Skip to main content

Full text of "Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica"

See other formats 


X*'pf*!^^^^ri^'iT^^ 


' 


MEDDELANDEN 


SOCIETAS 


PRO  FAUNA  ET  FLORA  FENNICA, 


ELFTE  HAFTET, 


MED    EN   KARTA. 


-l**^ 


HELSINGFORS, 

J.     SlMELIl     ARKVINGARS     TRYCKERI. 

1885. 


Inneliall: 


Karsten,   P.  A.    Symbolse    ad    Mycologiam   Fennicam. 

Pars  XIII Pag.      1. 

„  Symbolse    ad    Mycologiam   Fennicam. 

Pars  XIV „         21. 

Nordqvist,  O.  Om    förekomsten    af  Ishafscrustaceer   uti 

mellersta  Finlands  sjöar „         28. 

Brenner,  M.     Bidrag    tili    kännedom    af  Finska   vikens 
övegetation.  III.  Tillägg  tili  Hoglands  Fa- 

nerogamflora „         33. 

Sselan,  Th.      Om  en  för  vär  flora  ny  fröväxt  Alsine  verna 

(L.)  Bartl „        41. 

Kihlman,  O.     Anteckningar  om  Floran  i  Inari  Lappmark. 

Med  en  karta „        45. 

Karsten,  P.  A.    Fungi   rariores   Fennici  atqve  nonnulli 

Sibirici   a   D:re  Edv.  Vainio  lecti  .     .     .      „       136. 
„  Symbolse    ad    Mycologiam    Fennicam. 

Pars  XVI „       148. 

Collin,  O.     Om   Bidens   platycephala   Oersted.  Ind.  sem. 

in  hort.  Acad.  Havn.  coll.  1859  .....  „  162. 
Reuter,  O.  M.  Hemiptera  duo  nova  e  Fennia  ....  „  164. 
Hjelt,  Hj.  Tvenne  för  finska  floran  nya  hybrider ,  .  .  „  168. 
Palmen,  J.  A.  Internationelt  ornitologiskt  samarbete.  Ett 

upprop    tili  kännarene  af  Finlands  foglar      „       175. 
Sselan,    Th.      Fröväxter   frän  barlastplatsen    invid   Abo 
slott,  samlade  af  John  Lindön  och  Enzio 

Reuter „       213. 

L'accroissement  du  bibliotheque  par  des  publications  re- 
cues  ä  titre  d'ecliange  du  1  Decembre  1883  au  1 
Mars  1885 „       217. 


Symbolae  ad  Mycologiam  Fennicam. 

Auctore 

P.  A.  Karsten. 

XIII. 

(Societati  exliibita  die  2  Februarii  1884.) 

I.    Basidiomycetes. 

Tricholoma  fucatum  Fr. 

Specimina  nonnulla  hujus  speciei  unico  loco  sub  Piceis 
in  Syrjääs  prope  Mustiala  m.  Aug.  1883  legimus. 

Pileus  speciminum  nostrorum  non  tigrino-variegatus  lo- 
mellaeqve  albae. 

Clitocybe  inversa  (Scop.)  Fr. 

In  horto  Mustialensi  juxta  pinetum  Brunkeberg  sen 
Runkomäki,  fine  m.  Oct.  1883,  observata  specimina  nostra,  sti- 
pite  basi  incurvo  et  villoso  excepto,  iconi  Ägarici  lobati  Sow.  a 
cl.  Cooke  in  lUustrations  of  British  Fungi  sub  pl.  137  datae 
plene  respondent.    Sporae  »phaeroideae,  diam.  circiter  3  mmm. 

Clitocybe  rigidata  Karst.  Hedw.  1883,  p.  177;  Icon. 
f.  XXII. 

Pileus  subcarnosus,  rigidus,  planus,  depressus,  inaeqvalis 
vei  difformis,  laevis,  glaber,  pallescens,  siccus  albicans,  circiter 
3  cm.  latus.  Stipes  farctus,  ut  plurimum  compressus  vei  cana- 
liculatus,  superne  incrassatus,  fibrillosus,  glabrescens,  radi- 
catus  (radice  crassa,  longa),  pallescens,  circiter  3  cm.  altus, 
usqve  ad  1  cm.  crassus.  Lamellae  adnatae  subconfertae,  an- 
gustae,  pallescentes.  Sporae  ellipsoideae,  longit.  4 — 5  mmm.,, 
crassit.  2  —  3  mmm. 


Prope  Aboam  versus  sepulcretum  Skansen  juxta  viam 
magnam,  cum  Clitocyhe  rivulosa  (Pers.)  Fr.  mixtim  crescen- 
tem,  ineunte  m.  Sept.  1883,  legimus. 

Odor  gravis,  raphanoideus.  Clitocyhae  diatretae  Fr. 
cognata. 

Clitocyhe  ohsoleta  (Batsch.)  Fr. 

Locis  arenosis  stercoratis  in  pineto  Syrjääs,  fine  m.  Nov. 

1883. 

Sporae    ellipsoideae,    eguttulatae,    longit.    5—7     mmm., 

crassit.  2—3  mmm. 

Clitocyhe  obolus  Fr. 

In  Särjääs  mixta  cum  Cl.  metachroa  Fr.,  CL  diatreta 
Fr.  et  praecedente,  m.  Nov.  1883. 

Clitocyhe  nauseoso-dulcis    Karst.  Hedw.  1883,  p.  177; 

Icon.  f.  XXIII. 

Pileus  carnosus,  margine  submembranaceus,  mollis,  sub- 
fragilis,  irregularis  et  inaeqvalis,  e  convexo  planus,  laevis, 
glaber,  demum  saepe  areolato-diffracto-sqvamulosus,  unicolor, 
alutaceus,  5—25  cm.  latus,  medio  usqve  ad  3  cm.  crassus. 
Stipes  excentricus,  raro  centralis,  vulgo  inaeqvalis  et  curva- 
tus,  solidus,  tomentosus,  glabrescens,  albidus,  4—14  cm.  altus, 
1—5  cm.  crassus.  Lamellae  decurrentes,  confertae,  linea- 
res,  hinc  inde  ramosae,  pallidae,  1—1,5  cm.  latae.  Sporae 
sphaeroideo-ellipsoideae,  uniguttulatae,  albae,  longit.  7—8  mmm., 

crassit.  5  mmm. 

Crescit  insignis  haec  species.  supra  acervos  formicarum 
in    pineto    prope    lacum    Heinäjärvi    par.    Tammela,    fine  ra. 

Sept.  1883. 

Connato-caespitosa,  raro  simplex.  Sapor  nauseoso- 
dulcis.  Odor  fungi  recentis  ingratus,  sat  debilis,  vetusti  val- 
de  foetens.  Clitoci/bae  sapidae  (Agarico  Pleuroto  sapido 
Schultz.;  Kalchbr.  Icon.  Hym.  Hung.,  t.  VIII,  f.  1)  Karst. 
affinis.  Pohjpilum  con/iuentem  (Alb.  et  Schw.)  Karst.  in 
mentem  revocat. 

Mycena  collariata  Fr. 

In  Syrjääs  freqvens,  ra.  Nov.  1883. 


Pileus  fuscescente  pallidus,  vulgo  leviter  in  carne- 
Tim  vergens,  junior  saepe  albidus,  disco  modo  fuscescens. 
Stipes  usqve  ad  10  cm.  longus,  1—2  ram.  crassus.  Sporae 
ellipsoideae,  laeves,  longit.  8—9  mmm.,  crassit.  circiter  5  mmm. 
—  Gregarie  crescit  inter  muscos  acusqve  Piceae,  etiam  su- 
pra  corticem  vetustum.  Icon  hujus  a  Friesio  data  bona,  a 
Cookeo  mala. 

Volvaria  gloiocephala  (De  C.)  Fr.;  Cook.  Illustr.  of 
Brit.  Fung.  pl.  298  (icon  optima). 

Specimina  tria  optima  hujus  in  terris  Scandinavicis 
nondum  lectae  speciei  in  ruderatis  ad  Mustiala,  iine  m.  Aug. 
1883,  invenimus. 

Leptonia  aemulans  Karst.  (N.  sp.), 

Pileus  submembranaceus,  convexus,  umbilicatus,  innato- 
sqvamulosus,  griseus,  opacus,  non  hygrophanus,  laevis,  1—3 
cm.  latus.  Stipes  farctus,  aeqvalis,  laevis  vei  sublaevis,  stric- 
tus,  glaber,  apice  subnudus,  obscure  lividus,  basi  albidus,  3—5 
cm.  longus,  vix  2  mm.  crassus.  Lamellae  adnatae,  subse- 
cedente  liberae,  latae,  semicirculares,  fuligineo-pallidae. 

Locis  graminosis  in  pineto  Syrjääs,  d.  18  m.  Aug.  1883- 

Pro  Clitopilo  viii  Fr.  facillime  sumitur. 

Inocybe  praetermissa  Karst.  (N.  sp.). 

Pileus  carnosus,  campanulato-convexo,  dein  expansus, 
subumbonatus,  sqvamoso-fibrillosus,  fuscus,  3  cm.  latus.  Sti- 
pes farctus,  aeqvalis,  subflexuosus,  rufescente  fumoso-fuscus, 
fibrillis  albidis— rufescentibus  flocculosus,  apice  albopulverulen- 
tus,  ad  basin  (an  semper?)  aeruginascens,  longit.  4—5  cm. 
Lamellae  adnatae,  pallide  argillaceae,  demum  subcinnamo- 
meae,  margine  albae  crenataeqve.  Sporae  oblongato-ellipsoi- 
deae,  saepe  inaeqvilaterales,  laeves,  guttula  unica  oblongata  prae- 
ditae,  flavescentes,  longit.  10—13  mmm.,  crassit.  5—6  mmm. 

Ad  margines  viarum  in  pinetis,  circa  Mustiala,  m. 
Aug.  et  Sept.  1866. 

Odor  inamoenus,  gravis. 

Hebeloma  siibsapojiaceum  Karst.  (N.  sp.). 
^  Pileus    carnosus,     convexo-planus,    orbicularis,     obtusus, 
laevis,  nudus,  siccus,  gilvo-pallidus,  siccitate  subsaturatior,  usqve 


ad  3  cm.  latus.  Stipes  e  farcto  cavus,  elongatus,  aeqvalis 
ut  plurimum  leviter  flexuosus,  adpresse  fibrillosus,  apice  sub- 
farinaceus,  pallescens,  deorsum  (praecipue  tactu)  umbrinus,  2 — 3^ 
cm.  altus,  3 — 4  mm.  crassus.  Lamellae  adnatae,  secedentes,  con- 
fertae,  aridae,  acie  subtilissime  crenulatae,  ex  albido-argillaceo 
dilute  ferrugineae,  2  mm,  latae.  Sporae  ovoideo-oblongatae, 
eguttulatae  aut  primitus  uniguttulatae,  laeves,  longit-  6 — 10 
mmm.,  crassit.  4 — 6  mmm. 

Inter  folia  in  abiegno  prope  lacum  Salois  par.  Tammela, 
m.  Aug.  1883. 

Catervatim  crescit.  Sapor  acerbus.  Odor  gravis,  sapona- 
ceus.  Heb.  elato  (Batsch.)  proximum,  sed  odore  saporeqve, 
stipite  haud  torto  magnitudineque  minore  destingvendum. 

Cortinarius  orellanus  Fr.  *  C.  concinnus  Karst.  Hattsv. 
I,  p.  358  varietatem  lamellis  obscure  sangvineis  habet,  var. 
semisangvineum  Cortitiarii  cijinamomei  respondentem.  Qualis 
prope  lacum  Heinäsjärvi  par.  Tammela  m.  Aug.  1883 
lectus  est. 

Cortinarius  fidvescens  Fr.  parce  obvenit  in  Syrjääs. 

Physisporiis  caesio-alhus  Karst.  Hedw.  1883,  p.  177; 
Icon.  f.  XXX. 

Coriaceo-membranaceus,  suborbicularis,  subinde  confluens, 
secernibile,  albus,  margine  latiusculo  tomentoso  candido.  Pori 
inaequales,  varii,  rotundi,  oblongati,  angulati,  nonnumqvam 
laceri,  exigui,  curti,  caesio-albi,  sicci  expallentes,  majusculi, 
angulati  dissepimentisqve  tenuissimis.  Sporae  oblongatae 
vei  ellipsoideae,  rectae,  inaeqvilaterales  vei  curvulae,  eguttu- 
latae, hyalinae,  longit.  5 — 6  mmm.,  crassit.  2—3  mmm. 

Supra  corticem  Piceae  excelsae  in  Syrjääs,  m.  Nov. 
1883. 

Ad  Physisporum  hibernicum  Berk.  et  Br.  proxime  ac^ 
cedere  videtur.  A  forraa  resupiuata  Bjerkanderae  caesiaef 
pro  qva  obiter  visa  fortasse  sumitur,  summopere  discrepat 
haec  elegaus  species. 

Xerocarpus  cinereiis  (Fr.)  Karst.  var.  Piceae  Karst.    ! 


Elongato-effusus,  confluens,  adnatus,  aridus,  tenuis,  lae- 
vis,  contiguus,  coeruleo-ater,  siccus  subviolascente  cinereus 
leviterque  pruinosus,  ambitu  similari.  Sporae  elougatae,  cur- 
vulae,  longit.  5—6  mmm.,  crassit.  circiter  2  mmm.  Setulae 
conoideae,  subhyalinae,  longit.  16—25  mmm.,  crassit.  (ad  ba- 
sin)  8  —  11  mmm. 

Supra  cortices  ramorum  dejectorum  Piceae  excelsae, 
m.  Nov.  1883. 

A  Xerocarpo  cinereo  (Fr.)  var.  Syringae  Karst.  Hattsv. 
II,  cui  proximus,  multo  tenuior. 

Corticium  ijellicula  (Fr.?)  Karst. 

Rotundatum  vei  effusum.  subadnatum,  ceraceo-membra- 
naceum,  valde  tenue,  indeterminatum,  siccum  rimoso-incisum, 
nonnumqvam  papillis  minutis  irregulariter  sparsis,  glabrum, 
subtus  subtiliter  fibrillosum,  ambitu  similari  vei  obsolete  floc- 
culoso-furfuraceo,  lacteo-niveum.  Sporae  sphaeroideae,  raro 
ellipsoideo-sphaeroideae,  laeves,  uniguttulatae,  diam.  6 — 8  mmm. 
vei  longit.  8  mmm.,  crassit.  6  mmm. 

Supra  corticem  ramorum  dejectorum  Piceae  excelsae 
in  Mustiala,  m.  Nov.  1883. 

Corticio  graniiloso  (Bon.)  cognatum.  Hyphae  crassit. 
,5 — 6  mmm. 

Aecidium  Magelhanicum  Berk. 

In  foliis    Berheridis  vulgaris  in  Mustiala  haud    rarum. 


II.    Ascomycetes. 

Peziza  olhila  Karst.  Hedw.  1883,  p.  163. 

Apothecia  carnosa,  sparsa,  sessilia,  e  sphaeroideo  urceo- 
lata,  subregularia,  nuda  seu  subfarinacea,  margine  integerrimo, 
primitus  qvasi  sqvamulis  minimis  adpressis  fuscis  crenulato, 
aurantiaca  vei  albido-aurantiaca,  1  cm.  alta  et  Iata.  Asci  cy- 
lindraceo-clavati,  longit.  180  —  195  mmm.,  crassit.  10—12 
mmm.  Sporae  8:nae,  monostichae,  sphaeroideo-elipsoideae 
vei  subellipsoideae,  laeves,    eguttulatae,  longit.  9 — 15  mmm.. 


6 

crassit.  8 — 9  mmm.  Paraphyses  numerosae,  apicem  versus 
leviter  incrassatae  (2 — 3  mmm.),  hyalinae,  nonnumqvam  su- 
perne  dilute  lutescentes. 

Locis  arenosis  deustis  prope  lacum  Särkjärvi  haud  pro- 
cul  a  Mustila  fine  m.  Julii  1883  speciminibus  paucissimis 
lecta. 

Godronia  Myricae  Karst.  Hedw.  1884,  n:o  1. 

Apothecia  subgregaria,  superficialia,  sessilia,  obovoidea 
vei  subsphaeroidea,  vertice  impressa,  clausa,  demum  ore  lato 
aperta,  laevia,  ex  liyphis  exsereutibus  subtiliter  fusco-furfuracea, 
atra,  opaca,  circiter  0,3  in  diam.  Asci  fasciculati,  e  basi 
tenuata  cylindraceo-fucoidei,  longit.  27 — 30  mmm.,  crassit. 
5  mmm.  Sporae  8:nae,  elongatae,  utrinqve  attenuatae,  subrec- 
tae,  simplices,  hyalinae,  longit.  6 — 7  mmm.,  crassit.  circiter 
2  mmm.     Paraphyses  vix  uUae. 

In  ramis  emortuis  Myricae  Gales  prope  Vasam,  m.  Ju- 
nio  1859,  a  nobis  lecta. 

Exoascus  Primi  Fuck.  (Taphrina  Primi  Tul.)  fructus 
Primi  Padi  immaturos  in  Fennia  australi  infestat. 

Zignoella  pulviscula  (Curr.)  var.  Runsalensis  (Var.  nov.). 

A  typo  praeprimis  sporis  minoribus  (longit.  13 — 17 
mmm.,  crassit.  2,5 — 3,5  diversa. 

In  ligno  sicco  Qiierciis  in  Runsala. 


III.    Fungi  imperfecti. 

Phyllosticta  Grossulariae  Sacc.  Mich.  II,  p.  186. 

In  pag.  super.  fol.  Ribls  Grossulariae  in  regione  abo- 
ensi,  Merimasku,  1860. 

Phyllosticta  Galeopsidis  Sacc.  Mich.  II,  p.  150. 

In  paroecia  Teisko,  ad  folia  viva  Galeopsidis  Tetrahitos, 

Phyllosticta  Gei  Thiim.  Beitr.  Pilz-Fl.  Sibiriens  V,  p.  27. 

Ad  folia  viva  Gei  rivalis  in  paroecia  Jalasjärvi,  m. 
Julii  1859.     Sterilis. 

Phyllosticta  Lamii  Sacc.  Mich.  I,  p.  142. 

Ad  folia  viva  Lamii  albi  Aboae. 


Phyllosticta   Violae  Desm. 

In  foliis  vivis   Violae  tricoloris  in  regione  Mustialensi. 

Phyllosticta  Cirsii  Desm. 

In  foliis  Cirsii  arvensis  ad  Mustiala. 

Phonia  (Äposphaeria)  nitidiusciila  Karst.  Hedw.  1884, 
n:o  1. 

Spermogonia  subsuperficialia,  sphaeroidea,  cupulato-col- 
lapsa,  subastoma,  atra,  nitida,  exigua.  Spermatia  elongata^ 
recta,  hyalina,  longit.  3—4  mmm.,  crassit.  0,5  mmm. 

Ad  ramos    putrescentes    Aceris   platanoidis   in  paroecia 
Nerpes,  die  3  m.  Juuii  1865  a  nobis  lecta. 

PJioma  Myricae  Karst.  Hed-w.  1884,  n:o  1. 

Spermogonia  in  caespites  minores,  per  periderraium 
erumpentes,  aggregata,  subsphaeroidea,  mutua  pressione  varie 
complanata,  difformia,  glabra,  0,4  mm.  in  diam.  Spermatia 
sphaeroidea  vei  ellipsoideo-sphaeroidea,  hyalina  vei  chlorino- 
hyalina,  diam.  circiter  2  mmm.  vei  longit.  3  mmm.,  crassit. 
2  mmm. 

Ad  ramos  emortuos  Myricae  Galis  in  insula  Eeplot,  m. 
Junii  1859,  legimus. 

Phoma  ijiceana  Karst.  (N.  sp.). 

Spermogonia  sparsa,  per  peridermium  in  lacinias  ruptum 
semierumpentia,  plurimum  rotundata,  subastoma  vei  vix 
papillata,  haud  leviä,  atra,  0,5—0,8  mm.  diam.  Spermatia 
elongata,  curvula,  eguttulata,  hyalina,  longit.  5  mmm.,  crassit. 
1  mmm. 

Ad  ramulos  Piceae  excelsae  emortuos  ad  Mustiala,  m. 
Dee.  1866. 

A  Phoma  ijinea  Sacc.  Mich.  II,  p.  126  spermogoniis 
sparsis,  cortici  insculptis,  majoribus  spermatiisque  vix  vei  haud 
acutatis  diversa. 

Phoma  (Dendrophoma)  hydrophild,  Karst.  Hedw.  1883, 
p.  180. 

Spermogonia  sparsa  vei  laxegregaria,  semi-immersa, 
elongata,  hysterioidea  vei  rotundata,  glabra,  atra,  majuscula. 
Spermatia    ovoidea,    1— 2-guttulata,    hyalina,    longit.    20 — 25 


8 

mmm.,  crassit.  10—14  mmm.,  sicca  ovoideo-rotundata  vei 
subsphaeroidea,  12 — 18  mmm.  longa,  12  mmm.  crassa.  Ba- 
sidia  crassiuscula. 

Ad  ligna  parietum  saepe  humectata  in  Fennia  australi 
passim. 

Sphaeronaemella  Karst.  (N.  gen.). 

Spermogonia  subsphaeroidea,  membranacea,  tenuissima, 
«nollia,  sicca  indurata  cornea,  leviä,  glabra,  superficialia  laeti* 
coloria,  ossiolo  rostellato.  Spermatia  ad  apicem  rosti  in 
globulum  expulsa,  ellipsoidea,  simplicia. 

Sphaeronaemella  Helvellae  Karst.  Sphaeria  Helvellae 
Karst.  Fung.  Fenn.  exs.  674. 

Spermogonia  subsphaeroidea,  flavescentia,  120 — 150 
mmm.  in  diam.  Rostrum  hyalino-albidum,  0,3 — 0,5  mm. 
longum.  Globulus  ex  albido  flavidus.  Spermatia  ellipsoidea, 
longit.  7 — 13  mmm.,  crassit.  4 — 6  mmm. 

Ad   Helvellam  infulam  in  Mustiala. 

Sphae7'onaema  macrospermum  Karst.  (N.  sp.). 

Spermogonia  sparsa  vei  subgregaria,  cortici  innata,  ro- 
tundata,  atra,  glabra,  pertusa,  0,3 — 0,5  mm.  in  diam.,  globulo 
spermatico  ovali,  rotundato  vei  subcylindraceo,  dilutissime 
flavido  ornata.  Spermatia  ovoideo-ellipsoidea  vei  ellipsoidea, 
reeta,  subinde  inaeqvilateralia,  eguttulata,  plasmate  rarissime 
2-guttulato,  subgranuloso  referta,  membrana  crassa.^  hyalina 
vei  flavescente  hyalina,  longit.  44 — 52  mmm.,  crassit.  22 — 23 
mmm. 

In  ramulis  emortuis  Piceae  excelsae  ad  Mustiala,  m. 
Dee.  1866. 

Sphaeronaema  cylindricum-^  (Tod.)  Fr.  Syst.  Myc.  II, 
p.  538. 

Ad  ligna  molliora  Salkuni  et  Betulam  in  Fennia  au- 
strali et  media  (Sideby)  passim. 

Sphaeronaema  cylindricuin  (Tod.)  Fr. 

0.  affine  Fr. 

Ad  ligna  putrida  Betulae  prope  Helsingforsiam  versus 
Stansvik,  m.  Aprili  1859- 


9 

Sphaeronaema  conicum  (Tod.)  Fr. 

Ad  ligna  Piceae  et  Fini  in  Fennia  australi  et  media 
(Alavo)  raro  obvium. 

Sphaeronaema  triincatum  Fr. 

Ad  ligua  pinea  et  abietina  in  ditione  Mustialensi  passim. 

Sphaeronaema  hemisphaericum  (Alb.  et  Sch-w.)  Fr. 

In  ligno  Pini,  Jimiperi  communis  et  Quercus  prope 
Mustiala,  Aboam  et  Nyslott. 

Sphaeronaeina  riifum  Fr. 

Ad  ligna  pinea  et  abietina  in  Fennia  australi  et  media 
freqvens. 

Vertnicularia  Dematiiim  (Pers.)  Fr. 

In  caulibus  herbaceis  circa  Mustiala. 

Dothiora  pyrenophora  Fr.  Dothiorella  pyre^iophora 
Sacc.  Mich.  VI,  p.  5. 

Ad  ramos  Sorbi  aucupariae  in  tota  Fennia  et  Lappo- 
nia australi  (Soukelo)  haud  rara.  —  Spermatia  ovalia,  longit. 
3 — 5  mmm.,  crassit.  1,5—2  mmm.  Huc  verisimiliter  pertinet 
Hysterium  Sorbi  "^^ahlenb.  Dothiora  Sorbi  Fuck.  in  Fennia 
nondum  lecta  est. 

*  D.  Mali  Karst. 

Spermatiis  paullo  majoribus  (longit.  6 — 10  mmm.,  cras- 
sit. 3  mmm.)  a  typo  recedens. 

Ad  ramos  exsiccatos  Pyri  Mali  in  Mustiala  m.  Dee.  1865. 

**  i).  Betulae  Karst. 

Stromatibus  spermatiisqve  paullo  majoribus  differt  a  typo. 

Ad  ramulos  Betulae  exsiccatos  prope  Mustiala,  m.  Ap- 
rili  et  Maji.       •• 

*  *  *  D.  Juniperi  Karst. 

Stromata  quam  typi  minora.  Spermatia  ovalia  vei  ob- 
longato-ellipsoidea,  utrinqve  attenuata,  longit.  4 — 6  mmm., 
crassit.  2 — 3  mmm. 

Ad  fructus  Juniperi  communis  in  Mustiala,  m.  Junio 
1867. 

*  *  *  *  D.  Salicis  Karst. 

Stromata  epidermide  lacerata  omnino  tecta,  qvam  typi. 
minora.     Spermatia    longit.  4 — 8  mmm.,  crassit.  1—3  mmm. 


10 

In  ramis  aridis  salicum  prope  oppida  Jakobstad  et  Kola 

Septoria  (Rhabdospora)  Anthrisci  Karst.  Hedw.  1884. 
n:o  1. 

Spermogonia  sphaeroideo-depressa,  sparsa,  subsuperfici- 
alia,  glabra,  papilla  punctiformi,  0,2  mm.  iu  diam.  Sperma 
tia  filiformia,  flexuosa,  obsolete  guttulata,  chlorino-hyalina, 
longit  62  —  72  mmm.,  crassit.  2  mmm. 

In  caulibus  Anthrisci  sylvestris  exsiccatis  prope  Mus 
tiala,  m.  Junii  1871. 

Septoria  (Rhabdospora)  pleosporoides  Sacc.  *  palustris 
Karsi  Hedw.  1884,  n:o  1. 

Differens  a  typo  praecipue  spermogoniis  basi  filamen- 
tiferis. 

Ad  caules  exsiccatos  Cirsii  palustris  in  regione  Mustia- 
lensi. 

Septoria  Ranunculacearum  Lev. 

In  foliis  RanuncuU  acris  ad  Mustiala. 

Septoria  Polygoni  (Rab.)  Sacc. 

In  foliis  Polygotii  Persicariae  et  lapathifolii  in  agro 
Mustialensi. 

Septoria  Lysimachiae  'West. 

Ad  folia  viva  Lysimachiae  vulgaris  in  Mustiala. 

Septoria  Podagrariae  Lasch. 

In  foliis  vivis  Äegopodii  Podagrariae  ad  Mustiala  m. 
Aug.  haud  raro. 

Septoria  salicicola  (Fr.)  Sacc.  Mich.  II,  p.  171. 
In  foliis  Salicum  in  paroeciis  Tyrvis  ^  Tammela. 

Septoria  stemmatea  (Fr.)  Berk. 

In  foliis  adhuc  vivis  Vaccinii  vitis-ideae  in  Fennia 
saltem  australi  passim  (Merimasku,  Tammela,  Helsingforsia, 
Lempälä.) 

Septoria  Stellariae  Rob.  et  Desra. 

In  foliis  langvidis  Stellariae  mediae  in  Mustiala. 

Septoria  Armoraciae  (Fuck.?)  Sacc.  Mich.  II,  p.  187. 

In  foliis  Armoraciae  rusticanae  ad  Mustiala. 


11 

Septoria  Pastinacae  West. 

In  foliis  langvidis  Pastinacae  sativae  in  Fennia  australi 
hinc  inde  obvia. 

Septoria   Vlrgaureae  Desm. 

In  foliis  SoUdaginis   Vi7-gaureae  in  regione  Mustialensi. 

Septoria  Atriplicicola  (Fr.)  Karst.  Septoria  Atriplicis 
(Desm.)  Sacc.  Mich.  II,  p.  199. 

In  foliis  Chenopodii  albi  in  Mustiala. 

Septoria  Scahiosicola  Desm. 

In  foliis  vivis  Succicae  pratensis  in  Mustiala. 

Coniothyrium  suhradicale  Karst.  (N.  sp.). 

Spermogonia?  in  caespites,  per  peridermium  erumpentes, 
majusculos  densissime  aggregata,  subsphaeroidea,  subastoma 
vei  papillata,  atra,  glabra,  haud  laevia,  miniraa.  Spermatia 
ellipsoidea,  utrinqve  vulgo  attenuata,  simplicia,  recta,  flave- 
scentia,  longit.  12  —  20  mmm.,  crassit.  7 — 8,5  mmm.  . 

Ad  radices  denudatas  Tiliae  ulmifoliae  in  insula  Run- 
sala,  m.  Aprili  1861  rarissimum. 

Diplodia  salicina  Lev.  Ann.  Se.  uat.  1846,  V,  292. 
Ad  ramos  siccos  Salicis  fragilis  Aboae  et  Helsingforsiae. 
Diplodia  Fraxini  Fr. 
Ad  ramos  aridos  Fraxini  excelsioris  in  Mustiala. 

Diplodia  Coryli  Fuck. 

Ad  ramos  Coryli  Avellanae  emortuos  prope  Aboam. 

Diplodia  Syringae  Fuck. 

Ad  ramos  Sijringae  vulgaris  aridos  in  Mustiala,  hieme 
1869-1870. 

Diplodia  Stjmphoricarpi  Sacc. 

Ad  ramos  emortuos  Symphoricarpi  racemosi  in  Mustiala. 

Diplodia  pinea  (Desm.)  Kickx.  Fland.  I,  p.  397. 

Ad  corticem  Pini  sylvestris  circa  Mustiala  pluries  lecta. 
—  Stylosporae  fuligineae,  longit.  34 — 44  mmm.,  crassit.  16 
— 22  mmm. 

Var.  piceana  Karst. 


12 

Stylosporae  fuscae,  impellucidae,  1-,  raro  3-septatae, 
longit.  40 — 45  mmm.,  crassit.  20 — 27  mmm. 

In  ramis  Piceae  excelsae  putrescentibus  ad  Mustiala,  m. 
Aprili  1866. 

Diplodia  deflectens  Karst.  (N.  sp.). 

Pycnides  sparsae  vei  laxe  gregariae,  epidermide  translu- 
cida  velatae,  sphaeroideo  vei  oblongato-applanatae,  demum 
poro  lato  apertae,  basi  filamentis  parcis,  brevibus,  radiantibus, 
fuscescentibus  obsessae,  nigrae,  lätit.  0,2  mm.  Stylosporae  ob- 
longatae  vei  subellipsoideae,  utrinqve  vix  vei  leviter  attenua- 
tae,  uniseptatae,  ad  septum  vix  vei  leviter  constrictae,  dilute 
fuligineae,  eguttulatae,  longit.  16 — 21  mmm.,  crassit.  7  — 8  mmm. 

In  ramulis  emortuis  Lonicerae  prope  Yasam,  fine  m. 
Aprilis  1865. 

A  Diplodia  Lonicerae  Fuck.  Symb.  p.  141  pycnidibus 
filamentiferis  solitariis  et  stylosporis  minoribus  dilutioribus- 
qve  differre  videtur.     Ad  Äctinonema  vergit. 

Darluca  Filiini  (Biv.)  Cast. 

Ad  caules  Cerefolii  sylvestris  socia  Puccinia,  prope 
Aboam  et  Mustiala. 

Äscochyta  Fragariae  Lasch.  (nec  Äscochyta  Fragariae 
Sacc.  Mich.  H,  p.  169). 

In  foliis  vivis  Fragariae  vescae  in  Mustiala. 

Hendersonia  Sambuci  Mtill. ;  Sacc.  Mich.  II,  p.  213. 

Stylosporae  oblongato-fusoideae,  1 — 3-septatae,  longit. 
10 — 14  mmm.,  crassit.  4 — 6  mmm. 

Aboae,  in  ramis  decorticatis  Sambuci  racemosae,  m. 
Apr.  1861. 

Hendersonia  graminicola  Ldv. 

Ad  culmos  Phragmitis  commmunis  prope  pagum  Lap- 
poniae  rossicae  Knäsäguba,  m.  Aug.  1861. 

Hendersonia  vexata  Sacc.  Mich.  VI,  p.  112. 

Hendersonia  arundinacea  Sacc.  Mich.  II,  p.  211  (nec 
Desm.). 

*  H.  p)ciuperior  Karst.  (N.  subsp.). 


13 

Stylosporae    fusoideo-bacillares,    hyalinae,  5  — 7-septatae, 

7  —  8-guttulatae,    longit.   65 — 75  mmm.,  crassit.  9 — 10  mmm. 

Aboae,  ad  culmos  Phragmitis  commimis,  m.  Junii  1869. 

Prosthemium  hetulinum  Kunz. 

Ad  ramulos  Betulae  albae  in  Mustiala,  m.  Martio  1870. 

Leptostroma  virgultorum  Sacc.  Mich.  VII,  p.  253. 

Var.  Euhinum  Karst.  Lept.  herharum  Link.  var.  Ru- 
binum  Karst.  Hedw.  1884,  n:o  1. 

Spermogonia  sparsa  vei  subgregaria,  lanceolata  vei  ob- 
longata.  Spermatia  elongato-fusoidea,  vulgo  leviter  curvula, 
eguttulatae,  longit.  5 — 7  mmm.,  crassit.  1  mmm.  Basidia  fili- 
formia,  longit.  21 — 25  mmm.,  crassit.  1  mmm. 

In  sarmentis  Bubl  arctici  emortuis  prope  Mustiala,  m. 
Oct.  1868. 

A  Lept.  hypodermoidi  Sacc.  Mich.  VI,  p.  114  spermo- 
goniis  liberis,  convexulis,  spermatiis  eguttulatis  longioribusqve 
differt. 

Leptostroma  Spiraeae  Fr. 

In  caulibus  Spiraeae  Uhnariae  ad  Mustiala,  m.  Sept. 
1865. 

Leptostroma  Calami  Karst.  Hedw.   1883,  p.  180. 

Spermogonia  sparsa,  ut  plurimum  elongata  vei  linearia, 
rarius  oblongata,  suborbicularia  vei  irregularia,  planiuscula, 
nigra,  nitidula,  0;3 — 0,6  mm.  longa.  Spermatia  elongata  vei 
fusoidea,  hyaliua,  simplicia,  longit,  circiter  3  mmm.,  crassit. 
vix  0,5  mmm. 

In  foliis  Äcori  Calami  putrescentibus  in  insula  Run- 
sala,  m.  Sept.  1868. 

Jjeptostroma  Luzulae  Lib.  Cr.  Ard.  Lept.  Juiicacea- 
rum  Sacc.  Mich.  VI,  p.  252. 

In  foliis  Luzulae  pilosae  langvidis  prope  Mustiala, 
m.  Sept. 

Leptot/njrium  vulgare  (Fr.)  Sacc.  Mich.  II,  p.  113. 

Forma:  Ängelicae. 

Spermatia  elongata^  utrinqve  obtusiuscula,  recta  vei 
leviter  curvula,  longit.  5 — 6  mmm.,  crassit.  1  — 1,5  mmm. 


14 

In  caulibus  Angelicarum  in  insula  Maris-Glacialis,  Kiidin, 
d.  8  m.  Julii  1861. 

Leptothyrium  litigiosum  (Desm.)  Sacc.  Mich.  VI,  p.  113. 

In  stipitibus  Pteridis  aqvilinae  in  Fennia  saltem  au- 
strali  passim. 

Dinemasporhim  strigosum  (Fr.)  Sacc.  Mich.  VII,  p.  281. 

Ad  culmos  et  folia  graminum  arida  in  Fennia  au- 
strali  Mustiala,  Aboa. 

Dinemasporhim  hispicliUum  (Schrad.)  Sacc.  Mich.  VII, 
p.  281. 

Ad  lignum  prope  Aboam. 

Hifpodermium  sparsum  Link.  Sacc.  Mich.  VIII,  p.  634. 

In  acubus  Fini  sylvestris  ad  Mustiala. 

Coryneum  pulvinatum  Kunz.  et  Schm. 

In  ramis  dejectis   arborura    frondosarum  circa  Mustiala. 

Melanconium  sphaerospertnum  (Pers.)  Link. 

In  culmis  emortuis  Phragmitis  communis  per  totani 
Fenniana  et  Lappouiam. 

Melanconium  hetiilinum  Kunz.  et  Schra. 

In  cortice  Betidae  albae  ad  Mustiala. 

Melanconium  disseminatum  Link. 

In  ligno  putrescente  in  paroecia  Tyrvis. 

Melanconium  glomeratum  Link. 

Ad  ramos  Tiliae  emortuos  in  Mustiala. 

Dothiopsis  Karst.  Hedw.  1884,  n:o  1. 

Stroma  erurapens,  pulvinatum,  subcoriaceum,  atrum. 
Loculi  iramersi,  numerosi.  Spermatia  elongata,  utrinqve  ob- 
tusa,  simplicia,  hyalina.  Forte  a  Fusicocco  Sacc.  Mich.  VI, 
p.  99,  haud  satis  diversa. 

Dothiopsis  pithyophila  (Sacc.)  Karst.  Hedw.  1884,  n;o 
1.     Dothiorella  2^iihyophila  Sacc.  Mich.  VIII,  p.  619. 

Stroraata  per  peridermium  laceratum  erurapentia  vei  in 
cortice  interiore  subsuperficialia,  pulvinata,  planiuscula,  ro- 
tundata  vei  oblongata,  saepe  confluentia,  atra,  solito  papillu- 
lata,  griseofurfuracea,  1  —  2  mm.  in  diam.  Spermatia  elon- 
gata vei  bacillaria,  recta,  longit.  10—13  mmm.,  crassit.  2 
mmm.     Loculi  numerosi,  minimi. 


15 

Ad  corticem  Pitii  sylvestris  prope  Mustiala,  m.  Maji 
1867. 

Fusicoccum  hacillare  Sacc.  forteqve  qvoqve  Fusicoccuyn 
pithyum  Sacc.  ab  hae  vix  discernenda. 

Cryptosjjorium  Neesii  Kunz. 

Ad  ramos  emortuos  Aini  in  ditione  Mustialensi. 

Sporotrichum  virescens  Link. 

In  cortice  vetusto  prope  Mustiala. 

Dactyllum  de7idroides  (Bull.). 

Supra  Boletos  putrescentes  in  Mustiala. 

Dactylium  macrosporum  (Ditm.)  Fr. 

Supra  folia  putrescentia  ad  Mustiala. 

Trichotheciuni  roseum  (Pers.)  Link. 

Supra  ramos  putrescentes  in  Tammela,  Lojo  et  prope 
Aboam. 

Ramidaria  variahilis  Fuck.  Symb.  p.  361. 

In  foliis  langvescentibus  Verbasci  Thapsi  et  Verh.  ni- 
gri  circa  Mustiala. 

Bamularia  Ärmoraciae  Fuck. 

In  foliis  langvidis  Ärmoraciae  rusticanae  fine  m.  Aug. 
1867  in  Mustiala  lecta. 

Ramidaria  ohovata  Fuck.  Symb.  p.  103. 

In  foliis  langvescentibus  Rumicis  domestici  in  ditione 
Mustialensi,  mens.  Julii — Sept-  haud  rara. 

Ramidaria   Urticae  Ces.  Herb.  myc.  n:o  1680. 

Ad  folia  viva   Urticae  dioicae  prope  Mustiala. 

Ramidaria  gibba  Fuck. 

In  foliis  vivis  Trifolii  repentis  prope  Mustiala,  ra. 
Julii  1866. 

Ramularia  pusilla  Ung. 

Syn.  Ramularia  aplospora  Speg.  Dee.  Mye.  105.  Sacc. 
Mieli.  VI,  p.  170.    Ovularia  pusilla  Sacc.  Mieh.  VII,  p.  547. 

In  foliis  vivis  Alchemillae  vulgaris  freqvens  per  Fen- 
niam  saltem  australem. 

Ramidaria    Valerianae  (Speg.). 

In  foliis  vivis  Valerianae  ofjicin.  circa  Mustiala  passim. 


16 

Ramularia  iOvularia)  primulana  Karst.  Hedw.  1884, 
n:o  1. 

Caespituli  hypophylli,  maculicolae.  Maculae  suborbi- 
culares,  saepe  confluentes,  superne  flavescente  pallidae,  in- 
ferne  incanae.  Hyphae  brevi-ramulosae  s.  denticulatae,  hyalinae, 
longit.  70—85  mmm.,  crassit.  3 — 5  mmm.  Conidia  sphaeroi- 
deo-ellipsoidea,  subiude  oblongata,  simplicia,  rarissime  obso- 
lete  uniseptata,  longit.  12 — 21  mmm.,  crassit.  6  —  8  mmm. 

In  foliis  vivis  Primulae  veris  in  insula  Runsala  prope 
Aboam,  m.  Sept.  1878. 

Ramularia  Adoxae  Karst.  Hedw.  1884,  n:o  1. 

Caespituli  hypophylli,  punctiformes  confluentesqve,  albidi 
vei  canescentes.  Hyphae  simplices,  parce  denticulatae,  chlorino- 
hyalinae,  longit.  45 — 60  mmm.,  crassit.  3 — 4  mmm.  Conidia 
cylindracea  s.  bacillaria  vei  fusoideo-elongata,  simplicia,  hya- 
lina,  longit.  15 — 33  mmm.,  crassit.  4 — 6  mmm. 

Ad  folia  viva  Adoxae  moschatellinae  in  insula  Runsala, 
m.  Junii  1871. 

Ramularia  Taraxaci  Karst.  Hedw.  1884,  n:o  1. 

Caespituli  maculicolae.  Maculae  amphigenae,  rotunda- 
tae,  expallentes,  virescente,  subinde  purpurascente  marginatae. 
Hyphae  ramosae,  hyalinae,  longit.  40  mmm.,  crassit.  2 — 3 
mmm.  Conidia  bacillaria,  simplicia,  recta,  hyalina,  longit. 
15 — 39  mmm.,  crassit.  2 — 3  mmm. 

In  foliis  langvescentibus  Taraxaci  officinalis  prope 
Vasam,  m.  Aug.  1867. 

Ramularia  Cicutae  Karst.  Hedw.  1884,  n:o  1. 

Conidia  bacillaria  vei  cylindracea,  simplicia  vei  uniseptata. 
hyalina,  recta,  longit.  26 — 36  mmm.,  crassit.  4—5  mmm. 

Ad  folia  langvida  Cicutae  virosae  in  Mustiala,  m. 
Aug.  1872. 

Cercospora  Faridis  Erikss.  Fung.  par.  scand.  exsicc. 
n:o  85. 

In  foliis  vivis  Paridis  qvadri/oliae  circa  Mustiala  mi- 
nime  rara. 

Toruta  expansa  (Kunz.  et  Schm.)  Fr. 


17 

Adcaules  Umbelliferarum  vetustos  in  Fennia  australi 
(Tyrvis,  Tammela,  Aboa). 

Torilla  hysterioides  Cord. 

Ad  lignum  vetustum  Coryli  in  insula  Runsala. 

Torilla  graminicola  Cord. 

In  graminibus  variis  prope  Mustiala. 

Torilla  herbarum  Link. 

Ad  caules  herbarum  variarum  in  Mustiala,  Ulfsby,  Hel- 
singforsiae. 

Torilla  stilhosjjora  Cord. 

In  ramis  emortuis  salicum  Aboae  et  in  Lapponia  ros 
sica  (Sasheika,  Kola). 

Bispora  monilioides  Cord. 

Ad  lignum  vetustum  passim  in  Fennia  australi. 

Coniothecium  complanatum  (Nees.)  Sacc. 

In  ramis  emortuis  prope  Villmanstrand. 

Coniothecium  2)unctiforfne  Cord. 

In  ligno  pineo  prope  Mustiala. 

Coniothecium  congliUinatiim  Cord. 

Ad  lignum  betulinum  flelsingforsiae. 

Coniothecium  effusum  Cord. 

Ad  lignum  Helsingforsiae. 

Coniothecium  hetulinum  Cord. 

In  cortice  Betulae  ad  Mustiala. 

Camptoum  ciirvatum  (Kunz.  et  Schm.)  Link. 

Supra  folia  emortua  in  Fennia  australi  et  media  (Vasa) 
passim. 

Arthrinium  caricicola  Kunz.  et  Schm. 

In  foliis  Caricum  putrescentibus  haud  raro  obvium  in 
Fennia  australi. 

Gonatosporium  puccinioides  (Kunz.  et  Schm.)  Link. 
Ad    folia    Caricum  putrescentia    hinc  inde    in    Fennia 
australi. 

Trichosporiiim  fuscum  (Link.)  Sacc. 
In  cortice  prope  Vasam. 


18 

Helicotrichum  pulvinatum  Nees. 

Helsingforsiae,  ad  truncos  vetustos. 

Cladosporium  epiphyllum  Nees. 

Supra  folia  putrescentia  prope  Vasam. 

Cladosporium  fasciculatiim  Cord. 

Ad  Scirpum  prope  Aboam. 

Cladosporium  Typharum  Desm. 

Mustiala,  in  foliis  Typhae  latifoliae  putridis. 

Hehninthosporium  velutinum  Link. 

Supra  ramos  Betulae  exsiccatos  per  totam  Fenniam  et 
Lapponiani  (Kola). 

Hehninthosporium  tenuissimum  Nees. 

In  caulibus  exsiccatis  ad  Mustiala. 

Fumago  vagans  Pers. 

In  ramulis    foliisqve  arborum  frondosarum  ad  Mustiala. 

Stilbuni  hyalinum  Alb.  et  Schra. 

Ad  caules  putrescentes  in  agro  Mustialensi, 

Stilbum  byssinum  Pers. 

Ad  ramos  prope  Mustiala. 

Stilbum  vulgare  Tod. 

In  ligno  putrescente  in    Fennia  saltem  australi  passim. 

Stilbum  pellucidum  Schrad. 

Ad  lignum  mucidura  in  par.  Tyrvis. 

Stilbum  pubidum  Tod. 

Ad  acus  Pini  in  par.  Tyrvis. 

Stilbum  tomentosum  Schrad. 

Supra  Myxomycetes  putrescentes  circa  Mustiala. 

Stilbuni  smaragdinuni  Alb.  et  Schm. 

Supra  lignum  putridum  in  regione  Mustialensi. 

Isaria  citrina  Pers, 

In  fungis  putrescentibus  prope  Aboam. 

Isaria  intricata  Fr. 

In  fungis  emortuis  prope  Mustiala. 

Isaria  epiphylla  Pers.  *  agaricina  Karst. 

Ad  Mycenam  galericulatam  emortuam  passini  (Helsing- 
forsia, Tyrvis,  Mustiala,  Aboa). 


19 

Graphium  macrocarpum  Cord.  lectum  Helsingforsiae. 

Hymemda  vulgaris  Fr. 

Ad  caules  emortuos  Urticae  dioicae  in  par.  Tammela, 
Merimasku  et  Tyrvis. 

Tubercidaria   Volutella  Cord. 
Ad    ramulos    Spiraeae   in  Mustiala  et  Aboa,  m.  Martio 
et  Noverabri. 

Tiihercularia  Buhi  Cord.  Tuh.  vulgaris  ^  Rubi  Cord. 
Icon.  I,  4,  t.  1,  f.  79. 

Ad  caules  Buhi  idaei  circa  Mustiala  sat  freqvens,  m. 
Oct.  et  Nov. 

Tiihercularia  discoidea  Pers.  Syn.  p.  111. 
In  truncis    ramisqve    dejectis   Aceris  platanoidis    Hel- 
singforsiae, Aboae  et  in  Mustiala. 

Tiihercularia  saligna  Alb.  et  Schw. 
Ad  ramulos  emortuos  Salicum  passim  in  Fennia  saltem 
australi. 

Tuhercularia  herharum  Cord.  var.  Urticae  Karst. 
Acervuli  mediocres,  rosei. 

Ad  caules  emortuos  Urticae  dioicae  prope  Kola,  oppi- 
dum  Lapponiae  rossicae,  m.  Julio  1861. 

Aegerita  candida  Pers. 

Supra  lignum  vetustum  prope  Aboam,  Vasam  et  Mus- 


tiala. 


Periola  furfuracea  Fr. 

Ad  poma  putrescentia  in  regione    Aboensi,   Merimasku. 

Periola  tomentosa  Fr. 

In  tuberibus  putridis  Solani  tuberosi  in  Mustiala. 

Epicoccmn  purpurascens  Ehrenb. 
Ad  caules  siccos  in  Mustiala. 

Fusarium  roseum  Link. 
Ad  caules  prope  Mustiala. 

Fusarium  Solani  (Mart.)  Sacc.  Mich.  VII,  p.  296. 
In  tuberibus  Solani  tuberosi  ad  Mustiala. 


20 

IV.    Zygomycetes. 

Phycotmjces  nitens  Kunz.  Uiva  nitens  Agardh.  Mucor 
2)hycomyces  Berk.  Byssus  olivaceus  Winch.  Fl.  North.  p. 
121  (sec.  Cooke). 

In  fructibus  Cerasi  hortensis  prope  Nyslott. 

V.    Myxomycetes. 

Plasmodiopliora    Brassicae    Var.  in  Fennia  australi  ra- 
dices  Brassicarum  variarum  male  vexat. 

Mustiala,  m.  Jan.  1884. 


(Meddel   af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,  11:  1884.) 


Symbolae  ad  Mycologiam  Fennicam. 

Auctore 

P.  A.  Karsten. 
XIV. 

(Societati  exMbitum  die  1  Martii  1884.) 

Physisporus  7nolluscus  (Fr.)  *  homhijcinoides  Karst. 
(N.  subsp.). 

Crassiusculus,  mollissimus,  laxe  adhaerens,  ambitu  bys- 
sinus.  Pori  angulati,  iuaeqvales,  longi,  mediocres,  palle- 
scentes,  marginales  magni,  admodum  curti,  cellulaeformes,  dis- 
sepimentis  tenuissimis,  deutatis  lacerisqve. 

Prope  Nyslott,  ad  lignum    putridum,  leg.  O.  Carlenius. 

Serpula  (MeruUus  ***  Serpula  Pers,  Syn.  p.  496) 
Karst.  (K  gen.). 

Receptaculum  efFusum,  resupinatum,  contextu  mucedineo. 
Hymenium  ceraceo-molle,  contiguum,  superficie  plicis  obtusis 
reticulatum,  incoinplete  porosum,  demum  gyrosum  obsoleteqve 
dentatum.  Sporae  plus  minus  late  ellipsoideae,  ferrugineae 
vei  cinnamomeae. 

Huc  pertineut:  MeruUus  lacrymans  (Wulf.)  Schum., 
M.  sqvalidus  Fr.,  M.  papijraceus  Fr.,  M.  umhrinus  Fr.,  M. 
Umantioides  Fr.,  M.  aureus  Fr.  et  M.  molluscus  Fr. 

Crouania  Knjaeschensis  Karst.  (N.  sp.). 

Apothecia  sparsa,  sessilia,  hemisphaerica,  demum  expansa, 
subuuda,  epithecio  aurantio-luteo,  extus  dilutiora,  lätit,  circi- 
ter  1  cm.  Asci  usqve  ad  250  mmm.  longi,  14 — 15  mmm. 
erassi.  Sporae  monostichae,  sphaeroideae,  laeves,  guttulatae 
s.  plasmate  in  globulos  diviso  (in  specim.  diu  asservatis),  diam. 
12 — 15  mmm.  Paraphyses  numerosae,  apice,  vix  incrassato, 
curvatae,  hyalinae,  crassit.  circiter  2  mmm. 


22 

Supra  terram  prope  pagum  Knjäschä  Maris  Albi,  m. 
Aug.  1861. 

Tijtnpanis  saepiaria  Karst.  Hedwigia. 

Apothecia  erumpenti-superficialia,  sparsa,  sessilia,  soli- 
taria,  nonnumqvam  in  caespitulos  sociata  (2 — 5  insimul),  pri- 
mitus  clausa  et  subsphaeroidea,  deinde  aperta,  concava,  sub- 
inde  ellipsoidea  vei  varie  contracta,  obtuse  marginata, 
nuda,  subtiliter  punctulata,  nigra,  lätit.  0,3 — 0,5  mm.  Asci 
clavati,  subpedicellati,  obtusi,  longit.  70 — 80  mmm,,  crassit. 
8 — 9,5  mmm.  Sporae  8:nae,  obliqve  mono-  vei  subdistichae, 
ovoideo-oblongatae,  simplices,  raro  1-,  rarissime  3-septatae, 
longit.  12 — 18  mmm.,  crassit.  3,5 — 4,5  mmm.  Paraphyses 
filiformes,  interdum  ramosae,  crassit.  1,5  mmm. 

Ad  lignum  pineum  in  Mustiala,  m.  Sept.  1870. 

Sclerodenna  vulgare  Fr.  in  insula  Runsala  prope  All- 
männa  Promenaden  semel,  sed  sat  copiose,  legimus. 

Phyllactinia  corijlea  (Pers.)  Karst.  Ph.  suffulta  (Reb.) 
Sacc.  In  foliis  vivis  Älni  ad  Mustiala. 

Pleospora  vulgaris  Niessl.  Not.  Krit.  Pyr.  p.  27,  t.  IV, 
f.  11,  in  caulibus  emortuis  Chenopodii,  Ranunculi,  Chrysan- 
themi  leucanthemi,  Plantaginis  majoris,  Anthrisci  sylvestris 
et  Rumicis  domesticae  prope  Mustiala,  m.  Apr. — Jun.  haud 
raro  obvenit. 

Asterina  Hhnantia  (Pers.)  Sacc.  Syli.  I,  p.  761. 
In  ferulis  emortuis  Umbelliferarum  per  totam  Fenniam 
et  Lapponiam  passim  obvia. 

Byssonectria  ohducens  Karst.  in  regione  aboensi,  Sandö, 
m.  Aug.  1877  (Fr.  Elfving). 

Anixia  perichaenoides  (Cook.)  Sacc.  Syli.  I,  p.  35. 

In  ferulis  putrescentibus  Antrisci  prope  Aboam,  m. 
Majo  1861. 

Sporae  exacte  spbaeroideae,  guttula  unica  magna  prae- 
ditae,  diam.  14—15  mmm.     Asci  usqve  ad  15  mmm.  crassi. 

Sphaerella  Iridis  Auersw.  Myc.  Eur.  Pyr.  p.  18,  f.  71. 
In    foliis   siccis   Iridis    Pseudacori  prope    Nyslott  (O. 
Carlenius). 


23 

Gloniopsis  biformis  (Fr.)  Sacc.  Syli.  II,  p.  773. 

Var.  provecta  Karst.  Hedwigia. 

In  ligno  denudato  Quercus  in  regione  aboensi,  Meri- 
masku, d.  8  m.  Maji  18G5. 

Phoma  errabiaida  Desm.  Sacc.  Mich.  VII,  p.  337. 

Ad  caules  emortuos  Verhasci  Thapsi  ad  Myllypacka 
par.  Tammela,  m.  Junio  1868. 

Plioma  Elaeagni  Sacc. 

In  ramis  Elaeagni  macrophyllae  in  Mustiala,  d.  10  m. 
Aprili  1866. 

Phoma  excelsa  Karst.  Hedwigia. 

Spermogonia  sparsa  vei  subgregaria,  per  peridermium 
erumpentia,  rotundata,  subastoma,  atra,  primitus  saepe  fusco- 
pulverulenta,  0,3 — 0,6  mm.  Iata.  Spermatia  ovoidea  vei  el- 
lipsoideo-oblongata,  uniguttulata,  hyalina,  longit.  18 — 24  mmm., 
crassit.  9  mmm. 

In  ramulis  Piceae  excelsae  emortuis  ad  Mustiala,  m. 
Aprili  1870. 

Phoma  arctica  Karst.  Hedwigia. 

Spermogonia  erumpenti-superficialia,  gregaria,  rotundata, 
ut  plurimum  subsphaeroidea,  astoma,  atra,  opaca,  0,4 — 0,5 
mm.  Iata.  Spermatia  sphaeroidea  vei  ovoidea,  hyalina,  diam. 
1,5 — 3  mmm.    vei  longit.  2 — 4   mmm.,  crassit.  1 — 2  mmm.) 

Ad  lignum    vetustum  in  insula  Maris  glacialis.  Kiidin. 

Phoma  perpusilla  Karst.  (N.  sp.). 

Spermogonia  superficialia,  hemisphaerica,  rotundata  vei 
oblongata,  astoma,  atra,  glabra,  diam.  0,1  mm.  Spermatia  elon- 
gata,  hyalina,  longit.  6 — 7  mmm.,  crassit.  1,5  mmm. 

In  ferulis  putrescentibus  Änthrisci  prope  Aboam,  m. 
Majo  1861. 

Phoma  inconspiciia  Speg.  Nov.  Add.  146.  Sacc.  Mich. 
VII,  p.  273  in  scapis  floralibus  Droserae  rotundifoUae  in 
agro  Mustialensi  semel. 

Phoma  Lingam  (Tod.)  Desm.  Cr.  Fr.  1877.  Sphaeria 
Lmgam  Tod. 

Ad    caules    emortuos    Betae    vulgaris    in  Mustiala,  m.         ^ 
Julio  1865.  /CsV- j" 


24 

Specimina  nostra  sclerotioidea,  forte  immatura. 
Phoma  herharmn  "West.  ad  caules  putrescentes  herbarum 
variarum  circa  Mustiala. 

Phoma  nehulosa  (Fr.)  Mont.    Sphaeropsis  nehulosa  Fr. 
In  caulibus  emortuis  Solani  tuberosi  ad  Mustiala. 

RhyncJiophoma  Karst.  Hedwigia. 

Spermogonia  innata  vei  subsuperficialia,  carbonacea,  ad- 
modum  tenuia,  glabra,  in  rostrum  cylindraceum  longum  pro- 
ducta.  Spermatia  ellipsoidea  vei  sphaeroidea,  simplicia  vei 
spurie  tenuiter  uniseptata,  hyalina. 

Bhynchoi^homa  crypta  Karst.  Hedwigia. 

Spermogonia  sparsa,  ligno  alte  immersa,  subsphaeroidea 
vei  ovoidea,  laevia,  aterrima,  diam.  100 — 150  mmm.,  rostro 
aeqvali,  spermogonio  duplo  vei  quadruplo  longiori,  apice  ultimo 
conoideo  prominuto.  Spermatia  ellipsoidea,  longit.  6—8  mmm., 
crassit.  3 — 4  mmm. 

In  ligno  carioso  Tiliae  ulmifoliae  in  Runsala,  die  13 
m.  Aprilis  1861. 

Diplodia  Pubi  Fr. 

Stylosporae  ellipsoideae,  utrinqve  rotundatae,  1-septa- 
tae,  atrofuligineae  (sub  lente  fuscae),  ad  septum  vulgo  con- 
strictae,  longit.  21 — 28  mmm.,  crassit.  10  —  12  mmm. 

In  ramis  putrescentibus  Pubi  idaei  ad  Aboam. 

Dipl.  Pubi  Sacc.  Mich.  II,  p.  257  stylosporis  paullo 
minoribus  discrepat. 

Diplodia  Dulcamarae  Fuck.  Syrab.  p.  175. 

Stylosporae  ellipsoideae,  ad  septum  constrictae,  fuscae, 
longit.  22 — 25  mmm.,  crassit.  12 — 13  mmm. 

In  caulibus  emortuis  Solani  Dulcamarae  prope  Jakob- 
stad, d.  7  m.  Julii  1870. 

Diplodia  sapinea]  (Fr.)  Fuck.  in  ramis  emortuis  Pini 
sylvestris  circa  Mustiala  haud  rara. 

Hendersonia  Solani  Karst.  Hedwigia. 

Pycnidia  subgregaria,  per  corticem  fissum  erumpentia, 
sphaeroidea,  ostiolo  papillato,  atra,  mediocria.  Stylosporae 
oblongatae,    utrinqve    obtusissimae,    rectae    vei    subflexuosae, 


25 

3 — 7-,    plerumqve    3 — 5-septatae,    ad   septa    non    constrictae, 
dilute  fuligineae,  longit.  12—22  mmm.,  crassit.  4,5 — 6,5  mmm. 
Aboae,    ad  caules  ramosqve  siccos  Solani  Dulcamarae, 
d.  2  m.  Sept.  1868. 

Dothiora  eimomia  Karst.  Hedwigia. 

Stromata  gregaria,  peridermio  elevato  rimoseqve  fisso 
tecto,  vulgo  rotundata,  unilocellata,  atra,  intus  in  griseum 
vergentia,  0,3 — 0,6  mm.  Iata.  Spermatia  elongata,  recta  vei 
leviter  curvula,  eguttulata,  hyalina,  longit.  4 — 5  mmm.,  cras- 
sit. 0,5 — 1  mmm. 

In  ramulis  Fraxini  excelsioris  exsiccatis  in  agro  Mus- 
tialensi,.  m.  Nov.  1865. 

Dothiora  Sijringae  Karst.  Hedwigia. 

Stromata  couferta,  seriatim  disposita,  nonnumqvam  sub- 
confluentia,  per  corticem  erumpentia,  applanata,  forma  varia, 
ut  plurimum  angulato-rotundata  vei  angulato-oblongata,  laevia, 
nuda,  nigra,  sicca  admodum  dura,  usqve  ad  1  mm.  Iata. 
Spermatia  ovoidea  vei  ovalia,  simplicia,  hyalina,  longit.  4 — 6 
mmm.,  crassit.  3  mmm. 

In  ramis  Sijringae  vulgaris  emortuis  in  regione  Abo- 
ensi,  Merimasku,  m.  Maji  1865. 

Fusicoccum  coronatum  Karst.  Hedwigia. 

Stromata  liypo-,  raro  epiphylla,  sparsa  vei  conferta,  per 
epidermidem  nigrefactam  fissam  erumpentia,  depresso  sub- 
conoidea,  albido-furfuracea,  0,5 — 0,8  mm.  Iata.  Spermatia 
cylindracea,  utrinqve  rotundata,  longit.  12 — 14  mmm.,  crassit. 
2 — 2,5  mmm. 

In  foliis  Betulae  alhae  putrescentibus  ad  Mustiala  m. 
Maji  1869. 

Vermicularia  Schoenoprasi  Auers\v.  in  Ailio  Schoe- 
nopraso  in  Mustiala  freqventer  occurrit. 

Vermicularia  Dematium  (Pers.)  Er.  in  ferulis  aridis 
Anthrisci  sylvestris  prope  Aboam.  —  Spermatia  faleata,  lon- 
git. 18  —  20  mmm.,  crassit.  4 — 4,5  mmm. 

Cytisp)ora  Pini  Desm.  prope  Nyslott  (O.  Carlenius). 

Catinula  turgida  (Fr.)  Desm.  Cr.  Fr.  2168. 


26 

Ad  ramos  emortuos  Coryli  Avellanae  prope  Helsing- 
forsiani et  circa  Mustiala,  m.  Martio,  Aprili  et  Decembri. 

Excipula  jimcigena  Karst.  Hedwigia. 

Spermogonia  subgregaria  vei  sparsa,  superficialia,  subo- 
voidea,  margine  inflexo,  glabra,  atra,  sicca  corrugata,  disco 
atro,  0,5 — 0,7  mm.  Iata.  Spermatia  elongata,  utrinqve  obtu- 
siuscula,  recta  vei  leviter  curvula,  simplicia,  hyalina,  longit. 
8—14  mmm.,  crassit.  2  mmm. 

Ad  culmos  siccos  Junci  conglomerati  in  regione  abo- 
ensi,  Merimasku,  m.  Majo  1865. 

Dinemasporliim  herharum  Cook.  Din,  (jraminum  Lev. 
var.  herharum  Cook.  Brit  Fung.  I,  p.  459. 

In  caulibus  aridis  Artemisiae  vulgaris  et  Bubi  idaei 
circa  Mustiala,  m.  Apr.  et  Jul. 

Spermatia  fusoideo-falcata,  pluriguttulata,  longit.  15 — 20 
mmm.,  crassit.  1,5 — 2  mmm. 

Dinemasporium  graminum  Ldv. 

*  D.  strigosulum  Karst.  Hedwigia. 

Differt  a  typo  spermatiis  9  —  12  mmm.  longis.  2—3 
mmm.  crassis,  setulis  apicalibus  6 — 8  mmm.  longis. 

Ad  culmos  foliaqve  vetusta  Secalis  cerealis,  Phragmi- 
tis  coimnunis  et  Poarum  prope  Mustiala  et  in  regione  abo- 
cnsi,  m.  Majo — Julio. 

Stysanus  macrocarpus  Karst.  Hedwigia. 

Stipites  teretes,  sparsi,  breves,  atri,  superne  dilatati. 
Conidia  in  capitulum  rotundatum  albidum  digesta,  ex  apice 
hypharum  secedente  catenulatim  oriunda,  oblongata,  utrinqve 
rotundato-truncata,  hyalina,  in  flavum  vei  viride  leviter  ver- 
gentia  (sub  lente),  eguttulata,  muco  obvoluta,  longit.  19—22 
mmm.,  crassit.  8  mmm. 

Ad  ramos  emortuos  Coryli  Avellanae  in  agro  Mustia- 
lensi,  m.  Oct. 

Species  ambigua,  forte  potius  Antromyceti  qvam  Sty- 
sano  adnumeranda. 

Helminthosporium  ariindinaceum  Cord.  in  foliis  lan- 
gvidis  I^hragmitis  communis  prope  Mustiala. 


27 

Cladosporium    lierharimi    (Pers.)     Link.     in     caulibus 
Asparagi  officinalis  in  Mustiala. 

Cladosporium    gramiiium    Link.   in  foliis  aridis  grami- 
num  ad  Mustiala. 

Fusicladium  dendriticum  ('Wallr.)  Fuck.  in  foliis  vivis 
Fyri  Mali  in  Mustiala. 

Mustiala,  m.  Febr.  1884. 


(Meddel.  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,  11:   1884.) 


Om  förekomsten  af  Ishafscrustaceer  uti  mellersta 
Finlands  sjöar. 

Af 
O.  Nordqvist. 

(Anmäldt  den  2  Fehruari  1884.) 

Sedän  prof.  Sven  Loven  i  början  af  1860  talet  utgif- 
vit  sinä  undersökningar  „0m  nägra  i  Vettern  och  Venern 
funna  Crustacöer",  ^)  ,,Till  frägan  om  Ishafsfaunans  fordna 
utsträckning  öfver  en  del  af  Nordens  fastland"  ^)  och  ,,0m 
Östersjön"  ^)  har  det  värit  en  känd  sak,  att  ätskilliga  ishafs- 
former  säväl  bland  fiskar  som  evertebrater  hafva  en  ganska 
vidsträckt  utbredning  uti  Nordens  större  insjöar.  Da  de  re- 
sultat,  som  prof.  S.  Lovön  dragit  af  ifrägavarande  arters  geo- 
grafiska  utbredning,  äro  af  största  vigt  för  uppfattningeu  af 
Nordens  fordna  fysiska  förhällanden,  är  det  egendomligt,  att 
ingen  ännu  tagit  sig  för  att  närmare  utreda  den  öfver  tjugu 
är  gamla  frägan.  Sälunda  äro  gräuserna  för  ifrägavarande 
arters  utbrednings  omräde  ännu  obestämda;  ej  heller  har  man 
underkastat  de  yttre  naturförhällanden,  uti  hvilka  dessa  arter 
•förekomma,  nägon  närmare  granskning. 

Ur  de  tvä  senare  af  Loveus  ofvannämnda  afhandlingar 
framgär  beträffande  ishafsformers  förekomst  i  Finland,  att  sä- 
dana  blifvit   funna   af  prof.  A.  J.  Malmgreu  i  Pyhäselkä,  *) 


')  Öfv.  K.  Vetensk.-Akad.  Förhandl.  1861. 

2)  Öfv.  K.  Vetensk.-Akad.  Förhandl.  1862. 

')  Förhandl.  vid  de  Skandinaviska  Naturforskarenes  nionde  möte 
Sockholm  1863,  Stockholm  1865. 

*)  Bör  vara  Pyhliselkll  icke  Pyhäjärvi,  som  Loven  säger.  Jmfr. 
>Kriti9k  öfversigt  af  Finlands  Fisk-Fauna  af  A.  J.  Malmgren».  H:fors 
1863.  Sid.  IX. 


29 

Höytiäinen  och  Ladoga  och  af  dr.  K.  P.  Malmgren  i  Rehja 
och  Uleäträsk.  Dessa  äro  de  enda  finska  sjöar,  uti  hvilka 
ishafscrustaceer  hittills  blifvit  funna.  Tili  dessa  kan  jag  til- 
lägga  Kallavesi,  Maaninga  sjö,  Päijänne  och  Pielisjärvi. 

Närä  tili  hands  ligger  det  antagandet,  att  de  ursprung- 
ligen  vid  kalit  vatten  vana  ishafsformerua  äfven  hos  oss,  uti 
de  för  dem  abnorma  förhällanden,  i  hvilka  de  här  lefva, 
skola  företrädesvis  uppsöka  de  kallare  och  säledes  djupare 
vattenlagren.  För  att  utreda  det  mähändä  existerande  bero- 
endet  mellan  ishafsformernas  utbredning  i  vara  sjöar  och 
vattnets  temperatur,  har  jag  under  minä  di-aggningar  medelst 
en  Negretti  &  Zambra  termometer  bestämt  vattnets  tempe- 
ratur pä  sjöbottnen,  der  de  ifrägavarande  arterna  förekomma. 
Da  det  emellertid,  sä  vidt  jag  vet,  är  första  gängen  nägra 
termometriska  iakttagelser  blifvit  anstälda  för  att  bestämma 
temperaturgränserna'  för  de  i  insjöar  förekommande  ishafs- 
formernas utbredningsomräde,  sä  är  det  troligt,  att  nedan- 
anförda  temperaturgränser  komma  att  nägot  utvidgas  genom 
upprepade  undersökningar. 

Af  de  fyra  arktiska  kräftdjur,  Mysis  oculata  v.  relicta 
Loven,  Gammaracanthus  loricatus  Sab.,  Pontoporeia  affinis 
Lindstr.  och  Idothea  entomon  (L.),  som  blifvit  anträffade  i 
en  del  nordiska  sjöar,  har  jag  hittills  lyckats  finna  endast 
de  tvä  första.  Af  dessa  är  Mysis  den  allmännare.  Nedan- 
stäende  tabell  anger  ort,  datum,  djup,  bottenvattnets  och  för 
jemförelse  äfven  ytvattnets  temperatur,  der  jag  anträffat  My- 
sis. Dervid  bör  anmärkas,  att  säväl  denna  som  de  bäda  öf- 
riga  af  mig  här  oninämnda  crustaceerna  endast  erhällits  frän 
bottenvattnet,  aldrisr  frän  de  öfre  vattenlagren. 


30 


Oit. 


Datum 


Djup  i 
finska 
famnar. 


Maaninga  sjö 

2'  Päijänne  (Kallionsaarenselkä, 
Korpilaks  socken)  .     .     . 

Päijänne  (Sauselkä,  Luhanko 
socken)      


Kallavesi 


Kallavesi  (sundet  mellan  Pu- 
jolandet  och  Vaajasalo)    . 

Kallavesi  (sundet  mellan  Leh- 
toniemi och  Lehtosaari)  . 

Kallavesi  (JynkkUviken) .     . 

Kallavesi     (södra    delen    af 
OUinselkä) 

Kallavesi  (sundet  mellan  Leh- 
toniemi och  Lehtosaari)  . 

Pielisjärvi         (Kauniinselkä 
Juuka  socken)    .... 


19 

vni 


23 

VIII 


24 

VIII 

31 

vm 

IX 

_9^ 

IX 

12 

IX 

16 

ix 

j_ 

X 

17 

X 


24—26 

25—33 

26V2-5I 
12-14 

15—16 

I4V2 


Botten- 

vattnets 

temperat. 

Celsius. 


Ytvattnets 

temperat. 

Celsius. 


6«,6 
,7 


4-  S^S 

/+6«: 

+  6«,9  O 
+  10«,0 
+  12»,3 

+  13o,7 


191/      9^    /+5»,0^) 
12/2-23    ^^50^2^) 

18—19 


+  9«,4 
+  5»,0 


+  17°,3 

-f-  18»,8 
+  18»,4 

+  16»,8 

+  160,2 

+  15»,3 

+  15",0 
-f  15^0 


+  10»,2 
+  5»,0 


Af  denna  tabell  framgär,  att  jag  aldrig  funnit  Mysis 
relicta  pä  mindre  djup  än  12  famnar  och  aldrig  uti  högre 
temperatur  än  IS",?  C  Under  de  draggningar  och  häfningar, 
som  jag  verkstält  pä  mindre  djupt,  har  jag  aldrig  erhällit 
den.  De  största  och  kraftigaste  exemplaren  hafva  förekom- 
mit  pä  djup  mellan  22  och  51  famnar,  der  vattnets  tempe- 
ratur under  Augusti  och  September  varierat  mellan  +  5°,0 
och  4-  6*^,9  C.  Det  största  exemplar  frän  Päijänne,  som 
jag  uppmätt,  var  18,5  mm.  frän  pannan  tili  spetsen  af  mel- 
lersta  caudalbihangen.  De  största  exemplaren  frän  Maaninga 
sjö  voro  nägot  öfver  17  mm.     Säledes  blir  arten  hos  oss  nä- 


')  Pa  4972  famnars  djup. 
^)  Pii  22  famnars  djup. 
»j  Pa  12 V2  famnars  djup. 


31 

got  större  än  i  Mjösen,  der  den  enligt  prof.  Sars  ^)  uppnär 
en  längd  af  17  mm.,  men  nar  icke  de  svenska  exemplarens 
längd,  som  enligt  Loven  blir  ända  tili  20  mm.  ^) 

Gammaracanthus  loricatus  Sab.  är  vida  sällsyntare.  Jag 
har  fuunit  den  endast  pa  de  uti  föregäende  tabell  med  num- 
rorna  1,  2,  3  och  7  angifna  ställen  och  har  aldrig  anträfFat 
den  pä  mindre  djup  än  22  famnar  och  ej  vid  högre  tempe- 
ratur  än  6°,9  C.  Den  uppträdde  säväl  i  största  individ  antal 
som  kraftigast  utvecklad  uti  Maaninga  sjö  pä  24— 26famnars 
djup  vid  en  temperatur  af  5",5  C.  Det  största  här  anträffade 
exemplaret  var  ufver  36  ram.  längt  och  hade  pannhornet  nastan 
lika  längt  som  öfre  antennernas  första  led.  Hos  mindre  in- 
divider  uppnär  pannhornet  icke  denna  längd.  De  största 
exemplaren  frän  Päijänne,  som  erhöUos  i  Sauselkä  pä  26V2 — 51 
famuars  djup  vid  en  temperatur  af  6°,9  C,  uppnädde  en- 
dast 24  mm.  längd.  Hos  dessa  var  pannhornet  betydligt 
mera  böjdt  än  hos  de  stora  Maaninga-exemplaren,  hvarjemte 
dess  längd  icke  öfversteg  Va  ^^  öfre  antennernas  första 
led.  j\linsta  utveckling  och  minsta  individantal  nädde  arten 
i  Jynkkäviken,  der  ett  par  exemplar  anträffades  pä  22 — 23 
famnars  djup  och  vid  en  temperatur  af  -\-  5*^,0  C.  Att  ar- 
ten här  oaktadt  det  kalla  vattnet,  som  synes  utgöra  ett  lifs- 
vilkor  för  den,  icke  nätt  en  sa  hög  grad  af  utveckling  som  i 
Maaninga  sjö  och  i  Päijänne,  torde  böra  tillskrifvas  säväl 
den  omständigheten,  att  den  här  förekora  vid  öfre  gränsen 
af  sin  batymetriska  utbredning  som  i  synnerhet  att  den  var 
inskränkt  tili  en  grop  af  jemförelsevis  ringa  utsträckning  och 
pä  alla  sidor  omgifven  af  grundt  vatten. 

