(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica"

X*'pf*!^^^^ri^'iT^^ 



' 



MEDDELANDEN 



SOCIETAS 



PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 



ELFTE HAFTET, 



MED EN KARTA. 



-l**^ 



HELSINGFORS, 

J. SlMELIl ARKVINGARS TRYCKERI. 

1885. 



Inneliall: 



Karsten, P. A. Symbolse ad Mycologiam Fennicam. 

Pars XIII Pag. 1. 

„ Symbolse ad Mycologiam Fennicam. 

Pars XIV „ 21. 

Nordqvist, O. Om förekomsten af Ishafscrustaceer uti 

mellersta Finlands sjöar „ 28. 

Brenner, M. Bidrag tili kännedom af Finska vikens 
övegetation. III. Tillägg tili Hoglands Fa- 

nerogamflora „ 33. 

Sselan, Th. Om en för vär flora ny fröväxt Alsine verna 

(L.) Bartl „ 41. 

Kihlman, O. Anteckningar om Floran i Inari Lappmark. 

Med en karta „ 45. 

Karsten, P. A. Fungi rariores Fennici atqve nonnulli 

Sibirici a D:re Edv. Vainio lecti . . . „ 136. 
„ Symbolse ad Mycologiam Fennicam. 

Pars XVI „ 148. 

Collin, O. Om Bidens platycephala Oersted. Ind. sem. 

in hort. Acad. Havn. coll. 1859 ..... „ 162. 
Reuter, O. M. Hemiptera duo nova e Fennia .... „ 164. 
Hjelt, Hj. Tvenne för finska floran nya hybrider , . . „ 168. 
Palmen, J. A. Internationelt ornitologiskt samarbete. Ett 

upprop tili kännarene af Finlands foglar „ 175. 
Sselan, Th. Fröväxter frän barlastplatsen invid Abo 
slott, samlade af John Lindön och Enzio 

Reuter „ 213. 

L'accroissement du bibliotheque par des publications re- 
cues ä titre d'ecliange du 1 Decembre 1883 au 1 
Mars 1885 „ 217. 




Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 

Auctore 

P. A. Karsten. 

XIII. 

(Societati exliibita die 2 Februarii 1884.) 

I. Basidiomycetes. 

Tricholoma fucatum Fr. 

Specimina nonnulla hujus speciei unico loco sub Piceis 
in Syrjääs prope Mustiala m. Aug. 1883 legimus. 

Pileus speciminum nostrorum non tigrino-variegatus lo- 
mellaeqve albae. 

Clitocybe inversa (Scop.) Fr. 

In horto Mustialensi juxta pinetum Brunkeberg sen 
Runkomäki, fine m. Oct. 1883, observata specimina nostra, sti- 
pite basi incurvo et villoso excepto, iconi Ägarici lobati Sow. a 
cl. Cooke in lUustrations of British Fungi sub pl. 137 datae 
plene respondent. Sporae »phaeroideae, diam. circiter 3 mmm. 

Clitocybe rigidata Karst. Hedw. 1883, p. 177; Icon. 
f. XXII. 

Pileus subcarnosus, rigidus, planus, depressus, inaeqvalis 
vei difformis, laevis, glaber, pallescens, siccus albicans, circiter 
3 cm. latus. Stipes farctus, ut plurimum compressus vei cana- 
liculatus, superne incrassatus, fibrillosus, glabrescens, radi- 
catus (radice crassa, longa), pallescens, circiter 3 cm. altus, 
usqve ad 1 cm. crassus. Lamellae adnatae subconfertae, an- 
gustae, pallescentes. Sporae ellipsoideae, longit. 4 — 5 mmm.,, 
crassit. 2 — 3 mmm. 



Prope Aboam versus sepulcretum Skansen juxta viam 
magnam, cum Clitocyhe rivulosa (Pers.) Fr. mixtim crescen- 
tem, ineunte m. Sept. 1883, legimus. 

Odor gravis, raphanoideus. Clitocyhae diatretae Fr. 
cognata. 

Clitocyhe ohsoleta (Batsch.) Fr. 

Locis arenosis stercoratis in pineto Syrjääs, fine m. Nov. 

1883. 

Sporae ellipsoideae, eguttulatae, longit. 5—7 mmm., 

crassit. 2—3 mmm. 

Clitocyhe obolus Fr. 

In Särjääs mixta cum Cl. metachroa Fr., CL diatreta 
Fr. et praecedente, m. Nov. 1883. 

Clitocyhe nauseoso-dulcis Karst. Hedw. 1883, p. 177; 

Icon. f. XXIII. 

Pileus carnosus, margine submembranaceus, mollis, sub- 
fragilis, irregularis et inaeqvalis, e convexo planus, laevis, 
glaber, demum saepe areolato-diffracto-sqvamulosus, unicolor, 
alutaceus, 5—25 cm. latus, medio usqve ad 3 cm. crassus. 
Stipes excentricus, raro centralis, vulgo inaeqvalis et curva- 
tus, solidus, tomentosus, glabrescens, albidus, 4—14 cm. altus, 
1—5 cm. crassus. Lamellae decurrentes, confertae, linea- 
res, hinc inde ramosae, pallidae, 1—1,5 cm. latae. Sporae 
sphaeroideo-ellipsoideae, uniguttulatae, albae, longit. 7—8 mmm., 

crassit. 5 mmm. 

Crescit insignis haec species. supra acervos formicarum 
in pineto prope lacum Heinäjärvi par. Tammela, fine ra. 

Sept. 1883. 

Connato-caespitosa, raro simplex. Sapor nauseoso- 
dulcis. Odor fungi recentis ingratus, sat debilis, vetusti val- 
de foetens. Clitoci/bae sapidae (Agarico Pleuroto sapido 
Schultz.; Kalchbr. Icon. Hym. Hung., t. VIII, f. 1) Karst. 
affinis. Pohjpilum con/iuentem (Alb. et Schw.) Karst. in 
mentem revocat. 

Mycena collariata Fr. 

In Syrjääs freqvens, ra. Nov. 1883. 



Pileus fuscescente pallidus, vulgo leviter in carne- 
Tim vergens, junior saepe albidus, disco modo fuscescens. 
Stipes usqve ad 10 cm. longus, 1—2 ram. crassus. Sporae 
ellipsoideae, laeves, longit. 8—9 mmm., crassit. circiter 5 mmm. 
— Gregarie crescit inter muscos acusqve Piceae, etiam su- 
pra corticem vetustum. Icon hujus a Friesio data bona, a 
Cookeo mala. 

Volvaria gloiocephala (De C.) Fr.; Cook. Illustr. of 
Brit. Fung. pl. 298 (icon optima). 

Specimina tria optima hujus in terris Scandinavicis 
nondum lectae speciei in ruderatis ad Mustiala, iine m. Aug. 
1883, invenimus. 

Leptonia aemulans Karst. (N. sp.), 

Pileus submembranaceus, convexus, umbilicatus, innato- 
sqvamulosus, griseus, opacus, non hygrophanus, laevis, 1—3 
cm. latus. Stipes farctus, aeqvalis, laevis vei sublaevis, stric- 
tus, glaber, apice subnudus, obscure lividus, basi albidus, 3—5 
cm. longus, vix 2 mm. crassus. Lamellae adnatae, subse- 
cedente liberae, latae, semicirculares, fuligineo-pallidae. 

Locis graminosis in pineto Syrjääs, d. 18 m. Aug. 1883- 

Pro Clitopilo viii Fr. facillime sumitur. 

Inocybe praetermissa Karst. (N. sp.). 

Pileus carnosus, campanulato-convexo, dein expansus, 
subumbonatus, sqvamoso-fibrillosus, fuscus, 3 cm. latus. Sti- 
pes farctus, aeqvalis, subflexuosus, rufescente fumoso-fuscus, 
fibrillis albidis— rufescentibus flocculosus, apice albopulverulen- 
tus, ad basin (an semper?) aeruginascens, longit. 4—5 cm. 
Lamellae adnatae, pallide argillaceae, demum subcinnamo- 
meae, margine albae crenataeqve. Sporae oblongato-ellipsoi- 
deae, saepe inaeqvilaterales, laeves, guttula unica oblongata prae- 
ditae, flavescentes, longit. 10—13 mmm., crassit. 5—6 mmm. 

Ad margines viarum in pinetis, circa Mustiala, m. 
Aug. et Sept. 1866. 

Odor inamoenus, gravis. 

Hebeloma siibsapojiaceum Karst. (N. sp.). 
^ Pileus carnosus, convexo-planus, orbicularis, obtusus, 
laevis, nudus, siccus, gilvo-pallidus, siccitate subsaturatior, usqve 



ad 3 cm. latus. Stipes e farcto cavus, elongatus, aeqvalis 
ut plurimum leviter flexuosus, adpresse fibrillosus, apice sub- 
farinaceus, pallescens, deorsum (praecipue tactu) umbrinus, 2 — 3^ 
cm. altus, 3 — 4 mm. crassus. Lamellae adnatae, secedentes, con- 
fertae, aridae, acie subtilissime crenulatae, ex albido-argillaceo 
dilute ferrugineae, 2 mm, latae. Sporae ovoideo-oblongatae, 
eguttulatae aut primitus uniguttulatae, laeves, longit- 6 — 10 
mmm., crassit. 4 — 6 mmm. 

Inter folia in abiegno prope lacum Salois par. Tammela, 
m. Aug. 1883. 

Catervatim crescit. Sapor acerbus. Odor gravis, sapona- 
ceus. Heb. elato (Batsch.) proximum, sed odore saporeqve, 
stipite haud torto magnitudineque minore destingvendum. 

Cortinarius orellanus Fr. * C. concinnus Karst. Hattsv. 
I, p. 358 varietatem lamellis obscure sangvineis habet, var. 
semisangvineum Cortitiarii cijinamomei respondentem. Qualis 
prope lacum Heinäsjärvi par. Tammela m. Aug. 1883 
lectus est. 

Cortinarius fidvescens Fr. parce obvenit in Syrjääs. 

Physisporiis caesio-alhus Karst. Hedw. 1883, p. 177; 
Icon. f. XXX. 

Coriaceo-membranaceus, suborbicularis, subinde confluens, 
secernibile, albus, margine latiusculo tomentoso candido. Pori 
inaequales, varii, rotundi, oblongati, angulati, nonnumqvam 
laceri, exigui, curti, caesio-albi, sicci expallentes, majusculi, 
angulati dissepimentisqve tenuissimis. Sporae oblongatae 
vei ellipsoideae, rectae, inaeqvilaterales vei curvulae, eguttu- 
latae, hyalinae, longit. 5 — 6 mmm., crassit. 2—3 mmm. 

Supra corticem Piceae excelsae in Syrjääs, m. Nov. 
1883. 

Ad Physisporum hibernicum Berk. et Br. proxime ac^ 
cedere videtur. A forraa resupiuata Bjerkanderae caesiaef 
pro qva obiter visa fortasse sumitur, summopere discrepat 
haec elegaus species. 

Xerocarpus cinereiis (Fr.) Karst. var. Piceae Karst. ! 



Elongato-effusus, confluens, adnatus, aridus, tenuis, lae- 
vis, contiguus, coeruleo-ater, siccus subviolascente cinereus 
leviterque pruinosus, ambitu similari. Sporae elougatae, cur- 
vulae, longit. 5—6 mmm., crassit. circiter 2 mmm. Setulae 
conoideae, subhyalinae, longit. 16—25 mmm., crassit. (ad ba- 
sin) 8 — 11 mmm. 

Supra cortices ramorum dejectorum Piceae excelsae, 
m. Nov. 1883. 

A Xerocarpo cinereo (Fr.) var. Syringae Karst. Hattsv. 
II, cui proximus, multo tenuior. 

Corticium ijellicula (Fr.?) Karst. 

Rotundatum vei effusum. subadnatum, ceraceo-membra- 
naceum, valde tenue, indeterminatum, siccum rimoso-incisum, 
nonnumqvam papillis minutis irregulariter sparsis, glabrum, 
subtus subtiliter fibrillosum, ambitu similari vei obsolete floc- 
culoso-furfuraceo, lacteo-niveum. Sporae sphaeroideae, raro 
ellipsoideo-sphaeroideae, laeves, uniguttulatae, diam. 6 — 8 mmm. 
vei longit. 8 mmm., crassit. 6 mmm. 

Supra corticem ramorum dejectorum Piceae excelsae 
in Mustiala, m. Nov. 1883. 

Corticio graniiloso (Bon.) cognatum. Hyphae crassit. 
,5 — 6 mmm. 

Aecidium Magelhanicum Berk. 

In foliis Berheridis vulgaris in Mustiala haud rarum. 



II. Ascomycetes. 

Peziza olhila Karst. Hedw. 1883, p. 163. 

Apothecia carnosa, sparsa, sessilia, e sphaeroideo urceo- 
lata, subregularia, nuda seu subfarinacea, margine integerrimo, 
primitus qvasi sqvamulis minimis adpressis fuscis crenulato, 
aurantiaca vei albido-aurantiaca, 1 cm. alta et Iata. Asci cy- 
lindraceo-clavati, longit. 180 — 195 mmm., crassit. 10—12 
mmm. Sporae 8:nae, monostichae, sphaeroideo-elipsoideae 
vei subellipsoideae, laeves, eguttulatae, longit. 9 — 15 mmm.. 



6 

crassit. 8 — 9 mmm. Paraphyses numerosae, apicem versus 
leviter incrassatae (2 — 3 mmm.), hyalinae, nonnumqvam su- 
perne dilute lutescentes. 

Locis arenosis deustis prope lacum Särkjärvi haud pro- 
cul a Mustila fine m. Julii 1883 speciminibus paucissimis 
lecta. 

Godronia Myricae Karst. Hedw. 1884, n:o 1. 

Apothecia subgregaria, superficialia, sessilia, obovoidea 
vei subsphaeroidea, vertice impressa, clausa, demum ore lato 
aperta, laevia, ex liyphis exsereutibus subtiliter fusco-furfuracea, 
atra, opaca, circiter 0,3 in diam. Asci fasciculati, e basi 
tenuata cylindraceo-fucoidei, longit. 27 — 30 mmm., crassit. 
5 mmm. Sporae 8:nae, elongatae, utrinqve attenuatae, subrec- 
tae, simplices, hyalinae, longit. 6 — 7 mmm., crassit. circiter 
2 mmm. Paraphyses vix uUae. 

In ramis emortuis Myricae Gales prope Vasam, m. Ju- 
nio 1859, a nobis lecta. 

Exoascus Primi Fuck. (Taphrina Primi Tul.) fructus 
Primi Padi immaturos in Fennia australi infestat. 

Zignoella pulviscula (Curr.) var. Runsalensis (Var. nov.). 

A typo praeprimis sporis minoribus (longit. 13 — 17 
mmm., crassit. 2,5 — 3,5 diversa. 

In ligno sicco Qiierciis in Runsala. 



III. Fungi imperfecti. 

Phyllosticta Grossulariae Sacc. Mich. II, p. 186. 

In pag. super. fol. Ribls Grossulariae in regione abo- 
ensi, Merimasku, 1860. 

Phyllosticta Galeopsidis Sacc. Mich. II, p. 150. 

In paroecia Teisko, ad folia viva Galeopsidis Tetrahitos, 

Phyllosticta Gei Thiim. Beitr. Pilz-Fl. Sibiriens V, p. 27. 

Ad folia viva Gei rivalis in paroecia Jalasjärvi, m. 
Julii 1859. Sterilis. 

Phyllosticta Lamii Sacc. Mich. I, p. 142. 

Ad folia viva Lamii albi Aboae. 



Phyllosticta Violae Desm. 

In foliis vivis Violae tricoloris in regione Mustialensi. 

Phyllosticta Cirsii Desm. 

In foliis Cirsii arvensis ad Mustiala. 

Phonia (Äposphaeria) nitidiusciila Karst. Hedw. 1884, 
n:o 1. 

Spermogonia subsuperficialia, sphaeroidea, cupulato-col- 
lapsa, subastoma, atra, nitida, exigua. Spermatia elongata^ 
recta, hyalina, longit. 3—4 mmm., crassit. 0,5 mmm. 

Ad ramos putrescentes Aceris platanoidis in paroecia 
Nerpes, die 3 m. Juuii 1865 a nobis lecta. 

PJioma Myricae Karst. Hed-w. 1884, n:o 1. 

Spermogonia in caespites minores, per periderraium 
erumpentes, aggregata, subsphaeroidea, mutua pressione varie 
complanata, difformia, glabra, 0,4 mm. in diam. Spermatia 
sphaeroidea vei ellipsoideo-sphaeroidea, hyalina vei chlorino- 
hyalina, diam. circiter 2 mmm. vei longit. 3 mmm., crassit. 
2 mmm. 

Ad ramos emortuos Myricae Galis in insula Eeplot, m. 
Junii 1859, legimus. 

Phoma ijiceana Karst. (N. sp.). 

Spermogonia sparsa, per peridermium in lacinias ruptum 
semierumpentia, plurimum rotundata, subastoma vei vix 
papillata, haud leviä, atra, 0,5—0,8 mm. diam. Spermatia 
elongata, curvula, eguttulata, hyalina, longit. 5 mmm., crassit. 
1 mmm. 

Ad ramulos Piceae excelsae emortuos ad Mustiala, m. 
Dee. 1866. 

A Phoma ijinea Sacc. Mich. II, p. 126 spermogoniis 
sparsis, cortici insculptis, majoribus spermatiisque vix vei haud 
acutatis diversa. 

Phoma (Dendrophoma) hydrophild, Karst. Hedw. 1883, 
p. 180. 

Spermogonia sparsa vei laxegregaria, semi-immersa, 
elongata, hysterioidea vei rotundata, glabra, atra, majuscula. 
Spermatia ovoidea, 1— 2-guttulata, hyalina, longit. 20 — 25 



8 

mmm., crassit. 10—14 mmm., sicca ovoideo-rotundata vei 
subsphaeroidea, 12 — 18 mmm. longa, 12 mmm. crassa. Ba- 
sidia crassiuscula. 

Ad ligna parietum saepe humectata in Fennia australi 
passim. 

Sphaeronaemella Karst. (N. gen.). 

Spermogonia subsphaeroidea, membranacea, tenuissima, 
«nollia, sicca indurata cornea, leviä, glabra, superficialia laeti* 
coloria, ossiolo rostellato. Spermatia ad apicem rosti in 
globulum expulsa, ellipsoidea, simplicia. 

Sphaeronaemella Helvellae Karst. Sphaeria Helvellae 
Karst. Fung. Fenn. exs. 674. 

Spermogonia subsphaeroidea, flavescentia, 120 — 150 
mmm. in diam. Rostrum hyalino-albidum, 0,3 — 0,5 mm. 
longum. Globulus ex albido flavidus. Spermatia ellipsoidea, 
longit. 7 — 13 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. 

Ad Helvellam infulam in Mustiala. 

Sphae7'onaema macrospermum Karst. (N. sp.). 

Spermogonia sparsa vei subgregaria, cortici innata, ro- 
tundata, atra, glabra, pertusa, 0,3 — 0,5 mm. in diam., globulo 
spermatico ovali, rotundato vei subcylindraceo, dilutissime 
flavido ornata. Spermatia ovoideo-ellipsoidea vei ellipsoidea, 
reeta, subinde inaeqvilateralia, eguttulata, plasmate rarissime 
2-guttulato, subgranuloso referta, membrana crassa.^ hyalina 
vei flavescente hyalina, longit. 44 — 52 mmm., crassit. 22 — 23 
mmm. 

In ramulis emortuis Piceae excelsae ad Mustiala, m. 
Dee. 1866. 

Sphaeronaema cylindricum-^ (Tod.) Fr. Syst. Myc. II, 
p. 538. 

Ad ligna molliora Salkuni et Betulam in Fennia au- 
strali et media (Sideby) passim. 

Sphaeronaema cylindricuin (Tod.) Fr. 

0. affine Fr. 

Ad ligna putrida Betulae prope Helsingforsiam versus 
Stansvik, m. Aprili 1859- 



9 

Sphaeronaema conicum (Tod.) Fr. 

Ad ligna Piceae et Fini in Fennia australi et media 
(Alavo) raro obvium. 

Sphaeronaema triincatum Fr. 

Ad ligua pinea et abietina in ditione Mustialensi passim. 

Sphaeronaema hemisphaericum (Alb. et Sch-w.) Fr. 

In ligno Pini, Jimiperi communis et Quercus prope 
Mustiala, Aboam et Nyslott. 

Sphaeronaeina riifum Fr. 

Ad ligna pinea et abietina in Fennia australi et media 
freqvens. 

Vertnicularia Dematiiim (Pers.) Fr. 

In caulibus herbaceis circa Mustiala. 

Dothiora pyrenophora Fr. Dothiorella pyre^iophora 
Sacc. Mich. VI, p. 5. 

Ad ramos Sorbi aucupariae in tota Fennia et Lappo- 
nia australi (Soukelo) haud rara. — Spermatia ovalia, longit. 
3 — 5 mmm., crassit. 1,5—2 mmm. Huc verisimiliter pertinet 
Hysterium Sorbi "^^ahlenb. Dothiora Sorbi Fuck. in Fennia 
nondum lecta est. 

* D. Mali Karst. 

Spermatiis paullo majoribus (longit. 6 — 10 mmm., cras- 
sit. 3 mmm.) a typo recedens. 

Ad ramos exsiccatos Pyri Mali in Mustiala m. Dee. 1865. 

** i). Betulae Karst. 

Stromatibus spermatiisqve paullo majoribus differt a typo. 

Ad ramulos Betulae exsiccatos prope Mustiala, m. Ap- 
rili et Maji. •• 

* * * D. Juniperi Karst. 

Stromata quam typi minora. Spermatia ovalia vei ob- 
longato-ellipsoidea, utrinqve attenuata, longit. 4 — 6 mmm., 
crassit. 2 — 3 mmm. 

Ad fructus Juniperi communis in Mustiala, m. Junio 
1867. 

* * * * D. Salicis Karst. 

Stromata epidermide lacerata omnino tecta, qvam typi. 
minora. Spermatia longit. 4 — 8 mmm., crassit. 1—3 mmm. 



10 

In ramis aridis salicum prope oppida Jakobstad et Kola 

Septoria (Rhabdospora) Anthrisci Karst. Hedw. 1884. 
n:o 1. 

Spermogonia sphaeroideo-depressa, sparsa, subsuperfici- 
alia, glabra, papilla punctiformi, 0,2 mm. iu diam. Sperma 
tia filiformia, flexuosa, obsolete guttulata, chlorino-hyalina, 
longit 62 — 72 mmm., crassit. 2 mmm. 

In caulibus Anthrisci sylvestris exsiccatis prope Mus 
tiala, m. Junii 1871. 

Septoria (Rhabdospora) pleosporoides Sacc. * palustris 
Karsi Hedw. 1884, n:o 1. 

Differens a typo praecipue spermogoniis basi filamen- 
tiferis. 

Ad caules exsiccatos Cirsii palustris in regione Mustia- 
lensi. 

Septoria Ranunculacearum Lev. 

In foliis RanuncuU acris ad Mustiala. 

Septoria Polygoni (Rab.) Sacc. 

In foliis Polygotii Persicariae et lapathifolii in agro 
Mustialensi. 

Septoria Lysimachiae 'West. 

Ad folia viva Lysimachiae vulgaris in Mustiala. 

Septoria Podagrariae Lasch. 

In foliis vivis Äegopodii Podagrariae ad Mustiala m. 
Aug. haud raro. 

Septoria salicicola (Fr.) Sacc. Mich. II, p. 171. 
In foliis Salicum in paroeciis Tyrvis ^ Tammela. 

Septoria stemmatea (Fr.) Berk. 

In foliis adhuc vivis Vaccinii vitis-ideae in Fennia 
saltem australi passim (Merimasku, Tammela, Helsingforsia, 
Lempälä.) 

Septoria Stellariae Rob. et Desra. 

In foliis langvidis Stellariae mediae in Mustiala. 

Septoria Armoraciae (Fuck.?) Sacc. Mich. II, p. 187. 

In foliis Armoraciae rusticanae ad Mustiala. 



11 

Septoria Pastinacae West. 

In foliis langvidis Pastinacae sativae in Fennia australi 
hinc inde obvia. 

Septoria Vlrgaureae Desm. 

In foliis SoUdaginis Vi7-gaureae in regione Mustialensi. 

Septoria Atriplicicola (Fr.) Karst. Septoria Atriplicis 
(Desm.) Sacc. Mich. II, p. 199. 

In foliis Chenopodii albi in Mustiala. 

Septoria Scahiosicola Desm. 

In foliis vivis Succicae pratensis in Mustiala. 

Coniothyrium suhradicale Karst. (N. sp.). 

Spermogonia? in caespites, per peridermium erumpentes, 
majusculos densissime aggregata, subsphaeroidea, subastoma 
vei papillata, atra, glabra, haud laevia, miniraa. Spermatia 
ellipsoidea, utrinqve vulgo attenuata, simplicia, recta, flave- 
scentia, longit. 12 — 20 mmm., crassit. 7 — 8,5 mmm. . 

Ad radices denudatas Tiliae ulmifoliae in insula Run- 
sala, m. Aprili 1861 rarissimum. 

Diplodia salicina Lev. Ann. Se. uat. 1846, V, 292. 
Ad ramos siccos Salicis fragilis Aboae et Helsingforsiae. 
Diplodia Fraxini Fr. 
Ad ramos aridos Fraxini excelsioris in Mustiala. 

Diplodia Coryli Fuck. 

Ad ramos Coryli Avellanae emortuos prope Aboam. 

Diplodia Syringae Fuck. 

Ad ramos Sijringae vulgaris aridos in Mustiala, hieme 
1869-1870. 

Diplodia Stjmphoricarpi Sacc. 

Ad ramos emortuos Symphoricarpi racemosi in Mustiala. 

Diplodia pinea (Desm.) Kickx. Fland. I, p. 397. 

Ad corticem Pini sylvestris circa Mustiala pluries lecta. 
— Stylosporae fuligineae, longit. 34 — 44 mmm., crassit. 16 
— 22 mmm. 

Var. piceana Karst. 



12 

Stylosporae fuscae, impellucidae, 1-, raro 3-septatae, 
longit. 40 — 45 mmm., crassit. 20 — 27 mmm. 

In ramis Piceae excelsae putrescentibus ad Mustiala, m. 
Aprili 1866. 

Diplodia deflectens Karst. (N. sp.). 

Pycnides sparsae vei laxe gregariae, epidermide translu- 
cida velatae, sphaeroideo vei oblongato-applanatae, demum 
poro lato apertae, basi filamentis parcis, brevibus, radiantibus, 
fuscescentibus obsessae, nigrae, lätit. 0,2 mm. Stylosporae ob- 
longatae vei subellipsoideae, utrinqve vix vei leviter attenua- 
tae, uniseptatae, ad septum vix vei leviter constrictae, dilute 
fuligineae, eguttulatae, longit. 16 — 21 mmm., crassit. 7 — 8 mmm. 

In ramulis emortuis Lonicerae prope Yasam, fine m. 
Aprilis 1865. 

A Diplodia Lonicerae Fuck. Symb. p. 141 pycnidibus 
filamentiferis solitariis et stylosporis minoribus dilutioribus- 
qve differre videtur. Ad Äctinonema vergit. 

Darluca Filiini (Biv.) Cast. 

Ad caules Cerefolii sylvestris socia Puccinia, prope 
Aboam et Mustiala. 

Äscochyta Fragariae Lasch. (nec Äscochyta Fragariae 
Sacc. Mich. H, p. 169). 

In foliis vivis Fragariae vescae in Mustiala. 

Hendersonia Sambuci Mtill. ; Sacc. Mich. II, p. 213. 

Stylosporae oblongato-fusoideae, 1 — 3-septatae, longit. 
10 — 14 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. 

Aboae, in ramis decorticatis Sambuci racemosae, m. 
Apr. 1861. 

Hendersonia graminicola Ldv. 

Ad culmos Phragmitis commmunis prope pagum Lap- 
poniae rossicae Knäsäguba, m. Aug. 1861. 

Hendersonia vexata Sacc. Mich. VI, p. 112. 

Hendersonia arundinacea Sacc. Mich. II, p. 211 (nec 
Desm.). 

* H. p)ciuperior Karst. (N. subsp.). 



13 

Stylosporae fusoideo-bacillares, hyalinae, 5 — 7-septatae, 

7 — 8-guttulatae, longit. 65 — 75 mmm., crassit. 9 — 10 mmm. 

Aboae, ad culmos Phragmitis commimis, m. Junii 1869. 

Prosthemium hetulinum Kunz. 

Ad ramulos Betulae albae in Mustiala, m. Martio 1870. 

Leptostroma virgultorum Sacc. Mich. VII, p. 253. 

Var. Euhinum Karst. Lept. herharum Link. var. Ru- 
binum Karst. Hedw. 1884, n:o 1. 

Spermogonia sparsa vei subgregaria, lanceolata vei ob- 
longata. Spermatia elongato-fusoidea, vulgo leviter curvula, 
eguttulatae, longit. 5 — 7 mmm., crassit. 1 mmm. Basidia fili- 
formia, longit. 21 — 25 mmm., crassit. 1 mmm. 

In sarmentis Bubl arctici emortuis prope Mustiala, m. 
Oct. 1868. 

A Lept. hypodermoidi Sacc. Mich. VI, p. 114 spermo- 
goniis liberis, convexulis, spermatiis eguttulatis longioribusqve 
differt. 

Leptostroma Spiraeae Fr. 

In caulibus Spiraeae Uhnariae ad Mustiala, m. Sept. 
1865. 

Leptostroma Calami Karst. Hedw. 1883, p. 180. 

Spermogonia sparsa, ut plurimum elongata vei linearia, 
rarius oblongata, suborbicularia vei irregularia, planiuscula, 
nigra, nitidula, 0;3 — 0,6 mm. longa. Spermatia elongata vei 
fusoidea, hyaliua, simplicia, longit, circiter 3 mmm., crassit. 
vix 0,5 mmm. 

In foliis Äcori Calami putrescentibus in insula Run- 
sala, m. Sept. 1868. 

Jjeptostroma Luzulae Lib. Cr. Ard. Lept. Juiicacea- 
rum Sacc. Mich. VI, p. 252. 

In foliis Luzulae pilosae langvidis prope Mustiala, 
m. Sept. 

Leptot/njrium vulgare (Fr.) Sacc. Mich. II, p. 113. 

Forma: Ängelicae. 

Spermatia elongata^ utrinqve obtusiuscula, recta vei 
leviter curvula, longit. 5 — 6 mmm., crassit. 1 — 1,5 mmm. 



14 

In caulibus Angelicarum in insula Maris-Glacialis, Kiidin, 
d. 8 m. Julii 1861. 

Leptothyrium litigiosum (Desm.) Sacc. Mich. VI, p. 113. 

In stipitibus Pteridis aqvilinae in Fennia saltem au- 
strali passim. 

Dinemasporhim strigosum (Fr.) Sacc. Mich. VII, p. 281. 

Ad culmos et folia graminum arida in Fennia au- 
strali Mustiala, Aboa. 

Dinemasporhim hispicliUum (Schrad.) Sacc. Mich. VII, 
p. 281. 

Ad lignum prope Aboam. 

Hifpodermium sparsum Link. Sacc. Mich. VIII, p. 634. 

In acubus Fini sylvestris ad Mustiala. 

Coryneum pulvinatum Kunz. et Schm. 

In ramis dejectis arborura frondosarum circa Mustiala. 

Melanconium sphaerospertnum (Pers.) Link. 

In culmis emortuis Phragmitis communis per totani 
Fenniana et Lappouiam. 

Melanconium hetiilinum Kunz. et Schra. 

In cortice Betidae albae ad Mustiala. 

Melanconium disseminatum Link. 

In ligno putrescente in paroecia Tyrvis. 

Melanconium glomeratum Link. 

Ad ramos Tiliae emortuos in Mustiala. 

Dothiopsis Karst. Hedw. 1884, n:o 1. 

Stroma erurapens, pulvinatum, subcoriaceum, atrum. 
Loculi iramersi, numerosi. Spermatia elongata, utrinqve ob- 
tusa, simplicia, hyalina. Forte a Fusicocco Sacc. Mich. VI, 
p. 99, haud satis diversa. 

Dothiopsis pithyophila (Sacc.) Karst. Hedw. 1884, n;o 
1. Dothiorella 2^iihyophila Sacc. Mich. VIII, p. 619. 

Stroraata per peridermium laceratum erurapentia vei in 
cortice interiore subsuperficialia, pulvinata, planiuscula, ro- 
tundata vei oblongata, saepe confluentia, atra, solito papillu- 
lata, griseofurfuracea, 1 — 2 mm. in diam. Spermatia elon- 
gata vei bacillaria, recta, longit. 10—13 mmm., crassit. 2 
mmm. Loculi numerosi, minimi. 



15 

Ad corticem Pitii sylvestris prope Mustiala, m. Maji 
1867. 

Fusicoccum hacillare Sacc. forteqve qvoqve Fusicoccuyn 
pithyum Sacc. ab hae vix discernenda. 

Cryptosjjorium Neesii Kunz. 

Ad ramos emortuos Aini in ditione Mustialensi. 

Sporotrichum virescens Link. 

In cortice vetusto prope Mustiala. 

Dactyllum de7idroides (Bull.). 

Supra Boletos putrescentes in Mustiala. 

Dactylium macrosporum (Ditm.) Fr. 

Supra folia putrescentia ad Mustiala. 

Trichotheciuni roseum (Pers.) Link. 

Supra ramos putrescentes in Tammela, Lojo et prope 
Aboam. 

Ramidaria variahilis Fuck. Symb. p. 361. 

In foliis langvescentibus Verbasci Thapsi et Verh. ni- 
gri circa Mustiala. 

Bamularia Ärmoraciae Fuck. 

In foliis langvidis Ärmoraciae rusticanae fine m. Aug. 
1867 in Mustiala lecta. 

Ramidaria ohovata Fuck. Symb. p. 103. 

In foliis langvescentibus Rumicis domestici in ditione 
Mustialensi, mens. Julii — Sept- haud rara. 

Ramidaria Urticae Ces. Herb. myc. n:o 1680. 

Ad folia viva Urticae dioicae prope Mustiala. 

Ramidaria gibba Fuck. 

In foliis vivis Trifolii repentis prope Mustiala, ra. 
Julii 1866. 

Ramularia pusilla Ung. 

Syn. Ramularia aplospora Speg. Dee. Mye. 105. Sacc. 
Mieli. VI, p. 170. Ovularia pusilla Sacc. Mieh. VII, p. 547. 

In foliis vivis Alchemillae vulgaris freqvens per Fen- 
niam saltem australem. 

Ramidaria Valerianae (Speg.). 

In foliis vivis Valerianae ofjicin. circa Mustiala passim. 



16 

Ramularia iOvularia) primulana Karst. Hedw. 1884, 
n:o 1. 

Caespituli hypophylli, maculicolae. Maculae suborbi- 
culares, saepe confluentes, superne flavescente pallidae, in- 
ferne incanae. Hyphae brevi-ramulosae s. denticulatae, hyalinae, 
longit. 70—85 mmm., crassit. 3 — 5 mmm. Conidia sphaeroi- 
deo-ellipsoidea, subiude oblongata, simplicia, rarissime obso- 
lete uniseptata, longit. 12 — 21 mmm., crassit. 6 — 8 mmm. 

In foliis vivis Primulae veris in insula Runsala prope 
Aboam, m. Sept. 1878. 

Ramularia Adoxae Karst. Hedw. 1884, n:o 1. 

Caespituli hypophylli, punctiformes confluentesqve, albidi 
vei canescentes. Hyphae simplices, parce denticulatae, chlorino- 
hyalinae, longit. 45 — 60 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. Conidia 
cylindracea s. bacillaria vei fusoideo-elongata, simplicia, hya- 
lina, longit. 15 — 33 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. 

Ad folia viva Adoxae moschatellinae in insula Runsala, 
m. Junii 1871. 

Ramularia Taraxaci Karst. Hedw. 1884, n:o 1. 

Caespituli maculicolae. Maculae amphigenae, rotunda- 
tae, expallentes, virescente, subinde purpurascente marginatae. 
Hyphae ramosae, hyalinae, longit. 40 mmm., crassit. 2 — 3 
mmm. Conidia bacillaria, simplicia, recta, hyalina, longit. 
15 — 39 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. 

In foliis langvescentibus Taraxaci officinalis prope 
Vasam, m. Aug. 1867. 

Ramularia Cicutae Karst. Hedw. 1884, n:o 1. 

Conidia bacillaria vei cylindracea, simplicia vei uniseptata. 
hyalina, recta, longit. 26 — 36 mmm., crassit. 4—5 mmm. 

Ad folia langvida Cicutae virosae in Mustiala, m. 
Aug. 1872. 

Cercospora Faridis Erikss. Fung. par. scand. exsicc. 
n:o 85. 

In foliis vivis Paridis qvadri/oliae circa Mustiala mi- 
nime rara. 

Toruta expansa (Kunz. et Schm.) Fr. 



17 

Adcaules Umbelliferarum vetustos in Fennia australi 
(Tyrvis, Tammela, Aboa). 

Torilla hysterioides Cord. 

Ad lignum vetustum Coryli in insula Runsala. 

Torilla graminicola Cord. 

In graminibus variis prope Mustiala. 

Torilla herbarum Link. 

Ad caules herbarum variarum in Mustiala, Ulfsby, Hel- 
singforsiae. 

Torilla stilhosjjora Cord. 

In ramis emortuis salicum Aboae et in Lapponia ros 
sica (Sasheika, Kola). 

Bispora monilioides Cord. 

Ad lignum vetustum passim in Fennia australi. 

Coniothecium complanatum (Nees.) Sacc. 

In ramis emortuis prope Villmanstrand. 

Coniothecium 2)unctiforfne Cord. 

In ligno pineo prope Mustiala. 

Coniothecium congliUinatiim Cord. 

Ad lignum betulinum flelsingforsiae. 

Coniothecium effusum Cord. 

Ad lignum Helsingforsiae. 

Coniothecium hetulinum Cord. 

In cortice Betulae ad Mustiala. 

Camptoum ciirvatum (Kunz. et Schm.) Link. 

Supra folia emortua in Fennia australi et media (Vasa) 
passim. 

Arthrinium caricicola Kunz. et Schm. 

In foliis Caricum putrescentibus haud raro obvium in 
Fennia australi. 

Gonatosporium puccinioides (Kunz. et Schm.) Link. 
Ad folia Caricum putrescentia hinc inde in Fennia 
australi. 

Trichosporiiim fuscum (Link.) Sacc. 
In cortice prope Vasam. 



18 

Helicotrichum pulvinatum Nees. 

Helsingforsiae, ad truncos vetustos. 

Cladosporium epiphyllum Nees. 

Supra folia putrescentia prope Vasam. 

Cladosporium fasciculatiim Cord. 

Ad Scirpum prope Aboam. 

Cladosporium Typharum Desm. 

Mustiala, in foliis Typhae latifoliae putridis. 

Hehninthosporium velutinum Link. 

Supra ramos Betulae exsiccatos per totam Fenniam et 
Lapponiani (Kola). 

Hehninthosporium tenuissimum Nees. 

In caulibus exsiccatis ad Mustiala. 

Fumago vagans Pers. 

In ramulis foliisqve arborum frondosarum ad Mustiala. 

Stilbuni hyalinum Alb. et Schra. 

Ad caules putrescentes in agro Mustialensi, 

Stilbum byssinum Pers. 

Ad ramos prope Mustiala. 

Stilbum vulgare Tod. 

In ligno putrescente in Fennia saltem australi passim. 

Stilbum pellucidum Schrad. 

Ad lignum mucidura in par. Tyrvis. 

Stilbum pubidum Tod. 

Ad acus Pini in par. Tyrvis. 

Stilbum tomentosum Schrad. 

Supra Myxomycetes putrescentes circa Mustiala. 

Stilbuni smaragdinuni Alb. et Schm. 

Supra lignum putridum in regione Mustialensi. 

Isaria citrina Pers, 

In fungis putrescentibus prope Aboam. 

Isaria intricata Fr. 

In fungis emortuis prope Mustiala. 

Isaria epiphylla Pers. * agaricina Karst. 

Ad Mycenam galericulatam emortuam passini (Helsing- 
forsia, Tyrvis, Mustiala, Aboa). 



19 

Graphium macrocarpum Cord. lectum Helsingforsiae. 

Hymemda vulgaris Fr. 

Ad caules emortuos Urticae dioicae in par. Tammela, 
Merimasku et Tyrvis. 

Tubercidaria Volutella Cord. 
Ad ramulos Spiraeae in Mustiala et Aboa, m. Martio 
et Noverabri. 

Tiihercularia Buhi Cord. Tuh. vulgaris ^ Rubi Cord. 
Icon. I, 4, t. 1, f. 79. 

Ad caules Buhi idaei circa Mustiala sat freqvens, m. 
Oct. et Nov. 

Tiihercularia discoidea Pers. Syn. p. 111. 
In truncis ramisqve dejectis Aceris platanoidis Hel- 
singforsiae, Aboae et in Mustiala. 

Tiihercularia saligna Alb. et Schw. 
Ad ramulos emortuos Salicum passim in Fennia saltem 
australi. 

Tuhercularia herharum Cord. var. Urticae Karst. 
Acervuli mediocres, rosei. 

Ad caules emortuos Urticae dioicae prope Kola, oppi- 
dum Lapponiae rossicae, m. Julio 1861. 

Aegerita candida Pers. 

Supra lignum vetustum prope Aboam, Vasam et Mus- 



tiala. 



Periola furfuracea Fr. 

Ad poma putrescentia in regione Aboensi, Merimasku. 

Periola tomentosa Fr. 

In tuberibus putridis Solani tuberosi in Mustiala. 

Epicoccmn purpurascens Ehrenb. 
Ad caules siccos in Mustiala. 

Fusarium roseum Link. 
Ad caules prope Mustiala. 

Fusarium Solani (Mart.) Sacc. Mich. VII, p. 296. 
In tuberibus Solani tuberosi ad Mustiala. 



20 

IV. Zygomycetes. 

Phycotmjces nitens Kunz. Uiva nitens Agardh. Mucor 
2)hycomyces Berk. Byssus olivaceus Winch. Fl. North. p. 
121 (sec. Cooke). 

In fructibus Cerasi hortensis prope Nyslott. 

V. Myxomycetes. 

Plasmodiopliora Brassicae Var. in Fennia australi ra- 
dices Brassicarum variarum male vexat. 

Mustiala, m. Jan. 1884. 



(Meddel af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) 



Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 

Auctore 

P. A. Karsten. 
XIV. 

(Societati exMbitum die 1 Martii 1884.) 

Physisporus 7nolluscus (Fr.) * homhijcinoides Karst. 
(N. subsp.). 

Crassiusculus, mollissimus, laxe adhaerens, ambitu bys- 
sinus. Pori angulati, iuaeqvales, longi, mediocres, palle- 
scentes, marginales magni, admodum curti, cellulaeformes, dis- 
sepimentis tenuissimis, deutatis lacerisqve. 

Prope Nyslott, ad lignum putridum, leg. O. Carlenius. 

Serpula (MeruUus *** Serpula Pers, Syn. p. 496) 
Karst. (K gen.). 

Receptaculum efFusum, resupinatum, contextu mucedineo. 
Hymenium ceraceo-molle, contiguum, superficie plicis obtusis 
reticulatum, incoinplete porosum, demum gyrosum obsoleteqve 
dentatum. Sporae plus minus late ellipsoideae, ferrugineae 
vei cinnamomeae. 

Huc pertineut: MeruUus lacrymans (Wulf.) Schum., 
M. sqvalidus Fr., M. papijraceus Fr., M. umhrinus Fr., M. 
Umantioides Fr., M. aureus Fr. et M. molluscus Fr. 

Crouania Knjaeschensis Karst. (N. sp.). 

Apothecia sparsa, sessilia, hemisphaerica, demum expansa, 
subuuda, epithecio aurantio-luteo, extus dilutiora, lätit, circi- 
ter 1 cm. Asci usqve ad 250 mmm. longi, 14 — 15 mmm. 
erassi. Sporae monostichae, sphaeroideae, laeves, guttulatae 
s. plasmate in globulos diviso (in specim. diu asservatis), diam. 
12 — 15 mmm. Paraphyses numerosae, apice, vix incrassato, 
curvatae, hyalinae, crassit. circiter 2 mmm. 



22 

Supra terram prope pagum Knjäschä Maris Albi, m. 
Aug. 1861. 

Tijtnpanis saepiaria Karst. Hedwigia. 

Apothecia erumpenti-superficialia, sparsa, sessilia, soli- 
taria, nonnumqvam in caespitulos sociata (2 — 5 insimul), pri- 
mitus clausa et subsphaeroidea, deinde aperta, concava, sub- 
inde ellipsoidea vei varie contracta, obtuse marginata, 
nuda, subtiliter punctulata, nigra, lätit. 0,3 — 0,5 mm. Asci 
clavati, subpedicellati, obtusi, longit. 70 — 80 mmm,, crassit. 
8 — 9,5 mmm. Sporae 8:nae, obliqve mono- vei subdistichae, 
ovoideo-oblongatae, simplices, raro 1-, rarissime 3-septatae, 
longit. 12 — 18 mmm., crassit. 3,5 — 4,5 mmm. Paraphyses 
filiformes, interdum ramosae, crassit. 1,5 mmm. 

Ad lignum pineum in Mustiala, m. Sept. 1870. 

Sclerodenna vulgare Fr. in insula Runsala prope All- 
männa Promenaden semel, sed sat copiose, legimus. 

Phyllactinia corijlea (Pers.) Karst. Ph. suffulta (Reb.) 
Sacc. In foliis vivis Älni ad Mustiala. 

Pleospora vulgaris Niessl. Not. Krit. Pyr. p. 27, t. IV, 
f. 11, in caulibus emortuis Chenopodii, Ranunculi, Chrysan- 
themi leucanthemi, Plantaginis majoris, Anthrisci sylvestris 
et Rumicis domesticae prope Mustiala, m. Apr. — Jun. haud 
raro obvenit. 

Asterina Hhnantia (Pers.) Sacc. Syli. I, p. 761. 
In ferulis emortuis Umbelliferarum per totam Fenniam 
et Lapponiam passim obvia. 

Byssonectria ohducens Karst. in regione aboensi, Sandö, 
m. Aug. 1877 (Fr. Elfving). 

Anixia perichaenoides (Cook.) Sacc. Syli. I, p. 35. 

In ferulis putrescentibus Antrisci prope Aboam, m. 
Majo 1861. 

Sporae exacte spbaeroideae, guttula unica magna prae- 
ditae, diam. 14—15 mmm. Asci usqve ad 15 mmm. crassi. 

Sphaerella Iridis Auersw. Myc. Eur. Pyr. p. 18, f. 71. 
In foliis siccis Iridis Pseudacori prope Nyslott (O. 
Carlenius). 



23 

Gloniopsis biformis (Fr.) Sacc. Syli. II, p. 773. 

Var. provecta Karst. Hedwigia. 

In ligno denudato Quercus in regione aboensi, Meri- 
masku, d. 8 m. Maji 18G5. 

Phoma errabiaida Desm. Sacc. Mich. VII, p. 337. 

Ad caules emortuos Verhasci Thapsi ad Myllypacka 
par. Tammela, m. Junio 1868. 

Plioma Elaeagni Sacc. 

In ramis Elaeagni macrophyllae in Mustiala, d. 10 m. 
Aprili 1866. 

Phoma excelsa Karst. Hedwigia. 

Spermogonia sparsa vei subgregaria, per peridermium 
erumpentia, rotundata, subastoma, atra, primitus saepe fusco- 
pulverulenta, 0,3 — 0,6 mm. Iata. Spermatia ovoidea vei el- 
lipsoideo-oblongata, uniguttulata, hyalina, longit. 18 — 24 mmm., 
crassit. 9 mmm. 

In ramulis Piceae excelsae emortuis ad Mustiala, m. 
Aprili 1870. 

Phoma arctica Karst. Hedwigia. 

Spermogonia erumpenti-superficialia, gregaria, rotundata, 
ut plurimum subsphaeroidea, astoma, atra, opaca, 0,4 — 0,5 
mm. Iata. Spermatia sphaeroidea vei ovoidea, hyalina, diam. 
1,5 — 3 mmm. vei longit. 2 — 4 mmm., crassit. 1 — 2 mmm.) 

Ad lignum vetustum in insula Maris glacialis. Kiidin. 

Phoma perpusilla Karst. (N. sp.). 

Spermogonia superficialia, hemisphaerica, rotundata vei 
oblongata, astoma, atra, glabra, diam. 0,1 mm. Spermatia elon- 
gata, hyalina, longit. 6 — 7 mmm., crassit. 1,5 mmm. 

In ferulis putrescentibus Änthrisci prope Aboam, m. 
Majo 1861. 

Phoma inconspiciia Speg. Nov. Add. 146. Sacc. Mich. 
VII, p. 273 in scapis floralibus Droserae rotundifoUae in 
agro Mustialensi semel. 

Phoma Lingam (Tod.) Desm. Cr. Fr. 1877. Sphaeria 
Lmgam Tod. 

Ad caules emortuos Betae vulgaris in Mustiala, m. ^ 
Julio 1865. /CsV- j" 




24 

Specimina nostra sclerotioidea, forte immatura. 
Phoma herharmn "West. ad caules putrescentes herbarum 
variarum circa Mustiala. 

Phoma nehulosa (Fr.) Mont. Sphaeropsis nehulosa Fr. 
In caulibus emortuis Solani tuberosi ad Mustiala. 

RhyncJiophoma Karst. Hedwigia. 

Spermogonia innata vei subsuperficialia, carbonacea, ad- 
modum tenuia, glabra, in rostrum cylindraceum longum pro- 
ducta. Spermatia ellipsoidea vei sphaeroidea, simplicia vei 
spurie tenuiter uniseptata, hyalina. 

Bhynchoi^homa crypta Karst. Hedwigia. 

Spermogonia sparsa, ligno alte immersa, subsphaeroidea 
vei ovoidea, laevia, aterrima, diam. 100 — 150 mmm., rostro 
aeqvali, spermogonio duplo vei quadruplo longiori, apice ultimo 
conoideo prominuto. Spermatia ellipsoidea, longit. 6—8 mmm., 
crassit. 3 — 4 mmm. 

In ligno carioso Tiliae ulmifoliae in Runsala, die 13 
m. Aprilis 1861. 

Diplodia Pubi Fr. 

Stylosporae ellipsoideae, utrinqve rotundatae, 1-septa- 
tae, atrofuligineae (sub lente fuscae), ad septum vulgo con- 
strictae, longit. 21 — 28 mmm., crassit. 10 — 12 mmm. 

In ramis putrescentibus Pubi idaei ad Aboam. 

Dipl. Pubi Sacc. Mich. II, p. 257 stylosporis paullo 
minoribus discrepat. 

Diplodia Dulcamarae Fuck. Syrab. p. 175. 

Stylosporae ellipsoideae, ad septum constrictae, fuscae, 
longit. 22 — 25 mmm., crassit. 12 — 13 mmm. 

In caulibus emortuis Solani Dulcamarae prope Jakob- 
stad, d. 7 m. Julii 1870. 

Diplodia sapinea] (Fr.) Fuck. in ramis emortuis Pini 
sylvestris circa Mustiala haud rara. 

Hendersonia Solani Karst. Hedwigia. 

Pycnidia subgregaria, per corticem fissum erumpentia, 
sphaeroidea, ostiolo papillato, atra, mediocria. Stylosporae 
oblongatae, utrinqve obtusissimae, rectae vei subflexuosae, 



25 

3 — 7-, plerumqve 3 — 5-septatae, ad septa non constrictae, 
dilute fuligineae, longit. 12—22 mmm., crassit. 4,5 — 6,5 mmm. 
Aboae, ad caules ramosqve siccos Solani Dulcamarae, 
d. 2 m. Sept. 1868. 

Dothiora eimomia Karst. Hedwigia. 

Stromata gregaria, peridermio elevato rimoseqve fisso 
tecto, vulgo rotundata, unilocellata, atra, intus in griseum 
vergentia, 0,3 — 0,6 mm. Iata. Spermatia elongata, recta vei 
leviter curvula, eguttulata, hyalina, longit. 4 — 5 mmm., cras- 
sit. 0,5 — 1 mmm. 

In ramulis Fraxini excelsioris exsiccatis in agro Mus- 
tialensi,. m. Nov. 1865. 

Dothiora Sijringae Karst. Hedwigia. 

Stromata couferta, seriatim disposita, nonnumqvam sub- 
confluentia, per corticem erumpentia, applanata, forma varia, 
ut plurimum angulato-rotundata vei angulato-oblongata, laevia, 
nuda, nigra, sicca admodum dura, usqve ad 1 mm. Iata. 
Spermatia ovoidea vei ovalia, simplicia, hyalina, longit. 4 — 6 
mmm., crassit. 3 mmm. 

In ramis Sijringae vulgaris emortuis in regione Abo- 
ensi, Merimasku, m. Maji 1865. 

Fusicoccum coronatum Karst. Hedwigia. 

Stromata liypo-, raro epiphylla, sparsa vei conferta, per 
epidermidem nigrefactam fissam erumpentia, depresso sub- 
conoidea, albido-furfuracea, 0,5 — 0,8 mm. Iata. Spermatia 
cylindracea, utrinqve rotundata, longit. 12 — 14 mmm., crassit. 
2 — 2,5 mmm. 

In foliis Betulae alhae putrescentibus ad Mustiala m. 
Maji 1869. 

Vermicularia Schoenoprasi Auers\v. in Ailio Schoe- 
nopraso in Mustiala freqventer occurrit. 

Vermicularia Dematium (Pers.) Er. in ferulis aridis 
Anthrisci sylvestris prope Aboam. — Spermatia faleata, lon- 
git. 18 — 20 mmm., crassit. 4 — 4,5 mmm. 

Cytisp)ora Pini Desm. prope Nyslott (O. Carlenius). 

Catinula turgida (Fr.) Desm. Cr. Fr. 2168. 



26 

Ad ramos emortuos Coryli Avellanae prope Helsing- 
forsiani et circa Mustiala, m. Martio, Aprili et Decembri. 

Excipula jimcigena Karst. Hedwigia. 

Spermogonia subgregaria vei sparsa, superficialia, subo- 
voidea, margine inflexo, glabra, atra, sicca corrugata, disco 
atro, 0,5 — 0,7 mm. Iata. Spermatia elongata, utrinqve obtu- 
siuscula, recta vei leviter curvula, simplicia, hyalina, longit. 
8—14 mmm., crassit. 2 mmm. 

Ad culmos siccos Junci conglomerati in regione abo- 
ensi, Merimasku, m. Majo 1865. 

Dinemasporliim herharum Cook. Din, (jraminum Lev. 
var. herharum Cook. Brit Fung. I, p. 459. 

In caulibus aridis Artemisiae vulgaris et Bubi idaei 
circa Mustiala, m. Apr. et Jul. 

Spermatia fusoideo-falcata, pluriguttulata, longit. 15 — 20 
mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm. 

Dinemasporium graminum Ldv. 

* D. strigosulum Karst. Hedwigia. 

Differt a typo spermatiis 9 — 12 mmm. longis. 2—3 
mmm. crassis, setulis apicalibus 6 — 8 mmm. longis. 

Ad culmos foliaqve vetusta Secalis cerealis, Phragmi- 
tis coimnunis et Poarum prope Mustiala et in regione abo- 
cnsi, m. Majo — Julio. 

Stysanus macrocarpus Karst. Hedwigia. 

Stipites teretes, sparsi, breves, atri, superne dilatati. 
Conidia in capitulum rotundatum albidum digesta, ex apice 
hypharum secedente catenulatim oriunda, oblongata, utrinqve 
rotundato-truncata, hyalina, in flavum vei viride leviter ver- 
gentia (sub lente), eguttulata, muco obvoluta, longit. 19—22 
mmm., crassit. 8 mmm. 

Ad ramos emortuos Coryli Avellanae in agro Mustia- 
lensi, m. Oct. 

Species ambigua, forte potius Antromyceti qvam Sty- 
sano adnumeranda. 

Helminthosporium ariindinaceum Cord. in foliis lan- 
gvidis I^hragmitis communis prope Mustiala. 



27 

Cladosporium lierharimi (Pers.) Link. in caulibus 
Asparagi officinalis in Mustiala. 

Cladosporium gramiiium Link. in foliis aridis grami- 
num ad Mustiala. 

Fusicladium dendriticum ('Wallr.) Fuck. in foliis vivis 
Fyri Mali in Mustiala. 

Mustiala, m. Febr. 1884. 



(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) 



Om förekomsten af Ishafscrustaceer uti mellersta 
Finlands sjöar. 

Af 
O. Nordqvist. 

(Anmäldt den 2 Fehruari 1884.) 

Sedän prof. Sven Loven i början af 1860 talet utgif- 
vit sinä undersökningar „0m nägra i Vettern och Venern 
funna Crustacöer", ^) ,,Till frägan om Ishafsfaunans fordna 
utsträckning öfver en del af Nordens fastland" ^) och ,,0m 
Östersjön" ^) har det värit en känd sak, att ätskilliga ishafs- 
former säväl bland fiskar som evertebrater hafva en ganska 
vidsträckt utbredning uti Nordens större insjöar. Da de re- 
sultat, som prof. S. Lovön dragit af ifrägavarande arters geo- 
grafiska utbredning, äro af största vigt för uppfattningeu af 
Nordens fordna fysiska förhällanden, är det egendomligt, att 
ingen ännu tagit sig för att närmare utreda den öfver tjugu 
är gamla frägan. Sälunda äro gräuserna för ifrägavarande 
arters utbrednings omräde ännu obestämda; ej heller har man 
underkastat de yttre naturförhällanden, uti hvilka dessa arter 
•förekomma, nägon närmare granskning. 

Ur de tvä senare af Loveus ofvannämnda afhandlingar 
framgär beträffande ishafsformers förekomst i Finland, att sä- 
dana blifvit funna af prof. A. J. Malmgreu i Pyhäselkä, *) 



') Öfv. K. Vetensk.-Akad. Förhandl. 1861. 

2) Öfv. K. Vetensk.-Akad. Förhandl. 1862. 

') Förhandl. vid de Skandinaviska Naturforskarenes nionde möte 
Sockholm 1863, Stockholm 1865. 

*) Bör vara Pyhliselkll icke Pyhäjärvi, som Loven säger. Jmfr. 
>Kriti9k öfversigt af Finlands Fisk-Fauna af A. J. Malmgren». H:fors 
1863. Sid. IX. 



29 

Höytiäinen och Ladoga och af dr. K. P. Malmgren i Rehja 
och Uleäträsk. Dessa äro de enda finska sjöar, uti hvilka 
ishafscrustaceer hittills blifvit funna. Tili dessa kan jag til- 
lägga Kallavesi, Maaninga sjö, Päijänne och Pielisjärvi. 

Närä tili hands ligger det antagandet, att de ursprung- 
ligen vid kalit vatten vana ishafsformerua äfven hos oss, uti 
de för dem abnorma förhällanden, i hvilka de här lefva, 
skola företrädesvis uppsöka de kallare och säledes djupare 
vattenlagren. För att utreda det mähändä existerande bero- 
endet mellan ishafsformernas utbredning i vara sjöar och 
vattnets temperatur, har jag under minä di-aggningar medelst 
en Negretti & Zambra termometer bestämt vattnets tempe- 
ratur pä sjöbottnen, der de ifrägavarande arterna förekomma. 
Da det emellertid, sä vidt jag vet, är första gängen nägra 
termometriska iakttagelser blifvit anstälda för att bestämma 
temperaturgränserna' för de i insjöar förekommande ishafs- 
formernas utbredningsomräde, sä är det troligt, att nedan- 
anförda temperaturgränser komma att nägot utvidgas genom 
upprepade undersökningar. 

Af de fyra arktiska kräftdjur, Mysis oculata v. relicta 
Loven, Gammaracanthus loricatus Sab., Pontoporeia affinis 
Lindstr. och Idothea entomon (L.), som blifvit anträffade i 
en del nordiska sjöar, har jag hittills lyckats finna endast 
de tvä första. Af dessa är Mysis den allmännare. Nedan- 
stäende tabell anger ort, datum, djup, bottenvattnets och för 
jemförelse äfven ytvattnets temperatur, der jag anträffat My- 
sis. Dervid bör anmärkas, att säväl denna som de bäda öf- 
riga af mig här oninämnda crustaceerna endast erhällits frän 
bottenvattnet, aldrisr frän de öfre vattenlagren. 



30 



Oit. 



Datum 



Djup i 
finska 
famnar. 



Maaninga sjö 

2' Päijänne (Kallionsaarenselkä, 
Korpilaks socken) . . . 

Päijänne (Sauselkä, Luhanko 
socken) 



Kallavesi 



Kallavesi (sundet mellan Pu- 
jolandet och Vaajasalo) . 

Kallavesi (sundet mellan Leh- 
toniemi och Lehtosaari) . 

Kallavesi (JynkkUviken) . . 

Kallavesi (södra delen af 
OUinselkä) 

Kallavesi (sundet mellan Leh- 
toniemi och Lehtosaari) . 

Pielisjärvi (Kauniinselkä 
Juuka socken) .... 



19 

vni 



23 

VIII 



24 

VIII 

31 

vm 

IX 

_9^ 

IX 

12 

IX 

16 

ix 

j_ 

X 

17 

X 



24—26 

25—33 

26V2-5I 
12-14 

15—16 

I4V2 



Botten- 

vattnets 

temperat. 

Celsius. 



Ytvattnets 

temperat. 

Celsius. 



6«,6 
,7 



4- S^S 

/+6«: 

+ 6«,9 O 
+ 10«,0 
+ 12»,3 

+ 13o,7 



191/ 9^ /+5»,0^) 
12/2-23 ^^50^2^) 

18—19 



+ 9«,4 
+ 5»,0 



+ 17°,3 

-f- 18»,8 
+ 18»,4 

+ 16»,8 

+ 160,2 

+ 15»,3 

+ 15",0 
-f 15^0 



+ 10»,2 
+ 5»,0 



Af denna tabell framgär, att jag aldrig funnit Mysis 
relicta pä mindre djup än 12 famnar och aldrig uti högre 
temperatur än IS",? C Under de draggningar och häfningar, 
som jag verkstält pä mindre djupt, har jag aldrig erhällit 
den. De största och kraftigaste exemplaren hafva förekom- 
mit pä djup mellan 22 och 51 famnar, der vattnets tempe- 
ratur under Augusti och September varierat mellan + 5°,0 
och 4- 6*^,9 C. Det största exemplar frän Päijänne, som 
jag uppmätt, var 18,5 mm. frän pannan tili spetsen af mel- 
lersta caudalbihangen. De största exemplaren frän Maaninga 
sjö voro nägot öfver 17 mm. Säledes blir arten hos oss nä- 



') Pa 4972 famnars djup. 
^) Pii 22 famnars djup. 
»j Pa 12 V2 famnars djup. 



