HELLA LH
Hi ih Ha
HER
ji ji
vi
Ki
HERR
H '
|| SUN HUI
mty
rar
: ik v
HHR:
N rn u dt
oh
HIER
ANNARS AR
rä
IfA ån
a
(Hr
k Hå
le
EEE
Fame
Er
ne
Ore
yi rg
Mehl t
IKE
SOCIETAS
Ta
RO FAUNA ET FLORA FENNICA.
P a Å
FYRATIONDE HÄFTET
1913—1914.
MED EN KARTA OCH FYRATIOSJU FIGURER I TEXTEN.
MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT.
HELSINGFORS 1914.
MEDDELANDEN
AF
SOCIETAS
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.
FYRATIONDE HÄFTET
1913—1914.
MED EN KARTA OCH FYRATIOSJU FIGURER I TEXTEN.
MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT.
HELSINGFORS 1914.
i SN
p A A I JUN x ja d 2 €
N A, N W W Mr a DU TUN -
E = 00 NN
F JN — jo BE j ae 0010220:
VAR
u 4 = yi Br W N
a ja
L JI h [A '4 t A
| b i
| VI 4 ITUVTA | ti '
ul ALU" Ä 4 J
HELSINGFORS
J. SIMELII ARVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG
1914.
v < KAU
Societas pro Fauna et Flora Fennica
1913—1914.
Ordförande: professor J. A. Palmen.
Vice-ordförande: professor K. M. Levander.
Sekreterare: docent H. Federley.
Skattmästare: doktor V. F. Brotherus.
Bibliotekarie: professor E. Reuter.
Intendenter: för de zoologiska samlingarna: doktor B. R
Poppius; för de botaniska samlingarna: doktor Harald Lind-
berg.
Bestyrelse: professor J. A. Palmen, professor K. M. Le-
vander, professor J. Sahlberg, doktor H. Lindberg, doktor
V.F. Brotherus, professor E. Reuter, professor Fr. Elfving. —
Suppleanter: professor A. K. Cajander, docent H. Federley.
Mötet den 4 oktober 1913.
Till höstens första möte hälsade ordföranden de när-
varande välkomna, tillika erinrande om tvenne betydelsefulla
dödsfall.
Nyligen hyllad som 90-årig hade Sällskapets heders-
ledamot, arkiater Otto Edvard August Hjelt, den
13 juni afslutat sitt långa och verksamma lif; vid grafven
hade professor J. Sahlberg nedlagt en krans och uttalat
Sällskapets vördnad för den bortgångne. |
Från ett framgångsfullt och ihärdigt arbete hade den
2 september professor emeritus Odo Morannal Reu-
ter bortryckts; vid hans grafläggning i Åbo hade ordfö-
randen och sekreteraren å Sällskapets vägnar framfört en
krans och den förre därvid yttrat: ,Budskapet, att döden
skördat Odo Morannal Reuter, kom icke oväntadt för
dem, som under senare år sett huru han kämpat mot ohälsa,
i förhoppning att ännu hinna verka som forskare och för-
fattare. Men budskapet kom dock oväntadt för många,
emedan han under sjukdomen lyckats fullborda, hvad bättre
lottade icke skulle mäktat utföra. Man hoppades redan, att
ännu några skördar skulle hinna mogna för att af honom
inbärgas. Hoppet grundades på hans utomordentliga arbets-
förmåga och hans uthålliga arbetsglädje, trots bräckt hälsa.
När hans blick ej mera nådde själfva naturföremålen, som
han hela lifvet igenom studerat, vände den sig mot djupare
frågor, till mera invecklade biologiska företeelser, djurens
blodsförvantskap, deras själsförmögenheter och dessas ut-
vecklingsstadier. Här återstod honom ännu att gifva gestalt
Mötet den 4 oktober 1913. 3
åt mycket, som han redan genomtänkt. Och mänskligt sedt
syntes det naturligt, att forskaren också borde få nå det
mål, hvilket han redan var så nära. Det var därför bud-
skapet om hans slut ännu icke väntades af dem, som gladt
sig öfver den kämpande medbroderns feberaktiga energi,
hans obrutna, fenomenala minne och hans hängifvenhet för
den själfvalda lifsuppgiften. Vi hade ju alla så gärna sett,
att han förverkligat hvad han velat.
Men det har gätt annorlunda, och vi stä nu vid hans
sista hvilorum. Här vill det första vetenskapliga samfund,
hvari Odo Reuter i ungdomstid inträdde, Societas pro
Fauna et Flora Fennica, genom oss, sina deputerade, visa
sin bortgängne, mängärige medarbetare en sista hyllning.
Samfundet vill gifva uttryck ät sin saknad genom att här
erinra om hans lifsgärning och genom att som tecken pä
sin hyllning nedlägga pä grafven dessa blommor, tillägnade
Odo Morannal Reuter
frän Societas pro Fauna et Flora Fennica.*
Till inhemsk medlem i Sällskapet invaldes student K. K.
Kari (föreslagen af professor J. Sahlberg).
Anhällan om skriftutbyte hade insändts af So-
ciete ornithologigue de Kief du nom de K. Th.
Kessler, Kiew, och beslöt Sällskapet bifalla denna anhäl-
lan samt i utbyte gifva sina Meddelanden och särtryck af
ornitologiska afhandlingar i Acta.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk
2,107: 47.
Framlades 39:de årgången af Sällskapets Meddelan-
den, omfattande verksamhetsåret 1912—1913 och redigerad
af amanuens Ernst Häyrén.
Professor J. Sahlberg förevisade exemplar af Der-
mestes vulpinus Fabr., hvilken observerats å ett lejonhufvud
4 Smärre meddelanden. 4. X. 49158
pä zoologiska museum och tidigare endast en gång blifvit
hos oss iakttagen.
I anledning häraf meddelade doktor B. Poppius, att
ifrägavarande art med största sannolikhet importerats till
oss direkte från tyska Ost-Afrika.
Magister Ebba Pontän-Munsterhjelm förevi-
sade ett exemplar af den hos oss förut icke iakttagna fjä-
rilen Atolmis guadra L., som hon funnit å Tvärminne zoo-
logiska station i slutet af juli sommaren 1912.
Intendenten, magister Rolf Palmgren företedde ett
ä Högholmens djurgård i fångenskap aflidet exemplar af
kattuggla, hvilket under sommaren 1913 säsom unge in-
fängats ä Degerö i närheten af Helsingfors.
Doktor B. Poppius meddelade, att magister K. Hän-
ninen den 27 maj 1913 i roffägelsax fängat ett exemplar
af Ciconia nigra invid Kivijärvi sjö cirka 9 km frän Kemi.
Maisteri E. Merikallio teki seuraavia ornitologisia
ilmoituksia:
1. Nucifraga caryocatactes L. — 31. VIII. 1913 oli yli-
oppilas Otto Merikallion mukaan tavattu noin 20 kppl.
pähkinähakkista Haapavedellä. Yksi linnuista ammuttiin ja
on se ilmoittajan välityksellä joutunut Yliopiston zoologiseen.
museoon. — 6. IX. 13 ampui hra Karl Reilin linnun
Riihimäellä. Se on Riihimäen yhteiskoulun kokoelmissa. —
7. IX. 13 näki esittäjä pähkinähakkisia monen tunnin ajan
lentelevän Helsingin Eläintarhan urheilukentän yli. Linnut
lentivät hajallaan tai pieninä parvina suuntaan NE. — 21.
IX. 13 näki esittäjä samassa paikasssa kaksi kertaa 2 päh-
kinähakkista lentävän suuntaan N.
2. Sorsan (Anas boschas?) jalasta oli saatu rengas Ala-
vieskassa. Ampuja oli talokas Lennart Järvelä. Lintu
ammuttiin 2. VIII. 13 Alavieskan järvellä, ja oli se ampujan
4. X. 1913. Merikallio. — Hellen. 5
mukaan yksinäinen lintu. Se oli merkitty Hollannissa, Ley-
denissä.
3. Valkoisen koppelon (Tetrao urogallus) oli ylioppilas
Freyvid Nylander ampunut 23. VIII. 13 Muhoksella.
Lintu on Yliopiston zoologisessa museossa.
4. Stellerin allin (Eniconetta stelleri) saivat ylioppilaat
Arvi Illikainen, Kaarlo Hällfors ja Ossi Wirk-
kula 22. V. 1913 verkosta Leipereen ulkokarilta Simossa.
Lintu oli % ja on nyt esittäjän säilössä. Löytö on ensim-
mäinen Pohjanlahdesta.
Student Wolter Hellen demonstrerade följande för
omrädet nya ichneumonider:
1. Xylonomus rufipes Grav. Denna, släktets största och
grannaste art, förekommer sparsamt i mellersta och södra
Europa samt har enligt Woldstedt ocksä blifvit anträf-
fad i trakten af S:t Petersburg. Värt exemplar är taget i
Birkkala af student Th. Grönblom.
2. Rhyssa approximator Fabr. var. ruficoxis Kriechb.
Huvudarten förekommer i Ungern och pä Alperna. Varie-
teter ha anträffats i Tyskland och en var. alpestris Holmer.
har fängats i Sverige. Värt exemplar är taget af dr B.
Poppius i Kirjavalaks.
3. Polysphincta boops Tschek, lätt igenkännlig på de
utbredda gula teckningarna å scutell och extremiteter, har
tidigare anträffats blott i Österrike och Thüringen, hvarför
dess förekomst i Finland måste anses synnerligen märklig.
Exemplaret är taget af student Grönblom i Birkkala.
4. Meniscus impressor Grav. Förekommer sparsamt i
Mellaneuropa, har ocksä anträffats i England. Värt exemplar
är taget vid Patsjoki af dr B. Poppius.
5. Mesoclistus rufipes Grav. Denna art har, ehuru
mycket sällan, anträffats i mellersta Europa. Det här före-
visade exemplaret erhölls af mig pä Kola-halfön vid byn
Ponoj genom häfning i en dalsänka med särdeles riklig ve-
getation.
6 W. Brenner. M. Brenner. 4.1X 19133
Magister Widar Brenner gjorde följande medde-
lande om förekomsten af Crambe maritima L. i Barösunds
skärgård:
»I slutet af sistvikne september månad fann jag å Storö
holme i Barösunds yttre skärgård ett stort, fruktbärande
exemplar af Crambe maritima L. Lokalen var en Fucus-
bädd ä den steniga, södra hafsstranden. Strax invid päträf-
fades tvenne andra, sterila individer. Den fertila plantan
bar ett stort antal väldiga blad samt tvenne rikt förgrenade
blomställningar. Den upptog en yta af omkr. 2 m?.
Då jag för 2 är sedan första gången besökte platsen,
fanns växten med säkerhet icke där. Ej heller har befolk-
ningen nägonting att förtälja om dess tidigare förekomst
pä orten. Den mäste alltsä betraktas som en nykomling,
hitförd af hafsdriften sannolikt frän SW.
Bland de till öfvervägande del odugliga frukterna fun-
nos nägra, hvilka syntes normala. Det finnes alltsä hopp
om att denna sällsynta växt genom frösättning skall kunna
bibehälla sig och spridas, detta sä mycket mer som hela
Storö är skyddad för kreatursbetning.
Äfven å en annan lokal, Hummelskär i Snappertuna yttre
skärgärd invid Ingä-gränsen, fann jag nägot tidigare samma
sommar en ettärig planta af Crambe.
Enligt de uppgifter öfver nyländska fyndorter, hvilka
lämnas af Häyren (Medd. 1908, sid. 115), har växten tidi-
gare funnits ä sammanlagdt 4 lokaler i Nyland, men städse
åter snart försvunnit. Exemplaret ä Storö torde därför för
närvarande vara det enda inom provinsen, som nätt full-
ständig utveckling."
Föredrogs följande meddelande af rektor M. Brenner:
Nötkräkan (Caryocatactes guttatus) i Ingä sommaren 1913.
Liksom annorstädes i värt land förekommo under sist-
lidna sommar äfven i Ingä kusttrakt och skärgärd talrika
4.X. 1913. M. Brenner. — Palmen. — Levander. 7
exemplar af nötkräkan, i den yttre skärgärden sträckande
frän W till E eller frän SW till NE, men vid Ingä kyrkfjärd
på Westerkulla och Haga egendomars marker från S till N
eller SE till NW. Det förefaller som om denna sistnämnda
afvikning frän den annorstädes observerade vest- till ostliga
riktningen vore beroende på fågelns motvilja att flyga öfver
den emellan Ingå och Kyrkslätt socknars yttre skärgårdar
belägna, flere mil vida Barösundsfjärden. Från Gåsarudds
skärgård i Ingå föranleddes den sålunda af det här mötande
öppna hafvet att vika norrut och öfver de nära hvarandra
liggande holmarna söka sig upp till fastlandet.
Här flögo fåglarna lågt öfver vattnet och liksom smy-
gande sig emellan träden samt sågos stundom slå sig ned
på åkrar och ängar, sökande efter föda, eller satte de sig
för en kort stund på gärdesgårdar eller lägre träd, liksom
för att hvila. För människor eller djur voro de alls ej
rädda, utan kunde till och med flyga ned och sätta sig på
marken alldeles invid åskådarens fötter. Därpå fortsattes
åter färden norrut. Stundom voro de ensamma, stundom
sågos 5 eller 6 i spridda flockar, men nästan alltid de en-
skilda individerna på långt afstånd från hvarandra.
På Haga hemmans område observerades de från 27 au-
gusti ända tills undertecknad den 14 september reste där-
ifrån, talrikast den 7 september, ute i skärgården ända till
slutet af september.
I anledning af det gjorda meddelandet uppmanade pro-
fessor J. A. Palmén Sällskapets medlemmar att insända
uppgifter angående nötkråkans förekomst i vårt land under
höstens lopp och redogjorde för de iakttagelser, som på
Tvärminne zoologiska station gjorts öfver nötkråkans van-
dringar under sensommaren och hösten 1913.
Professor K. M. Levander förevisade en karta, på
hvilken han utsatt de till hans kännedom komna fynden af
nötkråkan under dess för tiden pågående invasion i landet.
8 K. Hilden, Kaksi eläintieteellistä tiedonantoa. 4. X. 1913.
Ylioppilas Kaarlo Hilden jätti
Kaksi eläintieteellistä tiedonantoa.
1. Albinos-muoto tavallisesta päästäisestä
(Sorex vulgaris L.). — .Näytteellä oleva eksemplaari saatiin
kiinni 30 p:nä kesäkuuta 1913 Karkun pappilan luona Sata-
kunnassa, sen tullessa esiin erään ulkorakennuksen alta.
Valkean värinsä tähden sattui se tietenkin helposti silmään
ja tällöin eräs renki polki sen kuoliaaksi. Eläin, joka karva-
peitteeltään on täydellisesti valkea, on hiukan tavallista suu-
rempi: ruumiin pituus on 72+36 mm (Mela-Kivirikon
„Suomen Luurankoisissa* mainittu pituus on 64+37 mm).
Maassamme ei tietääkseni tätä ennen ole tavattu albinos-
muotoa päästäisistä. Ainakaan kirjallisuudessa en ole ta-
vannut sitä mainittuna, eikä myöskään Yliopiston kokoel-
missa ole sellaista.
2 Varpusen munia tervapääskysen pe-
sissä. — Ollessani 6 p:nä kesäkuuta 1913 Hauhon kirkon
ullakolla, löysin kaksi tervapääskysen (Cypselus apus) pesää,
jotka, niissä olevien munien tähden, herättivät mielenkiin-
toani. Toinen niistä sisälsi kolme munaa, joista kuitenkin
vain kaksi oli kokonaan valkeata, tervapääskyselle ominaista,
kun taas kolmas oli pohjaväriltään vihertävä sekä varustettu
ruskeilla ja harmailla pilkuilla ja täplillä. Toisessa pesässä
taas oli pesäsyvennyksessä kaksi valkeata munaa, mutta
aivan laidalla oli kolmas samanvärinen muna kuin edelli-
sessä pesässä. Se oli hiukan rikkonainen, ja näytti siitä
syystä tulleen syrjään työnnetyksi.
Saadakseni selvää, minkä linnun nuo kirjavat munat
olivat, otin ne mukaani alas, jolloin huomasin ne varpusen
muniksi.. Koska nämä usein koko lailla vaihtelevat väril-
tään, olen, ollakseni asiasta täysin varma, näyttänyt munat
tri K. E. Kivirikolle ja maist. Rolf Palmgrenille.
Munia ulospuhaltaessani tulin sitäpaitsi huomaamaan, että
varpusen embryo, joka oli toisessa munassa, näytti olevan
täydellisesti terve, joten siitä kaikella todennäköisyydellä
4. X. 1913. K. Hildén. — A. ja K. Hildén. 9
olisi kehittynyt poikanen. Varpunen oli siis laskenut mu-
nan kahteen eri tervapääskysen pesään, jättäen siten mu-
niensa hautomisen toisille linnuille (tahallisestiko?), seikka,
joka tuntuu varsin omituiselta ja on, ainakin minulle, täy-
delleen tuntematon.
Vieraat munat eivät millään lailla näyttäneet häiritsevän
lintuja, sillä kummassakin pesässä haudottiin par'aikaa, löy-
täessäni ne. Pesiä löytäessäni tein toisenkin, mielestäni
mieltäkiinnittävän huomion, joka ansainnee tässä yhteydessä
tulla mainituksi: ei yksin naaras, vaan molemmat vanhat
linnut lepäsivät vieretysten kummassakin pesässä, joten näyt-
tää siltä, kuin koiras olisi auttanut naarasta hautomisessa.
5 : SKA 5 21,:
Varpusen munan mitat toisessa pesässä olivat -
24,0 = 235 a) E.
DA 17% jaa
STEVE eo er E W
sessa pesässä |, mm (tervapääskysen munia en toisessa
NÄ
pesässä mitannut). , Suomen Luurankoisten“ mukaan ovat
20—23
15 - 16,5
ovat täysin normaalit. Sensijaan tervapääskysten munien
mitat ovat jonkunverran tavallisuudesta poikkeavat (,Suom.
G 29-27
«
Luurankoisissa Sä
mm
(tervapääskysten munat tässä pesässä
varpusen munien mitat mm, joten ylläolevat mitat
mm).
Lääketieteen ylioppilas Armas Hilden toi näytteille
6 embryota sisältävän oravan uteruksen sekä jätti tämän
yhteydessä omasta ja veljensä ylioppilas Kaarlo Hil-
den'in puolesta seuraavan ilmoituksen:
Lisiä oravan biologiaan.
10 p:nä kesäkuuta 1913 ammuimme ollessamme Karkussa
(Satakunta) retkeilyllä oravan (Sciurus vulgaris), jonka uterus
tutkittaessa huomattiin sisältävän 6, kokouksessa näytteillä
olevaa embryota. Samasta oravasta teimme muutamia mieltä-
kiinnittäviä havaintoja, jotka ollen omansa valaisemaan lajin
biologiaa esitettäköön seuraavassa.
10 A. ja K. Hilden. — Grönblom. 4. X. 1913.
Kysymyksessä olevan oravan tapasimme pienessä seka-
metsikössä lähellä maantietä varsin merkillisellä tavalla.
Tarkastaessamme näet erästä n. 3 metriä korkeata lahoa
koivunkantoa, jossa tyypillinen tikanreikä oli nähtävissä, ja
sitä koputellessamme, hyppäsikin reiästä ulos orava. Kun
tietääksemme ei ole suinkaan yleistä, että tavallinen ora-
vamme elää ontoissa puissa, otimme asiasta lähemmin selkoa
kaatamalla kannon maahan. Tulimme tällöin huomaamaan,
että kolon oli valmistanut silminnähtävästi joku
Picus-laji, kaikesta päättäen P. major. Pesän
| läpimittaa esittää vieressä oleva kuva. Koloon
| johtava aukko oli halkaisijaltaan 8—9 cm, onte-
| lon syvyys 25 cm aukon alareunasta ja leveys
noin puolitiessä 12 cm.
Ontelon pohjaa peitti runsaanlainen parta-
jäkälä- (Usnea-) joukkio; siis luonteenomaista ora-
vanpesän rakennusainesta. Tästä päättäen orava käytti van-
haa tikan pesää vakinaisena asuntonaan, eikä siis — kuten
aluksi näytti — ainoastaan tilapäisesti siinä oleskellut.
, Suomen Luurankoiset* mainitsevat oravan poikasten
lukumäärän 3—4:ksi, joten tässä mainittu tapaus oli tavalli-
suudesta poikkeava. Embryoitten pituus oli n. 3 cm.
Lopuksi mainittakoon, että aika, jolloin orava tavalli-
sesti synnyttää poikasensa, on melkoista aikaisempi, kuin mitä
se tässä tapauksessa olisi tullut olemaan.
1:10
Student Th. Grönblom förevisade följande
För Finlands fauna nya Macrolepidoptera.
Vid granskning innevarande höst af Universitetets och
flere privata samlingar upptäckte jag följande för vår fauna
nya fjärilar.
1. Lycaena semiargus Rott. ab. caeca Fuchs. — Denna
aberration, som noggrant beskrifves i Stett. Entomologische
4. X. 1913. Grönblom, För Finland nya Macrolepidoptera. 11
Zeitung, 1883, sid. 252, utmärkes bl. a. af följande karaktä-
rer: „Hinterflügel unten augenlos, Vorderflügel nur mit ei-
nem Auge versehen“, och afses med sistnämnda ögonpunkt
diskfläcken. Det nu förevisade exemplaret har en liten,
obetydlig ögonpunkt ytterom diskfläcken, men anser jag
likväl, att detsamma måste hänföras till ab. caeca Fuchs.,
detta med sä mycket större skäl, som samtliga i Univer-
sitetets samlingar förekommande och af mig i privata sam-
lingar sedda exemplar af L. semiargus äro försedda med
flere ögonpunkter å såväl fram- som bakvingarnas undre
sida och därjämte äfven i öfrigt äro hvarandra alldeles lika.
En © funnen af mig den 10 juli 1913 i Birkkala, St, i
närheten af Pitkäniemi haltpunkt ä ängsbacke, hvarest huf-
vudarten var mycket allmän.
2. Calamia lutosa Hibn. — Genom detta fynd riktas
var fjärilfauna med ett nytt släkte, som i systemet har sin
plats emellan Tapinostola Led. och Luceria v. Heinem.
Tvenne dd funna af student Irmer Forsius den 10
oktober 1909 i Helsingfors ä en lyktstolpe i närheten af
statens museum i Tölö.
Ehuru arten har en vidsträckt utbredning i Europa och
norra Asien, är den i Skandinavien funnen endast i Dan-
mark och i Skåne (enligt Aurivillius). Flygtiden, som
enligt nägra uppgifter infaller i augusti och september,
kan, säsom framgär af nu meddelade fynd, utsträckas in i
oktober. Aurivillius nämner, att ,larven lefver i rot-
stockarna af vanlig vass (Phragmites communis), dä denna
växer pä land", och kan detta gifva anledning till den för-
modan, att de i Helsingfors funna exemplaren vuxit upp i
vassen vid Tölö-vikens stränder eller annorstädes i stadens
närhet, där sagda växt förekommer ymnigt.
3. Anarta richardsoni Curtis var.? — Af denna säll-
synta fjäril fann student W. Hellen den 7 juli 1913 i Kan-
talaks i Imandra Lappmark pä Kola-halfön en tämligen väl
bibehållen <. |
2 Grönblom. — Sahlberg. 4. X. 1913.
Denna art skiljes lätt från öfriga arter inom samma släkte
genom större dimensioner och de starkt håriga ögonen.
Arten förekommer egentligen i Nordamerikas polartrakter,
på Labrador och i Grönland samt på Novaja-Semlja (var.?),
men är (en varietet af arten?) dessutom funnen på Dovre
och vid Qvickjokk i Lule Lappmark.
Kantalaks-exemplaret skiljer sig betydligt genom mycket
mörkare framvingar och bakvingarnas hvita inre del från
de 2 exx. från Labrador och Grönland, som finnas i Univer-
sitetets samlingar och torde höra till hufvudarten. Huru-
vida detsamma hör till var. dovrensis Staud. eller bildar en
ny varietet, kan jag ej för tillfället afgöra.
4. Boarmia ribeata Clerck. (= abietaria Hübn.). — Ele-
ven vid svenska normallyceum härstädes Häkan Lind-
berg fångade en 3 af denna art den 25 juli 1913 i Hirvensalo
vid Äbo, inne i rum pä fönster. Exemplaret är betydligt
skadadt och saknar ena framvingen, men kan dock intet
tvifvel räda beträffande bestämningens riktighet. Arten har
en vidsträckt utbredning och är i Skandinavien funnen i Dan-
mark, i södra Norge och i Sverige upp till Uppland. Lar-
ven förekommer pä tall och uppgifves äfven lefva pä ek.
Professor J. Sahlberg lämnade följande meddelande:
Ptinus tectus Boield., en till Finland importerad coleopter.
Senaste vär anträffades här i Helsingfors en ny repre-
sentant för den grupp af insekter, som hos oss kunna lefva
och fortplanta sig inomhus, ehuru de icke förekomma ute
i det fria och sälunda egentligen ej höra till vär fauna.
I torkade exemplar at en stor krabba af släktet Platyo-
nicus, hvilka förvarades a Sydfinska studentafdelningens lo-
kal i Studenthuset och sommaren 1912 hemförts af student
Greta Hjelt frän Zoppot i närheten af Danzig i Preus-
sen, funnos några exemplar af en Ptinus-art. Dessa före-
visades för en af våra yngre entomologer, student Hj. Grön-
4. X. 1913. Sahlberg, Ptinus tectus. 13
blom, som genast fann, att de ej hörde till nägon af vära
vanliga Pfinus-arter. I anledning häraf anställdes nya un-
dersökningar, och ett stort antal exemplar blefvo af sär-
skilda personer tillvaratagna på samma plats. Äfven några
larver, som hade stor likhet med larven hos den vanliga
Ptinus fur, funnos krypande uti de nämnda krabborna till-
sammans med fullbildade insekter. Exemplaren lämnades
mig till bestämning och förärades till finska samlingen af
studenter Kari och Grönblom samt min son Unio Saa-
las.
Dä jag med tillhjälp af vanliga handböcker ej lyckades
bestämma arten, sände jag några exemplar till den franska
entomologen Maurice Pic i Digoin, hvilken speciellt
studerat familjen Ptinidae och nyligen bearbetat densamma
uti Schenklings stora katalog ,Coleopterorum Catalo-
gus“, XLI. Herr Pic upplyste om att exemplaren hörde
till Pt. tectus Boield.
Denna art har först blifvit beskrifven af Boieldieu
i hans i Annales entomol. de France 1856 införda monografi
efter exemplar från Van Diemens land. Först i början af
detta sekel återfanns arten, då den helt plötsligt visade sig
i England såväl i London som vid Liverpool i talrika exem-
plar. dels i bageribodar, dels i förrädsmagasiner bland bönor
och sädesslag, där den t. o. m. uppträdde säsom ett skade-
djur. Att den hos oss förekom i de torkade krabborna
visar, att den, likasom den allmänt kända Pt. fur, äfven häller
till godo med animalisk'föda. Professor Hudson Beare,
som i Ent. Monthl. Mag. 1904 skrifvit en kort uppsats om
insektens uppträdande i England, uttalar den förmodan, att
den förr eller senare skall i likhet med den till samma fa-
milj hörande Niptus hololeucus medels handelsprodukter
vinna stor spridning. För öfrigt är arten pä senare tider
funnen säväl i Van Diemens land som pä Nya Zeeland och
annorstädes i Australien, enligt uppgift af Champion och
andra engelska entomologer, hvilka anse sagda världsdel
säsom dess ursprungliga hemland. Ganska anmärkningsvärdt
är emellertid, att arten ej ännu blifvit observerad i Tysk-
14 Sahlberg, Ptinus tectus. 4. X. 1913.
land eller öfver hufvud taget pä den europeiska kontinenten.
Den är likväl vid första ögonkastet lätt att skilja från andra
arter af släktet och bör sålunda ej lätt undgå uppmärksam-
heten. Den utmärker sig nämligen genom sin ytterst täta,
gråbruna, enfärgade, nästan sammetslika behåring och ge-
nom saknaden af ljusa fjäll på prothorax och elytra.
Då Ptinus tectus, så vidt jag vet, ej är beskrifven af se-
nare författare och den första af Boieldieu meddelade
beskrifningen är något bristfällig, vill jag här lämna en
något utförligare deskription.
Ptinus (Gynopterus) tectus Boield. Oblongo-ovalis, piceo-
niger, pube brevi, densissima subholosericea, griseo-brunnea,
unicolore tectus; capite deflexo, oculis minoribus; antennis
breviusculis, apicem versus perparum tenuioribus; protho-
race subgloboso, postice leviter coarctato et ante basin acute
impresso, obtuse quadrituberculato, sub tomento fortiter
sat crebre punctato; elytris lateribus levissime rotundatis,
subtiliter striatis, striis crebre punctatis, interstitiis medio
dense longius pilosis, antennis pedibusgue ferrugineis. Long.
3.3—3.5 mm.
Boield., Monogr. des Ptinides, Ann. de la Soc. ent. Fr.
1856 p. 652 (errat. 552). — Hudson, Beare Entom. Monthl.
Mag. 1904 p. 4. — Champ. 1. c. p. 85. — Pic, Coleopterorum
Catalogus XLI p. 35 (1912).
Pt. (Gynoptero) variegato Rossi statura fere similis, sed
elytris medio paullo magis rotundatis, statura multo minore,
corpore toto tomento densissimo griseo-ferrugineo vel brun-
neo pilisgue longioribus suberectis in elytris seriatim con-
densatis tecto a congeneribus mox distinguendus. — Caput
deflexum nigropiceum, crebre subtiliter punctatum, tomento
denso griseo-fulvo tectum. Oculi parvuli sat convexi. An-
tennae breviusculae, tenuiores, apicem elytrorum haud attin-
gentes, brunneo-ferrugineae, dense breviter flavo-pubescentes;
articulo primo ceteris crassiore, latitudine distincte longiore,
apice paullo longius pubescente, secundo breviter obconico,
latitudine sua vix longiore, in ipso angulo exteriore primi
adfixo, 3:0 hoc circiter !/, longiore, latitudine sua distincte
4. X. 1913. Sahlberg, Ptinus tectus. 15
longiore, 3—10 longitudine fere aegualibus sed extrorsum
angustioribus, obconico-cylindricis, ultimo penultimo circiter
1/4 longiore et parum angustiore, subcylindrico, apice ro-
tundato-angustato. Prothorax antice subgloboso-rotundatus,
postice leviter coarctatus et ante basin sulco transversali
profunde sed anguste impressus, dorso obtuse guadrituber-
culatus, tuberculis mediis postice obligue versus basin pro-
ductis, disco medio late obsolete longitudinaliter canalicu-
latus, nigro-fuscus, parum nitidus, fundo fortiter crebrius
punctatus, sed tomento densissimo griseo-brunneo vel fulvo
holosericeo tectus uti punctura non nisi vellere detrito obser-
vanda; praeterea pilis sparsis paullo pallidioribus vestita,
his in tuberculis dorsalibus paullo densioribus, suberectis,
certo situ maculis 4 magnis albido sericeis pone tuberculis
aegre observandis; strictura antebasali et impressione trans-
versa minus profundis sed acutis, canali media et impres-
sione antebasali fundo fere denudatis. Scutellum parvum
subrotundatum, tomento brunneo tectum. Elytra prothorace
sesgui latiora et latitudine sua communi circiter 3/, longiora,
humeris rotundatis, parum prominentibus, lateribus medio
levissime rotundatis; supra valde convexa, dorso tamen de-
- pressiuscula, piceo-nigra, tenuiter striata, striis punctis sub-
guadratis confertim positis satis profunde impressis; inter-
stitiis convexiusculis, subtilissime alutaceis, tomento denso
griseo-fulva omnino tecta et pilis majoribus incurvatis in
medio interstitiorum condensatis, uti elytra piloso-striata
appareant. Corpus subtus dense breviter flavo-tomentosum,
pectore crebre minus subtiliter punctato, ventre sublaevi;
segmento penultimo praecedente duplo breviore, basalibus
in mare leviter excavatis. Pedes flavo-ferruginei, tomento
pallide flavo tecti.
In Cancere exsiccato in collectione e Germania a. 1912
reportata m. Maj 1913 specimina plura capta. — In Tasma-
nia olim detecta et novissimis temporibus nonnullis locis in
Anglia in pistoriis et promtuariis copiose captus.
16 Ehrström, Apodemus agrarius. 4. X. 1913.
Amanuens K. E. Ehrström lämnade följande medde-
lande:
Eine abweichende Form von Apodemus (Mus) agrarius
Pallas aus Finland.
In den letzten Jahren sind in Finland, und zwar im
SE-Teile des Landes (Karelien), zwei Exemplare von oben-
genannter Art angetroffen worden. Im Frühjahr 1913 er-
hielt das zoologische Museum der hiesigen Universität, unter
dem Namen Sminthus subtilis, ein ausgestopftes Exemplar
einer Mausart, die sich als ein junges Individuum von Apo-
demus agrarius erwies. Es wurde im Dorfe Tali, in der
Nähe von Viborg auf einem Kartoffelfelde, den 23. Sep-
tember 1910 vom Schüler V. Pietinen gefangen. Das
zweite, ein erwachsenes, weibliches Exemplar wurde den
3. Juli 1913, etwa 10 km südlich von Viborg auf dem Gute
Murula beim Dorfe Ala-Sommes, auf einer Wiese in einem
Maulwurfsgange, vom Schüler Erik Thuneberg erbeutet.
Diese Art, die früher in Finland nicht angetroffen wor-
den ist, kommt nach Troussart') fast im ganzen Deutsch-
land östlich vom Rhein vor. Sie fehlt in den Alpen, wird
aber wieder in der Lombardei angetroffen. Nach H. Winge?)
ist sie in Dänemark auf den Inseln Laaland und Falster schon
längst bekannt und 1907 auch im südlichen Jylland erhalten
worden. In Schlesien, Ungarn und dem südlichen Russland
kommt sie ziemlich häufig vor, besonders nördlich vom
Kaukasus, ist aber auch in der Gegend von Moskau als
Schädling in Gärten aufgetreten 9). In Sibirien ist die Art
nach Osten bis zum Jenisej verbreitet.
1) E.-L. Troussart. Faune des Mammiferes d'Europe. Ber-
lin 1910.
1) Herluf Winge. Danmarks Fauna, Pattedyr. Köbenhavn 1908.
2) Schröder, R. Das Jahr 1867 in Bezug auf den Gartenbau
in der Gegend von Moskau. Bterunk» Pocc. O6. CanoBon. Bb C.-Tle-
tep6. 1868 r.
4. X. 1913. Ehrström, Apodemus agrarius. 17
Die karelischen Fundorte dürften wohl der etwaigen
Nordgrenze des Verbreitungsgebietes in diesem Teile von
Europa entsprechen. Die Einwanderung ist aller Wahr-
scheinlichkeit nach die karelische Landenge entlang fort-
geschritten, so dass das Vorkommen der Art zwischen dem
Ladoga-See und dem Finnischen Meerbusen sich somit recht
isoliert vom Hauptverbreitungsgebiet erweist.
Die Hauptart, beschrieben von Pallas (Nov. spec. Glir.,
1778) und Dehne (Micromys agilis, Kleinmaus, ein neues
Säugetier der Fauna von Dresden, 1841), scheint in einigen
Punkten von den karelischen Exemplaren abzuweichen. So
erweist der Vergleich der Grössenverhältnisse, wie die neben-
stehende Zusammenstellung zugänglicher Maasse zeigt, dass
das Verhältnis zwischen Körper- und Schwanzlänge bei den
einheimischen Exemplaren ein anderes ist als bei den mittel-
europäischen.
Karelsaault \ v!--..-'96, mm 67mm 19 mm: 12 mm: 103
Karel um JUNGE; 59:04 PO 5 OM Fv 100
Säkkksiseku Juvu abs m1731n1, 21065 b a 121201 2 5 10625 125
Winge'sche Maasse 87 , Zoe 2.5 12, 444 —
Nach Troussart . — —- — —— 120
Polnisches: Ex... 20. gr en = 122
Der Schwanz des erwachsenen Exemplars ist, obgleich
dieses ca 1 cm länger als das Wing e'sche Maass ist, dennoch
5 mm kürzer. Der Vergleich zwischen einem jungen säch-
sischen Exemplar und dem jungen karelischen erweist, dass
auch hier das letztere einen kürzeren Schwanz besitzt.
Nach Troussart u. a. ist die für diese Art charakte-
ristische Anzahl der Schwanzringe 120. Das sächsische
Exemplar hatte deren 125, ein polnisches 122. Die Zählung
der Schuppenringe an den einheimischen Exemplaren ergab
für das erwachsene 103, für das jüngere weniger als 100.
2
18 Ehrström. — Lindberg. 4. X. 1913.
Da das sächsische Exemplar, obgleich noch nicht ausge-
wachsen, schon die volle Anzahl Schuppenringe aufweist,
dürfte wohl die geringe Anzahl an dem jungen karelischen
auch nicht als Jugendmerkmal anzusehen sein.
Die Farbe des erwachsenen Exemplars ist graubraun,
dunkler auf dem Rücken, so dass der charakteristische,
schwarze Längsstreifen, der vom Scheitel bis zur Schwanz-
wurzel reicht, recht undeutlich hervortritt. Die Grenze ge-
gen die helle, grauweisse Unterseite ist recht scharf aus-
geprägt.
Auffallend ist das Fehlen der braunroten Färbung bei
dem erwachsenen Exemplare. Bei dem jungen Ex. tritt die
genannte Farbe allerdings etwas deutlicher hervor, im ganzen
ist aber das betreffende Exemplar dunkler als die mittel-
europäischen.
Die obenangeführten Unterschiede dürften es vielleicht
rechtfertigen, die finländischen Exemplare als eine Subspecies
„karelicus“ zu betrachten. Leider kann die Frage wegen
mangelnden Materials, namentlich auch von angrenzenden,
russischen Gebieten, gegenwärtig nicht entschieden werden.
Doktor Harald Lindberg inlämnade till publikation:
Anmärkningsvärda växtiynd gjorda under en resa somma-
ren 1913 genom Kuolajärvi till Knjäsha vid Hvita hafvet
samt vid Kandalakscha.
Senaste sommar företog jag en resa genom norra Fin-
land ut till Hvita hafvet. Under denna resa, i hvilken äfven
deltog student Martin Aschan, gjordes särskilda fynd af
sällsyntare växter, hvilka fynd i nägon män komplettera
kännedomen af floran i vårt floraomrädes nordliga delar.
Då det kan vara af intresse att lämna ett kortare medde-
lande om de former, hvilka äro nya för de af mig beresta
provinserna Lapponia Kemensis, Karelia Keretina och Lap-
ponia Imandrae, vill jag här nedan uppräkna dem. De
4. X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 19
under resan insamlade formerna af släktena Taraxacum
och Hieracium äro ej ännu närmare granskade, hvarför de
här förbigås; så mycket kan dock framhållas, att bland de
insamlade Hieracia finnas flere tidigare ej urskilda former,
enligt benäget meddelande af professor J. P. Norrlin,
som med vanligt intresse åtagit sig bestämningen af det
hemförda materialet.
Nyaför Lapponia Kemensis.
Phegopteris Robertiana (Hoffm.) växte rätt ymnigt pä moss-
klädda stenar i en ravin uti Pyhäkuru dalgäng pä östra si-
dan om Vuorijärvi sjö i östra Kuolajärvi. Fyndorten är den
nordligaste i värt land. Tidigare är arten känd frän Karelia
Onegensis, Tiudie, samt frän trenne ställen i Kuusamo, af
hvilka tvä äro belägna vid Oulankajoki samt det tredje vid
Lammasvuoma i Juuma.
Carex paradoxa Willd. anträffades likaledes i Pyhäkuru.
Växte pä kanten af ett mindre träsk. Fyndorten är den
nordligaste i värt land. Tidigare känd frän Äland och fler-
talet af de mellanfinska provinserna ända upp till Kuusamo.
Carex laevirostris Fr. förekom ymnigt i ett sluttande gran-
kärr invid Niemiköngäs fors i Kutsanjoki, ej långt från ryska
gränsen. Den enda tidigare kända lapska lokalen är be-
lägen vid Nuotjok i Lapponia Tulomensis.
Melandryum affine (Vahl) (Wahlbergella angustiflora
Rupr.). Denna sällsynta art anträffades sparsamt växande
pä denuderade fläckar pä den brant stupande södra slutt-
ningen af Pyhäkuru i Kuolajärvi. Exemplaren, som insam-
lades den 9 juli, äro dels blommande, dels nyss utblommade.
Inom värt floraomräde tidigare känd endast frän Kitkajoki
i Kuusamo samt från tre ställen i Lapponia Ponojensis.
I Norge växer den endast pä sandiga älfstränder i Alten
samt i Sverige endast pä fjället Nuljalaki i Torne Lappmark.
Arten är således en at den nordiska florans allra största
sällsyntheter.
20 Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 4. X. 1913.
Saxifraga cernua ') förekom ymnigt pä mossklädda ste-
nar invid en bäck i öfre delen af Pyhäkuru dalgång i Kuola-
järvi. Arten är tidigare känd från många ställen i Lapp-
marken äfvensom frän närbelägna trakter inom Kuusamo
socken.
Lappula deflexa (Lehm.) Garcke växte sparsamt pä ett
stenigt, mindre omräde i Pyhäkuru i Kuolajärvi. 1 finska
samlingen finnas tidigare exemplar frän flere ställen i trak-
terna kring Sordavala, frän ett par ställen i Kuusamo, frän
Kilpisjärvi i Enontekis, frän Skiecemjokka vid Pystykorkia i
västra Enare samt från Kola i Lapponia Tulomensis. De i
Pyhäkuru den 9 juli insamlade exemplaren voro i begyn-
nande blomning.
Aster Sibiricus L. anträffades den 10 juli vackert blom-
mande pä sandstrand och i bergspringor strax nedanför
Joutenköngäs fors i Kutsanjoki i östligaste delen af Kuola-
järvi. Den växte tämligen sparsamt pä en sträcka af ett
fätal meter tillsammans med bl. a. Agrostis alba, Dianthus
superbus, Epilobium angustifolium,. Geranium silvaticum, Rosa
cinnamomea, Rubus saxatilis, Galium boreale och Solidago.
I finska samlingen förvaras exemplar, som insamlats i Kuu-
samo vid Oulankajoki nära dess inflöde i Paanajärvi. Vidare
är arten känd från Lapponia Imandr&, Lapp. Varsuge och
Lapp. Ponojensis. 1 Sverige är arten aldrig funnen. För
några är sedan anträffades den pä 700 m höjd ö. h. bland
videbuskar pä sandiga och grusiga stränder vid Aursund-
sjön nära Röros i Norge.
En af de allra egendomligaste och intressantaste platser,
som under resan besöktes, var Pyhäkuru i östra Kuolajärvi.
Denna dalgäng skulle förtjäna att noggrant och i detalj
undersökas. Vi hade endast en dag till vär disposition för
att undersöka den mänga kilometer länga dalen. Förutom
de ofvannämnda stora sällsyntheterna insamlades där exem-
1) Sedan detta skrifvits har genom benäget meddelande af forst-
mästare Edv. af Hällström till min kännedom kommit, att säväl
Saxifraga cernua som Lappula deflexa af honom anträffats i Pyhäkuru-
dalen sommaren 1910.
4. X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 21
plar för musei samlingar af följande arter: Calypso borealis,
Eguisetum scirpoides, Asplenium viride, Cystopteris montana,
Athyrium crenatum (växte i stor ymnighet), Act@a erythro-
carpa, Arabis alpina, Saxifraga cespitosa, S. nivalis och
Myosotis silvatica. Äfven för en mossforskare erbjuder plat-
sen ett rikt byte; en lafspecialist skulle säkert finna mycket
af intresse pä de talrika, med lafvar af mänga slag alldeles
betäckta stora blocken, som ställvis fylla bottnen af dal-
gången och göra en vandring i Pyhäkuru till en af de allra
besvärligaste man kan vara med om i värt pä liknande
marker fattiga land. Bergarten här är nephelinsyenit, en
kalkhaltig sällsynt bergart, hvilket förklarar förekomsten af
den egendomliga och för värt land mycket sällsynta vege-
tationen.
PA TEITÄ PE Te ta.
Luzula Sudetica (Willd.) anträffades å en fuktig äng
strax invid Knjäsha by. Arten är för öfrigt spridd inom norra
delen af värt floraomräde ända ned till Tb, Sb och Kb.
Frän östra delen af Kola-halfön föreligga tills vidare inga
‚exemplar af denna karaktäristiska art.
Lemna trisulca L. sägs under resan inom värt omräde
endast en gäng, nämligen i Tuntsanjärvi sjö, där den fler-
städes flöt omkring pä den grunda, nära Tuntsankylä by
belägna delen af sjön. Frän de till värt floraomräde räk-
nade kusterna af Hvita och Ishafvet föreligga inga uppgifter
om denna arts förekomst. I en instängd lagun vid myn-
ningen af Dvina-floden utanför Archangel sägs den ymnigt
växa.
Carex tenuiflora Whlnb. förekom pä Kotisuo kärr invid
Tuntsankylä by. För öfrigt spridd genom norra och mellersta
delarna af Fennoskandia orientalis.
Carex heleonastes Ehrh. växte tillsammans med föregäende
art pä Kotisuo vid Tuntsankylä. Tills vidare enda fynd-
orten inom de östra delarna af floraomrädet.
22 Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 4. X. 1913.
Atropis maritima (Huds.) anträffades växande pä södra
stranden af Knjäsha guba, ej längt frän fisklägena invid byn.
Den växte tillsammans med A. distans f. pulvinata Fr. och
afvek genast genom sitt växtsätt och sina smalare, brun-
aktiga vippor samt genom ständarknapparnas betydligare
längd. Afropis maritima skiljer sig nämligen från Atropis
distans hufvudsakligen genom att den skjuter länga refvor
och har ätminstone dubbelt längre ständarknappar. Karak-
tärer hämtade frän vippans form och smäaxens storlek ha
däremot endast ringa systematiskt värde i jämnbredd med
de anförda. I finska samlingen ligga af Atropis maritima
tvenne exemplar. Det ena är funnet af I. O. Bergroth
på sandstrand nära Anserski Skit på ön Solovetsk i Hvita
hafvet (24 juli 1896). I samlingen förvaras härifrån 4 indi-
vid tillsammans med 2 individ af den vid Hvita hafvet van-
liga formen af A. distans pä ett ark, hvilket af Bergroth
etiketterats „A. distans v. pulvinata Fr. (non typica!)* ). Då
ön Solovetsk numera ej räknas till vårt floraomräde, utgår
detta exemplar från vår flora. Det andra i finska samlingen
förvarade exemplaret är taget 27. 7. 1898 af Th. O. B. N.
Krok vid Nyborg invid Varangerfjorden i Norge. Äfven
denna fyndort ligger ej inom Fennoskandia orientalis, men väl
strax invid gränsen till detsamma. De af Krok insamlade
exemplaren äro bestämda till Glyceria reptans (Le&st.) Krok.
I likhet med Ostenfeld (Flora arctica, p. 126) anser jag
GI. reptans (= Gl. vilfoidea (Ands.) Th. Fr.) endast vara en
biologisk form af Afropis maritima med långa stoloner och
sällan utvecklade ax. Denna kulliggande, täta mattor bil-
dande, blomlösa form anträffade jag pä en holme mellan
Kandalakscha och Kolvitsa byar invid kusten af Lapponia
Imandra. Tills vidare äro sålunda fyndorten vid Knjäsha
och den vid Kandalakscha de enda, hvilka ligga inom vårt
floraomräde, såsom det numera begränsas. De af mig vid
Knjäsha insamlade exemplaren öfverensstämma i allt med
!) Det är sannolikt dessa individ, som redan tidigare af A. Pal m-
gren hänförts till A. maritima.
4. X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 23
de exemplar jag sommaren 1912 anträffade pä Vormsö i
Estland. De äro endast lägre, spädare och mera rödt an-
lupna, hvarigenom de bilda en tydlig öfvergäng till hvad
som kallats GI. reptans. Pä Vormsö växte arten ätven till-
sammans med Afropis distans, sä att jag hade tillfälle att redan
där lära känna dessa bägge skarpt och väl ätskilda arter.
De exemplar jag sett frän Sverige under namn af Glyceria
baltica Lindeb. (Smäland, Kalmar, Fredriksskans, 7. 7. 1894,
K. F. Dusen; Kalmar, 4 juli 1898, Gustaf Löfgren;
Öland, Borgholm, 6. 1900, G. A. Ringselle) kan jag ej
skilja pä nägot sätt frän den form, som jag insamlat i Estland
och nu senast vid Hvita hafvet. Äfven finner jag öfverens-
stämmelsen mellan de ostsvenska och de syd- och väst-
svenska fullständig. Att denna art i likhet med Afropis
distans varierar till storlek, vippgrenarnas riktning m. m.
efter olika ständorter är fullt naturligt. Den form, som
kallats A. Suecica Holmb., anser jag ej heller specifikt skild
frän A. distans, utan är den väl att betrakta som en af
A. distans' många hafsstrandsformer, hvilka alla betydligt af-
vika frän former tagna i de inre delarna af landet. Glyceria
Dusenii Lindeb., eller GI. baltica < distans, såsom den af N e u-
man uppfattas, skulle jag vilja betrakta som en mycket
storväxt form af den vid Östersjön växande A. maritima.
Jag har haft tillgång till exemplar af Gl. Dusenii från Öland,
Torslunda socken, Färjestaden, vid hafvet söder om det
gamla badhuset, 14 och 25. 7. 1899, K. F. Dusen, och att
döma af desamma föreligger endast en af fet ständort fram-
bragt, stor form at A. maritima. De nedre vippgrenarna äro
visserligen starkt nedätriktade, hvilket ej är fallet hos vanlig
A. maritima. Bland det af mig insamlade materialet af A. ma-
ritima från Vormsö finnes dock äfven en del individ, hos
hvilka de nedre grenarna äro tydligt nedätböjda. Samma är
förhällandet med vissa individ af den form, som Gust.
.Trägärdh den 12. 7. 1887 insamlat pä Svinö vid Kalmar.
Skulle en bastard föreligga, borde detta visa sig i annat
än vippgrenarnas riktning, som dock hos A. distans är sä
alldeles ytterligt varierande. Hos denna sistnämnda art va-
24 Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 4. X. 1913.
rierar riktningen, som bekant, från uppåt till starkt nedåt,
och vanliga förhållandet är det, att smärre exemplar ha mer
eller mindre uppåtriktade grenar, medan mer kraftigt vuxna
former ha desamma mer eller mindre nedåtriktade. A. ma-
ritima förhåller sig väl analogt. De af O. R. Holmberg
frän Skäne, Lomma, in limo siccato e litore egesto, 15. 8.
1904, utdelade Glyceria distans x maritima f. expansa Holmb.
och f. Kattegatensis Neum. förefalla mig som storväxta, pä fet
mark vid hafvet vuxna former af A. distans. Jag kan ej
skilja dem frän af mig i Estland, vid Finska viken och vid
Hvita hafvet tagna, storväxta former af Afropis distans.
Alopecurus pratensis L. är ej heller tidigare känd frän
Karelia Keretina. Den förekom i en vacker, högvuxen form
pä en naturlig äng nära Knjäsha by. Nägon odling finnes
öfver hufvud ej i Knjäsha, hvarför det är uteslutet, att den
inkommit med gräsfrö. Huru dess uppträdande där skall
förstäs kan jag ej upplysa om.
Rumex Fennicus Murb. Denna för Bottniska vikens strän-
der norr om Kvarken sä karaktäristiska art anträffade jag
under resan för första gängen i Tuntsa by vid Tuntsanjärvi
sjö, hvarest den förekom ymnigt i närheten af gärdarna.
Ute vid kusten af Hvita hafvet var den en formlig karak-
tärsväxt för de sandiga ock särskildt de grusiga stränderna
säväl inom KK som LIm. Vidare säg jag den vid Archangel
och flerstädes vid Dvina-floden. För Karelia Keretina är
arten ny.
Rumex auriculatus Wallr. är ytterst vanlig pä stränderna
af Hvita hafvet säväl inom Karelia Keretina som Lapponia
Imandra. Anträffades äfven pä en äng invid Knjäsha by,
hvarest exemplaren voro mer högväxta än hvad fallet är pä
hafsstränderna, där den dock ofta uppnär betydande storlek.
Hanplantor voro öfverallt mycket sällsyntare än honplantor.
Pä sandstränder vid Archangel och längs Dvina-floden upp-
trädde den äfven ymnigt och allmänt. Kalkbladen antaga efter.
blomningen mycket olika färg. På samma strand kan man ofta
se blomsamlingar till färgen växlande frän blekröda till mörkt
blodröda. Exemplar af det sistnämnda slaget ha legat till grund
4. X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 25
för Kihlmans R. haematinus, hvilken sålunda som art
måste indragas, något som jag redan gjort i Enumeratio
år 1901, där den upptogs som subspecies. Senare har jag
betraktat den endast som en rödare och kompaktare strand-
form af R. auriculatus, en åsikt som jag efter det jag varit
i tillfälle att se tusentals individ på stränderna af Hvita
hafvet till fullo vidhåller. Förutom från stränderna af
Hvita hafvet är R. auriculatus känd från Geta på Åland
samt från Karelia Olonetsensis och Karelia Ladogensis. Ett
exemplar från Ka, Lavansaari ö i Finska viken, taget af
Edv. Nylander år 1851, har af Murbeck år 1896 med
tvekan förts till R. acetosa med anmärkning, att det mycket
påminner om R. auriculatus. Efter det jag sett R. auricu-
latus såväl i Estland som nu mångenstädes vid Hvita hafvet,
skulle jag knappt tveka att föra exemplaret till R. auricu-
latus, oaktadt detsamma, såsom Murbeck anmärker, är
toppskadadt, hvarför han ansåg en säker bestämning ogörlig.
R. auriculatus afviker från R. acetosa hufvudsakligen genom
sin mycket greniga blomsamling. Blomningstiden tyckes
äfven vara olika. Sålunda insamlade jag vid Magnushof på
Vormsö i västra Estland på en äng bägge arterna den 30
juni 1912. R. acetosa var då redan alldeles utblommad,
medan R. auriculatus endast hade smä knoppar. Den senare
arten har säledes en betydligt senare blomningstid, nägot
som äfven framhälles i en del floristiska handböcker.
Ammodenia peploides (L.) anträffades pä sandstrand pä
den i mynningen af Knjäsha guba belägna ön Krestowo
ostrow. Arten är för öfrigt utbredd längs alla våra hafs-
kuster.
Cerastium vulgatum v. glandulosa Koch. Den glandu-
lösa formen af denna art insamlades dels pä hafsstrand in-
vid Knjäsha, dels pä äng invid nämnda by.
Stellaria humifusa Rottb., en tämligen allmän strand-
växt vid såväl Is- som Hvita hafvet, har tidigare saknats i
samlingen frän KK. Anträffades pä stranden strax utanför
Knjäsha by.
26 Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 4. 'X. 1913;
Draba incana L. v. legitima Lindbl. anträffades pä stran-
den af Krestowo ostrow utanför Knjäsha. För öfrigt en spridd
hafskustväxt hos oss.
Draba hirta L. *elatior A. B. f. leiocarpa Lindbl. växte
pä ett berg pä Krestowo ostrow utanför Knjäsha. Tidigare
bekant frän särskilda ställen i Lappmarken; dessutom är en
afvikande form känd frän Kuusamo och Sordavala-trakten.
Cochlearia officinalis L. v. arctica (Schlecht.) växte pä
stranden utanför Knjäsha.
Myriophyllum spicatum L. anträffades uppkastad pä stran-
den af Tuntsanjärvi sjö invid Tuntsa by. Ute vid kusten
sägs den ej. Är ej heller tidigare känd frän de till omrädet
hörande kusterna af Hvita och Ishafvet.
Alchemilla subcrenata Bus. och A. acutidens Bus. växte
pä en något fuktig, sluttande äng mellan Knjäsha by och
fisklägena pä södra sidan af viken.
Potentilla anserina L. *Egedii Wormsk. förekom vacker
och typiskt utbildad pä stranden utanför Knjäsha. Tidigare
känd från Om, KP, LP och LI. I sommar af mig insamlad
äfven pä kusten af Lapponia Imandre.
Nyaför Lapponia Imandre.
Schoenus ferrugineus L. anträffades tämligen ymnigt
växande pä en egendomlig, med vass bevuxen kärrmark
nära kusten mellan Kandalakscha och Kolvitsa byar. Kärret
var beläget nedanför ett tvädeladt fjäll, som synes från
Kandalakscha åt Kolvitsa till. Tidigare är arten tagen endast
på ett par ställen i Onega-Karelen samt på några ställen i
Karelia Pomorica occidentalis. Fyndorten, belägen vid 67”
n. br., är den nordligaste i hela Fennoskandia.
Eriophorum letifolium Hoppe växte i samma kärr som
Schoenus ferrugineus. Fyndorten är den nordostligaste inom
Fennoskandia orientalis.
Carex Oederi Ehrh. Äfven denna art växte tillsammans
med Schoenus. Inom till vårt område hörande Lappmarker
tidigare funnen endast på en holme i Enare sjö och vid
4, X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 27
Muddusjärvi i Enare samt 1910 af mig nära mynningen af
Pasvig älf. I de centrala delarna af Lappmarkerna torde
den sålunda fullständigt saknas.
Atropis maritima (Huds.) förekom ymnigt på stranden
af en holme mellan Kandalakscha och Kolvitsa. Såsom
redan framhölls, uppträdde den här alldeles utan blommor,
förökande sig på vegetativ väg genom i bladvecken på de
långa stolonerna sittande knoppar.
Atropis distans (L.) anträffades tillsammans med före-
gående, med rikligt utvecklade vippor och halfmogna frukter.
Se för öfrigt hvad som tidigare framhållits.
Bromus inermis Leyss. förekom vid kanten af en in-
hägnad i östra delen af Kandalakscha by. Tidigare känd
endast från LP och KOI. Förvildad och inkommen med
gräsfrö är den funnen på några ställen inom vårt land.
Potamogeton filiformis Nolte växte rätt ymnig på grundt
vatten i Mjelko guba viken nära Kandalakscha. Till denna
arts egendomliga utbredning skall jag vid ett senare till-
fälle återkomma.
Salix aurita L. förekom i flere normalt vuxna buskar i
fuktig skogsmark nedanför samma fjäll, under hvilket Schoe-
nus och de andra sydliga formerna anträffades. Fyndorten
är den första inom Lappmarkerna; tidigare enligt exemplar
i samligen nordligast tagen i norra delen af provinsen Kuu-
samo samt i Öfvertorneå inom Ostrob. borealis.
Rumex auriculatus Wallr. anträffades mycket ymnigt på
sandig strand pä en holme mellan Kandalakscha och Kol-
vitsa byar. Uppträdde där under en mängd färgformer. Se
hvad som tidigare framhölls om de inom Karelia Keretina
funna exemplaren.
Cerastium alpinum < vulgare-typicum. Af denna säll-
synta bastard anträffades en stor tufva pä en liten holme
vid infarten frän Knjäsha till Kandalakscha. Strax intill växte
den vanliga, ej glandulösa formen af Cerastium vulgare. Hela
den funna stora tufvan var fullkomligt steril och afvek frän
C. vulgaris-formen bl. a. genom att den var starkt glandu-
lös, en karaktär som den ärft af C. alpinum. Tidigare endast
28 Lindberg. — Merikallio. 4. X. 1913.
känd frän Kuusamo och Ponoj, enligt exemplar bestämda af
Murbeck. Under min resa genom Kemi och Enare Lapp-
marker sommaren 1910 anträffade jag pä några ställen kom-
binationen Cerastium alpinum < *alpestre.
Conioselinum tataricum Fischer var. cenolophioides (Turcz.)
uppträdde flerstädes pä stränderna af de mellan Kandalakscha
och Kolvitsa belägna holmarna, i likhet med hvad fallet var
utanför Knjäsha. Den växte alltid tillsammans med C. tata-
ricum, af hvilken den uppenbart är att betrakta som en
smalbladig form. Analoga former finnas hos flere andra
umbellater, bl. a. som bekant hos Heracleum Sibiricum och
Pimpinella saxifraga. Jag har tidigare efter ryska författare
betraktat formen som egen art, men efter det jag nu sett
den flerstädes i naturen, kan jag ej mera upprätthälla denna
äsikt, utan anser den vara en smalbladig form af den ty-
piska, sä olika de än se ut.
Potentilla *Egedii Wormsk. På stranden af en holme
mellan Kandalakscha och Kolvitsa iakttogs mycket typisk
och vacker P. *Egedii. På samma ställe anträffades äfven
ett exemplar af P. anserina med undertill vackert silfver-
glänsande blad. Se för öfrigt hvad tidigare framhällits.
Pyrola chlorantha L. förekom sparsamt i samma skog,
där Salix aurita anträffades. I samlingen finnes från Lapp-
markerna endast ett exemplar frän en tallskog vid Pyhä-
järvi i Enare socken.
Förutom dessa nu nämnda anträffades under resan ett
rätt stort antal arter, hvilka äro uppgifna frän de tre be-
resta provinserna, men af hvilka exemplar tidigare i den
finska samlingen saknats.
Maisteri E. Merikallio jätti painettavaksi:
Kapeanokkaisen pähkinähakkisen (Nuciiraga caryocatactes
macrorhynchos Brehm) vaelluksesta Suomeen v. 1911.
Selostus perustuu etup. niihin tietoihin, jotka yllämai-
nittuna vuonna hankin. Ne ovat, paitsi omia ja itse henkilö-
4. X. 1913. Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 29
kohtaisesti muilta hankkimiani, kotoisin sanomalehdistä, aika-
kauskirjoista, tieteellisistä julkaisuista (ks. Medd. 39 s. 121,
E. W. Suomalainen: Havaintoja pähkinähakkisen, Nucifraga
caryocatactes L., esiintymisestä Suomessa) ja Yliopiston Zoo-
logiselta Museolta. Jotta vaelluksen vaiheet tulisivat sel-
vemmiksi, piirsin seitsemälle Suomen karttalehdelle mustalla
renkaalla kaikki löy-
töpaikat. Ensimmäi-
nen karttalehti esitti
14—19. VIII. tavatut
löytöpaikat, toinen 20
—23. VIII, kolmas
25—31. VIII, neljäs
1—30.1X, viides1—31.
X, kuudes 1—30. XI
ja seitsemäs 1. XII.
1911—12. 1. 1912 teh-
dyt havainnot.
Nyt mukana seu-
raavassa karttaleh-
dessä ovat kaikki löy-
töpaikat — esitettyinä
mustalla pisteellä ;
mutta jotta jo kart-
talehdestä kävisi ilmi
tehtyjen havaintojen
aika, olen pisteisiin
liittänyt pienemmällä
pisteellä päättyviä vii-
voja, joiden erilainen
suunta osoittaa eri ajanjaksoa. Niinpä esittää pohjoista
kohti vedetty viiva ensimmäistä ajanjaksoa (siis 14—19. VIII),
koillista kohti vedetty toista (siis 20—23. VIII), itäänpäin
vedetty kolmatta, j. n. e. Jos samana ajanjaksona on samassa
paikassa tehty useita havaintoja ei se käy kartasta ilmi.
Kahta löytöpaikkaa Lounais-Suomessa, nim. Lemua ja
Askaista, ei tilan ahtaus ole sallinut esittää kartalla, samoin-
kuin muutamia aikaa osoittavia viivoja.
30 Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 4. X. 1913.
Ensimmäinen tieto kapeanokkaisesta pähkinähakkisesta
vuonna 1911 on Haukiputailta. Siellä sen huomasi Isolla-
niemellä yliopp. Kaarlo Hällfors 14 p:nä elokuuta. Lin-
tuja oli 4 kppl. 15 p:nä huomasi sen Kyrönlahdella, lähes
peninkulman päässä edellämainitusta paikasta pohjoiseen,
talokas Kustaa Häyrynen. 18 p:nä tapasi allekirjoitta-
nut samaisella Isollaniemellä pähkinähakkisia suurissa par-
vin. Myös muualla Haukiputailla tapasin minä ja useat muut
henkilöt samana ja seuraavina päivinä niitä.
20 p:nä tavattiin lintua ensikerran muualla Suomessa.
Silloin sen näki metsänhoitaja J. Montell Enontekiössä
Saarikosken talon luona n. 3 pnk. Kilpisjärveltä etelään.
Vasta seuraavana päivänä, 21. VIII, pähkinähakkinen ensi
kerran tavattiin Etelä-Suomessa, nim. Karjalohjan pitäjän
Suurniemen tilalla, jossa sen ampui hra Irmer Forsius.
22 p:nä lintua tavattiin, paitsi Haukiputailla, myös Torniossa,
Iissä, Kirkkonummella, Viitasaarella ja Helsingissä. 23 p:nä
se taas tavattiin Haukiputailla. Seuraa päivän väliaika, jol-
loin ei linnusta ole mitään tietoja. 25 p:nä sitä taas tava-
taan, nyt Helsingin luona. Uusina löytöpaikkoina kiinnittä-
vät huomiota useat Lounais-Suomessa sekä Kristiinan, Mik-
kelin ja Savonlinnan seutuvilla tehdyt havainnot.
Kaakkoa kohti kulkeva viiva osoittaa pähkinähakkisten
löytöpaikkoja syyskuussa, jolloin sitä tavattiin runsaimmin,
ainakin tehtyjen havaintojen lukumäärästä päättäen. Suurin
osa havaintoja on nyt, kuten vastedeskin, Lounais-Suomesta.
Muista löytöpaikoista mainittakoon Sortavala, jossa lintuja
tavattiin ,suurempi joukko*, ja Muonio sekä Enontekiö.
Lokakuun kuluessa (etelään kulkevat viivat) on lintua
tavattu vielä melkein yhtä runsaasti lounais-osassa Suomea;
muualta Suomesta ei oie tietoja, lukuunottamatta Taival-
koskea ja Muoniota.
Marraskuun aikana ovat löydöt lounais-osassa Suomea su-
pistuneet vähempään kuin puoleen määräänsä. Muualla Suo-
messa on niitä taas vaan kahdessa kohdin, nim. Pudasjärvellä ja
Taivalkoskella. Joulukuussa on lintua tavattu vain Paimiossa,
4. X. 1913. Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 31
jossa yksi pähkinähakkinen lyötiin kivellä kuoliaaksi. Vii-
meinen havainto linnusta tehtiin 13 p:nä tammikuuta 1912,
jolloin 1 kpl. ammuttiin Lemun pitäjän Vitikaisten kylässä
Alistalon lähellä, missä lintu oli pitemmän aikaa oleskellut.
Kuten tunnettua, on kapeanokkaisen pähkinähakkisen
kotimaa Siperia, josta se tuon tuostakin tekee vaelluksiaan
Suomeen ja muuhun Eurooppaan. Se seikka, että löytö-
paikat etupäässä ovat olleet lounais-osassa Suomea, viittaisi,
ainakin näennäisesti siihen, että muutot ensin olisivat tapah-
tuneet Etelä-Suomeen arvattavasti idästä. Yleinen mielipide
tuntuu olevankin tällainen, seikka, joka käy ilmi useasta
tieteellisestä kirjoituksesta.
Kerätessäni tietoja vuoden 1911 muutosta, tulin huo-
maamaan seikkoja, jotka sotivat tätä käsitystä vastaan, mikäli
se koskee yllä mainitun vuoden muuttoa. Ensiksikin herätti
huomiota se seikka, että ensimmäiset linnut ei tavattukaan
Etelä-, vaan Pohjois-Suomessa, Haukiputailla, jossa niitä ta-
vattiin viikkoa ennen kuin Etelä-Suomessa. On kait jok-
seenkin varmaa, että linnut, jotka ensin tavattiin Pohjois-
Suomessa, eivät ole voineet sinne tulla Etelä-Suomesta; sieliä
ne kyllä olisivat tulleet huomatuiksi. Päinvastoin saakin
löytöpaikkoja ja niiden aikoja toisiinsa vertaamalla sen käsi-
tyksen, että kulkusuunta nähtävästi on ollut päinvastainen,
siis Pohjois-Suomesta Etelä-Suomeen. Mahdollista kyllä on,
että osa linnuista on sitäpaitsi suoraan idästäpäin, tai muual-
takin kulkeutunut Lounais-Suomeen.
Toinen seikka, joka puolustaa edellä tehtyä johtopäätöstä,
olisi lintujen runsaslukuisuus eri osissa maatamme olevissa
havaintopaikoissa. On nim. todennäköistä, että kuta kau-
vemmas linnut joutuvat lähtöpaikastaan, sitä enemmän parvet
hajaantuvat. Niin onkin luultavaa, että niissä paikoin maata,
joihin linnut ensin saapuvat, ne myöskin esiintyvät suurem-
missa parvissa kuin myöhäisemmissä paikoissa. Poikkeuksia
tästä säännöstä tietysti on — esim. maantieteelliset seikat
voivat niitä aikaansaada — jolloin parvet voivat yhtyä, mutta
se ei tulle tässä kysymykseen. Kuten jälessä seuraavasta
luettelosta käy ilmi, oli lintuja siinä paikassa, jossa niitä
32 Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 4. X. 1913.
ensin Suomessa tavattiin, monin kerroin runsaammin kuin
mitä tiedot muualta Suomesta ilmoittavat — lukumäärän ar-
vioinkin havaintopaikalla Haukiputailla 18. VIII noin 2,000:ksi.
Muuten on ainoastaan kahdesta paikasta muualta Suomesta
tietoja, missä lintuja olisi tavattu yli 10 kppl. parvessa, ni-
mittäin Sortavalasta ja Kakskerrasta läheltä Turkua, muualla
on niitä tavattu alle 10 kppl. Huomattava tässä kuitenkin on,
että ei läheskään kaikista ilmoitetuista havainnoista käy ilmi
lintujen lukumäärä. Edellämainittua pitäisin siis myöskin
seikkana, joka viittaisi siihen, että linnut ovat ensin saapu-
neet Pohjois-Suomeen.
Lisäksi mainittakoon, että 18 päivä elokuuta, jolloin
pähkinähakkisia oli tuhatlukuisina Haukiputailla, oli ensim-
mäinen tyven päivä kolme päivää kestäneen sangen ankaran
koillismyrskyn jälkeen. On sentähden otaksuttavaa, että
linnut juuri samaisen myrskyn ajamina ovat kulkeneet Poh-
janlahden rannoille koillisesta päin. Linnuilla olikin eteläi-
nen kulkusuunta. (Tänä vuonna (1913) sain kansan miehiltä
Oulun-Salossa kuulla, että syyskesällä 1911 siellä oli ollut
suuria parvia närhen kokoisia, kesyjä lintuja.)
Näyttää siis otaksuttavalta, että vuonna 1911 pähkinä-
hakkiset tulivat koillisesta päin Suomeen, saapuen ensin
Pohjanlahden pohjoisosaan. Täältä sitten näyttävät parvet
hajaantuneen, toiset kulkien etelään Lounais-Suomeen ja
toiset, kiertäen Pohjanlahtea pohjoiseen ja länteen, missä niitä
tavattiin Muoniossa ja Enontekiössä. Että osa pohjois- ja
eteläosiin maatamme vaeltaneista linnuista oli tullut suoraan
mainittuihin paikkoihin, voi silti olla mahdollista. Varmaankin
Pohjan- ja Suomenlahdet ovat siten tien linnuilta ainakin
osaksi sulkeneet, useitten uskaltamatta lähteä meren yli,
joten niitä syys-, loka- ja marraskuunkin aikana löytyi run-
saasti harhaillen Lounais-Suomessa. Mikkelin, Savonlinnan
ja Sortavalan luona tavatut linnut voisi mieluummin pitää
takaisin palaavina kuin joinakin eri teitä tulevina jälkijouk-
koina.
Lopuksi mainitsen joitakin löytöpaikkoja, joita ei ole
mainittu E. W. Suomalaisen laatimassa luettelossa (ks.
4, X. 1913. Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 33
Medd. 39, s. 122). Useita epävarmoja tai epätäydellisiä tie-
toja on minun täytynyt jättää pois.
1) 14. VIII tapasi yliopp. Kaarlo Hällfors Isolla-
niemellä Haukiputailla 4 kppl. pähkinähakkista.
2) 15. VIII näki talokas K. Häyrynen Kyrönlahdella
Haukiputailla noin peninkulman päässä pohjoiseen edellä-
mainitusta muutamia lintuja.
3) 18. VIII ilmestyi Isolleniemelle Haukiputailla yht'äk-
kiä itäpohjoisesta suunnasta paljon pähkinähakkisia, ar-
violta noin 2,000 kppl. Muutamat linnuista hyppivät maassa,
kuten minusta näytti puoloja ja mustikoita syöden — muu-
tamien näin hävittäneen ampiaispesän ja syövän sen touk-
kia — toiset hyppivät puiden oksilla, toiset lensivät puiden
latvojen yläpuolella ja kaikkein korkeimmalla lentävät näyt-
tivät silmään pieniltä pisteiltä. Vastatuulessa linnut ilmassa
useimmiten aivan paikallaan pysyen lentelivät. Tuntui siltä
kuin ne meren vastaan tultua olisivat koettaneet ylhäältä
tutkia mahdollisuuksia päästä eteenpäin.. Ääni muistutti heik-
koa ja lapsellista variksen raakuntaa, vivahtaen usein närhen
rääkyntään. Myös harakan naurua ja kalalokin ääntä muis-
tuttavia ääniä kuului. Linnuista ammuin 6 kppl. — neljä
niistä on Yliopiston zool. museossa. Mainittakoon että samassa
tapasin näillä seuduin verrattain harvinaisen muuttohaukan
(Falco peregrinus Tunst.) eräällä lähellä olevalla rantakarikon
kivellä istumasta. Tuntui siltä, että haukka seurasi lintupar-
vea, kuten useat petolinnut sopuleita niiden vaelluksilla.
Myös muualla Haukiputailla näin minä ja useat muut henki-
löt samana ja seuraavinakin päivinä pähkinähakkisia.
4) 19. VIII näin muutamia lintuja hajallaan lentelevän
Kyrön lahdella Haukiputailla.
5) 20. VIII näki metsänhoitaja J. Montell Enontekiössä
n. 3 peninkulmaa Kilpisjärveltä etelään pähkinähakkisen. Syys-
kuun aikana nähtiin Muoniossa ja Enontekiössä lintuja useita
kertoja (Medd. 39, s. 51).
6) 22. VIII näin Iissä lähellä Haukiputaan rajaa pähkinä-
hakkisen ja luulen lisäksi Haukiputailla pari kertaa tunte-
neeni linnun äänen.
34 Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 4. X. 1913.
7) 22. VIII nähtiin lintuja sanomalehtien mukaan Tor-
niossa (Montell, Medd. 39, s. 51).
8) 22. VIII ammuttiin lintu Kirkkonummella (Zool. Mus.).
9) 22. VIII tavattiin pähkinähakkinen Granössä, Hel-
singin luona (Zool. Mus.).
10) 22. VIII tapasi metsänhoitaja, fil. kand. Kalle Ai-
raksinen Viitasaaren pitäjän Kumpumäen kylässä kaksi
pähkinähakkista.
11) 23. VIII tapasi yliopp. Yrjö Hellman linnun
Haukiputaalla Pensaskarissa.
12) 25. VIII ammuttiin kaksi kappaletta Drumsössä Hel-
singin luona (Zool. Mus.).
13) 26. VIII ilmoittaa Turun Sanomille preparaattori
Aug. Edv. Fri ampuneensa pähkinähakkisen Savonlinnan
kaupungin läheltä Taivassalosta (Luonn. Yst. 1911, s. 176).
14) 26. VIII näki hra Hannes Seppä Teuvalla 1 kpl.
(Luonn. Yst. 1911, s. 144).
15) 26. VIII ammuttiin (W. Sohlman) Taavetissa noin
20 km Mikkelistä 1 kpl. (Luonn. Yst. 1912, s. 36, Sulo Re-
ponen).
16) 28. VIII ammuttiin lintu Kirkkonummella (Zool Mus.).
17) 28. VIII ammuttiin 2 kppl. lähellä Helsinkiä (Zool.
Mus.).
18) 29. VIII ammuttiin 1 kpl. lähellä Helsinkiä (Zool.
Mus.).
19) 29. VIII ammuttiin 2 kppl. Sipossa (Zool. Mus.).
20) 29. VIII saapui Torniosta Zool. Museoon pähkinä-
hakkinen sikäläisen alkeiskoulun kokoelmiin täytettäväksi.
21) 29. VIII ammuttiin Teuvalla 1 kpl. (Hannes Seppä,
Luonn. Yst. 1911, s. 144).
22) 30. VIII ammuttiin 1 lintu Porkkalassa (Zool. Mus.).
23) 1. IX näki talokas Kustaa Häyrynen 1 linnun
Kalliolammella Haukiputailla.
24) 2. IX nähtiin lissä Tannilan kylässä 2 pähkinähak-
kista lentäen pohjoisesta etelään (Kaleva, 6. IX. 1911).
25) 4. IX ammuttiin lintu Tyrväällä (Zool. Mus.).
4. X. 1913. Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 35
26) 5. IX ilmoittaa Turun Sanomissa preparaattori Aug.
Edv. Fri ampuneensa pähkinähakkisen Säämingin pitäjän
Varparannan kylästä. Myöskin Vesannolla tietää hra Fri
yhden ammutun (Luonn. Yst. 1911, s. 176).
27) Noin 10. IX nähtiin Sortavalassa , suurempi joukko*
pähkinähakkisia (T. Relander, Luonn. Yst. 1911, s. 177).
28) 10. IX ammuttiin 1 kpl. Fredriksbergissä Helsingin
luona (Zool. Mus.). — Helsingin ympäristöllä on sitäpaitsi
useissa paikoin syksyn kuluessa ammuttu pähkinähakkisia.
Näistä havainnoista ei minulla ole varmoja tietoja.
29) 11. IX ammuttiin 1 kpl. Mustikkamaalla Helsingin
luona (Zool. Mus.).
30) 16. IX ammuttiin Porissa 2 kppl. (Zool. Mus.).
31) 20. IX näki metsänhoitaja A. W. Bergh linnun
Pudasjärvellä (Luonn. Yst. 1911, s. 218).
32) 27. IX ammuttiin 1 kpl. Kirkkonummella (Zool Mus.).
. 33) Syksyllä 1911 ammuttiin Kuusamossa Tavajärvellä
pähkinähakkinen (kiertokoulunop. Tammi).
34) 22. X ammuttiin pähkinähakkinen lähellä Muonion
kirkonkylää (Montell, Medd. 39, s. 51).
35) 3. X lintu näyttäytyi Kariniemessä ja Virkkusessa
Taivalkoskella (Luonn. Yst. 1911, s. 218, A. W. Bergh).
36) 14. X ammuttiin pähkinähakkinen Muoniossa (Kaiku).
37) 19. X saapui Oulusta ammuttu lintu Yliopiston Zool.
Museoon Helsingissä.
38) 24. X ammuttiin 1 lintu Drumsössä Helsingin luona
(Zool. Mus.).
39) 14. XI näki metsänhoitaja A. W. Bergh linnun
Pudasjärvellä (Luonn. Yst. 1911, s. 218).
40) Noin 20. XI ampui kauppias Aarne Paavola
pähkinähakkisen Pudasjärvellä.
Vaikkakaan suurinta osaa linnuista ei ole tarkistettu,
on kuitenkin verrattain vähän mahdollisuutta, katsoen pää-
muodon levenemiseen maassamme sekä päättäen tutkituista
linnuista, että joku yllämainituista havainnoista koskisi pää-
muotoa eikä kapeanokkaista muunnosta.
36 Mötet den 1 november 1913.
Se seikka, että havainnot ovat näin epätasaisesti jakaan-
tuneet eri osiin maatamme, riippuu varmaan osaltaan havain-
nontekijöistä eikä ainoastaan lintujen todellisesta esiintymi-
sestä. Tämä koskee ennen kaikkea Lounais-Suomea, mikä
seutu on tiheään asuttua; asia herätti täällä nähtävästi huo-
miota ja useimmat havainnot tulivat yksityisten asianhar-
rastuksen takia kootuiksi. En ole ollut paljon tilaisuudessa
seuraamaan ulkomaiden tieteellistä kirjallisuutta, jotta voi-
sin esittää tarkkoja tietoja pähkinähakkisten saapumisesta
muualle Eurooppaan. Mikäli kuitenkin muutamista aikakaus-
kirjoista käy ilmi, näyttäytyivät linnut Saksassa, Tanskassa
ja Ruotsissa myöhemmin kuin meillä, seikka, joka ei suin-
kaan sodi yllä otaksuttua muuton suuntaa vastaan.
Mötet den 1 november 1913.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk
89: 47.
Till publikation anmäldes:
Carl Finnilä, Ornitologiska iakttagelser under en
resa inom Sodankylä Lappmark sommaren 1913.
Rolf Palmgren, Ornitologiska anteckningar frän Hvit-
tis och Kumo socknar.
Pä förslag af Bestyrelsen beslöt Sällskapet anslä en
summa af 250 mark till inköp af tvenne björnar och en
vildren från Suojärvi. Djuren hade erbjudits till inlösen ät _
Zoologiska museet, hvilket dock för närvarande icke ägde
nödiga tillgångar att förvärfva desamma. Till protokollet
antecknades, att beloppet möjligen framdeles kunde af mu-
seet till Sällskapet återgäldas.
1. XI. 1913. Smärre meddelanden. 37
Intendenten, magister Rolf Palmgren beskref tvenne
bon af järnsparfven, Accentor modularis, det ena funnet af
tandläkare Ernst Wasenius ä Vädö den 14 juni 1899,
det andra af skolelev E. Nyberg ä Drumsö den 14 maj
1911, bäda öarna i närheten af Helsingfors.
Professor K. M. Levander förevisade en af stations-
inspektor C. Appelgren insänd, vid Hangöby fängad
gul gädda och redogjorde i anslutning till fyndet om före-
komsten af xanthorism, albinism och melanism hos fiskar.
Student Frans Lönnfors förevisade exemplar af
Vespertilio nattereri, som voro fångade den 10. VII. 1913 ä
Pitkäsaari invid Viborg. Natterers nattblacka har enligt
Mela-Kivirikko förut blifvit fångad i vårt land åren 1849
och 1853 i Nyland. De nu fångade exemplaren voro till
antalet 5. De inneslötos i en bur, och två af dem fingo
följande dag hvar sin unge. Den ena af mödrarna åt så godt
som genast upp sin afkomma. Den andra ungen räddades,
men var dock ej alldeles oskadad, ty modern hann delvis
sönderslita den.
Professor J. Sahlberg lämnade följande meddelande:
Om Haltica engströmi J. Sahlb.
Redan för omkr. 3 decennier sedan fann jag vid gransknin-
gen af en större samling Coleoptera, som prof. Otto Eng-
ström under sin studenttid insamlat, tvenne exemplar af
en art Haltica, som betydligt afvek från andra kända nor-
diska arter, och hvilken jag ansåg vara ny och efter upp-
täckaren benämnde H. engströmi. 1 en samling, som däva-
rande docent Osvald Kihlman (nu senator Kairamo)
medfört frän Petschora-trakten i norra Ryssland, funnos
flera exemplar af samma art, och vid Societas” pro Fauna
et Flora Fennica möte den 6 februari 1892 blef den af mig
38 Sahlberg, Haltica engströmi. 1. XI. 1912.
förevisad och i korthet karaktäriserad (Medd. XIX, p. 19).
Sedermera blef den äterfunnen af dr B. Poppius mellan
Mesen och Archangelsk. Dels pä grund af saknaden af han-.
exemplar, dels i väntan pä en monografi öfver detta släkte
blef arten emellertid ej utförligare beskrifven och har där-
för ej upptagits i senare utkomna förteckningar öfver Eu-
ropas Coleoptera.
Vären 1911 iakttogs denna insekt i Finland i närheten
af Helsingfors, nämligen vid Gammelstaden, där student
M.A. Salokas och mag. R. Frey funno flera exemplar
pä Spiraea ulmaria. Senare hafva pä anvisad lokal flera
exemplar insamlats under vär och höst, dels pä växten
i fråga, hvars blad den helt och hållet sönderäter, dels under
löf och andra växtämnen vid dess rot, där man äfven för
närvarande kan finna den. Emellertid är hanen ytterst
sällsynt, sä att jag bland omkr. 50 honor hittills funnit en-
dast tvenne af förstnämnda kön.
Dä jag senaste sommar en kortare tid vistades här i
Helsingfors, päträffade jag äfven larven, som pä samma sätt
som den fullbildade insekten ät stora häl pä bladen af
Spiraea ulmaria. Emellertid finnes denna Haltica-art endast
pä en mycket inskränkt lokal, ehuru näringsplantan är ytterst
allmän, bl. a. i trakten af Helsingfors, och ehuru jag öfver-
allt med ifver eftersökt insekten. Att vi här hafva en frän
öster invandrad insektart är ganska troligt, men egendom-
ligt förefaller, att den ej iakttagits i andra delar af Finland
än här i Nyland. Det vore emellertid af ganska stort intresse
att lära känna mera om denna intressanta och lätt igen-
känliga arts utbredning, hvarför jag ber att fä fästa vära
entomologers uppmärksamhet vid densamma samt uppmana
till dess eftersökande, där man träffar pä Spiraea ulmaria
med sönderätna blad. Dä jag har för afsikt att vid annat
tillfälle lämna utförliga beskrifningar af såväl larven som
den fullbildade insekten, hvilka hvardera äro ovanligt läng-
sträckta, ber jag att nu endast fä framlägga dem till pä-
seende.
TNAXII1913. Sahlberg, Scymnus triangularis. 39
Professor J. Sahlberg inlämnade vidare till publi-
kation:
Scymnus triangularis, en ny finsk coleopter-art.
Nyligen lämnade student Yrjö Wuorentaus mig till
granskning ett exemplar af släktet Scymnus, hvilket han icke
kunnat bestämma, och som han funnit i Österbotten. I af-
seende å täckvingarnas färg visade det likhet med Sc. (Ne-
phus) bipunctatus Kug., men färgen på hufvudet och protho-
rax samt kroppsformen öfverensstämde mera med den hos
Sc. (Pullus) haemorrhoidalis Herbst., från hvilken exemplaret
dock betydligt afvek därigenom, att den rödgula fläcken på
täckvingarna ej sträckte sig till deras spets.
Sedan exemplaret blifvit löstaget från kartongen, hvarpå
det var uppklistradt, och nogare undersökt, fann jag, att
det hörde till subgenus Scymnus och således väsentligen
afvek från förut nämnda arter samt stod närmast den hos
oss allmänna Sc. frontalis Fabr. Det saknade likväl den
stora gulröda fläcken nära täckvingarnas bas och hade i
stället en stor, trekantig fläck nära deras spets samt något
olika punktur på kroppens undersida m. m., och anser jag
därför, att det bör betraktas såsom tillhörande en särskild art.
Exemplaret infångades under tufvor af Arctostaphylos
officinalis på en sandkulle Antinkangas invid hafskusten nära
Brahestad (Raahe) den 18 augusti 1911. För att göra våra
entomologer uppmärksamma på denna insekt och föranleda
till efterforskningar på andra dylika lokaler å våra sand-
dyner ber jag att få lämna en utförligare beskrifning på
densamma, ehuru endast ett enda exemplar (en &) står till
buds. På grund af den nästan triangelformiga fläcken nära
elytras spets får jag för den nya arten föreslå namnet Sc.
triangularis.
Scymnus triangularis n. sp. — Breviter ovalis, modice con-
vexus, crebre subtiliter punctatus, niger, nitidus, tenuiter et
breviter flavo-pubescens, capite (in mare) cum antennis,
prothoracis margine antico angulisgue anterioribus late pe-
dibusgue rufo-testaceis, femoribus posticis medio late in-
40 Sahlberg, Scymnus triangularis. 1. XI. 1913.
fuscatis, elytris ante apicem macula magna subtriangulari
pallide flava ornatis; prosterno carinis duabus antice con-
vergentibus acute elevatis instructo; linea femorali in seg-
mento primo ventrali incompleta, fere usgue ad apicem
producta, deinde extus fere aegualiter curvata et in medio
segmenti abbreviata ibigue a margine exteriore aegue late
ac coxarum posticarum angulo exteriore distante. Long. 2.5 mm.
Mas: segmento guinto ventrali apice leviter emarginato
et impressione distincta medium fere segmenti attingente
ibigue densius pubescente.
Sc. frontali Fabr. affinis, sed paullo latior, colore autem
elytrorum dissimile; macula nulla antica elytrorum sed
magna triangulari anteapicali Sc. (Nepho) bipunctato Kug.
magis similis, sed differt corpore majore, carinis prosterni
distinctis et linea femorali in segmento primo ventrali ma-
gis abbreviata valde diversa et igitur ad subgenus Scymnum
s. str. referendus. — Corpus breviter ovale, antice et postice
aegualiter angustatum, modice convexum, parcius breviter
flavo-pubescens. Caput prothorace plus duplo angustius,
planiusculum, subtilissime satis crebre punctatum, totum (in
mare) rufotestaceum, oculis nigris. Antennae totae et palpi
rufo-testacei. Prothorax longitudine media plus guam duplo
latior, basi ante scutellum obtuse productus, lateribus mox
ante medium distincte rotundatus, angulis anticis obtusius-
culis, basalibus subrectis, basi obsolete, lateribus tenuiter
sed distincte marginatis; supra modice convexus, dense sub-
tiliter punctatus, parce tenuissime flavopubescens pube ple-
rumgue versus medium directa, niger, margine antico minus
anguste, lateribus postice anguste, antice latissime rufo-
testaceis; signaturis his pallidis quam in Scymno frontali (3)
magis dilatatis. Scutellum parvum triangulare, obsolete punc-
tatum. Elytra basi prothorace perparum latiora et guadruplo
longiora, latitudine communi paullo longiora, apice late ro-
tundata, supra modice convexa, tuberculis humeralibus parvis
sed distinctis, confertim et paullo profundius guam in protho-
race punctata, interstitiis subrugosis, superficie omnium sub-
tilissime alutacea, pube brevi rigida ut in prothorace flava
1. XI. 1913. Sahlberg. — Lindberg. 41
parce adspersa, pube ubigue magis versus apicem directa;
nigra ante apicem macula magna triangulari flava ornata;
macula circiter guintam partem elytrorum occupante, ab apice
elytrorum fere aegue longe ac margine interiore maculae
cum sutura parallela distante, epipleuris versus basin abdo-
minis sensim angustatis, basi leviter longitudinaliter exca-
vatis, obsolete punctatis. Corpus subtus satis fortiter et
dense punctatum, tamen paullo minus fortiter guam in Sc.
frontali; prosterno carinis duabus acutis, rectis, apicem ver-
sus leviter convergentibus, marginem anticum fere attingen-
tibus ibigue valde approximatis; metasterno medio subde-
planato, minus convexo guam in specie comparata et postice
minus excavato, abdomine crebre et subtilius guam in pectore
punctato, breviter parce flavopubescente, segmento penul-
timo postice et ultimo in mare dense pubescentibus, nigro-
piceo, segmentorum marginibus apicalibus anguste rufescen-
tibus, plaga femorali in metasterno trientem circiter longi-
tudinis occupante, linea femorali extus paullo magis curvato;
plaga femorali in segmento basali ventris fere usgue ad
marginem apicalem producta, minus dense punctata, linea
femorali continue rotundata, parte ejus exteriore recurvata
paullo ante medium desinente ibigue a lateribus perparum
magis guam coxae posticae distante. Pedes pallide rufo-
testacei, femoribus posticis medio late infuscatis.
Habitat in Ostrobothnia ut videtur rarissime. Unicum
specimen sub Arctostaphylo officinali in colli arenoso Antin-
kangas dicto juxta mare prope oppidum Brahestad (Raahe)
d. 16 Augusti 1911 invenit dom. studiosus Yrjö Wuoren-
taus, gui specimen descriptum museo fennico benevole
donavit.
Doktor Harald Lindberg lämnade följande med-
delande:
Om några Carex-iormer.
De växter, som hos oss gått under namnen Carex vul-
pina, C. muricata och C. acuta, bestä hvarje af tvenne väl
42 Lindberg, Några Carex-former. 1.:X1. 149015;
skilda och karaktäristiska former, som förtjäna arträtt lika
väl som mänga andra, sedan mycket läng tid säsom väl
skilda arter ansedda former.
Vid ordnandet af de Carex-former, som insamlats i och
för utdelning i ,Plante Finlandia exsiccate*, har jag varit
i tillfälle att af desamma granska ett rikligt och konformt
material, som möjliggjort ett mera ingäende studium. Det
material, som förvaras ä härvarande museum, lämnar där-
emot i allmänhet mycket öfrigt att önska, dä det gäller att
studera närastäende kritiska former af släktet Carex.
Jag vill därför uppmana herrar botanister att insamla
ett rikligt och användbart material af dessa växter, och är det
min afsikt att äterkomma till ämnet, när ett sädant material
stär till buds. Nu vill jag blott lämna en kort redogörelse för
de viktigaste skiljemärkena mellan de olika arter, som hos
oss kallats C. vulpina, C. muricata och C. acuta.
Carex vulpina L. bestär af tvä särdeles väl ätskilda ar-
ter, den ena karaktäriserad af breda, rent gröna blad, stor,
brun, tät axsamling med mycket korta skärmblad och endast
pä utsidan nerviga fruktgömmen, som i öfre delen äro
mycket tätt och skarpt tandade, ofta dubbeltandade, samt
försedda med ett pä utsidan djupt klufvet spröt. Den andra,
väl skilda arten äter har nägot smalare, blägröna blad, sma-
lare, mindre tät och ljusare axsamling med skärmblad af
växlande längd, ofta rätt länga, samt pä bägge sidor tyd-
ligt nerviga fruktgömmen, som äro i öfre delen betydligt
glesare tandade samt försedda med ett pä bägge sidor lika
grundt klufvet spröt. Den förra arten har i Norden gätt
under namn af Carex vulpina L., skuggformer af den se-
nare äter ha, likasom äfven i Tyskland, gätt under namn
af C. vulpina f. nemorosa (Rebent.). Solformer af den se-
nare hafva kallats C. vulpina. Dä nomenklaturfrägan är
synnerligen invecklad och ett klargörande fordrar ett rikt
material frän olika länder, skall en närmare utredning läm-
nas vid ett senare tillfälle. I alla floristiska handböcker,
äfven af senaste datum, ha dessa bägge hufvudformer ej
ätskilts. Beskrifningarna hai de flesta uppgjorts efter exemplar
17 XI. 1915. Lindberg, Nägra Carex-former. 43
af solformer af bägge arterna; i vissa fall är det tydligt,
att beskrifningen af C. vulpina uppgjorts med ledning af
endast den ena af nu anförda arter. De väsentliga ätskil-
jande karaktärerna ha ej beaktats, utan endast habituella
olikheter anförts.
C. muricata L. Under detta namn ha hos oss gått tvenne
väl skilda arter: Carex Pairaei F. Sch., utmärkt genom smärre,
likformigt tunnskaliga fruktgömmen, där nöten utfyller
hela fruktgömmet, samt Carex contigua Hoppe med större
fruktgömmen, som nedtill äro fyllda af svampig väfnad, ofvan
hvilken nöten har sin plats. C. Pairaei är utdelad i PI. Finl.
exs. n:o 106 under namn af Carex muricata L. *Leersii Fr. Sch.
v. angustifolia Vollman, hvilket namn är synonymt med
C. Pairaei. Af C. contigua finnes nu till utdelning ett godt
material, insamladt af mig i Kyrkslätt. För att fä en säker
bild af arternas utbredning är ett fullständigare material af
nöden än det, som nu finnes i samlingen, där talrika exem-
plar äro alldeles för tidigt tagna och säledes ej tilläta en
fullt säker bestämning.
C. acuta L. (C. gracilis Curt.). Af denna kollektivart
har jag insamlat ä en sjöstrand vid Humaljärvi i Kyrkslätt
ett synnerligen godt material af tvenne tydligt olika och
konstanta former, den ena utmärkt genom svarta, smala,
länga och lutande ax samt uppräta skärmblad, den andra
genom gröna, kortare, uppräta ax och bägböjda skärmblad.
Bägge växte i stor yppighet och ymnighet alldeles om hvar-
andra och voro ej sammanbundna genom några mellanfor-
mer. Vid en flyktig granskning af museets material af
C. acuta kunde konstateras, att omkring dessa tvenne hufvud-
former de i samlingen förefintliga exemplaren kunde grup-
peras.
44 Mötet den 6 december 1913.
Mötet den 6 december 1913.
Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes studen-
ter H. A. Järnefelt (föreslagen af doktor B. Poppius) och
K. H. Kekoni (föreslagen af professor E. Reuter).
Anhällan om skriftutbyte hade ingätt frän Die Ge-
sellschaft zur Erforschung des Gouvernement
Olonez i Petrosawodsk, som därjämte insändt sina Nach-
richten, och beslöt Sällskapet bifalla den gjorda anhällan
och i utbyte gifva säväl Acta som Meddelanden.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk
179: 07.
Till publikation anmäldes:
Carl Lundström und Richard Frey, Beitrag zur
Kenntnis der Dipterenfauna des nördlichen europäischen
Russlands.
Alfred Poppius, Finlands Microlepidoptera I och II.
Holger Rancken, Bryologiska meddelanden I—II.
Professor Th. Salan anmälde, att v. häradshöfding
Harry Niklander till Sällskapet förärat botaniska an-
teckningar förda af magister Erik Viktor Niklander,
och inlämnade desamma till arkivet.
Magister H. Rancken förevisade en för landet ny
hvitmossart, Sphagnum molle Sull., af föredragaren funnen
sistlidna sommar pä fyra särskilda ställen i Ostrobothnia
australis, äfvensom tvenne Philonotis-arter, Ph. capillaris
Lindb. och Ph. tomentella Mol., hvilka hos oss delvis sam-
manblandats med andra Philonotis-former, samt redogjorde
för deras utbredning inom landet.
SUNILI1I913: Solan. — Valle. 45
Professor Th. Salan anförde:
„Under en exkursion sommaren 1913 i Kyrkslätt sockens
skärgärd anträffades af min dotter fru Sigyn Ovarn-
ström och mig pä en sandbacke invid Klobbsund, hörande
till Thorsvik egendom, Trifolium arvense L. Den växte där
tillsammans med Cerastium semidecandrum i största ymnig-
het, sä att hela backen däraf erhöll en ljusröd skiftning.
Detta ställe vid Klobbsund hade i tiden utgjort en lastage-
plats för ett därinvid beläget tegelbruk, men har sedan mer
än tio är tillbaka varit helt och hället öfvergifvet och be-
botts endast tillfälligtvis af nägon fiskarfamilj.
Denna Trifolium-art, hvilken som bekant är allmän pä
Äland och förekommer flerstädes i Äbo provins samt här
och där pä Karelska näset, har inom Nyland hittills anträf-
fats endast i Tenala vid Lappvik och tillfälligtvis pä ett par
barlastplatser. Dess förekomst här vid Klobbsund synes, att
döma af dess ovanliga talrikhet, icke vara tillfällig, utan
snarare kan det antagas, att den numera blifvit härstädes
bofast.
Vidare anträffade jag sistförflutne sommar äfven i Kyrk-
slätt å Thorsvik Convolvulus sepium ganska talrikt växande
förvildad invid trädgården å villa Haga, där den sedan flere
år tillbaka blifvit odlad.
I samma trädgård och i dess närmaste omgifning före-
kom äfven mycket talrikt Mentha arvensis L. *Arrhenii H.
Lindb. (enligt bestämning af auktor), växande tillsammans
med hufvudformen. Den skiljer sig från den senare bl. a.
därigenom, att ständarna, liksom hos M. gentilis L., äro för-
krympta, dä dessa hos hufvudformen af M. arvensis däremot
äro väl utvecklade med godt frömjöl.*
Ylioppilas Kaarlo J. Valle ilmoitti löytäneensä Co-
rymbites cupreus var. @ruginosus F. nimisen kovakuoriaisen
Suomen valtiolliselta alueelta sekä lausui:
„Laji on ennen tunnettu luonnontieteelliseltä alueel-
tamme vain Venäjän Karjalasta seuduista, jotka ovat Äänis-
järven pohjoispään ympärillä. Eteläisin löytöpaikka on Petro-
46 Valle. — Grönblom. 6.IX11.119135
savodsk, pohjoisin Povjenets Äänisjärven pohjoispäässä.
Nyttemmin on Cor. &ruginosus löydetty Suomestakin ja pal-
jon pohjoisempaa. Kesällä 1910 löysin sen Kuhmoniemeltä,
jossa se oli koko yleinen niityillä. Kappale samaa lajia on
myös Yliopiston kokoelmissa, johon maisteri Tomminen
sen lahjoitti, vaikkei hän voinut varmuudella sanoa, oliko
se saatu Kajaanista vaiko Kivennavalta. Edellinen lienee
kuitenkin uskottavampaa, kun Kuhmoniemi on niin lähellä
Kajaania. Laji tavataan muuten Keski-Europan vuorilla ja
Uralissa, mutta ei Skandinaviassa."
Student Th. Grönblom lämnade följande meddelande
om Poophagus sisymbrii Fabr. och Ceutorhynchus sahlbergi
Schönh.:
„Den vackra vifvelarten Poophagus sisymbrii Fabr.,
hvaraf intet finskt exemplar finnes i Universitetets samlingar,
är uppgifven af J. Sahlberg i hans , Catalogus Coleopte-
rorum faunae fennicae“ såsom funnen i provinsen Ab. Denna
uppgift åter är hämtad ur Sahlberg, „Insecta Fennica",
1834, hvarest om insekten säges: ,Habitat in Fennica australi,
rarissime".
Med all sannolikhet är arten säledes funnen hos oss
för cirka 80 är sedan nägonstädes i sydvästra Finland, ehuru
den sedan dess ej äterfunnits. Nägot ortsnamn eller andra
anteckningar förekomma ej ä de 3 exx. af arten, som finnas
i professor J. Sahlbergs privata samling, och hvilka här-
stamma senast frän är 1834.
Jag fann 1 ex. af arten i Birkkala i närheten af Rahola
egendom pä stranden af Pyhäjärvi sjö den 2 juni 1913. —
Den 1 och 2 juni rädde stark bläst och kall väderlek efter
föregäende dagars vackra väder, sä att en stor mängd om-
kringflygande insekter hamnade i sjön. Ifrägavarande exemplar
hade räddat sig upp pä en barkbit pä en sandstrand, som
väldsamt öfverspolades af vägorna.
I anslutning härtill förtjänar ett massfynd af den säll-
synta vifvelarten Ceutorhynchus sahlbergi Schönh. att om-
nämnas. Jag fann cirka 150 exx. af arten de första dagarna
6. XII. 1913. Grönblom. — Merikallio. — Fabritius. 47
af juni år 1913 i ofvanangifna socken på en längre sträcka
af Pyhäjärvi-stranden tillhörande Kaarila, Rahola och Villilä
egendomar."
Maisteri E. Merikallio ilmoitti tavanneensa tilheä
(Ampelis garrulus) viime kesänä (1913) verrattain yleisenä
siellä täällä ympäri Pohjois-Suomea, sellaisissakin paikoissa,
missä lintua ei tiettävästi ennen ollut näkynyt tai ainakaan
pitkiin aikoihin. Eri paikoissa tehdyt havainnot ovat luvul-
taan 21, niistä 15 itse tekemää, ja lankeavat ne viivojen
Haapavesi — Paltamo — Kuusamo — Haukipudas — Hailuoto —
Haapavesi sisään. Ainoastaan yksi niistä oli pesälöytö, mutta
toisistakin useimmat aivan nähtävästi viittasivat pesimiseen.
Tämä tavallista runsaampi ja, kuten näyttää, tavallista ete-
läisempi pesiminen on nähtävästi ainakin pää-asiallisesti
syynä tilhen viime syksyiseen tavallista runsaampaan ja ai-
kaisempaan esiintymiseen etelä-osissa maatamme. Vrt. myös
Luonnon Ystävä, 1914, siv. 16—18.
Doktor Reinh. Fabritius lämnade följande medde-
lande:
Anmärkningsvärda fynd af fjärilar, bland dessa den för
Europa nya Callimorpha menetriesii Ev.
1. Callimorpha menetriesii Ev. Denna stora, vackra fjä-
ril päträffades sommaren 1913 den 8 juli en varm och lugn
solskensdag kl. omkr. 10 f. m. sittande eller rättare hängande,
med triangelformigt halfutbredda vingar, pä ett grässträ ä
en dikeskant tätt invid gården å villan ,, Torpet" i Haminan-
lahti by af Kuopio socken, cirka 13 km söder om Kuopio
stad och närmare 3 km från Pitkälahti järnvägsstation, in-
vid landsvägen till Karttula socken. — Trakten är mycket
kuperad (Savonselkä-åsen), skogrik, med något kalkhaltig
jordmån (två kalkbrott finnas i närheten) och i allmänhet
rik vegetation. Delvis finnes urgammal skog, där tall, gran,
björk, asp och gråal täfla om utrymmet. Af vildt växande
48 Fabritius, Anmärkningsvärda fynd af fjärilar. 6. XII. 1913.
buskar mä nämnas lind, Lonicera och Viburnum. 1 trädgär-
darna i trakten förekomma ej nägra anmärkningsvärdare
buskar eller trädslag, med undantag af näera sibiriska lärk-
träd, som stätt sedan ärtionden tillbaka. Markvegetationen
pä själfva fyndplatsen och i dess närmare omgifning utgöres
af i mellersta Finland vanliga gräs och örter. Nya plante-
ringar eller gräsvallsodlingar ha ej förekommit pä tiotal är.
Fjärilen, ett ensamt 9-exemplar, föreföll något slö eller
medtagen och insattes omedelbart i en mindre larvbur för
att möjligen tillocka någon 3, hvilket dock tyvärr ej lycka-
des, ehuru jag höll buren ute öfver 1'/, dygn. Längre tid
Fig. 1. Callimorpha menetriesii Ev. Foto H. Lindberg.
ville jag ej hälla fjärilen lefvande, emedan den lätt kunde
taga skada. Mähända hade den, redan befruktad, lagt ägg,
ehuru jag ej kunde finna sädana trots noggrant sökande.
Då denna fjäril enligt Staudinger & Rebels kata-
log tidigare är känd endast frän ett relativt begränsadt om-
räde (Tarbagatai) i mellersta Asien sydväst om Altai, är dess
oförmodade förekomst här, sä längt aflägset frän dess tidi-
gare fyndort, mycket anmärkningsvärd och äfven svärför-
klarlig. Att detta exemplar vore unikt och pä sätt eller
annat i ägg-, larv- eller puppstadium skulle hitförts från
det inre af Asien är väl tänkbart, men föga sannolikt redan
pä den grund, att direkta handelsförbindelser emellan ifräga-
GST. 11913: Fabritius. — Levander. 49
varande orter knappast förefinnas och fyndstället i Finland
dessutom är tämligen aflägset frän de större handelsvägarna.
Väl är det nogsamt kändt, att smäfjärilar, mott och mal, i
eller med handelsvaror kunna spridas jorden rundt; men att
stora, endast ute i fria naturen förekommande fjärilar pä
detta sätt skulle kunna ötvertflyttas ofantliga sträckor, land-
vägen frän orter med svära kommunikationer, är svärt att
fatta och sävidt jag vet ej tidigare bekant. Vore det där-
för alltför vägadt att anse, att denna raritet verkligen är
hemmahörande äfven i värt land? Att den ej förr blifvit
observerad härstädes är ju ej nägot afgörande bevis här-
emot, dä Finlands, likasom äfven Rysslands fjärilar, ännu
äro alltför litet kända och utforskade, ehuru undersökningar
frän smä och spridda omräden föreligga.
De tidigare kända europeiska Callimorpha-arterna (do-
minula och guadripunctaria) äro enligt Arnold Spuler
utbredda öfver större delen af Europa, från Stockholm och
S:t Petersburg i norr till Spanien, Italien, Balkanhalfön och
södra Ryssland i söder. C. guadripunctaria finnes dessutom
i motsvarande del af västra Asien, „bes. an sonnigen Kalk-
hängen".
2. I Bromarf socken har jag funnit följande nykom-
lingar till vär lepidopterfauna: Acidalia virgularia Hb., Acro-
nycta tridens Schiff. (anträffad säsom larv), Acrolepia assec-
tella Zett. och Dichrorhampha heegeriana H. S. Sistnämnda
art är äfven funnen i Nagu socken af professor E.Reuter.
I Haminanlahti i närheten af Kuopio har jag infängat
den likaledes för värt naturalhistoriska omräde nya Grapho-
litha cornucopie Tegstr.
Professor K. M. Levander lämnade följande
Förteckning öfver planktonter i Tusbyträsk.
Denna förteckning hänför sig uteslutande till ett par
mindre planktonprof, som togos vid en af mig ledd zoologisk
4
50 Levander, Plankton från Tusbyträsk. 6. XII. 1913.
studentexkursion den 28 september detta är till Tusbyträsk !)
(Tuusulanjärvi). Häfningarna skedde invid stranden i södra
ändan af sjön, vid Tusby kyrka. Vattnet hade vid stranden
en temperatur af 11.5 C”. I förteckningen betecknar ccc mass-
vis, cc talrikt, c allmänt, + sparsamt, r sällsynt, rr mycket
sällsynt.
Phytoplankton.
Myxophyceae: Chroococcus limneticus Lemm. +, Microcystis
aeruginosa Kitz. +, Gomphosphaeria lacustris Chodat +,
G. Negeliana (Unger) Lemm. +, Coelospherium Kiitzingia-
num Näg. +, Merismopedia elegans A. Br. r, Anabaena flos
aguae (Lyngb.) Bréb. r., A. spiroides Klebahn rr.
Chlorophyceae: Pediastrum duplex Meyen +, P. boryanum
(Turp.) Menegh. r, P. angulosum (Ehrbg) v. araneosum Ra-
cib. r, Coelastrum cambricum Arch. rr, Dictyosphaerium pul-
chellum Wood +, Scenedesmus guadricauda Breb. r, Botryo-
coccus Braunii Kiitz. r.
Flagellata: Eudorina elegans Ehrbg r, Phacus pyrum (Ehrbg)
St. rr, Synura uvella Ehrbg +, Dinobryon sociale Ehrbg v.
sociale (Stein) Lemm. +, D. divergens (Imh.) Lemm. c, Mal-
lomonas producta Ivanow +.
Peridiniales: Ceratium hirundinella O. F. Mill. r.
Diatomaceae: Melosira italica Kütz. v. subarctica O. Müll. +,
Cyclotella comta Kitz. r, Rhizosolenia longiseta Zach. cc,
Attheya Zachariasi Brun c, Fragilaria capucina Desm. +, Ta-
bellaria flocculosa Kütz. c, Asterionella formosa Hass. v. gra-
cillima (Hantz.) Heib. ccc, Surirella robusta Ehrbg rr.
Zooplankton.
Rhizopoda: Difflugia limnetica (Lev.) +.
Ciliata: Tintinnopsis lacustris (Entz.) cc, Tintinnidium flu-
viatile Stein —.
1) En liten redogörelse för de littorala djur, som vid detta till-
fälle iakttogos, finnes intagen i tidskriften Luonnon Ystävä 1913, n:o 5,
s. 194.
6. XII. 1913. Levander, Alderia modesta i Finska viken. 51
Rotatoria: Polyarthra platyptera Ehrbg r, Synchaeta sp. +,
Rattulus capucinus (Wircz. & Zach.) +, Anuraea cochlearis
Gosse +, f. hispida r.
Cladocera: Ceriodaphnia pulchella G. O. Sars +, Bosmina
longirostris (O. F. Mill.) +, B. obtusirostris G. O. Sars +,
Chydorus sphaericus O. F. Mill. +.
Copepoda: Cyclops leuckarti Fischer r.
I ett frän stranden taget prof, som ä laboratoriet fick
stä en tid, antecknades dessutom följande djurformer:
Rhizopoda: Amoeba limax Duj., A. radiosa Duj., A. verru-
cosa Leidy, Arcella discoides Ehrbg.
Rotatoria: Monostyla cornuta (O. F. Müll.).
Oligochaeta: Ripistes parasita O. Schm.
Cladocera: Alonopsis elongata G. O. Sars, Rhynchotalona
rostrata (Koch), Alonella nana (Baird), Monospilus dispar
Guy Os ars;
Öfver hufvud utgjorde med hänsyn till antalet arter och
i kvantitativt afseende den vegetabiliska delen den Öfver-
vägande beståndsdelen i dessa höstplanktonprof. Såsom
dominerande uppträdde framför allt Asterionella.
Professor K. M. Levander inlämnade vidare till publi-
kation:
Om förekomsten af Alderia modesta (Lovén)
i Finska viken.
Denna lilla nudibranchiat upptäcktes såsom förekommande
i Finska viken för 12 år sedan af dr A. Luther. Såsom
han i en uppsats!) härom meddelat, fann han i september
1901 inalles tre exemplar af arten i en obetydlig vatten-
samling, som vid sjunkande vattenstånd bildats på en flack
1) Luther, A. Uber das Vorkommen von Alderia modesta bei
Helsingfors. Medd. Soc. F. & F1. Fenn. H. 28, 1902, s. 41—44.
52 Levander, Alderia modesta i Finska viken. 6. XII. 1913.
hafsstrand vid Fölisön nära Helsingfors. Här växte på bott-
nen Scirpus parvulus; vattnets salthalt var ringa, växlande
mellan 2.so och 4.21 %/g, den 21 och 28 september, dä exkur-
sionerna företogos.
Senare har förekomsten af ifrågavarande mollusk blifvit
af dr Luther konstaterad i trakten af Tvärminne. Enligt
ett skriftligt meddelande af honom är djuret allmänt i de
laguner, som finnas på den sandiga stranden vid Syndalen
emellan Zoologiska stationen och Lappvik. Äfven i sundet
mellan Zoologiska stationen och Jofskär skall då och då något
exemplar erhållas tillsammans med Limapontia capitata (Mül-
ler). Vid Syndalen lefver arten i vegetation af Potamo-
geton marinus och andra växter och kryper fram, när dessa
få stå i akvarier. Den har flere år regelbundet anträffats
hvar gång den eftersökts.
För egen del är jag nu i tillfälle att genom anförande
af ett ytterligare fynd lämna ett litet bidrag till kännedomen
om förekomsten af Alderia modesta i vårt bräckta vatten
och de förhållanden, under hvilka den lefver. Jag fann
nämligen vid draggning med bottenskrapa på 3 '/,—4 m djup
i Tavastfjärden benämnda vik väster om Porkala udde i
Kyrkslätt socken den 5 augusti detta är ett kraftigt exemplar
af arten. Fyndplatsen är belägen i den inre delen af viken
mellan Junkars och Rilaks lägenheter. Bottnen utgöres här
af grätt slam och är bevuxen med en i brakvattenvikar
vanlig växtassociation, bestäende af Chara, Myriophyllum
spicatum och Potamogeton perfoliatus, hvilken sistnämnda
här växer pä 3.6 m djup. Pä samma gäng som Alderia er-
höllos här följande, för detta facies karaktäristiska djurfor-
mer: Limnaea ovata, Tellina baltica, röda Chironomus-larver,
Corophium grossipes, Gammarus locusta, Idothea entomon
samt ungar af Gobius niger. Vattnets salthalt utgjorde vid
ytan 5.03 %/oo, dess temperatur 19. C.
Det funna exemplaret var 9 mm längt, till färgen mörkt,
sepiabrunt enligt min anteckning, i allmänhet till sin habitus
väl motsvarande den afbildning, som af Alderia modesta
6. XII. 1913. Levander. — Finnilä. 53
gifvits af N. Odhner i hans 1907 utgifna arbete ') öfver
nordiska och arktiska Opistobranchia och Pteropoda.
Pä grund af hvad ofvan anförts, kunna vi säledes nu-
mera anteckna fyra särskilda fyndplatser för Alderia vid
Finlands sydkust, alla liggande väster om Helsingfors.
Utanför Finska viken äro de närmaste fyndplatserna
Malmö och Skelderviken vid Kattegat. Rörande artens ut-
bredning för öfrigt hänvisas till ofvan citerade skrifter och
till en notis af G. P.Farsan, Rediscovery of the nudibranch
Alderia modesta (Loven), i Ann. Rep. Fish. Ireland, 1902—03,
Pt. II, App. VII, 1905, s. 208=20%
De tre nudibranchiater, som lefva i Finska viken, näm-
ligen de bägge ofvannämnda och Embletonia pallida Ald.
& Hanc., höra till de minsta inom denna systematiska grupp.
Samma förhållande kan konstateras beträffande en del andra
marina djurgrupper, som i svagt salthaltigt vatten äro repre-
senterade.
Student Carl Finnilä lämnade följande meddelande:
Några ornitologiska iakttagelser från Ätsäri socken (Tav. bor.).
Hypolais philomela L. Ett ex. observerades av mig den
8. VI. 1909 på Talasniemi udde invid Inha järnvägsstation.
Fågeln häckade antagligen, men jag var icke, trots ivrigt
letande, i stånd att finna dess bo.
Troglodytes troglodytes L. förekommer sparsamt inom
socknen, t. ex. i närheten av Pyhikki träsk vid landsvägen
Inha—Soini, där en kull ungar observerades den 15. VIII. 1913.
Parus ater L. är mycket sällsynt. Nu och då har den
iakttagits vid Haukilampi i socknens mellersta del. Om
vintern har den aldrig observerats.
1) Odhner, N. Northern and arctic Invertebrates. III. Opistho-
branchia and Pteropoda. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 41. N:o 4.
2307. Pl. II, Fig. 25.
54 Finnilä, Ornitologiska iakttagelser från Ätsäri. 6. XII. 1913.
Emberiza rustica Pall. Denna sällsynta fägel anträffade
jag den 2. VI. 1912 häckande vid östra stranden av Välivesi
sjö. Boet var beläget invid en mossbelupen stubbe c. 6 m
frän stranden och innehöll 6 st. friska ägg. Balen utgjor-
des av fruktskaft av Pohlia nutans. För att med full säker-
het konstatera species, sköt jag den ena av fåglarna (3).
Honan flög hela tiden omkring boet och tillkännagav med
ett egendomligt pipande sin oro. Jämf. Finsk Jakttidning,
N:o 1, ärg. 1913. — Den västligaste finska ort, där arten
hittills blivit iakttagen, är Viitasaari, likaledes i Tav. bor.
Se E. J. Waren, lakttagelser om däggdjur och foglar i
Suonenjoki och Viitasaari samt Valkeala socknar, Meddel.
af Soc. pro Fauna et FI. Fennica, 7, 1881, sid. 117. — Den
31. VII. 1913 säg jag en videsparv pä nästan samma ställe,
där arten 1912 anträffades. Huruvida fägeln äter häckat i
trakten, lyckades jag icke utröna.
Oriolus galbula L. Arten har blivit observerad tre
särskilda gånger: Päränne 3 och 9 omkr. är 1903 pä som-
maren (I. Hasselblatt), Välivesi östra strand den 27. VI.
1909 (3) och i samma trakt åter den 7. VI. 1912 (3). Enl.
Mela-Kivirikko, sid. 159, har arten blivit iakttagen
mellan Seinäjoki och Sydänmaa stationer, säledes c. 55 km
väster om Ätsäri.
