Full text of "Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica"

See other formats

MEDDELANDEN

SOCIETAS

PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.

TRETTIONDEFEMTE HÄFTET
1908—1909.

MED FYRA PLANSCHER, EN KARTA OCH NIO FIGURER I TEXTEN.

MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT.

->»*

HELSINGFORS 1909.

HELSINGFORS

J. SIMBLII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG

1909

Societas pro Fauna et Flora Fennica

1908-1909.

Ordförande: professor J. A. Palmen.

Vice-ordf ärande: professor Fr. Elfving.

Sekreterare: doktor Harry Federley.

Skattmästare, doktor V. F. Brotherus.

Bibliotekarie: doktor E. Reuter.

Intendenter: för de zoologiska samlingarna: docent Alex.
Luther'; för de botaniska samlingarna: amanuens Harald
Lindberg.

Bestyr else: professor J. A. Palmen, professor Fr. Elfving,
professor J. Sahlberg, amanuens H. Lindberg, doktor V. F.
Brotherus, professor O. M. Reuter, doktor K. M. Levander.
— Suppleanter: doktor E. Reuter, doktor A. J. Siltala.

Mötet den 3 oktober 1908.

Till inhemska medlemmar invaldes artist "Wäinö Blom-
st ed t (föreslagen af professor Th. Saelan) och student Karl
Ehrström (föreslagen af doktor H. Federley).

Anhållan om skriftutbyte hade ingått från doktor H. von
Ihering, föreståndare för Museu Paulista i Sao Paulo,
Brasilien, och beslöt Sällskapet med bifall till denna anhållan
att i utbyte mot museets skrifter lämna sina Acta och Med-
delanden.

Vidare hade direktionen för Stadsmuseet i Veron a,
Italien, tillställt Sällskapet sin publikation Madonna Verona,
och beslöts att till nämnda museum öfversända Sällskapets
Meddelanden.

Från Sociedad nacional de Agricultura i Lima,
Peru, hade ingått ett par smärre publikationer, hvilka icke
föranledde till åtgärd från Sällskapets sida.

Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvi-
sade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 8,376: 67.

Af Sällskapets Meddelanden framlades häftet 34, omfat-
tande verksamhetsåret 1907 — 1908 och redigeradt af fil. kand.
Ernst Häyrén med biträde af doktor A. J. Siltala, som i
språkligt afseende granskat den finska texten, och doktor A.
Luther, som granskat den tyska texten samt författat den
zoologiska öfversikten.

Från Die W etterauische G-esellschaf t fiirdiege-
samte Naturkunde z u Han au hade Sällskapet fått emottaga

3. X. 1908. Palmen. — Luther. — Nordström. — Palmgren. — Elfving. 3

en inbjudning att genom utsedda representanter deltaga i den
högtidlighet, som med anledning af nämnda sällskaps 100-åriga
tillvaro skulle afhållas den 11 oktober 1908, och beslöt Säll-
skapet att till festen aflåta ett lyckönskningstelegram.

Professor J. A. Palmen meddelade, att han, för att från
olika delar af landet erhålla ornitologiska och andra notiser af
vetenskapligt intresse, låtit trycka fri brefsblanketter, h vilka till-
ställas sakkunniga, intresserade personer och ifyllda med noti-
ser få portofritt till Sällskapet återsändas.

Intendenten för de zoologiska samlingarna, doktor A.
Luther, uppmanade Sällskapets medlemmar att lämna bidrag-
till förfullständigandet af däggdjurssamlingen, hvilken fortfarande
företedde synnerligen stora luckor, äfven beträffande de allra
allmännaste arterna.

Filosofiemagister Ake Nordström förevisade den inom
vårt faunaområde hittills icke observerade rofstekeln Prosa-
lius suecicus Auriv., af föredragaren funnen i Pernå somma-
ren 1908.

Fil. kand. Alvar Palmgren demonstrerade en af honom
och amanuens Harald Lindberg gemensamt urskild, tidigare
icke beskrifven, genom särskilda karaktärer utmärkt form af
Carex Hornschachiana Hoppe från Eckerö på Åland.

Professor Fr. Elfving relaterade för Sällskapet en upp-
sats, som af honom snarligen skulle publiceras i Finsk Tid-
skrift om en Sällskapets medlem, lektor Carl Axel Gott-
lund, hvilken, ehuru han icke var naturforskare till facket,
dock hyst ett lifligt intresse för botaniken och speciellt för
mykologin. Gottlund, som uppfunnit en metod för konserve-
ring af svampar, hade hopbragt ett icke obetydligt „tubercu-
larium", såsom han benämnde sin svampsamling. Prof på de
konserverade svamparna förevisades af föredragaren. De hade
af lektor Gottlunds arfvingar förärats till botaniska museet,
där de komma att uppbevaras såsom varaode den äldsta svamp-
samling från vårt land. Något större vetenskapligt värde be-
sitta de dock icke, och om den konserveringsmetod Gottlund

4 Elfving. — Sahlberg. — Stwmalainen. — Palmen. — Lindberg. 3. X. 19C8

använde, hvilken för eftervärlden förblifvit förborgad, bedö-
mes efter dem, kan den icke tillmätas någon som helst bety-
delse. Svamparna voro delvis bestämda af Elias Fries.

I anledning af detta meddelande omnämnde professor
J. Sahlberg, att Gottlund icke heller varit främmande för
entomologin, på hvilket område han äfven hopbragt samlingar.

Ylioppilas E. W. Suomalainen tahtoi niihin lukuisiin
tiedonantoihin, joita sanomalehdissä lapinpöllön (Syrnium lap-
ponicum Sparrman) esiintymisestä viime kesänä Etelä-Suomessa
on näkynyt, lisätä seuraavat: 3, VIII ammuttiin Rantasalmella,
Harjulan maatilalla vanha o; 20 ja 31, VIII, 7 ja 19, IX, 4,9,
13 ja 19, X Kuopion seuduilla. Ainoastaan viimeinen kpl. oli
vanha o71, muut vanhoj a £§. Poikasia ei ole ammuttu yh-
tään, joten on luultavaa, ett'eivät linnut ole täällä pesineet.

Mainita sopii tämän yhteydessä, etta lapinpöllö on kerran
pesinyt Maaningalla, Tuovilanlahdessa (Lat. N 63° 12') : 17, VIII
1901 on siellä ammuttu emä ja juuri lentoon kykenevä poikanen.

Tämän johdosta lausui professori J. A. Palmen metsän-
hoitaja Justus MontelTin esittäneen sen mielipiteen, etta
pohjoisten eläinrnuotojen viiineaikaiset runsaat löydöt Keski-
ja Etelä-Suomessa riippuvat sopulin esiintymisestä edellisenä
vuonna.

Amanuens Harald Lindberg förevisade exemplar af

Tre för floran nya adventivväxter.

1. Sisyrinchium angustifolium Mill. (S. anceps Cav.).
Denna såsom adventiv ej tidigare i Norden observerade art
hade den 25 juni 1908 anträffats vid Vasklot invid Vasa på bar-
last af stationsinspektor Axel Lindfors. Det enda funna
exemplaret, försedt med sju blommande stänglar, har godhets-
fullt blifvit inlämnadt till de botaniska samlingarna. Då en rep-
resentant för detta till fam. Iridacece hörande släkte nu för
första gången observerats hos oss, är det kanske lämpligt att
med några ord beskrifva växten i fråga, då det är möjligt, att
densamma äfven någon annan gång kan blifva påträffad hos oss

3. X. 1908. Lindberg. — Brenner. 5

såsom tillfälligtvis inkommen. Bladen äro långa, smala, gräs-
lika, stammen vingad, upptill försedd med ett par skärmblad,
för öfrigt bladlös, i skärmens veck 1 — 4 blommor (på det hos
oss funna exemplaret 2 blommor), hyllet blått, regelbundet,
trattlikt, klufvet i 6 med smal, hårlik udd försedda flikar, kap-
seln liten, rund. S. angustifolium är den enda art af detta ame-
rikanska släkte, som blifvit funnen i Europa, hvarest den så-
som inkommen anträffats i Tyskland på flere ställen, vidare i
Frankrike, på Irland och i Österrike, och har arten på många
ställen bibehållit sig under lång tid. Enligt Ascherson och
Grsebner skall den i Tyskland för första gången observerats
år 1841.

2. Alyssum desertorum Stapf (A. minimum Willd. p. p.,
A. Vindobonense G. Beck). En individ af denna art funnen vid
ångkvarnen i Vasa den 25 juni 1908 af stationsinspektor Axel
Lindfors. Påminner mycket om A. calycinum, men afviker
genom alldeles glatta frukter och affallande foderblad. A. de-
sertorum är utbredd i hela sydöstra Europa till Österrike, i Tysk-
land tillfälligt inkommen. I Skandinavien är den tills vidare
ej observerad. Till Vasa är den uppenbarligen inkommen med
rysk spannmål.

3. Sisymbrium Columnce Jacq. a hebecarpum Koch. Ett
exemplar hörande till denna art har i augusti 1907 anträffats
af student G. v. Frenckell på Valkom barlastplats i Pernå.
Arten är utmärkt genom den spjutlika ändfliken på de mel-
lersta stambladen samt genom de smala och långa skidorna,
som ej äro tjockare än fruktskaften. S. Columnce tillhör egent-
ligen Ost-Europa, men är tillfällig bl. a. äfven i Tyskland. I
Skandinavien är den tills vidare ej observerad. Till Valkom
sannolikt inkommen med rysk säd.

Rektor M. Brenner föredrog:

Nya växtfynd från Nyland.

Då jag den 1 oktober 1904 på tal om inom Helsingfors
stads område förstörda växtlokaler uppräknade ett antal vildt
växande växter såsom ännu kvarblifna lämningar af ortens

6 Brenner, Nya växtfynd från Nyland. 3. X. 1908.

forna flora (se Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. haft.
30, sid. 12 — 14), blefvo af förbiseende ett par arter oomnämnda,
såsom Rhamnus frangula och Woodsia ilvensis, hvilka ännu
förekomma på den bergiga sydvästra udden af Ulrikasborgs
brunnspark, och jämte dessa en sannolikt monströs form af
Salix ccqwea.

Denna form, S. caprea L. f. digyna, amentis femineis cras-
sis, floribus digynis, raro trigynis, eapsulis omnibus bivalvula-
ribus, laciniis stigmatum bifidis vel integris, nectario semper
unico, som här representeras af ett redan gammalt, starkt för-
grenadt träd, företer ingen annan afvikelse från den vanliga
formeu, än att dess honblommor äro försedda med två väl ut-
vecklade, vanligen jämnstarka pistiller, någon gång med ännu
en tredje, svagare utvecklad, eller endast ämne därtill. I all-
deles ungt tillstånd förete honhängena icke något särdeles iögo-
nenfallande, men ju äldre de blifva, desto tydligare framträder
den täta anhopningen af pistiller och hängenas därpå beroende
betydliga tjocklek. Vid närmare, delvis mikroskopisk, under-
sökning visar det sig, att antingen båda pistillerna äro bildade
af två jämnstarka fruktblad samt äga ett normalt märke af
två tuklufna flikar, eller ock är endast den ena pistillen
sådan, medan den andra, som då är smalare, är bildad af
ett bredare och ett smalare fruktblad, det förra med tudelad,
det senare med odelad eller endast i toppen klufven märkes-
fiik, eller, liksom äfven den tredje, då sådan finnes, af två
smalare, lika breda blad, i hvilket fall märkesflikarna äro
hela. Endast i ett fall hafva alla tre pistillerna befunnits hafva
ett gemensamt skaft, vid hvars spets de äro fästa; för öfrigt
hafva de skilda pistillerna alltid sitt särskilda skaft af samma
längd som hos den eller de andra. Nektariet är alltid ensamt
och saknas aldrig. En del hängen upphöra tidigare att tillväxa
samt blifva förkrympta och krökta, de flesta däremot utveck-
las fullständigt och få fullmogna kapslar. De svagare kaps-
larna äro då krökta. Trädet växer alldeles invid exemplar af
den typiska monogyna formen, men har ännu ej befunnits ut-
veckla blommor med endast en pistill. Redan föregående höst
förete hängeknopparna de vid hvarje hängefjäll parvisa, två-
bladiga och då jämnstarka pistillerna.

3. X. 1908. Brenner, Nya växtfynd från Nyland. 7

Vidare ber jag att i detta sammanhang få förevisa en
för vår flora ny adventiv-växt, den med släktet Carduus be-
släktade Silybum Marianum Gaerln., hemma från södra Eu-
ropa och nu af mig funnen vid vägkant invid katolska kyrkan
härstädes, äfvensom den för Nyland emellan Espå socken och
Hangö nya Convallaria multifJora, af mina söner Widar och
Thord insamlad på Thorsholm, numera en halfö af den Fa-
gervik underlydande ön Stor-Bamsö i Ingå socken. Den
förra, utmärkt genom sina vackert hvitådriga, glänsande gröna
blad, sina stora och breda, taggiga och tornuddiga holkfjäll,
mörkröda blommor och sammanhängande ståndarsträngar, odlas
som prydnads-, medicinal- och matnyttig växt i södra och mel-
lersta Europa och förekommer där äfven ofta som förvildad,
den senare åter har, som känd t, tidigare hos oss anträffats på
nere ställen i den sydligaste delen af landet.

Vidare föredrog rektor Brenner:

Tillfälliga former af gran (Pieea exeelsa) och tall

(Pinus silvestris).

Tack vare en på ön Skämö i Ingå skärgård nyligen för-
siggången skogsafverkning blefvo mina söner Widar och Thord
under nu tilländalupna sommar i tillfälle att upptäcka en af
omgifvande större granar tidigare dold ovanlig gran, hvaraf
jag tager mig friheten här meddela en fotografisk afbildning.

Hos detta träd, som är ungefär 35 år gammalt och af vid-
pass 16 meters höjd, äro de nedersta grenarna ända till om-
kring 4 meters höjd från marken af typisk form, men korta
och klena samt numera vissnade, därpå följa på en sträcka af
vidpass 5 m småningom längre, friska, typiska, ehuru något
kort och glest greniga kransgrenar, där ofvau åter ungefär
2 m långa, till två tredjedelar från stammen typiska, men i
den yttersta tredjedelen med knippevisa, korta, enkla kvistar
glest försedda grenar, och fortsättningsvis uppåt liknande, små-
ningom kortare grenar med den typiska förgreningen allt mer
och mer reducerad, tills de helt och hållet sakna detta parti

Brenner, Tillfälliga former af gran och tall.

3. X. 1908

och sålunda öfverallt hafva endast knippevisa korta smågrenar
eller, såsom de öfversta, ännu ovanligt långa kransgrenarna,
äro antingen fullkomligt utan eller äga endast en eller ett par
mycket korta grenämnen.

Till sin form afviker det smärta, resliga trädet från van-
liga smalt pyramidformiga granar med smal spets genom från

basen mot midten vidgadt och därifrån mot spetsen svagt af-
tagande omfång, sina likt långa spön utskjutande smala gre-
nar samt sitt vida, långgreniga topp-parti med om f. nodosa
påminnande långa kransgrenar.

Trädet står på den hufvudsakligen med granar bevuxna
västra sluttningen af ön, nära stranden af det till Ingå-kyrk-
fjärd från Fagervik-farleden ledande Barkarsund.

3.X. 1908. Brenner, Tillfälliga former af gran och tall. 9

En annan egendomlig gran förekommer i en mot söder
sluttande stenig björkskog med tall- och graninblandning på
Svartbäck rusthålls mark, icke långt från den i ett föregående
meddelande (Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn., haft 34,
sid 36 — 37) omnämnda granen med virgata-, oligoclacla- och
nodosa-formside grenar, liksom denna afvikande genom sin för-
krympta och förtjockade stam med grofva grenar, men med
de nedersta grenarna väl utvecklade af typisk form, de öfra
däremot med endast ensamma, mycket korta, enkla eller obe-
tydligt grenade sekundära grenar med förtorkade toppar samt
starkt lafbelupna. I sin helhet liknande sagda förut beskrifna
virgata-oligoclada-nodosa-form, skiljer den sig sålunda från
denna genom bristen på virgata- och nodosa-greua,r, i det de
förra ersättas af typiska kransgrenar, de senare åter af oligo-
clada-grenar utan knutlikt anhopade smågrenar, en kombination
alltså af f. typica med f. oligoclada.

Äfven några på en mot söder starkt sluttande, till We-
sterkulla hörande blandskogsbacke på Ingå fastland invid
nämnda Barkarsund befintliga unga tallar ådrogo sig sistlidna
sommar genom sina täta kvastformiga toppar vår uppmärksam-
het. De såväl i hufvudstammens som de öfra kransgrenarnas
toppar till täta kvastar anhopade grenarna, hvilka till hufvud-
saklig del utgöras af till längdskott utväxta barrknippen eller
s. k. dvärggrenar, delvis äfven af kransgrenar, hafva, åtmin-
stone hos en del tallar, uppstått i följd af toppknopparnas för-
störing, och äro dessa kvastar icke att förväxlas med genom
parasiter förorsakade, af förkrympta långskott bestående s. k.
trollkvastar på tall, hvilka äfven i trakten anträffats.

Såväl hos de nämnda unga tallarna som hos resliga furor
på sydsluttningar i närheten äro ett större eller mindre antal
dvärggrenar på de yngsta toppskotten, förmodligen på grund
af det gynnsamma läget och jordmånen, trebarriga.

10 Forsius, Eriocampoides liraacina år 1908 i Lojo-trakten. 3. X. 1908.

Med. stud. Eunar Forsius lämnade följande meddelande

Om angrepp af Eriocampoides limacina Retz. på fruktträd
under sommaren 1908 i Lojo-trakten.

Eriocampoides limacina Retz. *) tillhör tribus Hoplocampi-
des inom sågsteklarnas underordning och har med fruktträd
blifvit spridd öfver större delen af världen. Nästan öfverallt har
den tidtals förökats i större grad och ofta förorsakat skada.
I vårt land har denna art likaledes vunnit stor spridning och
torde hafva samma utbredning som päron- och körsbärsträden.
I de redogörelser statsentomologen, doktor E. Re uter, årligen
lämnat öfver skadeinsekternas uppträdande omtalas denna art
flerstädes under namn af körsbärssågstekeln (Blennocampa (Erio-
campa) adumbrata Klg).

I Lojo-trakten har körsbärssågstekeln årligen förekommit
sedan lång tid tillbaka, ehuru intill år 1908 endast i mindre
antal. Senaste sommar uppträdde den oformodadt massvis i
Karislojo å Suurniemi gård, där dess larver totalt skeletterade
löfverket på ett antal unga päronträd och, ehuru i mindre
grad, förstörde bladytorna på en del körsbärsträd.

De ytterst kännspaka, med ett mörkt slemlager beklädda,
snigellika larverna observerades tidigast i medlet af juli. Den
fullt utbildade insekten flyger i slutet af juni, men undgår
lätt uppmärksamheten och kan på grund af sin korta, endast
några dagar omfattande flygtid knappast blifva föremål för ut-
rotningsförsök. Äggen införas med sågens tillhjälp i bladen
och gifva efter någon tid upphof till ljusgröna, platta, päron-
formiga larver med mörka hufvuden. Den gröna färgen täckes
af det karaktäristiska, mörka slemmet, som gifver larven ett
påfallande snigellikt utseende och helt säkert lämnar ett godt
skydd. Häraf artens vetenskapliga namn, limacina, och folk-
språkets bladsnigel (lehtietana). Likheten med en snigel för-
stärkes ytterligare genom att hufvudet städse bäres indraget
under första kroppsleden, och därtill rör sig larven snigellikt

') Retzius (Tenthredo 1.) Gen. Spec. Ins., p. 73 (1783). Thomson
har i sin „Hymenoptera Scandinaviae", Tom. I, p. 215, fört larven af denna
art till Blennocampa ephippium Pz., hvilket misstag åstadkommit förbistring.

3. X. 1908. Försitts, Eriocampoides limacina år 1908 i Lojo-trakten. 11

framkrypande. Under de första veckorna af sitt lif gör lar-
ven föga skada. Först i början af augusti blir angreppet all-
varsamt. Larven når då en storlek af 5 — 7, sällan ända till
8 mm och skeletterar nu bladen på både öfre och undre sidan.
Härvid uppstå bruna fläckar på bladytorna, och snart vissnar
hela bladet. I slutet af augusti eller i början af september
är larven fullvuxen (10 — 12 mm), afstryker sin slemklädnad,
antager en mera cylindrisk form och gul färgton, begifver sig
ned i jorden och spinner sig där en med jordpartiklar bemängd,
enkel kokong, i hvilken den såsom larv h vilar till början af föl-
jande juni, då den förpuppas och efter cirka två veckor om-
vandlas till fullbildad insekt. Denna arts angrepp inträffar
sålunda relativt sent på året och blir därför icke lika allvar-
samt som då växten angripes vid tidpunkten för bladens ut-
veckling. För fruktsättningen under året har angreppet dock
visat sig ödesdigert.

Såsom ofvan nämnts, lefver E. limacina såsom larv i främsta
rummet, dock icke uteslutande, af körsbärs- och päronträdens
blad. Likasom de flesta kosmopoliter är den polyphag och an-
träffas på åtskilliga rosacéer. Jag har funnit densamma på
följande värdväxter: äppelträd (sällsynt), plommonträd (spar-
samt), hägg och rönn (rätt talrikt), hagtorn och oxbär (ej säl-
lan) samt ros (enstaka). Häri ligger en stor fara, enär denna
skadeinsekt sålunda icke uteslutande är hänvisad till trädgår-
darna och därför svårligen kan fullständigt utrotas.

Lyckligtvis är det dock lätt att i trädgårdarna hålla efter
E. limacina. Larverna äro nämligen rätt känsliga för flera
utrotningsmedel. Petroleumemulsion dödar en stor procent af
dem, likaså enbart 1,5% såplösning. Särskildt rekommenderas
af fackmän på området besprutningar med parisergrönt. Några
försök, som jag i slutet af augusti detta år utförde i Ka-
rislojo, visade att t. o. m. enbart kalkning decimerar larverna,
i det kalken fastnar i larvernas slemklädnad. Inom 12 timmar
dogo sålunda 21 % af de P& måfå från de kalkade träden
tagna försöksdjuren. Särskildt effektivt visade sig följande för-
faringssätt vara, hvarför jag får rekommendera detsamma till
användning, därest man icke samtidigt vill utrota äfven andra
skadedjur eller skadeväxter. De angripna träden kalkas med

12 Forsius, Eriocampoides limacina år 1908 i Lojo-trakten. 3. X. 1908.

nyss släckt kalk, som i fint pulveriserad form från olika delar
af trädet kastas upp i löfverket, tills bladytorna äro hvita af
det fina kalkdammet. Detta fastnar lätt på larvernas slem-
klädnad, dödar en del larver, försvagar de öfriga och åstad-
kommer i hvarje fall att det skyddande slemskiktet på larverna
aflägsnas. Tolf timmar senare, när kalken verkat, besprutas
träden allsidigt med användande af en fin spridare med en
lösning af 1,5 % såpa och 0,5 °/0 kvassialösning. Besprutnin-
gen fortgår tills vätskan börjar drypa från bladverket. Med
användande af detta utrotningsmedel lyckades det mig att så
godt som totalt aflägsna larverna från de angripna träden.
Af försöksdjuren dogo respektive 92, 81 och 96 % inom för-
loppot af ett dygn, hvarvid bör anmärkas, att vid det andra
försöket, då endast 81 °/o af försöksdjuren gingo under, ett
starkt regn inträffade kort efter besprutningen och bortspolade
desinfektionsvätskan. För att säkert ernå ett fullt tillförlitligt
resultat bör man upprepa besprutningen efter 12 timmar.

Såsom af ofvanstående experiment torde framgå, ernåddes
med kalk och kvassia-såplösning ett synnerligen godt resultat.
Enär besprutningen måste försiggå vid en tidpunkt, då körs-
bären äro mogna, kan ifrågasättas huruvida en besprutning
med parisergrönt, på grund af detta ämnes starka giftighet,
kan riskeras, och då kvassia-såplösningen däremot är för män-
niskan föga giftig, har jag velat fästa uppmärksamheten vid detta
utrotningsmedel, och det så mycket hellre då detta medel i
effektivitet synes lämna föga öfrigt att önska.

På Kaikuma villaområde i Loj o förekom körsbärssågste-
keln denna sommar något talrikare än förut, dock utan att
förorsaka nämnvärd skada. På flere ställen i Lojo uppträdde
arten med normal frekvens. Enligt uppgift af prof. J. Sahl-
berg observerades icke någon förökning af denna art i Ka-
rislojo kyrkoby, och enligt mina iakttagelser var dess förekomst
i denna socken i öfrigt normal. Inga parasitsteklar observe-
rades hos arten, ehuru sådana i utlandet äro kända. Ej heller
andra parasiter eller öfriga fiender kunde konstateras.

3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacura-formerna. 13
Amanuens Harald Lindberg inlämnade till publikation:

Nytt bidrag- till kännedomen af Taraxacum-formerna i södra

och mellersta Finland.

Senaste år redogjorde jag för resultaten af mina Taraxa-
nm-studier i en uppsats med titeln „Taraxacum-former från
södra och mellersta Finland" (Acta Soc. pro Fauna et Flora
Fennica, 29, n:o 9, 1907). Dessa mina studier har jag under
sistförflutna sommar fortsatt. Dels genom egna iakttagelser i
naturen, dels genom samlingar, som särskilda intresserade per-
soner lämnat mig till bearbetning, har kunskapen om våra Ta-
raxaca i södra och mellersta Finland i ej obetydlig grad vid-
gats, och skall jag i det följande redogöra för resultaten af
mina fortsatta undersökningar. Till alla de personer, som läm-
nat mig till bestämning större eller mindre kollektioner, fram-
bäres härmed mitt hjärtliga tack, och hoppas jag äfven fram-
deles få draga nytta af deras intresserade hjälp, till fromma
för kunskapen om dessa i många afseenden särdeles egendom-
liga växter.

Nya för floran äro inalles 8 arter och 1 underart. Af de
nya arterna äro tvenne tidigare beskrifna, nämligen T. fascia-
tum Dahlst. och T. hamatum Raunk. De öfriga äro tidigare
ej urskilda. T. aurosulum n. sp., T. hamatum Raunk. och
T. linguicuspis n. sp. äro pollenbärande och ha utstående ytter-
holkfjäll, T. fasdatum Dahlst. och T. retroflexum n. sp. ha pollen
och nedåtriktade fjäll, medan T. triangulare n. sp., T. remoti-
jugum n. sp. och T. obtusulum n. sp. äro pollenlösa och
ha -£- nedåtriktade ytterholkfjäll. För att underlätta dessa for-
mers igenkännande skall jag i det följande lämna förelöpande
beskrifningar af desamma. Af de arter jag ej själf sett i na-
turen, och af hvilka jag sålunda ej haft ett rikligt och full-
ständigt material till mitt förfogande, kan jag ej lämna fullt
tillfyllestgörande beskrifningar; jag har dock ej tvekat att taga
dem med, då dessa arter synas mig särdeles utmärkta och all-
deles afvikande från alla tidigare af mig kända. Framdeles
hoppas jag bli i tillfälle komplettera beskrifningarna efter det
jag erhållit fullgodt material äfvensom frukter, h varigenom de

14 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacuin-formerna. 3. X. 1908.

nya arterna kunna upptagas till kultur, i likhet med hvad fal-
let är med de tidigare från Finland af mig omnämnda arterna.
Jag har nu i odling i Botaniska trädgården i Helsingfors cirka
90 nummer. Hvarje art är representerad genom ett eller ett
par från vildt tillstånd inflyttade exemplar samt genom plan-
tor, uppdragna genom sådd våren 1908. De inflyttade exem-
plaren och de sådda äro planterade bredvid hvarandra. hvari-
genom en bekväm jämförelse dem emellan möjliggöres.

T. aurosulum n. sp.

Täml. stor, vanl. 30 — 40 cm hög, grof, nedtill svagt röd.
Blad stora, tjocka, fasta, mörkgröna, ofvan glänsande,
på bägge sidor mycket svagt spindelväfshåriga, endast på ner-
verna något rikligare håriga, bladskaft nedtill svagt röda. De
yttre bladen med -j- vingade skaft, bred, svagt tandad och
brunkantad rachis och närmade lobpar; lober utstående, från
hög, starkt konvex, hel bräddad eller med enstaka, med udden
-j- parallell tand försedd basdel plötsligt öfvergående i en lång,
helbräddad spets (till formen således påminnande om dem hos
T. peciinatiformé), i kanten något vågiga och -{- bruna, änd-
flik spjutlik. De mellersta bladen med lobernas basdel försedd
med talrika, täml. små tänder längs båda kanterna, mer små-
ningom öfvergående i den helbräddade eller svagt tandade,
utstående eller svagt nedåt riktade spetsen, ändflik bredt spjut-
lik. De inre bladen mycket stora, med mot spetsen starkt vid-
gad omkrets och vågiga kanter, sidolober något bågformigt
nedböjda, tätt med täml. korta tänder längs bägge kanterna,
ändflik mycket stor, bredt pillik, -}- trubbad — nästan afrun-
dad, med -{- talrika, tättsittande, små tänder längs alla kanter.

Korg starkt kullrig, såsom äldre tämligen platt, 50 — 60
mm i diameter, tätblommig.

Blommor mörka, af en egendomlig guldgul färg, som
ej förekommer hos någon annan mig bekant art, kantligula
3 mm breda.

Ståndare med rikligt pollen.

Märken mörka.

Holk låg, så att de yttre holkfjällen på fullt utslagna
korgar täcka hela undre sidan, yttre fjäll utstående, 15 mm

3.X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-forraerna. 15

långa och 4 — 5 mm breda, ofvan glaucescenta och något vio-
lett anlupna, under mörkgröna, ej glaucescenta, men något vio-
lett anlupna, de nedersta fjällen -f- tandade; på stora kraftiga
exemplar påminna holken och holkfjällen om dem hos T. al-
tissimum.

Frukt brungrön, stor, upptill starkt vidgad, som torr1)
3.9—4.2 mm lång och 1.4 mm bred, upptill med korta och
grofva, svagt tillspetsade taggutskott, af hvilka de öfversta
stå täml. utåt, täml. plötsligt öfvergående i det korta, bredt
koniska, 0.5 mm långa näbbet, nedre delen af frukten slät eller
nästan slät.

Af mig insamlad den 9 och 11 juni 1908 i Sinebrychoffs
trädgård i Helsingfors, där den förekommer ymnig på särskilda
gräslindor, samt den 20 juni 1908 i Botaniska trädgården,
hvarest endast ett exemplar påträffats i kanten af gräslindan
invid gruppen af PjcMa-granar.

T. hamatum Rauak. 2)

Medelstor, vanl. 20 — 30 cm hög, nedtill -}-, ofta täml.
starkt röd.

Blad mörkgröna, på soliga och torra ställen rodnande,
glänsande, fasta, på nerven svagt håriga, för öfrigt glatta, med
smal, nästan jämnbred omkrets; de yttre bladen med korta,
bågböjda, nästan helbräddade lober; mellersta och inre blad
med från hvarandra täml. aflägsnade lobpar, med täml. smal -J-
tandad rachis, lober täml. korta, trubbade eller svagt tillspet-
sade, särskildt de öfre bågböjda, på öfre kanten -J- tandade,
med korta tänder, på nedre kanten med enstaka tänder eller
vanl. helbräddade, lobparet strax under ändfliken i regeln
halfmånformigt, ändflik hjärtlik, trubbad eller kort tillspetsad.

Korg platt, gles, radierande, 50 — 60 mm i diameter (på-
minner om korgen hos T. hcematopus).

Blommor ljusgula (af samma färg som hos T. interme-
dium), de i kanten 2 — 2.5 mm breda, platta, rödspetsade.

1) Till undvikande af misstag må framhållas, att alla af mig 1. c. med-
delade mått å frukter hänföra sig till torra sådana.

2) C. Raunkiser, Dansk Exkursions-Flora, 2. Udg., p. 255 (1906).

16 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908.

Ståndare med pollen.

Märken orena.

Holk pruinös, efter blomningen 20 mm hög, 15 mm vid,
inre fjäll rödspetsade, yttre fjäll 12 — 13 mm långa, 3—4 mm
breda, utstående med uppåtböjda spetsar, ofvan vackert
glaucescenta och något violett anlupna, under svartgröna, röd-
spetsade, nästan okantade, de nedersta svagt tandade. yttre
fjäll före och efter blomningen klolikt böjda mot holken.

Frukt ljust brungrön, täml. jämnsmal, 4 — 4.1 mm lång
och 0.9 mm bred, upptill med få, svagt tillspetsade och mycket
korta taggutskott, för öfrigt slät, småningom öfvergående i det
0.5 mm långa, bredt koniska näbbet.

Tills vidare har jag sett denna art endast från Helsing-
fors. Här synes den dock ej vara särdeles sällsynt. De första
exemplaren insamlade jag den 19 maj 1908, ännu ej i blom, i
Botaniska trädgården, hvarest arten förekommer sparsam på
gräslindan vid i^7;es-kvarteret. Den 3 juni 1908 fann jag den
på Trädgårdsföreningens område i Djurgården, där den upp-
trädde rätt ymnig. Den 7 juni 1908 anträffade jag den fler-
städes i Brunnsparken, såsom vid Grönqvists villa, vid Barn-
sjukhuset m. fl. ställen.

En af våra mest utmärkta och lättast igenkännliga arter;
bladens egendomliga, hjärtliga ändflik samt ofta halfmånfor-
miga öfversta lobpar jämte den vackert färgade, till formen
om den hos T. intermedium påminnande holkfjällskransen äro
för denna art särskildt utmärkande. Docent C. Raunkiser
meddelar i bref af den 18 oktober 1908, att deu finska formen
öfverensstämmer med den danska, något som äfven framgår
vid jämförelse med de danska exemplar jag haft tillfälle att se.

T. linguicuspis n. sp.

Medelstor, vanl. 15—25 cm hög, nedtill svagt röd.

Blad ljusgröna, något stötande i blågrönt, på bägge sidor
svagt håriga, på nerverna något rikligare, bladskaft smala,
ovingade, svagt röda; de mellersta bladen med täml. långt af-
lägsnade lobpar, rachis täml. smal med få, täml. smala och
hvasst tillspetsade tänder, sidolober utstående eller särskildt

3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacu m-formerna. 17

de öfre något nedåtriktade, helbräddade eller mindre ofta på
den öfre kanten med få, h vassa och korta tänder, de öfre sido-
loberna med -j- konvex Öfre kant, ändflik pillik eller spjutlik,
stundom halfmånformig, i regeln -j- plötsligt öfvergående i en
-j- åtdragen, täml. bred udd, hvilken är på midten bredast el-
ler tunglik.

Korg medelstor.

Blommor, att döma af pressade exemplar, täml. mörkgala.

Ståndare med rikligt pollen.

Märken något orena.

Holk med de yttre fjällen utstående (att döma af pres-
sade exemplar), med smal, täml. otydlig kant, 3—4 mm breda,
ofvan glaucescenta och något violett anlupna, de nedersta
fåtandade.

Denna art, som är särdeles utmärkt genom den egendom-
ligt formade udden på bladens ändflik, har tills vidare blifvit
funnen på följande ställen:

Ab., Nådendal, Luonnonmaa, odlad äng, 9. G. 1008, Laura
Högman; Pargas, Mudclais, Östernäs, 3. 6. 1908, K. Linkola.
N., Sibbo, Löparö, 12. 6. 1908, Maida Palmgren.

T. fasciatum Dahlst. 1).

Täml. stor, vanl. 30 — 40 cm hög, nedtill svagt röd.

Blad ljusgröna, på öfre sidan, särskildt på midtnerven,
täml. tätt håriga, på undre sidan håriga nästan endast på ner-
ven, bladskaft ovingade — smalt vingade, nedtill svagt röda,
bladkanter mörka, vågiga och krusiga, rachis täml. bred —
täml. smal, -j- rödbrun, ofta tvärs öfver, med flntandade kan-
ter; de mellersta bladens lober triangulära, med täml. utdragna,
utstående spetsar, helbräddade — svagt tandade, vågiga, de
öfre paren med konvex öfre kant, plötsligt öfvergående i spet-
sen, ändflik spjutlik, täml. liten, trubbad — täml. svagt till-
spetsad, vanl. med en inskärning med konvexa sidor på hvar-
dera sidan.

') H. Dahlst ed t. Einige wildwachsende Taraxaca aus dem Bota-
nischen Garten zn Uppsala, Botaniska Studier tillägnade F. R. K j c 1 1 in a n
p. 172 (Uppsala 1906).

18 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908.

Korg -4- kullrig, 45 — 50 mm i diameter.

Blommor mörkgula, kantblommor 2—2.5 mm breda.

Ståndare med pollen.

Märken täml. mörka.

Holk efter blomningen 20 mm hög, inre holkfjäll 16 — 17
mm långa, yttre -\- starkt nedböjda, 3 — 5 mm breda och 13 —
15 mm långa, plötsligt öfvergåeude i en tydligt afsatt, -j- röd
spets, ofvan glaucescenta oeh något violett anlupna.

Frukt brungrön, 3.5 — 3.7 mm lång, 1 mm bred, i öfre
tredjedelen bredast, upptill med korta, men hvassa taggutskott,
för öfrigt slät eller svagt småknölig, småningom öfvergående i
det korta, 0.5 mm långa, bredt koniska näbbet.

Denna i Sverige vanliga art har jag anträffat i Helsing-
fors samt på Träsvedja invid Malm i Helsinge, Nyland. I
Helsingfors har jag observerat den på södra sluttningen invid
trädgårdsmästarebostaden i Botaniska trädgården, där den före-
kommer i högvuxna exemplar rätt ymnig på ett mindre om-
råde, samt vid villan Fågelsång i Djurgården på en gräsbe-
vuxen bergsklack mot Tölö-viken, växande tillsammans med
T. diatum. Invid Träsvedja vid Malm station är den mycket
ymnig och växer tillsammans med T. mimulum på trädgårds-
fält samt på ängar strax intill.

Mest utmärkande för denna art äro de mörkbandade bla-
den med vackert krusiga kanter samt egendomligt formad
ändflik. Synes hos oss, i motsats till hvad förhållandet är i
Sverige, vara en mycket sällsynt form, då den tills vidare en-
dast är känd från ofvannämnda tre ställen.

T. retroflexum n. sp.

Täml. stor, vanl. 30 — 40 cm hög, nedtill täml. svagt röd.

Blad mörkgröna, på bägge sidor svagt håriga — nästan
glatta, bladskaft smala, ovingade, täml. svagt röda; blad till
formen mycket varierande, antingen med -[- tättsittande, täml.
korta, utstående, triangulära, svagt tandade — helbräddade
sidolober med ofta något konvex öfre kant och med stor, bred,
utdraget triangulär, kortspetsad — trubbad, upptill med en stor
tand på hvardera sidan försedd ändlob, vanl. med fintandade

3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 19

sidor och med -j- bred och tandad rachis, eller med täml. långt
åtskilda, kortare, med mer konvex öfre kant försedda sidolober,
liten, triangulär — något hjärtlik, helbräddad ändflik, plötsligt
öfvergående i en kort, tydligt afsatt spets (blad af det senare
slaget, som vanl. finnas blandade med blad af det tidigare be-
skrifna slaget, påminna starkt om bladen hos T. semiglohosum).

Korg kullrig, 55—60 mm i diameter, tät eller på svaga
exemplar täml. gles.

Blommor täml. mörkgula, de i kanten 2 — 2.5 mm breda,
platta.

Ståndare med rikligt pollen.

Märken orena.

Holk efter blomningen 20 mm hög, de yttre fjällen starkt
nedböjda, 17 — 18 mm långa, 4 mm breda, ofvan vackert glau-
cescenta, senare något violett anlupna, plötsligt öfvergående i
en svagt färgad röd spets, tydligt, men smalt kantade, de ne-
dersta med täml. talrika och långa tänder.

Frukt grågrön, 3.8 — 4 mm lång, bredast (1 mm) i öfre
tredjedelen, upptill med täml. grofva, trubbiga och korta tagg-
utskott, för öfrigt -j- småknölig — nästan slät, täml. plötsligt
öfvergående i det smalt cylindriska, 0.7 mm långa näbbet.

Mest utmärkande för denna art äro de starkt nedböjda,
breda, ljusa, tydligt hinnkantade yttre holkfjällen, som vanl.
äro tryckta mot korgskaftet och till formen påminna om dem
hos T. penicilliforme; äfven de två tänderna i spetsen af ett
flertal blad äro egendomliga för denna, T. semiglohosum nära-
stående art, från hvilken den dessutom afviker genom mindre
starkt kullriga korgar och ljusare, större holkar.

Tills vidare är denna särdeles utmärkta form af mig känd
från Botaniska trädgården i Helsingfors, där den ingalunda är
sällsynt på särskilda gräslindor, samt från planen invid Barn-
sjukhuset i Brunnsparken. Dessutom har jag sett exemplar
från Sa., Villmanstrand, vid Badhusrestaurationen, leg. H. Buch.

T. triangulare n. sp.

Medelstor, vanl. 15 — 25 cm hög, nedtill -f- starkt röd.
Blad mörkgröna, smala, på bägge sidor svagt håriga —
nästan glatta, bladskaft smala, ovingade, -f- starkt röda, bla-

20 Lindberg, Nytt bidrag- till kännedomen af Taraxaeu m-formerna. 3. X. 1908.

dens midtnerv + röd; lobparen på de mellersta bladen ofta
bildande en liksidig triangel, loberna utstående eller något
nedåt riktade, längs öfre kanten -j- tandade, utdragna i hvassa
spetsar, rachis täml. smal, -f- tandad, ändflik i regeln pillik,
utdragen i en -j- lång och smal spets samt med hvassa sidolo-
ber, innersta blad mer hela.

Korg platt, 35 — 42 mm i diameter.

Blommor ljusgula (såsom hos T. fulvum), kantblommor
platta, smala, 1.5—2 mm breda.

S tand are utan pollen.

Märken något orena (något mörkare än hos T. fulvum).

Holk med de yttre fjällen starkt nedböjda, ljusgröna,
2 — 3 mm breda, smalspetsade, med fin, nästan ofärgad spets,
såväl inre som yttre fjäll ofta med svagt utvecklad knöl under
spetsen.

Frukt mörkt grågrön, 3.4 — 3.6 mm lång, upptill bredast,
0.8 — 1 mm bred, upptill med talrika, tättsittande, smala, långa
och hvassa taggutskott, för öfrigt -j- starkt småknölig, plötsligt
öfvergående i det smalt cylindriska, 1 mm långa näbbet.

Denna art är en bland våra allra egendomligaste former,
lätt igenkänd på bladens form och synnerligen utmärkt genom
fruktens utseende; ingen annan af våra arter har en frukt, som
närmelsevis påminner om den hos denna art.

Synes ha en rätt vidsträckt utbredning hos oss, åtminstone
i södra delen af landet. Från följande lokaler har jag sett
exemplar :

Ab., Nådendal, Luonnonmaa, Laura Högman (från ett
ställe, Jaakkola, med monströst tubulerade blommor). N., Kyrk-
slätt, Österby, äng vid Humaljärvi sjö, tillsammans med T. ful-
vum, T. litorale och mucronalum, 15. 6. 1908, H. L. ; Helsinge,
Degerö, klippa nära stranden invid Salmela villa, W. M. Lin-
n a ni em i; Helsingfors, Botaniska trädgården, endast 2 exx.,
H. L.; Sibbo, Löparö, Ma i da Palmgren. Sa., Lappvesi,
Kansola, H. Buch. Om., Lappajärvi. A. Nyström.

T. remotijugum n. sp.

Täml. lågväxt, vanl. 15—25 cm hög, täml. späd, nedtill
ej — svagt röd.

3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum -form erna. 21

Blad tunna, på bägge sidor svagt spindelväfshåriga, sär-
skildt på undre sidan, rent gröna, bladskaft långa, smala,
ovingade, gröna eller svagt röda; lobpar + långt aflägsnade
från hvarandra, rachis smal, helbräddad eller mindre ofta med
enstaka tänder, lober + utdraget triangulära, ofta med lång och
smal spets, med nedåtriktade, helbräddade eller på öfre kanten
med 1 — 2 (sällan något flera), täml. stora och + utstående tän-
der, ändflik vanl. täml. stor, -J- utdraget — aflångt pillik, hel-
bräddad eller med 1—2 med basflikarna parallella + grofva
tänder på hvardera sidan, trubbad eller svagt tillspetsad.

Korg tätblommig, 35 — 45 mm i diameter.

Blommor täml. ljusgula.

Ståndare utan pollen.

Holk med de yttre fjällen långa och smala, 2 — 2.5 mm
breda, -j- nedböjda, okantade.

Denna nya art, som hos oss synes ha en nordlig utbred-
ning, påminner till bladformen något om T. distantilobum,
men afviker bl. a. genom afsaknaden af pollen samt genom
sina smala, okantade ytterholkfjäll. Jag har tills vidare sett
exemplar från följande ställen:

Ka., Viborgs socken, mellan Mustajärvi och Rättijärvi,
nära landsvägen till Imatra, H. Buch. Oa., Vasa, gräslinda
vid järnvägsstationen, A. Lindfors (ett ex. har de inre blom-
morna i en korg med pollen, de andra utan). Sb., Kuopio,
Taivalharju och Valkeinen, fiere ställen, E. J. Buddén.
Om., Lappajärvi, A. Nyström. Ok., Suomussalmi, vid präst-
gården, O. Kyyhkynen. LJcem., Kittilä, G. Lång.

T. obtusulum n. sp.

Täml. lågväxt, vanl. 15—25 cm hög, nedtill -j- röd.

Blad mörkgröna, på bägge sidor mycket svagt håriga
eller nästan — alldeles glatta på undre sidan, till omkretsen
tunglika, bladskaft -j- vingade, särskildt de yttre, jämte midt-
nerven -J- röda; bladens sidolober-f- tättsittande, rachis -j- bredt
vingad och tandad, lober utstående, utdraget triangulära, längs
öfre kanten -J- tandade, de öfre loberna med -f- konvex öfre
kant, ändflik stor, bredt spjutlik, trubbig, helbräddad eller säl-
lan med enstaka kort och bred tand.

22 Lindberg. Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum formerna. 3. X. 1908.

Korg medelstor.

Blommor täml. mörka, att döma af pressade exemplar,
de i kanten 2 mm breda, platta.

Ståndare utan pollen.

Märken nästan ljusa, bet}'dligt kortare än ligula.

Holk med de yttre fjällen nedåtriktade, okantade, 2.5
— 3 mm breda.

Denna art är bland de pollenlösa särskildt utmärkt ge-
nom sina mörka, platta blommor och sina till omkretsen tung-
lika blad med stor, bred och trubbig ändflik.

Tills vidare känd endast från trakterna kring Saima ka-
nal, där den är insamlad af H. Buch på följande ställen:

Ka., Viborgs socken, vid lilla Pälli sluss. Sa., Lappvesi,
Melkiä och Kansola, vid bron.

T. canaliculatum potens n. subsp.

De första af mig i Botaniska trädgården i Helsingfors
insamlade exemplaren af T. canaliculatum voro utmärkta ge-
nom afsaknaden af pollen samt genom smala, ljusa och ränn-
formiga blommor. Till denna art måste jag dock numera föra
äfven en pollenbärande form, som jag anträffat vid Tavaste-
hus, i Kyrkslätt samt i Botaniska trädgården i Helsingfors.
Jag var i våras i tillfälle att iakttaga talrika exemplar af bägge
formerna å sistnämnda ställe samt närmare studera dem ute i
naturen, hvarvid det framgick, att såväl den pollenlösa som
den med pollen försedda formen hör till en och samma art.
Den pollenbärande har något mörkare blommor, hvilka äro
svagt rännformiga till nästan platta, korgen sålunda rätt afvi-
kande från den hos den pollenlösa typen. Bägge de extrema
formerna äro sammanbundna genom former med -J- sparsamt
pollen, hvarvid äfven blommorna uppvisa stora variationer.
Som regel kan dock framhållas, att ju rikligare pollen före-
kommer, desto plattare och mörkare äro äfven blommorna.
Frukterna äro alldeles lika hos alla former, som äfven i andra
afseenden äro fullkomligt öfverensstämmande. Den pollenbä-
rande formen har jag betecknat med namnet '''potens, och för
jag under detta namn endast former med rikligt pollen. T. ca-

3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag- till kännedomen af Taraxacum-formerna. 23

naliculatum tyckes ha en mycket vidsträckt utbredning hos
oss, hvilket äfven framgår af i det följande uppräknade loka-
ler; den är tagen så långt mot norr som i Suomussalmi. Den
pollenbärande formen synes vara sällsyntare och är anträffad
förutom af mig af fru Maida Palmgren på Löparö i Sibbo
skärgård samt af mag. A. Palmgren på Åland; på bägge
dessa ställen växer äfven den pollenlösa formen.

Såsom jag i början af min uppsats nämnde, har jag varit
i tillfälle att granska flere större och mindre Taraxacum-ko\-
lektioner från särskilda delar af landet. Då dessa i icke ringa
grad öka kunskapen om maskrosornas utbredning hos oss, skall
jag i det följande uppräkna de arter, hvilka de särskilda sam-
lingarna innehöllo.

1. Alandia, leg. A. Palmgren.

a) Mariehamnstrakten : T. canalictdatum, T. Dahlstedtii,
T. dilatatum, T. fulvum, T. intermedium, T. Kjellmani, T. lito-
rale, T. maculigerum och T. prcestans.

b) Jomala, Ytternäs, Espholmen: T. lästum v. obsairans,
T. maculigerum och T. prcestans.

c) Jomala, Granö: T. litorale och T. maculigerum.

d) Föglö, Degerby: T. Dahlstedtii, T. dilatatum, T. fulvum,
T. intermedium, T. Icetum och T. litorale.

e) Lemlands skärgård, Granö och Jersö: T. Balticum,
T. canaliculaium * potens, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. Kjell-
mani, T. Icetum, T. litorale, T. maculigerum, T. palustre, T.
penicilliforme och T. prcestans.

2. Regio Aboensis.

a) JSTådendal, Luonnonmaa, leg. Laura Högman: T. ca-
naliculatum, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. intermedium, T. Icetum,
T. linguicuspis och T. triangidare.

b) Abo, leg. K. Linkola: T. alatum, T. altissimum, T.
angustisquameum, T. crispifolium, T. Kjellmani och T. pecti-
natiforme.

c) Pargas, leg. K. Linkola: T. altissimum, T. Dahlstedtii,
T. duplidens, T. fulvum, T. intermedium, T. Kjellmani, T. Icetum
v. obscurans, T. linguicuspis och T. penicilliforme.

24 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908.

3. Nylandia.

a) Ekenäs, E. Häyrén: T. alatum, T. Dahlstedtii och
T. hcematopus.

b) Tvärminne, leg. E. Häyrén: T. Dahlstedtii, T. fulvum
och T. hcematopus.

c) Kyrkslätt, leg. H. L.

a. Banvall nära järnvägsstationen : T. canaliculalum, T.
crassipes, T. crispifolium, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. inter-
medium och T. mucronatum.

/?. Smedsby, vägkanter: T. crassipes, T. crebridens, T.
fulvum, T. hcematopus och T. mucronatum.

y. Vohls, gammal trädgård: T. crebridens, T. crispifolium,
T. distantilobum, T. hcematopus, T. mucronatum och T. peni-
cilliforme.

S. Gesterby, torr vägkant: T. fulvum, T. marginatum och
T. proximum.

€. Österby: T. crebridens, T. crispifolium, T. distantilo-
bum, T. fulvum, T. intermedium, T. Utorale, T. marginatum,
T. mucronatum, T. pallidulum, T. penicilliforme, T. pulcherri-
mum och T. triangulär e.

d) Helsingfors:

a. Botaniska trädgården, leg. H. L.: T. alatum. T. al-
tissimum, T. angustisquameum, T. aurosulum. T. eanaliculatum,
T. eanaliculatum * potens, T. crispifolium, T. Dahlstedtii, T. di-
stantilobum, T. duplidens, T. fascialum, T. fulvum, T. hcemato-
pus, T. hamatum, T. intermedium, T. Kjellmani, T. latisectum,
T. longisquameum, T. mucronatum, T. pallidulum, T.pectinati-
forme, T. penicilliforme, T. proximum, T. pulcherrimum, T. re-
flexilobum, T. retrofiexum, T. semiglobosum och T. triangulare.

/?. Sinebrychoffs trädgård, leg. H. L.: T. alatum, T. au-
rosulum, T. Dahlstedtii, T. duplidens, T. fulvum, T. hcematopus,
T. intermedium, T. marginatum, T. pallidulum, T. pectinati-
forme, T. penicilliforme. T. proximum, T. pulcherrimum, T. re-
fexilobum och T. semiglobosum.

y. Brunnsparken, särskilda ställen, leg. H. L.: T. (da-
tum, T. duplidens, T. hcematopus, T. hamatum, T. Kjellmani,
T. pallidulum, T. pectinatiforme, T. penicilliforme. T. pulcher-
rimum, T. reftexilobum, T. retrofiexum och T. semiglobosum.

3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 25

d. Djurgården, Trädgårdsföreningen, leg. H. L.: T. ala-
tum, T. crispifolium, T. distantilobum, T. duplidens, T. hamct-
tum och T. reflexilobum.

s. Djurgården, Fågelsång, leg. H. L.: T. alatum och
T. fasciatum.

iq. Högholmen, leg. E. H äyrén: T. Dahlstedtii, T. dupli-
dens, T. intermedmm, T. Kjellmani, T. longisquameum, T. pec-
tinatiforme och T. proximum.

e) Helsinge, Malm, Träsvedja, leg. H. L.: T. crispifolium,
T. Dahlstedtii, T. distantilobum, T. duplidens, T. fasciatum,
T. Kjellmani, T. longisquameum, T. mimulum och T. reflexi-
lobum.

f) Sibbo, Löparö, leg. Maida Palmgren: T. angu-
stisquameum, T. canaliculatum, T. canaliculatum * potens, T.
crispifolium, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. hcematopus, T. in-
termedium, T. linguicuspis, T. mucronatum, T. pallidulum, T.
penicilliforme, T. puleherrimum, T. reflexilobum och T. trian-
gulare.

4. Karelia australis, Viborgs socken, längs Saima kanal,
leg. H. Buch: T. alatum, T. canaliculatum, T. crassipes, T.
fulvum, T. intermedium, T. latisectum, T. mucronatum, T. ob-
tusiäum, T. penicilliforme, T. reflexilobum och T. remotijugum.

5. Tavastia australis.

a. Tammerfors, leg. A. A. Sola: T. crassipes, T. Dahl-
stedtii, T. intermedium, T. mucronatum och T. reflexilobum.

b. Evois, leg. A. Renvall: T. Dahlstedtii, T. fulvum,
T. marginatum, T. reflexilobum och T. remotijugum.

6. Savonia australis.

a. Lappvesi, leg H. Buch: T. alatum, T. crassipes, T.
Dahlstedtii, T. duplidens, T. fulvum, T. hcematopus, T. latisec-
tum, T. obtusulum, T. penicilliforme, T. retroflexum och T. trian-
gulare.

b. Ruokolaks, Imatra, leg. O. A. Gröndahl: T. cana-
liculatum, T. crassipes, T. fulvum, T. penicilliforme och T. re-
flexilobum.

7. Karelia Ladogensis, Sordavala, leg. W. M. Linna-
niemi: T. intermedmm, T. latisectum och T. penicilliforme.

26 Lindberg, Nytt bidrag- till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908.

Al Ab N Ka IK St Ta Sa KL KOI Oa

Genuina.

T. tenebricans Dahlst.

Ka •

• Ta

• KL

• Oa

T. alatum Lindb. fil.

A b

Ka •

■

Sa •

T. allissinmm Lindb. fil.

A b

•

T. aurosulum Lindb. fil.

•

■

T. longisquameum Lindb. fil.

•

T. dilatatum Lindb. fil.

•

T. angustisquameum Dablst.

•

■

T. mucronatum Lindb. fil.

•

Ka •

Sa •

T. linguicuspis Lindb. fil.

A b

■

•

T. prcestans Lindb. fil.

•

■

• Oa

T. hamatum Raunk.

■

•

T. hcematopus Lindb. fil.

•

Sa ■

•

T. latisectum Lindb. fil.

•

• Ta

Sa KL

■

T. crispifolium Lindb. fil.

•

T. retroflexum Lindb. fil.

•

Sa •

•

T. Dahlstedtii Lindb. fil.

Sa • ■

T. Kjellmani Dablst.

•

T. fasciatum Dablst.

•

T. mimidum Dablst.

•

T. pectinatiforme Lindb. fil.

A b

•

Sa •

•

T. crebridens Lindb fil.

•

• Ta

•

T. semigloboimm Lindb. fil.

•

T. reflexilobum Lindb. fil.

•

T. distantilobum Lindb. fil.

•

T. maculigernm Lindb. fil.

•

T. glabrum Turcz.

•

T. pulcherrimum Lindb. fil.

•

T. penicilliforme Lindb. fil.

A b

Ka •

Sa KL •

•

T. emssipes Lindb. fil.

•

Ka • •

Sa •

T. duplidens Lindb. fil.

T. obtusuhim Lindb. fil.

•

Ka •

•

T. canaliculatum Lindb. fil.

Ka •

Sa •

* potens Lindb. fil.

•

T. remotijugum Lindb. fil.

Ka •

T. pallidulum Lindb. fil.

•

T. triangnlare Lindb. fil.

A b

•

Sa • •

•

T. crocenm Dahlst.

•

* repletum Dablst.

•

T. litorale Raunk.

•

ta*

•

Palustria.

T. palmtrc Ebrh., Dablst.

3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 27
Tb Sb KbKOnOmOKKP Ob Ks KK LKem Lim LV LP LE LI LT LMur

• Sb ... OK

Lim

Sb • • Om

Sb • • Om OK

Sb • • Om OK ••• • LKem
• Om

LKem • • LP • • LT
LI •

28 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908.

Al Ab N Ka IK St Ta Sa KL KOI Oa

T. crocodes Dahlst.
T. Balticum Dahlst.

Ceratophora.
T. Hjeltii Dahlst.

Erythrospermia.

T fulvum Raunk.

T. isthmicola Lindb. fil.

T. lästum Dahlst.

T. rubicundum Dahlst.

*pulvigerum Lindb. fil.
T. marginatum Dahlst.
T. proximum Dahlst.

Al Ab • ■ • St

Al Ab N Ka • • Ta Sa • • Oa

• IK

Al Ab N

Al Ab N ■ • St Ta • ■

Al • N

8. Ostrobottnia australis, Vasa, leg. A. Lindfors: T.
angustisquameum, T. canaliculatum, T. crassipes, T. Dahlstedtii,
T. duplidens, T. fulvum, T. intermedium, T. Kjellmani, T.
prcestans och T. remotijugum.

9. Savonia borealis, Kuopio, leg. E. J. Buddén:
T. canaliculatum, T. crassipes, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. in-
termedium, T. penicilliforme och T. remotijugum.

10. Ostrobottnia media, Lappajärvi, leg. A. Nyström:
T. canaliculatum, T. j)ra?stans, T. proximum, T. remotijugum
och T. triangulär e.

11. Ostrobottnia Kajanemis, Suomussalmi, leg. O. Kyyh-
kynen: T. canaliculatum, T. crocodes1), T. fulvum, T. inter-
medium och T. remotijugum.

12. Lap-ponia Kemensis, Kittilä, leg. G. Lång: T. cro-
ceum från flere ställen samt T. remotijugum.

Särskildt omnämnande förtjänar förekomsten af T. lito-
rale inne i Kyrkslätt vid Hnmaljärvi sjö, som nu ligger cirka
19 m öfver hafvet. Den växte därstädes tämligen sparsam på
en äng invid stranden nedanför Nygård hemman i Österby till-

') Till denna art skall jag vid ett annat tillfälle återkomma.

3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-for merna. 29

Tb Sb KbKOnOm OK KP ()b Ks KK LKcin Lim LV LP LE LI LTLMur

LKera • • LP

Sb • ■ Om OK

Sb •

• Om

sammans med T. triangulär e, T. mucronatum och T. fulvum.
Fyndet är så till vida af mycket stort intresse, som arten i fråga
är en utpräglad hafsstrandsväxt. Hos oss är den, som bekant,
tidigare känd endast från Åland, där den flerstädes anträffats
på hafsstränder. Enligt meddelande i brefaf docent C. Eaun-
kicer är den i Danmark endast funnen på hafsstrandsängar.
Att T. Utorale vid Humaljärvi är att betrakta som en relikt från
den tid den nuvarande sjön utgjorde en vik af hafvet är all-
deles säkert. Att hafvet tidigare betäckt trakten framgår otve-
tydigt däraf, att jag i gyttjan under en mosse (Lillmossen)
mellan Humaljärvi och det närbelägna Hvitträsk påträffat de
för våra brackvattensgyttjor karaktäristiska diatomaceerna.
T. Utorale är ej heller den enda relikten från den tid Humal-
järvi utgjort en vik med bräckt vatten. Sålunda är i trakten
kring Humaljärvi flere former hörande till Hieracia oreadea
anträffade. Förutom dessa utpräglade kusthieracier finnas vid
Humaljärvi några Hieracia, som karaktärisera floran på Åland,
såsom H. juncicaule, H. atrobulbosum och H. nigrans. Afven
den rikliga förekomsten af Carex aquaiilis längs stränderna af
Humaljärvi tyder enligt min tanke på, att hafvet tidigare nått
hit upp. Denna Carex-art är nämligen i hela södra Finland
inskränkt till trakter närmast hafvet eller till trakter, som be-
visligen tidigare varit belägna invid kusten. Afven den rikliga

30 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-forroerna. 3. X. 1908.

förekomsten af hassel och ek invid Humaljärvi talar för att
området i tiden legat vid hafvet.

De af mig vid Humaljärvi insamlade exemplaren af T.
litorale variera till bladformen högst betydligt, Sålunda fin-
nas exemplar med hela blad och sådana med flikade blad, ofta
bägge slagen på samma individ. Vissa exemplar med flikade
blad hafva kort och bred ändflik, hos andra åter är densamma
lång och smal. Alldeles på samma sätt varierar T. litorale på
Åland. Bland det rikliga material mag. A. Palmgren se-
naste sommar hemförde från Åland kan man påträffa exemplar,
hvilka uppvisa alldeles samma bladformer som de från Hu-
maljärvi. Docent C. Raunkiaer, till hvilken jag sändt en sam-
ling finska Taraxaca, meddelade mig nyligen, att de af mig
insamlade exemplaren öfverensstämma med den danska formen.
Icke heller jag har kunnat finna den ringaste skillnad mellan
mina exemplar och de åländska och danska jag sett. Humal-
järvi ligger nu, såsom tidigare nämndes, ca 19 m öfver hafvet.
Det har sålunda förflutit en mycket lång tid sedan denna sjö
stod i direkt samband med hafvet. Egendomligt är att tänka
sig, att arten i fråga under denna långa tidrymd ej undergått
den allra ringaste förändring, utan är i minsta detaljer lik for-
mer, tagna vid de nuvarande kusterna. Häraf sjmes framgå,
att Taraxacam-formema äro väl differentierade, konstanta ar-
ter, hvilka i framtiden, när man känner deras utbredning, skola
lämna ytterst viktiga bidrag till kunskapen om vegetationens
utveckling i vårt land.

I föregående tabell har jag för större öfverskådlighets skull
sammanställt alla de provinser, från hvilka de särskilda ar-
terna äro mig bekanta. En flyktig blick på densamma visar
till fullo, huru ofullständigt känd våra formers utbredning tills
vidare är. Det fordras mångas medverkan, innan man kan
anse, att deras utbredning helst till sina hufvuddrag är bekant.
Och det vore af synnerlig vikt att få en fullt säker kännedom
om våra Tar axacam-&r ters utbredning, då de uppenbarligen
komma att lämna särdeles viktiga bidrag till kunskapen om
vår växtvärlds historia. Jag begagnar därför tillfället att en-

3. X. 1908. Lindberg. — Silcn. 31

träget uppmana exkurrenter och intresserade växtsamlare att
ägna dessa växter en särskild uppmärksamhet. Nyland torde
kunna anses vara tämligen känd t livad Taraxaeum-fiorBLii be-
träffar; af i tabellen upptagna 50 former (47 arter och 3 under-
arter) äro ej färre än 35 funna i Nyland. Af ven Al, Ab, Ka,
Ta och Sa äro någorlunda väl representerade i vår Taraxacum-
samling, medan åter från en hel del andra provinser ej ett
enda exemplar förefinnes. Af tabellen framgår tydligt, från
hvilka provinser material särskildt vore önskvärdt. Förutom
dessa 50 former finnes hos oss uppenbarligen ännu ett stort
antal former att uppdaga. I de af mig bearbetade samlingarna
föreligga sålunda flere former, som ögonskenligen äro nya, men
då materialet är för knappt och ofullständigt och resp. former
äro insamlade endast på ett ställe, har jag ej ännu ansett mig
kunna publicera dem. För att man skall kunna få en bild
af en form är det nämligen nödvändigt, att den är insamlad
i ett flertal exemplar; att bestämma enstaka individer är alltid
vanskligt, då få växter äro så varierande som Taraxaca. Jag
medgifver gärna, att mera besvärliga växter att konservera
än maskrosor knappast finnas, särskildt enär de måste konser-
veras väl, men hoppas jag dock, att hvar och en i sin stad
vill hjälpa till att hopbringa ett goclt, rikligt och bestämbart
material; jag är ständigt beredd att hjälpa med bearbetningen
och är synnerligen tacksam för hvarje nytt bidrag.

Från forstmästare F. Silén inlämnades till publikation:

Blombiolog-iska iakttagelser i södra Finland, II.

Härmed framlägges en fortsättning på de af mig tidigare
i olika trakter af Finland anställda blombiologiska iakttagel-
serna (Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 31, sid. 80—99, och
32, sid 120 — 134). Nu föreliggande observationer äro till största
delen gjorda i Kexholmstrakten, en mindre del i Tavastehus.

Till herr P. Stein i Treptow, som varit mig behjälplig
vid bestämningen af här omnämnda Anthomyiuce, får jag här-
med framföra min tacksägelse. Likaså får jag tacka professor
J. Sahlberg och amanuens B. R. Poppius i Helsingfors,

32 SUén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908.

hvilka lämnat sitt bistånd vid bestämningen af särskilda in-
sektformer.

Alisma plantago L. Följande besökare antecknades: 1. Sy-
ritta pipiens L. c, mycket talrik, uthålligt sugande, 19-S-06 Kex-
holm. — 2. Eristalis nemorum L. g , ett ex., som föregående. — 3.
E. arbustorum L. ef q, flere exx., som föregående. — 4. He-
lophilus consimilis Malm ef, ett ex., som föreg. — 5. Lucilia
sericata Mg. cf$, två exx., sgd., som föreg. — 6. Platycheirus
peltatus Mg. $, ett ex., sgd., 192T303 Kexholm. — 7. Lispe
uliginosa FIL, som föreg. — 8. Eristalis sepulchralis L. ef, ett
ex., sgd., 19V00 Tavastehus. — 9. Pyrophaena ocyrni F. $,
som föreg. — 10. Melithreptus strigatus Staeg. ef, ett ex.,
19V801 Tavastehus. —11. Apis mellifica L. <£. flere exx., ut-
hålligt sgd. och samlande pollen, 19y00 Tavastehus.

Sagittaria sagittifolia L. Besöktes i Kexholmstrakten al
följande insekter: 1. Hilara chorica Fall. ef $, ytterst talrik,
ofta flere exx. i samma blomma, uthålligt sgd., 194,406, 192T707.

— 2. H. nigrina Fall. ef $, talrik, uthålligt sgd., 19406 och
\$%J()1. — 3. H. nitidula Zett. ef, enstaka, sgd., 191-06 och
]92t7Q7. — 4. Eristalis arbustorum L. ef, ett ex., sgd., 191-06.

— 5. Syrphus albostriatus Fall. Q, ett ex., sgd., 192T707. — 6.
Pollenia rudis F. ef, ett ex., sgd., 19406. — 7. Graphomyia
maculata Scop. $, ett ex., sgd., 192T707. — 8. Spilogaster no-
tata Fall. n, ett ex., uthålligt sgd., 19406. — 9. Limnophora
litorea Fall. 9, ett ex., sgd., 19407. — 10. Calliophrys riparia
Fall. $, som föregående. — 11. Drosophila sp 9, ett ex.,
19A06. — 12. Donacia dentata Hoppe, två exx., 19406. — 13.
Bombus hypnorum L. £>. ett ex., sugade uthålligt i en mängd
blommor, 19M06. — 14. Chortophila sp. $, ett ex., 192T707. —
15. Hydrophoria ambigua Fall. 2, ett ex., 19406. — 16. Hyd-
rellia nigripes Zett., ett ex., 192T707.

Qymnaäenia conopsea (L.). A Hirvisaari holme nära Keks-
holm antecknades 19f07: 1. Sphinx pinastri L. cf$, tre exx.,
med en mängd pollinier å sugröret, ifrigt och uthålligt sgd. om
kvällen i skymningen. — Dagfjärilar har jag ej sett besöka
arten i Kexholmstrakten, ehuru de ofta i mängd fladdrade
kring blommorna.

3. X. 1908. Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 33

Vise aria vulgaris Roehl. Dag- och nattfjäril- samt hum-
leblomma. Besöktes om dagen i Kirjavalahti af följande
besökare: 1. Bombus terrestris L. 9, talrik, uthålligt sgd.,
19 V» ¥^7- — 2. B. agrorum F. 9, tämligen talrik, som före-
gående. — 3. B. hypnorum L. 9, som föregående. — 4. B.
derhamellus K. 9, ett ex., sgd., 1927207. — 5. B. distinguen-
dus Mor. 9, ett ex., sgd., 192g507. — 6. Halictus albipes F. 9,
två exx., 192^2, 2-c-507. — 7. Hemaris scabiosae Zell. ef 9, tal-
rik, uthålligt sgd., 192/07. — 8. H. fuciformis L. ef. ett
ex., som föreg. — 9. Pieris brassicae L. 9, som föreg. — 10.
Euchloe cardamines L. ef, ett ex., som föreg. — 11. Pararge
maera L. ef, två exx., som föreg. — 12. Augiades sylvanus
Esp., ett ex., som föreg. — 13. Chrysophanus hippothoe L. ef,
ett ex., 19407 Kexholm. — 14. Volucella plumata Fall. ef,
flere exx., 192¥507 Kirjavalahti. — 15. V. bombylans L. ef , som
föreg. — 16. Syrphus arcuatus Fall. 9, ett ex., flyktig be-
sökare, 1927207. — 17. Platycheirus peltatus Mg. ef , som föreg.
— 18. Syrphus ribesii L. 9, 192-g507, som föreg. — Om natten
efter solnedgången besöktes blommorna i Kirjavalahti af: 19.
Metopsilus porcellus L. ef 9, talrik, uthålligt sgd., 192¥507. —
20. Mamestra dentina Esp., ett ex., som föregående.

Dianthus deltoides L. Dagfjärilblomma. Besökare: 1.
Argynnis selene S., ett ex., uthålligt sgd., 19-f-06 Kexholm. — 2.
Chrysophanus hippothoe L. ef 9, flere exx., uth. sgd., 19-f-06
Kexholm. — 3. Lycaena argyrognomon Bergstr., ett ex., 19-f06
Kaukola. — 4. L. amanda Schn. ef, ett ex., sgd., 19f06 Kex-
holm. — 5. Vanessa urticae L., mycket talrik, uthålligt sgd.,
19f06 Kexholm. — 6. Aphantopus hyperantus L., två exx.,
uth. sgd., 19106 Kexholm. — 7. Pararge maera L. ef 9, två
exx., uth. sgd., 19^-06 Kexholm. — 8. Pieris brassicae L. 9, två
exx., sgd., 19f06 Kexholm. — 9. P. rapae L., ett ex., sgd., som
föreg. — 10. Hemaris scabiosae Zell. 9, ett ex., uth. sgd.,
192¥306 Kexholm. — 11. Pipiza binotata ef, ett ex., förtärde
pollen, 19 V5 06 Kexholm.

Lychnis ftos cuculi L. Besökare: 1. Pararge maera L. ef,
talrik, uthålligt sgd., 19V906 Kexholm Hirvisaari. — 2. Argyn-
nis selene S., som föreg. — 3. Augiades sylvanus Esp., två exx.,
som föreg. — 4. Chrysophanus hippothoe L. ef, flere exx., uth.

34 Stfétt, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland. 11. 3.X.1908.

sgd., 19^06 Kexholm. — 5. Pieris brassieae L. c\ett ex..uth. sgd.,
19y*06 Hirvisaari. — 0. Volucella bombylans Linn. o, två exx..
hvartdera med pollinier af Orchis maculata a nedre delen af
ansiktet, sgd., 19^06 Hirvisaari. — 7. V. plurnata Deg. c . ett
ex., sgd.. 19*^06 Hirvisaari. — 8. Bombus terrestris L. £, flere
exx.. uth. sgd.. o. psd.. I9ynj(j Kexholm. — 9. B. distinguen-
dus Mor. $, ett ex., som föreg. — 10. Megachile sp. ef, ett
ex., sgd., som föregående.

Stellaria graminea L. Besökare: 1. Melithreptus melissae
Mg. 5, ett ex., sgd.. 19^07 Kexholm. — 2. M. pictus Mg. £,
ett ex., sgd., 19f07 Kexholm. — 3. M. strigatus Staeg. f, ett
ex., uthålligt sgd.. 19f07 Kexholm Hirvisaari. — 4. M. nigri-
coxa Zett. °, tvä exx.. som föregående. — 5. M. dispar Loew.
_. ett ex., som föreg. — 6. M. taeniatus Mg. c\ . talrik, som
föreg. — 7. Syritta pipiens L. c\ t va exx.. som föreg. — 8.
Paragus bicolor F. ef £, tre exx.. som föreg. — 9. Drymeia
hamata Fall. ef, ett ex., som föreg. — 10. Dialineura anilis L.
£, ett ex., förtärde honung. I9f07 Kexholm. — 11. Dinera
grisescens Fall. cf$, flere exx.. sgd., 19f, ^07 Kexholm. — 12.
Bibio pomonae F. £, ett ex., 19^07 Kexholm. 13. Coenosia
decipiens Mg. c, talrik, sgd.. 19-f,-§07 Kexholm. — 14. Tri-
ehopticus nigritellus Zett. c. tre exx., sgd., 19f07 Hirvisaari. —
15. Tachytes pectinipes L. c', ett ex., förtärde honung, 19|07
Kexholm. — 16. Andrena parvula K. §, ett ex., sgd.. 19^07
Hirvisaari. — 17. Obestämda ielmeumonider, 19-f ochA07 Kexholm.

Stellaria nemorum L. Besöktes i Kirjavalahti af följande
insekter: 1. Euehloe cardamines L. :-\ ett ex., sgd., 19-',;-(>7.
— 2. Platycheirus peltatus Mg. ef 5, mycket talrik, uthålligt sgd..
stundom förtärande pollen. 19y, v 07. — 3. Pl. albimanus F.
ef £, talrik, uthålligt sgd., 19'V07. — 4. Pl. scutatus Mg. .
ett ex., som föregående. — 5. Cheilosia pulehripes Loew. ef , ett
ex., som föregående. — 6. Empis pennipes L. c" £, flere exx.,
uthålligt sgd., 19y07. — 7. E. vemalis Mg. ö" c . talrik, ut-
hålligt sgd., 19'V07. — 8. Ehamphomyia obscura Zett. __ ?, ett
ex., sgd., 19y07. — 9. Siphona geniculata Deg. d*, ett ex., som
föregående. — 10. Trichopticus semieinereus "Wied. 9, ett ex.,
sgd.. 19V07. — 11. Trichopticus nigritellus Zett. d, två exx..
sgd., 19*y07. — 12. Hydrophoria conica Wied. £, ett ex., flyk-

3. X. 1908, 8Uén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II.

tigt besökande, l'»y07. — 13. Ohortophila sp . om föi
gående.

<irihiri.ii palustris Khrh. Besöktes i Kexholmstrakten af
följande insekter: 1. Empis livida L. , talrik, uthålligt sgd.,

l'.»-i, i; 07. Besökte för öfrigt blommorna nnder hela blomningsti-
den. — 2. E. rernalis Mg. . två exx., sgd., 19f, y07. —
.;. Bilara chorica Pil. . två exx., sgd., 19-. 07. — 4. Me-
lithreptus taeniatu- Mg. . flere exx., uthålligt sgd.. 19^, -:'07.
5. M. menthastri L. gd., 19ty>07. 6. M. pictns
.Mg . • .. sgd., 19f07. - 7. M. philanthns Mg. .ett
ex., 19'7''07. — 8. Belophilus pendnlos L. . etl ex., sgd.,
193, '07. - 9. Syritta pipiens L. . flere exx., uthålligt sgd..
I9f07. 10. Platycheirus mani<-atus Mg. -/.; , tre exx., atbfil-
ligt sgd.. 19-y, -.-07. — 11. Pl. olypeatus Mg. . sti ex., sgd..
19!-"07. — 12. Pyrophaeua ocymi K. ri" . sgd., två exx..
10'.". --'07. — 13. Äscia floralia Mg. ' . talrik, uthålligt sgd.,
I9V07. — 14. A. dispar Mg. . tvi exx., sgd., 19 y07.— 15.
Lncilia caesar L. §>, ett e.\ . 19 V' 07. — 16. Onesia sepul-
r-ralis Mg. '. som föregående. — 17. Onesia sp., två jm
föregående. — - 18. Sarcophaga Bp. , ett ex., 19^07. — 11».
Drymeia hamata Fall. ef, ett ex., sgd., 19-7'07. — 20. Macquar-
tia nigrita Fall. . , ett ex., sgd.. 19-507. — 21. Coenosia hurai-
lis Mg. tre ex., 195,-^07. — 22. C. nigrimana Mg.
19^07. — 2.']. Andrena albierus K. o, ett ex., sgd., 19^07. —
24. Prosopis eomrnunis Xyl. o, två exx., sgd., 191:°07. — 25-
Crabro lapponicus Zett. ., ett ex., förtärde honung, 19f07. —
2ö. 0'antharis figurata Mannh., ett ex., förtärde honung, 19^07.

— 27. Anthornyia sp. ö", 193/07.

SteUaria uliginosa Murr. Besöktes i närheten af Kexholm
af följande insekter: 1. Hilara chorica Fall. ef 1, talrik, uthålligt
sgd., 19 V, V* 07. — 2. 1'hamphomyia umbripennis Mg. . ett
ex., sgd., 19^07. — '6. Platypalpus flavipes F. ef $, två exx.,
sgd., 19-7*07. — 4. Platycheirus scambus Zett. ri", ett _rd..

19y07. — 5. P. clypeatus Mg. :>., tva exx., sgd., 19y, ^07.

— 6. P. angustatus Wahlb. Q, ett ex., sgd.. HJ-.-'07. — 7.
Pyrophaena ocymi F. (f, två exx.. sgd., 19^07. — 8. Mela-
nostoma mellina L. o. två exx., sgd., 19y, y07. — 9. Ascia
podagrica F. /, ett ex., sgd.. 19*^07. — 10. Ascia floralis Mg.

31] Silén, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908.

$, två exx., sgd., 19 V8, V07- — 1L Pipizella virens F. £, ett
ex., sgd., 192T207. — 12. Macqnartia nigrita Fall. $, ett ex.,
sgd., 19^07. — 13. Drymeia hamata Fall. cf$, två exx., sgd..
19VS V207- — 14. Limnophora litorea Fall. $, ett ex., sgd.,
191^07. — 15. Hylemyia coarctata Fall. ef, ett ex., sgd., 192T207.

— 16. Macrorrhis intermedia Fall. ef, ett ex., sgd., 192T207. — 17.
Hoplogaster tricolor Zett. $, ett ex., sgd., 1927207. — 18. Coe-
nosia humilis Mg. 2, ett ex., 19^07. — 19. Nemopoda sterco-
raria Rob. Desv., ett ex., 192T207. - - 20. Liburnia pellucida F. ef,
talrik, förtärde honung, 191¥807. — 21. Eupithecia sp., ett ex.,
sgd., 19VS07.

Moehringia trinervis L. Besökare: 1. Pelecocera scaevoides
Fall. $, ett ex., sgd., 192g507 Kirjavalahti.

Barharea vulgaris E. Br. Eristalis-blomma. Besöktes invid
Kexholm af följande insekter: 1. Eristalis arbustorum L. ef $
talrik, uthålligt sgd., 19V07. — 2. E. nemorum L. ef, ett ex.
som föregående. — 3. E. intricarius L. ef 9, enstaka, som före
gående. — 4. Helophilus pendulus L. ef 9, två exx., som föreg

— 5. Syrphus luniger Mg. 9, ett ex., som föreg. — 6. Melano
stoma mellina L. 9, ett ex., som föreg. — 7. Melithreptus scrip
tus L. ef, ett ex., som föreg. — 8. Cheilosia gigantea Zett. ef
som föreg. — 9. Onesia sepulcralis Mg. ef, som föreg. — 10
Bombus terrestris L. 9, enstaka, som föreg. — 11. B. lapida
rius L. 9, ett ex., som föreg. — 12. Pieris napi L., två exx.
som föreg. — 13. Euchloe cardamines L., ett ex., som före-
gående.

Capsella bursa pastoris Moench. Besökare i Kexholm: 1.
Syritta pipiens L., mycket talrik, uthålligt sgd., 192^506. — 2.
Melithreptus sp., enstaka, som föregående. — 3. Ascia poda-
grica F. 9, ett ex., som föreg. — 4. Dinera grisescens Fall. ef,
tre exx., som föregående.

Bunias orientalis L. Eristalis-blomma. Besöktes invid
Kexholm den 19^06 af följande arter: 1. Eristalis arbusto-
rum L. ef 9, talrik, uthålligt sgd. — 2. E. nemorum L. 9, ett
ex., som föregående. — 3. Helophilus lunulatus Mg. 9. ett ex.,
sgd., som föreg. — 4. Syritta pipiens L. 9, enst., uth. sgd.

— 5. Melanostoma mellina L. 9, ett ex., sgd. — 6. Melithrep-
tus nigricoxa Zett. ef, som föreg. — 7. M. dispar Loew. ef,

3.X. 1908. Silén, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 37

som föreg. — 8. Calliphora erythrocephala Mg. ef, som föreg.

— 9. Lucilia caesar L. q, som föreg. — 10 Dilophus femoratus
Mg. n, två exx., som föreg. — 11. D. albipennis Mg. ef, ett
ex. — 12. Tachina sp., ett ex. — 13. Acmaeops pratensis Laich.,
två exx. förtärde honung. — 14. Malachius aeneus L., ett ex.,
som föreg. — 15. Andrena albicans Mull. ej, två exx., uthål-
ligt sgd. — 16. Colletes cunicularia L. §, ett ex., som före-
gående.

Arabis suecica Fr. Besöktes nära Kexholm den 26 maj
1908 af följande insekter: 1. Andrena albicrus K. ef, ett ex.,
sgd. — 2. Halictus rubicundus Chr. q, som föregående. — 3.
Melithreptus dispar Loew. ef, som föreg. — 4. Cheilosia pulch-
ripes Loew. §, två exx., som föreg. — 5. Anthomyia aestiva
Mg. ef 9, talrik, sgd. — 6. Chortophila sp., ett ex., sgd. — 7.
Tephritis sp., som föreg. — 8. Tachina truncata Gyllenh.,
som föreg. — 9. Hesperia malvae L., som föregående.

Viola arvensis Murr. I Kirjavalahti antecknades följande:
1. Bombus rajellus K. §, två exx., sgd., besökte flere blommor,

19 yw.

Euphorbia esula L. Besökare invid Kexholm : 1 . Cantha-
ris pellucida F., ett ex., förtärde honung, 19f07. — 2. C. fusca
L., ett ex., förtärde honung, 19f07. — 3. C. figurata Mannh.
ett ex., förtärde honung, 19*07. — 4. Biiagonycha limbata Thoms.,
som föregående. — 5. Ludius holosericeus 01., talrik, förtärde
honung, 19^07. — 6. Elater balteatus L., ett ex., 19f07. — 7.
Dilophus vulgaris Mg. ef, ett ex., förtärande honung, 19-f07. —
8. Bibio hortulanus L. ef, två exx., förtärande honung, 191, f 07.

— 9. B. pomonae F. 9, talrik, uthålligt besökande och förtä-
rande honung, 19f07. — 10. Sciara sp., ett ex., 1 9f 07 . — 11.
Sepsis cynipsea L. £, ett ex., sgd., 19f07. — 12. Tachina sp.?,
två exx., sgd., 19f, -f-07. — 13. Sarcophaga sp., två exx., sgd.,
19f07. — 14. Cynomyia mortuorum L. 9, ett ex., som före-
gående. — 15. Cynomyia sp., ett ex., som föregående. — 16.
Trichopticus nigritellus Zett. ef, ett ex., sgd., 19-f-07. — 17.
Anthomyia sp., ett ex., 19f07. — 18. Hoplogaster mollicula
Fil. ef, ett ex., sgd., 19^07. — 19. Helophilus floreus L. ef , ett
ex., sgd., 19407. — 20. Melithreptus nigricoxa Zett. ef, som före-
gående. — 21. Platypalpus candicans Fil. 9, ett ex., sgd.,

38 Sitin, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908.

19f07. — 22. Dolichopus popularis Wied. ef, som föregående.

— 23. Dialineura anilis L. ef, två exx., sgd., 19407. — 24.
Pachyrhina pratensis L. 9, ett ex., 1 9307. — 25. Tipula no-
dicornis Mg. $, flere exx., 19f-07. — 26. Tipula vernalis Mg.
9, ett ex., som för eg. — 27. Perineura tiliae Pz. 9, två exx.,
förtärde honung, 19*07. — 28. Dolerus pratensis L. ef, ett ex.,
som föregående. — 29. Athalia lineolata Lep. 9, som föregående.

— 30. Trypoxylon figulus L. 9, som föregående. — 31. Pemphre-
don unicolor Fabr. 9, som föregående. — 32. Crabro lapponi-
cus Zett. 9, som föregående. — 33. C. scutellatus Schev. ef,
ett ex., förtärde honung, 19f07. — 34. Oxj^belus uniglumis L.,
som föregående. — 35.- Gorytes campestris L. ef 9, två exx.,
sgd., 19f f07. — 36. Vespa holsatica F. 9, ett ex., sgd., 19f07.

— 37. Obestämda ichneumonider (två arter talrika), förtärde
honung, 19f07.

Acer platanoides L. Följande besökare antecknades: 1.
Helophilus pendulus L. o, ett ex., sgd., ^^Oö Kexholm. —

2. Cheilosia pulchripes Loew. ef 9, talrik, som föregående. —

3. Syrphus lineola Zett. ef, två exx., som föreg. — 4. Ortho-
neura geniculata Mg. ef, som föreg. — 5. Prosalpia billbergi
Zett. 9, två exx., sgd., 193-5107 Kexholm. — 6. Spilogaster ma-
culipennis Zett. ef, ett ex., sgd., som föregående. — 7. Homa-
lomyia scalaris F. ef. som föreg. — 8. Anthomyia aestiva Mg.
ef, som föreg. — 9. Rhamphomyia spissirostris Fail. ef, som
föreg. — 10. R. sulcata Fall. 9, som föreg. — 11. Rhampho-
myia sp., som föreg. — - 12. Syrphus ribesii L. ef, ett ex., sgd.,
1923-908 Hirvisaari. — 13. Melanostoma mellina L. ef, som före-
gående. — 14. M. ambigua Fal]. 9, som föreg. — 15. Cheilo-
sia praecox Zett. 9, som föreg. — 16. Rhamphomyia niveipen-
nis Zett. ef, som föreg. — 17. Tipula sp. ?, som föregående. -
18. Colletes cunicularia L. 9, mycket talrik, sgd. och psd.,
19 ^Oö Kexholm. — 19. Obestämda Anthomyinae, flere arter.

— 20. Bombus, enstaka ex., sugande.

Oeranium palustre L. I närheten af Kexholm anteckna-
des följande besökare: 1. Osmia rhinoeeros Gir. 9, ett ex., sgd.,
19lf507. — 2. Heriades nigricornis Nyl. ef 9, två exx., som före-
gående. — 3. H. florisomnis L. ef 9, talrik, uthålligt sgd.,
19^07. — 4. Macropis labiata Pz. ef, ett ex., sgd., 19V507. —

3. X. 1908. Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 39

5. Platycheirus peltatus Mg. q, som föregående. — 6. Syrphus
arcuatus Fall. 9, som fö reg. — 7. Drymeia hamata Fall. ef,
som föreg. — 8. Anthomyia radicum L. ef, som föreg. — 9.
Polyommatus hippothoe L. g>, som föregående.

Potentilla ar gentea L. I närheten af Kexholm anteckna-
des följande besökare: 1. Osmia rhinoceros Gir. ef 5, flere exx.,
sgd. och psd., 19f06 och 19^08. — 2. Prosopis communis Nyl.
$, tämligen talrik, sgd., 19f07 och 19U08. — 3. P. annulata
(L.) ef 2, tämligen talrik, sgd., 19f06 och 19M08. — 4. Halic-
tus fiavipes F. ef, två exx., sgd., 19f()7. — 5. Andrena fucata
Smith g,, ett ex., sgd., 19^08. — 6. Ancistrocerus parietum
L. gj, ett ex., sgd., 19M08. — 7. Syritta pipiens L. q, tämli-
gen talrik, sgd., 19^08. — 8. Melithreptus taeniatus Mg. ef,
ett ex., sgd., 19V08. — 9. M. scriptus L. $, som föregående. —
10. Paragus tibialis Fall. g, ett ex., sgd., 19|07. — 11. Tachi-
ninae, ett ex./som föregående. — 12. Coenonympha iphis Schiff.,
ett ex., sgd., 19y08.

Gomarum palustre L. Besökare: 1. Psithyrus vestalis
Fourcr. $, ett ex., sgd., 19*01 Tavastehus. — 2. Helophilus
lineatus F. e), ett ex., sgd., 192-g-206 Kexholm Suosaari. — 3.
H. consimilis Malm ef §, tämligen talrik, uthålligt sgd., 192¥206
och 192-g506 Kexholm Suosaari. — 4. Lncilia sericata Mg. cf£,
mycket talrik, uthålligt sgd., 19262 och ^06 Kexholm Suosaari. —
ö. Calliphora erythrocephala Mg. cfe), m. talrik, som föregående.

— 6. Aricia incana Wied. 9, flere exx., som föreg. — 7. A.
obscurata Mg. ef, ett ex., sgd., 192^06 Suosaari. — 8. Hydro-
phoria divida Mg. ef, ett ex., som föreg. — 9. Limnophora sp ,
ett ex., som föreg. — 10. Sciara sp., talrik, som föreg. — 11.
Cordylura sp., ett ex., som föreg.

Alehemilla pastor alis Bus. A Kalliosaari holme näraKexholm
antecknades den 19^06 följande insektbesök: l.Pipizella annu-
lata Macq. ef, två exx., uthålligt sgd. — 2. Coenosia meditata
Fall. ef, ett ex., som föreg. — 3. C. intermedia Fall., som föreg.

— 4. Trichopticus nigritellus Zett. ef, mycket talrik, uthålligt sgd.

— 5. Hydrophoria conica Wied. ef 2, talrik, uth. sgd. — 6. One-
sia sepulcralis Mg. ef, enstaka, sgd., 19y07. — 7. Syrphus ri-
besii L. ef, ett ex., som föregående.

40 Silén, Blornbiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908.

Angelica silvestris L. I närheten af Kexholm antecknades
följande besökare: 1. Leptis lineola F. $, ett ex., 192T303. —
2. Helophilus hybridus Loew. ef, ett ex., 192T303. — 3. Syr-
phus glaucius L. $, ett ex., 19|X)5. — 4. S. laternarius Mill. efe>,
enstaka, 19XT703, 19|04. — 5. S. albostriatus Fall. o\ ett ex.,
19V03. — 6. S. annulatus Zett. r>, ett ex., 192T303. — 7. S.
cinctellus Zett. 9, enstaka, 19 V5 och 2T303. — 8. S. composita-
rum 9, tämligen talrik, 19f04. — 9. Melithreptus pictus Mg.
$, ett ex., 19V03. — 10. M. menthastri L. n, ett ex., 192T303. —
11. M. taeniatus Mg. 2, som föreg. — 12. M. strigatus Staeg.
ef, ett ex., 19f04. — 13. Cheilosia gigantea Zett. ef, ett ex.,
19M03. 14. C. scutellata Fall. £, två exx., 19f och |05. —

15. C. plumulifera Loew. ef, två exx., 19-|05. — 16. Platychei-
rus peltatns Mg. $, ett ex., 192T303. — 17. Obestämd, som före-
gående. — 18. Pollenia rudis F. ef, enstaka, 192T303. — 19.
Lucilia sericata Mg. ef g, tämligen talrik, 19 V5 och 2y303. — 20.
Musca corvina F. ef, ett ex., 192T303. — 21. Cyrtoneura horto-
rnm Fall. ef, ett ex., 19 V 03. — 22. C. caesia Mg. ef, ett ex.,
19-g-05. — 23. Honor af släktet Sarcophaga, 192T303 och 19|04.

— 24. Aricia lardaria F. ef, enstaka, 192T303. — 25. Spilogaster
lucorum Fall. ef, tämligen talrik, 19 V5, V ocn t3^3- — 26. Tri-
chopticus variabilis Fall. £, ett ex., 19^03. — 27. Trichopticus
semicinereus AVied. ef, enstaka, 19^03. — 28. Spilogaster du-
plicata Mg. ef, två exx., 192T303 och 193T°04. - 29. S. impnnctaFall.
$, ett ex., 19V503. — 30. S. separata Mg. £, ett ex., 19V503.

— 31. S. pagaua F. ef, ett ex., 192T303. — 32. S. angelicae
Scop. C), ett ex., 192y303. — 33. Hydrophoria divisa Mg. ef , två
exx., I9f och £05. — 34. Hydrotaea dentipes F. ef, två exx.,
19y och 2T303. — 35. H. meteorica L. £ef, tre exx., 19 V 03. —
36. H. irritans Fall. £ef, två exx., 192T303. — 37. Hydrophoria
conica Wied. ef $, talrik, 19V5,V7 och 2T303. — 38. Hylemyia
nigrimana Mg. ef, tre exx., 19f och |-05. — 39. H. coaretata
Fall. cfcj, enstaka, 193T°04. — 40. Spilogaster duplaris Zett. ef
ett ex., 193T°04. — 41. Trichopticus nigritellus Zett. §, tämli-
gen talrik, 19 V5, V7()3- — 42. Anthomyia aestiva Mg. ef, ett
ex., 19|05. — 43. Chortophila trichodactyla Rud. ef 9, tre exx.,
19V°ochf04. — 44. C. cinerella Fall. ef, ett ex., 19y03. —
45. Homalomyia mutica Zett. ef, talrik, 19V503, 19f, £05. —

3.X. 1908. Silén, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 41

46. H. ciliata Steiu ef, ett ex., 192T303. — 47. Macrorrhis inter-
media Fall. ef 9, tämligen talrik, 192T303, 193T°04. — 48. Hop-
logaster mollieula Fall. ef 9, två exx., 19V5 och y03. — 49.
Scatophaga sp., 192T303. — 50. Palloptera saltuum L. 9, ett ex.,
19V703. — 51. Siraaethis fabriciana L., ett ex., 19f05. —
52. Leptura melanura L., ett ex., 193T°04. — 53. Strangalia
quadrifasciata L.,ett ex., 19f04. — 54. Bombus terrestrisL. (£, ofta
uthålligt sugande, 19M03. — 55. Vespa holsatiea F. <J, enstaka,
19M03.

Heracleum sibiricum L. Besöktes invid Kexholm af föl-
jande insekter: 1. Platypalpus annulatus Fall. 9, två exx.,
19403. — 2. Hilara chorica Fall. ef, ett ex., 19^03. — 3. Empis
stercorea L. 9, ett ex., 19403. — 4. Chrysotoxum bicinctum
L. ö"$, två exx., 19 V1 03. — 5. C. arcuatum L. 9, ett ex.,
192T902. — 6. Doros ornatus Mg. ef, ett ex., 19f03. — 7. Syr-
phus pyrastri L. 9, två exx., 19f och U03. — 8. 8. ribesii L.
9, ett ex., 19^02. — 9. S. luniger Mg. ef, två exx., 19f02och
19V03. — 10. S. corollae F. 9, ett ex., 19y03. — 11. S. glau-
cius L. 9, ett ex., 192TS04. — 12. S. albostriatus Fall. 2, två
exx., 192T8 och 4,02. — 13. S. guttatus Fall. 9, tre exx., 19^02,
19V504 och 19403. — 14. S. lasiophthalmus Zett. ef, ett ex.,
19V03. — 15. S. compositarum ef $, talrik, 192T8 och |-02, 19V303.
19^03, 192T7 och4X)4. — 16. S. umbellatarum 9, ett, ex., 19403.

— 17. Pyrophaena ocymi F. ef, ett ex., 19y°03. — 18. Pla-
tycbeirus albimanus F. 9, ett ex., 19y303. — 19. P. peltatus
Mg. 9, två exx., 192T802 och 19403. — 20. P. scambus Zett. ef ,
ett ex., 19f03. — 21. Melithreptus pictus Mg. ef, ett ex., 19y°03.

— 22. M. scriptus L. 9, ett ex., 19y03. — 23. Xylota coeru-
leiventris Zett. 9, ett ex., 19y804. — 24. Didea intermedia
Loew. 9, ett ex., 19XT°03. -- 25. Melanostoma mellina L. 9,
ett ex., 19y503. _ 26. Cheilosia oestracea L. ef, ett ex., 19f02.

— 27. C. pulchripes Loew. 9. ett ex., 19y03. — 28. C. morio
Zett. ef, ett ex., 19-f03. — 29. C. mutabilis Fall. ef, ett ex.,
19V504. — 30. Pipizella virens F. ef 9, nere exx., 19y° och y303.

— 31. Pipiza vana Zett. ef, ett ex., 19y303. —32. Orthoneura
nobilis Fall. ef 9, flere exx. 19f, V0, XT303, 192T3, 2T504. — 33.
Onesia sepulcralis Mg. ef 9, flere exx., 19^°, yoch y03. — 34.
Graphomyia maculata Scop. ef 9, två exx., 19y03 och 19M04. —

42 Silat, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X, 1908.

35. Mesembriua meridiana L. $, ett ex., 19V03. — 36. Cal-
liphora erythrocephala Mg. ef, ett ex., 19S03. — 37. C. groen-
landica Zett. ef £, flere exx., 194, V° och y03. — 38. Pollenia
rudis F. ef$, talrik, 194ochy03. - 39. Lucilia caesar L. ef,
ett ex., 19403. — 40. Pyrellia cadaverina L. cf$, talrik, 194,
iyo,y,i3 och V503. — 41. Musca corvina F. ef, ett ex., 192T704. -
42. Cyrtoneura hortorum Fall. efc>, talrik, 19%°, 4, ¥ och ¥03-

— 43. C. curvipes Macq. ef, flere exx., 19VJ, ¥ och ¥04. ~ 44-
C. stabulans Fall. ef 2, talrik, 19^, 4, f, 4 och V°03. - 45.
Myospila meditabunda F. ef, ett ex., 192T804. — 46. Sarco-
phaga haematodes Mg. ef, ett ex., 19V°03. — 47. Obestämda
honor af släktet Sarcophaga 194, 4, ¥> V och ¥03. — 48. Sto-
moxys calcitrans L. Q, 19403. — 49. S. raelanogaster Mg. $,
ett ex., 19W03. — 50. Macquartia crucigera Zett., ett ex., 19403.

— 51. M. lucida Mg., 19y03. - 52. Aricia albolineata Fall.
cf$, talrik, 194 och ¥03. — 53. Spilogaster lucorum Fall. ef,
talrik, $ ett ex., 194, 4, V°, V ooh ¥03- ~ 54- Aricia Plumbea
Mg. ef ett ex., 19V°03. — 55. Trichopticus variabilis Fall. $,
talrik, 194, \, ¥ och ¥03. - - 56. Trichopticus semicinereus Wied.
ef, enstaka, 19 V° och y03. — 57. Spilogaster duplicata Mg. ef v,
sparsam, 194 och 403, 19^04. - - 58. S. duplaris Zett. ef o, tal-
rik, 19¥>¥ ocn ¥°4. — 59. Limnophora dispar Fall. ef Q, talrik,
iqu o 19 2j 25 27 as ocn 4()4. _ 60. Aricia incana Wied. ef,
ett ex., 19404. — 61. Spilogaster separata Mg. £, ett ex.,
19.403. _ 62. S. angelicae Scop. ef, ett ex., 19403. — 63. S.
uliginosa Fall. e_, ett ex., 19V03. _ 64. Drymeia hamata Fall.
ef, ett ex., 19V904. — 65. Hydrotaea dentipes F. ef $, två exx ,
19¥, 403. — 66. H. armipes Fall. ef, ett ex., 19^03. — 67.
H. meteorica L. ef, ett ex., 19V303. — 68. H. irritans Fall. ef,
ett ex., 19V°03. — 69. Ophyra leucostoma Wied. ef, två exx.,
19¥ och ¥03. — 70. Hylemyia coaretata Fall. efej, talrik,
19^ i_o? i_i035 19i„8? iy95 2y3 och 2_so4. — 71. Hylemyia stngosa F.
ef, ett ex., 19V04. — 72. H. antiqua Mg. ef, ett ex., 19¥04.

— 73. Trichopticus longipes Zett. ef, tre exx., 19^°, 4, ¥03.—
74. T. nigritellus Zett. £, tämligen talrik, 19^, 403, 19V.04.

75. Hydrophoria divisa Mg. $, ett ex., 19403. — 76. Hydro-
taea pilipes Stein $, ett ex., 19403. — 77. Limnophora soror-
cula Zett. ef $, flere exx., 19 V, V9' V.i ¥5> i04- — 78- Anthomyia

3. X. 1908. Silen, Blombiologiska iakttagelser i Södra Finland, II. 43

radicum L. ef 9, mycket talrik, 19|,f,V°03, 19V.V»V»V>V»V°*'

— 79. A. albicincta Fall. 9, ett ex., 19V904. — 80. A. pluvialisL.

9, flere exx., 19f,V°,V303. — 81. Azelia triquetra Wied. o",

två exx., 19V904. — 82. Chortophila floralis Fall. ef 9, flere exx.,

19V°03, 19y,y,V04. — 83. C. fugax Mg. 0*9, två exx., 19^03,

19W04. — 84. C. trichodactyla Eud. ef, flere exx., 19^03 och

19V,V,V04. — 85. C. brassicae Bouché ef, ett ex., 19V804. —

86. Homalomyia fuscula Fall. ef, ett ex., 19 V 04. - - 87. H. inci-

sarata Zett. ef, ett ex.. 19U03. — 88. H. serena Fall. 9, ett

ex., 19]T°04. — 89. Macrorrhis intermedia Fall. ef 9, flere exx.,

lgV.V.ViV04» 19703- — 90- Hoplogaster mollicula Fall. ef 9,

mycket talrik, 19 V, Vi V» V» V och V04- — 91. Coenosia de-

cipiens Mg. 9, flere exx., 19ViV»V04- " " 92- C- bilineella Zett.

9, ett ex., 19V04. — 93. C. humilis Mg. 9, två exx., 19V°03

och 192T304. — 94. Myopina reflexa E. D. ef, tre exx., 19|03,

192T5,2TS04. 95. Cheilosia vernalis Fall. ef. ett ex., 192T804.—

96. Chrysogaster metallina F. ef, ett ex., 192T704. — 97. C.

chalybeata Mg. 9, ett ex., 192T504. — 98. Dilophus femoratus Mg.,

ett ex., 19^03. — 99. Anthrenus museorum L., ett ex., 193¥003. —

100. Acmaeops pratensis Laich., två exx., 191-78,2T304. — 101.

Leptura dubia Scop., ett ex., 192T504. — 102. Oxybelus uniglu-

mis L., ett ex., 192T304. — 103. En hymenopter, 192T304. —

104. Odynerus bifasciatus L. 9, ett ex., 192T802. — 105. O. angus-

tatus Zett. ef, ett ex., 192T802. — 106. Ancistrocerus parietum

L. ef, ett ex., 192T902. — 107. A. pictipes Thoms. ?, 192T902. —

108. Simulia sp., flere exx., 19y>,-|03. — 109. Tephritis sp., ett

ex., 19M04. — 110. Homalomyia manicata Mg. ef, ett ex.,

19403. — 111. Sepsis cynipsea L., ett ex., 19403. — 112. Sep-

sis sp., 19f03. — 113. Obestämda Dolichopidae, Tachininae och

Muscidae acalypterae.

Anthriscus silvestris Hoffm. I närheten af Kexholm an-
tecknades följande besökare: 1. Chrysogaster solstitialis Fall. ef,
ett ex., 1926804. — 2. Platycheirus manicatus Mg. ef, ett ex.,
192B904. — 3. Syrphus laternarius Mill. ef, ett ex.. 19^04. —

4. Aricia serva Mg. d"$, två exx., 192^804. — 5. Spilogaster
obscurata Mg. ef, ett ex., 19f04. — 6. S. lucorum Fall. 9, ett
ex., 1927904. — 7. S. angelicae Scop. ef, ett ex., 192¥904. — 8.

5. duplicata Mg. ef 9, enstaka, 19 V3 och f 04. — 9. S. impuncta

44 Silcn, Blornbiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908.

Fall. v, ett ex> 19404. — 10. Hydrophoria ambigua Fall. ef,
ett ex., 192^904. — 11. H. conica Wied. cf$, tämligen talrik,
192¥904. — 12. H. divisa Mg. cf$, enstaka, 19^04. 13.Tri-

chopticus variabilis Fall. cf£, två exx., 19 V och 404. — 14. T.
longipes Zett. ef, ett ex., 19^04. — 15. T. semicinereus Wied.
ef $, mycket talrik, 19V9 och 404. — 16. T. mgritellus Zett, ef $,
mycket talrik, 19VtV och |04. — 17. T. hirsutulus Zett. ef,
flere exx., 19V8 och ^04. — 18. T. mutatus Fall. 9, ett ex.,
19404. — 19. Hydrotaea albipuncta Zett. ef, ett ex., 19y>04. —
20. Limnophora triangula Fall. ef, två exx., 1927804. - - 21. L.
sororcula Zett. ef, ett ex., 19^04. — 22. Anthomyia radicum
L. ef, ett ex., 19404. — 23. Azelia triquetra Wied. 5, två exx.,
19^04. — 24. A. gibbera Mg. ef, ett ex., 19V904. — 25. Chor-
tophila noralis Fall. ef, ett ex., 19^04. — 26. C. brassicae
Bouché cf$, två exx., 19y och f04. — 27. C. trichodactyla
Rud. ef, två exx., 19 V och 2/04. — 28. C. fugax Mg. ef, två
exx., 192¥9 och 404. — 29. Homalomyia serena Fall. ef, två
exx., 19\£ och V904. - 30. Macrorrhis intermedia Fall. $, en-
staka, 19^04. — 31. Coenosia nana Zett. $, två exx., 19404.—
32. Morinia nana Mg. ef, ett ex., 192¥904. — 33. Cantharis pel-
lucida F., ett ex., 192¥804. — 34. Ichneumon sp., 192¥204. — 35-
Ororytes mystaceus L, 19-^04.