31 

got större än i Mjösen, der den enligt prof. Sars ^) uppnär 
en längd af 17 mm., men nar icke de svenska exemplarens 
längd, som enligt Loven blir ända tili 20 mm. ^) 

Gammaracanthus loricatus Sab. är vida sällsyntare. Jag 
har fuunit den endast pa de uti föregäende tabell med num- 
rorna 1, 2, 3 och 7 angifna ställen och har aldrig anträfFat 
den pä mindre djup än 22 famnar och ej vid högre tempe- 
ratur än 6°,9 C. Den uppträdde säväl i största individ antal 
som kraftigast utvecklad uti Maaninga sjö pä 24— 26famnars 
djup vid en temperatur af 5",5 C. Det största här anträffade 
exemplaret var ufver 36 ram. längt och hade pannhornet nastan 
lika längt som öfre antennernas första led. Hos mindre in- 
divider uppnär pannhornet icke denna längd. De största 
exemplaren frän Päijänne, som erhöUos i Sauselkä pä 26V2 — 51 
famuars djup vid en temperatur af 6°,9 C, uppnädde en- 
dast 24 mm. längd. Hos dessa var pannhornet betydligt 
mera böjdt än hos de stora Maaninga-exemplaren, hvarjemte 
dess längd icke öfversteg Va ^^ öfre antennernas första 
led. j\linsta utveckling och minsta individantal nädde arten 
i Jynkkäviken, der ett par exemplar anträffades pä 22 — 23 
famnars djup och vid en temperatur af -\- 5*^,0 C. Att ar- 
ten här oaktadt det kalla vattnet, som synes utgöra ett lifs- 
vilkor för den, icke nätt en sa hög grad af utveckling som i 
Maaninga sjö och i Päijänne, torde böra tillskrifvas säväl 
den omständigheten, att den här förekora vid öfre gränsen 
af sin batymetriska utbredning som i synnerhet att den var 
inskränkt tili en grop af jemförelsevis ringa utsträckning och 
pä alla sidor omgifven af grundt vatten. 

Enligt S. Loven ^) skilja sig frän Ladoga och Vettern 
m. fl. sjöar erhällna exemplaren frän dylika tagna i Ishafvet 
hufvudsakligen genom den mindre storleken (Ishafvet 46 mm. 
Ladoga 35 mm. och Vettern 33 mm.), genom pannhornets 



') G. O. Sars, Histoire naturelle des crustaces d'eau douce de 
Norvege. l:o livraison. Les malacostraces. Christiania MDCCCLXVII. 
Sid. 14. 

-) Om nägra i Vettern och Venern funna crustaceer. Sid. 285. 

^) Tili frägan om Ishafsfaunans fordna utsträckning. Sid. 466. 



32 

större krökning och mindre längd, som hos ishafsformen öf- 
verstiger de öfre antennernas första led, derigenom att fjerde 
kroppsegsmentet hos den sistnämnda formen har enliten men 
tydlig ryggtagg, hvilken hos insjöformen uppträder först pä 
femte segmentet, och nägra andra karaktärer. I alla dessa 
afseenden öfverensstämma de af mig funna exemplaren fuU- 
komligt med de af Loven beskrifna. Den största frän Maa- 
ninga sjö erhällna individen visar dock, att insjöformen, hvad 
beträflfar pannhornets längd och form, vid högre älder högst 
obetydligt afviker frän ishafsformen. 

Den tredje hos oss af prof. A. J. Malmgren i Ladoga, 
Höytiäinen och Pyhäselkä i Karelen samt af dr K. P. Malm- 
gren i Rehja och Uleäträsk funna ishafscrustacen, Pontopo- 
reia affinis Lindström, har jag icke lyckats erhälla. Troligen 
beror detta derpä, att den af mig använda slädhäfven är o- 
lämplig för fängandet af deuna hufvudsakligen i bottendyn 
lefvande art. Idothea entomon (L), den fjerde ishafscrustace, 
som anträffats i Vetteru, har ännu aldrig blifvit funnen i 
nägon finsk insjö. 

I sammanhang med ofvannämnda former anföres vanli- 
gen äfven Pallasea cancelloides v. quadrispinosa Esmark,^) 
oaktadt den icke är nägon hafsform. Af denna amphipod, hvars 
typiska form först blifvit beskrifven af Gerstfeldt frän Bai- 
kal sjön och floden Angara, och hvaraf den nyssnämnda va- 
rieteten sedän blifvit funnen i ätskilliga af de skandinaviska 
och finska sjöarna tillsammans med ofvanuppräknade ishafs- 
former, har varieteten af mig anträffats i Maaninga sjö (station 
1 i ofvanstäende tabell) i 10 exemplar, utanför Kuopio i sun- 
det mellan Lehtoniemi och Lehtosaari pä 17 famnars djup 
(1 ex.) samt pä de bäda ställen af Päijänne, som jag under- 
sökt, nemligen, Kallionsaarenselkä (1 ex.) och Sauselkä (2 
ex.) pä djup mellan 2G och 51 famnar. 



*) Sars, a. st. sid. 68. 



(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, U: 1884.) 



Bidrag tili kännedom af Finska vikens övegetation» 

III. Tillägg tili Hoglands Fanerogamflora. 

Af 

M. Brennep. 

(Änmäldt den 2 Febr. 1884.) 

I Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora Fennica 
förhandlingar, XI pagg. 1 — 36, meddelades under ofvanstäende 
benämning en förteckning öfver de är 1868 med säkerhet 
frän Hogland, Tytärsaari och Lavansaari i Finska viken kända 
fröväxter och ormbunksartade sporväxter, jemte en uppräk- 
ning af ett antal växter, som väl förut för Hogland uppgif- 
vits, men af en eller annan orsak mäste som osäkra anses. 
Att denna förteckning, i följd af da angifna orsaker ej kunde 
vara alldeles fullstäudig, framhöUs da redan, och blef förf. i 
tillfälle att ännu i samma häfte af Sällskapets Notiser, sidd. 
445 — 448, lemna nägra under sommaren 1870 dertill förvärf- 
vade tillägg. Men redan under de tre följande scmrarne före- 
togos nya färder tili denna intressanta klippö, hufvudsakli- 
gast i lichenologiskt hänseende, men tillika erbjudande till- 
fälle, att under olika beskaffade somrar än de föregäende och 
under olika tidpunkter taga äfven den fanerogama floran i 
skärskädande. Sälunda insamlades nägra nya arter och for- 
mer samt antecknades nya fyndorter för de sällsyntare, hvar- 
jämte bekräftelse erhölls pä den förut uttalade äsigten, att 
en del af Hoglands flora är i hög grad beroende af ej alle- 
nast de olika somrarnes fuktighetsgrad och nederbörd, utan 
äfven af innevänarnes resor tili olika länder och derifrän 
medbragta olika spanmälssorter och dem medföljande ogräs. 



34 

Af vexlingarna i det sednare hänseendet beror naturligtvis 
vegetationen pä äkrar och ruderatplatser, och säväl dessa, som 
backar, moar och andra torrare platser, äfvensom kärr, sjö- 
stränder och bäckar röna tili sin äora inflytande af en större 
eller mindre fuktighet eller nederbörd. En viss föränderlighet 
i florans beskaffenhet är häraf en följd och förklaras häraf, 
äfvensom af svärtillgängligheten tili öns alla klyftor och af- 
satser, den omständigheten att växter, som ett är anträffas i 
mängd, ett annat är alldeles saknas, eller att en forskare omöj- 
ligen kan öfverkomma hvad en annan förut observerat. Att 
dock äfven felaktig bestämning af arterna och förvexling af 
lokalerna härvid spela en viss roll, fär ej förbises och har 
förut päpekats. 

För att pä ett ställe sammanföra alla tilläggen tili den 
i Sällskapets Notiser XI publicerade ursprungliga förtecknin- 
gen, upprepas här nedan de i nämnda häfte pp. 445 — 448 
uppräknade arterna och formerna, hvarigenom en större öf- 
versigtlighet torde vinnas. Tillika meddelas uppgift om de 
flesta af de nytillkomna växternas förekomst under olika 
somrar, för att sälunda ädagalägga föränderligheten i deras 
appträdande och den sä beskaffade florans vexlingar. De fle- 
sta uppgifter grunda sig pä egna under somrarne 1867, 1868 
samt 1870 — 1873 gjorda iakttagelser, dock hafva äfven her- 
rar W. Porkka och E,. Sievers haft godheten meddela af dem 
gjorda fynd. Den förre har, säsom född Hogländing, under en 
längre följd af är förvärfvat kännedom om öns naturföremäl, 
den sednare har under en vistelse i zoologiskt ändamäl som- 
maren 1873 gjort de observationer som af honom meddelats. 

Bland de sälunda tillkomna tilläggen torde särskildt böra 
omnämnas Phleum alpitmm L., säsom ytterligare en nordisk 
form, hvilken förmätt bibehälla sig sä längt söderut, tack väre 
de säregna naturförhällanden som här ega rum. Fyndorten 
var en fugtig äng invid en emellan bergen inklämd sjö. Der- 
emot bör Poa alpina L pä grund af noggrannare granskning 
utgä och i stället tillkoraraa var. alpestris a. subalpina f. 2 
Andrs. Gram. p. 38 af P. pratensis L., hvilken, iföljd af sin 
för vindarna utsatta växtplats pä en af öns högsta toppar, 
pä nordsidan om fyrtornet, erhällit ett P. alpina mycket lik- 



35 

nande utseende. Säsom en mera sydländsk form mä deremot 
antecknas enligt af dr Vainio i Sällskapets Meddelanden 
VI, p. 217, gjort meddelande, Cotoneaster vulgaris Lindl. 
* nigra (Ehrh.), hvilken ej anträffats annorstädes pä finskt 
omräde och här sannolikt pä nägon af de för solbaddet ut- 
satta klippbranterna funnit för dess trefnad gynnsamma 
vilkor. 

Slutsumman af Hoglands, Tytärsaaris och Lavansaaris 
fröväxter blefve alltsä, sävidt nu kändt är, 422 arter, hvaraf 8 
tillkomna i följd af observationer är 1870 och 20 under ären 
1871 — 1873. Säsom i det föregäende tillägget äro äfven här 
nedan de för omrädet nya arterna och formerna betecknade 
med en stjerna i marginalen. För arternas ordningsnummer, 
äfvensom fyndorternas namn och förkortningarnas betydelse, 
hänvisas tili Notiser ur Sällskapets pro Pauna et Flora Fen- 
nica förhandlingar, XI, pp. 1—36 och 445—448. 



5 a. Phleum alpinum L. vid Veteljärvi. 
12. Agrostis spica-venti L. äng och potatisland vid 

Suurkylä. 
25. Glyceria distans (L.) Kappelniemi och Kappelsa- 

tama r. ; Pohjaskylä. 
28. Poa alpina L. bör utgä, säsom varande P. praten- 

sis var. alpestris subalpina And rs. 
32. Poa pratensis L r. 

var. alpestris a. suhalpina f. 2. Andrs. Gram. p. 
38. Pohjaskorkia, invid fyrtornet. 
49. Carex canescens L. a. 

var. suhloliacea Hrtm. kärrklyfta i Mustjyrkänvuori. 
62. C. digitata L skog h. o. d. 

98. Alisina plantago L. kärr vid Pohjaskorkia. 

99. Paris quadrifolia L. 1 ex. vid Purjeniemenpääl- 

lys; „a.'^ (E. Nyi). 

UI a. Matricaria chamomilla L. Kiiskinkylä (Porkka). 

UI b. Anthemis tinctoria L. gräslinda i Suurkylä, Lapin- 
lahti, Naskinranta; „flerstädes i Suurkylä''"' (Sie- 
vers) 1871-1878. 



36 

114. Tanacetum vM^^are L. Kiiskinkylä, Pohjasrivi ; „öf- 

verallt^^ (E. Nyi.)- 

115. Artemisia absinthium L. Kiiskinkylä, Suurkylä r, 
125 a. Centaurea scabiosa L. trädgard i Suurkylä (Sievers). 
127 a. C. cyanus L. 1 ex. vid Kuokolahenjärvi (1873); 

,,pä flere ställen i Suurkylä""' (Sievers). 
129. Cirsium palustre (L.) vid Veteljärvi, äng ofvan- 

om Selkäpajanlahti, Jokiinsuo. 
133 a. Sonchus oleraceus L. Suurkylä (Sievers). 
133 b. S. asper (L.) potatisland pä norra udden. 

138. Crepis tectorum L. berg h. o. d. 

139. Hieracium umbellatum L a. 
f, minor, Kappelniemi. 

143. H. caesium Fr. torr backe vid Suurkylä. 

144. H. murorum L. 

* siibcaesium Fr. pä ängstufvor N. om Suurkylä r., 

äng vid Kiiskinkylä, Lapinlahti. 
145 a. H. canescens Schleich. Pohjaskorkia. 

147. H. praealtiim Vili. vid Lounatkylä (Fl. Nyi. Or.), 

äng vid Kiiskinkylä. 

148. H. diibium L (H. collinum Fr.) ängsbackar vid Suur- 

kylä och Kiiskinkylä; „vid foten af Haukka- 
vuori^' (E. Nyi.). 

149. H. auricula L „a.'' (E. Nyi). 

var. majus Wlilnb. ängsbacke vid Kiiskinkylä, bland 
H. dubium ymnigt. 
151. Taraxacum officinale Web. mycket a. 

* corniculatum (Klt.) torrare betesmarker och vä- 

gar a. 

151 a. Leoutodon hastilis L. äng vid Suurkylä r., La- 
pinlahti. 

154. Succisa pratensis (L.) vid Lounatjärvi, Selkäpa- 
janlahti. 

159. Galiiim palustre L. stränder a. 

var. aspera, surapmark v. om Liivalahenjärvi. 

166. Campamda rapunculoides L. Pohjaskylä (H. F. U.), 
Lapinlahti. 



37 

167. C. rotundifolia L. a. 

f. floribus albis, vestra branten af Lounatkorkia. 
var. lati/olia, fuktiga bergskrefvor pä Kappelkallio 
och Louuatkorkia. 

170. Lohella dortmanna L. Lounatjärvi, södra och nord- 

Östra stranden. 

171. Anchusa officinaUs L. gräslinda i Suurkylä; ,,myc- 

ket r.'^ (FL Nyi. Or.). 
173 a. Myosotis lingulata Lehm. vid Kiiskinkylä. 
173 b. M. kispida Schlecht. torrare ställen pä ängar i 

södra delen ganska r. 

175. Lithospermum arvense L. funnen 1851, försvunnen 

1867 och 1868, äterfunnen pä äng i Suurkylä 
r. somrarne 1870 och 1871, försvunnen 1872 
och 1873. 

176. Echium vulgare L. „invid kyrkan i Pohjaskylä^ 

(FL NyL Or.) 1856; Kiiskinkylä 1873. 
179 a. Lycopus europaeus L. vid Kiiskinkylä, Selkäpajan- 
lahti och B,uokolahenjärvi. 

187. Galeopsis ladanum L. „pä ängar^^ (E. Nyi.) 1851, 

äterfunnen 1873 pä „potatisäker i Suurkylä"''' 
(Sievers). 
187 a. Lamium alhum L. Kiiskinkylä r. (Porkka). 

188. L. purpureum L. potatisland vid Suurkylä 1868 

och Pohjasrivi 1872. 

189. L. amplexicaule L. „ganska a."" (FL Nyi. Or.) 1856, 

potatisland pä norra udden a. 1872. 

196. Hyoscyamus niger L. byar a., pä sand vid Koti- 

kallio. 

197. Verhascum thapsus L. nägra exx. vid Majakallio, 1 

ex. vid Kiiskinkylä; ,,a. vid Lounatkylä och 

Haukkavuori^^ (E. Nyi.). 
202. Veronica chamaedrys L. äng i Suurkylä samt of- 

vanför Lapinlahti. 
204. V. serpyllifolia L. äng r. 
205 a. Odontites ruhra Pers. Suurkylä (Sievers), förut 

funnen af Schrenck. 



38 

214. Trientalis europaea L. a. 

f. rosea, Purjeniemenpäällys. 
217. Plantago lanceolata L. äng a. 

var. duhia (L.) .,potatisland i Suurkylä*"^ (Sievers). 
219. Cornus suecica L väta ställen a. 
219 a. Coniimi maculatiim L. „potatiöland i Suurkylä'* 

(Sievers). 
222 a. Äegopodium podagraria L. Somerikonniitty. 
229. Ranunculus auricomus L. ganska a. 
232 a. Anemone nemorosa L. a. i stora frodiga exemplar. 

232 b. A. hepatica L. skog r. 

233 a. Trollius europaeus L. Ojamaa samt äng vid Kiis- 

kinkylä (Sievers). 

235. Chelidonium majus L. h. o. d. 

236. Fumaria officinalis L. „potatisland i Suurkylä'' 

(Sievers), förut funnen af Schrenck. 

237. Bunias orientalis L. funnen 1851, försvunnen 1867, 

1868 och 1870, äterfunnen ymnigt pä gärdar 
ooh odlade ställen 1871, försvunnen 1872, äter- 
funnen i Kiiskinkylä 1873. 

238. Baphanus raphanistrum L. Suurkylä i potatisland 

1868, Naskinranta 1871. 

239. Cakile maritima (L.) Hirskallionhelli, Kappelsata- 

ma, Selkäpajanlahti. 

241. Sinapis arvensis L. Suurkylä 1856 enl. Fl. Nyi. 
Or., Kiiskinkylä 1868, Suurkylä pä gräsplan 
1871. 

246 a. Arahis suecica Fr. 1 ex. pä äng nv. om Suurkylä. 

247. A. thaliana L. torra ställen h. o. d. 

248 a. Barbarea vulgaris (L.) Pohjasrivi, införd med ti- 
motheifrö, 1870. 

252. Lepidhim ruderale L. Pohjasrivi, Suurkylä, Kiis- 
kinkylä a. 

256. Draha nemorosa L. Polijaskorkia och Pohjasrivi. 

261 a. Erodium cicutarium L'Her. Suurkylä pä gärds- 
plan 1873. 

262. Oxalis acetosella L. a. 

f. Ulacina, barrskog v. om Veteljärvi. 



39 

265. Viola tricolor L. äng vid Suurkylä, Kiiskinkylä, 

VälikalHo. 
var. arvensis Mupp. ,,a. isynnerhet pä Östra kusten"*^ 

(E. Nyi.) 1851, Pohjasrivi 1870. 
268. V. syhatica Fr. a. 

var. Eiviniana (Rchnb.) skog h. o. d. 
276. Silene nutans L. „vid Pohjaskylä ymnig''' (Fl. 

Nyi. Or.) 1856, ängsbacke vid Kiiskinkylä ym- 

nigt 1871, ängar vid Suurkylä (Sievers) 1873. 
278. Melandrium vespertinum (Sibth.) funnen 1851 samt 

pä gräslinda i Suurkylä 1871 och i Kiiskinkylä 

1873. 
280. Viscaria alpina (L.) berg r., t. ex. Mäkiinpäällys, 

Välikallio. 
282. Agrostemma githago L. ett litet ex. pä stranden 

vid Suurkylä 1873. 
284 a. SteUaria holostea L. äng vid Kiiskinkylä och n. 

om Suurkylä (Sievers). 

286. Cerastium vulgatum L. a. 

* alpestre Hrtm. f. glandulosa, källartak af torf i 

Suurkylä r- 

287. C. semidecandrum L. Pohjaskorkia (Fl. Nyi. Or.). 
var. viscidum Fr. källartak af torf i Suurkylä. 

f. itiajor, tillsammans med föregäende. 
287 a. Arenaria trinervia L. skog r. 
287 b. A. serpyllifolia L. torra ställen r. 
294. Lepigonum leiospermum Kindb. [L. salinum (Presl.) 

Fr. ex. p.] Kappelsatama. 
310. Cotoneaster mdgaris Lindl. r. 

* nigra (Ehrh.) funnen 1878 enligt uppgift i dessa 

Medd. VI, p. 217. 
320. Potentilla anserina L. stränder r.; pä toppen af 

Pohjaskorkia (Sievers). 
324. Geum rivale L. äng h. o. d. 
330. Lathyrns pratensis L. ,,h. o. d.*" (E. Nyi.), äng 

vid Kiiskinkylä (Sievers). 
334 a. Vicia angustifolia Roth. potatisland i Suurkylä 

(Sievers). 



40 

335. Ervnm hirsutum L. Kiiskinkylä 1868; Suurkylä 

(Sievers). 
336 a. Medicago lupulina L, potatisland i Suurkylä (Sievers). 
337. Melilotiis alba Desr. Kappelkaula 1868; gärd i 

Suurkylä (Sievers). 
349. Calluna vulgaris (L.) a. 
f alhijiora, Majakallio. 
350 a. Pyrola umbellaia L skog uv. om Purjekallio 

(Sievers). 
353 a. P. media Sw. vid Ruokolahenjärvi. 
354. P. minor L h. o. d. 
359 a. Scleranthiis annuus L. pä torra backar och gräs- 

vallar h. o. d. vid byarna sarat vid Liivalahti 

1873. 
364. Polygonum aviculare L. a., pä stränderna stor och 

yppig- 

368. Riimex crispus L. vid Hirskallionhelli 1868 ; pota- 

tisäker i Suurkylä (Sievers). 
378. Salsola kali L. vid Kappelsatama och längs stran- 

den af Suurkylän satama; ,,isynnerhet pä östra 

sidan^^ (FL Nyi. Or.). 
389. Myrica gale L. kärr och väta ställen a. 



Af de i Sällskapets Notiser XI p. 37 förtecknade 33 
växter, angäende hvilkas förekomst pä Hogland ytterligare 
bekräftelse erfordras, äro alltsä 6 äterfuuna och i detta till- 
lägg intagna, neml.: Odontites rubra, Erodium cicutariion, 
Viola Hiviniana, Arenaria trinervia och serpyllifolia sarat 
Scleranthus annuus, alla förut uppgifuaaf AI. Gust. Schrenck 
i hans „Skizze der Vegetation auf der Insel Hochland''^ Ero- 
dium cicutariuni dock för en lokal, helt olikartad med den 
hvarpä den nu auträffats, hvaremot de öfriga 27 ännu icke 
blifvit äterfunna. 



(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) 



Om en för vär flora ny fröväxt AIsine 
verna (L.) Barti. 

Af 
Th. Saelan. 

(Meddeladt den 2 Decemher 1882.) 

Vid granskningen af de i Finska museets växtsamling 
förvarade exemplaren af växtslägtet Sagina gjorde jag nyli- 
gen en högst intressant och märklig upptäckt, i det att jag 
bland Sagina nodosa päträffade en fröväxt, sora icke förut 
anmärkts inom värt eller inom hela den Skandinaviska flo- 
rans omräde. Växten, som är tagen af Herr Hjalmar Neig- 
lick 1877 pä ett kait berg i Impilax socken i Ladoga-Kare- 
len, hör tili det af Wahlenberg uppstälda slägtet Alsitie, 
och fann jag densamma vid närmare undersökning vara AI- 
sine verna (L.) Bartl. 

De nämda exemplaren, som äro tagna under full blom- 
ning och synnerligen väl konserverade, öfverensstämma full- 
komligt med figuren i English Botany i. 512 och med de ex- 
emplar af denna art jag värit i tillfälle att se frän Tyskland, 
Österrike, Schweiz och Sibirien ; eudast att kronbladen hos 
exemplaren frän Impilaks äro obetydligt större. 

Da ifrägavande art är, som sagdt., ny för den Skandina- 
viska floran, viii jag här lemna en närmare beskrifning af 
densamma. 

AIsine verna (L.) Bartl. Beitr. II, 63 (ex Koch, 
Syn. I, 124). — Arenaria verna L. Mant. I. 72; Arenaria 
Gerardi Willd. Sp. pl. II, 729; AIsine Gerardi Wahleub. 
Fl. Carp. 132; Sahulina Gerardi et caespitosa Reichenb 



42 

Fl. Germ. exc. 1788; Alsine verna var. alpestris Fenzl in 
Ledeb. FL Ross. I, 348. 

Exsicc. Heichenb. Fl. Germ. exs. n:o 1788 (Sabulina 
Gerardi). — Fig. Engl. Bot. t. 512. 

Mängärig. Hela örten blekgrön. Stjelkar flere till- 
sammans frän den korta rotstocken, löst tufvade, uppstigande, 
fägreniga, 5—20 cm. länga, nedtill med tätt sittande, viss- 
nadt qvarstäende blad, upptill glesare bladiga,^/^^ glandelhä- 
riga, trinda, utan nägra grenämnen i bladvinklarne ; de ne- 
dre grenarne sterila endast bladbärande, de öfre i toppen 
med ett 3 — 8-blommigt, jämnhögt blomknippe, stundom en- 
blommiga. Blad jämnbredt syllika, trubbiga, vid basen sam- 
manväxta, de nedre utböjda, de öfre uppräta, 10 — 12 mm. 
länga, ^,'2 — 1 mm. breda, iindertill upphöjdt 3-nerviga, de 
öfre mycket tunt glandelhariga ; de öfversta betydligt kortare 
och nägot bredare, äggrunda spetsiga, öfvergäende tili stödje- 
blad. -B^w2mor jämförelsevis stora, 1 cm. breda; blomskaft ^na, 
före blomningen i spetsen lutande, sedermera uppräta, 1 — 2^/2 
cm. länga, fint glandelhariga; skärmblad örtartade, ägg- 
runda, spetsiga, mycket smalt hinnkantade, 3-nerviga, fint 
glandelhariga. Foderhlad äggrunda, spetsiga, 3V2 — ^ i^im. 
länga, med 3 iipphöjda, nastan parallela nerver^ tunt glan- 
delhariga, omgifna af en mycket smal, stundom nastan omärk- 
lig, hvit hinnkant. Kronhlad snöhvita, ovala eller omvändt 
äggrunda, trubbiga, hastigt sammandragna tili en kort klo, 
vid basen nastan hjertlika, IV4— IV2 gäiig längre än fo- 
dret. Ständare 10, med hvita knappar. Stift 3. Kapsel 
och frön icke utvecklade hos vara exemplar. — Enligt 
exemplar frän Sibirien i Stevens Herbarium och i Reichen- 
bachs exs. 1. c. är kapsein äggformig, nägot längre än fodret, 
5 — 6 mm. läng; frön rundade, plattade, brungula, fintaggiga, 
V3 — V4 J^DQ' länga. — ^. Juli — Augusti. 

Denna Alsine-form, som förekommer pä berg och klip- 
por hufvudsakligen i fjälltrakter, tyckes hafva en vidsträckt 
utbredning, i det att den uppgifves frän större delen af Eu- 
ropa; ss. frän Östra Skottland, norra och vestra England, 
Wales, Irland; Frankrike; Spanien; Italien; Schweiz; Öster- 
rike, Ungarn ned tili Dalmatien— Thessalien och Macedonien 



43 

Tyskland, i Sudeterna, Karpaterna och Harz, dess härförin- 
nan kända nordligaste fyndort i central Europa och derifrän 
den genom bergsströmmar förts ned tili läglandet i Han- 
nover och Braunschweig; utom Europa är den iakttagen 
i norra Afrika; Kaukasien; Sibirien : Altai, Baikal och 
Irkutzk. 

Att denna fjällört nu upptäckts växande norr om La- 
doga, sä längt bort frän sitt egentliga utbredningsomräde, 
kunde väcka en berättigad förväning, sävida icke samma trakt 
af Ladoga-Karelen, hvilken äfven utgör en fjälltrakt, ehuru 
i mindre skala, redan förut öfverraskat oss genom före- 
komsten af andra fjällväxter, af hvilka jag blott viii nämna 
Cerastium alpiniim L., Saxifraga nivalis L, och caespitosa 
L., Saiissurea alpina (L.), Hieracium ijrenanthoides Vili., 
H. crocatum Fr. och Echinospermum deflexum (Wahlenb.). 

De anträffade exemplaren päminna vid första ögon- 
kastet tiu växtsätt och blomraor nägot om Sagina nodosa, 
men skilja sig genast genom fränvaron af de hos den senare 
förekommande bladgyttringarna (grenämnena) i bladvinklarn e 
samt utora andra skiljemärken genom sinä starkt nerviga, 
spetsiga foderblad och trubbiga stjelkblad. 

Frän de i Lappmarken förekommande Alsine hiflora 
(L.) och A. stricta (Sw.) skiljer den sig, utom genom sin 
storlek, frän den förra genom sinä nerviga stjelkblad och 
spetsiga foderblad, samt frän den senare genom sin glandel- 
härighet och sinä starkt o-nerviga foderblad. 

En mycket närä stäende form är Alsine hirtä (Wormsk. 
FL D. t. 1646) Hartm. (var. foliosa Hartm. Skand. FL 
ed. XI, 245), som förekommer i Ostfinmarken, pä Dovre, 
högfjällen i Skottland, Island, Grönland, i Arktiska Ryssland 
och Sibirien, men som ännu icke blifvit funnen inom värt 
floromräde, ehuru den sannolikt äfven förekommer der. Denna 
art är antagligen en högnordisk form af A. verna *) och ut- 
märker sig genom lägre, 3 — 10 cm. höga, tätare tufvade stjel- 
kar; 2 — 3- ofta 1-blommiga grenar med 2 — 5 bladpar; genom 
stjelkbladen, som- äro äggrunda spetsiga, nägot kortare och 



*) Af Fenzl i Ledeb. FL Ross. I, 349 äfven förd som var. under 
Alsine vcrna. 



44 

bredare än hos A. verna, liknande dennas öfversta (stödje) 
blad; kronblad kortare än fodret, stundom af dess längd; 
kapsein vanligen föga utskjutande öfver fodret; frön nastan 
tagglösa, finrynkiga. De väsentligaste skiljemärkena, som hos 
hela ^/s/«e-slägtet ligga i fodrets form och byggnad, äro lik- 
väl gemensamma för bägge dessa former. — Hit hör troligen 
ocksä Arenaria propinqua R. Br. i Franklin's Narrative 
of a journey to Polar Sea p. 738 (i E,. Br. Verm. Schr. 
I, 487), ehuru beskrifningen nägot afviker deri, att foderbla- 
den angifvas vara bredt hinnkantade (,,margine lato mem- 
branaeeo albo^). — Alsine ruhella "VVahlenb. FL Lapp. p. 
128, t. VI, är den mest hopkrympta formen; bildande myc- 
ket tätä, fasta tufvor med bladen tätt samlade vid stjelkarnes 
nedre del; grenar 1 — 3 cm. länga, vanligen enblommiga och 
bladlösa eller med ett enda bladpar af samma beskaffenhet som 
hos A. hirtä. Denna form förekommer i Svenska Lapp- 
marken, Ostfinmarken — Dovre, Spetsbergen, Novaja-Zemlja, 
Sibirien: Baikal, Kamtschatka och Tschuktscher halfön, och 
har ej heller ännu blifvit funnen inom värt floromräde. 



(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) 



^nteckningar 



om 



Floran i Inari Lappmark 

af 
Oswald Kihlman. 

Med en karta. 
(Änmäldt den 5 April 1884.) 

Med frikostigt understöd af Societas pro Fauna et 
Flora fennica utrustades vären 1880 en expedition i afsigt 
att i botaniskt syfte undersöka Einlands nordligaste trakter: 
den norr om Maanselkä belägna Inari Lappmark, bestäende af 
Utsjoki moderförsamling med Inari kapell ^). Deltagarne i 
denna färd voro: d. v. fil. kand. R. Hult, stud. A. Arrhe- 
nius och undertecknad. Afresan frän Helsingfors företogs 
sjövägen den 21 Maj ; redan vid Gamla Karleby mötte ishin- 
der, sä att resan derifrän mäste fortsättas med skjuts tili 
Uleäborg, dit vi anlände den 29 och hvarest expeditionens 
utrustning fulländades genom inköp af diverse förnödenhets- 

^) I stället för det i svensk literatur vanliga: Miare användes här 
och i det följande : Inari, säsom det pä ort och ställe enda brukliga be- 
teckningssättet. Äfven i afseende ä öfriga lokala ortsnamn harjagihuf- 
vudsak följt I. J. Inbergs »Suomen Suuriruhtinanmaan Kartta» 1875. 
Af andra förekoramande geografiska benämningar motsvarar sälunda: 

Alaköngäs Koskenniska "VVahlenb. 

Kenishkoski Kanetskoski Wahlenb. 

Njavdamvuodna Nejdenfjord. 

Näätäjoki Nejden elf. 

Paatsjoki Pasvig elf. 

Puolmak Polmak. 

Tenojoki Tana elf. 



46 

artiklar. Dä vi här upplystes om, att det höga vattenstän- 
det i Kemi elf och dess bifloder efter den nyss försiggängria 
islossningen med största sannolikhet skuUe sätta oöfvervin- 
nerliga svärigheter för en omedelbart företagen resa uppför 
flodec, gjordes i trakten af Kemi och Torneä ytterligare par 
dagars uppehäll; af possessionaten mag. E. Hougberg er- 
höll expeditionen härunder säsom gäfva hela sitt behof af 
papper för växternas preparering. 

Först den 16 Juni afreste vi norrut frän Kemijärvi 
kyrkoby. Äfven färden uppför den ännu vattenrika flodeu 
tog läng tid i anspräk, sä att vi först den 22 framkommo 
tili Rovauen eustaka hemman, det nordligaste i Sodankylä soc- 
ken. Midsommaraftonen tägade vi under snöyra och nordlig 
bläst öfver Maanselkä och framkommo tidigt följaude morgon 
tili Kultala vaskningsställe. Vara effekter framforslades un- 
der tiden i bät uppför Vaulajoki och derefter utför Kivioja, 
ett litet biflöde tili Ivalojoki. Pä norra stranden af denna 
flod befann sig björken ännu i löfsprickning, Ruhus arcticus 
stod i fuU blom, medan Prunus padus och Ledimi ännu icke 
öppnat sinä blomknoppar. I Kultala dröjde vi 4 dagar un- 
der väntan pä vara effekter, och besökte derunder de norr 
om floden vidtagande Hammastunturit; Hult utsträckte en af 
sinä exkursioner ända tili närheten af Hammasjärvi. Den 
28 fortsattes resan nedför den strida elfven och den 30 an- 
lände vi omsider tili Toivoniemi länsmansboställe närä Mud- 
dusjärvi, hvilket äfven under hela äterstoden af sommaren 
förblef expeditionens högqvarter. I en ödemarkstrakt sadan 
som Inari äro besvärligheterna vid anställandet af längre ex- 
kursioner icke sä fä, och särskildt möter provianteringen bland 
den fattiga allmogen med dess svaga resurser ofta stora svä- 
righeter. Den tid, vi hade lyckan att fä tillbringa i herr 
Nordlings gästfria hem, hör derför icke blott tili expeditio- 
nens angenämaste minnen, utan det kraftiga biständ i räd 
och däd, som der lemnades oss, bidrog äfven i högst väsendt- 
lig män att underlätta utförandet af den uppgift, vi föresatt 
oss. Lange dröjde det icke heller förrän vi tili fuUo lärde 
oss uppskatta värdet af denna fördel. Den 10 Juli anträd- 
des nemligen af Hult och mig en fotvandring tili de nastan 



47 

menniskotoma Muotkatunturit, vester om Muddusjärvi; redan 
efter 6 dagars bortovaro tvungos vi att ätervända i följd af 
omöjligheten att anskaffa ens den mest anspräkslösa kost at 
oss och vara 2 bärare. Arrhenius hade under tiden företa- 
git exkursioner i trakten af Muddusjärvi. Den 22 bröto vi 
alla äter upp frän Toivoniemi; färden gick denna gäng tili 
södra ändan af Muddusjärvi, derifrän tili Tirro gärd vid Vas- 
kojoki och följande dag med bät uppför denna flod. Den 
2^ och 26 gjordes en utflykt tili Kudossuvannonpää, en af de 
högsta topparne i Maarestatunturit. Den 28 fortsattes resan 
frän Vuopionsuu utför Anarjok: i närheten af Karasjokis 
mynning rastades ater en dag, hvarunder det närbelägna Ai- 
ligas-fj ellet besöktes, och den 1 Aug. anläude vi tili Utsjoki 
prestgärd, der vi möttes af samma oförbehällsamma välvilja 
som förut pä Toivoniemi. Redan den 5 delade sig expedi- 
tionen änyo, denna gäng defiuitivt; Arrhenius fortsatte näm- 
ligen färden nedför Tenojoki tili Puolmak och det pä norska 
gränsen belägna Harmitschokka fjäll. Aterstoden af somma- 
ren användes af Arrhenius tili exkursioner vid Varanger fjor- 
dens botten, hufvudsakligen i närheten af Nyborg och Karl- 
bunden. Den 6 och 7 företogo Hult och jag bestigningen af 
Rastekaisa, hvars sidor ännu tili stor del voro täckta af väl- 
diga snömassor. Redan under resan utför Anarjok var be- 
folkningen ifrigt sysselsatt med höslättern och vid var an- 
komst tili Utsjoki var ängsmarkeu i närheten af kyrkan sla- 
gen och hoet bergadt; pä de mera aflägsna ängarne uppe 
bland f jällen pägick slättern ännu vid vär afresa söderut, som 
inträffade den 17 Aug. Under mellantiden hade utflyk- 
ter företagits i omnejderna, sä t. ex. tili Veitschinjarga vid 
Tenojoki, tili Rouvuoaivi och Mielitschokka fjäll. Da vi deu 
20 Aug. ätersägo Toivoniemi var hösten redan inne; nät- 
terna voro kalla, väderleken stormig och regnig; enstaka qvi- 
star med gulnade blad visade sig pä björkarne och den för- 
sta starkare frosten, som förstörde potatisblasten ätminstone 
pä stränderna af Inari sjö, infaun sig natten mellan den 25 
och 26; äfven den förut sä besvärliga myggen var nu nastan 
aldeles försvunnen. Redan den 23 Aug. lemnade vi för si- 
sta gängen vär angenäma tillflyktsort pä Toivoniemi ; kosan 



48 

styrdes frän Paavali längs nordvestra stranden af Inari sjö 
och derefter, följande den af ishafsfiskarena vanligen begag- 
nade strakvägen, längs Tschuolisjärvi och Tuulijärvi öfver 
Pakananjoki skogvaktarestuga vid gränsen tili de finska gär- 
darne vid Njavdamvuodna (Nejden). 

Den 2 Sept. samlades alla expeditionens medlemmar i 
Vadsö, derifrän heraresan samma dag anträddes öfver Trond- 
hjem och Stockholm. 

Inom det af oss undersökta omrädet norr om Ivalojoki 
hade vi sälunda tillbragt 68 dagar; den ombytliga, oftast reg- 
niga väderleken hade derunder förorsakat oss raycken tids- 
förlust. I vara anteckningar äro 26 dagar betecknade säsom 
regndagar, men äskregn och svagare nederbörd förekommo dess- 
utom flere gänger. I de arbeten, som un der färden syssel- 
satt oss, hade expeditionens medlemmar deltagit pä ungefär 
följande sätt. Insamlandet af fanerogamerna och antecknin- 
garna om deras geografiska utbredning sköttes af Arrhenius 
och mig, medan samma arbete för bladmossorna utfördes af 
Hult och för lefvermossorna af undertecknad, Anteckningar 
angäende ständortsförhällanden och barometerobservationer 
för utrönande af växternas vertikala gränser gjordes af en- 
hvar, sä längt tid och omständigheter tilläto ; flertalet af dessa 
anteckningar voro Hults arbete; äfven den ganska utförliga 
rese-journalen fördes af Hult ; fenologiska notiser samlades af 
Arrhenius. 



Den förste och pä samma gäng utan jemförelse främste 
bland de forskare, som lemnat bidrag tili kännedomen om 
Inari Lappmarks flora är den outtröttlige Wahlenberg, som 
är 1802 äfven genomreste Utsjoki och Inari. Da man be- 
tänker den ofullständiga geografiska kännedom om dessa 
trakter, som vid tiden för 'Wahlenbergs resa och ännu längt 
senare förefanns, mäste man med beundran erkänna den stora 
noggrannhet, som kunnat ernäs pä den de växttopografiska 
förhällandena belysande kartan i hans Flora lapponica. Tal- 
rika specialuppgifter frän Inari Lappmark lemnas äfven i J 
Pe Ilman s, kyrkoherde i Utsjoki, »Index plautarum in Lap- 



49 

ponia fennica lectarum» ; det här behandlade . omrädets vid- 
sträckthet i förening med Fellmans sammanträngda skrifsätt 
har emellertid i betydlig män minskat hans afhandlings an- 
vändbarbet för här i fräga varande ändamäl. Vid samman- 
ställandet af förteckningen öfver de i Inari Lappmark funna 
kärlväxter bafva J. M. Normans publikationer frän det 
arktiska Norge, säsom belysande förhällandena i närmast an- 
gränsande trakter, värit af bögt intresse. 

Är 1856 besöktes Inari af d:r E. Nylander och lek- 
tor M. Gadd pä genomresa tili Isbafskusten ; uppebäll gjor- 
des inom det af oss undersökta omrädet endast tidigt pä vä- 
ren före islossningen ocb pä senbösten. Sommaren 1864 fö- 
retog prof. d:r Tb. Saelan en resa genom finska lappmar- 
kerna, bvilken utsträcktes ända tili Utsjoki; lika litet sora 
Nylander ocb Gadd bar prof. Saelan publicerat nägra iakt- 
tagelser frän sin resa, men i finska museets berbarium för- 
varas exemplar af ätskilliga växtarter frän bäda dessa expedi- 
tioner. Den om studiet af finska floran sä bögt förtjente 
forstmästaren F. Silen bar under sin vistelse i Inar 
pä 70-talet derstädes gjort talrika insamlingar, bufvudsakligen 
af mossor ocb lafvar ; men äfven flere anmärkningsvärda kärl- 
växter, bvaraf exemplar förvaras i Universitetets berbarium, 
bafva inlemnats af bonom, Källorna tili öfriga, mest en- 
staka främmande uppgifter, finnas citerade pä resp. ställen i 
den systematiska förteckningen. 



Utsjoki socken jemte annex uppgifves af Ignatius^) 
äga en areal af 176,5 5 qv. mii; dä Inari sjös yta vanlio-en 
beräknas tili 12 qv. mii, torde ofvan angifna areal tili 8 ä 9^0 
bestä af vatten. De i det följande lemnade uppgifter afse 
förbällandena i den del af socknen, som i söder ocb sydost 
begränsas af Ivalojokis floddal ocb Inari sjö; gränsen mo- 
uordost utgöres af en linie dragen ungefär frän Puolmakjot 
kis utflöde i Tenojoki tili Rajapää gränseröse öster om Tuu- 
lijärvi. Arealen af det sälunda begränsade omrädet utgör 

*) Statistisk Ärsbok för Finland. 1883. 4 



50 
omkring 140 qv. mii och ligger detsamma emellan 68** 20' 
och 70"' 6' n.' br. och O»— 4*' o. 1. (Helsingfors meridian). 

Vattenskilnaden mellan Kemi elfs och Ivalojokis flod- 
omräden utgöres söder om Kultala af en vidsträckt högslätt 
med enstaka »vaaror» (skogbevuxna höjder) af obetydlig höjd. 
Vägen gär närmare Kitinen hufvudsakligen genora torra mo- 
marker med ymnig Cladina alpestris; längre mot norr, der 
markens sluttning öfverhufvud syues vara svagare, blifva my- 
rarne öfvervägande bäde tili antal och utsträckning. Tallen 
är det förherskande trädslaget och gar öfverallt upp tili >vaa- 
rornas» toppar; äfven björken är af stor betydelse och kan 
stundom äfven pä mager sandmo blifva rädande. Granen är 
vid bäckstränder och försumpningar allmän och ymnig samt 
uppnär i allmänhet ganska betydande dimensioner; ofta, sä- 
som vid den ungefär halfvägs mellan Kultala och Kovanen 
belägna Vaula poststuga, uppträder den i starka beständ. Ge- 
nom denna högplatä bar Ivalojoki skurit sig väg bildande en 
träng och djup floddal med mycket brant, ofta i 40^ vinkel 
sluttande strandhöjder; pä bottnen af den tranga dalgängen 
störtar sig floden, närä 100 meter under högslättens niveau, 
skummande och brusande f ram mellan fantastiskt sönder- 
sprängda klippväggar af storartad skönhet. Pä audra sidau 
Ivalojoki fortsätter sig högslätteu under namu af Hammas- 
tunturit 300—350 meter öfver hafvet, men sänker sig mot 
norr sä att den mellan Hammasuro och Nuovakkapää knapt 
är 200 m. hög; öfver densamma höja sig här och der run- 
dade kupper af 150—300 meters höjd. Hammastunturit bilda 
den mot sydost längst framskjutande delen af ett högland, 
som, utbredande sig frän och bildande en fortsättning af fj al- 
ien i norska Finmarken, intager vestra och sydvestra delen 
af det af oss uudersökta orarädet. Det sydvestra hörnet af 
detta omräde mellau Ivalojokis biflod Repojoki och Skiet- 
schemjok delas geuom de nastan parallelt med hvaraudra lö- 
pande Vaskojoki, Lemmenjoki och Menesjoki floddalar samt 
Appisjoki vattensystem i 5 frän hvarandra mer eller mindre 
tydligt skilda fjäUmassor, hvilkas hufvudriktning är SV— NO, 
nemligeu, räknadt frän vester mot öster : Skietschoaivah, Maa- 
restatuuturit, Viibastunturit, Aapistunturit och Hammastun- 



51 

turit. Norr om Yaskojoki öfvergä Maarestatunturit i de väl- 
diga, 5 — 6 mii länga Muotkatun turit, hvilkas nordligaste mera 
betydande höjd är Ailigas fjäll midt emot Karasjoki myn- 
ningen. Muotkatunturit resa sig temligen brant frän ^nar- 
joks floddal, medan de deremot österut smäningom sanka sig 
moi Inari bäckenet; Edlisoaivi, Tuarpumoaivi och Palloaivi 
utgöra här deras yttersta förposter. Större delen af neder- 
börden i Muotkatunturit uppsamlas af Kaamasjoki och dess 
talrika tillflöden och söker sig i en vid bäge väg mot Öster 
och Söder tili Muddusjärvi- Äfven trakten vester om Uts- 
joki intill Tenojoki utgöres af en vidsträckt högslätt ; emel- 
lan Utsjoki fjällen och Muotkatunturit är marken deremot 
lägre och jemnare, och i motsats tili de nyss nämnda fjäll- 
trakterna finnas här talrika mindre sjöar och träsk, hvilka 
söka sig utlopp dels mot öster, dels mot vester. 

Säsom redan Jernström^) framhällit, bilda fjällen i 
Inari Lappmark inga sammanhängande bergskedjor, utan sam- 
mansättas af mer eller mindre afrundade, nägongäug terrass- 
formigt uppstigande bergskupper, som med 200 — 350 meter 
höja sig öfver det omgifvande medelfältets niveau. Emellan 
dessa fjällhöjder utbreda sig oftast betydliga, svagt kuperade 
slättmarker eller breda dalsänkuingar med svag sluttnings- 
grad; smala klyftor eller tränga dalgängar förekomma endast 
undantagsvis och aldrig tili större utsträckning. Pjällens 
sluttningar äro raerendels pä brantare ställen betäckta af ett 
sammanhängande lager lösspräugda, skarpkantiga block och 
stenar, löst uppstaplade pä hvarandra och pä jemnare mark 
sammanbundna af sand och grus ; den fasta berggrunden trä- 
der jemförelsevis säilän i dagen och nastan endast pä fjäll- 
höjdernas toppar eller vid brädstupande ställen. Öster om Mud- 
dusjärvi och Kaamasjoki utbreder sig ett vidsträckt lägland, 
hvars mest utmärkande egendomlighet är dess ofantliga rike- 
dom pä större och mindre vattensamlingar. Tallösa träsk 



*) Jemför angäende traktens orografiska och hydrografiska förhäl- 
landen dea med stöd af flerärig erfarenhet lemnade framställningen i A. 
M. Jernströms: Material tili finska lappmarkens geologi. I. Hel- 
singfors 1874, pag. 25—33. 



52 

och sjöar, bland hvilka de mindre ofta nog aro utan synligt 
aflopp, möta öfverallt; enligt landtmäteristyrelsens stora karta, 
som dock just vid Östra riksgränsen visade sig synnerligen. 
otillförlitlig, torde den endast af renlappar bebodda trakten 
Öster om Utsjoki-dalen ända tili norska gränsen förete en i 
hydrografiskt hänseende föga afvikande fysiognomi. Äfven 
inom denna Östliga hälft af omrädet förekomma spridda höj- 
der af 100—150 meters höjd öfver det omgifvande fältet, 
hvars medelhöjd öfver hafvet torde utgöra 130 — 150 meter. 
Dessa »vaaror» visa ganska ofta, säsom t. ex. i Muddusjärvi- 
trakten, brant stupande bergväggar af ansenlig höjd; sälunda 
uppmättes pä Leviövaara närä Toivoniemi en dylik bräd- 
stupande Yägg af c. 50 meters höjd. Anseuligare bergssträck- 
ningar saknas här deremot helt och hället. 

I detta sammanhang torde lämpligast kunna anföras de 
bestämningar för enskilda punkters inom omrädet absoluta 
höjd öfver hafvet, som af oss försöktes. Vid dessa observa- 
tioner användes tvänne för ändamälet medförda aneroidbaro- 
metrar pä sätt som här nedan i hvarje fall uppgifves. — 
Inari sjös yta formodas af Wahlenberg vara »vix ultra 400 
ped. paris. supra mare elevatum» och uppgifves af nutida 
författare *) vara 415 fot eller 123,21 meter öfver hafvet. 

Sammastuntiirit: 

Enligt samtidiga observationer i Kultala kronostations 
hus och pä toppen af det ungefär 4 verst aflägsna Pietar- 
lauttasoaivi beräknades höjdskilnaden raellan dessa bäda punk- 
ter tili 311,85 meter, Herr bergsingeniören mag. P. Soli- 
tander, som äfven med aneroidbarometer uppmätt samma 
fjällböjd och godhetsfullt delgifvit mig resultatet af sinä be- 
räkningar, har dervid bestämt samma höjdskilnad tili 301,8 5 
meter. Medeltalet af dessa bestämningar : 306,8 5 antages här 
nedan som grund för beräkningen. Ivalojokis fall frän Kul- 
tala tili raynningen är ej direkt uppmätt; emellan Kultala 
och Kyrö by finnas 14 större forsar, hvilkas medelhöjd 
torde kuuna ansläs tili 10 fot, och sälunda beräknas höjd- 
skilnaden mellan flodens yta vid kronostationen och Inari sjö 

") Se t. ex. Ignatius Suomen Maantiede kansalaisille. l:nen 
vihko, pag. 137. 



53 

tili c. 150' eller 44,5 3 meter; mellan stationen och flodytau 
är vertikala afständet 23,7 5 meter. Sälunda beräknas toppeti 
af Pietarlauttasoaivi tili 498,34 meter öfver hafvet. 

Pä samma sätt (likväl utan kontrolluppgifter af mag. 
Solitander) beräknades höjden af Hammasuro tili 553,1 m. 
högslätten kring Pietarlauttasoaivi 370 > 

» mellan Hammasuro och Nuovakkapää 191 » 

Muddusjärvi: 

Medeltalet af 3 successiva observationer i Toivoniemi 
karaktersbyggnad och samtidigt dermed vid Inaris Strand närä 
Väylä 15 verst derifrän utvisar en höjdskilnad mellan obser- 
vationspunkterna af 27,4 6 meter. Häraf beräknas Toivo- 
niemi karaktershyg gnad ligga 150,67 m. och ytan af Mud- 
ditsjärvi och Vastusjärvi sjöar 144 m. öfver hafvet. Jevje- 
järvi ligger (enl. 1 observation)126,6m.öfver hafvet. 

Muotkatunturit : 

Den ena barometern observerades pä Toivoniemi; afstän- 
det mellan observationspunkterna fogelvägen frän V-j^ — 3 mii, 

Tuarpmnoaivis topp beräknades ligga 427,2 meter öf- 
ver hafvet. (Vid tiden för observationen var himlen klar, 
vinden svag). 

Peldoaivis topp, medeltalet af 2 observationer, 567,8 m. 
(Himlen molnbetäckt, svag bläst). 

Peldojäyris yta ligger 253,5 meter öfver hafvet. 

Toppen af Kuarvekods 598 m. öfver hafvet. (Himlen 
molnbetäckt, duggregn, vinden svag). 

För bestämmandet af Ailigas höjd, gjordes nägra fä 
timmar före och efter barometerobservationen pä toppen af 
detta fjäll tvänne observationer vid det 4 verst aflägsna Hei- 
kura närä Karasjokis myuning. Genom grafisk korrektion 
af dessa observationer erhöUs en höjdskilnad af 489,7 meter. 
Om höjdskilnaden mellan Heikura och Akujokis mynning 
beräknas tili c. 12 meter och Akujokis mynning i enlighet med 
Ro e der antages = 87 m., erhälles toppens af Ailigas höjd öf- 
ver hafvet = 588,5 m. (Kort före observationen pä fjell- 
toppen föll äskregn; dagen för öfrigt klar med svag vind). 

Maarestatunturit: 

Det pä toppen af Kudossuvannonpää observerade ba- 



54 

rometerstSndet jemfördes ungefär 9 timmar senare med ba- 
rometerständet vid Vuopionsuu, hvars höjd öfver hafvet af 
Roeder beräknats tili 186,15 m. Häraf beräknades nämda 
fjälltopps höjd öfver hafvet tili 544,5 m. (Vid tiden för ob- 
servationen pä fjellet hällregn och bläst ; i Vuopionsuu mulet). 

Utsjoki: 

Enligt samtidiga observationer vid Utsjokis mynning 
och i prestgärden ligger denna senare 65 meter öfver hafvet. 
Med tillhjelp af grafiskt korrigerade observationer i prestgär- 
den bestämdes toppen af 

f jället närmast SO om Mandojäyri tili 354,5 m. 

högslätten mellan Utsjoki fjällen tili c. 250 m. öfver 
hafvet. 

Bastekaisa: 

Toppen af detta fjäll beräknades med tillhjelp af gra- 
fiskt korrigerade observationer i den c. 3 mii aflägsna Uts- 
joki prestgärd tili 1011,2 5 meter öfver hafvet. (Dagen klar 
och lugn med ymnig »solrök»). 

Af den här lemnade redogörelsen för sättet för vara 
höjdbestämningars utförande framgär, att tillförlitligheten af 
vara beräkningar för de skilda fallen är ganska olika. Det 
genom mag. Solitanders observationer kontrollerade, beräk- 
nade värdet för Pietarlauttasoaivis höjd torde endast i ringa 
grad afvika frän det verkliga. Äfven för öfriga beräkningar 
frän Hammastunturit, liksom för bestämningarna frän trak- 
ten af Toivoniemi och Utsjoki torde afvikelseu frän verkliga 
förhällandet vara obetydlig. För de flesta öfriga bestämnin- 
gar är tillförlitligheten mindre ; Peldoaivis höjd uppgifves ^) 
vanligen tili 2245 finska fot eller 666,5 meter; pä hvilka 
mätningar denna uppgift stöder sig bar jag dock ej lyckats 
utröna ; resultaten af vara försök att bestämma växternas ver- 
tikala gränser pä Peldoaivi, jemförda med den pä öfriga fjäll 
inhemtade erfarenhet, tyckas gifva vid handen, att den af oss 
funna höjdeu af Peldoaivi (567,8 m.) mera än den äldre upp- 
giften närmar sig verkliga förhällandet. Beträffande Raste- 



^) G. Rein: Statistisk teckning af storfurstendömet Finland 
pag. 20. 



55 

kaisa äro uppgifterna ännu raer divergerande; höjden af detta 
fjäll angifves tili 876 m., medan det enligt väva beräkningar 
vore betydligt högre. Da jag i det följande lagt vara egna 
observationer tili grund för beräknandet af de antecknade 
höjdgräuserna, bar jag gjort detta, utan att derför med be- 
stämdhet vilja vidhälla deras löreträde framför den tidigare 
mätningen. Bestämningen af Kudossuvannonpää är, säsom 
lätt inses, i följd af sättet för dess utförande i vida högre 
grad osäker än nägon af de öfriga. Jag beböfver knapt tili 
lägga, att de i den systematiska förteckningen intagna be- 
stämningarna om arternas vertikala gränser för hvarje fjäl 
utförts pä samraa dag och beräknats pä sararaa sätt som of- 
van för bestämniDgen af motsvarande fjälltopp augifvits. I 
följd af den begagnade methodens osäkerbet och observatio- 
nernas fätalighet kunna dessa bestämningar ej tillmätas annat 
än ett approximativt värde. Da de eraellertid äro de enda 
som hittils blifvit gjorda i dessa trakter och da dessutom, äf- 
ven om höjdgränsernas absoluta värde vore origtigt bestämdt, 
de angifna talen dock temligen exakt torde äterge samma 
höjdgränsers relativa förhällanden pä hvarje fjäll, har jag pä 
grund häraf ansett deras ofFeutliggörande berättigadt. Da 
flera bestämningar föreligga för samma art frän samma fjäll 
och vid samma exposition har jag i allmänhet endast upp- 
tagit den mest framskjutna posten. Nägra höjdbestämningar 
i Östra delen af värt omräde kunde af oss, i brist pä tid, icke 
företagas; jag anhäller derför att här fä anföra de bestäm- 
ningar, som af hr J. Roeder^) utförts längs gränsen mellan 
Finland och Varanger, äfvensom nägra af hans uppgifter frän 
Tenojoki. Enligt dessa beräkningar är Tenojokis yta 

vid Vuopionsuu 186,14 m. 
i Koshjokas mynning närä Jorgastakka 140,92 m. 
» Akujokas mynning 87 m. 
» Utsjokis mynning 52,5 5 m. 
» Puolmak 21,3 7 m. öfver hafvet. 



') J. Roeder i Öfversigt af F. Vet. Socieletens fövh. XV. De 
angifna talen äro här reducerade tili meter. 



56 

Af Roeders bestämningar pä Östra gränsen mä anföras: 
Toppen af Vuomavaara 137,4 4 m. 

* » Pitsusmurusta 257,6 3 m. 

» > Madakietsa 353,0 2 m. 

» » Guollebastamvaara 320,4 m. 

» » Bolomoaivi 206,4 8 m. 

» > Dobbeljaure varre (= Rajapää) 242,57 m. 

» » Reisagora 384,2 m. 
Större deleus af här ifrägavarande omräde geologiska 
förhällanden hafva blifvit utförligt behandlade af Jern ström 
i hans ofvan citerade arbete, tili hvilket vi hänvisa läsaren 
för erhällande af detaljuppgifter, förbebällande oss här endast 
ett kort omnämnande af de vanligaste formationerna. Längst 
upp i nordöstra hörnet af omrädet förekommer mellan Puol- 
mak ocli Jeegelvedje en granitmassiv, som enl. K. A. Mo- 
berg^) fortsättes södemt med vestlig gräns i närheten af 
Nitschijärvi ända pä andra sidan Inari; mindre partier grön- 
sten (diorit) förekomma inom denna massiv. Vester om gra- 
niten ända tili 1 ä 2 mii pä andra sidan af Utsjoki bestär 
berggrunden af glimmergneis; glimmern ersättes likväl ofta 
nog af hornblende, som stundom kan anträfFas sä förher- 
skande, att bergarten öfvergär tili hornblendeskiffer, säsom 
t. ex. närä Veitschinjarga. Omrädet vester om Utsjoki och 
Inari sjö upptages tili största delen af granulit, uppträdande 
under flere olika varieteter, af livilka den vanligaste och 
egentligen förherskande karakteriseras genom närvaron af, 
hufvudsakligen hvit, glimmer jemte bergartens typiska be- 
ständsdelar. I omrädets sydvestra del, mellan Ivalojokis öfre 
lopp och Skietschemjok och derifrän en smal sträcka längs 
Anarjok tili närheten af Karasjoki mynningen företer berg- 
grunden större oravexling; hornblandeskiffer och andra skiff- 
riga bergarter spela här största rollen, 

BeträfFande de lösa jordlagren i Inari anmärker Jern- 
ström att dessa hufvudsakligen bildas genom den fasta berg- 
grundens söndersprängning pä mekanisk väg, medan deremot 
den kemiska söndervittringen är af underordnad betydelse. 



') Jfr Ignatius: Suomen maantiede; geologlllinen yleis-kartta. 



57 

I följd häraf äro lerlager inom omrädet högst sällsynta och 
torde i de högre belägna trakterna helt och hället saknas; 
Jernström omnämner lerlager endast frän nedersta loppet af 
Ivalojoki nedanom Törmänen hemman i Kyrö samt frän Te- 
nojoki par mii nedanför Utsjokis mynning och derifrän nedät 
tili Puolmak. Da man vid Pakananjoki öfverskrider norska 
gränsen och närmar sig Njavdamvuodna blifva lerorna hastigt 
allmännare; vid Näätajokis mynning bestär flodstranden af 
fin, starkt sandblandad lera* — Kalk och starkt kalkhaltiga 
bergarter äro inom omrädet als icke iakttagna; karakteristiskt 
för Inari Lappmark är derför äfven det mjuka, kristallklara 
vatten, som öfverallt anträffas tili och med i de minsta för- 
djupningar; äfven i grundare myrar är vattnet ofta, säsom i 
trakten mellan Pakananjoki och Inari sjö, af en anmärk- 
ningsvärd klarhet och renhet. Krosstensgruset förmodas af 
Jernström bilda ett temligen sammanhängande lager öfver 
större delen af omrädet närmast den fasta berggrunden; »vaa- 
rornas» och fjällhöjdernas sluttningar äro merendels täckta af 
krosstensgrus af vexlande mägtighet. Hufvudsakligen i elf- 
och de större bäckdalarne anträffas bankar af rullstensgrus, 
än äsformiga, än bildande större eller mindre jemna fält; de 
lösa jordlagren bestä nastan uteslutande af stycken af ome- 
delbart tillstötande eller högre upp i dalen förekommande 
bergarter; frän läugre afständ tillförda fragment ingä endast 
Sallan i deras sammansättning. 



Tyvärr föreligga ännu inga användbara observationer för 
bestämmande af Inari Lappmarks meteorologiska förhällan- 
den. Träsk och mindre sjöar isläggas vanligen i slutet af 
Oktober; Inari och Muddusjärvi sjöar först i början af No- 
vember. Kring dessa sistnämnda äro starka och tidiga natt- 
froster ganska sällsynta och en varm och vacker väderlek lä- 
rer här ofta förekomma ännu i September. Tenojoki skjuter 
omkring den 4 Juni. Det synes vara sannolikt, att de lägre 
belägna trakterna kring Inari sjö i afseende ä klimatet öfver- 
hufvud mera öfverensstämma- med Yaranger än med de öf- 
riga Söder om Maanselkä belägna finska lappmarkerna. Ne- 



58 

danstäende fenologiska observationer äro afsedda, att i nägon 
män orientera läsaren i vegetationens utveckling under som- 
maren 1880. 

Thalictrum alpinum i full blom pä en öppen Sjöstrand 
närä Toivoniemi ^•'/vn. 

Rannnculus acris blomningen börjar i Kyrö den ^^'^i. 

B. lajyponicus blomningen knapt börjad ^V^i) tallskog 
vid Mahlattisaari. 

R. pyrjmaeus i full blom ^/viii, fjällreg. pä Harrai- 
tschokka . 

Batrachium heterophyllum i full, men föga framskri- 
den blng ^^vni, Mandojäyri. 