Sturnus vulgaris L. De första stararna häckade är 1898
pä Kauppala gärd vid Niemisvesi. Sedan dess har arten är
för är som häckfågel blivit allt talrikare. Sedan är 1909
har den ärligen häckat pä Inha bruk. Vid Ätsärinselkä har
man för starar utsatt holkar, som dock ännu icke blivit
befolkade af desamma.
Nucifraga caryocatactes L. Den 9. IX. 1913 säg jag ett
ex. av arten nägot väster om Ätsäri kyrkby; vid Hanka-
salmi sägs arten den 10. IX. I medlet av november blevo
tre exemplar skjutna nära Myllymäki station.
Corvus monedula L. Ett ensamt ex. flög den 4. VIII.
1913 över Inha station ät nordost. Detta är den enda gäng
arten iakttagits inom socknen.
6. XII. 1913. Finnilä, Ornitologiska iakttagelser frän Ätsäri. 55
Ampelis garrulus L. Inom Ätsäri socken har sidensvan-
sen ärligen sommartid blivit anträffad vid Kortteinen och
Kivijärvi sjöar och ungfåglar åtskilliga gånger därstädes
iakttagits. Med full säkerhet härröra de sistnämnda från
bon, vilka funnits i närheten av dessa sjöar. Den 17. VII.
1913 observerade jag 4 st. flygvuxna ungar i barrskogs-
lokal vid en af Sappio-sjöarna i socknens västra del. Jämf.
Finsk Jakttidning, N:o 9, årg. 1913. — Senare på sommaren
iakttogos 2 exx. vid Hankasalmi (Salmela) den 30. VII, 3 st.
flygga ungar vid Kiviniemi (Ätsärinselkä) den 27. VIII, och
den 28. VIII erhöll jag av en bekant 2 st. ungfåglar, som
skjutits vid Tuhkio nära gränsen mot Keuruu socken. Av
ovanstående framgår, att arten åtminstone under senaste
tider rätt talrikt häckat inom Ätsäri.
Strix lapponica Sparrm. En lappuggla sköts vid Ostola
station hösten 1904 av järnvägsbokhållaren H. Nordgren,
och en annan fångades vintern 1910 i sax vid Mytkä gård
(Ätsärinselkä).
Nyctea scandiaca L. Ett ex. sköts på Kiukkaanniemi
gårds utmarker vintern 1902. Fågeln uppstoppad.
Falco peregrinus Tunst. Den 29. VII. 1913 iakttog jag
en pilgrimsfalk vid Kieriniemi närä Inha station. Senare på
dagen observerades ett ex., möjligtvis samma fågel, vid
Ostola station.
Archibuteo lagopus Bränn. År 1913 hava åtminstone två
exx. blivit fällda inom socknen. Även tidigare år har ar-
ten erhållits inom Ätsäri.
-Tetrao hybridus L. vel T. tetrix < T. urogallus L. Av
ing. A. Häggblom skötos i augusti 1906 3 st. (2 33 och 2)
vid Pyhikinharju (norra delen av socknen). Tvenne exx.
(3 och 9) skötos vid Mytkä (Ätsärinselkä) är 1909 av I.
Hasselblatt.
Haematopus ostralegus L. Den 15. VIII. 1913 sköt jag
ett ex. av denna art vid Niemisvesi sjö. Fägeln uppehöll
sig vid en sandstrand, varest den tycktes söka föda. Jämf.
Finsk Jakttidning, N:o 9, årg. 1913. Enl. Mela-Kivi-
56 Finnilä. — Hellen. 6. XII. 1913.
rikko, sid. 271, har arten endast ett tiotal gänger anträf-
fats i det inre af Finland.
Anser segetum Gmel. I slutet av augusti 1913 anträf-
fade skogvakten A. Renfors vid en bäck pä gränsen mel-
lan Ätsäri och Keuruu socknar 4 st. icke flygskickliga ungar
av denna art. Härav kan man sluta, att sädgäsen ätminstone
detta är häckat i trakten.
Anas clypeata L. Förekommer endast under vär- och
höstflyttningen i smä flockar i Niemisvesi sjö. Häckar ej
inom socknen.
Harelda glacialis Steph. Anträffas under flyttningstiden
i större och mindre skaror i Niemisvesi sjö.
Fuligula marila L. Av mig har arten iakttagits i de-
cember 1909 och januari 1911 vid Hankasalmi sund, vilket
är Öppet sä gott som hela vintern.
Uria arra Pall. I slutet av oktober eller i början av no-
vember 1902 sköts ett ex. av K. Kotimäki vid Niemis-
vesi sjö (J. Lassila i brev).
Student Wolter Hellen inlämnade till publikation:
Beiträge zur Kenntnis der Gattung Chilosia Meig.
Die systematische Einteilung der Chilosien ist ein Pro-
blem, das noch sehr grosse Schwierigkeiten bietet. In seiner
grundlegenden Arbeit: Revision der Gattung Chilosia Mei-
gen, teilt Becker die bekannten Arten nach der Be-
haarung der Augen und des Gesichts und dem Vorkommen
von Borsten am Schildrande in vier Gruppen, ein Verfahren,
das nach ihm Werrall und Wahlgren befolgt haben.
Diese Gruppen sondert er dann weiter nach der Farbe des
dritten Fählergliedes, der Beine und Augenhaare u. s. w.
Ich bin jedoch überzeugt, dass es bei den Chilosien
meistens nicht ratsam ist, die Arten nach Farbenverhält-
nissen in Untergruppen zu zerlegen. So ist beim Fühler
nur die hellgelbe oder rötlichgelbe Farbe absonderbar, denn
6. XII. 1913. Hellen, Zur Kenntnis der Gattung Chilosia. 57
Ubergangsformen zur rotbraunen scheinen nicht vorzukom-
men. Dagegen ist rotbraun nicht von schwarzbraun zu
trennen, denn mehrmals schwankt bei derselben Art die
Fühlerfarbe zwischen beiden. Auch das ganz schwarze
Fühlerglied ist nicht immer konstant. — Ebenso unsicher
ist die Farbe der Beine. Jedoch gibt es, besonders unter
den nacktäugigen Arten, solche, die ganz schwarze Beine
haben, und hier dürfte das Merkmal am Platze sein, denn
alle übrigen Arten haben die Tibien oder Tarsen mehr oder
weniger gelb gefärbt. In der Gruppe der behaartäugigen
ist dieses Kennzeichen jedoch nicht anwendbar, denn hier trifft
man unzählige Übergänge, die mit „äussersten Kniespitzen
weisslich* anfangend mit „Tibien und Tarsen ausgebreitet gelb
gefärbt“ enden. Dies macht sich besonders bei den Weibchen
bemerkbar. — Ich finde es auch nicht zweckmässig, die Farbe
der Augenhaare als Einteilungsmerkmal zu verwenden. Wie
oft bin ich nicht in Verlegenheit geraten: Hat das Tierchen
schwarzbraune Augenhaare oder sind sie weisslich? Abge-
sehen von den Veränderungen, die das von links oder rechts
einfallende Licht hervorbringt, sind bei demselben Tiere die
Haare der niederen Teile der Augen beinahe immer viel
heller gefärbt als die der oberen. — Als nicht genügende
Merkmale betrachte ich weiter die Bestäubung des Thorax-
rückens und der Fühler, sowie die längere oder kürzere
Behaarung der Füblerborste.
Die Chilosien haben jedoch auch gute Kennzeichen, be-
sonders in der Bildung des Kopfes, der bei den allermeisten
Arten verschieden gebaut ist. Schwierigkeiten bietet das
Beschreiben dieser Merkmale, wenn man nicht jedesmal ein
Bild dazu zeichnet. Ich glaube, dass das Längenverhält-
nis der charakteristischen Teile zu den naheliegenden Or-
ganen guten Dienst leisten würde. Gute Merkmale sind:
Die Länge und Breite der Wangen-, Form der Stirn-, Mit-
tel- und Mundhöcker und der gegenseitige Abstand der-
selben, die Länge der Stirn und Backen und das Wichtigste:
die Form des dritten Fühlergliedes. — Am Thorax gibt es
ein sehr wichtiges Merkmal in der Behaarung, die ein-,
58 Hellön, Zur Kenntnis der Gattung Chilosia. 6. XII. 1913.
zwei- oder dreifach sein kann. Auch die Beborstung am
Schildrande und an den Postalarcalli ist wertvoll. Weniger
deutliche Merkmale liefert die Behaarung der Abdominal-
segmente, obgleich es auch hier sehr charakteristische Fälle
gibt. Vom Genitalapparat glaube ich, dass nicht viel zu
erwarten ist. Die Flügel bieten gewiss viele gute Merkmale,
nicht nur die Form und Einmündung der Spitzenquerader,
sondern auch die gegenseitigen Längenverhältnisse mehrerer
anderer Astteile. An den Beinen gibt es dagegen wenig von
systematischem Interesse.
Weil die Chilosiensammlung der Universität sehr ge-
wachsen ist, habe ich eine Revision des gesamten Materials
vorgenommen. Im folgenden werden 4 Arten: rotundicor-
nis, gracilis, argentifrons, punctigenis, und eine Varietät von
tropica als neu beschrieben. Für unser Gebiet sind dazu die
Arten: sparsa, latifacies, melanura und semifasciata neu.
Schliesslich werden noch neue Fundorte einiger seltenen
Arten festgestellt.
C. tropica Meig. var. minuta n. v. 3 ist durch das mit
Ausnahme des letzten Segments samtschwarze Abdomen ge-
kennzeichnet. Diese Form scheint einen Übergang zur folgen-
den Art zu bilden, denn die Schwinger sind gelb mit
schwarzem Kopfe. Auch die Grösse ist geringer. L. 7.s mm. —
Ta: Messuby (Frey); Akkas (Woldstedt).
C. nasutula Beck. 39. Die 33 sind äusserst schwierig
von C. tropica zu unterscheiden. Das wichtigste Kennzeichen
bietet die feinere Punktierung des Thoraxrückens. Auch
sind die Flügel ein wenig heller, und das dritte Fühlerglied
ist mehr symmetrisch, nicht länger als breit. Länge nur
etwa 7 mm. Die 99 dagegen sind durch die von Becker
erwähnten charakteristischen Kennzeichen ziemlich leicht
unterscheidbar. Die Flügel sind hier glashell. — Ik: Sakkola
(Frey). Ka: Hiitola (Frey).
*C, sparsa Loew 39. Mit dieser Art ist wahrscheinlich
nivalis Beck. identisch. Die einzigen Unterschiede sind etwas
breitere Wangen und ein grösseres drittes Fühlerglied
6. XII. 1913. Hellén, Zur Kenntnis der Gattung Chilosia. 59
der nivalis-Art, was meiner Ansicht nach eine Trennung
der beiden Arten nicht rechtfertigt. Die übrigen von Becker
erwähnten Unterschiede: aufgetriebene Stirn, pubescente
Fühlerborste und schwarzbraune Schwinger, finden sich auch
in der Loew’schen Beschreibung von sparsa. — Ob: Hauki-
pudas (Johansson). Lkem: Pallastunturi (Frey). Lim: Kantalaks
(Hellen). Lmur: Gavrilova (Hellen). Lt: Kola (Frey, Hellen).
C. vicina Zett. 9. Das Weibchen unterscheidet sich von
den übrigen Arten dieser Gruppe durch die nicht aufwärts
gerichteten Gesichtshöcker. — Lkem: Enontekis (Palmen). Lv:
Kusomen (Frey).
C. sahlbergi Beck. 3 9. Eine gute, charakteristische Art;
in 5 Exemplaren auf der Halbinsel Kola gefunden. — Lp:
Ponoj (Hellen, Frey).
C. pubera Zett. 39. — Lim: Kantalaks (Frey, Hellen).
Lv: Kusomen (Frey, Hellen). Lp: Ponoj (Frey).
C. longula Zett. 39. Ks: Kuusamo (Aro).
C. flavissima Beck. 1 3. Da das Männchen nicht be-
kannt ist, so gebe ich hier eine Beschreibung. — Körperfarbe
schwarzgrün. Fühler rotbraun, das dritte Glied ein klein
wenig länger als breit; Borste lang, bis zur Mitte verdickt
und ziemlich lang behaart. Gesicht weisslich bestäubt, mit
grossem, braunrotem Fleck und von derselben Form wie
beim 9. Wangen sehr kurz, weiss, Stirn und Scheitel lang,
schwarz behaart. Backen mit langen, weissen Haaren. Augen
nackt. Thorax fein punktiert, ziemlich matt, vorn mit gleich-
langen, schwarzen und gelblichen Haaren, hinten werden die
schwarzen länger, die gelblichen dagegen kürzer. Das Schild-
chen ist unten gelb und am Rande mit zehn langen Borsten-
haaren versehen (beim g sechs). Schüppchen und Schwinger
gelb. Hinterleib mit emporstehenden, langen, gelben Haa-
ren, an den Seiten glänzend. Flügel sehr lang, an der Basis
intensiv gelb gefärbt. Beine schwarz, Spitze der Schenkel,
beide Enden der Schienen und vordere Tarsen teilweise
braungelb. Körperlänge 7.5, Flügellänge 8.5 mm. — Ob: Uleä-
borg (Nylander).
60 Hellön, Zur Kenntnis der Gattung Chilosia. 6. XII. 1913.
*C. latifacies Loew. 2 29. Die Beschreibung Beckers
passt recht gut auf unsere Exemplare, jedoch sehe ich
keine schwarzen Haare in der Ocellengegend, auch ist der
Thoraxrücken nicht besonders kräftig punktiert. — Ik: Räi-
sälä (Aro). Ta: Tammerfors (Frey).
*C. rotundicornis n. sp. g. Schwarzgrün, glänzend. Gesicht
glänzend schwarz, mit kaum wahrnehmbarer Bestäubung,
nur unter den Fiihlern graue Schillerflecke. Der Mittelhöcker
nicht sehr nach unten gezogen. Wangen schmal, mit weiss-
lichen Härchen. Stirn breit, glänzend schwarz, weitläufig
punktiert, mit zwei Längsfurchen, über den Fühlern eine
schwache Andeutung einer dritten, die Querfurche kaum
merkbar. Erstes Fühlerglied schwarz, zweites braun, drittes
rotgelb, kreisrund und nicht besonders gross. Fühlerborste
schwarz, kaum wahrnehmbar pubescent. Die Augen nackt,
bei genauerer Untersuchung bemerkt man jedoch vereinzelte
Härchen. — Thorax und Schildchen kurz emporstehend
gelbbraun behaart, das letztere ohne merkbare Borsten.
Schüppchen weiss, Schwinger citronengelb. — Abdomen
glänzend schwarz, auf der Mitte ohne merkbare Haare. Auf
den Seiten des ersten Ringes stehen längere, gelbliche Här-
chen; solche finden sich auch, jedoch viel kürzer und mehr
vereinzelt, am Rande der folgenden Ringe. — Flügel gebräunt;
die Spitzenquerader ist schwach geschwungen und mün-
det rechtwinklig in die dritte Längsader. —- Schenkel schwarz,
mit gelblichen Spitzen, die Schienen mit breiten schwarzen
Querbinden. Vordertarsen gelblich, die zwei letzten Glieder
jedoch schwarz. L. 7 mm. Flügellänge 5 mm.
Steht pulchripes Lw am nächsten, unterscheidet sich je-
doch durch das runde, viel kleinere dritte Fühlerglied. Der
Abstand zwischen Stirn- und Mittelhöcker ist nur 1'/, mal
so lang als der Abstand zwischen Mittel- und Mundhöcker,
während er bei pulchripes wenigstens 3 mal so lang ist.
Ferner ist der Hinterleib viel nackter, und die Flügel sind
intensiver gebräunt. Am Schildrande sind keine schwarzen
Borsten vorhanden. Die Stirn ist viel breiter, und die Punk-
tierung derselben ist gröber.
6. XII. 1913. Hellén, Zur Kenntnis der Gattung Chilosia. 61
C. carbonaria Egg. 3. Die Farbe der Thoraxbehaarung
variiert sehr. Auch in der Gesichtsform habe ich Schwan-
kungen beobachtet. — Ab: Karislojo (Hellen). N: H:fors (Lin-
naniemi).
C. cynocephala Lw. 3 9. Ich besitze ein Männchen, bei
dem die Spitzenhälfte der Flügel nicht gebräunt ist, während
der Schwingerkopf einen schwarzen Fleck hat. Sonst stimmt
die Beschreibung Beckers.
*C. gracilis n. sp. J. Schwarz glänzend. Gesicht gewöhn-
lich unter den Fühlern halbmondförmig geschwungen, mit
ziemlich grossem Mittelhöcker, glänzend schwarz und sehr
fein bestäubt. Wangen ziemlich breit, fein punktiert und
weisslich behaart. Stirn etwas vorgequollen, grob, aber nicht
besonders tief punktiert, mit tiefer Mittelrinne. Fühler
schwarz, drittes Glied rötlich durchschimmernd, beinahe
quadratisch; Borste pubescent. Augen ziemlich lang bräun-
lich behaart. Ocellenhöcker und Augenrand oben mit
schwarzen Härchen. — Thorax glänzend schwarz, mit gelb-
licher, gleichlanger, emporstehender Behaarung. Am Hinter-
rande und Schildchen treten doch längere, schwarze Haare
auf. Am Schildrande 10—12 lange, borstenförmige Haare.
Schüppchen weisslich, mit braunem Rande. Schwinger
gelb, mit schwarzem Fleck. Auf den Postalarcalli keine
längeren Haare. — Erstes Hinterleibsegment mattglänzend,
zweites und drittes matt, viertes glänzend. Abdomen mit
ziemlich langer, braungelblicher Behaarung, die besonders
an den Seiten hervortritt. After mit langen, weisslichen
Härchen; Bauch matt, weisslich behaart. — Beine ganz
schwarz, nur die Kniee der Vorderbeine heller. Flügel
gebräunt, mit langer, gerader, spitz einfallender Spitzenquer-
ader. Länge 7.s mm. Flügellänge 7 mm.
Steht carbonaria am nächsten, unterscheidet sich aber
in der Gesichtsform. Der Abstand Stirnhöcker—Mittelhöcker
ist bei dieser Art zweimal so lang als der Abstand Mittel-
höcker—Mundhöcker, während er bei carbonaria wenigstens
dreimal so lang ist. Die Stirn ist länger als die Be-
rührungslinie der Augen (bei carbonaria kürzer). Auch
62 Hellen, Zur Kenntnis der Gattung Chilosia. 6. XII. 1913.
die Wangen sind bedeutend breiter. Die Behaarung des
Thorax ist eine ganz verschiedene. Bei carbonaria ist sie
kurz, gelb, mit zweimal so langen schwarzen Haaren, bei
dieser Art einfach gelblich. Ferner hat gracilis keine langen
Härchen auf den Postalarcalli, während der Hinterteil auf der
Mitte gelb behaart ist. Auch die Spitzenguerader der Flügel
verläuft ganz verschieden. — N: H:fors (Linnaniemi). Ta:
Kangasala (Frey).
C. gigantea Zett. 39. Die Schienen sind mitunter ganz
schwarz. — Ks: Kuusamo (Aro). Ok: Kajana (Aro).
*C. melanura Beck. d g. Bei unserem d-Exemplar ist der
Thorax mehr gelb behaart und die Schüppchen ganz weiss.
Ferner ist der Bauch matt, weiss bestäubt. — Lv: Kusomen
(Frey, Hellen).
C. plumbella Beck. 1 3. N. Helsinge (Hellen).
C. velutina Loew. 1 9. Kl: Kirjavalaks (B. Poppius).
*C. semifasciata Beck. 3 9. Stimmt recht gut mit der
Beschreibung Beckers überein. — N: Esbo (B. Poppius);
H:fors (Linnaniemi).
C. vernalis Fall. Li: Kantalaks (Frey, Hellen). Lv: Ku-
somen (Frey, Hellen). — Unter diesem Namen sind sicher-
lich mehrere Arten vermischt. Sowohl in der Länge und
Farbe der Thoraxbehaarung als in der Bildung des Gesichts-
höckers habe ich viele Abweichungen bemerkt.
*C. argentitrons n. sp. 1 3. Schwarzgrün. Gesicht sehr
flach und breit, dicht bestäubt, an den Fühlerseiten silber-
schillernd. Der Raum zwischen Stirn- und Mittelhöcker bil-
det eine gerade Linie, parallel zum Hinterkopfsrande. Mittel-
höcker abwärts gezogen, ganz nahe am Mundhöcker. Wangen
breit, unpunktiert, kurz weiss behaart. Erstes Fühlerglied
schwarz, zweites und drittes rotgelb, das letztere etwas
länger als breit mit pubescenter, bis zu !/, verdickter Borste.
Lunula rotbraun. Stirn sehr dicht bestäubt, ganz grau er-
scheinend, länger als die Berührungslinie der Augen, lang
und dicht schwarz behaart. Am Scheitel lange, schwarze
Haare. Augen dicht weiss behaart. — Thorax grünlich
glänzend, mit emporstehender, gleichlanger, vorzugsweise
6. XII. 1913. Hellen, Zur Kenntnis der Gattung Chilosia. 63
gelblicher Behaarung, jedoch auch mit schwarz untermischt.
Postalarcalli mit 2 und Schildrand mit 10—12 langen, schwarzen
Haaren. Schüppchen schneeweiss mit weissen Wimpern;
Schwinger mit schwarzbraunem Kopfe. — Hinterleib matt,
an den Seiten mit langen, gelblichen Haaren, auf der Mitte
kürzer behaart. Hier sind die Haare auch mit schwarzen
untermengt. After und Ende des letzten Segments sind
emporstehend schwarz behaart. Bauch matt, weisslich be-
haart. — Beine schwarz, Schienen gelb, auf der Mitte der
Aussenseite mit schwarzem Wisch; Tarsen gelb, Oberseite
der Metatarsen und letztes Glied schwarz. Flügel glashell
mit gelblichem Stigma. Spitzenquerader S-förmig geschwun-
gen, mündet rechtwinklig in die dritte Längsader. — Länge
8.5 mm. Fliigellänge 8 mm. — N: Pärnä (Nordström).
*C. punctigenis n. sp. 3. Schwarz. Gesicht sehr fein
bestäubt. Mundhöcker ebenso weit vorgezogen wie der
Mittelhöcker. Der Raum unter dem Stirnhöcker ist nicht
ausgehöhlt, sondern bildet eine gerade Linie zum Mittel-
höcker. Wangen ziemlich breit, punktiert, mit weissen
Härchen bekleidet. Fühler schwarz, drittes Glied länger
als breit, rötlich, weiss bestäubt, mit schwach pubescenter
Borste. Stirn nicht sehr vorspringend, an den Seiten weiss-
lich schillernd, mit langen, schwarzen Haaren. Ocellenhöcker
und Augenrand nur schwarz behaart. Augen mit ziemlich
langer, oben weisslicher. Behaarung. — Thorax schwarz,
glänzend, undeutlich punktiert, mit gleichlangen, emporste-
henden, gelbgrauen und schwarzen Haaren bedeckt. Am
Schildrande 8 sehr lange Borsten. Schüppchen weiss, mit
gelblichem Rande. Schwinger mit schwarzem Kopf. — Hinter-
leib an den Seiten mit langen, schwarzen Haaren, die all-
mählich kürzer werden. After ganz schwarz behaart. Bauch
ziemlich glänzend, unbestäubt, mit weisslichen Haaren. —
Beine schwarz, Schienen an beiden Enden deutlich gelb.
Auf den vorderen nehmen die schwarzen Ringe kaum
ein Drittel der Schienenlänge ein. Flügel glashell. Länge
6—7.5 mm.
64 Hellen. — Saalas. 6. XII. 1913.
Kommt ruralis Meig. sehr nahe, unterscheidet sich aber
besonders in der Gesichtsbildung und Behaarung. — N: H:fors
(Wellenius). Sa: Hirvensalmi (Palmen, Lundström).
C. honesta Rond. (lasiopa Knw). 3 9. Stimmt mit der Be-
schreibung Werralls. — KI: Sordavala (Linnaniemi). St:
Birkkala (Frey). Sb: Kuopio (Aro).
C. melanopa Zett. 30. Beim Männchen ist noch als
Unterschied von frontalis zu erwähnen, dass das dritte Ab-
dominalsegment glänzend ist, bei frontalis dagegen matt. —
Unsere Weibchen von Kola haben ganz schwarze Beine. —
Lp: Ponoj (Frey, Hellen).
C. frontalis Loew. 39. Ik: (Frey, Johansson). Lim: Kan-
talaks (Frey). Lv: Kusomen (Frey, Hellen).
C. chrysocoma Meig. Ks: Kuusamo (Aro).
C. albipila Meig. Kb: Haapalaks (Aro).
C. fraterna Meig. N: H:fors (Linnaniemi).
Maisteri Uunio Saalas jätti painettavaksi:
Suomen kaarnakuoriaiset (Scolytidae eli Tomicidae).
Tutkimuskaavoja kaarnakuoriaisten sekä niiden syömäkuvioiden
määräämistä varten.
Metsiemme monilukuisista tuhohyönteisistä kuuluvat
useat kaarnakuoriaiset epäilemättä kaikkein vahingollisim-
piin. Ne ovat kaikki pienenlaisia, enimmäkseen liereitä,
lujarakenteisia, lyhyt- mutta vahvajalkaisia kovakuoriaisia,
joiden pituus vaihtelee 1-9 mm, ja joiden väri vaihtelee
kellanruskeasta mustanruskeaan tai mustaan. Ne luetaan
n. s. salaviisinivelisiin kovakuoriaisiin, joiden kussakin nil-
kassa eli jalassa on 4 selvää niveltä. Lähinnä viimeinen
nivel on supistunut aivan pieneksi ja tavallisesti vajonnut
kokonaan kolmannen nivelen pääteliuskojen väliin. Muista
salaviisinivelisistä kovakuoriaisista kaarnakuoriaisten heimo
tunnetaan m. m. seuraavista seikoista: Tuntosarvet tavalli-
6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 65
sesti hyvin lyhyet ja taitteiset eli polviset; niiden tyvinivel
eli varsi on aina paljon pitempi kuin kolmas nivel; niiden
n. k. „siima“, joka muodostaa tyvinivelen kanssa polven,
päättyy aina isoon nuijaan, jonka nivelet tavallisesti liittyvät
toisiinsa hyvin tiiviisti, joskus ne ovat hieman erilliset. Muo-
doltansa on nuija ympyriäinen, soikea tai puikea, litteähkö.
Pää on paksu, silmien edessä korkeintaan hieman venynyt,
mutta ei muodosta kuitenkaan koskaan selvää kärsää. Ylä-
leuat lyhyet ja voimakkaat. Ylähuuli kätketty; korkeintaan
ovat sen kärkireunan ripset näkyvissä. Sääret lyhyet ja
litteät, ulkoreunaltaan nystyräiset tai sahalaitaiset, harvoin
sileäreunaiset. Nilkat hoikat, 5-niveliset; neljäs nivel hyvin
pieni; kynnet yksinkertaiset.
Ulkonaisesti muistuttavat kaarnakuoriaisia muotonsa,
värinsä y. m. puolesta suuresti Cis-lajit, jotka elävät erilai-
sissa sienissä, varsinkin käävissä ja muissa puusienissä, mutta
ne eroavat selvästi kaarnakuoriaisista m. m. siinä, että nilk-
kojen lähinnä viimeinen nivel ei ole pieneksi ja lyhyeksi
supistunut, sekä siinä, että tuntosarvet ovat paljon pitemmät;
näiden tyvinivel ei ole pitkäksi varreksi venynyt ja niiden
nuija on suhteellisen hoikka, liereä ja kokoonpantu nivelistä,
jotka ainoastaan keskeltä ovat toisiinsa liittyneet.
Kaarnakuoriaisten toukat ovat pehmeitä, liereitä, luokin
tavoin käyristyneitä ja raajoja vailla. Ne muistuttavat suu-
resti kärsäkkäiden toukkia. Väri on valkoinen; pää on voi-
makas, lujan kitiinikerroksen peittämä; tuntosarvet ovat
perin lyhyet; silmiä ei ole laisinkaan.
Useimmat kaarnakuoriaiset elävät sekä täysimuotoisena
että toukkana kaarnan alla ravintorikkaassa jälsikerroksessa,
jonne kaivertavat kullekin lajille ominaiset syömä- eli käytävä-
kuvionsa. Jotkut lajit tekevät käytävänsä suurimmaksi osaksi
kaarnan sisään, jotkut taas tunkeutuvat syvälle itse puuhun.
Ne syömäkuviot, jotka selitetään alempana olevassa tutkimus-
kaavassa, ovat sellaisia, jotka syntyvät uuden sukupolven
kasvattamisessa. Osa kustakin kuviosta on vanhempien, täysi-
muotoisten naarasten — toisinaan osaksi naarasten osaksi
koirasten — kaivelema, ja sitä kutsutaan emokäytäväksi eli
5
66 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
emo-onteloksi,! osa taas on toukkien kaivelema. Toukka-
käytävät, milloin ne ovat selvästi rajoitetut, päättyvät aina
valmiiksi tultuaan erityiseen onteloon, n. k. kotelokehtoon,
johon hyönteinen koteloituu. Kaarnan alla tai sisässä ole-
ville kaarnakuoriaisten syömäkuvioille on ominaista, että
toukkakäytävät aina ovat jauhomaista ainetta täynnä mutta
emokäytävät eli -ontelot ovat aivan tyhjät.
Sen kautta, että ne täten ovat kahdesta
erilaatuisesta osasta muodostuneet, poik-
keavat ne kaikista muista kaarnan alla
olevista hyönteisten syömäkuvioista. —
Itse puun sisään tunkeutuvat kaarnakuo-
riaisten käytäväkuviot tunnetaan taas muit-
ten hyönteisten samoihin paikkoihin kai-
vamista käytävistä siitä, että ne ovat tou-
kanjauhoista tyhjät sekä pitkin pituuttaan
tasapaksut, eivätkä vähitellen laajene.
Paitsi näitä uuden sukupolven kas-
vattamistarkoituksessa syntyviä syömä-
kuvioita, syntyy kaarnakuoriasten vaiku-
tuksesta puuhun toisiakin käytäviä, sel-
laisia, joita täysimuotoiset hyönteiset syö-
vät oman nälkänsä tyydyttämiseksi joko
nuorina vasta kotelosta tulleina eläiminä
tai väliaikoina eri poikueiden perustamisen
Kuva 1. Blastophagus välillä. Mutta näin syntyneet kuviot ovat
piniperda. Kotelo ja hyvin epäsäännölliset, joten on vaikea yksin
tayt niiden avulla päättää, mikä laji on minkä-
kin tehnyt.
Vahingollisiksi voivat kaarnakuoriaiset tulla kahdella eri
tavalla: osaksi tappamalla puita tai kuivattamalla niiden oksia,
osaksi turmelemalla itse puuainetta. Edellisenlaatuista eli
n. s. fysiologista vahinkoa saattavat tehdä ne kaarnakuo-
riaiset, joiden syömäkuviot sijaitsevat kaarnan alla, ja jotka
puusta hävittävät ravintorikkaan jälsikerroksen. Niihin kuu-
luvat useimmat meidän kaarnakuoriaisemme. Läheskään aina
eivät ne kuitenkaan ole turmiollisia, sillä toiset näistä lajeista
6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 67
käyvät säännöllisesti, toiset useimmiten käsiksi jo ennestään
kuolleisiin puihin; mutta monet voivat sen ohessa ahdistaa
myöskin eläviä sairaita, jopa usein aivan terveitäkin puita,
ja tappaa niitä lyhyessä ajassa. Puuainetta hävittäviin eli
n. s. teknillisesti vahingollisiin kaarnakuoriaisiin kuuluu var-
sinaisesti vain meikäläinen Xyloterus-suku.
Missä määrin eri kaarnakuoriaiset tekevät meillä todel-
lista taloudellista vahinkoa, on toistaiseksi vielä sangen vail-
linaisesti tutkittu kysymys. On kuitenkin ainakin muutamia
hyvin yleisiä lajeja, jotka varmasti ovat Suomessa osoittau-
tuneet erittäin vahingollisiksi. Sellaisia ovat: kuu-
sessa: /ps typographus (tappaa suuriakin puita), Pityogenes
chalcographus (tappaa pienenpuoleisia puita yksinään sekä
suurempiakin yhdessä edellisen lajin kanssa) ja Polygraphus-
lajit (tappavat kaikenkokoisia puita); männnyssä: Blasto-
phagus piniperda ja Bl. minor, jotka monasti yhteisvoimin
tappavat suuriakin puita, edellisen tunkeutuessa tyviosaan,
jälkimäisen latvaosaan, sekä Polygraphus-lajit. — Erittäin
vahingollisia molemmille yleisille havupuillemme näyttävät
myöskin olevan muut Ips- ja Pityogenes-lajit sekä kuuselle
Xylechinus pilosus ja Pityophthorus fennicus. Sen kautta,
että nämä kuitenkin ovat paljon harvinaisemmat kuin edel-
liset lajit, ei niiden tuottama taloudellinen tappio sentään
liene läheskään niin suuri. Samaa saatamme myöskin sanoa
koivussa elävästä Scolytus Ratzeburgi'sta.
Blastophagus piniperda tekee toisellaistakin vahinkoa.
Se tunkeutuu täysimuotoisena havupuitten nuorten taimien
latvoihin, puun sisään, syödäksensä keskellä ydintä itsellensä
suoran käytävän, ja tämän vaikutuksesta latva taittuu tuu-
lessa.
Anisandrus dispar, joka kaivaa käytävänsä lehtipuitten
hentoihin oksiin, itse puuaineen sisään, tekee toisinaan va-
hinkoa hedelmäpuillemme kuivattamalla niitä tai nii-
den oksia.
Vahingottomia näyttävät olevan havupuissamme
elävät Hylastes-, Hylurgops- ja Crypturgus-lajit, syystä että
ne käyvät käsiksi vain ennestään kuolleisiin puihin. — Muut
68 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
jälsikerroksissa elävät kaarnakuoriaiset ovat taas siksi har-
vinaisia, että niiden merkitys tämän vuoksi on aivan vä-
häinen.
Teknillisesti vahingollisista kaarnakuoriaisista on Xylo-
terus lineatus ainoa meillä hyvin yleinen laji. Sen aiheut-
tamat vahingot männyssä ja kuusessa ovat melkoiset. Muut
lajit, joiden käytävät tunkeutuvat itse puuaineen sisään, ja
jotka elävät lehtipuissa, ovat verrattain harvinaiset.
Yleisyytensä sekä puulajien mukaan voimme, mikäli tun-
netaan, jakaa kaarnakuoriaisemme, joiden lajiluku nousee
43:een, seuraavasti:
Hyvin yleisiä:
Männyssä: Blastophagus piniperda.
Kuusessa: Ips typographus.
Männysssä ja kuusessa: Hylurgops palliatus, Po-
lygraphus polygraphus (yleisempi kuusessa), P. subopacus
(samoin), Crypturgus hispidulus, Xyloterus lineatus, Pityogenes
chalcographus (yleisempi kuusessa).
Yle2s13;
Männyssä: Blastophagus minor, Hylastes ater, Pityo-
genes quadridens, Ips acuminatus.
Kuusessa: Hylurgops glabratus, Dryocoetes autogra--
phus. |
Männyssä ja kuusessa: Crypfurgus cinereus, Ips
proximus (yleisempi männyssä), /. laricis, I. suturalis.
Koivussa: Scolyfus Ratzeburgi.
Jokseenkin yleisiä:
Männyssä: Pityogenes bidentatus.
Kuusessa: Xylechinus pilosus (Etelä-Suomessa harvi-
nainen), Hylastes cunicularius, Polygraphus punctifrons (Etelä-
Suomessa harvinaisempi).
Lepässä: Dryocoetus alni.
68. &11..11913: Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 69
Jokseenkin harvinaisia:
Männyssä: Ips sexdentatus.
Kuusessa: Hylastes opacus, Pityophthorus fennicus.
Erilaisissa lehtipuissa: Xyloterus signatus, Ani-
sandrus dispar.
Harvinaisia:
Kuusessa: Dendroctonus micans, Cryphalus saltuarius,
Ips duplicatus.
Lehtipuissa: Xyloterus domesticus.
Hyvin harvinaisia:
Kuusessa: Phthorophloeus spinulosus, Cryphalus abietis,
Pityogenes Saalasi.
Havupuissa(?): Hylastes brunneus, H. attenuatus.
Haavassa: Trypophloeus asperatus, Tr. granulatus.
Tammessa: Scolytus intricatus.
Erilaisissalehtipuissa (osaksi ulkomaalaisten tie-
tojen mukaan): (Scolytus mali?), Hylesinus crenatus, H. fraxini,
Lymantor coryli.
Poikkeustapauksissa voivat useat kaarnakuoriaiset esiin-
tyä muissakin kuin niissä puissa, joissa ne säännöllisesti
elävät. — Sen kautta, että kaarnakuoriaiset useimmiten esiin-
tyvät joukottain samoissa puissa, voimme joskus tilaisuuden
sattuessa löytää runsaasti niitäkin lajeja, jotka muuten ovat
harvinaisia.
Tärkeimpinä apulähteinä tutkimuskaavoja laatiessani on
minulla ollut seuraavat teokset: Rudolf Koch: ,Bestim-
mung der Insektenschäden an Fichte und Tanne. Berlin
1910" ja ,Bestimmung der Insektenschäden an Kiefer und
Lärche. Berlin 1913"; E. A. Lovendal: „De Danske Bark-
biller. Kjobenhavn 1896—98*; O. Nüsslin: „Leitfaden der
Forstinsektenkunde. Berlin 1913"; Edmund Reitter:
„Bestimmungstabelle der Borkenkäfer (Scolytidae) aus Europa
und den angrenzenden Ländern. Paskau 1913*. Näistä teok-
sista ovat myöskin useimmat kuvat lainatut.
70
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
Katsaus kaarnakuoriaissukuibi ne
Etuselkä sivuilla reunustettu; peitinsiipien kärkiosa vaa-
kasuora; etusäärien ulkoreuna sileä, niiden ulommaisessa
etukulmassa sisäänpäin käyristynyt koukku.
I. Alaheimo Scolytinae.
Ainoa suku: 1. Scolytus.
Etuselän sivut ilman minkäänlaisia reunuksia; peitin-
siivet kärkiosassaan selvästi alaspäin kaartuneet; etu-
säärien ulkoreuna hammaslaitainen tai ainakin ulospäin
suunnatulla päätehampaalla varustettu.
II. Alaheimo Ipinae.
Peitinsiipien tyvireuna enemmän tai vähemmän ylöspäin
kohonnut, hampaallinen, tai ainakin nystyräinen.
Peitinsiipien tyvessä oleva hammasreunus joks. isoham-
painen; keskellä, likellä pikkukilpeä jyrkästi taaksepäin
käyristynyt, pikkukilven kohdalla leveälti keskeytynyt.
Etulonkkia erottaa kauvas toisistaan eturinnan leveä
litteä ulkoreuna. Tuntosarvet kiinnitetyt aivan silmien
viereen kuoppaan, joka koskettelee silmien etureu-
naan.
Tuntosarvien nuija suuri, 3-nivelinen; tämän nivelet si-
vuttain asettuneet, erilliset. Peitinsiipien pisteviirut syvät;
niiden kapeissa välyksissä kohoaa takaosassa pieniä
hammasnystyröitä . . . . . . . . 2. Phthorophloeus.
Tuntosarvien nuija kiinteä, 4-niveleinen, soikea tai pui-
kea; tämän nivelet vain renkaitten kautta toisistaan
eroitetut tai nuija vallan jakamaton.
Peitinsiivet keskustasta kärkeen saakka vähitellen loi-
vasti alaspäin kaartuneet, vatsapinta tyvestä kärkeen
kohoava; tämän johdosta on ruumiilla sivulta katsot-
tuna taaksepäin suippeneva muoto.
Ruumis miltei kalju, suomuton, hyvin harvaan karva-
peitteinen. Peitinsiivet syväuurteiset . . 3. Hylesinus.
Ruumis suomupeitteinen. Peitinsiivet hienouurteiset
4. Leperisinus.
6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 71
6”
Peitinsiipien kärkiosa jyrkästi alaspäin kaartunut. Vatsa-
pinta vaakasuorassa. Peitinsiipien ensimäisessä välyk-
sessä vaaleita karvoja tiheämmässä kuin muualla, ja sen
kautta näyttää niiden sisäreunus 1. liitos vaaleammalta
5. Xylechinus.
Etulonkat koskettavat toisiaan. Tuntosarvet kiinnitetyt
vähän matkan päähän silmien etureunasta. Etuselkä yk-
sinkertaisesti pisteinen, selkäpuoli pehmeäkarvainen,
sukasia vailla; pikkukilpi vajonnut.
Kuva 2. Kuva 3. Kuva 4.
Phthorophloeus spinu- Hylesinus crenatus. Blastophagus piniperda.
losus. Tuntosarvi. Tuntosarvi. Tuntosarvi.
21
Etuselän etureuna keskellä selvästi sisäänpäin mutkistu-
nut. Tuntosarvien siima 5-nivelinen. Keskellä otsaa
matala Kuoppa kassen use < 0 00. 6. Dendroctonus.
Etuselän etureuna ei ole sisäänpäin mutkistunut. Tunto-
sarvien siima 6-nivelinen. Kärsässä tavallisesti pitkit-
täinen keskiharju. . . . > 20 + 7. Blastophagus.
Peitinsiipien tyvessä oleva reunus matala, vain nysty-
räinen, melkein suora, pikkukilven kohdalla hiukan
taaksepäin mutkistunut ja täällä keskeymätön tai vain
hieman keskeytetty. . . . . . . . 10. Polygraphus.
Peitinsiipien tyvi yksinkertaisesti reunustettu, hampaita
tai nystyröitä vailla.
72
1 Ör
Kuva 5.
Crypturgus
cinereus.
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
Päässä lyhyt kärsä ja syvät tuntosarvien kiinnityskuopat.
Tuntosarvet vähän matkan päähän silmien etureunoista
kiinnitetyt. Etuselkä pisteinen. Eturinnan etuosa lonk-
kiin asti korkeareunainen, niiden välissä kovertunut.
Kolmas nilkkanivel kaksiliuskainen, neljäs pieni nivel
kätkeytynyt näiden liuskojen väliin.
Kummankin peitinsiiven tyvireuna hieman kaartunut;
etuselkä pituuttaan leveämpi, eteenpäin kapeneva, kes-
kellä sitä useimmiten hieno pituusharju; peitinsiivet
keskustan takana leveimmillään; kolmas nilkkanivel kaksi-
liuskainen, leveämpi edellisiä niveliä . . 8. Hylurgops.
Peitinsiipien tyvireuna aivan suora; etuselkä vähintäin
leveytensä pituinen, keskellä sitä usein pituusharju; pei-
tinsiipien ulkoreunat yhdensuuntaiset. Kolmas nilkka-
nivel ei ole edellisiä leveämpi . . . . . 9. Hylastes.
Selvää kärsää ei ole; tuntosarvet kiinnitetyt välittömästi
silmien etureunan viereen. Kolmas nilkkanivel ei ole
kaksiliuskainen, korkeintaan kärjestään vähän sisäänpäin
mutkistunut; neljäs pieni nivel vapaa.
11 Etuselkä kauttaaltaan pisteinen.
12 Tuntosarvien siima kaksiniveleinen; peitinsii-
pien alaspäin kaartunut kärkiosa tasaisesti
kupera. Hyvin pieniä muotoja. 11. Crypturgus.
127 Tuntosarvien siima viisinivelinen; peitinsiipien
alaspäin kaartunut kärkiosa pitkin liitosta alas-
painunut, naaraksella vähemmän, koiraksella
—
os enemmän. Selkäpuolella valkokarvainen, kar-
1%
13°
vat pitkiä, pystyjä . . . . . 17. Lymantor.
Etuselän etuosassa kyhmyjä, nystyröitä tai suomumaisia
kohokkeita.
Etuselän etuosassa suuri, enimmäkseen melkein kolmio-
mainen, kaikkialla rajoitettu hyvin karkea kyhmytäplä;
keskellä etureunaa joko rivi hienoja nystyröitä tai pie-
niä okamaisia hampaita. Etuselän tyvessä hieno ja kapea
reunus. Pieniä, enimmäkseen himmeitä lajeja, joiden
peitinsiivet ovat pohjaltaan suomukarvaiset tai vaaleilla
paksuilla sukasriveillä varustetut.
6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 73
14
1 4”
Sr
15
brå
Tuntosarvien siima nelinivelinen. Etuselän etureunassa
ei ole keskellä suurempia kyhmyjä . . 12. Cryphalus.
Tuntosarvien siima viisinivelinen. Etuselän etureunassa
kohoaa keskellä muutamia kyhmyjä. Peitinsiipien vii-
meisessä neljänneksessä selvä kyhmy. 13. Trypophloeus.
Etuselän kyhmytäplä ei ole takana ja sivuilla rajoitettu,
vaan epätasaisuudet tulevat taaksepäin ja sivuille vähi-
tellen yhä pienemmiksi; etureunalla ei ole mitään ulko-
nevia hampaita tai nystyröitä; tyvi hyvin harvoin reu-
nustettu. Ruumis yksinkertaisesti karvainen; peitinsii-
vissä ei ole suomumaisia sukasrivejä.
Etuselkä kauttaaltaan, aina tyveen saakka täynnä saman-
laisia mutta takaosassa vähitellen hienompia suomumaisia
kohokkeita tai kyhmyjä, vailla yksinkertaisia pisteitä.
Peitinsiipien alaspäin kaartuneessa kärkiosassa ei ole
koiraksellakaan mitään syvennystä.
Silmät jakautuneet kahteen aivan toisistaan erillään ole-
vaan puoliskoon. Etuselkä poikittainen ja leveä, sen
tyvi hyvin hienosti reunustettu. Koiraksen pää syvälti
löverkunutu! SS < < < 0. 14. Xyloterus.
Silmät ao Etiselkä tasaisesti kupera.
Koiraksen pää ei ole kovertunut. Selkäpuoli tiheään
pystykarvainen . . . < < +. +. 15. Dryocoetes.
Etuselkä takaosassaan EBEN pisteinen tai sileä;
silmät eivät ole kahtia jakautuneet.
Molemmat sukupuolet eroavat muodoltaan hyvin suu-
resti toisistaan. Naaras liereä, hyvin kupera; etuselän
harja sivulta katsottuna vahvasti kaartunut, melkein
kyttyrämäisesti kohonnut. Koiras lyhyt, puikea; sen
etuselkä laakea ja peitinsiivet melkein ympyriäiset, ku-
perat, jo keskustasta saakka alaspäin laskeutuvat. Etu-
selän takaosa miltei sileä. Peitinsiipien sisimmäinen
viiru ei ole peräpuolella kourumaisesti syventynyt.
16. Anisandrus.
Molemmat sukupuolet jotenkin saman muotoiset; suku-
puolitunnusmerkkejä tavataan usein peitinsiipien alas-
päin kaartuneessa takaosassa. Ruumis liereä; etuselässä
ei ole kyttyrämäistä kohoketta keskustassa.
74 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
18° Etuselän tyvi hienosti reunustettu; peitinsiipien takakuo-
passa pitkin liitosta syvä kiiltävä uurre 18. Pityophthorus.
18” Etuselän tyvi ei ole reunustettu. Peitinsiipien takaosassa
suuri peräkuoppa tai leveä syvä uurre. Etuselän kum-
mallakin sivulla lähellä keskustaa poikittainen tai viisto
sisäänpainunut kohta.
199 Etuselän takimmaisessa puoliskossa sileä litteähkö pituus-
harjanne; peitinsiivissä vain hienoja pisterivejä; takana
on koiraksella syvien peräuurteiden ulkopuolella kyhmy-
kiampaltan is smb & - 00%: 1987 Pähjogenes:
197 Etuselässä ei ole ri sileää pituusharjua; peitin-
siivissä tavallisesti vahvat pisteviirut; takana on leveä ja
syvä peräkuoppa, jonka reunat ovat hampaalliset 20. Ips.
Katsaus kaarnakuoriaislajeihin.
1. Scolytus Geoffr. ')
1' Peitinsiivet kiiltäviä; niiden viirupisteet hienot, mutta ri-
veihin järjestyneet ja selvästi erotettavissa välyksien
hyvin hienoista pisteistä, jotka ovat kahteen riviin jär-
jestyneet. Suurempi kiiltävä laji. Koiraksen kolman-
nessä vatsarenkaassa iso kyhmy, neljännessä korkea
keskeltä hieman alaspainunut poikkiharju pitkin taka-
laitaa. Naaraksen vastaavissa renkaissa ei ole mitään
1) Yliopiston hyönteistieteellisessä museossa on rikkinäinen Sco-
lytus-yksilö, merkittynä sanoilla: Turku, Mannerheim. — H. Eggersin mää-
räyksen mukaan on tämä luultavasti Sc. mali Bechst. (= pruni Ratzeb.).
Tämä eroaa Sc. Ratzeburgi'sta m. m. siinä, ettei kummallakaan suku-
puolella ole kolmannessa tai neljännessä vatsarenkaassa kyhmyä. Pei-
tinsiipien välyksien pisteet karkeammat, vain vähän hienommat kuin
viirupisteet, yhteen riviin järjestyneet. Sc. intricatus'esta eroaa se m. m.
siinä, että peitinsiivet ovat kiiltävät, pisteviirut selvästi erotettavissa.
Musta. Peitinsiivet tummanruskeat tai mustat, joskus vaaleanpunaiset.
3—4 mm pitkä. Elää ulkomaalaisten tietojen mukaan Prunus-lajeilla
y. m. lehtipuilla. Kaivaa pitkiä pitkittäisiä emokäytäviä ja kaukana
toisistaan olevia toukkakäytäviä.
6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 75
kohokkeita. Otsassa pituusharju, joka erittäinkin naa-
raksella on selvä. Koiraksen otsa tiheä, naaraksen harva-
karvainen. Peitinsiivet mustat, joskus punertavat, ei
taaksepäin kapenevat. Raajat mustanruskeat. 5—6 mm
pitkä.
Elää koivussa. Yleinen Etelä- ja Keski-Suomessa. Tavattu
Pohj.-Pohjanmaalla ja Kuolan niemimaalla saakka.
(destructor Er.) 1. Ratzeburgi Janson.
1” Peitinsiivet himmeitä; näiden
pisteviirut epäselvästi erotet-
tavissa, niiden välissä olevat
pisteet hyvin tiheässä, epä-
järjestyksessä ja miltei yhtä ö
suuret kuin viirujen pistect.
Musta, peitinsiivet punanrus-
keat, tuntosarvet ja raajat :
kellaupunaiset. Pien laji 2. vas" sogmsiRarebargi
—3.5 mm.
Elää tammessa. Meillähyvin harvinainen. Tavattu vain Turussa
(Ahlstedt) ja Askaisissa.
2. intricatus Ratzeb.
2. Phthorophloeus Rey.
(Phloeophthorus Woll.)
Ruosteenpunainen, pää ja etuselkä enimmäkseen tummat
tai koko ruumis musta, tuntosarvet ja raajat suurimmaksi
osaksi punaiset. Peitinsiipien pisteviirut karkeat, näiden välit
kapeat, kussakin rivi säännöllisesti järjestyneitä keltaisia
sukia. Etuselkä huomattavasti kapeampi kuin peitinsiivet;
näiden tyvireuna korkea, hampaallinen. 1.s—2.2 mm pitkä.
Elää kuusessa. Hyvin harvinainen; tavattu siellä täällä eri osissa
aluetta Helsingissä, Karjalohjalla, Pulsassa ja Nurmeksessa (J. Sahl-
berg), Kajaanissa (Vuorentaus), Konoserossa (Levander) ja Kittilässä
(U. Saalas).
3. spinulosus Rey.
76 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6; XI1.#19133
3. Hylesinus Fabr.
Soikea, miltei kalju, vain yksityisillä lyhyillä sukasilla
varustettu. Peitinsiipien viirut hyvin syvät, karkeasti rosoi-
set, niiden välit rosoiset ja nystyräiset. Etuselän etuosa
nystyräinen, takaosa pisteinen. Tuntosarvien varsi ja siima
pitkäkarvaiset. Musta, tuntosarvet ja nilkat ruosteenruskeat,
usein myös peitinsiivet ja raajat punanruskeat. 4—6 mm pitkä.
Elää ulkomaalaisten tietojen mukaan saarnissa, poikkeustapauk-
sissa tammessa tai sireenissä. Hyvin harvinainen; tavattu vain Vaa-
sassa (Wasastjerna).
4. crenatus Fabr.
4. Leperisinus Reitter.
(Hylesinus Fabr.)
Peitinsiipien toisen välyksen tyviosassa pitkä ja tiheä
kyhmylaikku, jonka kyhmyt ovat poikittaiset; muissa välyk-
sissä rivi pieniä nystyröitä. Etuselän etuosa nystyräinen.
Musta; selkäpuoli pärekatontapaisesti suomuinen; suomut
muodostavat epäsäännöllisiä ruosteenpunaisia ja tummempia
täpliä. Nilkat ruosteenpunaiset. 3 mm pitkä.
Elää ulkomaalaisten tietojen mukaan saarnissa, poikkeustapauk-
sissa muissakin lehtipuissa kuten tammessa, omenassa j. n. e. Hyvin
harvinainen. Tavattu Uudessakaupungissa ja Helsingissä (Söderman)
sekä Pirkkalassa (Grönblom).
5. fraxini Panz.
5. Xylechinus Chapuis.
(Phloeophthorus Woll.)
Mustahko, peitinsiivet tummanruskeat, tuntosarvet ja
raajat ruosteenpunaiset. Etuselkä peitinsiipiä kapeampi, hie-
nosti rosopisteinen, sen hienot karvat poikittain asettuneet.
Peitinsiivissä hyvin hienoja pintamyötäisiä suomukarvoja,
ja viirujen keskivälissä rivi aivan lyhyitä valkeita sukasia;
ensimäinen välys vaaleampi ja tiheäkarvaisempi. 2.2—2.s mm
pitkä.
EINI 13. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 77
Elää pystyissä kuusissa kuivan, kovan kaarnan alla. Joks. ylei-
nen Lapissa aina kuusen pohjoisrajaan saakka, varsinkin tunturien rin-
teillä. Harvinaisempi Keski- ja Etelä-Suomessa, missä sitä on tavattu
siellä täällä.
6. pilosus Ratzeb.
6. Dendroctonus Erichson.
Suurin kaarnakuoriainen. Mustanruskea, hyvin kupera,
taaksepäin hieman levenevä, yltyleensä täynnä pystyjä kel-
taisia karvoja, vailla pintamyötäisiä peruskarvoja. Pää tiheään,
etuselkä jotenkin epätasaisesti pisteinen, kiiltävä. Peitinsii-
pien pisterivit karkeat mutta laakeat, välykset epäsäännölli-
sesti nystyräiset. 7—9 mm pitkä.
Elää pystyjen kuusien tyvessä, mieluimmin isoissa elävissä puissa,
poikkeustapauksissa männyissä. Harvinainen mutta levinnyt yli alueen
Helsingin seuduilta Etelä-Lappiin (Kittilään) ja Kuolan niemimaalle
(Luttojoelle) asti.
7. micans Kug.
7. Blastophagus Eichh.
(Hylurgus Er.)
1’ Peitinsiipien = kärjessä,
alaspäin — viettävässä
osassa, on toinen vä-
lys pitkin pituuttaan
Kuva 7. kourumaisesti vajon-
0 a nut ja sillä kohtaa nys-
piniperda.
tyröitä vailla. Otsa
karkeapisteinen. Musta, tuntosarvet ja
nilkat kellanpunaiset; usein myöskin
peitinsiivet punertavat. 3.5—4.s mm
pitkä.
Elää männysssä ja on hyvin vahingolli-
nen. Täysimuotoinen eläin tunkeutuu nuo-
riin versoihin itse ytimeen asti; sikiää sekä
kaatuneissa että varsinkin pystyissä puissa,
enimmäkseen tyviosissa paksun kaarnan alla.
Hyvin yleinen kautta maan aina Pohjois-Lap- Kuva8. Blastophaguspi-
piin asti. niperda’n käytävä nuo-
„Metsätarhuri.“ 8. piniperda Linn. ren männyn latvassa.
78 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6: XI
17 Peitinsiipien toinen välys ei ole kärkiosassaan kourumai-
sesti vajonnut; sen pitkittäinen nystyrärivi ulottuu täällä
samoin kuin muissakin välyksissä aina peitinsiipien kär-
keen asti. Otsan pisteet hieman harvemmat
ja heikommat. Musta, peitinsiivet, tuntosarvet
ja nilkat punanruskeat; poikkeustapauksissa voi-
vat peitinsiivet olla tummat. 3.:—4 mm pitkä.
Kuva 9. Elää mäntyjen ohutkuorisissa latvaosissa. Yleinen
Blastophagus Etelä- ja Keski-Suomessa, mutta ei näytä menevän kovin
minor. kauas pohjoiseen. Pohjoisin tunnettu löytöpaikka: Vaasa.
9. minor Hartig.
8. Hylurgops Leconte.
(Hylastes Er.)
Etuselkä peitinsiipiä vähän kapeampi; keskellä sitä selvä
pisteetön pituusharju.
1 Peitinsiipien välykset vain kärkiosassaan varustetut ri-
veihin järjestyneillä nystyröillä ja aivan lyhyillä karvoilla.
Ruumis suurempi ja leveämpi, tummanruskea; tunto-
sarvet ja nilkat ruosteenpunaiset. 4.:—5 mm pitkä.
Elää kuusessa, mieluimmin korpimetsissä, suurissa, kaatuneissa,
paksukuorisissa puissa. Yleinen Keski-Suomessa. Harvinaisempi
etelä- ja pohjoisosissa maata, mutta levinnyt kautta alueen aina
Etelä-Lappiin asti.
” =
| | 1
Kuva 10. Hylurgops Kuva 11. Hylastes Kuva 12. Hylastes
palliatus. ater. cunicularius.
10. glabratus Zetterst.
17 Peitinsiipien välyksissä olevat nystyrärivit ja lyhyet mutta
selvät karvat ulottuvat jotenkin selvinä tyveen saakka.
Pienempi, ruosteenpunainen tai ruskea, pää usein tum-
mempi ja alapuoli mustahko. 3 mm pitkä.
6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 79
Elää kuusessa ja männyssä. Hyvin yleinen Etelä- ja Keski-
Suomessa; levinnyt aina Lappiin asti, missä se kuitenkin on har-
vinaisempi.
11. palliatus Gyll.
9. Hylastes Erichson.
Peitinsiivissä vain aivan pieniä peruskarvoja; välykset
vailla selviä hienoja riveihin asettuneita karvasukasia.
Suurempia lajeja, jotka pintapuolisesti katsottuna näyt-
tävät kaljuilta.
Kärsän keskiharju ei ole rajoittunut yksinomaan poikit-
taiseen kärkikuoppaan, vaan ulettuu kärsän takaosaan
asti. Etuselkä leveyttään selvästi pitempi.
Peitinsiivet paljon enemmän kuin kahta vertaa yhteistä
leveyttään pitemmät. Etuselkä leveyttään paljon pitempi,
sen sivut miltei yhdensuuntaiset. Musta, tuntosarvet ja
nilkat ruosteenpunaiset. 4.5—4.s mm pitkä.
Elää männyissä likellä juuria. Yleinen; levinnyt yli alueen.
12. ater Payk.
Peitinsiivet kahta vertaa yhteistä leveyttään pitemmät,
lyhyemmät ja kuperammat, karkeammat; etuselkä leveyt-
tään vähän pitempi, kärkeen päin enemmän kapeneva,
keskustan takana leveimmillään. Ruosteenruskeasta mus-
tanruskeaan. Vaikeasti erotettavissa edellisestä ja seu-
raavasta lajista. 4 mm pitkä.
Elää ulkomaalaisten tietojen mukaan männyissä; hyvin
harvinainen. Tavattu Nurmeksessa (J. Sahlberg) ja Kaksker-
rassa. !)
13. brunneus Er.
Kärsän keskiharju hieno ja vain kärjessä poikittaisen
kuopan kohdalla esiintyvä. Tuntosarvet ruosteenpunai-
set, nuija keltainen. Peitinsiivet tuskin kahta vertaa
1) J. Sahlbergin ,Catalogus Coleopterorum Faunae fennicae'ssa*
mainitut löytöpaikat tarkoittavat cunicularius'ta, johon tämä ennen se-
kotettiin.
80
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII: 119183:
yhteistä leveyttään pitemmät. Etuselkä kärkeä kohti
enemmän kapeneva, tavallisesti leveytensä pituinen, usein
kuitenkin paljon pitempi. Vaihtelevainen laji. 3.2—4.5 mm
pitkä.
Elää kuusessa, joskus lehtikuusessa. Jokseenkin yleinen,
levinnyt kautta maan.
14. cunicularius Er.
Peitinsiipien välyksissä on usein esiintyvien lyhyitten
peruskarvojen ohella pitempiä sukamaisia karvoja. Pie-
nempiä lajeja.
Peitinsiipien pisteviirut vahvat ja syvät, välykset kapeam-
mat kuin itse viirut. Etuselkä leveyttään vähän pitempi.
Mustanruskea, peitinsiivet hieman vaaleammat; tunto-
sarvet ja raajat ruosteenpunaiset. 2—2.3 mm pitkä.
Elää ulkomaalaisten tietojen mukaan männyissä. Hyvin harvi-
nainen. Tavattu vain Turun tienoilla (Reuter), Pirkkalassa (Knor-
ring), Padasjoella (Ehnberg), Pyhäjärvellä Karjalan kannaksella
(J. Sahlberg) sekä Petroskoissa Vienan Karjalassa (Giinther).
15. attenuatus Er.
Peitinsiipien pisteviirut matalammat, vain sisin viiru
karkeapisteisempi. Välykset viiruja leveämmät. Etu-
selkä leveytensä pituinen, sivuilla pyöristetty ja eteen-
päin kapeneva. Peitinsiivet himmeät, selvästi suomu-
maisen nystyräpintaiset. Olkakyhmy tavallisesti punan-
ruskea, tuntosarvet ja nilkat ruosteenpunaiset. 2.s—3.5
mm pitkä.
Elää männyssä, mahdollisesti myös kuusessa. Jokseenkin
harvinainen. Tavattu siellä täällä Etelä- ja Keski-Suomessa.
16. opacus Er. ')
1) Hyvin lähisukuinen tälle ja monasti sekoitettu siihen on H. an-
gustatus Hrbst. Se eroaa Reitterin mukaan opacus'esta siinä että etu-
selkä on leveyttään vähän pitempi, sivuilla jotenkin vähän pyöristetty,
eteenpäin jonkun verran enemmän kapeneva. Ruumis on musta, pei-
tinsiivet mustanruskeat, tuntosarvet ruosteenpunaiset, raajat punan-
ruskeat. Pituus 2.s—3 mm. Kaikki tiedonannot tämän esiintymisestä
Suomessa tarkoittanevat opacus'ta.
BEXIT.51913: Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 81
10. Polygraphus Erichson.
Yläpinnan suomut ovat selvästi leveyttään pitemmät.
Suukilven etureuna leveälti sisäänpäin 'mutkistunut, sen
reunusta kiiltävä, enimmäkseen hieman kohollaan.
Etuselkä hienopisteinen kiiltävä; otsa
hienopisteisempi kuin seuraavalla la-
jilla, peitinsiivet tyvireunan takana hieno-
nystyräiset. Tuntosarvien nuija suhteel-
lisen pitkä, suippokärkinen. 2.2-3 mm
pitkä.
Elää kuusessa, joskus männyssä. Hyvin ;
yleinen Etelä- ja Keski-Suomessa. Kuva 13.
17. polygraphus Lin. og
Hyvin edellisen lajin näköinen. Etuselkä DaB,
karkeapisteinen, miltei himmeä; otsa kar-
keapisteisempi; peitinsiipien nystyrät vahvemmat ja sel-
vemmät. Peitinsiivissä on suomujen ohessa riveihin
järjestyneitä aivan lyhyitä sukasia. Tuntosarvien nuija
lyhyempi, sen kärki tylpempi. 2.s—3 mm pitkä.
Elää kuusessa. Joks. yleinen kautta alueen; näyttää olevan
yleisempi Pohjois- ja Keski-Suomessa kuin etelässä.
18. punctiirons Thoms.
Peitinsiipien suomut eivät ole leveyttään pitempiä. Suu-
kilven etureuna suora. Tuntosarvien nuija kärjestään
pyöristetty. Peitinsiipien tyviosan nystyrät vahvemmat
ja selvemmät kuin polygraphus'ella. Etuselkä tiheäpis-
teinen, enimmäkseen miltei himmeä. 1.s—2.2 mm pitkä.
Elää kuusessa, joskus männyssä. Hyvin yleinen kautta alueen
aina Lappiin asti. Täällä suhteellisesti yleisempi kuin etelässä.
19. subopacus Thoms.
11. Crypturgus Erichs.
Selkäpuoli kiiltävä, miltei kalju. Etuselkä harvapistei-
nen; peitinsiivet kiiltäviä; pisteviirut vahvat, kussakin
välyksessä rivi selvästi silmiinpistäviä kellanvalkeita
pystyssä seisovia sukamaisia karvoja. Pisteviirujen pis-
teet ympyriäiset. 1.ı—1. mm pitkä.
82
tä
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
Elää pääasiallisesti kuusessa, mutta myöskin männyssä; tavalli-
sesti suurempien kaarnakuoriaisten seurassa, tunkeutuen sisään
näiden käytäviin, joiden väliin toukat kaivelevat omia hienoja
käytäviään. Hyvin yleinen kautta alueen Lapin rajoille saakka.
20. hispidulus Thoms. ')
Selkäpuoli himmeä. Etuselkä aivan himmeä, pinnaltaan
suomumaisen epätasainen, keskustassa hieno- ja joks.
tiheä-pisteinen. Peitinsiipien pisteviirut matalammat, nii-
den pisteet poikittaiset; kapeissa, poikittain rosoisissa
välyksissä hienoja piste- ja karvarivejä. Ruumis tiheä-
ja hienokarvainen; raajat ruskeankeltaiset, joskus tum-
mat. 1.ı—1.2 mm pitkä.
Elää kuusessa ja männyssä kuten edellinenkin laji. Yleinen
kautta alueen. Tavattu Kittilässä saakka.
21. cinereus Hrbst.
12. Cryphalus Erichs.
Peitinsiipien sisäosassa huomattavissa korkeintaan vain
viirujen aiheita, mutta näissä viiruissa ei ole vahvempia
riviin asettuneita pisteitä; useimmin puuttuvat viirut
kokonaan. Pikiruskea, peitinsiipien kärki vaaleampi.
1.3.—2 mm pitkä.
Elää kuusessa, pääasiallisesti latvoissa ja oksissa. Harvinainen.
Tavattu m. m. Ahvenanmaalla (J. Sahlbg), Helsingissä (J. Sahlbg
ja U. Saalas), Kemissä ja Kittilässä (U. Saalas) sekä Kantalahdella
(J. Sahlbe).
(asperatus Ratz.) 22. saltuarius Weise.
Peitinsiivissä pisteviiruja, jotka kärkeä kohti hälvenevät.
Viirujen pisteet suuremmat kuin suomujen tyvessä ole-
vat viirujen väliset pisteet. Ruumis miltei lieriömäinen.
Selkäpuoli pikiruskea. 1.2—1.s mm pitkä.
2) Läheistä sukua tälle on Cr. pusillus Gyll., joka eroaa siitä siinä,
että pisteviirut ovat vähän heikommat ja että välyksissä on rivi har-
voja vain aivan hienoja ja lyhyitä karvoja, jotka eivät erikoisesti pistä
silmään eivätkä heikolla suurennuksella näy. Eggersin määräysten
mukaan kuuluisivat kaikki Suomesta tavatut tämän ryhmän yksilöt la-
jiin Cr. hispidulus, joten meidän täytyisi eläimistöstämme sulkea pois
ennen yleisenä pidetyn Cr. pusillus-lajin. Näkemäni ulkomaalaiset Cr.
pusillus-yksilöt antavat tukea tälle menettelylle.
6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 83
IA
Elää pienissä kuusissa tai kuusten latvoissa ja oksissa, joskus
muissakin havupuissa. Hyvin harvinainen. Tavattu Karjalohjalla
ja Helsingissä (J. Sahlberg).
23. abietis Ratzeb.
13. Trypophloeus Fairm.
(Cryphalus Ratz.)
Peitinsiivet miltei sileät, alaspäin kaartuneen kärkiosan
kohdalla litistyneet. Tässä osassa on vain sisin viiru
muita enemmän syventynyt, joten peitinsiipien liitoskohta
kohoaa kattomaisesti. Peitinsiipien rivittäin olevat su-
kaset eivät alaspäin kaartuneessa osassa kohoa pienistä
nystyröistä; alaskaartunut osa alkaa koiraksella jo likellä
peitinsiipien keskustaa, naaraksella vähän taempana. Pei-
tinsiivet tuskin 13/, yhteisen leveytensä pituiset. 1.2—1.6
mm pitkä.
Elää ulkomaalaisten tietojen mukaan haavassa. Hyvin har-
vinainen. Tavattu Venäjän Karjalassa (Günther).
(binodulus Ratz.) 24. asperatus Gyll.
Peitinsiivissä epäselvät pisteviirut; litistyneessä alaspäin
kaartuneessa kärkiosassa ovat ainakin molemmat sisim-
mät viirut syventyneet. Peitinsiipien yläpinnan sukaset
sivulta katsottuina pystyt. Alaspäin kaartuneen kärki-
osan sukaset pieniin nystyröihin kiinnitetyt. Peitinsii-
vet hieman pitemmät kuin edellisellä lajilla, ainakin 1 °/,
yhteisen leveytensä pituiset; alaspäin kaartunut kärki-
osa lyhyempi ja jyrkempi.
Elää haavassa. Hyvin harvinainen. Tavattu Yläneellä ja
Karjalohjalla (J. Sahlberg).
25. granulatus Ratzeb.
14. Xyloterus Erichs.
Peitinsiipien alaspäin kaartunut kärkiosa jotenkin tiheä-
karvainen; lähellä sisäreunaa on täällä lyhyt hyvin syvä
kourumainen uurre, jonka vieressä kolmas välys kohoaa
hienona harjuna. Uloin kärki nokkamaisesti venynyt.
Tuntosarvien nuija suippokärkinen. Etuselkä kauttaal-
taan musta tai osaksi punankeltainen. Peitinsiivet kel-
lanruskeat, niiden sisäreuna tummempi. 3—3.5 mm pitkä.
Kuva 14. Xyloterus
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
Elää lehtipuissa kaivaen käytäviään kovan puun sisään. Har-
vinainen. Tavattu siellä täällä Lounais- ja Etelä-Suomessa.
| 26. domesticus Linn.
Peitinsiipien alaspäin kaartuneessa kärkiosassa vain har-
voja lyhyitä ja hienoja karvoja, lähellä sisäreunaa vain
matala pituusuurre, jonka ulkopuolella kolmas välys ei
kohoa harjumaisesti. Uloin kärki ei ole sanottavasti
venynyt. Tuntosarvien kärki enemmän pyöristynyt. Etu-
selkä osaksi punankeltainen. Peitinsiivet enimmäkseen
punankeltaiset, tummemmalla keskiviivalla tai täplällä
koristetut.
Peitinsiivissä on riveihin järjestyneet suuret pisteet. Pisteet
ympyriäiset, ulkoreunoilla hieman epäjärjestyksessä, alas-
päin kaartuneessa kärkiosassa rosoiset, epätasaiset. 3.2
—3.5 mm pitkä.
Elää lepässä y. m. lehtipuissa, kovan puun sisässä, joskus lehti-
kuusessa. Joks. harvinainen. Tavattu siellä täällä Etelä- ja Keski-
Suomessa. 27. signatus Fabr.
2” Peitinsiivet viiruiset; viirujen pohjalla
rivi hienoja pisteitä. Pisterivit peitin-
siipien ulkoreunoilla säännölliset mutta
hienommat, alaspäin kaartuneessa kär-
kiosassa samoin hienommat; täällä
pisteviirut eivät ole rosoisia eivätkä
epäsäännöllisiä. 2.s—3.2 mm pitkä.
Elää männyssä ja kuusessa. Kaivaa käytä-
viään kovan puun sisään. Hyvin yleinen
kautta koko alueen.
lineatus. 28. lineatus Oliv.
15. Dryocoetes Eichh.
Peitinsiipien alaspäin kaartuneessa kärkiosassa likellä
sisäreunaa vain matala uurre. Peitinsiipien viiruja muo-
dostavat pisteet jotenkin syvät, välyksien pisteet hie-
nonlaiset. Etuselkä etuosassaan hiukan tiheämmin ro-
soinen kuin takaosassa. Yksivärinen, vaihdellen ruos-
teenpunaisesta kastanjanruskeaan, kohtalaisen pitkäkar-
vainen. 3—4 mm pitkä.
6. XII. 1913. Saalas, Snomen kaarnakuoriaiset. 85
Elää kuusessa, mieluimmin tyviosissa. Yleinen kautta koko alueen.
29. autographus Ratzeb.
1 Peitinsiipien alaspäin kaartuneessa kärkiosassa likellä
sisäreunaa syvä uurre, ja itse liitos tämän sisäpuolella
kattomaisesti kohoava. Peitinsiipien viiruja muodosta-
vat pisteet vähän pienemmät ja matalammat, välykset
leveämmät, näiden pisteet hyvin hienot. Etuselkä kaut-
taaltaan yhtä karkeasti rosoinen, musta; peitinsiivet tum-
manruskeat; joskus koko selkäpuoli ruskeahko. Ruumis
harvakarvainen. 2 mm pitkä.
Elää lepässä. Joks. yleinen Etelä- ja Keski-Suomessa.
30. alni Georg.
16. Anisandrus Ferrari.
Peitinsiivet kiiltävät, alas-
päin kaartuneessa kärkiosassa
ovat molemmatsisimmät viirut
selvästi syventyneet. Naaras
lyhyt ja liereä, harvakarvai-
nen, mustanruskea; tuntosar-
vet ja raajat keltaiset. —
Koiras paljon pienempi, hy- Kuva 15. Anisandrus dispar.
vin lyhyt, vastapuikea, hyvin Koiras ja naaras.
laakeasti kupera, pitempikar-
vainen, tavallisesti ruskea tai keltainen. — Naaras 3 mm,
koiras 2 mm pitkä.
Elää erilaisissa lehtipuissa m. m. omenapuussa. Joks. harvinai-
nen Etelä- ja Keski-Suomessa. Ss dispar Fabr.
17. Lymantor Löwendal.
Hyvin pitkähkö, tummanruskea; peitinsiivet pitkät, enem-
män kuin kahta vertaa pitemmät etuselkää, jotenkin kar-
keasti ja epäsäännöllisesti pisteiset, takana alaspäin kaartu-
neessa osassa liitoksen kohdalla litistyneet tai heikosti uur-
teiset, sileät ja kiiltävät. 1.s—2.2 mm pitkä.
Elää ulkomaalaisten tietojen mukaan kuivissa pähkinäpensaissa
sekä muutamissa muissa lehtipuissa. Hyvin harvinainen. Meillä saatu
vain 2 kertaa Karjalohjalla kenttähaavilla harmaasta lepästä (J. Sahlberg).
32. coryli Perris.
86 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
18. Pityophthorus Eichhoff.
Peitinsiipien alaspäin kaartuneessa kärkiosassa ulkopuo-
lella sisäreunan uurretta yksinäisiä pieneen nystyrään kiin-
nitettyjä pitkiä sukia. Ruumis pitkä, kapea, tasapaksu. Etu-
selkä leveytensä pituinen, kärkeä kohti vain hieman kape-
neva. Peitinsiivet 2 !/, kertaa leveytensä pituiset, niiden kärki
sisäreunan kohdalla kulmikkaasti venynyt. Kiiltävä, musta
tai ruskea, peitinsiivet kärkeen päin tavallisesti vaaleammat.
Koiraksen samoin kuin naaraksenkin otsassa suhteellisen
lyhyt ja harva keltainen karvapeite. 1—1.5 mm pitkä.
Elää pienissä kuusissa. Joks. harvinainen, mutta levinnyt yli koko
alueen Lappiin asti.
33. fennicus Eggers. ')
19. Pityogenes Bedel.
1 Peitinsiipien peräuurteiden ulkopuolella on koirak-
sella kolme terävää keilamasta hammasta, naarak-
sella kolme pienempää hammasta.
2 Ruumisrasvakiiltoinen, peitinsiipien piste-
viirut epäsäännölliset, kärkeä kohti häl-
venevät. Koiraksen peräuurteet le-
veät ja syvät; toinen perähammas joten-
kin yhtä kaukana ensimäisestä ja kol-
mannesta hampaasta taikka lähempänä
kolmatta; kaikki hampaat hieman sisään-
Kuva 16. Pityo- päin suunnatut. Naaraksella on otsassa
genes chalcogra- pään etureunan takana suuri syvä ym-
phus. Koiras. pyriäinen kuoppa. — Mustanruskea, pei-
1) Lähisukuinen tälle on keski-eurooppalainen P. micrographus L.,
joka aikaisempien ilmoitusten mukaan olisi Suomestakin tavattu. Vasta
aivan äskettäin on H. Eggers, jolle olen lähettänyt meikäläiset Pityo-
phthorus'et tarkastettaviksi, minulle kirjeessä antamiensa tietojen mu-
kaan, erottanut P.fennicus'en, joka paitsi Suomesta on tavattu Heudorfissa
Württembergissä, eri lajiksi. P. micrographus eroaa tästä m. m. seu-
raavissa kohdin: Ruumis on hieman soukempi, peitinsiivet 21/, kertaa
leveytensä pituiset, etuselkä leveyttään hieman pitempi, eteenpäin enem-
6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 87
tinsiivet punanruskeat, tyveltään tavallisesti tummemmat.
2—2.3 mm pitkä.
Elää kuusessa, joskus männyssä, etupäässä ohuen kaarnan alla
pienissä puissa tai suurempien puitten latvoissa ja oksissa. Hy-
vin yleinen. Levinnyt Etelä-Suomesta eteläisimpään Lappiin asti.
34. chalcographus Linn. ')
Ruumis himmeän kiiltävä; peitinsiipien pisteviirut sään-
nölliset, pisteet selvästi riveihin järjestyneet. Koiraksen
peräuurteet matalat; toinen perähammas lähempänä en-
simäistä kuin kolmatta hammasta; ensimäiset ja kolman-
net hampaat suoraan taaksepäin, ei sisäänpäin suunna-
tut. Naaraksen päässä kolme kuoppaa, joista ylin ja
Kuva 17. Pityogenes Saalasi; vasemmalla koiras sivulta;
oikealla naaraksen pää edestä. Eggersin mukaan.
samalla suurin on otsan yläreunalla, kosketellen etuselän
etureunaa; molemmat muut pienet pistemäiset kuopat
ovat likellä tuntusarvien tyveä. Muuten kuin edellinen
laji.
Elää aivan hoikissa kuusissa tai kuusten oksissa kaarnan alla.
Hyvin harvinainen. Toistaiseksi tunnetaan vain 3 yksilöä (2 koi-
rasta ja 1 naaras) Kittilästä (U. Saalas).
35. Saalasi Eggers. 9)
Peitinsiipien peräuurteiden ulkopuolella, jotka koiraksella
yhdessä muodostavat melkein ympyriäisen kuoppamai-
sen alan, on koiraksella ylempänä kummallakin puo-
män kapeneva. Koiraksen otsassa on hyvin pitkä, tuuhea, miltei tupsu-
mainen, keltainen karvapeite. — Kaikki P. micrographus'ta koskevat
tiedonannot Suomesta tarkoittavat fennicus'ta.
1) P. elongatus Löw., joka on mainittu J. Sahlbergin , Cat. col. Faun.
fenn:ssä“, ei ole tavattu Suomessa.
2) Tämän lajin selittää tarkemmin H. Eggers Entom. Blätter'iissä.
88
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
lella pitkä koukkumaisesti kaartunut hammas, jonka ala-
puolella on korkeintaan yksi selvä pienempi hammas.
Naaraksella on kapeanpuoleisten matalien peräuur-
teiden ulkopuolella kummallakin puolen korkeintaan 2
matalaa kyhmyä.
3 Pitkän koukkumaisen perähampaan alapuolella on koi-
raksella useita aivan pieniä
karvaa = kantavia = nystyröitä
e) mutta ei mitään selvää keilan- 3
muotoista hammasta. Naa-
raksella ei ole peräuurteen
S ulkopuolella mitään hammasta
vaan korkeintaan yksi hyvin ?
Kuva 18. epäselvä kyhmymäinen ko-
Pityogenes hoama. 2—2.s mm pitkä. Kuva 19.
ik Elää männyssä. Joks. yleinen. Le- Pityogenes
ja vinnyt yli suurimman osan aluetta g4adridens.
TN Etelä-Lappiin asti. Koiras ja
(bidens Fabr.) 36. bidentatus Hrbst. vidi
3” Koiraksella on pitkän koukkumaisen perähampaan
alapuolella, tämän ja siipikärjen välissä selvä vahva
keilamainen hammas. Naaraksen peräuurteiden ulko-
puolella pitkittäinen poimumainen kohoama jossa on
pari matalaa epäselvää kyhmyä. 1.75—2.2 mm pitkä.
Elää männyssä, joskus kuusessa. Yleinen Etelästä Lappiin asti.
37. guadridens Hartig.
20. Ips Degeer.
(Tomicus Latr.)
1 Peitinsiipien liitoksen ja ensimäisen viirun välissä, vä-
littömästi alaspäin kaartuneen kärkiosan edessä rivi
pieniä hampaita tai nystyröitä.
2 Peitinsiipien peräkuopan reunoilla on kummallakin puo-
lella 6 hammasta, joista neljäs (ylhäältä alaspäin lasket-
tuna) on suurin, nuppipäinen. Sen alla on vielä kaksi
pienempää hammasta. Isoin Ips-laji. 6—7.2 mm pitkä.
6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 89
Elää männyissä, mieluimmin suurissa puissa paksun kaarnan
alla. Poikkeustapauksissa ulkomaalaisten tiedonantojen mukaan
kuusessa. Joks. harvinainen; levinnyt Etelä-Suomesta Etelä-Lappiin
asti.
„Pikakirjoittaja“. (stenographus Duft.)
38. sexdentatus Boerner.
Peitinsiipien peräkuopan reunoilla on kummallakin puo-
lella 4 hammasta, joista lähinnä viimeinen yleensä on
suurin.
Kaikki peräkuopan reunoilla olevat hampaat vapaat;
toinen hammas ei ole suorakulmaisesti sisäänpäin tai-
punut; toinen ja kolmas hammas eivät
ole koiraksella tyveltään yhtyneet toi-
siinsa; lähinnä viimeinen hammas on
suurin ja koiraksella nuppipäinen. Lä-
hinnä isoin laji. 4.2—5.5 mm pitkä.
Elää kuusessa, mieluimmin paksunlaisen kaar-
nan alla, sekä kaatuneissa että pystyissä puissa,
poikkeustapauksissa männyssä. Käy usein kä-
siksi eläviin puihin ja on hyvin vahingollinen.
Hyvin yleinen, Bang: aina eteläisimpään Lap- Kuva 20. Ips
piin asti. typographus.
„Kirjanpainaja“. 39. typographus Linn.
Peräkuopan reunalla oleva toinen hammas litistynyt ja
miltei suorakulmaisesti sisäänpäin kääntynyt; koiraksella
tämä on tyveltään sulanut yhteen kolmannen hampaan
kanssa, jotka molemmat muodostavat yhdessä leveän
kaksoishampaan. 3.s—4 mm pitkä.
Elää kuusessa. Harvinainen; tavattu siellä täällä Etelä- ja
Keski-Suomessa.
40. duplicatus C. Sahlb.
Peitinsiipien liitoksen ja ensimäisen viirun välissä, alas-
päin kaartuneen kärkiosan edessä, ei ole hampaita tai
nystyröitä.
Peitinsiipien peräkuopan reunalla on kummallakin puo-
lella vain 3 vahvaa hammasta, joista kolmas (alin) on
suurin, naaraksella yksinkertainen, suippokärkinen, koi-
raksella leveämpi, lanttopäinen. Peitinsiipien kärki lii-
toksen kohdalla kyhmyksi venynyt. Mustanruskea, pei-
90
jat kellanpunaiset.
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 19138
tinsiivet vaaleamman punanruskeat, tuntosarvet ja raa-
2.2 —3.5 mm pitkä.
Elää männyssä, mieluimmin latvaosissa. Yleinen Etelä-Suo-
mesta Lappiin asti.
41. acuminatus Gyll.
4” Peitinsiipien peräkuopan reunalla on
kummallakin puolella 4—5 hammasta,
joista viimeinen (alin) on hieman itse
reunan sisäpuolella. Vain suturalis'en
naaraksella on ainoastaan 3 hammasta.
Kärki ei ole kyhmyksi venynyt.
5 Peitinsiipien peräkuopan reunalla kum-
mallakin puolella enemmän kuin 3 ham-
Kuva 21. Ips
acuminatus. 6
Koiras ja naaras.
masta (3) tai kyhmyä (9).
Peitinsiipien peräkuopan ulkoreunalla,
alimman vapaan keilamaisen hampaan
alla vielä yksi tai kaksi matalaa kyhmyä;
toisen suuren (usein suorakulmaisen ja tyveltään kol-
mannen hampaan kanssa yhteenkasvaneen) hampaan
sekä alimmaisen keilanmuotoisen hampaan välissä vain
yksi ainoa syrjähammas (43) tai pieni kyhmy (g). Ruu-
Q mis lyhyempi. Pei-
tinsiipien viirupisteet
karkeat, kärkeä kohti
syvemmät. 3—3.s mm
pitkä.
Elää männyssä, joskus
kuusessa. Yleinen Etelä-
Kuva 22. Ips proximus. — Koiras ja ja Keski-Suomessa.
Near 42. proximus Eichh.
6” Peitinsiipien peräkuopan ulkoreunassa ei ole alimmaisen,
hiukan reunan sisäpuolella vapaasti seisovan, keilamai-
sen hampaan takana mitään selviä kyhmyjä. Toisen suu-
ren sivuhampaan ja alimman keilanmuotoisen hampaan
välillä on kaksi pientä reunahammasta. Ruumis suh-
teellisesti pitempi, peitinsiipien viirupisteet eivät ole
kärkeä kohti syvemmät.
GI AI 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 91
A
A
5 N
Peräkuopan ulkoreunan ensimäinen ja toinen hammas
niin kaukana toisistaan kuin etäisyys molempien peitin-
siipien ensimäisen hampaan välillä. Peräkuoppa ympy-
riäinen. Koiraksen ja naaraksen hampaat samanlaiset,
jälkimäisen vain pienemmät. Suurempi laji. 3—4 mm
pitkä.
Elää männyssä ja kuusessa, usein myös, ulkomaalaisten tietojen
mukaan, lehtikuusessa. Yleinen Etelä- ja Keski-Suomessa; levin-
nyt Pohj.-Pohjanmaalle asti.
43. laricis Fabr.
Peräkuopan ulkoreunan molemmat ensimäiset hampaat
lähellä toisiaan, niiden etäisyys paljon pienempi kuin
molempien = pei-
tinsiipien ensi-
mäisten hampai-
den välinen etäi-
syys. Koiraksen
peräkuoppa soi-
kea, epäselvästi Kuva 23. Ips suturalis. — Koiras ja
rajoitettu sen naaras.
kautta, että suu-
rimmat hampaat (ensimäinen, toinen ja viides) ovat ul-
koreunan sisäpuolella. Naaraksella vain 3 selvää ham-
masta kummallakin puolella. Pienempi ja enimmäkseen
tummempi laji. 2.8—3.2 mm pitkä.
Elää männyssä ja kuusessa. Yleinen kautta alueen.
(nigritus Gyll.) 44. suturalis Gyll.
Peitinsiipien peräkuopassa kummallakin puolella vain
3 hammasta, jotka ovat ulkoreunan sisäpuolella, joten-
Kin Jaukanastasta a =. un. (sutaralis. Gyll. 2).
Katsaus kaarnakuoriaisten syömä- eli
käytäväkuvioihin. !)
Käytävät sijaitsevat kaarnan alla tai sisässä.
Syömäkuviossa on yksi tai useampia erityisiä säännöl-
') Tästä tutkimuskaavasta puuttuvat Hylastes brunneus'en ja attenu-
atus'en sekä Pityogenes Saalasi'n syömäkuviot, jotka ovat minulle tun-
92 Sualas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII TILLIT:
ATI
aim
an
x Gm
LT A Ta = > =
p t { an
GP, 5 EP N I J TD
e)
Å ig GTI lin E v
KU "=== Ua)
7 37 S i ad
Ss ysi?" a
6 1 Ä
Re: %
3 a
Kuva 24. Erilaisia kaavamaisia syömäkuvioita. Täysimuotoisten eläin-
ten kaivamat osat ovat mustia, toukkien viivoitettuja. — 14 emokäy-
tävä yksinkertainen, pitkittäinen. — 1 b emokäytävänä siitoskammion
tapainen ontelo, toukkakäytävät säteettäiset. — 2 emokäytävä yksin-
kertainen, poikittainen. — 3 a siitoskammiosta lähtee kaksi pitkittäistä
emokäytävää. — 3 b siitoskammiosta lähtee neljä pitkittäistä emokäy-
tävää. — 4a emokäytävä kaksihaarainen, poikittainen. — 4b siitos-
kammiosta lähtee viisi poikittaista emokäytävää. — 5 tähtimäinen syö-
mäkuvio siitoskammioineen. -— 7 puun sisään kaivettu syömäkuvio, jossa
on erityiset aivan lyhyet toukkakäytävät. — 10 puun sisään kaivettu
syömäkuvio, jossa ei ole erityisiä toukkakäytäviä.
GH AKITA 1913.
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 93
lisiä tai epäsäännöllisiä emokäytäviä tai -onteloita sekä
erityisiä toukkakäytäviä ja „kotelokehtoja“.
Emokäytävät säännöllisiä.
Kummallakin puolella niitä
on munakuoppia, joista toukkakäytävät lähtevät. Kukin
näistä päättyy kotelokehtoon.
Emokäytävät kulkevat puun pituussuuntaan (ks. 4” ja 4”).
Emokäytävä haaraantuma-
ton, korkeintain toisessa
päässä aivan lyhyellä sa-
karalla varustettu.
Emokäytävä yksinkertai-
nen, sen toisessa päässä ei
ole mitään suurempaa laa-
jennusta tai sakaraa, kor-
keintaan pieni parittelu-
kammio.
Havupuissa: Blastophagus pi-
niperda (enimmäkseen män-
nyssä paksun kaarnan alla;
emokäytävä 7—14 cm
pitkä, 3—3!/, mm leveä;
toukkakäytävät hyvin mut-
kittelevia ja toisiinsa sot-
keutuneita, suhteellisen pit-
kiä); Ips sexdentatus (enim-
mäkseen männyissä; emo-
käytävä 4-5 mm leveä;
toukkakäytävät suhteelli-
Kuva 25. Blastophagus piniperda'n
syömäkuvioita männyssä.
1 luonn. koosta.
sen lyhyet ja leveät; ks. myös kohtaa 8); Ips proximus
(enimmäkseen mänhnyssä; emokäytävä 2—2 !/, mm leveä;
ks. myös kohtaa 6” ja 8); Ips typographus (enimmäkseen
temattomat. Sitäpaitsi ovat Crypturgus-lajien syömäkuviot jätetyt pois,
syystä että nämä hyönteiset tavallisesti käyttävät hyväksensä suurem-
pien karnakuoriaisten käytäviä, joiden seinämiin ne asettavat munansa
ja joista niiden toukkakäytävät lähtevät. Milloin ne tekevät itsenäisiä
syömäkuvioita, ovat nämä muodoltaan hyvin epämääräisiä; emokäytävät
ovat epäsäännöllisiä, hyvin kapeita, mutkikkaita ja usein monihaaraisia.
94 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII: 1918:
kuusessa; emokäytävä 3—4 mm leveä; ks. myös koh-
taa 8); Ips duplicatus (kuusessa; emokäytävä 2—2 '/, mm
leveä; ks. myös kohtaa 8).
7” Lehtipuissa: Sco-
lytus — Ratzeburgi
(koivussa; emo-
käytävä 6—15
cm pitkä, n. 3 mm
leveä; toukka-
käytävät 12—16
cm pitkät, mut-
kittelevat, kes-
kimäiset joten-
kin — kohtisuo-
rassa emokäytä-
vää vastaan, ää-
rimmäiset taval-
lisesti miltei tä-
män suuntaiset).
6” Emokäytävän
toisessa päässä
koukkumainen
haarake eli sa-
kara. Havupuis-
sa: Ips proximus
(enimmäkseen
männyssä; run-
goissa tai ok-
sissa; emokäy-
Kuva 26. Ips typographus. Syömäkuvioita. tävä 2—2 '/, mm
Oikealla alullaan oleva syömäkuvio, jossa nä- leveä, useimmi-
kyy Sittoskammio ja emokäytävät munakuop- ten monikaan
pineen. Vasemmalla osa valmiista syömäku-
viosta. 2/3 luonn. koosta. nen; ks. myös
kohtia/7 a2]:
Hylurgops palliatus (kuusen ja männyn rungoissa ja oksissa;
emokäytävä n. 4—5 cm pitkä ja tuskin 2 mm leveä;
toukkakäytävät hyvin pitkät ja tyveltään mutkaiset, ulko-
9. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 95
osassaan usein suoria ja yhdensuuntaisia, kulkien puun
pituussuunnassa; kotelokehdot puun ja kaarnan välissä);
Hylurgops glabratus (kuusenrungoissa, enimmäkseen paksun
kaarnan alla; emokäytävät lyhyet ja leveät, tavallisesti
vähän mutkaiset, 5—8 cm pitkät ja 3 !/,—4 !/, mm leveät;
toukkakäytävätlähtevätkaikki
hyvin likeltä toisiaan, sisään-
tulo-aukon läheisyydestä, ovat m
pitkät ja hyvin mutkikkaat; WW
suuret kotelohehdot sijaitse-
vat tavallisesti eri tasossa,
syvemmällä kuin emo- ja touk-
kakäytävät); Hylastes ater (män-
nyn juurissa, kannoissa ja nuo-
rissa vesoissa; emokäytävät
6—15 cm pitkät, n. 4 mm le-
veät; toukkakäytävät epäsään-
nölliset, sijaitsevat suurim- |
maksi osaksi kaarnan sisässä); = |
Hylastes opacus (nuorten män- Nil s
tyjen juurissa ja kannoissa;
emokäytävät epäsäännölliset,
usein käyristyneet, n. 4 cm
pitkät ja 2 mm leveät); Hy-
lastes cunicularius (kuusten juu-
rissa ja kannoissa; emokäy- Kuva27. Scolytus Ratzeburgi'n
tävät n. 6 cm pitkät ja 2 mm Kyn fa SOLUISSA
leveät; toukkakäytävät epä- Peer Kanal
säännölliset, suurimmaksi osaksi itse kaarnassa sijait-
sevat).
Emokäytävä kaksi- tai useampihaarainen; se on muo-
dostunut joko kahdesta pitkittäisestä käytyvästä, jotka
lähtevät yhteisestä väljemmästä siitoskammiosta, toinen
ylöspäin, toinen alaspäin, taikka useammista miltei yh-
densuuntaisista käytävistä, jotka lähtevät tästä kammiosta
molempiin tai vain toiseen suuntaan.
SIT N. (CW
(Ch N NSS
==, 5 =
jä
E
===
V=
PET a
= |iviovr 4 k
EET HA ALS
o" = BE: SAN
Fe
S=
===
96
Kuva 28. Hylastes ater'in
nuoria syömäkuvioita
(emokäytäviä muna-
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
Havupuissa; rungossa tai oksissa: Ips sexdentatus (enim-
mäkseen männyissä; paksun kaarnan alla; emokäytävä
hyvin pitkä ja leveä, yhteenlaskettuna joskus aina 80
cm:n pituinen ja 4—5 mm:n levyinen; toukkakäytävät
lyhyet ja hyvin leveät; ks. myös kohtaa 7); Ips proximus
(enimmäkseen männyssä; emokäytävä 8—16 cm pitkä,
2—2 !/, mm leveä, joskus muistuttaen
hieman tähtimäistä kuviota; ks. myös
kohtia 7 ja 6”); Ips suturalis (männyssä
ja kuusessa; emokäytävä n. 1'/, mm
levyinen monihaarainen pituuskäy-
tävä, joka muistuttaa suuresti tähti-
kuviota); Ips typographus (enimmäkseen
kuusessa; emokäytävä 6—15 cm pitkä,
3—4 mm leveä, toukkakäytävät suh-
teellisen lyhyet ja leveät; ks. myös
kohtaa 7’); Ips duplicatus (kuusessa; emo-
käytävä 2—2!/, mm leveä; ks. myös
kohtaa 7).
8” Lehtipuissa: Dryocoetes alni (lepän run-
gossa tai oksissa; emokäytävä hyvin
epäsäännöllinen, joskus tähtikuviota
muistuttava, sijaitsee tavallisesti kaar-
nan alapinnassa, mutta monasti myös
kaarnan sisässä).
kuoppineen sekä nuoria 4 Emokäytävät kulkevat poikittaiseen
toukkakäytäviä). suuntaan (ks. 4 ja 4”).
"/2 luonn. koosta. 9 Emokäytävä haaraantumaton. Lehti-
puissa: Scolytus intricatus (enimmäkseen
tammessa; emokäytävä on lyhyt, tasapaksu, 1'/,—2 cm
pituinen poikkikäytävä; toukkakäytävät pitkiä pituus-
käytäviä); Lymantor coryli (enimmäkseen pähkinäpensaissa;
emokäytävä epäsäännöllinen poikkikäytävä).
Emokäytävä kaksi- tai useampihaarainen; se on muo-
dostunut joko kahdesta käytävästä, jotka haaraantuvat
yhteisestä lyhyestä sisääntulokäytävästä kaarimaisesti
oikealle ja vasemmalle, taikka useammista yhdensuun-
taisista poikkikäytävistä.
6. XII. 1913.
10°
PI
11”
Emokäytävä 2-haarainen.
Havupuissa: Blastophagus minor (män-
nyssä, ohuen kaarnan alla eten-
kin latvaosissa ja oksissa; emo-
käytävän molemmat haarat kaar-
tuvat ulospäin yhteisestä sisään-
tulokäytävästä; pitkittäiset toukka-
käytävät aivan lyhyet); Polygraphus
polygraphus (kuusessa, harvinaisem-
pana männyssä; pääkäytävä tuskin
1 mm leveä, toukkakäytävät pitkät,
hyvin mutkikkaat ja sekasotkuiset;
usein on syömäkuvio miltei koko-
naisuudessaan kaarnan sisässä, jo-
ten vain toukkakäytävien päät esiin-
tyvät' kaarnan alapinnassa haja-
naisina pilkkuina ja kiemuroina;
ks. myös kohtaa 10”); Polygraphus
subopacus (kuusessa, joskus män-
nyssä; syömäkuviot kuten edellisellä
lajilla; ks. myös kohtaa 10”); Xylechinus
pilosus (kuusessa, joskus leh-
tikuusessa; emokäytävät ly-
hytti" [", mm leveät,
toinen niistä tavallisesti
toista lyhyempi; toukka-
käytävät pitkät, usein suu-
rimmaksi osaksi yhden-
suuntaiset puun pituussuun-
taan kulkevat); Phthorophloeus
spinulosus — (kuusenoksissa,
kaarnan alapinnassa; emo-
käytävä n. 1 '/, mm paksu).
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset.
97
Kuva 29. Blastophagus
minor'in syömäkuvioita
männyssä. !/,
le
BD wäh
AR alle Um
Sue
SEKIN
hal
Mio
RR
an W
i L
koosta.
A i
af " wi ii
u e
luonn.
Lehtipuissa: Leperisinus iraxini
(enimmäkseen saarnissa;
emokäytävä kaksihaarainen
poikkikäytävä, jonka kes-
Kuva 30. Polygraphus polygra-
phus. Syömäkuvio kuusessa
(vain toukkakäytävien päät ovat
näkyvissä; muut osat sijaitsevat
kaarnan sisässä).!/,luonn. koosta.
7
98
1 07
J
IN
|
N J
Kuva
Syömäkuvioita kuusessa (siitoskam-
mio,
ei n
n =
NI. N Ten
J u W M INN Nod
J I
N)
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
keltä johtaa lyhyt pituuskäytävä sisääntulo-reikään;
toukkakäytävät jotenkin säännölliset, puun pituussuun-
taan kulkevat); Hylesinus crenatus (enimmäkseen saarnissa;
emokäytävä lyhyt ja suora tai käyrä poikkikäytävä, jota
yhdistää lyhyt pituuskäytävä sisääntuloreikään; toukka-
käytävät hyvin pitkät ja epäsäännöllisesti mutkitellen
toisiinsa sotkeutuneet).
Emokäytävä useampihaarainen. Havupuissa: Polygraphus
polygraphus ja Polygraphus subopacus (kuusessa, joskus män-
nyssä, tavallisesti suurimmaksi osaksi kaarnan sisässä;
ks. myös kohtaa 11).
4” Emokäytävät muodostavat
tähtikäytävän, s. o. keskellä
olevasta — siitoskammiosta
säteilee niitä eri suuntiin;
tavallisesti on niiden luku
4—6 (vertaa myös kohtaa
8). Havupuissa: Pityogenes
chalcographus (enimmäkseen
ohutkuorisissa
in
AL
l) | df
4
|
hl
N
; i
v | | JIX kuusessa,
J a nl / latvaosissa tai oksissa; sii-
K IN MM N Vl IS AV E Hot
im a IN DR toskammio sijaitsee taval-
Wi L N SI DN lisesti itse kaarnan sisässä,
SE Hin ID PAAVI joten se ei näy irroittaes- .
samme kaarnan, vaan emo-
käytävät näyttävät häviä-
vän vähän ennen yhtymä-
kohtaansa; emokäytävät 1
mm leveät); Pityophthorus
fennicus (kuusessa, ohuen kaarnan alla; käytävät hyvin
mutkikkaat, suureksi osaksi painautuneet jokseenkin sy-
välle itse puuhun); Pityogenes guadridens (männyssä, joskus
kuusessa, oksissa tai rungossa, ohuessa kaarnassa; emo-
käytävä 3—7-haarainen, haarat eivät seuraa puun pituus-
suuntaa, ne ovat n. 1 mm leveät; emo- ja toukkakäy-
tävät sijaitsevat kaarnassa ja koskettelevat jälsikerrosta
vain pintapuolisesti); Pityogenes bidentatus (männyssä, ok-
31. Pityogenes chalcographus.
joka sijaitsee kaarnan sisässä,
äy kuvassa). !/, luonn. koosta.
6. XII. 1913.
jo!
1 DA
13
13”
sissa tai rungossa, ohuen kaarnan alla;
emokäytävä 3—7-haarainen, haarat seu-
raavat usein puun pituussuuntaa, n. 1
mm leveät; emo- ja toukkakäytävät sy-
vällä jälsikerroksessa);Ips acuminatus(män-
nyssä, rungossa ja paksuissa oksissa;
emokäytävä 3—5-haarainen, kukin haara
voi tulla 12 cm:n pituiseksi ja 2 mm:n
levyiseksi, haarat taipuvat tavallisesti
puun pituussuntaan; munakuopat ja
toukkakäytävät kaukana (toisistaan);
Polygraphus punctiirons (kuusessa, kaarnan
alla; emokäytävä tavallisesti kolme-
haarainen).
Emokäytävät epäsäännöllisiä onteloita;
munakuoppia ei ole, mutta erityiset
toukkakäytävät ja kotelokehdot on kyllä.
Emokäytävä pitkulainen, puun pituus-
suuntaan kulkeva ontelo. Dryccoetes auto-
graphus (kuusessa, mieluimmin tyvessä;
toukkakäytävät, jotka ovat hyvin epä-
säännöllisiä ja sotkuisia, sijaitsevat suu-
rimmaksi osaksi kaarnan sisässä).
Emokäytävä jotenkin yhtä leveä kuin
pitkä, epäsäännöllinen, siitoskammiota
muistuttava ontelo, josta
toukkakäytävät — säteilevät
joka suuntaan.
Havupuissa: Cryphalus abietis
ja Cryphalus saltuarius (kuu-
sessa, = pääasiallisesti lat-
voissa ja oksissa).
Lehtipuissa: Trypophloeus aspe-
ratus ja Tr. granulatus (haa-
Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset.
vassa).
Emokäytävä epäsäännölli-
99
Kuva 32. Pityoge-
nes bidentatus.
Syömäkuvioita
männyssä. ?j3
luonn. koosta.
nen, munakuoppia vailla. Kuva 33. Cryphalus abietis.
Erityisiä toukkakäytäviä ei Syömäkuvio. ?/; luonn. koosta.
100 ; Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XIL ala
Kuva 35. Ips laricis. Syömä-
kuvioita. Luonn. kokoa.
ON uns IN
Il Il JU p u
ole, vaan toukat laajenta-
Kuva 34. Dendroctonus micans'in vat säännöttömästi emo-
„perhekammio“. — a sisäänkäytävä. — — käytävää syömällä joka
b puujauho-tulppa, joka tämän sul- St
E i taholla sen seinämiä („per-
kee. — cc täysimuotoisten kovakuo- va E
riaisten kaivama osa „perhekam- hekammio )- Havupuissa:
miota“. — d ilmareikä. — ee munia Dendroctonus micans (enim-
ja toukanjauhoja. — ff toukkien kai- mäkseen kuusessa, suurten
vama toukanjauhoilla täytetty osa
„perhekammiota“. — gg toukkia, jotka
pystyjen puiden tyvessä;
, s emokäytävä pitkänlainen
laajentavat kammiota alaspäin. — NEE Ka E
Eäbnn kokea epäsäännöllinen, tavalli-
sesti monessa mutkassa
puun pituussuuntaan kulkeva käytävä); Ips laricis (eri-
laisten havupuiden tyvessä; emokäytävä lyhyempi epä-
säännöllinen pitkittäiskäytävä, jonka kummallakin puo-
lella on laajennuksia ja usein lähellä sisääntuloaukkoa
sakaranmuotoinen haarake).
1” Käytävät tunkeutuvat itse puun sisään. Emokäytävät
liereitä. Jonkun ajan kuluttua mustenevat käytävien
seinät niissä kasvavien sienien tähden, joita toukat käyt-
tävät ravintonaan.
nC”)
Kimin
GR IL 1918: Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 101
14 Emokäytävä kaksihaarainen; siitä lähtee ylös- ja alas-
päin erityisiä lyhyitä toukkakäytäviä.
15 Emokäytävät seuraavat jotenkin tarkoin puun vuosiren-
kaita, joten ne muodostavat sisääntulokäytävän kanssa
suoran kulman. Havupuissa: Xyloterus lineatus.
Kuva 36. Xyloterus lineatus. Käytäviä saksankuusessa.
2/3 luonn. koosta.
15” Emokäytävät leikkaavat viistoon puun vuosirenkaita, jo-
ten ne muodostavat sisääntulokäytävän kanssa tylsän
kulman. Lehtipuissa: Xyloterus domesticus ja Xyloterus sig-
natus. |
14” Emokäytävä monihaarainen. Erityisiä toukkakäytäviä
ei ole, vaan toukat asustavat emokäytävissä. Lehtipuissa:
Anisandrus dispar.
Nimiluettelo.
Siv. Siv
Anisandrus . . . . . . . 73,85 Cryphalus(ks.myösTrypo-
SIT io ra 101 phloeusia a, 2 x 0030? 78, 82
Betophasus =. . 2.1.01, 00 APTELSN ee Ban & 57089, 09
EE aa ee 0 0718507 asperatus=saltuarius (ks.
EHTII EAA" sae a .........11,.98 myös Trypophl. asperatus)
SAIT TIS 20.0.2 .82,99
102 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913.
Siv Siv
Cry Pireus de fs je kt 72, 81 COT ylisti Sn 6, 2 85, 96
einereus.- 32 < M ra Br 82 Phloeophthorus = Phthoro-
hisprdulus 5. SEGE phloeus ja Xylechinus
pasillas!? 9.71 SKON I 82. "Phthorophloeus == 3 70, 75
Dendroctonus skall: Gan. ln Spinulosuss v. ee 75, 97
IMICANSP pj eg Leve mil 74,.100° Pityogenes 722 „re 74, 86
Dryaesetes.. o . 2 “eu 73, 84 bidens = bidentatus
alls IE Er 85, 96 bidentatuss o Fee
autopraphus. 2... 85, 99 chalcographus . . . . . 87, 98
Hylastes (ks. m. Hylurgops) 72, 79 elongatus „See 87
anolıstatus;” ... ran = 80 guadridenss....* = = 2 88, 98
ater Pe ENS et 79, 95 Saalasti „>: An 87
attenuatus, mom oc ee oc frn SOM Pityophthorus- er. 7% 74, 86
brunneus’ > does sea sla de 79 micrographus ... . „mr 86
OIREITA IS v. o. 0.8 1 80, 95 fennicus? Nea Na 86, 98
OPACUS NS TE TIINAN 80, 95 > Polygraphus:-.'- ee 71,81
Hylesinus (ks. myös Leperi- polygraphus. . = ge 81, 97, 98
sinus); we... TA 7, 70, 76 punetffrons. ... = Same 8, 9
CR EA MISI ee 76, 98 subopacus” . ‚wre 81, 97, 98
Hylureops. . ..... lumo 72, 18 "scolytüs. « s - = Me 70, 74
alapratuıs = = 0 mia 78, 95 destructor = Ratzeburgi
pallatusı PS ana ie 79, 94 matra tus IAN PIN 75, 96
Hylurgus = Blastophagus mali. 23x. 2.0. EN 74
IDS =. a oat 41 74, 88 pruni = mali
ACUMINACUS 1.81.0008 90; 99 Ratzeburgi ':. : = -10NMKaIEä
duplicatus mid. = rc 89, 94, 96 Tomicus =Ips
larieis... 2 na ee 91, 100). Trypophloeus!. < 100 73, 83
nigritus = suturalis asperatus:. . Na 83, 99
proximus «=. ... 0,38, 93236 binodulus = asperatus
sexdentatus 2.2 89, 93, 96 sranulatus. =: Ja 83, 99
stenographus = sexdentatus Xylechinus: 111. 1202082 em TL. 28
SULURal STEH SN 900 27 € 91, 96 pilosus. . „202720 2 [OT
typographus. > < 00 89,95, 967 Xyloterus' Gr. wre 73, 83
Leperisinus!. 27.28 70, 76 domestieus ENNE 84, 101
TTA ie sen SSE 16, 97 lineatus-;, „vs kIesse 84, 101
Eymanfer; ... Le we 72, 85 sienatusı «= er 84, 101
Mötet den 7 februari 1914. 103
Mötet den 7 februari 1914.
| Anhällan om skriftutbyte hade inkommit frän Natur-
wissenschaftliches Museum der Stadt Crefeld,
Tyskland, hvilket därjämte tillställt Sällskapet sina Mittei-
lungen, och beslöt Sällskapet bifalla denna anhällan samt i
utbyte gifva sina Meddelanden.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk
1.970; 18,
Professor K.M.Levander utsägs till Sällskapets repre-
sentant i en af Centralutskottet för Hembygdsforskningen i
Finland föreslagen kommitte för uppgörande och inlämnande
till Landtdagen af ett förslag till lag rörande skydd för na-
turminnesmärken.
Ylioppilas A. Hilden jätti Seuran haltuun ylioppilas
R. Enwald'in puolesta hänen isä-vainajansa, Leppävirran
entisen kunnanlääkärin Reinhold Enwald'in jälkeensä
jättämiä faunistisia ja floristisia muistiinpanoja.
Seuran arkistoon jätettiin kaksi lehtori BuddeEn/’in kir-
joittamaa kirjoitusta: ,Hajanaisia muistiinpanoja Savon kas-
villisuudesta* (Dicotyledonae; Sympetalae, Choripetalae) sekä
maisteri K. Linkolan laatima luettelo: ,Sotkamossa (Ok)
kesällä v. 1904 keräämäni Hieraciumit“.
Magister E. Ehrman förevisade exemplar af den inom
värt floraomräde förut icke iakttagna barlastväxten Linaria
genistifolia, funnen ä Räfsö lastageplats af skoleleven Ingrid
Englund den 19 augusti 1913.
Statsrädet L. Munck demonstrerade exemplar af Hae-
matopinus suis.
104 Smärre meddelanden. 17-14. 1912
Maisteri E. Merikallio teki ilmoituksen tilhen (Am-
pelis garrulus) ja kirjosiipi-käpylinnun (Loxia bifasciata) esiin-
tymisestä viime aikoina eri seuduilla maassamme (vrt. Luon-
non Ystävä 1914, siv. 16—18, 52—56).
Doktor B. Poppius förevisade ett i Nurmes, Karelia i
borealis, den 21 juli 1910 skjutet exemplar af Muscicapa
parva.
Maisteri K. Linkola teki ilmoituksen eräästä pohjoi-
sesta Monotropa hypopitys L. -löydöstä:
„Elokuussa v. 1913 oli med. kand. Aatto J. Oksa-
nen (Kuopiosta) tuonut esittäjälle kuivattuja yksilöitä mai-
nitusta kasvista. Hra Oksanen oli löytänyt ne saman kk.
18 p:nä Pohjois-Hämeessä (Tb) Saarijärvellä, petäjäkankaalla
maantien vieressä 11—12 km välillä Saarijärveltä Äänekos-
kelle tullessa, Ristniemenmäen alla Saarijärven kirkon puo-
lella. Noin 20—30 kppl. käsittävä ryhmä pisti kellervän
värinsä kautta jo matkan päästä silmään. Keski-Suomessa
ei kasvia ennen ole näin pohjoisessa tavattu. Eräs isolerattu,
vielä pohjoisempi löytö on Ob:ssa: Kemi, Ylä-Akkunus (Luon-
non Ystävä 1905, s. 77).*
Student Th. Grönblom förevisade den för värt land
nya skalbaggen Heterocerus fenestratus Thunbg samt yttrade
därvid följande:
„Denna för Finland nya art skiljer sig från den nära-
stäende, hos oss allmänt förekommande H. fusculus Kiesw.
bl. a. genom sin nägot betydligare storlek, genom att den
är något bredare och har tydligare gula teckningar ä elytra,
samt genom att benen äro ljusgula med svarta knän, dä
de däremot hos fusculus äro mörka med gula knän. Jag
fann ifrägavarande art i ett exemplar vid stranden af Pyhä-
järvi sjö i Birkkala, Satakunta, den 8 juni 1913. Professor
J. Sahlberg, som godhetsfullt granskat bestämningens
riktighet, upptäckte ett exemplar af samma arti sin egen
samling. Detta var funnet redan är 1885 i augusti i Karis-
lojo, Karkali, Ab.*
IE 1914. Lindberg. — Sällskapets stipendier. 105
Doktor Harald Lindberg demonstrerade exemplar
af Gladiolus imbricatus, tagna vid Fiskars i Pojo socken
af herr Leonard Aspelin är 1865 och af doktor G. I.
Rothström pä samma ort är 1885. De förstnämnda
exemplaren hade oriktigt bestämts till GI. communis, hvil-
ken art pä grund af denna felbestämning uppgifvits säsom
tillfälligt förekommande i vårt land. Doktor Rothströms
exemplar, som voro obestämda, hade af föredragaren an-
träffats i friherre dr Edv. Hisingers till Universitetet
donerade samlingar. I anledning af fynden hade föredra-
garen anställt efterforskningar angäende artens förekomst
och fyndorten vid Fiskars, hvilka ledt till det resultat, att
arten bör anses äga hemortsrätt i värt land. Ett utförligare
meddelande utlofvades framdeles.
Doktor Harald Lindberg förevisade vidare exemplar
af Subularia aguatica L., tagna af forstmästare Edv. af
Hällström i Tuntsajoki i Kuolajärvi socken. Exemplaren
voro ovanligt långsträckta och bildade sålunda en form, som
kunde kallas f. elongata.
Till behandling upptogs frågan om
Principerna för utdelning af Sällskapets stipendier.
Sekreteraren uppläste följande paragraf ur protokollet
för Bestyrelsens möte den 26 januari 1914 (8 2):
» Till behandling upptogos tvenne på Sällskapets extra
möte den 7 mars 1913 väckta och bordlagda förslag angående
principerna för utdelandet af Sällskapets stipendier:
Beträffande det af professor K. M. Levander fram-
ställda förslaget, att Sällskapet skulle anslå en bestämd
summa för bearbetning af det i samlingarna förefintliga rik-
haltiga materialet af plankton, föreslog förslagsställaren, att
detsamma i detta nu icke skulle till åtgärd föranleda, då de
för utförandet af det ifrågasatta uppdraget påtänkta perso-
nerna till följd af andra göromål voro förhindrade att för
närvarande ägna sig åt detsamma. Denna åsikt omfattades
äfven af Bestyrelsen.
106 Sällskapets stipendier. 7. I. 1914.
Det af magister Alvar Palmgren väckta förslaget,
att en viss del, exempelvis hälften, af den för stipendier
anslagna summan skulle reserveras för bestämda, af Besty-
relsen planlagda undersökningar och äterstoden användas
för exkursioner med program, hvilka af sökandena själfva
utarbetats, ansåg sig Bestyrelsen ej kunna i denna form
förorda, utan var af den mening, att det vore med Säll-
skapets fördel mera förenligt, om det i hvarje enskildt fall
förbehölle sig rätt till pröfning. Däremot ansågs förslaget
sä till vida beaktansvärdt, att Bestyrelsen borde söka upp-
göra program för lämpliga och tacksamma undersökningar
och gifva Sällskapets medlemmar del af dessa. Efter före-
gången diskussion enades Bestyrelsen om att rekommen-
dera följande, af nedannämnda ledamöter föreslagna under-
sökningsuppgifter.
Professor A. K. Cajander: En undersökning af kul-
turens inflytande pä floran och vegetationen.
Herrar F. Elfving och H. Lindberg: En raa
af vär adventivflora.
Professor F. Elfving: Om utbredningen och före-
komsten af vära ädla trädslag och anmärkningsvärda buskar.
Professor A. K. Cajander: Studier rörande kalkens
inflytande pä florans sammansättning.
Professor K. M. Levander: En undersökning af vära
torfmossar i zoologiskt afseende.
Professor K. M. Levander: En enahanda undersök-
ning af vära sandfält och dyner.
Professor K. M. Levander: Förekomsten och utbred-
ningen af vära relikta krustaceer.
Professor E. Reuter: Vär hafsstrandsfauna med sär-
skildt beaktande af arthropoderna.
Doktor H. Lindberg: En undersökning af hafsstrands-
floran och dess spridningsbiologi.
Samtliga förslagsställare lofvade stä eventuella sökande
af stipendier till buds med räd och anvisningar rörande de
af dem föreslagna uppgifterna.
14 J 1914: Sällskapets stipendier. — Levander. 107
Vidare beslöt Bestyrelsen uttala önskningsmäl om, att
till stipendieansökningarna fogas en väl genomtänkt plan för
den undersökning sökanden har för afsikt att utföra, och
jämväl för Sällskapets medlemmar tillkännagifva, att i främsta
rummet ansökningar med ett sädant väl motiveradt och ut-
förbart program kunde räkna pä Bestyrelsens förord, medan
ansökningar om resemedel enbart för insamling af djur eller
växter i nägon bestämd trakt först i andra rummet komme
att beaktas.
