  läs  det  högt!» 

Orlik    närmade    sig    ljuset,  som  med  en  skärm  skug- 


96 

gade  Mazepas  ögon,  öppnade  kuvertet  och  tog  fram  ett 
chifferbrev  av  furstinnan  Dolska.  Men  inuti  låg  en  mindre 
förseglad  biljett.  I  tro  att  även  den  härrörde  frän  henne 
och  utan  att  se  närmare  på  sigillet,  bröt  Orlik  även  det 
och  märkte  först  då  på  sigillet  orden:  Sfanislaw  kröl  (ko- 
nung). Han  sade  intet  åt  Mazepa,  men  genomögnade  det. 
När  Mazepa  märkte,  att  Orlik  dröjde  med  uppläsningen, 
sade  han: 

^Varför  sölar  du  så  länge?  Du  är  ju  van  att  läsa 
chifferbrev  utan  översättning,  och  du  har  ju  nyckeln.» 

»Ja,  även  utan  nyckel  kan  jag  läsa  furstinnans  chiffer- 
brev. Men  här  är  en  biljett  från  Stanislaw,  och  för  den 
behövs  ej  nyckel.» 

»Från    Stanislaw!     Det  är  omöjligt»,  utbrast   Mazepa. 

»Jo,  mer  än  möjligt.  Här  är  både  hans  namnunder- 
skrift och  sigill.» 

Giv  hit  det;>,  sade  Mazepa  och  läste  det  tyst.  Han 
såg  förfärad  ut  och  släppte  biljetten  på  bordet:  »O  förban- 
nade käring!     Du  fördärvar  mig.» 

Därpå  satt  han  länge  tyst,  och  även  Orlik  teg.  Slut- 
ligen vände  sig  hetmanen  till  sin  sekreterare  och  frågade, 
om  han  skulle  skicka  biljetten  till  tsaren  eller  behålla  den. 
Orlik  svarade:  »Ers  höghet  täckes  med  sitt  upplysta  för- 
stånd själv  inse,  att  den  bör  sändas  till  hans  tsariska  ma- 
jestät. Härmed  betygar  ni  er  orubbliga  trohet  och  förvär- 
var er  hans  majestäts  stora  bevågenhet». 

Mazepa  teg  åter  och  satt  länge  försjunken  i  tankar. 
Därpå  befallde  han  Orlik  läsa  upp  chifferbrevet  från  Dolska. 
Däri  meddelade  hon,  att  hon  till  Stanislaws  hov  i  Sachsen 
skickat  en  katolsk  präst  av  trinitar-orden,  som  begivit  sig 
därifrån  samma  dag  som  den  svenska  hären  inryckte  i  Po- 
len. Prästen  förde  med  sig  ett  brev  från  Stanislaw  till  Ma- 
zepa, att  denne  borde  gripa  sig  det  tilltänkta  verket  an, 
innan  svenskarna  närmade  sig  Ukrainas  gränser.  Han  hade 
också   med   sig   ett  förslag  till  en  traktat  med  Mazepa  och 


97 

hela  zaporoghären,  Orlik  erinrade  sig  därvid,  att  det  var 
denne  präst,  som  Mazepa  träffat  på  furstinnans  egendom 
nära  Zjoll<va. 

»Bränn  upp  denna  biljett  i  min  åsyn!-  sade  Mazepa. 
Orlik  gjorde  så.  Mazepa,  som  åter  försjunkit  i  tankar,  ut- 
brast slutligen:  »Jag  är  i  val  och  kval,  om  jag  skall  skicka 
hennes  brev  till  hans  tsariska  majestät  eller  ej.  Vi  skola 
överlägga  därom  i  morgon  bittida.  Gå  nu  hem  till  dig  och 
bed  Gud,  att  Han  ordnar  denna  sak,  såsom  Honom  för 
gott  synes!  Kanske  är  din  bön  täckeligare  än  min,  ty  du 
lever  på  ett  kristligt  vis.  Men  Gud  vet,  att  jag  ej  hand- 
lar för  mig  själv,  utan  för  er  alla,  för  edra  kvinnor  och 
barn.» 

Då  Orlik  kom  hem,  tog  han  två  rubel  och  gick  ut 
för  att  fördela  dem  bland  tiggare  och  stackare,  som  lågo  i 
tältkojor  på  gatan  och  i  Grottekyrkans  härbärge  för  fattiga 
pilgrimer.  >Jag  gjorde  detta  i  avsikt  att  den  allsmäktige 
Guden  skulle  befria  mig  från  de  omgivande  olyckorna  och 
avvända  Mazepas  hjärta  från  ett  svekfullt  företag.  De  fat- 
tiga, som  vältrade  sig  på  gatan,  skällde  på  mig,  då  jag  i 
natten  smög  kring  deras  kyffen,  ty  de  väntade  sig  ej  all- 
mosor av  mig,  utan  misstänkte  en  tjuv.  Men  när  de  hörde 
mig  tala,  förstodo  de,  att  det  ej  var  en  tjuv,  och  togo  emot 
allmosorna».     Så  förflöt  natten. 

Tidigt  morgonen  därpå  kallades  Orlik  till  hetmanen ; 
han  satt  vid  bordet,  varpå  låg  ett  kors  och  ett  litet  stycke 
av    det   undergörande  trädet.     Mazepa  höll  då  följande  tal-' 

»Hittills  har  jag  ej  vågat  i  förtid  yppa  för  dig  min 
avsikt  och  den  hemlighet,  som  för  dig  blottades  i  går  av 
en  slump,  icke  därför  att  jag  har  hyst  någon  tvekan  om 
din  trohet  till  mig,  alldenstund  jag  aldrig  kan  vara  av  en 
sådan  mening  om  din  hederlighet,  att  du  skulle  löna  min 
myckna  nåd,  kärlek  och  välgörenhet  mot  dig  med  otack- 
samhet och  bliva  min  förrädare.  Men  i  betraktande  av  att 
du,    änskönt    en   förståndig    människa    med  hederligt  sam- 

J ens  en,   Mazepa.  7 


98 

vete,  dock  är  ung  och  har  i  sädana  cirkumstansier  (omständig- 
heter) en  ofullständig  experientia  (erfarenhet),  hava  vi  be- 
farat, att  du  i  samspråk  både  med  storryssar  och  med  vara 
landsmän  av  olika  stånd  läte  någon  sekret  undslippa  dig, 
varigenom  du  kunde  störta  både  mig  och  dig  själv.  Men 
enär  det  nu  för  dig  ej  längre  kan  förtigas,  så  intygar  jag 
vid  den  allvetande  Guden  och  avlägger  inför  dig  ed,  att 
jag  icke  för  min  privata  fördel,  icke  för  yttre  honores,  icke 
för  ökad  rikedom  och  ej  för  några  andra  intressen,  utan 
för  er  alla,  som  stå  under  min  makt  och  myndighet,  för 
edra  kvinnor  och  barn,  för  min  moders,  den  ukrainska  fos- 
terjordens allmänna  bästa,  för  höjande  och  utvidgande  av 
truppernas  fri-  och  rättigheter  vill  med  Guds  hjälp  laga  så, 
att  I  med  hustrur  och  barn  samt  fosterlandet  och  de  za- 
porogiska  trupperna  icke  skölen  bringas  i  fördärv  vare  sig 
frän  moskovitiskt  eller  svenskt  hålJ.  Men  om  jag  djärvdes 
göra  detta  för  några  privata  intressen,  sa  må  Gud,  den 
ende  i  den  heliga  treenigheten,  och  Kristi  oskyldiga  pina 
drabba  min  själ  och  kropp!» 

Mazepa  kysste  korset  och  fortfor: 
;>Jag  litar  fast  på  dig  och  hoppas,  att  varken  ditt  sam- 
vete eller  din  ståndaktighet  eller  heder  eller  ditt  nedärvda 
adelsblod  skall  tillåta  dig  att  bliva  din  herres  och  välgöra- 
res förrädare.  Men  för  större  säkerhets  skull,  på  det  ej 
minsta  tvivel  måtte  finnas  kvar,  skall  du,  liksom  jag  nyss 
svurit,  inför  den  på  det  livgivande  trädet  korsfäste  Kristus 
svärja  mig,  att  du  förblir  mig  trogen  och  ej  yppar  hemlig- 
heten för  någon.) 

Orlik  gick  eden  och  kysste  korset,  som  Mazepa  höll 
fram  emot  honom.  Hittills  hade  Orlik  varit  tveksam  om 
Mazepas  innersta  avsikter,  men  nu  kände  han  sig  överty- 
gad och  sade:  »Ers  högvälborenhets  ed  visar  ert  innerliga 
nit  och  er  faderliga  omtanke  om  fosterlandet  och  oss  alla. 
Men  ho  kan  utrannsaka  Guds  domslut?  Vilken  ände  skall 
det  nuvarande  kriget  få,  och  var  skall  Victoria  stanna?  Om 


99 

hon  blir  pä  svenskarnas  sida,  skola  ers  högväiborenhet  och 
vi  alla  bliva  lyckliga.  Men  i  motsatt  fall  skola  vi  alla  gå 
under  och  fördärva  folket.» 

Härpä  Mazepa:  »Skall  ägget  lära  hönan  värpa?  Eller 
skulle  jag  såsom  en  dumbom  i  förtid  rymma  fältet,  så  länge 
det  inte  är  en  tvingande  nödvändighet  och  jag  märker,  att 


Mazepas  hus  i  Tjernigov. 

(Nu  mera  länsarkiv.) 


tsaren  ej  skall  vara  i  stånd  att  värna  ej  blott  Ukraina,  utan 
icke  ens  sitt  eget  rike  frän  svensk  potentia.  Redan  i  Zjolkva 
föreslog  jag  tsaren,  att  om  den  svenske  kungen  och  Sta- 
nislaw  Leszczinski  skildes  med  sina  trupper,  sä  att  den 
förre  tågade  till  moskovska  riket,  men  den  andre  till  Ukraina, 
så  kunde  vi  med  vår  svaga,  genom  talrika  marscher  och 
krig  upprivna  och  glesnade  här  ej  hålla  stånd  mot  både 
svenskar  och  polacker,  och  jag  bad  därför  tsaren  i  Zjolkva, 
att  han  skulle  ge  oss  åtminstone  10,000  man  av  sina  re- 
guliära  trupper  till  sikurs  (bistånd).  Men  tsaren  svarade 
mig:    'icke    blott    icke    10,000,    utan   icke  ens  10  man  kan 


100 

jag  giva.  Försvaren  eder  själva  bäst  I  kunnen !'  Detta  för- 
mådde mig  att  skicl<a  trinitar-prästen,  furstinnan  Dolskas  kap- 
lan,  till  Sachsen,  för  att  man  där,  på  grund  av  min  inkli- 
nation  (böjelse)  för  henne,  ej  skulle  förfara  fientligt  mot  oss 
och  ödelägga  vårt  arma  Ukraina  med  eld  och  svärd.  Men 
icke  dess  mindre  skall  jag  ovillkorligt  framhärda  i  min  tro- 
het mot  hans  tsariska  majestät  så  länge,  tills  jag  inser,  med 
vilken  potentia  Stanislaw  tågar  till  Ukrainas  gränser  och 
hurudan  de  svenska  truppernas  progress  i  moskovska  riket 
skall  bliva.  Ty  om  vi  ej  se  oss  i  stånd  att  värna  Ukraina 
och  oss  själva,  varför  skulle  vi  då  rusa  i  fördärv  och  göra 
vårt  fosterland  olyckligt?  Gud  själv  och  hela  världen  skall 
inse,  att  vi  av  tvång  beslutit  oss  för  att  göra  detta  för  att, 
såsom  ett  fritt  och  obetvingligt  folk,  med  alla  medel  söka 
bevara  vår  självständighet.  Utom  i  yttersta  nödfall  skall 
jag  ej  svika  min  trohet  mot  tsaren.  Därför  har  jag  ädelmo- 
digt beslutat  mig  för  att  skriva  till  hans  tsariska  majestät 
och  att  medsända  Stanislaws  biljett  såsom  bevis  pa  min 
trohet.» 

Orlik  fick  order  att  skriva  ett  brev  till  tsaren  och  ett 
annat  till  G.  1.  Golovkin.  Mazepa  tog  dem  och  sade,  att 
han  genom  en  pålitlig,  på  långt  håll  besläktad  person  skulle 
lämna  dem  åt  sin  mor,  den  gamla  abbedissan,  som  skulle 
befordra  dem  vidare  genom  Vojnarovskij.  Men  även  nu 
bedrog  han  Orlik,  ty  långt  efteråt  yppade  han  för  denne, 
att  modern  ej  hade  lämnat  breven  åt  Vojnarovskij,  utan 
omedelbart  före  sin  kort  därpå  inträffande  död  givit  dem  åt 
sin  dotterdotter  Marianna  Vitoslavska  för  vidare  återbefor- 
dran  till  Mazepa. 

Dagen  efter  detta  viktiga  samtal  fick  Orlik  befallning 
att  skriva  ett  brev  till  Stanislaw  Leszczinski  med  ursäkt  för 
resningens  långsamhet  under  diverse  förevändningar:  Kiev 
och  andra  befästade  orter  i  Ukraina  vore  fulla  av  moskovitiska 
garnisoner,  under  vilka  kosackerna  ej  kunde  lyfta  huvudet 
liksom    vakteln    under   höken»;    några  tusen  storryska  sol- 


101 

dater  befunne  sig  hos  hetmanen,  bevakande  alla  hans  rö- 
relser, och  hela  tsarens  huvudarmé  låge  i  Polen  nära  Ukrainas 
gräns.  >Hos  oss  i  Ukraina  sakna  både  över-  och  under- 
ordnade, såväl  andliga  som  världsliga,  all  enhetlig  sam- 
stämmighet såsom  omaka  hjul.  Några  gynna  den  moskov- 
ska  protektionen,  andra  den  turkiska,  och  somliga  fraterni- 
sera  med  tatarerna  av  medfödd  antipati  mot  polackerna.» 
Därför  borde  hären  och  hela  folket  i  Ukraina  på  båda  si- 
dor av  Dnjeper  först  bringas  till  endräkt.  Dessutom  vore 
ju  även  Polen  tudelat  och  söndrat,  och  alla  borde  först 
erkänna  Stanislaw  såsom  konung.  Men  Mazepa  lovade  i 
brevet  att  icke  skada  hans  och  de  svenska  truppernas  in- 
tressen. 

Det  största  hindret  för  Mazepas  principlösa  planer 
låg  kanske  hos  lillryssarna  och  zaporogerna  själva.  Ko- 
sackerna voro  av  gammalt  misstrogna  mot  sina  hetmaner, 
hos  vilka  de  misstänkte  strävanden  efter  personlig  makt 
och  intriger  med  Moskva  eller  Polen  för  att  inskränka  Ukrai- 
nas »privilegier»,  och  särskilt  var  detta  fallet  gent  emot  den 
»polskt  smidige»  Mazepa,  som  alltid  hade  varit  än  tvetydig 
än  förbehållsam  mot  sin  starsjina.  Mazepa  svävade  också 
i  ständig  farhåga  att  dela  Samojlovitj'  öde  och  måste  ge- 
nom den  ena  intrigen  efter  den  andra  stödja  sin  i  själva 
verket  svaga  position.  Kosackerna  voro  visserligen  också 
föga  vänligt  stämda  mot  det  moskovska  tsardömet,  ty  de 
hade  redan  vid  det  nordiska  krigets  början  fått  en  förkän- 
ning av  tsar  Peters  lillryska  reformpolitik,  då  han  fordrade, 
att  Ukraina  skulle  deltaga  i  fälttågen  mot  svenskarna  och 
skicka  kosackregementen  till  Ingermanland  och  Livland,  un- 
der det  att  storryska  trupper  började  skjutas  fram  i  Lill- 
ryssland.  Kosackerna  sleto  ont,  voro  illa  utrustade  och 
behandlades  ovänligt  av  moskoviterna.  Under  de  tunga 
arbetena  vid  Nevamynningen  klagade  de  över  att  de  varken 
fingo  sin  favoriträtt,  gröt,  eller  socker  och  att  de  blott  er- 
höllo  halv  ranson  bröd.     Många  rymde  redan  nu,  och  1702 


102 

utfärdade  Peter  till  lillryska  starsjinan  och  överstarna  ett 
cirkulär,  som  »vid  dödsstraff  och  förbannelse»  förbjöd  ko- 
sackerna att  övergå  till  svenskarna.  Men  å  andra  sidan 
voro  de  ännu  mindre  benägna  för  en  allians  med  polac- 
kerna, vilkas  överhöghet  de  allt  för  väl  kände  till. 

Ännu  mer  oberäknelig  och  opålitlig  såsom  bundsför- 
vant var  den  zaporogiska  republiken  i  Sitj,  vars  politik  be- 
stämdes av  dagens  vindpustar.  Zaporogerna  hatade  Moskva 
i  själ  och  hjärta;  särskilt  den  1701  nyvalde  kosjevojen  Kon- 
stantin Hordienko  var  en  svuren  fiende  till  tsaren.  För  att 
vinna  dem  på  sin  sida  lät  Peter,  efter  den  första  framgången 
över  svenskarna  vid  byn  Erestfer  i  Livland,  genom  Mazepa 
utdela  åt  de  zaporogiska  trupperna  ett  tusen  dukater,  klä- 
desstycken och  sobelskinn.  Men  zaporogerna  brydde  sig 
föga  därom  och  vände  till  god  del  hem  till  Sitj  eller  stan- 
nade i  Polen  på  Leszczinskis  sida.  Deras  krigiska  stäm- 
ning lade  sig  lika  hastigt  och  nyckfullt,  som  den  blossade 
upp.  Och  lika  förträffliga  som  zaporogerna  voro  i  sina 
plundringståg  och  skärmytslingar  med  de  asiatiska  horderna, 
lika  olämpliga  och  odugliga  voro  de  i  en  reguliär  krigföring 
vid  sidan  av  Europas  yppersta  här,  Karl  XIl:s  segervana 
och  stramt  disciplinerade  krigare,  i  kampen  mot  tsar  Peters 
strategiska  snille  och  hans  ur  >den  svenska  skolan»  ut- 
gångna regementen. 

När  det  storryska  elementet  började  fa  fast  fot  i  Ukraina, 
hade  överste  Horlenko  yttrat  åt  Mazepa:  »Likasom  vi  alltid 
bedja  Gud  för  Chmielnitskijs  själ  och  välsigna  hans  namn 
för  att  Ukraina  genom  honom  befriades  från  polackernas 
ok,  så  skola  vi  och  våra  ättlingar  i  eviga  släktled  förbanna 
dina  ben,  om  du  vid  din  död  lämnar  oss  i  en  dylik  ofri- 
het». Vad  Mazepa  därvid  följde  för  politik,  lät  han  aldrig 
sina  närmaste  veta,  men  sökte  i  kritiska  ögonblick  ställa  så 
till,  att  det  såg  ut  som  om  starsjinan,  generalrådet,  hade 
tagit  initiativet  och  drivit  honom  till  det  avgörande  steget, 
för    att    han  skulle  kunna  fritaga  sig  från  ansvaret  för  följ- 


103 

derna,  och  Umanec  söker  i  sin  Mazepa-biografi,  ehuru  med 
svaga  grunder,  bevisa,  att  Mazepa  snarare  var  ett  verktyg  i 
starsjinans  händer  än  tvärtom. 

Efter  slaget  vid  Ljesna,  då  Mensjikov  i  Starodub  fick 
befallning  att  tåga  med  kavalleriet  söderut  för  att  möta  Ma- 
zepa, sammankallade  Mazepa  överstarna  av  Mirgorod,  Pri- 
luki  och  Lubny  till  rådplägning  hos  generalkvartermästa- 
ren Lomikovskij.  Alla  avstyrkte  då  enhälligt  Mazepas  tåg 
mot  Starodub,  och  denne  bragte  då  på  tal  förslaget  att 
man  skulla  anhålla  om  den  svenske  kungens  protektion  för 
att  hindra  storryssarnas  inryckande  i  Ukraina.  När  Lomi- 
kovskij och  de  andra  ville  ha  klarhet  om  hetmanens  pla- 
ner och  på  vilka  fundament  han  tänkte  sig  en  allians  med 
svenskar  och  polacker,  svarade  han  harmset:  > Varför  be- 
höver ni  veta  detta  i  förtid?  Förliten  er  på  mitt  samvete 
och  småstuga  förstånd,  som  ej  skall  föra  er  på  villovägar! 
Av  Guds  nåd  har  jag  ensam  mer  klokhet  än  ni  alla  till- 
hopa. Du,  Lomikovskij,  har  redan  ett  gubbfjolligt  huvud! 
Du,  Orlik,  har  ännu  ett  barnsligt,  oerfaret  förstånd.  Jag 
vet  själv,  när  jag  skall  skicka  bud  till  svenske  kungen.» 
[Vid  ett  annat  tillfälle  sade  han  åt  Orlik:  »Se  till  att  du  för- 
blir mig  trogen.  Du  vet  själv,  i  vilken  gunst  jag  befinner 
mig.  Mig  skall  man  icke  utbyta  mot  dig.  Du  är  fattig, 
jag  är  rik,  och  Moskva  tycker  om  slantar.  Mig  skall  intet 
ont  vederfaras,  om  du  går  under,  >]  Därpå  tog  Mazepa 
fram  ett  skrin  och  befallde  Orlik  läsa  upp  det  av  Zalenski 
medförda  universalet  till  lillryssarna.  Alla  förklarade  sig 
nöjda  därmed. 

Mazepa  sökte  emellertid  slingra  sig  undan  ordern  att 
tåga  norrut  till  Starodub,  hänvisande  till  >det  oroliga  till- 
ståndet i  Ukraina».  Mensjikov  gjorde  då  en  ny  skriftlig 
påstötning,  och  då  Mazepa  läst  upp  brevet,  sade  hans 
överstar:  >Om  du  reser  dit,  störtar  du  både  dig  och  oss 
och  hela  Ukraina».  Mazepa  skickade  då  till  Mensjikov  sin 
systerson    Vojnarovskij  och  ursäktade  sig  med  att  han  för 


104 

en  svär,  dödlig  sjukdom  >  måste  resa  till  Borzna  för  att  fä 
sista  smörjeisen  av  metropoliten  av  Kiev.  Överstarna  här- 
mades över  hans  söl  och  vankelmod  och  läto  genom  Orlik 
än  en  gäng  fräga  honom,  när  bud  skulle  skickas  till  Karl 
XII:    varför   tova    längre,  då  svenskarna   redan    stode  dem 

inpå  näsan»?!  Mazepa  blev  då  ursinnig  och  kastade  skul- 
den pa  den  ^flintskallige  räven  ^^  Lomikovskij:  Ni  ger  inga 
ordentliga  råd,  utan  söker  blott  prata  omkull  mig.» 

Men  så  lugnade  han  sig  och   invigde  Bystritskij  i  sina 

hemliga  planer»,  och  Orlik  satte  upp  åt  honom  en  latinsk 
sändebudsinstruktion  till  greve  Piper.  Den  översattes  på  tyska 
av  hetmanens  apotekare,  men  förseddes  ej  med  underskrift 
eller  sigill.  Såsom  Bystritskijs  tolk  medföljde  till  svenska 
lägret  en  fangen  svensk.  I  denna  skrivelse  uttryckte  Ma- 
zepa sin  stora  glädje  över  hans  kungliga  höghets  ankomst 
till  Ukraina,  utbad  sig  hans  protektion  för  sig,  zaporogerna 
och  hela  det  lillryska  folket  och  hoppades  pa  »snar  befri- 
else från  det  tunga  moskovitiska  oket».  Enär  Mazepa  be- 
funne sig  i  stor  fara,  borde  svenska  hären  skyndsamt 
komma  till  undsättning,  och  för  detta  ändamål  skulle  färjor 
hållas  i  beredskap  vid  Makosjin  (nu  mera  en  viktig  handels- 
ort nordöst  om  Tjernigov,  enär  den  segelbara  Desna  här 
korsas  av  den  stora  järnvägslinien  från  Krementjug  till 
Libau). 

Detta  var  samme  Mazepa,  som  —  enligt  Orlik  —  vid 
underrättelsen  om  att  Karl  XII  verkligen  styrde  kosan  till 
Ukraina  yttrade  åt  sin  omgivning:  »Djävulen  för  honom 
hit.  Han  fördärvar  alla  mina  planer  och  drar  efter  sig  hela 
den  storryska  hären  för  att  till  det  sista  ruinera  Ukraina 
och  störta  oss  alla.»  Hycklade  Mazepa  och  ljög  han  även 
den  gången,  eller  undslapp  honom  ofrivilligt  hans  innersta 
mening?  För  min  del  är  jag  böjd  att  tro  det  senare,  ty 
Mazepa  var  ingen  vän  av  stora  krigiska  avgöranden,  och 
hela  hans  beteende  sommaren  och  hösten  1708  tyder  på 
att    han    i    sin    rädsla    och    tvekan    alldeles    tappat    sin  di- 


105 

plomatiska  rådighet  och  knappast  visste  ens,  vad  han 
själv  ville. 

Vilka  voro  då  de  villkor,  pä  vilka  Mazepa  grundade 
avtalet  med  Karl  XII  och  Stanislaw?  Ett  formligt  doku- 
ment, som  bekräftar  denna  traktat,  finnes  icke  i  behäll,  och 
först  några  år  efteråt  uppgavs  det,  att  Ukraina  skulle  bilda 
ett  självständigt  rike  [jämte  Kiev,  Tjernigov  och  Severien] 
under  svenske  konungens  protektion;  Smolensk  skulle  till- 
falla Polen,  och  Mazepa  skulle  bliva  herre  över  vojevod- 
skapen  Polotsk  och  Vitebsk  med  furstetitel  och  samma  rang 
som  härtigen  av  Kurland.  Men  detta  papper,  som  den 
bulgariske  prästen  skulle  ha  överbringat,  fingo  kosackerna 
aldrig  se,  ty  Mazepa  visste,  att  de  inte  skulle  vilja  veta  av 
någon  förlikning  med  eller  ett  vasallskap  under  Polen. 
Enligt  Orliks  uppgift  skulle  Mazepa  ock,  i  händelse  av 
Karl  Xll:s  slutliga  seger,  ha  ämnat  skriva  till  tsaren,  att 
Ukraina  såsom  ett  fritt  folk  ville  leva  i  ro  under  den  svenske 
konungens  protektion.  Förmodligen  hade  Mazepa  räknat 
på  att  Karl  XII  i  förening  med  Lewenhaupt  skulle  tåga 
direkt  på  Moskva,  Lybecker  skulle  samtidigt  angripa  Pe- 
tersburg och  Stanislaw  jämte  en  svensk  här  under  Rehn- 
skölds  befäl  rycka  in  i  Lillryssland. 

Efter  det  krigsråd,  som  tsaren  i  april  1707  hållit  i 
Zjolkva  (där  Mazepa  i  hemlig  audiens  mottog  jesuiten  Za- 
lenski),  hade  hetmanen  av  någon  anledning  icke  blivit  in- 
bjuden till  tsarens  taffel,  vilket  högeligen  förtretade  honom. 
>Om  jag  hade  tjänat  Gud  så  troget  och  nitiskt,  skulle  jag 
ha  fått  den  största  belöning.  Men  här  på  jorden  —  om 
jag  ock  förvandlade  mig  till  ängel,  skulle  jag  blott  röna 
otack.)  Han  var  också  missbelåten  med  utsikten  att  tjäna 
under  »bagaregesällen  >  Mensjikov  i  Volynien  och  hyste  ett 
särskilt  groll  till  den  mäktige  uppkomlingen,  enär  han  å 
sin  systerson  Vojnarovskijs  vägnar  friat  till  Mensjikovs 
syster   och    först   fått  dennes  samtycke,  men  sedan  ett  av- 


106 


slag,  enär  »tsaren  själv  möjligen  ville  taga  Mensjikovs  sys- 
ter till  gemål  . 

Vid  jultiden  1707  hade  Mazepa  fått  ett  nytt  besök  av 

Zalenski  i  byn  Olenovka  nära 
Baturin,  men  dit  skickade  han 
Orlik  för  att  ej  själv  bliva 
misstänkt.  De  träffades  dock 
sedermera  personligen  två 
gånger  i  Gontjarovka  nära 
Baturin,  då  Zalenski  redogjor- 
de för  -de  svenska  truppernas 
talrikhet  och  goda  utrustning>- 
samt  antydde  fälttågsplanen  att 
Karl  XII  från  Litauen  skulle 
gå  rakt  på  Moskva  och  Sta- 
nislaw  till  Kiev  för  att  förena 
sig  med  tatariska  horder. 

Emellertid  förfor  Mazepa 
hela  vintern  1707-08  mycket 
fintligt  för  att  avvända  alla 
misstankar  från  tsariskt  håll 
och  sökte  i  stället  rikta  dem 
på  Sieniavvski,  som  i  själva 
verket  ej  var  mycket  att  lita 
pa.  Denne  svarade  med  att 
beskylla  Mazepa  för  hemliga 
stämplingar,  enär  Mazepa  ej 
lytt  ordern  att  med  sina  trup- 
per bege  sig  till  Dubno  och 
ej  lämnat  Ukraina  åt  Sieniaw- 
skis  trupper.  Mazepa  beskärmade  sig  naturligtvis  äter  över 
att  han  på  gamla  dar  ej  fick  vara  i  fred  för  bakdantare  och 
över  att  hetmanskapet  blott  vållade  plåga.  Ännu  i  början 
av  1708  kom  en  ny  angivelse.  En  ryttare  Miron,  som 
efter  befrielsen  ur  turkisk  fångenskap  färdades  genom  Krim, 


Mazepas  sabel. 

(Förvaras   i   Tjernigovs   museum.) 


107 

hade  fått  höra,  att  en  överste  Drozd  i  Braila  skulle  såsom 
busurmanskt  sändebud  till  konung  Stanislaw  året  förut  ha 
fått  del  av  ett  brev,  som  en  munk  lämnat  Stanislaw  från 
Mazepa  med  innehåll,  att  kosackerna  jämte  polska  och  ta- 
tariska  trupper  skulle  bekriga  tsaren.  1  själva  verket  un- 
derhöll Mazepa  hemliga  förbindelser  med  Bender  genom 
en  grek  vid  namn  Zgura.  Även  denna  angivelse  skickades 
till  tsaren.  Denne  fäste  ej  någon  vikt  därvid,  men  befallde 
sträng  undersökning  och  räfst  med  alla,  som  kommo  med 
hemliga  skrifter  eller  lögnaktigt  uppviglande  proklamationer, 
tryckta  i  Danzig  med  ryska  bokstäver. 

Slutligen  må  nämnas,  att  Leszczinskis  anhängare.  Tarlo, 
den  9  juni  1708  i  ett  brev  till  Mazepa  sökte  förmå  honom 
att  övergå  till  Stanislaw  och  Karl  XII  och  i  de  båda  ko- 
nungarnas namn  försäkrade,  att  zaporogerna  och  hela  det 
lillryska  folket  skulle  få  behålla  sina  gamla  fri-  och  rättig- 
heter samt  erhålla  nya,  om  hetmanen  blott  »befriade  sig 
från  det  tyranniska  oket».  Även  detta  brev  visade  Mazepa 
med  fräck  öppenhjärtighet  för  Golovkin,  och  enligt  dennes 
anvisning  skrev  han  den  23  juli  till  Tarlo,  att  han  omöjligt 
kunde  svika  storgosudaren  och  att  lillryssarna  aldrig  skulle 
förena  sig  med  polackerna.  Han  framhöll  därvid  polacker- 
nas syndaregister,  deras  våldsamma  framfart,  huru  »judiska 
arrendatorer  fingo  förfoga  över  det  kristliga  mysteriet 
{=  brödet  och  vinet  i  nattvarden),  och  huru  polackernas 
»gyllene  frihet»  i  själva  verket  var  detsamma  som  ett  järn- 
hårt självsvåld. 

Emellertid  inträffade  det,  som  man  redan  länge  fruktat 
—  »djävulen  förde  Karl  XIl:s  steg  till  Ukraina»,  för  att  an- 
vända Mazepas  eget  uttryck.  Tsar  Peter,  aldrig  rådvill, 
skyndade  sig  att  giva  Mazepa  strategiska  förhållningsorder. 
>Enär  fienden  —  heter  det  i  ett  brev  från  Gorki  d.  8  augusti 
1708  —  överskridit  Dnjeper  och  tågar  till  Propoisk,  måste 
ni    skyndsamt    bege   er   från    Kiev   till    ert  Ukraina  för  att 


108 


passa  pa,  ty  fienden  står  redan  vid  vara  gränser  .  Och  i 
ett  nytt  ilbrev  frän  Mstislav  (d.  16  aug.)  meddelades,  att  fien- 
den brutit  upp  frän  Mohilev  och  gjort  halt,  sex  mil  däri- 
från. Mazepa  borde  hälla  vakt  mellan  Kiev  och  Tjernigov, 
ty  »det  är  osäkert,  vart  fienden  tågar.  Tågar  han  till  Ukraina, 
bör  ni  handla  efter  föregående  order  och  eget  gottfinnande. 


Desnas  högra  strand  vid  Choromki, 

där   Karl   XII    övergick   floden,   en   verst  från   staden   Mezin.      (Originalfotografi.) 

Men  om  kosan  styres  till  Smolensk,  bör  ni  med  edra  trup- 
per gå  över  Dnjeper  till  Bialacerkiew  för  bevakande  av  våra 
intressen,  ty  de  mot  oss  välvilligt  stämda  polackerna  bedja 
oss  mycket  därom-. 

I  ett  brev  från  Ulanowicze  (d.  6  sept.)  upplyser  tsaren 
om  att  Karl  XII  ändrat  sin  tilltänkta  marsch  till  Ukraina 
och  i  stället  ämnar  sig  till  storryska  gränsen,  varför  Mazepa 
oförtövat  borde  bryta  upp  till  Bialacerkiew.  och  samma  or- 
der   upprepas    från    Latro  åtta  dar  senare.     Men  i  en  skri- 


109 

velse  av  d.  20  sept.  frän  lägret  i  Mogutov  befallde  tsaren 
sin  hetman  att  med  alla  sina  trupper  tåga  till  ryska  hären 
för  att  hälla  utkik  efter  fienden  och  avhålla  honom  från 
storryska  gränsen.  >Men  om  fienden  verkligen  ärnar  sig 
till  Ukraina,  vill  jag  icke  blott  låta  de  lillryska  trupperna 
återvända,  utan  ock  själv  tåga  till  Ukraina  med  hela  hären, 


Den  motsatta,  vänstra  stranden  av  Desna. 

På   holmarna   i   floden  hade    Peter  uppfört  ett  batteri,  som  skulle  hindra  övergången, 
men   förstördes   av   svenskarna.      (Originalfotografi.) 


både  infanteri  och  kavalleri,  för  att  skydda  Ukraina.  Ty 
det  är  oss  bekant,  att  fienden  ändrat  sin  marsch  i  riktning 
mot  floden  Sozj  och  befinner  sig  nära  Kritjev. 

Emellertid  sammandrog  sig  allt  mer  det  fruktansvärda 
stormmolnet  över  Ukraina  och  över  dess  hetmans  huvud. 
Då  Mazepa  hade  fått  klart  för  sig,  att  Karl  XII,  segraren 
vid  Holoftsin,  var  i  antågande  för  att  få  löftena  infriade, 
blev   han    ett    rov  för  en  olidlig  ängslan,  och  det  var  nog 


110 

icke  uteslutande  )skolsjuka>,  som  gjorde  att  han  bäddade 
sig  mellan  filtar  och  svårliga  anfäktades  av  podager  för  att 
slippa  bryta  upp  till  ryska  hären.  I  Borzna  mottog  han 
faktiskt  sista  smörjeisen  av  den  nyinstallerade  metropoliten 
av  Kiev,  Joasaf  Krokovskij,  och  till  Golovkin  skrev  den 
gamle  syndaren,  att  hans  tillstånd  var  hopplöst,  ty  på  tio 
dar  hade  han  ej  kunnat  äta  och  sova. 

Tolv  verst  från  Novgorod-Sieversk  i  byn  Degtiruvka 
finnes  en  kyrka,  som  bär  Mazepas  namn,  enär  den  blivit 
byggd  av  honom.  Enligt  en  lokal  legend  skulle  han  här 
ha  svurit  Karl  XII  trohetsed!  Emellertid  erbjöd  kyrktornet 
en  förträfflig  utkik,  och  det  är  ej  osannolikt,  att  hemliga 
signaler  härifrån  kunde  åstadkommas  till  Baturin  och  Sta- 
rodub. 

Den  21  okt.  återkom  Bystritskij  från  det  svenska  läg- 
ret till  Borzna  med  muntlig  hälsning  från  den  svenske  ko- 
nungen att  svenskarna  skulle  vara  vid  Dnjepers  biflod  Desna 
dagen  därpå.  Men  de  hördes  ej  av  den  22  okt.,  och  föl- 
jande dag  kom  Vojnarovskij  med  muntligt  besked,  att  Men- 
sjikov  var  på  väg  till  Borzna  för  att  träffa  den  »döende» 
hetmanen.  Vojnarovskij  hade  i  smyg  avlägsnat  sig  från 
Mensjikov,  sedan  han  hört  några  tyska  officerare  säga  sins- 
emellan: »Gud  förbarme  sig  över  dessa  människor  I  1  mor- 
gon bli  de  slagna  i  fjättrar.-  Mazepa  rusade  med  en  yng- 
lings vigör  upp  från  sotsängen  »som  en  stormvind-  och 
skyndade  samma  kväll  till  Baturin.  Dagen  därpå  ilade  han 
över  floderna  Sejm  och  Koropets  till  Desna,  där  han  nat- 
ten till  den  25  okt.  träffade  pa  det  första  svenska  dragon- 
regementet. 

I  förväg  hade  han  skickat  till  Orlovka  Ivan  Lomikov- 
skij,  som  sedan  följde  sin  herre  till  Bender  och  dog  tre  år 
senare  i  Jassy.  Själv  infann  han  sig  i  Gorki  [10  verst  frän 
Novgorod-Sieverskij]  den  28  okt.  med  en  rätt  obetydlig 
truppstyrka  —  uppgifterna  växla  mellan  ett  och  två  tusen 
man  —  och    dagen  därpå  blev  han  föreställd  för  Karl  XII. 


111 


Vid  skildringen  av  denna  historiska  scen  har  Kostomarov 
endast  haft  AdlerfeHs  redogörelse  att  tillgå.  Hetmanen  hade 
med  sig  insignierna  på  sin  höga  värdighet:  bulava  (»Le 
Bäton  de  Grand  General»)  och  buntjuk 
(»La  queue  de  Cheval>),  och  efter  sitt 
korta,  men  »väl  svarvade»  tal  på  latin, 
vari  han  tackade  konungen  för  hans  pro- 
tektion och  Gud  för  denna  befrielse  från 
den  moskovitiska  träldomen,  kysste  han 
Karl  Xll:s  hand  och  fick  sätta  sig.  Adler- 
felt  beskriver  Mazepa  vid  detta  tillfälle  så- 
lunda: »Han  var  en  man  av  64  års  ål- 
der, medelstor  till  växten,  mager,  med 
allvarsam  uppsyn  och  mustascher  på 
polskt  sätt.  Han  har  dock  ett  mycket 
glättigt  lynne,  tycker  om  att  skratta  och 
att  säga  kvickheter  för  att  roa.  Han  läg- 
ger sina  ord  väl,  och  det  ligger  mycket 
sunt  förstånd  i  hans  ord.» 

Men  vi  hava  även  andra  åsyna  vitt- 
nen, som  återgivit  detta  märkliga  ögon- 
blick. Krmann  skriver  i  sin  latinska 
dagbok:  »Han  kom  till  kungen  med  ett 
litet  krigsfölje,  som  i  stället  för  fana  bar 
en  stång,  vars  topp  var  prydd  med  en 
gyllene  korp  och  en  väldig  hästsvans. 
Det  var  furstestandaret.  De  andra  stån- 
daren voro  mindre,  dels  försedda  med 
kronor,  dels  av  nanking;  på  dem  var 
korsets  tecken  anbragt,  och  de  saknade 
svans.  Efter  audiensen  satte  han  sig 
till  bords  med  konungen,  som  ensam 
upptog  en  sida  av  det  långa  bordet, 
till  höger  om  kungen,  satte  sig  Mazepa  med  sina  mag 
nater,    kanske    tio    till  antalet;    bland  dem  Mazepas  syster 


En  Mazepa  tillhörig 
sked. 

(Förvaras   i   Tjernigovs 
museum.) 


På    andra    sidan, 


112 

son,  fältmarskalken  Vojnarovskij,  på  kungens  vänstra  sida, 
mitt  emot  Mazepa.  Middagen  varade  knappast  en  timme. 
Kungen  sade  ej  ett  enda  ord,  fastän  det  blev  ett  lätt 
sorl  vid  bordet  några  gånger.  Där  funnos  många  sven- 
ska överhetspersoner,  som  voro  nyfikna  att  se  Mazepa. 
Efter  middagen  lät  kungen  hämta  till  sig  Mazepas  standar.  som 
intresserade  honom.  Mazepa  gick  till  sina  trupper  i  grann- 
skapet, och  där  samlades  mycket  svenskar.  Men  ehuru  han 
med  knapp  nöd  och  stor  fara  hade  rymt  från  moskoviterna, 
var  det  tydligt,  att  denne  sluge  räv  ej  lätt  skulle  låta  fånga 
sig  i  snaran, 

I  Robert  Petrés  dagbok  (Quennerstedt:  Karolinska  kri- 
gares dagböcker,  I)  står  antecknat  den  23  oktober  1708: 
»Om  affton  ankom  Saporov^iska  Fälltherrn  Masseppa  i  ägen 
persohn  till  Hans  Kungl.  Maijrtt,  hafwandes  med  sig  en 
swite  af  några  förnehma  Ukrainska  Cossaker  och  bad  om 
nad  hoos  Hans  Kungl.  Maijrtt,  att  han  wille  förskona  de 
Ukrainska  jnnewanarena  och  intet  utgiuta  sin  wrede  öfwer 
dem,  så  v^ehl  som  honom  sielf,  för  det  de  till  den  dagen 
warit  wåra  fiender,  hwilken  ock  effter  erhollen  audientz 
och  nåd  samma  affton  reste  härifrån  byn  Camin  med  hela 
sin  suite.» 