Brassica Rapa, kultirerad, blngen börjar ^/vn, i full 
blom V^iij Toivoniemi. 

Arabis alpina blngen börjar "^^/yi, ngt skuggiga ställen 
vid Vaula ; i full blom ^V^i, sydlig sluttning, öppet läge, Kul- 
tala. 

Cardamine pratensis blngen börjar V^n, Toivoniemi. 

C. hellidiflora i full blom ^V^n» toppen af Kuorvekods. 
Draha incana i full blom, flere unga frukter i klasen 

^7^1 vid Inari kyrka, mer än hälften af frukterna öppnade 
^3/viii, Mandojäyri. 

Capsella unga plantor börja blomma ^JYii, Toivoniemi. 

Thlaspi blngen nyss börjad pä soliga ställen ^s/vi, Kyrö. 

Viola epipsila ännu i full blom ^'^/vii, björkreg. pä Ku- 
dossuvannonpää. 

Viola hijiora nastan utbld ^^JNii längs Vaskojoki; ännu 
i full blom V^iii pä skuggiga st, björkreg. pä Harmitschokka . 

Parnassia p)alnstris stora, bvitnande knoppar V^n» 
öppna st.. Toivoniemi; full blom sammastädes ^^/yu. 

Viscaria alpina i full blom "^^/yu, öppen sjöstrand närä 
Vaskojoki. 

Stellaria media i full blom ^'^JYii, Toivoniemi. 

S. graminea blngen börjar '' JYU, Toivoniemi. 

S. borealis i full blom, unga frukter '^/yu^ Toivoniemi 

Cerastium alpestre blngen nyss börjad V^n, Toivo- 



59 

C. trigynum längt framskriden blng ^/viii, björkreg. vid 
Koadniljäyri. 

Geranium pratense blngen börjad pä mycket gynnande 
st. Vvn vid Toivoniemi; blngen allmän öfverallt ^^vHi Toi- 
voniemi; ngra blr öppnade ^''/vii, lund pä Tuarpumoaivi, c. 
270 meter NO; i full blom sammastädes ^V^n. 

Pisum sativum börjar blomma pä Toivoniemi ^o/yii. 

Fhaca frigida blott i knopp ^e/vi, Kultala; i full blom 
''/vii, Kaamas ; i full blom ^Iyui, öfre björkreg. pä Ailigas. 

Ästragalus alpimis enstaka blr pä mycket gynnande 
ställen 26/vi, Kultala; blngen allm. ^V^i, Kyrö. 

Prumis padus knopparne ej hvitnande pä gynnade 
ställen ^ Vvi, Kultala ; enstaka blr ^''/vi, närä Alakoski i Iva- 
lojoki; blngen börjar i lundar ^/vu, Jevjejoki. 

Hosa cinnamomea bladsprickningens början ^e/vi, Kul 
tala norra elfstranden. 

Alchemilla vidgaris blngen börjar ^e/vi, Kultala gyn- 
nade ställen. 

Riibus saxatilis enstaka blr öppna '^l^n^ Toivoniemi ; 
^''/vii delvis ännu i full blom, delvis utbld. 

R. arcticus i full blom ^s/vi, Kultala. 

B. chamcemorus i full blom ^s/vi, Hammastunturit, 357 
meter h.; utbld ^o/vii, Toivoniemi. 

Sorbtis aiiciiparia löfsprickningen börjar ^7vi, Pietar- 
lauttasoaivi björk reg. 387 h.; blngen börjar vid Toivo- 
niemi ^^/vn. 

Epilobium origanifolium enstaka blr ^^/vii, björkreg. pä 
Peldoaivi. 

Eihes rubriim i full blom -^vi, Kultala. 

Saxifraga nivalis i full blom 'V^n, Pyttelvara; bln- 
gen nastan afslutad ^yvii, björk reg. pä Kudossuvannonpää. 

Angelica archangelica blomställningen innesluten inom 
bladslidorna ^^/vii, björk reg. närä Peldoaivi. 

Cornus suecica svepebladen öppna hos enstaka indd. ^^JYi, 
Kyrö; blngen teml. allm. V^^n, Toivoniemi. 

Linmea borealis stora bl. knoppar ^V^^j Pyttelvaara; 
blngen börjar pä gynnade ställen ^o/vii, Toivoniemi. 

Galium uliginosum blngen börjar '^^Iytl, Toivoniemi. 



Galium boreale blngen börjad pä gynnade ställen '^^Imi, 
Vaskojoki. 

Solidago blngen börjar "^7"^^ P^ Toivoniemi; ett min- 
dre antal blr utslagna ^o/vn, Iskorasjoka. 

Erigeron elongatus i full blom ^o/vii, Iskorasjoka. 

Achillcea millefolius enstaka blr öppna pä gynnade 
st. ^7"^ii> Toivoniemi. 

Matricaria inodora strälblrna utbredda pä enstaka kor- 
gar V^^ii, Väylä; blngen börjar allmänt ^V"^i. Toivoniemi. 

Centaiirea cyanus mogna frukter ^i/viii, Toivoniemi. 

Saussurea alpina mycket ansvälda knoppar ^ä/vii, Vas- 
kojoki. 

Taraxacum officlnale enstaka blr pä gynnade ställen 
27VI, Kultala; blngen läugt framskriden V^n, Toivoniemi. 

Campanula rotundifoUa enstaka blr utslagna ^^Itli, 
Tirro; i full blom ^^JYU^ Vuopionsuu. 

Vaccinium uliginosum stora blomknoppar i sydlig ex- 
pos. ^V^i, Kultala; i full blom 7^1, Toivoniemi. 

V. tngrtlllus full vinterdrägt ^^/vi, Pietarlauttasoaivi 
370 meter SO vid barrskogens gräns ; börjar blomma pä gyn- 
nade st. ^V^i, Kultala. 

F. vitis-idcea i full blom ^^/vii, Muddusniemi. 

Oxycoccus microcarpus blngen börjar V^ii, Toivoniemi. 

Arctostaphylos uva-ursi med svagt rodnande bar pä 
gynnade st. ^V^n. Muddusniemi; i full blom ^^Iyu, Peldo- 
aivi fjällreg. 

Ä. alpina i full blom ^s/vi, barrskogsreg. pä Hammas- 
tunturit; samma dag nyss utslagna blr närä toppen, sammast. 

Andromeda polifolia blngen börjar ^e/vi, Kultala. 

Ledum stora hvitnande kpr ^e/vi, Kultala; blngen bör- 
jar Vvn, Vaula; full blom ^j^ii, Toivoniemi. 

Phyllodoce i full blom pä mycket gynnade st. ^V^i, 
blngen börjar pä ngt skuggiga st. vid sydl. expos., Kultala; 
samma dag knapt märkbara knoppar inom fjällreg. pä Ham- 
mastunturit; i full blom ^^l\ii i lundar, björkreg. pä Tuar- 
pumoaivi; blngen nastan afslutad "/vii, tallreg. omkr. Mud- 
dusjärvi; blngen nastan afslutad ^^/vii, öfre björkreg. pä Ku- 
dossuyannonpää. 



61 

Äzalea procnmhens i full blom ^e/vi, Kultala; blngen 
börjar i fjällreg. pä Pietarlauttasoaivi ^^/vi ; i full blom ^^JYU, 
fjällreg. pä Tuarpumoaivi ; blngen afslutad ^V^ii, fjällreg. pä 
Kudossuvannonpää. 

Pijrola uniflora blngen börjar V"^ii, Toivoniemi. 

P. minor bvitnande knoppar ^^JYii, blngen allmän ^o/vii, 
Toivoniemi. 

Menyanthes blngen börjar pä mycket gynnade st. V^ii, 
Väylä ; blngen allmän V^ii, Toivoniemi. 

Diapensia i full blom VvJi, fjällreg. pä Tuarpumoaivi ; 
blngen nastan afslutad ^"^/yu, fjällreg. pä Kudossuvannonpää. 

Polemonium ccerulenm i full blom "'Iyii vid Kaamas. 

Asperugo procumbens nedersta bln balft utslagen ^Syvi, 
Kyrö; i full blom ^Jyu, Toivoniemi. 

Euphrasia officinalis i full blom '/vii. Kaamas. 

Rhinanthus minor blngen börjar pä gynnade st. ^^/yii, 
Toivoniemi. 

Pedicularis sceptrum-carolifiitm full blom pä gynnade 
st. (sydl. expos.) ^''/vii, Toivoniemi; blngen nastan afslutad 
'Vviii, Veitschinjarga. 

P. palustris i full blom ^o/vii, Toivoniemi. 

P. lapponica blngen börjar pä gynnade st. ^^/vi, Kul- 
tala; i full blom V^iij Jevjejärvi; endast i knopp ^^vii, top- 
pen af Peldoaivi. 

Bartsia blngen börjar pä gynnade st. "^^JYi, Kultala; 
blngen allm. pä gynn. st. ^/vii, Toivoniemi; blngen börjar 
^V^ii, björkreg. pä Peldoaivi c. 350 SO, samma dag och 
ställe endast i knopp vid 470 N; blngen afslutad ^JYiii, fjäll- 
reg. pä Harmitscbokka. 

Melampyrum pratense blngen börjar "^JYU, Väylä; i full 
blom ^^/vii, björkreg. närä Muddusniemi. 

M. sijlvaticiim blngen börjar "^JYU, Toivoniemi. 

Veronica longifolia enstaka blr öppna pä gynnade st. 
^Vvii, Toivoniemi. 

Solaniini tuberosnm terni. allm. blnde ^^^ii, Toivo- 
niemi; ^^/viii serverades uypotäter pä Ylijärvi nybygge närä 
Kaamasjoki. 



62 

Pinguicula vulgaris blngen börjar pä gynnade st. V^ii; 
blngen allm. ^V^ii, Toivoniemi. 

P. villosa i full blom ®/vir, Toivoniemi. 

P. alpina endast i kuopp 'V^ii, fjällreg, pä Peldoaivi; 
i full blom Vvin, fjällreg. pä Ailigas; utbld ®/viii pä Har- 
mitschokka. 

Trientalis enstaka blr pä gynnade st. ^V^i, Kultala; 
blngen allm. ^^/vi, Kyrö. 

Primula stricta enstaka blr pä mycket gynnade st 
äfi/vi, Kultala; blngen afslutad ^s/vii, Vaskojoki. 

Rumex acefosella i full blom vid sydl. expos.^"/vii, 
Toivoniemi. 

Polygonum viviparum delvis axets alla blr öppna, del- 
vis blott i knopp ^s/yi, Kyrö. 

P. aviculare i full blom ^j^^ii, Toivoniemi. 

Empetrum i full blom inom björkreg. ^V^i, pä sjelfva 
toppen endast i knopp, Pietarlauttasoaivi. 

Salix lapponum och nigricans kapslarne börja öppna 
sig ^2/vii, Toivoniemi. 

S. glauca knoppfjällen afkastade, löfsprickningeu knappt 
päbörjad ^s/vi, björkreg. pä Hammastunturit; samma dag vid 
Kultala, blngen nastan afslutad. 

Betula odorata ^s/yi pä Pietarlauttasoaivi vid 370 
meter SV längt framskriden löfsprickning, vid 400 meter SV 
i full löfsprickning, vid 425 meter SV, löfsprickningeu knapt 
börjad; vid c. 250 meter i full blom ; vid Kultala samma dag bla- 
den närä fullvuxna; de första qvistarne med gulnade blad 
begynte visa sig orakr. ^^JYiu, Toivoniemi. 

B. nana i full blom ^s/vi, Pietarlauttasoaivi vid c. 300 
meter. 

Potamogeton sparganifoUus börjar blomma^Vvni, Syys- 
järvi, följande dag i Vastusjärvi blngen teml. allm. 

Tofjeldia borealis enstaka blr öppnade ^^JYU.^ öppna 
myrar närä Muddusjärvi, i full blom ^^vii, Tirro. 

Corallorrhiza innata i full blom ^JYii, Salix-snär vid 
Toivoniemi. 

Orchis maculata blngen börjar pä gynnade st. V^ii, 
Väylä. 



63 

Par is i fuU blom ^'/vn, lund i björkreg. pä Peldoaivi. 

Juncus tri/idus i Ml blom ^'^/yii fjällreg. pä Tuarpum- 
oaivi. 

Scityus caespiiosus blngen börjar ^'/vii, björkreg. pä 
Peldoaivi. 

Eriophonim angustifolium i full blom ^^/vi, björkreg. 
pä Hammastunturit c. 350 meter h. 

Secale cereale (hibernii?n) axen framträda omkr. ^/yii, 
Toivoniemi. 

Agrostis horealis blngen börjar ^o/vii, Toivoniemi. 

Pinus sylvestris, full blom ^^^^ii, Muddusniemi. 

Juniperus communis blngen börjar ^s/yi, Inari kyrka. 



Bland de zoner, i hvilka G. Wahlenberg delar Lapp- 
land ocb Finmarken, äro inom Inari Lappmark regio sylvatica su- 
2)ei'ior,reg. suhsijlvatica, reg. subalpina ocb reg. alpina inferior 
utbredda. Gränsen mellan gran- ocb tallregionen uppdrages 
som bekant af "V^ablenberg längs Ivalojokis floddal ocb sam- 
manfaller i hufvudsak med södra gränslinien för här afhand- 
lade omräde, hvilket sälunda af ofvannämda regioner endast 
omfattar de tre sista. Vi skola i det följande söka i korthet 
bebandla nägra af vegetationens inom dessa zoner mestfram- 
trädande egendomligbeter ^) ocb vända oss i sädant syfte 



') Jag anser mig här böra omnämna, att jag vid utarbetandet af 
föreliggande afhandling icke haft tillgäng tili expeditionens samtliga un- 
der resan gjorda anteckningar. Da jag nämligen vären 1883 begynte 
hopsamla det skriftliga materialet frän vär färd, befans det att vara 
ständortsanteckningai-, som efter äterkomsten tili Helsingfors omhänder- 
tagits af Hult, blifvit förlagda. Saknaden af dessa anteckningar, hvilka hit- 
tils icke kunnat äterfinnas, har vallat, ej blott att framställningen af ve- 
getationsförhällandena i allmänhet blifvit ytterst knapphändig, utan äfven 
att 1 den systematiska förteckningen ojemnheter och brister förekomma, 
som annars kunnat undvikas. Ehuruväl det är att hoppas, att de ifräga- 
varande anteckningarna framdeles skola kunna skafifas tili rätta och en 
mera detaljerad behandling af ständortsförhällandena inom Inari Lapp- 
mai*k da är att emolse, har jag likväl icke ansett mig böra underlätaatt 
tili läsarens orientering ad interim i det följande lemna antydningar härom, 
der sädant pä grund af dagboksanteckningarna kunnat ske. 



64 
främst tili den här skarpt utpräglade och tili arealen be- 
tydliga 

Begio sulbsylvatica. 

Angäende granens förekorast längs granregionens gräns- 
linie i Ivalojokis floddal antecknades följande. Pä södra slutt- 
ningen af Hammastunturit norr om Kultala uppträder gra- 
nen ännu allmänt skogbildande i sällskap med tallen; de 
största exemplaren äro c. 9 meter höga och c. 2,5 dm i ge- 
nomskärning vid basen, ofta topptorra; den upphör i allmän- 
het i sydlig exposition vid 376 m. öfver hafvet; i nordlig ex- 
pos. är gränsen kanske nägot lägre: 373 meter. Enstaka in- 
divider anträffas dock ännu längt högre upp; det högsta 
exemplaret var en 0,7 5 m. hög, qvistig buske, med torrtopp 
och korta barr, och växte vid 424 m., SV expos. Öfverhuf- 
vud synes granens förmäga att uthärda klimatets stränghet 
och särskildt ett for vindarne exponeradt läge här ingalunda 
vara mindre än tallens; ungefär samtidigt som granen upp- 
hör nämligen tallen att vara skogbildande och enstaka indi- 
vider af den förra gä pä Pietarlauttasoaivi tili och med nägot 
högre. — Pä flodstranden mellan Appisjoka och Kultala är 
granen mycket sparsam, men utbildar resliga och vackra 
stammar. 

Under bätfärden utför Ivalojoki antecknades om gra- 
nens förekomst: pä södra strandens höjder förekomma en- 
staka träd frän Kultala nedät, utan att nägra större luckor i 
utbredningen observerades; pä norra stranden ätersägs granen 
först par verst nedanför Toloskoski pä momark (nägra större 
individer), samt vid Pajakoski bildande blandskog med tallen ; 
frän Alakoski nedät floden tilltager granen pä h vardera stran- 
den i ymnighet ända tili Mikkola, men saknas äter vid flod- 
mynningen. Längs Ivalojoki är var. medioxitna Nyi. för- 
herskande; men kottar med afrundade, helbräddade fjäll (var. 
ohovata lapponica) sägos äfven. 



65 

Träd af 12 — 15 meters höjd äro här ganska vanliga, 
men ännu längre exemplar äro uppmätta: enligt uppgifter i 
forstarkivet anföras här dimensionerna för nägra profträd frän 
Ivalodalen : 







Diameter vid 


Aider. 


Höjd. 


brösthöjd. 


230 


61' 


18" 


180 


60' 


16,5" 


175 


45' 


15" 


88 


54' 


15,5" 


85 


36' 


8" 



Utom gränserna för reg. sylvatica anträffades af oss 
granar pä följande ställen: flerstädes pä högslätten pä Ham- 
mastunturit ända tili sydöstra sluttningen af Hammasuro, der 
pä 390 meters höjd finnes en grupp äldre -träd, c. 6 m. höga, 
topptorra med starkt konisk stam; pä Mahlattisaari i Inari 
ett yngre träd i tallskog vid strandeu; mellan Tschiuttijokis 
nedersta lopp och Nitschijärvi vid omkr. 69" 12' n. br. i en 
mindre tallmyr 11 eller 12 granar. För de största bland 
dessa antecknades dimensionerna, som voro: för N:o 1 höjd c. 
6 meter, diameter 6 dc. frän marken 22,5 cm., vid brösthöjd 
19,5 cm., en närä marken befintlig gren ombildad tili en 2,4 m. 
hög stam; grenarne korta, nastan lika länga; toppen risig, af- 
rundad, steril; lafvegetationen liksom hos de följande obetyd- 
lig; N:o 2 höjd c. 9 m., diameter 6 dc. fr. marken 32 cm., 
vid brösthöjd 27 cm. de nedersta grenarne 10 — 12 dc; top- 
pen frisk men afrundad; N:o 3 höjd 4,5 m., diameter 13,5 
och 11 cm.; stam uppstigande med 3 tili längsamt uppsti- 
gande stammar ombildade grenar; N:o 4 höjd ngt öfver 5 
m., diameter 17,5 och 16 cm., stammen rak; N:o 5 höjd c. 
9 m., diameter 21,5 och 17 cm., stammen rak. De öfriga 
träden voro alla lägre, 1,8 — 3 meter höga. 

Under N:o 2 och N:o 5 hittades gamla, affallna kottar, 
af hvilka de största voro 6, men flertalet 2—3 cm. länga ^ 
tili stor del oöppnade med odugliga frön. Det ena af dessa 
träd hade kort tillspetsade, tydligt naggade kottefjäll, hos det 
andra voro fjällen nastan lielbräddade, starkt afrundade. Sär- 
skildt anmärkningsvärd var en af de större kottarne frän det 



66 

senare trädet; medan en del af kottefjällen hade den för var. 
obovata lapponica vanliga, bredt afrundade formen med nä- 
gra, nastan omärkbara ojemnheter i kanten, voro talrika an- 
dra fjäll, isynnerhet i öfre delen af kotten försedda med en 
kort, men inycket tydlig förlängning af spetsen, temligen 
skarpt afsättande sig mot den för öfrigt svagt konvexa kant- 
linien. Jag anser det derför höjdt öfver hvarje tvifvel, att 
vi här hafva att göra uteslutande med modifikationer af den 
vanliga Ahies excelsa, sädana som förekomma öfver hela Fin 
land ända ned tili Helsingfors och Aland. 

Enligt forstmästaren hr M. 'W. Waenerberg skall 
granen förekomma flerstädes i trakten af Muddusjärvi, säsom 
Öster om Junnas pä andra sidan Keptujoki nägra 6 aln höga 
och i trakten af Tirro nägra smä qvistiga exemplar; i en 
dalsänkning vid ett skogsträsk strax öster om Vastusjärvi 
finnas enl. hr Nordling flere träd; frän trakten mellan Paa- 
darjäyri och Hammasjäyri är granen, enl. hr "W"aenerberg, ej 
känd, ej heller hade Väylä lapparne observerat den i uär- 
heten af sinä stugor. Lappen J. Aikio uppgaf, att pä midten 
af den stora i Muddusjärvi utskjutande halfön Syrminiemi 
finnas hundratals (»satoja») granar; samma sagesraan har ^/j 
mii vester om Terstojokis mynning sett flere granar och kände 
äfven de ofvannämda träden närä Junnas. Pä Karvasselkä 
Söder om Viibastunturit har granen observerats af prof. Sae- 
lan och pä Roiro holme i Inari af mag. P. Solitander; 
j-usqve ad . . fontem Vaskojoki, Enarijoki ad Jorgastak»: Fell- 
man. Husbonden pä Heikura, vid c. 69<' 27' n. br., närä 
Karasjokis mynning, berättade, att c. 3 verst pä andra sidan 
Tenojoki i Norge finnas 3 stycken omkr. 7 aln höga granar 
pä sluttuingen af en vaara ofvanom tallgränsen; vi hade 
sjelfva ej tid att besöka stället och denna uppgift omnämnes 
här endast under reservation. 

Tallregionens utbredning i Inari förtydligas af medföl- 
jande karta; säsom af densamma synes, bildar större delen af 
tallregionen ett sararaanhängande omräde, hvars öfre gräns 
angifves af en linie, som med hufvudrigtning SV — NO om- 
sluter sjöarne Pyhäjärvi, Muddusjärvi, Geggijäyri och Jää- 
järvet. Norr om Tuulijärvi gör tallgränsen en böjning mot 



67 

Öster och fortgär ^/a mii NO om Pakananjoki skogvaktare- 
boställe närä riksgränsen mot Norge i OSO rigtning ; pä uorskt 
omräde förekommer tallen här endast i spridda exemplar och 
uppnär ej Näätäjokis mynning och Njavdamvuodna. Längs 
Tenojoki bildar tallregionen ett smalt bälte pä hvardera ai- 
dan af floden ända tili närheten af Outakoski. I Utsjokis 
floddal finnes tallskog mellan Mierasjäyris norra ända och 
Kuorruvuopiojäyri och utbreder sig nägra verst pä hvardera 
sidan, intagande de talrika i N — S strykande ruUstensäsarne i 
floddalen, samt anträffas äfven ett stycke upp längs Kevu- 
joki, Utsjokis största biflod. Kring Hopukkajärvis stränder 
och Näätäjokis öfre lopp lärer äfven ett smalt omräde vara 
bevuxet med tallskog. Spridda exemplar af tallen träffas 
dessutom utanför tallskogens här angifna gränser, stundom t. 
o. m. ganska längt frän de samma. Sä ses t. ex. enstaka 
tallar eller mindre grupper af detta trädslag bäde längs Te- 
nojoki och Utsjoki ända tili den senares mynning; teml. all- 
män, om ock nödvuxen och sparsam är tallen redan ett stycke 
norr om Syysjärvi i Inari, ehuru den först ungefär Va D^il 
Söder om denna sjö blir beständbildande; längs Puolmakjoki 
ofvanora dess utflöde i Puolmakjäyri uppträder tallen äfven 
i spridda exemplar. 

Tili utrönande af tallens vertikala gränser gjordes de i 
nedanstäende tabell meddelade höjdmätningar: 







Höjd i 




Ort 


Expo- 


meter 






sition. 


öfver 
hafvet. 




Pietarlauttasoaivi 


S 


368 


Tallskogens gräns. 


> 


N 


368 


> 


» 


NO 


373,5 


Spridda exx., c 6 m. höga. 


» 


S 


377 


Spridda yngre träd raed frisk till- 
växt. 


' 


sy 


396 


Ett enstaka träd, c 9 raeter hugt 
med afslutad höjdtillväxt. 


Trakten kring 


sv 


368 


Tallskogens gräns. 


Hammasuro. 


NO 


378 


Mycket gles. 




SV 


473,5 


En enstaka lag buske pä toppen 
af en mindre höjd. 



68 



Trakten mellan 


hor. 


188 


Gränsen för slutna tallbeständ 


Tuarpumoaivi och 






pä momark. 




Muddusjärvi 


hor. 


240 


Upphöi- att vara allm 


pä momark. 




hor. 


267 


Enstaka. 




:> 


NO 


278,5 


' 




Tuarpumoaivi 


V 


310,5 


Ett enstaka individ. 




» 


NV 


324,5 


, 




Kudossuvannonpää 


N 


274 


Tallskogens gräns. 






N 


322,5 


Spridda exx. 




Ailigas 


VNV 


293,5 


s 2 






VNV 


335 


Ett enstaka ex. 




Vid Mandojäyri 


V 


145 


. 





Tallregionens öfre gräns kan sälunda i omrädets sydli- 
gaste del antagas vara 360 — 370 m. öfver hafvet ; pä slutt- 
ningarne af Muotkatunturit c. 100 och i Utsjoki dalen mer 
an 200 m. lägre. I trakter, der tallskog finnes, anträfFas gan- 
ska allmänt inom den lägre björkregionen enstaka eller i smä 
grupper växande tallar, utbildande en 3 — 3,5 stundom ända 
tili 5 m. hög, lägt ned qvistig stam; 2 eller 3-stammiga exem- 
plar äro ganska vanliga. Ett för björkregionens tallar ka- 
rakteristiskt utseende hade ett träd pä Ailigas N V sluttning ; 
trädets höjd 3,5 m., den öfversta tredjedelen torr; diameter 
närä marken 2 dm., vid brösthöjd 1,5 dm.; grenarne pä vind- 
sidan c. 18, pä den mot fjället vända sidan 24 — 28 dm. länga, 
bägformigt nedböjda; frän rothalsen utgä fragment affleraut- 
döda 2 — 3 cm. tjocka grenar; ärsskotten 3—7 cm. länga; 
endast ärsgamla barr qvarsittande; lafvegetationen mycket 
sparsam (mest Parmelia olivacea och P. sulcata). Ett annat 
träd, växande pä Naamisvaara närä Mandojäyri, vestlig expos., 
hade följande utseende: höjd 4,5 m., diameter vid brösthöjd 
1,5 dc; stammen rak; toppen frisk, afrundad; grenarne mot 
NO tili största delen torra, af de i motsatt rigtning utgäende 
äro de nedersta c. 24 dm. länga; 3:dje ärets barr affallande. 
Den nordligaste af oss observerade tallen närä Utsjokis myn- 
ning var en liten, nägra dm. hög buske raed torr topp. 

Vid Näätäjoki och Puolmakjoki finnas för närvarande 



69 

endast träd af klena dimensioner, diametern vid brösthöjd 
högst 7"^). Redan i öfre delen af tallregionen vid Utsjoki 
och Tenojoki finnas dock gröfre stamraar af 12'^ — 15" diam. 
vid brösthöjd: trädets maxiraihöjd är här 30' — 35'. Nägra 
profträd frän sist nämda trakter hade följande dimensioner: 







Diameter vi( 


llder. 


H(>jd i fot. 


brösthöjd i 
dec. tura 


66 


18 


9 


71 


19 


9,5 


108 


19 


5 


121 


30 


10,5 


178 


33 


15 


193 


34 


12 



I närheten af Pakananjoki uppmättes profträd af 
110 25 6,5 

125 23 7 

145 82 9 

152 24 6,5 

Annu i södra delen af omrädet är en medelhöjd af 40 — 
45' hos 200—250 är gamla träd det vanliga förliällandet ; 
50' höga stammar förekomma dock terni, ofta och under ex- 
ceptionelt gynsamma vilkor uppnär tallen en vida betydligare 
höjd. Sälunda skola pä Rautiovaara vid Alajokis öfre lopp, 
der bestäudet är särdeles jemnt och slutet, verkliga jätteträd 
kunna anträffas; en derstädes fäld tali var minst 418ärgam- 
raal (början tili kärnröta) och 101' hög; diametern var vid 
skäret 17" och vid 48' höjd, der kronan började, 14". 



'■) De här lemnade notiserna om granens och tallens dimensioner 
1 olika trakter af omrädet, om tillgängen pä timmerskog etc. äro hem- 
tade ur forstarkivet pä Kaamas, hvilket med liberalt tillmötesgäende blif- 
vit stäldt tili värt förfogande ; mätningarna och beräkningarna äro gjorda 
af öfverforstmästaren C. E. Rancken och forstmästarne A. Sanmark och 
LI. 'W£enerberg. Det ursprungliga längdmättet fot och dec. tum är bibe- 
häUet. 



70 

Nägra äldre profträd, uppmätta i södra delen af Inari, 
visade i följande tabell angifna dimensioner : 



Ort. 


Älder. 


Höjd 
i fot. 


II 


Diameter 

vid 20' 

höjdi tutn. 


Jordmän. 


Akujärvi 
Hepojoki 


216 
222 
255 


58,8 

50 

52 


15 
12 
17 


12 


Krosstensgrus. 
? 
•> 


Naskamajoki 


255 


48,5 


11 


8 


>Stenbunden sand». 


Ivalojoki vid 
Aapistunt. 

Tscharmi- 
vuono 


267 

268 

293 


58 
48,6 

55 


13 
11 

9,3 


10 

8,3 
8,2 


Sydlig expos.; krosstens- 
grus pä en mindre höjd; 
marken mossbevuxen. 

Sydlig expos.; stenhölstrig 
mark bevuxen med Cla- 
dina. 


Akujärvi 
Ivalojokis 


297 


61 


11 


8,7 


9 

Sydosth'g expos.; stenhöl- 
strig mark, bevuxen med 


mynning. 
Hietajäyri 


304 
355 


53,3 
50 


11,4 


7,5 


Cladina och Myrtillus. 
Krosstensgrus, bevuxet 
med Cladina. 



I allmänhet behöfver tallen i Inari c. 200 är för att 
uppnä grofleken af sägtimmer; tillväxten är vanligen vid yngre 
älder ytterst ringa; den starkaste höjdtillväxten torde inträffa 
vid 40—50 ars älder, da ärskotten ofta hafva en läugd af 7—8". 

Enligt en är 1879 af forstmästaren M. Waenerberg 
med stöd af egen erfarenhet och äldre beräkningar af hr öf- 
verforstmästaren Rancken gjord approximativ beräkning 
uppskattades timmertillgängen inom Inari forstrevier da pä 
följande sätt: 



71 



Skogstraktens nam n. 


Antal sägstock, 

minst 10" i lill- 

ätidan. 


Antal timmer, 

minst 6—7" i lill- 

ändan. 


Paadarjärvi 

Vaskojoki 

Lemmenjoki 

Menesjoki 

Ivalojoki 

Trakten söder om Inari sjö . 

Paatsjoki 

Ukonjoki 

Joenjoki 

Muddusjärvi 

Vastusjärvi och Vuontisjärvi . 

Kaamasjoki 

Trakten norr och nordost om 

Inari sjö 

Utsjoki 

Tenojoki 

Anarjok 

Skietschemjok 


6,000 

4,000 

3,000 

800 

56,000 

32,000 

3,600 

1,700 

2,500 

4,000 

5,000 

8,000 

12,000 
1,000 
2,000 
4,000 
4,000 


25,000 

6,000 

11,000 

3,500 

104,000 

90,000 

16,000 

3,000 

4,000 

8,000 

8,000 

12,000 

25,000 

10,000 

8,000 

8,000 

10.000 


Summa 


149,600 


351,500 



Tallbeständen i Inari äi'o nastan öfverallt i hög grad 
glesa och ojemna. Nägra mindre skogstrakter i Ivalodalen, 
säsom den redan nämda Rautiovaara och Vanhaselkä vid 
Tolosjoki, utgöra härifrän anmärkningsvärda undantag, utvi- 
sande tallens förmäga, att äfven i dessa högnordiska trakter 
utbilda en fullt tillfredsställande växt. Den pä Tuuruharju, 
mellan Syysjärvi och Vastusjärvi, befintliga skogen var en af 
de vackraste, som mötte oss under vär resa. Att tallen här 
äfven vid hög älder i allraänhet utbildar endast jemförelsevis 
korta och lägt ned qvistiga stammar anser jag icke sä myc- 
ket vara en följd af klimatets direkta skadliga inflytande, 
som deraf att träden icke här, säsom fallet är i jemnäriga 
slutna beständ, genom ömsesidig sidobeskuggning tvinga hvar- 



72 

andra tili hastigare höjdtlUväxt, Orsaken äter tili denna för 
trädens normala utveckling ogynsamma samraansättning af 
tallskogen är efter ali sannolikhet främst att söka i inverkan 
af de talrika skogseldar, som bevisligen hemsöka Inari Lapp- 
mark. Trakter, der en nyss öfvergängen fareld gifvit hela 
landskapet ett afskyvärdt skelettartadt utseende, äro tyvärr 
icke sällsynta undantag och de i forstarkivet pä Kaamas för- 
varade handlingarna omnämna ofta ganala öfverständare sä- 
som sista öfverlefvorna af skogens genom skogseldeu nastan 
utrotade äldre generation. Äfven den mundtliga traditionen, 
hvars utsago här onekligen är af betydelse, lemnar de be- 
stämdaste uppgifter om skogseldarues förhärjande framfart. 
Dä eldens verkningar värit af lindrigare art, sä att större 
eller mindre grupper eller enskilda träd här och der blifva 
qvarstäende, mäste naturligtvis äterväxteu Iida af den deri- 
genom förorsakade beskuggningen ; de äldre träden antaga sä- 
lunda lätt karakteren af gärtallar, medan underväxten blir 
gles och lidande. Om äter den växande skogen pä mindre 
arealer blifvit helt och hället förstörd och fröbar skog finnes 
i närheten äro visserligen utsigterna för en tillfredsställande 
föryngring af skogen större, ehuru de i läng tid qvarstäende 
halfbrända träden utan tvifvel äro menliga för äterväxten. 
Men den tid, som här förflyter emellan tvenne fröär, är sä 
betydlig, att i de flesta fall det ärligen i stora massor produ- 
cerade björkfröet fär tid att anflyga och bilda kraftiga buskar. 
Dä besäning frän tallskogen slutligen inträffar, raaste de upp- 
spirande, Ijusfordrande plantorna pä den delvis redan beskug- 
gade marken i betänklig grad deciraeras. Exempelvis mä här 
omnämnas en af oss besökt areal af flere hundra tuunlands 
vidd pä norra sluttningen af Maarestatunturit ; tallskogen hade 
här genom en 1871 inträffad vädeld blifvit nastan totalt för- 
störd. De gamla, skeletterade träden qvarstodo ännu öfver- 
allt men spär tili äterväxt kunde ingenstädes upptäckas. 
Marken var betäckt af ymnig Polytrichum juniperinum och 
piliferum, omvexlande raed större eller mindre fläckar half- 
förbränd renlaf. Risen sakuades helt och hället. Vegetatio- 
neu karakteriserades för öfrigt af teml. rikligt förekommande 
Calamagrostis lapponica, Aira fiexuosa och Chaniaenerion. 



73 

Björken hade redan iufunnit sig ocli mindre buskar upp- 
trädde fläckvis i ganska stor myckenhet. Som växtlig tall- 
skog här icke är synnerligen aflägsen, kan mähända en delvis 
besäning med tallfrö ännu förväntas, men efter ali sannolik- 
het kommer björken i denna trakt framdeles att blifva det 
rädande trädslaget. 

Da häftig fareld öfvergär mj^cket stor areal eller den 
brända marken genom större fjällhöjder är skild frän närma- 
ste tallskog, är äfven en sparsam besäning med tallfrö omöj- 
liggjord; björken mäste här inom kort blifva allena skogbil- 
dande och tallen kan sälunda mer eller mindre fullständigt 
utträngas frän trakter, der den förut funnits. Exempel härpä 
saknas icke frän Inari. Sä skall man ännu för par decen- 
nier sedän i den pä Petsikkotunturi belägna poststugan be- 
gagnat i närheten vuxna tallrötter som bränsle, medan f. n. 
tili närmaste tallskog är ett afständ af c. 1 mii. En bland 
Utsjoki lapparne gängse tradition berättar att för c 200 är 
sedän en häftig skogseld förstört tallskogen längs Tenojokis 
nedre lopp, hvilken da skall hafva sträckt sig ända tili när- 
heten af flodmynningen. Gamla tallstubbar, som ännu an- 
träffas här och der längt utom tallens närvarande utbred- 
ningsomräde, bära otvetydigt vittnesbörd om, att denna sägen 
ej är aldeles utan grund. I Wahlenbergs Flora lapponica 
uppgifves att tallen sträcker sig ända ut tili Njavdamvuodna ; 
detta är numera icke fallet, men mähända är en skoningslös 
afverkning af skogen här främsta orsaken tili dess försvin- 
nande. 

I det glest befolkade Inari har skogen f. n. en farlig 
fiende i den enl. uppgift tili 4 — 5000 personer uppgäende be- 
folkning, som i mindre skaror ärligen frän de södra Lapp- 
raarkerna och norra Osterbotten färdas genom socknen pä 
väg tili fiskerierna vid Ishafskusten. De ej säilän värdslö- 
sade lägereldar, som uppgöras under dessa färder, blifva lätt 
utbredningscentra för mer eller mindre omfattande fareldar. 
Den mest begagnade sträkvägen för dessa fiskareskaror gär 
frän nordöstra hörnet af Inari sjö längs Tschuolisvuono, Tschuo- 
lisjärvi, Tuulijärvi och Pakananjoki tili Varangerfjord, och i 
sjelfva verket aro tallbeständen öfverallt i dessa trakter i an- 



LII 



74 

märkningsvärdt hög grad skadade af skogseld, sä att knapt 
halfva antalet qvarstäende stammar ännu äro vid lif. 

Som bekant äro renlapparne under större delen af som- 
mai-en tvungna att underhälla öppna eldar, för att genom rö- 
ken skydda sinä kreatur mot myggen ; da emellertid den 
varma ärstiden tillbringas i fjälltrakterna, torde dessa eldar 
endast säilän värit olycksbringande för tallskogen. 

Pä medföljande karta har jag sä noggrant som möjligt 
sökt begränsa de trakter, der tallen för närvarande upp- 
träder beständbildande ; jag anser det likväl vara otvifvelak- 
tigt att dessa gränser äfven under den historiska tiden under- 
gätt märkbara förändringar. 



Men om äfven, säsom ofvan framhällits, mycketgenom- 
gripande förändringar i skogarnes och deri genom hela vege- 
tationens sammansättning och utseende värit en följd af men- 
niskans närvaro i dessa trakter, är ä andra sidan den omda- 
ning, naturen undergätt i följd af bemödanden för landthus- 
hällningens höjande, försvinnande liten. Euligt Ignatius^) 
utgjorde innevänareantalet inom Utsjoki socken med Inari 
kapell den 31 Dee. 1880: 1250, hvilket ger ett medeltal af 
7,0 6 innevänare pä qv. milen. Ar 1855 voro socknens dä- 
varande 1083 innevänare, enl, Andelin^), fördelade pä 194 
familjer, af hvilka 30 uteslutande lifnärde sig med renskötsel 
och förde ett äkta nomadlif pä tundrorna och skogsraarkerna- 
Flertalet af den öfriga befolkningen utgjordes af s. k. fiskar- 
lappar och det angifna förhällandet mellan dessa befolknin- 
gens tvenne hufvudelement torde fortfarande vara temligen 
oförändradt. Ett ej obetydligt antal finske nybyggare hafva 
visserligen pä senare tider nedsatt sig, i synnerhet inom Inari, 
men i afseende ä förvärfskällorna för sitt uppehälle äro dessa 



') K. E. F. Ignatius: Statistisk arsbok för Finland, 1883. 
Tab. 2. 

") A. And eli n: Kertomus Utsjoen pjtiijästä. Tidskriften Suo- 
mi 1858. 



75 

nastan fullkoraligt likstälda med fiskarlapparne, och kunna 
derför här lämpligen sammanställas med dera. Säsom nam- 
net antyder, utgör fisket dessa menniskors hufvudsakliga nä- 
ringsfäng; i de flesta fall torde jagten endast obetydligt eller 
undantagsvis bidraga tili hushällets behof. Boningarne ligga 
merendels enstaka pä längt afständ frän hvarandra, kring- 
strödda längs omrädets talrika vattendrag, flertalet vid strän- 
derna af Tenojoki och Inari sjö; endast pä nägra fä ställeU; 
säsom uära Outakoski i Utsjoki, vid Paltto och Väylä i Inari 
hafva flere familjer uppbygt sinä stugor i hvarandras ome- 
delbara närhet. 

I de flesta gärdar födas numera 1 — 2, vid de större 
ända tili 5 — 6 nötkreatur; stundom finnas äfven fär. Spill- 
ningen frän ladugärden användes vanligen som öfvergödning 
pä en stQrre eller mindre areal (vanligen nägot tunnland) om- 
kring boningshuset eller i dess omedelbara närhet. Sälunda 
uppkomraa, ett slags odlade ängar der växtligheten öfverhuf- 
vudtaget är anmärkningsvärdt frodig. Den förherskande gräs- 
vegetationen utgöres pä sädana ställen af ymnig Poa pra- 
tensis, Festuca rubra och fläckvis Aira ccespitosa; pä tor- 
rare mark äro äfven Festuca ovina och Aira Jiexnosa, pä 
fuktigare Carex Persoonii och stundom Calamagrostis stricta 
af Stor betydenhet. Örterna spela här endast en jemförelse- 
vis underordnad roll; ganska allmänt förekomma dock vanli- 
gen: Taraxacum officinale och Cerastium alpestre^ stundom 
äfven Ranunculus acris, samt fläckvis Achillcea millefoUum 
och Stellaria graminea. Beständsdelar, som väl säilän sak- 
nas, om de ock mest förekomma säsom sparsam inblandning 
äro : 

Epilohium angustifolium, Draha incana, 

Solidago virgaurea, Bubus arcticiis, 

Polemonium campamdatum, Polygonum viviparum, 

Rumex acetosella, Veronica longifolia. 

Af ris finnas nägongäng sparsam Myrtillus nigra, Vac- 
ciniiim vitis-idcea och Empetrum säsom öfverlefvor af stäl- 
lets fordna vegetation : mossor och lafvar äro vanligen nastan 
helt och hället undertryckta. Afkastningen af dessa ängs- 



76 

lappar utgör en väsendtlig del af det för kreaturen nödvän- 
diga vinterfordret; för anskaffandet af resten äro lapparne 
hänvisade tili naturliga, mest starr-ängar, för hvilkas utvidg- 
ning eller förbättring högst säilän nägot arbete torde ifräga- 
komraa och hvilka, i synnerhet i Utsjoki, ofta äro belägna 
pä längt afständ frän gärdeu. Sälunda kan, säsom beteck- 
uande för förhällandena härutinnan, anföras, att befallnings- 
mannen i Utsjoki, hr E,. Dahlström, hemtade en stor del af 
sitt höförräd frän ängsmarker i Inari, belägna pä närä 2 
dagsresors afständ frän länsmansbolet. Öfverhufvud torde 
svärigheten att anskaffa tillräckligt foder för den 8 mänader 
länga vintern utgöra ett af de största hindren för ladugärds- 
skötselns utveckling, ja, den nuvarande ringa tillgängen pä 
ängsmark är utan tvifvel otillräcklig tili och med för det fä- 
tal kreatur, som födas i socknen; ocksä användes här, lik- 
som inom mänga andra af Finlands nordliga socknar, ren- 
lafven i stor skala och med god framgäng som surrogat vid 
utfordringen under vintern. För gräsväxt tjenliga marker af 
större utsträckning sägos af oss längs nedre loppet af Ivalo 
och Kaamas elfvar, men äfven dessa voro tili stor del öfver- 
vuxna af väldiga videsnär. 

Odling af kulturväxter i större skala bedrifves inom 
socknen endast pä tvenne ställen, näml. pä Toivoniemi 
länsmansboställe och i Kyrö by. Den sistnämda leder sitt 
ursprung frän tvenne finska nybyggare frän Kittilä, bröderna 
Thomas och Henrik Kyrö, hvilka för mer än hundra är se- 
dän utvandrade tili Inari i afsigt att uppsöka bättre bonings- 
platser. Byn, som bär deras namn, bestär nu af 18 gärdar, 
spridda pä en sträcka af 3 mii längs Ivalojokia nedersta lopp. 
Innevänarne kanna ej lapska spräket och lefva äfven derför 
temligen isolerade frän kommunens öfriga befolkning; i mer 
än ett afseende bilda de äfven ett undantag frän det ofvan 
sagda. Enligt And elin utsäs här ärligeu af hvarje gärd i 
medeltal 15 kappar korn; äfven potäter odlas. 

Af större betydelse för hela traktens ekonomiska ut- 
veckling är den mönsterfarm, som med understöd af finska 
Hushällningssällskapet anlagts pä Toivoniemi af herr X. 
Nordling. Säväl af korn som räg sägos här böljaude fält af 



77 
ganska stor utsträckning ; rägäkern intog är 1880 en areal 
af c. 3 tunnland. Under de sex är dessa sädesslag da hade 
odlats pä Toivoniemi hade de ej en euda gang skadats af 
frost. I medeltal hade rägen gifvit 16:de kornet och erhölls 
deraf numera sä stora qvantiteter, att gärdens behof blefvo 
mer än täckta. Äfven potäternas afkastning hade värit ut- 
märkt, dä skörden vanligen förhällit sig tili utsädet som 80 
tili 1. Af köksväxter hade med god framgäng odlats: rädi- 
ser, kälrötter, blomkäl, morötter, spenat, sprit- och sockerär- 
ter och sallad, alit pä fritt land. Under senaste sommar 
(1883) skall Dahlian utvecklat en ovanlig blomsterprakt. 

Den inverkan, som herr Nordlings lyckliga experiment 
utöfvat pä traktens allmoge, har tillsvidare värit obetydlig. 
Visserligen har potatisodlingen bland fiskarefamiljerna kring 
Inari sjö efterhand blifvit ganska allmän; men de odlade 
j-torna hafva pä sin höjd ett par kapplands vidd, sä att skör- 
den ofta är förtärd innan snön faller. Nu säsom förut torde 
enskilda gärdar derjemte utsä V2 ä 1 kappe korn, och rof- 
vor lära säs pä smä svedjade fläckar äfven i aflägsnare skogs- 
trakter. I Utsjoki äro äfven dessa minimala kulturförsök sä 
godt som okända. 

I följd häraf äro äfven de flesta af vara vanliga »ogräs» 
i Inari Lappmark antingen okända eller sällsynta. Af väx- 
ter, som vanligen beledsaga menniskans uppträdande, äro en- 
dast Capsella, Stellaria media, Ächillcea millefolium, Ma- 
tricaria inodora, PoUjgonum aviculare och Poa aiiniia all- 
männa och ymniga inom omrädet. Flerstädes observerades : 
Thlaspi arvense, Crepis tectorum, Galeopsis tetrahit och Ur- 
tica dioica. Mer elier mindre sällsynta äro: Silene inflata, 
Spergiila arvensis, Carduus cnsptis, Centaurea cyanus, A- 
sperugo procumbeiis, Galeopsis versicolor, Polygo^mm con- 
volvulus, Chenopodium album, Atriplex patula, Junciis bu- 
fonins, Phleiim pratense, Apera spica-venti och Triticum 
repens, af hvilka de flesta ätminstone tills vidare mäste an- 
ses vara endast tillfälliga inblandningar i floran. 



Större delen af de ganska vidsträckta momarkerna äf- 
vensom sluttningarna af rullstensäsar och mindre höjder in 



78 

tagas af tallskog, som vanligen är raer eller mindre uppblan- 
dad med björk ; buskvegetationen utgöres här af spridda exem- 
plar af Jtmiperus, Betula odorata och Salix cinerascens, 
medan säväl gräs som örter, hvilka stundom aldeles saknas, 
representeras af sparsam Solidago, Festuca ovina, Aira fie- 
xuosa ocb traktvis nägot ymnigare Calam. lapponica. Af 
risen uppträda vanligen Empefrnm och Vaccinium vitis-idcea, 
här och der äfven Arctosfajjhglos uva-ursi ymnigt, och pä 
friskare ställen Fhyllodoce (vanl. sparsamt); af mindre bety- 
delse äro Mi/rtillus-arterna och Lycopodia (alpinum, com- 
planatiim). Marken är nastan alltid betäckt af ett samman. 
hänffande laftäcke, bestäeude af Clad. rangiferina, CL al- 
pestris och Stereocaulon paschale; äfven flere Cladonia arter, 
Ster. tomentosum, Plafysma nivale äro stundom af betyden- 
het. Mossorna äro säilän ymniga och representeras hufvudsak- 
ligen af Polytr. juniperinum och piliferum, Dicraniim Schra- 
deri och scoparium, Hypmim Schreberi (ställvis). Björkeu 
kan ofta pä sadan mark blifva öfvervägande eller t. o. m. 
ensamt herskande, utan att undervegetationens sammansätt- 
uing undergär nägon väsendtlig förändring; dock äro da bäde 
gräs och örter vanligen nagot rikligare förhanden. 

Pä friskare mark tilltaga i hjörkskogarne säväl bärrisen 
som i synnerhet mossorna i ymnighet; af de senare äro täc- 
kande Hypnum Schreberi och Hylocom. sp)lendens, med mer 
eller mindre stark inblandning af Polytr. juniperinum, P. com- 
mune, Jungermania lycopodioides, Dicr. imdulatum, D. 
scoparium m. fl.; jemte Cladinae, som fortfarande spela en 
betydande roll, uppträda Peltidea aphthosa, Nephroma arc- 
ticum allmänt. Vaccinium och de bäda Myrtillus-arterna.^ 
samt Empetrum bilda ett mer eller mindre sammanhängande 
ristäcke, i hvilket Ledum säilän saknas och äfven Phyllo- 
doce stundom ingär i mindre grad. Af allmännare örter till- 
komma här, Melampyra, Trientalis, Pedicularis lapponica. 

Pä bottnen af dalsänkningar, men i synnerhet pä flod- 
stränderna invid forsar och mycket strida ställen öfvergär 
björkskogen tili lund. Betula odorata är äfven här förher- 
skande, men mer än maushöga buskar af Sorbus och Prunus 
äro ständigt äterkommande beständsdelar i det tätä löfverket; 



79 

äfven asp, gräal och nägva videarter (S. caprea, nigricans, 
kastata) äro allmänna och ofta ymniga; mindre allraän men 
stundom ymnig är Rihes rubrum. Af örter och gräs äro här 
ymniga: Geranium sylvaticum, Trollins, Viola epipsila, Ca- 
lamagrostis phragmitoides. Andra allmänna arter äro: Pin- 
guicula vidgaris, Saussurea, Rubus saxatilis, Phegopteris 
polypodioides och dryopteris. — Vid lugnare ställen är flod- 
stranden städse kautad med tätä videsnär, bestäende af S. 
glauca, Lapponutn, phyliccefolia , nigricans och pä friskare 
ställen S. kastata med inblandade lägväxta björkar; i^ei*. na«« 
förekommer pä tufvig mark ; af risen uppträda endast Myrt. 
uUginosa och Ledum men äfven dessa sparsamt. Andra här 
uppträdande arter äro: 

Carex aqvatilis, C. loliacea(r.), 

C. juncella, Comarum, 

Galium paliistre, Calani. stricta, 

Parnassia, G. tdiginosiim, 

Pinguiciila vulgaris, Poa nemoralis, 

och af mossor: 

Sphagnum sqvarrosum, Polytrichum, commune, 

Sph. acutifoliunt, Amblyst. cordifolium, 

Sph. riparium, Stereodon arcuatus, 

Astroph. cinclidioides, Nardia scalaris, 

A. pseudopunctatum, Chomiocarpon. 

Bland försumpningarna äro myrarne de mest betydande 
tili antal och utsträckning; flod- och sjöstränder äro ofta om- 
gifna af ett bredt bälte myrmark och denna intager dessutom 
ofta ställen med temligen stark sluttningsgrad. Da myren är 
djup, förekomma mängenstädes tufvor af jättelika dimensio- 
ner, emellan hvilka mer eller mindre breda band af gungfly 
eller bar gyttja anträffas. Merendels äro dock myrarne grunda, 
sä att skarpkantiga stycken af underlaget här och hvar höja 
sig öfver växttäcket. 

Ett egendomligt utseende erbjuda de öppna stränderna 
i närheten af forsarne ; pä afsatserna af och emellan de här 
ofta förekommande nakna klipphällarne äro smä stycken af 
de mest olika vegetationsformationer sammanträngda; med 
vattnet nedförda arter frän högre belägna trakter finna här 
ofta fotfäste och dessa ställen blifva sälunda tili viss grad 
samlingsplatser för hela nejdeus flora. 



80 



Vi öfvergä härefter tili 

Regio subalpina. 

Den horizontala utbredningen af denna zon förtydligas 
genom en blick pä den medföljande kartan bättre än genom 
den mest omsorgsfuUa beskrifuing. För bestämmandet af 
björkskogens vertikala gräns liafva böjdmätningar blifvit ut- 
förda, hvilkas resultat intagits i nedanstäende tabell. 



Ort. 


Expo- 
sition. 


Höjd i 
meter. 




Pietarlauttasoaivi 


SV 


456,5 


manshög. 


> 


N 


362,5 




2 


NO 


402 




Trakten af Ham- 








masuro 


SV 


462 




> 


s 


431,5 




Tuarpumoaivi 


N 


324,5 






N 


360 




» 


NO 


315 




» 


NO 


331,5 




» 


NV 


336 




» 





338 




2 


S 


380,5 




Peldoaivi 


S 


396 




» 


SO 


358,5 


med vissnade toppar. 


» 


SO 


426 


mycket gles. 


» 


SO 


397 


3,5 meter hög. 


■^ 


N 


396 


3— 4,5 meter hög, med frisk krona. 


Kuarvekods 


S 


400 


i en bäckdal, manshög. 


» 


NO 


400 


manshög. 


» 


NNO 


383 


» 


Kudossuvannonpää 


N 


357,5 


» 




N 


369 


teml. tät slutning. 


Ailigas 


N 
OSO 


396 

388 


mycket gles i en dalsänkning. 



81 



Ailigas 


SO 367,5 


manshög. 




SV 397,5 


enstaka, mansböga ex. vid en bäck. 




SV ;388 


terni, tät slutning sammastädes. 




sv 1376,5 


> s > utom bäckdalen. 




VSVj388 


mansbög. 




VN V '362 


> 




N 1388 


, 


> 


NO 1367, 5 


marken föga kuperad, slutningen 


Fjällen närä Man- 






tät. 


dojäyri 


N 


297,5 


manshög. 


j 


V 


297,5 


» 


Trakten mellan Ras- 








tekaisa och Tenojoki 


SV 270 


, 


7 


SO i258 






S 


SO 1296,5 






» 


NO 1261 




1 


» 


NNV,255 






» 


h. 


314 







Äfven ofvanom björkregionens gränser uppträder Behila 
odorata allmänt som mindre enstaka buskar med krypande 
eller uppstigande stam ocb grenar. Häröfver föreligga i vara 
anteckningar följande observationer: 

Pietarlauttasoaivi 



Hammasuro 
Peldoaivi 



Kuarvekods 
Ailigas 



SV 


424,5 


sv 


484,5 


h. 


427 


SO 


378 


SO 


403 


SO 


439,5 


SO 


437,5 


SO 


474 


N 


401,5 


sv 


408,5 


VNV 


544,5 


N 


424 


NO 


376,5 


NO 


388 



ymnig med 9 dm. höga uppsti- 
gande grenar. 
lag, krypande buske. 



en ensam buske, 2 m. hög. 

tvä enstaka, krokstammiga buskai-. 

spridda buskar, 3 dm. höga. 

2—6 dm. hög. 

3 dm. hög, krypande. 
en ensam buske med krokig stam 
och frisk tillväxt, c. 24 dm. hög. 
en enstaka buske, c. 3 m. hög. 

knapt höjande sig öfver laftäcket. 

enstaka buskar af 3 dm. höjd. 

en ensam manshög buske. 

©n ensam buske, c. 9 dm. hög. 



82 



Ailigas 


NO 


408 


enstaka buskar, c. 6 d^^- höga. 


Rastekaisa 


SO 


270 


12—13 dm. Iiög. 




» 


SO 


335 


6 dm. hög. 




> 


s 


359 


2 dm. hög. 




i 


sv 


371 


6 dm. hög. 





Vertikala afständet raellan öfre och nedre gränsen af 
det bälte, som intages af björkregionen, vexlar merendels 
mellan 100 och 150 meter, men kan äfven nägongäng ökas 
tili närä 200 eller minskas tili 75 meter och t. o. m. der- 
under. Det viii synas som om björkgränsen pä fjällens syd- 
sida i allmänhet skulle stiga nägot (10—30 meter) högre än 
pä den motsatta. Vara mätningar äro emellertid för fä, för 
att tilläta ett bestämdt omdöme häröfver. Längs bäckar och 
pä bottnen af mindre dalsänkningar stiger björken alltid märk- 
bart högre än pä den omgifvande torrare fjällsluttningen ; 
björkskogens öfre gräns betecknas derigeuom vanligen af en 
oregelbunden väglinie. I allmänhet kan man lätt öfvertyga 
sig om, att, ju svagare markens sluttningsgrad är i sädana 
bäckdalar, desto högre framskjutes björkens öfre gräns; ju 
brantare deremot fjället stupar ned mot dalen, desto ymui- 
gare och vidsträcktare är fjällväxternas utbredning inom de 
lägre ned belägna regionerna. 

Hvad beträffar björkens växtsätt, sä torde redan i om- 
rädets sydligaste del en höjd af c. 9 meter och en tjocklek 
vid brösthöjd af 18 — 20 cm. böra anses som maximum. Nä- 
gra profträd frän Ivalodalen hade följande dimensioner: ^) 

Diameter vid 

brösthöjd. 

6,5" 

4,5" 

3'^ 

Annu vid Utsjokis norra gräns uppnär björken en maximi- 
höjd af 6 meter och tjocklek af 15 cm.; träd af mer än 100 ars 
älder äro här ej anträffade. Den vanliga storleken för björken i 



Llder. 


Höjd 


105 


30' 


85 


27' 


52 


23' 



') Enligt uppgifter i forstarkivet 



83 

reg. subalpina är 2,5—3,5 meters höjd vid en diameter at 
6—8 cm. I de flesta fall utgä 3—6 stammar frän samma 
rot, och björken fär derigenom ett mer eller mindre busklikt 
utseende ; virket är vindt och sprödt, samt äfven säsom färskt 
ganska brännbart. 

Största delen af arealen inom björkregionen intages af 
momark, bestäende af groft grus med rikligt inblandade större 
och mindre stenar. Pä jemn eller svagt sluttande mark stäl- 
ler sig björken vanligen ganska glest; uudervegetationen bil- 
das hufvudsakligen, liksom pä dylik mark i tallregionen, af ris 
och lafvar; bland de förra äro Phyllodoce och Ärctostaphy- 
los alpina här af vida större betydelse än i tallregionen. 
Den enformiga movegetationen afbrytes ofta, i synnerhet 
i Utsjoki, af större eller mindre fläckar, som bilda ett slags öf- 
vergängar tili myr. Pä sädana ställen infinner sig alltid en 
eller annan videbuske (S. nigricans 1. S. glauca); frän ristäckets 
sammansättning uudanträngas mer eller mindre Mt/rtilhis-ar- 
terna och Phyllodoce och deras plats intages af Betula nana 
(ymnig) och Ledum (sparsam) ; under och emellan dessa upp- 
träda Vaccinium vitis-idcea, Empefrum och (sparsammare) Arct. 
alpina. Aira ccespitosa är här vanligen af en viss betydelse; 
mossorna representeras af ymnig Hypn. Schreheri och all- 
män Sphagnum aciitifolium och Poly tr. strictum, lafvarne 
af C/ac^/n«-arterna, Cladonia ecmocyna och nägra andra. 

Af öfriga inom björkregionen förekommande ständorter 
förtjena de talrika bäckarne en särskild uppmärksamhet. Längs 
dessa frodas en yppig och ganska omvexlande mossvegetation. 
Bottnen täckes af ymnig Fonfinalis dalecarhca., F. gracilis, 
F. antipyretica, Amhlystegium ochraceum, A. alpestre ; 
stundom bildar äfven Amhlystegium Smithii, Jungermama 
cordifolia eller Martinellia uUginosa en sammanhängande 
mörk matta under vattnet. Bäckstränderna kantas af sväl- 
lande tufvor af förnämligast följande arter: 

Philonotis seriata, Hyjmiim riviilare, 

Ph. fontana, Amhlyst. glaucum(r.), 

Astroph. cinclidioides, A. exannulatum, 

Pohlia albicans (ster.), A. stramineum^ 

Anisoth. sqvarrosum (ster.), Harpanthus Flototcii, 



84 

Äterstär ännu att kasta en blick pä den här förekom- 
macde 

Begio alpina. 

Denna zon upptager topparne och de öfre sluttningarna 
af bergshöjderna, sä snart dessa höja sig i Muotkatunturit 
350 a 400 meter, i Utsjoki c. 300 meter öfver hafvet; dess 
utsträckning i vertikal rigtning är säledes ganska obetydlig: 
högst 200 meter, men vanligen vida mindre. Med undantag 
kanske af nägra fä sterila toppar ligger derför helafjällregio- 
nen i Inari inom videbältet eller utgöres af recj. alpina in- 
ferior. Pä ^ahlenbergs karta i hans Flora lapponica ut- 
märkes visserligen Peldoaivi trakten säsom tillbörande öfre 
fjellregionen. AVahlenberg besökte emellertid icke sjelf Muot- 
katunturit och hans uppgift kan sälunda endast stöda sig pä 
hörsägen eller pä hans blotta förmodan. Ingen af de arter 
han sjelf (pag. XXXV) uppger säsom karakteriserande »al- 
pes superiores» nämligen: Ranunciilus glacialis och niva- 
USf Pedicularis hirsuta och fianimea^ Alsine bijiora, Erige- 
ron unifloms är veterligen nägonsin anträffad inom Muotka- 
tunturit eller öfverhufvud inom Inari Lappmark. 