Slutligen uttalades önskvärdheten af att ansökningar
om understöd för bearbetning af i samlingarna förefintligt
material skulle samtidigt med ansökningarna om resestipen-
dier till Sällskapet inlämnas."
Professor K. M. Levander höll härpä ett föredrag
Om undersökning af ett torimarksomräde ur topografisk-
faunistisk och ekologisk synpunkt.
Önskvärdheten af zoologiska undersökningar pä vära
myrar, mossar o. a. torfmarker, om hvilkas växtsamhällen
och beskaffenhet, uppkomst och mängahanda typer prof.
Cajander nyligen offentliggjort grundläggande studie-
resultat, är lätt insedd. Torfmarkernas ofantliga utbred-
ning i värt land och deras däraf betingade betydelse för
landets hela fysiografi är ju redan i och för sig en om-
ständighet, som synes päkalla närmare undersökningar af
dem icke blott i botaniskt, fytopaleontologiskt och ekono-
miskt afseende, såsom hittills hufvudsakligen skett, utan
äfven beträffande dem såsom märkliga och vidtutbredda
djurståndorter. I denna egenskap äro torfmarkerna
icke blott viktiga, utan äfven, såsom framgår af flere ar-
beten, af hvilka en del äro nämnda i bifogade litteraturför-
teckning, mycket lämpliga undersökningsområden. I likhet
med förhållandena på sterila hedar, sandfält och dyner ge-
stalta sig nämligen de yttre, fysiska lefnadsvillkoren på en
108 Levander, Undersökning af ett torfmarksområde. 7. II. 1914.
mosse, på ett skoglöst kärr eller annan torfmark i typisk
utbildning, ofta på en mycket vidsträckt areal, jämförelsevis
ensartade eller monotona och egendomliga. De utöfva så
att säga en stark selektiv verkan; endast vissa slag af högre
och lägre organismer kunna öfver hufvud taget trifvas där
eller lefva företrädesvis där. Faunan, såväl den akvatila
som den terrikola eller landfaunan, hvilken sistnämnda när-
mast här åsyftas, får till följd häraf en karaktäristisk sam-
mansättning. Det vore därför både önskligt och lämpligt,
att man underkastade dessa och andra i naturtillstånd be-
fintliga, ensartade områden utredningar från faunistisk-
topografisk synpunkt. Detta borde emellertid nödvändigt
eller helst ske i kombination med ekologiska undersöknin-
gar, d. v. s. med det slag af forskning, hvilken fäster af-
seende vid djurens förhållande till deras naturliga omgit-
ning och de anpassningar till de yttre fysiska och biologiska
villkor, hvilka de under sitt lif äro underkastade. De meto-
der och betraktelsesätt, som härigenom skulle vinna insteg
hos yngre entomologer m. fl. vid deras exkursionsverksam-
het, vid anställande af iakttagelser samt vid bearbetning af
det insamlade materialet, skulle dä säkert visa sig frukt-
bringande i vetenskapligt hänseende.
Jag ber att fä erinra om, att en typisk torfmark, som
i afseende å underlagets beskaffenhet, fuktighet, växttäcke
m. m. är väl definierbar, i allmänhet lämpligare än många
andra terränger kan uppfattas såsom en enhetlig, naturlig
och karaktäriserbar djurståndort, ett afgränsadt lefnadsom-
råde (biosynoeci), utmärkt genom att de djur, som bebo
detsamma, äro underkastade likartade existensbetingelser.
De allmänna djurformerna äro, relativt taget, icke många,
men uppträda ofta i stor individrikedom, och just detta kan
— såsom erfarenheten redan visat — vid behandling af sär-
skilda ekologiska frågor utgöra en fördel. Detta är t. ex.
fallet vid undersökningar af pä och i marken lefvande ar-
ters afhängighet af markens beskaffenhet eller s. k. edafiska
faktorer. Utredningen af djurlifvet pä ett bestämdt torf-
marksomräde skulle därjämte gifva intressanta jämförelser
7. II. 1914. Levander, Undersökning af ett torfmarksområde. 109
med faunan ä motsvarande lokaler i andra trakter och
länder.
Likaså erbjuda myrar, mossar o. a. dylika slag af mar-
ker på grund af sina karaktäristiska växtformationer, hvilka
tillika utgöra lokala ståndorter för allehanda insekter, aca-
rider, spindlar m. m., ett lämpligt fält för hos oss knappt
ännu upptagna undersökningar rörande smärre lokala djur-
samfund (s. k. djurassociationer eller biocoenoser) och deras
betingelser. Högeligen värd att undersökas hos oss är t. ex.
mossfaunan, bestående mest af rhizopoder, rotatorier, tar-
digrader och acarider, såsom en enhet betraktad, dess art-
sammansättning på olika lokaliteter och de bryophila dju-
rens lefnadsvillkor och särskilda anpassningar till dessa.
Äfven följande sida af ämnet må här påpekas. De från
botaniskt håll utförda undersökningarna af mossar och kärr
gå till stor del ut på att fastställa växtsamhällenas succes-
siva ordningsföljd och betingelserna för densamma, t. ex.
vid igenväxandet af en sjö, ifrån bildningen af gungfly till
uppstående af mosse och skogsväxt, eller regressivt, vid en
skogsmarks småningom skeende försumpning. Ett liknande
betraktelsesätt, ekologisk succession enligt Shelfords
terminologi, kan äfven tillämpas och är, såsom denna ame-
rikanska forskare genom några intressanta studier påvisat,
värdt att beaktas vid faunistiska undersökningar: man vill
utreda successionen af djursamfund (djurformationer) i deras
stränga afhängighet af förändringarna i omgifningsbetingel-
serna, ja t. o. m. vill man (Shelford) sikta pä att upp-
bygga ett ekologiskt (fysiologiskt) djursystem, liknande det
Warming, Schimper o. a. uppställt för växtvärlden.
Säsom en vidare synpunkt mä slutligen här päpekäs
markens mikrobiologi och „edaphon“, hvarmed Francé i
ett nyligen utkommet arbete betecknar den mikroskopiska
jordfaunan och -floran säsom en helhet betraktad. Hithö-
rande undersökningar bilda ett skildt kapitel för sig, som
näppeligen ännu torde kunna i vär undersökningsplan upp-
tagas, ehuru de mä antydningsvis här omnämnas.
110 Levander, Undersökning af ett torfmarksområde. 7. II. 1914.
I fall intresse finnes för att få till stånd undersökningar
i antydd forskningsriktning, borde ett typiskt torfmarks-
område utses, helst ett sådant, som på grund af redan ut-
förda undersökningar är i detalj kartlagdt. Vidare borde
dess vegetation vara skildrad och dess uppkomsthistoria
utredd, åtminstone i form af en arbetshypotes, och slutligen
vore det af vikt att en lämplig arbetsstation kunde i när-
maste närhet erhållas. Ibland större mossar kunde måhända
Leteensuo i södra Tavastland, Pelso vid Uleåträsk eller Korpi-
kylä kronopark i Kivinebb socken för ändamålet komma i
fråga, men redan på närmare håll torde man nog finna
passligt undersökningsområde, där arbetet kunde fortsättas
under en följd af år. Sålunda torde vi redan ganska nära
hufvudstaden finna dylika gebit, likaså vid Tvärminne zoo-
logiska station, andra orter att förtiga.
För att få till stånd en sådan undersökning borde en-
ligt min mening ett par för frågan intresserade entomologer
tillsammans med någon botanist, kanske äfven någon fågel-
kännare, försedda med nödig litteratur (växttopografi, meto-
dik, examinationsböcker m. m.) och öfrig utrustning, på ort
och ställe uppgöra ett gemensamt arbetsprogram. Detta
skulle i allmänna drag gestalta sig ungefär på följande sätt:
1. Allmänna insamlingar af insekter, arachnider, aca-
rider, myriopoder m. m. enligt principerna i Dahls hos oss
allt för litet beaktade „Anleitung“ (1908), i afsikt att utreda
den för ståndortens fysiognomi karaktäristiska faunans sam-
mansättning. Härvid borde bl. a. förekomsten af högnor-
diska arter, hvilka kanske i flera fall kunna uppfattas som
relikter från en tidigare kallare period, uppmärksammas.
2. Fenologiska iakttagelser, helst i förening med me-
teorologiska observationer, angående de vanliga och mass-
viss uppträdande arternas framträdande och aftagande under
sommarens lopp, t. ex. rörande blodsugande culicider, ta-
banider o. a. dipterer, libellulider, orthopterer m. m., och
hvad för öfrigt härmed kan stä i samband, t. ex. vissa fäglars
förhällande till särskilda insekters massuppträdande.
7. II. 1914. Levander, Undersökning af ett torfmarksområde. 111
3. Jämförande studium af djurlifvet pä olika slags ty-
piska lokaler inom undersökningsomrädet för karaktäristik
af lokalernas djursamfund, med beaktande naturligtvis af
lokalernas säregenheter, säsom markens beskaffenhet, fuk-
tighet, växttäcke, insolation, beskuggning m. m. dylikt. I
antydda afseende borde vid insamlingar i möjlig män kvan-
titativa eller statistiska metoder användas för taxering af de
till undersökning valda arternas frekvens pä samma ytenhet
pä olika slags ständorter.
4. En systematisk grupp eller vissa arter af olika syste-
matiska grupper utväljas för jämförande studier i afseende
ä deras förhållande till beskaffenheten af marken, omgif-
ning, vegetation m. fl. yttre lefnadsbetingelser. BI. a. skulle
särskilda arters s. k. ekologiska optimum förtjäna att med
tillämpning af den kvantitativa metoden utredas.
5. Speciella undersökningar af sädana arters utveck-
ling och biologi, hvilka anträffas blott pä ifrägavarande
ständort eller ständortskomplex, t. ex. eventuellt förekom-
mande högnordiska relikter.
6. Undersökningar af allehanda torfvatten i deras egen-
skap af utkläckningsplatser för särskilda på sumpmarkerna
allmänna insekter, culicider, chironomider, trichopterer m. m.
Ifall ständortsforskning skulle upptagas efter här i
grofva drag antydda riktlinjer, såsom topografisk faunistik
i förening med ekologisk forskning, så skulle detta säkert
bidraga till att gifva det zoologiska fältarbetet och det zoo-
geografiska studiet en tidsenlig fördjupning och göra det-
samma för deltagarena vetenskapligt uppfostrande. Vi skulle
kunna vänta oss resultat af allmännare betydelse än de, som
utgå från en verksamhet ur den alltför vanliga rena sam-
laresynpunkten.
Till någon vägledning för nybegynnaren, som önskar
orientera sig 1 ofvan berörda ämnen, topografisk faunistik
och djurekologisk forskning, hithörande metodik samt torf-
marklitteratur, har jag här till slut sammanställt följande
litteraturförteckning.
112 Levander, Undersökning af ett torfmarksområde. 7. II. 1914.
Andersson, G. Studier öfver Finlands torfmossar och fossila
kvartärflora. Fennia. Bd. 15. N:o 3. 1898. ,
Bäbler, E. Die wirbellose, terrestrische Fauna der nivalen
Region. (Ein Beitrag zur Zoogeographie der Wirbello-
sen.) Dissert. Geneve 1910. Aftryck ur Revue Suisse
de Zoologie. T. 18. 1910, p. 761-916. "Danet
Cajander, A. K. Studien über die Moore Finnlands. Acta
forestalia fennica. Bd. 2. N:o 3. Helsingfors 1913.
Dahl, Fr. Vergleichende Untersuchungen iiber die Lebensweise
wirbelloser Aasfresser. Sitz.-Ber. K. preuss. Akad. der
Wiss. Berlin 1896. II.
—,— Uber Stufenfänge echter Spinnen am Riesengebirge (eine
vergleichende ethologische Studie). Sitz.-Ber. naturf.
Freunde. Berlin 1902, p. 185—203. 1903, p. 183—184.
— „— Kurze Anleitung zum wissenschaftlichen Sammeln und
zum Conservieren von Tieren. 2. Aufl. Jena 1908.
— „— Grundsätze und Grundbegriffe der biocoenotischen For-
schung. Zool. Anz. Bd. XXXIII. 1908.
— „— Anleitung zu zoologischen Beobachtungen. Wissenschaft
und Bildung. Bd. 61. Leipzig 1910.
Diem, K. Untersuchungen über die Bodenfauna der Alpen. Diss.
St. Gallen 1903.
Enderlein, G. Biologisch-faunistische Moor- und Dünenstudien.
Ein Beitrag zur Kenntnis biosynösischer Regionen in
Westpreussen. Danzig 1908.
Finska Mosskulturföreningens ärsbok, 1898 och följande.
Forbes, S. A. An ornithological Cross-section of Illinois in
Autumn. Bull. Ill. Stat. Lab. of Nat. Hist. Urbana.
Vol VE. , Are v1. ** 1907:
— „— The Midsummer bird life of Illinois: a statistical study.
Did: VOL Art... VE 1913.
France, R. H. Das Edaphon. Untersuchungen zur Oekologie
der bodenbewohnenden Mikroorganismen. München 1913.
Heinis, Fr. Systematik und Biologie der moosbewohnenden
Rhizopoden, Rotatorien und Tardigraden der Umgebung
von Basel mit Berücksichtigung der übrigen Schweiz.
Diss. Stuttgart 1910.
7. II. 1914. Levander, Undersökning af ett torfmarksomräde. 113
Hart, Ch. A. and Glean, H. A. On the Biology of the Sand
areas of Illinois. Bull. Ill. Stat. Lab. of Nat. Hist:
Urbana. "Vol. VIL > Art:SVIE. 11907.
Holdhaus, K. Uber die Abhängigkeit der Fauna vom Ge-
stein. Verh. 8. Intern. Zool. Kongr. Graz 1912, p.
726—745.
— „— Über die Oekologie der im Erdboden lebenden Tierwelt.
Wien, Mitt. Sekt. Naturkunde. Bd. 23. 1911.
Johansen, A. C. Bidrag til vore Ferskvandsmolluskers bio-
logi. Vidensk. Meddel. fra den naturh. Foren. Kjo-
benhavn 1899.
Kuhlgatz, Th. Vorstudien über die Fauna des Betula nana
Hochmoores im Culmer Kreise in Westpreussen. Na-
turwiss. Wochenschr. 1902, p. 613—619.
Kleiber, O. Die Tierwelt des Moorgebietes von Jungholz im
siidlichen Schwarzwald. Beitrag zur Kenntnis der Hoch-
moorfauna. Arch. f. Naturg. 1911.
Levander, K. M. Zur Kenntnis des Lebens in den stehenden
Kleingewässern auf den Skäreninseln. Acta F. & Fl. F.
BA: SX VII. N:o 6. 1900;
Lindberg, H. Botanisk undersökning af Isosuo mosse i Sak-
kola socken o. a. botaniska resp. fytopaleontologiska af-
handlingar i Finska Mosskulturföreningens ärsböcker.
Linnaniemi, W. M. (Axelson). Die Apterygotenfauna Finlands.
I. Allgemeiner Teil. Ak. Afh. Helsingfors 1907.
Luther, A. Bidrag till kännedomen om land- och sötvatten-
gastropodernas utbredning i Finland. Acta F. & FI. F.
BAOXXK1FN:0113.21490W
Mjöberg, E. Biologiska och morfologiska studier öfver Färöns
insektfauna. Ark. f. Zoologi. Bd. 2. N:o 17. Upp-
sala 1905.
Palmön, J. A. Plan för undersökning af fogelfaunan ur topo-
grafisk synpunkt. Helsingfors 1908.
Poppius, B. Beiträge zur postglacialen Einwanderung der Kä-
fer-Fauna Finlands. Acta F. & FI. F. Bd. 34. N:o 9. 1911.
Ramann, E. Regenwiirmer und Kleintiere im deutschen Waldbo-
den. Intern. Mitt. Bodenkunde 1. Berlin 1911, p. 138— 164.
8
114 Levander. — Hintikka. 1.11. 19123
Schlenker, G. Lebensbiider aus deutschen Mooren. Ein-
führung in das Studium der heimischen Tier- und Pflan-
zenwelt. Leipzig 1912.
Sahlberg, J. Uber Fang der Wasserkäfer und Verbreitung der
Dytisciden in Finland. Förhandlingar vid nordiska
naturforskare- och läkaremötet i Helsingfors 1902. VI.
Sektionen för zoologi, p. 26—32.
Shelford, V. E. Preliminary note on the distribution of the
Tiger Beetles (Cicindela) and its relation to plant suc-
cession. Biological Bulletin. Vol. XIV. 1907, p. 9—14.
—,— Ecological succession. IV. Vegetation and the control of
land animal Communities. Ibid. Vol. XXIII. N:o 2.
19125825999:
— ,— Ecological succession. V. Aspects of physiological classi-
fication. Ibid: Vol. XXIII. :'N:o:6! 1912,.p..331870
Vestal, A. G. Local distribution of Grasshoppers in relation to
plant associations. Biol. Bull. Vol. XXV. N:o 3. 1913,
p. 141.
Wesenberg-Lund, C. Odonaten-Studien. Internat. Revue d.
ges. Hydrobiol. u. Hydrogr. Bd. VI. H. 2/3. 1913, p.
154—228. H. 4/5. 1914;.p. 373—422.
Sällskapet beslöt befordra säväl det af Bestyrelsen upp-
gjorda programmet som professor Levanders föredrag
till tryck, pä det att Sällskapets medlemmar skulle blifva i
tillfälle att taga kännedom om desamma. För detta ända-
mäl skulle exemplar tillhandahällas intresserade ä Universi-
tetets zoologiska och botaniska inrättningar samt vid Säll-
skapets möte den 7 mars.
Maisteri T. J. Hintikka oli Seuralle lähettänyt seu-
raavan ilmoituksen:
Omituisia pahkoja Pinus silvestris'ellä.
Erään Kuopion pitäjän Säyneensalon saaressa kasvavan
petäjän rungolla oli havaittavissa noin 2'/, m korkeudella
7. II. 1914. Hintikka, Omituisia pahkoja Pinus silvestris'ellä. 115
maasta kaksi yhtäsuurta, vaakasuoraan kasvavaa, omituisen
muotoista pahkaa. Kuuromykkäkoulunopettaja hra J. G. O k-
sasen kautta tulin jo elokuussa v. 1910 kiinnittäneeksi huo-
miota näihin muodostumiin, jolloin niistä tässä kuvattu (vrt.
kuv.) irroitettiin. Toinen, kierteisesti hiukan ylempänä n.
8 cm päässä edellisestä löytyvä sai kasvaa aina elokuun
loppuun asti v. 1913, jolloin se irroitettiin huolellisemmin
kuin tähän kuvattu, mutta valitettavasti tuli ennen tarkem-
paa tutkimista väärinkäsityksestä tuhotuksi.
Kuva 1. Pinus silvestris. Kuopio, Säyneensalo, v. 1910.
Koska käsillä olevassa kasvipatologisessa ja -teratologi-
sessa kirjallisuudessa en ole kyseenalaista pahkamuotoa löy-
tänyt mainituksi, katson lyhyen ilmoituksen ja selonteon
siitä olevan paikallaan herättämään mielenkiintoa tällaisiin
muodostumiin.
Pahkat eivät ole pyöreitä, enemmän tai vähemmän puoli-
pallon muotoisia, kuten tavalliset petäjän pahkat, jotka toi-
sinaan kauttaaltaan peittävät petäjän rungon. Ulkomuodol-
taan muistuttavat kyseissä olevat pahkat hiukan vanhaa
oksan tynkeä, ollen litistyneen kartion muotoisia ja selvästi
muodostuneet päällekkäisistä, limittäisistä kaarnakerroksista.
Havupuiden oksille ominainen hyponastia oli niissä ulkonai-
116 Hintikka, Omituisia pahkoja Pinus silvestris'ellä. 7. II. 1914.
sesti jonkinverran huomattavissa. Litistyminen oli vertikalis-
radiärisessä suunnassa. Kaarna muutoin sileässä petäjän
rungossa oli muodostuman ympärillä paksuntunut ja työn-
tynyt sivuille. Muodostuman ulospistävä osa oli v. 1910
6.5 cm pitkä. Kahden vuoden kuluessa toisessa kappaleessa
havaittavasta lisäkasvusta ei ole mittauksia. Pitempi, pää-
rangan suuntainen läpileikkaus mainitun pahkan tyveltä on
5 cm, kun taas lyhempi on 3!/, cm.
Jo pahkojen ulkopuolisesta asennosta rungolla ja irrot-
tamiskohdan puuosasta kävi selville, ettei muodostuma ollut
oksan kohdalla. Rungon puuosa oli kyseessäolevilla kohdilla
rakenteeltaan normalinen ja sen ulkopinnassa voi olla kor-
keintaan puolen sentimetrin korkuinen, pihkainen kohoama.
Muodostuman pituusleikkauksessa huomattiin sen sisus-
tan olevan kauttaaltaan kaarnoittuneen. Ulko-osassa oli kaarna
normalisen petäjän kaarnan tavoin kerroksikasta, tyven
keskusosassa oli soluryhmiä, joissa pihkapitoisuus oli sangen
huomattava. Sikäli kuin tuon yhden kappaleen paikottai-
sesta mikroskopisesta tarkastelusta selveni, ei loisaiheuttajia
ollut huomattavissa. Kuitenkin täytyi tarkastelun materialin
laatuun nähden jäädä vaillinaiseksi.
Liioin ei sitä voi pitää lentisellipullistumasta, eikä ydin-
sädepaisumasta, eikä haavoittumista peittävän ylipeittymän
kautta syntyneenä. Vertailukohtia tarjoovat tällaisia muodos-
tumia koskettelevassa kirjallisuudessa jossain määrin Krick'in
selittämät silmuttomat pahkat punapyökillä ). Hänen kuvaa-
miensa — ulkomuodoltaan kyllä toisenlaisten ja kooltaan
pienempien — kuoripahkojen sisusta oli korkkiutunut. Näi-
denkin pahkojen syntytapa ja kehitys on myös jäänyt selit-
tämättä.
Kyseissä oleva petäjän pahka säilytetään Helsingin yli-
opiston kasvipatologisen laitoksen kokoelmissa.
1) Fr. Krick. Uber die Rindenknollen der Rotbuche. Bibliotheca
botanica. 1891. H. 25.
7. II. 1914. Frey, Cephenomyia ulrichi. 117
Amanuens Richard Frey inlämnade följande medde-
lande:
Cephenomyia ulrichi Brauer, en på älg lefvande, för
landet ny oestrid.
Familjen Oestridae, hvars släkten för öfrigt numera van-
ligen hänföras till flera särskilda familjer, har hittills inom
vår fauna räknat fem, af Bonsdorff redan år 1866 för-
tecknade arter (Finlands tvåvingade insekter, II, sid. 29—31),
nämligen följande:
1. Cephenomyia trompe Modeer. — Lefver såsom larv
i näshålan hos renen. Förekommer i Lappland, pä Kola-halfön
samt i östra Finland längs ryska gränsen. Här har den
sydligast blifvit funnen å Valamo af professor J. Sahlberg.
Är sällsyntare än följande art.
2. Oedemagena tarandi L. — Lefver å huden hos re-
nen. Är synnerligen allmän i närheten af renhjordar, ä
landsvägar o. s. v. öfver hela Lappmarken och pä Kola-
halfön.
3. Hypoderma bovis L. — Lefver i huden hos nötkrea-
tur. Bonsdorff anför den frän provinserna Ab, N, Ka,
Ta och Sb. Senare har imago blifvit funnen endast i Saa-
rijärvi (Tb) af Woldstedt. Larven finner man däremot
mängenstädes rätt allmänt.
4. Gastrophilus egui Clark. — Lefver i tarmkanalen hos
hästen. Anföres af Bonsdorff frän provinserna Ab, N,
Ka, Ik och Sb. Pä senare tid funnen af W. Hellen i
Karislojo.
5. G. haemorrhoidalis L. — Lefver i tarmkanalen hos
hästen. Imago är endast en gång anträffad i landet, näm-
ligen i Mörskom af Mäklin.
Till dessa fem arter kan pä grund af tvenne pä senaste
tid gjorda, intressanta fynd ytterligare fogas en art:
6. Cephenomyia ulrichi Brauer. — Arten beskrefs är
1862 af Brauer (Verh. d. zool.-bot. Ges. in Wien, XII, sid.
973—976) efter nägra exemplar, som blifvit fängade af preus-
118 Frey, Cephenomyia ulrichi. 7. II. 1914.
siska öfverjägmästaren Ulrich i Ibenhorst under en af
prins Friedrich Karl af Preussen hällen älgjakt. Larven före-
kom i näshålan hos älg, alltid endast ett exemplar hos hvarje
individ. Imago infängades pä nyss dödade älgar.
Cephenomyia ulrichi liknar mycket C. trompe, men är
större och bredare än denna, har öfvervägande svart be-
häring ä benen och röd-
bruna tarser samt sak-
nar ögonvinkel mot pan-
nan. Kroppen är svart-
härig, hufvudet, thorax
framtill, scutellen och
basen af bakkroppen äro
gulhäriga, bakkroppens
spets är smutsigt hvit-
härig. Kroppens längd
cirka 17 mm, bakkrop-
pens bredd cirka 8 mm,
vingens längd cirka 14
mm. Af vidstående figur
framgår — skillnaden i
Fig. 1. — a. Cephenomyia trompe Mo- habitus mellan C. trompe
deer. — b. C. ulrichi Brauer. — Na- och C. ulrichi.
turlig storlek. SIIN af dr H. Lind- Efter/det Curie
= beskrifven af Brauer,
har arten, sävidt jag vet, blifvit omnämnd i litteraturen
endast en gäng, nämligen är 1876 af Portschinsky (Trudy
Rusk. entom. ob. St. Petersburg, X, 195) säsom förekom-
mande i norra Ryssland.
Ett exemplar af denna intressanta art infångades af
student W. Hellön i Esbo den 20 augusti 1910. — Ett
annat exemplar togs flygande midt pä dagen i solgasset i
en fuktig löfskog i närheten af Tvärminne by den 8 juli
1913 af student E. Lindgvist. En älg iakttogs samtidigt
i trakten. — Ytterligare har doktor G. Ekman till zoolo-
giska museet inlämnat tvenne oestridlarver, hvilka med all
sannolikhet tillhöra Cephenomyia ulrichi. De anträffades
7. II. 1914. Frey. — Backman. 119
nämligen i näshälan hos tvenne älgar, hvilka i Rantasalmi
(Sa) under vären drunknat pä svag is.
Slutligen kan omnämnas, att larven till en annan, äf-
venledes pä älg lefvande art är beskrifven under namnet
Hypoderma alcis Hildb., ehuru imago till densamma icke
ännu är känd. Denna art lefver i huden hos älgen, på samma
sätt som de på ren och nötkreatur parasiterande Oedemagena
tarandi och Hypoderma bovis. Möjligt är, att äfven denna
art kunde anträffas hos oss. Jag vågar därför rikta en
uppmaning till herrar älgjägare att uppmärksamma dylika,
i hudsvulster eller i näshålan hos älgen förekommande oestrid-
larver och om möjligt tillvarataga desamma.
Forstmästaren, magister A. L. Backman lämnade föl-
jande
Floristiska meddelanden.
1. Under en vistelse på Evois (Ta) sommaren 1909 iakt-
tog jag följande växter, som torde förtjäna omnämnande,
om ock flertalet tidigare är kändt från trakten.
Rhynchospora fusca uppträder mycket ymnigt å en sank
mosse vid stranden af Rautjärvi sjö (nedanför skjutbanan).
Mosstäcket är här sammansatt af Sphagnum pulchrum, Sph.
subnitens, Sph. propinguum och Sph. papillosum. — Sph.
subnitens insamlades dessutom ä sandstrand vid Ylimmäinen-
Rautjärvi, där den uppträdde ymnigt, samt Sph. pulchrum
pä strandmosse vid Mustajärvi.
Lycopodium inundatum iakttogs endast pä en mosse ej
långt från institutet.
Af sällsyntare kärlväxter inom Evois kronopark anteck-
nades för öfrigt Pulsatilla vernalis på tvenne ställen, Viola
mirabilis, Galium triflorum och Astragalus alpinus; Goodyera
repens uppträder med en ovanligt hög frekvens i granskogar.
Om fynden af en del sällsyntare mossor och lafvar
skall senare meddelas.
120 Backman, Floristiska meddelanden. 7. I. 1914.
2. Under en längre vistelse sommaren 1910 i krono-
skogarna i Valtimo socken (Kb) iakttogos och insamlades:
Luzula multiflora < Sudetica (det. H. Lindberg) jämte
stamarterna pä en torr äng vid Halmejärvi skogvaktartorp,
beläget pä en holme i den likabenämnda sjön.
Ranunculus Lapponicus i grankärr en km sydväst om
Halmejärvi.
Euphrasia Reuterii. Af ständortsanteckningar, uppgjorda
af mig öfver torra tallmoar i trakten kring Halmejärvi, fram-
gär, att enbart denna Euphrasia-art där uppträder. Den
antecknades ä fyra af tolf undersökta moar. — För floran
pä traktens torra moar skall jag i annat sammanhang redo-
göra.
Taraxacum-floran pä ängar och backar invid Halmejärvi
torp representerades af 7. guttulatum, T. mucronatum och
T. penicilliforme (bestämda af H. Lindbere).
Följande mossor torde vara nya för provinsen Kb:
Buxbaumia aphylla, Grimmia heterosticha, Jungermannia lon-
gidens och Lepidozia reptans.
3. I juli 1911 deltog jag i de torfmarksundersökningar,
som statens kärruttorkningsforstmästare, magister A.Tanttu,
jämte professor A. K. Cajander utförde i Korpikylä-Lin-
tulaks kronopark invid ryska gränsen i Kivinebb (Ik). Där-
vid konstaterades, att traktens flora är synnerligen fattig.
Af mer anmärkningsvärda arter antecknades endast Aspidium
cristatum, A. thelypteris, Carex laevirostris, C. teretiuscula,
Euphorbia virgata (vid gamla sågen tämligen ymnigt), Scor-
zonera humilis (pä ljungmo vid Systerbäck).
Samma sommar iakttog professor A. K. Cajanderi
Pällilä kronopark: Bromus inermis pä Vierustenkangas pä
järnvägsvall, Pulsatilla pratensis pä tallmo vid vägen frän
Perkjärvi till Muolajärvi, Pyrus malus, en liten buske invid
källa i lund pä sluttningen af Vierustenkangas.
4. För studium af torfmarker gjorde jag i juli senaste
är jämte statens öfriga kärruttorkningsforstmästare och pro-
fessor A. K. Cajander en tvä veckors exkursion i östra
TIER 1914: Backman. — M. Brenner. 121
Finland, hvarvid följande orter besöktes: Sordavala, Koirin-
Suojärvi, Tolvajärvi, Remsinkorpi, Värtsilä, Sulkava. Under
denna resa gjordes följande floristiska iakttagelser.
ryska gränsen (Ol) antecknades: Athyrium crenatum, Erio-
phorum Callitrix, Polygonum Bistorta (ny för politiska Fin-
land), Ulmus montana (ett c. 8 m högt träd i örtrikt gran-
kärr, torfvens mäktighet c. 2 m), Viola mirabilis, Galium
triflorum, Saussurea alpina. |
Vid Haukkavaara by i Suojärvi socken (On) anteckna-
des: Selaginella, Carex heleonastes, C. livida, C. capillaris,
C. flava X Oederi, Juncus stygius, Saussurea alpina (en mängd
former) samt pä Pöpönsaari i Suojärvi sjö Polygala ama-
rella och Gentiana amarella.
Dessutom insamlades Rumex auriculatus vid Suojoki
samt Lonicera coerulea säväl vid Suojoki som vid Haukka-
vaara och pä Pöpönsaari.
Epipactis palustris anträffade jag tämligen ymnigt växande
ä en liten, Metsäsuo benämnd, gungflyartad mosse, belägen
nära intill Soanlahti sockengräns och Juuanlampi (Kb).
5. Myrica gale iakttogs ymnigt pä låg strand vid Siika-
järvi sjö i Lohikoski kronopark, Sa (Sääminki socken). Enligt
meddelande af professor Cajander förekommer Myrica
allmänt invid Heinola; vid Rievilänjärvi i Mäntyharju socken
har han äfven sett nägra buskar.
Rektor M. Brenner föredrog och inlämnade till publi-
kation:
Picea excelsa i. oligoclada Brenn. och dess aikomlingar.
Kottebärande tolfärsgranar.
Uti sin inbjudningsskrift i anledning af professor J. E.
Rosbergs installation den 12 februari 1913 har professor
Fr. Elfving som kändt redogjort för och afbildat ett antal
122 M. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 7.71. 1914
granplantor, uppdragna af ormgransfrö frän Talsola i Jo-
kioinen socken af södra Tavastland.
Dä jag pä hösten 1911 hade lyckan att af Botaniska
trädgårdens öfverflöd af plantor af samma ursprung få emot-
taga och i Ingä socken utplantera ett större antal däraf och
därtill haft nöjet att fä se
nägra af dessa exemplar un-
der sistlidna sommar 1913
utbilda kottar, af hvilka ett
par med frön, som nu nyli-
gen grott, har jag trott att
ett litet meddelande angäende
dessa exemplar icke skulle
sakna intresse.
Af de 24 granar, som den
31 augusti 1911 planterades
pä en motsydost starkt slut-
tande, stenig mo-backe vid
stranden af Ingå kyrkfjärd,
hade vären 1913 4st., hvari-
bland en ormgran, utgått, en
följd sannolikt af den stora
olikheten emellan = denna
ständort och den tidigare, vät
mulljord pä lera, i Botaniska
trädgärden. Af de ännu lef-
vande synas flere tills vidare
Fig. 1. Tolfärig gran med tolf st. föra en ganska tynande till-
tumslänga, sterila kottar. varo med slaka eller hos en
del delvis förtorkade grenar.
Af de 20 som kvarstå äro 5 st. normala granar, 4 st.
typiska ormgranar (f. virgata Jacg.), 1 en intermediär form
emellan f. virgata Jacg. och f. oligoclada Brenn. samt 10 st.
f. oligoclada Brenn., mer eller mindre närmande sig den
normala granformen.
Bland dessa sistnämnda, nu 12-äriga exemplar hade i
juni 1913, nägot senare än de pä platsen vildt växande
7. I. 1914. M. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 123
granarna, 3 exemplar honblommor, 1 ex. i 12 hängen, 1i4
hängen och 1 i 2 hängen. Hanblommor förefunnos däremot
ej.') Hos den först nämnda granen utbildades under somma-
rens lopp alla 12 hängena till kottar, ännu i november en-
dast tumslånga, till formen äggrunda, rödbruna, med bredt
äggrunda, i toppen rundade och helbräddade eller tvära,
urnupna eller naggade fjäll. Det sist nämnda exemplaret
fick äfven sina 2 hängen ut-
bildade på samma sätt, men
af det mellersta exemplarets
4 hängen utvecklades endast
ett till kotte, till formen af-
lång, men eljes som de före-
gående. Alla dessa kottar
äro sterila.
Äfven den ofvan nämnda
mellanformen emellan f. vir-
gata och f. oligoclada hade
3 honhängen, af hvilka 2 ut-
bildades till fertila, 2 '/, tum
långa, aflånga, gröna kottar
med bredt äggrunda, i top-
pen tvära och naggade fjäll,
men saknade hanblommor.
Tvifvelsutan hade detta exem- Fig. 2. Tolfårig gran med två fer-
plar från grannskapet erhål- tila kottar i toppen.
lit främmande pollen, ty de
frön, som af dess 2 kottar erhållits, äro fullt grobara.
Återstår att se i hvilken riktning dess groddplantor
komma att utveckla sig. Sannolikt förestår en återgång till
den normala grantypen, så mycket sannolikare som endast
pollen från vanliga granar med dominerande egenskaper
varit att tillgå, såvida ej den sterila jordmånen genom sin
brist på tillräcklig näring eller annan ogynnsam omständig-
het utgör ett hinder för denna forms normala utveckling.
') Tilläggas kan, att två af dessa exemplar i början af juni 1914
hade fullt utvecklade hanhängen, hvaremot honhängen nu saknades
såväl hos dessa som hos de öfriga exemplaren.
124 M. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 7.11. 1914
Slutligen nägra ord om moderträdet till dessa unga
granar, den s. k. ormgranen frän Talsola. I ofvan nämnda
inbjudningsskrift vitsordadt såsom „ett stätligt exemplar af
virgata-formen“, afviker det dock från denna genom sina
sekundära grenar, hvilka äro korta och delvis knippevisa,
liksom hos den af mig i Sällskapets Meddelanden häft. 21
(1895) sid. 7 beskrifna f. oligoclada, hvaremot dessa hos f.
virgata äro mycket fätaligare samt länga, orm- eller vidjelika
och vanligen rätt utstäende eller svagt nedböjda. Detta träd
mäste därför betraktas säsom tillhörande f. oligoclada Brenn.
Vi finna sälunda af detta fall huru denna, en central
intermediär ställning emellan den normala grantypen med
sina starkt förgrenade grenar och f. virgata med nästan
eller fullkomligt ogrenade, men starkt förlängda grenar, in-
tagande f. oligoclada, med bibehållande i en del afkomlingar
af sin intermediära sammansatta natur, i andra åter angif-
ver de former, den normala typen ä ena sidan och f. virgata
ä den andra, hvarur den uppstätt.
I öfverensstämmelse med hvad af mig tidigare angäende
ormgranens natur och uppkomst uttalats, vore alltsä till-
gängen vid uppkomsten af ifrägavarande granform följande.
Ett frö af normal gran har i följd af otjänliga yttre för-
hällanden gifvit upphof ät en ormgran (f. virgata). Såsom
produkt, F,, af försiggängen befruktning emellan denna och
en normal gran och därpä följande befruktning inom den
första bastardgenerationen F, hafva uppstått exemplar af
såväl de båda föräldratyperna normalgran och ormgran, som
olika slag af mellanformer, bland hvilka äfven den f. oligo-
clada, hvarom här nu är fråga och hvars afkomlingar förete
alla de olikheter som förut omtalats.
I kampen för tillvaron duka de sämst utrustade, d. v. s.
de abnormt utvecklade, under, och följden blir, att i jäm-
förelse med de normala exemplaren de afvikande blifva
ytterst sällsynta och det i desto högre grad ju mera afvi-
kande de äro, alltså den fullkomligt ogrenade f. monstrosa
Loud., hvaraf, förutom det i Botaniska trädgården uppdragna
exemplaret, tills vidare endast ett enda vildt växande hos oss
anträffats, sällsyntast.
7. II. 1914. Elfving. — Salan. — M. Brenner. 125
Under den i anledning häraf uppkomna diskussionen,
hvarvid professor Elfving uttalade tvifvel angäende yttre
förhällandens inflytande såsom orsak till uppkomsten af f.
virgata, professor Selan åter framhöll ormgranens före-
komst pä samma lokaler och i sällskap med vanlig gran
säsom ett bevis emot antagandet af jordmänens inverkan i
detta hänseende, hänvisade rektor Brenner till det som
af honom i frägan tidigare publicerats, särskildt päpekande
att utom jordmänens olämplighet äfven andra yttre omstän-
digheter kunna inverka.
Sälunda hade en af de mest typiska ormgranar han
påträffat befunnits växande pä en mossbelupen jordfast sten,
där den ursprungligen grott och där den omgifves af van-
liga granar, ett annat resligt exemplar äter hade med sina
tvä stammar uppvuxit frän den kvarstäende stubben af en
afhuggen vanlig gran, hvarpä de förtorkade grenarne af den
normala typen ännu kvarsutto jämte en frän en af dessa
grenar uppvuxen, men snart borttorkad tredje obetydlig
stam, denna af vanlig granform och förgrening.
Båda dessa ormgranar hade alltså råkat ut för andra
förhållanden än de öfriga granarna på samma plats och så-
lunda förhindrats i sin normala utveckling.
Ett liknande förhållande hade observerats äfven beträf-
fande f. oligoclada. Att också andra ogynnsamma förhål-
landen kunde medföra samma resultat var ej uteslutet.
Komma liknande, af en eller annan anledning från den
normala typen afvikande, exemplar till blomning och en i
det vilda tillståndet oundviklig ömsesidig befruktning med
de normala granarna i omgifningen, blefve åter, såsom af det
nu relaterade fallet framgår, i sinom tid i senare generatio-
ner följden häraf ett antal plantor af olika slag och af dessa
med tiden sig utvecklande granar: normala, en eller annan,
sällan flere, ormgranar samt mellanformer, mer eller mindre
olika hvarandra, ehuru växande i hvarandras sällskap och i
åtnjutande af samma lifsvillkor.
Också för uppkomsten af dessa ormgranar och andra
afvikande exemplar hade sålunda de yttre förhållandena,
126 M. Brenner. — Ekman. 7.01. 19142
om ock endast medelbart genom deras föräldrar, varit verk-
samma.
Doktor Gunnar Ekman anmälde till publikation:
Uber die schwarze Varietät der Kreuzotter,
Pelias berus L., 1758.
Die Farbe der gewöhnlichen Kreuzotter wechselt be-
kanntlich sehr stark. Die verschiedensten Farbenvarietä-
ten kommen vor. Unter allen diesen ist aber die schwarze
besonders auffallend und sehr verbreitet. Schon Linné
(1761, p. 104) hat dieselbe beobachtet und sie sogar als eine
besondere Art, Coluber prester, beschrieben. Über die wirk-
liche Natur der schwarzen Otter scheint aber in der späte-
ren Literatur noch keine Klarheit zu walten. Von Düringen
(1897, p. 341) wird sie in seiner grossen Monographie über
Deutschlands Amphibien und Reptilien als Vipera berus var.
prester bezeichnet. Er berichtet über dieselbe folgendes:
„Von der Ansicht Linnes und anderer Autoren, welche
die Höllennatter, Coluber prester, als eine besondere Art
betrachten, musste man zurückkommen, nachdem man beob-
achtet hatte, dass kohlschwarze Weibchen zwar schwarze,
ausserdem aber auch ganz in der Weise der gewöhnlichen
Kreuzottern gefärbte und gezeichnete Junge zur Welt brach-
ten. Ebenso ist die weitere Anschauung, die schwarze Otter
sei eine Hochgebirgs-Varietät der Vipera berus, hinfällig ge-
worden, denn die schwarze Otter hat eine viel grössere
Ausbreitung. Die weitaus grösste Zahl aller schwarzen
Ottern ist weiblichen Geschlechts.“ Nähere Angaben über
die Natur der schwarzen Otter gibt Düringen nicht.
In seinem umfassenden Werke, British Serpents, disku-
tiert Leighton (1901, p. 112—125) eingehend die Farben-
variationen bei der Kreuzotter, ohne doch die direkten Ur-
sachen dafür finden zu können. Vom Lokale hängt nach
seinen Erfahrungen die Farbe nicht direkt ab. Ob die ver-
schiedenen Farben direkt vererbt werden (p. 112), scheint
7. II. 1914. Ekman, Die schwarze Varietät der Kreuzotter. 127
ihm unsicher. Uber die schwarze Otter erwähnt er beson-
ders, dass ihm ein Fall bekannt ist (nach Zoologist, März
1892), in dem ein schwarzes Weibchen 17 Junge gebar, von
denen 16 grau waren und nur eins schwarz. Dieses war
ein Männchen.
Uber die schwarze Otter berichtet wiederum Schreiber
(1912, p. 620) in seinem grossen Werke, Herpetologia eu-
ropaea, 2. Auflage, folgendes: „Die mitunter gehegte Mei-
nung, dass die schwarzen Ottern sämtlich Weibchen seien,
ist entschieden unrichtig, und kommt diese Färbung bei
beiden Geschlechtern vor, wohl aber sind die aus trächtigen
Tieren herausgeschnittenen Embryonen, sowie auch die neu-
geborenen Jungen immer typisch gefärbt und werden letz-
tere erst im zweiten Jahre oder auch später schwarz“. —
Aus diesen kurzen Angaben Schreibers geht nicht deut-
lich hervor, welche Jungen später schwarz werden können,
ob nur solche von schwarzen Müttern oder auch von grauen.
Auch fehlen Angaben über die Ursache des späteren Schwarz-
werdens der anfangs grauen Jungen.
Ich habe im Ganzen 15 erwachsene schwarze Ottern
aus Finland untersucht, teils frisch gefangene auf der Zoo-
logischen Station Tvärminne, teils Spiritusexemplare im zoo-
logischen Museum. ') Bei 11 von diesen wurde das Ge-
schlecht untersucht, 4 waren Weibchen und 7 Männchen.
Nach meiner Erfahrung unterscheidet sich die schwarze
Kreuzotter besonders deutlich von allen anderen Farben-
varietäten derselben Art. Unter den c. 150 von mir unter-
suchten „normalen“ finnischen Kreuzottern gibt es wohl eine
ganze Reihe Übergänge von ganz hellgrauen bis zu sehr
dunklen Exemplaren. Bei allen diesen ist das schwarze
Band auf dem Rücken sehr deutlich. Die von mir unter-
1) Die schwarze Otter scheint über ganz Süd-Finland verbreitet
zu sein, wenn sie auch überall ziemlich selten ist. Auch im Binnen-
lande ist sie beobachtet worden, wenn mir auch von dort kein Material
zur Verfügung stand. Nach persönlichen Mitteilungen von Mag. phil.
K.Airaksinen soll sie dort stellenweise, z. B. im Kirchspiel Jorois,
sogar häufiger sein als die graue.
128 Ekman, Die schwarze Varietät der Kreuzotter. 7. II. 1914.
suchten schwarzen Ottern haben dagegen nicht nur eine
äusserst dunkle Farbe, sondern ihnen fehlt auch das schwarze
Band auf dem Riicken. Nur bei einigen Spiritusexemplaren
tritt es ganz undeutlich hervor.
Wenn es also, wie auch in der Literatur angegeben
wird, eine deutlich erkennbare schwarze Kreuzotter gibt,
so ist ihre Natur noch nicht ganz aufgeklärt. Durch einige
eigene Befunde bin ich in der Lage, hieriiber etwas ge-
nauere Auskunft geben zu können.
Während einer Exkursion 19 ?/313 nach einer zur Zoo-
logischen Station Tvärminne (Prof. J. A. Palmen) gehö-
rigen Insel, namens Längskär, wurde ein gravides, normal
grau gefärbtes Kreuzotter-Weibchen getötet. Erst einige
Stunden später wurden bei der Dissektion des Tieres die
10 vollständig entwickelten Jungen aus den Uteri befreit. !)
Sie waren anfangs alle anscheinend leblos, doch fingen nach
einer Zeit 8 von ihnen an sich zu bewegen, während
2 dagegen wirklich tot waren. Sofort nach der Geburt
häuteten sich die Jungen; der ganze Prozess war in einigen
Stunden abgelaufen. Nach Schreiber (p. 622) findet die
erste Häutung immer regelmässig kurz nach der Geburt statt.
Von den 10 Jungen waren 8 normal gefärbt, d. h. grau
mit schwarzem Bande auf dem Rücken. Dagegen waren 2
schwarz, das eine tiefschwarz, das andere etwas heller. Die
Farbe veränderte sich nicht nach der ersten Häutung. Die
8 lebenden Jungen, darunter die zwei schwarzen, wurden
dem Zoologischen Garten Högholmen, Helsingfors, überwie-
sen und dort dank der Zuvorkommenheit des Direktors,
Herrn Mag. phil. Rolf Palmgren, gepflegt. 5 Monate
später waren noch 5 von den Tieren am Leben, darunter
!) In diesem Zusammenhange mag erwähnt werden, dass die Zahl
der Jungen bei den britischen Kreuzottern nach Leighton durch-
schnittlich etwa 13 ist. Bei 14 von mir untersuchten finnischen Exem-
plaren war sie dagegen durchschnittlich nur 9, die grösste Zahl war 11,
die kleinste 6. Die in Mela-Kivirikko, Vertebrata Fennica, p.
385, angegebene Zahl der Jungen, 12—20, ist also für die finnische
Art entschieden zu hoch.
7. II. 1914. Ekman, Die schwarze Varietät der Kreuzotter. 129
eins der beiden schwarzen. Die Farbe hatte sich in der
Gefangenschaft nicht verändert. In der hiesigen Universi-
tätssammlung habe ich noch ein schwarzes Weibchen mit
Jungen gefunden. Das Exemplar ist von Herrn J. Snell-
man 193/;13 auf Jomala, Äland, gefangen. Die 7 Jungen
sind fast voll entwickelt, nur ein kleiner Dottersack ist vor-
handen. Farbe und Zeichnung treten schon sehr deutlich
hervor. Alle 7 Jungen sind grau mit scharf gezeichnetem,
schwarzem Bande auf dem Rücken.
Über die Farbe der neugeborenen Jungen der Kreuzotter
ist also folgendes bekannt: 1) schwarze Weibchen gebären
schwarze und graue Junge (Düringen, Leighton), 2)
schwarze Weibchen gebären nur graue Junge, 3) graue
Weibchen gebären graue und schwarze Junge und 4) graue
Weibchen gebären graue Junge.
Wenn wir hier von allen anderen Farben absehen und
nur „grau“ und „schwarz“ als Eigenschaftspaar einander
gegenüber stellen, so lassen sich die obigen Fälle teilweise
durch das Mendel'sche Vererbungsgesetz erklären '). Wir
müssen dann annehmen, dass „grau“ über „schwarz“ domi-
niert. Paaren sich eine graue und eine schwarze Otter, die
beide homozygotisch sind, so entsteht ein Bastard, der
also heterozygotisch ist. Er enthält die Anlagen für schwarz
und grau, ist aber selbst grau, weil diese Farbe dominant
ist. Die grauen Ottern sind also teils homozygotisch, teils
heterozygotisch, die schwarzen immer homozygotisch. Paaren
sich eine homozygotische schwarze und eine heterozygotische
graue Otter miteinander, dann soll nach dem M endel’schen
Gesetze die Hälfte der Jungen schwarz sein; zwei heterozy-
gotische graue wieder geben bei Kreuzung '/, schwarze
Junge und ?/, graue.
In den von Düringen und Leighton erwähnten
1) Absolut konstant sind diese Eigenschaften wahrscheinlich nicht
immer, dafür spricht schon die grosse Variabilität der Farbe. Diese
wird anscheinend durch mehrere Faktoren bedingt. Doch scheint
wenigstens die schwarze Farbe sehr konstant zu sein und liefert mit
grau gekreuzt keine typischen intermediären Bastarde.
130 Ekman, Die schwarze Varietät der Kreuzotter. 7. II. 1914.
Fällen war das Weibchen homozygotisch schwarz, das Männ-
chen folglich heterozygotisch grau. Die Jungen sollten also
zur Hälfte schwarz sein. Düringen gibt leider keine
Zahlen an;bei Leighton ist das Verhältnis zwischen schwarz
und grau 1:16. Die Zahlen stimmen also hier nicht mit
den berechneten 4.25:12.75 überein. Doch kann aus die-
sem einzigen Falle nichts mit Sicherheit geschlossen werden.
In dem von mir beobachteten Falle, in dem eine graue Mutter
8 graue und 2 schwarze Junge gebar, waren die Eltern
wahrscheinlich beide heterozygotisch. Unter dieser Voraus-
setzung wären die berechneten Zahlen 2.5:7.5 gewesen,
was mit den beobachteten vollständig übereinstimmend ist. !)
In dem Falle wieder, wo die schwarze Mutter 7 graue Junge
gebar, war der Vater anscheinend homozygotisch und grau.
Um die Gültigkeit des Mendel’schen Gesetzes hier sicher-
stellen zu können, wäre es noch nötig Fälle zu beobachten,
in denen schwarze Mütter lauter schwarze Junge gebären.
Solche Fälle sind jedoch aller Wahrscheinlichkeit nach sehr
selten zu erwarten, weil sie voraussetzen, dass beide Eltern
schwarz wären, was bei der relativen Seltenheit der schwarzen
Form nicht oft eintreffen dürfte. Doch glaube ich, dass bei
eingehender Untersuchung eines grösseren Materials auch
dieser Fall gefunden werden kann.
Um die Frage nach der Konstanz der schwarzen Kreuz-
otter einwandfrei lösen zu können, müsste man notwendig
Bastardierungsversuche anstellen. Diese sind aber sicher
ausserordentlich mühsam und langwierig, weil die Tiere spät
geschlechtsreif werden und nur einmal jährlich gebären.
Unsicher ist auch, ob sie sich überhaupt in der Gefangen-
schaft fortpflanzen.
Deshalb bleibt wohl nichts anderes übrig, als durch
Sammeln von mehr Material, statistisch die Gültigkeit des
Mendel’schen Gesetzes hier weiter zu prüfen.
1) Auf derselben Insel Längskär, wo die graue Mutter gefangen
wurde, sind früher schwarze Ottern beobachtet worden. Dadurch wäre
das Vorkommen von heterozygotischen grauen Formen dort erklärlich.
TALL 1914. Ekman. — Linkola. 131
Literatur:
1) Düringen, Bruno. Deutschlands Amphibien und Reptilien.
Magdeburg 1897.
2) Leighton, G. R. The life-history of British Serpents and
their local distribution in the British isles. Edinburgh
and London 1901.
3) Linn6, C. Fauna Suecica, 1761.
4) Mela-Kivirikko. Vertebrata Fennica, Helsingfors, 1909.
5) Schreiber, E. Herpetologia europaea, zweite Auflage, Jena.
1912.
Maisteri K. Linkola ilmoitti painettavaksi:
Notiz über die Verbreitung der Hypogymnia-Parmelien
in Finland.
Im Jahre 1901 veröffentlichte Dr. G. Bitter eine ver-
dienstvolle morphologisch-systematische Arbeit über die
Untergattung Hypogymnia der grossen Flechtengattung Par-
melia '). Diese seine Publikation, deren sich auch eine wert-
volle biologische Untersuchung?) anschliesst, hat eine un-
erwartet grosse Klarheit über die vielförmige Artgruppe
der P. physodes gebracht.
Die Lichenologen haben in den letzten Jahren mit Eifer
die von Bitter als neu beschriebenen oder genauer be-
grenzten Arten gesammelt. Doch ist die geographische Ver-
breitung einiger Arten selbst in Europa sehr mangelhaft
bekannt. Man kann deshalb wohl annehmen, dass die Zu-
sammenstellung eines Verzeichnisses über die in dem fin-
nischen Florengebiete vorkommenden Arten nebst deren
bisherigen Fundorten am Platze ist.
1) Bitter, G. Zur Morphologie und Systematik von Parmelia,
Untergattung Hypogymnia. Hedwigia Bd. XL, 1901, p. 171—274.
2 Bitter, G. Ueber die Variabilität einiger Laubflechten u. s. w.
Jahrb. f. wissensch. Bot. Bd. XXXVI, 1901, p. 418—492.
132 Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 7. II. 1914.
Die Lokalangaben im folgenden Verzeichnisse beziehen
sich, falls nichts anderes vermerkt ist, auf die Exemplare
im Herbarium Musei Fennici. Das Herbarium von W. N y-
lander (,herb. W. Nyl.*) und die grosse Flechtensammlung
des unlängst verstorbenen Lichenologen Mag. phil. G. Läng
(,herb. G. L.*) habe ich ebenfalls durchgesehen. Die von
mir selbst gemachten, mit ,K. L.* bezeichneten Funde be-
finden sich zum grössten Teile in meiner privaten Samm-
lung. Auch ist die betreffende Literatur, insofern sie etwas
zur Aufklärung beitragen konnte und soweit ich die An-
gaben sicher zu identifizieren vermochte, berücksichtigt
worden.
Die Namen der botanischen Provinzen sind nach der in
der finnischen floristischen Literatur üblichen Weise verkürzt
(siehe auch die diesem Heft beigefügte Karte).
Parmelia farinacea Bitter, Zur Morph. u. Syst. Hypog. p.
174 et 199. — Ab: Pargas, auf mehreren Stellen: vereinzelt
an Kiefern bei Kvidja und Lemlaks und besonders häufig
auf der Insel Brinkholm, wo die Art auch auf Felsen .auf-
tritt, Muddais, an einer Fichte, und Kassor, an alten Zäu-
nen 1913 (K. L.). N: Kyrkslätt, Gesterby, in saepimentis,
und Öfverkurk, ad corticem pini in turfosis Stormossen dictis
1908 (G. Lång); Esbo, Södrik und Kasaberg, an Kiefern,
und bei Grankulla an einer Birke 1913 (K. L.); Helsingfors,
Degerö, bei Stansvik und Turholm an Kiefern, Hertonäs, an
einer Schwarzerle, 1913 (K. L.); Orimattila, Niemenkylä,
Anttila, an einer grossen Birke und bei Päärnilä, Maijanoja,
an einer Kiefer, 1913 (K. L.). 7a: Evo, Vappula, ad cort.
pini 1909 (G. Läng); Padasjoki (E. Wainio nach Bitter,
Syst. Hypog. p. 200); Luhanka, Judinsalo, supra saxum, 1873
(E. AALang=Wainio). Tb: Jyväskylä, Nisula, ein kleines
Exemplar an einer Kiefer, an Kiefern in der Nähe des Volk-
schullehrerseminars, 1913 (K. L.).
Die Art ist in Süd-Finland wahrscheinlich fast allgemein,
doch meistenteils sehr spärlich auftretend. Nördlicher wird
sie sicherlich seltener. Der bisherige nördlichste Fundort
7. II. 1914. Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 133
liegt bei Jyväskylä (62 27' nördl. Br.). Die Art kommt ge-
wöhnlich an Kiefern in ganz lichten Wäldern, jedoch auch
an anderen Bäumen, an Zäunen und Felsenwänden vor.
Nur steril gesehen worden.
P. tubulosa (Schaer.) Bitter, Zur Morph. u. Syst. Hypog.
p. 179 et 206. — Ab: Pargas, sehr allgemein an Rinde und
Holz, 1913 (K. L.); Turku (Äbo), Pahaniemi 1909 und Askainen,
Pukkila 1912 (K. L.); Mustio (Svartä), an Kieferzweigen, 1913
(M. E. Huumonen in herb. K. L.) N: Helsingfors 1861
(N. I. Fellman) und 1897 (G. Lång); Kyrkslätt, Musta-
järvi und Gesterby, 1908 (G. Lång); Nurmijärvi 1912 (K. L.);
sehr allgemein in Esbo, Helsingfors und Orimattila, zuwei-
len auch auf Steinen, 1913 (K. L.); Hogland (M. Brenner,
Hogl. lafv. p. 43: „P. physodes var. labrosa Ach. ytterst all-
män; äfven förekommande under formen fubulosa Schaer.,
apicibus laciniarum obtusis subcylindricis*). Ka: Viipuri,
Monrepos et Papula et Uuras ad saepimenta, Vanha-Viipuri
et Pikiruukki ad saxa et cortices arborum (E. Wainio,
Lich. in vic. Viburgi obs. p. 48, sub n. P. physodes var.
tubulosa (Schaer.): ,apicibus laciniarum integris, turgescen-
tibus, extus sorediosis“). Ta: Evo, an mehreren Stellen 1909
(utan e)" Lähti 1913: (K. L.). _Tb::!Jyvaskyla,' häufig;
1912, 1913 (K. L.). Sb: Kuopio, ad cort. betulae (G. Läng,
Lich. Sav. bor. p. 19). Kb: Lieksa 1871 (E. Wainio); in
Karel. bor. passim (E. Wainio, Adjum. lich. Lapp. I, p. 126).
Ok: Kajaani 1859 (K. P. Malmgren); Sotkamo, Vuokatti,
an Fichtenzweigen 1904 (K. L.); ad templum et Lapinsalmi
atgue Kylmälä in par. Kuhmo (E. Wainio, Adjum. I p. 126).
Ob: Kemi, Laurila, an Fichten 1913 (Veli Räsänen). Ks:
ad Paanajärvi in par. Kuusamo (E. Wainio, Adjum. I p.
126). Lkem: Kittilä, ad templum supra lignum und in monte
Aakennustunturi in ultimis betulis 1908 (G. Läng). Li: in
monte Ruoptuinvaara prope lacum Inarijärvi (E. Wainio,
Adjum. 1 p. 126).
Ist wenigstens im südlichen und mittleren Finland ganz
alleemein auf Rinde und nacktem Holz und zuweilen auch
134 Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 7. II. 1914
an Steinen zu beobachten. Die Art ist vielleicht auch in
Lappland ebenso verbreitet und häufig. Immer steril.
P. obscurata (Ach.) Bitter, Zur Morph. u. Syst. Hypog. p.
182 et 214. — Ks: Kuusamo, Mäntytunturi, ad cort. betulae
1877 (E. Wainio). Lkem: Kittilä, Välivaara, saxicola, 1867
(J. P. Norrlin); Kittilä, ad cort. betulae prope Venejoki,
ad templum supra lignum, Rietsamankorpi ad cort. abietis
1908 (G. Läng in herb. G. L.) Lt: Kitscha, ad lignum et
cortic. pini, 1863 (N. I. Fellman).
f. glauca Bitter. — Lkem: Kittilä, ad cort. betulae ve-
tustae prope Venejoki 1908 (G. Läne).
Nur in Lappland. Die Freguenz noch mangelhaft be-
kannt. Steril. Die Exemplare aus Kuusamo und Kitscha
könnten zu der P. subobscura Wainio, Lich. exp. Vegae pr.
Pitlekai coll. p. 33, gehören.
Die P. austerodes (Nyl.) Elenkin in Nouv. espöc. de lich.
de l’Exped. polaire Russe 1900—1903 p. 127 (Borannuyeckiä
?KypHanp, Journal botanigue, 1907) und Les Lichens des
cötes polaires de la Siberie p. 22—25 (Result. scientif. d.
l’Exped. polaire Russe en 1900—1903, Section D: Botanigue,
Livr. 1, St. Petersbourg 1909) ist in den finnischen Exempla-
ren nicht vertreten.
P. physodes (L.) Ach., Meth. p. 250. — Exemplare liegen
aus folgenden Provinzen vor: Al—Kol, Tb, Sb, Kon, Ok, Ob,
Kk, Lkem, Lim, Le—Lt. Ist im ganzen Gebiete eine der meist
verbreiteten Flechten auf Rinde und Holz, sehr allgemein
auch auf Stein. Tritt oft fruchtifizierend auf. Exemplare
mit Apothecien habe ich aus den Provinzen Al—Ik, St, Ta,
Tb, Sb, Kon, Ob und Lkem gesehen.
Ganz allgemein tritt die Art in exponierter Lage mit
starker Runzelbildung und mit isidienähnlichen Sprossungen
versehen auf. Dass diese Individuen, die von mehreren
Autoren als „forma“ beschrieben werden (f. granulosa Har-
mand Catal. Lich. Lorr. p. 207, f. granulata Boistel Nouv.
Fl. II p. 69, f. compacta Mereschkowsky, Beitr. z. Kenntn.
d. Flecht. aus den Umgeb. von Reval, Kasan 1909, p. 14,
Originalexemplare von Mereschkowsky habe ich im
7. II. 1914. — Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 135
herb. G. L. gesehen), nur Standortsmodifikationen der P.
physodes darstellen, hat schon Bitter (Variabil.-Arbeit p.
461) hervorgehoben. Diese Beobachtung habe ich ebenfalls
mehrmals festgestellt. Dass diese runzelig-isidiöose Form
Acharius zu seiner var. platyphylla teilweise zur Grund-
lage diente, weisen die Originalexemplare im Herb. Ach. auf.
Das lässt auch Acharius’ Diagnose (Meth. p. 251 und Lich.
Univ. p. 493) erkennen.
In neuerer Zeit hat Vereitinoff (H&ckonbKo CAOBb
o bopmax®p Parmelia physodes (L.) Ach., mit franz. Res. p.
127—132, Bulletin du Jardin Imperial Botanique T. VI, 1906)
eine Teilung der P. physodes in diverse Formen nach der
Form der Soredienbrutstätte versucht. Meine Beobachtungen
reichen nicht hin, um den Wert dieser Formen sicher zu
beurteilen. Exemplare, die Merkmale der f. cassidiformis
Vereit. tragen, sind nicht selten.
P. vittata (Ach.) Bitter, Zur Morph. u. Syst. Hypog. p.
223. — Ab: Karuna, Maalo 1874 (Fr. Elfving); Pargas,
Gammelgärd 1911 (K. L.); Wihti (W. Nylander). N: Kyrk-
slätt, Öfverby 1908 (G. Lång); Kirkkonummi, Humaljärvi
1913 (K. L.); Esbo, Kasaberg 1909 (K. L.); Helsingfors, De-
gerö, Turholm 1913 (K. L.); Orimattila, Sommarnäs, Kallio-
järvi 1913 (K. L.). Ka: Viipuri, in Vanha-Viipuri et prope
Huusniemi ad rupes et saxa (E. Wainio, Lich. in vic. Vi-
burgi obs. p. 48). Ta: Tammela, Letku 1869 (A. Kullhe m);
Lempäälä 1860 (P. A. Karsten); Evo 1874 (J. P.Norrlin)
et 1909 (G. Läng); Hollola, Enonsaari 1872 (J. P. Norr-
lin); Hollola, 1874 (E. Lang in herb. W. Nyl.); Evo et
Padasjoki (J. P. Norrlin in Norrlin-Nylander, Herb.
Lich. Fenniae, n:o 32, 33); Padasjoki 1872 (E. Lang in herb.
W. Nyl.); Korpilahti 1875 (J. P. Norrlin); Luhangossa Kei-
häsniemellä kalliolla, Korpilahdella Pyhävuorella sekä Hauk-
kavuorella (E. Wainio, Florula Tavast. orient. p. 98). Sa:
Mäntyharju 1852 (E. Nylander); Lappvesi, Kiiala, Risti-
kivenvuori et Suovuori 1906 (H. Buch in herb. G. L.). KI:
Valamo (W. Nylander); Kirjavalahti 1874 (J. P. Norrlin);
ad Kirjavalaks pluribi (J. P. Norrlin, Symb. ad Flor. Lad.-
136 Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 7. II. 1914.
Karel. p. 25). 7b: Pihlajavesi 1871 (J. P. Norrlin); Jyväs-
kylä, Vuoritsalo, Laajavuori und Ylistö 1912—13 (K. L.).
Sb: Kuopio, 1852 (E. Nylander); Kuopio, auf mehreren
Stellen 1909 (K. L.); Nilsiä, Pisanvuori 1909 (K. L.). Kb: Nur-
mes, Konnanlampi 1875 (E. Wainio); Lieksa ad Kalliovaara
et Vanhala, Nurmes ad Lipinlahti et Louhivaara et Ylikylä,
Tscholkka et Koroppi in Karel. Ross. (E. Wainio, Adjum.
I p. 126). Kon: Suojärvi et Schungu 1870 (J. P. Norrlin);
Pertnawalok 1863 (Th. Simming); Tiudie et Jalguba 1863
(A. Kullhem). Ok: Suomussalmi 1867 (F. Silén); Kuhmo,
Kylmälä (E. Wainio, Adjum. I, p. 126). Ks: Kuusamo, Nä-
ränkävaara 1877 (E. Wainio); Kuusamo, multis locis (E.
* Wainio, Adjum. p. 126). Halbinsel Kola: „Sehr verbrei-
tet auf Holz und Borke iiber das ganze Gebiet; Orlow auf
Felsen und Torferde zerstreut“ (A. O. Kihlman, Zur
Flechten-Fl. der Halbinsel Kola p. 52). Die Kihlman'schen,
von Nylander bestimmten Exemplare (aus den Provinzen
Lp, Lt und Lmur) kann ich jedoch kaum als P. vittata identi-
fizieren; mir erscheinen sie vielmehr als P. physodes (L.) Ach.
Wie aus den zahlreichen Fundorten zu ersehen, ist die
Art sehr verbreitet, jedoch nicht allgemein, auch im säd-
lichsten Finland. Die Freguenz im nördlichsten und russi-
schen Lappland bedarf noch einer Untersuchung. Wächst
am liebsten auf moosigen, halbbeschatteten grossen Steinen
und Felsen, seltener auf Rinde. Fruchtifizierende Exemplare
liegen aus Ab (Wihti), N (Orimattila), Ta (Evo), Sa (Lapp-
vesi) und Sb (Kuopio, zwei Stellen) vor; Wainio (Adjum.
I p. 126) fand sie fertil auch in Kb (Lieksa).
Mehrere ältere, meistenteils kleine und bräunliche Exem-
plare, besonders aus nördlicheren Provinzen, sind mit den
Namen P. duplicata (Sm.) Ach. v. hypotrypanea Nyl., P. phy-
sodes v. obscurata Schaer. u. a. versehen.
Die Identität der P. vittata (Ach.) und P. physodes var.
duplicata Ach., Meth. p. 251, die Bitter (Zur Syst. u. Morph.
Hypog. p. 233) bezweifelt, bleibt unsicher. Das Original-
exemplar in Herb. Acharii besteht aus einem einzigen, c. 5 cm
langen und 1 mm breiten, mit vier kurzen Ästen (ebenso
7. 11. 1914. — Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 137
breit wie der Hauptlappen) versehenen Lappen, der der
Soredien und unterseitigen Löcher entbehrt und bei dem
die der P. vittata charakteristischen schwarzen Ränder sehr
wenig, zum Teil gar nicht hervortreten. Das Exemplar ist
doch so kläglich und mangelhaft, dass es, wie mir scheint,
ohne genaue anatomische Untersuchung unmöglich ist zu
entscheiden, ob es zu der P. vittata oder zu einer anderen
Art gehört. — P. vittata (Ach.) ist in Herb. Ach. durch sehr
schöne Exemplare vertreten.
P. encausta Ach., Meth. p. 202. — Al: Nyhamn 1853 (E.
Nylander); „temligen sällsynt, förekommer förnämligast uti
skärgården, t. ex i — — — Nyhamn, Dänö, Signilskär“ (E.
Nylander, Alands Lafveget. p. 85). Ab: Korpo 1853 (E.
Nylander); Pargas, Gunnarsnäs 1873 (Fr. Elfving);
Turku (Åbo), Viinapränninmäki 1910 (K. L.). N: Hogland,
Purjekallio 1868 (M. Brenner) et 1872 (E. Juslin); Hel-
singfors, Alphyddan 1880 (J. P. Norrlin); Helsingfors in
rupe 1896 (G. Lång in herb. G. L.); Hyvinkää, in Stein-
brächen 1913 (V. Seppälä). Sa (und Sb): Här och der,
men synnerligen ymnigt på Pisanvuori uti Nilsiä (Sb) (E.
Nylander, Lafveg. uti Savolaks p. 70). Oa: In Bötom
observata (A. J. Malmgren, Fört. öfv. Lafv. saml. i Sata-
kunta p. 75, Th. M. Fries, Lich. Scand. p. 119). Sb: Nilsiä,
Pisanvuori 1852 (E. Nylander) et 1909 (K. L.); siehe auch
unter Sa. Ok: Sotkamo, Vuokatti (A. Chydenius) Ob:
Kemi, Kallinkangas 1913 (Veli Räsänen). Ks: Kuusamo,
Nuorunen 1878 (E. Wainio). Lkem: Kemijärvi, Pyhätunturi
1878 (E. Wainio) und 1912 (M. E. Huumonen, Medde-
landen 39, p. 154); Kittilä, in saxis in alpe Aakennustunturi,
reg. alp. 1908 (G. Läng); Ounastunturi und Muonioniska,
Olostunturi 1867 (J. P. Norrlin); J. P. Norrlin (Öfvers.
af Torneå etc. p. 324) gibt über die Frequenz in Lkem und
Le folgendes an: ,I fjällreg. flerst. och vid Kilpisjärvi äfven
i björkreg*. Le: Kilpisjärvi 1867 (J. P.Norrlin); siehe auch
unter Lkem.
Die Art kommt zerstreut an Felsen in Kiistengegen-
den und Lappland vor. Im Inneren Finlands ist sie selten
138 Linkola. — A. ja K. Hilden. @ 11. 19143
und fehlt auf ausgedehnten Arealen wahrscheinlich gänzlich.
Oft fertil angetroffen.
P. alpicola Th. Fr., Lich. Arct. p. 57. — Ks: Kuusamo,
Ruhavaara 1867 (F. Silén); in reg. subalpina montis Nuo-
runen (E. Wainio, Adjum. I p. 127). Lkem: In reg. sub-
alp. montis Pyhätunturi in par. Kemijärvi (E. Wainio,
Adjum. I p. 127); Saariselkä fjällregion, Vuomapääs topp
1890 (R. Hult); Kittilä, in summa alpe Aakennustunturi,
500 m, 1908 (G. Lång). Lp: Ad ostium flum. Ponoi 1863
(N. I. Fellman); ad promontorium Orlow, ad saxa 1889
(A. O. Kihlman). Le: Naimakka-Enontekis 1867 (J. P.
Norrlin); anträffad vid Naimakka och pä Olostunturi (J. P.
Norrlin, Öfvers. af Torneå etc. p. 325). Li: Polkuoivi, reg.
alp. inf. 1877 (F. Silön in herb. G. L.); in reg. subalp.
montium Hammastunturit, in reg. betulina et subalpina ad
Köngäs prope Mare glaciale (E. Wainio, Adjum. I p. 127).
Lt: Kitofka 1861 (N.I. Fellman); ad sinum Kola&nsem 1861
(N. I. Fellman).
Die Art ist nur in Lappland angetroffen worden. Auf
Felsen. Oft fertil.
Lääket. ylioppilas Armas Hilden jätti omasta ja vel-
jensä, ylioppilas Kaarlo Hilden'in puolesta julkaistavaksi:
Ornitologisia havaintoja Karkun seudulta.
Seuraava esitys perustuu ennen kaikkea omiin useina
kesinä tehtyihin muistiinpanoihin; pääasiallisesti ovat ne pe-
räisin kesiltä 1910, 1911 ja 1913, jonkun verran kesiltä 1908
ja 1912. Näiden lisäksi olemme olleet tilaisuudessa vastaan-
ottamaan joukon ornitologisia tiedonantoja Karkun kirkko-
herralta, rovasti Emil Bergrothilta, jonka muistiinpa-
noista varsinkin mainittakoon 12 vuoden aikana tehdyt feno-
logiset havainnot. Mikäli esityksessä muuten on perustuttu
toisten havaintoihin, sikäli on tiedonantojen kohdalla asian-
omaisten nimet.
7. U. 1914. A. ja K. Hildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 139
Mitä kysymyksessä olevan alueen rajoihin tulee, ovat
ne sangen vaikeasti tarkoin määriteltävissä. Ylimalkaista
sanontatapaa käyttäen, kuuluu alueeseemme varsin suuri osa
Kokemäenjoki-systeemin keski-osaa, n. s. Rautavesi siinä
olevine lukuisine saarineen ynnä tämän vesireitin kummal-
lakin puolella oleva maa-alue. Eteläpuoli on kumminkin tut-
kittu perusteellisemmin kuin pohjoispuoli.
Karkun seutu on pinnanmuodostukseltaan verrattain vaih-
televaa, enimmäkseen kuitenkin alavaa maata, jos kohta se
ei kuulu Satakunnan rannikko-osan loivaan ja lakeaan tyyp-
piin. Karkussakin ilmenee maamme keskiosille ominainen
pienmäkinen luonne, vaikka korkeusvaihtelut eivät olekaan
erikoisen tuntuvat. Yleensä vaihtelee korkeus merenpinnan
yläpuolella 50 ja 100 m välillä; korkeimmat paikat ovat
Pirunvuori (93.7 m) ja Ellivuori (jonkun verran matalampi).
Ainoastaan kukkuloiden korkeimmilla paikoilla pistää
kallioperusta näkyviin, muuten on maa pitkin matkaa ir-
tainten maalajien (saven, moreenin) peitossa. — Metsät, jotka
anastavat varsin laajoja aloja, ovat etupäässä puhtaita kuusi-
metsiä, harvemmin lehti- tai sekametsiä, ja silloinkin vain
rajoitetuilla aloilla..
Viljelysmaat, pellot ja niityt ovat jokseenkin runsaasti
edustettuina, vaikk'ei suinkaan tasasuhtaisesti yli alueen le-
vinneet. Enimmäkseen ovat ne keskitetyt Rautavettä lähinnä
ympäröiviin seutuihin, sillä kuta etäämmälle veden lähetty-
viltä tullaan, sitä harvinaisemmiksi ne tulevat.
Itse Rautavesi ei muodosta suurempia aavoja selkiä, vaan
on sille päinvastoin ominaista suuri saaririkkaus (suurimmat
saaret ovat Salonsaari ja Papinsaari), jotapaitsi niemet ja
lahdelmat ylenpalttisesti vaihtelevat keskenään. Erityisesti
ehkä on mainittava monessa kohdin tavattavat laajat kaislistot,
jotka monelle vesilinnulle tarjoavat oivallisia pesäpaikkoja.
Rautavettä lukuunottamatta tavataan alueella vielä useita
pienempiä järviä, joista huomattavimmat kenties ovat n. 2 km
pituinen, miltei kokonaan viljelysmaiden reunaama Riipilän-
järvi sekä yksinäinen, metsien ympäröimä muutaman km pitui-
nen, mutta vain parin sadan metrin levyinen Heinijärvi. —
140 A. ja K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914.
Rahkasoita umpeenkasvavine lampineen sensijaan on tuskin
nimeksikään ja silloinkin vain varsin vähäpätöisiä.
Turdus musicus L. Ei esiinny runsaslukuisena paikka-
kunnalla. Rauhallisemmissa kuusimetsiköissä säännöllisesti
parisen pariskuntaa. Lukuunottamatta muutamia tyhjiä pesiä,
löysimme (Piispanniemellä) 14. VI. 13 4 tuoretta munaa si-
sältävän pesän. — Ensi kerran huomattu keväällä 1909: 13. V.
Turdus iliacus L. Yleinen havu- ja sekametsissä, jossa
se pesii sekä puissa, että pensaissa lähellä maata. Saapu-
misaikoja keväällä:
20 NEO ITV 010 217TVAB
27. IV. 09 23V. 12
Turdus pilaris L. Erittäin yleinen, varsinkin aurinkoi-
silla metsänrinteillä, lähellä ihmisasumuksia. Pesii miltei
säännöllisesti enemmän kuin kerran samana kesänä.
Erithacus rubecula (L.). Pesii harvalukuisena synkem-
missä sekametsissä.
Ruticilla phoenicurus (L.). Yleinen metsiköissä ja puis-
tikoissa ihmisasuntojen läheisyydessä. Pesä yleisimmin pön-
töissä. Saapuu keväällä:
1. V. 06 TERHLO 167 Val
20. :V. 09 62 Vt
Saxicola oenanthe L. Pesii yleisesti kiviröykkiöissä ja
-altauksissa. Myöhäisenä pesälöytönä mainittakoon 12. VII.
11 (pienet poik.). Saapuu tavallisesti huhtikuun loppupuolella:
28. IV. 07 27. IV. 09 29:7V 292
9: V.'08 268 VS 28. IV. 13
Pratincola rubetra (L.). Jokseenkin yleinen pensaisilla
mailla. 18. VI. 11 löydettiin mäenrinteellä ruokokasvien
seassa pesä, jossa oli 6 hiukan haudottua munaa.
Sylvia salicaria L. On useana vuonna pesinyt pappilan
puistossa. Tavataan muuten lehdoissa ja pensaisilla mailla.
Saapui keväällä: 31. V. 09 ja 18. V. 10.
Sylvia cinerea Lath. ja
Sylvia curruca (L.) esiintyvät samoilla paikoilla, kuin
edellinen laji, mutta runsaammin.
7. II. 1914. A. ja K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 141
Phylloscopus sibilator (Bechst.) on vuosi vuodelta käy-
nyt yleisemmäksi, jos kohta se vieläkin pesii vain yksityi-
sina pariskuntina siellä täällä (vrt. Medd. 1912—13, siv. 12).
Phylloscopus trochilus (L.). Yleisimpiä pikkulintuja. Lu-
kuisista pesälöydöistä mainittakoon 8. VI. 11 löydetty, joka
poikkesi tavallisesta pesätyypistä siinä, että pesäaukko oli
suoraan ylöspäin (vrt. Luonn. Yst. N:o 3, 1912). Myöhäisin
pesälöytö: 6. VII. 11 (5 mun.). Saapuu tavallisesti touko-
kuun alkupuoliskolla:
10:75 Vas 805 18. V. 08 LOW VH H2
4. V. 06 6:48 JO I RP VN I
RR N RE O I: M
Phylloscopus rufus (Bechst.). Esiintyy havumetsissä,
— vaikk'ei missään aivan yleisenä.
Calamodus schoenobaenus (L.). Harvinainen. Kuultu ja
nähty muutamia kertoja pappilan lahdessa 1900-luvun alku-
puoliskolla (asemapääll. A. Bergroth).
Regulus cristatus Koch. Yleinen havumetsissä.
Aegithalus caudatus (L.). Nähty silloin tällöin syyspuo-
lella paikkakunnalla (A. Bergroth).
Parus major L. Yleisin tiaislaji. Tavataan kaikkialla,
missä sille tarjoutuu sopivia pesäpaikkoja. Samaa pesäkoloa
käytetään usein monta vuotta perätysten. Lukuisista pesä-
löydöistä mainittakoon: 5. VI. 08 (11 tuor. mun.); 2. VI. 10
(6 poik.); 16. VI. 13 (6 suur. poik.); 28. VI. 13 (mun), kaikki
samassa pihlajankolossa; 6. VII. 10 (poik.) venttiilissä; 9.
VI. 10 (5 poik.); 7. VI. 11 (10 poik.); kaksi viimeksi mainit-
tua samassa koivun kolossa.
Parus borealis Selys. Yleinen havu- ja sekametsissä.
Lukuisia pesiä tavattu lepän, koivun ja haavan kannoissa
sekä kasvavissa puissa. Pesimisaika suuresti vaihteleva;
niinpä 9. VI. 13 löysimme 2 pesää; toisessa oli 8 suurta
poikaa, jotka pesäpuuta kosketeltaessa lensivät ulos, toisessa
10 vasta munittua munaa (toinen pesue?).
Parus cristatus L. Synkkien havumetsien tyypillinen
asukas.
Alauda arvensis L. Yleinen aukeilla mailla. Saapumis-
aikoja keväällä:
142 A. ja K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914.
5191202 3. IV. 06 205 114540
21. HII. 03 30. III. 07 24110. 90
9. IV. 04 7. III. 08 2. IV. seur)" 261/1842
20:17. 105 851 .409 210-110
Motacilla alba L. Erittäin yleinen pelloilla ihmisasun-
tojen läheisyydessä, vesien rantamilla ja saarilla Rautave-
dessä. Pesiä mitä erilaatuisimmissa paikoissa, kuten vene-
huoneissa, halkopinoissa, kivikoissa j. n. e. Saapuu tavalli-
sesti huhtikuun jälkipuoliskolla:
10. IV. 02 14. IV. 06 14. 1V.540
14. IV. 03 22, IV. 07 20. Tyan
15. IV. 04 25. IV. 08 19. V2
18. IV. 05 29. IV. US 19. IV a
Budytes flavus (L.). Esiintyy jokseenkin yleisenä ala-
vammilla, eritoten kosteahkoilla mailla. Saapui: 13. V. 09.
Anthus trivialis L. Yleinen varsinkin sekametsiköissä,
missä lehtipuut ovat vallitsevina. 7. VI. 13 löysimme pesän
sammalpeitteisen kiven alla (5 vahv. haud. munaa).
Emberiza citrinella L. Kaikkialla viljeltyjen maitten lä-
histöllä. Pesälöydöistä mainittakoon: 9. VI. 10 (2 isoa poik.),
11. VII. 10 (4 vähän haud. mun.) ja 8. VI. 13 (5 vähän haud.
mun.).
Emberiza hortulana L. Edellistä lajia melkoista harvinai-
sempi. Heinoon lähistöllä suhde kuitenkin näytti (1913) ole-
van päinvastainen.
Loxia curvirostra L. Esiintyy kesäisin ainoastaan pe-
riodisesti. Viimeinen suuri „käpylintuvuosi“ oli 1910. —
Todennäköisesti löytyi parvissa myös joitakin eksemplareja
isompaa käpylintua
Loxia pityopsittacus Bechst.
Pyrrhula rubicilla Pall. Kesällä harvinainen. Nähty 14.
VI. 13 3 ja 9 (Piispanniemellä) ja 23. VI. 13 lähellä maan-
tietä kylän laidassa.
[Carpodacus erythrinus (Pall.). 8. VII. 06 kuulimme Pyy-
nikillä punavarpusen tyypillisen äänen.]
Passer domesticus (L.). Erittäin yleinen kaikkialla ih-
7. II. 1914. A. ja K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 143
misasuntojen läheisyydessä (suhteesta räystäspääskysiin ks.
Luonn. Yst. N:o 4, 1913).
Fringilla coelebs L. Paikkakunnan yleisimpiä laululin-
tuja. Lukuisista pesälöydöistä mainittakoon seuraavat myö-
häiset: 20. VII. 11, 25. VII. 11 (molemm. poik.). — Saapumis-
aikoja keväällä:
15:4:1V.02 6. IV. 06 3. IV. 10
28. III. 03 10. IV. 07 16. 21Maal1
11. IV. 04 7:11V4.08 6:11: 12
7. IV. 05 16. IV. 09 299 Alls43
Fringilla montifringilla L. Ei ole aivan harvinainen paik-
kakunnalla, sekametsissä. V. 1909 pesi pariskunta pienessä
kuusessa pappilan puutarhassa (E. Bergroth) Saapuu
huhtikuun puolivälissä: 16. IV. 09; 16. IV. 12.
Ligurinus chloris (L.). Jokseenkin yleinen, varsinkin
metsänrinteillä. Pesälöytöjä: 21. VII. 11 (verrattain suuret
poik., vrt. Medd. 1912—13, siv. 12) ja 19. VI. 13 (5 haud.
mun.) pienessä kuusessa. Saapui keväällä: 17. IV. 12 ja 6.
IV. 18.
Chrysomitris spinus (L.). Yleinen havumetsissä. Pesi-
nyt useana vuonna perätysten pappilan puistossa (E. B er g-
roth).
Acanthis cannabina (L.). Pesii varsinkin aurinkoisilla
mäenrinteilläl. Heinä—elokuun aikana kiertelevät hemppo-
set usein suurissa parvissa.
Sturnus vulgaris L. Pesii runsaasti pöntöissä ja ontoissa
puissa ihmisasuntojen läheisyydessä. — Saapuu tavallisesti
maalis- ja huhtikuun vaihteessa:
10. 1V. "02 29.118. 07 27a 111.814
6. IV. 04 30. III. 08 26» 11:u12
26. 111. 05 29511: 09 DAN: 13
3. IV. 06 19. III. 10
Oriolus galbula L. Kesällä 1906 nähtiin yksinäinen lau-
lava 3 Tullun kartanon puistossa (?) (A. Gyllenberg).
Corvus cornix L. Yleinen.
Corvus monedula L. Miltei vuosittain tulee Tyrväältä
joukko naakkoja Karkun kirkolle, missä ne koettavat val-
144 A. ja K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914.
mistaa pesiään; tämä ei kuitenkaan ole onnistunut, syystä
että pesärakenteet systemaattisesti on hävitetty.
Corvus corax L. Erittäin harvinainen. Kesällä 1909
nähtiin yksinäinen lintu kahden peltovariksen seurassa len-
tämässä lähellä Pirunvuorta (J. Gyllenberg). Yksityisiä
lintuja silloin tällöin nähty. Kesällä 1907 (?) pesi pariskunta
Viitamäen torpan luona Heinoon kylässä (E. Bergroth).
Corvus frugilegus L. Hyvin harvinainen. Ks. edellistä. 16.
IV. 02 nähtiin kaksi lintua Karkun pappilan luona ja pysyt-
täytyivät ne koko kevään samoilla tienoilla (E. Bergroth).
Pica pica (L.). Yleinen.
Nucifraga caryocatactes (L.). Syyskesällä 1913 tapahtu-
neen suuren kiertovaelluksen aikana huomattiin lintu myös
Karkussa, missä m. m. 1 eks. ampui 5. IX. J. Gyllenberg.
Garrulus glandarius (L.). Kesällä jokseenkin harvinai-
nen. Syksympänä lähestyy ihmisasuntoja.
Perisoreus infaustus (L.). Kesällä harvinainen. Syys-
myöhällä kuten edell. jos kohta ehkä jonkun verran ylei-
sempänä (E. Bergroth).
Lanius collurio L. Esiintyy jokseenkin harvalukuisena,
mutta näyttää olevan epätasaisesti levinnyt alueella. Pappi-
lan puistossa on 1 pariskunta säännöllisesti pitänyt asuntoa;
v. 1912 pesä karviaismarjapensaassa (E. Bergroth).
Muscicapa grisola L. Hyvin yleinen ihmisasuntojen lä-
heisyydessä, kesällä 1913 kuitenkin jonkun verran harvi-
naisempi. Erittäin lukuisia pesälöytöjä mitä erilaatuisim-
missa paikoissa, kuten pöntöissä, kannoissa, puunhaarukassa,
rakennusten seinämissä, aidanseipäiden välissä, akkunan ylä-
laudalla j. n. e.
Muscicapa atricapilla L. Käynyt vuosi vuodelta yhä
yleisemmäksi ja oli kesällä 1913 paikkakunnan kaikkein ylei-
simpiä pikkulintuja. Useita pesiä löydetty puunkoloissa, kan-
noissa ja pöntöissä. Saapumisaikoja keväällä:
16. V. 04 192. VO NOT a
3. V. 05 18. V. 08 23. Va ile
4. V. 06 51.0: 109
7. II. 1914. A. ja K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 145
Hirundo rustica (L.). Yleinen kaikkialla ihmisasuntojen
lähettyvillä, ulkorakennuksissa, ladoissa, riihissä y. m. Saa-
puu toukokuun aikana:
u a 10792207 AG Sd ©.
3. V. 04 13. V. 08 16..V. 72
10.«V.05 18V. 09 Dr Venlo
4. V. 06 [0:40
Clivicola riparia (L.). Pesii parissa paikassa yhteiskun-
nittain rantakivien alla (ks. tarkemmin esitystä Kojolan ky-
län luona tavattavasta yhteiskunnasta, Luonn. Yst. N:o 4,
1913).
Chelidonaria urbica (L.). Yleinen ihmisrakennuksissa.
Caprimulgus europaeus L. Iltahämärän tullen kuulee
usein kehrääjän tutunomaista ääntä, varsinkin aukeammilla
metsämailla. Kesällä 1894 löydettiin pesä Pirunvuorella ka-
nervikossa (E. Bergroth).
Cypselus apus (L.). Pesii erittäin yleisesti Karkun kir-
kossa ja kellotapulissa, sekä sitäpaitsi usein kottaraisille
varatuissa pöntöissä, sittenkun nämä ovat jättäneet ne. Myö-
häisimpiä muuttolintuja:
19. V. 06 20 10 Pl ITD
28. V.' 09 28: Verl Du 02613
Dryocopus martius L. Verrattain yleinen suurissa havu-
metsissä etäämmällä ihmisasunnoista.
Picus canus (Gmel.). Harvinainen. Vain muutamia ker-
toja nähty (1893 pesä ontossa haavassa Suoniemellä, E. B er g-
roth).
Dendrocopus major (L.). Omituista kyllä ei iso tikka
näy olevan yleinen. Synkemmissä havumetsissä.
Dendrocopus minor (L.). Edellistä lajia yleisempi, jos
kohta sekin sangen harvinainen. 10. VI. 13 löysimme on-
tossa koivussa lähellä maantietä pesän, jossa oli pienet poi-
kaset.
lynx torguilla L. Hyvin yleinen. Lukuisia pesiä löy-
detty kuusen, koivun ja salavan koloissa. Saapuu touko-
kuun alkupuolella:
10
146 A. ja K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914.
4. V. 06 60109 103 Nile
TON 07 3; Maal0 5... V.v18
8. V. 08 1 Maila
Cuculus canorus L. Yleinen. Saapumisaikoja keväällä:
14. V. 02 15.: V.:99 13. V. 12
14. V. 04 20. V. 10 9. V.48
18V 3.07 2. Wi il
Falco subbuteo L. Esiintyy verrattain niukasti, mutta
pesinee jokunen pariskunta alueella, koskapa yksinäisiä lin-
tuja ja pareja silloin tällöin kesä-heinäkuun aikana näyttäytyy.
Falco aesalon Tunst. Ei pesine alueella. Huomattu elo-
kuun aikana muuttoretkillä.
Tinnunculus tinnunculus (L.). Tavataan jokseenkin ylei-
sesti viljelysmailla sekä suuremmilla saarilla Rautavedessä
(pesii m. m. Papinsaarella).
Accipiter nisus (L.). Paikkakunnan yleisin petolintu.
Astur palumbarius (L.). Harvinainen synkemmissä, ti-
heissä metsissä.
Buteo buteo (L.). Jokseenkin harvinainen viljelysmaihin
rajoittuvilla metsänlaiteilla.
Pandion haliaötus (L.). Useana vuonna (aina vuoteen
1910 saakka) on yksi pariskunta säännöllisesti oleillut Rauta-
vedellä, jolloin pesä tavallisesti on löydetty Järventa'an met-
sässä. V. 1909 sai yksi linnuista surmansa; se oli hyökän-
nyt suuren lahnan kimppuun, mutta ei jaksanut kantaa sitä
mukanaan, vaan toi sen rannalle, missä siltä ammuttiin toi-
nen siipi poikki (E. Bergroth).
'Asio otus (L.). Kesäisin vain harvoin nähty (tri H.Stähl-
berg).
Asio accipitrinus (Pall.). S:n kuin edell. laji. Suomailla.
Bubo bubo (L.). Ei ole aivan harvinainen kallioisilla
metsämailla.
Surnia ulula (L.). Esiintyy vaikka harvinaisena paikka-
kunnalla (A. Bergroth).
Glaucidium passerinum (L.). Harvinainen. Kerran, v.
1908, huomattu pappilan puistossa (E. Bergroth).
7. II. 1914. A. ja K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 147
Nyctala tengmalmi (Gm.). = Alueen yleisin pöllölintu.
Seka- ja havumetsissä.
Columba palumbus L. Hyvin yleinen. Pesii ihmisasun-
tojen lähettyvillä kuusikoissa; syyskesällä parvissa viljelys-
mailla. — 17. VI. 13 löytämämme pesä oli tehty vanhaan
harakanpesään; muuten pesä säännöllisesti vapaasti kuu-
sen oksalla. — Koska munamitat eri pesissä näyttävät vaih-
televan, mainittakoon ne tässä kahdesta pesästä: 44.2:31.9;
43.2:34.0 mm ja 38.3:30.6; 40.0:30.7 mm. (Vertailun vuoksi
mainittakoon mitat Suomen Luurankoisten mukaan 40—
42:29—30 mm.)
Columba oenas L. Edellistä paljon harvinaisempi. Nä-
kyy suosivan sekametsiä etäämpänä ihmisasumuksista. 14.
VI. 13 löysimme (Piispanniemellä) ontossa haavassa pesän,
jossa 9 hautoi.
Bonasa bonasia (L.). Verrattain yleinen sekametsissä.
Tetrao urogallus L. Synkemmissä havumetsissä varsin
yleinen.
Tetrao tetrix L. Alueen yleisin kanalintu.
Lagopus lagopus (L.). Harvoin nähty kesällä. On käy-
nyt viime vuosikymmenen kuluessa tuntuvasti harvinaisem-
maksi.
Perdix perdix (L.). Yleinen viljelysmailla. Useita pesä-
löytöjä.
[Coturnix coturnix (L.). Nähty Tyrväällä miltei vuosit-
tain muutamia eks. (H. Ståhlberg).
Grus grus (L.). Ei pesi varmuudella alueella. Muuan
torppari tosin väittää löytäneensä eräällä suurella suolla
Rautaveden pohjoispuolella parisen vuotta sitten kurjen pe-
sän, mutta tietoon ei ole ehdottomasti luottamista. Yleinen
muuttoretkillä. Saapumisaikoja keväällä:
26. IV. 09 18351110 20)1nlN. ill
Fulica atra L. Pappilan lahdessa löydettiin 1896 pesä
sekä nähtiin lintu 1898 pesimisaikaan. Kesällä 1903 huo-
mattiin lintu Heinoon aseman luona eräässä purossa (E.
Bergroth). (Vrt. myös Suomen Luurankoiset siv. 259.)
148 A. ja K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914.
Crex crex (L.). On esiintymiseltään sangen periodinen,
mutta pesii alueella vuosittain. Saapuu myöhään keväällä:
2.1: (09 LS Via 11 20. V. 13
Tringoides hypoleucus (L.). Erittäin yleinen sekä Rauta-
vedellä että alueen useimmissa pikkujärvissä. Saapumisaikoja:
10. V. 05 18. V. 08 19: MAL
3. V. 06 15. V. 09 21. Vai
AN 107 12.:8V2k10 Vals
Numenius arcuatus (L.). Verrattain yleinen loivilla, vesi-
peräisillä niityillä. Saapuu huhtikuun loppupuolella:
20. Iv. 09 17: IV. 12 IT. WW. 5
Scolopax rusticola L. Muutamia pareja pesii vuosittain
Rautaveden suuremmilla saarilla. Syksyisin usein nähty
poikueita.
Gallinago gallinago (L.). Melkein vuosittain pesii lintu
eräällä kostealla niityllä lähellä pappilaa (E. Bergroth).
Spatula clypeata (L.). Ei varmuudella pesi alueella.
Huomattu muutamia kertoja syyspuolella (A. Bergroth).
Mareca penelope (L.). Jokseenkin yleinen ainakin Rauta-
vedellä.
Anas boschas L. Yleinen sekä Rautavedellä että useissa
pikkujärvissä, vieläpä pienissä metsälammissakin. Saapuu
säännöllisesti huhtikuun kuluessa:
23. IV. 04 16. IV. 08 18. IV. m
10. IV. 06 13.A1Y, 09 22. TV 2
21. IV. 107 4. IV. 10 0: TVs
Anas crecca L. Yleinen alueen vesistöissä. Pesii myös
suuremmilla soilla.
Clangula glaucion (L.). Hyvin yleinen Rautavedellä sekä
suuremmissa metsäjärvissä. Pesinyt säännöllisesti pappilan
luona = sille varattuihin pönttöihin. Purettaessa v. 1910
vanhaa riihtä Kosken kartanolla, löydettiin ullakolla kolme
pesää.
Mergus merganser L. Ei ole yleinen, jos kohta vuosit-
tain pesinee Rautavedellä muutama pariskunta (E. Berg-
roth).
7. II. 1914. A. ja K. Hildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 149
Mergus serrator L. Edellistä yleisempi. Poikueita usein
nähty elokuussa.
Sterna hirundo L. Pesii vuosittain, jos kohta ei erityi-
sen lukuisasti luodoilla ja kivisillä saarilla Rautavedessä.
Larus canus L. Paikkakunnan yleisin lokki-laji.
Larus argentatus Briinn. Harvinainen. Vain kaksi ker-
taa olemme sen nähneet, nim. elokuussa 1911 ja 1913. Kum-
mallakin kertaa 2 kppl.
Larus fuscus L. Vuosittain muutama pariskunta Rauta-
vedellä pesivänä.
Podiceps cristatus (L.). Yleinen matalissa kaislaisissa
lahdelmissa, joissa saattaa löytää useita pesiä vieretysten.
Gavia arctica (L.). Verrattain yleinen Rautavedellä.
Gavia lumme Gunn. Edellistä yleisempi. Tavataan myös
pienempien järvien rannoilla pesivänä.
Lisäys. Hajatietoja muutamien seudun ohi kulkevien
muuttolintujen esiintymisestä Karkussa.
Vanellus vanellus (L.). 13. VIII. 10 ammuttiin yksinäi-
nen 3 Rautavedellä (J. Gyllenbere).
Totanus glareola (L.) ja Totanus littoreus (L.); lajit olemme
säännöllisesti huomanneet syysmuuton aikana.
Machetes pugnax (L.). 13. VIII. 10 ammuttiin 9 samalla
laukauksella kuin töyhtöhyyppä (J. Gyllenberg).
Cygnus cygnus (L.). Säännöllisesti muuttoretkillä. 29.
IV. 07 alkaen pysyttäytyi 16 joutsenta kahden viikon aikana
pappilan lahdessa. Ensi kerran nähty keväällä:
3. IV. 05 187 1V- 109 165 1V3 11
20/31 /!'OT
[Dafila acuta (L.). On ainakin kerran varmuudella am-
muttu syksyllä Vammalan luona (H. Stählbere).]
Anas guerguedula L. Jokunen eks. säännöllisesti ammuttu
syysmuuton aikana (A. Bergroth).
Phalacrocorax carbo (L.). Syyskuun puolivälissä 1908
ammuttiin Rautavedellä 2 merimetsoa. (Huomattu Tyrväällä
milt'ei joka syksy yksi tai pari eks. Vammaskosken luona,
H. Stählberg.)
150 Mötet den 7 mars 1914.
Mötet den 7 mars 1914.
Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes stats-
geologen fil. mag. V. Tanner (föreslagen af professor J.
A. Palmén) och student E. E. E. Lindqvist (föreslagen
af amanuens R. Frey).
Anhållan om skriftutbyte hade gjorts af Gesell-
sehaft der Naturfreundein Stuttgart, Wiirttem-
berg, som tillställt Sällskapet sin tidskrift Kosmos, och be-
slöt Sällskapet bifalla denna anhällan samt i utbyte gifva sina
Acta och Meddelanden.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk
931:78.
Framlades 37:de tomen af Sällskapets Acta. Priset
fastställdes till 12 mark.
Intendenten för de zoologiska samlingarna, doktor B.
Poppius, anmälde sig förhindrad att under äterstoden af
terminen och en del af instundande hösttermin handhafva
vården af samlingarna, och utsåg Sällskapet till vikarie un-
der denna tid amanuens K. E. Ehrström.
Doktor Harald Lindberg förevisade och öfverläm-
nade till Sällskapets zoologiska samlingar rester af bäfver-
skallar, bl. a. hela vänstra hälften af en skalle. Resterna
hade af student M. Aschan och föredragaren senaste som-
mar anträffats i Kuolajärvi socken pä den plats invid kyrko-
byn, där tidigare upprepade gänger liknande fynd gjorts.
Framlagda fotografier gäfvo en bild af fyndorten. Enligt
sägen skulle pä platsen för cirka 200 är sedan funnits ett
lappläger, och hade vid gräfningar anträffats ett är 1719
7. III. 1914. Lindberg. — Merikallio. — Montell. 151
prägladt svenskt mynt, hvilket mähända kan anses gifva ett
stöd ät denna förmodan.
Maisteri E. Merikallio esitti seuraavat uudet tiedot
Emberiza rustica'n levenemisestä: 1) 27. V. 1903 3 ja 9 (am-
muin d:n) Oulu, Mela-Kivirikossa on aika väärin;
2) 22. V. 1908 3 (ammuin), Kiiminki; 3) 13. VI. 1912 kolme
laulavaa dd, Ranua; 4) 1. VI. 1913 laulava &, Puolanka;
5) 2. VI. 1913 laulava G, Suomussalmi; 6) 22. V. 1913 3 (am-
muin), Haukipudas.
Forstmästare Justus Montell hade insändt följande
Floristiska meddelanden.
1. Elymus arenarius L. äterfunnen i Muonio. — För
nägra är sedan anmodades jag af dr H. Lindberg att
eftersöka Elymus arenarius vid Ylimuonio by, där den i ti-
den tagits af prof. Mäklin. Dä nämnda by ligger invid
Muonio älf, anställde jag helt naturligt mina efterforsknin-
gar pä stränderna af älfven och pä de talrika sandholmarna
i densamma, dock utan resultat. Jag antog därför, att före-
komsten af Elymus vid Ylimuonio varit blott tillfällig, sä
mycket mer som arten finnes uppe vid Kummaeno, en bi-
flod till Muonio älf, nära dess utflöde ur Kilpisjaur sjö, där-
ifrån den lätt kunnat komma till Ylimuonio med värflo-
den (se Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fenn.
37, '8.195).
Jag blef därför gladt öfverraskad, dä jag senaste som-
mar fann Elymus arenarius vid Utkujärvi sjö, där den växer
i stort antal och i frodiga exemplar pä en sandstrand vid
sjöns nordöstra ända.
Detta är utan tvifvel samma lokal, där Mäklin tagit
arten, ty nägra gärdar i Ylimuonio by ligga verkligen vid
denna sjö, dock flera km frän platsen där Elymus växer.
Däraf Mäklins uppgift om fyndorten.
152 Montell. — Lindberg. 7. III. 1914.
2. Antennaria alpina (L.) R. Br. 9 funnen vid Muonio
kyrkoby. — Senaste sommar fann jag denna, hos oss tidi-
gare blott frän trakten af Kilpisjaur sjö i Lapponia enonte-
kiensis kända art vid Muonio kyrkoby pä Yliniemi gärds
mark nära stranden af Muonio älf. Endast en liten matta
med tre blommande ständ observerades. Att arten inkom-
mit frän nordligare trakter och icke är att betrakta som
relikt är ju uppenbart, men dä den här kommit till blom-
ning och sälunda under en följd af är mäste hafva funnits
pä platsen och dä den, tack vare sitt växtsätt och sin stora
förmäga att utbreda sig, sannolikt kommer att fortlefva och
förökas, torde den, med samma rätt som mänga andra fjäll-
växter, kunna räknas till traktens flora.
Pä samma ställe finnas äfven Salix lanata L. och S.
hastata x lanata, hvilka ej torde hafva iakttagits annorstädes
inom Lapponia kemensis.
För att törekomma eventuella missförständ i framtiden
vill jag nämna, att jag infört Antennaria alpina jämte en
hel del andra fjällväxter frän Kilpisjaurtrakten till min ej
längt frän det nya fyndstället belägna trädgärd, där den
senaste sommar blommade och satte frö, men dä dessa väx-
ter införts först hösten 1912, är det utan vidare klart, att
de ifrägavarande vilda exemplaren intet ha att göra med
de af mig införda.
Närmaste fyndort för Antennaria alpina är Kuttanen
by i Karesuando socken (Sverige), där den förekommer rätt
ymnigt pä en backe. Äfven vid Karesuando kyrkoby finnes
den, men pä finska sidan af älfven har jag ej funnit den
förrän i närheten af Kilpisjaur.
I anledning af meddelandet anförde doktor Harald
Lindberg, att han sommaren 1913 iakttagit Elymus are-
narius pä stränderna af Kemijärvi, där den förekom i stora
mängder.
7. III. 1914. Hult, Bidrag till mossfloran på Pallastunturit. 153
Inlämnades följande, af aflidne docent Ragnar Hult
författade uppsats, som blifvit funnen i Geografiska förenin-
gens i Finland växtsamling:
Bidrag till mossfloran på Pallastunturit.
Under en exkursion år 1877 till Pallastunturit, hvarvid vi
dröjde på fjällen den 21, 22 och 23 juli, insamlade lektor
Hj. Hjelt och jag några mossor, som icke förut voro kän-
da från fjällen invid Muonioniska. En och annan var äfven
ny för Finlands flora eller för vetenskapen. Såsom ett till-
lägg till professor Norrlin s förteckning i Notiser ur Sällsk.
pro Fauna et Flora Fenn. förh. meddelar jag därför nedan-
stående lilla förteckning. Bestämningarna äro gjorda af
professor S. O. Lindberg.
Chomiocarpon quadratus (Scop.). — På fuktiga bergväg-
gar 1 Rihmakurus granregion med frukt.
Radula complanata (L.) Dum. — Pä klippor i Pyhäku-
rus öfre björkregion.
Chandonanthus setiformis (Ehrh.). — Allmän pä stenrö-
sen i alla regioner.
Martinellia subalpina (Nees.). — I öfre björkregionen i
Laukkukuru.
M. undulata (L.) B. Gr. — I granregionen i Rihmakuru.
Jungermania inflata Huds. — I björkregionen i Pyhä-
kuru & och ©.
J. ventricosa Dicks. — Pä väta bergafsatser i Rihma-
kurus granregion.
J. Kunzei Hüben. f. major. — Tillsammans med före-
gäende.
Nardia intricata Lindb. — Pä väta klippor i öfversta
delen af björkregionen i Pyhäkuru 5 och med frukt.
Cesia condensata (Ängstr.). — Pyhäkuru, björkregionen,
sparsamt inblandad bland Jungermania inflata.
C. concinnata (Lightf.) B. Gr. — Pä klippor i Rihma-
kurus eranregion.
154 Hult, Bidrag till mossfloran på Pallastunturit. 7. III. 1914.
Oligotrichum incurvum (Huds.). — I öfre björkregionen
i Pyhäkuru fruktbärande med kvarsittande mössor.
Schistophyllum osmundioides (Sw.) La Pyl. — I berg-
springor i Rihmakurus granregion med gamla frukter.
Astrophyllum punctatum (L.). — I Rihmakurus granre-
glon med <-blommor.
A. pseudopunctatum (B. S.). — I Rihmakurus granregion
med lockbärande och öppna frukter.
A. cuspidatum (L., Neck.). — Pä jordbetäckta klippaf-
satser i Rihmakurus granregion med g-blommor.
A. hymenophylloides (Hiben.). — Bergspringor i Rihma-
kurus granregion.
Meesea trichoides (L.) Spruce var. minor Schimp. — Pä
våta klippor i Rihmakurus granregion med mössbärande
frukter.
Conostomum tetragonum (Vill.). — I öfre björkregionen
pä Pyhäkero med mössbärande frukter.
Pohlia commutata (Schimp.). — På fuktiga klippor i
Pyhäkurus björkregion fruktbärande med lock och mössor.
P. annotina (L.). — I Laukkukurus björkregion 3 och
med unga, knappt fullvuxna frukter.
P. cucullata Schwaegr. — Pä väta klippor i Pyhäkurus
björkregion med unga frukter.
P. cruda (L.). — I bergspringor i Rihmakurus gran-
region.
Leersia procera (Bruch). — Pä klippor i Pyhäkurus björk-
region med outvecklade och fjolärsfrukter.
L. brevicollis (Bruch). — På klippor i Pyhäkurus björk-
region med mössbärande och fjolärsfrukter.
Dicranum congestum Brid. — 1 öfversta björkregionen
pä Laukkukero. En afvikande form i Rihmakurus gran-
region.
D. spurium Hedw. — Pä tallmo nedanför Laukkukero.
D. angustum Lindb. — Nedanför Keimiötunturi med
unga frukter den 2 juli 1867 (Norrlin), i Universitetets her-
barium under namnet D. palustre Brid.
7. III. 1914. Hult, Bidrag till mossfloran pä Pallastunturit. 155
D. Starkei W. M. — 1 bergskrefvor i Rihmakurus gran-
region fruktbärande med lock och mössor.
D. fulvellum (Dicks.) Sm. — Pä bart grus pä toppen af
Taivalkero i fjällregionen med unga frukter.
Dicranoweissia crispula (Hedw.). — I bergskrefvor i Rih-
makurus granregion med öppen frukt; äfven en liten, lysan-
de gul form.
Blindia acuta (Huds.) Br. eur. — I bergskrefvor i Rih-
makurus granregion med mössbärande och öppna frukter.
Grimmia hypnoides (L.). — Allmän pä stenrösen i björk-
och fjällregionerna.
Andrea obovata Thed. — På klippor i öfversta björk-
regionen pä Pyhäkero med frukter i alla utvecklingsstadier.
Amblystegium exannulatum (Br. eur.) De N. — Flerstä-
des i bäckarna inom skogsregionerna. I Pyhäkurus björk-
region anträffades i en bäck en utdragen, länggrenig form
med nedtill nakna grenar och mycket smala, raka blad samt
långa, flagellartade nyskott (var. flagellare m.).
A. badium (Hartm.). — På våta klippor i Rihmakurus
granregion riklig och ovanligt vacker.
A. cochlearifolium (Vent.) Lindb. var. planiusculum Lindb.
— På stenar i bäcken i öfversta delen af Laukkukurus björk-
region.
A. ochraceum (Turn.). — 1 bäckarne allmän och af be-
tydligt växlande habitus.
A. Richardsoni Mitt. — I Rihmakuru fruktbärande med
mössor, växande tillsammans med A. badium.
Lesguereuxia filamentosa (Dicks.). — Pä klippor i Pyhä-
kurus björkregion med <-blommor.
Hylocomium triguetrum (L.) Br. eur. — I granskog i
Rihmakuru.
Isopterygium nitidum (Wahlenb.). — I bergspringor i
Rihmakurus granregion fruktbärande med mössor.
156 Räsänen, Keräilymatkasta Pohjois-Pohjanmaalla. 7. III. 1914.
Esitettiin maisteri V eli Räsäsen Seuralle jättämä
Kertomus keräilymatkasta Pohjois-Pohjanmaalla
kesällä 1912,
josta annetaan seuraavat tiedot:
Keväällä 1912 sain Seuralta sata Smk stipendiksi tar-
koituksella kerätä Simosta ja sen lähipitäjistä samana ke-
sänä hyönteisiä, etupäässä muurahaisia, sekä kasveja. Ke-
räilyjäni olen pääasiallisesti tehnyt Simojokisuulla, mutta
kesällä 1912 retkeilin pitkin Simojokivartta ylös Pudasjär-
velle, josta taas laskeusin Iijokivartta takaisin lähtöpaik-
kaani. Tuolla sisämaaretkelläni tein havaintoja, etupäässä
suomuurahaisista. Ennen parista paikasta Simosta löytä-
määni muurahaista Formica uralensis'ta Russky tapasin mat-
kani varrella olevilta soilta 6 eri pesää, joista 4 oli Simon,
2 Pudasjärven pitäjässä. Parveilu oli retkeni kestäessä (hei-
näkuun puolivälissä) paraillaan, joten sain myös sukumuu-
rahaisia talteen otetuksi. Näinkin useista pesälöydöistä voi
jo päättää tämän muurahaisen kuuluvan varsinaisiin eläi-
miimme, eikä satunnaisiin käypäläisiin. Jos kohta se Rus-
skyn mukaan elääkin erilaisilla olinpaikoilla Itä-Venäjällä
ja Aasiassa (M. Pyccxkif, Mypaspu Poccin 1906), niin kuu-
luu se meillä tyypillisiin rahkasuomuurahaisiin. Paitsi tätä
sain varsinaisiksi suomuurahaisiksi Pohjois-Pohjanmaalla to-
distetuksi Formica pressilabris’en ja F. gagates'en. Nämä
kolme muurahaista eivät pesi Pohjois-Pohjanmaalla muualla
kuin rahkasoilla, ja molemmat viimemainitut ovat meillä
aika yleisiä.
Eräältä pieneltä suolta Simojokivarrelta Pekkalan talon
luota löysin pienen Leptothorax acervorum v. obscura'n Emery
pesän, jonka muurahaisen pitäisi olla uusi maallemme. Pro-
fessori J. R. Sahlberg'in toimesta kävi tämä, samoinkuin
F. uralensis'kin, tutkija Emery'n nähtävillä. — Kolme kilo-
metriä Simojokisuulta, Kunnurainen nimisestä saaresta löy-
sin kannosta Formica suecica'n Adlerz pesän. Tämä on myös
uusi maallemme. Nämä sekä muut, yhteensä 21 eri muura-
«NIT 11914: Räsänen. — Häyren. 157
haista Pohjois-Pohjanmaalta, olen jättänyt Seuran kokoel-
miin.
Paitsi muurahaisia olen näihin kokoelmiin jättänyt ret-
kieni saaliista vasta Callichroma moschata'n Simosta, Taba-
nus lapponicus'en ja T. tarandi'n Pudasjärveltä. Kokoelmis-
tani voin vielä luovuttaa hyvän joukon hyönteisiä samoilta
seuduin. /scnodaemus sabuleti'n löytö Kemin Ajossaaresta
lienee tämän hyönteisen pohjoisin löytö. Joka kahdeskym-
menes löytämistäni useista sadoista kappaleista oli macro-
ptera-muoto.
Från magister Ernst Häyren inlämnades följande
meddelande:
Einige Flechtenfunde aus Finland.
1. Aspicilia leprosescens Sandst. Riigens Flechtenflora
p. 131 (Verh. d. Bot. Ver. d. Provinz Brandenburg 45, 1904).
— Diese Art ist auf den baumlosen Meeresfelsen bei Tvär-
minne, Kirchspiel Ekenäs, im westlichen Nyland, ziemlich
häufig. Sie tritt bisweilen in recht grossen Kolonien aut,
hat aber ziemlich selten Apothezien. Noch seltener sind
die Sporen; Pyknokonidien sind noch nicht in der Gegend
gefunden worden. Sechs Sporen: Länge 17—24 u, Breite
9—20 u. Der Thallus ist sehr charakteristisch. — Diese
Art wurde früher auf drei Fundstätten auf Rügen und auf
der Insel Sylt an der Nordsee-Küste Schleswigs gefunden.
Ferner auch in Norwegen, N-Bergenhus Amt, Lekanger auf
der Insel Statlandet, an Steinen im Flutgebiete (norwegisch
,Fjaeren*), leg. J. J. Havaas am 7. August 1904, Lich.
exs. Norv. N:o 418, sub Aspicilia gibbosa (Ach.) Kbr. var.
maritima, im Jahre 1911 verteilt.
Sandstede, der meine Vermutung über die Identität
dieser Form bestätigt hat, schreibt betreffs der Tvärminne-
Exemplare u. a.: „Die Flechte von Rügen ist zwar mehr
158 Häyrén, Einige Flechtenfunde aus Finland. 7. 111.914
leprös, die von der Insel Sylt ist Ihrer Flechte ähnlicher,
aber alle sicher ein und dasselbe*.
2. Caloplaca cerinella (Nyl.) Malme. — Diese Art wur-
de von Herrn Doktor Gust. O. Malme in einer Probe
von Rinodina pyrina (Ach.) Arn. entdeckt, die ich ihm zur
Bestimmung zugesandt hatte. Sie war auf Populus tremula
mit der erwähnten Rinodina-Art vergesellschaftet und in
Åggelby im Kirchspiel Helsinge in Nylandia, Süd-Finland,
im Oktober 1912 eingesammelt worden.
3. Caloplaca subgranulosa (Wain.). Placodium subgra-
nulosum Wain: Lich. Sib. mer. p. 13, Wain. Lich. Cauc. p.
295. — Diese Flechte ist am Meeressaume in Tvärminne
ziemlich häufig. Sie kommt hier auf den höchsten Partien
der baumlosen Felsen vor und ist immer an die Sitzplätze
der Vögel gebunden; je unzugänglicher und daher lebhaf-
ter von Vögeln besucht der Felsen ist, desto schöner ist
gewöhnlich die Flechte ausgebildet. Stellenweise dominiert
sie auf grösseren Flecken, bleibt aber immer steril. De-
term. Wainio.
In den Sammlungen der Universität zu Helsingfors liegt
von dieser Art ein Exemplar aus Finland vor, das von E.
Nylander auf der Insel Hogland, Nylandia, gesammelt
worden ist. Es kommt mit C. murorum auf demselben Stein-
stück vor.