Aegopodmm poäagraria L. Besöktes i närheten af Kex-
holm af följande insekter: 1. Helophilus affinis Wahlb. Q, ett
ex., 19VX04. — 2. Syrphus glaucius L. $, enstaka, 19V304. —

3. S. laternarius Mill. cf$, tämligen talrik, 19VVf ocn V04- -

4. S. umbellatarum $, ett ex., 19y04. — 5. S. guttatus Fall.
£, ett ex., 19V604. — 6. Cheilosia vernalis Fall. ef, ett ex.,
19VC04. 7. C. gigantea Zett. ef, ett ex., 19y04. — 8. Or-
thoneura nobilis Fall. §, ett ex., 19X7G04. — 9. Eristalis arbus-
torum L. r>, enstaka, 19y04. — 10. Spilomyia vespiformis L. $
ett ex., 19f03. — 11. Pollenia rudis F. ef, ett ex., 19403.
12. Cyrtoneura caesia Mg. ef, ett ex., 19403. — 13. C. horto-
rum Fall. ef, enstaka, 19f och 403. — 14. C. stabulans Fall. ef,
ett ex., 19403. — 15. Calliphora groenlandica Zett. ef, ett ex.,
10|03. — 16. Pyrellia serena Mg. $, ett ex., 19f03. — 17. One-
sia sepulcralis Mg. £, ett ex., 19y04. — 18. Sarcophaga hae-
matodes Mg. ef, ett ex., 19-f03. — 19. Sarcophaga sp., 19403.

3. X. 1908. Silén, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 45

— 20. Macquartia crucigera Zett. §, ett ex., 19^04. — 21.
Trichopticus variabilis Fall. ef$, talrik, 19f03, 19M04. — 22.
T. longipes Zett. o", enstaka, 19V04. — 23. T. hirsutulus Zett.
ef, ett ex., 19f()3. — 24. T. semicinereus Wied. ef, flere exx.,
19f03 och 19y04. _ 25. T. nigritellus Zett. ef g, flere exx.,
19203 och 19M04. — 26. Aricia vagans Fall. ef $, tämligen tal-
rik, 19y och 1^04. — 27. Spilogaster lucorum Fall. ef, två exx.,
19|03. — 28.' S. impnncta Fall. o', ett ex., 19f03. — 29. S.
angelicae Scop. $, ett ex., 19f03. — 30. S. urbana Mg. ef, ett
ex., 19X03. — 31. Hydrophoria divisa Mg. ef$, flere exx.,
19i,fochi03. 32. H. conica Wied. ef 5, talrik, 19f03 och
1 9 V V 04. — 33. Hydrotaea meteorica L. $ , ett ex., 19f03. — 34.
Ophyra leucostoma Wied. ef$, 19f03. — 35. Homalomyia se-
rena Fall, ef, ett ex., 19-f-Oo. — 36. Anthomyia radicum L. ef,
ett ex., 19MQ4. — 37. A. pluvialis L. ef, ett ex., 19-f03. —
38. Chortophila floralis Fall., ett ex., 191/04. — 39. Macror-
rhis meditata Fall. $, ett ex., 19 V 04. — 40. Lonchaea vagi-
nalis Fall. §, ett ex., 1 95 03 . — -41. Ptiolina crassicornis Panz.
$, ett ex., 19403. — 42. Ichneumonid, 19 V3 04.

Carum carvi L. Besöktes invid Kexholm af: 1. Syrphus
balteatus Deg. ef, ett ex., 19V504. — 2. Pipizella virens F. ef $,
tre exx., 19 V5 04. — 3. Anthomyia radicum L. ef §, två exx.,
19^04. — 4. Chortophila trichodactylaRud. ef, som föregående.

— 5. Coenosia decipiens Mg. q, som föregående.

Conium maculatum L. Besöktes i närheten af Kexholm
af följande insekter: 1. Eristalis arbustorum L. ef £, tämligen
talrik, 192T904. — 2. Syrphus ribesii L. §, som föregående. —
3. Cyrtoneura carvipes Macq. ef, ett ex., 192T904. — 4. C. hor-
torum Fall. o, som föreg. — 5. Aricia vagans Fall. cf$, två
exx., som föreg. ■ — 6. Trichopticus decolor Fall. §, ett ex., som
loreg. — 7. Hydrotaea dentipes F. §, som föreg. — 8. Chor-
tophila dissecta Mg. ef, som föreg. — 9. C. trichodactyla Rud.
ef, som föreg. — 10. Oxybelus uniglumis L., som föreg. — 11.
Bombus terrestris L. c£, enstaka, som föreg. — 12. Sepsis cy-
nipsea L. ef, som föregående.

Trientalis europaea L. Besöktes å Kalliosaari holme in-
vid Kexholm af: 1 . Plat3'cheirus albimanus F. ef, två exx., sgd.,
19f05. — 2. Baccha elongata F. ef, flere exx., som föregående.

46 Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908.

Lysimachia nummularia L. Besöktes i närheten af Kivi-
salmi hamnplats en half mil från Kexholm af flere pollensam-
lande humlor, af hvilka jag lyckades infånga: 1. Bombus pra-
toram L. <J, ett ex., 192T307. — 2. Chrysotoxum fasciolatum Mg.
9, som föregående.

Lysimachia thyrsiflora L. I närheten af Kexholm såg
jag den 192^506 nere humlor ifrigt samla pollen. Jag lyckades
ej infånga något exemplar.

Myosotis intermedia Link. I Kirjavalahti antecknades den
1(J2^C07 följande besökare: 1. Platycheirus peltatus Mg. cfc2,
flere exx., uthålligt sgd. — 2. P. manicatus Mg. ef, talrik, som
föregående. — 3. Melithreptus dispar Loew. ef, ett ex., sgd.
— 4. Syritta pipiens L. ef, två exx., sgd. — 5. Onesia sepul-
cralis Mg. ef, ett ex., sgd. — 6. Anthomyia radicum L. ef,
ett ex. — 7. Exorista arvensis Mg. ?, ett ex. — 8. Obestämda
Tachininae.

Myosotis strida Link. I Kirjavalahti antecknades den
19y07: 1. Melithreptus taeniatus Mg. ef $, två exx., sugande.

Myosotis palustris With. I närheten af Kivisalmi hamn-
plats antecknades följande besökare: 1. Bombus terrestris L. c£,
flere exx., uthålligt sgd., 192.307. — 2. Lycaena optilete Knoch.,
ett ex., som föregående. — 3. Syritta pipiens L. ef, flere exx.,
som föregående.

Euphrasia hrevipila Burnat et Gremli. Besöktes vid Kex-
holm af följande insekter: 1. Eristalis arbustorum L. ef q,
flere exx., uth. sgd., 191¥3,1^4 och ^06. — 2. Helophilus pendu-
lus L. 9, ett ex., sgd., 19y06. — 3. Syrphus ribesii L. ef $,
flere exx., uthålligt sgd., 191¥506. — 4. S. corollae F. $, ett
ex., sgd.. 19^06. — 5. Platycheirus albimanus F. cf§, flere
exx., uth. sgd., 19^,^ och V 06. — 6. Syritta pipiens L. ef, flere
exx., uth. sgd., 19*§* och V506. — 7. Eamerus lunulatus Meig.
ef, två exx., sgd., 191-/ och ^OG. — 8. Melithreptus scriptus
L. ef, ett ex., sgd., 19V506. — 9. M. taeniatus Mg. ef $, talrik,
uthålligt sgd., 19y och x/06. — LO. M. pictus Mg. ef, flere
exx., uth. sgd., 191-/ och y06. — 11. M. strigatus Staeg. ef,
flere exx., uth. sgd., 191/ och y06. — 12. Calliphora erythro-
cephala Mg. 9, ett ex., 19V306. — 13. Argynnis selene Schiff., ett
ex., sgd., 19^06. — 14. Bombus lapidarius L. <£, talrik, ut-

3.X. 1908. SUén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 47

bålligt sgd. och psd., 19^, V3. V4 ocn V506. — 15. B. agrorum
F. <£, ett ex., vandrade på marken och klättrade uppför blom-
stjälkarna, sgd., 19^06.

Campanula rotundifolia L. Besökare: 1. Megachile wil-
loughbiella K. $, två exx., 19\2 och 2^902 Kexholm Kalliosaari.
— 2. Cilissa haemorrhoidalis Fabr. c?q, två exx., 192T8 och 2¥902
Kexholm. — 3. Gyrodroma nigricornis Nyl. ef, talrik, 192¥901
Tavastehus, 192T5 och 2T802 Kexholm och Kalliosaari. — 4. G.
florisomnis L. cf$, ef talrik, 192T502 Kalliosaari, 9 ett ex.,
192T802 Kexholm. 5. Ehophites dentiventris Nyl. ef, talrik,
19^01 Tavastehus, 192T502 Kalliosaari. — 6. Prosopis rinki
Gorski ef, ett ex., 1927502 Kexholm. — 7. Bombus soroensis
F. £, ett ex., sgd., 19^02 Kexholm Kalliosaari. — 8. B. ter-
restris L. g, talrik, uthålligt sgd. och psd., 19\902, 192T903,
192T804 Kexholm och Kalliosaari.

Campanula persicifolia L. Besökare: 1. Ehophites denti-
ventris Nyl. o", två exx., 19-fOl Tavastehus.

Linnaea borealis L. Besöktes af följande insekter: 1.
Serieomyia lappona L. 2, 2 exx., uth. sgd., 19^06 Kexholm
Hirvisaari. — 2. Platycheirus peltatus Meig. 5, ett ex., som
föreg. — 3. Empis tessellata Fabr. ef, flere exx., starkt pud-
rade med pollenmjöl, som föreg. — 4. Trichopticus (Aricia)
longipes Zett. ef, två exx., som föregående.

Knautia arvensis (L.). Besökare: 1. Eristalis rupium Fabr.
ef, två exx., 19V4,VG(X) Tusby Eusutjärvi. — 2. Volucella plu-
mata Deg. ef, ett ex., 19T400 som föreg. — 3. Empis tessel-
lata Fabr. ef $, talrik, uth. sgd., 191-,3, T400 Eusutjärvi. — 4. Exo-
pfosopa capucina F., ett ex., 19T600 Eusutjärvi. — 5. Andrena
hattorfiana Fabr. §, två exx., uth. sgd. och samlande pollen,
19V600 Tusby Eusutjärvi, 19|02 Kexholm Kalliosaari. — 6.
Psithyrus globosus Thoms. 9, ett ex., sgd. 19^02 Kexholm
Kalliosaari. — 7. Melitta haemorrhoidalis F. ef, ett ex., sgd.,
19 V6 00 Eusutjärvi. — 8. Andrena fucata Smith 9, ett ex.,
som föreg, — 9. Megachile willoughbiella K. 9, ett ex., sgd.,
19|02 Kexholm Kalliosaari. — 10. Coelioxys rufescens Lep. ef,
ett ex., sgd., 19V802 Kexholm Kalliosaari. — 11. C. conica
L. ef, ett ex., sgd., 19y00 Tusby Eusutjärvi. — 12. Heriades

48 Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908.

truucorum L. q, ett ex., sgd., 19M00 Rusutjärvi. — 13. Ten-
thredinicl, ett ex., 19V6(X) Rusutjärvi.

Succisa pratensis Moeneh. Besökare: 1. Sericoniyia borealis
Fall. 2 ef, flere exx., uth. sgd., 19|01 Lempäälä, 19y°02 Kexholm
Suosaari, 19y02 KaukolaPärnäjoki. — 2. Eristalis apiformisFall.
ef, ett ex., sgd., 19|01 Lempäälä. — o. E. intricarius L., $, två exx.,
sgd., 191cJ°02 Kexholm Suosaari. — 4. E. nemorum L. ef $, talrik,
sgd., 19f01 Lempäälä, 19^02 Kexholm Suosaari. — 5. E. hor-
ticola Deg., £, ett ex., sgd., 19-fOl Lempäälä. — 6. Helophilus
pendulus L. cf$: talrik, sgd., 19f01 Lempäälä, 19^02 Kex-
holm Suosaari. — 7. H. affiuis Wahlb. cf$, nere exx., sgd.,
19f01 Lempäälä, 19y01 Tyrvää Vinkkilä. — 8. Volucella plu-
mata Deg. $, ett ex., 19y02 Kexholm Suosaari. — 9. V. bom-
bylans L. 9, som föreg. — 10. Conops quadrifasciatus Deg.
ef, enstaka, sgd., som föreg. — 11. Bombus distinguendus Mor.
ef, ett ex., uth. sgd., 193T°01 Tavastehus Katumaajärvi. — 12.
B. agrorum Fabr. o", talrik, sgd., 19^02 Kexholm Suosaari, $,
ett ex., 19V02 Kaukola Pärnäjoki. — 13. B. terrestris L. $,
talrik, uth. sgd., 19^02 Kexholm Suosaari. — 14. B. derha-
mellus K. ef, flere exx., uth. sgd., 19f ochfOl Lempäälä. —
15. B. soroensis F. ef, ett ex., sgd., 19V°02 Kexholm Suosaari.

— 16. B. arenicola Thoms. ef (£» Aere ex-> sg^., som föreg. —
17. B. lapidarius L. ef, flere exx., uth. sgd., 19|01 Lempäälä.

— 18. Psithyrus vestalis Kby ef, ett ex., uth. sgd., 19f01 Lem-
päälä. — 19. P. rossiellus Kirby ef, uth. sgd., som föreg. —
20. P. silvestris Lep. ef, flere exx., uth. sgd., 19|01 Lempäälä,
19y02 Suosaari. — 21. Megachile centuncularis L. 2, ett ex.,
sgd., 19|01 Lempäälä. — 22. Anthidium manicatum L. $, ett ex.,
sgd., 19y02 Kaukola Pärnäjoki. — 23. Coelioxys mandibularis
Nyl. 2, ett ex., sgd., 191g°02 Kexholm Suosaari. — 24. C. acumi-
nata Nyl. 9, som föreg. — 25. Halictus fulvicornis K. ef , som
föreg. — 26. Foenus assectator Fabr. 9, som föreg. — 27. Va-
nessa c-album L., som föregående.

Solidago virga aurea L. Besökare: 1. Eristalis nemorum
L. £, två exx., 19f01 Wånå, 19y02 Kaukola Pärnäjoki. —

2. E. arbustorum L. ef, ett ex., 19f02 Kexholm Suosaari. —

3. E. cryptarum F. §, ett ex., 19y02 Kaukola. — 4. Helophilus
pendulus L. ef, två exx., 19y>02 Kexholm Suosaari, 19y02

3. X. 1908. Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 49

Kaukola. — 5. Syrphus glaucius L. ef, ett ex., 193T°01 Tavaste-
hus Katumaajärvi. — 6. S. arcuatus F. q, ett ex., 19^° 02 Kex-
holm. — 7. Platycheirus peltatus Mg. $, ett ex., 19y02 Kau-
kola. — 8. Leucozona lucorum L. 2, som föreg. — 9. Syritta
pipiens L. ef, ett ex., 19|02 Kexholni. — 10. Melithreptus stri-
gatus Staeg. ef, ett ex., 19f02 Kexholm Suosaari. — 11. M.
dispar Loew. ef, två exx., 193T°01 Tavastehus Katumaajärvi,
19|01 Vånå. — 12. M. pictus Mg. cf$, flere exx., 193T°01 Ta-
vastehus Katumaajärvi. — 13. M. taeniatus Mg. ef £, som föreg.

— 14. Sious ferrugineus L., ett ex., 19|01 Wånå. — 15. Co-
nops quadrifasciatus Deg. ef, talrik, sgd., 193T°01 Tavastehus
Katumaajärvi, 19y02 Kaukola. — 16. Onesia sepulcralis Mg.
2, ett ex., 19^02 Kaukola. — 17. Calliphora erythrocephala
Mg. $, två exx., 19f02 Kexholm Suosaari. — 18. Pollenia ru-
dis F. ef §, två exx., 19y°02 Kexholm, 19y02 Kaukola. —19.
Aricia vagans Fall. q, två exx., 19y°02 Kexholm, 19 y02 Kau-
kola. — 20. Coenosia mollicula Fall., ett ex., 19y02 Kaukola.

— 21. Bombus agrorum F. ef 5, flere exx., sgd., 19f och y°02
Kexholm Suosaari, 19y02 Kaukola Pämäjoki. — 22. B. ter-
restris L. ef (J>> som föreg. — 23. Psithyrus vestalis Fourcr.
ef 2, två exx., sgd., 19y°02 Kexholm Suosaari. — 24. Andrena
denticulata K. cf$. talrik, sgd., 193T°01 Tavastehus Katumaa-
järvi, 19-| och y°02 Kexholm Suosaari. — 25. Halictus rubicun-
dus Chr. 2> ett ex., sgd., 193T°01 Tavastehus Katumaajärvi. —
26. H. flavipes Fabr. 5, ett ex., 19f01 Wånå Harviala. — 27.
H. albipes Fabr. 2, ett ex., 19y°02 Kexholm. — 28. H. laevis
Kirby 9, ett ex., 19y02 Kaukola. — 29. Prosopis confusa Nyl.
'2, som föreg. — 30. Coelioxys simplex Nyl. ef , ett ex., 19f 02
Kexholm Suosaari. — 31. Eumenes coaretata L. ef 2, flere exx.,
19$ och y°02 Kexholm Suosaari, 19y02 Kaukola. —32. E. atricor-
nis Fabr. ef, ett ex., 191-g-°02 Kexholm Suosaari. — 33. Discoe-
lius zonalis Pz., ett ex., 19^02 Kexholm Suosaari. — 34. Odynerus
angustatus Zett. .9, som föreg. — 35. Ancistrocerus trifascia-
tus Fabr. 2, två exx., 19y°02 Kexholm, 19^02 Kaukola. — 36.
A. claripennis Thoms. ef, flere exx., 19y°02 Kexholm, 19y02
Kaukola. — 37. A. antilope Panz. 2, ett ex., 19y02 Kaukola.

Matncaria chamomilla L. Besökare: 1. Eristalis nemorum
L. ef, talrik, sgd., 19y01 Tavastehus. — 2. Helophilus pendu-

50 Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908.

lus L. cf$>, två exx., som föreg. — 3. Platycheirus scambus
Zett. ef, ett ex., 19^01 Tavastehus. — 4. Colletes balteatns
Nyl. ef 9, mycket talrik, ef sgd., 9 sgd.ochps., 19y01 Tavastehus.
Nämnda insekt besökte blomstren under större delen af blom-
ningstiden. Håller sig nästan uteslutande till Matricaria cha-
momilla.

Achillaea cartilaginea Led. Besökare: 1. Colletes baltea-
tus Nyl. ef, talrik, uthålligt sgd., 19f01 Tavastehus.

Girmim arvense (L.). Besökare: 1. Stomoxys calci träns
L. 9, talrik, uthålligt sgd., 19f03 Kexholm.

Carduus crivpus L. Besökare: 1. Bombus agrorum F. (£,
flere exx., uthålligt sgd., 19f01 Tavastehus. — 2. B. hypnorum
L. ef, ett ex., som föreg. — 3. Psithyrus vestalis Fourcr. ef,
talrik, som föreg. — P. silvestris Lep. ef, flere exx., som före-
gående.

Lappa minor DC. Besökare: 1. Bombus lapidarius L. ef,
flere exx., uthålligt sgd., 19f01 Tavastehus. — 2. B. hypnorum
L. ef, ett ex., som föreg. — 3. Megachile willoughbiella K. 9,
flere exx., som föregående.

Leontoäon autumnalis L. Besökare: 1. Eristalis arbusto-
rum L. ef 9, flere exx., 19^02 Kaukola. — 2. Syritta pipiens
L. 9, ett ex., som föreg. — 3. Melithreptus strigatus Staeg. ef ,
som föreg. — 4. Drymeia hamata F. 9, talrik, uth. sgd.,
19y02 Kaukola. — 5. Tephritis sp., ett ex., som föregående.

— 6. Eumerus strigatus Fall. 9, ett ex., 19y01 Tavastehus.

— 7. Melithreptus sp. 9, ett ex., 19y02 Kexholm. — 8. Bom-
bus agrorum F. ef, ett ex., sgd., 19^02 Kaukola. — 9. Proso-
pis communis Nyl. 9, två exx., 19y02 Kexholm, 19 2¥x 02 Kau-
kola. — 10. P. confusa Nyl. 9, ett ex ., 19y02 Kexholm, flere
exx., 19y02 Kaukola. — 11. Stelis phaeoptera K. 9, ett ex.,
19y02 Kexholm. — 12. S. 8-maculata Smith, ett ex., som
föreg. — 13. Coelioxys simplex Nyl. 9, ett ex., 19^02 Kau-
kola. — 14. Halictus fulvicornis K. ef, ett ex., som föregående.

Hypochaeris macalata L. Besökare: 1. Drymeia hamata Fall.
ef 9, mycket talrik, ofta omkring 10 i samma blomster, uthålligt
sgd., 193T°04 Kexholm Suosaari. — 2. Trichopticus nigritellus
Zett. 9, ett ex., som föregående. — 3. Anthomyia sp. ef, som

3. X. 1908. Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 51

föreg. — 4. Melitaea maturna L. var. uralensis Staud., ett ex.,
sgd., Hirvisaari, 19y06.

Taraxacum offieinale Weber. Besökare: 1. Cheilosia in-
tonsa Loew. ef 2, två exx., 19^02 Kexholm. — 2. Bombus ter-
restris L. 9, talrik, uth. sgd., 19y02 Kexholm. — 3. Osmia
uigriventris Zett. 2, ett ex., som föreg. — 4. Halictus flavipes
Fabr. q, ett ex., 19^02 Kexholm. — 5. Lionotus pubescens
Thoms. ef. ett ex., 19^02 Kexholm.

Leontodon hispidus L. A Hirvisaari holme antecknades
den 19f07 följande besökare: 1. Syrphus albostriatus Fall. q
ett ex., sgd. — 2. S. ribesii L. Q, som föregående. — 3. S.
grossulariae Mg. ef, som föreg. — 4. Chrysogaster macquarti
Loew. 9, som föreg. — 5. Empis livida L. ef, som föreg. —
6. Drymeia hamata Fall. ef, som föreg. — 7. Anthomyia sp.,
som föreg. — 8. Halictus leucozonius Schrk. 9, ett ex., ut-
hålligt sgd. och psd., öfverallt fullpudrad med pollen. — 9.
H. albipes F. 9, ett ex., sgd. — 10. Allantus omissus Först.
9, ett ex. — 11. Leptura melanura L., två exx. — 12. L.
maculicornis Deg., ett ex. — 13. Oedemera lurida Marsh., ett
exemplar.

Hieraciam pilosella L. I Kirjavalahti antecknades föl-
jande besökare: 1. Osmia fulviventris Pz. 9, två exx., sgd.
och psd., 192¥507. — 2. Osmia leucomelaena K. ef 9, två exx.,
sgd., 192^507. — 3. Halictus albipes F. 9, talrik, uthålligt sgd.,
ofta starkt pudrad med pollenmjöl, 192^5 och 2¥607. — 4. H.
leucopus K. C), ett ex., sgd., 192^507. — 5. Pyrellia cadaverina
L. ef, flere exx., sgd., 192¥507. — 6. Onesia sepulcralis Mg. 9,
ett ex., sgd., 192g-607. — 7. Syritta pipiens L. 9, som före-
gående. — 8. Eristalis arbustorum L. 9, som föregående. —
9. Augiades sylvanus Esp. ef, ett ex., sugande, 192¥507.

Hieracium triviale Norrl. Följande besökare antecknades
å Kalliosaari holme i närheten af Kexholm: 1. Bombus hyp-
norum L. <£> tyå exx., sgd. och psd., 19 V6 och y708. — 2. B.
agrorum F. <£, ett ex., sgd. och psd., 19y08. — 3. Aricia va-
gans Fall. ef c), flere exx., sgd., 19y08. — 4. Siphona genicu-
lata Deg. 9, ett ex., sgd., 19y708. — 5. Culex annulipes Mg.
9, som föregående. — 6. Anthomyia sp., ett exemplar.

52 Mötet den 7 november 1908.

Hieracium umbellatum L. Besöktes i närheten af Kex-
holm af följande insekter: 1. Bombus agrorum F. o" £>, talrik,
sgd., 19y och V308. _ 2. B. lapidarius L. £>, tämligen talrik,
sgd., 19V208. — 3. B. terrestris L. £, enstaka, sgd., 19y208.
— 4. B. arenicola Thoms. ef £>> enstaka, sgd., 19*^08. — 5.
B. distinguendus Mor. ef, ett ex., sgd., 19V308. — 6. Psithy-
rus vestalis Fourcr. <f, ett ex., sgd., 19y08. — 7. P. quadri-
color Lep. ef, ett ex., sgd., 19V308. — 8. Megacbile centuncu-
laris L. ef, två exx., sgd., 19 V308. — 9. Andrena denticulata
K. $, ett ex., som föregående. — 10. Halictus flavipes F. $.
som föregående. — 11. H. albipes F. ef $, två exx., sgd., 19V208 och
19^08. — 12. H. fulvicornis K. ef, ett ex., sgd., 19V208. _ 13.
Eristalis tenax L. cf$, tämligen talrik, sgd., 19V308. — 14.
Drymeia hamata Fall. $, mycket talrik, uthålligt sgd., 19 V
och V308. — 15. Chrysotoxum arcuatum L. $, ett ex., sgd.,
19V308. — 16. Helophilus pendulus L. ef, ett ex., som före-
gående. — 17. Melithreptus scriptus L. ef, som föregående.—
18. Anthomyia radicum L. ef, som föregående. — 19. Eristalis
arbustorum L. $, ett ex., sgd., 19V208. _ 20. Melithreptus
taeniatus Mg. q, som föregående. — 21. Cheilosia intonsa Loew.
9, som föreg. — 22. Argynnis selene Schiff'., flere exx., sgd.,
19y och L308. — 23. Pieris napi L., som föregående. — 24.
Gonepteryx rhamni L. 2, ett ex., sgd., 19y308.

Mötet den 7 november 1908.

Till inhemsk medlem invaldes stationsinspektor Axel
Lindfors (föreslagen af amanuens Harald Lindberg).

Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvisade
Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 8,012:53.

7. XI. 1908. Alcenius. — Scelan. — Federley. — Alcenius. 53

Till publikation anmäldes:

Richard Frey, Mitteilungen iiber finländische Dipteren.

Från Die Wette rauische Gesellschaft fur die
gesamte Natur kunde i Hanau hade Sällskapet fått emot-
taga en tacksägelseskrifvelse med anledning af de lyckönsknin-
gar, som aflåtits till nämnda samfunds hundraårsjubileum.

Lektor O. Alcenius framförde Sällskapets lyckönsknin-
gar till dess ordförande, professor J. A. Palmen, som på mö-
tesdagen ingick i sitt 64:de lefnadsår.

Professor Th. S sel an förevisade för Sällskapet talrika
exemplar af den tryffelliknande svampen Elapliomyc.es granu-
latus Fr. samt anförde härvid:

„Professor Emil Ho ug berg har haft vänligheten att
skicka till mig dessa exemplar för att föräras till Sällskapet.
Denna hos oss ganska sällsynt förekommande svamp, som hit-
tills blifvit funnen på några få ställen i södra delen af landet
ända till trakten af Jyväskylä, lämnades åt professor Houg-
berg sistförflutna sommar af kronoskogstorparen Kalle Lin-
nusmäki, som funnit den i Hämeenkyrö socken Heinijärvi
by Ylirankola utmark, växande i stor myckenhet i ljungjord
Y2 kvarter (7 — 8 cm) under jordytan. Samma torpare skall
vara ovanligt intresserad af växtodling. Han skall bland an-
nat på sin lilla torplägenhet ha planterat talrika, sällsynta träd
och buskar samt andra växter."

I anslutning härtill meddelade doktor Harry Federley,
att han för ett par år tillbaka genom kommunalläkaren i Vetil
Alfons Sjöberg fått emottaga exemplar af denna svamp,
som likaledes i stor mängd observerats vid gräfningsarbeten i
Vetil by.

Lektor O. Alcenius framlade en kollektion synnerligen
väl bibehållna sjönötter (Trapa natans L.), hvilka jämte ett
från samma plats taget gyttjeprof och en beskrifning öfver
fyndorten af folkskolelärare Juho Jäkälä i Björneborg in-
sändts till Statens historiska museum. De fossila frukterna
hade tillvaratagits å Jäkälä gård i Jokeinmaankylä by af Savi-

54 Alcenius. — Lindberg. -- Häyrén.'} 7. XI. 1908.

taipale socken af hemmansägare T aa vett i Jäkälä, som vid
gräfning i Riilahti benämnda kärrmark vintern 1905 funnit
öfver fyratio stycken, i gyttja inbäddade sjönötter på ett djup
af 1,5 meter. En del af dessa insändes till Helsingfors, där
de granskades och bestämdes af professor J. E. Rosberg.
Vintern 1906 — 1907 tillvaratogos på samma ställe och samma
djup ytterligare öfver 200 nötter, h vilka enligt öfverenskom-
melse med Statens historiska museum komma att uppbevaras i
Universitetets botaniska samlingar. En af folkskolelärare Jä-
kälä utarbetad kartskiss gifver vid handen, att Riilahti kärr-
mark ligger emellan Riilahti, Monaslahti och Talvitienlahti,
hvilka alla utgöra vikar till Ala-Säynätjärvi sjö. Afståndet
emellan de två förstnämnda vikarna utgör om kr. 250 m. Själfva
fyndplatsen ligger på björkbevuxen mark i kärrområdets syd-
östra del.

I anledning af detta meddelande påpekade amanuens Ha-
rald Lindberg, att fyndet var af stort intresse, då tidigare
endast en lokal för Trapa var känd norr om Salpausselkä, nämli-
gen i Nastola, samt att alla nötterna tillhörde f. eoronata Nath.

Fil. kand. Ernst Häyrén omnämnde följande
Växtfynd från Satakunta.

1. Saxifraga granulata L. Denna växt har insamlats i tvenne
exemplar i Luvia. enligt uppgift på barlastplats på Moorholm,
det ena af fröken Anna Holmberg (torde finnas i fruntim-
mersskolans i Björneborg samlingar), det andra af fröken Hanna
Hermonen den 26 juni år 1901 (inlämnadt till universitetets
samlingar). De senaste åren har arten icke varit synlig på
platsen. — Enligt hvad doktor Hj. Hjel t godhetsfullt medde-
lat, är arten tidigare uppgifven från Ulfsby (Strömberg) och
Björneborg (Moberg).

2. Spiraea filipendula L. Denna art, som i H. M. F. icke
finnes från provinsen Satakunta, fann fröken Eeva Hermo-
nen sommaren 1897 i ymnighet vid landsvägen mellan Vuoltee
och prästgården i Kumo socken. Tidigare är arten i vårt
land tagen nordligast i Regio Aboönsis, Reso (leg. F. W. Kling-
stedt). Fyndet af denna för Åland karaktäristiska växtart i

7. XI. 1908. Häyrén, Växtfynd från Satakunta. 55

Kumo gör en af Malmgren1) sannolikt efter Se hantz med-
delad uppgift om att vildt växande Geranium sanguineum L.
anträffats i närheten af Björneborg beaktansvärd, ehuruväl
sistnämnda art, hvilken som bekant äfven den i ymnighet upp-
träder på Åland, icke senare återfunnits på det på etiketten i
H. M. F. uppgifna fyndstället, Aittaluoto invid Björneborgs
stad. Sistnämnda omständighet kan emellertid förklaras däri-
genom, att staden alltmera utbredt sig öfver det närbelägna
Aittaluoto, hvarigenom en mängd växtlokaler här förstörts.
Möjligen har dock arten här varit blott tillfällig.

Enligt Hartman, Handbok i Skandinaviens flora, elfte
upplagan, sid. 293, förekommer Spiraea filipendula i Sverige
ända upp till Helsingland (närmare fyndort angifves icke), hvil-
ket rätt väl motsvarar breddgraden för Kumo i Finland.

3. Erythraea pulchella Fr. Sommaren 1901 insamlades
denna för Satakunta icke tidigare anmärkta art af fröken E. H er-
monen på gräsbevuxen hafsstrand pä Laitakari i Luvia. Ti-
digare är arten hos oss nordligast funnen i Nystad 2).

I detta sammanhang kan annoteras, att nordgränsen i Fin-
land för Erythraea litoralis (Turner) Fr., hvilken af Malm-
gren uppgifves vara funnen i Eaumo (Notiser ur Sällsk. pro
Fauna et Flora Fenn. förh., sjette häftet, 1861, sid. 22) och i
„Herbarium Musei Fennici", ed. sec, 1889, sid. 143, angifves
från Euraåminne, måste förskjutas till Björneborgstrakten, (61°
35'), där arten af föredragaren insamlades på Oudoursholm som-
maren 1901 och därförutom af andra personer iakttagits i Vias-
vesi och på Kumnäs (af A. Gr. Zidbäck redan år 1862, enligt
Hjelt).

Enligt Hartman, Handbok i Skandinaviens flora, elfte
uppl., 1879, sid. 101, går E. pulchella i Sverige upp till Gestrik-
land, således ej fullt så långt mot norr som på finska sidan,
medan E. litoralis i Sverige 8) är funnen ännu i Njurunda socken

*) Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar,
sjette häftet (ny serie tredje häftet), 1861, sid. 27. Enligt meddelande af dok-
tor Hjalmar Hjelt af ser Malmgren sannolikt det af K. Schantz tagna
exemplar, som ligger i H. M. F.

2) Af H. Söderman och A. K. Caj änder, enl. meddelande af dr Hjelt.

8) E. Collinder, Erythraea vulgaris (Rafn) Willd. ånyo funnen i Me-
delpad. Svensk botanisk tidskrift 1, 1907, sid. 352.

56 Häyrén. — Brenner. 7. XI. 1908.

i Medelpad, d. v. s. nordligare än livad tills vidare är fallet
i Finland.

4. Linaria striata (Lam.) DC. Exemplar af denna hos oss
icke alldeles allmänna barlastväxt insamlades af fröken E. Her-
rn on en i juli 1905 på barlastplats på Leppäkari i Luvia, där
arten iakttagits äfven senare, nämligen 1906 och 1907. Den
visar sålunda tendens att här blifva bofast.

Af denna art ligga i finska museets herbarium följande
tvenne, tidigare i Finland tagna exemplar: Regio Aboensis,
Åbo på barlastplatsen invid slottet 1884 (J. Linden); Nyland,
Borgå Gersnäs 1903 (Verner V. V. Wahlbeck). Därsam-
mastädes finnes ett exemplar från Schuvalovo park, sålunda
taget tätt invid sydostgränsen för vårt naturalhistoriska område
(J. A. Flinck, 1875). Enligt meddelande af amanuens Ha-
rald Lindberg förekommer arten äfven på „Klippan" invid
Helsingfors.

Rektor M. Brenner förevisade och demonstrerade
Två nya Linnaea-former.

Hänvisande till mitt på Sällskapets februari-möte detta
år gjorda meddelande om uågra Linnaea-iormer i Finland
(Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. h. 34, sid. 89—97),
ber jag att såsom ett tillägg till de då bekantgjorda formerna
få förevisa följande två af mig under sistlidna sommar i Ingå
socken insamlade nya, hvilka icke kunnat med förut kända
former identifieras, och hvilkas kännetecken tillika här anföras.

L. borealis f. subamoenula. Mesochroma; corolla 9 mm
longa lataque, subcampanulata tubo inflato, ad sinus limbi
usque 5- sulcato, parte superiore limbi ampliata, lobis basi con-
vexis, apicem versus concavis, apice marginibusque recurvatis,
externe pallide rosea apicibus loborum subalbidis, intern e
signum nectareum labii inferi 4 mm longum, 2,5 mm
latum, vitellinum, triradiatum, pictura roseo-purpurea reticu-
lata interstitiis albis apicibusque tribus rotundatis ad basin
usque loborum limbi alborum progrediente circumdatum, la-
bium superum ad basin usque loborum alborum purpureum:

7. XI. 1908. Brenner, Två nya Linnaea-former. 57

lobi subuniforines, 3 — 3,5 mm longi, 2,5 — 3 mm lati, oblongi,
vel lobus medianus labii inferi ovato-oblongus; se påla anguste
ovato-lanceolata, obtusa, 2,8 — 3,2 mm longa, obscure viridia
vel leviter rufescentia; folia late ovata vel orbiculata, maxima
10—12 mm longa, 10 mm lata, margiuibus repandis vel 1 — 2-
dentatis, parce brevipilosa vel glabra, parce breviciliata.

In silva acerosa salebrosa ad Haga, par. Ingå Nylandiae lecta.

Närmast lik f. amoenula Wittr., hufvudsakligen med af-
seende å den röda nätformiga ådrigheten på kronans under-
läpp, hvilken dock med en obestämd, rundad kontur föga öfver-
skjuter flikarnas bas. För öfrigt skild genom vidare, mer
klocklik krona med tydliga sinus-fåror, trestråligt honungs-
tecken och trubbiga foderflikar.

L. borealis f. heterophylla. Erythrochroma; corolla
7 — 7,5 mm longa lataque, obconica, tubo nonnihil inflato, esul-
cato, limboque ampliato, lobis subuniformibus margine recur-
vatis, apicem versus interdum breviter sulcatis, externe pal-
lide rosea, superne pallidior, interne labium superum pur-
pureum margine albido sat lato cinctum, labium inferum
ad maximam partem a pictura purpurea tricuspidata coloratum,
lobis stria mediana purpurea apicem vix attingente excepta a
sinu usque albis, signum nectareum 3 mm longum, 2,5 mm
latum, aurantiacum, subconfluens, cuneiforme, superne subtri-
lobum, interstitiis purpureis; lobi oblongi vel lobus medianus
labii inferi ovatus, 2,5—3 mm longi, 2,5 mm lati ; sepala 2— 3
mm longa, lanceolato-subulata, acutissima, fuscoviridia vel ru-
fescentia; folia orbiculata vel ovata — subdeltoideo-ovata,
subacuta, maxima 13 — 15 mm longa, 11—12 mm lata, apicem
versus 1 — 2-dentata, glabra vel subglabra, ciliata.

Ingå Westerkulla, Skämö, in silva abietina 31/yiii 1908 lecta.

Genom kronans form och dimensioner, bristen på åsar
och de såsom en skarpt markerad medelnerv i underläppens
flikar nästan till spetsen utskjutande röda spetsarna skild från
f. subjugosa Brenn. För öfrigt anmärkningsvärd genom sina
olika formade blad, af hvilka en del äro nästan triangulära
med tydlig spets, men rundade bashörn, andra mycket bredt
äggrunda med större bredd än längd, andra åter fullkomligt
cirkelrunda.

58 Luther, Parasiten von Coregonus albula. 7. XI. 1908.

Docent Alex. Luther inlämnade till publikation:

Ueber Triaenophorus robustus Olsson und Hennegruya zschok-
kei Gurley als Parasiten von Coregonus albula aus dem

See Sapsojärvi.

Während eines kurzen Aufenthalts im Kirchspiel Sotkamo
(Provinz Osthrobothnia kajanensis) im Juni 1908 hatte ich
Gelegenheit dem Fång der Zwergmaräne (Coregonus albula)
im See Sapsojärvi beizuwohnen. (Dieser Fisoh erreicjit hier
nur eine geringe Grösse; die grössten, in meiner Anwesenheit
gefangenen Exemplare mässen nur c. 12 cm von der Schnau-
zenspitze zur Verbindungslinie der Schwanzspitzen).

An den frisch gefangenen Tieren fielen bei etwa der hal-
ben Anzahl der daraufhin näher untersuchten Individaen (c. 20)
gewisse Unregelmässigkeiten an der Oberfläche des Körpers
auf. Gegen das Licht gehalten, erschienen die betreffenden
Stellen dunkler, gerötet, undurchsichtiger, während der Körper
sonst durchscheinend war. Wurden diese, oft zu mehreren an
einem Individuum vorhandenen Stellen aufgeschnitten, soerschien
ein in der Muskulatur des Körpers, bald der dorsalen, bald der
ventralen, liegender, mehrere cm langer Cestode. Es handelt
sich, wie eine nähere Untersuchung ergab, um die von Olsson 1)
in Jämtland (Nordschweden) in demselben Fisch entdeckte
Larve von Triaenophorus robustas Olsson. Die von mir beob-
achteten Exemplare lagen frei in der Muskulatur, nicht in
rundlichen Cysten eingeschlossen, wie Olsson es gewöhnlich
fand, und wie es auch bei der Larve von Tv. nodulosus der
Fall ist. Nicht nur der Hakenapparat des Scolex von Tr. ro-
bustus ist, ubereinstimmend mit Olssons Angabe, viel kräfti-
ger und plumper als bei der anderen in Rede stehenden Art,
sondern der ganze Scolex weist viel ansehnlichere Dimensionen
auf. 2) Tr. robustus war bisher nicht mit Sicherheit aus Fin-

') Peter Olsson. Bidrag till Skandinaviens Helmintkfauna. —
K. Sv. Vetensk. Akad. Handlingar. Bd. 25, N:o 12, 1893, p. 20—21, T. II,
Fig. 30—32.

2) Zum Vergleich benutzte ich Exemplare von Tr. nodulosus (Larven),
die 1900 von mir im Lojo-See (Siid-Finland) gesammelt wurden, wo die Cysten
dieser Art in der Lcber von hota mnculosa sehr häuflg sind. Dass dieser

7. XI. 1908. Luther. — Poppius. 59

land bekannt, doch hat Levander1) die Vermutung ausge-
sprochen, dass im Gebiet des Saima-Sees (bei Varkaus) von
J. A. Sandman im Fleisch von Coregonus lavaretus beobach-
tete Cestoden dieser Art angehört hatten.

Neben der Infektion durch die Cestoden beobachtete ich
an einzelnen Zwergfelchen des Sapsojärvi Cysten der Myxo-
sporidie Henneguya zschohhei Gurley. Diese Art war bisher
aus verschiedenen Gegenden Finlands als Parasit von Corego-
nus lavaretus bekannt2), jedoch nicht von C. albula. Dass
dieser Schmarotzer auch in anderen Teilen des Ländes die
Zwergfelchen angreift, beweisen zwei von Herrn Stud. E. Meri-
kallio in diesen Tagen dem zoologischen Museum uberwiesene
Exemplare diesesFischesaus demKirchspiel Haukipudas (Provinz
Osthrobothnia borealis), von denen das eine nicht weniger als
18 Cysten von 2 — 4 mm Darchmesser, das andere 4 etwa
erbsengrosse beherbergt.

Amanuens B. Poppius föredrog:

Uber die Verbreitung einiger an den Meeres-Kiisten lebenden
Coleopteren und Hemipteren in Fennoscandia.

In einer Arbeit, „Kola-halföns och Enare Lappmarks
Coleoptera" 3), habe ich ganz kurz eine auffallende Art der
Ausbreitung hervorgehoben, die einige die Meeres-Kiisten be-

Parasit auch in anderen Binnenseen Finlands, — mit Sicherkeit im Pyhäjärvi
(Kirchspiel Säkylä), wahrseheinlich im Ladoga und im Kirchspiel Karttula, —
näufig als Larve die Leber der Quappe bewohnt, hat Levander in einem in
linniseher Sprache veröffentlichten Aufsatz mitgeteilt (Rakkuloita mateen mak-
sassa, in: Luonnon Ystävä X. 1906, N:o 1, p. 1 — 7).

1) In dem in voriger Fussnote zitierten Aufsatz.

2) Auf diese Art beziehen sich die Mitteilungen von Levander, Pal-
men und mir: „Förekomsten af en Myxosporidium art i muskulaturen hos
sikar (diese „Meddelanden" H. 24, 1901, p. 43 und 187). Auf der betreffenden
Sitzung wurde die Art unter dem Namen Myxobolus bicauåatus Zschokke
demonstriert, doch ist auf Grund irgend eines Versehens der Name beim Druck
der Notiz ausgelassen worden. — Vgl. ferner Guido Schneider: Ichthyolo
S-ische Beitr. III, Acta Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. Vol. XX, N-.o 2, 1906, p. 44-

3) Festschrift f. Palmen, N:o 12, Helsingfors 1905.

60 Poppius, Coleopteren und Hemipteren au den Meereskusten. 7. XI. 1908.

wohnende Coleopteren in Fennoscandia besitzen. Im Ostsee-Ge-
biete finden wir mehrere Arten, die hier eine grosse Verbrei-
tung längs den Meeresufern haben und die u. a. auch in den
Finnischen und Bottniscben Busen eindringen, obgleich sie
hier ziemlich selten auftreten. Die meisten dieser Formen
sind weit verbreitet sowohl im Nordsee-Gebiete, wie auch an
den mittel- und siideuropäischen Kusten des Atlantischen Oceans
und im Mediterranen Gebiete. Dagegen finden wir diese Ar-
ten nicht an den Kusten des nördlichen Norwegens und an
den Eismeer-Kiisten Nord-Europas. Ganz isoliert treten diese
Formen wieder am Weissen Meere auf, wo sie meistens ziem-
lich weit verbreitet sind, indem sie sowohl in den siidlichen
Teilen des Gebietes wie auch an den Siid-Kusten der Halbinsel
Kola gefunden worden sind. lhr Fehlen an den Eismeer-Kii-
sten, die sowohl im nördlichen Norwegen wie auch an der
Murman-Kuste ziemlich befriedigend betretfs ihrer Coleopteren-
Fauna untersucht worden sind, muss also dadurch erklärt wer-
den, dass die Lebensbedingungen hier fur dieselben ungtin-
stig sind.

Bekanntlich haben geologische Forschungen ergeben, dass
während der Yoldia-Zeit das Weisse Meer durch eine Seukung
des Ländes in direkter Kommunikation mit den Ostsee- und
Nordsee-Gebieten stånd, welche Verbindung durch später ein-
getretene Hebung des Ländes wieder aufhörte. Durch diese
vor Zeiten vorhandene Verbindung erklärt es sich, dass wir
im Ostsee-Gebiete, wie auch in einigen grossen Binnenseen
sowohl in Schweden, wie auch in Finland, einigen ausgeprägten
Eismeer-Formen als Relikten begegnen, von denen Phoca foetida,
Cottus quadricornis und Idothea entomon wohl die interessan-
testen sind. Sie sind also während dieser Zeit in das Ostsee-
Gebiet vorgedrungen und haben sich nachher, wo die Verbin-
duDg aufhörte, nach den veränderten Lebensbedingungen an-
passen können, und zwar in so grosser Ausdehnung, dass sie
jetzt als Binnensee-Bewohner leben können.

Da also erwiesenermaassen eine Einwanderung vom Eis-
meere und vom Weissen Meere aus in das Ostsee-Gebiet statt-
gefunden hat, können wir wohl auch annehmen, dass eine entge-
gengesetzte Einwanderung, also aus dem Ostsee-Gebiete

7. XI. 1908. Poppius, Coleoptereu und Heiuipteren an den Meereskiisten. 61

in das Weisse Meer, vorgekommen ist. In dieser Weise möchte
ich das isolierte Vorkommen einiger Coleopteren und Hemi-
pteren an den Kusten des AVeissen Meeres erklären. In dem
Folgenden will ich eine Zusammenstellung dieser Arten geben.

Coleoptera.

Ochthebius marinas Payk. — N or w egen: Nur in den
siidlichen Teilen bei Christiania und Jarlsberg gefunden l).
Schweden: Längs der ganzen Siidkliste bis Öland und Got-
land. Finland: Åland, Hangö, Helsingfors, Ostrobothnia
austr. Weisses Meer: Solowetsk, Kaschkarantsa. Sonst
in Europa weit verbreitet sowohl an den Meeres-Kiisten, wie
auch im Inneren auf Salzboden. — Zu dieser Art wären wohl
auch zwei andere Spezies derselben Gattung zu fiigen, O. mar-
gipallens Latr. und O. evanescens J. Sahlb., die erstgenannte
ebenso wie marinus verbreitet, die andere aus Dalmatien und
aus dem Weissen Meere bekannt. Beide kommen also am
Weissen Meere vor, sind aber nicht im Ostsee-Gebiete nach-
gewiesen.

Philydrus bicolor Fabr. — Im Ostsee-Gebiete weit ver-
breitet. Schweden: West-, Siid- und Ost-Kiiste bis Gotland.
Finland: Selten auf den Aland-Inseln und längs der Siid-
kiiste östlich bis Hangö. In No rw eg en nicht mit Sicherheit
gefunden. Weisses Meer: Solowetski-Inseln. Ausserdem tiber
die Kiisten-Gebiete von Mittel- und Sud-Europa weit verbrei-
tet, kommt auch an Salinen im Binnenlande vor.

Cercyon litloralls Gyll. — Norwegen: An der West-
Ktiste bis zum stidl. Finmarken 2), ist dagegen nicht an den
Eismeer-Kiisten gefunden. Schweden: Die siidlichen Kusten,
nördl. bis Öland2). Finland: An den Siidwest-Kiisten, nördl.
bis Wasa, östlich bis Helsingfors. W eisses Meer: Solowetsk,
Tschuja, Kusräka. Sonst an den Nordsee- und Nord-A tlan-
tischen Kusten.

Hemiptera.

Ischnodemus sdbuleti Fall. — Diese an Elymus lebende
Hemiptere ist im Ostsee-Gebiete nicht selten, wo sie an den

J) Grill, Cat. Col. Scand., Dan. et Fenn. Stockholm 1896.
2) Grill, 1. c.

62 Poppius. — Järvi. 7. XI. 1908.

Kusten des siidlicheren Schweden sowie in Finland auf den
Aland-Inseln, in Pargas und bei Jakobstad, also ziemlich weit
gegen Norden, gefunden worden ist.

Am Weissen Meere ist die Art reichlich auf der Insel
Sonostroff erbeutet worden. Im nördlichen Norwegen uud an
der Murmankliste, wo Elymus oft reichlich vorhanden ist, kommt
die Art nicht vor, und dasselbe war auch der Fall auf der Halb-
insel Kanin. Ausserhalb des Ostsee-Gebietes ist die Art
weit verbreitet an den Nordsee-," Atlantischen and Mittel-
meer-Kusten und kommt auch in Ungarn, Rumänien, Serbien,
Russland, Cancasus und Turkestan an Salinen vor1).

Acanthia lateralis Fall. — Eine vollkommene Analogie
mit Ischnodemus betreffs ihrer Verbreitung bietet diese Art.
Im Ostsee-Gebiete kommt sie nicht selten vor, und in Finland
ist sie auf den Aland-Inseln, in Pargas und bei Uleåborg nach-
gewiesen worden. Am Weissen Meere ist sie bei Tschuja,
Varsuga und Kaschkarantsa gefunden. In Norwegen ist sie
an den nördlichen Atlantischen Kusten, siidlich von Tromsö,
erbeutet, bis zu welchem Ort ja zahlreiche siidlichere Arten
vordringen. Ihre weitere Verbreitung erstreckt sich dann längs
den Nordsee- und Atlantischen Kusten, in das Mittelmeer-
Gebiet, auch ist die Art in Westphalen, Elsass-Lothringen.
Caucasus, Transcaucasus, Transcaspien und Chiva bei Salinen
gefunden worden 2).

Maisteri T. H. Järvi esitti:

Die kleine Maräne, Coreg-onus albula L., als der Zwisehen-
wirt des Dibotrioeephalus latus L. in den Seen Nord-Tawast-

lands (Finland).

Die Plerocercoiden, die Larven des breiten Bandwurms
des Menschen, sind bisher in Finland bei folgenden Fischarten
angetroffen worden :

J) O s c h an i n, Verz. Pal. Hemipt., Bd. 1, Lief. I. — S:t Petersburg, 1906.
2) Reuter, O. H., Spec. pal. Gen. Acanthia, Acta Soc. Seient. Fenn., T.
XXII, N:o 2.

7. XI. 1908. Järvi, Ooregonus albula als Zwischenwirt des Dibotrioceph. latus. 63

1) Beira Hechte, Esox lucius L. — Levander1 und
Schneider2 inehrmals und an verschiedenen Orten an der
Ktiste des Finnischen Meerbusens; Luther3 im See Keitele
in Nord-Tawastland.

2) Beim Barsehe, Perca fluviatilis L. — Levander1 in
seichten Buchten des Finnisehen Meerbusens im Kirchspiele
Kyrkslätt; Schneider4 ebenfalls in den Buchten des Fin-
nischen Meerbusens in der Umgebung der Zoologischen Station
bei Tvärminne.

3) Beim Kaulbarsche, Acerina cernuaLi. — Levander1
in den seichten Buchten des Finnischen Meerbusens im Kirch-
spiele Kyrkslätt.

4) Bei der Seeibrelle, Salmo lacustris L. — Sandman
und Levander5 im Saimaa-See.

Die Plerocercoiden wurden beim Hechte öfter, bei den
anderen Fischarten nur gelegentlich angetroffen. Dass uusere
Aalrutten und Maränen sie auch enthalten, wie in unseren
Nachbar-Länder, ist anzunehmen, obwohl hieruber keine An-
gaben vorhanden sind.

Unsere Ärzte, wie z. B. Sie vers6, hegten ausserdem
noch besonders gegen die kleinen Maränen, Coregonus albula L.,
den Verdacht, dass sie Plerocercoiden enthalten wurden, weil

M Levander, K. M., Iakttagelser om fiskars födoämnen och parasit-
maskar i några grunda hafsvikar i Kyrkslätt socken. Fiskeritidskrift för Fin-
land 1902, N:o 2—3, S. 24 etc.

2) Schneider, G u i d o, Några statistiska meddelanden angående pa-
rasiter i fiskar från Finlands södra skärgård. Fiskeritidskrift för Finland 1901,
N:o 9, S. 143.

Schneider, G u i d o, lchtyologische Beiträge III. Acta Soc. pro
Fauna et Fl. Fenn. 22, N:o 2, S. 17.

3) Luther, A., Anteckningar rörande fiskfaunan i Keitele sjö och några
smärre vatten i dess omgifnirig. Fiskeritidskrift för Finland 1902, N:o 5—6,
S. 80.

*) Schneider, Guido, Beiträge zur Kenntnis der Helminthen-Fauna
des Finnischen Meerbusens. Acta Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. 26, N:o 3, S. 7.

5) Levander, K. M., Om larver af Dibotriocephalus latus L. hos in-
sjölax. Medd. af Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. 32, S. 93.

6) Sie vers, K., Zur Kenntnis der Verbreitung von Darmparasiten des
Menschen in Finnland. Festschrift fur Palmen, 1905—7, N:o 10, S. 33.

64 Järvi, Coregonus albula als Zwischenwirt des Dibotrioceph. latus. 7. XI. 1908.

der breite Baudvvurm beim Volke im Innern des Ländes
äusserst allgemein] ist und dort die kleiueu Maränen schwach
gesalzen in grossen Mengen genossen werden. Auch sind die
Plerocercoiden bei den kleinen Maränen nicht gänzlich unbe-

Fig. 1. Ventriculus und ein
Teil des Darms mit den Pylorus-
Ankängen einer kleinen Maräne
aus dem Enonselkä. Auf dem Ven-
triculus Cysten. Vergr. 2-mal.

Fig. 2. Plerocercoiden von versckiedener
Grösse aus kleinen Maränen vom Keitele-
See (näck einigen in Formol konservier-
ten, kontrakierten Exemplaren). Vergr.
17-mal.

kannt; Lönnberg1 hat aus Norrland in Schweden daruber
berichtet. Es war daher selbstverständlich, dass ich, als ich
zu anderen Zwecken eine Menge kleiner Maränen in Nord-Ta-

x) Lönnberg, E., Ueber das Vorkommen des breiten Bandwurmes in
Schweden. Centralbl. f. Bakteriologie und Parasitenkunde XI, 1892, S. 189.

7. XI. 1908. Järvi, Coregonus albula als Zwisehenwirt des Dibotrioceph. latus. 65

wastland durcbmusterte, dem eventuellen Auftreten der Plero-
cercoiden meine Aufrnerksamkeit zuwandte.

Es zeigte sich auch bald, dass unsere kleinen Maränen
mit den Plerocercoiden behaftet waren. Doch fand ich solche
an keinen anderen Stellen im Körper als auf der Aussenseite
des Magens, wo sie in einzelnen kleinen Cysten von c. 2 mm
Durchmesser lagen. Nur zweimal sah ich die Plerocercoiden
sich frei auf dem Magen bewegen. In den Ovarien, an den
Wänden des Coeloms sah ich sie nicht.

Die Cysten an dem Magen hatten eine weiche Hiille, die
oft etwas durehsichtig war. Diese Hiille liess sich leicht mit
einer Nadel öffnen, wenn man die Plerocercoiden freilegen
wollte. Cysten mit ausgewachsenen Plerocercoiden fand ich bis
zu 14 Stuck an dem Magen einer einzigen kleinen Maräne.
Neben diesen Cysten mit ausgewachsenen Plerocercoiden, gab
es ebenso oft andere härtere Cysten, deren Natur mir nicht
bekannt ist.

Die Plerocercoiden selbst waren relativ klein. Nur ver-
einzelte waren uber 10 mm gross, ihre normale Länge war
4—8 mm. Im stärkeren Spiritus öder in Formollösung gesetzt,
zogen sie sich zusammen, so dass sie nur die Länge von 2 —
6 mm. einige auch die Länge von 8 mm, beibehielten.

Im Folgenden gebe ich einige statistische Angaben uber
die Häufigkeit der Cysten mit ausgewachsenen Plerocercoiden
in den kleinen Maränen von verschiedenen Seen Nord-Tawasc-
lands. Besonders reichlich kamen diese in kleinen Marä-
nen vor. die am 24 Oct. 1908 im See Enonselkä im Kirch-
spiele Kivijärvi gefischt wurden. In diesen kamen näm-
lich vor:

14 Pl

erocercoi

iden

einen Maräne, i

llso 0,6 7%

)»

0,6 7 „

0,67 „

Maränen,

4,6 6 „

»5

8,6 6 „

»i

»1

24,00 %

„

G0,oo „

150

kleine

Maränen

100,oo%

66 Järvi, Coregonus albula als Zwischenwirt des Dibotrioceph. latus. 7. XI. 1908.

la diesen 150 kleinen Maräuen, von denen 40 °/0 mit Ple-
rocercoiden behaftet waren, fand ich zusamrnen 120 Cysten mit
ausgewachsenen Parasiten-Larven.

Ungefähr im gleichen Maasse mit Plerocercoiden infiziert
schienen nur die von mir untersuchten 400 kleinen Maränen
vom See Kolima (in denKirchspielen Viitasaari und Pihtipudas)
zu sein, obgleich ich dariiber keine genaue Statistik besitze.

Bedeutend weniger mit Plerocercoiden behaftet waren die
kleinen Maränen vom Kivijärvi (im Kirchspiele Kivijärvi), einem
See, dessen Ufer nur äusserst spärlich bewohnt sind:
Kivijärvi, Markonselkä, 26. 10. 1908:
Je 1 Plerocercoid in 19 kleinen Maränen, also 10,0%

» 0 » „ 171 „ „ 90.0 „

190 kleine Maränen 100,0 °/o

Kivijärvi, Autionniemi, 26. 10. 1908:
Je 3 Plerocercoiden in 2 kleinen Maränen, also l,o %

» ^ » »1 )i n » 0,5 „

» ■*■ " w 1" „ „ ,, J,0 „

» " » „ i/y „ ,, „ 89,5 „

200 kleine Maränen 100,0 %

Kivijärvi, Hangaslahti, 22. 10. 1908:
Je 2 Plerocercoiden in 4 kleinen Maränen, also 5, o o %

» -l n » lö » n n 18,75 „

» ° » » 61 „ „ 76,2 5 »

80 kleine Maränen 100,0 o %

Von den kleinen Maränen der zwei zuerst genannten
Stellen waren nur c. 10 % mit Plerocercoiden behaftet, von
der dritten c. 24 %• Der Unterschied ist recht naturlich, da
der zuletzt erwähnte Ort bedeutend stärker bevölkert ist.

Ferner teile ich die folgende Statistik von den Seen Kei-
tele und Muurue im Kirchspiele Viitasaari mit:

Keitele, Siilinsalo, 15. 10. 1908:

Je 5 Plerocercoiden in 1 kleinen Maräne, also 0,2 %
„ 2 „ »12 „ Maränen „ 2,4 „

7. XI. 1908. Järri. — Sahlberg. 67

Je 1 Plerocercoid in 93 kleinen Maränen, also 18,6 „
„ U „ „ oJ-i „ „ „ <o,8 „

1,80

17,57

80,14

500 kleine Maränen 100,0 %

Keifcele, Umolahti, 19. 10. 1908:
Je 2 Plerocercoiden in 6 kleinen Maränen, also 1,7 1 %

11 1 n )) "■" n n 11 14,8 5 „

0 99? 83 44

350 kleine Maränen 100,0 0 °/0

Mimrne, Huopana, 21. 10. 1908:
Je 3 Plerocercoiden in 1 kleinen Maräne, also 0,4 9 %
„ 2 „ »4 » Maränen,

1 39

O 1 79.
» ^ n ii x ' ° ii »

222 kleine Maränen 100,0 0 %

Der Procentsatz der mit Plerocercoiden infizierten klei-
nen Maränen in den obigen Seen ist ungefähr derselbe, näm-
lich 21,2%, 16,36% und 19,86%.

Wie aus dem Obigen hervorgeht, sind die kleinen Marä-
nen in den Seen Nord-Tawastlands recht stark mit Plerocer-
coiden des breiten Bandwurms infiziert. Zwar häften sie ei-
nem Organe an, welches beim Reinigen des Fisches entfernt
wird ; doch bietet das in jenen Gegenden dabei iibliche Ver-
fahren keine G-ewähr dafiir, dass nicht doch einige Plerocercoi-
den im Leibe zuriickbleiben öder sich mit dem Laiche ver-
mischen, der gern roh als Caviar genossen wird.

Professor J. Sahlberg föredrog:

Madopa salicalis Schiff., en för Finland ny nattfjäril, samt
en anmärkningsvärd aberration af Argynnis aphirape var.

ossianus.

Genom vänligt tillmötesgående af en ung samlare, herr
Reinhold Cederhvarf, har den finska fjärilsamlingen er

68 Sahlberg, En för Finlaud ny nattfjäril. 7. XI. 1908.

hållit tvenne macrolepidopterer af stort intresse, båda funna i
närheten af Galizina station i Muola socken på Karelska näset.

1. Madopa salicalis Schiff. Denna lilla noctuid, som
hör till familjen Deltoidae, är lätt igenkänd på sin framåt rik-
tade, spetsiga hårtofs på pannan och sina med spetsigt fram-
hörn och S-formigt krökta utkanter försedda framvingar, hvilka
äro tecknade med tre tydliga, bruna, på en sida hvitgult kan-
tade, genomlöpande och snedt ställda tvärstrimmor. Exempla-
ret togs af herr Cederhvarf den 13 sistlidne juni invid själfva
Galizina station. Arten är förut icke funnen i Finland och ej
heller, såvidt kändt är, på Skandinaviska halfön eller i Dan-
mark, men sedan lång tid tillbaka anförd från Östersjöprovin-
serna och England. I mellersta Europa är den flerstädes ej
sällsynt samt för öfrigt utbredd till södra Europa och österut
ända till Japan. Larven uppgifves lefva på Salix.

Då denna fjäril icke finnes beskrifven i Aurivillii för-
tjänstfulla och allmänt begagnade handbok „Nordens Fjärilar",
lämnas här en kort deskription för att underlätta dess igen-
kännande.

Gen. Madopa Steph.

Ögon glatta; punktögon tydliga. Palperna svagt uppböjda,
ungefär dubbelt längre än hufvudet; mellanleden försedd med
mot spetsen längre hårfjäll, hvarigenom den får ett något trian-
gellikt utseende; slutlederna tämligen små, tillsammans bil-
dande en nästan cylindrisk, tämligeu glatt, horisontalt fram-
sträckt spets. Antennerna trådlika, hos hanen undertill tätt,
men kort hårfransade med tvenne starkare borst på h varje
led. Pannan försedd med en spetsig, framåt riktad hårtofs, som
ofvantill täcker större delen af palperna. Framvingarna breda
med svagt S-formigt böjd utkant och vinkelformigt utskju-
tande framspets. De äro försedda med ett tydligt bifält, från
hvars spets utgå ribborna 7 och 8 samt framkantribban 10;
ofvan äro de tecknade med tre sneda tvärstreck, hvaraf det
yttersta, våglinjen, utlöper i vingens spets. Bak vingarna breda
med rundad utkant och ganska långa fransar. Benen långa
och fina med tilltryckta fjäll; tibierna utan taggar, de bakre
med långa sporrar. Hos hanen saknas särskilda hår eller ut-
växter på frambenen.

7. XI. 1908. Sahlberg, En för Finland ny nattfjäril. 69

Larverna hafva 14 fötter.

M. salicalis Schiff.

(Pyralis salicalis Schiff. Syst. Verz. Schmett. Wien. 122 (1776). Tom.
1, a et b, Fig. 5 (larva et iraago). — H ii b n. Pyral. Tab. I, F. 3. — T r e i t-
s c b k e Schmett. von Eur. VII, 34, 9. — Madopa S t e p h. Cat. Brit. Ins.
{1829). — Heinem. Schmett. Deutscbl. und der Schweiz I, 611, 215. —
Staud. et Re b el Catal. d. Lepid. palaearct. Faun. 255, 2790.)

Blåaktigt askgrå, hufvudets parmtofs och bakkropp silf-
verhvita. Framvingarna ofvan med trenne mörkbruna tvär-
linjer, af hvilka de tvenne inre äro räta och obetydligt diver-
gera mot framkanten; den yttre belägen i midten af vingen,
inåt begränsad af ett hvitgult, svagt markeradt streck; den
inre midt emellan denna och vingens rot utåt begränsad af
ett liknande gulhvitt streck. Den tredje mörka snedlinje, som
bildar våglinjen, är något bågböjd, så att den i midten när-
mar sig mellanfältet och utlöper i vingspetsen; den är inåt
begränsad af ett något bredare, gulhvitt streck. Bakvingarna
ljust askgrå, med ytterst svag antydan till midtel- och våg-
linje. Undertill äro alla vingar gråhvita, enfärgade. Längd
12 mm, vingbredd 26 mm.

2. Den andra fjärilen är en intressant aberration af per-
lemorfjärilen Argynnis aphirape Hiibn. var. ossianus Hbst., hvil-
ken betydligt afviker från hittills beskrifna former af denna
art. Exemplaret är en hane och fångades af herr Ceder-
hvarf den 7 juni 1906 på Leipäsuo flackmosse nära Galizina.
Det står närmast den i likaledes ett enda hanexemplar i norra
Sverige funna aberr. rudolphi J. Mev., men skiljer sig därige-
nom, att bakvingarna på undre sidan sakna spår af tvärband.
Den nyfunna aberrationen torde därför förtjäna ett särskildt
namn, och skulle jag i anslutning till min i Sällskapets Med-
delanden XVIII (1892) offentliggjorda uppsats: Några aberra-
tioner af släktet Argynnis, för densamma lämna följande be-
skrifning.

Argynnis aphirape var. ossianus aberr. untamo.

Framvingarna ofvan brungula, de svarta teckningarna
mindre skarpt begränsable, i disken små, kring kanterna mera
utbredda och sammanflytande. Bakvingarna ofvan svarta,

70 Sahlberg, En ny aberration af Argjnnis. 7. XI. 1908.

endast innanför utkanten med 7 i båge ställda, otydligt be-
gränsade, rödgula fläckar, af hvilka de närmast framkanten
belägna äro mera utdragna mot vingbasen. På undre sidan
äro framvingarna rödgula, men i spetsen ganska bredt hvitak-
tiga, de normala svarta teckningarna små, mera rundade och
otydligt begränsade. De bakre vingarna på undre sidan helt
och hållet silfverhvita, med tydliga brunsvarta linjer längs rib-
borna, men utan spår till tvärband eller fläck i diskfältet. På
bakvingarnas undre sida är således albinismen, på deras öfre
sida melanismen mer utpräglad än hos någon hittills beskrifven
form. Såsom hos alla former af A. aphirape är diskfältets
tvärribba på bakvingarna rät och ställd så sned t, att den ut-
dragen skulle falla tydligt utanför ribban 2.

Sedan min ofvannämnda uppsats utkom, har kännedomen
om färgvarieteterna af A. aphirape gjort ett väsentligt framsteg.
I Entomologisk Tidskrift, utgifven af entomologiska föreningen
i Stockholm, 1894, p. 179, har herr J. Meves publicerat en syn-
nerligen förtjänstfull afhandling under titeln „Veränderlichkeit
des Argynnis aphirape Hiibn. var. ossianus Hbst". Författa-
ren har lyckats förskaffa sig ett mycket stort antal exemplar
af denna fjäril, insamlade i skilda delar af Sverige, hufvudsak-
iigast i Norrland, och däribland omkr. 60, som så afvika från
den normala formen, att de kunna betraktas såsom aberratio-
ner. Genom jämförelser och sammanställningar af dessa har
han ådagalagt, att färgen på såväl öfre som undre sidan af
fram- och bakvingar kan i hög grad variera såväl med af-
seende å de svarta fläckarnas utbredning som själfva grund-
färgens och fläckarnas intensitet och nyanser, men att så mång-
faldiga kombinationer i detta afseende förekomma, att sällan
tvenne exemplar äro så lika, att de kunna sammanföras. Så-
lunda finnas exemplar, där färgen på en vinges öfver- och
undersida afviker från grundformens i olika riktning, andra
åter, där albinism eller melanism är rådande öfver hela vingen.
För att ej behöfva uppställa och benämna sådana aberrationer
i oändlighet föreslår förf., att man borde taga i betraktande
endast den af dessa vingytor, som mest afviker från hufvud-
formen i afseende å färgen, och beskrifva den såsom karaktär
för en aberration, till hvilken borde föras alla exemplar, som

7. XI. 1908. Sahlberg. — Lindberg. 71

häri öfverensstämma, de må då för öfrigt hafva hvilket utseende
som helst. Han uppställer också samt benämner 8 skilda aber-
rationer på grund af väsentligen afvikande färgteckning på
bakvingarnas undre sida, hvilken ju, såsom bekant, hos dag-
fjärilarna kan betraktas som arternas skylt. Härvid nämner
han intet om fjärilens utseende i öfrigt. En följd häraf är,
att flera i det väsentliga mycket olika fjärilar, som redan äro
kända eller framdeles kunna upptäckas, komma att föras till
samma aberration. Sålunda måste t. ex. den fjäril, som jag
afbildat och beskrifvit under namn af aberr. Jcullervo, räknas
till aberr. limbalis J. Mev. på grund af färgfördelningen på
yttre delen af bakvingarnas undre sida, utan att afseende fäs-
tes vid den utbredda svarta färgen på fram- och bakvingarnas
öfre sida och de vackra, bjärtsvarta banden på inre delen af
deras undre sida, hvilka alla gifva denna fjäril ett så märkvär-
digt utseende.

Om det berättigade i författarens förfarande kan man
hysa olika åsikter. Mig synes det vara riktigare och ända-
målsenligare, att man, då man uppställer en varietet eller
en aberration, på grund af det tillgängliga materialet beskrif-
ver dess utseende åtminstone i allmänna drag fullständigt, vare
sig man vill gifva den en skild benämning eller ej. Hittills
har man vanligen gifvit ett särskildt namn åt en sådan aber-
ration i det fall, att formen är synnerligen utmärkt och art-
karaktärerna såvidt de bero af färgen äro utplånade, och det
synes mig ock vara skäl att bibehålla samma tillvägagående
till dess möjligen framdeles orsakerna till aberrationernas upp-
komst och lagarna för färgfördelningen i fjärilvingarnas fjäll-
beklädnad blifva nogare utredda.

Amanuens Harald Lindberg gjorde följande
Floristiska meddelanden.

1. Potamogeton Panormitanus Biv. v. minor Bi v. Under
ett besök vid Vesijärvi kanal i södra Tavastland i början af
augusti innevarande år fästes min uppmärksamhet vid en egen-
domlig Potamogeton- form, som växte alldeles tillsammans med

72 Lindberg, Floristiska meddelanden. 7. XI. 1908.

vanlig P. pusillus. Formen i fråga liknade närmast sistnämnda
art, men afvek genom mycket högre, spensligare stjälkar, annan
bladfärg och smala, jämnt tillspetsade blad. Några dagar se-
nare besökte jag S:t Johannes skärgård, söder om Viborg, i
och för studium af vegetationen i Finska vikens innersta vikar.
En af de första växter, som väckte min uppmärksamhet, var
just samma Potamogeton, som jag några dagar tidigare anträf-
fat i Vesijärvi. I S:t Johannes växte den i en grund vik,
Laurikkalahti, strax norr om Vaahtola gästgifveri, tillsammans
med bl.^ a. P. pusillus, P. pectinalus, Callitriche auctumnalis,
Lemna trisulca, Myriophyllum spieatum och Subularia.

För någon tid sedan underkastade jag dessa Potamogeton-
former en närmare granskning, och visade de sig tillhöra P.
Panormitanus Biv., sådan denna beskrifves i Ne urnans flora.
Då det var af intresse att få reda på denna arts utbredning hos
oss, undersökte jag de exemplar af P. pusillus, som finnas
förvarade i finska samlingen. Härvid framgick, att P. Panor-
mitanus är funnen på följande ställen:

Ab., i vatten vid hafsstranden å Toppila gård i Halikko
socken, 23. 7. 1874, U. C o 11 an. (Äfven tagen i Nystad af
H. Söderman, enl. meddelande i bref af kyrkoherde O. Ha g-
ström). N., Strömfors, Bullers, 1. 8. 1870, I. E. G. Sucks-
do rf f. Ka., S:t Johannes, Vaahtola, Laurikkalahti, 15. 8. 1908,
H. L. IK, Sakkola, 27. 8. 1853, E. Niklander (trol. tagen
vid Ladoga-kusten eller möjligen i Suvanto sjö). Ta., Vesijärvi,
i Vesijärvi kanal, 10. 8. 1908, H. L. KOL, Sermaks, fl. Svir,
in aqua stagnante inter insulas, 22. 7. 1875, Fr. Elfving.
Om., Gamla Karleby, Yxpila hamn, 7. 1870, F. Hellström
(inblandade äro Zannichellia polycarpa, Z. pedicellata, Lemna
trisulca och Callitriche auctumnalis). Ob., Uleåborg, "W. Ny-
länder (inblandade äro Callitriche auctumnalis och Zannichel-
lia polycarpa).

Till kyrkoherde O. Hagström, Nordens främste kän-
nare af Potamogetones, sände jag exemplar af de af mig in-
samlade formerna. Enligt meddelande i bref har kyrkoherde
Hagström benäget underkastat desamma granskning och
funnit dem vara identiska med den svenska P. Panormitanus,
h vilken i likhet med vår form tillhör dess varieté t minor Biv.

7. XI. 1908. Lindberg, Floristiska meddelanden. 73

Mest utmärkande för P. Panormitanus v. minor till skillnad
från P. pusillus är, såsom ofvan framhölls, de smala, i en kort?
ofta något sned spets jämnt afsmalnande bladen samt den på
ryggsidan tydligt (särskildt vid bladbasen) framträdaude, hvälfda
midtnerven. De ljusa partierna på ömse sidor om nerven, som
vid vanlig luppförstoring äro särskildt iögonenfallande hos fler-
talet former af P. pusillus, saknas hos P. Panormitanus. De
svaga sidonerverna förena sig med midtnerven längre ned än
hos P. pusillus.

P. Panormitanus synes ha en märklig utbredning i Nor-
den. Den är utan tvifvel att betrakta som en svag brackvat-
tenväxt. I Sverige är den likasom hos oss anträffad särskildt
i grunda hafsvikar. Enligt min tanke är clen att anses som
relikt på de ställen, där den nu förekommer i sött vatten. Som
kändt finnes i Ladoga ett flertal arter, hvilkas förekomst där-
städes kan förklaras endast genom att man antager, att Ladoga
tidigare stått i samband med hafvet. På samma sätt är det
med Vesijärvi, som nu ligger på en höjd af 81.4 m öfver hafvet.
I Vesijärvi växer ännu i denna stund som är P. filiformis,
P. lucens, Callitriche auctumnalis och Ceratophyllum äemersum,
hvilka alla karaktärisera floran i våra innersta hafsvikar. Att
sambandet mellan Ladoga, Onega, Vesijärvi och Saimen samt
Finska viken eller Bottniska viken ej endast varat under den
tid, då ringa värme fordrande växter bildade vår flora, därpå
tyder bland annat äfven förekomsten af P. Panormitanus v.
minor, hvilken är beskrifven från Palermo ocb utbredd öfver
så godt som hela södra och mellersta Europa och sålunda här
i Norden är att betrakta som en sydlig art. Jag skall i en
vidlyftigare uppsats närmare ingå på denna art och dess före-
komst och skulle därför vara synnerligen tacksam för uppgif-
ter om dess utbredning i Norden.

2. Potamogeton mucronatus Schrad. Denna art har hos
oss tidigare varit känd endast från Åland Geta, Ab Uskela
Salo å, KOn Onega Shungu. Emellertid anträffade jag vid revi-
sionen af museets P. pusillus-ma.tenal ett exemplar, som tagits
af F. Hellström i Yxpila hamn vid Gamla Karleby, Om.
i juli 1870, och h vilket legat i samlingen under namnet P. pu-
sillus var. major Koch.

74 Lindberg. — Välikangas. 7. XI. 1908.

Dessutom anträffade jag denna art på ett par ställen i
instängda hafsvikar i S:t Johannes, Ka, där den växte tillsam-
mans med de för våra hafsvikar vanliga arterna.

3. Potamogeton pectinatus L. X P. vaginatus Turcz. Ett
exemplar i samlingen, taget af Th. Simming i KOn, Suopohja,
och ursprungligen bestämdt till P. pectinatus, har vid gransk-
ning af kyrkoherde O. Hagström visat sig vara ofvannämnda
bastard, hvilken hos oss tidigare är känd endast från Om.
Exemplaret i fråga hänfördes af A. O. Kihlman år 1887 till
P. vaginatus Turcz. samt något år senare af A. J. Mela
till P. pectinatus. A en närsluten etikett har kyrkoherde
Hagström antecknat: „De mörka slidorna, trubbiga bladen
m. m. tillhöra P. vaginatus; förgreningen däremot äfvensom
snärpen och de utdragna stjälkbladen tillhöra P. pectinatus;
stjälkens epidermisceller äro intermediära; bladens anatomi
likaså eller mer åt P. pectinatus, 25. 5. 1908".

4. Alchimilla filicaulis Bus. *vestita (Bus.). Oaktadt
jag haft tillfälle att se ett mycket stort material af Alchimillce
från Finland, har det ej lyckats mig att anträffa ett enda
exemplar, som kunnat hänföras till den håriga formen af A.
filicaulis. Nu är jag dock i tillfälle att förevisa ett exemplar
af A. *vestita. Det är insamladt af student Thorwald
Grönblom på torr ängsmark vid en villa nära Epilä halt-
punkt i Birkkala, St. ' Detta fynd är af mycket stort intresse,
och skall jag vid annat tillfälle närmare redogöra härför. Den
håriga formen af A. filicaulis är utan ringaste tvifvel att be-
trakta som atlantisk och har till Birkkala uppenbarligen in-
vandrat under den tid branten mot den nuvarande Pyhäjärvi
sjö låg öppen mot hafvet i väster. Fynd af äfven andra kust-
växter i trakten tala för ett dylikt antagande. — Exemplar,
hvilka hos oss tidigare benämnts A. vestita, ha visat sig till-
höra andra former.

Ylioppilas Ilmari Välikangas jätti painettavaksi :
Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläimistöstä.

Seuraavat muistiinpanot övat tehdyt Tvärminnen zoolo-
gisella asemalla, jossa minulla professori J. A. Palmén'in

7. XI. 1908. Välikangas, Muistiinpanoja Tvärni innen Odonati-eläiuiistöstä. 75

ystävällisyyden kautta on ollut tilaisuus oleskella useampia ker-
toja. Havainnot koskevat pääasiallisesti kesää 1907, lisänä
on vain muutamia yksityisseikkoja kesiltä 1905 ja 1908, ja
alue, johon muistiinpanot rajottuvat, käsittää ensiksikin zoolo-
gisen aseman varsinaisen alueen ynnä muun osan Tvärminuen
saarta sekä lisäksi zoologisen aseman lähistöllä olevan saaris-
ton ja mannermaalta Tvärminnen kylan takaiset suot sekä suu-
remman lammen, Tvärminneträsk'in.

Jonkun seudun odonatifaur.a on tietysti hyvin riippuvai-
nen seudun vesirikkaudesta eli siis siitä, etta toukille sopivia
olinpaikkoja, kasvirikkaita puroja, lätäköitä, lammikoita, suo-
seutuja, suurempia lampia tai järviä, on lähistöllä. Satunnai-
sesti voi tietysti niin etevälentoisia hyönteisiä, kuin useimmat
sudenkorennot övat, tavata mitä erilaisimmissa paikoissa, hy-
vinkin kaukana vesistä, mutta lajin pysyväinen esiintyminen
alueella riippuu tietysti kuitenkin siitä, onko lähistöllä kullekin
eri lajille sopivia munimis- ja toukkain olopaikkoja. — Tässä
suhteessahan edellämainittu alue on sangen edullinen, puuttuu
ainoastaan suurempia puroja, mikä seikka jonkun verran vai-
kuttaakin alueen odonati-eläimistön kokoonpanoon. Alueen
asema meren rannalla, suureksi osaksi meren ympäröimänä,
ei seu sijaan näytä mitään sanottavampaa vaikuttavan. Varsi-
naisesti meressä, nim. Tvärminnen saaren rannoilla, etupäässä
Krogarviken'issä, sekä By viken 'in rannoilla ölen tosin huoman-
nut vain 3 lajin toukkia, mutta suolatonta vetta on alueella
siksi runsaasti, ettei minkäänlaista, erikoisesta asemasta johtu-
nutta vähennystä lajien lukumäärässä voi huomata. Sitä paitse
ei vähän suolainen merivesi näytä toukkia haittaavan, sillä
Gloet'issa — Krogarviken'in melkein meren yhteydestä eron-
nut loppupää — asustaa niitä hyvin runsaasti, vaikka sinne
veden ollessa tavallista korkeammalla virtaa puhdasta merivettä.
Tavallisissa oloissa lienee vesi siellä kuitenkin jotenkin suola-
tonta. — Eras seikka, joka eri vuosina voi jonkun verran vai-
kuttaa etenkin eri lajien suhteelliseen runsauteen, on se, etta
alueella on joukko pienempiä lammikoita y. m. s., jotka eri-
tyisen kuivina aikoina voivat kokonaan tai suureksi osaksi
kuivua; siten tuhoutuvat tietysti niissä asustavat, vieiä kehit-
tymättömät toukat ja myöskin estyy uusien munien lasku. Täl-

7. XI. 1908. Välikangas, Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläimistöstä. 77

laisia kuivuuden aiheuttamia muutoksia saattoi esim. kesälJä
1908 selvästi huomata edelliseen vuoteen verraten.

Seuraavassa ölen noudattanut Y. Sj öst edt'in (Svensk In-
sektfauna, 3 Sländor, Pseudoneuroptera, 1902) käyttämää syste-
maattista järjestystä ja nimistöä.
Heiino Libellulidae.
Suku Llb ellula L.

L. quaärimaculata L. Se on seudim ehkä yleisin suden-
korento, esiintyen erityisen runsaasti Gloet'in luona, Tvärmin-
nen saaren ja Byviken'in rannoilla sekä Kasberg'in takaisella
suolla, suhteellisesti vähemmän Tvärminneträsk'in seuduilla.
Kesällä 1908 vähensi kuivuus erittäin huomattavasti tämän
lajin runsautta Kasberg'in takaisella suolla, ja mainittuun paik-
kaan nähden koskee sama kaikkia muitakin sieltä tavatuita
lajeja. Varsinkin Gloet'issa asustaa runsaasti sen toukkia. Pyy-
dystelevänä tapaa tämän lajin kaikkialla Tvärminnen saarella
ja läheisellä mantereella. Ulkosaarilla se esiintyy harvalukui-
sempana, enimmäkseen vain pyydystelevänä, enimmän ölen
sitä tavannut Långskär'issä ja Storlandet'issa. Edellisellä saa-
rella oli kesällä 1907 jonkun verran sen toukkia saaren päässä
olevassa pienessä P/»Y^/m«fcs-lammikossa. Tämän lajin touk-
kia ölen huomannut myös meressä. — L. quaärimaculata on
ehkä ensimäinen keväällä tai alkukesällä ilmestyvä sudenko-
rento. Kesällä 1907, joka oli tavallista myöhäisempi, lenteli
kesäk. 8 p. tienoilla västa yksityisiä kappaleita, tavallisesti se
kyllä ilmestynee jo toukokuussa. Yksilöluku näytti mainittuna
kesänä saavuttavan huippunsa noin kesä- ja heinäkuun vaikeilla,
mista lähtien se nähtävästi alkoi hitaasti vähetä, muutamia
yksilöitä lenteli vielä elokuun lopussa. — Tämä laji on Tvär-
minnen seuduilla huomattu myöskin vaeltavana, nim. kesinä
1906 ja 1907 (vrt. Federley, Einige Libellulidenwanderungen
uber die Zoologische Station bei Tvärminne, Acta Soc. pro
Fauna et Fl. Fenn. 31, N:o 7, 1908).
Suku Orthetrum Newm.

O. cancellatum L. Tämän lajin ölen Tvärminnen seuduilla
tavannut vain muutamia kertoja, nim. 1 ex. |07 Tvärminne-
träsk'in rannalla, samoin yhden Grloetfin luona JT307 ja 2T207.
Kesällä 1908 näin myöskin 2 ex. Laji on siis ehkä katsottava

78 Välikangas, Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläimistöstä. 7. XI. 1908.

alueella satunnaisesti esiintyväksi. Muuten lienee se paikoi-
tellen Uudellaraaalla hyvinkin yleinen.
Suku Leucorrhinia Brit.

L. ijectoralis Charp. Laji näyttää olevan alueellajokseen-
kin harvinainen. Enimmän ölen nähnyt sitä Långskär'issä;
Phragmites-lammikossa, oli kesäkuussa 1907 sangen runsaasti
sen toukkia. Gloefin ja Kasberg'in takaisen suon luona ölen
huomannut vain suhteellisesti harvoja yksilöitä, vähän enem-
män lenteli niitä Tvärminneträsk'in rannoilla, ja pyydystele-
vänä ölen silloin tällöin nähnyt jonkun kauempanakin vedestä.
— L. pectoralis kunluu aikaisimmin esiintyviin lajeihin, kesällä
1907 näytti se olevan jokseenkin yhtä aikainen kuin Libellula
quadrimaculata. Runsaimmin yksilöitä näin kesäkuun puoli-
välissä, ja heinäkuun alknpäivinä näytti laji jo häviävän —
voinee ehkä kuitenkin riippua yksilöjen suhteellisesti vähäisestä
luvusta, etta lentoaika näytti loppuvan niin pian.

L. rubigunda L. On alueella jokseenkin yleinen, esiinty-
rnättä kuitenkaan kovin lukuisana. Enimniän lenteli sitä Tvär-
minneträsk'in rannoilla, samoin oli toukkia runsaimmin maini-
tussa lammessa. Kasberg'in takaisessa suossa oli kesällä 1907
myös sangen paljon sen toukkia ja ympäristössä lenteli jonkun
verran yksilöitä. Samoin asusti jonkun verran sekä toukkia
etta imagoja myöskin Långskär- ja Storlandet-saarilla. Gloet'issa
en sen sijaan ole tämän sudenkorennon toukkia tavannut, jon-
kun täysikasvuisen voi tietysti tavata pyydystelevänä melkein
missa hyvänsä. Muuten näytti tämä laji enemmän kuin useim-
mat muut pysyttelevän munimapaikoilla, lentelemättä kovin
kauas vesien varsilta. — Kesällä 1907 näin ensimäisen yksilön
V' Ja pääjoukko oli luullakseni heinäkuun alkuun tullut esiin.
Noin elok. 6 p. jälkeen en lajia enää huomannut.

L. duhia van der Lind. Näyttää olevan edellistä harvi-
naisempi alueella. Se asustaa muuten samoilla paikoilla kuin
edelliuenkin, enemmän lenteli sitä ehkä Tvärminneträsk'in ran-
noilla. — Tämä laji ilmestyi v. 1907 vähän myöhemmin kuin
edellinen ja näytti häviävän jotenkin samoihin aikoihin kuin
se, noin elok. alkupuolella.

L. albi fröns Burm. Laji on alueella jokseenkin harvinai-
nen, esiintyen melkein yksinomaan Tvärminneträsk'in seuduilla

7. X. 1908. Välikangas, Muintiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläiniistöstä. 79

ja pyydystelevänä kylan takaisissa havumetsissä. Kesällä 1908
näin kuitenkin 1 parin myöskin Långskär'in saaressa. — L.
albifrons näyttää olevan verrattain myöhäinen, kesällä 1907
näin ensimäisen yksilöu heinäk. 1 p. ja ainakin elokuun puoli-
välissä lenteli niitä vielä. Yksilöjen harvalukuisuuden tähden
oli vaikea saada lentoajasta selvää.

L. caudalis Charp. Esiintyi ainakin v. 1907 edellistä run-
saslnkuisempana, mutta myöskin yksinomaan Tvärminneträsk'in
seuduilla. Tämä laji viihtyy nim. ainoastaan avovetisten lam-
pien ja järvien seuduilla, leväten mielellään lumpeen y. m.
vesikasvien kelluvilla lehdillä. Pyydystelevänä sekin lentelee
Tvärminneträsk'iä ympäröivillä kankailla, poistumatta kuiten-
kaan mielellään kovin kauas vedestä. — L. caudalis ilmestyi
v. 1907 edellistä aikaisemmin, noin kesäkuun puolivälissä.
Eunsaimmillaan oli yksilöluku noin heinäk. 7 — 10 p. tienoilla,
sitten jotenkin nopeasti aleten, niin ettei lajia elokuun alku-
puolella enää juuri tavannut.

Suku Sympetrum Newm.
8. flaveohim L. On yleinen kaikkialla alueella, varsinkin
lentelee se mielellään lehdossa Kasberg'in takaisen suon ja
Gloefin välillä ja pyydystelee lukuisana niityillä. Toukkia
oli v. 1907 suhteellisesti enimmän Kasberg'in takaisessa suossa,
mutta myöskin Gloet'issa, Tvärminneträsk'issä (vähemmän)
sekä esim. Långskär- ja Storlandet-saarien iammikoissa. —
8. flaveohim on verrattain myöhäinen laji. Kesällä 1907 näin
énsimäiset, juuri toukkanahkasta esiintulleet imagot heinäk.
4 p., yksilöluku kasvoi sitten vähitellen ainakin elokuun puoli-
väliin, ja vielä syyskuun alussa lenteli niitä runsaasti.

8. vulgatum L. Laji on alueella jokseenkin harvinainen.
Sitä tapaa enimmän Gloefin rantaniityillä, mutta myöskin
Kasberg'in takana ja Tvärminnen kylan takaisilla soilla sekä
pyydystelevänä siellä täällä muuallakin. — Kesällä 1907 oli
tämä sudenkorento vielä edellistä myöhäisempi, énsimäiset yk-
silöt esiintyivät nim. västa noin heinäk. 20 p. tienoilla ja vii-
meiset lenteli vät kai vielä syyskuun aikana.

S. scoticum Donow. On alueen yleisimpiä sudenkorentoja,
lennellen kaikkialla, ei erityisesti vesien varsilla. Toukkia ta-
paa kaikissa ennen mainituissa vesissä — enimmän pienissä,

80 Yälikaitgas, Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläimistöstä. 7. XI. 1908.

kasvirikkaissa suolainmikoissa sekä ulkosaarilla etta inantereella.
Samaten kuiu edelliset tiympetrum-l&jib on tämäkiii myöhäinen.
Kesällä 1907 lentelivät ensiniäiset yksilöt heinäkuun puolivä-
lissä ja yhä uusia tuli esiin aina syyskuun alkuun saakka, jota
kauemmin minulla ei ollut tilaisuutta tebdä havaintoja.
Suku Cordulia Leach.

C. aenea L. Tämä laji on suvun yleisin edustaja alueella.
Se asustaa mieluimmin järvien ja lampien rannoilla, joita reu-
nustaa lehto tai myöskin havumetsä. Tällaisia vesiä on alueella
Långskär'in keskilammikko ja Tvärminneträsk, joissa molem-
missa, etenkin edellisessä oli sen pienuuteen katsoen hyvin run-
saasti toukkia, ja ympärillä lenteli lukuisasti imagoja. Muissa
alueen vesistöissa en huomannut toukkia enemmältä. Pyydys-
televänä C. aenea lentelee kaikkialla, etenkin mielellään pitkin
niittyjen laitoja ja metsänreunoja. — C. aenea on aikaisimpia
sudenkorentoja, ilmestyen esirn. v. 1907 jokseenkin samaan ai-
kaau kuin Libellula quadrimaculata ja Leucorrhinia pectoralis.
Imagot näyttivät tulevan esiin hyvin yhtaikaa, melkein viikko-
kauden kuluessa, niin etta yksilöluku näytti olevan suurimmil-
laan jo kesäk. 17 — 20 p. tienoilla, vähentyen sitten hitaasti
heinäkuun kuluessa, jonkun yksilön näin vielä elokuun alussa.

C. metallica van der Lind. Näyttää olevan alueella sa-
tunnainen, kaksi o" otin heinäkuussa 1905, kesällä 1907 en
huomannut ainoatakaan ja 1 ef sain tåas 192T608. Tämä laji viih-
tyy yleensä samoilla paikoin kuin edellinenkin, niin etta on
merkillistä, ettei sitä Tvärminnessä tavata runsaammin.

C. aretica Zett. Tämä laji on alueella jokseenkin har-
vinainen. Sekin lentelee mielellään niityillä ja metsänreunoja
pitkin, esim. Gloet'in rantaniityn laidoilla näkee sen joskus
pyy dy stelevän, runsaimmin yksilöitä lenteli kuitenkin kylan
takaisten hiekkakenttien reunoilla. Toukkia lienee etupäässä
Tvärminneträsk'issä. — C. aretica llmestyi kesällä 1907 sangen
myöhään, ensimäinen yksilö nähtiin \3 (tri H. Federley),
lentoaika näytti kestävän vain elokuun keskivaiheille.

C. flavomaculata van der Lind. On alueella harvinainen.
Kesällä 1905 sain yhden $ Klobben'in luota ja kesällä 1907
muutamia oV. Elintavat ja lentoaika lienevät kuten edelli-
sellä, kesällä 1907 oli se ehkä hiukan myöhäisempi.

i. XI. 1908. Välikangas, Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläimistöstä. 81

Heimo Aeschnidae.

Suku Aeschna Fabr.
Ae. juneea L. On alueella jokseenkin yleinen, mutta ei
kuitenkaan esiinny kovin lakuisaaa. Se, samoinkuin muutkin
Aeschna-läjit, näyttää olevan hyvin vähän riippuvainen paikal-
lisista olosuhteista, lennellen kaikkialla ja laskien munansa
kaikenlaisiin vesikasveihin, lahoaviin, vedessä oleviin puukap-
paleisiin y. m. Niinpä ölen tavannut sen toukkia esim. Lang-
skäran sekä keskilammikossa, jossa ei juuri ole veden pinnan
yläpuolella kohoavia vesikasveja, mille naaras munia laskies-
saan voisi asettua, etta saaren päässä olevassa kasvirikkaassa
JPhragmite$-\a.mmikoss8L. Enimmän toukkia näyttää kuitenkin
asustavan suolammikoissa kuten esim. Brändskär'in y. m.
saarien lammikoissa, Kasberg'in takaisessa suossa ja erityisen
runsaasti kylan takaisissa suhteellisesti laajoissa soissa. Sangen
runsaasti on niitä myöskin Tvärminneträsk'issä, etenkin ranta-
vedessä lahoavien puukappaleiden koloissa ja allay. m., G-loet'issa
sen sijaan en ole tavannut niitä monta. — Kesällä 1907 näin
ensimäisen iraagon juhannuksen tienoilla, ja yksilöluku näytti
sitten tasasesti kasvavan ainakin elokuun puoliväliin saakka.
Lentoaika kesti epäilemättä syyskuun loppuun.

Ae. grandis L. Laji esiinty}^ edellistä jonkun verran lu-
kuisempaua. Muuten pitää sen suhteen paikkansa se, mitä
edellisestä lajista on sanottu. — Ae. grandis oli kesällä 1907
edellistä vähän myöhäisempi. Ensimäisen, juuri valmistuneen
imagon näin heinäk. 4 p., yksilöluku näytti tasasesti kasvavan
koko elokuun ajan, ja lentoaika kestää tavallisesti hy vin kauan
— muualla ölen nähnyt yksilöitä vielä lokakuussa.

Ae. coerulea Ström (= borealis Zett.j. Tämä laji on alueella
edellisiä harvinaisempi ja näyttää enemmän pysyttelevän Tvär-
minnen kylan takaisilla soilla. Jonkun yksilön ölen nähnyt
pyydystelevänä Gloet'in ja Kasberg'in takaisen suon seuduilla,
sen sijaan en ole täta lajia huomannut ulkosaarilla, enkä m3"ös-
kään tavannut sen toukkia niiden lammikoissa. — Ae. coeru-
lea on edellisiä lajeja myöhäisempi, v. 1907 näin ensimäisen
yksilön västa heinäk. 18 p. Lentoaika kesti ainakin koko
elokuun.

82 Vcttikangas, Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläimistöstä. 7. XI. 1908.

Heimo Calopterygidae.
Suku Galopteryx Leacb.

C. virgo L. On huomattu muutamia kertoja (prof. J. A.
Palmen, yliopp. Dagmar Toivonen ja allekirj.) Gloet'in
raunalla, Klobben'in luona y. m., mutta lienee satunnainen,
koska on ole tavannut sen toukkia. Viimemainitut asustavat-
kin melkein yksinomaan juoksevassa vedessä ja imagot pysy-
vät myöskin tavallisesti hyvin lähellä munimapaikkoja. On
siis luonnollista, etta tämä samoinkuin seuraava Jaji, joka elä-
mäntavoiltaan on joka suhteessa samanlainen, on alueella har-
vinainen. Mainittiin nim. jo aikaisemmin, ettei alueella ole
suurempia puroja tai jokia. — Kesällä 1907 nähtiin ensimäinen
-f- (D. To i vonen).

C. splendens Harris. Yliopp. Toivonen ja Nyholm
nä kivat f07 Gloet'in rannalla sudenkorennon, joka kuvauksesta
päättäen olisi tämä, poikkijuovaisista siivistään helposti tun-
netta laji. Samoin on prof. J. A. Palmen nähnyt 1 ex. Ku-
ten edellinen on siis tämäkin laji epäilemättä satunnaiseksi
katsottava.

Heimo Agrionidae.
Suku Lestes Leach.

L. nijmpha Selys. On alueella yleinen. Sen toukat asus-
tavat pienemmissä lammikoissa ja kuopissa, esim. laboratorio-
rakennuksen lähellä olevissa mutahaudoissa oli niitä kesällä
1907 runsaasti. Samoin eräässä suohaudassa Långholmen'illa,
Kasberg'in takaisessa suossa ja kylan takana olevissa soissa.
Sitä paitse asustaa toukkia Tvärminneträsk'issä ja ulkosaarilla,
missa vaan on pysyviä, kasvirikkaita, suolatonta vetta sisältä-
viä lammikoita, esim. Långskär-, Storlandet-, Brändskär-, Sund-
holmen- y. m. saarilla. Imagot lentelevät vastaavilla paikoilla.
mutta usein tapaa niitä myös metsänreunoilla, niityillä, kylän-
rakaisilla kanervakankailla y. m., verrattain kaukana vedestä.
— Imagot alkoivat v. 1907 tulla esiin noin heinäkuun 8 p.
tienoilla, ja lentoaika kesti ainakin elokuun loppuun.

L. sponsa Hansem. Tämä laji ei ole alueella aivan yhtii
yleinen kuin edellinen, etenkin ulkosaarilla tuntuu sitä olevan
huomattavasti vähemmän. Muuten asustavat niin hyvin toukat
kuin imagotkin samoilla paikoin kuin edellisenkin lajin. — Ke-

i. XI. 1908. Välikangas, Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläiraistöstä. 83

sälla 1907 näin ensimäiset imagot hiukan myöhemmin kuin
edellisen lajin ensimäiset, ja syyskuun 2 p. lenteli Tvärminne-
träsk'in luona vielä koko joukko yksilöitä.
Suku A gr lon Fabr.

Yleisenä piirteenä .-i^non-lajien esiintj^misestä Tvärmin-
nen seuduilla voisi ehkä mainita, etta ne näyttävät karttavan
ulompaa saaristoa, seikka, mikä kenties riippuu niiden suhteel-
lisesii huonosta lentokyvystä. Ainoa laji, jota kesällä 1907
näin hiukan eneminältä Långskär- ja Storlandet-saarilla, oli
Agrion armatum Heyer.

A. najas Hansem. Tämä laji asustaa tavallisesti avove-
tisten lampien ja järvien luona, lennellen aivan pitkin veden
pintaa ja mielellään istuutuen piunalla kelluville lehdille. Tä-
rnan mukaisesti onkin Tvärminneträsk-lampi ainoa paikka
alueella, jossa se varsinaisesti asustaa. Siellä se sen sijaan esiin-
tyy hyvin lukuisana. Kesällä 1908 näin muutamia yksilöitä
rnyöskin sen kapean salnien luona. joka erottaa Tvärminnen
saaren mantereesta, mutta en ehtinyt ottaa selville. asustiko
niillä paikoin rnyöskin toukkia. — Ensimäiset imagot tulivat
v. 1907 esille noin kesäk. 17 p. tienoilla ja sen jalkeen val-
mistui niitä suuret joukot aivan yhtaikaa, parin kolmen päivän
kuluessa. Lentoaika kesti kesällä 1907 elokuun loppupuolelle.

A. elegans van der Lind. On alueella hyvin harvinai-
nen, kesällä 1907 näin ainoastaan muutamia yksilöitä, heinäk.
6 ja 17 p. välillä; kaikki lentelivät Gloefin rantaruoikossa,
mista voinee päättää, etta toukatkin asustavat Gloet'issa.

.4. armatum Heyer. On seudun yleisin AgrionAaji. Ke-
sällä 1907, samoinkuin rnyöskin v. 1908 esiintyi se jotenkin
yhtä lukuisana kuin Libellula quadrimaculata ja Sympetrum
scoticum. Sen mielipaikka näyttää olevan Gloet, mutta muual-
lakin, kuten Tvärminneträsk'in rannoilla, Kasberg'in takaisella
saolla ja, kuten jo mainittiin, ulkosaarilla, esim. Långskär'issä,
esiintyi laji sangen lukuisana. Omituista on, etta juuri tämä
laji on levinnyt ulkosaariin, verrattain kaukanakin mantereesta
oleviin. Se pysytteleikse nim. muuten hyvin säännöllisesti niu-
nimapaikkojen läheisyydessä, eikä monen munn Agrion-\a}in
tavoin näytä pyydystelevän kauempana metsissä tai niityillä.
Mahclollisesti riippuu tuo laajempi leveneminen kuitenkin juuri

S4 Välikangas, Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläimistöstä. 7. XI. 1908.

viimeksimainitusta asian laidasta. Voisi nim. ajatella yksilöjen
suurilukuisuuden noilla verrattain ahtailla aloilla, esim. Gloet'in
Phragmites-reunustossa. ja Kasberg'in takaisella suolla, missa
laji melkein aina pyydystelee, saavan aikaan ravinnonpuutetta.
joka pakottaisi joukon yksilöitä lentämään pitempienkin mat-
kojen pääkän uusia ravinto- ja munimapaikkoja etsimään. —
Tämän lajin toukkia ölen tavannut myöskin merestä, nim. Kro-
gar- ja Byviken'istä. — Kesällä 1907 näyttäytyivät ensimäiset
imagot kesäk. 11 p. tienoilla, suurimmillaan oli yksilöluku
heinäkuun puolivälissä, ja ainakin elokuun puolivälissä saattoi
vielä ta vata jonkun yksilön.

A. hastulatum Charp. Laji on alueella jokseenkin yleinen,
esiintyen kaikkialla, paitse ulkosaarilla — kuitenkin verrattain
vähälukuisena joka paikassa. V. 1907 lenteli niitä enimmän
Tvärminneträsk'in luona ja mainitussa lammessa näytti asus-
tavan sangen runsaasti tämän lajin toukkia. Pyydystelevänä
A. hastulatum lentelee verrattain kaukanakin munimapaikoista,
esim. kanervakaukailla kylan takana. — Kesällä 1907 oli laji
edellistä vähän myöhäisempi — ensimäisen imagon näin kesäk.
14 p. — ja lentoaika näytti loppuvan elokuun alkuun men-

nessä.

A. cyathigerum Charp. On alueella jotenkin yhtä levin-

nyt kuin edellinen, kenties kuitenkin hiukan yleisempi. Siihen

sopii muuten se. mitä edellisestä on sanottu; p3?ydystelevänä

tapaa tämän lajin ehkä vielä useammin kuin edellisen kaukana

vesistä. Toukkia ölen tavannut myöskin meressä. Laji oli

v. 1907 edellistä hiukan myöhäisempi, ensimäisen yksilön näin

kesäk. 18 p., lentoaika näytti kestävän yhtä kauan kuin edellisen.

A. pulchellum van der Lind. Tämä laji on alueella har-
vinainen, kesällä 1907 huomasin sitä ainoastaan Gloet'in ran-
nalla muutamia kertoja kesäk. 24 ja heinäk. 22 p. välisenä
aikana. Kesällä 1908 sain lisäksi 1 ef Långskär'in Phragmitcs-
lammikon luota.

Kaikkiaan on siis Tvärminnen seuduilla satunnaisina tai
vakituisesti asustavina huomattu seuraavat 27 lajia:

Libellula quadrimaculata L. Leucorrhinia rubigunda L.
Orthetrum cancellatum L. „ dubia van der

Leucorrhinia pccioralis Charp. Lind.

Mötet den 5 december 1908. 85

Leucorrhinia albifrons Burm. Aeschna coerulea Ström (= bo-

„ caudalis Charp. realis Zett.).

Sympetrum flaveolum L. Gälepteryx virgo L.

„ vulgatum L. „ splendens Harris.

„ scoticum Donow. Lestes nympha Selys.

Cordulia aenea L. „ spöns a Hansem.

metallica van der Lind. Agrion najas Hansem.

„ arctica Zett. ,, elegans van der Lind.

„ flavomaculata van der „ armatum Heyer.

Lind. „ hastulatum Charp.

Aeschna jnncea L. „ cyathigerum Charp.

„ grandis L. ,, pidchellum van der

Lind.

Kaikkiaan on Suomessa niukkojen kirjallisuustietojen
(Hisinger, Bidrag till kännedomen om Finlands Libellulider,
Notiser Pro Fauna & Flora Fennica 5—6 (Ny serie 2—3) hft.
3, s. 109) ja yliopiston kokoelmain mukaan tavattu 40 odo-
natilajia. Alueen pienuuteen katsoen on siis Tvärminnen odo-
natieläimistöä pidettävä sangen rikkaana. Puuttuvista lajeista
övat mimtamia harvinaisunksia lukuunottamatta useimmat tyy-
pillisesti juoksevien vesien varsilla asustavia, joten on luon-
nollista, ettei niitä ainakaan vakituisesti alueella tavata.

Mötet den 5 december 1908.