Af den föregäende framställningen af fjällhöjdernas ut- 
seende och gruppering framgär äfven tillfyllest, att Inari 
fjällregion är fördelad pä talrika mindre arealer, ätskilda frän 
hvarandra genom bälten af den i dalsänkningarna herskande 
björk- eller tallregiouen. Siu största utbredning eger fjäll- 
regionen pä Muotkatunturit, men äfven der är den sönder- 
skuren och afdelad i mindre fält genom den längs bäcksträn- 
derna uppträngande björkregionen. En annan hufvudgrupp 
bildas af Utsjoki fjällen, vester om floden af samma namn; 
den betydligaste af dessa höjdsträckningar är Paistunturi, som 
mot norr öfvergär i ett kuperadt högland med talrika min- 
dre, mest längsamt afrundade fjäll; först vid det brant stu- 
pande Kistapahta genombryter Tenojoki höglaudet, här bil- 
dande den läcga och svära forsen Yliköugäs, och fortsätter 
derefter sitt lopp i ostuordostlig rigtning; pä andra sidan 
floden midt emot Kistapahta fortsätter sig höglandet och öf- 
vergär här i Ostfinmarkens högsta fjällgrupp : Rastekaisa, Käi- 
miökaisa, Kurrokaisa etc. — Ännu mera isolerade aro öfriga 



85 

fjällhöjder inom Inari; sä Harmitschokka närä Puolmak, sä 
Maarestatuuturit och Viibastunturit pä hvardera sidan om 
Lemmenjoki och flera mindre höjder vester ora de sistnämda. 
Större, under hela sommaren qvarliggande snöfalt före- 
komma ingenstädes inom Inari Lappraark. Pä sydsidan af 
äfven de högsta fjällen säsom Peldoaivi och Kuarvekods är 
snön nastan försvunnen redan i förra hälften af Juli; längre 
fram pä sommaren anträffas snödrifvor endast undantagsvis, 
och da af obetydlig storlek, i tränga skrefvor eller under höga 
branter pä nordliga sluttningar: i följd häraf äro fjällsluttnin- 
garna öfverallt i hög grad torra och sterila; den dem beklä- 
dande vegetationen är sammansatt af ett fätal arter och vi- 
sade pä alla af oss besökta punkter en anmärkningsvärd lik- 
formighet i sammansättningen. Inom fjällregionen äro blott 
92 arter med säkerhet anmärkta och af dessa äro närä ^/s 
allmänna. — Utom renlapparnes nomadtält förefinnas inga 
menniskoboningar inom Inari fjellregion. 

Tili största delen äro fjällens sluttningar täckta af väl- 
diga stenhölster, bestäende af lössprängda skarpkantiga styc- 
ken af den ofvanför befintliga fasta berggrunden. Mellan 
dessa stycken kan pä brantare ställen endast här och der nä- 
got finare grusjord samia sig, lemnande fotfäste ät tufvor af 
Diapensia, Äzalea, Chandonanthus setiformis eller renlaf. 
Pä jemnare mark blir grusjorden rikligare och pä sädaua stäl- 
len växa ymnigt: 

Diapensia t Empetrum, Carex rigida, 

Azalea, Juncus trifidiis, 

samt allmänt ehuru mindre rikligt: 

Luzula arcuata, Phijllodoce, Lycopiodium selago, 

L. spicata, Carex vaginata, L. alpimim, 

Pedicularis lapponica, 
och nägra lafvar säsom 

Platysma nivale, Lecidea decolorans. 

P. cucullatum, 

Äfven Sibbaldia, Salix herbacea, Ändromeda hijpnoi- 
des, Carex pedata förekomma pä nägot friskare ställen. 

Pä fuktigare ställen, vattnade under en större del af 
sommaren af nedsipprande snövatten, tilltaga Salix herbacea 



och Andromeda hypnoides i ymnighet, medan Diapensia na- 
stan helt och hället försvinner. Tili de förut uppräknade ar- 
terna tillkomma flere andra säsom: 

Riibus chamcemorus, Gnaphalium supinmn, Agrostis ruhra^ 
Myrtillus nliginosa, Vaccinium vitis-idcea, Nardiis, 
M. 7iigra, Polygonum viviparum, Salix polaris(r.), 

Garex lagopina^ Saxifraga ste.llaris(r.). Juncus biglumis, 
Scirpus ccespitosus, 

Lafvarne försvinna eller spela en underordnad roll, me- 
dan deremot mossorna representeras af 

Cesia concinnata (ymnig), Weissia crispida, Pohlia albicans, 
Hypnum splendens, Jungermania lycopodioides, Cephalozia 
islandiea, H. Schreberi, Anthelia nivalis m. fl. arter. 

Utom de redan nämda ständorterna anträffas inom fjäll- 
regionen endast nägra fä andra, bland hvilka de nakna berg- 
väggarne, här och der uppträdaude smä myrfläckar och när- 
mare björkregionens gräns friska bäckstrunder äro de mest 
betydande, men öfverallt upptaga jemförelsevis liten areal. 



Äfven vid en ilyktig bekantskap med förhällandena i 
Inari kan säväl florans fattigdom som vegetationens enformig- 
het icke undgä att väcka uppmärksamhet. De vidsträckta, 
glest och ojemnt bevuxna skogsmarkerna, afbrutna af ofant- 
liga myrar och moras, af torra steniga fjällhöjder eller mörka 
med lägt starrgräs kantade insjöar gifva landskapet en prä- 
gel af dyster, sorgbunden skönhet. Det kanske mest karak- 
teristiska draget i vegetationens allmänna utseende är just 
dess storartade enformighet och i detta afseende stär Inari 
mähända framom de flesta andra trakter af Skandinavien. 
De i den systematiska förteckningen upptagna arter uppgä 
tili ett antal af 329, hvaraf 303 embryophyter, 3 gymno- 
spermer och 23 ormbunkar ; i detta antal äro de frän omrädet 
bekanta hybriderna, ätminstone 8, icke inbegripne. Dessutom 
är det insamlade materialet af de här visserligen fätaliga 
Hieracierna för obetydligt, för att bilda en tillförlitlig 
grund vid bestämmandet af arternas utbredning; jag har der- 
för trott mig handia i läsarens intresse, genom att helt och 



87 



hället utesluta detta slägte. Det kan knappt sättas i fräga, 
att icke genom fortsatta uudersökningar detta antal skall kunna 
ökas; deremot kan det förtjeua omnämnas, att nägot mera an 
30 arter af de nedan uppräknade endast äro anträfFade vid 
omrädets yttersta gränser,. de flesta bland dessa längs de i 
floristiskt afseende ganska afvikande sträuderna af Tenojoki 
nedanför Yliköngäs. 

De olika familjernas artrikedom och utbredningsförhäl- 
landen antydas i efterföljande schema: 





Allmänna 


^ 




m 


Procent 


Emhnjophijtce. 




3 E 






1 


af växt- 


Cyperaceee 




li 


? 


? 


F 


gruppen. 


20 


18 


9 


10 


39 


12,87 


Graminese . 








16 


13 


8 


14 


38 


12,54 


Synantherese 








8 


5 


3 


7 


18 


5,9 3 


RanunculaceBB 








7 


5 


3 


4 


14 


4,62 


Rosacese . . 








10 


6 


1 


3 


14 


4,62 


Salicinea) . 








8 


7 


4 


2 


14 


4,62 


EricacesB 








9 


7 


2 


2 


13 


4,29 


Juncaceee . 








6 


4 


5 


2 


13 


4,29 


Cruciferae . 








4 


2 


4 


4 


12 


3,96 


Alsinacese . 








6 


5 


1 


5 


12 


3,9 6 


PersonatPB . 








8 


5 


1 


2 


11 


3,63 


Polygonaceae 








3 


3 


4 


2 


9 


2,97 


Saxifragaceae 














4 


3 


7 


2,31 


Orchidese . 








2 


1 


1 


4 


7 


2,31 


Silenacese . 








— 


_ 


2 


3 


5 


1,65 


Onagrarieae . 








3 


1 


1 


1 


5 


1,65 


Vaccinieae . 








4 


4 


— 


1 


5 


1,65 


Utriculariese 








2 


1 


2 


1 


5 


1,65 


Potamogetoneas 








1 


1 


1 


.3 


5 


1,65 


Violariese . 








2 


1 


2 


— 


4 


1,32 


Papilionaceee 








1 


1 


1 


2 


4 


1,32 


Droseracese . 








1 


— 


1 


1 


3 


1,00 


Crassulacese 








— 


— 


1 


2 


3 


1,00 


Rubiaceaa . . 








2 


1 


1 


— 


3 


1,00 


Labiatse . . 








1 


— 


2 


1 


3 


1,00 


Primulacese . 








1 


1 


1 


1 


3 


1,00 


Betulaceae . 








3 


2 


— 





3 


1,00 


Halorhageae . 








1 1 


1 


1 


— 


2 


0,66 



88 



Umbellatse 


1 






1 


2 


0,66 


Polemoniacese 










2 


1 


— 


— 


2 


0,66 


Borraginege . 










— 


— 


— 


2 


2 


0,6 6 


Chenopodiaceae 










— 


— 


— 


2 


2 


0,66 


Alismacese . 










— 


— 


— 


2 


2 


0,66 


TyphaceaB . 










1 


1 


— 


1 


2 


0,66 


Smilacinese . 










— 


— 


1 


1 


2 


0,66 


Nympheeacege 










— 


— 


1 


— 




0,33 


Geraniaceag . 










1 


1 


— 


• 




0,3 3 


Callitrichinege 










— 


— 


1 







0,33 


Portulacaceae 










— 


— 


— 


1 




0,33 


Ribesiacese . 










1 


1 


— 







0,33 


Corneffi . . 










1 


1 


— 







0,33 


Valerianese . 



















1 




0,33 


Caprifoliaceee 










1 


1 


— 






0,33 


Campanulacese 










1 


— 


— 







0,33 


Menyanthese 










1 


1 


— 







0,3 3 


Gentianeae . 










— 





1 







0,33 


Urticaceae . 










1 













0.3 3 


Empetreae . 










1 


1 


— 


— 




0.33 


Nartheciaceae 










1 


1 


— 


— 




0,33 


Liliacege . . 










— 


— 


— 


1 




0,33 




"^ 


un. 


ma 




141 


104 


70 


1 92 


303 


1 100,04 



Gymnospermece. 
Coniferae . . . 



2 I 2 I 1 I - I 3 I - 



Filices. 

Polypodiacese . 
Eqvisetacea3 
Lycopodiacece . 



. . . . 


2 


2 


5 


3 


10 


43,48 


. 


5 


5 


2 


_ 


7 


30,43 


. . . . 


6 


4 


— 


— 


6 


26,0 9 




13 


11 


7 


3 


23 


100 



89 



Inom de skilda regionerna uppträda de olika familjerna 
pä sätt, som synes af nedanstäende tabell: 





Regio subsyl- 


Regio 


subal- 


Regi 


ai- 1 






vatica. 


_ 


pina. 






pina. 1 


3 
S- 


CO 

g- 


cc 
B 


m' 

i 


g" 

p: 


cc 

T3 

5. 

Cl- 


CG 


S 


~> 


CO 
Cl, 


1 


1 




3 




s 




3 


C-. 


3 


B 


a 


£ 




5 


RanunculacejE .... 


P 


^ 


f 


? 


3 
P 


F 


? 


F 


3 

F 


F 


J_ 


p 


G 


3 


3 


12 


6 


2 


2 


" 


2 




1 


3 


NympheeaceEe 








— 


1 




1 




— 


— 


_ 


_ 


_ 






Crucifer» . 








5 


3 


2 


JO 


3 


2 


3 


8 








2 


2 


DroseracGce . 








2 


1 




8 


1 







1 





_ 






Violarieas . 








1 


3 


— 


4 


2 


1 





3 


1 


1 





2 


Silenaceae . 











1 


1 


2 





1 


3 


4 




1 





1 


Alsinacese . 








6 




3 


9 


6 




5 


11 










Geraniaceas . 








1 


— 




1 


1 


— 




1 


1 


— 


— i 1 


Papilionaceaä 








1 


1 


— 


2 


1 


1 


2 


4 


_- 


_ 


1 


Rosacea3 








9 


— 


8 


12 


9 


_ 


4 


13 


2 


1 


2! 5 


Onagrarieas . 








9 


2 


— 


4 


3 


1 


1 


5 


1 


1 


1 


3 


Halorhagete 








1 


1 


— 


2 


1 


— 


1 


2 











Callitrichineie 








1 








1 



















— 





Portulacacese 










— 


1 


1' 








1 


1 


— 





_ 





CrassuIaceEe 








_ 





1 


1 





1 


1 


9 








' 


Ribesiacese . 








1 


— 


— 


1 


1 






1 


- 





' _. 


Saxifragacete 








_ 


2 


2 


4 


— 


1 


3 


4 


_ 





3 3 


UmbellatiB 








— 


1 


1 


2 


1 






1 


_ 


— 







Cornese . . 








1 


_ 


— 


1 


1 


_ 


— 


1 


— 


_ 








ValeriauejB . 








— 





_ 


— 


_ 





1 


1 





_ 








Caijvifoliacese 








1 








1 


1 








1 


1 








1 


Rubiaceffi . 








2 


1 


— 


3 


2 


1 


_ 


3 


_ 


, 







Synantliereas 








7 


2 


6 


15 


8 


2 


2 


12 


6 


1 


1 


8 


CampaaulaceEe 








1 






1 


1 


— 




1 










Vaccinieee . 








4 


— 


1 


5 


4 


— 


1 


5 


3 


— 


_ 


3 


ErieaceEe . 








7 


3 


1 


11 


9 





1 


10 


4 


4 





8 


Menyantheffi 








1 




— 


1 


1 


— 




1 











Gentianeee . 











1 





1 

























Polemoniacese 








1 







1, 


1 


_ 


1 


2 


1 








1 


Borraginese 








— 




9 


2 


_ 





1 


1 














Labiatse . . 











2 


1 


3 





2 




2 














Personatffi . 








8 


1 




9 


7 


1 


2 


10 


2 





1 


3 


Utricularie» 








2 


1 


1 


4 


1 


2 


1 


4 


2 







2 


Primulaceae 








1 


1 


1 


3 


1 







1 


1 








1 


Polygonese 








3 


2 


3 




3 


1 


2 


6 


1 


1 


1 


3 


Chenopodiacea 








— 





2 


2 








1 


1 














Urticace» . 








1 


— 


— 


1 


— 


— 


1 


1 


— 


— 


— 


_ 


Empetre^ . 








1 


— 


— 


1 


1 


— 





1 


1 








1 


Salicinete . 








8 


3 


1 


12 


8 


2 


1 


11 


2 


1 


2 


5 


BetulaceiB . 








3 








3 


2 


1 





3 


2 







2 


Alismacese . 














2 


9 























PotamogetoneEe 






1 


1 


3 


5 











? 











_ 


Nartheciacese 








1 






1| 


1 


— 


— 


1 


1 


— 


— 


1 



90 



Typhacese . . 




1 





1 


2 











_ 










Orchidese . . . 






2 


— 


4 


6 


li 2 


1 


4 


— 


— 


— 


— 


SmilacineEe . . 






— 


— 




2 


— : — 


1 


1 


— 


"~ 


— 


— 


Liliaceae 






— 


— 


— 


— ! 


— — 


1 


1 


— 




— 


— 


Juncaceae . . 






3 


5 


4 


12 


e! 2 


1 


9 


4 


1 


1 


6 


Cyperaceae . . 






19 


7 


V 


33 


19 


2 


9 


30 


6 


1 


1 


ö 


GramineEe . . 






15 


6 


10 


31 


14 


2 


12 


28 


5 


1 


3 


9 


Coniferte . . 






2 


1 


— 


^ 


1 


1 


— 






1 


— 


1 


Lycopodiaceae . 






4 


2 


— 


6 


b 


1 


— 


6 


6 


— 


— 


6 


Eqvisetaceae . 






5 


2 


— 


7 


5 


1 


1 


7 


2 


— 


— 


2 


Polypodiaceae . 






2 


5 


— 


7 


21 2 


6 


9 


— 


— 




2 


Summa |143l 651 69|277i|140 


35 


1 72i247|| 56| 15 


21 


92 



Det är mig angenämt att här kunna oflfentligt betyga 
min erkänsla för herr prof. doktor J. P. Norrlin, som bistätt 
mig med rad och upplysningar af mänga slag och för herr 
lektor Hj. Hjelt, som i väsendtlig grad underlättat mitt ar- 
bete genom att ställa tili mitt förfogande sinä ännu otryckta 
anteckningar öfver kärlväxternas utbredning i Finland. En 
kraftig bjelp bar äfven lemnats mig af min forne reskamrat 
fil. mag. A. Arrbenius, som bestämt en stor del af det under 
resan insamlade materialet; berr doc. d:r A. Lundström i 
Upsala bar godbetsfullt granskat bestämningen af alla kriti- 
ska Salixformer, specielt bybriderna. Exemplar af nastan 
alla här nedan uppräknade arter äro inlemnade tili universi- 
tetets finska museum. 



För att beteckna arternas utbredning inom omrädet bafva 
användts de brukliga förkortningarne : 

Fqq Freqventissime. 

Fq Freqventer. 

St. fq Sat freqventer. 

P Passim. 

St. r Sat raro. 

H. M. F. hänvisar tili exemplar förvarade i universitetets 
finska museum. 



91 

Vid höjduppgifterna beteckna bokstäfverna : 

h horizontelt läge. 

S sydlig exposition. 

N nordlig » 

SV sydvestlig » o. s. v. 

det efterföljande talet anger alltid observationsställets höjd öf- 
ver hafsytan i meter. 

Ti (== Terminus inferior) framför höjdbestämniDgarna 
betecknar, att dessa afse artens lägre gräns; da detta tecken 
icke utsättes, ange höjdbestämningarna det i hvarje fall funna 
värdet för artens öfre arräns. 



Dicotyledoneae. 

Ranuculacese. 

Thalictrum alpimim L. Fq. — St. fq. per omnes regio- 
nes; ripas lapidosas cataractarum et lacuum reg. subsjdv. et 
subalpinse, nec non terram madefactam rivulorum reg. alpinse 
vicinam amat. — Rastekaisa SO 694. 

Th. kemense Fr. Locis fertilioribus solo diiriore juxta 
flumina Utsjoki (ex. gr. ad Kenishkoski (Wahleuberg) et 
circa lac. Mandojäyri compluribus locis), Tenojoki (ex. gr. ad 
i-Vsetzsetsjnjalbme lat. fenn.»: Norman, ad Yliköngäs et 
Alaköngäs), Anarjok (passini: Norman); verisimile est, hanc 
plantam ad alia qvoqve flumina majora territorii inveniri. 

Th. rarifiorum Fr. Ad flum. Anarjok prope Jorgas- 
takka et Paksusammali; ex Inari spec. sterile, qvod huc re- 
ferendum credo, reportavit cel. Saelan. — Th. flavum^ nobis 
non obvium, cel. Norman ad flum. Anarjok una cum Th. 
kemensi vulgo provenire dicit, sed in scriptis suis cum Th. 
rarifloro conjuugit; Th. Jiavum ad flum. Utsjoki indicave- 
runt etiam J. Fellman et S. Castren ^), qvod forte ad Th. 
rarijlorum spectat. 

Uanunciilus reptans L. In ripis per reg. subsylv. et 
subalpinam totius territorii fq.; e reg. alpina haud adnotata. 
— B. flammula in terr. desideratur; a J. Fellman in Lapp. 
fennica passim indicata, sed in Fennia ultra lat. 65'^ 55' 
(Torneä) non cognita, et in insulis Lofotensibus Nordlandise 
ad lat. 68" 8 — 10' terminum polarem suum attingit (Nor- 
man). 

R. cmricomus L. jAd Utsjoki rarissime» (Walilen- 
berg et Fellman). 



*) Jfr K. Sv. Vetenskaps Akadeuiins nya bandlingar 1800. 



93 

R. repens L. Ad flum. Anarjok, Tenojoki, Utsjoki lo- 
cis humidis ad domicilia p. — st. fq.; alibi modo prope templum 
inarense et in pago Kyrö; var. hirsiltä etiara ad Kultala. 

B, lapponicus L. Parcissime locis uliginosis in pineto 
insulse Mahlattisaari in lacu Inari et prope Lastekoski flum. 
Vaskojoki. — Utsjoki (S. Castren ^), ad templum inarense 
(O. Lönnbohm in herb. R. Hult) ; Norman hanc speciem le- 
git juxta flum. Anarjok in vicinitate rivi Koschjoka (in la- 
tere norvegico) et in Yarangria merid. pluribus locis. 

R. hyperhoreiis Botth. »Locis limosis udis ex. gr. . . . 
ad Pagum Kyrö in Enare copiose»: Fellman; nobis non ob- 
yia fuit nisi juxta sinum varangricum. 

B. pygmceus Wahlenb. »Ad alpem Jeskadam in Uts- 
joki» : Fellman; in reg. alpina alpis Harmitscliokka partis 
qvam maxime borealis territorii. 

Batrachium peitatuin (Sckrank). In lacubus et fiuviis 
locis qvietis fq. et interdum copiose, per reg. subs54v. et sub- 
alpinam. — In lacu Mandojäyri initio Aug. flores bene ex- 
plicatos reperimus, pluribus autem locis tantummodo sterilis 
in auctumnum qvoqve adest. 

[Ficaria ranunculoides Roth. sAd templum Utsjoki et 
flumen Tana locis humosis rarissime»: Fellman. — In litore 
norvegico tamen ultra lat. öT'^ 31' (Norman) et in Fennia 
ultra lat. 61° 30' non reperta, nec non in agro utsjokeusi 
hsec planta postea numquam visa est; qvam ob rem non du- 
bito, quin adnotatio Fellmanni ex errore exorta sit.] 

Caltha palustris L. Fqq. per reg. subsylv. et subalpi- 
nam ; secundum rivulos usque ad terminum betulge orgyalis, 
qvam qvam minus abuudanter, florens prodit. — Hammasuro 
h. 382, Ailigas VSV 378; Rastekaisa SO 297. 

Trollius eiiropcBUS L. Locis humidis graminosis, in cli- 
vis fertilioribus per reg. subsylv. et subalpinam fqq.; secun- 
dum rivulos, in qvorum ripis copiosissime crescit in reg. al- 
pinam 100 metra aut amplius ssepe adscendit. — Hammasuro 
h. 382; Piettarlauttasoaivi S 318; Peldoaivi N 500, SO 480; 
Ailigas SV 416; Rastekaisa NO 457. 



') 1. c. 



94 

Actcea spicata L. In betuleto haud procul a templo 
puolmakensi fructibus maturescentibus ad lat. 70*^ 4'. — In 
Nordlandia terminum polarem ejus ad lat. 70° V Norman 
indicat. 

Nymphaeaceae. 

Nuphar luteum X pumilum Caspary (= N. inter medium 
Led.). In lacubus Ylijärvi et Vastusjärvi et in flum. Kaamas- 
joki ad Kaamas. Specimina nostra hybrida majoris ordinis N. 
pmnilo videntur esse proxima, foliis 7 — 10 cm. latis et sub- 
tus pilosis; petalis c. 15 mm. longis, 8 — 12 mm. latis; an- 
theris qvadrato-oblongis; stigmatis margine undulato vei bre- 
viter dentato, 10 — 13 radiato, radiis plerumque ad marginem 
excurrentibus. 

N. pumilum DC. Parcius cum praecedente. j>. . . ad 
flumina Lutto et Ivalojoki, lacus Enare et Sulkesjaure (prope 
sediculam meridiem versus ab efFluvio fluminis Patsjoki) Pa- 
rcecia Enare > : Fellman; cum N. intermedio, in indice Peli- 
manni haud asscripto, forte commixtum. — Nuphar luteum, 
in territorio nobis non obvia, in Svecia ad lat. c. 67" 30' 
(Caspary, Bot. Notiser 1879) et in Norvegia jam ad lat. 67° 
5' (Blytt) terminum polarem attingit. Ceteroqvin ob flores 
earum plantarum serotinos species hujus generis parum in- 
quirere potuimus. 



Cruciferae. 

Nasturtium palustre DC. Locis aqvosis in vicinitate 
domieiliorum ; — in litore lacus Inari et occidentem versus 
ad Muddusjärvi cursumque inferiorem flum. Kaamasjoki st. 
fq.; Utsjoki: Niittyvuopio ad flum. Tenojoki; »passim copiose 
ex. qr. ad Ivalojoki, Sulkesjock, Muondisjaure et Sjorva- 
njarga in par. Enare»: Fellman. 

Barbarea stricta Fr. Per reg. subsylv. et subalp. in 
ripis fluviorum st. fq. — p. semper autem parcius. 

Arahis alpina L. In terra glareosa et humida prope 
Sappijärvi (reg. subalp.) in alpibus Muotkatunturit. »Ad li- 
tora fl. Tana» : Fellman. Ad Kultala qvoque et prope Vaula 
supra Maanselkä inter Kultala et Rovanen. 



95 

Cardamine hellidifolia L. In summo cacumine alpis 
Kuarvekods in rupium fissuris parce. — Rastekaisa, NO 356, 
NO 626. • 

C. in-atensis L. Ad ripas fluviorum et lacuum prseser- 
tim inter majores carices per reg. subsylv. et subalpinam 
fq., parcius. 

Erysmiicm kieraciifoUum L. »Ad fl. Utsjoki, Patsjoki 
passim»: Fellman; Leutolahti ad lac. Muddusjärvi : (Silen, 
H. M. F.). 

[E. cheirantlioides L. »usque ad Muttania (= Mutenia, 
par. Sodankylä) Lapp. Kemensis» Wahlenb.; ihaud infre- 
qvens» (in Lapp. fenn.): Fellman. — In territorio nostro 
desiderari videtur.] 

[Brassica campestris L. »In agriss: Fellman. — Plan- 
tam uobis non obviam in territorio tamen non deesse credo, 
in parte meridionali qvidem.] 

Draha incana L. In campis graminosis per reg. sub- 
sylv. et subalpinam totius territorii fq. — fqq. 

D. nipestris R. Br. Ivalo (Silen H. M. F.). 

[D. hirtä L. >In alpibus ad Utsjoki: Fellman. Spe- 
cimina ad templum inarense ab E. Nylander & Gadd lecta 
et in H. M. F. hoe nomiue asservata ad D. incanam refe- 
renda sunt.] 

[D. alpina L. Utsjoki: Castren (1. c.), quam adnota- 
tionem postea nullo modo affirmatam pro maxime inserta 
habeo.] 

Subularia aqvatica L. Utsjoki: juxta fl. Tenojoki ad 
Ispos et Spaarassuoluu (reg. subalp.); Inari: Martti, Väylä, 
Kettumatti. 

Capsella hursa-pastoris (L.). Fq. locis cultis et in 
propatulis ad domicilia. E convalli fluminis Anarjok et su- 
periore parte fl.. Tenojoki non adnotata. 

Thlasjji arvense L. Inari: Kyrö copiose, Toivoniemi, 
ad templum, Muddusniemi, verisimiliter etiam alibi; in Uts- 
joki haud observata. 



96 

Droseraceae. 

Drosera rotundifolia L. Per reg. subs^vaticam in 
turfosis et paludibus sphaguetosis st. fq. — In territorio non 
lecta est, nisi forma tennis, 5 — 8 cm. alta, foliis 3 — 5 (raro 
6) mm. latis, racemis 1 — 3 (raro multi-) floris. 

Z>. longifoUa L. Modo in sphagnetis aqvosis ad Ras- 
sijoki (in Muotkatunturit, reg. subsylv.) et ad Väylä cum 
prsecedenti copiose observata; sed in regionibus circa lacus 
Muddusjärvi et Inari sitis haud raram esse verisimile est. 

D. longifoUa agri inarensis a forma typica, meridio- 
nali distincta est varietas et valde constans, caule erecto, 
gracili, subuniflora, 3 — 7 cm. alta, folia vix superante — 
duplo longiore, laminis foliorum c, 10 (8—18) mm. longis, 
latitudine ter — qvater longioribus, bracteis fugacibus. 

In H. M. F. asservantur specimina e Tavastia australi: 
Luopiois (Leopold), Karelia onegensi: Suistamo et Lapponia 
kemensi: Kittilä (Hj. Hjelt), qua cum descriptione omnino supra 
data conveniunt. Dubito autem, num hsec planta semper ita 
seqvabilis, ut in Lapp. inarensi vidimus, sit. Ei tamen no- 
men pusillce ad interim proponere audeo, ut animos botani- 
corum ad illam melius intendam. In Fennia, ut videtur, cum 
D. ohovata (M. & K.) vulgo conjuncta; habitu autem suo et 
magnitudine foliorum haud male in memoriam revocat Dr. 
intermediam Hayn., a qva, si sterilis est, vix distingueres. 

Parnassia palustris L. Fq. in pratis humidis, in ri- 
pis lapidosis vei glareosis, nec non in salicetis parcius per 
reg. subsylv. et subalpinam crescit. 

var. tenuis JVahlenb. In adnotationibus nostris cum a 
conjuncta, ad Toivoniemi saltem lecta est una cum P. pa- 
lustri typica. 

Violarieae. 

Viola palustris L. Locis uliginosis reg. subsylvaticee 
passim saltem, ex. gr. ad Toivoniemi, templum inarense, Pa- 
lokoski juxta fl. Vaskojoki, Spaarassuoluu ad Tenojoki etc; 
in alpibus Utsjokia3 ad betulse fere terminum adscendit, ex. 
gr. in Ailigas, Kuovuoaivi, Harmitschokka. 



97 

V. epipsila Led. (non Hartm.). (= Viola svecica Fr. 
V. fennica F. Nyi.). In locis scaturiginosis et lucis, in gra- 
minosis subturfosis fq. copiose; in salicetis udis fq; in ripis 
rivulorum herbidis altius quam 100 ra. super terminum betulfe 
progreditur. — Hammastunturit h. 342, Peldoaivi N 500, 
Rastekaisa SO 383. 

V. flavicomis Sm. (= V. canina Auctt. scand.). In 
lucis juxta flumina reg. subsylv. p. Forma typica certe pro- 
venit, ex. gr. ad Kultala et teraplum inarense, sed plerumque 
varietas majoribus et deutatis stipulis (=• V. montana L. ?) 
reperitur; has tamen formas non sat diligenter coguovimus, 
ut distributionem earum exactam exponere possemus. 

V. bijiora L. Locis umbrosis graminosis reg. sub- 
sylvaticas juxta flum. Vaskojoki, Anarjok, Tenojoki, Utsjoki 
st. fq.; in reg. subalp. freqventior; in alpinse qvoque reg. 
clivis graminosis et apertis lecta, ex. gr. Ailigas, Rouvu- 
oaivi. — Rastekaisa O 590. 

Silenacese. 

Dianthus superhus L. »In Utsjoki ad Köngöanniska 
(= Alaköngäs) copiose nec non alibi per totam Lapp.» : Fell- 
man. Nobis tantum modo in Varangria obvia. 

Silefie injlata Sm. In pago Kyrö copiose; Toivoniemi 
et Muddusniemi parcius. 

S. acaulis L. In alpibus Utsjokiae parcius; in sub- 
sylv. qvoqve reg. et subalpinam convallis flum. Utsjoki, ubi 
eam jam adnotavit "VVahlenberg, satis freqventer descendit, 
sed ex alpibus Ailigas, ubi parcissime provenit, meridiem 
versus non lecta. — Rastekaisa SO 810. 

Melandrium sylvestre (Schkur.). Ad inferiorem partem 
flum. Tenojoki usque ad Alaköngäs; Njavdamvuodna; >in 
valle fluvii Patsjoki»: E. Nyi. & Gadd. 

Lychnis alpina L. In ripa arenosa ad Jibmonsuvanto 
flum., Yaskojoki; in ripis flum. Tenojoki multis locis, ex. gr. 
ad Paksusammali, Jorgastakka; Onnela; ad rivum Paka- 
nanjoki. 

7 



Alsinaceae. 

Spergula arvensis L. In cultis locis ad Toivoniemi 
Bonnulla specimina seminibus maturis die 21 Aug. invenimus. 
— Porro tantummodo ad Njavdamvuodna observata. 

Sagina nodosa (L.). In ripis lapidosis apertis: ad Ispos 
et Puolmak juxta Tenojoki et prope Paavali ad lac. Inari 
copiose. 

S. nivalis Fr. Puolmak in clivo sicco et graminoso ad 
flum. Tenojoki prope templum (reg. subalp.)- 

S. saxatilis L. »Ad flumina Tana et Luiro»: Fell- 
j^an. — Nobis tantummodo in Varangria, ex. gr. ad Njav- 
damvuodna, obvia. 

[Alsine biflora (L.) Wahlenh. Modo in alpe Raste- 
kaisa Finmarkise.] 

Stellaria nemorum L. In betuleto prope templum 
puolmakense. 

S. media L. In locis cultis et ruderatis ad domicilia 
ubique. 

S. graminea L. Locis siccis, graminosis per reg. sub- 
sylv. et subalpinam fq. 

S. longifolia Fr. Saltem prope ostium flum. Karasjoki. 

* alpestris Fr. Locis graminosis, prsecipue ad babita- 
cula per reg. subsylv. et subalpinam s. fq. 

S. horealis Big. Locis graminosis, humidis et subuli- 
ginosis, per reg. subsylv. et subalpinam fq.; in propatulis qvo- 
qve ad habitacula; locis deustis sylvarum, in fissuris rupium 
madefactis raro desideratur. — Ailigas h. 329, Rastekaisa 
SO 297. 

Qvod Wablenberg de S. uUginosa dicit: ». . . per par- 
tem sylvaticara et subsylvaticam omnium Lapponiarum sveci- 

carum ubique», ad hanc speciem imprimis qvidem 

spectare credimus. 

{S. crassifolia Ehrh. et S. huml/usa Rotth. tantummodo 
in Varangria, ad Njavdamvuodna etc, visfB.] 

Cerastium alpinum L. In clivis graminosis, in conval- 
libus fluminum Tenojoki, Utsjoki et Ivalojoki fq., nec non 



99 

alibi pluribus locis reg. subsylv., ex. gr. ad templum inarense, 
Pakananjoki, Kaamas. 

var. ghhralinn JVahlenb. cura forma typica ad fliiin. Te- 
nojoki fq. 

var. laiiatum Ledeh. Ad lac. Mierasjärvi (reg. subalp.). 
— Rastekaisa SO 718. 

C. vulgatum L. Ad flumen Tenojoki inter Koadnil- 
njarga et Puolraak (Arrhenius). 

var. alpestre Hartm. In propatulis juxta domos et in 
pratis subhumidis per reg. subsylv. et subalpinara fq.; ad flura. 
Yaskojoki st. fq. 

C. trigijnum Vili. Prope Koadnilnjarga juxta flum. Te- 
nojoki (reg. subalp.). 

Ger.aniaceae. 

Geranimn sylvaticuin L. In ripis fertilioribus rivu- 
lorum, ubi una cum Trollio europaco plerumqve occurrit, in 
clivis graminosis vei herbidis, nec non in lucis et sylvis fron- 
dosis huraidis reg. subsylv. et subalpina^ freqventissime co- 
piose; secundura rivulos st. fq. qvoqve in reg. alpinam pro- 
greditur. — Varietates lilacina et parvljlora multis locis, 
ex. gr. ad Tenojoki, vix rainus freqventer qvam forma ge- 
nuina proveniunt. — Pietarlauttasoaivi NO 373, Hamraas- 
uro h. 382, Tuarpumoaivi NO 278, Peldoaivi N 500, Ku- 
dossuvannonpää N 369, Ailigas SV 389. 



Papilionaceje, 

Phaca frigida L. In rupibus et inter lapides ad cata- 
ractas fluviorura (st. fq. — ) p.; in litore lacus Inari ad Kettu- 
matti; in alpe Ailigas terminum betula? attingit. 

Ästragahis alp)iniis L. In ripis fluminum pra^sertim 
arenosis fq. 

Ä. oroboides Horn. »Ad flumen Tana rarissime»: 
Fellman. 

Vicia ci^cca L. »Juxta Tanaelv ingrediens usqve in- 
tra cataractam Storfossen (= Alaköngäs ?) (longius intra Pol- 



100 



mak)»: Norman; nobis primum in maritimis editis ad Bugö- 
näs Varangriae mer. obvia. 



Bosacese. 

Spircea uimaria L. In lucis, sylvis frondosis subpalu- 
dosis, salicetis, nec non in pratis humidis fq.; usqve ad ter- 
minum betulae. 

Alchemilla vulgaris L. In devexis herbidis reg. sub- 
sylv. fq., juxta rivulos reg. subalpinse st. fq.; in locis grami- 
nosis, humidis, fertilioribus qvoqve umbrosis terminum betu- 
lae attiugit et hinc inde paullo superat. — Pietarlauttasoaivi 
S 307, Hammasuro h. 382, Ailigas SV 400, Rastekaisa 
SO 718. 

[A. alpina L. »In alpibus confiniis Utsjoki» : Prytz. 
Tantummodo in alpe Rastekaisa in latere norvegico inveni- 
mus. Ti: Rastekaisa NO 457, 525 NO.] 

[Dryas octopetala L. In alpe Rastekaisa et in litore 
varangrico copiose, sed intra territorium nostrum nullo loco 
visa.] 

Geum rivale L. In pi'ato humido alpis Ailigas (reg. 
subalp.) parcius; ceterum tantum in Varangria ad pagum 
Skolta (ad Njavdamvuodna), ad Puolraak et hinc orientera 
versus. — Ailigas h. 329. 

Sibbaldia i^rocumbens L. In terra glareosa, madefacta 
per reg. alpinam fq.; ad terminum betulse orgyalis, sed vix 
ultra, descendit. — Ti: Peldoaivi S 431, Kuarvekods SO 
488 h. 410, Ailigas SV 425, Rastekaisa SO 730, SO 224. 

JRuhus arcticus L. In pratis subturfosis, clivis grami- 
nosis, nec non in ipsis propatulis domuum per totum terri- 
torium fq.; ad flum. Vaskojoki, ubi habitacula hominum desi- 
derantur, parcius. Fructus ejus raro maturescunt; ad lac. 
Mandojäyri Utsjoki» tamen die 3 Aug. duas baccas inveniraus 
raagnas et raaturas, qvod incolarum hujus loci admirationera 
movebat. 

II. castoreus Lcest. In nemore alpis Peldoaivi et ad 
Parshi juxta flum. Tenojoki sito parcissime fet ad Kultala 
copiosius inventus. 



101 

E. saxatilis L. In nemoribus, ac sj-lvis frondosis fer- 
tilioribus, iu ripis lapidosis editis st. fq. per reg. subsylv. et 
subalpinam, sed terminum betulai, ut videtur, liaud attiugit. 
— Peldoaivi SO 336, Rastekaisa SO 185. 

R. chamcemoriis L. In turfosis apertis et piniferis fqq. 
et copiosissime; ultra terminum betulse hinc inde paullum 
progreditur. Interdum, ut anno 1880, etiam in fine mensis 
Junii frigus nocturnum maximam partem florum mordet et 
fructiticationem prohibet. — Kuarvekods h. 400, Ailigas SY 
400, Rastekaisa SO 718. 

Patentilla tornientilla Scop. »In nemoribus gramino- 
sis passim, supra Petsikko jaure, in Utsjoki tamen ad septen- 
trionem non penetrat» : Fellman. Nobis paucis tantum locis 
desertorum inter Tscbuolisjäyri et Pakananjoki, ut etiam ad 
Kyläjoki inter Rovanen et Kultala. 

[P. anserina L. Modo in Varangria ad Njavdamvuod- 
na etc] 

P. verna L. var. amhiyua Gaiid. Juxta flumina Te- 
nojoki, Anarjok, Utsjoki, Yaskojoki, Näätäjoki, Pakananjoki 
in clivis siccioribus apertis st. fq.; etiam in reg. subalpina. 

Comarum palustre L. Per reg. subsylv. et subalpinam 
fq.; supra terminum betulsB vix adscendit. — Peldoaivi N 
396, Kuarvekods h. 400, Ailigas SV 400, Pietarlauttasoaivi 
S. 308, Hammasuro h. 342, Rastekaisa h. 415. 

Rosa cinnamomea L. >Ad Ivalojoki Enarensis freqven- 
tissima» : Wahlenb. »Prope ripas fluviorum in nemorosis pas- 
sim ex. gr. ad flumina Ivalo-Kamas-Lutto et Ounasjoki nec 
non ad Tana juxta Suogalma>> : Fellman. Tantum ad Ivalo- 
joki plur. locis et ad Tenojoki unico loco (reg. subalp.) inve- 
nimus. 

Sorbus Avcuparia L. Per reg. subsylv. et subalpinam 
in convallibus fluviorum et rivulorura in locis nemorosis et 
fertilioribus st. fq.; etiam supra terminum betuleti in alpe 
Ailigas specimen bipedale inveni. Intra reg. subsylvaticam 
ad pagum Kyrö c. 6 metr. altam trunco arboreo, ad Jevje- 
joki et Vaskojoki fruticem ad summum 4,5 m. altam, cacu- 
raine seepe sicco, vidimus. — Pietarlauttasoaivi h. 387, Ham- 
masuro S 330 — 3 m. alta, Peldoaivi SO 336, Ailigas NO 



102 

376 — 12 m. alta, OSO 365 — 2,5 m. alta frutex cum baccis 
anni prsecedentis, B,astekaisa SO 225 — 6 dm. alta. 

Primus Padus L. In nemoribus praesertim ad catarac- 
tas flurainum et rivulorum st. fq., at parcius. Ad pag. Kyrö 
truuco c. 6 m. aito et 12 — 15 cm. crasso, ceterum frutex ad 
summum orgyalis, et jam in reg. subalpina inferiore desistit. 

Pubescentia paginse inferiores foliorum variae sunt: aut 
omnino pubescentes, aut, ut typice, glabrse tantum angulis 
nervorum ferrugineo-toraentosae. Baccfe in reg. subsylv. qvi- 
dem semper fere maturescunt. 

Onagrarieae. 

Epilobium angustifoUimi L. Fqq. copiose per reg. sub- 
sylv. et subalpinam; in convallibus qvoqve rivulorum st. fq. 
supra terminum betulae adsceudens. In sylvis frondosis, gra- 
minosis, fertilibus, ruderatis ad habitacula, nec non in campis 
et sylvis deustis invenitur. — Hamraasuro O 410, SV 445. 
Pietarlauttasoaivi S 377, Peldoaivi SV 490, Kuarvekods h- 
400, Kudossuvannoupää N 430, Ailigas SV 400, Rastekaisa 
h. 415. 

E. origanlfollum Lam. Fq. in locis scaturiginosis, nec non 
in paludosis umbrosis juxta rivulos prajcipue inter H.yi[)na(Äm- 
hJyst. stramineiim , sarmentosuM, exannulaium etc.) in reg. sub 
alpiua ; etiam iu reg. subsylvatica multis locis visum, ex. gr 
ad Muddusjärvi, Paksusammali, et in reg. alpinam inferiorem 
hinc inde penetrat, ex. gr. in alpe Ailigas. 

E. alpinum L. In graminosis irrigatis. — Pra)cedent6 
rarior est haec plauta, sed in reg. subsylv. et subalpina usqve 
ad terminum betulse plur. locis visa. 

E. palustre L. fi anyustiDii Hn. In locis paludosis, 
udis graminosis, per reg. subsylv. et subalpinam totius terri- 
torii st. fq. 

E. lineare Mählenb. Harmitschokka in reg. alpiua. Huc 
etiam verisimile est refereudura esse specimeu a cl. Silen 
ad lac. Verkkojärvi lectum. 



103 
Halorhageae. 

Myriophyllum alternifolmm DC. Per reg. subsylv. et 
subalpinam st. fq. usqve ad lac. Mandojäyri Utsjokise et 
Näätäjoki; hinc inde, ut in fluv. Vaskojoki, sat copiose, sed S8e- 
pissirae sterile. 

Hippuris vulgaris L. Ad flum. Vaskojoki plur. locis; 
Kettu-Matti ; Parshi et lac. Mandojäyri Utsjokite (reg. subalp.). 

Callitrichiiieje. 

Callitriche verna Kiitz. Toivoniemi, Väylä, Kettu- 
Matti, nec non ad Njavdamvuodna Varangrise ; in reg. sub- 
sylvatica circa lac. Inari haud raro occurrere videtur, — Pro- 
babile est etiam C. polymorpjham Lömir. in territorio inda- 
gandam esse. 

Portulacaceae. 

Mo7itia fontana L. Inari: Kettu-Matti in saliceto; Uts- 
joki : Puolmak ; in Yarangria ad Njavdamvuodna et Bugönäs. 

Crassulace». 

Rhodiola rosea L. »In Utsjoki, Enare et Enontekis 
passim»: Fellmau. Ad cataractam Yliköngäs flum. Tenojoki, 
qvo probabile est, rivum Lavajajoki ex alpe Rastekaisa plan- 
tam deducere, et hinc infra vulgatius, de cetero autem a no- 
bis non visa est. 

Sedum acre L. »In rupibus ad Utsjoki passim»: 
Fellman. 

S. anniium L. »Ad flum. Tana parcius»: Fellman. 

Ribesiaceae. 

Ribes rubrum L. Locis fertilioribus in convallibus flu- 
minum, prtecipue ad cataractas st. fq. (passim copiose, ut ad 
Kultala, Kudoskoski et Palokoski flum. Vaskojoki, lac. Naa- 
misjäyri Utsjokise) per reg. subsylv. et subalpinam. — Bac- 
cae ejus, ut indicant indigente, qvotannis maturescunt etiam 
in agro utsjokensi. 



104 

Saxifragacese. 

Saxifraga stellaris L. »In irriguis alpinis et inferalp. 
freqvens»: Fellman. A nobis tantum in rupibus humidis 
ad flum. Tenojoki prope Veitschinjarga, Yädsnjunis, Puol- 
mak et in terra nuda, aqva nivali irrigata, alpis Rouvu- 
oaivi visa. 

S. nivalis L. In extremis niarginibus et fissuris ru- 
pium umbrosarum rarius per reg. subsylvaticam (ex. gr. ad 
Pyttelvaara et Tirro) et subalpinam (ex. gr. ad Parsin, Ku- 
dossuvannonpää, Veitschinjarga, Puolmak ; circa lac. Mando- 
äyri pluribi). — Rastekaisa NO 626 (var. tenuis Wahlenb.). 
[S. oppositifolia L. »In lateribus alpium Utsjoki et 
montium subalpinorura Kusamo rarius»: Prytz (Flora? fenn. 
breviarium). Postea autem neutro loco reperta.] 

S. aizoides L. In lucis et sylvis mixtis rarescentibus 
nec non supra saxa madefacta et aperta qvoqve inter Ke- 
nishkoski et Mierasjäyri Utsjokiee fq. copiose; de cetero modo_ 
in alpibus Harmitschokka, juxta Pakananjoki copiose et hinc 
versus Njavdamvuodua Varaugriae. Colore petalorum varia- 
bilis; var. aurantia hinc inde cum forma «, »copiosissime ad 
ripas flum. Tana» : Wirzön. (Prodvomus flora3 fenn.). 
S. Hirculus L. Utsjoki: Wegelius. 
S. cernua L. »ad . . . . Utsjoki raro. — S. hulbifera 
ad alpem Jeskadam in Utsjoki»: Fellman. — RastekaisaS0718. 
S. rividaris L. »Ad Harimatskaide in Utsjoki»: Fell- 
man. A nobis tantum in alpe Rastekaisa et ad sinuni va- 
rangricum pluribus locis visa, 

Chrysosplenium tetrandrum (Lund.) Th. Fr. Inter her- 
bam locis occultioribus sa3pe in solo lapidoso. In vicinitate 
lacus Inari haud raro reperiri videtur (adnotatum est e pago 
Kyrö, Väylä, Kettumatti, sacerdotio inarense) ; Paksusammali 
ad flumen Tenojoki; Mandojäyri Utsjokise (reg. subalp.). 

Umbellatae. 

Cerefolium sylvestre (L.). ». . . . per partem sylvati- 
cam et subsylv. omnium Lapponiarum passim copiose*: 



105 

Wahlenb. — Utsjoki: Castren. Nobis nusqvam, nisi iu Va- 
rangria (Njavdamvuodna etc), obvia. 

Angelica Archangelica L. Juxta rivulos reg. subalpina) 
st. fq., sed plerumqve parcius; supra terminura betulse vix 
observavimus, in subsylvatica autera reg. specimiua solitaria 
hinc inde ad ripas lapidosas fluviorura reperiuntur. Lappones 
caulibus succulentis, dum in vagiuis foliorum inclusi sunt, fru- 
untur et eos adeo perqvirunt, ut ha3C planta vix, nisi sterilis, 
inveniatur. — Ailigas SV 400, Eastekaisa SO 297. 

Corneae. 

Cornus svecica L. Per reg. subsylv. et subalpiuam fqq. 
et ssepe cop^ose; in reg. alpinam juxta rivulos usqve ad ter- 
minum salicum st. fq. evadit. — Peldoaivi N 440, SO 448; 
Ailigas SV 398, Rastekaisa h. 362. 

Valerianeae. 

Valeriana officinalis L. Ad Veitschinjarga parcissime 
et hinc iufra paucis locis (Suoppanjarga, Skibegaarda) ; qvoqve 
ad Njavdamvuodna Varaugrise. 

Caprifoliaceje. 

Linnwa horealis L. Fq. per omnes regiones territorii 
usqve ad suprema et nuda cacumina alpium, ubi prsesertim 
sterilis in terra glareosa occurrit (ex. gr. Peldoaivi, Ailigas, 
Rouvuoaivi). 

Riil)iaeeie. 

Galium horeale L. In devexis graniinosis riparura et 
ad margines sylvarum salicetorumqve, per reg. subsylv. et 
subalpinam inferiorem totius territorii usqve ad Veitschi- 
njarga, Puolmak et Njavdamvuodna fq.: ad flum. Vaskojoki 
fq. copiose. 

G. palustre L. Per reg. subsylvaticam p. — st. r.; 
iu reg. subalpina : Spaarassuoluu, Karnjarga, Mandojäyri Uts- 
jokise; Njavdamvuodna 



106 

G. uliginosiim L. lu reg. subsylv. et subalpina fq.; 
supra terminura betulae nobis non obvia. — Rastekaisa SO 297. 

Synanthereae. 

Tiissilago farfara L. Ad Kultala in ripa meridionali ; 
de cetero modo in Varangria. 

Petasites frigida (L.). Inari: Kettu-Matti in saliceto 
(reg. subsylv.) ; Utsjoki : Harraitschokka in superiore reg. su- 
balpina. — Rastekaisa SO 297. 

Solidago virgaurea L. Lucos et sylvas frondosas vei 
mixtas reg. subsylv. et subalpinte fqq. occupat; in turfosis et 
salicetis rivulorura reg. alpinae fq.; in ericetis et sylvis deu- 
stis var. lapponica (With.) Wahlenh. freqventigsirae prove- 
nit, sed ubiqve per formas nuraerosas in virgauream genui- 
uam transit. — Rastekaisa O 672. 

Erigeron elongatus Ledeh. Utsjoki : in campis grarai- 
nosis ad ostium rivuli Ischkorasjoka (reg. subs3'lv. sup.) et 
prope Mandojäyri. 

Aiitennaria dioica (L.). In reg. subsylv. et subalpina 
fq. — fqq.; in reg. alpina st. fq. — Pietarlauttasoaivi NO 402^ 
Peldoaivi SO 490, Ailigas SY 425, Rastekaisa O 540. 

A. alpina (L.). »Ad alpem Jeskadam et supreraam 
partena flum. Ivalojoki»: Fellman. 

Gnaphalium norvegicum Gunn. Locis humidulis et 
glareosis reg. subalpinse p., et in reg. alpina rarius; verisi- 
raile est hanc plantam in reg. subsylv. qvoqve adesse. — 
Peldoaivi N 440, Kuarvekods h. 400, Ailigas SV 477, 
Rastekaisa SO 297. 

G. supimim L. P. - St. fq. in ripis rivulorum et 
fluviorura per omnes fere regiones usqve ad suprema cacu- 
raina alpium, ubi ssepe in terra nuda, aqva frigida inundata 
sterilis provenit. — Peldoaivi N. 500, Rastekaisa O 663, 
SO 490, Kuarvekods h. 400, Ailigas SV 477. 

Achillwa millefolium L. Fqq. in propatulis domuum 
et in locis grarainosis, siccioribus per reg. subsylv. et sub- 
alpinam. 



107 

Matricaria inodora L. Juxta domos fqq. et saepe co- 
piose per reg. subsylv. et subalpinara. 

var. horealem Hartm. (= M. phseocephala Rupr.) iu 
territorio dominari credo, aduotationes autem nostrse de hae 
re haud sufficiunt. 

Cirsium heterophyUum (L.). In locis grarainosis, sub- 
humidis, fertilioribus, ad margiues lucorum et salicetorum per 
omues regiones fq. — st. fq. 

Carduus crispus L. Inari: iu propatulo ad Muddus- 
uiemi specimen unicura vidimus ; in Utsjoki legit cel. Sselan. 
— »Iu agris omniura Lapponiarum etiara Kemensis usqve 
ad lacura Euare ssepe freqventissime» : Wahlenb. 

Saussurea alpina (L.). Iu turfosis et pratis ceespitosis 
riparura, ut etiam iu devexis granaiuosis siccioribus, iu 
lucis et salicetis solo duriore^eg. subsylv. et subalpiuse fq.; 
in reg. alpina st. fq. 

Cenfaurea cyaniis L. Toivoniemi iu campo deusto Se- 
eali consito duo specimina fructibus maturis die 21 Aug. 
legimus. 

Leontodon autumnaUs L. /? Taraxaci L. In campis 
herbidis, et ripis lapidosis flumiuis Tenojoki ad Yliköngäs et 
hinc pluribus locis versus ostium (Onnela, Puolmak etc). 
»Passini» in Lapp. fennica: Fellman. 

Taraxacum officinale Web. Fq. preecipue in locis gra- 
rainosis, siccioribus prope domicilia per reg. subsylv. et sub- 
alpinara. 

Ad rivulos et locis uliginosis, apertis vei subumbrosis 
reg. subalp. et alpinse st. fq. adest forma foliis runcinato- 
paucidentatis vei subintegris, obtusiusculis vei brevissirae 
acuminatis, sqvamis involucri exterioribus adpressis, interio- 
ribus haud corniculatis, scapo glabro vei superne puberulo 
plerumqve curvato. Hanc formam eandem esse ac Wahlen- 
bergii »/?, foliis subintegris» (Wahlenberg: Flora lapponica 
p. 195) opinor, imprimis quum in alpe Rastekaisa, uude eara 
esse lectam indicat Wahlenberg, abundet et ibi alia Taraxaci 
forma vix obveniat. T. palustre Ehrh., cui forsitan etiam 
affinis est, in memoriara revocat, sed folia hujus speciei, sse- 
pissime laciniis numerosis, angustis, patentissimis, numqvam 



108 

vidimus. In literis hanc plantam conimemoratam qvidem, sed 
non norainatara invenimus (cfr: N. J. Fe Ilman: Plantse 
vasculares in Lapp. orientali sponte nascentes pag. 36; F. 
J. Ruprecht: Flores samojedorum pag. 45), qvam ob rem 
huic varietati nomen Taraxacum lai^ponicum ad interira 
proponere nobis liceat. — Pietarlauttasoaivi S 308, Hammas- 
uro h. 382, Peldoaivi N 500, SO 478, Kuarvekods h. 400, 
Ailigas SV 400, Rastekaisa O 558, NO 525. 

Mulgedimn sibiricum (L.). Ad flumen Ivalojoki »co- 
piose» sec. Fellman, »parcius» sec. AVahlenberg. — A nobis 
prope Kultala ad Ivalojoki et pluribus locis ad flum. ina- 
rense Vaskojoki visum. 

Creins tectorum L. »Passiin ad flumen Tana» : Fell- 
mau. — Toivoniemi in agro copiosius, fructibus maturis die 
21 Aug. ^ 

Carapaimlaceae. 

Campanula rotundifolia L. /S linifoUa L. In decli- 
vibus et pratis sicciovibus, uec non in fissuris saxorum et in- 
ter lapides riparum per reg. subsylv. et subalpinam st. fq. — 
fq.; in reg. alpina inf. fortasse occurrit, qvamvis a nobis prse- 
tervisa. 

Vacciniese. 

Myrtillus uliglnosa (L.). Per reg. subsylv. et subalp. 
in sylvis, siccioribus qvoqve, fqq. et copiose; in lateribus al- 
pium lapidosis vei glareosis usqve in suprema cacuraina ter- 
ritorii progreditur (ex. gr. Peldoaivi, Tuarpumoaivi, Kudos- 
suvannonpää). — Rastekaisa SO 694. 

M. nigra Gilib. Fqq. per totum territorium; in reg. 
alpiua 100—150 metra supra terminum betulse procedit; bac- 
cse etiam circa Mandojäyri raaturescunt. — Hammasuro h. 
483, Peldoaivi SO 555, Ailigas SV 482, Rastekaisa SO 694. 

Vacciniiim vitis-ida^a L. Fqq. per omnes regiones; in 
cacumine alpis Pietarlauttasoaivi (c. 500 metra) fructus ma- 
turos anui pra3cedentis invenimus. — Rastekaisa SO 822. 

Oxycoccus palustris Pers. Tantum ad lac. Jevjejärvi 



109 

inarensem et in reg. subalp. alpium Tuarpumoaivi et Har- 
mitschokka. 

O. microcarpus Tiircz. Usqve ad tevraiuura betulse 
fqq. copiose in sphagnelis cum apertis tum umbrosis. — Ham- 
masuro h. 342, Rastekaisa h. 267. 



Ericaceae. 

Arctostaphylos uva-ursi (L.). Per reg. subsylv. et sub- 
alpinam fq. et ssepe copiose; in reg. alpina rarius; sed hic 
etiam fructus reddens. Pietarlauttasoaivi S 382 c. fruct., 
Peldoaivi OSO 507 c. fruct., Kudossuvannonpää N 355. 

A. alpina (L,). In sylvis piniferis et frondosis solo duro 
reg. subsylvaticse st. fq.; in locis glareosis nudis, betuletis 
siccis ericetisqve fqq. per reg. subalpinara et usqve ad su- 
prema cacumina alpium omnium altiss. territorii, ubi baccs& 
ejus qvotannis locupletissime raaturescunt; in turfosis supra 
majores ceespites per omnes reg. parcius. 

Andromeda poUfoUa L. Fq. in reg. subsylv. et sub- 
alpina; in reg. alpina st. fq., praecipue in locis glareosis et 
nudis, aqva frigida irrigatis et parcius in turfosis. — Pietar- 
lauttasoaivi NO 420, Hamraasuro SV 473, Peldoaivi N 500, 
SO 489, Kudossuvannonpää N 381, Ailigas SV 483, Raste- 
kaisa h. 314. 

A. hypnoides L. Tantum in jugis altiorum alpium, 
se. Peldoaivi, Kuarvekods, Kudossuvannonpää, Ailigas, Rou- 
vuoaivi, ubi una cum Salice herhacea, Empetro, Diapensia 
ete. vulgo provenit. Ad terminum betulaB appropinqvat qvi- 
dem hsec planta, neqve vero intra eum umqvam vidimus. 
Vide tamen Wahlenberg (1. c.) »in collibus subalpinis jugo 
proximis passim degreditur». 

Calluna vulgaris (L.). Per reg. subsylvaticam fq. in 
sylvis humidis et fertilioribus, nec non supra majores cöespi- 
tes sphagnetorum ; in reg. subalpina p. — st fq. et terminum 
betulce paucis metris haud raro superat. — Hammasuro SV 
427, Pietarlauttasoaivi N 420 (paucis locis copiose), S 428, 
N. 462 (aream non mediocrem occupans), Peldoaivi SO 438 
Kuarvekods NV 390, NNO 356, Kiidossuvaunonpää N 404. 



110 

Phyllodoce ccendea (h-). Fq. — fqq. per reg. subalpi- 
nam et alpinam iu sylvis et siccis et fertilioribus, in lucis. 
in ripis herbidis rivulorum, in ericetis et locis glareosis, nec 
non in ipsis cacuminibus lapidosis omniura alpium. ubi ple- 
ramqve sterilis obvenit. — In reg. subsylvatica prsecipue in 
pinetis duris passiin parcius, in regione inter Tsohuolisvuono 
et Pakanaujoki sitä st. fq. 

Azalea 'procumhens T.. In locis glareosis, aridis reg. 
alpinse fqq. copiose et subalpinge fq. — st. fq.; in reg. sub- 
sylvaticam haud ssepe descendit, ex. gr ad Pyhäjärvi, in cou- 
valli flum. Ivalojoki circa Kultala inultis locis, nec non iu 
tractu inter Tsohuolisvuono et Pakanaujoki sito fq. — In 
cacumina alpium altiss. territorii florens aggreditur. 

Ledum pahistre L. Reg. subsylvat. fqq.; in turfosis, et 
betuletis humidis atqve in ripis nonnunqvara iuundatis reg. 
subalpinae freqvens; in reg. alpinam infimam qvoqve passim 
evadit, ex. gr. ad Tuarpumoaivi, Haramasuro. — Pietarlaut- 
tasoaivi N 373, Hammasuro SV 473, Tuarpumoaivi NO 404, 
Peldoaivi N 400, Kudossuvannonpää 360. 

Pyrola iinifiora L. In reg. subsylvatica p.; etiam in 
ripis graminosis urabrosinsculis visa. 

P. rotimdifolia L. In Utsjoki (Castren 1. c.) et Puol- 
mak (Lund). 

P. chlorantha Siv. In pineto ad lacura inareusem Py- 
häjärvi. 

P. minor L. In locis nemorosis et declivibus herbi- 
dis rivulorum et fluviorura suboccultis per reg. subsylv. et 
subalp. fq.; secundum rivulos 50 metra et pauUo ultra in reg. 
alpinam hinc inde adscendit. — Pietarlauttasoaivi NO 373, 
Peldoaivi N 453, Kuarvekods h. 400, Ailigas VSV 383, 
Rastekaisa SO 297. 

P. secunda L. Per reg. subsylv. et subalpinam st. fq.; 
terminum hetula) tamen vix attingit. — Pietarlauttasoaivi S 
348, Hammasuro NO 3G7, Tuarpumoaivi NO 306. 

Meiiyantheae. 

Me7iyanthes trifoUata L. In paludibus, sphagnetis aper- 
tis, aqvosis atqve in aqva tranqvilla fluminum per reg. sub- 



UI 

sylv. fq. et subalpinam st. fq.; in tractu inter lac. Muddus- 
järvi et Inari sito fq. copiose, at iu reg. subalpiua alpium 
Muotkatunturit et Maarestatunturit parcius. — Ailigas V 335. 

Gentiaueae». 

Gentiana nivalis L. Utsjoki: Andelin; in raarginibus 
csespitura locis graminosis, turfosis, subumbrosis ripse lacus 
Inari ad Väylä et Kettu-Matti parcius. 

Polenioiiiiiceae. 

Polemoniiim cceruleum L. var. campamdatum Tli. Fr. 
In locis graminosis, fertilioribus vei huniidis et inter fruti- 
ces prsesertira in vicinitate domiciliorum per reg. subsylv. et 
subalpinam st fq.; ad flum. Tenojoki fq. 

Diapensia lapponica L. Supra terram glareosam nu- 
dam et inter lapides jugorum alpium per reg. alpinam fqq. 
copiose usqve ad suprema cacumina territorii ; sed in reg. 
subalpinam rarius, ex. gr. prope Parshi, descendit. 

Borragiiiese. 