4. Parmelia farinacea Bitter, in Hedwigia 1901. — Als
der erste in Finland hat G. Läng im Herbarium der Uni-
versität zu Helsingfors einige der Bitter’schen Aypogym-
nia-Arten erkannt und die hierher gehörenden Exemplare
geordnet. Diese Exx. sind neulich von Linkola aufgezählt
worden, der ausserdem eigene Beobachtungen und Fundorte
mitteilt (diese Meddelanden, p. 131 u. folg.). Hierzu möchte
ich noch folgende Fundorte für P. farinacea fügen:
Nylandia: Tenala, in der Nähe der Eisenbahnstation
Lappvik, st cp auf Pinus silvestris, 1912 und 1913; Ekenäs,
Tvärminne Syndalen und Björkskär, auf Pinus silvestris, 1912;
Karis, unweit der Eisenbahnstation, auf Pinus silvestris, 1914;
Helsinge Äggelby, auf Juniperus communis im Fichtenwalde,
7.1 TIL. 1914: Häyrén. — Backman. 159
auf freistehender Betula verrucosa, auf dem Zaune eines of-
fenen Feldes, 1912 und 1913; Nurmijärvi, Nummela Sana-
torium, auf Pinus silvestris und alter Betula verrucosa (selten
auch fertil), 1914. — Ostrobothnia borealis: Eisenbahnstation
Kempele, auf Pinus silvestris, 1912.
5. Ramalina capitata (Ach.) Nyl. Pyr.-Or. p. 5. —
Kommt in Satakunta, Luvia Säbbskär, in der Nähe des Mee-
res vor. Sie wächst hier aut dem Winde ausgesetzten Stei-
nen und ist stellenweise ziemlich reichlich und bisweilen
mit R. polymorpha Ach. u. a. vergesellschaftet. Die Vege-
tation ist näher beschrieben in Acta Soc. pro F. et Fl.
Fenngu32,,N:o1dy p. 12153 Näch'sN ylander,. Rees Ramiupi
51, ist diese Form u. a. auch in Schweden und Norwegen
gefunden worden.
6. Rinodina demissa (Flörke) Arn. — Diese Art ist auf
den Meeresfelsen bei Tvärminne ziemlich häufig und wurde
auch am Salzwasserufer des Festlandes bei Skogby in den
inneren Schären derselben Gegend gefunden. Sie kommt
vorzugsweise, mit anderen Arten vergesellschaftet, auf den
Sitzplätzen der Vögel vor. Sie wurde gütigst von Herrn
Doktor Gust. O. Malme bestimmt.
Forstmästaren, magister A. L. Backman lämnade föl-
jande
Floristiska meddelanden från Kuusamo.
På Sällskapets aprilmöte 1909 redogjorde jag för den
botaniska resa jag sommaren förut gjort i Kuusamo. All-
denstund jag hade för afsikt att under en ny resa förfull-
ständiga mina floristiska anteckningar, lämnades vid detta
tillfälle ej något meddelande om de af mig gjorda växtfyn-
den. Dä jag dock numera knappast blir i tillfälle att göra
en ny botanisk resa till trakten, lämnas här i korthet upp-
gift öfver de mest anmärkningsvärda fynden. Framdeles
har jag för afsikt att mera ingäende redogöra för resulta-
ten af mina undersökningar rörande floran i Kuusamo.
160 Backman, Floristiska meddelanden från Kuusamo. 7. III. 1914.
Efterföljande uppgifter gälla hufvudsakligen Oulankajoki-
dalen.
Cystopteris fragilis (L.) *Baenitzii Dörfler. Denna art
anträffades af mig första gängen 1902 ien klippdal vid Juu-
ma. För vinnande af kännedom om dess utbredning in-
samlade jag C. fragilis coll. från de flesta lokaler där jag
iakttog densamma. Det visade sig nämligen i naturen omöj-
liot att ätskilja de tvenne formerna frän hvarandra. Led-
samt nog ägde endast hälften af det insamlade materialet
mogna sporer, hvadan sälunda endast för denna del en sä-
ker mikroskopisk bestämning var möjlig. Denna gaf vid
handen, att C. eu-fragilis och C. Baenitzii uppträda ungefär
lika allmänt. Den senare insamlades, förutom pä berg nedan-
för Ahvenperä vid Kitkajoki, pä fyra särskilda ställen vid Ou-
lanka frän Savilampi uppät. Pä ett ställe förekom den till-
sammans med C. eu-fragilis. C. Baenitzii har jag äfven in-
samlat i Kirjavalaks i KI.
Aspidium Robertianum antecknades för särskilda berg
vid Oulanka nära Kuolajärvi sockengräns.
Woodsia glabella är t. a. pä berg frän Kiutaköngäs till
Sarvisuvanto. Anträffades äfven pä Ahvenperänkallio vid
Kitkajoki samt vid Savina ett par km frän utloppet i Sa-
vilampi.
Pteris agvilina ymnig i skogskanten nära stranden af
udden strax nedanför Taivalkoski i Oulanka.
Potamogeton lucens anträffades i Porolampi, en utvidg-
ning af Savina.
Carex rostrata X vesicaria. Denna säkert mycket säll-
synta bastard växte sparsamt jämte föräldrarna pä en vät
äng vid Alaisetlammit, en utvidgning af Kitkajoki.
Calypso bulbosa. Oulanka, bergafsats vid Aventojokis
utlopp samt Ahvenperänkallio vid Kitkajoki.
Epipactis rubiginosa anträffade jag i knopp i början af
juli i en dalgäng strax ofvanför Kiutaköngäs. Den 19 au-
gusti insamlade fil. mag. Widar Brenner exemplar af
samma art i Hautaniitynvuoma vid Juuma. Arten torde ti-
digare frän Finland vara känd endast frän Ol och On.
7. II. 1914. Backman. — Sahlberg. | 161
Salix aurita. En mängd smä buskar växte vid en liten
bäck i granskog pä östra sluttningen af Palotunturi vid
Niemelä (Savina) i Kuolajärvi. — För de talrika insamlade
Salix-bastarderna skall jag i annat sammanhang redogöra.
Silene Tatarica är allmän pä sandfälten vid Oulanka frän
Paanajärvi 30 km uppför ältven.
Arenaria ciliata. Oulanka, berg '/, km nedanför Sarvi-
suvanto; Savina, grusbackar tvä och tre km frän utloppet.
Draba hirta. Flerstädes vid Kitkajoki; flerstädes vid
Oulanka mellan Kiutaköngäs och Sarvisuvanto; Savina, berg
ett par km frän utloppet.
Ribes rubrum och
Prunus padus äro allmänna utmed Oulanka frän Paana-
järvi till Ahola; ej heller annorstädes i norra Kuusamo säll-
synta. — Ribes nigrum har jag ej anträffat.
Dryas octopetala. Oulanka, berg vid Kiutaköngäs, Tai-
valkoski samt nedanom och ofvanom Savilampi; Savina, berg
halfvägs till Viksijärvi från utloppet.
Fragaria vesca. Oulanka, vid Kiutaköngäs, Taivalkoski
samt c. 3 km uppåt från Savilampi.
Potentilla nivea. Oulanka, Taivalkoski; berg nedanom
Savilampi samt vid Sarvisuvanto. Är bland de sällsyntaste af
Kuusamo-rariteterna.
Viola rupestris anträffades sparsamt jämte var. glaber-
rima vid Taivalkoski. Tidigare ej känd frän Kuusamo.
Arnica alpina. Kitkajoki, Ahvenperänkallio; berg vid
Taivalkoski, nedanom och ofvanom Savilampi samt vid Sarvi-
suvanto.
Professor J. Sahlberg föredrog:
Microlepidopterologiska forskningar och studier
i Finland.
De s. k. smäfjärilarna, Microlepidoptera, hafva i den
skandinaviska Norden jämförelsevis sent ädragit sig särskild
11
162 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914.
uppmärksamhet. Under det flere faunistiska arbeten kort
efter Linnés tid utgäfvos öfver Nordens Coleoptera, He-
miptera, Orthoptera, Diptera och vissa familjer af Hymeno-
ptera, förblef lepidopterfaunan under flera decennier obear-
betad. Endast Lapplands hithörande former upptogos och
beskrefvos i Zetterstedts är 1840 utkomna arbete ,In-
secta lapponica". I andra europeiska länder, t. ex. i Tysk-
land och England, hade fjärilarna redan i början af 1800-
talet med ifver blifvit studerade. Härom bära viktiga och
omfattande arbeten öfver säväl Macro- som Microlepidoptera
tydligt vittne, bl. a. Hübners och Herrich-Schäffers
utmärkta planschverk. Dessa arbeten väckte intresse för
ifrågavarande insekter öfverallt i Europa, äfven hos oss i
Finland. Den för sina storartade donationer äfven till vårt
universitet kända mecenaten, packhusinspektor Lars Ca-
loander i Äbo, grundlade sälunda i början af 1800-talet
en vacker fjärilsamling, äfven innehällande Microlepidoptera,
hvilken han dels genom insamlingar i Äbo-trakten, dels ge-
nom köp och byte förökade. Hans systerson, Martin af
Tengström, besökte ofta säsom späd gosse sin morbror
„Lasse“ och fick beskåda och beundra hans samling samt
fattade redan dä lifligt intresse för dessa luftens bevingade
innevänare, ät hvilkas studium han med sä stor framgäng
senare ägnade sina krafter. Af professor C. R. Sahlbergs
elever och yngre medhjälpare under den tid, universitetet
fanns i Åbo, ägnade sig Alexander von Nordmann
särskildt ät Lepidoptera och skall hafva skaffat sig en sär-
deles vacker fjärilsamling, hvilken dock vid Åbo brand blef
lägornas rof.
Är 1838 blef M. af Tengström student, och sedan
han flyttat till Helsingfors, började han med ifver ägna sig
ät naturalhistoriska studier samt valde till specialitet smä-
fjärilarna. Härvid fick han en synnerligen begäfvad och if-
rig studiekamrat, William Nylander, född likasom han
själf år 1821, det år då Societas pro Fauna et Flora Fen-
nica stiftades. Dessa tvenne unga män intresserade sig sär-
skildt för de allra minsta fjärilar, hvilka då ännu här i Nor-
7. III. 1914. — Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 163
den voro alldeles försummade. De gjorde i början gemen-
samma exkursioner i trakten af Helsingfors, där Teng-
ströms fader blifvit professor i naturalhistoria, men ut-
sträckte sedan sina forskningar till andra delar af landet.
Uppmuntrade och understödda af Soc. pro F. et FI. Fennica,
genomströfvade de, enhvar pä sitt häll, olika omräden af
fosterlandet: Äland, Karelen, Tavastland och Österbotten,
och ätervände alltid med rikt byte särskildt af Microlepi-
doptera. Är 1843 blef Tengström af redan nämnda säll-
skap utsedd till dess intendent för Lepidoptera, och säsom
sädan började han med stor ifver bestämma det finska ma-
terialet af smäfjärilar, hvilket blifvit hopbragdt, utom af ho-
nom själf och Nylander, af L.Caloander, C.R.Sahl-
berg, A. Pippingsköld, Fr. Hellström, O. Hjelt
m. fl. uti flera provinser, frän Äland ända upp till Lapp-
markerna. De intressanta upptäckter, som därvid gjordes,
gafvo Tengström anledning att träda i skriftlig förbin-
delse med tyska lepidopterologer, särskildt tidens främsta
kännare af smäfjärilarna, professor P. C. Zeller. Redan
är 1847 skref denne till Tengström: , Es freut mich, dass
in fernem Norden zwei Entomologen auftreten, von denen
sich etwas wesentliches fär die Förderung der Lepido-
pterologie erwarten lässt. Darum will ich nach Kräften thun,
was Sie in Ihren Leistungen fördern kann, und es wird
mich freuen, wenn ich recht oft von Ihnen in Anspruch ge-
nommen werde, da ich darin die sicherste Biirgschaft fiir
die Fortschritte zu dem bezeichneten Ziele zu erkennen
glaube“. Tengström var ock ej trög att begagna sig af
denna sä vänligt erbjudna hjälp.
Kort härefter började Tengström sin publicistiska
verksamhet och utarbetade med biträde at W. Nylander
sitt för kännedomen om Nordens Microlepidoptera sä vik-
tiga arbete: ,Bidrag till kännedom om Finlands fjärilfauna*,
hvilket tillsammans med några faunistiska uppsatser af W.
Nylander, M. von Wright och C. Lundahl gaf So-
cietas pro F. et. FI. Fenn. anledning att päbörja utgifvan-
det af skriftserien Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora
164 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914.
fennica förhandlingar, hvars första häften offentliggjordes
af Finska Vetenskaps-Societeten såsom bihang till dess Acta.
Arbetet, som utan något företal eller någon inledning
går rakt på saken, börjande med Halias prasinana, innehål-
ler en uppräkning af alla inom Finland då funna Microlepi-
doptera jämte lokaluppgifter samt beskrifningar på 40 nya
arter, hvaraf några uppgjorda af W. Nylander. Det väckte
mycken uppmärksamhet inom den lepidopterologiska världen
och blef emottaget med stort bifall.
Emellertid blef Tengström för en tid afbruten i sin
vetenskapliga verksamhet. Af ekonomiska skäl tvangs han
att söka sig lefvebröd, studerade medicin och sökte prak-
tisk läkarebefattning, sedan han dock först gjort en sjöresa
kring jorden, hvarvid Nord-Amerika och Java besöktes.
På denna resa var Tengström i tillfälle att sammanträffa
med sin vän och lärare Zeller i Glogau och kunde äfven
tillsammans med honom göra några exkursioner, hvilka voro
synnerligen lärorika. Vid beskrifning af dessa kunde Teng-
ström råka i verklig extas, och ofta hördes han försäkra,
att han då på några timmar i Zellers sällskap lärde sig
mera än på egen hand under flera år.
Emellertid lämnade Tengströms läkarebefattning
honom under flera år ej ro att på allvar sysselsätta sig med
sina fjärilar. Han kom därvid naturligtvis äfven att för-
summa all korrespondens med sina entomologiska vänner,
hvilka till slut började frukta, att han nu vore helt och
hållet förlorad för vetenskapen. Sålunda skref t. ex. Zel-
ler till Nylander: ,Wird der arme Freund doch nicht
einen Riickfall zu erleiden gehabt haben, der ihn an ento-
mologischer Beschäftigung hindert. Ich zerbrach mir ueber
die Ursache vielfach den Kopf*, o.s. v., orolig öfver att
icke få svar pä sina bref. Äfven skall Nylander hafva
yttrat till den nya professorn i naturalhistoria A. von
Nordmann: „Ni skall få se, att om Tengström en gång
börjar sin bana säsom praktisk läkare, sä skall han kasta
all naturalhistoria i skräpkammaren“.
7. III. 1914. — Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. . 165
Men den, som dock icke misströstade om Tengströms
framtida entomologiska verksamhet, var just nyssnämnde
Nordmann. Under sin länga vistelse i utlandet och pä
sina talrika resor hade han bibehällit intresset för sitt ung-
domsstudium och började efter äterkomsten till fädernes-
landet med ifver insamla fjärilar vid Helsingfors, tillsam-
mans med sin son Artur. Hans önskan var att ästadkom-
ma en faunistisk förteckning öfver alla Finlands fjärilar.
Han insåg väl ock, att den ende, som kunde hjälpa honom
häri, var just Tengström. Från år 1852, då Tengström
vistades såsom läkare i Kexholm, började Nordmann be-
storma honom med bref rörande denna sak, och det dröjde
ej länge, innan Tengström med ny hänförelse upptog
sina lepidopterologiska forskningar. Hans ekonomiska ställ-
ning hade ock förbättrats, bl. a. genom giftermål, så att han
kunde offra något på vinnande af ett nödvändigt bibliotek
och förökning af sin privata fjärilsamling samt företaga
längre forskningsresor. Han började ock, upplifvad af min-
net af sitt sammanträffande med Z eller, att uppföda Micro-
lepidoptera från ägg och larver och blef snart åter veten-
skapsmannen, som följde med sin tid. Nu erbjöd han sig
äfven att bestämma de fjärilar, som af särskilda exkurren-
ter samlades i Finland, och snart gick den ena remissen
efter den andra från Helsingfors till honom i Kexholm.
Sålunda var han, ehuru frånvarande, åter i verkligheten in-
tendent för den finska fjärilsamlingen. Då svårigheter mötte
vid bestämningen af några arter, t. ex. till följd af att be-
höflig litteratur saknades, sändes sådana till specialister i ut-
landet, bl. a. till Zeller i Glogau, Staudingeri Dresden,
Erschoff i Petersburg och v. Nolcken i Östersjöpro-
vinserna. Därigenom fick såväl vår finska samling vid Uni-
versitetet som Tengströms egen ett högt vetenskap-
ligt värde.
Sin publicistiska verksamhet på entomologins fält åter-
upptog Tengström år 1859, då han i 4:de häftet af Not.
F. et FI. Fennica, utan tvifvel på uppmaning af sin vän Wil-
166 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914.
liam Nylander'), utgaf tvenne till omfånget små, men
innehållsrika afhandlingar: Geometridec, Crambide et Pyralide
Faunae fennicae samt , Anmärkningar och tillägg till Fin-
lands smäfjärilfauna“.
Sina exkursionsresor utsträckte Tengström till Olo-
netska guvernementet ända förbi Petrosavodsk. Här i ryska
Karelens vidsträckta ödemarker, på myrar, i skogar och
yppiga lundar, där vegetationen på milslånga sträckor fått
stå oberörd af odlarens ingrepp, fann Tengström en syn-
nerligen rik och intressant fjärilfauna, en blandning af Nor-
dens och Söderns former tillsammans med ett osteuropeiskt
element. Med ett mycket rikt byte och nyväckt intresse
för sin vetenskap återkom han städse från sina resor, hvilka
väsentligen förkofrade hans samling och förökade hans by-
tesmaterial. Här fick Tengström äfven en mycket ifrig
medarbetare, apotekaren, sedermera forstmästaren och stats-
rådet Alexander Giinther, hvilken såsom bekant un-
der en lång följd af år lämnat rika och mångsidiga bidrag
till kännedomen om Olonets-Karelens fauna och flora.
Det lifliga intresse Tengström visade för hvarje fö-
retag, som afsåg utredandet af vår insektfauna, har lämnat
angenäma minnen hos mången yngre naturforskare, hvilken
likasom undertecknad haft lyckan sammanträffa med ho-
nom. Då fråga var om någon exkursionsresa inom vårt
1) I bref från Paris skrifver denne bl. a.: ,I alla fall är jag dig
oändligt förbunden, om du torkat bort onödigt klassiskt smink. Att
dra fram något för att sätta ett ämne i rörelse, voilä tout. Ske miss-
tag och fel, rättar jag dem sä godt jag kan vid första tillfälle utan
att för mycket skämmas öfver att ha misstagit mig, det är ju mensk-
ligt. Sä med Additamentum till myrorna och Apes. Enligt min äsigt
går uppriktighet och noggrannhet i det faktiska framför allt. Men stan-
nar man och petar man vid hvarje smäsak i alla dessa oändliga smä-
heter, kommer man aldrig framät. Jag tänker säledes allt säsom förr:
bättre nägot än intet, hellre detta än att uppskjuta för en möjlig full-
ändning till en oviss framtid, en fulländning, som alltid är relativ,
oftast omöjlig. Därför tänker jag, att du broder Mons ocksä gör illa
däri, om du ej rycker fram med hvad du nu har att tillägga och rätta
till dina Fjärilar*.
7. III. 1914. Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 167
område, höll sig Tengström alltid framme med sina upp-
muntringsbref samt maningar att icke glömma fjärilarna,
och man försökte alltid att äfven ägna uppmärksamhet åt
dem vid sidan af sina specialforskningar samt därvid föl-
ja de råd och anvisningar, som man fått af denna erfarna
lepidopterolog.
Efter professor Nordmanns död började Teng-
ström fullfölja den af Nordmann framkastade planen
att utarbeta en fullständig förteckning öfver Finlands fjäri-
lar. Härvid hade han ett synnerligen nitiskt och omsorgs-
fullt biträde af zoologiska museets nya amanuens, J. A.
Palmén, som samtidigt började uppställa den finska fjä-
rilsamlingen, och såsom resultat af arbetet utkom år 1869
i 10:de häftet af Not. F. et Fl. Fenn. förh. Catalogus Lepi-
dopterorum faunae fennicae praecursorius. En följd af denna
publikation var, att mänga unga samlare började ägna upp-
märksamhet ät fjärilarna, och frän skilda delar af värt na-
turhistoriska område medfördes äfven en mängd Microlepi-
doptera, hvilka Tengström fortfarande alltid hade god-
heten att bestämma. I 14:de häftet af Sällskapets Notiser
kunde han ock publicera en uppsats, "Nykomlingar för finska
fjärilfaunan“, där icke få Microlepidoptera anföras såsom för
faunan nya.
Af de personer, som under närmaste tid därefter rik-
tade den finska småfjärilfaunan och den inhemska samlingen,
vill jag nämna endast K. Ehnberg, numera forstmästare,
hvilken under sin studietid gjorde exkursionsresor med un-
— derstöd af S. pro F. et FI. Fenn., hufvudsakligast i lepido-
pterologiskt syfte, samt äfven uppställde den finska samlin-
gen af Microlepidoptera.
Under de sista ären af sitt lif förlorade Tengström
sina ögons skärpa, hvarför han såg sig tvungen att lämna
sitt älsklingsstudium.
För att likväl kunna bestämma de hos oss insamlade
smäfjärilarna var det min ästundan, sedan jag blifvit an-
ställd säsom e. o. professor och fätt mig anförtrodd när-
maste omsorgen om Universitetets entomologiska museum,
168 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914
.
att till museum förskaffa en rik samling säkert bestämda
palearktiska småfjärilar. Med prefektens bifall inköptes där-
för under en längre tid nästan årligen från specialister i ut-
landet, särskildt dr Staudinger, exemplar af fjärilarter,
hufvudsakligast af sådana, som förmodades kunna förekomma
hos oss, och medels jämförelse med dessa kunde flera ny-
komlingar till faunan identifieras, ehuru på en lång tid
ingen hade inträngt i ett djupare studium af dessa insek-
ter. Detta förhållande fortfor till slutet af 1880-talet, då
Enzio Reuter började sina grundliga, med så stor ifver
och framgång bedrifna studier af microlepidopterfaunan i
sydvästra Finland. Under några somrars exkursioner i Par-
gas och närgränsande socknar samt på Åland lyckades han
finna ett oväntadt stort antal Microlepidoptera samt rikta
vår fauna med flera tiotal nya arter. Särdeles rikt utbyte
lämnade honom ekskogarna, där i synnerhet talrika arter
Nepticula, Lithocolletis, Elachista och andra fjärilvärldens
pygmeer anträffades.
E. Reuter fick snart medhjälpare vid insamlandet af
Lepidoptera, och delvis med understöd af S. F. et FI. Fenn.
företogo bl. a. dävarande studenter J. Montell, J. E. Aro
och K. Ehnberg resor i skilda delar af landet hufvudsak-
ligast för insamling af fjärilar, hvarjämte flera andra sam-
lare, bl. a. mag. H. Federley, dr R. Fabritius och hans
son G. Fabritius samt apotekar J. Sucksdorff, till
granskning insände flera intressanta smäfjärilar, som de fun-
nit dels i södra, dels i mellersta Finland. Äfven frän den
högre Norden medfördes t. ex. af Kola-expeditionen ett värde-
fullt bidrag till samlingarnas förökning.
Under ett par vintrar, dä herr Reuter säsom docent
förordnades att under mina utrikesresor handhafva förestän-
daretjänsten vid entomologiska museum, företog han sig att
änyo kritiskt granska den finska samlingen af Microlepido-
ptera, rättade felaktioheter i bestämningarna och förökade
betydligt samlingen med egna fynd. En synnerligen värde-
full tillväxt vann museum genom Tengströms samling,
hvilken af Universitetet blef inlöst efter ägarens död.
7. III. 1914. — Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 169
Under mer än ett ärtionde hade säledes herr Reuter
vetenskaplig vård om den finska samlingen. För att. vinna
säkerhet vid bestämmandet af kritiska former sände han
ofta sådana för granskning till tidens främsta specialister,
såsom dr Rebeli Wien, dr Stainton och sir Hampson
i London samt lord Walsingham i Thetford, England,
hvilket naturligtvis i hög grad förökade samlingens värde
i vetenskapligt afseende.
I 29:de häftet af Meddelanden af Soc. Faun. et FI. Fenn.
började Reuter publicera resultatet af sina forskningar
angående våra Microlepidoptera. Under titeln „Für die finlän-
dische Fauna neue Schmetterlinge“ redogör han pä ett ut-
förligt och kritiskt sätt för de nya fynd af till en början
Pyralide och Tortricide, som på senare tid blifvit gjorda i
Finland. Bland dessa finnas några, hvilka, såsom i upp-
satsen visas, i djurgeografiskt afseende äro af stor vikt.
Angående det största flertalet af de nyupptäckta småfjäri-
larna, hvilka höra till den omfångsrika familjen Tineide,
hafva närmare uppgifter ännu ej blifvit publicerade, men de
äro helt säkert af icke mindre intresse.
År 1891 utkom i Sverige den för kännedomen om Skan-
dinaviens och Finlands macrolepidopterfauna så viktiga hand-
boken , Nordens fjärilar" af Chr. Aurivillius. Såsom na-
turligt var, väckte denna i hög grad intresse för studiet
äfven af Finlands fjärilfauna, hvilket ännu mera förökades,
sedan J. E. Aro på finska språket sammanskrifvit en be-
arbetning af densamma, särskildt behandlande Finlands fau-
na, hvilken utkom under titeln ,Suomen Perhoset* år 1900.
Vi hade nu en lämplig handbok öfver våra storfjärilar, och
sedan denna tid hafva talrika unga män, äfven bland skol-
ungdomen, slagit sig på insamling och studium af våra fjä-
rilar samt anlagt privatsamlingar, hvilka i väsentlig mån
bidragit till en fullständigare kännedom om vår fauna. Sär-
skildt förtjänar nämnas stud. Thorwald Grönblom,
som förvärfvat sig en grundlig kännedom om våra Macro-
lepidoptera och riktat faunan med flera nya arter. Såsom
bevis på det intresse Aros arbete tillvann sig kan äfven
170 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914.
nämnas, att 2 upplagor redan äro i det närmaste utsålda i
bokhandeln, och den tredje upplagan förberedes. För den
möda, som herr Aro nedlagt på att åstadkomma denna
handbok, måste hvarje vän af naturforskning i vårt land känna
stor tacksamhet.
Men sämre är förhållandet med studiet af våra små-
fjärilar, för hvilka dock enskilda samlare hysa stort intresse.
Ingen handbok öfver de nordiska småfjärilarna finnes att
tillgå. Heinemanns utmärkta lepidopterfauna, "Die Schmet-
terlinge Deutschlands und der Schweiz, II, Die Kleinschmet-
terlinge*, som utkom 1877, och hvari de flesta åtminstone i
södra och mellersta Finland förekommande småfjärilarna
finnas beskrifna, har under decennier varit nästan den enda
användbara handbok vid bestämmandet äfven af våra små-
fjärilar. Detta arbete är dock numera ytterst svåråtkom-
ligt och synnerligen dyrt. Rörande de skandinaviska for-
merna hafva vi att tillgå endast Zetterstedts förut-
nämnda, redan föråldrade „Insecta lapponica”, som upptager
blott i Lappmarkerna funna arter, äfvensom några af Wal-
lengren publicerade öfversikter af smärre grupper bland
Microlepidoptera.
Behofvet af en tidsenlig handbok öfver fäderneslandets
Microlepidoptera har därför under en följd af år varit all-
mänt kändt, såväl här som i Sverige. ,Om vi dock öfver
Nordens fjärilar hade en handbok dylik som Heinemanns“,
yttrade redan Tengström. Utsikten att få bristen fylld
har emellertid varit ganska ringa, alltsedan E. Reuters
vetenskapliga studier tagit en annan riktning; ingen spe-
cialist finnes heller för närvarande i Sverige. Likväl höra
småfjärilarna till de insekter, hvilka ofta spela en stor roll
i naturens hushållning och genom sitt lefnadssätt och sina
angrepp på lefvande växter väcka uppmärksamhet, ja stund-
om uppträda som verkliga skadedjur. Om sådant inträf-
far hos oss och angriparen kommer i en naturforskares
hand, har denne stor svårighet att få reda uppå, hvilken
fjäril här uppträdt, då ingen handbok står till buds. Det
återstår oftast intet annat än att sända exemplaret till en-
Mötet den 4 april 1914. 171
tomologiska museum för att genom jämförelse med sam-
lingen eller uppexaminering med där förefintliga, sällsynta
deskriptiva arbeten bestämmas.
Det var därför med stor fröjd jag erfor, att en af Säll-
skapets medlemmar, doktor Alfred Poppius, föresatt
sig att utarbeta en faunistisk handbok öfver våra Microlepi-
doptera. Redan tidigare har denne gjort sig känd genom
tvenne afhandlingar öfver Finlands mätarefjärilar: ,, Finlands
Dendrometrider*, införd i Acta Soc. F. et FI. Fenn. III, och
, Finlands Phytometrider“, Acta VII, af hvilka den förra ut-
gifvits och godkänts såsom disputation för licentiatgrad.
Likaså har han utgifvit skolfaunor öfver fåglar samt öfver
våra dag- och svärmarefjärilar. Sedan han tagit afsked från
sin skollärartjänst i Åbo, flyttade han till Helsingfors och har
här under flera års tid med rastlös ifver fullföljt sin plan.
Han har satt sig in i den nyare litteraturen och med tillhjälp
af de finska och palearktiska, väl ordnade och säkert be-
stämda samlingarna å vårt museum, hvilka med nöje ställts
till hans förfogande, sammanskrifvit ett kortfattadt arbete
öfver alla våra småfjärilar. Detta arbete, hvars första del
förelegat i manuskript redan för ett par år sedan, synes mig
genom sin anslutning till Heinemanns förutnämnda och
Spulers nyss utkomna handböcker samt sin praktiska
anordning fylla ett af Finlands lepidopterologer djupt kändt
behof; och det skall säkert blifva till stor nytta äfven för
fjärilforskare i andra nordiska länder. Jag är öfvertygad om,
att denna handbok skall väcka till nytt lif studiet af de intres-
santa insekter den behandlar, och hoppas, att arbetet sä
snart som möjligt skall blifva tryckt och kunna sättas i den
kunskapstörstande ungdomens hand.
Mötet den 4 april 1914.
Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes studen
ter V. A. Pesola (föreslagen af professor F. Elfving) och
J. Wahlberg (föreslagen af professor E. E. Sundvik).
172 Mötet den 4 april 1914.
Anhällan om skriftutbyte hade inkommit från H m-
nep. Pycckoe O6wmectBo AKKJAIHMaTH3anin DXKu-
BOTHBIXb H PacreHiä, Moskva, och beslöt Sällskapet bi-
falla denna anhällan samt i utbyte gifva sina Acta och Med-
delanden.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk
602: 91.
Till publikation anmäldes:
Ernst Häyren, Uber die Landvegetation und Flora
der Meeresfelsen von Tvärminne. Ein Beitrag zur Erfor-
schung der Bedeutung des Meeres fiir die Landpflanzen.
K. Linkola, Lisätietoja Kuopion pitäjän kasvistosta,
I Putkilokasvit, II Sammalet.
Föredrogs en af forstmästaren, magister A. L. Back-
man inlämnad berättelse öfver af honom sommaren 1913
med understöd af Sällskapet utförda torfmarksundersöknin-
gar i Aure revier, hufvudsakligen i nordvästra delen af
Kuru socken.
Esitettiin maisteri K. J. Valle'n kertomus hyönteistie-
teellisestä stipendimatkasta kesällä 1910 Kuhmoniemen pitä-
jässä ja läheisillä seuduilla. Ensi sijassa tutkittiin perhosia.
Muutamia merkittäviä löytöjä tehtiin. Uusia alueelle Ob
(Aron ,Suomen perhosien“ ja Yliopiston kokoelmain mu-
kaan) olivat seuraavat eteläiset perhoset: Agrotis obscura,
A. rubi, Mamestra tincta, Cidaria truncata ab. perfuscata ja
C. lugubrata. Maakunnalle uusi pohjoinen muoto oli Anaitis
paludata ab. sororiata. Museon kokoelmissa ei myöskään
ollut Kajaanin seudusta seuraavia perhosia: Agrotis c-nigrum,
Charaeas graminis var. brunnea, Hadena adusta, H. adusta
var. septentrionalis ja H. basilinea. Mikrolepidoptereista oli-
vat Kajaanin seudulle uusia: Myelois tetricella, Tortrix gro-
iana, Conchylis flammeolana ja C. dubitana. Muista hyön-
Mötet den 4 april 1914. 173
teisistä mainittakoot elateridi Corymbites aeruginosus, jota
ei sitä ennen tunnettu Suomen valtiolliselta alueelta, sekä
seudulle uusi trichopteri Molanna angustata var. albicans.
Kaikista kokoamistani lajeista on jätetty Seuran kokoelmiin
kappaleita. Lisäksi kerättiin joukko kasveja, joista myös
merkittävimmät on jätetty kokoelmiin. Sitäpaitsi tehtiin
Kuhmoniemellä kasvifenologisia havaintoja, jotka liitettiin
apteekkari Adlerin samanlaisiin tiedonantoihin.
Efter ansökan och pä förslag af Bestyrelsen beslöt Säll-
skapet tilldela nedannämnda personer följande reseun-
derstöd för sommaren 1914:
magister A. L. Backman 300 mark för anställande af
ett biträde och bestridandet af andra direkta kostnader vid
torfmosseundersökningar i mellersta Österbotten;
student C. Finnilä 200 mark för studium af fägelfau-
nan i Kuolajärvi;
student Th. Grönblom 300 mark för en undersök-
ning af insektlifvet pä sandstränderna pä Karelska näset;
| magister M. E. Huumonen 400 mark för studium af
lundvegetationen i södra Tavastland;
magister Rolf Palmgren 300 mark för iakttagelser
rörande det högre djur- och växtlifvet ä de i Finska vikens
östra del belägna öarna.
student V. A. Pesola 300 mark för en undersökning
rörande kalkens betydelse för vegetationen itrakterna norr
om Ladoga.
Anslogs en summa af ända till 250 mark för komplet-
tering af sådana Sällskapet tillhöriga tidskriftsserier,
hvilka icke finnas i andra bibliotek i hufvudstaden.
Framlades 38:de tomen af Sällskapets Acta Priset
fastställdes till 10 mark.
Uti en till Sällskapet riktad skrifvelse anmälde profes-
sor J. Sahlberg, att han pä grund af en inom Bestyrel-
sen uppkommen meningsskiljaktighet angäende tryckning af
174 Ehrström. — Lindberg. 4. IV. 1914.
en af annan person till publikation inlämnad afhandling an-
sett sig böra ur Sällskapet utträda. I anledning af denna
professor Sahlbergs ätgärd delgafs mötet de vid Besty-
relsens sammanträden förda protokollen och de i ärendet
tillkomna handlingarna.
Amanuens K. E. Ehrström förevisade en brun färg-
varietet af Picus martius, af herr Snellman tillvaratagen
pä Äland.
Doktor Harald Lindberg lämnade följande med-
delande:
,Elymus arenarius anträffades senaste sommar af mig
under en ängbätsfärd pä Kemijärvi sjö. Den växte i stor
ymnighet pä en längre sträcka pä östra stranden af Luuk-
sinsalmi sund i södra delen af sjön, hvars yta är belägen
147 m ö.h. Inom vårt område växer Elymus allmänt längs
alla hafskuster, vid Ladoga och Suvanto sjöar i östra Fin-
land, vid Pyhäjärvi i Satakunta samt vid Kilpisjärvi och
Muonio i västligaste Lappmarken. Fyndet vid Kemijärvi är
sålunda af ett stort växtgeografiskt intresse. De platser, till
hvilka arten tidigast invandrat, äro tydligen de, hvilka äro
belägna innerst i landet. Från dessa har den sedan vandrat
ned mot kusterna allteftersom landet höjt sig.
På samma ställe vid Kemijärvi som Elymus växte Silene
Tatarica, hvilken tidigare är känd från Oulanka i Kuusamo,
från Sodankylä och Pelkosenniemi i Sodankylä socken samt
från Kemi. Fyndorten vid Kemijärvi förbinder de nordliga
och ostliga fyndplatserna med den vid Kemi. Arten är som
kändt utprägladt ostlig och hör till den grupp af ostliga in-
vandrare, som redan under ett mycket tidigt skede af vårt
lands utveckling nått våra trakter."
4. IV. 1914. Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 175
Forstmästare Justus Montell hade insändt följande
Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur.
Till Societas pro Fauna et Flora Fennica.
Då Sällskapet torde upptagit på sitt program äfven frå-
gan om naturskydd, vill jag fästa Sällskapets uppmärksam-
het på en trakt, som kanske mer än andra vore i behof af
skydd mot vidare åverkan från människans sida, nämligen
trakten kring Kilpisjaur.
Det förefaller ju nära nog otroligt, att ,, kulturen" redan
hunnit sträcka sitt fördärfbringande inflytande ända upp till
dessa aflägsna trakter, men, såsom i det följande skall visas,
är detta verkligen fallet och dess värre i så hög grad, att
traktens egenartade flora är på väg att helt och hållet för-
störas. Då detta förstörelseverk under nu rådande förhäl-
landen därtill går så snabbt, att flera intressanta växtsam-
hällen hunnit ödeläggas redan under den korta tid af blott
tre år, under hvilken jag varit i tillfälle att följa med ut-
vecklingens gång, vore det utan tvifvel skäl, att vissa delar
af denna intressanta trakt med dess i vårt land enastående
rika fjällflora skulle skyddas för vidare sköfling.
För ett antal år tillbaka byggdes på kronans bekostnad
en ödestuga invid vägen mellan Kilpisjaur och Skibotten i
Norge. Stugan, som ursprungligen uppfördes invid Siilas-
vuoma mosse ett par kilometer från Kilpisjaur, flyttades för
några år sedan till sjöns nordvästra strand, nedanför fjället
Saana, hvarjämte den från ödestuga förvandlades till året
om bebodd fjällstuga.
Ett försök att på stället grundlägga ett kronoskogstorp
lyckades jag i tid afvärja.
Under den korta tid stugan varit bebodd har den när-
maste omgifningen, tidigare ett af de yppigaste ställena vid
sjön, redan hunnit så totalt förändra karaktär, att det nu-
mera knappast är möjligt att ens ana sig till, huru rik och
yppig vegetationen tidigare varit. Stugan, som består af
tvenne rum, bebos af en gammal gumma, till hvars åliggande
176 Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 4. IV. 1914.
hör att hålla rummen varma för de resande, mest frakt-
karlar — och smugglare —, som färdas till och från Skibot-
ten. Här förbrukas därför årligen stora mängder ved, hvil-
ken naturligtvis tages så nära stugan som möjligt, med den
påföljd att den ena björkdungen efter den andra nedhugges.
Redan äro stora sträckor kalhuggna. Till det snabba förö-
dandet af björkskogen ha några ripfångare, enligt hvad det
påstås norrmän från Lyngen-trakten, hvilka af ställets inne-
hafvarinna under flera vintrar olofligen hysts, dessutom
verksamt bidragit. De ha vid utgillrandet af sina snaror
nedhuggit hundratals björkar, hvilka sedan fått ligga kvar
och ruttna.
Vid mitt första besök här uppe, sommaren 1910, frap-
perades jag af den frodiga vegetationen vid en fjällbäck
helt nära fjällstugan. Höga, vackra björkar och i deras
skugga en busk- och örtvegetation, som i yppighet och art-
rikedom kunde täfla med den bördigaste åländska löfäng.
Nu är denna härlighet ett minne blott. Björkarna ha ned-
huggits, och den yppiga flora, som för sin trefnad behöfde
björkarnas skugga, har tvinat bort. Sommaren 1912 kommo
endast några få arter till blomning, och om några år har
den yppiga björkfloran helt och hållet gifvit vika för en
torftig risvegetation. Och så kommer det att gå i dalgång
efter dalgång, till dess Saanas hela västsluttning förvandlats
till den ödsliga, fjällhedliknande rismark, som så mången-
städes i fjällen vittnar om människans framfart. Och när
det en gång kommit därhän, finnes föga hopp att den sköf-
lade björkskogen skall ersättas af en ny, ty fjällbjörken
tyckes nästan helt och hållet sakna förmågan att efter ned-
huggning föryngra sig genom rot- och stubbskott, och de
genom frö tilläfventyrs uppkommande plantorna ha ringa
utsikt att stå sig i kampen med Empetrum och andra här-
diga risväxter på de för den starka insolationen blottställda
sluttningarna.
Men icke endast Saanas sluttningar hotas af fjällstugans
inbyggare. Redan kastas lystna blickar öfver till fjället
Malla, som reser sig på andra sidan af Siilaslahti, Kilpis-
4. IV. 1914. Montell, Förslag till naturskyddsomräde vid Kilpisjaur. 177
jaurs nordvästra vik, och endast den omständigheten, att
stugans innehafvare sakna dragrenar, har tills vidare räddat
den vackra björkskogen vid foten af detta fjäll och den
synnerligen artrika floran därstädes. Länge torde det dock
ej dröja, innan denna björkskog får dela Saanaskogens öde,
ifall ej tillräckligt effektivt hinder ställes i vägen för sköf-
lingen.
Det hör visserligen till saken, att länsmannen årligen af
forstmästaren i revieret skall anhålla om anvisning, hvar
ved får huggas till de under länsmannens uppsikt stående
öde- och fjällstugorna, men erfarenheten har visat, att den
möjlighet till kontroll öfver huggningen, som sålunda är
forstmästaren gifven, endast är illusorisk, ity att hans före-
skrifter fullständigt negligeras af vederbörande. Då de skyl-
diga, ifall rättegång väcktes, i bästa fall blefve dömda till
några marks böter, men i de flesta fall helt säkert blefve
frikända, står forstmästaren faktiskt maktlös mot detta ofog,
äfven om han verkligen intresserar sig för saken, hvilket
långtifrån alltid torde kunna förutsättas vara fallet.
Den åverkan, till hvilken fjällstugans inbyggare göra
sig skyldiga, är emellertid ej den enda fara, som hotar flo-
ran här uppe. Äfven lapparna och deras renhjordar åstad-
komma ärligen stor förödelse. Öfverallt i fjällen kring Kilpis-
jaur skönjas spåren af deras framfart. Stora sträckor, som
tidigare varit beväxta med björkskog, äro nu fullkomligt
kalhuggna och förvandlade till fjällhed; och den rika örtve-
getationen är i mången dalgång ohjälpligen förstörd eller i
bästa fall ersatt genom från fjällen nedvandrade arter. Så-
som ett synnerligen typiskt exempel må nämnas högplatån
mellan fjällen Saana och Jehkatsch, hvilken tidigare, åt-
minstone till stor del, varit beväxt med björk, men numera
är alldeles kalhuggen. Floran på högplatån är nu öfver-
vägande hedartad; blott på stränderna af de bäckar, som
genomkorsa densamma, frodas här och där en tämligen yppig
örtvegetation, till alldeles öfvervägande del bestående af
arter, som tillhöra den alpina regionen. Blott på några få
ställen kvarlefva spår af den forna subalpina floran.
12
178 Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 4. IV. 1914.
Af det ofvan anförda torde med all önskvärd tydlighet
framgå, att den nuvarande floran i fjällen kring Kilpisjaur
helt och hållet kommer att förändra karaktär, ifall den läm-
nas åt sitt öde.
Då denna trakt emellertid är den enda i vårt land, där
en rikligare fjällflora existerar, och dä genom en lycklig
slump ett litet omräde, och därtill ett synnerligan vackert
sädant, nämligen fjället Mallas ost- och sydsluttningar, und-
gätt förödelsen, fär jag föreslä att Sällskapet, ju förr dess
bättre, ville utverka fullständig fridlysning för fjället Malla
i dess helhet eller ätminstone för dess öst- och sydslutt-
ningar med nedanför liggande lågland.
För att ge ytterligare stöd för mitt förslag vill jag i
korthet beskrifva trakten i fråga och dess flora.
Fjället Malla sträcker sig längs norra stranden af Kilpis-
jaur från Siilaslahti i öster till Koltalahti i väster. Det be-
står af flera skilda toppar: Kittimalla, med ett om Staubbach
i Berner Oberland påminnande vattenfall, Pikkumalla, Siilas-
malla o. s. v., af hvilka Siilasmalla, som är den högsta, när
745m öfver hafvet. Sistnämnda topp, den intressantaste af
fjällets toppar, stupar brant ned i Siilaslahti. Denna brant,
som består af flera afsatser ofvanför hvarandra, är syn-
nerligen rik pä sällsynta växter; likasä den dalgäng, som
skiljer toppen frän Pikkumalla. Pä detta, endast nägra
fä hektar mätande omräde finnes största delen af Kilpis-
jaurtraktens flora sammanträngd som i en botanisk trädgärd.
Jordmänen och läget äro här de bästa möjliga. Berggrun-
den bestär till öfvervägande del af lätt förvittrande skiffrar
och dolomit, af hvilka bergartade block och flisor finnas
kringspridda öfverallt i dalen, bildande vid fjällets fot mäk-
tiga gruslager. Tack vare den ostliga expositionen kvar-
ligger snön i bergskrefvorna pä denna sida af fjället långt in
pä eller stundom hela sommaren. Marken häller sig däri-
genom fuktig, hvilket naturligtvis äfven bidrager till vege-
tationens frodighet.
Dä det ej är min afsikt att här lämna en fullständig
förteckning öfver traktens växter, inskränker jag mig till att
4. IV. 1914. Montell, Förslag till naturskyddsomräde vid Kilpisjaur. 179
uppräkna de mest typiska arterna på de skilda ståndorterna
och de största sällsyntheterna.
I den ofvan nämnda dalgången, som genomflytes af en
liten bäck, hvars vatten kommer från snödrifvorna uppe på
fjällets högsta afsats, finnas alla olika typer af fjällfloran
representerade, från björkregionen med dess buskar och
höga örter ända till Ranunculus glacialis-regionen högst
uppe vid snödrifvorna. I dalens björkregion förekomma
Kilpisjaurtraktens alla Salix-arter jämte ett flertal hybrider.
De små fjällvidena gå här nästan ända ned till sjöstranden.
Örtvegetationen utmärker sig genom stor yppighet och rike-
dom på arter: Melandrium lapponicum, Rumex arifolius, Myo-
sotis silvatica, Draba hirta, Saxifraga aizoides och cernua, Tha-
lictrum alpinum, Epilobium lactiflorum m. fl. Epilobium-arter,
flera Hieracia och ett otal andra växter förekomma här i
stor ymnighet. Högre upp i dalen vidtar en typisk Dryas-
vegetation med en massa hos oss sällsynta arter, säsom Cam-
panula uniflora, Pedicularis hirsuta, Wahlbergella apetala,
Alsine stricta, Rhododendron lapponicum, Carex rupestris och
misandra m. fl., och högst uppe pä af smältvatten genom-
dränkta ställen Ranunculus glacialis, nivalis och pygmaeus,
Cardamine bellidifolia, Saxifraga rivularis och nivalis var.
tenuis, flera delvis rätt egendomliga Cerastia, nägra Ta-
raxaca etc.
Pä fjällbranten gär den alpina floran, med Dryas i spet-
sen, ända ned till stranden. Här finnas i massa Antennaria
alpina, Campanula rotundifolia var. lapponica, Trisetum sub-
spicatum, Poa caesia, Silene acaulis, Saxifraga oppositifolia,
Erigeron uniflorus, ätskilliga Hieracia o. s. v. Bland rarite-
ter pä branten mä nämnas Arnica alpina (nägra fä exemplar),
Gentiana tenella, Erigeron unalaschkensis, Alsine rubella, Cam-
panula uniflora, Draba fladnizensis, Woodsia glabella.
Uppe pä brantens öfversta afsats, som är rätt bred och
delvis försumpad, finnas bl. a. Aira alpina, Luzula Wahlen-
bergii, Saxifraga stellaris och dess var. comosa, S. cernua
var. ramosa, Cassiope tetragona.
180 Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 4. IV. 1914.
Öfverst på fjällets topp är vegetationen hedartad och
består af de för denna ståndort karaktäristiska arterna.
Fjällets sydsluttning, som, i motsats till den ofvan be-
skrifna ostsluttningen, är ganska vidsträckt, kan visserligen
ej mäta sig med denna, hvarken hvad florans rikedom på
arter eller dess yppighet beträffar, men äfven här finnas:
synnerligen vackra växtsamhällen af olika typ och många
vid Kilpisjaur sällsynta arter, ja till och med sådana, som åt-
minstone jag ej funnit annorstädes i trakten. Bland säll-
synta arter på fjällsluttningarna må här nämnas Crypto-
gramme crispa, Aspidium Lonchitis, Alchimilla alpina, Mulge-
dium alpinum, Veronica saxatilis och nägra ej annorstädes
funna Hieracium-arter.
Om själfva fjället pä denna sida sälunda erbjuder jäm-
förelsevis litet af intresse, är läglandet nedanför detsamma
i stället sä mycket mera anmärkningsvärdt. Terrängen här
är mycket omväxlande: myrmarker, mossar, kärr, smä sjöar,
fjällbäckar, dels med, dels utan buskvegetation pä stränderna,
källdrag, klippartier och björkskog. Tack vare denna rike-
dom pä olika ständorter är floran mycket varierande. Mänga
arter, som annorstädes i trakten äro sällsynta eller helt och
hället saknas, förekomma här rätt ymnigt, däribland mänga
sydligare arter, som jag ej funnit annorstädes här uppe.
Nämnas mä blott Carex ustulata, C. parallela, Gymnadenia
albida, Saxifraga aizoides var. purpurea, Ribes glabellum, samt
bland sydligare arter Geum rivale, Valeriana officinalis, An-
gelica silvestris (hufvudformen!), Orchis maculata, Carex flava
och Prunus padus.
Inalles har jag inom hela det föreslagna omrädet funnit
21 kärlkryptogamer och 217 fanerogamer, förutom en stor
mängd Hieracia, bland hvilka ätskilliga förut obeskrifna ar-
ter, några Taraxacum-former och något tiotal andra ännu
ej närmare granskade kritiska arter. Dessutom torde ännu,
ätminstone pä läglandet nedanför Malla, där jag exkurrerat
jämförelsevis litet, finnas ätskilliga arter, som jag ej ännu
lyckats upptäcka. Sävidt jag kunnat finna är fjället Malla
med omgifning det växtrikaste af fjällen kring Kilpisjaur och
4. IV. 1914. Montell, Förslag till naturskyddsomräde vid Kilpisjaur. 181
sålunda antagligen äfven i hela Finland, hvarför det, i synner-
het då man tar i betraktande att en stor del af de sällsynta
arterna här förekomma ymnigt, utan tvifvel vore väl värdt
att bevaras för framtiden.
Hvad sedan ägande- resp. nyttjanderätten till området
beträffar, så tillhör den obestridligen helt och hållet kronan.
Lapparna ha visserligen här, liksom öfverallt på kronans
fjäll, tillstånd att beta sina renar, men då detta tillstånd tid
efter annan skall förnyas, finnes ingenting som hindrar: att
ett eller annat område, då så synes nödigt, helt och hållet
fridlyses. Och hvad nu ifrågavarande område beträffar, så
är detta alls icke behöfligt för de i trakten nomadiserande
fåtaliga lapparna. Att dessa icke förty, ifall de uppagiteras,
komme att göra invändningar mot fridlysningen, och att de
till en början, trots förbudet, skulle släppa sina renar in på
det skyddade området, är högst sannolikt, men någon större
förödelse från deras sida torde knappast vara att befara.
I ingen händelse behöfver frågan om ett skyddadt område
här uppe förfalla på grund af lapparnas eventuella motstånd.
Frågan om bevakningen kunde lämpligast ordnas sä-
lunda, att vakten samtidigt vore vakt i fjällstugan och skötte
de åligganden, som tillkomma denne. Härigenom blefve be-
vakningskostnaderna reducerade till ett minimum och skulle
på samma gång en viss garanti ernås för att husbehofsaf-
verkningen för framtiden kunde ordnas på ett tillfredsstäl-
lande sätt. Naturligtvis borde vakten, liksom öfriga skogs-
vakter, underlyda forststyrelsen.
Till sist vill jag ännu påpeka, att ett i många afseenden
likartadt skyddsområde, som det nu ifrågavarande, för några
år sedan afskilts i Sverige, nämligen en del af fjället Nuolja
vid Abiskojokk turiststation invid Torne träsk. Dock tyckas
skyddsåtgärderna på Nuolja endast vara riktade mot herrar
botanister och turister, då däremot lapparna med sina renar
och getter(!) få fritt tillträde.
Muonio den 20 mars 1914.
Förslaget hänsköts till Bestyrelsen i och för förbere-
dande behandling.
182 Linkola, Kasvikeräysretkistä Kuopion pitäjässä. 4. IV. 1914.
Maisteri K. Linkola esitti seuraavan
Kertomuksen kasvikeräysretkistä Kuopion pitäjässä
kesällä v. 1909.
Saavuin Kuopioon kesäkuun 4 p:nä yhdessä ylioppilas,
nyk. maisteri Matti E. Huumosen kanssa, joka sittem-
min oli toverinani useimmilla retkillä kesä- ja heinäkuussa.
Aluksi retkeillmme kaupungin lähimmässä ympäristössä, ke-
räillen etupäässä sammalia ja jäkäliä. Kesän edistyessä ulot-
tuivat retket kauvemmaksi ja tulivat lopulta laajan pitäjän
enimmät kylät käydyiksi. Alueita, jotka valitettavasti jäivät
näkemättä, olivat Sotkanniemen, Ritisenlahden, Ritoniemen,
Roikansaaren, Litmaniemen, Riistaveden (suureksi osaksi),
Kasurilan ja Hirvilahden tienoot. Kahden viimeksi mainitun
kylän alueilla ovat kuitenkin muut kasvikeräilijät ahkerasti
liikkuneet. — Kuopiosta matkustin 21 p:nä elokuuta.
Niin tarkoin tutkitulla alueella, kuin Kuopion pitäjä on,
olivat maakunnalle uudet putkilokasvilöydöt verrattain har-
vat. Näitä olivat Carex capillaris (jonka maisteri O. A. F.
Lönnbohm jo v. 1906 on löytänyt, vaikkei löytö ole tul-
lut tunnetuksi), C. flava < Oederi, C. Buxbaumii, Salix au-
rita < phylicifolia, S. cinerea X nigricans ja S. nigricans X
phylicifolia sekä suurempi määrä ruderateja ja puolirudera-
teja, joista mainittakoon Rumex stenophyllos (löydetty jo
kesällä 1906), Delphinium consolida, Thalictrum angustifo-
lium, Nasturtium silvestre, Androsaces septentrionale, Cuscuta
europea (v. 1906), Veronica opaca y. m. Lisäksi eräitä Ta-
raxacum- ja Hieracium-lajeja.
Kasveja, jotka eivät ole uusia Sb:lle, mutta joita tie-
tääkseni ei varemmin ole Kuopion pitäjässä tavattu, olivat
(osa jo v. 1905 ja 1906 löytämiäni):
Polystichum thelypteris Carex tenuiflora
Lycopodium inundatum Juncus conglomeratus
Selaginella selaginoides Betula nana < verrucosa
Cinna pendula 3 > X odorata
Rhynchospora alba Arenaria serpyllifolia
4. IV. 1914. Linkola, Kasvikeräysretkistä Kuopion pitäjässä. 183
Drosera longifolia < rotundi- Lycopus europeus
folia Mulgedium sibiricum
näiden lisäksi useita ruderateja ja muutamia Hieracium-
lajeja.
Jätän nyt samalla painettavaksi luettelon retkeilyilläni
saaduista huomattavammista lisistä Kuopion putkilokasvis-
ton tuntemiseen: , Lisätietoja Kuopion pitäjän kasvistosta,
I Putkilokasvit (Plante vasculares)“.
Sammalia oli Kuopiosta varemmin vain mitättömässä
määrässä keräilty. Niille omistin siitä syystä melkoista huo-
miota. Kerätty aineisto, josta maksasammalet on määrän-
nyt toht. H. Buch, rahkasammalet toht. H. Lindberg ja
lehtisammalet toht. V. F. Brotherus ja maist. H. Ranc-
ken, sisältää noin 250 lajia, niistä maakunnalle uusia 75:n
paikkeilla. Luettelon löydöistäni jätän painettavaksi: „Lisä-
tietoja Kuopion pitäjän kasvistosta, II Sammalet (Bryo-
phyta)“.
Jäkäliä oli keräyksistäni ainakin toinen puoli. Suurin
osa kokoelmista on vielä määräämättä. Aikoinaan toivon
saavani julkisuuteen luettelon löytämistäni lisistä G. Län g’in
„Lichenes Savoniae borealis“-julkaisuun.
Seuran kokoelmiin olen jättänyt kesän 1909 keräyk-
sistä: putkilokasveja noin 600 arkkia, sammalia yli 450 näy-
tettä, jäkäliä toistaiseksi vain pienen määrän.
Varsinaisen retkeilyalueeni ulkopuolelle tein kerran ret-
ken, käyden yhdessä opettaja J. Pekkarisen ja ylioppi-
las M. E. Huumosen kanssa 6 ja 7 p:nä heinäk. Nilsiässä
Pisanvuorella. Retken löydöistä ansainnevat mainitsemista
Onoclea struthopteris Viola umbrosa
Milium effusum V. mirabilis
Actaea spicata Circaea alpina
Vicia silvatica Galium triflorum
Tilia cordata (pieniä puita) Viburnum opulus,
kaikki kivikkoisesta purovarsilehdosta Pisanvuoren juuritse
juoksevan Pisanpuron varreita, ja
Phleum alpinum Leontodon hispidus (1 eks.)
184 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914.
mainitun lehdon läheiseltä niityltä. Tien varressa Lastukos-
kelle palattaessa kasvoi Aegopodium podagraria erään mö-
kin luona puoliruderatina ja Galium boreale muutamalla
aholla; samoin aholla Lastukoskella Filago montana.
Sammalista mainitsen Sphagnum quinquefarium’in ja Bar-
tramia norvegica'n Pisanvuorelta.
Maisteri K. Linkola ilmoitti edelleen painettavaksi:
Kasvitietoja Jyväskylästä.
Jyväskylän kaupungin ja sitä ympäröivän maaseurakun-
nan putkilokasvistosta ovat tietoja julaisseet toht. V. F.
Brotherus (Anteckningar till Norra Tavastlands Fiora,
Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fennica förhandlin-
gar, ny serie 10 häftet, 1871—74) retkeilyiltään v. 1869 ja
toht. E. A. Wainio (Havainnoita Itä-Hämeen kasvistosta,
Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 3 häftet,
1878) retkiltään eteläosissa pitäjää v. 1874. Molemmat omis-
tivat Jyväskylän kasviston tutkimiselle vain lyhemmän ajan.
Myöhemmin on A. W. Gadolin (Reminiscenser frän Ta-
vastland, Strödda uppsatser utgifna af bot.-zool. föreningen
„Primula“, p. 45—60, Åbo 1887) julaissut yksityisiä kasvi-
löytöjään Jokelan pappilan luota, Lohikoskelta, Kanavuo-
relta, Jääskilästä ja Vuoritsalosta (, Vuorisalo*). Muutamia
yksityisiä tietoja kasvilajien esiintymisestä seudulla on edel-
leen saatavissa joistakuista kasvinäytteistä, joita muutamilta
keräilijöiltä on saatu Yliopiston kokoelmiin. Osa näistä on
jo ilmoitettuna Hj. Hjelt'in Conspectus Florae Fennicae-
teoksen eri osissa.
Kasvistoa Jyväskylässä, samoinkuin koko siinä kasvitie-
teellisessä maakunnassa, Tb:ssa, jonka eteläisimpiä osia Jy-
väskylä on, voi vielä pitää hyvin vaillinaisesti tunnettuna.
Otaksuen sentähden pienempiäkin lisätietoja tältä alueelta
tervetulleiksi, olen laatinut luettelon edellisessä mainittuja
kirjallisia lähteitä täydentävistä lisistä, joita kesinä 1912 ja
4, 1V. 1914. Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 185
1913 Jyväskylän Kesäyliopiston palveluksessa seudulla oles-
kellessani olin tilaisuudessa lyhyillä retkillä etupäässä kau-
pungin lähimmässä ympäristössä (vain Haapakoskella ja Vuo-
ritsalossa etempänä) huomaamaan. Useat löydöistä ovat teh-
tyjä yhteisillä retkillä toht. J. I. Liron ja leht. K. H. Häll-
ström'in kanssa. Heidän omat yksityiset löytönsä, joista
olen saanut tiedon, mainitaan seuraavassa erikoisesti heidän
nimellään. Muutamia muiltakin henkilöiltä saamiani lisätie-
toja olen liittänyt luetteloon.
Uusia lajeja Tb-alueelle on luettelossa mainittujen kas-
vien joukossa kirjallisuustietojen mukaan 24 (muutamia niistä
lienee viime vuosina annettu Tb:stä Yliopiston kokoelmiin):
Avena elatior Euphorbia esula
Bromus inermis Aegopodium podagraria
Poa compressa Heracleum sphondylium *sibi-
Carex vulpina ricum
Silene dichotoma Convolvulus sepium
Cerastium arvense Nepeta glechoma
Arenaria serpyllifolia Dracocephalus thymiflorus
Sinapis arvensis Plantago media
Thlaspi alpestre Galium mollugo
Potentilla intermedia Carduus crispus
- Goldbachii Centaurea scabiosa
Melilotus officinalis Picris hieracioides,
Vicia sativa *angustifolia
sitäpaitsi suuri määrä Hieracium-lajeja.
Luetelluista lajeista ovat todennäköisesti kaikki muut,
paitsi Poa compressa (Tourujoella) ja Aegopodium ja mahdol-
lisesti Arenaria serpyllifolia, Vicia sativa *angustifolia ja Cen-
taurea scabiosa ilmestyneet seudulle Brotheruksen ja
Wainion retkeilyjen jälkeen. Mitä kolmeen viimeksi mai-
nittuun tulee, kasvaa Arenaria serpyllifolia siksi kultivoidulla
paikalla (kylvöniittytörmällä yhdessä Lychnis alba'n, Berteroa
incana'n, Myosotis arenaria'n, Dracocephalus thymiflorus'en
y. m. kanssa), että otaksun kernaimmin sen aivan verekseksi
tulokkaaksi; Centaurea scabiosa’kaan ei ainakaan nykyisillä
paikoillaan ole kaukaa aikaa kasvanut.
186 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. ' 4. IV. 1914
Muita kasveja, jotka alussa mainituista kirjallisuustie-
doista päättäen ovat seudulle ilmestyneet tai käyneet ilmei-
sesti paljoa yleisemmiksi 1870-luvun jälkeen, ovat ainakin:
Helodea canadensis Trifolinm hybridum
Alopecurus pratensis Centaurea jacea
Bromus secalinus „ phrygia
Dactylis glomerata Tanacetum vulgare
Barbarea stricta Achillea ptarmica
Turritis glabra Matricaria discoidea
Ansainnee mainita, että edellisessä lueteltujen lähteiden
Jyväskylän Tourujoelta (= Lohikoski) ilmoittamista seudun
harvinaisuuksista siellä nykyisinkin kasvaa: Poa sudetica,
Triticum caninum, Stellaria nemorum, Ranunculus lingua, Im-
patiens noli tangere, Viola umbrosa, Circaea alpina ja Stachys
silvaticus. Seuraavia en ole sieltä löytänyt: Butomus um-
bellatus, Malaxis monophyllos, Viola mirabilis (Gadolin,
p. 51) ja Solanum dulcamara. Viola mirabilis-löytöä pidän
suuresti epäiltävänä; samoin tuntuu Butomus-löytö epävar-
malta tai satunnaiselta.
Parilta retkeltä, joilla olin Jyväskylän pitäjän rajojen
ulkopuolella, ansainnevat huomiota löydöt: Polygonatum offi-
cinale, Silene rupestris ja Galium triflorum Korpilahden Muu-
ratsalon eteläpäästä, 23. VI. 1912 (saari kuuluu karttain mu-
kaan Tb-alueeseen) ja Glyceria remota (pensaikossa puron
varressa), Scirpus mamillatus (ojassa suoniityllä), Carex agua-
tilis (runsaasti rantaniityllä lähellä vesirajaa), C. flava, C.
Oederi, Luzula sudetica, Salix myrtilloides, S. repens, S. au-
rita < myrtilloides (kaikki jälkimäiset suoperäiseltä niityltä
kartanon luota) Laukaan pitäjän Karlvikistä 1913. 5—6. VII.
Järjestelmä ja nomenklaturi on luettelossani Mela-Ca-
janderin „Suomen Kasvion* mukainen.
Polystichum filix mas (L.) Roth. Ylistö; Nisula, Kypärä-
mäen rinne. Kivisillä sekametsärinteillä.
Botrychium lanceolatum (Gmel.) Ängstr. Hirvenpelto,
aholla muutamia harvoja kppl.
B. ternatum (Thunb.) Sw. Kuten ed. vain 2 kppl.
4, IV. 1914. Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 187
Equisetum pratense Ehrh. Useilla paikoin niittyreunoilla
ja lehtomaisilla rinteillä kaupungin lähistöllä.
E. hiemale L. Hiekkaperäisellä lehtimetsärinteellä Tou-
rujoella; lepikkoisella vanhan hiekkahaudan rinteellä Kor-
keakoskella; Hirvenpelto, aholla.
Sparganium glomeratum Laest. Ristikivenlaakso, suo-
haudassa.
Potamogeton obtusifolius Mert. et Koch. Jyväsjärvessä:
seminaarin uimahuoneen luona ja Korkeakoskenlahdessa.
P. pusillus L. Vuoritsalo, niittypurossa; Haapakoski,
mutahaudassa.
Helodea canadensis Rich. Runsaasti Jyväsjärven ran-
nalla seminaarin uimahuoneen luona; Päijänteessä Pohjan-
lahdessa ja Haapakosken sahalla.
Alopecurus geniculatus L. Monin paikoin rannoilla, teillä,
pihoilla, kuten A. fulvus'kin.
Milium effusum L. Tourujoki; Mattilanniemi; Ristikiven-
laakso; Vuoritsalo. Lehdoissa ja niittyjen laidoilla.
Calamagrostis lanceolata Roth. Kostealla niityllä semi-
naarin rannassa ja Mattilanniemessä; C. phragmitoides Hn.
on paljoa tavallisempi ja valtavampi.
Avena elatior L. Satunnaisena niityllä seminaarin ja
vaivaistalon välillä.
Fluminia arundinacea (Liljbl.) Fr. Kasvaa edelleen run-
saasti Jyväsjärvessä.
Bromus inermis Leyss. Kuokkala, tien varressa. (K.H.
Hällströ m).
B. secalinus L. Useissa ruispelloissa.
Poa compressa L. Tourujoki, kuivalla niittymäisellä joki-
pengermällä; kuivalla heinikkorinteellä seminaarin alueella.
Dactylis glomerata L. Viljellyillä niityillä monin paikoin.
Eriophorum gracile Koch. Nevavyöllä Köyhälammin ran-
nalla.
Scirpus mamillatus Lindb. fil. Haapakoski, suohaudan
partaalla.
Carex Oederi Ehrh. Nisula, niittymäisellä suolla ja van-
hoissa savihaudoissa Tuomiojärven rannalla. |
188 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914.
C. Personii Lang. Useissa paikoin kosteilla niityillä,
teillä j. n. e;
C. vulpina L. 1 kpl. satunnaisena nurminiityllä kaupun-
gin laidassa Tourujoella 1912. VII (yliopp. K. K. Kari).
Lemna minor L. Vesihaudoissa useissa paikoin kaupun-
gin ympäristössä.
Juncus conglomeratus L. Rantaniityllä seminaarin uima-
huoneen luona; niityn ojassa Ristikivenlaaksossa.
J. alpinus Vill. Fg; J. lamprocarpus'ta Ehrh. en ole ta-
vannut.
Luzula sudetica Willd. Tourujoki, märällä niityllä hau-
tausmaan alapuolella; Vuoritsalo, kostealla mättäisellä metsä-
niityllä. |
Polygonatum officinale All. Haapakoski, Kanavuori, kal-
liolla; Vuoritsalo, suurella metsäkivellä; V:salosta mainitsee
lajin jo Gadolin p. 53.
Betula nana x odorata. Haapakoski, rämeellä suolammen
rannalla, pari pensasta.
Atriplex patulum L. Ristikiventalo, seinvierillä.
Silene dichotoma Ehrh. Lempipuron rinteellä entisellä
kylvönurmella 1913. VII (K. H. Hällström).
S. rupestris L. Haapakoski, Kanavuori, kallioilla.
Lychnis alba Mill. Lempipuron rinteellä.
L. flos cuculi L. Useissa paikoin kosteilla niityillä, oja-
varsilla j. n. €.
Stellaria longifolia Muehl. Useissa paikoin lehti- ja seka-
metsissä.
Cerastium arvense L. Tourujoki, nurminiittyrinteellä;
Mattilanniemen luona ratavallilla.
Arenaria trinervia L. Ristikivenlaakso; Korkeakoski;
Nisula; Vuoritsalo; lehtomaisissa metsissä, suurilla varjoi-
silla metsäkivillä j. n. e.
A. serpyllifolia L. Lempipuro, kuivalla törmällä kylve-
tyllä niityllä.
Spergularia campestris (L.) Asch. Kaupungissa useilla
kaduilla, pihoilla j. n. e.
Ranunculus lingua L. Haapakoski, suohaudassa.
4. IV. 1914. Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 189
R. sceleratus L. Kaupungissa vesiperäisillä paikoilla.
Barbarea stricta Andrz. Kosteaperäisillä viljellyillä nii-
tyillä ja ojavarsilla, ei harvinainen.
Turritis glabra L. Tourujoki; Nisula, Takalan luona;
Korkeakoski; Ristikiventalo. Kuivilla niittymäisillä tai aho-
maisilla rinteillä.
Sinapis arvensis L. Rakennusmaalla seminaarin ja Lempi-
puron välillä.
Thlaspi alpestre L. Taulumäki, erään ruispellon laiteella
ja 1 kpl. metsässä samalta pellolta vievän tien varrella.
Berteroa incana (L.) DC. Lempipuro, kuivalla rinteellä.
Drosera longifolia X rotundifolia. Haapakoski, runsaan-
laisesti erään suolammen rannalla.
Sedum annuum L. Haapakoski, Kanavuori. Täältä on
sen jo varemmin löytänyt J. I. Liro (Meddelanden 22,
pv).
Potentilla intermedia L. Harjun rinteellä kaupungin lai-
dassa v. 1912 (K. H. Hällström); seminaarin rantatien
varressa v. 1913 (K. H. Hällström).
P. Goldbachii Rupr. Tienvarrella seminaarin uimahuo-
neen luona, kesällä v. 1913 huomattavasti enemmän kuin
v. 1912; kentällä seminaarin alueella pari yksilöä v. 1912.
P. verna L. Harjun takana Tuomiojärveen viettävän
törmän äyräällä 1913 (K. H. Hällström); „Jyväskylässä
nurmikolla* mainitsee jo Wainio p. 61.
Alchimilla pastoralis Schmidt. Fgg, kuivilla niityillä,
penkereillä, tievarsilla j. n. e.
A. micans Bus. St fg, kuten edellinen.
A. subcrenata Bus. Fg, kuten edelliset, mutta usein hike-
villäkin paikoin, joskus kosteilla.
A. acutangula Bus. Fg, rehevimpänä kosteahkoilla nii-
tyillä, ojavarsilla j. n. e. Kasvaa myös kuivalla.
A. filicaulis Bus. Hirvenpelto, aholla.
A. alpestris Schmidt. Korkeakoski, lehtoisan paikan
ääressä maantieojan varrella (K. H. Hällström); Taulu-
mäki, maantieojassa Tourujoen sillan luona; Tourujoki, run-
saasti kostealla, reheväkasvuisella niityllä joen rannalla.
190 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914.
Melilotus officinalis (L.) Willd. Hirvenpelto, rakennus-
maalla v. 1913.
Trifolium hybridum L. Useissa paikoin kylvetyillä nur-
milla.
Tr. medium L. Vuoritsalo, Muuttokanta, nurminiityllä
ahomaisella paikalla tiheäkasvuinen täplä.
Vicia sativa L. *angustifolia (L.) All. v. segetalis (Thuill.)
Koch. Nisula; Ristikiventalo. Kesantopelloilla.
Euphorbia esula L. Hirvenpelto, rakennusmaalla 2 kppl.
v. 1913 (fil. kand. J. M. Saastamoinen).
Tilia cordata Mill. Vuoritsalo, muutamia pieniä puita
lehdon laidassa Muuttokannan puoleisessa päässä; V:salosta
mainitsee sen jo Gadolin p. 53.
Elatine hydropiper L. Jyväsjärvessä Mattilanniemessä.
E. triandra Schkuhr. Yhdessä edellisen kanssa.
Epilobium collinum Gmel. St fg. Kuivilla törmillä, ahoilla
Jene
Aegopodium podagraria L. Puistoissa kaupungissa, nii-
tyillä kaupungin ympäristössä.
Heracleum sphondylium L. *sibiricum (L.). Rautatiease-
man alueella 1 kpl. v. 1912.
Pirola media Sw. Tourujoki, lehtimetsäisellä rinteellä;
Köyhälampi, niityllä metsän reunassa.
P. chlorantha Sw. Vuoritsalo, sekametsäisellä rinteellä.
Andromeda calyculata (L.) Don. Haapakoski, rämeellä.
Convolvulus sepium L. Seminaarin rannassa oluttehtaan
vieressä täytemaalla.
Nepeta glechoma Benth. Kaupungin lähistöllä pelloilla.
Dracocephalus thymiflorus L. Lempipuron luona kui-
valla törmärinteellä.
Galeopsis ladanum L. *intermedia (Vill.). Kadulla lyseon
luona (K. H. Hällström).
G. tetrahit L. *tetrahit (L.). Tourujoki, tien varrella;
Ristikiventalo, navetan seinvierellä; seminaarin luona pel-
lolla.
Stachys paluster L. Tourujoki, pellolla.
4. IV. 1914. Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 191
Veronica arvensis L. Haapakoski, kallioisella aholla kos-
ken äärellä; Nisula, Auvila, ruispellossa.
Plantago media L. Erään talon pihassa Harjukadun
koillispäässä (K. K. Kari); nurmella seminaarialueella.
Galium boreale L. Mattilanniemi, metsän laidassa nii-
tyllä.
G. trifidum L. Köyhälammen nevaisilla rannoilla; Haapa-
koski, suohautain luona.
G. triflorum Michx. Ristikivenlaakso, kallion alla kivi-
sessä pensaikossa (J. I. Liro).
G. mollugo L. Monin paikoin kylvetyillä nurmilla, rata-
valleilla ja jo muuannekin kuiville rinteille levinneenä.
G. mollugo < verum. Useilla paikoin edellisen kanssa.
Toht. H. Lindberg'in mukaan on epävarmaa ovatko hä-
nelle näyttämäni näytteet sekamuotoa vai jotain keltakuk-
kaisia G. mollugo'n muotoja. G. verum'ia en ole J:kylässä
nähnyt.
Campanula persicifolia L. Nisula, ahomaisella pienta-
rella; Vuoritsalo, ahoniityllä.
Cirsium heterophyllum < palustre. Korkeakoski, kostealla
niityllä radan varrella (J. I. Liro).
Carduus crispus L. Tourujoki, tien varressa Lohikos-
ken tehtaan läheisyydessä; Lempipuron luona niittyrinteellä.
Centaurea jacea L. Tourujoki, niityillä useissa paikoin.
C. phrygia L. St fg—p rinneniityillä.
C. scabiosa L. Hirvenpelto, aholla; Tourujoki, rinne-
niityllä.
Filago montana L. Hiekkakuopassa harjun leikkauk-
sessa Mäkimatinmäen alla, v. 1913 paljoa runsaammin kuin
edellisenä kesänä.
Tanacetum vulgare L. Rautatieaseman alueella; Hirven-
pellolla; esiintyy ruderatina.
Achillea ptarmica L. Kosteilla paikoilla niityillä, kau-
pungin rannassa j. n. e.
Anthemis arvensis L. Seminaarin uimahuoneen luona
tien varressa; rautatieaseman alueella.
192 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914.
Bidens radiatus Thuill. Rannalla seminaarin uimahuo-
neen luona.
Hypochaeris maculata L. Vuoritsalo, Muuttokanta, metsä-
niityllä, vain pari kppl.
Picris hieracioides L. Kylvetyllä "niityllä Lempipuron
luona. Sl 3
Taraxacum. Kokoelma kaupungissa kerättyjä lajeja on
jätetty toht. H. Lindberg'in määrättäväksi.
Sonchus asper L. Seminaarialueella multaläjällä.
Hieracium. Kaikki seuraavassa mainitut lajit ovat prof.
J. P. Norrlin’in hyväntahtoisesti määräämät. Rigida-ryh-
mä ja 3—4 mahdollisesti uutta lajia ovat vielä nimiä vailla.
— Kaikkia lajeja on annettu Yliopiston kokoelmiin.
H. pilosella L. coll. Fg. Ahoilla, kuivilla mäenrinteillä.
Tarkemmin on määrätty vain:
H. coalescens Norrl. Kuivalla rinneniityllä Lempipuron
luona.
H. auricula L. Köyhälammin luona; Hirvenpelto. Kui-
vahkoilla, harvaheinäisillä niityillä.
H. suecicum Fr. coll. Fg. Hikevillä niityillä; Nisulan
luona „f. glabriceps“. |
H subfloribundum N. et P. Ainakin st fq. Reheväkas-
vuisilla, tavallisesti viljellyillä niityillä.
H. brachycephalum Norrl. Tourujoki, heinäisellä nurmi-
niityllä; Nisula, kylvöniityllä.
H. subpratense Norrl. Niityllä kaupungin laidassa; Vuo-
ritsalo, hikevällä harvaheinäisellä niityllä.
H. pseudo-Blyttii Norrl. Tourujoki; Nisula. Hikevillä tai
kosteilla niityillä.
H. fulvoluteum Norri. (, videtur*). Nisula, hikevällä niityllä.
H. pratense Tausch. Tourujoki; Lempipuro; Köyhälampi.
Rehevillä viljelysniityillä.
H. tubulascens Norrl. Nisula, hyvin runsaasti; Hirven-
pelto. Nurminiityillä.
H. dimorphoides Norrl. Nisula, kylvöniityllä ojapenke-
reellä. |
4. IV. 1914. Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 193
H. septentrionale Norrl. Ainakin st fa. Hikevillä nii-
tyillä, joskus kuivahkoillakin penkereillä.
H. assimilatum Norrl. Eräällä niityllä kaupungin lai-
dassa.
H. pilipes Saelan. Nisula, kuivalla niityllä.
H. incrassatiforme Norrl. Tourujoki, kuivalla, ahomai-
sella paikalla maantien varressa.
> H. detonsum Norrl. Ainakin st fg. Tuoreilla, etupäässä
viljelysniityjllä.
H. luteoglandulosum Saelan. Vuoritsalo, pensakkoisella
nurminiityllä; Köyhälampi, kylvöheinäpellolla.
H. neglectum Norrl. Ainakin st fg. Kuivilla ja tuoreilla
niityillä.
H. sphacellatum Norrl. Haapakoski, kuivalla pientarella
maantien varressa 1 kpl.
H. suomense Norrl. St fg. Kuivilla niityillä.
„HA. suomense vel subsuomense“. Niityllä Köyhälammin
luona.
H. denticuliferum Norrl. Fg useimmilla tuoreilla, tavalli-
sesti kylvetyillä niityillä; Nisulan niityillä hyvin runsaasti;
kasvaa Haapakoskellakin.
H. spectabile Norrl. Kylvöniityllä Köyhälammin luona.
H. binatum Norrl. Kuivalla nurminiityllä Köyhälammin
luona.
H. melanolepis Almgu. Tourujoki, heinäisellä, lehtomai-
sella rinteellä runs.; Vuoritsalo, kuivassa sekametsässä.
H. parceciliatum Norrl. Nisula, Takala, aholla metsä-
reunassa.
H. lepistoides K. Johanss. Vuoritsalo, lehtomaisessa
metsässä.
H. lyratum Norrl. , var. vel**. Vuoritsalo, metsäniityllä
lehdon laidassa.
H. sagittatum (Lindeb.). Vuoritsalo, Muuttokanta, run-
saasti lehtomaisessa metsässä ja sen vieressä metsäniityn
laidassa.
H. Hjeltii Norrl. Vuoritsalo, kuivassa kivisessä met-
sässä; nurminiityllä Köyhälammin luona.
13
194 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914.
H. caesiiflorum Almgu. Vuoritsalo, kuivassa kivisessä
metsässä.
H. multifrons Brenn. Tourujoki, heinäisellä metsärin-
teellä, vain 1 yksilö.
H. caesitium Norrl. Nisula, kuivalla niityllä; Vuoritsalo,
sekametsässä; Haapakoski.
H. diaphanoides Lindebg. Ainakin st fg. Rinne- ja metsä-
niityillä; useilla kylvetyilläkin niityillä.
H. tenebrosum Norrl. Vuoritsalo, metsäniityllä.
H. subpellucidum Norrl. Nisula; Ristikivenlaakso; Vuo-
ritsalo. Hikevillä tai kosteilla metsäisillä niityillä.
H. Sileni Norrl. Ainakin st fg. Niittyisillä mailla, metsä-
reunoilla j. n. e.
H. caesiomurorum (Lindebg.). Ainakin st fg. Rehevillä
rinneniityillä, heinäisillä metsärinteillä j. n. e.
H. incurrens Sael. Metsäniityllä Ristikivenlaaksossa ja
Vuoritsalossa; Tourujoki, heinikkoisellä metsärinteellä.
H. adunans Norrl. Nisula; Vuoritsalo; Köyhälampi; nii-
tyillä. — Haapakoski, Kanavuori, kalliolla.
H. triviale Norrl. Ainakin st fg. Kuivissa metsissä ja
kuivilla niityillä.
H. vulgatiforme Dahlst. Nisula, heinäisellä vesijohto-
vallilla.
H. lucens Norrl. Niityllä metsän laidassa Köyhälammin
luona; Tourujoki, heinäisellä metsärinteellä.
H. sordidescens Norrl. Nisula; Ristikivenlaakso; Vuo-
ritsalo. Tuoreilla niityillä metsäreunalla.
H. galbanum Dahlst. Harjun rinne kaupungin laidassa;
Vuoritsalo. Kuivissa metsissä. |
H. prolixiforme Norrl. Ainakin st fg. Rinneniityillä,
niittyjen metsäreunalla j. n. e.
H. basifolium Almgu., Dahlst. Ainakin st fg aukeissa
metsissä ja niityillä.
H. caespiticola Norrl. Aukealla heinäisellä paikalla met-
sässä Nisulan riihen luona.
H. rigidum Fn. (coll.). Muutamia muotoja on vielä mää-
räämättä. — Rigidoja on seudulla hyvin niukasti.
Mötet den 2 maj 1914. 195
H. *cruentiferum Norrl. et Lindb. fil. Ristikivenlaakso,
kivisellä ja pensaisella niittyrinteellä.
H. umbellatum L. Fq. Kuivilla törmillä, ahoilla, aukeissa
metsissä j. n. e. N
Mötet den 2 maj 1914.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk
538: 04.
Till publikation anmäldes:
E. Merikallio, Pienen kiljuhanhen (Anser erythropus
L.) muuttoteistä Suomessa ja Skandinaviassa.
Holger Rancken, Uber die Stärke der Bryophyten.
Bestyrelsen, som behandlat forstmästare J. Montells
pä senaste möte framlagda förslag om fullständigt fredande
af naturen å Malla fjäll vid Kilpisjaur, hade känt sig lifligt
tilltalad af detsamma och förordade dess realiserande, och
beslöt Sällskapet, jämväl pä förslag af Bestyrelsen, att ge-
nom sin ordförande och professor F. Elfving hos Forst-
styrelsen göra sig underkunnigt om möjligheterna för den
föreslagna åtgärdens bringande till verkställighet och att
sedermera, om sä befanns lämpligt, ingä med nödig hem-
ställan till vederbörlig ort. — I anledning af förslaget hade
intendenten för de botaniska samlingarna anordnat en ut-
ställning af karaktärsväxter frän trakterna af Kilpisjaur,
hvilka växter af forstmästare Montell insamlats och för-
ärats till Sällskapet.
Docent E. Nordenskiöld öfverlämnade till Sällskapet
ett gammalt herbarium, som i medlet af 1700-talet samman-
196 Nordenskiöld. — Levander. — Frey. — M. Brenner. 2. V. 1914.
bragts af öfverste Carl Fredrik Nordenskiöld (1702
—1779) och hans son Adolf Gustaf Nordenskiöld
(1745—1821), bäda ingeniörsofficerare och naturforskare i
1700 talets ekonomiska riktning. Ekonomiska intressen torde
äfven förhärskat vid insamlandet af herbariet, som omfattar
både in- och utländska växter. Några prof af dessa före-
visades vid mötet.
“Professor K. M. Levander redogjorde i korthet för
uppställningen och innehället i en af honom utarbetad mindre
handbok, afsedd att användas af de studerande vid Tvär-
minne zoologiska station vid deras arbeten.
Amanuens R. Frey meddelade, att i Helsingfors bildats
en entomologisk bytesförening, och framlade dess
stadgar samt byteskatalog öfver skalbaggar och fjärilar.
Rektor M. Brenner hade insändt följande meddelande .
om skrattmäsens (Larus ridibundus L.) uppträdande i Helsing-
fors under vintern och vären 1914:
„Som bekant torde vara, uppträdde skrattmäsen första
gången denna vär i större mängd i våra hamnar den 7 april,
efter att redan någon dag tidigare i enstaka exemplar hafva
observerats i Södra hamnen. Hamnisarna voro visserligen
dä sönderbräkade af isbrytande ängbätar, och i en del sund
syntes öppet vatten, men för öfrigt låg isen fast ända ut till
hafs och befors med häst ännu den 11:te i samma månad.
Först den 13:de skingrades isen i Södra hamnen och den
15:de försvann den helt och hållet därifrån, jämte det hafs-
isen utanför staden af nordvästlig storm bortfördes.
Näst efter ären 1903, 1912 och 1913, dä de tidigaste
ankomsttiderna redan i mars antecknades, följer alltsä detta
är med ankomsttid för skrattmäsen de första dagarna af
april, samt liksom 1908, 1911 och 1912 tidigare än den egent-
liga islossningen.
Men det, som särskildt gör detta är anmärkningsvärdt,
är skrattmäsens förekomst här vid Helsingfors redan under
vintern.
2 Vv. 1914. M. Brenner. — Montell. 197
Efter att i början af januari hafva isbelagts, frigjordes
hafvet här utanför åter i slutet af månaden samt trängde
under februari allt längre inåt land ända till Sandviksham-
nen och inloppet till Södra hamnen. Den 16 februari visade
sig sex skrattmåsar vid Ulrikasborgs badhus och den 17:de
ännu två, icke ihållande skränande som på våren, men ge-
nom enstaka kännspaka ljud dock gifvande sig till känna.
Den 6 och 13 februari observerades sillmåsar. Den 20:de
frös hafvet på nytt för att först den 15 april åter gå upp,
och den 12:te i samma månad visade sig sillmåsarna ånyo.
Såsom kändt är det ej något ovanligt att under mildare
vintrar få se här vid iskanten eller öppna råkar ett eller
annat exemplar af dessa måsar, skrattmåsen däremot torde
icke förut under vintern hafva observerats så långt nordligt."
Från forstmästare J. Montell anmäldes till publikation:
Salix-hybrider från Muonio och Enontekis.
För några år sedan vände jag mig till rektor Axel
Arrhenius och bad honom bestämma några af mig tagna
kritiska Salices. Tillmötesgående som alltid samtyckte han
härtill och lofvade dessutom granska äfven de Salices jag
framdeles komme att insamla. Uppmuntrad af hans löfte,
har jag under mina exkursioner de senaste somrarna med
stigande intresse omfattat detta släkte och i synnerhet i fjäl-
len kring Kilpisjaur insamlat massor af Salices. Här ha
. naturligtvis de intressantaste fynden gjorts, men äfven i
Muonio och södra Enontekis ha rätt anmärkningsvärda for-
mer hittats. Då hela det insamlade materialet, med undan-
tag af några särskildt svårtydda former, nu föreligger ve-
derbörligen granskadt och bestämdt, har jag tänkt, att en
förteckning öfver de urskilda hybriderna kunde vara af
intresse, i synnerhet som flere af dem torde vara nya för
det finska floraområdet och de allra flesta nya för någon-
dera af provinserna Lkem och Le. För att undvika upp-
198 Montell, Salix-hybrider från Muonio och Enontekis. 2. V. 1914.
repningar har jag med * betecknat de hybrider, hvilka mig
veterligen ej tidigare äro kända från det finska floraområdet,
samt med + och O de former, som äro nya för resp. Lkem
och Le.
+ Salix caprea X cinerascens. Lkem: Muonio mellan Yli-
kylä och Kätkäsuvanto byar, en nägot öfver 2 meter hög
buske nära landsvägen.
O S. caprea X lapponum f. intermedia. Lkem: Södra Enon-
tekis, Pallastunturi, ett 3- och tvenne 9-träd i björkregio-
nen pä fjällets västsida. — f. perlapponum. Lkem: Muonio
kyrkoby, flodstrand vid Yliniemi gärd, en buske. Le: Tar-
vantojoki, tvenne rätt stora, omkring 1'/, m höga bestånd
pä läg flodstrand.
O S. glauca X myrsinites. Lkem: Muonio, mosse 9 km
söder om kyrkobyn. Le: Maunu samt vid Kilpisjaur.
* S. glauca X myrsinites X nigricans. Le: Kilpisjaur, käll-
bäck pä fjället Saanas västsluttning 9 samt nära vägen till
Skibotten 3.
* S. glauca < myrsinites X nigricans X phylicifolia. Le:
Kilpisjaur, mosse nedanför fjället Saanas västsluttning.
S. glauca X nigricans f. medians Enander. Lkem: Muo-
nio, kyrkobyn, Liepimäjärvi; södra Enontekis i björkregio-
nen pä fjället Pallastunturis östra sida ett flere meter högt
träd. Le: flerstädes; vid Kilpisjaur allmän. — f. pernigricans
(S. nigricans var. borealis Fr. p. p.). Flerstädes såväl i Lkem
som Le, ända upp till Kilpisjaur.
* S. glauca X nigricans X phylicifolia. Lkem.: Muonio
kyrkoby, tvenne buskar pä stranden vid Yliniemi gärd, den
ena representerande en synnerligen vacker och karaktäristisk
form. Le: Kilpisjaur, flere olika former. På fjället Mallas
östra brant ett stort beständ af sinsemellan alldeles likadana
buskar.
+ O'S. glauca X phylicifolia f. perglauca. Lkem: Muonio
flerstädes (former af varierande värde). Le: flerstädes. —
f. intermedia. Lkem: södra Enontekis nära Palojoensuu by.
Le: Kilpisjaur. — f. perphylicifolia. Lkem: Muonio, Liepimä-
järvi. Le: Kilpisjaur, nära vägen till Skibotten.
2. V. 1914. Montell, Salix-hybrider från Muonio och Enontekis. 199
OS. hastata X herbacea. Le: Kilpisjaur, funnen på två
ställen på fjället Saana samt på fjället Malla (en vacker och
ovanlig form).
+ OS. hastata x lanata. Lkem: Muonio kyrkoby, en
liten buske pä stranden vid Yliniemi gård. Le: Kilpisjaur,
fjället Malla.
O S. herbacea x lanata. Le: pä stranden at Könkämä-
eno älf vid Peurakoski samt pä fjället Saana vid Kilpisjaur.
O S. herbacea X lapponum. Le: Kilpisjaur, funnen pä 4
olika ställen. En stor matta (3) vid Koltalahti, ett stort an-
tal buskar vid en liten bäck pä fjället Mallas östra sida (3, 29),
pä låglandet nedanför Mallas södra sida @ och i dalen mel-
lan Malla och Jehkatsch 9 (en form med mycket svagt sä-
gade blad).
O S. herbacea X polaris f. nothula And., med ludna kaps-
lar och sågade blad, förekommer i mer eller mindre ut-
präglade former öfverallt i fjällen kring öfra Kilpisjaur,
Le. — f. herbaceoides And., med glatta eller nästan glatta
kapslar och svagt sågade blad. Le: Kilpisjaur, Jehkatschjokk
och fjället Mallas ostsluttning.
*S. herbacea X polaris X phylicifolia. Le: Af denna syn-
nerligen sällsynta bastard har jag funnit nägra smä buskar
pä fjället Saanas nord- och västsluttningar.
S. lapponum X myrtilloides. Lkem: Muonio, vägkant nära
kyrkobyn, d:o nära Liepimäjärvi, myrlagg nära Kätkäsu-
vanto by.
+ OS. myrsinites X nigricans. Lkem: Muonio, mosse vid
Nulusjärvi (flera buskar). Le: Kilpisjaur, fjället Saana, vid
en liten bäck; fjället Mallas ostsluttning ett större, rent bestånd.
+ OS. nigricans X phylicifolia. Lkem: Muonio kyrkoby.
Le: Kilpisjaur; pä stranden vid Siilasstugan en större buske
med glatta, rödbruna kapslar.
Som tillägg mä ännu nämnas, att jag pä Muoniovaara
pä svenska sidan af gränsälfven (lat. bor. c. 68) funnit S.
aurita X vagans, hvilket fynd är rätt märkligt, dä ju S. aurita
icke är iakttagen norr om polcirkeln.
200 Lindberg. — Backman. — Palmén. 2: M. 19143
Med anledning af ofvanstäende anförde doktor H. Lin d-
berg, att han funnit Salix aurita vid Kandalakscha, och forst-
mästare A.L. Backman meddelade, att han anträffat samma
art a Palotunturi i Kuolajärvi.
Professor J. A. Palmén lämnade följande meddelande:
Beringte Vögel aus Finland.
Obgleich beringte Vögel in den vergangenen Jahren
mehrmals in Finland gefunden, resp. angekiindigt worden
sind, hat man hier zunächst nur ganz vereinzelte Markie-
rungen angeordnet, z. B. an der Zoologischen Station Tvär-
minne sowie im Kirchspiel Lojo im südlichsten Finland.
Zahlreicher wurden solche im Anschluss an Vogelfang
ausgefihrt, vor allem von Herrn Hermann Grote in
Kellomäki (unweit der Grenze Finlands gegen das Gouver-
nement S:t Petersburg), wo im J. 1912 von 15 Arten 80
Stück beringt wurden (Zeitschr. „Falco“, Halle 1912, S. 81
—83), nämlich folgende:
23 Parus borealis. 1 Sylvia curruca.
11 P. cristatus. 3 Erithacus phoenicurus
4 P. major. 10 E. rubecula.
1 P. ater. 1 E. cyanecula.
10 Muscicapa grisola. 3 Fringilla spinus.
4 M. atricapilla. 1 Fr. coelebs.
5 Hippolais hippolais. 1 Motacilla alba.
2 Phylloscopus trochilus.
Im J. 1913 setzte Hr H. Grote die Markierung daselbst
noch fort. Spezielle Notizen iiber die am Platze wiederge-
fangenen wurden später veröffentlicht (Journ. f. Orn. 1914,
S. 480—484, im XIII. Jahresber. der Vogelwarte Rossitten).
Weil seine Beobachtungen hier in Finland gemacht sind,
erlaube ich mir einen Auszug derselben wiederzugeben;
dass etwaige der markierten Exemplare anderswo wieder-
gefunden worden wären, ist mir nicht bekannt.
Palmén, Beringte Vögel aus Finland.
23 W: 1914.
N:o: Gezeichnet:
4013. P. major & 23/5 1912.
4053. ja KjuUve „2®/, 12.
7015. 5 ya 13.
7018. b. 9, 18.
7039. 5 g 18:
7041. ja aI 19.
10807. H 5/g 13.
4037. P. borealis 412.
4038. » 1015. 12.
4042. 5; ea 12,
4044. b a a
4048. jä a 12,
4049. ,, LA:
4050. 0 145 12)
4051. Pi IT 12,
6302. i, a 12.
6303. a Mi VF
6305. a 71, 12.
3 0 Ba Tee 9%, 12.
6312. ja Van Moda
7016. N 3, 13:
7017. 5 2, 38.
7030. = 15/.. 13.
7033. 2 27), 18.
10801. 5 JUV: Slas ka.
6291. P. cristatus li, 12.
6292. 3 215.12.
6301. = gg KN
6304. J Sllg Ve
6306. 5 a! 125
Wiedergefangen:
2/5 12; 15/, 13; /, 13.
ton 13
24 13; 1,18.
2219 13.
8,13:
31/3 13.
25 18:
18/5 12.
20 [a
= PI PA
Ze DS PSN [2
a1; 915 ale:
201
Zeit:
10 Tg; 7 Mon.
13 Tg; ca 8 Mon.
ca 5 M.
18: rar IK
8 M..3 T.
10, T.,
UT:
bar
14 T.
ca 5 M.
UT:
OS 337 Pa
4 M. 26 T.; 5 M.
NG M.IMT.
AST OA
5 M.
BTE LT
4 M. 23 T.
2
2 jä 1
OST:
OB; MSIE:
6.M.22.7..,.7.M.
1/5 St. später.
IST:
SENS
fast 3 M.
11 TT.
2 M. 137.
1:Mai5 25; Ju:
18.7.5: 1uMSS
1%; 1 M. 24 E
DET:
Nach !/, Stunde.
Au“
1) N:o 6311 hält Herr Baron H. Loudon (S. 482) für P. atricapillus
bianchii Sar. & Härms; die letztgenannten Autoren finden hingegen
keine Veranlassung dazu (Orn. Mon. Ber. 1914, S. 101).
202 Palmén, Beringte Vögel aus Finland. 2. V. 1914:
N:o: Gezeichnet: Wiedergefangen: Zeit:
4054. P. cristatus u a 1510 ans Fe eo 10 T 5.12 Te
6294. 5 3/12.) AIR. 4 M. 24 T.
7024. P. ater mi lan 13/7 13. A 0
6298. Erith.rubec. 3 ad. 3/5 12. 10/9 12(12-/613im Käfig). 7 T.
5 i, 3 5 Sjö 13. 12 M 3%
7730. J 28/1013. 4/5 13. 6%
10817. 5 ei 13. — Sa ko. Sm.
10820. 5 Al, 18: > Oa 13 1 MST.
10954. 5 Meta. 5/5113 18 T.
7735. Erith.phoenic. 3 '8/; 13. 6. 13. 167.
7736. jA as = a
77145. ja Go 27,18: % 13. 1 M. IE
4022. Muscic. atric. 3 39/5; 12. 8/7 18. 13 M. 4 T!
7742. Hippol. hippol. |, 13. 89/; 13. 1
Die von Hrn H. Chr. H. Mortensen (Wiborg-Däne-
mark) und J. Thienemann (an der Vogelwarte Rossitten)
erlangten vorziiglichen Resultate beziiglich der Erforschung
der Züge durch Beringungen mahnten auch bei uns zur
Teilnahme an der Arbeit. Im Herbste d. J. 1912 besorgte
ich mir Ringe von der Rossitten-Form und zwar mit der
Adresse:
J. A. PALMEN x PALMEN (und lauf.
HELSINGFORS oder HELSINGFORS N:r)
FINLAND
Etwa 2300 derselben, von vier verschiedenen Grössen,
wurden unter Vogelfreunde in verschiedenen Gegenden des
Landes verteilt. Im Sommer 1913 wurden durch folgende
Personen die angegebene Anzahl Ringe angebracht:
6 von Förster A. L. Backman, in Kuru und Kärsämäki.
81 , Stud. C. Finnilä, in Sodankylä, Lappland.
2 vi Eiler Forsius, Karislojo (SW. Fa)
SE v Irmer Forsius, Sodankylä, Lappland.
21 „ Dr Runar Forsius, bei Tavastehus.
3 „ Stud Y. Hellman, nördl. Österbotten.
14.5 Studd..A: & K Hilden; Karkku.
5 , Artist Karppanen, Haminanlahti bei Kuopio.
2. V. 1914. Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 203
84 von Mag. phil. E. Merikallio im nördl. Österbotten.
17 , Förster J. Montell in Muonio, Lappland.
22, BFH) Schulman, 'Lojo (S. Finl.);
378 „ Artist J. Snellman auf Äland (SW. Finl.).
12 „ Lektor E. W. Suomalainen, Björneborg:
68 , Stud. A. Wasenius, bei Helsingfors.
20 , Zool. Station Tvärminne (S. Finl.).
Absichtlich wurden auch ganz allgemeine Arten
und sogar Standvögel beringt. Auch über diese sind
ja wichtige Fragen zu erledigen, z. B. über ihr Lebensalter,
ihr Streichgebiet, eventuelle Anschlüsse an Zugvögel, u. s. w.
Die Mehrzahl der beringten war junge Vögel, ebenfalls
absichtlich; solche sind nicht nur am leichtesten zu bekom-
men — zufälligerweise, ohne Umstände und Zeitaufwand, auf
Exkursionen, die andere Zwecke verfolgen, — sondern sie tra-
gen dann auch ihr ganzes Leben hindurch ihren Ursprungs- und
Altersschein bei sich. Letzteres ist nicht zu unterschätzen, denn
hierdurch wird bezeugt, wie Geburtsort und Winteraufenthalt
sich gegenseitig entsprechen; auch mögen etwaige Diffe-
renzen zwischen Geschwistern, Nachbarn und im Lebensalter
mahnen, nicht allzuweite Schlüsse aus individuellen Fällen
zu ziehen.
Die beringten 776 Vögel verteilen sich auf 58 Arten
folgenderweise:
1 Erithacus suecica. 1 Parus borealis.
6 E. phoenicurus. 25 Motacilla alba.
19 Saxicola oenanthe. 8 M. Java.
19 Pratincola rubetra. 2 Anthus obscurus.
5 Turdus musicus. 25 Corvus cornix.
30 T. iliacus. 12 Cleptes pica.
90 T. pilaris. 103 Sfurnus vulgaris.
4 Sylvia hortensis. 17 Fringilla coelebs.
1 S. cinerea. 5 FT. linaria.
14 Phylloscopus trochilus. 6 Emberiza citrinella.
18 Muscicapa grisola. 1 E. hortulana.
4 M. atricapilla. 5 E. schoeniclus.
11 Lanius collurio. 44 Hirundo rustica.
12 Parus major. 6 H. urbica.
204
Palmén, Beringte Vögel
aus Finland.
8 Ampelis garrulus. 2 Totanus calidris.
7 Picus minor. 1 Scolopax rusticola.
4 Iynx torguilla. 19 Anas boschas.
7 Tetrao urogallus. 2 A. crecca.
2 T. tetrise: 12 Glaucion clangula.
1 Bonasa bonasia. 1 Fuligula cristata.
9 Phasianus. 4 Somateria mollissima.
3 Lagopus albus. 1 Mergus merganser.
4 Starna perdix. 2 Sterna caspia.
4 Vanellus cristatus. 11 St. hirundo.
2 Charadrius curonicus. 36 St. paradisea.
1 Hoamatopus ostralegus. 64 Larus ridibundus.
2 Strepsilas interpres. 22 L. canus.
3 Numenius arcuata.' 35 L. fuscus.
4 Totanus fuscus. 9 Uria grylle.
2. 'V. 191£
Es folgen hier zunächst die Notizen iiber die im J. 1913
in Finland beringten Vögel, welche bis Ende Mai 1914 zu-
zückgemeldet worden sind.
Turdus iliacus. Ring 72; angebracht (Finnilä) am %
1913 in Lappland, Sodankylä, am Riestajoki-Fluss. —
Getötet im November 1913 in der Gegend von Brescia,
N orditalien. — Nachricht von der Administration der
Zeitschrift „Diana“, le „Field“ Italien, in Florence, durch Ver-
mittelung der Herrn H. F. Witherby Esg., London, und J.
Thienemann, Rossitten. — Zeit: etwa 5 Monate. Entfernung
etwa 2700 km.
Turdus pilaris. Ring 386; gezeichnet am */, 1913 (J. Snell-
man) auf Äland, Jomala-Pfarrhof. — Geschossen am 7/,
1914 in SW. Frankreich, Dep. Gers (W von Toulouse). —
Nachricht von M. Gourdon Auguste in Monguillem (Gers). —
Zeit: 7 Monate, 3 Tage. Entfernung etwa 2220 km.
Anthus obscurus. Ring 561; gezeichnet am 13/, 1913 (J.
Snellman) auf Äland, Jomala, Ytternäs, Lägskär. — Ge-
schossen am !4/, 1913 in NE. Frankreich, zwischen Calais
und Dieppe, an der Miindung des Flusses Authie in die
gleichnamige Meeresbucht. — Nachricht von M. E. Lecat
an die Zeitschrift S:t Hubert Illustre, Oct. 1913, Paris, durch
freundliche Vermittelung von Herrn Prof. J. Thienemann,
Rossitten. — Zeit: 1 Monat, 1 Tag. Entfernung etwa 1560 km.
2. V. 1914. Palmön, Beringte Vögel aus Finland. 205
Parus major. Ring 76. Beringt am '%/, 1913 (Finnilä) *
im Kirchspiel Ätsäri, Villa Salmela. — Tot in einer Rat-
tenfalle Anfang Nov. 1913, '/, km davon. — Zeit: 5 3/, Monate.
Parus major. Ring 89. Beringt am %/, 1913 (Finnilä)
in Ätsäri, Salmela. — Tot im Januar 1914 in einer Falle,
Ätsäri, Kauppala, in einer Entfernung von 5.5 km.
Parus major. Ring 79. Beringt am %/, 1913 (Finnilä)
in Ätsäri, Salmela. — Tot in einer Falle nach 53/, Mona-
ten, kurz vor Weihnachten 1913, in Ätsäri, Ritokangas, in
einer Entfernung von 3 km.
Corvus cornix. Ring 322, angebracht (J. Snellman) am
14/, 1913 auf Äland, Kirchspiel Jomala, im Dorfe Ulfsby (4
Junge). — Geschossen am ?%/,, 1913 in Belgien, Flandre
orientale, Waes, Dorf Petit-Sinay, wo Nebelkrähen zu Tau-
senden überwintern. — Nachricht von Herrn Lehrer Flori-
mond Heye (Haesdonck, Waes, Belgique). — Zeit: 4 Monate,
9 Tage. Entfernung 1400 km.
Corvus cornix. Ring 324. Wurde auf Äland beringt
(J. Snellman) aus demselben Neste wie N:o 322. Dieses
Exemplar zog indessen im Winter gar nicht fort, sondern
wurde Anfang Januar 1914 im selben Kirchspiel, Jomala, im
Dorfe Möckelby, unweit vom Nistplatze geschossen. — Nach-
richt von Herrn J. Snellman. — Zeit: 5!/; Monat. Entfer-
nung ganz gering.
Sturnus vulgaris. Ring 349, angebracht am ?%/;1913 (J.
Snellman) auf Äland, Jomala-Pfarrhof. — Geschossen im
mittleren Schweden, Wadstena, Hof Ullevi am %/, 1913;
gemeldet durch Stud. med. Robert Ohlsson. — Zeit: 1 Mo-
nat, 18 Tage. : Entfernung etwa 350 km.
Sturnus vulgaris. Ring 342, angebracht am %/; 1913 (J.
Snellman) auf Äland, Jomala-Pfarrhof. — Geschossen auf
Helgoland am %/,, 1913, nach Mitteilung von Dr Hugo
Weigold. — Zeit: 4 Monate, 22 Tage. Entfernung etwa 985 km.
Cleptes pica. Ring 18, angebracht am %/; 1913 im Bezirk
Karkku (A. & K. Hildön). — Geschossen Anfang Januar
1914 im Nachbarbezirke Tyrvis (Zeitungsnotiz). — Zeit:
kaum 7 Monate. Entfernung: 10 km.
206 Palmén, Beringte Vögel aus Finland. 2:V. 1914
Cleptes pica. Ring 19, ebenfalls am %/; 1913 in Karkku
(Hilden). — Geschossen am 14. Januar 1914 im Nachbarbe-
zirk Mouhijärvi, Perttula (Zeitungsnotiz). — Zeit: 7 Mo-
nate, 6 Tage. Entfernung: 15 km.
Tetrao tetrix. Ring 74. Beringt am ?/, 1913 (A. L. Back-
man) im mittl. Österbotten, Bez. Kärsämäki, Haapala;
geschossen daselbst in der Nähe am 3'/; 1913 vom Arbeiter
Lahja Nurminen. — Zeit: 1 Monat, 29 Tage. Entfernung
unbedeutend.
Lagopus albus, mit Ring 411 gezeichnet am ?/, 1913 im
Russischen Lappland, W vom Gebirge Nuortitunturi
(Irmer Forsius). — Getötet zu unbekannter Zeit im Winter
beim Dorfe Alakitka im Bezirk Kuusamo, Nord-Finland,
nach Mitteilung der Zeitung Liitto und des Herrn Försters
H. R. Sandberg. — Entfernung etwa 240 km.
Numenius arcuata. Ring 304, angebracht am '/; 1913
(J. Snellman) auf Äland, Jomala-Pfarrhof. — Geschossen
am ?!/,, 1913, in Dänemark, an Jyllands Westküste, 4 km
von der Stadt Esbjerg von Herrn P. Berg; Nachricht durch
Herrn C. G. Jenzen, Red. der , Dansk Jagttidende* in Ko-
penhagen. — Zeit: 6 Monate, 18 Tage. Entfernung etwa
850 km.
Anas boschas. Ring 397, angebracht am 3/, 1913 (J. Snell-
man) auf Äland, bei Mariehamn, Kobbaklintar. — Geschos-
sen, ©, am !?/, 1914 in Holstein, Kreis Oldenburg, Revier
Lensahn. Nachricht vom grossherz. Förster I. Freund da-
selbst. — Zeit: 6 Monate, 10 Tage. Entfernung etwa 850 km.
Anas boschas. Ring 22. Beringt als Daunenjunge am
1/, 1913 (Merikallio) im nördlichen Österbotten,
Kirchspiel Haukipudas, am See Isolahti, vormals ein Meer-
busen. — ,The Duck was shot on 10:th December 1913 by
H. M. Lean, Head Game Keeper to Sir John R. G. Sinclair
Bart., Barrock House, Wick. The place being the Wester
Burn, Ouintfall Mains, three miles from the Sea on the North
East coast of Caithness, North Scotland. This burn runs
into Wester Loch, a favourite resort for wild Ducks. The
Loch is about one mile from the Sea at Sinclair Bay. The
DV: 1914. Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 207
Duck at the time of being shot was along with other four."
Nachricht von D. G. Cormack, Esg. — Zeit: 6 Monate, 3 Tage.
Entfernung etwa 1700 km.
Anas crecca. Ring 410, angebracht (I. Forsius) am %/,
1913 am Loitsomajärvi, E von Nuortti, im russ. Lapp
land. — Erlegt in Vallazza bei Bologna (Rivista Ital. di
Orn., III, 1914, N:o 1, 2). — Entf. ca 2900 km.
Fuligula cristata. Ring 358, angebracht (J. Snellman)
am !3/, 1913 auf Äland, bei Mariehamn, Kobbaklintar. —
Geschossen am %!/j, 1913, 3, im nördlichen Irland, auf
dem See Lough Neagh, von Mr Ernest Green. — Zeit: 5
Monate, 18 Tage. Entfernung etwa 1630 km.
Glaucion clangula. Ring 402. Am ?'/, 1913 angebracht
(Irmer Forsius) im finländischen Lappland, Sodan-
kylä, unmittelbar an der russischen Grenze, am Flusse Nuorti-
joki. — Geschossen am !°/, 1913 am Flusse Riestajoki bei
Kuukkeli im östlichen Teile von Sodankylä, vom Bauer Alex.
Yliriesta, der den Fund meldete. — Zeit: 1 Monat, 19 Tage.
Entfernung etwa 40 km.
Larus fuscus. Ring 363, angebracht (J. Snellman) auf
Äland, Kirchspiel Saltvik, Saggö am /, 1913. — In dem-
selben Kirchspiel auf Bockholmen tot angetroffen am %/, 1913
(Zeitungsnotiz). — Zeit: 2 Monate, 5 Tage. Entfernung we-
nige Kilometer.
Larus fuscus. Ring 361, am %/; 1913 angebracht (J. Snell-
man) auf Älan d, Jomala, Ytternäs, Lägskär. — Geschossen
um 1. März 1914 im nördlichen Dänemark, bei der
Stadt Nyköbing am Limfjorden, und gemeldet von Herrn
Anders Jakobsen daselbst. — Zeit: 8 Monate, 7 Tage. Ent-
fernung: 740 km.
Larus canus. Ring 379, angebracht (J. Snellman) auf
Åland, Jomala, Ytternäs, Lägskär am %/; 1913. — Ge-
schossen am %/; 1913 im südl. Schweden bei Helsingborg
und gemeldet von Herrn Konservator Harald Muchardt. —
Zeit: 2 Monate, 1 Tag. Entfernung etwa 615 km.
Larus canus. Ring 369, am ?/, 1913 (J. Snellman) ange-
bracht auf Äland, Mariehamn, Kobbaklintar. — Geschossen
in Dänemark, Jylland, am Randersfjord, den ??/, 1914, wie
208 Palmén, Beringte Vögel aus Finland. 2. V. I
auch gemeldet von Herrn Wilhelm Pedersen. — Zeit: 6 Mo-
nate, 19 Tage. Entfernung etwa 700 km.
Larus ridibundus. Von den 64 jungen Lachmöven, die
am 17. und 21. Juni 1913 an der Meeresbucht Ladugärdsvik
im Hofe Vik bei Helsingfors (A. Wasenius) beringt
wurden, sind bis Frühjahr 1914 folgende Exemplare notiert
und gemeldet:
L. ridibundus. N:o 263 wurde am '$/, 1913 unweit SW
von Helsingfors vom Arbeiter J. Mäki geschossen; gemeldet
vom Disponenten W. Nordström. -— Zeit 26 Tage. Entfer-
nung wenige km.
L. ridibundus. N:o 234 wurde am ?/; 1913 in der Haff-
mündung bei Memel von einem Schulknaben lebendig ein-
gefangen und wieder losgeiassen; gemeldet von den Herren
Marguardt und Kurzinna an die Vogelwarte Rossitten. —
Zeit: 2 Monate, 2 Tage. Entfernung etwa 560 km.
L. ridibundus. N:o 245, am 3!/, 1913 abends in Gr. Holl-
stein (Ost-Preussen) an der Pregelmiindung vom Ober-
stabsarzt Dr Scherliess-Lyck geschossen und durch die Vo-
gelwarte Rossitten gemeldet. — Zeit: 1 Monat, 10 Tage.
Entfernung etwa 680 km.
L. ridibundus. N:o 265, geschossen am '*/, 1913 auf dem
kleinen Wietziger See, Kgl. Preuss. Oberförsterei Misdroy,
Regier.-Bezirk Stettin, Provinz Pommern; gemeldet vom
Kgl. Forstassessor Schwarz in Misdroy an die Vogelwarte
Rossitten. — Zeit: 2 Monate, 25 Tage. Entfernung etwa
955 km.
L. ridibundus. N:o 210, am ol 1913 in einer am See
aufgestellten Iltisfalle bei Born, Regierungsbezirk Stral-
sund, lebendig gefangen und gemeldet vom Fischer Carl
Becker. — Zeit: 5 Monate, 23 Tage. Entfernung etwa 980 km.
L. ridibundus. N:o 205, am '*/,, 1913 nahe Wien erlegt,
nach Meldung von Dr W. Riegler, Red. der Mitteilungen des
Nied.-Österr. Jagdschutz-Vereins. — Zeit: 5 Monate, 27 Tage.
Entfernung etwa 1360 km.
L. ridibundus. N:o 248 wurde am '/, 1914 von Herrn
Nicoletto Caluzzi in Parenzo, Istrien, geschossen; am 19.
24V. 1914. Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 203
und 14. Januar wiitete ein fiirchterlicher Schneesturm, der
in Triest eine Geschwindigkeit von 114 km in der Stunde
hatte und dessen Temperatur — 7 C betrug. An der Adria
hatte in mehr als 30 Jahren — so wird von älteren Leuten
erzählt — kein solches Unwetter gewütet. Nach dem
Sturme wurden verschiedene für die Gegend ungewöhn-
liche Vogelarten beobachtet. Mitgeteilt vom Herrn Landes-
tierzucht-Inspektor, Tierarzt Johann Comandich in Parenzo. —
Zeit: 6 Monate, 25 Tage. Entfernung etwa 1800 km.
L. ridibundus. N:o 235 wurde, nach Meldung des Herrn
I. Rievers-Holtenau pr. Kiel, am ?/, 1914 tot gefunden im
Kaiser-Wilhelm-Kanal, W vom Kieler Meerbusen. — Zeit:
etwa 7 Monate. Entfernung: etwa 1100 km.
L. ridibundus. Anfang Mai 1914 wurde ein beringtes Exem-
plar von Hrn C. Finnilä am Hafen bei Helsingfors beobachtet,
also wahrscheinlich ein Ex. vom J. 1913, das zum Ursprungs-
ort zurückgekommen war.
Oben wurde schon angegeben, dass Vögel, die in an-
deren Ländern beringt wurden, hier in Finland mehrmals
angetroffen resp. gemeldet worden sind. So weit diese Fälle
mir bekannt sind, werden sie hier zusammengestellt.
Corvus cornix. Am zahlreichsten sind die bei Rossit-
ten eingefangenen und beringten Nebelkrähen:
Beringt bei
N:o: Rossitten: Vogel erlegt in Finland: Zeit:
28. 10. Okt. 1903. Sibbo, 13. Mai 1904. — 7M3T
si ras; 5 Tusby, 26. April 1908 2005115,
383. 20. , 1904. Ingä, 20. Mai 1906. eat rc
626. 12. ,„ 1%5. Jaala, 16. Juni .1907. 1 168 448
Te 100100 Rantasalmi, Wiisala, 20. April 1907. 1 >» 7 » 8 »
(225 ol FN RES Itt, 2. April 1912. tll" Vahdi k
LOS: J - Kangasniemi, Briitezeit 1911. Di, UTU, 2
S 121. Pa 5 Mörskom, Pakila, 24. Nov. 1913. SRS 5
BU: na Sjundeä, 12. Mai 1907. 26 410355
5948. 11. „ 1911. Hangöby, 22. Okt. 1912. Lv ia PA
Die Fundorte in Finland liegen also sämtlich im säd-
lichen Teile des Landes, und zwar von der Hangö-Landspitze
bis zum Ladoga, etwa 540—750 km von Rossitten, aber nicht
14
210 Palmén, Beringte Vögel aus Finland. 2. V. 1914.
weiter gegen Norden. Die Nebelkrähen Ost-Finlands ziehen
also, wie aus den kartographischen Darstellungen von Prof.
Thienemann (Illustr. Zeitung) hervorgeht, über die balti-
schen Kiistengegenden. Hingegen ziehen diejenigen von West-
Finland (siehe oben) über Äland und Schweden, also nördlicher
als die erstgenannten, nach West-Europa hin. In den nächsten
Jahren sind hoffentlich genauere Angaben zu verzeichnen.