Enligt  S.  Loven  ^)  skilja  sig  frän  Ladoga  och  Vettern 
m.  fl.  sjöar  erhällna  exemplaren  frän  dylika  tagna  i  Ishafvet 
hufvudsakligen  genom  den  mindre  storleken  (Ishafvet  46  mm. 
Ladoga    35    mm.    och  Vettern  33  mm.),  genom  pannhornets 


')  G.  O.  Sars,  Histoire  naturelle  des  crustaces  d'eau  douce  de 
Norvege.  l:o  livraison.  Les  malacostraces.  Christiania  MDCCCLXVII. 
Sid.  14. 

-)  Om  nägra  i  Vettern  och  Venern  funna  crustaceer.    Sid.  285. 

^)  Tili  frägan  om  Ishafsfaunans  fordna  utsträckning.     Sid.  466. 


32 

större  krökning  och  mindre  längd,  som  hos  ishafsformen  öf- 
verstiger  de  öfre  antennernas  första  led,  derigenom  att  fjerde 
kroppsegsmentet  hos  den  sistnämnda  formen  har  enliten  men 
tydlig  ryggtagg,  hvilken  hos  insjöformen  uppträder  först  pä 
femte  segmentet,  och  nägra  andra  karaktärer.  I  alla  dessa 
afseenden  öfverensstämma  de  af  mig  funna  exemplaren  fuU- 
komligt  med  de  af  Loven  beskrifna.  Den  största  frän  Maa- 
ninga  sjö  erhällna  individen  visar  dock,  att  insjöformen,  hvad 
beträflfar  pannhornets  längd  och  form,  vid  högre  älder  högst 
obetydligt  afviker  frän  ishafsformen. 

Den  tredje  hos  oss  af  prof.  A.  J.  Malmgren  i  Ladoga, 
Höytiäinen  och  Pyhäselkä  i  Karelen  samt  af  dr  K.  P.  Malm- 
gren i  Rehja  och  Uleäträsk  funna  ishafscrustacen,  Pontopo- 
reia  affinis  Lindström,  har  jag  icke  lyckats  erhälla.  Troligen 
beror  detta  derpä,  att  den  af  mig  använda  slädhäfven  är  o- 
lämplig  för  fängandet  af  deuna  hufvudsakligen  i  bottendyn 
lefvande  art.  Idothea  entomon  (L),  den  fjerde  ishafscrustace, 
som  anträffats  i  Vetteru,  har  ännu  aldrig  blifvit  funnen  i 
nägon  finsk  insjö. 

I  sammanhang  med  ofvannämnda  former  anföres  vanli- 
gen  äfven  Pallasea  cancelloides  v.  quadrispinosa  Esmark,^) 
oaktadt  den  icke  är  nägon  hafsform.  Af  denna  amphipod,  hvars 
typiska  form  först  blifvit  beskrifven  af  Gerstfeldt  frän  Bai- 
kal sjön  och  floden  Angara,  och  hvaraf  den  nyssnämnda  va- 
rieteten  sedän  blifvit  funnen  i  ätskilliga  af  de  skandinaviska 
och  finska  sjöarna  tillsammans  med  ofvanuppräknade  ishafs- 
former,  har  varieteten  af  mig  anträffats  i  Maaninga  sjö  (station 
1  i  ofvanstäende  tabell)  i  10  exemplar,  utanför  Kuopio  i  sun- 
det  mellan  Lehtoniemi  och  Lehtosaari  pä  17  famnars  djup 
(1  ex.)  samt  pä  de  bäda  ställen  af  Päijänne,  som  jag  under- 
sökt,  nemligen,  Kallionsaarenselkä  (1  ex.)  och  Sauselkä  (2 
ex.)  pä  djup  mellan  2G  och  51  famnar. 


*)  Sars,  a.  st.  sid.  68. 


(Meddel.  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,  U:  1884.) 


Bidrag  tili  kännedom  af  Finska  vikens  övegetation» 

III.     Tillägg  tili  Hoglands  Fanerogamflora. 

Af 

M.  Brennep. 

(Änmäldt  den  2  Febr.  1884.) 

I  Notiser  ur  Sällskapets  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
förhandlingar,  XI  pagg.  1 — 36,  meddelades  under  ofvanstäende 
benämning  en  förteckning  öfver  de  är  1868  med  säkerhet 
frän  Hogland,  Tytärsaari  och  Lavansaari  i  Finska  viken  kända 
fröväxter  och  ormbunksartade  sporväxter,  jemte  en  uppräk- 
ning  af  ett  antal  växter,  som  väl  förut  för  Hogland  uppgif- 
vits,  men  af  en  eller  annan  orsak  mäste  som  osäkra  anses. 
Att  denna  förteckning,  i  följd  af  da  angifna  orsaker  ej  kunde 
vara  alldeles  fullstäudig,  framhöUs  da  redan,  och  blef  förf.  i 
tillfälle  att  ännu  i  samma  häfte  af  Sällskapets  Notiser,  sidd. 
445 — 448,  lemna  nägra  under  sommaren  1870  dertill  förvärf- 
vade  tillägg.  Men  redan  under  de  tre  följande  scmrarne  före- 
togos  nya  färder  tili  denna  intressanta  klippö,  hufvudsakli- 
gast  i  lichenologiskt  hänseende,  men  tillika  erbjudande  till- 
fälle, att  under  olika  beskaffade  somrar  än  de  föregäende  och 
under  olika  tidpunkter  taga  äfven  den  fanerogama  floran  i 
skärskädande.  Sälunda  insamlades  nägra  nya  arter  och  for- 
mer  samt  antecknades  nya  fyndorter  för  de  sällsyntare,  hvar- 
jämte  bekräftelse  erhölls  pä  den  förut  uttalade  äsigten,  att 
en  del  af  Hoglands  flora  är  i  hög  grad  beroende  af  ej  alle- 
nast  de  olika  somrarnes  fuktighetsgrad  och  nederbörd,  utan 
äfven  af  innevänarnes  resor  tili  olika  länder  och  derifrän 
medbragta    olika    spanmälssorter  och  dem  medföljande  ogräs. 


34 

Af  vexlingarna  i  det  sednare  hänseendet  beror  naturligtvis 
vegetationen  pä  äkrar  och  ruderatplatser,  och  säväl  dessa,  som 
backar,  moar  och  andra  torrare  platser,  äfvensom  kärr,  sjö- 
stränder  och  bäckar  röna  tili  sin  äora  inflytande  af  en  större 
eller  mindre  fuktighet  eller  nederbörd.  En  viss  föränderlighet 
i  florans  beskaffenhet  är  häraf  en  följd  och  förklaras  häraf, 
äfvensom  af  svärtillgängligheten  tili  öns  alla  klyftor  och  af- 
satser,  den  omständigheten  att  växter,  som  ett  är  anträffas  i 
mängd,  ett  annat  är  alldeles  saknas,  eller  att  en  forskare  omöj- 
ligen  kan  öfverkomma  hvad  en  annan  förut  observerat.  Att 
dock  äfven  felaktig  bestämning  af  arterna  och  förvexling  af 
lokalerna  härvid  spela  en  viss  roll,  fär  ej  förbises  och  har 
förut  päpekats. 

För  att  pä  ett  ställe  sammanföra  alla  tilläggen  tili  den 
i  Sällskapets  Notiser  XI  publicerade  ursprungliga  förtecknin- 
gen,  upprepas  här  nedan  de  i  nämnda  häfte  pp.  445 — 448 
uppräknade  arterna  och  formerna,  hvarigenom  en  större  öf- 
versigtlighet  torde  vinnas.  Tillika  meddelas  uppgift  om  de 
flesta  af  de  nytillkomna  växternas  förekomst  under  olika 
somrar,  för  att  sälunda  ädagalägga  föränderligheten  i  deras 
appträdande  och  den  sä  beskaffade  florans  vexlingar.  De  fle- 
sta  uppgifter  grunda  sig  pä  egna  under  somrarne  1867,  1868 
samt  1870 — 1873  gjorda  iakttagelser,  dock  hafva  äfven  her- 
rar  W.  Porkka  och  E,.  Sievers  haft  godheten  meddela  af  dem 
gjorda  fynd.  Den  förre  har,  säsom  född  Hogländing,  under  en 
längre  följd  af  är  förvärfvat  kännedom  om  öns  naturföremäl, 
den  sednare  har  under  en  vistelse  i  zoologiskt  ändamäl  som- 
maren  1873  gjort  de  observationer  som  af  honom   meddelats. 

Bland  de  sälunda  tillkomna  tilläggen  torde  särskildt  böra 
omnämnas  Phleum  alpitmm  L.,  säsom  ytterligare  en  nordisk 
form,  hvilken  förmätt  bibehälla  sig  sä  längt  söderut,  tack  väre 
de  säregna  naturförhällanden  som  här  ega  rum.  Fyndorten 
var  en  fugtig  äng  invid  en  emellan  bergen  inklämd  sjö.  Der- 
emot  bör  Poa  alpina  L  pä  grund  af  noggrannare  granskning 
utgä  och  i  stället  tillkoraraa  var.  alpestris  a.  subalpina  f.  2 
Andrs.  Gram.  p.  38  af  P.  pratensis  L.,  hvilken,  iföljd  af  sin 
för  vindarna  utsatta  växtplats  pä  en  af  öns  högsta  toppar, 
pä  nordsidan  om  fyrtornet,  erhällit  ett  P.  alpina  mycket  lik- 


35 

nande  utseende.  Säsom  en  mera  sydländsk  form  mä  deremot 
antecknas  enligt  af  dr  Vainio  i  Sällskapets  Meddelanden 
VI,  p.  217,  gjort  meddelande,  Cotoneaster  vulgaris  Lindl. 
*  nigra  (Ehrh.),  hvilken  ej  anträffats  annorstädes  pä  finskt 
omräde  och  här  sannolikt  pä  nägon  af  de  för  solbaddet  ut- 
satta  klippbranterna  funnit  för  dess  trefnad  gynnsamma 
vilkor. 

Slutsumman  af  Hoglands,  Tytärsaaris  och  Lavansaaris 
fröväxter  blefve  alltsä,  sävidt  nu  kändt  är,  422  arter,  hvaraf  8 
tillkomna  i  följd  af  observationer  är  1870  och  20  under  ären 
1871 — 1873.  Säsom  i  det  föregäende  tillägget  äro  äfven  här 
nedan  de  för  omrädet  nya  arterna  och  formerna  betecknade 
med  en  stjerna  i  marginalen.  För  arternas  ordningsnummer, 
äfvensom  fyndorternas  namn  och  förkortningarnas  betydelse, 
hänvisas  tili  Notiser  ur  Sällskapets  pro  Pauna  et  Flora  Fen- 
nica förhandlingar,  XI,  pp.  1—36  och  445—448. 


5  a.  Phleum  alpinum  L.  vid  Veteljärvi. 
12.       Agrostis    spica-venti    L.    äng    och    potatisland    vid 

Suurkylä. 
25.       Glyceria    distans    (L.)  Kappelniemi  och  Kappelsa- 

tama  r. ;  Pohjaskylä. 
28.       Poa  alpina  L.  bör  utgä,  säsom  varande  P.  praten- 

sis  var.  alpestris  subalpina  And  rs. 
32.       Poa  pratensis  L  r. 

var.    alpestris    a.    suhalpina  f.  2.  Andrs.  Gram.  p. 
38.     Pohjaskorkia,  invid  fyrtornet. 
49.       Carex  canescens  L.  a. 

var.  suhloliacea  Hrtm.  kärrklyfta  i  Mustjyrkänvuori. 
62.       C.  digitata  L  skog  h.  o.  d. 

98.  Alisina  plantago  L.  kärr  vid  Pohjaskorkia. 

99.  Paris    quadrifolia    L.    1  ex.  vid  Purjeniemenpääl- 

lys;  „a.'^  (E.  Nyi). 

UI  a.  Matricaria  chamomilla  L.  Kiiskinkylä  (Porkka). 

UI  b.  Anthemis  tinctoria  L.  gräslinda  i  Suurkylä,  Lapin- 
lahti, Naskinranta;  „flerstädes  i  Suurkylä''"'  (Sie- 
vers)  1871-1878. 


36 

114.  Tanacetum  vM^^are  L.  Kiiskinkylä,  Pohjasrivi ;  „öf- 

verallt^^  (E.  Nyi.)- 

115.  Artemisia  absinthium  L.  Kiiskinkylä,  Suurkylä  r, 
125  a.  Centaurea  scabiosa  L.  trädgard  i  Suurkylä  (Sievers). 
127  a.  C.  cyanus    L.    1    ex.    vid    Kuokolahenjärvi  (1873); 

,,pä  flere  ställen  i  Suurkylä""'  (Sievers). 
129.       Cirsium  palustre     (L.)   vid    Veteljärvi,  äng  ofvan- 

om  Selkäpajanlahti,  Jokiinsuo. 
133  a.  Sonchus  oleraceus  L.  Suurkylä  (Sievers). 
133  b.  S.  asper  (L.)  potatisland  pä  norra  udden. 

138.  Crepis  tectorum  L.  berg  h.  o.  d. 

139.  Hieracium  umbellatum  L  a. 
f,  minor,  Kappelniemi. 

143.  H.  caesium  Fr.  torr  backe  vid  Suurkylä. 

144.  H.  murorum  L. 

*  siibcaesium  Fr.  pä  ängstufvor  N.  om  Suurkylä  r., 

äng  vid  Kiiskinkylä,  Lapinlahti. 
145  a.  H.  canescens  Schleich.  Pohjaskorkia. 

147.  H.  praealtiim  Vili.    vid  Lounatkylä  (Fl.  Nyi.  Or.), 

äng  vid  Kiiskinkylä. 

148.  H.  diibium  L  (H.  collinum  Fr.)  ängsbackar  vid  Suur- 

kylä  och    Kiiskinkylä;    „vid    foten  af  Haukka- 
vuori^'  (E.  Nyi.). 

149.  H.  auricula  L  „a.''  (E.  Nyi). 

var.  majus  Wlilnb.  ängsbacke  vid  Kiiskinkylä,  bland 
H.  dubium  ymnigt. 
151.       Taraxacum  officinale  Web.  mycket  a. 

*  corniculatum    (Klt.)    torrare    betesmarker  och  vä- 

gar  a. 

151  a.  Leoutodon    hastilis    L.    äng  vid  Suurkylä    r.,    La- 
pinlahti. 

154.       Succisa   pratensis    (L.)    vid    Lounatjärvi,   Selkäpa- 
janlahti. 

159.       Galiiim  palustre  L.  stränder  a. 

var.  aspera,  surapmark  v.  om  Liivalahenjärvi. 

166.       Campamda  rapunculoides  L.  Pohjaskylä  (H.  F.  U.), 
Lapinlahti. 


37 

167.       C.  rotundifolia  L.  a. 

f.  floribus  albis,  vestra  branten  af  Lounatkorkia. 
var.  lati/olia,  fuktiga  bergskrefvor  pä  Kappelkallio 
och  Louuatkorkia. 

170.  Lohella  dortmanna  L.  Lounatjärvi,  södra  och  nord- 

Östra  stranden. 

171.  Anchusa  officinaUs  L.  gräslinda  i  Suurkylä;  ,,myc- 

ket  r.'^  (FL  Nyi.  Or.). 
173  a.  Myosotis  lingulata  Lehm.  vid  Kiiskinkylä. 
173  b.  M.    kispida    Schlecht.    torrare    ställen    pä    ängar    i 

södra  delen  ganska  r. 

175.  Lithospermum  arvense  L.  funnen  1851,  försvunnen 

1867  och  1868,  äterfunnen  pä  äng  i  Suurkylä 
r.  somrarne  1870  och  1871,  försvunnen  1872 
och  1873. 

176.  Echium   vulgare    L.    „invid    kyrkan    i  Pohjaskylä^ 

(FL  NyL  Or.)  1856;  Kiiskinkylä  1873. 
179  a.  Lycopus  europaeus  L.  vid  Kiiskinkylä,  Selkäpajan- 
lahti  och  B,uokolahenjärvi. 

187.  Galeopsis  ladanum  L.  „pä  ängar^^  (E.  Nyi.)  1851, 

äterfunnen    1873    pä    „potatisäker    i  Suurkylä"''' 
(Sievers). 
187  a.  Lamium  alhum  L.  Kiiskinkylä  r.  (Porkka). 

188.  L.   purpureum    L.    potatisland    vid    Suurkylä  1868 

och  Pohjasrivi  1872. 

189.  L.  amplexicaule  L.  „ganska  a.""  (FL  Nyi.  Or.)  1856, 

potatisland  pä  norra  udden  a.  1872. 

196.  Hyoscyamus    niger   L.  byar    a.,    pä  sand  vid  Koti- 

kallio. 

197.  Verhascum  thapsus  L.  nägra  exx.  vid  Majakallio,  1 

ex.    vid   Kiiskinkylä;    ,,a.    vid    Lounatkylä  och 

Haukkavuori^^  (E.  Nyi.). 
202.       Veronica    chamaedrys    L.  äng  i  Suurkylä  samt  of- 

vanför  Lapinlahti. 
204.        V.  serpyllifolia  L.  äng  r. 
205  a.  Odontites    ruhra    Pers.    Suurkylä    (Sievers),    förut 

funnen  af  Schrenck. 


38 

214.       Trientalis  europaea  L.  a. 

f.  rosea,  Purjeniemenpäällys. 
217.       Plantago  lanceolata  L.  äng  a. 

var.  duhia  (L.)  .,potatisland  i  Suurkylä*"^   (Sievers). 
219.       Cornus  suecica  L  väta  ställen  a. 
219  a.  Coniimi    maculatiim    L.     „potatiöland    i    Suurkylä'* 

(Sievers). 
222  a.  Äegopodium  podagraria  L.  Somerikonniitty. 
229.       Ranunculus  auricomus  L.  ganska  a. 
232  a.  Anemone  nemorosa  L.  a.  i  stora  frodiga  exemplar. 

232  b.  A.  hepatica  L.  skog  r. 

233  a.  Trollius  europaeus    L.   Ojamaa  samt  äng  vid  Kiis- 

kinkylä  (Sievers). 

235.  Chelidonium  majus  L.  h.  o.  d. 

236.  Fumaria    officinalis    L.    „potatisland    i    Suurkylä'' 

(Sievers),  förut  funnen  af  Schrenck. 

237.  Bunias  orientalis  L.  funnen  1851,  försvunnen  1867, 

1868  och  1870,  äterfunnen  ymnigt  pä  gärdar 
ooh  odlade  ställen  1871,  försvunnen  1872,  äter- 
funnen i  Kiiskinkylä  1873. 

238.  Baphanus  raphanistrum   L.  Suurkylä  i  potatisland 

1868,  Naskinranta  1871. 

239.  Cakile  maritima  (L.)   Hirskallionhelli,    Kappelsata- 

ma,  Selkäpajanlahti. 

241.  Sinapis  arvensis  L.  Suurkylä  1856  enl.  Fl.  Nyi. 
Or.,  Kiiskinkylä  1868,  Suurkylä  pä  gräsplan 
1871. 

246  a.  Arahis  suecica   Fr.  1  ex.  pä  äng  nv.    om  Suurkylä. 

247.       A.  thaliana  L.  torra  ställen  h.  o.  d. 

248  a.  Barbarea  vulgaris  (L.)  Pohjasrivi,  införd  med  ti- 
motheifrö,  1870. 

252.  Lepidhim  ruderale  L.  Pohjasrivi,  Suurkylä,  Kiis- 
kinkylä a. 

256.      Draha  nemorosa  L.  Polijaskorkia  och  Pohjasrivi. 

261  a.  Erodium  cicutarium  L'Her.  Suurkylä  pä  gärds- 
plan  1873. 

262.       Oxalis  acetosella  L.  a. 

f.  Ulacina,  barrskog  v.  om  Veteljärvi. 


39 

265.       Viola    tricolor    L.    äng  vid  Suurkylä,  Kiiskinkylä, 

VälikalHo. 
var.  arvensis  Mupp.  ,,a.  isynnerhet  pä  Östra  kusten"*^ 

(E.  Nyi.)  1851,  Pohjasrivi  1870. 
268.       V.  syhatica  Fr.  a. 

var.  Eiviniana  (Rchnb.)  skog  h.  o.  d. 
276.       Silene    nutans    L.    „vid    Pohjaskylä    ymnig'''    (Fl. 

Nyi.  Or.)  1856,  ängsbacke  vid  Kiiskinkylä  ym- 

nigt    1871,    ängar  vid  Suurkylä  (Sievers)  1873. 
278.       Melandrium   vespertinum  (Sibth.)  funnen  1851  samt 

pä  gräslinda  i  Suurkylä  1871  och  i  Kiiskinkylä 

1873. 
280.       Viscaria  alpina    (L.)  berg  r.,  t.  ex.  Mäkiinpäällys, 

Välikallio. 
282.       Agrostemma  githago  L.  ett    litet    ex.    pä    stranden 

vid  Suurkylä  1873. 
284  a.  SteUaria  holostea  L.  äng    vid    Kiiskinkylä    och    n. 

om  Suurkylä  (Sievers). 

286.  Cerastium  vulgatum  L.  a. 

*  alpestre  Hrtm.  f.  glandulosa,    källartak    af  torf  i 

Suurkylä  r- 

287.  C.  semidecandrum  L.   Pohjaskorkia  (Fl.  Nyi.  Or.). 
var.  viscidum  Fr.  källartak  af  torf  i  Suurkylä. 

f.  itiajor,  tillsammans  med  föregäende. 
287  a.  Arenaria  trinervia  L.  skog  r. 
287  b.  A.  serpyllifolia  L.  torra  ställen  r. 
294.       Lepigonum  leiospermum  Kindb.  [L.  salinum  (Presl.) 

Fr.  ex.  p.]  Kappelsatama. 
310.       Cotoneaster  mdgaris  Lindl.  r. 

*  nigra  (Ehrh.)  funnen  1878  enligt  uppgift    i  dessa 

Medd.  VI,  p.  217. 
320.       Potentilla    anserina    L.    stränder    r.;   pä  toppen  af 

Pohjaskorkia  (Sievers). 
324.       Geum  rivale  L.  äng  h.  o.  d. 
330.       Lathyrns   pratensis    L.    ,,h.    o.    d.*"  (E.  Nyi.),  äng 

vid  Kiiskinkylä  (Sievers). 
334  a.    Vicia    angustifolia     Roth.    potatisland    i    Suurkylä 

(Sievers). 


40 

335.       Ervnm    hirsutum   L.   Kiiskinkylä    1868;    Suurkylä 

(Sievers). 
336  a.  Medicago  lupulina  L,  potatisland  i  Suurkylä  (Sievers). 
337.       Melilotiis    alba    Desr.    Kappelkaula    1868;    gärd   i 

Suurkylä  (Sievers). 
349.       Calluna  vulgaris  (L.)  a. 
f   alhijiora,  Majakallio. 
350  a.  Pyrola    umbellaia     L    skog    uv.    om     Purjekallio 

(Sievers). 
353  a.   P.  media  Sw.  vid  Ruokolahenjärvi. 
354.      P.  minor  L  h.  o.  d. 
359  a.  Scleranthiis  annuus    L.    pä    torra  backar  och  gräs- 

vallar  h.  o.  d.  vid  byarna    sarat    vid  Liivalahti 

1873. 
364.       Polygonum  aviculare  L.  a.,  pä  stränderna  stor  och 

yppig- 

368.       Riimex  crispus  L.  vid  Hirskallionhelli  1868 ;    pota- 

tisäker  i  Suurkylä  (Sievers). 
378.       Salsola  kali  L.  vid   Kappelsatama  och  längs  stran- 

den  af  Suurkylän  satama;  ,,isynnerhet  pä  östra 

sidan^^  (FL  Nyi.  Or.). 
389.       Myrica  gale  L.  kärr  och  väta  ställen  a. 


Af  de  i  Sällskapets  Notiser  XI  p.  37  förtecknade  33 
växter,  angäende  hvilkas  förekomst  pä  Hogland  ytterligare 
bekräftelse  erfordras,  äro  alltsä  6  äterfuuna  och  i  detta  till- 
lägg  intagna,  neml.:  Odontites  rubra,  Erodium  cicutariion, 
Viola  Hiviniana,  Arenaria  trinervia  och  serpyllifolia  sarat 
Scleranthus  annuus,  alla  förut  uppgifuaaf  AI.  Gust.  Schrenck 
i  hans  „Skizze  der  Vegetation  auf  der  Insel  Hochland''^  Ero- 
dium cicutariuni  dock  för  en  lokal,  helt  olikartad  med  den 
hvarpä  den  nu  auträffats,  hvaremot  de  öfriga  27  ännu  icke 
blifvit  äterfunna. 


(Meddel.  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,  11:  1884.) 


Om  en  för  vär  flora  ny  fröväxt  AIsine 
verna  (L.)  Barti. 

Af 
Th.  Saelan. 

(Meddeladt  den  2  Decemher  1882.) 

Vid  granskningen  af  de  i  Finska  museets  växtsamling 
förvarade  exemplaren  af  växtslägtet  Sagina  gjorde  jag  nyli- 
gen  en  högst  intressant  och  märklig  upptäckt,  i  det  att  jag 
bland  Sagina  nodosa  päträffade  en  fröväxt,  sora  icke  förut 
anmärkts  inom  värt  eller  inom  hela  den  Skandinaviska  flo- 
rans  omräde.  Växten,  som  är  tagen  af  Herr  Hjalmar  Neig- 
lick  1877  pä  ett  kait  berg  i  Impilax  socken  i  Ladoga-Kare- 
len,  hör  tili  det  af  Wahlenberg  uppstälda  slägtet  Alsitie, 
och  fann  jag  densamma  vid  närmare  undersökning  vara  AI- 
sine verna  (L.)  Bartl. 

De  nämda  exemplaren,  som  äro  tagna  under  full  blom- 
ning  och  synnerligen  väl  konserverade,  öfverensstämma  full- 
komligt  med  figuren  i  English  Botany  i.  512  och  med  de  ex- 
emplar  af  denna  art  jag  värit  i  tillfälle  att  se  frän  Tyskland, 
Österrike,  Schweiz  och  Sibirien  ;  eudast  att  kronbladen  hos 
exemplaren  frän  Impilaks  äro  obetydligt  större. 

Da  ifrägavande  art  är,  som  sagdt.,  ny  för  den  Skandina- 
viska floran,  viii  jag  här  lemna  en  närmare  beskrifning  af 
densamma. 

AIsine  verna  (L.)  Bartl.  Beitr.  II,  63  (ex  Koch, 
Syn.  I,  124).  —  Arenaria  verna  L.  Mant.  I.  72;  Arenaria 
Gerardi  Willd.  Sp.  pl.  II,  729;  AIsine  Gerardi  Wahleub. 
Fl.  Carp.  132;    Sahulina    Gerardi    et  caespitosa    Reichenb 


42 

Fl.  Germ.  exc.  1788;  Alsine  verna  var.  alpestris  Fenzl  in 
Ledeb.  FL  Ross.  I,  348. 

Exsicc.  Heichenb.  Fl.  Germ.  exs.  n:o  1788  (Sabulina 
Gerardi).  —  Fig.  Engl.  Bot.  t.  512. 

Mängärig.  Hela  örten  blekgrön.  Stjelkar  flere  till- 
sammans  frän  den  korta  rotstocken,  löst  tufvade,  uppstigande, 
fägreniga,  5—20  cm.  länga,  nedtill  med  tätt  sittande,  viss- 
nadt  qvarstäende  blad,  upptill  glesare  bladiga,^/^^  glandelhä- 
riga,  trinda,  utan  nägra  grenämnen  i  bladvinklarne ;  de  ne- 
dre  grenarne  sterila  endast  bladbärande,  de  öfre  i  toppen 
med  ett  3 — 8-blommigt,  jämnhögt  blomknippe,  stundom  en- 
blommiga.  Blad  jämnbredt  syllika,  trubbiga,  vid  basen  sam- 
manväxta,  de  nedre  utböjda,  de  öfre  uppräta,  10 — 12  mm. 
länga,  ^,'2 — 1  mm.  breda,  iindertill  upphöjdt  3-nerviga,  de 
öfre  mycket  tunt  glandelhariga ;  de  öfversta  betydligt  kortare 
och  nägot  bredare,  äggrunda  spetsiga,  öfvergäende  tili  stödje- 
blad.  -B^w2mor  jämförelsevis  stora,  1  cm.  breda;  blomskaft  ^na, 
före  blomningen  i  spetsen  lutande,  sedermera  uppräta,  1 — 2^/2 
cm.  länga,  fint  glandelhariga;  skärmblad  örtartade,  ägg- 
runda, spetsiga,  mycket  smalt  hinnkantade,  3-nerviga,  fint 
glandelhariga.  Foderhlad  äggrunda,  spetsiga,  3V2 — ^  i^im. 
länga,  med  3  iipphöjda,  nastan  parallela  nerver^  tunt  glan- 
delhariga, omgifna  af  en  mycket  smal,  stundom  nastan  omärk- 
lig,  hvit  hinnkant.  Kronhlad  snöhvita,  ovala  eller  omvändt 
äggrunda,  trubbiga,  hastigt  sammandragna  tili  en  kort  klo, 
vid  basen  nastan  hjertlika,  IV4— IV2  gäiig  längre  än  fo- 
dret.  Ständare  10,  med  hvita  knappar.  Stift  3.  Kapsel 
och  frön  icke  utvecklade  hos  vara  exemplar.  —  Enligt 
exemplar  frän  Sibirien  i  Stevens  Herbarium  och  i  Reichen- 
bachs  exs.  1.  c.  är  kapsein  äggformig,  nägot  längre  än  fodret, 
5 — 6  mm.  läng;  frön  rundade,  plattade,  brungula,  fintaggiga, 
V3  — V4  J^DQ'  länga.  —  ^.  Juli — Augusti. 

Denna  Alsine-form,  som  förekommer  pä  berg  och  klip- 
por  hufvudsakligen  i  fjälltrakter,  tyckes  hafva  en  vidsträckt 
utbredning,  i  det  att  den  uppgifves  frän  större  delen  af  Eu- 
ropa; ss.  frän  Östra  Skottland,  norra  och  vestra  England, 
Wales,  Irland;  Frankrike;  Spanien;  Italien;  Schweiz;  Öster- 
rike,  Ungarn  ned  tili  Dalmatien— Thessalien  och  Macedonien 


43 

Tyskland,  i  Sudeterna,  Karpaterna  och  Harz,  dess  härförin- 
nan  kända  nordligaste  fyndort  i  central  Europa  och  derifrän 
den  genom  bergsströmmar  förts  ned  tili  läglandet  i  Han- 
nover och  Braunschweig;  utom  Europa  är  den  iakttagen 
i  norra  Afrika;  Kaukasien;  Sibirien :  Altai,  Baikal  och 
Irkutzk. 

Att  denna  fjällört  nu  upptäckts  växande  norr  om  La- 
doga,  sä  längt  bort  frän  sitt  egentliga  utbredningsomräde, 
kunde  väcka  en  berättigad  förväning,  sävida  icke  samma  trakt 
af  Ladoga-Karelen,  hvilken  äfven  utgör  en  fjälltrakt,  ehuru 
i  mindre  skala,  redan  förut  öfverraskat  oss  genom  före- 
komsten  af  andra  fjällväxter,  af  hvilka  jag  blott  viii  nämna 
Cerastium  alpiniim  L.,  Saxifraga  nivalis  L,  och  caespitosa 
L.,  Saiissurea  alpina  (L.),  Hieracium  ijrenanthoides  Vili., 
H.  crocatum  Fr.  och  Echinospermum    deflexum  (Wahlenb.). 

De  anträffade  exemplaren  päminna  vid  första  ögon- 
kastet  tiu  växtsätt  och  blomraor  nägot  om  Sagina  nodosa, 
men  skilja  sig  genast  genom  fränvaron  af  de  hos  den  senare 
förekommande  bladgyttringarna  (grenämnena)  i  bladvinklarn  e 
samt  utora  andra  skiljemärken  genom  sinä  starkt  nerviga, 
spetsiga  foderblad  och  trubbiga  stjelkblad. 

Frän  de  i  Lappmarken  förekommande  Alsine  hiflora 
(L.)  och  A.  stricta  (Sw.)  skiljer  den  sig,  utom  genom  sin 
storlek,  frän  den  förra  genom  sinä  nerviga  stjelkblad  och 
spetsiga  foderblad,  samt  frän  den  senare  genom  sin  glandel- 
härighet  och  sinä  starkt  o-nerviga  foderblad. 

En  mycket  närä  stäende  form  är  Alsine  hirtä  (Wormsk. 
FL  D.  t.  1646)  Hartm.  (var.  foliosa  Hartm.  Skand.  FL 
ed.  XI,  245),  som  förekommer  i  Ostfinmarken,  pä  Dovre, 
högfjällen  i  Skottland,  Island,  Grönland,  i  Arktiska  Ryssland 
och  Sibirien,  men  som  ännu  icke  blifvit  funnen  inom  värt 
floromräde,  ehuru  den  sannolikt  äfven  förekommer  der.  Denna 
art  är  antagligen  en  högnordisk  form  af  A.  verna  *)  och  ut- 
märker  sig  genom  lägre,  3 — 10  cm.  höga,  tätare  tufvade  stjel- 
kar;  2  —  3-  ofta  1-blommiga  grenar  med  2  —  5  bladpar;  genom 
stjelkbladen,  som-  äro    äggrunda    spetsiga,    nägot   kortare  och 


*)  Af  Fenzl  i  Ledeb.  FL  Ross.  I,  349  äfven  förd  som  var.  under 
Alsine  vcrna. 


44 

bredare  än  hos  A.  verna,  liknande  dennas  öfversta  (stödje) 
blad;  kronblad  kortare  än  fodret,  stundom  af  dess  längd; 
kapsein  vanligen  föga  utskjutande  öfver  fodret;  frön  nastan 
tagglösa,  finrynkiga.  De  väsentligaste  skiljemärkena,  som  hos 
hela  ^/s/«e-slägtet  ligga  i  fodrets  form  och  byggnad,  äro  lik- 
väl  gemensamma  för  bägge  dessa  former. —  Hit  hör  troligen 
ocksä  Arenaria  propinqua  R.  Br.  i  Franklin's  Narrative 
of  a  journey  to  Polar  Sea  p.  738  (i  E,.  Br.  Verm.  Schr. 
I,  487),  ehuru  beskrifningen  nägot  afviker  deri,  att  foderbla- 
den  angifvas  vara  bredt  hinnkantade  (,,margine  lato  mem- 
branaeeo  albo^).  —  Alsine  ruhella  "VVahlenb.  FL  Lapp.  p. 
128,  t.  VI,  är  den  mest  hopkrympta  formen;  bildande  myc- 
ket  tätä,  fasta  tufvor  med  bladen  tätt  samlade  vid  stjelkarnes 
nedre  del;  grenar  1 — 3  cm.  länga,  vanligen  enblommiga  och 
bladlösa  eller  med  ett  enda  bladpar  af  samma  beskaffenhet  som 
hos  A.  hirtä.  Denna  form  förekommer  i  Svenska  Lapp- 
marken,  Ostfinmarken  —  Dovre,  Spetsbergen,  Novaja-Zemlja, 
Sibirien:  Baikal,  Kamtschatka  och  Tschuktscher  halfön,  och 
har  ej  heller  ännu  blifvit  funnen  inom  värt  floromräde. 


(Meddel.  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,  11:  1884.) 


^nteckningar 


om 


Floran  i  Inari  Lappmark 

af 
Oswald  Kihlman. 

Med  en  karta. 
(Änmäldt  den  5  April  1884.) 

Med  frikostigt  understöd  af  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  fennica  utrustades  vären  1880  en  expedition  i  afsigt 
att  i  botaniskt  syfte  undersöka  Einlands  nordligaste  trakter: 
den  norr  om  Maanselkä  belägna  Inari  Lappmark,  bestäende  af 
Utsjoki  moderförsamling  med  Inari  kapell  ^).  Deltagarne  i 
denna  färd  voro:  d.  v.  fil.  kand.  R.  Hult,  stud.  A.  Arrhe- 
nius  och  undertecknad.  Afresan  frän  Helsingfors  företogs 
sjövägen  den  21  Maj ;  redan  vid  Gamla  Karleby  mötte  ishin- 
der,  sä  att  resan  derifrän  mäste  fortsättas  med  skjuts  tili 
Uleäborg,  dit  vi  anlände  den  29  och  hvarest  expeditionens 
utrustning    fulländades  genom  inköp  af  diverse  förnödenhets- 

^)  I  stället  för  det  i  svensk  literatur  vanliga:  Miare  användes  här 
och  i  det  följande :  Inari,  säsom  det  pä  ort  och  ställe  enda  brukliga  be- 
teckningssättet.  Äfven  i  afseende  ä  öfriga  lokala  ortsnamn  harjagihuf- 
vudsak  följt  I.  J.  Inbergs  »Suomen  Suuriruhtinanmaan  Kartta»  1875. 
Af  andra  förekoramande  geografiska  benämningar  motsvarar  sälunda: 

Alaköngäs Koskenniska  "VVahlenb. 

Kenishkoski Kanetskoski  Wahlenb. 

Njavdamvuodna Nejdenfjord. 

Näätäjoki Nejden  elf. 

Paatsjoki Pasvig  elf. 

Puolmak Polmak. 

Tenojoki Tana  elf. 


46 

artiklar.  Dä  vi  här  upplystes  om,  att  det  höga  vattenstän- 
det  i  Kemi  elf  och  dess  bifloder  efter  den  nyss  försiggängria 
islossningen  med  största  sannolikhet  skuUe  sätta  oöfvervin- 
nerliga  svärigheter  för  en  omedelbart  företagen  resa  uppför 
flodec,  gjordes  i  trakten  af  Kemi  och  Torneä  ytterligare  par 
dagars  uppehäll;  af  possessionaten  mag.  E.  Hougberg  er- 
höll  expeditionen  härunder  säsom  gäfva  hela  sitt  behof  af 
papper  för  växternas  preparering. 

Först  den  16  Juni  afreste  vi  norrut  frän  Kemijärvi 
kyrkoby.  Äfven  färden  uppför  den  ännu  vattenrika  flodeu 
tog  läng  tid  i  anspräk,  sä  att  vi  först  den  22  framkommo 
tili  Rovauen  eustaka  hemman,  det  nordligaste  i  Sodankylä  soc- 
ken.  Midsommaraftonen  tägade  vi  under  snöyra  och  nordlig 
bläst  öfver  Maanselkä  och  framkommo  tidigt  följaude  morgon 
tili  Kultala  vaskningsställe.  Vara  effekter  framforslades  un- 
der tiden  i  bät  uppför  Vaulajoki  och  derefter  utför  Kivioja, 
ett  litet  biflöde  tili  Ivalojoki.  Pä  norra  stranden  af  denna 
flod  befann  sig  björken  ännu  i  löfsprickning,  Ruhus  arcticus 
stod  i  fuU  blom,  medan  Prunus  padus  och  Ledimi  ännu  icke 
öppnat  sinä  blomknoppar.  I  Kultala  dröjde  vi  4  dagar  un- 
der väntan  pä  vara  effekter,  och  besökte  derunder  de  norr 
om  floden  vidtagande  Hammastunturit;  Hult  utsträckte  en  af 
sinä  exkursioner  ända  tili  närheten  af  Hammasjärvi.  Den 
28  fortsattes  resan  nedför  den  strida  elfven  och  den  30  an- 
lände  vi  omsider  tili  Toivoniemi  länsmansboställe  närä  Mud- 
dusjärvi,  hvilket  äfven  under  hela  äterstoden  af  sommaren 
förblef  expeditionens  högqvarter.  I  en  ödemarkstrakt  sadan 
som  Inari  äro  besvärligheterna  vid  anställandet  af  längre  ex- 
kursioner icke  sä  fä,  och  särskildt  möter  provianteringen  bland 
den  fattiga  allmogen  med  dess  svaga  resurser  ofta  stora  svä- 
righeter. Den  tid,  vi  hade  lyckan  att  fä  tillbringa  i  herr 
Nordlings  gästfria  hem,  hör  derför  icke  blott  tili  expeditio- 
nens angenämaste  minnen,  utan  det  kraftiga  biständ  i  räd 
och  däd,  som  der  lemnades  oss,  bidrog  äfven  i  högst  väsendt- 
lig  män  att  underlätta  utförandet  af  den  uppgift,  vi  föresatt 
oss.  Lange  dröjde  det  icke  heller  förrän  vi  tili  fuUo  lärde 
oss  uppskatta  värdet  af  denna  fördel.  Den  10  Juli  anträd- 
des  nemligen  af  Hult  och  mig  en  fotvandring  tili  de  nastan 


47 

menniskotoma  Muotkatunturit,  vester  om  Muddusjärvi;  redan 
efter  6  dagars  bortovaro  tvungos  vi  att  ätervända  i  följd  af 
omöjligheten  att  anskaffa  ens  den  mest  anspräkslösa  kost  at 
oss  och  vara  2  bärare.  Arrhenius  hade  under  tiden  företa- 
git  exkursioner  i  trakten  af  Muddusjärvi.  Den  22  bröto  vi 
alla  äter  upp  frän  Toivoniemi;  färden  gick  denna  gäng  tili 
södra  ändan  af  Muddusjärvi,  derifrän  tili  Tirro  gärd  vid  Vas- 
kojoki  och  följande  dag  med  bät  uppför  denna  flod.  Den 
2^  och  26  gjordes  en  utflykt  tili  Kudossuvannonpää,  en  af  de 
högsta  topparne  i  Maarestatunturit.  Den  28  fortsattes  resan 
frän  Vuopionsuu  utför  Anarjok:  i  närheten  af  Karasjokis 
mynning  rastades  ater  en  dag,  hvarunder  det  närbelägna  Ai- 
ligas-fj ellet  besöktes,  och  den  1  Aug.  anläude  vi  tili  Utsjoki 
prestgärd,  der  vi  möttes  af  samma  oförbehällsamma  välvilja 
som  förut  pä  Toivoniemi.  Redan  den  5  delade  sig  expedi- 
tionen  änyo,  denna  gäng  defiuitivt;  Arrhenius  fortsatte  näm- 
ligen  färden  nedför  Tenojoki  tili  Puolmak  och  det  pä  norska 
gränsen  belägna  Harmitschokka  fjäll.  Aterstoden  af  somma- 
ren  användes  af  Arrhenius  tili  exkursioner  vid  Varanger  fjor- 
dens  botten,  hufvudsakligen  i  närheten  af  Nyborg  och  Karl- 
bunden.  Den  6  och  7  företogo  Hult  och  jag  bestigningen  af 
Rastekaisa,  hvars  sidor  ännu  tili  stor  del  voro  täckta  af  väl- 
diga  snömassor.  Redan  under  resan  utför  Anarjok  var  be- 
folkningen  ifrigt  sysselsatt  med  höslättern  och  vid  var  an- 
komst  tili  Utsjoki  var  ängsmarkeu  i  närheten  af  kyrkan  sla- 
gen  och  hoet  bergadt;  pä  de  mera  aflägsna  ängarne  uppe 
bland  f  jällen  pägick  slättern  ännu  vid  vär  afresa  söderut,  som 
inträffade  den  17  Aug.  Under  mellantiden  hade  utflyk- 
ter  företagits  i  omnejderna,  sä  t.  ex.  tili  Veitschinjarga  vid 
Tenojoki,  tili  Rouvuoaivi  och  Mielitschokka  fjäll.  Da  vi  deu 
20  Aug.  ätersägo  Toivoniemi  var  hösten  redan  inne;  nät- 
terna  voro  kalla,  väderleken  stormig  och  regnig;  enstaka  qvi- 
star  med  gulnade  blad  visade  sig  pä  björkarne  och  den  för- 
sta  starkare  frosten,  som  förstörde  potatisblasten  ätminstone 
pä  stränderna  af  Inari  sjö,  infaun  sig  natten  mellan  den  25 
och  26;  äfven  den  förut  sä  besvärliga  myggen  var  nu  nastan 
aldeles  försvunnen.  Redan  den  23  Aug.  lemnade  vi  för  si- 
sta    gängen   vär  angenäma  tillflyktsort  pä  Toivoniemi ;  kosan 


48 

styrdes  frän  Paavali  längs  nordvestra  stranden  af  Inari  sjö 
och  derefter,  följande  den  af  ishafsfiskarena  vanligen  begag- 
nade  strakvägen,  längs  Tschuolisjärvi  och  Tuulijärvi  öfver 
Pakananjoki  skogvaktarestuga  vid  gränsen  tili  de  finska  gär- 
darne  vid  Njavdamvuodna  (Nejden). 

Den  2  Sept.  samlades  alla  expeditionens  medlemmar  i 
Vadsö,  derifrän  heraresan  samma  dag  anträddes  öfver  Trond- 
hjem  och  Stockholm. 

Inom  det  af  oss  undersökta  omrädet  norr  om  Ivalojoki 
hade  vi  sälunda  tillbragt  68  dagar;  den  ombytliga,  oftast  reg- 
niga  väderleken  hade  derunder  förorsakat  oss  raycken  tids- 
förlust.  I  vara  anteckningar  äro  26  dagar  betecknade  säsom 
regndagar,  men  äskregn  och  svagare  nederbörd  förekommo  dess- 
utom  flere  gänger.  I  de  arbeten,  som  un  der  färden  syssel- 
satt  oss,  hade  expeditionens  medlemmar  deltagit  pä  ungefär 
följande  sätt.  Insamlandet  af  fanerogamerna  och  antecknin- 
garna  om  deras  geografiska  utbredning  sköttes  af  Arrhenius 
och  mig,  medan  samma  arbete  för  bladmossorna  utfördes  af 
Hult  och  för  lefvermossorna  af  undertecknad,  Anteckningar 
angäende  ständortsförhällanden  och  barometerobservationer 
för  utrönande  af  växternas  vertikala  gränser  gjordes  af  en- 
hvar,  sä  längt  tid  och  omständigheter  tilläto ;  flertalet  af  dessa 
anteckningar  voro  Hults  arbete;  äfven  den  ganska  utförliga 
rese-journalen  fördes  af  Hult ;  fenologiska  notiser  samlades  af 
Arrhenius. 


Den  förste  och  pä  samma  gäng  utan  jemförelse  främste 
bland  de  forskare,  som  lemnat  bidrag  tili  kännedomen  om 
Inari  Lappmarks  flora  är  den  outtröttlige  Wahlenberg,  som 
är  1802  äfven  genomreste  Utsjoki  och  Inari.  Da  man  be- 
tänker  den  ofullständiga  geografiska  kännedom  om  dessa 
trakter,  som  vid  tiden  för  'Wahlenbergs  resa  och  ännu  längt 
senare  förefanns,  mäste  man  med  beundran  erkänna  den  stora 
noggrannhet,  som  kunnat  ernäs  pä  den  de  växttopografiska 
förhällandena  belysande  kartan  i  hans  Flora  lapponica.  Tal- 
rika  specialuppgifter  frän  Inari  Lappmark  lemnas  äfven  i  J 
Pe  Ilman  s,  kyrkoherde  i   Utsjoki,  »Index  plautarum  in  Lap- 


49 

ponia  fennica  lectarum» ;  det  här  behandlade .  omrädets  vid- 
sträckthet  i  förening  med  Fellmans  sammanträngda  skrifsätt 
har  emellertid  i  betydlig  män  minskat  hans  afhandlings  an- 
vändbarbet  för  här  i  fräga  varande  ändamäl.  Vid  samman- 
ställandet  af  förteckningen  öfver  de  i  Inari  Lappmark  funna 
kärlväxter  bafva  J.  M.  Normans  publikationer  frän  det 
arktiska  Norge,  säsom  belysande  förhällandena  i  närmast  an- 
gränsande  trakter,  värit  af  bögt  intresse. 

Är  1856  besöktes  Inari  af  d:r  E.  Nylander  och  lek- 
tor  M.  Gadd  pä  genomresa  tili  Isbafskusten ;  uppebäll  gjor- 
des  inom  det  af  oss  undersökta  omrädet  endast  tidigt  pä  vä- 
ren  före  islossningen  ocb  pä  senbösten.  Sommaren  1864  fö- 
retog  prof.  d:r  Tb.  Saelan  en  resa  genom  finska  lappmar- 
kerna,  bvilken  utsträcktes  ända  tili  Utsjoki;  lika  litet  sora 
Nylander  ocb  Gadd  bar  prof.  Saelan  publicerat  nägra  iakt- 
tagelser  frän  sin  resa,  men  i  finska  museets  berbarium  för- 
varas  exemplar  af  ätskilliga  växtarter  frän  bäda  dessa  expedi- 
tioner.  Den  om  studiet  af  finska  floran  sä  bögt  förtjente 
forstmästaren  F.  Silen  bar  under  sin  vistelse  i  Inar 
pä  70-talet  derstädes  gjort  talrika  insamlingar,  bufvudsakligen 
af  mossor  ocb  lafvar ;  men  äfven  flere  anmärkningsvärda  kärl- 
växter, bvaraf  exemplar  förvaras  i  Universitetets  berbarium, 
bafva  inlemnats  af  bonom,  Källorna  tili  öfriga,  mest  en- 
staka  främmande  uppgifter,  finnas  citerade  pä  resp.  ställen  i 
den  systematiska  förteckningen. 


Utsjoki  socken  jemte  annex  uppgifves  af  Ignatius^) 
äga  en  areal  af  176,5  5  qv.  mii;  dä  Inari  sjös  yta  vanlio-en 
beräknas  tili  12  qv.  mii,  torde  ofvan  angifna  areal  tili  8  ä  9^0 
bestä  af  vatten.  De  i  det  följande  lemnade  uppgifter  afse 
förbällandena  i  den  del  af  socknen,  som  i  söder  ocb  sydost 
begränsas  af  Ivalojokis  floddal  ocb  Inari  sjö;  gränsen  mo- 
uordost  utgöres  af  en  linie  dragen  ungefär  frän  Puolmakjot 
kis  utflöde  i  Tenojoki  tili  Rajapää  gränseröse  öster  om  Tuu- 
lijärvi.     Arealen    af   det    sälunda    begränsade    omrädet  utgör 

*)  Statistisk  Ärsbok  för  Finland.   1883.  4 


50 
omkring    140    qv.   mii  och  ligger  detsamma  emellan  68**  20' 
och  70"'  6'  n.'  br.  och  O»— 4*'  o.  1.    (Helsingfors  meridian). 

Vattenskilnaden    mellan    Kemi  elfs  och  Ivalojokis  flod- 
omräden    utgöres  söder  om  Kultala  af  en  vidsträckt  högslätt 
med  enstaka  »vaaror»  (skogbevuxna  höjder)  af  obetydlig  höjd. 
Vägen  gär  närmare  Kitinen  hufvudsakligen  genora  torra  mo- 
marker  med  ymnig   Cladina  alpestris;  längre  mot  norr,  der 
markens  sluttning  öfverhufvud  syues  vara  svagare,  blifva  my- 
rarne    öfvervägande  bäde  tili  antal  och  utsträckning.     Tallen 
är  det  förherskande  trädslaget  och  gar  öfverallt  upp  tili  >vaa- 
rornas»    toppar;    äfven   björken  är  af  stor  betydelse  och  kan 
stundom  äfven  pä  mager  sandmo  blifva  rädande.     Granen  är 
vid   bäckstränder   och  försumpningar  allmän  och  ymnig  samt 
uppnär    i  allmänhet  ganska  betydande  dimensioner;  ofta,  sä- 
som    vid    den   ungefär  halfvägs  mellan  Kultala  och  Kovanen 
belägna  Vaula  poststuga,  uppträder  den  i  starka  beständ.    Ge- 
nom  denna  högplatä  bar  Ivalojoki  skurit  sig  väg  bildande  en 
träng    och  djup  floddal  med  mycket  brant,  ofta  i  40^  vinkel 
sluttande    strandhöjder;    pä  bottnen  af  den  tranga  dalgängen 
störtar    sig  floden,  närä  100  meter  under  högslättens  niveau, 
skummande    och    brusande    f  ram    mellan    fantastiskt    sönder- 
sprängda    klippväggar    af  storartad  skönhet.     Pä  audra  sidau 
Ivalojoki    fortsätter    sig    högslätteu   under  namu  af  Hammas- 
tunturit  300—350    meter    öfver  hafvet,  men  sänker  sig  mot 
norr  sä  att  den  mellan  Hammasuro  och  Nuovakkapää  knapt 
är    200    m.  hög;  öfver  densamma  höja  sig  här  och  der  run- 
dade  kupper  af  150—300  meters  höjd.    Hammastunturit  bilda 
den    mot    sydost    längst  framskjutande   delen  af  ett  högland, 
som,  utbredande  sig  frän  och  bildande  en  fortsättning  af  fj al- 
ien   i    norska  Finmarken,  intager  vestra  och  sydvestra  delen 
af   det    af  oss  uudersökta  orarädet.     Det  sydvestra  hörnet  af 
detta    omräde    mellau    Ivalojokis    biflod    Repojoki  och  Skiet- 
schemjok   delas  geuom  de  nastan  parallelt  med  hvaraudra  lö- 
pande    Vaskojoki,    Lemmenjoki  och  Menesjoki  floddalar  samt 
Appisjoki  vattensystem  i  5  frän  hvarandra  mer  eller  mindre 
tydligt  skilda  fjäUmassor,  hvilkas  hufvudriktning  är  SV— NO, 
nemligeu,  räknadt  frän  vester  mot  öster :  Skietschoaivah,  Maa- 
restatuuturit,    Viibastunturit,    Aapistunturit    och  Hammastun- 


51 

turit.  Norr  om  Yaskojoki  öfvergä  Maarestatunturit  i  de  väl- 
diga,  5 — 6  mii  länga  Muotkatun turit,  hvilkas  nordligaste  mera 
betydande  höjd  är  Ailigas  fjäll  midt  emot  Karasjoki  myn- 
ningen.  Muotkatunturit  resa  sig  temligen  brant  frän  ^nar- 
joks  floddal,  medan  de  deremot  österut  smäningom  sanka  sig 
moi  Inari  bäckenet;  Edlisoaivi,  Tuarpumoaivi  och  Palloaivi 
utgöra  här  deras  yttersta  förposter.  Större  delen  af  neder- 
börden  i  Muotkatunturit  uppsamlas  af  Kaamasjoki  och  dess 
talrika  tillflöden  och  söker  sig  i  en  vid  bäge  väg  mot  Öster 
och  Söder  tili  Muddusjärvi-  Äfven  trakten  vester  om  Uts- 
joki intill  Tenojoki  utgöres  af  en  vidsträckt  högslätt ;  emel- 
lan  Utsjoki  fjällen  och  Muotkatunturit  är  marken  deremot 
lägre  och  jemnare,  och  i  motsats  tili  de  nyss  nämnda  fjäll- 
trakterna  finnas  här  talrika  mindre  sjöar  och  träsk,  hvilka 
söka  sig  utlopp  dels  mot  öster,  dels  mot  vester. 

Säsom  redan  Jernström^)  framhällit,  bilda  fjällen  i 
Inari  Lappmark  inga  sammanhängande  bergskedjor,  utan  sam- 
mansättas  af  mer  eller  mindre  afrundade,  nägongäug  terrass- 
formigt  uppstigande  bergskupper,  som  med  200 — 350  meter 
höja  sig  öfver  det  omgifvande  medelfältets  niveau.  Emellan 
dessa  fjällhöjder  utbreda  sig  oftast  betydliga,  svagt  kuperade 
slättmarker  eller  breda  dalsänkuingar  med  svag  sluttnings- 
grad;  smala  klyftor  eller  tränga  dalgängar  förekomma  endast 
undantagsvis  och  aldrig  tili  större  utsträckning.  Pjällens 
sluttningar  äro  raerendels  pä  brantare  ställen  betäckta  af  ett 
sammanhängande  lager  lösspräugda,  skarpkantiga  block  och 
stenar,  löst  uppstaplade  pä  hvarandra  och  pä  jemnare  mark 
sammanbundna  af  sand  och  grus ;  den  fasta  berggrunden  trä- 
der  jemförelsevis  säilän  i  dagen  och  nastan  endast  pä  fjäll- 
höjdernas  toppar  eller  vid  brädstupande  ställen.  Öster  om  Mud- 
dusjärvi och  Kaamasjoki  utbreder  sig  ett  vidsträckt  lägland, 
hvars  mest  utmärkande  egendomlighet  är  dess  ofantliga  rike- 
dom    pä    större    och    mindre    vattensamlingar.     Tallösa  träsk 


*)  Jemför  angäende  traktens  orografiska  och  hydrografiska  förhäl- 
landen  dea  med  stöd  af  flerärig  erfarenhet  lemnade  framställningen  i  A. 
M.  Jernströms:  Material  tili  finska  lappmarkens  geologi.  I.  Hel- 
singfors 1874,  pag.  25—33. 


52 

och  sjöar,  bland  hvilka  de  mindre  ofta  nog  aro  utan  synligt 
aflopp,  möta  öfverallt;  enligt  landtmäteristyrelsens  stora  karta, 
som  dock  just  vid  Östra  riksgränsen  visade  sig  synnerligen. 
otillförlitlig,  torde  den  endast  af  renlappar  bebodda  trakten 
Öster  om  Utsjoki-dalen  ända  tili  norska  gränsen  förete  en  i 
hydrografiskt  hänseende  föga  afvikande  fysiognomi.  Äfven 
inom  denna  Östliga  hälft  af  omrädet  förekomma  spridda  höj- 
der  af  100—150  meters  höjd  öfver  det  omgifvande  fältet, 
hvars  medelhöjd  öfver  hafvet  torde  utgöra  130 — 150  meter. 
Dessa  »vaaror»  visa  ganska  ofta,  säsom  t.  ex.  i  Muddusjärvi- 
trakten,  brant  stupande  bergväggar  af  ansenlig  höjd;  sälunda 
uppmättes  pä  Leviövaara  närä  Toivoniemi  en  dylik  bräd- 
stupande  Yägg  af  c.  50  meters  höjd.  Anseuligare  bergssträck- 
ningar  saknas  här  deremot  helt  och  hället. 

I  detta  sammanhang  torde  lämpligast  kunna  anföras  de 
bestämningar  för  enskilda  punkters  inom  omrädet  absoluta 
höjd  öfver  hafvet,  som  af  oss  försöktes.  Vid  dessa  observa- 
tioner  användes  tvänne  för  ändamälet  medförda  aneroidbaro- 
metrar  pä  sätt  som  här  nedan  i  hvarje  fall  uppgifves.  — 
Inari  sjös  yta  formodas  af  Wahlenberg  vara  »vix  ultra  400 
ped.  paris.  supra  mare  elevatum»  och  uppgifves  af  nutida 
författare  *)  vara  415  fot  eller  123,21  meter  öfver  hafvet. 

Sammastuntiirit: 

Enligt  samtidiga  observationer  i  Kultala  kronostations 
hus  och  pä  toppen  af  det  ungefär  4  verst  aflägsna  Pietar- 
lauttasoaivi  beräknades  höjdskilnaden  raellan  dessa  bäda  punk- 
ter  tili  311,85  meter,  Herr  bergsingeniören  mag.  P.  Soli- 
tander,  som  äfven  med  aneroidbarometer  uppmätt  samma 
fjällböjd  och  godhetsfullt  delgifvit  mig  resultatet  af  sinä  be- 
räkningar,  har  dervid  bestämt  samma  höjdskilnad  tili  301,8  5 
meter.  Medeltalet  af  dessa  bestämningar  :  306,8  5  antages  här 
nedan  som  grund  för  beräkningen.  Ivalojokis  fall  frän  Kul- 
tala tili  raynningen  är  ej  direkt  uppmätt;  emellan  Kultala 
och  Kyrö  by  finnas  14  större  forsar,  hvilkas  medelhöjd 
torde  kuuna  ansläs  tili  10  fot,  och  sälunda  beräknas  höjd- 
skilnaden mellan  flodens  yta  vid  kronostationen  och  Inari  sjö 

")  Se  t.  ex.  Ignatius  Suomen  Maantiede  kansalaisille.  l:nen 
vihko,  pag.  137. 


53 

tili  c.  150'  eller  44,5  3  meter;  mellan  stationen  och  flodytau 
är  vertikala  afständet  23,7  5  meter.  Sälunda  beräknas  toppeti 
af  Pietarlauttasoaivi  tili  498,34  meter  öfver  hafvet. 

Pä    samma    sätt    (likväl    utan  kontrolluppgifter  af  mag. 
Solitander)  beräknades  höjden  af  Hammasuro  tili  553,1  m. 
högslätten  kring  Pietarlauttasoaivi 370       > 

»         mellan  Hammasuro  och  Nuovakkapää  191       » 

Muddusjärvi: 

Medeltalet  af  3  successiva  observationer  i  Toivoniemi 
karaktersbyggnad  och  samtidigt  dermed  vid  Inaris  Strand  närä 
Väylä  15  verst  derifrän  utvisar  en  höjdskilnad  mellan  obser- 
vationspunkterna  af  27,4  6  meter.  Häraf  beräknas  Toivo- 
niemi karaktershyg gnad  ligga  150,67  m.  och  ytan  af  Mud- 
ditsjärvi  och  Vastusjärvi  sjöar  144  m.  öfver  hafvet.  Jevje- 
järvi  ligger  (enl.  1  observation)126,6m.öfver  hafvet. 

Muotkatunturit : 

Den  ena  barometern  observerades  pä  Toivoniemi;  afstän- 
det mellan  observationspunkterna  fogelvägen  frän  V-j^ — 3  mii, 

Tuarpmnoaivis  topp  beräknades  ligga  427,2  meter  öf- 
ver hafvet.  (Vid  tiden  för  observationen  var  himlen  klar, 
vinden  svag). 

Peldoaivis  topp,  medeltalet  af  2  observationer,  567,8  m. 
(Himlen  molnbetäckt,  svag  bläst). 

Peldojäyris  yta  ligger  253,5  meter  öfver  hafvet. 

Toppen  af  Kuarvekods  598  m.  öfver  hafvet.  (Himlen 
molnbetäckt,  duggregn,  vinden  svag). 

För  bestämmandet  af  Ailigas  höjd,  gjordes  nägra  fä 
timmar  före  och  efter  barometerobservationen  pä  toppen  af 
detta  fjäll  tvänne  observationer  vid  det  4  verst  aflägsna  Hei- 
kura närä  Karasjokis  myuning.  Genom  grafisk  korrektion 
af  dessa  observationer  erhöUs  en  höjdskilnad  af  489,7  meter. 
Om  höjdskilnaden  mellan  Heikura  och  Akujokis  mynning 
beräknas  tili  c.  12  meter  och  Akujokis  mynning  i  enlighet  med 
Ro  e  der  antages  =  87  m.,  erhälles  toppens  af  Ailigas  höjd  öf- 
ver hafvet  =  588,5  m.  (Kort  före  observationen  pä  fjell- 
toppen  föll  äskregn;  dagen  för  öfrigt  klar  med  svag  vind). 

Maarestatunturit: 

Det    pä   toppen  af  Kudossuvannonpää  observerade  ba- 


54 

rometerstSndet  jemfördes  ungefär  9  timmar  senare  med  ba- 
rometerständet  vid  Vuopionsuu,  hvars  höjd  öfver  hafvet  af 
Roeder  beräknats  tili  186,15  m.  Häraf  beräknades  nämda 
fjälltopps  höjd  öfver  hafvet  tili  544,5  m.  (Vid  tiden  för  ob- 
servationen  pä  fjellet  hällregn  och  bläst ;  i  Vuopionsuu  mulet). 

Utsjoki: 

Enligt  samtidiga  observationer  vid  Utsjokis  mynning 
och  i  prestgärden  ligger  denna  senare  65  meter  öfver  hafvet. 
Med  tillhjelp  af  grafiskt  korrigerade  observationer  i  prestgär- 
den bestämdes  toppen  af 

f  jället  närmast  SO  om  Mandojäyri  tili  354,5  m. 

högslätten  mellan  Utsjoki  fjällen  tili  c.  250  m.  öfver 
hafvet. 

Bastekaisa: 

Toppen  af  detta  fjäll  beräknades  med  tillhjelp  af  gra- 
fiskt korrigerade  observationer  i  den  c.  3  mii  aflägsna  Uts- 
joki prestgärd  tili  1011,2  5  meter  öfver  hafvet.  (Dagen  klar 
och  lugn  med  ymnig  »solrök»). 

Af  den  här  lemnade  redogörelsen  för  sättet  för  vara 
höjdbestämningars  utförande  framgär,  att  tillförlitligheten  af 
vara  beräkningar  för  de  skilda  fallen  är  ganska  olika.  Det 
genom  mag.  Solitanders  observationer  kontrollerade,  beräk- 
nade  värdet  för  Pietarlauttasoaivis  höjd  torde  endast  i  ringa 
grad  afvika  frän  det  verkliga.  Äfven  för  öfriga  beräkningar 
frän  Hammastunturit,  liksom  för  bestämningarna  frän  trak- 
ten  af  Toivoniemi  och  Utsjoki  torde  afvikelseu  frän  verkliga 
förhällandet  vara  obetydlig.  För  de  flesta  öfriga  bestämnin- 
gar  är  tillförlitligheten  mindre ;  Peldoaivis  höjd  uppgifves  ^) 
vanligen  tili  2245  finska  fot  eller  666,5  meter;  pä  hvilka 
mätningar  denna  uppgift  stöder  sig  bar  jag  dock  ej  lyckats 
utröna ;  resultaten  af  vara  försök  att  bestämma  växternas  ver- 
tikala  gränser  pä  Peldoaivi,  jemförda  med  den  pä  öfriga  fjäll 
inhemtade  erfarenhet,  tyckas  gifva  vid  handen,  att  den  af  oss 
funna  höjdeu  af  Peldoaivi  (567,8  m.)  mera  än  den  äldre  upp- 
giften    närmar    sig  verkliga  förhällandet.     Beträffande  Raste- 


^)    G.    Rein:    Statistisk    teckning   af   storfurstendömet  Finland 
pag.  20. 


55 

kaisa  äro  uppgifterna  ännu  raer  divergerande;  höjden  af  detta 
fjäll  angifves  tili  876  m.,  medan  det  enligt  väva  beräkningar 
vore  betydligt  högre.  Da  jag  i  det  följande  lagt  vara  egna 
observationer  tili  grund  för  beräknandet  af  de  antecknade 
höjdgräuserna,  bar  jag  gjort  detta,  utan  att  derför  med  be- 
stämdhet  vilja  vidhälla  deras  löreträde  framför  den  tidigare 
mätningen.  Bestämningen  af  Kudossuvannonpää  är,  säsom 
lätt  inses,  i  följd  af  sättet  för  dess  utförande  i  vida  högre 
grad  osäker  än  nägon  af  de  öfriga.  Jag  beböfver  knapt  tili 
lägga,  att  de  i  den  systematiska  förteckningen  intagna  be- 
stämningarna  om  arternas  vertikala  gränser  för  hvarje  fjäl 
utförts  pä  samraa  dag  och  beräknats  pä  sararaa  sätt  som  of- 
van  för  bestämniDgen  af  motsvarande  fjälltopp  augifvits.  I 
följd  af  den  begagnade  methodens  osäkerbet  och  observatio- 
nernas  fätalighet  kunna  dessa  bestämningar  ej  tillmätas  annat 
än  ett  approximativt  värde.  Da  de  eraellertid  äro  de  enda 
som  hittils  blifvit  gjorda  i  dessa  trakter  och  da  dessutom,  äf- 
ven  om  höjdgränsernas  absoluta  värde  vore  origtigt  bestämdt, 
de  angifna  talen  dock  temligen  exakt  torde  äterge  samma 
höjdgränsers  relativa  förhällanden  pä  hvarje  fjäll,  har  jag  pä 
grund  häraf  ansett  deras  ofFeutliggörande  berättigadt.  Da 
flera  bestämningar  föreligga  för  samma  art  frän  samma  fjäll 
och  vid  samma  exposition  har  jag  i  allmänhet  endast  upp- 
tagit  den  mest  framskjutna  posten.  Nägra  höjdbestämningar 
i  Östra  delen  af  värt  omräde  kunde  af  oss,  i  brist  pä  tid,  icke 
företagas;  jag  anhäller  derför  att  här  fä  anföra  de  bestäm- 
ningar, som  af  hr  J.  Roeder^)  utförts  längs  gränsen  mellan 
Finland  och  Varanger,  äfvensom  nägra  af  hans  uppgifter  frän 
Tenojoki.     Enligt    dessa    beräkningar    är    Tenojokis    yta 

vid  Vuopionsuu  186,14  m. 
i  Koshjokas  mynning  närä  Jorgastakka  140,92  m. 
»  Akujokas  mynning  87   m. 
»  Utsjokis  mynning  52,5  5  m. 
»  Puolmak  21,3  7  m.  öfver  hafvet. 


')  J.  Roeder    i    Öfversigt   af  F.  Vet.  Socieletens  fövh.  XV.     De 
angifna  talen  äro  här  reducerade  tili  meter. 


56 

Af   Roeders  bestämningar  pä  Östra  gränsen  mä  anföras: 
Toppen  af  Vuomavaara  137,4  4  m. 

*  »    Pitsusmurusta  257,6  3  m. 

»         >    Madakietsa  353,0  2  m. 

»         »    Guollebastamvaara  320,4  m. 

»         »    Bolomoaivi  206,4  8  m. 

»  >    Dobbeljaure  varre   (=  Rajapää)  242,57  m. 

»  »  Reisagora  384,2  m. 
Större  deleus  af  här  ifrägavarande  omräde  geologiska 
förhällanden  hafva  blifvit  utförligt  behandlade  af  Jern  ström 
i  hans  ofvan  citerade  arbete,  tili  hvilket  vi  hänvisa  läsaren 
för  erhällande  af  detaljuppgifter,  förbebällande  oss  här  endast 
ett  kort  omnämnande  af  de  vanligaste  formationerna.  Längst 
upp  i  nordöstra  hörnet  af  omrädet  förekommer  mellan  Puol- 
mak  ocli  Jeegelvedje  en  granitmassiv,  som  enl.  K.  A.  Mo- 
berg^)  fortsättes  södemt  med  vestlig  gräns  i  närheten  af 
Nitschijärvi  ända  pä  andra  sidan  Inari;  mindre  partier  grön- 
sten  (diorit)  förekomma  inom  denna  massiv.  Vester  om  gra- 
niten  ända  tili  1  ä  2  mii  pä  andra  sidan  af  Utsjoki  bestär 
berggrunden  af  glimmergneis;  glimmern  ersättes  likväl  ofta 
nog  af  hornblende,  som  stundom  kan  anträfFas  sä  förher- 
skande,  att  bergarten  öfvergär  tili  hornblendeskiffer,  säsom 
t.  ex.  närä  Veitschinjarga.  Omrädet  vester  om  Utsjoki  och 
Inari  sjö  upptages  tili  största  delen  af  granulit,  uppträdande 
under  flere  olika  varieteter,  af  livilka  den  vanligaste  och 
egentligen  förherskande  karakteriseras  genom  närvaron  af, 
hufvudsakligen  hvit,  glimmer  jemte  bergartens  typiska  be- 
ständsdelar.  I  omrädets  sydvestra  del,  mellan  Ivalojokis  öfre 
lopp  och  Skietschemjok  och  derifrän  en  smal  sträcka  längs 
Anarjok  tili  närheten  af  Karasjoki  mynningen  företer  berg- 
grunden större  oravexling;  hornblandeskiffer  och  andra  skiff- 
riga  bergarter  spela  här  största  rollen, 

BeträfFande  de  lösa  jordlagren  i  Inari  anmärker  Jern- 
ström  att  dessa  hufvudsakligen  bildas  genom  den  fasta  berg- 
grundens  söndersprängning  pä  mekanisk  väg,  medan  deremot 
den    kemiska    söndervittringen    är   af  underordnad  betydelse. 


')  Jfr    Ignatius:     Suomen  maantiede;  geologlllinen  yleis-kartta. 


57 

I  följd  häraf  äro  lerlager  inom  omrädet  högst  sällsynta  och 
torde  i  de  högre  belägna  trakterna  helt  och  hället  saknas; 
Jernström  omnämner  lerlager  endast  frän  nedersta  loppet  af 
Ivalojoki  nedanom  Törmänen  hemman  i  Kyrö  samt  frän  Te- 
nojoki par  mii  nedanför  Utsjokis  mynning  och  derifrän  nedät 
tili  Puolmak.  Da  man  vid  Pakananjoki  öfverskrider  norska 
gränsen  och  närmar  sig  Njavdamvuodna  blifva  lerorna  hastigt 
allmännare;  vid  Näätajokis  mynning  bestär  flodstranden  af 
fin,  starkt  sandblandad  lera*  —  Kalk  och  starkt  kalkhaltiga 
bergarter  äro  inom  omrädet  als  icke  iakttagna;  karakteristiskt 
för  Inari  Lappmark  är  derför  äfven  det  mjuka,  kristallklara 
vatten,  som  öfverallt  anträffas  tili  och  med  i  de  minsta  för- 
djupningar;  äfven  i  grundare  myrar  är  vattnet  ofta,  säsom  i 
trakten  mellan  Pakananjoki  och  Inari  sjö,  af  en  anmärk- 
ningsvärd  klarhet  och  renhet.  Krosstensgruset  förmodas  af 
Jernström  bilda  ett  temligen  sammanhängande  lager  öfver 
större  delen  af  omrädet  närmast  den  fasta  berggrunden;  »vaa- 
rornas»  och  fjällhöjdernas  sluttningar  äro  merendels  täckta  af 
krosstensgrus  af  vexlande  mägtighet.  Hufvudsakligen  i  elf- 
och  de  större  bäckdalarne  anträffas  bankar  af  rullstensgrus, 
än  äsformiga,  än  bildande  större  eller  mindre  jemna  fält;  de 
lösa  jordlagren  bestä  nastan  uteslutande  af  stycken  af  ome- 
delbart  tillstötande  eller  högre  upp  i  dalen  förekommande 
bergarter;  frän  läugre  afständ  tillförda  fragment  ingä  endast 
Sallan    i    deras  sammansättning. 


Tyvärr  föreligga  ännu  inga  användbara  observationer  för 
bestämmande  af  Inari  Lappmarks  meteorologiska  förhällan- 
den.  Träsk  och  mindre  sjöar  isläggas  vanligen  i  slutet  af 
Oktober;  Inari  och  Muddusjärvi  sjöar  först  i  början  af  No- 
vember.  Kring  dessa  sistnämnda  äro  starka  och  tidiga  natt- 
froster  ganska  sällsynta  och  en  varm  och  vacker  väderlek  lä- 
rer  här  ofta  förekomma  ännu  i  September.  Tenojoki  skjuter 
omkring  den  4  Juni.  Det  synes  vara  sannolikt,  att  de  lägre 
belägna  trakterna  kring  Inari  sjö  i  afseende  ä  klimatet  öfver- 
hufvud  mera  öfverensstämma-  med  Yaranger  än  med  de  öf- 
riga    Söder  om  Maanselkä  belägna  finska  lappmarkerna.    Ne- 


58 

danstäende  fenologiska  observationer  äro  afsedda,  att  i  nägon 
män  orientera  läsaren  i  vegetationens  utveckling  under  som- 
maren  1880. 

Thalictrum  alpinum  i  full  blom  pä  en  öppen  Sjöstrand 
närä  Toivoniemi  ^•'/vn. 

Rannnculus    acris  blomningen  börjar  i  Kyrö  den  ^^'^i. 

B.  lajyponicus  blomningen  knapt  börjad  ^V^i)  tallskog 
vid  Mahlattisaari. 

R.  pyrjmaeus  i  full  blom  ^/viii,  fjällreg.  pä  Harrai- 
tschokka . 

Batrachium  heterophyllum  i  full,  men  föga  framskri- 
den  blng  ^^vni,  Mandojäyri. 

Brassica  Rapa,  kultirerad,  blngen  börjar  ^/vn,  i  full 
blom  V^iij  Toivoniemi. 

Arabis  alpina  blngen  börjar  "^^/yi,  ngt  skuggiga  ställen 
vid  Vaula ;  i  full  blom  ^V^i,  sydlig  sluttning,  öppet  läge,  Kul- 
tala. 

Cardamine  pratensis  blngen  börjar  V^n,  Toivoniemi. 

C.  hellidiflora  i  full  blom  ^V^n»  toppen  af  Kuorvekods. 
Draha    incana    i  full  blom,  flere  unga  frukter  i  klasen 

^7^1  vid  Inari  kyrka,  mer  än  hälften  af  frukterna  öppnade 
^3/viii,  Mandojäyri. 