Myosotis sylvatica Hojfin. De M. scorpioidi in Flora 
lapp. p. 54 scripsit Wahlenberg: »in pratis et graminosis 
etiam sicciusculis per omnes partes universae Lapponiae usqve 
in lateribus superioribus alpium vulgaris», qvod ad M. sylva- 
ticam referendum jam demonstravit cel. Sommerfelt 
(Suppl. Fl. lapp. p. 10). Nobis non obvia, nisi iu Varang- 
ria (Njavdamvuodna etc.) et ad Puolmak, sed forsitan pra^- 
tervisa qvoqve in interioribus partibus territorii usqvam gi- 
gnitur. 

Asperugo procumbens L. Ad domicilia pagi Kyrö et 
ad Toivoniemi fructihus maturis. 

Labiatae. 

Thymus serpyllum L. Nobis nusqvam obvia nisi, ut 
jam indicat AVahlenberg: »in ripis arenosis fluvii Tana 
per omuem ejus longitudiuera» inter Vuopionsuu juxta flura. 
Anarjok et Puolmak ubiqve fere fq. et sgepe copiose; »ut 
etiam ad lacum Mandujauri Utsjokia;». (Fl. lapp. p. 163). 



112 

GaUopsis tetrahit L. Inari: Toivoniemi, Muddusniemi, 
Paavali, prope templum ; Utsjoki : ad sacerdotium et plurirais 
locis ad flum. Tenojoki inter Koadnilnjarga et Puolmak (reg. 
subalp.). 

G. versicolor Curt. Toivoniemi ad lat. 69" 4' in campo 
Solano tuberoso consito, Sec. Wahlenberg: »cura prsece- 
dente . . . fere vulgatius», qvo modo tamen in territorio no- 
stro non omnino est. In Norvegia G. tetrahit ad septentrio- 
nes versus multo longius progreditur; terminum polarem hu- 
jus speciei cel. Norman in Finraarkia orientali »ad lat. 70° 
39' et 70** 47—48', nisi hoe loco tantummodo adventitia», 
iu Finm. occideutali secundum cl. Lund ad lat. 70° 59' — 
71° indicat; terminum polarem G. versicoloris autem indicat 
in Vesteraalia ad lat. 69° 6—7' in Finmarkia occidentali ad 
lat. 69° 56 — 57', »sed ibi verisimiliter adventitia». 



Personatae. 

Veronica longifoUa L. In pratis herbidis et locis sub- 
umbrosis inter salices riparum per reg. subsylvaticam fq.; 
in reg. subalpina utsjokeusi st. fq. 

V. alpina L. »Ad Utsjoki, Enare, Enontekis locis sub- 
irrigatis per latera et radices alpium fq., unde tamen ad 
fluvios parcius, ex. gr. ad Utsjoki, Levojock cet. descendit^.: 
Fellmau. Nobis tantum extra territoriura obvia, ex. gr. in 
alpe Puakkuvarri ad flum. Tenojoki in reg. subalpina et in Fin- 
markia orientali plur. loc 

V. scutellata L. ^ villosa Schiim. »Juxta partem in- 
teriorem flum. Tana elf latere feunico ad Virjevagge»: Nor- 
man. — Utsjoki in locis argillosis inundatis ad Spaarassuo- 
luu et Ispos reg. subalpinae. — > . . in Finmarkia orientali 
(forma) villosa sola hactenus observata»: Norman. 

Bartsia alpina L. Fq., sed sape parcius per totura 
territorium, usqve in reg. alpinam adscendens, in ripis rivu- 
lorum fluviorumqve, in turfosis et sphagnetis, nec non in fru- 
ticetis salicura. — Pietarlauttasoaivi NO 425, Hammasuro 
SO 371, Peldoaivi N 471, SO 450, Kudossuvannonpää N 
381, Ailigas SV 483. 



113 

Euphrasia officinaUs L. var. alpina (Rchh. enl. Blytt 
N. FL). Per reg. subsylv. et subalpinam fq. in devexis gra- 
minosis cum siccioribus tum fertilioribus etiain procul a do- 
miciliis hominum ; extra terrainura betulse nisi ad sinum va- 
rangricum uon vidimus. 

RhinantJiiis minor Ehrh. In reg. subsylv. et subalpina 
fq. copiose. 

De Rhinantho Crista-(jalli i. illustr. Wahlenberg di- 
cit: »in inferalpinis Nordlandise et Finmarkise usqve ad Nord- 
cap ubiqve freqventius, unde etiam adscendit juxta ripas flu- 
minis Tana ad templum Utsjokense copiosius», qvod impri- 
mis ad hanc speciem spectare probabile est. — Speciraeu sim- 
plex defloratum, a cel. Th. Scelan e Utsjoki reportatum sub 
noraine E,, majoris in Herb. M. F. asservatur; indetermiiia- 
bile autem est — Specimina Rhinanthi omnia e Lapponia 
rossica (Triostrow: F. Nylander, opp. Kola: N. J. Fellman) 
in H. M. F. inter E,, majores posita, ad B,. minorem aperte 
pertinent. E Varangria illam speciem non refert cel. Lund, 
et cel. Norman (Ind. suppl. p. 30) »prope Tromsö ad 
pratum artificiale, seminibus Christianise emptis consitum, die 
18vo Octobris anni 1863 eum etiamtum efFlorentem, capsu- 
lis infimis gaudentem vix semiraaturis, frigori occumbentem» 
observavit; . . Sic non dubitat, >qviu E,, major a Flora arctica 
nostra citranordcapensi (Finmarkia occidentali) ad interim 
excludendus sit.» Neqve nobis in territorio nostro obvia; sic 
hsec planta a Tromsö orientem et septemtriones versus nus- 
qvam, nisi a Th. Fries ad Nyborg & Tanen (et hic forsan 
fortuita), certe observata est. In Fennia specimina qvara ma- 
xime borealia, qvantum scio, ad pagum Kiistala par. Kittilä 
ad lat. bor. 67** 52' lecta sunt. 

Pedicularis Scepfnim-carolumm L. In salicetis reg. 
subsylv. et subalpinse passini parcius; in convalli tlum. Vasko- 
joki st. fq.; ad flum. Tenojoki, ut videtur, rarius, ex. gr. ad 
Jorgastakka, Paksusammali, Veitschinjarga. 

F. palustris L. Usqve ad terrainum pineti parcius, e 
9 locis diversis adnotata, ex. gr. Paksujalka utsjokense, Ket- 
tu-Matti, Tuulijärvi, inter Vuopionsuu et Vaskojoki etc. 



114 

[P. hirsuta L. »in uliginosis alpinis rarius occurrit ex. 
gr. ad Suollo selke et Koltajaure»: Fellman. Intra territo- 
riuin nostrum vix inveniri credo.] 

P. lapponica L Fq. — fqq. per omnes regiones; in syl- 
vis frondosis, in nemorosis, in turfosis supra caespites, in lo- 
cis herbosis ad ripas rivulorum; in locis siccis et apricis reg. 
alpinse vulgo, sed magnam partem sterilis legitur. — Raste- 
kaisa SO 730. 

Melampyrum pratense L. Per reg. subsylv. et subal- 
pinam fq. — Tuarpuraoaivi NO 278, Peldoaivi SO 355, Ai- 
ligas SV 376, SV 329. 

M. sylvatlcum L. Ad terminum betulae usqve fq. (?) 
progrediens; species non satis diligenter observata. 

Utriculariaceae. 

TJtricularia intermedia Hayne. Inari: Kaamasjoki c 
fl.: Silen (H. M. F.); inter Menesjärvi et Karvasselkä ster.: 
Saslan (H. M. F.); in paludosis ad Jevjejoki sat freqventer, 
c. flor. 

U. ininor L. Inari: in palude inter Menesjärvi et 
Karvasselkä c. fr.: Sselan (H. M. F.); Utsjoki: prope Mando- 
jäyri in reg. subalp. sterilis. 

Pinguicula vulgaris L. Per reg. subsylv. et subalpi- 
nam fq., reg. alpinam st. fq. — Peldoaivi SO 450, N 428, 
Kudossuvaunonpää N 381, Rastekaisa h. 415. 

var. tenuior Wahlenh. »In Enare passim»: Fellman. 

P. alpina L. In reg. alpina omnium fere alpium. 
qvas iuvisimiis, adest plus rainusve abuudans: in reg. subal- 
pina circa Mandojäyri ad rivulos haud infreqvens, nec non ad 
Ailigas et Puolmak. 

var. himaculata Wahlenh. >Cum prcecedeute passini»: 
Fellman; a forma genuina haud distinximus. 

P. villosa L. In cajspitibus a Sphagno acutifoUo et S. 
cymbifolio formatis per totara reg. subsylv. et subalpiuaiii 
usqve ad terminum betulse saltem fq. — Kuarvekods NNO 
356. 



115 

Primulace». 

Trientalis europcea L. Per reg. subsylv. et subalpinam 
fq. — fqq.; in turfosis reg. alpinse circa rivulos c. 80 metra 
supra terraiuura betulfe iuvenitur st. fq. — Tuarpumoaivi 
NO 416, Kuarvekods h. 400, Ailigas SV 477, Rastekaisa 
h. 360. 

Nanmburgia thyrsijiora (L.). In locis graminosis uli- 
ginosis ripae lacus Yastusjärvi ad Toivoniemi ad lat. 69" 4' 
specimina sterilia et digitalia die 21 Aug. legiraus. — In 
Norvegia terminum polarem ejus speciei ad eaudem fere lat. 
(Sör-Reisen prgefecturae Tromsceensis ad lat. bor. 69° 1 1 — 12') 
esse indicat cel. Norman (Notationes p. 47). 

Primula stricta Horn. In ripis planis, graminosis, la- 
pidosisqve, nec non in saxosis irroratis fluminum Ivalojoki et 
Vaskojoki st. fq.; ad flum. Tenojoki tantum prope Paksusam- 
Tnali (reg. subsylv.) lecta, verisimile tamen est, eara baud 
^aram esse, qvamvis jam raarcescens prsetervisa sit. 

Polygoiiaceae. 

Koenigia islandica L. Utsjoki: J. M. af Tengström 
{H. M. F.). Nobis nisi ad sinum varangricum non obvia. 

Oxyria digyna (L.). Ad flumen Tenojoki inter Yli- 
köngäs et Puolraak fq.; ad flum. Utsjoki sajpius, ex. gr. ad 
Kenishkoski et Jomppala (reg. subsylv.), sed in ipsis alpibus 
liaud visa; ad flum. Kaamasjoki inarense : Silen (H. M. F.). 
— Rastekaisa SO 822. 

Rumex domesticus Hartm. »In stercoratis ad lacura 
Enare, Pelpajaure, haud procul a templo Enaraensi nec non 
■alibi ad domos»: Pellman. A nobis juxta flumen Tenojoki 
pluribus locis lectus. 

a. htppolapaihum Fr. »In aqvosis passim*: Fellman. 
In locis uliginosis aqvosis juxta flum. Ivalojoki, Jevjejoki, 
Vaskojoki, Utsjoki (ad Jomppala), Tenojoki (Puolmak, Spaa- 
rassuoluu) seraper parcius vidimus. 

a. acetosa L »Freqvens» in Lapp. fennica: Fellman; 
ad Toivoniemi, Jomppala, Puolmak, Njavdamvuodna vidimus. 

$ alpina Wahlenb. »In Utsjoki haud infreqvens*: 
Fellman. 



116 

B. acetosella L. In locis ruderatis circa habitacula fqq.: 
in lapidosis qvoqve ad cataractas hinc inde copiosius, ex. gr: 
ad Yliköngäs, Mandojäyri. 

Polygonum viviparum L. Per reg. sybsylv. et subal- 
pinam fq. — fqq. in locis graminosis siccioribus. 

var. alpinum Wahlenh. In reg. alpina alpium Muot- 
katunturit st. fq. — Peldoaivi N 500, Ailigas SV 483. 

P. aviculare L. In propatulis depressis atqve rudera- 
tis circa habitacula per reg. subsylv. et subalpinam ubiqve 
copiose. 

P. convolvulus L. In campo deusto, Secali consito, ad 
Toivoniemi et in ruderatis ad Rassijoki prope Muddusjärvi 
parcissime, 

Chenopodiaceae. 

Chenopodium alhum L. Specimina ad sacerdotium uts- 
jokense et parcius ad Paavali (Inari) vidimus. 

Atriplex patula L. Inari : Nylander et Gadd (H. M. F.) 

Urticaceae. 

Urtica dioica L. In Inari ad habitacula fq.; e convalli 
flum. Tenojoki tantum pro Puolmak adnptata; Utsjoki: An- 
delin; var. glahra Hartm. in fruticetis ad Vaula inter Kul- 
tala et Rovanen Sodankylensem. 

TJ. urens L. »In cultis totius Lapponige ubiqve»: 
Fellman. In territorio nostro desiderari videtur, sed ad si- 
nura varangricum ubiqve fq. invenitur. 

EmpetretB. 

Empetfum niyrum L. Fqq. et saepe copiose per om- 
nes regiones, usqve in cacumina supreraa territorii fertilis 
aggrediens. Baccse hujus plantae in his regionibus, ut jam 
animadvevtit G. \Vahlenberg, multo succusiores sunt, qvam 
in Fennia meridionali. Fructus Empetri, Myrtilli, B,ubi 
chameemori Lappones, ut sa3pius vidimus, piscibus insolatis 
miscunt, qvibus coctis cupide vescuutur. — Rastekaisa SO 
730. 



117 

Salicinea*. 

Populus tremula L, St. fq. usqve ad betuleti fere 
terminum in declivibus fertilioribus ; tota reg. subsylvatica 
trunco arboreo, ex. gr. circa Muddusjärvi usqve ad 9 metra, 
ad Partakko in ripa boreali lacus Inari ad lat. bor 69° 12' c 
6 metra alta, populeta speciosa efficiens. In infima parte 
reg. subalpinse ad fluvios et rivulos etiam arbores minores, 
«X. gr. ad Utsjoki et Puolraak (Wabl enberg), supra os- 
tium amnis Lavajajoki ad Tenojoki etc, sed in ipsis lateri- 
bus alpium nuUo loco altiorem qvam 12 dm., plerumqve 
autem 3 — 6 dm. vidiraus. — Peldoaivi SO 326 c. 12 dm., 
355 c. 6 dm., 390 c. 1,5 dm. 

S. i)eiitandra L. . . »Usqve ad lacuin Enarensem st. 
fq. . .» Wablenberg. »circa lac. Enare et in reg. borealibus 
Lapp. fere semper arbor fit»: Andersson. A uobis non 
visa. 

S. caprea L. Per reg. subsylv. et subalpinam inferio- 
rem totius territorii usqve ad ostium flum. Utsjoki et Njav- 
damvuodna passim parcius. 

S. Lapponum L. Fqq. et soepe copiose per reg. sub- 
sylv. et subalpinam, sed supra terminum betulae non lecta. — 
Hammasuro h. 457, Peldoaivi n 396, Kuarvekods b. 400, 
Rastekaisa SO 297. 

S. nigricans Sm. « protea Ands. Saltem ad Toivo- 
niemi et Kaamas. 

/9 borealis Fr. Fq, copiose usqve ad terminum betula) 
saepe progreditur. Juxta flumina Kaamasjoki et Jevjejoki 4 
metra alta. — Hammasuro SV 450, Pietarlauttasoaivi S 307, 
Kuarvekods h. 400, Ailigas b. 329, Rastekaisa SO 297. 

S. phyliciefolia L. Eandem fere ac prajcedens babet 
distributionem, sed loca humidiora, qvoqve turfosa, uligino- 
sa amat. — Ailigas SV 329. 

S. vagans Ands. « livida 'Wahlenb. Hinc inde per 
reg. subsylv. et subalpinam parcius; in reg. alpiua qvoque al- 
pium Muotkatunturit visa. 

/S cinerascens Wahlenb. Per reg. subsylv. et subal- 
pinam locis siccioribus, in pinetis qvoqve, fq. parcius; in reg. 
alpina p. — st. fq. 



118 

S. myrtilloides L. In sphagnetis aqvosis reg. subsyl-- 
vaticse passim copiose, ex. gr. ad Toivoniemi, Kettu-Matti, 
Vuopionsuu, Palokoski flumiuis Vaskojoki. 

S. lanata L. In ripis fluminis Ivalojoki inter Kultala 
et pag. Kyrö pluribus locis; Toivoniemi et Pakananjoki: adi 
flum. Tenojoki inter Yliköngäs et Puolmak st. fq.; in alpe 
Harraitscbokka ; ad Puolmak et Njavdamvuodna specimina 
8-10 pedalia vidimus. 

S. hastata L. Divei-sis locis prfesertim ad ripas rivu- 
lorum fluvioruraqve per reg. subsylv. et subalpinam fq.; alti- 
tudiue fruticum, amplitudine et forma foliorum mire variat. 

-S', glauca L. Ad ripas fluviorum et rivulorum cum S. 
nigricante, phylicsefolia, Lapponum fruticeta densissima con- 
stituit; alibi qvoqve in uliginosis et paludibus fq.— fqq. per 
oraues regiones Secundura rivulos suprema cacumina alpium 
binc inde fere attingit. — Pietarlauttasoaivi h. 460, Ham- 
raasuro SV 473, Peldoaivi in proxiraa vicinitate cacuminis, 
Ailigas SV 483, Rastekaisa b. 415. 

[S. arbuscida L. » . . per partera subsylv. et subalpi- 
nam Lapponiarum omnium freqventer»: "Wahlenberg. Ut 
Andersson (Monogr. Salicura p. 130) tradit, hsec adnotatio ad. 
S. pbyliceefoliam spectat. — Hanc speciem iutra territorium. 
nostrum inveuiri baud credo.j 

S. myrsinifes L. In devexis turfosis bumidis per reg. 
subsylv. et subalpinam st. fq. — fq., sed intra territorium ter- 
minum betulse vix superat. 

S. polaris Wahlenb. Ad alpem »Jeskadam» (Utsjoki): 
Fellman. In summa alpe Rouvuoaivi utsjokensi pai-ce. 

S. herhacea L. In locis glareosis et uudis reg. alpinaa 
omnium alpium, qvas invisimus, plerumqve copiose ; in reg. 
subalpina modo ad lac. Sappijärvi prope Peldoaivi. 

[S. reticulata L. »Haud infreqvens» in Lapp. fennica:. 
Fellman. Modo in alpinis maritimis orse varangricse vidi- 
mus.] 

Salices hyhrida^. 
S. caprea X cinerascens. In reg. subsylvatica ad Kön- 
sävaara inarensem, $. 



119 

Arbor 2,5 — 3 metra alta, trunco arboreo; ramuli no- 
velli pubescentes ; folia late obovato-elliptica, supra obscure 
viridia et puberula, subtus novella pubescentia, demum sub- 
glabra, glauca, margine integerrima vei hinc inde irregulariter 
crenulata; aynenta rariflora, bracteis paucis, minimis vei nul- 
lis stipata; (jermhia pedicello bis terve bracteolum superante, 
e basi ovata elongato-cylindrica; stylus brevis, stigmatibus 
parvis oeqvans. 

S, glauca X niyricans (S. Amandce Ands.) Toivo- 
niemi $. 

S. herhacea X lapponum (sec. A. Lundström). In 
reg. alpiua alpis Eouvuoaivi Utsjokiae, inter S. herbaceam, 
polarera, glaucam crescens; specimen unicum, cf legimus. 

Frutex circiter 1 dm. alta; i'ami tenues, decumbentes 
vei adscendentes, annotini puberuli, sestate seqvente jam gla- 
bri, denique fusco-nitidi, angulati; folia elliptica, basi sub- 
cordata, acuta, apice valde rellexo, 15 — 20 mm. longa, 8 — 12 
mm. Iata, superne mox glabra, subtus inaeqvaliter pubescen- 
tia, deniqve imprimis apicem versus subglabrescentia, inferiora 
subtus eximie elevato-venosa, superiora fere leviä, margine 
crenulata, vix recurvata; amenta pedunculata, bracteis 2 — 3 
sat magnis stipata, circ. 12 — 14 mm. longa. 

^S*. lanata X kastata. (S. Hartmaniana Ands.) In 
locis graminosis, subaqvosis ad Toivoniemi parcius, $. 

S. lapponum X myrtilloides (S. versifolia Wahlenh.) 
In sphaguetis aqvosis circa Toivoniemi pluribus locis abun- 
dat, tum ad S. myrtilloidem tum ad S. Lapponum recedens ; 
9- et cf legimus. 

S. myrsinites X nigricans (S. punctata Wahlenh.) 
» ... ex. gr. ad flumen Tana copiose»: Wahlenberg; in alpe 
Harmitschokka et ad sinum varangricum vidimus, 5. 

Betulineae. 

Betula odorata Bechst. 

var. pubescens Ehrh. Etiam ad lac. Mandojäyri legi- 
mus. 

var. alpicola Bl. sylvas reg. subalpiuse superioris con- 
stituit, magnitudine et serratura foliorum valde variabilis. 



120 

Vide de distributione betuls pag. 80—82 et mappam 
geographicam. 

B. nana L. Per omues regiones usqve in suprema ca- 
cumina territorii, ubi saope vix digitalis, terr® adpressa vei 
inter Empetrum et Cladinas abdita jacet, fqq. et copiosissirae. 
— Rastekaisa 694 SO. 

Saepius ex his Betulis duabus forniEe hybridge aut me- 
dioe exoriri videntur. lu turfosis, ut etiara locis fertilioribus 
ad cataractas etc. specimina sparsa hinc inde obvia sunt, qvse 
aut oranibus characteribus inter B. nanam et odoratam pror- 
sus medium tenent, aut tura ad hanc tum ad illam speciem 
plus miuus recedunt. Specimina, qvte cum descriptione ^B. 
alpestris Fr.^ omnino conveniunt, e Toivoniemi, Leviövaara, 
Tuarpumoaivi reportavimus. Ad Lastekoski specimen 9 dm! 
altum, ramis gracilioribus, foliis obtusis vei acutiusculis, laci- 
niis sqvaraarum paullum inasqvalibus, alis saraararum germine 
c. duplo angustiores. Ad Paksusammali juxta flum. Tenojoki 
legimus frutices nonnullos 15-18 dm. altos, tabuin Floree 
danicae 2852 (»B. intermedia Thom.») haud dissimiles, sed 
differentes foliis raagis obtusatis, lobis sqvamarura feqvalibus, 
alis samararum germine vix seqvantibus. Ad Yliköngäs ean- 
dem formam, hic tamen 12 dm. modo altam, legimus. 

Alnus incana (L.) var. borealis Norrl. In reg. sub- 
sylvatica in ripis lacuum et flurainum st. fq. at parce. Ad 
Toivoniemi et flum. Jevjejoki frutices 2,5 raetra altos vidi- 
raus; in reg. subalpina usqve ad terrainum betute secundum 
rivulos, 3-6 dm. alta, penetrat (p. -) st. fq. - Hammasuro 
h. 382, Peldoaivi N 396 dm. alta, Kuarvekods h. 400. 



Monocotvledoneae. 

Alismaceae*. 

Seheuchzeria palustris L. lu sphagneto aqvoso ad 
Väylä. 

Triglochin palmtre L. In reg. subsylvatica ad Tirro 
et Tuulijärvi. 



121 

PotamogetoueaB. 

Potamogeton sjyargani/olius Lcesf. lu flum. Kaamas- 
joki pluribus locis copiose,. verisimiliter in aqva placida to- 
tius hujus fluminis hand iufreqvens, etiam in lac. Syysjärvi, 
Vastusjärvi, Muddusjärvi. 

P. gratnineus L. Ad effluvium fluminis Kaaraasjoki in 
lac. Vastusjärvi. 

P. rufescens Schrad. Kaamas: Silen (H, M F.). 

P. i^erfoliatus L. In lacubus Vastusjärvi et Muddus- 
järvi, ut etiam in aqva tranquilla fluminum Kaamasjoki et 
Vaskojoki copiose vidimus; ad Paksusammali qvoqve in flum. 
Anarjok. 

P. marinus L. Prope flum. Kaamasjoki: Silen (H. 
M. F.). 

Nartheciaceae. 

Tofjeldla horealis JVahletib. In spliaguetis turfosis per 
reg. subsylv. et subalpinam fq,; in ripis rivulorum et fluvio- 
rum locis apertis humidis vei nonnunqvam inundatis ubiqve; 
hic etiam in reg. alpinam paullum penetrat st. fq. — Pietar- 
lauttasoaivi NO 425, SV 473, Peldoaivi SO 478, Kudossu- 
vannonpää N 373, Ailigas SV 420, Rastekaisa O 594. 

Typhaceae. 

Sparganiiim affine Schnizl.? Locis vadosis lacuum reg. 
subsylvaticffi, ex. gr. Inari, Vastusjärvi, Syysjärvi Sparga- 
nium qvoddam foliis longis uatantibus liinc iude abundat, sed 
sterilia tantum vidimus specimina. 

S. hyperhoreimi Lcest. Kaamas: Silen (H. M. F.); ad 
Jevjejoki et Jevjejärvi specimina nouuuUa cum fructibus 
anni prsecedentis vidimus. 

Orchideae. 

Corallorrhiza iiniata R. Br. In salicetis ad Toivoniemi 
parcius; probabiliter etiam alibi. 

Listeva cordata (L.). In turfosis piniferis reg. subsyl- 
vaticas st. fq. parcius; in locis nemorosis reg. subalpina} qvo- 
qve st. fq. — Rastekaisa 230. 



122 

Platanthera bifolia (L.). ^In Utsjoki raro^ Fellman. 

Ccelocjlossum viride (L.). In locis nemorosis alpmm 
Muotkatunturit, reg. subalpina, nonnullis locis; in subalpina 
Qvoqve reg. alpis Ailigas et ad Puolmak; sine dubio etiam 
m reg. subsylvatica adest. - Ailigas SV 400, Rastekaisa 

SO 297. 

Gymnadenia albida (L.). >Ad fluineu Tana rarissirae»: 

Fellman. /n- u ivr 

G. conopsea (L.) forma la'ppomca Sml. (Herb. Mus. 
fenn. p. 19). Juxta semitara pineti ad Pyhäjärvi inarensem 

parcius. 

Orchis maculata L. In turfosis pinifens et apertis per 
reg. subsylv. st. fq.: in reg. subalpina ad terminum betulse 
usqve rarius progreditur. 

SmilaciueaB. 

Faris qvadri/oUa L. Kultala ad flum. Ivalojoki et 
Toivoniemi; in radice alpis Peldoaivi locis nemorosis reg.. 
subalpinse copiosius; Puolmak in reg. subalpina. 

Majanthemum bifoUum (L.). Ad Kultala et in pago 
Kyrö juxta flum. Ivalojoki; deiude modo ad Könsävaara ina- 
rensem, lat. bor. 69^ 4'. 

Liliaceje. 

AlUum Schcenoprasim L. »ad rivum Säytikkö haud 
procul a templo utsjokensi; ad Nuus et alibi ad flumen Tana 
passim copiose^: Fellman. Intra territoriura haud vidiraus, 
sed in H. M. F. specimina e vicinitate sacerdotii utsjokensis 
(Silen), ad var. sibiricum (L.) pertineutia, asservantur. 

Juncaeeae. 

Juncus filiformis L. In locis graminosis, paludosis et 
subturfosis per reg. subsylv. et supalpiuam fq. 

J. alpinus Vili. In semitis et locis pedibus depressis. 
humidis vei subuliginosis per reg. subsylvaticam et reg. sub- 
alpinam fluminis Tenojoki st. fq. parcius; extra terminum be- 
tulte tantum ad sinum varangricum. 

[J. Gerardi Lois. ^ad flumina Tana et Lutto parcius >: 
Fellm. nomine J. bothnici. Nonue cum preecedente commixta?] 



123 

J. bu/ofiius L. »in huraidis uliginosis äd lac. Enare . . .»: 
Fellmau. Nobis haud obvia; in pago Kyrö tamen forsitau 
adest. 

J. tri/idus L. In locis glareosis apricis reg. alpina) fqq. 
et subalpinte fq.; iu subsylv. qvoqve reg., ex. gr. juxta flum. 
Vaskojoki niultis locis, inter Tuulijärvi et Pakananjoki fq., 
ad Kultala. 

J. stygius L. »Eab. in paludibus aqvosis per partem 
sylvaticam et subsylvaticara Lapponiarum svecicarum usqve 
ad Enare ejusqve lacura Hastemjärvi passim copiose»: Wah- 
lenb. — Tautum ad Kaamas, Väylä, Pakananjoki legiinus, 
verisiraile autem est, plantam in reg. subsylv. qvidem haud 
raram esse. 

J. trlglumis L. »Locis uliginosis et irrigatis in regio- 
nibus alpinis et subalpinis oranium Lapponiarum vulgatissi- 
me»: Wahlenb. — In ripa flura. Vaskojoki passini ex. gr. 
ad Tirro, Jibraonsu'anto; sine dubio in alpibus multis locis. 

J. higlumis L. In uliginosis et in terra aqva nivali 
irrigata reg. alpinas fq.; in reg. subalpina passim, ex. gr. ad 
templum Utsjoki: Fellman, in alpe Ailigas, Hamraasuro, ad 
lac. Peldojärvi, Puolmak; etiara ad flum. Vaskojoki reg. sub- 
sylvaticse multis locis. 

Luzula pilosa L. In reg. subsylv.: Könsävaara, Kettu- 
Matti; locis nemorosis reg. subalpinie alpium Muotkatunturit 
st. fq.; ad Ailigas et Njavdamvuodna, reg. subalp. In reg. al- 
pina territorii non lecta. — Pietarlauttasoaivi S 355, Tuar- 
pumoaivi N 267, Peldoaivi SO 323, Kuarvekods h. 400, 
Rastekaisa SO 186. 

L. ■parvlflora (Ehrh.). Locis nemorosis reg. subal- 
pina) p. parcius, sed ad flum. Tenojoki inter Yliköngäs et 
Puolmak st. fq.; in alpibus Ailigas et Rouvuoaivi terminum 
betulse paullo superat et ad Kultala in reg. subsylvaticara 
parcissime descendit. — Ailigas VSV 365, Kuarvekods h. 
400, Rastekaisa NO 412. 

L. \Vahlenhergii Rupr. Ad Veitschinjarga juxta flum, 
Tenojoki, reg. subalpina. — Rastekaisa NO 536. 

L. camp)estris (L.) var. multiflora (Hoffm). In 
reg. subsylvatica saltem st. fq. 



124 

var. sudeti<?a Willd. Per reg. subsylv. et siibalpinam 
ad terminura betulse usqve, ut videtur, fq.; hanc varietatem 
a prsBcedente non bene distinximus in adnotationibus nostris. 

var. 2>a//escews Wahlenh. E convalli fluminis Vaskojoki 
et regione circa lacus Muddusjärvi et Vastusjärvi adnotata. 

L. arcuata (Wahlenh.). Tantum in alpe Harmitschokka 
utsjokensi lecta. 

var. confusa Lindeb. Locis glareosis, nudis lapidosisqve 
reg. alpinte totius territorii fq. 

Forma memorabilis, robusta hujus speciei, in pineto 
sicco ad Pakananjoki lecta, cum specimine Luzulm sudetico- 
arcuatce Bupr., in Herbario N. I. Fellmani: »Plantee arc- 
ticse exsiccatsB» distributo (N:o 241) ita congruit, ut non, nisi 
perigoniis pauUo brevius acurainatis, difFerat. Specimina Fell- 
mani, ad Panfelofka Lapponise rossicse lecta, a Ruprechto 
ipso sic deterrainata sunt: »Luzula arcuata var. sudetico-arcu- 
ata Rupr. Pl. Samoj. p. 58 exactel» (Ruprecht in litt-)- L. 
sudetico-arcuata Rupr. culmo 20 — 22 cm. aito, foliis omnibus 
rigidulis, non profunde sed evidenter canaliculatis, foliis culmi 
fertilis c 3 mm. latis, vaginis foliorum radicalium insigniter 
rubentibus, spiculis majoribus formam luxuriantem L. arcua- 
ta constituere videtur. 

Luzula spicata (L.). In reg. alpina cum praecedente 
fq.; in reg. subalpina passim — st. fq.; ad Kultala qvoqve in 
reg. subsylvatica. Intra territorium nostrum plerumqve 12 
--13 cm. altam, sed ad sinum varangricum saltem duplo al- 
tiorem legimus. 

Cyperaceae. 

Scirpus ccitspiiosus L. In turfosis piniferis et apertis, 
prsesertira in intervallis caespitum per reg. subsylv. et subal- 
pinara fq. — fqq.: in terra nuda, aqva nivali irrigata reg. al- 
pinaj fq. - Ailigas SV 483, Hammasuro SO 390, Raste- 
kaisa O 588. 

[Se. acicularis (L.). »Passim copiose» in Lapp. fenn.: 
Fellmaii.] 

[Se. palustris (L.). »Passim» in Lapp. fennica: Fell- 
man. Ut pra3cedentem inti'a territorium nostrum non vidi- 



125 

mup, hic taraen forte detegendus. — 5. acicularem ad flum. 
Paatsjoki (Pasvigelv) legit cel. J. M. Norman et ^S'. i^a^ustrem 
ad Svanvig prope Colmejaur iuveniri indicat cel. Th. Fries. 

S. lacustris L. »Passim, ex. gr. ad Euare et Sodan- 
kylä»: Fellraan. 

Eriophorum alpinum L. In turfosis per reg. subsyl- 
vaticam st. fq.; extra terminum pini modo ad Njavdaravuodua 
vidimus, sed ad sinum Tanafjord terminum polarem ejus ad 
lat. 70" 27—19' indicat Norman. 

E. capitatum Host. In ripis sabulosis, udis fluminura 
Anarjok, Tenojoki (inter Vuopionsuu et Seida), Utsjoki pas- 
sim copiose; Kaamas; in pago Kyrö ad Ivalojoki; Tuulijärvi 
et Pakanaujoki, nec non ad sinum Njavdamvuodna copiose. 

E. russeolum Fr. In reg. subsylvatica inarensi multis 
locis, ex. gr. ad Säytsjärvi, templum inarense, Jevjejoki, Ham- 
raasuro. 

E. vaginatum L. Per reg. subsylv. et subalpinam fqq. 
et copiosissime; in reg. alpina fq. copiose. 

E. angustifolium Eoth. Per omnes regiones territorii 
fq.— fqq. 

E. gracile Koch. Prope Toivoniemi, nec non in reg. 
subalpina alpium Muotkatunturit ad Tuarpumoaivi et Peldo- 
aivi observavimus ad lat. bor. c. 69" 8'. — In Norvegia ter- 
minum polarem speciei ad lat. c. 69^ 4' indicat Norman. 

[E. latifoliiim Hpe intra territorium forte invenietur, 
qvum in Varangria mer. sec. cel. Norman lat. c. 69" 25 — 28' 
attingit.] 

Carex ampuUacea Good. cum varietate horeali Hartm. 
In stagnis et ad ripas aqvarum fluitantium locis tranqvillis 
per reg. subsylv. et subalpinam fq. copiose. Ad Njavdam- 
vuodna, unde jam reportavit E. Nylander et Gadd, et ad lac. 
Mierasjäyri utsjokensem legimus, uescio autem num ad ter- 
minum betulaB usqve aggrediatur. 

C. rotimdata Wahlenb. In sphagnetis aqvosis et inter 
caespites in turfosis per reg. subsylv. et subalpinam st. fq. — 
Hammasuro SO 385, Peldoaivi h. 330, Ailigas h. 317, Ras- 
tekaisa h. 415. 

C. hevirostris Fr. Solo lapidoso in margine parvi la- 



126 

cus prope alpera Rouvuoaivi iu reg-. subalpina superiore spe- 
cimen unicum sterile legimus. 

C. veskaria L. Rara esse vldetur; tantum in reg. sub- 
sylvatica alp. Kudossuvannoupää et reg. subalpina alpis Ai- 
ligas vidimus. 

C. puUa Good. »In Utsjoki ad regiones alpiuas subal- 
pinasqve haud infreqvens»: Fellm. Tantum in alpe Raste- 
kaisa Finraarkise, ubi eam jara Walilenberg legit, vidimus; 
de distributione hujus speciei scripsit Wahlenberg: »haud 
vero extra summas alpes»; sic indicationera Fellmani non 
exactam esse suspicor. 

Carex filiformis L. Locis paludosis et ripis limosis 
per reg. subsylv. et subalpinam fq., sed maximam partem ste- 
rilis; circa lac. Mandojäyri utsjokensem qvoqve parcius fruc- 
tus reddit. 

C. flava L. » . . in parte sylvatica et subsylvatioa Lap- 
poniarum raeridionalium usqve ad Euontekis passim par- 
cius, . . »: Wahlenb. — Tantum in reg. subsylvatica summa 
prope lac. Tuulijärvi legimus. 

C. capillaris L. Locis nemorosis et subuliginosis per 
reg. subsylv. et subalpinam st. fq.; intra reg. alpinam tan- 
tummodo ad sinura varangricum vidimus; e reg. subsylv. e 
9 locis diversis adnotatam haberaus; sec. Fellman in Utsjoki 
et Inari fqq., qvod certe non exactura est. 

C. livida Wahlenh. In sphagnetis aqvosis reg. subsyl- 
vatica ad Kaamasjoki (Silen), Tirro, Väylä; probabiliter qvo- 
qve alibi; plerumqve Ustilagine Caricis graviter infectam vi- 
dimus. 

C. s}mrsijiora Wahlenh. Usqve ad supreraa cacumina 
territorii fq., sed in campis aridis et lapidosis alpium omuino 
digitalis modo, spiculis femineis minutis, vanis vei nuUis. 
— Rastekaisa SO 730. 

C. pedata Wahlenh. Locis siccis glareosis reg. al- 
pinai st. fq., nec non in reg. subalpina ad Parshi juxtaflum. 
Tenojoki parcius vidimus. 

G. (jlobularis L. Tantum in turfosis piniferis inter 
Pyhäjärvi et Vuopionsuu, et ad Syysjiirvi. 

C. limoso L. In agris inarensibus reg. subsylvatica^, 



127 

(Verkkojärvi: Silen; Tirro, Toivoniemi, Väylä, Pakananjoki), 
uec non in reg. subalpina utsjokensi circa Maudojäyri. 

C. irrigua Sm. In sphagnetis aqvosis et paludibus us- 
qve ad terminum betulae saltein fq. — Rastekaisa h, 415. 

[C. rarijiora Sm. Tantum extra territoriuin nostrum in 
alpe Rastekaisa et ad sinum varangricum.] 

C. Buxhaumii Walilenh. Per reg. subsylv. et subal- 
pinain locis sphagnetosis et gramiuosis humidis ad ripas la- 
cuum et fluminum st. fq. ( — fq.) 

var. heterostachya Hn. Cum forma genuina ad Jib- 
raonsu'anto flum. Vaskojoki sat copiose. — Rastekaisa h. 
415. 

C olpina (Sir.). Toto territorio usqve ad terminum be- 
tulse st. fq., sed in reg. subalpina agri utsjokensis fq. 

C. aqvatilis Wahlenb. lu ripis fluminum et lacuum 
cariceta densa et ampla locis tranqvillis cum C. atnpullacea 
saepe format; in stagnis qvoqve et pratis udis abundat et us- 
qve ad terminum betulae saltem fqq. progreditur. — Foliis 
pertusis et siccatis hujus plant» et Caricis ampuUaceae Lap- 
pones pedes suos intra caligas vinciunt, ut iis a frigore et 
asperitate viarum tegantur. — Rastekaisa h. 415. 

C. rigida Good. Locis siccis apricis per reg. subalpi- 
nam et alpinara fqq. et plerumqve copiose; etiara in reg. sub- 
sylvatica pluribus locis, ut circa flum. Vaskojoki, inter Tschuo- 
lisjärvi et Pakananjoki fq., reperitur. 

var. inferalpina Lmst. Forma est luxurians omnibus 
partibus major; in devexis piniferis ad Vaskojoki parcius le- 
giraus. — Rastekaisa SO 822. 

C. vulgaris Fr. Forraas ad var. juncellam plus minus 
accedentes hinc inde, ad Yliköngäs qvoqve in reg. subalpina 
utsjokensi, vidimus, sed meridioualem typicam nullo loco. 

var. juncella Fr. Locis paludosis usqve ad terminum 
betulse fq. — fqq. Litra territorium neqve C. acutam neqve 
ccespitosam legimus; hanc tamen e Kultala ad Ivalojoki primo 
vere lectam et valde incerte adnotatam haberaus. 

C. loliacea L. Locis scaturiginosis et betuletis palu- 
dosis reg. subsylvaticae passini ; in subalpina qvoqve reg. 



128 

alpis Kudossuvannonpää et ad Veitschinjarga ad lat. bov. 
69« 55'. 

C. tenuijiora IVahlenb. »lu paludibus pratisqve udis 
(LapponisB fenn.) passim»: Fellman. Ad Pakauanjoki nos le- 
gisse crediraus, at specimina perdidiinus. 

C. canescens L. In reg. subsylvatica fq. et subalpina 
st. fq. — flastekaisa SO 154. 

C. Persoonil Sieb. Usqve ad terminum betulas qvidem 
fq. In alpe Rastekaisa FinraarkiöG qvoqve in reg. alpiua 
inf. legimus. — Hastekaisa h. 362, SO 314. 

C. helvola Bl. »Utsjoki; Kimrunaudsche»: Sileu (H. 
M. F) — In Varangria legimus ex. gr. ad Njavdaravuodna 
et Bugönäs. — Qvod J. Fellman de C. microstachya Ehrk. 
refert: »ad Utsjoki et Karassuaudo», forsan potius ad C. 
helvolam, qv£e temporibus Fellmani cum illa etianitum con- 
juncta erät, spectat. 

[C. heleonastes Elirh. »Haud iufreqvens» in Lapp. 
fenn.: Fellman. Tantura in Varangria ad Nyborg legimus.] 

C. lagopina IVahlenb. »Passim» in Lapp. fenn.: Fell- 
man; in reg. alpina alpium Rouvuoaivi et Harmitschokka 
Utsjokiee legimus, sed verisimile est, plantam etiam iu alpi- 
bus MuotkatuDturit indagandara esse. 

[C. glareosa IVahlenb. »In Utsjoki rarius»: Fellman; 
indicatio autem maxime incerta et nullo modo affirmata.j 

[C. incurva Lightf. Ad Ivalojoki sec. Deutsch et Asp: 
Wirzen? in schedulis in coUectione Societatis pro Fauna et 
Flora fenn. asservatis; deinde haud reperta.] 

C. Deinbolliana Gay. Specimina, in »Plantae arct. ex- 
sicc t> N. J. Fellmani nomine C. stenophylla distributa, in 
Utsjoki a J. Fellmano lecta sunt: ipse autem J. Fellman in 
Indice suo de hoe planta nihil comraemorat. 

C. chordorrhiza Ehrh. In sphagnetis aqvosis per reg. 
subsylv. et subalpinara fq.; etiam in Varangria ad Njavdam- 
vuodna prope prasdium Mikkola. — Ailigas V 329. 

C. rtcpestris Ali. »In alpibus nostris altissimis ex. gr. 
ad Jeskadara» (Utsjokise): Fellman; in rupibus ad Kenish- 
koski flum. Utsjoki, reg. subsylvatica, parcius legimus. — 
Rastekaisa O 573. 



129 

[C. microglochin Wahlenh. »In paludibus alpinis par- 
cius»: Fellman; postea non reperta.] 

C. paucijiora Liglitf. In sphagnetis reg. subsylv. st. 
fq.; in subalpina qvoqve reg. ad Mandojäyri, in alpe Ailigas, 
ad Njavdamvuodna observata. 

C. capitata L. :>Ad tlumen Utsjoki in juniperinis pas- 
sini copiose . . »: Fellman; in betuletis qvoqve ad cataractas 
flum. Vaskojoki pluribus locis, ex. gr. ad Lastekoski, Palo- 
koski. 

C. dioica L. In sphagnetis et paludosis per reg. sub- 
sylv. fq. et subalpinam st. fq. 

var. isogijna Hartin. Ad Tirro juxta flum. Vaskojoki. 
— Rastekaisa SO 297. 



Gramineaes, 

Anthoxanihum ocloratum L. In devexis riparum et in 
sylvis frondosis et fertilioribus reg. subsylvaticae fq. et reg. 
subalpinse st. fq.; in alpinam qvoqve reg. secundum rivulos 
haud raro adscendit. — Ailigas SV 476, Kudossuvannonpää 
N 370, Rastekaisa O 585, SO 314. 

Hierochloa borealis (Schrad.). In fruticetis humidis 
reg. subsylvaticBe passim; in reg. subalpina ad Yliköngäs flum . 
Tenojoki et ad Njavdamvuodna. 

Baldingera arundinacea (L.). »Ivalojoki»: Nylander et 
Gadd. 

Phleum alpinum L. »Fq.s- in Lapp. fenn. : Fellman. 
Intra territoriura tantum ad Peldojärvi et Mandojäyri (reg. 
subalpina), nec non ad Parshi (reg. subsylv. summa) legimus; 
sed in Varangria vulgariter invenimus et ad Njavdamvuodna 
jam copiose adest. — Rastekaisa SO 718. 

P. pratense L. Parce ad Toivoniemi in campo deusto 
Secali consito. 

Alopecurus fulvus Sm. In litore lacus Inari, ubi cul- 
mo elongato, foliis fluitantibus stepe invenitur, fq. esse vide- 
tur; de cetero prope Kuarvekods (Silen) et paucis locis ad 
fl. Tenojoki legimus. 

[A. geniculatus L. territorio deesse videtur.J 



130 

MiUum effiisum L. »Ad flumen Taua ab effluvio ad 
Nyorkan (=Njuorgam prope Rajala) passim»: Fellman. Locis 
nemorosis reg. subalpinse alpium Tuarpumoaivi et Kuarve- 
kods, nec non ad Njavdamvuodna et Puolmak vidimus. — 
Kuarvekods h. 400. 

Agrostis alba L. In ripis sabulosis lacuum et flumi- 
num reg. subsylvaticse passim copiose. 

Var. aristata ad Paavali cum forma typica. 

A. ruhra Wahlenh. Per reg. subsylv. et subalpinam 
locis humidis, graminosis vei subturfosis, nec non in ripis 
arenosis lacuum et supra rupes irrigatas f q ; in reg. alpina 
passim saltem. 

A. canina L. Kaamas : Silen (H. M. F. specimen de- 
fectum.) 

A .Spica-venti L. Locis cultis ad Toivoniemi parcius 
et in ripa lapidosa lacus Inari ad Paavali. 

Calamagrostis phragmitoides Hartm. In fruticetis et 
locis nemorosis, ut etiam in pratis humidis per reg. subsylv. 
fq. et subalpinam, ubi etiam ssepe orgyalis, st. fq. — Ham- 
masuro h. 342, Peldoaivi SO 336- 

C. lanceolata Both. Inari: Nylander et Gadd (H. M. 
F., determ. S. Almqvist.) 

C. lapponica (Wahlenh.). Per reg. subsylv. et subalpi- 
nam »in collibus et campis siccioribus apricis prsecipue igne 
nuper devastatis» ("VVahlenb.) fqq. et ssepe copiosissime ; in 
turfosis qvoqve lecta; in reg. alpinam locis siccis, aridis longe 
adscendit freqventer. 

In salicetis, ex. gr. ad templum inarense, forma um- 
bratica, panicula apice nutante, ramis inferioribus elongatis 
proveuit. — Hastekaisa SO 714. 

[C. epigejos Both. »In ripis arenosis flurainum Ivalo- 
Kamas et Sulkesjok par. Enare . . .k Fellman. Indicatio 
maxime incerta, sine dubio maximam partem ad C. lapponi- 
cam spectans. In Norvegia sec. cel. A. Blytt jam ad Salten 
Nordlandise desistit.] 

C. stricta Hartm. In ripis humidis per reg. subsylv- 
et subalpinam fq. 



131 

C. strigosa (\Vahlenb.). »Ad flumen Tana» : Fellmac. 
Kultala ad Ivalojoki: Lönnbobm iu Herb. Hult. 

Melica nutans L. Locis nemorosis reg. subsylvaticse 
st. fq.; etiam in reg. subalpinara, ex. gr. ad Peldoaivi, Njav- 
damvuodua, Puolmak, passini adscendit. — Peldoaivi SO 336, 
Rastekaisa SO 172. 

Vahlodea atropurpnrea (Wahlenb.). »In fruticetis, cam- 
pis, juniperetis subuliginosis per partem subsylvaticam totius 
Lapponise passim copiose, ut etiam subalpinam rarius . . . iu 
Enare juxta Ivalojoki et Sotajoki. . .» Wahlenb. »In Enare 
ad flumina Tvalo-Kamas-Sotajoki Neudam-jok (Njavdamjok? 
== Näätäjoki, Nejden elf) nec non ad Harimatskaidi in 
Utsjoki passim: Fellman. — Nobis in reg. subalpina et al- 
pina agri utsjokensis usqve ad Petsikkotunturit proesertim in 
ripis subturfosis rivulorum et stagnorum st. fq. obvia. 

Aira alpina L. »Ad Harimatskaidi in Utsjoki» : Fellman. 

A. flexuosa L. Fqq. per totum territorium, iu reg. 
alpina qvoqve campos apricos et ericeta parcius occupat, sed 
suprema cacumina fugit. — Peldoaivi SO 490, Kuarvekods 
VNV 405, Rastekaisa h. 415. 

A. cmspitosa L. Locis humidis, prtecipue iu vicinitate 
domiciliorum fq. copiose; in subturfosis qvoqve reg. subal- 
pinae st. fq. — Pietarlauttasoaivi S 365. 

Trisetum suhspicatum (L.). j>Ad Utsjoki passim»: Fell- 
man. Utsjoki: Koppeloivi et Lumikuru: Silen (H. M. F.). 

MoUnia ccerulea L. Ad flumen Vaskojoki fq.; de ce- 
tero per reg. subsylvaticam st. fq., sed in reg. subalpina tan- 
tum ad Mierasjäyri et Njavdamvuodua visa. 

Catabrosa aqvatica (L.). »Ad flumen Tana in stillici- 
dio aqvse haud procul a Polraak . .»: Fellman. 

Foa annua L. In propatulis et locis ruderatis circa ha- 
bitacula fq.; ad preedia a viis celebribus remota, ut Peldojärvi, 
Pyhäjärvi, TirrO; non tamen vidimus. 

P. ccesia Sm. »Haud infreqvens» in Lapp. fennica: 
Fellman, nomine P. glauccs; verisimile est, hanc magnam 
partem cum formis glaucescentibus Poce nemoralis esse com- 
mix tam, sine dubio tamen in territorio adest. 

P. laxa Hcenke. »Ad flumen Tana rarissime»: Fellman. 



132 

P. alpina L. In devexis siccioribus ad habitacula juxta 
fiuraina Utsjoki et Tenojoki passim copiose ; ad Njavdam- 
vuodna; »in superiore parte hujus Lapponiee ad regiones alpi- 
nas subalpinasqve freqvens» : Fellman. Nobis autem in ip- 
sis alpibus parcius modo obvia, ut adnotationem Fellmani 
non exactam esse censeamus. — Rastekaisa SO 714. 

P. nemoraUs L. In fruticetis et locis saxosis nemoro- 
sis reg. subsylv. et subalpinse st. fq. 

P. serotina Ehrh. Pluribus locis e reg. subsylv. cog- 
nita, in subalp. qvoqve reg. summa alpis Kudossuvannonpää. 

P. pratensis L. Prsesertim locis stercoratis cum hu- 
midis tum siccioribus per totum territorium fqq. copiosis- 
sime; sed etiam in devexis riparum fertilibus fq. 

[P. trivialem L. non vidimus.] 

Festuca ruhra L. Cuni JPoa pratensi acervatim locis 
stercoratis usqve ad terminum betulse ubique; in ripis areno- 
sis et humidis qvoqve st. fq., ut etiam inter Secale ad Toi- 
voniemi. 

F. ovina L. Per omnes regiones fqq. et stepe copiose; 
in summis cacuminibus territorii etiam floret. — Rastekaisa 
SO 822. 

Triticum repens L. In ripa alta ad pag. Kyrö et in 
campo deusto Secali consito ad Toivoniemi. 

T. caninum L. Locis nemorosis juxta majora flumina 
passim; in subalpina qvoqve reg. ad Njavdamvuodna. 

T. violaceum Horn. Utsjoki: Silen (H. M. F.). 

Elymus arenarius L. Utsjoki ad rivulum Äimäjoki : 
Silen (H. M. F.). 

Nardiis stricta L. In alpibus Muotkatunturit, ubi ter- 
minum betulse longe superat, et in alpibus Utsjokiae st. fq. 
( — fq.), neqve alibi videtur esse rara. — Pietarlauttasoaivi NO 
420, Peldoaivi SO 490, Kuarvekods h. 431, Rastekaisa 261. 



Gymnospermae. 

Coniferae. 

Pinus sijlvestris L. De termino reg. subsylvaticce vid( 
mappam geograpbicam et pag. 60 — 68. 



133 

Abies excelsa DC. De distributione abietis vide su- 
pra pag. 64—66 et mappam geographicara. 

Junijierus communis L. Locis irrigatis et subturfosis 
longe supra termiuum betulse hinc inde peiietrat; in reg. sub- 
alp. et subsylvatica fq. — fqq. — In alpium locis, ventis tem- 
pestatibusqve maxime expositis, tantum formae nana Willd. 
et suhnana Scel. reperiuntur et alibi qvoqve, ut jam in de- 
sertis inter Kultala et Rovanen sodankylensem, valde insig- 
nes vidimus, sed forma et dispositio foliorum in eodem fru- 
tice adeo variabiles esse possunt, ut varietates constantes haud 
constituere videautur. — Pietarlauttasoaivi S 458 forma ty- 
pica c. fr.; Peldoaivi SO 460 f. typ., SO 550 f. nana; Ku- 
dossuvannonpää N 395 f. nana; Ailigas SV 383 f. nana; 
Rastekaisa SO 226 f. typica, SV 415 f. nana. 



Filices. 

Lycopodiace*. 

Selaginella spimdosa A. Br. In ripis graminosis vei 
subturfosis per reg. subsylv. et subalpinam st. fq. ( — fq.) ; in 
reg. alpina agri utsjokensis ad rivulos st. fq. — Hamraasuro 
SO 371, Ailigas 400. 

Ltjcopodhim alpinum L. In campis siccioribus et ju- 
niperetis reg. subalpinse et alpinae fq. et saepe copiosius; in 
subsylv. qvoqve reg. multis locis, ex. gr. ad Väylä, in erice- 
tis inter Kultala et Eovanen. — Rastekaisa SO 730. 

L. complanatum L. Usqve ad terminum betulae, sed 
vix ultra (st. fq. — ) fq. — Maximam partem ad var. Chamcecy- 
parissus AI. Br, pertinet copia hujus speciei territorii. — 
Hamraasuro O 506 loco occulto, Peldoaivi SO 397. 

L. clavatiim L. Forma typica intra territoriura tan- 
tum rarius ex. gr. ad Kultala et Toivoniemi ; e Utsjoki spe- 
cimen in H. M. F. adest. 

Sed var. lagopus Lcest. in sylvis fertilioribus, nec non 
in articulis rupium et supra terram glareosam et madefac- 
tam reg. alpinse st. fq. — Peldoaivi N 550, Rastekaisa h. 
415. 



134 

L. annotinum L. In betuletis ac pinetis reg. subsylv. 
et subalpinse fq. In ericeta reg. alpinse forma alpestris 
Hartm.. qvse in reg. betulae qvoqve copiosius adest, 100 me- 
tra supra terminura betulse st. fq. penetrat. — Pietarlauttas- 
oaivi NO 420; Peldoaivi SO 534. 

L. Selago L. Per reg. subsylv. et subalpinam passim ; 
locis siccis et glareosis reg. alpinae forma habitii jam e lon- 
ginqvo alieno, caulibus elongatis, terrse S9epe adpressis paul- 
lum ramosis, foliis flavescentibus, adpressis fq. parcius usqve 
ad suprema cacumina territorii progreditur. — Rastekaisa SO 
730. 



EqTisetaceae. 

Eqvisetum arvense L. Fq. in ripis sabulosis et argillosis 
per reg. subsylv. et subalpinam, ut etiam secundum rivulos, 
in turfosis qvoqve alpinis usqve ad termiuum Salicis glau- 
cae fq. adscendit. — Kuarvekods h. 400, VNV 521: Ailigas 
VSV 383; Rastekaisa h. 415. 

E. pratense Ehrh. Per reg. subsylv. et subalpinam 
fq. et alpinam inf. st. fq. — Peldoaivi N 490; Ailigas SV 
403, VSV 3S5; Rastekaisa h. 415. 

E. stjlvaticum L. In sj^lvis fertilioribus fq. — fqq., sed 
terminum betulte vix superat. — Pietarlauttasoaivi h. 342; 
Peldoaivi N 396; Kuarvekods h. 400; Ailigas VSV 365; 
Rastekaisa SO 257. 

E. ijalustre L. Per. reg. subsylv. et subalpinam fq. — 
fqq. — Ailigas SV 336. 

E. Jiuviatile L. Forma typica locis tranqvillis fluviorum 
et lacuum reg. subsylvaticse passim copiose; forma limosum 
in sphagnetis qvoqve aqvosis usqve ad terminum betulae fq. 
copiose. — Ailigas SV 340. 

E. hiemale L. In pineto ad Kudoskoski juxta flum. 
Vaskojoki et ad Pitkävuono inarensem ; in reg. subalpiua ad 
Terstojoki in alpp. Muotkatunturit et ad Njavdamvuodna. 

E. scirpoides Michx. In ripis lapidosis ad cataractas 
fluviorum passim qvidem; in ripa lacus Inari ad Paavali. 

*E. varieyatum Schleich. Ad Lastekoski flum. Vaskojoki. 



135 



Polypodiaceae. 



Botrychium lunaria L. Ad pagum Kyrö et paucis 
locis juxta flura. Tenojoki, ex. gr. ad Paksusammali et 
Nuvvus. 

JPolypodium vulgare L. In rupibus umbrosis reg. sub- 
sylv. ad Pyttelvaara, Tirro, Kenishkoski, Paavali, et subal- 
pinae ad Ailigas et Kudossuvannonpää semper parcius. — 
Specimina vidiraus modo 5 — 7 cm. alta, laminis foliorum tri- 
angularibus, 3 — 4 cm. longis. 

Phegopteris ijolypodioides Fee. Locis occultis fertili- 
bus per reg. subsylv. et subalpinam p. — st. fq. ; juxta 
flum. Jevjejoki vulgaris. — Peldoaivi SO 338; Rastekaisa 
SO 178. 

P. dryopteris (L.). lisdem cum praccedente locis st. 
fq. ( — fq.); in alpe Tuorpumoaivi qvoqve supra terminum betulse 
ad rivulum vidimus. — Tuarpumoaivi NO 406; Kuarvekods 
h. 400; Ailigas h. 324; Rastekaisa SO 225. 

Woodsia ilvensis (L.). Per reg. subsylv. et subalpinam 
passim. — Peldoaivi SO 344; Kudossuvannonpää N 293. 

W. hyperhorea (Liljehl.). In reg. subalpina prope lac. 
Mandojäyri. 

Polystichum spinulosum (Siv). In reg. subalp. su- 
prema alpium Kuarvekods et Kudossuvannonpää, nec non 
ad Njavdamvuodna ; »ad Tana Finmarkise visum^ : Wahlenb. 
Var. dilatatum {Hoffm.). Cum forma genuina ad Kudossu- 
vannonpää. — Kuarvekods h. 400. 

Cystopteris fragilis (L.). Pluribus locis reg. subsylva- 
ticee : Muddusjärvi, Pyttelvaara, Tirro, Kenishkoski, ut etiam 
in reg. subalpina saprema alpis Kudossuvannonpää. 

Asplenium JiUx-femina (L.). Duobus locis inter tem- 
plum inarense et Martti copiose; ad flum. Jevjejoki plur. 
locis; in reg. subalpina alpis Tuarpumoaivi. 

Ä. alpestre (Hopp.) Mett. In alpibus Rouvuoaivi (reg. al- 
pina) et Harmitschokka (reg. subalp.). — Ti: Rastekaisa h. 528. 



(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) 



Fungi rariores Fennici atqve nonnulli Sibirici a 
D:re Edv. Vainio iecti. 

Enumerat 
P. A, Karsten. 

(Societati exliihita die 5 Äprilis 1884.) 

I. 

Fungi Fennici. 
Hy menoni ycetes. 

1. Cortinariiis concinnus Karst. Hattsv. I, p. 358. 
Prope Helsingforsiani. 

2. Leptoglossum miiscigenum (Bull.) Karst. Hattsv. 
I, p. 242. 

Supra muscos majores, Helsingforsiae. 

3. Polyporellus variiis (Pers.) Karst. Hattsv. II, p. 32. 
In paroecia Hollola. 

4. Bjerkandera siihsericella Karst. (N. sp."). 

Ad lignum in vaporariis horti botan. Helsingforsiensis. 

Pileus carnoso-lentus, tenuis, dimidiatus, versiformis, inae- 
qvalis, subinde basi angustior, applanatus, obsolete concentrice 
sulcatus, sericellus, ad basim saltem priraitus villosulus, albus, 
hinc inde (tactu) rufescente-maculatus, margine subacuto, con- 
colore, lätit, circiter 2 ram. Pori tenues, acuti, denticulati, 
rotundi vei subangulati, curti, rainuti, aeqvales, albi. 

Caespitosa vei simplex. Sapor subacerbus. — Bjerkan- 
derae alhae (Huds.) affinis. 



137 

5 Phijsisporus corticola (Fr.) Karst. Hattsv. II, p. 65. 
Ad corticem Popidi tremulae prope Helsingforsiani, 
Degerö. 

6. Daedalea Oudemansii Fr. Hym. eur. p. 588. 
In frigidariis Helsingforsiae ad lignum pineum. 

7. Irpex sinuosiis Fr. Karst. Hattsv. II, p. 56. 
Ad Sorbum Äiiciipariam Helsingforsiae, 1883. 

8. Serpula himantioides (Fr.) Karst. Symb. XIV (ined.). 
In regione Helsingforsiensi, Mjölö. 

Hymenium sporis pulverulentum ! 

9. Lyomyces byssinus Karst. (N. sp.). 

Supra lignum mucidum in Mjölö prope Helsingforsiani, 
m. Oct. 1883. 

Niveus, irregulariter effusus, byssinus, laxe adhaerens, 
raoUissimus, subtus araneoso-byssinus, ambitu araneosus spo- 
risqve pulverulentus, hymenio membranaceo, tenuissimo, fra- 
gilissimo, contiguo, laevi. Sporae sphaeroideae, laeves, diam. 
2 — 3 mmm. 

Hyphae articulatae, ramosae, 3 mmm. crassae. 

10. Coniophora oUvacea (Fr.) Karst. Hattsv. II, p. 182. 
Ad lignum pineum Helsingforsiae. 

Sporae 10-12 mmm. longae, 6 — 8 mmm. crassae. — 
Valde variabilis, formis intermediis v. c. C. liirida Karst. et 
C. atrocinerea Karst. fere in C. aridam Fr. transiens. 

11. Ditiola conformis Karst. Fung. Fenn. exs. 629 et 
Hattsv. II, p. 203. 

Ad truncos emortuos Aini in paroecia Hollola, 1883. 



Ascomycetes. 

12. Helotium XJrticae (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, 
p. 133. 

Ad caules emortuos XJrticae dioicae in Hollola. 