Till inhemska medlemmar invaldes herrar Nikolai Hirsch-
mann (föreslagen af docent K. M. Levander) och K. R. Ce-
derhvarf (föreslagen af professor J. Sahlberg).

Enligt af skattmästaren afgif v en kassarapport utvisade
Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 6,251:63.

86 Wegdius. — Scelan. - Välikangas. 5. XII. 1908,

Student A. Wegelius förevisade den för finska floran
nya rostsvampen Coleosporium Pulsatillae Strauss., som han
funnit sommaren 1908 på blad af Pulsatilla paténs (L.) Mill. i
Hattula socken.

Professor T k. Sällan förevisade exemplar af Anthyllis
vulneraria L., hvilken sistlidne sommar (1908) blifvit funnen af
ingeniör J. K au s ti nen och honom på en större holme i Sai-
men ej långt från Willmanstrand, benämnd Kattelussaari, där
den förekom talrikt på Peihäniemi udde långt aflägse från
människoboningar. Fyndet är af intresse, emedan denna växt
icke förut observerats i provinsen södra Savolaks.

Vidare förevisade föredragaren exemplar af hybriden Al-
uns ghitinosa X incana, hvaraf han äfvenledes sistlidne som-
mar påträffade ett ensamt träd, växande tillsammans med A.
(jlntinosa och A. incana. Trädet, som bar talrika både äldre
och yngre kottar samt ämnen till han- och honhängen, växte
vid Kärnäkoski i Savitaipale nära en spårväg, som leder frän
Saimen till Kuolimojärvi.

Ylioppilas II mar i Välikangas lausui:

„Lähemmin tarkastaessani kesällä 1907 Tvärminnen zoo-
logisen aseman seuduilla kokoomiani merileviä, kävi selville,
etta niiden joukossa oli Suomelle uusi ruskolevä, Castagnea
virescens (Carm.) Thur. (= Eudesme virescens J. Ag. = Me-
siKjloeia Zosterae Aresch.). Gobi tosin teoksessaan „DieBraun-
tange des Finnischen Meerbusens" mainitsee muistutuksena,
etta mainittn laji olisi suullisen tiedon mukaan nähty Suur-
saarella, epifyyttinä Chorda filum'i\\a, matta mainitulla saarella
käydessään Gobi ei tavannut siellä kumpaakaau levää. Lä-
himmät löytöpaikat övat siten Suomenlahden etelärannikko, —
Gobin mukaan se siellä esiintyy Viron rannikolla ainakin Rää-
velin lahteen ja Eogerwiek'iin saakka, — sekä Kjellman'in
(Handbok i Skandinaviens Hafsalgflora, I Fucoideae) mukaan
Tukholman saaristo.

Ottamani kappaleet övat Långskär'in saaren rannoilta,
noin 0,5 — 1 m syvj-ydestä, missa ne kasvoivat kivillä ja kalliosei-
nillä hajallaan Dictyosipthon foeniculaceus- ja Dictyosiphon Chor-
ilaria-levien seassa."

5. XII. 1908. Luther. — Suomalainen. 87

A lektor K. J. V. Unonii vägnar förevisade docent A.
Luther vingarna af ett exemplar af Acherontia atropos L., som
i början af september 1908 å fyrskeppet vid Äransgrund i
Finska viken tillvaratagits af lotsen K. F. An man. Fynd-
orten var enligt föredragaren så till vida af ett visst intresse,
som den i någon mån kunde anses tala för den bland lepi-
dopterologer rådande åsikten, att de hos oss förekommande
exemplaren af dödsskallefjärilen i regelnej vore kläckta inom
landet, utan härstammade från Syd-Sverige, Central-Europa,
mellersta Eyssland eller från ännu längre söderut belägna
trakter. x)

Ylioppilas E. AV. Suomalainen esitti

Kaksi eläintieteellistä tiedonantoa.

1. Leveän heisimadon (Dibothrwcephalus låtits L.) toukkia
(plerocercoideja) Kallaveden muikuissa (Coregonvs albula L.).
— Viime marraskuun alkupäivinä huomasin Kuopion kauppa-
torilta ostetuissa muikuissa runsaasti leveän heisimadon toukkia.
Useimmissa tapauksissa ne olivat kalojen suolessa, muutamassa
vatsaontelon seinässä ja uimarakon kupeilla. En voinut saada
tarkempaa selvää, mista seuduin kysymyksessä olevat muikut
olivat pyydystetyt, mutta varmaa on, etta ne olivat Kallave-
destä; tähän aikaan vuodesta ei nim. tuoda Kuopioon muualta
muikkuja, kuten myöhemmin talvella (Keiteleeltä).

Pari päivää myöhemmin tutkin muikkuja, joita oli saatu
Lehtoniemen seuduilta, kaupungin eteläpuolelta. Tässä jou-
kossa tapasin tåas toukkia, vaikkei niitä näyttänyt olevan niin
runsaasti kuin edellisessä joukossa.

Eräässä Pohjois-Kallavedestä otetussa näytteessä ei touk-
kia ollut yhtään, eikä myöskään eräästä toisesta, Juurusvedestä
saadusta muikkujoukosta niitä löytynyt.

') Att arten likväl någon gång kan genomgå sin förvandling äfven i
Finland ai kändt. Jämf. E n z i o Reuter, Oin ett fynd af dödsskallefjäriln
(Acherontia atropos L.), Medd. af Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. H. 21, 1895, p.
69—70, 135. Vid förefintligheten af denna notis hade prof. O. M. Reuter
vänligheten att fästa min uppmärksamhet. (L u t h e r).

88 Suomalahien — Federley. 5. XII. 1908.

Näyttää siltä, etta toukkain leviäminen olisi hyvinkin
rajoitettu ja toiseksi, etta heisimadon toukka muikuissa olisi
verrattain uusi tauti. Aulis Westerlund, joka 1897 tutki
Kallaveden kaloja, ei sitä muikuista tavannut. Hauella, kiis-
killä, siialla ja järvilohella tiedän niitä ennestään Kallavedestä

tavatun.

2. Englantilainen kirjekyyhkynen eksynyt Suomeen. —
Syyskuun alkupäivinä v. 1908 ammuttiin Pielavedellä (Sb)
kyyhkynen, jonka siipi ja jalka olivat merkityt. Siivessä oli
leima „Ashford & Dis t ri et. Fly ing Club, E. J. Browne
se c." sekä N:o ,,2 7 2". Jalassa olevassa aluminiumirenkaassa
„EPT 1905 9219." Hra Brownen hyväntahtoisen tiedon-
annon mukaan on mainittu kyyhkynen ottanut osaa erääseen
kilpailuun 6, VII, 1908 Marennes'ista (Ranska) Englantiin,mutta
eksynyt matkälla myrskyssä useiden muiden kyyhkysten kera.

Doktor Harry Federley omnämnde ett förmodadt
Fynd af Filaria obturans Prenant.

Under slutet af oktober månad detta år råkade jag vid
dissektion af en gädda, uppköpt på Salutorget i Helsingfors,
påträffa en nematod, som befann sig inne uti det främsta pa-
ret gälarterer. Då ifrågavarande nematod var af rätt ansenlig
storlek, var den för det knappa utrymmets skull tvungen att
så godt som utfylla såväl den högra som den vänstra arteria
branchialis af det cirka 40 — 50 cm långa värddjuret.

Medan jag i och för konservering af djuret hopblandade
en formollösning, lade jag detsamma i ett kärl med vatten,
där det emellertid så godt som omedelbart sprack och sålunda
skänkte frihet åt otaliga larver, hvilka, betraktade uti mik-
roskop, visade sig besitta en synnerligen liflig rörelseförmåga.

I och för infektionsförsök öfverfördes larverna följande
dag uti ett kärl. där såväl daphnider som copepoder funnos
i riklig mängd. Då dessa crustaceer, hvilka användts endast
såsom demonstrationsmaterial, emellertid redan under någon
tid lefvat under rätt vidriga förhållanden, afledo daphniderna

5. XII. 1808. Federley. — Sundvik 89

inom kort, och af cle öfverlefvande copepoderna, af hvilka ett
10-tal undersöktes, visade sig ingen vara infekterad.

Enligt O. von Linstow, Compendium der Helmintho-
logie, Nachtrag, p. 95, förekommer såsom parasit i arterise
branchiales hos Esox lucius L. Filaria obturans Prenant, be-
skrifven afBlanchard i hans arbete Hematozoaires. Då det-
samma icke finnes att tillgå i Helsingfors, har jag icke kunnat
med säkerhet bestämma arten, men synes det mig emellertid
mycket sannolikt, att den af mig tillvaratagna nematoden! till-
hör denna art.

Ehuru determinationen af ifrågavarande nematod, som
jämte larver förvaras å Zoologiska museet, är m}'cket osäker,
har det dock synts mig skäl att här omnämna fyndet, då ju
som kändt våra fiskparasiter äro rätt väl undersökta och nämnda
art ännu ej är anförd från vårt faunaområde.

Professor Ernst Ed v. Sundviik lämnade följande med-
delande om

Fosforsyra i frukterna hos Arctostaphylus uva ursi.

Under senaste sommar tog jag i augusti till vara en del
muskelmagar af orre och tjäder. Det väckte genast min upp-
märksamhet, då jag fann i desamma ett otal fruktkärnor af ett
för mig obekant siag. Af kärnorna kunde nämligen icke slutas
till deras härstamning.

Då jag ett par år tidigare undersökte frukterna af Arc-
tostaphylus uva ursi, antog jag det mjöliga innehållet möjligen
bestå af stärkelse, på grund af dess iriserande utseende i på-
fallande ljus. Nu samlade jag för förnyad undersökning några
liter af frukterna. Det visade sig, att det som jag vid ytligt
betraktande genom lupp trott vara stärkelse, i själfva verket
bestod af vid hvarandra löst fogade runda eller ovala celler med
glänsande yta, emellan hvilka celler stenfruktens kärnor, 5 till
antalet, lågo inbäddade.

Genom att krossa frukternas skal och utskaka innehållet
med vatten samt låta massau gå genom fint såll kunde man

90 Sundvik. — Frey. 5. XII. 1908.

fullständigt skilja cellerna från kärnor och skal. Vid torkning af
cellerna blef massan hård, svårpulveriserbar och af brun färg.

En analys visade, att massan innehöll fosforsyra i mängd,
icke i fri form. utan åtminstone till största delen i organisk
ägghviteförening. Två analyser gåfvo i medeltal 0,2 % ?2 05,
sålunda en synnerligt stor mängd fosfor.

Men äfven en annan upptäckt gjordes. De kärnor, som
jag funnit i fågelmagarna, voro i själfva verket kärnor af denna
växt. De föraktade och af oss förbisedda frukterna utgöra
sålunda en sannolikt viktig beståndsdel i åtminstone våra höns-
fåglars föda, i det de lämna åt dessa den viktiga fosforsyran
och därjämte kväfvenäring.

En annan sak blir väl svår att förklara: Huru kunna
dessa växter från den vanligen blott af sand bestående mar-
ken samla en sådan mängd fosforsyra? Att rötterna tränga
tämligen djupt är väl bekant, men sanden anses ju i allmän-
het vara synnerligen fosforfattig.

Jag har velat anföra denna för såväl djur- som växtfy-
siologin viktiga omständighet.

Student R. Frey lämnade följande meddelande:

Finlands Sarcophaga- och Onesia-arter,
bestämda af J. Villeneuve.

Likasom jag tidigare publicerat en förteckning öfver en
del anmärkningsvärda anthomyider (Medd. Soc. Fauna Fl.
Fenn. 34, 1908, sid. 117—122), vill jag i det följande gifva en
sammanställning af våra Sarcophaga- och Onesia-arters utbred-
ning, sådan den framgår af mig tillgängligt material. Härvid
har jag begagnat mig af det i våra zoologiska samlingar före-
fintliga Sarcophaga- och (Mesm-materialet såväl som af min
pgen samling. Detta material har under åren 19Q2 (Universi-
tetets samling) och 1908 (min egen samling) blifvit bearbetadt
af doktor J. Villeneuve i Rambouillet.
Genus Sarcophaga Meig.

1. S. carnaria L. — .47: Moberg; Jomala o. Lemland,
Forsius; Sund, Saltvik, Finnström, Geta, Hammarland o. Lem-

5. XII. 1908. Frej/, Finlands Sarcophaga- och Onesia-arter. 91

land, Frey. Ab: Eriksberg, Åbo o. Uskela, Bonsdorff; Kak-
karais, P ippingsköld; Pargas, Ingelius; Abo, Frey. A;:
Nyland, Mäklin; Tenala, Mak lin; Helsinge, Frey. Ka: Vi-
borg, Pipping. Ta: Tammerfors, Woldstedt; Sääksmäki.
Messuby, Kangasala o. Pälkäne, Frey. Sa: Taipalsaari, Mäk-
lin; Kuopio, Lundström. 01: Petrosawodsk, Gli n t Ii er.

2. 8. albiceps Meig. — Kh: Ilomants, Woldstedt.

3. S. vicina Villen. — Ta: Messuby o. Kangasala, Frey.

4. 8. striata Meig. — Al: Sand o. Saltvik, Frey. Ab:
Åbo o. Eriksberg, Bonsdorff. Ta: Messuby, Frey. Kb:
Polvijärvi, "Woldstedt.

5. 8. melanura Meig. Ta: Messuby, Frey. Sa: Tai-
palsaari, Mäklin; Nyslott, Gahmberg. Sb : Kuopio, Pal-
men. Kb: Eno, Woldstedt. Om: Gamla Karleby, Hell-
ström.

6. 8. sinuata Meig. — Al: Sund, Frey.

7. S. clathrata Meig. — Ka: Viborg, Pipping. Kl:
Kexholm, J. Sahlberg. Sb. Tuovilanlaks, Lundström; Nil-
siä, Palmen. Kb: Kontiolaks, Grönvik o. Woldstedt;
Ilomants o. Eno, W o 1 d s t e d t.

8. S. tuberosa Pand. — Kb: Eno, G rön vi k.

9. S. aratrix Pand. — Al: Saltvik, Frey.

10. S. rostrata Pand. — Al: Jomala, Frey.

11. 8. crassimargo Pand. — Al: Hammarland o. Jomala.
Frey. Ta: Messuby, Kangasala o. Teisko, Frey.

12. S. dissimilis Meig. — Al: Hammarland o. Lemland,
Frey. Ta: Kangasala, Frey.

lo. 8. craentata Meig. — Al: Palmen. 8b: Tuovilan-
laks, Palmen. Kb: Pielis, AVoldstedt,

14. S. cruenta Pand. — Ta: Teisko, Frey. — Var. fre-
nata Pand. ^z Geta, Frey.

15. S. haemorrhoa Meig. — Al: Palmen. Kb: Polvi-
järvi, Wold stedt.

16. S. erythrura Meig. — Ab: Runsala, Bonsdorff-
N: Helsingfors, Palmen. Ta: Messuby, Frey.

17. S. haematodes Meig. Al: Finnström, Frey. Ab :
Åbo o. Uskela, Bonsdorff. N: Nyland, Tengström. Ka:
Viborg, Pipping. Ik: Mohla, J. Sahlberg. Kl: Kexholm,

92 Fréy, Finlands Sarcophaga- och Onesia-arter. ö. XII. 1908.

Tengström. 01: Petrosawodsk, Giinther. Ta: Birkkala,
Messuby o. Kangasala, Frey. Sb: Tuovilanlaks o. Leppävirta,
Lundström. K b : Polvijärvi, Grönvik. Lkem: Kittilä,
Silén.

18. S. affvnis Meig. — Ka: Viborg, Pipping.

19. S. (Angiometopa) ruralis Fall. — ■ Al: Finnström,
Frey.

Genus Onesia Rob. -Des v.

1. O. vespillo Fall. (= sepulchralis Meig.) — Al: Sund
o. Finnström, Frey. Ab : Uskela, Bonsdorff; Lemo, Inge-
lius. N: Sjundeå, Mäklin; Helsinge, Frey. Ka: Viborg,
Pipping. Ik: Rautus, J. Sahlberg. St: Yläne. J. Sahl-
berg. Ta: Sääksmäki, Birkkala, Messuby, Kangasala o. Teisko,
Frey. Sb: Nilsiä, P alm én; Tuovilanlaks o. Leppävirta, Lund-
ström; Libelits, Woldstedt. Kb: Eno, Woldstedt; Pielis
o. Kontiolaks, Grön vik.

'1. O. biseta Villen. in litt. — Al: Sund o. Hammarland,
Frey. Ta: Sääksmäki (allmän), Frey.

3. O. genarum Zett. — L: „Lapponia". Palmen.

4. O. polita Mik (?) — Al: Finnström, Frey. Ta: Mes-
suby, Frey. Denna sistnämnda art är af mig städse anträf-
fad på sandiga lokaler, såsom i större sandgropar, där den sit-
ter på stenar o. d.

Vidare meddelade herr R. Frey om förekomsten af Mo-
rellia simplex Lw. i Finland, h vilken för landet nya dipter
anträffats af föredragaren i Saltvik på Åland samt i Sääksmäki,
Hattula, Birkkala och Kangasala i Tavastland. Dessa exem-
plar ha bestämts af doktor J. V il 1 ene u ve. Denna nya
art utgör vår fjärde Morellia-art; de tidigare hos oss iakttagna
arterna äro M. hortorum Fall. och M. curvipes Macq. (= ae-
nescens Rob.-Desv.) (Bonsdorff, Finl. Dipt. II, sid. 157) samt
M. podagrica Lw. (Frey, Medd. Soc. pro Fauna et. Fl Fenn.
34, sid. 120.).

5. XII. 1908. Poppius, Beiträge zur Hemipteren-Fauna Nord-Russlands. 93

Amanuens B. Poppius inlämnade till publikation:
Beiträg-e zup Hemipteren-Fauna Nord-Russlands.

Während meiner Reise nach Kanin im Jahre 1903 war
meine Aufmerksamkeit auch auf die Hemipteren-Fauna des
durchreisten Gebietes gerichtet. Die von dort mitgebrachten
Arten sind nicht viele. im Ganzen 56. Da jedoch fast nichts
aus jenen Gegenden in dieser Hinsicht bekannt ist, halte ich es
fur zweckmässig, die gewonnenen Resultate zu veröffentlichen.
Die meisten der aufgefuhrten Formen wurden im Waldgebiete
an den Poststationen zwischen Pinega und Mezen gesammelt.
Auf der Halbinsel Kanin dagegen war die Hemipteren-Fauna
äusserst arm, und von hier wurden nur folgende 10 Arten
mitgebracht: Acanthia borealis Stål, A. pilosa Fall., Euryopicoris
nitidus Mey., Deliocephaliis striatus L., D. limhatellus Zett.,
Cicadula 6-notata Fall., Delphax alpina J. Sahlb., Stiroma
moesia Boh., Psylla palméni Reut. und Orthezia cataphracta
Olafs., welche alle auch in den nördlichsten Teilen von Fen-
noscandia gefunden worden sind, und die also auch auf Kanin
zu erwarten waren. Bemerkenswert ist der vollkommene Man-
gel an Wasser-Hemipteren.

Heteroptera.
Pentatomidse.

Sehirus biguttatus L. Tschublaschkoje, 20. VIII. selten.
— Zicrona ccerulea L. Tschublaschkoje, 21. VIII.
Berytidse.

Berytus minor H. Sch. f. braehyptera. Bei Kolodljewoj,
22. vin.

Lygseiåse.

Trapezonotus arenarius L. Kokornoje, 24. VIII. — ■ Ere-
mecoris erraticus Fabr. Salasnoje, 18. VIII.
AradidaB.

Aradus pictus Bär. Einige Exemplare unter der Rinde
von Picea excelsa bei Kokornoje, 24. VIII. — A. betulce L.
Tschublaschkoje, 24. VIII.

'•»4 Poppiw, Beiträge zur Hemipteren-Fauna Nord-Russlands. 5. XIT. L908.

GerridsB.

Oerris odonlogaster Zett. Kolodljewoj, 22. VIII. — O.
aspera Fieb. In. den Umgebungen der Stadt Mezen, 13. VI.
Veliidae.

Microvelia schneideri Scholtz. f. brachyptera. Bei Kolod-
ljewoj. 22. VIII.

Nabiidae.

Reduviolus (Dolichonabis) limbatus Dahlb. Tschublasch-
koje, 20. VIII. — R. (s. str.) inseriptus Kirby. Einige Exem-
plare bei Tschublaschkoje, 21. VIII.
AcanthiidsB.

Acanthia borealis Stål. In den nördlichen Teilen der Halb-
insel Kanin, nicht selten auf feuchteren Stellen: Ribnaja,
24. VII; Mikulkin, 30. VII. — A. pilosa Fall. Einzeln an der
Westkuste von Kanin: LukofFka. 2. VII, Kija, 4. VII.
A. ortochila Fieb. Kokornoje, 24. VIII. — .4. fucicola J. Sahlb.
Mehrere Exemplare bei Kokornoje, 24. VIII. — .4. saltatoria L
Umgebungen von Mezen, IG. VIII. — -4. pallipes Fabr. Ko-
kornoje, 24. VIII; Umgebungen von Mezen, 13. VI.
Anthocoridae.

Anthocoris nemorum L. Kolodljewoj, 22. VIII; Tschu-
blaschkoje, 21. VIII.
Capsidse.

Chlamydatus pulicarius Fall. Tschublaschkoje, 20. VIII. —
Plagio gnathus arbustorum Fall. Tschublaschkoje, 21. VIII. —
Psallus cethiops Zett. Myss Tolstoj auf Betula nana, 13. VIII.

— Meeomma ambulans Fall. Tschublaschkoje, 21. VIII. —
Euryopicoris nitidus Mey. Kolodljewoj, 22. VIII; auf vege-
tationsreichen Tundraböschungeu bei Bugranitza, 11. VIII. —
Poeciloscytvs unifasciatus Fabr. var. Tschublaschkoje, 21. VIII.

— Lggns pabulinus L. Kolodljewoj, 22. VIII; Myss Tolstoj,
13. VIII. — Lygus campesiris L. Tsehublaschkoje, 20. VIII.

— Calocoris fulvomaculatus Deg. Kokornoje, 24. VIII; Tschu-
blaschkoje, 21. VIII. — Stenodema holsatum Fabr. Tschu-
blaschkoje, 20. VIII; Myss Tolstoj, 13. VIII.

Corixidae.
Corixa prwusta Fieb. v. socia Dougl. et Se. Kolodljewoj,
22. VIII; Kokornoje, 24. VIII; Umgebungen von Mezen, 13. VI.

5. XII. 1908. 1'oppiiis. Beiträge zur Hemipteren-Fauna Nord-Russlands 95

Homoptera.

Cercopidee.
Philcenus spumaria L. et varr. leucophthalma L., lateralis L.
Zahlreich bei Tschublasohkoje, 20. AIII, gefunden. — Ph. II-
neatus L. Salasuoje, 19. VIII.

Jassidae.
Bathysmatop korus reuteri J. Sahlb. Auf Betitla nana
bei Myss Tolstoj, 13. VIII, und bei Kolodljewoj, 22. VIII.
Bythoscopus rufusculus Fieb. Kolodljewoj, 22. VIII. — Dello-
eephalus ocellaris Fall. Tschublaschkoje, 21. VIII; Myss Tolstoj,
13. VIII. — I), distingitendus Flor. Kolodljewoj. 22. VIII;
Myss Tolstoj. 13. VIII. — D. striatus L. Zahlreich auf Elymus
auf den Dunen bei Ludowoty Noss, 11. VIII. — D. limbatel-
lus Zett. Zusammen mit der vorigeu Art bei Ludowaty Noss.
selten. — Athysanus f/risescens Zett, Tschublaschkoje, 21. VIII:
Salasnoje, 18. VIII. — A. sordidus Zett. Kolodljewoj, 22. VIII.

— A. pollens Zett, Salasnoje, 18. VIII. — Thamnotettix ena u-
tata Panz. Tschublaschkoje, 21. VIII. — Limnotettix quadri-
notata Fabr. Tschublaschkoje 20. VIII; Salosnoje, 19. VIII;
Myss Tolstoj, 13. VIII. — L. nigricornis J. Sahlb. Mehrere
Exemplare bei Tschublaschkoje, 21. VIII. — L. scriptifrons J.
Sahlb. Drei Exemplare bei Tschublaschkoje. 21. VIII. — Ciea-
dula 6-notata Fall. Nord-Kanin bei Krinka, 7. VIII. — C. 1-notata
Fall. Tschublaschkoje, 21. VIII. — Empoasca smaragdula Fall.
Tschublaschkoje, 21. VIII. — Eupteryx notata Curt. Kolodlje-
woj, 22. VIII. — E. atropunctata Goeze. Kolodljewoj, 22.
VIII. — Typhlocyha rosm L. Myss Tolstoj, 13. VIII.

Fulgoridas.
Delphax alpina J. Sahlb. Nord-Kanin bei Madoha, 16. VII.

— Stiroma maesta Bon. Myss Tolstoj, 17. VI; Krinka, 7. VIII .

Phytophthires.
Psyllidse.
Psylla betula L. v. nance Reut. i. 1. Salosnoje, 19. VIII.

— Ps. ledi Flor. Salasnoje, 19. VIII; Myss Tolstoj, 13. VIII.

— Ps. palméni Reut. Auf Salix bei Ness, 18. VI; Tschiska,
20. VI; Madoha, 1(J. VII.

Coccidae.
Orthezia cataphraeta Olafs. Ness, 18. VI.

96 Poppius, Zur Kenntnisdcr Staphyliniden-Gattung Micralymnia, 5. XII. 1908.

Vidare inlämnade amanuens B. Poppius till publikation:
Zur Kenntnis der Staphyliniden-Gattung Micralymnia Westw.

Vor einiger Zeit erhielt ich von Herrn Mag. scient. W.
Lundbeck in Kopenhagen einige Exemplare der fur Grön-
land angegebenen, von ihm selbst dort gesammelten Micra-
lymnia brevilingue Schiödte. Miindlich teilte Herr Lundbeck
mir mit, dass nach seiner Ansicht diese Art vielleicht nicht
von M. marimim Stroem. verschieden sei. Diese seine Auffas-
sung ist z. T. auch richtig, denn unter denan demselben Fund-
ort gesammelten Exemplaren von der Stidwest-Kiiste Grönlands
befinden sich zwei gut unterschiedbare Arten, die eine M. ma-
rinum Stroem., die friiher fur Grönland nicht aufgefiihrt wor-
den ist, die andere die o ben erwähnte Schiödte'sche Art. Die-
ser Umstand hat mich veranlasst, diese Art mit den beiden
paläarktischen, M. marinum und M. dicksoni Mäkl., die letztere
nur von den sibirischen Eismeerkusten bekannt, hier aber weit
verbreitet, zu vergleichen. Eine dritte Art, M. brevicolle Motsch.,
die in Ost-Sibirien vorkommt, sowie auch eine von Leconte
von den Vereinigten Staaten Nordamerikas sind mir unbekannt
geblieben.

M. brevilingue ist am nächsten mit M. dicksoni verwandt.
Beide sind leicht von M. marinum zu unterscheiden. — Artbe-
stimmungsschliissel :

A. Körper matt. Die Beine dunkel gefärbt. Die Fliigel-
decken bedeutend kiirzer als der Halsschild. Die Fiihlerglieder
gestreckter. Long. 2,5 — 3 mm. M. marinum Stroem.

B. Körper glänzend. Die Beine braun — braungelb. Die
Fliigeldecken kaum kiirzer als der Halsschild. Die Fiihler-
glieder kiirzer, die letzteren stark quer.

a. Der Körper nach hinten stark erweitert wie bei mari-
num. Die Fliigeldecken nach hinten bedeutend erweitert. Die
Fiihler gegen die Spitze ziemlich stark verdickt. Die Beine
heller. Long. 2.5 mm. M. brevilingue Schiödte.

b. Der Körper und die Fliigeldecken nach hinten nur
schwach erweitert. Die Fiihler gegen die Spitze weniger ver-

5. XII. 1908. Poppius. Zur Kenntnis der Staphyliniden-Gattung Micralyrama. 97

dickt mit weniger queren Gliedern. Die Beine dunkler. Long.
2.3 — 2.5 mm. M. dieksoni Mäkl.

Folgende Unterschiede der beiden letzterea, einander
sehr nahe verwandten Arten sind ausserdem zu erwähnen. Bei
dieksoni ist der Halsschild etwas kiirzer and gedrungener mit
mehr abgerundeten Seiten. Die Fliigeldecken sind etwas kräf-
tiger punktiert und die Schulterecken sind weniger abgerundet.
Der Hinterkörper ist oben weitläufiger chagriniert und da-
durch mehr glänzend. Die Fiihler sind gestreckter, das zweite
Glied kräftiger.

Die Arten dieser Gattung leben nur in der Nähe der
Meereskiisten, M. marinum nur an den Meeresufern. Uber
ihre Verbreitung sei folgendes mitgeteilt.
M. marinum Stroem.

Kommt ziemlich häufig an den Kusten der Nordsee und
des nördlichen Atlantischen Ozeans vor, siidlich bis Frankreich.
Im Norden seltener längs den norwegischen Kiisten, an der
Eismeerkiiste in Syd-Waranger und auf der Kola-Halbinsel,
wo sie bei Jokonga gefunden worden ist. Östlich dringt sie
bis zu den Kusten des Weissen Meeres, von wo ieh neulich
Exemplare von den Solowetski-Inseln (14. VII. 1895, Rimski-
Korsakoff! in Mus. P:burg) gesehen habe. Island bei Reykja-
wik. Grönland; ihre Verbreitung daselbst ist mir aber nieht näher
bekannt. M. brevilingue wird von zahlreichen Orten an der
AVestkuste angefiihrt, nördlich bis 70 °, und da diese Art mit ma-
rinum verwechselt worden ist, hat wahrsoheinlich die letztere
hier eine weitere Verbreitung. Die Exemplare, die ich von
Grönland gesehen habe, stammen alle von Neriak, 28. VII.
1889 (Lundbeck!).

Diese Art lebt ganz am Meeresufer, meistens im Gebiete
der Ebbe, wo sie zur Flutzeit unter Wasser gesetzt wird.
Lebt auch unter Seetang u. s. w. Sie ist eine arktisch-boreale,
atlantische Art, die betreffs der Verbreitung ganz mit Nebria
gyllenhali var. balbii Bon. und Otiorrhynchus arcticus O. Fabr.
ubereinstimmt.

M. brevilingue Schiödte.

Diese Art ist bis jetzt nur von Grönland bekannt, wo sie
längs der Westkuste nicht seiten ist und hier wenigstens bis

98 Pojypkis, Zur Kenntnis der Staplryliniden-Gattung Micralymma. 5. XII. 1908.

70 ° n. Br. vordringt. Betreffs ihres Vorkommens erwähnt
Schiödte, dass sie bei Kikertarsoeitsiak in grosser Anzahl
unter Moos auf grönländischen Gräbern gefunden worden ist,
und Lundbeck sagt, dass sie teils unter Steinen, Algen u. a.
im Gebiete der Ebbe, teils unter Moos vorkommt. Vielleicht
bezieht sich die erstere Angabe auf M. marinum, die letztere
auf M. brevilingue.

M. dichsoni Mäkl.

Ist eine ausgeprägt hocharktische Art, die nur an den
Kusten des sibirischen Eismeeres lebt, hier aber besonders in
den östlicheren Teilen nicht selten ist. Ihr westlichster Fund-
ort ist im untersten Jenissej-Gebiete gelegen, wo die Art bei
Jefremoff-Kamen gefunden ist. Die anderen mir bekannten
Fundorte sind von AV nach E die folgenden: Taimyr-Halbin-
sel : Dickson's Hafen, Taimyr-Insel, an der Pjasina-Mundung,
Kap Tscheljuskin. Insel Preobraschenje im Chatanga-Busen.
Die Lena-Miindung bei Bulkur und Tit-ary. Prijansky Tundra
zwischen den Fliissen Lena und Jana. Neusibirische Inseln:
Kotjelnyj, Neusibirien, Faddejeffski. Tschuktschen-Halbinsel,
häufig bei Kap Jakan, Irkajpij, Jinretlen, Idlidlja, S:t Law-
rence Bai bei Nunamo.

Die Art lebt unter Moos auf den Tundren der Eismeer-
kiiste und scheint in dieser Hinsicht mit brevilingue iibereinzu-
stimmen. Sie ist wohl der Käfer, der in Nord-Sibirien am
weitesten gegen Norden vordringt.

Literatur-iibersicht.
Ganglbauer, L. Die Käfer Mittel-Europas, II.
Jacobson, G. Insecta Nowaja-Semljensia. — 3an. Hmii. Alva;;. HayKt

no cj)H3.-MaT. OTÄ- T. VII, 1898.
Lundbeck, W. Entomologiske Undersogelser i West-Gronland 1889

og 1890. — Medd. om Grenl. VII, 1893.
— „ — Coleoptera Groenlandica. — ■ Vid. Medd. Nat. For. Kjobenh., 1896.
Mäkl in, F. W. Diagnoser öfver några nya siberiska insektarter. —

Öfv. Finsk. Vet. Soc. Förh. XIX, 1876—77.
— .. - Coleoptera insamlade under den Nordenskiöld'ska Expeditionen

1875 på några öar vid Norges nordvest-kust, på Novaja Semlja

och ön Waigatsch samt vid Jenissej i Sibirien. — Kngl. Sv.

Vet. Ak. Handl. Bd. 18, N:o 4, 1881.
Poppius, B. Kola-Halföns och Enare Lappmarks Coleoptera. —

Festschr. f. Palmen, N:o 12, 1905.

5. XII. 1908. Poppius. — Colliii. 99

Poppius, B. Beiträge zur Kenntnis der Coleopteren-Fauna des äus-
sersten Nordens von Sibirien. — Mém. Aead. Sciene. S:t P:bourg
XIV, N:o 1, 1909.

— — Beiträge zur Kenntnis der Coleopteren-Fauna des Lena-Thales
in Ost-Sibirien IV. — Öfv. Finsk. Vet. Soc. Förli. LI, A.,
N:o 4, 1909.

Sahlberg, J. Bidrag till kännedomen om Tschuktscher-halföns in-
sektfauna. — Vega-Exp. Vet. Iaktt. Bd. IV, 1867.

— .. — Staphylinida? in Novaja Semlja a G. Jacobson et in insulis
Novo-Sibiricis a D:r A. Bunge et Bar. Ed. Toll collectae. -
Ann. Mus. Zool. S:t P:bourg II, 1897.

Schiödte. Udsigt över Grönlands Land-, Ferskvands- og Strand-
breds-Arthropoder, in Rink, Grönland geografisk og statistisk
beskrevet. Kjobenhavn 1857.

— ., — Ubersicht der Land-, Siisswasser- und Ufer-Arthropoden Grön-
lands. — Aus dem Dänischen ubersetzt von A. v. Etzel. —
Berl. Ent. Zeit. III, 1859.

Staudinger, 0. Reise nach Island zu entomologischen Zwecken
unternommen. — Stett. Ent. Zeit. XVIII, 1857.

Från filosofiemagister Otto Collin inlämnades till publi-
kation :

Om en egendomlig* form af Ranunculus paucistamineusTausch.
var. [i Drouetii F. Schultz, benämnd f. stagnalis.

Under de tvenne senaste somrarna har min uppmärksam-
het bland annat fästs vid en säregen form af släktet Ranun-
culus L., subgenus Batracliium D. C, som förekommer i Ylinen-
Savijärvi sjö i Hattula socken i södra Tavastland, cirka 18 km
nordväst ifrån Tavastehus. Nämnda JRanunculits-fovm växer i
grundt och stillastående vatten af 25—45 centimeters djup
fläckvis i större eller mindre grupper vid stränderna af nämnda
sjö, såväl på lerbotten som på botten af brunt torfslam, och
ådrager sig uppmärksamheten genom sina små, hvita blommor,
som sticka upp öfver vattenytan, medan hela den öfriga delen
af växten är nedsänkt under densamma. Växten saknar näm-
ligen flytblad. Kronbladen äro små, endast 4,6 — 6,2 mm långa,
omvändt äggrunda, hvita med gul klo samt med obetäckt ho-
nungsgrop, såsom hos alla arter af undersläktet Batracliium.
Ståndarena äro till antalet fåtaliga, nämligen endast 7 — 12. —

100 Collin, R. paucistamineus v. Drouetii f. stagnalis. 5. XII. 1808.

Enär småblommiga former med förminskadt ståndarantal kunna
förekomma äfven hos andra arter af undersläktet Batrachium
och icke ensamt hos R. paucistamineus Tausch., som nästan
alltid har små blommor med ett fåtal ståndare, så torde en
närmare beskrifning af den ofvan omtalade formen från Savi-
järvi försvara sin plats, och det så mycket mer som nämnda
form afviker från den hittills beskrifna formen af Ranunculus
paucistamineus var. (i Drouetii F. Schultz f. fhiviatilis Lindb.
fil. och närmar sig, så att säga, var. y eradicatus Laest. af
sistnämnda art.

Blomfästet är hos den nämnda Ranunculus-formen från
Savijärvi besatt med borstlika fjäll, såsom hos alla arter al
subgenus Batrachium med undantag af R. hederaceus L., hos
hvilken blomfästet är glatt. Dessa borstlika fjäll äro hos den
ofvan citerade Ranunculus-fovmen kraftiga, vid blomfästet
starkt fastsittande och långa, med längden större än blom-
fästets diameter. Därigenom skiljer sig nämnda Ranunculus-
form från R. Baudotii Gren. et Godr., hos hvilken dessa fjäll äro
svaga och korta, kortare än blomfästets diameter. Märket är hos
den ofvan citerade Ranunculus- formen kort och trubbigt, hvari-
genom den än vidare skiljer sig från R. Baudotii, hos hvilken
märket är aflångt och bandformigt samt starkt tillbakaböjdt,
och hvilken arts olika former för det mesta förekomma i salt
vatten eller bräckt hafsvatten i närheten af hafvet. Märkets
papiller däremot äro hos den ofvannämnda Ranunculus- formen
långa. Därigenom skiljer sig denna form såväl från R. Bau-
dotii som från R. circinatus Sibth., hos hvilka båda märkets
papiller äro korta. Ståudarknapparnas längd är hos Ranuncu-
lus-fovmen från Savijärvi betydligt (3 — 4 gånger) större ände-
ras bredd. Därigenom skiljer sig denna form än yttermera
från såväl R. Baudotii som från R. circinatus, hvilka båda ha
korta ståndarknappar med längden föga eller icke öfverskju-
tande bredden. Hvad i öfrigt beträffar ståndarena själfva, så
äro de hos Ranuneiäus-fovmen från Savijärvi uppräta och ej
sådana som hos R. Baudotii, hos hvilken de äro nästan våg-
rätt utstående. Hos Savijärvi-formen äro ståndarena därjämte
betydligt längre än gynoeciet (pistillsamlingen), såsom hos de
flesta arter af subgenus Batrachium med undantag af vissa

5. XII. 1908. Gollin, R. paucistamiueus v. Drouetii f. stagnalis. 101

former af R. Bauäotii och den utländska R. fluitans Lam.
(non Gren. & Godr.), hvilken sistnämnda särskildt har ytterst
korta ståndare. Frukterna eller nötterna äro hos den ofvan
nämnda Ranunculus- formen såsom hos alla arter af undersläk-
tet Batrachium snedt omvändt äggformiga med inre kanten
rak och utefter denna hoptryckta, på tvären ojämnt, likasom
vågigt rynkiga samt försedda med ett kort, men tydligt, något
krökt spröt. Hos den nämnda Ranunculus-fovmen äro de där-
jämte tydligt, håriga under alla åldrar eller utvecklingsstadier.
Därigenom skiljer sig denna form från såväl den utländska
R. fluitans Lam. som från R. hederaceus, som dessutom har
endast bredflikiga blad och inga finflikiga sänkblad, och hvil-
ken art inom Skandinavien blifvit anträffad endast i sydligaste
delen af Sverige. Genom nämnda egenskap skiljer den sig
älven yttermera från R. Bauäotii, som alltid har glatta, betyd-
ligt större och liksom uppblåsta frukter, samt jämväl från R. circi-
natus, hos hvilken frukterna visserligen såsom yngre äro något
håriga, men slutligen bli alldeles glatta. Från R. circinatus, hvil-
ken i likhet men Ranunculu s-formen från Savijärvi saknar flyt-
blad och äfven har små blommor med något förminskadt ståndar-
antal, skiljer sig sistnämnda form yttermera genom sänkbladens
beskaffenhet, i det att dessas trenne primärnerver hos R. circinatus
förgrena sig upprepadt dikotomiskt i samma plan, medan primär-
nerverna hos Ranunculus-fovmen från Savijärvi likasom hos alla
öfriga arter af subgenus Batrachium icke ligga i samma, utan
i olika plan, likt armarna hos arm-polyperna, och förgrena sig
äfven i alla förgreningspunkter på ofvannämndt sätt i olika
plan, hvarigenom alla de olika fiikarna af skilda ordningar
bli riktade åt olika håll, hvarjämte de trenne primärnerverna
äro antingen upprepadt 3-greniga med eller utan tendens till
dikotomi i de yttersta förgreningarna eller omväxlande 3-gre-
nigt och dikotomiskt förgrenade. Hos den utländska R. flui-
tans, som norrut går ända till Ost-Preussen, förgrena sig vis-
serligen bladens trenne primärnerver dikotomiskt och förblifva
dikotomiskt förgrenade i alla de därpå följande förgreningarna
likasom hos R. circinatus, men de trenne primärnerverna själfva
ligga icke i samma plan, såsom hos R. circinatus, utan i olika
plan, hvarigenom bladflikarna af olika kategorier icke heller

102 Collin, R. paucistamineus v. Drouetii f. stagnalis. 5.X1I. 1908.

komma att ligga i samma, utan i olika plan, riktade åt olika
håll. Från R. circinatus skiljer sig Ranunculus- formen från
Savijärvi med afseende å sänkbladen äfven däruti, att sänk-
bladens flikar hos växten i leiVande tillstånd äro veka, hvar-
jämte de vid växtens upptagning ur vattnet äro penselformigt
hopfallande, medan de hos R. circinatus äro styfva och för-
blifva vid och efter växtens upptagning ur vattnet fortfarande
och oafbrutet oförändradt styft utbredda i samma plan. Dess-
utom äro sänkbladen hos R. circinatus oskaftade (eller de ne-
dersta mycket kort skaftade) samt ha kortare bladflikar, då de
däremot hos den ofvan nämnda Ranunculus- formen äro tämli-
gen låugskaftade (med undantag af de öfversta, som äro kort-
skaftade) samt alla försedda med mycket långa bladflikar. Af
det ofvan sagda framgår sålunda tydligt, att den nämnda Ra-
nunculus-formen ej kan tillhöra någon af de ofvan omtalade
och till jämförelse upptagna arterna, utan är väl skild från
dessa.

Från R. peltatus Schrank, hos hvilken ståndarknapparna
äro endast cirka 2 gånger längre än breda, skiljer sig den
ofvan omtalade Ranuncidus-formen därigenom, att ståndar-
knapparna hos densamma äro 3 — 4 gånger längre än breda,
d. v. s. såsom hos R. paucistamineus. Hos R. peltatus äro
dessutom nötterna på ryggsidan alltid okantade eller okölade,
då de däremot hos Ramincidus -formen från Savijärvi på rygg-
sidan eller den starkare kullriga och utsvällda sidan af nöten
äro tydligt kantade af en tunn, smal list af bladartad konsistens,
hvilken list bildar liksom en köl, som utefter fruktbladets rygg-
nerv eller midtel-liuje löper ända upp på sprötet, så att sprö-
tet får utseende af att vara plattadt eller hoptryckt från sidorna,
hvilket just synes vara utmärkande för flere former, som höra
till R. paucistcutänei formkrets, men däremot aldrig är fallet med
R. peltatus. Denna ryggköl är på långt när icke alltid lika
tydlig hos alla former af R. piaucistamineus och icke ens all-
tid lika tj^dlig hos alla frukter i samma gynoecium. Hos R.
Baudoiii äfvensom hos R. hederaceus äro nötterna likaledes
kölade, men dessa arter äro allaredan genom en mängd af för
arternas åtskiljande viktigare och mera åtgörande kännetecken
tillräckligt skilda från Ranuncidus-formen från Savijärvi. Hvad

5. XII. 1908. Colliv. R. paucistamineus v. Drouetii f. stagnalis. 103

i öfrigt beträffar nötterna hos formen från Savijärvi, så äro de
bland annat äfven med afseende å storleken mindre än hos
B. peltatus eller i allmänhet så stora som hos B. paucistami-
neus. Från B. peltatus, hos hvilken ståndar-antalet vanligen
är stort, så att det alltid öf verstiger 20, skiljer sig den ofvan
beskrifna Banunculus-iormen därigenom, att ståndarena hos
densamma äro endast 7—12, d. v. s. understiga 20, såsom hos
B. paucistamineus. Från B. peltatus skiljer sig den ofvan-
nämnda Banunculu s-formen vidare genom kronbladens bredd,
form och storlek, i det att kronbladen hos B. peltatus ej alle-
nast äro större, utan äfven relativt bredare eller bredt rundade
med bredden större .än längden, så att de med sidokanterna
något täcka hvarandra, när blomman är fullt utslagen eller
utbredd, medan de hos den ofvannämnda Banunculus-i ormen
äro ej allenast mindre, utan äfven relativt smalare, d. v. s.
omv. äggrunda — smalt omvändt äggrunda, så att de med sido-
kanterna ej ens beröra hvarandra, alldeles såsom hos B. pau-
cistamineus. Sålunda äro kronbladen t, o. m. af den småblom-
miga formen af B. peltatus, som blifvit anträffad pä nere stäl-
len i mellersta Finland, 7 — 12 mm långa och lika breda el-
ler något bredare, då de däremot hos Banunculus-iormen fråu
Savijärvi endast äro 4,5—6,4 mm långa samt 2,6—4,5 mm
breda, hvilka mått falla inom gränserna för dimensionerna på
kronbladen hos B. paucistamineus, som i allmänhet har små
blommor med förminskadt ståndarantal. Från B. peltatus
skiljer sig den ofvan nämnda Banunculus-iormen yttermera ge-
nom spädare växt, kortare stjälk samt därigenom, att sänkbla-
den äro (skaften inberäknade) kortare än stjälkens internodier
med undantag af de öfversta, medan de hos B. peltatus alltid
äro längre än stjälk-internodierna. Af det ofvan sagda fram-
går således, att ifrågavarande Banunculus-iorm från Savijärvi
ej kan tillhöra B. peltatus, inom hvars formkrets visserligen
äfven former förekomma, som sakna flytblad likasom den ofvan
nämnda Banunculus-f 'ormen. Tillika framgår, att den ifråga-
varande Banunculus-iormen endast kan tillhöra B. paucistami-
neus, som är en grundvattenväxt likasom den ifrågavarande
formen. Stjälken är hos formen från Savijärvi såsom hos B.
paucistamineus trubbigt kantig med plana kantsidor samt till

KM Collin, E. paucistamineus v. Drouetii t', stagualis. 5. XII. 1908.

färgen ljusgrön. Vid torkning blir den dock på pressade
exemplar djupt fåradt kantig och något brun. Sänkbladens
bladflikar äro i spetsen försedda med korta, hvita hår, såsom
oftast är fallet hos R. paucistamineus samt stundom äfven hos
R. peltatus. Såsom kändt uppträder R. j^aucistamineus i Skan-
dinavien under 3 olika varieteter, nämligen var. a typicus
Lindb. fil., var. (i Drouetii F. Schultz samt var. y eradicatus
Laest., af hvilka den förstnämnda, var. a typicus, inom Skan-
dinavien blifvit funnen endast i södra och mellersta Sverige
ända till Uppland och Helsingland samt på Åland. Till denna
varietet hänföras, såsom endast af rent tillfälliga betingelser
förorsakade, underordnade former, såväl f. diversifolius Schr&nk
som f. divaricatus Schrank, af hvilka den förra har flytblad,
den senare däremot saknar d\rlika. Återstår att klargöra, till
hvilken af R. paucistaminei verkliga hufvud-varieteter den
ifrågavarande Ranuneulus-iormen hör.

Med var. a typicus Lindb. fil. öfverensstämmer den ofvan-
nämnda Ranuncidus-forraen däruti, att växten i hela sin öfre
del är tämligen starkt och tydligt hårig, i synnerhet å skaft-
slidorna. Hårigheten på blomskaften är dock ringa och består
af glesa, tilltryckta hår. Ifrån denna var. a typicus skiljer sig
nämnda form genom något spädare växt, längre (3,7 — 7 cm
långa) blomskaft samt genom att sänkbladens flikar vid upp-
tagning ur vattnet falla samman till ett pensellikt organ,
som afsmalnar mot spetsen, medan däremot var. a typicus är
af något gröfre växt och endast har 2 — t cm långa blomskaft,
hvarjämte sänkbladens flikar hos denna sistnämnda varietet
äro föga eller icke sammanfallande. Anmärkas bör likväl, att
hos växten från Savijärvi de öfversta sänkbladens flikar äro
något styfvare än de öfriga sänkbladens samt vid upptagning
ur vattnet betydligt trögare falla samman. Hvad i öfrigt
beträffar blomskaften hos växten från Savijärvi, så äro de,
såsom hos alla arter af undersläktet Batrachium, motsatta bla-
den samt, såsom hos de flesta arter af samma undersläkte, upp-
svällda och förtjockade, så att de äro betydligt tjockare än
själfva stjälken. Hos den nämnda formen äro de alltid betyd-
ligt längre än sänkbladen och hos den lefvande växten, medan
den ännu växer i sitt rätta element, alltid raka och lodrätt

5. XII. 1998. Collin, R. paucistamineus v. Drouetii f. stagnalis. LOS

uppstående, i det att de uppbäras af vattnet, så att de för-
blifva i denna lodräta ställning t. o. m. vid fruktmognaden.
Så torde förhållandet vara äfven med andra arter af under-
släktet Batrachium, ehuru i fiororna vanligen uppgifves (Ascher-
sons Flora des Nordostdeutschen Flachlandes icke ens undan-
tagen), att fruktskaften äro båglikt nedböjda. Antagligen inne-
sluta dessa blomskaft eller fruktskaft i sitt inre större eller
mindre luftfyllda rum (Luftlucken), såsom blad- och blomskaf-
ten hos nymphaeaceerna, eftersom de, oaktad t sin vekhet och
slapphet, hållas i denna uppräta ställning i vattnet. Först
efter det växten upptagits ur vattnet, böja sig dessa blomskaft
bågformigt nedåt och kunua sedan svårligen fås att ens med
yttre våld återtaga sin ursprungliga, uppräta ställning, sedan
de en gång fått torka och styfna i luften i sin nedböjda ställ-
ning, hvilken de vid pressning bibehålla, h vadan man af pres-
sade exemplar lätt kan få den föreställningen, att de äro båg-
formigt nedböjda. Själfva stjälken är hos den ofvan beskrifna
Ranuncidus-f or men 25 — 50 cm lång och cirka 2 mm tjock.
Sänkbladens flikar äro tämligen långa, något veka, utstående,
borstlika, vackert och rent gröna, de öfre sänkbladens flikar
ljusare gröna, nästan af samma färg som stjälken. Hos den
lefvande växten antaga de aldrig, icke ens såsom äldre, någon
brun färg, hvilket de däremot hos var. a tyjricus ej så sällan
göra. Först vid torkning antaga sänkbladen hos formen från
Savijärvi en brun färg, efter det deras flikar penselformigt
sammanfallit.

Med var. y eradicatus Laest. {Batrachium confervoides Fr.),
om hvars storväxta former Ranuncidus-tormen från Savijärvi nå-
got påminner, öfverensstämmer densamma genom stjälkens ställ-
ning, genom att stjälken skjuter birötter t. o. m. från de
öfversta bladfästena, genom de penselformigt sammanfallande
bladflikarna och de mot spetsen mera rundtrubbiga nötterna,
hvilka likväl hos Savijärvi-formen afsmalna, om ock obetyd-
ligt, mot sprötets bas, till en spets. Från var. y eradicatus
skiljer sig nämnda form åter genom något längre utdragen
och tjockare stjälk, i det att stjälken hos var. y eradicatus är
endast 5—30 cm lång samt nästan trådfin — hårsmal. Också
är stjälken hos var y eradicatus mera glatt och mera låg-kry-

106 Collin, R. paucistaminens v. Drouetii f. stagnalis. 5. XII. 1908.

pande, under det att den hos formen från Savijärvi upptill är
tydligt hårig och med afseende å riktningen endast nedtill
något krypande, därefter båglikt uppstigande och slutligen i
sin öfversta del snedt vågrät. Från var. y eradicatus skiljer
sig den nämnda formen vidare genom längre skattade sänk-
blad med längre bladflikar, genom längre blomskaft, något
större blommor med något större antal ståndare, genom med
tydligare spröt försedda nötter samt genom blomfästets form,
som är mera aflång och ej så kägellik som hos var. y eradica-
tus. Kronbladen, hvilka hos var. y eradicatus vanligen äro
endast 2,5 — 4 mm långa och vigglika, likväl med afrundad spets
(mera sällan ända till 5 mm långa och då till formen omvändt
äggrunda), äro hos formen från Savijärvi 4,5 — 6,4, stundom
ända till 7 mm långa och 2,6 — 4,5 mm breda samt till formen
smalt — bredt omvändt äggrunda. Ståndarena, som hos var.
y eradicatus till antalet äro 5 — 6, sällan flere, äro hos Savi-
järvi-formen 7 — 12. För öfrigt utmärker sig var. y eradicatus
genom alla delars fullkomliga vekhet och mjukhet, hvilket
icke är så uteslutande fallet med växten från Savijärvi, åt-
minstone hvad stjälken och de öfre sänkbladens flikar beträf-
far. Af allt detta torde således framgå, att växten från Savi-
järvi ej hör till var. y eradicatus, om den också i vissa afseen-
den något närmar sig densamma, utan närmare sluter sig till
var. /? Drouetii. Därför talar ej allenast blomskaftens längd,
blomfästets form och nötternas beskaffenhet. Från den i vårt
land, norra Sverige, Norge, Onega-Karelen, Wurttemberg, Schweiz
m. m. hittills kända bäckformen af var. (i Drouetii eller f. fla-
viatilis skiljer sig den af mig här beskrifna formen, som är en
lugn vatten form, genom att stjälken skjuter birötter (som
kunna uppnå en längd af öfver 30 cm) t. o. m. från de öfversta
bladfästena, medan hos f. ftuviatilis stjälken endast nedtill är
rotslående. Hos min form grenar sig stjälken vanligen redan
vid basen i långa, på ett karaktäristiskt sätt fortlöpande gre-
nar. Nederst äro dessa grenar ett kortare eller längre stycke
nedtryckta och krypande samt utsända en stor mängd tätt-
stäende och korta birötter, därefter höjer sig stjälken bågfor-
migt eller upprät-uppstigande ett längre stycke samt skjuter
sedan i vågrät eller mycket svagt uppstigande riktning utåt.

5. XII. 1908. Collin, K. paucistamineus v. Drouetii f. stagnalis. 107

Af birötternas längd kan man lätt bilda sig en föreställning-
om stjälkens och grenarnas riktning, i det att birotens längd
noga bestämmer hvarje bladfästes af stjälken höjd ifrån bott-
nen, hvarjämte blomskaftens längd noga angifver den öfversta
eller nästan vågräta stjälkdelens afstånd ifrån vattenytan. Hos
f. fturiatilis är stjälken däremot mera upprat eller upprät-upp-
stigande. Hos formen från Savijärvi äro vidare blomskaften
i allmänhet märkbart kortare än hos f. flituiatilis, hos hvilken
de äro 6 — 10 cm långa. Hos formen från Savijärvi äro dess-
utom sänkbladen kortare skaftade och deras flikar något kor-
tare än hos f. fturiatilis, hvarjämte de öfre sänkbladens flikar
hos den förra formen äro styfva, starkare utspärrade och trögt
sammanfallande vid växtens upptagning ur vattnet samt lju-
sare gröna, hvarigenom dessa i viss mån påminna om var. a
typicus. — Nötterna äro hos formen från Savijärvi upptill på
den mot sprötet vända sidan mindre tillspetsade mot sprötets
bas än hos f. fiuviatilis. Därtill kommer, att nötterna hos for-
men från Savijärvi äro tydligare kantade eller kölade på rygg-
sidan än hos någon annan form af R. paucistaminei formkrets
(ehuru ej så starkt som hos R. Baudotii och R. hederaeeus).
Om också några af dessa kännetecken möjligen kunna anses
vara af lokala omständigheter beroende, såsom bladflikarnas
relativt mindre längd i förhållande till deras längd hos f. flu-
viatilis, så har i alla fall växten från Savijärvi ett så egendom-
ligt och från den vanliga formen af var. /S Drouetii eller f. ftu-
viatilis afvikande utseende, hvarförutom den i vissa afseenden
något närmar sig var. y eradieatus, att den med fullt skäl kan
uppföras som en särskild form af R. paucistamineus var. ti Drou-
etii, åt hvilken jag tills vidare ville föreslå namnet f. stag-
nalis, i motsats till den förut kända bäckformen eller f. fiuvia-
tilis, så mycket mer som f. stagnalis förekommer med samma
karaktäristiska utseende på flere spridda ställen i den nämnda
sjön. Något exemplar af densamma med flytblad har jag tills
vidare ej varseblifvit. Hvad i öfrigt beträffar f. stagnalis, sä
innehålla karpellsamlingarna, hvilka hos densamma liksom hos
alla arter af undersläktet Batrachium äro runda, 18 — 27 kar-
peller. Sänkbladen äro på den öfre, mera vågräta delen af
stjälken, från hvilken blomskaften utgå, betydligt mera när-

108 CoUin. — Säyrén. ö. XII. 1908.

made hvarandra och likasom tätare hopade. I denna region
af stjälken äro sänkbladen kort skaftade — nästan oskaftade
och själfva stjälken märkbart tjockare. Blomningstiden tyckes
infalla i sista veckan af juni eller genast efter midsommar.
Växten tyckes äfven liksom flere andra vattenväxter någon
gång sätta frukter under vattenytan, emedan några blomskaft,
i synnerhet de nedersta, icke alltid hinna nå eller växa upp
till vattenytan, innan frukterna mognat. Frukterna tyckas
mogna i medlet af juli. Af ståndarena synes alltid en (i många
af mig iakttagna blommor) vara nedböjd öfver pistillsamlingen
eller gynoeciet. Oaktadt ståndarknapparna hos denna växt
likasom hos de flesta ranunculaceer öppna sig på den utåt-
vända sidan af knappen, framkväller ur dessa frömjöl så ym-
nigt, att knappen helt och hållet rundtorn omhöljes eller in-
svepes af detta frömjöl, hvarför ståndarsträngen ej behöfver
vrida sig, utan endast böja sig för att frömjölet eller pollen-
kornen skola träffa märket.

Ståndarknapparna tyckas öppna sig en och en i sänder.
Detta hindrar ej, att hos dessa växter i allmänhet en insektbe-
fruktning, med öfverförande af pollen från en blomma till en
dylik på en annan växt, därjämte kan äga rum, ty hvad hindrar
en insekt, som besöker en blomma, att af den enda öppnade
ståndarknappens frömjöl få sin beskärda del. I själfva verket
hafva hybrida former blifvit anträffade, t. ex. mellan R. pau-
cistamineus och andra arter af släktet. Säkert är likväl, att
den ifrågavarande växten från Savijärvi icke är någon hybrid,
enär inga andra arter af subgenus Bairachium växte i närhe-
ten än den nämnda formen.

Fil. kand. Ernst Häj^rén inlämnade till publikation:

Algologische Notizen aus der Gegend von Björneborg".

Unterstiitzt durch ein von Personen in der Stadt Björne-
borg zusammengebrachtes und von der Societas pro Fauna
et Flora Fennica ausgeteiltes Stipendium, machte ich im Somraer
1901 in der Gegend von Björneborg floristische und pflanzen-
topographische Untersuchungen. Dabei wurden gelegentlich

5. XII. 1908. Häyrén, Algologiscke Notizen aus der Gegend von Björneborg-. 109

auch Algen verschiedener Art eingesammelt. Als ich ferner
im Sommer 1907 auf Kosten des Vereins fiir Heimatkunde in
Björneborg u. a. die Insel Säbbskär im Kirchspiel Luvia be-
suchte, wurde das Material durch Konservieren einiger Meeres-
algen bereichert. Ausserdem habe ich das Vergniigen gehabt,
von Herrn Dozenten K. M. Levander zur Bestimmung eine
Anzalil Meeresalgen zu erhalten, die er im Jahre 1904 bei
Mäntyluoto und Räfsö, unweit der Stadt Björneborg, gesam-
melt hatte.

In dem von W. Nyländer und Th. Stela n im Jahre
1859 veröffentlichten Verzeichnis der im finländischen Flo-
rengebiete gefundenen Pflanzen werden u. a. ungefähr 15 Mee-
resalgen aus dem Finnischen Meerbusen und 11 Characeen,
hauptsächlich aus den siidwestlichen Teilen Finlands, erwähut.

Später wurden iiber die Meeresalgen in den siidwestlichen
Schären von Finland Untersuchungen von Strömfel t ausge-
fiihrt, und iiber die Algenflora des Finnischen Meerbusens hat
Gobi in zwei Arbeiten berichtet. Betrefis der Meeresalgen im
Bottnischen Meerbusen finden wir eine Publikation von Krok
und einige Notizen von Au lin, die sich auf die schwedische
Kiiste und das offene Meer beziehen, während tiber die Ver-
hältnisse an der finländischen Ktiste keine Mitteilungen in der
Litteratur zu finden sind. Auch die öffentlichen Herbarien ent-
behren ganz finländischer Exemplare von Meeresalgen des
Bottnischen Meerbusens.

Ein Verzeichnis der finländischen Characeen ist von
Hirn im Jahre 1900 zusammengestellt, und im Jahre 1905
hat derselbe Verfasser Beschreibungen und Abbildungen dieser
Pflanzen mitgeteilt. Auch hat Sim m ing einige diesbezugliche
Notizen gegeben. Das Material, das die Unterlage dieser Mittei-
lungen biidet, ist jedoch sehr spärlich und an wenigen Orten
zusammengebracht.

Es scheint daher nicht unzweckmässig, die nachfolgenden
Notizen iiber Meeresalgen und Characeen zu veröffentlichen,
weun auch die vorliegenden Sammlungen nicht ausreichen, um
eine vollständige Kenntnis der Meeresalgen- und Characeen-
Flora der Gegend von Björneborg zu ermöglichen. Nebenbei

110 Häyrén, Algologischc Notizen ans der Gegend von Björneborg. 5. XII. 1908.

werden auch Notizen iiber fiinf in der Gegend gefundenen
Siisswasser-Chloropl^ceen mitgeteilt.

Von der schwedischen Kiiste des Bottenhafvet sind von
Krok nnd Aulin 17 Meeres- und Brackwasseralgen erwälmt.
Von diesen sind zar Zeit folgende 7 Arten auch aus der Gegend
von Björneborg bekannt :

Cladophora sericea Bangia atropurpurea

Cladophora rupestris Ceramium tenuissimum

Pglaiella litoralis *) Furcellaria fastigiata

Fucus vesiculosus

Dagegen werden von denselben Verfassern folgende 10
Arten aufgezählt, die an der schwedischen Kiiste gefunden sind,
aber noch nicht an der finländischen Kiiste beobachtet wurden:
Enteromorpha intestinalis Chordaria fiagelliformis
Hormiscia penieilliformis Chorda Filum
Cladophora fracta Phyllophora Brodiaei

Ectocarpus litoralis 2) Polysiphonia nigrescens

Sphacelaria cirrhosa Ceramium diaphanum

Schliesslich sind folgende 4 Meeresalgen nur von der fin-
ländischen Seite des Bottenviken, aus der Gegend von Björne-
borg, bekannt:

Enteromorpha clathrata Phloeospora tortilis

Sphacelaria racemosa Dictyosiphon foeniculaceus

Die Gesamtzahl der in der Gegend von Björneborg bis
jetzt gefundenen Meeresalgen beträgt somit 11. Mit grösster
Wahrscheinlichkeit känn man annehmen, dass diese Anzahl
durch kiinftige Untersuchungen gesteigert werden wird.

Einige Meeresalgen treten im Bottnischen Meerbusen nur
in verkiimmerten Formen auf, so vor Allena Fucus vesiculosus,
ferner auch Cladophora rupestris, Furcellaria fastigiata und
andere. Die EnteromorpJia-Avten, die Kollektivart Cladophora
sericea und Pglaiella litoralis sind dagegen schön entwickelt.

!) Der von Krok, S. 87, ans dem Bottnischen Meerbusen angegebene
Ectocarpus firmus J. Ag. gehört zu Pylniélla litoralis (L.) Kjellm. Siehe
K j e 1 1 m a n, S. 84.

2) Nach Hauck, S. 331, 341, 342, gehört E. litoralis (L.) Ag. zum
Teil zu Pylniélla litoralis (L.) Kjellm., zum Teil zu Ectocarpus confervoides
(Roth.) Le Jolis.

5. XII. 1908. Häyrén, Algologische Notizen aus der Gegend von Björneborg. 111

In der Gegend von Björneborg wurden von den Meeresalgen
nur Fucus vesiculosus (weniger als 50 %) und Pylaiella Mora-
lis (spärliche Sporangien) fertil gefunden.

Unter den 9 aus der Gegend von Björneborg bekannten
Characeen finden wir 3 Arten, die in Finland nur i ni Brack-
wasser beobachtet sind (Chara crinita, Ch. baltica und Toly-
petta nidifica), 2 Arten, die am häufigsten in brackischem,
bisweilen aber auch in sussem Wasser auftreten (Chara aspera
und Ch. tomentosa), 2 Arten, die in sussem Wasser leben,
ausnahmsweise aber in schwach brackischem Wasser vorkom-
men (Chara fragilis und Nitella fiexilis) und 2 Formen, die
bisher nur in siissem Wasser gefunden sind (Nitella mucronata
und N. Wahlbergiana).

Die allgemeinen topographischen Verhältnisse der Gegend
schildere ich in einer Arbeit in Acta Soc. Fauna und Flora
Fennica, Band 32, N:o 1, wo der Leser u. a. einige Daten
tiber die Salinität des Wassers zusammengestellt findet (Häy-
rén II, S. 41—42).

Chlorophyceae.

Enteromorpha clathrata (Roth) J. G. Ag. Björneborg Räfsö,
August 1901. in einer gegen das Meer offenen Bucht im siid-
lichen Teil der Insel in der Nähe einer Briicke und des Lan-
dungsplatzes der Boote (Häyrén II, S. 44); Björneborg Män ty -
luoto, 8. 8. 1904, auf Ufersteinen am Rande des AVassers und auf
dem Wellenbrecher, K. M. Le vand er.

Cladophora sericea (Huds.) Aresch. Björneborg Mäntyluoto,
8. 8. 1904, auf Ufersteinen an der Wassertiäche und auf dem
Wellenbrecher, mehrere Exemplare, K. M. Le van der; Björne-
borg Räfsö, 8. 8. 1904, steiniges Ufer, K. M. Le vänder;
Luvia Säbbskär, 29, 7. 1907, gegen das Ufer getrieben, meh-
rere Exemplare.

Die Art ist hier in derselben weiteren Abgrenzung wie
bei Lakowitz (S. 64) gefasst.

Oft in grosser Menge mit Diatomaceen besetzt. Hier
känn hervorgehoben werden, dass unter den von Lev and er
auf dem Wellenbrecher bei Mäntyluoto gesammelten Exemplaren
diejenigen, die am obersten in der Nähe der Wasserfläche

112 Häyrén, AlgologiBche Notizen aus der Gegend von Björneborg'. 5. XII. 1908.

wuchsen, hubscli griin und arm an Diatomaceen siad, wäh-
rend die Exeraplare derselben Form von 2 — 3 dm Tiefe grau-
<j;rän und mit Diatomaceen beinahe bedeckt sind.

Nach Krok (S. 89) ist Cladophora sericea im Bottnischen
Meerbusen die häufigste Art der Gattung und bis zu den
Schären von Haparanda gefunden worden.

Cladophora rupestris (L.) Kiitzing. Björneborg Ytterö,
11. 8. 1901, auf dem Sanduter in SW aufgeworfen; Björneborg
Räfsö, August 1901, auf dem Ufer der kleinen Bucht in S
aufgeworfen (Häyrén II, S. 44); Luvia Säbbskär, 29. 7. 1907,
in reichlicher Menge aufgeworfen.

Vaucheria iincinata Kiitz. Björneborg, in dem Kumo-älf
zwischen der Insel Gåsholmen und der kleinen. am weitesten
sudiioh gelegenen Insel im Hafen der Stadt, 3. 7. 1901 (Häy-
rén II. S. 44). In seichtem Wasser, eine Matte auf dem Boden
bildend.

Craierospermum laetevirens A. Br. Björneborg G-åsholmen,
in der Bucht in NW, 30. 6. 1901. Zwischen Oenanthe aquatica,
Scirpus etc. in grosser Menge.

Zygnema stellinum (Vauch.) Ag. Björneborg Lyttskär Al-
holmen, 26. 7. 1901, abgesperrte Bucht des Meeres mit zeitwei-
lig schwach brackischem Wasser (Häyrén II, S. 44). Eeichlich
kopulierend ; die Zygosporen noch nicht reif.

Sirogonium sticticum Kiitz. Björneborg Pihlava, in der
Miindungsbucht des Kumo-älf, 7. 8. 1908 (Häyrén II. S. 44).
Mit spärlichen Oosporen. Oosporen 70 — 80 X 46 — 54 /t. Durch-
messer der vegetativen Zellen etwa 40 fi. Die Anzahl der
Chlorophyllbänder meist drei, bisweilen zwei öder vier. Friiher
nicht in Finland beobachtet.

Hyalotheca mueosa Ehrb. Björneborg Gåsholmen, in der
Bucht in NW, 30. 6. 1901. Zahlreich, mit Craterospermum
laetevirens gemischt.

Characeae.

Nitella flexilis Ag. Nach Si mm ing (S. 61) ist diese Art
in Nakkila und bei Björneborg gefunden, aller Wahrschein-
lichkeit nach also im Fluss Kumo-älf. Keine Exemplare lie-
gen vor.

o. XII. 1908. Häyrén, Algologische Notizen aus der Gegencl von Björneborg. 113

Die Art ist von Si mm ing in Qvarken im Braekwasser
gefunden (Hirn I, S. 94).

Nitella mucronala A. Br. Diese Art ist in Finland nur
bei Björneborg gefunden und daselbst schon im Jahre 1859
von Malmgren gesammelt (Hirn 1, S. 94). Wie von den
Etiketten auf dem Exemplare im Herbarium der Universität
Helsingfors hervorgeht, ist die von Malmgren gesammelte
Pflanze dieselbe, die Simming (S. 61) als N. hyalina bezeich.
net. Letztgenannte Art ist bei uns bisher nur in Nylandia.
Borgå, gefunden (Hirn I, S. 95). Die von Malmgren ge-
sammelte Pflanze wird von Hirn im H. M. F. als Form hetero-
morpha bezeichnet.

Nitella Wahlbergiana Wallm. Björneborg Busö, 29. 7.
1901, auf Gyttja-Boden.

Diese Art ist giitigst von Herrn Professor Doktor O. Nord-
stedt in Lund determiniert, und sprecbe ich ihm dafur mei-
nen besten Dank aus.

Tolypella nidifica (Muller) v. Leonhardi. In Sastmola im
Jahre 1859 von Malmgren gefunden (Simming, S. 61, un-
ter dem Namen Nitella Stenhammariana AVallm.; Hirn I.
S. 96).

Chara erinita Wallroth. Diese Art ist im Jahre 1859 von
Malmgren im Kirchspiel Sastmola gesammelt worden (Sim-
ming, S. 61; Hirn I, S. 96). Nördlicher ist sie noch nicht bei
uns gefunden worden.

Chara tomentosa L. (Ch. ceratophylla Wallr.). Hvittisbofjärd
Stengård Viikilä, 15. 8. 1901, zusammen mit Ch. aspera, Ch.
fragilis und Najats marina (Häyrén I, S. 33), auf Gyttja-Boden
in einer schwach brackischen Bucht des Meeres, nur o^-Pfian-
zen gefunden.

Chara baltica (Fries) Wahlst. Björneborg Kumnäs, 25. 8.
1901, in einer Tiefe von ein Paar Decimetern, auf Sandboden,
zusammen mit Ch. aspera.

Meine Bestimmung dieser Alge wurde von Herrn Profes-
sor Doktor O. Nordstedt in Lund giitigst bestätigt.

Die eingesammelten Pflanzen gehören zur Form humilis,
die von Nordstedt und Wahls te dt in Charac. Scand. exs.
sub. n:o 38 aus Sud-Schweden (Fotevik ad Hvellinge Scaniae.

114 Häyrén, Algologiscbe Notizen ans der Gegend von Björneborg-. 5. XII. 1908

11.8. 1870, mit anhaftenden Sandkörnern) verteilt ist. In Fin-
land ist dieselbe Form der C har a haltica friiher von Herrn
Professor J. A. Palmen in Nylandia, Helsinge, Degerö Jollas,
gefunden (Exx. im Herbarium der Universität zu Helsingfors,
August 1868); auch dort kam sie auf Sandboden und mit Ch.
aspera gemischt vor. Die Form humilis scheint somit an einen
spezifischen Ståndort gebunden zu sein.

Ch. hallie a ist bisher nicht fur die botanische Provinz
Satakunta notiert. In Finland ist diese Art friiher aus Kegio
Aboensis, Runsala, und Nylandia, Pernå Sarfsalö und Helsinge
Degerö, bekannt (Him I, S. 97).

Chara aspera (Deth.) Willd. Björneborg Tahkoluoto, 29.
8. 1901, auf mit Gyttja gemischtem Sandboden in einer kleinen
Meeresbucht, steril, mit Diatomaceen reichlich bemengt; Björne-
borg Kumnäs, 25. 8. 1901, auf Sandboden zusammen mit Ch.
haltica f. humilis, §-Pflanzen; Björneborg Santakari, 20. 8.
1901, auf Sandboden in einer ziemlich offenen Meeresbucht,
nur £-Pfianzen; Hvittisbofjärd Stengård Viikilä, 15. 8. 1901,
meist £- und ein wenig cf-Pflanzen, zusammen mit Ch. to-
mentosa etc. (siehe oben bei dieser Art), auf Gyttja-Boden in
schwach bräckischem Wasser.

Chara fragilis Desv. Björneborg Lyttskär, 24. 7. 1901,
auf Gyttja-Boden, grosse Bestände bildend. In den Schären
von Lyttskär ist das Wasser meist siiss, bei anhaltendem Mee-
reswinde jedoch schwach brackisch. Hvittisbofjärd Stengård
Viikilä, 15. 8. 1901, auf Gyttja-Boden zusammen mit Chara
tomentosa etc. (siehe oben bei dieser Art), in schwach bräcki-
schem Wasser in einer Bucht des Meeres.

Friiher nicht fur Satakunta notiert.

Phaeophyceae.

Pylaiella litoralis (L.) Kjellman. Luvia Säbbskär, 29. 7.
1907, losgerissen und gegen das Ufer getrieben. Die eingesam-
melten Exemplare gehören zur Form praetorta Kjellm. und
stellen eine zugfeste Meeresform dar, wie sie von Svedelius
(S. 103) abgebildet wird. Sporangien wurden spärlich beob-
achtet.

5. XII. 1908. Häyrén, Algologische Xotizen aus der Gegend vou Björneborg. 115

Sphacelaria racemosa Greville var. arctica Harvey. Luvia
Säbbskär, 29. 7. 1907, reichlich zwischen Asten von Fur cella-
ria fastigiata verwickelt und gegen das Ufer getrieben.

Die Art wurde nach der von Sauvageau (Jörn. de Bot.
17, S. 94) mitgeteilten Bestimmungstabelle determiniert.

Die meisten Exemplare waren krankhaft und of 't reichlich
mit Diatomaceen besetzt. Die Enden der Fäden waren oft zer-
brochen öder verletzt, und demzufolge kanien an den unteren
Teilen der Achsen jtingere Seitenzweige häufig vor. Die Ver-
zweigung daher unregelmässig. Der Durchmesser des unteren
Teiles der Hauptachsen gewöhnlich ungefähr 50 //, bisweilen
jedoch bis zu 70 (Jt,. Die eingesammelten Exemplare sind steril.

Phloeospora tortilis (Eupr.) Aresch. Luvia Säbbskär, 29.
7. 1907, einige gegen das Ufer getriebene Exemplare.

Dictyosiphon foeniculaceus (Huds.) Grev. Luvia Säbbskär,
29. 7. 1907, ein einzelnes, gegen das Ufer getriebenes Exemplar.

Fucus vesiculosus L. f. angustifolia C. A. Agardh. Björne-
borg Ytterö, 11. 8. 1901, auf dem Sandufer in SW aufgewor-
fen: Björneborg Pukkiluoto, 20. 8. 1901, aufgeworfen; Björne-
borg Kumnäs, 24. 8. 1901, Ende der Landzunge; Luvia Säbb-
skär, 29. 7. 1907.

Diese Alge kommt in reichlicher Menge auf Steinen und
Felsen am offenen Meere vor. Besonders ist sie reichlich bei
Säbbskär, wohin das stisse Flusswasser des Kumo-älf nicht
ungemischt vordringt. Hier sieht man auch die grössten, ans
Ufer geworfenen Fucus-V olsier, die bis 20 m breit und bis 20
— 50 m läng sincl. Gewöhnlich sind diese Polster nur 1 — 3 bis 5
dm click und gegen das Meer wie landeinwerts sanft ge-
neigt; an einer Stelle des NW-Ufers von Säbbskär bemerkt
man jedoch ein Fucus-Hett, das mit senkrechter, iiber 0,5 m
hoher Wand emporsteigt (Häyrén II, S. 129).

Unter den etwa 30 eingesammelten Exemplaren tanden
sich keine Represäntanten der filiformis -Serie. Hierbei inuss
hervorgehoben werden, dass auch nicht speziell nach solchen
gesucht wurde. Es scheint aber, dass auch in der Gegend
von Björneborg die Pflanzen der angustifolia-Serie mit solchen
der filiformis-Serie nicht gemischt vorkommen, wie es Svecle-
lius tur Gotland und Småland in Siid-Schweden (Svedelius I,

116 Häyrcn. Algologische Notizcn aus der Gegend von Björneborg. 5. XII. 1908

S. 90) und später fur die Ostkiiste Schwedens bis Roslagen
(Svedelius II) dargethan hat. Auf Grund der bei Dagö von
Lönnbohm eingesammelten Formen von F. vesiculosus, die
sämtlich zu der angustifolia-subeeostala-Serie zu rechnen sind,
hebt nun Svedelius hervor, dass die genannte Formen-Serie
der Ostsee eine östliche Ausbreitung hat (Swedelius II). Ob
dieser östliche Ausbreitungsbezirk auch gegen Norden hin sich
fortsetzt, öder ob das angustifolia-Grebiet des Bottnischen Meer-
busens isolirt dasteht, muss aber bis auf weiteres dahingestellt
bleiben.

Die Höhe der eingesammelten Pflanzen beträgt etwa 2
dm. Die Breite der Thallus-Lappen ist un ter der letzten Ga-
belung 2,5 — 6 mm. Die Mehrzahl der Exemplare ist steril.
Unter den Exemplaren von Ytterö und Kumnäs finden sich
einige wenige fertile, unter denen von Säbbskär, das weiter
draussen im Meere liegt, eine nicht unbeträchtliche Anzahl.

Nach Krok (S. 80) kommt Fucus vesiculosus im sudlichen
Teil des Bottnischen Meerbusens, dem s. g. Bottenhafvet, an
der schwedischen Kiiste sehr spärlich vor (immer in sehr ver-
ktimmerten Formen), z. B. in den Schären von Gefle und Sö-
derhamn. Diese Örte sind ein wenig sudlicher gelegen als Säbb-
skär, es ist aber zu bemerken, dass die Isohalinen in Bottenhafvet
in allén Jahreszeiten von SW gegen NE steil eraporsteigen,
d. h. die Salinität des Wassers ist auf derselben geographischen
Breite bedeutend geringer an der schwedischen Kiiste (Siehe
die Karten und Diagramme von Witting).

Herr Student E. W. Suomalainen teiit giitigst mit,
dass er noch bei Karlö, ausserhalb der Stadt Uleåborg im nörd-
lichen Teil des Bottnischen Meerbusens, bis 1 dm länge, vom
Meere ausgeworfene Individuen von Fucus vesiculosus beob-
achtet hat. Dagegen wurde die Art draussen im Meere bei
Kemi und Torneå von ihm nicht gefunden.

Rhodophyceae.

Bangia atropurpurea (Roth) C. A. Ag. Björneborg Räfsö.
8. 8. 1904, auf Steinen an der Wasseroberrläche, K. M. Le-
v an der.

5. XII. 1908. Häyrén, Algologiscbe Notizen aus der Gegend von Björneborg. 117

Da die von Le vand er gefundene Alge mit der von
Areschoug in Algae Scandin. exsicc. als N:o 164 verteilten
gut ribereinstimmt, habe ich denselben Namen wie Areschoug
angewandt. Die Areschoug'sche Alge war im Juni in der Bucht
Edsviken in der Nähe von Stockholm in fast ganz siissem Was-
ser von P. T. Cleve gesammelt. Betreffs der Systematik der
hierher hörenden B an g i a-Formen sei auf J. G. Agardh (S.
33—36), Darbishire und Kylin (S. 107 — 109) hingewiesen.

Die Exemplare von Räfsö sind etwa 4 cm läng. Die
Durchmesser der Fäden sind im untersten Teil oö — 50 [å, hö-
her an den dickesten Partieen 60 — 79 [x. Manche Fäden be-
stehen in ihrer ganzen Länge aus einer einzigen Zellenreihe, die
meisten jedoch in ihrem oberen Teil aus mehreren, gewöhnlich
vier Zellenreihen (im Querschnitt). Die Pflanze war steril.

In den Bangki-Ha.sen wurden losgerissene Teile von Cla-
dophora rupestris, Cl. sericea und Sphacelaria racemosa spärlich
gesehen.

Nach Kr o k (S. 84) kommt B. airopurpurea im Bottni-
schen Meerbusen an der schwedischen Kiiste bis Näske in An-
germanland vor und wurde ansserdem von lhm bei Ratan in
Vesterbotten und in wenigen Individuen bis zu den Skären
von Haparanda gefunden. Niemals wurde diese Alge von ihm
in grösserer Menge gesehen. Die Exemplare aus dem Bott-
nischen Meerbusen waren kleiner als die bei Stockholm ge-
fundenen.

Von Clobi ist B. atropurpurea (Roth) Ag. im Finnischen
Meerbusen in der Nähe der Meeresenge Transund (Trångsund?)
und an der Ostseite der Insel Högland gefunden (Grobi
II, S. 2).

Ceramium teniässimum (Lyngbye) J. G. Agardh. Björne-
borg Mäntyluoto, 8. 8. 1904, lose zwischen Ufersteinen liegend.
K. M. Levander; Luvia Säbbskär, 29. 7. 1907, gegen das
Ufer getrieben.

Die eingesammelten Exemplare sind steril. Die Exem-
plare von Mäntyluoto sind an den Rindengiirteln mit zahl-
reichen, 200 — 400 (x langen und etwa 3,5 /t dicken Haaren ver-
sehen, wie es auch Svedelius (S. 127) fur dieselbe Art an
stark beleuchteten Lokaliteten beobachtet hat. Die Exemplare

118 Häyrén, Algologische Xotizen aus der Gegend von Björneborg. 5. XII. 1908.

von Säbbskär sind teils ohne Haarbildungen, teils sind sie
relativ spärlich mit solchen von nur 25 — 54 {.i Länge versehen.
Fur cellaria fastigiata (Hudson) Lamouroux. Björneborg
Ytterö, 11. 8. 1901, auf dem Sandufer an der SW-Seite der
Landzuoge hier und da ausgeworfen; Björneborg Kumnäs, 24.
8. 1901, am Ende der Landzunge ausgeworfen; Luvia Säbbskär.
29 7. 1907, ausgeworfen.

Verzeichnis der zitierten Arbeiten.

Agardh, J. G. Till Algemes Systematik. Nya bidrag. (Tredje afdel-
ningen.). Acta Universitatis Lundensis, Tom XIX, 1882 — 83.

Areschoug, John Erh. Algae Scandinavicae exsiccatae. Ser. II.
Upsaliae 1861—1879.

Aulin, Fredrik Rutger. Anteckningar öfver Hafsalgernas geo-
grafiska utbredning i Atlantiska hafvet norr om Eqvatorn, i Me-
delhafvet och Östersjön. Akademisk Afhandling, Stockholm
1872.

Daibis hire, O. V. Ueber Bangia pumila Aresch., eine endemische
Alge der östlichen Ostsee. Wissenschaftliche Meeresuntersuchun-
gen herausgeg. von der Kommission zur wissensehaftlichen Un-
tersuchung der deutschen Meere in Kiel und der Biologischen
Anstalt auf Helgoland, Neue Folge, Dritter Band, Abtheilung
Kiel, 1898, S. 25-31.

Gol) i, G hr. I. Die Brauntange des Finnischen Meerbusens. Mémoires
de 1'Academie Impériale des Sciences de S:t Pétersbourg, Sér.
7, T. 21, N:o 9, 1874.

— — II. Die Rothtange des Finnischen Meerbusens. Ibidem Sér. 7,
T. 24, N:o 7, 1877.

Ha lic k, F. Die Meeresalgen Deutschlands und Oesterreichs. Raben-
horsfs Kryptogamenflora von Deutschland, Oesterreich und der
Schweiz, Band II, 1885.

Him, Karl E. I. Finska Gharaceer. Meddelanden Soc. Fauna et Flora
Fenn. 26, 1900, S. 91—99.

— ., — II. Suomen Näkinpartaiset (Gharacere). In der Zeitschrift »Luon-
non Ystävä», Jahrg. 9, Helsingfors 1905, S. 305—326 (fin-
nisch).

Havren, Ernst. I. Anmärkningsvärda växter från Björneborgstrakten.
Meddelanden Soc. Fauna et Flora Fenn. 28 B, 1902, N:o 5,
S. 33—35.

— „— II. Björneborgstraktens vegetation och kärlväxtllora. Acta Soc.
Fauna et Flora Fenn. 32, N:o 1, 1909.

Kjell man, K. R. Handbok i Skandinaviens hafsalgflora. I. Fucoidese.
1890.

5. XII. 1908. Häyrén. — Brenner. 119

Krok, TI). 0. B. N. Bidrag till kännedomen om Algfloran i inre Öster-
sjön och Bottniska viken. Öfversigt af K. Svenska Vet.-Ak.
Förhandlingar, 26, N:o 1, 1869.

K yl in, Harald. Studien iiber die Algenflora der schwedischen West-
kiiste. Akademische Abhandlung, Upsala 1907.

Lakowitz. Die Jllgenflora der Danziger Bucht. Danzig 1907.

Nordstedt et Wahlstedt. Gharacese Scandinaviae exsiccatee. Lund
1871—1874.

Nyländer, W. und S se lan, Th. Herbarium Musei Fennici. Förteck-
ning öfver finska musei växtsamling. Helsingfors 1859.

Sauvageau, Camille. Remarques sur les Sphacélariacées. Journal
de Botanique, Tomes 14—18, 1900-1904.

Si mm ing, The odör. Förteckning öfver de, under en 1859 företa-
gen Botanisk resa, i Satakunta och Södra Österbotten observe-
rade ormbunkar, mossor och Characeer. Notiser ur Sällskapets
pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar, sjette häftet, ny se-
rie tredje häftet, 1861, S. 43—61.

Ström fe It, H. F. G. Om algvegetationen i Finlands sydvestra skär-
gård. Bidrag till kännedomen af Finlands natur och folku ut-
gifna af Finska Vet.- Soc, haft. 39, 1884.

Svedelius, Nils. I. Studier öfver Östersjöns hafsalgflora. Akade-
demisk afhandling, Upsala 1901.

— „— II. Hafsalger från Dagö. Botaniska Notiser 1902, S. 225
—227.

Witting, Rolf. Untersuchungen zur Kenntnis der Wasserbewegun-
gen und der Wasserumsetzung in den Finland umgebenden
Meeren, I Der Bottnische Meerbusen in den Jahren 1904 und
1905. Finländische hydrographisch-biologische Untersuchungen
N:o 2, 1908.

Rektor M. Brenner förevisade fyra nya Hieracia från
Kuusamo samt inlämnade till publikation:

Hieraciologiska meddelanden.

6. Nya Hieracium-former från Kuusamo.

Under den botaniska exkursions-färd, som min son Widar
under nyss förlidna sommar med understöd af Sällskapet till
de i botaniskt hänseende okända sydöstra delarna af Kuusamo
socken företog, hvarvid bland annat den högnordiska Arenaria
ciliata L. så långt söderut som i socknens sydöstligaste hörn
vid sjön Korpijärvi (65° 35' N. lat.) jämte Cerastium alpinum

120 Brenner. Hieraciologiska meddelanden. •">. XII. 1908.

och Visearia alpina anträffades, insamlade han äfven några
Hieracium- former, och bland dessa följande hittills icke offent-
liggjorda, hvilka jag härmed får till allmännare kännedom

meddela.

Af dem tillhör en, benämnd H. piliscapum, gruppen Pi-
loselloidea, de öfriga äro Archieracia, och bland dessa tillhöra
två, H. monoticum och H. atricapitatum, gruppen Bigida samt
en, H. comparile, Foliosa.

De öfriga nu tillvaratagna formerna äro förut kända från
orten, med undantag af H. cynodon Brenn., som tidigare en-
dast i södra Finland anträffats.

H. piliscapum. C au 1 is 30—35 cm alt., adscendens, graci-
lis, flexuosus, viridis, basi rufescens, stellulatus — floccosus, sat
dense vel basi densissime albipilosus, superne parce — parcis-
sime, sub anthela densius minute glandulosus parceque seto-
sus,, prope basin 1— 2-folius; foli a laete griseo-virentia, tenuia,
rosularia pauca, partim rufescentia, sat longe petiolata, anguste
lingulata, obtusa — subacuta, parce minute denticulata — sub-
integerrima, parce setulosa vel in medio esetosa, subtus ad
costam marginesque dense pilosa, flocculosa, folia caulina ses-
silia, inferius longius, lingulatum, acutum, superius approxima-
tum, brevius, lingulato-lanceolatum, acutissimum, epilosa, sub-
tus sat dense pilosa, flocculosa; capitula pauca, mediocria,
acladio pedunculisque brevibus, lioccosis, parce glandulosis
setulosisque; involucra circ. 7 mm älta, angusta, obscura,
dense longipilosa parciusque breviglandulosa, squamae sat
late subulatae, obtusae, late laeti-marginatae, in dorso nigro
sat dense cano-stellulatae denseque nigripedi-albipilosae glan-
dulis brevibus nigris inspersis, marginibus apicibusque glabris;
stigmata siccitate obscura.

In deusto vetusto ad montern "Wilpunwaara prope Mattila
par. Kuusamo Vvm 1908 lectum.

Lik en liten och späd H. pilipes Sael., men saknar helt
och hållet glandier på nedre delen af stammen, hvars bas jämte
bladskaften och stundom bladens ryggnerv är åtminstone del-
vis rödviolett med röda hårbaser, hvarjämte glandierna äfven
upptill äro sparsamma och svaga, men däremot håren tätare

5. XII. 1908. Brenner. Hienieiologiska meddelanden. 121

och längre samt korgskaften borsthåriga, bladen längre skat-
tade och stjälkbladen starkare utvecklade.

H. monoticum. Apkyllopodum — subaphyllopodum; cau-
lis 40 — 45 cm, leviter flexuosus, viridis basi rufa vel rufescente,
parce stellatus albique pilosus, 5 — 7-folius; folia obscure vi-
ridia, scaberula, supra glabra — subglabra, subtns parum pal-
lidiora, plus minusve stelluligera, epilosa vel parce vel ad
costam densius albipilosa, breviciliata, inferiora longipetiolata,
infimum minus, obovatum, leviter denticulatum, superum
vel snperiora obovato-lauceolata, obtusa vel acuta, media ma-
xima, subsessilia vel sessilia, late lanceolata, supremaque de-
crescentia, sessilia, ovato-lanceolata, acutissima — cuspidata,
omnia in parte inferiore irregnlariter parce argute lati — su-
bulato-dentata; capitula magna, subaurea, radiantia, 3 — t in
racemo corymboso pedicellis monocephalis gracilibus, 2 — 3,5
cm longis, vulgo cano-floccosis, epilosis vel subepilosis; i n-
volucra 10 — 12 mm älta, crassa basi rotundata — subtrun-
cata, nigricantia, sat dense albi-stellulata brevique albipilosa,
parce brevi-glandulosa, squamis latis, subtriangularibus, obtu-
sis vel intimis paucis acutis, apice obscurioribus, basalibus pa-
tentibus; styli sicci fulvi; achenia rufa. papp o flavescente.

Ad Räisänen par. Kuusamo in devexo prati inter agrum
et lacum Wuolajärwi 27/vn 1908 lectum.

Ensamstående form emellan Vulgata och Sparsifolia, med
afseende å bladen lik de förra, till holkarna de senare, när-
mast H. turbidum Norrl. Hier. exs. VI, 53, från sandstrand på
ön Anserskij ostrov vid Pomorska kusten i Hvita hafvet, hvil-
ken afviker genom smalare, högre upp på stjälken skaftade,
ljusgrågröna, undertill gråblågröna, starkt håriga blad, korta,
håriga korgskaft af holkens längd eller kortare, starkt hårig,
men svagt stjärnhårig holk med enstaka små glandier pä ba-
sen, äfvensom ljusare blommor med äfven som torrt gult eller
ljust brungult stift, sålunda sannolikt en sandstrandsform af
denna.

H. atricapitatum. Aphyllopodum; rhizoma crassum; cau-
lis 30 — 40 cm, flexuosus, canovirens vel sordidescens, basi
rufescens, asperulus, glaber vel pilis brevibus solitariis muni-
tus, basin versus interdum parce longipilosus, apicem versus

122 Brenner, Hieraeiologiska meddelanden. 5. XII. 1908.

flocculosus, circ. 8-folius; folia cano-virentia, subtus parum
pallidiora, firma, infima (3) sub anthesi emarcida, superiora ses-
silia, basi angusta, brevia, oblonga apice brevi acuto, parce
breviter subulato-dentata, apicem versus caulis decrescentia —
anguste ovato-lanceolata, cuspidata, dentibus parcioribus, om-
nia sed praesertim suprema asperula marginibus asperis revo-
lutis, inferiora subtus parum pilosa; capitula mediocria, 5 — 8
in corymbo racemoso subsimplice, ramulis 1 — 2-cephalis, longis,
gracilibus, erectis, flocculosis, pedicellisque erecto-patentibus,
rectis, acladium 20—40 mm longum superantibus, floccosis,
epilosis; in vol uc ra circiter 11 mm älta, crassiuscula, basi
rutundata. nigricantia, calva vel in parte basali floccis sparsis
glandulisque crassis nigris munita, squamae latae, breves,
subtriangulares apice angusto obtuso, internae laetiores, virides;
styli sicci obscuri.

In devexo graminoso promontorii habitati ad lacum
Kenttijärvi regionis maxime orientalis par. Kuusamo 28/vu 1908
lectum.

Skild från den närastående H. laterale Norrl. genom sträfva,
hårlösa blad, långa korgskaft och acladium samt mycket kor-
tare och bredare holkfjäll.

H. comparile. Aphyllopodum; caulis 40 — 70 cm altus,
crassus, leviter flexuosus, viridis, e basi rufescente ad medium
usque vel ulterius rufescenti-maculatns, parce stellulatus, parce
pilosus — epilosus, scaberulus, polyphyllus; folia firma, sat
brevia, sessilia, iufinia mox emarcida, subtus villosa, interme-
dia superioraque basi cordata vel subcordata semiamplexicau-
lia, illa oblonga — oblongo-lanceolata apice brevi acuta, sub-
tus pilosa — epilosa parce stellulataque, leviter asperula, haec
ovato-lanceolata apice attenuato cuspidato, decrescentia, in pa-
ginis ambabus densius stellulata asperulaque, omnia minute
denticulata vel suprema subintegerrima, nervis laxe anastomo-
santibus; capitula mediocria, pauca (4) in racemo corymboso
simplice vel frequentia in corymbo composito indeterminato,
ramulis 3 — 4-cephalis, erecto-patentibus, arcuatis vel infimis
subrectis, floccosis, pedunculis brevibus — sat longis, densius
floccosis, scaberulis, epilosis; involucra 10—12 mm älta,
crassiuscula — sat angusta, basi ovata, obscure viridia, pilis

5. XII. 1908. Brenner. H. Lindbergs „Taraxacura -former". 123

albis nigripedibus glandulisque minutis parce vestita leviterque
vel basin versus densius stellulata. squamae sat latae, lan-
ceolatae — lanceolato-subulatae, obtusae, intimae laetiores; styli
sicci lutei vel fuscescentes.

Par. Kuusamo ad pag. Wihtawara in devexo salebroso
olim usto in ter habitationes et lacum Pikku-Wihtajärwi una-
cum Epilobio angastifolio et Hieracio coniopide frequens.

Till habitus, korgsamling, holkarnas form och beklädnad
öiverensstämmande med H. tornens e Brenn., men skild genom
kortare och fastare, småtandade blad, föga hårig stam, bredare,
endast i spetsen lancettlikt afsmalnande holkfjäll och ljusare stift.

Vidare inlämnade rektor M. Brenner till publikation:

Några ord med anledning af H. Lindbergs „Taraxacum-for-
mer" i Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 29, Helsing-
fors 1907, Kuopio 1908.

Uti ofvannämnda, mig för några dagar sedan tillställda
uppsats, behandlande de af honom kända Taraxacum-iormevna
från södra och mellersta Finland, har amanuensen H. Lindberg
uti en not på första sidan omnämnt mina „undersökningar af
finska 1'araxaca" på ett sätt, som nödgar mig att till själflor-
svar yttra några ord.

Han säger sig „lämna å sido" de af mig för Taraxacum-
former publicerade namnen af orsak att „åtminstone stora fler-
talet af de af mig namngifna formerna enligt hans uppfattning
omfattar flere väl skilda arter, medan å andra sidan olika
exemplar af samma art belagts med flere skilda namn", hvarför
„det ej varit honom möjligt att kunna tillfylles klargöra, hvacl
som med de särskilda namnen afsetts". Därjämte utlofvar
han „vid annat lämpligare tillfälle en närmare granskning af
de af mig uppställda formerna".

Då han som stöd för sitt påstående ej anfört något enda
exempel, är det mig naturligtvis omöjligt att kontrollera huru-
vida det kan hafva någon grund, och synes det som om det
hade varit lämpligare att uppskjuta hela påståendet tills han
kunnat gifva något positivt stöd därför.

124 Bre/iner. EL. Lindbergs „Taraxacum-former". 5. XII. 1908.

Men livad beträffar möjligheten för honom att få veta
hvad med mina namn afsetts, har han i nere fall ej behöft
sväfva i ovisshet därom. Jag har t ex. tydligen framhållit,
att det äldsta namnet för hans och Dahlstedts T. interme-
äium Raunk. och T. tenebricans Dahlst. är T. patulum Brenn.,
att hans T. hmmatopus är densamma, som tidigare af mig be-
nämnts T. intermeäium Raunk., men sedermera till undvikande
af förväxling med det äldre namnet T. intermeäium DC. fått
namnet T. meäians Brenn., att hans T. Dahlstedtii motsvarar
min tidigare T. gibbiferum, samt T. marginatum Dahlst. T.
laevigatum Willd. med varieteterna cornigerum Aschers. och re-
flexum Brenn.

Hvad mina öfriga tidigare former beträffar, kau det ju vara
möjligt att han ej kunnat hafva samma visshet, då jag ej haft
anledning att därom särskildt upplysa honom, ehuru jag na-
turligtvis på tillfrågan gärna hade stått till tjänst därmed.
Dock måste man väl i de flesta fall, då äfven diagnos före-
ligger, af två eller nere former under samma namn med god
vilja ur denna diagnos kunna finna hvilken det är som där-
med afses. Sålunda har exempelvis den rätta betydelsen af
namuet T. intermeäium Raunk. oaktad t afvikande herbarii-
exemplar kunnat ådagaläggas, i stället för att enligt H. Lind-
bergs metod „lämnas å sido".

Att en del af dessa former numera kunna framstå såsom
kollektiv-former, finner jag, med afseende å den utveckling
uppfattningen af Taraxacum-tbrmernsL i allmänhet sedan deras
publikation tagit, ej alls vara omöjligt, och torde mag. Lind-
berg äfven påminna sig hurusom jag upprepade gånger af
honom i egenskap af museets vårdare frågat efter huruvida jag
ej kunde få återse de af mig inlämnade Taraxacum-samtin-
garna, detta just för att med afseende härå få underkasta
dem en förnyad granskning. Det förhållande, att dessa sam-
lingar dels under tidigare år å museum gått förlorade, dels
jämte museets öfriga finska Taraxacum-iormev varit sända ut-
om landet för bearbetning, har i förening med bristen på egna
samlingar vållat att jag, för att ej onödigtvis uppställa nya
former, med samma, om ock möjligen kollektiva, namn be-
tecknat de till sina kännetecken därmed öfverensstämmande

5. XII. 1908. Brenner. H. Lindbergs „Taraxacum-former". 125

exemplar, som jag vid senare tilltallen inlämnat. Det torde
vara endast en mening därom, att det är rättare att tills vi-
dare, tills hela samlingen kan blifva tillgänglig, begagna ett
redan publiceradt kollektiv-namn än att, endast litande på min-
net, utan jämförelse-material uppställa nya, eventuellt död-
födda, former.

Såsom förklaring åter af denna antagliga möjlighet af
mina tidigare Taraxacum-iormers egenskap af kollektiv-former
må framhållas hurusom på 1880-talet, då jag begynte ägna
släktet en närmare uppmärksamhet, det gällde i främsta rum-
met att utreda de då kända formernas förhållande till hvar-
andra, hvaribland att den s. k. varieteten eller subspecies cor-
nicidatum är en från den då som enda art hos oss ansedda
1. officinale väl skild art, hvars rätta namn är T. laevigatum,
Willd., äfvensom att den som förnämsta kännetecken betrak-
tade knölen vid holkfjällens spets såväl kunde saknas hos
denna som å andra sidan lorefinnas hos T. officinale och dess
af mig då urskilda former, livaremot ytterholkfjällens beskaf-
fenhet till konsistens, form, riktning och färg utgjorde viktiga
formkaraktärer. De af mig då särskilda formerna måste dock
på ett senare utvecklingsstadium, sedan andra viktiga karak-
tärer hufvudsakligen genom C. Raunkiaers förtjänst uppda-
gats, blifva underkastade möjligheten af att befinnas innehålla
särskilda specialformer, och återstår det nu att se till huru-
vida detta är fallet. Sedan det första grofarbetet en gång
utförts, terrängen rödjats och vägen banats, blir det lättare
att öfvergå till det finare detaljarbetet, om ock en eller annan
ojämnhet kan kvarstå på vägen, ty — hvilket människoverk
är väl fullkomligt och utan brist.

Men, det heter vidare, att äfven olika exemplar af samma
art belagts med flere skilda namn, sålunda ungefär som då
exempelvis H. Lindberg med namnen T. laevigatum, T. tene-
bricans och T. intermedium belagt olika exemplar af T. patulum.

Såvida ej en ren lapsus calami föreligger, kan jag ej
fatta detta påstående annorlunda än som beroende på en fel-
bestämning af herr Lindberg själf, ursäktlig nog för den som
besinnar att han sett dessa exemplar endast såsom pressade,
där mindre viktiga likheter lätt kunna vilseleda den som ej

126 Brenner. — Lindberg. 5. XII. 1908.

varit i tillfälle att observera cle endast i lefvande tillståndet
framträdande viktigare olikheterna.

Men, huru som helst, ingen kan fordra att herr Lind-
berg skulle publicera former eller namn som han af en eller
annan, giltig eller ogiltig, anledning ej känner. Råkar han
dock därvid ut för missödet att såsom ny benämna en förut
benämnd och publicerad form, går det honom som så mången
annan före honom, han får nöja sig med medvetandet att hafva
ökat den döda namnbarlasten. Och någon ursäkt för att ej
hafva reproducerat för honom okända former torde ej heller
någon hafva fordrat af honom.

Hvad slutligen den utlofvade närmare granskningen af
de af mig uppställda formerna beträffar, förbehåller jag mig
min rätt såsom auktor och insamlare af desamma, att, så snart
mina till museum inlämnade samlingar blifva åtkomliga, i första
rummet fä underkasta dem en efter den nuvarande tidens for-
dringar lämpad närmare granskning.

Amanuens Harald Lindberg lämuade följande medde-
lande:

Taraxacum crocodes Dahlst.") funnen i Finland.

För någon tid sedan hade jag nöjet mottaga en samling
växter från Suomussalmi (Ostrob. Kajanensis), insänd af pastor
O. Kyyhkynen därstädes. Samlingen innehöll flere anmärk-
ningsvärda växter, och var det särskildt en Taraxacum palustrc
liknande form, som väckte mitt synnerliga intresse. Vid när-
mare påseende visade sig formen i fråga vara den af D a h 1-
stedt 1. c. nyligen beskrifna T. crocodes, hvilken i hufvudsak
öfverensstämmer med T. palustrc (Ehrh.), från hvilken den
dock afviker genom att korgen aldrig fullt öppnar sig, genom
blommor med inrullade kanter samt genom starkare utvecklade
taggutskott på frukterna. För öfrigt får jag hänvisa till den
utförliga af Dahlstedt lämnade beskrifningen. Till denna

'-) Hugo Dahlstedt, Taraxacum palustrc (Ehrh.) und verwandte Ar-
ten in Skandinavien, Arkiv för Botanik, hand 7, N:o 6, pag. 18, 1907.

5. XII. 1908. Lindberg. Taraxacum erocodes Dahlst. funnen i Finland 12 i

skulle jag vilja tillägga, att den borstlika beklädnaden på fruk-
ten, som hos T. palustre är synnerligen kort och alldeles till-
tryckt, är hos T. erocodes mycket längre och i synnerhet i
fruktens nedre del ± tydligt utstående. För att iakttaga denna
beklädnad är dock en rätt stark förstoring med mikroskop af
nöden.

De af pastor Kyyhkynen insända exemplaren äro som-
maren 1908 insamlade vid Kiantajärvi sjö i Suomussalmi, där
de växte på stranden af Vasonniemi udde invid Kianta by.
De ifrågavarande exemplaren äro nyss utblommade; endast på
ett par sitta de utblommade blommorna kvar; ett par ha fullt
utvecklade frukter, hvarför jag hoppas att nästa sommar få
denna synnerligen intressanta och egendomliga art i kultur.
Några exemplar sände jag till doktor H. Dahlstedt, som
äfven bekräftat riktigheten af min bestämning, och upp bevaras
dessa numera i Riksmuseets i Stockholm samlingar.