Capsella  unga  plantor  börja  blomma  ^JYii,  Toivoniemi. 

Thlaspi  blngen  nyss  börjad  pä  soliga  ställen  ^s/vi,  Kyrö. 

Viola  epipsila  ännu  i  full  blom  ^'^/vii,  björkreg.  pä  Ku- 
dossuvannonpää. 

Viola  hijiora  nastan  utbld  ^^JNii  längs  Vaskojoki;  ännu 
i  full  blom  V^iii  pä  skuggiga  st,  björkreg.  pä  Harmitschokka . 

Parnassia  p)alnstris  stora,  bvitnande  knoppar  V^n» 
öppna  st..  Toivoniemi;    full  blom  sammastädes  ^^/yu. 

Viscaria  alpina  i  full  blom  "^^/yu,  öppen  sjöstrand  närä 
Vaskojoki. 

Stellaria  media  i  full  blom  ^'^JYii,  Toivoniemi. 

S.  graminea  blngen  börjar  '' JYU,  Toivoniemi. 

S.  borealis  i  full  blom,  unga  frukter  '^/yu^  Toivoniemi 

Cerastium    alpestre    blngen    nyss    börjad    V^n,    Toivo- 


59 

C.  trigynum  längt  framskriden  blng  ^/viii,  björkreg.  vid 
Koadniljäyri. 

Geranium  pratense  blngen  börjad  pä  mycket  gynnande 
st.  Vvn  vid  Toivoniemi;  blngen  allmän  öfverallt  ^^vHi  Toi- 
voniemi; ngra  blr  öppnade  ^''/vii,  lund  pä  Tuarpumoaivi,  c. 
270  meter  NO;  i  full  blom  sammastädes  ^V^n. 

Pisum  sativum  börjar  blomma  pä  Toivoniemi  ^o/yii. 

Fhaca  frigida  blott  i  knopp  ^e/vi,  Kultala;  i  full  blom 
''/vii,  Kaamas ;  i  full  blom  ^Iyui,  öfre  björkreg.  pä  Ailigas. 

Ästragalus  alpimis  enstaka  blr  pä  mycket  gynnande 
ställen  26/vi,  Kultala;  blngen  allm.  ^V^i,  Kyrö. 

Prumis  padus  knopparne  ej  hvitnande  pä  gynnade 
ställen  ^  Vvi,  Kultala ;  enstaka  blr  ^''/vi,  närä  Alakoski  i  Iva- 
lojoki; blngen  börjar  i  lundar  ^/vu,  Jevjejoki. 

Hosa  cinnamomea  bladsprickningens  början  ^e/vi,  Kul 
tala  norra  elfstranden. 

Alchemilla  vidgaris  blngen  börjar  ^e/vi,  Kultala  gyn- 
nade ställen. 

Riibus  saxatilis  enstaka  blr  öppna  '^l^n^  Toivoniemi ; 
^''/vii  delvis  ännu  i  full  blom,  delvis  utbld. 

R.  arcticus  i  full  blom  ^s/vi,  Kultala. 

B.  chamcemorus  i  full  blom  ^s/vi,  Hammastunturit,  357 
meter  h.;  utbld  ^o/vii,  Toivoniemi. 

Sorbtis  aiiciiparia  löfsprickningen  börjar  ^7vi,  Pietar- 
lauttasoaivi  björk  reg.  387  h.;  blngen  börjar  vid  Toivo- 
niemi ^^/vn. 

Epilobium  origanifolium  enstaka  blr  ^^/vii,  björkreg.  pä 
Peldoaivi. 

Eihes  rubriim  i  full  blom  -^vi,  Kultala. 

Saxifraga  nivalis  i  full  blom  'V^n,  Pyttelvara;  bln- 
gen nastan  afslutad  ^yvii,  björk  reg.  pä  Kudossuvannonpää. 

Angelica  archangelica  blomställningen  innesluten  inom 
bladslidorna  ^^/vii,  björk  reg.  närä  Peldoaivi. 

Cornus  suecica  svepebladen  öppna  hos  enstaka  indd.  ^^JYi, 
Kyrö;  blngen  teml.  allm.  V^^n,  Toivoniemi. 

Linmea  borealis  stora  bl.  knoppar  ^V^^j  Pyttelvaara; 
blngen  börjar  pä  gynnade  ställen  ^o/vii,  Toivoniemi. 

Galium  uliginosum  blngen  börjar  '^^Iytl,  Toivoniemi. 


Galium  boreale  blngen  börjad  pä  gynnade  ställen  '^^Imi, 
Vaskojoki. 

Solidago  blngen  börjar  "^7"^^  P^  Toivoniemi;  ett  min- 
dre  antal  blr  utslagna  ^o/vn,  Iskorasjoka. 

Erigeron  elongatus  i  full  blom  ^o/vii,  Iskorasjoka. 

Achillcea  millefolius  enstaka  blr  öppna  pä  gynnade 
st.  ^7"^ii>  Toivoniemi. 

Matricaria  inodora  strälblrna  utbredda  pä  enstaka  kor- 
gar  V^^ii,  Väylä;  blngen  börjar  allmänt  ^V"^i.  Toivoniemi. 

Centaiirea  cyanus  mogna  frukter  ^i/viii,  Toivoniemi. 

Saussurea  alpina  mycket  ansvälda  knoppar  ^ä/vii,  Vas- 
kojoki. 

Taraxacum  officlnale  enstaka  blr  pä  gynnade  ställen 
27VI,  Kultala;  blngen  läugt  framskriden  V^n,  Toivoniemi. 

Campanula  rotundifoUa  enstaka  blr  utslagna  ^^Itli, 
Tirro;  i  full  blom  ^^JYU^  Vuopionsuu. 

Vaccinium  uliginosum  stora  blomknoppar  i  sydlig  ex- 
pos.  ^V^i,  Kultala;  i  full  blom  7^1,  Toivoniemi. 

V.  tngrtlllus  full  vinterdrägt  ^^/vi,  Pietarlauttasoaivi 
370  meter  SO  vid  barrskogens  gräns ;  börjar  blomma  pä  gyn- 
nade st.  ^V^i,  Kultala. 

F.  vitis-idcea  i  full  blom  ^^/vii,  Muddusniemi. 

Oxycoccus  microcarpus  blngen  börjar  V^ii,  Toivoniemi. 

Arctostaphylos  uva-ursi  med  svagt  rodnande  bar  pä 
gynnade  st.  ^V^n.  Muddusniemi;  i  full  blom  ^^Iyu,  Peldo- 
aivi  fjällreg. 

Ä.  alpina  i  full  blom  ^s/vi,  barrskogsreg.  pä  Hammas- 
tunturit; samma  dag  nyss  utslagna  blr  närä  toppen,  sammast. 

Andromeda  polifolia  blngen  börjar  ^e/vi,  Kultala. 

Ledum  stora  hvitnande  kpr  ^e/vi,  Kultala;  blngen  bör- 
jar Vvn,  Vaula;  full  blom  ^j^ii,  Toivoniemi. 

Phyllodoce  i  full  blom  pä  mycket  gynnade  st.  ^V^i, 
blngen  börjar  pä  ngt  skuggiga  st.  vid  sydl.  expos.,  Kultala; 
samma  dag  knapt  märkbara  knoppar  inom  fjällreg.  pä  Ham- 
mastunturit; i  full  blom  ^^l\ii  i  lundar,  björkreg.  pä  Tuar- 
pumoaivi;  blngen  nastan  afslutad  "/vii,  tallreg.  omkr.  Mud- 
dusjärvi;  blngen  nastan  afslutad  ^^/vii,  öfre  björkreg.  pä  Ku- 
dossuyannonpää. 


61 

Äzalea  procnmhens  i  full  blom  ^e/vi,  Kultala;  blngen 
börjar  i  fjällreg.  pä  Pietarlauttasoaivi  ^^/vi ;  i  full  blom  ^^JYU, 
fjällreg.  pä  Tuarpumoaivi ;  blngen  afslutad  ^V^ii,  fjällreg.  pä 
Kudossuvannonpää. 

Pijrola  uniflora  blngen  börjar  V"^ii,  Toivoniemi. 

P.  minor  bvitnande  knoppar  ^^JYii,  blngen  allmän  ^o/vii, 
Toivoniemi. 

Menyanthes  blngen  börjar  pä  mycket  gynnade  st.  V^ii, 
Väylä ;  blngen  allmän  V^ii,  Toivoniemi. 

Diapensia  i  full  blom  VvJi,  fjällreg.  pä  Tuarpumoaivi ; 
blngen  nastan  afslutad  ^"^/yu,  fjällreg.  pä  Kudossuvannonpää. 

Polemonium  ccerulenm  i  full  blom  "'Iyii  vid  Kaamas. 

Asperugo  procumbens  nedersta  bln  balft  utslagen  ^Syvi, 
Kyrö;  i  full  blom  ^Jyu,  Toivoniemi. 

Euphrasia  officinalis  i  full  blom  '/vii.  Kaamas. 

Rhinanthus  minor  blngen  börjar  pä  gynnade  st.  ^^/yii, 
Toivoniemi. 

Pedicularis  sceptrum-carolifiitm  full  blom  pä  gynnade 
st.  (sydl.  expos.)  ^''/vii,  Toivoniemi;  blngen  nastan  afslutad 
'Vviii,  Veitschinjarga. 

P.  palustris  i  full  blom  ^o/vii,  Toivoniemi. 

P.  lapponica  blngen  börjar  pä  gynnade  st.  ^^/vi,  Kul- 
tala; i  full  blom  V^iij  Jevjejärvi;  endast  i  knopp  ^^vii,  top- 
pen  af  Peldoaivi. 

Bartsia  blngen  börjar  pä  gynnade  st.  "^^JYi,  Kultala; 
blngen  allm.  pä  gynn.  st.  ^/vii,  Toivoniemi;  blngen  börjar 
^V^ii,  björkreg.  pä  Peldoaivi  c.  350  SO,  samma  dag  och 
ställe  endast  i  knopp  vid  470  N;  blngen  afslutad  ^JYiii,  fjäll- 
reg. pä  Harmitscbokka. 

Melampyrum  pratense  blngen  börjar  "^JYU,  Väylä;  i  full 
blom  ^^/vii,  björkreg.  närä  Muddusniemi. 

M.  sijlvaticiim  blngen  börjar  "^JYU,  Toivoniemi. 

Veronica  longifolia  enstaka  blr  öppna  pä  gynnade  st. 
^Vvii,  Toivoniemi. 

Solaniini  tuberosnm  terni.  allm.  blnde  ^^^ii,  Toivo- 
niemi; ^^/viii  serverades  uypotäter  pä  Ylijärvi  nybygge  närä 
Kaamasjoki. 


62 

Pinguicula  vulgaris  blngen  börjar  pä  gynnade  st.  V^ii; 
blngen  allm.  ^V^ii,  Toivoniemi. 

P.  villosa  i  full  blom  ®/vir,  Toivoniemi. 

P.  alpina  endast  i  kuopp  'V^ii,  fjällreg,  pä  Peldoaivi; 
i  full  blom  Vvin,  fjällreg.  pä  Ailigas;  utbld  ®/viii  pä  Har- 
mitschokka. 

Trientalis  enstaka  blr  pä  gynnade  st.  ^V^i,  Kultala; 
blngen  allm.  ^^/vi,  Kyrö. 

Primula  stricta  enstaka  blr  pä  mycket  gynnade  st 
äfi/vi,  Kultala;  blngen  afslutad  ^s/vii,  Vaskojoki. 

Rumex  acefosella  i  full  blom  vid  sydl.  expos.^"/vii, 
Toivoniemi. 

Polygonum  viviparum  delvis  axets  alla  blr  öppna,  del- 
vis  blott  i  knopp  ^s/yi,  Kyrö. 

P.  aviculare  i  full  blom  ^j^^ii,  Toivoniemi. 

Empetrum  i  full  blom  inom  björkreg.  ^V^i,  pä  sjelfva 
toppen  endast  i  knopp,  Pietarlauttasoaivi. 

Salix  lapponum  och  nigricans  kapslarne  börja  öppna 
sig  ^2/vii,  Toivoniemi. 

S.  glauca  knoppfjällen  afkastade,  löfsprickningeu  knappt 
päbörjad  ^s/vi,  björkreg.  pä  Hammastunturit;  samma  dag  vid 
Kultala,  blngen  nastan  afslutad. 

Betula  odorata  ^s/yi  pä  Pietarlauttasoaivi  vid  370 
meter  SV  längt  framskriden  löfsprickning,  vid  400  meter  SV 
i  full  löfsprickning,  vid  425  meter  SV,  löfsprickningeu  knapt 
börjad;  vid  c.  250  meter  i  full  blom ;  vid  Kultala  samma  dag  bla- 
den  närä  fullvuxna;  de  första  qvistarne  med  gulnade  blad 
begynte  visa  sig  orakr.  ^^JYiu,  Toivoniemi. 

B.  nana  i  full  blom  ^s/vi,  Pietarlauttasoaivi  vid  c.  300 
meter. 

Potamogeton  sparganifoUus  börjar  blomma^Vvni,  Syys- 
järvi,  följande  dag  i  Vastusjärvi  blngen  teml.  allm. 

Tofjeldia  borealis  enstaka  blr  öppnade  ^^JYU.^  öppna 
myrar  närä  Muddusjärvi,  i  full  blom  ^^vii,  Tirro. 

Corallorrhiza  innata  i  full  blom  ^JYii,  Salix-snär  vid 
Toivoniemi. 

Orchis  maculata  blngen  börjar  pä  gynnade  st.  V^ii, 
Väylä. 


63 

Par  is  i  fuU  blom  ^'/vn,  lund  i  björkreg.  pä  Peldoaivi. 

Juncus  tri/idus  i  Ml  blom  ^'^/yii  fjällreg.  pä  Tuarpum- 
oaivi. 

Scityus  caespiiosus  blngen  börjar  ^'/vii,  björkreg.  pä 
Peldoaivi. 

Eriophonim  angustifolium  i  full  blom  ^^/vi,  björkreg. 
pä  Hammastunturit  c.  350  meter  h. 

Secale  cereale  (hibernii?n)  axen  framträda  omkr.  ^/yii, 
Toivoniemi. 

Agrostis  horealis  blngen  börjar  ^o/vii,  Toivoniemi. 

Pinus  sylvestris,  full  blom  ^^^^ii,  Muddusniemi. 

Juniperus  communis  blngen  börjar  ^s/yi,  Inari  kyrka. 


Bland  de  zoner,  i  hvilka  G.  Wahlenberg  delar  Lapp- 
land  ocb  Finmarken,  äro  inom  Inari  Lappmark  regio  sylvatica  su- 
2)ei'ior,reg.  suhsijlvatica,  reg.  subalpina  ocb  reg.  alpina  inferior 
utbredda.  Gränsen  mellan  gran-  ocb  tallregionen  uppdrages 
som  bekant  af  "V^ablenberg  längs  Ivalojokis  floddal  ocb  sam- 
manfaller  i  hufvudsak  med  södra  gränslinien  för  här  afhand- 
lade  omräde,  hvilket  sälunda  af  ofvannämda  regioner  endast 
omfattar  de  tre  sista.  Vi  skola  i  det  följande  söka  i  korthet 
bebandla  nägra  af  vegetationens  inom  dessa  zoner  mestfram- 
trädande    egendomligbeter  ^)    ocb    vända    oss    i    sädant    syfte 


')  Jag  anser  mig  här  böra  omnämna,  att  jag  vid  utarbetandet  af 
föreliggande  afhandling  icke  haft  tillgäng  tili  expeditionens  samtliga  un- 
der  resan  gjorda  anteckningar.  Da  jag  nämligen  vären  1883  begynte 
hopsamla  det  skriftliga  materialet  frän  vär  färd,  befans  det  att  vara 
ständortsanteckningai-,  som  efter  äterkomsten  tili  Helsingfors  omhänder- 
tagits  af  Hult,  blifvit  förlagda.  Saknaden  af  dessa  anteckningar,  hvilka  hit- 
tils  icke  kunnat  äterfinnas,  har  vallat,  ej  blott  att  framställningen  af  ve- 
getationsförhällandena  i  allmänhet  blifvit  ytterst  knapphändig,  utan  äfven 
att  1  den  systematiska  förteckningen  ojemnheter  och  brister  förekomma, 
som  annars  kunnat  undvikas.  Ehuruväl  det  är  att  hoppas,  att  de  ifräga- 
varande  anteckningarna  framdeles  skola  kunna  skafifas  tili  rätta  och  en 
mera  detaljerad  behandling  af  ständortsförhällandena  inom  Inari  Lapp- 
mai*k  da  är  att  emolse,  har  jag  likväl  icke  ansett  mig  böra  underlätaatt 
tili  läsarens  orientering  ad  interim  i  det  följande  lemna  antydningar  härom, 
der  sädant  pä  grund  af  dagboksanteckningarna  kunnat  ske. 


64 
främst  tili  den  här  skarpt    utpräglade    och    tili    arealen    be- 
tydliga 

Begio  sulbsylvatica. 

Angäende  granens  förekorast  längs  granregionens  gräns- 
linie  i  Ivalojokis  floddal  antecknades  följande.  Pä  södra  slutt- 
ningen  af  Hammastunturit  norr  om  Kultala  uppträder  gra- 
nen  ännu  allmänt  skogbildande  i  sällskap  med  tallen;  de 
största  exemplaren  äro  c.  9  meter  höga  och  c.  2,5  dm  i  ge- 
nomskärning  vid  basen,  ofta  topptorra;  den  upphör  i  allmän- 
het  i  sydlig  exposition  vid  376  m.  öfver  hafvet;  i  nordlig  ex- 
pos.  är  gränsen  kanske  nägot  lägre:  373  meter.  Enstaka  in- 
divider  anträffas  dock  ännu  längt  högre  upp;  det  högsta 
exemplaret  var  en  0,7  5  m.  hög,  qvistig  buske,  med  torrtopp 
och  korta  barr,  och  växte  vid  424  m.,  SV  expos.  Öfverhuf- 
vud  synes  granens  förmäga  att  uthärda  klimatets  stränghet 
och  särskildt  ett  for  vindarne  exponeradt  läge  här  ingalunda 
vara  mindre  än  tallens;  ungefär  samtidigt  som  granen  upp- 
hör  nämligen  tallen  att  vara  skogbildande  och  enstaka  indi- 
vider  af  den  förra  gä  pä  Pietarlauttasoaivi  tili  och  med  nägot 
högre.  —  Pä  flodstranden  mellan  Appisjoka  och  Kultala  är 
granen  mycket  sparsam,  men  utbildar  resliga  och  vackra 
stammar. 

Under  bätfärden  utför  Ivalojoki  antecknades  om  gra- 
nens förekomst:  pä  södra  strandens  höjder  förekomma  en- 
staka träd  frän  Kultala  nedät,  utan  att  nägra  större  luckor  i 
utbredningen  observerades;  pä  norra  stranden  ätersägs  granen 
först  par  verst  nedanför  Toloskoski  pä  momark  (nägra  större 
individer),  samt  vid  Pajakoski  bildande  blandskog  med  tallen  ; 
frän  Alakoski  nedät  floden  tilltager  granen  pä  h vardera  stran- 
den i  ymnighet  ända  tili  Mikkola,  men  saknas  äter  vid  flod- 
mynningen.  Längs  Ivalojoki  är  var.  medioxitna  Nyi.  för- 
herskande;  men  kottar  med  afrundade,  helbräddade  fjäll  (var. 
ohovata  lapponica)  sägos  äfven. 


65 

Träd  af  12 — 15  meters  höjd  äro  här  ganska  vanliga, 
men  ännu  längre  exemplar  äro  uppmätta:  enligt  uppgifter  i 
forstarkivet  anföras  här  dimensionerna  för  nägra  profträd  frän 
Ivalodalen : 


Diameter  vid 

Aider. 

Höjd. 

brösthöjd. 

230 

61' 

18" 

180 

60' 

16,5" 

175 

45' 

15" 

88 

54' 

15,5" 

85 

36' 

8" 

Utom  gränserna  för  reg.  sylvatica  anträffades  af  oss 
granar  pä  följande  ställen:  flerstädes  pä  högslätten  pä  Ham- 
mastunturit ända  tili  sydöstra  sluttningen  af  Hammasuro,  der 
pä  390  meters  höjd  finnes  en  grupp  äldre  -träd,  c.  6  m.  höga, 
topptorra  med  starkt  konisk  stam;  pä  Mahlattisaari  i  Inari 
ett  yngre  träd  i  tallskog  vid  strandeu;  mellan  Tschiuttijokis 
nedersta  lopp  och  Nitschijärvi  vid  omkr.  69"  12'  n.  br.  i  en 
mindre  tallmyr  11  eller  12  granar.  För  de  största  bland 
dessa  antecknades  dimensionerna,  som  voro:  för  N:o  1  höjd  c. 
6  meter,  diameter  6  dc.  frän  marken  22,5  cm.,  vid  brösthöjd 
19,5  cm.,  en  närä  marken  befintlig  gren  ombildad  tili  en  2,4  m. 
hög  stam;  grenarne  korta,  nastan  lika  länga;  toppen  risig,  af- 
rundad,  steril;  lafvegetationen  liksom  hos  de  följande  obetyd- 
lig;  N:o  2  höjd  c.  9  m.,  diameter  6  dc.  fr.  marken  32  cm., 
vid  brösthöjd  27  cm.  de  nedersta  grenarne  10 — 12  dc;  top- 
pen frisk  men  afrundad;  N:o  3  höjd  4,5  m.,  diameter  13,5 
och  11  cm.;  stam  uppstigande  med  3  tili  längsamt  uppsti- 
gande  stammar  ombildade  grenar;  N:o  4  höjd  ngt  öfver  5 
m.,  diameter  17,5  och  16  cm.,  stammen  rak;  N:o  5  höjd  c. 
9  m.,  diameter  21,5  och  17  cm.,  stammen  rak.  De  öfriga 
träden  voro  alla  lägre,   1,8 — 3  meter  höga. 

Under  N:o  2  och  N:o  5  hittades  gamla,  affallna  kottar, 
af  hvilka  de  största  voro  6,  men  flertalet  2—3  cm.  länga  ^ 
tili  stor  del  oöppnade  med  odugliga  frön.  Det  ena  af  dessa 
träd  hade  kort  tillspetsade,  tydligt  naggade  kottefjäll,  hos  det 
andra  voro  fjällen  nastan  lielbräddade,  starkt  afrundade.  Sär- 
skildt  anmärkningsvärd  var  en  af  de  större  kottarne  frän  det 


66 

senare  trädet;  medan  en  del  af  kottefjällen  hade  den  för  var. 
obovata  lapponica  vanliga,  bredt  afrundade  formen  med  nä- 
gra,  nastan  omärkbara  ojemnheter  i  kanten,  voro  talrika  an- 
dra  fjäll,  isynnerhet  i  öfre  delen  af  kotten  försedda  med  en 
kort,  men  inycket  tydlig  förlängning  af  spetsen,  temligen 
skarpt  afsättande  sig  mot  den  för  öfrigt  svagt  konvexa  kant- 
linien.  Jag  anser  det  derför  höjdt  öfver  hvarje  tvifvel,  att 
vi  här  hafva  att  göra  uteslutande  med  modifikationer  af  den 
vanliga  Ahies  excelsa,  sädana  som  förekomma  öfver  hela  Fin 
land  ända  ned  tili  Helsingfors  och  Aland. 

Enligt  forstmästaren  hr  M.  'W.  Waenerberg  skall 
granen  förekomma  flerstädes  i  trakten  af  Muddusjärvi,  säsom 
Öster  om  Junnas  pä  andra  sidan  Keptujoki  nägra  6  aln  höga 
och  i  trakten  af  Tirro  nägra  smä  qvistiga  exemplar;  i  en 
dalsänkning  vid  ett  skogsträsk  strax  öster  om  Vastusjärvi 
finnas  enl.  hr  Nordling  flere  träd;  frän  trakten  mellan  Paa- 
darjäyri  och  Hammasjäyri  är  granen,  enl.  hr  "W"aenerberg,  ej 
känd,  ej  heller  hade  Väylä  lapparne  observerat  den  i  uär- 
heten  af  sinä  stugor.  Lappen  J.  Aikio  uppgaf,  att  pä  midten 
af  den  stora  i  Muddusjärvi  utskjutande  halfön  Syrminiemi 
finnas  hundratals  (»satoja»)  granar;  samma  sagesraan  har  ^/j 
mii  vester  om  Terstojokis  mynning  sett  flere  granar  och  kände 
äfven  de  ofvannämda  träden  närä  Junnas.  Pä  Karvasselkä 
Söder  om  Viibastunturit  har  granen  observerats  af  prof.  Sae- 
lan  och  pä  Roiro  holme  i  Inari  af  mag.  P.  Solitander; 
j-usqve  ad  .  .  fontem  Vaskojoki,  Enarijoki  ad  Jorgastak»:  Fell- 
man.  Husbonden  pä  Heikura,  vid  c.  69<'  27'  n.  br.,  närä 
Karasjokis  mynning,  berättade,  att  c.  3  verst  pä  andra  sidan 
Tenojoki  i  Norge  finnas  3  stycken  omkr.  7  aln  höga  granar 
pä  sluttuingen  af  en  vaara  ofvanom  tallgränsen;  vi  hade 
sjelfva  ej  tid  att  besöka  stället  och  denna  uppgift  omnämnes 
här  endast  under  reservation. 

Tallregionens  utbredning  i  Inari  förtydligas  af  medföl- 
jande  karta;  säsom  af  densamma  synes,  bildar  större  delen  af 
tallregionen  ett  sararaanhängande  omräde,  hvars  öfre  gräns 
angifves  af  en  linie,  som  med  hufvudrigtning  SV — NO  om- 
sluter  sjöarne  Pyhäjärvi,  Muddusjärvi,  Geggijäyri  och  Jää- 
järvet.     Norr    om   Tuulijärvi  gör  tallgränsen  en  böjning  mot 


67 

Öster  och  fortgär  ^/a  mii  NO  om  Pakananjoki  skogvaktare- 
boställe  närä  riksgränsen  mot  Norge  i  OSO  rigtning ;  pä  uorskt 
omräde  förekommer  tallen  här  endast  i  spridda  exemplar  och 
uppnär  ej  Näätäjokis  mynning  och  Njavdamvuodna.  Längs 
Tenojoki  bildar  tallregionen  ett  smalt  bälte  pä  hvardera  ai- 
dan af  floden  ända  tili  närheten  af  Outakoski.  I  Utsjokis 
floddal  finnes  tallskog  mellan  Mierasjäyris  norra  ända  och 
Kuorruvuopiojäyri  och  utbreder  sig  nägra  verst  pä  hvardera 
sidan,  intagande  de  talrika  i  N — S  strykande  ruUstensäsarne  i 
floddalen,  samt  anträffas  äfven  ett  stycke  upp  längs  Kevu- 
joki,  Utsjokis  största  biflod.  Kring  Hopukkajärvis  stränder 
och  Näätäjokis  öfre  lopp  lärer  äfven  ett  smalt  omräde  vara 
bevuxet  med  tallskog.  Spridda  exemplar  af  tallen  träffas 
dessutom  utanför  tallskogens  här  angifna  gränser,  stundom  t. 
o.  m.  ganska  längt  frän  de  samma.  Sä  ses  t.  ex.  enstaka 
tallar  eller  mindre  grupper  af  detta  trädslag  bäde  längs  Te- 
nojoki och  Utsjoki  ända  tili  den  senares  mynning;  teml.  all- 
män,  om  ock  nödvuxen  och  sparsam  är  tallen  redan  ett  stycke 
norr  om  Syysjärvi  i  Inari,  ehuru  den  först  ungefär  Va  D^il 
Söder  om  denna  sjö  blir  beständbildande;  längs  Puolmakjoki 
ofvanora  dess  utflöde  i  Puolmakjäyri  uppträder  tallen  äfven 
i  spridda  exemplar. 

Tili  utrönande  af  tallens  vertikala  gränser  gjordes  de  i 
nedanstäende  tabell  meddelade  höjdmätningar: 


Höjd  i 

Ort 

Expo- 

meter 

sition. 

öfver 
hafvet. 

Pietarlauttasoaivi 

S 

368 

Tallskogens  gräns. 

> 

N 

368 

> 

» 

NO 

373,5 

Spridda  exx.,  c  6  m.  höga. 

» 

S 

377 

Spridda  yngre  träd  raed  frisk  till- 
växt. 

' 

sy 

396 

Ett  enstaka  träd,  c  9  raeter  hugt 
med  afslutad  höjdtillväxt. 

Trakten  kring 

sv 

368 

Tallskogens  gräns. 

Hammasuro. 

NO 

378 

Mycket  gles. 

SV 

473,5 

En  enstaka  lag  buske  pä  toppen 
af  en  mindre  höjd. 

68 


Trakten  mellan 

hor. 

188 

Gränsen   för   slutna  tallbeständ 

Tuarpumoaivi  och 

pä  momark. 

Muddusjärvi 

hor. 

240 

Upphöi-  att  vara  allm 

pä  momark. 

hor. 

267 

Enstaka. 

:> 

NO 

278,5 

' 

Tuarpumoaivi 

V 

310,5 

Ett  enstaka  individ. 

» 

NV 

324,5 

, 

Kudossuvannonpää 

N 

274 

Tallskogens  gräns. 

N 

322,5 

Spridda  exx. 

Ailigas 

VNV 

293,5 

s                             2 

VNV 

335 

Ett  enstaka  ex. 

Vid  Mandojäyri 

V 

145 

. 

Tallregionens  öfre  gräns  kan  sälunda  i  omrädets  sydli- 
gaste  del  antagas  vara  360 — 370  m.  öfver  hafvet ;  pä  slutt- 
ningarne  af  Muotkatunturit  c.  100  och  i  Utsjoki  dalen  mer 
an  200  m.  lägre.  I  trakter,  der  tallskog  finnes,  anträfFas  gan- 
ska  allmänt  inom  den  lägre  björkregionen  enstaka  eller  i  smä 
grupper  växande  tallar,  utbildande  en  3 — 3,5  stundom  ända 
tili  5  m.  hög,  lägt  ned  qvistig  stam;  2  eller  3-stammiga  exem- 
plar  äro  ganska  vanliga.  Ett  för  björkregionens  tallar  ka- 
rakteristiskt  utseende  hade  ett  träd  pä  Ailigas  N V  sluttning ; 
trädets  höjd  3,5  m.,  den  öfversta  tredjedelen  torr;  diameter 
närä  marken  2  dm.,  vid  brösthöjd  1,5  dm.;  grenarne  pä  vind- 
sidan  c.  18,  pä  den  mot  fjället  vända  sidan  24 — 28  dm.  länga, 
bägformigt  nedböjda;  frän  rothalsen  utgä  fragment  affleraut- 
döda  2 — 3  cm.  tjocka  grenar;  ärsskotten  3—7  cm.  länga; 
endast  ärsgamla  barr  qvarsittande;  lafvegetationen  mycket 
sparsam  (mest  Parmelia  olivacea  och  P.  sulcata).  Ett  annat 
träd,  växande  pä  Naamisvaara  närä  Mandojäyri,  vestlig  expos., 
hade  följande  utseende:  höjd  4,5  m.,  diameter  vid  brösthöjd 
1,5  dc;  stammen  rak;  toppen  frisk,  afrundad;  grenarne  mot 
NO  tili  största  delen  torra,  af  de  i  motsatt  rigtning  utgäende 
äro  de  nedersta  c.  24  dm.  länga;  3:dje  ärets  barr  affallande. 
Den  nordligaste  af  oss  observerade  tallen  närä  Utsjokis  myn- 
ning  var  en  liten,  nägra  dm.  hög  buske  raed  torr  topp. 

Vid    Näätäjoki    och  Puolmakjoki  finnas  för  närvarande 


69 

endast  träd  af  klena  dimensioner,  diametern  vid  brösthöjd 
högst  7"^).  Redan  i  öfre  delen  af  tallregionen  vid  Utsjoki 
och  Tenojoki  finnas  dock  gröfre  stamraar  af  12'^ — 15"  diam. 
vid  brösthöjd:  trädets  maxiraihöjd  är  här  30' — 35'.  Nägra 
profträd  frän  sist  nämda  trakter  hade  följande  dimensioner: 


Diameter  vi( 

llder. 

H(>jd  i  fot. 

brösthöjd  i 
dec.  tura 

66 

18 

9 

71 

19 

9,5 

108 

19 

5 

121 

30 

10,5 

178 

33 

15 

193 

34 

12 

I  närheten  af  Pakananjoki  uppmättes  profträd  af 
110  25  6,5 

125  23  7 

145  82  9 

152  24  6,5 

Annu  i  södra  delen  af  omrädet  är  en  medelhöjd  af  40 — 
45'  hos  200—250  är  gamla  träd  det  vanliga  förliällandet ; 
50'  höga  stammar  förekomma  dock  terni,  ofta  och  under  ex- 
ceptionelt  gynsamma  vilkor  uppnär  tallen  en  vida  betydligare 
höjd.  Sälunda  skola  pä  Rautiovaara  vid  Alajokis  öfre  lopp, 
der  bestäudet  är  särdeles  jemnt  och  slutet,  verkliga  jätteträd 
kunna  anträffas;  en  derstädes  fäld  tali  var  minst  418ärgam- 
raal  (början  tili  kärnröta)  och  101'  hög;  diametern  var  vid 
skäret  17"  och  vid  48'  höjd,  der  kronan  började,  14". 


'■)  De  här  lemnade  notiserna  om  granens  och  tallens  dimensioner 
1  olika  trakter  af  omrädet,  om  tillgängen  pä  timmerskog  etc.  äro  hem- 
tade  ur  forstarkivet  pä  Kaamas,  hvilket  med  liberalt  tillmötesgäende  blif- 
vit  stäldt  tili  värt  förfogande  ;  mätningarna  och  beräkningarna  äro  gjorda 
af  öfverforstmästaren  C.  E.  Rancken  och  forstmästarne  A.  Sanmark  och 
LI.  'W£enerberg.  Det  ursprungliga  längdmättet  fot  och  dec.  tum  är  bibe- 
häUet. 


70 

Nägra    äldre  profträd,  uppmätta  i  södra  delen  af  Inari, 
visade  i  följande  tabell  angifna  dimensioner : 


Ort. 

Älder. 

Höjd 
i  fot. 

II 

Diameter 

vid  20' 

höjdi  tutn. 

Jordmän. 

Akujärvi 
Hepojoki 

216 
222 
255 

58,8 

50 

52 

15 
12 
17 

12 

Krosstensgrus. 
? 
•> 

Naskamajoki 

255 

48,5 

11 

8 

>Stenbunden  sand». 

Ivalojoki  vid 
Aapistunt. 

Tscharmi- 
vuono 

267 

268 

293 

58 
48,6 

55 

13 
11 

9,3 

10 

8,3 
8,2 

Sydlig  expos.;  krosstens- 
grus pä  en  mindre  höjd; 
marken  mossbevuxen. 

Sydlig  expos.;  stenhölstrig 
mark  bevuxen  med  Cla- 
dina. 

Akujärvi 
Ivalojokis 

297 

61 

11 

8,7 

9 

Sydosth'g  expos.;  stenhöl- 
strig mark,  bevuxen  med 

mynning. 
Hietajäyri 

304 
355 

53,3 
50 

11,4 

7,5 

Cladina  och  Myrtillus. 
Krosstensgrus,   bevuxet 
med  Cladina. 

I  allmänhet  behöfver  tallen  i  Inari  c.  200  är  för  att 
uppnä  grofleken  af  sägtimmer;  tillväxten  är  vanligen  vid  yngre 
älder  ytterst  ringa;  den  starkaste  höjdtillväxten  torde  inträffa 
vid  40—50  ars  älder,  da  ärskotten  ofta  hafva  en  läugd  af  7—8". 

Enligt  en  är  1879  af  forstmästaren  M.  Waenerberg 
med  stöd  af  egen  erfarenhet  och  äldre  beräkningar  af  hr  öf- 
verforstmästaren  Rancken  gjord  approximativ  beräkning 
uppskattades  timmertillgängen  inom  Inari  forstrevier  da  pä 
följande  sätt: 


71 


Skogstraktens  nam  n. 

Antal  sägstock, 

minst  10"  i  lill- 

ätidan. 

Antal  timmer, 

minst  6—7"  i  lill- 

ändan. 

Paadarjärvi 

Vaskojoki 

Lemmenjoki 

Menesjoki 

Ivalojoki 

Trakten  söder  om  Inari  sjö  . 

Paatsjoki 

Ukonjoki 

Joenjoki 

Muddusjärvi 

Vastusjärvi  och  Vuontisjärvi . 

Kaamasjoki 

Trakten  norr  och  nordost  om 

Inari  sjö 

Utsjoki 

Tenojoki 

Anarjok 

Skietschemjok 

6,000 

4,000 

3,000 

800 

56,000 

32,000 

3,600 

1,700 

2,500 

4,000 

5,000 

8,000 

12,000 
1,000 
2,000 
4,000 
4,000 

25,000 

6,000 

11,000 

3,500 

104,000 

90,000 

16,000 

3,000 

4,000 

8,000 

8,000 

12,000 

25,000 

10,000 

8,000 

8,000 

10.000 

Summa 

149,600 

351,500 

Tallbeständen  i  Inari  äi'o  nastan  öfverallt  i  hög  grad 
glesa  och  ojemna.  Nägra  mindre  skogstrakter  i  Ivalodalen, 
säsom  den  redan  nämda  Rautiovaara  och  Vanhaselkä  vid 
Tolosjoki,  utgöra  härifrän  anmärkningsvärda  undantag,  utvi- 
sande  tallens  förmäga,  att  äfven  i  dessa  högnordiska  trakter 
utbilda  en  fullt  tillfredsställande  växt.  Den  pä  Tuuruharju, 
mellan  Syysjärvi  och  Vastusjärvi,  befintliga  skogen  var  en  af 
de  vackraste,  som  mötte  oss  under  vär  resa.  Att  tallen  här 
äfven  vid  hög  älder  i  allraänhet  utbildar  endast  jemförelsevis 
korta  och  lägt  ned  qvistiga  stammar  anser  jag  icke  sä  myc- 
ket  vara  en  följd  af  klimatets  direkta  skadliga  inflytande, 
som  deraf  att  träden  icke  här,  säsom  fallet  är  i  jemnäriga 
slutna  beständ,  genom  ömsesidig  sidobeskuggning  tvinga  hvar- 


72 

andra  tili  hastigare  höjdtlUväxt,  Orsaken  äter  tili  denna  för 
trädens  normala  utveckling  ogynsamma  samraansättning  af 
tallskogen  är  efter  ali  sannolikhet  främst  att  söka  i  inverkan 
af  de  talrika  skogseldar,  som  bevisligen  hemsöka  Inari  Lapp- 
mark.  Trakter,  der  en  nyss  öfvergängen  fareld  gifvit  hela 
landskapet  ett  afskyvärdt  skelettartadt  utseende,  äro  tyvärr 
icke  sällsynta  undantag  och  de  i  forstarkivet  pä  Kaamas  för- 
varade  handlingarna  omnämna  ofta  ganala  öfverständare  sä- 
som  sista  öfverlefvorna  af  skogens  genom  skogseldeu  nastan 
utrotade  äldre  generation.  Äfven  den  mundtliga  traditionen, 
hvars  utsago  här  onekligen  är  af  betydelse,  lemnar  de  be- 
stämdaste  uppgifter  om  skogseldarues  förhärjande  framfart. 
Dä  eldens  verkningar  värit  af  lindrigare  art,  sä  att  större 
eller  mindre  grupper  eller  enskilda  träd  här  och  der  blifva 
qvarstäende,  mäste  naturligtvis  äterväxteu  Iida  af  den  deri- 
genom  förorsakade  beskuggningen ;  de  äldre  träden  antaga  sä- 
lunda  lätt  karakteren  af  gärtallar,  medan  underväxten  blir 
gles  och  lidande.  Om  äter  den  växande  skogen  pä  mindre 
arealer  blifvit  helt  och  hället  förstörd  och  fröbar  skog  finnes 
i  närheten  äro  visserligen  utsigterna  för  en  tillfredsställande 
föryngring  af  skogen  större,  ehuru  de  i  läng  tid  qvarstäende 
halfbrända  träden  utan  tvifvel  äro  menliga  för  äterväxten. 
Men  den  tid,  som  här  förflyter  emellan  tvenne  fröär,  är  sä 
betydlig,  att  i  de  flesta  fall  det  ärligen  i  stora  massor  produ- 
cerade  björkfröet  fär  tid  att  anflyga  och  bilda  kraftiga  buskar. 
Dä  besäning  frän  tallskogen  slutligen  inträffar,  raaste  de  upp- 
spirande,  Ijusfordrande  plantorna  pä  den  delvis  redan  beskug- 
gade  marken  i  betänklig  grad  deciraeras.  Exempelvis  mä  här 
omnämnas  en  af  oss  besökt  areal  af  flere  hundra  tuunlands 
vidd  pä  norra  sluttningen  af  Maarestatunturit ;  tallskogen  hade 
här  genom  en  1871  inträffad  vädeld  blifvit  nastan  totalt  för- 
störd. De  gamla,  skeletterade  träden  qvarstodo  ännu  öfver- 
allt  men  spär  tili  äterväxt  kunde  ingenstädes  upptäckas. 
Marken  var  betäckt  af  ymnig  Polytrichum  juniperinum  och 
piliferum,  omvexlande  raed  större  eller  mindre  fläckar  half- 
förbränd  renlaf.  Risen  sakuades  helt  och  hället.  Vegetatio- 
neu  karakteriserades  för  öfrigt  af  teml.  rikligt  förekommande 
Calamagrostis  lapponica,    Aira  fiexuosa  och  Chaniaenerion. 


73 

Björken  hade  redan  iufunnit  sig  ocli  mindre  buskar  upp- 
trädde  fläckvis  i  ganska  stor  myckenhet.  Som  växtlig  tall- 
skog  här  icke  är  synnerligen  aflägsen,  kan  mähända  en  delvis 
besäning  med  tallfrö  ännu  förväntas,  men  efter  ali  sannolik- 
het  kommer  björken  i  denna  trakt  framdeles  att  blifva  det 
rädande  trädslaget. 

Da  häftig  fareld  öfvergär  mj^cket  stor  areal  eller  den 
brända  marken  genom  större  fjällhöjder  är  skild  frän  närma- 
ste  tallskog,  är  äfven  en  sparsam  besäning  med  tallfrö  omöj- 
liggjord;  björken  mäste  här  inom  kort  blifva  allena  skogbil- 
dande  och  tallen  kan  sälunda  mer  eller  mindre  fullständigt 
utträngas  frän  trakter,  der  den  förut  funnits.  Exempel  härpä 
saknas  icke  frän  Inari.  Sä  skall  man  ännu  för  par  decen- 
nier  sedän  i  den  pä  Petsikkotunturi  belägna  poststugan  be- 
gagnat  i  närheten  vuxna  tallrötter  som  bränsle,  medan  f.  n. 
tili  närmaste  tallskog  är  ett  afständ  af  c.  1  mii.  En  bland 
Utsjoki  lapparne  gängse  tradition  berättar  att  för  c  200  är 
sedän  en  häftig  skogseld  förstört  tallskogen  längs  Tenojokis 
nedre  lopp,  hvilken  da  skall  hafva  sträckt  sig  ända  tili  när- 
heten af  flodmynningen.  Gamla  tallstubbar,  som  ännu  an- 
träffas  här  och  der  längt  utom  tallens  närvarande  utbred- 
ningsomräde,  bära  otvetydigt  vittnesbörd  om,  att  denna  sägen 
ej  är  aldeles  utan  grund.  I  Wahlenbergs  Flora  lapponica 
uppgifves  att  tallen  sträcker  sig  ända  ut  tili  Njavdamvuodna ; 
detta  är  numera  icke  fallet,  men  mähända  är  en  skoningslös 
afverkning  af  skogen  här  främsta  orsaken  tili  dess  försvin- 
nande. 

I  det  glest  befolkade  Inari  har  skogen  f.  n.  en  farlig 
fiende  i  den  enl.  uppgift  tili  4 — 5000  personer  uppgäende  be- 
folkning,  som  i  mindre  skaror  ärligen  frän  de  södra  Lapp- 
raarkerna  och  norra  Osterbotten  färdas  genom  socknen  pä 
väg  tili  fiskerierna  vid  Ishafskusten.  De  ej  säilän  värdslö- 
sade  lägereldar,  som  uppgöras  under  dessa  färder,  blifva  lätt 
utbredningscentra  för  mer  eller  mindre  omfattande  fareldar. 
Den  mest  begagnade  sträkvägen  för  dessa  fiskareskaror  gär 
frän  nordöstra  hörnet  af  Inari  sjö  längs  Tschuolisvuono,  Tschuo- 
lisjärvi,  Tuulijärvi  och  Pakananjoki  tili  Varangerfjord,  och  i 
sjelfva  verket  aro  tallbeständen  öfverallt  i  dessa  trakter  i  an- 


LII 


74 

märkningsvärdt  hög  grad  skadade  af  skogseld,  sä  att  knapt 
halfva  antalet  qvarstäende  stammar  ännu  äro  vid  lif. 

Som  bekant  äro  renlapparne  under  större  delen  af  som- 
mai-en  tvungna  att  underhälla  öppna  eldar,  för  att  genom  rö- 
ken  skydda  sinä  kreatur  mot  myggen ;  da  emellertid  den 
varma  ärstiden  tillbringas  i  fjälltrakterna,  torde  dessa  eldar 
endast  säilän  värit  olycksbringande  för  tallskogen. 

Pä  medföljande  karta  har  jag  sä  noggrant  som  möjligt 
sökt  begränsa  de  trakter,  der  tallen  för  närvarande  upp- 
träder  beständbildande ;  jag  anser  det  likväl  vara  otvifvelak- 
tigt  att  dessa  gränser  äfven  under  den  historiska  tiden  under- 
gätt  märkbara  förändringar. 


Men  om  äfven,  säsom  ofvan  framhällits,  mycketgenom- 
gripande  förändringar  i  skogarnes  och  deri genom  hela  vege- 
tationens  sammansättning  och  utseende  värit  en  följd  af  men- 
niskans  närvaro  i  dessa  trakter,  är  ä  andra  sidan  den  omda- 
ning,  naturen  undergätt  i  följd  af  bemödanden  för  landthus- 
hällningens  höjande,  försvinnande  liten.  Euligt  Ignatius^) 
utgjorde  innevänareantalet  inom  Utsjoki  socken  med  Inari 
kapell  den  31  Dee.  1880:  1250,  hvilket  ger  ett  medeltal  af 
7,0  6  innevänare  pä  qv.  milen.  Ar  1855  voro  socknens  dä- 
varande  1083  innevänare,  enl,  Andelin^),  fördelade  pä  194 
familjer,  af  hvilka  30  uteslutande  lifnärde  sig  med  renskötsel 
och  förde  ett  äkta  nomadlif  pä  tundrorna  och  skogsraarkerna- 
Flertalet  af  den  öfriga  befolkningen  utgjordes  af  s.  k.  fiskar- 
lappar  och  det  angifna  förhällandet  mellan  dessa  befolknin- 
gens  tvenne  hufvudelement  torde  fortfarande  vara  temligen 
oförändradt.  Ett  ej  obetydligt  antal  finske  nybyggare  hafva 
visserligen  pä  senare  tider  nedsatt  sig,  i  synnerhet  inom  Inari, 
men  i  afseende  ä  förvärfskällorna  för  sitt  uppehälle  äro  dessa 


')    K.    E.    F.    Ignatius:    Statistisk  arsbok  för  Finland,     1883. 
Tab.  2. 

")    A.  And  eli  n:    Kertomus   Utsjoen  pjtiijästä.     Tidskriften  Suo- 
mi 1858. 


75 

nastan  fullkoraligt  likstälda  med  fiskarlapparne,  och  kunna 
derför  här  lämpligen  sammanställas  med  dera.  Säsom  nam- 
net  antyder,  utgör  fisket  dessa  menniskors  hufvudsakliga  nä- 
ringsfäng;  i  de  flesta  fall  torde  jagten  endast  obetydligt  eller 
undantagsvis  bidraga  tili  hushällets  behof.  Boningarne  ligga 
merendels  enstaka  pä  längt  afständ  frän  hvarandra,  kring- 
strödda  längs  omrädets  talrika  vattendrag,  flertalet  vid  strän- 
derna  af  Tenojoki  och  Inari  sjö;  endast  pä  nägra  fä  ställeU; 
säsom  uära  Outakoski  i  Utsjoki,  vid  Paltto  och  Väylä  i  Inari 
hafva  flere  familjer  uppbygt  sinä  stugor  i  hvarandras  ome- 
delbara  närhet. 

I  de  flesta  gärdar  födas  numera  1 — 2,  vid  de  större 
ända  tili  5 — 6  nötkreatur;  stundom  finnas  äfven  fär.  Spill- 
ningen  frän  ladugärden  användes  vanligen  som  öfvergödning 
pä  en  stQrre  eller  mindre  areal  (vanligen  nägot  tunnland)  om- 
kring  boningshuset  eller  i  dess  omedelbara  närhet.  Sälunda 
uppkomraa,  ett  slags  odlade  ängar  der  växtligheten  öfverhuf- 
vudtaget  är  anmärkningsvärdt  frodig.  Den  förherskande  gräs- 
vegetationen  utgöres  pä  sädana  ställen  af  ymnig  Poa  pra- 
tensis,  Festuca  rubra  och  fläckvis  Aira  ccespitosa;  pä  tor- 
rare  mark  äro  äfven  Festuca  ovina  och  Aira  Jiexnosa,  pä 
fuktigare  Carex  Persoonii  och  stundom  Calamagrostis  stricta 
af  Stor  betydenhet.  Örterna  spela  här  endast  en  jemförelse- 
vis  underordnad  roll;  ganska  allmänt  förekomma  dock  vanli- 
gen: Taraxacum  officinale  och  Cerastium  alpestre^  stundom 
äfven  Ranunculus  acris,  samt  fläckvis  Achillcea  millefoUum 
och  Stellaria  graminea.  Beständsdelar,  som  väl  säilän  sak- 
nas,  om  de  ock  mest  förekomma  säsom  sparsam  inblandning 
äro : 

Epilohium  angustifolium,  Draha  incana, 

Solidago  virgaurea,  Bubus  arcticiis, 

Polemonium  campamdatum,  Polygonum  viviparum, 

Rumex  acetosella,  Veronica  longifolia. 

Af  ris  finnas  nägongäng  sparsam  Myrtillus  nigra,  Vac- 
ciniiim  vitis-idcea  och  Empetrum  säsom  öfverlefvor  af  stäl- 
lets  fordna  vegetation :  mossor  och  lafvar  äro  vanligen  nastan 
helt    och    hället    undertryckta.     Afkastningen    af  dessa  ängs- 


76 

lappar  utgör  en  väsendtlig  del  af  det  för  kreaturen  nödvän- 
diga  vinterfordret;  för  anskaffandet  af  resten  äro  lapparne 
hänvisade  tili  naturliga,  mest  starr-ängar,  för  hvilkas  utvidg- 
ning  eller  förbättring  högst  säilän  nägot  arbete  torde  ifräga- 
komraa  och  hvilka,  i  synnerhet  i  Utsjoki,  ofta  äro  belägna 
pä  längt  afständ  frän  gärdeu.  Sälunda  kan,  säsom  beteck- 
uande  för  förhällandena  härutinnan,  anföras,  att  befallnings- 
mannen  i  Utsjoki,  hr  E,.  Dahlström,  hemtade  en  stor  del  af 
sitt  höförräd  frän  ängsmarker  i  Inari,  belägna  pä  närä  2 
dagsresors  afständ  frän  länsmansbolet.  Öfverhufvud  torde 
svärigheten  att  anskaffa  tillräckligt  foder  för  den  8  mänader 
länga  vintern  utgöra  ett  af  de  största  hindren  för  ladugärds- 
skötselns  utveckling,  ja,  den  nuvarande  ringa  tillgängen  pä 
ängsmark  är  utan  tvifvel  otillräcklig  tili  och  med  för  det  fä- 
tal  kreatur,  som  födas  i  socknen;  ocksä  användes  här,  lik- 
som  inom  mänga  andra  af  Finlands  nordliga  socknar,  ren- 
lafven  i  stor  skala  och  med  god  framgäng  som  surrogat  vid 
utfordringen  under  vintern.  För  gräsväxt  tjenliga  marker  af 
större  utsträckning  sägos  af  oss  längs  nedre  loppet  af  Ivalo 
och  Kaamas  elfvar,  men  äfven  dessa  voro  tili  stor  del  öfver- 
vuxna  af  väldiga  videsnär. 

Odling  af  kulturväxter  i  större  skala  bedrifves  inom 
socknen  endast  pä  tvenne  ställen,  näml.  pä  Toivoniemi 
länsmansboställe  och  i  Kyrö  by.  Den  sistnämda  leder  sitt 
ursprung  frän  tvenne  finska  nybyggare  frän  Kittilä,  bröderna 
Thomas  och  Henrik  Kyrö,  hvilka  för  mer  än  hundra  är  se- 
dän utvandrade  tili  Inari  i  afsigt  att  uppsöka  bättre  bonings- 
platser.  Byn,  som  bär  deras  namn,  bestär  nu  af  18  gärdar, 
spridda  pä  en  sträcka  af  3  mii  längs  Ivalojokia  nedersta  lopp. 
Innevänarne  kanna  ej  lapska  spräket  och  lefva  äfven  derför 
temligen  isolerade  frän  kommunens  öfriga  befolkning;  i  mer 
än  ett  afseende  bilda  de  äfven  ett  undantag  frän  det  ofvan 
sagda.  Enligt  And  elin  utsäs  här  ärligeu  af  hvarje  gärd  i 
medeltal  15  kappar  korn;  äfven  potäter  odlas. 

Af  större  betydelse  för  hela  traktens  ekonomiska  ut- 
veckling är  den  mönsterfarm,  som  med  understöd  af  finska 
Hushällningssällskapet  anlagts  pä  Toivoniemi  af  herr  X. 
Nordling.     Säväl   af  korn  som  räg  sägos  här  böljaude  fält  af 


77 
ganska  stor  utsträckning ;  rägäkern  intog  är  1880  en  areal 
af  c.  3  tunnland.  Under  de  sex  är  dessa  sädesslag  da  hade 
odlats  pä  Toivoniemi  hade  de  ej  en  euda  gang  skadats  af 
frost.  I  medeltal  hade  rägen  gifvit  16:de  kornet  och  erhölls 
deraf  numera  sä  stora  qvantiteter,  att  gärdens  behof  blefvo 
mer  än  täckta.  Äfven  potäternas  afkastning  hade  värit  ut- 
märkt,  dä  skörden  vanligen  förhällit  sig  tili  utsädet  som  80 
tili  1.  Af  köksväxter  hade  med  god  framgäng  odlats:  rädi- 
ser,  kälrötter,  blomkäl,  morötter,  spenat,  sprit-  och  sockerär- 
ter  och  sallad,  alit  pä  fritt  land.  Under  senaste  sommar 
(1883)  skall  Dahlian  utvecklat  en  ovanlig  blomsterprakt. 

Den  inverkan,  som  herr  Nordlings  lyckliga  experiment 
utöfvat    pä    traktens    allmoge,  har  tillsvidare  värit  obetydlig. 
Visserligen    har  potatisodlingen  bland  fiskarefamiljerna  kring 
Inari    sjö    efterhand    blifvit   ganska   allmän;    men  de  odlade 
j-torna  hafva  pä  sin  höjd  ett  par  kapplands  vidd,  sä  att  skör- 
den ofta  är  förtärd  innan  snön  faller.     Nu  säsom  förut  torde 
enskilda    gärdar    derjemte  utsä   V2  ä  1  kappe  korn,  och  rof- 
vor  lära  säs  pä  smä  svedjade  fläckar  äfven  i  aflägsnare  skogs- 
trakter.     I  Utsjoki  äro  äfven  dessa  minimala  kulturförsök  sä 
godt  som  okända. 

I  följd  häraf  äro  äfven  de  flesta  af  vara  vanliga  »ogräs» 
i  Inari  Lappmark  antingen  okända  eller  sällsynta.  Af  väx- 
ter,  som  vanligen  beledsaga  menniskans  uppträdande,  äro  en- 
dast  Capsella,  Stellaria  media,  Ächillcea  millefolium,  Ma- 
tricaria  inodora,  PoUjgonum  aviculare  och  Poa  aiiniia  all- 
männa  och  ymniga  inom  omrädet.  Flerstädes  observerades : 
Thlaspi  arvense,  Crepis  tectorum,  Galeopsis  tetrahit  och  Ur- 
tica  dioica.  Mer  elier  mindre  sällsynta  äro:  Silene  inflata, 
Spergiila  arvensis,  Carduus  cnsptis,  Centaurea  cyanus,  A- 
sperugo  procumbeiis,  Galeopsis  versicolor,  Polygo^mm  con- 
volvulus,  Chenopodium  album,  Atriplex  patula,  Junciis  bu- 
fonins,  Phleiim  pratense,  Apera  spica-venti  och  Triticum 
repens,  af  hvilka  de  flesta  ätminstone  tills  vidare  mäste  an- 
ses  vara  endast  tillfälliga  inblandningar  i  floran. 


Större    delen    af  de  ganska  vidsträckta  momarkerna  äf- 
vensom    sluttningarna    af  rullstensäsar  och  mindre  höjder  in 


78 

tagas  af  tallskog,  som  vanligen  är  raer  eller  mindre  uppblan- 
dad  med  björk ;  buskvegetationen  utgöres  här  af  spridda  exem- 
plar  af  Jtmiperus,  Betula  odorata  och  Salix  cinerascens, 
medan  säväl  gräs  som  örter,  hvilka  stundom  aldeles  saknas, 
representeras  af  sparsam  Solidago,  Festuca  ovina,  Aira  fie- 
xuosa  ocb  traktvis  nägot  ymnigare  Calam.  lapponica.  Af 
risen  uppträda  vanligen  Empefrnm  och  Vaccinium  vitis-idcea, 
här  och  der  äfven  Arctosfajjhglos  uva-ursi  ymnigt,  och  pä 
friskare  ställen  Fhyllodoce  (vanl.  sparsamt);  af  mindre  bety- 
delse  äro  Mi/rtillus-arterna  och  Lycopodia  (alpinum,  com- 
planatiim).  Marken  är  nastan  alltid  betäckt  af  ett  samman. 
hänffande  laftäcke,  bestäeude  af  Clad.  rangiferina,  CL  al- 
pestris  och  Stereocaulon  paschale;  äfven  flere  Cladonia  arter, 
Ster.  tomentosum,  Plafysma  nivale  äro  stundom  af  betyden- 
het.  Mossorna  äro  säilän  ymniga  och  representeras  hufvudsak- 
ligen  af  Polytr.  juniperinum  och  piliferum,  Dicraniim  Schra- 
deri  och  scoparium,  Hypmim  Schreberi  (ställvis).  Björkeu 
kan  ofta  pä  sadan  mark  blifva  öfvervägande  eller  t.  o.  m. 
ensamt  herskande,  utan  att  undervegetationens  sammansätt- 
uing  undergär  nägon  väsendtlig  förändring;  dock  äro  da  bäde 
gräs  och  örter  vanligen  nagot  rikligare  förhanden. 

Pä  friskare  mark  tilltaga  i  hjörkskogarne  säväl  bärrisen 
som  i  synnerhet  mossorna  i  ymnighet;  af  de  senare  äro  täc- 
kande  Hypnum  Schreberi  och  Hylocom.  sp)lendens,  med  mer 
eller  mindre  stark  inblandning  af  Polytr.  juniperinum,  P.  com- 
mune,  Jungermania  lycopodioides,  Dicr.  imdulatum,  D. 
scoparium  m.  fl.;  jemte  Cladinae,  som  fortfarande  spela  en 
betydande  roll,  uppträda  Peltidea  aphthosa,  Nephroma  arc- 
ticum  allmänt.  Vaccinium  och  de  bäda  Myrtillus-arterna.^ 
samt  Empetrum  bilda  ett  mer  eller  mindre  sammanhängande 
ristäcke,  i  hvilket  Ledum  säilän  saknas  och  äfven  Phyllo- 
doce  stundom  ingär  i  mindre  grad.  Af  allmännare  örter  till- 
komma  här,  Melampyra,   Trientalis,  Pedicularis  lapponica. 

Pä  bottnen  af  dalsänkningar,  men  i  synnerhet  pä  flod- 
stränderna  invid  forsar  och  mycket  strida  ställen  öfvergär 
björkskogen  tili  lund.  Betula  odorata  är  äfven  här  förher- 
skande,  men  mer  än  maushöga  buskar  af  Sorbus  och  Prunus 
äro  ständigt  äterkommande  beständsdelar  i  det  tätä  löfverket; 


79 

äfven  asp,  gräal  och  nägva  videarter  (S.  caprea,  nigricans, 
kastata)  äro  allmänna  och  ofta  ymniga;  mindre  allraän  men 
stundom  ymnig  är  Rihes  rubrum.  Af  örter  och  gräs  äro  här 
ymniga:  Geranium  sylvaticum,  Trollins,  Viola  epipsila,  Ca- 
lamagrostis  phragmitoides.  Andra  allmänna  arter  äro:  Pin- 
guicula  vidgaris,  Saussurea,  Rubus  saxatilis,  Phegopteris 
polypodioides  och  dryopteris.  —  Vid  lugnare  ställen  är  flod- 
stranden  städse  kautad  med  tätä  videsnär,  bestäende  af  S. 
glauca,  Lapponutn,  phyliccefolia ,  nigricans  och  pä  friskare 
ställen  S.  kastata  med  inblandade  lägväxta  björkar;  i^ei*.  na«« 
förekommer  pä  tufvig  mark ;  af  risen  uppträda  endast  Myrt. 
uUginosa  och  Ledum  men  äfven  dessa  sparsamt.  Andra  här 
uppträdande  arter  äro: 

Carex  aqvatilis,  C.  loliacea(r.), 

C.  juncella,  Comarum, 

Galium  paliistre,  Calani.  stricta, 

Parnassia,  G.  tdiginosiim, 

Pinguiciila  vulgaris,  Poa  nemoralis, 

och  af  mossor: 

Sphagnum  sqvarrosum,  Polytrichum,  commune, 

Sph.  acutifoliunt,  Amblyst.  cordifolium, 

Sph.  riparium,  Stereodon  arcuatus, 

Astroph.  cinclidioides,  Nardia  scalaris, 

A.  pseudopunctatum,  Chomiocarpon. 

Bland  försumpningarna  äro  myrarne  de  mest  betydande 
tili  antal  och  utsträckning;  flod-  och  sjöstränder  äro  ofta  om- 
gifna  af  ett  bredt  bälte  myrmark  och  denna  intager  dessutom 
ofta  ställen  med  temligen  stark  sluttningsgrad.  Da  myren  är 
djup,  förekomma  mängenstädes  tufvor  af  jättelika  dimensio- 
ner,  emellan  hvilka  mer  eller  mindre  breda  band  af  gungfly 
eller  bar  gyttja  anträffas.  Merendels  äro  dock  myrarne  grunda, 
sä  att  skarpkantiga  stycken  af  underlaget  här  och  hvar  höja 
sig  öfver  växttäcket. 

Ett  egendomligt  utseende  erbjuda  de  öppna  stränderna 
i  närheten  af  forsarne  ;  pä  afsatserna  af  och  emellan  de  här 
ofta  förekommande  nakna  klipphällarne  äro  smä  stycken  af 
de  mest  olika  vegetationsformationer  sammanträngda;  med 
vattnet  nedförda  arter  frän  högre  belägna  trakter  finna  här 
ofta  fotfäste  och  dessa  ställen  blifva  sälunda  tili  viss  grad 
samlingsplatser  för  hela  nejdeus  flora. 


80 


Vi  öfvergä  härefter  tili 

Regio  subalpina. 

Den  horizontala  utbredningen  af  denna  zon  förtydligas 
genom  en  blick  pä  den  medföljande  kartan  bättre  än  genom 
den  mest  omsorgsfuUa  beskrifuing.  För  bestämmandet  af 
björkskogens  vertikala  gräns  liafva  böjdmätningar  blifvit  ut- 
förda,  hvilkas  resultat  intagits  i  nedanstäende  tabell. 


Ort. 

Expo- 
sition. 

Höjd  i 
meter. 

Pietarlauttasoaivi 

SV 

456,5 

manshög. 

> 

N 

362,5 

2 

NO 

402 

Trakten  af  Ham- 

masuro 

SV 

462 

> 

s 

431,5 

Tuarpumoaivi 

N 

324,5 

N 

360 

» 

NO 

315 

» 

NO 

331,5 

» 

NV 

336 

» 

0 

338 

2 

S 

380,5 

Peldoaivi 

S 

396 

» 

SO 

358,5 

med  vissnade  toppar. 

» 

SO 

426 

mycket  gles. 

» 

SO 

397 

3,5  meter  hög. 

■^ 

N 

396 

3— 4,5  meter  hög,  med  frisk  krona. 

Kuarvekods 

S 

400 

i  en  bäckdal,  manshög. 

» 

NO 

400 

manshög. 

» 

NNO 

383 

» 

Kudossuvannonpää 

N 

357,5 

» 

N 

369 

teml.  tät  slutning. 

Ailigas 

N 
OSO 

396 

388 

mycket  gles  i  en  dalsänkning. 

81 


Ailigas 

SO    367,5 

manshög. 

SV   397,5 

enstaka,  mansböga  ex.  vid  en  bäck. 

SV  ;388 

terni,  tät  slutning  sammastädes. 

sv  1376,5 

>         s         >      utom  bäckdalen. 

VSVj388 

mansbög. 

VN  V '362 

> 

N    1388 

, 

> 

NO  1367, 5 

marken  föga  kuperad,  slutningen 

Fjällen  närä  Man- 

tät. 

dojäyri 

N 

297,5 

manshög. 

j 

V 

297,5 

» 

Trakten  mellan  Ras- 

tekaisa  och  Tenojoki 

SV   270 

, 

7 

SO  i258 

S 

SO  1296,5 

» 

NO  1261 

1 

» 

NNV,255 

» 

h. 

314 

Äfven  ofvanom  björkregionens  gränser  uppträder  Behila 
odorata  allmänt  som  mindre  enstaka  buskar  med  krypande 
eller  uppstigande  stam  ocb  grenar.  Häröfver  föreligga  i  vara 
anteckningar  följande  observationer: 

Pietarlauttasoaivi 


Hammasuro 
Peldoaivi 


Kuarvekods 
Ailigas 


SV 

424,5 

sv 

484,5 

h. 

427 

SO 

378 

SO 

403 

SO 

439,5 

SO 

437,5 

SO 

474 

N 

401,5 

sv 

408,5 

VNV 

544,5 

N 

424 

NO 

376,5 

NO 

388 

ymnig  med  9  dm.  höga  uppsti- 
gande grenar. 
lag,  krypande  buske. 


en  ensam  buske,  2  m.  hög. 

tvä  enstaka,  krokstammiga  buskai-. 

spridda  buskar,  3  dm.  höga. 

2—6  dm.  hög. 

3  dm.  hög,  krypande. 
en  ensam  buske  med  krokig  stam 
och  frisk  tillväxt,  c.  24 dm.  hög. 
en  enstaka  buske,  c.  3  m.  hög. 

knapt  höjande  sig  öfver  laftäcket. 

enstaka  buskar  af  3  dm.  höjd. 

en  ensam  manshög  buske. 

©n  ensam  buske,  c.  9  dm.  hög. 


82 


Ailigas 

NO 

408 

enstaka  buskar,  c.  6  d^^-  höga. 

Rastekaisa 

SO 

270 

12—13  dm.  Iiög. 

» 

SO 

335 

6  dm.  hög. 

> 

s 

359 

2  dm.  hög. 

i 

sv 

371 

6  dm.  hög. 

Vertikala  afständet  raellan  öfre  och  nedre  gränsen  af 
det  bälte,  som  intages  af  björkregionen,  vexlar  merendels 
mellan  100  och  150  meter,  men  kan  äfven  nägongäng  ökas 
tili  närä  200  eller  minskas  tili  75  meter  och  t.  o.  m.  der- 
under.  Det  viii  synas  som  om  björkgränsen  pä  fjällens  syd- 
sida  i  allmänhet  skulle  stiga  nägot  (10—30  meter)  högre  än 
pä  den  motsatta.  Vara  mätningar  äro  emellertid  för  fä,  för 
att  tilläta  ett  bestämdt  omdöme  häröfver.  Längs  bäckar  och 
pä  bottnen  af  mindre  dalsänkningar  stiger  björken  alltid  märk- 
bart  högre  än  pä  den  omgifvande  torrare  fjällsluttningen ; 
björkskogens  öfre  gräns  betecknas  derigeuom  vanligen  af  en 
oregelbunden  väglinie.  I  allmänhet  kan  man  lätt  öfvertyga 
sig  om,  att,  ju  svagare  markens  sluttningsgrad  är  i  sädana 
bäckdalar,  desto  högre  framskjutes  björkens  öfre  gräns;  ju 
brantare  deremot  fjället  stupar  ned  mot  dalen,  desto  ymui- 
gare  och  vidsträcktare  är  fjällväxternas  utbredning  inom  de 
lägre  ned  belägna  regionerna. 

Hvad  beträffar  björkens  växtsätt,  sä  torde  redan  i  om- 
rädets  sydligaste  del  en  höjd  af  c.  9  meter  och  en  tjocklek 
vid  brösthöjd  af  18 — 20  cm.  böra  anses  som  maximum.  Nä- 
gra  profträd  frän  Ivalodalen  hade  följande  dimensioner:  ^) 

Diameter  vid 

brösthöjd. 

6,5" 

4,5" 

3'^ 

Annu  vid  Utsjokis  norra  gräns  uppnär  björken  en  maximi- 
höjd  af  6  meter  och  tjocklek  af  15  cm.;  träd  af  mer  än  100  ars 
älder  äro  här  ej  anträffade.    Den  vanliga  storleken  för  björken  i 


Llder. 

Höjd 

105 

30' 

85 

27' 

52 

23' 

')  Enligt  uppgifter  i  forstarkivet 


83 

reg.  subalpina  är  2,5—3,5  meters  höjd  vid  en  diameter  at 
6—8  cm.  I  de  flesta  fall  utgä  3—6  stammar  frän  samma 
rot,  och  björken  fär  derigenom  ett  mer  eller  mindre  busklikt 
utseende ;  virket  är  vindt  och  sprödt,  samt  äfven  säsom  färskt 
ganska  brännbart. 

Största  delen  af  arealen  inom  björkregionen  intages  af 
momark,  bestäende  af  groft  grus  med  rikligt  inblandade  större 
och  mindre  stenar.  Pä  jemn  eller  svagt  sluttande  mark  stäl- 
ler  sig  björken  vanligen  ganska  glest;  uudervegetationen  bil- 
das  hufvudsakligen,  liksom  pä  dylik  mark  i  tallregionen,  af  ris 
och  lafvar;  bland  de  förra  äro  Phyllodoce  och  Ärctostaphy- 
los  alpina  här  af  vida  större  betydelse  än  i  tallregionen. 
Den  enformiga  movegetationen  afbrytes  ofta,  i  synnerhet 
i  Utsjoki,  af  större  eller  mindre  fläckar,  som  bilda  ett  slags  öf- 
vergängar  tili  myr.  Pä  sädana  ställen  infinner  sig  alltid  en 
eller  annan  videbuske  (S.  nigricans  1.  S.  glauca);  frän  ristäckets 
sammansättning  uudanträngas  mer  eller  mindre  Mt/rtilhis-ar- 
terna  och  Phyllodoce  och  deras  plats  intages  af  Betula  nana 
(ymnig)  och  Ledum  (sparsam) ;  under  och  emellan  dessa  upp- 
träda  Vaccinium  vitis-idcea,  Empefrum  och  (sparsammare)  Arct. 
alpina.  Aira  ccespitosa  är  här  vanligen  af  en  viss  betydelse; 
mossorna  representeras  af  ymnig  Hypn.  Schreheri  och  all- 
män  Sphagnum  aciitifolium  och  Poly  tr.  strictum,  lafvarne 
af  C/ac^/n«-arterna,  Cladonia  ecmocyna  och  nägra  andra. 

Af  öfriga  inom  björkregionen  förekommande  ständorter 
förtjena  de  talrika  bäckarne  en  särskild  uppmärksamhet.  Längs 
dessa  frodas  en  yppig  och  ganska  omvexlande  mossvegetation. 
Bottnen  täckes  af  ymnig  Fonfinalis  dalecarhca.,  F.  gracilis, 
F.  antipyretica,  Amhlystegium  ochraceum,  A.  alpestre ; 
stundom  bildar  äfven  Amhlystegium  Smithii,  Jungermama 
cordifolia  eller  Martinellia  uUginosa  en  sammanhängande 
mörk  matta  under  vattnet.  Bäckstränderna  kantas  af  sväl- 
lande  tufvor  af  förnämligast  följande  arter: 

Philonotis  seriata,  Hyjmiim  riviilare, 

Ph.  fontana,  Amhlyst.  glaucum(r.), 

Astroph.  cinclidioides,  A.  exannulatum, 

Pohlia  albicans  (ster.),  A.  stramineum^ 

Anisoth.  sqvarrosum  (ster.),    Harpanthus  Flototcii, 


84 

Äterstär  ännu  att  kasta  en  blick  pä  den  här  förekom- 
macde 

Begio  alpina. 

Denna  zon  upptager  topparne  och  de  öfre  sluttningarna 
af  bergshöjderna,  sä  snart  dessa  höja  sig  i  Muotkatunturit 
350  a  400  meter,  i  Utsjoki  c.  300  meter  öfver  hafvet;  dess 
utsträckning  i  vertikal  rigtning  är  säledes  ganska  obetydlig: 
högst  200  meter,  men  vanligen  vida  mindre.  Med  undantag 
kanske  af  nägra  fä  sterila  toppar  ligger  derför  helafjällregio- 
nen  i  Inari  inom  videbältet  eller  utgöres  af  recj.  alpina  in- 
ferior.  Pä  ^ahlenbergs  karta  i  hans  Flora  lapponica  ut- 
märkes  visserligen  Peldoaivi  trakten  säsom  tillbörande  öfre 
fjellregionen.  AVahlenberg  besökte  emellertid  icke  sjelf  Muot- 
katunturit och  hans  uppgift  kan  sälunda  endast  stöda  sig  pä 
hörsägen  eller  pä  hans  blotta  förmodan.  Ingen  af  de  arter 
han  sjelf  (pag.  XXXV)  uppger  säsom  karakteriserande  »al- 
pes  superiores»  nämligen:  Ranunciilus  glacialis  och  niva- 
USf  Pedicularis  hirsuta  och  fianimea^  Alsine  bijiora,  Erige- 
ron  unifloms  är  veterligen  nägonsin  anträffad  inom  Muotka- 
tunturit eller  öfverhufvud  inom  Inari  Lappmark. 