Och  da  Vojnarovskij  under  sin  fängelsetid  i  Peters- 
burg (omkring  1720)  avprässades  bekännelser  om  Mazepas 
synder,  yttrade  han  om  detta  möte:  Morbror  åkte  i  karet. 
Framför,  bakom  och  pa  vardera  sidan  redo  fyra  svenska 
kavallerister,  och  på  sidorna  voro  trupper  uppställda  till 
parad.  Den  svenske  kungen  mottog  morbror  och  dem, 
som  voro  med  morbror,  mycket  vänligt  .  .  .  .> 


Tärningen  var  kastad.  Karl  XII  och  Mazepa,  de  båda 
ytterligheterna,  hade  funnit  varandra  och  skulle  ej  skiljas 
förrän    den    gamle    giktbrutne    hetmanen    efter  nära  ett  ars 


113 

svära  prövningar  ljöt  döden  i  Bender.  Och  Rubikon  var 
överskriden:  Desna  passerades  av  de  svenska  trupperna  och 
den  kosackiske  bundsförvanten  vid  Mezin  den  5  novem- 
ber 1708. 

Och  nu  kunna  vi  till  sist  möjligen  besvara  frågan: 
Varuti  bestod  Mazepas  sä  hårt  bedömda  förräderi?  Vem 
blev  offret  därför?  Han  förrådde  sig  själv  och  sina  när- 
maste, och  därför  var  han  vida  mer  brottslig  i  moraliskt 
än  i  politiskt  hänseende. 

Men  näppeligen  kan  man  påstå,  att  han  förrådde 
Ukraina  eller  den  zaporogiska  kosackrepubliken.  Lillryssar- 
nas  flertal  stod  främmande  för  alliansen  med  ett  avlägset 
land,  om  vilket  de  blott  visste,  att  det  då  regerades  av  en 
ovanlig  härförare,  och  Ukrainas  införlivande  med  det  stor- 
ryska riket,  vartill  grunden  redan  lagts  genom  Chmielnits- 
kijs  »personalunion»,  påskyndades  visserligen  genom  Ma- 
zepas avfall  frän  tsaren,  men  var  i  det  stora  hela  blott  en 
tidsfråga,  enär  det  lillryska  folket  tydligen  icke  var  av  det 
politiska  virke,  varmed  solida  statsbyggnader  timras  upp. 
Och  vad  zaporog-republiken  beträffar,  var  den  redan  en 
anakronistisk  företeelse  och  hade  överlevt  sig  själv. 

Att  Mazepa  svek  sin  tsar  och  välgörare  efter  mer  än 
tjugoårig  trogen  och  rikligt  belönad  tjänst  sätter  visserligen 
en  outplånlig  fläck  på  hans  karaktär,  men  sveket  skulle 
hava  kunnat  politiskt  ursäktas,  om  Mazepa  vid  sitt  »förrä- 
deri» drivits  av  en  stor  och  ädel  idé,  ty  i  politiken  gäller 
det  förvisso,  att  medlen  helgas  genom  ändamålet.  Men 
denna  idé  —  hela  Ukrainas  frihet  och  statliga  självständig- 
het —  saknar  man  i  Mazepas  handlingar,  som  nästan  ute- 
slutande förestavades  av  den  egna  självbevarelsedriften,  huru 
mycket  han  på  sistone  än  ordade  om  kosackfrihet  och 
»moskovitisk  träldom». 

Om  Mazepa  hade  lyckats  genomföra  denna  idé,  skulle 
han  helt  visst  hava  räknats  som  en  av  det  östra  Europas 
ypperligaste    statsmän    för   alla   tider,    och  historien  skulle 

Jensen,   Mazepa.  8 


114 

knappt  ha  lagt  honom  till  last,  att  han  vid  ett  lägligt  tillfälle 
svek  den  tsariske  länsherre,  som  det  lillryska  vasallskapet 
påtvingat  honom.  Chmielnitskij  föregick  därvidlag  med 
gott  exempel,  och  Ukrainas  historia  dömer  honom  icke 
för  det. 

Men  om  den  skarpsynte  tsar  Peter  i  två  årtionden 
kunde  låta  föra  sig  bakom  ljuset  av  Mazepa,  kan  man  da 
förundra  sig  över  att  Karl  XII  fastnade  på  den  krok,  som 
den  polska  diplomatien  lade  ut  för  honom?  Dä  han  med 
sin  kända  egensinnighet  var  besluten  att  fullfölja  kriget  till 
det  allra  yttersta,  hade  han  endast  att  välja  mellan  tva  svåra 
ting,  varom  de  krigslärda  alltjämt  tvista:  Scylla  ^  Smolensk  — 
Moskva  eller  Charybdis  ^  Ukraina  — Poltava.  Och  om  vi, 
som  nu  mera  känna  rätt  bra  till  Ukrainas  topografi,  historia 
och  folkkaraktär,  ända  hava  svårt  att  bilda  oss  ett  slutgil- 
tigt omdöme  om  Karl  XII:s  sydryska  fälttag  —  huru  myc- 
ket ursäktligare  är  det  då  icke,  om  Karl  XU  misstog  sig 
om  lillryssarnas  och  zaporogernas  verkliga  art  och  betydelse! 

Människorna  rätta  ofta  sina  omdömen  efter  de  yttre 
resultaten.  Hade  Karl  XII:s  ukrainska  plan  lyckats,  skulle 
han  i  hävderna  hava  prisats  som  en  av  dåtidens  störste 
statsmän,  likasom  han  är  framstående  i  krigshistorien,  och 
då  hade  kanske  Gustav  II  Adolfs  och  Karl  X  Gustavs  stora 
tanke  blivit  en  verklighet. 

Men  för  mig  står  det  som  en  av  de  underbaraste  bil- 
derna i  vår  historia:  synen  av  Karl  XII  och  Mazepa  hand 
i  hand  vid  Desna  —  två  de  största  karaktärsmotsatser,  som 
kunna  tänkas,  men  genom  historiens  skickelse  oupplös- 
ligt länkade  samman.  Å  ena  sidan  den  bleke,  allvarlige, 
rättframme  unge  hjältekonungen  frän  norden  med  sin  vack- 
lande krona,  och  å  den  andra  sidan  den  gamle  lättsinnige, 
baksluge  hetmanen  från  Ukraina  med  sin  sköra  hetmanstav. 

Och  när  de  båda  försvunno  vid  det  kristna  Europas  syd- 
östra synrand,  var  det  något  mer  än  tva  märkliga  män,  som 
lämnade  den  ryska  krigsskådeplatsen.  Skingrad  var  den  poe- 


115 

tiska  drömmen  om  den  lillryska  fristaten  och  avslutad  var 
det  svenska  stormaktsväldets  hjältesaga. 

Men  i  det  vimmel  av  lycksökare,  äventyrare,  ränk- 
smidare,  bakdantare,  skvallermakare,  överlöpare  och  avfäl- 
lingar, vilka  bilda  de  handlande  figurerna  i  den  tragiko- 
medi,  som  kallas  >Mazepas  förräderi»,  framstår  en  stum 
person,  högre  än  de  andra,  och  den  enda  i  denna  ömkliga 
fars,  vars  karaktär  var  ren  och  klar,  även  om  hans  politiska 
personlighet  var  gåtfull. 

Det  var  Karl  den  tolvte. 


v. 

KARL  DEN  Xll:s  OLYCKSKAMRAT. 

Mazepas  levnadsbana  var  i  själva  verket  avslutad  i  och 
med  >förräderiet;>.  Vad  som  sedan  följde  var  endast 
ett  tämligen  snabbt,  ärelöst  avtynande.  I  historien  undan- 
tränges  hans  gestalt  nu  mera  totalt  av  jätteskepnaderna 
Peter  och  Karl,  och  hävden  har  intet  att  tälja  om  den 
svenske  bundsförvantens  bragder.  Det  var  en  andligt  och 
kroppsligt  bruten  gubbe,  som  kom  till  Karl  XIi:s  bistånd. 
Det  ligger  ej  inom  detta  arbetes  ram  att  upprepa  nå- 
got av  det  myckna,  som  skrivits  om  Poltava  — Bender  allt 
ifrån  en  Adlerfelts  och  Nordbergs  krönikor  till  de  ingående 
studierna  av  vara  nyaste  Karl  Xll-forskare:  Hjärne,  Westrin, 
E.  Carlson,  Hallendorff,  Quennerstedt,  Stille  m.  fl.  Vad 
jag  här  kommer  att  meddela  är  endast  några  spridda  drag 
ur  källor,  som  hittills  torde  ha  varit  okända  eller  obeaktade 
i  den  svenska  litteraturen,  huvudsakligen  ur  lillryska. 


Genom  Mensjikovs  upptäckt,  att  den  >fullfjädrade  och 
erfarne  fågeln  >,  såsom  Mazepa  själv  kallade  sig,  då  furst- 
innan Dolska  sökte  locka  honom  pa  limstången,  flugit  sin 
kos,  blev  situationen  med  ens  klar.  Kanske  har  man  intet 
bättre  tillfälle  att  beundra  tsar  Peters  raska  beslutsamhet 
och  praktiska  förslagenhet  än  omedelbart  efter  Mazepas 
avfall. 


117 

»Vi  hava  —  skrev  han  till  Mensjikov  samma  natt  som 
han  mottog  dennes  förkrossande  nyhet  om  hetmanens  flykt 
—  med  stor  bestörtning  erhållit  ert  brev  om  hetmanens 
oerhörda  förräderi.  Man  måste  sörja  för  att  detta  onda 
undgås,  och  att  kosackhären  ej  tillätes  överskrida  Desna 
enligt  hetmanens  lockelser.  Oförtövat  skola  några  dragon- 
regementen skickas  till  dessa  trakter!  Sammankalla  över- 
starna och  starsjinan  och  säg  dem  sa  vänligt  som  möjligt, 
att  de  genast  komma  hit  för  att  välja  en  ny  hetman.» 

Och  till  greve  F.  M.  Apraksin  skrev  den  outtröttlige 
tsaren:  »Jag  nödgas  låta  er  veta,  vad  den  nye  Judas,  Ma- 
zepa,  har  gjort.  1  tjugoett  år  var  han  trogen  i  sin  tjänst; 
men  nu,  vid  gravens  brädd,  har  han  blivit  förrädare  och 
svikit  sitt  folk.  Men  den  rättrådige  Guden,  som  aldrig  låter 
sådan  ondska  gå  i  fullbordan,  skall  ej  tillstädja  hans  avsikt. 
Enär  hans  liv,  efter  vad  vi  hört,  har  varit  ogudaktigt,  är  det 
vårt  hopp,  att  han  skall  åsamka  sig  ett  större  ont  än  det, 
som  han  önskade  andra,  och  härtill  bidrager  Samujlovs  (Sa- 
mojlovitj)  blod.» 

Och  redan  den  28  okt.  1708  —  samma  dag  som  Ma- 
zepa  stod  ansikte  mot  ansikte  inför  Karl  XII  —  hade  Peter 
i  lägret  vid  Desna  sin  proklamation  till  det  lillryska  folket 
färdig:  »Oss,  Storgosudaren,  är  det  veterligt,  att  hetman 
Mazepa  förgätit  fruktan  för  Gud  och  sitt  med  kyssande  av 
korset  bekräftade  löfte  till  oss,  Storgosudaren,  samt  att  han 
övergått  till  vår  fiende,  den  svenske  kungen,  efter  avtal 
med  den  av  svensken  till  polska  kungatronen  valde  Leszcz- 
inski  för  att  i  gemensamhet  med  honom  förslava  den  lill- 
ryska jorden,  såsom  förut  under  polskt  herravälde,  och 
överlämna  Guds  kyrkor  och  härliga  kloster  åt  (katolska) 
Unionen.  Dessutom  giva  Vi  tillkänna,  att  den  f.  d.  het- 
manen  genom  sin  listighet,  utan  vår  order,  lagt  arrenden 
och  många  andra  skattetungor  på  det  lillryska  folket,  under 
förevändning  att  därmed  besålda  hären,  men  i  själva  verket 


118 

för  att  rikta  sig  själv,  och  dessa  pålagor  vilja  vi  hädanefter 
lyfta  frän  det  lillryska  folket.» 

Den  första  hämndeåtgärden  bestod  i  erövringen  av 
Baturin  med  vandalisk  skövling  av  Mazepas  ägodelar,  och 
detta  blev  ej  utan  menliga  följder  för  svenskarnas  opera- 
tioner. Förrädarens  namn  skulle  utplånas  från  den  ryska 
jorden,  och  metropoliten  av  Kiev  jämte  två  biskopar  kalla- 
des till  Gluchov,  dit  den  nye  hetmanens  residens  skulle 
förläggas,  för  att  lysa  Mazepa  i  bann.  Överste  Tjetjen 
och  Mazepas  övriga  anhängare,  som  tagits  tillfånga  i  Ba- 
turin, avrättades,  och  då  man  ej  kunde  komma  åt  honom 
själv,  roade  man  sig  med  att  hänga  honom  in  effigie.  Om 
detta  råa  gyckelspel  skrev  tsaren  själv  med  synbart  väl- 
behag: 

>1  dag  (d.  6  november)  ställde  man  ut  en  persona 
(figur,  docka),  föreställande  den  där  förrädaren  Mazepa,  tog 
av  honom  ordensbandet  och  antvardade  honom  åt  bödeln, 
som  band  honom  vid  ett  rep,  släpade  honom  på  gatan 
och  sedan  hängde  honom  i  galge  på  torget.» 

Och  en  vecka  efter  denna  barnsliga  vidrighet  ringde 
det  i  Moskvas  kyrkklockor,  som  om  landet  hade  vunnit 
en  stor  seger  eller  blivit  befriat  från  en  landsplåga.  I 
Uspenskij-katedralen  hölls  i  tronföljarens  närvaro  en  tack- 
sägelsegudstjänst av  Stefan  Javorskij,  som  slöt  sin  predikan 
med  orden:  Oss,  samlade  i  Guds  Faders,  Jesu  Kristi  och 
de  heliga  apostlarnas  namn.  är  det  av  Herran  själv  givet 
att  binda  och  lösa,  och  om  vi  binda  något  på  jorden,  vare 
det  ock  bundet  i  himlen!  Åt  förrädaren  Ivan  Mazepa  för 
löftesbrott  och  förräderi  mot  storgosudaren  anatema,  ana- 
tema, anatema!» 

Den  nästa  åtgärden  bestod  i  att  utse  en  ny  hetman, 
och  detta  val  utföll  naturligtvis  efter  tsarens  önskan.  Po- 
lubotok,  den  unge  översten  av  Njezjin,  hade  goda  utsikter, 
men  Peter  fann  honom  »allt  för  duglig>  och  befarade  i  ho- 
nom   en    ny  Mazepa.     I  stället  utsågs  den  gamle  översten 


Skoropadskij,  Mazepas  efterträdare  såsom  lillrysk  hetman. 

(Efter  oljemålning  från   1700-taIet.) 


120 

av  Starodub,  Skoropadskij,  som  var  »trogen  hans  tsariska 
majestät,  framstående  i  den  lillryska  hären  och  förfaren  i 
allmänna  värv>.  Han  sökte  fåfängt  avsäga  sig  med  hän- 
visning på  sin  höga  ålder.  I  sin  trohetsed  måste  han  ut- 
tryckligt svärja  att  anföra  den  lillryska  hären  mot  Mazepa 
och  att  ej  ha  några  förbindelser  med  honom.  Tsaren  kände 
sig  nu  tämligen  lugn  pa  detta  hall  och  skrev  den  7  nov. 
(dagen  efter  valet):  »Den  fördömde  överlöparen  och  skur- 
ken Mazepa  har  endast  tillfogat  sig  själv  men,  och  folket 
vill  icke  längre  höra  hans  namn  ens;>. 

Slutligen  gällde  det  att  lugna  det  lillryska  folket  ge- 
nom svassande  löften,  lockande  förespeglingar  och  lögn- 
aktiga försäkringar:  »Det  är  —  heter  det  i  manifestet  från 
Gluchov  d.  9  nov.  —  oss  bekant,  att  vår  fiende,  den  sven- 
ske kungen,  inseende  sina  truppers  avmattning  och  sak- 
nande förhoppning  att  med  vapen  motstå  och  besegra  sina 
talrika  motståndare,  de  tappra  stor-  och  lillryska  trupperna, 
i  sitt  övermodiga  uppsåt  att  erövra  såväl  edra  som  våra 
städer,  efter  mycken  förlust  av  trupper  vid  gränsen  till 
Smolensk  nödsakad  att  vända  och  under  ett  snabbt,  listigt 
tåg  till  Lillryssland  försökande  förekomma  vår  här,  på  in- 
bjudan och  kallelse  av  förrädaren  Mazepa  har  intagit  de 
mest  betydande  städer,  inlagt  besättningar  däri  samt  genom 
tunga  pålagor  och  skatter,  genom  plundring  och  fängs- 
lande ödelagt  landet,  såsom  han  gjort  i  Polen,  Litauen  och 
Sachsen,  under  sken  av  att  värna  landet,  men  i  själva  ver- 
ket för  att  utlämna  det  åt  det  polska  oket  och  till  träldom 
under  Leszczinski,  den  av  honom  olagligt  valde  kungen, 
som  lovat  att  åt  svensken  avträda  Kurland,  Samogitien  och 
det  polska  Livland  mot  att  Lillryssland  utlämnas  till  honom 
och  Mazepa  göres  till  självständig  furste.-  Efter  denna  väl- 
diga harang  omnämnas  Lewenhaupts  förluster  [»Av  16,000 
man  kommo  knappt  3,000  undan  med  livet;  alla  kanoner, 
fanor  och  8,000  trossvagnar  blevo  tagna  ]  samt  Lybeckers 
motgång    i    Ingermanland.       (Detsamma    upprepas    ock    i 


121 

Skoropadskijs  universal  till  det  lillryska  folket  av  den  8  dec, 
och  han  tillägger,  att  Karl  XII:s  huvudarmé  »i  flera  viktiga 
drabbningar  >  minskats  med  hälften.)  Omständligt  beskrives 
slutligen,  huru  svenskarna  i  Minsk,  Borisov  och  Mohilev 
rövat  kalkar  och  helgonbilder,  gått  in  i  kyrkor  med  sina 
hundar  under  gudstjänst  och  i  Mohilevs  katedral  kastat  ut 
på  marken  det  heliga  sakramentet,  Kristi  lekamen,  ryckt  åt 
sig  kalken  och  druckit  upp  vinet».  Karl  XII  pinar  och 
uthungrar  sina  fångar  utan  att  utväxla  dem  med  ryska, 
hugger  av  fingrar,  pryglar  lillryska  fångar  till  döds  >  o.  s.  v. 
1  den  svenske  kungens  lugnande  försäkringar  till  den  lill- 
ryska befolkningen  »döljer  sig  hans  illvilliga  avsikters  död- 
liga gift.» 

Av  liknande  innehåll  var  tsarens  proklamation  till  za- 
porogerna,  vilka  fingo  löfte  om  1,500  gulden  för  varje  kuren 
(kompani)  om  året  utöver  den  vanliga  sålden.  Den  som 
utlämnade  en  fången  fientlig  general  skulle  få  2,000  rubel; 
på  en  fången  överste  sattes  ett  pris  av  1,000  rubel  och  på 
varje  soldat  3  —  5  rubel.  Ytterligare  framhöllos  svenskarnas 
ogärningar,  huru  de  gjort  ortodoxa  kyrkor  till  stall  och 
förvandlat  dem  till  lutherska  och  unionistiska  kirchi.  ^Vi 
kunna  utan  blygsel  säga,  att  intet  folk  under  solen  kan  be- 
römma sig  av  sådana  friheter,  privilegier  och  skattelindringar 
som  det  lillryska  av  tsarens  nåd,  ty  ej  en  enda  slant  ha  vi 
tagit  från  Lillryssland  till  vår  statskassa. 

Svenskarna  å  sin  sida  voro  ej  heller  sena  med  lugn- 
ande försäkringar  åt  den  lillryska  lantbefolkningen.  Samma 
dag  som  Karl  XII  och  Mazepa  möttes,  utfärdade  det  sven- 
ska krigskommissariatet  ett  kungligt  manifest,  att  den  in- 
ryckande hären  ej  ärnade  förhärja  Ukraina,  om  blott  dess 
invånare  förbleve  lugna  och  ej  gjorde  de  svenska  trupperna 
något  förfång,  utan  fastmer  för  reda  pengar  sålde  alla  ät- 
bara förråd,  som  kunde  erfordras.  Och  i  ett  av  Piper 
kontrasignerat    manifest    på    lillryska,   daterat  Romny  d.  16 


122 

dec.  1708,  tävlade  svenskarna  med  tsaren  i  bombastisk  väl- 
talighet: 

;>I  skaden  redan  våra  segerrika  vapen  glänsande  på 
edra  fält  och  Moskva  vikande  tillbaka  härifrån  utan  att  vaga 
hålla  stånd  mot  oss,  huru  ofta  vi  än  erbjudit  tillfälle  till 
kamp  ....  Så  uppräknas  en  mängd  krigiska  framgångar: 
vid  Koljablin,  Mieskowice,  Napa  (där  2,000  dödades  och  så- 
rades), vid  Miltjev,  Subotin,  vid  övergången  av  Sozj,  vid 
Gorki  (»där  4,000  ryssar,  som  skulle  försvara  bron  över 
Desna,  måste  fly  för  600  svenskar »)  samt  vid  Smjeloje,  där 
»tre  ryska  dragonregementen  besegrades».  Därpå  veder- 
läggas de  lögnaktigt  överdrivna  ryktena  om  Lewenhaupts 
förmenta  nederlag  vid  Ljesna  och  Lybeckers  motgång  i 
Ingermanland.  Varför  allt  detta  tomma  skryt  av  moskovi- 
ten, om  icke  för  att  med  skymfliga  ord  skyla  sin  egen 
nesa?  Men  det  är  längesedan  allom  bekant  att  moskovi- 
terna i  fråga  om  lögnaktiga  påfund  förlorat  all  skam. »  Som 
exempel  anföres  tsarens  lömska  förklädnad  under  visiten 
hos  Dahlberg  i  Riga,  och  med  förakt  avvisas  beskyllning- 
arna för  grymhet,  helgerån  o.  d.  Men  härpå  svarade  Peter 
i  ett  nytt  upprop  av  den  3  febr.  1709,  att  han  berömde 
sig  av  att  ha  avhållit  sig  från  »alla  dylika  fruktlösa  och 
bland  alla  politiska  och  kristna  folk,  särskilt  gent  emot 
krönta  huvuden,  ovanliga  smädelser  såväl  i  brev  som  i 
tal»,  men  att  han  med  klara  bevis  skulle  kullslå  kungens 
lögner. 

Karl  Xll:s  manifest  gjorde  i  själva  verket  föga  intryck 
på  folket  i  Ukraina.  Bönderna  gömde  undan  sina  förråd 
i  skogarna,  snattade  hästar  och  vad  annat  de  kunde  komma 
åt.  1  allmänhet  mottogos  svenskarna  ingalunda  såsom  :>be- 
friare  frän  moskovitisk  träldom »,  utan  snarare  ovänligt,  utom 
i  Atiusja,  där  de  hälsades  med  salt  och  bröd.  Och  sven- 
skarna å  sin  sida  voro  misstrogna  mot  Mazepa  och  hans 
följe.  Hetmanen  själv  hade  en  svensk  >: hedersvakt»,  som 
i  själva  verket  spionerade  på  honom;  överste  Zelenskij  och 


123 

general-asaulen  Maksimovitj  bevakades  av  50  man,  och  för 
varje  medlem  av  starsjinan  voro  tvä  man  kommenderade. 
Mindre  sträng  var  man  mot  kosackerna,  när  de  fingo  be- 
sök av  sina  hustrur  i  det  svenska  lägret. 

Den  respekt  och  välvilja,  varmed  Mazepa  mottogs  av 
Karl  XII,  tycktes  krya  upp  gubben  en  smula,  och  han  skrev 
den  30  okt.  1708  till  Skoropadskij  följande  omedvetna  san- 
ningar och  medvetna  lögner: 

»Den  mot  oss  fientliga  moskovitiska  makten  har  se- 
dan många  är  tillbaka  i  illasinnade  avsikter  föresatt  sig  att 
utrota  våra  sista  fri-  och  rättigheter.  Nu  söker  han  bringa 
detta  i  fullbordan,  vilket  tydligt  framgår  därav  att  han  utan 
någon  som  hälst  viktig  orsak  börjat  tillägna  sig  lillryska 
städer;  han  utdriver  därur  värt  folk,  till  det  yttersta  utar- 
mat och  förslavat,  och  fyller  dem  med  sina  trupper.  Må 
detta  ske  i  Starodub,  Tjernigov  och  Njezjin  under  den 
osanna  förevändningen,  att  man  måste  värna  sig  mot  sven- 
skarna —  men  varför  göra  så  i  avlägsna  städer,  dit  sven- 
skarna ej  ha  en  tanke  på  att  tåga?  Varför,  till  exempel, 
skicka  regementen  till  Poltava? ....  Den  kraftlösa  okri- 
giska moskovitiska  stridsmakten,  flyende  för  de  oövervinner- 
liga  svenska  trupperna,  räddar  sig  blott  genom  att  utrota 
vår  befolkning  och  bemäktiga  sig  våra  städer.  Därför  ha 
vi,  hetman,  med  enhälligt  medgivande  av  generalstarsjinans 
paner,  överstarna  och  hela  hären  ställt  oss  under  den  högt 
lysande  svenske  kungens  oövervinnerliga  protektion,  vilken 
alltid  har  varit  en  allsmäktig  värnare  för  de  förorättade, 
älskar  sanningen  och  hatar  lögnen,  i  det  otvivelaktiga  hop- 
pet att  hans  svenska  majestät  skall  skydda  vårt  kära  foster- 
land och  vår  här  med  sina  oövervinnerliga  vapen  från  det 
tyranniska  moskovitiska  oket  samt  ej  blott  bevara  vår  frihet 
och  våra  rättigheter,  utan  ock  utvidga  dem,  varom  han  har 
övertygat  oss  ej  blott  genom  sitt  oförytterliga  konungsliga 
ord,  utan  ock  genom  skriftlig  assecuracia.» 

Men    efter    Baturins    förstöring  kom  åter  den  vanliga 


124 

gnällande  tonen,  och  han  urskuldade  sig  inför  Orlik:  :>01yck- 
liga  och  dåliga  äro  våra  förehavanden,  och  jag  ser,  att  Gud 
ej  har  välsignat  mitt  verk.  Men  Herren  är  mitt  vittne,  att 
jag  icke  har  önskat  kristna  blodsutgjutelser,  ty  jag  tänkte 
som  så:  När  jag  kommer  till  Baturin  med  den  svenske 
kungen,  skall  jag  till  hans  tsariska  höghet  skicka  ett  tack- 
samhetsbrev för  hans  protektion;  däri  skildrar  jag  alla  våra 


Ruin  av  Mazepas  hus  i  Baturin. 

(Frän   mitten   av    ISOO-talet.) 

forna  och  nuvarande  oförrätter,  förlusten  av  fri-  och  rättig- 
heter, den  totala  förstörelse  och  det  fördärv,  som  beretts 
hela  vårt  folk,  och  slutligen  framhåller  jag,  att  vi,  likasom 
vi  frivilligt  för  den  enda  österländska  ortodoxiens  skull  givit 
oss  i  tsarens  hand,  även  nu,  såsom  varande  ett  fritt  folk, 
självmant  frigöra  oss  från  dessa  förpliktelser  och  tacka  hans 
tsariska  majestät  för  protektionen.  Vi  vilja  ej  utsträcka  våra 
händer  till  blodsutgjutelse,  men  skola  under  den  svenske 
kungens    protektion    avbida   vår  fullständiga  befrielse.    Jag 


125 

hoppades  att  få  friheten  icke  genom  krig,  utan  pä  fredlig 
väg  medels  traktater.  Jag  trodde,  att  jag  genom  allehanda 
medel  skulle  kunna  böja  den  svenske  kungen  till  en  sådan 
fred  med  hans  tsariska  majestät.  Men  nu  har  det  gått 
annorlunda.  Ukraina,  förskräckt  genom  Baturins  öde,  skall 
frukta  för  att  hålla  ihop  med  oss.  > 

År  1707  hade  Mazepa  skrytsamt  försäkrat  Stanislaw 
Leszczinski,  att  det  fanns  endast  7,000  moskaler  (mosko- 
viter) i  Ukraina,  och  med  deras  kroppar  skulle  han  »slå  en 
brygga  över  Dnjeper  åt  svenskarna».  Men  i  ett  brev  av 
d.  5  dec.  1708  från  Romny  till  den  polske  kungen  talar 
han  om  huru  svårt  det  är  att  i  den  brydsamma  belägen- 
heten nä  målet  (in  hoc  turbido  reriim  statii  suum  adire 
Corinthum>).  Därför  ber  han  med  upprört  hjärta  och  en- 
ligt hela  Ukrainas  publico  voto,  att  Stanislaw  täckes  gripa 
till  vapen  {^>movere  manum»)  för  att  de  samfällt  måtte  kväva 
draken  i  gräset  {»unitis  armis  et  animis  in  herba  sopire 
draconem»),  särskilt  nu  när  Moskva  med  sina  skrivelser 
börjat  uppvigla  lantbefolkningen  och  anstifta  civile  bellum, 
inbördeskrig.  Därför  bidar  han  kungens  ankomst  såsom 
»salvator,  likasom  Patres  in  Lymbo>  (skärselden),  och  »be- 
täcker med  tusen  kyssar  hans  krigiska  hand>.  Detta  brev 
uppsnappades  av  ryssarna. 

Intet  bevisar  väl  tydligare  Mazepas  fega  vankelmod 
och  falskhet  än  det  faktum  att  han  i  slutet  av  år  1708 
gjorde  ett  försök  att  återknyta  förbindelsen  med  tsaren. 
Till  det  ryska  lägret  kom  översten  av  Mirgorod,  Daniia 
Apostol,  som  med  Mazepa  övergått  till  svenskarna,  och 
förklarade,  att  Mazepa  var  villig  att  åt  tsaren  utlämna  Karl 
XII  och  de  svenska  generalerna,  om  Peter  återgav  honom 
värdigheten  såsom  hetman  och  garanterade,  att  han  erkän- 
des såsom  sådan  av  de  europeiska  hoven.  Den  sluge  Pe- 
ter lät  verkligen  Golovkin  träda  i  underhandlingar,  men  den 
lömska  planen  var  nära  att  stranda  på  tsarens  bestämda 
motstånd    mot   villkoret   rörande  garantien.     Slutligen   gick 


126 

han  dock  —  åtminstone  skenbart  —  in  pa  denna  punkt. 
Då  Apostol  dröjde  med  svaret,  skickade  Mazepa  först  sin 
barberare,  som  tjänade  hos  Vojnarovskij,  och  sedan  över- 
ste Galagan  med  liknande  förslag.  Härigenom  tycktes  tsa- 
ren övertygad  om  Mazepas  ångerfullhet  och  lät  Golovkin 
den  22  dec.  skriva  ett  jakande,  nådigt  svar. 

Men  det  vart  intet  av  hela  saken,  om  den  äljes  varit 
allvarligt  menad.  Apostol  och  Galagan  stannade  kvar  i  det 
ryska  lägret,  där  den  senare  användes  såsom  spion  och 
tolk.  Och  Apostol  yppade  hemligheten,  att  Mazepa  visat 
honom  ett  brev  av  Leszczinski,  enligt  vilket  Ukraina  skulle 
förenas  m.ed  Polen  på  samma  villkor  som  Litauen,  och 
Leszczinski  skulle  med  Mazepa  och  en  svensk  truppstyrka 
under  befäl  av  överste  E.  D.  v.  Krassow  stanna  i  Lillryss- 
land,  under  det  att  Karl  själv  skulle  tåga  mot  Moskva. 

Detta  nya  förräderi  av  Mazepa  begagnade  Peter  till  en 
ny  kungörelse  åt  lillryssarna  av  den  3  febr.  170Q  frän  Sumy: 
»Vi  hava  visat  er,  att  den  gudlöse  har  lockat  svenskarna 
till  Ukraina  för  att  åter  bringa  landet  i  polsk  träldom  och 
tvinga  Guds  kyrkor  in  i  unionen  (med  påvedömet),  ehuru 
han  i  sina  paskiller  svurit,  att  han  gjorde  detta  till  förmån 
för  det  lillryska  folket,  som  skulle  bliva  fullkomligt  oav- 
hängigt både  av  oss  och  av  Polen.  Men  nu  har  hans 
skändliga  lögnaktighet  avslöjats.  Han  kallar  sig  Leszczin- 
skis  trogne  undersåte  och  Ukraina  dennes  arvedel.  Av  högt 
uppsatta  personer  har  det  sagts  oss,  att  han  av  Leszczin- 
ski redan  fatt  ett  vojevodskap  i  Polen  och  titeln  furste  av 
Severien.  Men  av  vilken  gudlös  elakhet  mot  det  lillryska 
folket  av  både  andligt  och  världsligt  stånd  förrädaren  är 
genompyrd,  framgår  av  följande:  En  spion,  som  tagits  till- 
fånga, yppade  vid  förhöret,  att  han  var  skickad  av  Mazepa 
med  brev  till  biskopen  av  Tjernigov  och  några  andra.  Men 
under  tortyren  bekände  han,  att  han  med  flit  hade  blivit 
sänd  av  Mazepa  till  Gluchov  och  fått  löfte  om  pangar  mot 


127 

villkor  att  han,  om  han  bleve  fångad,  skulle  säga,  att  han 
hade  vissa  brev  att  avlämna.  > 

Till  god  del  berodde  utan  tvivel  Karl  Xll:s  fiasko  i 
Ukraina  därpå  att  den  stora  förstärkning,  som  utlovats  från 
zaporoghären,  uteblev.  Tiderna  voro  nu  helt  annorlunda 
än  då  Chmielnitskijs  krigarsnille  samlade  zaporogerna  och 
alla  kosacker  på  vänstra  Dnjeperstranden  till  ett  national- 
krig mot  polackerna  och  papismen. 

I  Sitj,  som  allt  sedan  1652  var  förlagt  till  mynningen 
av  ån  Tjertomlyk,  där  nu  mera  byn  Kapulivka  är  till  fin- 
nandes, rådde  som  vanligt  anarki  och  självsvåld.  De  äldre 
stodo  på  »laglig»  grund  och  ville  erkänna  tsar  Peters  över- 
höghet, men  de  yngre  brushuvudena,  anförda  av  den  tappre 
Konstantin  Hordienko,  som  ursinnigt  hatade  Moskva,  fingo 
överhand.  De  togo  visserligen  emot  de  pangar,  som  tsa- 
ren skickade  dem:  12,000  rubel  för  hären,  500  dukater  åt 
kosjevojen  och  2,000  rubel  åt  starsjinan,  men  hans  sände- 
bud förolämpades.  En  av  tsarens  utskickade  hotades  med 
att  bliva  dränkt,  om  han  inte  packade  sig  i  väg,  och  mun- 
ken Irodion  Zjurakovskij  var  nära  att  bli  levande  bränd  i 
en  tjärtunna  såsom  spion.  1  sitt  svar  hånade  de  tsaren, 
likasom  de  förut  gjort  med  sultanen,  och  uppställde  dessa 
fordringar:  Inga  storryska  överstar  skulle  tålas  i  lillryska 
städer;  de  befästade  platserna  Kamenij  Zaton  och  Samara 
skulle  grusas  och  kosackerna  skulle  få  fri  brukanderätt  till 
kvarnarna  vid  Psel  och  Vorskla  samt  obehindrad  sjöfart 
vid  Perevolotjna.  Då  Skoropadskijs  standarbärare,  Tjernjak, 
ville  resa  till  khanen  av  Krim  för  att  officiellt  underrätta  om 
hetmanskiftet,  blev  han  kvarhållen  i  Sitj,  och  ett  annat  sän- 
debud från  Lillrysslands  nye  hetman  dödades. 

Dessa  skarpa  konflikter  utbröto  i  öppen  fäjd,  då  Hor- 
dienko —  den  krigslystne  kosjevojen  —  bröt  upp  med 
tusen  zaporoger  för  att  förena  sig  med  Mazepa.  Han  an- 
föll nattetid  en  rysk  trupp  och  lyckades  fånga  några  mosko- 
viter,   som    med    jubel   fördes  till  det  svenska  lägret  i  Bu- 


128 

distje.  Tsaren,  som  da  befann  sig  i  Voronezj,  blev  allvar- 
ligt bekymrad  för  en  allmän  resning  i  Ukraina,  men  även 
nu  gynnades  han  av  sin  sällsynta  Fortuna.  Zaporogerna 
blevo  slagna  av  Boltin  och  av  Rönne  vid  Sokolno,  och 
Hordienko  hade  måst  överlämna  den  zaporogiska  komman- 
dostaven åt  Sorotjinskij,  som  tillhörde  det  äldre,  konserva- 
tiva partiet.  Men  tsaren  misstrodde  även  honom,  troligen 
icke  utan  skäl,  och  nu  var  domen  fälld  över  de  fruk- 
tade frihetsbröderna  pä  andra  sidan  om  Dnjepers  fruktade 
trösklar  >. 

Överste  P.  Jakovlev  beordrades  dit  med  tre  regementen. 
Han  sökte  förgäves  storma  Sitj,  som  vid  vårflödet  var  all- 
deles omgivet  av  vatten,  så  att  det  endast  kunde  angripas 
med  båtar.  De  ryska  fångar,  som  befunno  sig  i  Sitj,  blevo 
grymt  avlivade,  och  en  kosack,  som  Jakovlev  skickade  till 
dem  med  ett  brev  från  Mensjikov,  dränktes  som  en  hund. 
Men  ryssarna  fingo  förstärkning  av  furst  Volkonskijs  dra- 
goner och  av  överlöparen  Galagan,  som  kände  de  lokala 
förhållandena.  Sitj  överrumplades  och  förstördes,  för  att, 
enligt  Mensjikovs  ord,  >detta  förrädiska  näste  skulle  grund- 
ligt utrotas).  De  zaporoger,  som  överlevde  blodbadet, 
föllo  i  rysk  fångenskap. 

Emellertid  hade  Hordienko  i  början  av  det  ödesdigra 
året  170Q  skickat  en  deputation  av  80  man  till  Mazepa  med 
besked,  att  zaporogerna  ställde  sig  på  hans  sida,  sedan  de 
erfarit,  att  de  pangar,  som  tsaren  skickat  dem,  fråntagits 
dem  av  en  kosack  vid  namn  Fljak  (förmodligen  identisk 
med  den,  som  Nordberg  kallar  Hluk,  ty  /  och  h  växla 
stundom  i  lillryska  namn,  t.  ex.  Fastov  och  Chvastov). 
Själv  bröt  Hordienko  upp  från  Sitj  den  1  mars  med  ett 
tusen  man  och  skrev  den  15  mars  till  Stanislaw  Leszczin- 
ski  och  bad  om  trupper  och  hjälp  för  det  kära  fosterlan- 
det Ukraina.  Men  detta  brev  uppfångades  av  Sieniawskis 
förposter  och  lämnades  till  A.  Dasjkov,  den  ryske  residen- 
ten  i  Warschau. 


129 

Den  26  mars  träffades  Hordienko  och  Mazepa  i  Di- 
kanka,  och  där  hölls  samma  dag  det  sista  vältalighetsprov, 
man  känner  av  den  store  frasmakaren  och  skrymtaren: 
)Jag  tackar  er,  zaporoger,  för  ert  förtroende  till  mig  och 
prisar   er  nitiska  önskan  att  göra  fosterlandet  väl.     Gud  är 


Väderkvarn  i  byn  Dikanka  (guv.  Poltava). 


mitt  vittne,  att  jag,  anförtroende  mig  i  den  svenske  ko- 
nungens hand,  icke  har  handlat  lättsinnigt  eller  av  privata 
hänsyn  för  mig  själv,  utan  av  kärlek  till  fädernejorden.  Jag 
har  varken  hustru  eller  barn;  jag  skulle  kunna  draga  mig 
undan  till  Polen  eller  annorstädes  för  att  där  lugnt  tillbringa 
mina  återstående  dagar.  Men  efter  att  så  länge  hava  styrt 
Ukraina  med  omsorg  och  trohet,  så  mycket  det  i  min  för- 

Jensen,   Mazepa.  9 


130 

måga  stått,  kan  jag,  av  hedersplikt  och  innerlig  kärlek,  icke 
lägga  armarna  i  kors  och  lämna  detta  land  till  godtycke  åt 
en  orättfärdig  förtryckare.  Mig  är  det  allt  för  väl  bekant,  att 
tsaren  ärnat  förflytta  oss  till  andra  näjder,  göra  er,  zaporo- 
ger,  till  dragoner  och  förstöra  ert  hemvist  till  grunden. 
Om  1,  zaporoger,  ännu  haven  bevarat  eder  frihet,  haven  I 
därför  att  tacka  endast  mig  —  Mazepa.  Men  om  tsarens 
avsikt  förverkligades,  skullen  1  alla  bli  bundna,  fängslade 
och  skickade  till  Sibirien.  Mensjikov  har  redan  satt  sig  i 
rörelse  med  förfärande  styrka  (mot  Sitj),  och  det  måste  be- 
traktas såsom  en  särskild  försynens  omvårdnad  om  oss, 
att  den  svenske  konungen  i  samma  stund  tågar  till  vårt 
land  och  ger  alla  rättsinnade  människor  hopp  om  befrielse 
från  förtryckarna.  Jag  har  ansett  som  min  plikt  att  vända 
mig  till  den  svenske  kungen  och  hoppas,  att  Gud,  som 
nyligen  befriat  oss  från  farlighet,  skall  hjälpa  oss  avskudda 
det  nesliga  oket.  Hållom  samman,  zaporoger!  Jag  för- 
pliktigar  mig  edligen  åt  er,  och  1  skolen  å  er  sida  svärja 
mig  orubblig  trohet  och  vänskap.» 