Doktor Dahlstedt lämnar i sin anförda uppsats en så
vidt möjligt fullständig utredning af de till T. palustre- grup-
pen hörande arternas förekomst i Norden. Af denna framgår,
att T. erocodes tidigare är bekant endast från mellersta Skandi-
navien, hvarest den har ett isoleradt utbredningsområde. Den är
känd från Jämtland, där den i synnerhet i trakten af Storsjön sy-
nes vara allmänt utbredd, från Härjedalen, Medelpad, Ånger-
manland och Ume Lappmark eller, såsom Dahlstedt fram-
håller, från Ljusnans, Ljungans, Indalsälfvens och Ängerman-
älfvens flodområden. Dessutom uppger Dahlstedt den
såsom funnen vid sjön Aursand i närheten af Röras i an-
gränsande del af Throndhjems amt i Norge. Då Dahlstedt
ej kände T. erocodes från andra trakter än de nämnda, ansåg
han med rätta, att denna art tills vidare var att betrakta som
en för den Skandinaviska halfön endemisk form. Pastor
Kyyhkynens fynd af denna art i Suomussalmi är därför af
ett synnerligt intresse. Enligt muntligt meddelande af dok-
tor R. Pohle i S:t Petersburg, som berest så godt som hela
norra Ryssland, från Hvita hafvet till Ural, och därstädes gjort
stora insamlingar af växter, har ingen T. palustre liknande
form blifvit af honom observerad. Det torde därför kanske
vara berättigadt att åtminstone tills vidare anse T. erocodes som

l_'s Lindberg, Taraxacum crocodes Dahlst. funnen i Finland. 5. XII. 1908.

en endemisk form för Fennoscandia, som en gammal baltisk
form med samma ursprung som den sydligare T. palustre
(Ehrh.) Dahlst.

Dahlstedt framhåller 1. c. angående T. crocodes' ursprung-
följande: „Mit T. palustre besitzt sie unzweifelhaft eine sehr
nahe Verwandtschaft und allem Anschein naoh hat sie sich einst
in verhältnismässig später Zeit aus demselben entwickelt. Diese
Entwicklung hat mutmasslieh stattgefunden, naehdem die Ein-
vranderung der Fichte begonnen hatte öder möglicherweise zu
Ende der Eichenperiode, als die Verschlechterung des Klimas
schon merkbar wurde". Huru härmed förhåller sig, är natur-
ligtvis ytterst vanskligt att afgöra. Att den har samma ur-
sprung som T. palustre är väl uppenbart, om den direkte upp-
stått ur T. palustre är väl omöjligt att afgöra; mig synes dock
att så ej varit fallet. Emot detta antagande, att T. crocodes
skulle under jämförelsevis sen tid utvecklat sig ur T. palustre
synes mig bl. a. tala, att deras utbredningsarealer ingenstädes
möta hvarandra. Enligt min tanke vore T. crocodes i likhet
med T. palustre att betrakta som en gammal kustform. Ger
man akt på den karta, som Dahlstedt lämnar öfver T. pa-
lustre^s utbredning, så är det uppenbart, att T. palustre, såsom
Dahlstedt framhåller, till Sverige invandrat från SE och en-
ligt min tanke sedan spridt sig längs kusterna af det haf, som
betäckt mellersta Sverige eller Vänern, Vättern och Mälarområ-
dena. Det finnes nämligen ett rätt stort antal arter, hvilka
åtminstone nu för tiden äro bundna vid hafvets närhet, hvilka
äro funna på fiere eller färre lokaler inom detta samma mel-
lansvenska område, inom hvilket de sannolikt äro att uppfat-
tas som relikter. På samma sätt förhåller det sig med en del
växtarter hos oss. Huru många arter ha vi nämligen ej, hvilka
i nutiden äro hufvudsakligen utbredda vid kusten, antingen
bundna vid det svagt bräckta vattnet eller af en eller annan
orsak beroende af hafvets närhet, hvilka såsom relikter finnas
i eller vid Onega, Ladoga, Suvanto, Humaljärvi i Kyrkslätt,
Lojo sjö, Vesijärvi och andra sydtavastländska vatten, Valva-
tos sjö i Jorois, Höytiäinen samt trakterna kring Uleåträsk.
äfvensom de nedre loppen af de nordösterbottniska älfvarna.
Paanajärvi i Kuusamo, som har sitt utlopp till Hvita hafvet,

5. XII. 1908. Lindberg, Taraxacum crocodes Dahlst. funnen i Finland. 129

är äfven kändt för sina kustrelikter. Dylika kunna vidare på-
visas i östra Kuolajärvi samt på särskilda ställen på Kola-
hallon. Det är alldeles uppenbart, att en mycket mäktig växt-
vandring försiggått längs de kuster, som i tiden sammanbundit
nämnda områden med det baltiska hafvet och Ishafvet. Så-
lunda ha alla våra s. k. sydliga former vandrat längs dessa
nu antydda kuster af det forna baltiska hafvet. De sydtavast-
ländska vattnen ha uppenbarligen öfver Kumo älfdal samman-
hängt med hafvet. Alldeles omöjligt är det ej, att ett sam-
band äfven gått från Tavastehustrakten öfver Vichtis och Lojo
ned till Pojo viken.

Ett särdeles upplysande fynd, som jag en gång gjort, är
fyndet af fossil Zannichellia polycarpa tillsammans med bl. a.
Carex pseudocyperus och Ceratophyttam demersum i gyttjan
under en mosse invid Ontojärvi sjö öster om Uleåträsk i Kuhmo-
niemi socken. Fyndplatsen ligger c. 160 m öfver hafvet. Till-
sammans med Zannichellia-dirten förekom bl. a. diatomaceer,
äfven Campylodiscus bicostatus, hvilken betraktas som en brack-
vattensform. Af detta fynd framgår, att en vik af hafvet under
den tid en sydlig flora var rådande sträckt sig ända bort till
Kuhmoniemi öfver Uleåträsk. Att Uleåträsk varit en vik af ett
betydligt saltare haf än den nutida Bottniska viken framgår
däraf, att rent marina diatomaceer funnits i leror, som under-
sökts från trakten af Uleåträsk. Kiantajärvi, på stranden af
hvilken sjö T. crocodes blifvit funnen, ligger visserligen c. 35 m
öfver fyndplatsen för den fossila Zannichellia i Kuhmoniemi.
Det är dock ej omöjligt, att hafvet någon gång i tiden sträckt
sig ända hit upp, och att T. crocodes under denna tid invandrat,
I Suomussalmi ha bland andra sydliga former af pastor Kyyh-
kynen äfven påträffats klibbal, Aspidium thelypteris, Lyco-
podium mundatum och Potamogeton lucens, hvilka alla här nå
sin nordgräns och tydligen äro att betrakta som relikter från en
tid, då hafvet sträckt sig längre in i landet. I samma socken,
där jag fann fossil Zannichellia, påträffade jag äfven Rhyn-
chospora fusca, hvilken i likhet med den öfver en stor del af
Kaj ana-området utbredda Sphagnum pulchrum är att be-
trakta som en rent atlantisk form. Rhynchospora fnsca saknas
i likhet med Sphagnum pulchrum i hela norra Ryssland samt i

130 Mötet den 6 februari 1909.

Sibirien, bägge ha således utan ringaste tvifvel invandrat väster-
ifrån. Den nämnda Sjihagnum-artens utbredning är synnerligen
intressant. Sitt hufvudsakliga utbredningsområde har den i
nordöstra Nordamerika samt på de Brittiska öarna. I Tyskland
är den känd endast från Hamburgs omnejd, i Norge är endast
en fyndort bekant, Bygland i Ssetersdalen, i Sverige endast
tvenne, nämligen Huuneberg i Västergötland samt Vittsjö i
Skåne; slutligen är den i Finland funnen i Ekenäs-trakten nära
kusten, vid Höytiäinen, i Ilmola i södra Österbotten, i Pihlaja-
vesi i Tavastland samt på flere ställen i Kaj ana-området. I
Finland sammanfaller dess utbredning med en hel del kust-
formers. Intressant är äfven det faktum, att den såväl i Kuh-
moniemi som vid Höytiäinen och i Ekenäs-trakten växer till-
sammans med Mhynchosjjora fusca. Bägge äro tydligen mycket
gamla invandrare och inkomna under en tid, då värme fordrande
arter voro stadda i utbredning; bägge torde invandrat före
granen. I alla mossar i hela Kaj ana härad saknas nämligen
gran i de undre lagren. Mossarna äro här i regeln c. 4 m djupa;
gran finner man vanligen först från 2 m uppåt. I den gyttja,
i h vilken Zannichellia påträffades, saknades också gran. Ar
T. crocodes, såsom jag förmodar, en gammal kustform, så har
den uppenbarligen invandrat betydligt före granen åtminstone
till Suomussalmi. Att den ej heller i Sverige är af ungt da-
tum inom sitt utbredningsområde förefaller mig troligast.

Mötet den 6 februari 1909.

Till utländsk medlem invaldes statsrådet W. Oshanin i
S:t Petersburg (föreslagen af professor O. M. Eeuter).

Redaktionen för tidskriften Internationale Eevue
der gesamten Hydrobiologie und Hydrographie ha-

6. II. 1909. Brenner. — Hällström. — Lång. — Lindberg. — Häyrén. 131

de bifallit till ett af Sällskapet framställdt förslag om skrift-
utbyte.

Enligt af skattmästaren ingifven kassarapport utvi-
sade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 6296: 71.

Framlades 29:de bandet af Sällskapets Acta med afhand-
lingar af herrar C. Lundström (tre), A. J. Si It a la (två),
J. I. Liro (två), K. M. L e vand er, H. Lindberg och K.
Siitoin.

A filosofiemagister J. M. Salenius' vägnar förärade rek-
tor M. Brenner till Sällskapet anteckningar gjorda efter före-
läsningar, som hållits år 1815 af lektoren, filosofiemagister Ek-
mark. Anteckningarna voro gjorda af gifvarens fader, herr
H. J. Sal e ni us.

Filosofianmaisteri K. H. Hällström näytti ylioppilas
Yrjö Levander'in Karttulassa ottaman Equisetum limosum L.

f. monstr. spiralis 3Tksilön.

Forstmästare, fil. mag. G. Lång förevisade den inom
vårt naturalhistoriska område förut icke anträffade lafven Aco-
lium sessile (Pers.), hvilken tagits år 1870 i Kyrkslätt socken
af herr A. K ull hem.

Amanuens Harald Lindberg förevisade den för vår
flora nya Letharia valpina (L). Af denna egendomliga laf in-
lämnades exemplar till museet för någon tid sedan af fröken
Walborg v. Fieandt. Ifrågavarande exemplar, som bestämts
af fil. mag. Gr. Lång, hade den 4 juli 1908 insamlats af frök-
nar W. v. Fieandt och Laura Högman på väggen af en
gammal väderkvarn på Ornäs i Finström socken på Åland, där
lafven ådragit sig uppmärksamhet genom sin iögonenfallande,
egendomliga, ärggröua färg. Arten är för öfrigt utbredd i Eu-
ropas bergstrakter och går äfven i Sverige rätt långt mot norr.

Fil. kand. Ernst Häyrén förevisade exemplar af Buellia
coniops (Wnbg) Th. Fr., som af honom insamlats den 28 juli
1907 på Säbbskär i Luvia socken. Arten förekom här på sand-
sten invid stranden af hamnviken (saltvatten) tillsammans med

132 Häyrén. — Levander. — Sodan. 6. II. 1909.

Verrucaria maura Wnbg, Rhizocarpon concretum (Ach.) f. ge-
minata (Flöt.), Lecidea enteroleuca (Ach.) Nyl., Lecanora um-
brina (Ehrh.) Mass. och Caloplaca pyracea (Ach.) Tli. Fr. Alla
dessa lafvar hade bestämts af fil. mag. G. Lång. Tidigare är
arten iakttagen på tiere ställen vid Ishafvets kust, äfven inom
vårt flöraområde. där den för öfrigt observerats endast i Onega-
Karelen. Här är den af J. P. Norr lin funnen på strandklip-
por invid sjön Onega (Flora Kareliae Onegensis II, Medd. Soc.
Fauna et Flora Fenn. I, sid. 35).

Doktor K. M. Levander meddelade, att han i mantel-
hålan af några sjömusslor (Anodonta anatina L.), som insam-
lats af skoleleven Nejnstedt i Laulusträsk i Neder-Vetil
(Österbotten), funnit parasitiska hydrachnider, hvilka af dok-
tor E. Nordenskiöld blifvit bestämda såsom tillhörande ar-
ten Atax intermedius Koch. Arten är förut ej känd från vårt
land. Enär ofvannämnda fyndort är belägen på 63° 40' nord-
lig bredd, så är det antagligt, att sådana Atax-a,rter, som pa-
rasitera hos musslor, finnas åtminstone lika långt emot norden
som själfva musslorna. Af dylika arter har tidigare blott Atax
ypsilophorus Bonz blifvit anträffad, nämligen på gälarna hos
anodonter från särskilda lokaler i södra Finland (E. Norden-
skiöld, Notizen fiber Hydrachniden aus Sud-Finnland, 1897,
Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn. XV, N:o 1).

Professor Th. Saelan demonstrerade

Tvenne anmärkningsvärda växtformer.

1. Under ett tillfälligt besök i Miehikkälä socken i södra
Karelen sommaren 1895 anträffade jag på en invid Kotijärvi
sjö ej långt från Kalliokoski glasbruk belägen villalägenhet,
benämnd Kotilahti, den hos oss icke förut observerade Hy-
pochoeris radicata L. Den växte härstädes i talrika exemplar
på ett gräsbevuxet ställe. Villan, som i tiden ägts af en baron
Mengd en, hade ett naturskönt, romantiskt läge på en höjd invid
den täcka skogssjön i en ödslig skogstrakt, långt aflägse från
mänskliga boningar, och var sedan något år tillbaka före mitt

6. II. 1909. Scelan, Tvenne anmärkningsvärda växtformer. 133

besök därstädes fullkomligt öfvergifven. Här funnos ännu läm-
ningar efter planterade rosor och andra buskgrupper samt oran-
gerier med sönderslagna fönster, däri skeletter af persiketräd
och vinrankor ännu kvarstodo, erinrande om den forna glansen.

Då villans ägare, ofvannämnde baron Mengden, var hemma
från Estland, är det troligt, att denna växt på ett eller annat
sätt geuom frukter kommit till villaområdet, där den seder-
mera vuxit upp och bibehållit sig i flere år.

Denna Hypochmris-axt, som till stjälk och blomsterställning
påminner om Leontoäon autiimnalis samt till bladen om Leon-
todon hispidus, förekommer i Östersjöprovinserna och enligt
Meinshausen på kalkhaltig jord i södra Ingermanland väster
om Petersburg. I Sverige påträffas den i södra delen från
Skåne till Småland och Västergötland, på Oland och Gottland;
i Norge uppges den förekomma i södra och västra delen till
Aalesund och Molde.

2. Sistlidne sommar påträffade jag eller egentligen min
dotter Sigyn under en exkursion i närheten af Willmanstrand
en form af Anemone hepatica L. med fläckiga blad. Jag fäste
ej närmare afseende vid denna form, som jag ansåg vara en
obetydlig afvikelse från hufvudformen, men då jag i 5:te häf-
tet af Botaniska Notiser, s. 223, för sistlidet år (1908) såg
en uppsats af herr Georg Påhlman, däri det utförligt redo-
göres för en, såsom det af honom uppgifves, för Sverige ny
form af Anemone hepatica, hvilken benämnes f. marmorata T.
Moor, anser jag mig böra närmare redogöra för detta fynd1).

Den ifrågavarande formen, hvaraf jag har äran härmed
förevisa ett exemplar, skiljer sig från hufvudformen genom att
bladen på öfre sidan äro försedda med hvitgrå. aflånga, tämli-
gen regelbundet parallellt ställda fläckar på hvar sin sida om
medelnerven. På det här föreliggande exemplaret finnes dess-
utom på yttre sidan om dessa större fläckar en rad af flera
mindre sådana, som äro nästan cirkelrunda, i likhet med det
i Botaniska Notiser afbildade bladet af denna form.

') Det har redan till och med hunnit uppstå åtskilliga synonymer för
denna form. Så har den enligt herr Pahlman benämnts var. picta af von
Beck, f. maculata af Val de Liévre och var. striata af Evers.

134 Scelan, Tvenne anmärkningsvärda växtformer. 6. II. 1909.

Dessa fläckar likna mycket dem, som förekomma på bla-
den hos den fläckiga formen af den hos oss i krukor odlade
Cy damen europceum.

Det här förevisade exemplaret växte i sällskap med några
andra dylika på mossbeklädd mark i en skogsbacke på Pap-
pilanniemi vid Kaukas fabrik nära AVillmanstrand. Då formen
förekom ganska fåtaligt, tog jag i förvar endast detta exem-
plar, men skall jag försöka anskaffa flere och möjligen blom-
mande exemplar från samma ställe, då jag sättes i tillfälle att
lämna af desamma till samlingarna å museet.

Denna form har hittills observerats vid Mentone i södra
Frankrike, i södra Tyrolen och i Tyskland i provinsen Bran-
denburg. I Sverige har den påträffats i Skåne, Blekinge, på
Öland och Omberg samt enligt Botaniska notiser 1908, häftet
6, s. 250, i Stockholms närhet, „där den ej är sällsynt och t. ex.
finnes i Danderyd och Österåkers socknar enligt flera års iakt-
tagelser". I Norge har den observerats vid Kristiania. Hos
oss har den för några år sedan anträffats i Loj o socken af
amanuensen Harald Lindberg.

Enligt uppgift af T. Moor, som enligt herr Påhlman
för första gången beskrifvit denna form i Gardeners' Chronicle
för år 1873, har den visat sig konstaut vid odling i Ashridge
Park i England. Men då denna observation antagligen stöder
sig på odling af planterade exemplar, emedan A. hepatica icke
växer vild i England, vore det skäl att försöka uppdraga plan-
tor af dess karpeller och på så sätt utröna, huruvida formen
verkligen bibehåller sig konstant eller icke.

Af större intresse är f. multiloba C. Hartm. med 4 — 9-fli-
kiga blad, hvilken form äfvenledes blifvit funnen af Harald
Lindberg i Lojo och dessutom af Flin c k i Wichtis.

För öfrigt varierar blåsippan alldeles glatt eller med på
öfre sidan glänsande blad (denna form äfven funnen af Harald
Lindberg) och med starkt spetsiga bladflikar. Likaså variera,
som bekant, dess blommor till färgen, än röda, än violetta, än
hvita eller spräckliga.

6. II. 1909. Forsius, Något om Cephus infuscatus Ed. André. 135

Student Runar Forsius lämnade följande meddelande:
Något om Cephus infuscatus Ed. André.

På hafsstrand och på sank äng (1 §) å Kabböle bys mark
i Pärnå fann jag den 11—16 juli 1908, jämte magistrar Å.
Nordström och R. Krogerus, 26 exemplar (11 ef o* och 15
£ $) af den inom vårt faunaområde förut icke iakttagna cephiden
Cephus infuscatus Ed. André 1). En £ hade af mag. Nordström
infångats redan den 25 juni.

Denna art, som ursprungligen beskrefs från Frankrike af
André, påminner om ett flertal andra cephider, men skiljes
lätt på grund af vingarnas karaktäristiska färgteckning. De
insamlade exemplaren variera med hänsyn till storleken: ef o*
8 — 11,5 mm och 9 5 7,5—12,5 mm.

Med Cephus infuscatus ökas antalet af våra Cephus-arter
till 5 och cephiderna till 8, samma antal, som är kändt från
Sverige 2).

Redan den 13 juli på aftonen lade jag märke till, att de
flesta af de exemplar, som insamlades, funnos på Phalaris anm-
dinacea L., som växte flerstädes på holmens stränder. Under
följande förmiddag hade vi vår uppmärksamhet riktad på de
individer af denna art, som i solskenet lifligt flögo omkring.
Slutligen lyckades magister Krogerus iakttaga, att en Cephus-
hona lade sitt ägg i strået af Phalaris. Genom ett flertal för-
sök med Cephus-honor, som instängdes tillsammans med strån
af Phalaris, Calamagrostis, Phragmites m. fl. liknande växter,
bestyrktes att Cephus infuscatus med förbigående af öfriga er-
bjudna växter lägger sina ägg i strået af Phalaris arundinacea L.
En annan cephid, Calameuta filiformis Ev., anträffades tillsam-
mans med föregående art och hölls likasom denna instängd i
och för observation. Härvid konstaterades, att den, såsom
också tidigare observerats, lade äggen i strået af Phragmites

*) Ed. André, Spec. Hym. Eur. et Alg., Vol. I, p. 530, N:o 20. Jäm-
för Fr. W. Konow, Systematische Zusammenstellung der bisher bekannt ge-
wordenen Chalastogastra, Vol. I, p. 259, N:o 5 (Zeitschr. Hyra. Dipt , Vol.
IV, p. 243).

2) Jämför Tullgren, Alb., Svensk insektfauna; 13 Hymenoptera, Vol. 4
Phytophaga, sid. 36—40, 1908.

136 Forsius, Något om Cephus infuscatus Ed. André. 6. II. 1909.

communis Trin. Konow (1. c. p. 112) m. fl. författare uppgifva,
att larven lefver i under vatten befintliga internodier. Vid
mina försök erbjödos endast öfver vattnet befintliga interno-
dier, som icke försmåddes af de äggläggande honorna.

Vid äggläggningen, som uteslutande försiggick vid sol-
sken och företrädesvis midt på dagen, uppsökte Cephus-honan ett
af de öfversta internodierna, kröp oroligt omkring på strået och
undersökte det noggrant, svängde sig därpå med hufvudet nedåt,
höjde upp bakkroppen, böjde denna i en halvcirkel och be-
gynte med tillhjälp af sågen förfärdiga ett hål strax ofvanför
leden innanför bladslidan. Genom det färdiga hålet drog ste-
keln sin såg några gånger fram och tillbaka, h varefter ett ägg
infördes i strået. Arbetet med hålets förfärdigande och äggets
läggande tog i anspråk en tid af omkring 4 minuter.

Den yttre öppningen i strået är strax efter äggläggniugen
cirka 0,6 mm i genomskärning och något oval, och den största
diametern går i stråets längdriktning. Småningom krymper
hålet, och efter någon tid synes endast ett obetydligt märke
med ljusare omgifningar.

'Ägget, som till färgen är benhvitt och svagt opaliserande,
mäter i längd vidpass 1 mm och i bredd 0,4 mm. Dess form
är något varierande på grund af den elastiska membranen. I
regeln är ägget elliptiskt och af rundad t i ändarna, sällan pä-
ronformigt. Det liknar närmast äggen hos t. ex. Arge rosae L.
och Nematus abdominälis Pz., men skiljer sig afsevärdt från
Lyda- arternas ägg, hvilka jag i annat sammanhang vill be-
skrifva. Ägget placeras ofvanför den egentliga leden i den
märgväfnad, som finnes i strået ofvanför hvarje led, och kommer
sålunda icke att ligga i stråets fria hål rum.

Emedan min vistelse i Pärnå var af kortare varaktighet,
var jag icke i tillfälle att följa denna arts vidare utveckling.
Att larven förorsakar hvitax på Phalaris torde dock stå utom
allt tvifvel.

Ehuru flere nyss fångade o1 ef och $ 9 sammanfördes,
skedde ingen kopulation. Förmodligen hade de tidigare kopu-
lerat, ity att $ 2 lacle ägg ocn °* °* inom kort dogo. Efter
infångandet lefde c? o* högst tvenne dygn, medan $ £ lefde
en vecka utan att intaga föda.

6. II. 1909. Försitts, Något om Cephus infuscatus Ed. André. 137

C. infuscatus var i rörelse endast vid solsken och lifligast
midt på dagen. Vid mulen väderlek samt senare på dagen
satt den stilla, vanligen med hutvudet nedåt, och lät då utan
svårighet taga sig med händerna, hvilket icke lyckades vid
solsken.' I en glasburk sutto imagines orörliga så länge burken
förvarades i skuggan, men började, då burken flyttades i sol-
skenet, strax lifiigt flyga omkring. Under hvila hållas anten-
nerna stilla, och vingarna täcka kroppen. När insekten rör
sig, äro antennerna i liflig, dallrande rörelse, och vingarna bä-
ras, då de ej användas till flykt, snedt utåt riktade.

Cephus infuscatus är tidigare känd endast från Frankrike,
Tyskland och Österrike och är sålunda ny för såväl Fenno-
soandia som hela norra Europa. Förmodligen har den en än
vidsträcktare utbredning. A härvarande entomologiska mu-
seum förvaras nämligen ett £ -exemplar från Dschilarik i Cen-
tral-Asien (Stenroos leg. 12—16. VII. 1896). Där i södra
Finland Phalaris växer, bör denna art med framgång kunna
efterspanas i slutet af juni eller början af juli.

Student K,. Forsius förevisade vidare lefvande exemplar
af Lygaeonematus ambiguus Fall. och Pteronus ribesi Scop. Den
förra al dessa sågsteklar lefver som larv på granens unga års-
skott och uppträder såsom skadeinsekt, ehuru angreppens om-
fång sällan varit stort. Den förekom senaste sommar på Suur-
niemi i Karislojo tillsammans med L. pini Retz. i rätt stor
mängd och syntes med förkärlek uppsöka unga granar af l/2 — 2
meters höjd. Dess angrepp har tyvärr ofta den sorgliga på-
följden, att toppskotten vissna. Larven angriper endast de
ännu mjuka och i utveckling stadda barren. — Pteronus ribesi
Scop. är en kosmopolitisk art och känd genom sina ofta om-
fångsrika härjningar på krusbärs- och vinbärsbuskar. Den har
i Finland stor utbredning. Förekommer i tvenne generationer.

Student H. Forsius demonstrerade ytterligare ett egen-
domligt dubbelembryo af Sus scrofa domestica. — Fostret var
förmodligen att betrakta såsom uppkommet genom hopväxning
af tvenne skilda foster. De caudala partierna af hvardera äro
normalt utvecklade och fria, men från och med umbilicaltrak-

138 Försitts. — Brenner. 6. II. 1909.

ten äro fostren hopvuxna med ventral sidorna. De främre extre-
miteterna äro fria, men förskjutna åt sidorna. De hopvuxna
bröstpartierna fortsättas rostralt i en enda hals, som bär endast
ett hufvud. Både halsen och hufvudet äro af öfvernaturlig
storlek. Hufvudet är till det yttre normalt, förutom att i nacken
under protuberantia occipitalis externa finnes ett par öfverta-
liga öron, som äro något större än de normala, tätt tryckta
till bakhufvudet och ställda tätt invid hvarandra. Dessa öron
stå icke i samband med några inre hörselorgan. Dubbelfost-
ret har endast en nafvelsträng, som perforerar kroppen vid
komponentembryonernas sammanväxningspunkt.

Det egendomliga fostret, som dog vid födelsen, härstam-
mar från Kvarnby i Weckelaks och föddes tillsammans med
9 normala grisar den 9 januari 1909. Det har till samlingarna
inlämnats af min morbroder, häradshöfding A. G. Lilius.

Rektor M. Brenner föredrog:

En ny Rubus-hybrid.

A min son Widars vägnar ber jag att härmed få anmäla
fyndet af en hittills okänd Rubus -hybrid, R. arcticus X idaeus,
under sistlidna sommar af honom funnen på Hawananwaara i
ostligaste delen af Kuusamo, ungefär en mil i sydväst från
Kontjärvi vid ryska gränsen.

Växten i fråga hade på den nämnda höjden anträffats på ett
mullblandadt stenröse i en djup, svårtillgänglig bergsklyfta
tillsammans med R. arcticus och nära intill R. idaeus. hvaremot
R. saxatilis ej funnits på platsen.

Genom sin jämförelsevis låga växt och sina fåtaliga, van-
ligen ensamma, röda blommor, ehuru med mer upprätta, hos en
del exemplar småningom i dem hos den typiska R. arcticus
öfvergående, kronblad påminnande om denna art, hade den
dock genom sina från en grof rotstock uppskjutande, upprätta,
af mera utdragna ledstycken bestående, såväl fertila som ste-
rila, hälft vedartade, öfvervintrande stjälkar genast vid första
anblicken visat sin samhörighet med R. idaeus, hvarjämte vid

6. II. 1909. Brenner, Beståndbildande ormgranar (Picea excelsa f. virgata). 139

närmare påseende såväl bladens som fodrets undre sida befun-
nits vara svagt gråludna. Äfven hos en del i öfrigt normala
exemplar af R. arcticus hade stammen förefallit att vara af en
gröfre och fastare beskaffenhet än vanligt och sålunda likasom
an ty dt ett, om ock svagare, inflytande af R. idaeus. Några
längre gående öfvergångar till den sistnämnda, på vidpass en
meters afstånd därifrån växande arten kunde med afseende å
blommorna däremot ej varseblifvas inom den af R. arcticus
och hybriden bestående gruppen.

Enligt det intryck upptäckaren erhöll på platsen, hade
blommor af R. arcticus befruktats med pollen af R. idaeus och
sålunda gifvit upphof åt såväl den ifrågavarande hybriden som
ofvan antydda mellanform emellan denna och normal R. arc-
ticus.

Då det ej varit mig möjligt att få se de redan till Uni-
versitetets museum inlämnade exemplaren, ej heller att utfå dem
för att här förevisas, har jag ej kunnat lämna någon på egen
undersökning grundad beskrifning däraf, utan nödgats inskränka
mig till att meddela ofvanstående af min son mig lämnade upp-
gifter angående det han på fyndorten observerat.

Vidare föredrog rektor Brenner:

Beståndbildande ormgranar (Picea excelsa f. virg-ata).

I Skogsvårdsföreningens tidskrift, haft. 12, 1908, har do-
centen vid Stockholms högskola, doktor H. Hesselman publi-
cerat en uppsats om beståndbildande ormgranar, intressant ge-
nom den redogörelse han här lämnar för nyligen i Orsa socken
i Dalarna upptäckta blandskogsbestånd med ända till 395 orm-
granar, slokgranar och öfvergångsformer till vanlig gran, äf-
vensom för de vackra fotografier af såväl delar af dessa be-
stånd som enskilda exemplar af dylika träd här meddelas.
Då former, öfverensstäramande med sådana som på senare ti-
der äfven på vårt Sällskaps sammanträden omtalats, här afbildas
och beskrifvas, har jag trott skäl vara att nu förevisa och med
några ord beröra desamma.

140 Bremier, Bestånd bildande ormgranai (Picea excelsa t. virgata). 6. II. 1909.

Såsom en genomgående egenhet för alla de olika former
ormgranen i vidsträcktare mening i dessa bestånd företer, an-
för förf. en af knoppreduktion framkallad, mer eller mindre
reducerad förgrening, hvarför han som en gemensam benäm-
ning för såväl f. virgata Jacq. som f. viminalis (Sparrm.), f.
monstrosa Loud. och deras öfvergångsformer använder namnet
„fågreniga eller oligoclada" , detta senare alltså i en annan be-
märkelse än det sedan 1894 af mig användts. Den form åter,
som af mig under detta namn i Societas' pro Fauna et Flora
Fennica Meddelanden, haft 21, 1895, beskrifvits, äfvensom den
af mig på Sällskapets senaste oktober-möte presenterade for-
men från Ingå, Skämö, torde stå att söka bland de olikartade,
af honom såsom öfvergångsformer emellan f. virgata och nor-
mal gran anförda formerna. Afven öfvergångsindivider emel-
lan f. virgata och f. monstrosa påvisas.

Af de meddelade fotografierna af hela bestånd kan man
bilda sig en föreställning om huru det bestånd af olika for-
made granar kommer att taga sig ut, då de i härvarande bo-
taniska trädgård från frön af ormgran uppdragna, nu redan så
olikformade granplantorna blifvit utplanterade och hunnit
tillväxa.

I fråga om dessa granformers natur synes förf. anse den
äfven af mig uttalade åsikten, att de vore abnorma bildningar,
vara den antagligaste. Han säger nämligen bland annat:
„Ormgranen skiljer sig från vanlig gran hufvudsakligen genom
minskad förgrening, hvilken medför en förstoring af barren
såsom ersättning. Knoppreduktionen kan gå olika långt, vi
ha en serie från den vaQliga granen till f. monstrosa Loudon,
med en enda ogrenad stam. Här har sålunda knoppreduktio-
nen gått så långt som möjligt. Nästa steg är individets för-
intelse. Knoppreduktionen är en försvagning i det vegetativa
systemet, som, när den gått till en viss gräns, leder till svaga,
abnorma trädformer med fullständig karaktär af missbildning".
Och på ett annat ställe: „I närvarande stund synes mig intet
bestämdt tala emot att uppfatta ormgranen såsom de mer el-
ler mindre abnorma individen i en halfras".

Utom hos Picea excelsa anföras virgata-former såsom

6. II. 1909. Brenner. — Lindberg. 141

kända äfven hos Äbies alba, Pinus silvestris, Pinus austriaca,
Larix decidua och några andra utländska barrträd.

Slutligen lämnade rektor Brenner följande meddelande
om vinterlöfsprickning hos syren. — Såsom någonting
ovanligt för årstiden här i vår kulna nord är jag i tillfälle att
förevisa ända till 6 cm långa, nyss utslagna, bladbärande skott
hos Syringa vidgaris, hvilka jag den 12 januari plockade i den
sydostligaste delen af Ulrikasborgs brunnspark, elär uti en häck
vid villan N:o 9 några kraftiga exemplar voro vid de afskurna
topparna fullsatta med dylika skott. Då det är föga troligt,
att de under den kalla veckan i slutet af december, med dess
skarpa stormar och ända till 20 grader nående köld, hade kun-
nat uthärda utan att helt och hållet förfrysa, måste man antaga,
att det varit den milda väderleken under januari månad, med
en temperatur emellan -\- 2° och — 4°, som framlockat dem,
under hvilken tid likväl en dag, d. v. s. den 9:de, med 8 graders
köld, lämnat spår efter sig i form af bruubrända bladkanter.
Efter att någon dag hafva varit snöbetäckta, voro de half-
vuxna bladen den 22 januari till största delen förfrusna, men
synas skotten för öfrigt ännu hålla sig friska. Under tiden
emellan den 12 och den 22 januari höll sig temperaturen emel-
lan -4- 3° och — 5°, 5 C.

Amanuens Harald Lindberg föredrog:

Formse duae hybridae g-eneris Rubi novse e Finlandia.

Tvenne nya Rubus-bastarder från Finland.

N}'ligen emottog museet ett par kollektioner växter från
norra Finland, den ena insänd af pastor O. Kyyhkynen i
Suomussalmi, Ostrobottnia Kajanensis, den andra inlämnad af
student Vid ar Brenner och omfattande växter, insamlade
under en af honom senaste sommar företagen resa i Kuusamo.
I dessa samlingar var det i synnerhet ett par Rithus-former,
som ådrogo sig min uppmärksamhet, hvarför jag ock för en
tid sedan underkastat desamma en närmare granskning, hvar-

142 Lindberg, Forma? duse hybrid* generis Rubi novie e Finlandia. 6. II. 1909.

vid den af resp. insamlare förmodade hybrida naturen hos de
af dem funna formerna visat sig öfverensstämma med verkliga
förhållandet. Pastor Kyyhkynen, som i den förteckning öfver
Suomussalmi sockens växter, hvilken medföljde sändningen,
betecknar den af honom funna hybriden såsom „Mubus saxa-
tilis X Idceus?", skrifver, att den växte vid foten af Korkea-
lainen ås tillsammans med vanlig Rubus saxatilis. Den tedde
sig här som en iögonenfallande, från de andra arterna afvi-
kande form. Dess växtsätt var uppstigande, bladen på ett främ-
mande sätt tillskurna, håriga, stammen mer taggig och de yngre
stamdelarna mer håriga än hos vanlig R. saxatilis. Vidare
framhåller pastor Kyyhkynen, att det ej torde vara omöjligt,
att växten vore ofvannämnda bastard, ty båda de förmodade för-
äldrarna växte tämligen rikligt i närheten. Vid den af mig före-
tagna granskningen har det visat sig, att i själfva verket denna
bastard föreligger. Då kombinationen R. Idwus X saxatilis
ej tidigare blifvit påvisad, har det synts mig lämpligt att af
de af pastor Kyyhkynen funua exemplaren lämna följande
beskrifning samt tvenne taflor, den ena visande ett blombä-
rande turionskott från föregående år samt den andra en turion
för i år.

Den af student Vid ar Brenner i Kuusamo funna ba-
starden har till museum inlämnats under namn af „Rubus
arcticus L. hybr. ?" Vid undersökning af de tvenne till mu-
seum öfverlämnade individerna har jag kommit till den upp-
fattning, att desamma representera den märkliga kombinatio-
nen Rubus arcticus X Idceus. Efter hvad jag senare fått mig
bekant, misstänkte herr Brenner vid insamlandet, att i den
af honom funna formen nämnda kombination förelåg. Då äf-
ven denna bastard, Rubus arcticus X Idceus, ej tidigare blif-
vit observerad, skall af densamma lämnas följande beskrifning
och bifogas härjämte en plansch, som visar de bägge af herr
Brenner tillvaratagna exemplaren.

Rubus Idseus L. X R. saxatilis L. (Rubus digeneus Lindb.
fil. n. hybr.). Tab. 1 — 2. — Turio adscendens, teres, dense pi-
losus, aculeis parvis, rectis, conformibus sat dense instructus,
folia inferiora 3-nata, superiora irregulariter subpinnata, supra
subglabra, subtus dense et molliter velutina, utrinque viridia

Meddel. Societas pro Fauna et Flora Fennica h. 35. Lindberg.

Tab. 1.

V3 Rubus Id*us L. x R. saxatilis L.

Meddel. Societas pro Fauna et Flora Fennica h. 35. Lindben

Tab. 2.

'/:, Rubus Idaeus L. x R saxatilis L.

Meddel. Soeietas pro Fauna et Flora Fennioa h. 35. Lindben/.

Tab. 3.

V3 Rubus arcticus L. x R. Idaeus L.

6. II. 1909. Lindberg, Formse duse kybridas generis Rubi novas e Finlandia. 143

vel juvenilia subtus subcanescentia, petiolis 40 — 60 mm longis,
puberulis, et ± aculeis parvis iustructis, stipulse anguste lan-
ceolatse; ramus florifer e turioni anni prsecedentis abiens, sat
dense pilosiusculus, teres, aculeis parvis parce instructus, fblia
omnia 3-nata, ceterum ut in turionibus; inflorescentia läxa,
pauciflora (in specc. a me visis floribus 4 — 5), pedunculi pube-
ruli, aculeis parvis, gracilibus sat dense muniti; sepala inermia,
post anthesin reflexa, longe acuminata, albo-marginata, intus
viridia vel in apice subcanescentia, extus subcanescentia; petala
alba, 5 mm longa et 2 mm lata; germina puberula, receptacu-
lum hirsutum; pollen imperfectum.

Finlandia borealis, Ostrobottnia Kajanensis, ad pedes jugi
Korkealainen prope templum paroecise Suomussalmi, anno 1908
detexit Dom. O. Kyyhkynen. Specimina inter parentes in-
termedia sunt; a R. saxatili prsecipue ramis floriferis e turi-
onibus adscendentibus anni prsecedentis abientibus, foliis supre-
mis turionis subpinnatis, subtus velutinis, foliolis magis acumi-
natis et germinibus puberulis differunt; a R. Idceo foliis utrin-
que viridibus, turionibus substoloniformibus, adscendentibus
cum foliis inferioribus ternatis diversa sunt.

Rubus arcticus L. X R- Idaeus L. (R. binatus Lindb. fil. n.
hybr.). Tab. 3. — Caulis 30 — 35 cm altus, 2,5 min crassus,
strictus, teres, brevissime puberulus, inermis; folia ternata, ar-
gute denseque serrata, supra glaberrima, subtus pallide viridia,
velutina, foliolis terminalibus sat longe petiolulatis, in foliis
supremis subtrisectis, basi rotundatis, stipulae anguste lanceo-
latse, acuta3, integerrimae, 10 — 12 mm longse; flos solitarius, se-
pala post anthesin subreflexa, utrinque subcanescentia, ib longe
acuminata; petala rosea; stamina filamento inflato; germina
lanuginosa; receptaculum puberulum ; pollen imperfectum.

Finlandia borealis, in monte Havananvaara prope Kentti-
järvi paroecias Kuusamo, 29. VII. 1908 detexit Dom. Vi dar
B ren ner.

Specimina inter parentes intermedia sunt; a R. arctico
caule stricto, multo crassiore, foliis argute serratis, subtus ve-
lutinis, foliolis basi rotundatis et germinibus lanuginosis diffe-
runt; a R. Idceo foliis subtus haud incanis, stipulis latioribus
et prsecipue floribus solitariis, roseis, filamentis infiatis diversa;

141 Lindberg. Rektor M. Brenners Taraxaea. 6. II. 1909.

a R. arctico X saxatili, quae forma apud nos haud rara est,
caule stricto, altiore et crassiore foliis subtus velutinis et prge-
sertim germinibus lanuginosis optime distant.

Amanuens Harald Lindberg inlämnade till publikation:

Rektor M. Brenners Taraxaea.

Förklaring.

På senaste decembermötet inlämnade rektor M. Bren-
ner till publikation ett s. k. själfförsvar: „Några ord i anled-
ning af H. Lindbergs Taraxacum-former". Då jag varit i
tillfälle att taga del af nämnda själfförsvar i manuskript, ber
jag att i anledning af detsamma få framhålla följande, hvil-
ket torde förklara orsaken till tillkomsten af den not jag an-
såg mig tvungen intaga i min uppsats om södra och mellersta
Finlands Taraxacum-former (Acta Soc. pro Fauna et Flora
Fennica, 29, N:o 9, 1907), hvilken not rektor Brenner ansett
sig böra bemöta.

Efter det jag erhållit del af rektor Brenners själfför-
svar, anhöll jag af doktor H. Dahls te dt i Stockholm att få
erfara hans uppfattning rörande särskilda former i rektor Bren-
ners Taraxacum-s&mlmg, hvilken i och för bearbetning blifvit
sänd till doktor Dahl st ed t. Då densamma nyligen blifvit af
doktor Dahlstedt reviderad, återsände han den ett par dagar
före jul för att jag själf skulle kunna ta del af rektor Bren-
ners bestämningar och bilda mig ett slutgiltigt omdöme om
de olika af honom beskrifna formerna. Jag har nu i detalj
granskat samtliga rektor Brenners Taraxacum-former från
södra Finland och i denna granskning funnit yttermera stöd
för den i min ofvanberörda not uttalade uppfattningen. Det
berättigade i denna uppfattning torde utan vidare utläggning-
framgå af nedan följande öfversikt af innehållet i rektor
Brenners Taraxacum-SAmling. Därjämte må här framhållas,
att hvarken doktor Dahlstedt eller jag i talrika fall kun-
nat identifiera de af rektor Brenner insamlade exemplaren,
detta af den orsak, att ett mycket stort antal är insamladt
under juli, augusti, september och oktober månader, således

6. II. 1909. Lindberg, Eektor M. Brenners Taraxaca. 145

just under en tid af året, då Taraxacum-fovmema. äro
nästan omöjliga att bestämma, i fall man ej själf varit i till-
fälle att iakttaga dem under utvecklingens gång ute i naturen.
Då därtill kommer, att exemplaren oftast äro illa valda och
konserveringen lämnar mycket öfrigt att önska, må det vara
oss förlåtet, att vi i många fall varit osäkra vid bestämmandet
och i talrika andra fäll ansett en identifiering absolut omöjlig.

Jag skall nu öfvergå till de af rektor B renner urskilda
eller från Finland anförda former, som finnas i den kollektion
jag ett par dagar före jul emottog, och härvid angifva, hvilka
arter enligt doktor Dahlstedts och min uppfattning de sär-
skilda formerna innefatta, lämnande å sido alla exemplar, hvilka
trotsat en säker identifiering.

T. officinale a genuinum. Under detta namn finnas
18 ark, af dessa äro dock endast 7 möjliga att säkert bestämma,
6 tillhöra T. Dahlstedtii, 1 T. duplidens, inblandade äro T. re-
flexilobum och T. crebridens. De obestämbara höstexemplaren,
flertalet från 1907, tillhöra uppenbarligen en hel del arter.

T. officinale var. lacerum Brenn. Under detta namn
finnas i samlingen flera ark. Alla exemplaren äro tagna 1905,
de flesta på en torr, tydligen afbetad backe vid Bastubacka
invid Svartbäck i Ingå. Så godt som alla äro för sent tagna
och svåra att säkert bestämma, en del tillhör dock T. pallidu-
lum, inblandad finnes T. duplidens.

T. apicatum Brenn. Under detta namn finnas 16 ark,
4 af dem tillhöra T. pectinatiforme, 2 T. fulvum, 2 T. dupli-
dens, 1 eller möjligen 2 T. semiglobosum, 1 T.longisquameum,
1 T. tenebricans, 2 T. mucronatum samt 2 T. crispifolium. Så-
ledes så godt som alla arter såväl bland de pollenbärande som
de pollenlösa, bland de rödfruktiga lika väl som bland de icke
rödfruktiga, hvilka dr normalt ha udd på alla eller en del blad.
Förutom dessa bestämbara finnas några ark, hvilka icke tillåta
en närmare bestämning.

T. medians Brenn. Under detta namn finnas 15 ark.
Af dessa tillhöra 5 T. hamatum, 4 T. hcematopus, 3 T. Dahl-
stedtii samt 1 T. longisquameum. Dessutom finnas T. tenebri-
cans, T. reflexilobum och T. fulvum inblandade. Alla dessa
äro insamlade år 1907, utom tvenne ark T. hamatum från år

146 Lindberg, Rektor M. Brenners Taraxaca. 6. II. 1909.

1904, hvilka först bestämts till T. officinale var. intermedium
Raunk. Under detta sistnämnda namn, hvilket af Brenner
senare ersatts med T. medicins, ligga några exemplar från 1905
och 1906. Af dessa tillhöra 3 ark T. Dahlstedtii, 2 T. hama-
tum, 2 ark T. retroflexum samt 3 T. hcematopus, inblandade fin-
nas bl. a. T. tenebricans och T. duplidens. Bestämda till T.
officinale var. intermedium finnas dessutom en del sent tagna
exemplar, hvilka enligt min tanke äro absolut omöjliga att be-
lägga med rätta namn.

T. gibbiferum Brenn. Af exemplar med detta namn
finnas 12, som äro möjliga att bestämma; 5 af dessa tillhöra
T. Dahlstedtii, 4 T. reflexilobum, 1 T. crispifolium, 1 T. pul-
cherrimum och 1 T. semiglobosam. Dessutom finnas 10 ark
med höstexemplar, hvilka icke tillåta en säker bestämning; så
mycket är dock visst, att de tillhöra minst lika många arter
som de bestämbara.

T. interruptum Brenn., nec Dahlst. Under namnet T. in-
terruptum Dahlst. finnas 8 bestämbara ark, hvilka tillhöra följande
6 arter: T. fulvum (2 ark), T. hasmatopus (2 ark), T. dup>lidens,
T. Dahlstedtii, T. pallidulum och T. semiglobosam. Alla utom
ett äro tagna 1907. Förutom dessa finnas några ark med obe-
stämbara höstexemplar. Med Dahlst ed ts T. interruptum har
Brenner således identifierat exemplar af en hel del arter,
hvilka af en eller annan orsak ha mer eller mindre glest sit-
tande bladlober.

T. Kj e lim an i Brenn., nec Dahlst. Några exemplar, tagna
invid väggen af Ingå kyrka den 5 aug. 1907, ha af Brenner
ansetts vara denna af Dahlstedt beskrifna art. Exemplaren
tillåta dock icke en säker bestämning; så mycket är dock up-
penbart, att de ej tillhöra T. Kjellmani Dahlst.

T. patulum Brenn. Af denna af Brenner senast sålunda
benämnda form finnas nere ark, hvilka alla tillhöra T. tenebri-
cans. De flesta äro tagna 1905 och bestämda till T. officinale
var. patulum Brenn. Ett icke normalt, troligen på fet jord
vuxet exemplar är benämndt T. officinale var. patulum Brenn.
f. ceratophorum (DC). Intet exemplar har af Brenner be-
tecknats som T. patulum Brenn.

6. II. 1909. Lindberg, Rektor M. Brenners Taraxaca. 147

T. Iceticolor Brenn., nec Dahlst. Under namnet T. Iceti-
color Dahlst. finnas i Brenners samling 21 ark från åren 1904,
1906 och i synnerhet från år 1907. Af dessa tillhöra 19 ark T.
tenebricans Dahlst. (T. officinale v. patidum Brenn. p.p. 1889) och
1 ark T. hcematopus; inblandade finnas T, duplidens och T.
pectinatiforme. På ett ark har Dahlstedt lämnat följande
anteckning: „denna individ är mycket lik T. Iceticolor". Huru-
vida densamma verkligen hör till T. Iceticolor lämnar han såle-
des osagdt. Jag har själf aldrig påträffat exemplar, som jag
kunnat identifiera med T. Iceticolor Dahlst., men väl ett otal,
som kunna hänföras till T. Iceticolor Brenn.

T. O sten feleli Brenn., nec Raunk. Under namnet T.
Ostenfelcli Raunk. ligga 5 bestämbara ark; 2 af dem tillhöra T.
duplidens, 1 T.proximum, 1 T. triangulär -e och 1 T. tenebricans;
4 af dessa äro tagna 1907, två som betecknats såsom T. offici-
nale v. Ostenfelcli äro insamlade 1905.

T. falcalum Brenn. Under detta namn ligga tre ark af
den några år tidigare af Ra unkiser beskrifna T. fulvum. Exem-
plaren äro alla insamlade å Svartbäck i Ingå år 1907.

T. divaricatum Brenn. (tidigare T. officinale var. diva-
ricatum Brenn.). Under detta namn finnas 13 ark, de flesta
från 1905, 2 från 1907. Af desamma tillhöra 8 T. fulvum, 2
T. Dahlstedtii, 1 T. pulcherrimum, 1 T. duplidens och 1 T. hcema-
topus. Inblandad finnes bl. a. T. mucronatitm.

T. attenuatum Brenn. Under detta namn finnas 10 ark,
alla från Svartbäck i Ingå, de flesta insamlade 1905. Af dessa
tillhöra 5 T. proximum, 4 T. pallidulum och 1 T. duplidens,
dessutom finnes T. fulvum inblandad på ett ark.

T. I a c er a tum Brenn. Under detta namn finnas 3 ark
från Ingå, Svartbäck. Två ark tillhöra T. litorale Raunk., af
hvilka det ena består af typiska, under normal tid tagna
exemplar. Det tredje arket är höstexemplar af T. pallidulum.

T. proximum Brenn., nec Dahlst. Under namnet T. proxi-
mum Dahlst. ligga 20 ark, de flesta tagna 1907; 16 ark till-
höra T. fulvum och 4 T. proximum. Inblandade finnas T.
remotijugum, T. Dahlstedtii, T. duplidens och T. marginatum.

T. leevigatum Brenn., nec "Willd. Under namnet T. Icevi-
gatum Willd. ligga flere ark, hvilka alla höra till T. margina-

148 Lindberg, Rektor M. Brenners Taraxaca. 6. II. 1909.

tum Dahlst. Som bekant är T. Icevigatum Willd. enligt Da hl-
stedt en sydeuropeisk art, som står mycket nära T. rubicun-
dum, men har pollen samt har blifvit beskrifven från Spanien.

T. Icevigatum Brenn., nec Willd., var. reflexion Brenn.
Under detta namn ligga talrika exemplar. De allra flesta till-
höra T. marginatum. Bland de år 1907 tagna exemplaren höra
2 till T. proximum och lika många till T. fulvum.

T. Ice v igatum Brenn., nec Willd., var. c or nigerum Brenn.
(Aschers. ?). Under namnet T. Icevigatum Willd. var. cornige-
rum Aschers. finnas 4 ark, hvilka alla tillhöra vanlig T. mar-
ginatum.

Af följande framställning framgår, huru olika exemplar
af de af andra erkända arterna bestämts af rektor B ren ner.

T. tenebricans Dahlst. ligger sålunda i Brenners sam-
ling dels under namn af T. officinale \ ox. eller * patulum Brenn.,
dels under namn af T. Iceticolor Dahlst. Enstaka individer äro
bestämda till T. officinale var. intermedium Raunk., T. apica-
tum Brenn., T. medians Brenn. och T. Osienfeldi Raunk.

T. longisquameum Lindb. fil. finnes bestämd till T.
apicatum Brenn. och T. medicins Brenn.

T. mucronatum Lindb. fil. finnes under följande namn:
T. apicatum Brenn., T. divaricatum Brenn., T. gibbiferum Brenn.
och T. officinale v. intermedium Raunk.

T. hamatum Raunk. har benämnts T. officinale v. inter-
medium Raunk. och T. medians Brenn. Såsom tidigare fram-
hölls, äro dessa namn enligt Brenner synonyma.

T. hcematopus Lindb. fil. ligger bland rektor Brenners
Taraxaca bestämd till T. interruptum Dahlst., T. medians Brenn.,
T. Iceticolor Dahlst., T. divaricatum Brenn. samt T. officinale
var. intermedium Raunk.

T. crispifolium Lindb. fil. förekommer under namnen
T. gibbiferum Brenn. och T. apicatum Brenn.

T. retroflexum Lindb. fil. ligger i den af mig gran-
skade samlingen under namn af T. officinale v. intermedium
Raunk. och T. intermedium Raunk.

T. Dahlstedtii Lindb. fil. har bestämts till T. gibbife-
rum Brenn., T. interruptum Dahlst., T. officinale var. interme-

6. IL 1909. Lindberg, Rektor M. Brenners Taraxaca. 149

dium Raunk., T. officinale var. genuinum, T. medicins Brenn.,
T. divaricatum Brenn. och T. proximum Dahlst.

T. pectinatiforme Lindb. fil. är benämnd T. apicatum
Brenn. och T. Iceticolor Dahlst.

T. crebrMens Lindb. fil. finnes representerad af en indi-
vid bland T. Dahlstedtii Lindb. fil. under namnet T. officinale
a genuinum.

T. semiglobosum Lindb. fil. är bestämd till T. gibbife-
rum Brenn., T. interruptum Dahlst., T. apicatum Brenn. och
T. medicins Brenn.

T. r ef l exil ob um Lindb. fil. ligger under namnen T.
gibbiferum Brenn., T. officinale a genuinum och T. medicins
Brenn.

T. piileherrimum Lindb. fil. finnes i Brenners sam-
ling företrädd af ett par monströsa höstexemplar, som bestämts
till T. officinale * gibbiferum Brenn. Exemplaren äro tagna den
2 okt. 1904 på Skatudden i Helsingfors. Vidare hör hit ett
ex. från Ingå, som benämnts T. officinale v. divaricatum Brenn.

T. duplidens Lindb. fil. har Brenn er bestämt till T.
interruptum Dahlst., T. attenuatum Brenn., T. lacerum Brenn.
T. apicatum Brenn., T. Iceticolor Dahlst., T. divaricatum Brenn.,
T. Ostenfeldi Raunk., T. officinale var. intermedium Raunk.,
T. officinale a genuinum och T. proximum Dahlst.

T. remotijugum Lindb. fil. finnes företrädd af en indi-
vid bland T. fulvum Raunk., bestämd till T. proximum Dahlst.,

T. pallidulum Lindb. fil. har fått följande namn: T.
interruptum Dahlst., T. attenuatum Brenn., T. proximum Dahlst.,
T. laceratum Brenn. och T. lacerum Brenn. (de flesta).

T. triangulär e Lindb. fil. ligger i samlingen såsom T.
Ostenfeldi Raunk.

T. Ii to r al e Raunk. kallas T. laceratum Brenn.

T. fulvum Raunk. har belagts med namnen T. gibbife-
rum Brenn., T. interruptum Dahlst., T. proximum Dahlst. (de
flesta), T. Icevigatum Willd. v. reflexum Brenn., T. attenuatum
Brenn., T. apicatum Brenn., T. medicins Brenn., T. divarica-
tum. Brenn. och T. falcatum Brenn.

T. marginatum Dahlst. är i samlingen företrädd genom
talrika exemplar och har af rektor Brenner benämnts T. Ice-

150 Lindberg. — Sahlberg. 6. II. 1909.

vigatum Willd. med varr. reflexum Brenn. och cornigerum
Aschers. Dessutom finnes denna art bland T. fulvum Raunk.
bestämd till T. proximam Dahlst.

T. proximum Dahlst. ligger under följande namn: T.
proximum Dahlst., T. Icevigatum Willd. var. reflexum Brenn.,
T. atlenuatum Brenn., T. Ostenfeldi Raunk., T. divaricatum
och T. officinale a genuinum Brenn.

Professor J. Sahlberg lämnade följande

Bidrag" till våp coleopter-fauna.

1. En för Finland ny Luperus-&rt.

Vid genomögnandet af Manne rheims samling af galle-
rucider, som finnes uppställd i en lös låda, fann jag till min
stora öfverraskning en hel rad exemplar af en liten, vacker
Luperus, som hittills undgått vår uppmärksamhet och ej hel-
ler blifvit funnen på den Skandinaviska halfön. Exemplaren
voro icke etiketterade, men några buro på nålen små, trekan-
tiga, röda signifikationslappar, hvilka beteckna Kavantholm
nära Viborg såsom fyndort. Då de dessutom voro preparerade
på alldeles samma sätt som Man ner heim plägade göra det un-
der de senaste åren af sitt lif, kan man icke tvifla på, att de
verkligen voro insamlade af honom i närheten af hans egen-
dom, hvarför de kunna införas i vår inhemska coleoptersam-
ling och betraktas såsom tillhörande den finska faunan. Arten
är Luperus (Calomicrus) circumfusus Marsh., hvilken är allmän
i några delar af mellersta och södra Europa samt nordligast
blifvit funnen i England. Den utmärker sig genom sin vackra
färgteckning, i det kroppens ofvansida är ljusgul, med hufvu-
det, basen af prothorax och elytras kant rundtorn jämte sutur
svarta. Då arten ej finnes beskrifven vare sig i Thomsons
Skandinaviens Coleoptera eller i Seidlitz' Fauna baltica, läm-
nas för artens igenkännande efterföljande beskrifning.

Luperus (Calomicrus) circumfusus Marsh. Oblongus, late-
ribus subparallelis, minus convexus, niger, nitidus, antennis

6. II. 1909. SaMberg, Bidrag till vår coleopter-fauna. 151

basi tibiisque maxima ex parte rufotestaceis, prothorace elytris-
que pallide testaceis, illo basi late maculisque duabus discoi-
dalibus, elytris limbo suturali, apicali et laterali nigris; fronte
glabra, antennarum articulo secundo tertio subaequali; protho-
race transverso, antice immarginato, subtilissime punctulato,
obsolete biimpresso; elytris sat crebre subtiliter punctatis; tar-
sis gracilibus. Long. 3 — 3|- mm.

Mas: autennis corporis longitudine, segmento ultimo ven-
trali medio subquadratim impresso.

Crioceris circumfusus Marsh. Ent. Brit. 227 (1802). — Luperus Joann.
Monogr. Galler., L'Abeille III, 118, 1. — Seidl. Faun. Transsylv. 793. — Crioceris
Spnrtii Kocli. Ent. Heft. II, 76, 45 (1803). — Luperus nigrofasciatus Weise (nec
Goeze) Naturg. Ins. Deutschl. VI, 600, 1.

Species colore insignis et ab omnibus speciebus scandina-
vicis facile distingaenda, L. (Calomicro) pinicolae tamen affinis
et ad idem subgenus referenda. — Caput prothorace paullo
angustius, parum deflexum, oculis ovali-rotundatis, quam in
L. pinicula paullo majoribus, mandibularum basin subattingenti-
bus, fronte glabra, sulco transverso profundo. Antennae maris
corpori longitudine aequales, feminae medium elytrorum attin-
gentes, basi late rufo-testaceae, extrorsum sensim infuscatae;
articulo secundo obovato 3:o perparum breviore. Prothorax
longitudine circiter dimidio latior, antice quam basi paullo la-
tior, lateribus parum rotundatis, angulis omnibus rotundatis,
basi et lateribus tenuiter marginatis, apice immarginatus, supra
parum convexus, subtilissime punctulatus, pone medium utrin-
que obsolete et late impressus; poris setigeris paullo infra an-
gulos anticos impressis; pallide testaceus vel sulphureus, basi
late, interdum in maculis tribus dissoluta maculisque duabus
discoidalibus aut liberis aut cum nigredine basali confluentibus
nigris vel piceis. Scutellum nigrum. Elytra prothorace fere
quadruplo longiora, lateribus subparallelis, apice modice singu-
lariter rotundata, parum convexa, satis dense subtiliter punctata,
pallide rufo-testacea, limbo satis lato a scutello egrediente
sucundum suturam et circa apicem in marginem lateralem usque
ad humeros ducto nigro, hoc limbo extus basin versus sensim
angustato et ad humeros tantum in epipleuris distincto. Corpus
subtus nigro-piceum, nitidum, tenuissime pallido-pubescens. Pe-

152 Sahlberg, Bidrag; tiil var coleopter- fauna. 6. II 1909.

des nigri, tibiis plus rninusve late, interdum fere totis, apiceque
femorum rufo-testaceis; tarsis gracilibus nigris, posticorum arti-
culo basali eeteris simul sumtis longitudine aequali.

Flera exemplar, tagna vid Kavantholm nära Viborg, för-
varades i Mannerheims samling. Utbredd i mellersta och
södra Europa samt i England. Enligt Weise lefver arten på
Spartium scoparium, Genista tinctorla och Calluna vulgaris
och är allmän i mellersta och södra Tyskland.

2. Om de finska formerna af gruppen Chrysomela ggpso-

philae Kust.

Bland skalbaggar, insamlade i östra Finland af stud. Antti
Pulkkinen, fanns en märkvärdig Chrysomela, hörande till
samma grupp som Chr. gypsophilae och likasom denna till fär-
gen blåsvart med bred röd sidokant på elytra. Exemplaret,
som var funnet i Rantasalmi socken 1903 och välvilligt förärats
till U. F. M., afviker betydligt genom mera långsträckt och
mindre hvälfd kropp från de förut kända arterna af samma
grupp, h varför jag ansåg det representera en ny art. Jag sände
det emellertid i och för granskning till nutidens främste kän-
nare af chrysomeliderna, herr J. Weise i Berlin. Han åter-
sände nyligen exemplaret med påteckning „bei gypsophilaeu ,
men ansåg sig ej kunna med säkerhet afgöra, om detta exem-
plar, en hona, var en skild art eller kanske hellre en varietet
af den till form och skulptur mycket varierande Chr. gypsophi-
lae, och föreslog, att man skulle vänta med dess besknfning,
tills möjligen flera exemplar och äfven hanar blifvit funna, så
att man kunde undersöka den hanliga kopulationsapparaten,
som lämnar goda artkaraktärer inom detta släkte. Jag anser
mig böra följa herr Weises råd och vill därför tills vidare,
jämte det jag ber att för herrar entomologer få förevisa exempla-
ret, fästa uppmärksamheten vid denna form genom att här an-
gifva, hvarigenom den afviker från närastående arter.

Kroppen är aflång, med nästan parallella sidor, längden
förhåller sig till bredden ungefär såsom 7 till 4, ofvan föga
hvälfd; prothorax jämförelsevis bred, sidorna mera rundade

6. II. 1909. Saidberg, Bidrag till vår coleopter-fauna. 153

än hos gypsophilae, basen i midten mera utdragen och på si-
dorna tydligare sinuerad; sidointrycken såsom hos denna, disken
fint och glest punkterad; scutellen betydligt smalare än hos
närastående arter, aflångt trekantig, nästan dubbelt så lång som
bred vid basen ; elytra tämligen glänsande med mindre och
något glesare ställda punkter, som vid basen innantill bilda
ganska tydliga rader.

I Mannerheims samling stodo under namn af Chr. mar-
ginalls Duft. tvenne exemplar från Taipalsaari, tagna af Mäklin.
Då dessa icke öfverensstämde med nyare beskrifningar på denna
art, sände jag det ena i och för granskning till herr Weise-
Han återsände det med påteckning „Chr. gypsophilae Kiist. var.
lucidicollis Suffr." I anledning häraf företog jag en granskning
af alla mig tillgängliga exemplar af denna grupp och kom
därvid till resultat, som icke öfverensstämma med de uppgif-
ter herr B. Poppius meddelat Sällskapet, och h vilka finnas
publicerade i 29:de häftet af Sällskapets Meddelanden, p. 4,
1902.

Enligt mina undersökningar hafva vi i Finland af denna
grupp utom den af herr Pulkkinen funna formen endast
Chr. gypsophilae Kiist. och dess varietet lucidicollis Kiist.

Chr. gypsophilae Suffr. är den art, som här under långa
tider gått under benämningen Chr. sanguinolenta L. Enligt
anteckningar af C. Sahlberg i ett interfolieradt exemplar af
Insecta fennica togs arten första gången i närheten af S:t
Michel år 1838 af Gr. W. Kekoni. Sedermera har den ofta
blifvit anträffad i Savolaks och finnes i större antal i gamla
samlingar från dessa trakter, t. ex. från Taipalsaari, S:t Michel
och Heinola samt äfven från Uguniemi i Ladoga-Karelen.

Var. lucidicollis Kiist. Denna form, som ursprungligen af
Kuster uppställdes såsom en särskild art och af Suffrian i
hans Monografi öfver Europas Chrys om ela- arter i Linnea ento-
mologica V, ehuru med tvekan, bibehålies såsom en sådan, har
af Weise påvisats vara en varietet af gypsophilae, utmärkt
genom glatt, glänsande, otydligt punkterad skifva på protho-
rax. De i Finland funna exemplaren göra intryck af att till-
höra en särskild art; de äro väsentligen mindre än hufvudfor-
men, endast 7 — 8 mm långa. Några mellanformer i afseende

154 Sahlberg. — Popjrins. 6. IT. 1909.

å storleken hafva här ej iakttagits; men Weise uppgifver
längden för gypsophilae variera mellan 8 och 11 mm. Varie-
teten är funnen på samma lokaler som hufvudformen, men
synes vara något sällsyntare. Ett exemplar, etiketteradt Wi-
burg (Mäklin), är troligen från Savolaks eller Karelen, ty
med detta beteckningssätt ville prof. Mäklin i allmänhet ut-
märka endast Wiborgs län. I Mannerheims samling funnos
äfven tvenne exemplar från Sverige, det ena från Skåne, det
andra meddeladt af Gryllenhal. Detta synes tyda uppå, att
denna form af sistnämnda författare beskrifvits under namn af
Chr. sanguinolenta. Det är också denna, som af herr Pop-
pius antagits för Chr. sanguinolenta L.

Hvad den rätta, af nyare entomologer under namn af
Chr. sanguinolenta L. beskrifna arten angår, är den väsentligen
skild genom prothorax' sidokant, som är nedtryckt och till stor
del försedd med djupa punkter, så att sidofårorna endast baktill
äro antydda såsom gropar. Vidare äro dess sidor från basen
nära intill midten nästan räta samt dess punktur tätare likasom
äfven elytras punktur. För öfrigt hänvisas till Weises utför-
liga beskrifningar af dessa arter (Ins. Deutschl. VI, p. 382 —
385). Af denna art har jag sett endast tvenne exemplar från
Frankrike, förvarade i Mannerheims samling.

3. Acmaeops marginata F. var. spadicea Schilsky.

Denna utmärkta varietet, som har ett från den normala
formen alldeles afvikande utseende, i det den äger helt och
hållet ljusgula täckvingar, har blifvit funnen i Heinävesi
socken af herr Pulkkinen, som godhetsfullt förärat exem-
plaret till finska samlingen. Denna varietet är beskrifven
af Schilsky i Deutsche en t. Zeitschr. år 1888. Beskrifvaren
anmärker, att den i Tyskland uteslutande blifvit tagen på
blommande tall.

Amanuens B. Poppius yttrade:

„I anledning af professor Sa hlbergs meddelande angående
förekomsten hos oss af Chrysomela gypsophike Kust. vill jag

6. II. 1909. Poppius. — Häyrén. 155

lämna följande komplettering. Då custos Gr. Jacobson från
Petersburg 1902 besökte Helsingfors, fäste han min uppmärk-
samhet på, att under namnet Chr. sanguinolenta L. i vårt mu-
seums finska samling utom den rätta sanguinolenta äfven fun-
nos inblandade exemplar af gypsophilce, hvilka hvardera enligt
hans uppgift blifvit funna äfven i Petersburgs omgifningar.
Det var på grund af detta meddelande jag senare inför Säll-
skapet redogjorde för de båda arternas förekomst hos oss. Vid
ett besök i Stockholm senaste sommar fästes min uppmärksam-
het vid att å svenska riksmuseet dessa samma former i den
svenska skalbaggssamlingen voro sammanblandade med hvar-
andra under namn af Chr. sanguinolenta L. Såsom prof. Sahl-
berg meddelat, tillhöra de enligt "Weises uppfattning en och
samma art, men icke sanguinolenta, utan gypsophilce. Den
förstnämnda är beskrifven redan af Linné i Syst. Nat., Ed.
X, p. 371. Här omnämnes ej något om dess förekomst i Sve-
rige, men det förefaller i alla fall ganska antagligt, att just de
svenska formerna legat till grund för hans beskrifning, detta
så mycket mera, som de ej äro sällsynta i sydligaste Sverige.
Jag vill här sålunda endast framhålla såsom min uppfattning,
att de mellaneuropeiska coleopterologerna antagligen hänfört
den Linné'ska arten till en annan, och att således namnet
sanguinolenta rätteligen tillkommer den nordiska formen."

Fil. kand. Ernst Häyrén lämnade följande medde-
lande om

Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken.

Under särskilda besök på 1890- och 1900-talen på Lapp-
vik lastageplats och i närmaste omnejd samt på Lappvik järn-
vägsstation har jag insamlat barlast- och andra tillfälligtvis
förekommande växter samt rörande dem gjort en del iaktta-
gelser, som sammanställas i nedan följande förteckning. I denna
ha jämväl beaktats de meddelanden om förenämnda växters
uppträdande och om intressanta fynd på orten, som med största

156 Häyré». Adventiv-växter från Lappvik i Teuala socken. 6. II. 1909.

tillmötesgående lämnats af järnvägstjänsteman K. Holmberg
(namnet i det följande förkortad t till K. H.). Vidare hafva en
del notiser erhållits från universitetets finska växtsamling
(H. M. F.); till denna ha lämnats exemplar af alla arter af
intresse i herbariet å Tvärminne Zoologiska Station (H.
Tvärm.), belägen omkr. 6 km från Lappvik. Slutligen har
jag emottagit spridda uppgifter och äfven på annat sätt rönt
bistånd vid förteckningens uppgörande af särskilda, i det föl-
jande nämnda personer, till h vilka alla härmed ett tack uttalas.

Förteckningen omfattar dels 49 på själfva lastageplatsen
observerade fröväxter (rättare 48 arter och 1 hybrid), dels 6 på
andra ställen förekommande, tillfälliga växtarter.

De 49 på barlasten iakttagna växterna kunna, enligt för
närvarande föreliggande iakttagelser, fördelas i grupper på föl-
jande sätt:

I. Endast ett år observerade 18 arter

II. Två år, men icke å rad, observerade .... 3 „

III. Två år å rad observerade 4 „

IV. Tre år å rad observerade 2 „

V. Fyra år å rad observerade 15 „

VI. Fem år å rad observerade 1 „

VII. Längre tid observerade 6

Summa 49 arter

Den skarpaste gränsen finnes mellan fjärde och femte
gruppen, och man kan i själfva verket indela förteckningens
barlastväxter i tvenne hufvudgrupper, nämligen mera tillfäl-
liga arter, till antalet 27, och på barlasten mer eller mindre
bofasta arter, till hvilka skulle höra de återstående 22.
Härvid är att märka, att de nämnda siffrorna endast kunna
anses angifva den ungefärliga proportionen, hvilken genom
framtida undersökningar möjligen kan förändras. Till jämförelse
kan meddelas, att för Björneborgstrakten, där tillgängliga upp-
gifter af mig sammanställts särskildt för barlastplatsen på
Räfsö, motsvarande siffror äro 42 och 11 arter.

För att ernå säkra resultat rörande de olika arternas för-
måga att fortlefva på barlastplatsen äro således fortsatta
iakttagelser af nöden. Särskildt bör beaktas, att mången plats,

6. II. 1909. Häyrén, Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken. 157

där en eller annan art funnit en fristad och vunnit fotfäste i
kanipea med andra arter, helt plötsligt kan af människan ta-
gas i anspråk, användas för brädupplag eller på annat sätt gö-
ras otjänlig till växställe. Därvarande arter, som måhända un-
der lyckligare förhållanden skulle fortlefvat på stället i lång
framtid, gå nu under. De olika arternas spridnings- och van-
dringsförmåga och deras förmåga att i vårt klimat sätta mogen
frukt blir under sådana förhållanden af stor betydelse. Det är
att hoppas, att såväl, i Lappvik bosatta, intresserade personer
som naturälskare, som mera tillfälligtvis besöka trakten, skola
göra observationer i antydd riktning och insamla material af
olika arter.

Bland de bofasta barlastväxterna, som längre tid funnits
på platsen, böra särskildt omnämnas Centaurea nigra, den enda
art som bevisligen förökats och spridt sig, äfvensom Diplotaxis
muralis, hvilken aftagit i ymnighet på barlasten och somma-
ren 1908 där alls icke anträffades, men i stället innästlat sig
såsom ogräs i potatisåker.

A. På barlastplatsen observerade arter.

1. Avena elatior L. Endast iakttagen Ar 1907: K. H.

2. Trisetum flarescens (L.) P. B. Få exemplar 1905 —
1908: K. H.

3. Bromus arvensis L. Aren 1906 och 1907, icke år
1908: K. H.

. 4. Bromus mollis L. Åren 1905—1908: K. H.

5. Lolium perenne L. Aren 1905 — 1908: K. H.

6. Chenopodium rubrum L. Herb. Mus. Fenn.: aug. 1908,
Inga Ström, H. Tvärm.

7. Atriplex litorale L. y serratum (Huds.). Juli 1908 rätt
riklig på barlast emellan brädstaplarna. Herb. Mus. Fenn. :
aug. 1908, V. Kokko et A. Vegelius, H. Tvärm. Tidigare
har denna med breda, vackert sågade blad försedda form icke
antecknats för Finland. Bestämd af amanuens Harald
Lindberg.

158 Häyrén, Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken. 6. II. 1909.

8. Mélandryum album (Mill.) Grarcke. Ar 1905 en enda
individ.

9. Papaver argemone L. Ett enda exemplar år 1907:
K. H. Bestämd af amanuens Harald Lindberg.

10. Papaver dubium L. Åren 1906, 1907 och 1908: K. H.
Herb. Mus. Fenn.: 25 sept. 1907, K. H.

11. Sinapis arvensis L. Ar 1905 några stånd i närheten
af de af bräder förfärdigade transportvägarna, år 1906 på
samma ställe, år 1907 försvunnen. Ar 1905 sågs en individ
af §. orientalis Murr.

12. Diplotaxis muralis (L.) D.C. På 1890-talet täml.
ymnig på och i närheten af gamla ångbåtsbryggan på med
kalkaffall blandad sand (H. M. F.: aug. 1899, Walter Lau-
rén); år 1905 endast ett tiotal individer i närheten af bryggan;
år 1908 försvunnen på detta ställe, men iakttagen i fiskaren
Bäckmans ofvanför bryggan belägna potatisland i spridda
exemplar såsom ogräs. Afven 1906 och 1907: K. H. — San-
nolikt är sålunda, att arten fortlefvat på platsen sedan 1890-
talet, och att någon ny invandring icke ägt rum.

13. Berteroa incana (L.) D.C. Iakttagen år 1907: K. H.

14. Coronopns didymus (L.) Sm. Ar 1905 täml. ymnig,
frodig och ståtlig, på en grushög med kalk invid en af tran-
sportvägarna: E. H. och K. H. Försvunnen 1906 och 1907,
iakttagen ånyo år 1908: K. H.

15. Reseda luiea L. Ett tiotal individer i aug. 1891 ne-
danför järnvägsspårets ändpunkt på Sandudden på den af kalk-
affall hvita sluttningen; efter ett par tre år försvunnen. In-
samlad i juli 1901 af G. Sucksdorff (exx. i H. M. F.). Sedd
på barlastplatsen år 1907: K. H.

16. Reseda luteola L. Insamlad i augusti 1894 på samma
kaiksluttning som föregående art; återsågs likaledes ett par
tre år.

17. Potentilla reptans L. Herb. Mus. Fenn.: aug. 1904,
H. T värm. År 1905 ett par tiotal individer på en grushög
emellan två af transportvägarna. Enligt K. H. äfven 1906,
1907 och 1908 (H. M. F.: juli 1907, K. H.).

18. Ononis repens L. På 1890-talet täml. ymnig på gräs-
planen nordost om gamla ångbåtsbryggan, har sannolikt sedan

6. II. 1909. Häyrén, Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken. 159

dess här bibehållit sig. H. M. F.: juli 1900 (A. A. Sola) och
aug. 1904 (H. Tvärm.). I juli 1908 blott i mindre mängd.

19. Medicago lupulina L. På 1890-talet täml. ymnig i
närheten af gamla ångbåtsbryggan. Insamlad i aug. 1894 och
i juni 1897. H. M. F. : aug. 1904, H. Tvärm. År 1905 ymnig
på alla jämnare, friska ställen. I juli 1907 fortfarande ym-
nig, såväl blommande som fruktbärande. Enligt K. H. un-
der åren 1905 — 08 riklig. — Utanför barlastplatsen funnen
„in campo arido juxta viam ferrariam" i juli 1901: A. Osv.
Kihlman i H. M. F.

20. Medicago falcata L. Torde inkommit på 1900-talet.
H. M. F.: aug. 1904, H. Tvärm. Ar 1905 täml. ymnig på
ett par ställen, det ena strax ofvanför gamla ångbåtsbryggan.
Åren 1905—1908: K. H.

21. Melilotus arvensis Wallr. Herb. Mus. Fenn. : augusti
1904, H. Tvärm.

22. Melilotus albiis Desr. Ar 1905 täml. ymnig vid gamla
ångbåtsbryggan och sparsam på ett par andra ställen. Riklig
1905—1908: K. H.

23. Trifolium arvense L. Juli 1907 åtskilliga exemplar
på en barlasthög vid brädstaplarna längst i NE. Hufvude:
nas nedersta blommor hade just slagit ut. — Utanför bar-
lastplatsen sedd vid Lappvik järnvägsstation åren 1905 —
1907: K. H.; Herb. Mus. Fenn.: juli 1907, Inga Ström,
H. Tvärm.

24. Lotus corniculatus L. På 1890-talet sparsam i när-
heten af gamla ångbåtsbryggan, år 1905 sparsam på samma
och ett annat ställe, i juli 1907 och i juli 1908 riklig vid ång-
båtsbryggan. Iakttagen år 1906 af K. H. Har med all sanno-
likhet funnits på platsen åtminstone sedan 1890-talet. I syn-
nerhet på jämnare, mindre trafikerade ställen.

25. Geranium pusillum L. Iakttagen åren 1905 — 1908:
K. H.

26. Erodium cicutarium (L.) L'Hér. Ar 1905 tvenne stånd
på gamla ångbåtsbryggan. Iakttagen af K. H. åren 1905
och 1907.

160 Häyrén, Adventiv-växter frän Lappvik i Tenala socken. 6. II. 1909.

27. Mereurialis annua L. Insamlad på 1890-talet, senare
icke observerad. H. M. F.: 1893, Jean Sucksdorff.

28. Euphorbia esula L. Åren 1906, 1907 och 1908:
K. H.

29. Daucus carota L. Aug. 1894 några individer ofvau-
för gamla ångbåtsbryggan. H. M. F. : aug. 1904, H. Tvärm.

30. Anagallis arvensis L. Iakttagen år 1905, förgäfves
eftersökt år 1906, ånyo observerad år 1907: K. H.

31. Anchusa officinalis L. Herb. Mus. Fenn.: aug. 1904,
H. Tvärm.; juni 1907, K. H. Ar 1905 några stånd på kalkhal-
tig grund vid brädstapel rätt nära stranden. Några exemplar
1905—1908: K. H.

32. A. arvensis (L.) M. Bieb. Iakttagen 1907: K. H.

33. Echium vulgäre L. Herb. Mus. Fenn.: aug. 1904,
H. Tvärm. År 1905 sparsam på samma plats som Anchusa offi-
cinalis. Äfven af K. H. iakttagen år 1905, däremot icke un-
der de påföljande åren.

34. Lamium amplexicaule L. Ar 1905 en individ på
gamla ångbåtsbryggan.

35. Solanum nigrum L. Eätt riklig år 1906, senare för-
svunnen : K. H.

36. Linaria supina (L.) Desf. Ar 1907 3 k 4 exx. ofvan-
för gamla ångbåtsbryggan: Inga Ström. Ar 1908 på samma
ställe ett enda ex. : K. H. — Tidigare torde denna art i Finland
vara funnen endast i Abo på barlastplatsen vid slottet (aug.
1885, John Linden, H. M. F.).

37. Linaria minor (L.) Desf. Herb. Mus. Fenn. : augusti
1904 ett enda exemplar, H. Tvärm.

38. Planta g o lanceolata L. På lerhaltig barlast 1905 —
1908, vacker och frodig: K. H.

39. Valerianella carinata Lois. Ar 1905 ett månggre-
nigt exemplar, senare försvunnen: K. H.

Denna art, som icke härförinnan anmälts från Finland,
utmärker sig genom sin långsträckta, på ryggen urholkade frukt,
hvilken dessutom på hvardera sidan har en skarp fåra. Den del
af frukten, som inneslutar fröet, är försedd med en hvass,

6. II. 1909. Häyrén, Adventiv-växter frän Lappvik i Tenala socken. 161

rundtorn löpande ås. Enligt Krok1) förekommer växten i mel-
lersta, västra och södra Europa.

40. Campanula rapunculoides L. På 1890-talet sparsam
på en mindre fläck på fältbacken väster om Sandudden, åren
1905 och 1908 fortfarande sparsam på samma ställe. H. M. F.:
juli 1896.

41. Erigeron canadensis L. Insamlad af förf. i augusti
1894. Åren 1905—1908 iakttagen af K. H.; Herb. Mus. Fenn.:
augusti 1908, V. Kokko, H. Tvärm.#

42. Artemisia campestris L. Ar 1905 täml. ymnig på
flere ställen och ymnig vid gamla ångbåtsbryggan, år 1907
fortfarande riklig på sistnämnda ställe. Iakttagen af K. H.
åren 1905-1908.

43. Senecio viscosus L. Herb. Mus. Fenu.: aug. 1904,
H. Tvärm. Ar 1905 på flere ställen, företrädesvis emellan bräd-
staplarna, merendels i enstaka eller några få individer. Aren
1905—1907: K. H. Icke observerad år 1908.

44. Lappa officinalis All. Ar 1905 ett exemplar invid
en af transportvägarna.

45. Carduus crispus L. Herb. Mus. Fenn. : aug. 1904,
H. Tvärm. Ar 1906 i två exemplar emellan brädstaplarna.

46. Carduus crispus X nutans. Augusti 1905 två hög-
växta stånd invid en brädstapel nära efterföljande art. De in-
samlade grenarna (i H. M. F. och i författarens herbarium)
stå närmare C. crisjnis, i det de bl. a. hafva undertill håriga
blad och jämförelsevis små blomkorgar, men påminna om C. nu-
tans genom ensamma, rätt långt skaffade och något lutande
korgar på hvitulliga skaft, utspärrade holkfjäll, afbrutna ving-
kanter och jämförelsevis stark beväpning. — Enligt exemplar
i H. M. F. är denna bastard i Nyland tidigare funnen i Hel-
singfors oo,h Borgå.

47. Carduus nutans L. Insamlad af förf. i augusti 1894.
Herb. Mus. Fenn.: aug. 1904, H. Tvärm. År 1905 några stånd
på gräsplanen nordost om gamla ångbåtsbryggan. Åren 1905
—1908: K. H.

') Krok, Th. O. B. N. Anteckningar till en monografi öfver växtfa-
miljen Valerianeae, 1 Valerianella Hall., K. Sv. Vet.-Akad. Handl. V, N:o 1,
1864, sid. 61.

162 Häyrén, Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken. 6. II. 190(J.

48. Centaurea nigra L. I juli 1896 (ex. i H. M. F.)
några individer på kalkhaltigt grus på Sandudden, där växten
sedan dess fortlefvat och i betydlig grad förökats. Ar 1905
fanns den här i riklig rnängd och var den för platsen mest
karaktäristiska växten. Sedan 1905 alla år ymnig (K. H.). Ar
1907 ymnig på hela branten kring yttersta järnvägsspåret på
Sandudden och rätt ymnig på fältbacken strax väster om spå-
ret. H. M. F.: aug. 1908, talrika exx., H. Tvärm. År 1908
nedsotad af stenkolsdamm. — Åtminstone sedan år 1905 har
samma växt i mindre mängd förekommit äfven på gräspla-
nen NE om ångbåtsbryggan.

Förutom hufvudformen, som på mellersta holkfjällen är
försedd med svartbruna bihang, hvilkas skifva (d. v. s. fran-
sarna borträknade) är långsträckt och smalare eller på sin höjd
lika bred som själfva holkfjället, finnas på Sandudden former,
där de mellersta holkfjällens bihang är bredare och ofta där-
jämte ljusare. Bihangets bredd är här lika stor eller något
större än höjden och alltid större än fjällets bredd. Samtidigt
är bihanget vackert fransadt. Hos de nedersta holkfjällen likna
bihangen mera dern hos C. nigra. Dessa former äro tydligt
intermediära, i det de närma sig C. jacea. Emellertid äro fruk-
terna på ett den 17 augusti 1905 tillvarataget exemplar väl
utvecklade och försedda med pappus såsom hos C. nigra.

49. Centaurea scabiosa L. Augusti 1905 en individ på
kalkhaltigt grus invid en af transportvägarna. Bladen voro
dels hela, dels pardelade med breda flikar.

B. Tillfälliga arter utanför barlastplatsen.

Här omnämnas följande 6 växter, som iakttagits invid
Lappvik järnvägsstation, på gårdsplaner, vid vägkanter och i
potatisland, och hvilka sålunda icke kunna räknas till barlast-
platsens flora:

1. Bromus inermis Leysser. Somrarna 1907 och 1908 i
några individer på en sandig, torr gårdsplan norr om vägen
från hamnen till stationen. Sannolikt inkommen med gräsfrö.

6. II. 1909. Häyrén, Thlaspi alpestre L. i Finland. 163

2. Hordeum jubatum L. Tre individer i juli 1906 i lös
sand invid gångväg några tiotal meter från nordostligaste bygg-
naden söder om vägen till järnvägsstationen. Fröken L. Reu-
ter hade godheten fästa min uppmärksamhet vid denna växt.

Enligt exemplar i H. M. F. är denna art i Finland ti-
digare tagen af J. A. Fl in c k i Nyland, Hangö, i sanden vid
viken väster om molon, den 14 juli 1887, äfvensom af Edvard
af Hällström i Tavastia borealis, Jyväskylä, på banvall, den
18 juli 1906.

3. Fagopyrum esculentum Moench. Ett flertal individer
den 3 augusti 1907 i ren, lös sand vid kanten af körvägar i
närheten af Lappvik gästgifveri. Nådde på den otjänliga stånd-
orten en höjd af blott 1 — 2 dm. Blomningen var i full gång.

4. Thlaspi alpestre L. Ar 1908 ett par tiotal individer
på gräsplan vid järn vägs växeln öster om Lappvik station ; blom-
mande exemplar insamlades den 20 maj (K. H.).

5. Anthyllis vulneraria L. Har åtminstone sedan juni
1897 fortlefvat på den torra gräsplanen söder om järnvägsspå-
ren midtemot stationshuset. Möjligheten att arten hitförts ge-
nom varutransport är icke utesluten, då fyndplatsen ligger tätt
intill spåret.

6. Convolvulus arvensis L. I fiskaren Bäckmans pota-
tisland åren 1905—1908: K. H.

Fil. kand. Ernst Häyrén lämnade vidare följande noti-
ser om

Thlaspi alpestre L. i Finland.

Thlaspi alpestre, denna märkliga invandrare från södra
och mellersta Europas alptrakter, synes i Finland få en allt
vidsträcktare utbredning. Den har de senaste åren uppträdt
på flere tidigare obekanta fyndplatser samt förökats på äldre
sådana. Följande sammanställning torde därför kunna påräkna
läsarens benägna intresse.

Tidigast omnämnes arten år 1884, då O. Co llin förevisar
exemplar, insamlade i Tavastehus invid järnvägslinjen. Arten

164 Häyrén, Thlaspi alpestre L. i Finland. 6. II. 1909.

hade då redan observerats i ett par års tid på platsen (H. M.
F. och Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 13, sid. 198).

År 1891 iakttages arten „prope Helsingfors": E. af Häll-
ström i herb. Harald Lindberg.

Ar 1892 insamlas arten på äng i Sörnäs invid Helsingfors:
V. Caj an us i författarens herbarium. Sannolikt fanns den
här redan något år tidigare. — Ar 1892 tillvaratagas exemplar
äfven i Regio Aboensis, Vichtis Vanhala Valkoja: J. A. Flinck
i H. M. F., jämför Medd. Soc. F. et Fl. F. 19, sid. 73. Arten
växer här (1895) på den öfversta, torra strandsluttningen af en
liten bäck högst uppe invid den gärdesgård, som skiljer bran-
ten från den omedelbart invid löpande landsvägen (Elf vin g i
Medd. Soc. F. Fl. F. 22, sid. 34—35).

Ar 1893 förekommer arten i Fredriksberg invid Helsing-
fors: N. Nyberg i H. M. F. Möjligen är fyndplatsen iden-
tisk med den i Sörnäs och „prope Helsingfors" (se ofvan).

Ar 1894 insamlas vår växt på olika platser på Lapp viks-
udden i Helsingfors; på ett af dessa ställen har den hållit
sig fem år: Th. Sselan i H. M. F.

Ar 1896 insamlas Thlaspi alpestre på ett nytt ställe i
Vichtis, nämligen Vanhala Hevonoja hage: Gösta Lång i
H. M. F. — Samma år tages arten på begrafningsplatsen i
S:t Michel, Savonia australis: Mel a i H. M. F.

Ar 1902 iakttages arten på Runsala invid Abo, där den
dock enligt särskilda uppgifter funnits redan tidigare under
nere år: Th. G rön blom, muntligt meddelande.

Är 1904 uppgifves den ifrågavarande cruciferen rikligt
förekomma på en äng i närheten af Uleåborg: M. Huumonen
i Luonnon Ystävä, 8:de årg., sid. 236.

Från år 1905 föreligga exemplar från Helsinge, Dickursby :
K. J. Lagus i författarens herbarium. — Likaså år 1905 ob-
serverad i Helsinge ett par km W om Malm station på Backas
egendom, pä odlad äng i ymnighet; hade redan tidigare fun-
nits några år på platsen: Hans Buch, muntligt meddelande.

Är 1906 publiceras af Hjelt, Conspectus Florae Fenni-
cae Vol. III, Pars II, Acta Soc. F. Fl. F. 30, N:o 1, sid. 386,
en uppgift af Printz om artens förekomst i Satakunta i Kyrö,
där den finnes dels i trädgårdsparken vid Kyröfäll, dels nedan-

6. II. 1909. Häyrén, Thlaspi alpestre L. i Finland. 165

för vägen från Kyröfall till prästgårdens mjölnaretorp. —
Samma år iakttages arten på Rahola egendom i Birkala på
gräsmattor i trädgård: Th. G rön blom, muntligt meddelande.
— Äfvenledes år 1906 insamlas arten i Savonia borealis, Kuo-
pio, in prato prope Neulamäki: Arvi Hendunen i H. M. F.
och herb. Alvar Palmgren.

Ar 1907 onmämnes arten från gräsvallen invid järnvägs-
linjen omkr. 1 km norrut från Tavastehus järnvägsstation, åt
Karlberg till; den finnes här i ymnighet och torde redan tidi-
gare observerats på platsen: Th. Grön blom, muntligt med-
delande. — Samma år insamlas arten i Karelia australis, Jääski,
på ängsmark 2 km öster om Imatra järnvägsstation: O. A. Grön-
dahl i H. M. F.

Ar 1908 slutligen iakttages arten af K. Holmberg på
gräsplan invid Lappvik järnvägsstation i Nyland (Medd. Soc.
F. Fl. F. 35, sid. 163).

Af ofvanstående synes framgå, att Thlaspi alpestre hos
oss främst söker sig fram längs trafikvägarna och därvid spri-
des genom transport af gräsfrö o. d}d. De första åren upp-
träder arten i närheten af större trafikcentra, Helsingfors, Ta-
vastehus och Abo; endast Vichtis utgör härutinnan ett undantag.

Särskildt bör framhållas, att arten förökas och utbreder sig
på flere af ofvan nämnda fyndställen; den kan sägas vara statio-
när åtminstone i Helsingforstrakten, Vichtis, Abo, Tavastehus
och Birkala (jämför Hj elt 1. c). Huruvida arten spridt sig till de
senare upptäckta fyndställena invid Helsingfors och Tavastehus
samt i Vichtis från det äldsta fyndstället, synes däremot vara
tvifvel underkastadt; sannolikheten för en ny invandring är stor.

Afven i Sverige och Norge har Thlaspi alpestre inkommit
och utbredt sig först på 1800-talet och särskildt under dess se-
nare hälft. Ar 1841 torde arten första gången vara anträffad
i Sverige, Norrköping l), och på 1870-talet uppträdde den i Norge,
där den först förvildades i Toien botaniska trädgård invid Kri-
stiania 2). Numera uppgifves arten från öfver femtio svenska

1) Nils S y 1 v é n, Thlaspi alpestre L. spontan i Västergötland, Svensk
Bot. Tidtjkr. 1908, B. 2, H. 3, Smärre Meddelanden sid. 69.

2) Jens H o 1 ra b o e, Nogle Ugraesplanters Indvandring i Norge, Nyt
Magazin for Naturvidensk., B. 32, H. 2, 1900, sid. 198—199.

166 Mötet den 6 mars 1909.

•

fyndorter i 14 landskap 1), nordligast från Jämtland, Ånger-
manland Sollefteå och Umeå-trakten i Vesterbotten (tre loka-
ler) 2), och Holmboe (1. c. sid. 200) nämner, att den för när-
varande (1900) kan sägas vara allmän i Kristiania och för öfrigt
finnes spridd på en del ställen i det sydliga Norge, hvarjämte
den är iakttagen i Trondhjem. Fortsättningsvis visar den i de
båda lanclen tendens att sprida sig.

Mötet den 6 mars 1909.

Till inhemska medlemmar invaldes handlande Hugo Eu-
dolph (föreslagen af docent A. Luther) samt studenter Nils
Hagman (föreslagen af amanuens B. Poppius), Antti Pulk-
kinen (föreslagen af professor J. Sahlberg) och Fritz Remm-
ler (föreslagen af student R. Forsius).

Enligt af skattmästaren afgifven kassarappo rt utvisade
Sällskapets rörliga kapital eu behållning af Fmk 8,270: 46.

Till publikation anmäldes:

Gunnar Gottberg, Bidrag till kännedomen om de två
vid de finska kusterna förekommande Ammodytes-arterna.

Walter M. (Axelson) Linnaniemi, Zur Kenntnis der
Collembolenfauna der Halbinsel Kanin und benachbarter Ge-
biete.

A. Luther, Ueber eine Littorina-Ablagerung bei Tvär-
minne nebst einigen Bemerkungen iiber die Kalk auflösenden
Eigenschaften der jetzigen Ostsee und des Littorina-Meeres.

») Nils Sylvén 1. c, sid. 69—71. — Nils Syl vén, Ytterligare
några ord om Thlaspi alpestre's förekomst inom landet, Svensk Bot. Tidskr.
1908, B. 2, H. 4, Smärre Medd. sid. 122-124.

*) J. Vleuge.l, Mera om Thlaspi alpestre L., ibid., sid. 124—125.

6. III. 1909. Sandman. — Frey. 167

Framlades 31:sta bandet af Sällskapets Acta med afhand-
lingar af Alma Keso, A. J. Siltala (två), Harry Feder-
ley (två), E. AV. Suomalainen, B. Poppius (två) och Ric-
hard Frey. Priset fastställdes till Fmk 9: — .

Af professor E. Warming i Kjobenhavn hade Sällskapet
fått emottaga hans nyligen utgifna arbete „Botany of the
Fseröes".

Likaså hade Sällskapet af herr Joh. Mikutowicz i Riga
såsom gåfva emottagit de fyra första fasciklarna af hans
„Bryotheca baltica".

Fiskeriinspektör J. Alb. Sandman meddelade, att han
vid ett besök å Lill-Tytterskär den 16 juni 1908 öfverraskats
af att där finna cirka 20 par Phalaropus hyperboreus L., af
hvilka ett flertal häckade därstädes. Ett par kullar ägg före-
visades. Enligt fiskarebefolkningens utsago skall arten hafva
förekommit å Lill-Tytterskär sedan fiere år tillbaka.

Student Richard Frey förevisade ett cf-exemplar af
Ctenophora pectinicornis L., taget af mag. Ake Nordström
sommaren 1906 på Åland. Denna art upptages i prof. C. Lund-
ströms arbete, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands,
II, sid. 5 (Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. XXIX, 1907), så-
som tillhörande Finlands fauna, ehuru utan någon närmare
lokaluppgift. Denna uppgift stöder sig på ett i de entomolo-
giska samlingarna förefintligt exemplar, hvilket bär endast en
i svart inramad nummerlapp samt en lapp af gammalt urblekt
papper med namnet, Ctenophora pectinicornis. Detta exemplar
torde emellertid med all sannolikhet varit öfversändt från nå-
gon af de svenska dipter-forskare, med hvilka E. J. Bonsdorff
stod i förbindelse, möjligen af J. "W. Z etterstedt, enär hand-
stilen å den nämnda namnlappen mest liknar dennes. Sålunda
vore exemplaret icke hemma från Finland. Förhålle det sig

A o

härmed hurusom helst, genom mag. A.Nordströms fynd är
emellertid artens förekomst hos oss konstaterad.

168 Forsius. — Palmgren. 6 111.1909.

Med. stud. Ru nar Fors ius lämnade följande meddelande
om några förmodade fynd af Parus palustris L. i Borgå-
trakten :

„I Tidskrift för Jägare och Fiskare, vol. XVI, h. 6 (1908),
ingår under rubriken „Ur en ung jägares dagbok" ett antal
smärre uppsatser af lyceist Lennart Segerstråle, i hvilka
den hos oss icke med säkerhet kända mesarten Parus palustris
omtalas såsom förekommande i Borgå-trakten. I första häf-
tet, sid. 17, för innevarande år af samma tidskrift, som ju upp-
träder med anspråk på en viss vetenskaplighet, förekommer
under rubriken „Parus palustris eller Parus borealis" yttermera
af samma författare en uppsats, i hvilken han polemiserar mot
en anonym insändare i Hufvudstadsbladet, som betviflat riktig-
heten af hans iakttagelser.

Genom korrespondens med herr Segerstråle har jag-
erfarit, att han gjort sina observationer vid 14 — 15 års ålder,
att de „i åtminstone tvenne fall äro nästan alldeles säkra",
och att de kunna bekräftas af lektorskan Nyberg, som på
sitt fågelbräde å Emsalö invid Borgå iakttagit en mes, i hvil-
ken hon trott sig kunna igenkänna P. palustris.

Då det sålunda visat sig, att nämnda observationer äro
gjorda i det fria och intet exemplar af arten såsom bekräftelse
å desamma föreligger, samt då dylika iakttagelser i fråga om
så svårskilda arter som P. palustris och P. borealis icke kunna
tillmätas nämnvärd betydelse, synes det mig riktigast att tills
vidare icke betrakta förstnämnda art såsom tillhörande vår
fauna, så sannolik dess förekomst hos oss, att döma af den
geografiska utbredningen, än synes vara."

Fil. kand. Alvar Palmgren lämnade följande' förelö-
pande meddelande om

Carex-gruppen Fulvellae.

Under särskilda somrar har jag ägnat uppmärksamhet åt
Carex-gruppen Fulvellae. Beträffande vissa hithörande formers
systematiska valör gör sig olika uppfattning gällande. For-

6. III. 1909. Palmgren, Carex-gruppen Fulvellae. 169

mernas bestämning försvåras dessutom af deras benägenhet
för bastardering. Bland hithörande arter sluta sig Carex flava L.,
C. Oederi Ehrh. samt C. lepidocarpa Tausch nära tillsamman.
Beträffande dessa göres ofta, exempelvis af Ascherson, gäl-
lande att de, såsom öfvergående i hvarandra, icke kunna såsom
arter hållas i sär. Särskildt har Carex lepidocarpa Tausch
blifvit misskänd samt i synnerhet missuppfattad. Mig synes
den både väl och lätt skild från såväl Carex flava L. som
C. Oederi Ehrh. De förmenta öfvergångsformerna utgöras dels
af de allmänt förekommande bastarderna, dels af Carex Oederi-
former sådana som /? oedocarpa Ands., hvilka utan fog förts
till C. lepidocarpa. Några skäl att särskildt betrakta Carex
lepidocarpa såsom en underart till C. flava synas mig ej finnas.
Den påminner t. o. m. ofta i högre grad om C. Oederi. I
vissa hänseenden intermediär, uppvisar den karaktärer, hvilka
äro främmande för såväl Carex flava som C. Oederi.

Carex lepidocarpa äger en från dess anförvanter afvikande
utbredning. I Finland förekommer den endast på Åland, där
den af mig är funnen år 1898. Den åländska Carex lepidocarpa
afviker i likhet med den skandinaviska från den mellaneuro-
peiska, och synas olikheterna motivera den nordiska formens
särskiljande såsom en underart. I Jomala socken på Åland
förekommer en från denna underart afvikande, egendomlig
varietet.

Bland de former jag nu för Sällskapet framlägger äro
förutom Carex lepidocarpa Tausch, företrädd af tvenue obe-
skrifna former, följande för finska floran nya: Carex Horn-
schuchiana X Oederi, C. Horns chuchiana X lepidocarpa, C.
flava X lepidocarpa samt C. lepidocarpa X Oederi, samtliga
tagna på Åland. C. Hornschuchiana X Oederi är funnen år
1898, C. Hornschuchiana X lepidocarpa år 1907 och C. lepido-
carpa X Oederi år 1901, alla på Eckerö. C. flava X lepidocarpa
är insamlad år 1907 på Eckerö samt år 1908 i Jomala.

Min afsikt är att framdeles i detalj framlägga resultaten
af mina studier rörande ofvan berörda Car&c-grupp, äfvensom
att till de nordiska museerna utdela ett exsiccat, omfattande
hithörande former.

170 Lindberg, Intressanta växtfynd frän Nyland. 6. III. 1909.

Amanuens Harald Kindberg redogjorde förföljande
Intressanta växtfynd från Nyland.

1. Blechnum spicant L. För en tid sedan mottog bota-
niska museet genom mag. J. A. Wecksells förmedling exem-
plar af denna art från Borgå-trakten. De inlämnade exempla-
ren hade insamlats af samskoleeleverna A. och V. Borg samt
V. och S. Krogerus den 11 juli 1907 i fuktig skog i kanten
af ett kärr i närheten af Anders Behms gård på Kroksnäs.
Nämnda elevers lärarinna i naturkunnighet, fröken Anna Ha-
gelin, som ansvarat för uppgiftens riktighet, hade insändt
exemplaren i fråga till redaktionen för Luonnon Ystävä, hvar-
ifrån de sedermera öfverlämnades till museum. De inlämnade
exemplaren utgöras af tvenne af frost skadade, sterila blad
samt ett ungt sporbärande blad. Enligt uppgift skall å fynd-
platsen endast en tufva observerats.

Blechnum spicant hör som bekant till vår floras allra
största sällsyntheter. Tidigare är den nämligen funnen endast
på ett ställe på Åland, där den den 17 maj 1865 påträffades
af kamrer J. O. Bomansson vid foten af ett berg invid G-e-
sterbytjännan i Sund socken. Den 25 juli 1878 återfanns den
af A. Arrhenius och A. O. Kihlman. Så vidt mig bekant
togs den sista gången i början af 1880-talet af J.A.Bomans-
son, en son till kamrer Bomansson. Sommaren 1890 besökte
jag i sällskap med J. A. Bomansson lokalen i fråga, men
sökte vi Blechnum förgäfves. Senare torde äfven andra bota-
nister utan resultat sökt efter växten därsammastädes. Det ser
således ut som om den numera vore utgången på platsen. De
i musei samlingar förvarade exemplaren från Gesterby äro
fullkomligt sterila.

Genom fyndet af Blechnum på Kroksnäs har artens nord-
ostgräns betydligt förskjutits. I Östersjöprovinserna är den
tills vidare ej med säkerhet funnen. Rörande utbredningen
inom Skandinavien hänvisas till Selim Birger, Om Härje-
dalens vegetation (Arkiv för Botanik, Bd. 7, N:o 13), hvarest
äfven en karta meddelas, åskådliggörande artens utbrednings-
område inom Skandinavien.

6. III. 1909. Lindberg. — E. Reuter. 171

2. Attium ursinum L. Nyligen erhöll museet af ama-
nuens B. Poppius ett exemplar af denna art från Pellinge i
Borgå skärgård. Vid genomgåendet af elev Vera von Hert-
zens herbarium hade han påträffat denna hos oss tidigare en-
dast från Åland kända form. Det inlämnade exemplaret är
taget den 6 juli 1908 på en lundartad skogsäng. Enligt med-
delande af doktor V. F. Brotherus har växten därstädes an-
träffats äfven af andra personer, så uppgiften kan anses vara
alldeles säker. Tidigare är Allium ursinum hos oss funnen en-
dast på Ramsholmen i närheten af Mariehamn, hvarest den
uppträder ymnig på vissa lundartade fläckar med rik vegeta-
tion. I museets finska samling ligger visserligen ett ark med
unga exemplar, tagna i trädgården på Jomala prästgård, men
torde man ha skäl misstänka, att arten blifvit dit inflyttad
från Ramsholmen, hvilken holme lyder under prästgården.

Doktor Enzio Reuter föredrog:

Ett massuppträdande af collembolen Sinella (Entomobrya)
myrmecophila Reut. i boning-srum.

I november månad senaste höst erhöll jag från Hälsovårds-
nämnden i Helsingfors meddelande om att i en bostadslokal
vid Villagatan en liten insekt uppträdde i sådan mängd, att
den förorsakade de inneboende stort obehag. Några infångade,
lefvande exemplar af insekten företeddes; dessa befunnos till-
höra en collembol-art. Nämnda lokal, som af mig besöktes,
visade sig vara belägen i nedersta våningen af ett nytt sten-
hus, som hösten 1907 uppförts å en förut obebyggd tomt och
från juni månad 1908 upplåtits till uthyrning. Hyresgästerna,
som bebodde lokalen i fråga, uppgåfvo, att insekten hela som-
maren förekommit i rummen samt alltjämt tilltagit i antal. Vid
tiden för mitt besök uppträdde den i sådan mängd, att lokalen
af hyresgästerna uppgafs vara obeboelig, hvarför dessa hos
Hälsovårdsnämnden anhållit om besiktning af lokalen i syfte
att få hyreskontraktet upphäfdt.

Vid mitt besök konstaterades, att insekten förekom talrikt
öfverallt i rummen, på väggar, golf och tak. I ett matkontor

172 E. Bentet; Ett massuppträdande af Sinella myrmecophila Reut. 6 III. 1909.

voro matvarorna öfversållade af talrika individer. I största
mängd förekom insekten dock på fönsterposten i ett af rum-
men. Här var fönsterbrädet formligen betäckt af de små dju-
ren, hvilka vid ett enda drag med handen kunde hopsamlas
till en hög, som fyllde hela näfven. Då insekten enligt uppgift
äfven uppehöll sig på kläderna och om natten i stort antal kröp
omkring i sängarna, är det icke att undra öfver att densamma,
ehuru eljes oskadlig, vållade stort obehag.