Af  den  föregäende  framställningen  af  fjällhöjdernas  ut- 
seende  och  gruppering  framgär  äfven  tillfyllest,  att  Inari 
fjällregion  är  fördelad  pä  talrika  mindre  arealer,  ätskilda  frän 
hvarandra  genom  bälten  af  den  i  dalsänkningarna  herskande 
björk-  eller  tallregiouen.  Siu  största  utbredning  eger  fjäll- 
regionen  pä  Muotkatunturit,  men  äfven  der  är  den  sönder- 
skuren  och  afdelad  i  mindre  fält  genom  den  längs  bäcksträn- 
derna  uppträngande  björkregionen.  En  annan  hufvudgrupp 
bildas  af  Utsjoki  fjällen,  vester  om  floden  af  samma  namn; 
den  betydligaste  af  dessa  höjdsträckningar  är  Paistunturi,  som 
mot  norr  öfvergär  i  ett  kuperadt  högland  med  talrika  min- 
dre, mest  längsamt  afrundade  fjäll;  först  vid  det  brant  stu- 
pande  Kistapahta  genombryter  Tenojoki  höglaudet,  här  bil- 
dande  den  läcga  och  svära  forsen  Yliköugäs,  och  fortsätter 
derefter  sitt  lopp  i  ostuordostlig  rigtning;  pä  andra  sidan 
floden  midt  emot  Kistapahta  fortsätter  sig  höglandet  och  öf- 
vergär här  i  Ostfinmarkens  högsta  fjällgrupp :  Rastekaisa,  Käi- 
miökaisa,  Kurrokaisa  etc.  —  Ännu  mera  isolerade  aro  öfriga 


85 

fjällhöjder  inom  Inari;  sä  Harmitschokka  närä  Puolmak,  sä 
Maarestatuuturit  och  Viibastunturit  pä  hvardera  sidan  om 
Lemmenjoki  och  flera  mindre  höjder  vester  ora  de  sistnämda. 
Större,  under  hela  sommaren  qvarliggande  snöfalt  före- 
komma  ingenstädes  inom  Inari  Lappraark.  Pä  sydsidan  af 
äfven  de  högsta  fjällen  säsom  Peldoaivi  och  Kuarvekods  är 
snön  nastan  försvunnen  redan  i  förra  hälften  af  Juli;  längre 
fram  pä  sommaren  anträffas  snödrifvor  endast  undantagsvis, 
och  da  af  obetydlig  storlek,  i  tränga  skrefvor  eller  under  höga 
branter  pä  nordliga  sluttningar:  i  följd  häraf  äro  fjällsluttnin- 
garna  öfverallt  i  hög  grad  torra  och  sterila;  den  dem  beklä- 
dande  vegetationen  är  sammansatt  af  ett  fätal  arter  och  vi- 
sade  pä  alla  af  oss  besökta  punkter  en  anmärkningsvärd  lik- 
formighet  i  sammansättningen.  Inom  fjällregionen  äro  blott 
92  arter  med  säkerhet  anmärkta  och  af  dessa  äro  närä  ^/s 
allmänna.  —  Utom  renlapparnes  nomadtält  förefinnas  inga 
menniskoboningar  inom  Inari  fjellregion. 

Tili  största  delen  äro  fjällens  sluttningar  täckta  af  väl- 
diga  stenhölster,  bestäende  af  lössprängda  skarpkantiga  styc- 
ken  af  den  ofvanför  befintliga  fasta  berggrunden.  Mellan 
dessa  stycken  kan  pä  brantare  ställen  endast  här  och  der  nä- 
got  finare  grusjord  samia  sig,  lemnande  fotfäste  ät  tufvor  af 
Diapensia,  Äzalea,  Chandonanthus  setiformis  eller  renlaf. 
Pä  jemnare  mark  blir  grusjorden  rikligare  och  pä  sädaua  stäl- 
len växa  ymnigt: 

Diapensia t  Empetrum,  Carex  rigida, 

Azalea,  Juncus  trifidiis, 

samt  allmänt  ehuru  mindre  rikligt: 

Luzula  arcuata,  Phijllodoce,  Lycopiodium  selago, 

L.  spicata,  Carex  vaginata,  L.  alpimim, 

Pedicularis  lapponica, 
och  nägra  lafvar  säsom 

Platysma  nivale,  Lecidea  decolorans. 

P.  cucullatum, 

Äfven  Sibbaldia,  Salix  herbacea,  Ändromeda  hijpnoi- 
des,  Carex  pedata  förekomma  pä  nägot  friskare  ställen. 

Pä  fuktigare  ställen,  vattnade  under  en  större  del  af 
sommaren  af  nedsipprande  snövatten,  tilltaga  Salix  herbacea 


och  Andromeda  hypnoides  i  ymnighet,  medan  Diapensia  na- 
stan helt  och  hället  försvinner.  Tili  de  förut  uppräknade  ar- 
terna  tillkomma  flere  andra  säsom: 

Riibus  chamcemorus,  Gnaphalium  supinmn,  Agrostis  ruhra^ 
Myrtillus  nliginosa,  Vaccinium  vitis-idcea,  Nardiis, 
M.  7iigra,  Polygonum  viviparum,  Salix  polaris(r.), 

Garex  lagopina^  Saxifraga  ste.llaris(r.).  Juncus  biglumis, 
Scirpus  ccespitosus, 

Lafvarne  försvinna  eller  spela  en  underordnad  roll,  me- 
dan deremot  mossorna  representeras  af 

Cesia  concinnata  (ymnig),  Weissia  crispida,  Pohlia  albicans, 
Hypnum  splendens,  Jungermania  lycopodioides,  Cephalozia 
islandiea,  H.  Schreberi,  Anthelia  nivalis  m.  fl.  arter. 

Utom  de  redan  nämda  ständorterna  anträffas  inom  fjäll- 
regionen  endast  nägra  fä  andra,  bland  hvilka  de  nakna  berg- 
väggarne,  här  och  der  uppträdaude  smä  myrfläckar  och  när- 
mare  björkregionens  gräns  friska  bäckstrunder  äro  de  mest 
betydande,  men  öfverallt  upptaga  jemförelsevis  liten  areal. 


Äfven  vid  en  ilyktig  bekantskap  med  förhällandena  i 
Inari  kan  säväl  florans  fattigdom  som  vegetationens  enformig- 
het  icke  undgä  att  väcka  uppmärksamhet.  De  vidsträckta, 
glest  och  ojemnt  bevuxna  skogsmarkerna,  afbrutna  af  ofant- 
liga  myrar  och  moras,  af  torra  steniga  fjällhöjder  eller  mörka 
med  lägt  starrgräs  kantade  insjöar  gifva  landskapet  en  prä- 
gel  af  dyster,  sorgbunden  skönhet.  Det  kanske  mest  karak- 
teristiska  draget  i  vegetationens  allmänna  utseende  är  just 
dess  storartade  enformighet  och  i  detta  afseende  stär  Inari 
mähända  framom  de  flesta  andra  trakter  af  Skandinavien. 
De  i  den  systematiska  förteckningen  upptagna  arter  uppgä 
tili  ett  antal  af  329,  hvaraf  303  embryophyter,  3  gymno- 
spermer  och  23  ormbunkar ;  i  detta  antal  äro  de  frän  omrädet 
bekanta  hybriderna,  ätminstone  8,  icke  inbegripne.  Dessutom 
är  det  insamlade  materialet  af  de  här  visserligen  fätaliga 
Hieracierna  för  obetydligt,  för  att  bilda  en  tillförlitlig 
grund  vid  bestämmandet  af  arternas  utbredning;  jag  har  der- 
för   trott    mig  handia  i  läsarens  intresse,  genom  att  helt  och 


87 


hället  utesluta  detta  slägte.  Det  kan  knappt  sättas  i  fräga, 
att  icke  genom  fortsatta  uudersökningar  detta  antal  skall  kunna 
ökas;  deremot  kan  det  förtjeua  omnämnas,  att  nägot  mera  an 
30  arter  af  de  nedan  uppräknade  endast  äro  anträfFade  vid 
omrädets  yttersta  gränser,.  de  flesta  bland  dessa  längs  de  i 
floristiskt  afseende  ganska  afvikande  sträuderna  af  Tenojoki 
nedanför  Yliköngäs. 

De    olika  familjernas  artrikedom  och  utbredningsförhäl- 
landen  antydas  i  efterföljande  schema: 


Allmänna 

^ 

m 

Procent 

Emhnjophijtce. 

3  E 

1 

af  växt- 

Cyperaceee 

li 

? 

? 

F 

gruppen. 

20 

18 

9 

10 

39 

12,87 

Graminese    . 

16 

13 

8 

14 

38 

12,54 

Synantherese 

8 

5 

3 

7 

18 

5,9  3 

RanunculaceBB 

7 

5 

3 

4 

14 

4,62 

Rosacese .     . 

10 

6 

1 

3 

14 

4,62 

Salicinea)     . 

8 

7 

4 

2 

14 

4,62 

EricacesB 

9 

7 

2 

2 

13 

4,29 

Juncaceee     . 

6 

4 

5 

2 

13 

4,29 

Cruciferae     . 

4 

2 

4 

4 

12 

3,96 

Alsinacese    . 

6 

5 

1 

5 

12 

3,9  6 

PersonatPB    . 

8 

5 

1 

2 

11 

3,63 

Polygonaceae 

3 

3 

4 

2 

9 

2,97 

Saxifragaceae 





4 

3 

7 

2,31 

Orchidese     . 

2 

1 

1 

4 

7 

2,31 

Silenacese     . 

— 

_ 

2 

3 

5 

1,65 

Onagrarieae  . 

3 

1 

1 

1 

5 

1,65 

Vaccinieae    . 

4 

4 

— 

1 

5 

1,65 

Utriculariese 

2 

1 

2 

1 

5 

1,65 

Potamogetoneas 

1 

1 

1 

.3 

5 

1,65 

Violariese     . 

2 

1 

2 

— 

4 

1,32 

Papilionaceee 

1 

1 

1 

2 

4 

1,32 

Droseracese  . 

1 

— 

1 

1 

3 

1,00 

Crassulacese 

— 

— 

1 

2 

3 

1,00 

Rubiaceaa     .     . 

2 

1 

1 

— 

3 

1,00 

Labiatse  .     . 

1 

— 

2 

1 

3 

1,00 

Primulacese . 

1 

1 

1 

1 

3 

1,00 

Betulaceae    . 

3 

2 

— 



3 

1,00 

Halorhageae . 

1     1 

1 

1 

— 

2 

0,66 

88 


Umbellatse 

1 

1 

2 

0,66 

Polemoniacese 

2 

1 

— 

— 

2 

0,66 

Borraginege  . 

— 

— 

— 

2 

2 

0,6  6 

Chenopodiaceae 

— 

— 

— 

2 

2 

0,66 

Alismacese  . 

— 

— 

— 

2 

2 

0,66 

TyphaceaB    . 

1 

1 

— 

1 

2 

0,66 

Smilacinese  . 

— 

— 

1 

1 

2 

0,66 

Nympheeacege 

— 

— 

1 

— 

0,33 

Geraniaceag  . 

1 

1 

— 

• 

0,3  3 

Callitrichinege 

— 

— 

1 



0,33 

Portulacaceae 

— 

— 

— 

1 

0,33 

Ribesiacese  . 

1 

1 

— 



0,33 

Corneffi    .     . 

1 

1 

— 



0,33 

Valerianese  . 







1 

0,33 

Caprifoliaceee 

1 

1 

— 

0,33 

Campanulacese 

1 

— 

— 



0,33 

Menyanthese 

1 

1 

— 



0,3  3 

Gentianeae   . 

— 



1 



0,33 

Urticaceae     . 

1 







0.3  3 

Empetreae    . 

1 

1 

— 

— 

0.33 

Nartheciaceae 

1 

1 

— 

— 

0,33 

Liliacege .     . 

— 

— 

— 

1 

0,33 

"^ 

un. 

ma 

141 

104 

70 

1  92 

303 

1    100,04 

Gymnospermece. 
Coniferae      .     .     . 


2  I     2  I     1  I  -  I     3  I     - 


Filices. 

Polypodiacese  . 
Eqvisetacea3 
Lycopodiacece  . 


.    .    .    . 

2 

2 

5 

3 

10 

43,48 

. 

5 

5 

2 

_ 

7 

30,43 

.     .     .     . 

6 

4 

— 

— 

6 

26,0  9 

13 

11 

7 

3 

23 

100 

89 


Inom  de  skilda  regionerna  uppträda  de  olika  familjerna 
pä  sätt,  som  synes  af  nedanstäende  tabell: 


Regio  subsyl- 

Regio 

subal- 

Regi 

0  ai-      1 

vatica. 

_ 

pina. 

pina.          1 

3 
S- 

CO 

g- 

cc 
B 

m' 

i 

g" 

p: 

cc 

T3 

5. 

Cl- 

CG 

S 

~> 

CO 
Cl, 

1 

1 

3 

s 

3 

C-. 

3 

B 

a 

£ 

5 

RanunculacejE  .... 

P 

^ 

f 

? 

3 
P 

F 

? 

F 

3 

F 

F 

J_ 

p 

G 

3 

3 

12 

6 

2 

2 

" 

2 

1 

3 

NympheeaceEe 

— 

1 

1 

— 

— 

_ 

_ 

_ 

Crucifer»     . 

5 

3 

2 

JO 

3 

2 

3 

8 





2 

2 

DroseracGce . 

2 

1 

8 

1 



1 



_ 

Violarieas     . 

1 

3 

— 

4 

2 

1 



3 

1 

1 



2 

Silenaceae     . 



1 

1 

2 



1 

3 

4 

1 



1 

Alsinacese    . 

6 

3 

9 

6 

5 

11 





Geraniaceas  . 

1 

— 

1 

1 

— 

1 

1 

— 

— i     1 

Papilionaceaä 

1 

1 

— 

2 

1 

1 

2 

4 

_- 

_ 

1 

Rosacea3 

9 

— 

8 

12 

9 

_ 

4 

13 

2 

1 

2!     5 

Onagrarieas  . 

9 

2 

— 

4 

3 

1 

1 

5 

1 

1 

1 

3 

Halorhagete 

1 

1 

— 

2 

1 

— 

1 

2 



Callitrichineie 

1 





1 











— 



Portulacacese 

— 

1 

1' 





1 

1 

— 



_ 



CrassuIaceEe 

_ 



1 

1 



1 

1 

9 





'  

Ribesiacese  . 

1 

— 

— 

1 

1 

1 

- 



'  _. 

Saxifragacete 

_ 

2 

2 

4 

— 

1 

3 

4 

_ 



3      3 

UmbellatiB 

— 

1 

1 

2 

1 

1 

_ 

— 



Cornese    .     . 

1 

_ 

— 

1 

1 

_ 

— 

1 

— 

_ 





ValeriauejB  . 

— 



_ 

— 

_ 



1 

1 



_ 





Caijvifoliacese 

1 





1 

1 





1 

1 





1 

Rubiaceffi     . 

2 

1 

— 

3 

2 

1 

_ 

3 

_ 

, 



Synantliereas 

7 

2 

6 

15 

8 

2 

2 

12 

6 

1 

1 

8 

CampaaulaceEe 

1 

1 

1 

— 

1 

Vaccinieee    . 

4 

— 

1 

5 

4 

— 

1 

5 

3 

— 

_ 

3 

ErieaceEe     . 

7 

3 

1 

11 

9 



1 

10 

4 

4 



8 

Menyantheffi 

1 

— 

1 

1 

— 

1 



Gentianeee    . 



1 



1 















Polemoniacese 

1 



1, 

1 

_ 

1 

2 

1 





1 

Borraginese 

— 

9 

2 

_ 



1 

1 









Labiatse  .     . 



2 

1 

3 



2 

2 









Personatffi   . 

8 

1 

9 

7 

1 

2 

10 

2 



1 

3 

Utricularie» 

2 

1 

1 

4 

1 

2 

1 

4 

2 



2 

Primulaceae 

1 

1 

1 

3 

1 



1 

1 





1 

Polygonese 

3 

2 

3 

3 

1 

2 

6 

1 

1 

1 

3 

Chenopodiacea 

— 



2 

2 





1 

1 









Urticace»     . 

1 

— 

— 

1 

— 

— 

1 

1 

— 

— 

— 

_ 

Empetre^    . 

1 

— 

— 

1 

1 

— 



1 

1 





1 

Salicinete      . 

8 

3 

1 

12 

8 

2 

1 

11 

2 

1 

2 

5 

BetulaceiB    . 

3 





3 

2 

1 



3 

2 



2 

Alismacese   . 





2 

9 











PotamogetoneEe 

1 

1 

3 

5 







? 







_ 

Nartheciacese 

1 

1| 

1 

— 

— 

1 

1 

— 

— 

1 

90 


Typhacese  .     . 

1 



1 

2 







_ 





Orchidese    .     .     . 

2 

— 

4 

6 

li     2 

1 

4 

— 

— 

— 

— 

SmilacineEe .     . 

— 

— 

2 

— :  — 

1 

1 

— 

"~ 

— 

— 

Liliaceae 

— 

— 

— 

— ! 

—  — 

1 

1 

— 

— 

— 

Juncaceae    .     . 

3 

5 

4 

12 

e!   2 

1 

9 

4 

1 

1 

6 

Cyperaceae  .     . 

19 

7 

V 

33 

19 

2 

9 

30 

6 

1 

1 

ö 

GramineEe    .     . 

15 

6 

10 

31 

14 

2 

12 

28 

5 

1 

3 

9 

Coniferte      .     . 

2 

1 

— 

^ 

1 

1 

— 

1 

— 

1 

Lycopodiaceae . 

4 

2 

— 

6 

b 

1 

— 

6 

6 

— 

— 

6 

Eqvisetaceae     . 

5 

2 

— 

7 

5 

1 

1 

7 

2 

— 

— 

2 

Polypodiaceae  . 

2 

5 

— 

7 

21     2 

6 

9 

— 

— 

2 

Summa  |143l  651  69|277i|140 

35 

1  72i247||  56|  15 

21 

92 

Det  är  mig  angenämt  att  här  kunna  oflfentligt  betyga 
min  erkänsla  för  herr  prof.  doktor  J.  P.  Norrlin,  som  bistätt 
mig  med  rad  och  upplysningar  af  mänga  slag  och  för  herr 
lektor  Hj.  Hjelt,  som  i  väsendtlig  grad  underlättat  mitt  ar- 
bete  genom  att  ställa  tili  mitt  förfogande  sinä  ännu  otryckta 
anteckningar  öfver  kärlväxternas  utbredning  i  Finland.  En 
kraftig  bjelp  bar  äfven  lemnats  mig  af  min  forne  reskamrat 
fil.  mag.  A.  Arrbenius,  som  bestämt  en  stor  del  af  det  under 
resan  insamlade  materialet;  berr  doc.  d:r  A.  Lundström  i 
Upsala  bar  godbetsfullt  granskat  bestämningen  af  alla  kriti- 
ska  Salixformer,  specielt  bybriderna.  Exemplar  af  nastan 
alla  här  nedan  uppräknade  arter  äro  inlemnade  tili  universi- 
tetets  finska  museum. 


För  att  beteckna  arternas  utbredning  inom  omrädet  bafva 
användts  de  brukliga  förkortningarne : 

Fqq Freqventissime. 

Fq Freqventer. 

St.  fq Sat  freqventer. 

P Passim. 

St.  r Sat  raro. 

H.  M.  F.    hänvisar   tili    exemplar    förvarade  i  universitetets 
finska  museum. 


91 

Vid  höjduppgifterna  beteckna  bokstäfverna  : 

h horizontelt  läge. 

S sydlig  exposition. 

N nordlig  » 

SV sydvestlig     »    o.  s.  v. 

det  efterföljande  talet  anger  alltid  observationsställets  höjd  öf- 
ver  hafsytan  i  meter. 

Ti  (==  Terminus  inferior)  framför  höjdbestämniDgarna 
betecknar,  att  dessa  afse  artens  lägre  gräns;  da  detta  tecken 
icke  utsättes,  ange  höjdbestämningarna  det  i  hvarje  fall  funna 
värdet  för  artens  öfre  arräns. 


Dicotyledoneae. 

Ranuculacese. 

Thalictrum  alpimim  L.  Fq.  —  St.  fq.  per  omnes  regio- 
nes;  ripas  lapidosas  cataractarum  et  lacuum  reg.  subsjdv.  et 
subalpinse,  nec  non  terram  madefactam  rivulorum  reg.  alpinse 
vicinam  amat.  —  Rastekaisa  SO  694. 

Th.  kemense  Fr.  Locis  fertilioribus  solo  diiriore  juxta 
flumina  Utsjoki  (ex.  gr.  ad  Kenishkoski  (Wahleuberg)  et 
circa  lac.  Mandojäyri  compluribus  locis),  Tenojoki  (ex.  gr.  ad 
i-Vsetzsetsjnjalbme  lat.  fenn.»:  Norman,  ad  Yliköngäs  et 
Alaköngäs),  Anarjok  (passini:  Norman);  verisimile  est,  hanc 
plantam  ad  alia  qvoqve  flumina  majora  territorii  inveniri. 

Th.  rarifiorum  Fr.  Ad  flum.  Anarjok  prope  Jorgas- 
takka  et  Paksusammali;  ex  Inari  spec.  sterile,  qvod  huc  re- 
ferendum  credo,  reportavit  cel.  Saelan.  —  Th.  flavum^  nobis 
non  obvium,  cel.  Norman  ad  flum.  Anarjok  una  cum  Th. 
kemensi  vulgo  provenire  dicit,  sed  in  scriptis  suis  cum  Th. 
rarifloro  conjuugit;  Th.  Jiavum  ad  flum.  Utsjoki  indicave- 
runt  etiam  J.  Fellman  et  S.  Castren  ^),  qvod  forte  ad  Th. 
rarijlorum  spectat. 

Uanunciilus  reptans  L.  In  ripis  per  reg.  subsylv.  et 
subalpinam  totius  territorii  fq.;  e  reg.  alpina  haud  adnotata. 
—  B.  flammula  in  terr.  desideratur;  a  J.  Fellman  in  Lapp. 
fennica  passim  indicata,  sed  in  Fennia  ultra  lat.  65'^  55' 
(Torneä)  non  cognita,  et  in  insulis  Lofotensibus  Nordlandise 
ad  lat.  68"  8  —  10'  terminum  polarem  suum  attingit  (Nor- 
man). 

R.  cmricomus  L.  jAd  Utsjoki  rarissime»  (Walilen- 
berg  et  Fellman). 


*)  Jfr  K.  Sv.  Vetenskaps  Akadeuiins  nya  bandlingar  1800. 


93 

R.  repens  L.  Ad  flum.  Anarjok,  Tenojoki,  Utsjoki  lo- 
cis  humidis  ad  domicilia  p.  —  st.  fq.;  alibi  modo  prope  templum 
inarense  et  in  pago  Kyrö;  var.  hirsiltä  etiara  ad  Kultala. 

B,  lapponicus  L.  Parcissime  locis  uliginosis  in  pineto 
insulse  Mahlattisaari  in  lacu  Inari  et  prope  Lastekoski  flum. 
Vaskojoki.  —  Utsjoki  (S.  Castren  ^),  ad  templum  inarense 
(O.  Lönnbohm  in  herb.  R.  Hult) ;  Norman  hanc  speciem  le- 
git  juxta  flum.  Anarjok  in  vicinitate  rivi  Koschjoka  (in  la- 
tere  norvegico)  et  in  Yarangria  merid.  pluribus  locis. 

R.  hyperhoreiis  Botth.  »Locis  limosis  udis  ex.  gr.  .  .  . 
ad  Pagum  Kyrö  in  Enare  copiose»:  Fellman;  nobis  non  ob- 
yia  fuit  nisi  juxta  sinum  varangricum. 

B.  pygmceus  Wahlenb.  »Ad  alpem  Jeskadam  in  Uts- 
joki»:  Fellman;  in  reg.  alpina  alpis  Harmitscliokka  partis 
qvam  maxime  borealis  territorii. 

Batrachium  peitatuin  (Sckrank).  In  lacubus  et  fiuviis 
locis  qvietis  fq.  et  interdum  copiose,  per  reg.  subs54v.  et  sub- 
alpinam.  —  In  lacu  Mandojäyri  initio  Aug.  flores  bene  ex- 
plicatos  reperimus,  pluribus  autem  locis  tantummodo  sterilis 
in  auctumnum  qvoqve  adest. 

[Ficaria  ranunculoides  Roth.  sAd  templum  Utsjoki  et 
flumen  Tana  locis  humosis  rarissime»:  Fellman.  —  In  litore 
norvegico  tamen  ultra  lat.  öT'^  31'  (Norman)  et  in  Fennia 
ultra  lat.  61°  30'  non  reperta,  nec  non  in  agro  utsjokeusi 
hsec  planta  postea  numquam  visa  est;  qvam  ob  rem  non  du- 
bito,  quin  adnotatio  Fellmanni  ex  errore  exorta  sit.] 

Caltha  palustris  L.  Fqq.  per  reg.  subsylv.  et  subalpi- 
nam ;  secundum  rivulos  usque  ad  terminum  betulge  orgyalis, 
qvam  qvam  minus  abuudanter,  florens  prodit.  —  Hammasuro 
h.  382,  Ailigas  VSV  378;  Rastekaisa  SO  297. 

Trollius  eiiropcBUS  L.  Locis  humidis  graminosis,  in  cli- 
vis  fertilioribus  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  fqq.;  secun- 
dum rivulos,  in  qvorum  ripis  copiosissime  crescit  in  reg.  al- 
pinam  100  metra  aut  amplius  ssepe  adscendit.  —  Hammasuro 
h.  382;  Piettarlauttasoaivi  S  318;  Peldoaivi  N  500,  SO  480; 
Ailigas  SV  416;  Rastekaisa  NO  457. 


')  1.  c. 


94 

Actcea  spicata  L.  In  betuleto  haud  procul  a  templo 
puolmakensi  fructibus  maturescentibus  ad  lat.  70*^  4'.  —  In 
Nordlandia  terminum  polarem  ejus  ad  lat.  70°  V  Norman 
indicat. 

Nymphaeaceae. 

Nuphar  luteum  X  pumilum  Caspary  (=  N.  inter  medium 
Led.).  In  lacubus  Ylijärvi  et  Vastusjärvi  et  in  flum.  Kaamas- 
joki  ad  Kaamas.  Specimina  nostra  hybrida  majoris  ordinis  N. 
pmnilo  videntur  esse  proxima,  foliis  7 — 10  cm.  latis  et  sub- 
tus  pilosis;  petalis  c.  15  mm.  longis,  8 — 12  mm.  latis;  an- 
theris  qvadrato-oblongis;  stigmatis  margine  undulato  vei  bre- 
viter  dentato,  10 — 13  radiato,  radiis  plerumque  ad  marginem 
excurrentibus. 

N.  pumilum  DC.  Parcius  cum  praecedente.  j>.  .  .  ad 
flumina  Lutto  et  Ivalojoki,  lacus  Enare  et  Sulkesjaure  (prope 
sediculam  meridiem  versus  ab  efFluvio  fluminis  Patsjoki)  Pa- 
rcecia  Enare >  :  Fellman;  cum  N.  intermedio,  in  indice  Peli- 
manni haud  asscripto,  forte  commixtum.  —  Nuphar  luteum, 
in  territorio  nobis  non  obvia,  in  Svecia  ad  lat.  c.  67"  30' 
(Caspary,  Bot.  Notiser  1879)  et  in  Norvegia  jam  ad  lat.  67° 
5'  (Blytt)  terminum  polarem  attingit.  Ceteroqvin  ob  flores 
earum  plantarum  serotinos  species  hujus  generis  parum  in- 
quirere  potuimus. 


Cruciferae. 

Nasturtium  palustre  DC.  Locis  aqvosis  in  vicinitate 
domieiliorum ;  —  in  litore  lacus  Inari  et  occidentem  versus 
ad  Muddusjärvi  cursumque  inferiorem  flum.  Kaamasjoki  st. 
fq.;  Utsjoki:  Niittyvuopio  ad  flum.  Tenojoki;  »passim  copiose 
ex.  qr.  ad  Ivalojoki,  Sulkesjock,  Muondisjaure  et  Sjorva- 
njarga  in  par.  Enare»:  Fellman. 

Barbarea  stricta  Fr.  Per  reg.  subsylv.  et  subalp.  in 
ripis  fluviorum  st.  fq.  —  p.  semper  autem  parcius. 

Arahis  alpina  L.  In  terra  glareosa  et  humida  prope 
Sappijärvi  (reg.  subalp.)  in  alpibus  Muotkatunturit.  »Ad  li- 
tora  fl.  Tana» :  Fellman.  Ad  Kultala  qvoque  et  prope  Vaula 
supra  Maanselkä  inter  Kultala  et  Rovanen. 


95 

Cardamine  hellidifolia  L.  In  summo  cacumine  alpis 
Kuarvekods  in  rupium  fissuris  parce.  —  Rastekaisa,  NO  356, 
NO  626.    • 

C.  in-atensis  L.  Ad  ripas  fluviorum  et  lacuum  prseser- 
tim  inter  majores  carices  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam 
fq.,  parcius. 

Erysmiicm  kieraciifoUum  L.  »Ad  fl.  Utsjoki,  Patsjoki 
passim»:  Fellman;  Leutolahti  ad  lac.  Muddusjärvi :  (Silen, 
H.  M.  F.). 

[E.  cheirantlioides  L.  »usque  ad  Muttania  (=  Mutenia, 
par.  Sodankylä)  Lapp.  Kemensis»  Wahlenb.;  ihaud  infre- 
qvens»  (in  Lapp.  fenn.):  Fellman.  —  In  territorio  nostro 
desiderari  videtur.] 

[Brassica  campestris  L.  »In  agriss:  Fellman.  —  Plan- 
tam  uobis  non  obviam  in  territorio  tamen  non  deesse  credo, 
in  parte  meridionali  qvidem.] 

Draha  incana  L.  In  campis  graminosis  per  reg.  sub- 
sylv. et  subalpinam  totius  territorii  fq.  —  fqq. 

D.  nipestris  R.  Br.  Ivalo  (Silen  H.  M.  F.). 

[D.  hirtä  L.  >In  alpibus  ad  Utsjoki:  Fellman.  Spe- 
cimina  ad  templum  inarense  ab  E.  Nylander  &  Gadd  lecta 
et  in  H.  M.  F.  hoe  nomiue  asservata  ad  D.  incanam  refe- 
renda  sunt.] 

[D.  alpina  L.  Utsjoki:  Castren  (1.  c.),  quam  adnota- 
tionem  postea  nullo  modo  affirmatam  pro  maxime  inserta 
habeo.] 

Subularia  aqvatica  L.  Utsjoki:  juxta  fl.  Tenojoki  ad 
Ispos  et  Spaarassuoluu  (reg.  subalp.);  Inari:  Martti,  Väylä, 
Kettumatti. 

Capsella  hursa-pastoris  (L.).  Fq.  locis  cultis  et  in 
propatulis  ad  domicilia.  E  convalli  fluminis  Anarjok  et  su- 
periore  parte  fl..  Tenojoki  non  adnotata. 

Thlasjji  arvense  L.  Inari:  Kyrö  copiose,  Toivoniemi, 
ad  templum,  Muddusniemi,  verisimiliter  etiam  alibi;  in  Uts- 
joki haud  observata. 


96 

Droseraceae. 

Drosera  rotundifolia  L.  Per  reg.  subs^vaticam  in 
turfosis  et  paludibus  sphaguetosis  st.  fq.  —  In  territorio  non 
lecta  est,  nisi  forma  tennis,  5 — 8  cm.  alta,  foliis  3 — 5  (raro 
6)  mm.  latis,  racemis  1 — 3  (raro  multi-) floris. 

Z>.  longifoUa  L.  Modo  in  sphagnetis  aqvosis  ad  Ras- 
sijoki  (in  Muotkatunturit,  reg.  subsylv.)  et  ad  Väylä  cum 
prsecedenti  copiose  observata;  sed  in  regionibus  circa  lacus 
Muddusjärvi  et  Inari  sitis  haud  raram  esse  verisimile  est. 

D.  longifoUa  agri  inarensis  a  forma  typica,  meridio- 
nali  distincta  est  varietas  et  valde  constans,  caule  erecto, 
gracili,  subuniflora,  3 — 7  cm.  alta,  folia  vix  superante  — 
duplo  longiore,  laminis  foliorum  c,  10  (8—18)  mm.  longis, 
latitudine  ter  —  qvater  longioribus,  bracteis  fugacibus. 

In  H.  M.  F.  asservantur  specimina  e  Tavastia  australi: 
Luopiois  (Leopold),  Karelia  onegensi:  Suistamo  et  Lapponia 
kemensi:  Kittilä  (Hj.  Hjelt),  qua  cum  descriptione  omnino  supra 
data  conveniunt.  Dubito  autem,  num  hsec  planta  semper  ita 
seqvabilis,  ut  in  Lapp.  inarensi  vidimus,  sit.  Ei  tamen  no- 
men  pusillce  ad  interim  proponere  audeo,  ut  animos  botani- 
corum  ad  illam  melius  intendam.  In  Fennia,  ut  videtur,  cum 
D.  ohovata  (M.  &  K.)  vulgo  conjuncta;  habitu  autem  suo  et 
magnitudine  foliorum  haud  male  in  memoriam  revocat  Dr. 
intermediam  Hayn.,  a  qva,  si  sterilis  est,  vix  distingueres. 

Parnassia  palustris  L.  Fq.  in  pratis  humidis,  in  ri- 
pis  lapidosis  vei  glareosis,  nec  non  in  salicetis  parcius  per 
reg.  subsylv.  et  subalpinam  crescit. 

var.  tenuis  JVahlenb.  In  adnotationibus  nostris  cum  a 
conjuncta,  ad  Toivoniemi  saltem  lecta  est  una  cum  P.  pa- 
lustri  typica. 

Violarieae. 

Viola  palustris  L.  Locis  uliginosis  reg.  subsylvaticee 
passim  saltem,  ex.  gr.  ad  Toivoniemi,  templum  inarense,  Pa- 
lokoski  juxta  fl.  Vaskojoki,  Spaarassuoluu  ad  Tenojoki  etc; 
in  alpibus  Utsjokia3  ad  betulse  fere  terminum  adscendit,  ex. 
gr.  in  Ailigas,  Kuovuoaivi,  Harmitschokka. 


97 

V.  epipsila  Led.  (non  Hartm.).  (=  Viola  svecica  Fr. 
V.  fennica  F.  Nyi.).  In  locis  scaturiginosis  et  lucis,  in  gra- 
minosis  subturfosis  fq.  copiose;  in  salicetis  udis  fq;  in  ripis 
rivulorum  herbidis  altius  quam  100  ra.  super  terminum  betulfe 
progreditur.  —  Hammastunturit  h.  342,  Peldoaivi  N  500, 
Rastekaisa  SO  383. 

V.  flavicomis  Sm.  (=  V.  canina  Auctt.  scand.).  In 
lucis  juxta  flumina  reg.  subsylv.  p.  Forma  typica  certe  pro- 
venit,  ex.  gr.  ad  Kultala  et  teraplum  inarense,  sed  plerumque 
varietas  majoribus  et  deutatis  stipulis  (=•  V.  montana  L.  ?) 
reperitur;  has  tamen  formas  non  sat  diligenter  coguovimus, 
ut  distributionem  earum  exactam  exponere  possemus. 

V.  bijiora  L.  Locis  umbrosis  graminosis  reg.  sub- 
sylvaticas  juxta  flum.  Vaskojoki,  Anarjok,  Tenojoki,  Utsjoki 
st.  fq.;  in  reg.  subalp.  freqventior;  in  alpinse  qvoque  reg. 
clivis  graminosis  et  apertis  lecta,  ex.  gr.  Ailigas,  Rouvu- 
oaivi.  —  Rastekaisa  O  590. 

Silenacese. 

Dianthus  superhus  L.  »In  Utsjoki  ad  Köngöanniska 
(=  Alaköngäs)  copiose  nec  non  alibi  per  totam  Lapp.» :  Fell- 
man.     Nobis  tantum  modo  in  Varangria  obvia. 

Silefie  injlata  Sm.  In  pago  Kyrö  copiose;  Toivoniemi 
et  Muddusniemi  parcius. 

S.  acaulis  L.  In  alpibus  Utsjokiae  parcius;  in  sub- 
sylv. qvoqve  reg.  et  subalpinam  convallis  flum.  Utsjoki,  ubi 
eam  jam  adnotavit  "VVahlenberg,  satis  freqventer  descendit, 
sed  ex  alpibus  Ailigas,  ubi  parcissime  provenit,  meridiem 
versus  non  lecta.  —  Rastekaisa  SO  810. 

Melandrium  sylvestre  (Schkur.).  Ad  inferiorem  partem 
flum.  Tenojoki  usque  ad  Alaköngäs;  Njavdamvuodna;  >in 
valle  fluvii  Patsjoki»:  E.  Nyi.  &  Gadd. 

Lychnis  alpina  L.  In  ripa  arenosa  ad  Jibmonsuvanto 
flum.,  Yaskojoki;  in  ripis  flum.  Tenojoki  multis  locis,  ex.  gr. 
ad  Paksusammali,  Jorgastakka;  Onnela;  ad  rivum  Paka- 
nanjoki. 

7 


Alsinaceae. 

Spergula  arvensis  L.  In  cultis  locis  ad  Toivoniemi 
Bonnulla  specimina  seminibus  maturis  die  21  Aug.  invenimus. 
—  Porro  tantummodo  ad  Njavdamvuodna  observata. 

Sagina  nodosa  (L.).  In  ripis  lapidosis  apertis:  ad  Ispos 
et  Puolmak  juxta  Tenojoki  et  prope  Paavali  ad  lac.  Inari 
copiose. 

S.  nivalis  Fr.  Puolmak  in  clivo  sicco  et  graminoso  ad 
flum.  Tenojoki  prope  templum  (reg.  subalp.)- 

S.  saxatilis  L.  »Ad  flumina  Tana  et  Luiro»:  Fell- 
j^an.  —  Nobis  tantummodo  in  Varangria,  ex.  gr.  ad  Njav- 
damvuodna, obvia. 

[Alsine  biflora  (L.)  Wahlenh.  Modo  in  alpe  Raste- 
kaisa  Finmarkise.] 

Stellaria  nemorum  L.  In  betuleto  prope  templum 
puolmakense. 

S.  media  L.  In  locis  cultis  et  ruderatis  ad  domicilia 
ubique. 

S.  graminea  L.  Locis  siccis,  graminosis  per  reg.  sub- 
sylv.  et  subalpinam  fq. 

S.  longifolia  Fr.    Saltem  prope  ostium  flum.  Karasjoki. 

*  alpestris  Fr.  Locis  graminosis,  prsecipue  ad  babita- 
cula  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  s.  fq. 

S.  horealis  Big.  Locis  graminosis,  humidis  et  subuli- 
ginosis,  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  fq.;  in  propatulis  qvo- 
qve  ad  habitacula;  locis  deustis  sylvarum,  in  fissuris  rupium 
madefactis  raro  desideratur.  —  Ailigas  h.  329,  Rastekaisa 
SO  297. 

Qvod  Wablenberg  de  S.  uUginosa  dicit:  ».  .  .  per  par- 
tem  sylvaticara  et  subsylvaticam  omnium  Lapponiarum  sveci- 

carum ubique»,    ad  hanc  speciem  imprimis  qvidem 

spectare  credimus. 

{S.  crassifolia  Ehrh.  et  S.  huml/usa  Rotth.  tantummodo 
in  Varangria,  ad  Njavdamvuodna  etc,  visfB.] 

Cerastium  alpinum  L.  In  clivis  graminosis,  in  conval- 
libus    fluminum    Tenojoki,    Utsjoki  et  Ivalojoki  fq.,  nec  non 


99 

alibi  pluribus  locis  reg.  subsylv.,  ex.  gr.  ad  templum  inarense, 
Pakananjoki,  Kaamas. 

var.  ghhralinn  JVahlenb.  cura  forma  typica  ad  fliiin.  Te- 
nojoki fq. 

var.  laiiatum  Ledeh.  Ad  lac.  Mierasjärvi  (reg.  subalp.). 
—  Rastekaisa  SO  718. 

C.  vulgatum  L.  Ad  flumen  Tenojoki  inter  Koadnil- 
njarga  et  Puolraak  (Arrhenius). 

var.  alpestre  Hartm.  In  propatulis  juxta  domos  et  in 
pratis  subhumidis  per  reg.  subsylv.  et  subalpinara  fq.;  ad  flura. 
Yaskojoki  st.  fq. 

C.  trigijnum  Vili.  Prope  Koadnilnjarga  juxta  flum.  Te- 
nojoki (reg.  subalp.). 

Ger.aniaceae. 

Geranimn  sylvaticuin  L.  In  ripis  fertilioribus  rivu- 
lorum,  ubi  una  cum  Trollio  europaco  plerumqve  occurrit,  in 
clivis  graminosis  vei  herbidis,  nec  non  in  lucis  et  sylvis  fron- 
dosis  huraidis  reg.  subsylv.  et  subalpina^  freqventissime  co- 
piose;  secundura  rivulos  st.  fq.  qvoqve  in  reg.  alpinam  pro- 
greditur.  —  Varietates  lilacina  et  parvljlora  multis  locis, 
ex.  gr.  ad  Tenojoki,  vix  rainus  freqventer  qvam  forma  ge- 
nuina  proveniunt.  —  Pietarlauttasoaivi  NO  373,  Hamraas- 
uro  h.  382,  Tuarpumoaivi  NO  278,  Peldoaivi  N  500,  Ku- 
dossuvannonpää  N  369,  Ailigas  SV  389. 


Papilionaceje, 

Phaca  frigida  L.  In  rupibus  et  inter  lapides  ad  cata- 
ractas  fluviorura  (st.  fq.  — )  p.;  in  litore  lacus  Inari  ad  Kettu- 
matti;  in  alpe  Ailigas  terminum  betula?  attingit. 

Ästragahis  alp)iniis  L.  In  ripis  fluminum  pra^sertim 
arenosis  fq. 

Ä.  oroboides  Horn.  »Ad  flumen  Tana  rarissime»: 
Fellman. 

Vicia  ci^cca  L.  »Juxta  Tanaelv  ingrediens  usqve  in- 
tra  cataractam  Storfossen  (=  Alaköngäs  ?)  (longius  intra  Pol- 


100 


mak)»:  Norman;  nobis  primum  in  maritimis  editis  ad  Bugö- 
näs  Varangriae  mer.  obvia. 


Bosacese. 

Spircea  uimaria  L.  In  lucis,  sylvis  frondosis  subpalu- 
dosis,  salicetis,  nec  non  in  pratis  humidis  fq.;  usqve  ad  ter- 
minum  betulae. 

Alchemilla  vulgaris  L.  In  devexis  herbidis  reg.  sub- 
sylv.  fq.,  juxta  rivulos  reg.  subalpinse  st.  fq.;  in  locis  grami- 
nosis,  humidis,  fertilioribus  qvoqve  umbrosis  terminum  betu- 
lae attiugit  et  hinc  inde  paullo  superat.  —  Pietarlauttasoaivi 
S  307,  Hammasuro  h.  382,  Ailigas  SV  400,  Rastekaisa 
SO  718. 

[A.  alpina  L.  »In  alpibus  confiniis  Utsjoki» :  Prytz. 
Tantummodo  in  alpe  Rastekaisa  in  latere  norvegico  inveni- 
mus.     Ti:  Rastekaisa  NO  457,  525  NO.] 

[Dryas  octopetala  L.  In  alpe  Rastekaisa  et  in  litore 
varangrico  copiose,  sed  intra  territorium  nostrum  nullo  loco 
visa.] 

Geum  rivale  L.  In  pi'ato  humido  alpis  Ailigas  (reg. 
subalp.)  parcius;  ceterum  tantum  in  Varangria  ad  pagum 
Skolta  (ad  Njavdamvuodna),  ad  Puolraak  et  hinc  orientera 
versus.  —  Ailigas  h.  329. 

Sibbaldia  i^rocumbens  L.  In  terra  glareosa,  madefacta 
per  reg.  alpinam  fq.;  ad  terminum  betulse  orgyalis,  sed  vix 
ultra,  descendit.  —  Ti:  Peldoaivi  S  431,  Kuarvekods  SO 
488  h.  410,  Ailigas  SV  425,  Rastekaisa  SO  730,  SO  224. 

JRuhus  arcticus  L.  In  pratis  subturfosis,  clivis  grami- 
nosis,  nec  non  in  ipsis  propatulis  domuum  per  totum  terri- 
torium fq.;  ad  flum.  Vaskojoki,  ubi  habitacula  hominum  desi- 
derantur,  parcius.  Fructus  ejus  raro  maturescunt;  ad  lac. 
Mandojäyri  Utsjoki»  tamen  die  3  Aug.  duas  baccas  inveniraus 
raagnas  et  raaturas,  qvod  incolarum  hujus  loci  admirationera 
movebat. 

II.  castoreus  Lcest.  In  nemore  alpis  Peldoaivi  et  ad 
Parshi  juxta  flum.  Tenojoki  sito  parcissime  fet  ad  Kultala 
copiosius  inventus. 


101 

E.  saxatilis  L.  In  nemoribus,  ac  sj-lvis  frondosis  fer- 
tilioribus,  iu  ripis  lapidosis  editis  st.  fq.  per  reg.  subsylv.  et 
subalpinam,  sed  terminum  betulai,  ut  videtur,  liaud  attiugit. 
—  Peldoaivi  SO  336,  Rastekaisa  SO  185. 

R.  chamcemoriis  L.  In  turfosis  apertis  et  piniferis  fqq. 
et  copiosissime;  ultra  terminum  betulse  hinc  inde  paullum 
progreditur.  Interdum,  ut  anno  1880,  etiam  in  fine  mensis 
Junii  frigus  nocturnum  maximam  partem  florum  mordet  et 
fructiticationem  prohibet.  —  Kuarvekods  h.  400,  Ailigas  SY 
400,  Rastekaisa  SO  718. 

Patentilla  tornientilla  Scop.  »In  nemoribus  gramino- 
sis  passim,  supra  Petsikko  jaure,  in  Utsjoki  tamen  ad  septen- 
trionem  non  penetrat» :  Fellman.  Nobis  paucis  tantum  locis 
desertorum  inter  Tscbuolisjäyri  et  Pakananjoki,  ut  etiam  ad 
Kyläjoki  inter  Rovanen  et  Kultala. 

[P.  anserina  L.  Modo  in  Varangria  ad  Njavdamvuod- 
na  etc] 

P.  verna  L.  var.  amhiyua  Gaiid.  Juxta  flumina  Te- 
nojoki, Anarjok,  Utsjoki,  Yaskojoki,  Näätäjoki,  Pakananjoki 
in  clivis  siccioribus  apertis  st.  fq.;  etiam  in  reg.  subalpina. 

Comarum  palustre  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam 
fq.;  supra  terminum  betulsB  vix  adscendit.  —  Peldoaivi  N 
396,  Kuarvekods  h.  400,  Ailigas  SV  400,  Pietarlauttasoaivi 
S.  308,  Hammasuro  h.  342,  Rastekaisa  h.  415. 

Rosa  cinnamomea  L.  >Ad  Ivalojoki  Enarensis  freqven- 
tissima» :  Wahlenb.  »Prope  ripas  fluviorum  in  nemorosis  pas- 
sim ex.  gr.  ad  flumina  Ivalo-Kamas-Lutto  et  Ounasjoki  nec 
non  ad  Tana  juxta  Suogalma>> :  Fellman.  Tantum  ad  Ivalo- 
joki plur.  locis  et  ad  Tenojoki  unico  loco  (reg.  subalp.)  inve- 
nimus. 

Sorbus  Avcuparia  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam 
in  convallibus  fluviorum  et  rivulorura  in  locis  nemorosis  et 
fertilioribus  st.  fq.;  etiam  supra  terminum  betuleti  in  alpe 
Ailigas  specimen  bipedale  inveni.  Intra  reg.  subsylvaticam 
ad  pagum  Kyrö  c.  6  metr.  altam  trunco  arboreo,  ad  Jevje- 
joki  et  Vaskojoki  fruticem  ad  summum  4,5  m.  altam,  cacu- 
raine  seepe  sicco,  vidimus.  —  Pietarlauttasoaivi  h.  387,  Ham- 
masuro   S  330  —  3  m.  alta,  Peldoaivi  SO  336,  Ailigas  NO 


102 

376  —  12  m.  alta,  OSO  365  —  2,5  m.  alta  frutex  cum  baccis 
anni  prsecedentis,  B,astekaisa  SO  225  —  6  dm.  alta. 

Primus  Padus  L.  In  nemoribus  praesertim  ad  catarac- 
tas  flurainum  et  rivulorum  st.  fq.,  at  parcius.  Ad  pag.  Kyrö 
truuco  c.  6  m.  aito  et  12 — 15  cm.  crasso,  ceterum  frutex  ad 
summum  orgyalis,  et  jam  in  reg.  subalpina    inferiore  desistit. 

Pubescentia  paginse  inferiores  foliorum  variae  sunt:  aut 
omnino  pubescentes,  aut,  ut  typice,  glabrse  tantum  angulis 
nervorum  ferrugineo-toraentosae.  Baccfe  in  reg.  subsylv.  qvi- 
dem  semper  fere  maturescunt. 

Onagrarieae. 

Epilobium  angustifoUimi  L.  Fqq.  copiose  per  reg.  sub- 
sylv.  et  subalpinam;  in  convallibus  qvoqve  rivulorum  st.  fq. 
supra  terminum  betulae  adsceudens.  In  sylvis  frondosis,  gra- 
minosis,  fertilibus,  ruderatis  ad  habitacula,  nec  non  in  campis 
et  sylvis  deustis  invenitur.  —  Hamraasuro  O  410,  SV  445. 
Pietarlauttasoaivi  S  377,  Peldoaivi  SV  490,  Kuarvekods  h- 
400,  Kudossuvannoupää  N  430,  Ailigas  SV  400,  Rastekaisa 
h.  415. 

E.  origanlfollum  Lam.  Fq.  in  locis  scaturiginosis,  nec  non 
in  paludosis  umbrosis  juxta  rivulos  prajcipue  inter  H.yi[)na(Äm- 
hJyst.  stramineiim ,  sarmentosuM,  exannulaium  etc.)  in  reg.  sub 
alpiua  ;  etiam  iu  reg.  subsylvatica  multis  locis  visum,  ex.  gr 
ad  Muddusjärvi,  Paksusammali,  et  in  reg.  alpinam  inferiorem 
hinc  inde  penetrat,  ex.  gr.  in  alpe  Ailigas. 

E.  alpinum  L.  In  graminosis  irrigatis.  —  Pra)cedent6 
rarior  est  haec  plauta,  sed  in  reg.  subsylv.  et  subalpina  usqve 
ad  terminum  betulse  plur.  locis  visa. 

E.  palustre  L.  fi  anyustiDii  Hn.  In  locis  paludosis, 
udis  graminosis,  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  totius  terri- 
torii  st.  fq. 

E.  lineare  Mählenb.  Harmitschokka  in  reg.  alpiua.  Huc 
etiam  verisimile  est  refereudura  esse  specimeu  a  cl.  Silen 
ad  lac.  Verkkojärvi  lectum. 


103 
Halorhageae. 

Myriophyllum  alternifolmm  DC.  Per  reg.  subsylv.  et 
subalpinam  st.  fq.  usqve  ad  lac.  Mandojäyri  Utsjokise  et 
Näätäjoki;  hinc  inde,  ut  in  fluv.  Vaskojoki,  sat  copiose,  sed  S8e- 
pissirae  sterile. 

Hippuris  vulgaris  L.  Ad  flum.  Vaskojoki  plur.  locis; 
Kettu-Matti ;  Parshi  et  lac.  Mandojäyri  Utsjokite  (reg.  subalp.). 

Callitrichiiieje. 

Callitriche  verna  Kiitz.  Toivoniemi,  Väylä,  Kettu- 
Matti,  nec  non  ad  Njavdamvuodna  Varangrise ;  in  reg.  sub- 
sylvatica  circa  lac.  Inari  haud  raro  occurrere  videtur,  —  Pro- 
babile  est  etiam  C.  polymorpjham  Lömir.  in  territorio  inda- 
gandam  esse. 

Portulacaceae. 

Mo7itia  fontana  L.  Inari:  Kettu-Matti  in  saliceto;  Uts- 
joki :  Puolmak ;  in  Yarangria  ad  Njavdamvuodna  et  Bugönäs. 

Crassulace». 

Rhodiola  rosea  L.  »In  Utsjoki,  Enare  et  Enontekis 
passim»:  Fellmau.  Ad  cataractam  Yliköngäs  flum.  Tenojoki, 
qvo  probabile  est,  rivum  Lavajajoki  ex  alpe  Rastekaisa  plan- 
tam  deducere,  et  hinc  infra  vulgatius,  de  cetero  autem  a  no- 
bis  non  visa  est. 

Sedum  acre  L.  »In  rupibus  ad  Utsjoki  passim»: 
Fellman. 

S.    anniium  L.     »Ad  flum.  Tana  parcius»:  Fellman. 

Ribesiaceae. 

Ribes  rubrum  L.  Locis  fertilioribus  in  convallibus  flu- 
minum,  prtecipue  ad  cataractas  st.  fq.  (passim  copiose,  ut  ad 
Kultala,  Kudoskoski  et  Palokoski  flum.  Vaskojoki,  lac.  Naa- 
misjäyri  Utsjokise)  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam.  —  Bac- 
cae  ejus,  ut  indicant  indigente,  qvotannis  maturescunt  etiam 
in  agro  utsjokensi. 


104 

Saxifragacese. 

Saxifraga  stellaris  L.  »In  irriguis  alpinis  et  inferalp. 
freqvens»:  Fellman.  A  nobis  tantum  in  rupibus  humidis 
ad  flum.  Tenojoki  prope  Veitschinjarga,  Yädsnjunis,  Puol- 
mak  et  in  terra  nuda,  aqva  nivali  irrigata,  alpis  Rouvu- 
oaivi  visa. 

S.  nivalis  L.  In  extremis  niarginibus  et  fissuris  ru- 
pium  umbrosarum  rarius  per  reg.  subsylvaticam  (ex.  gr.  ad 
Pyttelvaara  et  Tirro)  et  subalpinam  (ex.  gr.  ad  Parsin,  Ku- 
dossuvannonpää,  Veitschinjarga,  Puolmak ;  circa  lac.  Mando- 
äyri  pluribi).  —  Rastekaisa  NO  626  (var.  tenuis  Wahlenb.). 
[S.  oppositifolia  L.  »In  lateribus  alpium  Utsjoki  et 
montium  subalpinorura  Kusamo  rarius»:  Prytz  (Flora?  fenn. 
breviarium).     Postea  autem  neutro  loco  reperta.] 

S.  aizoides  L.     In  lucis    et    sylvis  mixtis  rarescentibus 
nec    non    supra    saxa   madefacta   et  aperta  qvoqve  inter  Ke- 
nishkoski    et  Mierasjäyri  Utsjokiee  fq.  copiose;  de  cetero  modo_ 
in  alpibus  Harmitschokka,  juxta  Pakananjoki  copiose  et  hinc 
versus  Njavdamvuodua  Varaugriae.     Colore   petalorum  varia- 
bilis;  var.  aurantia  hinc  inde  cum  forma  «,  »copiosissime  ad 
ripas  flum.  Tana»  :  Wirzön.     (Prodvomus  flora3  fenn.). 
S.  Hirculus  L.     Utsjoki:  Wegelius. 
S.  cernua  L.     »ad  .  .  .  .  Utsjoki  raro.  —  S.  hulbifera 
ad  alpem  Jeskadam  in  Utsjoki»:  Fellman. — RastekaisaS0718. 
S.  rividaris  L.     »Ad  Harimatskaide  in  Utsjoki»:    Fell- 
man.    A  nobis  tantum  in   alpe   Rastekaisa  et  ad   sinuni  va- 
rangricum  pluribus  locis  visa, 

Chrysosplenium  tetrandrum  (Lund.)  Th.  Fr.  Inter  her- 
bam  locis  occultioribus  sa3pe  in  solo  lapidoso.  In  vicinitate 
lacus  Inari  haud  raro  reperiri  videtur  (adnotatum  est  e  pago 
Kyrö,  Väylä,  Kettumatti,  sacerdotio  inarense) ;  Paksusammali 
ad  flumen  Tenojoki;  Mandojäyri  Utsjokise  (reg.  subalp.). 

Umbellatae. 

Cerefolium  sylvestre  (L.).  ».  .  .  .  per  partem  sylvati- 
cam     et    subsylv.    omnium    Lapponiarum    passim    copiose*: 


105 

Wahlenb.  —  Utsjoki:  Castren.     Nobis  nusqvam,  nisi  iu  Va- 
rangria  (Njavdamvuodna  etc),  obvia. 

Angelica  Archangelica  L.  Juxta  rivulos  reg.  subalpina) 
st.  fq.,  sed  plerumqve  parcius;  supra  terminura  betulse  vix 
observavimus,  in  subsylvatica  autera  reg.  specimiua  solitaria 
hinc  inde  ad  ripas  lapidosas  fluviorura  reperiuntur.  Lappones 
caulibus  succulentis,  dum  in  vagiuis  foliorum  inclusi  sunt,  fru- 
untur  et  eos  adeo  perqvirunt,  ut  ha3C  planta  vix,  nisi  sterilis, 
inveniatur.  —  Ailigas  SV  400,  Eastekaisa  SO  297. 

Corneae. 

Cornus  svecica  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpiuam  fqq. 
et  ssepe  cop^ose;  in  reg.  alpinam  juxta  rivulos  usqve  ad  ter- 
minum  salicum  st.  fq.  evadit.  —  Peldoaivi  N  440,  SO  448; 
Ailigas  SV  398,  Rastekaisa  h.  362. 

Valerianeae. 

Valeriana  officinalis  L.  Ad  Veitschinjarga  parcissime 
et  hinc  iufra  paucis  locis  (Suoppanjarga,  Skibegaarda) ;  qvoqve 
ad  Njavdamvuodna  Varaugrise. 

Caprifoliaceje. 

Linnwa  horealis  L.  Fq.  per  omnes  regiones  territorii 
usqve  ad  suprema  et  nuda  cacumina  alpium,  ubi  prsesertim 
sterilis  in  terra  glareosa  occurrit  (ex.  gr.  Peldoaivi,  Ailigas, 
Rouvuoaivi). 

Riil)iaeeie. 

Galium  horeale  L.  In  devexis  graniinosis  riparura  et 
ad  margines  sylvarum  salicetorumqve,  per  reg.  subsylv.  et 
subalpinam  inferiorem  totius  territorii  usqve  ad  Veitschi- 
njarga, Puolmak  et  Njavdamvuodna  fq.:  ad  flum.  Vaskojoki 
fq.  copiose. 

G.  palustre  L.  Per  reg.  subsylvaticam  p.  —  st.  r.; 
iu  reg.  subalpina :  Spaarassuoluu,  Karnjarga,  Mandojäyri  Uts- 
jokise;  Njavdamvuodna 


106 

G.  uliginosiim  L.  lu  reg.  subsylv.  et  subalpina  fq.; 
supra  terminura  betulae  nobis  non  obvia.  —  Rastekaisa  SO  297. 

Synanthereae. 

Tiissilago  farfara  L.  Ad  Kultala  in  ripa  meridionali ; 
de  cetero  modo  in  Varangria. 

Petasites  frigida  (L.).  Inari:  Kettu-Matti  in  saliceto 
(reg.  subsylv.) ;  Utsjoki :  Harraitschokka  in  superiore  reg.  su- 
balpina. —  Rastekaisa  SO  297. 

Solidago  virgaurea  L.  Lucos  et  sylvas  frondosas  vei 
mixtas  reg.  subsylv.  et  subalpinte  fqq.  occupat;  in  turfosis  et 
salicetis  rivulorura  reg.  alpinae  fq.;  in  ericetis  et  sylvis  deu- 
stis  var.  lapponica  (With.)  Wahlenh.  freqventigsirae  prove- 
nit,  sed  ubiqve  per  formas  nuraerosas  in  virgauream  genui- 
uam  transit.  —  Rastekaisa  O  672. 

Erigeron  elongatus  Ledeh.  Utsjoki :  in  campis  grarai- 
nosis  ad  ostium  rivuli  Ischkorasjoka  (reg.  subs3'lv.  sup.)  et 
prope  Mandojäyri. 

Aiitennaria  dioica  (L.).  In  reg.  subsylv.  et  subalpina 
fq. — fqq.;  in  reg.  alpina  st.  fq.  —  Pietarlauttasoaivi  NO  402^ 
Peldoaivi  SO  490,  Ailigas  SY  425,  Rastekaisa  O  540. 

A.  alpina  (L.).  »Ad  alpem  Jeskadam  et  supreraam 
partena  flum.  Ivalojoki»:  Fellman. 

Gnaphalium  norvegicum  Gunn.  Locis  humidulis  et 
glareosis  reg.  subalpinse  p.,  et  in  reg.  alpina  rarius;  verisi- 
raile  est  hanc  plantam  in  reg.  subsylv.  qvoqve  adesse.  — 
Peldoaivi  N  440,  Kuarvekods  h.  400,  Ailigas  SV  477, 
Rastekaisa  SO  297. 

G.  supimim  L.  P.  -  St.  fq.  in  ripis  rivulorum  et 
fluviorura  per  omnes  fere  regiones  usqve  ad  suprema  cacu- 
raina  alpium,  ubi  ssepe  in  terra  nuda,  aqva  frigida  inundata 
sterilis  provenit.  —  Peldoaivi  N.  500,  Rastekaisa  O  663, 
SO  490,  Kuarvekods  h.  400,  Ailigas  SV  477. 

Achillwa  millefolium  L.  Fqq.  in  propatulis  domuum 
et  in  locis  grarainosis,  siccioribus  per  reg.  subsylv.  et  sub- 
alpinam. 


107 

Matricaria  inodora  L.  Juxta  domos  fqq.  et  saepe  co- 
piose  per  reg.  subsylv.  et  subalpinara. 

var.  horealem  Hartm.  (=  M.  phseocephala  Rupr.)  iu 
territorio  dominari  credo,  aduotationes  autem  nostrse  de  hae 
re  haud  sufficiunt. 

Cirsium  heterophyUum  (L.).  In  locis  grarainosis,  sub- 
humidis,  fertilioribus,  ad  margiues  lucorum  et  salicetorum  per 
omues  regiones  fq.  —  st.  fq. 

Carduus  crispus  L.  Inari:  iu  propatulo  ad  Muddus- 
uiemi  specimen  unicura  vidimus ;  in  Utsjoki  legit  cel.  Sselan. 
—  »Iu  agris  omniura  Lapponiarum  etiara  Kemensis  usqve 
ad  lacura  Euare  ssepe  freqventissime» :  Wahlenb. 

Saussurea  alpina  (L.).  Iu  turfosis  et  pratis  ceespitosis 
riparura,  ut  etiam  iu  devexis  granaiuosis  siccioribus,  iu 
lucis  et  salicetis  solo  duriore^eg.  subsylv.  et  subalpiuse  fq.; 
in  reg.  alpina  st.  fq. 

Cenfaurea  cyaniis  L.  Toivoniemi  iu  campo  deusto  Se- 
eali  consito  duo  specimina  fructibus  maturis  die  21  Aug. 
legimus. 

Leontodon  autumnaUs  L.  /?  Taraxaci  L.  In  campis 
herbidis,  et  ripis  lapidosis  flumiuis  Tenojoki  ad  Yliköngäs  et 
hinc  pluribus  locis  versus  ostium  (Onnela,  Puolmak  etc). 
»Passini»  in  Lapp.  fennica:  Fellman. 

Taraxacum  officinale  Web.  Fq.  preecipue  in  locis  gra- 
rainosis, siccioribus  prope  domicilia  per  reg.  subsylv.  et  sub- 
alpinara. 

Ad  rivulos  et  locis  uliginosis,  apertis  vei  subumbrosis 
reg.  subalp.  et  alpinse  st.  fq.  adest  forma  foliis  runcinato- 
paucidentatis  vei  subintegris,  obtusiusculis  vei  brevissirae 
acuminatis,  sqvamis  involucri  exterioribus  adpressis,  interio- 
ribus  haud  corniculatis,  scapo  glabro  vei  superne  puberulo 
plerumqve  curvato.  Hanc  formam  eandem  esse  ac  Wahlen- 
bergii  »/?,  foliis  subintegris»  (Wahlenberg:  Flora  lapponica 
p.  195)  opinor,  imprimis  quum  in  alpe  Rastekaisa,  uude  eara 
esse  lectam  indicat  Wahlenberg,  abundet  et  ibi  alia  Taraxaci 
forma  vix  obveniat.  T.  palustre  Ehrh.,  cui  forsitan  etiam 
affinis  est,  in  memoriara  revocat,  sed  folia  hujus  speciei,  sse- 
pissime    laciniis   numerosis,  angustis,  patentissimis,  numqvam 


108 

vidimus.  In  literis  hanc  plantam  conimemoratam  qvidem,  sed 
non  norainatara  invenimus  (cfr:  N.  J.  Fe Ilman:  Plantse 
vasculares  in  Lapp.  orientali  sponte  nascentes  pag.  36;  F. 
J.  Ruprecht:  Flores  samojedorum  pag.  45),  qvam  ob  rem 
huic  varietati  nomen  Taraxacum  lai^ponicum  ad  interira 
proponere  nobis  liceat.  —  Pietarlauttasoaivi  S  308,  Hammas- 
uro  h.  382,  Peldoaivi  N  500,  SO  478,  Kuarvekods  h.  400, 
Ailigas  SV  400,  Rastekaisa  O  558,  NO  525. 

Mulgedimn  sibiricum  (L.).  Ad  flumen  Ivalojoki  »co- 
piose»  sec.  Fellman,  »parcius»  sec.  AVahlenberg.  —  A  nobis 
prope  Kultala  ad  Ivalojoki  et  pluribus  locis  ad  flum.  ina- 
rense  Vaskojoki  visum. 

Creins  tectorum  L.  »Passiin  ad  flumen  Tana» :  Fell- 
mau.  —  Toivoniemi  in  agro  copiosius,  fructibus  maturis  die 
21  Aug.  ^ 

Carapaimlaceae. 

Campanula  rotundifolia  L.  /S  linifoUa  L.  In  decli- 
vibus  et  pratis  sicciovibus,  uec  non  in  fissuris  saxorum  et  in- 
ter lapides  riparum  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  st.  fq. — 
fq.;  in  reg.  alpina  inf.  fortasse  occurrit,  qvamvis  a  nobis  prse- 
tervisa. 

Vacciniese. 

Myrtillus  uliglnosa  (L.).  Per  reg.  subsylv.  et  subalp. 
in  sylvis,  siccioribus  qvoqve,  fqq.  et  copiose;  in  lateribus  al- 
pium  lapidosis  vei  glareosis  usqve  in  suprema  cacuraina  ter- 
ritorii  progreditur  (ex.  gr.  Peldoaivi,  Tuarpumoaivi,  Kudos- 
suvannonpää).  —  Rastekaisa  SO  694. 

M.  nigra  Gilib.  Fqq.  per  totum  territorium;  in  reg. 
alpiua  100—150  metra  supra  terminum  betulse  procedit;  bac- 
cse  etiam  circa  Mandojäyri  raaturescunt.  —  Hammasuro  h. 
483,  Peldoaivi  SO  555,  Ailigas  SV  482,  Rastekaisa  SO  694. 

Vacciniiim  vitis-ida^a  L.  Fqq.  per  omnes  regiones;  in 
cacumine  alpis  Pietarlauttasoaivi  (c.  500  metra)  fructus  ma- 
turos  anui  pra3cedentis  invenimus.  —  Rastekaisa  SO  822. 

Oxycoccus  palustris   Pers.     Tantum  ad  lac.  Jevjejärvi 


109 

inarensem    et    in    reg.   subalp.   alpium  Tuarpumoaivi  et  Har- 
mitschokka. 

O.  microcarpus  Tiircz.  Usqve  ad  tevraiuura  betulse 
fqq.  copiose  in  sphagnelis  cum  apertis  tum  umbrosis.  —  Ham- 
masuro  h.  342,  Rastekaisa  h.  267. 


Ericaceae. 

Arctostaphylos  uva-ursi  (L.).  Per  reg.  subsylv.  et  sub- 
alpinam  fq.  et  ssepe  copiose;  in  reg.  alpina  rarius;  sed  hic 
etiam  fructus  reddens.  Pietarlauttasoaivi  S  382  c.  fruct., 
Peldoaivi  OSO  507  c.  fruct.,  Kudossuvannonpää  N  355. 

A.  alpina  (L,).  In  sylvis  piniferis  et  frondosis  solo  duro 
reg.  subsylvaticse  st.  fq.;  in  locis  glareosis  nudis,  betuletis 
siccis  ericetisqve  fqq.  per  reg.  subalpinara  et  usqve  ad  su- 
prema  cacumina  alpium  omnium  altiss.  territorii,  ubi  baccs& 
ejus  qvotannis  locupletissime  raaturescunt;  in  turfosis  supra 
majores  ceespites  per  omnes  reg.  parcius. 

Andromeda  poUfoUa  L.  Fq.  in  reg.  subsylv.  et  sub- 
alpina;  in  reg.  alpina  st.  fq.,  praecipue  in  locis  glareosis  et 
nudis,  aqva  frigida  irrigatis  et  parcius  in  turfosis.  —  Pietar- 
lauttasoaivi NO  420,  Hamraasuro  SV  473,  Peldoaivi  N  500, 
SO  489,  Kudossuvannonpää  N  381,  Ailigas  SV  483,  Raste- 
kaisa  h.  314. 

A.  hypnoides  L.  Tantum  in  jugis  altiorum  alpium, 
se.  Peldoaivi,  Kuarvekods,  Kudossuvannonpää,  Ailigas,  Rou- 
vuoaivi,  ubi  una  cum  Salice  herhacea,  Empetro,  Diapensia 
ete.  vulgo  provenit.  Ad  terminum  betulaB  appropinqvat  qvi- 
dem  hsec  planta,  neqve  vero  intra  eum  umqvam  vidimus. 
Vide  tamen  Wahlenberg  (1.  c.)  »in  collibus  subalpinis  jugo 
proximis  passim  degreditur». 

Calluna  vulgaris  (L.).  Per  reg.  subsylvaticam  fq.  in 
sylvis  humidis  et  fertilioribus,  nec  non  supra  majores  cöespi- 
tes  sphagnetorum ;  in  reg.  subalpina  p.  —  st  fq.  et  terminum 
betulce  paucis  metris  haud  raro  superat.  —  Hammasuro  SV 
427,  Pietarlauttasoaivi  N  420  (paucis  locis  copiose),  S  428, 
N.  462  (aream  non  mediocrem  occupans),  Peldoaivi  SO  438 
Kuarvekods  NV  390,  NNO  356,  Kiidossuvaunonpää  N  404. 


110 

Phyllodoce  ccendea  (h-).  Fq. — fqq.  per  reg.  subalpi- 
nam  et  alpinam  iu  sylvis  et  siccis  et  fertilioribus,  in  lucis. 
in  ripis  herbidis  rivulorum,  in  ericetis  et  locis  glareosis,  nec 
non  in  ipsis  cacuminibus  lapidosis  omniura  alpium.  ubi  ple- 
ramqve  sterilis  obvenit.  —  In  reg.  subsylvatica  prsecipue  in 
pinetis  duris  passiin  parcius,  in  regione  inter  Tsohuolisvuono 
et  Pakanaujoki  sitä  st.  fq. 

Azalea  'procumhens  T..  In  locis  glareosis,  aridis  reg. 
alpinse  fqq.  copiose  et  subalpinge  fq.  —  st.  fq.;  in  reg.  sub- 
sylvaticam  haud  ssepe  descendit,  ex.  gr  ad  Pyhäjärvi,  in  cou- 
valli  flum.  Ivalojoki  circa  Kultala  inultis  locis,  nec  non  iu 
tractu  inter  Tsohuolisvuono  et  Pakanaujoki  sito  fq.  —  In 
cacumina  alpium  altiss.  territorii  florens  aggreditur. 

Ledum  pahistre  L.  Reg.  subsylvat.  fqq.;  in  turfosis,  et 
betuletis  humidis  atqve  in  ripis  nonnunqvara  iuundatis  reg. 
subalpinae  freqvens;  in  reg.  alpinam  infimam  qvoqve  passim 
evadit,  ex.  gr.  ad  Tuarpumoaivi,  Haramasuro.  —  Pietarlaut- 
tasoaivi  N  373,  Hammasuro  SV  473,  Tuarpumoaivi  NO  404, 
Peldoaivi  N  400,   Kudossuvannonpää  360. 

Pyrola  iinifiora  L.  In  reg.  subsylvatica  p.;  etiam  in 
ripis  graminosis  urabrosinsculis  visa. 

P.  rotimdifolia  L.  In  Utsjoki  (Castren  1.  c.)  et  Puol- 
mak  (Lund). 

P.  chlorantha  Siv.  In  pineto  ad  lacura  inareusem  Py- 
häjärvi. 

P.  minor  L.  In  locis  nemorosis  et  declivibus  herbi- 
dis rivulorum  et  fluviorura  suboccultis  per  reg.  subsylv.  et 
subalp.  fq.;  secundum  rivulos  50  metra  et  pauUo  ultra  in  reg. 
alpinam  hinc  inde  adscendit.  —  Pietarlauttasoaivi  NO  373, 
Peldoaivi  N  453,  Kuarvekods  h.  400,  Ailigas  VSV  383, 
Rastekaisa  SO  297. 

P.  secunda  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  st.  fq.; 
terminum  hetula)  tamen  vix  attingit.  —  Pietarlauttasoaivi  S 
348,  Hammasuro  NO  3G7,  Tuarpumoaivi  NO  306. 

Meiiyantheae. 

Me7iyanthes  trifoUata  L.  In  paludibus,  sphagnetis  aper- 
tis,  aqvosis    atqve  in  aqva  tranqvilla  fluminum  per  reg.  sub- 


UI 

sylv.  fq.  et  subalpinam  st.  fq.;  in  tractu  inter  lac.  Muddus- 
järvi  et  Inari  sito  fq.  copiose,  at  iu  reg.  subalpiua  alpium 
Muotkatunturit  et  Maarestatunturit  parcius.  —  Ailigas  V  335. 

Gentiaueae». 

Gentiana  nivalis  L.  Utsjoki:  Andelin;  in  raarginibus 
csespitura  locis  graminosis,  turfosis,  subumbrosis  ripse  lacus 
Inari  ad  Väylä  et  Kettu-Matti  parcius. 

Polenioiiiiiceae. 

Polemoniiim  cceruleum  L.  var.  campamdatum  Tli.  Fr. 
In  locis  graminosis,  fertilioribus  vei  huniidis  et  inter  fruti- 
ces  prsesertira  in  vicinitate  domiciliorum  per  reg.  subsylv.  et 
subalpinam  st    fq.;  ad  flum.  Tenojoki  fq. 

Diapensia  lapponica  L.  Supra  terram  glareosam  nu- 
dam  et  inter  lapides  jugorum  alpium  per  reg.  alpinam  fqq. 
copiose  usqve  ad  suprema  cacumina  territorii ;  sed  in  reg. 
subalpinam  rarius,  ex.  gr.  prope  Parshi,  descendit. 

Borragiiiese. 

Myosotis  sylvatica  Hojfin.  De  M.  scorpioidi  in  Flora 
lapp.  p.  54  scripsit  Wahlenberg:  »in  pratis  et  graminosis 
etiam  sicciusculis  per  omnes  partes  universae  Lapponiae  usqve 
in  lateribus  superioribus  alpium  vulgaris»,  qvod  ad  M.  sylva- 
ticam  referendum  jam  demonstravit  cel.  Sommerfelt 
(Suppl.  Fl.  lapp.  p.  10).  Nobis  non  obvia,  nisi  iu  Varang- 
ria  (Njavdamvuodna  etc.)  et  ad  Puolmak,  sed  forsitan  pra^- 
tervisa  qvoqve  in  interioribus  partibus  territorii  usqvam  gi- 
gnitur. 

Asperugo  procumbens  L.  Ad  domicilia  pagi  Kyrö  et 
ad  Toivoniemi  fructihus  maturis. 

Labiatae. 

Thymus  serpyllum  L.  Nobis  nusqvam  obvia  nisi,  ut 
jam  indicat  AVahlenberg:  »in  ripis  arenosis  fluvii  Tana 
per  omuem  ejus  longitudiuera»  inter  Vuopionsuu  juxta  flura. 
Anarjok  et  Puolmak  ubiqve  fere  fq.  et  sgepe  copiose;  »ut 
etiam    ad    lacum  Mandujauri  Utsjokia;».     (Fl.  lapp.  p.  163). 


112 

GaUopsis  tetrahit  L.  Inari:  Toivoniemi,  Muddusniemi, 
Paavali,  prope  templum ;  Utsjoki :  ad  sacerdotium  et  plurirais 
locis  ad  flum.  Tenojoki  inter  Koadnilnjarga  et  Puolmak  (reg. 
subalp.). 

G.  versicolor  Curt.  Toivoniemi  ad  lat.  69"  4'  in  campo 
Solano  tuberoso  consito,  Sec.  Wahlenberg:  »cura  prsece- 
dente  . . .  fere  vulgatius»,  qvo  modo  tamen  in  territorio  no- 
stro  non  omnino  est.  In  Norvegia  G.  tetrahit  ad  septentrio- 
nes  versus  multo  longius  progreditur;  terminum  polarem  hu- 
jus  speciei  cel.  Norman  in  Finraarkia  orientali  »ad  lat.  70° 
39'  et  70**  47—48',  nisi  hoe  loco  tantummodo  adventitia», 
iu  Finm.  occideutali  secundum  cl.  Lund  ad  lat.  70°  59' — 
71°  indicat;  terminum  polarem  G.  versicoloris  autem  indicat 
in  Vesteraalia  ad  lat.  69°  6—7'  in  Finmarkia  occidentali  ad 
lat.  69°  56 — 57',  »sed  ibi  verisimiliter  adventitia». 