13. Helotium hymeniophilum Karst- Myc. Fenn. I, 
p. 143. 

Supra hymenium Trametis serialis, Helsingforsiae. 



138 

14. Laclinellula *) chrysophthalma (Pers.) Karst. 
In Hollola. 

15. Cnjptomyces Feltigerae Fuck. Symb. p. 253. 

Ad thallum Peltigerae caninae adhuc vivuin in livara 
paroeciae Kuusamo, 1877. 

16. Habrostictis carneopallida Karst. 

In cortice Aini incanae in Vaskoniemi Lapponiae Ina- 
rensis nec non in par. Hollola. 

Apothecia gregaria, per epidermidem stellatim fissara 
erumpentia laciniisqve ejus cincta, patelliformia, margine te- 
nuissimo vei obsoleto, inaeqvali vei albido-denticulato, epithe- 
cio carneopallido, lätit, circiter 1 mm. Asci oblongato-cla- 
vati, subsessiles, longit. 108 — 145 mmm., crassit. 27 — 29 
mmm. Sporae 8:nae distichae, ellipsoideae, utrinque leviter 
attenuatae, chlorino-hyalinae, eguttulatae, episporio crasso, lon- 
git. 27 — 34 mmm., crassit- 14-15 mmm. Paraphyses co- 
piosae, filiformes, flexuosae, hyalinae, crassit. 2 mmm. 

Habrostictidi aurantiacae Rehm. Ase. n:o 266 appro- 
pinqvat. 

17. PropoUs faglnea (Schrad.) Karst. Myc. Fenn. I, 
p. 244. 

Var. Fini. 

Ad ramos Pini sylvestris decorticatos in Vaskoniemi 
Lapponiae Inarensis, 1878. 

18. Stictis radiata Pers. 

* St. minuscula Karst. (N. subsp.). 

In cortice Piceae excelsae in par. Kyrkslätt. 

Apotheciae sparsa, margine subintegro, epithecio sub- 
caerulescente, lätit. 0,3 — 0,4 mm. Asci longit. 150 mmm , 
crassit. 8 mmm. Sporae longit. 135—150 mmm., crassit. 
2 — 3 mmm. 

19. RoselUnia dispersella (Nyi.) Karst. Myc. Fenn. 
II, p. 48. 

Ad corticem Populi in Pihlajavesi, 1871. 

20. Hypocopra macrospora (Auersw.) Sacc. Syli. I, 
p. 241. 



^) Est Lachnella sporis sphaeroideis. 



139 

In fimo leporino prope Helsingforsiam, m. Oct. 1883. 

21. Teichosj^ora pruni/onnis (Nyi-) Karst. Myc. 
Fenn. II, p. 66. 

Ad corticem Popiili tremulae crassiorem in Lapponia 
luarensi, Koppelo, 1878. 

22. Teichospora nitidula Karst. Symb. VI, p. 40, 
Ad corticem Piceae excelsae in Kianto Ostrobotniae, 1877. 

23. Teichospora Wamioi Karst. (N. sp.).*) 

Ad lignum vetustum in par. Hollola, Upila, m. Jan. 1888. 

Perithecia gregaria, demum superficialia, ovoideo-sphae- 
roidea, tandem saepe vertice plus rainus collapsa, scabriu- 
scula, vix nitentia, nigra, lätit. 0,3-0,4 mm., ostiolo papilli'- 
formi. Sporae di- vei submonostichae, ovoideo-oblongatae vei 
elongatae, 2 — 6-, vulgo 3— 6-septatae, raro loculo secundo 
vei tertio septulo longitudinali diviso, ad septa leviter con- 
strictae, rectae vei subcurvulae, fuscidulae, pellucidae (sub 
lente), longit. 15 — 21 mmm., crassit. 5—6 mmm. Paraphy- 
ses numerosae, filifbrmes, haud bene discretae. 

Teichosporae deflectenti Karst. proxima. 

24. Teichospora patellaris Karst. (N. sp.). 

Ad lignum et corticem truncorum resinosorum in par. 
Kuhmo Ostrobotniae prope Tervasalmi, 1877. 

Perithecia subgregaria, erumpenti-superficialia, atra. 
opaca, lätit. 0,4 — 0,6 mm. Asci cylindraceo-clavati, longit 
circiter 150 mmm., crassit. circiter 14 mmm. Sporae 8:nae; 
monostichae, sphaeroideo-ellipsoideae, 3-septatae, septulo lon 
gitudinali obsoleto accedente, loculis guttala unica minuta chlo 
rina praeditis, longit. 15-21 mmm., crassit. 10 — 12 mmm 
Paraphyses filiformes. 

25. Sphaeria provecta Karst. (N. sp.). 

Ad lignum vetustum exaridum in Hollola, 1872. 

Perithecia sparsa, semiimmersa, oblongata vei sphaeroi- 
deo-oblongata, poro pertusa, astra iatit. 0,2 - 0,3 mm. Sporae 
fusoideo-elongatae, leviter curvulae, 4 — 7-septatae loculis sub- 



*) In honorem egregii lichenologi Edv. V/ainio dicta. 



140 

inde uDiguttulatis, fuligineae, longit. 37 — 42 mmm., crassit. 
7,5 — 9 mmm. 

A Sphaeria hydropJdla Karst. * imitante Karst., cui 
proxime accedit, difFert forma et magnitudine perithecii sporis- 
qve vulgo 7-septatis, augustioribus. 

26. Zignoella minutissima (Karst.) Sacc. Syli. II, 
p. LXII. 

* Z. clavispora Karst. (N. subsp.). 

Ad lignum putrescens in par. Padasjoki, Saksola, 1877. 

Perithecia laxe gregaria, erumpenti-superficialia, lenti- 
formia, atra, opaca, demura ore latiuscula pertusa, lätit, cir- 
citer 0,2 mm. Asci cyliudraceo-clavati, subsessiles, flexuosi 
vei curvati, longit. 40 — QQ mmm., crassit. 9 — 12 mmm. Spo- 
rae 8:nae, distichae, claviformes vei ovoideo-elongatae, vulgo 
rectae, spurie teuuiher 3-septatae, chlorino-hyalinae vei hyali- 
nae, longit. 15 — 18 mmm., crassit. 5- 6 mmm. Paraphyses 
filiformes, parce ramosae, 2 — 2,5 mmm. crassae. 

27. Metasphaeria Empetri (Fr.) Sacc. Syli. II, p. 171. 
In pagina superiore foliorum Empetri nigri in Ukon- 
vaara par. Kuusamo, 1877. 

Asci curvuli, subsessiles, longit. 60 - 70 mmm., crassit, 
10 — 13 mmm. Sporae distichae, fusoideo-clavatae, ad septa 
non constrictae, chlorino-hyalinae, longit. 16-18 mmm., cras- 
sit. 4—6 mmm. Paraphyses haud bene discretae. 

28. Endoxyla parallela (Fr.) Fuck. 

Ad lignum vetustura pineum in par. Korpilahti, 1874. 

29. Lophidium defiectens (Karst.) Sacc Syli. II, p. 
712. 

Var. )nicro?2>ora Karst. 

Ad lignum vetustura in Lapponia Inarensi prope Iva- 
lojoki, 1878. 

Perithecia superficialia, couoideo-sphaeroidea. Sporae 
longit. 15—18 mmm., crassit. 5-6 mmm. 

30. Lophiostoma simile Nitschk.; Sacc. Syli. II, p. 696. 

* L. sororium Karst. (N. subsp.). 

Ad corticem Quercus in paroecia Esbo, 1874. 



141 

Sporae oblongato- vei subelongato-fusoideae, rectae, 6—7- 
septatae, fuligineae, longit. 42—48 mmm., crassit. 11 — 12 
mmm. 

Fungi imperfecti. 

31. Pseudographis elatina (Ach.) Nyi. 

Ad corticem Piceae excehae in Kianto et Lieksa. 

32. Mytilidion aygregatum (De C.) Dub.; Sacc. Syli. 
n, p. 760. 

* M. intricatissinium Karst. (N. subsp.). 

Ad corticem radicis Piceae excehae in Hiidenvaara par. 
Kuhmo, 1877. 

Perithecia superficialia. sessilia, elongata, flexuosa, in 
caespites rotundatos magnos (1 — 2 cm. lat.) varie connata, 
carbonacea, fragilia, subopaca, laeviuscula, atra, rimula angusta, 
basi hyphis parcis rigidulis, fuligineis cincta. 

Forma memorabilis, Myt. Karstenii Sacc * intricato 
Karst. respoudeus. Specimina nostra sterilia. 

33. Phoma (Aposphaeria) arctica Karst. Phoina arctica 
Karst. Hedwigia. 

Ad lignum vetustura in Pyhätunturi par. Sodankylä, 
1878. 

Spermatia ellipsoideo-sphaeroidea, longit. 2 — 3 mmm., cras- 
sit. 1,5 — 2 mmm. Sphaeriam pulverem-pyrium satis aeraulat. 

34. Phoma hydrophila Karst. Dendrophoma hydro- 
philum Karst. Hedwigia. 

Ad lignum vetustura in par. Hollola prope Uusikar- 
tano, 1883. 

35. Phoma mediella Karst. 

Ad corticem Pini sylvestris in Hollola. 

Spermatia ovalia, longit. 4 — 7 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. 

36. Phoma herbarum West. var. Lappae Karst. 
Ad caules Lappae emortuos, Helsiugforsiae. 
Spermatia ellipsoidea, 2-guttulata, ad medium vulgo le- 

viter constricta, longit. 6 — 9 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. 
Spermogonia lentiformia, subcutanea, diam. 0,2—0,3 mm. 



142 

37. Si)haeronaema colliculosum Fr. 

In par. Nurmes Kareliae borealis, 1875. 

38. Septoria Diapensiae Karst. 

In foliis emortuis Diapensiae lapponicae in Lapponia 
extrema, Köngäs, 1878. 

Spermogonia sparsa vei laxe gregaria, raro conferta, ro- 
tundata,, erumpenti-superficialis, atra, 100 — 150 mmm. Iata. 
Spermatia bacillaria seu cylindracea, guttulata vei spurie te- 
nuiter pluriseptata, recta, subchlorino-hyalina, longit. 17 — 21 
mmm., crassit. 2 mmm. 

39. Septoria Lappae Karst. 

Ad caules emortuos Lappae, Helsingforsiae, m. Oct. 1883. 

Spermogonia sparsa vei laxe gregaria, subcutanea, ob- 
longata, applanata, poro pertusa, lätit, circiter 0,2 mm. Sper- 
matia bacillari-fusoidea, inferne falcato-curvata, rarius flexuosa 
vei subrecta, longit. 18 — 24 mmm., crassit. 1 mmm. Macu- 
lae nullae. 

40. Coniothyrium dispersellum Karst. 
Ad lignum pineura in paroecia Padasjoki. 
Spermogonia dispersa, inter fibras ligni libera, rotundata, 

demum ore latiusculo aperta, membranacea, mollia, nigrescen- 
tia, diani. 0,2 mm., spermatia ovoidea vei ellipsoidea, saepe 
inaeqvalia, hyalina, in olivaceum vei fuscum uonnihil vergen- 
tia, longit. 5 — 8 mmm., crassit. 3 — 4,5 mmm. 

41. Thyrsidium hetulinum Karst. (N. sp.). 

Ad corticem laevem induratum Betulae albae in Kön- 
gäs ad Mare glaciale et in Kuolajärvi: in cacumine montis 
Sallatunturi, 1878. 

Acervuli sparsi, innato-erumpentes, pulvinati, subdepressi, 
orbiculares vei ovales vei ellipsoidei, atri, laeves, lätit. 0,2 — 0,4 
mm. Hyphae valde flexuosae, inarticulatae, fuligineae pellu- 
cidaeqve (sub micr.), cr. 6 mmm. Conidia in glomerulos 
sphaeroideos vei ovoideos, usqve ad 34 mmm. latos, congesta, 
sphaeroidea, fuliginea, diaphana, diara. 6 — 10 mmm. 

42. Sporotrichum laetum Link. 



143 

Ad lignura mucidum prope Helsingforsiani, ra. Oct. 
Conidia 2 mmm. longa, 1,5 mmm. crassa. 
Trichosporio crispulo Sacc. affine. 

43. Trichosporium densiim Karst. (N. sp.). 
Ad ramulos exsiccatos (Eiihi?) in Hollola. 
Caespites densi, orbiculares vei elongati, conflueutes am- 

bientesqve, fuliginosi, in olivaceo-atrum plus minus vergentes. 
Hyphae louglssimae (300 mmm. vei ultra), flexuosae, crispae, 
ramosae, dilute fuligineae (sub lente), crassit. 6 mmm. Co- 
nidia obovoidea, uniguttulata, laevia, secus ramulos digesta, 
fuliginea diaphanaqve (sub raicr.), longit. 7 — 8 mmm., crassit. 
5 — 6 mmm. 

44. Helminthosporium phyllophilum Karst. 
In foliis Corni alhi adhuc vivis, Helsiugforsiae. 
Caespites minuti, hypopbylli, dilute fuligiueo-olivacei. 

Hypbae filiformes, parce ramosae, fasciculatae, articulatae, 
usqve ad 0,2 mm. longae, 5 — 6 mmm. crassae. Conidia ob- 
longata, utrinqve rotundata, primitus byalina et simplicia, 
demum olivacea et 3-septata, longit. 14 — 23 mmm., crassit. 
5 — 9 mmm. 

45. Coniosporium aterrinmm (Cord.) Sacc. 

Ad lignum putrescens in Kianta Ostrobotniae, 1877. 
Conidia sphaeroidea vei ellipsoideo-sphaeroidea, diam. 
5 — 6 mmm. vei longit. 6 mmm., crassit. 5 mmm. 

46. Coniosjiorium aterrimiim (Cord.) Sacc. 
* C. punctoideum Karst. 

Ad lignum vetustum Pini in Kianto Ostrobotniae 1877. 

Typo fere duplo minus. Conidia spbaeroideo-ellipsoidea 
vei sphaeroidea, longit. 6 — 7 mmm., crassit. 4 mmm. vei 
diam. 3 — 6 mmm. 

47. Coniosporium miserrimuin Karst. 

Ad corticem laevem Betulae cdbae in Kianta Ostro- 
botniae, 1877. 

Acervuli gregarii, superficiales, aterrimi, minimi. Co- 
nidia spbaeroideo-ellipsoidea vei sphaeroidea, saepe inaeqva- 
lia vei subangulosa, fusca pellucidaqve (sub micr.), longit. 
4 — 6 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. vei diam. 3 — G mmm. 



144 

48. Exomyces muscorum Karst. Fragm. myc. XIII 
in Hedwigia 1884. 

Supra muscos adhuc vivos in Näränkävaara par. Kuu- 
samo. 

Myxomycetes. 

49. Diachea leucopoda (Bull.) Rost. Scluzo\vze p. 190- 
Supra gramina viva in Tiirismaa par. Hollola, 1883. 



n. 

Fungi Sibirici. 
Ascomycetes. 

1. Pustularta sihirica Karst. (N. sp.)' 

Ad terrani abiegui humidi in Sibiria occidentali, Leasch, 
1880. 

Apothecia sparsa, stipitata, pallentia vei ochreopallida, 
Cupula hemisphaerico-campanulata, demum expansa, subre- 
panda, laevis, extus farinosa, margine crenato, epithecio con- 
colore, lätit, circiter 1 cm., stipes sublacunosus, 0,5 — 1 cra. 
altus. Asci cylindracei, apice obliqvi, longit, circiter 180 
mmm., crassit. 12 — 13 mmm. Sporae 8:nae, monostichae,. 
ovales, laeves, guttulis 2, apicalibus, maguis praeditae, lon- 
git. 12 — 15 mmm., crassit. 8 — 9 mmm. Paraphyses copiosae, 
filiformes, articulatae, rarissime ramosae, crassit. 2 mmm., 
apice 3 mmm. 

Pustulariae cupulari (Linn.) simillima, sed potius Pii- 
stulariae Catino (Holmsk.) affinior, a qva sporis minoribus,. 
stipite longiore, colore uec non loco natali differre videtur. 

2. Scutellinia scutellata (Linn.) Cook. 
Tumijnvatski Sibiriae occidentalis, 1880. 

Sporae uniguttulatae, longit. 18 — 21 mmm., crassit. 
13—15 mmm. 

3. Sepultaria yregavia (Rebm) Karst. 

Ad terram arenosam in Samarova Sibiriae occidentalis,. 
1880. 

4. Äscophanus yranulatus (BuU.) Speg. 

In stercore bovino ad Irtisch Sibiriae, 1880. 

10 



146 

5. Lasiosphaeria canescens (Pers.) Karst. 

lu Sibiria occidentali, in regione Kondaensi, Satiga, 
1880. 

Sporae 30 mmm. longae, 6 mmm. crassae. Asci 15 
mmm. crassi. 

6. Sphaeria subdispersa Karst. (N. sp.). 

Ad corticem Betulae alhae in Samarova Sibiriae occi- 
dentalis, 1880. 

Perithecia sparsa, superficialia, subiude basi subiunata, 
ovoidea, basi vulgo applanata, astoma vei demum poro per- 
tusa, scabriuscula, atra, rigida, circiter 0,3 mm. Iata. Sporae 
elongato- vei oblongato-fusoideae, rectae, 3-septatae, ad sep- 
tum medium leviter, ad caetera vix vei le vissi me constrictae, 
loculis uniguttulatis, flav4dae, longit. 18 — 25 mmm., crassit. 
5 — 6,5 mmm. 

Fungi iniperfecti. 

7. Campsotrichiim bicolor Ehrenb- 

Ad Usneam in Sibiria occidentali, Ural, 1^80. 
Conidia sphaeroideo-ellipsoidea, flavescentia (sub micr.) 
longit. 7 — 12 mmm., crassit. 6—8 mmm. 

8. Coniosporhim aterrimum (Cord.) Sacc. 

Ad truucum putridum in Sibiria occidentali, Leuschin 
Salo, 1880. 

9. Helminthosporium longipiluni Cord. 
Var. effusimi Karst. 

In cortice qvoqve interiore Betulae alhae ad Samarova 
Sibiriae occidentalis, 1880. 

Conidia oblongata, utrinqve obtusa, subinde loculo in- 
fimo acutiore, 3-septata, dilute fuligineo-flavida et semipellu- 
cida (sub lente), longit. 18 — 22 mmm., crassit. 6—8 mmm. 
Bypnae flexuosae, articulatae, fuscae impellucidaeqve (sub 
micr.), longit, usqve ad 800 mmm., crassit. 6 mmm. Acer- 
vuli late efFusi, atri. 

Sistit statum conidicum Sphaeriae suhdispersae Karst. 

10. Exomyces corticola Karst. (N. sp.) 

Ad corticem laevem Betulae alhae in Sibiria occiden- 
tali, Konda, 1880. 



147 

Acervuli superficiales, punctiformes, aterrimi. Sporan- 
gia laevia, sphaeroidea, ovoidea vei ellipsoideo-sphaeroidea, 
ovoidea vei ellipsoideo-sphaeroidea, fusca impellucidaqve (sub 
micr.), diam. 18 — 30 mmm. Sporae sphaeroideae vei ellip- 
soideo-sphaeroideae, flavidae, diam. 6 — 10 mmm. 



Myxoiiiycetes. 

11. Trichia fallax Pers. 

Ad truncum putridum in Sibiria occcidentali, Satiga 
1880. 

Mustiala, m. Martii 1884. 



(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) 



Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 

Pars XVI. 

Auctore 
P. A. Karsten. 

(Societati exhibitmn die 13 Maji 1884.) 

Solenia crocea Karst. 

Tubuli dense gregarii, cylindracei, erecti, tomeutosi, cir- 
citer 0,3 mm. alti. Sporae clavatae, utroqve apice acutatae,- 
hyalinae, simplices, longit. 9 — 12 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. 

lu frondibus Striithiopteridis germanicae emortuis prope 
Söderkulla paroeciae Sibbo die 10 m. Julii 1869. 

Hypbae simplices. obtusae, crassit. 3 — 4 mmm. 

Sphaerospora trechispora (Berk. et Br.) Cook. Peziza 
asperior Nyi., lecta qvoqve est iu regione Mustialensi, m.- 
Aug. 1871. 

Helotium nectriella Karst. 

Apothecia gregaria vei sparsa subinde confluentia, ses- 
silia, convexa, subimmarginata, ceracea, incarnata, glabra, 
lätit, circiter 0,3 mm. Asci clavati, longit. 33 — 45 mmm., 
crassit. circiter 7 mmm. Sporae distichae, elongatae, lon- 
git. 6 — 7 mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm. Parapliyses filifor- 
mes, apice incrassatae, vulgo haud bene discretae. 

Ad caules aridos Solani tuberosi m Mustiala, m. Sept.- 
1871. 

Lacknum*) imbecille Karst. Myc. Fenu. I, p. 172. Var- 
minusculum Karst. (N. var.). 



*) Lachmmi (Retz.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 14, Fuckelii genera 
Dasyscypham et Trichopezizam complectens, paraphysibus vulgo gran- 
diusculis, ascos superantibus, apice acutis vei acutatis bene est distincturD- 



149 

Cupula 0,1 — 0,2 mm. Iata, epithecio sublutesceute. Asci 
longit. 28 — 35 mmm., crassit. 3,5—4 mmm. Sporae filifor- 
mes, rectae, longit. 5 — 10 mmm., crassit. circiter 1 mmm. 
Paraphyses 5 — 6 mmm. crassae. 

Ad culmos graminum exsiccatos in Mustiala, m. Julio 
1869. 

Hahrostictis carneopalUda Karst. Hedw. 1884, N:o 3, 
p. 40 est Pertusariae species. 

Leptosphaeria GnaphalU (West. et Fuck.) Sacc. Syli. 
II, p. 34. 

Peritliecia laxe gregaria, primitus epidermide tecta, 
deinde nudata, oblougata vei rotundata, depressiuscula, asto- 
ma, demum poro pertusa, atra, lätit. 0,2—0,3 mm. Asci 
cydindraceo-subclavati, brevissime pedicellati, longit. 82 — 98 
mmm., crassit. 9 — 10 mmm. Sporae 8:nae, distichae, fusoi- 
deo-elongatae, utrinqve plus minus attenuatae, curvulae vei 
subrectae, medio liaud constrictae, pluriguttulatae, tandem 
5-septatae, flavescentes, longit. 27 — 33 mmm., crassit. 4 — 5 
mmm. Paraphyses filiformes. 

Ad caules emortuos GnaphalU sijlvaticl in Mustiala 
d. 22 m. Maji 1872. 

LeptosjyJiaeria Secalis Habert. ; Sacc. Syli. II, p. 76. 

Sporae flavidae, 7 — 9-septatae, aeqvales, utrinqve atte- 
nuatae, longit. 30 — 34 mmm., crassit. 4 — 5 mmm. Perithe- 
cia parte inferiore hyphis fuligineis obsessa. 

Ad culmos exsiccatos Secalis cerealis in Mustiala, d. 
13 m. Aprilis 1870. 

Metasphaeria Trollii Karst. 

Perithecia in greges minutos sociata, epidermide tecta, 
deinde denudata, applanata, orbicularia vei ellipsoidea, astoma, 
demum poro pertusa, atra, contextu parenchymatico olivaceo- 
fuligineo (sub lente), lätit. 0,3 — 0,4 mm. Asci cylindracei, 
brevissime pedicellati, longit. 30 — 40 mmm., crassit. 5 — 6 
mmm. Sporae 8:nae, distictae, cylindraceae, rectae, 4-guttu- 
latae, hyalinae, longit. 11 — 15 mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm. 

Ad caules Trollii europaei emortuos prope piscinam 
Olenji Maris glacialis. 



150 

Pleospora media Niessl. Not. p. 28, t. IV, f. 12. 

In caulibus emortuis Ranunculi acris prope Mustiala, 
m. Sept. 1869. 

Pleospora vulgaris Niessl. Not. p. 27. 

In caulibus herbarum variarum in Fennia saltem au- 
strali passim. 

Didymella siiperflua (Fuck.) Sacc Syli. I, p. 555. 

* D. HtimuU Karst. (N. subsp.)- 

Perithecia gregaria, priraum epidermide tecta, dein de- 
nudata, ut plurimum cupulato-depressa. Asci cylindracei, 
subsessiles, longit. 55 — 60 mmm., crassit. 8 — 10 mmm. Spo- 
rae 9 — 15 mmm. longae, 4-5 mmm. crassae. 

Ad caules exsiccatos HumuU Liqmli in Mustiala, m. 
Dee. 1865. 

Peritheciis ejus immixta adfuit: 

Phoma sarmentella Sacc. Mich. VIII, p. 618. 

Spermogonia subgregaria, initio tecta, dein nudata, ro- 
tundata vei ellipsoidea, tandem ore pertusa, atra, glabra, lätit. 
0,2 mm. vei paullo ultra. Spermatia oblongata vei subellip- 
soidea, recta, eguttulata, hyalina, longit. 4 — 6 mmm., crassit. 
2 — 2,5 mmm. 

A typo praecipue spermatiis rectis spermogoniisqve de- 
mum exsertis recedere videtur. 

Ceratostomella stricta (Pers.) Sacc. Syli. I, p. 410. 
Ad paginam interiorem corticis Betulae in Lahtis par. 
Hollola. 

Lophidium compressum (Pers.) Sacc. Syli. II, p. 711. 

Forma: lapponicum Karst. 

Sporae distichae, 5-, raro 3-septatae, loculo uno alterove 
rarissime septulo longitudinali diviso, longit. 20—27 mmm., 
crassit. 6—9 mmm. 

In ligno Salicum prope piscinam Olenji Maris glacialis. 

A Loph. dejlectenti Karst-, ad qvod vergit, praecipue 
sporis 5-, raro 3-, numqvam 4-septatis differt. 

Mytilidion tortile (Schw.) Sacc. Syli. II, p. 763. 

In cortice Juniperi mmmunis prope oppidum Nyslott 
(O. Carlenius). 



151 

Hysterium dissimile Karst. 

Ad lignum ramorum Pini in par. Tammela prope pa- 
gum Sipilä, m. Maji 1866. 

Rhabdosjjora pleosporoides Sacc. Mich. II, p. 128. 

Var. ruhescens Karst. 

Spermogonia maculae rubescenti insidentia. Sperma- 
tia obsolete guttulata, longit. 35 — 45 mmm., crassit. 1,5 — 2 
mmm. 

Ad caules emortuos Amjelicae sylvestris prope Vasara 
m. Apr. 1865. 

RJiabdospora Cirsli Karst. 

Spermogonia laxe gregaria, subsuperficialia, rotundata 
vei sphaeroideo-depressa, saepe cupulata, papilla minuta, sub- 
inde elongata spermogoniiqve aeqvante dimidiura, basi hy- 
phis parcis, fuscis obsessa, atra, lätit. 0,3 — 0,5 mm. Sper- 
matia filiformia, utroqve apice attenuata, recta, rarius cur- 
vula, pluriguttulata, longit. 45 — 52 mmm., crassit. 1 — 1,5 
mmm. Maculae nullae. 

Ad caules aridos Solani tuberosi, Trifolii medii et 
Gnaphalii sylvatici ad Mustiala et Vasam, vere, aestate. 

Rhabdospora Sceptri Karst. Septoria Sceptri Karst 
Symb. 

Ad caules emortuos Dianthi superbi prope oppidum 
Lapponiae Rossicae Kola, m. Julio. 

Spermatia 21 — 30 mmm. longa, 2 mmm. crassa. 

Septoria Chelidonii Desm. 

In foliis langvescentibus Chelidonii majoris ad Aboam 
m. Sept. 1866. 

Septoria Bromi Sacc. Mich. II, p. 194. 

Var. Älopecuri Karst. 

Maculae nullae. Spermatia dilutissime flavida, longit. 
58 — 65 mmm., crassit. 2,5 — 3 mmm. Spermogonia 80 — 100 
mmm. Iata. 

In foliis langvescentibus Älopecuri pratensis prope Mus- 
tiala, m. Junio 1871. 

Phyllosticta Peltigerae Karst. 

Spermogonia maculae albicanti insidentia, laxe grega- 



152 

ria, emergentia, rotundata, saltem initio astoma, subnitentia, 
atra, intus fusco-pallida, diam. circ. 0,2 mm. Spermatia 
oblongata, recta, eguttulata, longit. 3 — 6 mmm., crassit. circ. 
2 mmm. 

In thallo langvido Feltigerae caninae in agro Mustia- 
lensi, m. Maji 1869. 

Phoma strohilina Desm.; Sacc. Mich. VI, p. 97. 

Ad Mustiala, m. Aprili 1866. 

Spermatia 12 — 14 mmm. longa, circ. 2 mmm. crassa. 

Phoma leptothyrioides Karst. 

Spermogonia gregaria, subcutanea, mox nuda, sphaeroi- 
deo-cupulata, astoma, nitida, lätit. circ. 0,2 mm. Spermatia 
elongata, utrinqve acutata, curva, longit. 7 — 8 mmm., crassit. 
1,5 mmm. 

In pagina superiore Fragariae vescae in Mustiala, m. 
Majo 1867. 

Phoma Sceptri Karst. (N. sp.). 

Spermogonia gregaria, subcutanea, orbicularia aut angu- 
loso- vei oblongato-rotundata, applanata, astoma vei ostiolo sub- 
papillato instructa, contextu parenchymatico, diam. 0,3 — 0,5 
mm. Spermatia elongata, solito recta, utrinqve obtusa, hya- 
lina, longit. 5 — 7 mmm., crassit. 1 — 2 mmm. 

Ad caules emortuos Sceptri Carolini in Suboviguba 
Lapponiae Hossicae, m. Julio. 

Phoma Callitnae Karst. Phoma Ericae Sacc? 

Spermogonia subsparsa, sphaeroideo-applanata, epidermide 
semper tecta, ostiolo papillato minuto prominulo, lätit. circ. 0,2 
mm. Spermatia ellipsoidea, utroqve apice obtusissima, egut- 
tulata, hyalina, longit. 12 — 14 mmm., crassit. 7 — 8 mmm. 

Ad caules exsiccatos Callunae vulgaris circa Mustiala 
haud rara, vere. 

Phoma herhariim AVest. 

In caulibus herbarum variarum in Fennia australi. 

Phoma Pisi. 

Ad caules emortuos Pisi in regione Aboensi. 

Phoma oleracea Sacc. Mich. VI, p. 91. 

Ad caules exsiccatos Solani tuherosi in Mustiala, m. Sept. 



153 

Phoma filamentifera Karst. (N. sp.)- 

Spevmogonia laxe gregaria, innata, oblongata vei ellip- 
soidea, raro rotuudata, atra, hyphis repeutibus, ramosis, sep- 
tatis, fuscescentibus longis obsessa, coutextu distiucte laxiu- 
sculo celluloso, fuligiueo, ostiolo obtusiusculo, brevi, perforaute, 
lätit. circ. 0,2 mm. Spermatia oblongata, recta, eguttulata, 
chlorino-hyalinae, longit. 8 — 9 mmm., crassit. 3—3,5 mmm. 

In foliis exsiccatis gramiuum ad Mustiala, m. Aprili 
1866. 

A PhoDia biocellata Mont., Pli. graniinis West., Ph. 
graniinella Sacc. et Ph- arundinacea (Berk.) Sacc. compa- 
randis probe diversa. 

Phoma microsperma Karst. (N. sp.). 

Spermogouia gregaria, subcutanea, demuui erumpeutia, 
subsphaeroidea, tandem poro pertusa, atra, lätit, circiter 0,2 
mm. Spermatia elongata, recta vei curvula, hyaliua, longit. 
2 — 4 mmm., crassit. 0,5 mmm. 

Ad caules emortuos Umbelliferarura in regione Vasa- 
ensi, m. Juuio 1864. 

Phoma olivaceopallens Karst. (N. sp.). 

Spermogonia gregaria, subcutanea, applanata, orbicularia, 
olivaceo- vei fusco-pallentia, sicca et adultiora nigresceutia, 
poro saepe pallescente pertusa, lätit, circiter 0,3 mm. Sper- 
matia oblongata, utrinqve obtusa, recta, 2-guttulata, longit. 
4 — 6 mmm., crassit. 2 mmm. 

Cum priore. 

Phoma samararum Desm. 

In samaris Aceris platanoidis boream versus usqve ad 
Vasara procedens, vere. 

Phoma blennorioides Karst. (N. sp.). 

Spermogonia gregaria, epidermide laciuiatim rupta ciucta, 
forma varia, ut plurimum subsphaeroidea, deinde ore lato 
aperta, atra, lätit. 80-- 150 mmm. Spermatia bacillaria vei 
filiformia, recta, eguttulata, hyalina, longit. 7 — 18 mmm., 
crassit. 1 — 2 mmm. 

In pagina superiore foliorum exsiccatorum Salicis peii^ 
tandrae in agro Mustialensi, m. Juuio 1871 

'03 




154 

Aposphaeria subcnistacea Karst. 

Spermogonia superficialia confertissima, ovoidea vei sphae- 
roideo-ovoidea, vertice in ostiolum conoideum brevissimum atte- 
nuata, nitida, laevia, glabra, diani. circ. 0,3 mm. Spermatia 
fusoideo-oblongata, vulgo recta, 2-guttulata, hyalina, longit. 
6 — 7 mmm., crassit 1,5 — 3 mmm. 

Supra lignura Pruni PacU in Mustiala, m. Aprili 1866. 

Dendrophoma jytthya Karst. 

Spermogonia Tympanidis pithyae Karst. Myc. Fenn. 
I, p. 229 sistens, 

Ad corticem laevem Pini sylvestris in insula Hogland 
(M. Brenner). 

Rhynchophoma laevirostris Karst. 

Spermogonia superficialia, sparsa vei gregaria, sphae- 
roidea vei subovoideo-sphaeroidea, fragilia, rugulosa, atra, opaca, 
rostro cylindi'aceo, flexuoso, laevi, spermogonio duplo vei qva- 
druplo longiore, lätit. circ. 0,4 mm. Spermatia ellipsoidea 
vei oblongata, recta vei leniter curvula, simplicia, longit. 
4 — 6 mmm., crassit. 2 mmm. 

Supra lignum vetustum PopiiU tremulae in regione 
Mustialensi, m. Oct. 1867. 

Dothiorella populicola Karst. 

In ramis Populi tremulae, Aboae. 

Dothiorella sorhina Karst. (N. sp.). 

Spermogonia cortici innata, erumpentia, caespitosa, obo- 
voidea vei rotundata, vulgo inaeqvalia, vertice subinde de- 
pressa, astoma, interdum ostiolo papillato douata, aterrima, 
lätit. circ. 0,3 mm. Spermatia fusoideo-elongata, recta, egut- 
tulata, hyalina, longit. 3 — 5 mmm., crassit. 0,5 mmm. 

In cortice ramorum exsiccatorum Sorhi Aucuparkie 
ad oppidum Vasam, m. Aug. 1867. 

Vermicularia amenti Karst. 

Spermogonia subsphaeroidea, fuscopallida, vestice setuiis 
strictis fuscis, circ. 120 mmm. longis, 6 mmm. crassis obsessa, 
contextu parenchymatico, lätit, vix 0,2 ram. Spermatia elon- 
gata, curvula vei recta, hyalina, longit. 5 — 8 mmm., crassit. 
1 — 1,5 mmm. 



155 

In capsulis siccis Salicis phylicaefoliae ad Mustiala, 
vere 1869. 

Vermicularia crassipila Karst. 

Spermogonia gregaria, cortici innata, subsphaeroidea, atra, 
contextu subcai-bonaceo, vertice eraergente setulis strictis, 
divergentibus, rigidis, obtusis, atris, brevibus (45—90 mmm. 
longis), crassis (basi 10 — 15 mmm.), septatis obsessa, lätit, 
circiter 0,2 mm. Spermatia fusoideo-bacillaria, curvula, 
byalina, longit. 18 — 27 mmm., crassit. 3 mmm. 

In cortice Tiliae ulmifoliae in sacellania Merimasku, 
m. Junio 1869. 

Chaefophoma /usea Karst. 

Subiculum late efFusum, fuscum. Spermogonia subiculo 
immersa, sphaeroidea, subastoma, nitentia, lätit. circ. 0,2 mm. 
Spermatia botuliformia, curvula, hyalina, longit. 3 — 4 mmm., 
crassit. 0,5 — 1 mmm. 

Supra lignum iuduratum pineum iu regione Aboensi, 
Merimasku, m. Maji 1859. 

Corniculariella Karst. 

Spermogonia teretia vei tereti-clavata, caespitosa, rarius 
solitaria, membranacea, subcarbonaceo-cellulosa. Spermatia fu- 
soideo-bacillaria, vulgo falcata, septata, hyalina. 

Catiniilae Lt^v. qvodammodo affine, Acrospermum in 
memoriam revocans. 

Corniculariella Ahietis Karst. 

Spermogonia 1 mm. alta, apice subinde depressiuscula, 
fragilissima, atra. Spermatia 3 — 7-septata, byalina, subinde 
demum laete fulvescentia, longit. 50 — 72 mmm., crassit. 
6 — 8 mmm. 

In cortice Piceae excelsae ad Mustiala m. Aprili 1870. 

Coniothyrium olivaceum Bon. 
\^ar. obovoideum Karst. 

Ad ramos exsiccatos Populi tremulae in sacellania Me- 
rimasku. 

Coniothyrium ulmeum Karst. 

Pycnidia per corticem erumpeutia, caespitosa, difformia, 



156 

inaeqvalia, astuma, atra, lätit, circ 0,4 mm. Stylosporae 
ellipsoideae, flavidae, longit. 6 — 7 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. 
In ramis Ulmi emortuis, Aboae. 

Coniothyrium myriocarpum (Fr.) Sacc. 
Var. ahietimim Karst. 

Stylosporae ovales, subinde iuaeqvilaterales, fuligiueae, 
eguttulatae, longit. 11 — 15 mmm., crassit. 5 — 8 raram. 

In ligno Piceae excelsae ad Mustiala, m Oct. 1867. 

Diplodia defonnis Karst. (N. sp.). 

Pycnidia sparsa, saepe 2 —4 aggregata, emergeutia, for- 
nia vai-ia, astoma, atra, lätit. circ. 0,3 mm. Stylosporae elou- 
gato- vei oblougato-fusoideae, rectae, vulgo 1-septatae, hyali- 
nae vei dilutissime flavidae, longit. 9 — 13 mmm., crassit. 
2 — 3 mmm. 

In ramulis emortuis Samhuci racemosae ad Helsing- 
forsiara, m. Martio 1859. 

Diplodia Evonymi Fuck. Symb. p. 395, nec West. 
Sacc. Mich. VII, p. 349. 

In ramis decorticatis Evonymi europaei in horto Mus- 
tialensi, m. Aprili 1872. 

Diplodia Coryli Fuck. 

In ramis emortuis Coryli Avellanae ad Lill-Heikkilä 
haud procul ab Aboa. 

Diplodia salicella Mich. VII, p. 270. 

Ad ramos Salicis in sacellania Merimasku, m. Majo 1865. 

Diplodia (Diplodiella) crustacea Karst. 

Pycnidia confertissima, crustaceo-aggregata, superficialia, 
carbonacea, subovoidea, vertice attenuata, atra, glabra, uiten- 
tia, lätit. 0,3—0,4 mm. Stylosporae oblongatae vei ellipsoi- 
deae, utroqve apice obtusae, subcylindraceae, rectae vei sub- 
rectae, 1-septatae, ad septum non vei" vix constrictae, dilute 
fuscidulae diaphanaeqve (sub lente), longit. 8 — 13 mmm., 
crassit. 3 — 4 mmm. 

Supra lignum piueum in Mustiala, m. Oct. 1865. 

Diplodia (Pseitdodiplodia) lignaria Karst. 



157 

Pycnidia laxe gregaria vei sparsa, einergentia, demum 
subsuperficialia, applanata, orbicularia vei ellipsoidea, nigrescen- 
tia, huraectata fuliginea, prirnitus clausa, raox ore lato orbi- 
culari vei oblongato aperta, intus (disco) pallescentia vei fu- 
Hgineo-pallentia, lätit, circiter 0,2 mm. Stylosporae ellipsoi- 
deae, utroqve apice obtusae, uniseptatae, ad septura non vei 
vix constrictae, loculis uniguttulatis, dilute olivaceae, longit. 
10 — 13 mmm., crassit. 6 — 8 mmm. 

In ligno vetusto ad Helsingforsiam. 

A Diplodia generice distingvi meretur ob p3^cnidia ce- 
raceo-carnosa, mox ore lato aperta. 

Diplodia ohsoleta Karst. 

Pycnidia subgregaria, epidermide tecta, subsphaeroidea, 
astoma vei saepius ostiolo papillato perforante, atra, glabra, lä- 
tit. 0,1 — 0,2 mm. Stylosporae oblongatae vei subellipsoideae, 
rectae vei leniter curvulae, subinde inaeqvales vei inaeqvi- 
laterales, septulo obsoleto, flavescentes, subeguttulatae, longit. 
3 — 8 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. 

Ad caules aridos Solani tuberosl in agro Mustialensi, 
m. Sept. 1871. 

Chaetodiplodia Karst. 

Ut Diplodia^ sed pycnidia setulosa. 

Chaetodiplodia caulina Karst. 

Pycnidia gregaria, superficialia, subcarbonacea, ovoidea, 
vulgo papilla rainuta ornata, atra, setulis substrictis, divergen- 
tibus, septatis, brevibus, atris obsessa, lätit. 0,2—0,3 mm. 
Stylosporae oblongatae vei subellipsoideae, raro elongatae, 
utroqve apice obtusissimae, subrectae, 1-septatae ad septum 
haud vei vix constrictae, olivascente vei flavescente hyalinae, 
longit. 12 — 17 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. 

Ad caules emortuos Chenopodii alhi prope Mustiala, 
m. Majo 1872. 

Hendersonia oovatica Sacc. Mich. VI, p. 112, et VII, 
p. 350. 

In calamis vetustis Scirpi lacustris ad Vasam, m. 
Julio 1867. 

Stylosporae longit. 25—39 mmm., crassit. 6—8 mmm. 



158 

Hendersonia vagans Fuck. 
Aboae, ad raraulos Pyri Mali. 

Hendersonia ultnea Karst. 

Pycnidia subgregaria, cortici plus minus insculpta, ro- 
tundata, ut plurinmm inaeqvalia, vulgo papilla brevissima, 
obtusa instructa, atra, glabra, lätit. 0,4 — 0,5 mm. Stylospo- 
rae ellipsoideae vei oblongatae, utrinqve plus minus attenu- 
atae vei subacutatae, 3-septatae, fulvae, dein fulvofuligineae, 
loDgit. 14 — 18 mmm., crassit. 6 — 8 mmm. 

Aboae, ad ramos exsiccatos Ulmi, m. Aprili 1861. 

Hendersonia hysterioides Karst. 

Pycnidia gregaria, erurapentia, elongata, hysteriiformia, 
atra, usqve ad 1 mm. longa, Stylosporae fusoideo-bacillares, 
rectae, simplices, 4 — 6-guttatae, byalinae, longit. 14 — 16 mmm., 
crassit. o mmm. 

In culmis emortuis Phragmitis comrnunis in regione 
Aboensi, Runsala. 

Discosia Artocreas Fr. 

In foliis Betulae albae et Popnli tremulae emortuis 
in Fennia australi et media passim. 

Godroniella Karst. 

Receptacula superficialia, sphaeroidea, clausa, mox apice 
ore integro aperta, e hyphis fuscescentibus conglutinatis com- 
posita, atra, glabra, subceracea, sicca subcornea. Basidia fili- 
formia. Conidia elongata, simplicia, hy alina. 

Godroniella jiincigena Karst. Excipula jimcigena 
Karst. Hedw. 1884, n:o 2, p. 5. 

Receptacula laxe gregaria, subsphaeroidea, glabra, atra, 
disco minuto, concolore, lätit. 0,5 — 0,8 mm. Conidia elongata, 
utrinqve obtusiuscula, recta vei lenissime curvula, longit. 
8 — 14 mmm , crassit. 2 mmm. Basidia ramosa, circiter 30 
mmm. longa, 2 mmm. crassa. 

Ad culmos siccos Jtmci conglomerati prope Aboam, 
sacellania Merimasku, m. Majo 1865. 

Blennoria salicina Karst. Phacidiella sälleinä Karst. 
Hedw. 1884, n:o 4. 



159 

Receptacula sparsa, orbicularia vei ellipsoidea, epider- 
mide plus minus mutata Cnigrificata), deinde laciniatira rupta 
cincta, lätit. 0,2 — 0,3 mm. Conidia fusoideo-elongata, egut- 
tulata, recta, longit. 6 — 9 mmm., crassit. 1,5—2 mmm. Ba- 
sidia filiformia, brevissima. 

Ad stolones emortuos Salicis viminalis in horto Mus- 
tialensi, m. Majo 1872. 

Myxosporium carneum Thuem. * M. stictieum Karst. 

Acervuli elougati, rarius ellipsoidei vei orbiculares, pe- 
ridermio demum rima longitudinali dehiscente tecti, applanati, 
flavidi. Conidia elongata vei oblongata, recta, longit. 9 — 11 
mmm., crassit. 2 — 3 mmm. 

Ad ramos Fraxini excelsioris in Mustiala, m. Oct. 1865. 

Gloeosporium legiiminum (Desm.) Karst. 

GL Lindemuthiannm Saec. Mich. II, p. 129. 

In leguminibus adhuc vivis PhaseoU vulgaris in horto 
Mustialensi. 

Cylindrosporium Padi Karst. (N. sp.). 

Hypophyllum. Maculae angulatae, subfuscae, amphige- 
nae. Acervuli epidermide tumidula velati. Conidia filifor- 
mia, flexuosa, deniqve emergenti-superficialia, hyalina, longit 
48—62 mmm., crassit. 2 mmm. 

Ad folia viva vei langvida Pruni Padi in Mustiala, m. 
Aug. 1872. 

Gliitinum exasperans Fr. 

Conidia elongata, simplicia, hyalina, recta, longit. 5 — 6 
mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm. 

Ad ramos corticatos Pruni Padi usqve in regiouem 
Kolaensem passim occurrens. 

Cercosporella Apii (Fres.) Var. Pastinacae Karst. 

Maculae amphigenae, fuscescentes vei dealbatae, forma 
variae. Conidia filiformia, leviter flexuosa, sursum levissime 
attenuata, hyalina, longit. 50 — 90 mmm., crassit. 2 mmm. 

In foliis adhuc vivis Pastinacae sativae in horto Mus- 
tialensi. 

Passalora dej^ressa (Berk. et Br.) Saec. Mich. VIII, 
p. 642. 



160 

In pagina inferiore foliorura vivorum Angelicae sylvestris 
in paroecia Kuortane, m. Julio 1859. 

Exosporium Padi Karst. Hedw. 1884, Nr. 3, p. 39. 

Sporodochia conoideo- vei convexo-pulvinata, superficia- 
lia, atra, lätit. 0,5 — 0,7 mm. Gonidia elongata, utrinqve le- 
viter attenuata, recta, olivaceo-fuliginea, 1 — 3-septata, longit. 
60 — 71 mmm., crassit. 14 — 20 mmm. 

Ad ramos Pnint Padi prope Vasam, m. Junio 1864. 

Fusicolla foliicola Karst. (N. sp.). 

Subrotunda, convexa, ceraceo-gelatinosa, immarginata, 
pallescentia, lätit. 0.5—0,7 mm. Conidia cylindracea, utroqve 
apice obtusa vei subtruncata, recta, eguttulata, simplicia, lon- 
git. 17 — 24 mmm., crassit. 2,5 — 3 mmm. 

Ad folia Aini putrescentia in Mustiala, m. Sept. 1868. 

Receptacula ab hyphis ramosis, gracillimis, coalitis com- 
posita. Basidia ex apice hypharum formata. 

Fusicolla corticalis Karst. (N. sp.). 

Laxe gregaria, subinde basi caespitosa, subrotunda, 
convexa, immarginata, subinde elongato-conoidea aut ca- 
pitata, ceraceo-mollissima, subgelatinosa, alba, sicca flaves- 
centia vei sulphurea, diam. 0,5 — 0,6 mm. Conidia elongata,. 
recta, eguttulata, simplicia, longit. 3 — 4 mmm., crassit, 
0,5 mmm. 

Ad paginam interiorem corticis Salicis ad terrani de- 
jecti in Mustiala, m. Oct. 1868. 

Structura receptaculi ut in priori. 

Fucicolla Phragmitis Karst. (N. sp.). 

Laxe gregaria, subrotunda, convexa, immarginata, cera- 
ceo-mollissima, subgelatinosa, virescente, interdum rubescente- 
pallida, lutea vei sulpburea, sicca vulgo cupulato-coUapsa ru- 
gulosaqve, fulvescens, fuliginosa, pallescens vei subnigrescensj 
lätit. 0,5 — 1 mm. Conidia elongata, recta, simplicia, eguttulata, 
hyalina, longit. 4 — 5 mmm., crassit. 0,5 mmm. 

In culmis emortuis Phragmitis communis circa Mustiala, 
m. Sept.— Nov. 

Contextus receptaculorum ut in prioribus. 

Fusicolla effiisa Karst. (N. sp.). 



161 

Effusa, maculiforrais, varia, plerumqve oblongata et 
confluens, gelatinosa, coerulescens, caesia vei pallens, sicca 
fulvescens. Conidia elongata, recta, hyalina, longit. 4 — 6 
mmm., crassit. 0,5 — 1 mmm. 

Ad caules exsiceatos herbarum variarum in Fennia 
saltem australi passim. 

Mustiala, m. Aprili 1884. 



U 



(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) 



Om Bidens platycephala Oersted. Ind. sem. in hort. 
Acad. Havn. coli. 1859. 



otto Collin. 

Under senaste soramar (är 1883) var jag i tillfälle att 
päträfFa en art af slägtet Bidens, sora efter diaguosen och be- 
skrifningen i Lange's »Haandbog i den Danske Flora« i allo 
öfverensstämraer med Bidens platycephala Oersted. Jag an- 
träffade den växande bland Bidens cernua och B. tripartita 
vid den s. k. Nya landsvägeu mellau Tavastehus stad och 
ryskä Sten-kasernerne vid de fuktiga och nagot sanka tidtals 
öfversvämmade dikeskanterna vid vägen. Närmast beslägtad 
med Bidens tripartita L. och B. radiata Thuill. skiljes den 
dock lätt frän B. tripartita genora sin gulgröua (ej säsom hos 
B. tripartita raörkgröna) färg, siua läga, breda och platta 
blomkorgar, sinä talrikare och örtbladslika ytterholkblad, sinä 
tunnare blad och genora en helt annan yttre habitus. Ehuru 
växande pä nämnda lokal tillsaramans raed B. tripartita, igen- 
kännes den dock genast vid första ögonkastet säsom en skild 
art. Äfven skalfrukterna hafva nägot annat utseende och an- 
nan form och äro i allmäuhet raycket mindre än hos B. tii- 
partita, Nägra öfvergängsformer tili B. tripartita fann jag 
icke, oaktadt jag noga genomsökte hela terrängen der den 
växte. 

B. platycephala Oersted har mig veterligen ej förut 
blifvit anträffad i Finland och är helt säkert ny för hela 
Skandinavien. Arten torde hafva sitt rätta hem i Ryssland, 
ätmin Stone är den der anträffad pä flere lokaler än annorstä- 



163 

des. Sä t. ex. förekommer den pä Krestoffski liolraen vid 
Petersburg, pä Kronstadt samt t. o. m. i Daurien, der deu 
blifvit tagen af N. Turczaninow. Äfven i Danraark är den 
funnen pä S:t Görgensö, der den uppträdde helt plötsligt ef- 
ter uttorkningen af en sjö och päfauns af Prof. Oersted sam- 
beskrefs sederraera af honom för första gängen i den förteckt 
ning öfver växterna i Kjöbenhavns Botan. trädgärd sora lian 
utgaf är 1859. 

Tili Tavastebus trakten bar den antagligen inkommit 
fräu Ryssland likasora Acbillea cartilaginea Ledeb., hvilkeu 
äfven förekommer i närheten af närande ställe ej längt ifräu 
de ryskä Sten-kasernerne och apotbeken ocb livilken uumera 
utbredt sig vida omkriug i nejden längs stränderna af vatten- 
draget. Att Bidens platycephala inkommit frän Ryssland ge- 
nora rysk railitär förklaras sä mycket lättare derigenom att- 
skalfrukterna hos alla Bidens arter lätt haka sig fastvid klä- 
der och sälunda lätt kunna fortskaffas af menniskor tili längt 
aflägsna trakter. Dertill kommer att nämnda lokal, der den 
växer, jerat och ständigt passeras af rysk militär. Mähända 
kunde arten anträffas äfven annorstädes i Finland, blott den 
ej förbises eller förvexlas med B. tripartita. Jag antager 
att den helt säkert borde kunna anträffas t- ex. i Yiborgs- 
trakteu. 



(Meddel. af Societas pvo Fauna et Flora fennica 11: 1884.) 



Hemiptera duo nova 

e Fennia 

descvipsit 
O. M. Reuter. 

(Societati exMbita die 1 Novemhris 1884.) 

1. Lygus rliamnicola n. sp. 

Ovatus, superne lurido-olivaceus, inferne flavo-virescens; 
maris pronoto postice, augulis basaUbus scutelli clavoqve prae- 
cipue versus basin luvido-fuscis; raacula media marginis api- 
calis corii in angulum interiorem basalem cunei nonnihil pro- 
ducta maculaque anguli basalis interioris membranae piceo- 
uigris ; clypeo, oculis, antennis articulo secundo apice duobus- 
que ultirais totis, ipso apice rostri articuloqve ultimo tarsorum 
toto nigris, femoribus omnibus ante apicem obscure fusco- 
annulatis vei solum posticis annulis duobus anteapicalibus 
fuscis, tibiis spinulis breviusculis sed validiusculis nigris e 
punctis nigris nasceutibus; extremo apice cunei ipsoqve mar- 
gine laterali corii teuuiter nigris; vertice postice lineariter 
raarginato ; antennis articulo secundo latitudine basali pro- 
noti paullo angustiore. Long. cT $ 6 mm. 

Lygus limhatus var. d. J. Sahlb., En. Hem. Gymn. 
Fenu. p. 53. 

Unicum individuum defectum ad Helsingforsiam in- 
venit D. J. E.. Sahlberg; circiter quinquaginta specimina 
in Uhamno frangilla loco paludoso prope praedium sacerdotale 
paroeciae Kyrkslätt exeuute Julio legi. Individua solum in 



165 

Bhamno, in alnetis autem eodem loco frequenter inter Rham- 
nos vigeutibus nulla inveni. 

A Lygo limhafo (F a 11.) colore lurido-testaceo vei lurido- 
olivaceo, femoribus versus apicem ne minime quidera rufe- 
sceutibus, oculis superne paullo magis appropinquatis, vertice 
paullo angustiore, pronoto magis transverso et fortius densi- 
usque punctato, postice dilutius lurido-fusco, feminae sub-con- 
colore, scutello etiam maris soluni angulis basalibus fusce- 
scentibus, clavo feminae coucolore, maris versus basin latius 
fuscescente, his loeis obscuris fuscescenti-luridis nec nigris, 
macula nigra apicali corii multo rainore, areolis membranae 
pellucentibus concoloribus nec apice nigris divergens. A Lpgo 
lucorum (Mey.) colore, prouoto magis transverso et fortius cre- 
briusque punctato, areolis membranae totis pellucentibus, puuctis 
tibiarum nigris distinctissimis sat magnis, spinulis autem 
paullo brevioribus distinctus- Etiam a i?/^o Spinolae (Mey.) 
notis supra datis mox distingvendus. Vertex medio obsolete 
sulcatus, oculo V4 (cf) ^'^l ^/s ($) latior. Oculi fusconigri. 
Rostrum apicem coxarum intermediarum attiugens. Prono- 
tum uitidum, transversim sat convexum, callis anticis medio 
confluentibus exceptis sat crebre fortius punctatum. Scutel- 
lum transversim rugosum. Hemielytra deuse aeqvaliter pun- 
ctulata, cuneo laeviusculo. Membrana cum areolis pellucida, 
arcu lato apicali nigricante, venis lurido-virentibus, saepe 
brachiali obscura. Tibiae sat robustae, posticae levissime ar- 
€uatae, margini corii laterali vix lougiores. 



2. Nabis boreellus n. sp. 

Sub-ochraceo-testaceus vei lurido-testaceus, superne bre- 
viter parce pallido-pubescens, inferne brevissime et subtilis- 
sime griseo-sericans ; capite superne vitta longitudinali basin 
clypei attingente, in vertice cruciata, vittaque utrinque late 
rali per oculos ducta, pronoto lobo antico vittis tribus, media 
in lobum posticum contiuuata ibique tenui, scutello, callis 
angulorum basalium exceptis, hemielytris commissura versus 
apicem, vittula basali inter venas corii, vena exteriore corii 



166 

puncto pone medium corii alioque in sutuva membranae nec non 
puncto ad basiu venae exterioris membranae nigro-fuscis; hemie- 
lytris punctis fuscis adspei-sis ; dorso abdominis nigro, connexivo- 
testaceo in speciebus maturis maculis basalibus segmeutorum fu 
seis; prostethio lateribus nigro-fusco-vittato, meso- et meta-ste- 
thiis nigro-fuscis, testaceo- variegatis ; ventre obscure fusco, vittis 
duabus angustis sat obsoletis testaceis ; femoribus nigro-fusco- 
punctatis, anticis prouoto parteque postoculari capitis simul 
sumtis vix longioribus, transversira piceo-strigosis, margine 
superiore vitta longitudinali piceo-nigra; antennis corpore f 
brevioribus, articulo primo parte anteoculari capitis tantum 
pauliulum longiore, versus basin sat fortiter curvato, tertio' 
secundo longitudina aeqvali ; hemielytris formae bracbypterae 
abdomiue brevioribus, margine externo fortius rotundato, a 
medio corii connexivura et etiam latera dorsi abdominis haud 
tegente ; membrana breviuscula. Long. $ 6 — 6| mm. 

Tria specimina in paroecia Pudasjärvi invenit D. En- 
vald. 

N. hrevi Scholtz affinis, sed difFert colore magis in 
ochraceum vergente. articulo primo antennarum breviore, pa- 
uUo crassiore et ad basin fortius curvato, hemielytris for- 
mae bracbypterae margine fortius rotundato-curvatis, etiam 
latera segraentorum qvatuor ultimorum dorsalium haud te- 
gentibus, densius fusco-punctatis, abdomine feminae latiore 
connexivoque fusco-maculato ; a N. rugoso (Linn e) et ericeto- 
rum Scholtz statura minore, femoribus anticis breAaoribus 
superne nigro-piceis, antennis brevioribus praecipueque bre- 
vitate articuli primi, hemielytris formae bracbypterae aliter 
constructis et distincte sat deuse fusco-punctatis, connexivo 
maculato, ab illo etiam oculis minus convexis, ab hoe colore 
ne minime quidem in rubrum vergente corporeque feminae 
retrorsum fortius dilatato mox distingvendus. A N. Reute- 
riano Put., cui connexivo maculato hemielytrisque fusco- 
punctatis similis, articulo primo antennarum multo breviore, 
crassiore et fortius curvato, tertio secundo aeque longo, fe- 
moribus anticis superne nigro-piceis hemielytrisque typice ab- 
breviatis distinctus. Prothorax formae bracbypterae conicus, 
margine postico pronoti apice duplo latiore et longitudini us- 



167 

que ad aunulum apicalem fere aeque longo. Membrana al- 
bida, corio angustior, areis tribus loDgitudinalibus occlusis, 
interna angusta, venis radiatis paucis, simplicibus, brevibus ; 
niargine exteriore latitudini longitudine aeqvali. Abdomen 
feminae lateribus segmeutorura dorsaliura qvatuor penultimo 
rum detectis; raedio basi pronoti saltera duplo latius, late- 
ribus subaequaliter rotuudatis, augulis posticis segmenti sexti 
obtusis yix prorainulis. 



(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1885.) 



Tvenne för finska floran nya hybrider. 

Af 
Hj. Hjelt. 

(Medd. den 4 Okt. 1884.) 

Viola iiiiraMlis X rupestris. 

Dä jag i slutet af Maj rnänad 1879 a Kauniais i Kark- 
ku socken insamlade V. tnirabilis, fann jag bland denna 
nägra exemplar, som voro ganska afvikande frän de former 
af Viola, hvilka beskrifvas i de hos oss använda floristiska 
handböckerna. Emedan formens blomningstid infaller sä ti- 
digt, var jag de följande ären ej i tillfälle att observera 
densamma och äfven i är fann jag den 9 Juni pa samma 
ställe endast ett enda blommande exemplar, hvars blomma 
dessutom var halfvissnad. Emellertid ansäg jag mig äfven 
pä grund häraf temligen öfvertygad om att denna form är 
en hybrid, och dä det dessutom är antagligt, att jag ej hel- 
ler längre fram skall vara i tillfälle att iakttaga den i full 
blom, sökte jag beskrifva densamma och komplettera be- 
skrifningen efter de pressade exemplaren, sä mycket mer 
som denna form nägot afviker frän de beskrifningar, jag se- 
dermera sett öfver samma hybrid, nämligen Schmalhausens 
i Bot. Zeitung 1875 p. 553 o. 554 (Aufzählung der im Gou- 
vernement von S:t Petersburg vorkommenden Bastard- und 
Zwischenformen; jfr W. O. Focke : Die Pflanzenmischlinge, 
Berlin 1881 p. 47) samt A.^Bethkes (Ueber die Bastarde der 
Veilchen-Arten, p. 4, ingäende i Schriften der phys.-ökono- 
mischen Ges. zu Königsberg XXIV Jahrg. 1883, 1 h.). 

Caulis folia et Jiores clausos (cleistogamos), raro tan- 
tum apertos, sed rhizoma Jiores apertos solitarios profert. 



169 

Caiiles, scapi, folia et praecipue petiola dense at hrevitev 
pilosa. Folia late cordata, eadem fere latitiidine et longi- 
tudille. Flores radicales violacei, steriles. — Fructus non vidi. 
Satakunta, Karkku, Kauniais circ. 20 — 30 iiidividua. 



Formen växer pä ett temligen tort ställe pä en backe. som pa, de 
friskare ställena bär en mycket riklig, nastan Inndavtad vegetation (Viola 
mirahilis ymnig, Pulnionaria, Daplme, etc). Högi-e upp björkskog, hvars 
vegetation dock knapt i frodighet kan niäta sig med sturre delen af bac- 
kens, lägre ned en liten bäck, samt pä andra sidan denna äter löfskog. 

Stjelken hos det i är tagna exemplaret oinkr. 65 ram., men hos 
utblommade exemplar tagna den 20 Joni 1879 ända tili 85 mm., hos 
yngre naturligtvis mindre, i allmänhet bärande endast blad och kleisto- 
gama blommor. Hos ett par af de den 29 Maj 1879 tagna exemplaren äv 
stjelken ej utvecklad, hos ett par andra utgä äter fullt utvecklade blom- 
mor frän nedre delen af densamma, hvilket dock tydligen varierar, i det 
att hos ett exemplar den ena blomman utgär frun roten, den andra frän 
stjelken. 