Sturnus vulgaris. Ring 16018, Witherby London, ange-
bracht am 3'/, 1912 in Berkshire, 60 km W von Lon-
don. — Tot gefunden, 1/, 1912, im Schnee im Bezirk Kyrk-
slätt, bei der Eisenbahnstation Masaby, 30 km W von Hel-
singfors. Gemeldet durch Stationsinsp. M. Martin. — Zeit:
2 Monate, 17 Tage. Entfernung etwa 1825 km.
Fringilla coelebs. Ring Mus. Leiden, 9796. Erwachsenes
3 beringt am */,, 1912 in Holland, N. Brabant, Boxtel. —
Ende August 1913 am Sälgrund Feuerturm bei Kaskö von
einer Katze getötet; gemeldet von Hrn Ivar Nyman. —
Zeit: etwa 10 Monate. Entfernung: etwa 1500 km.
(Einige Tauben, teils Brieftauben, teils „herrenlose“, sind
angetroffen worden, werden aber als zahme hier nicht be-
rücksichtigt.) |
Archibuteo lagopus. Ring: Göteborgs Museum, 274. Ge-
zeichnet 1912 bei Kiruna im schwedischen Lapp-
land. — Geschossen im nördl. Österbotten, Siikajoki,
Frantsila, vom Bauer Matti Lehto am !*/, 1912. — Zeit: etwa
zwei Monate. Entfernung ungefähr 330 km.
Archibuteo lagopus. Ring: Göteb. Mus. 228. Gezeichnet
im J. 1912 bei Kiruna im schw. Lappland. — Erlegt am
10/, 1912 im nördl. Österbotten, Haukipudas, von Her-
manni Juvani. — Zeit: etwa zwei Monate. Entfernung unge-
fähr 310 km.
Anas boschas. Ring: Museum nat. hist. Leiden, Holland,
10025. Anfang April 1912 beringt in Ellemet, Prov. Zeeland,
Holland. — Geschossen in Süd-Österbotten, am Ala-
vieska-See am ?/; 1913 vom Bauer Lennart Järvelä; ge-
meldet vom Mag. E. Merikallio. — Zeit: 4 Monate. Entfer-
nung etwa 1825 km.
25 Ve 1914. Palmén, Beringte Vögel aus Finland. 211
Anas penelope. Rossitten-Ring, 4925, angebracht am %/,
1910 (an einem halbzahmen Lockvogel) in Westpoldern,
Ulrum, Prov. Groningen, Holland. — Geschossen im Herbst
1911 im nördlichen Österbotten, Kirchspiel Kuusamo, Suo-
lijärvi, Murtosalmi, vom Bauer Antti Oiva; gemeldet durch
die Zeitung Perä-Pohjalainen ('3/; 13). — Zeit etwa 1 Jahr, 3
Monate. Entfernung ungefähr 1950 km.
Anas acuta. Ring 230 von H. Chr. C. Mortensen (62)
auf der Insel Fanö an der Westküste Dänemarks am %'/,
1908. — Geschossen im finländ. Lappland, beim Kirchdorfe
Kemijärvi am %/; 1909, begleitet von zwei noch nicht flug-
fertigen Jungen; gemeldet von Hrn Kalle Kerkelä. — Zeit:
10 Monate, 14 Tage. Entfernung etwa 1610 km.
Anas acuta. Ring 271, angebracht am !'/j, 1908 auf
Fanö, Dänemark, von Mortensen (66). — Geschossen im
finländ. Lappland, Bez. Enontekis, Dorf Vuontisjärvi,
laut Angabe im September 1912; gemeldet vom Forstmeister
J. Montell. — Zeit: etwa 11 Monate. Entfernung etwa 1640 km.
Anas acuta. Mortensens (49) Ring 519, angebracht auf
Fanö, Dänemark, am !?/,, 1909, altes 3. — Geschossen vom
Fischer K. Emil Boström in Süd-Finland, Kyrkslätt, Pikkala,
Kalfö, am ?/, 1910. Gemeldet vom Prof. J. E. Rosberg. —
Zeit: 5 Monate, 5 Tage. Entfernung etwa 1060 km.
Anas acuta. Mortensens Ring N:o 253, angebracht aut
Fan ö, Dänemark, Ende Sept. (?) 1908. — Im finländ. Lappland,
Kirchspiel Muonio im See Nulusjärvi, an den letzten Ta-
gen von Mai 1914 tot im Fischnetze gefunden. Meldung in
der Zeitung „Kaleva“ (?/ 1914). — Zeit: 5 Jahre, 8 Monate.
Entfernung etwa 1620 km.
Larus canus. Mit Ring N:o 198 gezeichnet bei Ros-
sitten (J. f. O. 1914, S. 460) am 2. Oktober 1905. — Tot
im Fischnetze in den Schären vor Wasa; gemeldet am ?"/;
1912 an die Vogelwarte Rossitten (von Redaktör Ludw.
Unggern, Wasa). — Zeit: 6 Jahre, 8 Monate. Entfernung
870 km.
Larus canus. Ring 797, bei Rossitten angebracht am
5/, 1907. Geschossen Anfang Juni 1909 an der Siidspitze Fin-
212 Årsmötet den 13 maj 1914.
lands bei Hangö, Bäklandet; gemeldet vom Stadtarzt dr Aug.
Silen. — Zeit: 1 Jahr, 9 Monate. Entfernung etwa 540 km.
Die Beringung wird in Finland im Jahre 1914 fortge-
setzt. Mit dem ergebensten Danke fir die bisherigen Mel-
dungen, die oben verzeichnet sind, wage ich die Hoffnung
auszusprechen, dass auch kiinftig angetroffene finländische
Ringvögel mir pr Adresse Helsingfors Finland gitigst ange-
kiindigt werden.
Årsmötet den 13 maj 1914.
Ordföranden, professor J. A. Palmén, föredrog följande
Årsberättelse öfver Sällskapets verksamhet 1913—1914.
Kort före senaste årsmöte bragte Societas pro Fauna et
Flora Fennica en vördnadsfull hyllning åt landets äldste na-
turhistoriker, 90-åringen, arkiater Otto Edvard August
Hjelt, vårt samfunds hedersledamot. Icke långt efteråt skat-
tade den åldrige åt förgängelsen, varande den ende, som
kunde anses representera hela det tidsskede, under hvilket
vårt Sällskap existerat. Vi äro honom tack skyldiga främst
för hans teckningar af naturalhistoriens utveckling i vårt
land under svunna tider, och detta hans inlägg skola vi
städse vördsamt bevara i minnesgod hågkomst.
Tung kännes oss förlusten, när en forskare stupar under
fullt arbete. Så var det, när Odo Morannal Reuter
under ifrig och framgångsfull verksamhet rycktes ur vår
krets den 2 september 1913. Visserligen hade hans ohälsa
länge förberedt oss på förlusten, men denna kom likväl nu
plötsligt. Afsikten har varit, att den bortgångnes betydelse
särskildt för utforskandet af vårt eget lands fauna i dag
skulle på ett ingående sätt tolkas af en mera sakkunnig,
men en oförutsedd omständighet vållar, att planen icke blir
i denna form förverkligad. För ögonblicket måste jag in-
skränka mig till en kortare erinran om den bortgångne.
18. V. 1914. Ordförandens ärsberättelse. 213
I vårt samfund inträdde år 1866 Odo Reuter redan
som gymnasist. Sin tidigaste forskning ägnade han Finlands
och Skandinaviens hemipterfauna. Området utvidgades snart
till den palearktiska regionens arter, och omsider behand-
lade han monografiskt vissa släkten från alla jordens länder
eller från förut föga undersökta exotiska regioner. Ingen
annan finsk man har utgifvit ett så stort antal skrifter som
han, och hans namn är därför mera bekant än något annat
Otto Edvard August Hjelt.
af våra naturhistorikers. Visserligen äro de flesta af skrif-
terna små, men antalet af de verkligen omfattande är dock
synnerligen stort. Väl sant, att O. Reuter icke i yngre
år särskildt vinnlagt sig om grunderna för systematik enligt
nutida uppfattning, men han hade i stället en medfödd blick
för förvantskap; och inom den insektgrupp, som han huf-
vudsakligen bearbetade, blefvo hans systematiska grupperin-
gar snart allmänt antagna. Under senare årtionden tillägnade
han sig emellertid allt mera den utvecklingshistoriska uppfatt-
ning, som genomgår nutidens naturalhistoriska forskning,
214 Ordförandens årsberättelse. 18: V. 1914!
och de sista åren, dä han ej mer kunde begagna sig af synens
gäfva, fick han sin inre blick allt mera skärpt för huru
den genetiska behandlingen kunde genomföras med hänsyn
till insekternas systematik, deras biologi och frägor om de-
ras själslif. Det var under arbete pä detta håll och under
villkor, som skulle bragt hvarje annan af oss till förtviflan —
kroppsligt bruten och beröfvad naturforskarens dyrbaraste
sinne — det varisädant skick han utvecklade en koncentrerad
arbetskraft, hvilken satte i förväning enhvar, som fick be-
vittna densamma. Under en paus i detta arbete, och medan
han sommartid förberedde dess fortsättning, rycktes han
bort, efter en kort akut sjukdom; och hvad dä ogjordt var,
det förblef af honom ogjordt.
Redan tidigare hade hithörande forskningsfrägor syssel-
satt honom, men icke närmelsevis till det omfäng och med
den planläggning som under hans senaste period. Redan
i yngre är hade han nämligen upptagit frågor om mimikry
bland insekter, om deras di- och polymorfism, om hos dem
förekommande stridulation och om drag ur en del lägre djurs
själslif, särskildt deras med bobyggnad förbundna omsorg om
afkomman. Vid behandlingen af alla dylika spörsmål om-
fattade han sitt ämne och det, som andra skrifvit därom,
med anmärkningsvärd snabbhet och klarhet. Genom sina
skrifter pä dessa omräden har Odo Reuter verksamt bi-
dragit att hos oss höja den allmänna naturvetenskapliga nivän.
Men såsom zoolog har han ingalunda arbetat uteslu-
tande med hemiptererna eller ens insekterna. Likasom han
med hänsyn till sin fackgrupp begynt sin forskning med
hemlandets former, sä upptog han pä samma sätt äfven
andra grupper. Det var han, som hos oss först begynte
studera collemboler, psylloder, thysanopterer och en del
andra mindre insektgrupper, och talrika bidrag har han läm-
nat beträffande de af älder hos oss studerade Coleoptera,
Lepidoptera, myrorna m. m. äfvensom vära fiskar.
Alldeles särskildt böra Finlands zoologer, och med dem
ocksä utlandets, med tacksamhet erinra sig OdoReuters
energiska arbete pä ästadkommandet af Bibliotheca
Zoologica fennica, som underlättar arbetet för oss
132 1914. Ordförandens årsberättelse. 215
alla och lägger i dagen, hvad finska forskare kunnat få ut-
rättadt. Och med värme påminna vi oss, huru här i vår krets
den blinde ledamoten genom särskilda initiativ och uppma-
ningar eggade oss seende att under exkursioner söka upp
eventuellt i landet förekommande djurarter eller manade oss
att öppna blicken för nya frågor, som borde utforskas.
Om ock med skarpt markerade, tragiska drag, skall
Odo Reuters personlighet, på grund af hans energiska
arbetskraft och ohejdade arbetslust, hos oss verka väckande
och manande äfven under kommande tider.
Från vår krets har
oväntadt ryckts en med-
lem, som länge vis-
tats i landsorten. Den
7 februari 1914 afled i
Heinola seminariidirek-
tor Frans John Her-
man Linden vid en-
dast 47 ärs älder. Under
en tidigare period var
han verksam vid lyceet
i Sordavala (1893—97),
sedermera som lektor i
naturvetenskap och ma-
tematik vid Raumo se-
minarium (1897—99) och
slutligen säsom direktor
för Heinola seminarium.
Med honom „bortgick
en af den finska folk-
skolans skickligaste ar-
betare och varmaste
vänner. Som lärare ägde
han en ovanlig förmäga att hos sina elever väcka kärlek
och intresse för naturen och lust att iakttaga dess väx-
lande företeelser. Ett ännu vidsträcktare inflytande än ge-
nom sin undervisning utöfvade han emellertid som läroboks-
Frans John Herman Lindén.
216 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1914
författare och utgifvare af undervisningsmaterial.“ Såsom
botanisk forskare har han gjort sig känd genom sina resor
till Enontekis och Nuortijärvi samt sin skrift om floran i
östra delen af södra Karelen. Äfven zoologerna ha af ho-
nom fått upplysningar af lokalt intresse. Hans tilldragande
personlighet hade förskaffat honom en mycket talrik vänkrets.
Ännu fyra landsmän
ha under året med dö-
den afgått. Alldeles nyss,
den 10 maj 1914, afled
konsul Gustaf Rött-
ger Sundman. Hans
inlägg i vär naturalhisto-
ria har varit artistens,
hvars för natur och färg
öppna öga tillät honom
att pä ett synnerligen
förtjänstfullt sätt afbilda
våra fägelarters ägg,
våra roffåglar och fiskar.
Tvenne medicinedokto-
rer, Gustaf EmilTo-
bias’ San dello
Odo Sundvik, som
bäda med intresse om-
fattat vär flora, hafva
aflidit, den förre säsom
läkare i Bromarf den 7
april 1914, den senare
den 13 augusti 1913 under en utrikesresa. Slutligen bör näm-
nas fil. kand. Konstantin Siitoin, hvilken aflidit den 18
december 1913 och med framgång bedrifvit studier af plankton
samt i tryck utgifvit resultaten af egna undersökningar härom,
anställda i Sarajärvi träsk nära Sordavala.
I stället för de bortgängna ha unga personer trädt i
ledet, detta är till ett antal af sju, nämligen herrar K. K. Kari,
H. A. Järnefelt, K. H. Kekoni, V. Tanner, E. E. E. Lindqvist,
J. Wahlberg och V. A. Pesola.
Gustaf Röttger Sundman.
13. V. 1914. Ordförandens ärsberättelse. 217
I anledning af ärets personalförändring bör ännu näm-
nas en, som Sällskapet lifligt beklagar: prof. J. Sahlberg
har ansett sig, pä grund af en speciell meningsolikhet, icke
vidare böra kvarstä inom Sällskapet, utan har frän detsamma
afgätt.
Kasta vi blicken tillbaka pä ärets verksamhet, sä tyckes
mig denna ge anledning till tillfredsställelse och fortfarande
båda godt för framtiden. Mötena ha fortgätt såsom vanligt,
och med verklig förnöjelse ha vi kunnat konstatera ett allt
mera stegradt antal närvarande: i är har uppnåtts ett maximi-
tal af 57, vida större än nägonsin. Af de c. 60 andragan-
dena ha ?/, varit af zoologisk, '/, af botanisk art. De förra
äro framförda af herrar M. Brenner, K. E. Ehrström, G.
Ekman, R. Fabritius, C. Finnilä, R. Frey, Th. Grönblom, V.
Hellen, A. och K. Hilden, K. M. Levander, H. Lindberg, C.
Lundström, Fr. Lönnfors, E. Merikallio, L. Munck, J. A. Palmen,
R. Palmgren, fru E. Pontän-Munsterhjelm, hrr A. Poppius, B.
Poppius, J. Sahlberg, U. Saalas och K. Walle. De botaniska
meddelandena ha gjorts af herrar A. Backman, M. Brenner,
W. Brenner, E. Ehrman, E. af Hällström, E. Häyren, H. Lind-
berg, K. Linkola, J. Montell, H. Rancken och Th. Selan.
Till stor del ha dessa meddelanden varit kortare noti-
ser eller artiklar afsedda för Sällskapets Meddelanden,
nämligen följande:
H. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd gjorda un-
der en resa sommaren 1913 genom Kuolajärvi, vid Hvita
hafvet och vid Kandalakscha. |
V. Hellen, Zur Kenntnis der Gattung Chilosia Meig.
M. Brenner, Nötkräkan i Ingä 1915.
J. Sahlberg, Ptinus tectus Boield.
K. E. Ehrström, Eine abweichende Form von Apode-
mus (Mus) agrarius Pallas aus Finland.
Th. Grönblom, För Finland nya Macrolepidoptera.
E. Merikallio, Pähkinähakkisen vaelluksesta Suo-
meen 1911.
J.Sahlberc, Haltica engströmi och Scymnus triangularis.
218 Ordförandens årsberättelse. 13..V. 1914;
R. Fabritius, Anmärkningsvärda fynd af fjärilar, bland
dessa den för Europa nya Callimorpha menetriesii Ev.
K. M. Levander, Om Alderia modesta i Finska viken.
K. M. Levander, Planktonter i Tusby träsk.
C. Finnilä, Ornitologiska iakttagelser från Ätsäri.
U. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. Scolytid& eli
Tomicid&. Tutkimuskaavoja kaarnakuoriaisten sekä niiden
syömäkuvioiden määräämistä varten. |
K. M. Levander, Om undersökning af ett torfmarks-
område ur topografisk-faunistisk och ekologisk synpunkt.
Bestyrelsen, Om principerna för utdelandet af Säll-
skapets stipendier.
T. J. Hintikka, Omituisia pahkoja Pinus silvestris'ella.
R. Frey, Cephenomyia ulrichi Brauer.
A. L. Backman, Floristiska meddelanden frän Evois,
Valtimo, Kivinebb m. fl. trakter.
M. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada Brenn.
A. & K. Hilden, Ornitologisia havaintoja Karkun seu-
dulta.
G. Ekman, Uber die schwarze Varietät der Kreuzotter.
K. Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland.
J. Sahlberg, Studier och forskningar om Finlands
microlepidopterfauna.
E. Häyren, Einige Flechtenfunde aus Finland.
R. Hult, Bidrag till mossfloran pä Pallastunturit.
J. Montell, Elymus arenarius äterfunnen i Muonio.
A. L. Backman, Floristiska meddelanden frän Kuu-
samo.
K. Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä.
J. Montell, Förslag till naturskyddsomräde vid Kil-
pisjaur.
J. Montell, Salix-hybrider från Muonio och Enontekis.
För att införas i Acta hafva inlämnats:
H. Rancken, Bryologiska meddelanden I, II.
C. Lundström och R. Frey, Beitrag zur Kenntnis
der Dipterenfauna des nördlichen europäisehen Russlands.
13. V. 1914. Ordförandens årsberättelse. 219
E. Häyrén, Uber die Landvegetation und Flora der
Meeresfelsen von Tvärminne. Ein Beitrag zur Erforschung
der Bedeutung des Meeres fiir die Landpflanzen.
K. Linkola, Lisätietoja Kuopion pitäjän kasvistosta,
I. putkilokasvit, II. sammalet.
H. Rancken, Uber die Stärke der Bryophyten.
A. Poppius, Finlands Microlepidoptera I, II.
Af dessa afhandlingar äro de flesta redan tryckta i
Acta 39 eller blifva färdiga inom denna mänad; till dem
skola ännu fogas ett par andra. Ehuru detta band först
under sommaren kommer att bli färdigt, har dock en vä-
sentlig del däraf kommit till ständ under detta verksam-
hetsär.
Acta n:o 38 äter faller helt och hället inom det gängna
äret. Detta band innehäller afhandlingar af herrar A. Wah1-
berg; R. Palmgren, C. Finnilä och H. Rancken.
Under äret har, genom försorg af hr E. Häyren, af
Meddelanden utkommit häftet 39, omfattande förhandlin-
garna frän nästföregäende är.
Reseberättelser hafva under äret afgifvits rörande de
exkursioner, som med understöd af Sällskapet företagits af
herrar R. Palmgren i ornitologiskt syfte till Hvittis och
Kumo, A. L. Backman till norra Tavastland, J. Valle
till Kuhmoniemi och V. Räsänen till Österbotten.
Reseunderstöd äter har Sällskapet kunnat utdela för
nästkommande sommar ät herrar:
ANSE Backman, :214.4300:-—+1-Ri »Palmgren kem 11: 7800:
EA: Pesalayesı <redi200:==r 10 Finniläms. daler 17 200: —
M. E. Huumonen . 400:— Th. Grönblom. . . 300:—
således det icke obetydliga beloppet af 1,800 mk.
Det förtjänar i sammanhang härmed annoteras, att under
året ett icke oviktigt steg tagits i riktning att ge ett större
djup åt de forskningar, som resenärerna åsyfta. Samlandet
kommer väl att i alla tider förbli ett af vårt samfunds mål,
likasom det utgjort ett första lärospån för enhvar af oss.
Men då ju icke ens samlingarnas bestämmande ännu inne-
bär en definitiv bearbetning af de inhöstade skördarna, har
220 Ordförandens årsberättelse. 18.0V AIR
Sällskapet velat bringa målet för sina sträfvanden till ett
högre plan därigenom, att redan vid uppgörandet af rese-
planer och utgifvandet af stipendier ett efter möjligheten
genomtänkt syftemål, ett program för insamlandet af ma-
terial och iakttagelser i naturen borde föreligga. Härmed
har vårt samfund i den vetenskapliga forskningens intresse
tagit ett afsevärdt steg framåt. När erfarenheten härom
hunnit mogna, skola allt flere medlemmar klarare inse vik-
ten af målmedvetet arbete. Framtiden skall då kunna in-
registrera allt mera omfattande och mognade slutresultat,
i det att icke uteslutande material hopas, utan också en del
på dettas studium grundade problem vinna sin lösning.
Sällskapet har haft nöjet att emottaga såsom gåfvor dels
af hr E. Nordenskiöld ett inom hans släkt sedan fem gene-
rationer uppbevaradt herbarium af historiskt intresse, dels
manuskript af aflidne mag. E. W. Niklander (genom prof.
Szlan), af framlidne dr R. Hult (genom Geografiska före-
ningen) och af framlidne dr Enwald (genom hr Hildén), samt
af herrar lektor Buddén och mag. K. Linkola.
Jag tviflar icke, att mången kan tycka det varit till
öfverflöd, som under de nästföregående åren af mig uttalats
några tankar, som trängt sig på mig Floradagen. Men enär
jag numera ej har daglig beröring med vår naturalhistoria
studerande ungdom, kan jag ej heller nu uraktlåta att be-
gagna mig af tillfället. Det återkommer kanske icke.
Det är med tillfredsställelse jag uttalar, att äfven detta
år inom Sällskapet förflutit under lugn utveckling. Öf-
verallt i världen bryta sig ju meningar mot hvarandra,
och ett ordstäf säger, att , strid är lif". Men strid kan
ock leda till fördärf. I vår tid har tanken om , kampen
för tillvaron" blifvit ett allmängods, men det är en tanke
som ofta missbrukas. I naturen försiggår visserligen en
allas kamp mot alla, och obestridligt har detta gett an-
ledning till urval af de för striden bäst utrustade. Men i
grund och botten är detta slag af utveckling icke det enda.
Vore det så, så vore naturliga arter äfvensom mänsklig kul-
13. V. 1914. Ordförandens ärsberättelse. 221
tur snart nog bragta om intet. Ty näfrätt och förtryck för-
störa, vare sig de i naturen eller människolifvet bli enarä-
dande. Och om alla inbördes stjälpa hvarandra, sä upp-
stär kaos.
Annat är fallet, om möjligast mänga lära sig att hjälpa
hvarandra. Detta sker redan i naturen. Märkligt nog är
det den kända anarkisten Krapotkin, som särskildt fram-
hållit hurusom „inbördes hjälp" inom djurriket spelar
en vida större roll än man vanligen antager. Djurföräldrar
hjälpa sina ungar, och djursamhällen, sädana som uppstätt hos
de socialt lefvande, hjälpa sina enskilda individer, ty en-
samma skulle dessa i regeln icke kunna lefva med samma
slags lifsvanor. Växtassociationerna äro dylika samman-
slutningar till de enskilda individernas, resp. arternas fort-
beständ. Själfva vära mänskliga samhällen af olika grader
äro dylika för inbördes hjälp utbildade institutioner. Och
inom kultursamhällena äro de vetenskapliga samfunden dy-
lika allmännyttiga inrättningar. Ju mera de enskilda med-
lemmarna i samfundet hjälpa hvarandra, desto gynnsammare
blir totalresultatet. Egennytta sönderrifver, men dess mot-
sats uppbygger.
Värt fosterland befinner sig nuidet läge, attalla vära
samhällsinstitutioner behöfvas för att uppehålla det hela. Också
de vetenskapliga äro medel för detta helas bestånd. Split
inom dem är därför nu än mera fördärfligt än eljes.
Att detta icke innebär, att inbördes kritik bör uteslutas,
är klart af sig själft. Ty också kritiken är ett medel att
hjälpa, t. o. m. ett viktigt medel.
Det är därför med glädje jag iakttagit, att inom värt
samfund icke rädt split, utan tvärtom benägenhet att ut-
veckla sig efter omständigheterna. Det är glädjande, att den
gamla och fruktbara samhörigheten emellan faunan och flo-
ran fortfarande upprätthälles, att spräken ej välla nägon
schism, att unga och gamla samarbeta och att alla flitigt
täfla i arbetet. Detta bådar godt för framtiden. Mätte allt
framgent hos oss ingen behöfva mana: ceterum censeo,
discordiam esse delendam. !
222 Skattmästarens ärsräkning. 13. V. 1914.
Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade Säll-
skapets
Ärsräkning för är 1913,
hvarur meddelas töljande utdrag:
Debet:
Behällning främ.är 1912,
Stäende fonden . . . rin 0228000222
Senator J. Ph. Palmens ford BEER Ze 1, 20 Se
Sanmarkska fomden' me 02 008 1 mb
SiktalaTondemt hio 219050 ae 441: —
Ärskassan ine) ander bif bet 48,386: 44
Inkomster underäret.
Slatsanslas.. Sue. u... Sr 000 ==
Längmanska fonden, ; 0008 00120000 =
20111001 OP Minka Siesta a D SONARA
Dr a. DEE 195: —
Tryckningsbidrag af er ren 18: —
A. B. Helsingfors Bokhandel . . . . 67:52
Hörsald literatur: Nusa 83:41
Andra dividenden i Filuodska. Bokhan-
delns, komkursmassa tedde Gute. 3:36
R. Friedländer & Sohn . . . 1:58
Af mag. A. Palmgren 2 °/, af Werner
de Winters. räktmmnss v an Bene 10:— 12.7096
Summa 61,186: 20
Kredit:
Utoitterurder'ret
Arvodens ssi; 6446000500 KOR
Beseunderstod...-. „wars: 0hlulE dee
Transport 4,275: —
13. V. 1914. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 223
Transport 4,275: —
Peyekamesköstnader . „1.0, 7765897: 31
Hörtinköp rat djur . . . MLL 300: —
Ränta vid inköp af 2 hlirätieher un 22: 38
Frakt annonser m. m. . . 320: 25
Förskott af skattmästaren hinder före-
R JOKO SMI SNES For IRANS SS 53:95 11,868: 89
Behällning tillär 1914.
Stående fonden . . . nenn 28.000:
Senator J. Ph. Palmens dad S a 19:244. —
Sanmarkska ionden s... 0. 1. .5,308:—
Era ionden... nur mti ae tn Kai 463:— 47,075:—
Musa osllaeo[ ammofi) ÅA Hecken dt 2,242231
Summa 61,186: 20
På tillstyrkan af revisorerna, herrar F. Elfving och
A. Poppius, beviljade Sällskapet härpå skattmästaren full
ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under
det gångna året.
Botanices-intendenten, kustos Harald Lindberg, af-
gaf följande
Årsredogörelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt.
Sällan har tillväxten af Sällskapets samlingar varit så
omfattande som under det sistförflutna verksamhetsåret.
Aldrig tillförene torde antalet af de personer, som vänligen
bidragit till Sällskapets samlingars förkofran, varit så stort
som under senaste år.
Det värdefullaste bidraget har lämnats af aflidne doktor
Odo Sundviks föräldrar, som velat hugfästa sin sons
minne genom att till Sällskapet förära den vackra och rik-
haltiga mossamling, som af den aflidne hopbragts. Denna
samling omfattar 2,385 nummer, förutom ett stort antal
224 Botanices-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914.
dubletter. En annan mycket anmärkningsvärd föräring för-
tjänar äfven särskildt framhällas. Doktor Erik Norden-
skiöld har nämligen haft vänligheten till samlingarna öf-
verlämna ett från senare hälften af 1700-talet härstammande
herbarium. Detta hade sammanbragts af hans farfarsfarfar,
öfversten vid fortifikationen Karl Fredrik Norden-
skiöld (1702—1779) och farfarsfar, öfversten vid fortifika-
tionen Adolf Gustaf Nordenskiöld (1745—1821), och,
förvaradt i ett enkom för detsamma förfärdigadt skäp, se-
dan slutet af nämnda sekel funnits uppbevaradt å Frugärd
i Mäntsälä socken. Samlingen omfattar ett rätt stort antal
arter, dels vanliga, vilda, dels en mängd odlade, hvilka sist-
nämnda härstamma frän de botaniska trädgärdarna i Upp-
sala och Äbo, att döma af att efter växtnamnen ofta finnas
initialerna H. U. och H. A. (Hortus Upsaliensis, Hortus Abo-
ensis). :Dä å härvarande museum finnas ytterst få gamla
samlingar, har den nu öfverlämnade sitt stora historiska
intresse, säsom illustrerande det sätt, pä hvilket samlingar
under och strax efter den Linneanska tiden anlades.
De för öfrigt mest omfattande samlingarna ha inlämnats
af mag. T. J. Hintikka, mag. K. Linkola, stud. V.Krohn,
forstm. J. Montell och dr Harald Lindberg.
Pä de särskilda växtgrupperna fördela sig de inlämnade
gäfvorna pä följande sätt. I summan för lafvarna ingå äf-
ven tidigare inlämnade gäfvor, hvilka dock först nu inför-
lifvats med samlingarna.
Kärlväxter imet KATA 2 KA
MOsson pikaa Kk okt 228
Kavakos at s kälatr Km äästääiäte!
Syampar 1.0 ae E SiS,
Alen. 05 MEN ET E 34 „
Summa 4,942 exx.
Nedannämnda personer ha inlämnat gäfvor af större
eller mindre omfattning till Sällskapets fanerogam- och
kryptogam-samlingar:
13: V. 1914. Botanices-intendentens årsredogörelse. 225
Fil. mag. Greta Andersin, fil. kand. Maja Arvo-
nen, stud. Elli Björkman, stud. Margit Boldt, elev
T. Boldt, stationsinspektor O. Brander, rektor M. Bren-
ner, mag. W. Brenner, dr V. F. Brotherus, dr H.
Buch, Biologiska stationen i Alexandroffsk vid Kolafjorden,
rektor E. J. Budden, herr R. Cederhvarf, stud. R.
etta ma er,. prol. Fr. Elfving, stud. Th. Grönblom,
mag. L. Hannikainen, mag. T. J. Hintikka, järnvägs-
bokhällare L. Holmberg, stud. V. Hornborg, mag.
M.E. Huumonen, stud. E. Häggman. forstm. Edv.af
anser) mag. "E. Häyren stud. K. K. Kafi prof
2%. Karsten, herr Ch. E.Keckman, map. C.A. Knabe,
stud. V. Krohn, stud. E. Kärki, mag. V. Korvenkontio,
SEILAA Leskimwen,-dr- Harald Lindberg, elev.P. H.
Lindberg, trafikinspektör A. Lindfors, mag. K. Lin-
2013, FOrstm. "J. Montell, mag: J. G. Nordling dr'E.
Nordenskiöld, prof. J. P. Norrlin, prosten A. Ny-
ström, stud. L. Oesch, stud. A. Oksanen, folkskollä-
rare J Pekkarinen, stud. V.Pesola, mag. H. Rancken,
stud. V. Räsänen, prof. Th. Salan, stud. S. Salmen-
linna, stud. M. Sauramo, provisor U. Segerman, med.
kand. Eva Segersträhle, fröken Elsa Sillman, dr
0. Sundviks sterbhus, herr J. Snellman, mag. K. J.
Valle, trädgärdsmästare H. Wasastjerna, mag. J. A.
Wecksell, mag. Laura Wecksell och provisor U. Vid-
lund.
I detalj gestaltar sig samlingarnas tillväxt pä följande sätt:
Kärlväxtsamlingens tillväxt har varit följande: Ruppia
spiralis och 12 andra hafsväxter samt Sium latifolium, ny för provinsen,
frän N, Kyrkslätt, Greta Andersin och E. Häggman. — 8 ar-
ter Taraxaca från Om, Jakobstad, Maja Arvonen. -— Pteris från
Kuusamo, Luzula multiflora x Sudetica från Kb, Eriophorum callithrix
från Ol och Epipactis palustris från Kb, nya för resp. provinser, samt
40 exx. andra kärlväxter frän olika delar af landet, A. L. Back-
man. — Ficaria, Gagea lutea, Solanum nigrum och Rubus arcticus f.
leucitica från Oa, Öfvermark, Elli B jörkman. — Hypericum mon-
tanum frän Ab, Lojo, Margit Boldt — 2 arter Taraxacum frän N,
Helsingfors, O. Brander. — 22 exx. frän- N, Ingå, M. Brenner.
27 exx. frän N, Ingä och Snappertuna, W. Brenner. — 30 exx. (del-
15
226 Botanices-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914.
vis skolexemplar) från Sa, E. J. Budd&n. — 15 exx. Taraxaca från
N, R. Cederhvarf. — Carex Goodenoughii forma frän N, Ekenäs,
Fr. Elfving. — 6 exx. frän St, Birkkala, Th. Grönblom. —
Rhodiola och Viola biflora frän LI, Utsjoki, L. Hannikainen. —
17 arter Taraxaca'i' 45 exx. frän Sb, Jorois, I. J.'Hintik käs
Caucalis daucoides, ny för adventivfloran, från Ka, Viborg, L. Holm-
berg. — 11.exx. från Sb, Pielavesi, V. Hornborg. — 2 exx. från
N, 24 exx. från Ta och 28 från Ob, M. E. Huumonen. — 26 arteri
rikliga, vackra exemplar (däribland Urtica urens, Nepeta glechoma, Li-
naria, Matricaria discoidea nya för provinsen) frän Kuusamo samt
Scirpus mamillatus från Ob, Ylikiiminki, ny för prov. E. af Häll-
ström. — 4 exx. Taraxaca från LKem, Kemijärvi, E. Häyrén. —
Thalictrum minus frän N, Lappvik, Botrychium matricariifolium frän N,
Tvärminne, Lolium perenne från Ta, Kangasala, samt 4 andra kärlv.
frän Tvärminne, K. K. Kari. — Epipogon frän Ob, Simo, Ch. E.
Keckman. — Carex vesicaria frän Al, Jomala, C. A. Knabe. —
318 exx. frän Ka, V. Krohn. — 67 exx. vattenväxter frän Äland, V.
Korvenkontio. — 16 exx. frän Tb, A. Leskinen. — 106 exx.
frän LKem, Kemijärvi och östra Kuolajärvi, därbland Phegopteris Ro-
bertiana, Lappula deflexa, Melandryum angustiflorum, Aster Sibiricus,
Carex laevirostris, Saxifraga cernua, Carex paradoxa och Calypso nya
för provinsen; 91 exx. frän Karelia Keretina, däribland Luzula Sude-
tica, Alopecurus pratensis, Lemna trisulca, Atropis maritima, Carex tenui-
flora, C. heleonastes, Cerastium vulgatum *glandulosum, Myriophyllum
spicatum, Rumex auriculatus, R. Fennicus, Stellaria humifusa, Potentilla
*Egedi, Ammodenia, Cochlearia *arctica, Draba incana, Dr. hirta, Alche-
milla acutidens, A. subcrenata nya för provinsen samt 10 arter, upp-
gifna för provinsen, men af hvilka exemplar saknats i samlingen; 129
exx. frän LIm, Kandalakscha, däribland Afropis maritima, A. distans,
Schoenus ferrugineus, Carex Oederi, Eriophorum latifolium, Bromus inermis,
Potamogeton filiformis, Rumex auriculatus, Cerast. alpinum x C. vulgatum,
Salix aurita, Pyrola chlorantha, Potentilla * Egedi, Conioselinum cenolophioi-
des nya för provinsen; 160 exx. frän LI och LKem samt Aspidium
cristatum X A. spinulosum från N, Kyrkslätt, Harald Lindberg. —
Picea excelsa 1. aurea från N, Kyrkslätt, P. H. Lindberg. — 2 exx.
frän Oa, Korsnäs, af trafikinspektör A. Lindfors. — 117 exx. frän
Tb, Jyväskylä, 17 exx. frän N och Ab, 3 Hieracia frän Ab, 17 frän Tb,
K. Linkola. — 140 exx. från LKem och LE, däribland Matricaria
discoidea, Carex microstachya och Botrychium lanceolatum nya för LKem
och Botrych. boreale, Carex flava, Geum rivale, Prunus padus, Viola bi-
flora, V. montana, V. arenaria, Ang@ica silvestris, Anthriscus silvestris,
Batrachium eradicatum, Veronica scutellata, Geranium silvaticum, Pota-
mogeton pusillus, Rhododendron Lapponicum, Rumex arifolius och Gen-
tiana tenella nya för LE, J. Montell. — Helminthia och Sonchus
13. V. 1914. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 227
asper forma samt 3 Alchemillae från Om, Lappajärvi, däribland A. al-
pestris ny för provinsen, A. Nyström. — 3 exx. frän Kb, Tohma-
järvi, Selaginella från OK, Suomussalmi, L. Oesch. — Monotropa från
Tb, Saarijärvi, ny för provinsen, A. Oksanen. — 20 exx. Taraxaca
frän Sb, Kuopio, J. Pekkarinen. — 94 exx. frän Ab, Pargas, samt
Litorella från Ab, Littois, V. Pesola — 34 exx. Salices från LI och
6 från Oa, H. Rancken. — Zannichellia polycarpa från Ob, Simo, V.
Räsänen. — 5 exx. från N, Kyrkslätt, Th. Salan. — 12 exx. från
St, Loimaa, M. Sauramo. — 3 exx. från LKem, Muonio, U. Seger-
man. — Ononis hircina från N, Kyrkslätt, Eva Segersträhle. —
10 exx. frän IK och KL, Elsa Sillman. — 12 exx. frän Ka, Jääskis,
däribland Lamium purpureum f. albiflora och Alchemilla minor, K. J.
Valle. — Chenopod. glaucum, Ch. polyspermum, Galinsoga parviflora
och Polygonum minus från N, Kyrkslätt, H. Wasastjerna — 10
exx. från Ta, Tyrväntö, Laura Wecksell. — Juncus compressus
från Ab, Vichtis, J. A. Wecksell. — Taxus c. fr. från Al, Lemland,
Ma Mad Lu nd.
Mossamlingen har ökats genom följande: 2 exx., A. L.
Backman. — Brachythecium glareosum från N, Helsinge, V. F.
Brotherus. — 3 exx. frän N, Ekenäs, Fr. Elfving. — 4 exx.
frän Ta, M. E. Huumonen. — 4 exx. frän Kuusamo, däribland
Hepatica ny för provinsen, Edv. af Hällström. — 1 ex. frän Tb,
Nelresikımen. — 99rexx. Tran Ab, N, Tb och Sb, K. Linkola —
Splachnum luteum från OK, Suomussalmi, L. Oesch. — 3 exx. från
Ab, Pargas, V. Pesola. — 44 exx. frän Oa, däribland Sphagnum
molle, ny för floran, H. Rancken. — 29 exx. från Ta, Jokkis, S. Sal-
menlinna. — 2,385 exx. ur O. Sundviks efterlämnade herbarium,
skänkt af hans föräldrar.
Lafsamlingens tillväxt har varit följande: 1 ex, A.L.Back-
man. — 2 exx. frän N, Ekenäs, Fr. Elfving. — 6 exx. frän Ta,
M. (E. Huumonen. — 6 exx. från N och St, däribland Caloplaca
cerinella, C. subgranulosa, Ramalina capitata, Aspicilia leprosescens och
Rinodina demissa nya för floran, E. Häyren. — 147 exx. från Ab, N,
Tb, Sb, K. Linkola. — 98 exx. från Ob, LKem, LE, J. P. Norr-
lin. — 1 ex. frän Ab, Pargas, V. Pesola. — 1 ex. frän Oa, H.
Rancken. — 31 exx. från Ta, Jokkis, S. Salmenlinna. — Dess-
utom ha särskilda gamla samlingar ordnats af mag. K. Linkola,
hvarigenom tillkommit 77 exx. från LIm, LT, KK, leg. G. Selin 1863,
19 exx. frän Lim, LT, LP, leg. N. I. Fellman 1863, 4 exx. från LT,
leg. P. A. Karsten 1863, 58 exx. frän Sa, leg. O. A. Carlenius
1865—70, 22 exx. frän N, leg. M. Brenner 1863, 300 exx. frän N och
Ta, leg. A. Sola.
Svampsamlingen har förökats pä följande sätt: 1 ex. frän
N, H. Buch. — Cudoniella acicularis från N, I2sbo, ny för floran, R.
228 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914.
Collander och A. Leskinen. — 4 exx. från N, Ekenäs, Fr. Elf-
ving. — 3 exx. från KOl (leg. Günther). — 56 exx. parasitsvampar
från Sb, Ta, Al, T. J. Hintikka. — 4 basidsvampar från Ta, Forssa,
P. A. Karsten. — 2 exx. från St, Tyrvis, J. G. Nordling 9
exx., J. P. Norrlin. — 5 exx. från Ab, Pargas, V.Pesola. — 2 exx.
frän Helsingfors, H. Rancken. — Phallus i sprit frän Al, Jomala,
J. Snellman.
Algsamlingen slutligen har förstorats genom följande gåf-
vor: 19 exx. hafsalger frän Ishafvet, Biologiska stationen i Alexandroffsk,
Kola. — 1 ex. från N, Ekenäs, Fr. Elfving. — 9 exx. hafsalger från
Hvita hafvet (KK, LIm), Harald Lindberg. — 3 exx. från KOl
(leg. Günther). — 1 ex., J. P.Norrlin. — Nostoc pruniforme tran
KL, Sortavala, L. Oesch. — 19 exx. frän Ab, Pargas, V. Pesola.
Dessutom äro följande gäfvor att anteckna: frön af Taxus från
Al, Geta, T. J Hintikka. — Frön af Butomus från Kemi och Simo,
E. Kärki. — 4-talig Tulipa, T. Boldt. — 3 fotografier (Pulsatilla
patens) frän Stjernsund i Tyrväntö, Ta, J. A. Wecksell — Vindbo
pä tall frän Tb, Laukaa (leg. A. Wessman), A. Leskinen. —
Sotkamossa (Ok) kesällä v. 1904 keräämäni Hieraciumit (manuskript),
K. Linkola — Hajanaisia muistiinpanoja Savon kasvullisuudesta.
Dicotyledone&: Sympetal& och Choripetale (Papilionace® och Rosace®),
manuskript, E. J. Budden.
T. f. zoologie-intendenten, amanuens K. E. Ehrström,
afgaf följande
Ärsredogörelse öfver de zoologiska samlingarnas tillväxt.
Under det förgängna verksamhetsäret hafva däggdjurs-
samlingarna ökats ansenligt. Af utdöende eller sällsyntare
arter ha förvärfvats bi. a. en vildren, två björnar och tre
loar. Ett jämförelsevis mycket rikligt material af mikro-
mammalier har museet erhällit frän olika delar af landet
genom att till intresserade personers förfogande ställa uten-
silier för deras insamling och konservering. Antalet ny-
tillkomna nummer af inalles 37 arter har varit följande:
SÄ A m SAKKE PINNI EIER
Skelett rate vorn 112955
Skallar,. sen som sö 4 Salt eat A
Horn... VE ei 1 par
Djur Trspritm 951/0010 SAS osa
Summa 876 nummer.
13. V. 1914. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 229
Dä hela djur stätt museet till buds, ha icke endast skin-
nen, utan äfven skelettet eller delar däraf tagits till vara.
Af sällsyntare former ha kropparna konserverats i sprit
eller formol för anatomiska undersökningar. I förtecknin-
gen ha i dessa fall dock endast skinnen upptagits.
Ökningen af fägelsamlingarna har varit rikligare än
förut. Cirka 120 arter och varieteter ha inlämnats, näm-
ligen:
Eee ee) 2. 000 0 449163.
ta Spit 351943 ss. 116105
Skeleton tn [sk EN 5 (M
SB ER 1958. re 10 kullar
Summa 482 nummer.
Af reptilier ha inlämnats 13 nummer i 2 arter, af
amfibier omkr. 20 nummer i 4 arter och af fiskar cirka
30 nummer i 13 arter.
Deentomologiska samlingarnas ökning har varit föl-
jande:
Grihopierd 10.0 / 3 De. 2 exx.
POO PIT - . s. a < 71 prof.
OLE O ILOT. asio ae Kor sae, ps LDF O! ER.
klumenopterasy Jy sc & m 1,581. exx.
Odonata vat jäs störs 1 ex.
Bopudoprera + 1. 299) 1 100/4191 exx.
BB u 0 0. 7 199. exx eller” prof:
TT 1111020 0 Er de 7 prof.
Pepen sn nan = rl er. jeller prof.
Diverse insekter . . . 31 exx. eller prof.
Summa cirka 3,939 exx. eller prof.
Af arachnoideer ha lämnats 4 prof, af crusta-
ceer 1 exemplar, af mollusker 2 exemplar.
Till alla de personer, som bidragit till ökandet af sam-
lingarna, frambäres härmed Sällskapets tack.
I detalj har samlingarnas tillväxt varit följandc:
Mammalia. Plecotus auritus, 1 ex. fr. Esbo af dr B. Poppius. —
Vesperugo borealis, 2 exx. fr. Viborg af amanuens K. E. Ehrström;
230 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914.
5 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 1 ex. fr. Nykyrka V. 1. af elev
E. K. Krause; 10 exx. fr. Jomala af artist J. Snellman; 1 ex. fr.
Grankulla af elev Jarl Carpelan. — Vespertilio nattereri, 5 exx.
adult., 1 ex. juv. fr. St. Johannes af stud. F. Lönnfors. — Sorex
pygmaeus, 2 exx. fr. Tusby af mag. V. Korvenkontio; 3 exx. fr.
Tvärminne af stud. J. Kivenheimo; 2 exx. fr. Viborg af elev E.
Thuneberg; 2 exx. fr. Storkyro af stud. P. Nederström;1 ex.
fr. Nedertorneä af herr A. Björkman; 2 exx. fr. Brahestad af stud.
Y. Vuorentaus; 5 exx. fr. Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus;
1 ex. fr. Nykyrka V. 1 af elev E. Krause; 2 exx. fr. Birkkala"ar
stud. Th. Grönblom; 3 exx. fr. Kangasala af herr J. Jaatinen;
1 ex. fr. Padasjoki af stud. K. H. Kekoni; 1 ex. fr. Porkala af herr
B. Lindberg; 1 ex. fr. Kärsämäki af forstm. P. Vegeliusj;26xx
fr. Teuvo af herr J. Seppä; 12 exx. fr. Kangasala af mag. V. Kor-
venkontio; 2 exx. fr. Iisalmi af herr L. Niskanen; 3 exx. fr.
Iisalmi af fröken Eva Svanberg; 11 exx. fr. Lieksa af forstm.
G. E. R Wasastjerna; 2 exx. fr. Birkkala af herr S. Lilja; 1 ex.
fr. Grankulla af elev Jarl Carpelan. — Sorex araneus, 2 exx. fr.
Tusby af mag. V. Korvenkontio; 1 ex., albinistiskt, fr. Karkku
af stud. K. Hildén; 2 exx. fr. Tammerfors af herr E. Andersson;
5 exx. juv. fr. Viborg af amanuens K. E. Ehrström; 2 exx. fr. Vi-
borg af elev E. Thuneberg; 1 ex. fr. Antrea af dr:innan D. Lu-
nelund; 7 exx. fr. Uleäborg af stud. Y. Vuorentaus; 1 ex. fr.
Simsalö af dr H. Federley; 1 ex. fr. Turenki ink.; 1 ex. fr. Kervo
af stud. F. Remmler; 6 exx. frän Lieksa af forstm. G. E. R. Wa-
sastjerna; 7 exx. fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom; 4 ex
fr. Tusby af mag. H. Järnefelt; 1 ex. fr. Lieksa af forstm. G. E.
R. Wasastjerna; 4 exx. fr. Grankulla af elevJarl Carpelan. —
Talpa europaea, 5 exx. fr. Viborg af elev E. Thuneberg; 1 ex. fr.
Antrea af dr:innan D. Lunelund; 1 ex. fr. Nykyrka V. 1. af elev
E. Krause; 1 ex. fr. Gumtäckt ink. — Crossopus fodiens, 1 ex. fr.
Sodankylä af stud. C. Finnilä; 1 ex. fr. Storkyro af stud. P. N e-
derström; 2 exx. fr. Antrea af dr:innan D. Lunelund; 1 ex. fr.
Joutsa af herr T. Hossola; 2 exx. fr. Birkkala af stud. Th. Grön-
blom; 1 ex. fr. Kuru af herr S. Lilja — Erinaceus europaeus, 3 exx.
fr. Jomala af artist J. Snellman. — Vulpes vulpes, 2 skallar fr. Kö-
kar ink. — Ursus arctos, 2 exx. fr. Suojärvi ink.; 1 skalle 3 fr. Uomais,
Pitkäranta, ink. — Lynx lynx, 1 skinn juv. 9 fr. Suojärvi ink.; 2 skinn
fr. Uomais ink. — Mustela erminea, 1 ex. fr. Iisalmi af herr L. Nis-
kanen; 1 skalle fr. Sodankylä ink.; 1 ex. fr. Sodankylä ink. —
Mustela martes, 1 ex. fr. Uleäborg (?) af Högholmens djurgärd genom
mag. R. Palmgren. — Foetorius putorius, utan närmare angifven lo-
kal af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Lutra lutra,
1 € fr. Suojärvi inköpt; 1 3 utan närmare angifven lokal af Höghol-
13. V. 1914. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 231
mens djurgärd genom mag. R. Palmgren. — Gulo gulo, fr. Kuusamo
af Högholmens djurgärd genom mag. R. Palmgren. — Phoca foe-
tida, 13 skinn o. 17 skallar fr. Vasa ink.; 21 skallar fr. Kökar ink.;
subfossila skelettdelar fr. Tervola af stud. Y. Vuorentaus. —
Phoca foetida saimensis, 3 skinn fr. Enonkoski ink.; 1 skinn fr. Nyslott
ink.; 1 skinn fr. St. Michel af Högholmens djurgärd genom mag. R.
Palmgren. — Phoca foetida ladogensis, 84 skallar fr. Sordavala
ink. — Halichoerus grypus, 1 skinn fr. Vasa ink.; 1 skinn o. 7 skallar
fr. Kökar ink.; 1 skinn fr. Porkala at Högholmens djurgärd genom
mag. R. Palmgren. — Castor fiber, delar af skalle o. käkar fr. Kuo-
lajärvi kökkenmödding af dr H. Lindberg och stud. M. Aschan. —
Sciurus vulgaris, 23 skinn fr. Sodankylä ink.; 1 fr. Bodö, Helsinge, af
stud. I. Forsius; 1 skinn fr. Esbo af herr H. Myhrberg;18 exx.
fr. Esbo ink.; 2 skinn fr. Kantalaks af aman. R. Frey o. stud. W.
Hellön; 9 exx. fr. Suojärvi ink., 7 skinn fr. Suomussalmi af herr O.
Sorsakoski; 80 exx. fr. Turenki ink.; 1 ex. fr. Sockenbacka af dr
E. Groundstroem. — Pteromys volans, 2 exx. fr. Turenki ink.; 1 ex.
fr. Nummis af herr N. Karen; 2 exx. juv. fr. Ätsäri af stud. C.Fin-
nilä. — Lepus borealis, 1 skinn fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä;
1 ex. juv. fr. Turenki ink.; 1 ex. fr. Turenki ink.; 1 skalle fr. Borgä
af herr V. Nordström; 1 skinn fr. Sibbo af prof. E. Reuter;1 ex.
fr. Ingå af herr J. W. Holmberg; 2 skallar fr. Trångsund af dr
E. Zilliacus; 1 ex. fr. Kides af kapten J. Berg; 1 skalle fr. Jo-
mala af artist J. Snellman; 3 embr. fr. Valkeala af ing. G. Som-
mar. — Lepus europaeus, skalle fr. Trångsund af dr E. Zilliacus. —
Mus musculus, 4 exx. fr. Kyrkslätt af prof. K. M. Levander; 2 exx.
fr. Tammerfors, 2 exx. fr. Teisko af herr E. Andersson; 2 exx. fr.
Esbo af dr B. Poppius; 7 exx. fr. Joensuu af stud. Helmi Bast-
man; 9 exx. fr. Uleäborg af stud. Y. Vuorentaus; 10 exx. fr.
Antrea af dr:innan D. Lunelund; 2 exx. fr. Nykyrka V. 1. af elev
E. K. Krause; 1-ex. fr. Padasjoki af stud. K. H. Kekoni; 4 exx.
fr. Vehkalahti af herr A. Uski; flere exempl. fr. Porkala af herr Bj.
Bımaberer Meibr. fr. H:forstarprepse WIF or'sell; 4 ex fr.
Kärsämäki af forstm. P. Vegelius; 3 exx. fr. Piikkis af herr Y.
Vihantola; 2 exx. fr. Joutsa af herr T. Hossola; 6 exx. fr. St.
Michel af herr G. Carlson; 3 exx. fr. Kangasala af mag. V. Kor-
venkontio; 3 'exx. fr: Ylivieska af herr'V. Rautio; 9 exx. fr.
Aggelby af aman. E. Häyrön; 5 exx. fr. Tusby af mag. H. Järn e-
felt; 2 exx. fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna; 2 exx.
fr. Antrea af dr:iinnan D. Lunelund. — Mus sylvaticus, 6 exx. fr.
Nykyrka V. 1. af elev E. K. Krause; 1 ex. fr. Kyrkslätt af herr J.
Ryysyläinen; 2 exx. fr. Kyrkslätt af herr Hj. Edlund; 3 exx.
fr. St. Michel af herr G. Carlson; 1 ex. fr. Iisalmi af fröken E. M.
Svanberg; 3 exx. fr. Tusby af stud. H. Järnefelt; 1 ex. fr.
232 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914.
Jomala af artist J. Snellman; 2 exx. fr. Grankulla af elev Jarl
Carpelan. — Mus minutus, 1 ex. fr. Hoplax af herr E. Anders-
son; 1 ex. fr. Boxbacka af herr R. Mäntynen; 1 ex. fr. Kärsämäki
af forstm. .P.:Vegelius;,1 ex. fr. Joutsasaf, herr Ti Hoss olan
ex. fr. Teuvo af herr J. Seppä; 1 ex. fr. Turenki ink.; 1,ex fr. Ii
salmi af herr L. Niskanen; 1 ex. fr. Iisalmi af fr. E. M. Svan-
berg. — Apodemus agrarius, 1 ex. fr. Viborg, Ala-Sommes, af aman.
K. E. Ehrström. — Mus rattus, 2 exx. frän Turenki ink. — Mus
decumanus, fr. H:fors af herr K. Rindell; 5 exx. juv. fr. Storkyro
af herr P. Nederström; 1 ex. juv. fr. Lundo af herr P. Jansen;
2 exx. fr. Nedertorneä af herr A. Björkman; 1 ex. fr. Runsala af
herr F. W. Tuominen; 1 ex. fr. Joutsa af herr T. Hossola —
Arvicola agrestis, 1 ex. fr. Tammerfors af herr E. Andersson; 1 ex.
fr. Tvärminne af stud. J. Kivenheimo; 8 exx. (5 juv.) fr. Viborg,
Ala-Sommes, af aman. K. E. Ehrström; 3 exx. fr. Viborg, Ala-
Sommes, af elev E. Thuneberg; 1 ex. fr. Joensuu af mag. Helmi
Bastman; 3 exx. fr. Storkyro af herr P. Nederström;2 exx. fr.
Lundo af herr Peter Jensen; 3 exx. fr. Uleåborg af stud. Y. V u o-
rentaus; 2 exx. fr. Esse af herr John Finnäs; 4 exx. fr. Ny-
kyrka V. 1. af elev E. K. Krause; 2 exx. fr. Birkkala af herr Nils
Sandman; 2 exx. fr. Vederlaks af herr A. Uski; 11 ex Iir.Kar
sämäki af forstm. P. Vegelius; 2 exx. fr. Runsala af herr F. M.
Tuominen; lex. fri Piikkis: af herr» Y.Vihantola; presen
Teuva af herr J. Seppä; 1 ex. fr. Lieksa af forstm. G.E.R. Wasa-
stjerna; 1 ex. fr. Kuru af herr S. Lilja; 7 exx. fr. Järvenpää af
mag. H. Järnefelt. — Hypudaeus glareolus, 1 ex. fr. Tvärminne af
stud. F. E. Sillanpää; 1 ex. fr. Tvärminne af stud. E. Lindqvist;
8 exx. fr. Storkyro af herr P. Nederström; 1 ex. fr. Nedertorneä
af herr A. Björkman; 12 exx. fr. Brahestad och 6 exx. fr. Uleäborg
af stud. Y. Vuorentaus; 4 exx. fr. Antrea af dr:innan D. Lune-
lund; 8 exx. fr. Esse af herr John Fin näs; 1 ex. fr. Nykyrka
V.l. af elev E. K. Krause; 1 ex. fr. Kärsämäki af forstm. P. V e-
gelius; 7 exx. fr. Runsala af herr F. M. Tuominen; 1 ex. fr.
Teuvo af herr J. Seppä; 5 exx. fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wa-
sastjerna; 4 exx. juv. fr. Tvärminne af stud. Y. Vuorentaus;
4 exx. fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom; 5 exx. fr. Kuru af herr
S. Lilja; 1 ex. fr. Grankulla af elev J. Carpelan; 1 ex. fr. Antrea
af drinnan D. Lunelund. — Hypudaeus rutilus, 1 ex. fr. Sodankylä
at stud. I. Forsius. — Hypudaeus rufocanus, 2 exx. fr. Sodankylä
af stud. I. Forsius. — Microtus ratticeps, 2 exx. fr. Sodankylä af
stud. I. Forsius. — Arv. amphibius, 2 exx. fr. Storkyro af stud. Paavo
Nederström; 3 exx. fr. Esse af herr John Finnäs; 1 ex. fr.
Vederlaks af herr A. Uski; 1 ex. fr. St. Michel af herr G. Carlson;
2 exx. fr. Kangasala af mag. V. Korvenkontio. — Cervus tarandus
13. V. 1914. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 233
fennicus, skinn och skelett fr. Suojärvi ink. — Alces alces, embryo fr.
Nurmo, Lonkko, af godsägare A. Wasastjerna — Ovis aries,
monströst exemplar (7-bent) från Saari st. af okänd gifvare.
Aves. Turdus musicus, fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Turdus
iliacus, 3 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; fr. Sa ink. — Turdus
pilaris, 7 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 3 exx., däraf 2 JUN, fr:
Boxbacka af herr R. Mäntynen. — Turdus torguatus, fr. Björneborg,
Räfsö, af mag. Häggström. — Lusciola rubecula, fr. H:fors, Humle-
vik, af dr. H. Federley; 9 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä —
Luscinia suecica, 3 exx. fr. Sodankylä af stud. C.Finnilä. — Luscinia
phoenicurus, 8 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Sylvia curruca,
fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Phylloscopus trochilus, fr. Birkkala
af stud. Th. Grönblom; fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Phyl-
loscopus collybita, fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Hydrobata cinclus,
fr. Suojärvi ink. — Regulus regulus, 2 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Fin-
nilä. — Parus major, 2 exx. fr. Haminanlaks af herr M. Karppa-
nen; 5 exx. fr. Ätsäri och 1 fr. Vasa af stud. C. Finnilä; 5 exx. i
sprit fr. Tusby af stud. H. Järnefelt. — Parus coeruleus, fr. Tusby
af stud. H. Järnefelt. — Parus cinctus, juv. i sprit fr. Sodankylä af
stud. C. Finnilä. — Parus borealis, 8 exx. fr. Ätsäri o. 2 fr. Vasaaf
stud. C. Finnilä — Parus cristatus, 2 exx. fr. Ätsäri af stud. C.
Finnilä — Certhia familiaris, fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. —
Alauda arvensis, fr. Vasa af stud. C.Finnilä. — Motacilla alba, 5 exx.
* fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Motacilla flava, 1 ex. fr. Ätsäri af
stud. C. Finnilä. — Motacilla flava borealis, fr. Sodankylä af stud.
C. Finnilä. — Anthus pratensis, fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä;
2 exx. fr. Kervo af stud. F. W. Remmler. — Loxia curvirostra, juv. fr.
Boxbacka af herr R. Mäntynen; fr. Kervo af stud. F. Rem mler;
2 exx. fr. Helsinge, Gumtäckt, ink. — Pinicola enucleator, fr. Helsinge,
Gumtäckt, ink.; fr. Harju af okänd gifvare. — Emberiza citrinella, fr.
Gumtäckt, Helsinge, ink.; 5 exx. fr. Vasa o. 11 fr. Ätsäri af stud. C.
Finnilä. — Emberiza hortulana, fr. Karkku, Heinoo, af stud. A.Hil-
den. — Emberiza rustica, fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasa-
stjerna — Passer domesticus, 5 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Fin-
nilä. — Coccotraustes vulgaris, fr. Hvittis af kronof. R. Lydén. —
Fringilla coelebs, fr. Kervo af stud. F. Remmler; 2 exx. fr. Vasaaf
stud. C. Finnilä; 10 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Fringilla
montifringilla, fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna; 5 exx.
fr. Ätsäri och 1 ex. fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Chloris
chloris, fr. Helsinge, Gumtäckt, ink. — Carduelis carduelis, fr. icke när-
mare ang. lokal af stud. A. Lindroos. — Acanthis spinus, fr. Hel-
singe ink.; 4 exx. fr. Atsäri af stud. C. Finnilä. — Acanthis linaria,
2 exx. utan närmare angifven lokal af herr O. Collin; fr. Parola af
stud. A. Hellman. — Sturnus vulgaris, juv. fr. Boxbacka af herr R.
234 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. IB:
Mäntynen; fr. Vasa och Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Corvus
cornix, fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Corvus corax, fr. Nurmes
af Högholmens djurgärd gen. mag. R. Palmgren. — Corvus mone-
dula, 3 exx. fr. Jomala af artist J. Snellman. — Pica pica, juv. fr.
Hindhär af statsrådet L. Munck; fr. Turenki ink.; fr. Suojärvi ink.;
fr. Borgä, Borgnäs, af dr R. Forsius; färgvarietet fr. Juva ink.;
fr. Esbo ink.; fr. Mouhijärvi af herr J. Perttula; 3 exx. fr. Jomala
af artist J Snellman; fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Nucifraga
caryocatactes macrorrhynchus, fr. Kyrkslätt af herrar Dammert &
Ryysyläinen; 3 exx. af jur. dr. A. Frey. — Nucifr. caryocatactes,
fr. Drumsö af herr I. Wallgren; fr. Ekenäs af mag. C. W. F on-
tell; 2 exx. fr. Esbo ink.; 2 exx. fr. Turenki; fr. Tusby, Klemetskog,
af herr E. Stenberg; fr. Esbo, Sommaröarna, af herr G. Pacius;
fr. Borgå af herr F. Kullman; 3 exx. fr. Björneborg, Enskär; 2 exx.
fr. Tvärminne af aman. K. E. Ehrström; fr. Tvärminne af herr O.
Gripenberg; fr. Ingå, Bastö, af herr E. Granroth; fr. Pälkjärvi
af herr E. R. Stälhammar; fr. Malm af herr N. Suomi; fr. Bjernä
af herr C. G. Björkenheim, fr. H:fors, Tölö, af herr E. Anders-
son; fr. Sibbo, Löparö, af herr H. Tallgren; 3 exx. fr. Helsinge
af stud. P. Haglund; 5 exx. fr. Kottby af herr Joh. Väisänen;
fr. Fredriksberg af herr B. Suomela; 2 exx. fr. Kyrkslätt af herr
E. Johanson; fr. Pargas af herr R. Clayhils; fr. Hvittis af herr
Y. Hollola; fr. Hirvensalo af herr T. Suora; fr. Tali stat
Rajakorpi; fr. Alahärmä af herr A. Jokilehto; fr. Karkku af
herr T. Tuiskunen; 2 exx. fr. Somero'af herr U. J Vuonon
exx. fr. Kimito, Östermark, af herr P. Hellman; fr. Nurmijärvi, Raja-
mäki, af herr A. Lumme; fr. Wakjärvi, Borgå, af herr A. Hellman;
fr. Viborg, Tikkala gård, af herr G. Seseman; fr. Kyrkslätt, Ing-
valdsby, af herr H. Lindén; 12 exx. fr. Jomala af artist J. Snell-
man; fr. Oulunsalo af herr N. Peltari; 2 exx. fr. Tavastila af stud.
F. M. Soini; fr. Jokioinen af herr K. J. Skutnabb; fr. Lavansaari
af herr N. J. Viivelä; fr. Sagu af herr T. W.Dammert; fr. Borgä
af herr A. Annela; fr. Jämsä af herr O. Frantzi; fr. Waarja af
herr O. Collin; fr. Äyätsä st. af Högholmens djurg. gen. mag. R.
Palmgren; fr. Parikkala af herr K. Kivialho. — Garrulus glan-
darius, 2 exx. fr. Suojärvi ink. — Garrulus infaustus, fr. Suojärvi ink;
2 exx. fr. Sodankylä, Kitinen, ink. ; fr. Nivala af herr J. V. Vanamo. —
Lanius excubitor, fr. Helsinge, Kärböle, ink. — Muscicapa grisola, fr.
Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Muscicapa atricapilla, fr. Ätsäri af stud.
C. Finnilä. — Ampelis garrulus, 3 exx. fr. Turenki ink.; 2 exx. fr.
Gumtäckt ink.; fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä; 5 exx. fr. Lieksa
af forstm. G. E. R. Wasastjerna; fr. H:fors af stud. HelmiBast-
man. — Cypselus apus, fr. H:fors af vaktm. K. Rindell — Picus
martius, 4 exx. fr. Esbo ink.; fr. Tusby ink.; fr. Sjundeä ink.; 5 exx.
15. V- 1912. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 235
fr. Suojärvi ink.; fr. Jomala af artist J Snellman. — Picus canus,
fr. Hauho af herr O. Collin; fr. Suojärvi ink. — Picus tridactylus,
4 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 2 exx. fr. Suojärvi ink. —
Falco peregrinus, fr. Inkeroinen af Högholmens djurgärd gen. mag. R.
Palmgren; fr. Jomala ink. — Falco gyrfalco, fr. Oulainen af dens. —
Falco aesalon, fr. Kervo af stud. F. Rem mler. — Tinnunculus vesperti-
nus, fr. Suomussalmi af herr O. Sorsakoski. — Tinnunculus tin-
nunculus, 1 ex. fr. Äland och 1 ex. utan närmare angifven lokal af Hög-
holmens djurgärd gen. mag. R Palmgren; fr. Sockenbacka ink.;
fr. Turenki ink.; 3 exx. juv. fr. Hattula af herr O. Collin. — Astur
nisus, fr. Märaholmen ink.; fr. Sjundeä ink. — Astur palumbarius, tr.
Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna; 1 ex. fr. Forssa; 1 ex.
utan angifven lokal af Högholmens djurgård genom mag. R. Pal m-
gren; fr. Turenki ink. — Pernis apivorus, 1 ex. fr. Tvärminne af prof.
PA Palmen: I ex. fr. KSbo ar dr B. Poppius; 1 ext. Inke-
roinen af Högholmens djurgärd gen. mag. R. Palmgren. — Buteo
buteo, fr. Nurmes af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. —
Pandion haliaötus, 3 exx. fr. Sa ink. — Nyctea scandiaca, 5 exx. fr.
Barösund ink.; 3 exx. fr. Porkala ink.; fr. Kausala och Kexholm af
Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren; fr. Borgå ink.; 1 ex.
fr. H:fors skärgård ink. -— Surnia ulula, fr. H:fors skärgård, Torr-Löfö,
af stud. I. Forsius. — Syrnium funereum, fr. Sa ink.; fr. Suojärvi ink. —
Syrnium uralense, fr. Hattula ink.; fr. Nurmes af Högholmens djurgärd
gen. mag. R. Palmgren. — Syrnium aluco, utan närmare lokalupp-
gift af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Asio otus,
fr. Kajana ink.; 2 juv. fr. Karstula af herr O. Collin. — Asio acci-
pitrinus, fr. Kumo af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. —
Bubo bubo, fr. Paltamo ink.; 3 exx. utan närmare ang. lokal af Hög-
holmens djurgärd gen. mag. R. Palmgren. — Columba palumbus,
fr. Hattula af herr O. Collin. — Tetrastes bonasia, 2 exx. fr. Suojärvi
ink.; 2 exx. fr. Sodankylä ink. — Tetrao urogallus, 2 exx. fr. Sa ink.;
fr. Hauho af herr O. Collin; fr. Suojärvi ink.; steril € fr. Uleäborg
ink.; d:o fr. Rovaniemi ink. — Tetrao tetrix, steril € fr. Rovaniemi af
vaktm. K. Meriläinen; steril 9 fr. Narvik nära Tavastehus af di-
rekt. Ferd. v. Wrigth; 2 exx. fr. Vanaja o. 1 ex. fr. Janakkala af
herr O. Collin; 1 ex. fr. Suojärvi ink.; 1 ex. steril € fr. Sibbo ink.;
steril € fr. Padasjoki ink.; färgvarietet fr. Österbotten ink. pä torget
i H:fors; fr. Kuhmoniemi af Högholmens djurgård gen. mag. R. Pal m-
gren; fr. Stor-Mjölö ink. — Lagopus lagopus, 4 exx. fr. Sodankylä af
stud. C. Finnilä; 5 exx. fr. Suojärvi ink.; fr. Sodankylä, Kitinen,
ink.; fr. Janakkala af herr O. Collin. — Lagopus mutus, 2 exx. fr.
Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Gallus bankiva, monströs © (3-bent)
af stud. W. Mandelin. — Phasianus colchicus, fr. Yläne af herr O.
Collin. — Grus communis, juv. fr. Helsinge, Mellungby, ink.; 1 ex.
236 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914.
fr. Porkala ink.; fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna —
Fulica atra, 2 exx. fr. Vanaja af herr O. Collin. — Vanellus cristatus,
fr. Munksnäs, Helsinge, ink. — Charadrius apricarius, fr. Sodankylä af
stud. C. Finnilä; fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna —
Haematopus ostralegus, fr. Pörtö ink.; fr. Lieksa af forstm. G. E. R.
Wasastjerna. — Totanus fuscus, 7 exx. fr. Sodankylä, däraf 4 juv.
i sprit, af stud. C. Finnilä; fr. Esse af herr J. Fin näs. — Totanus
glareola, 9 exx. fr. Sodankylä o. 1 fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. —
Actitis hypoleucus, fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna;
2 exx. fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Totanus glottis, 2 exx.
fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä — Machetes pugnax, 13 exx. fr.
Sodankylä af stud. C. Finnilä; fr. Pörtö ink.; fr. Porkala ink. —
Numenius arcuatus, fr. Lieksa af G. E. R Wasastjerna. — Scolopax
rusticula, fr. Renko, Ta, af herr O. Collin; af Högholmens djurgärd
gen. mag. R Palmgren. — Ciconia nigra, fr. Kemi af mag. K. Hän-
ninen. — Cygnus musicus, fr. Rovaniemi af Högholmens djurgärd
gen. mag. R. Palmgren. — Anser cinereus, utan närmare ang. lokal
af Högholmens djurgärd gen. mag. R. Palmgren. — Anas penelope,
fr. Suojärvi ink.; 7 exx. fr. Tuulois kapell o. Tavastehus af herr O.
Collin. — Anas boschas, 2 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä;
1 ex. utan närmare ang. lokal af Högholmens djurgård gen. mag. R.
Palmgren. — Anas crecca, fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. —
Fuligula fuligula, 2 exx. fr. Vanaja af herr O. Collin. — Fuligula fe-
rina, fr. Hattula af herr O. Collin. — Oidemia fusca, fr. Vasa af stud.
C. Finnilä. — Oidemia nigra, fr. Vanaja af herr 0. Collin;fr.
Lieksa af forstm. G. E. R Wasastjerna. — Clangula glaucion, 7
exx., däraf 6 juv., i sprit fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä; fr. Ja-
nakkala af herr O. Collin. — Harelda hiemalis, fr. Ingä af herr B.
Lindberg; 2 exx. fr. Vanaja af herr O. Collin; fr. Ingä ink. —
Somateria mollissima, fr. Pörtö ink. — Mergus serrator, 2 exx. fr. Hat-
tula af herr O. Collin; 4 exx. fr. Sodankylä o. 1 ex. fr. Ätsäri af
stud. C. Finnilä. — Mergus albellus, 2 exx. fr. Esbo ink. — Phala-
crocorax carbo, fr. Ingå af herr B. Lindberg; fr. Esbo ink. — Sterna
caspia, fr. Uleäborg af Högholmens djurgärd gen. mag. R. Palm-
gren.— Sterna macrura, fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Larus
marinus, fr. Vasa af stud. C. Finnilä. — Larus ridibundus, fr. Uleä-
borg af Högholmens djurgärd gen. mag. R. Palmgren. — Larus
canus, fr. Kökar ink. — Larus glaucus, fr. Suomussalmi af herr 0. S or-
sakoski. — Larus fuscus, fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä;3 exx.
fr. Sa ink.; fr. Kökar ink.; af Högholmens djurgård gen. mag. R.
Palmgren. — Podiceps auritus, 2 exx. fr. Esbo af dr B.Poppius;
juv. fr. Mjölö ink. — Gavia arctica, 2 exx. fr. Sa ink. — Uria grylle, fr.
Hangö ink.; juv. af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren —
Alca torda, fr. Porkala ink.; fr. Helsinge, Knapperskär, ink.
13. V. 1914. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 237
Reptilia. Pelias berus, 5 exx. fr. Jomala af artist J. Snellman;
färgvarietet fr. Hoplax af stud. P. Haglund; 3 exx. fr. Fredriksberg
af aman. K. E. Ehrström. — Tropidonotus natrix, 7 exx. fr. Jomala
af artist J. Snellman.
Amphibia. Rana temporaria, 6 exx. fr. Jomala af artist J. Snell-
man. — Bufo bufo, 2 exx. fr. Jomala af dens. — Triton cristatus, fr.
Jomala af dens. — Triton vulgaris, fr. Jomala af dens.
Insecta. Orthoptera. 1 ex. Oedipoda cyanoptera fr. Hangö af
stud. E. Lindgvist. — Periplaneta orientalis, importerad till H:fors,
af provisor Andsten.
Mallophaga. 70 prof tillvaratagna ä zool. museet af prep.
G. W. Forssell. — 1 preparat Trichodectes latus fr. hund fr. Repola
af stud. H. Bastman.
Coleoptera. Larven af Haltica engströmi J. Sahlb. fr. Helsing-
fors, Gammelstaden, samt larver af 6 andra arter fr. Karislojo af prof.
J. Sahlberg. — Scotodes annulatus och Brachyta interrogationis var.
fr. Valkjärvi samt Poecilonota conspersa fr. Tvärminne af aman. R.
Frey. — Ptinus rufipes, Epuraea x-rubrum och Cassida sanguinosa fr.
Tvärminne af stud. E. Lindgvist. — 3 exx. Ptinus tectus fr. H:fors
och 8 exx. Ceutorhynchus sahlbergi fr. Birkkala af stud. Th. Grön-
blom. — Poophagus sisymbrii, ny för finska samlingen, fr. Birkkala
af stud. Th. Grönblom. — Corymbites cupreus var. aeruginosus fr.
Kuhmoniemi af mag. K. Valle. — Heterocerus fenestratus fr. Birkkala
och Dorytomus majalis var. paykulli fr. Äbo, bäda för landet nya, af
stud. Th. Grönblom. — Meligethes coracinus, ny för finska samlin-
gen, samt Cistela ceramboides, C. murinus och Rhinomacer attelaboides
fr. Tvärminne af stud. E. Lindgvist. — Ett antal sällsyntare Co-
leoptera, däribland Choleva elongata, fr. olika delar af landet af dr W.
Linnaniemi. — Heterocerus fusculus och H. obsoletus fr. Finström
samt Poophagus sisymbrii fr. Messuby af aman. R. Frey. — 3 spp.
sällsynta Coleoptera af elev Rabbe Elfving. — Cirka 700 arter i
1,500 exx. bestämda Coleoptera fr. olika delar af landet af H:fors
entomologiska bytesförening.— 12 arteri 15 exx. fr. ryska
lappmarken af stud. W. Hellön. — Blaps mortisaga fr. Hartola af
mag. S. Sahlberg.
Hymenoptera. Ephialtes manifestator fr. St. Johannes af stud.
Fr. Lönnfors. — Vespa crabro fr. Räisälä af lektor J. E. Aro. —
Egendomligt Vespa-bo fr. Laukas af prof. K. M. Levander. — Xylo-
nomus rufipes och Polysphincta boops, nya för landet, fr. Birkkala af
stud. Th. Grönblom. — Mesoclistus rufipes, ny för samlingen, af
stud. W. Hellen. — Ichneumonidae: 24 exx. fr. Birkkala af stud. Th.
Grönblom; 3 exx. fr. Hattula af mag. A. Wegelius; 10 exx. fr.
Wichtis af fru S. Laurent; cirka 400 exx. fr. Sordavala af mag. S.
Sahlberg. — 19 arter i 1,139 exx. tenthridinid-larver fr. Tvärminne
af stud. E. Lindgvist.
238 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914.
Odonata. Libellula caudata fr. Jyväskylä af fr. Zaida Beur.
Lepidoptera. Sesia spheciformis, 3 exx. S. culiciformis, Zygaena
filipendulae o. Hemaris fuciformis fr. södra Finland af aman. R. Frey. —
Calamia lutosa, ny för finska samlingen, o. Tapinostola fulva var. trans-
versa fr. H:fors af stud. I. Forsius. — Boarmia ribeata, ny för lan-
det, fr. Hirvensalo af elev Håkan Lindberg. — Atolmis quadra,
1 3, ny för landet, fr. Tvärminne af mag. E. Pontän-Munster-
hjelm. — Lycaena semiargus var. caeca, ny för samlingen, fr. Birk-
kala af stud. Th. Grönblom. — Anarta richardsoni, 1 $, ny för finska
samlingen, fr. Kantalaks af stud. W. Hellön. — Stenoptilia nivea
J. Sahlb. fr. Tvärminne zool. station af aman. R. Frey. — 16 arter i
20 exx. fr. Kola-halfön af aman. R. Frey. — Zygaena filipendulae fr.
Nagu af elev E. Erkko. — 13 arter i 13 exx. fr. Kontiolaks o. 1 art
i 2 exx. fr. Tvärminne zool. station af fr. H. Bastman. — 25 spp. i
36 exx. fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Catocala adultera
fr. Sordavala af lyceist O. Winter. — Cirka 230 exx. fr. Ka och Ik
af lektor J. E. Aro och elev V. Teittinen. — Callimorpha me-
netriesii fr. Kuopio och Acidalia virgularia fr. Bromarf, bäda för Finland
nya, samt vidare 24 arter i 80 exx. Macrolepidoptera fr. Al, N, Ka och
S af dr R. Fabritius. — 2 exx. noctuider fr. Jyväskylä af stud.
Hakalehto. — Dichrorhampha heegeriana, Acrolepia assectella, bäda
för landet nya, samt abnormt ex. af Tachyptilia populella fr. Bromarf
at dr R. Fabritius. — Selenia lunaria fr. Nagu och Hydrilla pa-
lustris, Caradrina grisea, Bembecia hylaeiformis fr. Tvärminne af stud.
E. Lindqvist. — Agrotis tecta, A. sincera och A. speciosa var. arctica
samt Cidaria dilutata ab. nov. fr. Nuorti af stud. I. Forsius. — Lycaena
arion och L. minima fr. Kangasala af stud. L. Heinänen. — 1 kollektion
preparerade fjärillarver af dr A. Poppius. — Eriogaster lanestris fr.
Kyrkslätt af elev Häkan Lindberg. — Chilo demotellus fr. Jyväs-
kylä af prof. J. Sahlberg. — Smerinthus tiliae fr. Borgå och Boarmia
ribeata fr. Pargas af hr A. Magnusson. — 12 spp.i12 exx. macro-
lep., däribland Agrotis castanea, för faunan ny, fr. Al och N af hr. W.
Wahlbeck. — 90 prof i 82 spp. lepidopterlarver fr. Birkkala at
stud. Th. Grönblom.
Diptera. Oncodes gibbosus, Exoprosopa capucina, Argyramoeba
anthrax, Dasyphora sp. och Phaeomyia nigripennis i sammanlagdt 6 exx.
fr. St. Johannes af stud. Fr. Lönnfors. — Musca corvina, fr. Hat-
tula af senator O. Kairamo. — Tabanus lapponicus, T. conformis,
T. cordiger, Leptis maculata och Neoitamus cyanurus fr. H:fors och Loppis
af dr W. Linnaniemi. — Ceria conopsoides, Sphecomyia vittata,
Doros conopeus, Temnostoma apiformis, Helophilus hybridus, Pyrophaena
ocymi och Chrysops divaricatus fr. Räisälä af lektor J. E. Aro —
Bischofia simplex fr. H:fors af dr W. Linnaniemi. — 2 exx. Teta-
nops myopina fr. Hailuoto, Ceroxys crassipennis fr. Siikajoki och Tachista
13. V. 1914. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 239
sabulosa fr. Kokkola af stud. Y. Vuorentaus. — Ceroplatus sesioides
och Eriozona syrphoides fr. Tvärminne zool. stat. af stud. E. Lind-
gvist. — Chrysops maurus, Chr. divaricatus, Sargus rufipes, Rhampho-
myia tipularia, Rh. niveipennis och Phaeomyia nigripennis fr. Jääskis
af mag. K. Valle. — Cephenomyia ulrichi, ny för finska faunan, fr.
Tvärminne zool. station af stud. E. Lindqvist; larver af d:o från
näshålan hos älgen fr. Rantasalmi af dr G. Ekman. — Chilosiae:
4 arter i 4 exx., däribl. Chilosia gracilis 0. semifasciata nya för landet,
fr. N af dr W. Linnaniemi; 1 ex. Ch. argentifrons, ny för landet,
fr. Pärnä af mag. Ä. Not dström;. 4;sppai, 5 exx. bla. Ch, Jati-
facies för landet ny, fr. Ik af lekt. J. E. Aro; 14 arter i 37 exx., där-
ibland Ch. melanura för landet ny, fr. N, Ta och Lr af stud. W. Hel-
len; 16 spp. i 41 exx., däribl. Ch. gracilis, ruficollis, latifacies och me-
lanura nya för landet, fr. Ta, Ka, Ik och Lr af aman. R. Frey; 2 spp.
i 5 exx. fr. Ik och Ob af stud. L. Johansson. — 1 ex. Odontomyia
microleon fr. Valkjärvi af stud. L. Johansson. — 2 prof hippoboscider,
tillvaratagna ä zool. museet af prep. G. W. Forssell.
Aphaniptera. 12 pulicidprof fr. gnagare fr. Brahestad och
Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus; 6 prof, tillvaratagna ä zool. mu-
seet af prep. G. W. Forssell.
Hemiptera. Jalla dumosa fr. Pielisjärvi af dr W. Linna-
niemi. — Sfrachia festiva fr. Sakkola af aman. R. Frey. — 1 art fr.
Tvärminne af stud. K. Kari. — Pycnopterna striata fr. Tvärminne af
stud. E. Lindqvist. — 2 exx. Calocoris striatellus fr. Karislojo af
aman. R. Frey. — Psyllidae: 15 spp. i 45 exx. fr. olika delar af lan-
det af prof. J. Sahlberg; 14 spp. i 35 exx. fr. Norra Österbotten
af stud. Y. Vuorentaus; 10 spp. i 17 exx. fr. Al, Ab och KI af dr
R. Forsius; 3 spp. i 11 exx. fr. Dickursby af dr B. Poppius;
2 spp. i 3 exx. fr. Kb af dr W. Linnaniemi. — Haematopinus suis
fr. Esbo af dr W. Linnaniemi.
Apterygogenea. Campodea sp. fr. Birkkala af stud. Th.
Grönblom. — Lepisma sp. fr. H:fors, boningsrum, af stud. Th.
Grönblom.
Diverse insekter: 24 exx. sällsyntare insekter fr. Nuorti
(Lkem) af stud. I. Forsius. — På snö under vintern insamlade in-
sekter fr. Ab och N af med. kand. R. Forsius samt fr. Tb och Oa
af stud. C. Finnilä. — 5 prof snöinsekter fr. Uleäborg af stud. Y.
Vuorentaus.
Arachnoidea. 1 prof acarider fr. Arvicola agrestis af stud. H.
Järnefelt; 2 prof tillvaratagna af preparator G. W. Forssell —
Cheliferid fr. boningsrum i H:fors af dr B. Poppius.
Myriopoda. Polyxemus lagurus 1 prof fr. Kangasala. — Pachyme-
rium ferrugineum ca 20 prof. — Geophilus proximus ca 10 prof. —
Schendyla nemorensis 2 prof. — Lithobius sp. ca 50 prof. — Därjämte
240 Bibliotekariens årsberättelse. 13. V. 1924
ett större antal obestämda myriopoder. — Alla frän Tvärminne af stud.
KKKA
Crustacea. En albin Potamobius astacus fr. Äbo af prof. Enzio
Reuter.
Mollusca. Limax cinereus fr. Ruissalo af stud. V. Pesola —
Margaritana margaritifera fr. Kantalaks af aman. R. Frey och stud.
W. Hellän.
Vermes. Nematoda: ett prof ur intest. af Esox fr. Tusby af stud.
H. Järnefelt; 4 prof, tillvaratagna af prep. G. W. Forssell —
Cestoda: Taenia sp. ur Rhombus af aman. E. Häyren.
Under ärets lopp har katalogiseringen och ordnandet
af de inhemska vertebratsamlingarna fortsatts af kustos, dr
B. Poppius, och amanuens K. E. Ehrström. Professor
C. Lundström har bearbetat det frän Kola-halfön af aman.
Richard Frey och stud. W. Hellön hemförda myceto-
philid-materialet. Stud. W. Hellen har granskat och upp-
ställt de finska pimpliderna. Museets obestämda material af
Hymenoptera aculeata har genomgätts och bestämts af mag.
Ä. Nordström. Värt material af familjen Psyllidae har
till stor del blifvit änyo revideradt af den kände specialisten
pä omrädet K. Sulc i Mähren. Vidare hafva vära Plecoptera
blifvit studerade af lärarekand. J. S. W. Koponen och våra
Psocidae af stud. fröken H. Bastman. Ett stort arbete pä
bearbetningen och ordnandet af museets samlingar af pä
gran lefvande coleopterlarver har fortfarande nedlagts af
mag. U. Saalas.
Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog
följande
Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt 1913—1914.
Under senaste verksamhetsår har Sällskapets bibliotek
tillvuxit med inalles 1,136 nummer, med hänsyn till inne-
hållet fördelade på följande sätt:
Naturvetenskaper i allmänhet . . . . . . 518
ZO0I081 . ah TEAN ua! NEIN
13. V. 1914: Bibliotekariens årsberättelse. 241
Bötamke "Can övr 14 3545084
Landt- och skooskuähalnine; fiskeriwäsände 15567
Geografi, hydrografi. . . . SH6&B 1819191080
Geologi, mineralogi, Senden Joh simtelmihtäö
Amtropolooi tetio rai ser 0. simien 1
Eysikkemij'tärmäaci, medien". 012351040
Matematik, astronomi, meteorologi . . . . 34
Diverse. m019dntla X I v02491. an 26
Junia 1,136
Det antal lärda samfund, vetenskapliga institutioner och
tidskriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet underhäller re-
gelbundet skriftutbyte, uppgär till 335, af hvilka följande fem
under äret tillkommit:
Naturwissenschaftliches Museum der Stadt Crefeld;
Die Gesellschaft der Naturfreunde, Stuttgart;
Die Gesellschaft zur Erforschung des Gouvernement Olo-
nez, Petrosawodsk;
Societe ornithologigue de Kief du nom de K. Th. Kess-
ler, Kiew;
Hmnep. Pycckoe Oömecrpo AKK/AIHMATH3allin 2XHBOTHDIXb
u Pacrenik, Mocxsa.
För välvilliga bokgäfvor stär Sällskapet dessutom i tack-
samhetsskuld till Bestyrelsen för Köpenhamns zoologiska
museum; Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut,
Utrecht; The John Crerar Library, Chicago; Maine Agricul-
tural Experiment Station, Orono, Maine; Louisiana Agricul-
tural Experiment Station, Baton Rouge, Louisiana; Bestyrel-
sen för Rumjantsoffska museet i Moskva; Finska Landtbruks-
styrelsen; äfvensom till Herrar G. R. Agassiz,K.N. Davi-
doff, Ch. Janet, C. Lundström, S. Murbeck, B. Os-
hanin, O. M. Reuter, Guido Schneider, E. War-
mun oc: Wesenbere-Lund och R.T. Young.
Vid härpå statutenligt förrättadt val af funktionä-
rer återvaldes till
16
242 Val m. m. 13. V. 1914.
ordförande professor J. A. Palmen,
viceordförande professor K. M. Levander,
sekreterare docent Harry Federley,
skattmästare doktor V. F. Brotherus,
bibliotekarie för treärsperioden 1914—1917 professor
E. Reuter,
revisorer professor F. Elfving och doktor A. Poppius,
revisorssuppleant lektor E. Malmberg.
Till medlem i Bestyrelsen återvaldes professor E. Reu-
ter, som var i tur att afgä, och i stället för professor J.
Sahlberg, som utträdt ur Sällskapet, invaldes suppleanten
docent H. Federley. Till suppleant i Bestyrelsen utsägs
adjunkt W. M. Linnaniemi.
Till Sällskapets ärshögtid hade anländt hälsnings-
telegram frän rektor Axel Arrhenius i Lundsberg,
Sverige, frän doktorer G. Ekman och B. Poppius i
Lyngseidet, Norge, och frän student C. Finnilä ä Inha bruk.
Till publikation anmäldes:
H. Federley, Uber das vermutete Vorkommen von
Hybriden zwischen Lepus europaeus Pall. und L. timidus L.
in Finland.
Bruno Florström, Studier öfver Taraxacum-floran
i Satakunta.
T. H. Järvi, Die Araneenfauna in der Umgebung von
Tvärminne.
Bibliotekarien vid de vetenskapliga samfundens bibliotek
hade väckt förslag om att vära lärda sällskaps skrifter ge-
nom annonsering skulle göras mera kändaiutlandet.
Sällskapet biföll för sin del förslaget och uppdrog ät förslag-
ställaren att vidtaga de för dess realiserande nödiga ätgär-
derna. ;
Ordföranden meddelade, att han jämte professor F. E1f-
ving, jämlikt Sällskapets beslut, besökt öfverdirektören för
13. V. 1914. Grönblom. — Bastman. — Finnilä. 243
Forststyrelsen för att erfara om möjligheterna att realisera
det af forstmästare J. Montell väckta förslaget om na-
turskyddsomräde vid Kilpisjaur. Forstchefen
hade förhällit sig sympatiskt till förslaget och ställt i ut-
sikt, att redan under instundande sommar de nödiga ätgär-
derna kunde vidtagas. Sällskapet beslöt med anledning
häraf till Forststyrelsen ingä med en framställning i ofvan-
nämndt syfte.
Student Th. Grönblom demonstrerade den i Finland
förut icke anträffade fjärilen Agrotis castanea Esp., funnen
af döfstumskolelärare W. Wahlbeck i Ekenäs.
Neiti Helmi Bastman näytti uuden tulokkaan Suo-
men Copeognatha-faunalle sekä lausui:
, Elokuun 15 päivänä 1912 löysin minä männyltä Björk-
skärissä lähellä Tvärminneä erään maallemme uuden psocidin,
Caecilius atricornis Mc Lachlan. Laji löydettiin ensi kerran
v. 1868 Englannissa, jossa Mac Lachlan sen selitti aika-
kausteoksessa Entomologist's Monthly Magazine, Vol. V, 1869.
Sittemmin se on tunnettu myöskin Saksasta ja Hollannista
(0. M. Reuter: Corrodentia fennica, 1893, pag. 35). Lajin
tuntee helposti tuntosarvista, jotka ovat kellertävillä suo-
nilla varustettuja siipiä paljon pitemmät, ja punertavan rus-
keahkosta ruumiistaan.
Lajin on määrännyt Copeognatha-spesialisti tohtori G.
Enderlein Stettinissä, jolle minä lähetin joukon epävar-
moja psocidilajeja tarkistettavaksi.*
Student Carl Finnilä hade insändt följande uppsats:
Om förekomsten av Corvus monedula i Vasa-trakten.
Pä sid. 163 uti Mela-Kivirikkos arbete ,Suomen
luurankoiset“ omnämnes, att kajan häckat uti Iso-Kyrö gamla
kyrka ären 1878—1882. Under de därpä följande ären torde
244 Finnilä, Corvus monedula i Vasa-trakten. 13. V. 1914.
arten icke hava anträffats därstädes. Åtminstone föreligga
mig veterligen inga uppgifter om dess förekomst på platsen
efter år 1882, och själv har jag aldrig observerat arten där-
städes. Då arten sålunda är en synnerligen sällsynt häck-
fågel inom Oa, är det så mycket mera glädjande, att den
under de senaste åren inom ofvannämnda område funnit
nya häckplatser, vilka dels äro belägna i Vasa stad, dels
i dess närhet.
Ar 1907 kom det första kajparet till Vasa, varest det
häckade i ett slangtorkningstorn i en av stadens utkanter;
år 1908 återkommo fåglarna (antagligen desamma) och häcka-
de på samma ställe. Av okänd anledning försvunno kajorna
därpå från orten och hava sedan dess icke anträffats där-
städes.
Fyra år efter artens försvinnande från Vasa, nämligen
våren 1912 (närmare 8. IV), visade sig kajorna åter i trak-
ten, denna gång i Gamla Vasa. !) De voro nu fyra stycken.
Till vistelseort valde de Eliselunds vackra allé, varest fin-
nas talrika aspar, i vilka spillkråkorna (Picus martius) en
gång i tiden uthackat sina bohålor. Dessa togo kajorna
snart i besittning, och häckningen vidtog. Den 7. V inne-
höll det ena boet 5 friska ägg, det andra 6. Nästena voro
konstlöst hopfogade av blär, ulltappar, fjolärigt gräs och
några granna tygbitar.
År 1913 häckade åter tvenne kajpar i Gamla Vasa. Det
ena paret hade av allt att döma tagit ett f. d. Sturnus
vulgaris-näste i besittning, ty en närmare undersökning gav
vid handen, att kajorna utkastat alla utom ett av staräggen,
vilket ännu låg kvar i redet tillsammans med kajäggen. Det
andra paret häckade ävenledes i Eliselund.
Våren 1914 visade sig kajan åter på samma plats och
häckar nu som bäst (maj månad) därstädes, och det är att
hoppas, att kajan även följande år skall återkomma till
trakten.
1) Jämf. Ornitologiska iakttagelser, gjorda i Vasa-trakten våren
1912. Finsk Jakttidning N:o 6, årg. 1912.
13. V. 1914. Finnilä. — Levander. 245
Om kajans ankomsttid till Vasa-trakten har jag gjort
följande anteckningar:
DUTT MIT 14 xx.
27. 1.7919? 476
PAI VOS 9143206500
Följande data belysa häckningen:
1. Vasa stad; bo med 5 friska ägg, 10. V. 1907.
2. Eliselund; „ er N la Vs 4912:
3. u Simuna 115 i anv. 1912:
4 N mm 4 nägotleg. ,+ett Sturnus-ägg, 5. V.
1913.
5 5 deals anf N 8% 51918:
6. 5 mefinis önska jä Dot:
Som synes inträffar häckningstiden mycket konstant.
Aggen i kullarna variera rätt mycket i storlek, varför
nägra äggmätt kunna försvara sin plats.
Kull 2. 38: 353 351 391 994
S= P985 3004 DAY Oa
WA. 230.05.189.4).. 95;7. | 32.3 See 29.1 en
94.7 24.4 251 230 5 Pp
HUB Kal 13915! 1588 1137:8 36.3 36.1 HG
245), 245] 23c091924:3n1 128:2;0 235 i
Professor K. M. Levander anmälde till publikation:
Zur Kenntnis der Bucht Tavastijärd in hydrobiologischer
Hinsicht.
Inhalt: Einleitung. — Plankton. — Planktonprotokoll. — Allge-
meines über das Plankton. — Die Ufer- und Grundfauna. — Die
Fische. — Zusammenfassung. — Karte.
Einleitung.
Das Material, das dieser Mitteilung zu Grunde liegt,
wurde während meines Aufenthalts im Sommer 1913 bei
246 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914.
der Tavastfjärd genannten Meeresbucht im Kirchspiele Kyrk-
slätt gesammelt.
Der Tavastfjärd liegt etwa 30 km WSW von Helsingfors,
auf der Westseite der Landzunge Porkala. Wie diese Land-
zunge, erstreckt sich auch die Bucht in der Richtung NNE
—SSW. Sie ist etwa 15 km lang. Die Tiefe wechselt und
nimmt von der äusseren Miindung gegen das innere Ende
allmählich ab; die äussere Abteilung (Porkalafjärd) soll 20
bis 30 m tief sein; in der mittleren Abteilung (Hylkiöfjärd)
hat man eine grösste Tiefe von 14. m gefunden; die innere
Abteilung oder der eigentliche Tavastfjärd ist nach Ros-
berg!) höchstens 4.s m tief. Durch Verlandung ist die innere
Fortsetzung der Bucht zu einem ausgedehnten Sumpfe ver-
wandelt worden, dem s. g. Saltfjärd, welcher mit dem Tavast-
fjärd, wie die beigefügte Kartenskizze zeigt, durch eine kanal-
artige Wasserstrasse (Värnäs-sund) kommuniziert.
Im Gegensatze zu vielen anderen, tief in die Küste
einschneidenden Buchten empfängt der Tavastfjärd keine an-
deren Süsswasserzuflüsse vom Lande aus als höchstens einige
kleine Rinnsale. In Übereinstimmung hiermit zeigt auch das
Wasser einen ziemlich hohen Salzgehalt (Mittel 5.38 99),
und gewisse euryhaline Meerestiere, wie z. B. Tellina bal-
fica, gedeihen noch in der inneren Abteilung der Bucht.
Während der Beobachtungsperiode (12. Juni—25. Au-
gust) wechselte (Tabelle II, p. 258) der Salzgehalt an der
Beobachtungsstelle zwischen Junkars und Rilaks zwischen
5.03 und 5.82 °/,., die Temperatur des Wassers zwischen 10.4
und 25.5 C. Der mittlere Salzgehalt, der bei Porkala etwa
5.50 °/,, ausmacht, betrug 5.38 %/, die mittlere Temperatur
16.7 C” (Mittel von 11 Observationen). Die Beobachtungs-
stelle liegt auf 60° 3° 35” n. Br., 24 29 20” östl. von Green-
wich. Überhaupt werden grosse Schwankungen in Salzge-
halt und Temperatur des Wassers durch andauernde Land-
') Rosberg, J. E. Fysisk-geografisk beskrifning öfver Kyrk-
slätt socken. In: Meddelanden af Geografiska föreningen i Finland.
Bd. VI. 1901—1903. Helsingfors 1903.
13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 247
winde und andauernde Seewinde bedingt, welche kräftige
Strömungen im Wasser hervorrufen.
Plankton.
Das untersuchte Planktonmaterial besteht aus 11 Proben,
die zwischen 12. Juni und 25. August in der Mitte des
eigentlichen Tavastfjärd, zwischen' Junkars und Rilaks,
gefischt wurden ( Tabelle I, p. 254). Die Proben wurden
alle horizontal von der Oberfläche mit dem Apsteinschen
qualitativen Netze (Müllergaze N:o 20) genommen. !) An der
Fangstelle beträgt die Tiefe 3—4 m. Der Grund ist hier
von grauem Schlamm bedeckt und stellenweise mit Chara,
Myriophyllum und Potamogeton perfoliatus bewachsen.
Myxophyceae.
Lyngbya sp. Arten der Gattung Lyngbya sind aus dem
Plankton des Finnischen Meerbusens nicht früher angezeigt
worden. Im Tavastfjärd fanden sich zuweilen einzelne Fäden
einer nicht näher bestimmten Art vor.
Nodularia spumigena Mertens. Selten im Juni, häufiger
im Juli und August.
Anabaena flos aguae (Lyngb.). Diese Art trat vorzugs-
weise in der späteren Hälfte des Sommers im Plankton
auf. Trichome mit ausgebildeten Sporen wurden zum ersten
Male am 25. Aug. (Temp. 17.s C') gesehen.
Aphanizomenon flos aguae Ralfs. Ist die häufigste von
den im Tavastfjärd gefundenen pelagischen Myxophyceen,
besonders häufig zeitweise im Juli und August. Sie war
1) Gleichzeitig als die Planktonfänge geschahen, wurde die Tem-
peratur das Wassers gemessen und Wasserproben genommen. Der
Chlorgehalt der letzteren wurde später im Laboratorium der Hydro-
graphisch-Biologischen Meeresuntersuchungen mittelst der Titrier-
methode bestimmt und der Salzgehalt nach den Knudsenschen Tabel-
len berechnet.
248 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914.
selten im Juni, und erst die am 10. Juli gefischte Plankton-
probe hatte den schwach grünlichen Anstrich einer auf-
blühenden Aphanizomenon-V egetation; am 17. Juli war diese
schon so reichlich, dass die Planktonprobe grüngefärbt
erschien. Massenhaft, wie oft im Finnischen Meerbusen, trat
die Art während der Beobachtungsperiode im Tavastfjärd
nie auf, und in einigen Planktonfängen wurde sie gänzlich
vermisst.
Chlorophyceae.
Botryococcus braunii Kütz. Von Protococcoideen war
diese Art die einzige, die zur Beobachtung kam. Selten am
25. VIII.
Spirogyra sp. Littoral. Einzelne Fäden selten im Plankton. -
Cystae.
Sternhaarstatoblasten (Hensen), sehr selten am 12. und
eV:
Flagellata.
Colacium vesiculosum Ehrbg. Auf Anuraea cochlearis
festsitzend. Ende Juli und im August wahrgenommen.
Peridiniales.
Dinophysis ovum Schütt var. baltica Paulsen. Sehr sel-
ten am 25. VI.
Peridinium finlandicum Paulsen. Sehr selten am 25. VI.
Diese beide Peridinialen scheinen vorzugsweise mit
Chaetoceras wighamii zusammen autzutreten.
Peridinium achromaticum Lev. Sehr selten am 2. VII. Nach
Lemmermann (Kryptogamenflora der Mark-Brandenburg,
p. 666) kommt diese Art nicht nur im Brackwasser, sondern
auch im siissen Wasser, in Sümpfen, vor.
Diatomaceae.
Melosira jiirgensii Ag. Littorale Brackwasser-Art, selten
im Plankton.
13. V. 1913. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 249
Chaetoceras wighamii Brightw. (= Chaetoceras bottnicum
Cleve). Findet sich in allen Planktonproben vor; vom Juni
bis Mitte Juli und wieder Ende August zahlreich.
Sceletonema costatum (Grev.). Selten oder vereinzelt in
zwei Planktonproben am 12. VI und 2. VII.
Thalassiosira baltica (Grun.). Diese im Finnischen Meer-
busen so häufige Art trat nur gleichzeitig mit der vorher-
gehenden marinen Form im Juni und Anfang Juli auf.
Diatoma elongatum Ag. var. tenuis Ag. Siisswasserform,
vereinzelt im Juniplankton und wieder im August auftretend.
Länge der Frusteln 84—90 u.
Bacillaria paradoxa Gmel. Littorale Brackwasserart,
selten im Plankton am 23. VII und 25. VIII.
Protozoa.
Cothurnia maritima Ehrbg. Auf Chaetoceras festsitzend
erscheint diese Art, wie die Wirtpflanze selbst, zahlreich im
Plankton.
Tintinnopsis sp. (als Codonella ventricosa Clap. & Lachm.
aufgefiihrt in meinen Materialien zur Kenntnis der Wasser-
fauna etc., I. Protozoa, 1894, p. 91, Taf. III, Fig. 9). Ähn-
lich wie in anderen ruhigen Buchten an der Kiiste des west-
lichen Nylands tritt diese Form auch im Tavastfjärd auf.
Zahlreich am 12. Juni, selten oder vereinzelt in einigen
anderen Planktonfängen, die im Juni, Juli oder August ge-
fischt wurden.
T. beroidea Stein. Sehr selten am 12. und 25. VI.
T. bottnica (Nordgvist). Vereinzelt am 12. VI, in anderen
Planktonproben selten.
T. brandti (Nordqvist). Zahlreich im Juni, nicht aber
in der späteren Hälfte des Sommers vorkommend.
T. tubulosa Lev. Diese Art wurde ausschliesslich im
Juni, als selten oder vereinzelt, beobachtet.
Vorticella sp. Auf Anabaena festsitzend im August no-
tiert.
250 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914.
Rotatoria.
Asplanchna brightwelli Gosse (A. girodi de Guerne).
Dieser Siisswasserplanktont wurde in vereinzelten Individuen
am 5. und 14. VIII gefunden.
Synchaeta baltica Ehrbg. Wegen ihrer Häufigkeit ist
diese eine der wichtigsten Rotatorien im Tavastfjärd. Sie
trat vom 12. Juni bis zum 2. Juli massenhaft auf, später
wurde sie vermisst, erschien aber wieder spärlich im August.
Exemplare, die am 2. Juli gefischt waren, trugen zwei Ar-
ten Eier, entweder 1 grosses Ei von 108 u Länge und 94 u
Breite oder 1—2 kleine, kugelrunde (männliche?) Eier von
36—-43 u im Durchmesser. Männchen von Synchaeta baltica
habe ich doch nie gesehen.
S. monopus Plate. Auch diese Art war sehr allgemein.
Sie trat gewöhnlich mit S. baltica zusammen auf, indessen
erschien sie zahlreich in den Planktonfängen vom 14. und
25. VIII, als S. baltica nur spärlich vorhanden war. Maxi-
mum von Individuen wurde am 2. VII notiert.
(Die dritte in unserem Brackwasser nicht seltene Syn-
chaeta-Art, S. fennica Rouss., sah ich nicht in den Plankton-
proben aus dem Tavastfjärd.)
Cathypna luna Ehrbg. Littorale Süsswasserart, ein Ex.
im Plankton am 14. VII. |
Anuraea aculeata Ehrbg. In fast allen Planktonproben
zahlreich oder massenhaft vorhanden. Die im Tavastfjärd
lebende Form gehört dem Formenkreis Platei Jägerskiöld
zu, typisch (extrem) ausgebildete Individuen dieser Varietät
erschienen jedoch selten. In der Probe vom 12. VI wurden
zahlreich ein grosses Ei oder zwei etwas kleinere Eier tra-
gende Individuen vorgefunden. Männchen wurden indessen
nicht beobachtet. Bei Tvärminne traten solche im Jahr 1908
Anfang August aut.
Anuraea cochlearis Gosse. Auch diese Art trat in der
Mehrzahl der Fänge zahlreich oder massenhaft auf. Nur in
der ersten Hälfte vom Juli war sie spärlich vorhanden. In-
dividuen von typisch ausgebildeter var. recurvispina Jäger-
13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 251
skiöld kamen mir nicht zu Gesicht, jedoch scheint eine ge-
wisse Cyclomorphose stattzufinden, indem bei den Exempla-
ren, die im August gefangen waren, der lange Hinterdorn
des Panzers nicht, wie im Frühsommer, gerade gestreckt,
sondern sehr oft stark ventralwärts gebogen war. In der
reichen Probe vom 12. Juni befanden sich grosse und kleine
Weibchen, die je ein grosses Ei trugen.
A. eichwaldi Lev. Diese Art spielt in unserem Plankton
eine viel geringere Rolle als die zwei anderen Anuraea-
Formen. Sie kam allgemein, aber meistens spärlich vor.
In den Juli-Proben war sie deutlich weniger zahlreich vor-
handen als in gewissen Juni- und August-Proben.
Notholca acuminata Ehrbg. Lebt hauptsächlich im Ufer-
wasser. Selten am 12. VI und am 25. VII.
Polychaeta.
Trochophora, wahrscheinlich eine soeben ausgeschlüpfte
monotroche Larve von Nereis diversicolor O. F. Müll., wurde
im Plankton am 12. VI gefunden.
Bryozoa.
Cyphonautes, die Larve von Membranipora pilosa var.
membranacea, die im Tavastfjärd, wie überall in der ny-
ländischen Schärenzone, besonders auf Fucus vesiculosus und
an Steinen allgemein ist, erschien als ein häutiger Planktont
am 12. VI und 2. VII, spärlich am 25. VIII.
Copepoda.
Acartia bifilosa Giesbr. Im inneren Teile des Tavast-
fjärds stets selten im Juni, Juli und August; nicht in allen
Proben gesehen.
Eurytemora hirundoides (Nordgvist). Unter den Cope-
poden ist diese die Hauptart, aber wie Acartia bifilosa lebt
252 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914.
sie vorzugsweise in dem äusseren, salzreicheren Teile der
Bucht. So fand ich bei einigen Sprotten (Clupea sprattus),
die am 25. Juni bei der Insel Jersö gefischt waren, den
Darmkanal voll von Eiern und Spermatophoren von Eury-
temora hirundoides, wanrena die an demselben Tage zwischen
Junkars und Rilaks genommene Planktonprobe nur Nauplien
und Junge enthielt. Am 17. Juli trat sie massenhaft auf, den
überwiegenden Hauptteil des Planktonfanges ausmachend.
Sonst fanden sich geschlechtsreife Tiere im inneren Teile des
Tavastfjärds nur spärlich vor.
Cyclops leuckarti Claus. Süsswasserform, selten im Juli
und August.
Cladocera.
Sida crystallina (O. F. M.). Süsswasserform, littoral; häu-
fig zwischen Potamogeton perfoliatus u. a. Wasserpflanzen,
zufällig einzelne Individuen im Plankton im Juli und August.
Daphnia cucullata G. O. Sars. Dieser Süsswasserplank-
tont kam in vier Planktonfängen von Juni bis August vor,
stets aber sehr selten.
Ceriodaphnia pulchella G. O. Sars. Eine littorale Süss-
wasserart, die in Hinsicht auf den Grad der Anpassung
an eine pelagische Lebensweise zwischen Sida crystallina
und Daphnia cucullata steht. Sie wurde öfters im Plankton
gefunden, meistens jedoch in einzelnen Individuen.
Bosmina obtusirostris G. O. Sars var. maritima P. E.
Mill. Diese ist die wichtigste unter den pelagischen Clado-
ceren und war in allen Planktonfängen vorhanden. Schon
Anfang Juni mit jugendlichen Exemplaren auftretend, wurde
sie Mitte Juli häufig. In der letzten Hälfte desselben Monats
wurde sie immer zahlreicher. Massenhaft im August.
Die Sexualperiode begann in der zweiten Hälfte des
Juli (Temp. 20 C); die ersten Männchen und Ephippial-
weibchen, beide selten, wurden in der Planktonprobe vom
23. VII bemerkt, während die Hauptmasse der Bosminen sich
noch parthenogenetisch fortpflanzten. Auch die reichlichen
13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 253
Fänge vom 14. und 25. VIII enthielten Männchen und Ephip-
pialweibchen in geringer Zahl.
Alona guttata G. O. Sars. Littorale Siisswasserform,
selten am 25. VIII.
A. rectangula G. O. Sars. Ebenso am 12. VI.
Podon polyphemoides (Leuck.). Zahlreich vom Juni bis
Mitte Juli, massenhaft in der Planktonprobe vom 17. VII.
Sexualperiode: Weibchen mit Dauerei wurden vom 25. VI
bis 10. VII gefunden. Einige Sprotten, die seziert wur-
den (25. VI), enthielten im Darmkanal reichlich Podon poly-
phemoides und dessen Dauereier.
P. intermedius Lillj. Selten am 23. VII.
Evadne nordmanni Loven. Diese euryhaline Art kam
im inneren Teile des Tavastfjärds im Juni und in der ersten
Hälfte vom Juli spärlich vor.
Mollusca.
Larven. Die im Plankton des Tavastfjärds beobachteten
Muschellarven sind ohne Zweifel Larven von Tellina baltica L.,
denn diese Art stellt die einzige marine Muschelart dar,
die hier in grosser Menge vorkommt. Die Tellina-Larven wur-
den in allen Planktonproben vom 12. VI bis zum 14. VIII, jedoch
in sehr wechselnder Menge, vorgefunden; die reichlichsten
Fänge sind vom Juni und Juli; zahlreich am 10. VII (Temp.
17.2 C’, Salzgehalt 5.72 2/40). Mit Membranipora-Larven (Cypho-
nautes) zusammen bilden Tellina-Larven fast allein den mero-
plaktonischen Bestandteil des Planktons unseres Brackwas-
sers.
254 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V.1913.
Tabelle I. Protokoll iiber die im Tavastfjärd im Sommer
1913 ausgeführten Planktonfänge.
Freguenzzeichen: ccc massenhaft, cc zahlreich, e häufig, + vereinzelt,
r selten, rr sehr selten.
| Monat | Juni Juli August |
| Tag 12|17|25| 2 |10/17|23|31| 5 | 14/25
; a Fa FI EE
Temperatur in C FN fas SNES SiS S |< |r
— IR | S= | ERS | +] m =
| = are = vään E I E — a] a oe | o E a | a
| in ?/ SJ FR 003 620 MU 8 PSS] ST ls) SE
Salzgehalt in %oo SIMS E...
| N | | | | |
| Myxophyceae. |
Linabyja spittialevie 205 (['Tr | rr | vr tr | TE
Nodularia spumigena. . . . | rr rr | ke le] Sie
| |
Anabaena flos aguae. . . . |r ' DI Fire Peer
Aphanizomenon flos aguae . | r r Fri lvenkee hen I: Se
Chlorophyceae. |
Botryococcus braunii. . . . . | [a
Spirogyrasspe)se. Jana rele rr (EROS [SER
| |
| | |
Cystae. | p YM
Sternhaarstatoblast rr |
Flagellata.
Colacium vesiculosum . . . isi r (EE MEN
PK KPM | | |
Peridiniales. KÄ
| |
Dinophysis ovum s. baltica . rr | |
Peridinium finlandicum. . . rr |
« achromaticum. . IR |
. | I
Diatomaceae. | | |
Melosira jürgensü .....|r | Pe 1024] |
Chaetoceras wighamii . . . |cc|ce| cel ce| ce! e| r|rr|r | e)ce
Sceletonema costatum . . .|rr == |
Thalassiosira baltica . . . . | Yr +|r |
Diatoma elongatum v. tenuis | + + r|r | ET
Bacillaria paradoxa rr | Yr | rr
Protozoa. lak k
| Cothurnia maritima. . . . .|cc|ce|cc|ce|cce| c 1r| | & | ee]
Tintinnopsis" SPA PEE Te Te | + AB |
« DErotdea ESSI Bt rr | ie A
« bottnica ar: ost lek RET | | Ir
« DOT AN KG G) WRC CET] CH ET. | 19490
« tubulosai so el" Rule | I
13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 255
Monat Juni Juli August |
Tag 12 | 17 |25| 2 |10|17|23|31| 5 |14| 25
10 N, aka a | - SNS ol] o| a
Temperatur in C” IN as SIE | s|s s|s st
cen fa 2 ee <= isa a % ||
le Sie he rate seas
Salzgehalt in "/oo S 15 jag male S Jag Jag Jag 5
Vorticella sp. SN c
| |
Rotatoria. |
Asplanchna brigtwelli | rr | +| |
Synchaeta baltica cee cee ceeleee + r | +|
« monopus ce| ce| € |ccc er leur eeiliee
Cathypna luna . I (Fer |
Anuraea aculeata cce|cee|cee| cc | cc | rr | ee|cee]l ce |ceelcec!
« cochlearis . EEE ae ec |ccel cc |cee| cee!
« eichwaldi +|ciel+!|r +/rIr|+le\
Notholca acuminata rer | rr
Polychaeta.
Trochophora . ER |
Bryozoa. |
Cyphonautes . Sl 5 a jak +
Copepoda.
Acartia bifilosa : [n «| Prjrr| | KEINE |
Eurytemora hirundoides r | i <= Är |
Cyclops leuckarti. | iGo i 7
Copepoda-larvae. e|eleelceelee|ce|)e|ce|+/+|ce
: -juvenes . s R || SP" CEC) c
Cladocera.
Sida crystallina rr rr
Daphnia cucullata . rr rr PF ET
Ceriodaphnia pulchella . rr LD ET EE TT Cs) JK
Bosmina obtusirostris v. ma- |
ritima 56 r:h+|rr| r | +|-e |ce|celccelccc| ce
Alona guttata . E
« — rectangula. h Fr.
Podon polyphemoides Bel Berner cci cee!) € r
« intermedius . P
Evadne nordmanni . + rn m er
Mollusca.
Tellina baltica: larvae . S TBE PET TeSt) /<1 Ale
256 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914.
Allgemeines iiber das Plankton.
1. Die pelagische Flora und Fauna ist, wie iiberhaupt
in den Brackwasserbuchten, arm an verschiedenen Arten.
Im Ganzen wurden in den vorliegenden Planktonproben 47
Formen von Pflanzen und Tieren incl. erratische Uferbe-
wohner unterschieden, die sich folgendermassen auf die ver-
schiedenen systematischen Hauptgruppen verteilen:
Phytoplankton: Myxophyceae 4, Chlorophyceae 2,
„Cysten» 1, Flagellata 1, Dinoflagellata 3, Diatomaceae 6
Arten;
Zooplankton: Protozoa 7, Rotatoria 8, Annelida-lar-
vae 1, Bryozoa-larvae 1, Lamellibranchiata-larvae 1, Cope-
poda 3, Cladocera 9 Arten.
2. Als dominierende Formen treten die folgenden
auf, die auch in den benachbarten Teilen des Finnischen
Meerbusens im Sommerplankton allgemein verbreitet und
häufig sind:
Myxophyceae: Nodularia spumigena, Anabaena flos aguae,
Aphanizomenon flos aguae;
Diatomaceae: Chaetoceras wighamii;
Protozoa: Cothurnia maritima, Tintinnopsis sp., T. brandti;
Rotatoria: Synchaeta baltica, S. monopus, Anuraea acu-
leata, A. cochlearis, A. eichwaldi;
Copepoda: Eurytemora hirundoides;
Cladocera: Bosmina obtusirostris v. maritima, Podon poly-
phemoides;
Larven von Membranipora und Tellina.
Im Sommer-Phytoplankton wird somit bemerkt, dass
einige Nostocaceen und Diatomaceen wegen ihrer Häufigkeit
die Hauptrolle spielen, während Chroococcaceen, Chloro-
phyceen und Dinoflagellaten fehlen oder stark zurücktreten.
Das Zooplankton ist beträchtlich artreicher als das Phyto-
plankton, auch wenn von den zufälligen littoralen Formen
(Cathypna luna, Sida crystallina u. a.) abgesehen wird. Die
wichtigsten Planktonten stellen einige Tintinniden, Anuraea- und
Synchaeta-Arten sowie einige Cladoceren und Copepoden dar.