Personatae. 

Veronica  longifoUa  L.  In  pratis  herbidis  et  locis  sub- 
umbrosis  inter  salices  riparum  per  reg.  subsylvaticam  fq.; 
in   reg.  subalpina  utsjokeusi  st.  fq. 

V.  alpina  L.  »Ad  Utsjoki,  Enare,  Enontekis  locis  sub- 
irrigatis  per  latera  et  radices  alpium  fq.,  unde  tamen  ad 
fluvios  parcius,  ex.  gr.  ad  Utsjoki,  Levojock  cet.  descendit^.: 
Fellmau.  Nobis  tantum  extra  territoriura  obvia,  ex.  gr.  in 
alpe  Puakkuvarri  ad  flum.  Tenojoki  in  reg.  subalpina  et  in  Fin- 
markia orientali  plur.  loc 

V.  scutellata  L.  ^  villosa  Schiim.  »Juxta  partem  in- 
teriorem  flum.  Tana  elf  latere  feunico  ad  Virjevagge»:  Nor- 
man. —  Utsjoki  in  locis  argillosis  inundatis  ad  Spaarassuo- 
luu  et  Ispos  reg.  subalpinae.  —  >  . .  in  Finmarkia  orientali 
(forma)  villosa  sola  hactenus  observata»:  Norman. 

Bartsia  alpina  L.  Fq.,  sed  sape  parcius  per  totura 
territorium,  usqve  in  reg.  alpinam  adscendens,  in  ripis  rivu- 
lorum  fluviorumqve,  in  turfosis  et  sphagnetis,  nec  non  in  fru- 
ticetis  salicura.  —  Pietarlauttasoaivi  NO  425,  Hammasuro 
SO  371,  Peldoaivi  N  471,  SO  450,  Kudossuvannonpää  N 
381,  Ailigas  SV  483. 


113 

Euphrasia  officinaUs  L.  var.  alpina  (Rchh.  enl.  Blytt 
N.  FL).  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  fq.  in  devexis  gra- 
minosis  cum  siccioribus  tum  fertilioribus  etiain  procul  a  do- 
miciliis  hominum ;  extra  terrainura  betulse  nisi  ad  sinum  va- 
rangricum  uon  vidimus. 

RhinantJiiis  minor  Ehrh.  In  reg.  subsylv.  et  subalpina 
fq.  copiose. 

De  Rhinantho  Crista-(jalli  i.  illustr.  Wahlenberg  di- 
cit:  »in  inferalpinis  Nordlandise  et  Finmarkise  usqve  ad  Nord- 
cap  ubiqve  freqventius,  unde  etiam  adscendit  juxta  ripas  flu- 
minis  Tana  ad  templum  Utsjokense  copiosius»,  qvod  impri- 
mis  ad  hanc  speciem  spectare  probabile  est.  —  Speciraeu  sim- 
plex  defloratum,  a  cel.  Th.  Scelan  e  Utsjoki  reportatum  sub 
noraine  E,,  majoris  in  Herb.  M.  F.  asservatur;  indetermiiia- 
bile  autem  est  —  Specimina  Rhinanthi  omnia  e  Lapponia 
rossica  (Triostrow:  F.  Nylander,  opp.  Kola:  N.  J.  Fellman) 
in  H.  M.  F.  inter  E,,  majores  posita,  ad  B,.  minorem  aperte 
pertinent.  E  Varangria  illam  speciem  non  refert  cel.  Lund, 
et  cel.  Norman  (Ind.  suppl.  p.  30)  »prope  Tromsö  ad 
pratum  artificiale,  seminibus  Christianise  emptis  consitum,  die 
18vo  Octobris  anni  1863  eum  etiamtum  efFlorentem,  capsu- 
lis  infimis  gaudentem  vix  semiraaturis,  frigori  occumbentem» 
observavit;  .  .  Sic  non  dubitat,  >qviu  E,,  major  a  Flora  arctica 
nostra  citranordcapensi  (Finmarkia  occidentali)  ad  interim 
excludendus  sit.»  Neqve  nobis  in  territorio  nostro  obvia;  sic 
hsec  planta  a  Tromsö  orientem  et  septemtriones  versus  nus- 
qvam,  nisi  a  Th.  Fries  ad  Nyborg  &  Tanen  (et  hic  forsan 
fortuita),  certe  observata  est.  In  Fennia  specimina  qvara  ma- 
xime  borealia,  qvantum  scio,  ad  pagum  Kiistala  par.  Kittilä 
ad  lat.  bor.  67**  52'  lecta  sunt. 

Pedicularis  Scepfnim-carolumm  L.  In  salicetis  reg. 
subsylv.  et  subalpinse  passini  parcius;  in  convalli  tlum.  Vasko- 
joki  st.  fq.;  ad  flum.  Tenojoki,  ut  videtur,  rarius,  ex.  gr.  ad 
Jorgastakka,  Paksusammali,  Veitschinjarga. 

F.  palustris  L.  Usqve  ad  terrainum  pineti  parcius,  e 
9  locis  diversis  adnotata,  ex.  gr.  Paksujalka  utsjokense,  Ket- 
tu-Matti, Tuulijärvi,  inter  Vuopionsuu  et  Vaskojoki  etc. 


114 

[P.  hirsuta  L.  »in  uliginosis  alpinis  rarius  occurrit  ex. 
gr.  ad  Suollo  selke  et  Koltajaure»:  Fellman.  Intra  territo- 
riuin  nostrum  vix  inveniri  credo.] 

P.  lapponica  L  Fq. — fqq.  per  omnes  regiones;  in  syl- 
vis  frondosis,  in  nemorosis,  in  turfosis  supra  caespites,  in  lo- 
cis  herbosis  ad  ripas  rivulorum;  in  locis  siccis  et  apricis  reg. 
alpinse  vulgo,  sed  magnam  partem  sterilis  legitur.  —  Raste- 
kaisa  SO  730. 

Melampyrum  pratense  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subal- 
pinam  fq.  —  Tuarpuraoaivi  NO  278,  Peldoaivi  SO  355,  Ai- 
ligas  SV  376,  SV  329. 

M.  sylvatlcum  L.  Ad  terminum  betulae  usqve  fq.  (?) 
progrediens;  species  non  satis  diligenter  observata. 

Utriculariaceae. 

TJtricularia  intermedia  Hayne.  Inari:  Kaamasjoki  c 
fl.:  Silen  (H.  M.  F.);  inter  Menesjärvi  et  Karvasselkä  ster.: 
Saslan  (H.  M.  F.);  in  paludosis  ad  Jevjejoki  sat  freqventer, 
c.  flor. 

U.  ininor  L.  Inari:  in  palude  inter  Menesjärvi  et 
Karvasselkä  c.  fr.:  Sselan  (H.  M.  F.);  Utsjoki:  prope  Mando- 
jäyri  in  reg.  subalp.  sterilis. 

Pinguicula  vulgaris  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpi- 
nam  fq.,  reg.  alpinam  st.  fq.  —  Peldoaivi  SO  450,  N  428, 
Kudossuvaunonpää  N  381,  Rastekaisa  h.  415. 

var.  tenuior   Wahlenh.   »In  Enare  passim»:  Fellman. 

P.  alpina  L.  In  reg.  alpina  omnium  fere  alpium. 
qvas  iuvisimiis,  adest  plus  rainusve  abuudans:  in  reg.  subal- 
pina  circa  Mandojäyri  ad  rivulos  haud  infreqvens,  nec  non  ad 
Ailigas  et  Puolmak. 

var.  himaculata  Wahlenh.  >Cum  prcecedeute  passini»: 
Fellman;  a  forma  genuina  haud  distinximus. 

P.  villosa  L.  In  cajspitibus  a  Sphagno  acutifoUo  et  S. 
cymbifolio  formatis  per  totara  reg.  subsylv.  et  subalpiuaiii 
usqve  ad  terminum  betulse  saltem  fq.  —  Kuarvekods  NNO 
356. 


115 

Primulace». 

Trientalis  europcea  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam 
fq. — fqq.;  in  turfosis  reg.  alpinse  circa  rivulos  c.  80  metra 
supra  terraiuura  betulfe  iuvenitur  st.  fq.  —  Tuarpumoaivi 
NO  416,  Kuarvekods  h.  400,  Ailigas  SV  477,  Rastekaisa 
h.  360. 

Nanmburgia  thyrsijiora  (L.).  In  locis  graminosis  uli- 
ginosis  ripae  lacus  Yastusjärvi  ad  Toivoniemi  ad  lat.  69"  4' 
specimina  sterilia  et  digitalia  die  21  Aug.  legiraus.  —  In 
Norvegia  terminum  polarem  ejus  speciei  ad  eaudem  fere  lat. 
(Sör-Reisen  prgefecturae  Tromsceensis  ad  lat.  bor.  69°  1 1 — 12') 
esse  indicat  cel.  Norman   (Notationes  p.  47). 

Primula  stricta  Horn.  In  ripis  planis,  graminosis,  la- 
pidosisqve,  nec  non  in  saxosis  irroratis  fluminum  Ivalojoki  et 
Vaskojoki  st.  fq.;  ad  flum.  Tenojoki  tantum  prope  Paksusam- 
Tnali  (reg.  subsylv.)  lecta,  verisimile  tamen  est,  eara  baud 
^aram  esse,  qvamvis  jam  raarcescens  prsetervisa  sit. 

Polygoiiaceae. 

Koenigia  islandica  L.  Utsjoki:  J.  M.  af  Tengström 
{H.  M.  F.).     Nobis  nisi  ad  sinum  varangricum  non  obvia. 

Oxyria  digyna  (L.).  Ad  flumen  Tenojoki  inter  Yli- 
köngäs  et  Puolraak  fq.;  ad  flum.  Utsjoki  sajpius,  ex.  gr.  ad 
Kenishkoski  et  Jomppala  (reg.  subsylv.),  sed  in  ipsis  alpibus 
liaud  visa;  ad  flum.  Kaamasjoki  inarense :  Silen  (H.  M.  F.). 
—  Rastekaisa  SO  822. 

Rumex  domesticus  Hartm.  »In  stercoratis  ad  lacura 
Enare,  Pelpajaure,  haud  procul  a  templo  Enaraensi  nec  non 
■alibi  ad  domos»:  Pellman.  A  nobis  juxta  flumen  Tenojoki 
pluribus  locis  lectus. 

a.  htppolapaihum  Fr.  »In  aqvosis  passim*:  Fellman. 
In  locis  uliginosis  aqvosis  juxta  flum.  Ivalojoki,  Jevjejoki, 
Vaskojoki,  Utsjoki  (ad  Jomppala),  Tenojoki  (Puolmak,  Spaa- 
rassuoluu)  seraper  parcius  vidimus. 

a.  acetosa  L  »Freqvens»  in  Lapp.  fennica:  Fellman; 
ad  Toivoniemi,  Jomppala,  Puolmak,  Njavdamvuodna  vidimus. 

$  alpina  Wahlenb.  »In  Utsjoki  haud  infreqvens*: 
Fellman. 


116 

B.  acetosella  L.  In  locis  ruderatis  circa  habitacula  fqq.: 
in  lapidosis  qvoqve  ad  cataractas  hinc  inde  copiosius,  ex.  gr: 
ad  Yliköngäs,  Mandojäyri. 

Polygonum  viviparum  L.  Per  reg.  sybsylv.  et  subal- 
pinam  fq. — fqq.  in  locis  graminosis  siccioribus. 

var.  alpinum  Wahlenh.  In  reg.  alpina  alpium  Muot- 
katunturit  st.  fq.   —  Peldoaivi  N  500,  Ailigas  SV  483. 

P.  aviculare  L.  In  propatulis  depressis  atqve  rudera- 
tis circa  habitacula  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  ubiqve 
copiose. 

P.  convolvulus  L.  In  campo  deusto,  Secali  consito,  ad 
Toivoniemi  et  in  ruderatis  ad  Rassijoki  prope  Muddusjärvi 
parcissime, 

Chenopodiaceae. 

Chenopodium  alhum  L.  Specimina  ad  sacerdotium  uts- 
jokense  et  parcius  ad  Paavali  (Inari)  vidimus. 

Atriplex  patula  L.    Inari :  Nylander  et  Gadd  (H.  M.  F.) 

Urticaceae. 

Urtica  dioica  L.  In  Inari  ad  habitacula  fq.;  e  convalli 
flum.  Tenojoki  tantum  pro  Puolmak  adnptata;  Utsjoki:  An- 
delin;  var.  glahra  Hartm.  in  fruticetis  ad  Vaula  inter  Kul- 
tala et  Rovanen  Sodankylensem. 

TJ.  urens  L.  »In  cultis  totius  Lapponige  ubiqve»: 
Fellman.  In  territorio  nostro  desiderari  videtur,  sed  ad  si- 
nura  varangricum  ubiqve  fq.  invenitur. 

EmpetretB. 

Empetfum  niyrum  L.  Fqq.  et  saepe  copiose  per  om- 
nes  regiones,  usqve  in  cacumina  supreraa  territorii  fertilis 
aggrediens.  Baccse  hujus  plantae  in  his  regionibus,  ut  jam 
animadvevtit  G.  \Vahlenberg,  multo  succusiores  sunt,  qvam 
in  Fennia  meridionali.  Fructus  Empetri,  Myrtilli,  B,ubi 
chameemori  Lappones,  ut  sa3pius  vidimus,  piscibus  insolatis 
miscunt,  qvibus  coctis  cupide  vescuutur.  —  Rastekaisa  SO 
730. 


117 

Salicinea*. 

Populus  tremula  L,  St.  fq.  usqve  ad  betuleti  fere 
terminum  in  declivibus  fertilioribus ;  tota  reg.  subsylvatica 
trunco  arboreo,  ex.  gr.  circa  Muddusjärvi  usqve  ad  9  metra, 
ad  Partakko  in  ripa  boreali  lacus  Inari  ad  lat.  bor  69°  12' c 
6  metra  alta,  populeta  speciosa  efficiens.  In  infima  parte 
reg.  subalpinse  ad  fluvios  et  rivulos  etiam  arbores  minores, 
«X.  gr.  ad  Utsjoki  et  Puolraak  (Wabl  enberg),  supra  os- 
tium  amnis  Lavajajoki  ad  Tenojoki  etc,  sed  in  ipsis  lateri- 
bus  alpium  nuUo  loco  altiorem  qvam  12  dm.,  plerumqve 
autem  3 — 6  dm.  vidiraus.  —  Peldoaivi  SO  326  c.  12  dm., 
355  c.  6  dm.,  390  c.  1,5  dm. 

S.  i)eiitandra  L.  .  .  »Usqve  ad  lacuin  Enarensem  st. 
fq.  .  .»  Wablenberg.  »circa  lac.  Enare  et  in  reg.  borealibus 
Lapp.  fere  semper  arbor  fit»:  Andersson.  A  uobis  non 
visa. 

S.  caprea  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  inferio- 
rem  totius  territorii  usqve  ad  ostium  flum.  Utsjoki  et  Njav- 
damvuodna  passim  parcius. 

S.  Lapponum  L.  Fqq.  et  soepe  copiose  per  reg.  sub- 
sylv. et  subalpinam,  sed  supra  terminum  betulae  non  lecta.  — 
Hammasuro  h.  457,  Peldoaivi  n  396,  Kuarvekods  b.  400, 
Rastekaisa  SO  297. 

S.  nigricans  Sm.  «  protea  Ands.  Saltem  ad  Toivo- 
niemi et  Kaamas. 

/9  borealis  Fr.  Fq,  copiose  usqve  ad  terminum  betula) 
saepe  progreditur.  Juxta  flumina  Kaamasjoki  et  Jevjejoki  4 
metra  alta.  —  Hammasuro  SV  450,  Pietarlauttasoaivi  S  307, 
Kuarvekods  h.  400,  Ailigas  b.  329,  Rastekaisa  SO  297. 

S.  phyliciefolia  L.  Eandem  fere  ac  prajcedens  babet 
distributionem,  sed  loca  humidiora,  qvoqve  turfosa,  uligino- 
sa  amat.  —  Ailigas  SV  329. 

S.  vagans  Ands.  «  livida  'Wahlenb.  Hinc  inde  per 
reg.  subsylv.  et  subalpinam  parcius;  in  reg.  alpiua  qvoque  al- 
pium Muotkatunturit  visa. 

/S  cinerascens  Wahlenb.  Per  reg.  subsylv.  et  subal- 
pinam locis  siccioribus,  in  pinetis  qvoqve,  fq.  parcius;  in  reg. 
alpina  p.  —  st.  fq. 


118 

S.  myrtilloides  L.  In  sphagnetis  aqvosis  reg.  subsyl-- 
vaticse  passim  copiose,  ex.  gr.  ad  Toivoniemi,  Kettu-Matti, 
Vuopionsuu,  Palokoski  flumiuis  Vaskojoki. 

S.  lanata  L.  In  ripis  fluminis  Ivalojoki  inter  Kultala 
et  pag.  Kyrö  pluribus  locis;  Toivoniemi  et  Pakananjoki:  adi 
flum.  Tenojoki  inter  Yliköngäs  et  Puolmak  st.  fq.;  in  alpe 
Harraitscbokka ;  ad  Puolmak  et  Njavdamvuodna  specimina 
8-10  pedalia  vidimus. 

S.  hastata  L.  Divei-sis  locis  prfesertim  ad  ripas  rivu- 
lorum  fluvioruraqve  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  fq.;  alti- 
tudiue    fruticum,   amplitudine  et  forma  foliorum  mire  variat. 

-S',  glauca  L.  Ad  ripas  fluviorum  et  rivulorum  cum  S. 
nigricante,  phylicsefolia,  Lapponum  fruticeta  densissima  con- 
stituit;  alibi  qvoqve  in  uliginosis  et  paludibus  fq.— fqq.  per 
oraues  regiones  Secundura  rivulos  suprema  cacumina  alpium 
binc  inde  fere  attingit.  —  Pietarlauttasoaivi  h.  460,  Ham- 
raasuro  SV  473,  Peldoaivi  in  proxiraa  vicinitate  cacuminis, 
Ailigas  SV  483,  Rastekaisa  b.  415. 

[S.  arbuscida  L.  »  .  .  per  partera  subsylv.  et  subalpi- 
nam Lapponiarum  omnium  freqventer»:  "Wahlenberg.  Ut 
Andersson  (Monogr.  Salicura  p.  130)  tradit,  hsec  adnotatio  ad. 
S.  pbyliceefoliam  spectat.  —  Hanc  speciem  iutra  territorium. 
nostrum  inveuiri  baud  credo.j 

S.  myrsinifes  L.  In  devexis  turfosis  bumidis  per  reg. 
subsylv.  et  subalpinam  st.  fq. — fq.,  sed  intra  territorium  ter- 
minum  betulse  vix  superat. 

S.  polaris  Wahlenb.  Ad  alpem  »Jeskadam»  (Utsjoki): 
Fellman.     In  summa  alpe  Rouvuoaivi  utsjokensi  pai-ce. 

S.  herhacea  L.  In  locis  glareosis  et  uudis  reg.  alpinaa 
omnium  alpium,  qvas  invisimus,  plerumqve  copiose ;  in  reg. 
subalpina  modo  ad  lac.  Sappijärvi  prope  Peldoaivi. 

[S.  reticulata  L.  »Haud  infreqvens»  in  Lapp.  fennica:. 
Fellman.  Modo  in  alpinis  maritimis  orse  varangricse  vidi- 
mus.] 

Salices  hyhrida^. 
S.  caprea  X   cinerascens.    In  reg.  subsylvatica  ad  Kön- 
sävaara  inarensem,   $. 


119 

Arbor  2,5 — 3  metra  alta,  trunco  arboreo;  ramuli  no- 
velli pubescentes ;  folia  late  obovato-elliptica,  supra  obscure 
viridia  et  puberula,  subtus  novella  pubescentia,  demum  sub- 
glabra,  glauca,  margine  integerrima  vei  hinc  inde  irregulariter 
crenulata;  aynenta  rariflora,  bracteis  paucis,  minimis  vei  nul- 
lis  stipata;  (jermhia  pedicello  bis  terve  bracteolum  superante, 
e  basi  ovata  elongato-cylindrica;  stylus  brevis,  stigmatibus 
parvis  oeqvans. 

S,  glauca  X  niyricans  (S.  Amandce  Ands.)  Toivo- 
niemi $. 

S.  herhacea  X  lapponum  (sec.  A.  Lundström).  In 
reg.  alpiua  alpis  Eouvuoaivi  Utsjokiae,  inter  S.  herbaceam, 
polarera,  glaucam  crescens;  specimen  unicum,  cf  legimus. 

Frutex  circiter  1  dm.  alta;  i'ami  tenues,  decumbentes 
vei  adscendentes,  annotini  puberuli,  sestate  seqvente  jam  gla- 
bri,  denique  fusco-nitidi,  angulati;  folia  elliptica,  basi  sub- 
cordata,  acuta,  apice  valde  rellexo,  15 — 20  mm.  longa,  8  — 12 
mm.  Iata,  superne  mox  glabra,  subtus  inaeqvaliter  pubescen- 
tia, deniqve  imprimis  apicem  versus  subglabrescentia,  inferiora 
subtus  eximie  elevato-venosa,  superiora  fere  leviä,  margine 
crenulata,  vix  recurvata;  amenta  pedunculata,  bracteis  2 — 3 
sat  magnis  stipata,  circ.   12 — 14  mm.  longa. 

^S*.  lanata  X  kastata.  (S.  Hartmaniana  Ands.)  In 
locis  graminosis,  subaqvosis  ad  Toivoniemi  parcius,   $. 

S.  lapponum  X  myrtilloides  (S.  versifolia  Wahlenh.) 
In  sphaguetis  aqvosis  circa  Toivoniemi  pluribus  locis  abun- 
dat,  tum  ad  S.  myrtilloidem  tum  ad  S.  Lapponum  recedens ; 
9-   et  cf  legimus. 

S.  myrsinites  X  nigricans  (S.  punctata  Wahlenh.) 
»  ...  ex.  gr.  ad  flumen  Tana  copiose»:  Wahlenberg;  in  alpe 
Harmitschokka  et  ad  sinum  varangricum  vidimus,   5. 

Betulineae. 

Betula  odorata  Bechst. 

var.  pubescens  Ehrh.  Etiam  ad  lac.  Mandojäyri  legi- 
mus. 

var.  alpicola  Bl.  sylvas  reg.  subalpiuse  superioris  con- 
stituit,  magnitudine  et  serratura  foliorum  valde  variabilis. 


120 

Vide  de  distributione  betuls  pag.  80—82  et  mappam 
geographicam. 

B.  nana  L.  Per  omues  regiones  usqve  in  suprema  ca- 
cumina  territorii,  ubi  saope  vix  digitalis,  terr®  adpressa  vei 
inter  Empetrum  et  Cladinas  abdita  jacet,  fqq.  et  copiosissirae. 
—  Rastekaisa  694  SO. 

Saepius  ex  his  Betulis  duabus  forniEe  hybridge  aut  me- 
dioe  exoriri  videntur.  lu  turfosis,  ut  etiara  locis  fertilioribus 
ad  cataractas  etc.  specimina  sparsa  hinc  inde  obvia  sunt,  qvse 
aut  oranibus  characteribus  inter  B.  nanam  et  odoratam  pror- 
sus  medium  tenent,  aut  tura  ad  hanc  tum  ad  illam  speciem 
plus  miuus  recedunt.  Specimina,  qvte  cum  descriptione  ^B. 
alpestris  Fr.^  omnino  conveniunt,  e  Toivoniemi,  Leviövaara, 
Tuarpumoaivi  reportavimus.  Ad  Lastekoski  specimen  9  dm! 
altum,  ramis  gracilioribus,  foliis  obtusis  vei  acutiusculis,  laci- 
niis  sqvaraarum  paullum  inasqvalibus,  alis  saraararum  germine 
c.  duplo  angustiores.  Ad  Paksusammali  juxta  flum.  Tenojoki 
legimus  frutices  nonnullos  15-18  dm.  altos,  tabuin  Floree 
danicae  2852  (»B.  intermedia  Thom.»)  haud  dissimiles,  sed 
differentes  foliis  raagis  obtusatis,  lobis  sqvamarura  feqvalibus, 
alis  samararum  germine  vix  seqvantibus.  Ad  Yliköngäs  ean- 
dem  formam,  hic  tamen  12  dm.  modo  altam,  legimus. 

Alnus  incana  (L.)  var.  borealis  Norrl.  In  reg.  sub- 
sylvatica  in  ripis  lacuum  et  flurainum  st.  fq.  at  parce.  Ad 
Toivoniemi  et  flum.  Jevjejoki  frutices  2,5  raetra  altos  vidi- 
raus;  in  reg.  subalpina  usqve  ad  terrainum  betute  secundum 
rivulos,  3-6  dm.  alta,  penetrat  (p.  -)  st.  fq.  -  Hammasuro 
h.  382,  Peldoaivi  N  396  dm.  alta,  Kuarvekods  h.  400. 


Monocotvledoneae. 

Alismaceae*. 

Seheuchzeria    palustris    L.     lu    sphagneto    aqvoso    ad 
Väylä. 

Triglochin   palmtre  L.     In  reg.  subsylvatica  ad  Tirro 
et  Tuulijärvi. 


121 

PotamogetoueaB. 

Potamogeton  sjyargani/olius  Lcesf.  lu  flum.  Kaamas- 
joki  pluribus  locis  copiose,.  verisimiliter  in  aqva  placida  to- 
tius  hujus  fluminis  hand  iufreqvens,  etiam  in  lac.  Syysjärvi, 
Vastusjärvi,  Muddusjärvi. 

P.  gratnineus  L.  Ad  effluvium  fluminis  Kaaraasjoki  in 
lac.  Vastusjärvi. 

P.  rufescens  Schrad.     Kaamas:    Silen  (H,  M    F.). 

P.  i^erfoliatus  L.  In  lacubus  Vastusjärvi  et  Muddus- 
järvi, ut  etiam  in  aqva  tranquilla  fluminum  Kaamasjoki  et 
Vaskojoki  copiose  vidimus;  ad  Paksusammali  qvoqve  in  flum. 
Anarjok. 

P.  marinus  L.  Prope  flum.  Kaamasjoki:  Silen  (H. 
M.  F.). 

Nartheciaceae. 

Tofjeldla  horealis  JVahletib.  In  spliaguetis  turfosis  per 
reg.  subsylv.  et  subalpinam  fq,;  in  ripis  rivulorum  et  fluvio- 
rum  locis  apertis  humidis  vei  nonnunqvam  inundatis  ubiqve; 
hic  etiam  in  reg.  alpinam  paullum  penetrat  st.  fq.  —  Pietar- 
lauttasoaivi  NO  425,  SV  473,  Peldoaivi  SO  478,  Kudossu- 
vannonpää  N  373,  Ailigas  SV  420,  Rastekaisa  O  594. 

Typhaceae. 

Sparganiiim  affine  Schnizl.?  Locis  vadosis  lacuum  reg. 
subsylvaticffi,  ex.  gr.  Inari,  Vastusjärvi,  Syysjärvi  Sparga- 
nium  qvoddam  foliis  longis  uatantibus  liinc  iude  abundat,  sed 
sterilia  tantum  vidimus  specimina. 

S.  hyperhoreimi  Lcest.  Kaamas:  Silen  (H.  M.  F.);  ad 
Jevjejoki  et  Jevjejärvi  specimina  nouuuUa  cum  fructibus 
anni  prsecedentis  vidimus. 

Orchideae. 

Corallorrhiza  iiniata  R.  Br.  In  salicetis  ad  Toivoniemi 
parcius;  probabiliter  etiam  alibi. 

Listeva  cordata  (L.).  In  turfosis  piniferis  reg.  subsyl- 
vaticas  st.  fq.  parcius;  in  locis  nemorosis  reg.  subalpina}  qvo- 
qve st.  fq.  —  Rastekaisa  230. 


122 

Platanthera  bifolia  (L.).     ^In  Utsjoki  raro^   Fellman. 

Ccelocjlossum  viride  (L.).  In  locis  nemorosis  alpmm 
Muotkatunturit,  reg.  subalpina,  nonnullis  locis;  in  subalpina 
Qvoqve  reg.  alpis  Ailigas  et  ad  Puolmak;  sine  dubio  etiam 
m    reg.    subsylvatica    adest.    -    Ailigas    SV  400,  Rastekaisa 

SO  297. 

Gymnadenia  albida  (L.).   >Ad  fluineu  Tana  rarissirae»: 

Fellman.  /n-    u    ivr 

G.  conopsea  (L.)  forma  la'ppomca  Sml.  (Herb.  Mus. 
fenn.  p.   19).     Juxta  semitara  pineti  ad  Pyhäjärvi  inarensem 

parcius. 

Orchis  maculata  L.  In  turfosis  pinifens  et  apertis  per 
reg.  subsylv.  st.  fq.:  in  reg.  subalpina  ad  terminum  betulse 
usqve  rarius  progreditur. 

SmilaciueaB. 

Faris  qvadri/oUa  L.  Kultala  ad  flum.  Ivalojoki  et 
Toivoniemi;  in  radice  alpis  Peldoaivi  locis  nemorosis  reg.. 
subalpinse  copiosius;  Puolmak  in  reg.  subalpina. 

Majanthemum  bifoUum  (L.).  Ad  Kultala  et  in  pago 
Kyrö  juxta  flum.  Ivalojoki;  deiude  modo  ad  Könsävaara  ina- 
rensem, lat.  bor.  69^  4'. 

Liliaceje. 

AlUum  Schcenoprasim  L.  »ad  rivum  Säytikkö  haud 
procul  a  templo  utsjokensi;  ad  Nuus  et  alibi  ad  flumen  Tana 
passim  copiose^:  Fellman.  Intra  territoriura  haud  vidiraus, 
sed  in  H.  M.  F.  specimina  e  vicinitate  sacerdotii  utsjokensis 
(Silen),  ad  var.  sibiricum  (L.)  pertineutia,  asservantur. 

Juncaeeae. 

Juncus  filiformis  L.  In  locis  graminosis,  paludosis  et 
subturfosis  per  reg.  subsylv.  et  supalpiuam  fq. 

J.  alpinus  Vili.  In  semitis  et  locis  pedibus  depressis. 
humidis  vei  subuliginosis  per  reg.  subsylvaticam  et  reg.  sub- 
alpinam  fluminis  Tenojoki  st.  fq.  parcius;  extra  terminum  be- 
tulte  tantum  ad  sinum  varangricum. 

[J.  Gerardi  Lois.  ^ad  flumina  Tana  et  Lutto  parcius >: 
Fellm.  nomine  J.  bothnici.  Nonue  cum  preecedente  commixta?] 


123 

J.  bu/ofiius  L.  »in  huraidis  uliginosis  äd  lac.  Enare  .  .  .»: 
Fellmau.  Nobis  haud  obvia;  in  pago  Kyrö  tamen  forsitau 
adest. 

J.  tri/idus  L.  In  locis  glareosis  apricis  reg.  alpina)  fqq. 
et  subalpinte  fq.;  iu  subsylv.  qvoqve  reg.,  ex.  gr.  juxta  flum. 
Vaskojoki  niultis  locis,  inter  Tuulijärvi  et  Pakananjoki  fq., 
ad  Kultala. 

J.  stygius  L.  »Eab.  in  paludibus  aqvosis  per  partem 
sylvaticam  et  subsylvaticara  Lapponiarum  svecicarum  usqve 
ad  Enare  ejusqve  lacura  Hastemjärvi  passim  copiose»:  Wah- 
lenb.  —  Tautum  ad  Kaamas,  Väylä,  Pakananjoki  legiinus, 
verisiraile  autem  est,  plantam  in  reg.  subsylv.  qvidem  haud 
raram  esse. 

J.  trlglumis  L.  »Locis  uliginosis  et  irrigatis  in  regio- 
nibus  alpinis  et  subalpinis  oranium  Lapponiarum  vulgatissi- 
me»:  Wahlenb.  —  In  ripa  flura.  Vaskojoki  passini  ex.  gr. 
ad    Tirro,    Jibraonsu'anto;  sine  dubio  in  alpibus  multis  locis. 

J.  higlumis  L.  In  uliginosis  et  in  terra  aqva  nivali 
irrigata  reg.  alpinas  fq.;  in  reg.  subalpina  passim,  ex.  gr.  ad 
templum  Utsjoki:  Fellman,  in  alpe  Ailigas,  Hamraasuro,  ad 
lac.  Peldojärvi,  Puolmak;  etiara  ad  flum.  Vaskojoki  reg.  sub- 
sylvaticse  multis  locis. 

Luzula  pilosa  L.  In  reg.  subsylv.:  Könsävaara,  Kettu- 
Matti;  locis  nemorosis  reg.  subalpinie  alpium  Muotkatunturit 
st.  fq.;  ad  Ailigas  et  Njavdamvuodna,  reg.  subalp.  In  reg.  al- 
pina  territorii  non  lecta.  —  Pietarlauttasoaivi  S  355,  Tuar- 
pumoaivi  N  267,  Peldoaivi  SO  323,  Kuarvekods  h.  400, 
Rastekaisa  SO  186. 

L.  ■parvlflora  (Ehrh.).  Locis  nemorosis  reg.  subal- 
pina) p.  parcius,  sed  ad  flum.  Tenojoki  inter  Yliköngäs  et 
Puolmak  st.  fq.;  in  alpibus  Ailigas  et  Rouvuoaivi  terminum 
betulse  paullo  superat  et  ad  Kultala  in  reg.  subsylvaticara 
parcissime  descendit.  —  Ailigas  VSV  365,  Kuarvekods  h. 
400,  Rastekaisa  NO  412. 

L.  \Vahlenhergii  Rupr.  Ad  Veitschinjarga  juxta  flum, 
Tenojoki,  reg.  subalpina.  —  Rastekaisa  NO  536. 

L.  camp)estris  (L.)  var.  multiflora  (Hoffm).  In 
reg.  subsylvatica  saltem  st.  fq. 


124 

var.  sudeti<?a  Willd.  Per  reg.  subsylv.  et  siibalpinam 
ad  terminura  betulse  usqve,  ut  videtur,  fq.;  hanc  varietatem 
a  prsBcedente  non  bene  distinximus  in  adnotationibus  nostris. 

var.  2>a//escews  Wahlenh.  E  convalli  fluminis  Vaskojoki 
et  regione  circa  lacus  Muddusjärvi  et  Vastusjärvi  adnotata. 

L.  arcuata  (Wahlenh.).  Tantum  in  alpe  Harmitschokka 
utsjokensi  lecta. 

var.  confusa  Lindeb.  Locis  glareosis,  nudis  lapidosisqve 
reg.  alpinte  totius  territorii  fq. 

Forma  memorabilis,  robusta  hujus  speciei,  in  pineto 
sicco  ad  Pakananjoki  lecta,  cum  specimine  Luzulm  sudetico- 
arcuatce  Bupr.,  in  Herbario  N.  I.  Fellmani:  »Plantee  arc- 
ticse  exsiccatsB»  distributo  (N:o  241)  ita  congruit,  ut  non,  nisi 
perigoniis  pauUo  brevius  acurainatis,  difFerat.  Specimina  Fell- 
mani, ad  Panfelofka  Lapponise  rossicse  lecta,  a  Ruprechto 
ipso  sic  deterrainata  sunt:  »Luzula  arcuata  var.  sudetico-arcu- 
ata  Rupr.  Pl.  Samoj.  p.  58  exactel»  (Ruprecht  in  litt-)-  L. 
sudetico-arcuata  Rupr.  culmo  20 — 22  cm.  aito,  foliis  omnibus 
rigidulis,  non  profunde  sed  evidenter  canaliculatis,  foliis  culmi 
fertilis  c  3  mm.  latis,  vaginis  foliorum  radicalium  insigniter 
rubentibus,  spiculis  majoribus  formam  luxuriantem  L.  arcua- 
ta constituere  videtur. 

Luzula  spicata  (L.).  In  reg.  alpina  cum  praecedente 
fq.;  in  reg.  subalpina  passim  —  st.  fq.;  ad  Kultala  qvoqve  in 
reg.  subsylvatica.  Intra  territorium  nostrum  plerumqve  12 
--13  cm.  altam,  sed  ad  sinum  varangricum  saltem  duplo  al- 
tiorem  legimus. 

Cyperaceae. 

Scirpus  ccitspiiosus  L.  In  turfosis  piniferis  et  apertis, 
prsesertira  in  intervallis  caespitum  per  reg.  subsylv.  et  subal- 
pinara  fq. — fqq.:  in  terra  nuda,  aqva  nivali  irrigata  reg.  al- 
pinaj  fq.  -  Ailigas  SV  483,  Hammasuro  SO  390,  Raste- 
kaisa  O  588. 

[Se.  acicularis  (L.).  »Passim  copiose»  in  Lapp.  fenn.: 
Fellmaii.] 

[Se.  palustris  (L.).  »Passim»  in  Lapp.  fennica:  Fell- 
man.     Ut    pra3cedentem    inti'a    territorium  nostrum  non  vidi- 


125 

mup,  hic  taraen  forte  detegendus.  —  5.  acicularem  ad  flum. 
Paatsjoki  (Pasvigelv)  legit  cel.  J.  M.  Norman  et  ^S'.  i^a^ustrem 
ad  Svanvig  prope  Colmejaur  iuveniri  indicat  cel.    Th.  Fries. 

S.  lacustris  L.  »Passim,  ex.  gr.  ad  Euare  et  Sodan- 
kylä»:   Fellraan. 

Eriophorum  alpinum  L.  In  turfosis  per  reg.  subsyl- 
vaticam  st.  fq.;  extra  terminum  pini  modo  ad  Njavdaravuodua 
vidimus,  sed  ad  sinum  Tanafjord  terminum  polarem  ejus  ad 
lat.  70"  27—19'  indicat  Norman. 

E.  capitatum  Host.  In  ripis  sabulosis,  udis  fluminura 
Anarjok,  Tenojoki  (inter  Vuopionsuu  et  Seida),  Utsjoki  pas- 
sim copiose;  Kaamas;  in  pago  Kyrö  ad  Ivalojoki;  Tuulijärvi 
et  Pakanaujoki,  nec  non  ad  sinum  Njavdamvuodna  copiose. 

E.  russeolum  Fr.  In  reg.  subsylvatica  inarensi  multis 
locis,  ex.  gr.  ad  Säytsjärvi,  templum  inarense,  Jevjejoki,  Ham- 
raasuro. 

E.  vaginatum  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  fqq. 
et  copiosissime;  in  reg.  alpina  fq.  copiose. 

E.  angustifolium  Eoth.  Per  omnes  regiones  territorii 
fq.— fqq. 

E.  gracile  Koch.  Prope  Toivoniemi,  nec  non  in  reg. 
subalpina  alpium  Muotkatunturit  ad  Tuarpumoaivi  et  Peldo- 
aivi  observavimus  ad  lat.  bor.  c.  69"  8'.  —  In  Norvegia  ter- 
minum polarem  speciei  ad  lat.  c.  69^  4'  indicat  Norman. 

[E.  latifoliiim  Hpe  intra  territorium  forte  invenietur, 
qvum  in  Varangria  mer.  sec.  cel.  Norman  lat.  c.  69"  25  —  28' 
attingit.] 

Carex  ampuUacea  Good.  cum  varietate  horeali  Hartm. 
In  stagnis  et  ad  ripas  aqvarum  fluitantium  locis  tranqvillis 
per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  fq.  copiose.  Ad  Njavdam- 
vuodna, unde  jam  reportavit  E.  Nylander  et  Gadd,  et  ad  lac. 
Mierasjäyri  utsjokensem  legimus,  uescio  autem  num  ad  ter- 
minum betulaB  usqve  aggrediatur. 

C.  rotimdata  Wahlenb.  In  sphagnetis  aqvosis  et  inter 
caespites  in  turfosis  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  st.  fq.  — 
Hammasuro  SO  385,  Peldoaivi  h.  330,  Ailigas  h.  317,  Ras- 
tekaisa  h.  415. 

C.    hevirostris  Fr.     Solo  lapidoso  in  margine  parvi  la- 


126 

cus  prope  alpera  Rouvuoaivi  iu  reg-.  subalpina  superiore  spe- 
cimen  unicum  sterile  legimus. 

C.  veskaria  L.  Rara  esse  vldetur;  tantum  in  reg.  sub- 
sylvatica  alp.  Kudossuvannoupää  et  reg.  subalpina  alpis  Ai- 
ligas  vidimus. 

C.  puUa  Good.  »In  Utsjoki  ad  regiones  alpiuas  subal- 
pinasqve  haud  infreqvens»:  Fellm.  Tantum  in  alpe  Raste- 
kaisa  Finraarkise,  ubi  eam  jara  Walilenberg  legit,  vidimus; 
de  distributione  hujus  speciei  scripsit  Wahlenberg:  »haud 
vero  extra  summas  alpes»;  sic  indicationera  Fellmani  non 
exactam  esse  suspicor. 

Carex  filiformis  L.  Locis  paludosis  et  ripis  limosis 
per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  fq.,  sed  maximam  partem  ste- 
rilis;  circa  lac.  Mandojäyri  utsjokensem  qvoqve  parcius  fruc- 
tus  reddit. 

C.  flava  L.  »  .  .  in  parte  sylvatica  et  subsylvatioa  Lap- 
poniarum  raeridionalium  usqve  ad  Euontekis  passim  par- 
cius, .  .  »:  Wahlenb.  —  Tantum  in  reg.  subsylvatica  summa 
prope  lac.  Tuulijärvi  legimus. 

C.  capillaris  L.  Locis  nemorosis  et  subuliginosis  per 
reg.  subsylv.  et  subalpinam  st.  fq.;  intra  reg.  alpinam  tan- 
tummodo  ad  sinura  varangricum  vidimus;  e  reg.  subsylv.  e 
9  locis  diversis  adnotatam  haberaus;  sec.  Fellman  in  Utsjoki 
et  Inari  fqq.,  qvod  certe  non  exactura  est. 

C.  livida  Wahlenh.  In  sphagnetis  aqvosis  reg.  subsyl- 
vatica ad  Kaamasjoki  (Silen),  Tirro,  Väylä;  probabiliter  qvo- 
qve alibi;  plerumqve  Ustilagine  Caricis  graviter  infectam  vi- 
dimus. 

C.  s}mrsijiora  Wahlenh.  Usqve  ad  supreraa  cacumina 
territorii  fq.,  sed  in  campis  aridis  et  lapidosis  alpium  omuino 
digitalis  modo,  spiculis  femineis  minutis,  vanis  vei  nuUis. 
—  Rastekaisa  SO  730. 

C.  pedata  Wahlenh.  Locis  siccis  glareosis  reg.  al- 
pinai  st.  fq.,  nec  non  in  reg.  subalpina  ad  Parshi  juxtaflum. 
Tenojoki  parcius  vidimus. 

G.  (jlobularis  L.  Tantum  in  turfosis  piniferis  inter 
Pyhäjärvi  et  Vuopionsuu,  et  ad  Syysjiirvi. 

C.    limoso    L.     In    agris    inarensibus  reg.  subsylvatica^, 


127 

(Verkkojärvi:   Silen;  Tirro,  Toivoniemi,  Väylä,  Pakananjoki), 
uec  non  in  reg.  subalpina  utsjokensi  circa  Maudojäyri. 

C.  irrigua  Sm.  In  sphagnetis  aqvosis  et  paludibus  us- 
qve  ad  terminum  betulae  saltein  fq.  —  Rastekaisa  h,  415. 

[C.  rarijiora  Sm.  Tantum  extra  territoriuin  nostrum  in 
alpe  Rastekaisa  et  ad  sinum  varangricum.] 

C.  Buxhaumii  Walilenh.  Per  reg.  subsylv.  et  subal- 
pinain  locis  sphagnetosis  et  gramiuosis  humidis  ad  ripas  la- 
cuum  et  fluminum  st.  fq.  (  — fq.) 

var.  heterostachya  Hn.  Cum  forma  genuina  ad  Jib- 
raonsu'anto  flum.  Vaskojoki  sat  copiose.  —  Rastekaisa  h. 
415. 

C  olpina  (Sir.).  Toto  territorio  usqve  ad  terminum  be- 
tulse  st.  fq.,  sed  in  reg.  subalpina  agri  utsjokensis  fq. 

C.  aqvatilis  Wahlenb.  lu  ripis  fluminum  et  lacuum 
cariceta  densa  et  ampla  locis  tranqvillis  cum  C.  atnpullacea 
saepe  format;  in  stagnis  qvoqve  et  pratis  udis  abundat  et  us- 
qve ad  terminum  betulae  saltem  fqq.  progreditur.  —  Foliis 
pertusis  et  siccatis  hujus  plant»  et  Caricis  ampuUaceae  Lap- 
pones  pedes  suos  intra  caligas  vinciunt,  ut  iis  a  frigore  et 
asperitate  viarum  tegantur.  —  Rastekaisa  h.  415. 

C.  rigida  Good.  Locis  siccis  apricis  per  reg.  subalpi- 
nam  et  alpinara  fqq.  et  plerumqve  copiose;  etiara  in  reg.  sub- 
sylvatica  pluribus  locis,  ut  circa  flum.  Vaskojoki,  inter  Tschuo- 
lisjärvi    et  Pakananjoki  fq.,  reperitur. 

var.  inferalpina  Lmst.  Forma  est  luxurians  omnibus 
partibus  major;  in  devexis  piniferis  ad  Vaskojoki  parcius  le- 
giraus.  —  Rastekaisa  SO  822. 

C.  vulgaris  Fr.  Forraas  ad  var.  juncellam  plus  minus 
accedentes  hinc  inde,  ad  Yliköngäs  qvoqve  in  reg.  subalpina 
utsjokensi,  vidimus,  sed  meridioualem  typicam  nullo  loco. 

var.  juncella  Fr.  Locis  paludosis  usqve  ad  terminum 
betulse  fq. — fqq.  Litra  territorium  neqve  C.  acutam  neqve 
ccespitosam  legimus;  hanc  tamen  e  Kultala  ad  Ivalojoki  primo 
vere  lectam  et  valde  incerte  adnotatam  haberaus. 

C.  loliacea  L.  Locis  scaturiginosis  et  betuletis  palu- 
dosis   reg.    subsylvaticae    passini ;    in    subalpina    qvoqve    reg. 


128 

alpis  Kudossuvannonpää  et  ad  Veitschinjarga  ad  lat.  bov. 
69«  55'. 

C.  tenuijiora  IVahlenb.  »lu  paludibus  pratisqve  udis 
(LapponisB  fenn.)  passim»:  Fellman.  Ad  Pakauanjoki  nos  le- 
gisse  crediraus,  at  specimina  perdidiinus. 

C.  canescens  L.  In  reg.  subsylvatica  fq.  et  subalpina 
st.  fq.  —  flastekaisa  SO  154. 

C.  Persoonil  Sieb.  Usqve  ad  terminum  betulas  qvidem 
fq.  In  alpe  Rastekaisa  FinraarkiöG  qvoqve  in  reg.  alpiua 
inf.  legimus.  —  Hastekaisa  h.  362,  SO  314. 

C.  helvola  Bl.  »Utsjoki;  Kimrunaudsche»:  Sileu  (H. 
M.  F)  —  In  Varangria  legimus  ex.  gr.  ad  Njavdaravuodna 
et  Bugönäs.  —  Qvod  J.  Fellman  de  C.  microstachya  Ehrk. 
refert:  »ad  Utsjoki  et  Karassuaudo»,  forsan  potius  ad  C. 
helvolam,  qv£e  temporibus  Fellmani  cum  illa  etianitum  con- 
juncta  erät,  spectat. 

[C.  heleonastes  Elirh.  »Haud  iufreqvens»  in  Lapp. 
fenn.:    Fellman.     Tantura  in  Varangria  ad  Nyborg  legimus.] 

C.  lagopina  IVahlenb.  »Passim»  in  Lapp.  fenn.:  Fell- 
man; in  reg.  alpina  alpium  Rouvuoaivi  et  Harmitschokka 
Utsjokiee  legimus,  sed  verisimile  est,  plantam  etiam  iu  alpi- 
bus  MuotkatuDturit  indagandara  esse. 

[C.  glareosa  IVahlenb.  »In  Utsjoki  rarius»:  Fellman; 
indicatio  autem  maxime  incerta  et  nullo  modo  affirmata.j 

[C.  incurva  Lightf.  Ad  Ivalojoki  sec.  Deutsch  et  Asp: 
Wirzen?  in  schedulis  in  coUectione  Societatis  pro  Fauna  et 
Flora  fenn.  asservatis;  deinde  haud  reperta.] 

C.  Deinbolliana  Gay.  Specimina,  in  »Plantae  arct.  ex- 
sicc  t>  N.  J.  Fellmani  nomine  C.  stenophylla  distributa,  in 
Utsjoki  a  J.  Fellmano  lecta  sunt:  ipse  autem  J.  Fellman  in 
Indice  suo  de  hoe  planta  nihil  comraemorat. 

C.  chordorrhiza  Ehrh.  In  sphagnetis  aqvosis  per  reg. 
subsylv.  et  subalpinara  fq.;  etiam  in  Varangria  ad  Njavdam- 
vuodna  prope  prasdium  Mikkola.  —  Ailigas  V  329. 

C.  rtcpestris  Ali.  »In  alpibus  nostris  altissimis  ex.  gr. 
ad  Jeskadara»  (Utsjokise):  Fellman;  in  rupibus  ad  Kenish- 
koski  flum.  Utsjoki,  reg.  subsylvatica,  parcius  legimus.  — 
Rastekaisa  O  573. 


129 

[C.  microglochin  Wahlenh.  »In  paludibus  alpinis  par- 
cius»:  Fellman;  postea  non  reperta.] 

C.  paucijiora  Liglitf.  In  sphagnetis  reg.  subsylv.  st. 
fq.;  in  subalpina  qvoqve  reg.  ad  Mandojäyri,  in  alpe  Ailigas, 
ad  Njavdamvuodna  observata. 

C.  capitata  L.  :>Ad  tlumen  Utsjoki  in  juniperinis  pas- 
sini copiose  .  .  »:  Fellman;  in  betuletis  qvoqve  ad  cataractas 
flum.  Vaskojoki  pluribus  locis,  ex.  gr.  ad  Lastekoski,  Palo- 
koski. 

C.  dioica  L.  In  sphagnetis  et  paludosis  per  reg.  sub- 
sylv. fq.  et  subalpinam  st.  fq. 

var.  isogijna  Hartin.  Ad  Tirro  juxta  flum.  Vaskojoki. 
—  Rastekaisa  SO  297. 


Gramineaes, 

Anthoxanihum  ocloratum  L.  In  devexis  riparum  et  in 
sylvis  frondosis  et  fertilioribus  reg.  subsylvaticae  fq.  et  reg. 
subalpinse  st.  fq.;  in  alpinam  qvoqve  reg.  secundum  rivulos 
haud  raro  adscendit.  —  Ailigas  SV  476,  Kudossuvannonpää 
N  370,  Rastekaisa  O  585,  SO  314. 

Hierochloa  borealis  (Schrad.).  In  fruticetis  humidis 
reg.  subsylvaticBe  passim;  in  reg.  subalpina  ad  Yliköngäs  flum . 
Tenojoki  et  ad  Njavdamvuodna. 

Baldingera  arundinacea  (L.).  »Ivalojoki»:  Nylander  et 
Gadd. 

Phleum  alpinum  L.  »Fq.s-  in  Lapp.  fenn. :  Fellman. 
Intra  territoriura  tantum  ad  Peldojärvi  et  Mandojäyri  (reg. 
subalpina),  nec  non  ad  Parshi  (reg.  subsylv.  summa)  legimus; 
sed  in  Varangria  vulgariter  invenimus  et  ad  Njavdamvuodna 
jam  copiose  adest.  —  Rastekaisa  SO  718. 

P.  pratense  L.  Parce  ad  Toivoniemi  in  campo  deusto 
Secali  consito. 

Alopecurus  fulvus  Sm.  In  litore  lacus  Inari,  ubi  cul- 
mo  elongato,  foliis  fluitantibus  stepe  invenitur,  fq.  esse  vide- 
tur;  de  cetero  prope  Kuarvekods  (Silen)  et  paucis  locis  ad 
fl.  Tenojoki  legimus. 

[A.  geniculatus  L.  territorio  deesse  videtur.J 


130 

MiUum  effiisum  L.  »Ad  flumen  Taua  ab  effluvio  ad 
Nyorkan  (=Njuorgam  prope  Rajala)  passim»:  Fellman.  Locis 
nemorosis  reg.  subalpinse  alpium  Tuarpumoaivi  et  Kuarve- 
kods,  nec  non  ad  Njavdamvuodna  et  Puolmak  vidimus.  — 
Kuarvekods  h.  400. 

Agrostis  alba  L.  In  ripis  sabulosis  lacuum  et  flumi- 
num  reg.  subsylvaticse  passim  copiose. 

Var.  aristata  ad  Paavali  cum  forma  typica. 

A.  ruhra  Wahlenh.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam 
locis  humidis,  graminosis  vei  subturfosis,  nec  non  in  ripis 
arenosis  lacuum  et  supra  rupes  irrigatas  f q  ;  in  reg.  alpina 
passim  saltem. 

A.  canina  L.  Kaamas :  Silen  (H.  M.  F.  specimen  de- 
fectum.) 

A  .Spica-venti  L.  Locis  cultis  ad  Toivoniemi  parcius 
et  in  ripa  lapidosa  lacus  Inari  ad  Paavali. 

Calamagrostis  phragmitoides  Hartm.  In  fruticetis  et 
locis  nemorosis,  ut  etiam  in  pratis  humidis  per  reg.  subsylv. 
fq.  et  subalpinam,  ubi  etiam  ssepe  orgyalis,  st.  fq.  —  Ham- 
masuro  h.  342,  Peldoaivi  SO  336- 

C.  lanceolata  Both.  Inari:  Nylander  et  Gadd  (H.  M. 
F.,  determ.  S.  Almqvist.) 

C.  lapponica  (Wahlenh.).  Per  reg.  subsylv.  et  subalpi- 
nam »in  collibus  et  campis  siccioribus  apricis  prsecipue  igne 
nuper  devastatis»  ("VVahlenb.)  fqq.  et  ssepe  copiosissime ;  in 
turfosis  qvoqve  lecta;  in  reg.  alpinam  locis  siccis,  aridis  longe 
adscendit  freqventer. 

In  salicetis,  ex.  gr.  ad  templum  inarense,  forma  um- 
bratica,  panicula  apice  nutante,  ramis  inferioribus  elongatis 
proveuit.  —  Hastekaisa  SO  714. 

[C.  epigejos  Both.  »In  ripis  arenosis  flurainum  Ivalo- 
Kamas  et  Sulkesjok  par.  Enare  .  .  .k  Fellman.  Indicatio 
maxime  incerta,  sine  dubio  maximam  partem  ad  C.  lapponi- 
cam  spectans.  In  Norvegia  sec.  cel.  A.  Blytt  jam  ad  Salten 
Nordlandise  desistit.] 

C.  stricta  Hartm.  In  ripis  humidis  per  reg.  subsylv- 
et  subalpinam  fq. 


131 

C.  strigosa  (\Vahlenb.).  »Ad  flumen  Tana» :  Fellmac. 
Kultala  ad  Ivalojoki:  Lönnbobm  iu  Herb.  Hult. 

Melica  nutans  L.  Locis  nemorosis  reg.  subsylvaticse 
st.  fq.;  etiam  in  reg.  subalpinara,  ex.  gr.  ad  Peldoaivi,  Njav- 
damvuodua,  Puolmak,  passini  adscendit.  —  Peldoaivi  SO  336, 
Rastekaisa  SO  172. 

Vahlodea  atropurpnrea  (Wahlenb.).  »In  fruticetis,  cam- 
pis,  juniperetis  subuliginosis  per  partem  subsylvaticam  totius 
Lapponise  passim  copiose,  ut  etiam  subalpinam  rarius  .  .  .  iu 
Enare  juxta  Ivalojoki  et  Sotajoki.  .  .»  Wahlenb.  »In  Enare 
ad  flumina  Tvalo-Kamas-Sotajoki  Neudam-jok  (Njavdamjok? 
==  Näätäjoki,  Nejden  elf)  nec  non  ad  Harimatskaidi  in 
Utsjoki  passim:  Fellman.  —  Nobis  in  reg.  subalpina  et  al- 
pina  agri  utsjokensis  usqve  ad  Petsikkotunturit  proesertim  in 
ripis  subturfosis  rivulorum  et  stagnorum  st.  fq.  obvia. 

Aira  alpina  L.   »Ad  Harimatskaidi  in  Utsjoki» :  Fellman. 

A.  flexuosa  L.  Fqq.  per  totum  territorium,  iu  reg. 
alpina  qvoqve  campos  apricos  et  ericeta  parcius  occupat,  sed 
suprema  cacumina  fugit.  —  Peldoaivi  SO  490,  Kuarvekods 
VNV  405,  Rastekaisa  h.  415. 

A.  cmspitosa  L.  Locis  humidis,  prtecipue  iu  vicinitate 
domiciliorum  fq.  copiose;  in  subturfosis  qvoqve  reg.  subal- 
pinae  st.  fq.  —  Pietarlauttasoaivi  S  365. 

Trisetum  suhspicatum  (L.).  j>Ad  Utsjoki  passim»:  Fell- 
man.    Utsjoki:  Koppeloivi  et  Lumikuru:    Silen  (H.  M.  F.). 

MoUnia  ccerulea  L.  Ad  flumen  Vaskojoki  fq.;  de  ce- 
tero  per  reg.  subsylvaticam  st.  fq.,  sed  in  reg.  subalpina  tan- 
tum  ad  Mierasjäyri  et  Njavdamvuodua  visa. 

Catabrosa  aqvatica  (L.).  »Ad  flumen  Tana  in  stillici- 
dio  aqvse  haud  procul  a  Polraak  .  .»:  Fellman. 

Foa  annua  L.  In  propatulis  et  locis  ruderatis  circa  ha- 
bitacula  fq.;  ad  preedia  a  viis  celebribus  remota,  ut  Peldojärvi, 
Pyhäjärvi,  TirrO;  non  tamen  vidimus. 

P.  ccesia  Sm.  »Haud  infreqvens»  in  Lapp.  fennica: 
Fellman,  nomine  P.  glauccs;  verisimile  est,  hanc  magnam 
partem  cum  formis  glaucescentibus  Poce  nemoralis  esse  com- 
mix  tam,  sine  dubio  tamen  in  territorio  adest. 

P.  laxa  Hcenke.    »Ad  flumen  Tana  rarissime»:  Fellman. 


132 

P.  alpina  L.  In  devexis  siccioribus  ad  habitacula  juxta 
fiuraina  Utsjoki  et  Tenojoki  passim  copiose ;  ad  Njavdam- 
vuodna;  »in  superiore  parte  hujus  Lapponiee  ad  regiones  alpi- 
nas  subalpinasqve  freqvens» :  Fellman.  Nobis  autem  in  ip- 
sis  alpibus  parcius  modo  obvia,  ut  adnotationem  Fellmani 
non  exactam  esse  censeamus.  —  Rastekaisa  SO  714. 

P.  nemoraUs  L.  In  fruticetis  et  locis  saxosis  nemoro- 
sis  reg.  subsylv.  et  subalpinse  st.  fq. 

P.  serotina  Ehrh.  Pluribus  locis  e  reg.  subsylv.  cog- 
nita,  in  subalp.  qvoqve  reg.  summa  alpis  Kudossuvannonpää. 

P.  pratensis  L.  Prsesertim  locis  stercoratis  cum  hu- 
midis  tum  siccioribus  per  totum  territorium  fqq.  copiosis- 
sime;  sed  etiam  in  devexis  riparum  fertilibus  fq. 

[P.  trivialem  L.  non  vidimus.] 

Festuca  ruhra  L.  Cuni  JPoa  pratensi  acervatim  locis 
stercoratis  usqve  ad  terminum  betulse  ubique;  in  ripis  areno- 
sis  et  humidis  qvoqve  st.  fq.,  ut  etiam  inter  Secale  ad  Toi- 
voniemi. 

F.  ovina  L.  Per  omnes  regiones  fqq.  et  stepe  copiose; 
in  summis  cacuminibus  territorii  etiam  floret.  —  Rastekaisa 
SO  822. 

Triticum  repens  L.  In  ripa  alta  ad  pag.  Kyrö  et  in 
campo  deusto  Secali  consito  ad  Toivoniemi. 

T.  caninum  L.  Locis  nemorosis  juxta  majora  flumina 
passim;  in  subalpina  qvoqve  reg.  ad  Njavdamvuodna. 

T.  violaceum  Horn.     Utsjoki:  Silen  (H.  M.  F.). 

Elymus  arenarius  L.  Utsjoki  ad  rivulum  Äimäjoki : 
Silen  (H.  M.  F.). 

Nardiis  stricta  L.  In  alpibus  Muotkatunturit,  ubi  ter- 
minum betulse  longe  superat,  et  in  alpibus  Utsjokiae  st.  fq. 
( —  fq.),  neqve  alibi  videtur  esse  rara.  —  Pietarlauttasoaivi  NO 
420,  Peldoaivi  SO  490,  Kuarvekods  h.  431,  Rastekaisa  261. 


Gymnospermae. 

Coniferae. 

Pinus  sijlvestris  L.     De  termino  reg.  subsylvaticce  vid( 
mappam  geograpbicam  et  pag.  60 — 68. 


133 

Abies  excelsa  DC.  De  distributione  abietis  vide  su- 
pra  pag.  64—66  et  mappam  geographicara. 

Junijierus  communis  L.  Locis  irrigatis  et  subturfosis 
longe  supra  termiuum  betulse  hinc  inde  peiietrat;  in  reg.  sub- 
alp.  et  subsylvatica  fq. — fqq.  —  In  alpium  locis,  ventis  tem- 
pestatibusqve  maxime  expositis,  tantum  formae  nana  Willd. 
et  suhnana  Scel.  reperiuntur  et  alibi  qvoqve,  ut  jam  in  de- 
sertis  inter  Kultala  et  Rovanen  sodankylensem,  valde  insig- 
nes  vidimus,  sed  forma  et  dispositio  foliorum  in  eodem  fru- 
tice  adeo  variabiles  esse  possunt,  ut  varietates  constantes  haud 
constituere  videautur.  —  Pietarlauttasoaivi  S  458  forma  ty- 
pica  c.  fr.;  Peldoaivi  SO  460  f.  typ.,  SO  550  f.  nana;  Ku- 
dossuvannonpää  N  395  f.  nana;  Ailigas  SV  383  f.  nana; 
Rastekaisa  SO  226  f.  typica,  SV  415  f.  nana. 


Filices. 

Lycopodiace*. 

Selaginella  spimdosa  A.  Br.  In  ripis  graminosis  vei 
subturfosis  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  st.  fq.  ( —  fq.) ;  in 
reg.  alpina  agri  utsjokensis  ad  rivulos  st.  fq.  —  Hamraasuro 
SO  371,  Ailigas  400. 

Ltjcopodhim  alpinum  L.  In  campis  siccioribus  et  ju- 
niperetis  reg.  subalpinse  et  alpinae  fq.  et  saepe  copiosius;  in 
subsylv.  qvoqve  reg.  multis  locis,  ex.  gr.  ad  Väylä,  in  erice- 
tis  inter  Kultala  et  Eovanen.  —  Rastekaisa  SO  730. 

L.  complanatum  L.  Usqve  ad  terminum  betulae,  sed 
vix  ultra  (st.  fq.  — )  fq.  —  Maximam  partem  ad  var.  Chamcecy- 
parissus  AI.  Br,  pertinet  copia  hujus  speciei  territorii.  — 
Hamraasuro  O  506  loco  occulto,  Peldoaivi  SO  397. 

L.  clavatiim  L.  Forma  typica  intra  territoriura  tan- 
tum rarius  ex.  gr.  ad  Kultala  et  Toivoniemi ;  e  Utsjoki  spe- 
cimen  in  H.  M.  F.  adest. 

Sed  var.  lagopus  Lcest.  in  sylvis  fertilioribus,  nec  non 
in  articulis  rupium  et  supra  terram  glareosam  et  madefac- 
tam  reg.  alpinse  st.  fq.  —  Peldoaivi  N  550,  Rastekaisa  h. 
415. 


134 

L.  annotinum  L.  In  betuletis  ac  pinetis  reg.  subsylv. 
et  subalpinse  fq.  In  ericeta  reg.  alpinse  forma  alpestris 
Hartm..  qvse  in  reg.  betulae  qvoqve  copiosius  adest,  100  me- 
tra  supra  terminura  betulse  st.  fq.  penetrat.  —  Pietarlauttas- 
oaivi  NO  420;  Peldoaivi  SO  534. 

L.  Selago  L.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  passim ; 
locis  siccis  et  glareosis  reg.  alpinae  forma  habitii  jam  e  lon- 
ginqvo  alieno,  caulibus  elongatis,  terrse  S9epe  adpressis  paul- 
lum  ramosis,  foliis  flavescentibus,  adpressis  fq.  parcius  usqve 
ad  suprema  cacumina  territorii  progreditur.  —  Rastekaisa  SO 
730. 


EqTisetaceae. 

Eqvisetum  arvense  L.  Fq.  in  ripis  sabulosis  et  argillosis 
per  reg.  subsylv.  et  subalpinam,  ut  etiam  secundum  rivulos, 
in  turfosis  qvoqve  alpinis  usqve  ad  termiuum  Salicis  glau- 
cae  fq.  adscendit.  —  Kuarvekods  h.  400,  VNV  521:  Ailigas 
VSV  383;  Rastekaisa  h.  415. 

E.  pratense  Ehrh.  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam 
fq.  et  alpinam  inf.  st.  fq.  —  Peldoaivi  N  490;  Ailigas  SV 
403,  VSV  3S5;  Rastekaisa  h.  415. 

E.  stjlvaticum  L.  In  sj^lvis  fertilioribus  fq.  —  fqq.,  sed 
terminum  betulte  vix  superat.  —  Pietarlauttasoaivi  h.  342; 
Peldoaivi  N  396;  Kuarvekods  h.  400;  Ailigas  VSV  365; 
Rastekaisa  SO  257. 

E.  ijalustre  L.  Per.  reg.  subsylv.  et  subalpinam  fq.  — 
fqq.  —  Ailigas  SV  336. 

E.  Jiuviatile  L.  Forma  typica  locis  tranqvillis  fluviorum 
et  lacuum  reg.  subsylvaticse  passim  copiose;  forma  limosum 
in  sphagnetis  qvoqve  aqvosis  usqve  ad  terminum  betulae  fq. 
copiose.  —  Ailigas  SV  340. 

E.  hiemale  L.  In  pineto  ad  Kudoskoski  juxta  flum. 
Vaskojoki  et  ad  Pitkävuono  inarensem ;  in  reg.  subalpiua  ad 
Terstojoki  in  alpp.  Muotkatunturit  et  ad  Njavdamvuodna. 

E.  scirpoides  Michx.  In  ripis  lapidosis  ad  cataractas 
fluviorum  passim  qvidem;  in  ripa  lacus  Inari  ad  Paavali. 

*E.  varieyatum  Schleich.  Ad  Lastekoski  flum.  Vaskojoki. 


135 


Polypodiaceae. 


Botrychium  lunaria  L.  Ad  pagum  Kyrö  et  paucis 
locis  juxta  flura.  Tenojoki,  ex.  gr.  ad  Paksusammali  et 
Nuvvus. 

JPolypodium  vulgare  L.  In  rupibus  umbrosis  reg.  sub- 
sylv.  ad  Pyttelvaara,  Tirro,  Kenishkoski,  Paavali,  et  subal- 
pinae  ad  Ailigas  et  Kudossuvannonpää  semper  parcius.  — 
Specimina  vidiraus  modo  5  —  7  cm.  alta,  laminis  foliorum  tri- 
angularibus,  3  —  4  cm.  longis. 

Phegopteris  ijolypodioides  Fee.  Locis  occultis  fertili- 
bus  per  reg.  subsylv.  et  subalpinam  p.  —  st.  fq. ;  juxta 
flum.  Jevjejoki  vulgaris.  —  Peldoaivi  SO  338;  Rastekaisa 
SO  178. 

P.  dryopteris  (L.).  lisdem  cum  praccedente  locis  st. 
fq.  ( — fq.);  in  alpe  Tuorpumoaivi  qvoqve  supra  terminum  betulse 
ad  rivulum  vidimus.  —  Tuarpumoaivi  NO  406;  Kuarvekods 
h.  400;  Ailigas  h.  324;  Rastekaisa  SO  225. 

Woodsia  ilvensis  (L.).  Per  reg.  subsylv.  et  subalpinam 
passim.  —  Peldoaivi  SO  344;    Kudossuvannonpää  N  293. 

W.  hyperhorea  (Liljehl.).  In  reg.  subalpina  prope  lac. 
Mandojäyri. 

Polystichum  spinulosum  (Siv).  In  reg.  subalp.  su- 
prema  alpium  Kuarvekods  et  Kudossuvannonpää,  nec  non 
ad  Njavdamvuodna ;  »ad  Tana  Finmarkise  visum^ :  Wahlenb. 
Var.  dilatatum  {Hoffm.).  Cum  forma  genuina  ad  Kudossu- 
vannonpää. —  Kuarvekods  h.  400. 

Cystopteris  fragilis  (L.).  Pluribus  locis  reg.  subsylva- 
ticee :  Muddusjärvi,  Pyttelvaara,  Tirro,  Kenishkoski,  ut  etiam 
in  reg.  subalpina  saprema  alpis  Kudossuvannonpää. 

Asplenium  JiUx-femina  (L.).  Duobus  locis  inter  tem- 
plum  inarense  et  Martti  copiose;  ad  flum.  Jevjejoki  plur. 
locis;  in  reg.  subalpina  alpis  Tuarpumoaivi. 

Ä.  alpestre  (Hopp.)  Mett.  In  alpibus  Rouvuoaivi  (reg.  al- 
pina)  et  Harmitschokka  (reg.  subalp.).  —  Ti:  Rastekaisa  h.  528. 


(Meddel.  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,    11:  1884.) 


Fungi  rariores  Fennici  atqve  nonnulli  Sibirici  a 
D:re  Edv.  Vainio  iecti. 

Enumerat 
P.  A,  Karsten. 

(Societati  exliihita  die  5  Äprilis  1884.) 

I. 

Fungi  Fennici. 
Hy  menoni  ycetes. 

1.  Cortinariiis    concinnus    Karst.    Hattsv.   I,    p.    358. 
Prope  Helsingforsiani. 

2.  Leptoglossum  miiscigenum  (Bull.)  Karst.  Hattsv. 
I,  p.  242. 

Supra  muscos  majores,  Helsingforsiae. 

3.  Polyporellus  variiis  (Pers.)  Karst.  Hattsv.  II,  p.  32. 
In  paroecia  Hollola. 

4.  Bjerkandera  siihsericella  Karst.  (N.  sp."). 

Ad  lignum  in  vaporariis    horti  botan.  Helsingforsiensis. 

Pileus  carnoso-lentus,  tenuis,  dimidiatus,  versiformis,  inae- 
qvalis,  subinde  basi  angustior,  applanatus,  obsolete  concentrice 
sulcatus,  sericellus,  ad  basim  saltem  priraitus  villosulus,  albus, 
hinc  inde  (tactu)  rufescente-maculatus,  margine  subacuto,  con- 
colore,  lätit,  circiter  2  ram.  Pori  tenues,  acuti,  denticulati, 
rotundi  vei  subangulati,  curti,  rainuti,  aeqvales,  albi. 

Caespitosa  vei  simplex.  Sapor  subacerbus.  —  Bjerkan- 
derae  alhae  (Huds.)  affinis. 


137 

5      Phijsisporus  corticola  (Fr.)  Karst.  Hattsv.  II,  p.  65. 
Ad    corticem    Popidi    tremulae    prope     Helsingforsiani, 
Degerö. 

6.  Daedalea   Oudemansii  Fr.  Hym.  eur.  p.  588. 
In  frigidariis  Helsingforsiae  ad  lignum  pineum. 

7.  Irpex  sinuosiis  Fr.  Karst.  Hattsv.  II,  p.  56. 
Ad  Sorbum  Äiiciipariam  Helsingforsiae,  1883. 

8.  Serpula  himantioides  (Fr.)  Karst.  Symb.  XIV  (ined.). 
In  regione  Helsingforsiensi,  Mjölö. 

Hymenium  sporis  pulverulentum ! 

9.  Lyomyces  byssinus  Karst.  (N.  sp.). 

Supra  lignum  mucidum  in  Mjölö  prope  Helsingforsiani, 
m.  Oct.   1883. 

Niveus,  irregulariter  effusus,  byssinus,  laxe  adhaerens, 
raoUissimus,  subtus  araneoso-byssinus,  ambitu  araneosus  spo- 
risqve  pulverulentus,  hymenio  membranaceo,  tenuissimo,  fra- 
gilissimo,  contiguo,  laevi.  Sporae  sphaeroideae,  laeves,  diam. 
2 — 3  mmm. 

Hyphae  articulatae,  ramosae,  3  mmm.  crassae. 

10.  Coniophora  oUvacea  (Fr.)  Karst.  Hattsv.  II,  p.  182. 
Ad  lignum  pineum  Helsingforsiae. 

Sporae  10-12  mmm.  longae,  6 — 8  mmm.  crassae.  — 
Valde  variabilis,  formis  intermediis  v.  c.  C.  liirida  Karst.  et 
C.  atrocinerea  Karst.  fere  in  C.  aridam  Fr.  transiens. 

11.  Ditiola  conformis  Karst.  Fung.  Fenn.  exs.  629  et 
Hattsv.  II,  p.  203. 

Ad  truncos  emortuos  Aini  in  paroecia  Hollola,  1883. 


Ascomycetes. 

12.  Helotium    XJrticae    (Pers.)    Karst.   Myc.   Fenn.  I, 
p.  133. 

Ad  caules  emortuos   XJrticae  dioicae  in  Hollola. 

13.  Helotium    hymeniophilum    Karst-    Myc.    Fenn.  I, 
p.  143. 

Supra  hymenium  Trametis  serialis,  Helsingforsiae. 


138 

14.  Laclinellula  *)  chrysophthalma  (Pers.)  Karst. 
In  Hollola. 

15.  Cnjptomyces  Feltigerae  Fuck.  Symb.  p.  253. 

Ad  thallum  Peltigerae  caninae  adhuc  vivuin  in  livara 
paroeciae  Kuusamo,  1877. 

16.  Habrostictis  carneopallida  Karst. 

In  cortice  Aini  incanae  in  Vaskoniemi  Lapponiae  Ina- 
rensis  nec  non  in  par.  Hollola. 

Apothecia  gregaria,  per  epidermidem  stellatim  fissara 
erumpentia  laciniisqve  ejus  cincta,  patelliformia,  margine  te- 
nuissimo  vei  obsoleto,  inaeqvali  vei  albido-denticulato,  epithe- 
cio  carneopallido,  lätit,  circiter  1  mm.  Asci  oblongato-cla- 
vati,  subsessiles,  longit.  108 — 145  mmm.,  crassit.  27 — 29 
mmm.  Sporae  8:nae  distichae,  ellipsoideae,  utrinque  leviter 
attenuatae,  chlorino-hyalinae,  eguttulatae,  episporio  crasso,  lon- 
git. 27 — 34  mmm.,  crassit-  14-15  mmm.  Paraphyses  co- 
piosae,  filiformes,  flexuosae,  hyalinae,  crassit.  2  mmm. 

Habrostictidi  aurantiacae  Rehm.  Ase.  n:o  266  appro- 
pinqvat. 

17.  PropoUs  faglnea  (Schrad.)  Karst.  Myc.  Fenn.  I, 
p.  244. 

Var.  Fini. 

Ad  ramos  Pini  sylvestris  decorticatos  in  Vaskoniemi 
Lapponiae  Inarensis,  1878. 

18.  Stictis  radiata  Pers. 

*  St.  minuscula  Karst.  (N.  subsp.). 

In  cortice  Piceae  excelsae  in  par.  Kyrkslätt. 

Apotheciae  sparsa,  margine  subintegro,  epithecio  sub- 
caerulescente,  lätit.  0,3  —  0,4  mm.  Asci  longit.  150  mmm , 
crassit.  8  mmm.  Sporae  longit.  135—150  mmm.,  crassit. 
2 — 3  mmm. 

19.  RoselUnia  dispersella  (Nyi.)  Karst.  Myc.  Fenn. 
II,  p.  48. 

Ad  corticem  Populi  in  Pihlajavesi,  1871. 