Efter  detta  festtal  hölls  »bankett >.  Enligt  gamla  va- 
nan togo  de  druckna  zaporogerna  bordskärl  med  sig,  då 
de  stego  upp  från  taffeln.  När  Mazepas  hovmästare,  själv 
drucken,  märkte  detta,  började  han  skymfa  dem.  Zaporo- 
gerna togo  humör,  och  det  var  nära  att  de  sadlat  sina 
hästar  och  lämnat  Mazepa  åt  sitt  öde.  Mazepa  måste  lugna 
deras  upprörda  känslor  genom  att  utlämna  den  stackars 
hovmästaren  åt  deras  lekfulla  raseri:  de  kastade  honom  så- 
som en  boll  mellan  sig  och  stucko  sedan  ihjäl  honom 
med  kniv. 

Dagen  därpå  visade  Mazepa  Hordienko  vägen  till  det 
svenska  krigslägret  i  Budistje  (57  verst  frän  Poltava).  Denne 
hade  med  sig  50  zaporoger,  115  fångade  ryssar  och  lill- 
ryska  kosacker.  Hordienko  tackade  på  latin  Karl  XII  för 
hans  beskydd  och  strävan  att  befria  dem  från  den  ryske 
tsarens  förfärliga  ok  och  förklarade,  att  hans  kamrater  voro 


131 

villiga  att  »offra  livet  och  gripa  sig  det  heliga  verket  an  i 
full  förtröstan  på  en  lycklig  utgång».  Å  konungens  vägnar 
svarade  statssekreteraren  Hermelin  med  ett  latinskt  tal,  som 
översattes  pa  slaviska  av  krigskommissarien  Soldan.  Härpå 
utdelades  gåvor  åt  de  zaporoger,  som  deltagit  i  strider  med 
ryssar  —  inalles  ett  tusen  dukater,  och  Mazepa  försträckte 
sextio  tusen  dukater  åt  den  svenska  krigskassan.  Såsom 
vi  längre  fram  få  se,  uppstod  det  efter  Mazepas  död  stora 
tvistigheter,  huruvida  han  tagit  dem  av  egna  medel  eller, 
såsom  ock  faktiskt  var,  ur  den  lillryska  krigskassan.  Dess- 
utom lovade  kungen  till  julklapp  at  varje  kosack  4  rubel 
och  en  kaftan.  Efter  audiensen  undfägnades  de  av  Rehn- 
sköld,  och  i  det  svenska  lägret  voro  de  mycket  lustiga, 
enligt  Krmanns  uppgift.  »Det  festades  i  tre  dagar,  så  att 
Mazepa  blev  sängliggande.  >  Vid  avskedet  skulle  tio  ko- 
sacker åter  få  företräde  hos  Karl  XII  på  det  villkor,  att  de 
ej  drucko  något  före  middagen,  enär  »konungen  ej  tål 
druckna  . 

Då  de  stridslystna  zaporogerna  begärde  att  genast  få 
slåss  med  moskoviterna,  berömde  Karl  XII  deras  krigiska 
nit,  men  sade,  att  de  måste  ge  sig  till  tåls  och  förbereda 
sig  på  kamp  i  avbidan  pä  det  lämpliga  tillfället.  De  kas- 
tade då  sina  mössor  i  luften,  svängde  sablarna  och  skreko 
av  vild  förtjusning. 

Sålunda  voro  dessa  zaporoger  fastlänkade  vid  den 
svenska  hären  och  måste  deltaga  i  de  svåra  strapatserna 
före  slaget  vid  Poltava  och  i  de  följande  olyckorna.  Härom 
heter  det  i  en  storrysk  folkvisa  från  guvernementet  Saratov: 

Skrytsamt  de  berömde  zaporoger 
redde  sig  att  taga  Platav-staden. 
Tidigt  upp  på  morgonen  de  stodo 
och  på  goda  hästar  lade  sadlar. 
Men  vid  kvälln  berömde  zaporoger 
alla  råkade  i  fångenskapen. 


132 


Zaporoger,  fräjdade,  berömde! 
Varest  han  1  edra  säkra  bössor? 
»Våra  bössor  laddades  förträffligt, 
men  i  fängsel  ha  vi  blivit  satta.»  — 
Och  var  äro  edra  goda  hästar? 
»Vara  hästar  blevo  sammanfösta; 
vi  kosacker  själva  äro  fängna.»  — 
Zaporoger,  fräjdade,  berömde! 
Varest  äro  edra  vassa  lansar? 
>Vära  lansar  blevo  tagna  frän  oss, 
kastades  i  Donau,  i  floden.» 


»lag  tror  ej,  att  denna  vinter  skall  förflyta  utan  general- 
I  batalj;  men  detta  spel  är  i  Guds  händer,  och  ho  vet, 
vem  lyckan  skall  tillfalla»,  så  föllo  sig  Peter  den  stores 
ord.  Hans  förmodan  besannades  dock  icke  så  snart;  men 
svenskarna  och  Mazepa  råkade  i  stället  ut  för  en  fiende, 
ännu  farligare  än  moskoviterna  —  det  var  den  fruktans- 
värda vinterkölden,  som  anställde  så  stor  förödelse  i  de 
svenskes  leder.  Våra  svenska  krönikörer  från  denna  tid  — 
allt  ifrån  kanslipresidenten  greve  Pipers  brev  till  sin  maka 
ned  till  den  simple  soldatens  lakoniska  notiser  —  hava  åt- 
skilligt att  tälja  om  dessa  tysta  lidanden,  och  det  mannamod, 
varmed  Karl  Xll:s  krigare  buro  dem,  synes  mig  vara  deras 
största  berömmelse  och  bästa  hjältegloria. 

Ty  när  vi  särskilt  i  år  tänka  tillbaka  på  karolinerna, 
fira  vi  icke  minnet  av  dem,  som  med  Lewenhaupt  nödga- 
des gå  in  på  en  för  dåtidens  svenskar  okänd  dagtingan 
och  förödmjukande  fångenskap  i  Sibiriens  isiga  häkte.  Och 
de  många,  vilkas  förmultnade  ben  vila  i  Poltavas  närhet 
under  de  båda  oansenliga  kurganerna  (gravkullarna)  vid 
Pobivantsy  och  förmodligen  annorstädes  vid  Vorsklas  strän- 
der, tämligen  långt  borta  från  den  pompösa  ryska  grav- 
platsen med  det  vilseledande  namnet  »Svenska  graven», 
förtjäna  ej  större  berömmelse  än  deras  förfäder,  som  med 
samma  osvikliga  soldattrohet  blödde  och  stupade  »på  Liit- 
zens  kullar  och  Leipzigs  slätter». 

Det  finnes  nämligen  något  ännu  större  än  den  av 
skalderna  besjungna  döden  på  slagfältet.  Soldaten  i  kamp 
livas    av    den  allmänna  stridsfebern  och  går  vid  skrällande 


134 

trummor  och  smattrande  trumpeter,  blint  lydande  komman- 
doorden, framåt  mot  en  okänd  fara,  som  antingen  bringar 
seger  med  ära  och  byte  eller  en  kanske  ögonblicklig  död 
för  en  osynlig  kula.  Men  vad  är  detta  mot  de  faror  och 
lidanden,  som  en  av  årslånga  strapatser  utmattad,  sliten 
och  avtärd  här  hade  att  genomgå  under  långa,  stränga  vin- 
termånader i  ett  främmande  land  i  kamp  mot  de  vilda  na- 
turelementen? Dessa  svenska  soldater,  födda  bönder,  men 
uppfostrade  och  härdade  till  krigare,  kämpade  för  en  idé, 
som  för  deras  begränsade  förstånd  måste  vara  ofattbar 
eller  kanske  rent  av  motbjudande,  och  avlägsnade  sig  med 
varje  dag  allt  längre  frän  hembygdens  röda  stugor,  dem  de 
flesta  aldrig  skulle  få  återse.  Och  ändå  knotade  de  i  regeln 
icke.  I  sanning  bevisar  detta  tysta  hjältemod  tu  ting:  för 
det  första  att  Karl  XII  ända  matte  ha  varit  en  säregen  män- 
niska och  utomordentlig  härförare,  och  för  det  andra  att 
svenskarna  ej  äro  ett  vanligt  folk,  när  de  vilja  visa  världen 
sina  bästa  sidor. 

Ur  de  karolinska  dagboksanteckningar,  som  utgivits 
av  professor  A.  Quennerstedt,  må  det  tillåtas  mig  avtrycka 
de  rader,  som  löjtnant  Joachim  Matthiae  Lyth  nedskrev  den 
1  okt.  1708:  »Wårt  arma  manskap  fatigerades  oupphörligen, 
nu  på  ett,  nu  åter  ett  annat  sätt,  med  wackter,  arbete  ock 
commenderingar,  som  wi  ingen  stund  säkre  woro  för  fien- 
den, ock  därtill  med  en  alman  klagan  ibland  oss:  hwad 
skole  wi  äta?  hwad  skole  wi  dricka?  hwad  skole  wi  emot 
instundande  wintrens  skarpa  kiöld  skyla  oss  med?  att  man 
här  jämte  icke  utan  we-klagan  ock  hiärtans  compassion  se 
måste,  huru  mången  bra  soldat  uthungrad  lade  sig  neder 
på  jorden,  gnagandes  barken  af  trän  för  hunger  skull, 
mången  åter  igen  med  en  onaturlig  spis  sökte  att  stilla 
den  utswultne  magen  tillfredz  ock  således  där  wid  eländigt 
afsomnade.  >  Och  den  24  december  heter  det  i  hans  dag- 
bok:  >Wid  hwart  ock  ett  compagnie  woro  intet  ringare  än 


135 

25  å  26  man  förfrusne  befundne,  af  hwilka  beklageligen 
händer  fötter  och  been  omsider  afstympades  ock  afsågades, 

att    det    war    mer   än  ömka  ock  jämer  att  anse Det 

var  icke  utan  stor  admiration  att  anse,  huru  ifrån  luften 
foglarne  ihiälfrusne  till  jorden  nederföllo;  de  små  tama  crea- 
turen,  såsom  höns  och  giäss,  lägo  jämwäl  i  husen  döde 
af  kiölden,  ock  kunde  wi  ej  heller  hästarne  kiölden  resi- 
stera,  af  hwilken  mången  creverade  ock  falla  måste....» 

Med  Karl  XII  följde  under  tåget  genom  Ukraina  en 
slovakisk  präst,  den  flerestädes  redan  omnämnde  Daniel 
Krmann.  Född  år  1663  i  Ungern  av  en  tysk  släkt  (Ger- 
mann,  Hermann),  hade  han  studerat  filosofi  och  teologi  i 
Breslau,  Leipzig  och  Wittenberg  och  blev  1706  superinten- 
dent för  den  luterska  kyrkan  i  det  slovakiska  Ungern.  För 
att  få  hjälp  åt  sina  förtryckta  trosfränder  i  Ungern  hade 
han  uppsökt  den  svenske  konungen  under  fälttåget  i  Po- 
len, träffade  honom  i  Mohilev  den  16  augusti  (nya  stilen  ^) 
1708  och  måste  med  eller  mot  sin  vilja  följa  det  svenska 
krigslägret  ända  till  Bender.  Hans  mission  förfelades  dock 
icke  alldeles,  ty  han  fick  av  Karl  XII  under  vägen  1,000 
thaler  och  20,000  thaler  för  återuppbyggande  av  det  ned- 
brända prästseminariet  i  Prjasjeva.  Om  den  besvärliga  re- 
san skrev  han  på  latin  en  dagbok,  som  förvaras  i  Wiens 
Hofbibliotek  och  18Q4  publicerades  av  den  ungerska  veten- 
skapsakademien i  »Monumenta  Hungariae  historica»  (B. 
XXXIII).  Ehuru  den  intressanta  skriften  icke  är  okänd  för 
den  svenska  historieforskningen,  om  också  icke  närmare 
utnyttjad,  må  några  utdrag  här  anföras  enligt  ett  förträff- 
ligt kritiskt  referat  på  lillryska  av  prof.  Tomasjevskij  i 
Lemberg. 

Redan  vid  ankomsten  till  Mohilev  blev  den  slovakiske 


*)  Äljes    ha  den  gamla  stilens  tidsbestämningar  mestadels  bibe- 
hållits enligt  de  ryska  och  lillryska  uppgifterna. 


136 

protestanten  så  förfärad,  att  »håren  reste  sig  på  hans  hu- 
vud», ty  vid  stadsporten  fanns  en  målning,  föreställande 
två  jesuiter,  med  inskriften:  »Vos  estis  lux  mundi!.  (1  aren 
världens  ljus).  Han  mottogs  i  lägret  av  regiae  majestatis 
faber»  (generalfälttygmästare?),  som  förde  honom  och  hans 
följe  till  doktor  Malmberg,  »konungens  biktfader  och  pre- 
sident för  det  militär-kyrkliga  konsistoriet)  (han  var  biskop 
och  överhovpredikant),  och  därpå  till  ministern  greve  Piper, 
som  mottog  dem  kyligt,  men  lovade  dem  audiens  hos  ko- 
nungen dagen  därpå.  De  uppvaktade  även  kanslisekrete- 
raren Olof  Hermelin,  vilken  på  Krmanns  långa  tal  svarade 
välvilligt  i  konungens  namn. 

I  likhet  med  många  svenskar  var  Krmann  övertygad 
om  att  Mazepa  bar  skulden  för  det  olyckliga  fälttaget,  och 
han  hyste  personlig  antipati  både  mot  denne  och  mot  ko- 
sackerna i  allmänhet.  Intressant  är  hans  skildring  av  en 
kosack-begravning.  Den  döde  begrovs  vid  altaret;  på  kis- 
tan lades  svärdet  och  på  likets  bröst  syndaförlåtelsen  (in- 
dulgenticc)  samt  ett  brev  från  metropoliten  i  Kiev  till  helige 
Michael,  att  den  döde  måtte  bli  insläppt  i  himmelriket.  - 
Men  Krmann  kritiserade  också  svenskarna.  ^Städer  och 
byar  lät  Karl  XII  bränna,  förstöra  husen  ända  till  grunden 
och  döda  invånarna.  Endast  de,  som  hade  flytt  hit  från 
Ukraina,  släpptes  hem,  med  befallning  att  de  vid  risk  av 
dödsstraff  aldrig  mer  skulle  uppträda  mot  svenskarna.» 
Och  vid  stormningen  av  Veprik  berättar  han,  att  »några 
segerrika  svenskar  med  svärden  rasade  även  mot  kvinnor, 
som    kastat   sjudhett  vatten  och  stenar  på  de  angripande». 

Av  vinterköldens  skräckvälde  lämnar  Krmann  följande 
måleriska  skildring  från  byn  Lipovoje,  vid  ån  Romna  nat- 
ten till  den  30  dec.  1708:  ^ Vikande  av  ät  vänster,  i  rikt- 
ning mot  kyrkan  i  Lipovoje,  rastade  vi  under  bar  himmel 
hela  natten  vid  en  stockeld.  Så  förfärligt  rasade  den  kalla 
vintern,  att  den  del  av  kroppen,  som  var  vänd  från  elden, 
blott    kunde    skyddas    under  filtar,  som  lades  på  kläderna, 


137 

för  att  de  skulle  hålla  sig  varma.  Det  var  varken  möjligt 
att  äta  bröd  vid  elden  eller  att  värma  magen  med  vin.  Jag 
lade  halm  i  vagnen  och  stoppade  väl  om  mig.  Men  om 
jag  hade  överväldigats  av  djupare  sömn,  skulle  jag  säkert 
ha  frusit  ihjäl.  Efter  två  timmar  vaknade  jag  och  kunde  i 
första  ögonblicket  ej  känna  eller  kröka  på  mina  domnade 
ben ....  Den  skytiska,  häftiga  och  iskalla  vinden  blåste 
så  genomträngande,  att  några  av  våra  forkarlar  förfröso  på 
vägen;    andra    hittades  sanslösa  på  vagnar  och  kärror,  sär- 


W^ 

n^^ 

Éri 

^^^^n^te  i 

w~. — ■•'' 

^ 

:':^^'W^'^/ 

WWS9K  I-ämS-^-v"'^ 

lLé>jk^'/å« 

-  . 

.  -   - ,  •• 

'-■•W^"^^ 

j"-r* 

Lillrysk  by  i  giiverneinentet  Poltava. 


skilt  de  som  genom  omåttligt  förtärande  av  brännvin  fallit 
i  sömn  (det  var  omedelbart  före  ankomsten  till  Hadjatj  den 
19  dec).  Hos  andra  smög  sig  den  dödande  kylan  från 
benen  småningom  upp  i  kroppen  och  isade  livets  våg.  Andra 
fingo  ansikte,  fingrar  och  tår  förfrusna ....  På  ett  ställe 
(vid  floden  Psel)  lågo  två  hundra  lik  av  hästar,  får,  kor  och 
oxar,  förpästande  flodvattnet,  som  skulle  smältas ...  Öl 
kunde  vi  sällan  komma  åt,  mjöd  oftare,  men  för  högt  pris. 
Brännvin  var  det  ej  brist  på;  det  var  för  oss  universal- 
läkemedlet... .  Vi  kände  på  denna  väg  en  sådan  köld, 
som    jag    skall  minnas  i  hela  mitt  liv.     Spottet  blev  till  is, 


138 

dä  det  föll  till  marken;  sparvar  störtade  ihjälfrusna  ned  frän 
taken.  Här  kunde  man  se  en  karl  utan  händer,  andra  utan 
händer  och  fötter,  somliga  utan  fingrar  eller  med  kinder, 
öron,  näsa  förfrusna.  Några  släpade  sig  fram  pa  alla  fyra. 
Mer  än  tre  hundra  infödingar  dogo  av  olika  sjukdomar. 
Icke  ens  konungen  själv  gick  fri  frän  den  farliga  kölden, 
ehuru  han  för  övrigt  var  van  att  fördraga  all  svårighet. 
Hans  ansikte  började  vitna  av  frost,  men  greve  Rensjild 
(Rehnsköld)  gned  honom  med  snö,  och  den  forna  livaktig- 
heten återvände.  Det  märktes,  att  träden  förtorkade  till 
roten  av  köldens  stora  kraft.  Och  i  Novyje  Senzjary  hörde 
Krmann  den  5  maj  170Q  svenskai'  säga,  att  de  hällre  ön- 
skade sig  fångenskap  än  att  längre  fördraga  detta  elände. 
Mazepas  kosacker  och  Hordienkos  zaporoger  —  in- 
alles torde  de  frän  början  ha  varit  c:a  7,500  man  —  blevo 
ock  allt  missmodigare,  ju  mer  tiden  framskred  utan  avgö- 
rande batalj.  I  en  inlaga  av  den  15  mars  1720  till  svenska 
regeringen  (i  riksarkivet)  fordrade  Orlik  ersättning  för  50 
stora  fat  brännvin,  som  general  Dahldorff  under  vinterlägret 
i  Hadjatj  egenmäktigt  tagit  och  delat  ut  åt  sitt  och  ät  Focks 
regemente  (helsingarna),  varigenom  kosackerna  lidit  stor 
förlust,  enär  sådana  fat  brännvin,  vartdera  rymmande  600 
mått  eller  stop,  dä  kostade  100  dukater.  Zaporogerna  fingo 
ej  såld  och  hotade  att  övergå  pä  Moskvas  sida.  Men  när 
det  kom  till  kritan,  voro  de  till  föga  gagn.  Får  man  tro 
en  svensk  officers  utsago  om  Lewenhaupts  fälttåg  (i  Ernst 
Carlsons  Slaget  vid  Poltava  ,  18Q7),  skulle  knappt  tre  za- 
poroger hava  deltagit  i  själva  slaget!  Och  Hordienko,  som 
under  stadens  belägring  skrutit  med  att  han  hade  ÖOO 
mästerskyttar,  som  pä  långt  hall  kunde  sträcka  en  fiende 
till  marken,  blev  efter  nederlaget  fundersam  och  sade:  Jag 
har  nu  sett  pa  de  där  svenskarna  och  fått  nog  av  att  tjäna 
hos  dem.  Det  synes  mig  bättre  att  tjäna  den  ryske  tsaren 
säsom  förut.) 


139 


»Lilla  Vorskla  fredligt  glider, 
fräjdad  dock  från  forna  tider, 
då  de  svenske  uti  floden 
färskade  dess  våg-  med  bloden. 


Vorskla  såg,  hur  vid  dess  stränder 
vite  tsarens  starka  händer 
strödde  runt  omkring  i  jorden 
lik  av  fiender  från  norden. 


Moskoviter  och  kosacker 
under  modiga  attacker 
slogos  duktigt  vid  Poltava. 
Evigt  lov  skall  Ryssland  hava.^> 

(En  efter  en  folkvisa  omarbetad  kuplett 
i  Kotljarevskijs  »ukrainska  opera»  Natalka 
Po  If  av  ka,  1819.) 

Ett  redan  från  det  elvte  århundradet  känt  ortnamn  i 
det  nuvarande  guvernementet  Poltava  är  Olta  eller  Älta, 
och  en  krönika  av  år  1174  nämner  Ltava  eller  Oltava  vid 
Vorskla;  måhända  var  det  en  bäck,  varav  man  bildat  for- 
men »po  01tave>,  Poltava.  Men  såsom  stad  framträder 
Poltava  i  historien  först  i  början  av  1600-talet,  då  småstä- 
der anlades  vid  stränderna  av  Vorskla  och  Orel  för  att 
skydda  befolkningen  för  tatariska  anfall.  Dnjepers  vänstra 
bifloder  voro  ock  de  stråkvägar,  längs  vilka  turkiska  och 
krimska  köpmän  färdades  från  Perekop,  Tjerkas,  Kanev, 
Kiev  och  San-Tjarovo  {=  Senzjary)  till  Moskva.  Dessa 
stränder  voro  då  tätt  bevuxna  med  skogar  av  ek,  lind  och 
svartpoppel;  men  här  och  var  funnos  avrödda  platser,  där 
befolkningen,  huvudsakligen  livnärande  sig  av  fiske  och  bi- 
skötsel, byggde  gårdar,  som  efter  hand  utvidgades  till  byar 


o    y  O 

H  I 

^  s=  ^ 

3   2  ? 


141 

eller  >förstäder »  (slobody),  dit  man  tog  sin  tillflykt  från  po- 
lacker och  tatarer.  År  1641  tillhörde  Poltava  Alexander 
Koniecpolski  och  förvaltades  nitiskt  för  hans  räkning  av 
Sokolskij,  men  avträddes  1654  till  Ryssland.  Under  »rui- 
nens» tid  var  det  ständiga  ömsningar  av  överstar,  som  täv- 
lade om  makten,  till  dess  Mazepa  upphävde  kosackernas 
fria  val  av  överste.  Mellan  Poltava  och  zaporogrepubliken 
rådde  sällan  gott  förhållande,  och  ett  lillryskt  ordspråk  sade 
om  de  båda  samhällena,  att  de  »levde  såsom  man  och 
hustru  >  (^  hund  och  katt). 

Den  stad,  där  Karl  Xlhs  ryska  krigarbana  avslutades, 
har  mer  än  en  gång  låtit  tala  om  sig  i  krigshistorien.  En- 
ligt krönikan  om  Igor  Svjatoslavitj'  härtåg  mot  polovtserna 
förföljde  den  historiska  diktens  hjälte  polovtsernas  höv- 
dingar Kobjak  och  Kontjak  över  Vorskla  vid  Ltava  till  Pe- 
rejaslavl.  År  13QQ  blev  den  litauiske  storfursten  Vitold  här 
besegrad  av  tatarerna,  och  vid  Poltava  slog  Chmielnitskijs 
efterträdare  Ivan  Vyhorskij  år  1658  sin  medtävlare.  Men 
dessa  oväsentliga  tilldragelser  hava  alldeles  trängts  i  skug- 
gan av  den  epokgörande  belägringen  och  drabbningen  1709. 

Från  Poltavas  belägring  må  här  endast  anföras  den 
skildring,  som  Krmann  lämnar:  »Svenskarnas  ställning  blev 
mycket  tråkig  och  förvärrades  med  varje  dag.  Kosackerna, 
i  förening  med  svenskar,  roffade  åt  sig  pangar  och  till  och 
med  livsmedel,  där  de  kunde  komma  at.  Bönderna,  som 
gömde  sig  i  skogen,  sökte  stjäla  vid  varje  tillfälle.  Sven- 
skarna ville  betvinga  Poltava  genom  uthungring,  men  rå- 
kade själva  efterhand  i  hungersnöd.  Från  Gamla  och  Nya 
Senzjary  och  från  några  andra  byar  i  grannskapet  tillfördes 
visserligen  bröd,  öl,  brännvin  och  andra  födoämnen,  men 
hur  var  det  möjligt  att  avsätta  detta,  till  och  med  bland  de 
kungliga  trupperna?  I  det  kungliga  lägret  såldes  en  kruka 
brännvin  för  16  thaler.  General  Meyerfelt  gav  för  en  kruka 
12  thaler.  Ett  par  ridstövlar  kostade  20  gulden;  en  tysk 
slokhatt  med  smalt  silverband  30  gulden;  ett  fat  öl  45  gul- 


142 

den;  en  sadel  såldes  för  12  ända  till  20  gulden  o.  s.  v. 
Priset  på  bröd  steg  också  under  belägringen.  Kosackerna 
togo  blott  emot  guld  och  präglade  thaler,  vars  värde  steg- 
rades av  svenskarna,  som  ratade  annat  mynt.  Sachsiska 
groschen  mottogos  ej,  och  mycket  sällan  kunde  kopek  av- 
yttras.» 

»Kött  —  heter  det  vidare  i  denna  bedrövliga  beskriv- 
ning —  kunde  visserligen  anskaffas  här  och  var,  men  på 
grund  av  den  stora  hettan  kunde  det  ej  hälla  sig  mer  än 
två  dagar.  Gud  skickade  en  otrolig  mängd  flugor,  som 
flögo  i  svärmar,  fyllde  stugor  och  skogar  med  sina  döda 
kroppar  ')  och  till  och  med  förpästade  krigslägret.  Själv 
såg  jag,  då  jag  tittade  in  i  mitt  rum  i  Chvedery,  huru  väg- 
gar, tak,  ugn  och  till  och  med  jordgolvet  och  hela  inred- 
ningen voro  så  betäckta  med  flugor,  att  det  knappt  fanns 
en  tom  plats  för  fingret.  Mitt  i  rummet  kunde  man  se 
svärmar  av  flugor,  som  hängde  ner  frän  taket  till  marken, 
surrande  som  bin.  Då  man  gick  in,  måste  man  bana  sig 
väg  genom  flugor,  och  det  var  nog  att  öppna  munnen  för 
att  blåsa  ut  flugor,  som  krupit  in.  Vi  försökte  stundom 
äta  på  gården  under  träden,  men  ej  heller  där  kunde  vi 
freda  oss  för  de  otäcka  svärmarna,  ej  heller  våra  tallrikar 
eller  munnar.  Jag  är  ej  i  stånd  att  beskriva,  huru  vi  ledo 
i  Chvedery  sex  veckor  och  lika  länge  efteråt.» 

>I  fyra  veckor  hade  kosackerna  fasta,  och  då  kunde 
vi  få  lamm  och  mjölk  (ty  dessa  människor  förtära  ej  ens 
mjölk,  ty  det  är  nog  för  dem  med  fisk,  svamp,  rödbetor, 
äpplen,  havregrynsgröt  och  dylik  spis);  men  när  fastan 
hade  slutat,  behöUo  de  allt  kött,  mjölk  och  ost  för  sig 
själva ....  Och  när  vi  skulle  koka  färskt  kött,  fanns  det 
varken  persilja,  salt,  lök  eller  flott.  Äpplekart,  som  stektes 
länge,  var   ätbar,  men    spred    en    hälsofarlig  stank.     Mjölk 


')  över  denna    landsplåga   beskärmade    sig    ock  Beauplan  i  sin 
ovannämnda  beskrivning  av  Ukraina. 


144 

kunde  vi  fä  nästan  dagligen,  men  de  pänningsnikna  kosac- 
kerna spädde  ut  den  med  vatten  och  sålde  den  mycket 
dyrt,  fast  det  fanns  gott  om  mjölk  i  hela  omnäjden.  Osten 
var,  såsom  man  kunde  vänta,  i  flytande  form,  och  så  fort 
den  torkade,  smulade  den  sig  såsom  sågspån.  Intet  bränn- 
vin kunde  fås,  fast  det  var  mycket  behövligt,  så  att  det 
dracks  ständigt  bara  vatten.» 

Under  belägringen  var  det  svenska  högkvarteret  en 
tid  i  byn  Oposjna,  men  Karl  XII  bodde  dä  själv  nära  byn 
Batki  i  ett  hus,  som  fanns  kvar  ännu  är  1869.  Enligt 
Bantysj-Kamenskij  fick  Karl  XII  idén  att  tåga  till  Poltava  av 
Hordienko,  och  detta  förslag  understöddes  av  Mazepa,  som 
ställde  i  utsikt  -mycket  proviant,  pangar  och  kläder,  vari- 
genom svenskarnas  ställning  skulle  ändras  till  det  bättre.» 
Enligt  prof.  Hrusjevskij  var  det  också  Mazepa,  som  för- 
mådde Karl  XII  att  övervintra  i  Ukraina  och  att  sedan  fort- 
sätta till  Vorskla.  Krmann  pastar,  att  kosackerna  bådo 
kungen  att  ej  förgöra  Poltava  med  eld,  ty  >  där  bodde  Ma- 
zepas  köttsliga  syster,  och  kosackerna  av  det  poltavska  re- 
gementet, det  bästa  av  alla,  hade  där  sina  stugor,  fränder 
och  samlade  ägodelar.  Försvararna  skulle  helt  visst  böja 
sig  för  hungerns  krav,  när  de  förlorat  hoppet  om  undsätt- 
ning, och  sage,  att  det  blev  värre  för  varje  dag.  Då  skulle 
de  självmant  kapitulera.  >  Denna  uppgift  styrkes  av  den  re- 
lation om  belägringen,  som  är  avtryckt  i  »Handlingar  hö- 
rande till  konung  Carl  XII:s  historia,  II>  (1820),  där  det 
heter:  »Mazeppa  wille  icke,  att  staden  skulle  beskiutas  och 
med  eldkulor  el.  bomber  förderfwas,  efter  han  derinne  skall 
hafwa  haft  en  hoop  med  kostbara  saker.»  Däri  uppgives 
det  ock,  att  kosackerna  under  en  träffning  drogo  sina  färde, 
»lemnande  sin  Herre  Mazeppa  i  sticket». 

Men  att  de  4,200  soldaterna  och  de  2,600  väpnade 
borgarena  i  staden  icke  gävo  sig  för  svenskarna,  härför 
har  man  icke  minst  att  tacka  dess  duktige  kommendant 
Ivan    Stepanovitj    Kellin.     Den    örnprydda   pelare,   som    år 


145 

180Q  restes  på  det  runda  torget  i  stadens  mitt,  hugfäster 
minnet  av  den  plats,  där  tsaren  efter  segern  hälsade  sin 
tappre  officer,  och  i  är  har  ryska  regeringen  beslutit  för- 
eviga hans  namn  genom  en  särskild  minnesvård  i  Poltava. 
Och  förvisso  är  han  förtjänt  av  att  bliva  ihågkommen,  ty 
åtskilligt  skulle  kanske  ha  blivit  annorlunda,  om  Karl  XII 
i  Poltava  hade  fått  en  fast  punkt  för  sitt  tåg  mot  Moskva. 
KeUins  öden  äro  för  övrigt  nästan  okända.  Man  vet  blott, 
att  han  var  från  Livland  (måhända  rent  av  svenskt  ur- 
sprung?!), och  att  han  efter  170Q  förflyttades  till  Azov. 
Den  ryske  forskaren  Kreksjin  (d.  1763),  som  samlade  ma- 
terial till  Peter  den  stores  historia,  citerade  Kellins  dagbok 
i  sitt  arbete  ;>År  1709  av  Peter  den  stores  regering»,  men 
denna  dagbok  har  tyvärr  aldrig  påträffats. 

»Ingen  syntes,  som  icke  bidade  fienden  med  glädje», 
skriver  Krmann  om  förberedelserna  till  slaget  den  27  juni 
1709.  >Alla  trodde,  att  det  skulle  bliva  en  avgörande  dag, 
som  omsider  skulle  befria  svenskarna  från  hunger  och  andra 
olyckor,  varunder  de  hemfallit  såsom  under  en  långsam 
död.  >  Men  den  lillryske  kosackhövdingen  själv,  den  stor- 
ordige Mazepa,  som  åtminstone  delvis  var  roten  och  upp- 
hovet till  det  misslyckade  fälttåget,  var  nu  mera  såsom 
bortblåst  från  den  historiska  skådeplatsen.  Krmann  talar 
visserligen  om  att  Mazepa  den  ödesdigra  morgonen  red  ut 
tidigt  på  en  präktig  häst,  i  en  grann  dräkt,  men  han  lydde 
ögonblickligt,  då  Karl  XII  i  nådiga  ordalag  befallde  honom 
återvända  till  trossen  för  att  »skona  sitt  liv  och  sin  svaga 
hälsa».  Även  Adlerfelt  bekräftar,  att  han  under  slaget  var 
mycket  rädd  om  sin  egen  person. 

Bland  de  munkhistorier,  som  den  ryska  fantasien  satt 
i  omlopp  om  slaget  vid  Poltava,  om  tsarens  underbara 
räddning  från  de  tre  fientliga  kulorna  o.  d.,  är  även  en 
legend  om  den  helgonbild  (ikona),  som  bars  i  de  ryska 
leden  under  drabbningen.  Den  ansågs  särskilt  helig,  och 
då    Karl    XII    närmade    sig    Ukraina,  fördes    den   från  byn 

Jensen,  Mazepa.  10 


Den  helgonbild,  som  bars  i  den  ryska  hären  vid  Poltava. 

(Förvaras   i   byn   Kaplunovka   guv.   Charkov.) 


147 

Kaplunovka  nära  staden  Bogoduchov  (i  guvern.  Charkov) 
till  Charkov.  Dä  svenskarna  kommo  till  Kaplunovka  och 
omöjligt  kunde  sätta  eld  på  kyrkan,  förklarade  Mazepa,  att 
det  kom  sig  av  den  undergörande  ikonans  makt.  Då  sade 
Karl  XII:  Om  vi  icke  kunna  förstöra  kyrkan  utan  helgon- 
bilden, huru  skola  vi  dä  kunna  ha  framgång  på  den  ort, 
där  den  verkligen  befinner  sig?;>  Och  det  var  därför  Karl 
XII  tappade  spelet  vid  Poltava! 

Med  förbigående  av  allt  gammalt  och  nytt,  som  skri- 
vits om  slaget,  må  här  endast  återgivas  den  autentiska 
ordalydelsen  av  det  tal,  som  tsar  Peter  på  morgonen  höll 
till  sina  trupper,  enligt  de  undersökningar,  som  meddelats 
i  tidskriften  »Russkij  Archiv>  (1871):  >Krigare!  Nu  är  den 
stund  kommen,  som  måste  avgöra  fäderneslandets  öde.  1 
skolen  icke  tro,  att  I  kämpen  för  Peter,  utan  för  det  rike, 
som  anförtrotts  åt  Peter,  för  edra  familjer,  ert  fosterland, 
för  vår  rättrogna  lära  och  kyrka.  Ej  heller  boren  1  ängslas 
för  svenske  kungens  ära,  som  om  han  vore  oövervinnerlig, 
ty  denna  äras  falskhet  haven  1  själva  mer  än  en  gång  visat 
genom  edra  segrar  över  honom.  1  haven  i  slaget  framför 
edra  ögon  rätten  och  Gud,  som  kämpar  med  eder.  För- 
trösten på  Honom  allena,  den  allsmäktige  i  kamp!  Men 
om  Peter  mån  I  veta,  att  livet  icke  är  honom  dyrbart,  om 
blott  Ryssland  får  leva  i  sällhet  och  ära  samt  för  er  väl- 
färd.» Och  lika  barnsligt  glad  och  stolt  som  Peter  var  över 
segern,  lika  outtröttlig  var  han  efter  slaget.  Redan  samma 
natt  skrev  han  ju  brev  icke  blott  till  sin  :>cesar>  Romoda- 
novskij  och  till  Apraksin,  utan  ock  till  August  l!:s  anhängare 
Sieniawski,  som  han  var  mån  om  att  ögonblickligt  fägna 
med  budskapet,  att  »hela  den  fientliga  hären  rönte  Faétons 
öde.  Men  om  kungen  har  jag  ännu  ej  underrättelse,  huru- 
vida han  lever  eller  gått  till  sina  fäder.» 

I  den  tacksägelsepredikan,  som  Feofan  Prokopovitj 
den  15  juli  höll  i  Kievs  Sofiakatedral,  blev  Mazepa  icke 
glömd:      Mig    lyster    att  först  tala  om  den  besegrade  fien- 


148 

dens  kraft,  fräckhet  och  käckhet  och  om  kampens  svårighet 
och  vildhet,  ty  denna  fiende  var  i  sanning  sådan,  att  stor 
ära  måste  vinnas  genom  hans  besegrande.  Jag  behöver  ej 
orda  om,  huruledes  han  genom  den  fördömde  förrädarens 
svekfulla  undervisning  och  lönliga  handledning  lockades  in 
i  Lilla  Ryssland,  ty  av  sig  själv  skulle  han  aldrig  ha  dristat 
sig  dit  in  , . ,  ^Hundarna  bita  ej  sina  herrar,  och  de  vilda 
djuren  skada  ej  dem,  som  ge  dem  näring;  men  det  vildaste 
av  alla  djur  —  den  fege  trälen  —  önskar  bita  dens  hand^ 
som  lyftat  honom  till  en  så  hög  värdighet ....  Och  ho  är 
den  övervunne?  En  stark  motståndare  allt  ifrån  gamla 
tider,  fräck  i  sitt  övermod,  svår  mot  sina  grannar,  förfärlig 
mot  folken!  Här  faller  mig  i  sinnet,  vad  de  naturkunnige 
hava  att  förtälja  om  lejonets  egenskaper:  det  kan  icke  mot- 
stå starka  jägares  kraft,  utan  söker  rädda  sig  genom  flykt, 
och  för  att  ingen  skall  få  erfara,  åt  vilket  håll  det  flyr,  so- 
par det  med  nosen  ihop  spåren  efter  sig.  Se  vi  icke  något 
liknande  hos  det  svenska  lejonet?  Vi  se,  huru  det  flydde 
med  honom,  förrädaren,  halt  icke  blott  kroppsligt  ^),  utan 
ock  andligt  genom  löftesbrott;  men  nu  måste  du  giva  dig 
under  den  starka  armen.  Banna  nu  den  ryske  krigaren  så- 
som okrigisk!  Lär  dig  känna,  vem  som  räddat  sig  genom 
flykt!  I  profetior  har  det  förutsagts,  att  den  svenska  hären 
skulle  komma  till  Moskva,  och  det  är  delvis  sant,  men  del- 
vis osant,  ty  många  svenskar  hava  redan  hamnat  i  Moskva, 
men  många  föredrogo  att  för  alltid  stanna  i  Poltavas  mull. 
De  svenska  trupperna  skola  aldrig  mer  intränga  i  vårt  land 
eller  pa  något  hav,  ty  de  ha  sjunkit  i  vattnet  såsom  bly, 
och  ingen  skall  återkomma  till  hembygden  med  budskap 
härom.  > 

Tsar    Peter    blev    så    förtjust  i  denna    predikan,    som 
trycktes  i  kievska    Grottekyrkans    tryckeri,  att  han  befallde, 


^)  Syftar  pä  Karl  XII:s  sår  i  foten,  som  tillfogades  honom  ome- 
delbart före  slaget. 


149 

att  den  skulle  publiceras  på  slaviska  och  latin  i  Leipzig  med 
titel:  »Panegyricus  Petro  primo  Dei  gratia  totius  Russiae 
Regi  atque  monoctatori[?]  de  devictis  universis  Suecorum 
exercitibus>.  Författaren  försedde  denna  upplaga  med  ett 
förord:  »Alldenstund  denna  sak,  värd  all  världens  förhär- 
ligande, förtjänar  att  av  alla  bliva  läst  och  hörd,  haver  jag, 
med  Monarkens  nådiga  tillstånd,  även  överflyttat  denna 
panegyrik  på  det  för  hela  Europa  gemensamma  latinska 
språket.  Härtill  har  jag  ock  fogat  högtidliga  rim  till  den 
oerhörda  victorians  ära,  författade  av  mig  på  tredubbelt 
tungomål:  latin,  (kyrko-)slaviska  och  polska,  i  mån  av  min 
ringa  färdighet  i  verskonst.» 

»Om  denna  stora  gärning,  som  hävderna  prisa, 
skall  roddaren  på  böljorna  sjunga  en  visa. 
På  kullen  trötte  vandraren  härom  skall  sjunga, 
och  gamla  skola  tälja  därom  för  de  unga. 