Bladens storlek framgär af följ. mätningar: 

1 2 3 4 5 6 

längd 24 mm. 31, 2.5, 23, 25, 31 
bredd 28 mm. 24, 23. 23, 20, 25. 

Bladen 1 — 3 äro rotblad pä det i är tagna exemplaret, 4 det enda 
utvecklade stjelkbladet, 5 och 6 de mest afvikande formerna pä de pres- 
sade exemplaren. De äldsta bladen mindre, ej säilän nägot bläaktiga. 
Alla bladen hjertlika, men flikarne ej synnerligen stora (de äro ej med- 
räknade i längden) ; bladspetsen mer eller mindre rundad; bladen för öf- 
rigt fint naggade, temligen fasta. Stiplerna hos rotbladen 6 ä 6,5 mm. 
lunga, 1 mm. breda. Blomstängeln (hos ärets exemplar) omkr. 60 mm. 
läng, närä blomman försedd med tvenne 6,5 mm. länga, knapt 0,5 mm. 
breda, tili formen jemnbreda, spetsiga skärm, vid skUrmen nedböjd. Fo- 
derbladen först jemnbreda, sedän afsmalnande, omkr. 10 mm. länga, 2,5 
mm. breda. 

Blomman (hos pressade exemplar) säsom helt ung mörkblä, säsom 
fullt utslagen Ijusblä, kronbladen mot basen hvitaktiga, det nedersta med 
tydliga mörka strimmor, sporren hei, 3-4 ram. läng, 2,5 mm. bred, 
gulhvit, f. ö. lik blomman hos V. mirdbilis. 

De kleistogama blommorna (hos exemplar tagna den 20 Juni) äro 
kort (omkr. 6 mm.) skaftade och hafva tydligt om än svagt härigt fo- 
der, under det att detta hos värblommorna är i det närmaste glatt (jfr. 
Bethke 1. c. p. .5). 

Inga frukter hafva blifvit anträffade, ehuru kleistogama blommor ej 
äro sällsynta, hvarför deras förekomst är sannoHk. 



170 

Att denna form stär närä V. mlrabilis, som ätVen vä- 
xer i dess närmaste granskap, är säkert, da hela bloranin- 
gen och blommornas utseende helt och hället öfvereusstäm- 
mer med denna art. Emellertid afviker den i främsta rura- 
met genora härigheten, som är mycket tätare än hos V. mi- 
rabilis, om äfven de enskilda hären äro nägot kortare, hvar- 
jemte bladen äro häriga pä bäda sidor. Bladen äro tydligt 
fastare och mindre än hos nyssnämda art, deras form är ej 
njurlik säsom hos denna, liksom äfven basfiikarne äro vida 
mindre. (Dimensionerna hos blad af V. mirabilis, tagna den 
9 Jimi, voro hos yngre: längd 34 — 41 mm., bredd 42 — 47 
mm , hos äldre resp. 24,5 och 33,5 mm.) Äfven är blad- 
spetsen vida mer riindad, hvarjemte blomskärmen torde va- 
ra relativt större. Dessa afvikelser äro alltför stora att 
kunna förklaras bero af det torrare läget, hvarjemte i när- 
heten pä nastan lika tort ställe finnes V. mirabilis, som i 
allo öfverensstämmer med den vanliga, iitom att den är nä- 
got mindre tili växten V. silvatica, som äfven växer i när- 
heten, och hvars blad stundom hafva likhet med den n li 
beskrifna forraens, afviker bestämdt genom att bladskaften 
'äro glatta (1. nastan glatta). Härighet och bladform hos 
ifrägavarande form päminna deremot afgjordt om V. rupe- 
stris Schmidt (= V. arenaria Äuctt. sccau/.), om än hären kan- 
ske äro obetydligt längre. Härvid viii jag dock nämna, att 
jag ej i närmaste grannskapet funnit nägra exemplar af den- 
na art, ehuru ä andra sidanstäudorten helt närä vore lämp- 
lig och arten mähända i sjelfva verket förekommer, om än 
senare pä äret nägot svär att särskilja. Att formen är ste- 
ril talar äfven för dess hybrida ursprung. 

Den af Schmalhausen (se ofvan) beskrifna hybriden af- 
viker genom habituel likhet med V. rupestris eller säsom 
S. kallar den V. a}'enaria,\\\ixxi\\\ kommer, att flertalet blom- 
mor hos denna utgä frän stjelken, liksom kleistogama blom- 
mor saknas; deremot tyckes härigheten hos denna form va- 
ra nägot glesare och längre. Bethke (se ofvan) iippgifver 
att hans form är identisk med Schmalhausens, dock före- 
kommo talrika kleistogama blommor. 



171 

S.ilix cinereii X phylicaefolia, 

Bland växter tagna af mig i Karkku socken i Sata- 
kunta finnes bland annat en Salix-hrm ^), som ej tyckes 
öfverensstämma med nagon hittills hos oss känd form af 
detta slägte. En beskrifning af densamma, uppgjord pä 
stället somraaren 1884, torde derför vara pä sin plats ^). 

Fnitex maximus feminens. Cortex griseus, subf useus, 
in statu juvenili fusco-Jiavus. Folia lanceolata — late lan- 
ceolata, margine crenulato; infra pallide vlridia-livida, 
fere glabra; supra pilosiuscula, vlx nitida. Amenta prae- 
cocia, ut credo, fere sessilia. Sqcamae nigrae, longe pilo- 
sae, duplo vei panon ultra longiores qvam stipes capsulae. 
Cap)SHlae ohlonge conicae, interdiim curvatae, sericeae. Stg- 
II stigmatibus subaeqvantes, sed interdum dimidio breviores. 

Endast en enda stor buske med honhUngen har Vjlifvit iakttagen ; 
den växer pä Mäkipää rustbälls egor i ofvannämnda socken vid nedra 
kanten af en med mindie skog bevuxen kulle, stötande tili en kärr-jing, 
som längre nedät öfvergär tili fnllkomligt kärr. Pä andra sidan den liär 
teniligen smala ängen finnes en stor skog. Genom dessa olika ständovter 
finnas de flesta Salices ganska närä, framför alit S. phylicae folia, som 
finnes säväl pä ängen, i karret och vid skogskanten ; S. cinerea 
i skogsbacken och pä karret, raen ej lika rikligt och pä nägot längre 
afständ, ehuru i hvarje händelse ganska närä; S. caprea bäde i skogs- 
backen och kanten af den egentliga skogen; S. aurifa i karret, men pä 
nagot afständ. Utom dessa, som här äro af intresse, finnas de.^sutom i 
närheten S. myrtilloides, Lapponum, myrtilloides X aurita och allra 
närmast S. vagans. 

Sjelfva busken är omkring 4,1 raeteu hög och delad i en stor mängd 
stammar, som växa ät olika häll, sä att dess omkrets, en meter öfver 
niarken, är i det närmaste 23 m. och redan vid markan de mest aflägsna 
staramarna äro närä 2 ra. frän medelpnnkten. De gröfsta stammarna — 
omkr. 15 ung. lika tjocka, stä täti tillsammans vid buskens medelpunkt 
jemte nugra mindre — äro öfver 11 centim. i omkrets nägot öfver mar- 
ken. De grena sig jemförelsevis föga närmare marken, men rikligen nä- 
got högre upp. Barken i allmänhet slät, gräaktig med nägon skiftniiig 



^) Jfr protokollen för Ien 1 Mars och den 4 Okt. 1884. 

^) Focke (se ofvan) upptager ej nägon hybrid emellan de om- 
nämde arterna, hvaremot han p. 365 citerar Schmalhausen för hybriden 
S. cimrea x phylicaefolia x viminalis (jfr Schmalhausens ofvan citera- 
de uppsats p. 573). — Särskildt har jag ej i den Skandinaviska literaturen 
fiinnit nägot omnämnande af denna form. 



172 

i brunt, pä de yngsta grenare Ijust bningul. Nyskotten äro oftast 1 1 — 1 ^ 
centira., hvilket dock vavierar, sä alt luxurierande skott blifva ända tili 
40 cm. (ett t. o. ra. 43 cm ) och dylika af 22—29 cm. läugd ej 
äro sällsynta, hvaremot hoa de kovtaste, längden nedgär Unda tili 
5 cm. Vid basen äro skotten ätminstone äimu i medlet af Au- 
gusti alltid tydligt häriga, för öfrigt mer eller mindre glatta. De 
närmast basen sittande bladen äro susom fuUväxta ( ^^i\n ) mindre, ofta 
äggrunda — omviindt äggrunda, (sä t. ex. 33 mm. länga, största bredden 

16 mm. pfi 8 mras afständ fran spetsen) och stundom blifva diraensio- 
nerna än mindre, resp. 17 och 8 mm. De högre upp pä skottet sittande 
tili antalet vida öfvervägande bladen äro lancettlika — bredt lancettlika, 
med största bredden i allmänhet nägot ofvanom midten, afsmalnande mot 
det korta (5 ä 10, en gäng 15 mm. länga) skaftet. Bladkanten är i allmänhet 
vägigt naggad, ofta nägot inviken; spetsen stundom sned. Dessa blads 
dimensioner äro oftast: längd 62 — 68 mm,, bredd 17 — 22 mm., men af- 
vikelser saknas ej; sä t. ex. blir längden ända tili 81 mm. (med en bredd 
af 24 mm.), hvaremot ä andra sidan en serle af former bildar öfvergäng 
tili de nyss nämda lägre ned sittande bladen, (t. ex. längd 55 mm., bredd 

17 mm.) Nägon gäng blifva bladen märkbart smalare (vid vanlig längd 
af 62 mm. var största bredden endast 11,5 mm.) Mera säilän päträffas 
blad af följande dimensioner: längd 79 mm., största bredden 27,5 mm. 
pä ett afständ af 53 mm. frän basen; en annan gäng voro de uppmätta 
dimensionerna resp. 73 och 28 mm ; sä sällsynta dylika blad än äro, haf- 
va de icke desto mindre en viss betydelse, emedan de afgjordt päminna 
om bladen hos S. cinerea, under det bladen i allmiinbet tili sin form me- 
ra likna den hos S. phylicaefolia. För öfrigt äro bladen pä undra sidan 
hvitaktigt gröna med dragning i blätt, starkt ädriga, pä medelnerven na- 
stan alltid svagt häriga, eljes glatta; pä öfre sidan äter svagt häriga, na- 
stan utan glans. Nägra af de tidigaste bladen synas dock vara pä öfre si- 
dan i det närmaste glatta. Stipler finnas i de flesta fall, ehuru af olika 
storlek och delvis temligen snart afFallande, (en del funnos dock qvar än- 
nu den 16 angusti), oftast hafva de formen af ett haift, bredt hjertlikt 
— njurlikt blad (1,5 mm. länga, 2,5 mm. breda eller 2 mm. 1. med .sam- 
ma bredd, de största 2,5 mm. länga, 5 mm. breda). 

Busken blommar säväl enl. analogi som efter hvad jag frän tidi- 
gare är kan erinra raig pä bar qvist. Hängena voro ätminstone 1884 
högst rikliga, nastan oskaftade eller ytterst kort skaftade, bladlösa, endast 
med 6—8 ofta snart förvissnande fjäll vid basen, för öfrigt tätblommiga. 
Säsom fullbildade äro de i allmänhet 35 ä 38 mm. länga. I allmänhet 
var ett stort antal frukter felslaget, i det att största antalet, som jag ob- 
serverade pä ett hänge, var 125, hvaraf dock minst 10 voro sä smä, att 
de, ehuru mera utväxta än de fullkomligt felslagna, dock föreföllo nog 
osäkra; i ett annat lika stort hänge räknade jag endast 86 utbildade fruk- 
ter, alla öfriga voro felslagna. Hos de mindre endast 20 ä 24 mm. län- 
ga hängena är antalet felslagna frukter än större, sä att stundom alla 



173 

iiro odugliga, en annan gäng fanns endast 4 utväxta fröhus o. s. v. 
Kapslarne kortskaftade, oinkr. 9 mm. langa, inberäknadt ssiväl skaft som 
stift, aflängt kägellika, stundom nägot krökta, fint silkeslndna och der- 
igenom pä afständ svagt hvitglänsande med dragning i grönt. Skaflet 
ilr ungefäi- dubbelt su längt som honingsglandelu, men knapt hälften sä 
längt som hiingefjället, som är svart, länghärigt. Stiftet ungefär af miir- 
kenas längd eller nägot kortare, hvilket dock varierar, su att det stun- 
dom är endast hälften sä lungt. Market sora vanligt tväklufvet, men fli- 
karne nägon gäng, om än säilän, ätei- 2-delade. Äfven i de utvecklade 
fröhusen funnos (^^|vi) endast 1 ä 2 frön, stuodom sugs endast fröfjun. 



Att denna form är en hybrid synes lätt och bekräftas 
dessutom af det stora antalet felslagna frukter. Likasä är 
det tydligt att S. phyUcacfoUa ingär i densarama. Frän 
denna skiljer den sig dock genom att den karakteristiska 
hvitbläa färgen pä bladens undre sida är vida svagare, lik- 
som att bladen svartna, eller ätminstone mörkna vid tork- 
ning. Särdeles de iinga bladen och qvistarna äro dessutom 
häriga. Fröhusen äro afgjordt mindre, men vida mera hä- 
riga än hos den i trakten allmänna formen af sistnämda 
art; deras skaft äro nägot längre, isynnerhet proportionsvis, 
hvaremot stiften äro betydligt kortare. Hängefjällets här 
äro dessutom nägot kortare. — Den resliga växten skuUe 
tala för att S. caprea skulle ingä i densamma, men enligt 
D:r Kihlman äro säväl beskrifning som figur pä hybriden 
S. caprea X phylicaefoUa alldeles afvikande, hvarjemte man 
bör komma ihog att hos hybriderua ofta de vegetativa de 
larne äro starkt utvecklade. Dessutom raärkes att i skogs- 
brynet midt emot finnas par buskar eller kanske snarare 
träd af S. phijUcaefolia. som äro omkr. 6 m. höga och 
der stammen 15 centim. öfver roten är 35 centim. i om- 
krets. Likasä sägs i karret buskar af S. cuterea, som äro 
minst 3 meter höga. Bladens nägon gäng sneda spets, de- 
ras skrynklighet liksom fröhusets utseende päminna om S. 
n urita, hvilken jag äfven en tid ansäg vara den andra af 
föräldrarna, men häremot talar bladformen, som i detta fall 
enligt min äsigt borde vara afgjordt kortare; likasä ärba;- 
ken nägot Ijusare, än hos 6'. phylicaefoUa, under det den 
hos S. aurifa, säsom kändt, är tydligt brun eller t. o. m. 



174 

mörkbrun ^). Äfven nyskotten tala för S. ci n e rea, da de alltid äro 
tydligt, om änsvagt,häriga,äfvensomjemförelsevislänga. Idet- 
ta afseende gjorde jag ( ^^vu) följ. iakttagelser. Hos ^S*. j^hylicae- 
folia var den vanliga längden af nyskotten 8 ä 10 cm., dock 
mycket varierande sä att 15 — 20 centim. ej voro sällsynta 
och ett var ända tili 53 cm., alla fullkomligt glatta. Hos 
äldre exemplar af S. cinerea var längden ungefär densam- 
ma, snarare t. o. m. mindre, ehuru den hos yngre exemplar 
är, säsom kändt, vida större, vanl. omkr. 30 cm., nnder 
det 40 ä 50 ej äro synnerligen sällsynta. Hos S. a urita är 
den vanl. längden 5 ä 6 cm. och de längsta jag uppmätte 
(da rotskott ej togos i räkningen) 12 a 16 cm., för öfrigt 
äro de svagt hariga, men tydligt bruna. Äfven päminna 
nägra blad, säsom ofvan blifvit päpekadt, tydligt om S. ci- 
nerea, om än flertalet liknar dem hos S. phylicaefolia. 



Sedän ofvanstäende beskrifning redan var uppgjord, 
säg jag äfven i Karkku, men ä Kauniais egendom pä stran- 
den af Pilkkalahti vik d. 20 Augusti minst 3 buskar, som 
i afseende ä bladformen helt och hället liknade den nyss 
beskrifna hybriden, om än härigheten var nägot starkare. 
Här var dessutora härstamningen tydligare, ty S. cinerea 
var den förherrskande arten pä stranden. S. ijhylicaefolia 
fanns äfven, men för öfrigt säg jag i grannskapet ej nägon 
annan art än S. j^eutandra. Pä nägot afständ växa dock 
S. caprea och, om jag ej misstager mig, S. nigricans. — 
Tilläggas mä, att utom de nämda buskarne finnes en, som 
troligen tillhör S. cinerea, men dock nägot päminner om hy- 
briden, och en annan, som äfven nägot liknar denna, men 
har helt korta, ludna ärsskott och fiertalet af bladen pro- 
portionsvis vida bredare (längd 35 — 48 mm., bredd 20 - 26 
mm.) med oftast sned spets. Huruvida här föreligger S. 
aurita X phijlicaefolia, torde dock vara omöjligt att afgöra 
utan hangen. 



') Dessutom är S. aurita X phylicaefolia, utminstone sudan den 
beskrifves af Scliriialhausen 1. c. 571, alldeles afvikande. 



(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1885.) 



Internationelt ornitologiskt samarbete 

och Finlands andel deri. 

Ett npprop tili kännareue af Finlands foglar. 

Af 
J. A. Palmen. 

Särskilda gänger hafva värt lands fogelkännare blifvit 
iil^pmanade att i olika trakter anställa iakttagelser rörande 
fogelfaunans sammansättning af olika arter, dessas mera eller 
mindre ymniga förekomst, flyttnings- och fortplantningstider 
ra. m., samt att meddela iippgifter härom tili allmännare 
kännedom. Dä ett liknande upprop göres uti det efterföl- 
jande, gäller det dock ej, säsom förr, att befrämja nägot 
arbete af mera enskild art, utan föreligger ämnet oss nu 
som en internationel pligt. 

Pä grund af uppdrag frän en för ändamälet bildad 
internationel komite meddelas nemligen längre fram pro- 
grammet för den utredning, som bör anskaifas inom värt om- 
räde (B). Da härigenom undersökningen träder i ett nytt skede, 
kännetecknadt genom ett planmässigt samarbete med andra 
länders sakkunnige, synes det icke vara olämpligt att först 
kasta en äterblick pä frägans utveckling säväl i dess all- 
mänhet, som särskildt pä värt hemlands andel deri (A). 

Tillfället synes dessutom vara gynsamt att i samman- 
hang härmed offentliggöra en pian för topografisk undersök- 
ning af fogelfaunan i värt lands särskilda delar (C). Uti 
enskilda fall har planen redan visat sig vara icke olämplig 
säsom ledträd för observatörer ; mähända kiinde den oflent- 
liggjord vara tili nytta i flere. 



176 



A. Om uppkomsten och utvecklingen af samarbetet rörande 
foglarnes flyttningar och utbredning. 

Ehuru man sedän uräldriga tider vetat, att största 
delen af nordens foglar om hösten flytta tili varmare länder, 
har kunskapen om sjelfva förloppet af dessa flyttningar skri- 
dit framät endast mycket längsamt. I midten af förra seklet 
manade Linne att närmare gifva akt pä fenomenet samt att 
anteckna data härom, och hans uppmaning följdes af gan- 
ska mänga, särdeles uti vara nordiska bygder. Men feno- 
menet var alltför omfattande och inveckladt för att kunna 
hastigt öfverblickas och utredas. Annu under förra hälften 
af innevarande sekel saknades derför positiv utredning af 
vigtiga omständigheter, t. ex. om fogelarternas vinterstatio- 
ner, medan tvärtom mängen sällsam fördom segt bibehöU 
sig, exempelvis folktron om svalornas öfvervintring pa sjö- 
bottnen. Nägon insigt uti fenomenet erhöUs dock smä- 
ningom, genom att enskilda personer »tili nyttig och nöjsam 
sysselsättning» samlade iakttagelser. Men da dessa voro 
bäde fa och spridda, kunde undersökningen blifva hvarken 
omfattande eller planmässig. 

Snart rönte dock naturalhistoriens mälsmän frän andra 
vetenskapers sida impuls tili metodiskt samarbete. Fysikerne 
ädagalade, att de elektriska fenomenen vid jordytan, likasä 
meteorologerne, att väder och vind icke lato sig bedömas 
uttömmande endast pä grund af iakttagelser inom ett sä 
litet omräde, som det en enskild observator kan undersöka. 
Fenomenens stora geografiska utsträckning fordrar nemligen 
samtidiga observationer pä talrika ställen; och först behand- 
lingen af dessa iakttagelser gemensamt kan gifva oss ett 
begrepp om fenomenets verkliga förlopp. Utan kännedom 
af sjelfva förloppet uter är det omöjligt att leda i bevis feno- 
menets lagbundenhet, att utieda dess naturliga orsaker och 
dymedelst exakt förklara detsamma. Under 1830-talet för- 
anstaltade derföre Celsius, Graham, Humboldt och Gauss om- 
fattande undersökningar inom jordfysikens omräde, och me- 



177 

teorologerne inslogo en likartad riktning. Pä begge hallen 
gjordes vigtiga framsteg i kännedoraen af de fysisk-meteoro- 
logiska naturfenomenens beskaffenhet. 

Vid dessa undersökningar lag närä tili hands att taga 
de periodiska fenomenen ocksa uti växt- ooh djurverlden i 
betraktande; en växts blomning och en flyttfogels ankomst 
tili en ort visade sig nemligen bero af de pä orten rä- 
dande klimatiska vilkoren och vore säledes ett slags uttryck 
deraf. Men materialet af sädana iakttagelser var ännu för 
knapt för att tilläta jemförelser; det mäste först insaralas. 
Tanken att verkställa detta enligt den pian, som följts vid iakt- 
tagelserna rörande de fysiska och meteorologiska problemen, 
uppiann derför sjelfmant hos dera, som forskade häruti. Den 
bekante belgiske vetenskapsmannen Que telet uppfordrade 
är 1841 tili anställande af omfattande och planmässiga iakt- 
tagelser äfven af vexlingarna uti den organiska naturen. 
Pä grund häraf uppgjorde hans landsman, ornitologen 
de Selys Longchamps, ett projekt härom, hvilket bl. a. af- 
säg ocksä foglarnes flyttningar, och belgiska Vetenskapsaka- 
demien befordrade frägans fortsatta iitveckling. Naturhistori- 
kerne begynte nu med ny ifver samia data uti de flesta 
länder och hafva fortsatt dermed ända tili senaste tider 

Hvad särskildt beträifar Finland, hafva frägorna om 
den lefvande naturens ärligen upprepade företeelser blifvit 
härstädes längt ifrän försummade ^). Redan Linnes upprop 
slog an. Hedern att tili och med nägot före detsamma hafva 
begynt observera och anteckna tillhör prof. Leche i Äbo 
och kyrkoherden Mathesius i Pyhäjoki, hvilka antagligen 
frän är 1749 fortsatt dermed ätskilliga är. Under senare 
hälften af samma ärhundrade gjordes anteckningar af Ju- 
stander i Äbo-trakten ären 1780 — 85, af Julin i Uleäborg 
1784—87, af Radloff pä Äland 1790—93, af M. Castren i 
Kemi 1793—99 och af S. Castren i Utsjoki 1795 och 1797. Un- 



^) Närmast följande uppgifter äro tagna ur: A. Moberg, Natu- 
ralhistoviska daganteckningar gjorda i Finland ären 1750 — 1845. (Notiseu 
m- Skpts p. F. & Fl. fenn. förh. III, 1857). 

12 



ns 

der förra hälften af värt sekel gjorde likasä dr W. Äkerman 
1803—24 observationer i Tavastehus-trakten, dr Granberg 
1818-42 pä Äland, prosten E. J. Frosterus 1826—39 pä 
Karlö ooh prosten J. Fellman 1833 — 49 uti Lappajärvi. Vi- 
dare har Finska Hushällningssällskapet i Äbo samma tid 
värdat sig om insamlandet af uppgifter frän olika hali. 

Intresset för saken aftjnade tyvärr dock sniäningom, 
men fann lyckligtvis en ny förespräkare i fysikern prof G. G. 
Hällström, som verksamt arbetat i nyss nämnda sällskap. 
Uppropen fran utlandets fysiker och meteorologer eggade 
honom tili ny verksamhet, och efter honom fortsatte prof. 
J. J. Nervander i samma riktning; under är 1846 anstäldes 
sälunda »klimatologiska iakttagelser* pä närä 100 ställen 
inom Finland. Säsom bekant stär slutligen samtiden i tack- 
samhetsskuld hos en efter de ofvan närande följande pro- 
fessor i fysik, statsrädet A. Moberg, för att icke blott 
alla iakttagelser frän 1750 tili 1845 bHfvit sammanstälda 
och offentliggjorda i det ofvan citerade arbetet, utan äfven 
hela följden af de tili Finska Vetenskaps-Societeten 
insända iakttagelserna, ända tili den dag som är, blifvit uti 
dess skrifter offenthggjord uti ett större arbete ^) och Here 
ärliga sammandrag. Under de senare ären har en större 
lifaktighet vid iakttagelsernas anställaude föranledts jem- 
väl genom ätgärd af Sällskapet pro Fauna et Flora fennica. 

Genom alla dessa anordningar kan Finland förevisa 
längre tidsserier af dyhka observationer än kanske nägot annat 
land. Värt land har allenast under ären 1846 — 55 lemuat 
2/3 sä mycket iakttagelser, som Ryssland frän samma och 
föregäende tidrymd, och derigenom kunnat med 2/5 bidraga 
tili det material, som legat tili grund för det enda hittills 
vägade försöket att ur flyttningsdata frän ett stort omräde 
ernä allmänna vetenskapliga resultat rörande fenomenet, nem- 
ligen Middendorffs »Isepiptesen Russlands». Den celebre 



^) A. Moberg, Klimatologiska iakttagelser i Finland, föranstal- 
tade och utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten. I, Naturalhistoriska 
anteckningar. Helsingfors 1860. (Bidr. t. Finlands Naturk. Hft 7). 



författareu päpekar ocksä, att detta »antyder en betydande 
bildningsgrad uti knappt anad utsträckning i Finlands 
ödsliga nejder», och betygar sitt erkännande och sin beun- 
dran för dem sora sammanbragt iakttagelsenia. — 

Det har säledes värit fysiker och meteorologer som 
gett uaturalhistorikerne uppslag att i större omfäng och efter 
bestämd pian samia observationer om den lefvande natu- 
rens ärliga vexlingar. De förre hafva äfven underkastat 
materialet matematiska beräkniugar ; och begripligt nog hafva 
de dervid i främsta rummet afsett sinä egna spörjsmäl, kli- 
matet pä olika orter, samt behandlat materialet i enlighet 
härmed. Vanligen kallar raan ocksä iakttagelserna »klima- 
tologiska». 

Men de observerade naturalhistoriska fenomenen äro 
värdemätare icke uteslutande för frägor iir den fysiska geo- 
grafin. Växten och djuret äro lifegande varelser, och de 
observerade fenomenen äro uttryck främst af vexlingarna i 
deras eget lif. Säsom sädana benämner man observatio- 
nerna äfven »fenologiska». Materialet häraf äger säledes för 
naturalhistorikern ett annat intresse än för fysikern, ty det- 
samma kan leda tili utredning af alldeles egenartade spörjs- 
mäl, beroende af egna synpunkter och metoder. Mä det 
tillätas att tili belysande häraf framlägga ett par exempel. 

För trettio är sedän uttalades — uppenbarligen under 
pätryckning af den tidens upptäckter angäende den animala 
och jordmagnetismen — den äsigt, att den flyttande fogeln 
hölle sig i magnetiska meridianens riktning; hon vore med 
andra ord att förliknas vid en flygande magnet. Under in- 
flytandet äter af senare tiders upptäckter om lagbunden- 
heten i stormarnes rörelser pästär ännu i denna dag män- 
gen ornitologisk skriftställare, att flyttfogeln under sinä fär- 
der hufvudsakligen, eller t. o. m. uteslutande, beror af vin- 
dens riktning uti de luftskikt, dit hon höjt sig. I begge 
fallen skulle säledes fogeln endast helt mekaniskt flyga; der- 
under skulle hon ofrivilligt, som röken ur en skorsten, som 
stoftet frän en vulkan, eller som en luftballong utan ledning, 
endast drifva med vinden. Om verkligen flyttningen ginge 



180 

sälunda för sig, vore hela fenomenet (förutom sjelfva för- 
mägan att halla sig i luften flygande) sannerligen endast ett 
fysikaliskt prohlem, — visserligen ett af stor geografisk ut- 
sträckning, men i alla fall ett ganska enkelt. lakttagelserna 
kunde da äfven bearbetas säsom vid andra problem ur den 
fysiska geografin, exempelvis säsom de om stormarnes fort- 
gäng eller temperaturens stigande. 

Emellertid är den pä flyttning stadda fogeln hvar- 
ken ett stycke död materia eller en viljelöst af vinden 
bortförd varelse. Visserligen underlyder han, likasom hvarje 
död eller lefvande kropp, fysiska lagar, ty han kan, exem- 
pelvis af stormar, kastas frän land langt ut pä oceanen. 
Men normalt och karakteristiskt för flyttningen är det tvärt- 
om, att fogeln, om han ej diikar un der för öfvermäktiga 
svärigheter, i trots af en del missgynnande omständigheter 
kan sjelf söka sig sin väg; ty han kan i mon af förhällandena 
sjelf väljä tid för uppbrott, han antingen fortfar att färdas 
eller rastar efter sitt behof, inslär den riktning han finner 
för godt och iippsöker de trakter, der han trifves. Det är 
säledes fogelns eget skaplynne, lefnadsvanor och erfarenhet 
som närmast, och pä ett för hvarje art karakteristiskt sätt, 
bestämmer flyttningens förlopp; de yttre meteorologiska vil- 
koren äro härvid endast mer eller mindre vigtiga biomstän- 
digheter. 

Meteorologen begagnar säledes iakttagelserna om de fe- 
nologiska fenomenen säsom medel för att utreda sitt problem, 
klimatet. Naturalhistorikern äter begagnar samma iaktta- 
gelser för fenomenets egen skull: han viii lära kanna de oli- 
ka arternas sätt att lefva, deras beroende af yttre lifsvilkor 
och af säregna, hos djuren sjelfva inneboende krafter, — 
korteligen deras lif. Detta hiologiska jjrobleni är nägot an- 
nat, och betingas af annat, än de förut berörda fysikaliska 
problemen. 

Fattas de fenologiska fenomenen sälunda frän natu- 
ralhistoriens egen ständpiinkt, sä mäste ocksä undersöknin- 
gen af dem gcstalta sig annorlunda än vid frägor af rent 
klimatologisk art. Nägon allmänt giltig metod finnes dock 



181 

Mr lika litet, soin vid andra koraplicerade fenomen, utan 
mäste undersökningssättet helt och hället bero af hvarje 
frägas natur. 

Växten är bunden vid sin torfva och beror derför i 
hög grad af de omgifvande klimatologiska förhällandena. 
Undersökningen om dess utveckling kan visserligen, ätmin- 
stone i nägon mon, gestalta sig sa, som om klimatologi- 
ska värmeproblem, men mäste dock utföras med särskild 
hänsyn tili objektets beskaffenhet af lefvande varelse. Man 
kan exempelvis genom linjer, uppdragna pä kartan likasom 
isotermerna, angifva orterna der en viss fas af fenomenet 
inträffar samtidigt ; likasä kan man äskädliggöra fenomenets 
utveckling om vären genom dessa linjers successiva fram- 
ryckande emot norden. Dervid kan det, säväl vid den me- 
teorologiska som den fenologiska företeelsen, inträflfa, att 
den fas, som en viss linje angifver, pä enstaka orter begyn- 
ner redan förr, än den successivt annalkande linjen dit fram- 
tommer; ty lokala förhällanden kunna här vara gynsamma 
och växten deraf i sin utveckling päskyndas. Nägot dylikt 
kan äfven inträffa vid fortskridandet af fysiologiska fenomen 
hos djur, exempelvis insekters metamorfos, fortplantnings- 
driften hos foglarne, m. m. 

Men nägonting dylikt kan aldrig inträffa vid fräga om 
foglarnes flyttningar. Ty frltt rörllga individer tränga här 
framät; och hvarhelst nägra af dem visa sig pä en punkt 
framom sjelfva fronten, mäste de hafva färdats dit genom 
orter deremellan. När vi vilja undersöka fenomenet af fog- 
larnes flyttningar, sä föresätta vi oss att ernä utredning just 
om denna fogelindividernas färd genom vissa orter, säledes 
deras flyttningsvägar i), äfvensom tiden, dä hvarje ort pas- 
seras, och för öfrigt sättet huru färden blifvit utförd. 



^) Denna och öfriga i det följande anförda punkter har jag när- 
mare berört uti nägra afhandlingav. Om foglarnes flyttningsvägar (Hel- 
singfors 1874) ; iJber die Zugstrassen der Vogel (Leipzig 1876) ; Zur Dis- 
•cusslon iiber die Zugstrassen (Cabanis Journal fiir Ornithologie 1879); 
Antwort an Herrn E. v. Homeyer beziiglicli der ,,Zugstrassen der Vogel" 
(Helsingfors, Leipzig, 1882). 



182 

Enligt detta betraktelsesätt mäste undersökningen af 
ilyttningsfenomenets förlopp utgä fran fastställandet a/dess 
(jeografiska sida, alltsä frän en granskning af alla de orter, 
der en fogelart blifvit under flyttning anträffad, och der hon 
säledes bevisligen färdats fram. När härigenom vägarne 
blifvit utredda, kau frägan om tidsförloppet m. m. upptagas 
tili granskning. 

Emellertid har man, — i följd af den gängse fysika- 
liska uppfattningen iitaf hela fiyttningsfenomenet, eller ät- 
minstone af det föreliggande materialet af »klimatologiska 
iakttagelser» — trott sig kunna behandla frägan i fuUt mot- 
satt riktning; man har velat frän de upptecknade ankomst- 
dagarne sluta tili riktningen eller vägsträckan, som en fo- 
gelart följt. Af antydda skäl har man dervid användt un- 
gefär samma undersökningsmetod, som vid fräga om vär- 
meproblem. 

Vid ett försök (Middendorff) hafva pä kartan alla 
de orter blifvit med linjer (isepipteser) förbundna, dit en 
fogelart ankommer liktidigt; vinkelrätt emot dessa bägiga 
linjer skulle flyttningsriktningen pä hvarje ort sträcka sig, 
och kombinationerna af dylika vertikaler skulle säledes an- 
gifva flyttningens geografiska förlopp, d. v. s. vägen. Me- 
toden är användbar endast under förutsättning, att arten 
verkligen pä hvarenda punkt af omrädet flyttar likformigt 
fram, alldeles sä, som en cyklons framfart öfver vissa länder 
förutsätter atmosferens tillvaro derstädes. Men just sjelfva 
förutsättningen, att fogelarten flyttar fram öfverallt likformigt, 
är ogiltig; ty den är icke bevisad, om man ocksä i en 
del fall har skäl att antaga en viss grad af likformig- 
het kunna förekomma, ätminstone inom begränsade omräden. 
Tvärtom vet man med bestämdhet, att det finnes fogelarter, 
som under flyttning anträffats iiteshitande inom väl begrän- 
sade bälten, men icke emellan dem; för dylika arter fä ise- 
pipteserna alldeles icke dragas i en fortsättning öfver mellan- , 
rummen, eller ätminstone mäste sjelfva slutsatsen angäende 
flyttningsriktningen medgifvas här vara fullt obefogad. Sä 
länge man emellertid icke utredt, hvilka enskilda delar af en 



183 

sälunda kontinuerligt uppdrageu isepiptes äro helt chimä- 
riska, och hvilka ega reell betydelse, mäste samtliga dess 
delar förblifva mer eller mindre probleraatiska. I sin helhet 
kan en dylik isepiptes visserligen underlätta öfversigten af 
tidsmomenten för fogelartens fiyttning pä olika orter; men 
den kan ej lemna nägon tillförlitlig gi-und för slutledning 
angäende sjelfva vägsträckorna. 

Här säsom vid hvarje vetenskaplig forskning mäste 
nemligen materialet, hvartill man vänder sig, valjas med 
hänsyn tili frägan, som skall afgöras. Det fenologiska ma- 
terialet (tidsuppgifterna) svarar direkt endast pä frägor om 
tidsförloppet. Ofvanför blef redan antydt, att frägan härom 
kan, med hopp om framgäng, upptagas tili pröfning först 
da, när fiyttningsvägens sträckning blifvit för en fogelart iit- 
redd; och för att lösa denna rent djurrjeografiska fräga mä- 
ste vi vända oss tili iakttagelserna om fogelfaunans sam- 
mansättning pä olika orter. det faunistiska materialet. 

Det lider intet tvifvel att genom lämplig behandling 
af detta material ^) en viss utredning af fogelarternas flytt- 
ningsvägar kan erhällas; betraffande sjelfva metoden härvid 
mä hänvisas tili de nyss citerade afhandlingarna. För att 
dock det faunistiska materialet skall vara användbart, mä- 
ste det fylla vissa oeftergifliga vilkor: uppgifterna skola vara 
pälitliga, tillräckligt detaljerade och talrika. Tyvärr kan 
dock af egen erfarenhet intygas, att läugt ifrän alla fauni- 
stiska arbeten motsvara dessa vilkor. 

Uti Stora och allmänt berömda arbeten uppgifves ofta, 
att den eller den arten finnes sä eller sä ymnigt uti »norra 
Europa», »norra Tyskland» eller dylikt, utan augifvande af 
talrika enstaka fyndorter. För vär frägas utredning är det 
dock af genomgripande vigt att fä veta, huruvida en art an- 



^) Man inser utan vidare, att det här gällei- kombination af or- 
ter, der arten anträfFats under flyttning. Att sammanbinda de närmast 
hvarandra liggande häckningsorterna^ för att kartografiskt konstruera 
flyttningsvägar (Schier, Die Zugstr. d. Vogel in Böhmen, uti Blätter d. 
Böhm. Vogelschutz-Verein in Prag, 1881—1882), röjer ett missförständ 
af hela frägan och leinnar resultat derefter. 



184 

träffas regelmässigt t. ex. blott vid yttersta rauden af en 
kust, eller jemväl nägra fa eller mänga mii inat land. Ju 
allmännare och mera sväfvande uppgifter ornitologiska ar- 
beten meddela, desto ringare betydelse ega de derför i före- 
varande fall. Deremot ^), om obetydliga afhandlingar inne- 
hälla noggranna detalj uppgifter, hvarje frän ett litet omräde 
— frän ju talrikare hali, desto bättre — , sä kan pä dem 
nägon slutsats byggas. Finnas dylika samlade i en sär- 
skild landsfauna, sä underlättas forskningen om flyttnin- 
garna ofantligt. Goda lokalfaunor bilda alltsä de yttersta 
rotspetsarne för zoogeografisk forskning och äro derigenom 
synnerligen värdefulla. 

Äro detalj erade iakttagelser sälunda af vigt för be- 
stämmaudet af flyttningens rent geografiska sida, sä äro sä- 
dana af än större betydelse, när derefter kommer i ordnin- 
gen att utreda de successiva tider, hvarunder en fogelart be- 
finner sig pä de successiva vägstyckena. Medeltal af talrika 
ars observationer pä samma ort, eller ock data frän talrika 
närliggande orter under ett och samma är — alltsä ett rikt 
material af fenologiska iakttagelser — äro dä rätta grun- 
den för uudersökningen. 

Det följer sedän att taga i betraktande fogelartens be- 
roende af vägens topografiska beskaffenhet i dess helhet el- 
ler längs vissa sträckor, tillgängen derstädes pä lämpliga 
rastplatser, de meteorologiska vilkoreu hvarunder olika väg- 
sträckor genomfaras, olika arters skiljaktiga förhällande i 
dessa afseenden, och andra synpunkter, som hvarje pä sitt 
sätt belysa flyttningsfenomenet. Förr än dessa frägor — 
enhvar i logisk följd, dä den kan upptagas — blifvit nägot 
sä när utredda, kan flyttningsfenomenet i dess helhet icke 
exakt förklaras. Tili dess mäste vi ätnöjas med den före- 
ställning härom, som man pä grund af redau vunnen insigt 
kan med nödig kritik bilda sig. 

Hvarje vetenskaphgt omdöme om foglarnes flyttniugar 
förutsätter säledes obetingadt kännedom af de orter, genom 



1) Jemfur företalet tili Finlands foglar II, sid. IV— VI. 



185 

hvilka de olika arterna färdas, de vägar som de inslä. Ut- 
redningen häraf bildar liksom skelettet, omkring hvilket öf- 
riga frägor gruppera sig; och för hvarje af dessa frägor mä- 
ste ett efter densamma lämpadt material af iakttagelser in- 
samlas och begagnas. 

Alltsä bör, pä samma sätt som angäeude de meteo- 
rologiska fenomenen, mängsidiga observationer rörande fog- 
larnes flyttningar anställas pä enskilda orter, om möjligt 
under en längre följd af är. Ju talrikare observations- 
orterna äro, pä desto säkrare grund hvilar utredningen och 
derigenom äfven framtidens slutledningar. — 

Eu Stor del af dessa betraktelser är af den art, att 
enhvar, som närmare studerat fenomenet, sjelfmant inser 
deras befogenhet ; särskildt mäste behofvet af noggranna och 
planmässigt anlagda iakttagelser göra sig alit mera gällande 
och framkalla sträfvanden att ästadkomma dylika. 

Vid alimänna tyska ornitologiska sällskapets möte i 
Braunschweig är 1875 päpekade dr A. Reichenow den 22 
Maj nödvändigheten af att efter en gemensam pian samia iakt- 
tagelser om flyttningarna, fogelarternas förekomst och nytta 
m. m. uti alla delar af Tyskland, och att tillsätta eu komite 
som skulle verka för ändamälet. Efter varmt förordande af 
den nyligen aflidne bekante ornitologen Alfr. Brehm gilla- 
des förslaget, och mau tillsatte ett »utskott för iakttagelse- 
stationer rörande Tysklands foglar». Ett antal frägor, i 
hvilkas redaktion äfven jag hade nöjet att deltaga, riktades 
tili sakkännarene pä olika orter i Tyskland. Detta komi- 
tens första upprop föranledde insändandet af en mängd an- 
teckningar för är 1876, hvilka redigerades tili ett helt. Nu- 
mera hafva dylika under sju är blifvit offentliggjorda, senast 
för är 1882. I spetsen för det hela stär dr R. Blasius i 
Braunschweig. 

Det tyska företaget vann efterföljd uti Österrike-Un- 
gern, hvarest en komite under ordförande af V. Ritt. von 
Tschusi ledde arbetet. Den första redogörelsen gälde är 
1881 och utkoni nästföljande är. 



186 

Jemförelsevis oberoende för sig samlades uti Storbri- 
tannien observationer, isynnerhet frän ost- och nordostku- 
sten, och särskildt frän landets fyrar; största förtjenst här- 
om har alit frän 1878 inlagts af Cordeaiix och Harvie- 
Brown, hvilka under en följd af är lemnat redogörelser för 
det insamlade materialet. 

Uti Nordamerika hafva undersökningarna om flyttnin- 
garna antagit storartade dimensioner. Stationerna längs Mis- 
sissippidalen hafva sändt rikliga iakttagelser, som redigerats 
af Cooke och O. VVidmann; och den nyligen bildade 
Amerikan ska Ornitologiska Unionen har i synnerlig utsträck- 
ning anordnat om insamlande af alla hithörande iakttagel- 
ser. Sällskapets sekreterare Fr. C. H. Merriam leder 
detta arbete. 

Sä stod frägan dä den i April 1884 uti Wien samman- 
trädande första internationela ornitologiska kongressen sam- 
manträdde. Med synnerlig energi och omtanke hade den 
tyska komitens ledare, dr R. B lasi us, förberedt ärendet 
och ledde förhandlingarna härom. Kongressen beslöt att 
tillsätta en permanent inter nationel komite för att inrätta 
fogel-iakttagelsestationer, och uppstälde för densamma föl- 
jande program: 

a) Denna komite skall söka erhälla ärliga iakttagel- 
ser frän alla länder, företrädesvis Europa, 

h) lakttagelserna auställas efter en och samma pian, 
hufvudsakligen den redan pröfvade tysk-österrikiska, och 

c) redigeras för hvarje land efter en gemensam anord- 
ning. 

d) En förteckning öfver hvarje lands fogelarter och 
dessas folknamn upprättas. 

e) Tili samarbetet uppmanas vetenskapliga samfund, 
enskilda sakkännare och hvarje kompetent person. 

f) Närmast skola enskilda bestämda arter observeras; 
dock önskas af fackmän mera uttömmande iakttagelser rö- 
rande faunan pä deras ort. 

(j) Äfven andra samtidiga fenomen i djur- och växt- 
verlden mä vid tillfälle meddelas. 



187 

Tili denna komite iuvalde kongressen 1 — 4 personer 
frän hvarje land, tillsammans tili antal af fyratio. För de 
nordiska länderna utsägos: för Norge prof. dr R. Co 11 ett; 
för Sverige grefve T. Thott ; för Ryssland och Finland musei- 
direktorn dr G. Rad de, akademikern drL. Schrenck, proff. 
Bogdanoff och J. A. Palmen. 

Tili komitens president utsägs dr R. Blasius. Kon- 
gressens Protektor H. K. K. H. Kronprins Rudolph af 
Österrike behagade samtycka att i samma egenskap under- 
stöda äfven Komitens sträfvande. 



Tili fullgörande af den pä mig ankommande delen af 
Komitens arbete iitber jag mig att at kännarene och vän- 
nerna af Finlands fogelfauna i det följaude fämeddela defragor, 
hvilka, i enlighet med de tysk-österrikiska programmeu, önskas 
besvarade äfven frän värt lands olika delar. 

Mä hända synas frägorna vara sä mänga och detalje- 
rade, att de kunde afskräcka frän försök tili svar. Här mä 
derför genast betonas, att man ingalunda kan vänta dem 
alla ens närmelsevis besvarade. De afse snarare att för in- 
tresserade utlägga, hvilka olika sidor af undersökningen, ät- 
minstone i enskilda fall, kunna uppmärksammas; det mä se- 
dän ankomma pä enhvar att lemna sitt bidrag. Äfven de 
oh ety dli g aste anteckningar, exempelvis om de allra vanliga- 
ste foglars ankomst, emottagas med tacksamliet. 

Men ä andra sidan vägar man anhälla, att endast fullt 
tillförlitUga uppgifter insändas; osäkra mä utelemnas eller 
ocksä tydhgt angifvas säsom osäkra. Enhvar mä derför 
meddela blott sädana uppgifter, för hvilkas riktighet hans 
egen insigt är en horgen. 



188 



B. instruktion för insamlande af ornitologiska iakttageiser 
i Finland eniigt den internationelt antagna planen. 

I. Omrädet för iakttagelserna 

bestämmes genom angifvande af ortens geografiska läge och 
dess gränser; om möjligt meddelas jemväl en kort skildring 
af traktens fysisk-topografiska beskaffenhet. 

II. Fogelarternas förekomst, 

1. Hvilka arter hafva blifvit iakttagna inom omrädet? 
(jemför nedan VIII, 2 c, d). — Hvilka wamw begagnar befolk- 
ningen pä orten för kända arter? 

2. Hvilka af arterna stanna hela äret om inom om- 
rädet och pä samma ständort (stannfoglar)? 

3. Hvilka arter förändra efter ärstiden ständort eller 
stryka omkring (strijkfoglar)? 

4. Hvilka arter äro iakttagna blott under genomflytt- 
ning (om vären, eller om hösten, eller hvardera tiden; ge- 
nomjiyttande foglar)? 

5. Hvilka arter äro funna häckande inom omrädet, 
men flytta tili vintern bort (sommar foglar)? 

6. Hvilka arter finnas inom omrädet blott om vintern 
(vinter foglar) '? 

7. Hvilka af de anträffade arterna kunna anses som 
pä orten endast tillfälligtvis förkommande, och när iaktto- 
gos de? — äro orsakerna tili deras iippträdande kända? 

8. Anteckna pä förteckningen (II, 1) om arterna fö- 
rekomma sällsynt, sparsamt, ällmänt eller talrikt? 

9. I fall bergstrakter finnas inom omrädet (säsom i 
norra Finland), mä anmärkas hvilka läglandets arter stiga dit 
iipp, och tili hvilken höjd de göra detta. 

10. Har man inom omrädet märkt" att nägon art i 
päfallande grad tili- eller aftagit i talrikhet, eller att en 
arts tilltagande i antal sammanträffar med en annans afta- 



189 

gande? Har detta skett emedan arteus lefnadsvilkor pä 
dess iippehällsort veterligen blifvit förändrade, eller af hvilka 
andra grunder? 

11. Saknas nti omrädet foglar, som annorstädes äro 
vanliga (t. ex. hussparfvar, svalor, skator, kräkor, m. fl.), 
och hvaraf synes detta bero? 

12. Har man observerat flyttfogelarter, som häcka inom 
omrädet, stanna der öfver vintern, eller genomflyttande foglar 
och vinterfoglar stanna öfver sommarn? 

13. Har man af enskilda arter iakttagit färgvariete- 
ter (hvita, svarta, blekt färgade o. d.) eller hybrider? 

14. Har man iakttagit att nägot pä särskilda egen- 
domligheter lätt igenkänneligt exemplar af en fogelart flere 
är ätervändt tili samma ställe? 

III. Foglarnes flyttniugar. 

Härom antecknas dagen (samt om tiden afdygnetkan 
bestämmas, äfven denna), da 

1. de första exemplaren anlända; 

2. hufvudmassan infinner sig; 

3. de senaste individerna komma; — äfvensom dä 

4. bortfärden begynner; 

5. hufvudmassan försvinner, och 

6. de senaste individerna bortflytta. 

7. Har man om vären iakttagit, att nägon art äyttat 
tillbaka, och hvad männe värit orsak dertill? Gjorde alla 
exemplar sä, eller blott en del? När och un der hvilka vä- 
derleksförhällanden ätervände de? 

8. I hvilket väderstreck tyckas foglarne öfverhiifvud 
flytta uti omrädet? — hvilka enskilda arter äro i detta af- 
seende särskildt observerade? — hvilka arter följa nägon 
annan riktning? 

9. Angif väderleken och vindens riktning under iakt- 
tagelsedagen, samt, vid ovauligare flyttningar, äfven under 
näst föregäende och efterföljande dag. 

10. Hvilka arter flytta merZ vinden, hvilka ?HOi! vinden? 

11. Hvilka lokaler (ständorter) uppsöka vissa arter 



190 

säsom rastplatser? Vexla de efter ärstiden? ochhvadkan 
anses vara orsaken tili besöket? 

12. Har man iakttagit att hanar och honor, eller 
unga och gamla foglar af samma art flytta särskildt för sig 
eller tillsammans ? 

13. Af hvilka arter färdas exemplaren ensainma, af 
hvilka parvis, i flockar eller stora svärmar? 

14. Hvilka arter hafva veterligen spridt sig (invan- 
drat) i omrädet? — hafva nägra försvunnit derifrän? — 
när skedde det? — hvad kan anses värit orsaken dertill? 

15. Betingas flyttningsriktningen inom omrädet (se 8) 
genom loppet af ett rinnande vatten, genom böjningen af 
en dal eller en bergssträckning? 

16. Flyga foglarne öfver eller omkring ett högre berg, 
som ligger i vägen? Hvilka arter göra det förra, hvilka 
ater det senare? 

17. Uppgif data för islossning och isläygning i olik- 
artade vatten, samt för uppträdandet af snöfria fläckar och. 
bar mark om vären. 

IV. Foglarnes häckuiii^. 

1. Värpa de observerade arterna blott en, eller (ostör- 
da) flere gänger? 

2. Meddela datum för enskilda fynd af ägg och deras 
antal i boet. 

3. Hurii läng tid förgick emellan läggningen af de 
enskilda äggen? 

4. Huru länge räckte rufningen? Deltog hänen deri, 
och när aflöste han honan? 

5. Äro veterligen hos nägon art äggen af yngre fog- 
lar annorlunda tecknade och formade, än af äldre ? 

6. Hvilka arter använda samma bo tili ny kuli sam- 
ma eller följande ar? och hvilka bygga alltid nytt? 

7. Pä hvilken ständort eller plats anlägges boet helst 
af de skilda arterna? — pä hvilken höjd öfver marken anträf- 
fades boet, och af hurudant material var det bygdt? 



191 

8. Hos hvilka arter äro enstaka afvikelser i an- 
seende tili boets läge, material och bygnad observerade? — 
hvad kan hafva värit orsak härtill? 

9. Finnas inom omrädet större häcknings-kolonier, t. ex. 
af mäsar, tärnor, kräkor, strandsvalor, trastai- o. s. v.? 
Hvar äro de belägna? iingefär hurii mänga par häcka der? 
och hafva kolonierna ökats eller minskats? 

Y. Biologiska iakttagelser 

af allehanda olika slag, äfveosom iakttagelser om tidpunk- 
ten för ruggning, om födoämnen imder olika tider {utan 
eller nied smä ungar), nytta och skada, läten — alit beroende 
pä egen iakttagelse — emottagas jeravälgerna och skola vin- 
na användning. 

YI. Flyttuingsdatuiii för vissa äirter. 

Da det är maktpäliggande, att ett fätal arter med sär- 
skild omsorg iakttagas pä mänga ställen under ett och sam- 
ma är med afseende pä ankomst och hortfärd, föresläs — 
efter samräd med sakkunnige (se s. 200) — efterföljande foglar 
att närmast uppmärksammas ; de med * betecknade hafva 
hittills regelbundet blifvit antecknade uti de tili Finska 
Vetenskaps-societeteii iusända klimatologiska iakttagelserna; 
de äter, som betecknas med f, föresläs ytterligare, emedan 
de iiigä uti deii tysk-österrikiska listan; de öfriga hafva af 
särskilda orsaker intresse: 

Luscinia suecica, Blähakesängare. 

* L. phoeniciirus, Rödstjert. 

* Saxlcola oenanthe, Stensqvätta. 
f Turdus musicus, Taltrast. 

T. pilaris, Björktrast. 
f T. iliacus, Rödvingetrast. 
Hydrobata cinclus, Strömstare. 
Sijlvia (Phyllopseustes) trochilus, Löfsängare. 

* Motacilla alba, Sädesärla. 

* Sturnus vulgaris, Stare. 
Pinicola enucleator, Tallbit. 



192 

FriiKjilla coelebs, Bofink (cf konimer tidigare, $ 
senare). 

Emheriza (Plectrophanes) lapponicus, Lappsparf. 
E. (Centrophanes) nivalis, Snösparf. 

* f Hinindo rustica^ Ladusvala 1 , .. . ».. , , 
-V TT V -a 1 ) (Dora ei forvexlas). 
•^ H. urbica, Hussvala j -^ ^ 

Ampelis garrulus, Sidensvans. 

Alauda alpestris, Berglärka. 

* f J.. arvensis, Lärka. 

* f Cuculus canoriis, Gök (ankorasten om möjligt sär- 
skildt; höres nemligen gala först en tid efterät; slutet). 

t Cypseliis apus, Tornsvala. 

Archihuteo lagopus, Fjösbent vräk. 

Charadrius morinellus, Fjällpipare. 

Ch. apricarius, Ljiingpipare. 
f Vanellus cristatus, Tofsvipa. 

Machetes pugnax, Brushane. 

Actitis hypoleucus, Drillsnäppa. 

Tringa Temmincki, Mosnäppa. 

* f Grus cinerea, Trana (obs. väderstrecket). 

* Cygnus miisicus, Vildsvan. 

•j- ^«ser-arterna (enligt erhällna exemplar). 

* Anas boschas, Gräsand. 
Glaucion clangula, Knipa. 

VII. Utbrednin^sgräiiser för vissa arter. 

Emedan kännedomen om fogelarternas utbredning inom 
Finland i flere fall ännu är bristfällig, synes det lämpligt 
att pä samma sätt iippräkna ett antal, rörande hvilkas före • 
komst pä skilda orter i landet det vore af intresse att snart 
vinna utredning. I detta afseende föresläs nu följande ar- 
ter af orsaker, som i korthet antydas för hvarje: 

Lusclnia philomela, Näktergal; iitbr. varierar olika är. 

Turdus merula, Koltrast; utbr. föga känd. 

Hydrobata cinclus, Strömstare; förekomsten varierar. 

/S«//«;ia-arternas utbr. särdeles i norra delen af landet. 

S. sibilatrlx ooh hippolais; utbr. ej väl utredd. 



193 

Calamoherjje-artema^ likaledes. 

Parus caiidatus, Stjertmes; utbr. varierar olika är. 

Oriolus galbula, Sommargylling | ,, . , , ..j, 
„ , ' . „ • •• 1 utbredn. behofver 

Carpoaacus enitlirmus, Karmosinrocl > .. , , 

^ "^ 1 u f uarmare utredas. 

domherre I 

Sturnus vuUjaris, Stare; nordliga gränsen varierar oli- 
ka är. 

Corvus cornix, Kräka; försvinner ställvis tili vintern. 

Fringilla linaria, Gräsiska; flere raser finnas; insän- 
das konserverade. 

Passer montanus, Pilfink; ersätter ställvis gräsparfven. 

Emberiza hortulana, Trädgärdssparf ; utbr. föga känd. 

Ämpelis garrulus, Sidensvans; häckningsorterna föga 
kända. 

Picus camis, Gräspett; gränsen behofver utredas. 

Columba oenas, Skogsdufva; likasä. 

Starna perdix, Rapphöna; förekomsten varierar. 

Numenius arcuata, Stors^^of; ^ talrikbeten päortenjem- 

N. phceopiis, Smäspof; | fördmeddeuandraartens. 

Totanus glottis, Gluttsnäppa; södra gränsen osäker. 

Scolopax rusticida, Morkulla; norra gränsen varierar. 

Se. major, Dubbel beckasin; häckställen ocli utbr. ej 
väl kända. 

Orti/gometra crex, Kornknarr; | norra gränsen vari- 

0. porzana, Smäfläckig sumphöna; i erar under olika är. 

Anas cUjpeata, Skedand; utbr. mycket ojemn. 

Larus argentatus, Grätrut; förekommer vid en del 
insjöar. 

L. ridihundus, Skrattmäs; utbr. varierar under olika är. 

VIII. lakttagelsernas utskrifuiug och försäuduiug. 

De ärade landsmän, som äro i tillfälle att frän sin 
trakt lemna upplysningar rörande flere eller färre af ofvan 
anförda punkter, behagade anteckna säväl sinä tidigare gjor- 
da, men förut icke tili allmännare kännedom meddelade 
iakttagelser, som ock särskildt frän och med det im löpande 

13 



194 

äret 1885 livad de uti sitt omräde iakttaga. Minsta besvär 
torde antecknandet göra, om iakttagelserna nedskrifvas i 
form af vauliga dagauteckningar, fortlöpande dag efter dag. 
Da tiden senare medgifver, kunna uppgifterna ur denna 
dagbok utskrifvas för de enskilda arterna, samt i ordnadt 
skick lemnas tili begagnande. Da emellertid erfarenbeten 
visat, att tillfalliga misstag liärvid lätt uppstä, vore det 
för deu, soin skall tili ett helt redigera allas iakttagelser, af 
mycken vigt att tili begagnande erhälla äfven en afskrift af 
sjelfva dagboken. 

För att underlätta sammanställandet af alla ärliga upp- 
gifter frän Finland vägar jag säledes anhälla, att följande 
omständigheter tagas i akt: 

1. Enhvar, som bar tillfälle att göra ett större antal 
iakttagelser, upptecknar dem dag efter dag i en /o?-</ö/:»anf?e 
dagbok, bvaraf en afskrift insändes, 

2. Frän denna dagbok utskrifvas ohservationerna, art 
efter art, med iakttagande af, att 

a) manuskrijytet yöres i halfarksformat ; 

b) hvarje blad skrifves endast pä ena sidan, och att 

c) arterna iipptagas med samma latinska naimi ocb i 
samma ordningsföljd, som uti Mela's arbete Suomen luurau- 
koiset. 

d) Alit, som meddelas om en ocb samma art, anteck- 
nas tillsammans efter dess namn. Ett afständ af ätmin- 
stone en half tum lemnas emellan tvenne pä hvarandra föl- 
jande arter, för att bvarje art vid redaktionen mä kunna 
afskiljas för sig. 

3. De sälunda utskrifna observationerna insändas helst 
inom decemher, eller ätminstone i god tid i jamiari mänad, 
emedan deras redaktion tili tryck derefter vidtager. 

4. Insändandet kan ske under postadress: Prof. J. 
A. Palmen, Helsingfors. För utlagdt porto skall insända- 
ren ersättas. Skulle vid bestämmandet af arten uppstä svä- 
rigbet eller osäkerbet, anhäller jag, att det eller de tillvara- 
tagna föremälen, helst konserverade, tillsändas mig jemte 
dertill börande uppgifter och tvifvelsmäl. 



195 

5. Hvarje observatiou kommer att stä för iakttagarens 
räkning; samtliga insändare och deras omräden iippräkuas 
i början af arsredogörelsen, hvilken skall redigeras i öfver- 
sigtlig form, enligt äfven annorstädes godkänd pian. Hvarje 
meddelare erliäller ett exemplar af redogörelsen sig tillsändt, 
sä snart arbetet är tryckt. 

6. Skulle pä en och samma ort flere mindre erfarna 
personer önska medverka vid företaget, vore det önskvärdt, 
att desse skulle sammansluta sig under ledning af nägon 
mera erfaren, hvilken kunde säväl lemna nödiga upplysnin- 
gar, som ock pä orten halla kontroll öfver det hela, samt 
insända anteckningarna och pä förfrägan lemna nödiga upp- 
lysningar. 

Hänvisande ytterligare tili de uti inledningen päpekade 
omständigheterna — hurusom det vore af vigt att erlialla 
up'Pgifter frän de mest olika delar af omrädet, äfvensom 
att äfven de obetydligaste anteckningar ega värde, hlott de 
äro fullt tlllförUtliga — mä det tillätas uttala förhoppnin- 
gen, att frän värt land talrika iakttagelser mätte insändas. 



C. Pian föp undersökning af fogelfaunan ur topografisk 
synpunkt. 

För utredandet af växtligheten i värt land liar en 
mängd s. k. lokalfloror utgifvits, uti hvilka de pä en ort 
anträfiade växtarterna och deras fyndorter uppräknas, van- 
ligen med angifvande af freqvensgraden för hvarje. Sä län- 
ge det hufvudsakligen gälde att genom dylika förtecknin- 
gar utreda hvilka arter i hvarje enskildt omräde förekom- 
mo, kunde värdet af lokalflororna anses i främsta rum- 
met bero af det artantal, som deri uppräknades, särdeles 
utaf mängden af ,,intressanta", d. ä. sällsynta arter. Lik- 
artade uppsatser ega alit fortfarande stort värde, sä framt 
uppgifterna deri äro riktiga. 