20.  Hypocopra  macrospora  (Auersw.)  Sacc.  Syli.  I, 
p.  241. 


^)  Est  Lachnella  sporis  sphaeroideis. 


139 

In  fimo  leporino  prope  Helsingforsiam,  m.  Oct.  1883. 

21.  Teichosj^ora  pruni/onnis  (Nyi-)  Karst.  Myc. 
Fenn.  II,  p.  66. 

Ad  corticem  Popiili  tremulae  crassiorem  in  Lapponia 
luarensi,  Koppelo,  1878. 

22.  Teichospora  nitidula  Karst.  Symb.  VI,  p.  40, 
Ad  corticem  Piceae  excelsae  in  Kianto  Ostrobotniae,  1877. 

23.  Teichospora   Wamioi  Karst.  (N.  sp.).*) 

Ad  lignum  vetustum  in  par.  Hollola,  Upila,  m.  Jan.  1888. 

Perithecia  gregaria,  demum  superficialia,  ovoideo-sphae- 
roidea,  tandem  saepe  vertice  plus  rainus  collapsa,  scabriu- 
scula,  vix  nitentia,  nigra,  lätit.  0,3-0,4  mm.,  ostiolo  papilli'- 
formi.  Sporae  di-  vei  submonostichae,  ovoideo-oblongatae  vei 
elongatae,  2 — 6-,  vulgo  3— 6-septatae,  raro  loculo  secundo 
vei  tertio  septulo  longitudinali  diviso,  ad  septa  leviter  con- 
strictae,  rectae  vei  subcurvulae,  fuscidulae,  pellucidae  (sub 
lente),  longit.  15 — 21  mmm.,  crassit.  5—6  mmm.  Paraphy- 
ses  numerosae,  filifbrmes,  haud  bene  discretae. 

Teichosporae  deflectenti  Karst.  proxima. 

24.  Teichospora  patellaris  Karst.  (N.  sp.). 

Ad  lignum  et  corticem  truncorum  resinosorum  in  par. 
Kuhmo  Ostrobotniae  prope  Tervasalmi,  1877. 

Perithecia  subgregaria,  erumpenti-superficialia,  atra. 
opaca,  lätit.  0,4  —  0,6  mm.  Asci  cylindraceo-clavati,  longit 
circiter  150  mmm.,  crassit.  circiter  14  mmm.  Sporae  8:nae; 
monostichae,  sphaeroideo-ellipsoideae,  3-septatae,  septulo  lon 
gitudinali  obsoleto  accedente,  loculis  guttala  unica  minuta  chlo 
rina  praeditis,  longit.  15-21  mmm.,  crassit.  10 — 12  mmm 
Paraphyses  filiformes. 

25.  Sphaeria  provecta  Karst.  (N.  sp.). 

Ad  lignum  vetustum  exaridum     in  Hollola,  1872. 

Perithecia  sparsa,  semiimmersa,  oblongata  vei  sphaeroi- 
deo-oblongata,  poro  pertusa,  astra  iatit.  0,2  -  0,3  mm.  Sporae 
fusoideo-elongatae,  leviter  curvulae,  4 — 7-septatae  loculis  sub- 


*)  In  honorem  egregii  lichenologi  Edv.  V/ainio  dicta. 


140 

inde  uDiguttulatis,    fuligineae,    longit.    37 — 42  mmm.,  crassit. 
7,5 — 9  mmm. 

A  Sphaeria  hydropJdla  Karst.  *  imitante  Karst.,  cui 
proxime  accedit,  difFert  forma  et  magnitudine  perithecii  sporis- 
qve  vulgo  7-septatis,  augustioribus. 

26.  Zignoella  minutissima  (Karst.)  Sacc.  Syli.  II, 
p.  LXII. 

*  Z.  clavispora  Karst.  (N.  subsp.). 

Ad  lignum  putrescens  in  par.  Padasjoki,  Saksola,  1877. 

Perithecia  laxe  gregaria,  erumpenti-superficialia,  lenti- 
formia,  atra,  opaca,  demura  ore  latiuscula  pertusa,  lätit,  cir- 
citer  0,2  mm.  Asci  cyliudraceo-clavati,  subsessiles,  flexuosi 
vei  curvati,  longit.  40 — QQ  mmm.,  crassit.  9 — 12  mmm.  Spo- 
rae  8:nae,  distichae,  claviformes  vei  ovoideo-elongatae,  vulgo 
rectae,  spurie  teuuiher  3-septatae,  chlorino-hyalinae  vei  hyali- 
nae,  longit.  15 — 18  mmm.,  crassit.  5-  6  mmm.  Paraphyses 
filiformes,  parce  ramosae,    2 — 2,5  mmm.  crassae. 

27.  Metasphaeria  Empetri  (Fr.)  Sacc.  Syli.  II,  p.  171. 
In  pagina  superiore   foliorum    Empetri    nigri  in  Ukon- 
vaara  par.  Kuusamo,  1877. 

Asci  curvuli,  subsessiles,  longit.  60  -  70  mmm.,  crassit, 
10 — 13  mmm.  Sporae  distichae,  fusoideo-clavatae,  ad  septa 
non  constrictae,  chlorino-hyalinae,  longit.  16-18  mmm.,  cras- 
sit. 4—6  mmm.     Paraphyses  haud  bene  discretae. 

28.  Endoxyla  parallela  (Fr.)  Fuck. 

Ad  lignum  vetustura  pineum  in  par.  Korpilahti,    1874. 

29.  Lophidium  defiectens  (Karst.)  Sacc  Syli.  II,  p. 
712. 

Var.   )nicro?2>ora  Karst. 

Ad  lignum  vetustura  in  Lapponia  Inarensi  prope  Iva- 
lojoki, 1878. 

Perithecia  superficialia,  couoideo-sphaeroidea.  Sporae 
longit.  15—18  mmm.,  crassit.  5-6  mmm. 

30.  Lophiostoma  simile  Nitschk.;  Sacc.  Syli.  II,  p.  696. 

*  L.  sororium  Karst.  (N.  subsp.). 

Ad  corticem  Quercus  in  paroecia  Esbo,  1874. 


141 

Sporae  oblongato-  vei  subelongato-fusoideae,  rectae,  6—7- 
septatae,  fuligineae,  longit.  42—48  mmm.,  crassit.  11 — 12 
mmm. 

Fungi  imperfecti. 

31.  Pseudographis  elatina  (Ach.)  Nyi. 

Ad  corticem  Piceae  excehae  in  Kianto  et  Lieksa. 

32.  Mytilidion  aygregatum  (De  C.)  Dub.;  Sacc.  Syli. 
n,  p.  760. 

*  M.  intricatissinium  Karst.  (N.  subsp.). 

Ad  corticem  radicis  Piceae  excehae  in  Hiidenvaara  par. 
Kuhmo,  1877. 

Perithecia  superficialia.  sessilia,  elongata,  flexuosa,  in 
caespites  rotundatos  magnos  (1 — 2  cm.  lat.)  varie  connata, 
carbonacea,  fragilia,  subopaca,  laeviuscula,  atra,  rimula  angusta, 
basi  hyphis  parcis  rigidulis,  fuligineis  cincta. 

Forma  memorabilis,  Myt.  Karstenii  Sacc  *  intricato 
Karst.  respoudeus.     Specimina  nostra  sterilia. 

33.  Phoma  (Aposphaeria)  arctica  Karst.  Phoina  arctica 
Karst.  Hedwigia. 

Ad  lignum  vetustura  in  Pyhätunturi  par.  Sodankylä, 
1878. 

Spermatia  ellipsoideo-sphaeroidea,  longit.  2 — 3  mmm.,  cras- 
sit. 1,5 — 2  mmm.  Sphaeriam  pulverem-pyrium  satis  aeraulat. 

34.  Phoma  hydrophila  Karst.  Dendrophoma  hydro- 
philum  Karst.  Hedwigia. 

Ad  lignum  vetustura  in  par.  Hollola  prope  Uusikar- 
tano,  1883. 

35.  Phoma  mediella  Karst. 

Ad  corticem  Pini  sylvestris  in  Hollola. 

Spermatia  ovalia,  longit.  4 — 7  mmm.,  crassit.  2  —  3  mmm. 

36.  Phoma  herbarum  West.  var.  Lappae  Karst. 
Ad  caules  Lappae  emortuos,  Helsiugforsiae. 
Spermatia  ellipsoidea,  2-guttulata,  ad  medium  vulgo  le- 

viter    constricta,    longit.    6 — 9    mmm.,    crassit.    3  —  4    mmm. 
Spermogonia    lentiformia,  subcutanea,  diam.  0,2—0,3  mm. 


142 

37.  Si)haeronaema  colliculosum  Fr. 

In  par.  Nurmes  Kareliae  borealis,   1875. 

38.  Septoria  Diapensiae  Karst. 

In  foliis  emortuis  Diapensiae  lapponicae  in  Lapponia 
extrema,  Köngäs,  1878. 

Spermogonia  sparsa  vei  laxe  gregaria,  raro  conferta,  ro- 
tundata,,  erumpenti-superficialis,  atra,  100 — 150  mmm.  Iata. 
Spermatia  bacillaria  seu  cylindracea,  guttulata  vei  spurie  te- 
nuiter  pluriseptata,  recta,  subchlorino-hyalina,  longit.  17  —  21 
mmm.,  crassit.  2  mmm. 

39.  Septoria  Lappae  Karst. 

Ad  caules  emortuos  Lappae,  Helsingforsiae,  m.  Oct.  1883. 

Spermogonia  sparsa  vei  laxe  gregaria,  subcutanea,  ob- 
longata,  applanata,  poro  pertusa,  lätit,  circiter  0,2  mm.  Sper- 
matia bacillari-fusoidea,  inferne  falcato-curvata,  rarius  flexuosa 
vei  subrecta,  longit.  18 — 24  mmm.,  crassit.  1  mmm.  Macu- 
lae  nullae. 

40.  Coniothyrium  dispersellum  Karst. 
Ad  lignum  pineura  in  paroecia  Padasjoki. 
Spermogonia  dispersa,  inter  fibras  ligni  libera,  rotundata, 

demum  ore  latiusculo  aperta,  membranacea,  mollia,  nigrescen- 
tia,  diani.  0,2  mm.,  spermatia  ovoidea  vei  ellipsoidea,  saepe 
inaeqvalia,  hyalina,  in  olivaceum  vei  fuscum  uonnihil  vergen- 
tia,  longit.  5 — 8  mmm.,  crassit.  3 — 4,5  mmm. 

41.  Thyrsidium  hetulinum  Karst.  (N.  sp.). 

Ad  corticem  laevem  induratum  Betulae  albae  in  Kön- 
gäs ad  Mare  glaciale  et  in  Kuolajärvi:  in  cacumine  montis 
Sallatunturi,  1878. 

Acervuli  sparsi,  innato-erumpentes,  pulvinati,  subdepressi, 
orbiculares  vei  ovales  vei  ellipsoidei,  atri,  laeves,  lätit.  0,2 — 0,4 
mm.  Hyphae  valde  flexuosae,  inarticulatae,  fuligineae  pellu- 
cidaeqve  (sub  micr.),  cr.  6  mmm.  Conidia  in  glomerulos 
sphaeroideos  vei  ovoideos,  usqve  ad  34  mmm.  latos,  congesta, 
sphaeroidea,  fuliginea,  diaphana,  diara.  6 — 10  mmm. 

42.  Sporotrichum  laetum  Link. 


143 

Ad    lignura    mucidum    prope    Helsingforsiani,    ra.    Oct. 
Conidia  2  mmm.  longa,  1,5  mmm.  crassa. 
Trichosporio  crispulo  Sacc.  affine. 

43.  Trichosporium  densiim  Karst.  (N.  sp.). 
Ad  ramulos  exsiccatos  (Eiihi?)  in  Hollola. 
Caespites  densi,  orbiculares  vei  elongati,  conflueutes  am- 

bientesqve,  fuliginosi,  in  olivaceo-atrum  plus  minus  vergentes. 
Hyphae  louglssimae  (300  mmm.  vei  ultra),  flexuosae,  crispae, 
ramosae,  dilute  fuligineae  (sub  lente),  crassit.  6  mmm.  Co- 
nidia obovoidea,  uniguttulata,  laevia,  secus  ramulos  digesta, 
fuliginea  diaphanaqve  (sub  raicr.),  longit.  7 — 8  mmm.,  crassit. 
5 — 6  mmm. 

44.  Helminthosporium  phyllophilum  Karst. 
In  foliis  Corni  alhi  adhuc  vivis,  Helsiugforsiae. 
Caespites    minuti,    hypopbylli,    dilute  fuligiueo-olivacei. 

Hypbae  filiformes,  parce  ramosae,  fasciculatae,  articulatae, 
usqve  ad  0,2  mm.  longae,  5  —  6  mmm.  crassae.  Conidia  ob- 
longata,  utrinqve  rotundata,  primitus  byalina  et  simplicia, 
demum  olivacea  et  3-septata,  longit.  14 — 23  mmm.,  crassit. 
5 — 9  mmm. 

45.  Coniosporium  aterrinmm  (Cord.)  Sacc. 

Ad  lignum  putrescens  in  Kianta  Ostrobotniae,  1877. 
Conidia  sphaeroidea    vei    ellipsoideo-sphaeroidea,  diam. 
5 — 6  mmm.  vei  longit.  6  mmm.,  crassit.  5  mmm. 

46.  Coniosjiorium  aterrimiim  (Cord.)  Sacc. 
*  C.  punctoideum  Karst. 

Ad  lignum  vetustum  Pini  in  Kianto  Ostrobotniae  1877. 

Typo  fere  duplo  minus.  Conidia  spbaeroideo-ellipsoidea 
vei  sphaeroidea,  longit.  6 — 7  mmm.,  crassit.  4  mmm.  vei 
diam.  3 — 6  mmm. 

47.  Coniosporium  miserrimuin  Karst. 

Ad  corticem  laevem  Betulae  cdbae  in  Kianta  Ostro- 
botniae, 1877. 

Acervuli  gregarii,  superficiales,  aterrimi,  minimi.  Co- 
nidia spbaeroideo-ellipsoidea  vei  sphaeroidea,  saepe  inaeqva- 
lia  vei  subangulosa,  fusca  pellucidaqve  (sub  micr.),  longit. 
4 — 6  mmm.,  crassit.  3 — 4  mmm.  vei  diam.  3 — G  mmm. 


144 

48.  Exomyces    muscorum    Karst.    Fragm.    myc.  XIII 
in  Hedwigia  1884. 

Supra  muscos  adhuc  vivos  in  Näränkävaara  par.    Kuu- 
samo. 

Myxomycetes. 

49.  Diachea  leucopoda  (Bull.)  Rost.  Scluzo\vze  p.  190- 
Supra  gramina  viva  in  Tiirismaa  par.  Hollola,  1883. 


n. 

Fungi  Sibirici. 
Ascomycetes. 

1.  Pustularta  sihirica  Karst.  (N.  sp.)' 

Ad  terrani  abiegui  humidi  in  Sibiria  occidentali,  Leasch, 
1880. 

Apothecia  sparsa,  stipitata,  pallentia  vei  ochreopallida, 
Cupula  hemisphaerico-campanulata,  demum  expansa,  subre- 
panda,  laevis,  extus  farinosa,  margine  crenato,  epithecio  con- 
colore,  lätit,  circiter  1  cm.,  stipes  sublacunosus,  0,5  —  1  cra. 
altus.  Asci  cylindracei,  apice  obliqvi,  longit,  circiter  180 
mmm.,  crassit.  12 — 13  mmm.  Sporae  8:nae,  monostichae,. 
ovales,  laeves,  guttulis  2,  apicalibus,  maguis  praeditae,  lon- 
git. 12 — 15  mmm.,  crassit.  8 — 9  mmm.  Paraphyses  copiosae, 
filiformes,  articulatae,  rarissime  ramosae,  crassit.  2  mmm., 
apice  3  mmm. 

Pustulariae  cupulari  (Linn.)  simillima,  sed  potius  Pii- 
stulariae  Catino  (Holmsk.)  affinior,  a  qva  sporis  minoribus,. 
stipite  longiore,  colore  uec  non  loco  natali  differre  videtur. 

2.  Scutellinia  scutellata  (Linn.)  Cook. 
Tumijnvatski  Sibiriae  occidentalis,  1880. 

Sporae  uniguttulatae,  longit.  18  —  21  mmm.,  crassit. 
13—15  mmm. 

3.  Sepultaria  yregavia  (Rebm)  Karst. 

Ad  terram  arenosam  in  Samarova  Sibiriae  occidentalis,. 
1880. 

4.  Äscophanus  yranulatus  (BuU.)  Speg. 

In  stercore  bovino  ad  Irtisch  Sibiriae,  1880. 

10 


146 

5.  Lasiosphaeria  canescens  (Pers.)  Karst. 

lu  Sibiria  occidentali,  in  regione  Kondaensi,  Satiga, 
1880. 

Sporae  30  mmm.  longae,  6  mmm.  crassae.  Asci  15 
mmm.  crassi. 

6.  Sphaeria  subdispersa  Karst.  (N.  sp.). 

Ad  corticem  Betulae  alhae  in  Samarova  Sibiriae  occi- 
dentalis,  1880. 

Perithecia  sparsa,  superficialia,  subiude  basi  subiunata, 
ovoidea,  basi  vulgo  applanata,  astoma  vei  demum  poro  per- 
tusa,  scabriuscula,  atra,  rigida,  circiter  0,3  mm.  Iata.  Sporae 
elongato-  vei  oblongato-fusoideae,  rectae,  3-septatae,  ad  sep- 
tum  medium  leviter,  ad  caetera  vix  vei  le  vissi  me  constrictae, 
loculis  uniguttulatis,  flav4dae,  longit.  18 — 25  mmm.,  crassit. 
5 — 6,5  mmm. 

Fungi  iniperfecti. 

7.  Campsotrichiim  bicolor  Ehrenb- 

Ad  Usneam  in  Sibiria  occidentali,  Ural,  1^80. 
Conidia  sphaeroideo-ellipsoidea,  flavescentia    (sub  micr.) 
longit.  7 — 12  mmm.,  crassit.  6—8  mmm. 

8.  Coniosporhim  aterrimum  (Cord.)  Sacc. 

Ad  truucum  putridum  in  Sibiria  occidentali,  Leuschin 
Salo,  1880. 

9.  Helminthosporium  longipiluni  Cord. 
Var.  effusimi  Karst. 

In  cortice  qvoqve  interiore  Betulae  alhae  ad  Samarova 
Sibiriae  occidentalis,  1880. 

Conidia  oblongata,  utrinqve  obtusa,  subinde  loculo  in- 
fimo  acutiore,  3-septata,  dilute  fuligineo-flavida  et  semipellu- 
cida  (sub  lente),  longit.  18 — 22  mmm.,  crassit.  6—8  mmm. 
Bypnae  flexuosae,  articulatae,  fuscae  impellucidaeqve  (sub 
micr.),  longit,  usqve  ad  800  mmm.,  crassit.  6  mmm.  Acer- 
vuli  late  efFusi,  atri. 

Sistit  statum  conidicum  Sphaeriae  suhdispersae  Karst. 

10.  Exomyces  corticola  Karst.  (N.  sp.) 

Ad  corticem  laevem  Betulae  alhae  in  Sibiria  occiden- 
tali, Konda,  1880. 


147 

Acervuli  superficiales,  punctiformes,  aterrimi.  Sporan- 
gia  laevia,  sphaeroidea,  ovoidea  vei  ellipsoideo-sphaeroidea, 
ovoidea  vei  ellipsoideo-sphaeroidea,  fusca  impellucidaqve  (sub 
micr.),  diam.  18 — 30  mmm.  Sporae  sphaeroideae  vei  ellip- 
soideo-sphaeroideae,  flavidae,  diam.  6 — 10  mmm. 


Myxoiiiycetes. 

11.     Trichia  fallax  Pers. 

Ad    truncum    putridum    in   Sibiria  occcidentali,  Satiga 
1880. 

Mustiala,  m.  Martii  1884. 


(Meddel.  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,  11:   1884.) 


Symbolae  ad  Mycologiam  Fennicam. 

Pars  XVI. 

Auctore 
P.  A.  Karsten. 

(Societati  exhibitmn  die  13  Maji  1884.) 

Solenia  crocea  Karst. 

Tubuli  dense  gregarii,  cylindracei,  erecti,  tomeutosi,  cir- 
citer  0,3  mm.  alti.  Sporae  clavatae,  utroqve  apice  acutatae,- 
hyalinae,  simplices,  longit.  9 — 12  mmm.,  crassit.  3 — 4  mmm. 

lu  frondibus  Striithiopteridis  germanicae  emortuis  prope 
Söderkulla  paroeciae  Sibbo  die  10  m.  Julii  1869. 

Hypbae  simplices.  obtusae,  crassit.  3 — 4  mmm. 

Sphaerospora  trechispora  (Berk.  et  Br.)  Cook.  Peziza 
asperior  Nyi.,  lecta  qvoqve  est  iu  regione  Mustialensi,  m.- 
Aug.  1871. 

Helotium  nectriella  Karst. 

Apothecia  gregaria  vei  sparsa  subinde  confluentia,  ses- 
silia,  convexa,  subimmarginata,  ceracea,  incarnata,  glabra, 
lätit,  circiter  0,3  mm.  Asci  clavati,  longit.  33  —  45  mmm., 
crassit.  circiter  7  mmm.  Sporae  distichae,  elongatae,  lon- 
git. 6 — 7  mmm.,  crassit.  1,5 — 2  mmm.  Parapliyses  filifor- 
mes,  apice  incrassatae,  vulgo  haud  bene  discretae. 

Ad  caules  aridos  Solani  tuberosi  m  Mustiala,  m.  Sept.- 
1871. 

Lacknum*)  imbecille  Karst.  Myc.  Fenu.  I,  p.  172.  Var- 
minusculum  Karst.  (N.  var.). 


*)  Lachmmi  (Retz.)  Karst.  Myc.  Fenn.  I,  p.  14,  Fuckelii  genera 
Dasyscypham  et  Trichopezizam  complectens,  paraphysibus  vulgo  gran- 
diusculis,  ascos  superantibus,  apice  acutis  vei  acutatis  bene  est  distincturD- 


149 

Cupula  0,1 — 0,2  mm.  Iata,  epithecio  sublutesceute.  Asci 
longit.  28 — 35  mmm.,  crassit.  3,5—4  mmm.  Sporae  filifor- 
mes,  rectae,  longit.  5 — 10  mmm.,  crassit.  circiter  1  mmm. 
Paraphyses  5 — 6  mmm.  crassae. 

Ad  culmos  graminum  exsiccatos  in  Mustiala,  m.  Julio 
1869. 

Hahrostictis  carneopalUda  Karst.  Hedw.  1884,  N:o  3, 
p.  40  est  Pertusariae  species. 

Leptosphaeria  GnaphalU  (West.  et  Fuck.)  Sacc.  Syli. 
II,  p.  34. 

Peritliecia  laxe  gregaria,  primitus  epidermide  tecta, 
deinde  nudata,  oblougata  vei  rotundata,  depressiuscula,  asto- 
ma,  demum  poro  pertusa,  atra,  lätit.  0,2—0,3  mm.  Asci 
cydindraceo-subclavati,  brevissime  pedicellati,  longit.  82 — 98 
mmm.,  crassit.  9 — 10  mmm.  Sporae  8:nae,  distichae,  fusoi- 
deo-elongatae,  utrinqve  plus  minus  attenuatae,  curvulae  vei 
subrectae,  medio  liaud  constrictae,  pluriguttulatae,  tandem 
5-septatae,  flavescentes,  longit.  27 — 33  mmm.,  crassit.  4 — 5 
mmm.     Paraphyses  filiformes. 

Ad  caules  emortuos  GnaphalU  sijlvaticl  in  Mustiala 
d.  22  m.  Maji  1872. 

LeptosjyJiaeria  Secalis  Habert. ;  Sacc.  Syli.  II,  p.  76. 

Sporae  flavidae,  7  — 9-septatae,  aeqvales,  utrinqve  atte- 
nuatae, longit.  30 — 34  mmm.,  crassit.  4 — 5  mmm.  Perithe- 
cia  parte  inferiore  hyphis  fuligineis  obsessa. 

Ad  culmos  exsiccatos  Secalis  cerealis  in  Mustiala,  d. 
13  m.  Aprilis  1870. 

Metasphaeria  Trollii  Karst. 

Perithecia  in  greges  minutos  sociata,  epidermide  tecta, 
deinde  denudata,  applanata,  orbicularia  vei  ellipsoidea,  astoma, 
demum  poro  pertusa,  atra,  contextu  parenchymatico  olivaceo- 
fuligineo  (sub  lente),  lätit.  0,3 — 0,4  mm.  Asci  cylindracei, 
brevissime  pedicellati,  longit.  30 — 40  mmm.,  crassit.  5 — 6 
mmm.  Sporae  8:nae,  distictae,  cylindraceae,  rectae,  4-guttu- 
latae,  hyalinae,  longit.  11 — 15  mmm.,   crassit.    1,5 — 2  mmm. 

Ad  caules  Trollii  europaei  emortuos  prope  piscinam 
Olenji  Maris  glacialis. 


150 

Pleospora  media  Niessl.  Not.  p.  28,  t.  IV,  f.  12. 

In  caulibus  emortuis  Ranunculi  acris  prope  Mustiala, 
m.  Sept.  1869. 

Pleospora  vulgaris  Niessl.  Not.  p.  27. 

In  caulibus  herbarum  variarum  in  Fennia  saltem  au- 
strali  passim. 

Didymella  siiperflua  (Fuck.)  Sacc  Syli.  I,  p.  555. 

*  D.  HtimuU  Karst.  (N.  subsp.)- 

Perithecia  gregaria,  priraum  epidermide  tecta,  dein  de- 
nudata,  ut  plurimum  cupulato-depressa.  Asci  cylindracei, 
subsessiles,  longit.  55 — 60  mmm.,  crassit.  8 — 10  mmm.  Spo- 
rae  9 — 15  mmm.  longae,  4-5  mmm.  crassae. 

Ad  caules  exsiccatos  HumuU  Liqmli  in  Mustiala,  m. 
Dee.  1865. 

Peritheciis  ejus  immixta  adfuit: 

Phoma  sarmentella  Sacc.  Mich.  VIII,  p.  618. 

Spermogonia  subgregaria,  initio  tecta,  dein  nudata,  ro- 
tundata  vei  ellipsoidea,  tandem  ore  pertusa,  atra,  glabra,  lätit. 
0,2  mm.  vei  paullo  ultra.  Spermatia  oblongata  vei  subellip- 
soidea,  recta,  eguttulata,  hyalina,  longit.  4  —  6  mmm.,  crassit. 
2 — 2,5  mmm. 

A  typo  praecipue  spermatiis  rectis  spermogoniisqve  de- 
mum  exsertis  recedere  videtur. 

Ceratostomella  stricta  (Pers.)  Sacc.  Syli.  I,  p.  410. 
Ad   paginam  interiorem  corticis  Betulae  in  Lahtis  par. 
Hollola. 

Lophidium  compressum  (Pers.)  Sacc.  Syli.  II,  p.  711. 

Forma:  lapponicum  Karst. 

Sporae  distichae,  5-,  raro  3-septatae,  loculo  uno  alterove 
rarissime  septulo  longitudinali  diviso,  longit.  20—27  mmm., 
crassit.  6—9  mmm. 

In  ligno  Salicum  prope  piscinam  Olenji  Maris  glacialis. 

A  Loph.  dejlectenti  Karst-,  ad  qvod  vergit,  praecipue 
sporis  5-,  raro  3-,  numqvam  4-septatis  differt. 

Mytilidion  tortile  (Schw.)  Sacc.  Syli.  II,  p.  763. 

In  cortice  Juniperi  mmmunis  prope  oppidum  Nyslott 
(O.  Carlenius). 


151 

Hysterium  dissimile  Karst. 

Ad  lignum  ramorum  Pini  in  par.  Tammela  prope  pa- 
gum  Sipilä,  m.  Maji  1866. 

Rhabdosjjora  pleosporoides  Sacc.  Mich.  II,  p.  128. 

Var.  ruhescens  Karst. 

Spermogonia  maculae  rubescenti  insidentia.  Sperma- 
tia  obsolete  guttulata,  longit.  35 — 45  mmm.,  crassit.  1,5 — 2 
mmm. 

Ad  caules  emortuos  Amjelicae  sylvestris  prope  Vasara 
m.  Apr.  1865. 

RJiabdospora  Cirsli  Karst. 

Spermogonia  laxe  gregaria,  subsuperficialia,  rotundata 
vei  sphaeroideo-depressa,  saepe  cupulata,  papilla  minuta,  sub- 
inde  elongata  spermogoniiqve  aeqvante  dimidiura,  basi  hy- 
phis  parcis,  fuscis  obsessa,  atra,  lätit.  0,3 — 0,5  mm.  Sper- 
matia  filiformia,  utroqve  apice  attenuata,  recta,  rarius  cur- 
vula,  pluriguttulata,  longit.  45 — 52  mmm.,  crassit.  1 — 1,5 
mmm.     Maculae  nullae. 

Ad  caules  aridos  Solani  tuberosi,  Trifolii  medii  et 
Gnaphalii  sylvatici  ad  Mustiala  et  Vasam,  vere,  aestate. 

Rhabdospora  Sceptri  Karst.  Septoria  Sceptri  Karst 
Symb. 

Ad  caules  emortuos  Dianthi  superbi  prope  oppidum 
Lapponiae  Rossicae  Kola,  m.  Julio. 

Spermatia  21 — 30  mmm.  longa,  2  mmm.  crassa. 

Septoria  Chelidonii  Desm. 

In  foliis  langvescentibus  Chelidonii  majoris  ad  Aboam 
m.  Sept.  1866. 

Septoria  Bromi  Sacc.  Mich.  II,  p.  194. 

Var.  Älopecuri  Karst. 

Maculae  nullae.  Spermatia  dilutissime  flavida,  longit. 
58 — 65  mmm.,  crassit.  2,5 — 3  mmm.  Spermogonia  80 — 100 
mmm.  Iata. 

In  foliis  langvescentibus  Älopecuri  pratensis  prope  Mus- 
tiala, m.  Junio  1871. 

Phyllosticta  Peltigerae  Karst. 

Spermogonia    maculae    albicanti    insidentia,  laxe  grega- 


152 

ria,  emergentia,  rotundata,  saltem  initio  astoma,  subnitentia, 
atra,  intus  fusco-pallida,  diam.  circ.  0,2  mm.  Spermatia 
oblongata,  recta,  eguttulata,  longit.  3 — 6  mmm.,  crassit.  circ. 
2  mmm. 

In  thallo  langvido  Feltigerae  caninae  in  agro  Mustia- 
lensi,  m.  Maji  1869. 

Phoma  strohilina  Desm.;  Sacc.  Mich.  VI,  p.  97. 

Ad  Mustiala,  m.  Aprili  1866. 

Spermatia  12 — 14  mmm.  longa,  circ.  2  mmm.  crassa. 

Phoma  leptothyrioides  Karst. 

Spermogonia  gregaria,  subcutanea,  mox  nuda,  sphaeroi- 
deo-cupulata,  astoma,  nitida,  lätit.  circ.  0,2  mm.  Spermatia 
elongata,  utrinqve  acutata,  curva,  longit.  7  —  8  mmm.,  crassit. 
1,5  mmm. 

In  pagina  superiore  Fragariae  vescae  in  Mustiala,  m. 
Majo  1867. 

Phoma  Sceptri  Karst.  (N.  sp.). 

Spermogonia  gregaria,  subcutanea,  orbicularia  aut  angu- 
loso-  vei  oblongato-rotundata,  applanata,  astoma  vei  ostiolo  sub- 
papillato  instructa,  contextu  parenchymatico,  diam.  0,3 — 0,5 
mm.  Spermatia  elongata,  solito  recta,  utrinqve  obtusa,  hya- 
lina,  longit.  5 — 7  mmm.,  crassit.  1 — 2  mmm. 

Ad  caules  emortuos  Sceptri  Carolini  in  Suboviguba 
Lapponiae  Hossicae,  m.  Julio. 

Phoma  Callitnae  Karst.  Phoma  Ericae  Sacc? 

Spermogonia  subsparsa,  sphaeroideo-applanata,  epidermide 
semper  tecta,  ostiolo  papillato  minuto  prominulo,  lätit.  circ.  0,2 
mm.  Spermatia  ellipsoidea,  utroqve  apice  obtusissima,  egut- 
tulata, hyalina,  longit.  12 — 14  mmm.,  crassit.  7 — 8  mmm. 

Ad  caules  exsiccatos  Callunae  vulgaris  circa  Mustiala 
haud  rara,  vere. 

Phoma  herhariim  AVest. 

In  caulibus  herbarum  variarum  in  Fennia  australi. 

Phoma  Pisi. 

Ad  caules  emortuos  Pisi  in  regione  Aboensi. 

Phoma  oleracea  Sacc.  Mich.  VI,  p.  91. 

Ad  caules  exsiccatos  Solani  tuherosi  in  Mustiala,  m.  Sept. 


153 

Phoma  filamentifera  Karst.  (N.  sp.)- 

Spevmogonia  laxe  gregaria,  innata,  oblongata  vei  ellip- 
soidea,  raro  rotuudata,  atra,  hyphis  repeutibus,  ramosis,  sep- 
tatis,  fuscescentibus  longis  obsessa,  coutextu  distiucte  laxiu- 
sculo  celluloso,  fuligiueo,  ostiolo  obtusiusculo,  brevi,  perforaute, 
lätit.  circ.  0,2  mm.  Spermatia  oblongata,  recta,  eguttulata, 
chlorino-hyalinae,  longit.  8 — 9  mmm.,  crassit.  3—3,5  mmm. 

In  foliis  exsiccatis  gramiuum  ad  Mustiala,  m.  Aprili 
1866. 

A  PhoDia  biocellata  Mont.,  Pli.  graniinis  West.,  Ph. 
graniinella  Sacc.  et  Ph-  arundinacea  (Berk.)  Sacc.  compa- 
randis  probe  diversa. 

Phoma  microsperma  Karst.  (N.  sp.). 

Spermogouia  gregaria,  subcutanea,  demuui  erumpeutia, 
subsphaeroidea,  tandem  poro  pertusa,  atra,  lätit,  circiter  0,2 
mm.  Spermatia  elongata,  recta  vei  curvula,  hyaliua,  longit. 
2 — 4  mmm.,  crassit.  0,5  mmm. 

Ad  caules  emortuos  Umbelliferarura  in  regione  Vasa- 
ensi,  m.  Juuio  1864. 

Phoma  olivaceopallens  Karst.  (N.  sp.). 

Spermogonia  gregaria,  subcutanea,  applanata,  orbicularia, 
olivaceo-  vei  fusco-pallentia,  sicca  et  adultiora  nigresceutia, 
poro  saepe  pallescente  pertusa,  lätit,  circiter  0,3  mm.  Sper- 
matia oblongata,  utrinqve  obtusa,  recta,  2-guttulata,  longit. 
4 — 6  mmm.,  crassit.  2  mmm. 

Cum  priore. 

Phoma  samararum  Desm. 

In  samaris  Aceris  platanoidis  boream  versus  usqve  ad 
Vasara  procedens,  vere. 

Phoma  blennorioides  Karst.  (N.  sp.). 

Spermogonia  gregaria,  epidermide  laciuiatim  rupta  ciucta, 
forma  varia,  ut  plurimum  subsphaeroidea,  deinde  ore  lato 
aperta,  atra,  lätit.  80-- 150  mmm.  Spermatia  bacillaria  vei 
filiformia,  recta,  eguttulata,  hyalina,  longit.  7  —  18  mmm., 
crassit.  1  —  2  mmm. 

In  pagina  superiore  foliorum  exsiccatorum  Salicis  peii^ 
tandrae  in  agro  Mustialensi,  m.  Juuio  1871 

'03 


154 

Aposphaeria  subcnistacea  Karst. 

Spermogonia  superficialia  confertissima,  ovoidea  vei  sphae- 
roideo-ovoidea,  vertice  in  ostiolum  conoideum  brevissimum  atte- 
nuata,  nitida,  laevia,  glabra,  diani.  circ.  0,3  mm.  Spermatia 
fusoideo-oblongata,  vulgo  recta,  2-guttulata,  hyalina,  longit. 
6 — 7  mmm.,  crassit  1,5 — 3  mmm. 

Supra  lignura  Pruni  PacU  in  Mustiala,  m.  Aprili  1866. 

Dendrophoma  jytthya  Karst. 

Spermogonia  Tympanidis  pithyae  Karst.  Myc.  Fenn. 
I,  p.  229  sistens, 

Ad  corticem  laevem  Pini  sylvestris  in  insula  Hogland 
(M.  Brenner). 

Rhynchophoma  laevirostris  Karst. 

Spermogonia  superficialia,  sparsa  vei  gregaria,  sphae- 
roidea  vei  subovoideo-sphaeroidea,  fragilia,  rugulosa,  atra,  opaca, 
rostro  cylindi'aceo,  flexuoso,  laevi,  spermogonio  duplo  vei  qva- 
druplo  longiore,  lätit.  circ.  0,4  mm.  Spermatia  ellipsoidea 
vei  oblongata,  recta  vei  leniter  curvula,  simplicia,  longit. 
4 — 6  mmm.,  crassit.  2  mmm. 

Supra  lignum  vetustum  PopiiU  tremulae  in  regione 
Mustialensi,  m.  Oct.  1867. 

Dothiorella  populicola  Karst. 

In  ramis  Populi  tremulae,  Aboae. 

Dothiorella  sorhina  Karst.  (N.  sp.). 

Spermogonia  cortici  innata,  erumpentia,  caespitosa,  obo- 
voidea  vei  rotundata,  vulgo  inaeqvalia,  vertice  subinde  de- 
pressa,  astoma,  interdum  ostiolo  papillato  douata,  aterrima, 
lätit.  circ.  0,3  mm.  Spermatia  fusoideo-elongata,  recta,  egut- 
tulata,  hyalina,  longit.  3 — 5  mmm.,  crassit.  0,5  mmm. 

In  cortice  ramorum  exsiccatorum  Sorhi  Aucuparkie 
ad  oppidum  Vasam,  m.  Aug.  1867. 

Vermicularia  amenti  Karst. 

Spermogonia  subsphaeroidea,  fuscopallida,  vestice  setuiis 
strictis  fuscis,  circ.  120  mmm.  longis,  6  mmm.  crassis  obsessa, 
contextu  parenchymatico,  lätit,  vix  0,2  ram.  Spermatia  elon- 
gata,  curvula  vei  recta,  hyalina,  longit.  5 — 8  mmm.,  crassit. 
1 — 1,5  mmm. 


155 

In  capsulis  siccis  Salicis  phylicaefoliae  ad  Mustiala, 
vere  1869. 

Vermicularia  crassipila  Karst. 

Spermogonia  gregaria,  cortici  innata,  subsphaeroidea,  atra, 
contextu  subcai-bonaceo,  vertice  eraergente  setulis  strictis, 
divergentibus,  rigidis,  obtusis,  atris,  brevibus  (45—90  mmm. 
longis),  crassis  (basi  10 — 15  mmm.),  septatis  obsessa,  lätit, 
circiter  0,2  mm.  Spermatia  fusoideo-bacillaria,  curvula, 
byalina,  longit.  18 — 27  mmm.,  crassit.  3  mmm. 

In  cortice  Tiliae  ulmifoliae  in  sacellania  Merimasku, 
m.  Junio  1869. 

Chaefophoma  /usea  Karst. 

Subiculum  late  efFusum,  fuscum.  Spermogonia  subiculo 
immersa,  sphaeroidea,  subastoma,  nitentia,  lätit.  circ.  0,2  mm. 
Spermatia  botuliformia,  curvula,  hyalina,  longit.  3 — 4  mmm., 
crassit.  0,5 — 1  mmm. 

Supra  lignum  iuduratum  pineum  iu  regione  Aboensi, 
Merimasku,  m.  Maji  1859. 

Corniculariella  Karst. 

Spermogonia  teretia  vei  tereti-clavata,  caespitosa,  rarius 
solitaria,  membranacea,  subcarbonaceo-cellulosa.  Spermatia  fu- 
soideo-bacillaria, vulgo  falcata,  septata,  hyalina. 

Catiniilae  Lt^v.  qvodammodo  affine,  Acrospermum  in 
memoriam  revocans. 

Corniculariella  Ahietis  Karst. 

Spermogonia  1  mm.  alta,  apice  subinde  depressiuscula, 
fragilissima,  atra.  Spermatia  3 — 7-septata,  byalina,  subinde 
demum  laete  fulvescentia,  longit.  50  —  72  mmm.,  crassit. 
6 — 8  mmm. 

In  cortice  Piceae  excelsae  ad  Mustiala  m.  Aprili  1870. 

Coniothyrium  olivaceum  Bon. 
\^ar.  obovoideum  Karst. 

Ad  ramos  exsiccatos  Populi  tremulae  in  sacellania  Me- 
rimasku. 

Coniothyrium  ulmeum  Karst. 

Pycnidia  per  corticem  erumpeutia,  caespitosa,  difformia, 


156 

inaeqvalia,    astuma,    atra,  lätit,    circ    0,4    mm.       Stylosporae 
ellipsoideae,  flavidae,  longit.  6 — 7  mmm.,  crassit.  3 — 4  mmm. 
In  ramis  Ulmi  emortuis,  Aboae. 

Coniothyrium  myriocarpum  (Fr.)  Sacc. 
Var.  ahietimim  Karst. 

Stylosporae  ovales,  subinde  iuaeqvilaterales,  fuligiueae, 
eguttulatae,  longit.   11  —  15  mmm.,  crassit.  5 — 8  raram. 

In  ligno  Piceae  excelsae  ad  Mustiala,  m    Oct.  1867. 

Diplodia  defonnis  Karst.  (N.  sp.). 

Pycnidia  sparsa,  saepe  2  —4  aggregata,  emergeutia,  for- 
nia  vai-ia,  astoma,  atra,  lätit.  circ.  0,3  mm.  Stylosporae  elou- 
gato-  vei  oblougato-fusoideae,  rectae,  vulgo  1-septatae,  hyali- 
nae  vei  dilutissime  flavidae,  longit.  9 — 13  mmm.,  crassit. 
2 — 3  mmm. 

In  ramulis  emortuis  Samhuci  racemosae  ad  Helsing- 
forsiara,  m.  Martio  1859. 

Diplodia  Evonymi  Fuck.  Symb.  p.  395,  nec  West. 
Sacc.  Mich.  VII,  p.  349. 

In  ramis  decorticatis  Evonymi  europaei  in  horto  Mus- 
tialensi,  m.  Aprili  1872. 

Diplodia  Coryli  Fuck. 

In  ramis  emortuis  Coryli  Avellanae  ad  Lill-Heikkilä 
haud  procul  ab  Aboa. 

Diplodia  salicella  Mich.  VII,  p.  270. 

Ad  ramos  Salicis  in  sacellania  Merimasku,  m.  Majo  1865. 

Diplodia  (Diplodiella)  crustacea  Karst. 

Pycnidia  confertissima,  crustaceo-aggregata,  superficialia, 
carbonacea,  subovoidea,  vertice  attenuata,  atra,  glabra,  uiten- 
tia,  lätit.  0,3—0,4  mm.  Stylosporae  oblongatae  vei  ellipsoi- 
deae, utroqve  apice  obtusae,  subcylindraceae,  rectae  vei  sub- 
rectae,  1-septatae,  ad  septum  non  vei"  vix  constrictae,  dilute 
fuscidulae  diaphanaeqve  (sub  lente),  longit.  8  —  13  mmm., 
crassit.  3 — 4  mmm. 

Supra  lignum  piueum  in  Mustiala,  m.  Oct.  1865. 

Diplodia  (Pseitdodiplodia)  lignaria  Karst. 


157 

Pycnidia  laxe  gregaria  vei  sparsa,  einergentia,  demum 
subsuperficialia,  applanata,  orbicularia  vei  ellipsoidea,  nigrescen- 
tia,  huraectata  fuliginea,  prirnitus  clausa,  raox  ore  lato  orbi- 
culari  vei  oblongato  aperta,  intus  (disco)  pallescentia  vei  fu- 
Hgineo-pallentia,  lätit,  circiter  0,2  mm.  Stylosporae  ellipsoi- 
deae,  utroqve  apice  obtusae,  uniseptatae,  ad  septura  non  vei 
vix  constrictae,  loculis  uniguttulatis,  dilute  olivaceae,  longit. 
10 — 13  mmm.,  crassit.  6  —  8  mmm. 

In  ligno  vetusto  ad  Helsingforsiam. 

A  Diplodia  generice  distingvi  meretur  ob  p3^cnidia  ce- 
raceo-carnosa,  mox  ore  lato  aperta. 

Diplodia  ohsoleta  Karst. 

Pycnidia  subgregaria,  epidermide  tecta,  subsphaeroidea, 
astoma  vei  saepius  ostiolo  papillato  perforante,  atra,  glabra,  lä- 
tit. 0,1 — 0,2  mm.  Stylosporae  oblongatae  vei  subellipsoideae, 
rectae  vei  leniter  curvulae,  subinde  inaeqvales  vei  inaeqvi- 
laterales,  septulo  obsoleto,  flavescentes,  subeguttulatae,  longit. 
3 — 8  mmm.,  crassit.  2 — 3  mmm. 

Ad  caules  aridos  Solani  tuberosl  in  agro  Mustialensi, 
m.  Sept.  1871. 

Chaetodiplodia  Karst. 

Ut  Diplodia^  sed  pycnidia  setulosa. 

Chaetodiplodia  caulina  Karst. 

Pycnidia  gregaria,  superficialia,  subcarbonacea,  ovoidea, 
vulgo  papilla  rainuta  ornata,  atra,  setulis  substrictis,  divergen- 
tibus,  septatis,  brevibus,  atris  obsessa,  lätit.  0,2—0,3  mm. 
Stylosporae  oblongatae  vei  subellipsoideae,  raro  elongatae, 
utroqve  apice  obtusissimae,  subrectae,  1-septatae  ad  septum 
haud  vei  vix  constrictae,  olivascente  vei  flavescente  hyalinae, 
longit.  12  —  17  mmm.,  crassit.  4  —  6  mmm. 

Ad  caules  emortuos  Chenopodii  alhi  prope  Mustiala, 
m.  Majo  1872. 

Hendersonia  oovatica  Sacc.  Mich.  VI,  p.  112,  et  VII, 
p.  350. 

In  calamis  vetustis  Scirpi  lacustris  ad  Vasam,  m. 
Julio  1867. 

Stylosporae  longit.  25—39  mmm.,  crassit.    6—8  mmm. 


158 

Hendersonia  vagans  Fuck. 
Aboae,  ad  raraulos  Pyri  Mali. 

Hendersonia  ultnea  Karst. 

Pycnidia  subgregaria,  cortici  plus  minus  insculpta,  ro- 
tundata,  ut  plurinmm  inaeqvalia,  vulgo  papilla  brevissima, 
obtusa  instructa,  atra,  glabra,  lätit.  0,4 — 0,5  mm.  Stylospo- 
rae  ellipsoideae  vei  oblongatae,  utrinqve  plus  minus  attenu- 
atae  vei  subacutatae,  3-septatae,  fulvae,  dein  fulvofuligineae, 
loDgit.  14 — 18  mmm.,  crassit.  6 — 8  mmm. 

Aboae,  ad  ramos  exsiccatos  Ulmi,  m.  Aprili  1861. 

Hendersonia  hysterioides  Karst. 

Pycnidia  gregaria,  erurapentia,  elongata,  hysteriiformia, 
atra,  usqve  ad  1  mm.  longa,  Stylosporae  fusoideo-bacillares, 
rectae,  simplices,  4 — 6-guttatae,  byalinae,  longit.  14 — 16  mmm., 
crassit.  o  mmm. 

In  culmis  emortuis  Phragmitis  comrnunis  in  regione 
Aboensi,  Runsala. 

Discosia  Artocreas  Fr. 

In  foliis  Betulae  albae  et  Popnli  tremulae  emortuis 
in  Fennia  australi  et  media  passim. 

Godroniella  Karst. 

Receptacula  superficialia,  sphaeroidea,  clausa,  mox  apice 
ore  integro  aperta,  e  hyphis  fuscescentibus  conglutinatis  com- 
posita,  atra,  glabra,  subceracea,  sicca  subcornea.  Basidia  fili- 
formia.     Conidia  elongata,  simplicia,  hy alina. 

Godroniella  jiincigena  Karst.  Excipula  jimcigena 
Karst.  Hedw.  1884,  n:o  2,  p.  5. 

Receptacula  laxe  gregaria,  subsphaeroidea,  glabra,  atra, 
disco  minuto,  concolore,  lätit.  0,5 — 0,8  mm.  Conidia  elongata, 
utrinqve  obtusiuscula,  recta  vei  lenissime  curvula,  longit. 
8 — 14  mmm  ,  crassit.  2  mmm.  Basidia  ramosa,  circiter  30 
mmm.  longa,  2  mmm.  crassa. 

Ad  culmos  siccos  Jtmci  conglomerati  prope  Aboam, 
sacellania  Merimasku,  m.  Majo  1865. 

Blennoria  salicina  Karst.  Phacidiella  sälleinä  Karst. 
Hedw.  1884,  n:o  4. 


159 

Receptacula  sparsa,  orbicularia  vei  ellipsoidea,  epider- 
mide  plus  minus  mutata  Cnigrificata),  deinde  laciniatira  rupta 
cincta,  lätit.  0,2 — 0,3  mm.  Conidia  fusoideo-elongata,  egut- 
tulata,  recta,  longit.  6 — 9  mmm.,  crassit.  1,5—2  mmm.  Ba- 
sidia  filiformia,  brevissima. 

Ad  stolones  emortuos  Salicis  viminalis  in  horto  Mus- 
tialensi,  m.  Majo  1872. 

Myxosporium  carneum  Thuem.    *  M.  stictieum    Karst. 

Acervuli  elougati,  rarius  ellipsoidei  vei  orbiculares,  pe- 
ridermio  demum  rima  longitudinali  dehiscente  tecti,  applanati, 
flavidi.  Conidia  elongata  vei  oblongata,  recta,  longit.  9 — 11 
mmm.,  crassit.  2 — 3  mmm. 

Ad  ramos  Fraxini  excelsioris  in  Mustiala,  m.  Oct.  1865. 

Gloeosporium  legiiminum  (Desm.)  Karst. 

GL  Lindemuthiannm  Saec.  Mich.  II,  p.  129. 

In  leguminibus  adhuc  vivis  PhaseoU  vulgaris  in  horto 
Mustialensi. 

Cylindrosporium  Padi  Karst.  (N.  sp.). 

Hypophyllum.  Maculae  angulatae,  subfuscae,  amphige- 
nae.  Acervuli  epidermide  tumidula  velati.  Conidia  filifor- 
mia, flexuosa,  deniqve  emergenti-superficialia,  hyalina,  longit 
48—62  mmm.,  crassit.  2  mmm. 

Ad  folia  viva  vei  langvida  Pruni  Padi  in  Mustiala,  m. 
Aug.  1872. 

Gliitinum  exasperans  Fr. 

Conidia  elongata,  simplicia,  hyalina,  recta,  longit.  5 — 6 
mmm.,  crassit.  1,5 — 2  mmm. 

Ad  ramos  corticatos  Pruni  Padi  usqve  in  regiouem 
Kolaensem  passim  occurrens. 

Cercosporella  Apii  (Fres.)  Var.  Pastinacae  Karst. 

Maculae  amphigenae,  fuscescentes  vei  dealbatae,  forma 
variae.  Conidia  filiformia,  leviter  flexuosa,  sursum  levissime 
attenuata,  hyalina,  longit.  50 — 90  mmm.,  crassit.  2  mmm. 

In  foliis  adhuc  vivis  Pastinacae  sativae  in  horto  Mus- 
tialensi. 

Passalora  dej^ressa  (Berk.  et  Br.)  Saec.  Mich.  VIII, 
p.  642. 


160 

In  pagina  inferiore  foliorura  vivorum  Angelicae  sylvestris 
in  paroecia  Kuortane,  m.  Julio  1859. 

Exosporium  Padi  Karst.  Hedw.  1884,  Nr.  3,  p.  39. 

Sporodochia  conoideo-  vei  convexo-pulvinata,  superficia- 
lia,  atra,  lätit.  0,5 — 0,7  mm.  Gonidia  elongata,  utrinqve  le- 
viter  attenuata,  recta,  olivaceo-fuliginea,  1 — 3-septata,  longit. 
60  —  71  mmm.,  crassit.   14 — 20  mmm. 

Ad  ramos  Pnint  Padi  prope  Vasam,  m.  Junio  1864. 

Fusicolla  foliicola  Karst.  (N.  sp.). 

Subrotunda,  convexa,  ceraceo-gelatinosa,  immarginata, 
pallescentia,  lätit.  0.5—0,7  mm.  Conidia  cylindracea,  utroqve 
apice  obtusa  vei  subtruncata,  recta,  eguttulata,  simplicia,  lon- 
git. 17 — 24  mmm.,  crassit.  2,5 — 3  mmm. 

Ad  folia  Aini  putrescentia  in  Mustiala,  m.  Sept.  1868. 

Receptacula  ab  hyphis  ramosis,  gracillimis,  coalitis  com- 
posita.     Basidia  ex  apice  hypharum  formata. 

Fusicolla  corticalis  Karst.  (N.  sp.). 

Laxe  gregaria,  subinde  basi  caespitosa,  subrotunda, 
convexa,  immarginata,  subinde  elongato-conoidea  aut  ca- 
pitata,  ceraceo-mollissima,  subgelatinosa,  alba,  sicca  flaves- 
centia  vei  sulphurea,  diam.  0,5  —  0,6  mm.  Conidia  elongata,. 
recta,  eguttulata,  simplicia,  longit.  3 — 4  mmm.,  crassit, 
0,5  mmm. 

Ad  paginam  interiorem  corticis  Salicis  ad  terrani  de- 
jecti  in  Mustiala,  m.  Oct.  1868. 

Structura  receptaculi  ut  in  priori. 

Fucicolla  Phragmitis  Karst.  (N.  sp.). 

Laxe  gregaria,  subrotunda,  convexa,  immarginata,  cera- 
ceo-mollissima, subgelatinosa,  virescente,  interdum  rubescente- 
pallida,  lutea  vei  sulpburea,  sicca  vulgo  cupulato-coUapsa  ru- 
gulosaqve,  fulvescens,  fuliginosa,  pallescens  vei  subnigrescensj 
lätit.  0,5  —  1  mm.  Conidia  elongata,  recta,  simplicia,  eguttulata, 
hyalina,  longit.  4 — 5  mmm.,  crassit.  0,5  mmm. 

In  culmis  emortuis  Phragmitis  communis  circa  Mustiala, 
m.  Sept.— Nov. 

Contextus  receptaculorum  ut  in  prioribus. 

Fusicolla  effiisa  Karst.  (N.  sp.). 


161 

Effusa,  maculiforrais,  varia,  plerumqve  oblongata  et 
confluens,  gelatinosa,  coerulescens,  caesia  vei  pallens,  sicca 
fulvescens.  Conidia  elongata,  recta,  hyalina,  longit.  4 — 6 
mmm.,  crassit.  0,5 — 1  mmm. 

Ad  caules  exsiceatos  herbarum  variarum  in  Fennia 
saltem  australi  passim. 

Mustiala,  m.  Aprili  1884. 


U 


(Meddel.  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,   11:  1884.) 


Om  Bidens  platycephala  Oersted.  Ind.  sem.  in  hort. 
Acad.  Havn.  coli.  1859. 


otto  Collin. 

Under  senaste  soramar  (är  1883)  var  jag  i  tillfälle  att 
päträfFa  en  art  af  slägtet  Bidens,  sora  efter  diaguosen  och  be- 
skrifningen  i  Lange's  »Haandbog  i  den  Danske  Flora«  i  allo 
öfverensstämraer  med  Bidens  platycephala  Oersted.  Jag  an- 
träffade  den  växande  bland  Bidens  cernua  och  B.  tripartita 
vid  den  s.  k.  Nya  landsvägeu  mellau  Tavastehus  stad  och 
ryskä  Sten-kasernerne  vid  de  fuktiga  och  nagot  sanka  tidtals 
öfversvämmade  dikeskanterna  vid  vägen.  Närmast  beslägtad 
med  Bidens  tripartita  L.  och  B.  radiata  Thuill.  skiljes  den 
dock  lätt  frän  B.  tripartita  genora  sin  gulgröua  (ej  säsom  hos 
B.  tripartita  raörkgröna)  färg,  siua  läga,  breda  och  platta 
blomkorgar,  sinä  talrikare  och  örtbladslika  ytterholkblad,  sinä 
tunnare  blad  och  genora  en  helt  annan  yttre  habitus.  Ehuru 
växande  pä  nämnda  lokal  tillsaramans  raed  B.  tripartita,  igen- 
kännes  den  dock  genast  vid  första  ögonkastet  säsom  en  skild 
art.  Äfven  skalfrukterna  hafva  nägot  annat  utseende  och  an- 
nan form  och  äro  i  allmäuhet  raycket  mindre  än  hos  B.  tii- 
partita,  Nägra  öfvergängsformer  tili  B.  tripartita  fann  jag 
icke,  oaktadt  jag  noga  genomsökte  hela  terrängen  der  den 
växte. 

B.  platycephala  Oersted  har  mig  veterligen  ej  förut 
blifvit  anträffad  i  Finland  och  är  helt  säkert  ny  för  hela 
Skandinavien.  Arten  torde  hafva  sitt  rätta  hem  i  Ryssland, 
ätmin Stone  är  den  der  anträffad  pä  flere  lokaler  än  annorstä- 


163 

des.  Sä  t.  ex.  förekommer  den  pä  Krestoffski  liolraen  vid 
Petersburg,  pä  Kronstadt  samt  t.  o.  m.  i  Daurien,  der  deu 
blifvit  tagen  af  N.  Turczaninow.  Äfven  i  Danraark  är  den 
funnen  pä  S:t  Görgensö,  der  den  uppträdde  helt  plötsligt  ef- 
ter  uttorkningen  af  en  sjö  och  päfauns  af  Prof.  Oersted  sam- 
beskrefs  sederraera  af  honom  för  första  gängen  i  den  förteckt 
ning  öfver  växterna  i  Kjöbenhavns  Botan.  trädgärd  sora  lian 
utgaf  är  1859. 

Tili  Tavastebus  trakten  bar  den  antagligen  inkommit 
fräu  Ryssland  likasora  Acbillea  cartilaginea  Ledeb.,  hvilkeu 
äfven  förekommer  i  närheten  af  närande  ställe  ej  längt  ifräu 
de  ryskä  Sten-kasernerne  och  apotbeken  ocb  livilken  uumera 
utbredt  sig  vida  omkriug  i  nejden  längs  stränderna  af  vatten- 
draget.  Att  Bidens  platycephala  inkommit  frän  Ryssland  ge- 
nora  rysk  railitär  förklaras  sä  mycket  lättare  derigenom  att- 
skalfrukterna  hos  alla  Bidens  arter  lätt  haka  sig  fastvid  klä- 
der  och  sälunda  lätt  kunna  fortskaffas  af  menniskor  tili  längt 
aflägsna  trakter.  Dertill  kommer  att  nämnda  lokal,  der  den 
växer,  jerat  och  ständigt  passeras  af  rysk  militär.  Mähända 
kunde  arten  anträffas  äfven  annorstädes  i  Finland,  blott  den 
ej  förbises  eller  förvexlas  med  B.  tripartita.  Jag  antager 
att  den  helt  säkert  borde  kunna  anträffas  t-  ex.  i  Yiborgs- 
trakteu. 


(Meddel.  af  Societas  pvo  Fauna  et  Flora  fennica  11:  1884.) 


Hemiptera  duo  nova 

e  Fennia 

descvipsit 
O.  M.  Reuter. 

(Societati  exMbita  die  1  Novemhris  1884.) 

1.    Lygus  rliamnicola  n.  sp. 

Ovatus,  superne  lurido-olivaceus,  inferne  flavo-virescens; 
maris  pronoto  postice,  augulis  basaUbus  scutelli  clavoqve  prae- 
cipue  versus  basin  luvido-fuscis;  raacula  media  marginis  api- 
calis  corii  in  angulum  interiorem  basalem  cunei  nonnihil  pro- 
ducta  maculaque  anguli  basalis  interioris  membranae  piceo- 
uigris ;  clypeo,  oculis,  antennis  articulo  secundo  apice  duobus- 
que  ultirais  totis,  ipso  apice  rostri  articuloqve  ultimo  tarsorum 
toto  nigris,  femoribus  omnibus  ante  apicem  obscure  fusco- 
annulatis  vei  solum  posticis  annulis  duobus  anteapicalibus 
fuscis,  tibiis  spinulis  breviusculis  sed  validiusculis  nigris  e 
punctis  nigris  nasceutibus;  extremo  apice  cunei  ipsoqve  mar- 
gine  laterali  corii  teuuiter  nigris;  vertice  postice  lineariter 
raarginato ;  antennis  articulo  secundo  latitudine  basali  pro- 
noti  paullo  angustiore.     Long.  cT  $   6  mm. 

Lygus  limhatus  var.  d.  J.  Sahlb.,  En.  Hem.  Gymn. 
Fenu.  p.  53. 

Unicum  individuum  defectum  ad  Helsingforsiam  in- 
venit  D.  J.  E..  Sahlberg;  circiter  quinquaginta  specimina 
in  Uhamno  frangilla  loco  paludoso  prope  praedium  sacerdotale 
paroeciae    Kyrkslätt    exeuute  Julio  legi.     Individua  solum  in 


165 

Bhamno,  in  alnetis  autem  eodem  loco  frequenter  inter  Rham- 
nos  vigeutibus  nulla  inveni. 

A  Lygo  limhafo  (F  a  11.)  colore  lurido-testaceo  vei  lurido- 
olivaceo,  femoribus  versus  apicem  ne  minime  quidera  rufe- 
sceutibus,  oculis  superne  paullo  magis  appropinquatis,  vertice 
paullo  angustiore,  pronoto  magis  transverso  et  fortius  densi- 
usque  punctato,  postice  dilutius  lurido-fusco,  feminae  sub-con- 
colore,  scutello  etiam  maris  soluni  angulis  basalibus  fusce- 
scentibus,  clavo  feminae  coucolore,  maris  versus  basin  latius 
fuscescente,  his  loeis  obscuris  fuscescenti-luridis  nec  nigris, 
macula  nigra  apicali  corii  multo  rainore,  areolis  membranae 
pellucentibus  concoloribus  nec  apice  nigris  divergens.  A  Lpgo 
lucorum  (Mey.)  colore,  prouoto  magis  transverso  et  fortius  cre- 
briusque  punctato,  areolis  membranae  totis  pellucentibus,  puuctis 
tibiarum  nigris  distinctissimis  sat  magnis,  spinulis  autem 
paullo  brevioribus  distinctus-  Etiam  a  i?/^o  Spinolae  (Mey.) 
notis  supra  datis  mox  distingvendus.  Vertex  medio  obsolete 
sulcatus,  oculo  V4  (cf)  ^'^l  ^/s  ($)  latior.  Oculi  fusconigri. 
Rostrum  apicem  coxarum  intermediarum  attiugens.  Prono- 
tum  uitidum,  transversim  sat  convexum,  callis  anticis  medio 
confluentibus  exceptis  sat  crebre  fortius  punctatum.  Scutel- 
lum  transversim  rugosum.  Hemielytra  deuse  aeqvaliter  pun- 
ctulata,  cuneo  laeviusculo.  Membrana  cum  areolis  pellucida, 
arcu  lato  apicali  nigricante,  venis  lurido-virentibus,  saepe 
brachiali  obscura.  Tibiae  sat  robustae,  posticae  levissime  ar- 
€uatae,  margini  corii  laterali  vix  lougiores. 


2.    Nabis  boreellus  n.  sp. 

Sub-ochraceo-testaceus  vei  lurido-testaceus,  superne  bre- 
viter  parce  pallido-pubescens,  inferne  brevissime  et  subtilis- 
sime  griseo-sericans ;  capite  superne  vitta  longitudinali  basin 
clypei  attingente,  in  vertice  cruciata,  vittaque  utrinque  late 
rali  per  oculos  ducta,  pronoto  lobo  antico  vittis  tribus,  media 
in  lobum  posticum  contiuuata  ibique  tenui,  scutello,  callis 
angulorum  basalium  exceptis,  hemielytris  commissura  versus 
apicem,  vittula  basali  inter  venas    corii,  vena    exteriore    corii 


166 

puncto  pone  medium  corii  alioque  in  sutuva  membranae  nec  non 
puncto  ad  basiu  venae  exterioris  membranae  nigro-fuscis;  hemie- 
lytris  punctis  fuscis  adspei-sis ;  dorso  abdominis  nigro,  connexivo- 
testaceo  in  speciebus  maturis  maculis  basalibus  segmeutorum  fu 
seis;  prostethio  lateribus  nigro-fusco-vittato,  meso-  et  meta-ste- 
thiis  nigro-fuscis,  testaceo- variegatis ;  ventre  obscure  fusco,  vittis 
duabus  angustis  sat  obsoletis  testaceis ;  femoribus  nigro-fusco- 
punctatis,  anticis  prouoto  parteque  postoculari  capitis  simul 
sumtis  vix  longioribus,  transversira  piceo-strigosis,  margine 
superiore  vitta  longitudinali  piceo-nigra;  antennis  corpore  f 
brevioribus,  articulo  primo  parte  anteoculari  capitis  tantum 
pauliulum  longiore,  versus  basin  sat  fortiter  curvato,  tertio' 
secundo  longitudina  aeqvali ;  hemielytris  formae  bracbypterae 
abdomiue  brevioribus,  margine  externo  fortius  rotundato,  a 
medio  corii  connexivura  et  etiam  latera  dorsi  abdominis  haud 
tegente ;  membrana  breviuscula.     Long.  $  6  — 6|  mm. 

Tria  specimina  in  paroecia  Pudasjärvi  invenit  D.  En- 
vald. 

N.  hrevi  Scholtz  affinis,  sed  difFert  colore  magis  in 
ochraceum  vergente.  articulo  primo  antennarum  breviore,  pa- 
uUo  crassiore  et  ad  basin  fortius  curvato,  hemielytris  for- 
mae bracbypterae  margine  fortius  rotundato-curvatis,  etiam 
latera  segraentorum  qvatuor  ultimorum  dorsalium  haud  te- 
gentibus,  densius  fusco-punctatis,  abdomine  feminae  latiore 
connexivoque  fusco-maculato ;  a  N.  rugoso  (Linn e)  et  ericeto- 
rum  Scholtz  statura  minore,  femoribus  anticis  breAaoribus 
superne  nigro-piceis,  antennis  brevioribus  praecipueque  bre- 
vitate  articuli  primi,  hemielytris  formae  bracbypterae  aliter 
constructis  et  distincte  sat  deuse  fusco-punctatis,  connexivo 
maculato,  ab  illo  etiam  oculis  minus  convexis,  ab  hoe  colore 
ne  minime  quidem  in  rubrum  vergente  corporeque  feminae 
retrorsum  fortius  dilatato  mox  distingvendus.  A  N.  Reute- 
riano  Put.,  cui  connexivo  maculato  hemielytrisque  fusco- 
punctatis  similis,  articulo  primo  antennarum  multo  breviore, 
crassiore  et  fortius  curvato,  tertio  secundo  aeque  longo,  fe- 
moribus anticis  superne  nigro-piceis  hemielytrisque  typice  ab- 
breviatis  distinctus.  Prothorax  formae  bracbypterae  conicus, 
margine  postico  pronoti  apice  duplo  latiore  et  longitudini  us- 


167 

que  ad  aunulum  apicalem  fere  aeque  longo.  Membrana  al- 
bida,  corio  angustior,  areis  tribus  loDgitudinalibus  occlusis, 
interna  angusta,  venis  radiatis  paucis,  simplicibus,  brevibus ; 
niargine  exteriore  latitudini  longitudine  aeqvali.  Abdomen 
feminae  lateribus  segmeutorura  dorsaliura  qvatuor  penultimo 
rum  detectis;  raedio  basi  pronoti  saltera  duplo  latius,  late- 
ribus subaequaliter  rotuudatis,  augulis  posticis  segmenti  sexti 
obtusis  yix  prorainulis. 


(Meddel.  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,  11:    1885.) 


Tvenne  för  finska  floran  nya  hybrider. 

Af 
Hj.  Hjelt. 

(Medd.  den  4  Okt.  1884.) 

Viola  iiiiraMlis  X  rupestris. 

Dä  jag  i  slutet  af  Maj  rnänad  1879  a  Kauniais  i  Kark- 
ku socken  insamlade  V.  tnirabilis,  fann  jag  bland  denna 
nägra  exemplar,  som  voro  ganska  afvikande  frän  de  former 
af  Viola,  hvilka  beskrifvas  i  de  hos  oss  använda  floristiska 
handböckerna.  Emedan  formens  blomningstid  infaller  sä  ti- 
digt,  var  jag  de  följande  ären  ej  i  tillfälle  att  observera 
densamma  och  äfven  i  är  fann  jag  den  9  Juni  pa  samma 
ställe  endast  ett  enda  blommande  exemplar,  hvars  blomma 
dessutom  var  halfvissnad.  Emellertid  ansäg  jag  mig  äfven 
pä  grund  häraf  temligen  öfvertygad  om  att  denna  form  är 
en  hybrid,  och  dä  det  dessutom  är  antagligt,  att  jag  ej  hel- 
ler  längre  fram  skall  vara  i  tillfälle  att  iakttaga  den  i  full 
blom,  sökte  jag  beskrifva  densamma  och  komplettera  be- 
skrifningen  efter  de  pressade  exemplaren,  sä  mycket  mer 
som  denna  form  nägot  afviker  frän  de  beskrifningar,  jag  se- 
dermera  sett  öfver  samma  hybrid,  nämligen  Schmalhausens 
i  Bot.  Zeitung  1875  p.  553  o.  554  (Aufzählung  der  im  Gou- 
vernement  von  S:t  Petersburg  vorkommenden  Bastard-  und 
Zwischenformen;  jfr  W.  O.  Focke :  Die  Pflanzenmischlinge, 
Berlin  1881  p.  47)  samt  A.^Bethkes  (Ueber  die  Bastarde  der 
Veilchen-Arten,  p.  4,  ingäende  i  Schriften  der  phys.-ökono- 
mischen  Ges.  zu  Königsberg  XXIV  Jahrg.  1883,  1  h.). 

Caulis  folia  et  Jiores  clausos  (cleistogamos),  raro  tan- 
tum    apertos,    sed   rhizoma  Jiores  apertos  solitarios  profert. 


169 

Caiiles,    scapi,  folia    et   praecipue  petiola   dense  at  hrevitev 
pilosa.     Folia  late  cordata,  eadem  fere    latitiidine  et  longi- 
tudille. Flores  radicales  violacei,  steriles.  —  Fructus  non  vidi. 
Satakunta,    Karkku,  Kauniais  circ.  20 — 30  iiidividua. 


Formen  växer  pä  ett  temligen  tort  ställe  pä  en  backe.  som  pa,  de 
friskare  ställena  bär  en  mycket  riklig,  nastan  Inndavtad  vegetation  (Viola 
mirahilis  ymnig,  Pulnionaria,  Daplme,  etc).  Högi-e  upp  björkskog,  hvars 
vegetation  dock  knapt  i  frodighet  kan  niäta  sig  med  sturre  delen  af  bac- 
kens,    lägre    ned    en  liten  bäck,  samt  pä  andra  sidan  denna  äter  löfskog. 

Stjelken  hos  det  i  är  tagna  exemplaret  oinkr.  65  ram.,  men  hos 
utblommade  exemplar  tagna  den  20  Joni  1879  ända  tili  85  mm.,  hos 
yngre  naturligtvis  mindre,  i  allmänhet  bärande  endast  blad  och  kleisto- 
gama  blommor.  Hos  ett  par  af  de  den  29  Maj  1879  tagna  exemplaren  äv 
stjelken  ej  utvecklad,  hos  ett  par  andra  utgä  äter  fullt  utvecklade  blom- 
mor frän  nedre  delen  af  densamma,  hvilket  dock  tydligen  varierar,  i  det 
att  hos  ett  exemplar  den  ena  blomman  utgär  frun  roten,  den  andra  frän 
stjelken. 

Bladens  storlek  framgär  af  följ.  mätningar: 

1  2         3         4         5        6 

längd  24  mm.    31,  2.5,  23,  25,  31 
bredd  28  mm.     24,  23.  23,  20,  25. 

Bladen  1 — 3  äro  rotblad  pä  det  i  är  tagna  exemplaret,  4  det  enda 
utvecklade  stjelkbladet,  5  och  6  de  mest  afvikande  formerna  pä  de  pres- 
sade  exemplaren.  De  äldsta  bladen  mindre,  ej  säilän  nägot  bläaktiga. 
Alla  bladen  hjertlika,  men  flikarne  ej  synnerligen  stora  (de  äro  ej  med- 
räknade  i  längden) ;  bladspetsen  mer  eller  mindre  rundad;  bladen  för  öf- 
rigt  fint  naggade,  temligen  fasta.  Stiplerna  hos  rotbladen  6  ä  6,5  mm. 
lunga,  1  mm.  breda.  Blomstängeln  (hos  ärets  exemplar)  omkr.  60  mm. 
läng,  närä  blomman  försedd  med  tvenne  6,5  mm.  länga,  knapt  0,5  mm. 
breda,  tili  formen  jemnbreda,  spetsiga  skärm,  vid  skUrmen  nedböjd.  Fo- 
derbladen  först  jemnbreda,  sedän  afsmalnande,  omkr.  10  mm.  länga,  2,5 
mm.    breda. 

Blomman  (hos  pressade  exemplar)  säsom  helt  ung  mörkblä,  säsom 
fullt  utslagen  Ijusblä,  kronbladen  mot  basen  hvitaktiga,  det  nedersta  med 
tydliga  mörka  strimmor,  sporren  hei,  3-4  ram.  läng,  2,5  mm.  bred, 
gulhvit,  f.  ö.  lik  blomman  hos   V.    mirdbilis. 

De  kleistogama  blommorna  (hos  exemplar  tagna  den  20  Juni)  äro 
kort  (omkr.  6  mm.)  skaftade  och  hafva  tydligt  om  än  svagt  härigt  fo- 
der,  under  det  att  detta  hos  värblommorna  är  i  det  närmaste  glatt  (jfr. 
Bethke  1.  c.  p.    .5). 

Inga  frukter  hafva  blifvit  anträffade,  ehuru  kleistogama  blommor  ej 
äro  sällsynta,  hvarför  deras  förekomst  är  sannoHk. 


170 

Att  denna  form  stär  närä  V.  mlrabilis,  som  ätVen  vä- 
xer  i  dess  närmaste  granskap,  är  säkert,  da  hela  bloranin- 
gen  och  blommornas  utseende  helt  och  hället  öfvereusstäm- 
mer  med  denna  art.  Emellertid  afviker  den  i  främsta  rura- 
met  genora  härigheten,  som  är  mycket  tätare  än  hos  V.  mi- 
rabilis,  om  äfven  de  enskilda  hären  äro  nägot  kortare,  hvar- 
jemte  bladen  äro  häriga  pä  bäda  sidor.  Bladen  äro  tydligt 
fastare  och  mindre  än  hos  nyssnämda  art,  deras  form  är  ej 
njurlik  säsom  hos  denna,  liksom  äfven  basfiikarne  äro  vida 
mindre.  (Dimensionerna  hos  blad  af  V.  mirabilis,  tagna  den 
9  Jimi,  voro  hos  yngre:  längd  34 — 41  mm.,  bredd  42 — 47 
mm  ,  hos  äldre  resp.  24,5  och  33,5  mm.)  Äfven  är  blad- 
spetsen  vida  mer  riindad,  hvarjemte  blomskärmen  torde  va- 
ra relativt  större.  Dessa  afvikelser  äro  alltför  stora  att 
kunna  förklaras  bero  af  det  torrare  läget,  hvarjemte  i  när- 
heten  pä  nastan  lika  tort  ställe  finnes  V.  mirabilis,  som  i 
allo  öfverensstämmer  med  den  vanliga,  iitom  att  den  är  nä- 
got mindre  tili  växten  V.  silvatica,  som  äfven  växer  i  när- 
heten,  och  hvars  blad  stundom  hafva  likhet  med  den  n  li 
beskrifna  forraens,  afviker  bestämdt  genom  att  bladskaften 
'äro  glatta  (1.  nastan  glatta).  Härighet  och  bladform  hos 
ifrägavarande  form  päminna  deremot  afgjordt  om  V.  rupe- 
stris  Schmidt  (=  V.  arenaria  Äuctt.  sccau/.),  om  än  hären  kan- 
ske  äro  obetydligt  längre.  Härvid  viii  jag  dock  nämna,  att 
jag  ej  i  närmaste  grannskapet  funnit  nägra  exemplar  af  den- 
na art,  ehuru  ä  andra  sidanstäudorten  helt  närä  vore  lämp- 
lig  och  arten  mähända  i  sjelfva  verket  förekommer,  om  än 
senare  pä  äret  nägot  svär  att  särskilja.  Att  formen  är  ste- 
ril  talar  äfven  för  dess  hybrida  ursprung. 