All  världen  i  ditt  hägn  skall  Du  fredligt  beskärma. 
Den  ryske  Mars  nu  ingen  sig  dristar  förnärma. 

Ja,  efter  segertåg  till  de  yttersta  gränser 

på  Zions  mur  det  gyllene  kors  en  gång  glänser.» 

Många  minnesmärken  i  staden  Poltava  och  dess  tre 
museer  erinra  om  den  stora  gärning,  som  hävderna  prisa», 
och  om  man  från  den  rätt  höga  ås,  varpå  den  mycket 
långsträckta  staden  utbreder  sig,  blickar  ut  i  nordvästlig 
riktning  över  det  vidsträckta,  av  Vorskla  genomskurna  land- 
skapet, där  en  sammanbindningsbana  förenar  de  båda  från 
varandra  milsvitt  skilda  bangårdarna,  får  man  pä  samma 
gång  en  liten  överblick  av  själva  slagfältet.  Där  har  man 
vid  detta  års  jubileum  åter  roat  sig  med  att  med  samma 
regementen,  som  då  voro  i  elden,  uppföra  det  historiska 
utstyrselstycket    »Bitva  pod   Poltavoj»  (slaget  vid  Poltava). 


150 

Redan  år  1787,  dä  Katarina  II  besökte  Lillryssland,  arrange- 
rade den  uppfinningsrike  Potemkin,  »fursten  av  Taurien>, 
ett  dylikt  krigsspel,  som  bland  åskådarna  räknade  sådana 
amatörer  som  Suvorov  och  Kutuzov,  och  man  hade  dä 
lyckan  att  fä  reda  pä  en  98-ärig  gubbe  vid  namn  Halajda, 
som  pästod  sig  ha  varit  med  i  slaget  och  kunde  utpeka 
vissa  strategiska  punkter.  Samma  lärorika  komedi  uppre- 
pades 1817  av  Alexander  I,  som  i  sällskap  med  general- 
guvernören Repnin  och  fältmarskalken  Barclay  de  Tolly 
åsåg  general  Säcken-Ostens  uppvisning,  och  även  dä  hade 
man  den  underbara  turen  att  hitta  pä  en  130-årig  gubbe, 
som  hade  luktat  krutröken  för  108  år  sedan!  Men  när 
Alexander  II  såsom  tronföljare  besökte  Vorsklas  strand,  an- 
mälde sig  intet  asyna  vittne. 

I  biskopspalatsets  kyrkohistoriska  museum  i  Poltava 
finnes,  bland  andra  intressanta  föremal  från  denna  tid,  det 
kopparstick  av  den  akademiske  gravören  Patrikij  Balaban, 
vilket  förut  var  anbragt  pa  piedestalen  till  den  stenpelare, 
som  den  f.  d.  zaporogen  Pavel  Rudenko,  borgmästare  i 
Poltava,  först  lät  resa  till  hugfästande  av  Poltava-minnet  1778. 
Den  av  den  grekiska  kyrkan  kanoniserade  munken  Samp- 
son  den  gästvänlige  [under  käjsar  Justinianus'  regering] 
svävar  fram  ur  skyar  över  slagfältet  på  sin  namnsdag,  den 
27  juni  och  tackar  Gud  Fader  för  segern.     Under  läses: 

»Poltavas  seger  här  kan  skådas  i  metall, 

hur  Peter  bragte  Karl  på  Sampsons  dag  på  fall. 

Till  Rysslands  ära  här  av  Gud  vi  början  hava. 

Rudenko,  borgare  i  denna  stad  Poltava, 

vars  fader  ock  var  med  i  detta  samma  slag 

och  frihet  återfick  av  tsarens  välbehag, 

lät  resa  denna  sten  .  ...» 

Men  ute  på  steppen,  bredvid  den  1856  byggda  Samp- 
son-katedralens  höga,  vita  murar  med  gyllene  kupoler,  står 


^ 


^ 


CO 


152 

den  jättegrav,  som  efter  slaget  uppskottades  över  1,345 
fallna  ryssar,  men  icke  dess  mindre  bär  namnet  Svenska 
graven.  Dess  inre  är  nu  mera  urhälkat  till  en  kyrka,  där 
ortodoxa  poper  som  skuggor  smyga  kring  med  sina  rökel- 
sekäril  bland  mörka  helgonbilder  och  gulnade  kors.  1 
Svenska  gravens  närhet  resa  sig  ett  seminarium,  en  folk- 
skola och  Röda  korsets  asyl  för  invalider  med  dithörande 
tjänsteboställen;  men  för  övrigt  är  det  folktomt  och  obe- 
bott pä  denna  del  av  steppen,  och  den  stilla  ödsligheten 
ger  den  rätta  stämningen  at  denna  i  sin  enkelhet  gripande 
tavla  med  steppens  majestätiska  vidd  runt  omkring  och 
himlens  oändliga  kupol  välvd  över  Sampson-kyrkans  guld- 
gula lökar  och  Svenska  gravens^  gräskulle  med  det  gre- 
kiska korsets  sneda  tvärslå. 

Men  vara  svenska  döda  söka  vi  här  fåfängt.  De  ligga 
obemärkt  två  verst  härifrån  vid  Pobivantsy,  där  den  ryska 
regeringen  i  ar  låtit  uppföra  ett  enkelt,  värdigt  monument 
till  de  stupade  svenskarnas  minne,  och  den  från  prunkande 
jubelfäster  och  larmande  krigslekar  avlägsna  orten  skall 
bliva  ett  heligt  rum  för  svenska  pilgrimer.  Men  icke  be- 
höva vi  leta  länge  i  Ukrainas  bördiga  jord  för  att  stöta  på 
förvittrade  lämningar  av  karolinernas  ben.  »Hvar  i  främ- 
mande land  —  heter  det  vackert  i  Heidenstams  episka 
diktcykel  om  det  stora  nordiska  kriget  —  blommar  så  af- 
lägset  ett  fält,  att  vi  icke  kunna  sätta  oss  på  tufvan  och 
hviska:  är  detta  månne  stället,  där  en  af  de  våra  sofver,  en 
af  de  förblödda?» 

I  den  litauiska  byn  Szwed  —  en  av  de  orter  i  Ryss- 
land och  Polen,  som  bevara  det  svenska  namnet  —  vid  ån 
Narocz'  utflöde  i  Wilia,  blev  under  Karl  XIl:s  polska  fälttag 
en  liten  svensk  truppstyrka  nattetid  överrumplad  och  ned- 
gjord till  sista  man.  Ännu  i  dag  bevarar  folktraditionen 
en  sägen  om  att  varje  år  i  denna  natt  en  jättelik  svensk, 
med   bössa   på  axeln,  går  igen  på  de  stupade  svenskarnas 


153 

gravkulle,  till    straff    för   att  han  somnade  på  sin  post  och 
ej  varskodde  kamraterna  om  den  lurande  faran. 

Om  de  döda  kunde  gä  igen  —  huru  skulle  det  då  ej 
spöka  nattetid  allt  ifrån  Desnas  stränder  till  Vorsklas,  i 
detta  arma  Ukraina,  varom  dess  nationalskald  Taras  Sjev- 
tjenko  sjunger: 


Den   av  ryska   regeringen   uppförda   minnesvården   över  de  stupade 
svensfcarna  pä  Poltavas  slagfält. 

(Avtäckt  den  27  juni   1909,   gamla   stilen.) 

»Under  höga  kullar  vila 
►  kämpar  efter  striden, 

och  kosackers  vita  kroppar 
ha  svepts  in  i  siden. 
Höga  äro  dessa  kullar, 
svartare  än  träden, 
och  åt  fältet  vindar  sakta 
viska  frihetskväden.  > 


VI. 

TILL  BENDER. 

»Så  de  svenske  flydde  hastigt 

från  Poltavas  slagfält. 
Lönligt  de  försiktigt  flydde   — 

ej  på  stora  vägar. 
Flinkt  och  fort  de  svenske  flydde, 

sökande  små  stigar, 
sökande  de  smala  stigar, 

som  till  Bender  leda.> 

(Lillr)'sk  folkvisa.) 

^>Det  är  omöjligt  att  uttrycka  med  ord,  vad  jag  kände 
efter  nederlaget  och  huru  ursinnig  jag  blev.  Jag  skar  tän- 
derna, slog  huvudet  mot  bärstolen  och  stampade  hårt  med 
foten;  men  allt  var  fåfängt.» 

Så  låter  den  okände  författaren  till  en  rysk  handskrift 
av  år  1720  Karl  XII  »i  dödsriket  skildra  sin  stämning  efter 
Poltava.  Och  den  likaledes  anonyme  författaren  av  en  lill- 
rysk  historia  (»Isforija  rusov  Moskva  1846),  vars  författare 
varken  var  ärkebiskopen  av  Vita  Ryssland,  Georgij  Koni- 
skij,  eller  någon  sydrysk  dekabrist,  såsom  man  länge  trott 
—  en  mycket  grumlig  källa,  varur  Voltaire  hämtat  åtskilligt 
av  sitt  ryska  vetande  —  påstår,  att  Karl  XII  efter  nederlaget 
skulle  ha  klagat:  »Ack,  min  Gud!  Allt  mitt  har  gått  förlorat. 
Blott  min  syndaskuld  står  mig  åter!     Själv  vet  jag  inte,  vad 


155 

jag  skall  göra.  Jag  anförtror  mig  ät  Guds  vilja  och  råder 
er  att  göra  detsamma.  Jag  ber  er  alla  förlåta  mig  för  de 
olyckor,  vari  ni  störtats  genom  mig!  Men  du,  Mazepa, 
har  fördärvat  mig  och  min  armé  genom  dina  falska  löf- 
ten!... » 

Vad  Karl  XII  omedelbart  efter  nederlaget  kände  — 
förutom  en  överväldigande  trötthet,  som  gjorde  honom  för 
stunden  viljelös  och  svag,  veta  vi  icke.  Men  väl  hava  vi 
tillförlitliga  vittnesbörd  om  att  Mazepa  var  mycket  rädd 
vid  blotta  tanken  på  att  han  skulle  kunna  falla  i  den  för- 
grymmade tsarens  händer,  ty  han  visste,  att  ett  förfärligt 
straff  i  så  fall  förestod  honom.  Enligt  Stanislaw  Ponia- 
towskis  skildring  av  flykten  (utdrag  ur  det  i  Krakaus  Czar- 
toryski-bibliotek  befintliga  och  av  prof.  Hjärne  avskrivna 
manuskriptet  finnes  i  Hist.  Tidskrift  B.  X)  var  det  också 
på  Mazepas  inrådan  som  Karl  XII  sökte  räddningen  i  Tur- 
kiet. Bland  tsarens  instruktioner  till  Volkonskij,  som  skulle 
förfölja  de  flyende,  nämndes  uttryckligt,  att  om  förrädaren 
Mazepa  kunde  fångas  levande,  skulle  han  hållas  under 
sträng  uppsikt,  så  att  han  ej  finge  tillfälle  att  begå  själv- 
mord. Enligt  en  relation  (avtryckt  i  Handlingar  rörande 
Carl  XII:s  historia)  satte  konungen  sig  upp  med  Mazepa  i 
Meyerfelts  vagn  och  tog  med  sig  »1500  officerare  samt 
8,000  cosacker,  begifwande  sig  åth  Wallachiet»,  varemot 
taffeltäckaren  Hultman  i  sina  annotationer  öfver  Carl  XII:s 
hjeltebedrifter:^  sågar:  > Fältherren  Mazeppa  med  dess  Frun- 
timb.  och  stiufson  Wenaroschi  (=  systersonen  Vojnarovskij) 
och  många  förnäma  Saporover,  med  3,000  gemena.  I 
själva  verket  var  det  högst  400  svenskar  och  4,000  kosac- 
ker, som  följde  med  över  Dnjeper. 

Mitt  emot  fiskarbyn  Perevolotjna  ligger  på  högra  stran- 
den av  den  breda  Dnjeper  hamnplatsen  Misjurin,  där  ång- 
båtarna nu  mera  lägga  till.  Här  var  det  som  Mazepa  år 
1695  gick  över  Dnjeper  för  att  förena  sig  med  tsar  Peter 
under   fälttåget    mot  Azov,  och  här  färdades  han  åter  över 


1^ 


=•  X 


3   r? 


157 

floden  d,  1  juli  170Q  tillsammans  med  den  flyende  konun- 
gen. Huruvida  svenskarna  gjorde  övergången  vid  själva 
Perevolotjna,  är  dock  icke  alldeles  säkert;  måhända  företogs 
den  vid  Tachtajevaja  Sloboda,  mitt  emot  den  nuvarande 
byn  Dnjeprovokamenka,  3  verst  mer  åt  väster  och  söder, 
där  floden  ej  är  så  djup  och  blott  en  verst  bred,  och  där 
några  sandbankar  i  strömfåran  och  skogar  på  andra  sidan 
kunde  underlätta  flykten.  Och  där  är  marken  sumpig,  icke 
sandigt  torr  såsom  vid  Misjurin-rog,  något  som  mer  över- 
ensstämmer med  det  preussiska  geheimerådet  Siltmans  be- 
skrivning på  vadstället. 

Vid  Perevolotjna,  icke  vid  Poltava,  avgjordes  den  stora 
östeuropeiska  frågan  genom  Lewenhaupts  kapitulation. 
Några  jordvallar  erinra  ännu  i  dag  om  svenskarnas  sista 
försök  att  försvara  sig  mot  sina  förföljare,  vilkas  verkliga 
styrka  de  måtte  ha  betydligt  överskattat.  Vorskla  förenar 
här  sina  böljor  med  Dnjepers  vattenmassa  och  bringar 
ännu  i  dag  under  islossningen  och  vårflödet  i  dagen  en 
mängd  föremål,  som  förskriva  sig  från  år  170Q  och  som 
förvaras  i  museet  i  Poltavas  biskopspalats.  Det  är  kanon- 
kulor, järnbitar,  stigbyglar  o.  d.  Bland  andra  krigiska  strand- 
fynd märkes  en  hovtång,  och  den  måste  hava  tillhört  sven- 
skarna, enär  man  i  Ryssland  då  ännu  icke  kände  detta 
enkla  redskap. 

För  att  avskära  svenskarnas  förbindelse  med  Turkiet 
hade  den  omtänksamme  tsaren  några  dagar  före  slaget 
skaffat  bort  alla  båtar  från  Vorskla-mynningen  och  bränt 
den  lilla  staden  Perevolotjna.  Den  redan  omnämnde  Rigel- 
man  har  i  sitt  arbete  om  Lillryssland  meddelat  åtskilliga  de- 
taljer, som  torde  grunda  sig  på  lokala  traditioner.  Enligt 
denne  sagesman  hade  Mazepa  med  sig  över  floden  några 
säckar  silver  och  två  kaggar  guld  »förutom  mycket  annat 
gods;>.  Men  då  båten  hotade  att  sjunka,  kastades  nästan 
en  tredjedel  överbord.  De  simkunniga  zaporogerna  voro 
svenskarna    till    stor  hjälp  vid  den  svåra  överfarten.     Även 


158 

det  kungliga  bordssilvret  och  en  karet  fraktades  över,  med 
framhjulen  på  en  båt  och  bakhjulen  på  en  annan.  Enligt 
samma  källa  lät  Karl  XII  bränna  kyrkan  och  vad  som  ännu 
återstod  av  byggnader  i  Perevolotjna  för  att  skaffa  material 
till  en  flotte. 

Krmann,  som  beräknade,  att  två  tusen  svenskar  och 
lika  många  kosacker  vadade  över  floden,  fick  bevittna  sorg- 
liga scener,  då  de  flyende  i  villervallan  sökte  rädda  sig  i 
båtarna.  En  kvinna  från  Siebenbiirgen  med  ett  dibarn  vi- 
sade en  påse  med  2,000  dukater,  som  hon  lovade  att  ge, 
om  hon  fick  följa  med,  och  enligt  Krmanns  påstående  stop- 
pade befälhavaren  över  de  kungliga  båtarna  ej  få  slantar  i 
sin  ficka  därför  att  han  lät  några  köpmän  slippa  över  bland 
soldaterna. 

Om  själva  flykten  över  den  vilda  steppen,  Dikie  pola, 
skriver  Krmann,  som  med  konungens  tillstånd  fick  sin  plats 
bland  soldaterna  för  att  vara  i  större  säkerhet:  »Med  fasa 
sågo  vi  allt  öde  och  utan  varje  spår  av  odling,  och  vi  fruk- 
tade de  vilda  näjderna  på  dessa  ödsliga  vägar.  Många 
svenskar  måste  gå  till  fots  hela  vägen.  Kungen  satt  i  en 
bärvagn,  Mazepa  åkte  i  en  karet,  lastad  med  pangar.» 

Så  gick  den  bedrövliga  färden  över  Sjvedinovka,  Re- 
sjetilovka,  Poltavka,  Peski  och  Fedorovka  till  Bug,  dit  man 
anlände  den  7  juli.  Här  skiljde  sig  en  del  av  zaporogerna 
från  svenskarna.  Många  svenskar  somnade  av  trötthet  från 
sina  hästar,  som  gingo  att  söka  bete,  så  att  de  blevo  kvar 
på  steppen,  till  rov  för  vilda  djur.  För  överfarten  över 
Bug  fordrade  paschan  i  Otjakov  av  Poniatowski  två  duka- 
ter  för  varje  man,  ehuru  Mazepa  försäkrat,  att  »det  var  min 
gamle  vän,  som  skulle  göra  allt  för  mig  .  Då  pasjan  ändå 
gjorde  svårigheter,  togo  svenskarna  båtar  med  våld,  ty  de 
visste  att  Volkonskij  förföljde  dem,  ehuru  han  lyckligtvis 
kommit  på  villospår.  Men  inemot  800  svenskar  kommo  ej 
över  till  den  andra  stranden:  en  del  drunknade,  en  del  om- 
kom på  steppen  och  en  del  togs  till  fånga. 


159 

Om  Mazepa  heter  det,  att  han  ständigt  svävade  i  död- 
lig ångest  för  ryssarna;  han  låg  på  kuddar  i  sin  vagn  och 
kunde  knappt  resa  sig  upp  på  grund  av  ökade  giktplågor. 
Men  i  samma  vagn  hade  han  en  kosackhustru,  som  >tyck- 
tes  fjäsa  för  honom».  Indirekt  var  han  dock  svenskarna 
här  till  nytta  tack  vare  sin  goda  kännedom  om  de  rysk- 
turkiska stepperna,  och  kosackerna,  som  här  voro  i  sitt 
rätta  element,  kommo  nu  väl  till  pass.  De  gjorde  eld  ge- 
nom att  i  solen  torka  hästspillning,  som  blandades  med 
torrt  gräs  och  säv;  de  kunde  med  händerna  fånga  hare, 
får,  snäppor  och  andra  fåglar  i  det  höga  gräset.  Huru  det 
förhöll  sig  med  den  plundrade  saltkaravan  och  de  ned- 
slaktade  hästar,  varom  Kostomarov  efter  en  namnlös  sages- 
man talar,  är  svårt  att  avgöra.  Historien  förefaller  miss- 
tänkt, ty  de  lastdragare,  som  tjumakerna  ^  använda,  äro 
icke  hästar,  utan  oxar.  Men  väl  vet  man,  att  kosackerna 
nedslaktade  de  odugliga  hästarna  och  stekte  köttet  genom 
att  låta  det  torka  i  solen  eller  helt  enkelt  lägga  det  under 
sadeln,  så  att  det  skulle  bli  varmt  och  mört.  Men  sven- 
skarna hade,  trots  hungerkvalen,  svårt  att  förlika  sig  med 
denna  matlagning.  Och  enligt  Poniatowskis  skildring  voro 
kosackerna  färdiga  att  göra  uppror  mot  Mazepa  och  ville 
rent  av  plundra  hans  trossvagn. 

Om  kosackerna  i  Bender  skriver  Hultman:  »1  den  nära 
liggande  Wolosch  (wallachiska)-byn  Warnissa  (Varnitza) 
hade  ock  H.  M:ts  Wolosch  Regemente  gräfvit  sina  kojor, 
theslikes  före  Fältherren  Mazeppas  död,  och  äfven  väl  sedan 
H.  M.  låtit  avancera  och  förestält  Fältherren  Olek  (Orlik) 
för  de  3,000  Saporover,  och  Cosaquerne  hade  också  der 
alle  sina  kojor».  Om  kosackernas  hustrur  lämnas  några 
upplysningar  i  ett  brev  från  Skoropadskij  till  kanslären 
greve    Golovkin    den    3    januari    1712:    »Några  hava  dött; 

^)  Så  kallades  de  nomadiserande  forkarlarna  i  Ukraina.  Namnet 
kommer  av  ett  ord,  som  betyder  pest,  enär  tjumakerna  smorde  in  sina 
kläder  med  tjära  för  att  skydda  sig  mot  den  smittosamma  sjukdomen. 


160 

några  ha  skickats  till  Sibirien,  några  ha  gått  i  kloster,  men 
alla  äro  i  stor  nöd.  I  Bender  vistas  Semen  Zabjelas  hustru, 
som  dock  ej  bor  hos  sin  make,  utan  för  ett  okristligt,  lös- 
aktigt leverne  i  svenska  lägret  hos  den  kunglige  marskal- 
ken kallad  Limont[?].  Zabjela  har  därför  anhållit  att  få  ingå 
nytt  äktenskap.) 

Den  16  augusti  170Q  hade  svenskarna  botdag  i  Ben- 
der. Predikan  hölls,  enligt  Krmann,  av  Michael  Eneman, 
som  däri  även  berörde  de  senaste  tilldragelserna.  Såsom 
orsaker  till  den  stora  olyckan  anfördes  tio  punkter,  däribland 
för  mycket  understöd  åt  polackernas  politiska  frihet,  traktan 
att  utvidga  rikets  gränser  och  att  återställa  Ukrainas  själv- 
ständighet. Samma  dag  kom  Meyerfelt  med  fredsvillkoren 
från  tsaren,  och  efter  honom  Skoropadskij,  som  inför  Ma- 
zepa  ursäktade  sig  för  att  han  hade  nödgats  på  tsarens 
befallning  antaga  hetman-titeln;  men  han  lovade  att  vara 
Mazepa  en  trogen  tjänare(!)  och  att  till  honom  föra  de  re- 
belliska kosackerna,  så  snart  ett  lägligt  tillfälle  yppade  sig. 

De  zaporoger,  som  med  Konstantin  Hordienko  följde 
Karl  XII  till  Bender,  gjorde  ett  särskilt  avtal,  pacta  conventa, 
med  sultanen  Achmed  III  och  ställde  sig  därigenom  under 
turkisk  överhöghet.  Vid  det  möte,  där  detta  beslöts,  voro 
närvarande  Devlet  Girej  såsom  sultanens  representant  och 
seraskiren  Izmail  pasja.  För  rasten  var  det  en  mycket 
brokig  samling,  av  zaporoger,  karoliner,  janitjarer,  murzor 
(tatariska  furstar),  polacker  och  rumäner.  Karl  XII  var  dock 
ej  närvarande,  ty  det  anstod  ej  hans  kungliga  värdighet  att 
intaga  den  andra  hedersplatsen  efter  sultanens  ställföreträ- 
dare. Zaporogernas  ataman  fick  rang  av  pasja  med  två 
hästsvansar  samt  en  tvåfärgad  fana  av  siden :  på  det  röda 
fältet  en  nymåne  av  silver  och  på  det  vita  ett  gyllene  kors. 
Dessutom  fick  han  en  sibirisk  sobelpels.  De  andra  fingo 
vapen,  björnpelsar  och  skinnmössor.  Efteråt  dracks  det 
ganska    tappert  i  Benders    judekrogar,    där    sultanens  vän- 


161 

gåvor  omsattes  i  klinganda  mynt,  som  hamnade  i  kröga- 
rens  pung. 

Hordienko  grundade  sedan  en  ny  kosj  vid  Budjatska 
viken  vid  sjön  Jalpuch  (i  Bessarabien).  Andra  zaporoger 
anlade  Kamenskaja  Sitj,  men  det  förstördes  på  Peters  be- 
fallning av  Skoropadskij  och  general  Buturlin. 

1  maj  1710  skickade  zaporogerna  i  Bender  en  depu- 
tation till  Konstantinopel  för  ingående  av  en  formlig  allians 
med  sultanen  mot  Moskva.  I  svenska  riksarkivet  förvaras 
ett  dokument,  som  innehåller  namnen  på  deputationens 
medlemmar:  kosjevoj  atamanen  Konstantin  Koscia,  översten 
av  Priluki  Dimitrij  Horlenko,  generaldomaren  Kilim  Dol- 
hopoly,  generalasaulen  Gregoire  Hercig,  generalskrivaren 
Jean  Maximovicz  och  överste  Kyryl  —  ett  sällskap,  varav 
vi  längre  fram  skola  återfinna  en  del  i  Stockholm. 

Sedan  Karl  XII  hade  hunnit  hämta  sig  från  den  första 
förvirringen  och  förstämningen  efter  Poltava  och  Perevo- 
lotjna,  var  han  ju  åter  lika  kamplysten  som  förr  och  räk- 
nade därvid  på  den  turkiska  alliansen.  Och  även  sedan 
ryssarna  sluppit  undan  för  så  billigt  pris  efter  det  olyck- 
liga fälttåget  vid  Prut,  kände  de  sig  icke  trygga  för  nya 
överraskningar,  så  länge  Karl  XII  var  den  turkiske  sulta- 
nens gäst.  »Ehuru  dessa  barbarer  (turkarna)  —  skrev  Sja- 
firov  till  tsaren  1713  —  äro  både  vettlösa  och  oordentliga, 
äro  de  dock  mäktiga,  talrika  och  ofantligt  pänningestarka 
och  hava  sådana  lärare,  som  känna  icke  blott  det  ryska 
rikets  intressen  och  styrka,  utan  ock  hela  Europas.  Ehuru 
den  svenske  kungen  icke  är  klok,  har  han  dock  hos  sig 
några  kloka  ministrar  och  generaler.» 

Om  det  hoppfulla  förtroende,  varmed  Karl  XII  i  Ben- 
der fasthöll  vid  det  sköra  och  tämligen  värdelösa  förbundet 
med  zaporogerna,  vittnar  vackert  det  brev,  som  han  i  maj 
1710  skickade    till  deras  ataman  Jakim  Bohusj.     Det  lyder: 

»Av  eder  skrivelse  den  12  augusti  (1709)  och  av  edra 
utsända   bröder,  Lukjan  och  Kondrat,  hava  vi  erfarit,  att  I, 

Jensen,  Mazepa.  11 


162 

mina  herrar,  hittills  ej  haven  fått  någon  underrättelse  från 
oss,  och  att  I  därför  av  oss  önsken  meddelande  såväl  om 
vår  hälsa  som  om  avsikten  med  det  krig,  som  nu  börjats 
(av  turkarna)  med  moskalen.  Det  har  synnerligen  fägnat 
oss,  att  I  icke  blott  aren  hjärtligt  oroade  för  vår  kungliga 
person,  utan  ock  att  I  visen  eder  ense  om  att  hämnas  så 
snart  som  möjligt  på  er  och  vår  fiende,  moskalen.  Därför 
vilja  vi  icke  för  eder,  gode  herrar,  förtiga,  att  vårt  sår  (i 
foten)  redan  av  Guds  nåd  är  riktigt  läkt  och  att  vi  alla  i 
endräktigt  samförstånd  stadigt  skola  stånda  i  batalj  mot 
moskalen  med  vår  största  armé,  och  sålunda  skola  vi  kunna 
avsluta  kriget,  ty  I,  likasom  vi,  haven  visat  er  redobogna 
till  allt  och  för  vårt  välde.  Och  däri  ligger  intet  farligt,  ty 
Gud,  den  högste,  vårt  rättvisa  vapen,  välsignar  alla  dem, 
som  kämpa  med  oss,  så  att  vi  kunna  krossa  våra  fiender. 
Och  vi  skola  känna  oss  tillfreds,  om  blott  I,  högädle  her- 
rar, icke  avstån  från  vår  protektion  .  . . .»  ^) 

Rörande  är  också  att  läsa  de  skrivelser,  som  zaporo- 
gerna  genom  sina  atamaner  från  lägren  vid  Dnjeper  skic- 
kade den  svenske  konungen  i  Bender  under  förra  hälften 
av  år  1710.  Fyra  sådana  skrivelser  (från  Nikita  Bogusch  = 
Bohusj  och  Josif  Kyrilenko)  förvaras  i  det  svenska  riksar- 
kivet. De  visa,  hurusom  kosackerna  vid  Dnjepers  vatten- 
fall, trots  alla  motgångar,  voro  besjälade  av  samma  naiva 
optimism  och  segervissa  entusiasm  som  sin  svenske  be- 
skyddare, I  den  sista  skrivelsen  (av  den  6  juni  1710)  önska 
de  konungen  lycka  och  seger  mot  gemensamma  fiender, 
pä  det  att  de  själva  måtte  helt  och  hållet  befrias  från  det 
moskovitiska  oket.  »Det  är  icke  brukligt,  att  man  låter 
välgärningar  och  nyttiga  ting  sjunka  i  glömska,  och  därför 
bringa  vi  i  djupaste  ödmjukhet  ett  underdånigt  tack  till  ers 
kungliga  majestät  icke  blott  för  fanan,  den  förnäma  krigs- 
klenod,   som    skickats    oss,    utan    ock  för  de  oss  tillsända 


1)  Slutet  är  oläsligt.     Skrivelsen   är  avfattad  pa  lillryska  språket. 


163 

privilegierna  rörande  våra  krigsfriheter  och  rättigheter,  vil- 
ket i  fullaste  måtto  har  fröjdat  allas  våra  hjärtan.» 

Ja,  ännu  efter  Karl  XIl:s  död  bevarade  dessa  natur- 
barn sin  svärmiska  tillgivenhet  för  sin  bundsförvant  i  fjär- 
ran nord  och  sitt  bedrägliga  hopp  om  ett  fritt  Ukraina.  I 
breven  från  atamanerna  Ivan  Malizewitz  och  Vassilij  Jerof- 
coff  (i  sv.  riksarkivet)  kalla  de  sig  >arma  övergivna  på  en 
främmande  ort»,  tacka  för  den  muntliga  hälsningen  genom 
Feodor  Nachimoffskij,  lyckönska  drottningen,  som  »måtte 
triumfera  över  alla  sina  fiender  >,  och  förlita  sig  på  Karl 
XII:s  konungaförsäkran  om  protektion  »såsom  på  en  oför- 
störbar mur  och  ett  fast  vapen».  Och  i  en  hälsning  till 
Fredrik  I  med  anledning  av  hans  tronbestigning  skrevo  de: 
»Våra  tårar  ha  förvandlats  till  glädje». 

Men  med  Karl  XII  försvann  i  själva  verket  zaporo- 
gernas  och  Ukrainas  sista  hopp,  Chmielnitskijs  stora  tanke, 
vanställd  genom  Mazepas  fega  hållningslöshet,  gick  för  all- 
tid upp  i  rök  vid  Poltava,  och  av  den  mäktige,  förslagne 
kosackhetmanen  var  det  endast  en  skugga  kvar,  då  han 
såsom  en  till  kropp  och  själ  bruten  gubbe  kom  till  sin 
dödsbädd  i  Bender. 

Lika  svävande  som  uppgifterna  äro  om  Mazepas  fö- 
delseår, lika  oviss  är  man  om  hans  dödsdag.  Måhända 
var  det  den  22  september  1709  —  detta  datum  angiva  både 
Nordberg  och  Rigelman.  Kostomarov,  professor  Hrusjev- 
skij  och  Evarnitskij  skriva  dock:  Den  22  augusti.  En  här 
och  var  förekommande  notis,  att  han  skulle  hava  tagit  gift 
för  att  förkorta  livet,  är  oriktig;  ty  efter  alla  själskval  och 
kroppsliga  krämpor  voro  hans  dagar  redan  räknade,  då  han 
kom  till  Bender.  Förmodligen  påskyndades  döden,  då  han 
fick  veta.  att  tsar  Peter  av  turkiska  regeringen  begärde  hans 
utlämnande  genom  sitt  sändebud  i  Konstantinopel,  greve 
Peter  Tolstoj,  den  adlige  stamfadern  för  den  linje,  vars  hu- 
vudman för  närvarande  är  den  världsbekante  författaren  på 
Jasnaja  Poljana.     Denne  Tolstoj,  en  av  tsarens  mest  intelli- 


164 

genta  rådgivare,  blev  på  sin  herres  befallning  gift  med  het- 
manen  Skoropadskijs  dotter  Uljana  och  utnämndes  till  den 
förste  storryske  översten  i  Lillryssland.  Han  bjöd  turkarna 
300,000  thaler,  för  att  Peter  1  skulle  få  ase,  huru  Mazepa 
hudf längdes  och  hängdes  i  galge;  men  detta  nöje  förunna- 
des honom  icke:  Karl  Xll:s  bundsförvant  åtnjöt  Orientens 
heliga  gästfrihet  och  var  säkert  skyddad  i  Bender. 

Bland  senare  tids  påhitt  är  den  falska  anekdoten  om 
hans  sista  ord  på  dödsbädden:  »Må  jag  ensam  bliva  olyck- 
lig, och  icke  de  många,  på  vilka  mina  fiender  kanske  aldrig 
tänkt  eller  vågat  tänka.  Det  grymma  ödet  har  redan  för- 
stört allt  med  ett  ovisst  slut.  Inte  heller  vet  man,  huru- 
vida han  före  döden  bränt  sina  papper  i  Bender.  Troligen 
voro  de  redan  före  slaget  vid  Poltava  förintade,  och  Ma- 
zepa hade  för  rasten  aldrig  varit  vän  av  skriftliga  förbin- 
delser. I  det  avseendet  var  han  en  äkta  kosack  av  den 
gamla  goda  stammen. 

Det  tillförlitligaste  och  utförligaste  aktstycket  om  Ma- 
zepas  död  befinner  sig  i  svenska  riksarkivet.  Det  är  skri- 
vet på  tyska  omkring  år  1720  —  utan  tvivel  av  Orlik,  fast 
det  ej  är  undertecknat,  och  i  alla  händelser  av  en  person, 
som  stått  Mazepa  mycket  nära  under  hans  sista  levnads- 
dagar. Enär  detta  papper  även  sprider  ljus  över  Mazepas 
ekonomiska  förhallanden  och  hans  kvarlåtenskap,  förtjänar 
det  väl  att  återgivas  i   ordagrann  översättning. 

Utförlig  berättelse  om  huru  den  kosackiske  fält- 
herren Mazeppa  avled  och  huru  hans  egendom  efter 
hans  död  blev  disponerad. 

>Dä  vi  lågo  i  Bender,  föll  den  kosackiske  fältherren 
Mazeppa  i  en  dödlig  sjukdom,  varför  han  skickade  bud  till 
hans  högtsaliga  kungliga  majestät  och  lät  bedja,  att  hans 
majestät  måtte  förordna  en  pålitlig  människa  till  honom  i 
hans  sjukdom,  på  det  att  hans  egendom,  som  han  hade 
hos  sig  i  gyllene  klenoder,  icke  skulle  raka  i  främ.mande  hän- 


165 

der.  Därpå  beordrade  hans  högtsaliga  majestät  mig  ge- 
nast, att  jag  skulle  förfoga  mig  dit  och  stanna  där  hos 
honom.  Då  jag  nu  kom  till  honom,  fann  jag  honom  myc- 
ket svag,  och  så  fort  jag  inträdde,  blev  han  mycket  glad 
att  jag  kom  till  honom,  emedan  jag  kunde  tala  med  ho- 
nom. Därpå  anmodade  han  mig,  att  jag  skulle  stanna  hos 
honom  och  hava  ett  vaksamt  öga  på  hans  saker  och  på 
hans  rum,  särskilt  på  hans  skrin  och  på  två  fjärdingar,  som 
voro  fulla  med  dukater,  samt  ett  par  ridväskor,  vari  alla 
hans  juveler  och  ett  stort  antal  guldmedaljer  lågo.  Rid- 
väskorna  lågo  under  hans  huvudkudde,  men  kaggarna  med 
dukaterna  i  stodo  framför  hans  säng.  Han  bad  mig  också, 
att  ingen  av  hans  folk  skulle  få  bära  eller  taga  något  i 
hans  rum.  > 

»Hans  systerson  Vojnarovskij  träffade  jag  i  samma 
hus  apart  sittande  i  ett  annat  rum.  Honom  sade  jag,  att 
jag  hade  blivit  beordrad  att  stanna  där  och  giva  akt  på  herr 
fältherren  och  på  hans  saker,  vilket  likaledes  var  honom 
kärt.  Två  å  tre  dagar  därefter  dog  herr  Mazeppa  om  nat- 
ten. Den  turk,  som  ägde  huset,  skickades  genast  till  den 
turkiske  cadi  eller  domaren  för  att  underrätta  domaren  om 
detta,  varpå  inom  en  timme  fyra  turkar  kommo  från  doma- 
ren och  togo  allt,  vad  de  funno  i  Vojnarovskijs  rum,  och 
buro  det  in  i  det  rum,  där  den  döde  Mazeppa  låg,  stängde 
och  förseglade  dörren,  sägande  att  detta  skedde  i  deras 
käjsares  namn  och  att  deras  rättigheter  och  bruk  i  landet 
krävde  detta.  Därpå  satte  jag  också  mitt  sigill  därpå.  Men 
herr  Vojnarovskij  blev  häröver  mycket  allarmiert  och  otå- 
lig för  att  de  också  förseglade  hans  saker.  Men  han  måste 
finna  sig  häruti,  sedan  turkarna  hade  försäkrat  honom,  att 
de  åter  skulle  frigiva  allt,  så  snart  man  fann  Mazeppas  rätte 
arvinge.» 

»Så  fort  dagen  grydde  och  Benders  portar  öppnades, 
begav  jag  mig  till  staden  till  hans  högtsaliga  kungliga  ma- 
jestäts   läger    och    rapporterade,  att    Mazeppa  var  död  och 


166 

att  alla  hans  saker  hade  blivit  förseglade  av  turkarna,  varpå 
hans  högtsaliga  majestät  genast  skickade  mig  till  pasjan 
i  Bender  med  anmodan,  att  pasjan  måtte  utfärda  en  order, 
att  sigillet  skulle  borttagas  från  dörren,  enär  den  salige  Ma- 
zeppa  icke  blott  tillhört  hans  majestäts  svit,  utan  ock  stått 
under  hans  majestäts  protektion.  Därpå  sände  pasjan  bud 
till  domaren  att  sigillet  skulle  tagas  bort.  Sedan  detta  skett. 


i''^i:iéJ' 


fl    n     :i     ii    ä| 


Chmielnitskij-momimentet  i  Kiev. 


fick  jag  order  av  hans  högtsaliga  kungl.  majestät  att  över- 
lämna allt  åt  herr  Vojnarovskij.  Denne  lät  redan  samma 
dag  föra  allt  till  sitt  kvarter,  och  sålunda  fick  herr  Vojna- 
rovskij fullständig  dispositionsrätt  till  allt. 

»Men  då  det  kosackiska  generalitetet  (starsjinan,  krigs- 
kansliet) erfor,  att  herr  Vojnarovskij  sökte  att  ärva  endast 
Mazeppas  pangar,  men  icke  hans  tjänst,  uppstod  bland  dem 
ett  stort  sorl,  och  de  började  också  för  den  skull  att  höge- 
ligen   besvära    sig    hos    hans  kungl.  majestät,  hurusom  de 


167 

förnummit,  att  herr  Vojnarovskij  icke  hade  lust  att  efter- 
träda sin  morbror,  den  avlidne  Mazeppa,  enär  han  icke 
blott  tillägnat  sig  Mazeppas  hela  skatt,  utan  ock  alla  kle- 
noder och  regalier,  som  av  gammalt  tillhört  den  efterträ- 
dande fältherren,  och  i  händelse  han  ej  ville  bliva  fältherre 
i  den  avlidnes  ställe  tillhörde  honom  rättsligt  ingenting, 
enär  Mazeppa  ej  lämnat  efter  sig  något  testamente  och  ej 
testamenterat  något  åt  honom.  Därför  lät  hans  högtsaliga 
kungl.  Majestät  anordna  en  undersökning,  och  en  kommitté 
tillsattes,  bestående  av  general  Poniatowski,  ombudsrådet 
von  MiJllern,  kammarherren  Klingenstjerna  och  kanslirådet 
von  Kochen.  Efter  anställd  undersökning  fälldes  också  ut- 
slag i  denna  sak,  enligt  vilket  allt  tillerkändes  herr  Vojna- 
rovskij. Men  kosackerna  höllo  på  att  Vojnarovskij  skulle 
bliva  fältherre,  emedan  han  icke  blott  förut  beklätt  posten 
såsom  underfältherre  i  Mazeppas  frånvaro,  utan  därjämte 
tagit  till  sig  den  förre  fältherrens  kassa.  Men  kosackernas 
yrkande  avslogs,  och  fältherrevärdigheten  överlämnades  åt 
herr  Orlik,  som  i  början  ogärna  ville  mottaga  den;  men 
alldenstund  hans  högtsaliga  kungl.  Majestät  fasthöll  där- 
vid, måste  herr  Orlik  nöja  sig  därmed.  Emellertid  kom 
herr  Vojnarovskij  och  lovade  Orlik  3,000  dukater,  om  han 
ville  antaga  denna  charge,  varpå  Orlik  upphöjdes  till  fält- 
herre, och  herr  Vojnarovskij  behöll  allt,  vad  Mazeppa  läm- 
nat efter  sig  av  guld,  juveler  och  andra  värdesaker.  > 

Så  långt  denna  helt  visst  trovärdiga  skildring  av  Ma- 
zepas  ändalykt.  En  hjältes  död!  Ännu  i  det  allra  sista 
märker  man  hans  pänningsnikenhet  och  hans  misstro  även 
mot  sina  allra  närmaste.  Och  knappt  hade  han  lyktat  sina 
ögon,  förrän  kivet  begynte  om  hans  kvarlåtenskap. 