13. V. 1914. — Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 257
3. Hinsichtlich der gualitativen Zusammensetzung sei
bemerkt, dass nebst dem Vorkommen einiger reinen Siiss-
wasserplanktonten (z. B. Daphnia cucullata) eine Reihe an-
derer vermisst wurden, welche anderswo in unseren Brack-
wasserbuchten (Helsingfors-Nordhafen, Esbowik, Pojowik
u. a.) vorkommen und häufig sind. Von mehr auffallenden
solchen Formen können hier genannt werden: Ceratium
hirundinella O. F. M., Polyarthra platyptera Ehrbg, Triarthra
longiseta Ehrbg, Brachionus angularis Gosse, Br. pala Ehrbg,
Leptodora kindti (Focke) und Cyclops oithonoides G. O. Sars.
Die Abwesenheit dieser limnetischen Formen wird vielleicht
betreffs einiger Arten durch den relativ hohen Salzgehalt des
Wassers verursacht; mit Hinsicht auf andere Arten (z. B.
Polyarthra platyptera) dürfte wieder in erster Linie entschei-
dend sein, dass in den Tavastfjärd kein Fluss ausmündet, der
einen Import von Süsswasserorganismen vermitteln könnte.
4. In der Regel herrschte, was für die Brackwasser-
buchten im allgemeinen charakteristisch zu sein scheint,
ausgeprägt monotones (prävalentes resp. uniformes) Plank-
ton. Zu verschiedenen Zeiten war jedoch die im Plankton
dominierende Gruppe von Organismen — Rotatorien, Clado-
ceren, Copepoden — eine andere, sodass die Zusammen-
setzung des Planktons im Laufe des Sommers oder vom
12. Juni bis 25. August auffallenden Wechselungen unterlag.
Es konnten folgende fünf, gut definierbare, monotone
Planktonformationen unterschieden werden:
Rotatorienplankton, Hauptmasse aus Synchaeta- und
Anuraea-Arten bestehend;
Anuraeaplankton, H= Anuraea aculeata und cochlearis;
Bosminaplankton, H = Bosmina obtusirostris v. maritima;
Podonplankton, H = Podon polyphemoides;
Copepodenplankton, H = Eurytemora hirundoides.
Diese ausgeprägten Planktonformationen waren meistens
von sehr kurzer Dauer (Tabelle I). Vom 12. Juni bis 4.
Juli waren Synchaeta- und Anuraea-Arten sowie Podon poly-
phemoides vorherrschend, in dem am 10. Juli gefischten
Plankton dominierte die letztgenannte Cladocere und bildete
17
258 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914.
allein die Hauptmasse des Planktonvolumens. Eine Woche
später bestand das Plankton fast ausschliesslich aus Euryte-
mora hirundoides und Jugendstadien von Copepoden. Die
Periode der Copepoden dauerte, wie die vorhergehende
Podonformation, nur eine kurze Zeit, denn schon am 31.
Juli war der Platz bei stark abnehmendem Salzgehalt des
Wassers von sehr reinem Anuraeaplankton eingenommen;
diese Formation dauerte nur einige Tage, wie auch die
nachfolgende Bosmina-Formation. In der letzten Hälfte des
Monats August nahmen die Anuraea-Arten wieder überhand.
Tabelle II.
T+1n.\.S;, in Allg. Beschaffenheit des
Datum C oo Planktons
NL .12,11680’ vah m, 14.8 5.06 Rotatorienplankton. |
ran: 12.2 5.17 4 |
RAIN SOA DE 15.0 5.77 =
VII: 2.5. 30257 "pe m! 10.4 | 5.8 N
50010.) 58545 >p- nä 17.2 | 5.72 Podonplankton.
Stl 272128730) spo m. 20.5 | 5.66 Copepodenplankton.
str 23, 10h as im. 20.3 | 5.50 Gemischtes Plankton.
S LEN O arm: 19.1 5.08 Anuraeaplankton.
VIII. 5. 2h 30’ p. m. 19.6 — 5.33 = Bosminaplankton.
Gemischtes Bosmina- und
7 02451207 DM: 16.6 5.08 Rotatorienplankton.
„ie 251 OPAALI 1:81]! 05332 Anuraeaplankton.
5. Diese Veränderungen des Planktonbildes werden wohl
teilweise direkt durch die Stromverhältnisse verursacht. Wie
z. B. in der Esbowik nach den Beobachtungen S j öström s 9),
haben wir es im Tavastfjärd ohne Zweifel hauptsächlich
mit durch die Winde bedingten Strömen und deren Reak-
tionsströmen zu tun. Vorherrschender Landwind erzeugt
in den unteren Wasserschichten Reaktionsströme, die käl-
1) Sjöström, W. Hydrografiska observationer gjorda somrarna
1902, 1903 och 1904 å Stor Aisar fjärden, i mynningen af Esbo viken.
Fennia, 32, N:o 9, pag. 19.
13. V. 1914. — Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 259
teres Wasser mit höherem Salzgehalt in die Bucht herein-
bringen. Nach Seewind fliesst das eingepresste Wasser wie-
der zuriick, und das Oberflächenwasser scheint somit nach
diesem Winde angewärmt zu werden. Mit dem Wasser ver-
schiebt sich aber, wie man annehmen muss, auch das Plank-
ton, das in dem äusseren und inneren Teile der Bucht ver-
schiedene Bedingungen fiir seine Entwicklung findet.
Die in den Tabellen gegebenen hydrographischen Da-
ten weisen auch deutlich darauf hin, dass ein griindlicher
Austausch von Wassermassen während der Beobachtungs-
periode stattfand. Das Wasser, das am Fangplatze am
12. Juni und in der Zeit vom 31. Juli bis 14. August vor-
gefunden wurde, war normales Buchtwasser von niedrigem
Salzgehalt, 5.05—5.08 %/. Nach nördlichen Winden, Land-
winden, in der zweiten Hälfte des Juni, wurde die Bucht
mit Meereswasser gefüllt, dessen Salzgehalt über 5.50 "9,
betrug. Bei dem höchsten Salzgehalt von 5.32 °/,, wurde die
niedrigste Temperatur 10.4C am 2. Juli beobachtet. Die
Periode dieses salzreichen Wassers, in der die Podon- und
Copepodformationen auftraten, dauerte einen ganzen Mo-
nat, oder vom 25. Juni bis 23. Juli. Die Wasserart, die
am 17. Juni und am 25. Augusti beobachtet wurde, und deren
Salzgehalt 5.17 resp. 5.32 °/,, betrug, möchte ich nach dieser
Auffassung als Mischwasser bezeichnen.
Die Uier- und Grundiauna.
Die folgenden Aufzeichnungen über die niedere Ufer-
und Grundfauna beziehen sich auf die nächste Gegend von
Junkars sowie den Boden der Seemitte zwischen Junkars
und Rilaks.
-Profo20a.
Actinophrys sol Ehrbg. Am Ufer am 5. VIII.
Rotatoria.
Rotifer trisecatus Web. Am Ufer zwischen Chara am 5. VIII.
Euchlanis dilatata Ehrbg. Am 11. VIII am Ufer.
(3 f -
260 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. = 13. V. 1914.
Cathypna luna (O. F. Mill.). Am 11. VIII am Ufer.
Notholca acuminata Ehrbg. Häufig.
Nemertinea.
Tetrastemma obscurum M. Sch. Ein Ex. wurde mit Dredge
aus 4 m Tiefe am 25. VIII gefangen."
Polychaeta.
Wahrscheinlich ist Nereis diversicolor O. F. Müll. ver-
treten (p. 251).
Bryozoa.
Membranipora pilosa L. v. membranacea Sm. Häufig auf
Fucus vesiculosus. |
Copepoda.
Caligus lacustris Stp. und Ltk. Auf Leuciscus idus pa-
rasitierend am 18. VIII gefunden.
Cladocera.
Sida crystallina (O. F. Mill.). Häufig zwischen Pota-
mogeton, Chara und Myriophyllum.
Scapholeberis mucronata (O. F. Müll.). Häufig dicht am
Ufer am VIE
Ceriodaphnia pulchella G. O. Sars. Häufig.
Eurycercus lamellatus (O. F. Müll... Häufig zwischen
Chara am 5. VIII.
Alona guttata G. O. Sars.
A. rectangula G. O. Sars.
Chydorus sphaericus O. F. Müll. Häufig.
Polyphemus pediculus (L.). Zahlreich am Ufer im August.
Isopoda.
Asellus aguaticus L. Einige Individuen wurden aus 4 m
Tiefe mit Dredge am 25. VIII erhalten. |
13. V. 1914. — Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 261
Idothea entomon L. Häufig am Grunde in 4 m Tiefe.
Bildet eine Hauptnahrung der in der Bucht lebenden Gelbaale.
Amphipoda.
Gammarus locusta L. Häufig.
Pontopereia affinis Lindstr. Am 25. VIII aus 4 m Tiefe
gefangen.
Corophium grossipes (L.). Am 5. und 25. VIII sehr zahl-
reich am Grunde in 3—4 m Tiefe.
Inseeta:
Grosse, rote Chironomus-Larven sind zahlreich in 3—4 m
Tiefe. Leere Puppenhäute fanden sich häufig an der Ober-
fläche des Wassers am 17. VI. Auch verschiedene Tricho-
pterlarven kommen in unserer Bucht vor.
Mollusca.
Bythinia tentaculata (L.). Selten am 25. VIII.
Limnaea stagnalis (L.). Nicht selten.
L. ovata Drap. Einige Exx. sind mit Dredge aus 3—4
m Tiefe gefangen worden.
Physa fontinalis (L.). Ein Ex. mit Dredge erhalten, 25. VIII.
Alderia modesta (Loven). Diese seltene Nudibranchiaten-
art, deren Vorkommen im Finnischen Meerbusen bisher nur
bei Helsingfors und bei Tvärminne konstatiert worden ist,
wurde gedregt aus 3--4 m Tiefe am 25. VIII.
Tellina baltica L. Lebt sehr zahlreich in 3—4 m Tiefe.
Die Fische.
Der Tavastfjärd wird als ein fischreiches Wasser ange-
sehen (Rosberg, 1. c. p. 116), und wohl mit Recht. Be-
sonders lobt man den Saltfjärd wegen seiner Ouappen. Nach
dem, was ich erfahren konnte, kommen etwa 20 Arten mehr
oder minder regelmässig vor. Dorsch und Flunder schei-
nen im eigentlichen Tavastfjärd gänzlich zu fehlen, dagegen
262 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914.
wird Strömling (bei Grefudd) und ein wenig Sprotten gefischt.
Gegenstand der Fischerei bilden im Sommer hauptsächlich
einige Siisswasserarten, namentlich Hecht, Barsch, Plötze und
Aland. Uberhaupt ist die Fischfauna die in der inneren
Schärenzone des westlichen Nylands gewöhnliche, wie die
folgende Aufzählung der Arten des näheren zeigt.
Nerophis ophidion (L.). Ein ausgewachsenes Individuum
wurde am 14. VIII gesehen und ein 74 mm langes, junges
Tier am 25. VIII gefischt.
Siphonostoma typhle (L.). Zwei Exx. am 16. und 30. VI
erhalten.
Anguilla anguilla L. Der Aal ist häufig, bildet aber nicht
Gegenstand einer gewerbmässigen Fischerei. Ein grosses
Ex., gefischt am 22. Juli, betrug 95 cm in der Länge und
hatte im Magen zahlreiche Reste von /dothea entomon.
Esox lucius L. Sehr häufig, wird mit Reusen, Zugnetzen
und Angeln gefischt.
Clupea harengus L. v. membras. Häufig. Noch in der
Nähe von Junkars bei Grefudd wird „Strömming“ gefischt.
Cl. sprattus L. In der Nähe von Junkars seltener als
die vorhergehende Art. Während meines Aufenthaltes am
Tavastfjärd wurde am 25. Juni eine geringe Menge von
Sprotten bei Jersö erhalten. Die Nahrung der Fische bestand
hauptsächlich aus Bosmina maritima, Podon polyphemoides
und Eurytemora hirundoides.
Coregonus lavaretus L. Kommt im Sommer spärlich
vor. Wird mit Sik-Reuse gefischt.
Osmerus eperlanus L. Die Stinte, „Nors“, wird nach
Angabe eines Fischers in geringer Menge im Frühling er-
halten.
Salmo sp. Lachse oder Meerforellen sollen nach Angabe
eines Fischers zuweilen im Winter erhalten werden.
Leuciscus idus (L.). Sehr häufig, wird hauptsächlich im
Frühling gefischt.
L. rutilus (L.). Sehr zahlreich.
L. erythrophthalmus (L.). Häufig.
Alburnus alburnus (L.). Häufig.
13. V. 1914. — Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 263
+
n
KYRKSLÄTT +
” = n
=
Saltfjarden
VV
Rilaks Junkars
Karte tuber die Bucht Tavastfjärd.
Massstab 1:150,000; 2 cem=3 km.
264 Levander. — Federley. 13. V. 1914.
Abramis brama (L.). Soll im Frühling häufig sein.
Lotta lota L. Die Quapppe soll während der Laichzeit
im Winter im Saltfjärd in Menge gefischt werden.
Gobius niger L. Drei Junge von 20 mm Länge erhielt
ich bei Junkars mit Dredge aus 1—3 m Tiefe am 25. Aug.
Gasterosteus pungitius L. Häufig.
Lucioperca lucioperca (L.). Soll nur als seltener Gast
zuweilen erscheinen.
Acerina cernua (L.). Sehr häufig.
Perca fluviatilis L. Sehr häufig und wie der Hecht ei-
ner der wichtigsten Nutzfische im Tavastfjärd.
Zusammeniassung.
Der Tavastfjärd empfängt keinen nennenswerten Süss-
wasserzufluss, und infolge dessen ist der Salzgehalt ziem-
lich hoch (5.03—5.82 9/9).
Im Laufe des Sommers wurden mehrmals in der Plank-
tonkomposition scharfe Veränderungen bemerkt, die wenig-
stens zum Teil, infolge andauernder Land- und Seewinde,
durch Strömungen des Wassers bedingt werden.
Die niedere Ufer- und Grundfauna ist die normale der
inneren Schärenzone. Der interessanteste Fund in faunisti-
scher Hinsicht war das Vorkommen von Alderia modesta.
Die Bucht ist reich an Fischen. Als Gegenstand der
Fischerei kommen besonders die Siisswasserarten und auch
der Strömling in Betracht.
Docent Harry Federley lämnade följande medde-
lande:
Eine im Freien entstandene Aberration von
Vanessa urticae L.
In einem Aufsatze !) habe ich vor ungefähr zehn Jahren
über das Auftreten im Freien von zwei Temperaturaberra-
!)Federley: Über zwei in Finland gefangene Temperaturaberra-
tionen von Rhopaloceren. Meddel. Soc. pro Fauna et Flora Fenn. Bd.
30. S. 75—81. 1904.
13. V. 1913. Federley, Aberration von Vanessa urticae. 265
tionen von Rhopaloceren berichtet. Es handelte sich um
eine Wärmeform ab. lintneri Fitch von Vanessa antiopa L.,
die ihre Entstehung mit grösster Wahrscheinlichkeit dem
sehr warmen Sommer 1901 zu verdanken hatte, und eine
Kälteform von Parnassius apollo L., die der ab. brittingeri
Rbl & Rghfr. am nächsten kommt und vermutlich eine in
der Natur erzeugte Kälteform darstellt. Sie wurde nämlich
an der Zoologischen Station Tvärminne so spät wie am 8.
September 1902 gefangen nach einem Sommer, der ausser-
ordentlich kalt und regnerisch gewesen war.
Der Sommer 1912 war wieder ungewöhnlich warm und
trocken, so dass die Verhältnisse fiir die Entstehung von
Wärmeaberrationen die günstigsten waren. Ich hatte des-
halb meine Aufmerksamkeit ganz besonders auf die Vanessa-
Falter gerichtet, die bekanntlich auf Temperaturreize relativ
leicht reagieren. Es gelang mir auch an meinem derzei-
tigen Sommeraufenthaltsort, dem Gute Baggby an der Bucht
Pojo, unweit der Stadt Ekenäs, einige Individuen von Va-
nessa urticae L. zu fangen, die sichtbar von den normalen
in Südfinland vorkommenden abweichen.
Das extremste Stück dieser aberrierenden Falter zeigt
kaum eine Andeutung der beiden Discalflecke am Vorder-
flügel, und der Hinterrandfleck ist erheblich verkleinert.
Es nähert sich hierdurch sehr der auf Corsica und Sardi-
nien fliegenden var. ichnusa Bon., die auch künstlich dadurch
erzeugt werden kann, dass die soeben verwandelte Puppe
einer Temperatur von 35—37 C' ausgesetzt wird.
Ausser dem oben erwähnten Stücke wurden noch mehrere
Falter gefangen und beobachtet, die weniger extrem ver-
ändert waren. Sie besassen deutliche Discalflecke, die aber
bedeutend kleiner als bei den typischen finländischen Indi-
viduen waren. Hierdurch erhielten sie eine gewisse Ähn-
lichkeit mit der von Staudinger benannten Form fur-
cica, die in Südost-Europa, auf der Balkan-Halbinsel, in
Klein-Asien und auch in Zentral-Asien fliegen soll.
Obgleich die Formen ichnusa und furcica in Ländern
vorkommen, die ein sehr viel wärmeres Klima als Finland
266 Federley, Aberration von Vanessa urticae. 13. V. 1914.
besitzen, scheint es mir dennoch nicht unmöglich, dass diese
südeuropäischen Varietäten ausnahmsweise als ganz zufällige
Aberrationen unter ganz speziell günstigen Verhältnissen
sogar so hoch im Norden wie am 60. Breitengrade auftreten
könnten. Ein zufälliges Auftreten solcher südlichen For-
men müsste aber gerade unter Temperaturbedingungen zu
erwarten sein, die den in Südeuropa waltenden am nächsten
kämen.
Um meine Hypothese von der Entstehung dieser Formen
zu stärken, wandte ich mich an die Meteorologische Zentral-
anstalt in Helsingfors und erhielt von Herrn Docent Dr.
Osc. V. Johansson mit gewohnter Zuvorkommenheit die
gewiinschten Niederschlags- und Temperaturangaben fär die
Stadt Hangö und das Kirchspiel Lojo und ausserdem noch
Angaben iiber den Niederschlag in Pojo, Billnäs, die ich hier
fiir die in Betracht kommenden Monate Juni, Juli und Au-
gust tabellarisch wiedergebe. Auch möchte ich hier Herrn
Johansson meinen aufrichtigen Dank für seine mir er-
wiesene Freundlichkeit aussprechen.
Durchschnittstemperaturen in Celsius für:
Juni Juli Aug.
Lojo 1912 14.3 18.7 LH
Hangö 1912 13.4 18.4 17.6
Mittlere Zahl
der vorigen | (Baggby) 14.1 18.6 17.4
Helsingfors 1886—1900 14.8 17.4 15.5
Totaler Niederschlag in mm für:
Juni Juli Aug.
Billnäs 1912 1278 "(16) 5) 9.9 (3) ') 104.3 (20) !)
Lojo 35 105.3 oe 95.7
Hangö „ 47.6 28.3 1727
Helsingfors 1886
—1900 42.9 64.3 79.5
1) Die Ziffern in Klammern geben die Anzahl der Regentage an.
13. V. 1914. Federley, Aberration von Vanessa urticae. 267
Was die obigen Zahlen betrifft, so dürften die mittle-
ren Temperaturen zwischen Lojo und Hangö denjenigen in
Baggby am nächsten kommen und der beobachtete Nieder-
schlag in Billnäs, unweit des Beobachtungsortes, dem Nieder-
schlag in Baggby ungefähr entsprechen. Selbstverständlich
geben die Zahlen bei weitem nicht die Verhältnisse in
Baggby exakt wieder, da besonders im Juli zahlreiche,
ganz lokale Gewitterregen vorkommen, welche die betref-
fenden Zahlen erheblich verändern können. Zum! Vergleich
werden noch die Durchschnittstemperaturen und mittleren
totalen Niederschlagsmengen in mm für die Periode 1886—
1900 hier mitgeteilt.
Wie aus der Tabelle hervorgeht, ist die Durchschnitts-
temperatur für Juli 1912 1.5 und für August 1912 1.9 höher
als die mittlere Temperatur für die Periode 1886-1900.
Dieser Unterschied ist kein sehr erheblicher. Wenn aber
dazu noch der geringe Niederschlag im Juli, 9.90 mm während
des ganzen Juli, mit in Betracht gezogen wird, so ist es
durchaus nicht unwahrscheinlich, dass diese beiden Fakto-
ren, Wärme und Trockenheit, zusammen genügend kräftig
waren, um einen Teil der Vanessa urticae-Puppen zu verändern.
Zwar war der Niederschlag im August 1912 ein grösserer
als der normale, aber im Anfang herrschte noch Trockenheit,
und erst die spätere Hälfte des Monats kann als regnerisch
bezeichnet werden. Diese Periode spielt aber für die uns
interessierenden Falter keine Rolle mehr, da diese alle im
Juli und der ersten Hälfte des August gefangen wurden.
Selbstverständlich werden nicht alle Individuen durch die
extremen Witterungsverhältnisse umgeprägt, sondern nur
diejenigen, deren Puppen während des sensiblen Stadiums,
kurz nach der Abstreifung der Raupenhaut, den Sonnen-
strahlen direkt exponiert waren. Dies trifft nun gerade bei
urficae öfter ein, denn die Futterpflanzen der Raupen, die
Brennesseln, wachsen bekanntlich in der nächsten Nähe von
Häusern, besonders von Stallgebäuden, wo der Mist den
Boden fruchtbar macht. Die Raupen suchen nämlich mit
Vorliebe die Hauswände auf, um sich dort zu befestigen
268 Federley, Aberration von Vanessa urticae. 13. V. 1914.
und zu verpuppen. Hier sind sie der Wirkung der direk-
ten Sonnenstrahlen mehr oder weniger ausgesetzt, und gerade
in dieser Tatsache scheint es mir, dass wir die Erklärung zu
der Entstehung der urticae-Aberrationen zu erblicken haben.
Gleichzeitig als ich die aberrativen urticae-Stiicke fing,
hatte ich auch Gelegenheit zahlreiche antiopa-Individuen zu
beobachten, die jedoch alle normal waren, ja nicht einmal die
geringsten Spuren aberrativer Abweichungen zeigten. Die-
sen Umstand, dass die antiopa-Falter unverändert waren,
möchte ich in der Lebensweise dieser Art suchen, die eine
ganz andere als diejenige von urficae ist. Die Raupen von
antiopa leben nämlich an Laubbäumen, in Finland in erster
Linie auf Birken, und es ist deshalb selbstverständlich, dass
sie weit seltener als die urticae-Raupen Gebäude finden
werden, wo sie sich verpuppen könnten. Eine Folge hiervon
ist wieder, dass die Bestrahlung der in Sträuchern und Bäu-
men befestigten Puppen niemals eine so intensive sein wird,
wie dies bei den urficae-Puppen öfter der Fall ist. Dass sich
aber auch die anfiopa-Raupen ausnahmsweise an einer Haus-
wand verpuppen, beweist der im Jahre 1901 von mir be-
schriebene Fall, in dem eine aberrative Veränderung auch
die Folge war. Seitdem habe ich auch noch andere Pup-
pen von antiopa an Hauswänden gefunden, aber immer nur
vor den Sonnenstrahlen mehr oder weniger gut geschützt.
Ausserdem ist es nicht ausgeschlossen, dass antiopa eine
weniger sensible Art als urticae ist, weshalb man seltener
abweichende Stücke findet.
Bulletin Bibliographique.
Ouvrages recus par la Société du 13 mai 1913 au 13 mai 1914.
Tous les livres indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire.
I. Publications des Societes correspondantes.
Algerie.
Alger: Societe des Sciences Physigues, Naturelles et Clima-
tologigues.
Bulletin:
— Societe d'Histoire naturelle de P'Afrigue du Nord.
Bulletin: V, 5—9. 1913; VI, 1—4. 1914.
Böne: Académie d'Hippone.
Bulletin:
Comptes rendus:
Allemagne.
Augsburg: Naturhistoriseher Verein fiir Schwaben und Neu-
burg (a. V.).
Bericht: XLI. 1913.
Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“.
Bericht und Abhandlungen: 1910—1912.
Berlin: K. Akademie der Wissenschaften.
Sitzungsberichte: 1913. 4:o.
— Gesellschaft Naturforschender Freunde.
Sitzungsberichte: 1912.
— Botanischer Verein der Provinz Brandenburg.
k Verhandlungen: LIV. 1912; LV. 1913.
— Zoologisches Museum.
Mitteilungen: VI, 3. 1913; VII, 1. 1913.
Bericht: 1912.
270 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Berlin: Verein zur Förderung des Deutschen Entomologi-
schen Museums. ,
Entomologische Mitteilungen: II, 5—12. 1913; III, 1—2,4—5.
1914.
— Deutsche Entomologische Gesellschaft.
Deutsche Entomologische Zeitschrift: 1913, 3—6 nebst Bei-
heft; 1914, 1—2.
Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande
und Westfalens.
Verhandlungen: 69, 2. 1912; 70, 1. 1913.
Sitzungsberichte: 1912, 2; 1913, 1.
— Niederrheinische Gesellschaft für Natur und Heilkunde.
Sitzungsberichte:
— Poppeldorf. Deutsche Dendrologische Gesellschaft.
Mitteilungen:
Braunschweig: Verein fiir Naturwissenschatt.
Jahresbericht:
Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein.
Abhandlungen: XXI, 2. 1913; >, 8.1 [07 INN [9 [23
Breslau: Schlesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur.
Jahresbericht: 90, 1—2. 1912.
— Verein fiir Schlesische Insektenkunde.
Jahresheft, Neue Folge: H. 6. 1913.
Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.
Bericht:
Colmar: Societe d'Histoire Naturelle.
Bulletin (Mittheilungen), Nouv. Ser.: XII. 1913.
Crefeld: Naturwissenschaftliches Museum.
Mitteilungen: 1913.
Danzig: Naturforschende Gesellschaft.
Schriften, Neue Folge: XIII, 2. 1912.
Katalog der Bibliothek. H. 2. 1908.
Bericht d. Westpreuss. Botanisch-Zoolog. Vereins: 34. 1912.
Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“.
Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1912, 2; 1913, 1.
Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät.
Sitzungsberichte: 44. 1912.
Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesell-
schaft.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 271
Abhandlungen: XXXI, 4. 1913; XXXIV, 4. 1913; XXXV, 1.
1914. 4:0.
Bericht: 44, 1—4. 1913.
Frankfurt a. M.: (Schwanheim): Deutsche Malakozoologische
Gesellschaft.
Nachrichtsblatt: XLV, 2—4. 1913.
Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein.
Helios: 27. 1913.
Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft.
Bericht: XX, 1. 1913 nebst Anhang 1—3.
Gera (Reuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt.
Ornithologische Monatsschrift: XXX VIII, 4—12. 1913; XX XIX.
1—5. 1914.
Versuchs- und Musterstation für Vogelschutz. Jahresb. 5.
1912—1913.
Giessen: Oberhessische Gesellschaft fär Natur- und Heil-
kunde.
Bericht, Neue Folge, Medizinische Abteilung: 7—8.1912—1913
< J » Naturw. Abteilung: 5. 1912.
Görlitz: Naturforschende Gesellschaft.
Abhandlungen:
Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg
August Universität. 5
Nachrichten, Matematisch-physikalische Klasse: 1913, 1—4.
4:0.
Nachrichten, Geschäftige Mitteilungen: 1913, 1. 4:0.
Greifswald: Geographische Gesellschaft.
Jahresbericht: XIII. 1911—1912.
— Naturwissenschaftlicher Verein für Neu-Vorpommern
und Rügen.
Mittheilungen: XLIV. 1912.
Guben: Internationaler Entomologen-Bund.
Internat. Entomologische Zeitschrift:
Güstrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meck-
lenburg.
Archiv: 66, 1—2. 1912.
Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der
Naturforscher.
- Nova Acta: XCVI. 1912; XCVII. 1912; XCVII. 1913; LC.
1913. o
272 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue.
Repertorium:
Katalog der Bibliotek:
Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein.
Abhandlungen:
Verhandlungen, 3:e Folge:
— Die Hamburgischen wissenschaftlichen Anstalten.
Jahrbuch:
— Verein für Naturwissenschaftliche Unterhaltung.
Verhandlungen:
Hanau: Wetterauische Gesellschaft fiir die gesammte Natur-
kunde.
Bericht:
Hannover: Naturhistorische Gesellschaft.
Jahresbericht: 60—61. 1909—1910, 1910—1911.
Helgoland: K. Biologische Anstalt.
Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Hel-
goland, Neue Folge: X, 2. 1913. 4:0.
Hirschberg in Schles.: Riesengebirgsverein.
Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein.
Verhandlungen: 25. 1911—1912.
Kassel: Verein fiir Naturkunde.
Abhandlungen und Bericht: LIII. 1909—1912.
Kiel: Kommission zu Wissenschaftlichen Untersuchungen der
Deutschen Meere (voy. Helgoland).
Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Kiel,
Neue Folge: XV. 1913; XVI. 1914. 4:o.
— Naturwissenschaftlicher Verein fiir Schlesvig-Holstein.
Schriften: XV, 2. 1913.
Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Geseilschaft.
Schriften: LIII. 1912.
Landshut: Naturwissenschaftlicher Verein (vorm. Botan.
Verein).
Bericht:
Leipzig: Die Redaktion der „Internationalen Revue der ge-
samten Hydrobiologie und Hydrographie“.
— Gesellschaft für Erdkunde.
Mitteilungen: 1912.
Wissenschaftliche Veröffentlichungen:
Lübeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches
Museum.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 273
Mittheilungen, Zweite Reihe: H. 26. 1913.
Bericht des Historischen Museums fär 1912.
Magdeburg: Museum fär Natur- und Heimatkunde und Na-
turwissenschaftlicher Verein.
Abhandlungen und Berichte:
Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Na-
turwissenschaften.
Sitzungsberichte: 1912.
Metz: Société d'Histoire Naturelle.
Bulletin:
Miinchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathema-
tisch-physikalische (II:e) Classe.
Abhandlungen: XXVI, 2—6. 1912. 4:o.
II. Suppl. Bd. Abh. 9. 1912. 4:o.
Sitzungsberichte: 1912, 3; 1913, 1—2.
Register zu den ersten 50 Jahrgängen der Sitz. Ber. 1860
—1910. München 1913.
Almanach:
Linde, C. v. Festrede. München. 1912. 4:0.
— Bayerische Botanische Gesellschaft.
Berichte: XIV. 1914.
Mitteilungen: III, 2—5. 1913—1914.
— Ornithologische Gesellschaft.
Verhandlungen:
Münster: Westfälischer Provinzial-Verein für Wissenschaft
und Kunst.
Jahresbericht: XLI. 1912—1913.
Nürnberg: Naturhistorische Gesellschaft.
Abhandlungen: XX: 1913, nebst Beilage.
Jahresbericht:
Mitteilungen:
Osnabrück: Naturwissenschaftlicher Verein.
Jahresbericht:
Passau: Naturhistorischer Verein.
Bericht:
Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein.
Bericht: XIV. 1912.
Correspondenz-Blatt:
Stettin: Entomologischer Verein.
Entomologische Zeitung: 74, 1—2. 1913.
18
274 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Festschrift zur Eröffnung des Städtischen Museums zu
Stettin am 23. Juni 1913.
Strassburg in E.: K. Universitäts- und Landes-Bibliotek.
Deutsches Meteorologisches Jahrbuch f. 1911. Elsass-
Lothringen, Strassburg i. E. 1913. 4:0. —
Theses par: J. Agatz, H. Bassermann, E. Beniers, L. Bogner,
F. Bulle, A. Burr, R. Camus, H. Gachot, E. Hahn, K. Heitz,
W. H. v. Hörbach, P. Kaltenbach, H. Klähn, G. Krafft, B.
Krier, C. Leidhold, K. Merck, B. Messow (4:0), P. Mürrle,
H. Rotzoll, J. Schatunovsky, H. Schlusser, L. Schmitt, R.
Stüsser, H. Wacker (4:0), J. Wellstein, A. Zeime.
Stuttgart: Verein für Vaterländische Naturkunde in Würt-
temberg.
Jahreshefte: 69. 1913.
— Gesellschaft der Naturfreunde.
Kosmos: 1914, 1.
Wiesbaden: Nassauischer Verein für Naturkunde.
Jahrbücher: 66. 1913.
Zwickau: Verein für Naturkunde.
Jahresbericht:
Australie.
Brisbane: The Queensland Museum.
Annals:
Annual Report:
Melbourne: Public Library, Museums and National Gallery
of Victoria.
Memoirs of the National Museum, Melbourne:
Sydney: Linnean Society of New South Wales.
Proceedings, 2:e Ser.: 1912, 3—4 (Nr. 147—148); 1913, 1-3
(Nr. 149—151).
— The Australian Museum.
Records: VIII, 4. 1913; IX, 3—4. 1913; X, 3—7. 1913.
Report: 1913. 4:0.
— Departement of Fisheries of New South Wales.
Annual Report of the Board of Fisheries:
Autriche-Hongrie.
Bistritz: Gewerbeschule.
Jahresbericht: XXXVII. 1912.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 275
Brünn: Naturforschender Verein.
Verhandlungen: L. 1911; LI. 1912.
Bericht der Meteorologischen Commission: XXVII. 1912.
Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akademia (Ungarische Aka-
demie der Naturwissenschaften).
Mathematikai és termöszettudomänyi közlemönyek: XXXI,
1--2. 1911.
Ertekezösek a termöszettudom. köreböl:
Ertekez6sek a mathemat. tudomän. köreböl:
Nyelvtudomänyi közlemenyek:
Mathemat. és termöeszettudom. ertesitö: XXIX, 3—5. 1911;
XXX, 1—2. 1912.
Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte- aus
Ungarn:
Ällattani Közlemönyek:
Botanikai Közlemönyek:
Almanach: 1912.
Rapport:
— Magyar Nemzeti Muzeum (Ungarisches National-Mu-
seum).
Annales historico-naturales: XI, 1—2. 1913.
Terme&szetrajzi Füzetek:
Aguila. Journal pour l’Ornithologie:
— La Redaction de „Rovartani Lapok“.
Rovartani Lapok:
-— La Redaction de „Bulletin botanigue hongrois“.
Ungarische Botanische Blätter: XII, 1—12. 1913.
Cracovie: Académie des Sciences (Akademija Umiejetnossci).
Sprawozdanie komisyi fizyograficznej: XLV; 1911; XLVI.
1912; XLVII. 1913.
Rozpravy wydzialu matem. przyrod, 3:e Ser.: 11 A, 11 B.
191112. A, 12..8; 1912.
Bulletin international:
Catalogue of Polish Scientific literature:
Graz: Naturwissenschaftlicher Verein für Steiermark.
Mittheilungen: 49. 1912.
Hermannstadt: Siebenbürgischer Verein für Naturvissen-
schaften.
Verhandlungen und Mitteilungen: LXIII, 1—6. 1913.
Iglö: Ungarischer Karpathen-Verein (Magyarorszägi Kärpä-
tegyesület).
Jahrbuch: XL. 1913.
276 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein.
Berichte: XXXIV. 1910—1911, 1911—1912.
Kolozvär (Klausenburg): Redaction de ,Magyar Növenytani
Lapok*.
Evlolyam:
— Erdelyi Museum-Fgylet. Orvos Termeszettudomänyi
Szakosztälyäböl. (Siebenbürgischer Museum-
Verein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Sec-
tion.)
I. Termöszettudomänyi szak (Naturwissensch. Abth.):
Ertesitö (Sitzungsberichte):
Medizinische Sektion.
Ertesitö (Sitzungsberichte):
Naturwissenschaftliche Museumshefte:
Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Ma-
thematisch-Naturwissenschaftliche Classe.
Abhandlungen:
Sitzungsberichte: 1911; 1912.
Jahresbericht: 1912.
Verzeichniss der Mitglieder:
Laube, G. E. Der geologische Aufbau von Böhmen. Prag.
19122
Vejdovsky, F. Zum Problem der Vererbungsträger. Prag
1911—1912. 4:0.
— Deutscher naturwissenschaftlich-medicinischer Verein
für Böhmen „Lotos“.
Lotos: 60. 1912; 61, 1—10. 1913.
— Societas Entomologica Bohemie.
Acta: X, 2—4. 1913.
— Böhmischer Klub fiir die Naturwissenschaften.
Sbornik:
Trenesen Ung.: Trencsen Wärmegyei Termöszettudomänyi
Egylet (Naturwissenschaftlicher Verein der
Trencsener Comitates).
Evkönyre (Jahresheft):
Triest: Museo Civico di Storia Naturale.
Atti, Ser. Nuova:
Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-Na-
turwissenschaftliche Classe.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 277
Sitzungsberichte, Abth. I: CXXI, 9—10. 1912; CXXII, 1—5.
1913.
Anzeiger: L. 1913.
Mittheilungen der Erdbeben-Commission, Neue Folge:
XLV-XLVI. 1913.
Wien: K. k. Naturhistorisches Hofmuseum.
Annalen: XXVIII, 1—3. 1913.
— K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft.
Verhandlungen: LXIII: 1913.
— K. k. Geographische Gesellschaft.
Mittheilungen:
Abhandlungen:
— Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt-
nisse.
Schriften: LIII. 1912—1913; LV. 12. 1912 nebst Titelbl. u.
Index.
— Dr.R. v. Wettstein, Professeur.
Oesterreichische Botanische Zeitschrift: LXIII, 4—12. 1913;
LXIV, 1—2. 1914.
— Wiener Botanische Tauschanstalt.
Zagreb: Societas Scientiarum naturalium Croatica.
Glasnik: XXV, 2—4. 1913; XXVI, 1. 1914.
Belgigue.
Bruxelles: Academie Royale de Belgigue. Classe des Sciences.
Bulletin, 3:me S6r.: 1912, 12; 1913, 1—11.
Annuaire: |
— Société Royale de Botanique.
Bulletin: XLIX, 1—4. 1912; LI. 1912.
— Société Entomologique de Belgique.
Annales: LVI. 1912.
Table générale des Annales:
Memoires: XXI. 1912.
— Société Royale Zoologique et Malacologique de Bel-
gique.
Annales: XLVII. 1912.
Proces-Verbaux:
Bulletin:
— Societe Royal Linneenne.
Bulletin:
278 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Brésil.
Rio de Janeiro: Muceu Nacional.
Archivos:
Canada.
Halifax N. $.: Nova Scotian Institute of Sience.
Proceedings and Transactions: XII, 4. 1909—1910.
Chili.
Santiago: Societe Scientifigue du Chili.
Actes:
Costa Rica.
San Jose: Museo National. Republica de Costa Rica.
Annales:
Danemarc.
Aarhus: Redaktionen for Flora og Fauna.
Disko: (Grönland): Den danske arktiske station Disko.
Arbejder:
Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab.
Skrifter (Mémoires), 7:de Rekke, naturvidensskab.
mathem Afdeln.: IX, 2. 1913; X, 2, 4. 1913. 4:o.
Oversigt: 1913, 2—6; 1914, 1.
— Naturhistorisk Forening.
Videnskabelige Meddelelser: 65. 1913.
— Botanisk Forening.
Botanisk Tidsskrift: XXXIII, 2—4. 1913.
Dansk Botanisk Arkiv: I, 1--4. 1913.
Meddelelser:
Medlemsliste :
— Entomologisk Forening.
08
Entomologiske Meddelelser. X, 1—2. 1913. Anden Rekke:
IV 7.031913:
— Bureau du Conseil permanent international pour
l’exploration de la mer.
Bulletin trimestriel. P. III. 1913. 4:0.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 279
Dreschel, C. F. Mömoire sur les travaux — — — pendant
les annöes 1902 -1912. Copenhague 1913. 4:0.
Bulletin hydrographigue pour l’ann&e juillet 1911—juin 1912.
Copenh. 1913. 4:0.
Publications des circonstance: 64—66. 1913.
Rapports et Proces-verbaux des Réunions: XV. 1911-1912;
XVII A. 1913. 4:o. XVI. Rapports. 1913; XIX. Proces-
verbaux 1912—1913; XVIII. Rapports. 1914.
Kjöbenhavn: Kommissionen for Havundersögelser.
Meddelelser, Serie Plankton:
Skrifter:
Hansen-Ostenfeld, C. De Danske Farvandes Plankton i
aarene 1898—1901. Phytoplankton og Protozoer. 1. Kö-
benhavn 1913.
Johansen, A. C. Om forandringer i Ringköbing Fjords
Fauna. Köbenhavn 1913. 4:0.
Espagne.
Madrid: R. Academica de Ciencias.
Memorias: XV. 1913.
Revista: XI, 5—12. 1912—1913; XII, 1—6. 1913.
Zaragoza: Sociedad Aragonesa de Ciencias naturales.
Boletin: XII, 4--10. 1913; XIII, 1—1914.
Etats-Unis.
Ann Arbor Mich.: Michigan Academy of Science.
Annual Report: XIV. 1912.
Austin, Texas: University of Texas:
Bulletin, Scientific Series:
Official Series:
Baltimore, Md.: Johns Hopkins University.
Circular: 1912, 8—10; 1913, 1—6.
Memoirs from the Biologicol Laboratory:
Berkeley, Cal.: University of California.
Publications, Zoology: VIII, 3+ title p. & index, 1911; IX,
6—8. 1912; X, 9—10. 1913, XI, 1—8. 1912—1913.
Publications, Botany: IV, 15—19. 1912—1913; V,1—3. 1912
—1913.
Memoirs: I, 2. Part II. 1912. 4:o.
Bulletin, Third Ser.:
280 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
University Press Exchanges:
Library, Contents-Index. Vol. I. Berkeley, Cal. 1889—90.
Boston Mass: American Academy of Arts and Sciences.
Proceedings: XLVIII, 14—21. 1913; XLIX, 1—10. 1913.
— Boston Society of Natural History.
Memoirs:
Proceedings:
Occasional Papers:
Brigdeport, Conn.: Brigdeport Scientific Society.
List of Birds:
Brooklyn, N. Y.: Museum of the Brooklyn Institute of Arts
and Sciences.
Memoirs of Natural Sciences:
Science Bulletin: II, 1—2. 1913.
Cold Spring Harbor Monographs:
Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoology.
Memoirs: XXXVI, Text a. Plates. 1913; XL, 6—7. 1913. 4:o.
Bulletin: LIII, 2—6, 10. 1913—1914; LIV, 17—21. 1913; LVI,
2.:1914,. LVII, 2. 1913; LVIII, 1. 1912
Annual Report: 1912—1913.
Chapell Hill, N. C.: Elisha Mitchell Scientific Society.
Journal: XXIX, 1—3. 1913—1914.
Chicago III.: Academy of Sciences.
Bulletin:
Bulletin of the Geological and Natural History Survey:
Bulletin of the Natural History Survey:
Special Publication:
Annual Report:
— Field Museum of Natural History.
Publication: 164. 1912; 165. 1913.
Cincinnati, Ohio: Society of Natural History.
Journal:
— Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia medica.
Bulletin:
Mycological Notes: 38. 1912.
Bibliographical Contributions: 9—13. 1913—1914.
Lloyd, C. G., Synopsis of the Genus Cladoderris. 1913.
Claremont, Calif.: "Pomona College.
Journal of Entomology and Zoology: V, 1—2. 1913; VI, 1.
1914.
Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences.
Proceedings:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 281
Honolulu, Hawaii, College of Hawaii.
Bulletin:
Lawrence, Kans.: Kansas University.
Quarterly: Ser. A. Science and Mathematics:
Science Bulletin: XIV, 16. 1913.
Annual Report of the Experiment Station:
The University Geological Survey of Kansas:
Mineral Resources of Kansas:
Lincoln, Nebr.: The University of Nebraska.
University Studies: XII, 1—4. 1912; XIII, 1—4. 1913; XIV,
1. 1914.
Zoological Laboratory, Studies:
Calendar:
Bulletin:
Madison, Wisc.: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and
Lettres.
Transactions:
— Geological and Natural History Survey.
Bulletin: XXVI (Educ. Ser. N:o 3). 1913.
Meriden, Conn.: Scientific Association.
Transactions:
Proceedings:
Annual Address:
Milwaukee, Wisc.: Wisconsin Natural History Society.
Bulletin: IX, title page a index. 1911; X, 3—4. 1912; XI,
1—3. 1913.
Bulletin of the Public Museum of the City of Milwaukee:
Minneapolis, Minn.: Geological und Natural History Survey
of Minnesota.
Reports, Zoological Series:
Minnesota Plant Studies:
Newark, Delaw: Delaware College Agricultural Experiment
Station, Entomological Departement.
Annual Report:
Bulletin:
New-Brigton, N. Y.: Staten Island Association of Arts and
Sciences. i
Proceedings: IV, 1—2. 1911 —1912.
Special:
Museum Bulletin: 57—59, 63—65. 1913.
282 Enzio Reuter. Bulletin Bibliographique.
New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences.
Transactions: XVIII, p. 1—137, 209—224. 1913; p. 291—345.
1914.
New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences.
Memoirs:
Annals:
Transactions:
Index:
— New-York Botanical Garden.
Bulletin: VIII, 30. 1914.
— New-York Entomological Society.
Journal: XXI, 2—4. 1913; XXII, 1. 1914.
— New-York Zoological Society.
Zoologica: I, 12—14. 1914.
Philadelphia, Pa.: Academy ot Natural Sciences.
Proceedings: LXIV, 3. 1912; LXV, 1—2. 1913.
— American Philosophical Society.
Proceedings:
Report:
Subject Register:
Supplement Register:
— Wagner Free Institut of Science.
Transactions:
— University of Pennsylvania.
Contributions from the Botanical laboratory :
— Free Museum of Science and Art, Departement of
Archalogy, University Pennsylvania.
Bulletin:
Portland, Maine: Society of Natural History.
Proceedings: V, p. 39—58. 1912.
Rochester, N. Y.: Academy of Science.
Proceedings:
San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences.
Memoirs:
Proceedings, 4 Ser.: I, p. 431—446. 1912; II, Pt. I, p. 1—
202. 1913; III, p. 187—454. 1912—1913. 4:0.
Botany:
Zoology:
Geology :
Math. Phys.:
Occasional Papers:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 283
San Francisco, Cal.: The Hopkins Seaside Laboratory of The
Leland Stanford Jr. University.
Leland Standford Junior University Publications. Univer-
sity Series:
Annual Register:
Dudley Memorial Volume. Stanf. Univ. Calif. 1913.
Starks, E. C. The Fishes of the Stanford Expedition to
Brazil. 1913.
Springfield, III.: The State Entomologist of the State of
Illinois:
Report:
S:t Louis, Mo.: Academy of Science.
Transactions: XIX, 11. 1911; XX, 1—7. 1911—1912; XXI,
1—4. 1912—1913. XXII, 1—3. 1913.
— Missouri Botanical Garden.
Annual Report: XXIII. 1912.
Annals: I, 1. 1914.
Topeka, Kans.: Kansas Academy of Science.
Transactions:
Trenton, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly
The Ttrenton Natural History Society).
Journal:
Tufts College, Mass.: Tufts College.
Studies:
Urbana, Ill.: Illinois State Laboratory of Natural History.
Bulletin: IX, 6—12. 1913; X, 1—3. 1913—1914.
Article:
Bienniel Report:
Washington, D. C.: Departement of Interior (U. S. Geological
Survey).
Monographs:
Bulletin:
Annual Report:
Mineral Resources:
Water-Supply and Irrigation Papers:
Professional Papers:
— Departement of Agriculture.
Report:
Yearbook: 1912.
— Division of Biological Survey.
284 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Bulletin:
North American Fauna:
Washington, D. C.: Smithsonian Institution (U. S. National
Museum).
Annual Report:
Report of the U. S. National Museum:
From the Smithsonian Report for 1911: Publication: 2109,
2111—2120, 2132, 2206, 2208, 2210—2213. 1912. i
Bulletin of the U. S. National Museum.
Report on the progress and condition of the U. S. Natio-
nal Museum for the year ending June 30, 1912. Washing-
ton 1913.
— Entomological Society.
Proceedings:
— Carnegie Institution of Washington. Departement of
Experimental Evolution.
Publications: Price-List 1913.
Annual Report of the Director: 1913.
Finlande.
Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Societe des Scien-
ces de Finlande).
Acta: XXXVIII, 2. 1913, Minnestal (Donner) 1913; XLII, 3.
1913; XLIII, 2. 1913; XLIV, 1, 2,4 6. 19135 1947727
11913. 14:0:
Bidrag: 71, 3; 191357 72,11 19135776, 2=-511914£
Öfversigt: LV. A—C. 1912—1913.
Observations möteorologigues:
Finländische Hydrographisch-Biologische Untersuchungen:
— Geografiska Föreningen.
Meddelanden:
Terra: XXV. 1913; XXVI. 1914.
— Sällskapet för Finlands Geografi (Societe de Geo-
graphie de Finlande.
Fennia: 34. 1913—1914.
— Finska Forstföreningen.
Meddelanden: XXX, 5—12. 1913.
Forstlig Tidskrift: XXXI, 1—3. 1914.
Metsätaloudellinen Aikakauskirja: Näytevihko. 1913.
Erikoistutkimuksia: I. 1914.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 285
Ströskrifter:
Metsän ystävä:
Helsingfors: Landtbruksvetenskapliga Samfundet i Finland.
Abhandlungen: 5—6. 1913.
Meddelanden:
— Fiskeriföreningen i Finland.
Fiskeritidskrift för Finland: 1914, 1—3.
Suomen Kalastuslehti: 1914, 1—3.
Suomen Kalatalous: II. 1913.
Fiskaren:
Kalastaja: 1913, 5—12.
— La Redaction de , Tidskrift för jägare och fiskare".
Tidskrift:
France.
Amiens: Société Linneenne du Nord de la France.
Memoirs:
Bulletin: XX, 394—404. 1910—1911.
Angers: Societe d’Etudes des Sciences Naturelles.
Bulletin, Nouv. Ser.: XLI. 1911.
Béziers: Société d’Etudes des Sciences Naturelles.
Bulletin: XXXIII. 1911.
Bordeaux: Societe Linneenne.
Actes:
Caen: Societe Linneenne de Normandie.
Bulletin, 6:e Ser.: IV, 1910—1911; V. 1912; VI. 1913.
Cherbourg: Societe Nationale des Sciences Naturelles et
Mathematiques.
Mémoires:
Langres: Société de Sciences Naturelles de la Haute-Marne.
Bulletin:
La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles.
Annales:
Rouy, G. Flore de France: XIV. 1913.
Lyon: Société Linnéenne.
Annales, N. Sér.: LIX. 1912; LX. 1913.
— Muséum d'Histoire Naturelle.
Archives: XI. 1912. 4:0.
— Societe Botanigue de Lyon.
Annales: XXXVII. 1912.
Nouveau Bulletin: I, 1—4. 1913.
286 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue.
Lyon: Académie des sciences, belles-lettres et arts. Sciences
et lettres.
Mémoires, 3:e Ser.: XIII. 1913.
— Societe d' Agriculture, sciences et industrie.
Annales, 7:e Sér.: 1912.
Marseille: Musée d'Histoire Naturelle.
Annales, Zoologie:
Annales: XIV. 1912. 4:o.
Bulletin, 2:e Sér.:
Montpellier: Académie des Sciences et Lettres.
Mémoires de la section de medicine, 2:e Sér.:
Mémoires de la section des sciences, 2:e Ser.: IV, 4. 1912.
Bulletin mensuel: 1913, 4—12; 1914, 1—3.
Nancy: Societe des Sciences.
Bulletin, 3:e Ser.: XIII, 3. 1912; XIV, 1. 1913.
Bulletin de söances, Ser. 3: XIII, 2. 1912; XIV, 2. 1913.
Nantes: Societe des Sciences Naturelles de l’Ouest de la
France.
Bulletin, 3:e Ser.: II, 3—4. 1912; III, 1—2. 1913.
— Société Academigue de Nantes et de la Loire Infe-
rieure.
Annales, 9:e S6r.: III, 1—2. 1912; IV, 1. 1913.
Nimes: Societe d’Etude des Sciences Naturelles.
Bulletin: XXXIX. 1911.
Supplement:
Paris: Societe Entomologigue de France.
Annales: LXXXI, 3—4. 1912; LXXXII, 1—4. 1913—1914.
Bulletin: 1913, 7—21.
— Societe Zoologigue de France.
Mémoires: XXV. 1912.
Bulletin: XXXVII. 1912.
— Societe de Geographie.
La Geographie: XXVI, 5—6. 1912; XXVII, 1-6. 1913;
XXVIII, 1—6. 1913; XXIX, 1. 1914.
— Redaction de „La Feuille des jeunes naturalistes“.
Feuille, 5 Ser.: XLIII, 509—516. 1913; XLIV, 517—521. 1914.
Reims: Société d'Etude des Sciences Naturelles.
Bulletin, 3:e Sér.:
Comptes rendus:
Travaux:
Proces verbaux:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 287
Rennes: L' Université.
Travaux scientifiques:
— La Station entomologigue.
Insecta: III, 28—36. 1913; IV, 37—39. 1914.
Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles.
Bulletin, 5:e Sér.: XLVII. 1911.
Toulouse: Société d'Historie Naturelle.
Bulletin: XLV, 3—4. 1912; XLVI, 2. 1913.
— Societe des Sciences Physigues et Naturelles.
Bulletin:
— Societe Francaise Botanigue.
Revue de Botanigue.
Grande-Bretagne et Irlande.
Cambridge: Cambridge Philosophical Society.
Proceedings: XVII, 3—5. 1913—1914.
List: i
Edinburgh: Royal Society.
Transactions: XLVIII, 3—4. 1912—1913; XLIX, 1—2. 1912
—-1913. 4:0.
Proceedings: XXXIII, 2—4. 1912 —1913; XXXIV, 1. 1913—
1914.
:— Botanical Society.
Transactions:
Proceedings:
Transactions and Proceedings: XXVI, 1—2. 1911—1913.
Annual Report:
Notes from the Royal Botanical Garden, Edinburgh:
— La Rödaction de ,The Annals of Scottish Natural
History*.
Annals:
Glasgow: Natural History Society.
Transactions and Proceedings, N. S.:
The Glasgow Naturalist: V, 3—4. 1913.
London: Royal Society.
Proceedings: Ser. A. Vol.: 88, N:o A. 603—606. 1913; Vol.
89, N:o A. 607—608, 610—614. 1913—1914; Vol. 90, N:o
A. 615—617. 1914. -- Ser. B. Vol. 86, N:o B. 588—590.
1913; Vol. 87 B. N:o 592—596. 1913—1914.
288 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Reports to the Evolution Committee:
Obituary Notices:
London: Linnean Society.
Journal, Botany: XLI, 282—284. 1913; XLII, 285. 1914.
Journal, Zoology: XXXII, 215—216. 1913.
Proceedings: 1912—1913.
List: 1913—1914.
Catalogue of the papers in the Transactions from 1791—
1905. London 1911.
— Royal Gardens, Kew.
Bulletin: 1913.
— Distant, W. L.
The Zoologist, 4 Ser.:
Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northum-
berland, Durham and Newcastle-upon-Tyne.
Transactions: XV, 2. 1913.
Plymouth: Marine Biological Association.
Journal, New Ser.: X, 1. 1913.
Italie.
Bologna: R. Accademia delle Scienze dell' Istituto di Bo-
logna.
Memoire, Classe di Scienze fisiche, Ser. 6: IX, 1—4. 1912. 4:0.
Indici generali:
Rendiconti, N. Ser.: XVI, 1911—1912.
Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali.
Atti, Ser. 5: V. 1912. 4:0.
Bulletino mensile, Ser. 2: 25—28. 1913.
— Direzione del Giornale „Malpighia“.
Malpighia: XXV, 3—6. 1912—1913; XXVI, 1—8. 1913.
Firenze: Societä Entomologica Italiana.
Bulletino: XLIV, 1—4. 1912.
— Redazione della ,Redia*, Giornale di Entomologia.
Redia: IX, 1. 1913.
Genova: Museo Civico di Storia Naturale.
Annali, Ser. 3:a: V. 1911—1913.
Milano: Societä Italiana di Scienze Naturali e del Museo
Civico di Storia Naturale.
Atti: LII, 1—4. 1913—1914.
Memorie:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 289
Modena: R. Accademia Scienze, Lettere ed Arti.
Memorie, Ser. 3:
— Societä dei Naturalisti e Matematici.
Atti, Ser. 4:
— Redactore della „La Nouva Notarisia“.
L. N. Notarisia: XXIV, 2—4. 1913; XXV, 1. 1914.
Napoli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche.
Atti, Ser. 2:
Rendiconto, Ser. 3: XIX, 1—5. 1913.
— Societä Africana d'Italia.
Bolletino: XXXII, 3—6, 8—11. 1913.
— Societä di Naturalisti.
Bolletino, Ser.: XXV (Ser. 2, Vol. V). 1911—1912; XXVI
(Ser. 2. Vol. VI) 1915:
— Museo Zoologico della R. Universitä.
Annuario (N. Ser.):
Padova: Accademia scientifica Veneto-Trentino-Istriana (ci-
devant Societä Veneto-Trentina di Scienze Na-
turali).
Atti, Ser. 3: VI. 1913.
Bolletino:
Palermo: Redazione della „Naturalista Siciliano".
II Natur. Sicil., N. Ser.:
— R. Orto Botanico di Palermo.
Bulletino:
— R. Istituto Botanico di Palermo.
Contribuzioni alla Biologia vegetale:
Pisa: Societä Toscana di Scienze Naturali.
Memorie: XXVIII. 1912.
Processi verbali: XXII, 1, 3—4. 1913.
Portici: Laboratorio di zoologia generale e agraria. R. Scuola
superiore di Agricoltura.
Bulletino: VII. 1913.
Roma: R. Istituto Botanico.
Annuario.
Annali di Botanica: XI, 2—3. 1913; XII, 1. 1913.
— Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele.
Bolletino:
Indice:
19
290 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Roma: Societä Zoologica Italiana. (Ci-devant Societä Romana
per gli Studi Zoologici).
Bolletino, Ser. 3: I, 11—12. 1912; IT, 1—6. 1913.
— R. Accademia dei Lincei.
Rendiconti, Ser. 5: XXII, 7—12 (1:o Sem.). 1913; XXII, 1
—12 (2:0 Sem.). 1913; XXIII. 1—7 (1:o Sem.). 1914.
Rendiconto dell’adunanza solenne del 1:o Giugno 1913.
Vol. II. Roma 1913.
Venezia: Redazione della ,Notarisia*.
Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia:
Sommario:
Verona: Museo Civico.
Madonna Verona: VII, 26—28. 1913.
Japon.
Formosa: Bureau of the Productive Industries, Government
of Formosa.
Hayata, B., Icones Plantarum Formosanarun. Vol. III. 1913.
4:0.
Kyöto: College of Science and Engineering, Kyöto Imperial
University.
Memoirs: IV, 1—2. 1912; V, 1—9. 1912—1913; VI, 1. 1913.
Sendai: Töhoku Imperial University. |
The Science Reports: Ser. 2: I, 2—5. 1913—1914; IV, 1—5.
1913—1914; III, 1. 1914. 4:0.
Tökyö: College of Science, Imperial University.
Journal: XXXII, 8—12. 1913; XXXIII, 1. 1913; XXXV, 1, 4.
1913; XXXVI, 1—2. 1913. 4:0.
General Index to Vol. I-XXV. 1887—1908. Tokyo 1913.
Les Indes occidentales.
Kingston: The Institute of Jamaica.
Journal:
Annual Report:
Les Indes orientales.
Calcutta: Asiatic Society of Bengal.
Journal. P. I:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 291
Journal, P. II:
Journal, P. IE
Proceedings:
Journal & Proceedings:
Index:
Annual Address:
Luxembourg.
Luxembourg: Gesellschaft Luxemberger Naturfreunde (Frühere
grossh. botanische Gesellsch. u. frühere „Fauna“
vereinigt).
Bulletins mensuels (Monats-Berichte): N. Ser.
Mexico.
Mexico: Instituto medico nacional.
Anales: XII, 3—5. 1913—1914.
Norvege.
Bergen: Bergens Museum.
Aarbok: 1913, 1—2.
Aarsberetning:
Skrifter, ny Raekke:
Sars, G. O., An. account of the Crustacea of Norway: Vol.
VI, 1—4. 1913.
Meeresfauna von Bergen:
— Norges Fiskeristyrelse (Direction de pöches de la
Norvege).
Aarberetning: 1913, 2—4.
Christiania: Universitetet.
— Videnskabs Selskabet.
Forhandlingar:
Nyt Magazin for Naturvidenskaberne:
Stavanger: Stavanger Museum.
Aarshefte: 1912.
Tromsö: Museum.
Aarshefter:
Aarsberetning:
292 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab.
Skrifter :> 1912.
Pays-Pas.
Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen.
Verhandelingen, Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie: XVII,
2—6. 1912—1913. -
Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurkunde, 3:e Reeks:
Register of de Verslagen and Mededeelingen:
Verslag van de Gewone Vergaderingen der Wis- en Na-
tuurkundige Afdeeling: XXI, 1--2. 1912—1913.
Proceedings of the Section of Sciences: XV, 1—2. 1912—1913.
Jaarboek: 1912.
— Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Genees-
en Heelkunde. Sectio voor Naturwetenschappen.
Maandblad:
Werken, Tweede Serie: VII, 3. 1914.
Groningen: Natuurkundig Genootschap.
Verslag: 1912.
Bijdragen tot de kennis van de Provincie Groningen en
omgelegen streken:
Harlem: La Societe Hollandaise des Sciences.
Archives neerlandaises, Ser. III A (Sciences exactes: —
Ser. III B (Sei. naturelles): II, 1. 1914.
Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging.
Tijdschrift, 2:e Ser.: XII, 4 1913; XIII, 12.7193:
Catalogus d. Bibliothek:
Aanwinsten der Bibliothek: 1913.
— Rijks-Herbarium (Herbier de (l’Etat).
Mededeelingen:
Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging.
N. Kruidkundig Archief, Verslagen en Mededeelingen: 1913.
Recueil des Travaux Botanigues Nöerlandais: X, 1—4. 1913.
Prodromus Florae Batavae:
s'Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging.
Tijdschrift: LVI, 1—4. 1913, nebst Supplement. 1914; LVII,
1. 1914.
Entomologische Berichten, III, 67—72. 1912—1913.
Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences.
Verslag:
Aanteekeningen:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 293
Portugal.
Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science,
mathem., physic. e. natur.
Memorias, Nova Ser.:
Journal:
— Societe Portugaise de Sciences Naturelles.
Bulletin: V, 3. 1911; VI, 2. 1913.
Memorias: I, 2. 1913.
République Argentine.
Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina.
Anales: LXXIV, 4—6. 1912; LXXV, 1—6. 1913; LXXVI,
1—5. 1913.
— La Redaction de „Revista Argentina de Historia Na-
tural“.
Revista:
— Museo de Productos Argentinos.
Boletin:
— Museo Nacional de Historia natural de Buenos Aires.
(Ci-devant Museo Publico).
Anales: XXIII. 1912; XXIV. 1913.
Communicaciones:
Cördoba: Academia National de Ciencias.
Actas:
Boletm xx, 1. 1911:
La Plata: Museo de la Plata. Universidad nacional de la
Plata:
Anales, Ser. 2:
ja Secciön botanica:
Anales, Secciön paleontolögica:
Revista: XVIII. 1911—1912.
— Universidad de la Plata. Facultad de Ciencias Fisico-
Matematicas.
Publicaciones:
Roumanie.
Bucarest: I'Herbier de Institut botanigue.
Bulletin:
294 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Russie.
Archangelsk: Archangeler Gesellschaft zur Erforschung des
russischen Nordens.
Nsßkcria: 1913, 9—24; 1914, 1—7.
Oryerp:
Astrachan: Ichthyologisches Laboratorium der Kaspi-Wolga-
schen Fischerei-Verwaltung.
Arbeiten: II, 2—3, 6. 1913; III, 3. 1914.
Oryer>:
Dorpat: Naturforscher-Gesellschaft.
Schriften: XXI. 1913. 4:o.
Archiv, 2:te Ser.:
Sitzungsberichte: XXI, 1—4. 1912; XXII, 1—2. 1913.
Katalog der Bibliothek:
Irkutsk: La Direction du Musee.
Uagtcrin:
Tpyanı:
Jakutsk: La Direction du Musee.
Jaroslaw: Societe des Naturalistes.
Mémoires:
Kasan: Societe des Naturalistes a l’Universite Imperiale de
Kasan.
Travaux (Trudi):
Comptes rendues:
Kharkow: Société des Naturalistes a l’Universite Imperiale
de Kharkow.
Travaux (Trudi):
Kiew: Societe des Naturalistes de Kiew.
Mémoires: XXIII, 1—4. 1913 -1914.
Proces Verbal: 1913.
— Societe ornithologigue de Kief du nom de K. Th.
Kessler.
TTAVASET als:
Kischineff: Societe des Naturalistes et des Amateurs des
Sciences naturelles de Bessarabie.
Travaux:
Minusinsk: Museum.
Oryerp: 1912.
Bamuno, B. A., MunrycuHckii kpaii Bb XVIII ptrt. 1913.
Ensio Reuter, Bulletin Bibliographique. 295
Moscou: Société Impériale des Amis des Sciences Naturelles,
d’Anthropologie et d’Ethnographie.
Nouveaux Mémoires:
Bulletin: 1911, 1—4; 1912.
Journal de la Section Zoologique: 1913, 1.
Meteorologische Beobachtungen:
Marepnanki Kb TIO3HaHilo PayHbI H MIoOppi poccilickoii UMNEepin:
Orabn 60TaHHyeckii:
— Direetorium der K. Universitäts-Bibliothek.
Gelehrte Nachrichten (Naturhist. Abth.):
— Nimnep. Pycckoe OOumecTBO aKKJIHMATH3AalliM YKHBOTHBIXB
H pacrenii.
Marephalnpi Kb HO3HaHIIlO pycckaro PbI60N0BCTBa: I, 1—3. 1912;
IT, 112. 1913.
Tpynsi Bcepocciiickaro WÖHNIEHHATO aKKJIHMATH3AllioHHATo Cbb3Na
1908 r. sb Mocks$. I—V. Mocksa 1909—1911.
Nikolsk: Hydrobiologisches Laboratorium der Fischzucht-
anstalt Nikolsk.
Aus der Fischzuchtanstalt Nikolsk: nr 13. 1911.
Odessa: Societe des Naturalistes de la Nouvelle Russie.
Mémoires:
Petrosawodsk: Die Gesellschaft zur Erforschung des Gouver-
nement Olonez.
Nachrichten: 1913, 1—38.
Riga: Naturforschender Verein.
Korrespondenzblatt: LVI. 1913. :
Arbeiten, Neue Folge:
Katalog der Bibliothek:
Saratow: Station biologigue du Wolga.
Arbeiten: IV, 4—5. 1913.
Travaux:
Compte-rendu:
Bericht:
Jahrbuch:
Simferopol: Societe des Naturalistes et des amis de la Na-
ture en Crimee.
Bulletin: II. 1912; III. 1913.
Tpyası: |
S:t Pötersbourg: Académie Imperiale des Sciences.
Mémoires: 7:e Sér.:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Mémoires: 8:e Sér.: XXV, 9. 1910; XXIX, 4, 6. 1912—1913;
XXX, 5, 10: 1911—1912; XXXI,4,.6;.9..1913; XXX
1913.
Melanges biologiques:
Bulletin, Nouv. Ser.:
Bulletin, V:e Ser.:
Bulletin, VI:e Ser.; 1913, 8—18; 1914, 1—6.
Annuaire du Musée zoologique: XVII, 3—4. 1912; XVIII,
1—3. 1913.
Flora Sibiriae et Orientis extremi: I. 1913.
Revue Russe d'Entomologie: XII, 4. 1913; XIII, 1—2. 1913.
Travaux du Musée botanigue: X. 1913; XI. 1913.
Schedae ad Herbarium Florae Rossicae:
Faune de la Russie. Insectes Hömipteres. Vol. III, 1.
(Oshanin). 1913; VI, 1. (Kiritshenko). 1913. — Oiseaux
(Aves). Vol. I. Demi-volume deuxieme (Bianchi). 1913.
S:t Pötersbourg: Hortus Botanicus (Jardin Imperial botanige).
Acta: XXXI, 2. 1913.
Bulletin:
Oryer».
Scripta botanica: XXVIII. 1910—1912.
— Societas Entomologica Rossica.
Hora: XL, 4—8. 1913.
— La Société Imperiale des Naturalistes de S:t Peters-
bourg.
Section de Botanigue:
Travaux:
Journal botanigue:
Section de Zoologie et de Physiologie.
Travaux: XLII, 2, 2:e partie. 1912; XLIII, 2. 1913.
Section de Geologie et Mineralogie.
Travaux:
Comptes rendus: XLIV, 1—3. 1913.
Tiflis: Kaukasisches Museum.
Göteborg:
Mitteilungen: VI, 1. 1912; VII, 2. 1913.
Museum Caucasicum:
V3B'bcrtia :
Nikolski, A. M. Herpatologia caucasica. Tiflis 1913.
Suede.
K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället.
Handlingar, 4:e Följden:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 297
Lund: Universitetet:
Acta, Ny följd. Afd II. Medicin samt matematiska och
Naturvetenskapliga ämnen: VIII. 1912. 4:o.
— La Redaction de , Botaniska notiser".
Botaniska notiser: 1913, 3—6; 1914, 1—3.
Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademin.
Handlingar, Ny följd: 50, 2—9. 1913. 4:0.
Arkiv för Botanik: XII, 3—4. 1913; XIII, 1. 1913.
Arkiv för Zoologi: VIII, 1. 1913.
Öfversigt:
Ärsbok: 1913 + bihang.
Lefnadsteckningar:
Stockholm: (Experimenfältet): Centralanstalten för försöks-
väsendet pä jordbrukets omräde.
— Entomologiska Föreningen.
Entomologisk Tidskrift: 34. 1913.
— Svenska Botaniska Föreningen.
Svensk Botanisk Tidskrift: VII, 1-4. 1913.
— Bergianska Stiftelsen.
Acta Horti Bergiani:
— Statens skogsförsöksanstalt.
Meddelanden:
— Föreningen för Skogsvärd.
— La Redaction de ,Fauna och Flora*.
Fauna och Flora: 1913, 2—6; 1914, 1—2.
Uppsala: R. Societas Scientiarum.
Nova Acta, Ser. 4: III, 1. 1911—1913; III, 7. 1913. 4:o.
— Kongl. Universitetet.
Uppsala Universitetets Ärsskrift:
Redogörelse: 1912—1913.
Zoologiska Bidrag från Uppsala: I. 1911—1912; II. 1913.
Bulletin of the Geological Institution of the University of
Uppsala:
Suisse.
Basel: Naturforschende Gesellschaft.
Verhandlungen: XXIV. 1913.
Bern: Naturforschende Gesellschaft.
Mittheilungen:
298 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Bern: La Societe Botanique Suisse (Schweizerische Botanische
Gesellschaft.
Bulletin (Berichte): XXII. 1913.
Chambesy prös Geneve: I'Herbier Boissier.
Bulletin, 2:e Ser:
Mémoires:
Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens.
Jahresbericht, Neue Folge: LIV. 1912—1913.
Geneve: Societe de Physigue et d'Histoire Naturelle.
Mémoires:
Compte rendu:
— La Direction du Conservatoire et du Jardin botanigues.
Annuaire: XV— XVI. 1911—1912.
— Societe Zoologigue.
Bulletin :
Lausanne: Societe Vaudoise des Sciences Naturelles.
Bulletin, 5:me Ser.: XLIX, 179-- 181. 1913.
Neuchätel: Societe Neuchateloise des Sciences Naturelles.
Bulletin: XXXIX. 1911—1912; XL. 1912—1913.
Schaffhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft
(Societe Entomologique Suisse).
Mittheilungen (Bulletin): XII, 4. 1913.
St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.
Bericht:
Jahrbuch:
Winterthur: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.
Mitteilungen:
Zürich: Naturforschende Gesellschaft.
Uruguay.
Montevideo: Museo Nacional.
Anales:
Anales, Secciön historico-filosofica:
Arechavaleta, J., Flora Uruguaya:
2. Dons.
Bestyrelsen för Köpenhamns Zool. Museum.
The Danish Ingolf-Expedition: V, P. 4. 1913. 4:0.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 299
Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht.
Mededeelingen en Verhandelingen. 15. 1913; 16. 1913; 17. 1914.
Annuaire: 1911, A. Meteorologie, B. Magnetisme terrestre.
1912. 4:0.
Finska Landtbruksstyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus).
Meddelanden (Tiedonantoja); LXXXV. 1911 (id. en finnois);
LXXXVII. 1914 (id. en finn.); LXXXX. 1912 (id. en finn.);
LXXXXI. 1913 (id. en finn.).
Bidrag till Finlands officiella statistik: III. Landthushäll-
ning. 6. Jordbruk och boskapsskötsel i Finland är 1911.
Helsingfors 1913 (id. en finnois). .
Ärsberättelse till Finska mejerisamfundet frän dess om-
bud i Storbritannien. 1911 (id. en finn.). — D:o. 1912
(id. en finn.).
Centralutskottet för hembygdsforskning.
En blick pä hembygdsforskningen i Finland är 1913. Hel-
singfors 1914.
Katsaus Suomen kotiseutututkimukseen v. 1913. Hels. 1914.
Jahrbuch der Abteilungen der Kais. Russ. Gesellschaft für Fischzucht
und Fischfang in Est-, Liv- un Kurland. Bd. V. 1912 (par M.
Guido Schneider).
VUagtcrin oömecrea ana macnbaoBaHin TIpmpoAbI Opäosckoli ryöephin. 3.
Kies 1913.
Marnnecarnnbrie Pymanuosckaro My3ea pp MockBb 1862—1912. MHctopn-
yeckifi OJepk>.
The John Crerar Library, Chicago.
Annual Report: 18. 1912.
Louisiana Agricultural Experiment Station, Baton Rouge, La.
Bulletin: 142. 1913.
Maine Agricultural Experiment Station, Orono, Maine.
Bulletin: 207, 210, 211, 213. 1912—1913.
The Regents of the University of Michigan.
Michigan Trees. A Handbook of the native and most im-
portant introduced species. Ann Arbor 1913.
Agassiz, G. R., Letters and Recollections of Alexander Agassiz with a
sketch of his life and work. London 1913.
JIaevidoso, K. H., Pecruryuia y HemeptuHb Bb CBA3H Cb BONPocOM% O IIPO-
TEKTHBHOII MOTEHIIIH 3apOÖBIIMEBBIXb MA1acToBb. C. I[lerepöypro
1910. 4:0.
Janet, Ch., Organes sensitifs de la mandibule de V'Abeille (Apis melli-
fica L. %). Sep. 1910. 4:0.
— Sur l’existence d'un organe chordotonal et d'une vesicule pulsa-
tile antennaires chez l’Abeille et sur la morphologie de la
tete de cette espece. Paris 1911. 4:0.
300 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Janet, Ch., Constitution morphologigue de la Bouche de Vlnsecte.
Limoges 1912.
— Le sporophyte et le gametophyte du vegetal; le soma et le ger-
men de l’Insecte. Limoges 1912.
Lundström, Carl, Neue oder wenig bekannte paläarktisehe Bibioniden.
Sep. Budapest 1913.
Murbeck, Sv., Phellodendron amurense Rupr. X japonicum Maxim. (nova
hybr.) Murbeck. Sep. Bonn (Poppelsdorf) 1912.
— Zur Kenntnis der Gattung Rumex. Sep. Lund 1913.
. VIII
Oshanin, B., Odo Morannal Reuter % = ix 1913. Sep. St. Petersburg
1913.
Reuter, O. M., Die Familie der Bett- oder Hauswanzen (Cimicidae), ihre
Phylogenie, Systematik, Oekologie und Verbreitung. Sep.
Berlin-Schöneberg 1913.
Warming, E., Observations sur la valeur systematigue de l’ovule. Sep.
Köbenh. 1913. 4:0.
Wesenberg-Lund, C., Fortpflanzungsverhältnisse: Paarung und Eiablage
der Süsswasserinsekten. Sep. Berlin u. Wien 1913.
— Wohnungen und Gehäusebau der Süsswasserinsekten. Sep.
Ibid. 1913.
— Odonatenstudien. Sep. Leipzig 1913.
— Bidrag till nogle myggeslaegters biologi, saerlig Mochlonyx og
Corethras. Sep. Köbenh. 1914. 4:0.
Young, R. T., The histogenesis of the reproductive organs of Taenia
pisiformis. Sep. Jena 1913.
Helsingfors le 13 mai 1914.
Enzio Reuter,
Bibliothecaire.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen
19131914.
I.Zoologie.
Allgemeines.
Uber die Untersuchung eines Moorgebietes in topographisch-
faunistischer und oekologischer Beziehung spricht Herr
Prof. Dr. K. M. Levander und entwirft einen Plan
fär ein derartiges Unternehmen. S. 107—114.
Naturschutzgebiet am See Kilpisjaur in Lapponia enonteki-
ensis; vgl. unten bei Botanik, S. 310. Justus Montell.
S. 175—181.
Zur Kenntnis der Bucht Tavastfjärd in hydrobiologischer Hin-
sich. K. M. Levander. S. 245—264.
Mammalia.
Sorex vulgaris L. Ein ganz weisses Ex. wurde am 30. Juni
1913 im Kirchspiel Karkku, Satakunta, gefangen. Länge
72436 mm. K. Hilden. S: 8.
Sciurus vulgaris L. Verf. teilt mit, dass er ein Eichhörnchen-
Nest in der alten Nisthöhle einer Picus-Art gefunden
hat. Das ? enthielt in der Gebärmutter 6 Embryonen,
während 3—4 als normale Zahl angegeben werden.
A. und K. Hilden. S. 9-10.
302 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Eine abweichende Form von Apodemus (Mus) agrarius Pallas
aus Finland. K. E. Ehrström. S. 16-18.
Vespertilio nattereri Kuhl. Fünf. Exx. wurden in der Nähe
von Viborg, Karelia australis, am 10. Juli 1913 gefan-
gen. PEAiDEKnEOrss 3:37
Castor fiber L. Subfossile Schädelreste, u. a. die ganze linke
Hälfte eines Schädels, aus Kuolajärvi in Lapponia ke-
mensis werden vorgelegt. M. Aschan, H. Lindberg.
S." 190,
Inbezug auf Fundorte von Vertebraten wird auch auf den
von Herrn Aman. K. E. Ehrströ m erstatteten Bericht
uber den Zuwachs der zoologischen Sammlungen hin-
gewiesen. S. 229—237.
Aves.
Vermischte Notizen.
Eier von Passer domesticus in Cypselus-Nestern. Verf. be-
richtet über zwei Fälle, in denen er ein Ei von Passer
domesticus im Nest von Cypselus apus antraf. Die Eier
wurden vom Cypselus-Paar gebrütet. Dabei wurde die
Beobachtung gemacht, dass 5 und 2 gleichzeitig und
nebeneinander brüten. Das eine Passer-Ei enthielt ei-
nen lebendigen Embryo. K. Hilden. S. 8-9.
Nucifraga caryocatactes. Verf. gibt eine Zusammmenstellung
der Fundorte und der Fundzeit während der Wanderun-
gen des Vogels im Jahre 1911. Die Vermutung wird aus-
gesprochen, dass er vom Norden aus ins Land wanderte,
denn er wurde zuerst in den nördlichen Gegenden
beobachtet und kam dort in viel grösseren Scharen
als im Süden vor. (Vgl. Suomalainen, Meddel. Bd
39, S. 121—128, 243.) E. Merikallio. S. 28-36.
Uber Invasion in Finland im Jahre 1913 wird aus
verschiedenen Orten berichtet: etwa 20 Ind. am 31.
August im Kirchspiel Haapavesi, Ostrobothnia media;
1 Ind. am 6. Sept. in Riihimäki, Tavastia australis; eine
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 303
Mehrzahl am 7. und 21. Sept. in der Nähe von Helsing-
fors. E. Merikallio. S. 4. — Nylandia, Ingå; zahl-
reiche Exx. im August und September. M. Brenner.
S. 6—7. — Nylandia, Ekenäs, an der Zoologischen Sta-
tion Tvärminne im Spätsommer und im Herbste. J. A.
Palmén. S. 7. — Tavastia borealis, Kirchspiel Ätsäri,
Anfang September und Mitte November. C. Finnilä.
S. 54. — Vol. ferner S. 234.
Ornithologische Notizen aus dem Kirchspiel Ätsäri, Tavastia
borealis. 20 Arten. C. Finnilä. S. 53—56.
Ornithologische Beobachtungen aus der Gegend von Karkku,
Satakunta. 98 Arten wurden beobachtet. Die Ankunft-
zeit im Frühjahr wird für viele Arten angegeben. A. &
K. Hildén. S. 138—149.
Larus ridibundus L. Über das Auftreten dieser Art in den
Häfen von Helsingfors im Februar 1914 und die Ankunft-
zeit im Frühjahr desselben Jahres berichtet Herr Rek-
tee M. Brenner. . St 1967-197.
Beringte Vögel aus Finland. J. A. Palmen. S. 200—212.
Corvus monedula L. Über das Vorkommen in der Gegend
von Vasa, Ostrobothnia australis, berichtet C. Finnilä.
S. 243—245.
Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.
Accentor modularis (L.) Bechst. In der Nähe von Helsing-
fors, Nylandia, wurde am 14. Juni 1899 (E. Wase-
nius) und am 14. Mai 1911 (E. Nyberg) je ein Nest
gefunden. R. Palmgren. S. 37.
Ciconia nigra L. Ein Ex. wurde in Ostrobothnia borealis
unweit der Stadt Kemi, am See Kivijärvi, am 27. Mai
1913 von Herrn Mag. K. Hänninen gefangen. B. P o p-
Ds. 79.4;
Emberiza rustica Pallas. Am 2. Juni 1912 nistend im Kirch-
spiel Ätsäri, Tavastia borealis. C. Finnilä. S. 54. —
Am 27. Mai 1903 & und 9 in Oulu (Uleåborg), Ostro-
bothnia borealis, geschossen; am 22. Mai 1908 < in
304 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Kiiminki, Ostrob. borealis, geschossen; am 13. Juni 1912
drei då in Ranua beobachtet; am 1. Juni 1913 3 in
Puolanka, Ostrob. kajanensis, beobachtet; am 2. Juni
1913 3 in Suomussalmi, Ostrob. kajanensis, beobachtet;
am 22. Mai 1913 3 in Haukipudas, Ostrob. borealis, ge-
schossen: E. Merikallio. 'S.-151:
Eniconetta stelleri (Pallas) Gray. Ein Ex. wurde am 22. Mai
1913 in den Schären von Simo, Ostrobothnia borealis,
im Fischnetze gefangen. E. Merikallio. S. 5.
Muscicapa parva Bechst. Ein Ex. wurde am 21. Juli 1910
in Nurmes, Karelia borealis, geschossen. B.Poppius.
S. 104.
Picus martius L. Eine braune Farbenvarietät aus Alandia
(leg. Snellman) wird von Herrn Aman. K. E. Ehr-
ström vorgelegt. S. 174.
Tetrao urogallus L. Albinos am 23. August 1913 in Muhos,
Ostrobothnia borealis, von Herrn Stud. F. Nylander
geschossen. E. Merikallio. S. 5.
Reptilia.
Uber die schwarze Varietät der Kreuzotter, Pelias berus L.,
1758. Gunnar Ekman. S. 126—131.
Pisces.
Esox lucius L. Ein xanthoristisches Ex. aus Hangöby, Ny-
landia, wird vorgelegt. K. M. Levander. S. 37.
Fischfauna der Bucht Tavastfjärd. Aus dem brackischen
Wasser der in Nylandia, Kirchspiel Kyrkslätt, gelege-
nen Bucht werden 20 Fischarten erwähnt. K. M. Le-
vander. S. 261—264.
Coleoptera.
Vermischte Notizen.
Dermestes vulpinus Fabr. Wurde an einem Löwenhaupt im
Zoologischen Museum der Universität in Helsingfors
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 305
beobachtet; vermutlich aus Deutsch Ost-Afrika einge-
schleppt. J. Sahlberg, B.Poppius. S.3—4.
Ptinus tectus Boield. Mehrere Exx. wurden in getrockneten
Krabben (Platyonicus) gefunden, die vom Fräulein Stud.
Greta Hjelt aus Zoppot in der Nähe von Danzig nach
Finland gebracht worden waren. Die Determination
wurde von Herrn Maurice Pic in Digoin gemacht.
Ausführliche lateinische Diagnose gibt Herr Prof. J.
Sahlberg. S. 12—15.
Haltica engströmi J. Sahlb. Wurde im Frühling 1911 in der
Nähe von Helsingfors auf Spiraea ulmaria gefunden
(M. A. Salokas, R. Frey). Unter 50 9? wurden nur
2 då beobachtet. Im Sommer 1913 wurde auf dem-
selben Lokal auch die Larve angetroffen. Vgl. Medde-
landen Soc. Fauna et Flora Fenn. XIX, S. 19. J. Sahl-
berg. S. 37—38.
Ceutorhynchus sahlbergi Schönh. Massenhaftes Auftreten (etwa
150 Exx.) Anfang Juni 1913, nach stürmischem Wetter
am Ufer des Sees Pyhäjärvi im Kirchspiel Birkkala,
Satakunta. Th. Grönblom. S. 46—47.
Scolytidae aus Finland. Bestimmungstabellen der Arten und
ihrer Frasse. U. Saalas. S. 64—102.
Crypturgus hispidulus Thoms. Nach der Bestimmung von
Herrn Prof. H. Eggers sind die bisher als Cr. pusillus
Gyll. aufgefassten Exx. als hispidulus zu betrachten. Cr.
pusillus ist also bis jetzt im Gebiete nicht angetroffen
Worden. Us SiaalassioS.82.
Neufiir das Gebiet.
Heterocerus fenestratus Thunb. Regio aboänsis, Karislojo
Karkali (J. Sahlberg); Satakunta, Birkkala. Th.
Grönblom. S. 104.
Pityogenes Saalasi Eggers. Lapponia kemensis, Kittilä, 2 dd
unde 2,04 Saalas. us; 87:
Pityophthorus fennicus Eggers. Die als micrographus L. be-
stimmten Individuen aus Finland gehören dieser Art
ann USSaalas. + S. '86i
20
306 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Scymnus triangularis J. Sahlb. n. sp. An der Meereskiiste
in der Nähe von Brahestad in Ostrobothnia media unter
Arctostaphylos officinalis auf Sandboden gefunden. (Y.
Wuorentaus). Lateinische Diagnose. J. Sahlberg.
S. 39—41.
Trypophloeus granulatus Ratzeb. Regio abo@nsis, Karjalohja
(Karislojo); Satakunta, Yläne; leg. J. Sahlberg. U.
Saalas. S. 83.
Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.
Callichroma moschata. Ostrobothnia borealis, Simo. V. Rä-
S. 1 TS 157.
Corymbites cupreus var. aeruginosus F. Ostrobothnia kaja-
nensis, Kuhmoniemi. K. J. Valle. S. 45—146.
Poophagus sisymbrii Fabr. Satakunta, Birkkala. Th. Grön-
Prom” "S! 46,
Hymenoptera.
Neu fir das Gebiet.
Formica suecica Adlerz. Ostrobothnia borealis, Kirchspiel
Simo. V. Räsänen. S. 156.
Leptothorax acervorum var. obscura Emery. Ostrobothnia
borealis, am Simojoki-Fluss. V. Räsänen. S. 156.
Meniscus impressor Grav. Lapponia inarensis, Patsjoki, leg.
BP. oppiuss. N. Hellen gS: 5.
Mesoclistus rufipes Grav. Lapponia ponojensis, Ponoj. W.
HiellemnuvS5.
Polysphincta boops Tschek. Satakunta, Birkkala, leg. Th.
Grönblom. W. Hellen. S. 5.
Rhyssa approximator Fabr. var. ruficoxis Kriechb. Karelia
ladogensis, Kirjavalaks, leg. B. Poppius. W. Hel-
le NSS;
Xylonomus rufipes Grav. Satakunta, Birkkala, leg. Th. Grön-
bon WeH een SS!
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 307
Diptera.
Vermischte Notizen.
Beiträge zur Kenntnis der Gattung Chilosia Meig. Wolter
Hellen. S. 56—64.
Neu für das Gebiet.
Cephenomyia ulrichi Brauer. Nylandia, Ekenäs Tvärminne
(E. Lindgvist) und Esbo (W. Hellen); Savonia au-
stralis, Rantasalmi (G. Ekman). Mit Fig. Richard
Frey. S. 117—119.
Chilosia argentifrons Hellön n. sp. Nylandia, Pärnä, leg.
Nordström. W. Hellen. S. 62—63.
Ch. gracilis Hellön n. sp. Nylandia, Helsingfors (Linna-
niemi); Tavastia australis, Kangasala (Frey). W. Hel-
len. S. 61—62.
Ch. latifacies Loew. Isthmus karelicus, Räisälä (Aro); Ta-
vastia australis, Tammerfors (Frey). W.Hellen. S. 60.
Ch. melanura Beck. Lapponia Varsugae, Kusomen. Frey,
Hellön. S. 62.
Ch. punctigenis Hellön n. sp. Nylandia, Helsingfors (W e1-
lenius); Savonia australis, Hirvensalmi (Palmén,
Lundström) W. Hellen. S. 63—64.
Ch. rotundicornis Hellön n. sp. Karelia ladogensis, Hiitola
(EimHEissen).. W Hellen: -S.' 60.
Ch. semifasciata Beck. Nylandia, Esbo (B. Poppius), Hel-
singfors (Linnaniemi) W. Hellen. S. 62.
Ch. sparsa Loew. Ostrob. borealis, Haukipudas (Johan s-
son); Lapp. kemensis, Pallastunturi (Frey); Lapp.
Imandrae, Kantalaks; Lapp. murmanica, Gavrilova; Lapp.
tulomensis, Kola (Frey, Hellen) W. Hellen. S. 58
—59.
Ch. tropica Meig. var. minuta Hellen n. var. Tavastia au-
stralis, Messuby (Frey), Akkas (Woldstedt). W.Hel-
len: “8. 58
308 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Lepidoptera.
Vermischte Notizen.
Microlepidopterologische Forschungen und Studien in Finland.
Verf. gibt eine Darstellung der historischen Entwicklung
dieses Forschungszweiges in Finland und bespricht die
wichtigste Literatur. J. Sahlberg. S. 161—171.
Eine im Freien entstandene Aberration von Vanessa urticae L.
Harry Federley. S. 264—268.
Neu fär das Gebiet.
Acidalia virgularia Hb. Regio abo@nsis, Bromarf. R.Fab-
TEA NS.. 19149.
Acrolepia assectella Zett. Regio aboönsis, Bromarf. R. Fabri-
ti US. Sn 49;
Acronycta tridens Schiff. Regio abo&nsis, Bromarf. R. Fabri-
tius. > S. 49.
Agrotis castanea Esp. In Nylandia, Ekenäs, von Herrn Lehrer
W. Wahlbeck gefunden. Th. Grönblom. S. 243.
Anarta richardsoni Curtis. Lapponia Imandrae, Kantalaks,
1 2 am 7. Juli 1913, leg: W. Hellön. TGS
P:d Oa S: talii. :
Atolmis quadra L. MNylandia, Ekenäs, Zoologische Station
Tvärminne, Juli 19122 Ebba Pontän-Munster-
hjelm.. S. 4.
Boarmia ribeata Clerck. (= abietaria Hübn.). Regio aboen-
sis, Äbo Hirvensalo, 1 3 am 25. Juli 1913 vom Schüler
Häkan Lindberg gefangen. Th. Grönblon. S. 12.
Calamia lutosa Hibn. Nylandia, Helsingfors, 2 56 am 10.
Okt.,1909; leg. L.Eorsius.. Th-Grönbl om 28 717
Callimorpha menetriesii Ev. Am 8. Juli 1913 wurde ein
2 dieser in Europa früher nicht beobachteten Art in
Kuopio, Savonia borealis, gefunden. Mit Fig. R.Fabri-
tius. S. 47-49.
Dichrorhampha heegeriana H. S. Regio aboönsis, Nagu (E.
Reuter) und Bromarf. R. Fabritius. S. 49.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 309
Grapholitha cornucopiae Tgstr. Savonia borealis, Kuopio
Häminanlahti. R. Fabritius. 'S. 49.
Lycaena semiargus Rott. ab. caeca Fuchs. Satakunta, Birk-
Beer ea. 107. Jul 9TS!"* Tr Gromblom."®S. 10
Copeognatha.
Caecilius atricornis Mc Lachlan. In Nylandia, Kirchspiel Eke-
näs, Dorf Tvärminne, gefunden; neu für das Gebiet.
Wurde von Herrn Dr. G. Enderlein determiniert.
Helm 19.5 sit man!”'S. 243.
Mollusca.
Alderia modesta (Loven). Im Finnischen Meerbusen sind
zur Zeit vier Fundorte bekannt: 1) Helsingfors Fölisön
(Luther, Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 28, S. 41
—44); 2) Kirchspiel Kyrkslätt in Nylandia (Levander),
wo die Art in der Brackwasserbucht Tavastfjärd in einer
Tiefe von 3.5s—4 m lebt; 3) und 4) zwei Fundorte in der
Gegend der Zoologischen -Station Tvärminne, Kirchspiel
Ekenäs, Nylandia (Luther). K. M. Levander. S.51
—53 und S. 261.
Plankton.
Verzeichnis von Planktonten aus dem Tusbyträsk, Nylandia.
Herbstplankton am 28. Sept. 1913; Phytoplankton guali-
tativ und quantitativ überwiegend; vor allem trat Asfe-
rionella formosa Hass. var. gracillima (Hantz.) Heib.
dominierend auf. K. M. Levander. S. 49—51.
Zur Kenntnis der Bucht Tavastfjärd in hydrobiologischer Hin-
sicht. K. M. Levander. S. 245—264.
310 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
II. Botanik.
Allgemeines. Reiseberichte.
Naturschutzgebiet am Kilpisjaur. Verf. schlägt vor, dass die
Malla-Fjelde am See Kilpisjaur in Lapponia enontekien-
sis von der Regierung geschiitzt werden möchten. Die-
ses Gebiet besitzt nämlich eine ungewöhnlich reiche
lappländische Vegetation und Flora, die in grossen Zü-
gen vom Verf. geschildert wird. J. Montell. S. 175
— 181.
Herr Mag. Phil. K. Linkola erstattet Bericht über eine
Exkursion in das Kirchspiel Kuopio, Savonia borealis,
im Sommer 1909. S. 182—184.
Plantae vasculares.
Systematische Notizen.
Atropis-Formen. — A. maritima (Huds.) ist von A. distans
hauptsächlich durch das Vorkommen von Stolonen und
durch wenigstens zweimal längere Antheren verschie-
den, während die Rispenform und die Grösse der Ährchen
nur Charaktere von geringerem systematischem Werte
darbieten. — Glyceria reptans (Laest.) Krok (= GI. vil-
foidea (Ands.) Th. Fr.) dürfte nur eine biologische Form
der A. maritima mit langen Stolonen und selten ent-
wickelten Ähren sein. — Auch Gl. baltica Lindeb. und
Gl. Dusenii Lindeb. (= Gl. baltica < distans nach Neu-
man) wären zu A. maritima zu rechnen. — A. suecica
Holmb. wäre von A. distans nicht spezifisch verschie-
den, und Gl. distans X maritima f. expansa Holmb. und
f. kattegatensis Neum. scheinen grossgewachsene, in
fetter Erde am Meere auftretende Formen von A. distans
zu.'sein... Harald Lindberg. 118.22 24.
Carex acuta L. (C. gracilis Curt... Am See Humaljärvi im
Kirchspiel Kyrkslätt, Nylandia, sind zwei deutlich ver-
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 311
schiedene und konstante Formen eingesammelt worden.
Die eine Form wird durch schwarze, schmale, lange und
sich neigende Ährchen sowie aufrechte Tragblätter ge-
kennzeichnet, die andere hat gräne, kiirzere, aufrechte
Ährehen und gebogene Tragblätter. Harald Lind-
berg. S. 43.
Carex muricata. Mit diesem Namen sind unter den Bota-
nisten Finlands zwei gut zu unterscheidende Arten be-
legt: C. Pairaei F. Sch. und C. contigua Hoppe. Ha-
Makadrbhimdbero. 7S..43.
Carex vulpina L. Umfasst zwei gut charakterisierte Arten.
Die eine hat breite, rein griine Blätter, grosse, braune,
dichte Ährchensammlung mit sehr kurzen Tragblättern
und nur an der äusseren Seite nervige Schläuche, die
im oberen Teile sehr dicht und scharf, oft doppelt ge-
zähnt sind und einen an der Aussenseite tief einge-
schnittenen Schnabel besitzen. Diese Form wird im
Norden mit C. vulpina L. bezeichnet. Die andere Art
hat etwas schmälere, blaugriine Blätter, schmälere, un-
dichtere und hellere Ährchensammlung mit öfters recht
langen Tragblättern und auf beiden Seiten deutlich ner-
vige Schläuche, die im oberen Teile bedeutend undichter
gezähnt sind und einen an beiden Seiten gleich wenig
eingeschnittenen Schnabel aufweisen. Schattenformen
dieser Art sind im Norden sowie in Deutschland C. vul-
pina f. nemorosa (Rebent.), Sonnenformen derselben
C. vulpina genannt worden. Harald Lindberg. S. 42.
Conioselinum cenolophioides Turcz. ist nach Harald Lind-
berg nur eine schmalblättrige Form von Conioselinum
tataricum Fischer. Analoge Formen findet man bei
anderen Umbellaten, wie Heracleum sibiricum und Pim-
pinella saxifraga. S. 28.
Rumex haematinus Kihlm. ist nach H. Lindberg nur als
eine rötere och kompaktere Meeresuferform von R. au-
riculatus Wallr. anzusehen. S. 24—25.
312 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Neu fir das Gebiet.
Cerastium alpinum X vulgare-typicum. Lapponia Imandrae,
Kandalakscha, ein einziger, steriler Rasen. Harald
EA Bree: 015212
Gladiolus imbricatus. Regio abo&nsis, Pojo Fiskars, leg. L.
Aspelin im J. 1865 ‚und G. I. Rothström mum
1885. Harald Lindberg; PS 105:
Salix-Hybriden: S. glauca < myrsinites X nigricans. Lapponia
enontekiensis, Kilpisjaur. — S. glauca X myrsinites X
nigricans X phylicifolia. Lapp. enontek., Kilpisjaur. —
S. glauca X nigricans X phylicifolia. Lapp. kemensis, Muo-
nio; Lapp. enontek., Kilpisjaur. — S. herbacea X polaris
x phylicifolia. Lapp. enontek., einige kleine Sträucher
auf dem Saana-Fjelde. — J. Montell. S. 198—199.
+ Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.
Alchemilla alpestris. Ostrobothnia media, Lappajärvi. A.
None OT: N SEN
Alchemilla alpina. Lapponia enontekiensis, Malla am See
Kilpisjaur. J. Montell. S. 180.
Alchemilla minor. Karelia australis, Jääski. K. J. Valle.
SHR
Alopecurus pratensis. Karelia keretina, Knjäsha, auf natür-
licher Wiese. Harald Lindberg. S. 24.
Alsine stricta und A. rubella. Lapponia enontekiensis, Malla
am See Kilpisjaur. J. Montell. S. 179.
Angelica silvestris. Lapponia enontekiensis, Malla am See
Kilpisjaur. J. Montell. S. 180.
Antennaria alpina 9. Lapponia kemensis, Muonio Yliniemi.
J. MromteTlväS:NB2:
Arnica alpina. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpis-
jaurss J: MiomtiekldkS=dt9:
Aspidium cristatum X spinulosum. Nylandia, Kyrkslätt. Ha-
Bald Lim ber eur. 20
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 313
Aster sibiricus. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Kutsanjoki.
Harald' Lindberg. S. 20.
Atropis maritima. Karelia keretina, Knjäsha guba. Lapponia
Imandrae, zwischen Kandalakscha und Kolvitsa. Ha-
FAImIIMIäiT UT eto. "S. 22'und'27.
Botrychium lanceolatum. Lapponia kemensis. J. Montell.
n 220
Botrychium matricariifolium. Nylandia, Ekenäs Tvärminne.
Bon. Karl. ©..220.
Campanula uniflora. Lapponia enontekiensis, Malla am See
Kılpısjaur.. J. Montell S. 179.
Carex canescens X dioica. Lapponia kemensis. J. Mo ntell.
D, 220.
. Carex capillaris. Savonia borealis, Kuopio. O. A. F.Lönn-
Duot K yi Lmkio dia. .S. 182.
Carex paradoxa. Lapponia kemensis, Kirchspiel Kuolajärvi,
Pyhäkuru am See Vuorijärvi. Harald Lindberg.
S 19.
Carex parallela. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kil-
pisjaur.' J. Montell. S. 180.
Carex rostrata X vesicaria. Kuusamo, Alaisetlammit am Kitka-
joki-Fluss. A. L. Backman. S. 160.
Carex vulpina. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. K. Kari.
Say 188.
Centaurea scabiosa. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. Lin-
köar uns: -191.
Cerastium alpinum x *alpestre. Lapponia kemensis und Lap-
ponia inarensis. Harald Lindberg. S. 28
Conioselinum tataricum var. cenolophioides. Lapponia Iman-
drae, zwischen Kandalakscha und Kolvitsa an mehreren
BlätzensHaärabd’Eimdibeirg.=!S. 28;
Crambe maritima. Nylandia, Kirchspiel Ingå, Insel Storö in
den Schären von Barösund, und Kirchspiel Snappertuna,
Hummelskär. Widar Brenner. S. 6.
Cryptogramme crispa. Lapponia enontekiensis, Malla am s
Kilpisjaur. J. Montell. S. 180.
314 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Elymus arenarius. In Ylimuonio in Lapponia kemensis wie-
dergefunden (vgl. Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 37,
S. 244); die Art kommt hier reichlich am Sandufer des
Sees Utkujärvi vor. Justus Montell. 8.4517 —
Kommt am südlichen Teile des Sees Kemijärvi, Lapp.
kemensis, sehr reichlich vor. H. Lindberg. S. 174.
Epipactis palustris. Karelia borealis, Metsäsuo. A.L.Back-
man. Sl,
Epipactis rubiginosa. Kuusamo, Juuma Hautaniitynvuoma
(Widar Brenner) und Kiutaköngäs. A. L. Backman.
S. 160.
Eriophorum callithrix. Karelia olonetsensis, Salmi Hiisijärvi.
A. L. Backman 8.427.
Ficaria verna. Ostrobothnia australis, Öfvermark. Elli
Björkman. S. 225.
Gagea lutea. Ostrobothnia australis, Öfvermark. Elli Björk-
man 9.1229.
Gentiana tenella. Lapponia enontekiensis, Malla am See
Kilpisjaur. J. Montell S. 179.
Hieracium cruentiferum, H. lucens, H. parceciliatum. Tavastia
borealis, Jyväskylä. K. Linkola. S. 193—195.
Lamium purpureum f. albiflora. Karelia australis, Jääski.
Kod: Malle 227
Lappula deflexa. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Pyhäkuru.
Edv. af Hällström, Harald LindberessSme0:
Lemna trisulca. Karelia keretina, See Tuntsanjärvi. Auch
in einer abgesperrten Lagune an der Mündung des
Dvina-Flusses in der Nähe von Archangel beobachtet.
Haral BEiadbere US:
Matricaria discoidea. Kuusamo. E. af Hällström. S. 226. —
Lapponia kemensis. J. Montell. S. 226.
Melandryum affine. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Pyhä-
kuru. Harald Lindberg. S. 19.
Mentha Arrheni. Nylandia, Kyrkslätt. Th. Salan. S. 45.
Monotropa hypopitys. Tavastia borealis, Saarijärvi (A. J.
Oksanen); Ostrobothnia borealis, Kemi. K. Lin-
kolta; 8.7104.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 315
Myriophyllum spicatum. Karelia keretina, ausgeworfen am
Ufer des Sees Tuntsanjärvi. Nicht aber an der Kiiste
des Weissen Meeres beobachtet. Harald Lindberg.
S. 26:
Phegopteris Robertiana. Lapponia kemensis, Kuolajärvi, Pyhä-
kuru am See Vuorijärvi. Harald Lindberg. S. 19.
Picea excelsa lus. aurea. Nylandia, Kyrkslätt. P. H. Lind-
Pere, .1S.-226.
Poa compressa. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. Linkola.
34187.
Pteris aguilina. Kuusamo, Oulanka Taivalkoski. A.L.Back-
man. ıS..160.
Ribes glabellum. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kil-
pisjaur. J. Montell. S. 180.
Rumex = arifolins. Lapponia enontekiensis, Malla am See
Kilpisjaur. J. Montell S> 179.
Rumex auriculatus. Karelia keretina und Lapponia Imandrae,
sehr häufig und reichlich an den Ufern des Weissen
Meeres. Auch aus Alandia (Geta), aus Karelia olonetsen-
sis und Kar. ladogensis bekannt. Harald Lindberg.
S. 24 und 27. — Karelia onegensis, Suojoki. A. L. Back-
an. 69. 121.
Salix aurita. Lapponia Imandrae, zwischen Kandalakscha
und Kolvitsa. Harald Lindberg. S. 27. — Kuu-
samo, Kirchspiel Kuolajärvi, Palotuaturi. A. L. Back-
Aa S: b61.
Salix-Hybriden:
Salix aurita X phylicifolia, S. cinerea X nigricans und
S. nigricans X phylicifolia. Savonia borealis, Kuopio. K.
Enkola S. 182.
S. caprea X cinerascens. Lapponia kemensis, Muo-
nio. — S. caprea X lapponum. Lapp. enontekiensis, Tar-
vantojoki. — S. glauca X myrsinites. Lapp. enontekien-
sis, Maunu und Kilpisjaur. — S. glauca X phylicifolia.
Mehrere Fundorte und Formen in Lapp. kemensis und
enontekiensis. — S. hastata X herbacea. Lapp. enon-
tekiensis, Kilpisjaur. — S. hastata X lanata. Lapp. ke-
316 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
mensis, Muonio; Lapp. enontek., Kilpisjaur. — S. her-
bacea x lanata. Lapp. enont., zwei Fundorte. — S. her-
bacea X lapponum. Lapp. enontek., vier Fundorte in der
Gegend vom Kilpisjaur. — S. herbacea x polaris. Lapp.
enontek., Kilpisjaur. — S. myrsinites X nigricans. Lapp.
kemensis, Muonio; Lapp. enontek., Kilpisjaur-Gegend. —
S. nigricans X phylicifolia. Lapp. kemensis, Muonio;
Lapp. enontek., am See Kilpisjaur. — J. Montell.
S. 198—199.
Saxifraga cernua. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Pyhäkuru.
Edv. af Hällström; Harald Lindber dr
Schoenus ferrugineus. Lapponia Imandrae, zwischen Kanda-
lakscha und Kolvitsa (67 nördl. Breite). Harald Lind-
bergs >. 20:
Sium latifolium. Nylandia, Kyrkslätt. Greta Andersin,
E.Häeeman. 5225
Subularia aguatica £. elongata. Lapponia kemensis, Kuola-
järvi, leg. Edv.’ af Hällström." mar Ödet
brer. 10805!
Ulmus montana. Karelia olonetsensis, Salmi Hiisijärvi, ein
etwa 8 m hoher Baum in an Kräutern reichem Fichten-
sumpfe. A. L. Backman. S. 121.
Veronica scutellata. Lapponia enontekiensis. J. Montell.
S 220
Viola rupestris. Kuusamo, Taivalkoski. A. L. Backman.
S. 161. — Lapponia enontekiensis. J. Montell. S. 226.
Woodsia glabella. Lapponia enontekiensis, Malla am See
Kilpisjaur. "9: Montell. 978%
Verwildertodereingeschleppt.
Caucalis daucoides. Karelia australis, Viborg. L. Holm-
berg»'811226.
Dracocephalus thymiflorus. Tavastia borealis, Jyväskylä. K.
Einkolars#190.
Euphorbia virgata. Isthmus karelicus, Kivinebb. A. L. Back-
main. Sict20.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 317
Helminthia echioides. Ostrobothnia media, Lappajärvi. A.
Nyström. S. 226.
Linaria genistifolia. Satakunta, Björneborg Räfsö, am 19.
August 1913. Ingrid Englund. S. 103.
Picris hieracioides. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. Lin-
Kol as?1:S1-192
Potentilla Goldbachii. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. Lin-
koa: 511189;
Rumex stenophyllos. Savonia borealis, Kuopio. K. Lin-
kola = S: 182.
Thalictrum angustifolium. Savonia borealis, Kuopio. K.Lin-
Pol aip 5.182.
Thlaspi alpestre. Tavastia borealis, Jyväskylä. K.Linkola.
34159.
Veronica opaca. Savonia borealis, Kuopio. K. Linkola.
Sh IIS
Monstrositäten.
Eigentiimliche Knollenbildung bei Pinus silvestris. Im Kirch-
spiel Kuopio, Savonia borealis, wurden am Stamme ei-
ner Kiefer, in einer Höhe von etwa 2.s m zwei gleich-
grosse, horizontal stehende Knollen beobachtet (Fig. in
natürlicher Grösse). Sie waren von konischer Form,
in vertikal-radiärer Richtung abgeplattet (Durchmesser
an der Basis 5 cm resp. 3.5 cm) und wurden von ein-
ander dachziegelartig deckenden Borkenlagern gebildet.
Auch das Innere bestand aus Borkengewebe; mitten im
Basalteile wurden Zellgruppen beobachtet, die reichlich
Harz führten. Die Ursache des Entstehens der Knollen
war nicht zu ermitteln. T. J. Hintikka. S. 114—116.
Vermischte Notizen.
Bemerkenswerte Pflanzenfunde während einer Reise im Som-
mer 1913 durch das Kirchspiel Kuolajärvi in Lapponia
kemensis nach Knjäsha am Weissen Meere und in der Ge-
gend von Kandalakscha. Harald Lindberg. S.18—28.
318 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Picea excelsa f. oligoclada Brenn. und ihre Abkömmlinge.
Anlässlich einer 12-jährigen Kultur von 20 Fichten, die,
aus demselben Mutterbaume (f. oligoclada Brenn.) stam-
mend, sowohl normale Exx. als Exx. der Formen virgata
Jacg. und oligoclada Brenn. aufwiesen, spricht Herr Rek-
tor M. Brenner als seine Ansicht betreffs der Ent-
stehung dieser Formen aus, dass die f. virgata ungüns-
tigen äusseren Verhältnissen zufolge aus Samen der
Hauptform entstehen kann, und dass durch Befruchtung
zwischen dieser extremen Form und der normalen Fichte,
sowie die darnach folgende Befruchtung in der ersten
Bastardgeneration sowohl normale Fichten als f. virgata
als auch f. oligoclada und andere Zwischenformen entste-
hen. S. 121—124.
Floristische Notizen aus der Gegend von Jyväskylä, Tavastia
borealis. K. Linkola. S. 184—19.
Salix-Hybriden aus Muonio und Enontekis in Finnisch-Lapp-
land, von Herrn Rektor Axel Arrhenius determi-
niert. J. Montell. S. 197—199.
Musci.
Philonotis-Formen. Ph. capillaris Lindb. und Ph. tomentella
Mol. werden vorgelegt; die Verbreitung der Philonotis-
Arten in Finland wird besprochen (vgl. Acta Soc. Fauna
et Flora Fenn. 38, N:o 4). H. Rancken. S. 44.
Sphagnum molle. Neu fär das Gebiet; in Ostrobothnia au-
stralis auf vier Stellen gefunden. H. Rancken. S. 44.
Sphagnum pulchrum. Tavastia australis, Evois Rautjärvi und
Muüustajarvi. A. L: Backman s." 119.
Sphagnum propinguum. Tavastia australis, Evois. A. L.
Back mann dS. 119:
Beiträge zur Moosflora der Pallastunturit, Lapponia kemensis.
Ein posthumes Verzeichnis nebst Standortsangaben von
42 im J. 1877 gesammelten Arten, darunter Nardia intri-
cata, Leersia procera, Andreaea obovata und Amblyste-
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 319
gium cochlearifolium var. planiusculum. Ragnar Hult.
S. 153—155.
Fegatella conica. Kuusamo. Edv. af Hällström. S. 227.
Lichenes.
Notiz iiber die Verbreitung der Hypogymnia-Parmelien in Fin-
lands KPEinkola 8131-138.
Einige Flechtenfunde aus Finland. Ernst Häyren. S. 157
—159.
Neufür das Gebiet.
Aspicilia leprosescens. Nylandia, Ekenäs Tvärminne. E. Häy-
Ben. Ss: 197.
Caloplaca cerinella (det. G. O. Malme). Nylandia, Helsinge
Åggelby. E. Häyren. S. 158.
C. subgranulosa (det. E. Wainio). Nylandia, Hogland
(E. Nylander) und Ekenäs Tvärminne. E. Häyren.
5. 108.
Parmelia farinacea. Mehrere Fundorte in Regio abo&nsis
(Linkola), Nylandia (Lane, Linkola, Häyren),
Tavastia australis (Läng, Wainio), Tavastia borealis
(Linkola) und Ostrobothnia borealis (Häyrön). K.
Diik'o Pai CS.t132508x Häyren, S. 158.
Parmelia obscurata. Kuusamo (Wainio), Lapponia kemen-
sis vier Fundorte (Norrlin, Lång), Lapponia tulo-
mensis (Fellman). — f. glauca. Lapponia kemensis,
Kittilä: (Lång). — K. Linkola. S. 134.
Ramalina capitata. Satakunta, Björneborg Säbbskär. E. Hä y-
Pen: AS, 159.
Rinodina demissa (det. G. O. Malme). Nylandia, Schären
von Ekenäs. E. Häyren. S. 159.
Fungi.
Cudoniella acicularis. Neu für das Gebiet. Nylandia, Esbo.
RE ollfander, A. Leskinen. S. 227.
320 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Algae.
Herbstplankton aus dem Tusbyträsk, Nylandia. Siehe oben
unter Zoologie, S. 309. K. M. Levander. S. 49—51.
Planktonalgen aus der Brackwasserbucht Tavastfjärd im Kirch-
spiel Kyrkslätt, Nylandia. K. M. Levander. S. 247
—249, 254.
Nostoc pruniforme. Karelia ladogensis, Sortavala. L. Oesch.
Si 220,
Register
öfver
de vetenskapliga meddelandena.
Mötet den 4 oktober 1913.
Sahlberg, J. Dermestes vulpinus Fabr. iakttagen på Zoologiska
MSC UMEA % Bar ‚Vera then Bass.
Poppius, B. Dermestes a PHL importerad frän tyska
Ostia DW TDALI BIIBFEZTIERTAROR. 0.4 yh.
Pontän-Munsterhjelm, hä N tötiis guadra L. från
EAA de A. WYPNNSSA VORMNaNSA .. 21 3. AD 00311
Palmgren, Rolf. Kattuggla a Detin i närheten af Hel-
SIN ETOT SMS TÄ RR, URN 49 PIEN få 2.0.31 END
Poppius, B. Ciconia nigra från ‚Koassbraien MIRA SAFE
Merk all orE "Oriitolosisia "ilmoituksia! =! J St. 0...
Hellen, Wolter. För området nya ichneumonider . . . . . .
Brenner, Widar. Crambe maritima i Barösunds skärgård . .
Brenner, M. Nötkräkan (Caryocatactes guttatus) i Ingä som-
Ake n. 17 Elsa MN ISON ae
Palmen JAA 'Notkraäkän i Tviärmns#äar 1913... 5.10%)
Levander, K. M. Karta öfver fynden af nötkräkan under dess
ER ar LO DSG VIU-RIITIKEN EN RON EN 8 Re
Hildén, Kaarlo. Kaksi eläintieteellistä tiedonantoa . . . . .
Hildén, Armas ja Kaarlo. Lisiä oravan biologiaan
Grönblom, Th. För Finlands fauna nya Macrolepidoptera
Sahlberg, J. Ptinus tectus Boield., en till Finland importerad
koleopter sau tn arsch Sana +. 19 16%
Ehrström, K. E. Eine abweichende Form von Apodemus (Mus)
anomus. Pallassaus, Finland. also sd (iee
Lindberg, Harald. Anmärkningsvärda ne gjorda un-
der en resa sommaren 1913 genom Kuolajärvi till
Knjäsha vid Hvita hafvet samt vid Kandalakscha. . .
Sid
18
322
Sid.
Merikallio, E. Kapeanokkaisen pähkinähakkisen (Nucifraga
caryocatactes macrorhynchos Brehm) vaelluksesta Suo-
meen V: Lol, a a ELN ss ee. < 28
Mötet den 1 november 1913.
Palmgren, Rolf. Två bon af Accentor modularis i Helsing-
forStraktenk rena 42.0: sas NE RNA Pe 37
Levander, KOM) Gul säddä fran Hangöby. . 7 .. 37
Lönnfors, Frans. Vespertilio nattereri frän Pitkasaari invid
Viboessknsiskharm -nylaassenetevy. BD: <*> sr NIS
Sahlberg, J. Om Haltica Pagea J. Sahlb. ;. >. < < JN
— = Scymnus triangularis, en ny finsk coleopter-art . . . . . 39
Lindberg, Harald, Om några Carex-fopmer . . . » 2 22 41
Mötet den 6 december 1913.
Rancken, H. Sphagnum molle, ny för Finland; Philonotis-arter 44
Szlan, Th. Anmärkningsvärda växter från Kyrkslätt. . . . . 45
Valle, Kaarlo J. Corymbites cupreus var. aeruginosus . . . 45
Grönblom, Th. Poophagus sisymbrii Fabr. och Ceutorhgnelues
salilbergi Schömhbcei nit eieusitk? a Bleu (og
Merikallio, E. Ampelis garrulus kesällä 1913: seten 47
Fabritius, Reinh. Anmärkningsvärda fynd af fjärilar, bland
dessa den för Europa nya Callimorpha menetriesii Ev. 47
Levander, K. M. Förteckning öfver planktonter i Tusbyträsk 49
— Om förekomsten af Alderia modesta (Lovön) i Finska viken 51
Finnilä, Carl. Några ornitologiska iakttagelser från Ätsäri
socken (Tav. DO) - a susa mea KTL var Pr 53
Hellén, Wolter. Beiträge zur Kenntnis der Gattung Chilosia
Melas dans tönö JE many avi 428. Abe ARE 56
Saalas, Uunio. Suomen kaarnakuoriaiset (Scolytidae eli To-
mieidaek sa) tajan tina dk > a RE 64
Mötet den 7 februari 1914.
Ehrman, E.: Linaria genistifolia frän.Räfsö "aN : x 103
Munki MUTTaematopimis sais JÄIN Na 000.380. N 103
Merikallio, E. Ampelis garrulus ja Loxia Eistee J 104
Poppius BB. 'Muscicapa"'parvasträn Nurmes! 1185-2220 104
Lin'kola*K" Monotropa.hypopiäyss nm Mr, Br SEN 104
Grönblom, Th. Heterocerus fenestratus Thunbg. från Finland 104
Lindberg, Harald. Gladiolus imbricatus, ny för Finland . .