196 

Men nya frägor hafva blifvit uppstälda bredvid de äl- 
dre, och i följd häraf äfven nya önskningsmäl. Förutom 
uppgifterna om arter och fyndställen önskar man numera i 
lokalfloran finna en redogörelse äfven för sättet huru de an- 
träffade arterna uppträda topografiskt, d. v. s. grupperade 
tillsammans pä olikartade lokaler, äfvensom huru dessa s. 
k. ständorter med sinä lefvande utställningar äro spridda 
uti det undersökta omrädet. Genom dylika undersökningar 
äsyftar man att äskädliggöra och uppfatta vegetationen i 
landet, samt tillika att, genom jemförelser mellan Hka be- 
skaffade ständorters växtlighet uti olika trakter af landet, 
vinna säker grundval för utredandet specielt af de smärre 
floromrädena inom landet, äfvensom det helas förhällande 
tili andra floromräden ^). 

Äfven faunan i ett land kan underkastas en i nägOQ 
mon likartad granskning. Att iden om en topografisk-fau- 
nistisk undersökning är föga utvecklad kan icke väcka un- 
dran; ty medan äfven här främst sjelfva arterna, hvaraf fau- 
nan bildas, mäste vara bekanta, brister oss i detta hänseen- 
de ännu mycket i de allra flesta grupperna. Tili de bättra 
utredda hör visserhgen fogelfaunan; men äfven om dennas 
topografiska fördelning finnes uti vara eller grannländernas 
handböcker knappast nägon antydning, grundad pä sjelf- 
ständig uppfattning af ämnet. Det gifves rörande förhällan- 
dena uti Sverige ej mera än ett originalarbete härom — 
Wallengrens afhandling „Die Briitezonen der Vogel in- 
nerhalb Skandinavien" — publiceradt ej ens inom landet, 
utan i en tysk tidskrift 2). Detta försök tili en vetenskap- 



^) Härfor redogöres oraständligare uti följande afhandlingar af 
J. P. Norrlin: Bidrag tili s. ö. Tavastlands flora (Notisei- ur Skpts p. 
F. et Fl. f. förh.;XI, 1870); Flora Kareliae-Onegensis (Notiser etc; XII, 
1871); Ora granderna för anordnandet af de botaniska exkursionerna i 
Finland (Notiser etc; XIII, 1874). — För kritiska anmärkningar vid af- 
fattandet af föreliggande uppsats hembär jag samme författare min hjert- 
liga tacksägelse. 

'^) Naumannia, Journal fiir die Ornithologie, ntg. af Baldamus, 
1854—56. 



197 

lig bearbetuing iitaf det hopade materialet hafva t. o. m. 
dess förlattares landsmän med förvänande tystnad förbigätt 
under närä tre decennier ^). Det synes derför vara hög 
tid att försöket ger anledning tili fortsatta uudersök- 
ningar i samma riktning. Efterföljande sidor lemna icke 
nägon sadan, utan afse endast att gifva förnyad impuls tili 
beaktande af fogelfaunan ur topografisk synpunkt. 

Enhvar, som i naturen gifvit akt pä fogelverlden, kän- 
ner, att de oli ka arterna vistas pä lokaler, som äro olika 
beskaffade, att de här uppsöka olikartade födoämnen, bygga 
sinä bon pä särskildt utvalda ställen, o. s. v. Uppgifter 
härom finner man för hvarje art uti fullständiga handböc- 
ker om fogelfaunan, och tack väre dem kan man om hvarje 
arts lefnadssätt göra sig ett ungefärligt begrepp. Fulltkor- 
rekt blir detta dock ej, förrän man om enhvar äger en mo- 
nografisk redogörelse, grundad pä meddelanden frän en 
mängd olika trakter, der fogelarteu förekommer. Vär när- 
varande kunskap härom lider dock af särskilda brister, 
af hvilka ett .par mä framhällas. 

Eedogörelserna för en fogelarts lefnadssätt hafva iir- 
sprungligen meddelats af den eller de personer, som gjort ob- 
servationerna enhvar i den trakt, hvarest han uppehällit sig. 
Ofta nog blir en sadan uppgift omedelbart använd ocksä af 
andra, och i haudböcker smäningom utsträckt tili omräden, 
som äro ofantligt mycket större än, eller annars afvikande frän 
den ursprungliga observationsorten. De anmärkta lefnads- 
vilkoren och lefnadssättet blifva efterhand ansedda säsom 
för sjelfva arten typiska, dess sä att säga konstanta lefnads- 
karakterer; och denna uppfattning motverkar säväl försök 
att pä hvarje enskild ort göra sjelfständiga observationer 
härom, som ock att fälla ett fullt korrekt omdöme om hvar- 
je arts natur. 

Ett exempel skall förtydliga detta. En del arktiska 
foglars lefnadssätt har tidigast blifvit utredt af Eaber och 
andra forskare pä Grönland: Larus glaucus och Somateria 



') Jemfur härom företalec tili Finlands foglar, II, sid. V. 



198 

spectabilis befunnos förekomma här bäde sommar och vinter, pä 
sin höjd under kalla ärstiden nägot sydligare; de aro säle- 
des pä Grönland stann- eller strykfoglar. Men i den högre 
sibiriska norden äro samma fogelarter i följd af isförhällan- 
den tvungne att verkligen flytta bort tili andra länders is- 
fria kuster. Det finnes dock ornitologer, som bestridt möj- 
ligheten af att öfverliufvud betrakta dem som flyttfoglar, — 
blott derför, att samma arter icke flytta frän det omräde, 
der man ursprungligen iakttagit deras lefnadsvanor. 

Om man pä dylikt sätt generaliserar iakttagelser, gjorda 
pä olika häll, och nägot afvikande frän hvarandra, sä kan 
totalbilden af en fogelarts lif ej blifva annat än sväfvande, 
— ett slags medeltal, som i verkligheten kanske pä ingen 
enda ort motsvarar det derstädes rädande förhällandet. Ur 
dylika, mindre exakta premisser skall man förgäfves söka 
vinna vetenskapligt exakta slutledningar, ja man skall mä- 
liända ej ens kunna uppställa för sig riktiga frägor att be- 
svara. 

Men om ock i de olika lokalförteckningarna tillförlit- 
liga och omständliga uppgifter skiille meddelas rörande de 
enskilda arternas förekomst pä olika lokaler, är härmed 
icke ännu nog för att gifva en fullständig och trogen bild 
af traktens fogelfauna pä olika ständorter, hvarigenom hela 
nejden skulle kunna jemföras med andra. Visserligen kan 
enhvar sjelf utleta ur förteckningen alla de arter, som upp- 
gifvits vistas pä lokaler af en och samma beskaffenhet, och 
säledes ur andra hand göra sig en bild deraf. Men denna 
bild kan blifva felaktig, äfven med bästa vilja att göra den 
trogen; och dessutom kan läsaren med större skäl begära 
att fä bilden ur första hand, d. v. s. tecknad af iakttagaren 
sjelf och omedelbart efter naturen. 

För att ästadkomma en sadan originalteckning af fo- 
gelarternas förekomstsätt pä orten, är det tydligen icke lik- 
giltigt huru iakttagelserna göras. Främst mäste observatorn 
göra för sig klart, hvilka olika slag af förekomstlokaler eller 
ständorter mau, enhgt vunnen erfarenhet, öfverhufvud kan 
sävskilja, och dernäst huru längt man kan genomföra ett 



199 

dylikt särskiljande just pa den i fräga varande orten, med 
hänsyn tili de pä densamma herskande fysisk-geografiska 
eller topografiska terrängtorhallandena. 

I naturen gifves det nemligen ej — och allraminst för 
sä rörliga djur som foglarna -- nägra stränga gränser för 
vistelseorterna. Om flere ständorter i samraa trakt förekom- 
ma mycket splittrade, eller om de iinderkastas ständig för- 
vandling i följd af kulturens inverkan, sä öfvergä de i hvar- 
andra, sä att niängen gäng af ett visst slag i hela nejden 
knappast finnes ett enda typiskt profstycke. Exempelvis är 
i skogfattiga trakter ingalunda första bästa granskogsdunge 
nägon verklig representant för ständorten granskog, ej hel- 
ler de liär förekommande fogelarterna karakteristiska för 
denna ständort, annat än sävidt det gäller den ifrägavaran- 
de enstaka trakten eller platsen. Men nti en skogrik nejd 
skall ingen liafva svärt att uppsöka rena granskogsbeständ 
af olika älder och läge, samt större ntsträckning, för att i 
hvarje af deni anteckna de der förekommande fogelarterna. 

Uti sitt ofvan citerade arbete om foglarnes häckningszo- 
ner mom Skandmavien redogör Wallengren biand annat för 
de ständorter, som han urskiljt derstädes, och uppräknar 
de ä hvarje förekommande fogelarterna. Mä vara att myc- 
ket häraf är alltför generelt angifvet, och behöfver rättas 
genom framtida mera detaljerade undersökningar, anstälda en- 
kom för ändamälet; och mä vara att vissa synpunkter här blif- 
vit förvexlade eller ocksä blandade med andra. Men i huf- 
vudsak kan dock Wallengrens framställning af förekomstlo- 
kalerna anses vara ett värdefullt ntkast eller förarbete. Af 
sadan anledning synes det lämpligt att vid redogörelsen för 
ständorterna nu följa detta arbete, om ock med vissa af- 
vikelser. 

Wallengren uppräknar för hvarje karakteriserad ständ- 
ort alla de fogelarter, som han anser tillhöra densamma; ja 
han tager just fördelningen a/ /o^r^rtr»^ pä skilda lokaler tili 
hufvuduppgift. Äfven härvid löper man dock fara att iaktta- 
gelser frän smä omräden för tidigt generaliseras. För att 
dock ej gä kommando undersökningar hos oss i förväg in- 



200 

skräuka vi oss i det följande tili att endast förtydliga lo- 
kalerna genom anförande af näyot enda exempel pä mot- 
svarande fogelarter, enligt erfarenhet, vimneu dels i andra 
länder dels i hemlandet ^). 

Efter framställningen häraf skall uppsatsen afslutas 
med nägra antyduingar om nödvändigheten af att särskilja 
olikartade ständorter, som besökas imdei- sjelfva häcknings- 
perioden, äfvensom sädaua som besökas efter densamma 
ocb under flyttningarna, — frägor, rörande livilka Wallen- 
greu föga eller alldeles icke uttalat sig. — 

Ett af de vigtigaste vilkor som för foglarne, lika- 
som för andra varelser betinga stäudorter, är den mer 
eller mindre dominerande rol, som vattneus utsträckniug, 
beskaffenhet och läge i förhällande tili sjelfva landet spela. 
Medan sjelfva vattendragen, stränderna och de mer 
eller mindre vattendränkta lokalerna erbjuda ständorter, 
hvilka lämpa sig för sump- och vattenfoglar, lemnar äter 
torra landet, betäckt af olika vegetation, häcknings- och 
vistelseplatser för en mängd olika landfoglar. Härvid 
behöfver man knapt päminna derom, att dessa grup- 
per af foglar alldeles icke hafva nägot att göra med syste- 
matikens nägongäug likbenämnda fogelgrupperj att t. ex. 
vatten-häckfoglarnes grupp ej sammaufaller med simfoglar- 
nes, äfven om dertill läggas vadarena. 

De häcknings-ständorter, uti hvilkas karakter sjelfva 
vattnet spelar en alldeles afgörande rol, äro af tvenne oli- 
ka slag: saltsjö- och sötvattens-lokaler, inberäknadt 
dertill hörande stränder och närmaste omgifningar, hvilka 
lokalers natur och olikheter sjelfva namnen angifva. 

Utaf s a 1 1 sj ö-kuster anträffas en hei serie olika slag. Yt- 
terst i ordningen stä de smä merendels klippiga öarne ute 



\) Vid uiipgörandet af listorna sid. 191—193 saint vid bestlim- 
maudot af de i det följande anförda exemplen pu fogelarter hafva puol- 
ten bosatta kännare af vär fogelfauna välvilligl lemnat mig biständ, uem- 
ligen: e. o. prof. J. R. Sahlberg, med. lie. R. Sievers, med. kandd. E. J. 
Waren, N. Sundman och E. Hougberg, samt magg. A. J. Mela och Hj. 
Schulman. 



201 

i vidöppna oceaueu, pelagiska öar, hvilkas natur, ifuljd 
af oceanens inflytaude, ofta sä väsendtligen afviker frän 
närmaste fastlands. Dernäst följa oceanens sammanhän- 
gande yttre kuster, som förete en subpelagisk be- 
skaffenbet, bildande öfvergäng tili ocean-vikarne och in- 
nanhafvens kuster (Iit o ra marina et sub marina). 
Dessa kunna vexla frän klippfulla skär {rupes mari- 
nae) i alla mer eller mindre genom läga bergsklackar ut- 
märkta nyanser, ända tili de läglända, släta, ofta sandiga 
ocb sterila hafsstränderna. Förekommer längs kusten en 
mer eller mindre rik skärgärd, der bolmarne erbjuda 
olika förekomstlokaler, iuverkar detta naturligtvis äfven pä de 
för sjelfva kusten karakteristiska foglarnes förekomst. Frän 
denna yttre skärgärd afviker nemligen nägot den inre; 
mest afsticka de inät land trängande iunersta saltsjö- 
vikarne, der ofta endast bräckt vatten linnes, och hvarest 
de lösa jordlagren tagit öfverband samt vegetationen bäde 
i vattenranden och pä stränderna är temligen yppig- Sist- 
nämnda halfmarina lokaler erbjuda ofta nog för en del 
foglar samma förmoner, som de första bland nedan upptag- 
na sötvattenslokalerna, och bilda en öfvergäng emellan begge. 
Innan vi öfvergä tili andra lokaler mä anföras exem- 
pel pä foglar, som häcka pä de hittills uppräknade. Pä pe- 
lagiska öar häcka Thalassidvoma och Procellaria; ocean- 
kusterna äter bebos, exempelvis i norden, af Somateria 
spectahilis och Larus tridactylus, hvilka likasom de förre 
ur öppna oceanen hemta sinä födoämnen, samt Tringa via- 
ritima, som vistas pä stranden. Karakteristiska för de jem- 
förelsevis sterila inre oceanvikarne, t. ex. ishafvets mindre 
vikar, och för innanhaf, t. ex. det baltiska, äro Uria, Alea, 
Larus marinus, Sterna caspia^ Somateria mollissima, Stre- 
psilas, Haematopus och Anthus riqjestris; mänga af dem 
vistas företrädesvis i yttre skärgärden, andra mera i den 
inre, beroende af ortens läge och kustens beskaffenhet. 
Mängen. annan, t, ex. Larus argentatus, är mest en bafs- 
kustfogel, men vistas ocksä vid en del sötvatten. Yid de in- 
nersta hafsvikarne uppträda mänga änder och andra insjö- 
foglar. 



202 

Äfven bland s öt vattensstränderna kiinna olikar- 
tade vistelseorter särskiljas. Tili först mä nämnas stränderna 
af sjöar (laciis), af hvilka de största, exempeivis Ladoga, 
i anseende tili utsträckning närmast kunna jemföras med 
sjelfva hafvet, meii sakna dess sälta; nägra af dem sakna, 
andra äter (Saima, Inarij äga mer ellei- mindre rik skärgärd, 
hvaraf mängen fogelarts trefnad i hög grad är beroende. 
De medelstora och mindre sjöarne ansluta sig tili de förra 
förnämligast med afseende pä vattnets klarhet och 
strandens renhet. I sammanhang liärmed kunna uppräknas 
ilo der och bäckar, hvarest enskilda ställen förete sär- 
egna förhällanden, säsom forsar, hvilka dock säilän äga 
Stor utsträckning. Afvikande frän stränderna af alla dessa 
vattendrag äro mindre och stillastäende vatten (sta- 
(jna), t. ex. de af dyig botten och orena stränder känneteck- 
nade tr äsken, smä gytjiga sjöar, pölar o. d., hvilka om- 
gifvas af sumpiga marker. 

Inkräkta dessa omgifningar alltför mycket pä sjelfva 
vattenbassinen, kan denna helt och hället gro igen; härige- 
nom, äfvensom om nägon ständort pä annat sätt, t. ex. ge- 
nom öfversväraning o. d., lorsumpas, uppkomma särskilda 
slag af mer eller mindre sanka sumpmarker (paludes). Af 
huru stort intresse det än vore att särskilja dessa olika 
slag, torde det dock vara försigtigast att först efter iaktta- 
gelser pä olika orter uppställa säsom ständorter för foglar 
de olika slagen af t. ex. kärr, moss ar , myrar och gung- 
flyn. Tvenne sumpmarks-bildningar, karakteriserade af 
förherskande gräs eller gräsartade växter, mä dock sär- 
skildt framhällas : en riklig vegetation af starrarter angif- 
ver starrängar (cariceta), hvaremot jemte dem äfven gräs- 
arter frodas pä läglända fuktiga ängar (prata humida); 
begge utmärkas genom att marken här är mer eller min- 
dre vät eller sank. 

De uppräknade ständorterna kunna uppträda pä trak- 
ter, der skogsmarker förefinnas (rurales); men de kunna 
förekomma ocksä pä fjäll ofvanför trädgränsen samt i höga 
norden, säsom a 1 p i n a former af samma slag. 1 begge 



203 

tallen kan dock fogelfaunan pä dem vara olika; ty mänga 
Ibglar bero icke blott af sinä speciella lokaler, utan äfven af 
skogsregionen i dess helhet, om ocksä ej direkt af skogen 
sjelf säsom ständort; dessa stanna inom gränsen för sagda 
region. Andra äter bo jemväl, eller delvis iiteslutande. pä 
samma lokaler högre upp, alltsä vid fjällsjöar och -träsk, fjäll- 
kärr, -myrar och -mossar m. m. (lacus etc. alpesfres 1. aljjini). 

Säsom redan ofvan anfördes vistas en del verkliga hafs- 
kust-liäckfoglar under fortplantningstiden äfven pä nägon af de 
nu iippräknade sötvattens-lokalerna, t. ex. Lanis argentatus. 
Vid större och mindre sjöar och träsk förekomma lommar, Co- 
lymbus, doppingar, Podiceps^ andfoglar, Anas, FuUgula och 
Mergus, en del t. o, m. vid ganska obetydliga vatten, och 
pä steniga stränder drillsnäppan, Äctitis liypoleuciis. Invid 
fjällsjöar vistas Lestris Biiffoni, medan strömstaren, Hy- 
drobata, häller sig tili fjällbäckar och forsar. Uppä läglauds- 
myrarne häcka Toton Ms-arter, smäspofven, Niimenius phceo- 
pus, samt tranan, Grus, i norden äfven Motacilla Jlava. 
Starr- och väta ängar bebos af Gallimda porzana, Scolopax 
gallinago och gallimda; uppä fuktiga tufviga ängar vistas 
storspofven, Niimenius arcuata, pä kärrängar Stvix hrachy- 
otiis, och nppä vanliga mossiga ängar med smäbuskar före- 
kommer Emberiza schoeniclus. 

Bland förekomstlokaler pä torra landet hafva vi att 
särskilja tvenne större hufvudgrupper: skoglösa, s o 1 ö p p n a 
och skog- eller buskbärande ställen. De förra upp- 
träda i nägra olika former, säsom fält (campi), utgörande 
dels magra sandhedar, dels Ijung- och lafhedar bebodda af 
Charadrius apricarius i norden, dels steniga fältbackar der 
stensqvättan, Saxicola, trifves. De med mer eller mindre 
djup matmylla och rikligare vegetation täckta fälten, s. k. 
torra eller h ä r d v a 1 1 s ä n g a r (prata) och o d 1 a de fält 
(agvi), tjena tili vistelseort för kornknarren, Ortygometra 
crex; dylika öppna odlade fält bebos äfven af lärkor, Alauda 
arvensis, och rapphöns, St. perdix; pä öppnare betesmarker 
finnes i södra Finland Motacilla flava. Tili dessa lokaler an- 
sluta sig omgifningarna af menniskoboningar (cedijicia), der 



204 

hussparfveu, Fasser domesticus, ocli svalorna, Hirundo, äro 
vara närmaste grannar. 

Ju mera ett öppet fält inkräktasaf buskar, soni spira 
upp pä detsamma, desto mer förändras äfven vilkoreu för 
den förut derstädes bofasta fogelverlden och en ny uppträ- 
der i stället. S n ä r e n (dumeta) och s m ä b u s k a r n e (frii- 
ticeta) blifva tillhäll för en del arter, smäväxta löfträd och 
lundar (liici) äter för andra. Uppväxer smäskogen tili äldre, 
högväxt skog (sijlvis), sä förändras a nyo vilkoreu och 
med dem faunan. Blandade löf s k o ga r (nemora) bilda ständ- 
ort för ett helt antal arter, hvilka trifvas der ej blott för trä- 
dens egen skull och den insektverld, sora lefver pä dem, 
litan ock för den lägväxtare vegetation, som frodas i skydd 
af träden. Särskildt för sig förtjena hos oss björksko- 
garne (betuleta) att anföras; likasä blandskogarne 
(sylvce mixtce), der löfträd och barrträd omvexla. Uppträda 
äter barrträd enbart, sä bilda de rena b a r r s k o g a r (syl- 
vce aceroscs), antingen granskogar (abiegna) eller tall- 
skogar (i^ineta), hvilka i blandadt tillständ eller hvardera 
för sig, i beständ af olika älder och utsträckning förete ka- 
rakteristiska bebyggare. Dä säsoni bekant granskogen före- 
trädesvis häller sig tili fuktigare, humusrikare trakter, tallen 
äter älskar torrare ställen, säsom moar och dylikt, betingas 
ständorten oftast äfven pä ett i ögonen fallande sätt af dy- 
lika fysiska vilkor. I den mon en skogbeviixen nejd intager 
ett högre eller lägländtare läge, gränsar tili eller hgger af- 
lägsen frän odlingar, eller ock af nägon orsak ställvis eller 
i större utsträckning, glesnar, yppa sig modifikationer af de 
anförda ständorterna, dock af alltför varierande beskaffen- 
het för att liär kunna uppmärksammas. Antydas mä endast 
sandiga glesbeviixna tallmoar, kalblefna berg, k 1 i p p i g a 
ställen (ritpes) o. s. v. 

Slutligen mä här nämnas att, dä trädarterna vid en 
viss polhöjd eller höjd öfver hafvet icke mera trifvas, de 
häraf betingade regionala förhällandena, i likhet med livad 
redan ofvan antyddes, uppä fjällen (aljjes) framkalla sär- 
skilda alpina former af äfven de nu uppräknade ständor- 



205 

terna, exempelvis de med smäväxt björk, dvergbjörk o. d. 
bevuxna markerna vid skogsgränsen, fjällhedar o. d. 

Säsom exempel pä häckfoglar iippä dessa landstatio- 
ner mä nämnas nägra ur den stora liopen. Snär- och 
buskbeväxt mark föredrages af gärdsmygen, Anorthura, 
busksqvättan, Saxic. rubetra, giäsängaren, Sylvia cinerea, 
och törnskatan, Lanlus coUurio; deremot lifvas den smä- 
växta löfskogen och lunderna genom förekomsten af näkter- 
galen, Luscinia philomela, och trädgärdssängaren, Sijlvia 
hortensis. I löf- och blandskog trifves bofiuken, Fringllla 
coelehs; likasä vistas grönsiskan, /'V. spiVi«<s, rödvingetrasten, 
Turdus iliacus, och en del mesar, Parus, äfvensom orren, 
Tetrao tetrix, helst i blandskog. Tjädern, T. iirogallus^ lef- 
ver mest i barrskog och här slär taltrasten, Turdus mu- 
sicus, sinä slag. Uti ödsliga tallskogar träffas bergfinken 
Fring. montifrigilla, och lafskrikan, Garrulus infaustus, 
pä glesa sandiga tallmoar äter nattskärran, Caprimulgus. 
Pilgrimsfalken, Falco peregrinus, älskar klippiga trakter, 
lappugglan, Strix lapponica^ skogar i närheten af fjäll, och 
pä dessas nakna yta lefver fjällripan, Lagopus alpina, be- 
gärhgt efterspanad af fjällugglan, Strix mjctea, och den pä 
khppafsatserna rufvande jagtfalken, Falco gyrfalco. — 

I görligaste korthet hafva nu de vigtigaste häcknings- 
ständorterna blifvit uppräknade jemte exempel pä dertill 
hörande fogelarter. Alla lokaler förekomma dock ej i en 
och samma nejd, lika Htet som de förefintliga alltid upp- 
träda i typisk form. Tvärtom äro de pä det mest mäng- 
faldiga sätt grupperade inbördes och öfvergä likaledes i hvar- 
andra, hvarjemte uti en del trakter särskilda väl karakteri- 
serade underafdelningar af en ständort kiinna uppträda. 
Erhäller äter uppä nägon ort ett enda slag. eller en grupp 
af lokaler synnerligen dominerande iitsträckning, sä trycker 
den pä hela trakten nägot af sin prägel, i det äfven de öf- 
riga lokalerna häraf influeras pä annat sätt, än i trakter 
der andra ständorter förherska. Sä t. ex. kunna i vidsträckta 
kärrtrakter säväl skogar som odlade ställen röja inflytande 



206 

af den omgifvande ödemarken, exempelvis genom ökad fuk- 
tighet och nedsatt temperatur. Pa dessa mindre omfattande 
lokaler visar da äfven fogelverlden förändringar, i det en 
del af ödemarkens arter uppträder pä ställen, som äro 
för dein nägot främmande, medan äter foglar, som annor- 
städes äro pä dem stamgäster, här lysa genom sin fränvaro. 

Bestämmandet af ständorterna, som förekomma i en 
trakt, och dessas begränsning inbördes beror derför i liög 
grad af iakttagarens egen erfarenhet, omdöme och goda 
takt, och fömtsätter en viss mognad för dylika undersök- 
ningar. Af detta bestämmande äter beror huru utredningen 
af motsvarande fogelgrupper utfaller. Ty lika litet som ständ- 
orterna pä alla trakter uppträda i typisk gestalt, häller sig 
hvarje fogelart blott tili typiska exemplar af nägon viss. 
eller ens tili en och samma ständort. Tvärtom är mängen 
art pä en del ställen mera, pä andra mindre strängt beroen- 
de af nägon viss beskaffenhet hos lokalen, och kan i samma 
mon afpassa sig efter ständortsvilkoren inom omrädet. Der- 
jemte kan mängen art i en viss trakt vara bunden vid en 
bestämd lokal, men i ett annat omräde hellre halla sig tili 
en annan. 

Sä t. ex. häckar tornsvalan, Cypselus, i bebodda trak- 
ter uti höga torn och andra byggnader, men ätnöjer sig i 
ödemarken med höga furor. Kräkan, Corvus cornix, häller 
sig tili nejder der skog finnes, emedan hon häckar i träd; 
men i skärgärden lockas hon af tillgängen pä sjöfoglar- 
nes ägg och ungar att häckningstiden siä sig ned ocksä 
pä sädana utskärsholmar, der träd icke mera finnas (exem- 
pelvis en del af Alands utskär), och ätnöjer sig dä att 
häcka i bergsskrefvor (enl. R. Sievers). — Grägäsen, Än- 
ser cinereus, som häckar pä mossar och sumpmarker, fin- 
nes pä dyhka lokaler uti det inre af kontinenten (n. ö. 
Tyskland, Polen och mellersta Ryssland}, men förekommer 
icke veterligen i det inre af nordhga Ryssland eller af Fin- 
land ; icke desto mindre finnes den dock bäde i värt om- 
räde och pä Skandinaviska halfön, men blott pä sädana 
sumpmarker, som ligga pä holmar i skärgärden läugs hafs- 



207 

kusterna, ocli liär tränger arten liögt mot norden, ända 
tili Torneä ocli Finmarken. Sammaluiida bäckar Totanus 
calidris i mellersta Europa längt inne i Tyskland, Ungern 
och södra Ryssland, pä mossar, men i norra Europa är 
hon en hafskustfogel. — En motsats tili dessa bildar Sfer- 
na arctica, hvilken säväl sydligare (omkring Nordsjön, Öster- 
sjön och dess vikar) som vid Ishafvet häckar längshafskiisterna, 
men i norden (i Lappmarken och Kuusamo fjälltrakt) dess- 
utom trifves vid sötvattnen i landets inre. Likasä är FiiU- 
yula Jusca hos oss sydligare en kusthäckfogel, men förekom- 
mer inom Lappmarken och norra Finland (söderut ända 
tili norra Tavastland och Savolaks) jemväl vid sötvattnen i 
landets inre delar. 

Dessa och andra dylika exempel utvisa, att, ehuru uti 
förteckningar öfver fogelarter, som förekomma i tvenne trak- 
ter, tili stor del ingä samma arter, kunna dock enskilda 
af dem uppträda inom hvartdera omrädet pä nägot olika 
förekomstställen och härigenom i faunans topografi betinga 
en olikhet, som kan vara temligen karakteristisk. Tvärtom 
äter kunna tvenne nejder, som tili det mesta likna hvaran- 
dra i anseende tili bäde topografiska ständorter och deras 
fauna, dock uppvisa olikheter i artförteckningarna, i fall 
nemligen den ena inom sig hyser nägra ständorter af ringa 
omfattning, som ej finnas i den andra, och dermed äfven 
fär ett tillskott af nägra sällsynta arter, som för sjelfva fo- 
gellifvet pä orten dock äro af ringa betydenhet. — 

Hittills hafva vi betraktat ständorterna säsom valda 
under den tid, da foglarne äro strängast bundna vid vissa 
lokalförhällanden, nemligen häckningstiden. Hvarje art an- 
lägger derunder sitt bo ej blott pä en viss lokal, utan der- 
städes pä en säregen plats, uppä sjelfva marken eller vid 
olika höjd deröfver i buskar och träd. Boets allra närmaste 
omnejd är säledes fogelns häckningsständort i ordets in- 
skränktaste mening, dess nästplats. Men under de dagliga 
färderna i omgifningen kunna äfven andra lokaler i närhe- 
teu besökas, dock äfven nu icke hvilka som helst. Samfäldt 
bilda dessa exkursionslokalet- fogelns häckningsständort i 



208 

den vidsträcktare bemärkelse, hvari ordet öfverhufvud 
kan tagas. För utredandet af fogelns lifsvilkor vore det 
af vigt att inom denna häckningsständort gifva akt särskildt 
pä sjelfva nästplatsen och pä exkiirsionsplatserna, i afsigt 
att utreda hvilka olika motiv binda fogeln vid hvarje. Up- 
penbarligen söker mängen vid nästplatsen skydd för afkom- 
man, föda äter pä de öfriga lokalerna, sa t. ex. de sjö- 
foglar, som reda sitt bo ett stycke upp pä land bland bu- 
skar eller i skog, men hemta födoämnen ur angränsande 
vattendrag. 

Mängen fogelart öfvergifver dock redan kort efter fort- 
plantningstiden sinä nyss anförda uppehällsplatser. Säsom 
bekant lemna andhanarne sinä honor, sä snart äggen blifvit 
lagda, och siä sig tillsammans pä aflägsna skogsträsk eller 
längre ut pä större insjöar, ejderhanarne längt ut i skär- 
gärden; hit komma sedermera äfven honorna med iingkul- 
len. Flere vadare, som häckat pä sumpmarker, siä sig, 
när ungarne äro flygvuxna, tillhopa i fiockar och vistas längs 
floder, vattendrag och närliggande hafskuster nägon tid in- 
nan de formligen flytta bort. Uppehällslokalernas fogelfau- 
na är sälunda annorlunda sammansatt längre fram pä som- 
maren, och bör dä ä nyo bestämmas. 

Dylika ständortsvexUngar försiggä ej blott under se- 
naste delen af sommaren, utan äro betecknande för olika 
arter äfven under andra ärstider, Mängen fogelart kan 
vexla förekomstort under sommar och vinter, äfven om hon 
hela äret vistas i samma trakt; hon stryker omkring, men 
ofta nog äfven dä med iakttagande af en bestämd uppe- 
hällslokal under vissa väderleksförhällanden. Säsom bekant 
vistas exempelvis talgoxar och domherrar häckningstiden i 
skogar, men komma under bistrare vintertid tili gärdarne, 
likasom gulsparfven efter starkt snöfall mäste uppsöka be- 
bygda ställen för att pä gator och längs vägar tinna 
sin föda. 

Slutligen äro fogelarterna under ^]q\Uh, Jiyttningen be- 
roende af ständorter, s. k. rastplatser, hvilka icke alltid äro 



209 

desamma som under häckningstiden, utan i ganska mänga 
tali utgöras just af den lokal, som valdes vid vexlingen 
straxt efter häckningen ^). Ejdrarne flytta längs yttre hafs- 
kusten, svärtorna tili stor del äfvenledes. Allorna, som 
häckat vid Ijällsjöar i Lappmarken och norra Ryssland, draga 
sig längs vattendragen tili hafskusterna och ätfölja sedän 
dessa; likasä flere arktiska eller nordiska vadare, t. ex. Tringa- 
arter och Lhiiosa lapponica. Märkligt nog inträffar det der- 
vid, att under äterfärden oni vären hela svärmar stanna 
qvar vid hafskusterna hela sommaren, t. ex. allor vid Fin- 
lands sydkust, och arktiska vadare vid kusterna af vestra 
Europa; de föra der dock endast ett kringstrykande lif, 
utan att häcka. 

Under flyttningsperioderna kunna säledes ej blott de 
pä orten häckande foglarne förekomma pä säregna lokaler, 
utan af samma arter kunna individer frän andra orter, Hka- 
som ock alldeles andra arter frän afiägsnare länder infinna 
sig. Afven dessa anträffas pä lokaler af en viss beskaffen- 
het, ja mängen endast under en viss tid af dygnet. Sam- 
manträffandet af fogelarter pä de skilda ständorterna är 
säledes under flyttningstiden i hög grad beroende af tillfäl- 
ligheter, men hvilar dock mängen gäng pä nägon regel, i 
det en del arter synbarligen färdas tillsamraans. 

Det är säledes mera vanskligt att fastställa flyttnings- 
ständorten än häckningsständorten ; mähända kunde det der- 
för synas nägon, att de förra ägde mindre intresse, men 
detta är ingalunda fallet. Ty just emedan en fogelart äfven 
under sin flyttning är beroende af vissa ständorter, anträffas 
den främst eller uteslutande pä dem och sökes förgäfves an- 
norstädes. Förhandenvaron af rastplatser betingar säledes 
fyndorternas läge, och häraf äter, — särdeles oni ständorterna 
bilda kontinuerliga sträckor, säsom t. ex. kustständorterna — 



^) Vexlingen af häcknings- och flyttnings-ständort försiggär, efter 
hvad det synes, ofta nog enligt en bestämd regel; det vore dock för vid- 
lyftigt att här ingä pa denna loga undersökta fräga, utan hKnvisas intres- 
serade tili de antydningar jag pä annat ställe lemnat. (Fogl. flyttnings- 
vägar 6. 165, 16C; Zugstrassen s. 200, 201). 

14 



210 

kan man sluta tili s^eUysb Jfi/t(ninf/svägens geografiska sträck- 
ning. Ju mera arten under flyttningen är beroende af sinä 
rastplatser — i följd af dessas isolerade läge, artens spe- 
cifika födoämnen, eller svaga flygförmäga — desto sä- 
krare kan man hoppas fä kontinuiteten af dem, d. v. s. 
vägen, geografiskt utredd pa gmnd af det faunistiska ma- 
terialet: exempel härpä lemna de litorala flyttfoglarne. Ju 
mindre äter fogeln behöfver bekymra sig om rastplatserna. 
— emedan dylika finnas spridda öfverallt eller fogeln sjelf 
är en rask flygare, som med lätthet öfverfar vidsträckta 
olämpliga trakter, — desto svärare blir det att uppvisa flytt- 
ningsvägarues geografiska sträckning. Säsom exempel härpä 
mä anföras en del land-flyttfoglar, svalor, tornsvalor m. fl. 
Visserligen tilltager i afseende ä sistnämnda arter möjlighe- 
ten af att studera flyttningens förlopp med tillhjelp af ise- 
pipteser (se sid. 182); men denna förmon motväges ofta i 
icke ringa mon bl. a. deraf, att öyttningen sker snabbare 
och de oundvikliga observationsfelen nti data derigenom 
ernä ett relativt stort inflytande. — 

Enhvar som önskar, i enlighet med de nu uttalade 
grundsatserna, lemna en trogen och uttömmande redogö- 
relse för sin trakts fogelfauna ^), bör säledes, pä grund af spe- 
ciel kännedom ora de stäudorter han inom omrädet finner 
skäl att särskilja, utvälja vissa profstycken, och lemna upp- 
gift öfver deras beskaffenhet, äfvensom om de afvikelser, 
som andra liknande lokaler förete. Pä dessa ständorter 
bör han under olika ärstider göra grundliga observationer 
rörande fogelarterna och söka uppskatta hvarje arts talrikhet 
antingen i ungefärliga antalet exemplar pä en viss yta, eller 



^) Uttömmande kan en dylik redogörelse blifva först efter en län- 
gre tids observationer pä orten. Men äfven en kortare tids vistelse kan 
gifva anledning tili upplysande framstUllningar, exempelvis S i e v e r s' 
Ornit. anteckningar under resor i Guvernementet Olonets somrarne 1875 
och 1876. (Meddel. af Soc. p. F. et Fl. fenn. Hft 2, 1878), och S c h u 1- 
mans Ornit. iakttagelser under en resa i Östra Karelen sommaren 1880 
(Meddel., Hft 9, 1382). 



211 

genom de öfliga freqvensgraderna (sällsynt, sparsamt, allmänt, 
talrikt eller tillfälligtvis förekommande). De profstycken, 
som hari öfverensstämma, anföras för livarje tidsperiod som 
regel för ständorten, medan afvikelserna pä andra ställen 
särskildt raeddelas. Först härigenom kimna de för ortens 
fogelfauna karakteristiska topografiska egenheterna blilva 
tydliga. 

Men förutom denna topografiska skiUlring af naturen 
och särskildt fogelverlden i trakten, bör framgent säsom hit- 
tills lemnas en systematisk förtecknlmj öfver alla arter, i 
hvilken enlivars förekomst och lefnadssätt skildras enligt 
inom omrädet gjorda iakttagelser. 

Vär fogelfauna kau sägas vara väl utredd först da, 
när ett orafattande material af dylika uppgifter föreligger 
och detta underkastats en kritisk granskning ur olika syn- 
punkter. Just detta mäl äsyftar det ofvanför meddelade 
programmet (B). Man mä icke tro, att iakttagelserna frän värt 
afsides belägna land äga ringare betydelse än de frän andra 
länder, och derför kunna äsidosättas. Tvärtom kan uppvi- 
sas att värt omräde i vissa afseenden äger ett särskildt in- 
tresse, i hvilket afseende endast ett par omständigheter 
här mä framhällas. 

Redan Finlands geografiska läge mellan den Skandi- 
naviska halfön med dess temligen insulära kiimat, och Ryss- 
land med dess utprägiade kontinentala luftstreck och skarpa 
temperaturvexlingar, äfvensom landets utsträckniitg frän de 
arktiska tili de centraleuropeiska fogelarternas hemland, be- 
tingar förhällanden, som förmedla öfvergängen mellan de 
omgifvande vidt skiljaktiga grannländerna och i anledning 
häraf egna sig tili att belysa eller förklara fogelarternas före- 
komst uti vidsträckta omräden. 

I följd af de yttre konttirerna af nordliga Europas 
kuster och särskildt Hvita hafvets samt Öster sjö ns och dess 
vikars läge, ledas mänga arktiska foglar frän häckställena 
i norra Ryssland och Sibirien längs Finska viken och 
Östersjön tili vestra Europa. Flyttfogelarternas förekomst- 



212 



sätt hos oss, i motsats tili förhällaDdet pä Skandinaviska 
halfön o(jh i vestra Europa, kastar säledes en god belys- 
ning pä de vilkor, som betinga deras färder öfverhufvud. 
Värt lands fogelkännare skulle säledes, genom att an- 
ställa och i tryck meddela noggranna iakttagelser enhvar 
frän sitt begränsade omräde, kunna lemna vigtiga bidrag 
tili utredande af fosterlandets fauna, och dymedels äfven 
tili lösande af sädana frägor, som äro af större geografisk 
omfattning ocb allmännare vetenskapligt intresse. 



FRÖVAXTER 

f n', n 

barlastplatsen iuvid Abo slott, 

samlade af 

JOHN LINDEN och ENZIO REUTER 

saml granskade af 

TH. S/ELAN. 

(Änmäklt den 7 Februari 1885.) 

Ranunculus bulbosus L. päträffad i tvä exemplar. 

Papaver dubium L. förekommer tämligen allmänt med blom- 
mor och utvecklad friikt. 

P. rhoeas L. 

IMasturtium sylvestre (L.) R. Br. endast i par exemplar an- 
träffad med bäde blommor och frukt. 

Sinapis arvensis L. var. orientalis Murr. förekommer ganska 
tah-ikt med säväl blommor som frukt. 

Diplotaxi tenuifolia (L.) DC. anträffad i flere exemplar med 
blommor och frukter. 

D. muralis (L.) DC. funnen i endast tvä exemplar. 

Farsetia incana (L.) R. Br. förekommer ganska allmänt. 

Camelina sylvestris Wallr. päträffad i nägra fä exemplar. 

Senebiera coronopus (L.) Poir. var är 1883 ganska talrikt 
utbredd, men ar 1884 icke äterfunnen. Frukterna vo- 
ro fullkomligt utvecklade under samma tid, som den 
blommade. 

S. didyma (L.) Pers. är sällsyntare än S. coronopus. Lik- 
väl har äfveu är 1884 ett exemplar blifvit päträfiadt; 
detta med utvecklade frukter jämte blommor, 

Reseda luteola L. har blifvit funnen i flere exemplar. 



214 

R. lutea L. är anträffad i eudast tvä exemplar. 

Spergularia marina Leffl. funnen i par exemplar med säväl 
blommor som frukt. 

Malva vulgaris Fr. anträffades uren 1882 och 1883 i ätskil- 
liga exemplar, men i är har blott ett enda blifvit iakt- 
taget. 

Medicago lupulina L. förekommer mycket ymnigt. 

M. arabica (L.) Ali, anträffades är 1883 i blott ett exem- 
plar med endast frukter. 

Melilotus arvensis Wallr. tämligen allmän. 

M. macrorrhizus Koch. kauske nägot sparsammare än lore- 
gäende. 

M. albus Desr. lika allmän som de tvä föregäende. 

Trifolium fragiferum L. anträffad i ett fätal exemplar, bä- 
rande blommor och frukter. 

Tr. procumbens L. utbreder sig alltmer; flere exemplar fiin- 
na är 1884. 

Vicia gracilis Loisel. anträffad i ett exemplar den 24 sept. 
1884. 

Lathyrus aphaca L. funnen i ett exemplar med blommor och 
frukter. 

Epilobium roseum Schreb. förekommer ganska talrikt; de 
flesta exemplar, som blifvit funna, hade väl utveck- 
lade frukter; endast par exemplar med blommor. 

E. adnatum Griseb. förekommer tillsammans med föregäende. 

Oenothera biennis L. anträffad i ett exemplar. 

Corrigiola litoralis L. iakttogs i flere exemplar den 29 au- 
gusti 1883, men har är 1884 icke blifvit anträffad. 

Heiosciadium nodiflorum (L.) Koch observerad i 8 exem- 
plar, samthga växande tillsammans pä ett fuktigt stäl* 
le, ganska längt aflägset frän den egentliga barlast- 
platsen. Alla individerna voro lägväxta och krypan- 
de, nägra äfven rotsläende frän bladvecken. Exempla- 
ren voro försedda med utvecklade frukter jämte blom- 
mor. 

Erigeron canadensis L. anträffad i nägra exemplar är 1884, 
förut täml. talrik. 



215 

Senecio Jacobsea L. pätditiad i ett exemplar iitan fmkt. 

Senecio viscosus L. tunnen i ett exemplar med blommor 
ocli frukter. 

Carduus tenuiflorus Sm. i) tagen i tvä exemplar strax pä an- 
dra sidan om Runsala bro. 

Centaurea nigra L. funneii i tva exemplar med blommor och 
tVukter. 

Echium vuigare L. fimnen i blott ett exemplar, 

Linaria elatine (L.) Mill. iakttagen i fyra exemplar; nägra 
af dessa ännii icke blommaude, andra äter försed- 
da med bäde blommor och frukter. 

L. spuria (L.) Mii!, tunnen i endast tva exemplar. 

L. striata (Lam.) DC. anträtiad i fyra exemplar med fruk- 
ter och blommor. 

Veronica beccabunga L. anträtiad i nägra exemplar. 

V. anagallis L. tunnen i ätskilliga exemplar. 

Verbena officinalis L. anträftad i tre exemplar under hösten 
(7 september) 1882, men under de följande ären har 
den icke mer blifvit iakttagen. 

AnagaSlis arvensis L. är 1882 ganska talrik, är 1883 icke 
sällsynt; är 1884 hafva nägra exemplar blifvit iakttagna, 
spridda öfver barlastplatsen ; samtliga exemplaren med 
bäde blommor och utvecklade frukter. 

Suffida maritima (L.) Dumort. auträfiades är 1883 i nägra 
rätt Stora och yfviga exemplar, men har i är (1884) 
ej blifvit äteriunuen. 

Beta maritima L. Flere individer observerades hösten 1883; 
men är 1884 päträffades icke nägot exemplar. 

Rumex hydrofapathum Huds. päträffades i omkring 10 exem- 
plar i en vattenpuss pä Runsala, strax pä andra si- 
dan om bron. 

R. obtusifolius L. har är 1882 blifvit funnen i nägra exem- 
plar; är 1884 icke äterfunnen. 

R. maritimus L. funnen i nägra exemplar. 



[ ^) Ehurn ej anträffad pä, sjelfva barlastplatsen är likväl cl ennä 

växt här upptagen, emeclan man med fullt skäl kan antaga, att äfven den 
blifvit införd med utifran kommande fartyg. 



216 

Mercupialis annua L. föiekommer gaiiska allmäiit. 

M. perennis L. nägot sällsyntare än föregäende. 

Euphorbia peplus L. förekom ären 1882 — 83 tämligen spar- 
samt, raen nu mera försvunnen. 

Panicum crus-galli L. 

Phalaris canariensis L. funnen i tvä exeinplar med väl ut- 
vecklade frukter. 

Polypogon monspeliensis (L.) Desf. päträfiad, hufvudsakli- 
gen samlad i tufvor, blaiid stockupplagen. 

Trisetum flavescens (L.) PB. Endast tvänne exemplar hal- 
va blifvit observerade de n 31 anglisti 1884. 

Holcus lanatus L. är tageii i nägra spridda exemplar. 

Hordeum murinum L. har är 1884 blifvit anträöad i endast 
3 ä 4 exemplar. 



21'; 



L'accroissemeiit du biblioth^que \mv des publications 
regues ä titre d'echange du 1 Deceiiibre 1883 au 
1 Mars 1885. 



Societe des sciences phys., naturelles et cU- 
matologiques. 

Bulletin XX. 

Societe Linneenne du Nord de la France. 
K. Akademie van VVetenschappen. 

Verhandelingen, Afd. Natuurk., XXII. 
Verslagen, d:o d:o , XVII. 

Societe d'etudes scientifiques. 

Bulletin XIII. 
Naturhistorischer Verein. 

Beiicht XXVII. 
Naturforscbende Gesellschaft. 

Verliandlungen VII, 2. 

K. Akademie der Wissenschaften. 

SitzAingsbei-ichte 1884, 1—39. 

Gesellschaft naturforschender Freunde. 

Sitzungsberichte 1883, 1884. 

Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. 
Naturforscbende Gesellscbaft. 

MittheiUingen 1882: 2; 1883; 1884: 1. 

Scbweizeriscbe entomologiscbe Gesellscbaft. 

Mittheilungen VI, 10; VII, 1. 

Societe d'etude des sciences naturelles. 
Accademia delle scienze. 

Memorie IV. 

Academie d'Hippone 

Bulletin VII-XII, XIV-XVI, XVIII. 
Naturbistoriscber Verein der preuss. Rbeinlande. 

XL, 2; XLI, 1. 
Societe Linneenne. 

Actes XXXVI. 
American Academy of Sciences and Arts. 

Pi-oceedings XVII-XIX. 

Society of Natural History. 

Proceedings XXI, 2—4; XXII, 1. 
Memoiis III, part. I, 4—7. 



218 



Braunschweig: Verein fiir Natiii-wisseuschaft. 
Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. 

Abiiandkingen VIII, 2; IX, 1. 

Bresiau : Schlesische Gesellscliaft fiir vaterländische 

Ciiltur. 

Jahi-esbericht LX, LXI. 

» Verein fiir schlesische Insektenkuncle. 

Zeitschrift, iiii- Eutomologie IX. 

BrUnn: Naturforschender Verein. 

Verhandlungen XXI. 

Bruxeiies: Academie, Royale des sciences. 

Bulletin 3:me Ser., I — V. 

> Societc royale de botaniqiie. 

Bulletin XXII. 
» Societe entoraologique. 

Annales XXVII. 
-> Societe malacologique. 

Annales XVII. • 

Budapest: Magyar Tudomanyos Akademia. 

» Magyar termeszettudomanyi tarsiilat megbi- 

zasabol. 

Kolufdny: Untersuchung- d. charakteristischeren 

Tabaksorten Ungarns. 
Hazslinsky Frigtjes: A Magyar birodalom 

Zuzmö-F16rj\ja. 
Buza: Kultivalt Nuven3'eink Betegsegei. 

ScJienzl: Utinntatäs föklmngnessege helymegliatäroza- 
sokra. 

Gruber: Utiuntatäs földrajzi helymegliatärozj^sokra. 
Daday: A Magyar Ailattani irodalom. 

» Magyar Nemzeti Muzeum. 

Termeszetrajzi Fiizetek VII, VIII. 

Buenos Aires: Sociedad cientifica Argentina. 

Arales XVL 6: XVII, i-3, 5—6, XVIIL 1—6. 
Holmberg: La sierra de cura-hialal. 

Caen: Musee d'histoire naturelle. 

Cambridge, U.S. A.: Museum of Comparative Zöology. 

Bulletin XI, 3—10. 
Cassel: Verein fiir Naturkunde. 

Bericht XXXI. 
Catania : Accademia Gioenia di scienze naturali, 

Atti XVII. 
Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft, 

Bericht IX. 



219 



Cherbourg; 
Chur: 

Colmar: 
Cordoba: 

Courrensan: 
Danzig: 

Davenport: 

Dorpat: 

Dresden: 
Edinburgh: 

Eriangen: 
Firenze: 
Frankfurt a. M.: 

Frankfurt a. d. O. 

Freiburg i. B. : 
St. Gallen: 

Genova: 

Giessen : 



Glasgow: 
Graz: 



Greifswald: 
Görlitz: 



Societe nationale des sciences naturelles. 
Naturforschende Gesellscliaft Graubiin- 

dens. 
Societe d'histoire naturelle. 
Acaderaia national de ciencias. 
Boletin VI, 1—4. 

Societe fran^aise de botanique. 
Naturforschende Gesellschaft. 

Schriften VI, 1. 

Academy of natuj-al sciences. 

Proceedings III: 2, 3. 

Naturforscher-Gesellschaft. 

Archif, zweite Serie IX, 1 — 5. 
Sitzungsberichte VI, 3. 

Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis. 

Sitzungsberichte 1882: 2; 1883; 1884: 1. 
Royal Society. 

Tiansactions XXX, 2, 3; XXXII, 1. 
Proceedings 1881—83. 

Physikalisch -medicinische Societät. 

Sitzungsberichte XV. 

Societa entomologica italiana. 
BuUettino XV,^ 4 ; XVI, 1—4. 
Senckenbergische naturforschende Ge- 
sellschaft. 

Bericht 1882-84. 

Naturwissenscliaftlicher Verein. 

Mittheilnngen II, 1—9. 

Naturforschen de Gesellschaft. 
Natur\vissenschaftliche Gesellschaft. 

Bericht 1881—82. 

Museo civico di storia naturale. 

Annali XVIII— XX. 

Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- 

und Heilkunde. 

Bericht X, XII-XXIII. 
Natural History Society. 
Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steier- 
mark. 

Mittheilnngen 1883. 

Geographische Gesellschaft. 
Naturforschende Gesellschaft. 

Abhandlungen XVIII. 



220 



Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. 

Handlingar XVIII, XIX. 

Göttingen : K. Gesellschaft der Wissenschaften. 

Haag: Nederlandsche entomologische Vereeniging. 

Tijdschrift XXVI, 3, 4; XXVII, 1, 2. 

Hamburg: Natunvissenschaftlicher Verein. 

Verein fiir natiirwissenscli. Unterhaltung. 
Hanau: Wetterauisehe Gesellschaft fiir die ges. Na- 

turkunde. 
Harlem: Societe hollandaise des sciences. 

Archives neei-laiidaises XVIII, 2—5; XIX, 1—3. 

Helsingfors: Societe des sciences 
Acta XIII. 
Bidrag XL. 
Öfvei-sigt XXV. 

Hermannstadt: Siebenb. Verein fiir Natiirwissenschaften. 

Verhandlungen XXXIV. 

Innsbruck : Natiirwissenschaftlich-medicinisclier Verein. 

Berichte XIII. 

Kiel : Naturwissenschaftlicher Verein fiir Schlesvig- 

Holstein. 

Schriften: V, 2. 

Kijew: Societe des naturalistes. 

Des publications russes. 

Ki0benhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. 

Oversigt 1883, 2, 3; 1884, 1, 2. 
> Naturhistorisk Forening. 

Videnskabelige Meddelelser 1883- 
» Botanisk Forening. 

Botanisk Tidsskrift XIV, 1, 2. 
Kolozsvär: Redaction de »Magyar Növeuytani Lapok». 

M. N. Liipok VII. 
Kristiania: Universitetet. 

Königsberg: Physik.-ökonomische Gesellschaft. 

Schrift. n: I, 2 ; II, 1; IV-XI; XII, 2; XIV, XV. 
XVII— XXIV. 

Landshut: Botanischer Verein. 

Lausanne: Societe vaudoise des sciences naturelles. 

Bulletin 89—90. 

Leiden: Nederlandsche dierkundige Vereeniging. 

Supplement I, 2. 

Leutschau: Ungarischer Karpathen-Verein. 

.Jahrbuch X, XI. 



221 



Lisboa: Academia Real das sciencias. 

Memoiias, 1 Classe I, 1; III— VI, 1. 

Jornal 1-16, 23—39. 

Relatorio da sessao 1880. 

Conferencias sobre Africa 1—5. 

Loureiro, Flora cochinchinensis I— II. 

Brito Capello, Catalogo dos Peixes de Portugal. 

Castello de Paiva: Monogruphia Molluscorum in- 

sularum inaderensinm. 
Pucheran: Des caracteres des raamini feres. 
Conde de Ficalho: Flora dos Luciadas. 



London: 


Royal Society. 




Proceedings 221-226. 


> 


Linnean Society. 




Journal, Botany 122—13.'?. 




Zoology 95-102. 


S:t Louis: 


Academy of science. 




Transactions IV, 3. 


Lund: 


Universitetet. 




Acta XVIII, XIX. 


j> 


Redaktionen af »Botaniska Notiser». 




1883, 5, 6; 1884; 1885, 1. 


Luxembourg 


: Societe botanique. 


Lyon: 


Societe Linneenne. 


» 


Societe botanique. 




Annales X, 2. 


Magdeburg: 


Naturwissenschaftlicher Verein. 


IVIarburg: 


Gesellschaft fiir die gesammten Naturvvissen- 




schaften. 




Sitzungsberichte 1882, 1883. 


Metz: 


Societe d'histoire naturelle. 


Milano: 


- Societä italiana di scienze naturali. 




Atti XXV, 3, 4; XXVI. 


> 


Societä crittogaraologica italiana. 




Atti III, 3. 


Modena : 


R. Accademia delle scienze, lettere ed arti. 




Memorie Ser III, T. I. 


> 


Societä dei Naturalisti. 




Aunuario Ser. II, 2. 


Montpeilier: 


Academie des sciences et lettres. 


Moskva: 


Societe Irap. des naturalistes. 




Bulletin 1883, 3; 1884, 1, 2. 


Munchen: 


K. Akademie der Wissenschaften. 




Abhandlungen, math. phys. Cl., XIV, 3; XV, 1 




Sitzungsberichte, d;o, 1883, 1—3. 1884, 1. 



222 



Munster: 

Nancy: 
Neuchätei: 

Newcastle-upon-Tyne ; 
New Haven: 



Nijmegen: 

N?mes; 

Nurnberg: 
Odessa : 

Padova : 



Palermo; 
Paris: 



Passau: 

S:t Petersburg: 



Westfälischer Provinzial-Verein fiir 
Wissenscliaft und Kunst. 

Jahiesbericht I, III, IV, V, XI, XII. 

Societe des sciences. 
Bulletin XV, XVI. 

Societe des sciences naturelles. 
Bulletin XIII, XIV. 

Natural History Society. 

Transactions VIII, 1. 

Connecticut Academy of Arts and 
Sciences. 

Transactions VI, 1. 

Nederlandsche botanisclie Vereeniging. 

Archief IV, 1, 2. 
Societe d'etude des sciences naturelles. 

Bulletin 1883, 7—1884, 9. 

Naturhistorisclier Gesellschaft. 
Societe des naturalistes. 

Des publications russes. 

Societä Veneto-Trentina di scienze na- 

turali. 

Atti VIII, 2; IX, 1. 
Bullettino III, 1, 2. 

Redazione del Naturalista Siciliano. 

Il Nat. Sic. III, 12: IV^ 1-5. 
Societe botanique de France. 

Bulletin XXIX. 

Societe entomologique de France. 

Annales 1883. 

Societe zoologique de France. 

Bulletin VIII, 4-6; IX, 1—4. 

Societe de Geographic. 

Bulletin 1883, 4—1884, 4. 
Comptes rendus — 1885, 3. 

Redaction de la Feuille des jeunes na- 
turalistes. 

Feuille d. j. n. — V, 172. 

Naturhistorisclier Verein. 
Academie Imp. des sciences. 

Memoiies XXXI, 5, 6, 7,8, 13;XXXII, 1 
Bulletin XXVIII, 4; XXIX, 1-4. 
Hortus botanicus. 

Acta VIII, 3; IX, 1. 



223 



S:t P#tersburg: Societas entomologica rossica. 
HoiiB XVII. 
» Redaction de la »Revue mensuelle d'entomo- 

logie;>. 

Revue I, 2-7. 
Philadelphia: Academy of Natural Sciences. 

Proceedings 1883, 2, 3; 1884, 1, 2. 
> American Philosophical Society. 

Proceedings 113 — 115. 

Pisa: Societä toscana di scienze naturali. 

At ti VI, 1. 
Processi verbali — Decembre 1884. 

Prag: K. Böhmische Gesellschaft der VVissenschaf- 

ten. 
; Naturhistorischer Verein Lotos. 

Lotos V. 
Regensburg: Zoologisch-mineralogischer Verein. 

Corre.spondenzblatt XXXVII. 
Riga:^ Natiirforschender Verein. 

Correspondenzblatt XXVII. 

La Rochelle: Academie 

Annale.s, sect. d. .se. nat.XIX. 

Rouen: Societe des amis des sciences naturelles. 

Bulletin 1883, 1, 2. 

Sondershausen: Botanischer Verein Irmischia. 

»Irmischia» — November 1884. 
Toepfer: Phänologische Beobachtnngen aus dem Jah- 
ve 1883. 

Stettin: Entomologischer Verein. 

Entomologische Zeitung XLIV. 

Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademien. 

Bihang VII, VIII, I. 
Öfveisigt XXXIX. 
^ Entomologiska Föreningen. 

Entoraologisk Tidskrift IV, 1—4. 

Stuttgart: Verein fiir vaterländische Naturkunde. 

Jahreshefte XXXIX, XL. 
Sydney: Linnean Society of New South Wales. 

Proceedings VIII, 3. 

Trondhjem : K. Norske Videnskabers Selskab. 

Toulouse: Societe d'bistoire natiirelle. 

Bulletin XVII, XVIII, 1, 2. 

Tromsö: Museum. 

Aarshefter VI, VII. 
Aarsberetning 1883. 



224 



Upsala: 

Utrecht : 
Washington: 



Wien 



Zwickau: 



R. Societas scientiarum. * 

Nova Acta XII, 1. 

Genootschop van Kunsten en VVetenschappen, 
U. S. Geological Survey. 
Departement of Agriculture. 

Report, 1880-1883. 

Smithsonian Institution. 

Annnal Report 1881, 1882. 

K. Akademie der Wissenschaften. 

Sitzungsberichte, math. nat. Cl.; 1 Abth.. 86, 87. 

K. k. geologisch-botanische Gesellschaft. 

Verhandlnngen XXXII. 

K. k. geographiscbe Gesellschaft. 

Verein zur Verbreitung natunviss. Kenntnisse. 

Schriften XXIV. 

Verein fiir Naturkunde. 

.Jahresbericht 1883. 



Omissa et Corriffenda ; 



Pag. 92 post JK. auricomum: B. acris L. In pratis et clivis stei- 
coratis fqq. pei- reg. subsylv. et subalpinam ; in reg. alpina non visus. 

Pag. 98 Iin. 8 pro: >clivo sicco et graininoso» lege : >ripa 
arenosa>. 



MEDDELANDEN f^^'' 



SOCIETAS 



PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 




ELFTE HÄFTET. 



HELSINGFORS, 

J. SiMELIl ARKVINGAKS TRYCKERI, 

188/5. 



Inneliä-ll: 



Karsten, P. A. Symbolas ad Mycologiam Fennicam. 

Pars XIII Pag. 1. 

„ Symbolee ad Mycologiam Fennicam. 

Pars XIV „ 21. 

Nordqvist, O. Om förekomsten af Ishafscrustaceer uti 

mellei'sta Finlands sjöar „ 28. 

Brenner, M. Bidrag tili kännedom af Finska vikens 
övegetation. III. Tillägg tili Hoglands Fa- 

nerogamflora „ 33. 

Sselan, Th. Om en för vär flora ny fröväxt Alsine vernn 

(L.) Bartl „ 41. 

Kihlman, O. Anteckningar om Floran i Inari Lappmark. 

Mad en karta „ 45. 

Karsten, P. A. Fungi rariores Fennici atqve nonnulli 

Sibirici a D:re Edv. Vainio lecti . . . „ 136. 
„ Symbolas ad Mycologiam Fennicam. 

Pars XVI „ 148. 

Collin, O. Om Bidens platycephala Oersted. Ind. sem. 

in hort. Acad. Havn. coll. 1859 „ 162. 

Reuter, O. M. Hemiptera duo nova e Fennia .... „ 164. 
Hjelt, Hj. Tvenne för Unska floran nya Ii3d3rider . . . „ 168. 
Palmen, J. A. Internationelt ornitologiskt samarbete. Ett 

upprop tili kännarene af Finlands foglar „ 175. 
Sselan, Th. Fröväxter frän barlastplatsen invid Äbo 
slott, samlade af John Linden och Enzio 

Reuter „ 213. 

L'accroissement du bibliotheque par des publications re- 
9ues ä titre d'echange du 1 Decembre 1883 au 1 
Mars 1885 „ 217. 



MBL WHOI LIBRARY 



UH nii T