Talrika exemplar af denna collembol öfversändes i och
för bestämning till doktor AV. M. Lin na ni em i i Sordavala,
ur hvars svarsskrifvelse jag tillåter mig göra följande utdrag:
„Glasröret innehöll cirka 100 exx. af en enda art, Sinella (En-
tomobrya) myrmecophila Eeut. Exemplaren äro dels halfvuxna,
dels helt unga. Egendomligt är, att denna — för resten ganska
sällsynta, myrmekofila art — blifvit funnen i en boningslokal.
Själf har jag nog anträffat den i Helsingfors-trakten nära bo-
ningshus, under stenar och mossa bland myror, men aldrig
har den af mig eller någon annan påträffats i boningsrum.
Arten är funnen, utom hos oss (blott i sydvästra Finland ända
till Helsingfors) endast i Sverige (Uppland, af Wahlgren)
samt vid Reval (af undertecknad)."

Denna collembols ofvan relaterade, massvisa uppträdande
är, såsom af doktor Linnaniemis meddelande framgår, i mer
än ett afseende anmärkningsvärdt, nämligen dels på grund af
dess ovanliga förekomstplats, dels på grund af dess annars re-
lativt stora sällsynthet, och icke minst i betraktande däraf, att
denna art uppgifves vara myrmekofil. I ofvannämnda lokal
hade nämligen myror icke observerats. Huru den inkommit i
lokalen är oafgjordt. Måhända förefanns den på byggnads-
tomten, som var en fullkomligt „jungfrulig" mark, till största
delen bestående af berg med mellanliggande, mossbelupna sän-
kor. Måhända hade den med något slags fyllning medföljt
till byggnadsplatsen och i den nya, ännu jämförelsevis fuktiga
bostadslokalen funnit en lämplig vistelseort. Det massvisa
uppträdandet och den omständigheten, att de flesta exemplaren
ännu voro helt unga, tyda på att arten å denna plats funnit
gynnsamma lefnadsbetingelser. Så vidt jag af undersökningen
kunde bedöma, var det golfFyllningen, som utgjorde insektens

6. III. 1909. E. Reuter, Om Pediculopsis graminum E. Reut 173

hufvudsakliga uppehållsort, från hvilken sedan otaliga indivi-
der spridt sig omkring i lokalen. I anslutning härtill gåfvos
anvisningar till den objudna gästens utrotande.

Vidare föredrog doktor Reuter:

Några ord om hvitaxacariden Pediculopsis (Pediculoides)
graminum E. Reut., dess geografiska utbredning och dess före-
komst tillsammans med en Sporotrichum-art.

Vid Societas' pro Fauna et Flora Fennica inånadsmöte i
mars 1900 var jag i tillfälle att redogöra för mina sommaren
1899 anställda undersökningar angående orsaken till hvitax på
våra ängsgräs. Härvid framhölls, att en dessförinnan för ve-
tenskapen okänd, nästan mikroskopiskt liten acarid, som af
mig beskrefs under namn af Pediculoides graminum J), åtmin-
stone på vissa orter i vårt land var den hufvudsakligaste alstra-
ren af hvitax på ängsgräsen i Finland, Med hänsyn till dess
talrika förekomst på flera af mig i antydt afseende undersökta
gräsfält och i betraktande af att jag äfven i Sverige, i Stock-
holms omnejd, redan vid första efterletandet lyckades anträffa
en mängd exemplar af densamma, uttalades den förmodan, att
denna acarid äfven i andra länder uppträdde såsom hvitaxalst-
rare, ehuru den, sannolikt till följd af sin ringa storlek, där-
städes undgått uppmärksamheten. Denna förmodan har i alla
afseenden besannat sig.

I vårt land har jag i mängd anträffat denna acarid öfver-
allt, där jag varit i tillfälle att eftersöka densamma, tills vidare
på en mängd orter i Egentliga Finland, Nyland, Österbotten
och Tavastland. Den har ertappats som hvitaxalstrare på 27
olika grässlag och dessutom på våra fyra sädesslag; på våra
ängar har den visat sig vara afgjordt det viktigaste upphofvet
till hvitax.

Angående dess förekomst i andra länder föreligga nu-
mera flera uppgifter. I Danmark har den enligt fru Sofie
Rostrup flera särskilda gånger anträffats såsom hvitaxalstrare

') Senare liar jag fört denna art till ett särskildt släkte, Pediculopsis.

174 E. Beuter, Om Pediculopsis graminum E. Reut. 6. III. 1909.

på såväl gräs som sädesslag. Enligt en år 1905 af G. Korff
publicerad uppsats uppträdde samma acarid sagda år i hög
grad skadligt på råg-, hvete-, korn- och hafrefälten i nästan hela
Bayern. År 1908 har H. Thomann offentliggjort resultaten
af sina undersökningar angående orsakerna till hvitax på ängs-
gräsen i trakten af Landquart, Schweiz, och anför bl. a. äfven
Ped. graminum såsom en af hvitaxalstrarne. Är 1905 har af
J. Muller beskrifvits en Pe di c ulo ides-art, P. avenae, hvilken
uppträdde såsom skadedjur på hafre i Schlesien. Huruvida
denna art verkligen är skild från Ped. graminum synes mig
tvifvel underkastad!.

Rätt öfverraskande är, att Ped. graminum numera anträf-
fats på olika ställen äfven i Nordamerikas Förenta stater. Ar
1907 har R. H. Wolcott under namn af Pedindoides diantlw-
philus beskrifvit en acarid, som anträffats på sjuka, af en svamp
angripna nejlikeknoppar och blommor i växthus i Beatrice,
Lincoln och Omaha i staten Nebraska. Frånsedt den omstän-
digheten, att Wolcott hos hannen förväxlat kroppens fram-
och bakdel och i enlighet därmed också gifvit en alldeles skef
beskrifning af densamma, stämma hans diagnos och afbildnin-
gar rätt väl öfverens med min Ped. graminum. Enligt skrift-
ligt meddelande af prof. H. E. Hodgkiss, assisterande ento-
molog vid New York Agricultural Experiment Station (Geneva,
N. Y.), har han anträffat den af Wolcott beskrifna acariden
under fullkomligt enahanda förhållanden i nejlikeväxthus äfven
i staterna New York och Illinois. Enligt hans åsikt var dock
den amerikanska arten knappast skild från Ped. graminum.
För erhållande af visshet härutinnan öfversände han till mig
exemplar af den amerikanska arten; vid jämförelse med mina
finska exemplar kunde jag genast konstatera de båda acarider-
nas identitet. Till yttermera visso öfversände jag till prof.
Hodgkiss ett preparat, innehållande talrika finska exemplar.
I sitt svarsbref meddelade han, att äfven han funnit den ame-
rikanska och finska arten vara fullkomligt identiska. Härigenom
var således säkert konstateradt, att Ped. graminum förekom
äfven flerstädes i Nordamerika, om ock den i förenämnda fall
därstädes uppträdde under andra förhållanden än hos oss. Enär
den i dessa fall förekom på en handeisväxt, kunde den förmo-

6. III. 1909. E. Reuter, Om Pediculopsis graminuni E. Reut. 175

dan ligga nära till hands, att den med nämnda växt inkom-
mit från Europa till Amerika. På grund af följande omstän-
digheter synes detta dock föga sannolikt. Denna acarid har
veterligen aldrig uppträdt på nejlikor annanstädes än i Ame-
rika, och prof. Hodgkiss har vidare såväl i bref till mig som
äfven i en år 1908 publicerad uppsats omnämnt, att Pecl. gra-
minum förekommer i Amerika äfven ute i fria naturen, på gräs-
strån (Poa pratensis och Phleum pratense) företeende hvitax,
alldeles som i Europa. Af ett hans uttalande synes framgå,
att dess uppträdande på gräsväxten äfven i Amerika är pri-
märt, och att den först sekundärt gått öfver till nejlikor. För-
modligen har öfvergången ursprungligen ägt rum ute i det fria,
till nejlikeplantor, hvilka vuxit på kalljord i närheten af gräs,
som varit behäftadt med nämnda acarid. Att acariden med
gräsfrö eller säd importerats till Amerika från Europa är väl
icke omöjligt, men dock föga sannolikt i betraktande dels af
dess bräcklighet, dels af dess oförmåga att en längre tid und-
vara fukt. Utesluten är dock icke möjligheten, att den på
något sätt kunnat öfverföras från den ena kontinenten till den
andra. Huru härmed än må förhålla sig, så är dock dess före-
komst på gräsfälten ute i det fria i två så vidt skilda världs-
delar som Europa och Amerika rätt anmärkningsvärd och af
intresse ur djurgeografisk synpunkt.

En annan omständighet må i detta sammanhang beröras.
Redan i mitt år 1900 utkomna arbete om orsakerna till hvitax
på ängsgräsen i Finland framhölls att öfverstrån, som vissnat
till följd af nämnda acarids angrepp ofvanom den öfversta
(eller nästöfversta) ledknuten, särskildt på större grässlag och
framför allt på Agropyrum repens mycket ofta efter någon tid
visade sig innanför den omslutande bladslidan öfverdragna med
mögelliknande, hvita svamptrådar. Sådana stråpartier uppmjuk-
nade och öfvergingo snart i förruttnelse samt syntes synnerli-
gen tjänliga till näring för de könsmogna honacariderna, hvilka
sögo sig stinna af de här förefintliga, lätt tillgängliga växtsaf-
terna, hvilket hade till följd att acaridens bakkropp blef allde-
les enormt uppsvälld. Hos den sålunda fullsugna honan be-
gynte sedan alstrandet af ägg, och afkommans embryonala
utveckling fortgick vidare i moderdjurets uterus, där den enligt

176 E. Reuter, Om Pediculopsis graminum E Reut. 6. III. 190!).

af mig senare företagna undersökningar kunde uppnå ett mer
eller mindre framskridet stadium, antingen larvstadium (ef, g),
nymfstadium (g) eller könsmoget stadium (ef). Samma förhål-
lande har jag sedermera hvarje år varit i tillfälle att iakttaga.
I samtliga af mig undersökta fall har acaridangreppet uppen-
barligen varit det primära, och svampen har först sekundärt
infunnit sig på det vissnade öfverstrået; möjligen hafva svamp-
sporer inkommit med längs strået innanför bladslidan flutna
vattendroppar (vid regn eller stark dagg), möjligen hafva de,
fastklibbade vid acaridens kropp, med själfva djuret följt till
platsen i fråga. Tilläggas må, att sagda svamp dock ingalunda
alltid förekom på af nämnda acarid förorsakade hvitaxstrån.

Rätt anmärkningsvärdt är att acariden äfven i Amerika
förekom tillsammans med en svamp, som å nejlikeknopparna
förorsakade ett slags röta („carnation bud-rot"). Genom expe-
riment har ådagalagts, att svampen ensam för sig kunde gifva
upphof till nämnda sjukdom, men tillika har man iakttagit, att
acariden i fråga nästan konstant förekom tillsammans med
denna svamp. Man anser därför sannolikt, att acariden, hvil-
ken gnagar sig in i nejlikeknopparna, härigenom bereder väg
för svampsporerna till knoppens inre och sålunda förmedlar
svampens spridning. Den svamp, som anträffats i de sjuka nej-
likeknopparna, har (år 1906) af F. D. Heald förts till släktet
Fusarium. Prof. Peck har däremot samma år beskrifvit den
såsom en ny Sporotrichum-art, Sp. anthophilum Pk. Äfven i
Amerika har på hvitaxstrån af Poa pratensis acariden Ped.
graminum anträffats tillsammans med en Sporotrichum-art, hvil-
ken af Peck tidigare (år 1903) beskrifvits under namn af
Sp. poae Pk. Helt nyligen (1908) har F. C. Stewart genom
kulturförsök ådagalagt, att dessa båda Sporotrichum-arter äro
identiska; det tidigare gifna namnet, Sp. poae Pk, bör sålunda
gälla äfven för den på nejlikor uppträdande svampen.

Hvilken art den ofvannämnda i Finland på hvitaxstrån
förekommande svampen tillhör, har icke blifvit konstateradt,
och denna fråga kan i brist på material icke heller för när-
varande afgöras. Men det vore af rätt stort intresse att erfara,
om också denna svamp, likasom den med densamma ofta asso-
cierade acariden, i de båda världsdelarna är identisk. Det är

6. III. 1909. E. Reuter. — Brenner. 177

min afsikt att under sommaren hopbringa material för frå-
gans lösning.

Från rektor M. Brenner inlämnades till publikation:

Amanuensen H, Lindberg-s Taraxacum-förklaringar.

Med anledning af ett uti en uppsats om södra och mel-
lersta Finlands Taraxaeum-iormer af aman. H. Lindberg utta-
ladt påstående, — att han varit nödsakad att lämna å sido de
af mig för Taraxacum-former publicerade namnen af orsak att
åtminstone stora flertalet af de af mig namngifna formerna
enligt hans uppfattning omfattar flere väl skilda arter, medan
å andra sidan olika exemplar af samma art belagts med flere
skilda namn, hvarför det ej varit honom möjligt att kunna
till fyllest klargöra, hvad som med de särskilda namnen afsetts,
— utan att detta påstående på något sätt motiverats, tog jag,
som ett år senare sent omsider fick del däraf, på Sällskapets
senaste december-möte mig friheten inlämna ett litet medde-
lande, benämndt „Några ord med anledning af H. Lindbergs
„Taraxaciim-former" i Acta Societatis pro Fauna et Flora Fen-
nica 29, Helsingfors 1907, Kuopio 1908". Uti detta medde-
lande uttalade jag, med anledning af aman. Lindbergs löfte
att vid annat tillfälle publicera en närmare granskning af de
af mig uppställda formerna, min förhoppning att i första rum-
met blifva satt i tillfälle att få återse och granska de af mig
till universitetet inlämnade samlingarna, hvilka jag, på grund
af deras delvisa försändande utom landet, på flere år ej kun-
nat få se, och därför redogöra. Det oaktadt har aman. Lind-
berg, som kort därpå fått del däraf, funnit det vara lämpligt
att, ej allenast först den 4 februari 1909, sedan han redan den
22 december 1908 satt sin stämpel „det. Harald Lindberg" på
aman. H. Dahlstedts namnetiketter, underrätta mig om att
jag finge återse mina samlingar, utan äfven redan tre dagar
därpå till publikation inlämnat en den 24 december 1908 date-
rad „Förklaring" med anledning af mitt ofvan nämnda medde-
lande.

178 Brenner, Anianuenseu H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 6. III. 1909.

Sedan dess har jag, innan innehållet af denna „Förkla-
ring" blifvit mig bekant, genomgått den del af det af mig under
tidernas lopp till universitetet inlämnade, som jag sålunda fått
återse, och ber jag att här få meddela resultatet af denna min
granskning i den ordning de i den till mig lämnade packen
befintliga formerna där innehafva.

Af de af mig till T. interruptum Dahlst. hänförda exem-
plaren hafva de flesta korrigerats till T. semiglobosum Lindb. f.
Dessa två former öfverensstämma, att döma af de offentliggjorda
beskrifningarna, tämligen med hvarandra, frånsedt bladloberna,
som hos den förra angifvas som långa och spetsiga, triangulära —
skärformiga,hos den senare åter som korta, breda och kortspetsade,
något skärformigt böjda, samt bladnerven, såsom hos den förra
är mer eller mindre rödaktig, hos den senare grön. Hos mina
exemplar af T. interruptum äro loberna som hos denna långa
och långt smalspetsade samt triangulära — svagt skär- eller
snarare halfmånformiga och bladnerven brun eller grön. Mär-
kena uppgifvas hos den förra vara grönaktiga, hos den senare
mörka, hos mina exemplar äro de dunkla, af samma färg som
de brunaktigt gröna holkfjällen. Frukterna, som hos den förra
äro 1 mm längre än hos den senare, hafva, såsom outvecklade,
hos mina exemplar ej kunnat undersökas. Att döma af de
publicerade beskrifningarna, synes skillnaden emellan dessa for-
mer vara så fin, att de väl rättast borde sammanföras under
det tidigare namnet T. interruptum Dahlst. Utom dessa till
T. semiglobosum korrigerade exemplar har ett rättats till T.
duplidens Lindb. f., med hvars beskrifning det dock ej har
någon likhet. Sålunda saknar det de karaktäristiska parallell-
iiikarna, och ståndarna äro pollenförande. Från de föregående
exemplaren af T. interruptum afviker det väl genom kortare
bladfiikar, men finnas dock äfven sådana afbildade på Dahl-
stedts plansch af T. interruptum. Ännu ett par med Dahl-
stedts beskrifning och de förstnämnda exemplaren överens-
stämmande exemplar hafva korrigerats till T. fulvum Eaunk.,
hvilken dock afviker genom brist på pollen och starkt landade
bladfiikar. Två till T. haematopus Lindb. f. korrigerade exem-
plar afvika från den för denna gifna beskrifningen genom tät-
blommiga, dunkla korgar och nedböjda ytterholkfjäll, och ett

6. III. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 179

slutligen, med mycket bristfälliga, delvis afbetade blad, som
ändrats till T. Dahlstedtii Lindb. f., d. v. s. T. gibbiferum Brenn.,
har enligt vid insamlingen gjord anteckning fyllda korgar. Ett
exemplar har, ehuru pollenförande, påtecknats „troligen T. pol-
lidulum Lindb. f.", som saknar pollen, två hafva erhållit hvar
sitt frågetecken, och fem hafva helt och hållet gått fria. Nå-
gon skillnad emellan dessa och de föregående har jag ej kun-
nat upptäcka. T. interruptum Dahlst. torde emellertid, af det
som här anförts, hafva rätt att betraktas som inföding i landet.

Af följande form, T. Ostenfeldii Raunk., har ett exemplar
korrigerats till T. proximum Dahlst., en art, hvars kännetecken,
om inan jämför Dahlstedts beskrifningar i Botan. Notiser
1905 på dessa två arter, endast med undantag af frukterna,
holkfjällen och bladskaften, äro fullkomligt lika med dem för
T. Ostenfeldii. Hos det ifrågavarande exemplaret, taget den
17 maj, existera några frukter ännu ej, holkfjällen äro breda
som hos den sistnämnda, ej smala som hos T. proximum, och
bladskaften äro dessutom bleka som hos T. Ostenfeldii, ej
vackert röda som hos den andra. Ett annat exemplar har
titulerats T. duplidens Lindb. f., en form som senare än 1905,
då detta exemplar togs och bestämdes, blifvit särskild. Ett
tredje exemplar har af araan. Dahlstedt betecknats såsom
„sannolikt T. pallidulum Lindb. f.", af aman. Lindberg åter
som „T. triavigulare m.", en först under senaste sommar sär-
skild form med T. Ostenfeldii-kQ.Y&kt'é.Te\\ Det fjärde exemplaret
har omdöpts till T. tenehricans Dahlst. och skulle alltså vara
T. patulum Brenn. Det har dock nedböjda fjäll i ytterholken
och, livad värre är, saknar pollen. I motsatt fall hade nog
också jag hänfört det till T. patulum, då det för öfrigt ej rätt
stämmer med T. Ostenfeldii, annorlunda än i mycket vidsträckt
bemärkelse. Ett år 1907 inlämnadt exemplar slutligen har af
aman. Dahlstedt påtecknats „troligen höstform af T. peni-
cilliforme Lindb. f.," äfvenså en af de nyaste ur T. Ostenfel-
dii Raunk. utbrutna och 1908 publicerade formerna.

År 1906 publicerades af mig under namn af var. lacerum en
T. officinale-torm, af hvilken talrika exemplar till museum in-
lämnades. Då detta namn sedermera befanns vara förut an-
vändt, ändrade jag det 1907 till laceratum och inlämnade några

180 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacu m-förklaringar. 6. III. 1909.

exemplar under detta namn. Af alla dessa exemplar hafva nu
80 stycken belagts med det 1908 publicerade namnet T. palli-
dulum Lindb. f., ett alldeles tillfälligtvis inblandadt bristfälligt
exemplar liar befunnits vara den 1908 publicerade T. duplidens
Lindb. f., och 6 af de 1907 insamlade exemplaren hafva korri-
gerats till T. litorale Raunk. Af dessa 6 togs ett exemplar
på fet mark alldeles invid de på en torr backe växande 80
med namnet T. pallidulum betecknade och afviker från dem
endast genom större oah frodigare växt samt tunnare och slä-
tare blad. Från T. litorale afviker det genom smala, starkt
nedböjda ytterholkfjäll och i öfra kanten starkt tandade blad-
flikar. Det torde därför dock riktigast böra betraktas som ett
af lokalen framkallad t yppigare exemplar af T. laceratum. De
öfriga 5 exemplaren togos 1907 på en för T. litorale högst
främmande lokal på högsta toppen af ett högt, med glesa tal-
lar och björkar bevuxet berg, på ungefär en kilometers afstånd
från hafvet. Dessa 5 exemplar måste erkännas hafva ett från
T. laceratum mycket afvikande utseende och hade, om jag
hade haft tillgång till mina originalexemplar af denna form,
nog ej därmed af mig sammanförts. Beskrifningarna på dessa
två former öfverensstämma, då man ej har tillgång till fruk-
ter, så när som på mindre tandade bladflikar och breda, till-
tryckta eller uppåt riktade ytterholkfjäll hos T. litorale, så
med hvarandra, att en förväxling på grund häraf, i synnerhet
då, såsom i detta fall, ytterhoikfjällen äro långa, smala och
nedböjda såsom hos T. laceratum, blir förklarlig nog. Att söka
T. litorale på en sådan lokal, då den förut varit känd endast
från de åländska hafsstränderna, hade väl ej heller fallit någon
in. Emellertid hafva dessa exemplar, såsom tagna 1907, icke
haft det ringaste inflytande på uppställandet år 1905 af min
år 1906 publicerade T. laceratum, hvarför, och då namnet T.
pallidulum Lindb. f. först 1908 publicerats, det förstnämnda
måste hafva företräde. Aman. Lindberg har åtminstone livad
denna form beträffar ej haft det ringaste skäl för sitt påstående,
att det ej varit honom möjligt att till fyllest klargöra hvad som
med mitt namn afsetts, lika litet som för förfarandet att lämna
detta behörigen publicerade namn å sido och sätta sitt nya i
stället. Antingeu är min ifrågavarande form identisk med

6.111.1909. Breinter, Amanuensen H Lindberg-s Taraxacura-förklaringar. 181

hans T. pallidulum eller är den det ej, i hvartdera fallet är
T. laceratum dess rätta namn.

Följer så T. offiänale f. genuinum Koch. Till denna form,
hvilken jag fattat kollektivt såsom omfattande alla T. officinale-
exemplar med långa och smala, tätt till korgskaftet nedtryckta
ytterholkfjäll, fyllda tätblommiga korgar, pollenförande ståndare
och holkfjäll utan knöl, utan afseende på bladformen, hvilken jag
funnit vara mycket varierande, höra de få från tidigare år ännu
bevarade exemplaren. De förete därför ett sinsemellan mycket
olika utseende och hafva också nu till stor del förts till olika af
mig okända, af aman. Lindberg under år 1908 publicerade spe-
cialformer, en del med ett tillagdt „sannolikt" eller frågetecken
eller med af de olika granskarne gifna olika namn, vittnande
om svårigheten att här särskilja bestämda former, men många
äfven utan någon korrigering. Öfverraskande för mig har det
varit att häribiand finna namn på pollensaknande former, såsom
T. duplidens Lindb. f., T. penicilliforme Lindb. f. och T. proxi-
mum Dahlst.. eller med radierande eller glesblommiga korgar,
såsom T. Dahlstedtii Lindb. f. och T. reflexilobam Lindb. f.,
eller med knölbärande holkfjäll, såsom de två sistnämnda och
T. crebridens Lindb. f.

I sammanhang härmed kan det vara skäl att upptaga
frågan om den af mig från f. genuinum på grund af dess knöl-
bärande holkjjäll, stundom endast löst nedböjda eller frånstående
ytterholkfjäll och smalblommiga, vanligen långt och glest ra-
dierande korgar frånskilda T. gibbiferum. Såsom jag förut
framhållit, har jag på grund af mig företedda exemplar af
T. Dahlstedtii Lindb. f. ansett dessa två namn vara synonyma.
Sedan dess har aman. Lindberg, jämte beskrifning på T.
Dahlstedtii, publicerat två andra, att döma af till mina exem-
plar bifogade namn, hithörande former, T. reflexilobum och
crispifolium, af hvilka den förra uti mina 1907 och 1908 publi-
cerade beskrifningar med orden „laciniis forte reversis" antyd-
des, ehuru jag ej ansett den vara annat än en af lokalen, löst
grus på soliga ställen, framkallad tillfällig form, den senare
åter (ett exemplar) är så lik andra i dess sällskap växande
exemplar af T. gibbiferum (T. Dahlstedtii), att den åtminstone
ej af mig, hvarken i lefvande eller pressadt tillstånd, kunnat

182 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 6. III. 1909.

från dem särskiljas. Då vidare, om man undantager de nyss
citerade orden, — de passa dock nog också på många af de
som T. Dahlstedtii betecknade exemplaren, ehuru de ej ingå i be-
skrifningen därpå — beskrifningarnaihufvudsak öfverensstämma
med hvarandra, och det stora flertalet exemplar äfven af mina
granskare hänförts till T. Dahlstedtii, kan jag ej annat än vid-
blifva min tidigare åsikt att dessa namn, af hvilka gibbiferum
är det äldre, äro synonyma. Möjligen kan f. reflexilobum som
en underordnad form särskiljas, men detta inverkar ej på sa-
ken. Af misstag synes ett utblommadt exemplar af T. apica-
tum Brenn., af aman. Dahlstedt påtecknadt „T. mucronatum
Lindb. f.?" hafva inblandats. Dessutom ingår här ett höst-
exemplar, af aman. Lindberg påtecknadt T. semiglobosum m.,
ehuru afvikande genom tätt nedtryckta ytterholkfjäll och knöl-
bärande inre fjäll, samt två höstexemplar, af aman. Dahlstedt
påtecknade T. canaliculatum Lindb. f., af aman. Lindberg
åter, „monströs T. pulcherrimum m.", hvilka dock ej äro annat
än en af mycket fet jord framkallad, med små örtblad på korg-
skaftet och vid holkbasen utrustad T. gibbiferum.

Under namn af var. divaricatum publicerades år 1906 af
mig en T. officinale-form. med ytterholkfjäll af medians-ty pen,
d. v. s. långa, smala och spetsiga, s-formiga och utstående, men
utan pollen och hvad bladen beträffar varierande emellan nästan
hela, omvändt äggrunda, och i smala, från hvarandra aflägsnade
flikar djupt delade, h varjämte ytterholk fjällen angifvas såsom
stundom påminnande om T. Ostenfeldii. Sedan uppmärksam-
heten blifvit fäst vid bladformen såsom form- eller t. o. m.
artkännetecken, måste det redan af den då gifna diagnosen
framgå, att denna form möjligen vore kollektiv. Det var där-
för med stort intresse jag motsåg den dag, då jag skulle få
återse mina originalexemplar. Innan detta kunde ske, har
jag dock blifvit förekommen af andra. Jag måste därför följa
dem i spåren. Det öfvervägande flertalet, eller 11 etiketter,
har korrigerats till T. fulvum Raunk., 2 till T. mucronatum
Lindb. f., 2 till T. duplidens Lindb. f., samt 1 till hvardera af
T. Dahlstedtii Lindb. f., T. haematopus Lindb. f., T. pulcherri-
mum Lindb. f. och T. proximum Dahlst?. Af dessa sistnämnda
kunna de två första genast såsom namn på pollenförande for-

6. 111. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 183

mer „lämnas å sido," det tredje exemplaret stämmer ej med
auktors beskrifning på denna form, och det sista måste, såsom
alltför ungt, anses för osäkert, hvilket äfven aman. Dahlstedt
genom sitt frågetecken angifvit. Följa så de med namnet
T. diiplidens betecknade. Dessa, 5 exemplar från samma lokal,
höra till dem, som hafva svagare flikade blad och med afseende
å ytterholkfjällen närma sig T. Ostenfeldä, hvarur T. duplidens
utbrutits, men afvika med afseende å bladen till den grad från
denna form, att de svårligen kunna ditföras. Såsom mycket
olika öfriga T. divaricatum-exemplar, torde de dock böra som
en skild form afskiljas, beroende på framtida undersökning af
lefvande exemplar. Återstå alltså T. mucronatum och T. ful-
vum, två former, som, att döma af beskrifningarna, knappt
kunna skiljas på annat än att den förra har, men den senare
saknar pollen. Af de två till T. mucronatum Lindb. f. rättade
exemplaren saknar emellertid det ena pollen, det andra åter
är utblommadt och liknar fullkomligt öfriga på samma fläck
tagna exemplar, som ändrats till T. fulvum Raunk. Dessa två
exemplar sakna på aman. Dahlstedts etiketter det vanliga
tillägget „det. Harald Lindberg." Det öfvervägande flertalet
af T. divarieaium-exempleLr skulle alltså tillhöra T. fulvum Raunk.
Emellertid hafva mina granskare trott sig finna denna art äfven
bland mina T.interruptum-, T. apicatum-, T. medians- och T.proxi-
mwm-exemplar, samt anse den helt och hållet motsvara min T.
falcatum. Jämför man alla dessa s. k. T. fidvum-exemp\a.r med
hvarandra, stannar man snart i villrådighet om hvad med detta
namn egentligen menas. Interruptum-, apicatum- och medians-
exemplaren hafva pollen, de öfriga sakna, Falcatiim-exempl&reTa.
hafva korta och breda, utstående ytterholkfjäll, liksom hos T.pa-
tulum, och från en bred, mer eller mindre starkt tandad, ofta nästan
kamlik basaldel utspärrade eller bågformigt uppåt böjda smala
bladflikar, divaricaium-exem-plsireii åter långa, smala och spetsiga,
utstående eller delvis svagt nedåt riktade ytterholkfjäll, såsom
hos T. medians, samt bladflikarna starkt nedåt riktade, smala,
snedt triangulära och jämnt afsmalnande, såsom hos Lreflexilobum
af T. gibbiferum, eller korta, bredt äggrunda, utstående ytterholk-
fjäll och från den breda, föga eller svagt tandade basaldelen till
en kort, utspärrad spets tvärt afsmalnade flikar, något påmin-

184 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. (3. III. 1909.

uande om en del bladiiikar hos T. falcatum. De förra exem-
plaren äro dessutom lågväxta, såsom de uppgifvas hos T. ful-
vum, de senare vanligen högväxta, såsom hos T. falcatum.
Lämna vi de pollenförande exemplaren, såsom tydligen icke
hithörande, å sido, skulle mina granskares T. fulvum alltså
sönderfalla i den genom långa, smala, utstående ytterholkfjäll
och smala, jämnt afsmalnande, nedåt riktade bladfiikar karak-
täriserade T. divaricatum och den genom korta, breda, utstående
fjäll och vid basen breda, tvärt afsmalnade, utspärrade blad-
flikar utmärkta, högväxta T. falcatum. Den förra angifves
uti den af mig 1906 publicerade diagnosen med orden „squamae
involucelli sigmoideae, divaricatae, ut in var. intermedio] an-

therae sine polline. Variat foliis pinnatis, laciniis an-

gustissimis subulatis remotis." Den senare åter komme att om-
fatta äfven en del af mina såsom T. divaricatum bestämda
exemplar med kortare, svagare tandade och rakare bladfiikar
än hos de år 1907 beskrifna exemplaren af T. falcatum. H vil-
ken af dessa vore den egentliga T. fulvum Raunk. framgår ej
af aman. Lindbergs beskrifning, då ytterholkfjällen omnäm-
nas endast såsom löst nedböjda, och bladfiikarna beskrifvas
så, att en del af beskrifningen passar på den ena, en annan
del åter på en annan af dessa två former. Sannolikt är det
dock den förra som närmast med detta namn afses, då de den
senare tillkommande kännetecknen endast som „ofta" förekom-
mande anföras. Utan att efter aman. Lindbergs föredöme
lämna detta namn å sido, får man väl af beskrifningen antaga,
att T. divaricatum Brenn. och T. fulvum Raunk. äro synony-
mer, hvarvid naturligtvis det äldre namnet blir det gällande.
I och med detta antagande kvarstår namnet T. falcatum såsom
fullt berättigadt för den af mig därmed betecknade formen.

En annan kollektiv form är den redan tidigare af mig
såsom sådan betecknade T. intermedium Raunk. (ej Dahlst.
eller DC). Af de med detta namn eller sedermera T. medians
Brenn. af mig betecknade exemplaren hafva 8 etiketter ändrats
till T. hamatum Raunk., 7 till T. haematopus Lindb. fv, 5 till
T. Dahlstedtii Lindb. f., 3 till T. retroflexum Lindb. f., 2 till
T. reflexilobum Lindb. f., samt 1 till enhvar af T. fulvum Raunk.,
T. duplidens Lindb. f., T. penicilliforme Lindb. f., T. mucrona-

6. III. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 185

tum Lindb. f., T. longisquameum Lind b. f. och T. tenebricans
Dahlst., samt 1 af den ena granskaren till T. semiglobosum
Lindb. f. och af den andra till T. retroflexum Lindb. f., och
1 till resp. T. tenebricans Dahlst. och T. alatum Lindb. f.,
hvarjämte 8 erhållit frågetecken eller gått alldeles fria. Af
dessa är den till T. hamatum Raunk. korrigerade formen den-
samma som på Sällskapets november-möte 1904 af mig förevi-
sades under namn af T. intermeclium Raunk., med hvilken den,
såsom äfven då och sedermera på februari-mötet 1907 ådaga-
lades, såväl till diagnos som afbildningar i Botan. Tidsskrift
25, 1903, fullkomligt öfverensstämmer. I fall denna form seder-
mera erhållit namnet T. hamatum Raunk., har detta sannolikt
skett för att undvika den konfusion dess ursprungliga namn
T. intermeclium Raunk. varit underkastad. Till denna form
höra tydligen äfven de exemplar, som nu korrigerats till T
longisquameum Lindb. f., T. cluplidens Lindb. f, T. retroflexum
Lindb. f. och en del af de till T. Dahlstedtii Lindb. f. rättade,
äfvensom de som af aman. Dahls te dt benämnts T. retroflexum
Lindb. f., men af aman. Lindberg ansetts vara „möjligen för-
krympt T. semiglobosum" . De hafva nämligen i lefvande till-
stånd icke starkt nedböjda ytterholkfjäll, såsom dessa med
undantag af den först nämnda, utan äro dessa fjäll s-formigt
och klolikt utstående, hvarjämte de sistnämnda exemplaren på
växtplatsen visade sig såsom af lokalen, torr mosslmda på berg,
beroende mindre exemplar af den i invid belägen bergskrefva
på bördigare jordmån växande form, som benämnts T. hama-
tum, d. v. s. den tidigare T. intermeclium Raunk. Hvad åter
den andra af de talrikast här representerade formerna, den af
mina granskare T. haematopus Lindb. f. benämnda, beträffar?
har jag redan tidigare framhållit deu som en form af T. inter-
meclium Raunk. och sedermera, emedan detta namn förut tillagts
en annan Taraxacum, beskrifvit den under namn af T. medicins
(T. intermeclium Raunk. ex. p.). Den nu gjorda korrigeringen
innebär alltså ingenting annat än att namnet T. medians Brenn.?
publiceradt 1907, ersatts med T. ergihropus Lindb. f, publi-
ceradt 1908. Till samma form skulle jag vilja föra en del af
de till T. Dahlstedtii Lindb. f. och T. retroflexum Lindb. f.
korrigerade exemplaren. Däremot måste T. penicillif or me Lindb. f.

186 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaring-ar 6 III. 1909.

(utan tillägget „det. Harald Lindberg" på Dahlstedt s etikett),
såsom saknande pollen och alltså hörande till divaricatum-ty-
pen, T. apicatum Brenn., af Dahlstedt ändrad ti\l T. mucro-
naium Lindb. f., T. patulum Brenn., af densamme ändrad till
„möjligen T. alatum Lindb. f," af denne åter till T. tenebri-
cans Dahlst., T. divaricatum Brenn., här ändrad till T. fulvum
Raunk., samt åtminstone 1 exemplar af T. gibbiferum Brenn. f.
reflexilobum (Lindb.) härifrån afföras. Dessa enstaka exemplar
kunna, såsom icke med beskrifningen öfverensstämmande, icke
föranleda något tvifvel om hvad med denna beskrifning, under-
stödd af ett flertal därmed öfverensstämmande exemplar, afsetts.

Egendomlig förefaller den ihärdighet, hvarmed mina gran-
skare allt fortfarande negligera den af mig 1889 publicerade
T. patulum, i det alla de af dem granskade exemplaren med
detta namn utan undantag korrigerats till dess yngre synonym
T. tenebricans Dahlst. Häraf torde framgå, att man åtminstone
hvad detta namn beträffar omöjligen kunnat hysa någon tve-
kan om hvad därmed afses. År 1907 trodde jag mig på grund
af en viss öfverensstämmelse med af aman. Dahlstedt publi-
cerade afbildningar och beskrifning böra härifrån afsöndra en
T. laeticolor Dahlst., hvilken ju visserligen, med undantag af
ett exemplar, som erhållit påteckningen : „Denna är mycket
lik T. laeticolor Dt.", ej lyckats vinna dess auktors godkän-
nande, men det som jag 1889 beskrifvit under namn af T.
patxdum eller rättare var. patulum, kvarstår ju dock som det-
samma som aman. Dahlstedt, innan han uppställde T. laeti-
color, 1905 benämnt T. tenebricans och 1906 T. intermedium.
Att detta senare namn nu frångåtts, utgör ju ett erkännans-
värdt framsteg, men i den botaniska nomenklaturens intresse
vore det af vikt, att äfven andra oberättigade eller onödiga
namn måtte undvikas.

Af mina såsom T. apicatum Brenn. bestämda exemplar
hafva en del, ehuru pollenförande, korrigerats till de pollen-
saknande T. duplidens Lindb. f. och T. fulvum Raunk., jämte
det en annan del betecknats såsom T. pectinatiforme Lindb. f.,
T. mucronatum Lindb. f., T. tenebricans Dahlst., T. crispifolium
Lindb. f. och T. longisquameum Lindb. f. och de öfriga fått
behålla sitt namn eller utmärkts med frågetecken. Med undan-

6. III. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 187

tag af den T. laeticolor liknande T. patulum, hvilken tydligen
af förbiseende hitförts, och den något afvikande T. pectinati-
forme med breda nedböjda ytterholkfjäll, hafva de öfriga långa,
smala, utstående ytterholkfjäll och blad som närmast överens-
stämma med beskrifningen på T. mucronatum. Att döma häraf,
äfvensom af öfverensstämmelsen med min beskrifning på
T. apicatum vore alltså dessa två sist nämnda namn synonyma,
och af dessa det senare, såsom publiceradt i Berlin 1907, äldre
än det förra med tryckningsort och år Kuopio 1908. De med
namnen T. crispifolium och longisquameum, det senare mycket
olikt det exemplar bland T. medians som så benämnts, be-
tecknade exemplaren hafva visserligen ett litet afvikande ut-
seende, men synas dock ej vara nog skilda för att kunna hän-
föras till systematiskt skilda former.

Att den af mig från T. proximum Dahlst. på grund af
sina smala, långt utdragna, smalspetsiga ytterholkfjäll afsönd-
racle T. attenuatum skulle korrigeras till T. proximum, kunde
jag nog ana; jag tror dock att den med tiden skall komma
att visa sig som berättigad. Mera oväntadt var det att finna
ett par exemplar, sina små tunna, starkt nedböjda ytterholk-
fjäll till trots, vara korrigerade till den med T. laceratum Brenn.
synonyma T. pallidulum Lindb. f., med långa, utstående eller
svagt nedböjda fjäll och äfven i öfrigt helt olik dessa.

Af T. proximum Dahlst. har största delen ändrats till den
förut nämnda T. fulvum Raunk., exemplar som, att döma af
de af aman. Lindberg publicerade beskrifningarna, om man
frånser den i synnerhet på unga exemplar ofattbara, men äfven
eljes fina färgskillnaden på frukterna, lika väl kunna föras till
den ena som till den andra arten; 1 exemplar har med rätta
hänförts till T. marginatum Dahlst., d. v. s. T. laevigatum (Willd.),
1 exemplar oaktadt de knölbärande holkfjällen och korta ytter-
holkfjällen till T. pallidulum Lindb. f. = T. laceratum Brenn.,
1 af aman. Dahlstedt till densamma, men af aman. Lind-
berg till T. remotijugum m., 1 till T. Dahlst edtii Lindb. f-
== T. gibbiferum Brenn. och 1 till T. duplidens Lindb. f., båda
med starkt nedböjda ytterholkfjäll.

Slutligen återstår att såsom resultat af de gjorda anteck-
ningarna annotera den redan förut af mig framhållna motsva-

188 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxaeum-forklaringar. 6. III. 1909.

righeten emellan å ena sidan T. laevigatum (Willd.) med varr.
eornirjerum Aschers. och reflexum Brenn. och å andra sidan T.
marginatum Dahlst.

Etter afslutandet af förestående granskning har jag haft
tillfälle att i korrektur erhålla kännedom af innehållet i aman.
Lindbergs ofvan nämnda „Förklaring" och funnit det bestå
af en mängd namnändringar och kategoriska påståenden utan
tecken till bevis eller motivering och utan ringaste hänsyn till
de beskrifningar af mina Tar axacum- former eller den utred-
ning i ämnet jag på särskilda tider publicerat. Det kan na-
turligtvis icke falla mig in att fästa något vidare afseende vid
denna värdelösa uppräkning af namn på namn, då jag redan
i detalj genomgått de ändringar mina bestämningar varit un-
derkastade och därom under iakttagande af nödig motivering
uttalat mig. Endast några omständigheter tror jag mig hafva
skäl att i anledning af särskilda påståenden i denna förkla-
ring" framhålla.

Amanuensen Lindberg anför såsom ett för identifierin-
gen af mina Taraxaca menligt förhållande det, att „ett myc-
ket stort antal däraf är insamladt under juli, augusti, septem-
ber och oktober månader, således just under en tid af året, då
Taraxacu w- formerna äro nästan omöjliga att bestämma, ifall
man ej själf varit i tillfälle att iakttaga dem under utvecklin-
gens gång ute i naturen", att de „oftast äro illa valda" och
illa konserverade. I detta klander inneligger, att han ej kuu-
nat tänka sig den fioristiska forskningen annorlunda än som
ett utväljande af vissa lätt igenkännbara, typiska och för ett
vackert herbarium tjänliga exemplar. Nu råkar det emellertid
vara fallet, att det finnes personer, som, utan att klandra eller
förneka nyttan af en sådan verksamhet, såsom ett mål för sitt
arbete ställt utforskandet af allt hvad naturen i ett visst hän-
seende har att bjuda på, icke allenast de typiska, expositions-
mässiga, väl utvecklade, vackra och lätt igenkännbara alstren,
utan äfven annat, som det kunde tyckas, mindre väl lyckadt
eller felaktigt resultat af lifvet i naturen, och därför icke för-
akta någonting af det naturen har att bjuda på. Då måste

6. III. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taiaxacum-förklaringar. 189

det ju inträffa, att exemplaren i en sådan persons samling i
en tor vackra herbarier med typiska och oförvitliga exemplar
svärmande persons ögon förefalla att vara på allt sätt dåliga.
Eåkar nu en sådan intet föraktande naturforskare ut för en
växtgrupp, såsom t. ex. släktet Taraxacum, där inom vissa,
släktet karaktäriserande gränser en ohejdad tygellöshet beträf-
fande alstrandet af olika formade individ synes vara rådande,
blir han tvungen att till en början åtminstone, med frånseende
af mindre väsentliga olikheter, såvidt möjligt sammanföra det
som på grund af viktigare karaktärer låter sig förenas, för att
sålunda bilda sig en öfversikt af det hela och komma till in-
sikt om de skilda formerna. Ju större mångformigheten inom
släktet är, desto försiktigare får man härvid vid uppställandet
af nya former vara, och desto svårare är det att i saken und-
vika olika uppfattningar. Får nu herbariologen en sålunda
hopkommen samling under sin behandling, blir hans första in-
tryck det, att den innehåller ofantligt mycket „skräp", illa
valda, illa konserverade, på olämpliga platser och tider insam-
lade, svårbestämbara exemplar, föga lämpliga för ett klander-
fritt herbarium. Han söker, liksom ute i naturen, efter vackra,
typiska exemplar enligt den uppfattning han eller någon hans
auktoritet bildat sig och finner en mängd, som i hans herba-
rium passar hvarken hit eller dit, andra åter, som han eller
någon annan tycker mer eller mindre öfverensstämma med de
typiska exemplar han på lämpliga platser och tider utvalt i
naturen, och så påsätter han, utan att på de illa valda, illa
konserverade och illa vuxna exemplaren kunna iakttaga de i
lefvande tillståndet karaktäristiska kännetecknen, som för in-
sändaren varit de bestämmande, samt fullkomligt ignorerande
dennes i tryck meddelade uppgifter, de namn som enligt hans
uppfattning äro de mest passande, äfven om exemplaret i fråga
icke skulle stämma öfverens med den beskrifning han själf
lämnat. Ungefär sådan tänker jag mig att tillgången måste
hafva varit vid sammanställandet af den mosaikartade upp-
räkning af en mängd namn ifrågavarande „Förklaring" in-
nehåller, så mycket rikhaltigare som äfven synonymer och
namn på enstaka, uppenbarligen genom rent mekaniska för-
växlingar inblandade exemplar däri ingå. Observeras bör dess-

190 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacu m-förklaringar. 6. III. 1909.

utom, att de flesta beståndsdelarna i denna mosaik utgöras af
namn, som under år 1908 i tryck publicerats, medan de sist
inlämnade af de korrigerade exemplaren härröra från år 1907,
då tillvaron af dessa namn ännu var fullkomligt okänd.

Aman. Lindberg påstår vidare, att min T. apicatum
innehåller både „rödfruktiga" och „icke rödfruktiga", pollen-
bärande och pollenlösa arter. Intressant vore att få veta hvilka
de af honom här uppräknade arterna enligt hans uppfattning
äro „rödfruktiga". Hvad de pollensaknande T. fulvwm och T.
duplidens beträffar, kunna de, såsom jag redan framhållit, just
därför att mina exemplar äro pollenförande, icke höra hit.
Angående de pollenförande formerna har jag likaledes redan
uttalat mig.

Såsom af min utförliga beskrifning af T. medicins, Berlin
1907 och Helsingfors 1908, framgår, är det den af aman. Lind-
berg s. k. T. haematopus som därmed afses, ej den ursprung-
liga T. intermedium Raunk. eller T. hamatum Raunk. Innan
jag återsåg mina exemplar af den senare, trodde jag att dessa
voro af samma slag som dem jag beskref under namnet T.
medicins.

Vid T. interruptum talar aman. Lindberg om „en eller
annan orsak" till att „en hel del arter — — ha mer eller
mindre glest sittande bladlober". Månne ej den enda orsaken
härtill står att söka hos dem själfva i deras egen natur? Här
ofvan har jag anfört mina skäl för mina bestämningar äfven
beträffande denna form.

Som bekant, har jag redan tidigare, och särskildt med
anledning af att min T. patulum af aman. Lindberg be-
nämnts laevigatum Willd., framhållit detta namns rätta bety-
delse såsom det äldsta namnet för den art, som hos oss kallats
T. comieulatum Kit. eller T. erythrospermum Andrz. Detta
på grund af såväl Willdenows och Reichenbachs be-
skrifningar som exemplar i Reichenbachs exsiccatverk. På
hvilken grund den skulle kunna betraktas som en pollenfö-
rande spansk art, har jag mig icke bekant. Såsom kändt torde
vara, är den knölsaknande formen mindre allmän än den knöl-
bärande var. cornigerum Aschers., hvilken länge var den enda
hos oss under namnet T. offieinale var. comieulatum Kit. kända

Mötet den 3 april 1909. 191

formen. Denna kan därför med större skäl än den tidigast af
mig den 6 april 1889 bekantgjorda knölsaknande formen rubri-
ceras som „ vanlig".

Aman. Lindberg anmärker, att intet exemplar af mig
benämnts T. patulum, utan endast var. patulum. Hvad med
denna anmärkning afses, förmår jag ej fatta. Skall det må-
hända utgöra ett motiv för negligerandet af detta namn, eme-
dan formen upphöjts till art? I så fall får jag hänvisa till
bruket att med en parentes angifva, att man uppfattar den till
namnet hörande växtformen annorlunda än dess auktor gjort
det. För min del är jag alls icke öfvertygad om de nyligen
urskilda formernas artberättigande, ehuru jag för bekvämlig-
hetens skull bortlämnat artnamnet T. officinale (Web.). En-
ligt min uppfattning kan man, i anslutning till det som redan
tidigare, i Sällskapets Meddelanden h. 30 och 32, af mig ut-
talats, inom denna art särskilja några, tvenne parallell-serier
bildande typer, såsom de pollenförande genuin tim, uncinatum,
medians, patulum, och de pollensaknande Ostenfeldii, ungu-
latum, divaricatum och falcatum, omkring hvilka ett större
eller mindre antal former gruppera sig, men hvilken titel eller
plats i rangskalan de skola erhålla, därom har jag ej bildat
mig någon öfvertygelse, en fråga, hvilken för öfrigt förefaller
mig att vara af ringa vikt.

Mötet den 3 april 1909.

Till inhemsk medlem i Sällskapet invaldes fil. kand. Gun-
nar Gott b er g (föreslagen af docent K. M. Levander).

Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvi-
sade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 8,632: 01.

Eesestipendier tilldelades på ansökan och i enlighet
med bestyreisens förslag följande personer till nedanstående
belopp :

192 Mötet den 3 april 1909.

fil. kand. Hans Buch 250 mark för floristiska undersök-
ningar i trakten kring Saimen;

herr Reinhold Cederhvarf 100 mark för insamling af
Taraxaea och Hieracia på Karelska näset;

med. stud. Euuar Forsius 250 mark för entomologiska
exkursioner i Ladoga-Karelen och insektbiologiska undersök-
ningar i Karislojo;

student Richard Frey 150 mark för dipterologiska un-
dersökningar i kusttrakterna i sydvästra Finland ;

folkskolelärare Kaarlo Hänninen 200 mark för iaktta-
gelser rörande fiskfaunan i Kuusamo ;

student Viljo Jääskeläinen 200 mark för fiskbiologi-
ska studier i Ladoga;

student K. Lin ko la 200 mark för floristiska undersök-
ningar och insamlingar i Kuopio socken;

fil. kand. Alvar Palmgren 400 mark för fortsatta bo-
taniska studier på Åland ;

student E. W. Suomalainen 1,250 mark för fågeltopo-
grafiska undersökningar i Enontekis;

student Axel "Wegelius 150 mark för floristiska under-
sökningar i Hattula socken;

student Yrjö Wuorentaus 250 mark för insamling af
insekter i norra Österbotten.

Med. stud. Runar Forsius afgaf berättelse öfver den
resa han med Sällskapets understöd sommaren 1906 i entomo-
logiskt syfte företagit till Åland. Det insamlade materialet
uppgick till öfver 6,600 exemplar.

Ylioppilas Yrjö "Wuorentaus oli lähettänyt kertomuk-
sen siitä hyönteisten keräysmatkasta, jonka hän Seuran stipen-
diaattina kesällä 1908 oli tehnyt Hailuodolle ja lähellä oleville
seuduille Pohjaumaalla. Seuran kokoelmiin oli jätetty 4,080
neuloihin pistettyä hyönteistä sekä 225 pienempää pulloa ja
putkea, sisältäen hyönteisiä, hämähäkkieläimiä, nilviäisiä y. m:

Fil. kand. Hans Buch redogjorde för sina med under-
stöd af Sällskapet i botaniskt syfte företagna resor i Karelia
australis.

3. IV. 1909. Smärre meddelanden. 193

Vidare förevisade herr Bucb följande af honom insam-
lade lafvar, hvilka hade bestämts af fil. mag. Gr. Lång:

1. Parmelia pertusa (Schrank) Schaer., tagen vid Pälli
sluss i Saima kanal.

2. Parmelia cetrarioides (Del.) Nyl., insamlad i Lappvesi
socken i Karelia australis.

Fil. kand. Alvar Palmgren demonstrerade ett synner-
ligen rikhaltigt material af hybriderna Rubus caesius X idaeus
och B. caesius X saxatilis, hvilka af honom insamlats å sär-
skilda lokaler i den åländska skärgården.

Doktor Enzio Reuter förevisade en fullkomligt albino-
tisk färgvarietet af Fringilla coelebs L., hvilken den 29 okto-
ber 1906 af herr Arthur Eklund skjutits i Korpo och af
redaktör Alex. Hintze insändts till Sällskapet. Fågeln hade
under flere dagars tid uppehållit sig på ett fält i en stor skara
på flyttning stadda berg- och bofinkar.

Fil. kand. A. L. Backman förevisade exemplar af Ortho-
trichum microblephare Schimp., som han sommaren 1904 insam-
lat på en strandsten på Adö nära Jakobstad i Om. Bestäm-
ningen var gjord af doktor V. F. Brotherus.

Herr Backman meddelade vidare, att prosten Anselm
Nyström sommaren 1908 i Alajärvi i mellersta Österbotten
anträffat Tofieldia borealis Wahlenb. på en mosse, belägen nära
intill Niskakangas på landryggan på en absolut höjd af öfver
150 m. Fyndet utgör ett anmärkningsvärdt tillskott till den
numera rätt långa listan på arter, som i dessa trakter finna
sin syd- eller nordgräns.

Amanuens Harald Lindberg förevisade subfossila
frukter och frön af Sagittaria natans Pallas, Myriophyllum
spicatum L. och Najas flexilis (Willd.) Rostk. et Schm., till-
varatagna ur gyttjeprof från Loijussuo i Kuhmoniemi socken,
OK. I samma mosse, hvilken torde ligga cirka 160 m öfver
hafvet, hafva tidigare Za?inichellia polycarpa, Ceratophyllum de-

194 Lindberg. — O. M. Reuter. 3. IV. 1909.

mersum och Carex pseudocyperus påvisats i af föredragaren hem-
förda prof. De senast undersökta profven hade på föredraga-
rens uppmaning sistlidne sommar tagits af agronom A. Ha-
vola. Af särskildt intresse var förekomsten af Sagittaria na-
tans, som visar att typiskt ostliga invandrare inkommit i vår
flora under långt aflägsna tider, redan innan granen utgjorde en
beståndsdel i våra skogar. Föredragaren betonade särskildt,
att för en riktig uppfattning af vår floras historia, och Fenno-
skandias öfver hufvud, en mycket större hänsyn borde tagas
till förhållandena i norra Ryssland och Sibirien än hittills va-
rit fallet. Man har i allmänhet sökt jämförelsepunkterna sö-
derut, men vore dessa i än högre grad att söka österut.

Professor O. M. Reuter meddelade om ett fj-nd af- den
egyptiska gräshoppan, Acridium aegyptium L., på Salutorget i
Helsingfors :

„I min i dag till publikation inlämnade uppsats om fin-
ska copeognather har jag anfört ett par exempel på huru lätt
vissa hithörande arter följa med och spridas af människan.
Kändt är, att genom handeln äfven ganska stora insekter kunna
transporteras långa vägar, ehuru blott ett fåtal af dem, såsom
vissa kakerlackor, vinna fast fot på de orter, dit de anlända.
Ett fall af en dylik långväga transport föreligger i det fynd
af den egyptiska gräshoppan, Acridium aegyptium L., jag nu
är i tillfälle att förevisa. Det gjordes den 18 mars 1906 af
kaptenskan E. Ullner på Salutorget i Helsingfors invid ett
stånd med bland annat från södra Europa eller Algier impor-
terade grönsaker. Arten är hemmahörande i hela Afrika, södra
Europa (Bordeaux, Montelimar), Syrien, Mindre Asien, Per-
sien, Transkaukasien, Transkaspien och Afganistan samt är
iakttagen äfven på Kirgisiska steppen och Krim. Enstaka för-
flugna exemplar hafva fångats vid Wien, Dornbach och Er-
langen samt i England. Det här funna exemplaret har, såsom
nämnts, haft att tacka blott en tillfällig transport för sin före-
komst härstädes. Det hade under den långa och kalla resan
helt och hållet förlorat sin förmåga att flyga, hoppa och äta
samt kröp endast långsamt omkring, tills det efter några da-
gar dog."

3. IV. 1909. Luther. — Sahlberg. 195

I anslutning till detta meddelande omnämnde docent A.
Luther, att till zoologiska museet upphämtats en ung indi-
vid af en stor HeUx-art, sannolikt H. adspersa Mull., hvilken
jämte blomkål torde importerats från norra Afrika.

Professor J. Sahlberg förevisade

En för Finlands fauna ny Prionychus-art.

Jag ber att härmed få förevisa en nykomling till vår co-
leopter-fauna. Vid granskningen af finska exemplar af släktet
Prionychus Sol. (Eryx Steph.) fann jag, att vi i vårt land af
detta släkte hafva tvenne skilda species, nämligen utom den
allmännare kända Pr. äter Fabr. äfven en närastående art, Pr.
melanarius Germ. Af denna art, som blifvit sammanblandad
med Pr. äter, hafva endast tvenne exemplar blifvit tagna i
vårt land. Det ena fanns uti universitetets gamla systemati-
ska samling med påteckuing »Svensksund" och var troligen
taget på denna lokal i närheten af Kotka af statsrådet Nord-
mann, hvilken i unga år samlat i dessa trakter. Det andra
exemplaret togs under expeditionen till Karelska näset år 1866
på en exkursion vid Muurila i Kuolemajärvi den 23 augusti af
min reskamrat A. J. Malmberg (Mela). I Seidlitz' Fauna
baltica beskrifves denna art såsom ef till Pr. äter, men Thom-
son, som trodde den vara en ny art, beskrifver den ganska
utförligt under namn af Cistela nitidula. Den skiljer sig från
Pr. äter genom flera karaktärer. Den är något mindre, ofvan
glänsande svart, hufvudet är mindre och i synnerhet smalare,
nämligen föga mer än l/a af prothorax, punkturen i synnerhet
på prothorax glesare, håren finare, mera nedliggande, anten-
nerna något finare, prothorax framtill mera kontinuerligt af-
rundad, i framkanten tydligt, ehuru fiut kantad, elytras epi-
pleura framtill tydligt konkava; prosternum framför höfterna
mycket kortare och nästan horisontalt samt tillika på tvären
urholkadt, bildande en tydlig rät vinkel mot höfterna; benen
till alla delar finare än hos Pr. äter, alla tibier räta, de bakre
tydligt längre än tarserna, de tvenne främre parens ej längre

196 Sahlberg, En för Finlands fauna ny Prionychus-art. 3. IV. 1909.

än deras tarser, dessa hafva sista leden jämförelsevis längre än
bos Pr. äter, på bakersta paret tydligt längre än de tvenne
föregående lederna, om ej de jämförelsevis starka flikarna med-
räknas. För öfrigt hänvisas till Thomsons beskrifning.

De tvenne arternas synonymi blir sålunda:

1. Prionychus äter Fabr. — Jaqu. du Val. Gen. Col.
Eur. III, tab. 80, fig. 399. — Seidl. Naturg. d. Ins. Deutschl.
Band. V, 2 Abth., 61,1.

Helops Fabr. Syst. ent. 258 (1775). — Payk. Faun. Sv. I, 95. — Panz.
Faun. Gerra. 50, nr. 3. — Gyll. Ins. Sv. II, 537. — Sahlb. Ins. Fenn. I, 455.
— Cistela Oliv. Entom. III, 54, p. 11, tab. 2, fig. 16 — Thoms. Skand. Col.
VI, 285. — Kust Käf. Eur. X, 71. — Baudi Deutsch. ent. Zeitschr. 1877,385.
- Eryx Muls. Col. Fr. Pectinip. 62. — Seidl. Faun. Balt. Ed. II, 524, 2. —
Pyrochroa nigra De Geer Meru. Ins. V, 25, tab. I, fig. 23, 24, (1775).

Arten är utbredd öfver större delen af Europa och lefver
i murkna trädstubbar, företrädesvis af björk. Inom Finland
förekommer den endast i sydligaste delen och är tagen några
gånger i närheten af Åbo (af Bonsdor ff, Ehrstr öm, Man-
nerheim, O. M. Eeuter) samt i Viborgs län af Mäklin. I
Skandinavien är den utbredd från Skåne till Stockholm samt
södra Norge.

2. Prionychus melanarius G-erm. — Kust. Käf. Eur. XXI,
nr. 89. — Seidl. Naturg. Ins. Deutschl. V, 2 Abth., 64, 2.

Helops Germ. Mag. d. Ent. I, 123 (1813). — Eryx Heyd. Berl. ent.
1864, 325. — Cistela nitidula Thoms. Skand. Col. VI, 286. — Cistela atra q
Baudi Deutsch. ent. Zeitschr. 1877, 385. — Cistela atra ef Seidl. Faun. Balt.
Ed. II, 524. — Prionychus äter Redt. Faun. austr. Ed. III, Th. II, 131.

Denna art är funnen i Tysklands och Österrikes bergs-
trakter, i Schweiz och norra Italien. Inom Skandinavien är
den tagen i Skåne och Blekinge och inom Finlands område
endast i södra Karelen vid Svensksund (A. Nordmann?) och
i Kuolemajärvi (Me la).

3. IV. 1909. Backman, En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908. 197

Fil. kand. A. L. Backman redogjorde för
En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908.

Våren 1908 erhöll jag af Societas pro Fauna et Flora
Fennica ett reseunderstöd, stort 400 Fmk, för att undersöka
floran vid Oulankajoki och en del af Kitkajoki i norra Kuu-
samo.

Färden till undersökningsområdet ställdes öfver Kemi-
järvi, dit jag anlände den 21 juni. En vecka senare bröt jag
upp med båt öfver Kemi träsk till Räisälä by vid Suomulahti.
Härifrån tillryggalades följande dag den 35 km långa vägen
till Hirvasvaara vid Oulankajokis öfre lopp. Sträckan mellan
Eäisälä och västra ändan af Iso-Hietajärvi (inemot 20 km) er-
bjuder den bästa tänkbara naturliga väg och kan till och med
om sommaren användas som körväg. Vägen leder längs ställ-
vis tämligen starkt vågiga, rena tallmoar med ett jämnt, torf-
tigt, af renarna afbetadt Cladina-täcke. I trakten af Kuolajärvi
sockengräns stryker vägen fram längs ryggen af en cirka 22 m
hög tallås med en bäck nere på ena sidan, ett skogsträsk på
den andra. Ett Punkaharju i smått! Iso-Hietajärvi är en lång-
sträckt (5 km), högnordisk sjö med branta, ljungbevuxna strän-
der. De små träsken och bäckarna nära Jurmu torp mellan
Karhujärvi och Hirvasjärvi förläna denna sträcka en något mer
omväxlande natur. För öfrigt erbjuder vägen till Hirvasjärvi
föga af intresse.

Påföljande dag vandrade jag omkring på Hirvasvaara
samt företog en båtfärd på sjön. Den 1 juli begaf jag mig
till fots till Lauspalo torp och vidare med båt längs Oulanka
till Ahola. Oulankajoki är i sitt öfre lopp — från Hirvasjärvi
ännu ett par mil nedåt — i allmänhet omkring 35 m bred.
Ställvis forsar älfven fram i en endast cirka 15 m bred fåra,
på andra ställen vidgar den ut sig i ett lugnvatten; så är
Kalliojärvi strax of van Ahola ända till 210 m bred. Vid Kallio-
järvis södra strand resa sig rätt ansenliga, sterila berg; för öfrigt
åtföljes älfven ända till Ahola af låga starrängar och ställvis hård-
vallsängar. Starrängarna sammansättas hufvudsakligen af Ca-
rex aquatilis och C. ccespitosa jämte C. acuta och C. rostrata.

198 Backman, En botanisk resa i norra Kuusaoio sommaren 1908. 3. IV. 1909.

På dem finnas stora snår af Salix bicolor och S. Lapponum,
som dock sällan nå själfva stranden.

Ahola-gårdarna äro belägna på en hög höjd vid älfvens
norra strand. Hos Herman Ahola fann jag ett godt kvar-
ter och dröjde här på grund af otjänlig väderlek till den 4
juli, då resan fortsattes, dels med båt, dels till fots, längs älfven
till Kiutaköngäs, cirka 38 km från Paanajärvi. Denna färd
tog i anspråk en tid af tre dygn. Hela sträckan från Ahola
till Paanajärvi är obebodd. Endast vid Savilampi, Taivalkoski
och Kiutaköngäs finnas af stockbolagen uppförda stugor, hvilka
med fördel kunna användas som nattkvarter.

Från Ahola ned till Maitokoski, en sträcka af omkring 5 km,
begränsas älfven af starräugar; lägre ned träffas mest mo-
marker. De talrika forsarna strömma i älfvens öfre lopp fram
mellan låga, grusiga stränder med en tämligen frodig, karak-
täristisk vegetation: Rosa cinnamomea, Trollius, Geranium sil-
vaticum, Bartsia, Galium horeale, Cirsium heter ophijllum. Från
och med den 2 km långa Pitkäkoski, som följer nästan ome-
delbart efter Astamakoski, begränsas forsarna af branta, mer
eller mindre höga berg. Markerna norr om älfven mellan
Astamakoski och Sarvisuvanto utgöras af rena tallmoar. Trak-
ten närmast Pitkäkoskis norra strand är mycket starkt kuperad.
Pitkäkoski ligger på ett afstånd af cirka 4 km från det 1 km
långa öfre Sarvisuvanto, hvilket hufvudsakligen omges af låga
starrängar. I älfven finnes på detta ställe en rik vattenvege-
tation. Härifrån är det 1 km till det nedre Sarvisuvanto, hvil-
ket kanske utgör den intressantaste delen af Oulankajokis öfre
lopp. Alfven är här inklämd mellan höga, branta berg. Här
iakttog jag Arnica alpina, Saxifraga nivalis, S. ccespitosa och
Cerastiitm alpinum, medan Dryas och Arenaria ciliata påträffa-
des några km lägre ned.

Från Savilampi nedåt förändras älfven märkbart; genom
de vattenmassor som Savina tillför blir Oulankajoki ansenligt
bredare. Dessutom förhärska mellan Savilampi och Kiutakön-
gäs hårdvallsängar, där Astragalus alpinus, Oxytropis, Phaca
och Dianthus superbus äro allmänna, medan de ej anträffas
högre upp längs älfven. Högre berg förekomma förutom vid
Taivalkoski och Kiutaköngäs vid älfvens utlopp ur Savilampi

3. IV. 1909. Backman, En botanisk resa i norra Kuusaino sommaren 1908. 199

samt vid Aventojokis utlopp. De torde alla vara kalkhaltiga.
Närmare Kiutaköngäs visa sig de lägre ned så allmänna och
karaktäristiska, ställvis skogbevuxna sandbranterna.

Nedanför Kiutaköngäs blir älfven rätt strid, utan att dock
äga några forsar. Efter en provianteringsfärd den 7 juli till
Tiermas, 7 km sydväst om Kiutaköngäs, anträddes följande
dag den något äfventyrliga färden på en flotte utför älfven.
Flotten var ungefär 3 m lång och bestod af fyra med gran-
vidjor hopfogade stockar. Denna färd hör till det angenä-
maste jag någonsin varit med om. Den starka strömmen förde
flotten med god fart nedåt, medan jag betraktade de förbi-
ilande stränderna. Alltemellan landade jag för att kunna
göra noggrannare iakttagelser. Stundom gjorde flotten ett par
svägningar rundt, stundom skrapade den mot den låga sand-
bottnen. Med drag erhöllos ett par harrar. Till natten gick
jag i land för att sofva några timmar.

Sträckan från Kiutaköngäs till Paanajärvi är rätt enfor-
mig. Alfven har flerstädes brutit sig väg genom lösa sandla-
ger, och särskildt till Kitkajokis utlopp begränsas den till större
delen af höga sandbranter. Dessa hafva ursprungligen varit
skogbevuxna, men vid de under senaste årtionde ofta återkom-
mande stora skogsafverkningarna har stocken störtats utför
älfbranterna, och därvid hafva såväl träd som all öfrig vege-
tation lösryckts. Nu ligger den bara sanden i dagen, förutom
på äldre sand branter, där enstaka örter och gräs åter lyckats
få fotfäste. Mycket allmänt finnas vid älfven större eller mindre
sandaflagringar, ställvis formliga dyner, med en på aflagringens
ålder beroende, mer eller mindre riklig, karaktäristisk vege-
tation, i hvilken följande arter alltid ingå:

Equisetum arv ense Werochloe odorata Thymus serpyllum

E. hiemale (spårs.) (spårs.) Yeronica longifolia

Calamagr. epigea Silene Tatarica Oalium boreale

Poa pratensis Dianthus superbus Achillea millefolium

Cerastium alpinum

Endast på ett par tre ställen finnas högre berg. Det
sista är beläget två km ofvan Kitkajokis utlopp i Ou-
lan kaj oki.

200 Backman, En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908. 3. IV. 1909.

Till Paanajärvi framkom jag den 9 juli på kvällen. Två
dagar senare bröt jag upp för att återvända till Kemijärvi:
längs Oulanka- och Kitkajoki till Juuma, vidare öfver Kalluuki-
och Hipajärvi sjöar till Oulankajoki strax ofvan Taivalkoski,
med båt till Savilampi och därifrån till fots längs Savinas
högra strand till Hautakylä, med båt från Porolammit uppför
ån till Kallunki, till fots till Märkäjärvi gästgifveri och med
häst till Kemijärvi. — Kitkajoki är på en sträcka af fem km
i sitt nedersta lopp utan forsar, men dock rätt strid. Den
är knappast hälften så bred som Oulankajoki, men dju-
pare. Stränderna äro nästan uteslutande ängsartade: dels
starr-, dels hårdvallsängar. Endast här och där tillstöter kärr
eller m oartad mark. Särskildt närmare utloppet bekransas
stranden af videbuskar (Salix Lapponum, 8. bicolor) och löf-
träd. Ungefär fem km från Kitkajokis utlopp reser sig vid
åns högra strand det kalkhaltiga Ahvenperänkallio, som har
en särdeles rik flora. Strax före framkomsten till nämnda berg
bereddes mig en angenäm öfverraskning, i det jag oförmodadt
träffade doktor V. F. Brotherus på väg från Juuma till Paana-
järvi. Från Ahvenperänkallio uppåt vidtaga forsar. Högre
upp till Juumajärvi torde ån knappast alls kunna befaras. I
botaniskt afseende bör denna del af ån, där bergen ofta stupa
brant ned, vara synnerligen intressant. På vägen till Juuma
iinnes en mängd kärr. Vegetationen i dessa sammansättes af
följande arter:

Equisetum palustre Melica Potentilla erecta

Scirpus ccespitosus Tofieldia Bartsia

Carex dioeca Coralliorrhiza Pinguicula alpina

C. capillaris Viola epipsila Saussurea

C. sparsiflora Angelica Crepis paludosa

C. flava

Jag vill ej underlåta att uppmana personer, som besöka
Juuma, att alltid taga in på den öfre af gårdarna (den från
sjön längre bort belägna), som i alla afseenden är vida snyg-
gare och bättre utrustad att härbärgera resande.

Trakterna norr om den del af Kitkajoki, som befinner
sig ofvanom Juumajärvi, äro i botaniskt afseende fattiga. De
större sjöarna omges uteslutande af barrskog. Landskapet er-

3. IV. 1909. Backman, En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908. 201

håller en viss omväxling endast genom de små bäckarna och
den storslagna Aventojoki, som utefter nästan hela sin längd
begränsas af oftast brant stupande klippor med flerstädes fan-
tastiska former. — Liksom Oulankajoki utmynnar äfven Sa-
vina i en fors i Savilampi. På högra stranden vid utloppet
finnes en hög, brant klippa; äfven vänstra stranden är högland.
Omkring sex km uppåt torde älfven utgöra så godt som en
enda starkt stenig fors, som dock vid högre vattenstånd kan
befaras med båt. Stränderna äro mestadels höga; berggrunden
torde dock gå i dagen hufvudsakligen endast på en sträcka af
cirka två km närmast utloppet. Äfven här och där högre upp
sågos mindre berg vid stranden. Så när som på denna nedersta
del är Savina åtminstone ända till Kallunkijärvi föga strid;
endast på enstaka ställen finnes någon mindre fors. Längs hela
denna sträcka (c. 25 km) begränsas ån af starrängar. Från Nie-
melä besteg jag det närbelägna Palotunturi.

Nära Hanhiojas — den ena af Savinas källfloder — öf-
versta lopp finnas vidsträckta, starkt kuperade, rena tallmoar.
Höga, långsträckta åsar omväxla med djupa dalar och groplik-
nande sänkor, på hvilkas botten finnas mindre, grönskande
ängsmarker, som bjärt sticka af mot den omgifvande, grå mon.
Vegetationen på dessa ängar syntes sammansatt enbart af Ca-
rex alpicola, Solidago och Antennaria.

Den 21 juli bröt jag åter upp från Kemijärvi för att för
andra gången göra färden utför Oulankajoki, nu åtföljd af min
hustru. Af artist K. blefvo vi med segelbåt förda till Suomu-
lahti, därifrån vi begåfvo oss till Niskala och öfver Hirvas-
vaara till Ahola. Härifrån gjordes på tre dygn färden ned till
Paanajärvi. Denna gång användes båt för hela sträckan. En-
dast förbi Saviköngäs nödgades vi vandra cirka 3 km till
Savilampi, där en annan båt tillgreps; förbi Taivalkoski och
Kiutaköngäs måste båten dragas. I de talrika forsarna före
Kiutaköngäs metade vi med fluga, i lugnare vatten hölls dra-
get ut; och lyckades vi äfven hålla oss med färsk harr och
gädda hela tiden. Under denna andra färd utför Oulankajoki
kompletterade jag mina tidigare anteckningar.

Till Paanajärvi framkommo vi den 30 juli. Med Mannila
gästgifveri vid Oulankajokis utlopp som hufvudkvarter

202 Backman. — Häyrén. 3. IV. 1909.

gjordes smärre exkursioner i omgifningarna, hvarvid en hel

del kärlväxter insamlades. Den 14 augusti skedde afresan
till Helsingfors.

Fil. kand. Ernst Häyrén lämnade följande meddelande om

Några mossor från Tvärminne.

Bland af mig i Tvärminne-trakten i Ekenäs skärgärd in-
samlade mossor torde följande vara förtjänta af ett omnämnande..
Om icke annat namnes, har doktor V. F. Brotherus godhetsfullt
gjort, resp. kontrollerat bestämningarna.

1. Sphagnum pulchrum Lindb. — Mosse i Tvärminneträsk
i de fuktigare fördjupningarna i mattan af Sph. papillosum
Lindb. På mossen en torftig vegetation af C ar ex lasiocarpa
Ehrh. (steril) och C. rostrata Witb. samt ställvis C. limosa L.
och de tre Drosera- arterna. På lösare fläckar, där dy träder
i dagen, rätt riklig Rhynchospora alba (L.) Vahl och sparsam
Rh. fusca (L.) R. et Sch. Bestämd af amanuens Harald
Lindberg, som jämväl omnämnt fyndet i dessa Meddelanden,
sid. 130.

2. Mnhim hornnni L. — Långskär, Segelskär, Jusarö.
Våta bergskrefvor, steril.

3. Bryam elegans Nees var. Ferchelii (Funck) Breidl. —
Juli 1908 på den trädlösa, omkr. 4,5 m höga klippan NE om
Furuskär. Steril.

4. Br. alpinum Huds. — Denna genom sin ofta rödak-
tiga färg kännspaka mossa förekommer tämligen sparsamt på
stränder med sand och grus på Land-Björkskär. Bestämd
af doktor E. Jäderholm. — Tagen på Långskär i klippsprin-
gor af H. Rancken. Sannolikt flerstädes.

5. Br. Milhlenbechii Bryol. eur. — Land- Björkskär, vått
ställe på klippa vid hafvet, steril.

6. Br. ullginosum (Bruch) Bryol. eur. — Björkskär, dike
på de låglända ängarna ofvanför byn, fertil.

3. IV. 1909. Häyrén, Några mossor frän Tvärruinne. 203

7. Br. lapponicum Kaur. — Tänd. allmän och ofta ym-
nig i halsbandet och yttre skärgårdszonen; är här en af karak-
tärsmossorna. Klippspringor, stenstränder på sand mellan ste-
narna, vanligen rikligt fertil.

8. Br. inclinatum (Sw.) Bland. — Den västligaste af
Spikarna, fuktig klippspringa, rikligt fertil.

9. Pohlia pulchella (Hedw.) Lindb. — Tvärminne by 1907,
på sandig trädesåker.

10. Pottia Heimii (Hedw.) Ftimr. — Segelskär invid
hamnviken år 1897, år 1908 icke återfunnen.

11. Diäymodon rubellus (HofFm.) Bryol. eur. — Bränd-
skär, på kalkådran jämte Bryum lapponicum, Hypnum sericeum
och Tortula ruralis, de två senare klena och sterila (utsatta
för blåst och sol), den sistnämnda funnen äfven i Björk-
skär, på Gammel-Kummelgrund och på Tvärminne-Ön.

12. Dicranum Schisti (Gunn.) Lindb. — Land-Björkskär
och Västra Vindskär (ymnig, rikligt fertil) samt Östra Isskär
(sparsammare, klen, fertil) på branta, mot N sluttande berg-
väggar. Jofskär på brant bergsluttning.

13. Orthotrichum rupestre Schleich. — Krogen nära Klobb-
viken, Porsgrund, Grisselgrund, Långskär invid träsket, högsta
krönet af Gaminel-Kummelgrund utanför Vindskär, Land-Björk-
skär. Horisontala eller svagt sluttande hällar, oftast sparsam,
fertil.

14. O. microblephare Schimp. — Fyra af Spikarna, Östra
Vindskär på yttre sidan. Branta, ofta lodräta klippväggar,
gärna i smala klyftor och remnor, täml. ymnig, rikligt fertil.

15. Ulota phyllantha Brid. — Denna intressanta mossa
är täml. allmän och ofta täml. ymnig till ymnig på klipporna i
hafsbandet, där den är en af karaktärsväxterna (jämför
Geogr. Fören. Tidskrift 1900), finnes äfven h. o. d. i yttre
skärgårdszonen. Branta, gärna lodräta klippväggar; klipp-
springor.

16. Racomitrium sudeticum (Funck) Bryol. eur. — Land-
Björkskär på klippa, rikligt fertil.

17. Orimmia maritima Turn. — Mycket allmän och ym-
nig i hafsbandet, karaktärsväxt likasom Ulota, går närmare
vattenlinjen. Klippväggar, klippspringor, rikligt fertil.

204 Häyrén. — O. M. Reuter. 3. IV. 1909

18. Amblystegium uncinalum (Hedw.) de Not. * orthothe-
cioides (Lindb.) Lindb. — Segelskär, i en relativt bred dalgång,
fertil. Tidigare i vårt floraområde förutom i Lappland funnen
i Oa, Qvarkens yttre skärgård, där den enligt meddelande af
doktor V. F. Brotherus är en af hafsbaudets karaktärs-
mossor.

19. Plagiothecium striatellum (Brid.) Lindb. — Jofskär.
Sparsam, sparsamt fertil.

20. Pl. piliferum (Sw.) Bryol. eur. — Land-Björkskär.
Fuktig och skuggig klippa, fertil.

Professor O. M. Eeuter inlämnade till publikation:

Mitteilungen tiber einige finländische Copeognathen.

1. Kolbia quisquiliarum Bertk. — Reut., Aeta Soc. F.
Fl. Fenn. TX, N:o 4, p. 16 et 37. — Ibid. XXVI, N:o 9,
p. 15.

Von Dr. Linnaniemi an der Zoologischen Station Tvär-
minne (Nyland) 18 August 1904 gefunden.

2. Pterodela pedieularia L. — Reut., Acta Soc. F. Fl.
Fenn. IX, N:o 4, p. 17 et 37. — Leptopsocus exiguus Reut.,
1. c. XVII, N:o 3, p. 5. Ibid., XXVI, N:o 9, p. 18, T. II, F.
5 — 7. = ef venis alarum aberrantibus (verisimiliter).

Schon fruher (1. c, XXVI, N:o 9, p. 18) habe ich die
Meinung ausgesprochen, dass mein Leptopsocus exiguus vielleicbt
nur eine bemerkenswerte Aberration eines Pterodela-Männchens
mit sehr reduziertem Fliigelgeäder wäre. Tullgren hegt in
einer in diesen Tagen veröffentlichten Abhandlung (Arkiv f.
Zool. V, N:o 8, p. 9) die Ansicht, dass diese Art zweifelsohne
eine extreme Aberration von Pterodela pedieularia ist, bei
welcher Art er das G-eäder sowohl der Vorder- als der Hin-
ter-Flugel sehr variabel gefunden hat. Enderlein hat nun-
mehr das Typus-Exemplar von Leptopsocus untersucht und
schreibt: „L. exiguus Reut. ef macht mir völlig den Eindruck
eines ef von Pterodela pedieularia L.. und ich habe ähnliches

3. IV. 1909. O. M. Reuter, Mitteilungen iiber finländische Copeognathen. 205

Vorderfliigelgeäder schon dort gesehen. Es bleibt mir aber
immerhin noch auffällig, dass im Hinterfliigel Radialramus und
Media nicht eine Strecke verschmolzen sind, wie es bei den
meisten Gattungen ist; ich habe ein solches G-eäder bei Ptero-
dela noch nicht gesehen. Aber es kommen bei Männchen oft
die wunderlichsten Abnormitäten vor." Um ganz sicher
die Zusammenhörigkeit der beiden Arten zu konstatieren,
wäre noch eine genaue Dissection der männlichen Genitalien

nötig.

Die grosse Veränderlichkeit des Fliigelgeäders der Co-
peognathen, die nicht selten auch systematisch wichtige Cha-
raktere betrifft, ist schon von mehreren Verfassern hervorge-
hoben worden. So z. B. ganz neulich von H. K ar ny („Uber
die Veränderlichkeit systematisch wichtiger Merkmale, nebst
Bemerkungen zu den Gattungen Thrips und Euthrips" , in AVie-
ner Ent. Zeit. XXVII, p. 273—280), Enderlein („Uber die
Variabilität des Fliigelgeäders der Copeognathen", in Zoolog.
Anzeig. XXXIII, p. 779—782) und Tullgren (Ark. f. Zool.,
1. c). Friiher habe ich (Acta Soc. F. Fl. Fenn. XXVI, N:o 9,
p. 9 und 23) diese Unbeständigkeit fur die Gattungen Lepto-
clella Reut. und Psyllipsocus Sel.-Longch. nachgewiesen. Nicht
selten sind gerade die Aberrationen von systematischem resp.
phylogenetischem Interesse. Dies scheint mir auch mit den
P£ero^e£a-Aberrationen der Fall zu sein, deren Vorderfliigel
ganz der Area postica entbehren, und die darum mit der von
Enderlein in „Die Copeognathen des Indo-Australischen
Faunengebietes" (Ann. hist. nat. Mus. Nat. Hung. I), p. 205,
fur die Unterfamilie Peripsocinae gegebenen Charakteristik
ubereinstimmen. Mir scheint es nämlich, als wäre die Gattung
Pterodela Kolbe mit der Gattung Peripsocus Hagen viel enger
als mit der Gattung Caecilius Curt., Kolbe verwandt, und dass
bisher zu grosse Bedeutung dem Vorhandensein öder dem
Fehlen einer Area postica zugemessen worden ist. Systema-
tisch wichtiger scheint mir der Umstand, dass die Gattungen
Pterodela und Peripsocus im Gegensatz zu den Caecillinen
ganz glatte Fliigel haben, und dass sie beide am Grunde des
Pterostigmas und am Ende der Dorsalader der Vorderfliigel
ein eigentiimliches, chitinös verdicktes, punktförmiges Fleckchen

206 O. M. Reuter, Mitteilungen iiber finländische Copeognathen. 3. IV. 1909.

haben, das den Caecillinen fehlt. Der Umstand, dass Ptero-
deto-Individuen auftreten, deren Area postica entweder sehr
reduziert öder unvollständig ist öder endlich sogar fehlt, scheint
die oben ausgesprochene Auffassung zu unterstiitzen. Es
scheint mir, dass die Gattung Ptero dela einen vermittelnden
Ubergang von den Caecillinen zu den Peripsocinen biide, mit
welchen späteren sie jedoch in derselben Unterfamilie unter-
zubringen wäre. Demnach wären die Peripsocinen als phylo-
genetisch jiingere und später entstandene Formen zu betrachten.
Auch das Fehlen der Fliigel-Behaarung ist wohl als ein später
erworbener Charakter aufzufassen.

3. Pterodela quercus Kolbe. — Enderl., Zool. Jahrbiich.,
Abth. f. Syst. XVIII, 3, p. 374, F. 2 und 5.

Diese Art ist bisher vom fenno-skandischen G-ebiete nicht
angegeben worden. Vor mehreren Jahren faud ich bei Lofs-
dal, Kirchspiel Pargas, unfern Abo, unter der Rinde einer
trockenen Zitterpappel zahlreiche Exemplare einer auffallend
grossen Pterodela, die ich damals fur Pt. quercus Kolbe ansah.
Als ich später meine „Corrodentia Fennica" herausgab, fand
ich nicht mehr die Exemplare und konnte darum nicht konsta-
tieren, ob sie von der Pt. jyedicularia L. in der Tat verschie-
den wären. Nunmehr sind sie wieder gefunden und an Dr.
Enderlein zur Identifikation gesandt worden. Er hat mir mit-
geteilt, dass sie alle zu Pt. quercus Kolbe gehören.

Die Art ist bedeutend grösser als Pt. pedicularia und hat
eine Vorderfliigellänge von 2 V2 mm. Sie ist rostbraun, das
Abdomen mit rotbraunen Querstreifen. Die männlichen Gon-
apophysen sind am Ende kurz gabelförmig geteilt mit den
Ästen stark verbreitert, während sie bei Pt. yedicularia L. ei-
nen einfachen, unverzweigten Haken darstellen. Die Genital-
valven sind aussen unbehaart, innen am Ende dicht und fein
pubesciert.

4. Pterodela livida Enderl., Zool. Jahrbiich., Abth. f.
Syst. XVIII, 3, p. 374, F. 3, 4, 6 et 9.

Von dieser, bisher in Finland nicht beobachteten, kleinen,
ganz blassgelben Art, die auf der Insel Rugen von Ender-
lein entdeckt und nunmehr auch in Schweden (^Västergötland,
Wärmdö) von Tullgren (1. c. p. 10) gesammelt worden ist, fand

3. IV. 1909. O. M. Reuter, Mitteilungen iiber finländische Copeognathen. 207

ich Mitte August 1906 im Grase unter eiuer alten Eiche
auf der Insel Lenholm, Kirchspiel Pargas unfern Åbo, ein
Männchen und ein Weibchen. Die Richtigkeit der Bestim-
mung ist von Dr. Enderlein bestätigt worden.

Die männlichen Gonapophysen dieser Art sind, wie die
von Pt. quercus, am Ende geteilt mit einer längeren End-
gabelung und ziemlich dunnen Ästen. Die Genitalvalven sind
aussen mit 2 Borsten und innen mit 7 — 8 Zähnehen versenen.

5. Beuterella helvimacula Enderl. — Reut., Acta Soc.
F. Fl. Fenn. XXVI, N:o 9, p. 16, T. II, F. 8.

Dr. Linnaniemi hat diese Art, die bisher bei uns auf
Baumstämmen und Zweigen unter Parmelia-Flechten gefunden
worden ist, auch auf Felsen unter Parmelien bei der Zoologischen
Station Tvärminne (Nyland) gesammelt. Sie ist iibrigens schon
in Schweden unter ähnlichen Verhältnissen gefunden worden
(Tullgren 1. c. p. 11). Die Art scheint sehr hoch im Norden
verbreitet zu seiu. Dieses ist nämlich die Art, die iu Ivalo
Lappmark gefunden worden ist und welche ich fruher nach
den zwei in uuserem Museum befindlichen, getrockneten und
nur schwer erkenntlichen Exemplaren unrichtig als die nicht
unähnliche Leplella fusciceps bestimmt habe (Acta Soc. F. Fl.
Fenn. XVII, N:o 3, p. 6). Zu jener Zeit war nämlich Beu-
terella noch nicht entdeckt und beschrieben worden.

6. Hemineura dispar Tetens. — Reut., Acta Soc. F. Fl.
Fenn. IX, N:o 4, p. 14 et 32.

Von dieser seltenen Art fanden Dr. A. Luther und ich
im Anfang September 1904 mehrere hunderte Exemplare auf
den Haiden unfern der Zoologischen Station bei Tvärminne
(Nyland), wo wir sie von Calluna vulgaris, und zwar die Weib-
chen noch zahlreicher als die Männchen, erbeuteten. Von den
Tannen (Pinus sylvestris) bekamen wir nur ein paar Männchen.
Auch Professor J. A. Palmen fand die Art auf Haidekraut
bei Lappvik in der Nähe von Tvärminne. Zu bemerken ist,
dass ich daselbst ein paar weibliche Exemplare derselben Art
an dem san digen Ufer, wo keine Flechten wachsen, auf Arc-
tostaphylos fand, also auf einer mit Calluna systematisch ver-
wandten Pflanze. Ich glaube, dass diese ökologischen Beobach-
tungen nicht fruher gemacht worden sind. Bisher hatte ich

208 O. M. Retiter, Mitteilungen iiber finländische Copeognathen. 3. IV. 1909.

•

nur ein paar Männchen bei Ispois unfern Abo von Tannen
geklopft.

Var. fusca (Reut.). — Hemineura fusca Reut., 1. c. XXVI,
N:o 9, p. 3, T. II, F. 2.

H. fusca wurde von niir nach zwei Exemplaren (aus dem
nördlichen Karelen und Imandra Lappmark) beschrieben, die
von H. dispar durch einfarbig braunen Hinterleib und auffal-
lend kleinere Augen sich zu unterscheiden schienen. Dr. En-
derlein, die bekannte Copeognathen- Auktorität, hat in-
dessen nunmehr das eine von diesen Exemplaren genau unter-
sucht und mit H. dispar verglichen mit dem Resultat, dass er
jene nur als ein unausgefärbtes junges Weibchen dieser be-
trachtet. Die Gonapophysen sind ähnlich gebildet. Die Au-
gen betreffend schreibt er: „Mit der Lupe betrachtet, erschei-
nen zwar die Augen von fusca etwas kleiner, aber die Wölbung,
Grösse und Umgrenzung der Augen-Chitinhaut ist die gleiche
wie bei dispar T., und es ist nur bei dem Exemplar von fusca
die Pigmentierung noch nicht so weit ausgebreitet, da es
unausgefärbt ist." Dass der Hinterleib einfarbig braun ist, be-
ruht nach seiner Meinung auf demselbeu Umstand. Dass dies
aber sicher der Fall ist, scheint mir noch zweifelhaft, aus
welchem Grunde ich die H. fusca nicht einfach als identisch
mit dispar, sondern als eine Varietät dieser anfuhre.

7. Leptodella fusciceps Reut., Acta Soc. F. Fl. Fenn.
XXVI, N:o 9, p. 8, T. I, F. 3—12, T. II, F. 1. — Leptella id.
Reut., 1. c. IX, N:o 4, p. 32 et 45, F. 8.

Ist von Dr. Linnaniemi auf dem Inselchen Kvarnskär
unfern Tvärminne (Nyland) auf einem grossen Stein unter Par-
melia saxatilis gefunden worden. Bisher ist die Art nur auf
Baumstämmen und Zweigen unter Flechten gesammelt worden.
Sie findet ohne Zweifel, wie Reuterella helvimacula, ihre Nah-
rung ausschliesslich in den Flechten (Parmelia).

8. Psyllipsocus ramburi Sel.-Longch. — Reut., Acta Soc.
F. Fl. Fenn. XXVI, N:o 9, p. 22, T. III, F. 4—8.

Tullgren hat (Ark. f. Zool. V, N:o 8, p. 13) die Ver-
mutung ausgesprochen, dass diese Art dimorph wäre und in
zweierlei geschlechtsreifen Formen auftrete. von denen die
eine (Psyllipsocus), wie gewöhnlich, gefliigelt wäre, die andere

3. IV. 1909. O. M. Reuter, Hitteilungen iiber finländische Copeognathen. 209

dagegen (Nymphopsocus destructor Enderl., Eeut., 1. c. p. 20,
T. [II, F. 1 — 3) in verschiedener Hinsicht, wie im Baue des
Kopfes, des Thorax und der Flligel, auf einem larvalen Sta-
dium geblieben wäre. Diese Vermutung, die auch mir nicht
fremd gewesen ist, scheint dadurch unterstutzt zu werden, dass
die beiden, bisher als verschieden angesehenen Arten auch
bei uns in grosser Menge zusammen mit einander angetroffen
worden sind und dass ihre wesentlichsten systematischen Cha-
raktere dieselben sind. Wie sich die Sache wirklich verhält,
känn jedoch natiirlich nicht ohne genaue Beobachtungen tiber
die ganze Entwickelungsreihe dieser Tiere definitiv entschie-
den werden. Es wäre darum sehr zu wiinschen, dass jeder,
der G-elegenheit hatte diese Frage näher zu studieren, es nicht
versäumen sollte. Bei uns, wie auch in Schweden, sind die
beiden obigen Arten nur einmal und zwar in grosser Menge
beobachtet worden. Hier in Helsingfors traten sie nämlich in
der Wohnung meines Bruders (ein ganz neues Haus, wo die
Schimmelpilz-Kulturen noch zahlreich waren) plötzlich auf,
nachdem er von einer Reise aus Berlin zuriickgekehrt war, wo
Nymphopsocus destructor kurz vordem entdeckt worden war.
Es ist darum nicht unmöglich, dass die Arten von ihm mit-
gebracht worden sind. Wie leicht diese Tiere sich transportie-
ren lassen, beweist der Umstand, dass sie bald darauf auch
in einzelnen Exemplaren in der entomologischen Versuchs-
Anstalt und Psyllipsocus auch im entomologischen Museum
und in der Universitätsbibliotek gefunden worden sind,
welche Institutionen mein Bruder fleissig besuchte. Da sie je-
doch wahrscheinlich keine giiustigen Lebensbedingungen tan-
den, vermehrten sie sich nicht weiter hier. Auch in der Woh-
nung meines Bruders wurden sie nach ein paar Monaten ganz
vertilgt und gehören wahrscheinlich nunmehr nicht unserer
Fauna an, in welche sie, wie gesagt, vielleicht nur gelegentlich
importiert worden sind.

9. Hyperetes guestfalicus Kolbe. — Enderl., Zool. Jahr-
biich., Abth. f. System. XVIII, 3, p. 365—371. — Cerobatis
muraria Kolbe, Reut., Acta Soc. F. Fl. Fenn. IX, N:o 4, p.
17, 39 et 46, F. 9. Ibid, XVII, N:o 3, p. 6. (= Nympha, sec.
Enderl. 1. c).

210 O. M. Reuter, Mitteilungen Uber finländische Copeognathen. 3. IV. 1909

Eine Nymphe dieser Art ist von Dr. Linnaniemi an
der Zoologischen Station Tvärrninne (Nyland) an der Wand
eines Gebäudes im August 1904 gefunden.

10. Lepinotus reticulatus Enderl., Results Swedish zool.
exp. Egypt. 1901, N:o 18, p. 31, F. 1, 2, 12, 19, 23. — Atropos
inquilina (Heyd.), Kolbe, in Rostock, Neuropt. german, p. 190 u.
191. — Lepinotus inquilinus Reut., Acta Soc. F. et Fl. Feun.
IX, N:o 4, p. 17 et 39. Reut,, ibid. XXVI, N:o 9, p. 26. —
Clothilla disUncta Reut., 1. c. XVII, 3, p. 7.

Dr. Enderlein hat 1. c. den Unterschied zwischen den
echten L. inquilinus Heyd. und den neu benannten L. reticu-
latus End. = inquilinus Kolbe in Rostock hervorgehoben. Bei
jenem ist der Prothorax sehr gross, so breit wie der Kopf, die
Flugelschuppen ohne wabenartiges Netz, läng beborstet, Aus-
senrandzone kurz beborstet, die Augen unbehaart, die Antennen
24 — 25-gliedrig. Bei diesem dagegen ist der Prothorax nicht
grösser als der Mesothorax, viel schmäler als der Kopf, die Flii-
gelschuppen mit mikroskopisch feiner, wabenartiger Netzstruk-
tur, gleichmässig langbeborstet, die Augen hinten mit 1 Borste,
die Antennen konstant 22-gliedrig.

Alle bisher in Finland gefundenen Lepiinotus-Inåiviåu&n
stimmen mit der Beschreibung der späteren Art uberein, und
Enderlein hat auch alle ihm gesandten Exemplare aus Fin-
land mit dem Namen L. reticulatus bezeichnet; so auch das
Exemplar, welches ich 1. c. als Clothilla distincta beschrieben
habe, und welches nach ihm nur eine männliche Nymphe die-
ser Art ist. Sie ist neulich wieder im Kirchspiel Sjundeå (Ny-
land) vom meinem Bruder, Dr. E. Reuter, gefunden, wo sie
in einem Ställe uuter altem Heuabfall vorkam.

Die Exemplare mit langer, 27-gliedriger Fiihlergeissel,
die ich in Acta Soc. F. et Fl. Fenn. XXVI, 9, p. 25, T. III,
F. 10, als L. sericeus Kolbe aufgefasst habe, sind neulich von
Enderlein untersucht worden; nach brieflicher Mitteilung
betrachtet er auch diese als L. reticulatus. Möglich ist, dass
die Struktur der Fiihler variieren känn. Der echte L. inquili-
nus kommt vielleicht bei uns nicht vor.

Mötet den 4 maj 1909. 211

Mötet den 4 maj 1909.

Till inhemsk medlem invaldes student K. Airaksinen
(föreslagen af docent K. M. Levander).

På förslag af professor Fr. Elf v ing beslöt Sällskapet
sända ett exemplar af sina botaniska publikationer till Bota-
uiska museet vid Kejserliga Vetenskapsakademien
i S:t Petersburg utöfver det som sändes till Akademien.

Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvisade
Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 6,660: 01.

Till publikation anmäldes:

T. H. Järvi, Ueber die Verbreitung des Krebses und der
Krebsepidemien in Finland.

Carl Lundström, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren
Finlands. V. Bibionidae.

Framlades 24:de häftet af Sällskapets Acta, innehållande
den redan år 1902 påbörjade „Bibliotheca Zoologica Fenniae",
tillkommen genom samarbete mellan Finlands zoologer och
redigerad af professor O. M. Reuter och docent A. Luther.
Priset bestämdes till 6 mark.

På förslag af bestyreisen beslöt Sällskapet att tilldela
pastor O. Kyyhkynen ett stipendium om 300 mark för fort-
satta floristiska undersökningar i Suomussalmi under instun-
dande sommar.

Från Der botanische Ve re in der Provinz Bran-
den b ur g hade Sällskapet fått emottaga en inbjudning till
dess femtioårsfest den 1 juni detta år, och beslöts att till ju-
bileet afsända ett lycköaskningstelegrain.

212 Sahlberg, Premier för faunistiska arbeten och undersökningar. 4. V. 1909.

Professor John Sahlberg uppläste följande förslag
rörande utdelande af

Premier för faunistiska arbeten och undersökningfar.

„Till Societas pro Fauna et Flora Fennica.

Under senaste år har Societas pro Fauna et Flora Fen-
nica kunnat glädja sig åt att se sina medlemmars antal i hög
grad förökas, särskild t genom inval af talrika unga finska zoo-
loger. Man skulle därför vänta sig, att äfven kännedomen af
vårt lands fauna därunder hade gjort väsentliga framsteg.
Detta är dock ingalunda fallet. Vi måste tyvärr erkänna, att
en stor del af vår djurvärld i det hela taget är ganska litet
känd, och att många djurgrupper hos oss ännu icke äro bear-
betade i enlighet med tidens fordringar, samt att vi i detta
afseende för närvarande stå betydligt efter andra civiliserade
nationer. Genom en lämplig arbetsfördelning skulle vi dock
helt säkert med gemensamma krafter kunna rycka betydligt när-
mare Sällskapets mål: en allsidig kännedom af fosterlandets
fauna och flora.

Orsaken till denna ringa framgång torde vara, att vi hafva
alltför litet specialister samt att de få, som finnas, ofta i brist
på uppmuntran och materiella medel nödgas lämna sina
stundom med stor entusiasm påbörjade specialstudier ofull-
bordade.

Uti ett land, som icke äger någon af staten bekostad ve-
tenskapsakademi, där särskilda personer äro anställda uteslu-
tande för vetenskaplig forskning, måste befordrandet af veten-
skaperna lämnas åt enskild företagsamhet samt fria föreningar,
och vår societet har äfven under en lång tid sökt att i mån
af sina ringa tillgångar understöda forskningar på sitt område.

Hvad särskildt det faunistiska arbetet angår, har detta
understöd dock i allmänhet inskränkt sig till att befordra in-
lämnade zoologiska arbeten till tryck samt att utrusta forsk-
ningsexpeditioner eller lämna reseunderstöd åt enskilda med-
lemmar, hufvudsakligast nybörjare, för resor i skilda delar af
vårt naturhistoriska område i ändamål att göra insamlingar
och anställa faunistiska observationer. Denna sida af Sällska-

4. V. 1909. Sahlberg, Premier för faunistiska arbeten oek undersökningar. 213

pets verksamhet bör ingalunda underskattas, ty om ock dessa
insamlingar icke blifvit gjorda med en specialists sakkänne-
dom, har dock genom dem ett ganska betydligt material för
utredningen af landets fauna sammanförts till Universitetets
zoologiska museum. Särskildt gäller detta om insekter och
andra evertebrater, hvaraf dock en stor del redan i decennier
fått ligga obearbetad och således icke kommit vetenskapen
till godo.

Att den vetenskapliga bearbetningen af detta rika material
ej kan i fullständigare mån utföras af bestyreisen för Universi-
tetets zoologiska museum, dess föreståndare och amanuenser,
hvilkas tid och arbetskraft ofta tages i anspråk för andra makt-
påliggande arbeten, bearbetning och uppställning af utländska
samlingar o. s. v., ligger i sakens natur. Det vore därför af stor
vikt, att äfven andra zoologer ville åtaga sig att med tillhjälp
af dessa samlingar samt egna iakttagelser i naturen bearbeta
enskilda delar af vår fauna, att utarbeta förteckningar, utbred-
ningstabeller, revisioner eller faunor öfver hvar sin grupp efter
fritt val.

Men tiden är dyrbar för en ung forskare, och redan uppe-
hället i Helsingfors, hvars bibliotek och samlingar i de flesta
fall for sådana arbeten äro oundgängliga, medför icke obetydliga
kostnader. Jag tror, att icke så få personer, som eljes med intresse
skulle ägna sig åt ett sådant arbete, af ekonomiskt tvång
måste afstå därifrån. Skulle man däremot kunna räkna på nå-
gon liten ersättning för sitt arbete, är det ganska troligt, att en
eller annan ung zoolog t. ex. efter genomgången kandidatexa-
men vore villig att offra tid på ett sådant på samma gång
vetenskapligt och fosterländskt arbete. Likaså kan man an-
taga, att någon skollärare eller annan person med vetenskap-
ligt intresse, bosatt i landsorten, skulle vara färdig att offra
några ferier eller taga sig tjänstledighet för någon termin för
att utarbeta ett sådant faunistiskt arbete eller slutföra ett på-
begynt af dylik beskaffenhet, om han kunde räkna på att se-
dermera få ersättning åtminstone för sina enkom för ändamålet
hafda omkostnader, såsom för aflönande af vikarie, vistelse i
hufvudstaden o. s. v.

214 Sahlberg, Premier för faunistiska arbeten och undersökningar. 4. V. 1909.

Såsom bekant har Sällskapet redan under en följd af år
i någon mån understödt ett likartadt, mycket utförligt och
värdefullt arbete öfver vår flora, hvilket måhända eljes ej hade
kommit till stånd.

Redan för längre tid sedan har hos mig uppstått tanken,
att Sällskapet på ett verksamt sätt kunde befrämja sitt ända-
mål, såvidt faunan angår, genom att utställa premier eller för-
fattarearvoden för mera omfattande och värdefulla faunistiska
arbeten; men Sällskapets dåliga finansiella tillstånd har hittills
afhållit mig från att väcka förslag därom. Då emellertid vår
kassas ställning för närvarande är bättre än på länge, synes
mig rätta tiden vara inne att upptaga frågan om att på ett
sådant sätt understöda de zoologiska forskningarna.

Jag har tänkt mig, att Sällskapet nu kunde utsätta några
pris för att första gången kunna utdelas på årsmötet år 1910
för de bästa faunistiska arbeten af större omfattning, helst
behandlande hela vårt naturhistoriska område beträffande någon
fritt vald djurgrupp, och hvilka dessförinnan blifvit fullbordade.

Rättighet att täfia om dessa prisbelöniugar borde vara
fri för hvarje finsk medborgare, såväl äldre som yngre. Dock
synes det mig vara skäl att därifrån undantaga custodes för
Universitetets zoologiska museum äfvensom alla universitets-
lärare, och detta emedan de förra komma att vara anställda
enkom för bearbetning af Universitetets samlingar, och de se-
nare på grund af första paragrafen i Universitetets statuter i
och med sin utnämning till akademisk lärare måste känna sig
förbundna att, såvidt tid och tillfälle det medgifva, äfven idka
vetenskaplig verksamhet.

Då jag här berört endast faunistiska arbeten, är det inga-
lunda därför, att jag skulle anse olämpligt eller öfverflödigt
att söka befrämja äfven den floristiska forskningen på enahanda
sätt. Jag tror tvärtom, att en sådan uppmuntran kunde vara
fruktbringande äfven för en mångsidigare bearbetning af vårt
lands flora; men jag anser mig böra lämna omsorgen därom
åt våra botanister.

Ett påskyndande af bearbetningen af fosterlandets fauna
och flora synes mig vara alldeles nödvändigt, om vi vilja in-
taga en aktad plats bland bildade nationer, ty såsom en gam-

4. V. 1909. Sahlberg, Premier för faunistiska arbeten och undersökningar. 215

mal aktad naturforskare yttrat, bedömes ett lands kulturstånd-
punkt till stor del däraf, huru väl känd dess fauna och flora är.