Den  af  Schmalhausen  (se  ofvan)  beskrifna  hybriden  af- 
viker genom  habituel  likhet  med  V.  rupestris  eller  säsom 
S.  kallar  den  V.  a}'enaria,\\\ixxi\\\  kommer,  att  flertalet  blom- 
mor  hos  denna  utgä  frän  stjelken,  liksom  kleistogama  blom- 
mor  saknas;  deremot  tyckes  härigheten  hos  denna  form  va- 
ra nägot  glesare  och  längre.  Bethke  (se  ofvan)  iippgifver 
att  hans  form  är  identisk  med  Schmalhausens,  dock  före- 
kommo  talrika  kleistogama  blommor. 


171 

S.ilix  cinereii  X  phylicaefolia, 

Bland  växter  tagna  af  mig  i  Karkku  socken  i  Sata- 
kunta finnes  bland  annat  en  Salix-hrm  ^),  som  ej  tyckes 
öfverensstämma  med  nagon  hittills  hos  oss  känd  form  af 
detta  slägte.  En  beskrifning  af  densamma,  uppgjord  pä 
stället  somraaren  1884,  torde  derför  vara  pä  sin  plats  ^). 

Fnitex  maximus  feminens.  Cortex  griseus,  subf useus, 
in  statu  juvenili  fusco-Jiavus.  Folia  lanceolata  —  late  lan- 
ceolata,  margine  crenulato;  infra  pallide  vlridia-livida, 
fere  glabra;  supra  pilosiuscula,  vlx  nitida.  Amenta  prae- 
cocia,  ut  credo,  fere  sessilia.  Sqcamae  nigrae,  longe  pilo- 
sae,  duplo  vei  panon  ultra  longiores  qvam  stipes  capsulae. 
Cap)SHlae  ohlonge  conicae,  interdiim  curvatae,  sericeae.  Stg- 
II  stigmatibus  subaeqvantes,  sed  interdum  dimidio  breviores. 

Endast  en  enda  stor  buske  med  honhUngen  har  Vjlifvit  iakttagen  ; 
den  växer  pä  Mäkipää  rustbälls  egor  i  ofvannämnda  socken  vid  nedra 
kanten  af  en  med  mindie  skog  bevuxen  kulle,  stötande  tili  en  kärr-jing, 
som  längre  nedät  öfvergär  tili  fnllkomligt  kärr.  Pä  andra  sidan  den  liär 
teniligen  smala  ängen  finnes  en  stor  skog.  Genom  dessa  olika  ständovter 
finnas  de  flesta  Salices  ganska  närä,  framför  alit  S.  phylicae folia,  som 
finnes  säväl  pä  ängen,  i  karret  och  vid  skogskanten ;  S.  cinerea 
i  skogsbacken  och  pä  karret,  raen  ej  lika  rikligt  och  pä  nägot  längre 
afständ,  ehuru  i  hvarje  händelse  ganska  närä;  S.  caprea  bäde  i  skogs- 
backen och  kanten  af  den  egentliga  skogen;  S.  aurifa  i  karret,  men  pä 
nagot  afständ.  Utom  dessa,  som  här  äro  af  intresse,  finnas  de.^sutom  i 
närheten  S.  myrtilloides,  Lapponum,  myrtilloides  X  aurita  och  allra 
närmast  S.  vagans. 

Sjelfva  busken  är  omkring  4,1  raeteu  hög  och  delad  i  en  stor  mängd 
stammar,  som  växa  ät  olika  häll,  sä  att  dess  omkrets,  en  meter  öfver 
niarken,  är  i  det  närmaste  23  m.  och  redan  vid  markan  de  mest  aflägsna 
staramarna  äro  närä  2  ra.  frän  medelpnnkten.  De  gröfsta  stammarna  — 
omkr.  15  ung.  lika  tjocka,  stä  täti  tillsammans  vid  buskens  medelpunkt 
jemte  nugra  mindre  —  äro  öfver  11  centim.  i  omkrets  nägot  öfver  mar- 
ken.  De  grena  sig  jemförelsevis  föga  närmare  marken,  men  rikligen  nä- 
got   högre    upp.     Barken    i  allmänhet  slät,  gräaktig  med  nägon  skiftniiig 


^)     Jfr  protokollen  för    Ien  1  Mars  och  den  4  Okt.  1884. 

^)  Focke  (se  ofvan)  upptager  ej  nägon  hybrid  emellan  de  om- 
nämde  arterna,  hvaremot  han  p.  365  citerar  Schmalhausen  för  hybriden 
S.  cimrea  x  phylicaefolia  x  viminalis  (jfr  Schmalhausens  ofvan  citera- 
de  uppsats  p.  573).  —  Särskildt  har  jag  ej  i  den  Skandinaviska  literaturen 
fiinnit  nägot  omnämnande  af  denna  form. 


172 

i  brunt,  pä  de  yngsta  grenare  Ijust  bningul.  Nyskotten  äro  oftast  1 1  —  1  ^ 
centira.,  hvilket  dock  vavierar,  sä  alt  luxurierande  skott  blifva  ända  tili 
40  cm.  (ett  t.  o.  ra.  43  cm )  och  dylika  af  22—29  cm.  läugd  ej 
äro  sällsynta,  hvaremot  hoa  de  kovtaste,  längden  nedgär  Unda  tili 
5  cm.  Vid  basen  äro  skotten  ätminstone  äimu  i  medlet  af  Au- 
gusti  alltid  tydligt  häriga,  för  öfrigt  mer  eller  mindre  glatta.  De 
närmast  basen  sittande  bladen  äro  susom  fuUväxta  (  ^^i\n )  mindre,  ofta 
äggrunda  —  omviindt  äggrunda,  (sä  t.  ex.  33  mm.  länga,  största  bredden 

16  mm.  pfi  8  mras  afständ  fran  spetsen)  och  stundom  blifva  diraensio- 
nerna  än  mindre,  resp.  17  och  8  mm.  De  högre  upp  pä  skottet  sittande 
tili  antalet  vida  öfvervägande  bladen  äro  lancettlika  —  bredt  lancettlika, 
med  största  bredden  i  allmänhet  nägot  ofvanom  midten,  afsmalnande  mot 
det  korta  (5  ä  10,  en  gäng  15  mm.  länga)  skaftet.  Bladkanten  är  i  allmänhet 
vägigt  naggad,  ofta  nägot  inviken;  spetsen  stundom  sned.  Dessa  blads 
dimensioner  äro  oftast:  längd  62  —  68  mm,,  bredd  17 — 22  mm.,  men  af- 
vikelser  saknas  ej;  sä  t.  ex.  blir  längden  ända  tili  81  mm.  (med  en  bredd 
af  24  mm.),  hvaremot  ä  andra  sidan  en  serle  af  former  bildar  öfvergäng 
tili  de  nyss  nämda  lägre  ned  sittande  bladen,  (t.  ex.  längd  55  mm.,  bredd 

17  mm.)  Nägon  gäng  blifva  bladen  märkbart  smalare  (vid  vanlig  längd 
af  62  mm.  var  största  bredden  endast  11,5  mm.)  Mera  säilän  päträffas 
blad  af  följande  dimensioner:  längd  79  mm.,  största  bredden  27,5  mm. 
pä  ett  afständ  af  53  mm.  frän  basen;  en  annan  gäng  voro  de  uppmätta 
dimensionerna  resp.  73  och  28  mm  ;  sä  sällsynta  dylika  blad  än  äro,  haf- 
va  de  icke  desto  mindre  en  viss  betydelse,  emedan  de  afgjordt  päminna 
om  bladen  hos  S.  cinerea,  under  det  bladen  i  allmiinbet  tili  sin  form  me- 
ra likna  den  hos  S.  phylicaefolia.  För  öfrigt  äro  bladen  pä  undra  sidan 
hvitaktigt  gröna  med  dragning  i  blätt,  starkt  ädriga,  pä  medelnerven  na- 
stan alltid  svagt  häriga,  eljes  glatta;  pä  öfre  sidan  äter  svagt  häriga,  na- 
stan utan  glans.  Nägra  af  de  tidigaste  bladen  synas  dock  vara  pä  öfre  si- 
dan i  det  närmaste  glatta.  Stipler  finnas  i  de  flesta  fall,  ehuru  af  olika 
storlek  och  delvis  temligen  snart  afFallande,  (en  del  funnos  dock  qvar  än- 
nu  den  16  angusti),  oftast  hafva  de  formen  af  ett  haift,  bredt  hjertlikt 
—  njurlikt  blad  (1,5  mm.  länga,  2,5  mm.  breda  eller  2  mm.  1.  med  .sam- 
ma  bredd,  de  största  2,5  mm.  länga,  5  mm.  breda). 

Busken  blommar  säväl  enl.  analogi  som  efter  hvad  jag  frän  tidi- 
gare  är  kan  erinra  raig  pä  bar  qvist.  Hängena  voro  ätminstone  1884 
högst  rikliga,  nastan  oskaftade  eller  ytterst  kort  skaftade,  bladlösa,  endast 
med  6—8  ofta  snart  förvissnande  fjäll  vid  basen,  för  öfrigt  tätblommiga. 
Säsom  fullbildade  äro  de  i  allmänhet  35  ä  38  mm.  länga.  I  allmänhet 
var  ett  stort  antal  frukter  felslaget,  i  det  att  största  antalet,  som  jag  ob- 
serverade  pä  ett  hänge,  var  125,  hvaraf  dock  minst  10  voro  sä  smä,  att 
de,  ehuru  mera  utväxta  än  de  fullkomligt  felslagna,  dock  föreföllo  nog 
osäkra;  i  ett  annat  lika  stort  hänge  räknade  jag  endast  86  utbildade  fruk- 
ter, alla  öfriga  voro  felslagna.  Hos  de  mindre  endast  20  ä  24  mm.  län- 
ga   hängena    är    antalet    felslagna    frukter  än  större,  sä  att  stundom  alla 


173 

iiro  odugliga,  en  annan  gäng  fanns  endast  4  utväxta  fröhus  o.  s.  v. 
Kapslarne  kortskaftade,  oinkr.  9  mm.  langa,  inberäknadt  ssiväl  skaft  som 
stift,  aflängt  kägellika,  stundom  nägot  krökta,  fint  silkeslndna  och  der- 
igenom  pä  afständ  svagt  hvitglänsande  med  dragning  i  grönt.  Skaflet 
ilr  ungefäi-  dubbelt  su  längt  som  honingsglandelu,  men  knapt  hälften  sä 
längt  som  hiingefjället,  som  är  svart,  länghärigt.  Stiftet  ungefär  af  miir- 
kenas  längd  eller  nägot  kortare,  hvilket  dock  varierar,  su  att  det  stun- 
dom är  endast  hälften  sä  lungt.  Market  sora  vanligt  tväklufvet,  men  fli- 
karne  nägon  gäng,  om  än  säilän,  ätei-  2-delade.  Äfven  i  de  utvecklade 
fröhusen  funnos  (^^|vi)  endast  1   ä  2  frön,    stuodom    sugs  endast  fröfjun. 


Att  denna  form  är  en  hybrid  synes  lätt  och  bekräftas 
dessutom  af  det  stora  antalet  felslagna  frukter.  Likasä  är 
det  tydligt  att  S.  phyUcacfoUa  ingär  i  densarama.  Frän 
denna  skiljer  den  sig  dock  genom  att  den  karakteristiska 
hvitbläa  färgen  pä  bladens  undre  sida  är  vida  svagare,  lik- 
som  att  bladen  svartna,  eller  ätminstone  mörkna  vid  tork- 
ning.  Särdeles  de  iinga  bladen  och  qvistarna  äro  dessutom 
häriga.  Fröhusen  äro  afgjordt  mindre,  men  vida  mera  hä- 
riga  än  hos  den  i  trakten  allmänna  formen  af  sistnämda 
art;  deras  skaft  äro  nägot  längre,  isynnerhet  proportionsvis, 
hvaremot  stiften  äro  betydligt  kortare.  Hängefjällets  här 
äro  dessutom  nägot  kortare.  —  Den  resliga  växten  skuUe 
tala  för  att  S.  caprea  skulle  ingä  i  densamma,  men  enligt 
D:r  Kihlman  äro  säväl  beskrifning  som  figur  pä  hybriden 
S.  caprea  X  phylicaefoUa  alldeles  afvikande,  hvarjemte  man 
bör  komma  ihog  att  hos  hybriderua  ofta  de  vegetativa  de 
larne  äro  starkt  utvecklade.  Dessutom  raärkes  att  i  skogs- 
brynet  midt  emot  finnas  par  buskar  eller  kanske  snarare 
träd  af  S.  phijUcaefolia.  som  äro  omkr.  6  m.  höga  och 
der  stammen  15  centim.  öfver  roten  är  35  centim.  i  om- 
krets.  Likasä  sägs  i  karret  buskar  af  S.  cuterea,  som  äro 
minst  3  meter  höga.  Bladens  nägon  gäng  sneda  spets,  de- 
ras skrynklighet  liksom  fröhusets  utseende  päminna  om  S. 
n  urita,  hvilken  jag  äfven  en  tid  ansäg  vara  den  andra  af 
föräldrarna,  men  häremot  talar  bladformen,  som  i  detta  fall 
enligt  min  äsigt  borde  vara  afgjordt  kortare;  likasä  ärba;- 
ken  nägot  Ijusare,  än  hos  6'.  phylicaefoUa,  under  det  den 
hos    S.    aurifa,    säsom  kändt,  är  tydligt  brun  eller  t.  o.  m. 


174 

mörkbrun  ^).  Äfven  nyskotten  tala  för  S.  ci  n  e  rea,  da  de  alltid  äro 
tydligt,  om  änsvagt,häriga,äfvensomjemförelsevislänga.  Idet- 
ta  afseende  gjorde  jag  ( ^^vu)  följ.  iakttagelser.  Hos ^S*.  j^hylicae- 
folia  var  den  vanliga  längden  af  nyskotten  8  ä  10  cm.,  dock 
mycket  varierande  sä  att  15 — 20  centim.  ej  voro  sällsynta 
och  ett  var  ända  tili  53  cm.,  alla  fullkomligt  glatta.  Hos 
äldre  exemplar  af  S.  cinerea  var  längden  ungefär  densam- 
ma,  snarare  t.  o.  m.  mindre,  ehuru  den  hos  yngre  exemplar 
är,  säsom  kändt,  vida  större,  vanl.  omkr.  30  cm.,  nnder 
det  40  ä  50  ej  äro  synnerligen  sällsynta.  Hos  S.  a  urita  är 
den  vanl.  längden  5  ä  6  cm.  och  de  längsta  jag  uppmätte 
(da  rotskott  ej  togos  i  räkningen)  12  a  16  cm.,  för  öfrigt 
äro  de  svagt  hariga,  men  tydligt  bruna.  Äfven  päminna 
nägra  blad,  säsom  ofvan  blifvit  päpekadt,  tydligt  om  S.  ci- 
nerea, om  än  flertalet  liknar  dem  hos  S.  phylicaefolia. 


Sedän  ofvanstäende  beskrifning  redan  var  uppgjord, 
säg  jag  äfven  i  Karkku,  men  ä  Kauniais  egendom  pä  stran- 
den  af  Pilkkalahti  vik  d.  20  Augusti  minst  3  buskar,  som 
i  afseende  ä  bladformen  helt  och  hället  liknade  den  nyss 
beskrifna  hybriden,  om  än  härigheten  var  nägot  starkare. 
Här  var  dessutora  härstamningen  tydligare,  ty  S.  cinerea 
var  den  förherrskande  arten  pä  stranden.  S.  ijhylicaefolia 
fanns  äfven,  men  för  öfrigt  säg  jag  i  grannskapet  ej  nägon 
annan  art  än  S.  j^eutandra.  Pä  nägot  afständ  växa  dock 
S.  caprea  och,  om  jag  ej  misstager  mig,  S.  nigricans.  — 
Tilläggas  mä,  att  utom  de  nämda  buskarne  finnes  en,  som 
troligen  tillhör  S.  cinerea,  men  dock  nägot  päminner  om  hy- 
briden, och  en  annan,  som  äfven  nägot  liknar  denna,  men 
har  helt  korta,  ludna  ärsskott  och  fiertalet  af  bladen  pro- 
portionsvis  vida  bredare  (längd  35 — 48  mm.,  bredd  20  -  26 
mm.)  med  oftast  sned  spets.  Huruvida  här  föreligger  S. 
aurita  X  phijlicaefolia,  torde  dock  vara  omöjligt  att  afgöra 
utan  hangen. 


')     Dessutom  är   S.  aurita    X  phylicaefolia,  utminstone  sudan  den 
beskrifves  af  Scliriialhausen  1.  c.  571,  alldeles  afvikande. 


(Meddel.  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  fennica,  11:  1885.) 


Internationelt  ornitologiskt  samarbete 

och  Finlands  andel  deri. 

Ett  npprop  tili  kännareue  af  Finlands  foglar. 

Af 
J.  A.  Palmen. 

Särskilda  gänger  hafva  värt  lands  fogelkännare  blifvit 
iil^pmanade  att  i  olika  trakter  anställa  iakttagelser  rörande 
fogelfaunans  sammansättning  af  olika  arter,  dessas  mera  eller 
mindre  ymniga  förekomst,  flyttnings-  och  fortplantningstider 
ra.  m.,  samt  att  meddela  iippgifter  härom  tili  allmännare 
kännedom.  Dä  ett  liknande  upprop  göres  uti  det  efterföl- 
jande,  gäller  det  dock  ej,  säsom  förr,  att  befrämja  nägot 
arbete  af  mera  enskild  art,  utan  föreligger  ämnet  oss  nu 
som  en  internationel  pligt. 

Pä  grund  af  uppdrag  frän  en  för  ändamälet  bildad 
internationel  komite  meddelas  nemligen  längre  fram  pro- 
grammet  för  den  utredning,  som  bör  anskaifas  inom  värt  om- 
räde  (B).  Da  härigenom  undersökningen  träder  i  ett  nytt  skede, 
kännetecknadt  genom  ett  planmässigt  samarbete  med  andra 
länders  sakkunnige,  synes  det  icke  vara  olämpligt  att  först 
kasta  en  äterblick  pä  frägans  utveckling  säväl  i  dess  all- 
mänhet,  som  särskildt  pä  värt  hemlands  andel  deri  (A). 

Tillfället  synes  dessutom  vara  gynsamt  att  i  samman- 
hang  härmed  offentliggöra  en  pian  för  topografisk  undersök- 
ning  af  fogelfaunan  i  värt  lands  särskilda  delar  (C).  Uti 
enskilda  fall  har  planen  redan  visat  sig  vara  icke  olämplig 
säsom  ledträd  för  observatörer ;  mähända  kiinde  den  oflent- 
liggjord  vara  tili  nytta  i  flere. 


176 


A.     Om  uppkomsten  och  utvecklingen  af  samarbetet  rörande 
foglarnes  flyttningar  och  utbredning. 

Ehuru  man  sedän  uräldriga  tider  vetat,  att  största 
delen  af  nordens  foglar  om  hösten  flytta  tili  varmare  länder, 
har  kunskapen  om  sjelfva  förloppet  af  dessa  flyttningar  skri- 
dit  framät  endast  mycket  längsamt.  I  midten  af  förra  seklet 
manade  Linne  att  närmare  gifva  akt  pä  fenomenet  samt  att 
anteckna  data  härom,  och  hans  uppmaning  följdes  af  gan- 
ska  mänga,  särdeles  uti  vara  nordiska  bygder.  Men  feno- 
menet var  alltför  omfattande  och  inveckladt  för  att  kunna 
hastigt  öfverblickas  och  utredas.  Annu  under  förra  hälften 
af  innevarande  sekel  saknades  derför  positiv  utredning  af 
vigtiga  omständigheter,  t.  ex.  om  fogelarternas  vinterstatio- 
ner,  medan  tvärtom  mängen  sällsam  fördom  segt  bibehöU 
sig,  exempelvis  folktron  om  svalornas  öfvervintring  pa  sjö- 
bottnen.  Nägon  insigt  uti  fenomenet  erhöUs  dock  smä- 
ningom,  genom  att  enskilda  personer  »tili  nyttig  och  nöjsam 
sysselsättning»  samlade  iakttagelser.  Men  da  dessa  voro 
bäde  fa  och  spridda,  kunde  undersökningen  blifva  hvarken 
omfattande  eller  planmässig. 

Snart  rönte  dock  naturalhistoriens  mälsmän  frän  andra 
vetenskapers  sida  impuls  tili  metodiskt  samarbete.  Fysikerne 
ädagalade,  att  de  elektriska  fenomenen  vid  jordytan,  likasä 
meteorologerne,  att  väder  och  vind  icke  lato  sig  bedömas 
uttömmande  endast  pä  grund  af  iakttagelser  inom  ett  sä 
litet  omräde,  som  det  en  enskild  observator  kan  undersöka. 
Fenomenens  stora  geografiska  utsträckning  fordrar  nemligen 
samtidiga  observationer  pä  talrika  ställen;  och  först  behand- 
lingen  af  dessa  iakttagelser  gemensamt  kan  gifva  oss  ett 
begrepp  om  fenomenets  verkliga  förlopp.  Utan  kännedom 
af  sjelfva  förloppet  uter  är  det  omöjligt  att  leda  i  bevis  feno- 
menets lagbundenhet,  att  utieda  dess  naturliga  orsaker  och 
dymedelst  exakt  förklara  detsamma.  Under  1830-talet  för- 
anstaltade  derföre  Celsius,  Graham,  Humboldt  och  Gauss  om- 
fattande undersökningar  inom  jordfysikens  omräde,  och  me- 


177 

teorologerne  inslogo  en  likartad  riktning.  Pä  begge  hallen 
gjordes  vigtiga  framsteg  i  kännedoraen  af  de  fysisk-meteoro- 
logiska  naturfenomenens  beskaffenhet. 

Vid  dessa  undersökningar  lag  närä  tili  hands  att  taga 
de  periodiska  fenomenen  ocksa  uti  växt-  ooh  djurverlden  i 
betraktande;  en  växts  blomning  och  en  flyttfogels  ankomst 
tili  en  ort  visade  sig  nemligen  bero  af  de  pä  orten  rä- 
dande  klimatiska  vilkoren  och  vore  säledes  ett  slags  uttryck 
deraf.  Men  materialet  af  sädana  iakttagelser  var  ännu  för 
knapt  för  att  tilläta  jemförelser;  det  mäste  först  insaralas. 
Tanken  att  verkställa  detta  enligt  den  pian,  som  följts  vid  iakt- 
tagelserna  rörande  de  fysiska  och  meteorologiska  problemen, 
uppiann  derför  sjelfmant  hos  dera,  som  forskade  häruti.  Den 
bekante  belgiske  vetenskapsmannen  Que telet  uppfordrade 
är  1841  tili  anställande  af  omfattande  och  planmässiga  iakt- 
tagelser äfven  af  vexlingarna  uti  den  organiska  naturen. 
Pä  grund  häraf  uppgjorde  hans  landsman,  ornitologen 
de  Selys  Longchamps,  ett  projekt  härom,  hvilket  bl.  a.  af- 
säg  ocksä  foglarnes  flyttningar,  och  belgiska  Vetenskapsaka- 
demien  befordrade  frägans  fortsatta  iitveckling.  Naturhistori- 
kerne  begynte  nu  med  ny  ifver  samia  data  uti  de  flesta 
länder    och    hafva    fortsatt    dermed    ända  tili  senaste  tider 

Hvad  särskildt  beträifar  Finland,  hafva  frägorna  om 
den  lefvande  naturens  ärligen  upprepade  företeelser  blifvit 
härstädes  längt  ifrän  försummade  ^).  Redan  Linnes  upprop 
slog  an.  Hedern  att  tili  och  med  nägot  före  detsamma  hafva 
begynt  observera  och  anteckna  tillhör  prof.  Leche  i  Äbo 
och  kyrkoherden  Mathesius  i  Pyhäjoki,  hvilka  antagligen 
frän  är  1749  fortsatt  dermed  ätskilliga  är.  Under  senare 
hälften  af  samma  ärhundrade  gjordes  anteckningar  af  Ju- 
stander  i  Äbo-trakten  ären  1780 — 85,  af  Julin  i  Uleäborg 
1784—87,  af  Radloff  pä  Äland  1790—93,  af  M.  Castren  i 
Kemi  1793—99  och  af  S.  Castren  i  Utsjoki  1795  och  1797.  Un- 


^)  Närmast  följande  uppgifter  äro  tagna  ur:  A.  Moberg,  Natu- 
ralhistoviska  daganteckningar  gjorda  i  Finland  ären  1750 — 1845.  (Notiseu 
m-  Skpts  p.  F.  &  Fl.  fenn.  förh.  III,   1857). 

12 


ns 

der  förra  hälften  af  värt  sekel  gjorde  likasä  dr  W.  Äkerman 
1803—24  observationer  i  Tavastehus-trakten,  dr  Granberg 
1818-42  pä  Äland,  prosten  E.  J.  Frosterus  1826—39  pä 
Karlö  ooh  prosten  J.  Fellman  1833 — 49  uti  Lappajärvi.  Vi- 
dare  har  Finska  Hushällningssällskapet  i  Äbo  samma  tid 
värdat  sig  om  insamlandet  af  uppgifter  frän  olika  hali. 

Intresset  för  saken  aftjnade  tyvärr  dock  sniäningom, 
men  fann  lyckligtvis  en  ny  förespräkare  i  fysikern  prof  G.  G. 
Hällström,  som  verksamt  arbetat  i  nyss  nämnda  sällskap. 
Uppropen  fran  utlandets  fysiker  och  meteorologer  eggade 
honom  tili  ny  verksamhet,  och  efter  honom  fortsatte  prof. 
J.  J.  Nervander  i  samma  riktning;  under  är  1846  anstäldes 
sälunda  »klimatologiska  iakttagelser*  pä  närä  100  ställen 
inom  Finland.  Säsom  bekant  stär  slutligen  samtiden  i  tack- 
samhetsskuld  hos  en  efter  de  ofvan  närande  följande  pro- 
fessor  i  fysik,  statsrädet  A.  Moberg,  för  att  icke  blott 
alla  iakttagelser  frän  1750  tili  1845  bHfvit  sammanstälda 
och  offentliggjorda  i  det  ofvan  citerade  arbetet,  utan  äfven 
hela  följden  af  de  tili  Finska  Vetenskaps-Societeten 
insända  iakttagelserna,  ända  tili  den  dag  som  är,  blifvit  uti 
dess  skrifter  offenthggjord  uti  ett  större  arbete  ^)  och  Here 
ärliga  sammandrag.  Under  de  senare  ären  har  en  större 
lifaktighet  vid  iakttagelsernas  anställaude  föranledts  jem- 
väl  genom  ätgärd  af  Sällskapet  pro  Fauna  et  Flora  fennica. 

Genom  alla  dessa  anordningar  kan  Finland  förevisa 
längre  tidsserier  af  dyhka  observationer  än  kanske  nägot  annat 
land.  Värt  land  har  allenast  under  ären  1846 — 55  lemuat 
2/3  sä  mycket  iakttagelser,  som  Ryssland  frän  samma  och 
föregäende  tidrymd,  och  derigenom  kunnat  med  2/5  bidraga 
tili  det  material,  som  legat  tili  grund  för  det  enda  hittills 
vägade  försöket  att  ur  flyttningsdata  frän  ett  stort  omräde 
ernä  allmänna  vetenskapliga  resultat  rörande  fenomenet,  nem- 
ligen  Middendorffs  »Isepiptesen  Russlands».    Den  celebre 


^)  A.  Moberg,  Klimatologiska  iakttagelser  i  Finland,  föranstal- 
tade  och  utgifna  af  Finska  Vetenskaps-Societeten.  I,  Naturalhistoriska 
anteckningar.     Helsingfors  1860.     (Bidr.  t.  Finlands  Naturk.   Hft  7). 


författareu  päpekar  ocksä,  att  detta  »antyder  en  betydande 
bildningsgrad  uti  knappt  anad  utsträckning  i  Finlands 
ödsliga  nejder»,  och  betygar  sitt  erkännande  och  sin  beun- 
dran  för  dem  sora  sammanbragt  iakttagelsenia.  — 

Det  har  säledes  värit  fysiker  och  meteorologer  som 
gett  uaturalhistorikerne  uppslag  att  i  större  omfäng  och  efter 
bestämd  pian  samia  observationer  om  den  lefvande  natu- 
rens  ärliga  vexlingar.  De  förre  hafva  äfven  underkastat 
materialet  matematiska  beräkniugar ;  och  begripligt  nog  hafva 
de  dervid  i  främsta  rummet  afsett  sinä  egna  spörjsmäl,  kli- 
matet  pä  olika  orter,  samt  behandlat  materialet  i  enlighet 
härmed.  Vanligen  kallar  raan  ocksä  iakttagelserna  »klima- 
tologiska». 

Men  de  observerade  naturalhistoriska  fenomenen  äro 
värdemätare  icke  uteslutande  för  frägor  iir  den  fysiska  geo- 
grafin.  Växten  och  djuret  äro  lifegande  varelser,  och  de 
observerade  fenomenen  äro  uttryck  främst  af  vexlingarna  i 
deras  eget  lif.  Säsom  sädana  benämner  man  observatio- 
nerna  äfven  »fenologiska».  Materialet  häraf  äger  säledes  för 
naturalhistorikern  ett  annat  intresse  än  för  fysikern,  ty  det- 
samma  kan  leda  tili  utredning  af  alldeles  egenartade  spörjs- 
mäl, beroende  af  egna  synpunkter  och  metoder.  Mä  det 
tillätas    att   tili  belysande  häraf  framlägga  ett  par  exempel. 

För  trettio  är  sedän  uttalades  —  uppenbarligen  under 
pätryckning  af  den  tidens  upptäckter  angäende  den  animala 
och  jordmagnetismen  —  den  äsigt,  att  den  flyttande  fogeln 
hölle  sig  i  magnetiska  meridianens  riktning;  hon  vore  med 
andra  ord  att  förliknas  vid  en  flygande  magnet.  Under  in- 
flytandet  äter  af  senare  tiders  upptäckter  om  lagbunden- 
heten  i  stormarnes  rörelser  pästär  ännu  i  denna  dag  män- 
gen  ornitologisk  skriftställare,  att  flyttfogeln  under  sinä  fär- 
der  hufvudsakligen,  eller  t.  o.  m.  uteslutande,  beror  af  vin- 
dens  riktning  uti  de  luftskikt,  dit  hon  höjt  sig.  I  begge 
fallen  skulle  säledes  fogeln  endast  helt  mekaniskt  flyga;  der- 
under  skulle  hon  ofrivilligt,  som  röken  ur  en  skorsten,  som 
stoftet  frän  en  vulkan,  eller  som  en  luftballong  utan  ledning, 
endast    drifva  med  vinden.     Om  verkligen  flyttningen  ginge 


180 

sälunda  för  sig,  vore  hela  fenomenet  (förutom  sjelfva  för- 
mägan  att  halla  sig  i  luften  flygande)  sannerligen  endast  ett 
fysikaliskt  prohlem,  —  visserligen  ett  af  stor  geografisk  ut- 
sträckning,  men  i  alla  fall  ett  ganska  enkelt.  lakttagelserna 
kunde  da  äfven  bearbetas  säsom  vid  andra  problem  ur  den 
fysiska  geografin,  exempelvis  säsom  de  om  stormarnes  fort- 
gäng  eller  temperaturens  stigande. 

Emellertid  är  den  pä  flyttning  stadda  fogeln  hvar- 
ken  ett  stycke  död  materia  eller  en  viljelöst  af  vinden 
bortförd  varelse.  Visserligen  underlyder  han,  likasom  hvarje 
död  eller  lefvande  kropp,  fysiska  lagar,  ty  han  kan,  exem- 
pelvis af  stormar,  kastas  frän  land  langt  ut  pä  oceanen. 
Men  normalt  och  karakteristiskt  för  flyttningen  är  det  tvärt- 
om,  att  fogeln,  om  han  ej  diikar  un  der  för  öfvermäktiga 
svärigheter,  i  trots  af  en  del  missgynnande  omständigheter 
kan  sjelf  söka  sig  sin  väg;  ty  han  kan  i  mon  af  förhällandena 
sjelf  väljä  tid  för  uppbrott,  han  antingen  fortfar  att  färdas 
eller  rastar  efter  sitt  behof,  inslär  den  riktning  han  finner 
för  godt  och  iippsöker  de  trakter,  der  han  trifves.  Det  är 
säledes  fogelns  eget  skaplynne,  lefnadsvanor  och  erfarenhet 
som  närmast,  och  pä  ett  för  hvarje  art  karakteristiskt  sätt, 
bestämmer  flyttningens  förlopp;  de  yttre  meteorologiska  vil- 
koren  äro  härvid  endast  mer  eller  mindre  vigtiga  biomstän- 
digheter. 

Meteorologen  begagnar  säledes  iakttagelserna  om  de  fe- 
nologiska  fenomenen  säsom  medel  för  att  utreda  sitt  problem, 
klimatet.  Naturalhistorikern  äter  begagnar  samma  iaktta- 
gelser  för  fenomenets  egen  skull:  han  viii  lära  kanna  de  oli- 
ka  arternas  sätt  att  lefva,  deras  beroende  af  yttre  lifsvilkor 
och  af  säregna,  hos  djuren  sjelfva  inneboende  krafter,  — 
korteligen  deras  lif.  Detta  hiologiska  jjrobleni  är  nägot  an- 
nat, och  betingas  af  annat,  än  de  förut  berörda  fysikaliska 
problemen. 

Fattas  de  fenologiska  fenomenen  sälunda  frän  natu- 
ralhistoriens  egen  ständpiinkt,  sä  mäste  ocksä  undersöknin- 
gen  af  dem  gcstalta  sig  annorlunda  än  vid  frägor  af  rent 
klimatologisk    art.     Nägon  allmänt  giltig  metod  finnes  dock 


181 

Mr  lika  litet,  soin  vid  andra  koraplicerade  fenomen,  utan 
mäste  undersökningssättet  helt  och  hället  bero  af  hvarje 
frägas  natur. 

Växten  är  bunden  vid  sin  torfva  och  beror  derför  i 
hög  grad  af  de  omgifvande  klimatologiska  förhällandena. 
Undersökningen  om  dess  utveckling  kan  visserligen,  ätmin- 
stone  i  nägon  mon,  gestalta  sig  sa,  som  om  klimatologi- 
ska värmeproblem,  men  mäste  dock  utföras  med  särskild 
hänsyn  tili  objektets  beskaffenhet  af  lefvande  varelse.  Man 
kan  exempelvis  genom  linjer,  uppdragna  pä  kartan  likasom 
isotermerna,  angifva  orterna  der  en  viss  fas  af  fenomenet 
inträffar  samtidigt ;  likasä  kan  man  äskädliggöra  fenomenets 
utveckling  om  vären  genom  dessa  linjers  successiva  fram- 
ryckande  emot  norden.  Dervid  kan  det,  säväl  vid  den  me- 
teorologiska  som  den  fenologiska  företeelsen,  inträflfa,  att 
den  fas,  som  en  viss  linje  angifver,  pä  enstaka  orter  begyn- 
ner  redan  förr,  än  den  successivt  annalkande  linjen  dit  fram- 
tommer;  ty  lokala  förhällanden  kunna  här  vara  gynsamma 
och  växten  deraf  i  sin  utveckling  päskyndas.  Nägot  dylikt 
kan  äfven  inträffa  vid  fortskridandet  af  fysiologiska  fenomen 
hos  djur,  exempelvis  insekters  metamorfos,  fortplantnings- 
driften  hos  foglarne,  m.  m. 

Men  nägonting  dylikt  kan  aldrig  inträffa  vid  fräga  om 
foglarnes  flyttningar.  Ty  frltt  rörllga  individer  tränga  här 
framät;  och  hvarhelst  nägra  af  dem  visa  sig  pä  en  punkt 
framom  sjelfva  fronten,  mäste  de  hafva  färdats  dit  genom 
orter  deremellan.  När  vi  vilja  undersöka  fenomenet  af  fog- 
larnes flyttningar,  sä  föresätta  vi  oss  att  ernä  utredning  just 
om  denna  fogelindividernas  färd  genom  vissa  orter,  säledes 
deras  flyttningsvägar  i),  äfvensom  tiden,  dä  hvarje  ort  pas- 
seras,  och  för  öfrigt  sättet  huru  färden  blifvit  utförd. 


^)  Denna  och  öfriga  i  det  följande  anförda  punkter  har  jag  när- 
mare  berört  uti  nägra  afhandlingav.  Om  foglarnes  flyttningsvägar  (Hel- 
singfors 1874) ;  iJber  die  Zugstrassen  der  Vogel  (Leipzig  1876) ;  Zur  Dis- 
•cusslon  iiber  die  Zugstrassen  (Cabanis  Journal  fiir  Ornithologie  1879); 
Antwort  an  Herrn  E.  v.  Homeyer  beziiglicli  der  ,,Zugstrassen  der  Vogel" 
(Helsingfors,  Leipzig,  1882). 


182 

Enligt  detta  betraktelsesätt  mäste  undersökningen  af 
ilyttningsfenomenets  förlopp  utgä  fran  fastställandet  a/dess 
(jeografiska  sida,  alltsä  frän  en  granskning  af  alla  de  orter, 
der  en  fogelart  blifvit  under  flyttning  anträffad,  och  der  hon 
säledes  bevisligen  färdats  fram.  När  härigenom  vägarne 
blifvit  utredda,  kau  frägan  om  tidsförloppet  m.  m.  upptagas 
tili  granskning. 

Emellertid  har  man,  —  i  följd  af  den  gängse  fysika- 
liska  uppfattningen  iitaf  hela  fiyttningsfenomenet,  eller  ät- 
minstone  af  det  föreliggande  materialet  af  »klimatologiska 
iakttagelser»  —  trott  sig  kunna  behandla  frägan  i  fuUt  mot- 
satt  riktning;  man  har  velat  frän  de  upptecknade  ankomst- 
dagarne  sluta  tili  riktningen  eller  vägsträckan,  som  en  fo- 
gelart följt.  Af  antydda  skäl  har  man  dervid  användt  un- 
gefär  samma  undersökningsmetod,  som  vid  fräga  om  vär- 
meproblem. 

Vid  ett  försök  (Middendorff)  hafva  pä  kartan  alla 
de  orter  blifvit  med  linjer  (isepipteser)  förbundna,  dit  en 
fogelart  ankommer  liktidigt;  vinkelrätt  emot  dessa  bägiga 
linjer  skulle  flyttningsriktningen  pä  hvarje  ort  sträcka  sig, 
och  kombinationerna  af  dylika  vertikaler  skulle  säledes  an- 
gifva  flyttningens  geografiska  förlopp,  d.  v.  s.  vägen.  Me- 
toden  är  användbar  endast  under  förutsättning,  att  arten 
verkligen  pä  hvarenda  punkt  af  omrädet  flyttar  likformigt 
fram,  alldeles  sä,  som  en  cyklons  framfart  öfver  vissa  länder 
förutsätter  atmosferens  tillvaro  derstädes.  Men  just  sjelfva 
förutsättningen,  att  fogelarten  flyttar  fram  öfverallt  likformigt, 
är  ogiltig;  ty  den  är  icke  bevisad,  om  man  ocksä  i  en 
del  fall  har  skäl  att  antaga  en  viss  grad  af  likformig- 
het  kunna  förekomma,  ätminstone  inom  begränsade  omräden. 
Tvärtom  vet  man  med  bestämdhet,  att  det  finnes  fogelarter, 
som  under  flyttning  anträffats  iiteshitande  inom  väl  begrän- 
sade bälten,  men  icke  emellan  dem;  för  dylika  arter  fä  ise- 
pipteserna  alldeles  icke  dragas  i  en  fortsättning  öfver  mellan- , 
rummen,  eller  ätminstone  mäste  sjelfva  slutsatsen  angäende 
flyttningsriktningen  medgifvas  här  vara  fullt  obefogad.  Sä 
länge  man  emellertid  icke  utredt,  hvilka  enskilda  delar  af  en 


183 

sälunda  kontinuerligt  uppdrageu  isepiptes  äro  helt  chimä- 
riska,  och  hvilka  ega  reell  betydelse,  mäste  samtliga  dess 
delar  förblifva  mer  eller  mindre  probleraatiska.  I  sin  helhet 
kan  en  dylik  isepiptes  visserligen  underlätta  öfversigten  af 
tidsmomenten  för  fogelartens  fiyttning  pä  olika  orter;  men 
den  kan  ej  lemna  nägon  tillförlitlig  gi-und  för  slutledning 
angäende  sjelfva  vägsträckorna. 

Här  säsom  vid  hvarje  vetenskaplig  forskning  mäste 
nemligen  materialet,  hvartill  man  vänder  sig,  valjas  med 
hänsyn  tili  frägan,  som  skall  afgöras.  Det  fenologiska  ma- 
terialet (tidsuppgifterna)  svarar  direkt  endast  pä  frägor  om 
tidsförloppet.  Ofvanför  blef  redan  antydt,  att  frägan  härom 
kan,  med  hopp  om  framgäng,  upptagas  tili  pröfning  först 
da,  när  fiyttningsvägens  sträckning  blifvit  för  en  fogelart  iit- 
redd;  och  för  att  lösa  denna  rent  djurrjeografiska  fräga  mä- 
ste vi  vända  oss  tili  iakttagelserna  om  fogelfaunans  sam- 
mansättning  pä  olika  orter.  det  faunistiska  materialet. 

Det  lider  intet  tvifvel  att  genom  lämplig  behandling 
af  detta  material  ^)  en  viss  utredning  af  fogelarternas  flytt- 
ningsvägar  kan  erhällas;  betraffande  sjelfva  metoden  härvid 
mä  hänvisas  tili  de  nyss  citerade  afhandlingarna.  För  att 
dock  det  faunistiska  materialet  skall  vara  användbart,  mä- 
ste det  fylla  vissa  oeftergifliga  vilkor:  uppgifterna  skola  vara 
pälitliga,  tillräckligt  detaljerade  och  talrika.  Tyvärr  kan 
dock  af  egen  erfarenhet  intygas,  att  läugt  ifrän  alla  fauni- 
stiska arbeten  motsvara  dessa  vilkor. 

Uti  Stora  och  allmänt  berömda  arbeten  uppgifves  ofta, 
att  den  eller  den  arten  finnes  sä  eller  sä  ymnigt  uti  »norra 
Europa»,  »norra  Tyskland»  eller  dylikt,  utan  augifvande  af 
talrika  enstaka  fyndorter.  För  vär  frägas  utredning  är  det 
dock  af  genomgripande  vigt  att  fä  veta,  huruvida  en  art  an- 


^)  Man  inser  utan  vidare,  att  det  här  gällei-  kombination  af  or- 
ter, der  arten  anträfFats  under  flyttning.  Att  sammanbinda  de  närmast 
hvarandra  liggande  häckningsorterna^  för  att  kartografiskt  konstruera 
flyttningsvägar  (Schier,  Die  Zugstr.  d.  Vogel  in  Böhmen,  uti  Blätter  d. 
Böhm.  Vogelschutz-Verein  in  Prag,  1881—1882),  röjer  ett  missförständ 
af  hela  frägan  och  leinnar  resultat  derefter. 


184 

träffas  regelmässigt  t.  ex.  blott  vid  yttersta  rauden  af  en 
kust,  eller  jemväl  nägra  fa  eller  mänga  mii  inat  land.  Ju 
allmännare  och  mera  sväfvande  uppgifter  ornitologiska  ar- 
beten  meddela,  desto  ringare  betydelse  ega  de  derför  i  före- 
varande  fall.  Deremot  ^),  om  obetydliga  afhandlingar  inne- 
hälla  noggranna  detalj uppgifter,  hvarje  frän  ett  litet  omräde 
—  frän  ju  talrikare  hali,  desto  bättre  — ,  sä  kan  pä  dem 
nägon  slutsats  byggas.  Finnas  dylika  samlade  i  en  sär- 
skild  landsfauna,  sä  underlättas  forskningen  om  flyttnin- 
garna  ofantligt.  Goda  lokalfaunor  bilda  alltsä  de  yttersta 
rotspetsarne  för  zoogeografisk  forskning  och  äro  derigenom 
synnerligen  värdefulla. 

Äro  detalj  erade  iakttagelser  sälunda  af  vigt  för  be- 
stämmaudet  af  flyttningens  rent  geografiska  sida,  sä  äro  sä- 
dana  af  än  större  betydelse,  när  derefter  kommer  i  ordnin- 
gen  att  utreda  de  successiva  tider,  hvarunder  en  fogelart  be- 
finner  sig  pä  de  successiva  vägstyckena.  Medeltal  af  talrika 
ars  observationer  pä  samma  ort,  eller  ock  data  frän  talrika 
närliggande  orter  under  ett  och  samma  är  —  alltsä  ett  rikt 
material  af  fenologiska  iakttagelser  —  äro  dä  rätta  grun- 
den  för  uudersökningen. 

Det  följer  sedän  att  taga  i  betraktande  fogelartens  be- 
roende  af  vägens  topografiska  beskaffenhet  i  dess  helhet  el- 
ler längs  vissa  sträckor,  tillgängen  derstädes  pä  lämpliga 
rastplatser,  de  meteorologiska  vilkoreu  hvarunder  olika  väg- 
sträckor  genomfaras,  olika  arters  skiljaktiga  förhällande  i 
dessa  afseenden,  och  andra  synpunkter,  som  hvarje  pä  sitt 
sätt  belysa  flyttningsfenomenet.  Förr  än  dessa  frägor  — 
enhvar  i  logisk  följd,  dä  den  kan  upptagas  —  blifvit  nägot 
sä  när  utredda,  kan  flyttningsfenomenet  i  dess  helhet  icke 
exakt  förklaras.  Tili  dess  mäste  vi  ätnöjas  med  den  före- 
ställning  härom,  som  man  pä  grund  af  redau  vunnen  insigt 
kan  med  nödig  kritik  bilda  sig. 

Hvarje  vetenskaphgt  omdöme  om  foglarnes  flyttniugar 
förutsätter  säledes  obetingadt  kännedom  af  de  orter,  genom 


1)     Jemfur  företalet  tili  Finlands  foglar  II,  sid.  IV— VI. 


185 

hvilka  de  olika  arterna  färdas,  de  vägar  som  de  inslä.  Ut- 
redningen  häraf  bildar  liksom  skelettet,  omkring  hvilket  öf- 
riga  frägor  gruppera  sig;  och  för  hvarje  af  dessa  frägor  mä- 
ste  ett  efter  densamma  lämpadt  material  af  iakttagelser  in- 
samlas  och  begagnas. 

Alltsä  bör,  pä  samma  sätt  som  angäeude  de  meteo- 
rologiska  fenomenen,  mängsidiga  observationer  rörande  fog- 
larnes  flyttningar  anställas  pä  enskilda  orter,  om  möjligt 
under  en  längre  följd  af  är.  Ju  talrikare  observations- 
orterna  äro,  pä  desto  säkrare  grund  hvilar  utredningen  och 
derigenom  äfven  framtidens  slutledningar.  — 

Eu  Stor  del  af  dessa  betraktelser  är  af  den  art,  att 
enhvar,  som  närmare  studerat  fenomenet,  sjelfmant  inser 
deras  befogenhet ;  särskildt  mäste  behofvet  af  noggranna  och 
planmässigt  anlagda  iakttagelser  göra  sig  alit  mera  gällande 
och  framkalla  sträfvanden  att  ästadkomma  dylika. 

Vid  alimänna  tyska  ornitologiska  sällskapets  möte  i 
Braunschweig  är  1875  päpekade  dr  A.  Reichenow  den  22 
Maj  nödvändigheten  af  att  efter  en  gemensam  pian  samia  iakt- 
tagelser om  flyttningarna,  fogelarternas  förekomst  och  nytta 
m.  m.  uti  alla  delar  af  Tyskland,  och  att  tillsätta  eu  komite 
som  skulle  verka  för  ändamälet.  Efter  varmt  förordande  af 
den  nyligen  aflidne  bekante  ornitologen  Alfr.  Brehm  gilla- 
des  förslaget,  och  mau  tillsatte  ett  »utskott  för  iakttagelse- 
stationer  rörande  Tysklands  foglar».  Ett  antal  frägor,  i 
hvilkas  redaktion  äfven  jag  hade  nöjet  att  deltaga,  riktades 
tili  sakkännarene  pä  olika  orter  i  Tyskland.  Detta  komi- 
tens  första  upprop  föranledde  insändandet  af  en  mängd  an- 
teckningar  för  är  1876,  hvilka  redigerades  tili  ett  helt.  Nu- 
mera  hafva  dylika  under  sju  är  blifvit  offentliggjorda,  senast 
för  är  1882.  I  spetsen  för  det  hela  stär  dr  R.  Blasius  i 
Braunschweig. 

Det  tyska  företaget  vann  efterföljd  uti  Österrike-Un- 
gern,  hvarest  en  komite  under  ordförande  af  V.  Ritt.  von 
Tschusi  ledde  arbetet.  Den  första  redogörelsen  gälde  är 
1881  och  utkoni  nästföljande  är. 


186 

Jemförelsevis  oberoende  för  sig  samlades  uti  Storbri- 
tannien  observationer,  isynnerhet  frän  ost-  och  nordostku- 
sten,  och  särskildt  frän  landets  fyrar;  största  förtjenst  här- 
om  har  alit  frän  1878  inlagts  af  Cordeaiix  och  Harvie- 
Brown,  hvilka  under  en  följd  af  är  lemnat  redogörelser  för 
det  insamlade  materialet. 

Uti  Nordamerika  hafva  undersökningarna  om  flyttnin- 
garna  antagit  storartade  dimensioner.  Stationerna  längs  Mis- 
sissippidalen  hafva  sändt  rikliga  iakttagelser,  som  redigerats 
af  Cooke  och  O.  VVidmann;  och  den  nyligen  bildade 
Amerikan ska  Ornitologiska  Unionen  har  i  synnerlig  utsträck- 
ning  anordnat  om  insamlande  af  alla  hithörande  iakttagel- 
ser. Sällskapets  sekreterare  Fr.  C.  H.  Merriam  leder 
detta  arbete. 

Sä  stod  frägan  dä  den  i  April  1884  uti  Wien  samman- 
trädande  första  internationela  ornitologiska  kongressen  sam- 
manträdde.  Med  synnerlig  energi  och  omtanke  hade  den 
tyska  komitens  ledare,  dr  R.  B  lasi  us,  förberedt  ärendet 
och  ledde  förhandlingarna  härom.  Kongressen  beslöt  att 
tillsätta  en  permanent  inter nationel  komite  för  att  inrätta 
fogel-iakttagelsestationer,  och  uppstälde  för  densamma  föl- 
jande  program: 

a)  Denna  komite  skall  söka  erhälla  ärliga  iakttagel- 
ser frän  alla  länder,  företrädesvis  Europa, 

h)  lakttagelserna  auställas  efter  en  och  samma  pian, 
hufvudsakligen  den  redan  pröfvade  tysk-österrikiska,  och 

c)  redigeras  för  hvarje  land  efter  en  gemensam  anord- 
ning. 

d)  En  förteckning  öfver  hvarje  lands  fogelarter  och 
dessas  folknamn  upprättas. 

e)  Tili  samarbetet  uppmanas  vetenskapliga  samfund, 
enskilda  sakkännare  och  hvarje  kompetent  person. 

f)  Närmast  skola  enskilda  bestämda  arter  observeras; 
dock  önskas  af  fackmän  mera  uttömmande  iakttagelser  rö- 
rande  faunan  pä  deras  ort. 

(j)  Äfven  andra  samtidiga  fenomen  i  djur-  och  växt- 
verlden  mä  vid  tillfälle  meddelas. 


187 

Tili  denna  komite  iuvalde  kongressen  1 — 4  personer 
frän  hvarje  land,  tillsammans  tili  antal  af  fyratio.  För  de 
nordiska  länderna  utsägos:  för  Norge  prof.  dr  R.  Co  11  ett; 
för  Sverige  grefve  T.  Thott ;  för  Ryssland  och  Finland  musei- 
direktorn  dr  G.  Rad  de,  akademikern  drL.  Schrenck,  proff. 
Bogdanoff  och  J.  A.  Palmen. 

Tili  komitens  president  utsägs  dr  R.  Blasius.  Kon- 
gressens  Protektor  H.  K.  K.  H.  Kronprins  Rudolph  af 
Österrike  behagade  samtycka  att  i  samma  egenskap  under- 
stöda  äfven  Komitens  sträfvande. 


Tili  fullgörande  af  den  pä  mig  ankommande  delen  af 
Komitens  arbete  iitber  jag  mig  att  at  kännarene  och  vän- 
nerna  af  Finlands  fogelfauna  i  det  följaude  fämeddela  defragor, 
hvilka,  i  enlighet  med  de  tysk-österrikiska  programmeu,  önskas 
besvarade  äfven  frän  värt  lands  olika  delar. 

Mä  hända  synas  frägorna  vara  sä  mänga  och  detalje- 
rade,  att  de  kunde  afskräcka  frän  försök  tili  svar.  Här  mä 
derför  genast  betonas,  att  man  ingalunda  kan  vänta  dem 
alla  ens  närmelsevis  besvarade.  De  afse  snarare  att  för  in- 
tresserade  utlägga,  hvilka  olika  sidor  af  undersökningen,  ät- 
minstone  i  enskilda  fall,  kunna  uppmärksammas;  det  mä  se- 
dän ankomma  pä  enhvar  att  lemna  sitt  bidrag.  Äfven  de 
oh  ety  dli  g  aste  anteckningar,  exempelvis  om  de  allra  vanliga- 
ste  foglars  ankomst,  emottagas  med  tacksamliet. 

Men  ä  andra  sidan  vägar  man  anhälla,  att  endast  fullt 
tillförlitUga  uppgifter  insändas;  osäkra  mä  utelemnas  eller 
ocksä  tydhgt  angifvas  säsom  osäkra.  Enhvar  mä  derför 
meddela  blott  sädana  uppgifter,  för  hvilkas  riktighet  hans 
egen  insigt  är  en  horgen. 


188 


B.     instruktion    för  insamlande   af  ornitologiska  iakttageiser 
i  Finland  eniigt  den  internationelt  antagna  planen. 

I.  Omrädet  för  iakttagelserna 

bestämmes  genom  angifvande  af  ortens  geografiska  läge  och 
dess  gränser;  om  möjligt  meddelas  jemväl  en  kort  skildring 
af  traktens  fysisk-topografiska  beskaffenhet. 

II.  Fogelarternas  förekomst, 

1.  Hvilka  arter  hafva  blifvit  iakttagna  inom  omrädet? 
(jemför  nedan  VIII,  2  c,  d).  — Hvilka  wamw  begagnar  befolk- 
ningen  pä  orten  för  kända  arter? 

2.  Hvilka  af  arterna  stanna  hela  äret  om  inom  om- 
rädet och  pä  samma  ständort  (stannfoglar)? 

3.  Hvilka  arter  förändra  efter  ärstiden  ständort  eller 
stryka  omkring  (strijkfoglar)? 

4.  Hvilka  arter  äro  iakttagna  blott  under  genomflytt- 
ning  (om  vären,  eller  om  hösten,  eller  hvardera  tiden;  ge- 
nomjiyttande  foglar)? 

5.  Hvilka  arter  äro  funna  häckande  inom  omrädet, 
men  flytta  tili  vintern  bort  (sommar foglar)? 

6.  Hvilka  arter  finnas  inom  omrädet  blott  om  vintern 
(vinter foglar) '? 

7.  Hvilka  af  de  anträffade  arterna  kunna  anses  som 
pä  orten  endast  tillfälligtvis  förkommande,  och  när  iaktto- 
gos  de?  —  äro  orsakerna  tili  deras  iippträdande  kända? 

8.  Anteckna  pä  förteckningen  (II,  1)  om  arterna  fö- 
rekomma  sällsynt,  sparsamt,  ällmänt  eller  talrikt? 

9.  I  fall  bergstrakter  finnas  inom  omrädet  (säsom  i 
norra  Finland),  mä  anmärkas  hvilka  läglandets  arter  stiga  dit 
iipp,  och  tili  hvilken  höjd  de  göra  detta. 

10.  Har  man  inom  omrädet  märkt"  att  nägon  art  i 
päfallande  grad  tili-  eller  aftagit  i  talrikhet,  eller  att  en 
arts  tilltagande  i  antal  sammanträffar  med  en  annans  afta- 


189 

gande?  Har  detta  skett  emedan  arteus  lefnadsvilkor  pä 
dess  iippehällsort  veterligen  blifvit  förändrade,  eller  af  hvilka 
andra  grunder? 

11.  Saknas  nti  omrädet  foglar,  som  annorstädes  äro 
vanliga  (t.  ex.  hussparfvar,  svalor,  skator,  kräkor,  m.  fl.), 
och  hvaraf  synes  detta  bero? 

12.  Har  man  observerat  flyttfogelarter,  som  häcka  inom 
omrädet,  stanna  der  öfver  vintern,  eller  genomflyttande  foglar 
och  vinterfoglar  stanna  öfver  sommarn? 

13.  Har  man  af  enskilda  arter  iakttagit  färgvariete- 
ter  (hvita,  svarta,  blekt  färgade  o.  d.)  eller  hybrider? 

14.  Har  man  iakttagit  att  nägot  pä  särskilda  egen- 
domligheter  lätt  igenkänneligt  exemplar  af  en  fogelart  flere 
är  ätervändt  tili  samma  ställe? 

III.    Foglarnes  flyttniugar. 

Härom  antecknas  dagen  (samt  om  tiden  afdygnetkan 
bestämmas,  äfven  denna),  da 

1.  de  första  exemplaren  anlända; 

2.  hufvudmassan  infinner  sig; 

3.  de  senaste  individerna  komma;  —  äfvensom  dä 

4.  bortfärden  begynner; 

5.  hufvudmassan  försvinner,  och 

6.  de  senaste  individerna  bortflytta. 

7.  Har  man  om  vären  iakttagit,  att  nägon  art  äyttat 
tillbaka,  och  hvad  männe  värit  orsak  dertill?  Gjorde  alla 
exemplar  sä,  eller  blott  en  del?  När  och  un  der  hvilka  vä- 
derleksförhällanden  ätervände  de? 

8.  I  hvilket  väderstreck  tyckas  foglarne  öfverhiifvud 
flytta  uti  omrädet?  —  hvilka  enskilda  arter  äro  i  detta  af- 
seende  särskildt  observerade?  —  hvilka  arter  följa  nägon 
annan  riktning? 

9.  Angif  väderleken  och  vindens  riktning  under  iakt- 
tagelsedagen,  samt,  vid  ovauligare  flyttningar,  äfven  under 
näst  föregäende  och  efterföljande  dag. 

10.  Hvilka  arter  flytta  merZ  vinden,  hvilka  ?HOi!  vinden? 

11.  Hvilka    lokaler    (ständorter)    uppsöka    vissa  arter 


190 

säsom    rastplatser?     Vexla    de  efter  ärstiden?  ochhvadkan 
anses  vara  orsaken  tili  besöket? 

12.  Har  man  iakttagit  att  hanar  och  honor,  eller 
unga  och  gamla  foglar  af  samma  art  flytta  särskildt  för  sig 
eller  tillsammans  ? 

13.  Af  hvilka  arter  färdas  exemplaren  ensainma,  af 
hvilka  parvis,  i  flockar  eller  stora  svärmar? 

14.  Hvilka  arter  hafva  veterligen  spridt  sig  (invan- 
drat)  i  omrädet?  —  hafva  nägra  försvunnit  derifrän?  — 
när    skedde    det?    —  hvad  kan  anses  värit  orsaken  dertill? 

15.  Betingas  flyttningsriktningen  inom  omrädet  (se  8) 
genom  loppet  af  ett  rinnande  vatten,  genom  böjningen  af 
en  dal  eller  en  bergssträckning? 

16.  Flyga  foglarne  öfver  eller  omkring  ett  högre  berg, 
som  ligger  i  vägen?  Hvilka  arter  göra  det  förra,  hvilka 
ater  det  senare? 

17.  Uppgif  data  för  islossning  och  isläygning  i  olik- 
artade  vatten,  samt  för  uppträdandet  af  snöfria  fläckar  och. 
bar  mark  om  vären. 

IV.    Foglarnes   häckuiii^. 

1.  Värpa  de  observerade  arterna  blott  en,  eller  (ostör- 
da)  flere  gänger? 

2.  Meddela  datum  för  enskilda  fynd  af  ägg  och  deras 
antal  i  boet. 

3.  Hurii  läng  tid  förgick  emellan  läggningen  af  de 
enskilda  äggen? 

4.  Huru  länge  räckte  rufningen?  Deltog  hänen  deri, 
och  när  aflöste  han  honan? 

5.  Äro  veterligen  hos  nägon  art  äggen  af  yngre  fog- 
lar annorlunda  tecknade  och  formade,  än  af  äldre  ? 

6.  Hvilka  arter  använda  samma  bo  tili  ny  kuli  sam- 
ma eller  följande  ar?  och  hvilka  bygga  alltid  nytt? 

7.  Pä  hvilken  ständort  eller  plats  anlägges  boet  helst 
af  de  skilda  arterna?  —  pä  hvilken  höjd  öfver  marken  anträf- 
fades  boet,  och  af  hurudant  material  var  det  bygdt? 


191 

8.  Hos  hvilka  arter  äro  enstaka  afvikelser  i  an- 
seende  tili  boets  läge,  material  och  bygnad  observerade?  — 
hvad  kan  hafva  värit  orsak  härtill? 

9.  Finnas  inom  omrädet  större  häcknings-kolonier,  t.  ex. 
af  mäsar,  tärnor,  kräkor,  strandsvalor,  trastai-  o.  s.  v.? 
Hvar  äro  de  belägna?  iingefär  hurii  mänga  par  häcka  der? 
och  hafva  kolonierna  ökats  eller  minskats? 

Y.    Biologiska  iakttagelser 

af  allehanda  olika  slag,  äfveosom  iakttagelser  om  tidpunk- 
ten  för  ruggning,  om  födoämnen  imder  olika  tider  {utan 
eller  nied  smä  ungar),  nytta  och  skada,  läten  —  alit  beroende 
pä  egen  iakttagelse  —  emottagas  jeravälgerna  och  skola  vin- 
na  användning. 

YI.    Flyttuingsdatuiii  för  vissa  äirter. 

Da  det  är  maktpäliggande,  att  ett  fätal  arter  med  sär- 
skild  omsorg  iakttagas  pä  mänga  ställen  under  ett  och  sam- 
ma  är  med  afseende  pä  ankomst  och  hortfärd,  föresläs  — 
efter  samräd  med  sakkunnige  (se  s.  200)  —  efterföljande  foglar 
att  närmast  uppmärksammas ;  de  med  *  betecknade  hafva 
hittills  regelbundet  blifvit  antecknade  uti  de  tili  Finska 
Vetenskaps-societeteii  iusända  klimatologiska  iakttagelserna; 
de  äter,  som  betecknas  med  f,  föresläs  ytterligare,  emedan 
de  iiigä  uti  deii  tysk-österrikiska  listan;  de  öfriga  hafva  af 
särskilda  orsaker  intresse: 

Luscinia  suecica,  Blähakesängare. 

*  L.  phoeniciirus,  Rödstjert. 

*  Saxlcola  oenanthe,  Stensqvätta. 
f  Turdus  musicus,  Taltrast. 

T.  pilaris,  Björktrast. 
f  T.  iliacus,  Rödvingetrast. 
Hydrobata  cinclus,  Strömstare. 
Sijlvia  (Phyllopseustes)  trochilus,  Löfsängare. 

*  Motacilla  alba,  Sädesärla. 

*  Sturnus  vulgaris,  Stare. 
Pinicola  enucleator,  Tallbit. 


192 

FriiKjilla    coelebs,    Bofink    (cf    konimer  tidigare,    $ 
senare). 

Emheriza  (Plectrophanes)  lapponicus,  Lappsparf. 
E.  (Centrophanes)  nivalis,  Snösparf. 

*  f  Hinindo     rustica^    Ladusvala  1     ,  ..         .   »..        ,    , 
-V       TT       V       -a         1  )  (Dora    ei  forvexlas). 
•^      H.  urbica,  Hussvala                   j  -^  ^ 

Ampelis  garrulus,  Sidensvans. 

Alauda  alpestris,  Berglärka. 

*  f  J..  arvensis,  Lärka. 

*  f  Cuculus    canoriis,    Gök  (ankorasten  om  möjligt  sär- 
skildt;  höres  nemligen  gala  först  en  tid  efterät;  slutet). 

t  Cypseliis  apus,  Tornsvala. 

Archihuteo  lagopus,  Fjösbent  vräk. 

Charadrius  morinellus,  Fjällpipare. 

Ch.  apricarius,  Ljiingpipare. 
f   Vanellus  cristatus,  Tofsvipa. 

Machetes  pugnax,  Brushane. 

Actitis  hypoleucus,  Drillsnäppa. 

Tringa  Temmincki,  Mosnäppa. 

*  f  Grus  cinerea,  Trana  (obs.  väderstrecket). 

*  Cygnus  miisicus,  Vildsvan. 

•j-  ^«ser-arterna  (enligt  erhällna  exemplar). 

*  Anas  boschas,  Gräsand. 
Glaucion  clangula,  Knipa. 

VII.    Utbrednin^sgräiiser  för  vissa  arter. 

Emedan  kännedomen  om  fogelarternas  utbredning  inom 
Finland  i  flere  fall  ännu  är  bristfällig,  synes  det  lämpligt 
att  pä  samma  sätt  iippräkna  ett  antal,  rörande  hvilkas  före  • 
komst  pä  skilda  orter  i  landet  det  vore  af  intresse  att  snart 
vinna  utredning.  I  detta  afseende  föresläs  nu  följande  ar- 
ter af  orsaker,  som  i  korthet  antydas  för  hvarje: 

Lusclnia  philomela,  Näktergal;  iitbr.  varierar  olika  är. 

Turdus  merula,  Koltrast;  utbr.  föga  känd. 

Hydrobata    cinclus,    Strömstare;  förekomsten  varierar. 

/S«//«;ia-arternas  utbr.  särdeles  i  norra  delen  af  landet. 

S.  sibilatrlx  ooh  hippolais;  utbr.  ej  väl  utredd. 


193 

Calamoherjje-artema^  likaledes. 

Parus  caiidatus,  Stjertmes;  utbr.  varierar  olika  är. 

Oriolus  galbula,  Sommargylling        |    ,,      .      ,   ,  ..j, 
„         ,  '     .        „  •     ••  1    utbredn.  behofver 

Carpoaacus  enitlirmus,  Karmosinrocl  >    ..  ,     , 

^  "^  1      u        f  uarmare   utredas. 

domherre  I 

Sturnus  vuUjaris,  Stare;  nordliga  gränsen  varierar  oli- 
ka är. 

Corvus  cornix,  Kräka;  försvinner  ställvis  tili  vintern. 

Fringilla  linaria,  Gräsiska;  flere  raser  finnas;  insän- 
das  konserverade. 

Passer  montanus,  Pilfink;  ersätter  ställvis  gräsparfven. 

Emberiza   hortulana,  Trädgärdssparf ;  utbr.  föga  känd. 

Ämpelis  garrulus,  Sidensvans;  häckningsorterna  föga 
kända. 

Picus  camis,  Gräspett;  gränsen  behofver  utredas. 

Columba  oenas,  Skogsdufva;  likasä. 

Starna  perdix,  Rapphöna;  förekomsten  varierar. 

Numenius  arcuata,  Stors^^of;  ^  talrikbeten  päortenjem- 

N.  phceopiis,  Smäspof;  |  fördmeddeuandraartens. 

Totanus  glottis,  Gluttsnäppa;  södra  gränsen  osäker. 

Scolopax    rusticida,  Morkulla;  norra  gränsen  varierar. 

Se.  major,  Dubbel  beckasin;  häckställen  ocli  utbr.  ej 
väl  kända. 

Orti/gometra  crex,  Kornknarr;         |  norra  gränsen  vari- 

0.  porzana,  Smäfläckig  sumphöna;  i  erar  under  olika  är. 

Anas  cUjpeata,  Skedand;  utbr.  mycket  ojemn. 

Larus  argentatus,  Grätrut;  förekommer  vid  en  del 
insjöar. 

L.  ridihundus,  Skrattmäs;  utbr.  varierar  under  olika  är. 

VIII.    lakttagelsernas  utskrifuiug  och  försäuduiug. 

De  ärade  landsmän,  som  äro  i  tillfälle  att  frän  sin 
trakt  lemna  upplysningar  rörande  flere  eller  färre  af  ofvan 
anförda  punkter,  behagade  anteckna  säväl  sinä  tidigare  gjor- 
da,  men  förut  icke  tili  allmännare  kännedom  meddelade 
iakttagelser,  som  ock  särskildt  frän  och  med  det  im  löpande 

13 


194 

äret  1885  livad  de  uti  sitt  omräde  iakttaga.  Minsta  besvär 
torde  antecknandet  göra,  om  iakttagelserna  nedskrifvas  i 
form  af  vauliga  dagauteckningar,  fortlöpande  dag  efter  dag. 
Da  tiden  senare  medgifver,  kunna  uppgifterna  ur  denna 
dagbok  utskrifvas  för  de  enskilda  arterna,  samt  i  ordnadt 
skick  lemnas  tili  begagnande.  Da  emellertid  erfarenbeten 
visat,  att  tillfalliga  misstag  liärvid  lätt  uppstä,  vore  det 
för  deu,  soin  skall  tili  ett  helt  redigera  allas  iakttagelser,  af 
mycken  vigt  att  tili  begagnande  erhälla  äfven  en  afskrift  af 
sjelfva   dagboken. 

För  att  underlätta  sammanställandet  af  alla  ärliga  upp- 
gifter  frän  Finland  vägar  jag  säledes  anhälla,  att  följande 
omständigheter  tagas  i  akt: 

1.  Enhvar,  som  bar  tillfälle  att  göra  ett  större  antal 
iakttagelser,  upptecknar  dem  dag  efter  dag  i  en /o?-</ö/:»anf?e 
dagbok,  bvaraf  en  afskrift  insändes, 

2.  Frän  denna  dagbok  utskrifvas  ohservationerna,  art 
efter  art,  med  iakttagande  af,  att 

a)  manuskrijytet  yöres  i  halfarksformat ; 

b)  hvarje  blad  skrifves  endast  pä  ena  sidan,  och  att 

c)  arterna  iipptagas  med  samma  latinska  naimi  ocb  i 
samma  ordningsföljd,  som  uti  Mela's  arbete  Suomen  luurau- 
koiset. 

d)  Alit,  som  meddelas  om  en  ocb  samma  art,  anteck- 
nas  tillsammans  efter  dess  namn.  Ett  afständ  af  ätmin- 
stone  en  half  tum  lemnas  emellan  tvenne  pä  hvarandra  föl- 
jande arter,  för  att  bvarje  art  vid  redaktionen  mä  kunna 
afskiljas  för  sig. 

3.  De  sälunda  utskrifna  observationerna  insändas  helst 
inom  decemher,  eller  ätminstone  i  god  tid  i  jamiari  mänad, 
emedan  deras  redaktion  tili  tryck  derefter  vidtager. 

4.  Insändandet  kan  ske  under  postadress:  Prof.  J. 
A.  Palmen,  Helsingfors.  För  utlagdt  porto  skall  insända- 
ren  ersättas.  Skulle  vid  bestämmandet  af  arten  uppstä  svä- 
rigbet  eller  osäkerbet,  anhäller  jag,  att  det  eller  de  tillvara- 
tagna  föremälen,  helst  konserverade,  tillsändas  mig  jemte 
dertill  börande  uppgifter  och  tvifvelsmäl. 


195 

5.  Hvarje  observatiou  kommer  att  stä  för  iakttagarens 
räkning;  samtliga  insändare  och  deras  omräden  iippräkuas 
i  början  af  arsredogörelsen,  hvilken  skall  redigeras  i  öfver- 
sigtlig  form,  enligt  äfven  annorstädes  godkänd  pian.  Hvarje 
meddelare  erliäller  ett  exemplar  af  redogörelsen  sig  tillsändt, 
sä  snart  arbetet  är  tryckt. 

6.  Skulle  pä  en  och  samma  ort  flere  mindre  erfarna 
personer  önska  medverka  vid  företaget,  vore  det  önskvärdt, 
att  desse  skulle  sammansluta  sig  under  ledning  af  nägon 
mera  erfaren,  hvilken  kunde  säväl  lemna  nödiga  upplysnin- 
gar,  som  ock  pä  orten  halla  kontroll  öfver  det  hela,  samt 
insända  anteckningarna  och  pä  förfrägan  lemna  nödiga  upp- 
lysningar. 

Hänvisande  ytterligare  tili  de  uti  inledningen  päpekade 
omständigheterna  —  hurusom  det  vore  af  vigt  att  erlialla 
up'Pgifter  frän  de  mest  olika  delar  af  omrädet,  äfvensom 
att  äfven  de  obetydligaste  anteckningar  ega  värde,  hlott  de 
äro  fullt  tlllförUtliga  —  mä  det  tillätas  uttala  förhoppnin- 
gen,    att  frän  värt  land  talrika  iakttagelser  mätte  insändas. 


C.     Pian  föp  undersökning  af  fogelfaunan  ur  topografisk 
synpunkt. 

För  utredandet  af  växtligheten  i  värt  land  liar  en 
mängd  s.  k.  lokalfloror  utgifvits,  uti  hvilka  de  pä  en  ort 
anträfiade  växtarterna  och  deras  fyndorter  uppräknas,  van- 
ligen  med  angifvande  af  freqvensgraden  för  hvarje.  Sä  län- 
ge  det  hufvudsakligen  gälde  att  genom  dylika  förtecknin- 
gar  utreda  hvilka  arter  i  hvarje  enskildt  omräde  förekom- 
mo,  kunde  värdet  af  lokalflororna  anses  i  främsta  rum- 
met  bero  af  det  artantal,  som  deri  uppräknades,  särdeles 
utaf  mängden  af  ,,intressanta",  d.  ä.  sällsynta  arter.  Lik- 
artade  uppsatser  ega  alit  fortfarande  stort  värde,  sä  framt 
uppgifterna  deri  äro  riktiga. 


196 

Men  nya  frägor  hafva  blifvit  uppstälda  bredvid  de  äl- 
dre,  och  i  följd  häraf  äfven  nya  önskningsmäl.  Förutom 
uppgifterna  om  arter  och  fyndställen  önskar  man  numera  i 
lokalfloran  finna  en  redogörelse  äfven  för  sättet  huru  de  an- 
träffade  arterna  uppträda  topografiskt,  d.  v.  s.  grupperade 
tillsammans  pä  olikartade  lokaler,  äfvensom  huru  dessa  s. 
k.  ständorter  med  sinä  lefvande  utställningar  äro  spridda 
uti  det  undersökta  omrädet.  Genom  dylika  undersökningar 
äsyftar  man  att  äskädliggöra  och  uppfatta  vegetationen  i 
landet,  samt  tillika  att,  genom  jemförelser  mellan  Hka  be- 
skaffade  ständorters  växtlighet  uti  olika  trakter  af  landet, 
vinna  säker  grundval  för  utredandet  specielt  af  de  smärre 
floromrädena  inom  landet,  äfvensom  det  helas  förhällande 
tili  andra  floromräden  ^). 