—WSabrlarra' aguatica*tselongatais ara omen, dnb
Principerna för utdelning af Sällskapets stipendier 15,
Levander, K. M. Om undersökning af ett kortiaslivasikä de
ur topografisk-faunistisk och ekologisk synpunkt . .
Hintikka, T. J. Omituisia pahkoja Pinus silvestris'ellä . . . .
Frey, Richard. Cephenomyia ulrichi Brauer, en pä älg lef-
vande, för landet ny oestrid . . . ....
Raekman, A. L. -Rloristiska.,meddelanden: =... 33 sd td ua.
Brenner, M. Picea excelsa f. oligoclada Brenn. eb dess af-
lee Aas FA 4 iF Eee m 3 ne BMA) FEEL
Elfving, F, Selan, Th. och Br M. Diskussion rö-
rande Picea excelsa f. virgata och f. oligoclada
Ekman, Gunnar. Über die schwarze Varietät der Kreuzotter,
BReliassberuszlß., DS: k „ve dns na 5 Aaa LuA
Linkola, K. Notiz über die Verbreitung der Hypogymnia-
Parmelie@gin’ Panot. TIS AN. 2.0.3040 A 04 K de
Hilden, Armas ja Kaarlo. Ornitologisia havaintoja Karkun
seudulta .
Mötet den 7 mars 1914.
Lindberg, Harald. Rester af bäfverskallar frän Kuolajärvi
Merikallio, E. Emberiza rustica'n levenemisestä
Momtell Justus. Floristiska meddelanden . . <. <...
Lindberg, Harald. FElymus arenarius vid Kemijärvi .
Hult, Ragnar. Bidrag till mossfloran pä Pallastunturit
Räsänen, Veli. Kertomus N Pohjois-Pohjan-
maalla kesällä 1912. SE 2
Häyren, Ernst. Einige Flechtenfunde aus Finland ANOABEN
Backman, A. L. Floristiska meddelanden från Kuusamo. . .
Sahlberg, J. Microlepidopterologiska forskningar och studier
MR Taa. JTN... PRINTER; IA SUIT EN
Mötet den 4 april 1914.
Backman, A. L. Berättelse öfver torfmarksundersökningar
sommaren, 1913; 1'Aure’revier: 2 so sk 2... 2.00%
Valle, K. J. Kertomus hyönteistieteellisestä stipendimatkasta
kesällä 1910 Kuhmoniemen pitäjässä . . 0.
Ehrström,K.E. Färgvarietet af Picus martins . . <...
Lindberg, Harald. Elymus arenarius och Silene tatarica vid
CE soda en 31 aisan ssa Ns NG
161
324
Montell, Justus. Förslag till naturskyddsomräde vid Kilpisjaur
Linkola, K. Kertomus kasvikeräysretkistä Kuopion pitäjässä
kesällä Vv: 190945, rapid fasan BEAR
—111Kasvitietoja Jyväskylästä minen mf. MS
Mötet den 2 maj 1914.
Nordenskiöld, E. Herbarium frän medlet af 1700-talet
Brenner, M. Skrattmäsens uppträdande i Helsingfors under
vintern och våren” 1914: 2 2. 10 E
Montell, J. Salix-hybrider från Muonio och Enontekis . . . .
Lindberg, H. Salix aurita' frän Kandalakscha’ .. . =' SN
Backman, A. L. Salix aurita frän Palotunturi i Kuolajärvi .
Palmen J. A. Beringte'Vögel’aus, Finland: ?% ee
Ärsmötet den 13 maj 1914.
Grönblom, Th. Agrotis castanea Esp. från Ekenäs . . ...
Bastman, Helmi. Caecilius atricornis Mc Lachlan Suomesta
Finnilä, Carl. Om förekomsten af Corvus monedula i Vasa-
[94214025 N range. a ee a RE NIE ISS S
Levander, K. M. Zur Kenntnis ar Bucht Tavasti in
hydrobiologischer Hinsicht... vussa oss gt ae
Federley, Harry. Eine im Freien na Aber
Von, Vanessa Hriieae Lamar . = kade dose
Tjänstemännens ärsredogörelser.
Ordförandens ärsberättelse ; . 1.0... - ee - -
Skattmästarens arsr äkam ök 4 31-34 SER 6
Botanices-intendentens ärsredogörelse . sk.
Zoologie-intendentens ärsredogörelse . .. .. 1120221050
Bibliotekariens 'ärsberättelse. «5 „=... u u...» ve mE SE
Bulletin ‚bibliogzaphique „ix. 2:10 dad tee
Übersicht der wichtigeren Mitteilungen 1913 - 1914
Sid,
175
182
184
195
196
197
200
200
200
243
243
243
245
264
212
222
223
228
240
269
301
Ab = Regio aboänsis
Al Ä
= Alandia
Ik Isthmus karelicus
Ka =Karelia australis
= Karelia borealis
KK =-Karelia keretina
Kl =Karelia ladogensis
Kol ==Karelia olonetsensis
Kon =Karelia onegensis
Kpoc=Karelia pomorica occidentalis
Kpor=Karelia pomorica orientalis
Kton = Karelia transonegensis
8 = Kuusamo
Ksv = Karelia svirensis
Le = Lapponia enontekiensis
Li = Lapponia inarensis
Lim = Lapponia Imandrae
Lkem = Lapponia kemensis
Lmur = Lapponia murmanica
Lp = Lapponia ponojensis
Lt = Lapponia tulomensis
Lv = Lapponia Varsugae
= Ostrobothnia australis
= Ostrobothnia borealis
= Ostrobothnia kajanensis _
= Ostrobothnia media
=Savonia australis,
— Savonia borealis
— Satakunta
= Tavastia australis
= Tavastia borealis
ve
N otiser ur Sällsk:s pro Fauna
Helsingfors.
| jo ns de la Societas rö Fauna ” Flora Fe ennica en vente
chez tous les libraires a |
et Meddelanden af Societas pro Fauna
Flora Fennica förhandlingar: | et Flora Fennica: |
ö Bride häftet (1864—69, 1882) ä Fmk 2:50 | ja häftet (1876). N
| :9:de » ER le ort A | PA ; (1878) . ET
de „ (1869). . 5 ge. (1878) . A N
Bere 2 (1871)5-..-0==70 0000 6 | 4:de > (1878). ER Da
Pte» = (18) < < n n | ska 0 (1880). N SE
MENEN IT OYN T8714) u, 6:—| aa TN TUI Be
E12) Ve. Ye | Tae „ (1881). N
Acta Societatis po Fauna et Flora) 8:de „ (1881). SA NISSE
Fennica: | 9:de „ (1883)! n 2 kA
Vol. I (1875—77). . .ä Fmk10:—/10:de „ (1883). PR TATEN
> Vol. TACOS EB) . . 015, 28:50/) 11:t6; "7. (1885): a.
BE (1986-88)... 0,10: te > (1885): mine es
Vol. IV (1887) N RR + på 10: — |13:de ” (1886) 5 ” ” S=
Vol. V 1,1—111(1888—95), „ 6:50/ 14:de „ (1888). u
Volk VI (1889-90)... .„. „ 15-|l1ö5de „ (1889). a me ee
Be (180. 5,10 | 46tde (80 nn D
F vol. VIII (1890-93). . .„ „ 10:—)17:de „ (189). nn J
X 1899 94)... as 180 18: de == (1892). a ASIN
Vol. BB STN nsa ja 10:19:46 1005 (1898). Uinu aa
MENE (1895) = st 19: —|[201de. >» 1 (1894). ne
Vol. [ XII (1894-9). . .„ „ &—)21sta „ (1885). 2 a a
Vol. XIII (1897) co oc oa » 8&—|2%dra „ (1896). n » 1:50
Vol. XIV (1897-98). . .„ , &—| 23dje , (1898). Ka ae
Vol. XV (1898-99). . <» „ 10:— IB » — (1897— 98) . RDR
Vol. XVI (18971900). .„ „ 8:—|25:te „ = (1898—99) N) [31]
BERN KV (1898-9). . .„ „:9—|26te +». (1899-100) 17 me
MVOINKVILE (1899 1900). .„ „ 7—||27:de > x (1900—1901) aa
MUSIK MEL 900) 0 im 9: — |28:de ” (1901—1902) SIE ND 108
BECK (1900-1901) „72 |[ 29:de; = s (1902-1908) NEN E
MUSA: (19011902) == 10,0 „85 1190:de, > „ (1903-130) RE are
BER (101-1902)... „ 5 7 —|Ilstaı „(1904-1908 ee
98 (1901—1902):2 . „ „1%: |132:dra „... (1905 —1906) Mama ze
72209"... 2 n 6: —|[38:dje 107 (19061900 a RR
Vol. 25 (1903—1904) Aare > 10: — | 34:de ” (1907—1908) ” ” Pl:
Vol. = 26 (1903—1904) . .„ „ 12:—//35:te „ (1908-1909) .„ „ 83:50
Vol... 27 (1905—1906) . .„ >» 12:—1//36:te „ (1909-1910) „In 22
Vol 28 (1905-1906). .„ „ 10:—[37:de „ (10-191). , x 2—
Vol. 29 (1906-1908). .„ , 8&-—|)3de „ (11—1912) vy n» 27
Vol. 30 (1904-1906). .„ „ 6:—/|39de „ (1912-1913) .„ „ 2:50
Vol. 31 (1908—1909) . .„ „ 9—[40:de „ (1913-1914) .„ » 7
RE) Vo 10: \ N
Vol. 33 (191021911) * .,;, „ 8! Herbarium Musei Fennici:
Vol. 34 (1910—1911) . .„ „ 12:— I. Plante vasculares (1889) ä Fmk 3: —
Vol. 35 (1909-1911). .„ „ 6&-—|II. Musci (1894) . 2 12
Be (1911—1912) <, 514 —| |
Vol. 37 (1912-1913). .„ „ 12:—'Festschrift für Palmén. 1—11.
1913 1914). <, 0, 10:—1|| .(1905— 1907) . & Fmk 40: —
RN
Dr
Pris 3:— Fmk.
MEDDELANDEN
SOCIETAS
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.
FYRATIONDEFÖRSTA HÄFTET
1914—1915.
MED EN KARTA OCH NITTON FIGURER I TEXTEN.
MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT.
HELSINGFORS 1915.
MEDDELANDEN
AF
SOCIETAS
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.
FYRATIONDEFÖRSTA HÄFTET
1914—1915.
MED EN KARTA OCH NITTON FIGURER I TEXTEN.
MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT.
HELSINGFORS 1915.
AN v " MG) n |) N :
K ft. - e IE u al a i
v, K Å = a
A e a Du 11000
- 0 (N e EL
an p Masa JA
-
HELSINGFORS
J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOL 4 J
45 PAGE ;
Societas pro Fauna et Flora Fennica
191419165.
Ordförande: professor J. A. Palmen.
Vice-ordförande: professor K. M. Levander.
Sekreterare: docent H. Federley.
Skattmästare: doktor V. F. Brotherus.
Bibliotekarie: professor E. Reuter.
Intendenter: för de zoologiska samlingarna: doktor R. B.
Poppius, t. f. amanuens K. E. Ehrström; för de botaniska
samlingarna: doktor Harald Lindberg.
Bestyrelse: professor J. A. Palmén, professor K. M. Le-
vander, professor E. Reuter, docent H. Federley, doktor H.
Lindberg, professor Fr. Elfving, doktor V. F. Brotherus. —
Suppleanter: professor A. K. Cajander, adjunkt W. M. Lin-
naniemi.
1920
IAN 5
Mötet den 3 oktober 1914.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvi-
sade Sällskapets rörliga kapital icke nägon behällning, utan
hade tvärtom förskotterats Fmk 1,633: 34.
Till publikation anmäldes:
Hjalmar Hjelt, Conspectus Florae Fennicae Vol. V.
Doktor Harald Lindberg förevisade exemplar af
den i hela Europa sällsynta mossan Dichelyma capillaceum
(Dicks.) Hartm., som af honom senaste sommar anträffats
vid Saaretjoki i Mohla pä Karelska näset. Arten hade i Fin-
land tidigare insamlats i Virmo af professor A. K. Cajander
(jämför Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 24, sid. 19).
Student Irmer Forsius meddelade, att han den 8
juni 1914 fann en ungfågel af koltrasten, Turdus merula L.,
pä Torhola gärds ägor i Lojo. Enär den ännu inte var flyg-
färdig, hade den antagligen nyligen lämnat boet. Försök
att uppföda den misslyckades; den dog redan följande dag
och sändes till Universitetets samlingar. Fullvuxna exemplar
af arten iakttogos flerstädes under sommaren i trakten. Un-
der juli och augusti förekom fägeln dagligen i en liten dal-
gäng i Karislojo socken, belägen en kilometer frän det ställe,
där omnämnda ungfågel anträffades. Den 17 augusti såg
doktor R. Forsius tvenne exemplar i samma socken invid
gränsen till Sammatti.
Meddelandet kan hafva sitt intresse, dä arten endast
några gånger iakttagits häckande i landet, nämligen pä Äland,
IA 1914; I. Forsius. — Wuorentaus. — Grönblom. 3
i Åbotrakten och i Nurmijärvi i Nyland. Nordligast är den
funnen häckande i Tammela socken. Äfven i Helsingfors-
trakten har den häckat, enligt meddelande af konsul S un d-
man i R. Palmgrens ,Helsingforstraktens fägelfauna*.
Ylioppilas Yrjö Wuorentaus esitti seuraavaa:
„Mecinus collaris Germ. Tvärminnessä. — Tämän maal-
lemme uuden kovakuoriaisen aiheuttamia äkämiä huomattiin
21 p:nä heinäkuuta 1913 runsaasti Tvärminnen eläintieteel-
lisen laitoksen rannassa kasvavien Plantago maritima'n ku-
kintoperissä. Samoilla paikoin esiintyi se viime kesänäkin
runsaasti ja täysinkehittyneitä imagoja löytyi äkämissä hei-
näkuun 27 p:nä ja vielä elokuun alkupuolella. Toistaiseksi
on Mecinus collaris ainoa tähän sukuun kuuluva laji, joka
tunnetaan luonnontieteelliseltä alueeltamme. Tämän suvun
lajit aiheuttavat äkämiä eri Plantago-lajeilla, ja H. Ross')
mainitsee M. collaris'en elävän useammalla isäntäkasvilla.
Se on levinnyt laajalti Europassa; tavattu harvinaisena Itä-
merenmaakunnissa sekä parissa paikassa Ruotsin länsiran-
nikolla.“
Student Th. Grönblom lämnade följande meddelande:
Brephos nothum Hübn. och Argynnis paphia L. ab. valesina
Esp. funna i Finland.
Under en senaste sommar i entomologiskt syfte företa-
gen resa till östra Finland blef jag i Viborg i tillfälle att
genomse flere insektsamlingar, bl. a. tvenne tillhörande her-
rar V. Teittinen och V. Löfgren. I hvardera samlin-
gen förekommo flere exemplar af den hos oss icke tidigare
anträffade fjärilarten Brephos nothum Hiibn. Enligt de upp-
gifter jag erhöll hade nyssnämnda personer under ären 1912
—1914 infängat inalles ca 20 exx. af densamma i Viborg
!) H. Ross. Die Pflanzengallen (Cecidien) Mittel- und Nordeuro-
pas. Jena 1911 3. 200.
4 Grönblom. — Järnefelt. 3. X. 1914.
och omnejd, bl. a. vid Tammisuo. Arten förekom tidigt om
våren tillsammans med Br. parthenias L., hvilken sistnämnda
var den allmännare. Särskildt anmärkningsvärdt är fyndet
af Br. nothum icke, ity att fjärilen i Skandinavien förekom-
mer ställvis frän Danmark ända upp till Luleä Lappmark
samt dessutom i Estland. — Säkerligen kan arten, som är
lätt att förväxla med Br. parthenias, hos oss vid nogare
iakttagande pävisas äfven pä andra orter.
Intressant är äfven fyndet af Argynnis paphia L. ab.
valesina Esp., som ej heller tidigare anträffats i Finland.
En 2 infångades nämligen den 15 augusti detta är i Lojo (Ab)
af lyceist Häkan Lindberg. — Denna aberration, som
utmärkes genom grönaktigt gräbruna eller svartgröna vingar,
förekommer talrikast i mellersta och norra Tyskland, ställ-
vis som dominerande form, och är förut funnen nordligast
i Skåne och Petrogradska guvernementet.
Fil. maist. H. Järnefelt ilmoitti painettavaksi:
Beitrag zur Kenntnis des Planktons in einigen Binnenseen
Finnlands.
1. Mäyhäjärvi.
Der See liegt im Kirchspiele Lempäälä (Süd-Tavastland)
etwa 25 km S von der Stadt Tammerfors und 5 km ESE
vom Bahnhofe Lempäälä. Er ist ca. 3 km lang und höchstens
1 km breit. Die Ufer entlang wachsen Phragmites, Pota-
mogeton natans und P. perfoliatus, Nymphaea u. a. Wasser-
pflanzen. Während meiner Exkursion am 31. VIII. 14 fand
ich das Wasser lehmig und trüb von aufgewirbelten Boden-
partikelchen. — Mit dem Oberflächennetz wurden folgende
mikroskopische Organismen erbeutet. Im Verzeichnis be-
deutet ccc massenhaft, cc zahlreich, ce häufig, r spärlich, rr
selten, rrr sehr selten.
.3 X. 1914. Järnefelt, Plankton aus Finnland. 5
Cyanophyceae: Anabaena flos aguae Bréb. ccc, Clathrocystis
aeruginosa Henfr. ccc.
Palmellaceae: Pediastrum sp.
Mastigophora: Ceratium hirundinella O. F. M. ccc.
Rhizopoda: Arcella vulgaris Ehrbg 1 Ex.
Rotatoria: Triarthra longiseta Ehrbg v. limnetica Zach. r,
Notommata? sp. rrr, Rattulus elongatus (Gosse) cc, Anuraea
cochlearis Gosse ccc, A. cochlearis Gosse v. hispida f. pustu-
lata Lauterb. rrr.
Cladocera: Daphnia longispina O. F. M. v. cucullata G. O. S.
f. incerta Richard rrr, v. cristata G. O. S. 3 rr, Ceriodaphnia
guadrangula (O. F. M.) rr, C. affinis Lillj. c, Bosmina sp. 1 Ex.,
B. coregoni gibbera Schödler rrr, Alona guadrangularis (O.
F. M.) rr, Alonella nana (Baird) r, Chydorus sphaericus O.F. M.
rrr, Monospilus dispar G. O. S. & rrr.
Copepoda: Cyclops oithonoides G. O. S. c, Diaptomus gra-
ETS a OycS:y ET.
Oligochaeta: Stylaria lacustris L. rrr.
2. .0K yrosparvıi.
Dieser grosse See ist im Kirchspiele Hämeenkyrö gelegen.
Er ergiesst sich in den zum Abflussgebiet des Kokemäki-
(Kumo-)Flusses gehörenden See Kulovesi. Das Wasser ist
braungefärbt. Das Material wurde ca. 5 km südlich von der
Miindung des Kyrösjoki-Flusses am 2. IX. 14 gefischt. Es
enthielt folgende Organismen.
Cyanophyceae: Aphanizomenon flos aguae (L.) c, Anabaena
flos aguae Breb. c, Clathrocystis aeruginosa Henir. c.
Mastigophora: Ceratium hirundinella O. F. M. c.
Rotatoria: Asplanchna sp. 1 Ex., Synchaeta sp. rrr, Po-
lyarthra platyptera Ehrbg cc, Anuraea cochlearis Gosse ccc,
A. aculeata v. valga Ehrbg rrr, Notholca longispina Kellic ccc,
Ploesoma triacanthum Bergend c, P. lenticulare Herrich? cc.
Ciadocera: Sida crystallina O. F. M. r, Ceriodaphnia sp.
rrr, Bosmina coregoni longispina Leydig c, B. coregoni Lillje-
borgi G. O. S. c, Eurycercus lamellatus (O. F. M.) rrr, Acro-
6 > Mötet den 7 november 1914.
perus harpae Baird c, Alona guttata G. O. S. rrr, Rhyncho-
talona rostrata (Koch) rrr, Alonella nana (Baird) r, Pera-
cantha truncata (O. F. M.) rrr, Chydorus sphaericus O. F. M.
& YET.
Copepoda: Cyclops sp. c.
3. Salmaa.
Im Jahre 1913 fischte ich am 30. VII in der Nähe der
Stadt Willmanstrand Plankton im See Saimaa. Die Unter-
suchung der Probe ergab die folgenden Arten:
Diatomaceae: Tabellaria fenestrata Ktzg c, T. flocculosa
Ktzg c.
Mastigophora: Ceratium hirundinella O. F. M. ccc.
Rotatoria: Asplanchna priodonta Gosse rr, Polyarthra pla-
typtera Ehrbg cc, Arthroglena Liitkeni Bergdl? rrr, Anuraea
cochlearis Gosse rr, Notholca longispina Kellic ccc.
Cladocera: Diaphanosoma brachyurum (Lievin) cce, Holo-
pedium gibberum Zaddach ccc, Daphnia longispina v. hyalina
f. galeata G. O. S. rr, v. cristata G. O. S. ec, Ceriodaphnia
pulchella G. O. S. rr, Bosmina coregoni longicornis Schödler. c,
B. humilis Lillj. c, B. reflexa Geligo 1 Ex., Alona guadrangu-
laris (0. F. M.) rr, Alonella nana (Baird) rr, Chydorus sphae-
ricus 0. F. M. rr, Polyphemus pediculus (L.) c, Leptodora
Kindtii (Focke) c.
Copepoda: Cyclops oithonoides G. O. S. cec, Diaptomus
graciloides cc, Eurytemora sp. rrr.
Mötet den 7 november 1914.
Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes studen-
ter Kaarlo H. I. Metsävainio (föreslagen af professor
7. XI. 1914. Lindberg. — Wegelius. 7
K. M. Levander) och F. Einar Nyberg (föreslagen af
magister R. Palmgren).
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk
1,551. 10.
Till publikation anmäldes:
Carl Finnilä, Studier öfver fägelfaunan i Salla Lapp-
mark sommaren 1914.
H. Järnefelt, Zur Kenntnis der Biologie der Lyncho-
daphniden und Chydoriden in einigen Gewässern Nylands.
Framlades 40:de häftet af Sällskapets Meddelanden, redi-
geradt af amanuens Ernst Häyren och omfattande verk-
samhetsäret 1913—1914. Priset fastställdes till 3 mark.
Doktor Harald Lindberg förevisade exemplar af
följande tvenne för museets samling af adventivväxter nya
arter:
1. Portulaca oleracea L. frän Laitakari barlastplats in-
vid Kemi stad, där den insamlats den 19 juli 1914 af mag.
V. Räsänen. Denna lilla, ettåriga växt har tidigare ej
uppgifvits från vårt land. Exemplaren ha omogna frukter.
2. Amarantus blitum L. frän en villa-trädgärd i Gester-
by i Kyrkslätt. Det inlämnade exemplaret är taget af träd-
* gärdsmästare Harald Wasastjerna. Arten är tidigare
uppgifven frän värt land (se Hjelts Conspectus Florae Fen-
nicae), men nägot exemplar har ej i samlingen tidigare fun-
nits. Det exemplar, som ä museet legat under namn af
A. blitum, tillhör ej denna art, utan A. hybridus L. Detsamma
är taget är 1863 i Tavastland af Kerkkonen. Detta är
anfördt af Hjelt 1. c. under A. blitum. Huru det förhäller
sig med det exemplar, som därsammanstädes uppgifves vara
taget i Vasa är 1894, kan jag i brist pä exemplar ej afgöra.
Magister Axel Wegelius förevisade en färgvarietet
af gräsparfven, Passer domesticus L., som utmärkte sig där-
8 Wegelius. — Finnilä. — Hellevaara. — Valle. 7. XI. 1914.
igenom, att de mörkbruna och svarta teckningarna voro
mycket litet framträdande, sä att fägeln gjorde ett nästan
enfärgadt ljusbrunt intryck. Exemplaret hade jämte ett an-
nat dylikt iakttagits och sedermera skjutits ä Pelkola egen-
dom i Hattula socken den 26 juni 1912.
Student Carl Finnilä redogjorde för sin under se-
naste sommar med understöd af Sällskapet i ornitologiskt
syfte företagna resa till Kuolajärvi (Salla) Lappmark och
demonstrerade i anslutning härtill en subfossil bäfver-
käke, af föredragaren funnen i en kökkenmödding vid Pete-
rinselkä i Kuolajärvi.
Därjämte anmälde herr Finnilä, att doktor Nikolai
Sundman i januari 1883 skjutit ett exemplar af tofslärkan,
Galerida cristata (L.) Boie, i Sodankylä.
Maisteri E. Hellevaara ilmoitti seuraavat kolme kala-
löytöä:
1. Teistikalan (Centronotus gunellus L.). Saatu kesä-
kuun 20 päivänä 1913 silakkarysällä Luonnonmaan pohjois-
päästä lähellä Turkua. Pituus 23 cm.
2. Makrillin (Scomber scombrus L.). Saatu marraskuun
keskivaiheilla 1913 silakkaverkolla Kökarissa. Pituus 20 cm.
3. Sammen (Acipenser sturio L.). Saatu kesäkuun 22
päivänä aamulla 1914 lohinuotalla Kokemäenjoesta Ulvilan
Sunniemen nuotta-apajalta. Naaras; pituus 2.65 m, ympärys-
mitta 1.30 m, paino 152 kg.
Maisteri K. J. Valle ilmoitti, että Aeschna maxima
Heikel, josta v. 1860 oli löydetty Nummen pitäjässä useita
kappaleita kumpaakin sukupuolta, mitkä sittemmin kuitenkin
olivat hävinneet teille tiettymättömille, oli nyt uudelleen ta-
vattu Suomessa. Esittäjä oli nimittäin löytänyt yhden koi-
raan viime kesänä pyytämiensä Aeschna juncea yksilöiden
joukosta. Sittemmin oli hän saanut yhden kappaleen, jonka
ylioppilas Sillman oli v. 1910 tavannut Kivennavalla, ja
kaksi yksilöä, jotka ylioppilas Francis Öblom oli pyy-
tänyt v. 1913 Hangossa. Kaikki koiraita.
TRI. 1914; Räsänen. — E. Reuter. 9
Maisteri V eli Räsänen ilmoitti kaksi nokikana-löytöä
Pohjois-Suomesta:
„Nokikanan (Fulica atra L.) ampui Simossa ylioppilas
Uljas Wuorio 9. VIII. 1913. Lintu on poikalintu — ehkä
syntynyt Simossa, ja tavattiin se vedessä uimassa. Nahka
jätetään Seuralle.
Toisesta Pohjois-Suomessa tavatusta nokikanasta on-
nistuin saamaan tiedon ,Liitto*-lehdestä 15. XII. 1910. Uuti-
nen kokonaisuudessaan on seuraava:
Oudon linnun tappoi kepillä Kolarin Sieppijärven ta-
kalistolla t. k. (XII) 7 päivänä talok. Adolf Pääkkölä.
Ne, jotka paikkakunnan lintulajeja tuntevat, eivät sano sel-
laista ennen nähneensä. Lintu on riekon eli metsäkanan
kokoinen, höyhen mustan harmaja, pää suuri, musta, nokka
valkea, josta vielä nousee valkea aukko silmien tasalle. Jalat
ovat höyhenen väriset, pitkät, varpaat pitkät ja syrjissä
lappuräpiläät, siivet kuin vesilinnuilla ja myös höyhen sa-
moin. Lintu oli nähtävästi vilun ja nälän ahdistamana uupu-
nut. Taisi olla naparetki kuljettavana tai mikä lie, vaan
luultavasti on lintu eteläseutujen asukkaita. Lintu on saa-
jalla tallella.*
Professor E. Reuter föredrog:
Stagonomus pusillus H. S., ny för Fennoskandia.
Vid senaste sommar pä Lofsdal i Pargas gjorda insam-
lingar af Hemiptera-Heteroptera, i och för anskaffande af
material för spermatogenesundersökningar, anträffade jag
den 13 augusti vid häfning pä lingonris ett exemplar af
en liten, vacker pentatomid, hvilken befanns tillhöra of-
vannämnda art. Fyndet är rätt anmärkningsvärdt, dä Sta-
gonomus pusillus H. S. —.och öfver hufvud någon repre-
sentant för släktet Stagonomus — tidigare alls icke pä-
träffats inom Fennoskandia. Enligt Oshanin (Verz. d.
palaearkt. Hemipt. T. I, 1, 1906, samt Supplement, 1910) har
arten följande utbredning inom det palearktiska gebitet:
10 E. Reuter. — Selan. 7. XI. 1906
Tyskland, Frankrike, Italien, Serbien, Moldau, Ungarn, mel-
lersta och södra Ryssland. I Ryssland är den känd blott
frän Kozlow, Kharkow, Sarepta och Moskva, hvilken sist-
nämnda ort synes vara dess nordligaste hittills kända fynd-
ort. Anmärkningsvärdt är vidare, att den finska fyndplat-
sen, Lofsdal i Pargas, under flera decennier i afseende å
hemipterfaunan blifvit noggrant utforskad af min broder,
prof. O. M. Reuter, hvarför fyndet förefaller sä mycket
mer Öfverraskande.
Professor Th. Salan lämnade följande meddelande om
En stubbsvansig kattras.
Vid Sällskapets möte den 3 oktober 1896 förevisade
» numera aflidne lektor A. J. Mela för Sällskapet ett lef-
vande exemplar af en katt frän Pieksämäki socken, som af-
vek frän den vanliga huskatten genom att vara försedd med
en ytterst kort, rudimentär svans, och uppgaf han därjämte,
att dylika, svanslösa kattor vore tämligen vanliga i trakten
af S:t Michel.
I anslutning härtill fär jag anmäla, att jag sistlidne som-
mar hos artisten W. O. Parviainen ä hans villa Bätstad
vid Hvitträsk i Kyrkslätt var i tillfälle att se en stubbsvan-
sig katt af grärandig färg, med en svansstump af omkring
10 centimeters längd. Herr Parviainen hade är 1908
tillhandlat sig af en bonde i Kyrkslätt en stubbsvansig katt-
hona, och hade från denna i fem generationer framfödts
stubbsvansiga kattor. Enligt hörsägen skulle den ursprung-
liga, stubbsvansiga katten härstammat frän Skottland. Märk-
ligt är, att stubbsvansen hos dessa kattor gått i sä många
generationer i arf, hvilket äfven varit fallet med den af
Mela förevisade katten. Äfven den af herr Parviainen
köpta katten förmodades, liksom Melas frän Pieksämäki,
vara en bastard af katt och hare.
Denna vantro, att genom parning af katt och hare kunde
uppstä bastard-afkomlingar, tyckes vara ganska utbredd.
7. XI. 1914. Selan m. fl. — A. Hilden. 11
Sä uppger professor Edv. Westermarck i:en uppsats,
Om människorasernas blandning, i Geografiska Föreningens
tidskrift 1889, s. 68, att aflidne apotekar Axel Ahnger
meddelat honom, att pä en egendom i mellersta Finland är
1888 framfödts , några bastarder af katt och hare".
I anledning af meddelandet anförde docent H. Feder-
ley, att en stubbsvansig kattras var känd pä ön Man i Ir-
ländska sjön och att ärftlighetsexperiment, som anställts med
denna kattras, gäfvo vid handen, att stubbsvanskaraktären
var dominant öfver den normala svansen.
Magister Axel Wegelius omnämnde, att han i Ylö-
järvi varit i tillfälle att se en svanslös katt, som härstam-
made från Österbotten och påstods föda hanliga ungar med
svans och honliga utan svans.
Maisteri V. Räsänen ilmoitti Kemissä nähneensä naa-
raskissan ilman häntää, joka oli synnyttänyt hännättömiä
poikia.
Professor K. M. Levander omnämnde, att intenden-
ten för Högholmens djurgärd, magister R. Palmgren, in-
köpt svanslösa kattor och för närvarande satt i gång experi-
ment för utrönande af ärftlighetsförhällandena hos denna ras.
Lääket. kand. Armas Hildén esitti:
Erithacus philomela (Bechst.) pesivänä St-alueella.
Satakielinen kuuluu — kuten tunnettua — maamme itäis-
ten osien lintufaunan tyypillisimpiin edustajiin, mutta on vuosi
vuodelta levittänyt asuma-alojaan länteenpäin. Näin ollen
on nykyään läntisimmät tunnetut pesälöydöt tehty (Mela-
Kivirikon ,Suomen Luurankoisten* ja Kolthoff-Jä-
gerskiöldin ,Nordens Fäglar'in* mukaan) Helsingissä (N),
Tammisaaressa (N), Hämeenlinnassa (Ta), Hauholla (Ta), Hat-
tulassa (Ta), Tampereella (Ta), Mustialassa (Ta) ja Jyväsky-
lässä (Tb). Vertailun vuoksi mainittakoon sitäpaitsi, että
12 A. Hilden, Erithacus philomela. 7:X1. 1810
laji Ruotsissa on tavattu pesivänä erinäisissä maan etelä-
osissa; Tanskassa laji on yleinen pesimälintu miltei koko
maassa, mutta Norjassa se vielä ei ole varmuudella tavattu.
Kesäkuun alussa tänä vuonna (1914) sain kuulla, että
satakielinen kaiken todennäköisyyden mukaan pesii Karkun
pappilan puistossa. Läksin 8 p:nä s. k. ottamaan lähemmin
selkoa asiasta, jolloin olin tilaisuudessa toteamaan, että lintu,
joka jo parisen viikkoa laulullaan oli kiinnittänyt pappilan
asujanten huomiota, ei voinut olla mikään muu kuin sata-
kielinen. Rovasti E. Bergroth oli muutamia päiviä sitä
ennen tavannut linnun pesän, jonka näkeminen varmensi laji-
määräyksen oikeaksi. Pesä sijaitsi Ribes rubrum-pensaassa
n. 30—40 cm maasta, mutta ei siinä vielä silloin ollut munia.
Pari viikkoa myöhemmin ilmoitti rovasti Bergroth, että
6 äkkiä oli lopettanut laulunsa 19 p:nä ja samalla oli
hän huomannut, että edellisenä päivänä % oli muninut 5:nnen
munansa. Tästä päivästä alkaen oli 2 ryhtynyt säännölli-
sesti hautomaan muniansa. Ennen laulunsa lopettamista
siltä kesältä oli 5 laulanut yhtämittaa koko edellisen yön ja
koko seuraavan päivän aina kl. 8 asti illalla. — Pariskunta
oli saapunut pappilan puistoon noin toukokuun 20 p:n tie-
noilla. — Tämän pesälöydön kautta lajin läntinen pesimis-
raja on siirtynyt jonkun verran, ja on Karkkua toistaiseksi
pidettävä lajin läntisimpänä esiintymispaikkana maassamme.
Tämän yhteydessä pyydän tehdä pari pientä lisäystä —
jommoiseksi yllä olevakin tieto on käsitettävä — viime
vuonna yhdessä veljeni kanssa julkaisemaani, Karkun seu-
dun kesälinnustoa koskevaan kirjoitukseen (A. ja K. Hil-
d én: Ornitologisia havaintoja Karkun seudulta, Medd. Fauna
et Flora Fenn. H. 40, s. 138—149).
Certhia familiaris L. Laji huomattiin kaksi kertaa ke-
sällä 1914. Edellisinä kesinä se ei ole seudulla nähty.
Passer montanus (L.). On tavattu pesivänä Karkussa
(ks. Suomen Luurankoiset siv. 145). Itse en kuitenkaan ole
onnistunut lajia huomaamaan.
7. XI. 1914. Frey, Coleopterologiska notiser. 13
Amanuens Richard Frey lämnade följande
Coleopterologiska notiser.
1. Acupalpus meridianus L. (bestämd av dr H. Lindberg
.och prof. J. Sahlberg). — Denna carabicid finnes uppta-
gen frän Finland (provinsen Oa) redan i J. Sahlbergs
Catalogus Coleopterorum Faunae Fennicae, p. 11, men
denna uppgift stöder sig endast päi Wasastjernas kol-
lektion befintliga exemplar, vilka, liksom de flesta säsom
finska ansedda arter i nämnda samling, med avseende ä
hemort torde vara synnerligen osäkra och knappast härröra
frän värt land.
Arten har emellertid särskilda gänger under senaste
maj mänad anträffats invid Helsingfors i närheten av sta-
dens växthus i Djurgärden av eleverna P. H. Lindberg
och R. Elfving. Den förekom här i flera exemplar lö-
pande omkring pä marken.
A. meridianus stär närmast den hos oss över hela lan-
det utbredda A. dorsalis Fabr. och skiljer sig frän denna
huvudsakligen genom thorax' form och färgteckning (Seid-
fitz, Fauna baltıca, II uppl, p. 59; Reitter, Fauna ger-
manica, I, p. 181). Arten är utbredd över hela mellersta
och östra Europa ända upp till Östersjöprovinserna, där
den är allmän pä fuktig, humusrik mark. I Sverige är den
enligt Thomson (Skandinaviens insekter, p. 14) ,ej all-
män" och utbredd från Skåne till Uppland.
2. Bagous binodulus Herbst (nec. binodulus Thoms.) (be-
stämd av prof. J. Sahlberg). — Denna hos oss icke tidi-
gare iakttagna '), karaktäristiska curculionid är i ett exem-
plar funnen den 21 juni 1914 i Mohla socken vid stranden
av Yskjärvi sjö av elev Håkan Lindberg. Ä platsen
1) I J. Sahlbergs coleopterkatalog (1. c. p. 98) finnes visser-
ligen upptagen en art B. binodulus, men denna är, enligt uppgift av
prof. J. Sahlberg, icke synonym med den art, som numera gär un-
der detta namn.
14 Frey. — Levander. 7. 191207
växte rikligt Stratiotes aloides, och arten förekom sannolikt
på denna växt.
B. binodulus är lätt igenkänd genom tvenne starka, tand-
formiga, bakåtriktade utskott, som finnas baktill på elytra
(Seidlitz, p. 615). Arten är för övrigt utbredd över södra
och mellersta Europa ända till södra Sverige, men synes
hittills vara ostligast känd från Ost-Preussen. Fyndet av
denna art å Karelska näset tyder dock på, att den skulle
förekomma även i Östersjöprovinserna, ehuru den tills vi-
dare här icke är observerad. Arten uppträder, såsom fler-
talet Bagous-arter, troligen överallt synnerligen sparsamt.
3. Ceutorrhynchus chrysanthemi Gyll. (bestämd av prof. J.
Sahlberg). — Tre exemplar av denna sällsynta curculionid
anträffades senaste sommar (4—7 juli 1914) under håvning
på Chrysanthemum leucanthemum å en ängsbacke i Kiviniemi
i Sakkola socken av student Th. Grönblom. Tidigare är
denna art känd inom vårt naturhistoriska område från ryska
Karelen (1 ex. funnet i Swjätosero av Gänther) och en-
ligt J. Sahlberg (Catalogus Coleopterorum Faunae Fen-
nicae p. 100) även från provinsen Ab, ehuru intet exemplar
därifrån förefinnes i finska samlingen.
Arten är utbredd över hela Europa ända till Östersjö-
provinserna, (Seidlitz, 1. c., p. 629), men synes saknas i
Sverige.
Professor K. M. Levander lämnade följande meddelande:
Om en myxosporidie-sjukdom hos mujka och sik.
I ett bref af den 24 oktober till Fiskeriföreningen med-
delar hr J. E. Lummeranta i Kajana, att innevarande
höst sjukdom yppats hos mujkor (siklöjor) i de i Kajana
landsförsamling och Sotkamo socken belägna Rehja- och
Nuosjärvi-vattendragen; samtidigt insändes 6 st. därstädes
fängade mujkor till granskning. De i formol konserverade
fiskarna, hvilka tillhörde en liten ras och i längd höllo 7.5
—9 cm, öfverlämnades ät mig af föreningens sekreterare,
7. XI. 1914. Levander, Myxosporidie-sjukdom hos mujka och sik. 15
mag. E. Hellevaara, och fann jag vid verkställd under-
sökning, att de samtliga voro behäftade med om varhärdar
päminnande bulnader i den under huden belägna muskula-
turen, samt att bulnaderna utgjordes af större och mindre
cystor af en myxosporidie, Henneguya Zschokkei Gurley.
Denna art plägar vanligen parasitera hos siken, hos hvilken
den ofta nog anträffas i olika trakter af värt land.
Att mujkan, Coregonus albula, stundom angripes af
nämnda myxosporidie, har tidigare blifvit bekantgjordt af dr
A. Luther, som i ett meddelande pä Sällskapets möte
den 7 november 1908, alltsä pä dagen för sex är tillbaka,
lämnade den första uppgiften härom (Ueber Triaenophorus
robustus Olsson und Henneguya Zschokkei Gurley als Para-
siten von Coregonus albula aus dem See Sapsojärvi, Medd.
F. Fl. Fenn., h. 35, 1909, s. 58—59). Intressant är, att äf-
ven de mujkor, hos hvilka dr Luther till först konstate-
rade förekomsten af Heneguya Zschokkei Gurley, härstam-
made just frän samma vattendrag som de nu insända, i det
de voro fängade i Sapsojärvi sjö (i juni 1908) vid Sotkamo
kyrkoby. Måhända kan antagas, det parasiten nu börjat upp-
träda vida allmännare än förut, dä hr Lummeranta, som är
fiskeriinstruktör vid Kajana landtbrukssällskap, skrifver, att
sjukdomen under denna höst yppat sig hos mujkan i ifräga-
varande trakter. Ätminstone torde den äfven i praktiskt
afseende viktiga slutsatsen vara berättigad, att sedan de
parasitiska sporozoerna engäng fätt rotfäste hos mujkstam-
men i en naturlig sjö, sä fortgår infektionen i åratal eller
i decennier, dä förhållandena lämnas ät sig själfva, såsom
fallet varit i Sotkamo-sjöarna, kulminerande dä och dä sä-
som en formlig epidemi.
I mellersta Europa synes man icke ha sig bekant, att
Coregonus albula i likhet med siken är utsatt för angrepp
af Henneguya Zschokkei Gurley. Sålunda omnämner Auer-
bach i sin 1910 utkomna stora monografi !) öfver enidospo-
1!) Auerbach, M. Die Cnidosporidien (Myxosporidien, Actino-
myxidien, Microsporidien). Eine monographische Studie. Leipzig 1910.
16 Levander, Myxosporidie-sjukdom hos mujka och sik. 7. XI. 1914.
ridierna Coregonus lavaretus såsom det enda värddjur, hos
hvilket denna parasit förekommer. Ej heller från södra och
mellersta Finland har något hithörande fall ännu påvisats.
Jag kan ock i samband härmed anföra, att dr T. H. Järvi,
som under en längre tid, säsom bekant, mycket ingäende
studerat mujkans biologi, enligt muntligt meddelande aldrig
päträffat myxosporidiecystor i köttet hos de tusental indivi-
der, som han vid sina undersökningar angäende denna eko-
nomiskt viktiga fiskarts tillväxt i olika sjöar granskat. Sä-
ledes är enligt vär nuvarande kännedom förekomsten af
Henneguya Zschokkei Gurley hos Coregonus albula begrän-
sad till mera nordliga eller norr om 64' n. lat. belägna vat-
ten, nämligen Sotkamosträten och Pudasjärvi (Luther,1. c.).
Kanske det dä icke är blott en tillfällighet, utan beror
pä gemensamma betingelser, att i en del nordliga vatten
äfven siken synes i särskild grad vara utsatt för ifrägava-
rande parasit. Åtminstone finnes i ett gammalt arbete, näm-
ligen i A. J. Sjögrens , Anteckningar om församlingarne
i Kemi-Lappmark*, Helsingfors 1828, en skildring, som synes
tala för att i vissa vatten där uppe sikstammen är utsatt
för en kronisk Henneguya-epidemi, och som därför förtjänar
att här citeras. Det åsyftade stället (sid. 105) lyder: ,Det
skall nemligen finnas inom Kuusamo, och egenteligen uti ett
litet träsk Purnulampi, en art sik, som efter beskrifningen
tyckes vara behäftad med ett analogon af spetelska. Den
skall på de köttrikare ställen, och isynnerhet närmast intill
hela ryggraden, under fjällen, hafva ansenliga gropar i hullet,
utur hvilka en seg, hvit materia, lik tjock surmjölk, utfly-
ter. Det är njutningen af denna sik, som många vilja egente-
ligen tillskrifva uppkomsten af den beklagliga sjukdomen
hos så många Kuusamo invånare." Skildringen gifver för
öfrigt tydligen vid handen, att allmogen redan tidigt iakt-
tagit Henneguya Zschokkei-cystor hos sik samt jämväl reflek-
terat öfver deras möjliga patogena betydelse för människan.
Beträffande de ofvan förmodade särskilda betingelserna
för myxosporidie-sjukdomens starka framträdande i landets
nordliga sjöar famla vi tills vidare i fullkomligt mörker. Det
Mötet den 5 december 1914. 17
är svårt att tro, att det stränga klimatet härvid skulle direkt
eller indirekt inverka, enär de inficierade fiskarna tillhöra
arter, hvilka till sin härkomst otvifvelaktigt äro nordliga.
Hellre vore jag dä böjd att här spära en biologisk orsak,
kanske en alltför långvarig inaivel, som småningom nedsatt
rasernas motståndskraft emot parasiters angrepp. Måhända
kunde man ock antaga, det afsaknaden af roffiskar eller
aftagandet af sådana (gös, röding, forell, harr o. a.) spelade
en roll sålunda, att normal utgallring af svaga och sjukliga
individer (smittbärare) icke äger rum, såsom i sjöar med
normal roffiskbesättning. Detta är blott lösa förmodanden,
men i fall undersökningar på ort och ställe skulle komma
i fråga, torde de två synpunkterna, inafvel och mindre rik-
lig förekomst af roffiskar, vara förtjänta af beaktande.
Enligt Auerbach (l. c., s. 62) står människan vid
bekämpandet af en myxosporidie-sjukdom, dä denna en gäng
utbrutit, i de flesta fall maktlös. Det enda hon kan göra,
säger denne forskare, är att sävidt det sig göra läter för-
hindra sjukdomens utbredning eller genom lämpliga försik-
tighetsätgärder tillbakahälla dess uppträdande. I förevarande
fall torde man kunna rekommendera: 1) att fiskarena vid
hvarje fängst icke mä kasta med tumörer behäftade sikar
och mujkor tillbaka i vattnet eller lämna sädana liggande
pä stränderna, därifrån smittan kan spridas i vattnet; 2) att
man borde systematiskt bortfiska och oskadliggöra en sä
stor mängd sjuka fiskar som möjligt; 3) upplysningsverk-
samhet beträffande epidemiska fisksjukdomar.
Mötet den 5 december 1914.
Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes dokto-
rinnan Thyra Nyberg (föreslagen af doktor C. Nyberg)
9
pi
18 Palmen. — Hellén. 5. IL 19
samt studenter Thomas H. Clayhills (föreslagen af stu-
dent Th. Grönblom), Mauno J. Kotilainen (föreslagen af
magister I. Välikangas) och Viljo V. Kujala (föreslagen
af docent H. Federley).
Anhällan om skriftutbyte hade ingått från The Uni-
versity of Missouri, Columbia, Mo., som tillställt Säll-
skapet sin Bulletin Science Series, och beslöt Sällskapet
bifalla denna anhållan samt i utbyte gifva sina Meddelan-
den.
Likaså hade Texas Academy of Science, Austin,
Texas, till Sällskapet insändt sina Transactions samt före-
slagit skriftutbyte. Härtill samtyckte Sällskapet och beslöt
i utbyte gifva sina Meddelanden.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital icke någon behållning,
utan hade tvärtom förskotterats Fmk 248: 07.
Painettavaksi ilmoitettiin:
J. S. W. Koponen, Plecopterologische Studien. 1. Ei-
nige neue oder ungeniigend bekannte Plecopterenarten.
Professor J. A. Palmen redogjorde för sina med till-
hjälp af ett antal ornitologer under senaste sommar utförda
ringmärkningsförsök med fäglar. Ett betydande antal ringar
hade säväl frän eget som frän främmande land jämte upp-
gifter om tid och ort för fägelns nedläggande insändts till
föredragaren. Professor Palmen lofvade framdeles, dä
antalet notiser ökats, till Sällskapets Meddelanden inlämna
en utförlig redogörelse.
Student Wolter Hellän anmälde en för landet ny
skalbagge, curculioniden Phyllobius betulae Fabr. Arten
uppgifves visserligen af Seidlitz i Fauna Baltica säsom
af Obert funnen i Finland, men har denna uppgift ej blif-
vit bestyrkt, hvarför äfven professor Sahlberg i sin
5. XII. 1914. Hellön. — Lönnfors. : 19
katalog omnämner den bland osäkra finska species. —
Phyllobius betulae står nära den hos oss synnerligen all-
männa Ph. argentatus, från hvilken den skiljer sig förnäm-
ligast genom sitt framför ögonen hopsnörda rostrum. Abdo-
minalsegmenten jämte en stor del af thorax’ undersida sakna
de för argentatus karaktäristiska gröna fjällen. Det förevisade
exemplaret har välvilligt granskats af professor J. Sahl-
berg. Det blef af föredragaren taget med släphåf den 28
juni 1911 i Pellonkylä by af Karislojo socken å gräsvege-
tation helt nära Lojo sjö. Phyllobius betulae har tidigare
anträffats flerstädes i Mellaneuropa, men saknas i Skandi-
navien.
Student Frans Lönnfors gjorde följande ornitolo-
giska meddelanden:
„Kattugglan (Syrnium aluco) har, om ock ytterst spar-
samt, blifvit anträffad i olika delar af vårt land. I Karelen
har den dock ej förr, enligt Mela-Kivirikko, ,, Suomen
Luurankoiset“, blifvit funnen.
Nämnda uggla har under de två senaste åren blifvit
skjuten flere gånger i provinsen Ka. Min bror Arthur har
sålunda under denna tid konserverat ej mindre än 7 exemplar
af densamma. Ledsamt nog kan han lämna närmare upp-
lysningar blott om de 4 senast erhållna.
Det har visat sig, att sagda fågel gärna håller sig till
parker. Sålunda har trädgårdsmästare Granö skjutit några
exemplar å Monrepos. Af dessa äro blott de två sista,
skjutna den 10 och 12 maj detta år, tillvaratagna. Vidare
har å Keihäsniemi invid Viborg ett exemplar blifvit skjutet
den 22 augusti detta år. Ett fjärde exemplar — eller det
som å mötet förevisas -— sköts i början af september å
Juustila invid Viborg.
Önskvärdt vore, att nämnda uggle-art, som af ofvan-
stående att döma begynt att utbreda sig i Karelen, blefve
fridlyst, ty denna liksom de flesta af våra ugglor gör vida
större nytta än skada.
20 Lönnfors. — Fri. 5. XII. 1914.
I detta sammanhang ber jag äfven få meddela, att en
stork, Ciconia ciconia, blef skjuten den 14. V. 14 ä Lietsaari
i Antrea (Antti Partanen).
Preparaattoori Aug. Edv. Fri oli Seuralle lähettänyt
Muutamia eläintieteellisiä tiedonantoja.
1. Havainnoita Nyctea scandiaca'n vaelluksesta maas-
samme syksyllä 1913 ja talvella 1914. — Sen johdosta, että
Nyctea scandiaca'a suurissa määrissä levisi maahamme syk-
syllä 1913 ja sitä seuraavana talvena, olen lyhyesti muistiin
merkinnyt ne eksemplaarit, jotka minulle on joko täytettä-
väksi tai ostettavaksi tuotu ja lähetetty aikana lokakuun
12 päivästä huhtikuun 30 päivään.
Lokakuun 12 p.
—
6, nuori, Kuhmoniemeltä.
= 18 , 19, vanha, Nurmeksesta.
X 22 „ 1 5; ausm; i
E 308 Avi. 194 Joensuusta.
Marraskuun 5 „ 19, ,„ 3
N DD 192038310 Lieksasta.
ja 24, 001 vanha, 'Juuasta.
= 25 anllkto. Jar Tohmajärveltä.
k 29 „ 1 2, nuori, Elisenvaarasta.
so. DEIN, Kerimäeltä.
Joulukuun 2 „ 1 &, vanha, o
B 3, 1.6, 'nuori;n Säämingistä:
; Sar 1919, yanha, Rantasalmelta.
5 10572 SiS nifori, TJOrOISISta:
a 188 2011191088 Hiitolasta.
ja Jc kt ir Lk 10 Turengista.
, 21-1)008 Shu Säkkijärveltä.
ja 28 „ 1 2, vanha, Turengista.
Tammikuun 23 „ 1 &, nuori, Riihimäeltä.
5 Sum Eulen Hyvinkäältä.
Helmikuun 8 „ 1 %, nuori, Alavuudelta.
5. XII. 1914. Fri, Muutamia eläintieteellisiä tiedonantoja. 21
Maaliskuun 12 p. 1 &, vanha, Sievistä.
ja 18 , 2 dd, nuoria, Pyhäjoelta.
Huhtikuunita4 3» Die, | Oulusta.
i 304119176) 5 Torniosta.
Näyttää siis siltä kuin vaellus olisi tapahtunut etelään-
päin pitkin itärajaseutuja ja taas takaisin pohjoiseen, mitkä
ovat hengissä päässeet, pitkin Pohjanlahden rantaseutuja.
Tätä ennen aina vuodesta 1910 ei minulle ole tullut
kuin 4 kppl., nimittäin: 1910 &, nuori, Vesannolta; 1911 &,
nuori, Turengista; 1912 2, vanha, Kuhmoniemeltä; ja 1910
3, vanha, Lautiosaaresta.
2. Syksyllä 1912 oli myöskin Archibuteo lagopus'ta ta-
vallista enemmän liikkeellä näillä seuduilla. Minulle tuotiin
silloin seuraavat yksilöt:
Syyskuun 18 p. 1 &, nuori, tapettu kivellä Savon-
linnan satamasta.
jä 20 „ 1 &, vanha, Säämingistä.
> 28 „ 1, 1 2, nuoria, Säämingistä.
Lokakuun 8 „ 1 &, nuori, Joroisista.
Marraskuun28 „. [9 v» Kerimäeltä.
Sen jälkeen ei ole kuulunut yhtään ainoata kappaletta.
3. Samana syksynä hiukan myöhemmin näyttää Syr-
nium lapponicum lähteneen matkoille, koskapa sitä sain
seuraavista seuduista:
Lokakuun 4 p. 10, Kaavilta.
5 15 „ 1 d, Nurmeksesta.
Marraskuun 5 „ 2 dd, Säämingistä.
£ 11.5 1.Silrkierimäelts.
K 14 30108, 2:Sulkavalta.
; 18 , 19, Vesannolta.
Joulukuun 13 „ 1 d, Rantasalmelta.
Tänä syksynä on tullut:
Marraskuun 12 p. 1 5, Mikkelistä.
si 13 „ 1, Rantasalmelta.
4. Surnia ulula'a näyttää olevan tänä syksynä erittäin
paljon. Olen saanut jo 34 kppl. ympäri maata. Edellisinä
vuosina on tullut vaan muutama.
22 Fri, Muutamia eläintieteellisiä tiedonantoja. 5. XII. 1914.
5. Luettelo harvinaisista linnuista vuodesta 1910 lähtien,
mitä minulla on ollut täytettävänä:
Kesäkuun 4 p. 1911 Turtur turtur 5 ammuin Simuna-
saaresta, lähellä Savonlinnaa. Täytettynä „Lindfors’in ko-
koelmassa“ täällä.
Syyskuun 18 p. 1911 Turtur turtur 5 Nurmeksesta. Täy-
tettynä metsänhoitaja V. Linnoilalla Nurmeksessa.
Lokakuun 20 p. 1911 Loxia bifasciata 9 Pääskylahdesta,
lähellä Savonlinnaa. Yksinäinen, söi lepän urpuja.
Maaliskuun 14 p. 1912 Lexia bifasciata 3 Talvisalolta.
Suuressa parvessa L. curvirostra'n kanssa. Molemmat Lind-
fors'in kokoelmassa. (Kuusikossa.)
Tammikuun 25 p. 1913 pakkasella Circus cyaneus 9 Tu-
rengista. Sama lintu 9 3. X. 1914 Joensuusta. Täytettynä
t:ri Kososella Joensuussa.
Maaliskuun 6 p. 1913 Vanellus vanellus 5 Valtimon kir-
kolta Nurmeksen seuduilta. Sama lintu 3 huhtikuun 12 p.
1913 Värtsilästä. Värtsilän yhteiskoululla.
Maaliskuun 23 p. 1913 Larus ridibundus < Savonlinnasta
erään talon pihalta.
Syyskuun 4 p. 1913 Larus marinus 2 33, nuoria, Savon-
linnan satamasta.
Marraskuun 2 p. 1913 Parus ater 1 5 Pääskylahdesta.
Sama lintu 5. III. 14 ja 18. XI. 12 läheltä Savonlinnaa.
Kesällä 1912 Lanius minor 3 Sulkavalta. Zoologisessa
museossa.
Lokakuulla 1914 Upopa epops & (kovin laiha) Kangas-
niemeltä. Mikkelin yhteiskoululla.
Maaliskuun 3 p. 1913 Larus glaucus lisalmelta, nuori 3.
Sama lintu, vanha &, 12. IV. 14 Hyvinkäältä.
6. Eräissä saarissa Savonlinnan ympäristöillä on tavat-
tomat määrät Hypudaeus rufocanus'sta. Talvella 1912 söi
ne useissa paikoissa kuorettomaksi puita ja pensaita lumen
alta jopa havupuitakin. Olen joka talvi lähettänyt niitä suu-
ret määrät ulkomaille. Olisi hauska tietää, tavataanko tätä
lajia muualla ja missä määrin.
54/XI1.11914: Grönblom, Entomologiska meddelanden. 23
Student Thorwald Grönblom lämnade följande
Entomologiska meddelanden.
1. Larentia unifasciata Haw. funnen i Finland. — Af
denna fjäril fann jag den 24 juli 1913 en 6 i Birkkala, St,
ä Rahola egendom i trädgärd. Enligt uppgifter i litteratu-
ren lefver larven i fröhusen af Euphrasia-arter. Denna om-
ständighet ger möjligen en förklaring till fjärilens uppträ-
dande ä nyssnämnda fyndställe, där ifrägavarande växter
förekomma i mängd. — Lar. unifasciata päminner i ej ringa
grad om Lar. taeniata Steph., hvilken den äfven i systema-
tiskt hänseende stär nära. Den skiljes dock lätt därigenom,
att den är mera gräfärgad och har mellanfältets yttre hvita
tvärlinje mindre tandad än faeniata, hvars framvingar dess-
utom städse ha rostbrun inblandning. — Arten är tidigare
i norra Europa funnen i Livland och Danmark samt ställvis
i sydöstra Sverige ända till Uppland.
2. Lophocateres pusillus Klug., en för Finland ny kos-
mopolitisk skalbagge. — Bland insekter, hvilka denna höst
insändts till Entomologiska bytesföreningen i Helsingfors,
förekommo 2 exx. af en skalbagge, som väckte alla närva-
rande coleopterologers uppmärksamhet. Den visade sig vara
den till fam. Peltidae hörande Lophocateres pusillus Klug.,
hvilken rätt mycket liknar Grynocharis oblonga L.; den först-
nämnda arten är dock hälften mindre (endast 2.:—3 mm länge),
och dessutom är färgen betydligt ljusare, rödbrun.
Arten anträffades i Viborg den 1 augusti senaste höst
(1914) af herr Väinö Löfgren. Enligt senare erhället
skriftligt meddelande hade den förekommit tillsammans med
en mängd Tribolium ferrugineum Fabr. uti en brädstapel i
det s. k. gamla Viborg. — Genom detta intressanta fynd
riktas åter vär fauna at importerade insekter och tillika
Universitetets samlingar, ty, i förbigående sagdt, fanns ej i
samlingarna ett enda exemplar af den ifrågavarande arten.
L. pusillus är en utprägladt kosmopolitisk insekt, som
genom skeppsfart och handel utbredt sig öfver en stor del
24 Grönblom. — Koponen. 5. XII. 1914.
af jordklotets varmare delar. Sälunda har denna skalbagge
vanligtvis anträffats i hamnstäder, t. ex. i Hamburg och
Köpenhamn, dessutom ställvis inne i landet (Berlin; bland
ris). I Frankrike har arten i synnerhet påträffats bland
Arachis-frön. —Att skalbaggen hos oss förekom tillsam-
mans med den äfven kosmopolitiska Tr. ferrugineum är ej
förvänande, men att arten anträffades i en brädstapel är
rätt egendomligt.
Fil. kand. J. S. W. Koponen kertoi
Suomen koskikorennoisista.
Koska maamme koskikorennoisista (perlideistä eli ple-
coptereista) ei ole aikaisemmin julkaistu tarkempaa luetteloa,
olen tarkastanut Yliopiston museon sekä kuivat että sprii-
kokoelmat. Lisäksi on minulla ollut määrättävinä prof. J.
Sahlberg'in, maist. R. Freyn, K. Wallen, W. Jääs-
keläisen ynnä yliopp. Th. Grönblomin, V.Hellenin,
Y. Helmannin, Y. Vuorentauksen y. m. keräämät
pienemmät kokoelmat ja näytteet. Tämän aineiston perus-
teella on luonnontieteellisellä alueellamme ainakin 34 koski-
korennoislajia. Todennäköisesti kohoaa vielä tämä lukumäärä
kunhan hyönteistutkijat ja kerääjät kiinnittävät tähän ryh-
mään enemmän huomiota kuin näihin saakka. Varsinkin
Pohjois-Suomesta ja Lapista voisi odottaa löytyvän ainakin
useita sellaisia lajeja, jotka tavataan esimerkiksi aivan lähellä
rajaa Norjan puolella.
Museon kuivat kokoelmat ovat aikaisemmin olleet mää-
rättävinä Morton'illa ja Klapälekilla. Näistä noin
23 lajista on huomattavin eräs, keväällä aikaisin esiintyvää
yleistä Nephelopteryx (Taeniopteryx) nebulosa'a L. muistuttava,
prof. Mäklin’in Vantaanjoen varrelta löytämä, yksi ainoa &,
jolle prof. Klapälek on antanut nimeksi Rhabdiopteryx
acuminata Klp.!) Sen tuntee helposti 2—3 costan ja sub-
1 Klapälek, Fr. Prispevek k. rodu Rhabdiopteryx Klp. Zvlästni
otisky z Casopisu Cesk6 Spole&nosti Entomologick6. Ro&nik II, Cis 1, 1905-
5. XII. 1914. Koponen, Suomen koskikorennoisista. 25
costan välisestä poikkisuonesta, jotka puuttuvat N. nebu-
losa’lta.
Tutkimukseni kuluessa olen määrännyt luonnontieteel-
liselle alueellemme seuraavat uudet lajit:
Dictyopterygella parva n. sp. 2 33. Jokostrov Imandran
järven rannalta 30. VI. 1913 (R. Frey ja W. Hellen).
Chloroperla venosa St. 3399. Reitkallio (Bredskall) 9.
VI. 08 (löytäjä?); 9 Kirkkonummi 17. V. 1913 (W. Hellen);
Siuntio, Passila, 31. V. 1914 (Koponen).
Isopteryx serricornis Pict. Muonio, läheltä jokea, 3. VII.
1911 (R. Frey).
Capnia nigra Pict. 1 g Kusomen 16. VI. 13 (W. Hellen).
Tämä kappale on paljon pienempi kuin 99 Transkaspiasta,
Kuschra, 26. II. 1909 (Ahnger).
Capnia Sparre-Schneideri Esb. Petersen. 3 Utsjoki 16.
VI. 1894 (J. Sahlberg); gg Kusomen 16. VI ja 22. VI. 1913
(W. Hellen); 29 Ponoj 14. VII. 1913 (R. Frey ja W. Hellen).
Leuctra hippopus Kpny. 1 9 Sortavala, Kissapuron var-
relta, 23. VI. 1913 (Koponen); 33 Ponoj 15. VII. 1913 (W.
Hellen).
Amphinemura Standfussi Ris. Lappvesi 6. IX. 1899 (A. J.
Silfvenius); 33 99 Sortavala, Kissapuron ja Karhuojan var-
silta, 27. VI.—29. VII. 1913 (Koponen).
Amphinemura triangularis Ris. 1 3 Lapp. Ross. (J. Sahl-
berg); lac. Nuorti (Envald).
Nämä molemmat Amphinemura-lajit oli Klapälek mer-
kinnyt N. cinerea Oliv. nimellä.
Nemura dubitans Mort. 13 ja 1 9 Helsingin pitäjä 16. V.
1911 (W. Hellen); 33 ja gg Karkku 10—29. VI. 1914 (W.
Hellen).
Lisäksi tavataan meillä mahdollisesti Chloroperla Strandi
Kpny, josta kokoelmissa on vaan 1 9, löydetty Reitkalliosta
9. VI. 08. Lajin löytymistä täytyy kuitenkin pitää epävar-
mana kunnes tavataan <.
Kuivana säilytetty, Nemura meyeri Pict. nimellä merkitty
kirjavasiipinen 9 on todennäköisesti Protonemura nimborum
Ris. Sen on ottanut prof. J. A. Palmen Rihpjaurista 8 p.
26 Koponen, Suomen koskikorennoisista. 5. XII. 1914.
heinäk. 1887. Aivan samanlaisen g on maist. R. Frey löy-
tänyt Kittilästä 20. VI. 1911.
Protonemura-alasukuun kuuluu myös Sortavalan pitäjän
Lohiojan varrelta 27. VII. 1913 löytämäni 1 & ja 9. Lajin
määräämistä vaikeuttaa se, että 3 genitaalilisäkkeet ovat
jossain määrin vahingoittuneet (seuraus kopulationista?).
Edellisistä on Dictyopterygella parva tieteelle uusi laji.
Lyhytsiipinen 3 muistuttaa suuresti läheistä D. recta'a Kpny
sekä Siperiasta löydettyä D. gracilis'ta Klp., mutta eroaa
kummastakin m. m. päätä kapeamman pronotuminsa kautta.
Sitäpaitsi on sillä takaruumiin IX selkäkilven takareunassa
pieni, mutta selvä kolo, joka muilta lajeilta puuttuu.
Vielä mainitsen eräästä synonymikysymyksestä. Esben
Petersen on Pohj. Norjasta v. 1909 selittänyt tieteelle
uuden koskikorennoislajin, jolle hän antoi nimeksi Nemura
arctica Esb. Petersen.') Vertaillessani museon kuivia ja
spriissä säilytettyjä Nemura-exemplaareja, kävi kuitenkin var-
masti selville, että lajin on jo Morton v. 1896 selittänyt
nimellä Nemura Sahlbergi Mort.? Lajin on prof. J. Sahl-
berg löytänyt Utsjoelta kesäkuun lopulla 1894. Ero kuvissa
ja selityksissä johtuu vain siitä, että Mortonilla oli käy-
tettävänään kuivia, Esben Petersenillä spriissä säily-
tettyjä kappaleita.
Prof. J. Sahlberg'in ulkopuolelta luonnontieteellistä
aluettamme keräämästä materiaalista olen tavannut erään
tieteelle uuden Amphinemura-lajin. Sen eroittaa helposti
muista saman alasuvun lajeista takaruumiin IX selkäkilven
takareunassa olevista kahdesta piikkireunaisesta hammasmai-
sesta lisäkkeestä. Muuten ovat genitaalilisäkkeet hyvin saman-
tapaisia kuin alasuvussa Protonemura. Kidusjätteet proster-
numissa ovat kuitenkin samanlaiset kuin muilla amphine-
muroilla. Löytöpaikaksi on merkitty ,Verni, i bergstrakten
nedanför Tschassikul, d. 31 juli 1896“.
'))Esben Petersen. Bidrag til en Fortegnelse over arctisk
Norges Neuropterfauna. II. Tromso Mus. Aarsh. 31—32. 1908—1909.
2 Morton, Kenneth J. New and little-known Palaearctic
Perlidae. Trans. Ent. Soc. London. 1896.
5. XII. 1914. Järnefelt, Gynandromorphismus bei Alona. 27
Maisteri H. Järnefelt ilmoitti painettavaksi:
Gynandromorphismus bei der Cladocere Alona
guadrangularis (O. F. M.).
Das Postabdomen von & und 9 bei Alona quadrangu-
laris zeigt sehr charakteristische Unterschiede. Das Weibchen
(Fig. 1) hat eine starke Bewehrung
am Dorsalrande des Postabdomens,
wozu noch eine sekundäre kommt,
jede Gruppe der Letztgenannten
besteht aus einem grösseren, dista-
len Stachel und mehreren kleine-
ren. Die obere, hintere Ecke des
Postabdomens ist öfters schwach S-förmig gebogen. Der männ-
liche Hinterkörper (Fig. 2) unterscheidet sich von demjeni-
gen des Weibchens hauptsächlich dadurch, dass die Zahn-
bewehrung fehlt und nur die sekundäre Bewehrung vorhan-
den ist. Der Samenkanal ist
deutlich und mündet am ventra-
len Rande des Postabdomens
proximal vom Endkrallenansatze.
An dieser Stelle bildet der
ventrale Rand eine Ecke, die Fig. 2.
dem Weibchen fehlt. —
Im Tuusula-See habe ich nun einige Exemplare gefun-
den, deren Postabdomen bemerkenswert waren. Früher habe
ich schon einen Hinterkörper zweier Alona quadrangularis-g
beschrieben, von denen das eine Exemplar Subitaneier besass.
Es fehlte ihm aber eine Bewehrung
am dorsalen Rande, nur die sekun-
däre war vorhanden. Das Post-
abdomen ähnelte dadurch demje-
nigen des Männchens sehr (Fig. 3). Fig. 3.
Später habe ich mich vergebens
bemüht, weitere Exemplare zu erhalten. Dagegen beobachtete
ich am 16. IX. 14 ein Exemplar, an dem der ventrale Rand
28 Järnefelt. — Merikallio. .5. XILJI914
des Postabdomens wie derjenige eines Männchens aussah.
Der Samenkanal war jedoch nicht deutlich ausgeprägt. Der
dorsale Rand dagegen war wie
derjenige des Weibchens be-
wehrt (Fig. 4). Auch konnte
ich keinen Haken am ersten Fuss
nachweisen. Die Vorderfühler
Fig. 4. waren wie bei dem Weibchen
gebaut.
Am 23. IX. 14 fand ich ein anderes Exemplar, dessen
Postabdomen ganz gleich dem des vorigen war. Hier war
jedoch der Samenkanal gut ausgebildet (Fig. 5), wogegen
der Haken am ersten Fuss schwach war.
Im ersten Falle lag also ein Weibchen mit männlichen
Kennzeichen am Postabdomen vor,
im zweiten Falle wahrscheinlich ein
Weibchen. Im dritten Falle war das
Geschlecht vermutlich männlich, konnte
aber nicht sicher festgestellt werden.
Maisteri E. Merikailio jätti painettavaksi:
Muutamia lisätietoja Helsingin seudun linnustoon.
Äskettäin Helsingin seudun linnustoa käsittävän, mais-
teri Rolf Palmgrenin julkaiseman teoksen „Helsingfors-
traktens fägelfauna* johdosta tulin tarkastaneeksi niitä ha-
vaintoja, joita opiskeluaikanani Helsingissä vuodesta 1907
saakka olin muistiin merkinnyt. Pyydän tässä saada julki
tuoda niistä tärkeimmät. Ne ovat etupäässä muuttoaikoja
edellä mainitusta teoksesta puuttuvilta vuosilta tai siinä mai-
nittuja aikoja varhaisempia, vähemmässä määrin muita seik-
koja selvitteleviä.
Lyhennyksiä: 1-a 3 laulava koiras; l-ia dd laulavia koi-
raita; ä-ä ääntäjä, tieto perustuu muuntapaisesta äänestä teh-
tyyn havaintoon. |
5. XII. 1914. Merikallio, Lisätietoja Helsingin seudun linnustoon. 29
Turdus musicus L. — Tulo 1908: 26. IV, useita l-ia dd,
Helsinki.
Turdus iliacus L. — Tulo 1908: 23. IV, ensimmäinen
l-a 3, Bot. puutarha. — 1911: 21. IV, ääniä pimeässä, Hel-
sinki.
Turdus pilaris L. — 1907: 17. IV, ens. lenteli Kaisanie-
messä; 20. IV, useampia. — 1908: 24. IV, useita, Vanhakau-
punki. — 1912: 24. III, näin 2 kertaa rastaan Kaisaniemessä. —
1909: 22. 1, 1 söi pihlajanmarjoja, Helsinki.
Turdus merula L. — Katso Luonn. Yst. 1909, s. 84, musta-
rastaan löytymisestä kev. 1909 Helsingin luona.
Saxicola oenanthe L. — Tulo 1908: 3. V, ensimmäinen,
Vanhakaupunki. — 1911: 21. IV, l-a 3 lensi pimeässä, Hel-
sinki. — 1913: 27. IV, useita, Vanhakaupunki. — Lento-
poikia: 1914, 20. VI, Helsinki.
Pratincola rubetra (L.). — Tulo 1913: 6. V, 2 tai 3 1-aa
dd, Oulunkylä.
Phylloscopus trochilus L. — Tulo 19183: 4. V, useita,
Helsinki. — Myöhästynyt syysmuutto: 31. X. 09 näin Seura-
saarella yhden.
Aegithalus caudatus (L.). — 1909: 31. X, näin yhden
Seurasaarella.
Parus coeruleus L. — Linnun esiintymisestä olen tehnyt
seuraavat muistiinpanot. 1911: syys- ja lokakuun vaihteen
seutuvilla näin yhden, Korkeasaari; 29. X, kuulin äänen
Eläintarhassa. — 1912: noin 12.1, hyvin likaisia lintuja Sääty-
talon puistossa; 19. I, 3 kppl. Bot. puutarhassa; 23.1, useita
Suomen Pankin puistossa; 24. III, useita, Helsinki; 5. IV,
useita Kaisaniemessä.
Alauda arvensis L. — Tulo 1907: 2. IV, yhteensä yli
10 1-aa dd lensi N Kaisaniemen yli. — 1908: 5. IV, 1-ia dd,
Huopalahti (L. Tolvanen); 6. IV, 1-ia 33, Helsinki. — 1909:
18. IV, 1-a 3 2 kertaa lensi Alppilassa. — 1910: 20. III,
1+3 lensi pohjoiseen. — 1912: 14. IV, yritti 5 kppl. lumi-
sateessa laskeutua kadulle Säätytalon luona. — 1914: 13.1V,
2 l-aa dd.
30 — Merikallio, Lisätietoja Helsingin seudun linnustoon. 5. XII. 1914.
Motacilla alba L. — Tulo 1907: 21. IV, ens., Helsinki;
28. IV, useita, Helsinki. — 1908: 24. IV, 2 ens., Vanhakau-
punki. :==2=1911i 21. IVA Jali 1913: 13:00; Loans
teessa Töölönlahden rannalla; 20. IV, runs. parvissa (kaikki
33?), Vanhakaupunki. — 1914: 13. IV, Vanhakaupunki.
Budytes flavus (L.). — Tulo 1913: 20. IV, 2 kppl.; 4. V,
2—3 ä-ää lintua.
Anthus pratensis L. — Tulo 1913: 20.1V, 2 kppl., Vanha-
kaupunki.
Anthus trivialis (L.). — Tulo 1913: 27. IV, yhteensä 4—5
l-aa 33; Vanhakaupunki. — Lentopoikia 1914: 20. VI, Hel-
sinki.
Plectrophanes nivalis (L.). — Tulo 1908: 2. II, 1 lintu,
P.-Satama, Helsinki; 16. II, parvi, noin 30 lintua, Helsinki. —
1909: 21. II, 6 kppl., P.-Satama, Helsinki; 8. III, paljon (maist.
I. Välikangas). — 1910: 8. II, kuulin äänen; 13. II, näkyi
useita (yliopp. Väinö ja Veikko Heikinheimo ja Y.
Hellman).
Cynchramus schoeniclus (L.). — Tulo 1913: 20. IV, 1
l-a d, Viik; 27. IV, 1 1-a 3, Viik; 6. V, 2 aaa Nu
Pinicola enucleator L. — 1909: 4. II, n. 10 kppl.; 9. II,
runsaasti; 17. II, runsaasti, Helsinki.
Passer domesticus (L.). — 1908: 28. XI, näin Yliopiston
pihalla linnun, jolla oli niska, etuselkä ja juovia siivillä val-
keat. 30. X. näin myös osittain vaalean muunnoksen, ken-
ties saman linnun.
Fringilla coelebs L. — Tulo 1907: 9. IV, joitakin 1-ia 33,
Bot. puut., Helsinki; 10. IV, hyvin paljon 1-ia 33, Bot. puut.,
Helsinki; 17. IV, myös 99, Bot. puut., Helsinki; 23. IV, sadot-
tain peippoja, Bot. puut., Helsinki. — 1908: 6. IV, pari l-aa 33,
Huopalahti (Knut Reinilä); 8. IV, us. 1-ia 33, Kaisaniemi. —
1909: 28. III, parikymmentä dd, Eläintarha; 18. IV, varsin.
muutto, Helsinki. — 1913: 30. III, näin yhden, joka nähtä-
västi oli o, sitäpaitsi kuulin ääntä; 14. IV, jolloin tuli pieni
takatalvi, kerääntyi Töölönlahden jään reunoille satamäärä
peippoja. Lukumäärälleen vastasi jotakuinkin neljää koirasta
yksi naaras. — Pesiminen 1914: 30. V, lähti kahdesta pe-
5. XII. 1914. Merikallio, Lisätietoja Helsingin seudun linnustoon. 31
sästä pojat lentoon, Alberga (K. Hellman); 20. VI, isoja
lentopoikia, Helsinki.
Fringilla montifringilla L. — Tulo 1907: 17. IV, joitakin
l-ia 33, Kaisaniemi; 23. IV, päämuutto, Helsinki.
Ligurinus chloris (L.). — Tulo 1912: 24. III, näin useita
+ us. 1-ja dd. — 1913: 30. III, 2—3 krt. ä-iä + us. l-ia dd.
— 1914: 13. IV, oli yleinen, Vanhakaupunki.
Carduelis carduelis (L.). — 1912: 21.1, tapasin parven
n. 10 lintua Degerössä, jotka söivät Lappa minor'in hedelmiä.
Acanthis cannabina (L.). — Tulo 1914: 13. IV, näin d:n
ja e:n, Vanhakaupunki.
Sturnus vulgaris L. — Tulo 1909: 4. IV, 1 kpl.; 8. IV,
n. 10 kppl.; 11. IV, pääjoukko, Helsinki. — 1908: 24. IV, runs.,
Kaisaniemi. — 1912: 24. III, 1 kpl., Kaisaniemi; 31. 111, runs.,
Hermanninkaupunki. — Merkitseminen: 1. VI. 1914 mer-
kittiin Albergassa 14 kottaraista (K. A. Hellman).
Corvus cornix L. — Päämuutto 1907: 29. III, paljon. —
1909: 11. IV, satamäärin. — 1910: 8. II, toista sataa par-
vessa lensi N.
Corvus frugilegus L. — 1909: 4. IV, 3 kppl., Mustikkamaa.
Nucifraga caryocatactes (L.). — 1913: 7. IX, kulki monen
tunnin ajan yhtenään yksinäisiä lintuja tai pieniä joukkoja
suuntaan NE Eläintarhan urheilukentän yli; 21. IX, lensi 2
kert. 2 lintua N-suuntaan samassa paikassa. (Ktso Mdd. Bd.
40, s. 4.)
Lanius collurio L. — Syysmuutto 1910: 20. IX, 1 juv.
kpl. Bot. puutarhassa.
Hirundo rustica (L.). — Tulo 1907: 5. V, 1 kpl., junassa
Helsingistä pohjoiseen. — 1913: 4. V, 3—4 kppl. (1 1-a 3),
Helsinki. — Poismuutto 1908: 6. X, juv., Kaivopuisto, Hel-
sinki.
Ampelis garrulus (L.). — Harvinaisina oleskeluaikoina
mainittakoon: 1909, 27. I, us., H:ki; 4. II, n. 40 lintua, Vanha-
kaupunki; 12. II, us. Kaisaniemessä.
Cypselus apus (L.). — Tulo 1914: 26. V, us., Helsinki. —
32 Merikallio, Lisätietoja Helsingin seudun linnustoon. 5. XII. 1914.
Myöhästynyt syysmuutto 1911: noin puolivälissä syyskuuta
lenteli 1 kaupungilla.
Archibuteo lagopus (Briinn.). — Tulo 1913: 20. IV lensi
haukka, joka kaikesta päättäen oli piekanahaukka, pohjoista
kohden; Viik.
Phasianus colchicus L. — Viikin lahden ympärillä näyt-
tää fasaaneja löytyvän jo runsaasti. Tapasin näet 20. IV.
1913 yht. noin 5 l-aa 33 ja näin lisäksi yhden; 6. V tapasin
jälleen saman verran dd Viikin luona sekä yhden 1-an d:n
Vantaanjoen rannalla Oulunkylässä.
Fulica atra L. — ,Helsinoforstraktens fägelfauna“-
teoksessa mainitaan tuloajaksi toukokuun alku. 1913, 20. IV
oli lintu kuitenkin jo yleisesti saapunut Viikin lahteen (yht.
noin 50 lintua). 27. IV löytyi lintua edelleen yllä mainitussa
paikassa.
Vanellus vanellus (L.). — Tulo 1914: 13. IV, 1 (tai 2) len-
teli Viikin lahdella. :
Charadrius apricarius L. — Syysmuutto 1911: 18. IX,
ääniä pimeässä kaupungin yläpuolella; 22. IX, ääniä pimeässä
kaupungin yläpuolella.
Totanus fuscus L. — Juhannusyönä 1914 kuulin useita
kertoja Viikin lahdella tuon mustalle viklalle ominaisen,
helposti tunnettavan ,tivi*-äänen. Kun ei tietääkseni millään
muulla kotimaisella linnullamme ole samantapaistakaan ääntä,
en voi muuta uskoa kuin että kysymyksessä todellakin oli
musta vikla. Ei ole näin ollen mahdotonta, että lintu olisi
pesinytkin täällä.
Totanus glareola (L.). — Tulo 1913: 3. V, lensi ääntäen
2 parvea kaupungin yli. — Kesän vietto (pesiminen?): 23. VI.
1914, runs. ääniä kuului Viikin lahdella.
Totanus littoreus (L.). — Tulo 1913: 27. IV, 1 ä-ä, Viik;
6. V, yht. n. 8 ä-ää; Viik.
Tringoides hypoleucus (L.). — Tulo 1908: 3. V, pari,
Vantaanjoki.
Machetes pugnax (L.). — Vielä 23. VI. 1914 näkyi Viikin
lahdella pieniä suokulaisjoukkoja, jotka nähtävästi kaikki, tai
ainakin huomattava osa, olivat koiraita.
5. XII. 1914. Merikallio, Lisätietoja Helsingin seudun linnustoon. 33
Numenius arcuatus (L.). — Tulo 1908: 26. IV, us., Hel-
sinki. — 1914: 13. IV, 1 ä-ä, Vanhakaupunki.
Spatula clypeata (L.). — Tulo 1913: 27. IV, yht. noin
4 paria, Viik. — 1914: 13. IV, 3 ja 9 Viikin lahdella.
Dafila acuta (L.). — Tulo 1913: 20. IV, pareja ja yksin.
dd yht. n. 8 lintua, Viik; 27. IV, 2—3 yksin. dd, Viik. —
Pesiminen? 1914: 23. VI, luulin näkeväni linnun Viikin lah-
della.
Mareca penelope (L.). — Tulo 1911: 21. IV, 1 ä-ä 3 lensi
pimeässä, Helsinki. — 1913: 20. IV, luulin äänen kuulevani,
Viik; 27. IV, d ja 2 + us. ääni, Viik.
Anas boschas L. — Tulo 1908: 11. IV, sinisorsia Vanhan-
kaupungin lahdella (Hels. San.). — 1914: 13.1V, noin 6 paria
Viikin lahdella.
Anas guerguedula L. — Keväällä 1913 tapasin muutamia
kertoja linnun. 27. IV näin, mikäli pitkän välimatkan takia
voin päättää, kaksi paria Viikin lahdessa. Sittemmin näin
4. V aivan läheltä kaksi paria Hermanninkaupungin ran-
nassa, ja 6. V tapasin kaksi kertaa yksinäisen koiraksen ja
mahdollisesti myös yhden parin Viikin lahdella.
Anas crecca L. — Tulo 1911: 21. IV, kuului pimeässä
us. d:n ääniä, Helsinki. — 1913: 20. IV, parvi, jossa noin
30—40 lintua, Viik.
Fuligula fuligula (L.). — Rolf Palmgren mainitsee
linnun saapuvan saaristosta vasta pesimistä varten Viikin
lahteen eli noin puolivälissä toukokuuta. Ainakaan keväällä
1913 ei näin ollut laita, sillä jo 20. IV oli Viikin lahden
suulla parvi, jossa oli n. 150 lintua. 27.1V oli niitä myös
runsaasti; silloin näkyi jo yksityisiä pareja. 6. V laskin lin-
tuja olevan noin 100 paria, jotka pysyttelivät yhtä paria lu-
kuunottamatta yhdessä.
Fuligula ferina (L.). — Teoksessa „Helsingforstraktens
fägelfauna“ mainitaan linnun tuloajasta Viikin lahteen: „Om-
kring medlet af maj eller nägra dagar tidigare är arten an-
länd*. 1913 oli lintua jo 20. IV yleensä yllä mainitussa
paikassa (pienissä parvissa yht. noin 15 paria ja noin 50
3
34 Merikallio, Selostus Siikakankaan linnustosta. 5. XII. 1914.
lintua käsittävä parvi). 27. IV näkyi pareja jo runsaammin
ja 6. V näkyi, paitsi noin 30 paria, useita yksinäisiä koiraita.
Mergus serrator L. — Tulo 1913: 20. IV, yht. ehkä 5 lin-
tua (kaikki 33?), Viik; 27. IV, parvi, noin 20 lintua (myös
yksityisiä ?), Viik.
Larus canus L. — Mainittakoon seuraavat talviset ha-
vainnot. 1910: 20. II, 1 poikapukuinen lensi Et.-Satamassa. —
1912: 11.1, runs. poikalintuja Et.-Satamassa.
Larus ridibundus L. — 1914: 10. IV, osa, noin parisataa
lintua, jo saapunut Viikin lahdelle.
Podiceps cristatus (L.). — Tulo 1913: 20. IV, 2—3 paria,
Viikin lahti; 27. IV, 4—5 paria, Viikin lahti; 6. V, n. 20 pa-
ria sekä joku yksin., Viikin lahti.
Podiceps auritus (L.). — Tulo 1913: 27. IV, pari, Viikin
lahti.
Maisteri E. Merikallio jätti vielä painettavaksi:
Selostus Siikakankaan hoitoalueella kesällä 1914
tavatuista linnuista.
Siikakankaan hoitoalue sijaitsee Juupajoen, Oriveden ja
Ruoveden kulmauksessa, käsittäen osan kutakin pitäjää.
Alueen pintasuhteet ovat erittäin vaihtelevia. Itäinen puoli
on epätasaista murtokivimaata, etup. kuusimetsää kasvavine
kumpuineen ja niitä eroittavine soistuneine notkoineen. Län-
teen päin muuttuvat seudut etupäässä mäntymetsää kasvaviksi
hiekkakankaiksi ja niitä rajoittaviksi soiksi. Siellä on myös
Siikakangas, monta neliökilometriä laaja, useita vuosia sitten
palanut hiekkaperäinen kangas.
Huolimatta verrattain niukoista havainnoista, olen kat-
sonut olevan paikallaan määritellä tuloksena havainnoista
linnun yleisyyden. Siinä olen käyttänyt seuraavaa asteikkoa:
ylen yleinen, yleinen, jotensakin yleinen (= ei aivan ylei-
nen), harvinainen (= harvalukuinen), hyvin harvinainen ja
satunnainen.
5. XII. 1914. Merikallio, Selostus Siikakankaan linnustosta. 95
Turdus viscivorus L. Harvinainen. Kesäkuun alkupuo-
lella tapasin linnun muutamia kertoja, etupäässä laulavia
koiraita, Siikakankaalla (iso paloalue) ja sen lähistöllä.
T. musicus L. Yleinen.
T. iliacus L. Yleinen.
T. pilaris L. Jotensakin yleinen. Asutummilla seuduin,
Korkeakosken asemalla y. m. oli lintua runsaammin.
Erithacus rubecula (L.). Yleinen. Etup. korpimailla.
Ruticilla phoenicurus (L.). Yleinen. Etup. mäntykan-
kailla ja asutuilla seuduilla. Erään laulavan koiraan huoma-
sin liittävän vakinaisen laulun jatkoksi tervapääskysen ääniä.
Saxicola oenanthe L. Kivitasku oli vain jotensakin ylei-
nen, riippuen vähäisestä asutuksesta.
Pratincola rubetra (L.). Yleinen. Nevanlaidoilla, rämeillä
ja niityillä. 10. VI pesä, 6 munaa, mättään sisällä haassa.
Sylvia salicaria L. Yleinen. Lehtomailla, joita verrat-
tain vähän alueella.
Sylvia curruca (L.). Yleinen.
Phylloscopus trochilus (L.). Ylen yleinen.
Ph. rufus (Bechst.). Yleinen. Havumetsissä sekä korpi-
mailla että kankailla.
Anorthura troglodytes L. Jotensakin yleinen.
Regulus cristatus Koch. Yleinen. Havumetsissä kor-
vissa, kankailla ja rämeentapaisillakin mailla.
Parus major L. Jotensakin yleinen.
P. borealis Selys. Yleinen. Havumetsää kasvavissa kor-
vissa, kankailla, rämeentapaisilla mailla ja sekametsissäkin.
11. VI ensimmäinen lentopoikue. 13. VI tuskin lentoon
kykeneviä poikia.
P. cristatus L. Jotensakin yleinen. 4. VI lentopoikue.
Alauda arvensis L. Harvinainen, riippuen viljelysmaiden
niukkuudesta.
Motacilla alba L. Yleinen. Ihmisasunnoilla, palokan-
kaalla ja hyvin harvinaisena nevalla.
Budytes flavus (L.). Jotensakin yleinen. Nevoilla.
Anthus pratensis LL. Jotensakin yleinen. Nevoilla, myös
rämeillä vähin. 8. VI pesä, jossa 5 hyvin haudottua munaa,
saramättäässä, keskellä nevaa.
36 Merikallio, Selostus Siikakankaan linnustosta. 5. XII. 1914.
A. ftrivialis (L.). Yleinen. Rämeentapaisilla mailla ja
lehtomailla, myös rämeillä ja korpimailla. 16. VI pesä, 5
munaa, kanervakankaalla nevaa vasten. Pesä kyhätty hie-
noista saranlehdistä, joukossa joku sammal. 17. VI pesä,
jossa 2 poikaa (höyhenet selässä ja siipien peilinhöyhenet
puolittain auenneet), kaarnankappaleen alla kanervakankaan
ja rämekaistaleen rajalla nevaa vasten. Pesä ulkoa samma-
lista, sisää kapeista saranlehdistä kyhätty. Merkitty renkailla.
Emberiza citrinella L. Yleinen. Etup. viljelysmailla,
myös nuorta havumetsää kasvavalla palokankaalla.
E. hortulana L. Jotensakin yleinen. Viljelysmailla.
Loxia sp. Muutamia kertoja tapasin. Kerran, jolloin
olin tilaisuudessa lähempää paria lintua tarkastamaan, näyt-
tivät ne isommalta käpylinnulta.
Pyrrhula rubicilla Pall. Jotensakin yleinen.
Passer domesticus (L.). Yleinen.
Fringilla coelebs L. Ylen yleinen. Lehtomailla, havu-
metsää kasvavissa korvissa, kankailla ja rämeen tapaisilla
mailla.
Fr. montifringilla L. Harvinainen. 4. VI tapasin 2 lin-
tua, joista toista, laulavaa koirasta olin tilaisuudessa likem-
pää tarkastamaan, Siikakankaan reunalla rämeen tapaisella
mäntymaalla. 6. VI tapasin jälleen laulavan koiraan toisella
puolella Siikakankaan paloa sekametsää kasvavalla kankaalla.
Chrysomitris spinus (L.). Yleinen.
Corvus cornix L. Yleinen.
C. corax L. Vaikkakin korppi alueella oli harvinainen
(= harvalukuinen), niin kuului Siikakankaan palon seutuvilla
sen tuttu ääni harva se päivä.
Pica pica (L.). Jotensakin yleinen.
Garrulus glandarius (L.). Jotensakin yleinen.
Perisoreus infaustus (L.). Harvinainen. Tapasin 30. VII
poikueen, josta ammuin yhden. Myös muulloin tapasin
lintua havumetsissä.
Lanius collurio L. Harvinainen. Kuivajärven SO-pään
seutuvilla (nevaa, rämettä, pensaikkoa) tapasin muutamia
kertoja linnun.
5. XII. 1914. Merikallio, Selostus Siikakankaan linnustosta. 37
Muscicapa grisola L. Yleinen.
M. atricapilla L. Jotensakin yleinen.
Hirundo rustica (L.). Yleinen asutuilla seuduin. Aina
Siikakankaan palolla näkyi lintuja kuitenkin pesimisaikana-
kin lentelevän. Pesä, 2 melkein lentopoikaa, tallin ylisellä;
pojat merkitty renkailla. Pesä, 5 melkein lentopoikaa, tallin
ylisellä; 4 merkitty renkailla.
Chelidonaria urbica (L.). Yleinen. Riippuen mahdolli-
sesti pesänrakennukseen sopivan savimaan puutteesta putoa-
vat useimmat Yliopiston Metsänhoitoaseman rakennusten räys-
tään alla ilman tukea olevista pesistä maahan. Tämä tapah-
tuu tavallisesti, kun poikaset ovat melkein täysikasvuisia, siis
painavia ja liikkuvia. Elokuun puolivälissä olleiden kylmien
öiden vaikutuksesta kuoli runsaasti Juupajoella melkein lento-
kykyisiä poikasia, jolloin niitä tapasi pesistään pudonneina
pitkin seinustoja.
Caprimulgus europaeus L. Jotensakin yleinen.
Cypselus apus (L.). „Korpipääskynen.“ Jotensakin ylei-
nen. Näkyi etupäässä Siikakankaan luona olevissa vanhoissa
mäntymetsissä.
Dryocopus martius L. Jotensakin yleinen.
Dendrocopus major (L.). Jotensakin yleinen.
Picus canus (Gmel.). 16. IX ammuin harmaan tikan van-
hasta kuusikorvesta. Lintu on täytettävänä Riihimäen Yh-
teiskoulun kokoelmiin.
Picoides tridactylus (L.). Harvinainen.
lynx torguilla L. Harvinainen.
Cuculus canorus L. Jotensakin yleinen. Noin 18. VII
kuului viimeisen kerran kukuntaa.
Falco subbuteo L. Lienee harvinainen (= harvalukuinen).
Tinnunculus tinnunculus (L.). Harvinainen.
Accipiter nisus (L.). Harvinainen.
Astur palumbarius (L.). Harvinainen. 18. VII tapasin
emän ja 4 tai 3 lentopoikaa, joista 2 ammuin.
Pernis apivorus (L.). Tein joitakin, tosin epävarmoja
havaintoja linnun esiintymisestä alueella.
Buteo buteo (L.). Jokseenkin yleinen. Ehdottomasti
38 Merikallio, Selostus Siikakankaan linnustosta. 5. XII. 1914.
yleisin seudun petolinnuista, joita oli runsaammin kuin mitä
muualla olen tavannut. Paavolassa pesästä ottamani hiiri-
haukan poika oli elättinä Metsänhoitoasemalla koko loppu-
kesän, käyden säännöllisesti senkin jälkeen, kun oli lento-
kykyiseksi tullut, täältä ruokaa pyytämässä. Jäi edelleen sinne
poislähdettyäni 19. IX. Merkitty untuvapukuisena poikasena
renkaalla 10 p:nä heinäkuuta. Mitään haittaa ei rengas näyt-
tänyt tuottaneen linnulle. Työnjohtaja Janne Mäkisen ilmoi-
tuksen mukaan ei lintu yllä mainitun ajan jälkeen enään käy-
nyt Metsänhoitoasemalla, näyttäytyen kuitenkin jonkun ker-
ran. Viime päivinä huhtik. 1915 oli, näht. sama lintu, taas
hyvin tutusti esiintynyt Metsänhoitoasemalla.
Aguila chrysaötus (L.). Hyvin harvinainen. 10. VI lei-
jaili Siikanevalla maakotka yhdessä kanahaukan kanssa. Vanha,
luultavasti vieläkin käytännössä oleva pesä pitäisi taiteilija
L. Segersträhle'n y. m. mukaan olla eräässä suuressa hon-
gassa Siikakankaan takana.
Surnia ulula (L.). Harvalukuinen.
Nyctala Tengmalmi (Gm.). Harvalukuinen.
Columba palumbus L. Harvalukuinen.
Bonasa bonasia (L.). Yleinen.
Tetrao urogallus L. Yleinen. Huolimatta verrattain lu-
paavasta alusta, olivat koppelon poikueet lopulla kesää
hyvin pieniä. Kansan miehet selittivät poikasten kuivan
kesän takia kuolleen veden puutteeseen (tai sitten vedelle
päästyään ylönjuomiseen!?) ja kertoivat nähdyn kuolleita
poikasia metsissä. Vaikkakin Metsänhoitoaseman henkilöiden
ja paikkakuntalaisten mukaan oli metsälintuja kuluneena ke-
sänä ja syksynä hyvin vähän, löytyi niitä sentään verrattain
runsaasti, mikä todistaa seudun suurta linturunsautta edel-
lisinä vuosina. 10. VI pesä, jossa poikaset olivat juuri mu-
nasta kuoriutuneet, rämeellä Viheriäisen nevan luona.
Tetrao tetrix L. Yleinen. Ehdottomasti yleisin metsä-
linnuista, ainakin 2 kertaa runsaslukuisempi kuin edellinen
laji. 10. VI pesä, 5 munaa, rämeen laidassa.
Lagopus lagopus (L.). Yleinen. Nevojen laiteilla, rä-
meillä, rämeen tapaisilla mailla, pensaikoissa ja kankaillakin.
5. XII. 1914. Merikalllo, Selostus Siikakankaan linnustosta. 39
9. VI pesä, 10 munaa, rämeellä. 2. IX tapasin pienen palon
keskeltä, jossa hiiltyneitä puita ja pensaita, pesän, josta po-
jat olivat kuoriutuneet. 8. IX löysin kanervien peitossa ole-
van pesän pieneltä rämeeltä, jossa oli 10 pilaantunutta munaa.
Perdix perdix (L.). Jokseenkin yleinen. 10. VI pesä,
19 tuoretta munaa, katajapensaan alla harvaa etup. koivu-
pensaikkoa kasvavalla pientareella. Pesään jäi, poikasten
kuoriuduttua, 2 kivimunaa.
Grus grus (L.). Harvalukuinen. Siikanevalla asusti
säännöllisesti alkukesästä 2 kurkea. Myöhemmin kesällä
näkyi vain 1.
Crex crex (L.). Siikakankaan hoitoalueella en tavannut
lintua kertaakaan. Muualla ympäristössä sitä kyllä löytyi.
Totanus ochropus (L.). Jotensakin yleinen. Oleskeli
poikinensa nevojen laiteilla, rämeillä ja harvoissa korvissa.
Totanus glareola (L.). Yleinen. Nevoilla ja rämeillä.
10. VI sain kiinni 3 aivan pientä untuvapukuista poikaa (1
Riihimäen Yhteiskoulun kokoelmissa).
Totanus littoreus (L.). Jotensakin yleinen. Nevoilla ja
rämeillä. 6. VI löytyi pesä, 4 munaa, kaatuneen hongan
sivulla aukealla Siikakankaan palolla noin 500 metriä lähim-
mältä suolta, Siikanevalta.
Tringoides hypoleucus (L.). Jotensakin yleinen. Ojien
ja järvien rannoilla.
Numenius arcuatus (L.). Harvalukuinen. Nevoilla.
Gallinago gallinago (L.). Harvalukuinen. Nevoilla ja rä-
meillä.
Anas boschas L. Yleinen. Heinäisten järvien, lampien
ja jokien rannoilla.
Anas crecca L. Yleinen. Oleskelupaikka = ed., mutta
pitää enemmän pienemmistä vesistä.
Sterna (hirundo) L. Satunnaisena vieraana oleskeli 5. VI
yksi tiira, luultavasti kalatiira, Kuivajärvellä.
Podiceps auritus (L.). Hyvin harvalukuinen. 30. VII am-
muin lentoon kykenemättömän poikasen Vuorijärvestä.
Gavia arctica (L.). Hyvin harvalukuinen.
Gavia lumme Gunn. Hyvin harvalukuinen. Kuului ja näkyi,
lentäen pitkin Kuivajärveä, ehkä useammin kuin edellinen.
40 Mötet den 6 februari 1915.
Mötet den 6 februari 1915.
Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes fil. mag.
Sigurd V. Sahlberg (föreslagen af amanuens R. Frey)
och student Rolf L. Grönblad (föreslagen af professor
F. Elfving).
Finska Forstsamfundet, Helsingfors, hade in-
sändt vol. 1—3 af sina Acta Forestalia Fennica samt an-
hällit om skriftutbyte, och beslöt Sällskapet bifalla denna
anhällan samt i utbyte gifva sina Acta och Meddelanden.
Likasä beslöt Sällskapet med sina Acta och Meddelan-
den träda i skriftutbyte med The Royal Zoological
Society of New South Wales, Sydney, som tillställt
Sällskapet vol. 1, part 1, af sin publikation The Australian
Zoologist.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk
1,834:14.
Till publikation anmäldes:
J. I. Liro, Karjalaisia kasvinnimiä.
J. I. Liro, Äländska växtnamn.
A. Luther, Zuchtversuche an Ackerschnecken.
V. Räsänen, Muurahaisten stridulatioelimet erittäinkin
ryhmällä Formicidae.
Ordföranden meddelade, att Sällskapets nyligen aflidne
ledamot, professor Carl Lundström, uti sitt testamente
förordnat, att hans entomologiska och oologiska samlingar
skola tillfalla Universitetets i Helsingfors zoologiska museum,
och att alla arbeten af entomologiskt innehäll i hans biblio-
tek skola öfverlämnas till Societas pro Fauna et Flora Fen-
nica. Till denna gäfva hade den aflidnes syster lagt alla
6. II. 1915. Lindberg, Anthyllis-former m. m. 41
öfriga zoologiska skrifter. Bibliotekarien redogjorde härpå
för den värdefulla tillökning, som sålunda kommit Sällska-
pets bibliotek till del. Antalet till Sällskapet donerade
arbeten uppgick till 731. Sällskapet beslöt till donators
syster, presidentskan Constance Montgomery, aflåta
en tacksägelseskrifvelse, som skulle undertecknas af ordfö-
randen, sekreteraren och bibliotekarien.
Genom skrifvelse från Keiserliga Senatens Ecklesiastik-
expedition hade Sällskapet underrättats om att dess stats-
understöd, som under föregående år varit 8,000 finska
mark, under innevarande år komme att utgå med endast
6,000 mark.
Doktor Harald Lindberg demonstrerade de fin-
ländska formerna af släktet Anthyllis. Vi äga hos oss dels
den typiska A. vulneraria L., dels A. "affinis Britt. Den
förstnämnda förekommer på Åland samt är såsom tillfällig
tagen på tre lokaler på fastlandet; den trifves bäst på gräs-
bevuxna backar. A. "affinis föredrager åter sandiga marker
och är anträffad uteslutande på fastlandet. — I anslutning
till sin redogörelse för de båda formernas nuvarande ut-
bredning uttalade föredragaren några förmodanden angående
deras utbredningsförhållanden under Ancylus-perioden och
anknöt härtill ytterligare några reflexioner om våra växters
invandring öfver hufvud under äldre geologiska perioder.
Doktor H. Lindberg förevisade vidare ett antal af
bäfver gnagade stycken af trädstammar, hvilka
genom förmedling af Historiska museet kommit föredraga-
ren tillhanda och nu öfverlämnades till de zoologiska sam-
lingarna. — Till de zoologiska samlingarna förärade herr
Lindberg ett stycke hud och här af mammut, som
af geologen K. Wolossowitsch i Petrograd tillvaratagits
i norra Asien.
42 Nyberg. — Valle. 6. II. 1915.
Student Einar Nyberg anmälde om ett fynd af svarta
rödstjärten, Ruticilla tithys Naum., samt yttrade följande:
„Den 5 november 1914 öfverkom jag pä Högholmen in-
vid Helsingfors en g af svarta rödstjärten, Ruticilla tithys
Naum. Såvida icke magister Rolf Palmgren bedt mig
närmare undersöka den fällda fägeln, hade denna säsom
, vanlig rödstjärt“ gått förlorad. Af de två inom vårt natur-
historiska omräde tidigare anträffade exemplaren fälldes det
ena, en d, den 1 maj 1902 i Sydvaranger vid Rajakoski i
Patsjokidalen. Det andra, en o, tillvaratogs redan är 1882 pä
Maskuvaara i Sodankylä af N. Sundman, men förväxlades
länge pä zoologiska museet med vanliga rödstjärten. För
nägon tid sedan rättades misstaget af kustos vid inrättnin-
gen, dr B. Poppius (Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 39,
sid. 149—150). Sin egentliga hemvist äger svarta rödstjär-
ten i Mellan- och Syd-Europa samt i Nord-Afrika. I Skan-
dinavien har arten endast tillfälligtvis anträffats i de sydli-
gaste delarna."
Maisteri K. J. Valle ilmoitti, että Somatochlora Sahl-
bergi Trybom on tavattu Suomen luonnontieteellisellä alueella.
Tarkastaessansa Yliopiston sudenkorennoiskokoelmia, löysi
hän Somatochlora alpestris-yksilöiden joukosta erään, jonka
heti huomasi toisista poikkeavaksi ja myöhemmin sitten mää-
räsi Somatochlora Sahlbergiksi. Tämän sudenkorennoisla-
jin selitti ruotsalainen tutkija F. Trybom v. 1889 niistä
kokoelmista, jotka ruotsalainen Jenisei-retkikunta v. 1876
oli tuonut mukanaan. Se ei ole ennen tunnettu Europasta.
Somatochlora Sahlbergi eroaa S. alpestris'esta siinä, että koi-
raan perälisäkkeet ovat erilaiset ja että naaraan takaruumiin
toisen nivelen sivuilla ei ole keltaista täplää. Sitäpaitsi on
S. Sahlbergi'llä etusiipien siipikolmion tyvipuolella olevassa
sarassa vain 1 poikkisuoni, kun niitä S. alpestris'sella on 2.
Tämä meidän alueeltamme kotoisin oleva d-yksilö on
R. Envaldin ottama Kuolan niemimaalta Imandra-järven
luota Jekostroff-niemeltä Tschyin tunturin puolelta 19. VI.
1883.
GHT 1915: Frey, Entomologiska meddelanden. 43
Amanuens Richard Frey gjorde följande
Entomologiska meddelanden.
1. Till Universitetets entomologiska museum har af
lektor Ä. Nordström skänkts tvenne intressanta nykom-
lingar till den finska guldstekelfaunan, båda af honom själf
anträffade i Pärnå. De båda arterna, som för öfrigt äfven
blifvit bestämda af lektor Nordström, äro:
Chrysis Zetterstedti Dahlb. — Ett exemplar (1 3) anträf-
fades af lektor Nordström på en telefonstolpe i Pärnå
(prov. N). Arten synes tidigare vara känd endast från Sve-
rige och Norge.
Chrysis rutilans Ol. — Ett exemplar (1 2) likaledes an-
träffadt på en telefonstolpe i Pärnå af Nordström. Denna
art är utbredd öfver hela Europa och förekommer äfven i
Algeriet.
2. Agrion vernale Hagen (= lunulatum Charp.). — Tvenne
exemplar af denna inom vårt naturhistoriska område icke
tidigare anmärkta trollslända ha på senaste tid anträffats
hos oss. Det ena (1 3) är funnet af magister E. Lindquist
vid Tvärminne i närheten af de s. k. Syndalslagunerna (prov.
N) den 10 juni 1913. Det andra exemplaret (1 <) anträffa-
des af mig den 3 juli 1913 pä Kola-halfön i en liten lapp-
by, Bjäloguba, belägen invid Imandra sjö strax söderom
mynningen af den ä Chibinä uppspringande fjällbäcken Lu-
tarmajok (prov. Lim). Sländan flög här inom regio sylva-
tica tillsammans med en annan agrionid, A. concinnum
Johanss. (= Johanssoni Wallengr.).
I Universitetets finska odonatsamling stä visserligen
tvenne oetiketterade exemplar under detta namn, men äro
dessa, efter hvad mag. K. Valle vänligen meddelat mig,
honor af vär vanligaste Agrion-art, A. hastulatum Charp. —
Agrion vernale är en nordostlig art, utbredd ända till Kam-
tschatka och Amuromrädet i öster. I Europa är den känd
frän Sverige och Mellan-Europa och synes i allmänhet
uppträda rätt sällsynt.
44 Frey, Fasciationer. 6:11: 1915)
Vidare lämnade amanuens Richard Frey följande
meddelande:
Fasciation hos Chrysanthemum leucanthemum L. och
Taraxacum officinale Vill.
Universitetets botaniska museum har nyligen af mag.
H. Kranck emottagit ett exemplar af den vanliga präst-
kragen, Chrysanthemum leucanthemum L., som visar en tyd-
ligt utpräglad fasciation af stjälken. Såsom framgår af den
sammanställning, som af mig i en uppsats, ,Om i Finland
iakttagna fasciationer hos fanerogamer“ (Medd. Soc. F. Fl.
Fenn., 38, sid. 100—107, 1912), lämnats om hos oss hittills
funna likartade växtmissbildningar, har något dylikt fall hos
prästkragen tidigare icke iakttagits i vårt land.
Det ifrågavarande exemplaret har blifvit funnet i Eke-
näs på de s. k. Seminariiängarna den 4 juli 1913 af seminarii-
eleven Gunnar Svensson. Det växte här tillsammans
med normala exemplar af prästkragen. Stjälken är utplattadt
bandformig, ungefär 11—12 mm bred, men knappast 1 mm
tjock, och bär enstaka, glest strödda, små blad. I toppen
finnes en enda, stor, i samma riktning som stjälken starkt
ensidigt utdragen blomkorg, sannolikt uppkommen genom
sammansmältning af flera, bredvid hvarandra belägna anlag.
Enligt Penzig (Pflanzenteratologie, bd. Il, sid. 76—77,
1894) och Masters (Vegetable Teratology, sid. 70, 1869)
hör denna fasciation till en af de vanligaste växtmonstrosi-
teterna.
Vidare har en synnerligen vacker fasciation af blom-
skaftet hos maskrosen (Taraxacum officinale Vill.) anträffats
senaste sommar i Helsingfors Botaniska trädgärd af magister
E. Lindquist. Det cirka en half meter höga blomskaftet
är ihåligt, uppsvälldt utplattadt, upptill cirka 2 cm, nedtill
4—5 cm bredt och bär i toppen omkring 7—8, med hvar-
andra icke sammansmälta blomkorgar. Denna iögonenfallande,
mycket ofta i litteraturen omnämnda monstrositet (Penzig,
bd. II, sid. 97—98) är äfven tidigare känd från Finland
(E. Reuter, Medd. Soc. F. FI. Fenn., 33, sid. 43, 1907).
6. II. 1915. Frey. — A. Hilden. 45
Enligt uppgift af dr H. Lindberg har denne flerfal-
diga gånger under olika är iakttagit liknande missbildningar,
ofta med 5—10 blomkorgar pä samma skatt, uti Taraxacum-
rabatten i Botaniska trädgärden.
Med. kand. Armas Hildén föredrog om
Temperaturförhällanden hos fåglar.
Föredragaren hade jämte med. kand. K. S. Sten-
bäck anställt temperaturmätningar pä fåglar å Universite-
tets fysiologiska institut i och för utrönande af dygnsvaria-
tionerna vid vanlig och omvänd dagordning. Efter att en-
ligt den förhandenvarande litteraturen i korta drag ha redo-
gjort för temperaturförhållandena i allmänhet hos homoio-
terma djur, erkannerligen för de knappa uppgifter, som
finnas rörande fåglar, öfvergick föredragaren till sina egna
undersökningar. Resultaten åskådliggjordes medels ett större
antal kurvor.
Som försöksobjekt hade under kortare eller längre ti-
der användts inalles 11 individer, representerande 9 species
och 6 ordningar: tupp, höna, dufva 3, dufva @ (könet be-
stämdes postmortalt), anka, fasan 2, rapphöna, sillmäs, grön-
siska, dufhök och kattuggla. I allmänhet inföll vid normal
dagordning temperaturmaximum hos de undersökta arterna
kl. 12 middag, eller också vid mätningen närmast före eller
efter detta klockslag, d. v. s. kl. 9 f. m. eller kl. 3 e. m.
Mätningarna företogos nämligen hvar tredje timme dygnet
om. Tiden för minimitemperaturen varierade i högre grad.
De flesta försöksdjuren visade dock ett minimum kl. 12 mid-
natt eller oftare något senare. Tuppen utgjorde ett undan-
tag, i det dess minimum konstant inträffade kl. 6 e. m.,
medan dess max., liksom hos de andra, inföll kl. 12 mid-
dag. — Dessa resultat äro öfverensstämmande (med undan-
tag för tuppen) med tidigare undersökningar. Medeltempe-
raturen hos de flesta undersökta dagfåglarna var i rundt
46 A. Hildén. — M. Brenner. 6. II. 1915.
tal 40.5—42 C, utom hos dufhanen, där den under en för-
söksperiod i medeltal steg konstant öfver 43° C (högsta tem-
peraturen var 43.9 C). Kattugglans medeltemperatur var 40'.1,
alltså i öfverensstämmelse med tidigare undersökningar lägre
än dagfäglarnas. I allmänhet var differensen mellan max.
och min. omvändt proportionell till storleken af fägeln,
hvarvid dock dufhöken utgjorde ett egendomligt undantag,
i det denna fägel, ehuru en af de största som undersöktes,
visade den största differensen, d. v. s. 2.15 C. I motsats till
hvad pä en del håll påståtts, visade sig temperaturen hos 3
icke vara lägre än hos 9 i de tvenne fall som undersöktes;
tvärtom var den konstant högre hos 3 än hos 9.
Försöken med omvänd dagordning anställdes med fem
individer: tupp, höna, dufva 3, dufva @ och anka. Dessa
äro de första försök, som i denna riktning utförts med fåg-
lar. Den mörka perioden af dygnet varade från kl. 6 f. m.
till kl. 6 e. m., den ljusa de öfriga tolf timmarna. Vid dessa för-
sök konstaterades, att tuppen och hönan redan på 8:de dygnet
inställde sig i omvänd dagordning, d. v. s. med diametralt
motsatta temperaturmaxima och -minima, dufvorna först ef-
ter 14 dygn. Ankan, som var den enda fågel, hos hvilken
icke kunde under vanlig dagordning konstateras någon re-
gelbunden periodicitet i temperaturen, reagerade icke heller
på något sätt mot den artificiella dagordningen. -— Då lef-
nadssättet åter omkastades till det normala, inställde sig de
normala temperaturförhållandena inom ett par dagar.
Undersökningen med tyåtföljande mätningsprotokoll, ta-
bellariska sammanställningar, litteraturförteckning, kurvor
m. m. torde i sin helhet komma att offentliggöras i Skan-
dinavisches Archiv fär Physiologie.
Rektor M. Brenner föredrog:
En hvitblommig Taraxacum-art från Ryska Lappmarken.
Under en geologisk forskningsfärd till Kola-halfön i
Arkangelska guvernementet gjorde min son Thord förliden
6. II. 1915. M. Brenner, En Taraxacum-art från Ryska Lappmarken. 47
sommar ett anmärkningsvärdt växtfynd, hvilket jag tager
mig friheten här förevisa.
Som synes utgöres det af en hvitblommig Taraxacum,
till utseendet närmast lik
mande T. palustre (Ehrh.),
men skild, utom genom sin
rent hvita blomfärg, utan
den ringaste skiftning af
maskrosornas gula, genom
sin dunkla bladfärg och
afvikande holkfjäll.
Bland de hittills kända
hvitblommiga Taraxacum-
formerna synes den enligt
beskrifning stä närmast 7.
leucanthum Led. i Flora
Altaica och FI. Rossica (T.
bicolor DC Prodr.) frän Si-
biria Altaica och Baicalen-
sis samt Dahuria, men skil-
jer sig frän denna genom
kortare, okantade, trubbiga
ytterholkfjäll och genom att
de inre fjällen sakna ut-
vidgad spets.
Dä den sälunda ej med
nägon förut känd form kan
identifieras, torde den böra
uppställas som en skild art,
för hvilken namnet T. leu-
coglossum föresläs.
Taraxacum — leucoglossum
n. sp. Planta glaberrima,
uniceps; folia 6—7.5 cm
longa, 4—5 mm lata (exte-
riora breviora latiorague),
den hos oss pä Äland förekom-
—-—-——Tmm111" rs"
VN
|
|
Fig. 1. Taraxacum leucoglossum
Brenn. n. sp. Habitusbild, nägot för-
minskad, och blomkorg i naturlig stor-
lek. — Foto Harald Lindberg.
lineari- vel lanceolato-lingulata,
subacuta vel obtusa, integerrima, longe et anguste petiolata,
48 M. Brenner. — I. Forsius. 6. II. 1915.
carnosula, sordide virescentia, sicca olivacea, subtus pallidi-
ora nervo distincto, petiolis basi purpureis — atropurpureis,
erecta; pedunculus 11 cm altus, erectus, tenuissimus,
medio vix crassior, vinose coloratus, basi rufescens; in v o-
lucrum angustum, 1 cm altum, pallide vire-
scens, partim rufescens, sguamis exterioribus 7,
adpressis, 3.84 mm longis, immarginatis, sub-
\ cordatis — ovatis — ovato-lanceolatis, acumine
angusto, obtuso, rufo-castaneo, interioribus 10,
Fig. 2. Ytter- ecorniculatis, sat latis, lineari-subulatis, obtusis,
holkfjäll af Ta- 5 ; ; BE:
Be AbICIoN dilatatis; corollae albissimae, latae,
glossumBrenn. tubo longo lutescente, exteriores 8, vitta lata
n. sp. 4 gor. fusca notatae, involucro 4 mm longiores; styli
förstorade. fusci; pappus albidus; pollen etachenia
non visa.
Ifrägavarande fynd gjordes den 16 juli 1914 pä en fuk-
tig, starkt sluttande, med lägväxt starr tätt bevuxen ler-
strand af floden Umbas östra mynningsarm, en knapp km
nedanför byn Umba på fastlandssidan, 2 ä 3 m från flod-
vattenståndet och ungefär 1 m ofvanom vattenytan.
Tyvärr kunde ej flere än ett enda exemplar upptäckas,
hvarför artens frukt tills vidare är okänd. Antagligt är, att
dess hemort befinner sig nägonstädes vid floden högre inät
landet, därifrän frukter med vindens, flodens och tidvattnets
tillhjälp spridts nedät hafvet.
StudentIrmerForsius lämnade följande meddelande:
Om den lapska ekorren.