På grund af det ofvan anförda ber jag att få föreslå:

l:o att Sällskapet besluter anslå tvenne större pris af för-
slagsvis 1,000 mark hvartdera samt tvenne mindre af 500 mark
hvartdera för att tidigast på årsmötet 1910 utdelas åt författare
af de bästa arbeten behandlande någon del af Finlands fauna;

2:o att afhandlingar för att kunna belönas med de större
prisen böra omfatta hela vårt naturhistoriska område, men i
afseende å formen kunna vara antingen faunor med beskrif.
ningar eller ock förteckningar med lokaluppgifter eller utbred-
ningstabeller utarbetade med hänsyn till nyare litteratur; att
de mindre prisen ock kunna utdelas för värdefullare arbeten
öfver någon del af landet eller enskilda provinser, äfvensom att

utom egentliga faunistiska arbeten äfven sådana, som be-
handla finska djurs biologi eller utvecklingshistoria, kunna pris-
belönas ;

3:o att till denna täfling inlämnade arbeten borde antin-
gen färdigt tryckta eller i manuskript för Sällskapets ordfö-
rande företes minst en månad förrän utdelningen skall ske,
hvarefter de granskas och bedömas antingen af bestyreisen
eller en särskild prisnämnd, hvilken äger att i afseende å belö-
ning taga i betraktande äfven öfriga inom året utkomna arbeten
öfver landets fauna. och därpå till Sällskapet å mötet i början
af maj afge utlåtande öfver dem samt förslag till prisutdelning;

4:o att Sällskapet sedan afgör frågan på sitt årsmöte, och,
ifall det ej finner skäl att utdela alla pris, de återstående
lämnas till ny täflan, hvarjämte beslutes om några nya pris
skola anslås för att på följande årsmöte utdelas; samt

5:o att rätt till deltagande i denna pristäflan tillkommer
hvarje finsk medborgare med undantag af custodes vid Uni-
versitets museum och universitetslärare.

Ifall Sällskapet anser sig kunna fästa något afseende vid
ofvanstående förslag, anhåller jag ödmjukast, att det hänskju-
tes till bestyreisen för ompröfning och utlåtandes afgifvande
samt sedermera på årsmötet upptages till slutligt afgörande.,,

Det väckta förslaget hänsköts till bestyreisens behandling.

216 Lindberg. — Palmen. 4. V. 1909.

Amanuens Harald Lindberg förevisade exemplar af
Hedysarum Sibiricum Poir., ny för fennoskandiska floraområdet,
samt yttrade därvid :

„Under ett besök för någon tid sedan å botaniska museet
härstädes gjorde doktor E. Pohle från S:t Petersburg mig
uppmärksam därpå, att ett i museets samling förvaradt exemplar,
bestämdt till Hedysarum obscurum L., i själfva verket tillhörde
H. Sibiricum Poir., en art, som ej tidigare blifvit påvisad hos
oss. Doktor Pohles bestämning kan jag efter företagen gransk-
ning till fullo bekräfta. Exemplaret i fråga är taget af A. O.
Kihlman på en stenig flodstrand vid Tshapoma i Lapponia
Varsugse den 20 aug. 1889. Enligt anteckning på etiketten
skall växten därstädes vuxit ymnigt.

H. Sibiricum afviker från H. obscurum hufvudsakligen
genom följande karaktärer: stam högre, mer bladig, med kor-
tare, mer tilltryckt hårighet, bladen med flere småbladpar
(cirka 9), småbladen mer aflånga, största bredden nedanför
midten, trubbiga med mycket kort udd, undertill öfver hela
ytan håriga, blomställningen längre, mer rikblommig, med
smärre blommor, skärmen mycket kortare än blomskaften,
fodren mindre med kortare, smalare tänder och kortare, mer
tillltryckt hårighet. Frukterna äro hos det af Kihlman tagna
exemplaret försedda med kort, tilltryckt hårighet. Enligt be-
skrifningarna skola frukterna, i likhet med hvad är fallet hos
H. obscurum, vara glatta.

H Sibiricum är utbredd i Sibirien och norra Ryssland.
Enligt doktor Pohle är den af honom funnen bl. a. på östra
stranden af Hvita hafvet midt emot Tshapoma, hvadan dess
förekomst på västra stranden ej var öfverraskande."

Professor J. A. Palmen lämnade följande meddelande
rörande krickänders vandringar:

„Herr H. C hr. C. Mor ten sen, lärare i Viborg i Dan-
mark, har i oktober 1907 på Fanö (Jyllands sydvästligaste hörn)
infångat krickänder och lössläppt 102 stycken, försedda med
en med bokstäfver märkt ring. Några få infångades genast,
men lössläpptes åter. Under november 1907 — februari 1908
ertappades ett helt antal i västra Europa, nämligen fem i västra

4. V. 1909. Palmen. — Lundström. 217

delen af Irland, tre i sydvästra England, sju i västra Frank-
rike. En kom ända till sydligaste Spanien (2,300 kilometer
från Fanö), och en enda förvillade sig till Po-dalen i norra
Italien. Den 7 april 1908 erhölls en vid Hederviken nära Mäla-
ren, alltså på uppresa. Herr M. förmodar att krickänderna, som
under flyttning öfver Fanö infångades till experimentaldjur,
måhända delvis kommit från Sverige eller Finland, och denna
förmodan torde väl nog vara riktig."

Professor J. A. Palmen lämnade vidare Sällskapet del
af ett synnerligen anmärkningsvärdt fynd, som professor C.
Lundström, h vilken var förhindrad att vid mötet närvara,
helt nyligen uppdagat. Uti universitetets förråd af obestämda
dipterer hade han anträffat fem exemplar (ef §) af en ovanligt
formad nematocerid, Corynocera ambigua Zett., hvilken anträf-
fats redan af Zetterstedt vid Torne-träsk, men knappast
senare igenfunnits någonstädes. Dess i förhållande till kroppen
ovanligt långa framben och vingarnas tvära afstympning äro
ytterst kännspaka, hvartill ännu kommer att i costans spets,
just vid afskärningen, ett knippe borst sticker ut, liknande vid
svag förstoring till formen en böjd klo. Arten utmärkes i öf-
rigt genom sitt stora hypopygium. Att denna dipter så ytterst
sällan anträffats beror måhända därpå, att det är en nordlig och
verkeligen sällsynt art. Men måhända finnes den ock sydli-
gare, ehuru den förbises på grund af årstiden och den ovanliga
uppehållsplatsen. Exemplaren i fråga hade anträffats den 27
juni 1867 (J. A. Palmen) vid Muonio kyrkoby „på vatten",
antagligen på själfva strömmens yta invid stranden eller möj-
ligen på någon smältvattensamling. Tiden var omkring en
vecka efter islossningen (20 juni) i strömmen och några dagar
efter björkens löfsprickning, som inträffade den 23 — 24 juni.
Det förefaller därför icke omöjligt att arten kunde med fram-
gång eftersökas äfven sydligare, blott motsvarande tid och loka-
ler undersöktes, hvartill redan snart stundande vår erbjöd tillfälle.

Professor C. Lundström håller före, att släktet borde
räknas till familjen Clunionidae, och att i sådant fall fyndet
hade än större intresse samt att äfven andra släkten måhända
kunde här anträffas. Corynocera allena tillhör norden och

218 Lundström. — Järvi. 4. V. 1909.

sötvatten; men alla andra hithörande arter vistas på saltvat-
ten. Ett släkte är funnet vid Nordsjön och kunde därför möj-
ligen misstänkas förefinnas äfven vid Östersjön. De öfriga
släktena ha anträffats uti västra Europa och i andra, de mest
olika, aflägsna delar af jorden.

Maisteri T. H. Järvi esitti:

Beobachtungen iiber die Grösse und das Alter der Aale in

Binnengewässern Finlands.

Die Aale, die aus dem Meere in die Fliisse Finlands
hinaufgehen, sind schon mässig gross und dementsprechend alt
geworden. Viele Beobachtungen iiber die Grösse der zu uns
hinaufwandernden Aale liegen jedoch nicht vor. Nordqvist1
hat aus dem Kokemäenjoki-Fluss (Kumo älf), der bei der Stadt
Pori (Björneborg) in den Bottnischen Meerbusen mundet, vom 15
Aug. bis 25 Sept. 1902 aufsteigende Aale fangen lassen, und
von den damals erhaltenen 127 Aalen war keiner kiirzer als 31
cm. Die Länge der Mehrzahl der erhaltenen Aale variierte
zwischen 35 — 45 cm. Einige waren noch länger, bis 54 cm. Die
Aale, die aus dem Finnischen Meerbusen in die Fliisse Fin-
lands aufsteigen, scheinen von der entsprechenden Länge zu
sein. tjber diese liegen aber noch weniger Angaben vor.
Aus der Umgebung von Helsingfors hat Nord q vi st2 7
Exemplare gemessen. Keines von ihnen war unter 34 cm
läng. Zu diesem Material känn ich einige Angaben hinzu-
fiigen. In den Samml ungen des Fischerei-Museums in Hel-
singfors kommen nähmlich drei Exemplare von Aalen vor, die
im Kymi-Fluss (Kymmene älf) oberhalb der Miindung des west-
lichen Arms in der Stromschnelle Langinkoski gefangen wor-
den sind. Von diesen ist das am 11 Sept. 1902 gefaugene

1 Nordqvist, O se, Some Observations abouth theEel in Finland. Medd.
af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 29, 1907, S. 48.

2 Nordqvist, Oso,., 1. c. und: Ålfiskeförsök och Ålundersökningar i
Södra Finland. Fiskeritidskrift för Finland, 1907, S. 73.

i V. 1909.

Järvi, Grösse und Alter der Aale.

219

po0§o 000

& nö "os

0°nw»ooooo®

"nZX "06 vä

JÅmooonOk

»I»

Schuppe eines 36 cm langen
Aales, der arn 1. VIII. 1906 in der
Stromschnelle Langinkoski des Kyuti-
Flusses gefangen wurde. Diese ober-
halb der Seitenlinie und vor dem
Analquerschnitt gelegene Schuppe
zeigt 3 Jahreszonen (2 konzentrische
Einge und eine Zentralzone). Die
einzelnen, die Jahreszonen zusam-
mensetzenden Kalkplättchen sind mit
Hilfe einer Abbeschen Kamera ge-
zeichnet worden. Vergr. x 70.

Fig. 2.

Schuppe eines 108 cm langen
Aales, der am 19. VIII. 1905 in der
Stromschnelle Kellankoski im Kirch-
spiel Kautalampi gefangen wurde.
Diese oberhalb der Seitenlinie und
vor dem Analquerschnitt gelegene
Schuppe zeigt 12 Jahreszonen (11
konzentrische Ringe und eine Zen-
tralzone). Die Kalkplättchen sindnur
in der Zentralzone gezeichnet wor-
den. Mit Hilfe einer Abbeschen Ka-
mera gezeichnet. Vergr. x 22.

220 Järvi, Grösse und Alter der Aale. 4. V. 1909.

Exemplar 34 cm, die beiden anderen, am 1 Aug. 1906 gefan-
genen, 36 cm läng.

Von diesen drei Exemplaren aus dem Kymi-Fluss habe ich,
durch die Untersuchungen Gemzoe^1 angeregt, die Schuppen
fur die Alterbestimmung dieser Aale untersueht. In den Schup-
pen aus dem Vorderkörper gleich oberhalb der Seitenlinie fin-
den sich bei allén diesen drei Exemplaren drei Jahresauswuchse
vor, d. h. eine Zentralzone und zwei konzentrische Zonen (Fig. 1).
Die Schuppen haben sich also während dreier "Wachstumsperio-
den (Sommer) gebildet. Nach den Eesultaten Gemz0e's ent-
stehen die Schuppen in dem Vorderkörper oberhalb der Sei-
tenlinie bei den Aalen dann, wenn sie ungefähr 18 cm läng sind
und im dritten Lebensjahre stehen, nacbdem sie als „montée"
öder Glasaale nach den Kusten Dänemarks, also in die Strassen
der Ostsee, eingewandert sind. Diese den Kymi-Fluss hinaufgezo-
genen Aale sind also demgemäss am Ende des fiinften Som-
mers öder 4 1/3 Jahre alt von der Zeit, wo sie im Stadium der
Glasaale sich befanden, gefangen worden. Um das Alter voll-
ständig zu bestimmen, ist die Zeit der larvalen Entwickelung
noch hinzuzurechnen. Nach Johs. Schmidt2 dauert die Meta-
morphose aus dem Leptocephalusstadium ein Jahr. Wäre also
das Leptocephalusstadium, wie Johs. Schmidt vermutet, aus
dem Laiche des vorigen Herbstes entwickelt, so hatten die er-
wähnten Aale aus dem Kymi-Fluss das Alter von 6 Jahren von
der Laichzeit der Eltern gerechnet gehabt, als sie gefangen
wurden 3.

1 Geraz0e, K. J., Om Aalens Ålder og Vaekst (Fra den Danske Bio-
logiske Station XIV, 1906, S. 10).

2 Schmidt, Johs. Contributions to the Life-History of the Eel (An-
guilla vulgaris Turt.). Conseil permanent international pour 1'exploration de la
mer. Rapport et Procés verbaux V, S. 137.

3 Als vorliegender Aufsatz schon fertig war, erhielt ich die neulich
erschienene Arbeit Dr. Guido Scheider's: „t)ber das Wachstum der Aale
in den Gewässern Schwedens" (in „Publications de Circonstance N:o 46.
Conseil permanent international pour 1'exploration de la mer"). Mit den
daselbst mitgeteilten Erfahrungen iiber die Grösse und das Alter der Aale, die
in die Fliisse des Bottnischen Meerbusens (Dalelf) steigen, stimmen die von
mir oben erwähnten Fakta von den Gewässern Finlands gut uberein. Von der
schwedischer Seite (vom Dalelf) kennt man jedoch auch kleinere und ein Jahr
jiingere Exemplare, als bisher in Finland gefangen worden sind.

4. V. 1909. Järvi, Grösse und Alter der Aale. 221

Uber die G-rösse der in der Auswanderung aus Finland
sich befmdenden Aale liegen auch nur spärliche Angaben in
der Litteratur vor. Nordqvist1 teilt einige solche Angaben
uber das Gewicht der Aale mit. Ein sehr schönes, noch un-
publiziertes Material solcher Angaben von 580 Aalen besitzt
der Fischereiinspektor J. Al b. Sandman. Von diesem Ma-
terial, das im Sommer 1907 an der einzigen in Finland bis
jetzt existierenden Fluss-Aalfischerei (Ahvenkoski, in einem
der Arme des untersten Kymi-Flusses) eingesammelt ist, bin
ich durch das Entgegenkommen des Fischereiinspektors Sand-
man in der Lage folgende Zusammenfassung zu geben. Die
Länge dieser 580 Aale, die alle noch nicht „blank" waren,
variierte zwischen 70 — 103 cm, das Gewicht zwischen 0,7 — 2,4
kg. Die Länge der Mehrzahl variierte zwischen 80 — 92 cm5
das Durchschnittsgewicht war 1,3 6.

Schuppen von in der Auswanderung begriffenen Aalen
haben mir bis jetzt noch nicht zur Untersuchung vorgelegen.
Dagegen habe ich Schuppen von einem 108 cm langen Aale
untersucht, der im obersten Wassergebiete des Wassersystems
des Kymi-Flusses (in Kellankoski im Kirchspiele Rautalampi
19/8 1905) gefangen wurde. Im Verhältnis zu seiner Länge
hatte der Aal kein sehr hohes Gewicht, er wog 1,7 5 kg. Die
Schuppen dieses Aales wiesen eine Anzahl verschiedener
Jahresringe auf, weil alle Schuppen nicht gleichzeitig entstan-
den sind (Gemzoe). Die meisten Jahreszonen hatten die
Schuppen am Vorderkörper gleich oberhalb der Seitenlinie.
Diese Schuppen zeigten (Fig. 2) 12 Jahresanwtichse (11 konzen-
trische Binge und die Zentralzone). Diese Schuppen sind also
12 Wachstumsperioden (12 Sommer) öder 11 1/3 Jahre alt. Nach
den Berechnungen Gemzoe's wäre also der Aal in sei-
nem 14:ten Jahre, vom Stadium des Glasaales gerechnet, so-
mit 15 Jahre nach der Laichzeit der Eltern in Finland ge-
fangen .

') Nordqvist 1. c.

222 Järvi, Der Aal im Wassersysteme des Kymi-Flusses. 4. V. 1909.

Maisteri T. H. Järvi esitti:

tiber das Vorkommen des Aales im Wassersysteme des
Kymi-Flusses (Finland).

Das Wassersystem des Kymi-Flusses öder des Päijänne-Sees
(nach dem grössten See des Systems benanut) ist das mittlere
der drei grossen Seeusysteme Sud-Finlands.

Infolge der vielen Stromschnellen sowohl im Kymi-Fluss als
zwischen den verschiedenen Seen des Wassersystems kommt
der Aal regelmässig nur in den unteren Gewässern des Wasser-
systems vor. Im See Päijänne wird er viel getängen. Im See
Vesijärvi und im Wassergebiete des Arrajoki (im Kirchspiele
Nastola) ist der Aal ebenfalls häufig.

In den oberen Gewässern des Wassersystems nordlien des
Päijänne kommt aber der Aal nur gelegentlich und spärlich
vor. An den meisten Orten ist er uberhaupt nicht beobachtet
worden. Uber das Vorkommen des Aales in den obereu Ge-
wässern des genannten Wassersystems liegen nur spärlicke An-
gaben in der Litteratur vor. Mel a1 berichtet, „dass der Aal in
den Kirchspielen Saarijärvi und B-autalampi (z. B. in Nokiankoski)
sehr selten ist, und dass er im Kirchspiele Pielavesi auch nach
längeren Zwischenräumen gefangen ist (z. B. in Ayskoski und
Tossavanlahti)". Luther2 giebt ihn vom See Keitele an.

Von den Beobachtungen neuren Datums bin ich in der
Lage folgende hier mitzuteilen:

1. Das Wassergebiet im Kirchspiele Leivonmäki (E
vom See Päijänne): Im See Rukajärvi sind mehrere Aale ge-
fangen worden.

2. Das Wassergebiet im Petäjävesi (NAV vom Päi-
jänne-See; das Wassersystem mundet bei Jämsä aus): Im Som-
mer 1906 wurde ein grosses Exemplar aus dem Mustaselkä-
See mit der Grundleine gefangen, im Sommer 1907 wurde aus
demselben See ein anderes, ebenfalls mässig grosses Exemplar in
einer Eeuse gefangen. Uber diese Funde wurden viel in der

1 Mela, A. J., Suomen Luurankoiset (Vcrtebrata Fennioa). Helsinki 1882.

2 Luther, A., Anteckningar rörande, fiskfaunan i Keitele sjö och i
några smärre vatten i dess omgifning. Fiskeritidskrift för Finland, 1902, S. 80.

' ■■ 2.000.000

Finnischer
Meerbuseri

224 Järvi, Der Aal im Wassersysteme des Kyini-Flusses. 4. V. 1909.

Gegend gesprochen, weil der Aal den Bewohnern vorher unbe-
kannt war (Stud. R. Ru o rånen).

3. Das Wassergebiet im Kirchspiele Laukaa (N vom
Päijänne): Im See Leppävesi unterhalb des Wasserf allés
Kuhankoski werden fast jeden Sommer einige Aale gefangen.
Von diesen hatte im Jahre 1899 ein Exemplar die Länge von
110 cm (Gutbesitzer Ivar Ho vi nen).

4. Das Wassergebiet im Kirchspiele Rautalampi (NE
vom Wassergebiete in Laukaa): Ein Exemplar, das 108 cm
läng war, 1,75 kg wog und das am 19 Aug. 1905 in der Strom-
schnelle Kellankoski zwischen den Seen Iisvesi (oben) und
Konnevesi (unten) gefangen wurde (von Revisor W. Lind-
bohm dem Fischerei-Museum in Helsingfors verehrt), ist mir
als einziges aus dieser Gegend bekannt. (Ueber die Altersbe-
stimmung des genannten Exemplares siehe vorigen Aufsatz).

5. Das Wassergebiet im Kirchspiele Saarijärvi (NW
vom Wassergebiete in Laukaa) : Im See Pyhäjärvi wurde im Jahre
1906 ein Aal von c. 1 m Länge, im See Kallisenjärvi eben-
falls ein Exemplar von der Länge zw. 60 — 70 cm gefangen
(Direktor Alf. Grön v all).

6 u. 7. Das Wassergebiet des Keitele-Sees, im Kirch-
spiele Wiitasaari (N vom Wassergebiete in Laukaa): Im
oberen Keitele ist ein Exemplar in der Länge von 93 cm
1898 gefangen worden. Ein Exemplar in der Länge von 44 cm
wurde in der Stromschnelle Keihärinkoski zwischen den Seen
Keitele (unten) und Muurue (oben) im Jahre 1904 gefangen.

8. Das Wassergebiet des Kivij ärvi-Sees, im gleich ge-
nannten Kirchspiele (W und oberhalb des Wassergebietes
des Keitele): Das einzig bekannte Exemplar, das 87 cm läng
war und 1,5 kg wog, wurde im Aug. 1907 im Potmonvirta
gefangen (Fichereimeister Elis Karhusaari).

Die meisten der obigen Beobachtungen sind auf einer
Versammlung von Fischern und Freunden der Fischerei an-
lässlich eines von mir gehalteten Vortrages uber die Aale be-
kannt gegeben worden.

Eine kurze Beschreibung uber den Weg, den die oben
erwähnten Aale gestiegen sind, diirfte einiges Interesse besitzen.
An der Miindung des Kymi-Flusses angekommen, haben die Aale

4. V. 1909. Järvi, Der Aal im Wassersystenie des Kymi-Flusses.

225

sich schon sehr weit von ihrem G-eburtsorte im Atlantischert
Ocean entfernt, sie haben aber bis dahin keine Stromschnellen
zu iiberwinden gebraucht. Von hier an sind alle die oben er-
wähnten Aale durch folgende Stromschnellen emporgestiegen,
um in den 78 m iiber dem Meeresspiegel liegenden See Päi-
jänne zu gelangen 1.

Name der Strom-
schnellen.

Langinkoski •
Ränninkoski-
Siikakoski- •
Tomsankoski 1
Koionkoski /
Laajakoski •
Pernajankoski
Ahvistenkoski
Anjalankoski
Mylrykoski •
Keltinkosket-
Kuusankoski •
Kyöperilänkoski
Kalkisten koski

Höhe des Kraft des
Falles WassersimFalle
in ni. in Pferdekräften.

Anmerkungen.

3,3

1,9
1,9

3,9

1,3
3,5

2,8

7,8

3,6

5,1

9,5
6,6

1,5

4,400

Statt durch diesen Arm des
Kyminusses können die
Aale auch in den anderen

o,50 0 Armen emporsteigen, in de-
nen weniger, aber höhere

7230 Fälle vorkommen.

11,200

31,200*

14.400*

20,400

38,ooo*

26,400*

4,ooo

und andere kleinere. Alle diese Stromschnellen befinden sich
im Kymi-Fluss.

Die oben erwähnten Aale sind ferner vom See Päijänne
weiter gewandert. Die meisten und grössten Hindernisse haben
die unter 6, 7, 8 erwähnten Aale uberwunden, auch zahlreichere
und grössere als die von Me la erwähnten Aale, obgleich diese
bis weiter nördlich vorgedrungen sind. Die unter 6, 7 und 8
erwähnten Aale sind ausser den oben genannten Stromschnel-
len auch durch die folgende emporgestiegen:

1 In den Stromschnellen, derer Namen mit einem Stern versehen sind, wird
ein grosser Teil von der Wasserkraft fur industrielle Zwecke gebraucht,
wodurch das Steigen der Aale in den Stromschnellen, soweit der Fluss nicht
vollständig abgedämmt ist, erleichtet wird.

226

Name der Ström
sehnellen.

Haapakoski •

Järvi, Fall von Hermapbroditisnius bei Lota." 4. V. 1909.

Höhe des Kraft des Anmerkungen.

Falles Wassers im Falle
in ni. in Pferdekräften.

1,6

3,9 0 0 (auch von den Aalen 3,
4 u. 5 uberwunden).
Ala- und Yläkuhan-

koski 2,4; l,o 4,ooo; l,ooo (auch von den Aalen 4

u. 5 uberwunden).
5,200 (auch vom Aale 5 uber-

wunden).

1,850
1,300

Kuusankoski'

4,2

Kappeenkoski • • 1,5

Lujakoski ■ • • ■ 1,0
Mämmi- od. Aänne-

koski 7,1

Huopanankoski • 6,2

Hilmonkoski l ■ • 21,8

Potmonvirta2 • • 1,0

1,220 ; 4,800*

2,ooo (nur von den Aalen 7

u. 8 uberwunden).
5,0 00 (nur vom Aale 8 uber-

wunden).
— (der Aal 8 ge fangen).

Maisteri T. H. Järvi esitti edelleen:

Ein Fall von Herraaphroditismus bei Lota vulgaris Cuv.

Um den 25 Februar 1909 wurde in der Umgebung der
Stadt Vasa irn Bottnischen Meerbusen eine hermaphroditische
Quappe gefangen. Von den Geschlechtsdriisen dieser Quappe
wurde eine von Herrn Redakteur L u d v. Unggren korserviert
und an das Fischerei-Museum in Helsingfors gesandt. Diese im
Fischerei-Museum autbewahrte Geschlechtsdru.se genannter her-
maphroditischen Quappe ist zwitterhaft, die andere dagegen ist
nach der Angabe des Herrn Ludv. Unggren männlich gewe-
sen. Die zwitterige Geschlechtsdruse, die unten abgebildet ist,

1 Hilmankoski ist eine iiber einen Kilometer länge Stromscbnelle.

2 Die Angaben iiber die Stroniscbnellen sind nacb:

Alftban, Max, Bidrag till kännedomen af Kymmene älf. Fennia 27,
1907—9.

Palmen, J. A., Rapides. Atlas de Finlande, N:o 22. Fennia 17. 1899.

4. V. 1909.

Järvi. — Luther.

Buch.

227

ist die rechte, und hat (in Spiritus konserviert) eine Länge
von 8,5 cm. Sie ist in drei Abschnitte geteilt, von denen der mitt-
lere weiblich, die beiden Endabsclmitte männlich sind. Die ver-

— . . i

*■♦

""*«ä^sn^^

■rtltwfl

Wwr ^

»***J

schiedenen Abschnitte sind duroh schwache Einschniirungen
von einander getrennt. Der vordere Abschnitt ist 1,8 cm läng
und erwies sich bei einer mikroskopischen Untersuchung voll
von reifem Sperma. Die Mittelpartie hat die Länge von 4,2 cm,
die darin vorkommenden Eier sind normal ausgebildet. Der
hinterste Abschnitt, der 2,5 cm läng ist, enthielt ebenfalls Sperma.
Der Fall hat demgemäss eine grosse Aehnlichkeit mit einem
von G-uido Schneider vorgelegten Fall aus Elfvik im Kirch-
spiele Esbo (Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn., Hf. 29,
S. 103).

I anledning af detta meddelande upplyste docent A. Lut-
her, att ett hermafroditiskt exemplar af Lota vulgaris af pos-
sessionat Th. Fors ström tagits i Lojo, samt att enligt medde-
lande af magister ~W. Segercrantz ett dylikt förvaras i ett
skolmuseum i Fredrikshamn. Hos det förra, i öfrigt hanliga
exemplaret, innesluter likaledes den ena sidans testikel på mid-
ten ett såsom ovarium utbildadt parti. Preparatet förvaras i
zoologiska museet.

Fil kand. Hans Buch inlämnade till publikation:

tiber einig-e im finnischen Floreng^ebiete seltene öder wenig
g^ekannte Leber- und Laubmoose.

Diplophijllum obtusifolium (Hook.) Dum. ist nur von drei
Stellen des finnischen Florengebietes friiher bekannt. Dieses
hier friiher wahrscheinlich ubersehene Moos habe ich an meh-
reren Stellen gefunden, nachdem ich dahinter kam, welche

228 Buck, Im finnischen Florengebiete seltene Moose. 4. V. 1909.

Standorte es bevorzugt. Es wächst hauptsächlich auf schatti-
ger, sandiger Erde, also in schattigen sandigen Gräben, in Sand-
gruben unter den uberhängenden Erdschollen und an ähnlichen
Stellen. Die mir bekannten fiunischen Fundorte sind folgende:
N; Helsingfors Tölö (IX. 1878. S. O. Lindberg), Fredriks-
berg (IX. 1904. H. B.). Ka; Saima-Kanal, westlich von Pälli (VI.
1908. H. B.). 11; Kivinebb Korpikylä (VII. 1900. Lång). Ta;
Evois (1866. Norr lin), Evois Hakajärvi (VI. 1899. Lång).
Sa; Lappvesi, an drei Stellen von mir gesammelt, und zwar
Willmanstrand (VI. 1905), Pajarila (VIII. 1906) und Kaislasen-
järvi (VI. 1906). Kb; Lieksa (1900. Lång). Kp ; Voivaara
(VI. 1894. Bergroth).

Lophozia Baueriana Schffn., L. lycopodioides (Wallr.) Cogn.,
L. Flörkei (W. M.) Schffn. und L. quadriloba (Lindb.). In ei-
ner Sitzung der Societas pro Fauna et Flora Fennica machte ich
eine vorläufige Mitteilung iiber das Vorkommen von L. Baue-
riana im finnischen Florengebiete *). Ich habe jetzt allés mir
zugängige Material der ganzen L. barbata-Grup-pe näher un-
tersucht. In der Natur habe ich die Art nur in der Helsing-
forser Gegend näher beobachtet. wo sie recht häufig ist. Sie
wächst hier fast ausschliesslich an Felswänden, hat genau
dasselbe Aussehen wie die in Schiffners Hepaticae euro-
peae exsiccatae, Serie III, N:o 93, ausgeteilten Exemplare und
trägt stets Keimkörner. (Unter den Schiffnerschen Exemplaren
entdeckte ich iibrigens mehrere, die deutliche Spuren einer
Keimkörnerbildung trugen). Bemerkenswert ist die grosse
Veränderlichkeit der Starke je nach den wechselnden Feuch-
tigkeitsverhältnissen. Auf den Stellen, wo das Wasser am
reichlichsten niederstrieft, sind die Exemplare am stärksten,
nehmen aber rund um die feuchteste Stelle allmählich an G-rösse
ab, um schliesslich auf den trockensten Stellen zur Grössen-
ordnung einer Jim germannia minuta herabzusinken. Die stärk-
sten Pflanzen werden jedoch hier nie so stattlich wie die ty-
pische L. lycopodioides. Ich bin der Ansicht, dass L. Baue-
riana von L. Flörkei scharf unterschieden ist, und dass letztere
Art näher verwandt mit L. Kunzeana und L. quadriloba ist.

») Meddelanden af S. pro F. et Fl. F., Bd 34 (1907—1908), S. 124 und 220.

4. V. 1909. Bnch, Im finnischen Florengebiete seltene Moose.

229

Die Blattlappen der L. Batterierna bieten jedoch nicht in allén
Fallen ganz zuverlässige Merkmale, da die schwächsten Exern-
plare dieser Art oft dreilappig sind, wie bei L. Flörkei, und die
Dornspitzen durch die reichliche Keimkörnerbildung sehr oft
nicht entwickelt sind, so dass die Blattlappen stumpf sind und
denen der L. Flörkei dadurch ähnlich werdeu. Zuverlässige
Unterscheidungsmerkmale bietet aber stets die Beschaffenheit
der Zilien, sowohl der Seiten- als der Unterblätter, wie neben-

A u. B. L. Baueriana. A. Zilien der Ventralbasis eines Seitenblattes. B.
Oberster Teil eines Unterblattlappens (schwächer vergrössert als A, C und D).
Die Spitze in eine Zilie verlängert, die eine Endpapille trägt. Seitlich papillen-
lose, verzweigte, rhizoidenartig entwickelte Zilien. C u. D. L. Flörkei. C. Zi-
lien der Ventralbasis eines Seitenblattes. D. Zwei Zilien an der Seite eines Un-
terblattes. Bemerkenswert ist das Vorkommen von Endpapillen an diesen.

stehende Figur zeigt. Die Zellen der Zilien sind bei L. Flör-
kei wie auch bei L. quadriloba stets fast gleich läng wie breit
und gleichmässig verdickt. Bei L. Baueriana sind besonders
die Endzellen der Zilien stark verlängert und die Aussenwände
verdickt. In dieser Hmsicht stimmt diese Art mit L. lycopo-

230 Buch, Im finnischen Florengebiete seltene Moose. 4. V. 1909.

dioides uberein. Diese beiden Arten stehen iibrigens trotz der
grossen habituellen Verschiedenheit der typischen Formen in
sehr naher Beziehung zueinander, was auch Schiffner1) und
Arnell2) hervorkeben. Es giebt eigentlich keine guten anato-
mischen Unterscheidungsmerkmale. In der Tat ist ja die Keim-
körnerbildung, wie auch Arnell 1. c. hervorhebt, charakteristisch
fur L. Baueriana, aber auch die typische L. lycopodioides habe
ich bisweilen Keinikörner trägen sehen. Letztere Art habe
ich in der Natur im sudlichen Finland beobachtet. Sie ist hier
typisch entwickelt und wächst nie auf Felswänden, sondern
in Nadelwäldern und hier mit Vorliebe auf kleinen, mit Moosen
öder Flechten dicht bewachsenen Felsplatten. Wirkliche Uber-
gangsformen zwischen L. lycopodioides und L. Baueriana habe
ich in der Natur nicht beobachtet. Aber unter den lapplän-
dischen Exemplaren des Herbarium Musei Fennici fand ich
zahlreich wirkliche Ubergangsformen zwischen diesen beiden
Arten, und Schiffner hat sogar in seinen Hepaticae europeae
exsiccatae, serie III, N:o 142, „L. lycopodioides transiens in L.
Baiierianam" aus Norwegen ausgeteilt. In den kritischen Be-
merkungen hierzu äussert er sich u. a. folgendermaassen: „Es.liegt
uns augenscheinlich hier einer von jenen merkwiirdigen Fallen
von Artbildung in jiingeren Epochen vor, wo sich die Zwischen-
formen im Norden, also am Verbreitungszentrum, noch erhal-
ten haben, während nach dem sudlichen Teile des Verbreitungs-
gebietes die schon diiferenzierten Formen herabwanderten,
weshalb dort gegenwärtig die Zwischenformen fehlen."

Die Auffassung scheint sehr allgemein zu sein, dass eine
neue Art sich ganz allmählich entwickelt und dass, bevor
sie sich ordentlich „differenziert" hat, wie der Ausdruck lautet,
noch Ubergangsformen vorkommen miissen. Dass die Artbil-
dung so vor sich geht, ist aber durchaus nicht bewiesen, ebenso-
wenig wie es bewiesen ist, dass bei der Artbildung Ubergangs-
formen zwischen der neuentstandenen und der älteren Art vor-

J) Schiffner, V., Kritische Bemerkungen iiber die europäischen Leber-
moose in Bezug auf die Exemplare des Exsiccatenwerkes Hepaticae europeae
exsiccatae, Serie III, S. 51.

2) Arnell, W., Uber die Jungermannia barbata-Cjrnppe, Botaniska No-
tiser 1906, S. 147.

4. V. 1909. Bnch, Im finnischen Florengebiete seltene Moose. 231

kommen miissen. Die Untersuchungen von de Vries scheinerx
ja sogar das Gegenteil wahrscheinlicher zu machen. Wenn
also in der Natur Ubergangsformen zwischen zwei Arten sich
finden, liegt meines Erachtens der Schluss näher, dass wir es
nur mit einer einzigen Art zu tun haben, die sich ähnlich wie
Polygonum amphibium der zufälligen Beschaffenheit des Stand-
ortes sofort anpasst. Dass Ubergangsformen in gewissen Ge-
bieten fehlen, öder dass nur die eine extreme Form in einem
Gebiete vorkommt, beweist meiner Ansicht nach noch nichts;
es giebt ja so viele verschiedene Umstände, die hier mitwirken.
Meiner Ansicht nach ist es sehr wahrscheinlich, dass L. Baue-
riana nur eine Standortform von L. lycopodioides ist. Kultur-
versuche beider Arten unter gleichen Bedingungen wiirden,
wenn sie gelängen, wahrscheinlich in dieser Frage Entschei-
dung bringen. So länge dies noch nicht geschehen ist, mag
L. Baueriana noch als Art stehen. Intressant ist es, dass
schon S. O. Lindberg die nahen Beziehungen zwischen den
beiden fraglichen Arten sah ; er nannte L. Baueriana Jun-
germannia lycopodioides fi Flörhei, und die Ubergangsformen
belegte er mit Namen wie „J. lycopodioidos B Flörkei forma
ad a lycopodioides^ öder „J. lycopodioides forma ad § Flörhei
öder auch „forma inter a lycopodioides et /? Flörlcei1'.

Lopthozia lycopodioides und L. Baueriana sind iiber das
ganze finnische Florengebiet verbreitet und an zahlreichen
Stellen gesammelt wordeu. Eine Aufzählung der Fundorte
wäre deshalb wohl nicht am Platze. L. Flörlcei scheint dage-

gen im sudlichen Finland ausser auf Åland sehr selten zu sein
und wächst hier nicht wie L. Baueriana an Felswänden, son-
dern scheint Waldgrund vorzuziehen. Es känn ja auch sein,
dass sie deshalb von den Sammlern iibersehen worden ist. Die
finnischen Fundorte der L. Flörhei sind folgende: Al; von
zahlreichen Stellen von Bomansson, H. Lind berg, von mir
und anderen gesammelt. N; Helsingfors Rönnskär (C. G. Ti-
gers te dt); Elimä Mustila, steiniger Wald bei Rappukallio
(IX. 1908. H. B.). Ks; Ukonvaara (VII. 1864. B. Nyberg.
VIII. 1883. Brotherus), Mäntyvaara (VIII. 1883. Brothe-
rus). Lkem; Ounastunturi (VII. 1867. Norrlin); Yllästun-
turi (VII. 1877. Hjelt & Hult). Lim; der Berg Schelesnöjr

232 Buch, Ira finnischen Florengebiete seltene Moose. 4. V. 1909.

(VII. 1885. B rotherus); Lujavrurt (VIII. 1892. Kihlman).
Lp; (1843. Nyländer). Le; Enontekis Hetta (VII. 1867.
Norrlin). Li ; Taana (VIII. 1870. Silén); Utsjoki Vartoaivi
(VII. 1906. Ra ne ken); Utsjoki Kistu (VI. 1906. R an ek en).
Lmur; Lubovi (VIII. 1885. B ro t he rus).

Unter den Rubriken Jungermannia FlörJcei und J. barbata
des „Herbarium Musei Fennici" entdeckte ich zwei neue Fund-
orte der Lophozia quadriloba. Diese iin finnischen Florenge-
biete offenbar seltene Art ist an folgenden Orten desselben
gesammelt worden: Ks; Paanajärvi Kiekkivaara (VIII. 1883.
Brotherus). LTcem ; Sodankylä (VII. 1883. E. W. Blom).
Lim; der Berg Chibina (VII. 1885. Brotherus). Lmur;
Bumansfjord (VIII. 1885. Brotherus).

Lophozia obtusa (Lindb.) Evans habe ich in zwei neuen
Provinzen des finnischen Florengebietes gesammelt: Ka; Saima-
Kanal, westlich von Lietjärvi (VI. 1908). Sa; Lappvesi, in
der Nähe von Hanhijärvi (VI. 1908).

Cephalozia curvifolia (Dicks.) Dum. ist fruher nur aus
zwei Provinzen des finnischen Florengebietes bekannt. Ich
habe die Art von einer neuen Provinz: Sa; Will manstrand,
verfaulter Baumstamm in feuchtem AValde (VI. 1904).

Riccia Hubneriana Lindenberg, die in Finland selten ist,
habe ich von einer neuen Provinz: Ka; S:t André, lehmiges
Flussufer beim Kirchdorf (IX. 1908).

Andreaea alpestris (Thed.) Schimp. ist fruher in Finland
nur von einigen Stellen Lapplands bekannt. Vergangenen
Sommer fand ich beim Saima-Kanal, also im sudlichsten Fin-
land, eine Andreaea-Art, die der A. alpestris auffallend ähnlich
sah. Beim näberen Untersuchen konnte auch wirklich die
Identität mit dieser Art zweif ellos festgestellt werden. Ich
untersuchte allés mir zugängige finnische Material von A,
petrophila, denn A. alpestris ist von den meisten finnischen
Bryologen nicht als besondere Art aufgefasst worden. Es wur-
den dabei in der Tat mehrere neue Fundorte von A. alpestris
konstatiert. Die Art ist in Siid-Finland offenbar sehr selten
und nur als Relikt zu betrachten, in Lappland scheint sie da-
gegen recht häufig zu sein. Sie ist an folgenden Orten des
finnischen Florengebietes gesammelt worden : Ka; Saima-Kanal,

4. V. 1909. Buch, Im finnischen Florengebiete seltene Moose. 233

Pälli, feuchte Felswand (VI. 1908. H. B.). Sa; Kangasniemi
(VII. 1874. Lack strö ni). Ks: Nuorunen (VII. 1864. B. A. Ny-
berg); Paanajärvi Kiekkivaara (VIII. 1883. Brotherus);
zwischen Marttila und Vattula (VII. 1883. Brotherus). Lic em ;
Sodankylä Raututunturi (VII. 1890. Hult), Palotunturi (VII.
1890. Hult), Saariselkä Lupukkapää (VII. 1890. Hult). Lim;
beim See Nuotjärvi (VII. 1883. Hollmén), der Berg Chibina
(VII. 1885. Brotherus), der Berg Lujavrurt (VII. 1887.
Kihlman), Umptek der Berg Ljavotschorr (VII. 1892. Kihl-
man). Lp ; Promontorium Orlow (VI. 1889. Kihlman). Li;
Inari Pietarlautosoaivi (VI. 1880. Hult & Kihlman), Peldo-
aivi (VII. 1880. Hult & Kihlman); Utsjoki Heikura beim
Flusse Tenojoki (VII. 1880. Hult & Kihlman). Lt; Lento-
vaara (VIII. 1867. Norr lin). Lmur; Semiostiw (VII. 1887.
Brotherus), Lubovi (VII. 1885. Brotherus).

Bry um oblongum Lindb. fand ich in den Jahren 1905
und 1906 an dem klassischen Standorte, Helsingfors Fredriks-
berg, wieder, trotz der grossen Veränderungen, die der Ort
seit S. O. Lindbergs Zeiten erlitten hat. Seit 1906 habe ich
die Art nicht wiedergefunden.

Pohlia bulbifera (Warnst.) Warnst. Diese von mir fur
das finnische Florengebiet im Jahre 1905 entdeckte Art habe
ich seitdem an zahlreichen Stellen gesehen. Sie ist zweifellos
die in Siidfinland häufigste der Bulbillen tragenden Pohlia-
Arten.

Physcomitrium sphwricum (Ludw.) Brid. fehlt, wie es
scheint, in Schweden und Norwegen gänzlich und ist aus Fin-
land nur von zwei Stellen friiher bekannt. Ich habe es an
zwei anderen Stellen entdeckt. Die fimiischen Fundorte sind
folgende : Ka; S:t André, lehmiges Flussufer (mit Pleuridium
niiidum und drei Biccia-Avten vergesellschaftet! IX. 1908.
H. B.). Ta; Asikkala (X. 1865. Silén). Sa; Willmanstrand
Kourulanmäki, lehmiger Gråben (zusammen mit Physcomitrella
paténs! VIII. 1906. H. B.). Ka; Kronoborg (Brotherus).

Physcomitrella paténs (Hedw.) Br. eur. ist nur von zwei
Provinzen des finnischen Florengebietes friiher bekannt; der
oben erwähnte von mir entdeckte Fundort dieses Mooses ist
neu. Ausser diesem ist die Art nur an folgenden Stellen ge-

234 Årsmötet den 13 maj 1909.

funden worden: Al; Saltvik Kvarnbo und Syllöda (IX. 1865.
Bomansson). lk ; Rautus Sumbula (VIII. 1897. H. Lind-
berg).

Mollia tenuirostris (H. T.) Lindb. (Trichostomum eylindri-
cum C. Mull.) ist im finnischen Florengebiete selten und auf
den sudiichen Teil desselben beschränkt. Ich ha be die Art in
zwei neuen Provinzen entdeckt: Ka; Saima-Kanal, beim See
Mustajärvi (VI. 1908). Sa; Lappvesi in der Nähe von Hanhi-
järvi (V. 1905), Lauritsala Huhmarinvuori (VI. 1905), Rasala
(VIII. 1906).

Aongstroemia longipes (Sonim.) Br. eur. ist nur von zwei
Stellen des finnischen Florengebietes friiher bekannt. Ich habe
die Art in einer dritten Provinz ge lund en : Sa; Lappvesi
Askola (VIII. 1904).

Amblystegium sarmentosum (Wahlenb.) De N. ist in Sud-
finland äusserst selten. Ich tand die Art in Ka, Saima-Kanal?
auf einer Insel im See Juustilanjärvi (VI. 1908).

Årsmötet den 13 maj 1909.

Ordföranden, professor J. A. Palmen, uppläste följande

Årsberättelse rörande Sällskapets verksamhet 1908—1909.

Den 13 maj har i år, likasom tillförene, samlat oss hit
till årsmöte, livarvid mig åligger att i korthet redogöra för
Sällskapets lif och verksamhet. Icke heller nu har det lugna,
fortskridandet, som trots yttre faror för fosterlandet varat
många år, blifvit stördt i Sällskapets inre samlif. Visserligen
kunna missförstånd icke alltid undvikas, och meningsdiiferen-
ser i sak ha uppstått i alla tider och på alla orter. Men att

13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 235

någon störing i Sällskapets verksamhet icke framkallats däraf
förtjänar att med stor tillfredsställelse antecknas. Måtte vi
alla, unga som gamla, få fortlefva under fridsamhetens tecken
och bjuda till att hålla enigt tillhopa.

Månadsmöten, till antalet åtta, ha hållits i regelbunden
följd, besökta af 30 — 40 personer, ett högt tal, som glädjande
nog hållit sig konstant under nere år. Icke endast häraf kan
man sluta att samfundets lif varit normalt, utan också af årets
80 förevisningar, kortare meddelanden och något utförligare an-
draganden. De ha fördelat sig något så när jämnt på zoolo-
gin och botaniken, likaså de 35 föredragarena. Mera än en
fjärdedel af de gjorda anmälningarna ha kraft ett icke obetyd-
ligt studium. Enligt gammal sed vill jag här uppräkna nam-
nen på meddelarena, nämligen i zoologiska ämnen herrar:
H. Federley, R. Forsius, R. Frey, G. Gottberg, N. Hirschmann,
T. H. Järvi, K. M. Levander, W. Linnaniemi (Axelsson), C.
Lundström, A. Luther, A. Nordström, J. A. Palmen, B. Pop-
pius, E. Reuter, O. M. Reuter, J. Sahlberg, A. J. Sandman,
E. W. Suomalainen och I. Välikangas. I botaniska ämnen
herrar O. Alcenius, A. L. Backman, M. Brenner, H. Buch, O.
Colhn, K. H. Hällström, E. Häyrén, H. Lindberg, G. Lång,
A. Palmgren, Th. Sselan, E. Sundvik, A. Wegelius och I. Väli-
kangas. Uti ämnen, som kunna hänföras till både djur- och
växtriket, ha meddelanden gjorts af herrar R. Forsius, H. Lind-
berg,^. Reuter och F. Silén; dessutom ha särskilda anmälnin-
gar lämnats af herrar M. Brenner, Fr. Elfving, A. Luther och
J. A. Palmen.

Uppsatser och afhandlingar hafva under året inlämnats
att tryckas dels i Meddelandena, dels i Acta, nämligen:

R. Frey, Mitteilungen iiber finländische Dipteren.

N. Hirschmann, Beiträge zur Kenntnis der Ostracoden
des Finnischen Meerbusens.

W. Linnaniemi (Axelsson), Zur Kenntnis der Col-
lembolen-Fauna der Halbinsel Kanin und benachbarter Gebiete.

G. Gottberg, Bidrag till kännedomen om de två Ammo-
dytes-arterna i Finland.

O. M. Reuter, Mitteilungen tiber einige finländische Co-
peognathen.

236 Ordförandens årsberättelse. 13. V 1909.

T. H. Järvi, Uber die Verbreitung des Krebses uud der
Krebsepidemien in Finland.

T. H. Järvi, Beobachtungen iiber die Grösse uud das
Alter der Aale in den Binnenseen Finlands.

T. H. Järvi, Uber das Vorkornmen des Aales ini Vas-
sersystem des Kymi-Flusses.

T. H. Järvi, Ein Fall von Hermaphroditismus bei Lota
vulgaris.

C. Lundström, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren
Finlands. V. Bibionidse.

H. Buch, Uber einige im finnischen Floren-Gebiete selteue
öder wenig gekannte Leber- und Laubmoose.

Att införas i 36:te häftet af Meddelandena finnas ännu
några mindre uppsatser, ock i 32:dra bandet af Acta en afhand-
ling af mag. R. Björkenheim.

Reseberättelser ha inlämnats af herrar:

R. Forsius för år 1906 till Åland,

H. Buch „ 1907 „ Södra Karelen,

Y. Wuorentaus „ 1908 „ Österbotten,
A. L. Backman „ 1908 ,, Kuusamo.

Den för ögonblicket tämligen gynnsamma ekonomiska
ställningen har förorsakat att ett ovanligt stort antal personer
ansökt resestipendier för nästkommande sommar. Sällskapet
har jämväl sett sig i stånd att kunna bifalla till det betydande
totalbeloppet af 3,700 mk, nämligen åt herrar:

H. Buch 250 mark

R. Cederhvarf 100

R. Forsius 250

R. Frey 150 „

K. Hänninen 200

V. Jääskeläinen 200

K. Linkola 200

A. Palmgren 400 „

E. W. Suomalainen .... 1,250 „

A. Wegelius 150 „

Y. Wuorentaus 250 „

•1

13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 237

samt åt pastor O. Kyyhkynen för floristiska undersöknin-
ningar i Suomussalmi 300 mk.

Denna liflighet i samlareverksamheten har framkallat en
önskan att bearbetareverksamheten måtte följa lika lifligt i
spåren. Prof. J. Sahlberg har inlämnat ett förslag att för års-
mötet 1910 skulle ställas till disposition 3,000 mk, fördeladt på
4 poster, till premier för mera värdefulla faunistiska arbeten,
samt att eventuellt äfven i framtiden skulle utdelas pris eller
arvoden. Bestyreisen kommer att i dag afgifva yttrande i sa-
ken, och det är att hoppas, att den åsyftade lifaktigheten, på
ett eller annat sätt understödd, äfven skall komma till stånd.

Tryckta resultat af Sällskapets verksamhet ha i år kun-
nat framläggas till icke obetydlig mängd, nämligen ett häfte
Meddelanden, det 34:de. samt fyra band Acta. Det förstnämnda,
redigeradt af mag. E. Häyrén, utkom på hösten 1908 och efter-
följes af ett nytt så snart årsmötets förhandlingar blifvit
tryckta.

Af Acta har n:o 24 varit halffärdigt sedan år 1902 och
blef fullfärdigt redan för ett år sedan ; då emellertid registret
låter vänta på sig, har det nu blifvit afslutadt utan sådant.
Redaktörer för däri ingående Bibliotheca Zoologica ha varit
herrar O. M. Reuter och A. Luther. Acta 29 (347 pag.) inne-
håller 10 afhandlingar af: C. Lundström (3), K. M. Levander,
A. J. Siltala (3), J. I. Liro (2) och H. Lindberg. Bandet 31
(411 pag.) omfattar 9 afhandlingar, nämligen af: A. Keso,
A. J. Siltala (2), H. Federley (2), E. W. Suomalainen, B. Pop-
pius (2), R. Frey. Bandet 32, som framlägges i dag (494 pag.),
består af fyra afhandlingar af: E. Häyrén, C. Lundström, A.
Backman och A. Luther.

Antalet af Sällskapets medlemmar har ökats med en ut-
ländsk ledamot, statsrådet AV. Oshanin, och elfva inhemska:
herrar K. Airaksinen, W. Blomstedt, K. R. Ceclerhvarf, K.
Ehrström, G. Gottberg, N. Hagman, N. Hirschmann, A. Lind-
fors, A. Pulkkinen, F. Remmler och H. Rudolph.

Däremot har Sällskapet att beklaga bortgången af flere
medlemmar, bland dem dock ingen som inom vår trängre krets
skulle ha mera intensivt verkat för vårt mål.

238 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909.

Den äldsta bland landsmännen var guldsmedsmästaren
Johan Edvard Fagerroos, hvilken, ehuru gammal Helsing-
fors-bo, dock ej deltog i våra möten. Hans plats var jakt-
markens, och hans bidrag ett och annat sällsyntare byte. Han
dog, 84-årig, den 18 maj 1908. — Vid 30 års ålder afsomnade
forstmästaren Emil The odör Nyholm den 2 nov. förliden
höst. Tidigare intresserad af zoologiska samlingar, särskildt
en del vattendjur, vände han sig dock senare åt forstväsendet
äfvensom åt geologin, hvarvid de naturalhistoriska studierna
inställdes.

Rörande tvenne botaniska medarbetare, som Sällskapet
förlorat, har jag af prof. J. P. Norrlin emottagit följande
korta eftermälen:

„Uti studeranden Alp o Aatto Sola, som föddes 1881 i
Helsingfors och afled härstädes den 2 nästvikne februari, har
Sällskapet förlorat en medlem, af hvilken ett betydande gagn
i den inhemska forskningens tjänst kunnat påräknas. Detta
gäller särskildt den botaniska terminologin på finska, åt hvil-
ken Sola speciellt ägnat sig och för hvilken han, efter in-
gående studier, jämväl ägde de nödiga förutsättningarna. För
öfrigt var han en dugande person med klar blick och mång-
sidiga kunskaper, närmast dock på botanikens område. Han
var bland annat en i fri g och kunnig esperautist, på hvilket
språk han gjort inlägg äfven af botanisk art. Ehuru nitisk i
våra inre politiska frågor, var han en godhjärtad, fördomsfri
och tolerant person, som tillvunnit sig talrika vänner."

„Med prof. Fredrik Wilhelm Christian Areschoug
i Lund, hvars frånfälle inträffade den 21 december 1908, har
bortgått en af Sveriges mångsidigaste och mest produktiva bota-
niska forskare och författare. Redan för mer än fyrtio år sedan
gjorde han sig bekant genom ett värdefullt bidrag till den
skandinaviska vegetationens historia (1866), hvari bl. a. beröres
invandringen af ostliga arter till södra Sverige. För äldre ge-
nerationer är hans lärobok i botanik och hans floristiska hand-
böcker nogsamt kända. Vidare har han bekantgjort omfattande
undersökningar öfver groddknopparnas morfologi och biologi
(1857), betydande växtanatomiska arbeten öfver bladet, ved-
växterna m. m. Ingående utredningar har han slutligen läm-

13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 239

jnat öfver vissa svårbestämda släkten, särskildt Ciiscata, Ruins
■och Rumex."

Det återstår mig ännu att ägna några ord åt den mans
minne, som af alla de aflidna hunnit uträtta mest också för
vårt lands naturalhistoria, om det ock skett utanför dess grän-
ser och endast medelbart. Friedrich Theodor v. Koppen var-
under större delen af sitt lif bibliotekarie vid kejserliga offent-
liga biblioteket i Petersburg och ägnade sig tidigare åt under-
sökningar i själfva naturen, mest entomologiska. Men hans
stora litteraturkännedom och tjänsteställning orsakade, att
han efter hand upptog djur- och växtgeografiska och biblio-
.graflska frågor till bearbetning. Hans hithörande skrifter, sam-
manställda med stor detaljkännedom, beröra Rysslands vedväxter
•och de djurarter, som äro beroende af skogen, ekorre, älg,
bison, hjort, råbock; häri redogöres icke blott för deras före-
komst, utan också för anmärkningsvärd icke-förekomst i vissa
trakter. Rysslands skadliga insekter samt gräshopporna be-
handlas i andra arbeten. Hans lifsuppgift blef dock Biblio-
theca Zoologica Rossica, ett utomordentligt samvetsgrant bib-
liografiskt verk, som tagit i anspråk decennier. I detta upp-
tagas äfven arbeten, som beröra vårt land, hvilket han flere
.gånger besökte. Han vistades här synnerligen gärna, dels i
Helsingfors och dels i Viborg, dit intima familjeband förde
honom. Vid naturforskaremötet i Helsingfors 1902 preside-
rade han i zoologiska sektionen, då förra hälften af Bibliotheca
Zoologica Fennica öfverlämnades åt gästerna. Tyvärr led han
af ohälsa under sina senare år, men hade dock fröjden att se
sitt verk fullfärdigt, om också ej färdigtryckt. Han afled,
74-årig, i Petersburg den 6 juni 1908, och vårt Sällskap har
skäl nog att vörda hans minne.

Till sist ber jag att få uttala mig om några frågor, som
ingalunda särskildt kräfva plats i denna årsberättelse, men
hvilka dock, såsom uttryck af min personliga uppfattning utaf
•Sällskapets mål och medel, för ögonblicket icke heller äro
främmande därför.

Under en lång tid har ordförandeskapet varit mig anför-
troclt, och jag har efter förmåga sökt motsvara förtroendet.

240 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909.

Uti ett samfund, där den studerande ungdomen är talrikt re-
presenterad, är det kanske icke olämpligt att detta göromål
åligger någon, som genom sin lifsuppgift står i intim beröring
med denna ålders studier och dessas utveckling. Emellertid
är denna min ställning numera förändrad, och det är hög tid
att jag fortsätter mina egna studier för att ännu hinna bringa
till en viss afslutning en del länge uppskjutna arbeten och
möjligen ännu få fram därur något forskningsresultat.

Det är denna växling i min lefnad och verksamhet, som
nu manar mig att yttra några ord om betydelsen af egna stu.
dier öfver hufvud och om deras förhållande till egna forsk-
ningar. Jag är nämligen öfvertygad därom, att rediga begrepp
i dessa hänseenden väsentligen bidraga till framgångsrik verk.
samhet för enhvar enskild, han må inslå hvilken bana som
helst. Och jag tror, att ifall de medlemmar af vårt samfund,
hvilka på grund af samstämmighet i afseende å studiernas
allmänna anordning och beskaffenhet i öfrigt, ville gruppvis
sluta sig tillsamman för gemensamt arbete — på sätt redan för
elfva år sedan föreslogs — så kunde ej blott en del frågor bli
lättare utredda, utan jämväl de enskildas personliga utveckling
befrämjas. Sällskapets totalverksamhet blefve härigenom mera
organiserad, målmedveten och fruktbringande. Det är detta
slutmål, som jag i det följande, om ock på en omväg, vill
närmare utlägga; och jag tillägger genast, att min framställ-
ning, från början till slut, hvilar på egen lifserfarenhet.

Det heter med rätta „non scholse sed vitse discimus"; men
å andra sidan erkännes äfvenledes, att „hela lifvet är en skola",
och ofta nog se vi, att till och med en skolelev medelbart kan
gagna vetenskaplig forskning, ehuru han näppeligen kan för-
stå detta ords egentliga innebörd. Någon skarp gräns emellan
studium och forskning kan man icke draga. Men icke desto
mindre sammanfalla de två begreppen ingalunda, såsom mån-
gen torde antaga, utan de beteckna olika faser af kunskaps-
sökandet och utgöra relativa begrepp.

Det är under våra förstudier vi uppsöka och lära oss
känna de objekt eller de fakta vi sedermera närmare utforska.
Hvad vi genom omedelbart iakttagande varsna, blir vårt första

13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 241

resultat, och detta blir sedermera grunden för den nästfölj ande
studieverksamheten, som redan är något annorlunda beskaffad.
Förtrogenheten med materialet, hvilken utgjorde förstudiets
mål, blir alltså den därpå följande forskningens medel. Uti
båda utvecklingsstadierna äro också arbetsmetoderna olika
hvarandra, likaledes fordringarna på mognad. För nybegyn-
naren kännas de första greppen och iakttagelserna nog så svåra,
men en van finner dem alldagliga och lätta. I stället upp-
dyka för den sistnämnde nya, mycket större fordringar och
svårigheter, emedan hans undersökningsfrågor bli betydligt
mera invecklade.

Det ligger sålunda i sakens egen natur, att begynnelse-
studierna äro tämligen oklara, ofta därhän, att den arbetande
ej själf vet hvad han vill, ja mången gång ej ens anar hvad
frågan egentligen gäller. I detta stadium gå hans sträfvanden
vanligen ut på att ifrigt och intresserad t samla material af
iakttagelser. I den mån han härunder blir förtrogen med de-
taljerna, hvilka mest fängsla honom, uppstår efter hand be-
hof att erfara hvad också andra i den vägen gjort, tänkt och
skrifvit. Redan nu kunna unga samlare röja mycket olika
gåfvor, och mången kan inlägga verklig förtjänst genom god
observationsförmåga, rika fynd och lifligt intresse. Allt detta
tyder på löftesrik framtid, ändock den unge nu genomlefver
kunskapssökandets första, så att säga rent vegetativa period.

En sådan utvecklingsperiod måste hvarje enskild genom-
löpa, och detta icke allenast under sin ungdom, utan hvarje
gång han tager en ny fråga till studium. Ehuru det är öfver-
flödigt, må ännu tilläggas, att det sagda gäller hvilket kun-
skapsområde som helst, alltså studier om såväl faunan och flo-
ran som i anatomin och utvecklingshistorien eller andra natur-
vetenskapliga branscher. Ty uti hvarje slags studium äro vi
„alla barn i början".

Den växande mängden af föremål eller iakttagelser upp-
fordrar emellertid till deras gruppering, ty redan minnet blir
öfverlastadt, huru godt det än må vara. De första försöken
äro ännu godtyckliga, men snart gör sig gällande någon be-
stämd grundsats. Grupperingen, som ursprungligen afsåg en
lättare öfversikt, går snart ut på ett sammanförande af sådana

242 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909.

former eller fakta, som tyckas ha inbördes gemenskap. Ett
jättesteg i denna systematiska riktning tog Linné, och det har
behöfts en hel här af detaljarbetare, specialister, för att full-
följa hans uppslag. Det oerhörda omfånget i uppgiften förkla-
rar tillräckligt, hvarför en lång tidsperiod varit af nöden för
sådant arbete uti vetenskapens vingård. Och ingen må undra
öfver, att därunder ett stort antal, ja kanske de flesta, af de
arbetande fingo den föreställning att själfva saralandet, ord-
nandet och beskrifvandet — i och för sig och utan någon an-
nan tanke — utgör vetenskapens stora innebörd. Storheten
låge just uti omfånget af arbetet, dess massa. Begripligt
nog mättes då äfven förtjänstfullheten och den inre till-
fredsställelsen öfver arbetet efter samma måttstock. Hvad
godt denna tidsperiods och alla enskildas forskaregärning alstrat
skall emellertid alltid erkännas vara en grund att bygga på,
eller åtminstone material därtill.

Dock, — den del af grunden, som göres tanklöst, blir i
regeln föga användbar, huru massvis än arbetet bedrifves. Där
åter, hvarest någon fogar lämpliga grundstenar tillhopa på ett
väl beräknadt sätt, till starka murar och hvalf, kan ett palats
uppföras lika säkert som på hälleberget. Sådan grundval skall
af sakkunnige prisas som ett mästareverk i konstruktion, låt
också vara att det döljer sig djupt nere i jorden.

Alldeles så innebär beskrifvandet af naturföremål inga-
lunda något för forskningen mindervärdigt göromål, ty däraf
beror väsentligen det öfriga arbetets framgång. Mycket ofta
förrättas dock detta göromål af personer, som alls icke äro
vuxna detsamma, ja som ej ens ana hvartill grundstenarna
skola begagnas, och deras arbete måste då bedömas därefter.
Men är den första utredningen fullgod, så kan den till yttre
utseendet torra och intresselösa behandlingen innehålla icke
blott skarpa iakttagelser, utan ock djupsinniga tankar. Alla
veta vi ju att Linnés uppslag, Systema Naturse, var ett snille-
verk af ofantlig bärvidd.

Ett resultat af bestående värde nås emellertid icke, om
arbetaren ej i god tid och med kritisk förmåga bereder sig för
att verkligen kunna tränga intensivt också på djupet. Det sy-
nes mig förty vara af stor betydelse, att naturforskareämnen

13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 243

tidigt göra sig klart på hvad sätt studium och forskning öfver
hufvud komina till stånd, och huru man i enlighet härmed bör
bereda sig för sin verksamhet.

Skolstadiet ägnar sig lämpligen åt inhämtandet af grund-
kunskaper, åt väckandet af lust att se och åt uppöfvandet af
förmågan att iakttaga. Under universitetsstadiet böra dessa
sträfvanden fortsättningsvis tillskärpas, men tillika måste väckas
lust till äfven djupare eftertanke; förmågan af reflexion skall
uppodlas och bringas till mognad.

När nu den unge arbetaren mognar till, märker han, att
de massvis hopade iakttagelserna behöfva också en annan
bearbetning än den att öfversiktligt grupperas, skildras och
med minnet behärskas. Han finner att kvantiteten allena icke
mera tillfredsställer honom såsom måttstock för hans framåt-
skridande. Allt större och djupare betydelse får i stället kva-
liteten, själfva sättet att uppställa verkliga forskningsfrågor
och att lösa dem med användande af iakttagelserna. Först nu,
vid problemens uppställande, varsnar mången att hans förment
stora material lider ej blott af brister, utan ock af åtskilliga
luckor. Främst måste en del af de gamla iakttagelserna göras
om, för att skärpas till erforderlig exakthet, och de nya, som
behöfvas, äro af helt annan art. Åtminstone nu märker han,
huru nyttigt det var att han förut icke uteslutande hållit sig
till sin specialitet, utan därjämte lärt sig och tänkt på annat. Ty
huru breda han än trott sina förstudier vara, göra sig luckor
i allmänbildningen märkbara. För sitt själfständiga detaljar-
bete behöfver han nämligen från helt andra områden känna
föredömen, hvilka, rätt uppfattade, kunde stöda och leda hans
idéer uti själfva specialfrågan. Både från forna studier, och
nu från alla håll, återskalla genljud af meningsutbyten, som
han haft med andra, men redan begynt förglömma.

Från sitt tidigare vegetativa stadium kommer den unges
forskning sålunda till ett gränsområde, där idéer, som börjat
gro, växa raskt upp; och de göra det snart i rastlös täflan,
nästan hotande att förkväfva det lugnt pröfvande omdömet.
Man vill i sin ifver med hauden gripa efter månen, likasom
barnet gör det, men lär sig hvarje gång att hållas inom natur-

244 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909.

lig räckvidd. Likasom förut går det positiva arbetet ut på
att med all kraft tillägna sig deu genom iakttagelse i naturen
vunna erfarenheten; men kraftigare än förr gör sig gällande
lusten och behofvet att tillägna sig resultat också af mogen
och djupgående tankeverksamhet, reflexion. Dessa två moment
— iakttagelse och reflexion — äro ju den vetenskapliga forsk-
ningens grundstenar.

Forskningen har härmed nått sitt blomningsstadium, for-
skarens härligaste tid. Under stegrade fordringar på sig själf
känner han sin unga kraft ständigt ökas, så ock arbetsfröjden.
Hela hans personlighet växer och utbildas. Väl är hans resultat
allt ännu fördoldt, men han vet redan hvar det skall sökas och
anar huru detta skall ske. Själfva sökandet efter den okända
sanningen erkännes ju vara forskarens största lycka.

Men det är ingalunda lätt att uti den villsamma laby-
rinten finna rätt väg. Hvad ögat än så skarpt urskilt kan
det icke genomskåda, förstå. En ledning uti irrgångarna söker
forskaren då uti någon tanketråd, som han följer likasom på
försök. Sin „hypotes" pröfvar han samvetsgrant och kommer
verkeligen därmed ett stycke framåt. Men tråden brister. Hy-
potesen föll för ett opåräknadt faktum, en iakttagelse, som
han måste respektera; han vägleddes alltså blott af en tanke-
villa, i bästa fall en hägring. Fortsatta undersökningar leda
emellertid till en annan idékombination, en ny hjälphypotes;
och denna medför god framgång Af erfarenheten blefven
skeptisk, går han nu försiktigt fram, icke mera famlande, utan
målmedvetet forskande. Hvad förr blef skarpsynt iakttaget
blir nu skarpsinnigt genomtänkt.

Omsider klarnar blicken. Kanske händer det till och med,
liksom med stereoskopbilden, att helt plötsligt allt står där, fullt
klart. Måhända öfverraskar bilden gladt genom vida större djup:
den är perspektiviskt öfverskådlig samt i dagrar och skuggor
så "klar, att den unge forskaren helt enkelt undrar öfver hvar-
för han ej ren längesen fått denna syn på ämnet, ej kunnat
se och förstå bilden.

Hjälphypoteserna ha verkeligen bragt klarhet och reda i
hans arbete, som därigenom krönts med framgång. Resultaten
visa sig nu stå i samklang, harmoni, med en förut känd, om-

13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 245

fattande tankebyggnad, en „teori", hvilken befunnits förkla-
rande genomlysa stora grupper af fenomen, utan att stå i mot-
sägelse med något kändt faktum. En naturlag, som genomgår
det hela, ger hvarje enskild del dess klaraste belysning; —
däraf bildens djup.

I den organiska naturen är utvecklingslagen en sådan
grundlag. Den har omdanat vår uppfattning af naturen och
låter oss fullare förstå densamma. Det är icke blott biologin
som i våra dagar bär stämpel af denna lag, utan densamma
har omdanat de flesta andra grenar af mänskligt vetande och
i förut oanad grad ökat äfven deras fruktbarhet.

„Af frukten känner man trädet", säges det med rätta.
Om nu resultatet af undersökningen, dess frukt, harmonierar
med en erkänd grundlag i naturen, så ligger däruti ett krite-
rium på dess egen riktighet äfvensom en kontroll att också
arbetsplanen varit rätt anlagd, däruti inberäknadt de nyttiga
förstudierna. Ty hvarje skörds riklighet beror å ena sidan af
utsädets goda beskaffenhet, men å den andra jämväl af jordens
beredning före sådden. Aro båda villkoren uppfyllda och likaså
betingelserna under växtperioden, så medföra blomnings- och
fruktbildniugstiderna goda resultat, fullmogna skördar.

Jag har redan nämnt att ungdomstiden är den period, då
förberedelserna skola göras för ett eventuellt forskarelif; ty
vitse, non seholse discimus. Försummar någon sin beredelsetid
eller missriktar han sin kurslinje, så blir resultatet därefter.
Felgreppet kan svårligen fullt rättas, ty vid framskriden ålder
minskas förmågan såväl att utbilda som att ombilda sig. Dess-
utom är det långt ifrån säkert, huruvida den återstående lifs-
tiden ens är till fyllest för den behöfliga, kanske långvariga
fruktmognaden.

Ingalunda hyser jag den mening, att samtliga naturvän-
ner böra genomgå en lika skola för lifvet. Tvärtom må en-
hvar fritt ställa sitt mål efter önskan. Vid vår högskola äro
ju studierna fria, och öfverallt är forskningen fri. Men all
undervisning åsyftar att ge väckelser åt den oerfarne och att
vägleda honom till ernående af bästa möjliga resultat. Sär-
skildt åsyftar universitetsundervisningen att göra oss, icke
till mekaniskt arbetande handtlangare, utan till människor i

246 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909.

ordets bästa mening, och därnäst till nyttiga samhällsmedlem-
mar, — i detta fall till kunniga och tänkande forskare.

Den, som icke ärnar bli vetenskaplig forskare på faunans
eller florans område, kan i alla händelser af intresse för saken
gagna genom att iakttaga, samla och meddela hvad han erfar.
Vi veta alla huru erkännansvärdt det är att landsmän insända
äfven enstaka naturföremål eller tillförlitliga anteckningar.

Utvecklar däremot någon sitt studium ihärdigt, koncentre-
rande sin uppgift på någon enda grupp, ehuru utan att af sina
iakttagelser egentligen draga slutsatser på grund af vetenskap-
lig reflexion, så gör den större kunskapsmassan i facket hans
bidrag mycket värdefulla, kanske dyrbara. Man skall städse
ägna denne sakkunnige sin fulla aktning, oberoende af hvilka
gränser han sätter för sin bearbetning af ämnet.

Men är den arbetande naturalhistorikern ännu ung och
bildbar, så begår han en dårskap ifall han underlåter att just
då vidga sin synkrets. Naturligtvis bör han genom fortsatta
specialstudier tillskärpa sin observationsförmåga, öka sitt mate-
rial på fackområdet och draga sina strån fram till stacken. Men
om han, af ifver att sålunda vara nyttig, under sin utvecklings-
tid bedrifver uteslutande specialstudier, så är fara för handen
att ledsamma följder icke utebli. Synkretsen, som i början knap-
past kan vara annat än trång, förblir trång; ty den, som borrar
sitt hufvud in i ett träds yfviga grenar, kan ej mer se skogen.
Omdömet, som icke mångsidigt öfvas, når ej sin mognad, och
oförmågan att afväga olika synpunkter och bevisningsgrunder
gör specialisten allt mer otillgänglig för motskäl äfven på hans
eget område, åtminstone när det gäller djupgående spörsmål.
Men vanligen uppställer han ej sådana, ty af dem känner han
intet behof; han blir tvärtom gentemot andra allt mer främ-
mande.

Icke under således att specialistens rent vetenskapliga ut-
byte i regeln blir magert, huru omfångsrikt än haus material tyckes
vara. Som forskare gör han ett allt svagare intryck, ja kanske
ett nödvuxet, lik en växt som saknar luft och ljus. Såsom en
kugge i en forskuingsmaskin fyller han sin plats, men han blir
icke en själfständigt tänkande forskare med vid horisont, och
han får ej smaka forskningens fullmogna frukter.

13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 247

Likasom alla forskningsområden äro förtjänta af att od-
las, så kunna olika metoder leda till målet att verka uppfost-
rande på en ung person. Om likvisst jag för min del, för så-
vidt det gäller naturalhistorien, ställer morfologin främst såsom
uppfostrande till följdriktigt tänkande, så sker det ingalunda
därför, att jag själf odlat det facket och förty ville stöpa alla
i denna enda form. G-enom dressyr kan man uppfostra handt-
langare, men icke tänkande medmänniskor och allra minst själf-
ständiga forskare.

Men morfologi sk skolning medför, enligt min erfarenhet,
en hel del förmåner, som mången annan uppfostringsmetod
icke kan alstra, åtminstone ej tills vidare i samma grad. En
klar och pä egen åskådning grundad, nästan handgripligen
vunnen öfversikt af kroppsbyggnaden inom olika djurgrupper,
hvilka bilda divergerande grenar af djurriket, är nämligen äg-
nad att ge ett redigt begrepp om utveckling öfver hufvud.
Hvarje formserie omfattar en mängd olika stadier, och dessa vittna
om utveckling, fylogenetisk, ontogenetisk eller paleontologisk.
Härutaf resulterar en så att säga historisk uppfattning af na-
turen; och denna känsla öppnar blicken för förståelse jämväl
af arternas geografiska utbredning och af sammansättningen
utaf faunan och floran i olika områden och på olikartade plat-
ser. De systematiska gruppernas s. k. frändskap ter sig ej
mera som en bild allenast, utan får nästan förkroppsligad gestalt
när den uppfattas såsom någonting historiskt uppkommet.
Morfologin kan sålunda omedelbart gagna systematiken och
mer eller mindre medelbart leda faunisten och floristen till
uppställande af genomtänkta problem, likasom geomorfologin
gör det för den aktualistiska geologen.

Det är med den lifligaste personliga öfvertygelse jag utta-
lat dessa reflexioner. Men jag vet, att många hysa en helt
annan uppfattning.

Någon invänder, att risken för specialisering i unga år
icke är så stor, att man behöfver „andas grafluft i lifvets
vår". Men därvid lämnar man ur sikte, att särskildt ungdoms-
tiden är den allra dyrbaraste såningstiden, men icke en skörde-
tid. Hos den mognande ungdomen gror nämligen — i många
fall själfmant, i andra först frammanad — en ideell uppfattning

248 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909.

af den vetenskapliga forskningens mål och medel. En sådan
tilltalar denna ålder, men bör ej uppväxa vild, ty också den
behöfver omvårdnad. Under medelåldern äro möjligheterna
allaredan reducerade, ty omilda omständigheter ha kanske tvun-
git oss att lägga å sido månget planlagdt arbete för våra ung-
domsideal. Och i framskriden ålder kan ingen ens begära, att
hängifvenhet för idéerna skall alstras eller ens vidmakthållas,
ifall man ej redan som yngling tillägnat sig maningen: att
tänka högt är stort, men tänka rätt är större.

Andra framhålla invändningar i sak. Och i detta afseende
har jag erfarenheter, som man dock helst ville glömma.

Särskildt i anledning af den uppfattning jag framlagt
angående den mognande forskarens värdesättning och använd-
ning af teoretisk tankegång, äfvensom med hänsyn till utveck-
lingslärans betydelse har man om oss, dess anhängare, utslun-
gat svåra förebråelser 1). Man har sagt att vi öfverallt, där
vårt vetande tar slut, i stället sätta vår egen fantasi. Man
har före burit, att vi ej anse oss behöfva fakta, enär spekula-
tionen vore oss till fyllest. Man har förmenat, att vi skåda
naturen genom något slags teoretiska glasögon, och att hvarje
författare tror sig vara kallad och kompetent att förklara alla
naturens under, ehuru det är vansinne att tro människan kunna
förklara dem. Själf däremot känner anmärkaren a priori rakt
intet behof af grunder för förklaring, utan vill på sund bas
göra en duglig, blott på fakta grundad undersökning, som hål-
ler sig fri från all spekulation, fri från alla hypoteser.

På personer med en så fast rotad föreställning verka
tydligen inga motskäl. Det är ändamålslöst, alltför sent, att
med dem diskutera stridsfrågor.

Men de unga, som ännu äro bildbara, skola icke ha svårt
att tillägna sig hvad de gilla i ofvan gifna uppfattning af stu-
diernas och forskningens ömsesidiga förhållande. Gagn af ge-
nomläsandet skall endast den halva, som själf vill och kan
befrämja sin utveckling och sina framtida forskningar.

Personligen bevarar jag gärna från ungdomstiden lifliga
minnen om huru nyttigt det var att få å ena sidan en varning

') I polemik angående fåglarnas flyttningsvägar.

13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 249

för ensidighet, och å den andra en anmärkning öfver bristande
specialkunskaper, då jag redan intensivt höll på med samlare-
verksamhet. Städse prisar jag den geniale lärare, som gaf mig
verklig ledning för vetenskaplig kritik äfvensom impulser till
morfologisk uppfattning och forskning. Hvilken eggelse till
genetisk tankegång och entusiasm för fri forskning jag rönt
af en annan zoologs skrifter, går aldrig ur mitt sinne. Och att
jag ej därutinnan tagit alltför stark fart, tillskrifver jag den
kritik och det vetenskapliga samlif, som utan af brott fortgått
i hemlandet, allt sedan ungdomsåren, och som ledt till ständigt
utbyte af tankar, särskildt beträffande vår fauna och flora.
Den, som haft förmånen af alla nu uppräknade impulser, kan
helt enkelt aldrig underlåta att förorda mångsidiga studier.

Uti ingressen till dessa slutord och betraktelser utlofva-
des, att till sist skulle beröras studier och forskningar, som
särskildt tangera vårt samfund. Flerstädes har jag redan an-
fört något som verkligen gör det, men mången skall kanske
ännu vänta ett mera sakligt yrkande i detta ämne. Emellertid
har det icke varit min afsikt att i detta, allaredan långt ut-
dragna föredrag framlägga några förslag i detalj, än mindre
att redogöra för några resultat. Jag vill hänvisa till det, som
för elfva år sedan framlades för Sällskapet närmast af profes-
sor J. P. Norrlin (Meddel. Soc. pro F. & F. Fenn., H. 24, p.
146—151).

Däri framhölls, huru nyttigt det vore för Sällskapets verk-
samhet, om dess medlemmar kunde sammansluta sig för ge-
mensamt arbete, fördeladt så, att enhvar finge sin andel i mån
af ålder, kunskaper och förmåga, hvarvid begripligtvis de mera
förfarna skulle rådande, ledande se till att en genomgående
plan blefve följd. Det gällde nämligen ingalunda endast tek-
niska grepp, utan saken kräfde skoladt omdöme. Och under
öfvertygelse att „työ tekijänsä opettaa" skulle säkerligen de
mindre förfarna inom kort tillägna sig den för arbetet utsta-
kade tankegången. Fördelen för alla vore uppenbar: genom
arbetets fördelning och de arbetandes frivilliga samverkan och
förkofran skulle ingen komma att hämmas och förkrympa ge-
nom andefattigt arbete, utan tvärtom inom afsevärd tid få

250 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909,

öfvertaga till slutlig bearbetning den del af arbetsområdet,
som bäst ägnade sig för honom.

Såsom en lämplig fråga framhölls då ett omfattande sam-
lande af data rörande fenologiska fenomen. Vi kunna ännu
ej för flertalet växter angifva tiden ens för de märkbaraste
fasernas inträde och förlopp i olika hufvuddelar af vårt om-
råde. Våra herbarier innehålla dock afsevärdt material härutin-
nan, om det blott antecknades på lämpligt sätt. Om våra djur-
arters uppträdande finnas jämväl anteckningar och material af
data, men detta försummas ofta, äfven då det gäller former
som äro sällsynta, ehuru man af gammalt är van att uppgif-
ter böra meddelas om såväl fyndort som tid. Också för alle-
handa andra arter, som svärma eller plötsligt uppträda på
mycket bestämd tidpunkt, borde annotationer sammanställas.

För de geografiska utbredningsgränsernas fastställande ha
botanisterna vunnit mycket goda hållpunkter, och i Conspectus
dragés försorg om sammanställandet af hithörande data. Men
kännedomen af våra djurarters utbredning i detalj lämnar ännu
mycket öfrigt att önska. Jag hoppas särskildt, att det anlagda
ornitologiska arkivet, när det en gång blir fullständigare i den
vägen, skall lämna godt tillfälle till enigt samarbete.

Men ännu vill jag tillåta mig beröra ett område för sam-
lande och forskning, ehuru detta väsentligen faller utom min
kompetens.

Alla känna vi och erkänna, att de botaniska samlingarna
äro jämförelsevis rika och fullständiga. Särskildt har med
ifver samlats exemplar från alla provinser, närmast för att be-
lysa utbredningen. Man hopar här goda, talrika och instruk-
tiva exemplar. Men hvarför tagas dessa gemenligen uteslu-
tande från blomningsstadiets bästa utvecklingstid? Man har
ju uppvisat oss, huru t. ex. Taraxacum-Sirtema, se olika ut
äfven när under höstetid de öfverjordiska delarna gå sin under-
gång till mötes. Månne ej andra växter äfvenledes i dylikt
stadium visa karaktäristiska undergångstecken? Jag hänvisar
exempelvis till .Rosa-arternas frukt och affallandet af foderbla-
den hos en del rosarter. Och månne det ej vara nödigt
att tillvarataga exemplar jämväl under växtarternas tidigare
blombildningsstadier och under uppväxtperioden från det de

13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 251

äro jämförelsevis små? Måhända vore dessa dock mindre in-
tressanta. Men med full visshet vore växternas allra yngsta
stadier värda betydligt mera undersökning i naturen. Man
har många gånger för oss uppvisat märkliga former, ja hela
formserier, där frukten har olika utseende hos s. k. kritiska släk-
ten och mikrospecies, samt däraf dragit slutsatser om arternas
systematiska begränsning och förvantskap. Men månne ej
också de tidigaste ört- och hjärtbladen kunde äga dylikt
värde eller ge ledning, om ock för andra frågors afgörande?

I detta afseende tillåter jag mig här inskjuta en parallel-
tanke på djurens utvecklingsstadier. De flesta af oss veta att
de tidigare embryonalstadierna, och sedermera metamorfossta-
dierna, spela en stor roll vid utredandet af gruppers eller ar-
ters förvantskap. Jag behöfver blott hänvisa till den kända
biogenetiska grundlagen samt till de på sitt sätt lärorika
cenogenetiska företeelserna. Särskildt ha våra morfologiskt
intresserade entomologer i noggrannaste detaljer studerat lar-
vens yttre omgestaltning vid alla dess hudömsningar (Tricho-
ptera, en åq\ Lepidoptera, Blaita, epheraerider, acarider); de ha
därvid funnit vissa lagbundenheter och några märkliga undan-
tag samt ådagalagt, att finska individer af en del arter förhålla
sig annorlunda än de i mellersta Europa, — olikheter, hvilka
äro fullt lika värda uppmärksamhet som olikheter i fruktens
och fröets form m. m. hos växternas mikrospecies.

Månne nu ej likaledes de tidigaste bladen hos växterna,
ja t. o. m. hjärtbladen, skulle ge allehanda vinkar? Jag tror
dock att denna fråga hos oss är föga undersökt.

Visserligen skulle kännare af frönas utseende med ledning
af redan nu förefintliga samlingar kunna känna igen ett stort antal
arter. Men föga nog finnas alls några samlingar, ens utaf våra
allmännaste fröväxter, i deras allra tidigaste gestalt, med hjärt-
blad, ett eller två groddplantsblad. Af egen erfarenhet känner
jag att de flesta, som sågo en ung Saxifraga granulata-kutim,
trodde det vara Chrysosplenium : och märkligt nog kände in-
gen enda vare sig frö eller plantor af vår plebejiska potatis.
Själf har jag funnit, att äfven vanligt ogräs kan vara lärorikt;
jag gladdes nämligen för kort tid sedan åt att några i en kruka
uppväxande små plantor tycktes vara af blåsippa, men fann snart

252 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909.

att däraf blef en Ranuneulus. Och huru olika Stellaria
media kan utveckla sig på platser rned olika fuktighets- och
insolationsgrader, kan enhvar se i första bästa köksträdgård.
Det synes mig vara skäl att insamla talrika exemplar af helt
unga plantor af talrika växtarter. Man tror knappt huru ofta
exempelvis första örtbladet kan till form och behåring vara
olika de närmast följande. Hjärtbladen äro troligen lika litet
studerade.

Med visshet öfverskrider jag min befogenhet och kompe-
tens genom att uppställa en mera speciell fråga, men den kan
likafullt vara i någon mån upplysande. Månne ej en del af
de med särskilda namn betecknade formerna af Batrachmm
äro endast s. k. modifikationer, beroende af tillgången på vat-
ten? Och måune ej konvergenskaraktärer här lätt missupp-
fattas? Experimentellt vunnen kännedom af deras groddplan-
tors blad skulle säkert lämna åtminstone någon ledning här-
utinnan. Bladformen med skifva är väl uppenbarligen den
ursprungliga hos groddplantan, den flikiga formen hos de
submersa bladen är åter sekundär. De former, som i fullbildadt
skick ha blad blott af det senare slaget, ha möjligen äfven
de förra, men blott hos groddplantan; och månne ej dessa un-
der odling skulle längre tid bibehållas, ifall plantan hölles
växande på allenast fuktig mark? Huruvida dylika exemplar
anträffats i vildt tillstånd är mig icke bekant, men troligen
skulle de ansetts för systematiskt distinkta former. Problemet
återkommer inom andra släkten : Acacia armata har hos grodd-
plantan vanliga parbladiga blad, men som äldre allenast phyl-
lodier, och acacior finnas som ständigt äro heterophylla. Huru-
dana Nymphcea-b\&.åen äro hos groddplantor känner jag icke,
men de på det torra växande, fullbildade exemplarens blad äro
nog uppräta.

Frågan om våra groddplantors bladformer*) förtjänar
alltså att uppmärksammas äfven hos oss och uti olika delar af
landet. Den är i grunden ett morfologiskt spörsmål, men borde
såsom lätt tillgänglig för samlare och observatörer vara lockande

*) Efter det föredraget hölls den 13 maj 1909 har jag blifvit uppmärk-
samgjord på det arbete af Nils Sylvén, som ingår i K. Sv. Vet.- Ak. Hdl.,
Bd. 40, N:o 2, 1906, hvari omständlig litteraturförteckning i ämnet ingår.

13. V. 1909. Skattmästarens årsräkning. 253

för hvilken botaniskt intresserad person som helst. Och den
bör rned visshet lämna våra talrika florister impulser till många
värdefulla iakttagelser och slutsatser.

Jag vill ej trötta med flere exempel, ehuru de kunde vara
belysande, utan endast betona att den föreslagna samverkan
emellan Sällskapets medlemmar bör vara frivillig. De, som
inse och erkänna arbetssättets nytta och vilja deltaga däri,
söka nog upp hvarandra.

För mig, som efter hand, enligt naturens ordning, ej mera
kan länge deltaga i dylikt arbete, har det känts som ett behof
att uttala ofvan skrifna reflexioner och erfarenheter inför den
grupp af landsmän, som här är församlad. Vår iloras och vår
faunas sammansättning och arternas utbredning hos oss har
länge utgjort hufvudmålet för vårt gemensamma arbete. Vi
ha därvid redan uppnått glädjande resultat, kanske efter mån-
gens mening en viss fullständighet. Men horisonten nå vi
aldrig, ty den viker ständigt undan, enär nya frågor uppstå,
hvartill det gamla materialet ej räcker till. Vårt forsknings-
fält är större och dess skattkammare djupare än mången af oss
nu anar.

Föredrogs den af skattmästaren, doktor V. F. Brothe-
rus, sammanställda

Årsräkning' för år 1908,

ur hvilken lämnas följande utdrag:

Debei:
Behållning från år 1907.

Stående fonden 28,000

Senator J. Ph. Palmens fond 10,470

Sanmarkska fonden 4,200

Årskassan 14,155: 58 56,825: 58

254 Skattmästarens årsräkning. 13. V. 1909.

Inkomster under året.

Statsanslag för året 8,000: —

Längmanska fonden •_ ■ 2,000: —

Influtna räntor 3,063: 19

Ledamotsafgifter 240: —

Förskjutning af skattmästaren • • • • 52: 50 13,355: 69

Summa 70,181: 27

Kr edit.

Utgifter under året.

Arvoden:
åt sekreteraren Fmk 200

„ bibliotekarien „ 200

„ vaktmästaren „ 125

„ mag. E. Häyrén för redak-
tion af Meddelandena • „ 600 1,125: —
At Botaniska Bytesföreningen • • • • 100: —

Reseunderstöd 2,600: —

Tryckningskostnader 9,703: 95

Fotografiapparat 224: 10

Frakt, annonser m. m. 109: 67 13,862: 72

Behållning till år 1909.

Stående fonden 28,000: —

Senator J. Ph. Palmens fond 10,963: 50

Sanmarkska fonden 4,410: —

Årskassan 12,945: 05 56,318:55

Summa 70,181: 27

På tillstyrkan af revisorerna, herrar M. Brenner och
O. Al c e ni us, beviljades härpå skattmästaren full ansvarsfri-
het för hans förvaltning af Sällskapets medel.

13. V. 1909. Botanices-intendentens årsredogörelse. 255

Intendenten, amanuens Harald Lindberg, uppläste
följande

Årsredogörelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt.

Under det snart tilländalupna läseåret ha Sällskapets bo-
taniska samlingar åter förökats genom talrika gåfvor af sär-
skilda personer. Såsom ett glädjande faktum förtjänar fram-
hållas, att ökningen i år varit mer än dubbelt så stor som un-
der det senaste året. Sålunda är att anteckna en ökning med
ej färre än 4,429 exx., i hvilken summa dock ej kryptogamerna
i A. A. Solas efterlämnade herbarium äro inberäknade.

På de särskilda växtgrupperna fördela sig de inlämnade
växterna på följande sätt:

Kärlväxter 3,743 exx.

Mossor 469 „

Lafvar 34 „

Svampar 162 „

Alger 21 „

De mest omfattande samlingarna hafva inlämnats af ma-
gister C. W. Fontell, magister A. L. Backman, professor
J. A. Palmen, pastor O. Kyyhkynen, Helsingfors bo-
taniska bytesförening, student K. Linkola, student W.
Brenner, student C. Gr. Tigerstedt samt amanuens Harald
Lindberg. Särskildt omnämnande förtjänar den värdefulla
och omfattande samling, som af aflidne student A. A. Solas
anhöriga öfverlämnats till Sällskapet, i hvilken samling sär-
skildt kryptogamerna äro företrädda af vackra och välvalda
exemplar.

Kärlväxtsamlingen har förökats genom följande gåfvor af
nedannämnda personer: Fröken Greta Andersin 5 exx. från N,
Kyrkslätt. — Mag. A. L. Backman 269 exx. från Ab, N, KL, Om,
Ob, Kb och Ks. — Rektor M. Brenner 45 exx. från N, Ingå. —
Student W. Brenner 155 exx. från Kuusamo, däribland Rubus arcti-
cus X B. Idcms, ny för floran. — Mag. H. Buch 104 exx. från Ka
och Sa, däribland 35 exx. Taraxaca. — Rektor E. J. Buddén 15
exx. Taraxaca från Sb, Kuopio. — Elev C. Cedercreutz genom
student W. Brenner GypsopMla fastigiaia från St, Kumo. — Herr
R. Cederhvarf en samling kvistar af buskar och träd, tagna under

256 Botanices-intendeutens ärsredogörelse. 13. V. 1909.

olika årstider, från Helsingfors och IK, Muola. — Mag. O. Collin
22 exx. från Ta. — Fröken Oiva Eronen 11 exx. från Kuusamo.

— Fröken Valborg von Fiandt 21 exx. Rosce från Åland. —
Gymnastiklärare B. Fiorström 14 exx. från Åland. — Mag. C. W.
Fontell 412 exx. från LI och LT, insamlade år 1899. — Stud. R.
Frey 5 exx. Taraxaca från Ab, Karislojo. — Forstmästare A. W.
Granit 6 exx. från LI. — Student Th. Grönblom 33 exx. från St,
Birkkala, däribland Alchimilla * vestita, ny för floran. — Järnvägs-
bokhållare O. A. Gröndahl 30 exx. AlchimiUce och Taraxaca från
Sa, Imatra. — Fröken Anna Hagelin genom mag. J. A. Wecksell
Blechnum spicant från N, Borgå. — Rektor G. A.Hedberg Sambucus
racemosa från Jakobstad. — Stud. I. Heinonen 3 exx. från Ta. —
Helsingfors botaniska bytesförening 230 exx. från särskilda
delar af landet. — Fröken Eeva Hermonen 6 exx. från St. — Elev
Vera von Hertzen genom aman. B. Poppius Allium ursinum från
N, Pellinge. — Stud. T. Hintikka 7 exx. från Sb, Jorois. — Järn-
vägstjänsteman K. Holmberg Valerianella carinata från N, Lappviks
lastageplats. — Forstmästare E. af Hällström 12 exx. från LKem.

— Mag. K. H. Hällström Ranuncuhis-hrmer från KL, Sordavala. —
Mag. E. Häyrén 9 exx. Taraxaca från Helsingfors, Ekenäs och Tvär-
minne samt 5 adventivväxter från Lappviks lastageplats. — Fröken
Laura Högman 10 exx. Taraxaca från Ab, Luonnonmaa, samt 20
exx. Hieracia från Åland. — Mag. C. A. Knabe Verbascum phoeni-
ceum från Om, Gamlakarleby. — Pastor 0. Kyyhky nen 172 exx. från
OK, Suomussalmi, däribland Rubus Idceus X -R- saxatilis samt Taraxa-
i nm crocodes nya för floran, samt 94 exx. från Sb, Maaninka. — Stud.
Y. Lev and er genom mag. K. H. Hällström Equisetum limosum
monstr. spiralis från Sb, Karttula, och Elodea från KL, Kexholm. —
Aman. Harald Lindberg 201 exx. från N, Ka och Ta, däribland
100 exx. Taraxaca från Helsingfors och Kyrkslätt samt 58 Hieracia
från N, Potamogeton Panormitanus var. minor samt några Taraxaca nya
för floran. — Stationsinspektor A. Lindfors 10 arter Taraxaca i 32
exx. från Oa, Vasa. — Fröken Edit Lindström 20 exx. från N,
Kyrkslätt. — Stud. K. Lin kola 158 exx. från Al, Ab, Ka, Sa, KL,
Sb och OK. — Lektor W. M. Linnaniemi 6 exx. Taraxaca från
N och KL. — Mag. G. Lång 26 exx. från LKem, Kittilä, och 33 exx.
från KL och IK. — Pastor J. F. Manner 11 exx. Taraxaca och 5
exx. AlchimiUce från Al, Lumparland. — Professor J. A. Palmen
258 exx. från N, Tvärminne. — Mag. A. Palmgren 16 exx. från
Al och KL. — Fru Maida Palmgren 10 exx. från N, Sibbo. —
Folkskolelärare I. Pekkarinen 30 exx. Hieracia från Al och Ab. —
Ingeniör H. A. Printz 12 exx. från St. — Professor Th. S se lan
Anthyllis och 3 exx. Aini från Sa samt Hypwchoeris radicata från Ka,
Miehikkälä. — Stud. S. Salmen lin na Vcronica chanuedrys f. monstrosa
från Ta. — Doc. A. J. S i 1 1 a 1 a 3 exx. Hieracia från Sa, Lappvesi.

13. V. 1909. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 257

— Stud. A. A. Sola 6 Taraxaca från Ta, Tammerfors, och Setaria
glauca från Helsingfors, Sörnäs. Den af A. A. Sola hopbragta och
af hans anhöriga öfverlämnade samlingen omfattar cirka 1,000 ark
kärlväxter. — Ingeniör K. Stéenhoff, Stockholm, 2 Hieracia från
Ta. — Doktor O. Sundvik 12 Alchimillce och 24 Hieracia från KL,
Jaakkima. — Stud. V. Tolvan en 3 exx. från Ob, Limingo. — Stud.
A. Wegelius, delvis tillsamman med. stud. H. Rancken, 80 exx. från
Ta, Hattula.

Mossamlingen har ökats genom följande bidrag: Mag. A. L.
Backman 190 exx från Om, Lappajärvi. — Mag. Ch. E. Boldt
Pterygynandrum decipiens med frukt från Helsingfors. — Stud. W.
Brenner 21 exx. från Kuusamo. — Mag. H. Buch 104 exx. från
N, Ka, Sa och Ob. — Fröken Valborg von Fiandt 10 exx. från
Åland. — Forstmästare E. af Hällström 10 exx. från LKem. — Fil.
kand. E. Häyrén Sphagnum pulchrum från N, Tvärminne. — Stud.
K. Linkola 10 exx. från Sb. — Pastor I. F. Manner 70 exx. från
Al, Lumparland. — Helsingfors botaniska bytesförening 36
exx. från särskilda provinser.

Lafsamlingen har tillvuxit genom följande gåfvor: Helsing-
fors botaniska bytesförening 31 exx. — Fröken Valborg v.
Fiandt 3 exx. från Åland, däribland Letharia vulpina, ny för floran.

— Stud. K. Lin kola 2 exx. från Ab, Åbo.

Svampsamlingen har ökats genom följande bidrag: Helsing-
fors botaniska bytesförening 1 ex. — Stud. K. Linkola 11
exx. parasitsvampar från Al, Ab, N och Sb. — Stud. G. G. Tiger-
stedt 150 exx. från N, Elimä.

Algsamlingen har tillvuxit genom följande öfverlämnade gåf-
vor: Mag. E. Häyrén 11 arter i 19 exx. från St, Björneborg. —
Doc. K. M. Levander Bangia atropurparea från St, Räfsö, ny för
finska samlingen, samt Enteromorpha clathrata från St, Mäntyluoto.

Intendenten för de zoologiska samlingarna, doktor A.
Luther, uppläste följande

Årsredogörelse öfver de zoologiska samlingarna.

Bland de zoologiska samlingarna har ökningen af dägg-
djurs-kollektionen varit större än under de närmast föregående
åren, och har detta berott dels på influtna gåfvor, dels därpå,
att inköp ägt rum i något större skala än förut. Inalles har
material af 22 arter inkommit, nämligen

n
n

258 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1909.

ski0 n 38 exemplar

skallar 105

skelett _• 2

djur i sprit 2

hora 1 par

embryoner • • • • • • • 3 prof

Summa 151 nummer
Härvid är att märka, att då hela djur i färskt tillstånd
inlämnats, i regeln både hud och skelett eller af det sistnämnda
åtminstone skallen tillvaratagits, ehuru i förteckningen endast

skinnet anförts.

Fågel-samlingen har fått emottaga 39 arter, nämligen

i form af skinn 78 exemplar

n skallar ■ • • • 3 „

embryoner - • 2 species

samt af ägg c. 31 kullar.

Af reptil i er hafva 2 spp. inlämnats i 8 exx.; af a in-
bi er 3 spp. i 16 prof. Af fiskar hafva inalles 20 nummer in-
lämnats.

Insektsamlingens ökning har varit:

Coleoptera c. 4,004 exx.

Hymenoptera c. 39 „

Diptera c- 159 »

Aphaniptera 2 prof

Lepidoptera 17 exx. eller prof

Hemiptera 3 prof

Trichoptera 56 „

Odonata 6 „

Perlidce & Ephemeridee • • • 24 „

Panorpatae 2 „

Orthoptera 1 »

Copeognatha c. 10 „

Mallophaga • • • • • • • • 8 „

Summa c. 4,330 exx. eller prof.

Härtill kommer en af stud. A 1 lan Re u ter skänkt samling
insekter, främst ' Orthoptera, öfver hvilken inga sifferuppgifter
föreligga.

13. V. 1909. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 259

Af myriopoder hafva 3 prof inlämnats, af spindlar 101,
acarider 46, crustaceer 10, mollusker 104, Vermes 512 (Hirudi-
nea 39, Oligochaeta 10, Nematoda 3, Gordiidae 3, Echino-
rhyncha 3, Cestoda 438 (42 spec), Trematoda 11, Turbellariab),
Porifera 2, Protozoa 2 (1 species). Härtill komma 43 plankton-
prof och 40 flaskor och rör med diverse hydrofaunistiskt ma-
terial.

För gåfvor står Sällskapet i tacksamhetsskuld till: handl.
Bacher, mag. A. L. Backman, herr Gustaf Bengtssons
sterbhus, frih. E. v. Bom, herr Jonas Boruf, rektor M.
Brenner, stud. P. B r of eld t, herr R. Cederhvarf, apot.
AV. Dahlström, herr A. Eklund, stud. E. Ehrman, mag.
E. Ekman, lyc. T. Ekman, forstm. J. E. Ekström, forstm.
K. O. Elfving, fröken Ö. E ro nen, dr. H. Federley, Fis-
keri föreningen, mag. C. W. Fontell, med. stud. R. For-
sius, mag. P. Gadd, stud. Bertil Geitlin, stud. T. Grön-
blom, stud. H. A. Hinders son. stud. T. Hintikka, herr N.
Hirschmann, lyc. K. Huber, stud. K. Hänninen, stud. E.
Jernström, ing. J. von Julin, herr Eino Jääskeläinen,
stud. V. Jääskeläinen, herr L. Kol t i o, stud. J. S. V. Ko-
ponen, arbetsförman J. Koski, med. kand. F. W. G. Lan-
genskiöld, doc. K. M. Levander, possess. Th. Lindeberg,
herr C. Linder, typograf Art h. Lind roos, stud. K. Linkola,
lektorW. M. Linnaniemi, dr. A. Luther, stud. E. Merikal-
lio, docent Erik Nordenskiöld, arbetare A. W. Nyberg,
stud. W. Pekkola, rektor L. Pohjola, stud. Fr. Remmler,
stud. Allan Reuter, adjunkt E. Reuter, prof. O. M. Reuter,
vaktm. K. Rindel 1, stud. A. Ry tö, stud. A. Sallmén,fiskeriinsp.
J. A. Sandman, dir. J. J. Sederholm, doc. A. J. Siltala,
prep. O. Sorsakoski, ing. A. S. K. Strömberg, stud. E. W.
Suomalainen, apot. J. Sucksdorff, Högholmens djurgård
genom kapten M. Tamelander, pastor J. H. T un kel o, fru
E. Ullner, stud. Axel Wegelius, kapt. J. Wennermark,
lektor D. A. Wikström, handl. W. A. Winblad, provisor
Virokangas, stud. Y. Vu or entaus, stud. I. Välikangas.

Inköp hafva förmedlats genom herr A. Grön vall, lektor
S. Hirvensalo, apotekar E. T. Lindro os, lektor W. M.
Linnaniemi och skogvaktare N. P eltonen.

260 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1909.

I detalj har samlingarnas tillväxt varit följande:

Mammalia : Sorex pygmaeus från Lappajärvi af mag. A. L.
Backman; 2 skallar och en kropp i sprit ur Syrnium lapponicum från
Uukuniemi, Latvasyrjä, af stud. V. Jääs keläinen. — Lynx lynx Q-
skelett från Kivijärvi af ing. A. S. K. Strömberg; 7 skallar från
Kl och 01 inköpta. — Mustela erminea från Lappajärvi (skinn) af
mag. A. L. Backman; $ gravid, 18/IV09 från Luvia, Södersunds
gård, af mag. C. W. Fontell; 8 skallar från Enare inköpta. — Foeto-
rius putorius (i sprit) från Kotka, Kyminlinna, af stud. A. Sallmén.

— Martes abietum 22 skallar från Enare inköpta. — Gnlo lusens 3
skallar från Enare ink. — Lutra lutra 19 skallar från olika delar af
landet af Fiskeriföreningen genom mag. J. A. Sandman; 1 skalle
från Kl, Impilahti, inköpt. — Meles meles skalle från Tyrväntö af med.
kand. F. W. G. Langenskiöld; d:o af £ från Om, Sievi, Haikola
by, inköpt. — Vulpes vulpes 5 skinn af ungar fr. Kyrkslätt, 15 skallar
från Enare, inköpta; 3 d:o från 01, Salmis, inköpta; 1 d:o från Tyr-
väntö af med. kand. F. VV. G. Langenskiöld. — V. lagopus 1 skinn
från Bågaskär i Ingå (början af juni 08) af dir. J. J. Sederholm;
1 skinn från Pojo, Sällvik (omkr. 30/v 08), af ing. J. v. Julin; 1 skinn
fr. Ingå, inköpt; 1 skalle från Enare och en från Kl, Impilahti, inköpta.

— Canis lupus 7 skallar från Enare och en d:o från 01, Salmis, in-
köpta. — XJrsus aretos 1 skalle från 01, Tihveri, af stud. E. Jern-
ström; 2 skallar fr. samma ort inköpta. — Phoca foetida var. annel-
lata mycket mörkt, ungt ex. från Porkkala, inköpt; Ph. /'. var. lado-
gensis 1 ex. från Sordavala, inköpt genom förmedling af lektor W. M.
Linnaniemi; Ph. f. var. saintensis ungt ex. från Nyslott inköpt ge-
nom förmedling af lektor S. Hirvensalo. Tyvärr har skinnet af detta
värdefulla ex. genom ett oförsynt ingrepp af utom museet stående
personer blifvit förstördt. — Pteromys volans från Kristinestad af herr
L. Koltio. — Sciunts vulgaris 1 skalle från Birkkala af stud. Th.
Grön blom; delvis albint ex. från Jämsä inköpt från herr A. Grön-
vall. — Mus raltus 6 ad. och 3 juvv. från Hattula af stud. A. We-
gelius; 1 ex. från Tavastehus af elev Åke Wahren; 1 ex. från
Turenki inköpt. — M. musculus skalle från Hattula af stud. A. We-
gelius. — M. silvaticus 2 exx. från Hattula, Pelkola, af stud. A.
Wegelius. — Hypudaeus glareolus 2 skinn och 3 skallar från Hat-
tula af stud. A. Wegelius. — Paludicola ampliibius 1 ex. från Evo
af herr Eino Jääskeläinen; 1 d:o från Turenki inköpt. — Lepus
timidus skinn + 2 skallar från Puumala af rektor L. Pohjola; 1
skalle från Hattula af stud. A. Wegelius; 1 skinn från Sortavala af
stud. V. Jääskeläinen; 1 d:o från Sjundeå af doc. K. M. Levan-
der; en hvit- och brunbrokig unge från Pärnå, Sarvlax, af frih. Ernst
v. Born; 2 skinn och 2 skallar från Kuopio af E. W. Suomalainen.