Äfven  faunan  i  ett  land  kan  underkastas  en  i  nägOQ 
mon  likartad  granskning.  Att  iden  om  en  topografisk-fau- 
nistisk  undersökning  är  föga  utvecklad  kan  icke  väcka  un- 
dran;  ty  medan  äfven  här  främst  sjelfva  arterna,  hvaraf  fau- 
nan bildas,  mäste  vara  bekanta,  brister  oss  i  detta  hänseen- 
de  ännu  mycket  i  de  allra  flesta  grupperna.  Tili  de  bättra 
utredda  hör  visserhgen  fogelfaunan;  men  äfven  om  dennas 
topografiska  fördelning  finnes  uti  vara  eller  grannländernas 
handböcker  knappast  nägon  antydning,  grundad  pä  sjelf- 
ständig  uppfattning  af  ämnet.  Det  gifves  rörande  förhällan- 
dena  uti  Sverige  ej  mera  än  ett  originalarbete  härom  — 
Wallengrens  afhandling  „Die  Briitezonen  der  Vogel  in- 
nerhalb  Skandinavien"  —  publiceradt  ej  ens  inom  landet, 
utan    i  en  tysk  tidskrift  2).     Detta  försök  tili  en  vetenskap- 


^)  Härfor  redogöres  oraständligare  uti  följande  afhandlingar  af 
J.  P.  Norrlin:  Bidrag  tili  s.  ö.  Tavastlands  flora  (Notisei-  ur  Skpts  p. 
F.  et  Fl.  f.  förh.;XI,  1870);  Flora  Kareliae-Onegensis  (Notiser  etc;  XII, 
1871);  Ora  granderna  för  anordnandet  af  de  botaniska  exkursionerna  i 
Finland  (Notiser  etc;  XIII,  1874).  —  För  kritiska  anmärkningar  vid  af- 
fattandet  af  föreliggande  uppsats  hembär  jag  samme  författare  min  hjert- 
liga  tacksägelse. 

'^)  Naumannia,  Journal  fiir  die  Ornithologie,  ntg.  af  Baldamus, 
1854—56. 


197 

lig  bearbetuing  iitaf  det  hopade  materialet  hafva  t.  o.  m. 
dess  förlattares  landsmän  med  förvänande  tystnad  förbigätt 
under  närä  tre  decennier  ^).  Det  synes  derför  vara  hög 
tid  att  försöket  ger  anledning  tili  fortsatta  uudersök- 
ningar  i  samma  riktning.  Efterföljande  sidor  lemna  icke 
nägon  sadan,  utan  afse  endast  att  gifva  förnyad  impuls  tili 
beaktande  af  fogelfaunan  ur  topografisk  synpunkt. 

Enhvar,  som  i  naturen  gifvit  akt  pä  fogelverlden,  kän- 
ner,  att  de  oli  ka  arterna  vistas  pä  lokaler,  som  äro  olika 
beskaffade,  att  de  här  uppsöka  olikartade  födoämnen,  bygga 
sinä  bon  pä  särskildt  utvalda  ställen,  o.  s.  v.  Uppgifter 
härom  finner  man  för  hvarje  art  uti  fullständiga  handböc- 
ker  om  fogelfaunan,  och  tack  väre  dem  kan  man  om  hvarje 
arts  lefnadssätt  göra  sig  ett  ungefärligt  begrepp.  Fulltkor- 
rekt  blir  detta  dock  ej,  förrän  man  om  enhvar  äger  en  mo- 
nografisk  redogörelse,  grundad  pä  meddelanden  frän  en 
mängd  olika  trakter,  der  fogelarteu  förekommer.  Vär  när- 
varande  kunskap  härom  lider  dock  af  särskilda  brister, 
af  hvilka  ett  .par  mä  framhällas. 

Eedogörelserna  för  en  fogelarts  lefnadssätt  hafva  iir- 
sprungligen  meddelats  af  den  eller  de  personer,  som  gjort  ob- 
servationerna  enhvar  i  den  trakt,  hvarest  han  uppehällit  sig. 
Ofta  nog  blir  en  sadan  uppgift  omedelbart  använd  ocksä  af 
andra,  och  i  haudböcker  smäningom  utsträckt  tili  omräden, 
som  äro  ofantligt  mycket  större  än,  eller  annars  afvikande  frän 
den  ursprungliga  observationsorten.  De  anmärkta  lefnads- 
vilkoren  och  lefnadssättet  blifva  efterhand  ansedda  säsom 
för  sjelfva  arten  typiska,  dess  sä  att  säga  konstanta  lefnads- 
karakterer;  och  denna  uppfattning  motverkar  säväl  försök 
att  pä  hvarje  enskild  ort  göra  sjelfständiga  observationer 
härom,  som  ock  att  fälla  ett  fullt  korrekt  omdöme  om  hvar- 
je arts  natur. 

Ett  exempel  skall  förtydliga  detta.  En  del  arktiska 
foglars  lefnadssätt  har  tidigast  blifvit  utredt  af  Eaber  och 
andra  forskare  pä  Grönland:  Larus  glaucus  och  Somateria 


')    Jemfur  härom  företalec  tili  Finlands  foglar,  II,  sid.  V. 


198 

spectabilis  befunnos  förekomma  här  bäde  sommar  och  vinter,  pä 
sin  höjd  under  kalla  ärstiden  nägot  sydligare;  de  aro  säle- 
des  pä  Grönland  stann-  eller  strykfoglar.  Men  i  den  högre 
sibiriska  norden  äro  samma  fogelarter  i  följd  af  isförhällan- 
den  tvungne  att  verkligen  flytta  bort  tili  andra  länders  is- 
fria  kuster.  Det  finnes  dock  ornitologer,  som  bestridt  möj- 
ligheten  af  att  öfverliufvud  betrakta  dem  som  flyttfoglar,  — 
blott  derför,  att  samma  arter  icke  flytta  frän  det  omräde, 
der  man  ursprungligen  iakttagit  deras  lefnadsvanor. 

Om  man  pä  dylikt  sätt  generaliserar  iakttagelser,  gjorda 
pä  olika  häll,  och  nägot  afvikande  frän  hvarandra,  sä  kan 
totalbilden  af  en  fogelarts  lif  ej  blifva  annat  än  sväfvande, 
—  ett  slags  medeltal,  som  i  verkligheten  kanske  pä  ingen 
enda  ort  motsvarar  det  derstädes  rädande  förhällandet.  Ur 
dylika,  mindre  exakta  premisser  skall  man  förgäfves  söka 
vinna  vetenskapligt  exakta  slutledningar,  ja  man  skall  mä- 
liända  ej  ens  kunna  uppställa  för  sig  riktiga  frägor  att  be- 
svara. 

Men  om  ock  i  de  olika  lokalförteckningarna  tillförlit- 
liga  och  omständliga  uppgifter  skiille  meddelas  rörande  de 
enskilda  arternas  förekomst  pä  olika  lokaler,  är  härmed 
icke  ännu  nog  för  att  gifva  en  fullständig  och  trogen  bild 
af  traktens  fogelfauna  pä  olika  ständorter,  hvarigenom  hela 
nejden  skulle  kunna  jemföras  med  andra.  Visserligen  kan 
enhvar  sjelf  utleta  ur  förteckningen  alla  de  arter,  som  upp- 
gifvits  vistas  pä  lokaler  af  en  och  samma  beskaffenhet,  och 
säledes  ur  andra  hand  göra  sig  en  bild  deraf.  Men  denna 
bild  kan  blifva  felaktig,  äfven  med  bästa  vilja  att  göra  den 
trogen;  och  dessutom  kan  läsaren  med  större  skäl  begära 
att  fä  bilden  ur  första  hand,  d.  v.  s.  tecknad  af  iakttagaren 
sjelf  och  omedelbart  efter  naturen. 

För  att  ästadkomma  en  sadan  originalteckning  af  fo- 
gelarternas  förekomstsätt  pä  orten,  är  det  tydligen  icke  lik- 
giltigt  huru  iakttagelserna  göras.  Främst  mäste  observatorn 
göra  för  sig  klart,  hvilka  olika  slag  af  förekomstlokaler  eller 
ständorter  mau,  enhgt  vunnen  erfarenhet,  öfverhufvud  kan 
sävskilja,    och    dernäst    huru    längt  man  kan  genomföra  ett 


199 

dylikt  särskiljande  just  pa  den  i  fräga  varande  orten,  med 
hänsyn  tili  de  pä  densamma  herskande  fysisk-geografiska 
eller  topografiska  terrängtorhallandena. 

I  naturen  gifves  det  nemligen  ej  —  och  allraminst  för 
sä  rörliga  djur  som  foglarna  --  nägra  stränga  gränser  för 
vistelseorterna.  Om  flere  ständorter  i  samraa  trakt  förekom- 
ma  mycket  splittrade,  eller  om  de  iinderkastas  ständig  för- 
vandling  i  följd  af  kulturens  inverkan,  sä  öfvergä  de  i  hvar- 
andra,  sä  att  niängen  gäng  af  ett  visst  slag  i  hela  nejden 
knappast  finnes  ett  enda  typiskt  profstycke.  Exempelvis  är 
i  skogfattiga  trakter  ingalunda  första  bästa  granskogsdunge 
nägon  verklig  representant  för  ständorten  granskog,  ej  hel- 
ler  de  liär  förekommande  fogelarterna  karakteristiska  för 
denna  ständort,  annat  än  sävidt  det  gäller  den  ifrägavaran- 
de  enstaka  trakten  eller  platsen.  Men  nti  en  skogrik  nejd 
skall  ingen  liafva  svärt  att  uppsöka  rena  granskogsbeständ 
af  olika  älder  och  läge,  samt  större  ntsträckning,  för  att  i 
hvarje  af  deni  anteckna  de  der  förekommande  fogelarterna. 

Uti  sitt  ofvan  citerade  arbete  om  foglarnes  häckningszo- 
ner  mom  Skandmavien  redogör  Wallengren  biand  annat  för 
de  ständorter,  som  han  urskiljt  derstädes,  och  uppräknar 
de  ä  hvarje  förekommande  fogelarterna.  Mä  vara  att  myc- 
ket häraf  är  alltför  generelt  angifvet,  och  behöfver  rättas 
genom  framtida  mera  detaljerade  undersökningar,  anstälda  en- 
kom  för  ändamälet;  och  mä  vara  att  vissa  synpunkter  här  blif- 
vit  förvexlade  eller  ocksä  blandade  med  andra.  Men  i  huf- 
vudsak  kan  dock  Wallengrens  framställning  af  förekomstlo- 
kalerna  anses  vara  ett  värdefullt  ntkast  eller  förarbete.  Af 
sadan  anledning  synes  det  lämpligt  att  vid  redogörelsen  för 
ständorterna  nu  följa  detta  arbete,  om  ock  med  vissa  af- 
vikelser. 

Wallengren  uppräknar  för  hvarje  karakteriserad  ständ- 
ort alla  de  fogelarter,  som  han  anser  tillhöra  densamma;  ja 
han  tager  just  fördelningen  a/ /o^r^rtr»^  pä  skilda  lokaler  tili 
hufvuduppgift.  Äfven  härvid  löper  man  dock  fara  att  iaktta- 
gelser  frän  smä  omräden  för  tidigt  generaliseras.  För  att 
dock    ej  gä  kommando  undersökningar  hos  oss  i  förväg  in- 


200 

skräuka  vi  oss  i  det  följande  tili  att  endast  förtydliga  lo- 
kalerna  genom  anförande  af  näyot  enda  exempel  pä  mot- 
svarande  fogelarter,  enligt  erfarenhet,  vimneu  dels  i  andra 
länder  dels  i  hemlandet  ^). 

Efter  framställningen  häraf  skall  uppsatsen  afslutas 
med  nägra  antyduingar  om  nödvändigheten  af  att  särskilja 
olikartade  ständorter,  som  besökas  imdei-  sjelfva  häcknings- 
perioden,  äfvensom  sädaua  som  besökas  efter  densamma 
ocb  under  flyttningarna,  —  frägor,  rörande  livilka  Wallen- 
greu  föga  eller  alldeles  icke  uttalat  sig.  — 

Ett  af  de  vigtigaste  vilkor  som  för  foglarne,  lika- 
som  för  andra  varelser  betinga  stäudorter,  är  den  mer 
eller  mindre  dominerande  rol,  som  vattneus  utsträckniug, 
beskaffenhet  och  läge  i  förhällande  tili  sjelfva  landet  spela. 
Medan  sjelfva  vattendragen,  stränderna  och  de  mer 
eller  mindre  vattendränkta  lokalerna  erbjuda  ständorter, 
hvilka  lämpa  sig  för  sump-  och  vattenfoglar,  lemnar  äter 
torra  landet,  betäckt  af  olika  vegetation,  häcknings- och 
vistelseplatser  för  en  mängd  olika  landfoglar.  Härvid 
behöfver  man  knapt  päminna  derom,  att  dessa  grup- 
per  af  foglar  alldeles  icke  hafva  nägot  att  göra  med  syste- 
matikens  nägongäug  likbenämnda  fogelgrupperj  att  t.  ex. 
vatten-häckfoglarnes  grupp  ej  sammaufaller  med  simfoglar- 
nes,  äfven  om  dertill  läggas  vadarena. 

De  häcknings-ständorter,  uti  hvilkas  karakter  sjelfva 
vattnet  spelar  en  alldeles  afgörande  rol,  äro  af  tvenne  oli- 
ka slag:  saltsjö-  och  sötvattens-lokaler,  inberäknadt 
dertill  hörande  stränder  och  närmaste  omgifningar,  hvilka 
lokalers  natur  och  olikheter  sjelfva  namnen  angifva. 

Utaf  s  a  1 1  sj  ö-kuster  anträffas  en  hei  serie  olika  slag.  Yt- 
terst    i  ordningen  stä  de  smä  merendels  klippiga  öarne  ute 


\)  Vid  uiipgörandet  af  listorna  sid.  191—193  saint  vid  bestlim- 
maudot  af  de  i  det  följande  anförda  exemplen  pu  fogelarter  hafva  puol- 
ten bosatta  kännare  af  vär  fogelfauna  välvilligl  lemnat  mig  biständ,  uem- 
ligen:  e.  o.  prof.  J.  R.  Sahlberg,  med.  lie.  R.  Sievers,  med.  kandd.  E.  J. 
Waren,  N.  Sundman  och  E.  Hougberg,  samt  magg.  A.  J.  Mela  och  Hj. 
Schulman. 


201 

i  vidöppna  oceaueu,  pelagiska  öar,  hvilkas  natur,  ifuljd 
af  oceanens  inflytaude,  ofta  sä  väsendtligen  afviker  frän 
närmaste  fastlands.  Dernäst  följa  oceanens  sammanhän- 
gande  yttre  kuster,  som  förete  en  subpelagisk  be- 
skaffenbet,  bildande  öfvergäng  tili  ocean-vikarne  och  in- 
nanhafvens  kuster  (Iit  o  ra  marina  et  sub  marina). 
Dessa  kunna  vexla  frän  klippfulla  skär  {rupes  mari- 
nae)  i  alla  mer  eller  mindre  genom  läga  bergsklackar  ut- 
märkta  nyanser,  ända  tili  de  läglända,  släta,  ofta  sandiga 
ocb  sterila  hafsstränderna.  Förekommer  längs  kusten  en 
mer  eller  mindre  rik  skärgärd,  der  bolmarne  erbjuda 
olika  förekomstlokaler,  iuverkar  detta  naturligtvis  äfven  pä  de 
för  sjelfva  kusten  karakteristiska  foglarnes  förekomst.  Frän 
denna  yttre  skärgärd  afviker  nemligen  nägot  den  inre; 
mest  afsticka  de  inät  land  trängande  iunersta  saltsjö- 
vikarne,  der  ofta  endast  bräckt  vatten  linnes,  och hvarest 
de  lösa  jordlagren  tagit  öfverband  samt  vegetationen  bäde 
i  vattenranden  och  pä  stränderna  är  temligen  yppig-  Sist- 
nämnda  halfmarina  lokaler  erbjuda  ofta  nog  för  en  del 
foglar  samma  förmoner,  som  de  första  bland  nedan  upptag- 
na  sötvattenslokalerna,  och  bilda  en  öfvergäng  emellan  begge. 
Innan  vi  öfvergä  tili  andra  lokaler  mä  anföras  exem- 
pel  pä  foglar,  som  häcka  pä  de  hittills  uppräknade.  Pä  pe- 
lagiska öar  häcka  Thalassidvoma  och  Procellaria;  ocean- 
kusterna  äter  bebos,  exempelvis  i  norden,  af  Somateria 
spectahilis  och  Larus  tridactylus,  hvilka  likasom  de  förre 
ur  öppna  oceanen  hemta  sinä  födoämnen,  samt  Tringa  via- 
ritima,  som  vistas  pä  stranden.  Karakteristiska  för  de  jem- 
förelsevis  sterila  inre  oceanvikarne,  t.  ex.  ishafvets  mindre 
vikar,  och  för  innanhaf,  t.  ex.  det  baltiska,  äro  Uria,  Alea, 
Larus  marinus,  Sterna  caspia^  Somateria  mollissima,  Stre- 
psilas,  Haematopus  och  Anthus  riqjestris;  mänga  af  dem 
vistas  företrädesvis  i  yttre  skärgärden,  andra  mera  i  den 
inre,  beroende  af  ortens  läge  och  kustens  beskaffenhet. 
Mängen.  annan,  t,  ex.  Larus  argentatus,  är  mest  en  bafs- 
kustfogel,  men  vistas  ocksä  vid  en  del  sötvatten.  Yid  de  in- 
nersta  hafsvikarne  uppträda  mänga  änder  och  andra  insjö- 
foglar. 


202 

Äfven  bland  s  öt  vattensstränderna  kiinna  olikar- 
tade  vistelseorter  särskiljas.  Tili  först  mä  nämnas  stränderna 
af  sjöar  (laciis),  af  hvilka  de  största,  exempeivis  Ladoga, 
i  anseende  tili  utsträckning  närmast  kunna  jemföras  med 
sjelfva  hafvet,  meii  sakna  dess  sälta;  nägra  af  dem  sakna, 
andra  äter  (Saima,  Inarij  äga  mer  ellei-  mindre  rik  skärgärd, 
hvaraf  mängen  fogelarts  trefnad  i  hög  grad  är  beroende. 
De  medelstora  och  mindre  sjöarne  ansluta  sig  tili  de  förra 
förnämligast  med  afseende  pä  vattnets  klarhet  och 
strandens  renhet.  I  sammanhang  liärmed  kunna  uppräknas 
ilo  der  och  bäckar,  hvarest  enskilda  ställen  förete  sär- 
egna  förhällanden,  säsom  forsar,  hvilka  dock  säilän  äga 
Stor  utsträckning.  Afvikande  frän  stränderna  af  alla  dessa 
vattendrag  äro  mindre  och  stillastäende  vatten  (sta- 
(jna),  t.  ex.  de  af  dyig  botten  och  orena  stränder  känneteck- 
nade  tr  äsken,  smä  gytjiga  sjöar,  pölar  o.  d.,  hvilka  om- 
gifvas  af  sumpiga  marker. 

Inkräkta  dessa  omgifningar  alltför  mycket  pä  sjelfva 
vattenbassinen,  kan  denna  helt  och  hället  gro  igen;  härige- 
nom,  äfvensom  om  nägon  ständort  pä  annat  sätt,  t.  ex.  ge- 
nom  öfversväraning  o.  d.,  lorsumpas,  uppkomma  särskilda 
slag  af  mer  eller  mindre  sanka  sumpmarker  (paludes).  Af 
huru  stort  intresse  det  än  vore  att  särskilja  dessa  olika 
slag,  torde  det  dock  vara  försigtigast  att  först  efter  iaktta- 
gelser  pä  olika  orter  uppställa  säsom  ständorter  för  foglar 
de  olika  slagen  af  t.  ex.  kärr,  moss  ar ,  myrar  och  gung- 
flyn.  Tvenne  sumpmarks-bildningar,  karakteriserade  af 
förherskande  gräs  eller  gräsartade  växter,  mä  dock  sär- 
skildt  framhällas :  en  riklig  vegetation  af  starrarter  angif- 
ver  starrängar  (cariceta),  hvaremot  jemte  dem  äfven  gräs- 
arter  frodas  pä  läglända  fuktiga  ängar  (prata  humida); 
begge  utmärkas  genom  att  marken  här  är  mer  eller  min- 
dre vät   eller  sank. 

De  uppräknade  ständorterna  kunna  uppträda  pä  trak- 
ter,  der  skogsmarker  förefinnas  (rurales);  men  de  kunna 
förekomma  ocksä  pä  fjäll  ofvanför  trädgränsen  samt  i  höga 
norden,    säsom    a  1  p  i  n  a    former    af  samma   slag.     1  begge 


203 

tallen  kan  dock  fogelfaunan  pä  dem  vara  olika;  ty  mänga 
Ibglar  bero  icke  blott  af  sinä  speciella  lokaler,  utan  äfven  af 
skogsregionen  i  dess  helhet,  om  ocksä  ej  direkt  af  skogen 
sjelf  säsom  ständort;  dessa  stanna  inom  gränsen  för  sagda 
region.  Andra  äter  bo  jemväl,  eller  delvis  iiteslutande.  pä 
samma  lokaler  högre  upp,  alltsä  vid  fjällsjöar  och  -träsk,  fjäll- 
kärr,  -myrar  och  -mossar  m.  m.  (lacus  etc.  alpesfres  1.  aljjini). 

Säsom  redan  ofvan  anfördes  vistas  en  del  verkliga  hafs- 
kust-liäckfoglar  under  fortplantningstiden  äfven  pä  nägon  af  de 
nu  iippräknade  sötvattens-lokalerna,  t.  ex.  Lanis  argentatus. 
Vid  större  och  mindre  sjöar  och  träsk  förekomma  lommar,  Co- 
lymbus,  doppingar,  Podiceps^  andfoglar,  Anas,  FuUgula  och 
Mergus,  en  del  t.  o,  m.  vid  ganska  obetydliga  vatten,  och 
pä  steniga  stränder  drillsnäppan,  Äctitis  liypoleuciis.  Invid 
fjällsjöar  vistas  Lestris  Biiffoni,  medan  strömstaren,  Hy- 
drobata,  häller  sig  tili  fjällbäckar  och  forsar.  Uppä  läglauds- 
myrarne  häcka  Toton Ms-arter,  smäspofven,  Niimenius  phceo- 
pus,  samt  tranan,  Grus,  i  norden  äfven  Motacilla  Jlava. 
Starr-  och  väta  ängar  bebos  af  Gallimda  porzana,  Scolopax 
gallinago  och  gallimda;  uppä  fuktiga  tufviga  ängar  vistas 
storspofven,  Niimenius  arcuata,  pä  kärrängar  Stvix  hrachy- 
otiis,  och  nppä  vanliga  mossiga  ängar  med  smäbuskar  före- 
kommer  Emberiza  schoeniclus. 

Bland  förekomstlokaler  pä  torra  landet  hafva  vi  att 
särskilja  tvenne  större  hufvudgrupper:  skoglösa,  s  o  1  ö  p  p  n  a 
och  skog-  eller  buskbärande  ställen.  De  förra  upp- 
träda  i  nägra  olika  former,  säsom  fält  (campi),  utgörande 
dels  magra  sandhedar,  dels  Ijung-  och  lafhedar  bebodda  af 
Charadrius  apricarius  i  norden,  dels  steniga  fältbackar  der 
stensqvättan,  Saxicola,  trifves.  De  med  mer  eller  mindre 
djup  matmylla  och  rikligare  vegetation  täckta  fälten,  s.  k. 
torra  eller  h  ä  r  d  v  a  1 1  s  ä  n  g  a  r  (prata)  och  o  d  1  a  de  fält 
(agvi),  tjena  tili  vistelseort  för  kornknarren,  Ortygometra 
crex;  dylika  öppna  odlade  fält  bebos  äfven  af  lärkor,  Alauda 
arvensis,  och  rapphöns,  St.  perdix;  pä  öppnare  betesmarker 
finnes  i  södra  Finland  Motacilla  flava.  Tili  dessa  lokaler  an- 
sluta  sig  omgifningarna  af  menniskoboningar  (cedijicia),  der 


204 

hussparfveu,  Fasser  domesticus,  ocli  svalorna,  Hirundo,  äro 
vara  närmaste  grannar. 

Ju  mera  ett  öppet  fält  inkräktasaf  buskar,  soni  spira 
upp  pä  detsamma,  desto  mer  förändras  äfven  vilkoreu  för 
den  förut  derstädes  bofasta  fogelverlden  och  en  ny  uppträ- 
der  i  stället.  S  n  ä  r  e  n  (dumeta)  och  s  m  ä  b  u  s  k  a  r  n  e  (frii- 
ticeta)  blifva  tillhäll  för  en  del  arter,  smäväxta  löfträd  och 
lundar  (liici)  äter  för  andra.  Uppväxer  smäskogen  tili  äldre, 
högväxt  skog  (sijlvis),  sä  förändras  a  nyo  vilkoreu  och 
med  dem  faunan.  Blandade  löf  s  k  o  ga  r  (nemora)  bilda  ständ- 
ort  för  ett  helt  antal  arter,  hvilka  trifvas  der  ej  blott  för  trä- 
dens  egen  skull  och  den  insektverld,  sora  lefver  pä  dem, 
litan  ock  för  den  lägväxtare  vegetation,  som  frodas  i  skydd 
af  träden.  Särskildt  för  sig  förtjena  hos  oss  björksko- 
garne  (betuleta)  att  anföras;  likasä  blandskogarne 
(sylvce  mixtce),  der  löfträd  och  barrträd  omvexla.  Uppträda 
äter  barrträd  enbart,  sä  bilda  de  rena  b  a  r  r  s  k  o  g  a  r  (syl- 
vce aceroscs),  antingen  granskogar  (abiegna)  eller  tall- 
skogar  (i^ineta),  hvilka  i  blandadt  tillständ  eller  hvardera 
för  sig,  i  beständ  af  olika  älder  och  utsträckning  förete  ka- 
rakteristiska  bebyggare.  Dä  säsoni  bekant  granskogen  före- 
trädesvis  häller  sig  tili  fuktigare,  humusrikare  trakter,  tallen 
äter  älskar  torrare  ställen,  säsom  moar  och  dylikt,  betingas 
ständorten  oftast  äfven  pä  ett  i  ögonen  fallande  sätt  af  dy- 
lika  fysiska  vilkor.  I  den  mon  en  skogbeviixen  nejd  intager 
ett  högre  eller  lägländtare  läge,  gränsar  tili  eller  hgger  af- 
lägsen  frän  odlingar,  eller  ock  af  nägon  orsak  ställvis  eller 
i  större  utsträckning,  glesnar,  yppa  sig  modifikationer  af  de 
anförda  ständorterna,  dock  af  alltför  varierande  beskaffen- 
het  för  att  liär  kunna  uppmärksammas.  Antydas  mä  endast 
sandiga  glesbeviixna  tallmoar,  kalblefna  berg,  k  1  i  p  p  i  g  a 
ställen  (ritpes)  o.  s.  v. 

Slutligen  mä  här  nämnas  att,  dä  trädarterna  vid  en 
viss  polhöjd  eller  höjd  öfver  hafvet  icke  mera  trifvas,  de 
häraf  betingade  regionala  förhällandena,  i  likhet  med  livad 
redan  ofvan  antyddes,  uppä  fjällen  (aljjes)  framkalla  sär- 
skilda    alpina    former    af  äfven  de  nu  uppräknade  ständor- 


205 

terna,    exempelvis    de   med  smäväxt  björk,  dvergbjörk  o.  d. 
bevuxna  markerna  vid  skogsgränsen,  fjällhedar  o.  d. 

Säsom  exempel  pä  häckfoglar  iippä  dessa  landstatio- 
ner  mä  nämnas  nägra  ur  den  stora  liopen.  Snär-  och 
buskbeväxt  mark  föredrages  af  gärdsmygen,  Anorthura, 
busksqvättan,  Saxic.  rubetra,  giäsängaren,  Sylvia  cinerea, 
och  törnskatan,  Lanlus  coUurio;  deremot  lifvas  den  smä- 
växta  löfskogen  och  lunderna  genom  förekomsten  af  näkter- 
galen,  Luscinia  philomela,  och  trädgärdssängaren,  Sijlvia 
hortensis.  I  löf-  och  blandskog  trifves  bofiuken,  Fringllla 
coelehs;  likasä  vistas  grönsiskan,  /'V.  spiVi«<s,  rödvingetrasten, 
Turdus  iliacus,  och  en  del  mesar,  Parus,  äfvensom  orren, 
Tetrao  tetrix,  helst  i  blandskog.  Tjädern,  T.  iirogallus^  lef- 
ver  mest  i  barrskog  och  här  slär  taltrasten,  Turdus  mu- 
sicus,  sinä  slag.  Uti  ödsliga  tallskogar  träffas  bergfinken 
Fring.  montifrigilla,  och  lafskrikan,  Garrulus  infaustus, 
pä  glesa  sandiga  tallmoar  äter  nattskärran,  Caprimulgus. 
Pilgrimsfalken,  Falco  peregrinus,  älskar  klippiga  trakter, 
lappugglan,  Strix  lapponica^  skogar  i  närheten  af  fjäll,  och 
pä  dessas  nakna  yta  lefver  fjällripan,  Lagopus  alpina,  be- 
gärhgt  efterspanad  af  fjällugglan,  Strix  mjctea,  och  den  pä 
khppafsatserna  rufvande  jagtfalken,  Falco  gyrfalco.  — 

I  görligaste  korthet  hafva  nu  de  vigtigaste  häcknings- 
ständorterna  blifvit  uppräknade  jemte  exempel  pä  dertill 
hörande  fogelarter.  Alla  lokaler  förekomma  dock  ej  i  en 
och  samma  nejd,  lika  Htet  som  de  förefintliga  alltid  upp- 
träda  i  typisk  form.  Tvärtom  äro  de  pä  det  mest  mäng- 
faldiga  sätt  grupperade  inbördes  och  öfvergä  likaledes  i  hvar- 
andra,  hvarjemte  uti  en  del  trakter  särskilda  väl  karakteri- 
serade  underafdelningar  af  en  ständort  kiinna  uppträda. 
Erhäller  äter  uppä  nägon  ort  ett  enda  slag.  eller  en  grupp 
af  lokaler  synnerligen  dominerande  iitsträckning,  sä  trycker 
den  pä  hela  trakten  nägot  af  sin  prägel,  i  det  äfven  de  öf- 
riga  lokalerna  häraf  influeras  pä  annat  sätt,  än  i  trakter 
der  andra  ständorter  förherska.  Sä  t.  ex.  kunna  i  vidsträckta 
kärrtrakter   säväl  skogar  som  odlade  ställen  röja  inflytande 


206 

af  den  omgifvande  ödemarken,  exempelvis  genom  ökad  fuk- 
tighet  och  nedsatt  temperatur.  Pa  dessa  mindre  omfattande 
lokaler  visar  da  äfven  fogelverlden  förändringar,  i  det  en 
del  af  ödemarkens  arter  uppträder  pä  ställen,  som  äro 
för  dein  nägot  främmande,  medan  äter  foglar,  som  annor- 
städes  äro  pä  dem  stamgäster,  här  lysa  genom  sin  fränvaro. 

Bestämmandet  af  ständorterna,  som  förekomma  i  en 
trakt,  och  dessas  begränsning  inbördes  beror  derför  i  liög 
grad  af  iakttagarens  egen  erfarenhet,  omdöme  och  goda 
takt,  och  fömtsätter  en  viss  mognad  för  dylika  undersök- 
ningar.  Af  detta  bestämmande  äter  beror  huru  utredningen 
af  motsvarande  fogelgrupper  utfaller.  Ty  lika  litet  som  ständ- 
orterna pä  alla  trakter  uppträda  i  typisk  gestalt,  häller  sig 
hvarje  fogelart  blott  tili  typiska  exemplar  af  nägon  viss. 
eller  ens  tili  en  och  samma  ständort.  Tvärtom  är  mängen 
art  pä  en  del  ställen  mera,  pä  andra  mindre  strängt  beroen- 
de  af  nägon  viss  beskaffenhet  hos  lokalen,  och  kan  i  samma 
mon  afpassa  sig  efter  ständortsvilkoren  inom  omrädet.  Der- 
jemte  kan  mängen  art  i  en  viss  trakt  vara  bunden  vid  en 
bestämd  lokal,  men  i  ett  annat  omräde  hellre  halla  sig  tili 
en  annan. 

Sä  t.  ex.  häckar  tornsvalan,  Cypselus,  i  bebodda  trak- 
ter uti  höga  torn  och  andra  byggnader,  men  ätnöjer  sig  i 
ödemarken  med  höga  furor.  Kräkan,  Corvus  cornix,  häller 
sig  tili  nejder  der  skog  finnes,  emedan  hon  häckar  i  träd; 
men  i  skärgärden  lockas  hon  af  tillgängen  pä  sjöfoglar- 
nes  ägg  och  ungar  att  häckningstiden  siä  sig  ned  ocksä 
pä  sädana  utskärsholmar,  der  träd  icke  mera  finnas  (exem- 
pelvis en  del  af  Alands  utskär),  och  ätnöjer  sig  dä  att 
häcka  i  bergsskrefvor  (enl.  R.  Sievers).  —  Grägäsen,  Än- 
ser  cinereus,  som  häckar  pä  mossar  och  sumpmarker,  fin- 
nes pä  dyhka  lokaler  uti  det  inre  af  kontinenten  (n.  ö. 
Tyskland,  Polen  och  mellersta  Ryssland},  men  förekommer 
icke  veterligen  i  det  inre  af  nordhga  Ryssland  eller  af  Fin- 
land ;  icke  desto  mindre  finnes  den  dock  bäde  i  värt  om- 
räde och  pä  Skandinaviska  halfön,  men  blott  pä  sädana 
sumpmarker,  som  ligga  pä  holmar  i  skärgärden   läugs  hafs- 


207 

kusterna,  ocli  liär  tränger  arten  liögt  mot  norden,  ända 
tili  Torneä  ocli  Finmarken.  Sammaluiida  bäckar  Totanus 
calidris  i  mellersta  Europa  längt  inne  i  Tyskland,  Ungern 
och  södra  Ryssland,  pä  mossar,  men  i  norra  Europa  är 
hon  en  hafskustfogel.  —  En  motsats  tili  dessa  bildar  Sfer- 
na  arctica,  hvilken  säväl  sydligare  (omkring  Nordsjön,  Öster- 
sjön  och  dess  vikar)  som  vid  Ishafvet  häckar  längshafskiisterna, 
men  i  norden  (i  Lappmarken  och  Kuusamo  fjälltrakt)  dess- 
utom  trifves  vid  sötvattnen  i  landets  inre.  Likasä  är  FiiU- 
yula  Jusca  hos  oss  sydligare  en  kusthäckfogel,  men  förekom- 
mer  inom  Lappmarken  och  norra  Finland  (söderut  ända 
tili  norra  Tavastland  och  Savolaks)  jemväl  vid  sötvattnen  i 
landets  inre  delar. 

Dessa  och  andra  dylika  exempel  utvisa,  att,  ehuru  uti 
förteckningar  öfver  fogelarter,  som  förekomma  i  tvenne  trak- 
ter,  tili  stor  del  ingä  samma  arter,  kunna  dock  enskilda 
af  dem  uppträda  inom  hvartdera  omrädet  pä  nägot  olika 
förekomstställen  och  härigenom  i  faunans  topografi  betinga 
en  olikhet,  som  kan  vara  temligen  karakteristisk.  Tvärtom 
äter  kunna  tvenne  nejder,  som  tili  det  mesta  likna  hvaran- 
dra  i  anseende  tili  bäde  topografiska  ständorter  och  deras 
fauna,  dock  uppvisa  olikheter  i  artförteckningarna,  i  fall 
nemligen  den  ena  inom  sig  hyser  nägra  ständorter  af  ringa 
omfattning,  som  ej  finnas  i  den  andra,  och  dermed  äfven 
fär  ett  tillskott  af  nägra  sällsynta  arter,  som  för  sjelfva  fo- 
gellifvet  pä  orten  dock  äro  af  ringa  betydenhet.  — 

Hittills  hafva  vi  betraktat  ständorterna  säsom  valda 
under  den  tid,  da  foglarne  äro  strängast  bundna  vid  vissa 
lokalförhällanden,  nemligen  häckningstiden.  Hvarje  art  an- 
lägger  derunder  sitt  bo  ej  blott  pä  en  viss  lokal,  utan  der- 
städes  pä  en  säregen  plats,  uppä  sjelfva  marken  eller  vid 
olika  höjd  deröfver  i  buskar  och  träd.  Boets  allra  närmaste 
omnejd  är  säledes  fogelns  häckningsständort  i  ordets  in- 
skränktaste  mening,  dess  nästplats.  Men  under  de  dagliga 
färderna  i  omgifningen  kunna  äfven  andra  lokaler  i  närhe- 
teu  besökas,  dock  äfven  nu  icke  hvilka  som  helst.  Samfäldt 
bilda    dessa    exkursionslokalet-    fogelns    häckningsständort  i 


208 

den  vidsträcktare  bemärkelse,  hvari  ordet  öfverhufvud 
kan  tagas.  För  utredandet  af  fogelns  lifsvilkor  vore  det 
af  vigt  att  inom  denna  häckningsständort  gifva  akt  särskildt 
pä  sjelfva  nästplatsen  och  pä  exkiirsionsplatserna,  i  afsigt 
att  utreda  hvilka  olika  motiv  binda  fogeln  vid  hvarje.  Up- 
penbarligen  söker  mängen  vid  nästplatsen  skydd  för  afkom- 
man,  föda  äter  pä  de  öfriga  lokalerna,  sa  t.  ex.  de  sjö- 
foglar,  som  reda  sitt  bo  ett  stycke  upp  pä  land  bland  bu- 
skar  eller  i  skog,  men  hemta  födoämnen  ur  angränsande 
vattendrag. 

Mängen  fogelart  öfvergifver  dock  redan  kort  efter  fort- 
plantningstiden  sinä  nyss  anförda  uppehällsplatser.  Säsom 
bekant  lemna  andhanarne  sinä  honor,  sä  snart  äggen  blifvit 
lagda,  och  siä  sig  tillsammans  pä  aflägsna  skogsträsk  eller 
längre  ut  pä  större  insjöar,  ejderhanarne  längt  ut  i  skär- 
gärden;  hit  komma  sedermera  äfven  honorna  med  iingkul- 
len.  Flere  vadare,  som  häckat  pä  sumpmarker,  siä  sig, 
när  ungarne  äro  flygvuxna,  tillhopa  i  fiockar  och  vistas  längs 
floder,  vattendrag  och  närliggande  hafskuster  nägon  tid  in- 
nan  de  formligen  flytta  bort.  Uppehällslokalernas  fogelfau- 
na  är  sälunda  annorlunda  sammansatt  längre  fram  pä  som- 
maren,  och  bör  dä  ä  nyo  bestämmas. 

Dylika  ständortsvexUngar  försiggä  ej  blott  under  se- 
naste  delen  af  sommaren,  utan  äro  betecknande  för  olika 
arter  äfven  under  andra  ärstider,  Mängen  fogelart  kan 
vexla  förekomstort  under  sommar  och  vinter,  äfven  om  hon 
hela  äret  vistas  i  samma  trakt;  hon  stryker  omkring,  men 
ofta  nog  äfven  dä  med  iakttagande  af  en  bestämd  uppe- 
hällslokal  under  vissa  väderleksförhällanden.  Säsom  bekant 
vistas  exempelvis  talgoxar  och  domherrar  häckningstiden  i 
skogar,  men  komma  under  bistrare  vintertid  tili  gärdarne, 
likasom  gulsparfven  efter  starkt  snöfall  mäste  uppsöka  be- 
bygda  ställen  för  att  pä  gator  och  längs  vägar  tinna 
sin  föda. 

Slutligen  äro  fogelarterna  under  ^]q\Uh,  Jiyttningen  be- 
roende  af  ständorter,  s.  k.  rastplatser,  hvilka  icke  alltid  äro 


209 

desamma  som  under  häckningstiden,  utan  i  ganska  mänga 
tali  utgöras  just  af  den  lokal,  som  valdes  vid  vexlingen 
straxt  efter  häckningen  ^).  Ejdrarne  flytta  längs  yttre  hafs- 
kusten,  svärtorna  tili  stor  del  äfvenledes.  Allorna,  som 
häckat  vid  Ijällsjöar  i  Lappmarken  och  norra  Ryssland,  draga 
sig  längs  vattendragen  tili  hafskusterna  och  ätfölja  sedän 
dessa;  likasä  flere  arktiska  eller  nordiska  vadare,  t.  ex.  Tringa- 
arter  och  Lhiiosa  lapponica.  Märkligt  nog  inträffar  det  der- 
vid,  att  under  äterfärden  oni  vären  hela  svärmar  stanna 
qvar  vid  hafskusterna  hela  sommaren,  t.  ex.  allor  vid  Fin- 
lands  sydkust,  och  arktiska  vadare  vid  kusterna  af  vestra 
Europa;  de  föra  der  dock  endast  ett  kringstrykande  lif, 
utan  att  häcka. 

Under  flyttningsperioderna  kunna  säledes  ej  blott  de 
pä  orten  häckande  foglarne  förekomma  pä  säregna  lokaler, 
utan  af  samma  arter  kunna  individer  frän  andra  orter,  Hka- 
som  ock  alldeles  andra  arter  frän  afiägsnare  länder  infinna 
sig.  Afven  dessa  anträffas  pä  lokaler  af  en  viss  beskaffen- 
het,  ja  mängen  endast  under  en  viss  tid  af  dygnet.  Sam- 
manträffandet  af  fogelarter  pä  de  skilda  ständorterna  är 
säledes  under  flyttningstiden  i  hög  grad  beroende  af  tillfäl- 
ligheter,  men  hvilar  dock  mängen  gäng  pä  nägon  regel,  i 
det  en  del  arter  synbarligen  färdas  tillsamraans. 

Det  är  säledes  mera  vanskligt  att  fastställa  flyttnings- 
ständorten  än  häckningsständorten ;  mähända  kunde  det  der- 
för  synas  nägon,  att  de  förra  ägde  mindre  intresse,  men 
detta  är  ingalunda  fallet.  Ty  just  emedan  en  fogelart  äfven 
under  sin  flyttning  är  beroende  af  vissa  ständorter,  anträffas 
den  främst  eller  uteslutande  pä  dem  och  sökes  förgäfves  an- 
norstädes.  Förhandenvaron  af  rastplatser  betingar  säledes 
fyndorternas  läge,  och  häraf  äter,  —  särdeles  oni  ständorterna 
bilda  kontinuerliga  sträckor,  säsom  t.  ex.  kustständorterna  — 


^)  Vexlingen  af  häcknings-  och  flyttnings-ständort  försiggär,  efter 
hvad  det  synes,  ofta  nog  enligt  en  bestämd  regel;  det  vore  dock  för  vid- 
lyftigt  att  här  ingä  pa  denna  loga  undersökta  fräga,  utan  hKnvisas  intres- 
serade  tili  de  antydningar  jag  pä  annat  ställe  lemnat.  (Fogl.  flyttnings- 
vägar    6.    165,  16C;   Zugstrassen  s.  200,  201). 

14 


210 

kan  man  sluta  tili  s^eUysb  Jfi/t(ninf/svägens  geografiska  sträck- 
ning.  Ju  mera  arten  under  flyttningen  är  beroende  af  sinä 
rastplatser  —  i  följd  af  dessas  isolerade  läge,  artens  spe- 
cifika  födoämnen,  eller  svaga  flygförmäga  —  desto  sä- 
krare  kan  man  hoppas  fä  kontinuiteten  af  dem,  d.  v.  s. 
vägen,  geografiskt  utredd  pa  gmnd  af  det  faunistiska  ma- 
terialet:  exempel  härpä  lemna  de  litorala  flyttfoglarne.  Ju 
mindre  äter  fogeln  behöfver  bekymra  sig  om  rastplatserna. 
—  emedan  dylika  finnas  spridda  öfverallt  eller  fogeln  sjelf 
är  en  rask  flygare,  som  med  lätthet  öfverfar  vidsträckta 
olämpliga  trakter,  —  desto  svärare  blir  det  att  uppvisa  flytt- 
ningsvägarues  geografiska  sträckning.  Säsom  exempel  härpä 
mä  anföras  en  del  land-flyttfoglar,  svalor,  tornsvalor  m.  fl. 
Visserligen  tilltager  i  afseende  ä  sistnämnda  arter  möjlighe- 
ten  af  att  studera  flyttningens  förlopp  med  tillhjelp  af  ise- 
pipteser  (se  sid.  182);  men  denna  förmon  motväges  ofta  i 
icke  ringa  mon  bl.  a.  deraf,  att  öyttningen  sker  snabbare 
och  de  oundvikliga  observationsfelen  nti  data  derigenom 
ernä  ett  relativt  stort  inflytande.  — 

Enhvar  som  önskar,  i  enlighet  med  de  nu  uttalade 
grundsatserna,  lemna  en  trogen  och  uttömmande  redogö- 
relse  för  sin  trakts  fogelfauna  ^),  bör  säledes,  pä  grund  af  spe- 
ciel  kännedom  ora  de  stäudorter  han  inom  omrädet  finner 
skäl  att  särskilja,  utvälja  vissa  profstycken,  och  lemna  upp- 
gift  öfver  deras  beskaffenhet,  äfvensom  om  de  afvikelser, 
som  andra  liknande  lokaler  förete.  Pä  dessa  ständorter 
bör  han  under  olika  ärstider  göra  grundliga  observationer 
rörande  fogelarterna  och  söka  uppskatta  hvarje  arts  talrikhet 
antingen  i  ungefärliga  antalet  exemplar  pä  en  viss  yta,  eller 


^)  Uttömmande  kan  en  dylik  redogörelse  blifva  först  efter  en  län- 
gre  tids  observationer  pä  orten.  Men  äfven  en  kortare  tids  vistelse  kan 
gifva  anledning  tili  upplysande  framstUllningar,  exempelvis  S  i  e  v  e  r  s' 
Ornit.  anteckningar  under  resor  i  Guvernementet  Olonets  somrarne  1875 
och  1876.  (Meddel.  af  Soc.  p.  F.  et  Fl.  fenn.  Hft  2,  1878),  och  S  c  h  u  1- 
mans  Ornit.  iakttagelser  under  en  resa  i  Östra  Karelen  sommaren  1880 
(Meddel.,  Hft  9,  1382). 


211 

genom  de  öfliga  freqvensgraderna  (sällsynt,  sparsamt,  allmänt, 
talrikt  eller  tillfälligtvis  förekommande).  De  profstycken, 
som  hari  öfverensstämma,  anföras  för  livarje  tidsperiod  som 
regel  för  ständorten,  medan  afvikelserna  pä  andra  ställen 
särskildt  raeddelas.  Först  härigenom  kimna  de  för  ortens 
fogelfauna  karakteristiska  topografiska  egenheterna  blilva 
tydliga. 

Men  förutom  denna  topografiska  skiUlring  af  naturen 
och  särskildt  fogelverlden  i  trakten,  bör  framgent  säsom  hit- 
tills  lemnas  en  systematisk  förtecknlmj  öfver  alla  arter,  i 
hvilken  enlivars  förekomst  och  lefnadssätt  skildras  enligt 
inom  omrädet  gjorda  iakttagelser. 

Vär  fogelfauna  kau  sägas  vara  väl  utredd  först  da, 
när  ett  orafattande  material  af  dylika  uppgifter  föreligger 
och  detta  underkastats  en  kritisk  granskning  ur  olika  syn- 
punkter.  Just  detta  mäl  äsyftar  det  ofvanför  meddelade 
programmet  (B).  Man  mä  icke  tro,  att  iakttagelserna  frän  värt 
afsides  belägna  land  äga  ringare  betydelse  än  de  frän  andra 
länder,  och  derför  kunna  äsidosättas.  Tvärtom  kan  uppvi- 
sas  att  värt  omräde  i  vissa  afseenden  äger  ett  särskildt  in- 
tresse,  i  hvilket  afseende  endast  ett  par  omständigheter 
här  mä  framhällas. 

Redan  Finlands  geografiska  läge  mellan  den  Skandi- 
naviska  halfön  med  dess  temligen  insulära  kiimat,  och  Ryss- 
land  med  dess  utprägiade  kontinentala  luftstreck  och  skarpa 
temperaturvexlingar,  äfvensom  landets  utsträckniitg  frän  de 
arktiska  tili  de  centraleuropeiska  fogelarternas  hemland,  be- 
tingar  förhällanden,  som  förmedla  öfvergängen  mellan  de 
omgifvande  vidt  skiljaktiga  grannländerna  och  i  anledning 
häraf  egna  sig  tili  att  belysa  eller  förklara  fogelarternas  före- 
komst uti  vidsträckta  omräden. 

I  följd  af  de  yttre  konttirerna  af  nordliga  Europas 
kuster  och  särskildt  Hvita  hafvets  samt  Öster sjö ns  och  dess 
vikars  läge,  ledas  mänga  arktiska  foglar  frän  häckställena 
i  norra  Ryssland  och  Sibirien  längs  Finska  viken  och 
Östersjön    tili  vestra  Europa.     Flyttfogelarternas  förekomst- 


212 


sätt  hos  oss,  i  motsats  tili  förhällaDdet  pä  Skandinaviska 
halfön  o(jh  i  vestra  Europa,  kastar  säledes  en  god  belys- 
ning  pä  de  vilkor,  som  betinga  deras  färder  öfverhufvud. 
Värt  lands  fogelkännare  skulle  säledes,  genom  att  an- 
ställa  och  i  tryck  meddela  noggranna  iakttagelser  enhvar 
frän  sitt  begränsade  omräde,  kunna  lemna  vigtiga  bidrag 
tili  utredande  af  fosterlandets  fauna,  och  dymedels  äfven 
tili  lösande  af  sädana  frägor,  som  äro  af  större  geografisk 
omfattning  ocb  allmännare  vetenskapligt  intresse. 


FRÖVAXTER 

f  n',  n 

barlastplatsen  iuvid  Abo  slott, 

samlade  af 

JOHN  LINDEN  och  ENZIO  REUTER 

saml  granskade  af 

TH.  S/ELAN. 

(Änmäklt  den  7  Februari  1885.) 

Ranunculus  bulbosus  L.  päträffad  i  tvä  exemplar. 

Papaver  dubium  L.  förekommer  tämligen  allmänt  med  blom- 
mor  och  utvecklad  friikt. 

P.  rhoeas  L. 

IMasturtium  sylvestre  (L.)  R.  Br.  endast  i  par  exemplar  an- 
träffad  med  bäde  blommor  och  frukt. 

Sinapis  arvensis  L.  var.  orientalis  Murr.  förekommer  ganska 
tah-ikt  med  säväl  blommor  som  frukt. 

Diplotaxi  tenuifolia  (L.)  DC.  anträffad  i  flere  exemplar  med 
blommor  och  frukter. 

D.  muralis  (L.)  DC.  funnen  i  endast  tvä  exemplar. 

Farsetia  incana  (L.)  R.  Br.  förekommer  ganska  allmänt. 

Camelina  sylvestris    Wallr.    päträffad  i    nägra   fä  exemplar. 

Senebiera  coronopus  (L.)  Poir.  var  är  1883  ganska  talrikt 
utbredd,  men  ar  1884  icke  äterfunnen.  Frukterna  vo- 
ro fullkomligt  utvecklade  under  samma  tid,  som  den 
blommade. 

S.  didyma  (L.)  Pers.  är  sällsyntare  än  S.  coronopus.  Lik- 
väl  har  äfveu  är  1884  ett  exemplar  blifvit  päträfiadt; 
detta  med  utvecklade  frukter  jämte  blommor, 

Reseda  luteola  L.  har  blifvit  funnen  i  flere  exemplar. 


214 

R.  lutea  L.  är  anträffad  i  eudast  tvä  exemplar. 

Spergularia  marina  Leffl.  funnen  i  par  exemplar  med  säväl 
blommor  som  frukt. 

Malva  vulgaris  Fr.  anträffades  uren  1882  och  1883  i  ätskil- 
liga  exemplar,  men  i  är  har  blott  ett  enda  blifvit  iakt- 
taget. 

Medicago  lupulina  L.  förekommer  mycket  ymnigt. 

M.  arabica  (L.)  Ali,  anträffades  är  1883  i  blott  ett  exem- 
plar med  endast  frukter. 

Melilotus  arvensis  Wallr.  tämligen  allmän. 

M.  macrorrhizus  Koch.  kauske  nägot  sparsammare  än  lore- 
gäende. 

M.  albus  Desr.  lika  allmän  som  de  tvä  föregäende. 

Trifolium  fragiferum  L.  anträffad  i  ett  fätal  exemplar,  bä- 
rande  blommor  och  frukter. 

Tr.  procumbens  L.  utbreder  sig  alltmer;  flere  exemplar  fiin- 
na  är  1884. 

Vicia  gracilis  Loisel.  anträffad  i  ett  exemplar  den  24  sept. 
1884. 

Lathyrus  aphaca  L.  funnen  i  ett  exemplar  med  blommor  och 
frukter. 

Epilobium  roseum  Schreb.  förekommer  ganska  talrikt;  de 
flesta  exemplar,  som  blifvit  funna,  hade  väl  utveck- 
lade    frukter;  endast  par  exemplar  med  blommor. 

E.  adnatum  Griseb.  förekommer  tillsammans  med  föregäende. 

Oenothera  biennis  L.  anträffad  i  ett  exemplar. 

Corrigiola  litoralis  L.  iakttogs  i  flere  exemplar  den  29  au- 
gusti  1883,  men  har  är  1884  icke  blifvit  anträffad. 

Heiosciadium  nodiflorum  (L.)  Koch  observerad  i  8  exem- 
plar, samthga  växande  tillsammans  pä  ett  fuktigt  stäl* 
le,  ganska  längt  aflägset  frän  den  egentliga  barlast- 
platsen.  Alla  individerna  voro  lägväxta  och  krypan- 
de,  nägra  äfven  rotsläende  frän  bladvecken.  Exempla- 
ren  voro  försedda  med  utvecklade  frukter  jämte  blom- 
mor. 

Erigeron  canadensis  L.  anträffad  i  nägra  exemplar  är  1884, 
förut  täml.  talrik. 


215 

Senecio  Jacobsea  L.  pätditiad  i  ett  exemplar  iitan  fmkt. 

Senecio  viscosus  L.  tunnen  i  ett  exemplar  med  blommor 
ocli  frukter. 

Carduus  tenuiflorus  Sm.  i)  tagen  i  tvä  exemplar  strax  pä  an- 
dra  sidan  om  Runsala   bro. 

Centaurea  nigra  L.  funneii  i  tva  exemplar  med  blommor  och 
tVukter. 

Echium  vuigare  L.  fimnen  i  blott  ett  exemplar, 

Linaria  elatine  (L.)  Mill.  iakttagen  i  fyra  exemplar;  nägra 
af  dessa  ännii  icke  blommaude,  andra  äter  försed- 
da  med  bäde  blommor  och  frukter. 

L.  spuria  (L.)  Mii!,  tunnen  i  endast  tva  exemplar. 

L.  striata  (Lam.)  DC.  anträtiad  i  fyra  exemplar  med  fruk- 
ter och  blommor. 

Veronica    beccabunga  L.  anträtiad  i  nägra  exemplar. 

V.  anagallis   L.  tunnen  i  ätskilliga  exemplar. 

Verbena  officinalis  L.  anträftad  i  tre  exemplar  under  hösten 
(7  september)  1882,  men  under  de  följande  ären  har 
den  icke  mer  blifvit  iakttagen. 

AnagaSlis  arvensis  L.  är  1882  ganska  talrik,  är  1883  icke 
sällsynt;  är  1884  hafva  nägra  exemplar  blifvit  iakttagna, 
spridda  öfver  barlastplatsen ;  samtliga  exemplaren  med 
bäde  blommor  och  utvecklade  frukter. 

Suffida  maritima  (L.)  Dumort.  auträfiades  är  1883  i  nägra 
rätt  Stora  och  yfviga  exemplar,  men  har  i  är  (1884) 
ej  blifvit  äteriunuen. 

Beta  maritima  L.  Flere  individer  observerades  hösten  1883; 
men  är  1884  päträffades  icke  nägot  exemplar. 

Rumex  hydrofapathum  Huds.  päträffades  i  omkring  10  exem- 
plar i  en  vattenpuss  pä  Runsala,  strax  pä  andra  si- 
dan om  bron. 

R.  obtusifolius  L.  har  är  1882  blifvit  funnen  i  nägra  exem- 
plar; är  1884  icke  äterfunnen. 

R.  maritimus  L.  funnen  i  nägra  exemplar. 


[  ^)     Ehurn     ej    anträffad    pä,   sjelfva    barlastplatsen    är  likväl  cl  ennä 

växt  här  upptagen,  emeclan  man  med  fullt  skäl  kan  antaga,  att  äfven  den 
blifvit  införd  med  utifran  kommande  fartyg. 


216 

Mercupialis  annua  L.  föiekommer  gaiiska  allmäiit. 

M.  perennis  L.  nägot  sällsyntare  än  föregäende. 

Euphorbia  peplus  L.  förekom  ären  1882  —  83  tämligen  spar- 
samt,  raen  nu  mera  försvunnen. 

Panicum  crus-galli  L. 

Phalaris  canariensis  L.  funnen  i  tvä  exeinplar  med  väl  ut- 
vecklade  frukter. 

Polypogon  monspeliensis  (L.)  Desf.  päträfiad,  hufvudsakli- 
gen  samlad  i  tufvor,  blaiid  stockupplagen. 

Trisetum  flavescens  (L.)  PB.  Endast  tvänne  exemplar  hal- 
va blifvit  observerade  de  n  31  anglisti  1884. 

Holcus  lanatus  L.  är  tageii  i  nägra  spridda  exemplar. 

Hordeum  murinum  L.  har  är  1884  blifvit  anträöad  i  endast 
3  ä  4  exemplar. 


21'; 


L'accroissemeiit  du  biblioth^que  \mv  des  publications 
regues  ä  titre  d'echange  du  1  Deceiiibre  1883  au 
1  Mars  1885. 


Societe    des    sciences   phys.,    naturelles    et  cU- 
matologiques. 

Bulletin  XX. 

Societe  Linneenne  du  Nord  de  la  France. 
K.  Akademie  van  VVetenschappen. 

Verhandelingen,  Afd.  Natuurk.,  XXII. 
Verslagen,  d:o         d:o      ,  XVII. 

Societe  d'etudes  scientifiques. 

Bulletin  XIII. 
Naturhistorischer  Verein. 

Beiicht  XXVII. 
Naturforscbende  Gesellschaft. 

Verliandlungen  VII,  2. 

K.  Akademie  der  Wissenschaften. 

SitzAingsbei-ichte  1884,  1—39. 

Gesellschaft  naturforschender  Freunde. 

Sitzungsberichte  1883,    1884. 

Botanischer    Verein    der  Provinz  Brandenburg. 
Naturforscbende  Gesellscbaft. 

MittheiUingen  1882:  2;   1883;  1884:  1. 

Scbweizeriscbe  entomologiscbe  Gesellscbaft. 

Mittheilungen  VI,  10;   VII,   1. 

Societe  d'etude  des  sciences  naturelles. 
Accademia  delle  scienze. 

Memorie  IV. 

Academie  d'Hippone 

Bulletin  VII-XII,  XIV-XVI,  XVIII. 
Naturbistoriscber  Verein  der  preuss.  Rbeinlande. 

XL,  2;  XLI,  1. 
Societe  Linneenne. 

Actes  XXXVI. 
American  Academy  of  Sciences  and  Arts. 

Pi-oceedings  XVII-XIX. 

Society  of  Natural  History. 

Proceedings  XXI,  2—4;  XXII,  1. 
Memoiis  III,  part.  I,  4—7. 


218 


Braunschweig:    Verein  fiir  Natiii-wisseuschaft. 
Bremen:  Naturwissenschaftlicher  Verein. 

Abiiandkingen  VIII,  2;   IX,   1. 

Bresiau :  Schlesische    Gesellscliaft    fiir    vaterländische 

Ciiltur. 

Jahi-esbericht  LX,  LXI. 

»  Verein  fiir  schlesische  Insektenkuncle. 

Zeitschrift,  iiii-  Eutomologie  IX. 

BrUnn:  Naturforschender  Verein. 

Verhandlungen  XXI. 

Bruxeiies:  Academie,  Royale  des  sciences. 

Bulletin  3:me  Ser.,  I — V. 

>  Societc  royale  de  botaniqiie. 

Bulletin  XXII. 
»  Societe  entoraologique. 

Annales  XXVII. 
->  Societe  malacologique. 

Annales  XVII.  • 

Budapest:  Magyar  Tudomanyos  Akademia. 

»  Magyar    termeszettudomanyi    tarsiilat  megbi- 

zasabol. 

Kolufdny:  Untersuchung-  d.  charakteristischeren 

Tabaksorten  Ungarns. 
Hazslinsky  Frigtjes:   A  Magyar  birodalom 

Zuzmö-F16rj\ja. 
Buza:   Kultivalt  Nuven3'eink  Betegsegei. 

ScJienzl:    Utinntatäs    föklmngnessege    helymegliatäroza- 
sokra. 

Gruber:    Utiuntatäs  földrajzi  helymegliatärozj^sokra. 
Daday:    A  Magyar  Ailattani  irodalom. 

»  Magyar  Nemzeti  Muzeum. 

Termeszetrajzi  Fiizetek  VII,  VIII. 

Buenos  Aires:    Sociedad  cientifica  Argentina. 

Arales  XVL  6:  XVII,  i-3,  5—6,  XVIIL  1—6. 
Holmberg:    La  sierra  de  cura-hialal. 

Caen:  Musee  d'histoire  naturelle. 

Cambridge, U.S. A.:    Museum    of   Comparative  Zöology. 

Bulletin  XI,  3—10. 
Cassel:  Verein  fiir  Naturkunde. 

Bericht  XXXI. 
Catania :  Accademia  Gioenia  di  scienze   naturali, 

Atti  XVII. 
Chemnitz:  Naturwissenschaftliche  Gesellschaft, 

Bericht  IX. 


219 


Cherbourg; 
Chur: 

Colmar: 
Cordoba: 

Courrensan: 
Danzig: 

Davenport: 

Dorpat: 

Dresden: 
Edinburgh: 

Eriangen: 
Firenze: 
Frankfurt  a.  M.: 

Frankfurt  a.  d.  O. 

Freiburg  i.  B. : 
St.  Gallen: 

Genova: 

Giessen : 


Glasgow: 
Graz: 


Greifswald: 
Görlitz: 


Societe  nationale  des  sciences  naturelles. 
Naturforschende    Gesellscliaft    Graubiin- 

dens. 
Societe  d'histoire  naturelle. 
Acaderaia  national  de  ciencias. 
Boletin  VI,    1—4. 

Societe  fran^aise  de  botanique. 
Naturforschende  Gesellschaft. 

Schriften  VI,   1. 

Academy  of  natuj-al  sciences. 

Proceedings  III:  2,  3. 

Naturforscher-Gesellschaft. 

Archif,  zweite  Serie  IX,  1 — 5. 
Sitzungsberichte  VI,   3. 

Naturwissenschaftliche    Gesellschaft  Isis. 

Sitzungsberichte    1882:    2;  1883;    1884:  1. 
Royal  Society. 

Tiansactions  XXX,  2,  3;  XXXII,  1. 
Proceedings  1881—83. 

Physikalisch  -medicinische  Societät. 

Sitzungsberichte  XV. 

Societa  entomologica  italiana. 
BuUettino  XV,^  4 ;  XVI,   1—4. 
Senckenbergische    naturforschende    Ge- 
sellschaft. 

Bericht  1882-84. 

Naturwissenscliaftlicher  Verein. 

Mittheilnngen  II,  1—9. 

Naturforschen  de  Gesellschaft. 
Natur\vissenschaftliche  Gesellschaft. 

Bericht  1881—82. 

Museo  civico  di  storia  naturale. 

Annali  XVIII— XX. 

Oberhessische    Gesellschaft    fiir    Natur- 

und    Heilkunde. 

Bericht  X,  XII-XXIII. 
Natural  History  Society. 
Naturwissenschaftlicher  Verein  fiir  Steier- 
mark. 

Mittheilnngen  1883. 

Geographische  Gesellschaft. 
Naturforschende  Gesellschaft. 

Abhandlungen  XVIII. 


220 


Göteborg:  K.  Vetenskaps  och  Vitterhets  Samhället. 

Handlingar  XVIII,  XIX. 

Göttingen :  K.  Gesellschaft  der  Wissenschaften. 

Haag:  Nederlandsche  entomologische  Vereeniging. 

Tijdschrift  XXVI,  3,  4;  XXVII,  1,  2. 

Hamburg:  Natunvissenschaftlicher  Verein. 

Verein  fiir  natiirwissenscli.  Unterhaltung. 
Hanau:  Wetterauisehe    Gesellschaft   fiir  die  ges.  Na- 

turkunde. 
Harlem:  Societe  hollandaise  des  sciences. 

Archives  neei-laiidaises  XVIII,  2—5;  XIX,  1—3. 

Helsingfors:        Societe  des  sciences 
Acta  XIII. 
Bidrag  XL. 
Öfvei-sigt  XXV. 

Hermannstadt:   Siebenb.  Verein  fiir  Natiirwissenschaften. 

Verhandlungen  XXXIV. 

Innsbruck :  Natiirwissenschaftlich-medicinisclier  Verein. 

Berichte  XIII. 

Kiel :  Naturwissenschaftlicher  Verein  fiir  Schlesvig- 

Holstein. 

Schriften:  V,  2. 

Kijew:  Societe  des  naturalistes. 

Des  publications  russes. 

Ki0benhavn:        K.  Danske  Videnskabernes  Selskab. 

Oversigt  1883,  2,  3;  1884,  1,  2. 
>  Naturhistorisk  Forening. 

Videnskabelige  Meddelelser  1883- 
»  Botanisk  Forening. 

Botanisk  Tidsskrift  XIV,  1,  2. 
Kolozsvär:  Redaction    de    »Magyar  Növeuytani  Lapok». 

M.  N.  Liipok   VII. 
Kristiania:  Universitetet. 

Königsberg:       Physik.-ökonomische  Gesellschaft. 

Schrift.  n:  I,  2  ;  II,  1;  IV-XI;  XII,  2;  XIV,  XV. 
XVII— XXIV. 

Landshut:  Botanischer  Verein. 

Lausanne:  Societe  vaudoise  des  sciences  naturelles. 

Bulletin  89—90. 

Leiden:  Nederlandsche  dierkundige  Vereeniging. 

Supplement  I,  2. 

Leutschau:  Ungarischer  Karpathen-Verein. 

.Jahrbuch  X,  XI. 


221 


Lisboa:  Academia  Real  das  sciencias. 

Memoiias,   1  Classe  I,  1;   III— VI,  1. 

Jornal  1-16,  23—39. 

Relatorio  da  sessao  1880. 

Conferencias  sobre  Africa  1—5. 

Loureiro,  Flora  cochinchinensis  I— II. 

Brito  Capello,  Catalogo  dos  Peixes  de  Portugal. 

Castello  de  Paiva:    Monogruphia   Molluscorum  in- 

sularum  inaderensinm. 
Pucheran:    Des  caracteres  des  raamini feres. 
Conde  de  Ficalho:    Flora  dos  Luciadas. 


London: 

Royal  Society. 

Proceedings  221-226. 

> 

Linnean  Society. 

Journal,  Botany  122—13.'?. 

Zoology  95-102. 

S:t  Louis: 

Academy  of  science. 

Transactions  IV,  3. 

Lund: 

Universitetet. 

Acta  XVIII,  XIX. 

j> 

Redaktionen  af  »Botaniska  Notiser». 

1883,  5,  6;   1884;   1885,  1. 

Luxembourg 

:  Societe  botanique. 

Lyon: 

Societe  Linneenne. 

» 

Societe  botanique. 

Annales  X,  2. 

Magdeburg: 

Naturwissenschaftlicher  Verein. 

IVIarburg: 

Gesellschaft    fiir    die  gesammten  Naturvvissen- 

schaften. 

Sitzungsberichte  1882,  1883. 

Metz: 

Societe  d'histoire  naturelle. 

Milano: 

-  Societä  italiana  di  scienze  naturali. 

Atti  XXV,  3,  4;  XXVI. 

> 

Societä  crittogaraologica  italiana. 

Atti  III,  3. 

Modena : 

R.  Accademia  delle  scienze,  lettere  ed  arti. 

Memorie  Ser  III,  T.  I. 

> 

Societä  dei  Naturalisti. 

Aunuario  Ser.  II,  2. 

Montpeilier: 

Academie  des  sciences  et  lettres. 

Moskva: 

Societe  Irap.  des  naturalistes. 

Bulletin   1883,  3;    1884,  1,    2. 

Munchen: 

K.  Akademie  der  Wissenschaften. 

Abhandlungen,    math.    phys.   Cl.,  XIV,  3;  XV,   1 

Sitzungsberichte,  d;o,  1883,  1—3.  1884,  1. 

222 


Munster: 

Nancy: 
Neuchätei: 

Newcastle-upon-Tyne ; 
New  Haven: 


Nijmegen: 

N?mes; 

Nurnberg: 
Odessa : 

Padova : 


Palermo; 
Paris: 


Passau: 

S:t  Petersburg: 


Westfälischer     Provinzial-Verein     fiir 
Wissenscliaft  und  Kunst. 

Jahiesbericht  I,  III,  IV,  V,  XI,  XII. 

Societe  des  sciences. 
Bulletin  XV,  XVI. 

Societe  des  sciences  naturelles. 
Bulletin  XIII,  XIV. 

Natural  History  Society. 

Transactions  VIII,   1. 

Connecticut    Academy     of    Arts    and 
Sciences. 

Transactions  VI,  1. 

Nederlandsche  botanisclie  Vereeniging. 

Archief  IV,  1,  2. 
Societe  d'etude  des  sciences  naturelles. 

Bulletin  1883,  7—1884,  9. 

Naturhistorisclier  Gesellschaft. 
Societe  des  naturalistes. 

Des  publications  russes. 

Societä  Veneto-Trentina  di  scienze  na- 

turali. 

Atti  VIII,  2;   IX,  1. 
Bullettino  III,  1,  2. 

Redazione  del  Naturalista  Siciliano. 

Il    Nat.  Sic.  III,  12:  IV^  1-5. 
Societe  botanique  de  France. 

Bulletin  XXIX. 

Societe  entomologique  de  France. 

Annales  1883. 

Societe  zoologique  de  France. 

Bulletin  VIII,  4-6;  IX,   1—4. 

Societe  de  Geographic. 

Bulletin  1883,  4—1884,  4. 
Comptes  rendus  —  1885,  3. 

Redaction  de  la  Feuille  des  jeunes  na- 
turalistes. 

Feuille  d.  j.  n.  —  V,  172. 

Naturhistorisclier  Verein. 
Academie  Imp.  des  sciences. 

Memoiies  XXXI,  5,  6,  7,8,  13;XXXII,  1 
Bulletin  XXVIII,  4;  XXIX,  1-4. 
Hortus  botanicus. 

Acta  VIII,  3;  IX,  1. 


223 


S:t  P#tersburg:    Societas  entomologica  rossica. 
HoiiB  XVII. 
»  Redaction  de  la  »Revue  mensuelle  d'entomo- 

logie;>. 

Revue  I,  2-7. 
Philadelphia:        Academy  of  Natural  Sciences. 

Proceedings  1883,  2,  3;    1884,   1,  2. 
>  American  Philosophical  Society. 

Proceedings  113 — 115. 

Pisa:  Societä  toscana  di  scienze  naturali. 

At  ti  VI,  1. 
Processi  verbali  —  Decembre  1884. 

Prag:  K.  Böhmische  Gesellschaft  der  VVissenschaf- 

ten. 
;  Naturhistorischer  Verein  Lotos. 

Lotos  V. 
Regensburg:         Zoologisch-mineralogischer  Verein. 

Corre.spondenzblatt  XXXVII. 
Riga:^  Natiirforschender  Verein. 

Correspondenzblatt  XXVII. 

La  Rochelle:        Academie 

Annale.s,  sect.  d.  .se.  nat.XIX. 

Rouen:  Societe  des  amis  des  sciences  naturelles. 

Bulletin  1883,   1,  2. 

Sondershausen:    Botanischer  Verein  Irmischia. 

»Irmischia»  —  November  1884. 
Toepfer:  Phänologische  Beobachtnngen  aus  dem  Jah- 
ve 1883. 

Stettin:  Entomologischer   Verein. 

Entomologische  Zeitung  XLIV. 

Stockholm:  K.  Svenska  Vetenskaps-Akademien. 

Bihang  VII,   VIII,    I. 
Öfveisigt  XXXIX. 
^  Entomologiska  Föreningen. 

Entoraologisk  Tidskrift  IV,  1—4. 

Stuttgart:  Verein  fiir  vaterländische  Naturkunde. 

Jahreshefte  XXXIX,  XL. 
Sydney:  Linnean  Society  of  New  South  Wales. 

Proceedings  VIII,   3. 

Trondhjem :  K.  Norske  Videnskabers  Selskab. 

Toulouse:  Societe  d'bistoire  natiirelle. 

Bulletin  XVII,  XVIII,   1,   2. 

Tromsö:  Museum. 

Aarshefter  VI,  VII. 
Aarsberetning  1883. 


224 


Upsala: 

Utrecht : 
Washington: 


Wien 


Zwickau: 


R.  Societas  scientiarum.  * 

Nova  Acta  XII,  1. 

Genootschop  van  Kunsten   en  VVetenschappen, 
U.  S.  Geological  Survey. 
Departement  of  Agriculture. 

Report,  1880-1883. 

Smithsonian  Institution. 

Annnal  Report  1881,  1882. 

K.  Akademie  der  Wissenschaften. 

Sitzungsberichte,    math.  nat.  Cl.;   1  Abth..  86,  87. 

K.  k.  geologisch-botanische  Gesellschaft. 

Verhandlnngen  XXXII. 

K.  k.  geographiscbe  Gesellschaft. 

Verein  zur  Verbreitung  natunviss.  Kenntnisse. 

Schriften  XXIV. 

Verein  fiir  Naturkunde. 

.Jahresbericht  1883. 


Omissa  et  Corriffenda ; 


Pag.  92  post  JK.  auricomum:  B.  acris  L.  In  pratis  et  clivis  stei- 
coratis  fqq.  pei-  reg.  subsylv.   et  subalpinam ;   in  reg.  alpina  non  visus. 

Pag.  98  Iin.  8  pro:  >clivo  sicco  et  graininoso»  lege :  >ripa 
arenosa>. 


MEDDELANDEN  f^^'' 


SOCIETAS 


PRO  FAUNA  ET  FLORA  FENNICA. 


ELFTE  HÄFTET. 


HELSINGFORS, 

J.     SiMELIl     ARKVINGAKS     TRYCKERI, 

188/5. 


Inneliä-ll: 


Karsten,    P.   A.     Symbolas    ad    Mycologiam    Fennicam. 

Pars  XIII Pag.       1. 

„  Symbolee    ad    Mycologiam    Fennicam. 

Pars  XIV „         21. 

Nordqvist,  O.  Om    förekomsten    af  Ishafscrustaceer   uti 

mellei'sta  Finlands  sjöar „         28. 

Brenner,  M.     Bidrag    tili    kännedom    af  Finska    vikens 
övegetation.  III.  Tillägg  tili  Hoglands  Fa- 

nerogamflora „        33. 

Sselan,  Th.       Om  en  för  vär  flora  ny  fröväxt  Alsine  vernn 

(L.)  Bartl „        41. 

Kihlman,  O.     Anteckningar  om  Floran  i  Inari  Lappmark. 

Mad  en  karta „        45. 

Karsten,  P.  A.    Fungi    rariores   Fennici  atqve  nonnulli 

Sibirici   a   D:re  Edv.  Vainio  lecti  .     .     .      „       136. 
„  Symbolas     ad     Mycologiam     Fennicam. 

Pars  XVI „       148. 

Collin,  O.     Om   Bidens   platycephala   Oersted.  Ind.  sem. 

in  hort.  Acad.  Havn.  coll.  1859 „      162. 

Reuter,  O.  M.  Hemiptera  duo  nova  e  Fennia  ....  „  164. 
Hjelt,  Hj.  Tvenne  för  Unska  floran  nya  Ii3d3rider .  .  .  „  168. 
Palmen,  J.  A.  Internationelt  ornitologiskt  samarbete.  Ett 

upprop    tili  kännarene  af  Finlands  foglar      „       175. 
Sselan,     Th.      Fröväxter    frän  barlastplatsen    invid   Äbo 
slott,  samlade  af  John  Linden   och  Enzio 

Reuter „       213. 

L'accroissement  du  bibliotheque  par  des  publications  re- 
9ues  ä  titre  d'echange  du  1  Decembre  1883  au  1 
Mars  1885 „       217. 


MBL  WHOI   LIBRARY 


UH  nii  T