Emellertid  fick  Mazepa  en  ståtlig  begravning,  som 
mången  verklig  hjälte  skulle  kunnat  avundas  honom,  ty 
trettio    svenska    officerare  —   helt    visst    några    av    sin  tids 


168 

yppersta  krigare  —  följde  kistan  till  graven.  Härom  skriver 
Nordberg: 

;  Mazeppa  wardt  först  med  wanliga  Ceremonier  efter 
Grekiska  kyrkans  bruk  begrafwen  strax  utanför  Swenska 
lägret,  men  sedermera  beledsagade  hans  folk  Liket  till  Jassi, 
där  det  aldeles  wardt  nedersatt  och  de  ordentelige  Själe- 
mässorna skedde.  Begrafningsprocessen  war  sålunda:  Först 
redo  alle  Konungens  Trumpetare  och  Pukslagare,  med  en 
Sorge-Musique  alt  ifrån  Fält-Herrens  Quarter  i  Bender  till 
Graf-Platzen.  Efter  dem  en  förnäm  Cossak,  som  förde 
Fält-Herrens  staf  eller  spira,  besatt  med  äckta  stenar  och 
pärlor.  Därnäst  kördes  Liket  på  en  vagn,  med  3  par  hwita 
hästar;  Lik-kistan  war  med  rödt  sammet  och  breda  guld- 
Galoner.  På  bägge  sidorna  gingo  Cossaker,  klädde  i  Pant- 
zer-skiortor,  bärande  alle  blåtta  sablar.  Så  gick  en  hop 
Cossakiska  qwinfolk  till  fot,  gråtande  och  tjutande,  såsom 
vid  deras  begrafningar  brukeligit  är.  Därefter  följde  den 
honom]  sedermera  succederande  Fält-Herren  Orlich  och 
Mazeppas  syster-son  Woinarowski  til  häst,  och  aldra  sidst 
30  Swenske  Officerare.  På  sidorna  utan  före  redo  Cos- 
sakerne  Compagnie  wis,  med  nedersläpta  Fahnor  och  Bös- 
sor. Kyrckan  låg  ett  litet  stycke  från  staden.  Dit  bars 
Liket  in;  Prästerne  tände  op  en  myckenhet  waxlius.  Så 
blef  mässan  sungen.  Liket  lyftes  i  grafwen,  och  i  det 
samma  gäfwo  alle  Cossackerne  Salwa.» 

Av  denna  skildring  tyckes  framgå,  att  Mazepa  blev 
begraven  i  Jassy,  och  detta  upprepas  av  Kostomarov. 
Bantysj-Kamenskij  uppger  —  efter  Engel  och  andra  sages- 
man —  att  han  blev  begraven  i  byn  Varnitsa  vid  Bender, 
där  han  hade  dött.  Emellertid  nämnde  redan  hans  samtida 
landsman  Hertsik,  att  han  jämte  två  män  skickades  av  Voj- 
narovskij  för  att  föra  kistan  från  Bender  till  Galatz,  där 
den  sänktes  i  mullen  av  metropoliten,  och  i  sitt  år  1716  i 
Breslau  uppsatta  testamente,  varav  svenska  riksarkivet  be- 
sitter en  kopia,  anslog  Vojnarovskij  ett  tusen  thaler  åt  klost- 


16Q 

ret  »Gallatz  i  Wallachiet,  där  hans  excellens,  den  zaporo- 
viske  fältherren  Mazepas,  min  salige  morbroders  och  väl- 
görares kropp  ligger  begraven». 

Detta  bekräftas  till  fullo  av  en  samtida  rumänisk  krö- 
nika av  Nicola  Costin,  storlogofet  (kanslär)  av  Moldau,  d. 
1711,  publicerad  av  major  M.  Kagalnicean  i  Jassy  1845. 
Däri  heter  det:  »Den  18  mars  1710(!)  ^)  dog  i  Bender  het- 
man  Mazepa.  Begravningsceremonien  förrättades  i  kyrkan 
i  byn  Varnitsa  vid  Bender,  varpå  kroppen  fördes  till  Galatz, 
där  den  begravdes  i  S:t  Georgs  kloster».  Detta  kloster 
hade  mycket  tidigt  grundats  av  genuesarna.  Kistan  ned- 
sattes  mitt  i  klosterkyrkan  i  ett  underjordiskt  valv  av  tegel- 
sten, och  ovanpå,  på  golvet,  lades  en  gravhäll,  varpå  Ma- 
zepas namn  med  furstevapnet  och  en  enhövdad  örn  in- 
ristades. 

Men  icke  ens  efter  döden  fick  den  stackars  Mazepa 
vara  i  fred.  Några  månader  efter  begravningen,  då  turkarna 
under  kriget  med  Ryssland  stormade  Galatz  och  plundrade 
klostret,  öppnade  de  kistan  i  förhoppning  att  finna  några 
skatter  däri,  och  en  del  av  de  förmultnade  lämningarna  lära 
då  ha  kastats  ut  på  stranden  av  Donau.  Nu  först  fick 
Mazepa  ro  en  tid  bortåt.  Men  när  grekiska  munkar  år 
1835  ville  begrava  serdaren  Dimitri  Derektji-pasja  mitt  i  kyr- 
kan, stötte  de  oförmodat  på  Mazepas  glömda  gravvalv,  och 
det,  som  ännu  kunde  finnas  kvar  av  hans  knotor,  måste 
maka  åt  sig  för  serdarens  ben.  Några  år  senare  flyttades 
bådas  jordiska  kvarlevor  till  en  annan  plats  utanför  kyrkan, 
och  den  gamla  gravhällen  ersattes  av  furst  Michael  Gika 
med  en  ny.  Härvid  begick  man  dock  det  komiska  miss- 
taget, att  man  försedde  Mazepas  tyska  riksfurstevapen  med 


O  Uppgiften  om  denna  dödsdag  är  dock  mycket  beaktansvärd. 
Om  Mazepa  dött  i  aug.  eller  sept.  1709,  såsom  alla  andra  uppgiva, 
har  man  svårt  att  förklara,  varför  valet  av  hans  efterträdare  såsom 
hetman  uppsköts  ända  till  våren   1710. 


170 

en    tvåhövdad    (österrikisk    eller    rysk)   käjsarörn.     I  senare 
fallet  en  händelse  som  ser  ut  som  en  tanke! 


Den  5  april  1710  hade  Mazepas  sekreterare,  Filip  Or- 
lik,  avlagt  trohetsed  såsom  hetman,  sedan  Vojnarovskij, 
trots  kosackernas  önskan,  på  det  bestämdaste  vägrat  att 
övertaga  sin  morbrors  svåra  ämbete  såsom  lillrysk  hetman 
och  chef  för  den  zaporogiska  armén  under  svenskt  beskydd 
och  till  och  med  givit  Oriik  3,000  dukater  för  att  han  skulle 
övertaga  bulavan.  Denna  utnämning  bekräftades  den  10 
maj  av  Karl  XII,  som  i  sitt  på  latin  avfattade  utnämnings- 
brev (förvarat  i  R.  A.  '))  berömmer  Orlik  och  -^det  fräjdade 
lillryska  folket,  som  suckar  under  det  vanmäktiga  mosko- 
vitiska herradömets  ok -;  kungen  lovade  därjämte  att  icke 
nedlägga  vapnen  mot  »Czarus  Moskoviae>,  att  söka  upp- 
rätta den  forna  kosackfriheten,  trygga  Ukrainas  gränser  och 
försvara  dem  mot  gemensamma  fiender. 

Orlik,  vilken  vi  längre  fram  skola  återse  i  Stockholm, 
var  utan  tvivel  den  mest  begåvade  och  mest  sympatiske  i 
det  blandade  sällskap,  som  kallas  mazepintser,  d.  v,  s.  Ma- 
zepas överlevande  fränder  och  anhängare,  och  ända  till  sin 
död  (omkr.  1742)  förblev  han  de  gamla  kosackiska  frihets- 
idealen trogen  med  ungdomlig  entusiasm  och  en  för  zapo- 
rogerna  mindre  vanlig  energi.  I  ett  brev  till  drottning  Ul- 
rika Eleonora  1719  (i  R.  A.)  kunde  han  också  med  en  viss 
berättigad  stolthet  säga:  »Jag  vill  förtyga  then  trohet,  hwil- 
ken  min  Krigmacht  glorieust  bewijst,  hwilken  effter  thet 
pultaviske  slaget,  sedan  Fahrkåsterne  woro  af  fienden  bort- 
tagna, hans  högtsahl.  Kongl.  Mayt  tå  han  blesserat  v^ar, 
öfwer  Nyper-strömen  öfversatte  och  intill  Bender  genom 
öde   och    obanade    marker    med    högsta   trohet  hans  Mayt 


^)  =  Svenska  riksarkivet. 


171 

igenombrachte  och  så  för  Konungens  wälfärds  skull  myc- 
ket blod  invid  floden  Boh  (Bug)  utgjutit  och  många  glo- 
rieuse  actioner  utfört.» 

Och  om  sitt  förhållande  till  sin  bortgångne  förman 
skrev  han  1719  (R.  A.):  »Om  det  vore  mig  tillåtet  att  sam- 
manställa det  andliga  med  det  världsliga,  skulle  jag  på  min 
företrädare,  den  välborne  Mazepa,  vilja  tillämpa  Evangeliets 
ord:  Si,  vi  hava  lämnat  allt  och  följt  dig.  Om  vi  sporde, 
vad  vi  skulle  få  i  lön  därför,  skulle  han,  om  de  döda  kunde 
tala,  svara  ur  sin  efterlämnade  aska:  Allt,  som  är  mitt,  är 
ock  ditt,  likasom  han  under  sin  livstid  vid  sin  själs  salig- 
het ofta  svor  mig,  att  jag  skulle  hava  alla  hans  ägodelar 
gemensamma  med  honom,  men  fordrade  av  mig,  att  jag 
skulle  förbliva  honom  trogen,  på  det  han  icke  matte  för- 
råda tsaren.» 

Även  sedan  Karl  XII  hade  lämnat  Bender,  betygade 
Orlik  i  sina  prydligt  skrivna  latinska  brev  (R.  A.)  till  ko; 
nungen  i  Demotika  sin  orubbliga  trohet  och  prisade  Karl 
XII:s  »heroiska  dygd,  som  icke  blott  lärt  sig  att  besegra 
fienden  med  vapen,  utan  ock  att  vinna  de  honom  under- 
dånigas hjärtan  genom  välgärningar».  I  ett  av  dessa  brev 
liknar  han  den  nödtvungna  vistelsen  i  Bender  vid  den  ba- 
byloniska fångenskapen;  men  intet  sargar  hans  bröst  så 
svårt  som  att  han  ej  längre  får  skåda  konungen  själv». 

Den  redan  antydda  tvisten  mellan  Orlik  och  Vojna- 
rovskij  rörande  Mazepas  kontanta  kvarlåtenskap  beredde 
sedermera  den  svenska  regeringen  mycket  obehag.  När- 
mast gäller  det  60,000  thaler,  som  Mazepa  redan  före  sla- 
get vid  Poltava  hade  lånat  åt  Karl  XII.  Vojnarovskij  på- 
stod, att  hans  morbror  tagit  dessa  pangar  ur  sin  egen 
kassa  och  att  han  i  egenskap  av  Mazepas  universalarvinge 
sålunda  vore  den  rättmätige  fordringsägaren.  Orlik  åter  för- 
säkrade, att  Mazepa  hade  försträckt  konungen  denna  summa 
ur  den  zaporogiska  krigskassan.  Orlik  hade  nämligen  av 
greve    Piper    skickats    till    Mazepa    med  anhållan  att  få  för 


172 

svenskarnas  räkning  läna  detta  belopp  mot  en  växel  på 
Hamburg.  Mazepa  hade  efter  vanligheten  slingrat  sig  un- 
dan med  att  han  själv  ej  hade  pangar  efter  plundringen  av 
Baturin,  men  att  han  skulle  bedja  starsjinan  utanordna  detta 
belopp,  och  generalmajor  Lagercrona  fick  också  60,000 
thaler  i  Budistje.  Och  Orlik  anmärkte  med  rätta  i  en  av  sina 
inlagor  till  svenska  regeringen,  att  om  det  hade  rört  sig 
om  Mazepas  privata  medel,  hade  han  ju  icke  behövt  in- 
hämta det  kosackiska  krigskansliets  samtycke  till  denna 
pänningaffär. 

Kort  efter  Karl  Xll:s  avresa  från  Bender  dog  därstä- 
des kosacköversten  Bystritskij,  vilken  omedelbart  före  kala- 
baliken  ^)  sände  konungen  en  latinsk  anklagelseskrift,  varav 
Orlik  fick  en  (  i  R.  A.  förvarad)  kopia,  som  Bystritskijs  son 
lämnade  honom.  Med  ett  utdrag  ur  denna  skrift  taga  vi 
avsked  av  Mazepa,  sådan  han  ter  sig  i  den  historiska  forsk- 
ningens ljus. 

>Högt  lysande  Konung  och  nådige  herre. 

>Icke  genom  någon  annans  förvållande  har  jag  förlo- 
rat min  fromma  hustru,  mina  barn  och  min  förmögenhet 
än  genom  den  saligt  avsomnade  fältherren  Mazepa,  därför 
att  jag  icke  förrådde  honom,  då  jag  två  gånger  skickades 
med  brev  till  ers  majestät  och  fortsatte  min  tjänst  hos  ho- 
nom under  loppet  av  fyrtio  år.  Men  nu  har  den  högädle 
herr  Vojnarovskij  glömt  detta  och  gäckar  mig  blott  med 
löften,  änskönt    min    hustru  var  befryndad  med  honom,  ty 


1)  Här  må  anföras  en  episod  ur  den  förträffliga  tidskriften 
»Kievskaja  Starina  (1896)  om  Karl  XH:s  värja,  som  förvaras  i  Mosk- 
vas rustkanimare.  Då  kungen  skulle  föras  till  Demurtasj  vid  Adriano- 
pel, vägrade  han  att  taga  em.ot  sin  värja,  och  då  man  tva  gånger  räckte 
den  ät  honom  i  vagnen,  kastade  han  ut  den.  Den  tillföll  då  seraski- 
ren  Izmail-pasja,  som  kort  därpå  förflyttades  till  Otjakov  och  med  sitt 
huvud  fick  plikta  för  kalabaliken  den  1  febr.  1713.  Denne  skänkte 
värjan  åt  general  Tutjkov,  guvernören  i  Izmail. 


173 

Mazepa  var  hans  morbror  och  min  hustru,  född  Horo- 
disko, var  herr  Vojnarovskijs  moster.  Han  lovade  från 
början  att  ge  mig  några  hundra  dukater,  därför  att  jag  hade 
understött  honom  i  besittningen  av  pängarna,  dä  jag  in- 
tygade, att  det  icke  var  en  •offentlig  kassa,  utan  fäUherren 
Mazepas  enskilda  medel.  Och  om  jag  ville  yppa  sannin- 
gen, så  vore  det  otvivelaktigt,  att  Mazepa  har  tagit  i  be- 
sittning tre  fältherrars  pänningar,  nämligen  Bruchovietskijs, 
Mnohohrisjnijs  och  Samojlovitj',  samt  Samojlovitj'  trenne 
söners  rikedomar:  Simeons,  den  av  tsaren  i  Sievsk  avrät- 
tade Grigorijs  och  den  till  Sibirien  förvisade  Jakobs,  vilket 
allt  stannat  i  Mazepas  händer.  Men  även  offentliga  in- 
komster av  arrenden  stannade  hos  Mazepa,  och  efter  hans 
död  tog  herr  Vojnarovskij  alla  dessa  allmänna  pänninge- 
medel  och  klenoder,  änskönt  Mazepa  icke  tog  dem  med 
sig  till  Ukraina.  Mazepa  skickades  av  kosjevojen  Sirko 
undan  den  yttersta  dödsfara  till  Samojlovitj  i  Baturin  och 
därifrån  till  Moskva.  Sedan  användes  han  i  femton  år  av 
Samojlovitj  i  hovtjänst,  utsågs  av  honom  till  generalasaul, 
vilket  ämbete  han  förvaltade  i  sex  år,  och  sedan  Samojlo- 
vitj förvisats  till  Sibirien,  efterträdde  Mazepa  honom  och  tog 
till  sig  alla  kassor  och  offentliga  medel.» 

Detta  var  domen  över  död  man,  och  den,  som  fällde 
detta  omdöme,  hade  varit  fyrtio  år  i  Mazepas  tjänst.  Vad 
tänkte  Karl  XII,  dä  han  mottog  detta  brev? 

Ridån  gick  nu  ned  över  ett  av  var  historias  underba- 
raste skådespel  med  alla  dess  växlande  tablåer  från  Narva 
till  Bender.  Men  den  epilog,  som  sedan  följde,  utspelades 
icke  på  Ukrainas  bloddränkta  jord.  Dess  fragmentariska 
scener  måste  hopletas  från  Moskva  och  Petersburg,  från 
Sibiriens  snöhöljda  stepper,  från  Skåne  och  Sveriges  hu- 
vudstad. 


VII. 

DEN  STORA  EFTERRÄKNINGEN. 

Det  var  ett  sällsynt  brokigt  följe,  som  efter  Karl  XII 
kom  från  Turkiet  till  Sverige  år  1715.  Den  europe- 
iska Orientens  samtliga  folkslag  voro  här  representerade  — 
icke  minst  judar  och  greker,  och  huru  olika  dessa  objudna 
turister  än  voro  sinsemellan  i  språk,  religionsbekännelse 
och  seder,  hade  de  dock  ett  gemensamt:  större  eller  mindre 
pänningekrav  på  Karl  XI!  och  den  svenska  statsskassan. 
Om  dessa  stackares  och  skojares  öden  i  Stockholm  läses 
utförligt  i  Th.  Westrins  intressanta  uppsats  om  Karl  XII:s 
orientaliska  kreditorer  i  Hist.  Tidskrift  (1900).  Här  vilja  vi 
endast  sysselsätta  oss  med  de  mazepintser,  vilka  efter  det 
stora  skeppsbrottet  vid  Dnjeper  och  Dnjester  såsom  små 
spillror  av  ett  stort  vrak  slungades  upp  på  skånska  kusten. 
Källan  för  dessa  lillryssars  passionshistoria  är  nästan  ute- 
slutande det  svenska  riksarkivets  :>Cossacica»  och  biogra- 
fiska material.  ^) 

Förutom  Mazepas  nominelle  efterträdare  såsom  lillrysk 
hetman  under  svenske  kungens  protektion,  Orlik  (med 
hustru  och  barn)  samt  systersonen  Vojnarovskijs  maka,  be- 
stod den  ukrainska  kolonien  i  Stockholm  1716-1720  av 
följande    notabiliteter:    generaldomaren    Kliment   Dolhopoli, 

1)  På  uppdrag  av  Sjevtjenko-sällskapet  i  Lemberg  publicerar  för- 
fattaren de  dithörande  aktstyckena  i  det  lillryska  lärda  samfundets  ars- 
skrift  190Q  med  anledning  av  det  200-ariga  Poltava-jubileet. 


175 

generaladjutanterna  Grigorij  Hertsik  och  Fedor  Mirovitj, 
asaulen  Ivan  Hertsik,  »generalauditören»  Fedor  Tretiak, 
standarbäraren  Aftaman  Hertsik,  >bulavniken»  Fedor  Nachi- 
movskij  samt  en  ortodox  präst  vid  namn  Parfenij,  vilka  un- 
der vistelsen  i  Stockholm  åtnjöto  ett  årligt  underhåll,  väx- 
lande från  672  daler  silvermynt  till  200.  Dessutom  fanns 
det  icke  så  få  lillryska  krigsfångar,  tjänare  och  f,  d.  solda- 
ter, som  från  Ukraina  hade  blivit  vinddrivna  till  det  avlägsna 
landet  på  andra  sidan  om  det  baltiska  havet.  Och  alla 
gjorde  de  anspråk  på  eller  tiggde  större  eller  mindre  smu- 
lor av  de  två  och  en  halv  miljoner  riksdaler  courant(^20 
milj.  kronor  i  nutida  mynt!),  som  Karl  XII  och  hans  lätt- 
sinnige finansielle  medhjälpare  Grotthus  upplånat  i  Turkiet. 

Den  märkligaste  av  dessa  exotiska  gäster  var  obe- 
stridligt Filip  Orlik.  Han  härstammade  från  en  tjechisk  släkt, 
som  under  hussitkrigen  utvandrat  från  Böhmen  till  Polen 
och  Litauen,  och  en  av  hans  förfäder,  Stanislaw  Orlik  de 
Lasiska  (d.  155Q)  ligger  begraven  i  dominikanernas  Trefal- 
dighetskyrka  i  Krakau.  Filip  föddes  år  1672,  studerade  hos 
jesuiterna  i  Vilna,  Mohilev  och  Kiev,  kom  1698  i  kosackisk 
kanslitjänst,  gifte  sig  med  Anna  Hertsik  och  blev  »general- 
skrivare >  (sekreterare  eller  kanslär)  hos  Mazepa,  med  vilken 
hans  öden  oupplösligt  förknippades.  Man  vet  ock,  att  han 
var  med  vid  Jan  Obidovskijs  bröllop  med  Kotjubejs  dotter 
Anna,  ty  han  uppvaktade  då  brudgummen,  Mazepas  syster- 
son, med  en  »panegyrik»  eller  bröllopskväde. 

Då  Orlik  efter  Mazepa  hade  blivit  vald  till  hetman 
(1710),  kom  han  naturligtvis  i  en  mycket  vansklig  belägen- 
het, som  både  finansiellt  och  politiskt  förvärrades,  sedan 
Karl  XII  lämnat  Bender  för  alltid.  Hans  latinska  skrivelser 
till  den  höge  protektorn  intyga  också  icke  blott  hans  oför- 
ställda beundran  för  Karl  XII:s  hjältemod  och  hans  person- 
liga hängivenhet  för  den  man,  i  vilken  han  allt  fortfarande 
såg  sitt  eget  och  hela  Ukrainas  enda  stöd,  utan  ock  hans 
förtvivlan  över  den  svåra  ställningen.     Här  må  vara  nog  att 


176 

anföra  början  på  ett  av  hans  memorial  till  den  svenske 
kungen,  skrivet  pä  hans  vanliga  siratliga,  nästan  poetiska 
latinska  språk: 

»Enär  det  ser  ut  som  den  Ottomanska  Porten  vore 
betänkt  på  att  åter  gripa  till  vapen  mot  moskoviterna,  måste 
vi  frukta,  att  vi  i  detta  förvirrade  sakläge  störtas  från  det 
moskovitiska  förtryckets  Scylla  till  det  turkiska  förtryckets 
ännu  farligare  och  fördärvligare  Charybdis.  På  det  att  detta 
måtte  undvikas,  bedja  vi  ödmjukligen,  att  hans  kungliga 
Majestät,  vår  nådigaste  herre  och  beskyddare,  måtte  bi- 
springa vårt  mellan  Scylla  och  Charybdis  skeppsbrutna 
folk  och  pa  de  sätt  och  med  de  medel,  som  honom  täc- 
kes, i  denna  storm  föra  vårt  fosterland  till  det  goda  hop- 
pets udde. 

Från  Wien  kom  Orlik  med  sina  landsmän  1715  till 
Stralsund,  varifrån  han  redan  skickade  brev  till  Stockholm 
med  begäran  om  pänningunderstöd,  och  själv  anlände  han 
pä  nyåret  1716  till  Ystad.  Såsom  första  hemvist  anvisades 
dem  Kristianstad,  och  Hertsik  fick  sitt  tillfälliga  uppehälle 
genom  något  arbete  i  Karlskrona.  Orliks  familj  kvarstan- 
nade  i  Kristianstad  och  led  där  mycken  nöd.  1  ett  brev 
till  drottning  Ulrika  Eleonora  1719  beklagade  han  sig  över 
att  hans  hustru  och  sju  barn  i  två  månader  saknat  alla  me- 
del, knappt  hade  en  bit  bröd  till  sitt  uppehälle  och  nöd- 
gades taga  varor  på  kredit,  så  länge  sådan  beviljades.  Då 
han  själv  fortsatte  resan  till  Stockholm,  måste  han  i  Kris- 
tianstad »till  sin  evärdeliga  skam  och  nesa>  hos  köpman- 
nen Conrad  Kampf  pantsätta  sina  två  »fältherrespiror»,  sin 
kungliga  fana  och  det  feltherretecken,  hvilket  gemenligen 
kallas  Bunsiuck-  (buntjuk,  standaret  med  hästsvans)  för  att 
få  de  200  riksdaler,  som  resan  till  Stockholm  krävde.  I 
Kristianstad  satte  han  sig  i  skuld  för  inalles  4386  riksdaler. 
Och  i  Stockholm  måste  han  pantsätta  sina  sista  klenoder, 
en  diamantring   och  ett  guldkors,  för  60  thaler  och  gjorde 


177 

skulder    hos    general  Meyerfelt,  greve  Crispin,  v.  hovkans- 
lär  Höpken  m.  fl.  till  ett  belopp  av  1,132  riksdaler. 

Emellertid  utfick  den  stackars  Orlik  den  3  juni  171 Q 
ett  halvt  års  gage,  och  år  1720  anslogo  ständerna  åt  ho- 
nom 20,000  daler  s.  m.  Därmed  avskrevs  den  fordran  å 
60,000  thaler,  som  Orlik  i  egenskap  av  hetman  ansåg  sig 
ha  rätt  att  få,  enär  detta  belopp  uttagits  ur  den  ukrainska 
krigskassan  såsom  krigslån  åt  svenskarna  och  icke  vore  att 
betrakta  såsom  Mazepas  enskilda  förmögenhet,  varöver 
systersonen  Vojnarovskij  hade  att  förfoga.  >Vojnarovskij 
—  heter  det  i  en  av  hans  besvärsskrifter  —  hade  inne  moth 
all  rätt  och  wanlighet  alla  publique  medel  genom  sina  til 
sig  köpte  wänners  gunst  och  hielp.  Jag  teeg  härtill  stilla, 
fastän  hela  mitt  Krigfolk  mot  detta  mitt  stillatigande  ro- 
pade.» 

Efter  Karl  XIl:s  död  skrev  han  till  drottning  Ulrika 
Eleonora  ett  latinskt  brev,  vari  han  vältaligt  beklagade  den 
stora  förlusten:  »Ho  skall  giva  mina  ögon  vatten,  på  det 
jag  må  kunna  begråta  det  sorgliga  och  beklagansvärda  öde, 
som  drabbat  den  oförliknelige  hjälten,  Ers  kungliga  Maje- 
stäts kärälskelige  broder,  min  synnerlige  beskyddare  och 
mycket  nådige  herre?....  Min  smärta  tränger  ända  till 
märg  och  ben>  etc.  Och  till  zaporogernas  kosjevoj  Mila- 
sjevitj  skrev  han  den  8  dec.  1719: 

»Jag  måste  hjärtligt  sörja  över  min  olycka  att  jag,  efter 
hans  lysande  och  evigt  minnesvärde  konungs,  vår  protek- 
tors  död,  nu  står  alldeles  övergiven  och  därtill  är  så  långt 
avlägsnad  frän  eder,  mina  vänner,  och  den  zaporogiska 
hären.  Men  I  kunnen  vara  förvissade,  mina  käre  bröder, 
att  jag  i  själ  och  hjärta  aldrig  har  avlägsnat  mig  från  eder 
i  detta  fjärran  nordiska  land  på  andra  sidan  Baltiska  ha- 
vet...  .  Om  döden  ej  hade  avskurit  hans  majestäts  livs- 
tråd, skulle  det  säkert  ha  inträffat,  att  svenske  kungen  med 
ännu  starkare  trupper  än  vid  krigets  början  skulle  hava 
begivit  sig  över  havet  igen,  och  da  hade  vi  äter  fått  träffas. 

Jensen,   Mazepa.  12 


178 

Men  Gud  har  i  sina  outgrundliga  rådslag  ändrat  allt  detta, 
för  att  det  så  mycket  fortare  skall  bli  lugnt  och  för  före- 
kommande av  ytterligare  blodsutgjutelse Men  till  sa 

mycket  större  fördärv  för  Moskva  har  den  avlidnes  syster 
Ulrika  Eleonora  ingått  förbund  med  Polen,  England,  Preus- 
sen, Frankrike,  Holland  och  käjsaren  mot  Moskva  —  hela 
kristenheten,  till  och  med  Ottomanska  Porten,  mot  Moskva, 
och  de  skola  angripa  nästa  vår  både  till  lands  och  sjöss.» 
Det  var  i  denna  naiva  förhoppning  om  ett  stort  euro- 
peiskt förbund  mot  tsardömet  som  Orlik  för  alltid  lämnade 
Sverige  år  1720,  och  den  svenska  regeringen  var  för  visso 
icke  missbelåten  att  för  så  billigt  pris  slippa  den  inflytelse- 
rikaste av  sina  objudna  gäster  från  Ukraina.  Orlik  for  från 
Stockholm  d.  11  oktober  till  Ystad  med  sin  äldste  son 
Grigorij  och  sin  sekreterare,  kapten  de  Cloirs;  men  eme- 
dan det  dä  för  tillfället  ej  fanns  något  kofferdifartyg,  som 
låg  segelklart  till  Liibeck,  anhöll  han,  att  den  svenska  rege- 
ringen måtte  beordra  ett  transportfartyg  frän  Karlskrona  för 
hans  och  hans  familjs  räkning.  Även  den  äldste  sonen, 
Grigorij  Peter,  upprepade  nu  sin  begäran  om  reseunder- 
stöd »på  grund  av  faderns  mycket  svaga  pänningetillstånd». 
Dagen  före  sin  avresa  skrev  Orlik  till  konung  Fredrik,  att 
han  över  England  ämnade  sig  genom  Ungern  till  Orienten. 
För  att  underlätta  sin  färd  skickade  han  i  förväg  sin  frände, 
generalstandarbäraren  Ivan  Hertsik,  till  khanen  och  seras- 
kiren  med  konungens  brev,  och  denne  borde  färdas  dit 
genom  Polen  tillsammans  med  sin  äldste  broder,  som  för 
att  undgå  ryssarnas  förföljelser  inkognito  vistades  i  en  liten 
stad  nära  Warschau  under  general  Poniatowskis  hägn. 

Pa  utresan  från  Sverige  lär  Orlik  verkligen  ha  fått 
med  sig  några  skrivelser  frän  den  svenske  konungen  till 
käjsaren,  konungarna  av  England  och  Polen,  till  Porten  och 
till  khanen  av  Krim,  och  då  Peter  i  fick  vetskap  härom 
befallde  han,  att  inga  zaporoger  skulle  släppas  fram  till 
Krim   och    att    man    skulle    ha    ett    vaksamt  öga  på  Orlik. 


179 

Dennes  färd  styrdes  först  till  Hannover,  och  nu  begynte 
ett  kringflackande,  resultatlöst  emigrantliv,  som  något  er- 
inrar om  de  polska  landsflyktingarnas  på  1830-  och  1860- 
talet.  Frän  Hannover  begav  han  sig  över  Thiiringen,  Prag 
och  Breslau  till  Krakau,  för  att  undvika  ryska  spioner,  un- 
der det  att  familjen  for  direkt  genom  Preussen.  Och  hans 
farhågor  voro  icke  ogrundade.  Det  ryska  sändebudet  i 
Wien,  greve  Jaguzjinski,  sände  den  14  mars  1721  till  greve 
Neithurt  i  Breslau  en  käjserlig  order,  att  enär  »förrädaren 
och  rebellen-  Mazepas  efterträdare  Orlik  med  hustru  och 
barn  rest  från  Sverige  till  Hamburg  för  att  i  Orienten  upp- 
egga till  krig  mot  Ryssland,  han  skulle  häktas  vid  ankom- 
sten till  Breslau  eller  åtminstone  under  någon  förevändning 
kvarhållas  där  tills  vidare».  Hans  hustru,  som  för  800  thalers 
skuld  måste  dröja  i  Breslau,  blev  —  enligt  vad  Orlik  skrev 
till  en  svensk  rådsherre,  förmodligen  v.  Höpken  —  mitt  i 
natten  visiterad  av  Jaguzjinskij  d.  y.,  utan  att  man  dock  lyc- 
kades hitta  något  komprometterande,  och  där  dog  den 
yngste  sonen.  Sedermera  kom  familjen  dock  till  Krakau, 
där  barnen  blevo  omhändertagna  av  bernardiner-munkar.  Här 
träffade  han  ock  sin  svåger  Ivan  Hertsik, 

Freden  i  Nystad  drog  ett  streck  över  Orliks  storpoli- 
tiska planer,  och  i  sin  förtvivlan  sökte  han  försoning  med 
tsaren.  Genom  det  dåvarande  holsteinska  sändebudet  i 
Petersburg,  general  Stenflycht  (Johan  Segersten),  den  även- 
tyrlige krigaren,  som  sedan  blev  Orliks  måg,  skickade  han 
d.  1  juni  1721  till  den  mäktige  prelaten  Stefan  Javorskij 
det  ångerfulla  brev,  som  förvaras  i  ryska  statsarkivet  och 
är  ett  värdefullt  dokument  rörande  Mazepas  förräderi.  Men 
det  lämnades  obesvarat,  och  det  var  kanske  det  bästa  för 
honom  själv. 

Efter  ett  besök  i  Frankrike  finna  vi  Orlik  hos  khanen 
av  Krim,  där  han  sökte  uppvigla  zaporogerna  och  Ukraina 
till  ett  hämndekrig  mot  Moskva,  enär  den  nuvarande  situa- 
tionen i  Europa    vore    mycket    lämplig  härför».     Och  i  ett 


180 

brev  till  Fredrik  1  meddelade  han  att  han,  genom  sin  > ge- 
neralfänrik Ivan  Hertsik  skulle  uppmana  Turkiet  att  åter 
angripa  tsardömet  dels  över  Astrachan,  dels  över  Azov. 
Men  all  vältalighet  och  alla  ansträngningar  båtade  till  intet, 
ty  situationen  var  i  själva  verket  allt  annat  än  lämplig.  Sve- 
rige hade  annat  att  tänka  på  än  att  störta  sig  i  ett  dårak- 
tigt krig,  och  zaporogerna,  som  under  käjsarinnan  Annas 
regering  fingo  flytta  tillbaka  inom  Rysslands  gränser,  sva- 
rade rent  ut,  att  de  voro  trogna  ryska  undersåtar  och  att 
de  undanbådo  sig  hans  skriverier. 

År  1722  kom  han  till  Jassy,  där  han  återsåg  Karl  X!I:s 
tolk  Alexander  Amir,  och  fortsatte  genom  Bulgarien  till 
Salonichi.  Där  torde  han  hava  statt  under  hemlig  bevak- 
ning och  sysslade  huvudsakligen  med  en  år  1720  påbörjad 
dagbok,  en  diger  volym  på  800  sidor  med  polsk,  latinsk 
och  fransk  text,  som  förvaras  i  Krakaus  Czartoryski-biblio- 
tek.  Den  torde  snart  nog  komma  att  publiceras  av  Aka- 
demien i  Krakau  och  innehåller  för  visso  åtskilligt  av  värde 
för  den  svenska  historieforskningen.  De  sista  orden  i  hans 
dagbok  bikta  den  bittra  erfarenheten:  »Zaporogerna  äro  så 
lumpna,  att  de  icke  mer  minnas  sitt  förflutna  och  sitt  gamla 
anseende».  Hans  sista  brev  till  Sverige  (till  von  Höpken), 
berörande  den  politiska  situationen  i  Europa  och  planerna 
mot  Ryssland,  är  daterat  den  30  maj  1741.  Året  därpå 
dog  Orlik,  förmodligen  i  Jassy  —  det  ukrainska  kosack- 
väsendets siste  mohikan  och  kanske  noblaste  representant 
i  utlandet. 

Orliks  familj  var  mycket  talrik.  Med  sin  hustru  Anna, 
född  Hertsik,  hade  han  åtta  barn,  av  vilka  dock  ett  torde 
hava  dött  i  mycket  späd  ålder:  tre  söner,  Grigorij,  Michal 
och  Jakob,  samt  döttrarna  Barbara,  Nastasia,  Marta,  Maryna 
och  Katarina.  Av  dessa  barn  voro  Jakob  och  Marta  födda 
i  Bender  och  hade  till  faddrar,  den  förre  —  Karl  XII,  den 
senare  —  Stanislaw  Leszczinski;  Maryna  föddes  på  Riigen 
under  Stralsunds  belägring  och  hade  till  fadder  Ulrika  Eleo- 


181 

nora,  som  representerades  av  fältmarskalken  greve  Rehn- 
sköld.  Det  yngsta  barnet  Katarina,  som  föddes  1718  i 
Skåne,  fick  nöja  sig  med  att  till  gudfader  hava  guvernören 
av  Skåne.  Om  deras  öden  vet  man  endast,  att  Nastasia 
blev  gift  med  general  Stenflycht.  Den  äldste  sonen  Gri- 
gorij  studerade  ett  par  år  vid  Lunds  universitet  under  led- 
ning av  Andreas  Rydelius,  professor  i  metafysik. 

Ekonomiska  bekymmer  gjorde,  att  fru  Anna  Orlik 
mer  än  en  gång  måste  vända  sig  till  den  svenska  rege- 
ringen med  bön  om  understöd.  I  ett  brev  från  Krakau 
till  kung  Fredrik  1730  skildrade  hon  sin  olyckliga  belägen- 
het: »Den  härda  och  ödesdigra  nöd,  vari  jag  har  råkat: 
en  olycklig  moder  [i  Ryssland]  försänkt  i  det  djupaste 
elände,  min  make  i  en  dyster  landsflykt  bland  de  otrogne, 
och  detta  endast  för  att  han  offrat  sitt  liv,  sina  ägodelar 
och  sin  frihet  för  sitt  nit  och  sin  orubbliga  hängivenhet 
för  det  svenska  konungariket  och  för  högtsalig  konung 
Karl  Xll:s  person,  ärorik  i  åminnelse».  Även  dottern  Bar- 
bara talade  i  ett  brev  till  kungen  (1731)  om  att  hennes 
far  i  Turkiet  ej  kunde  hjälpa  familjen  med  en  brödbit  och 
att  modern  måste  göra  stora  skulder  i  Polen,  så  att  hon 
ej  kunde  komma  från  Krakau. 

Av  ett  tacksamhetsbrev  från  den  äldste  sonen  1747 
framgår,  att  den  svenska  regeringen  (riksdagen)  beviljade 
hans  mor  och  syskon  en  årlig  pension  av  600  plåten  (1 
plåt  ^  2  daler  s.  m.).  Denne  Grigorij,  »comte  d'Orlik» 
såsom  han  kallade  sig,  tyckes  i  det  allra  längsta  ha  fast- 
hållit vid  de  gamla  traditionerna  och  drömmarna  om  ett 
fritt  Ukraina  i  förbund  med  Sverige,  att  döma  av  hans  brev 
till  Carl  Gyllenborg  åren  1739  —  41:  »Visserligen  kan  det 
tyckas  som  om  min  far  vore  ett  svagt  verktyg  för  en  så 
stor  plan;  men  om  man  tar  i  betraktande  att  den  kosacki- 
ska  nationen,  såsom  vars  lagligt  valde  chef  under  den 
svenske  konungens  auspicier  han  har  erkänts  av  den  Otto- 
manska Porten,  ej  åstundar  något  högre  än  att  få  ett  gynn- 


182 

samt  tillfälle  att  bistå  honom,  och  om  man  vidare  besinnar 
Portens  blomstrande  affärer  och  dess  högtidliga  försäkringar 
åt  min  fader,  då  han  sista  gången  träffade  Stor-Visiren  nära 
Vidin,  kan  man  väl  hoppas,  att  min  faders  motgångar  skola 
upphöra  och  att  han  skall  bliva  i  stånd  att  med  sin  nation 
gagna  Sveriges  intressen  . . . .» 

Ett  ännu  sorgligare  öde  gick  Mazepas  systerson  An- 
drej  Vojnarovskij  till  mötes.  Hans  uppfostran  och  en  stu- 
dieresa i  Tyskland  hade  bekostats  av  Mazepa,  som  1705 
rekommenderade  honom  hos  greve  Golovin.  Såsom  Ma- 
zepas närmaste  frände  och  arvtagare  gjorde  han  i  främsta 
rummet  anspråk  på  de  pänningar,  som  Karl  XII  hade  lånat 
av  den  lillryske  hetmanen,  och  redan  från  Demotika  1714 
framställde  han  till  svenska  regeringen  sina  krav.  Han 
reste  dock  icke  direkt  till  Stockholm  med  Orlik  och  de 
andra  landsflyktingarna,  utan  lämnade  sin  familj  i  Breslau 
och  fortsatte  ensam  till  Hamburg,  måhända  för  att  utfå 
pangar  på  den  växel,  som  utfärdats  på  ett  bankirhus  i 
Hamburg.  Där  tillbragte  han  några  veckor  på  ett  —  såsom 
man  har  skäl  att  tro  —  ganska  sorglöst  sätt,  tills  den  ryska 
regeringens  verktyg  —  med  Hamburger-myndigheternas  allt 
för  välvilliga  medgivande  ^  lyckades  få  honom  i  sitt  våld 
och  utlämna  honom  at  den  hämndlystne  tsaren,  som  lät  den 
i  det  stora  hela  oskyldige  Vojnarovskij  umgälla,  vad  hans 
rike  morbror  förbrutit. 