— Alces alees 1 par horn från Kyrkslätt inköpta; 2 dagar gammal kalf

13. V. 1909. Zoologie-inteDdentens årsredogörelse. 261

från Esbo, Jufva, af forstm. J. E. Ekström; skelett från Sjundeå,
Pikkala, af possess. T. Lindeberg.

Aves: Turdus musicus från H:fors, bot. trädgården, af stud. T.
Hintikka. — T. iliacus från Borgnäs af stud. W. Pekkola. —
T. merula ef från H:fors, Tölö, af kapt. J. Wennermark. — Oindus
c indus från Helsinge, Dickursby, af lyc. K. Huber. — Emberiza citri-
nella kranium från Tammerfors af stud. Th. Grönblom. — Carpo-
dacus erythrhms ef från Kl, Valomäki (l0 ixC5), af stud. F. Rem mler.

— Passer domesticus 3 exx. från Turenki, inköpta; ljus var. från Hel-
singfors af stud. F. Remmler; en d:o från Lappträsk af herr Jonas
Boruf. — Fringilla coelebs hvit- och gulfärgad var. fr. Korpoafherr
A. Eklund genom redaktör A. Hintze. — Sturnus vidgar is från
Turenki, inköpt. — Pastor rosens fr. Ekenäs, Segelskär, omkr. 20/vi08
af herr G. Linder. — Corvus cornix 2 exx. från Kotka af stud. A.
Sallmén; 1 d:o från Hattula af stud. A. Wegelius; 3 ef 3 9 fr.
Dickursby af lycc. K. Huber och T.Ekman; 1 albinos fr. Kuorevesi
(burfågel) erhållen i byte fr. Kotiniemi uppfostringsanstalt genom pastor
J. H. T un k e lo. — C. monedula ef fr. Dickursby af lycc. K. Huber
och T. Ekman. — C. frugilegus ef fr. Dickursby (10/iv 09) af lyc. K.
Huber. — Pica caudata skalle fr. Tyrväntö af med. kand. F. G. W.
Lan gens k i ö 1 d. — Coracias garrula fr. Pihtipudas, Elämäjärvi (vå-
ren 1907), inköpt fr. herr A. Grön vall. — Falco aesalon Q från
Esbo, Gråskärs-bådorna, af stud. Bertil Ge i ti in. — Tinnunculus tinnun-
culus fr. Sjundeå, Pikkala, af possess. Th. Lindeberg; Q från Tu-
renki inköpt; Q fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola; ef fr. Dickursby
af mag. G. Ekman; Q fr. Helsinge kyrkoby inköpt. -- Accipiter ni sus
fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola. — Astur palumbarius ef fr Kuu-
samo, Näränkävaara, af prep. O. S orsak os k i; fr. Korpo inköpt. —
Pernis apivorus fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola. — Aquila chrysaé-
tos fr. Korpo inköpt. — Bubo bubo 1 kull ägg (2 st.) fr. Turenki in-
köpt. — Nyciea scandiaca 1 ex. fr. Högholmens djurgård genom kapt.
M. Tam el and er; 1 ex. fr. Suomussalmi af prep. O. Sorsakoski.

— Surnia idula 11 exx. från Kk af prep. O. Sorsakoski. — Nye-
tala tengmalmi fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola; juv. fr. Kalajoki af
apot. W. Dahlström. — Syrnium lapponicum ef § fr. Kuusamo, Nä-
ränkävaara; ef 2 fr. Kp, Luusalmi; ef $ fr. Kk, Valasjoki, fr. prep.
O. Sorsakoski. — Tetrao tetrix delvis albin <^> fr. Pieksämäki af
handl. W. A. Winblad. — T. urogallus steril .9 fr. Ilomants af mag.
P. Gadd; d:o ljus, gulaktig, fr. Sievesi i Österbotten inköpt. — Grus
grus skalle fr. Tyrväntö af med. kand. F. W. G. Langenskiö 1 d. —
Charadrius apricarius fr. Hattula af stud. A. Wegelius. — Anas
boschas skjuten i Karislojo af med. stud. R. Forsius; d:o fr.
Borgnäs af stud. W. Pekkola. — Glangula glaucion 2 fr. Borgnäs af
stud. W. Pekkola. — Phalacrocorax carbo fr. Kulovesi, Karkku såg,
af arbetsförman J. Ko sk i. — Larus canus (öfvergångsdräkt fr.

262 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1909.

ungfågel 9/y 09) fr. Östra Villinge af provisor Virokangas genom dr.
K. E. Kivirikko; skalle fr. Sääksmäki af med. kand. F. W. G. Lan-
genskiöld. — L.argentatus fr. Östra Rönnskär vid H:fors (öfvergångs-
dräkt 6/v 09) inköpt. — L. glaucus ungfågel fr. Korpo (10/i 09) inköpt;
d:o fr. Suomussalmi 15/n 09 af prep. O. Sorsakoski. — Stercorarius
parasiticus fr. Kyrkslätt, Storkantskog, af stud. E. W. Suomalainen;
ef Q fr. Gråskärs-bådorna i Esbo af stud. Bertil Geitlin. — Gavia
aretica fr. Kyrkslätt, Järvö, af forstm. J. E. Ekström; fr. Borgnäs af
stud. E. W. Pekkola.

Dessutom c. 30 kullar fågelägg (äfvensom 57 kullar, som på
grund af bristfälliga etiketter kasserats) af handl. Bacher, samt em-
bryoner af 2 spp. fåglar af stud. V. Jääskel äinen.

Reptilia: Anguis fragilis 9 med nyssfödd unge från Fredriks-
berg af arbetare A. W. Nyberg; fr. Sa Kerimäki af stud. P. Bro-
fel dt; 3 juvv. fr. Birkkala af stud. T h. Grön blom. — Lacerta
vivipara fr. Haukipudas af stud. E. Merikallio; fr. Kemijärvi af
mag. A. L. Backman.

Amphibia: Råna temporaria ad. & juvv. fr. Korpilahti af doc.
A. J. Siltala; fr. Tvärminne af dr. A. Luther; fr. Kuusamo, Paana-
järvi, af stud. A. L. Backman; fr. Haukipudas af stud. E. Merikal-
lio; fr. Kerimäki af stud. P. Brofeldt; larver fr. Kemiträsk af mag.
A. L. Backman; fr. Sortavala och Kitee af stud. V. Jääsk el äinen.
— R. arvalis fr. Tvärminne af dr. A. Luther; fr. Sortavala af stud.
V. Jääskeläinen. — Bufo vulgär is 2 ef och 2 9 jämte äggsnören
fr. Evois af stud. E. W. Suomalainen; fr. Korpilahti af doc. A. J.
Siltala; fr. Haukipudas af stud. E. Merikallio; fr. Sortavala af
stud. V. Jääskeläinen.

Pisces: Cottus scorpius fr. H:fors, Melkö, af typograf Arth.
Lindroos. — C. gobio fr. Birkkala af stud. Th. Grön bl om. —
hota vulgaris fr. Birkkala af densamme. — Cobitis barbatula fr. d:o
af d:o. — Osmerus eperlanus stort ex. fr. H:fors af vaktm. K. Rin-
de 11. — Coregonus lavaretus och C. albula fr. Sotkamo af dr. A.
Luther. — Petromyzon branchialis fr. Korpilahti af dr. A. J. Sil-
tala. — Dessutom 7 prof fiskar fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen
och 6 prof fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus.

Insecta: Coleoptera: 1 dytiscidlarv fr. Paanajärvi af stud.
K. Hänninen; Carabus arvensis fr. Jyväskylä af stud. Th. Grön-
blom; Prionus coriarius af rektor M. Brenner; en sällsynt coleopter
fr. Tavastland af fröken O. E ron en. — Cirka 4,000 exx. fr. Al. af
med. stud. R. Forsius.

Hymenoptera: 21 arter i 28 exx. fr. Al (1906) samt tre
sällsynta arter fr. Lojo och Karislojo af stud. R. Forsius; 2 prof i
sprit fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. — 5

13. V. 1909. Zoologie-inteDdentens arsredogörelse. 263

sällsynta spp. fr. östra Finland, bland dem den för samlingen nya
Amasis amoena från Soanlaks af herr R. Gederhvarf.

Diptera: 100 exx. nematocerer fr. Karislojo och Veckelaks,
'bestämda af prof. G. Lundström) af stud. R. Forsius; 1 prof
larver fr. Kotka af dr. A. Luther; 1 hippoboscid fr Tetrao urogallus
fr. Ob af stud. E. Merikallio; 1 prof larver fr. Ta af stud. A. We-
gelius; 8 prof hippoboscider tillvaratagna å fåglar å zoolog, museet
af prep. G. W. Forssell; 48 prof imagines och larver i sprit fr,
Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus.

Aphaniptera: 1 prof fr. Mus sylvaticus fr. Hattula af stud.
A. Wegelius; 1 prof fr. Sciuropterus volans fr. Söderkulla af forstm.
K. 0. Elfving.

Lepidoptera: Pyrrhia aconiti Hölz. (2 exx.) fr. Kirjavalaks af
dr. B. R. Pop p i us. — Nonagria typhae fr. Åbo af dr. B. Poppius
och dr. E. Reuter. — Basypolia templi fr. Esbo af dr. B. Poppius.
— 4 sällsynta spp., däribland den för landet nya Madopa salicis, alla
fr. Ik af herr R. Gederhvarf. — 2 prof larver fr. Uleåborg och
Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. — 7 spp. macrolepid. fr. Jääskis
af apot. J. Sucks do rff.

Hemiptera: 3 prof aphider fr. Uleåborg och Brahestad af
stud. Y. Vuorentaus.

Trichopiera: 3 prof larver fr. Ok af dr. A. Luther. — 14
samlingsflaskor trichopterer, ephemerider och perlider fr. Korpilahti af
doc. A. J. Siltala. — 1 prof larver fr. Kotka af dr. A. Luther. —
1 larv fr. Ks af stud. K. Hänninen. — 37 prof imagines och larver
fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus.

Od onata: 6 prof (larver) fr. Uleåborg och Brahestad af stud.
Y. Vuorentaus.

Perlidae et Ephemeridae: (jämf. äfven ofvan under Tricho-
ptera) 6 prof larver och imagines fr. Ok och 1 fr. Kotka af dr. A.
Luther. — 1 ephemeridlarv fr. Ks af stud. K. Hänninen. — 16 prof
fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus.

Panorpatae: 2 prof Borens fr. Uleåborg af stud. Y. Vuo-
rentaus.

Orthoptera: Åcridium aegyptium L. funnen bland fr. Af-
rika importerade grönsaker å Salutorget i H:fors af fru E. Ullner. —
En större samling Orthoptera i rikliga exx. fr. Pargas af stud. Allan
Reuter.

Copeognatha: några spp., däribland Pterodela livida, fr. Åbo
skärgård af prof. O. M. Reuter. — Lepinotus reticulatus, ny för lan-
det, fr. Sjundeå af adjunkt Enzio Reuter.

Mallophaga & Aptera. 8 prof fr. södra Finland af stud.
R. Forsius.

264 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1909.

Dessutom diverse insekter fr. Pargas af stud. Allan Reuter.

Myriopoda: 1 prof fr. Ta af stud. A. Wegelius; 2 prof fr.
Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus.

Arachnoidea : Arachnida: 3 prof fr. Kotka af stud. A. Sa li-
men; 6 prof fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen; 23 prof fr. Uleåborg
och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus; 19 prof fr. Pargas af prof.
O. M. Reuter; 50 prof fr. Mäntsälä, Frugård, af doc. Erik Nor-
dens kiöld.

Acarida: 2 prof parasitiska ac. af stud. R. Forsius. — Pa-
rasit på Mus sylvaticus fr. Hattula af stud. A. Wegelius. — 43 prof
hydrachnider fr. Lojo och Karislojo af dr. A. Luther.

Crustacea: Potamobius astacus, monströs klo inköpt på torget i
H:fors af stud. R. Frey. — Ett prof Palaemon fabricii fr. Pargas,
Fallsundet, af lektor D. A. Wikström. — 1 prof Mysidae af stud.
R. Forsius. — Asellus aqiiaticus fr. Paanajärvi af stud. K. Hänni-
nen. — Dessutom 6 prof fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen och 1
från Ok af dr. A. Luther:

Mollusca: TJnio pictorum fr. Räisälä af dr. H. Federley. —
En kollektion Mytilus och ett prof Patula ruderata fr. Korpo af stud.
E. Ehrman. — Helix nemoralis fr. H:fors (1902) och Margaritana
margaritifera fr. Tammerfors hamn af stud. R. Frey. — Arion sub-
fuscus fr. Kotka och c. 25 prof recenta och subfossila mollusker fr.
Tvärminne af dr. A. Luther. — Vidare 25 prof mollusker fr. Ok af
A. Luther; 12 fr. Ta af stud. A. Wegelius; 2 fr. Al och Sb af
stud. K. Linkola; 5 från Kuusamo af stud. K. Hann in en; 20 fr.
Brahestad och Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus; 3 fr. norra Ladoga
och 1 fr. Kiltilä af fiskeriinspektör J. A. Sandman; 5 fr. N och Ta
af stud. R. Frey.

Vermes: Hirudinea: 2 prof från Glangula glaucion fr. Ob af
stud. E. Merikalllio; 2 prof fr. Ok af dr. Ä. Luther; 25 prof fr.
Kl af stud. V. Jääskeläinen; 10 prof från Uleåborg och Brahestad
af stud. Y. Vuorentaus.

Oligochceta: 4 prof fr. Ok och ett fr. Kotka af dr. A. Luther;
5 prof fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen; 1 fr. Ob af stud. Y. Vuo-
rentaus.

Nematoäa: 1 prof ur lefvern af en aborre tillvarataget af
dr. H. Federley å zoot. institutet; 1 d:o ur magsäcken af en ung
gråsäl fr. Geta af stud. K. Lin kola; 1 prof af stud. R. Forsius.

Gordiidae: 1 från Kl af stud. V. Jääskeläinen; 1 fr. Ingå af
rektor M. Brenner; 1 af stud. R. Forsius.

Echinorhyncha: Echinorhynchus phoenix ur ändtarmen afCro-
dus callarias från Ehfors och E. sp. ur tarmen af Esox fr. H:fors ur
herr G. Bengtssons efterlämnade samlingar genom stud. R. Frey. —

13. V. 1909. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 265

Några fågeltarmar med echinorhyncher fr. Ob af stud. E. Meri-
kallio.

C e sto da: 434 mikroskopiska preparat af i fåglar lefvande ce-
stoder tillhörande 38 spp. af stud. W. Pekkola. — Triaenophorus ro-
bustus Olss. i Goregonus albula fr. Sotkamo af dr. A. Luther. —
Taenia perfoliata ur magen af en häst fr. Åbo af stud. A. Rytö. —
1 cestod ur tarmen af Lepus timidus fr. Hattula af stud. A. Wege-
lius. — 1 prof af med. stud. R. Forsius.

Tremat o da: 10 preparat af i fåglar lefvande trematoder till-
hörande lika många arter af stud. W. Pekkola. — Leucochloridium
paradoxum från Kotka, Kyminlinna, af dr. A. Luther.

Turbellaria: 3 prof planarier fr. Kotka-trakten af dr. A.
Luther; 1 prof fr. Ekenäs, Lill-Kråkön, af herr N. Hirschmann. —
Dendrocoelum lacteum fr. Ob af stud. Y. Vuorentaus.

Porifera: 1 spongillid fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen; 1 d:o
fr. Jorois af stud. T. Hintikka.

Protozoa: Henneguya zschokkei i Coregonus lavaretus fr. Sotkamo
af dr. A. Luther; d:o från Haukipudas af stud. E. Merikallio.

Plankton: 12 prof fr. Nyslott af stud. I. Välikangas; 11 fr.
samma ort af stud. J. S. V. Koponen; 13 fr. Kajana, Sotkamo och
Kuhmoniemi af dr. A. Luther; 7 fr. Uleåborg och Brahestad af stud.
Y. Vuorentaus.

Diverse hydrofaunistiskt material: 23 prof fr. Kl af stud. V
Jääskeläinen; 17 rör fr. Uleåborg af stud. V. Tolvanen.

Hvad samlingarnas vetenskapliga tillgodogörande beträf-
far, är följande att anföra: Vargskallarna hafva i och för jäm-
förelse med utländska varit sända till doktor M. Hilzheimer
i Strassburg, björnskallarna och en skalle af vildren från Tor-
neå Lappmark till prof. E. Lönnberg i Stockholm. — Prof.
C. Lundström har fortfarande varit sysselsatt med bearbet-
ningen af våra Diptera och därvid slutfört undersökningen af
fam. Bibionidae samt påbörjat granskningen af Chironomidae.
Det af prof. L. tidigare bestämda materialet af familjerna Limno-
biidae, Tipulidae och Cylindrotomidae har uppställts af stud.
R. Frey, som vidare själf bearbetat och uppställt familjerna
Stratiomyidae, Xylophagidae och Tabanidae. — Med en bear-
betning af rofsteklarna har mag. A. Nordström varit syssel-
satt, med tenthrediniderna (Chcdastogastra) med. stud. R.
Forsius. — En del Coleoptera (staphylinider) hafva varit sända
till prof. Bernhauer i Griinburg, Lepidoptera till herr P.

266 Bibliotekariens årsberättelse. 13. V. 1909.

Denso i Geneve, psocider till dr. G. Enderlein i Stettin. —
Af mollusker hafva en del af våra marina lamellibranchiater stu-
derats af undertecknad, hvarjämte herr Ehrmann i Leipzig
genomsett våra Helix-oxter af undersläktet Vallonia. — Stud.
V. Jääskeläinen har bestämt en del hirudineer.

Bibliotekarien, statsentomolog Enzio Reuter, föredrog
följande

Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt.

Under året 1908 — 1909 har Sällskapets bibliotek ökats
med icke mindre än 1,026 nummer, med hänsyn till innehållet
fördelade på följande sätt:

Naturvetenskaper i allmänhet 472

Zoologi 240

Botanik 124

Landt- och skogshushållning, fiskeriväsende • 39

Geografi, hydrografi 30

Geologi, mineralogi, paleontologi 15

Antropologi, etnografi 1

Fysik, kemi, farmaci, medicin 41

Matematik, astronomi, meteorologi 33

Diverse • • 31

Summa 1,026

Det antal lärda samfund, vetenskapliga institutioner och
tidskriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet underhåller regel-
bundet skriftutbyte, uppgår till 319, af hvilka följande tre un-
der året tillkommit:

Museu Paulista, Sao Paulo, Brasilien;

Museo Civico di Verona;

Die Redaktion der Internationalen Revue der gesamten
Hydrobiologie und Hydrographie, Leipzig.

Dessutom har Sällskapet beslutit göra anhållan om skrift-
utbyte med Société Zoologique de Geneve. Vidare står Säll-
skapet för välvilliga bokgåfvor i tacksamhetsskuld till The
John Orerar Library, Chicago; The Librarian of the Augustana

13 V. 1909. Val m. ni. 267

College and Theol. Seminary, Rock Island, Illinois, U. S. A.,
Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht;
Bestyreisen for Universitetets Zoologiske Museum, Köbenhavn;
Finska Landtbruksstyrelsen; äfvensom till herrar H. Dahlstedt,
S. J. Enander, Charles Janet, S. A. Mokrzecki, C. Ouelli, V.
Oshanin, Th. Saelan och V. Bloinstedt, C. Sauvageau, E. War-
ming, C. Wesenberg-Luud och R. T. Young samt under-
tecknad.

Vid de statutenligt härpå företagna valen af tjänste-
män och öfriga funktionärer i Sällskapet återvaldes till

ordförande professor J. A. Palmen,

viceordförande professor Fr. Elfving,

sekreterare doktor Harry Federley,

skattmästare doktor V. F. B rotherus,

botanices-intendent amanuens Harald Lindberg,

zoologie-intendent docent A. Luther,

medlem i bestyreisen den i tur afgående, docent K. M.
Levander,

revisorer rektor M. Brenner och lektor O. Alcenius,

revisorssuppleant doktor A Poppius.

Till Sällskapets årsmöte hade hälsningstelegram an-
ländt från rektor Axel Arrhenius, Kristinehamn, Sverige.

Framlades 32:dra bandet af Sällskapets Acta, innehål-
lande afhandlingar af E. Häyrén, C. Lundström, A. Back-
man och A. Luther. Priset fastställdes till 10 mark.

Till behandling upptogs frågan om
Honorar och premier för vetenskapliga arbeten.

Härvid upplästes till först § 1 i protokollet för bestyreisens
möte den 6 maj 1909, hvilken paragraf var af följande lydelse r

»Till behandling upptogs det af prof. J. Sahlberg på
Sällskapets möte den 4 maj väckta förslaget, att Sällskapet på
årsmötet 1910 och eventuellt älven framdeles på sina årsmöten

268 Honorar och premier för vetenskapliga arbeten. 13. V. 1909.

skulle utgifva premier för mera omfattande arbeten, behand-
lande landets fauna.

„Sedan ordföranden uppläst ifrågavarande förslag, under-
kastades detsamma en ingående granskning, hvarvid alla vid
mötet närvarande medlemmar af bestyreisen såsom sin åsikt
uttalade, att grundtanken i förslaget var synnerligen beaktans-
värd och i alla afseenden förtjänt af understöd, hvaremot sam-
tidigt uttalades starka tvifvelsmål om, huruvida förslaget i sin
nuvarande form kunde realiseras. Såsom vägande skäl emot
utgifvande af pris eller premier framhölls, att dylika pris lätt
skulle framkalla omogna och okritiska afhandlingar, hvilket i
all synnerhet blefve fallet om, såsom förslaget förutsatte, samt-
liga universitetslärare och museicustodes ur täflingen uteslötes,
då ju under sådana förhållanden främst den yngre generatio-
nen kunde såsom pristagare ifrågakomma. Äfven anmärktes,
att tiden till den af förslagsställaren tänkta första prisutdel-
ningen, nämligen årsmötet 1910, var alldeles för knappt till-
mätt. Vidare betonades, att de föreslagna prisen voro väl höga,
synnerligen om en jämförelse med de af Finska Vetenskaps-
Societeten ur Längmanska fonden utdelade prisen anställdes;
och dock utgifvas dessa sistnämnda i regeln åt äldre forskare,
ofta för arbeten, som kraft år eller t. o. m. decennier af inten-
sivt forskarearbete, medan de nu föreslagna prisen, såsom
nämndt, i de flesta fall komme att tillfalla yngre personer.
Hvad sedan beträffade frågan om ämnena för de afhandlingar,
som vid prisutdelningen kunde ifrågakomma, uttalades af sär-
skilda talare den anmärkningen, att uti förslaget den faunis-
tiska disciplinen väl starkt omhuldats, och att detta skett på
de öfriga zoologiska disciplinernas bekostnad, ehuru dessa se-
nare dock voro minst lika viktiga och ofta ägde större och
allmännare betydelse och på grund häraf äfven borde vid
understödens utgifvande ifrågakomma. Däremot voro alla när-
varande eniga i den punkten, att Sällskapet borde förutom de
nu brukliga resestipendierna framdeles äfven utgifva understöd
för bearbetning af det i museerna hopade, obearbetade mate-
rialet samt äfven utdela arvoden för publicerade värdefulla
arbeten. Dock ansågo samtliga närvarande, med undantag af
prof. Sahlberg, att utgifvandet af dessa understöd eller arvo-

13. V. 1909. Honorar och premier för vetenskapliga arbeten. 269

den lämpligast kunde in casu af Sällskapet bestämmas och
förty såväl lämpliga personer vidtalas för utförande af önsk-
värda undersökningar mot utlofvade arvoden, eller honorar för
redan fullbordade arbeten utdelas, som ock dylika understöd
efter föregående pröfning utgifvas åt personer, som därom hos
Sällskapet ansökt. Det af prof. Sahlberg gjorda undantaget
för custodes och universitetslärare ansågs äfven vara mindre
väl betänkt, emedan till kategorin universitetslärare komme att
hänföras assistenter och docenter, hvilkas aflöning ofta är obe-
tydlig, hvarför deras uteslutning betraktades såsom orättvis.
Vidare ansågs, att väl aflönade universitetslärare och custo-
des, vid utdelning af understöden, i regeln icke skulle kunna
komma i fråga. Öfver hufvud taget ville bestyreisen förbehålla
Sällskapet största möjliga frihet vid utgifvande af dessa under-
stöd eller arvoden, såväl hvad dessas storlek vidkom, som ock
beträffande val af ämnen, tiden för arbetets utförande och
dess publicering. Dock uttalades såsom ett önskningsmål, att
af Sällskapet understödda undersökningar om möjligt skulle i
dess skrifter publiceras.

„I sammanhang med det nu behandlade ärendet väcktes
af prof. O. M. Re u ter, understödd af doktor E. Reuter,
fråga om, att Sällskapet borde öfverväga, huruvida det icke
kunde till Universitetet ingå med en anhållan om, att detsamma
ville vid det zoologiska och botaniska museet anställa perso-
ner, hvilka finge i uppdrag att bearbeta det i Universitetets
samlingar befintliga materialet af finska djur- och växtformer.
Denna anhållan ansågs vara så mycket mera motiverad, som
Sällskapet hopbragt ifrågavarande samlingar, men afstått ägande-
rätten till desamma åt Universitetet, hvadan omsorgen om de-
ras vetenskapliga bearbetning jämväl tillkom den nuvarande
ägaren, nämligen Universitetet.

„Efter den här ofvan i korthet återgifna diskussionen
beslöt bestyreisen för Sällskapet föreslå:

„att Sällskapet framdeles skulle utgifva understöd för
bearbetning af i Universitetets samlingar befintligt material at
den finska faunan och floran

„samt utdela honorar för på zoologins och botanikens
område utgifna afhandlingar, omfattande icke endast faunistik

270 Honorar och premier för vetenskapliga arbeten. 13. V. 1909.

och floristik, utan äfven morfologi, utvecklingshistoria och öfver
hufvud taget allmänt biologiska spörsmål, för såvidt de falla
inom Sällskapets verksamhetsområde, eller ock vidtala perso-
ner att mot utfästa arvoden utföra önskvärda undersökningar
på de nämnda områdena.

„Dessa understöd eller arvoden kunna på förslag af be-
styreisen eller någon af Sällskapets medlemmar utdelas eller
hos Sällskapet ansökas.

„De af Sällskapet beviljade beloppen kunna såväl utbe-
talas för fullbordade arbeten, som ock utgifvas före eller i
rater under arbetets utförande.

„Ansökningar om dylika understöd emottagas af Sällska-
pet under hela verksamhetsåret.

„Tvång att publicera en af Sällskapet understödd afhand-
ling i dess skrifter föreligger icke, dock uttalas såsom ett önsk-
ningsmål, att publikationen om möjligt sker i Sällskapets skrift-
serier."

Vid den härpå följande diskussionen försvarade professor
J. Sahlberg sitt ursprungliga förslag, hvilket han ansåg äga
nere företräden framom bestyreisens samt säkrare leda till ön-
skadt resultat, och vann han äfven understöd af doktor Al fr.
Poppius. Den af bestyreisen föreslagna formuleringen för-
ordades däremot af professorer Fr. Elfving och J. A. Pal-
men samt af doktor Harry Federley.

Vid härpå företagen omröstning mellan de två förelig-
gande förslagen segrade det af bestyreisen uppgjorda, hvadan
detsamma således blef Sällskapets beslut.

Det af professor O. M. Re ut er väckta förslaget, att
Sällskapet skulle till Universitetet ingå med en anhållan om
att vid zoologiska och botaniska museerna skulle anställas per-
soner i och för bearbetning af det där befintliga materialet
af finska djur- och växtformer, bordlades till hösten.

13. V. 1909 Luther o. JPoppiw, Inköp af sällsynta finska däggdjursformer. 271

Docent A. Luther uppläste ett af honom och amanuens
B. P opp i us gemensamt väckt förslag om att Sällskapet ville
bevilja medel för

Inköp af sällsynta finska däg-gdj ursformer.

„Till Societas pro Fauna et Flora Fennica

En tidsenlig bearbetning af vår däggdjursfauna saknas
såsom kändt ännu. Så önskvärd en sådan än vore, torde den
dock knappast kunna för närvarande utföras, ty därtill skulle
kräfvas hela serier af exemplar, dels skinn, dels skelett och
speciellt skallar, och det nu föreliggande materialet är, såsom
undertecknade senaste år hade äran för Sällskapet framhålla, i
hög grad bristfälligt. I det längsta har zoologiska museet
hoppats att af intresserade landsmän, särskildt af jägare, få
såsom gåfvor emottaga hithörande naturföremål, t. ex. repre-
sentativa exemplar af björn och älg. Dessa förhoppningar
hafva dock visat sig vara alltför optimistiska. Björnen går i
de sydöstra delarna af landet sin snara undergång till mötes,
liksom den i större delen af landet redan är utrotad. Hvad vi
under senaste behandling af älgfrågan i landtdagen erfarit, vi-
sar, att äfven älgen går en strid till mötes, som lätt kan sluta
med dess utrotande. An värre är det med vildrenen, som re-
dan nu kan betraktas såsom utdöd inom det politiska Finland.
Vid rådande höga pris på skinnvaror, hvilka utan tvifvel ej
skola falla, utan snarare stiga, är äfven åtskilliga andra djur-
slags existens hotad.

Att längre dröja med anskaffandet af hithörande samlin-
gar vore ett brott emot framtiden.

Det är klart, att ansträngningar i bemälda hänseenden
främst böra göras af Universitetets zoologiska museum. De
begränsade anslag, som detta har till sitt förfogande, tagas
dock i anspråk för så mångahanda olikartade ändamål, att in-
köp endast i en anspråkslös skala med dem kunna ske. Det
synes oss därför, att Fauna-Sällskapet, i händelse dess tillgån-
gar det medgifva, borde i någon mån understöda ifrågavarande
inköp. Utredandet af denna högst viktiga och väsentliga del
af vår fauna ligger ju, om något, inom Sällskapets verksam-

272 Sahlberg, Amasis amoena Klug funnen i Finland. 13. V. 1909.

hetssfär, och lika väl, som årligen stipendier utbetalas för in-
samlande af zoologiskt material, bör väl Societeten kunna, i
ett fall som detta, bevilja medel äfven för direkt inköp af så-
dant material. Vi tillåta oss därför föreslå, det Sällskapet ville
besluta:

att i fall af behof under instundande verksamhetsår med
en summa af högst femhundra (500) mark bidraga till anskaf-
fande af material af sådana däggdjur, hvilkas fortbestånd inom
Finlands politiska eller naturhistoriska område synes hotad?
eller hvilka dock för närvarande äro underkastade en höggra-
dig decimering.

Helsingfors den 13 maj 1909."

Förslaget hade tillstyrkts af Sällskapets bestyrelse och
omfattades enhälligt af Sällskapet, som beslöt för ändamålet i
fråga för nästkommande verksamhetsår anslå en summa af högst
500 mark.

Professor J. Sahlberg lämnade följande meddelande :

Amasis amoena Klug funnen i Finland.

Herr R. Cederhvarf hade nyligen godheten erbjuda mig
att från ett mindre antal af honom insamlade Hymenoptera för
universitetets finska samling uttaga hvad för denna kunde vara
af intresse. Bland dessa var en för mig obekant, synnerligen
vacker tenthredinid, som genast ådrog sig min uppmärksam-
het. Vid närmare undersökning befanns den vara en förr i
den skandinaviska norden icke anträffad art, nämligen Amasis
amoena Klug. Af detta släkte är hos oss likasom i Sverige förut
känd endast den enfärgade svarta A. obscura Fabr. Den för
området nya arten hör till de gulbrokiga formerna af släktet,
bland hvilka tre palearktiska arter äro beskrifna. Vår art
skiljer sig från de andra genom att abdomen i midten under-
till är svart och vingarna hyalina med vingmärket jämte
costalribban helt och hållet och de öfriga ribborna mot ba-
sen gula.

13. V. 1909. Sahlberg. — Forsiiis. 273

Exemplaret var i mycket dåligt tillstånd och skadades
olyckligtvis ytterligare vid undersökningen. Det var taget af
herr Cederhvarf på Salix i Suolahti socken af Ladoga-Kare-
len den 7 juli 1901. For öfrigt är arten funnen i Tyskland,
Frankrike, Ryssland och Turkiet.

Då arten icke finnes beskrifven i nordiska handböcker,
lämnas en kort, för artens igenkännande nödig deskription:

Amasis amoena Klug. — Subcylindricus, niger, subopacus,
dense subtiliter punctatus, tenuissime pallido-pubescens, vires-
centi-flavo variegatus; capite nigro, antice late virescenti-flavo,
clypeo apice anguste, palpis antennisque nigropiceis; prothorace
pleurisque flavis, mesonoto nigro, macula postica quadrata,
scutello segmentoque mediali flavis; pectore abdomineque medio
nigris, hoc immarginato, supra nigro, segmentis 2 — 5 postice
sensim latius, ultimis fere totis lateribusque flavis; alis hya-
linis, stigmate magno, vena costali tota, ceteris basin versus
laete flavis, his extus, cubitali usque ad basin fuscis; pedibus
flavis, femoribus basi plus minusve late, tibiis posticis apice
anguste carsisque nigris, his basi flavescentibus; unguiculis
dente acuto pone medium munitis. (n). Long. 6 mm.

Cimbex (Amasis) Klug, Jahrb. fur Insektenk. I, 227, 14 (1834). — Amasis
Zadd. u. Brischke, Schriften phys. oecon. Ges. in Königsb. III. 2, 276, n. 2. —
André Spee. Hyraen. Eur. I, 3, p. 33. — Dalla Torre Catalogus Hymenopt.
I, 352.

.4. obscura Fabr. minor, tenuis pubescens, subtilius puncta-
tus, alis hyalinis signaturisque flavis valde diversa.

Med. stud. Runar Forsius lämnade till publikation:

Bidrag" till kännedomen om södra Finlands macrolepi-

dopterfauna

Under mina första studentår sammanställde jag en för-
teckning öfver några intressantare fynd af Macrolepidoptera
från provinserna Ab och N. Denna förteckning blef emeller-
tid icke publicerad, enär jag hade för afsikt att i vissa punk-
ter komplettera densamma. Då mitt intresse för insekterna

274 Försitts, Bidrag till Finlands niacrolepidopterfauna. 13 V. 1909.

sedermera öfverflyttades på andra grupper, blefvo dessa obser-
vationer icke fullföljda. Då emellertid under årens lopp ett
antal nya observationer tillkommit, har jag ansett skäl föreligga
att i något modifierad form publicera min företeckning, komplet-
terad med de fynd, som särskildt under loppet af sommaren 1908
tillkommit. Utom egna anteckningar har jag upptagit några
kompletterande, opublicerade fynd af andra entomologer, hvar-
vid jag främst användt det material, som finnes tillgängligt
å entomologiska museet härstädes. Ett flertal anmärkningsvärda
fynd från senaste sommar äro gjorda af min broder, samsko-
listen Irmer Forsius.

Doktor Alfred Poppius har haft vänligheten granska
ett antal kritiska arter, främst af grupperna Noctuidae och
Oeometridae. Dessutom står jag i tacksamhetsskuld till mag.
A. Nordström, som genomsett en del af det hopbragta ma-
terialet.

En stor del af de i förteckningen omnämnda sällsyntare
arterna har blifvit inlämnad till entomologiska museet.

Benämningen och uppställningen af arterna är, där icke
annat uttryckligen framhålles, densamma som hos J. E. A ro,
Vanamon kirjoja I, Suomen Perhoset, Helsingfors 1900. Där-
emot har jag följt den numera hos oss allmänt antagna pro-
vinsindelning, som bl. a. är framställd på den detta häfte bifo-
gade kartan. Socknarna Loj o, Karislojo, Vichtis och Sam-
matti falla enligt denna indelning helt och hållet eller delvis
inom provinsen Ab, då de däremot enligt den af Aro följda
indelningen räknas till N.

Thecla pruni L. Ab, Karislojo Suurniemi. En puppa på
ett blad af Primus padus L. den 17. VI. 1908 (ipse). Den 10.
VII. 1908 fann min bror Eiler en nyss kläckt 9 af denna art
på ett fönster därsammastädes. Aro, 1. c, uppgifver denna
art endast från provinserna S, Ka och Kr. Enligt exemplar
å härvarande entomologiska museum är den tagen äfven i St,
Karkku (O. Wellenius), A7, Sjundeå (E. Eeuter), och Ta,
Hattula (A. Wegelius).

Polyommatus hippothoe L. ab. eonfluens Gerh. Tillsam-
mans med hufvudarten. Ab, Karislojo Suurniemi.

13. V. 1909 .Forsius, Bidrag till Finlands macrolepidopterfauna. 275

P. amphklamas Esp. Ab, Karislojo Suurniemi och Lojo
Torhola.

Lycaena orion Pall. Ab, Lojo (Torbola, Kaikunia, Skraatila
m. fl.), Karislojo Suurniemi i slutet af maj och början af juni
(R. Krogerus, J. Lindberg, ipse). Talrik på berg under
åren 1898— 1901, sällsynt 1902— 1904, saknades 1905—1907 och
togs, ehuru flitigt eftersökt, sommaren 1908 i endast 3 exemplar
(Irmer). Åtminstone en del af exemplaren från Lojo-trakten
tillhöra (enligt bestämning af dr. H. Federley) ab. ornata Str.

L. eumedon Esp. Ab, Karislojo Suurniemi, Lojo flerstä-
des. Ej sällsynt vid tidpunkten för Oeranium silvaticum^s
blomning. A7, Helsinge Äggelby slutet af maj 1901.

L. iearus Rott. var. coerulea Schilde. Sällsynt tillsam-
mans med hufvudformen. Ab, Karislojo Suurniemi 1901 (ipse),
28. VII. 1908 (Irmer).

L. amanda Sch. Ab,* Karislojo; (ipse). N, Borgå socken
Åby (R. Krogerus, ipse).

L. cyllarus Rott. N, Helsinge Äggelby i slutet af maj
1901. Ab, Karislojo Suurniemi i juni 1903 (ipse). Ta, Hattula
(R. Krogerus).

L. arion L. Ab, Lojo-åsen på blommande Thymus (R.
Kroger us, J. Lindberg, ipse). Funnen upprepade gånger.
Af mag. Krogerus dessutom tagen i Ta, Hattula.

Vanessa xanthomelas Esp. N, Borgå. I maj 1900 fån-
gade jag nära Borgå stad en sliten £ af denna hos oss säll-
synta art.

V. atalanta L. Sågs af mig år 1903 lör första gången i
Lojo-trakten. Samma år lyckades det mig att af denna art
uppföda ett antal larver, lefvande på Urtica dioica. Somma-
ren 1905 sågs den i Karislojo och år 1908 insamlades därstä-
des tvenne exemplar. Ar 1903 på hösten sågs den i Helsing-
fors talrikt bl. a. i Botaniska trädgården samt observerades
dessutom af ett flertal entomologer å olika fyndorter i södra
Finland.

V. cardui L. Har af mig enstaka gånger observerats i Ab,
Karislojo, Lojo och Vichtis.

Argynnis paphia L. Af denna i Finland enligt Ar o 1. c.
endast i östra delarna {Ka. K) funna art såg jag sommaren

276 Forsius, Bidrag till Finlands raacrolepidopterfauna. 13. V. 1909.

1900 å Suurnierni i Karislojo (Ab) tvenne ^ exemplar, hvilka
båda undkommo. Enligt uppgift af mag. A. Nordström är
arten funDen i N, Helsinge Killingholm vid Degerö 12. VIII.
1900 (Werner Ho ug berg).

A. adippe L. var. cleodoxa Ochs. Denna varietet före-
kom åren 1900—1902 talrikt tillsammans med hufvudformen i
Ab, Karislojo Suurnierni. Sedermera sällsynt. N, Borgå soc-

ken Aby.

A. niobe L. var. eris Meig. Ab, Karislojo Suurnierni.
Se föregående!

A. frigga Thunb. Ab, Sammatti. Talrik på kärr i juni.

A. freija Thunb. Ab, Sammatti. N, Helsinge. Talrik
på kärr i slutet af maj och början af juni.

A. selene Schiff. Af denna art har jag funnit flere färg-
aberrationer, som närmast torde tillhöra ab. rinaldus Hbst. Så-
som oftast är fallet med Ar^nms-aberrationerna, finnas knap-
past tvenne lika tecknade exemplar. Ab, Karislojo Suurnierni

1900—1901.

Erebia embla Thunb. Sparsamt på kärr i N, Pärnå, och
Ab, Sammatti.

Oeneis jutta Hubn. och dess var. balderi Hiibn. Ab, Sam-
matti. Talrikt på kärr alla jämna år. Nyss kläckta exemplar
insamlades den 3. VI. 1908.

Satyrus semele L. Förekom i Ab, Lojo och Karislojo,
talrikt på berg i augusti åren 1898—1905 (1906—1907 gjordes
inga observationer). År 1908 observerades den alls icke i Lojo-
trakten, ehuru den flitigt efterspanades. Däremot var den i
Nylands, Åbo och Ålands skärgård, speciellt å utskären, i med-
let af augusti ytterst talrik.

Carterocephalus palaemon Pall. Ab, Karislojo Suurnierni

1 ex. 1903.

Syrichtus malvae L. var. taras Meig. Sällsynt tillsam-
mans med hufvudformen. Ab, Karislojo Karkkali och Suur-
nierni.

Sesia culiciformis L. Al, Finström Ämnas 1 ef 8. VI.
1906, flygande i en björkdunge.

8. scoliiformis Borkh. Ab, Karislojo Suurnierni 1 ef på
ett vindsfönster 1901.

13. V. 1909. Försitts, Bidrag till Finlands rnacrolepidopterfauna. 277

•

Psyche unicolor Hufn. N, Borgå socken Aby. Ab, Karis-
lojo, Lojo, Sammatti och Vichtis. Larven anträffas i början
af juni. Förp. 10—13. VI samt kläcktes 13— 17. VII. 1900
(alla o" ef).

Psyche (Phalacropterix) graslinélla B. Ab, Lojo Kaikuma,
Karislojo Suurniemi. Af denna art, som enligt Ar o 1. c. är
funnen endast i Ob, och som saknas i entomologiska museets
samlingar, har jag ett flertal gånger funnit den kännspaka
larvsäcken äfvensom lefvande larver. Dock har det hittills
icke lyckats mig att få något exemplar af fjärilen utkläckt.
Larven förekommer under sensommaren och hösten och är po-
lyfag, men anträffas oftast på Vida sylvatica.

Trichiura erataegi L. Ab, Karislojo Suurniemi (Irmer,
ipse) och Tölmä (ipse), Lojo Skraatila (Irmer). Tre larver,
som insamlades i medlet af juni 1900, förpuppade sig 26 — 28.
VI; fjärilarne kläcktes 11. VIII (9), 15. VIII (ef) och 19. VIII
(ef). Sommaren 1908 insamlades ett flertal larver på rönn,
hägg, björk m. m. Dessa förpuppade sig i slutet af juli och
imagines kläcktes 17. VIII (4 ef ef , 2 9 9), 18. VIII(1 ef , 1 9)
och 19. VIII (1 9). Några puppor öfvervintrade och gåfvo
imagines (ef ef) respektive 47 och 65 dygn efter det de intagits
i varmt rum.

Poeciloeampa populi L. N, Helsingfors på lyktor i staden
i början och medlet af oktober (1 9, 10 ef <f). Ab, Karislojo
1 9 (ex larva) oktober 1908 (Irmer).

Cerura. Af detta släkte har jag i Ab, Karislojo Suur-
niemi, funnit larver till alla af A ro 1. c. omnämnda arter.
C. vinula L. anträffas hvarje år på unga aspar och på vide.
G. bicuspis Borkh. är sällsynt på björk och asp. Jag har i
medlet och slutet af augusti 1900 — 1902 funnit inalles fem lar-
ver. Af C. bifida Hubn. fann jag i slutet af augusti 1901 två
larver på asp. C. furcula L. har jag ofta erhållit genom att
uppföda larver, dem jag tagit på vide i slutet af augusti
och början af september. Denna art synes i Loj o-trakten en-
dast förekomma i den mörka formen, var. b orealis Boh., som
hos oss torde vara allmännare än hufvudarten, ehuru Ar o
uppgifver densamma endast från Kuusamo (Ob).

278 Försitts, Bidrag till Finlands macrolepidopterfauna. 13. V. 1909.

Notodonta tritophus Esp. Ab, Karislojo Suurniemi. I med-
let af augusti 1900 insamlade jag ett antal larver, ur hvilkas
puppor 1 c" och 2 Q £ under den följande vintern kläcktes i
boningsrum.

N. phoebe Sieb. Ab, Karislojo Suurniemi 1 ef juni 1901.

Microdonta bicolora Schiff. med var. albida Boisd. och ab.
unicolora Men. Sommaren 1908 togs denna art af min broder
Irmer och mig i flere exemplar i Ab, Karislojo. Af de insam-
lade exemplaren tillhörde en (f (10. VI) hufvudformen, 1 £
var. albida (26. VI) och de öfriga ab. unicolora (14. VI ef $,
24. VI cT $). I Sammatti togs 23. VI. 1908 en § (Irmer).
Aro 1. c. uppgifver hufvudformen och var. albida endast från
Kr. Hufvudformen sedermera funnen i Ta, Hattula (M. We-
gelius).

Pygaera timon Hiibn. Den 13. VI. 1908 fann jag i Ab,
Karislojo Suurniemi, i en aspdunge ett par af denna sällsynta
art i copula; £ var nyss kläckt. Aro, 1. c, uppgifver den-
samma endast från Kr. Enligt exemplar å entomologiska mu-
seet härstädes är den ytterligare funnen i N, Helsinge (Wasa-
st j e r n a).

P. pigra Hufn. Ka, Weckelaks Kvarnby.

Earias clorana L. Ab, Karislojo Suurniemi 1 ex. på en
planterad ek.

Nudaria mundana L. Ab, Karislojo Suurniemi, Loj o
Torhola.

Atolmis rubricollis L. Ab, Lojo Torhola nära grottan.

Eidepia'cribrum L. Ab, Karislojo Suurniemi.

Orgyia gonostigma L 1). I början af juni 1901 fann jag
tillsammans med med. kand. J. Lindberg 5 larver af denna
art. Af dessa dogo tvenne. De öfriga förpuppade sig 6. VI,
8. VI och 12. VI samt kläcktes 20. VI, 21. VI och 25. VI.
Då alla dessa voro honor, beslöts att med deras tillhjälp för-
söka fånga hanar. På grund af en uppgift at Lutz2). att

M Federley, H. Tvenne anmärkningsvärda fjärilar. Meddelanden af
Soc. pro Fauna et Flora Fenuica 28. p. 14 (1902).

I en kompletterande notis af stud. R. Krjogerus uppgifves samlarens
förnamn oriktigt Torsten i st. f, Runar.

2) Lutz, K. G. Das Buch der Schmetterlinge. Stuttgart 1895, p. 106.

13. V. 1909. Forsius, Bidrag till Finlands macrolepidopterfauna. 279

denna arts hanar skulle flyga nattetid, gjordes försöket un-
der tvenne nätter. Emellertid misslyckades vår fångst. Där-
emot infunno sig oförmodadt den 3 och 4 dagen på f. m.
efter hand 7 ef ef af denna art, hvadan uppgiften om flygtiden
för ef i den tyska handboken torde vara oriktig.

Dasyehira selenitlca Esp. Ab, Karislojo Suurniemi, Lojo
Torhola, Vichtis Simola.

Simyra albovenosa Goetze l) med var. albida Auriv. och
var. marina Auriv. Larver till denna art voro i medlet af
augusti 1908 ytterst talrika i den yttre skärgärden i provin-
serna Al, Ab och N, där de lefde på ett flertal strandväxter
( Helocharis, Elymus, Juncus m. fl.). Larverna framkommo mot
aftonen talrikt från sina gömställen bland gräsrötter o. dyl.
Ehuru larverna voro uppfödda i en och samma burk och utsatta
för samma temperatur och fukt, gåfvo pupporna imagines af
alla tre formerna fhufvud formen 6, var. albida 7 och var. mu-
vina 7 exx.).

Acroyiycta cuspis Hiibn. Ab, Karislojo Suurniemi, Lojo
Torhola.

A. alni L. Ab, Vichtis järnvägsstationen, Karislojo
och Lojo.

A. menyanthidis View. Ab, Sammatti Junninsuo. Tvenne
larver insamlades i medlet af augusti 1908 (Irmer). Hvardera
kläcktes under vintern 1909 i rum och gåfvo båda C) £.

.4. auricoma Fabr. Ab, Lojo, Karislojo, Sammatti. Vich-
tis o. s. v. Ytterst talrik i juni. Den kännspaka larven allmän
i augusti.

Ayrotis pronuba L. och var. innuba Tr. Ab, Karislojo och
Lojo. Allmän i slutet af augusti.

.4. sobrina Dup. Ab, Karislojo Suurniemi.

A. festiva Hiibn. Ab, Karislojo Suurniemi 1898—1902
(ipse), 21. VI. 1908 (Irmer).

.4. ypsilon Rott. Ab, Karislojo Suurniemi ett ex. 25.
VIII. 1901 (ex larva).

') Re ut er, E. Förekomsten af Arsilonche albovenosa Götze och dess
varieteter albida Auriv. och murina Auriv. i Finland. Meddelanden af Soc.
pro Fauna et Flora Fennica 18 (1892), p. 227.

280 Forsins, Bidrag till Finlands macrolepidopterfanna. 13. V. 1909.

Ammoconia caecimacula Fabr. Ab, Karislojo Suurnieini i
slutet af augusti till början af september med koder (ipse).
N, Helsingfors i september 1908 (Irmer).

Hadena remisset Hlibn. och var. gemina Hiibn. Ab, Karis-
lojo Suurniemi 1901 och 1902 (ipse), 1908 (Irmer).

H. unanimis Tr. Ab, Karislojo Suurniemi 7. VIII. 1908
(Irmer).

H. illyriea Freyer. Ab, Karislojo Suurniemi 8. VII. 1908
(Irmer).

H. secalis (L.) Bjerck. med ab. nictitans Esp., var. secalina
Hiibn. och var. leucostigma Esp. samt talrika öfvergångsfor-
mer. Ab, Karislojo och Loj o allmän.

Hdotropha\leucostigma Hiibn. Ab, Karislojo Suurniemi 1902.

Celaena haworthi Curt. Ab, Karislojo Suurniemi.

Luceria virens L. Ab, Vichtis Simola 1896, Karislojo
Suurniemi 1901.

Dgschorista suspecta Hiibn. Ab, Karislojo Suurniemi 11.
VIII. 1908 (Irmer).

Orrhodia vaccinii L. med ab. spadicea Hiibn. och ab. po-
lita Hiibn. Ab, Karislojo Suurniemi. Förekommer i talrika
färgaberrationer. Aberrationen polita omnämnes, ehuru den
hos oss är mycket utbredd, ej af Ar o 1. c.

Calocampa exoleta L. N, Helsingfors oktober 1908 (Irmer).

C. solidaginis Hiibn. Ab, Karislojo och Sammatti (Ir-
mer, ipse).

Anarta myrtilli L. Ka, Weckelaks Kvarnby.

Herminia derivalis Hiibn. Ab, Karislojo tillsammans med
de båda öfriga af Ar o 1. c. uppräknade arterna.

Himera pennariaL.1) N, Helsingfors stad 1 ef i oktober
1897 på ett fönster.

Plagodis dolabraria Hiibn. Ab, Karislojo.

Angerona prunaria L. var. spångbergi Lampa. Ab, Sam-
matti Junninsuo 1901.

Hypoplectis adspersaria Hiibn. Ab, Sammatti Härkäsuo
28. VI. 1908 (Irmer).

1) E Reuter. Himera pennaria Meddelanden af Soc. pro Fauna et
Flora Fennica 25, p. 36 (1900).

13. V. 1909. Forsius, Bidrag till Finlands macrolepidopterfauna. 281

Abraxas marginata L. Förekommer i Ab, Karislojo, Loj o
och Sammatti i flere färgaberrationer. Ett exemplar, som till-
hör var. pollutaria Htibn., togs af min broder Irmer i Karislojo
Suurniemi 5. VI. 1908.

Gnophos sordaria Thunb. Ab, Karislojo.

Boarmia crepuscularia Hiibn. Förekommer talrikt i slu-
tet af maj och början af juni i Ab, Karislojo och Lojo. Till-
sammans med hufvudformen togos år 1908 följande exemplar
af ab. fasciata E. Eeut. : 1 £ 30. V. (Irmer), 1 q 1. VI och
en o 4. VI. Dessutom kläcktes under vintern 1909 i rum af
denna aberration en §, hvars larv tagits i Karislojo.

Fiäonia atomaria L. var. obsoletaria Zett. Ab, Sammatti
Junninsuo.

Mesoleuca albicillata L. Ab, Karislojo Suurniemi 4. VII.
1908 (Irmer).

Cidaria truncata Hufn. var. perfuscata Haw. Ab, Karis-
lojo Suurniemi år 1900 tillsammans med hufvudformen.

C. suffumata Htibn. Ta, Hattula 28. V. 1908 (Irmer).

C. sordidata Fabr. Ab, Karislojo Suurniemi 25. VII.
1905 (ipse), 12. VI. 1908 (Irmer).

C. olivata Borkh. Ab, Karislojo Suurniemi 3. VI. 1908
(Irmer). Enligt Ar o 1. c. är denna art tidigare känd hos oss

endast från Geta och Abo skärgård.

C. aptata Hiibn. Karislojo Suurniemi och Karkkali, Lojo
Torhola och Kaikuma. Talrik i juli. Anträffas oftast på väg-
gar. Enligt Aro 1. c. funnen endast i Kr, Tjudi (Tengström).
A entomologiska museet förvaras dessutom exemplar från föl-
jande fyndorter: Vichtis (Poppius), Birkkala (Grön bl om),
Jääskis (Sucks dorff), Sordavala och Impilaks (Montell), Kar.
ross. (Sim m ing) och Konosero (B. Poppius). Arten synes
sålunda hos oss hafva en ganska stor utbredning.

C. taeniata Steph. Ab, Karislojo Suurniemi i början af
augusti 1905.

C. flavofasciata Thunb. Ab, Karislojo Suurniemi 31. V.
1908 (Irmer).

C. adaeqaata Borkh. Ab, Karislojo Suurniemi 11. VI.
1908 (Irmer).

C. unangulata Haw. Ab, Karislojo Suurniemi.

282 Hirschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 13. V. 1909.

C. pomoeriaria Ev. Ab, Karislojo Suurniemi 26. VI. 1908.

C. incursata Hlibn. Ab, Sanimatti Härkäsuo 8. VI. 1908,
Karislojo Suurniemi 11. VI och 12. VI. 1908 (Irmer).

C. fulvata Först. Ab, Karislojo.

C. siterata Hufn. Ab, Karislojo Suurniemi. Juni 1900 —
1903. Larven iefver på lind.

C. testaceata Donov. Ab, Karislojo Suurniemi 1900
(ipse), 15. Vr, 27. VI och 2. VII. 1908, Tölmä 26. VI. 1908
(Irmer).

Horisme tersata Htibn. Ab, Karislojo Suurniemi 3. VII.
1908 (Irmer).

Eupithecia exiguata Hiibn. Ab, Karislojo.

E. sinuosaria Ev. Ab, Sammatti Härkäsuo 28. VI. 1908
(Irmer), Karislojo Suurniemi 21. VI. 1908 (ipse).

Herr Nikolaj Hirschmann hade inlämnat till publi-
kation:

Beitrag- zur Kenntnis der Östra codenfauna des Finnischen

Meerbusens.

Vorläufige Mitteilung.

Die Ostracodenfauna der östlichen Ostsee war bis zur
letzten Zeit beinahe vollständig vernachlässigt worden. In der
Litteratur konnte ich nur 2 Angaben liber die mich interessie-
renden Tiere finden. Dr. Nordqvist1) hat im Bottnischen
Meerbusen die Cytheridea sorbyana Iones, Caj änder2) in den
Åland- und Åbo-Schären Cylhere gibbera Mull., Cythere viridis
Miill., Cypris incongruens Eamdohr, Cypris aculeata Lillj. und
Cypris ovum Iurine gefunden.

Von diesen Arten entsprechen Cythere gibbera Miill. der
Cytherura gibba Muller, Cypris aculeata Lillj. der Cypridopsis
aculeata Lilljeborg der neueren Systematik, Cypris ovum

') O. Nordqvist. Bidrag till kännedomen om Bottniska vikens och
norra Östersjöns evertebratfauna. Medd. Soc. Fauna et Fl. Fennica XVII. 1890.

2) A. H. Caj änder. Bidrag till kännedomen om sydvestra Finlands
Crustaeeer. Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Fl. Fennica iörh. X, 1869.

13. V. 1909. Hirschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 283

Iurine ist als Sanimelname verschiedener Cycloeypris-Arten
aufzufassen. Unter dem Namen Cythere viridis Mull. versteht
man gewöhnlich Loxoconcha viridis Mull. (= Loxoconcha ellip-
tica Brady), die in der westlichen Ostsee im braokischen Was-
ser gefunden wurde (Dahl) 1). Ob es sich aber um diese Art in
jedem einzelnen Falle handelt, ist schwer zu sägen, da z. B.
Brady*2) unter diesem Namen etwas ganz anderes verstanden
und abgebildet hat.

Cypris incongruens Bamdohr ist von dieser Liste eigentlich
zu streichen, da sie nie im Meereswasser vorkommt und von
Cajander auch nur in weit ins Land eindringenden Buchten
der Schären und in Binnengewässern gefunden wurde.

Es wurden also bis jetzt nur 4 bestimmte Arten, eine
zweifelhafte und eine Gattung als"*Bewohner der östlichen Ost-
see festgestellt.

Auf den Rat der Herren Dr. K. M. Lev an der und Dr. A.
Lut h er hin habe ich ein Studium der Ostracodenfauna des Fin-
nischen Meerbusens unternommen, dessen Zweck es hauptsäch-
lich ist, einen Beitrag zur Ausfullung dieser Liicke zu liefern.

Ich erlaube mir hier meinen hochachtungsvollen Dank
den Herren Dr. K. M. Lev and er, der mir einen Ar-
beitsplatz, Instrumente, Litteratur und immerwährende Un-
terstiitzung verliehen hat, Dr. A. Luther und Mg. R. Wit-
ting, die mir oft mit Rat und Tat geholfen haben, und Herrn
Fischereiinspektor Mg. J. Alb. Sandman, der mir seine Samm-
lungen zur Verfugung gestellt hat, auszusprechen.

In dieser vorläufigen Mitteilung veröffentliche ich nur die
Liste der vom 9 Juni bis zum 12 December 1908 zwischen
Elgö und Lappvik (Umgebung von Ekenäs) auf 0 — 35 Meter
Tiefe ausschliesslich im Meereswasser von mir gefundenen 21
Ostracodenarten. Von diesen haben sich 15 Arten mehr öder
weniger genau mit friiher beschriebenen identifizieren lassen,
und 6 sind als neu aufgefasst und hier kurz charakterisiert

M Fr. Dahl. Die Cytkeriden der westl. Ostsee. Z. Jahrb Bd. III, 1888.

2) G. St. Bråd y. A Honograpk of recent British Ostracoda. Träns.
Linn. Soc. London, Bd. 26, 1868. — Brady und Norman. A Mon. of
Ostr. of North-Atlantic. Se. Träns, of R. Dublin Soc, Vol. IV, 1889, S. 185.

284 Hirschmann, Ostracoden des Finniscken Meerbusens. 13. V. 1909.

worden. Da ich bei der Bestimmung nur litterarische Hilfsmit-
tel in der Hand hatte und nicht meine Exemplare einer Ver-
gleichung mit Originalexemplaren unterwerfen konnte (was ich
kiinftig zu thun hoffe), so känn ich auch bei dem jetzigen
Zustande der systematischen Litteratur nicht sicher sein, dass
die Identifizierungen alle richtig sind. Auch darf ich nicht
behaupten, dass die von mir als neu aufgefassten Arten nicht
schon von anderen Autoren benannt worden sind. Dieser
Unsicherheit könnte eine eingehende Beschreibung aller ge-
fundenen Arten und genaue Abbildungen derselben abhelfen.
Das verschiebe ich aber bis zu dem Abschluss meiner Arbeit.
Alle von mir gefundene Arten gehören drei Familien der
Section Podocopa: Cyprididae, D ur wimdidae uud Cytheridae an.

Fam. Cyprididae.

1. Cyclocypris laevis O. F. Muller, Vavra, G-. W. Muller,
aber nicht Kauffmann (Cypr. u. Darw. d. Schweiz, 1900). — Ueber-
all in der Pflanzenregion (vom 9 Juni bis 12 December) häufig.

2. Cyclocypris impressopunctata sp. nova. Fig. 1. — Linke
Schale des $. Höhe verhält sich zur Länge annähernd wie
2 : 3. Der höchste Punkt liegt fast genau iiber der Mitte
der Schalenlänge auf dem Gipfel der breit abgerundeten
und dennoch bemerkbaren Ecke des Dorsalrandes. Der vor-
dere Schenkel dieser Ecke fällt steiler ab, als der hintere und
biidet eine fast gerade Linie, welche in den ziemlich breit
gerundeten Vorderrand und Ventralrand ohne deutliche G-ren-
zen ubergeht. Der hintere Schenkel des Dorsalrandes biidet
einen sehr Aachen Bogen, der auf 3/5 der Schalenlänge in den
steilen Hinterrand ubergeht. Grenze zwischen Hinter- und Ven-
tralrand nicht angedeutet. Hinterrand höher als Vorderrand.
Ventralrand gerade mit einer schwachen Einbuchtung in der
Mitte. Ventralrand der rechten Schale ohne Einbuchtung, et-
was convex.

Dierechte Schale umfasst die linke am Vorder-, Ventral- und
Hinterrande, iiberragt sie aber wenig. Der rechte Schalenrand
und der breite rechte Saum auffallend dunkler gefärbt als die
Schalenoberfläche und der linke Schalenrand und Saum. Der
letztere wenig bemerkbar.

13. V. 1909. Hirschmann, Ostracoden des Finaischen Meerbusens. 285

Von o ben gesehen eiförmig, vorne schmäler als hinten,
aber nicht zugespitzt, vordere Spitze nicht abgerundet, hinten
abgerundet. Grösste Breite etwas hinter der Mitte, etwas
kleiner als 3/5 der Länge. Farbe hellbraun ohne Pigmentzeich-
nungen. Scbalenoberfläche mit zahlreichen kleinen Gruben mit
verwischten Grenzen sculpturiert.

Länge der Schale 0.5 — 0.53 mm. Greiforgane der ef am
Stamme mit 2 Borsten versenen, von denen die eine dem
Vorderrande, die andere der Aussenseite entspringt. Basis des
linken Fingers schmäler als die l/2 Breite des Apex des Stam-
mes. Der rechte Finger trägt an seiner Basis unter der Einschnti-
rung einen kleinen spitzen Höcker.

Penis dem von C. pygmaea ähnlich, aber nicht identisch,
u. A. Apex des Aussenastes eingebuchtet, äussere Ecke in
eine Spitze ausgezogen. Hinterrand der Furca fast gerade,
mit einer kleinen, aber stets bemerkbaren Hinterrandsborste
versehen, die etwa auf 1/s der Länge des Hinterrandes von
der Basis der hinteren Klaue entfernt ist. Vorderrand gebogen.
Klauen wenig gebogen, stark, die längere etwas länger als
die halbe Länge des Vorderrandes. An der Basis beim §
starke Stacheln stets vorhanden. Fiisse der C. laevis sensu
Kauffman ähnlich gestaltet uncl beborstet. S-förmige Borste
des 2:ten Fusses etwas kiirzer als die Hälfte des letzten Glie-
des, die gerade Borste reicht bis zum Drittel des Abstandes
zwischen der apicalen und medialen Borste des vorletzten
Gliedes.

3. Candona candida O. F. Muller, G. W. Muller. — §
in der Uferregion bis Oktober allgemein, ef ein Mal im Juli
gefunden.

4. Candona neglecta Särs. — Die Schale des ef ist mit
der Vavraschen Abbildung der C. fabaeformis identisch (bed
meiner Form die Inferopostealecke schärfer ausgeprägt), also
schlanker als die Abbildung von G. W. Muller. Schale des $
im allgemeinen der Miillerschen sehr ähnlich, vielleicht aber
etwas stärker ausgebuchtet. Der Innenrand verläuft bei ef und
q imVorderteile etwas änders, als auf der Abbildung von G. "W.
Muller, die Oeffnung des Innenrandbogens ist nämlich vertika-
ler gerichtet, als die des Schalenrandbogens. Die Gliedmaassen

286 Hirschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 13. V. 1909

stimmen iiberein mit den Mullerschen. Die Greiforgane sind
mit. Vavras, die Männcheuborsten mit Kauffmanns Abbil-
dung identisch, gross, nach oben knieartig gebogen, grosse el-
lipsoide weiche Aufsätze tragend. Vorkommeu auf Schlamm-
boden bis 35 meter tief, ef und § häufig und zahlreich.

5. Candona fallax G. W. Muller. — In der Uferregion
im Juni bis September gefunden. Häufig.

6. Candona fabaeformis o sensu G. W. Muller und

7. Candona yrotzi Hartwig. — Beide im Juni in weni-
gen Exemplaren.

8. Cypridopsis aculeata Lilijeborg. — Einzelne Exemplare
auf seichten Stellen zwischen Pflanzen im August nicht selten.

Fam. Darwinulidae.

9. Darwinula stevensoni Brady u. Robertson. — Nur ein-
mal, aber in grösserer Anzahl auf der Chara- Wiese zwischen
Bastholm und Sommarö im Schlamm 1 ' 2 Meter tief gefunden.

Fam. Cytheridae.

10. Cytheridea torosa Iones. — Ist die häuflgste Art von
allén. Es sei hier das auffallende Varieren in der Zahl und
Grösse der Schalenhöcker notiert. Ich habe in einer und der-
selben Probe ganz höckerfreie Exemplare und solche mit stark
entwickelten Höckern bekommen. Man könnte die Extreme nie
zur sel ben Art zählen, wenn nicht alle Uebergangsformen vor
den Augen lägen. Ich bin dabei vollständig liberzeugt, dass
ich es mit C. torosa und nicht mit C. lacustris zu thun hatte1).

11. Cytheridea sorbyana Iones. — Diese interessante
Art wurde 1890 von Dr. Nordqvis t zuerst fur den Bottnischen
Meerbusen angegeben. Dr. K. M. Levanderhat sie bei Pork-
kala 6 — 7 l/2 m tief und im siidöstlichen Teil des Finnischen
Meerbusens 32 m tief gefunden. Ich habe sie oft im Schlamm
auf 5 bis 35 m Tiefe getroffen.

12. Cytheridea fennica sp. nova. Fig. 2—4. — Von der Seite
gesehen ist die Schalenform subtriangular, vorne höher als hinten.

Linke Schale des q. Der höchste Punkt der Schale liegt

') Vergl. Brady. A Monograpb. of recent BritisL Ostracoda, p. 426.

13. V. 1909. Hirschmann, Ostracoden des Finniscken Meerbusens. 287

etwas vor der Mitteder Schalenlänge aufeiner kaum angedeute-
ten (superoantealen) Ecke. Der Dorsalrand senkt sich allmählig im
Aachen Bogen bis zur ebenfalls kaum angedeuteten Superopos-
tealecke, in seiner Mitte eine 3:tte, kaum angedeutete Dorsalecke
bildend. Alle 3 abgerundet. Von der Superopostealecke fällt der
Hinterrand bedeutend steiler im Aachen Bogen zur stark ausge-
prägten, kurz abgerundeten Inferopostealecke, die kaum tiber
dem Ventralrande liegt. Hinter- und Ventralrand stehen zu ein-
ander im scharfen Winkel. Ventralrand annähernd gerade,
mit einer schwacheu Einbuchtung vor der Mitte. Vorderrand
breit gerundet.

Die rechte Schale unterscheidet sich von der linken in Fol-
gendem. Sie ist niederiger, alle Dorsalecken fast unbemerk-
bar. Inferopostealecke kiirzer gerundet und auf der Linie des
Ventralrandes liegend. Letzterer stärker eingebuchtet in Form
eines stumpfen Winkels, dessen Vorderschenkel ein wenig stei-
ler abfällt, als der hintere.

Schale des <f bedeutend gestreckter, Inferopostealecke
schärfer ausgeprägt.

Länge: Höhe = 1,8:1 ef und 1,68:1 9.

Die verschmolzene Zone ist im allgemeinen schmal. Die
Verschmelzungslinie verläuft dem Schalen rande annähernd
parallel und ist vorne stark ausgebuchtet. Der ventrale Teil
derselben ist breiter als die anderen. Die breiteste Stelle liegt
auf 0,2 der Schalenlänge. Von da aus fällt die Verschmelzungs-
linie in der Bichtung nach hinten in einer annähernd geraden
Lime allmählich ab. In der Bichtung nach vorne hat die
Verschmelzungslinie den folgenden Verlauf. Vom höchsten
Punkte fiiber dem Ventralrande) fällt dieselbe senkrecht zum
Ventralrande ab bis auf 1/3 des Abstandes des höchsten Punk-
tes vom Ventralrande, richtet sich dann, einen rechten Winkel
bildend, nach vorne und verläuft dem Schalenrande parallel
bis zur halben Höhe der Schale. Von da aus entfernt sie sich
wieder allmählich vom Schalenrande.

Der Innenrand verlässt die Verschmelzungslinie etwas
unter dem Auge, verläuft dem Vorderrande annähernd parallel,
und vereinigt sich mit der Verschmelzungslinie etwas hinter
der Grenze der Einbuchtung. Randständige Porenkanäle in

288 Hirschmann, Ostracoden des Finnisohen Meerbusens. 13. V. 1909.

geringer Anzahl, plump, unverzweigt. An der unteren Grenze
der Einbuchtung ist ein breiter, schräg nach hinten gerichteter
Porenkanal zu sehen, der sich in 2 schmale, gebogene Ka-
näle teilt.

Flächenständige Porenkanäle zahlreich, rundlicb, siebför-
mig, gross, auffallend. Schliessmuskelansätze 4 in einer Reihe, 2
getrennte vor denselben. Schloss durch 2 stark verbreiterte
Zähne der rechten Schale und entsprechende Einschnitte in der
linken gebildet. Von oben gesehen ist die Schale regelmässig
elliptisch. Ira hinteren Viertel entspringen der Schalenober-
fläche einige normal zu derselben gericbtete, auffallend länge
und dicke, gerade Haare.

Länge des ef 0.80 — 0.84 mm, des $ 0.76 — 0.78 mm.

Länge: Höhe = d* 1.8 o; $> 1.6 8.Breite etwas kleiner als Höhe.

Antennen stark, gedrungen. Ant. I 5-gliedrig, letztes Glied
läng, linear. Ant. II 4-gliedrig. Sämtliche Borsten des Gliedes
III nahe dem Apex, teilweise vom Dorsal- und Ventralrande
auf die Aussen- und Innenseite gertickt. Spinnborste gut entwic-
kelt. 3-gliedrig.

Fiisse mässig schlank, volle Borstenzahl tragend. Gliedll
vorne behaart. Die 3 letzten Glieder des P. III doppelt so läng
wie die des P. I. Endkrallen des P. III sehr läng, schmal, S-för-
mig gebogen; P I rechts beim ef prehensil. Das Glied I stark,
breit, trägt am Vorderrande 1 kleine, 1 grosse und 2 Knie-
borsten. Am Hinterrande trägt es eine länge, dicke Borste.
Alle gefiedert. Glied II nur wenig schmäler und kiirzer als
Glied I. Es ist leioht nach vorne gebogen, hinten aufgeblasen,
sein Vorderrand auf 3/5 seiner Länge stufenartig emgeschnitten.
Der Stufe entspringt eine gerade, sehr starke, gefiederte
Borste. Der Hinterrand biidet an der Basis einen steilen, dem
Apex zu immer flacheren Bogen; trägt am Apex einen Schopf
feiner Haare. Der Finger (Glied III), etwas kiirzer als Glied II, ist
in der Form einer starken, fast geraden, dicken Klaue gestaltet.

P. II rechts rudimentär.

Postabdomen des 9 kurz, dick, breit gerundet, trägt am
Hinterrande eine dicke, schräg nach oben gerichtete Borste.
Furkaläste kurz mit je 3 Borsten geziert. Vorkommen : immer
mit C. sorhyana.

13. V. 1909. Hirschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 289

13. Cijthere confusa Särs, Brady und Norman 1889. —
Länge 0.67 mm. Im Schlamm 5—14 m tief.

14. Cythere pellucida Baird, Brady und Norman 1889. —
Länge 0.6 3 mm. Im Schlamm 5 — 14 m tief.

15. Cythere ilyophila sp. nova. Fig. 5 — 6. — Der Charakter
des Schalenumrisses, der Schalenstruktur, des Schlosses und der
Gliedmaassen t}rpisch fur die Gattung Cythere im Sinne von
Särs und GL W. Muller (Ostr. d. Golf. v. Neapel, 1894) ausser
folgenden Merkmalen.

A. Schliessmuskelansätze 6 (2 weitere undeutliche Flecke
scheinen mir fernere 2 zu sein).

B. Flächenständige Porenkanäle sehr klein, gering an
Zahl, nicht auffallend.

C. Eine kurze, medial stehende Borste känn vielleicht
als eine Andeutung der fruheren Trennung der verschmolzenen
Glieder V und VI der Ant. I aufgefasst werden.

D. Alle Fiisse trägen am Vorderrande des Gliedes I zwei
kaum bemerkbare Borsten (ausser Knieborsten).

Schalenumriss subreniform, vorne höher als hinten. Der
höchste Punkt, der linken Schale liegt auf dem vorderenSchloss-
höcker, auf x/3 der Schalenlänge. Der Dorsalrand ist durch eine
ihrn parallel verlaufende und ihn uberragende Rippenkante in
seinen mittleren 2/i maskiert. Die Projektion des Dorsalrandes
und der Rippe erscheint als ein nach hinten sich stark senkender
Bogen mit einer stumpfeckigen Einbuchtung vor der Superopos-
tealecke. Diese liegt auf 0.6 der Schalenhöhe. Hinterrand abge-
rundet; hinter der Superopostealecke ist eine schwache Einbuch-
tung zu sehen. Ventralrand etwas hinter 1/3 der Schalenlänge
eingebuchtet. Vorderrand stark vorragend, annähernd elliptisch,
breit gerundet, vor der Superoantealecke schwach und kurz
eingebuchtet. Fltigel in der Seitenansicht auffallend. Rechte
Schale wesentlich änders gebaut. Superoantealecke fehlend.
Vordere Grenze des Dorsalrandes durch eine flache, kurze
Einbuchtung angedeutet. Von ihr verläuft der Dorsalrand in
einem vorne etwas steileren, hinten etwas flacheren, im gros-
sen und ganzen Aachen Bogen bis zur Superopostealecke mit
einer schwachen Einbuchtung vor derselben. Der höchste Punkt
liegt etwa auf 0.4 5 der Schalenlänge.

290 Hirschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 13. V. 1909.

Der Hinterrand senkt sich in fast gerader Linie beinahe
senkrecht, dann einen stumpfen Winkel bildend in flacheni Bo-
gen schräg nach vorne. Ventrab and annähernd gerade. Vorder-
rand annähernd halbkreisförmig. Bei geschlossener Schale iiberra-
gen die Schlosshöcker der linken Schale die rechte bedeutend.
Der Inneurand entfernt sich im hinteren Viertel der Schalenlänge
vom Ventralrande und verläuft in schwach wellenartiger Linie
zum hinteren Ende des Schlossrandes. Von oben gesehen stark
komprimiert, ohne transversale sulci. Pigrnentbecher der Augen
vereinigt. Fliigel von oben unsichtbar.

Skulptur der Schalenoberfläche in Form kleiner Gruben
bei verschiedenen Individuen sehr verschieden entwickelt.
Man findet alle Uebergangsstufen von dicht mit Gruben besetzten
bis fast grubenfreien Schalen. Dabei sind die Gruben immer in
einer Gruppe gesammelt, das iibrige bleibt glatt und durch-
sichtig. Bei grubenfreien Individuen konnte ich bei geschlos-
senen Schalen solche Einzelheiten, wie die Borsten der Furca,
sehen. Schloss durch 2 starke Zähne der rechten Schale gebil-
det. Vorderer Zahn mit 2, hinterer mit 5 Köpfchen. Linke
Schale mit je 1 grösseren Zahn hinter den Artikulations-
höhlen. Schlossrand gezähnt. Apicale ventrale Klaue des Glie-
des III Ant. II auffallend stark (Obj. 8 und l/ia")» zweizeilig ge-
kämmt. Palpus mandibularis typisch. Klauen des ersten Fuss-
paares mit sehr deutlicher Spur der friiheren Trennung, basal
breit subkonisch, distal schmal, stark gekriimmt. Klauen der
P. II minder, P. Ill schwach gekriimmt, Trennung unbemerkbar.
Postabdomen subkonisch mit 1 Stachel, Furkalästeje 2 Borsten
tragend.

Länge des q ziemlich konstant 0.53 mm.; des einzigen
gemessenen ef = 0.48. Länge: Höhe = ef 2.02, £ 1.94.

Cytheromorpha genus no va. — Charakter des Schalenum-
risses wie bei typischen Cythere subreniform. Verhältnis der
Länge zur Höhe bei ef bedeutend grösser als bei 5.

Schale sehr stark, derb, mit polygonalen Gruben stark
skulpturiert. Nahe vom Dorsalrande verläuft auf beiden Scha-
len je eiue starke Kippe, die den Dorsalrand teilweise maskiert.
Sie nimmt ihren Anfang unter dem Auge, ihr Ende verliert
sich uuter den hinteren Schlosszähnen.

13. V. 1909. Hirschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 291

Uuten ist die Schale mit fliigelartigen Erweiterungen
versenen, die aber bei der Ansicht von oben sehr wenig öder
gar nicht; zum Yorschein kommen.

Flächenständige Porenkanäle sehr auffallend, siebförmig,
oft verzweigt und mit Fiihlhärchen kombiuiert, zahlreich. Rand-
ständige Porenkanäle fadenförmig, nicht erweitert, unverzweigt,
von einander getrennt, schwer zu sehen. Verschmolzene Zone
schmal. Die Verschmelzungslinie verläuft dem Schalenrande
annähernd parallel, sehr undeutlich.

Iunenrand von der Verschmelzungslinie getrennt, nur im
vorderen Teil mit einiger Sicherheit zu unterscheiden, sich von
der letzteren nicht weit entfernend. Der Saum tritt im vorderen
und hinteren Teil der Schale deutlich hervor, ganzrandig. Schloss
durch grosse Zähne beider Schalen gebildet. Die rechte Schale
hat vorne einen runden Zahn, hinten einen kleinen vor und
einen grossen, spitzen, gekriimmten Zahn hinter einer Artikula-
tionshöhle.

Die linke Schale hat vorne 2 grosse Zähne, die den gros-
sen Zahn der rechten umfassen. Hinten hat sie 3 Zähne, von
denen der mittlere gross und halbkugelförmig ist und in der
Mitte der Höhle sitzt, der hintere ist viereckig, kleiner als der
erste, der vordere ganz klein. Die Form der Zähne ist in der
Profillage beschrieben.

Gliedmaassen hyalin, farblos.

Antennen sehr stark, gedrungen, mit starken Klauen be-
waffnet. Ant. I 6-gliedrig. Bei gestreckter Antenne liegen
die Ventralränder der Glieder II-- VI in einer annähernd ge-
raden Linie. Die Dorsalränder bilden dabei eine treppenartig
gebrochene Linie. Das kurzeste ist Glied IV. Glied VI linear,
etwa 6-mal so läng wie an der Basis breit. Es trägt am Apex
eine Klaue, eine Sinnesborste und eine länge peitschenartige
Borste. Bei starken Vergrösserungen kommt noch eine sehr
schwache Borste zum Vorschein. Ant. II 4-gliedrig. Dor-
sale Borsten des Gliedes III auf die Innenseite geruckt. Die
Ventraie Borstengruppe entspringt dem Gliede III etwa auf
2/3 der Länge des Ventralrandes und besteht aus einer stärke-
ren, einer schwächeren klauenartigen und einer Sinnesborste.
Apicale Klaue zweizeilig gekämmt. Letztes Glied kurz, trägt 2

292 Hirschmann. Ostracoden des Finnischeu Meerbusens. 13. V. 1909.

länge, starke Klauen; die Spitze der apicalen iiberragt ein we-
nig die Spitze der subapicalen (ventralen).

Die Spinnborste reicht beim d" und £ bis an die Spitzen der
Klauen. Trennung der Glieder I und II nicht auffaliend.
Mandibel mit 6 starken, annähernd gleich gestalteten Zähnen.
Palpus stark, deutlich 4-gliedrig, dem der Gattung Cythere
sehr ähnlich. Dorsalrand des Gliedes III biidet einen deut-
lichen stumpfen Winkel, unter dessen Spitze die dorsale
Borstengruppe entspringt. Glied IV kurz, klein. Branohial-
anhang gross, mit 4 verschieden langen Strahlen. Maxillae mit
2-gliedrigem Taster und 3 gut entwickelten Kaufortsätzen.
Branchialanhang gross, mit langen gefiederten Strahlen. Die drei
proximalen Strahlen sind bedeutend kiirzer als die anderen und
stehen von einander und von den anderen getrennt.

Fiisse mässig schlank. P. I und P. II wenig verschieden;
P. III annähernd doppelt so läng wie P. I. Glied III ist das kiir-
zeste. Glied I trägt bei P. I— III 2 Borsten am Vorder- und
eine am Hinterrande (Die Knieborsten nicht mitgerechnet). P. I —
II trägen bei der Hinterrandsborste ein Haarbuschel, das am
P. II an einem Höcker entspringt. Spuren der Trennung der End-
klauen auffaliend, am P. III durch eine kleine Spitze verstärkt.
Basalteile derselben bei P. I— II birnförmig aufgetrieben, bei
P. III cylindrisch; distale Portionen bei P. I — II schmal, kurz,
stark gekrummt, bei P. III linear, lang,im letzten Drittel fein und
läng gekämmt. Glieder II — IV bei P. I— III apical fein gekämmt.

Postabdomen subkonisch, behaart, trägt einen Stachelan der
Spitze. Furkaläste vorspringend, mit 2 langen, gefiederten Borsten
versenen. Genitalhöcker des £ ziemlich gestreckt. Bursa co-
pulatrix mit deutlicher Samenblase. Aufsatz konisch, spitz.
Ein Begattungsrohr konnte ich nicht auffinden.

16. Cytheromorpha albula sp. nova (nomen novum ?). Fig. 7 — 8.
— Brady und Norman gaben in ihrer Monographie x) unter
dem Namen Cythere fuscata Brady eine kurze Beschreibungund
eine Abbildung von einem im brackischen Wasser der Miindun-
gen englischer und holländischer Fliisse gefundenen Ostracoden,

J) G. St. Brady und A. M. Norman. A Monograph of the marine
and freshwater Ostracoda of the north Atlantic and of the north-westeru
Europé, Se. träns, of Royal Dublin Society Vol IV, 1889, p. 148, tab. XV.

13 V. 1909. Hirschmann, Ostracodea des Finnischen Meerbusens 293

der mit der Cytheromorpha albula in der Schalenforra der rf und
$, in den Verhältnissen der Länge zur grössten Höhe, zur Höhe
der Superopostealecke, zuna Abstande des höchsten Punktes vom
Vorderrande^ tibereinstimmt. Bei Cythere fuscata ist das (f 0.7 5
mm, das o 0.60 mmlang, bei meiner Form das rf 0.6 9, das q 0.5 6
mm läng, also etwas kleiner als die erstere Art. Cythere fuscata
ist gelbbraun und „finely and closely punctate". Meine Form
istweisslich bis gelblich mit einem grossen, braunen, trausversalen
Flecke uber dem Blicken, der etwa bis zur Mitte der Schalen-
höhe reicht. Sie ist dicht mit polygonalen Gruben skulpturiert,
die aber nicht gross sind und auf ungetrennten Schalen bei
durchgehendem Lichte als Flecke auffallen. Die erwähnte Be-
schreibung ist zu kurz um auf Grund derselben eine Tdentität
feststellen zu können, um so mehr, als nach genauerer Unter-
suchung meine Art gar keine Cythere ist. Letzteres wieder-
spricht aber dieser Identifizierung nicht.

Schale des §. Länge zur Höhe = 3:2; grösste Höhe:
Höhe der Superopostealecke = 1 : 075. Abstand des höchsten
Punktes vom Vorderrande annähernd 1/3 der Schalenlänge.
Vorderrand breit gerundet, Ventralrand annähernd gerade, in
der Mitte kaum eingebuchtet. DorsalraDd annähernd gerade,
unregelmässig, mit einer kurzen, stumpfwinkeligen Einbuchtung
vor der Superopostealecke. Der Hinterrand biidet auf seiner hal-
ben Länge eine abgerundete Ecke, von welcher er nach oben
in einer geraden Linie, nach uuten in einem Bogen verläuft.
Flugelartige Erweiterungen scharf ausgeprägt.

Die Schale des rf hat ungefähr dieselben Merkmale des
Umrisses, ist aber bedeutend gestreckter. Länge : Höhe :
Höhe der Superopostealecke = annähernd 2:1:0.7 5. Der
Höchste Punkt liegt auf 0.2 6 der Schalenlänge. Der Ventral-
rand ist auf ungefähr l/3 der Schalenlänge eingebuchtet.
Flugelartige Erweiterungen fehlen.

17. Cytheromorpha claviformis sp. no va. Fig. 9 — 10. — Von
der Seite gesehen ist die Schale im vorderen Drittel der Schalen-
länge dorsal erweitert. Vom höchsten Punkt der Schale, der auf
der Superoantealecke liegt, senkt sich der Dorsalrand nach hinten
in einem Bogen bis zur etwa halben (rf) Länge der Schale, und
verläuft von dort aus, durch Veränderung der Richtung eineflache,

294 Birschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 13. V. 1909.

stumpfwinkelige Einbuchtung bildend, in einer annähernd ge-
raden Linie dem Ventralrande parallel. Durch diese Erweiterung
der Schale und Einbuchtungen im Dorsal- und Ventralrande be-
kommt das Tier ein keulenförmiges Aussehen, wobei der Schaft
beim ef länger, beim $ kurzer ist.

Vorderrand breit gerundet, vor der Superoantealecke kurz
und schwach eingebuchtet. Ausser der erwähnten breiteu, hat
der Dorsalrand eine kurze Einbuchtung vor der Superoposteal-
ecke. Hinterrand breit gerundet, gleich hinter der Supero-
postealecke schwach eingebuchtet. Ventralrand auf 0.4 (annä-
hernd) der Schalenlänge eingebuchtet. In der Spitze der Ein-
buchtung ist eine kleine, dreieckige Erweiterung an der rechten
Schale zu sehen.

Die grosse Einbuchtung im Dorsalrande ist beim ef auffal-
lend, beim Q schwach. An den Schalen der ef und Ci sind 2 trans-
versale Sulci zu sehen: einer ungefähr in der Mitte und einer
etwas vor dem Ange.

Länge des ef ==■ 0.61 mm; des 5 =0.56 mm.

Höhe des ef = 0.2 9 mm; des n = 0.3 mm.

18. Limnicythere incisa Dahl. — Auf Pflanzen, nie tief,
an Ufern, wo keine Brandung vorkommt.

19. Cytherura gibba O. F. Muller. — Sehr häufig, auf
Algen, meist 0 — 1.5 m tief.

Von Caj änder zuerst fur das stidwestliche Finland an-
gegeben.

20. Xestoleberis aurantia sensu Dahl. — Nur ein einziges
Exemplar auf Pflanzen 0.5 — 1 m tief.

21. Loxoconcha baltica sp. nova.Fig. 11 — 12. — Ich vermute,
dass Caj änder diese Art unter dem N amen Cythere viridis O. F.M.
angegeben hat, da keine andere von mir getroffene Art unter
diesem Namen aufgefuhrt werden konnte, und weil sie immer
mit Cytherura gibba zusammen getroffen wurde. Es känn aber
sein, dass auf Åland auch die Loxoconcha elliptica Brady vor-
kommt, was noch zu erforschen ist.

Von der Seite gesehen ist die Schalenform subtrapezoidal,
vorne höher als hinten. Dorsalrand gerade, ziemlich steil nach
hinten abfallend. Höhe der superoantealen Ecke (grösste Höhe
des Tieres) verhält sich zur Höhe der superopostealen wie

13 V. 1909. Eirschmnnn, Ostracoden des Finnischen Meerbusens 295

1 : 0.7. Beide genannte Ecken stark ausgeprägt, abgerundet.
Ventralrand leicht konvex, links mit einer, rechts mit 2 schwachen
Einbuchtungen. Vorderrand annähernd elliptisch, stark vor-
springeud, länge Axe etwas nach unten gerichtet. Hinterrand
kurzer als der Vorderrand, eine breit abgerundete Ecke bildend.
Die Spitze dieser Ecke hat bei verschiedenen Exemplaren etwas
verscbiedene Lage, höher öder niedriger, im Durchschnitt etwas
unter der halben Höhe der Superopostealecke. Schalen rechts
und links etwas verschieden. Dorsalrand links länger, Vorder-
und Hinterrand links länger und schmäler als rechts.

Vorder- und Hinterrand beider Schalen leicht krenuliert.
Verschmolzene Zone mässig schmal mit einer leichten Aus-
buchtung am Hinterrande. Der Innenrand verlässt die Ver-
schmelzungslinie am Vorder- und Hinterrande, entfernt sich
aber nicht weit von ihr.

Randständige Porenkanäle von drei Formen: 1) schmale,
in der Mitte erweiterte; 2) konische, breite nach innen, spitze
am Schalenrande; 3) doppelte, die vom Schalenlumen als ein
breiter Gäng in die verschmolzene Zone eindringen, dann in
zwei Kanäle zerfallen. Ein Kanal richtet sich zum Schalen-
rande, der andere zur Schalenoberfläche.

Flächenständige Porenkanäle gross, siebförmig, auffallend.
Besonders grosse, ellipsoide, stark gestreckte Poren sind nahe
dem Dorsalrande und ihm parallel angereiht. Sie sind am
besten von oben zu sehen.

Von oben gesehen ist die Schale oval, nach vorne und
hinten zugespitzt, hinten die Spitze abgestumpft. Von hinten
gesehen ist die Schale unten abgeflacht, bedeutend breiter
als oben. Die ventralen Schalenränder sind nach aussen gebogen
und bilden bei geschlossener Schale einen Kiel. Die Skulptur
der Schale ist sehr schwer zu unterscheiden. An Schalen, die
mit KOH bearbeitet wurdeu, konnte ich eine undeutliche Fel-
derung sehen, bin aber daruber nicht im Klaren.

Schloss sehr einfach, etwas dem der Cytheridea ähnlich,
die Zähne durch Biegungen der Schlosslinie angedeutet. Der
vordere rechte Zahn etwas deutlicher.

Die Schalenform ist also keiner anderen Loxoconcha-Art
ähnlich, känn jedoch auf die der Loxoconcha minima G. W.

296 Hirschmann, Ostraooden des Finnischen Meerbusens. 13. V. 1909.

Muller zuriickgefuhrt werden, indem man sich diese unten
stark abgeflacht vorstellt.

Pigmentbecher der Augen ziemlich weit getrennt.

Länge der Schale 0.40 — 0.42 mm.

Länge zur Höhe = 1.54 : 1.

Grliedmaassen farblos, hyalin, fur Loxoconcha typisch.
Ant. I 6-gliedrig; Grlied III deutlich nach oben gebogeu; G-lied
VI läng, linear, trägt am Apex eine Sensitivborste, eine gerade
Klaue, eine länge gefiederte Borste und eine Geissel. Ant. II
viergliedrig; die ventrale (untere) Borste des Gliedes III ent-
springt etwa der Mitte des Ventralrandes, die dorsalen etwas
hinter derselben.

Der erste Zahn der Mandibel etwa 2 -mal länger als die
anderen, mit 2 Spitzen. Atemplatte der Maxille mit einem aber-
ranten ungefiederten Strahl.

Fuss III etwa 2-mal so läng wie Fuss I. Glied I der
Fiisse mit 2 Borsten am Vorder- und l am Hinterrande (Knie-
borsten nicht mitgerechnet). Postabdomen bei ef und q in
Form einer Kugel, die nach hinten in eine Spitze ausgezogen
ist. Furkaläste mit je 2 Borsten. Penis mit einem breiten,
konischen, spitzen, hyalinen Aufsatz und einem dicken, zuge-
spitzten, freiliegenden Befruchtungsrohr an seiner Basis. Samen-
blase nicht zu sehen. Vorkommen wie Cytherura gibba.

Figurenerklärung .

Fig. 1. Cyclocypris impressopunctata. Penis.

Fig. 2 — 4. Cytheridea fennica. — Fig. 2. Rechte Schale des
Q von innen. — Fig. 3. Linke Schale des $ von aussen. — Fig. 4.
Greiffuss des ef.

Fig. 5 — 6. Cythere ilyophila. — Fig. 5. Rechte Schale. — Fig.
6. Linke Schale.

Fig. 7. Cyteromorpha albula 9.

Fig. 8. Cytheromorpha albula ef.

Fig. 9. Cyteromorpha claviformis 9.

Fig. 10. Cyteromorpha claviformis ef.

Fig. 11 — 12. Loxoconcha baliica ef. — Fig. 11. Linke Schale
von innen. — Fig. 12. Rechte Schale von aussen.

->**»

Meddelwnd&ti af Societas pro Fawna et Flora Fennica .H5 (1908- 1909).

N. Hirsehmann del.

Lit. B. Arvtdmon H:for«

Bulletin Bibliographiqae.

Ouvrages recus par la Société du 13 mai 1908 au 13 mai 1909.
Tous les livrés indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire.

1. Publications des Sociétés correspondantes.

Algérie.

Alger: Société des Sciences Physiques, Naturelles et Climato-
logiques.

Bulletin:
Böne: Académie d'Hippone.

Bulletin:

Comptes rendus:

Allemagne,
Augsburg : Naturhistorischer Verein fur Schwaben und Neuburg

(a. V.).

Bericht: XXXVIII. 1908.
Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis".

Sitzungsberichte und Abhandlungen:
Berlin: K. Akademie der Wissenschaften.

Sitzungsberichte: 1908. 4:o.

— Gesellschaft Naturforschender Freunde.

Sitzungsberichte: 1906; 1907.

— Botanischer Verein der Provinz Brandenburg.

Verhandlungen :

— Museum fur Naturkunde. Zoologische Sammlung.

Mitteilungen: IV, 1. 1908.
Bericht: 1907.

— Deutsche Entomologische Gesellschaft.

Deutsche Entomologische Zeitschrift: 1908, 3-6; 1909, 1—3 u.
Beiheft.

298 Enzio Beuter, Bulletin Bibliographique.

Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande
und Westfalens.
Verhandlungen : 64. 2. 1907 ; 65, 1. 1908.
Sitzungsberichte: 1907, 2.

— Niederrheinische Gesellschaft ftir Natur- und Heilkunde.

Sitzungsberichte: 1908, 1.

— Poppelsdorf. Deutsche Dendrologische Gesellschaft.

Mitteilungen: 1908.

Braunschweig: Verein fur Naturwissenschaft.

Jahresbericht :
Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen: XIX, 2. 1908.
Breslau: Schlesische Gesellschaft fur Vaterländische Cultur.

Jahresbericht: 85, 1907.
— Verein fiir Schlesische lusektenkunde.

Jahresheft, Neue Folge: XXXIII. 1908.
Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht :
Colmar: Société d'Historie Naturelle.

Bulletin (Mittheilungen), Nouv. Sär.: IX. 1907—1908.
Danzig: Naturforschende Gesellschaft.

Schriften, Neue Folge: XII, 2. 1908 u. 30. Bericht des West-
preussischen Botanischen Vereins. Danzig 1908.
Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis".

Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1908, 1—2.
Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät.

Sitzungsberichte: 39. 1907.

Festschrift. 1908.
Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft.

Abhandlungen: XXIX, 3. 1908. 4:o

Bericht: 1908.
— (Schwanheim) : Deutsche Malakozoologische Gesell-
schaft.

Nachrichtsblatt : XL, 3, 8. 1908; XLI, 1-2. 1909.
Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein.

Helios: XXIV— XXV. 1908.
Freiburg i. B.: Naturforschende Gesellschaft.

Bericht: XVII, 1—2. 1908—1909.
Gera (Eeuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt.

Ornithologische Monatsschrift : XXXIII, 5-12. 1908; XXXIV,
1—4. 1909.

Enzio Reufer, Bulletin Bibliographique. 299

Giessen. Oberhessische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde.
Bericht, Neue Folge, Medizinische Abteilung: III, IV. 1908.
„ „ „ Naturwissenschaftliche Abteilung: II. 1907

—1908.

Görlitz: Naturforschende Gesellschaft.
Abhandlungen :

Göttingen : K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg
August Universität.
Nachrichten, Mathematisch-physikalische Klasse: 1908, 2 — 4. 4:o.
Nachrichten, Geschäftliche Mitteilungen: 1908, 1—2. 4:o.
Reglenientariscbe Bestimmungen. 1908.

Greifswald : Geographische Gesellschaft.
Jahresberieht:

— Naturwissenschaftlicher Verein fur Neu-Vorpommeru

und Riigen.
Mittheilungen : XXXIX. 1908.

Guben: Internationeller Entomologischer Verein.

Entomologische Zeitschrift :

GUstrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Mecklen-
burg.

Archiv :
Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der
Naturforscher.

Nova Acta: LXXXVIII. 1908; LXXXIX. 1908. 4:o.

Repertoriuni :

Katalog der Bibliotek:
Hamburg : Naturwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen:

Verhandlungen, 3:e Folge: XV. 1908.

— Die Hamburgischen "Wissenschaftlichen Anstalten.

Jahrbuch:

— Verein fur Naturwissenschaftliche Unterhaltung.

Verhandlungen :
Hanau: Wetterauische Gesellschaft fur die gesammte Natur-
kunde.
Bericht :

Zingel, ./., Geschichte der Wetterauischen Gesellschaft fur die ge-
sammte Naturkunde. Hanau 1908.
Festschrift zur Feier des 100-jährigen Bestehens 1908.
Hannover: Naturhistorische Gesellschaft.

Jahresberieht: 55/57. 1904/05, 1905/06, 1906/07.

300 Enzio Reuter. Bulletin Bibliograpkique.

Helgoland: K. Biologische Anstalt.

Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, Abteilung Helgoland,
Neue Folge: VIII, 2. 1908. 4:o.

Hirschberg in Schles. : Riesengebirgsverein.

Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein.
Verhandlungen:

Kassel: Verein fur Naturkunde.
Abhandlungen und Bericht:

Kiel: Kommission zar Wissenschaftlichen Untersuchungen der
Deutschen Meere (voy. Helgoland).
Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, Abteilung Kiel, Neue
Folge: X. 1908. 4:o.

— Naturwissenschaftlicher Verein fur Schlesvig-Holstein.
Schriften: XIV, 1. 1908.

Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische G-esellschaft.
Schriften: XLVI1I. 1907.

Landshut: Botanischer Verein.

Bericht.
Liibeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisch.es
Museum.

Mitheilungen, Zweite Reihe: 22, 23. 1908.
Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Jahresbericht und Abhandlungen: 1904—1907.

— Museum ftir Natur- und Heimatkunde.

Abhandlungen und Berichte: I, 4. 1908.
Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Natur-
wissensch alten.

Sitzungsberichte:
Metz: Société d'Historie Naturelle.

Bulletin :
MUnchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-
phj^sikalische (II:e) Classe.

Abhandlungen:

Sitzungsberichte: 1908, 1.

Almanach:

— Bayerische Botanische Gesellschaft.

Berichte:

Mitteilungen . II, 5—10. 1907-1908.

— Ornithologische Gesellschaft.

Verhandlungen: VIII. 1907.

Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 301

Munster: Westfälisoher Provinzial- Verein fur "Wissenschaft und
Kunst.
Jahresbericht: XXXVI. 1907/08.
Leipzig: Die Redaktion der „Internationalen Revue der ge-
samten Hydrobiologie uud Hydrographie".
Revue: 1, 1—6 u. 62.
Nurnberg: Naturhistorischer Gesellschaft.

Abhandlungen : XVII. 1907 nebst Beigabe.
Jahresbericht : 1905.
Mitteilungen: 1, 1907; II, 1. 1908.
Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein.

Jahresbericht:
Passau : Naturhistorischer Verein.

Bericht: XX, 1905—1907.
Regensburg : Naturwissenschaftlicher Verein.
Bericht > XI. 1905—1906.
Correspondenz-Blatt :
Stettin : Entomologischer Verein.

Entomologische Zeitung: 69, 2. 1908; 70, 1—2. 1909.
Strassburg in E.: K. Universitäts- und Landes-Bibiiotek.

Theses: par L. Alterunge, C. Barkow, E. Bätge, H. Brändes,
M. Dieckmann, A Dilrr, M. A. Enders, C. Fischer, G. Glage,
H. Haakh, S. Hauser, B. W. Hupperz, A. Jollos, G. Jonas,
E. Klein feldt, E. Ludewig, A. Magener, W. Peter, G. A. Rhein,
W. Richter, H. Rosenberg, M. Ruthinger, K. Sauer, J. F.
Schoellkopf, H. Schumacher, G. H. Thomson, F. Turk, H. L.
Ungemach, A. Wuest, K. Zahn.
Stuttgart: Verein fur Vaterländische Naturkunde in Wurttem-
berg.
Jahreshefte: 64. 1908. nebst 2 Beilagen.
Wiesbaden: Nassauischer Verein fur Naturkunde.

Jahrbiicher: 61. 1908.
Zwickau: Verein fur Naturkunde.
Jahresbericht:

Australie.

Brisbane: The Queensland Museum.

Annals: 9. 1908.

Annual Report:
Melbourne: Public Library, Museums and National Gallery of
Victoria.

302 Enzio Reuter, Bulletin Bibllographique.

Sydney : Linnean Society of New South Wales.

Proceedings, 2:e Ser : 1905, 2-4 (Nr. 118—120) & Supplement
to 4; 1906, 1—2 (Nr. 121-122).

— The Australian Museum.

Records: VI, 6. 1908; VII, 1—3. 1908-1909.
Report: 1908. Soc. Session. 4:o.

— Departement of Fisheries of New South Wales.

Annual Report of the Board of Fisheries: 1907. 4-.o.

Stead, D. G., The Edible Fishes of New South Wales. 1908.

Stead, D. G., New Fishes from New South Wales. (N:o 1). Syd-
ney 1908.

Stead, D. G., The beaked Salmon, Gonorhynchus gonorhynchus (L.)
its Distribution in the Waters of New South Wales. Sydney
1908.

Autriche-Hongrie

Bistritz: Gewerbeschule.

Jahresbericht :
Brunn: Naturforschender Verein.
Verhandlungen . XLV. 1906.

Bericht der Meteorologischen Commission: XXV. 1907.
Ergebnisse der phaenologischen Beobaehtungen aus Mähren und

Schlesien im Jahre 1905. Briinn 1907.
Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akadémia (CJngarische Akade-

mie der Naturwissenschaften).
Mathemntikai és természettudomånyi közleuiények: XXIX, 3—4.

1907-1908; XXX, 1—3. 1908.
Értekezések a természettudom. köreböl:
Értekezések a mathemat. tudomän. köreböl:
Mathemat. és természettudom. ertesitö: XXV, 2—5. 1907; XXVI,

1—2. 1908.
Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn:

XXI. 1903; XXII. 1904.
Almanach: 1908.
Rapport: 1907.
— Magyar Nemzeti Miizeum (Ungarisches National-

Museum).
Annales historico-naturales: VI, 1—2. 1908.
Természetrajzi Fiizetek :
Aquila. Journal pour 1'Ornithologie :
Röna Z., Eghajlat. I. Budapest 1907.

Enzio Reuter, Bulletiu Bibliographique. 303

Buda-Pest: La Rédaction de „Rovartani Lapok".
Rovartani Lapok: XV, 3—10. 1908.

— La Rédaction de „Bulletin botanique hongrois".

Cracovie: Académie des Sciences. (Akademija Umiejetnossci).
Sprawozdanie komisyi fizyograficznej : XL. 1907; XLI, 1908;

XLII. 1908.
Rozpravy wydzialu matem. przyrod, 3:e Ser.: 7 A, 7 B. 1907.
Bulletin international: 1908, 4—10; 1909, 1—2.
Catalogue of Polish Scientific literature: VII, 3—4. 1907; VIII,

1—2. 1908.
Zapalowicz, H., Conspectus Florae Galieiae criticus. II. Krakau

1908.

Gratz: Naturwissenschaftlicher Verein fur Steiermark.

Mittheilungen : 43. 1906; 44. 1907.
Hermannstadt : Siebenbtirgischer Verein furNaturwissenschaften.

Verhandlungen und Mitteilungen: LVII. 1907.
Iglö: Ungarischer Karpathen-Verein. (Magyarorszägi Kårpåte-
gyesiilet).
Jahrbuch: XXXV. 1908.
Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein.
Berichte: XXXI. 1907/08.

Schiffner, V., Kritische Bemerkungen iiber die europäischeri Le-
bermoose mit Bezug auf die Exemplare des Exsiccatenwerkes
Hepaticae europaeae exsiccatae. V. Serie. Innsbruck 1908.
Kolozvår (Klausenburg): Rédaction de „Magyar Növenytani
Lapok".
Evlolyam :

— Erdélyi Museum-Egylet. Orvos Természettudomänyi

Szakosztålyåböl. (Siebenbiirgischer Museum- Verein.
Medicinisch-Naturwissenschaftliche Öection).

II. Természettudomänyi szak (Naturwissensch. Abth.):
Értesitö (Sitzungsberichte):

III. Népszerii szak.

Értesitö (Sitzungsberichte):
Prag : K. Böhmische G-esellschaft der Wissenschaften. Mathe-
matisch-Naturwissensckaftliche Classe.
Abhandlungen, VII Folge:
Sitzungsberichte: 1907.
Jahresbericht : 1907.
Verzeichniss der Mitglieder:

Vejdovsky, F., Neue Untersuchungen iiber die Reifung und Be-
fruchtung. Prag 1907. 4:o.

304 Enzio Retiter, Bulletin Bibliographique.

Prag: Deutscher naturwissenschaftlich-medicinischer Verein fur
Böhmen „Lotos".
Sitzungsberiehte, Neue Folge.

— Societas Entomologica Bohemise.

Acta: V, 2—4. 1908; VI, 1. 1909.
Trencsén, Ung. : Trencsén Wårmegyei Természettudoinånyi Egy-
let. (Naturwissenschaftlicher Verein der Trencsé-
ner Comitates).
Évkönyre ( Jahreshef t) : XXIX— XXX. 1906-1907.
Triest: Museo Civico di Storia Naturale.

Atti, Ser. Nuova:
Wien: K. Akaderaie der Wissenschaften. Mathematisch-Natur-
wissenschaftliche Classe.
Sitzungsberichte, Abth. I:
Anzeiger: XLV. 1908.

Mittheilungen der Erdbeben-Commission, Neue Folge :
Wien : K. k. Naturhistorisches Hofmuseum.
Annalen: XXII, 1. 1907.

— K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft.

Verhandlungen : LVIII. 1908.

— K. k. Geographische Gesellschaft.

Mittheilungen:
Abhandlungen :

— Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt-

nisse.
Schriften: XLVIII. 1907/08.

— Dr. E,. v. Wettstein, Professeur.

Oesterreichische Botanische Zeitschrift: LVIII. 1908.
Zagreb: Societas Historico-naturalis Croatica.
Glasnik: XIX. 1907.

Belgique.

Bruxelles: Académie R-oyale de Belgique. Classe des Sciences.
Bulletin. 3:me Sér. : 1907, 9—12; 1908, 1—11.
Annuaire: 1908.

— Société Royale de Botanique.

Bulletin: XLIV, 1—3. 1907.

— Société Entomologique de Belgique.

Annales: Ll 1907.

Table générale des Annales:

Mémoires: XV. 1908; XVI. 1908.

Enzio Reuter, Bulletin Bibliograpkique. 305

Bruxelles: Société Royale Zoologique et Malacologique de
Belgique.
Annales: XLI. 1906; XLII. 1907.
Procés-Verbaux :
Mémoires :
Bulletin:
— Société Royal Linuéenne.
Bulletin:

Brésil.
Rio de Janeiro: Muceum National.

Archivos :

Canada.

Halifax, N. S.: Nova Scotian Iustitute of Science.

Proceedings and Transactions : XI, 3—4. 1904/05—1905/06; XII,
1. 1906/07.

Chili.

Santiago: Société Scientifique du Chili.
Actes:

Costa Rica.

San José: Museo National. Republica de Costa Rica.
Annales :

Daneraarc.

Disko (Grönland) : Den danske arktiske station Disko.
Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab.

Skrifter (Mémoires). 7;de Raekke, naturvidenskab. og matheni.
Afdeln. : IV, 5. 1907; V, 2. 1908; VI, 2. 1908. 4:0.

Oversigt: 1908, 2-6; 1909, 1.

— Naturhistorisk Förening.

Videnskabelige Meddelelser :

— Botanisk Förening.

Botanisk Tidsskrift: XXVIII, 2-3. 1907— 1908; XXIX, 1—2 .1908
- 1909.

306 Enzio Reitter, Bulletin Bibliographique.

Meddelelser :
Medlemsliste:
Kjöbenhavn: Entomologisk Förening.

Entomologiske Meddelelser. Anden Rsekke: III, 4. 1909.

— Bureau du Conseil permanent international pour

1'exploration de la mer.
Bulletin trimestriel. Année: 1906—1907, 4 et Partie supplemen-

taire. 4:o
Publications des circonstance: 42—45. 1908 — 1909.
Rapports et Procés-verbaux des Réunions:
Bulletin statistique des Péches mantimes des Pays du Nord de

l'Europe. Vol. II. 1905. Copenkague 1908. 4:o.

— Kommissionen for Havundersögelser.

Meddelelser, Serie Plankton: I, 6. 1908. 4:o.
Skrifter:

Espagne.

Madrid: R. Academica de Ciencias.

Meraorias: XXVI, 1—2. 1908.

Revista: VI, 10-12. 1908; VII, 1—4. 1908.
Zaragoza : Sociedad Aragonesa de Ciencias naturales.

Boletin: VII, 5—10. 1908; VIII, 2—4. 1909.

États-Unis.

Ann Arbor, Mich.: Michigan Academy of Science.

Annual Report: IX. 1907; X. 1908.
Austin, Texas: University of Texas.

Bulletin, Scientific Series: 11, 1907; 12. 1908.
Baltimore, Md.: Johns Hopkins University.

Circulars: 1907, 7—9; 1908, 1—5, 7.

Memoirs from the Biological Laboratory:
Berkeley, Cal. : University of California.

Publications, Zoology: III, 14, Title page a. Index 1907 ; IV, 1—2,
5—7. 1908; VI, 1. 1908.

Publications, Botany: II, 14—16, Title page a. Index 1907; III,
1, 3—4. 1907—1908.

Memoirs: 1, 1. 1908. 4:0.
Boston, Mass. : American Academy of Arts and Sciences.

Proceedings: XLII, 29. 1907; XLIII, 4—22. 1907—1908; XLIV,
1-5. 1908.

Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 307

Boston, Mass.: Boston Society of Natural History.
Memoirs :

Proceedings: 33, 3—9. 1906—1907.
Occasional Papers:

Bridgeport, Conn.: Brigdeport Scientific Society.
List of Birds:

Brooklyn, N. Y.: Museum of the Brooklyn Institute of Arts and
Sciences.
Memoirs of Natural Sciences:
Science Bulletin: I, 11—14. 1907—1908.
Cold Spring Harbor Monographs :

Cambrigde, Mass.: Museum of Comparative Zoölogy.

Memoirs: XXVI, 6. 1908; XXXIV, 2. 1908; XXXV, 2. 1907;

XXXVI, 1. 1908. 4:o.
Bulletin: XLIII, 6. 1908; XLIX (Geol. Surv. Vol. VIII, 7). 1908;

LI, 7, 11-12. 1907-1908; LII. 1—7. 1908—1909; LIII,

1—2. 1908.
Annual Report: 1907—1908.

Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society.
Journal: XXIV, 1—4. 1908.

Chicago III. : Academy of Sciences.
Bulletin:

Bulletin of the Geological and Natural History Survey.
Bulletin of the Natural History Survey:
Special Publication: 2. 1908.
Annual Report.

— Field Columbian Museum.
Cincinnati, Ohio : Society of Natural History.

Journal :

— Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia medica.

Bulletin: 10. 1908.

Mycological Notes: 27—29. 1907; Polyporoid Issue. N:o 1. 1908.

The Lloyd Library and Museum. 1908.
Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences.

Proceedings: X, 1904—1906; XII, pag. 1—94. 1907.
Lawrence, Kans. : Kansas University.

Quarterly: Ser. A. Science and Mathematics:

Science Bulletin:

Annual Report of the Experiment station:

The University Geological Survey of Kansas:

Mineral Resources of Kansas:
Lincoln, Nebr. : Botaniccl Society of America.

308 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.

Lincoln, Nebr: : The University of Nebraska.

University Studies: VII, 3—4. 1907; VIII, 1-3. 1908.

Zoological Laboratory, Studies: 83, 85, 86, 89—92. 1908.

Canlendar :

Ward, Henry B., Inseets and Disease. 1908.

Word, H. B., The Heredian Transmission of Gerni Diseases. 1908.
Madison, Wisc: AVisconsin Academy of Sciences, Arts and
Lettres.

Transactions : XV, 1—2. 1904-1907.

— G-eological and Natural History Survey.

Bulletin: XVI (Scientif. Ser. N:o 4). 1907; XVII (Scient. Ser-
N:o 5) 1907; XVIII (Econ. Ser. N:o 11). 1906.
Meriden, Conn. : Scientific Association.

Transactions:

Proceedings :

Annual Address:
Minneapolis, Minn.: G-eological and Natural History Survey of
Minnesota.

Reports, Zoological Series:
Newark, Delaw.: Delaware College Agricultural Experiment
Station, Entomological Departement.

Annual Report :

Bulletin:
New-Brigton, N. Y.: Staten Island Association of Arts and
Sciences.

Proceedings: I, Title page a. index. 1907, II. 1. 1907—1908.

Special:

Museum Bulletin: 1, and Supplement 1908; 5. 1908.
New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences.

Transactions: XIII, p. 47—147, 229-548. 1907—1908; XIV.
p. 59—236. 1908—1909.
New-York, N. Y. : New-York Academy of Sciences.

Memoirs :

Annals :

Transactions:

Index :

— New-York Botanical Garden.

Bulletin: V, 18. 1909; VI, 20. 1909.

— New-York Entomological Society.

Journal: XVI, 2-4. 1908; XVII, 1. 1909.
Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences.
Proceedings: LIX, 2-3. 1907; LX, 1-2. 1908.

Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 309

Philadelphia, Pa.: American Philosophical Society.
Proceedings:
Report :

Subject Register:
Supplement Register:

— Wagner Free Institut of Science.

Transactions:

— University of Pennsylvania.

Contributions from the Botanical laboratory:

— Free Museum of Science and Art, Departement of

Archaeology, Universitjr Pennsylvania.

Bulletin:
Portland, Maine: Society of Natural History.

Proceedings:
Rochester N. Y.: Academy of Science.

Proceedings:
San Francisco, Cal : California Academy of Sciences.

Memoirs :

Proceedings, 4. Ser.: III, pag. 1—48. 1908. 4:0.

Botany :

Zoology:

Geology :

Math. Phys.:

Occasional Papers:

— The Hopkins Seaside Laboratory of The Leland Stan-

ford Jr. University.
Leland Stanford Junior University Publications. University Series

I. 1908.
Annual Register:
Springfield, III.: The State Entomologist of the Illinois.

Report: 24. 1908.
S:t Louis, Mo.: Academy of Science.

Transactions: XVI, 8-9. 1906-1907; XVII, 1—2. 1907—1908;
XVIII, 1. 1908.

— Missouri Botanical Garden.

AnDual Report: XVIII. 1907; XIX. 1908.
Topeka, Kans. : Kansas Academy of Science.

Transactions:
Trenton N. J. : New Jersey Natural History Society (formerly
The Trenton Natural History Society).

Journal :

Tufts College, Mass.: Tufts College.
Studies:

310 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.

Urbana, III.: Illinois State Laboratory of Natural History.

Bulletin: VIII, 1. 1908.

Article :

Bienniel Report :
Washington, D. C: Department of Interiör (U. S. Geological
Survey).

Monographs :

Bulletin :

Annual Report:

Mineral Resources:

Water-Supply and Irrigation Papers:

Professional Papers:

— Department of Agriculture.

Report :
Yearbook: 1907.

— Division of Ornithology and Mammology.

Bulletin:

— Division of Biological Survey.

Bulletin :

North American Fauna:

— Division of Economic Ornithology and Mammology.

Bulletin :

— Division of Chemistry.

Bulletin :

— Smithsonian Instutition (U.S. National Museum).

Annual Report:

Report of the U. S. National Museum:

From the Smithsonian Report. 1906; 1707—1762, 1766

Bulletin of the U. S. National Museum:

— Anthropological Society.

The American Anthropologist :
Special Papers:

— Entomological Society.

Proceedings : IX, 1—4. 1907; X, 1-2. 1908.

— Carnegie Institution of Washington.

Publications 81. (Papers of the Station for Experimental Evolution
N:o 9). 1907.

Finlande.

Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sciences
de Finlande).
Acta: XXXIII. 4:o. 1908.

Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 311

Bidrag: 66. 1909.
Öfversigt: L. 1907—1908.
Observations météorologiques :

— Geografiska Föreningen.

Meddelanden:

Tidskrift: XX, 3-6. 1908; XXI, 1-2. 1909.

— Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géogra-

phie de Finlande).
Fennia:

— Universitets-Biblioteket.

— Fiuska Forstföreningerj.

Meddelanden: XXV, 1-4. 1908, + Bilaga. XXVI, 1. 1909.

Ströskrifter:

Metsän ystävä.

— Fiskeriföreningen i Finland.

Fiskeritidskrift: XVII, 4—12. 1908; XVIII, 1—3. 1909.
Suomen Kalasttislehti: XVII, 4—12. 1908; XVIII, 1-3. 1909.

— La Rédaction de „Tidskrift för jägare och fiskare".

Tidskrift: XVII, 1. 1909.

France.

Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France.

Mémoires:

Bulletin: XVIII, 369—380, 1906—1907.

Ångers: Société d'Etudes Scientifiques.

Bulletin, Nouv. Sér: XXXVI. 1906.
Béziers : Société d'Etudes des Sciences Naturelles.

Bulletin: XXVIII. 1905—1906; XXIX. 1907.
Bordeaux: Société Linnéenne.

Actes:
Caen: Société Linnéenne de Normandie.

Bulletin: 5:e Sér.: X. 1906.
Cherbourg : Société Nationale des Sciences Naturelles et Mathé-
matiques.

Mémoires. XXXV. 1905—1906: XXXVI. 1906—1907.
Långres: Société de Sciences Naturelles de la Haute-Marne.

Bulletin: V, 20, 21, 1908; VI, 23, 24. 1909
La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles.

Annales: 35. 1906—1907.
Lyon: Société Linnéenne.

Annales, N. Sér.: LIV. 1907.

312 Enzio Renter, Bulletin Bibliographique.

Lyon: Museum cTHistorie Naturelle.
Archives: IX. 1907. 1907. 4:o.

— Société Botanique de Lyon.

Annales: XXXI. 1906; XXXII. 1907.
Bulletin :

— Acadérnie des sciences, beiles-lettres et arts. Sciences

et lettres.
Méinoires, 3:e Sér. :

— Société d'Agriculture, seiences et industrie.

Annales, 7:me Sér.: 1906; 1907.
Marseille: Musée d'Historie Naturelie.

Annales, Zoologie:

Annales: XI. 1907. 4-.o.

Bulletin, 2:e Sér.:
Montpellier: Acadérnie des Sciences et Lettres.

Mémoires de la section des medicine 2:e Sér. : II, 3. 1907.

Méraoires de la section des seiences, 2:e Sér.: III, 8. 1907.

Bulletin mensuel: 1909, 1, 3, 4.
Nancy: Société des Sciences (Ci-devant Société des Sciences
Naturelies de Strasbourg).

Bulletin, 2:e Sér.:

Bulletin des séances, Sér. 3: VIII, 2-3. 1907; IX. 1-4. 1908.
Nantes: Société des Sciences Naturelies de 1'Ouest de la France.

Bulletin, 2:e Sér.: VII, 1—4. 1907; VIII, 1-2. 1908.

— Suciété Académique de Nantes et de la Loire Infé-

rieure.

Annales, 8:e Sér.: VIII. 1907; IX. 1908.
Nimes: Société d'Etude des Sciences Naturelles.

Bulletin: XXXIV. 1906.

Supplement:
Paris: Société Entomologique de France.

Annales: LXXVI, 4. 1907; LXXVII, 1-3. 1908.

Bulletin :

— Société Zoologique de France.

Mémoires: XIX. 1906; XX. 1907.
Bulletin: XXXI. 1906; XXXII. 1907.

— Société de Géographie.

La Géographie: XV, 6. 1907; XVI. 1907; XVII. 1908; XVIII,
1—4. 1908.

— Rédaction de „La Feuille des jeunes naturalistes".

Eeuille, 4:e Sér.: XXXVIII, 452-456. 1908; XXXIX, 457-463.
1908—1909.

Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 313

Reims: Société d'Etude des Sciences Naturel les.

Bulletin, 3:e Sér. : XVI, 1—2. 1907—1908.

Comptes rendus:

Travaux:

Procés verbaux:
Rennes: L'Université.

Travaux scientifiques : VI, 1 — 2. 1907.
Rouen : Société des Amis des Sciences Naturelies.

Bulletin, 5:e Sér.: XLII, 1—2. 1906.
Toulouse: Société d'Historie Naturelle.

Bulletin: XXXIX, 3—4. 1906; XL, 1—1. 1907; XLI, 1—2. 1908.

— Société des Sciences Physiques et Naturelies.

Bulletin:

— Société Francaise Botanique.

Revue de Botanique:
Villefranche: Station viticole.

Grande-Bretagne et Irlande.

Cambridge: Cambridge Philosophical Society.

Proceedings: XIV, 5—6. 1908; XV, 1. 1909.

List:
Edinburgh: Royal Society.

Transactions : XLV, 4. 1905—6/1906—07; XLVI, 1. 1907—8. 4:o.
Proceedings: XXVIII, 4—9. 1907-1908; XXIX, 1—3. 1908—
1909.

— Botanical Society,

Transactions:

Proceedings:

Transactions and Proceedings: XXIII, 3—4. 1907—1908.

Arinual Report:

— La Rédaction de „The Annals of Scottish Natural

History".
Annals :
Glasgow: Natural History Society.

Proceedings and Transactions, N. S. : VIII, 1. 1905—1906.
London: Royal Society.

Proceedings: Ser. A. Vol. 80. N:o A. 539-542. 1908, Vol. 81.

N:o A. 543-550. 1908; Vol. 82. N:o A. 551—553. 1909. —

Ser. B. Vol. 80. N:o B. 539-544. 1908; Vol. 81. N:o B. 545

546. 1909.
Reports of the Sleeping Sickness Commission :

314

Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.

Reports to the Evolution Committee.
Obituary Notices:

— Linnean Society.

Journal, Botany: XXXVIII, 266-268. 1908-1909; XXXIX, 269.

1909.
Journal, Zoology: XXX, 198. 1908; XXXI, 204-205. 1908—1909.
Proceedings : 1907—1908.
List: 1908—1909.

— Royal Gardens, Kew.

Bulletin: 1908.

— Distant, "W. L.

The Zoologist, 4 Ser.:
Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northumber-
land, Darharn and Newcastle-upon-Tyne.

Transactions : New Ser.: III, 1. 1908.
Plymouth : Marine Biological Association.

Journal, .New Ser.: VIII, 3. 1908.

Italia.

Bologna: R. Accademia delle Scienze.

Meuioire, Ser. 6: IV, 1—4. 1907. 4:o.

Indici generali:

Rendiconti, N. Ser.: XI. 1906—1907.
Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali.

Atti, Ser. 4: XX. 1907. 4:o.

Bulletino mensile, Ser 2. III— VI. 1908—1909.
Firenze: Societä Entomologica Italiana.

Bulletino: XXXIX, 1-4. 1907; XL, 1—2. 1908.
Redazione della „Redia", Giornale di Entomologia.

Redia: IV, 2. 1907; V, 1. 1908.
Genova: Museo Civico di Storia Naturale.

Annali, Ser. 3:a: III (XLIII). 1907—1908.
— Direzione del Giornale „Malpighia".

Malpighia: XXI, 9—12. 1907; XXII, 1—8 1908.
Milano : Societä Italiana di Scienze Naturali e del Museo Ci-
vico di Storia Naturale.

Atti: XLVI, 4. 1908; XL VII, 1—3. 1908—1909.

Hemorie :
Modena: R. Accademia di Scienze, Lettere ed Arti.

Memorie, Ser. 3: VII. 1908. 4:o.

Cenno storico. Modena 1908.

Enzio Renter, Bulletin Bibliographique.

315

Modena: Societä dei Naturalisti e Matematici.
Atti, Ser. 4:

— Redactore della „La Nouva Notarisia".

L. N. Notarisia: XIX, 2—4. 1908; XX, 1. 1909.
Napoli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche.
Atti, Ser. 2: XIII. 1908. 4:0.
Rendiconto, Ser. 3: XIII, 3—7. 1907; XIV, 1—7. 1908.

— Societä Africana d'Italia.

Bolletino: XXVI, 11—12, 1907; XXVII. 1—6. 1908.

— Societå di Naturalisti.

Bolletino, Ser. I: XXI. 1907.

— Museo Zoologico della R. Universitä.

Annuario (N. Ser.): II, 17—27.

Centenario della Cattedra di Zoologica nella R. Universitä di Na-
poli. 1808—1906. Napoli 1907. 4:o.
Padova : Accademia scientifica Veneto-Trentino-Istriana (ci-de-
vant Societä Veneto-Trentina di Scienze Naturali).
Atti, Nuova Ser: IV, 1—2. 1907; V, 1. 1908; Ser. 3: I. 1908.
Bolletino:
Palermo : Redazione della „Naturalista Siciliano".
II. Natur. Sicil, N. Ser.:

— R. Orto Botanico di Palermo.

Bulletino: VII, 1—3. 1908

— R. Instituto Botanico di Palermo.

Contribuzioni alla Biologia vegetale:
Pisa: Societä Toscana di Scienze Naturali.

Memorie: XXIII. 1907; XXIV. 1908.

Processi verbali: XVII, 3—5 1908; XVIII, 1—2. 1909.
Portici : Laboratorio di zoologia generale e agraria. R. Scuola
superiore di Agricoltura.

Bolletino: II. 1908.
Roma: R. Istimto Botanico.

Annuario:

Annali di Botanica: VI, 4. 1908; VII, 1—2. 1908—1909.

Forti. A. e Trotter, A., Materiali par una irionografia limnologiea
dei laghi craterici del M. Vulture. Roma 1908.

— Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele.

Bolletino :
Indice :

— Societä Zoologica Italiana. (Ci-devant Societå Romana

per gli Studi Zoologici).
Bolletino, Ser. 2: VIII, 4—9. 1907; IX, 1—10. 1908.

316 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.

Roma: R. Accademia dei Lincei.

Rendiconti: Ser. 5: XVII, 9—12 (l:o Sem.). 1908; XVII, 1—12
(2:o Sem.). 1908; XVIII, 1—7 (l:o Sem). 1909.

Rendiconti dell' adunanza solenne del 7 Giugno 1908. Vol. II. 1908.

Elenco bibliografico. Roma 1908.
Varese: Societä Crittogamologica Italiana.

Memoire :

Atti:

Venezia: Redazione della „Notarisia".

Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia :

Sommario:
Verona: Museo Civico.

Madonna Verona: II. 1. 1908.

Japon.

Kyöto : College of Science and Engineeriug, Kyöto Imperial
University.
Meruoirs: I, i. 1908.
Tökyö: College of Science, Imperial University.

Journal: XXI, 8. 12. 1907; XXIII, 2—15. 1907—1908; XXIV.
1908; XXV, 1—19. 1908; XXVI, 1. 1909; XXVII, 1-2. 1909.

Les Indes occidentales.

Kingston: The Institutte of Jamaica.
Journal :
Annual Report :

Les Indes orientales.

Calcutta: Asiatic Society of Bengal.
Journal, P. I:
Journal, P. II:
Journal, P. III:
Proceedings :
Journal & Proceedings:
Index :
Annual Address:

Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 317

Luxembourg.

Luxembourg: Société Botanique.

Recueil des Méraoires et des Travaux :

— „Fauna", Verein Luxemburger Naturfreunde (Société

des Naturalistes Luxembourgeois).
Mittheilungen (Coraptes Rendus):

Norvége.

Bergen : Bergens Museum.
Aarbog: 1908, 1—3.
Aarsberetning: 1907; 1908.
Särs, G. O., An account of the Crustacea of Norway : V, 21—24.

1908. 4:o.
Meeresfauna von Bergen:

— Norges Fiskeristyrelse (Direction de péches de la

Norvége).
Aarsberetning: 1907, 6; 1908, 1—5.
Christiania: Universitetet.

— Videnskabs Selskabet.

Forhandlinger:

Nyt Magaziu for Naturvidenskaberne :
Stavanger: Stavanger Museum.

Aarshefte: 1907.
Tromsö: Museum.

Aarshefter: 25. 1902, 29. 1906.

Aarsberetning: 1906; 1907.
Trondhjelm: K. Norske Videnskabers Selskab.

Skrifter: 1907.

Pays-Bas.

Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen.

Verhandelingen. Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie : XIII, 4—6

1907; XIV, 1. 1907.
Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurk., 3:e Reeks:
Register of de Verslagen and Mededeelingen:
Verslag van de Gewone Vergaderingen der Wis- en Natuur-

kundige Afdeeling : XVI, 1—2. 1907—1908.
Proceedings of the Section of Sciences: X, 1—2. 1907—1908.
Jaarboek : 1907.

318 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.

Amsterdam: Grenootschap ter Bevordering van Natuur-. G-enees-
en Heelkunde. Sectie voor Natuurwetenschappen.

Maandblad:

Vverken, Tweede Serie: VI, 2. 1909.
Groningen: Natuurkundig Genootschap.

Verslag-: 1906; 1907.

Bijdragen tot de kennis van de Provincie Groningen en omgele-
gen streken. II, 3. 1907.
Harlem: La Société Hollandaise des Sciences.

Archives néerlandaises, Sér 2: XIII, 3-5 1908; XIV, 2—1. 1909.
Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeiniging.

Tijdschrift, 2:de Sér.: X, 4. 1908; XI, 1. 1908.

Catalogus d. Bibliotkek:

Aanwinsten der Bibliothek. 1908.
Nijmegen : Nederlandsche Botanische Vereeniging.

N. Kruidkundig Archief, 3:de Sér.: 1908.

Recueil des Travaux Botaniques Néerlandais: IV, 4. 1908; V,
1. 1908.

Prodronius Florae Batavae :
sGravenhage Nederlandsche Entomologische Vereeniging.

Tijdschrift: LI, 1-4. 1908.

Entomologische Berichten: II, 37—42. 1907—1908,
Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences.

Verslag: 1908.

Aanteekeningen: 1908.

Portugal.

Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, ma-
them., physic. e. natur.
Memorias, Nova Ser.:
Journal:

— Société Portugaise de Sciences Naturelles.

Bulletin: I, 4. 1908.

République Argentine.

Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina.

Anales: LXV, 1—6. 1908; LXVI, 1—4. 1908.

— La Rédaction de „Revista Argentina de Historia Na-

tural".
Revista:

Enzio Reuter, Bulletin Bibliograpkuiue 319

Buenos Aires: Museo de Productos Argentinos.
Boletin :

— Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Museo

Publico).
Anales, Ser. 3: IX. 1908.
Comunicaciones :
Cördoba: Academia Nacional de Ciéncias.
Actas :
Boletin :
La Platå: Museo de la Platå, Universidad nacional de la Pläta.
Anales: Ser. 2: I, 1—2. 1907—1908 4:o.

„ Secciön botanica:

„ Secciön paleontolögica:
Bevista: XII, 1—2. 1905—1906; XIII. 1906; XIV. 1907.

— Universidad de La Platå. Facultad de Ciéncias Fisico-

Matematicas.
Publicaciones:

Roumanie.

Bucarest: L'Herbier de 1'Institut botanique.
Bulletin:

Russie.

Dorpat: Naturforscher-Gesellsohaft.

Schriften: XVIII. 1908. 4:o.

Archiv, 2:te Ser.:

Sitzungsberichte: XVI, 4. 1907. XVII, 1-2. 1908.
Irkutsk: La Direction du Musée.
Jakutsk : La Direction du Musée.

Kasan : Société des Naturalistes a l'Université Impériale de
Kasan.-

Travaux (Trudi): XL, 1-6. 1905—1907.

Comptes rendues: 1904—1906; 1906—1907.
Kharkow: Société des Naturalistes a l'Université Impériale de
Kharkow.

Travaux (Trudi):
Kiew: Société des Naturalistes de Kiew.

Mémoires:

Procés- Verbal

320

Enzio Renter, Bulletin Bibliograpkique.

Kischineff: Société des Naturalistes Bessarabiens.

Travaux:
Minusinsk: Museum.

Orrei: 1906.

O HeoöxojHMOCTii yBejniHemH nocoöia, BH^aBaoiaro orb

Ka3HLI MIIHyCIIHCKOMV ropCUCKOMY MapTbJIHOBCKOMy My3e»
MimycuncKi) 1908.
Moscou : Société Impériale des Naturalistes.
Nouveaux Mémoires :
Bulletin: 1906, 3—4.
Meteorologische Beobachtungen :
Maiepiajibi kt. no3HaHiio $ayaBi ii <$),iopbi pocciiieicoii nivinepiii.

Ota^tb 300JiorHHecKifi. VIII, Moscou 1908.
IlMn. OömecTBa jnoöiiTejiefi ecTecTB03HaHia, AHiponojioriH h

3THorpa$iH :
,3,HeBHiiKTb 300.ioriiHecKaro OT;rB;ieHifl : III, 9. 1908. 4:o.
9THorpa-(|>HHecKoe oöospl&Hie: 1907, 4.

X^HeBHiiicB OTÄ"BJia iixTionorin hmb. pyccK. oöm. AKK3iHMaTH3arrJH
jKhbothbixT) ii PacTeniii. II, 9—10. MocKBa 1908.
— Directorium der K. Universitäts-Bibliothek.
Gelehrte Nachrichten (Naturhist. Abth.):
Nikolsk : Hydrobiologisches Laboratorium der Fischzuchtanstalt
Nikolsk.
Aus der Fischzuchtanstalt Nikolsk: 11. 1908.
Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie.

Mémoires: XXXI. 1908.
Riga: Naturtbrschender Verein.

Korrespondenzblatt : LI. 1909.
Arbeiten, Neue Folge: XI. 1908.

Teich, G. A., Einiges iiber kaukasische Lepidopteren. 1896.
„ Reiseskizze. 1901.

„ Melanismus bei livländischen Schmetterlingen und

einige andere Notizen.
Katalog der Bibliothek. I. 1908.
Saratow: Station biologique du Wolga.
Arbeiten: III, 3. 1908.
Compte-rendu :
Bericht :
S:t Pétersbourg: Académie Impériale des Sciences.
Mémoires, 7:e Sér. :

Mémoires, 8:e Sér.: XVIII, 2—6. 1907; XX, 6, 7, 10, 11. 1907;
XXI, 1—2. 1906—1907 ; XXII, 2, 4, 10. 1907, 1908. 4:0.
Mélanges biologiques:

Enzio Beuter, Bulletin Bibliographique. 321

Bulletin, Nouv. Sér, :

Bulletin, V:e Sér.: XXV. 1906.

Bulletin, Vl:e Sér.: 1908, 8-18; 1909, 1—7.

Annuaire du Musée zoologique: XIII, 1—3. 1908, nebst Beilage.

Oshanin, V. Verzeichniss der palearktischen Hemipteren. I. Band.

Heteroptera. Lief. II. 1908; II. Band. Homoptera. Lief. III.

1908.
OTnerb no 30oaoniHecKOMy My3eio iimii. Aicaa. HayKT. 3a 1907

r. C. IleTepöyprB. 1908.
Revue Russe d'Entomologie: VIII, 1—2. 1908.
Travaux du Musée botanique: VI. 1909.
Schedae ad Herbarium Florae Rossicae:
TpyAH KacniiicKofi aKcne;umin 1904 roaa. I. 1907.
Moltschanow. L. A., Beitrag zur Morpkologie und Physiologie der

Priapuliden. 1908.
Salensky, TI'., iiber die Metamorphose des Echiurus. 1 — 6. 1908.
„ iiber den Bau und die Entwicklung der Schlund-

taschen der Spioniden. St. Petersburg 1908.
— Hortus Botanicus, (Jardin Impérial botanique).
Acta: XXVII, 2. 1908.
Bulletin:
OTHerb: 1907.
Societas Entornologica Rossica.

Horse: XXXVIII. 1907—1908.
La Société Impériale des Naturalistes de S:t Petersbourg.
Trudi (Travaux) :
Section Botanique.
Travaux :

Journal botanique: 1908, 1 — 6.
Section de Zoologie et de Physiologie.
Travaux, XXXVII, 2. 1908 ; XXXVIIL 2. 1908.

Section de Géologie et Minéralogie.
Travaux :

Comptes rendus : XXXIX, 1. N:ö 1—8. 1908.
Tiflis: Kaukasisches Museum.

Mitteilungen : III, 1, 4. 1907, 1908; IV, 1—3. 1908—1909.

Suéde.

Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället.

Handlingar, 4:de Följden: X. 1907; XI. 1908.
Lund: Universitetet:

Acta, Ny följd. Afd. II. Medicin samt matematiska och natur-
vetenskapliga ämnen : III. 1907.

322 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.

Lund: La Rédaction de „Botaniska Notiser".
Botaniska Notiser: 1908, 3—6; 1909, 1—2.

Stockholm : K. Svenska Vetenskaps-Akademien.

Handlingar, Ny följd: 42, 10—12. 1907—1908; 43, 1-6.1908, 4:o.

Arkiv för Botanik: VII, 1—4. 1908.

Arkiv för Zoologi: IV, 1—4. 1908.

Öfversigt :

Årsbok: 1908.

Lefnadsteckningar :

Skrifter af Carl von Linné. IV. Upsala 1908.

— Entomologiska Föreningen:

Entomologisk Tidskrift: 29. 1908.

— Bergianska Stiftelsen.

Acta Horti Bergiani:

— Statens skogsförsöksanstalt.

Meddelanden: 5. 1908.

— Föreningen för skogsvård.

— La Rédaction de „Fauna och Flora".

Fauna och Flora: 1906; 1907; 1908, 1—3, 6; 1909, 1.

Uppsala: R. Societas Scientiarum.

Nova Acta, Ser. 4: II, 3. 1909. 4:o.

— Kongl. Universitetet.

Uppsala Universitets Årsskrift 1907: Linnéfest-skrifter: 1—3,
5—6. 1907.

Redogörelse: 1907—1908.

Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné. Första afdelnin-
gen. Del I -II. Stockholm 1907—1908.

Tullberg, Tycho, Linnéporträtt vid Uppsala Universitets minnes-
fest på Tvåhundraårsdagen af Carl von Linnés födelse. Stock-
holm 1907. 4:o.

Zoologiska studier tillägnade professor T. Tullberg. Uppsala 1907. 4:o.

Swedish Explorations in Spitzbergen 1758—1908. Stockholm 1909.

Bulletin of the Geological Institution of the University of Up-
sala: VIII, 15—16. 1906—1907.

Andersson, K. A., Die Pterobranchier der schwedischen Siidpolar-
expedition 1901—1903 nebst Bemerkungen iiber Rhabdopleura
normani Allman. Inaug.-Diss. Stockholm 1907.

Amvidsson, I., Studien iiber die skandinawischen und arktischen
Maldaniden nebst Zusammenstcllung der iibrigen bisher be-
kannten Arten dieser Fnamilie. Inaug.-Diss. Uppsala 1906.

v. Hofsten, N., Studien iiber Turbellarien aus dem Berner Ober-
land. Inaug.-Diss. Leipzig 1907.

Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 323

Kylin, H., Studien iiber die Algenflora der schwedisehen West-
kiiste. Ak. Abh. Uppsala 1907.

Norén, C. O, Zur Entwieklungsgeschichte des Juniperus commu-
nis. Ak. Abh. Uppsala 1907.

Skottsberg, C, Zur Kenntnis der subantarktischen und antark-
tischen Meeresalgen. I. Phaeophyceen. Inaug.-Diss. Stock-
holm 1907.

Suisse.

Basel: Naturibrschende Gesellschaft.

Verhandlungen : XIX, 3. 1908; XX, 1. 1909.

Bern: Naturforschende Gesellschaft.
Mittheilungen: 1629—1664. 1908.

— La Société Botanique Suisse (Schweizerische Botanische

Gesellschaft).
Bulletin (Berichte):

Chambésy prés Geneve: L'Herbier Boissier.
Bulletin, 2:e Sér.: VIII, 5-12. 1908.
Mémoires:

Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens.
Jahresbericht, Neue Folge: L. 1907/08.

Geneve: Société de Physique et d'Histoire Naturelle.
Mémoires: XXXV, 4. 1908.

— La Direction du Conservatoire et du Jardin botaniques.

Annuaire: 11—12. 1908.
Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelles.

Bulletin, 5:me Sér.: XLIV, 162—164. 1908.
Neuchätel: Société des Sciences Naturelles.

Bulletin: XXXIV. 1905—1907.
Schaffhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft (So-
ciété Entomologique Suisse).

Mittheilungen (Bulletin): XI, 8. 1908.
St. Gallen : Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht :

Jahrbuch :
Winterthur: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Mitteilungen: VII. 1907—1908.
Zurich: Naturforschende Gesellschaft.

324 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.

Uruguay.

Montevideo : Museo Nacional.
Anales, Ser 2:

Anales, Seccion historico-filosoiica :
Arechavaleta, J,, Flora Uruguaya:

2. Dons.

Bestyreisen for Univ. Zoloog. Museum, Köbenhavn. The Danish Ingolf-Expe-
dition. Vol. III. Part 2. Copenhagen 1908. 4:o.
Kouinklijk Nederlandsch Meteorolngisch Instituut, Utrecht.

Meteorologisch Jaarboek (Annuaire météorologiquei: 1906. A Mé-
téorologie. 1907. 4:o. B. Magnétisme terrestre. 1907. 4:o ; 1907.
A. Météorologie. 1908. 4:o. B. Magnétisme terrestre. 1908. 4:o.
Mededeelingen en Verhandelingen. 6, 7. Utrecht 1908, 1909.
The John Grevar Library, Chicago.

Thirteenth annual Report for the year 1907. Chicago 1908;
Fourteenth . . . f . the year 1908. Chicago 1909.
Finska Landtbruksstyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus).
Meddelanden (Tiedonantoja): LX. 1908. 4:o.
Librarian, Augustana College and Iheol. Seminary, Rock Island, Illinois, U. S. A.
Augustana Library Publications. N:0 6. Linné memorial Number.
Rock Island, 111. 1907.
Dahlstedt, H., The Hieracia from Faeröes.

Beiträge zur Kenntniss der Hieraciu m-Flora Oesels. (Sep.) Stock-
holm 1901.

— Studier öfver Arktiska Taraxaca. (Sep.). Stockholm 1905.

— Arktiska och alpina arter inom formgruppen Taraxacum cerato-

phorum (Led.) DC. (Sep.). Stockholm 1906.

— Ueber einige sUdamenkanische Taraxaca. (Sep.). Stockholm 1907.

— Einige wildwachsende Taraxaca aus dem Botanischen Garten zu

Upsala. (Sep.). Upsala 1906.
' Enander, S J.. Studier öfver Salices i Linnés Herbarium. Uppsala 1907.
Janet, Ch., Remplacement des Muscles vibrateurs du vol par des colonnes
d'Adipocytes, chez les Fourmis, apres le vol nuptial. Extr. C. R.
Acad. Sci. T. 142. 1906. 4:o.
Sur un Organe non décrit du thorax des Fourmis ailées. Ibid. T.
143. 1906. 4:o.

— Histolyse, sans phagocytose, des muscles vibrateurs du vol, chez

les reines des Fourmis. Ibid. T. 14-J. 1907.
Histogénése du Tissu adipeux rempla^ant les Muscles vibrateurs
histolysés apres le vol nuptial. chez les reines des Fourmis.
Ibid. T. 144. 1907.

Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 325

Janet, Ch., Histolyse des Muscles de mise en place des ailes, apres le vol
nuptial, ehez les reines des Fourmis. Ibid. 1907.

Anatomie du Corselet et Histolyse des Muscles vibrateurs, apres
le vol nuptial. chez la Reine de la Fourrni (Lasius niger).
Texte & Planches. Limages 1907.
Motcpoicemciu, C. A., Bpam h öo.tmiiii KyJiBTypHMxt pacTeHifi bt> TaBpunec-
Koft ryoepHin. Ilo Haöjuo^eHiHMt, npoii3Be.a,eHHbiM'b bt>
1908 ro^y. Cb yKaaaHieivit MBpB öopböbi. CHM^eponoJib.
1908.

— OTHei"b no ecTecTBeHHO-iiCTopiiHecKOMy Myaeio TaBpmec-

Karo ryoepHCKaro 3eMCTBa 3a 1908 roöb. Fojxh IX-.ft.

CnM^epono.iiB. 1908
Onelli, C, Notes préliminaires sur la relation qui existe entré le nombre des

vertébres et celui des taches dans la peau de quelques ani-

maux. Extr. Bev. Jard. Zool. Buen. Aires. IV. N:o 13. 1908.
Oshanin, V., MaiepiajiBi jjih cf>ayHbi noJiy^cecTKOKpbiJiBixt TypKecTaHa.

— Chhcokb nojiyacecTKOKpbLibix-b Hac-BKOMbix-b MocKOBCKaro yne^-

Haro OKpyra. MocKBa 1870.
3ooreorpa<|)HHecKia savann bb TypKecTaHa. TauiKeHTb 1880.

— KapaieTHB ii ^apBasB. TauiKeHTb 1880.

— 3ooreorpa<|>iiHecKiH XapaKTepB $ayBBi nojiyKecTKOKpbuibix

TypKecTaHa. C. neT. 1891.

— JXbh HOBbixt cpe/iHeasiaTCKiixt Bii^a H3T) ceM. Cicadidae. (Sep).

1906.

— CmiCOKt HaCBKOMBIXB, COÖpaHHBIXB BB IIIjiiiccejiböypcKoS

Kp-fenocTH B-b 1901—190-4 rr. M. B. HoBopyccKHM-b. (Sep.). 1907.
Catalogue des Homoptéres (Auchenorhynques et Psyllides) du
gouv. de St.-Pétersbourg. 1907.

— Beiträge zur Kenntnis der palaearktisehen Hemipteren. 1— II.

(Sep.). St. -Petersburg. 1908—1909.

— Verzeichniss der palaearktisehen Hemipteren mid besonderer

Beriicksichtigung ihrer Verteilung im russischen Reiche. Bd.

I, 1—2. 1906-1908; Bd. II, 1—3. 1906—1908.
Saélan, TJi. och V. Blomstedt, Finlands förnämsta ätliga och giftiga svampar.

Helsingfors 1907. — Id. en finnois.
Sauvageau, C, Le Professeur David Carazzi de 1'Université de Padoue (Italie),

les huitres de Marennes et la Diatomée bleue. Bordeaux 1908.
Warming, E.. The Structure and Biology of Arctic Flowering Plants. I. Eri-

cineae (Ericaceae, Pirolaceae). 1. Morphology and Biology.

Copenhagen 1908.

— Botany of the Fteröes based upon Danish Investigations. Copen-

hagen 1901—1908.
Wesenberg-Lund, C, Mitteilungen aus dem biologischen Susswasserlaboratorium
Frederiksdal bei Lyngby (Dänemark). I. Die littoralen Tier-
gesellschaften unserer grösserer Seen. a) Die Tiergesellschaf-

326 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.

ten des Brandungsufers. (Sep.) 1908. — IV. Uber tropfende
Laichmassen. (Sep.). 1908.
— Notizen aus dem Dänischen sttsswasserbiologischen Laboratorium

am Fursee. N:o I. tiber „pelagische" Ernährung der Ufer-
schwalben. (Sep.). 1908.
Young, R. T., The Histogenesis of Cysticercus pisiformis. (Sep.). 1908.

Helsingfors le 13 mai 1909.

Enzio Reuter.

Bibliothécaire.

»**<•

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen

1908-1909.

I. Zoologie.

Vertebrata.

Em detaillierter Bericht liber den Zuwachs der zoologischen
Sammlungen im Jahre 1908 — 1909 wird von A. Luther
gegeben. S. 257—266.

Mammalia.

Sus scrofa domestica. Ein Doppelembryo aus Karelia austra-
lis, Weckelaks Kvarnby, wurde vorgelegt. Die beiden
caudaleu Partieen sind normal entwickelt und frei; von
der Umbilicalgegend an sind die Embryonen mit den
Ventralseiten verwachsen. Die vorderen Extremitäten sind
frei, aber nach den Seiten verschoben. Die verwachsenen
Brustpartieen werden rostral in einen einzigen Hals fort-
gesetzt, der nur einen Kopf trägt. Sowohl der Hals als
der Kopf sind grösser als normal. Der Kopf ist äusser.
lich normal, nur finden sich im Nacken unter der Protu-
berantia occipitalis externa ein Paar iiberzählige Ohren,
die, ein wenig grösser als die normalen. dem Hinterkopf
dicht angedriickt und dicht neben einander gelegen sind.
Der Doppelembryo hat einen einzigen Nabelstrang, der

328 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

die Körperwand am Punkt der Verwachsungder Embryonen
perforiert. Der Embryo, der bei der Geburt starb, wurde
mit 9 normalen Ferkeln am 9 Januar 1909 geboren. Eu-
nar Forsius. S. 137—138.

Aves.
Vermischte Notizen.

Brieftaube aus England nach Finland verirrt. Anfang Sept.
1908 wurde im Kirchspiel Pielavesi, Savonia borealis, eine
Taube geschossen, deren Fliigel markiert war und die
Inschrift trug: „Ashford & District, Fly ing Club,
E. J. Browne se c." und ,,2 7 2". Ferner auf einem Alu-
miniumring an dem Fuss: „R P T 1905 9219". Nach
Angabe des Herrn Browne hat die Taube an einem
Wettflug teilgenommen, der am 6/VII 08 von Marennes in
Frankreich nach England stattfand. sich aber auf dem
Weg nebst anderen Tauben in Folge eines Sturmes ver-
irrt. E. W. Suomalainen. S. 88.

Tetrao. Im Muskelmagen von Tetrao tetrix und T. urogallus
wurden Fruchtkerne von Arctostaphylus uva ursi in gros-
ser Anzahl gefunden. Die Fruchte der genannten Pflanze
sind aller Wahrscheinlichkeit nach als ein wichtiges
Nahrungsmittel der beiden Tetrao-Arten anzusehen, da
die mehlartige, zwischen den Kernen lagernde Frucht-
substanz sehr reich an Phosphorsäure und Eiweiss-
stoffen ist. Zwei Analysen gaben im Durchschnitt 0,2 %
P2 05. Die Phosphorsäure kommt nicht in freier Form,
sondern, weuigstens zum grössten Teil, als organische
Eiweissverbindung vor. E. E. Sund vi k. S. 89—90.

Parus palustris L. Das in „Tidskrift för Jägare och Fiskare",
Vol. XVI, H. 6, 1908, und Vol. XVII. H. 1, S. 17, 1909, er-
wähnte Vorkommen von Parus palustris in der Gegend
von Borgå, Nylandia, scheint noch sehr der Bestätigung
zu bediirfen. Eunar Forsius. S. 168.

Anas crecca L. Herr Prof. J. A. Palmen berichtete iiber
die von H. C hr. C. Morteusen in Dänemark angestell-

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 329

ten und neulich veröffentlichten Ringversuche mit Anas
crecca L. (Videnskabelige Meddelelser fra Naturhist. För-
ening. Kobenhavn 1908). S. 216-217.

Seltenheiten — Wichtigere neue Fundorte.

Syrnium lapponicum Sparrm. Wurde am 3/VIII 08 in Savonia
australis, Rantasalnii Harjula, und am 20/viII, 3VVIII, 7/lX.
19/IX, 4/X, 9/X, 13/X und 19/X in Savonia borealis, in der
gegend von Kuopio, geschossen. Nur das leztere Exem-
plar war ein altes ef, die iibrigen alte £ 2- Im Jahre
1901 nistete der Vogel in Savonia borealis, Maaninka
Tuovilanlahti. E. W. Suomalainen. S. 4. — Von Herrn
Förster J. Montell wird die Ansicht vertreten, dass die
reichlichen Funde von nordischen Tierformen im Jahre
1908 in Mittel- und Sud-Finland von dem Auftreten von
Myodes lemmus während der vorangehenden Zeit abhängig
wären: J. A. Palmen. S. 4.

Phalaropus hyperboreus L. Am 16 Juni 1908 wurden auf der
Insel Lill-Tytterskär im östlichen Teil des Finnischen
Meerbusens etwa 20 Paare der genanriten Vogelart, und
zwar mehrere nistende, gefunden. Zwei Gelege wurden
vorgelegt. Nach Angabe der Bevölkerung soll die Art
seit mehreren Jahren auf der Insel vorkommen. J. A.
Sandman. S. 167.

Fringilla coelebs L. Eine albinotische Form wurde am 29 Okt.
1906 von Herrn Arthur Eklund in Regio aboensis,
Korpo, geschossen. E. Reuter. S. 193.

Pisces

Vermischte Notizen.

Ueber Triaenophorus robustus Olsson und Henneguya zschok-
kel Gurley eds Parasiten von Coregoyius albula ans dem,
See Sapsojärvi. A. Luther. S. 58 — 59.

Die Jcleine Maräne, Coregonus albula L., als der Zwischenrrirt
des Dibotriocephalus latus L. in den Seen, Nord-Tawast-
lands (Finland). Mit 2 Fig. T. H. Järvi. S. 62-67.

330 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Plerocereoiden von Dibotriocephalus latas L. in Coregonus al-
bula L. aus dem See Kallavesi bei der Stadt Kuopio, Sa-
vonia borealis, wurden Anfang November 1908 in reich-
licher Menge beobachtet. In den meisten Fallen befanden
sich die Plerocereoiden im Darm des Wirttieres, in weni-
geren in der Wand des Ventriculus und der Schwimrnblase.
E. W. Suomalainen. Ö. 87—88.

Ein vermuteter Fund von Filaria obturans Prenant in Esox
lucius L. Ende Okt. 1908 wurde in einem auf dem
Markte in Helsingfors eingekauften Hechte ein Nema-
tode gefunden, der die beiden Arteriae branchiales des
40 — 50 cm langen Wirttieres ausfullte. Aller Wahr-
scheinlichkeit nach gehört sie der Filaria obturans Pre-
nant an. Harry Federley. S. 88 — 89.

Beobaehtungen iiber die Grösse und das Alter der Aale in
Binnengewässern Finlands. Mit 2 Fig. T. H. Järvi.
S. 218—221.

Ueber das Vorlcommen des Aales im Wassersysteme des Kymi-
Flusses (Finland). Mit Karte. T. H. Järvi. S. 222—226.

Ein Fall von Hermaphroditismus bei' Lota vulgaris Cuv. Mit
Fig. T. H. Järvi. S. 226-227.

Anlässlich der Mitteilung von Järvi erwähnte Herr
Docent A. Luther, dass ein hermaphroditisches Exemplar
von hota vulgaris von Herrn Tli. Forsström in Regio
aboensis, Loj o, gefangen war, und dass nach Mitteilung
von Herrn Mag. W. Seger crantz ein solches Ex. in
einem Schulmuseum in Fredrikshamn aufbewart ist. Bei
dem im iibrigen männlichen Exemplar aus Lojo enthält
der Hode der einen Seite in der Mitte eine als Ova-
rium ausgebildete Partie, ebenso wie bei dem von Järvi
vorgelegten Exemplar. S. 227.

Mollusca.

Ein junges Exemplar eiuer grossen Helix- Art, wahrscheinlich
H. adspersa Mull., scheint mit Blumenkohl aus Nordafrika
eingeschleppt worden zu sein. A. Luther. S. 195.

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 331

Insecta.

Bliitenbiologisclie Beobachtungen werden von Herrn Förster
F. Silén aus dem siidlichen Finland mitgeteilt. S. 31— 52.

Coleoptera.
Vermiscbte Notizen.

Ueber die Verbreitung einiger an den Meeres-Kiisten lebenden
Coleopteren und Hemipteren in Fennoscandia. B. Pop-
pius. S. 59-62.

Zur Kenntnis der Staphyliniden-Gattung Micralymma Westiv.
B. Poppius. S. 96-99.

Die finländischen Formen der G-ruppe Chrysomela ggpsophilae
Kust. Von Herrn Stud. A. Pulkkinen wurde im Kirch-
spiel Rantasalmi, Savonia australis, eine Chrysomela ge-
funden, die von Herrn J. Weise in Berlin die Notiz
„bei gypsophilae11 erhalten hatte; jedoch konnte Herr
"Weise nicht mit Sicherheit entscheiden, ob das Exemplar
eine eigene Art öder eine Varietät der Chr. gypsophilae
darstellt. Ausser dieser Form linden sich in Finland nach
Herrn Professor J. Sahlberg von der genannten G-ruppe
nur die Art Chr. gypsophilae Kust. und ihre Varietät
lucidicollis Kust. S. 152 — 154.

Von Herrn Amanuensis B. Poppius wird erwähnt,
dass Herr Custos G. Jacobson aus S:t Petersburg wäh-
rend eines Besuchs in Helsingfors bervorgehoben hat, dass
im Helsingforser Museum äusser der echten Chr. sangui-
nolenta L. auch Chr. gypsophilae Kust. vertreten ist, wonach
Herr Poppius iiber diese beiden Arten der Gesellschaft
berichtete (Meddelanden Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. 29,
1902, S. 4). Ferner hebt Herr Poppius hervor, dass
Chr. sanguinolenta schon von Linné in Syst. Nat., Ed.
X, S. 371, beschrieben ist. Hier wird nichts iiber das Vor-
koramen der Art in Schweden erwähnt, es ist aber recht
wahrscheinlich, dass eben die schwedischen Formen der
Beschreibung Linnés zu Grunde gelegen haben, um so

332 Ubersicht der wichtiereren Mitteilunffen.

eher als sie im sudlichsten Schweden nicht selten sind#
Herr Poppius ist somit der Ansicht, dass die mittel-
europäischen Coleopterologen wahrschemlich mit dem
Linné'schen Namen eine andere Art bezeichnet haben,
und dass der Namen Chr. sanguinolenta mit Recht der
nordischen Form gebiihrt. S. 154 — 155.

Neu fur das Gebiet.

Luperus (Calomicrus) circumfusus Marsh. Karelia australis,
Wiborg Kavantholm: Mannerheim. — J. Sahlberg.
S. 150—152.

Aemaeops marginata F. var. spadicea Sehilsky. Savonia borealis,
Heinävesi: A. Pulkkinen. — J. Sahlberg. S. 154.

Prionychus melanarius Germ. Karelia australis, Kotka Svensk-
sund: Nordmann. — Isthmus karelicus, Kuolemajärvt
Muurila: A. J. Mela. — J. Sahlberg. S. 195—196.

Hymenoptera.
Vermischte Notizen.

Eriocampoides limacina Retz. Uber eine Schädigung junger

Birn- und Kirschbäume in Karislojo, Regio aboensis, durch

die Larven dieser Art, sowie uber Mittel, die zur Vertil-

■ gung der Schädlinge benutzt wurden, berichtet Herr

Runar Forsius. S. 10 — 12.

Cephus infuscatus Ed. André. Bei der Eiablage wählt Cephus in-
fuscatus die Stammteile von Phalaris arundinacea aus, geht
aber an Calamagrostis, Phragmites and anderen Pflanzea
vorbei. Das 9 sucht eines der obersten Internodien auf,
stellt sich mit dem Kopf nach unten, hebt den Hinterleib in
die Höhe, biegt ihn halbkreisförmig, macht ein Loch eben
oberhalb des Nodus, innen von der Blattscheide, und legt
ein Ei in das dort gelegene Markgewebe. Die ganze Ar-
beit nimmt eine Zeit von etwa 4 Minuten. Das Ei ist
ungefähr 1 mm läng und 0,4 mm breit. Aller Wahr-
scheinlichkeit nach bringt die I^arve Weissährigkeit bei

Ubersicht der wicLtigeren Mitteilungec. 333

Phalaris hervor. G. infuscatus ist nur beim Sonnenschein
in Bewegung, und zwar am lebhaftesten um die Mittagszeit.
Runar Forsius. S. 135—137.

Calameuta filiformis Ev. wurde mit Cephus infuscatus zusam-
men getunden. Wie schon friiher bekannt, legt die Art
ihre Eier in den Stamm von Phragmites communis. Nach
Konow und anderen Verfassern lebt die Larve in im
Wasser untergetauchten Internodien. Einige Versuche
ergaben jedoch, dass die eierlegenden Weibchen iiber der
Wasserfläche gelegene Internodien nicht verschmähen.
Runar Forsius. 8. 135--— 136.

Lebende Exemplare von Lygaeonematus ambiguus Fall. und
Pteronus ribesi Scop. wurden vorgelegt. Die erstgenannte
Art kam im Sommer 1908 in Regio aboénsis, Karislojo
Suurniemi, in recht grosser Menge nebst L. pini Retz.
vor und schien mit Vorliebe junge Fichten von 1/2 — 2 m
Höhe aufzusuchen. Runar Forsius. S. 137.

Neu fur das G e biet

■

Prosalius suecicus Auriv. Nylandia, Pernå: Ake Nordström,
o. 3.

Cephus infuscatus Ed. André. Nylandia, Pernå Kabböle: Ru-
nar Forsius, A. Nordström, R. Krogerus. Auch in
Central-Asien, Dschilarik, getunden (em ^-Exemplar im
entomol. Museum Helsingfors): Sten ro os. — Runar
Forsius. S. 135—137.

Amasis amoena Klug. Karelia ladogensis, Suolahti, auf Salix:
R. Cederhvarf. — J. Sahlberg. S. 272—273.

Diptera.

Vermiscbte Notizen

Sarcophaga- und Onesia-Arten Finlands. Herr stud. R. Frey
giebt ein Verzeichnis der in Finland bis jetzt gefundenen
19 Sarcophaga- und 4 Onesia-Arten, die von Herrn Dok-
tor J. Ville neu ve in Rambouillet bestimmt wurden.
S. 90-92.

334 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Neu fur das Gebiet.

Morellia simplex Lw. Alandia, Saltvik ; Tavastia australis,
Sääksinäki, Hattala, Birkala und Kangasala. R. Frey.
S. 92.

Corynocera ambiyua Zett. Lapponia kemensis, Mnonio, „auf
Wasser", am 27 juni 1867: J. A. Palmen. S. 217.

Seltenheit.

Ctenophora pectinieornis L. Alandia im Sommer 1906, ein £ :
Åke Nordström. — E. Frey. S. 167.

Lepidoptera.
Vermiscbte Notizen.

Acherontia atropos L. Wurde Anfang Sept. 1908 auf dem Leucht-

schiff Äransgruad im Finnischen Meerbusen in 1 Ex.

vom Lotsen K. F. Ahman erbeutet. A. Luther. S. 87.
Einige Beiträge zur Kenntnis der Macrolepidopterfauna des

sudlichen Finlands wird von Herrn Stud. Runar For-

sius gegeben. S. 273—282.

Neu f ii r das Gebiet.

Madopa salicalis Schiff. Isthmus karelicus, Galizina: R. Ce-
derhvarf. — J. Sahlberg. S. 68.

Argynnis aphirape Hubn. var. ossianus Hbst. ab. imtamo n. ab.
Vorderflugel oben braungelb; die schwarzen Zeichnungen
weniger scharf begrenzt, im Discus kleiu, an den Aassen-
rändern mehr ausgebreitet und zusammenfliessend. Hin-
terfliigel oben schwarz, nur am Aussenrande mit 7 im
Bogen gestellteu, undeutlich begrenzten, rotgelben Flecken,
von denen die dem Vorderrande am nächsten gelegenen
gegen die Flugelbasis mehr ausgezogen sind. Die Vor-
derflugel unten rotgelb, an der Spitze jedoch ziemlich
breit weisslich; die normalen schwarzen Zeichnungen klein,

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 335

inehr gerundet und undeutlich begrenzt. Hinterfliigel
unten ganz silberweiss, mit deutlichen, braunschwarzen
Linien den Rippen entlang, jedoch ohne Spuren von
Querbändern öder Flecken im Discoidalfeld. Von Herrn
R. Cederhvarf in der Nähe der Eisenbahnstation Ga-
lizina, Isthmus karelicus, eingef ängen. J. Sa hl berg.
S. 69—70.

Hemiptera.

Vermiscbte Notizen.

Ueber die Verbreitung einiger an den Meeres-Kiisten lebenden
Coleojiteren und Hemipteren in Fennoscandia. B. Pop-
pius. S. 59—62.

Beiträge zur Kemipter en-Fauna Nord- Russlands. B. Poppius.
S. 93-95.

Orthoptera.

Vermiscbte Notizen.

Acridium aegyptium L. Am 18. März 1906 wurde von Frau
E. U lin er ein Exemplar der ägyptischen Heuschrecke
auf dem Märkt in Helsingfors, Nylandia, in der Nähe
einer Marktbude gefunden, wo u. a. aus Siid-Europa öder
Algier importiertes G-emuse feil geboten wurde. — O. M.
Reuter. S. 194, 263.

Odonata.

In der Gegend der Zoologischen Station Tvärminne, Nylandia,
wurden von Herrn Studenten Ilmari Vä Ii kängas 27
Odonaten-Arten beobachtet. Da aus Finland im Ganzen
40 Arten bekannt sind, muss die Odonatenfauna im unter-
suchten Gebiet, das relativ klein war, als verhältnismässig
reich bezeichnet werden. Von den 27 Arten traten fol-
gende 5 am häufigsten auf: Libellula quadrimaculata,

336 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungeu.

Sympetrum flaveolum, S. scoticum, Lesies nympha, Agrion
armatum. Ziemlich häufig sind weitere 8 Arten: Leu-
corrhinia rubigunda, Cordulia aenea, Aeschna juncea, Ae.
grandis, Lestes sponsa, Agrion najas, A. hastulatum und
A. cyathigerum. Ziemlich selten sind folgende 7 Arten:
Leucorrhinia pectoralis, L. dubia, L. albifrons, L. caudalis,
Sympetrum vidgatum, Cordulia arctica und Aeschna coeru-
lea; selten sind 3 Arten: Cordulia flavomacidata, Ag-
rion elegans, A. pulchellum. Vereinzelt beobachtet wur-
den 4 Arten: Orthetrum cancellatum, Cordulia metallica,
Calopteryx virgo und C. splendens. Im Meere wurden
die Larven von nur drei Arten beobachtet, und zwar
von Libelhda quadrimaculata, Agrion armatum und A. cya-
thigerum. S. 74 — 85.

Copeognatha.

Vermischte Notizen.

Mitteilungen ilber einige finländische Copeognathen. 0. M.
Re uter. S. 204—210.

Neu f ii r das Gebiet.

Lepinotus reticulatus Enderl., Pterodela livida Enderl., Pt. quer-
cus Kolbe. Vgl. oben O. M. Re uter.

Collembola.
Vermischte Notizen.

Massenhaftes Auftreten von Sinella (Entomobrya) myrmecophila
Reut. in Wohnzimmern. Im Herbste 1908 wurde in Hel-
singfors in der untersten Etage eines Steinhauses, das im
Herbste 1907 erbaut und Anfang Juni 1908 bezogen wurde,
die genannte Si?iella- Art in immer zunehmender Menge
beobachtet. Das Insekt kam zahlreich tiberall in den
Zimmern vor. Die Speisewaren waren von zahlreichen In-
dividuen bedeckt. Auch aufden Kleidern und in derNacht

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 337

in den Betteu trät die Art auf. Wahrscheinlich bildete
die Fiillung des Fussbodens den hauptsächlichen Aufent-
haltsort des Tieres. Von Herrn Doktor W. M. Lin na-
tt i em i wurde hervorgehoben, dass die Art friiher nur
unter Steinen und zwischen Moos zusammen mit Amei-
sen angetroffen worden war. Enzio Reute r. S. 171 — 173.

Arachnoidea.
Vermischte Notizen.

Atax intermedius Kooh., friiher nicht aus Finland bekannt, wurde
in der Mantelhöhle einiger Seemuscheln (Anodonta anatina
L.) beobachtet, die vom Schiiier Nejnstedtin Laulusträsk
im Kirchspiel Neder-Vetil, Ostrobothnia media, gesam-
melt waren. Da der Fundort auf 63° 40' n. Br. gelegen ist,
so ist anzunehmen, dass die bei Muscheln parasitierenden
Atax- Ärten wenigstens eben so weit gegen Norden wie
die Muscheln verbreitet sind. Betreffs fruherer Atax-Funde
wird auf E. Nordenskiöld, Aeta Soc. pro Fauna et
Fl. Fenn. XV, N:o 1, 1897, verwiesen. K. M. Le vän-
der. S. 132.

Pediculopsis graminum E. Reut. ist in Finland die wichtigste
Ursache der Weissährigkeit der Wiesengräser ; die Art ist
bis jetzt auf 27 verschiedenen Gräsern und dazu auf den 4
in Finland gebauten Cerealien angetroffen worden. Ver-
schiedenen litterarischen Mitteilungen gemäss tritt die
Acaride auch in Dänemark, Bayern, in der Schweiz, und
an verschiedenen Orten in den Vereinigten Staaten Nord-
Amerikas sowohl auf Wiesengräsern als auf Cerealien,
häufig verheerend, auf. Die Art ist somit sehr weit ver-
breitet; besonders bemerkenswert in tiergeographischer
Hinsicht ist ihr Vorkommen in zwei verschiedenen Welt-
teilen. In Amerika trät die Art auch auf Nelken, wahr-
scheinlich sekundär, auf. Sowohl auf den Nelken als auf
Poa pratensis wurde in Amerika nebst der Acaride
auch ein Pilz, Sporotricham poae Peck, beobachtet.
Ebenso zeigen sich in Finland sehr oft, besonders auf
grösseren Gräsern und vor allem auf Agropyrum repens,

338 tlbersicht der wichtigeren Mitteilungen.

einige Zeit nach dem Acaridenangriff oberhalb des ober-
sten (öder näohstobersteu) Nodus ianerhalb der umschlies-
senden Blattscheide weisse Mycelfäden, die jedoch der Art
nach nicht bestimmt werden konnten. Solche Partieen wer-
den weich, gehen in Fäulnis iiber und scheinen vorwiegend
den geschlechtsreifen £-Acariden als Nahrung zu dienen.
Enzio Reuter. S. 173—177.

Crustacea.

Vennischte Notizen

Beitrag zur Kenntnis der Osiracodenfaana des Finnischen
Meerbusens. Vorläufige Mitteilung. Mit Taf. Nikolai
Hirschmann. S. 282—296.

Neu fur das Gebiet.

öyelocypris laevis O. F. Muller, Cyclocypris impressopunctata
n. sp., Candona candida O. F. Muller, Candona neglecta
Särs, Candona fallax G. W. Muller, Candona fabaeformis
G. W. Muller, Candona protzi Hartwig, Darwinula ste-
vensoni Brady u. Eobertson, Cytheridea torosa Iones, Cy-
theridea fennica n. sp., Cythere confusa Särs, Cythere pel-
lucida Baird, Cythere ilyophila n. sp., Cytheromorpha albula
n. sp., Cytheromorpha claviformis n. sp., Limnicythere in-
cisa Dahl, Xesioleberis aurantia sensu Dahl, Loxoeoncha
baltica n. sp. Vgl. obeu N. Hirschmann.

Vermes
Vermischte Notizen

Ueber Triaenophorus robustus Olsson und Henneguy a zschokkei
Curley als Parasiten von Coregonus albula aus dem See
Sapsojärvi. A. Luther. S. 58 — 59.

Die Heine Maräne, Coregonus albula L., als der Zivischen-
wirt des Dibotriocephalus latus L. in den Seen Nord-

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 339

Tawastlands (Finland). Mit. 2 Fig. T. H. Järvi. S.
62—67.

Plerocercoiden von Dibotriocephalus latus L. in Coregonus al-
bula L. aus dem See Kallavesi bei der Stadt Kuopio, Sa-
vonia borealis. Siehe oben unter Pisces, S. 330. E. W.
Suomalai n en. S. 87 — 88.

Ein vermuteter Fund von Filaria obturans Prenant bei Esox
lucius L. Siehe oben unter Pisces, S. 330. Harry Fe der-
ley. S. 88—89.

Protozoa.

Ueber Triaenophorus robustus Olsson und Henneguya zschohkei
Ourley als Parasiten von Coregonus albula aus dem See
Sapsojärvi. A. Luther. S. 58 — 59.

II. Botanik.

Reiseberichte.

Der Stipendiat, Cand. A. L. Backman, berichtete iiber seine
Reise in Kuusamo im Sommer 1908. S. 197 — 202.

Plantae vasculares.
Systematische Notizen.

Carex Hornschuchiana. Eine fruher nicht beschriebene Form
dieser Art aus Alandia, Eckerö, wurde von Herrn Cand.
Alvar Palmgren vorgelegt. S. 3.

Carex lepidocarpa Tausch wird von Herrn Cand. Alvar Palm-
gren als eine gute Art hervorgehoben, die zwar in ge-
wisser Hinsicht intermediär zwischen C. flava L. und C.
Oederi Ehrh. dasteht, jedoch auch Charaktere aufweist,
die fur jene Arten fremd sind. Die in Finland, Alan-
dia, gefundene Form weicht, wie auch die skandinavische,
von der mitteleuropäischen ab, und zwar scheinen die

340 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Verschiedenheiten das Aufstellen der nordischen Form
als Subspecies zu motivieren. Im Kirchspiel Jornala
kommt eine von dieser Subspecies abweichende, eigen-
tumliche Varietät vor. S. 168 — 169.

Hieracium. Von Herrn Rektor M. Brenner wurden 4 Hiera-
czwm-Formen als neue Arten beschrieben. S. 119 — 123.

Linnaea borealis. Zwei Formen wurden als neu von Herrn
Eektor M. Brenner beschrieben. S. 56 — 57.

Rubus. Einige Notizen uber R. arcticus X idaeus giebt Herr
Rektor M. Brenner. S. 138-139.

Formae duae hybridae generis Rubi novae e Fi?ilan-
dia (mit Taf.). Harald Lindberg. S. 141 — 144.

Taraxacum. Von Herrn Custos Harald Lindberg werden
6 Tar axacum-F 'ormen als neue Arten und 1 Form als neue
Subspecies beschrieben. S. 13 — 22.

Uber die Synonymik und den systematischen Wert
einiger Tar axacum-F ormen wird diskutiert. — M. Bren-
ner. S. 123—126, 177-191. — Harald Lindberg.
S. 144-150.

Neu fur das Gebiet.

Alchimilla filicaulis *vestita. Satakunta, Birkala, in der Nähe
von Epilä: Thorwald G rön blom. — Diese atlantische
Art ist offenbar hieher eingewandert während einer Zeit,
als der Ufer-Abhang am jetzigen See Pyhäjärvi gegen
das Meer im Westen offen lag: Harald Lindberg. —
S. 74.

Carex flava X lepidocarpa. Alandia, Eckerö und Jornala: Al-
var Palmgren. S. 169.

C. Hornschuchiana X lepidocarpa, C. Horns chuchiana X Oederi
und C. lepidocarpa X Oederi. Alandia, Eckerö: Alvar
Palmgren. S. 169.

C. lepidocarpa, in zwei Formen. Alandia, Eckerö und Jornala:
Alvar Palmgren. S. 169.

Hedysarum sibiricum (det. R. Pohle). Lapponia Varsugae,
Tshapoma: A. O. Kihlman. S. 216.

Ubersicht der wiehtigeren Mitteilungcn. 341

Hieracium piliscapum Brenn., H. monoticum Brenn., H. atrica-
pitatum Brenn. und H. comparile Brenn., sämtlich in Kuu-
samo von Herrn Stud. Vidar Brenner gesammelt.
M. Brenner. S. 119—123.

Linnaea borealis f. subamoenula Brenn. und f. heterophylla Brenn.
Nylandia, Ingå: M. Brenner. S. 56 — 57.

Potamogeton Panormitanus var. minor. Regio aboénsis, Halikko
(U. Collan) und Nystad (H. Söderman). — Nylandia,
Strömfors: I. R. G. Sucksdorff. — Karelia australis,
S:t Johannes: H. Lindberg. — Isthmus karelicus, Sak-
kola: E. Niklander. — Tavastia australis, Vesijärvi-Ka-
nal: H. Lindberg. — Karelia olonetsensis,' Sermaks:
Fr. Elf v in g. — Ostrobothnia media, Gamla Karleby:
F. Hellström. — Ostrobothnia borealis, Uleåborg: "W.
Nyländer. — Harald Lindberg. S. 71—73.

Rubus ardicus X idaeus. Kuusamo, Havananvaara, in einer
Felskluft mit R. areiicus zusammen und in der Nähe von
R. idaeus: Wi dar Brenner. S. 138—139, 141—144.

R. idaeus X saxatilis. Ostrobothnia kajanensis, Suomussalmi
Korkealainen, mit R. saxatilis zusammen: 0. Kyyhky-
nen. S. 141—144.

Tai'axacum-Formen :

T. aurosulum Lindb. fil., T. hamatum Raunk., T. Un-
guicuspis Lindb. fil., T. fasciatum Dahlst., T. retroflexum
Lindb. fil., T. triangulare Lindb. fil., T. remotijugum Lindb.
fil., T. obtusulum Lindb. fil. und T. canaliculatum *potens
Lindb. fil. Aus verschiedenen Orten in Sud- und Mittel-
Finland. Har a ld Lin d berg. S. 13—23.

Taraxacum crocodes Dahlst. Ostrobothnia kajanen-
sis, Suomussalmi am See Kiantajärvi: O. Kyyhkynen.
S. 28, 126.

Seltenbeiten. — Wichtigere neue Fundorte

Allium ursinum. Nylandia, Borgå Pellinge: Vera von Hertzen.

S. 171.
Alnus glutinosa X incana. Savonia australis, Savitaipale Kär-

näkoski: Th. Sgelan. S. 86.

342 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Anemone hepatica f. marmorata. Savonia australis, Willman-
strand Kaukas: Sigyn S se lan. — Eegio aboénsis, Loj o:
Harald Lindberg. — S. 133—134.

Anemone hepatica f. multlloba. Regio aboénsis, Lojo (Harald
Lindberg) und Vihti (J. A. Flinck): Th. Saslan.

S. 134.
Anthyllis vulneraria. Savonia australis, Insel Kattelussaari un-

weit der Stadt Willmanstrand : J. Kaustinen und Th.

S 83 lan. S. 86.
Blechnum spicant. Nylandia, Borgå Kroksnäs: A. und V. Borg,

V. und S. Krogerus. S. 170.
Erythraea Moralis. Der nördlichste bis jetzt bekannte finlän-

dische Fundort ist in Satakunta, Gegend von Björneborg

(61° 35' n. Br.) gelegen: A. G. Zidbäck, Ernst Häy-

rén. S. 55.
E. pulchella. Satakunta, Luvia Laitakari: Ee va Hermo nen.

S. 55.
Gypsophila fastigiata. Satakunta, Kumo: C. Cedercreutz.

S. 255.

Hieracium juncicaide, H. atrobulbosum und H. nigrans. Ny-
landia, Kyrkslätt: Harald Lindberg. S. 29.

Phaca frigida. Kuusamo, Oulankajoki zwischen Savilampi und
Kiutaköngäs, häufig auf Wiesen: A. L. Backman.
S. 198.

Potamogeton mucronatus. Ostrobothnia media, Gamla Karleby :
F. Hellström. — Karelia australis, S:t Johannes: Ha-
rald Lindberg. — S. 73 — 74.

P. peclinatus X vaginatus. Karelia onegensis, Suopohja: Th.
Simming. S. 74.

Rhynchospora fusca. Nylandia, Ekenäs Tvärminne: Ernst
Häyrén. S. 202. — Karelia borealis, am See Höytiäinen:
Walter M. Linnaniemi. S. 130. — Ostrobothnia ka-
janensis, Kuhmoniemi: Harald Lindberg. S. 129.

Rubus caesius X idaeus und R. caesius X saxaiilis. Alandia,
an einigen Orten in den Schären : Alvar Palmgren.
S. 193.

Spiraea filipendula. Satakunta, Kumo, in reichlioher Menge:
Eeva Hermonen. S. 54.

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 343

Taraxacum. Von Herrn Custos Harald Lindberg werden
Notizen betreffs der Fundorte der Taraxaca in verschie-
denen Teilen des G-ebietes mitgeteilt und eine Tabelle
iiber die Verbreitung von 50 Formen zusammengestellt.
S. 23—31.

Tofieldia borealis. Ostrobothnia media, Alajärvi in der Nähe
von Niskakangas in einer Höhe von 150 m ii. d. M. : An-
selm Nyström. S. 193.

Verwildert odereingescbleppt.

Adventiv-Pfianzen aus Lappvik im Kirchspiel Tenala, Nylan-
dia. Von dem Hafenplatz Lappvik werden von Herrn
Cand. Ernst Häyrén 49 eingeschleppte Pflanzen aufge-
zählt. Von diesen waren 27 Arten mehr zufällig, die iib-
rigen 22 Arten können als mehr öder minder stetig be-
zeichnet werden. Centaurea nigra war die einzige Art,
die sich nachweislich vermehrt nnd ausgebreitet hat. S.
155—163.

Alyssum desertorum. Ostrobothnia australis, Wasa: Axel Lind-
fors. S. 5.

Elodea eanadensis. Karelia ladogensis, Kexholm: Y. Lev än-
der. S. 256.

Hordeum jubatitm. Nylandia, Tenala Lappvik (L. Re ut er)
und Hangö (J. A. Flinck). — Tavastia borealis, Jyväs-
kylä: Edvard af Hällström. — S. 163.

Hypochueris radicata. Karelia australis, Miehikkälä Kotilahti,
in zahlreichen Exemplaren: Th. Sselan. S. 132 — 133.

Linaria striata. Satakunta, Luvia Leppäkari (1905 — 1907):
Eeva Hermonen. — Regio aboensis, Abo (1884): J.
Linden. — Nylandia, Helsingfors (Harald Lindberg)
und Borgå Gersnäs (1903, Verner V. V. Wahlbeck).

— S. 56.

Linaria supina. Nylandia, Tenala Lappvik: Inga Ström,
K. Holmberg. — Regio aboensis, Åbo: John Linden.

— S. 160.

Silybum Marianum. Nylandia, Helsingfors: M. Brenner.
S. 7.

344 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Sisymbrium Columnae a hebecarpum. Nylandia, Pernå Valkom :
G. v. Frenckell. S. 5.

Sisyrinchium angustifoliiim. Ostrobothniaaustralis, Wasa Vasklot :
Axel Lind fors. S. 4.

Thlaspi alpestre L. in Finland. Eine Zusarnmenstellung der
bis jetzt bekannten 16 Fundorte iu Finland giebt Herr
Cand. Ernst Häyrén. Die Pflanze warde zum ersten-
mal ira Jahre 1884 im Gebiete beobachtet, ist seitdem,
wie es scheint, den Verkehrswegen entlang vorgedrungen
und durch den Transport von G-rassamen und dergl. ver-
breitet. Ist jetzt stationär und vermehrt sich an mehre-
ren Fundstellen. Neue Fundorte sind: Nylandia. Tenala
Lappvik (K. Holmberg); Nylandia, Helsinge Dickursby
(K. J. Lagus) und Helsinge Backas (HansBuch); Kare-
lia australis, Jääski Iraatra (0. A. Gröndahl); Satakunta,
Birkala Rahola (Th. Grönblom); Tavastia australis,
Tavastehus 1 km gegen Norden von der Eisenbahnstation
(Th. G rön bl om); Savonia borealis, Kuopio Neulamäki
(A. Hendunen). S. 163—166.

Valerianella carinata. Nylandia, Tenala Lappvik: K. Holm-
berg. S. 160.

Verbascum phoeniceum. Ostrobothnia media, Gamlakarleby:
C. A. Knabe. S. 256.

Monstrositäten und Formen.

Equisetum limosum f. monstr. spiralis. Savonia borealis, Kart-
tula: Y. Levander. S. 131.

Picea excelsa. Aus Nylandia, Ingå Skämö, beschreibt und bii-
det Herr Rektor M. Brenner eine ungefähr 16 m hohe
Fichte ab, die in einer Höhe von ungefähr 9 m etwa 2 m
länge Aste besitzt, welche in dem äussersten Drittel mit
in gedrängten Gruppen gestellten, kurzen, einfachen Zwei-
gen versenen sind, im iibringen aber typische Verzwei-
gung aufweisen. Weiter aufwärts, gegen den Gipfel des
Baumes, fmden sich ebensolche Aste, wo die typische
Verzweigung in immer höherem Grade reduziert ist und
schliesslich ganz le hit. — Aus Ingå Svartbäck erwähnt

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 345

derselbe Verf. eine Fichte, die eine Kombination der For-
men typiea und oligoclada darstellt. — S. 7 — 9.

Picea excelsa f. virgata. Der von Herrn Doktor H. Hes sol-
man in Skogsvårdsföreningens tidskrift, Heft 12, 1908,
publizierte Aufsatz uber bestandbildende Schlangenfichten
veranlasst Herrn Rektor M. B ren ner, einige Erörterun-
gen uber die hierher gehörenden Formen zu geben. S.
139—141.

Pinus silvestris. In Nylandia, Ingå. beobachtete Herr Rektor
M. Brenner einige Kiefern mit dichten, besenförmigen
Gipfeln, die, wenigstens an einigen Bäumen, durch das
Zerstören der Endknospen hervorgebracht waren. Daselbst
wurden an Kiefern mehrere 3-nadelige Kurztriebe gefun.
den. S. 9.

Ranunculus paucistamineus Tausch. var. /? Drouetii F. Schultz
f. stagnalis n. f. — Tavastia australis, Hattula im See Ylinen-
Savijärvi: Otto C o 11 in. S. 99—108.

Salix caprea f. digyna. Ein alter, stark verzweigter Baum
wurde von Herrn Rektor M. Brenner aus Nylandia,
Helsingfors, beschrieben. S. 6.

Vermischte Notizen.

Reliktenfund von Taraxacum litorale. Beim See Humaljärvi
im Kirchspiel Kyrkslätt, Nylandia, wurde das als ausge-
prägte Meeresuferpfianze bekannte Taraxacum litorale
Raunk. gefunden. In der Gegend wurden ferner mehrere
Ktistenhieracien der Gruppe Hieracia oreadea, und die

fur die Flora Alauds charakteristischen Hieracium junci-
caule, B. atrobulbosum und H. nigrans, beobachtet. Längs
der Ufer des Humaljärvi tritt Carex aquatilis reiohlich
auf, und beim genannten See wacbsen Corylus av eliana
und Quercus in reichlicher Menge. In der Gyttja eines
dortigen Torfmoores (Lillmossen) wurden fur die finlän-
dische Brackwassergyttja charakteristische Diatomaceen
konstatiert. Dies Allés beweist, dass der See Humaljärvi
friiher eine Bucht des Meeres gewesen ist. Seitdem ist
aber eine länge Zeit verflossen, da der Humaljärvi etwa

346 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

19 m ti. d. M. liegt. Während dieser Zeit war das relikte
T. litorale keiner Veränderung unterworfen. Die einge-
sammelten Exemplare stimmen mit Exemplaren aus Åland
und Dänemark tiberein. Es scheint somit, als stellten
die Tar axacum-F ormen gut differenzierte, konstante Ar-
ten dar. Harald Lindberg. S. 29—30.

Blutenbiologische Beobachtungen, in Sud-Finland an 53 Pflan-
zenarten, dartmter 8 Caryophyliaceen, 6 Umbellaten und
13 Compositen. angestellt, werden von Herrn Förster F.
Si len mitgeteilt. S. 31 — 52.

Trapa natans. Im Kirchspiel Savitaipale, Savonia australis,
wurden vom Landwirt Taavetti Jäkälä etwa 250 Trapa-
Nusse in einer Tiefe von 1,5 m ausgegraben. Die Nusse
wurden in einem Moore gefunden, das zwischen drei
Buchten des Sees Ala-Säynätjärvi gelegen ist. O. Alce-
nius. — Der Fuudort liegt nördlich von der Randmo-
rän e Salpausselkä, wo fruher TVapa-Nusse nur einmal,
und zwar im Kirchspiel Nastola, gefunden sind. H. Lind-
berg. — S. 53—54.

Potamogeton Panormitanus var. minor ist iu Finland als ein
Bewohner schwach brackischen Wassers zu betrachten
und somit als Relikt im Siisswasser anzusehen. Die Re-
liktenfunde (S. 72 und 341) dieser siidlichen Art deuten
darauf hin, dass die Seen Onega, Ladoga, Saima und
Vesijärvi in offenem Zusammenhaug mit dem Finnischen
und dem Bottnischen Meerbusen nicht nur während einer
Zeit gestanden haben, als die Flora des Gebietes von we-
nig Wärme fordernden Pflanzen zusammengesetzt war.
Harald Lindberg. S. 71 — 73.

Arctostaphylus uva ursi. Die Frtichte dieser Pflanze, die aller
Wahrscheinlichkeit nach einen wichtigen Bestandteil der
Nahrung von Tetrao tetrix und T. urogallns bilden, ent-
halten zwischen den Kernen eine mehlartige, in auffal-
lendem Lichte irisierende Substanz, die von locker zu-
sammenhängenden, randen öder ovalen Zellen mit glän-
zender Membran besteht und sehr reich an Phosphorsäure
und Eiweissstoffen ist. Zwei Analysen ergaben 0,2 °/0
P2 05. Die Phosphorsäure ist nicht in freier Form, son-

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 347

dern, wenigstens zum grössten Teil, als organische Ei-
weissverbindung enthalten. Siehe auch oben unter Zoo-
logie, S. 328. E. E. Sund vik. S. 89—90.
Kiistenpflanzenrelikte. Nach Herrn Custos Harald Lindberg
wäre das in Fennoscandia endemische Taraxacum croco-
des Dahlst. als eine alte Kusten form zu betrachten und
demgemäss im Kirchspiel Suomussalmi, Ostrobothnia ka-
janensis (vgl. oben, S. 341) als ein Relikt anzusehen. Es
ist, nach Ansicht des Vortr., nicht unmöglich, dass eine
Bucht eines fruheren Baltischen Meeres sieh uber den
See Uleåträsk bis hierher erstreckt hat. Dafiir sprechen
Funde von fossilen marinen Diatomaceen aus der Gegend
des genannten Sees. Auch wurden in der Gyttja unter
dem Moore Loijussuo am See Ontojärvi östlich vom Uleå-
träsk, Kirchspiel Kuhmoniemi, fossile Zannichellia poly-
carpa nebst u. a. Sagiitaria natans, Myriophyllum spica-
lum, Najas flexilis (S. 193), Carex pseudocyperus, Cera-
tophylhim demersum und die Brackwasserdiatomacée Cam-
pylodiscus bieostahis gefunden (vgl. Medd. Soc. Fauna et
Fl. Fenn. 33, 1907, S. 76—77, 187; nicht Kirchspiel Sot-
kamo, wie 1. c. durch ein Versehen vom Verf. angegeben
wird). Ferner kommen in Suomussalmi noch andere, von
Herrn Lindberg als sudliche Relikte aufgefasste Pfian-
zen vor: Alnus glutinosa, Aspidium thelypteris, hycopoåium
'mundatum, Potamoyeton lucens. Als reine atlantische
Formen werden Rhynchospora fusca und Sphagnum pulch-
rum angefuhrt, die im Kirchspiel Kuhmouiemi resp. ei-
nem grossen Teile von Ostrobothnia kajanensis auftreten
und in Kuhmoniemi, ferner am See Höytiäinen, Karelia
borealis, und in Ekenäs Tvärminne, Nylandia (vgl. S. 202),
mit einander zusammen vorkommen. Diese zwei Pflan-
zen sind, wie auch T. crocodes in Suomussalmi, vor der
Fichte eingewandert. — Es giebt in der Tat mehrere Arten,
die jetzt hauptsächlich an den Meereskiisten des finlän-
dischen Florengebietes verbreitet sind, daneben aber als
Relikte im Innern des Gebietes vorkommen: an den
Seen Onega, Ladoga, Suvanto, Humaljärvi im Kirchspiel
Kyrkslätt, am Lojo-See, am Vesijärvi und anderen Ge-

348 Ubersicht der wichtigeren Mittei lungen.

wässeru in Tavastia australis, am See Valvatos im Kirch-
spiel Joroinen, am See Höytiäinen und in den Gegenden
von Uleåträsk, am unteren Lauf der Fliisse von Ostro-
bothnia borealis, am Paanajärvi in Kuusamo, im Kirchspiel
Kuolajärvi und an verschiedenen Orten der Halbinsel Kola.
Es ist nach Vortr. dann ganz offenbar, dass eine sehr
mächtige Pflanzenwanderung längs derjenigen Kusten statt-
gefunden hat, die fruher die genannten Gebiete mit dem
Baltischen Meere und mit dem Eismeer verbunden
haben. Demnach wären alle unsere s. g. siidlichen
Formen den jetzt angedeuteten Kusten enfclang gewan-
dert. Die Gewässer in Siid-Tavastland hatten iiber
das Tal des Kumo-älf mit dem Meere im Zusammeu-
hang gestanden. Unmöglich wäre es auch nicht, dass
eine Wasserstrasse sich von der Gegend von Tavastehus
iiber die Kirchspiele Vihti and Lojo nach der Pojo-Bucht
erstreckte. S. 126 — 130.

Laubentfaltung im Winter bei Sy ring a vulgaris. Von Herrn
Rektor M. Brenner wurden 6 cm länge, juuge Blätter
tragende Sprosse vorgelegt, die am' 12. Januar 1909 in
Helsingfors, Nylandia, gebrochen waren. Aller Wahr-
scheinlichkeit nach hatten sich die Knospen der milden
Temperatur (zwischen -f- 2° und — 4° C) zufolge ent-
faltet. S. 141.

Subfossile Fruchte von Sagittaria natans wurden in der Gyttja
aus dem Moore Loijussuo im Kirchspiel Kuhmoniemi,
Ostrobothnia kajanensis, gefunden (vgl. obenunter „Kiisten-
pfianzenrelikte"). Der Fund beweist, dass typisch öst-
liche Einwandrer schon vor der Fichte in unsere Flora
eingedrungen waren. Auch hebt der Vortr. hervor, dass
in Bezug auf eine richtige Auffassung der Geschichte der
Flora Fennoscandias viel rnehr Rucksicht auf die Ver-
hältnisse in Nord-Russland und Sibirien zu nehmen sei,
als es bis jetzt geschehen ist. Harald Lindberg. S.
193—194.

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 349

Musci.
Vermischte Notizen.

Liber einige im finnischen Florengebiete seltene öder ivenig ge-
Jcannte Leber- and Laubmoose. Mit Fig. Hans Buch.
S. 227—234.

Ein Verzeichnis von 20 in der Gegend von der Zoologischen
Station Tvärminne, Nylandia, gefundenen Moosen wird
von Herrn Cand. Ernst Häyrén gegeben. S. 202 — 204.

Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.

Amblystegium sarmentosum. Karelia australis, Saima-Kanal:
Hans Buch. S. 234.

Amblystegium uncinatum *orthothecioides. Nylandia, Ekenäs
Segelskär: Ernst Häyrén. — Ostrobothnia australis,
charakteristisch fiir die äusseren Schären von Qvarken:
V. F. Brotherus. — S. 204.

Andreaea alpestris. Die im Gebiete gelegenen Fundorte sind
S. 232—233 verzeichnet. Hans Buch.

Bryum alpinum. Nylandia, Ekenäs Tvärminne: Ernst Häy-
rén, H. R an ek en. S. 202.

Cephcdozia curvifolia. Savonia australis, "WilJmanstrand: Ha ns
Buch. S. 232.

Diplophyllum obtusifolium. Karelia australis, Saima-Kanal:
Hans Buch. — Isthmus karelicus, Kivinebb : G. Lång. —
Savonia australis, Lappvesi: Hans Buch. — Karelia bo-
realis, Lieksa: G. Lång. — Karelia pomorica, Voivaara:
O. Bergroth. — S. 228.

Lophozia Flörhei. Die Fundorte im Gebiete sind S. 231 — 232
von Herrn Cand. Hans Buch verzeichnet.

L. obtusa. Karelia australis, Saima-Kanal: Hans Buch. —
Savonia australis, Lappvesi: Hans Buch. — S. 232.

L. quadriloba. Lapponia murmanica, Bumansfjord: V. F. Bro-
therus. S. 232.

Mollia tenuir ostris. Karelia australis, Saima-Kanal: Hans
Buch. — Savonia australis, Lappvesi: Hans Buch. —
S. 234.

350 Ubersicht der wiehtigeren Mitteilungen.

Ortholriehum microblephare. Ostrobothnia media, Jakobstad
Ådö, auf einem Stein am Meere: A. L. Backman. S. 193.

— Nylandia, Ekenäs Tvärmimie, Felsen am Meere: Ernst
Häyrén. S. 203.

Physcomitrella paténs. Savonia australis, Willmaustrand: Hans

Buch. S. 233.
Physcomilrlum sphaericum. Karelia australis. S:t André. Hans

Buch. — Savonia australis, Willmanstrand: Hans Buch.

- S. 233.

Pterygynandrum clecipiens. Fertiles Exemplar aus Nylandia,

Helsingfors: Ch. E. Boldt. S. 257.
Riccia Hiibeneriana. Karelia australis, S:t André: Hans Buch.

S. 232.
Sphagnum pulchrum. Nylandia, Ekenäs Tvärminne: Ernst

Häyrén. S. 202. — Karelia borealis, am See Höytiäi-

nen: Walter M. Linnaniemi. S. 130. — Ostrobothnia

kajanensis, an mehreren Orten: Harald Lindberg.

S. 130. — Siehe auch Harald Lindberg in Acta Soc.

Fauna et Flora Fenn. 18, N:o 3. S. 24.
Ångströmia longipes. Savonia australis, Lappvesi: Hans Buch.

S. 234.

Lichenes.

Neu fur das Gebiet.

Acolium sessile. Diese von Herrn A. Ku 11 hem in Nylandia,
Kyrkslätt, im Jahre 1870 gefundene Flechte wurde von
Herrn Mag. phil. G. Lång vorgelegt. S. 131.

Letharia vulpina. Alandia, Finström Örnäs, an der Wand ei-
ner alten Windmiihle: W ålborg v. Fieandt und Laura
Högman. S. 131.

Seltenbeiten. - Wichtigere Fundorte.

Bnellia coniops. Satakunta, Luvia Säbbskär, auf Sandstein am
Meeresufer: Ernst Häyrén. S. 131—132.

tibersicht der wichtigeren Mitteilungen. 351

Parmelia cetrarioides. Karelia australis, Lappvesi: Hans Buch.

S. 193.
P. pertusa. Karelia australis, Saima-Kanal, an der Schleuse

bei Pälli: Hans Buch. S. 193.

Algae.
Vermischte Notizen.

Algologische Notizen aus der Gegend von Björneborg. Ernst
Häyrén. S. 108—119.

Neu i ii r das Gebiet.

Castagnea virescens. Diese Alge, die an der Insel Högland,
Nylandia, vorkonimen soll, dort aber von G-obi nicht ge-
funden wurde („Die Brauntange des Pinnischen Meerbu-
sens", Mém. de 1'Acad. imp. des Sciences de S:t Péters-
bourg. Ser. 7, T. 21, N:o 9, 1874), wurde an der Insel
Låugskär, Zoologische Station Tvärminne, N}dandia, beob-
achtet. Sie wächst hier in einer Tiefe von 0,5 — 1 m an
Steinen und Felsenwänden und kommt zerstreut zwischen
Dictyosiphon foeniculaceus und D. Chordaria vor. 1 1 m a r i
Välikangas. S. 86.

Sirogonium sticticum. Satakunta, Björneborg Pihlava, in der
Mundungsbucht des Kumo-älf: Ernst Häyrén. S. 112.

Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.

Chara baltica. Satakunta, Björneborg Kumnäs: Ernst Häy-
rén. S. 113.

Bangia atropurpurea. Satakunta, Björneborg Räfsö: K. M.
Levander. S. 116.

Fungi.

Coleosporium Pulsatillae. Diese fur die Flora Finlands neue
Art wurde von Herrn Stud. A. Wegelius inTavastia au-

352 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

stralis, Hattula, auf Blättern von Pulsalilla paténs gefun-

den. S. 86.
Elaphomyces granulatus. Satakunta, Hämeenkyrö Heinijärvi,

in grosser Anzahl: Kalle Linnusmäki. — Ostrobothnia

media, Vetil: Alfons Sjöberg. — S. 53.
Sporotrichum poae. Wurde in Amerika auf Nelkenknospen

und auf Poa pratensis nebst der Acaride Pediculopsis gra-

minum beobachtet. Siehe oben unter Zoologie, S. 337. En-

zio Reuter. S. 173—177.

-+0+

öfver

de vetenskapliga meddelandena.

Mötet den 3 oktober 1908.

Sid.

Nordström, Ake. Prosalius sueeicus från Finland 3

Palmgren, Alvar. Ny form af Carex Hornschuchiana 3

E 1 f v i n g, Fr. Carl Axel Gottlund såsom rnykolog 3

Suomalainen, E. W. Syrnium lapponicum Etelä-Suomessa 4

Lindberg. Harald. Tre för floran nya adventivväxter 4

Brenner, M. Nya växtfynd från Nyland 5

— Tillfälliga former af gran (Picea excelsa) och tall (Pinus

silvestris) 7

Forsius, Eunar. Om angrepp af Eriocampoides limacina Retz. på

fruktträd under sommaren 1908 i Lojo-trakten 10

Lindberg, Harald. Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-

fonnerna i södra och mellersta Finland 13

S i 1 é n, F. Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 31

Mötet den 7 november 1908.

8 se lan. T h. Elaphomyces granulatus från Hämeenkyrö 53

Federley, Harry. Elaphomyces granulatus från Vetil 53

A 1 c e n i u s, O. Nötter af Trapa natavs från Savitaipale • 53

Lindberg, Harald. Trapa natans från Nastola 54

Häyrén, Ernst. Växtfynd från Satakunta 54

Brenner, M. Två nya Linnaea-lormer 56.

Luther, Alex. Ueber Triaenophorus robustus Olsson und Henneguya
zschokkei Gurley als Parasiten von Coregonus albula aus

dem See Sapsojärvi 58

354

Sid.

Poppius, B. Uber dic Verbreitung einiger an den Meeres- Kusten le-

benden Coleopteren uad Hemipterea in Fennoscandia • • 59

Järvi, T. H. Die kleiae Maräne, Coregonus albula L., als der Zwischen-
wirt des Dibob-iocephalus latus L. in den Seen Nord-
Tawastlands (Finland) 62

S a h 1 b e r g, J. Madopa salicalis Schiff., en för Finland ny nattfjäril,
samt en anmärkningsvärd aberration af Argynnis aphi-
rape var. ossianus 67

Lindberg, Harald. Floristiska meddelanden 71

V ä I i k a n g a s, 1 1 m a r i. Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläimistöstä 74

Mötet den 5 december 1908.

W e g e 1 i u s, A. Coleosporium Pnlsatillae, ny för Finland 86

S se 1 a n, T h. Anthyllis vulneraria från södra Savolaks 86

— Alnus glutinosa x incana från Savitaipale 86

Välikangas, Il mar i. Suomelle uusi ruskolevä, Castagnea virescens 86

Luther, A. Acherontia atropos från Äransgrund 87

Suomalainen, E. W. Kaksi eläintieteellistä tiedonantoa 87

Federley, Harry. Fynd af Filaria obturans Prenant 88

Sundvik, Ernst Ed v. Fosforsyra i frukterna hos Arctostaphylns

liva ursi 89

F r e y, R. Finlands Sarcophaga- och Onesia-arter, bestämda af J. Villeneuve 90

Moréllia simplex i Finland 92

Poppius, B. Beiträge zur Hemipteren-Fauna Nord-Russlands • • • • 93

— Zur Kenntnis der Staphyliniden-Gattung Micralymma Westw. 96
Collin, Otto. Om en egendomlig form af Ranunculus paucistaminens

Tausch var. /? Drouetii F. Schultz, benämnd f. stagnalis 99

Häyrén, Ernst. Algologische Notizen aus der Gegend von Björneborg 108
B r e n n e r, M. Hieraciologiska meddelanden. 6 Nya .ffiemciwm-former

frän Kuusamo 119

— Några ord med anledning af H. Lindbergs ..Taraxacum-

former" i Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 29, Hel-
singfors 1907, Kuopio 1908. 123

Lindberg, Harald, laraxacum crocodes Dahlst. funnen i Finland 126

Mötet den 6 februari 1909.

Hällström, K. H. Equisetum limosum f. monstr. spiralis 131

Lång, G. Acolium sessile, ny för Finland 131

Lindberg, Harald. Letharia vulpina. ny för vår flora 131

Häyrén, Ernst. Buellia coniops från Björneborgstrakten 131

355

Sid.

Levander, K. M. Atax intermedius från Neder-Vetil 132

S se la n, T h. Tvenne anmärkningsvärda växtformer 132

Forsius, Runar. Något om Cephus infuscatus Ed. André 135

— Lefvande exemplar af Lygaeonemntus ambiguus Fall. och

Pteronus ribesii Scop. 137

Dubbelembryo af Sus scrofa domestica 137

B r e n n e r, M. En ny Rubns-hybrld 138

— Beståndbildande ormgranar (Picea excelsn i virgata). • • • 139

— Vinterlöfsprickning hos syren 141

Lindberg, Harald. Formae duae hybridae generis Rtibi novae e

Finlandia 141

— Rektor M. Brenners Taraxaca. Förklaring 144

S a h 1 b e r g, J. Bidrag till vår coleopter-fauna 150

P o p p i u s, B. Chrysomela sanguinolenta L. och Chr. gypsophilae Kust. 154

H ä y r é n, Ernst. Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken ■ • 155

— Thlaspi alpestre L. i Finland 163

Mötet den 6 mars 1909.

Sandman, J. A 1 b. Phalaropus hyperboreus häckande på Lill-Tytterskär 167

Frey, Richard. Ctenophora pectinicornis L. 167

Forsius, Runar. Förmodade fynd af Parus palustris L. i Borgå-
trakten 168

Palmgren, Alvar. Carex- gruppen Fulvellae 168

Lindberg, Harald. Intressanta växtfynd från Nyland ..... 170
Reuter, Enzio. Ett massuppträdande af collembolen Sinella (Ento-

mobrya) myrmecophila Reut. i boningsrum 171

Några ord om hvitaxacariden Pediculopsis (Pediculoides) gra-
minum E. Reut., dess geografiska utbredning och dess

förekomst tillsammans med en Sporotrichum -art .... 173

Brenner, M. Amanuensen H. Lindbergs Taraa/icttm-förklaringar • • 177

Mötet den 3 april 1909.

Forsius, Runar. Berättelse öf ver en entomologisk resa till Åland

sommaren 1906 192

Wuorentaus, Yrjö. Kertomus hyönteisten keräysmatkasta vuonna

1908 Hailuodolle 192

B u c h, Hans. Resor i botaniskt syfte i Karelia australis 192

Parmelia pertusa och P. cetrarioides från Karelia australis 193

Palmgren, Alvar. Rubus caesius x idaeus och R. caesius x saxa-

tilis från Åland • 193

356

Sid.

R e u t e r, E n z i o. Albiaotisk färgvarietet af FringilW coelebs ■ • • ■ 193

Backman, A. L. Orthotrichum microblephare från Ostrobothni a media 193

— lofieldia borealis från mellersta Österbotten 193

Lindberg, Harald. Subfossila frukter och frön frän Loijussuo i

Kuhmoniemi 193

Reuter, O. H. Fynd af Acridium aegyptium pä Salutorget i Helsingfors 194

Luther, A. Från norra Afrika importerad Helix-a.rt 195

S a h 1 b e r g, J. En för Finlands fauna ny Prionychus-art 195

Backman, A. L. En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908 197

Häyrén, Ernst. Några mossor från Tvärminne 202

Reuter, O. M. Mitteilungen iiber einige finländische Copeognathen • • 204

Mötet den 4 maj 1908.

Sahlberg, John. Premier för faunistiska arbeten och undersökningar 212
Lindberg, Harald. Hedysarum Sibiricum Poir., ny för fennoskan-

diska floraområdet 216

Palmen, J. A. Krickänders vandringar 216

— Corynocera ambignn Zett. 217

J ä r v i, T. H. Beobachtungen iiber die Grösse und das Alter der Aale

in Binnengewässern Finlands 218

— Uber das Vorkommen des Aales im Wassersysteme des Kymi-

Flusses (Finland) 222

— Ein Fall von Hermaphroditisraus bei hota vulgaris Cuv.- • 226

Luther, A. Hermafroditiska exemplar af hota vulgaris 227

Buch, Hans. Uber einige im finnischen Florengebiete seltene öder

wenig gekannte Leber- und Laubmoose 227

Årsmötet den 13 maj 1909.

Honorar och premier för vetenskapliga arbeten 267

Luther, A. och P o p p i u s, B. Inköp af sällsynta finska däggdjursformer 271

Sahlberg, J. Amasis amoena Klug funnen i Finland 272

Forsius, Runar. Bidrag till kännedomen om södra Finlands macrolepi-

dopterfauna 273

Hirschmann, Nikolaj. Beitrag zur Kenntnis der Ostracodenfauna

des Finnischen Meerbusens 282

Tjänstemännens årsredogörelser.

Ordförandens årsberättelse 234

Skattmästarens årsräkning 253

357

Sid.
Botanices-intendentens arsredogörelse 255

Zoologie-intendentens arsredogörelse 257

Bibliotekariens årsberättelse 266

Bulletin bibliographique 297

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen 1908—1909 327

♦-

»* J *F*m

Ab = Regio aboénsis Kton :

Al = Alandia Ks

Ik = Isthmus karelicus Ksv

Ka = Karelia australis Le

Kb = Karelia borealis Li

Kk = Karelia keretina Lim =

Kl = Karelia ladogensis Lkem-

Kol = Karelia olonetsensis Lmur ;

Kon = Karelia onegensis Lp

Kpoc = Karelia pomorica occidentalis Lt

Kpor = Karelia pomorica orientalis Lt

Karelia transonegensis N

Kuusamo Oa

Karelia svirensis Ob

Lapponia enontekiensis Ok

Lapponia inarensis Om

Lapponia Imandrae Sa

Lapponia kemensis Sb

Lapponia murmanica St

Lapponia ponojensis Ta

Lapponia tulomensis Tb
Lapponia Varsugae

Nylandia

Ostrobothnia australis
Ostrobothnia borealis
Ostrobothnia kajanensis
Ostrobothnia media
Savonia australis
Savonia borealis
Satakunta
Tavastia australis
Tavastla borealis

MEDDELANDEN

SOCIETAS

PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.

TRETTIONDEFEMTE HÄFTET
1908—1909.

MED FYRA PLANSCHER, EN KARTA OCH NIO FIGURER I TEXTEN.

MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT.

->X<—

HELSINGFORS 1909.

Publications de la Societas pro Fauna et Flora Fennica en vente

chez Edlundska bokhandeln (les Fréres Hjorth),

Librairie, å Helsingfors.

Notiser ur Sällsk:s pro Fauna et
Flora Fennica förhandlingar:

8:de häftet (1864-69, 1882) ä Fmk

9:de

(1868) . . . .

10:de

(1869) . . . .

ll:te

(1871) . . . .

12:te

(1874) . . . .

13:de

(1871—74) . . .

14:de

(1875) . . . .

Acta Societatis pro Fauna et Flora
Fennica:

Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.

Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.
Vol.

I (1875—77)
II (1881-85)
III (1886—88)
IV (1887) .

V, 1, I- III

-95)

(1888

ä Fmk

!) n

!1 »

>i n

VI (1889—90) .

VII (1890) . . .

VIU (1890—93) .

IX (1893—94) .

X (1894) . . .

XI (1895) . . .

XII (1894—95) .

XIII (1897) . . .

XIV (1897-98) .
XV (1898—99) .

XVI (1897—1900)

XVII (1898—99) .

XVIII (1899—1900)

XIX (1900) . . .

XX (1900—1901)

21 (1901—1902)

22 (1901—1902)

23 (1901—1902)

24 (1909) . . .
'25 (1903-1904)

26 (1903—1904)

27 (1905—1906)

28 (1905—1906)

29 (1906—1908)

30 (1904-1906)

31 (1908—1909)

32 (1909) . .

ii
»
n

6
15

10:

Meddelanden af Societas pro Fauna
et Flor» Fennica:

l:sta häftet

2: dra „

3:dje

4:de

5:te „

6:te

7:de

8: de

9:de
10:de
ll:te
12:te

13:de „
14-.de

15:de „
16:de „
17:de „
18:de „
19:de „
20:de

21:sta „
22:dra „
23:dje „
24-.de

25: te „

26:te

27:de „

28:de „
29:de

30:de „
31:sta „
32:dra „
33:dje „
34:de „
35:te

(1876)

(1878)

(1880)

(1881)

(1883)

(1885)

(1886)

(1888)

(1889)

(1891)

(1892)

(1892y

(1893)

(1894)

(1895)

(1896)

(1898)

(1897-

(1898-

(1899-

(1900-

(1901-

(1902-

(1903-

(1904-

(1905-

(1906

(1907-

(1908-

98)
99)

1900)
-1901)
-1902)
-1903)
-1904)
-1905)
-1906)

1907)
-1908)
-1909)

å Fmk

1
2
•2

2
2
3
2

50
50
25
75
50
50

Herbarium Musei Fennici:

I. Plantae vasculares (1889) å Fmk 3: —
II. Musci(1894) ....„„ 1:50

Festschrift fur Palmen. I — II.

(1905 — 1907) . . . ä Fmk 40: —

Pris 3: 50 Fmk.

MBL WHOI LIBRARY

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica"

See other formats