Den  12  okt.  1716  hade  Vojnarovskij  i  Hamburg  ätit 
middag  hos  Aurora  Königsmark,  för  vars  kvinnliga  behag 
den  något  lättsinnige  Vojnarovskij  helt  visst  var  mindre 
oemottaglig  än  Karl  XII  hade  varit.  När  han  på  hemvägen 
åkte  i  vagn  genom  den  ännu  så  benämnda  ABC-gatan,  blev 
han  plötsligt  överfallen  —  på  ljusa  dagen  —  av  beväpnade 
män  och  fördes  fängslad  till  den  ryske  residenten  Böttichers 
bostad,  där  han  kvarhölls  underj  bevakning  av  tolv  ryska 
dragoner.    Under  denna  internering  trodde  han  alltjämt,  att 


183 

svenska  regeringen  skulle  utverka,  att  han  försattes  på  fri 
fot,  och  i  ett  på  polska  avfattat  brev,  som  han  den  21  okt. 
skrev  till  sin  hustru  i  Breslau,  röjer  sig  den  äkta  kosackiska 
sorglösheten  och  optimismen.  Detta  brev,  som  av  en  viss 
E.  H.  Weihmantel  i  Stockholm  översattes  på  tyska  1723, 
är  av  följande  lydelse: 

»Min  hjärtligt  älskade  Annichen! 

»Förmodligen  har  du  redan  fått  underrättelse  om  min 
olycka,  hurusom  jag  nyligen  häktats  av  moskoviten  i  Ham- 
burg, i  vilkens  kvarter  jag  nu  sitter  redan  på  nionde  dagen. 
På  grund  av  den  svenske,  den  käjserlige  och  den  franske 
ministerns  intervenering  vilja  stadsmyndigheterna  icke  att 
jag  föres  bort,  och  jag  hoppas  därför  att  bliva  fri  med 
Guds  hjälp.  Därför  bör  du  inte  vara  allt  för  ängslig,  ty 
även  om  jag  skulle  bli  kvarhållen  till  hans  tsariska  maje- 
stäts ankomst,  hoppas  jag  dock,  att  han  skall  förfara  såsom 
en  rättrådig  herre  mot  mig,  enär  han  väl  vet,  att  jag  aldrig 
har  inlåtit  mig  i  några  consilia  med  min  morbror.  Mitt 
hjärtas  fru,  du  har  ju  i  dina  händer  mitt  testamente,  som 
jag  vid  min  avresa  [från  Breslau]  lät  uppsätta  skriftligt. 
Förbliv  därför  i  den  förhoppning,  att  hans  majestät  ko- 
nungen av  Sverige  såsom  en  mycket  rättvis  och  nådig  herre 
varken  åt  dig  eller  mina  barn  skall  låta  någon  orätt  veder- 
faras, utan  tvärtom,  likasom  högbemälta  Majestät  har  be- 
hållit mig  i  sin  höga  protektion,  skall  han  också  täckas 
bevara  dig  och  mina  barn  i  densamma.  Herr  Ehren- 
sköld  har  vår  obligation  i  sina  händer,  och  därför  skall 
du,  så  framt  jag  skulle  stanna  kvar  i  moskovitiskt  våld, 
anmäla  dig  hos  honom  och  avfordra  den.  Mitt  skrin 
med  papperen  i  är  likaledes  i  goda  händer,  där  de  icke 
skola  gå  förlorade.  Bed  blott  Gud,  att  jag  måtte  slippa  lös 
ur  arresten,  så  skall  allt  åter  bli  bra.  Alla  mig  tillgivna 
ber  jag  dig  hälsa  och  försäkra  dem,  att  jag  framhärdar  så- 


184 

som  deras,  men  i  all  synnerhet  min  hjärtligt  älskade  An- 
nichens  underdånigaste  tjänare  S.  A.  Woynarowsky.  > 

Men  den  arme  Vojnarovskij  bedrog  sig  grymt  både  i 
fråga  om  Karl  XII:s  maktbefogenhet  och  tsar  Peters  ädel- 
mod. Han  fördes  i  bojor  till  Petersburg,  i  vars  beryktade 
fästning  han  tillbragte  sju  svara  ar.  Under  de  inkvisitoriska 
förhören  inlämnade  han  en  pa  tyska  skriven  böneskrift  (för- 
varad i  ryska  statsarkivet),  vari  han  förklarade  sig  oskyldig 
och  okunnig  om  Mazepas  förrädiska  planer:  Jag  fruktade 
att  vända  mig  till  tsaren  av  bävan  för  hans  vrede.  Men 
när  jag  fick  ordern,  infann  jag  mig  godvilligt(!)  ^)  hos  tsa- 
rens resident  i  Hamburg  och  överlämnade  mig  åt  honom. 
Jag  fick  aldrig  vara  med  om  hetmanens  rådplägningar,  ty 
morbror  avlägsnade  mig  alltid  ur  det  rum,  där  han  hade 
möte  med  sina  adherenter  (anhängare).  Kanske  han,  med 
hänsyn  till  min  ungdom,  misstänkte,  att  jag  skulle  komma 
ihåg  tsarens  nåd  och  icke  sluta  mig  till  honom.  Efter  mor- 
brors död  antog  jag  icke  hetmansvärdighelen  och  ådrog 
mig  därigenom  den  svenske  konungens  misshag,  sedan 
ämbetet  givits  at  Orlik.  Jag  har  ej  gjort  något,  som  stri- 
der mot  ers  tsariska  majestät,  och  därför  inträdde  jag  ej  i 
svensk  tjänst(!?).  Under  morbrors  livstid  och  efter  hans 
död  kunde  jag  ej  av  den  svenske  kungen  återfå  mina  ut- 
lånade 240,000  thaler.  Man  avspisade  mig  med  vänliga 
ord;  men  detta  hindrade  mig  emellertid  att  uppfylla  min 
ständiga  önskan  att  bedja  tsaren  om  nad.  Många  gånger 
tänkte  jag  kasta  mig  för  tsarevitj'  fötter,  men  ett  lägligt  till- 
fälle erbjöd  sig  icke.  Jag  hoppas,  att  storgosudaren  ej  skall 
straffa  mig,  oskyldig  som  jag  är  till  min    morbrors    synd.» 

Men  denna  onekligen  något  fega  och  icke  fullt  ärliga 


1)  Den  r>'ske  författaren  A.  Bestuzjev  påstår  verkligen,  men  utan 
angivande  av  källan,  att  Vojnarovskijs  utlämnande  till  Ryssland  drog 
långt  ut  pa  tiden  pa  grund  av  Wiener-regeringens  protester,  och  att 
han  slutligen  godvilligt  beslöt  att  överlämna  sig  åt  gosudarens  nåd 
eller  onåd. 


185 

bekännelse  räddade  icke  Mazepas  systerson  från  det  sibi- 
riska livstidsfängelset. 

Vojnarovskijs  trotjänare  Andrej  Jakubovskij  skildrade 
i  brev  till  sin  husbondes  hustru,  som  nu  mera  var  bosatt 
i  Stockholm,  huru  eländigt  han  hade  det.  ^Han  står  under 
så  sträng  bevakning,  att  jag  knappt  törs  tala  ett  ord  med 
honom.  Det  vore  bättre  att  vistas  bland  hedningar  och 
turkar  än  här,  där  det  icke  finns  någon  barmhärtighet.  Jag 
och  min  herre  behandlas  så,  att  hundarna  hava  mer  frihet 
än  vi  och  icke  bliva  så  grymt  inspärrade.;  Dessutom  svä- 
vade den  gode  Jakubovskij  i  ständig  ångest  för  att  Vojna- 
rovskij  skulle  bliva  »utfrågad  rörande  Mazepas  affärer». 

Fru  Anna  Vojnarovska,  född  Mirovitj,  gjorde  uppre- 
pade försök  hos  både  ryska  och  svenska  regeringen  att  få 
hans  hårda  lott  lindrad.  Hon  uppsökte  det  ryska  sände- 
budet Bestuzjev  och  lovade,  att  gosudaren  skulle  få  hälf- 
ten av  den  summa,  som  Vojnarovskij  hade  att  fordra  av 
svenska  kronan,  om  han  finge  förlåtelse,  och  hon  tycktes 
vilja  muta  ministern  själv,  eftersom  hon  erbjöd  10,000  du- 
kater  åt  den,  som  kunde  utverka  detta.  Men  vid  denna 
anhållan  fästes  intet  avseende.  Den  svenske  ministern  i 
Petersburg,  baron  Cedercreutz,  kunde  eller  ville  icke  göra 
något  i  denna  sak;  det  engelska  sändebudet  Camperdon 
ville  ej  höra  på  Jakubovskijs  jämmer,  och  den  holsteinske 
representanten  Stambke  avspisade  honom  med  en  allmosa 
av  fem  dukater.  Och  den  svenska  regeringen  var  vanmäk- 
tig i  denna  sak. 

Med  ett  dagtraktamente  av  två  kopek  och  med  blott 
en  häst  måste  Vojnarovskij  anträda  den  förfärliga  resan  till 
Sibirien.  Av  Stambkes  kammartjänare  fick  han  en  varm 
peruk,  och  av  sin  hustru  hade  han  fått  en  sändning  med 
linne  och  skodon,  vilka  senare  dock  voro  för  små  för  ho- 
nom, så  att  de  måste  säljas.  Jakubovskij  fick  följa  sin  herre 
till  Tobolsk,  men  måste  där  vända  om,  under  det  att  Voj- 
narovskij   fortsatte    till    sin    bestämmelseort:   Jakutsk.     Där 


186 

tillbragte  han  ännu  mänga  förfärliga  är  i  hemsk  isolering 
och  var  knappt  igenkänh"g,  da  den  tyskfödde  ryske  akade- 
mikern Gerhard  Friederich  Miller  är  1737  under  sin  sibi- 
riska forskningsresa  upptäckte  den  en  gäng  sä  levnads- 
lustige och  elegante  översten  Vojnarovskij  i  ödsliga  näjder, 
dit  knappast  en  europé  ännu  satt  sin  fot.  I  sitt  testamente 
hade  han  anslagit  1,000  thaler-albert  >äX  den  ort,  där  hans 
syndiga  kropp  skall  ligga  begraven».  Denna  önskan  kunde 
icke  gå  i  fullbordan,  ty  ingen  kristen  präst  jordfästade  ho- 
nom, och  ovisst  är,  var  hans  förmultnade  ben  vila  i  step- 
pen  under  Sibiriens  snötäcke.  Hans  död  torde  ha  timat 
senast  1743,  d.  v.  s.  ungefär  samtidigt  med  olycksbrodern 
Orliks.  Båda  föllo  de  offer  för  Mazepas  politiska  brotts- 
lighet, den  ene  i  det  kalla  norden  i  bortre  Asien,  den  andre 
slungad  av  ödet  till  Balkanhalvöns  soliga  näjder. 

Till  Sverige  hann  Mazepas  systerson  sålunda  aldrig, 
men  hans  maka,  som  tycks  ha  varit  en  mycket  energisk 
kvinna,  vistades  länge  i  Stockholm  och  gjorde  sig  därunder 
mycket  märkbar  genom  sina  ständiga  pänningekrav  och  yr- 
kanden. Hennes  far,  överste  Mirovitj,  hade  redan  1707 
blivit  tagen  till  fånga  vid  Lachowice  och  förts  till  Sverige, 
där  han  dog  i  Göteborg.  Mellan  familjerna  Orlik  och  Voj- 
narovskij rådde  sedan  gammalt  en  stor  rivalitet  och  ett 
groll,  som  yttrade  sig  pa  mångahanda  sätt.  Orliks  gemål 
drog  sig  icke  ens  för  att  i  en  av  sina  skrivelser  till  den 
svenska  regeringen  insinuera:  Gud  vet,  vem  fru  Vojna- 
rovska  slutligen  tillhör  —  antingen  Vojnarovskij  eller  sin 
förre  man  Zabila  .  Vi  hava  redan  av  Skoropadskijs  brev 
erfarit,  att  en  Zabila  (Zabjela)  i  Bender  lät  skilja  sig  från 
sin  hustru  pa  grund  av  hennes  lösaktiga  leverne,  och  om 
hon  skulle  vara  identisk  med  den  kvinna,  som  sedan  gifte 
sig  med  Mazepas  systerson,  ställer  detta  onekligen  hennes 
person  i  en  något  tvetydig  dager. 

För  att  undanröja  alla  obehagliga  rykten  försäkrade 
fru    Anna    Vojnarovska  i  ett    brev    till   svenska  regeringen, 


187 

att  hon  hade  blivit  lagligt  gift  med  överste  Vojnarovskij  i 
Bender,  och  till  yttermera  visso  bifogade  hon  en  avskrift 
av  sin  makes  i  Breslau  1716  upprättade  testamente,  vari 
han  bestämde,  att  50,000  thaler-albertus  skulle  tillfalla  hans 
»kära  äkta  maka  Anna  född  von  Mirowicz,  sedan  jag  till 
fullo  försport  och  erfarit  hennes  trohet,  redbarhet,  välför- 
hållande och  äktenskapliga  kärlek».  Ät  dottern  Carolina 
Eleonora  testamenterades  en  lika  stor  summa  såsom  bli- 
vande hemgift,  och  sonen  Stanislaw  skulle  vid  myndig 
ålder  få  allt  det  övriga  av  det  utlånta  kapital,  som  befann 
sig  i  hans  majestäts  den  stormäktigste  svenske  konungens 
händer». 

Det  var  inga  små  summor,  som  det  gällde.  Vojna- 
rovskij gjorde  efter  sin  rike  morbror  anspråk  på  57,800 
dukater,  45,000  thaler-albertus  och  60,000  daler  courant, 
motsvarande  ett  belopp  av  en  miljon  kronor,  och  redan 
från  Breslau  1715  framträdde  han  med  dessa  krav.  Sedan 
frun  över  Stralsund  och  Lund  kommit  till  Stockholm,  fick 
hon  1718  en  revers  av  år  1713  å  ^/i  miljon  daler  s.  m.  för- 
nyad av  svenska  regeringen.  År  1720  anslog  riksdagen 
4,000  daler  s.  m.  om  året  åt  överstinnan  Vojnarovska,  men 
hon  lät  ej  avspisa  sig  med  denna  årsränta,  och  i  ett  me- 
morial till  regeringen  beklagade  hon  högeligen,  att  »den 
henne  tilsagde  bestellningen  blir  så  aldeles  tilbaka,  hwar- 
före  hon  nödgas  bedia,  att  Hs  Mt.  wille  låta  henne  få  pass 
at  gå  uhr  landet  samt  en  declaration  at  man  här  icke  welat 
betala  hennes  fodring>. 

Denna  förtäckta  hotelse  gjorde  verkan.  Då  ärendet 
föredrogs  i  rådet  den  30  sept.  1723,  yttrade  greve  Cron- 
hielm:  »Jag  frucktar  storligen,  at  om  man  intet  på  något 
sätt  ställer  henne  til  freds,  så  lär  denna  saken  än  en  gång 
spucka  efteråth.  Hon  är  nu  i  trångmål,  och  jag  tror,  om 
man  wille  accordera  med  henne,  at  hon  torde  både  låta 
falla  en  stor  dehl  af  sin  fordring  och  jemväl  begifwa  sig 
at  taga    betalningen    effter  handen  i  5,  6  och  kan  skee  10 


188 

ärs  tid.  Går  hon  ur  Landet  ohulpen  och  transporterar  sin 
fordring  pä  nogot  annat  Herrskap,  sä  lär  man  säkerligen  ei 
slippa  sä  lätt.:> 

Resultatet  av  de  längvariga  förhandlingarna,  för  vilka 
Westrin  redogör  i  sin  ovannämnda  studie  om  Karl  Xll:s 
orientaliska  kreditorer,  blev,  att  Anna  Vojnarovska  1721  fick 
fyra  tunnor  guld  med  vissa  avdrag,  särskilt  för  det  henne 
tillerkända  godset  Tynnelsö  och  fastighet  i  Stockholm  (den 
tomt  där  Svea-salen  nu  står).  Men  ännu  var  hon  icke  nöjd. 
I  ett  brev  till  kungen  klagade  hon  över  att  hon  till  Tyn- 
nelsö hade  fått  endast  13  hemman  i  stället  för  utlovade  26, 
enär  det  vore  för  litet  för  godsets  underhåll,  och  med  sin 
makes  svenske  kammartjänare  Anders  Hallenberg  förde  hon 
en  lumpen  process  om  100  dukater,  som  denne  Hallenberg 
skulle  ha  lämnat  hennes  mor  i  Tobolsk  för  Vojnarovskijs 
räkning,  och  som  han  efter  hemkomsten  till  Sverige  åter- 
krävde med  6  ^  ränta.  Genom  ett  kungligt  utslag  av  1736 
dömdes  hon  att  betala  denna  skuld,  sedan  Hallenberg  styrkt 
sina  rättsliga  anspråk.  På  1740-talet  sålde  hon  Tynnelsö 
till  kungen  och  flyttade  till  utlandet,  och  först  nu  fick  man 
i  Sverige  lugn  från  det  hållet. 

Men  hennes  son  Stanislaw  gjorde  sig  ännu  påmint 
på  ett  mindre  trevligt  sätt.  Han  hade  studerat  vid  semi- 
nariet i  Breslau  och  vid  ett  juridiskt  kollegium  i  Linz,  var- 
ifrån han  med  sin  informator  Jean  de  Ring  kom  till  sin 
mor  i  Stockholm.  Gång  pa  gång  begärde  han  pass  för 
utländska  resor,  och  1743  anhöll  han  om  respass  till  Åbo 
för  att  >ordna  sina  angelägenheter  vid  fredsslutet  med  Ryss- 
land»; ja,  han  fordrade  till  och  med,  att  frågan  om  Vojna- 
rovskijs frigivande  ')  och  om  de  av  ryssarna  konfiskerade 
familjegodsen  i  Ukraina  skulle  upptagas  i  fredspreliminä- 
rerna.  Och  samma  år  uppvaktade  han  konungen  med  en 
skrivelse,  vari  det  hette: 

*)  Da  torde  hans  far  redan  ha  dött,  ehuru  sonen  icke  synes 
ha  haft  vetskap  härom. 


189 

»Man  måste  therhos  beklaga,  att  hos  then  ryska  Mi- 
nisteren  allt  sedan  förspordts  en  besynnerlig  wederwilja 
mot  mig,  hvilket  jag  enkannerligen  för  tu  år  sedan  erfara 
måste,  då  jag  war  i  Polen  och  sökte  komma  i  besittning 
af  min  Faders  ther  i  Landet  belägna  Gods,  i  thet  bem:te 
Ministere  sådant  icke  allenast  hindrade,  ehuru  stor  benä- 
genhet hos  Republiquen  och  högre  wederbörande  jag  an- 
nars hade  att  fägna  mig  utaf,  utan  äfven  gaf  mig  nog  tyde- 
1ig  anledning  att  för  min  person  befruchta  samma  äfwen- 
tyr  och  medfart,  som  min  Fader  högst  beklageligen  måste 
undergå.  Ehuru  nu,  AUernådigste  Konung,  för  then  trohet 
och  oföränderliga  tilgifvenhet  min  Fader  och  hela  hans  famille 
städse  visat  för  Sveriges  Rike,  thet  svåra  öde  oss  övergått, 
både  att  se  vår  Fader  bortförd  uti  ett  odrägeligit  fängelse, 
nästan  utan  hopp  om  förlossning,  och  jämväl  att  gå  qwitt 
all  wår  egendom;  ty  bönfaller  jag  att  Ers  kungl.  Majestät 
v^ille  mig  till  någorlunda  soulagement  för  så  mycken  öfver- 
gående  bedröfwelse  med  heder  och  titel  af  swensk  Grefwe 
benåda.» 

Men  Vojnarovskij  junior  blev  icke  introducerad  på  det 
svenska  riddarhuset  såsom  greve.  Likaledes  lades  hans 
skrivelse  av  år  1751  med  nya  pänningkrav  utan  vidare  till 
handlingarna.  Detta  var  den  sista  yttringen  av  Mazepas 
förbund  med  Karl  XII. 

Överblickar  man  de  ekonomiska  efterdyningarna  av 
den  sköra  alliansen,  knuten  på  Ukrainas  stepper,  kan  man 
ej  annat  än  beundra  den  moraliska  plikttrohet,  varmed  den 
svenska  regeringen  och  riksdagen  sökte  honorera  Karl  Xll:s 
förbindelser,  hälst  om  man  tar  i  betraktande  landets  ut- 
blottade finanser  efter  ett  tjugoårigt  krig.  En  skuldsedel 
är  visserligen  alltid  en  skuldsedel,  men  i  krigstider  förstum- 
mas vissa  lagar,  och  det  skulle  väl  kunna  ifrågasättas,  hu- 
ruvida den  nya  författningens  män  voro  solidariskt  ansva- 
riga för  alla  de  skulder,  som  en  envåldskonung  och  hans 
uppfinningsrike   Grotthus  så  frikostigt  strött  omkring  sig  i 


190 

sydöstra  Europa.  Och  framför  allt  kan  man  undra,  huru- 
vida fru  Vojnarovska  hade  några  rättsliga  anspråk  på  de 
pangar,  som  Mazepa  hade  lånat  at  Karl  XII  i  Budistje,  ty 
enligt  alla  uppgifter  voro  dessa  60,000  thaler  tagna  ur  den 
kosackiska  krigskassan  i  Lilla  Ryssland  och  tillhörde  så- 
lunda ett  rike,  som  i  själva  verket  icke  längre  hade  nå- 
gon politisk  självständighet  och  följaktligen  förverkat  sin 
arvsrätt. 

Men  för  svenskarna  voro  Karl  XII:s  efterräkningar  nå- 
got mer  än  blotta  skuldsedlar;  det  var  för  dem  en  heders- 
sak att  hålla  det  svenska  namnet  fläckfritt  även  i  de  ukrain- 
ska emigranternas  ögon  och  att  åt  eftervärlden  lämna  en 
så  ljus  bild  som  möjligt  av  den  oförliknelige  hjältekonun- 
gen. Älskadt  vare  det  folk,  som  i  sin  storhets  fall  gjorde 
sin  fattigdom  ärad  inför  världen !;>  lyda  de  vackra  slutorden 
i  Heidenstams   >Karolinerna». 


Återstår  oss  nu  blott  att  nämna  några  ord  om  de 
mazepintser,  som  med  Vojnarovskij  hamnade  i  Ryssland 
och  Sibirien. 

Bland  dem,  som  kommo  först  till  Sverige,  innan  de 
äter  vinddrevos  över  havet,  var  Orliks  svåger,  Grigorij 
Hertsik.  Dennes  fader,  Pavel,  var  en  lillrysk  jude  från 
Urnan,  som  flyttat  till  Poltava,  där  han  satt  vid  ett  stånd 
på  torget  och  sålde  nålar  samt  annat  kram.  Genom  intri- 
ger lyckades  han  emellertid  bli  vald  till  —  överste  av  Pol- 
tava. Efter  denna  upphöjelse  skämdes  han  för  sin  låga 
börd  -  fadern  hade  låtit  döpa  sig  för  att  undkomma 
Chmielnitskijs  slaktande  —  och  kallade  sig  i  officiella  hand- 
lingar endast  Pavel  Semenovitj.  Han  lämnade  krigstjänsten 
i  slutet  av  16Q0-talet,  lade  i  dagen  en  stor  ortodox  from- 
het och  byggde  i  Kiev  en  kyrka,  där  han  blev  begraven. 

Dennes  son,  Grigorij  Hertsik,  spelade  en  ganska  fram- 


191 

stående  roll  i  Mazepas  fälttåg  med  Karl  XII,  kom  till  Ben- 
der,  varifrån  han  förde  Mazepas  lik  till  Galatz,  utnämndes 
av  Orlik  till  generalasaul  och  skickades  i  diplomatiska  upp- 
drag både  till  zaporogerna  och  till  Konstantinopel.  I  Sve- 
rige vistades  han  med  den  lilla  ukrainska  kolonien  åren 
1716  —  20  och  begav  sig  över  Malmö-Köpenhamn  till  Polen 
med  rekommendationsbrev  från  Orlik,  i  syfte  att  genom  ko- 
nung Augusts  bemedling  utvärka  förlåtelse  av  tsaren  åt  de 
lillryska  landsflyktingarna  och  asylrätt  i  Polen.  1  sällskap 
hade  han  Fedor  Nachimovskij  och  Fedor  Mirovitj,  av  vilka 
den  förre  fortsatte  resan  till  Krim  och  till  zaporogerna  med 
en  skrivelse  från  Fredrik  1,  som  underrättade  om  sin  tron- 
bestigning:  kungen  bad  Karl  Xll:s  gamla  bundsförvanter 
vara  övertygade  om  hans  kungliga  bevågenhet  och  pro- 
tektion v  (kungligt  brev  av  den  25  sept.  1720)  och  tillöns- 
kade dem  »all  tänkbar  lycka».  Nachimovskij  skrev  från 
Krim  till  zaporogerna,  att  de  hade  haft  det  mycket  svårt  i 
Sverige  efter  Karl  Xll:s  död.  —  Nu  fanns  det  sålunda  icke 
någon  mer  framstående  man  av  Mazepas  anhängare  kvar 
i  Sverige,  ty  krigsrådet  Kliment  Dolhopoli  dog  i  Stock- 
holm redan  1719.  Utredningsman  i  dödsboet  var  Grigorij 
Hertsiks  broder  Ivan,  som  av  generallöjtnanten  greve  Cris- 
pin  fåfängt  sökte  utkräva  en  fordran  på  120  dukater  jämte 
ränta. 

Men  hunnen  till  Warschau,  drabbades  Grigorij  Hert- 
sik  av  Vojnarovskijs  öde.  Han  häktades  på  order  av  ryske 
residenten,  furst  G.  F.  Dolgorukij,  och  fördes  till  Peters- 
burg, där  han  inspärrades  i  Peter- Pauls-fästningen  och  un- 
derkastades »förhör»  den  15  mars  1721.  I  likhet  med  de 
andra  mazepintserna  förklarade  han  sig  oskyldig  till  Maze- 
pas förräderi,  enär  han  icke  hade  blivit  invigd  i  dennes 
hemliga  planer  och  kom  till  honom,  först  då  denne  redan 
befann  sig  hos  svenskarna  i  Romny.  Där  hade  han  för 
rasten  haft  det  så  svart,  att  han  hade  nödgats  idka  krog- 
rörelse för  att  livnära  sig.     Bland  annat  bekände  han  under 


192 

tortyren,  att  då  Orlik  hade  vänt  sig  till  greve  Taube  för  att 
fä  bostad  i  Stockholm,  denne  hade  svarat  barskt,  att  det 
nu  inte  var  sä  som  under  den  förre  konungens  livstid  och 
att  han  fick  skaffa  sig  husrum  och  mat  bäst  han  gitte. 
Dessutom  yppade  han  ett  knep  av  Orlik:  Denne  skulle  ha 
skrivit  ett  till  sig  själv  adresserat  smickrande  brev  från 
zaporogerna  ;  detta  lät  Hertsik  i  Breslau  en  lillryss  av- 
skriva och  skicka  till  Stockholm  för  att  stärka  Orliks 
kredit! 

1  det  beryktade  fängelset  pa  Neva-holmen  och  i  Ami- 
ralitetshäktet hölls  Hertsik  inspärrad  till  1728.  Då  först  fick 
han  flytta  till  Moskva,  där  hans  hustru  och  barn  befunno 
sig,  men  stod  alltjämt  under  sträng  bevakning.  En  av  hans 
söner,  Peter,  som  tjänade  hos  furst  A.  V.  Dolgorukij,  be- 
handlades mycket  illa  och  hölls  sex  veckor  instängd  i  en 
badstuga  för  någon  lindrig  förseelse.  Då  Hertsiks  hustru 
Anastasia  dog  1732,  var  han  sa  fattig,  att  han  ej  kunde 
bekosta  begravningen.  Först  1735  blev  han  fri  och  fick 
ett  dagligt  underhåll  av  25  kopek. 

Fru  Anna  Vojnarovskas  fränder  gingo  i  Sibirien  svåra 
lidanden  till  mötes.  Hennes  bror  Vasilij  Mirovitj,  f.  d. 
överste  av  Kiev,  var  gift  med  en  dålig  kvinna  vid  namn 
Anna  Mokievska,  som  för  myndigheterna  angav,  att  hennes 
make  ämnade  rymma  frän  Ryssland  och  därför  hade  skic- 
kat sin  svenske  tjänare  Erik  Witman  till  sin  bror  i  Sverige 
för  att  underrätta  honom  därom.  Denne  Witman  häktades 
i  Åbo,  där  han  då  tjänade  hos  en  svensk  officer  i  hopp 
att  komma  hem  till  Sverige,  och  fördes  till  Petersburg, 
inför  domstol  förklarade  han,  att  han  såsom  ryttare  delta- 
git i  slaget  vid  Poltava  och  tagits  tillfånga,  men  blivit  satt 
på  fri  fot  genom  Mirovitj'  bemedling.  Han  erkände,  att 
hans  husbonde  hade  givit  honom  en  sådan  hälsning  till 
sin  bror,  men  endast  för  att  varna  honom  frän  att  resa 
över  till  Ryssland,  enär  »de,  som  återkommo  frän  svensken, 
ställdes  under  bevakning:  .     Witman  fördes  till  Moskva  för 


193 

att  konfronteras  med  Mirovitj,  och  denne  bekände  under 
tortyr».  Hans  frånskilda  hustru  fick  för  sitt  nesliga  svek 
lov  att  flytta  till  sina  släktingar  i  Ukraina,  men  Mirovitj  för- 
des i  bojor  till  Tobolsk  jämte  åldrig  mor,  en  dotter,  en 
svärdotter  och  fem  söner. 

Av  dessa  söner  blevo  Dimitrij  och  Ivan  Mirovitj  un- 
dervisade i  den  strängt  pietistiska  skola,  som  den  redan 
före  Poltava-slaget  tillfångatagne  kaptenen  vid  överste  Al- 
bedyls  dragonregemente  Curt  Friedrich  von  Wreech  upp- 
rättade för  svenska  krigsfångar  och  deras  barn  i  Tobolsk  ^). 
För  inhämtande  av  )anständiga  dygder»  fingo  de  i  skolan 
till  sällskap  den  rysskunnige  kornetten  Gustav  Horn,  som 
läste  och  översatte  bibeln  för  dem.  När  den  18-årige  Di- 
mitrij Mirovitj  av  samvetsbetänkligheter  vägrade  att  deltaga 
i  en  ortodox  procession,  slet  modern  honom  i  håret,  kas- 
tade kull  och  trampade  honom.  Då  man  varken  med  lock 
eller  pock  kunde  avhålla  honom  från  det  luterska  kätteriet, 
hölls  han  ett  halvt  år  instängd  i  en  badstuga.  Efteråt  fick 
han  dock  åter  besöka  den  svenska  skolan  jämte  sin  fem  år 
yngre  broder. 

Först  år  1744  fick  den  olyckliga  familjen  sin  frihet 
igen,  men  Vasilij  Mirovitj,  broder  till  härskarinnan  på  Tyn- 
nelsö,  hade  dött  redan  1732.  En  brorson  till  honom  av- 
rättades 1764  efter  ett  dumdristigt  försök  att  befria  den 
vansinnige  käjsar  Ivan  VI  ur  Schliisselburg. 

De  övriga  mazepintserna  förströddes  som  agnar  för 
vinden.  En  ung  Filemon  Mazepa  måste  för  blotta  namn- 
likhetens  skull  fly  frän  Ukraina  till  Podlesien,  där  han  an- 
tog namnet  Mazanovskij.  Han  dog  såsom  munk  i  Chelm 
enligt  uppgift  av  den  franske  residenten  i  Warschau  de 
Castera  (d.  1752).  Dimitrij  Horlenko,  översten  av  Priluki, 
som  livligt  understött  Mazepas  plan  att  övergå  till  Karl  XII, 


')  Se    härom    hans    »Wahrhaffte  und  umständliche  Historie  von 
denen  swedischen  Qefangenen  in  Russland  und  Sibirien.    Sorau  1728. 
Jensen,   Mazepa.  13 


194 

kom  från  Bender  till  Konstantinopel,  men  fick  1715  jämte 
generalskrivaren  Ivan  Maximovitj  och  den  flintskallige  rä- 
ven >  Lomichovski,  genom  Sjafirovs  bemedling,  lov  att  åter- 
vända till  Gluchov,  den  nye  hetmanens  residens.  Sedan 
kom  han  till  Moskva,  där  han  under  uppsikt  levde  i  16  år 
med  ett  dagligt  underhåll  av  10  kopek.  Men  alla  hans 
ägodelar  konfiskerades  av  Skoropadskij  och  ryssarna.  De 
zaporoger,  som  föllo  i  tsar  Peters  våld,  fingo  sitt  döds- 
straff lindrat  till  sibirisk  deportation  på  livstid  eller  sändes 
till  Archangelsk.  Bland  dem  var  Mazepas  under-ataman 
[kompanichef],  Grigorij  Novitskij,  som  författade  ett  intres- 
sant arbete  om  Sibirien. 

Fruktansvärt  hade  den  ryske  tsarens  hämnd  drabbat 
alla  skyldiga  och  oskyldiga  offer  för  Mazepas  misslyckade 
politik.     Men  den  allra  värsta  efterräkningen  återstod. 

Den  gällde  Ukraina  och  hela  det  lillryska  folket. 


»X  Tu  är  det  tid  för  mig  att  ta  itu  med  er,  lillryssar!> 

1  \|  Denna  hotelse,  som  tsar  Peter  halvt  på  skämt  utslun- 
gade mot  Mazepa,  skulle  allt  för  snart  bliva  en  hård  värklighet. 
Likasom  Mensjikov  efter  det  stora  -förräderiet»  hade  till  »roten 
förstört  det  zaporogiska  rövarenästet»  vid  Tjortomlyk  1709, 
krävde  »det  enda  odelbara  Rysslands  >  politiska  intressen, 
att  Ukrainas  självstyrelse,  för  vilken  Mazepa  varit  den  siste 
representanten,  upphävdes,  och  efter  det  stora  krigets  slut 
följde  de  inre  »reformerna >  slag  i  slag:  1720  infördes  i  Lill- 
ryssland  ett  krigskansli,  som  var  oberoende  av  hetmanen 
och  lydde  direkt  under  regeringen  i  Petersburg;  år  1721 
upprättades  ett  storryskt  domstolskansli  i  Ukraina  och  året 
därpå  ett  lillryskt  statskollegium.  Och  de  hetmaner,  som 
valdes  efter  Mazepa,  voro  mer  eller  mindre  beroende  av 
den  ryske  imperatorn;  den  år  1727  valde  hetmanen  Daniel 
Apostol,  vars  yngre  dotter  var  gift  med  Kotjubejs  son  Va- 
silij,  fick  vid  sin  sida  den  storryske  Naumov. 

Vad  Peter  I  påbörjat,  fullbordades  av  Katarina  II.  Den 
lillryske  nationalskalden  Taras  Sjevtjenko  skrev  också  i  en 
av  sina  dikter  (med  hänsyftning  på  inskriften  på  ryttar- 
statyn över  den  store  tsaren:  ^>Pefro  primo  —  Catarina 
secunda»): 

»Han,  den  Förste,  vårt  Ukraina 
fört  till  korsets  pina. 
Hon,  den  Andra,  lät  den  arma 
änkan  grymt  förtvina.» 


196 

Den  siste  nominelle  hetmanen  av  Lilla  Ryssland  var 
greve  Alexej  Grigorjevitj  Razumovskij,  till  börden  en  kosack- 
bonde vid  namn  Rozum,  som  till  Katarina  II:s  synnerliga 
välbehag  betygade  »den  lillryska  offervilligheten;  genom  att 
bränna  upp  det  märkliga  papper,  som  innehöll  —  kosac- 
kens äktenskapskontrakt  med  käjsarinnan  Elisabet.  Zapo- 
rogerna,  som  efter  Poltava-katastrofen  sökt  sin  tillflykt  i 
Turkiet,  fingo  visserligen  återkomma  under  käjsarinnan 
Annas  regering  1734;  men  år  1775  förstördes  Sitj  totalt, 
och  kvarlevorna  av  denna  krigarstam  grundade  då  ett  nytt 
»sitj  i  Dobrudzja  vid  Donau.  De  fingo  visserligen  åter- 
vända och  slå  sig  ner  i  Bessarabien  såsom  jordbrukare, 
men  det  krigiska  samhället  fanns  icke  längre.  Efter  Krims 
erövring  (1783)  hade  det  alls  ingen  betydelse,  och  under 
Nikolaj  1  fullbordades  det  storryska  nivelleringsverket  ge- 
nom upphävandet  av  den  magdeburgska  statsrätten  i  Lill- 
ryssland.  Den  siste  zaporog-kosjevojen  Peter  Kalnisjevskij 
förvisades  1776  till  Solovetska  klostret  i  Norra  Ishavet,  där 
han  dog  1803. 

Många  lillryska  folkvisor  vittna  om  den  förstämning, 
som  de  nya  förhållandena  väckte  hos  det  lillryska  folket. 
Mest  härmades  man  kanske  över  de  militära  ändringarna 
och  de  förordningar,  varigenom  de  lillryska  rekryterna  dre- 
vos  till  »linien»,  d.  v.  s,  till  de  militärgränser,  som  under 
Katarina  II  upprättades  i  de  södra  landsändarna.  Några 
prov  på  denna  diktning  må  anföras: 


7. 
Upp,  o  Charko!     Far,  statt   upp!     Vi  länge  nog  fått  sova. 
Låt  oss  gå  till  härskarinnan!     Hon  oss  nåd  skall  lova: 
Härskarinna,  moder  kära!     Hav  med  oss  försköning! 
Giv  oss  åter  våra  stepper,  ängens  kära  boning!   — 
»Stepperna  ej  zaporogen  skola  mer  tillhöra, 
ty  jag  låter  moskoviten  hela  Sitj  förstöra.» 


197 


Uti  staden  Oluchov  alla  kyrkoklockor  ringa. 
Re'n  kosackerna,  de  våra,  man  till  Linjen  tvingar. 
Uti  staden  Gluchov  häftigt  med  kanon  man  skjuter: 
för  kosacken  mången  moder  bittra  tårar  gjuter. 
Uti  staden  Gluchov  skott  ur  bössor  man  avlossar: 
mänga  systrar  då  begråta  sina  fallna  gossar. 
Uti  Gluchov  snaror  läggas,  lömska  näten  flätas: 
faderlösa  barnens  kinder  då  av  tårar  vätas. 
Uppå  insjöns  klara  vatten  simma  vita  änder: 
suckar  efter  dödad  man  kosackens  änka  sänder. 


Må  du  flyga,  må  du  flyga, 

o  du  svarta  kaja, 
hän  till  Don  att  fisk  förtära! 
Må  du  se'n  från  kosjevojen, 

o  du  svarta  kaja, 
tidender  oss  bära! 


Icke  mera  vill  jag  flyga 
bort  till  Don  att  fisk  förtära. 
Ej  jag  kan  från  kosjevojen 
tidender  ät  er  bära. 


O,  I  zaporoger, 
o,  I  unge  svenner! 
Lika  åren  I  varandra 
såsom  äkta  bröder, 
O,  I  zaporoger, 
o,  I  unge  svenner! 


198 


Säg  var  äro  edra  hästar? 

—   Våra  hästar 
bundits  inom  paners  stängsel. 
Själva  äro  vi  i  fängsel. 


Och  var  äro  edra  tyglar? 

—   Vara  tyglar 
nu  av  paners  händer  brukas. 
Själva  grymt  vi  förödmjukas. 


Och  var  äro  edra  lansar? 

—   Våra  lansar 
tak  i  paners  salar  stötta. 
Vi  i  skogen  ströva  trötta. 


Och  var  äro  edra  bössor? 
—   Våra  bössor 
uppå  paners  väggar  hänga. 
Oss  i  ofrihet  de  stänga. 


Och  var  äro  edra  bågar? 

—  Våra  bågar 
ha  hajduker  från  oss  tagit. 
Oss  i  bojor  har  man  slagit. 


Och  var  äro  edra  dräkter? 
—   Våra  dräkter 
nu  på  paners  kroppar  skina. 
Själva  ömkligt  vi  förtvina. 


199 

I  stället  för  det  forna  självsvåldet  och  den  ofta  tygel- 
lösa friheten  lyckliggjordes  Ukraina  med  den  tsariska  abso- 
lutismens  och  Ijyråkratiens  »lagbundna  ordning>,  med  cen- 
sur och  livegenskap  och  med  en  moskovitisk  kultur,  som 
var  avgjort  underlägsen  den  gamla  kievska.  Och  den  all- 
männa okunnigheten,  som  var  stor  nog  ändå  i  detta  arma 
Ukraina,  minskades  visserligen  icke  genom  den  obligato- 
riska storryska  språkundervisningen  i  de  lillryska  folksko- 
lorna, I  den  gamla  Kievska  akademien  blev  storryskan  för- 
härskande, och  i  lillryska  kyrkor  predikades  på  storryska. 
Och  dock  uppvisade  det  nittonde  århundradets  början  en 
ganska  löftesrik  ukrainsk  renässans  (med  Kotljarevskij  från 
Poltava  i  spetsen),  som  nådde  sin  höjdpunkt  med  skalden 
Taras  Sjevtjenko  (d.  1861). 

Den  reaktion,  som  på  1860-talet  åter  inbröt  över  Ryss- 
land, drabbade  hårt  det  lillryska  folket.  I  ett  cirkulär  av 
år  1863  dekreterade  inrikesministern  Valujev,  att  det  icke 
fanns  eller  kunde  finnas  ett  lillryskt  folk  eller  en  ukrainsk 
litteratur;  1876  stängdes  den  sydvästra  avdelningen  av  det 
geografiska  sällskapet,  och  snart  sagt  all  litteratur  på  lill- 
ryska förbjöds  —  även  en  översättning  av  bibeln,  trots  att 
den  utförts  av  den  ryska  vetenskapsakademien,  och  1877 
förbjöds  en  lillrysk  grammatik,  enär  man  ej  kunde  god- 
känna formläran  av  ett  språk,  som  saknade  existens!  Lill- 
ryska folkvisor  måste  omskrivas  med  storryska  texter,  i  fall 
man  inte  ville  nöja  sig  med  —  fransk  översättning,  och 
lillryska  teaterstycken  fingo  uppföras  endast  i  förening  med 
storryska  skådespel,  som  måste  ha  lika  många  akter!  Först 
efter  1906  har  en  liten  lättnad  försports  i  Ukrainas  litterära 
och  politiska  livsvillkor. 

Dess  olyckliga  lott  —  förbannelsens  arv  efter  »rui- 
nen» och  Mazepa  —  avspeglar  sig  hos  nationalskalden 
Taras  Sjevtjenko  både  i  hans  sorgliga  levnadshistaria  (i  liv- 
egenskap och  i  ryskt  fängelse)  och  i  hans  patriotiskt  elegiska 


200 

diktning,  det  ståtligaste  monument,  som  den  lillryska  litte- 
raturen rest  över  sina  historiska  minnen: 

»Forsar  brusa,  månen  glänser, 

som  i  forna  tider. 

Sitj  är  borta,  och  dess  kämpar 

hädangått  i  strider. 

Var  är  Sitj?     Så  spörjer  säven 

invid  Dnjepers  stränder. 

De  ha  skingrats,  våra  söner, 

ut  i  fjärran  länder.» 


VIII. 
MAZEPA  I  KONSTEN  OCH  I  DIKTEN. 

1. 
MAZEPA  I  KONSTEN. 

Det  dunkel,  som  vilar  över  Mazepas  födelseår  och  döds- 
dag, sträcker  sig  även  till  hans  yttre  person,  vars  ut- 
seende   har    varit   föremål  för  en  mängd  olika  funderingar. 

Nordberg  talar  i  sin  historia  om  Mazepas  ögon  »med 
brinnande  eld>,  och  Krmann  fäste  sig  vid  hans  »allvar- 
samma uppsyn  >.  Men  på  dessa  fåordiga  utsagor  konstru- 
erar man  icke  fram  ett  levande  porträtt.  En  säkrare  led- 
ning erbjuder  Adlerfelts  karaktäristik:  »Medelstor  till  väx- 
ten, mager,  med  allvarsam  uppsyn  och  mustascher  på 
polskt  sätt». 

På  grundvalen  av  dessa  tre  åsyna  vittnen  kan  man 
sålunda  antaga,  att  Mazepa  haft  ett  angenämt  yttre:  en  väl- 
bildad,  smärt  figur,  glänsande  ögon  och  ett  allvarsamt  ut- 
seende, som  gömde  på  stora  planer,  ehuru  man  vet,  att 
han  i  sina  gladare  stunder  kunde  vara  mycket  språksam 
och  lustig  av  sig.  Och  Adlerfelts  notis  om  »de  polska 
mustascherna)  undanröjer  den  genom  ett  långt  senare  kop- 
parstick traditionella  uppfattningen,  att  han  skulle  ha  haft 
ett  par  långa  skäggspetsar  på  hakan  eller  rent  av  ett  stort 
skägg.     Både    såsom    f.  d.  polsk    hovman    och  såsom  lill- 


202 

rysk  kosackhövding  måste  Mazepa  hava  prytt  sig  med  väl 
ansade  knävelbårar,  och  om  han  eljes  skulle  ha  haft  benä- 
genhet att  låta  skägget  växa,  hade  hans  store  välgörare 
Peter  I  säkerligen  varit  den  förste  att  lata  sin  reformato- 
riska barberaresax  göra  Mazepas  kinder  släta.  Det  heter 
ju  också,  att  tsaren  en  gång  på  sitt  skämtsamma  vis  ryckte 
sin  lillryske  vasall  i  knävelbararna  för  att  känna  efter,  huru 
pass  säkert  huvudet  satt  på  axlarna,  liksom  han  gjorde 
med  Lev  Tolstojs  adlige  stamfader. 

Den  nitiske  samlaren  av  material  till  Peter  den  stores 
historia,  den  f.  d.  köpmannen  Golikov  (d.  1801),  sökte  ock 
på  grundvalen  av  äldre  uttalanden  göra  sig  en  bild  av  Ma- 
zepa, och  den  överensstämmer  i  huvudsak  med  Adlerfelts 
uppfattning:  Något  över  medellängd,  magert  ansikte,  smärt 
figur,  tankfull  uppsyn  och  en  stolt,  dyster  blick». 

I  två  hundra  år  hava  historieforskare  och  konstkän- 
nare sysslat  med  frågan  om  Mazepas  utseende,  och  den 
torde  aldrig  bliva  tillfredsställande  löst.  Delvis  beror  detta 
på  den  vandalism,  varmed  tsar  Peter  efter  förräderiet» 
sökte  utplåna  allt,  som  erinrade  om  Mazepas  tillvaro.  Vis- 
serligen finnes  i  behåll  från  1700-talet  en  mängd  s.  k.  Ma- 
zepa-porträtt,  spridda  i  Petersburg,  Moskva,  Kiev,  Poltava 
och  Tjernigov  samt  i  östra  Galizien,  men  intet  enda  har 
ett  autentiskt  värde,  och  åtskilliga  äro  varandra  så  olika, 
att  de  icke  ens  kunna  hänföras  till  en  och  samma  person. 
Några  förskriva  sig  visserligen  frän  det  första  årtiondet  av 
det  adertonde  århundradet,  men  -  frånsett  deras  obetyd- 
liga konstnärsvärde  —  tyckas  de  snarare  vara  alster  av  en 
godtyckligt  idealiserande  fantasi  än  av  ett  personligt  iakt- 
tagande och  återgivande. 

Äldst  i  tiden  är  i  dubbel  mening  den  mycket  omtvis- 
tade oljemålning  av  Mazepa,  som  finnes  i  Kievs  Grotte- 
kyrka eller,  rättare  sagt,  har  funnits  där,  enär  den  vägg, 
varpå  han  var  avbildad,  numera  är  överkalkad.  Innan 
denna   vandaliska    »restaurering >  gjordes,  togs   ar  1884  en 


203 

autotypi  därav  (se  illustrationen  sid.  53),  och  det  uppgavs 
då  till  och  med,  att  bilden  var  försedd  med  underskriften: 
»Ivan  Stepanovitj  Mazepa  Hetman:.  Att  i  denne  unge 
man  igenkänna  den  blivande  hetmanen  kräver  onekligen  en 
stark  tro  eller  fantasi.  Såsom  bevis  för  orimligheten  av  att 
denna  något  ödmjuke  och  beskedlige  hovman  eller  skrivare 
skulle  vara  identisk  med  Orottekyrkans  mäktige  gynnare 
har  det  framhållits  —  särskilt  av  Umanets  och  prof.  Laza- 
revskij  —  att  tsar  Peter  omöjligen  kunde  hava  skonat  bil- 
den av  sin   hatade  fiende  i  Rysslands  allra  heligaste  kyrka. 

Men  betraktar  man  figuren  närmare,  finner  man  det 
kanske  ändå  inte  så  otänkbart,  att  denne  skenbart  blyg- 
samme unge  man  med  den  drömmande  blicken  dock  skulle 
kunna  vara  den  »adlade  kosacken»  från  Jan  Kazimirs  hov, 
som  med  väl  spelad  ödmjukhet  förstod  att  tjusa  både  tsa- 
ren och  kvinnorna.  En  lycklig  slump  kunde  ju  från  de 
moskovitiska  bildstormarenas  raseri  hava  åt  den  skumma 
väggen  bevarat  denna  bild,  i  vilken  tsarens  män  ej  längre 
kände  igen  den  grånade  hetmanen.  Och  den  angivna  un- 
derskriften kunde  hava  tillkommit  senare,  då  man  ej  längre 
hade  skäl  att  förtiga  den  gudlöses  namn.  1  alla  händelser 
har  man  här  framför  sig  en  viss  historisk  person  från  slutet 
av  1600-talet,  och  det  måste  hava  varit  en  vän  av  den  or- 
todoxa kyrkan,  eftersom  han  fick  den  utmärkelsen  att  bliva 
avmålad  i  Lauran  biand  änglar,  apostlar  och  helgon.  Nå- 
gon annan  lekman  frän  denna  tid  kan  man  näppeligen  rikta 
misstanken  pä. 

I  den  historiska  årskalendern  »Die  Europäische  Fama» 
av  år  1704  finnes  i  träsnitt  en  bröstbild  av  hetmanen  — 
ett  rent  fantasiporträtt,  som  dock  ofta  har  gått  igen,  sär- 
skilt i  fråga  om  den  krigiska  rustningen;  bland  annat  re- 
producerades det  1835  i  den  polska  tidskriften  >  Przyjaciel 
ludu».  Tavlan  är  försedd  med  underskriften  »Cosaccorum 
Zaporoviensium  supremus  Belli-Dux»,  eller  på  en  variant: 
»Veidheer   der  Zaporovischen  Cosakken».     Här  är  Mazepa 


204 

försedd  med  nedhängande  mustascher,  hakskägg  samt  kort 
skägg  pä  kinderna,  klädd  i  pansar  och  stödjande  bulavan 
(kommandostaven)  mot  ett  bord.     På  vänstra  axeln  hänger 


IPTp!llI!n!IIIIIIllll<l|l||lillli|l|lf|l^^ 


en    pelsfodrad    mantel,  och    mot  bakgrunden  på  sidan  av- 
tecknar sig  ett  tält. 

De    vanligaste,   ytterligt    försämrade    reproduktionerna 


205 

av  Mazepas  konterfej  äro  tagna  från  en  i  Petersburgs  konst- 
akademi befintlig  duk,  som  varken  liar  historiskt  eller  konst- 
närligt värde.  Den  föreställer  en  krigare  med  vulgär,  vild 
eller  lömsk  uppsyn,  grova  anletsdrag,  knotiga  kindben  och 


Mazepa. 


en  oroligt  lurande  blick.  Sä  har  Mazepa  helt  visst  icke 
sett  ut,  ty  här  saknas  totalt  den  fina,  tjusande  smidighet, 
som  var  hans  främsta  egenskap.  Men  porträttet  är  karak- 
täristiskt såsom  uttryck  för  den  officiella  uppfattning,  som 
man  i  Petersburg  gjorde  sig  av  en  förrädisk  lillrysk  haj- 
duk.    Bland  de  petersburgska  konstnärerna  har  man  gissat 


206 

pä  Nikitin  (d.  1744).  I  alla  händelser  är  det  icke  Mazepa, 
som  Nikitin  eller  någon  annan  dåtida  gravör  tecknat,  utan 
snarare  Polubotok  eller  någon  annan  kosacköverste  från 
Mazepas  tid. 

En  annan  konventionell    Mazepa-typ  från    sjuttonhun- 
dratalets förra  hälft,  varav  en  duk  även  finnes  i  Petersburgs 


Mazepa. 

(I   Petersburgs  konstakademi.) 


konstakademi,  föreställer  däremot  Mazepa  såsom  en  gan- 
ska välmående  magnat  med  polsk  anstrykning  i  mörkgrön 
kontusj  (rock)  över  en  vit  dräkt,  med  eller  utan  ordensband 
och  furstevapen. 

I  Warschaus  Krasinski-bibliotek  förvaras  ett  intressant 
kopparstick  av  Daniel  Galachowski  1708,  förhärligande  het- 
manen  pa  höjdpunkten  av  makt  och  ära.  Klädd  i  riddar- 
dräkt,  lyfter    Mazepa    med    vänstra   handen  sin  bulava  och 


Mazepa. 

(Efter  ett  oljeporträtt  ur  D.  J.  Evarnitskijs  samling  i  Jekaterinoslavls  museum.) 


208 

stöder  den  högra  mot  en  vapensköld.  Här  har  han  länga 
knävelbårar  och  kortklippt  skägg.  En  kvinna  räcker  honom 
kalken,  evangeliet  och  tvä  nycklar.  Pa  andra  sidan  synas 
åtskilliga  kvinnogestalter  —  det  är  icke  Mazepas  älskarin- 
nor, utan  allegoriska  personifikationer  av  konster  och  veten- 
skaper, som  frodats  i  hans  hägn.  Över  denna  grupp  svä- 
var den  heliga  trefaldigheten,  och  under  synas  städer,  som 
Mazepa  tagit,  jämte  ett  citat  ur  Horatius:  »Si  fractus  illa- 
batur  orbis,  impavidum  ferient  ruinae  ,  ^)  I  Poltavas  histo- 
riska museum  finnes  en  fotografisk  kopia  av  detta  konstverk. 
Besläktad  med  detta  kopparstick  är  en  samtida  gravyr, 
som  akademien  (den  lärda  skolan)  i  Kiev  förärade  Mazepa 
till  tack  för  hans  kyrkliga  nit.  Bland  kyrkor,  som  byggts 
under  hans  hägn,  och  bland  Kievs  helgon  med  apostelen 
Andreas  i  spetsen  står  Mazepa  omgiven  av  muserna.  Var 
originalet  hamnat,  är  mig  obekant;  men  Tarnovski-museet 
i  Tjernigov  bevarar  en  fotografi  därav  bland  sina  tretton 
fotografiska  reproduktioner  av  Mazepa-porträtt.  Detta  be- 
römda zaporog-museum,  som  i  sitt  porträttgalleri  har  olje- 
porträtt av  många  hetmaner  och  Mazepas  samtida,  däri- 
bland av  Kotjubej  (men  varken  av  Orlik  eller  Vojnarovskij), 
besitter  också  tre  dukar  [därav  två  kopior]  med  bröstbild 
av  Mazepa.  Den  första,  som  i  kopia  även  finnes  i  Polta- 
vas museum,  ger  oss  den  Petersburgska  hajduk  >-typen 
med  uppknäppt  krage;  den  andra,  vartill  ett  motstycke  fin- 
nes i  Kievs  museum  (V.  N.  Butovitj'  samling),  framställer 
den  >>polske>  magnaten  med  isterhaka,  svart  hår  och  små, 
svarta  mustascher,  och  över  den  röda  västen  lyser  Andreas- 
ordens band  med  stjärna,  samt  vapensköld  i  hörnet.  Den 
tredje  duken,  något  erinrande  om  pansar-riddaren  i  >Euro- 
päische  Fama  ,  visar  den  idealiserade  stridshjälten  i  harnesk 
med  röd  mantel,  med  bulavan  i  högra  handen  och  med 
en    liten  pelsmössa  på  huvudet.     1  bakgrunden  till  vänster 

1)  »Om    världen    all  i  spillror    sloges,  orädd  han  bleve  av  raset 
krossad.» 


209 

skönjas  konturerna  av  en  drabbning.  På  baksidan  är  an- 
tecknat med  blyerts:  Original  ur  baron  de  Chaudoirs  ^) 
samling,  gåva  till  V.  V.  Tarnovskij>. 

Det  ojämförligt  största  konstnärliga  värdet  har  den 
gravyr,  som  i  slutet  av  1700-talet  utfördes  i  Warschau  av 
den  franske  målaren  Jean  Pierre  Norblin  de  la  Gourdaine 
(d.  1830).  Denne  konstnär,  som  1770  kallades  till  polska 
huvudstaden,  där  han  grundade  en  målarskola,  har  i  sitt, 
måhända  av  Galachowski  något  påvärkade  kopparstick  ska- 
pat ett  utmärkt  karaktärshuvud»,  som  låter  Mazepas  för- 
nämsta egenskaper  komma  till  sin  fulla  rätt:  smilande 
förslagenhet,  vinningslystnad  och  maktbegär  samt  en  av 
yttre  belevenhet  dämpad  sinlighet.  De  hopprässade,  tunna 
läpparna,  den  stora  näsan,  de  små  lurande  och  stickande 
ögonen  och  den  något  teatraliska  hållningen  —  allt  ger 
den  inre  totalbilden  av  Mazepas  yttre  personlighet. 

Men  att  han  värkligen  har  sett  ut  så  som  Norblin 
tänkte  sig  honom  på  grundvalen  av  polskt  material  i  bild 
och  skrift,  härför  har  man  ej  det  minsta  sannolikhetsbevis. 
Frånvaron  av  mustascher  och  tillägget  av  de  för  östra 
Europa  högst  ovanliga  skäggflikarna  på  hakan  är  allt  an- 
nat än  ryskt  eller  polskt  för  denna  tid,  och  den  sällsamma 
dräkten  med  den  höga,  plymprydda  mössan  och  medaljong- 
kedjan kring  halsen  värkar  ej  äkta  (se  titelplanschen). 

Detta  i  alla  händelser  ypperliga  konstverk  återgavs 
i  Kraszewskis  tidskrift  »Atheneum>  i  Wilna,  dock  icke 
direkt,  utan  efter  en  reproduktion,  som  en  viss  Marcelli 
Zurowski  hade  hittat  i  —  Innsbruck,  något  som  tyder  på 
att  Norblins  gravyr  var  tämligen  känd  i  Europa.  Men  här 
är  den  karaktäristiska  bilden  totalt  förfuskad:  av  det  gamla 


1)  Så  uttalas  namnet  på  franska.  Men  på  grund  av  ryssarnas 
vana  att  Ijudenligt  återgiva  utländska  namn  på  sitt  eget  språk,  är  det 
ovisst,  huru  det  franska  namnet  skrives.  I  vanliga  encyklopedier  har 
jag  ej  funnit  namnet  på  denne  förmodligen  franske  emigrant. 

Jensen,   Mazepa.  14 


210 


lejonet    med   rävens    slughet    har    blivit  en  beskedlig  geta- 
bock med  ett  svärmiskt,  nästan  lidande  ansiktsuttryck. 

En  säregen  ställning  intager  den  kopia  av  ett  okänt 
original,  som  finnes  på  furst  Sanguszkos  slott  Podhorce  i 
nordöstra  Galizien.  Detta  slott,  som  på  1600-talet  tillhörde 
släkten  Koniecpolski  och  sedan  kom  i  familjen  Rzewuskisägo, 
inrymmer  mycket  av  historiskt  intresse,  däribland  flera  mål- 
ningar av  bataljer,  vari 
svenskarna  deltagit  (vid 
Klissow  och  Piotrköw). 
Denna  oljemålning, 
varav  prof.  Quennerstedt 
i  Lund  har  en  god  ko- 
pia, utmärker  sig  ej  i 
konstnärligt  avseende, 
men  erbjuder  stort  in- 
tresse, därför  att  den,  i 
strid  mot  alla  andra  fram- 
ställningar, söker  ge  en 
individuell,  om  ock  för 
nutida  ögon  en  smula 
karrikerad  bild  av  den 
åldrige  hetmanen.  Denne 
nästan  ömklige  gubbe 
med  de  stora  ögonen 
och  den  fårade  pannan 
ger  i  själva  verket,  vid  si- 
dan av  Norblins  huvud, 
som  lägger  huvudvikten  på  den  diplomatiska  slugheten  och 
kraftfullheten,  den  bästa  föreställningen  om  Mazepas  karak- 
tär, med  starkt  betonande  av  det  sjukliga  vankelmodet  och 
fegheten.  Och  alldeles  omöjligt  vore  väl  icke,  synes  mig, 
att  denne  något  narraktige,  skröplige  gubbe,  som  har  svårt 
att  hålla  den  tunga  härskarspiran  i  sin  kraftlösa  hand,  ända 
vore  identisk  med  den  unge,  blygsamme  man,  som  på  Kievs 


Mazepa. 

(Fotografi   efter  ett  träsnitt  i  polska  tidskriften 
»Atheneum»   1842.) 


211 

kyrkovägg  står  i  en  avvaktande   ställning,  beredd  att  fånga 

lyckan  och  utnyttja  framtida  möjligheter 

Även  till  Sverige  har  en  Mazepa  på  outransakligt  sätt 
förirrat  sig,  ty    år    1823    skänktes  ett  porträtt  av  okänt  ur- 


H 

■ 

■Hj 

^1 

1 

Bi 

W' 

H 

1 

r 

1 

^ 

1 

Lft 

^^^V^' 

1 

[ 

'■ 

\ 

t. 

1 

r 

.f 

%<- 

p 

t 

F 

^^1 

Mazepa. 

Efter   ett   porträtt   på   slottet   Podhorce   i   Galizien. 
(Kopia   i    oljefärg   hos   professor  Quennerstedt   i    Lund.) 


sprung  till  Oripsholms  historiska  porträttgalleri  (N:o  497) 
av  excellensen  greve  G.  L.  Cederhjelm  till  Säby.  Att  det 
skall  föreställa  Mazepa  lider  intet  tvivel,  ty  kopian  är  i  hu- 
vudsak identisk  med  den  duk,  som  finnes  i  Tjernigovs 
museum  och  påminner  om  harneskriddaren  i  »Europäische 


212 

Farna».  Själva  ansiktet  är  intetsägande,  och  den  rödletta 
medelålders  mannen  med  de  utstående  öronen  och  de  små 
ljusbruna  mustascherna  har  alls  intet  tilldragande.    Men  man 


Mazepa-porträttet  i  Gripslwlms  galleri. 


känner  igen  hetmanen  på  den  med  briljanter  rikt  sirade 
bulavan  och  på  den  eldröda  manteln,  som  med  ett  präk- 
tigt knäppe  är  fästad  över  pansaret  med  guldränder. 


213 

Dessa  skiftande  uppfattningar  av  Mazepas  utseende 
gåvo  konstnärerna  ett  så  mycket  friare  spelrum  för  fanta- 
sien, då  de  ville  i  färger  framställa  den  vilda  jakten  på 
hästryggen.  Början  gjordes  i  Frankrike  år  1827  av  målarna 
Louis  Boulanger  och  Horace  Vernet,  den  på  sin  tid  så  be- 
römde batalj-  och  djurmålaren.  Dennes  otaliga  gånger  i 
tryck  reproducerade  illustration  till  Byrons  poetiska  berät- 
telse, som  blev  tongivande  för  den  allmänna  litterära  upp- 
fattningen av  hetmanen,  var  på  samma  gång  en  personlig 
gärd  åt  minnet  av  Vernets  vän  Gérécault,  som  kort  förut 
hade  ljutit  döden  genom  att  störta  från  en  skenande  häst. 
Originalduken  förvaras  i  Avignons  museum. 

Ännu  år  1853  behandlade  den  franske  målaren  Chas- 
seriau  ett  liknande  motiv:  En  kosackflicka  finner  den  på 
hästryggen  nästan  livlöse  Mazepa»,  och  år  1870  försökte 
Deviily  att  friska  upp  det  onekligen  något  utnötta  roman- 
tiska stoffet, 

I  den  svenska  konsten  lyser  professor  Gustaf  Ceder- 
ströms  bekanta  tavla  >Karl  XII  och  Mazepa  vid  Dnjeper» 
(äges  av  hovstallmästaren  Säger  i  Stockholm),  varav  en  föga 
lyckad  träsnittsreproduktion  förekommer  i  :>Ny  Illustrerad 
Tidning»  1881.  En  stiltrogen  historisk  fantasi  förnekar  sig 
icke  heller  i  detta  arbete  av  karolinernas  främste  skildrare  i 
färger,  något  som  ingalunda  kan  sägas  om  de  båda,  ur 
okänd,  grumlig  källa  härflytande  träsnitt,  föreställande  Karl 
XII:s  och  Mazepas  flykt  från  Poltava,  som  förekomma  i  I. 
F.  Pavlovskijs  illustrerade  bok  om  slaget  vid  Poltava  (Pol- 
tava 1909). 

Härmed    äro  vi  inne  på  kapitlet  om  Mazepa  i  dikten. 


MAZEPA  I  FOLKPOESIEN. 

Mazepa  hade  utan  tvivel  något  av  poet  i  sig.  Hans  »ro- 
mantiska)^ liv  med  de  underbara  kärleksäventyren, 
hans  häftiga  temperament,  hans  patetiska  vältalighet  och 
skiftande  känsloutbrott  tyda  pa  en  stämningsmänniska  med 
en  viss  skaldisk  läggning,  och  hans  motståndare  Kotjubej 
anförde  ju  bland  sina  många  anklagelsepunkter,  att  Mazepa 
hade  skrivit  en  upprorisk  dikt,  som  uppmanade  folket  att 
gripa  till  vapen.  Detta  poem  sade  Kotjubej  sig  ha  fått  av 
en  arkimandrit  Nikon  för  tio  år  sedan,  d.  v.  s.  år  1697, 
och  denne  hade  försäkrat,  att  hetmanen  Mazepa  själv  hade 
»komponerat»  dessa  verser.  För  riktigheten  av  detta  på- 
stående talar  den  omständighet  att  diktens  patriotiska  inne- 
håll i  alla  väsentliga  stycken  överensstämmer  med  ordalagen 
i  det  brev,  som  han  den  16  sept.  1707  skickade  till  Stanis- 
lav  Leszczinski.     Se  här  några  utdrag: 


»Alla  kunna  allt  ej  veta. 
Svårt  det  är  att  fram  sig  leta 
över  vatten.     Det  är  våda, 
om  en  var  ombord  får  råda. 
Styrman  ensam  styr  och  ställer, 
ty  han  vet,  vart  kosan  gäller. 


215 

I  Ukraina  söndring  råder. 
Herre,  se  till  oss  i  nåder! 

Ladda  bössorna  för  skotten! 

Edra  skarpa  sablar  blotten! 

Tro  och  frihet  mån  I  värna   — 

offren  därför  livet  gärna! 

Evig  bliva  skall  den  ära, 

som  oss  rätt  och  svärd  beskära. >^ 

Mazepas  något  yngre  samtida,  översten  Polubotok, 
som  blev  föreslagen  till  Mazepas  efterträdare  såsom  lillrysk 
hetman,  har  efterlämnat  en  samling  visor,  som  uppteckna- 
des mellan  åren  1710  och  1720.  Bland  dessa  avskrifter 
finnes  en  elegi,  som  anses  vara  författad  av  Mazepa.  Om 
detta  värkligen  skulle  vara  fallet,  något  som  dock  icke  kan 
bevisas,  har  han  här  givit  ett  uttryck  för  den  äkta  eller 
hycklade  fromhet,  som  i  ensamhetens  bittra  stunder  fyllde 
hans  vankelmodiga  själ.  Poemet,  som  andas  ödmjuk  re- 
signation och  missmod  över  tidens  ondsko,  är  av  följande 
lydelse: 

»Ve  mitt  arma  lilla  huvud!  Jag  i  världen  ensam  strövar. 
Ingen  far  och  ingen  moder!  Allt  här  nere  mig  bedrövar. 
Jesus  är  min  far,  min  moder.  Jag  till  Honom  vill  mig  luta 
för  att  slippa  allt  elände,  för  att  tröst  och  glädje  njuta. 

Rätt  och  sanning  kvävs.     Det  ondas  makt  har  undertryckt 

det  godas. 
Föga  rum  för  kärlek  finnes,  överallt  det  onda  frodas. 
Gud,  åt    oss    förläna  kärlek!     Här  ditt  namn  vi  vilja  prisa, 
tills  en  gång  på  domedagen  Du  dig  skall  med  fasa  visa. 
Låt  oss  komma  till  din  himmel,  där  din  kärleks  makter  råda, 
att  ditt  anlete  i  klarhet  vi  en  gång  ma  nådigt  skåda!» 


216 


Mazepas  bandura  (luta). 

(Förvaras   i   Tjernigovs   museum.) 


Men  om  Mazepas  oroliga 
liv  gav  honom  föga  tid  att  ut- 
veckla de  poetiska  anlag,  som 
kunde  ha  slumrat  inom  honom, 
har  dikten  så  mycket  mer  syssel- 
satt sig  med  honom,  och  hans 
i  mänga  avseenden  dunkla  per- 
sonlighet med  de  skiftande  även- 
tyren var  ju  mycket  ägnad  att 
sätta  folkfantasien  i  rörelse,  hälst 
som  det  tidevarv,  vari  han  levde, 
var  en  guldålder  för  den  histo- 
riska folkvisediktningen  i  Ryss- 
land ^).  Men  folkets  sunda  in- 
stinkt bedrog  sig  icke  i  fråga  om 
Mazepa,  ty  populär  hade  han 
aldrig  varit  hos  sitt  eget  folk, 
och  hans  diplomatiska  smidighet 
och  ränkfulla  vankelmod  voro 
ingalunda  egenskaper,  som  läm- 
pade sig  för  en  naiv  poetisk  hjälte- 
dyrkan. Han  var  i  folkets  ögon 
först  och  sist  förrädaren,  ty  han 
svek  icke  blott  sin  tsariske  över- 
herre, utan  ock  sitt  ukrainska 
fosterland.  Och  vid  sidan  av 
tsar  Peters  ungdomliga,  obetving- 
liga krigargestalt  måste  en  Ma- 
zepa krympa  ihop  till  en  dvärg. 
Han  spelar  sålunda  en  ganska 
(jbetydlig  roll  i  den  lillryska  folk- 
diktningen om  170Q  års  tilldragel- 

')  Se  härom  artikeln  Sverige  i 
ryska  folkpoesien  >,  Nordisk  Tidskrift 
1907. 


217 

ser,  ty  dess  intresse  riktade  sig  närmast  på  de  populära 
zaporogerna,  vilka  »måste  dricka  Poitavas  vatten»  och  »rå- 
kade lika  illa  ut  som  svensken  vid  Poltava»,  såsom  två  lili- 
ryska  ordstäv  lyda. 

Ur  denna  lillryska  folkdiktning,  som  står  i  samband 
med  Mazepas  >förräderi>>  och  dess  följder,  meddelas  här 
tre  prov. 

/. 
Österlandets  tsar  ej  riktigt 
litar  på  Ukraina, 
och  Golitsyn  dit  han  sänder 
för  att  sveket  hindra. 
»Gå  du,  gä  du  dit,  Golitsyn! 

Gå  av  alla  krafter! 
Med  moskalerna  jag  följer 

dig  i  spåren  efter.» 

2. 

O,  I  arme  zaporoger! 

Vetet  är  ej  mäjat. 
Kommen  och  beskåden  fälten 

för  att  vetet  mäja! 
»Om  vi  ock  gå  dit  att  skåda, 

vi  dock  intet  mäja.» 
Så  de  skröto,  zaporoger: 

Vi  Poltava  taga. 
Men  Poltava  än  ej  tagits, 

och  re'n  svensken  gav  sig. 
Kosjevojen   —  ve  hans  huvud!   — 

skonats  än  till  livet. 
Hos  sin  son,  hos  kosjevojen, 

dog  den  gamla  modern. 
Ingen  finnes  nu,  som  kunde 

honom  rådslag  giva. 


218 

3. 

Den  förbannade  Mazepa 

spisar  läckra  kakor, 
och  till  bords  den  usle  sätter 

sig  uti  Poltava. 
Katolikerna  ej  länge 

bliva  kvar  i  staden, 
ty  moskovske  tsaren  hurrar 

och  som  fjun  dem  skingrar. 
Ondskans  usle  son,  Mazepa   — 

säg,  var  du  nu  sitter? 
Ulv,  vart  har  du  smugit  undan 

med  ditt  landsvägsfölje? 
Du  i  Benders  stad  —   det  säges  — 

råkat  i  elände. 
Har  du  verkligen,  Mazepa, 

lyktat  livet  ömkligt? 
Ja,  Mazepas  ära  fåfängt 

har  gått  ömkligt  under. 
Busurmaners  jord  i  Bender 

gömmer  din  lekamen. 

Den  storryska  folkvisan  hade  givetvis  endast  spott 
och  han  åt  Mazepas  minne.  I  en  något  senare  folkdikt 
om     Svenske  kungen  och  Mazepa >  heter  det: 

Ho  är  den,  som  ej  hört  talas  om  vår  stora  slava  (ära)? 
Svenske  kungen  upp  sig  reste  ända  till  Poltava. 
För  sitt  bistånd  till  sig  låter  han  Mazepa  kalla, 
på  det  att  i  sveklig  grop  tsar  Peter  skulle  falla. 
Båda  tva  på  framgång  hoppas,  jublande  i  gamman; 
segervissa,  de  på  förhand  ändra  om  alltsamman. 
Svenske  kungen  skröt:     Jag  herre  blir  på  tsarens  täppa, 
och  till  kronohetman  då  jag  nämna  skall  Mazepa  >. 
Men  Mazepa  sig  förhävde  mer  än  han  förmådde. 


219 

Han  ej  blott  sin  tro,  men  också  härskarna  förrådde. 
Men  vad  vart  av  hela  skrytet?     Ej  sitt  land  de  hunno. 
utan  miste  sina  härar  och  till  Tyskland  svunno. 

Och  den  ryska  skönlitteratur,  som  började  spira  upp 
under  Peter  I:s  regering  och  på  folkligt  sätt  prisade  den 
stora  segern  1709,  hade  ej  nog  starka  ord  om  den  stackars 
Mazepa.  1  Rjazans  seminariebibliotek  förvaras  en  hand- 
skriven panegyrik,  sannolikt  författad  av  Stefan  Javorskij 
och  sjungen  vid  triumfbågen  i  Moskva,  då  tsaren  kom  dit 
efter  Poltava-slaget.  Däri  liknades  Mazepa  vid  den  giftiga 
ormen,  en  ny  Herodes  och  Kain,  »den  otacksamme  Absa- 
lon  gent  emot  Rysslands  David,  med  socker  på  läpparna 
och  galla  i  hjärtat  >.  Guds  tempel  i  Ryssland  hade  varit 
stall  för  det  svenska  lejonet  och  ulven  Mazepa.  —  I  febru- 
ari 1710  trycktes  ett  allegoriskt  skådespel  .Guds  förgörande 
av  de  högfärdiga  förgörarna?,  fullt  av  politiska  anspelningar. 
Avessalon  [=  Absalon,  Mazepa],  ridande  på  ett  halt  lejon, 
kämpar  med  Davids  {=  Peters)  krigare,  men  besegras,  fast- 
nar under  flykten  med  håret  i  ett  träd  och  dödas  av  Joab. 
Det  halta  svenska  lejonet  flyr  o.  s.  v.  En  örn  införes  med 
devisen:  »Både  halta  och  icke  halta,  både  grymma  och  icke 
grymma  tämjer  jag>  o.  s.  v. 

Den  nationalhjälte,  som  den  liilryska  folkfantasien  sökte 
sig  under  denna  ödesdigra  tid,  fann  den  i  PaleJ,  ett  av 
Mazepas  många  offer.  Denne  Palej  hade  av  zaporogerna 
fått  detta  namn,  som  betyder:  förbrännaren,  men  hette  egent- 
ligen Semen  Filippovitj  Hurko  (Gurko)  och  var  född  i  Borzna. 
År  1688  föreslog  han  Mazepa,  att  Bialacerkiew  och  Fastov 
skulle  införlivas  med  zaporogrepubliken;  men  Mazepa  av- 
böjde detta,  enär  dessa  städer  i  högra  Dnjeper-landet  stodo 
under  polsk  överhöghet.  Palejs  politik  gick,  likasom  Chmiel- 
nitskijs,  ut  på  att  rycka  hela  Ukraina  från  Polen  och  för- 
ena   trakterna    på    båda    sidor    av  Dnjeper  under  Moskvas 


220 

protektion.  Mazepa  blev  allt  mer  avundsjuk  över  den  oför- 
skräckte Palejs  växande  popularitet  och  inflytande  bland 
kosackerna;  han  umgicks  visserligen  vänligt  med  honom^ 
men  följde  den  vanliga  taktiken  att  göra  honom  misstänkt 
i  Moskva:  »Palej  är  en  man  med  obetydligt  förstand  och 
ofta  dödfull  ,  heter  det  i  en  av  Mazepas  rapporter  till  tsa- 
ren. Sa  fort  han  far  sin  lön,  super  han  upp  den,  tar  på 
sig  en  sobelmössa  och  skryter  med  den,  att  alla  skola  se, 
hur  nådig  monarken  är  mot  honom.» 


Greve  V.  V.  Tarnovskis  zaporog-miiseum  i  Tjcrnigov. 


År  1704  kände  sig  Mazepa  sä  sadelfast,  att  han  vå- 
gade fängsla  Palej  i  Berdistjev,  dit  han  lockade  sin  rival, 
och  året  därpå  förvisades  denne  till  Tomsk.  I  en  folkvisa 
framställes  han  sjungande  till  sin  bandura '):  Bittert  är  att 
leva  i  världen.  Den  ene,  som  har  sålt  sin  själ,  låter  sy  sig 
kläder  av  guld;  men  den  andre  måste  irra  kring  i  Sibirien, 
som  i  en  vild  skog>.  Först  efter  Mazepas  avfall  från  tsaren 
kom  Peter  ihåg  den  deporterade  Palej  och  lät  honom  åter- 
komma   till    Ukraina.     Han    dog   visserligen    kort    därefter 


')  Lillrysk  luta,  ital.  pandora. 


221 

(1710),  men  hann  dock  personligen  deltaga  i  slaget  vid 
Poltava  på  tsarens  sida  och  gjorde  Mazepa  —  följakthgen 
även  Karl  XII  —  stor  skada  genom  att  med  sin  efter  mar- 
tyrskapet fördubblade  popularitet  öka  misstron  mot  Mazepa 
och  avhälla  kosackerna  från  att  sluta  sig  till  honom. 

Tarnowski-museet  i  Tjernigov  bevarar  bland  andra  in- 
tressanta föremål  en  gammal  oljemålning,  föreställande  ett 
gästabud.  1  värden,  som  räcker  ut  armen  för  att  skåla  med 
en  gäst,  igenkännes  det  konventionella  porträttet  av  Ma- 
zepa, och  den,  som  han  skålar  med,  är  tvivelsutan  Palej, 
ty  i  dörröppningen  visa  sig  soldater,  som  stå  i  begrepp 
att  fängsla  hedersgästen.  Det  är  en  tidstrogen  illustration 
till  folkvisorna  om  Mazepas  svekfullhet  mot  Palej: 

Varpå  ruvar  du,  Mazepa? 
Jo,  på  svek  och  avfall. 
Du  vill  undantränga  tsaren 
och  Moskva  förstöra. 
Ej  blott  tsaren  undantränga 
och  Moskva  förstöra: 
du  vill  själv  i  huvudstaden 
såsom  tsar  regera. 

Uti  staden,  i  Poltava 

är  Mazepa  ofta 

gäst  hos  Kotjubej  och  Iskra. 

Gråtande  han  gnäller: 

»Jag  befaller  svenske  kungen: 

han  skall  slå  moskalen. 

Jag  befaller  zaporogen 

att  Moskva  förstöra.» 

Och  Mazepa,  usle  hunden, 
läger  slog  på  fältet. 


1 


222 


fägnande  med  gröna  vinet 
och  med  söta  mjödet. 
Sade  sä  Mazepa  hetman 
ät  sin  Semen  Palej: 
»Säg  mig  öppet,  Semen  Palej: 
Vill  du  mig  förråda  ?>   — 
>Huru  skulle  jag,  Mazepa, 
kunna  dig  förråda, 
när  du  blott,  Mazepa  hetman, 
vill  det  goda  göra!>    — 
»Men  jag  ärnar,  Semen  Palej, 
nu  Moskva  förstöra, 
och  jag  vill  i  huvudstaden 
själv  som  tsar  regera.  >   — 
Förr  du  skall,  Mazepa  hetman, 
stå  vid  skammens  påle; 
aldrig  skall  i  huvudstaden 
du  som  tsar  regera.  > 

Ej  Mazepa  visste  sättet 

att  Palej  behandla. 

Uslingen  Mazepa  inbjöd 

då  till  fest  de  andra. 

>Kom  ock  du,  min  Semen  Palej, 

till  mig  på  banketten!) 

Brådskande  Palienko  Semen 
kommer  dit  med  trupper. 
Skyndsamt  uslingen  Mazepa 
bjuder  fyllda  bägarn: 
»O  jag  ber  dig,  Semen  Palej, 
bägarn  töm  med  vinet!»   — 
»Yrar  du,  Mazepa  usle? 
Vill  du  mig  fördärva?» 


223 


Där  ock  sitter  Maksim  Iskra. 

Han  Mazepa  känner 

och  åt  Semen  Palej  säger: 

»Drick  ej  mera,  Palej, 

av  den  där  Mazepas  viner, 

ty  med  sin  karbin  den  usle 

ärnar  dig  förgöra.» 


Men  lian  dricker,  Semen  Palej. 

och  sitt  huvud  sänker. 

Då  Mazepas  knektar  reda 

bojor  till  åt  honom. 

Semen  Palej  dricker  mera, 

så  att  benen  svikta. 

Storligen  Mazepa  hetman 

sig  åt  detta  fägnar, 

och  Mazepa  hetman  ropar 

åt  hajduker  detta: 

»Hej!     Så  gripen  Semen  Palej 

medels  starka  händer! 

Hej,  så  spärren  Semen  Palej 

in  i  mörka  tornet!» 


Ej  Mazepa  lät  den  fångne 

äta  eller  dricka, 

förrän  han  till  huvudstaden 

hunnit  brevet  skicka: 

»Dig  jag  hälsar,  tsar  —  han  skriver  — 

Palej  är  förrädisk, 

ty  han  vill  dig  undantränga 

och  Moskva  förstöra, 

och  han  vill  i  huvudstaden 

själv  till  tsar  sig  göra.  > 


224 

Palej  Semen  härtill  maler, 

sittande  i  fängsel: 

»Fräckt  du  ljuger,  o  Mazepa, 

för  Moskva,  för  tsaren. 

Dig  jag  säger,  tsar  rätt-trogne; 

själv  Mazepa  sviker, 

ty  han  vill  dig  undantränga 

och  Moskva  förstöra, 

och  han  vill  i  huvudstaden 

själv  till  tsar  sig  göra. 

Högförnäma  paner  säga 

åt  rätt-trogne  tsaren: 

»Må  du,  tsar  rätt-trogne,  släppa 

Palej  ut  ur  fängslet; 

eljes  svenskar,  busurmaner 

ditt  Moskva  förstöra.  ^ 

En  så  stor  roll  spelade  denne  kosack  i  den  folkliga 
uppfattningen,  och  därför  är  det  ej  heller  underligt,  att  Palej 
i  en  annan  folkvisa  framställas  såsom  den  egentlige  segra- 
ren vid  Poltava,  för  vilken  Karl  XII  och  Mazepa  måste  fly. 

Späd  står  humlen  än  i  grönska, 
än  ej  snodd  kring  stången; 
men  re'n  Palej  vid  Poltava 
kämpade  mot  svensken. 
Ännu  humlen  i  sin  grönska 
knopparna  ej  böjer,   — 
men  re'n  Palej  vid  Poltava 
krossade  de  svenske. 
Svenske  kungen  skrek  och  ropte 
—   vid  kanoner  stod  han   — : 
'Må  vi  skyndsamt  fly,  Mazepa, 
från  Poltavas  slagfält!' 


225 

Och  så  flydde  alla  dädan 
från  Poltavas  slagfält. 
Må  vi  hädanefter  slippa 
kämpa  med  kosacker!» 

Många  folkliga  sägner  på  prosa  om  Palej  och  hans 
hjältedater  hava  ock  upptecknats  i  Lillryssland.  1  en  folk- 
sägen framställes  Mazepa  såsom  kung  och  Semen  Palej 
såsom  hans  general;  men  en  gång  råkade  de  i  träta,  och 
Mazepa  lät  mura  in  Palej.  När  svenskarna  tågade  till  Pla- 
tava,  kunde  de  ej  tränga  genom  de  djupa  skogarna,  utan 
måste  hugga  sig  väg  med  yxor.  Då  Peter  undrade,  huru 
man  skulle  kunna  undsätta  staden,  gav  en  gubbe  anvisning 
på  Palej,  som  lössläpptes  ur  fängelset.  Han  laddade  sin 
bössa  med  en  silverkula  och  sköt,  just  dä  Karl  XII  och 
Mazepa  sutto  till  bords  och  åto  middag.  Kulan  trängde 
rakt  in.  >Nu  är  Palej  på  fri  fot>,  sade  Mazepa  ängsligt; 
bägge  togo  till  flykten  och  halshöggo  varandra.  Enligt  en 
variant  blev  Palej  inspärrad  av  Mazepa  i  en  ihålig  stenpe- 
lare, försedd  med  en  glugg,  genom  vilken  bröd  stacks  in 
åt  honom,  och  i  en  tredje  sägen  hämtades  Palej  frän  Sibi- 
rien med  »snabba  fåglars  eldiga  post». 

En  kostlig  historia  förtäljer  ock,  att  tsar  Peter  stod 
fadder  åt  Mazepas  son.  Da  kosacken  Stepan  Placha  spådde 
tsaren,  att  gudsonen  skulle  bekriga  honom  inom  trettio  år, 
fick  han  stryk  och  inspärrades  i  ett  fängelse,  där  han  en- 
dast fick  till  kost  —  tobak  i  ett  horn.  Men  gudsonen, 
»Mazepenko»,  växte  upp  och  blev  så  stark,  att  han  kunde 
lyfta  upp  en  kanon  och  skjuta  ända  till  en  avlägsen  kyrka. 
Då  blev  tsaren  rädd  och  släppte  lös  den  alldeles  utmag- 
rade  Placha.  När  Stepan  Placha  brände  Mazepenko  livs- 
levande (Palej  ==  brännaren),  blev  tsaren  dock  vredgad  och 
beslöt  att  föra  krig  med  Ukraina, 

Denna  folkpoetiska  och  med  det  historiska  sakför- 
hållandet delvis  överensstämmande  uppfattning  om  Mazepa 

Jensen,   Mazepa.  15 


226 

såsom  den  usle  förrädaren  mot  sitt  eget  land,  tog  sig  också 
uttryck  i  den  lillryska  konstdikten.  I  Kulisj'  (d.  1897)  straff- 
dikt över  Mazepa  lyder  den  första  strofen: 

»Mazepa!     I  ditt  svek  du  följde  fäders  seder, 
som  då  varjagen  kysst  med  värme  broders  kors, 
men  efter  löftets  kyss  och  alla  dyra  eder 
stack  helga  korset  djupt  i  friska  blodets  fors. 
Varthälst  till  skändlighet  du  drevs  av  usla  drifter, 
du  överallt  med  stank  ditt  gift,  din  galla  dröp: 
För  Polen,  för  Moskva,  för  svenskarna  du  kröp; 
du  neslig  handel  drev  med  snikenhetens  gifter 
och  vann  ditt  rykte  i   —  förrädiska  bedrifter.» 


3. 

MAZEPA  I  KONSTPOESIEN. 

Det  ensidigt  stränga  omdöme,  som  den  folkliga  upp- 
fattningen i  Stora  och  Lilla  Ryssland  fällde  om  Ma- 
zepas  politiska  karaktärslöshet,  slog  över  till  en  nästan  mot- 
satt ytterlighet  i  det  nittonde  århundradets  sköna  litteratur, 
i  det  Mazepa  av  byronismen  och  av  romantiken  i  Frankrike 
och  Tyskland  uppfattades  snarare  såsom  en  politisk  martyr 
för  Ukrainas  frihetsidé,  såsom  representanten  för  det  äkta 
kosackväsendet  i  dess  ursprungliga  friskhet  och  vildhet. 
Och  härtill  kom  det  erotiska  elementet:  Voltaires  historiska 
legend  om  den  vilda  jakten  på  hästryggen  gav  vingar  åt 
de  romantiska  pegasernas  flykt  i  det  poetiska  Ukraina,  och 
den  i  själva  verket  ömkligt  löjliga  roll,  som  Mazepa  spe- 
lade både  i  denna  kärleksaffär  och  i  äventyret  med  Kotju- 
bejs  dotter,  adlades  av  mer  eller  mindre  framstående  skal- 
der till  en  nästan  tragisk  konflikt,  där  det  löjliga  förvand- 
lades till  det  sublima.  Skaparen  av  denna  poetiska  upp- 
fattning var  lord  Byron. 

Hans  poetiska  berättelse  »Mazeppa>  '),  som  författades 
i  Italien  1818,  citerar  Voltaires  historia  om  Karl  XII  och 
John  Barrov^:  Memoir  of  the  Life  of  Peter  the  Oreat,  men 
torde  för  sin  litterära  tillkomst  ock  hava  att  tacka  Byrons 
personliga    bekantskap  i  Venedig   med  den  polske  skalden 


^)  Strandbergs    svenska  översättning  (1853)  har  den  falska  beto- 
ningen: »Vid  P/iltava  var  leken  slut  . 


228 

Malczewski,  som  kanske  muntligt  hade  givit  lord  Byron  upp- 
slaget till  hans  dikt.  Dä  den  polska  hjältinnan  i  poemet 
kallas  Theresa,  har  detta  givit  anledning  till  en  förmodan, 
att  Byron  i  >Mazepai  skulle  velat  antyda  sitt  kärleksför- 
hållande till  den  italienska  grevinnan  Teresa  Guiccioli,  nå- 
got som  dock  ingalunda  kan  vara  fallet,  enär  han  gjorde 
hennes  bekantskap  först  år  1819. 

Byrons  medryckande  fart  i  den  gamle  hetmanens  li- 
delsefulla skildring  av  sin  ungdoms  vildaste  jakt  och  hans 
mästerliga  versifikation  förneka  sig  icke  heller  här,  och  dock 
synes  mig  Mazeppa  vara  ett  av  hans  svagare  alster  på 
grund  av  dess  icke  blott  historiska,  utan  framför  allt  psy- 
kologiska orimlighet,  ty  Mazepa  var  överhuvud  säkerligen 
den  siste,  som  självmant  rörde  vid  Paseks  historia  om  den 
avklädde  älskogsjägaren,  och  under  flykten  till  Bender,  då 
denna  episod  tankes  försiggå  vid  lägerelden,  hade  den 
gamle  Mazepa  helt  visst  annat  att  tänka  på  än  sin  ung- 
doms lättsinniga  snedsprång.  Dessutom  kunde  han  ej 
gärna  i  ett  sådant  fall  hava  haft  en  otacksammare  åhörare 
än  den  för  allt  kärleksjoller  och  för  erotiska  lidelser  alldeles 
oemottaglige  Karl  XII,  och  det  enda  psykologiskt  sanna  i 
dikten  är  väl  det  fyndiga  slutet,  da  Mazepa  fick  förklaringen 
på  att  den  svenske  kungen  var  så  tyst:  han  hade  redan 
för  länge  sedan  somnat  ifrån  hela  historien! 

Denna  dikt  pavärkade  utan  tvivel  de  redan  nämnde 
franske  målarna  Louis  Boulanger  och  Horace  Vernet,  vil- 
kas dukar  i  sin  ordning  inspirerade  Victor  Hugo  till  hans 
ståtliga  ode  '>Mazeppa>  i  diktsamlingen  .>Les  Orientales» 
(1828).  För  den  franske  romantikerns  inbillning  växte  den 
på  hästryggen  bundne  kosacken  till  en  nationalhjälte,  till 
en  personifikation  av  det  fjättrade  Ukraina,  som  en  gång 
skall  krossa  bojorna,  och  till  symbolen  för  det  mänskliga 
snillets  obetvingliga  strävan  uppåt  och  ut  i  det  okändas 
näjder. 


229 

»Ur  lidandet  fram  hans  storhet  okuvad  skall  träda. 
En  dag  skall,  ståtlig,  mäktig  och  stark,  han  sig  kläda 

I  gamla  hetmaners  skrud. 
Och  när  han  sä  kommer,  skall  folket  strömma  ur   tälten 
Och  kasta  sig  ned  och  sända  vitt  omkring  fälten 

Fanfarernas  smattrande  ljud.» 

Så  lyder  ett  utdrag  ur  den  svenska  översättningen  av 
A.  J.  Ling,  som  dock  varken  i  den  sublima  tonen  eller  i 
den  jublande  rytmen  kan  mäta  sig  med  originalets  prakt- 
fulla strofer. 

»Eh  bien!  ce  condamné  qui  hurle  et  qui  se  traine, 
Ce  cadavre  vivant,  les  tribus  de  FUkraine 
Le  feront  prince  un  jour. 

Enfin  le  terme  arrive  ....  il  court,  il  vole,  il  tombe 
Et  se  reiéve  roi!» 


I  slavernas  moderna  vitterhet  infördes  Mazepa  av  den 
ryske  poeten  Kondratij  F.  Rylejcv  genom  hans  av  byronis- 
men  starkt  påvärkade  berättelse  VojnarovskiJ»  [1825],  till 
vilken  författarens  kamrat,  gardeskaptenen  A.  O.  Kornilo- 
vitj,  fogade  en  kortfattad  biografi  över  Mazepa  och  deka- 
bristen  A.  Bestuzjev  en  dylik  om  Vojnarovskij.  Skåde- 
platsen är  förlagd  till  bortre  Sibirien,  där  G.  F.  Miller  rå- 
kade hitta  den  landsförvisade  Vojnarovskij,  vilken  för  den 
lärde  forskaren  berättar  sin  levnadshistoria:  sin  ungdoms 
soliga  kärlekslycka,  sin  vanvettiga  kamp  för  frihet  mot  tsar- 
dömet,  nederlaget  vid  Poltava,  flykten  till  Bender  och  mor- 
brodern-hetmanens  begravning.  Mazepas  dunkla,  svekfulla 
karaktär  är  ganska  väl  träffad,  och  hans  fega  ängslan  efter 
»förräderiets,  med    det    sjuka   samvetets  visioner  av  Kotju- 


230 

bejs  och  hans  dotters  anklagande  vålnader,  saknar  icke 
psykologisk  trohet.  —  Dessutom  påbörjade  Rylejev  en  ly- 
risk-episk  diktcykel  om  Mazepa,  men  därav  finnes  blott  ett 
par  fragment  om  Palej. 

Rylejev  var  icke  en  stor  skald,  men  han  var  en  ädel- 
sinnad,  känsligt  vek  människa  och  medborgare,  vars  hjärta 
klappade  varmt  för  alla  förtryckta,  icke  minst  för  det  olyck- 
liga Ukraina,  till  vilket  han  genom  sin  sydländska  börd  kände 
sig  särskilt  dragen.  Och  i  hans  »Vojnarovskij»  känner  man 
igen  den  ödmjukt  resignerade  Rylejev  själv,  som  fick  lida 
grymt  för  sin  av  de  ädlaste  uppsåt  förestavade  strävan  att 
störta  självhärskardömet  genom  att  ansluta  sig  till  deka- 
bristernas»  sammansvärjning  vid  slutet  av  Alexander  I:s  re- 
gering. I  dikten  låter  skalden  hjälten  bliva  tröstad  av  sin 
maka,  som  frivilligt  uppsöker  honom  i  det  sibiriska  vinter- 
häktet. Denna  glädje  förunnades  icke  Rylejev  själv,  men 
så  slapp  han  också  dela  Vojnarovskijs  öde:  redan  året  efter 
denna  dikt  blev  han  av  Nikolaj  1  hängd  i  galge. 

Vad  Rylejev  påbörjat,  fick  sin  konstnärliga  fulländning 
av  Alexander  Piisjk in  \  hans  poetiska  berättelse  Poltava»  ^) 
(1828),  vars  titel  ursprungligen  skulle  hava  varit  Mazepa». 
Det  är  ett  ståtligt  äreminne  över  Peter  den  store,  och  med 
utomordentlig  skicklighet  har  den  ryske  mästaren  här  för- 
stått att  poetiskt  tillgodogöra  sig  det  historiska  malerialet. 
I  den  första  sangen  friar  den  gamle  vällustingen  Mazepa  till 
Kotjubejs  yngre  dotter  Maria,  som  han  tjusar,  och  när  för- 
äldrarna vägra,  enleverar  han  henne.  Kotjubej  smider  då 
hämndeplaner,  samtidigt  med  att 

»Krönt  med  en  gagnlös  äras  lager, 
vid  hala  avgrundsbrädden  drager 
Karl  djärvt  mot  åldriga  Moskva.» 


1)  Översatt  av  A.  G.  Aminoff  i  Finsk  Tidskrift  1898. 


231 

I  den  andra  sången  har  Maria  ett  långt,  av  svartsjukans 
tvivel  upprört  samtal  med  sin  åldrige  tillbedjare,  men  tve- 
kar ej  i  valet  mellan  fader  och  älskare,  i  fall  den  ene  måste 
offras.  Kotjubej,  som  fängslats  av  Mazepa  med  tsarens 
medgivande,  besökes  i  fängelset  av  Orlik,  som  vill  avprässa 
honom  en  bekännelse,  var  han  gömt  sina  pangar.  Då  Maria 
av  sin  mor  får  veta,  att  Kotjubej  skall  avrättas,  försvinner 
hon  spårlöst.  —  I  den  tredje  sången  förhärligas  Peter  i  den 
praktfulla  skildringen  av  Poltava-slaget.  Härunder  skjutes 
av  Vojnarovskij  en  kosack,  som  av  svartsjuka  söker  döda 
Mazepa.  Dä  denne  under  flykten  till  Bender  rastar  på 
steppen,  ter  sig  för  honom  den  vansinniga  Maria,  som  än 
med  vilda  förbannelser,  än  med  besinningslösa  smekningar 
ökar  hans  själskval. 

Detta  är  blott  den  yttre  handlingen  i  en  alltigenom 
poetisk  framställning,  där  Mazepas  snikenhet,  feghet,  sinn- 
lighet och  hämndlystnad  tecknas  med  både  historisk  och 
psykologisk  trohet.  Och  över  hela  dikten  vilar  det  behag, 
som  Pusjkins  smältande  verskonst  förlänar,  t.  ex.  i  natur- 
målningen av  dessa  sydländska  näjder,  som  Pusjkin  endast 
i  förbifarten  fick  se  en  skymt  av  under  sin  nödtvungna  resa 
till  Svarta  havet: 

»Ukrainas  natt  är  tyst  och  ljum. 

På  klara  himlen  stjärnor  glimma. 

Av  dvala  tyngd,  blir  vinden  stum 

och  andas  ej.     I  nattlig  timma 

knappt  silverpopplars  skälvning  hörs»  .... 

Vilket  fint  förstående  för  de  dåtida  händelsernas  verk- 
liga innebörd  Pusjkin  hade,  framgår  kanske  bäst  av  det  för- 
ord, varmed  han  försedde  sin  dikt.  Vad  han  här  yttrade 
såväl  om  Karl  XII  som  om  Mazepa,  röjer  en  fördomsfri 
uppfattning  och  förtjänar  väl  att  upprepas: 

»Den    svenske    kungens    missgrepp    har   övergått  till 


232 

ordspråk.  Han  klandras  för  oförsiktighet,  och  man  finner 
hans  tåg  till  Ukraina  meningslöst.  Men  av  kritiker  skall 
man  ej  vänta  tacksamhet,  allra  minst  om  man  misslyckats. 
Genom  detta  tåg  undvek  Karl  XII  dock  Napoleons  ryktbara 
fel  och  kom  ej  fram  till  Moskva.  Och  kunde  han  beräkna, 
att  det  alltid  oroliga  Lillryssland  icke  skulle  ryckas  med  av 
sin  hetmans  exempel  och  resa  sig  mot  Peters  färska  över- 
höghet; att  Lewenhaupt  skulle  bli  slagen  tre  dar  å  rad  och 
att  slutligen  25,000  svenskar,  kommenderade  av  sin  konung, 
skulle  fly  för  flyktingarna  frän  Narva?  Själva  Peter  tvekade 
och  undvek  en  huvuddrabbning  såsom  varande  en  mycket 
vågad  sak.  I  detta  tåg  litade  Karl  mindre  än  någonsin  på 
sin  lycka  —   den  måste  vika  för  Peters  snille.' 

Mazepa  är  en  av  de  märkligaste  personerna  i  denna 
tid.  Några  författare  ha  av  honom  velat  göra  en  frihets- 
hjälte, en  ny  Bogdan  Chmielnitskij.  Historien  framställer 
honom  såsom  äregirig,  med  inrotad  slughet  och  illvilja: 
han  t3aktalade  sin  välgörare  Samojlovitj,  han  mördade  sin 
olyckliga  älskarinnas  fader,  han  förrådde  Peter  före  hans 
seger,  Karl  efter  hans  nederlag.  Hans  minne,  bevarat  i 
kyrkans  anatema,  kan  ej  heller  undgå  mänsklighetens  för- 
bannelse. 1  en  romantisk  berättelse  har  Mazepa  framställts 
såsom  en  gammal  pultron,  bleknande  för  en  väpnad  kvinna 
och  hittande  pa  fina  fraser,  passande  för  franska  melodra- 
mer. Men  bättre  vore  att  utreda  och  förklara  den  rebelliske 
hetmanens  verkliga  karaktär  utan  att  godtyckligt  förvränga 
den  historiska  personligheten.) 

Efter  Pusjkins  dikt  skrevs  libretton  till  Czaikowskis 
opera  ; Mazepa  >,  som  dock  anses  för  ett  av  tonsättarens 
minst  lyckade  sceniska  alster  ').  Ett  ryskt  drama  av  A.  A. 
Sokolov  och  en  historisk  berättelse  om  Mazepa  av  S.  Izvol- 


')  Även  den  lillryske  skalden  Taras  Sjevtjenko  lär  ha  skrivit  en 
nu  mera  förlorad  libretto  om  M.  till  en  opera  av  Peter  Seletskij.  — 
Bland  musikaliska  kompositioner  om  Mazepa  märkes  också  Liszts  sym- 
foniska dikt  . 


233 

skij  (187Q)  äro  längesedan  glömda,  och  det  samma  gäller 
ock  om  den  mängfrestande  Bulgarins  novell  »Mazepa» 
(1833),  vari  hjälten  skildras  såsom  mycket  intelligent,  men 
»saknande  dygd,  utan  vilken  ingen  verklig  lycka  finnes». 
Berättelsen,  som  saknar  det  erotiska  elementet  och  all  egent- 
lig karaktärisering,  rör  sig  huvudsakligen  om  Mazepas  kon- 
flikt med  Palej  och  furstinnan  Dolskas  ränkspel.  Efter 
nederlaget  gripes  Mazepa  av  ånger  och  tvingas  av  Palejs 
kosack  att  taga  gift,  sedan  det  upptäckts,  att  denne  kosack 
är  Mazepas  egen  fader.  —  Lika  konventionell  och  fantasilös  är 
den  polske  författaren  Franciszek  Gawronski  (psevd.  Rawita) 
i  sin  berättande  skildring  av  kampen  mellan  Peter  och  Karl 
och  Mazepas  dubbla  spel  (1887). 

Den  lillryska  vitterhetens  förnämsta  verk  om  Mazepa 
är  en  episk  dikt  i  tre  sånger  av  Stepan  Rudanskij  (1860). 
Den  ännu  omyndige  Karl  håller  ett  krigiskt  tal  till  sina 
atamaner,  Ljubko  (^=  Lybecker)  och  Lviholovo  (lejonhuvud 
=  Lewenhaupt!),  enär  Livlands  söner  hotas  av  två  falkar, 
den  ryska  och  den  polska.  Därpå  antydas  Karls  segertåg 
och  de  lockande  anbuden  till  den  tveksamme  hetmanen. 
Den  andra  sången  behandlar  kärlekshistorien  med  Motra 
Kotjubej  samt  Mazepas  övergång  till  svenskarna,  och  i  den 
tredje  skildras  slaget  vid  Poltava  och  slutet  i  Bender.  Det 
hela  är  okonstnärligt,  utan  färg,  karaktäristik  eller  fantasi. 
Men  avslutningen  är  vacker:  Ingen  känner  till  eller  bryr  sig 
om  Mazepas  grav  pä  steppen.  Varken  det  höga  gräset 
eller  vinden  eller  den  svartvingade  korpen  yppar  platsen,  där 
han  vilar.  Blott  någon  enstaka  tjumak  (forkarl),  som  med 
oxar  kör  salt  på  steppen  vid  Bender,  anar  det  och  erinrar 
sig  flyktigt  Mazepas  namn.  —  Ett  lillryskt  folkskådespel  av 
Miroslavskij  låter  i  sex  tablåer  scenerna  från  Kotjubejs  lant- 
gård till  Poltava  passera  revy;  det  saknar  litterärt  värde, 
men  förfelar  ännu  i  dag  icke  sin  patriotiska  verkan  på  sin 
anspråkslösa  publik. 

Liknande    anmärkningar    kunna  i  kanske    ännu  högre 


234 

grad  göras  mot  tjechen  Josef  FrCc  tragedi  jlvan  Mazepa» 
(1865)  som  blott  är  en  torr  dialogisering  av  vanställda  fakta. 
Marje,  änklingen  Kotjubejs  dotter,  förklarar  själv  sin  kärlek 
till  den  gamle  sluge  Mazepa.  Då  han  yppar,  att  han  har 
sin  värste  fiende  i  hennes  far,  som  ät  tsaren  förråder  hans 
hemliga  planer,  dör  hon  av  förtvivlan.  I  sista  akten,  som 
utspelas  vid  Vorsklas  strand,  förgiftar  sig  Mazepa  av  fruk- 
tan att  falla  i  fiendens  våld.  Den  slavo-böhmiske  författa- 
ren bifogade  också  några  »historiska^  noter,  varav  man 
bland  annat  får  veta,  att  Mazepa  dog  i  ett  kloster  i  Galatz 
tre  år  efter  nederlaget  och  att  Orlik  1720  omkom  vid  Rhen 
i  största  fattigdom  .... 

Den  polska  vitterhetens  uppfattning  av  Mazepa  erbju- 
der vida  mer  av  ästetiskt  och  psykologiskt  intresse,  enär 
den  sköt  åsido  de  rent  politiska  motiven  och  nästan  ute- 
slutande befattade  sig  med  Mazepas  känsloliv.  För  de 
polska  romantikerna  var  AAazepa  den  ridderlige,  galante, 
lidelsefulle  hovmannen  vid  Jan  Kazimirs  glada  hov,  den 
där  föll  offer  för  kabal  och  kärlek. 

Början  gjordes  av  den  polske  Ukraina-skalden  Bogdan 
Zaleski,  som  i  en  av  sina  dumki  (visor)  låter  den  unge 
A\azepa  taga  avsked  av  Warschau  och  dess  yrande  nöjen 
för  att  återvända  till  Ukraina,  till  Sitj: 

»Glödhet  sol  i  nacken  svidit; 

rök-  och  dammoln  mig  begrava. 

Kors  och  tvärs  två  mil  jag  ridit 

i  det  kungliga  Warszawa, 

att  för  evigt  avsked  taga 

av  min  ungdoms  kärlekssaga. 


Fosterland  är  bästa  skatten. 
Bättre  Otjakovska  jorden, 
mera  ljuvligt  Dnjepers  vatten 


235 

än  Mazurisk  sand  i  norden. 
Häst!  Till  Sitj  vi  åter  rida 
för  att  nya  byten  bida!» 

I  Slowackis  drama  »Mazepa»  (1834,  omarbetning  1840) 
har  fantasien  fått  fria  tyglar  och  under  inflytande  av  Cal- 
deron  alstrat  ett  skräckfullt  skådespel  om  hämnd  och  svart- 
sjuka. Konung  Jan  Kazimierz  är  på  besök  hos  en  woje- 
woda,  vars  unga  hustru  i  det  andra  giftet  Amelia  blir  före- 
mål för  en  tredubbel  hyllning:  av  sin  styvson  Zbigniew, 
dramats  egentlige  hjälte,  samt  av  konungen  och  av  dennes 
page  Mazepa.  Då  wojewodan  erfarit,  att  Mazepa  har  smu- 
git sig  in  i  hans  makas  alkov,  låter  han  mura  för  den, 
under  förevändning  att  det  skall  bliva  ett  bönekapell  åt 
kungen;  men  denne  far  höra  den  instängde  pågens  stö- 
nanden och  räddar  honom  från  att  bliva  levande  begraven. 
Zbigniew  låtsas  duellera  med  Mazepa,  men  begår  i  själva 
verket  självmord,  och  Mazepa  yppar  för  Amelia  styvsonens 
brottsliga  böjelse.  Amelia  tar  in  gift;  den  gamle  wojewodan 
dödar  sig  med  dolk,  och  Mazepa  skickas  bort  av  kungen 
med  ett  lömskt  brev,  som  ger  en  antydan  om  att  Mazepa 
bör  göras  oskadlig  (fängslandet  på  hästryggen). 

I  detta  drama  —  ett  av  Slowackis  svagare  stycken  — 
framställes  Mazepa  såsom  en  polsk  ädling  comme  il  faut. 
Han  är  något  lättsinnig  och  kärleksyr,  men  också  ridderligt 
tapper  och  ädelmodig.  Han  sårar  sig  själv  i  handen  för 
att  avvända  misstanken  från  kungen,  som  utanför  Amelias 
fönster  nattetid  smugit  sig  i  sin  pages  dräkt  och  därvid 
blivit  sårad  i  handen  av  wojewodan  eller  av  Zbigniew. 

Starkt  påverkad  av  Slowacki,  men  självständig  i  kom- 
positionen och  med  en  djupare  karaktärisering  än  dennes 
äktspanska  duell-  och  maskeringsdrama  är  polacken  Witold 
Bogdankos  tragedi  Jan  M?,zepa>>  (Posen  1870)  likaledes  i 
fem  akter  och  på  blankvers.  Den  unge  hovmannen  i  Jan 
Kazimirs  tjänst,  Mazepa,  älskar  en  fröken  Celina,  till  vilken 


236 

en  wojewoda  friar.  Pa  en  slottsbal  blir  denne  förolämpad 
av  Mazepa,  som  häktas  för  majestätsbrott,  enär  förbrytelsen 
skett  i  kungapalatset.  Drottningen  lovar,  att  Mazepa  skall 
bliva  skonad  till  livet,  om  Celina  —  mot  sitt  hjärtas  önskan 
—   vill  giva  wojewodan  sin  hand. 

Da  Mazepa  en  gäng  uppsöker  den  nygifta  Celina  i 
slottskapellet,  blir  han  ertappad  av  wojewodan  och  lovar 
ädelmodigt  att  aldrig  mer  olovligt  besöka  henne.  Men  när 
Celina  nedkommit  med  ett  dödfött  barn,  blir  wojewodan 
äter  upptänd  av  svartsjuka  och  hämndlust  och  låter  binda 
honom  pä  en  häst,  sålunda  uppfyllande  sitt  löfte  att  släppa 
honom  ur  fängelset.  Mazepa  samlar  då  hajdamaker»  ^) 
för  att  storma  wojewodans  slott.  Denne  skjutes  under  be- 
lägringen, och  Celina  dödas  av  hans  egen  trotjänare  för 
att  icke  falla  levande  i  Mazepas  våld. 

I  den  tyska  vitterheten  infördes  Mazepa  i  mitten  av 
det  förra  århundradet,  då  den  romantiska  efterklangsperio- 
dens  falskt  idealiserande  uppfattning  gjorde  sig  bred  i  litte- 
raturen med  ordrik  svada,  och  en  fullständig  okunnig- 
het om  det  historiska  ämnet  gav  fantasien  sa  mycket  friare 
spelrum.  I  Miinchens  nationalteater  uppfördes  första  gån- 
gen 1849  A.  Mays  drama  Der  König  der  Steppe»,  vari 
Mazepa  framställes  såsom  en  ärelysten  patriot,  den  där 
traktar  efter  en  ukrainsk  kungakrona.  Han  blir  gift  med 
furst  Kotschubeis  dotter  Natalie;  efter  nederlaget  vid  Pol- 
tava  vill  hon  fly  med  sin  fängslade  far  och  bjuder  därför 
Mazepa  en  sömndryck.  Men  i  detsamma  kommer  Natalies 
försmådde  friare  Galizin  och  förkunnar  tsarens  dödsdom 
över  »steppens  konung»  .... 


')  En  stark  anakronism,  som  man  icke  hade  väntat  sig  frän 
polskt  hall.  Hajdamaker  kallades  de  lillryska  friskaror  i  det  högra 
Dnjeperlandet,  kring  staden  Urnan,  vilka  anstiftade  det  stora  bonde- 
upproret 1768  mot  den  polska  jordadeln  med  blodiga  skräckscener, 
som  poetiskt  behandlats  i  en  hjältedikt  av  Taras  Sjevtjenko. 


237 

År  1860  lyckllggjordes  den  tyska  allmänheten  med 
Adolf  Mutzelbiirgs  historiska  roman  »Mazeppa>.  Här  har 
den  gamle  hetmanen  förvandlats  till  en  ungdomlig  polsk 
riddare  utan  fruktan  och  tadel,  de  svages  värn  och  de  ar- 
mes tröst.  Såsom  en  kysk  Josef  måste  han  fly  från  det 
lättsinniga  polska  hovet.  Under  kriget  med  svenskarna 
träder  han  i  —  Czarnieckis  tjänst  och  får  polsk  grevetitel 
för  sin  tapperhet.  Efter  många  äventyr  —  naturligtvis  sak- 
nas icke  den  vilda  hästjakten  —  fick  han  slutligen  sin  äl- 
skade Jadwiga,  som  skänkte  honom  många  barn,  och  de 
levde  lyckligt  till  dagarnas  ände  .... 

Den  tredje  i  detta  tyska  kollegium  är  den  i  år  avlidne 
Rudolf  von  Gottschall,  som  likaledes  år  1860  ökade  sin  an- 
senliga repertoar  med  det  på  tyska  tiljor  ofta  uppförda 
sorgespelet  >Mazeppa».  Även  hans  fantasi  tumlar  ystert 
om  på  Ukrainas  fria  stepper.  Den  efter  en  kungakrona 
lystne  Mazepa  har  rövat  till  sig  Pultava-översten  Iskras 
dotter  Matrena,  som  försvinner,  sedan  hennes  far  dödats 
av  Mazepa.  Denne  har  en  dotter  vid  namn  Lodoiska,  som 
älskas  av  Kasimir  Soldansky.  Denne  Kasimir  är  en  son 
av  Sapieha,  med  vars  första  gemål  Mazepa  hade  haft  det 
kärleksäventyr,  som  slutade  med  den  där  för  poeterna  oum- 
bärliga hästritten.  Kosackernas  generaljesaul  heter  Königs- 
mark.  Kasimir  Soldansky  är  Karl  Xll:s  utskickade,  som 
söker  locka  Mazepa  till  förräderi  mot  tsaren.  Då  Mazepa 
ber  honom  säga  något  om  Karl  XII:s  fälttågsplaner,  svarar 
Kasimir: 

»Det  kan  jag  ej  tyvärr  med  bästa  vilja. 
Sin  stjärna  följer  kungen  blott  och  plägar 
ej  anförtro  åt  papper  sina  planer.» 

Efter  det  stora  nederlaget  samlas  hela  sällskapet  i  en 
grotta,  där  ortodoxa  raskolniker  sjunga  den  katolska  hym- 
nen: »Dies  irae,  dies  illa»....     Hit  har  Mazepa  ädelmodigt 


238 

räddats  av  Kasimir;  hit  har  den  vansinniga  Matrena  ock 
sökt  sin  tillflykt  hos  den  gåtfulla  sierskan  Harpyna,  som 
slutligen  avslöjar  sig  såsom  Mazepas  övergivna  ungdoms- 
brud Maria.  Den  tokiga  Matrena  låter  sin  gamle  tokige 
älskare  tömma  en  giftbägare  och  förgiftar  sig  själv.  Vid 
kanondunder  från  Poltava,  vid  lillryska  sekteristers  latinska 
sorgemässa  och  bland  alla  självmördare  knyta  Kasimir  och 
Lodoiska  sitt  äkta  förbund  och  välsignas  av  Harpyna,  vilken 
—  något  prosaiskt  och  kälkborgerligt  för  en  romantisk  tra- 
gedi —  framhåller,  hurusom  lidelsen  måste  underordna  sig 
den  äktenskapliga  sedelagen  (icke  utan  en  anspelning  på 
Mazepas  jakt): 

»Die  Leidenschaft,  das  wilde  Ross,  zerschellt  — 
So  v^iirs  das  eherne  Oesetz  der  Welt.  > 


I  den  svenska  vitterheten  skymtar  Mazepas  figur  flyk- 
tigt fram  någon  enstaka  gång,  men  utan  att  spela  någon 
mer  framstående  roll.  I  den  polska  bibliografien  av  histo- 
rikern Finkel  namnes  en  svensk  tryckskrift  >Mazeppa  be- 
rättar för  Karl  XII  sina  kärleksäfventyr  >  Stockholm  1859. 
I  K.  biblioteket  är  denna  skrift  okänd,  och  mitt  letande  i 
det  årets  periodiska  litteratur  har  varit  fruktlöst.  I  alla 
händelser  är  det  en  bagatell,  måhända  en  populär  omskriv- 
ning på  prosa  av  Talis  Qualis  — Strandbergs  sex  år  förut 
utkomna  Byron-översättning. 

Det  är  denna  bild,  som  i  förening  med  mångfaldiga 
reproduktioner  i  träsnitt  och  färglagna  bilder  av  Horace 
Vernets  tavla  blev  bestämmande  för  den  svenska  populära 
uppfattningen  av  Karl  XII:s  kosackiske  bundsförvant.  Den 
vilda  ritten  måste  naturligtvis  tjusa  vår  svenske  Körner,  den 
varmblodige  poeten  och  krigaren  Sommelius  ( >Beppo: ),  som 
i  sin  dikt  »Anselmo»  sjunger: 


239 

»Fredlös  överallt  på  jorden 
Är  min  själ  som  Falklands  vorden: 
Den  på  stormen  utan  rast 
Tumlar  om  bland  molnens  fästen, 
Rider,  vid  den  vilda  hästen 
som  Mazeppa  fjättrad  fast.» 

Ja,  till  och  med  när  poeten  Wilhelm  von  Braun  i  ett 
dramatiskt  utkast  Carl  XII  hör  sagor»  på  sitt  vanliga  fri- 
vola sätt  travesterade  ett  allvarligt  ämne,  kunde  han  ej  urakt- 
låta att,  ehuru  alldeles  omotiverat,  på  tiljan  framföra  Ma- 
zepa,  som  skrytsamt  säger  om  sig  själv: 

»På  egen  kropp  jag  räknar  femti  sår 

af  kulor  och  af  sablar,  lans  och  värja»  .... 

År  1883  utkom  en  hjältedikt  »Cö/V  den  tolfte^  av  »Jo- 
hannes Petrus  >,  psevdonym  för  tidningsredaktören  och 
vitterlekaren  /.  P.  Wallin.  Det  är  kanske  det  längsta  och 
mest  hårdsmälta  skaldeverk,  som  den  svenska  litteraturen 
har  att  uppvisa,  ty  det  består  av  24  sånger,  fördelade  på 
231  lyrisk-episka  dikter.  Om  man  efter  en  mycket  låg  be- 
räkning tar  en  medelsiffra  av  tio  8-radiga  strofer  på  varje 
särskild  dikt,  gör  detta  en  summa  av  i  runt  tal  tjugotusen 
versrader,  som  med  övermänsklig  energi  svarvats  efter  var- 
andra i  en  högst  entonig  och  tråkig  strofbyggnad.  Och 
allt  detta  endast  för  att,  i  det  stora  hela,  omskriva  salig 
Nordbergs  krönika  i  rimmad  form!  Den  har  sannerligen 
icke  blivit  njutbarare  därigenom,  tvärtom!  I  den  fjortonde 
sången  Ukraine»,  som  börjar  med  dikten  >Mazeppa>,  skild- 
ras hans  förening  med  svenskarna  och  hans  yttre: 

»Han  är  en    sjuttiåring:    hans    hår,   hans  skägg  är  hvitt. 
Dock  högt  han  bär  sitt  hufvud,  och  ögat  blickar  fritt.» 


240 

I  den  följande  dikten,  A  helvetets  förgårdar»,  uppre- 
pas kärlekshistorien  å  la  Byron,  claris  majorum  exemplis: 
det  skymfliga  straffet,  törsten  i  vildmarken,  förföljandet  av 
örnar  och  vargar  etc.  Men  i  olikhet  med  Byrons  fyndiga 
avslutning  somnar  Karl  XII  icke  frän  detta  gubbprat,  utan 
säger  beskedligt : 

»Ert  äventyr  var  bra. 
Men  dumt  att  allt  ni  led  blott  för  en  kvinna.» 

I  Verner  von  Heidensfams  Karolinerna»  (första  sam- 
lingen 1897)  är  en  skiss  ägnad  åt  >Mazepa  och  hans  am- 
bassadör .  Bilden  av  Mazepa,  föregivande  sjukdom  ome- 
delbart före  övergången  till  Karl  XII,  är  den  traditionella 
och  konventionella,  och  något  nytt  kan  författaren  näppe- 
ligen sägas  hava  avvunnit  Mazepas  gåtfulla  karaktär.  Be- 
rättelsens huvudperson  är  snarare  den  hemlighetsfulle  »am- 
bassadören», den  avsatte  bulgariske  biskopen,  som  förmed- 
lade den  lönliga  förbindelsen  med  svenskarna.  I  hans 
mystiska  figur  har  Heidenstam  med  poetisk  kraft  framställt 
personifikationen  av  det  fatum,  den  dunkla,  men  synbar- 
ligen oundvikliga  nödvändighet,  som  sammankopplade  den 
svenske  krigarens  levnadsöde  med  den  kosackiske  även- 
tyrarens och  lockade  båda  till  fördärv  hän  emot  de  asiatiska 
vildmarkerna. 


Mazepa  i  dikten  är  ingalunda  den  samme  som  Mazepa 
i  den  historiska  verkligheten,  och  han  behöver  ej  heller 
vara  det.  Men  huru  intressant  den  förre  än  må  ha  blivit 
framställd,  synes  det  mig  dock,  att  den  historiske  Mazepas 
personlighet  överträffar  alla  de  porträtt,  som  skaldernas  fan- 
tasi skapat  sig. 

Och  detta  stärker  mig  i  min  tro,  att  historien  själv  är 
mänsklighetens  största  och  bästa  hjältedikt,  och  att  god- 
tyckligt romantiserade  omdiktningar  av  händelser  och  per- 
sonligheter, som  tillhöra  väl  kända  tidevarv  med  lätt  åtkom- 
ligt material,  äro  —  om  icke  överflödiga,  sä  åtminstone  av 
vida  mindre  värde  än  den  levande  poesi,  som  den  histo- 
riska verkligheten  har  att  bjuda  pa.  En  gammal  bok,  un- 
dangömd på  en  dammig  bibliotekshylla,  en  svårläst  brev- 
samling eller  torra  rättegångsprotokoll  från  förflutna  tider 
kunna  skänka  mer  saklig  behållning  och  ästetisk  njutning 
än  det  mest  »spännande,  alster  av  en  romanförfattares  in- 
billning. Konsten  är  blott  att  under  den  skrovliga,  sten- 
hårda ytan  leta  fram  den  äkta  metallen. 

Och  Karl  XIl:s  kämpasaga,  liksom  ock  historien  om 
hans  ukrainske  olycksbroder,  är  för  visso  en  sådan  hjälte- 
dikt, där  historiens  sånggudinna  bjuder  det  yppersta  stoffet. 
Ju  mer  de  författare,  som  befatta  sig  med  detta  ämne,  hålla 
sig  till  den  historiska  verkligheten,  desto  mer  gripande  och 
storslaget  blir  ock  det  historiska  konstverket. 


Jensen,   Mazepa.  16 


3«i^ 


^">-