Det torde vara föga känt inom vetenskapliga kretsar,
att ekorren i våra lapska skogar förekommer i tvenne for-
mer, vilka av befolkningen benämnas Kuusiorava och Mänty-
orava (Korpiorava och Kangasorava). Formerna skiljas från
varandra på följande sätt.
Kuusiorava. Sommarskinnet: ryggen svartbrun, öron-
tofsar och svans helsvarta, en smal strimma närmast den
6. II. 1915. I. Forsius, Den lapska ekorren. 49
vita buken roströd. Vinterskinnet: mörkgrätt och yvigt,
örontofsar och svans helsvarta.
Mäntyorava. Sommarskinnet: rygg, örontofsar och
svans enfärgat roströda, buken vit. Vinterskinnet: betyd-
ligt ljusare grått än hos den förra, örontofsar och svans
enfärgat roströda.
Sommaren 1913 vistades jag jämte forstmästare Sohl-
man i nordostliga Sodankylä vid Nuorti älv och gjorde dä,
pä doktor B. Poppius’ inrådan, observationer om ekorren.
Denna sommar förekom ekorren icke allmänt inom omrä-
det, men jag var dock i tillfälle att erhålla några skinn av
de bäda slagen.
Kuusiorava, den mörkare, synes vara mindre allmän,
och jag lyckades erhälla endast tvenne typiska exemplar av
densamma. Det ena skinnet fann jag i ett skogspörte hos
en av Kemi stockbolags män. Han använde skinnet i fräga
säsom fodral för sin rakkniv, men avstod det gärna ät mig.
Enligt hans uppgifter var exemplaret skjutet i augusti 1912.
Det andra exemplaret sköt jag den 18 augusti 1913 vid
Nuorti. Det var en hona, som nyligen haft ungar. Vidare
har till Universitetets zoologiska samlingar inköpts tvenne
vinterskinn, som hänföra sig till denna form; det ena exem-
plaret är skjutet i Enare den 29 september 1912, det andra
i Kuolajärvi den 13 januari 1913. Därtill kommer ett af A.
Blomgvist inlämnat exemplar frän Övertorneä, decem-
ber 1874. |
Mäntyorava synes förekomma allmännare. Jag sköt
sommaren 1913 flere mer eller mindre typiska exemplar
av densamma. Till Universitetets samlingar har inköpts ett
exemplar, som är synnerligen typiskt, skjutet i Rovaniemi
den 19 mars 1913. Ett lika typiskt vinterskinn har erhällits
frän Korpilaks är 1878 av stud. K. Dahlström. Slutligen
finnes ett exemplar från Overtorneä, skänkt av A. Blo m-
gvist.
Till storleken varierar den lapska ekorren mellan 41
och 47 cm, enligt vad man kan sluta av det knapphändiga
material, som finnes att tillgä.
50 I. Forsius. — Linkola ja Pesola. 6.-11. 1915:
Tidigare ha mig veterligen endast tvenne forskare ut-
talat sig rörande de lapska ekorrformerna. Jacob Fell-
man, som yttrar sig härom i sina , Bidrag till Lappmar-
kens fauna", anser de båda formerna representera tvenne
olika åldersklasser; de ljusare exemplaren vore äldre, de
mörkare yngre. Denna åsikt synes dock icke hålla streck,
att döma av de, visserligen tillfälliga, iakttagelser jag gjorde
sommaren 1913. Det ljusaste skinnet jag erhöll tillhörde
nämligen en ännu icke vuxen ekorre, då däremot ett av de
mörka som nämnt tillhörde en hona som varit dräktig.
Ett annat förmodande uttalar A. Blomgvist i sin upp-
sats „Nägra iakttagelser rörande fröbildningens periodicitet
hos tallen och granen samt rörande ekorrens förekomman-
de i Finland", Meddel. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn.
1876. Han framhåller, att de olika formerna av ekorren
kunde bero av periodiskt växlande granfröår och tallfröår,
i det ekorren skulle vistas företrädesvis i det slags skogar,
som för tiden erbjöde riklig tillgång på näring, varigenom
även färgen skulle påverkas. Även denna teori förefaller
dock osannolik, ity att de båda formerna förekomma sam-
tidigt.
För närmare utredning av sakförhållandet ber jag att
få uppmana naturvetenskapsmän, som äro i tillfälle att be-
söka Lappmarken, att anskaffa rikligare material av ekorr-
skinn för Universitetets samlingar.
Ylioppilas Vilho Pesola näytti Alsine verna'n (L.)
Bartl. sekä jätti painettavaksi maisteri K. Linkolan ja
esittäjän kirjoittaman kirjoituksen:
Alsine verna (L.) Bartl. Impilahdella.
Arvoisan Seuramme pöytäkirjassa jouluk. 2. pv:ltä v.
1882 on prof. Th. Selamin tekemä ilmoitus ') siitä, että
1) Meddel. af Soc. pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar, h.
9, p. 156—157; vrt. myös Meddel., h. 9, p. 172.
6. II. 1915. — Linkola ja Pesola, Alsine verna Impilahdella. 51
hän tarkastaessaan Seuran kokoelmien suomalaisia Sagina-
lajeja oli siellä S. nodosa'in (L.) Fenzl. joukossa huomannut
Alsine verna'n (L.) Bartl., jonka ottaja oli lyseolainen (sittem-
min fil. toht. ja dosentti) Hj. Neiglick ja ottopaikka KI,
Impilahti, ,pä ett kalt berg*, v. 1877. Lajista, joka oli uusi
koko Fennoskandian alueelle, teki Selan samalla jättä-
mässään pienessä kirjoituksessa!) lähemmin selkoa. Kun
lajia, jonka lähimmät löytöpaikat olivat niin kaukana kuin
Skotlannissa, Harzilla, Sudeteilla ja Altailla, sittemmin tur-
haan etsittiin Impilahdelta, alkoi ilmoituksen tekijä epäillä,
että laji erehdyksestä, nimilippujen vaihtumisen kautta, oli
tullut ilmoitetuksi impilahtelaisena kasvina ?). Olettamusta
tuki varsinkin se seikka, että sama keräilijä oli matkustanut
myös Sveitsissä. Hjeltin Conspectus-teoksesta on laji
näillä perusteilla jätetty pois kasvistostamme: ,Arten bör
därföre tills vidare utgå ur vär flora" 9). Hjelt huomaut-
taa kuitenkin, että toht. H. Lindberg on varsinkin Impi-
lahtea lähellä olevalla paikalla tehdyn Potentilla sericea L.-
löydön perusteella sitä mieltä, ettei Alsine verna'n kasvami-
nen Impilahdella tarvitse olla epätodenmukaista ?).
Viime kesänä retkeillessämme Sortavalan ja Impilahden
pitäjissä pidimme, Alsine verna-löydön vaiheet tuntien, sil-
mällä Sagina nodosa'a, joka on st fg — p Laatokan poh-
joisessa saaristossa, varsinkin ulommilla saarilla ja kasvaa
myös mannerrannikolla, vaikka jo harvinaisempana, ja jonka
kasvupaikkoja ovat rantakallioiden raot ja kivikkorannat
mutta myös hiekkarannat ja satunnaisesti savirannatkin (Tu-
lolansaaressa). Yliopiston kokoelmiin äsken jättämistämme
) Th. Salan: Om en för vär flora ny fröväxt Alsine verna
(L.) Bartl. Meddel., h. 11, p. 41—44.
2 Hj. Hjelt: Conspectus flora fennice. Vol. III. Acta Soc. pro
Fauna et Flora Fennica 30, 1906, p. 62.
2/7 Hi. Bye Mile
2 Vrt. myös K. H. Hällström: Laatokan Karjalan „harvinai-
sista" kasveista. Karjala, Karjalaisen Osakunnan julkaisu. Helsinki,
1910, s. 92.
52 Linkola ja Pesola, Alsine verna Impilahdella. 6. II. 1915.
kasveista on nyt toht. H. Lindberg määrännyt Alsine
verna'ksi (L.) Bartl. erään Impilahden Raukkiivuorten ranta-
kalliolta %/, 1914 outona Sagina nodosa'na ottamamme ja
sen nimisenä kokoelmiin jättämämme, unohduksesta vaille
erikoisempaa huomiota jääneen kasvin.
Löydön kautta on siis vanha Neiglick'in näytteeseen
perustuva tieto mainitun Alsine-lajin kasvamisesta Impilah-
della saanut vahvistuksen. Laatokan Karjalan harvinaisuuk-
siin voi näin ollen varmana liittää yhden lisää.
Kun lajin kasvaminen Fennoskandiassa epäilemättä an-
saitsee melkoista mielenkiintoa, olisi tietysti tarkka selostus
löytöpaikan laadusta ja kasvillisuudesta tärkeä ja toivottava.
Ikävä kyllä on muistiinpanoissamme paikalta, josta kasvin
otimme, sattumalta vain pikamuistiinpanona tehty kasviluet-
telo paikan lyhyen kuvauksen ohella. Toivomme, että luet-
telo sellaisenaan valaisee jossain määrin kasvin biologista
luonnetta meillä. Muistiinpano on seuraava:
„19 /, 14. Impilahti, Sumeriankylä, Sumerianjoen suu-
lahden E-rannalla aivan S:joen suun lähellä korkeiden Rauk-
kiivuorten W-rinteen juurella. Rantakallioita, jotka ovat
n. 2!/,—6m vedenpinnasta, osaksi terassimaisia, paikotellen
kuoppaisia, pääasiassa paljaita, pienirakoisia, muutamin pai-
koin liuskekivikon tai ohuen multaisen liuskesoran peitossa.
Kallio on puutonta ja aivan avointa, W-suuntaan loivanlaisesti,
etupäässä terasseina tai luisuina alenevaa. Vuorilaji tum-
maa, geologisen kartan!) mukaan kalsiuminpitoista sarviväl-
keliusketta. Seuraava luettelo sisältää kasvit, joita kasvoi
n. 15 x 30 m?:n suuruisella, ei aivan homogenisella alalla
etupäässä kallionraoissa, vähemmässä määrin kivikolla tai
soralla:
Heiniä:
Calamagr. arundinacea Festuca ovina
Melica nutans Carex pallescens pc
Poa nemoralis C. digitata pcc
1) Kopioitu keväällä 1914 Geologisen komissionin kartoista.
6. II. 1915. Linkola ja Pesola, Alsine verna Impilahdella. 53
Ruohoja:
Polypodium vulgare Thymus serpyllum
Woodsia ilvensis Calamintha acinos
Asplenium septentrionale Dracocephalus Ruyschiana
Alsine verna cp Euphrasia sp.
Sedum telephium Linaria vulgaris cp
S. acre Galium mollugo
Saxifraga nivalis Campanula rotundifolia
Fragaria vesca Solidago virgaurea
Potentilla argentea Erigeron *Droebachiensis
Hypericum perforatum Gnaphalium dioicum
Viola rupestris pcc Achillea millefolium st cp
Epilobium angustifolium Crepis tectorum
E. collinum Hieracium umbellatum
Pensaita: Rubus idaeus (pieniä) pc
Sammalista ja jäkälistä ovat kallioilla cp—cpp:
Hypnum rugosum Parmelia conspersa
Gyrophora hirsuta Lecanora saxicola,
useita muitakin lajeja, vaikka vähemmälti.
Jonkun verran ylempänä kallionrinteillä kasvoi m. m.
. . . Polygonatum officinale, Cerastium *alpestre, C. alpinum
v. lanatum. . . . Sagina ei näytä nousevan kovin ylös vuo-
ren rinteille, Saxifraga nivalis kyllä.“
Kasvoiko Sagina paikalla, emme nyt voi sanoa. — Epä-
tietoiseksi jää luonnollisesti edelleen, miltä paikalta Neig-
lick aikoinaan lajin Impilahdella löysi. Mahdollista on, että
löytöpaikkamme ovat samat.
Alsine verna (L.) Bartl. on epäilemättä niitä relikti-
kasveja, joista Laatokan Karjala jo ennestään on tun-
nettu. Kasvupaikan laatu on pääasiassa samanlaista kuin
useimmilla niistä, joilla reliktikasvit viihtyvät. Erikoisesti
huomattava näitten reliktikasvien kasvupaikkojen maa- ja
vuoriperässä on kalkinpitoisuus. Esim. sarvivälkeliuske, jota
vuoriperä Alsine verna'n (L.) Bartl. kasvupaikalla oli, sisäl-
54 Linkola ja Pesola. — Finnilä. 6. II. 1915.
tää eri lähteiden mukaan kalkkia aina 13 %, asti. Tämä
seikka kuten myös lukuisat pitkin kesää kalkinpitoisilta kas-
vupaikoilta tekemämme floristiset havainnot tuntuvat viittaa-
van siihen, että kalkki tavalla tai toisella olisi täällä tärkeä
tekijä Alsine verna'n (L.) Bartl., kuten varmasti useimpien
muidenkin tähän ryhmään kuuluvien kasvien esiintymisessä.
Lähempää tutkimista kaipaisi m. m. se seikka, onko
kasvi Impilahdella aina tuollainen rannalla tahi rantaa lä-
hellä olevilla kallioilla kasvava, jollaisia monet Laatokan
seudun reliktit pyrkivät olemaan, ja riippuuko tuo seikka
muistakin kuin ravintosuhteista.
Luultavaa on, että kasvia kasvaa muuallakin Laato-
kan pohjoisosissa. Suljemme sen kasvintutkijain huomioon.
Lajin eroina Sagina nodosa’an nähden mainittakoon: lehti-
hangoissa ei ole silmuja, varsilehdet ovat tylpät, verholeh-
det ovat suipot ja korkosuoniset, luotteja on kolme. Mätäs
on pehmeämpi- ja tiheämpitekoinen.
Student Carl Finnilä lämnade
Några ornitologiska meddelanden från Vasa-trakten,
Till de områden, från vilka endast några få ornitolo-
giska uppgifter föreligga, hör bl. a. Vasa-trakten. Då under
de senaste åren en hel del rätt anmärkningsvärda och säll-
synta fågelarter blivit iakttagna därstädes, och icke mindre
än 6 av dessa hittills varit okända inom den naturhistoriska
provinsen Oa, torde nedanstående sammanställning äga sitt
intresse.
Turdus merula L. Under början av 1900-talet har ar-
ten ett par tre gånger anträffats i Vasa stads omnejd, bl. a.
på Brändö, enl. meddel. av dr K. Boucht. Fågeln är ny
för provinsen Oa.
Luscinia philomela (Bechst.). Tvenne somrar (omkr.
1910) har arten hörts uti Iso-Kyrö socken c. 40 km E om
Vasa enl. meddel. av agronom A. Björkenheim. Iso-
6. II. 1915. Finnilä, Ornitologiska meddelanden från Vasa-trakten. 55
Kyrö är sålunda den nordligaste inom Fennoskandia och
den västligaste inom Finland belägna ort, varest fågeln bli-
vit anträffad . Ny för prov. Oa Se „Nordens Fåglar",
uppl. II, sid. 9. |
Phylloscopus sibilatrix (Bechst.). Uti Mustasaari socken
nära Korsholm station har jag ett par gänger värarna 1909
och 1910 hört arten. Enl. meddel. av G. Hermansson
har denne ävenledes iakttagit fägeln därstädes. Förmodli-
gen häckar arten sällsynt i trakten.
Acrocephalus schoenobaenus (L.). Denna nätta sångare
förekom ännu i början av 1900-talet jämförelsevis allmänt
vid de vassbevuxna, långgrunda vikarna norr och nordost
om Vasa stad, t. ex. vid den s. k. Roparnäs-vassen. Nu-
mera synes fågeln icke förefinnas därstädes. Orsaken här-
till står att söka däri, att den nyssnämnda sumpmarken del-
vis blivit utdikad och torrlagd.
Parus coeruleus L. Ett ex. av denna art sågs 15. XII.
1913 på ett fågelbräde i Vasa stad. Enl. prof. J. A. Pal-
m&@n (Nordens Fåglar, andra uppl., sid. 39) har arten möj-
ligen en gång anträffats häckande i Vasa-trakten.
Loxia bifasciata (Brehm). Under det stora korsnäbbs-
året 1913—1914 anträffades arten jultiden 1913 rätt talrikt
i Vasa stads omnejd (t. ex. Vasklot och Gerby). — Jämf.
Luonnon Ystävä 1914, sid. 32.
Oriolus oriolus (L.). Enl. meddel. av dr K. Boucht
har arten av honom iakttagits pä Strömsö villa nära Vasa
stad somrarna 1911 (?) och 1913. Vasa är säledes den väst-
ligaste ort, varest arten blivit funnen i vårt land. Uti Oa
har sommargyllingen enl. Tegengren (Meddel. Soc. F.
et FI. fenn. 32, sid. 71) anträffats mellan Seinäjoki och Sy-
dänmaa stationer c. 80 km E om Vasa.
1) Pä Sällskapets möte 7. XI. 1914 anmälde med. kand. A. Hil-
den ett bofynd av näktergalen i Karkku (prov. St), vilken ort dä var
den västligaste, varest arten iakttagits i landet (se Meddel. 41, sid.
11). Genom fyndet frän Iso-Kyrö, om vilket jag först senare fätt kän-
nedom, kommer västgränsen att i nägon män förskjutas.
56 Finnilä, Ornitologiska meddelanden från Vasa-trakten. 6. II. 1915.
Sturnus vulgaris L. Som känt hör staren till de fåglar,
vilka under det sista århundradet i större antal invandrat
till mellersta och norra Finland. Först uppträdde fågeln i
kusttrakterna och spred sig sedan inåt landet. Uti tidnin-
gen ,Ilmarinen" för den 20 maj 1848 ingår om denna
fågelart en notis, vilken har sitt intresse. Den lyder: , All-
männa staren har för något mera än två decennier tillbaka
icke funnits i Österbotten. År 1825 upptäcktes tvenne par,
vilka hade sina nästen uti ihåliga trän i närheten av etti
Närpes sockens skärgård beläget hemman, som är omgivet
av sumpiga tillandningar, varifrån staren förnämligast häm-
tar sin föda. Dessa flyttfåglar återkommo därefter varje
vår, och hava de sedermera fortplantat och spritt sig så,
att de numera finnas nästan på alla bebodda ställen långs
kustlandet norrut intill Gamla Karleby." — Uti A. Mobergs
Naturhistoriska daganteckningar gjorda i Finland åren 1750
—1845" (Notis. Sällsk. pro F. et Fl. fenn., 3, 1857) uppta-
ges starens ankomstdatum till Vasa-trakten för första gän-
gen är 1843.
Coloeus monedula (L.). Om denna arts uppträdande i
Vasa-trakten har jag tidigare (Meddel. Soc. F. et Fl. fenn.,
40, sid. 243—245) lämnat mera ingäende uppgifter. Vare
här blott sagt, att de första kajorna visade sig i Vasa vä-
ren 1907.
Nucifraga caryocatactes (L.). Under artens stora mass-
invasion till Finland är 1913 anträffades nötkräkan i synner-
het om hösten, men även pä sensommaren, flerstädes i Vasa
stads omnejd. — I sammanhang härmed vill jag omnämna,
att jag redan 19. III. 1913 i Gamla Vasa (Mustasaari soc-
ken) säg tvenne exx. av arten; den iakttogs sälunda i des-
sa nejder flere mänader tidigare än invasionen hade
börjat.
Ampelis garrulus L. Torde någon gång häcka i Vasa-
trakten. Sä t. ex. iakttog jag 30. V. 1910 2 exx. av arten
i en tät granskog vid Gerby i Mustasaari socken. Fäglarna
voro mycket oroliga, varför jag antager, att de hade bo i
närheten. Jag lyckades dock icke finna detsamma. Jämf.
6. II. 1915. Finnilä, Ornitologiska meddelanden från Vasa-trakten. 57
Finsk Jakttidning 1913, sid. 278. I medlet av maj är 1905
elier 1906 säg jag en flock sidensvansar (7—8 individer) uti
ett granskogsbeständ helt nära Vasa stads östra tullport.
Platsen erbjöd dock icke nägon lämplig häckningslokal; möj-
ligt är, att arten dock detta är häckade nägonstädes i sta-
dens närhet. — Uti sin uppsats „lakttagelser angående si-
densvansen" (Finsk Jakttidning 1913, sid. 201—203) omnäm-
ner E. G. R. Wasastjerna (sid. 201), att han 30. IX.
1880 iakttagit en flock sidensvansar i Vasa stad, och han
framkastar den förmodan, att dessa fäglar voro hemfödda
pä orten.
Otocorys alpestris (Gmel.). Under värflyttningen har jag
ett par gänger iakttagit berglärkan (t. ex. i medlet av maj
1908 pä Vasklot holme utanför Vasa).
Dendrocopus leuconotus (L.). Av den vitryggiga hack-
spetten sköt jag 23. V. 1911 tvenne exx. (3 och 292). Honan
hade ett fullgänget ägg i ovidukten, varav man kan sluta,
att fågeln häckat i trakten. Enl. ,, Suomen Luurankoiset* (uppl.
1909) har arten icke tidigare anträffats i prov. Oa.
Asio accipitrinus (Pall.). Anträffas rätt sällsynt häckan-
de pä videbevuxna kärrmarker, t. ex. i Gamla Vasa. Sedd
bl. a. 20. V.-1908; 16. V. 1909 och 29. V. 1911.
Circus cyaneus (L.). Av denna uti värt land rätt säll-
synta art anträffade järnvägsbokhällare O. Hellström i
slutet av maj 1912 ett bo med 3 st. friska ägg pä en mosse
i Gamla Vasa (Mustasaari socken) — Uti framlidne medi-
cinalrädet Florins äggsamling finnas ett par kullar, tagna
uti Närpes och Ylistaro socknar (Oa).
Falco peregrinus Tunst. Uti Florins äggsamling fin-
nas ägg av arten, tagna uti Iso-Kyrö, Pörtom, Ylistaro och
Härmä socknar (Oa). Själv har jag icke funnit fägeln i Vasa-
trakten, men hört omtalas, att den nägon gäng iakttagits i
Gamla Vasa.
Haliaötus albicilla (L.). På Längskär holme i skärgär-
den utanför Vasa finnas tvenne havsörnsnästen, vilka enl.
allmogens uppgift turvis användas. Ur dessa bon hava un-
gar flere gänger blivit tagna. Nästena, vilka jag varit i
58 Finnilä, Ornitologiska meddelanden från Vasa-trakten. 6. II. 1915.
tillfälle att undersöka, äro belägna i toppen av grova tallar,
vilka äro c. 15 m höga. — Enl. uppgift skall fågeln häcka
flerstädes i skärgården, t. ex. på Bergö och Vallgrund.
Vanellus vanellus (L.). Av mig observerades tvenne
tofsvipor vid den s. k. kanalen i Gamla Vasa 19. V. 1910,
och den 5 maj 1915 sköt jag ett ex. i Gamla Vasa (Musta-
saari socken). Arten har icke tidigare anträffats uti prov.
Oa. Enl. Krank (Acta Soc. F. et Fl. fenn., XV, N:o 4, sid.
46) är fägeln ett flertal gänger iakttagen i Gamla Karleby-
trakten.
Fuligula marila (L.). Under värflyttningarna anträffas
berganden rätt talrikt i skärgärden utanför Vasa. Upptages
icke uti , Suomen Luurankoiset* (uppl. 1909, tab. X) i
kolumnen för Oa.
Podiceps cristatus (L.). Häckar rätt allmänt vid den s. k.
kanalmynningen i Gamla Vasa, varest jag funnit flere bon
av arten.
Podiceps auritus (L.). Förekommer rätt talrikt uti det
s. k. Molnträsket i Gamla Vasa, varest man i slutet av maj
eller början av juni finner fulltaliga äggkullar. Enl. Tegen-
gren (Meddel. Soc. F. et FI. fenn., 32, sid. 73) har ett ex.
pä 1890-talet skjutits i skärgärden utanför Vasa.
Som ett tillägg till dessa meddelanden vill jag näm-
na, att under blida vintrar stundom en del flyttfägelar-
ter ännu i december eller januari anträffats i Vasa-trak-
ten. Sä t. ex. har Motacilla alba L. iakttagits 2. XII. 1895
och 7. XII. 1913. Dessa fynd äro rätt märkliga. Nägon
enda gång övervintrar nämligen sädesärlan i södra Sverige
och Norge (jämf. Nordens fåglar, andra uppl., sid. 55), men
i värt land torde arten icke nägonsin förut hava blivit an-
träffad sä sent som i december. Man kan dock med säker-
het pästä, att en fägel, som uteslutande lever av insekter,
vilka vistas pä marken eller alldeles invid vattenytan, under
snörika vintrar icke kan existera, och svärt torde arten hava
att i sin tunna fjäderdräkt motstä en strängare köld. Där-
för är det även mycket sannolikt, att de ifrägavarande exem-
Mötet den 6 mars 1915. 59
plaren dukat under. — Tvenne andra fåglar, som stundom
anträffas i Vasa ännu i december och januari samt möjligen
även längre fram på vintern, äro Turdus pilaris L. och Frin-
gilla coelebs L. Den förstnämnda har av mig bl. a. iaktta-
gits i slutet av januari 1915, den senare jultiden 1913.
Mötet den 6 mars 1915.
Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes student
E. A. Kärki (föreslagen af professor K. M. Levander) och
mag. V. A. Seppälä (föreslagen af doktor J. I. Liro).
Utgifvaren af The Journal of Parasitology, professor H.
B. Ward vid universitetet i Urbana, Illinois, hade till Säll-
skapet sändt nämnda publikation och anhållit att få träda i
skriftutbyte, och beslöt Sällskapet bifalla denna anhållan
samt i utbyte gifva sina Acta och Meddelanden.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk
2.017462,
Seuran edustajaksiyleiseen kotiseutututkimus-
kokoukseen, joka pidettiin Helsingissä maaliskuun 6—7
p:nä 1915, valittiin professori K. M. Levander.
Amanuens R. Frey anmälde, att Helsingfors en-
tomologiska bytesförening utgifvit sin katalog för
år 1915, af hvilken jämväl ett exemplar förärades till Sällskapet.
Maisteri U. Saalas jätti Seuralle kertomuksen retkei-
lyistä eri osissa maatamme havupuissa, etenkin kuusissa
elävien kovakuoriaisten ja niiden biologian tutki-
mista varten sekä esitti kokoelman spriissä säilytettyjä touk-
kia, koteloita ja imagoja ynnä lisäksi puun- ja kaarnankappa-
60 Kivirikko. — Wuorentaus. — Järvi. — Rancken. 6. III. 1915.
leita, joissa oli näitten hyönteisten syömäkuvioita. Kokoel-
mat oli esittäjä lahjoittanut Yliopiston eläintieteelliselle mu-
seolle.
Tohtori K. E. Kivirikko näytti kaksi yksilöä Suomen
luonnonhistorialliselle alueelle uutta lintulajia, Picus minor
pipra Pallas eli P. minor kamtschatkensis. Tämä laji oli vii-
me syksynä esiintynyt verrattain yleisesti Helsingin ympä-
ristössä, jossa se etupäässä oli hakenut Scolytes Ratzeburgi'n
hävittämiä koivuja. Tämä kovakuoriainen on viime aikoina
ollut Helsingin seuduilla aika tavallinen ja tehnyt paljon va-
hinkoa.
Ylioppilas Yrjö Wuorentaus teki selkoa Pohjan-
maan kovakuoriaiseläimistöä koskevista tutkimuksistaan va-
laisten esitystään kartoilla. Esittäjä oli erikoisesti tutkinut
hiekkarannikkojen kovakuoriaiselämää ja huomannut, että
hyönteiseläimistö Pohjois-Pohjanmaan rannikkoseuduilla on
jokseenkin yhtäläinen kuin Etelä-Lapissa, luultavasti riippuen
siitä, että ilmastolliset olosuhteetkin ovat jotenkin saman-
laisia Pohjois-Pohjanmaan rannikolla ja sisämaassa Lapissa.
Tohtori T. H. Järvi teki selkoa muikkukannan kokou-
musta koskevista tutkimuksistaan eräissä järvissämme, etu-
päässä Keiteleessä, joista tutkimuksista kävi ilmi, että kan-
nan uusiutumisessa tapahtuu silloin tällöin, kuten vuosien
1910 ja 1912 kudusta polveutuviin ikäluokkiin nähden, täy-
dellisiä katoja (vrt. „Suomen Kalatalous“, nide 3, s. 33; „Fin-
lands Fiskerier“, band 3, sid. 33).
Magister H. Rancken förevisade exemplar af en för
landet ny lefvermossa, Odontoschisma Macounii (Aust.) Un-
derw., funnen af honom är 1906 pä fjället Kistuskaidde vid
Tana älf i Utsjoki, Lapponia inarensis, samt redogjorde i
korthet för artens kännetecken och utbredning. Vid revi-
sion af Botaniska museets Odontoschisma-material hade före-
dragaren äfven anträffat nägra exemplar af ifrägavarande
arktiskt-alpina art, tagna i Regio kuusamoö&nsis, Lapponia
6. III. 1915. Rancken. — Lindberg. — Pesola. — Linkola. 61
imandrensis och Lapponia ponojensis och tidigare hänförda
till Od. denudatum (N. v. Es.) Dum.
Doktor Harald Lindberg anmälde, att professor J. J.
Sederholm till samlingarna inlämnat ett exemplar i blom
af Hedysarum Sibiricum Poir., af gifvaren funnet ä Turja-
halfön vid Kantalaks-viken i Lapponia Imandrae den 20 juli
1914. Tidigare är denna art i Botaniska museets samlingar
representerad frän värt floraomräde af blott ett fruktbä-
rande exemplar, insamladt i Tshapoma i Lapponia Varsugae
(jämför Meddelanden 35, sid. 216).
Ylioppilas Vilho Pesola näytti seuraavat harvinaiset
ruostesienet:
1. Puccinia thulensis Lagerheim I, Kol, Salmi, Leppälä,
Trollius europaeus L.-lajin lehdillä lehdossa Kalaojan N-puo-
lella. — Lajia ei ole ennen Suomessa tavattu. Lähin löytö-
paikka on Onega-joen länsipuolella Kenoseron luona (J. I.
Liro, Uredineae Fennicae, p. 140).
2. Puccinia minussensis Thiimen I, KI, Impilahti, Viipula,
Mulgedium sibiricum (L.) Less.-lajilla ojanvarsilepikössä. —
Aecidio-asteisena ei sientä ole ennen Euroopassa tavattu.
Siperiasta sen on löytänyt A. K. Cajander (J. I. Liro,
Ur. F., p. 344).
3. Puccinia Actaeae-Agropyri E. Fischer I, Kol, Salmi,
Leppälä, Actaea spicata L.-lajin lehdillä lehdossa. — Tavattu
ennen maakunnissa KI, Kol, Ob (J. I. Liro, Ur. F., p. 138).
Lajit on toht. J. I. Liro hyväntahtoisesti määrännyt.
Maisteri K. Linkola esitti
Kaksi maassamme harvinaista Alectoria-lajia.
Alectoria Fremontii Tuckerm. Laji on meillä ennen tun-
nettu seuraavista paikoista: Kb, Lieksa, ad ramulos pini in
pineto, 1900, G. Lång (H. M. F.; Meddel. af Soc. F. et Fl.
62 Linkola, Kaksi maassamme harvinaista Alectoria-lajia. 6. III. 1915.
F. 33, p. 52); Lkem, Kittilä, supra truncos pini, 1877, F. Si-
lön (Norrlin-Nylander, Herb. Lich. Fenniae n:o 251 a);
Li, supra truncos pini ad flumen Kaamasjoki, 1877, F. Si-
len (ibid. n:o 251b). Esittäjä oli tavannut lajin viime ke-
sänä Salmin pitäjän (Kol) pohjoisosassa Leppälän metsän-
vartijatorpan luona Pallivaaralla suurehkon männyn kyljessä
melko aukeassa metsässä pcc u. c. Parmelia furfuracea,
Alectoria prolixa etc. — Laji muistuttaa erehdyttävästi A.
prolixa'a (Ach.), mutta erotetaan siitä helposti keltaisista
soredioistaan.
A. bicolor (Ehrh.) Nyl. Varemmin on laji luonnontie-
teellisellä alueellaamme tavattu seuraavilla löytöpaikoilla:
Ab, Turku, Hirvensalo, kallioseinällä, 1909, K. L. (Meddel.
37, p. 112) ja Parainen, Bodnäs, jyrkällä kallioseinällä, 1910,
K. L. (ibid.); Kon, in insula guadam prope Suunu ad latus
praeruptum rupis inter muscos, 1870, J. P.-Norrlin (H.M.F.;
Flora Karel. Oneg. II, p. 15); Ks, Kuusamo, in saxis liche-
nosis et muscosis montis Mäntytunturi (reg. subalp.), 1877,
E. Wainio (H. M. F.; Adjum. Lich. Lapp. I, p. 116). Lisäksi
näihin tulevat esittäjän löydöt kesällä v. 1911 Tvärminnessä
(N), jossa lajia kasvoi Storängsberget-vuorella, Gloet'iin päin
olevalla jyrkällä jäkäläisellä kallioseinällä lähellä rantaa st
pc ja Elgö-saaren SW-osassa hyvin suuren, kalliosta lohen-
neen kivipaaden kyljessä pcc. Molemmissa paikoissa herätti
jäkälän seuralaisista huomiota varsinkin Peltigera scabrosa
Th. Fr. — A. bicolor muistuttaa melkoisesti A. nidulifera'a
Norrl. Se eroaa siitä kuitenkin selvästi m. m. soredioiden
puutteen kautta ja värinsä puolesta, joka sekovarren paksum-
missa osissa on aivan musta ja ohuemmissa latvahaaroissa
harmahtavan ruskea. A. nidulifera kasvaa sitäpaitsi melkein
aina puulla, A. bicolor'ia ei meillä ole tavattu muulta kuin
kivialustalta.
Kumpaakin lajia kehoittaisin arv. kasvitieteilijöitä pitä-
mään silmällä. Päättäen näiden jäkälien esiintymisestä muis-
sakin maissa on edellinen tavattavissa etupäässä Lapissa ja
Pohjois-Suomessa ja etelämpänä suurissa metsäseuduissa,
jälkimäistä voinee kenties löytää kautta alueemme.
6. III. 1915. M. Brenner, Chenopodium album-former. 63
Föredrogs följande af rektor M. Brenner insända
uppsats:
Två för Finland nya Chenopodium album-former.
Vår vanliga svinmålla, hos oss oftast kallad Lergräs
(Chenopodium album L.), uppträder som kändt i en stor mängd
former, ännu föga kända och genom sin stora föränderlighet
svåra att skilja från hvarandra. Inom de redan af Linné
som arter uppställda formgrupperna Ch. album L. (a spicatum
Koch) och Ch. viride L. (8 cymigerum Koch) hafva seder-
mera mindre grupper särskilts, men dels öfvergä dessa i
flere hänseenden i hvarandra, dels förekomma former, som
i ett hänseende öfverensstämma med den ena, i ett annat
hänseende äter med den andra af dessa Linnös arter,
t. ex. den mycket allmänna Ch. paganum Rchnb., sä att nä-
gon bestämd gräns emellan dessa i sina ytterligheter nog
sä olika former ej synes kunna uppdragas.
För att likväl vinna nägon klarhet i saken har man ur-
skilt särskilda specialformer och med dem anställt odlings-
försök, med det resultat att en utredning och öfversikt af
en del former kunnat ästadkommas. En härpä grundad, om
ock tills vidare endast schematisk uppställning af de skilda
formerna finna vi i de är 1913 utkomna 79 och 80 häftena
af Ascherson & Graebners Synopsis der Mitteleuro-
päischen Flora, hvarigenom det äfven blifvit mig möjligt att
bland i värt land, huvudsakligast Nyland, insamlade exem-
plar igenkänna ett par för Finland nya former, hvilka jag
tager mig friheten här anmäla.
Chenopodium album var. praeacutum (Murr.) f. oblongum
(Neilr.), skild från var. paganum (Rchnb.), till hvilken den
pä grund af sina pä bäda sidor gröna blad och mindre täta
blomsamlingar tidigare af mig hänförts, hufvudsakligast ge-
nom öfver hufvud taget smalare, fätandade blad, de öfre
lancettlika, spetsiga och helbräddade. Redan Reichen-
bach torde, enligt E.Issler ochP. GraebneriAscher-
son und Graebners Synopsis, Lief. 79 und 80, pag. 53,
64 M. Brenner. — Kujala. 6. III. 1915
hafva fört denna form ätminstone delvis till sin Ch. paganum.
Känd från mellersta Europa, uppgifves den mot Norden vara
sällsyntare. Af mig har den anträffats i Ulrikasborgs brunns-
park och pä Skatudden härstädes, pä Strömsby i Kyrkslätt,
Svartbäck i Ingä och redan 1862 i Pargas.
En annan, hos oss sällsynt Chenopodium-form är den i
Tyskland upprepade gånger och äfven hos oss med Atriplex
littoralis förväxlade Ch. album var. lanceolatum (Miihlenb.),
utmärkt genom sina likformigt smä, smala och helbräddade
blad, är 1904 af mig tagen pä afstjälpningsplats pä Skat-
udden härstädes. Äfven i Central-Europa har denna form
som ruderat- eller adventiv-växt anträffats.
Bäda dessa former föras i ofvannämnda Synopsis till
formgruppen spicatum.
I sammanhang härmed tilläter jag mig päpeka ett icke
pä mig beroende tryckfel i det tyska referatet i Botanisches
Centralblatt, Bd 61, pag. 25, af ett af mig vid Societas' pro
Fauna et Flora Fennica sammanträde den 12 april 1890 an-
gäende i Finland förekommande Chenopodium album-former
gjordt meddelande. Det heter nämligen pä anfördt ställe,
rad 8 och 9, angående var. glomerulosum Rchnb.: „Blätter
graugrünlich-gesägt, buchtig-gezähnt* i stället för „Blätter
graugrünlich, gesägt — buchtig-gezähnt*. I Sällskapets Medd.
häft 18, sid. 211, är anförandet, om ock ej fullkomligt rik-
tigt, dock bättre ätergifvet.
Ylioppilas V. V. Kujala jätti
Kaksi tiedonantoa siasta.
1. Eräs hermafroditismitapaus sialla (Sus domestica). —
Toukokuussa v. 1913 satuin Sippolan pitäjässä Ruotilan ky-
lässä Eerik Kujalan talossa näkemään pari päivää van-
han porsaan, joka ulkopuolisesti nähden oli hermafrodiitti.
Normaalisten naaraspuolisten sukuelinten ohessa esiintyi
sillä kaksi selvää scrotumia. Ikävä kyllä tuo sika kuiten-
6. III. 1915.
Kujala, Kaksi tiedonantoa siasta. 65
kin myytiin jonnekin, joten en saanut tilaisuutta sitä lähem-
min tutkia.
Kesäkuussa porsi kuitenkin toinen sika, jonka kahdesta-
toista porsaasta taasen yksi
oli ulkopuolisesti hermafro-
diitti — tosin vain toinen scrotum esiintyi. Kummankin emäsian
siitokseen oli käytetty samaa karjua, sitävastoin eivät ne
itse olleet tiettävästi sukulaisia.
Pidin varani ja sain seu-
rata = hermafrodiitin kehi-
tystä. Se tapahtui normaali-
sesti. Fysiologisina havain-
toina ansainnee mainita, että
sian sukuaukosta virtasi san-
gen usein ja runsaasti lima-
"maista valkeata nestettä, ja
että eläin osoitti selviä kii-
man oireita joutuessaan yh-
teen toisten sikain kanssa.
Joulukuussa 1913 teuras-
tettiin sika, jolloin otin sen
sukuelimet talteen, ja tutkit-
tuani niitä sain selville seu-
raavaa (kuva 1).
Testikset, kuten histolo-
ginen tutkimus osoitti, oli-
vat normaalisesti kehittyneet
kaikkine tiehyeineen. Siemen-
tiehyet (vas deferens) olivat
alussa sangen paksuseinäiset,
eivätkä muodostaneet mitään
ampulleja. Loppuosassaan ne
muuttuivat kuitenkin ohutsei-
näisiksi, ja muodostivat sar-
jan osaksi erillisiä, osaksi yh-
Kuva 1. Eräs hermafroditismita-
paus sialla. A ventraalipuolelta kat-
sottu; B vasemmalta sivulta, jon-
kunverran suuremmassa mittakaa-
vassa. — ut. uterus, vg. vagina,
v. d. vas deferens, t. testis, v. sem.
vesicula seminalis, ep. epididymis,
v. ur. vesica urinaria, vst. vg. vesti-
bulum vaginae, vg. p. vestibulaari-
poimu, cl. clitoris, f. pr. fossa prae-
putialis, ur. cl. urethran clitoris-osa.
tenäiseksi joukkioksi yhtyneitä rauhasmaisia rakkuloita, jotka
vastannevat normaalisella uroksella erinomaisen voimakkaasti
kehittyneitä siemenrakkuloita (vesicula seminalis). Prostata-
5
66 Kujala, Kaksi tiedonantoa siasta. 6. III. 1915.
rauhasista en sitävastoin tavannut jälkiäkään. Siementie-
hyet aukenivat erillisinä hieman oraalisesti urethran aukosta
vaginan suuhun.
Ovarioista en monen epäonnistuneen yrityksen perästä
ole lopultakaan tavannut jälkiäkään.
Uterus oli muodoltaan
tyypillinen, ehkä koolleen
hieman surkastunut — sa-
moin vagina. Vaginan kes-
kikohdalla esiintyi kurou-
ma, joka aiheutui siitä, että
paitsi vasemmanpuoleista
testistä, myös vasemman-
puoleinen uteruksen sarvi
ja osa vaginaa oli vetäy-
tynyt scrotumiin (kuvassa
ovat mainitut osat piste-
viivalla ympäröidyt). Sitä-
vastoin oli oikeanpuoleinen
testis ja oikeanpuoleinen
uteruksen sarvi primääri-
sellä paikallaan ruumiin
ontelossa, eikä siksi ulko-
puoleisestikaan oik. puol. scrotum ollut näkyvissä.
Vestibulum vaginae oli sangen pitkä, paljoa pitempi kuin
normaalisialla; sen sisäseinä muodosti vahvoja poimuja, ja itse
seinämät olivat hyvin paksut, rauhasmaiset.
Ulkopuoliset sukuelimet olivat samanlaiset kuin tavalli-
silla naarailla, clitoris ehkä jonkunverran voimakkaammin
kehittynyt.
Sekundäärisistä sukupuolituntemerkeistä — omituista kyllä
— eivät koiraspuoliset olleet kehittyneet lainkaan. Kulmaham-
paat olivat hyvin heikosti kehittyneet, nahka ohutta ja liha
täysin käyttökelpoista.
2. Eräs polydactyliatapaus sialla (kuva 2). — Kesällä 1914
tapasin Sippolan pitäjässä Ruotilan kylässä Antton Punt-
tilan talossa sian, jolla molempien eturaajojen sisäsyrjässä
Kuva 2. Eräs polydactyliatapaus sialla.
6. III. 1915. Kujala. — Hellen. 67
esiintyi voimakkaasti kehittynyt lisävarvas. Oikeanpuolei-
sessa oleva kynsi oli lisäksi kaksoismuodostuma kahdesta
kynnestä. Ranko-osissa esiintyi vasemmanpuolinen lisävar-
vas yhtenäisenä, sitävastoin oikeanpuoleisessa oli havaitta-
vissa rinnan kahden varpaan luut, joista ulompi varvas ni-
veltyi tyvessään kokonaan, sisempi osaksi pyöreään lisäluu-
hun (x), jollaista ei vasemmanpuoleisessa raajassa esiintynyt
ollenkaan.
Student Wolter Hellen anmälde till publikation:
Zur Kenntnis der Evaniiden Finlands.
Wie alle Schlupfwespen sind auch die Evaniiden in Fin-
land sehr wenig studiert worden, und meines Wissens hat
nur Semenov!) über unsere Arten geschrieben. Wir ha-
ben jedoch in der Kollektion der hiesigen Universität eine
nicht unbedeutende Sammlung, und ich habe darum eine
Bearbeitung dieses Materials vorgenommen. Auch habe ich
die Lokalangaben einiger Privatkollektionen nebst den von
Herrn Semenov zitierten in dieser Übersicht berücksichtigt.
Die Artenzahl der Evaniiden reduziert sich stark nach
dem Norden zu. Bis jetzt sind von Finland 9 Arten be-
kannt, von denen eine etwas fraglich ist.
Evania Fabr.
E. (Brachygaster) minuta Oliv. 39. Semenov 1 c. —
Ab: Uskela (Mäklin); Eriksberg (Palmen); Pargas (Reuter);
Karislojo (Hellen). N: (Palmen, Hellen). /k: Terijoki (Mo-
ravitz). St: Birkkala (Frey); Karkku (Hellön). Ta: Hattula
(L. v. Essen). Kon: Jalguba (Günther). — Sammeldaten:
les.
1) Semenov: Revisio Hymenopterorum Mus. Zool. Acad. Scient.
Petropol. Fam. III. Evaniidae. Bull. de l’Acad. Imp. des Sciences de
S:t Petersbourg. 1893. Serie III.
68 Hellén, Zur Kenntnis der Evaniiden Finlands. 6. III. 1915.
Gasteruption Latr.
1. G. affectator L. 39. Semenov 1. c. — Ab: Uskela
(E. J. Bonsdorff); Pargas (Reuter); Nagu (Frey); Bjärnä (Hel-
len); Karislojo (Forsius, Frey, Hellen); Sammatti (Forsius).
N: Tvärminne (L. v. Essen); Ekenäs (Moravitz); Esbo (Wes-
terlund, Hellen); Hogland (Sievers). Ka: Jääski (Walle).
Ik: Terijoki (Moravitz); Isthm. kar. (Appelberg). Sf: Birkkala
(Woldstedt, Grönblom); Karkku (Hellen). Ta: Tavastia (Ke-
koni); Hattula (L. v. Essen); Kangasala (Frey); Kuhmalahti
(Kari). 7b: Laukkas (Woldstedt); Jyväskylä (Kari). Sa: Ranta-
salmi (Westerlund); Taipalsaari (Mäklin). Sb: Kuopio (Wes-
terlund). KI: Ilomants (Woldstedt, Grönvik); Kexholm (J.
Sahlberg, Tengström); Impilaks (L. v. Essen); Salmis (Wes-
terlund). Om: Haapavesi (Helenius). Ob: Oulu (Wuorentaus).
Ks: Kuusamo (Aro). — Sammeldaten: !/,—”®/..
2. G. tibiale Schlett. 9. — In einem Exemplare von
J. Sahlberg in Rautus (Ik) '5/g gefunden.
3. G. erythrostomum Dahlb. 39. — Ab: Uskela (E. J.
Bonsdorff). Ta: Tammerfors (Lundahl); Kangasala (Frey). Sa:
Nyslott (Carlenius). 7b: Keuru (Elmgren). KI: Salmis (Wes- -
terlund); Walamo (Woldstedt). Kol: Petrosawodsk (Günther).
Om: Haapavesi (Helenius). — Sammeldaten: /,—8/g.
4. G. pedemontanum Tourn. Semenov 1. c. — Ist nach
Semenov von Moravitz 19. VII. 1859 in Ekenäs (N) ge-
funden worden. In der Sammlung der Universität ist die
Art nicht vertreten.
5. G. terrestre Tourn. 9. — Ein Exemplar, bezeichnet
Bothn. or. (coll. Wasastjerna), war in der Sammlung vorhan-
den. Die Art muss als finländische als etwas fraglich be-
trachtet werden.
6. G. Thomsoni Schlett (? jaculator L.). 39. Semenov
1. c. — Ab: Uskela (E. J. Bonsdorff); Pargas (Reuter). N:
Degerö (Reuter). Ik: Rautus (J. Sahlberg). Ta: Kangasala,
Lempäälä (Frey). Sa: Taipalsaari (Mäklin). Kol: Petrosa-
wodsk (Günther). Oa: Bothn. or. (coll. Wasastj.). — Sam-
meldaten: 7/,—1Jg.
6. III. 1915. Hellen, Zur Kenntnis der Evaniiden Finlands. 69
7. G. subtile Thoms. 39. — Da das Männchen friiher
nicht bekannt war, gebe ich hier eine Beschreibung.
3. Kopf hinten kaum verschmälert, sehr fein runzlig.
Zweites Geisselglied der Fühler etwas länger als das erste,
drittes etwas länger als die beiden vorhergehenden zusam-
men. Clypeus durch eine deutliche Bogenlinie von der Stirn
getrennt. Die Entfernung der äusseren Ocellen von den
Augen ist so lang wie das zweite Geisselglied; ihr Abstand
von einander ist etwa so gross wie das dritte Geisselglied.
Der Rand des Hinterkopfes schwach, nicht kragenartig auf-
gestülpt. — Thoraxrücken matt, etwas stärker als beim 9
gerunzelt, mit zerstreuten, grossen, rundlichen, eingedrückten
Punkten. Schildchen schwach runzlig, mit vertieften Sei-
tenlinien, an der Spitze wie beim 9 schwach gerandet. Me-
diansegment sehr stark, beinahe netzförmig gerunzelt. —
Hinterleib glatt und ziemlich glänzend. Genitalvalveln länger
als bei den verwandten Arten. — Hinterschienen nicht be-
sonders stark keulenförmig verdickt. Hüften stark runzlig.
Metatarsus etwas kürzer als die folgenden Glieder zusam-
men. — Radialader der Vorderflügel wie beim @ schwach,
kaum winkelig gebogen.
Schwarz. Die vorderen Beine mit Ausnahme der Hüf-
ten braunrot. Hinterschienen mit weissem Basalring. Hinter-
leibsegmente 1—3 rot. Das erste bis zu ?/, geschwärzt,
zweites und drittes mit schwarzem Mittelband. — Körper-
länge 12 mm.
Ik: Isthm. kar. (Appelberg). Ka: Pyhäjärvi (J. Sahlberg).
Kb: Ilomants (Grönvik). Sb: Tuovilanlaks (Lundström). Oa:
Lappo (Woldstedt). — Sammeldaten: 17/,—°!/..
Aulacus Jur.
A. striatus Jur. 39. — Ab: Karislojo (Hellen). /k: Rau-
tus (Ehnberg). Ta: Messuby (Frey); Kuhmalahti (Kari). Tb:
Laukkas (Woldstedt). Sb: Kuopio (Mäklin). Kon: Car. ross.
(Günther). Oa: Lappo (Woldstedt). Kk: Saarijärvi (Wold-
stedt). — Sammeldaten: P9/—3/g.
70 Lindberg, Myosotis laxa Lehm. 6. TII. 1915.
Doktor Harald Lindberg lämnade följande medde-
lande:
Myosotis laxa Lehm.
En misskändartaf Myosoftispalustris-gruppen.
Vid genomgäendet af det material af Myosotides, som
inkommit i och för utdelning i Plante Finlandia exsiccat®,
fäste jag mig vid de stora olikheter tvenne Myosotis caes-
pitosa-former uppvisade. Den ena formen var tagen pä en
Fig. 1. Myosotis laxa Lehm. Från Tvärminne Brändskär, Nyland.
6. III. 1915. Lindberg, Myosotis laxa Lehm. , 71
sumpig hafsstrand pä Brändskär utanför Tvärminne zoolo-
giska station i västra Nyland den 24 juli 1908 af fröken
Inga Ström (numera fru Öfverlund), den andra'af mig
pä en strandäng invid Humaljärvi sjö i närheten af Nygård
Fig. 2. Myosotis laxa Lehm. Frän Tvärminne Brändskär.
Naturlig storlek.
hemman i Österby af Kyrkslätt socken, Nyland, den 8 juli
1908. Den förstnämnda formen är afbildad i fig. 1 och 2
(fig. 1 är en habitusbild, nägot förminskad, fig. 2 toppen af
en planta i naturlig storlek), den senare äter i fig. 3 och 4
72 Lindberg, Myosotis laxa Lehm. 6. III. 1915.
(fig. 3 nägot förminskad, mer än fig. 1, fig. 4 i naturlig
storlek). Hvad som genast slog mig var den stora habituella
olikhet bägge formerna hade att uppvisa. Alla individ af
formen frän Tvärminne voro ettäriga, med späd hufvudrot,
medan äter alla frän
Kyrkslätt voro 2-äri-
ga, med vissnad blad-
rosett och talrika fina
birötter. Tvärminne-
formen utmärkte sig
vidare genom ända
från basen grenigt
växtsätt, långa inter-
nodier, bredare och
mer utstående blad
samt långt utdragna,
glesa blomklasar,
hvarjämte efter blom-
ningen fruktfodren
tilltagit betydligt i
storlek och blomskaf-
ten högst afsevärdt
förlängts.Formenfrän
Kyrkslätt äter hade
ett upprätt växtsätt,
med grenar vanligen
endast i öfre delen
af växten, tättsittande,
längre, smalare och
Fig. 3. Myosotis caespitosa C. F. Schultz. mer uppräta blad, ej
Frän Kyrkslätt Humaljärvi. sä glesa blomklasar
samt fruktfodren och
blomskaften ej afsevärdt tilltagande i storlek efter blom-
ningen.
Dä det var tydligt, att här förelägo tvenne systematiskt
skilda former af M. cespitosa, granskade jag museets sam-
lingar af denna växt och fann därvid, att de tvä formerna
6. III. 1915. Lindberg, Myosotis laxa Lehm. 73
voro företrädda i talrika exemplar från olika delar af vårt
land, Tvärminne-formen dock uteslutande från hafsstränder
i sydvästra och västra Finland. Vidare sökte jag genom
Fig. 4. Myosotis caespitosa C. F. Schultz. Från Kyrkslätt Humaljärvi.
Naturlig storlek.
litteraturstudium få reda på, om någon författare tidigare
fäst sig vid dessa, i mitt tycke väl skilda arter.
I Neumans och Ahlfvengrens Sveriges Flora,
p. 183, finnes under M. cespitosa upptagen en f. subrepens,
som beskrifves med följande ord: ,nedliggande fäblommig
74 Lindberg, Myosotis laxa Lehm. 6. III. 1915.
strandform med aflängt lansettlika blad och 5—6 mm långa
fruktfoder pä ända till 15 mm länga, till sist nedböjda skaft
(påminner om M. repens G. Don.)“. Denna form uppgifves
frän Skäne Broby, Blekinge Karlskrona och Karlshamn, Smä-
land Vesterum och Medelpad Tynderö. Alla dessa orter äro,
utom den första, belägna vid östra kusten af Sverige. Bro-
by ligger inne i Skäne. Dä jag ej sett exemplar frän denna
ort, vägar jag ej heller pästä, att de äro identiska med de
vid hafvet tagna, hvilka att döma af beskrifningen synbar-
ligen äro identiska med den hos oss uteslutande pä hafs-
stränder växande, ettåriga arten. Neuman betraktar syn-
barligen denna som en af ståndorten beroende form af
M. cespitosa, likvärd med den af honom omnämnda f. sim-
plex, som växer i fuktig mossa.
I tredje bandet af Kochs Synopsis der Deutschen und
Schweizer Flora, III Aufl., pag. 2,002 (1907), omnämnes en
varietet ,laxa Lehm. PI. Asperif. (1818) 83 als Art — Wickeln
sehr locker, Bliitenstiele zur Fruchtzeit verlängert. — So
auf Waldwiesen“. I Aschersons och Graebners Flora
des Norddeutschen Flachlandes upptages likaledes en var.
laxa Aschers., som beskrifves sålunda: „Stengel schlaff,
aufsteigend, Blätter grösser, Wickeln sehr locker, weniger
verlängert, Blumenkrone klein. — Waldwiesen. — Tracht von
M. sparsiflora* '). Myosotis caespitosa angifves i alla dessa
floror som ett- eller tväärig. Om varieteterna säges ingen-
ting särskildt rörande varaktigheten af växten.
Då den af såväl Koch som Ascherson och Graeb-
ner omnämnda var. laxa synbarligen var identisk med Tvär-
minne-formen, ehuru ständorten icke öfverensstämmer — de
tyska författarena angifva nämligen, att den ifrägavarande
formen växer pä skogsängar, medan den hos oss alltid före-
kommer pä hafsstränder —, tog jag reda pä originalbeskrif-
1) Vär ettäriga hafsstrandsform päminner ocksä i själfva verket
mycket om M. sparsiflora. M. laxa upptages hos Lehmann strax före
M. sparsiflora. Ett af de finska exemplaren har tidigare varit bestämdt
till M. sparsiflora.
6. III. 1915. Lindberg, Myosotis laxa Lehm. 75
ningen af M. laxa Lehm. I Plant e Familia Asperifoliarum,
Berlin 1818, pag. 83, lämnar Lehmann följande beskrif-
ning af M. laxa, som här mä anföras in extenso.
,66. Myosotis laxa.
M. caule filiformi laxo, foliis obovato-lan-
ceolatis obtusis subglabris, racemis ebracte-
atis longissimis, pedicellis in fructu diver-
gentibus longissimis calyce patente obtuso
multo longioribus, corollis parvis.
Habitat in America septentrionali O (v. s. ).
Descriptio.
Planta gracilis, pedalis sesguipedalisgue. Caulis teres,
filitormis, laxus, glaberrimus, superne in racemos nonnullos
racemiferos divisus. Folia obovato-lanceolata, obtusa, versus
basin attenuata, integerrima; supra profunde-viridia; pilis
brevissimis, adpressis atgue punctis callosis adspersa; subtus
pallidiora, subglabra. Flores pedicellati, secundi, in racemis
simplicibus, terminalibus, longissimis (spithamaeis et longio-
ribus), glabris, ebracteatis, laxis. Pedicelli distantes, filiformes,
in flore erecto-patentes, crescente fructu divergentes, lon-
gissimi, subglabri, ope lentis pilis nonnullis brevissimis ad-
spersi. Calyces in flore breves, fructiferi majores, basi
ventricosi: pilis brevibus sub lente visibilibus adspersi, guin-
guedentati: dentibus ovato-lanceolatis, acutatis, in fructu
erecto-patentibus. Nuces quatuor ovat, glabr&, nigricantes,
nitidissimae.“
Af denna synnerligen goda och träffande beskrifning
framgär till fullo, att vär ettäriga hafsstrandsart är identisk
med Lehmanns frän Nordamerika beskrifna, ettäriga M.
laxa. Af beskrifningen framgär vidare, att man fäst sig
vid, att blomskaften efter blomningen liksom fruktfodren
betydligt tilltaga i storlek. Lehmann anför äfven i slutet
af sin behandling af Myosotis-släktet (pag. 110) M. lingulata
1) v. s. = vidi siccam.
76 Lindberg, Myosotis laxa Lehm. 6. III. 1915.
Schultz, som han dock anser höra till M. palustris. Häraf
framgår, att Lehmann ansåg sin M. laxa specifikt skild
från M. cespitosa Schultz. Senare tyska författare ha, sä-
som vi sett, fört M. laxa som en varietet under M. cespitosa.
Tills vidare är det väl riktigast att anse M. laxa som en
skild art, hvarpä äfven den olika växplatsen synes tyda.
I amerikanska floror upptages endast M. laxa Lehm.; om
likväl i Amerika bäda arterna växa, kan jag i brist pä exem-
plar ej atgöra. Likaledes är utbredningen i Europa ännu
alldeles oklar. Sannolikt är arten dock i Europa inskränkt
till de norra delarna, likasom sä mänga andra växter, hvilka
äro gemensamma för Europa och Nordamerika.
Af Myosotis laxa Lehm. har jag sett exemplar frän föl-
jande lokaler:
Finland:
Äland: Eckerö, Storby, stenig hafsstrand, 17. 7. 1902,
H. Buch. — Kökar, Espskär, 27. 7. 1862, M. Brenner. —
Sund, Mängstekta, 7. 1902, A. Renvall.
Reg. aboönsis: Iniö, Varpholm, 2. 7. 1891, I. O. Berg-
roth. — Korpo, Österkalax, stenig hafsstrand, 25. 6. 1900,
G. Renvall. — I Svenska Riksmuseets samlingar i Stock-
holm förekommer M. laxa från Gustafs socken, ö i Skiftet,
10. 7. 1880, leg. H. Hollmen.
Nylandia: Ekenäs skärgärd, Danskog, 27. 7. 1893, E.
Häyren. — Tvärminne, Brändskär, 16. 7. 1905, J. A. Pal-
men, 24. 7. 1908, Inga Ström. — Tvärminne, Kvarnskär,
hafsstrand, 17. 8. 1907, Inga Ström.
Satakunta: Björneborg, Täiluoto, 5. 7. 1901, E. Häy-
ren. — Björneborg, Kahaluoto, mellan strandstenar, 13. 7.
1901, E. Häyrön. — Sastmola socken, 9. 8. 1859, A. J.
Malmgren.
Ostrob. australis: Kvarken, Valsören, Fläsket, fukt. stäl-
len. :mellan: strandblock,. 7..1882;.V; Es+Brotherse E
Vasa, Sundom, Messviken, stenig hafsstrand, 19. 8. 1882,
W. Lauren. — På en holme nära Vasa, hafsstrand, 20. 7.
1884, W. Laurén.
6. III. 1915. Lindberg. — Buch. — Häyren. 77
Sverige. Vid ett besök i Stockholm i april 1915 var
jag i tillfälle att se nedannämnda exemplar i Riksmuseets
samling af M. cespitosa.
Blekinge: Karlskrona, Karlsholm, 1819, Aspegren (un-
der namn af M. scorpioides v. maritima). — Karlskrona, in
insula, 1840, herb. Hartman (M. lingulata).
Småland: Loftahammar, Tongered, 1865, C. F. Willd
(äfven i Uppsala Universitets herbarium).
Södermanland: Nynäs, Hamnvik, O. Hafström. —
Torö, Hafsudden, 6. 1907, och Ösmo, Nynäs, Bedarö, 7. 1906,
Fr. R. Aulin. — Västerljung, Dalbyö, hafsstrand, 25. 6.
1904, C. Lindman.
Uppland: Ljusterö socken, Fjärdholm, 10. 7. 1910, A.
Hälphers. — Danderyd, Skogsvik, sank strand vid Eds-
viken, 15. 7. 1908, O. Lindman (,M. cespitosa forma“).
Norge. Exemplaren i Svenska Riksmuseum.
Kristiania: Blytt n. 2,113, herb. E. Fries (,M. lingu-
lata v. flaccida Blytt, Enum. FI. Christ.*).
Med anledning af föregäende meddelande omnämnde dok-
tor H. Buch, att han i sina samlingar ägde exemplar af
Myosotis laxa Lehm. frän Äland, Eckerö Storby.
Doktor Ernst Häyren lämnade följande
Floristiska meddelanden.
1. Physcia aguila (Ach.) Nyl. Funnen fertil af magister
C. W. Fontell i augusti 1904 i Ostrobothnia media, Pe-
dersöre Ädö, pä sten emot öppna hafvet. Den tidigare nord-
ligast kända fyndorten i Finland är Nådendal (Elfving i
Herb. Mus. Fenn., 1872). I Sverige förekommer arten en-
ligt Th. M. Fries (Lich. Scand.) längs östra kusten ätmin-
stone upp till Stockholmstrakten; längs Skandinaviska half-
öns västkust är den funnen upp till Finmarken. Förekomsten
i Pedersöre är sälunda rätt anmärkningsvärd.
78 Häyren, Floristiska meddelanden. 6. III. 1915.
2. Ramalina capitata (Ach.) Nyl. Pyr.-Or. p. 5. (R. po-
lymorpha Ach. *strepsilis Ach., Malme Lich. suec. exs. N:o
403; Sv. Bot. Tidskr., Band 9, p. 120). Af denna form, som
hittills varit känd frän Finland blott frän ett ställe, nämli-
gen Säbbskär ute i hafsbandet utanför Björneborg (Medde-
landen 40, p. 159), fann jag nyligen bland tidigare icke ge-
nomgängna samlingar från Björneborgstrakten exemplar från
tvenne nya fyndplatser, bäda belägna i Kumo älfs delta.
Den 27 juni 1901 tog jag arten pä Hjulböle bys mark nära
Keisarinkari pä ett flyttblock ute pä de här förekommande
sumpiga ängarna, den 10 juli samma är pä sten i Agrostis-
äng nedanför Torbonäs. Exemplaren äro delvis klena och
sjukliga. Med all sannolikhet är arten i deltat att anse sä-
som en kvarlefva frän den icke sä synnerligen aflägsna tid
hafvet nädde hit upp, pä samma sätt som fallet är med
nägra hafsstrandsfanerogamer (Björneborgstraktens vegeta-
tion och kärlväxtflora, Acta Soc. F. et Fl. Fenn. 32, N:o 1,
p. 26—28).
3. Allium scorodoprasum L. Upptäcktes af studerande
vid Tvärminne zoologiska station sommaren 1912 pä statio-
nens omräde pä västsluttningen af Storängsberget, där ar-
ten förekom pä en liten, af bergsbranten undanskymd fläck
i några tiotal individer. Var är 1913 (äfven 1915) mindre fro-
dig än är 1912. — Tidigare har numera aflidne redaktör Ossian
Reuter meddelat mig, att han funnit denna art pä Rams-
holmen invid Ekenäs stad. Trots efterforskningar har jag
dock tills vidare här icke äterfunnit arten; mähända är den
inskränkt till en dylik liten fläck som pä Tvärminne.
4. Ruppia spiralis L. Till de tidigare kända sex fynd-
orterna för denna art i Tvärminnetrakten, omnämnda i mina
anteckningar om algvegetationen i Ekenäs skärgärd (Stu-
dier och anteckningar utgifna af Ekenäs-samfundet I, p. 84),
kunna numera ytterligare fogas tvenne, nämligen Rofholms-
sundet, söder om Zoologiska stationen, samt Lappvik lasta-
geplats, ett sund emellan ett skär och Ekö. Pä sistnämnda
ställe upptäcktes arten af telegrafist K. Holmberg, som
därstädes iakttagit densamma pä 3 ä 4 fots vatten de två
senaste åren.
6. III. 1915. Häyren, Floristiska meddelanden. 79
Det förtjänar päpekas, att arten icke blommar hvarje
är pä enhvar af sina växplatser. Den är därför ofta svär,
ja nästan omöjlig att upptäcka. BI. a. annat har den under
flere är förgäfves eftersökts i Stensundet invid Kallvassa,
Tvärminne, sä att förmodan uttalats om att den skulle ha
blifvit här utrotad. Den äterfanns dock pä detta ställe se-
naste sommar af telegrafist Holmberg, som säg den pä
en fläck af omkr. 5 m? i riklig mängd.
b. Salices frän Björneborgstrakten, rättelser och till-
lägg. Rektor Axel Arrhenius i Lundsberg, Sverige,
har för nägon tid sedan granskat de Salix-former, som jag
insamlade i Björneborgstrakten sommaren 1901, och därvid
funnit en del bestämningar oriktiga. Sälunda bör S. caprea
X cinerea utgå ur den i Acta Soc. F. et FI. Fenn. 32, N:o 1,
sid. 208, meddelade förteckningen. Af de öfriga där upp-
tagna bastarderna föreligga exemplar i de hemförda sam-
lingarna; dock äro lokaluppgifterna icke alltid riktiga eller
fullständiga. Slutligen ökas förteckningen med S. aurita X
lapponum f. per-lapponum från Inderö, S. bicolor X cinerea
från Björneborgs stad Hästholmen (,infekterad antagl. af.
S. cinerea'), Krootila och Pyyntöjärvi (de två senare exx.
betecknade såsom f. per-bicolor) samt S. bicolor X cinerea X
nigricans frän Ulfsby Koivisto (flere exx., tidigare upptagna
såsom S. bicolor X nigricans) och Gammelby („sannolikt“).
6. Crambe maritima L. En ärsplanta af denna växt
anträffades sommaren 1913 af professor J. A. Palmen pä
Längskär, Tvärminne zoologiska station. Plantan förekom
pä stenstrand vid den lilla vik, som i skärets västra del
skjuter in frän söder. Sommaren 1914 fanns plantan fort-
farande pä platsen i fräga.
7. Caucalis daucoides L. Af denna för Finlands flora
nya adventivväxt insamlades ett enda exemplar den 22 juli
1910 i Viborg, invid bäthamnen i Pantsarlaks, af herr Leo
Holmberg. Exemplaret befinner sig i fruktstadium. Ar-
ten förekommer vild i Europa upp till Möens klint och
Skäne samt är därjämte i Sverige och Norge funnen säsom
tillfällig.
80 Mötet den 10 april 1915.
8. Myosotis laxa Lehm. Såsom ett tillägg till doktor
H. Lindbergs meddelande på detta möte kan nämnas,
att M. laxa i Ekenäs skärgård med all sannolikhet är all-
männare än M. caespitosa. Vidare har för Björneborgstrak-
ten M. caespitosa uppgifvits vara en karaktärsväxt på sten-
stränderna vid Kumo älfs mynningsvik (Acta Soc. F. et FI.
Fenn. 32, N:o 1, sid. 115), men hafva vi äfven här, att döma
af hemförda exemplar, i öfvervägande grad att göra med
den nu urskilda formen. M. laxa är sålunda åtminstone i
några af våra skärgårdstrakter den allmännare af de båda
arterna.
9. Vaccinium myrtillus L. f. leucocarpa Dum. För vid-
pass ett är sedan hade forstmästare E. Reuter vänlighe-
ten tillsända mig tidningsurklipp rörande tvä nya fyndorter
för „hvita“ blåbär. Det ena fyndstället är Kopsankylä i när-
heten af Brahestad. Här observerades för cirka 30 är se-
dan i skogsmark nägra ständ dylika bär af en person, som,
dä han nu äter vistades i trakten, uppsökte fyndstället och
därvid kunde konstatera, att bären numera finnas pä ett
område „lika stort som ett vanligt salsgolf“. Rundt om-
kring växa vanliga blåbär; de ljusa bären äro sötare och
större. Notisen ingår i ,Kaleva" för den 22 augusti 1912.
Dylika blåbär hafva vidare anträffats i Simo på Simo-
niemi Wakkala. Äfven här omnämnas bären såsom rätt
stora. Om fyndet berättas i ,Perä-Pohjalainen* för den 5
september 1912.
Tidigare äro för ifrågavarande växtform i Finland kän-
da 8 fyndorter. De omnämnas i Sällskapets Meddelanden
37, sid. 8—9.
Mötet den 10 april 1915.
The Departement ofZoology of the Univer-
sity of Illinois, Urbana, III., hade tillställt Sällskapet
Mötet den 10 april 1915. 81
sina Illinois Biological Monographs och anhällit om skrift-
utbyte. Sällskapet beslöt bifalla den gjorda anhällan samt
i utbyte gifva såväl Acta som Meddelanden.
Likaså hade The Geological Departement of
Florida, Thallahassee, Fla, föreslagit skriftutbyte med Säll-
skapet. Då emellertid ett annat samfund i vårt land, Säll-
skapet för Finlands geografi, redan erhåller nämnda institu-
tions skrifter, och då dessa icke i främsta rummet äro äg-
nade de vetenskaper, som Societas pro Fauna et Flora Fen-
nica företräder, beslöt Sällskapet att först senare fatta ett
definitivt beslut rörande det föreslagna skriftutbytet och att
uppdraga åt bibliotekarien att med framhållande af ofvan
framställda synpunkter underhandla med The Geological De-
partement of Florida.
Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut-
visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk
3,932: 02.
Till publikation anmäldes:
Richard Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Fin-
lands. III, Dolichopodide.
Wolter Hellön, Beiträge zur Kenntnis der Ichneu-
moniden Finlands. I, Pimpline.
Alvar Palmgren, Studier öfver löfängsomrädena pä
Äland. Ett bidrag till kännedomen om vegetationen och
floran pä torr och pä frisk kalkhaltig grund.
Till Sällskapet hade inlämnats ansökningar om rese-
understöd för sommaren 1915 af 13 personer, men dä
Sällskapets statsanslag under innevarande är komme att ut-
gå med en betydligt mindre summa än under de närmast
föregående åren, och de disponibla tillgångarna redan voro
starkt tagna i anspråk för tryckning af Sällskapets skrifter,
kunde icke alla ansökningar bifallas, om ock undersöknings-
programmen voro värda erkännande och understöd. Säll-
skapet beslöt, på förslag af Bestyrelsen, tilldela nedannämn-
da personer följande understöd:
82 Mötet den 10 april 1915.
magister M.E.Huumonen 250 mark för fortsättande
af hans studier af lundvegetationen i södra Tavastland;
folkskolelärare O. Kyyhkynen 200 mark för floristiska
undersökningar och insamlingar i Maaninka i norra Savolaks;
student E. Lindgvist 100 mark för studier rörande
tenthredinidlarvernas utveckling;
intendenten, magister R. Palmgren 200 mark för fort-
sättande af hans floristiska och faunistiska studier ä de i
Finska vikens östra del belägna öarna.
Framlades 39:de tomen af Sällskapets Acta. Priset fast-
ställdes till 15 mark.
Forstmästaren, fil. mag. O. J. Lakari, som af ordfö-
randen inbjudits att öfvervara mötet, meddelade, att han i
anledning af Sällskapets pä initiativ af forstmästare J. Mo n-
tell väckta förslag om fullständigt fredande af Malla
fjäll vid Kilpisjaur (jämför Medd. Soc. F. et. Fl. Fenn.
40, sid. 175, 195 och 242) af Forststyrelsen erhällit i upp-
drag att pä ort och ställe göra sig förtrogen med förhäl-
landena och sedermera inkomma med förslag till vidtagan-
de af de åtgärder, som för ändamålet kunde anses nödiga. Ma-
gister Lakari redogjorde härpä för sina iakttagelser och
uppläste det förslag han till Forststyrelsen ingifvit. Detta för-
slag gick i den af forstmästare Montell och Sällskapet
förordade riktningen och hade äfven vunnit Forststyrelsens
bifall. Det kunde således emotses, att det ifrågavarande
omrädet inom en snar framtid skulle komma i ätnjutande
af naturskydd.
Sedan Jordbruksexpeditionen i Kejserliga Senaten an-
hällit om Sällskapets utlätande angäende en af Finlands
Svenska Fiskericentralförbund ingifven hemställan om änd-
ring af förordningen om jakt af den 20 oktober
1898, beslöt Sällskapet, pä förslag af Bestyrelsen, till Jord-
bruksexpeditionen afgifva följande yttrande:
10. IV. 1915. Elfving. — Koponen. 83
, Sällskapet har städse ansett det vara synnerligen önsk-
ligt, ja nödvändigt, att den bevingade vildnaden, likasom
äfven annat jaktvildt, blefve genom ändamålsenlig lagstift-
ning skyddad mot den utrotning, som allt mera hotar den
genom öfverdrifven beskattning och oförståndig förföljelse.
De nu föreslagna åtgärderna äro ett steg framåt mot detta
mål. Sällskapet vill så mycket hellre förorda dem, som det
tidigare uttalat sig för längre gående åtgärder beträffande
vissa anmärkningsvärda djurslag. Härtill kommer, att inom
Sällskapet väckts förslag att under vissa förhållanden skydd
borde beredas äfven örnar, pilgrimsfalk och andra roffåg-
lar, som hos oss redan blifvit sä sällsynta, att de göra en-
dast mättlig skada och säsom naturminnesmärken borde
skyddas mot utrotande.*
Beslöts afhälla följande möte den 30 april, enär första
lördagen i maj komme att infalla pä den första i samma
mänad, hvilken dag icke ansägs lämplig säsom mötesdag.
Professor Fr. Elfving förevisade pappliknande skif-
vor af trämassa frän Nokia träsliperi. Trämassan var ge-
nomdragen af ett svampmycel, som bildade öfver stora ytor
utbredda, förgrenade och anastomoserande, tillplattade hyf-
strängar, ett slags rhizomorpha-bildningar, habituellt pämin-
nande om brunalger. Nägra fruktkroppar hade ej observe-
rats, och hade svampen därför ej kunnat till arten bestäm-
mas, men antagligen tillhörde myceliet nägon Armillaria-
eller Polyporus-art. Trämasseskifvorna hade insändts af in-
geniör Gunnar Bonsdorff.
Maisteri J. S. W. Koponen esitti
Kolme huomattavaa plecopterilajia.
1. Arcynopteryx dovrensis Mort. Tämän lajin on en-
siksi löytänyt sekä selittänyt Morton Dovrelta. Myöhem-
min on se tavattu myös Karpaateilla. g-yksilön on toh-
84 Koponen. — R. Palmgren. 10. IV. 1915.
tori Siltala (A. J. Silfvenius) iöytänyt Enontekiöstä
luultavasti kesä- tai heinäkuussa 1908. Sen erottaa helposti
A. compacta Mac Lachl. lajista siinä, että myös c:n siivet ovat
enemmän tai vähemmän typistyneitä. Lajia ei ole ennen
Suomesta ilmoitettu.
2. Amphinemura cinerea Oliv. Myös tämän lajin on löytä-
nyt tohtori Siltala luultavimmin kesällä 1908, 1 d:n Muo-
niosta ja 1 c:n Kittilästä. Kokoelmissa aikaisemmin tällä ni-
mellä merkityt Amphinemura-yksilöt eivät kuuluneet tähän
lajiin. Uusi Suomelle.
3. Tohtori B. Poppius on Pohjois-Ruotsista Soppe-
rosta 20. V. 1911 tavannut 4 34 ja 1 g, jotka kuuluvat Nephe-
lopteryx Klp. sukuun. Ne eroavat kuitenkin tuntuvasti ta-
vallisesta Nephelopteryx nebulosa L. lajista melkein mustan
värinsä ja pienemmän kokonsa puolesta, &:n siipiväli on näillä
20—22 mm, g:n noin 25 mm. Siipisuonituksessa on myös eroa.
N. nebulosa'lla on aina yksi poikkisuoni subcostalisarassa,
näiltä tämä puuttuu usein. Toinen analisuoni on etumai-
sissa siivissä N. nebulosa'lla melkein suora kärkiosastaan tahi
kääntynyt hieman ulospäin; Soppero-yksilöillä on vastaava
suoni tavallisesti jyrkästi kaareva sisäänpäin. Genitalilisäk-
keet ovat molemmilla hyvin samantapaisia. Supra-analilobus
on kuitenkin tohtori Poppiuksen löytämillä dd:illa leveästi
kolmiomainen ja tyvestä erilailla kitinisoitunut kuin N. ne-
bulosa'lla. Laji on mahdollisesti sama, jolle Zetterstedt
on antanut nimeksi Nemura nigripes (Zett. Insecta Lapponica).
Koska Soppero ei ole kovin kaukana Tornionjoen laak-
sosta, on mahdollista että tämä laji esiintyy ehkä Suomenkin
puolella aikaisin keväällä.
Magister Rolf Palmgren lämnade följande med-
delande:
Tvenne sällsynta ornitologiska nyförväri till Högholmens
zoologiska trädgärd.
Acanthis flavirostris (L.). En hona af den gulnäbbade
hämplingen inköptes den 5 mars 1915 till samlingarna af
10. IV. 1915. R. Palmgren, Tvenne ornitologiska nyförvärf. 85
arbetaren Sulo Pöntynen, som enligt uppgift infångat
den med slagnät under en af de kalla dagarna närmast före
julen (1914) å afstjälpningsplatsen invid Sandudd tapetfabrik.
Fåglarna hade, enligt fångstmannens utsago, vid tillfället
varit två, synbarligen ett par, samt sällskapat med några
hämplingar. I den rymliga inomhus-voliären å Högholmen
trifves den, af allt att döma, väl tillsammans med öfriga
finkar och synes särskildt hålla sig till en hämplingshane,
som för närvarande flitigt gör den sin kur.
Arten är veterligen på ett undantag när icke anträffad
i Helsingforstrakten sedan medlet af förra seklet, då den
icke sällan under höst, vinter och vår observerades och
tillvaratogs (M. v. Wright), hvarvid den åtminstone i ett
fall sällskapade med gräsiskor. I april omkring är 1905
iakttog E. Wasenius tvenne exemplar, frossande pä ett
kardborrständ å Wik (se närmare Rolf Palmgren: Hel-
singforstraktens fägelfauna, Acta Societ. pro F. & Fl. fen-
nica 38, N:o 2, 1913). Äfven i öfriga delar af värt land är
arten synnerligen sällsynt; fränser man ett enstaka fynd vid
Kuopio den 31 dec. 1900, har den blott i Enontekiö och
Karesuvanto mellan Palojoki och Kilpisjärvi under värvin-
tern 1899 anträffats tämligen allmänt af O.Lindblad(Mela-
Kivirikko) Den gulnäbbade hämplingen har en utpräg-
ladt nordvästlig utbredning; den är häckfägel pä de skandi-
naviska fjällen, i Storbritannien samt pä Shetlands- och
Orkney-Öarna. |
Rallus aquaticus L. Helt nyligen fingo samlingarna pä
Högholmen mottaga som present en vattenrall, som den 1
april 1915 efter en storm infängats på en gård vid Skvär-
gatan i Hangö af skoleleven Ulf Erik Nordström. Fä-
geln, som befann sig i synnerligen utmattadt och medtaget
tillstånd, sökte sin tillflykt i en på gårdsplanen uppförd snö-
koja, där den sedermera fasttogs med händerna. Rallen
placerades af mig i den tropiska småfågelvoliären, i hvil-
ken jag lät insätta ett rymligare vattenfat, omgifvet af och
nästan inbäddadt i renlaf. Födan, bestående af s. k. myr-
ägg och finhackadt, rått kött, kringströddes dels i vattnet,
86 R. Palmgren. — Levander. 10. IV. 1915.
dels bland lafven. Inom kort syntes fägeln blifva fullt hem-
mastadd och lät sig det dukade bordet väl smaka. Till
hviloplats utvalde den ät sig granen i voliären, pä hvars
grenar den ogeneradt rör sig med tillhjälp af de länga, bä-
rande tärna. Rätt komiskt verkade rallens fäfänga försök
att placera sig för natten i ett kanariefägelnäste, tills den
synbarligen insäg det omöjliga häri och slog sig till ro pä
en gren tätt vid stammen. Af allt att döma synes rallen trif-
vas utmärkt i fängenskapen och blifva fullkomligt tam.
Tidigare har vattenrallen blifvit erhällen i Helsingfors,
hvarest en fågel, 9, den 13 april 1844 lefvande fasttogs med
händerna (M. v. Wright); synbarligen samma exemplar,
som finnes i Universitetets Finska fägelsamling med följan-
de anteckning: Helsingfors, 20 maj 1844, Ekebom. Ett
annat exemplar, en gammal 9, tillvaratogs den 15 december
1910 i Mietois genom E. W. Suomalainen. Arten är ut-
bredd öfver en stor del af Europa, ända till Färöarna och
Island, samt i Centralasien.
Professor K. M. Levander inlämnade till publikation:
Uber eine neue marine Cothurnia-Art.
Während meines Aufenthaltes in der Zoologischen Sta-
tion zu Tvärminne im Sommer 1914 entdeckte ich eine der
Gattung Cothurnia, Fam. Vorticellide, angehörige, charakte-
ristische Art, die auf Harmothoö Sarsi (Kinb.) lebt. Da diese
Cothurnia nicht früher beschrieben sein dürfte, so sehe ich
mich veranlasst, hier eine kurze Mitteilung über dieselbe
sowie eine Abbildung zu veröffentlichen.
Cothurnia acuta n. sp. Die Hülse des Tieres ist sehr
dünn, farblos, glatt, ohne Deckel und schmal trichterförmieg,
von der Mündung nach dem Stielansatze zu allmählich ver-
jüngt. Während die Hülse bei den anderen Arten der Gat-
tung eine zylindrische, vasenförmige oder eiförmige Gestalt
hat und sich zuweilen auch durch Einschnürungen auszeich-
10. IV. 1915. Levander, Uber eine neue marine A 87
e
net, stellt die konstant trichter- oder spitzglasförmige, gerade
Seitenkontouren aufweisende Form der Hilse ein charakte-
ristisches Merkmal fär die in Rede stehende Art dar. Der
Stiel der Hülse ist kurz, gerade, am Übergange von der
Hülse zum Stiel scheibenförmig erweitert.
Das Tier selbst ist Epistylis-ähnlich, auf
kurzem Stiel sitzend, mit einem langen,
bandförmigen Macronucleus versehen. In
der Grösse sind die verschiedenen Indi-
viduen einander sehr ähnlich; ich fand
folgende Dimensionen: Länge der Hülse
50—56 u, Breite der Mündung 31 «, Länge
des Stieles 12 u.
Die Art kam im Juli regelmässig an
allen Exemplaren von Harmothoö Sarsi
(Kinb.) (= Polynoö cirrata Pallas) vor, die
von mir und meinen Schülern untersucht
wurden. Diese Polychaetenart dregten
wir in der Nähe der Station bei dem s. g.
Längholmsbranten aus einer Wassertiefe
von 15—20 m. Der Salzgehalt des Wassers
beträgt hier etwa 6 °/,, am Boden.
Die Cothurnien waren stets an den
Borsten des Wurms angeheftet, und zwar
vorzugsweise an denjenigen der vorderen Cothurnia acuta
Parapodien. Sehr oft fanden sich mehrere N. sp. Zwei Indi-
Individuen an derselben Borste festsitzend Viduen auf einer.
; v Ri Borste von Harmo-
vor, Stets war die Mündung der Hülse nos Sarsi (Kinb.)
nach aussen oder gegen das distale Ende Sitzend!
der Borste gerichtet, so dass die Längs- Vergr. 400 X.
achse der Hiilse und des Stieles einen mehr
oder weniger spitzen Winkel mit der betreffenden Borste
bildete. In dieser Weise an den Borsten befestigt, sind die
Cothurnien sehr gut gegen die Gefahren geschiitzt, die ih-
nen durch die Bewegungen der Borsten entstehen können.
Bei der zweiten bei uns im Finnischen Meerbusen vor-
kommenden Polychaetenart, Nereis diversicolor, die ich zum
88 Levander. — Suomalainen. 10.:1V. 191%
Vergleich an der Zoologischen Station untersuchte, konnte
ich keine Cothurnien finden. Es ist deshalb und auf Grund
von Analogien, die sich anführen lassen, zu vermuten, dass
es sich hier um eine Cothurnia-Form handelt, die sich spe-
ziell als Kommensale an Harmothoö Sarsi (Kinb.) angepasst
hat. Wenigstens im Finnischen Meerbusen spielt nach un-
serer jetzigen Kenntnis diese Polychaete allein die Rolle des
Wirttieres der Cothurnia acuta.
Lehtori, fil. maisteri E. W. Suomalainen oli lähet-
tänyt seuraavan kirjelmän:
Tietoja erään ison-huuhkajan (Strix bubo L.) pesän vaiheista
ja sen asukkaiden ruokalistoista Pohjois-Savossa.
Teoksessaan „Kuopiotraktens fägelfauna* (Bidr. till Fin-
lands naturkännedom, andra häftet, siv. 3) mainitsee J. v.
Wright ison-huuhkajan pesimisestä m. m. seuraavaa: , På
en större holme i närheten af mitt födelsehem, Haminanlaks-
egendom, finnes ett högt berg, som frän vattenranden lod-
rätt reser sig upp, der redan frän urminnes tider ärligen
ett par ufvar byggt bo, hvaraf berget ock erhällit finska
namnet: Huuhkaenvuori*. — Kun viime kesän (1914) asuin
v. Wrightien vanhassa kartanossa, luonnonihanassa Ha-
minalahdessa (9—10 km Kuopiosta lounaaseen), olin tilai-
suudessa tuota vanhaa pesäpaikkaa tutkimaan. Taiteilija -
M.Karppaselta sain kuulla, että vielä noin 20 vuotta
takaperin (siis n. v. 1894) huuhkaja oli Huuhkainvuoressa
pesinyt, mutta silloin siitä otettiin poikaset, ja muutamia
vuosia myöhemmin, jolloin linnut taas aikoivat uskaltaa van-
haan pesäsijaansa asettua, ammuttiin molemmat. Toinen,
naaras oli tavattoman suuri, painoi 4.s kg. Sen koommin
ei huuhkaja ole siinä pesinyt, vaikka usein on paikalla käynyt.
Mainittu pesäpäikka on Haminalahden kartanosta noin
1 !/, km:n päässä pohjoiseen olevan, noin 4 km:n pituisen,
korkean Huutosalon (yleinen nimi myös Salonsaari) itäran-
10. IV. 1915. Suomalainen, Erään ison-huuhkajan pesän vaiheista. 89
nalla, jossa maa kohoaa jyrkästi noin 70—80 metriä kor-
keaksi Huuhkainvuoreksi. Rinteillä kasvaa havumetsää, jota
vasta äskettäin (v. 1911—1913) on hakattu. Vuoren ylä-
osassa, arviolta 50 metriä vedenpinnasta on mahtava, 6—7
metrin korkuinen kallionkieleke, joka alaosastaan on kovero,
vino järvelle päin, joten se muodostaa holvin. Tässä suoja-
tussa paikassa on vanha pesäkuoppa vieläkin huomattavissa.
Kettu sitä nykyään näkyy pitäneen makuupaikkanaan, mah-
dollisesti sillä on pesäkin ollut viereisissä suurissa kallion
halkeamissa. Käydessäni elokuun lopulla 1914 taiteilija Karp-
pasen kanssa paikalla, ryhdyimme pesän pohjaa kaivamaan
ja saimme esiin suuren joukon luita, koossa pysyviä vielä
n. 35 cm:n syvyydestäkin. Syvemmällä luut olivat niin la-
honneita, että murenivat heti koskettaessa. Mutta näitä näytti
riittävän sangen syvälle. — Talteen otetut luut olen nyttem-
min tutkinut ja saanut seuraavat eläinlajit ja -yksilöt mää-
rätyiksi alaleukojen puoliskoiden suurimman luvun mukaan:
Jänis, Lepus timidus L., sangen runsaasti pienempiä luita
ja isompien luiden kappaleita, alaleukojen puoliskoja 9 kppl.
Orava, Sciurus vulgaris L., alaleukoja 25 kppl., luita,
kallon osia.
Siipiorava, Pteromys volans (L.), alaleukoja 45 kppl., luita,
kallon osia.
Musta rotta, Mus rattus L., alaleukoja 8 kppl.
Iso rotta, Mus decumanus Pall., alaleukoja 41 kppl.
Suurempi ojamyyrä, Paludicola amphibius (L.), alaleu-
koja 150 kppl., luita, kallon kappaleita.
Peltomyyrä, Agricola agrestis (L.), alaleukoja 14 kppl.
Kärppä, Mustela erminea L., alaleukoja 3 kppl.
Varis, Corvus cornix L., furcula 2 kppl.
Telkkä, Glaucion clangula Keys. & Blas., furcula 1 kpl.
Metsäpyy, Bonasa bonasia (L.), 2 yläleukaa.
Erityisesti kiinnittää löydössä huomiota mustarotta,
Mus rattus L., jonka esiintymisestä Pohjois-Savossa ei kir-
jallisuudessa mitään mainita. Varmaankin luiden vähyys ja
se seikka, että ne löydettiin syvemmältä, osoittavat, että on
kulunut jo runsaasti aikaa sen häviämisestä paikkakunnalta.
90 Suomalainen, Lintutopografisia tutkimuksia. 10. IV. 1915. _
Ison rotan runsaus on siitä osaltaan hyvänä todistuksena.
Edelleen huomattava määrä isompia ojamyyriä, siipioravia
ja oravia sekä vähäisemmät jänisten ja muiden hyödyllisten
metsän riistaeläinten sekä lintujen jätteet todistavat, että
isohuuhkaja ei läheskään ole niin vahingollinen kuin mitä
yleensä ollaan taipuvaisia luulemaan.
Esitettiin seuraava, lehtori, fil. maisteri E. W. Suo-
malaisen Seuralle lähettämä
Kertomus lintutopograiisista tutkimuksista Porin seuduilla
v. 1913.
Samalla kun parhaiten kiitän siitä 250 Suomen markan
suuruisesta apurahasta, jonka v. 1913 Seuralta sain lintu-
topografisten töiden suorittamiseksi Kokemäenjoen laakson
alaosan ja merenrannikon seuduilla, saan täten ilmoittaa
töitteni tuloksista seuraavaa:
Kesäkuun ensi päivinä 1913 paikkakunnalle saavuttuani
retkeilin aluksi Kokemäenjoen deltamaalla, jonka luonteen-
omainen linnusto on mitä mieltäkiinnittävin. Erityisesti huo-
mattavia lintuja näiltä mataloilta niittymailta vähäisine paju-,
leppä- ja koivupensaikkoineen ovat m. m. Acrocephalus schoe-
nobaenus, Pratincola rubetra, Alauda arvensis, Budytes fla-
vus, Circus cyaneus, C. aeruginosus, Asio accipitrinus, Va-
nellus cristatus, Numenius arguatus, Fulica atra, Ortygometra
porzana, Spatula clypeata, Anas acuta, Fuligula ferina, F.
cristata ja Podiceps cristatus. Viime kesänä huomasin uutis-
tulokkaan: muutamia pareja Larus ridibundus'ta.
Deltasaaria reunustavat jo vanhemmat niitty- ja pelto-
maat, jotka usein ovat muuttuneet kuiviksi kedoiksi kataja-
kasvullisuuksineen. Täällä pesivät luonteenomaisina m. m.
Acanthis cannabina, Fringilla chloris, Emberiza citrinella, E.
hortulana, Alauda arvensis, Starna perdix, Ortygometra crex.
Vieläkin kauempana joelta on metsiköitä, usein hyvää
koivu-, mänty- ja kuusimetsää kasvavia aloja. Mäntymet-
10. IV. 1915. Suomalainen, Lintutopografisia tutkimuksia. 91
sässä pesivät m. m. Phylloscopus trochilus, Muscicapa grisola,
M. atricapilla, Corvus cornix, C. frugilegus (paikallisena, yksi
suuri siirtola), Cleptes pica (harvinaisena), Fringilla coelebs,
Emberiza citrinella, Falco tinnunculus, Asio otus, Cuculus ca-
norus.
Kuusikoissa: Turdus musicus, Regulus cristatus, Phyllo-
scopus collybita, Parus ater, P. borealis, P. cristatus, Corvus
cornix, C. corax ja Garrulus glandarius sekä Perisoreus in-
faustus kauempana ihmisasunnoilta, Loxia curvirostra (period.),
Pyrrhula rubicilla, Fringilla coelebs, Acanthis spinus, Astur
nisus, A. palumbarius, Buteo vulgaris, Tetrastes bonasia.
Sekametsiköissä ovat lisäksi luonteenomaisia: Phyllo-
scopus trochilus, Chloropeta hippolais, Acredula caudata,
Certhia familiaris, Picus martius, P. major, P. canus, P. mi-
nor, Iynx torguilla, Falco subbuteo, F. tinnunculus, Aguila
clanga (huomattava pesimäpaikka Luvian ja Eurajoen raja-
metsissä), Pandion haliaötus, Buteo vulgaris, Pernis apivorus,
Asio otus, Columba palumbus, C. oenas, Tetrastes bonasia,
Tetrao tetrix, T. urogallus, Scolopax rusticola.
Meren saaristoon tein niinikään jo kesäkuussa pitempiä
retkeilyjä. Ulkokarit niukkoine kasvullisuuksineen ovat useim-
miten karuja diabasikallioita, hietakiviröykkiöitä täynnä,
hietikkoa hyvin vähän. Täällä pesivät: Motacilla alba, Anthus
pratensis, A. obscurus, Clivicola riparia (suurten, litteiden
kivilohkareiden alla), Charadrius hiaticula, Strepsilas inter-
pres, Totanus calidris, Oidemia fusca, Mergus serrator, M. mer-
ganser, Somateria mollissima, Sterna hirundo, S. macrura,
Larus canus, L. fuscus, L. argentatus, Stercorarius parasiticus,
Uria grylle.
Jonkun verran suuremmissa, matalaa katajapensaikkoa
ja Hippophaö rhamnoides'ta kasvavissa louhisissa saarissa li-
säksi: Tetrao tetrix, Anas boschas, Fuligula marila.
Monet ulkosaariston suuremmat saaret (Enskär, Outoo-
rit), joissa maan karuus on huomattava, aaltojen ajamia
hietakiviröykkiöitä rannat täynnä, kasvavat huononpuoleista
kuusi- ja mäntymetsikköä ja katajapensaikkoa. Linnusto
heikkoa: Phylloscopus trochilus, Anthus cervinus, Corvus cor-
92 Suomalainen. Lintutopografisia tutkimuksia. 10. IV. 1915.
nix, Fringilla coelebs, Somateria mollissima sekä Outooreissa
erityisesti: Tetrao tetrix, Anas boschas, Sterna hirundo, S.
macrura, Larus canus, Turdus pilaris, Motacilla alba.
Erikoisasemassa on Reposaari kuusimetsineen ja asunto-
tontteineen. Kuusikoissa pesivät täällä: Luscinia rubecula,
L. phoenicurus, Turdus musicus, Phylloscopus trochilus, Ph.
collybita, Muscicapa grisola, Corvus cornix, Fringilla coelebs.
Sisäsaariston karunpuoleiset, enimmäkseen huonompaa
havumetsää, rannoilla tervaleppää, huomattavan vähän koi-
vua kasvavat maat kataja- ja rannoilla tyrnipensaineen ovat
verrattain vähälintuisia: Sylvia cinerea, Phylloscopus trochi-
lus, Corvus cornix, Fringilla coelebs, Fr. chloris, Actitis hypo-
leucus, Glaucion clangula, Anas boschas, Mergus serrator, M.
merganser.
Muutamin paikoin täällä jo on pensasniittyjä, jotka sit-
ten joelle päin käyvät yhä yleisimmiksi. Näillä huomataan:
Saxicola rubetra, Lanius collurio, Budytes flavus, Emberiza
schoeniclus, Alauda arvensis, Numenius arguatus, Telmatias
gallinago.
Merenrannikolla, Yyterin niemimaalla on laajoja hieta-
särkkiä, joilla luonteenomaisena lintuna huomataan Charadrius
curonicus.
Alueeseen ei kuulu paljoakaan suomaita, ja jos niitä on,
ovat ne mitättömän pieniä. Linnuista täällä huomattakoon
m. m. Lagopus albus (harvin.), Telmatias gallinago, Nume-
nius arguatus, Anser cinereus (?), Anas boschas, A. crecca.
Satakunnan merenrannikkoa tutkin Merikarvian rajoilta
Luvialle. Tässä työssä kului suurin osa kesästä.
Syysmuutto alkoi jo heinäkuun alkupäivinä ja tarjosi
varsinkin kahlaajiin ja vesilintuihin nähden paljon huvitta-
vaa: Charadrius sguatarola, Ch. apricarius, Eudromias mori-
nellus, Haematopus ostralegus, Tringa alpina, T. Temminckii,
T. canutus, Totanus ochropus, T. glareola, T. glottis, Machetes
pugnax, Limosa lapponica, Numenius phoeopus, Gallinago
major, G. gallinago, G. gallinula, Cygnus musicus (satoja lin-
tuja usean viikon ajan loka—marraskuussa Kuuminaisten
lahdella), Anser segetum arvensis, A. cinereus, A. erythropus,
10. IV. 1915. Suomalainen, Lintutopografisia tutkimuksia. 93
Anas acuta, A. penelope, A. boschas, A. crecca, Phalacrocorax
carbo, Sterna caspia, Larus marinus, Colymbus arcticus, C.
lumme, Alca torda.
Kevätmuuton aikaan on kahlaajia ja erittäinkin vesilin-
tuja runsaasti. Myöskin monet petolinnut, joista osa jää
alueelle pesimäänkin, tulevat tällöin huomatuiksi. Sellaisia
ovat: Falco peregrinus, F. aesalon, Circus cyaneus, Astur ni-
sus, A. palumbarius, Archibuteo lagopus, Asio accipitrinus.
Myöskin varpuslintuja: Luscinia suecica, Calcarius lapponicus,
Otocorys alpestris flava, Fringilla montifringilla, Lanius ex-
cubitor on osaksi runsaastikin. j
Talvilinnusto on myöskin monessa suhteessa mieltäkiin-
nittävä. Mäntyluodon satama ei täydellisesti jäädy pahim-
maksikaan talveksi ja sinne avovesi houkuttelee lokkeja,
jotka aina jotakin syötävää löytävät. Huomattavin lokeista
on Larus glaucus, jota on joka talvi verrattain runsaasti yh-
dessä toisten lajien, Larus canus, argentatus ja fuscus kanssa.
Kaupungissa, kylissä ja asuttujen seutujen luona huomataan
talvella m. m. Corvus cornix, C. monedula, Cleptes pica (har-
vin.), Parus coeruleus, Acanthis linaria, Carduelis elegans,
Plectrophanes nivalis, Emberiza citrinella, Ampelis garrulus,
Pinicola enucleator, Starna perdix y. m. Metsissä ovat huo-
mattavimmat Regulus cristatus, Parus borealis, P. ater, Acre-
dula caudata, Certhia familiaris, Loxia curvirostra, Garrulus
glandarius, Perisoreus infaustus, Picus major, P. tridactylus,
P. minor, P. canus, P. martius, Surnia ulula, S. passerina,
Syrnium Tengmalmi, Tetrastes bonasia, Tetrao tetrix, 1. uro-
gallus (harvinaisen puoleinen), Lagopus albus (harv.).
Kesällä ihmisasunnoilla ja kaupungissa pesivistä lin-
nuista ovat tärkeimmät: Corvus monedula (pesii rakennuk-
sissa, varsinkin savupiipuissa), Parus coeruleus ja P. major
(ontoissa puissa ja pöntöissä), Sturnus vulgaris, Luscinia
phoenicurus, Sylvia hortensis, Muscicapa atricapilla, M. gri-
sola, Motacilla alba, Passer domesticus, Fringilla coelebs, Hi-
rundo rustica, H. urbica, Cypselus apus (vanhojen tiilikatto-
jen raoissa), Columba domestica.
Satunnaisesti alueella tapaamistani linnuista ansaitsee
94 Mötet den 30 april 1915.
mainitsemista: Loxia leucoptera bifasciata, Carpodacus ery-
thrinus, Passer montanus, Oriolus galbula, Nucifraga caryoca-
tactes macrorhynchos (syks. 1913 runs.), Upupa epops, Picus
leuconotus, Haliaötus albicilla, Strix bubo, Nyctea scandiaca,
Phasianus colchicus X torguatus, Coturnix communis, Ardea
cinerea, Vulpanser tadorna (mahd. pesii).
Tutkimusteni tuloksena on noin kolmisen tuhatta ha-
vaintoa, joku määrä lintujen nahkoja ja munapesueita, jotka
tulen kokoelmiin jättämään. Tutkimaltani alueelta tunnettu-
jen lintujen lukumäärä on nykyään noin 200 lajia, joista
pesiviä 127, muuttavia 48 ja satunnaisia 25 lajia.
Mötet den 30 april 1915.
Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes ma-
gister Viljo Hornborg (föreslagen af professor K. M.
Levander) samt forstmästarena, magistrar K. O. Heikin-
heimo, O. J. Lakari och A. H. N. Tanttu (föreslagna
af professor A. K. Cajander).
Anhällan om skriftutbyte hade ingätt frän Ryska K o-
lonisationsstyrelsensafdelningförbotaniska
undersökningar, Petrograd, och beslöt Sällskapet bi-
falla denna anhällan samt i utbyte gifva sina Meddelanden
och de botaniska afhandlingarna i Acta.
Fil. maist. E. Merikallio näytti täytetyn Mergulus
alle-yksilön, jonka talokas Heikki Maunula joulukuussa
oli tavannut Iissä Olhavan kylässä metsässä melkein lento-
kyvyttömänä nääntymyksestä.
Professor K. M. Levander föredrog ett förslag, gä-
ende ut pä att fridlysa en stor del af vära roffäglar, hvilka
30. IV. 1915. Levander. — Nordenskiöld. 95
voro hotade med fullständig utrotning i fall den hänsyns-
lösa förföljelse, för hvilken de nu voro utsatta, ostördt finge
äfven framdeles fortgå. Föredragaren framhöll, att en del
roffåglar (örnar m. fl.) på grund af sin sällsynthet kunna
stifta endast ringa skada, medan andra voro oskadliga, ja
t. o. m. nyttiga (vråkar, tornfalk, ugglor o. a.). Föredraget
var afsedt att läggas till grund för det betänkande, som den
för en tid sedan tillsatta kommittén för vidtagande af åt-
gärder till roffåglarnas fredning komme att till vederbörlig
ort insända. — I anledning af föredraget uppstod en kort
diskussion, under hvilken de af föredragaren framhållna syn-
punkterna omfattades.
Docent E. Nordenskiöld förevisade ett exemplar af
Dytiscus latissimus, funnet af student A. Kopperi i Sim-
pele sjö i Karelen och betäckt af ett stort antal puppor af
en Hydrachna-art. Larverna af detta hydrachnidsläkte ut-
märka sig för en högst påfallande kroppsform och lefva,
liksom hydrachnidlarver öfver hufvud, parasitiskt på sär-
skilda vatteninsekter. Vid den s. k. förpuppningen äger en
stark ansvällning af larvkroppen rum, åtföljd af en omfat-
tande histolys af larvorganen. Härunder utvecklar puppan
innanför den ursprungliga larvhuden en tunn, hinnartad hud-
betäckning, kallad apoderma, hvarefter larvhuden afstötes,
så när som på mundelarna och partiet däromkring, med
hvilka puppan är fäst vid värddjuret. Innanför apoder-
mat utvecklar sig nu det s. k. andra larvstadiet eller nymf-
stadiet, som färdigutbildadt spränger apodermat och sim-
mar sin väg för att därefter lefva fritt i vattnet. Olika ut-
vecklingsgrader af detta apodermala puppstadium föreligga
i härvarande fall, somliga närapå fullfärdiga, andra mindre
utvecklade. Skalbaggen var död, då fyndet gjordes, hvil-
ket emellertid knappast kan få skrifvas på parasiternas räk-
ning. Till arten kunna dessa ej bestämmas, om än mun-
delarnas karaktäristiska form utesluta hvarje tvifvel om
släktet.
96 Palmen, Beringte Vögel in Finland im J. 1914. 30. IV. 1915.
Från professor J. A. Palmen hade följande medde-
lande inlämnats:
Beringte Vögel in Finland im J. 1914.
Die Beringung von Vögeln, speziell junger Exemplare,
wurde im J. 1914 in derselben Weise fortgesetzt wie im
vorhergehenden Jahre (Meddelanden af Soc. p. Fauna et Fl.
Fenn., H. 40, S. 200—212). Ringe mit meinem Namen und
meiner Adresse wurden jetzt von folgenden Landsleuten in
angegebener Anzahl angebracht:
15 von Förster K. Airaksinen, in Lappland, Kuolajärvi.
2 „ Stud. P. E. Aschan, bei Ekenäs; Gullö:
8 , Förster, Mag. A. L. Backman, in Satakunta, Kuru.
2 , Fabrikant K. Fazer, unweit Helsingfors.
161 „ Stud. C. Finnilä, in S. Österbotten, Ätsäri, und
in Lappland, Kuolajärvi.
287 „ den Gebrüdern Dr. med. RunarForsius, Förster
Irmer:For:sius und Stud. Eilber.FPorsmis
in Karislojo (SW-Finl.) und Kuolajärvi (Lappl.).
4 „ Stud. Hugo Forss in Purmo (Österb.).
93 „ Stud. Paul A. Haglund, bei Helsingfors und
auf Äland.
13 , Rendant K. A. Hellman, bei Helsingfors, Ahl-
berga.
66 , dem Eisenbahnbeamten O. Hellström, bei Vilp-
pula (Österb.).
12 ,» Med. Kand. A. und K. Hilden, in Karkku.
30 , Ingeniör A. Häggblom, bei Helsingfors (Sörnäs).
55 , Stud. Kurt Häggblom, bei Vasa, Malaks.
10 , Artist M. Karppanen, Hof Haminalahti bei Kuopio.
137 , Stud. M. Koroleff, Helsingfors, Hof Vik.
12 „ Lektor Rolf Krogerus, Pärnä in Ost-Nyland.
4610,07, Stud. ale äintdier; Äland, und in dem Skärgärd
Süd-Finlands.
11 „ Stud. Fr. und A. Lönnfors, bei Wiborg.
30. IV. 1915.
Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1914. 97
75 von Mag. E. Merikallio, bei Riihimäki, Juupajoki
(nördl. Tavastl.), Haukipudas (Osterb.).
Stud. Einar Nyberg, Helsingfors und Lavan-
Artist J. Snellman, auf Äland (SW-Finl.).
Lektor E. W. Suomalainen, bei Björneborg und
Stud. Ä. und P. Wegelius, Hattula, unweit Ta-
der Zool. Station Tvärminne (S. Finl.).
Diese 1,396 Ringe sind in folgender Weise auf 68 Arten
oy hki
saari.
2197
Ban
Haminalahti.
INA a?
vastehus.
JA
verteilt:
2 Erithacus rubecula.
36 E. phoenicurus.
17 Saxicola oenanthe.
5 S. rubetra.
2 Turdus musicus.
23 T. iliacus.
113 T. pilaris.
4 Sylvia hortensis.
5 S. cinerea.
1 Phylloscopus sibilatrix.
44 Ph. trochilus.
47 Muscicapa grisola.
17 M. atricapilla.
6 Lanius collurio.
177 Parus major.
Prater:
1 P. borealis.
83 Motacilla alba.
5 M. flava.
6 M. fl. borealis.
5 Anthus pratensis,
4 A. rupestris?
3 A. trivialis.
66 Corvus cornix.
1
6
1
136
5
49
Corvus frugilegus.
C. monedula.
Cleptes pica.
Sturnus vulgaris.
Passer domesticus.
Fringilla coelebs.
Fr. montifringilla.
Fr. linaria.
Emberiza citrinella.
Hirundo rustica.
H. urbica.
Ampelis garrulus.
Iynx torquilla.
Cuculus canorus.
Falco peregrinus.
F. subbuteo.
Buteo vulgaris.
Columba palumbus.
Tetrastes bonasia.
Tetrao urogallus.
T. tetrix.
Charadrius (hiat.? minor?).
Hematopus ostreolegus.
Strepsilas interpres.
98 Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1914. 30. IV. 1915.
8 Numenius arcuata.
6 Totanus calidris.
3 7. glareola.
6 Actitis hypoleucus.
1 Scolopax rusticola.
4 Telmatias gallinago.
1 Anser segetum (arvensis).
25 Anas boschas.
9 A. penelope.
4 A. crecca.
6 Glaucion clangula.
6 Somateria mollissima.
2 Sterna caspia.
12 St. hirundo.
31 St. hirundo vel paradisea.
129 Larus ridibundus.
18 L. canus.
4 Larus sp.
V7 L. fuscus.
5 L. argentatus.
1 L. marinus.
2 Uria grylle.
(Uber eine Anzahl Ringe, die sicher angebracht sind,
habe ich leider noch keine Nachricht bekommen.)
Es folgen hier die Angaben iiber die bis Mai 1915 zu-
riickgemeldeten Exemplare.
Turdus pilaris. Ring 1093, angebracht (Ä. Wegelius)
am %/; 1914 in Tavastland, Kirchspiel Hattula, Hof Pel-
kola. — Geschossen am ?/, 1914 ebenfalls in Hattula,
Dorf Leiniälä, Piispala; Nachricht von P. Wegelius. — Zeit:
2 Monate, 6 Tage. Entfernung: 15 km.
Erithacus phoenicurus. Beringt am °/, 1914 auf der Zool.
Station Tvärminne. Daselbst wiedergefangen am !7/, 1914
und abermals losgelassen.
Erithacus phoenicurus. Ring angebracht (Finnilä) am
9/3 1914 in Ätsäri, Salmela. Daselbst am %/, 1914 eingefan-
gen und wieder freigelassen.
Muscicapa grisola. Am /, 1914 beringt in Ätsäri,
Salmela, wo der Vogel am nächstfolgenden Tage wieder ge-
fangen und von neuem losgelassen (Finnilä) wurde.
Parus major. Ring 89 vom ?8/; 1913 in Ätsäri. —
Ebendaselbst im Januar 1914 tot gefunden worden (Finnilä).
Parus major. Ring 1131, angebracht am ?/,, 1914 bei
Helsingfors, Hoplaks (P. A. Haglund). — Tot am "/, 1915
in der nächsten Nähe (Frl. Tötterman). Zeit: 4'/, Monat.
Im Jahr 1914 wurden von Okt. bis 31. Dez. 177 Stiick
Parus major beringt, von denen !/, in kurzer Zeit am Platze
30. IV. 1915. Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1914. 99
wieder eingefangen und abermals losgelassen wurden: 23
Stiick von Stud. P. A. Haglund bei Helsingfors, Hoplaks,
Furuhäll; 13 St. von Dr R. Forsius bei Helsingfors, Fredriks-
berg; 5 St. von Dr R. Forsius in Karislojo, Suurniemi, und
1 St. von Mag. E. Merikallio bei Riihimäki. Von diesen 42
Exemplaren gingen 12 noch einmal in die Falle, ein Paar
sogar 3 und 4 mal, und zwar in einer Zeit von einer hal-
ben Stunde bis zu 1, 2, 3 Monaten und etwas®darüber. (Die
innerhalb des J. 1915 beringten werden noch nicht hier be-
sprochen. Besonders wurden bei Fredriksberg fast alle
Exemplare der nächsten Umgebung beringt; und sie blieben
lange Zeit tägliche Gäste am Futterbrette.)
Motacilla alba. Ring 1486, angebracht am ?!/; 1914 in
Lojo, Torhola, wurde bald nacher am 3/; in der Nähe tot
gefunden (Irmer Forsius).
(Corvus corax. Am 17 Nov. 1914 wurde ein Rabe auf
der Insel Drumsö bei Helsingfors vom Fischer John
Sundholm geschossen, der einen Ring aus rundem, gedrehtem
Metalldraht, ohne Bezeichnung, am Beine trug. Nachricht
vom Ing. A. Sjöblom. — Ort und Zeit der Beringung un-
bekannt.)
Corvus cornix. Ring 87, angebracht (P. A. Haglund) auf
Åland, Kökar, Husö am !%/, 1914. — Geschossen am ?/,
1915 auf der Insel Hven, an der WestküsteSüdschwe-
dens, von Herrn Anton Schönbeck, Beamter im Kirchspiel
Sankt Ibb daselbst. — Zeit: etwa 7 Monate. Entfernung:
660 km.
Corvus cornix. Ring 319, angebracht auf Äland, Kirch-
spiel Jomala, Ulfsby (J. Snellman) am !*/, 1913. — Ge-
schossen in demselben Kirchspiel Jomala, Karrböle, am
11/, 1915. Meldung in der Zeitung „Aland“ 1915 !4/,, N:o 30.
Dieses Exemplar stammte aus demselben Neste wie die
beiden N:o 322 und 324, von denen das eine bis nach Bel-
gien kam (gesch. ?%/,, 1913), das andere aber in der Heimat
blieb und Anfang Januar 1914 erlegt wurde. Es lässt sich
mithin nicht entscheiden, wessen Beispiel Nummer 319 ge-
folgt ist.
100 Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1914. 30. IV. 1915
Corvus cornix. Ring 429, angebracht in Karislojo,
Suurniemi am '%/; 1914 (R. Forsius). — Geschossen daselbst
am ®/, 1914 in einer Entfernung von !/, km, von Irmer
Forsius.
Corvus cornix. Ring 454, angebracht am Hof Siikalahti
unweit Kuopio am !/, 1914 (Karppanen, Nysten). — Tot ge-
funden am ?/, 1915 in der Nähe der Stadt Hjo am West-
ufer des Sees Wettern im südlichen Schweden, laut
gefälliger Mitteilung des Herrn F. Colling, Red. von Hjo
Tidning. — Zeit: 11 Mon., 3 Tage. Entfernung (auf Räck-
reise): 580 km.
Corvus cornix. Eine Krähe, beringt (K. Häggblom) bei
Vasa, im Kirchspiel Malaks am !5/, 1914, wurde am ®),
1914 (K. A. Sevon) auf dem Inselchen Riksgrund in Malaks
gefangen und dann wieder freigelassen. — Höchst wahrschein-
lich war es dasselbe Stick, das später Anfang Oktober 1914
im Skärgård von Malaks auf dem Inselchen Gästgifvare-
grundet sich wie zu Hause aufhielt und am ?9/,, gefangen,
aber nach Meldung der Nummer wieder losgelassen wurde
(Edv. Lund).
Corvus cornix. Ring 685 (J. Snellman) angebracht am
s0/. 1914 auf Äland, Jomala, Ramsholm, an einem jungen
Vogel. — Erlegt am ?/, 1915 in Holland bei dem Chateau
de Maarsbergen, S. vom Zuider See, nach gefälligem Be-
richt des Barons J. W. Godin de Beaufort. — Zeit: 10 Monate,
9 Tage. Entfernung: etwa 1250 km. — (Dieser Fall erin-
nert sehr an N:o 322 im Berichte von 1913, ein Stiick, das
in Belgien erlegt wurde.)
Buteo vulgaris. Ring 46, angebracht am *%/, 1914 (Meri-
kallio) in Nord-Österbotten, Kirchspiel Paavola. — Ge-
schossen Anfang September 1914 im Dorfe Ylipehkola des-
selben Kirchspiels von J. K. Kauppi. — Zeit: etwa 2 !/, Mo-
nat. Entfernung unbedeutend.
Buteo vulgaris. In Nord-Österbotten, Haukipudas,
Korkeakoski wurde ein zahm gehaltenes Exemplar am !9/,
1914 beringt (Merikallio); wenige Tage nach der Abreise des
Beringers (9/, 1914) verschwand der Vogel, wohl auf dem Zuge.
30. IV. 1915. Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1914. 101
Im Frühjahr 1915 erschien an demselben Hof für kurze
Zeit wieder ein Stück, — wahrscheinlich dasselbe Indivi-
duum.
Tetrao urogallus. Ringe 766 und 768, angebracht in Ost-
Nyland, Kirchspiel Pärnä, Kobböle Husvilla, ?'/, 1914 (R.
Forsius). — Geschossen ebendaselbst am °®/, und 15/; 1914
in einer Entfernung von 1 und '/, km (Mag. A. Ilmonen).
Numenius arcuata. Ring 545; als junges Exemplar wurde
der Vogel am °°/, 1914 bei Björneborg, am Lotsöreviken
(Suomalainen) beringt. — ,Was obtained in the northern
part of the Island of Lewis, Outer Hebrides, Scottland,
at the beginning of October 1914“, laut gefälliger Mitteilung
von W:m Eagle Clarke. — Zeit: 4 Mon. und einige Tage.
Entfernung: etwa 1,570 km.
Anas boschas. Ring 645, angebracht in Österbotten,
Kirchspiel Malaks, !/; 1914 (K. Häggblom). — Geschossen
an der Kiiste in demselben Kirchspiel am ?/, 1914 (A. Nord-
man). — Zeit: 2 Monate und 8 Tage. Entfernung unbe-
deutend.
Anas boschas. Ring 782, im finnischen Lappland,
Kirchspiel Kuolajärvi am '/, 1914 angebracht (R. For-
sius). — Geschossen daselbst bei Särkioja, 3 km W von der
Kirche, am !/, 1914 vom Arbeiter J. E. Kananen, laut Nach-
richt der Herren V. Vanhala und C. Finnilä. — Zeit: 1,
Monat. Entfernung unbedeutend.
Anas penelope. Ring 785. Beringt und ebenfalls erlegt
in Lappland, Kuolajärvi, zusammen mit den soeben
erwähnten A. boschas, 782.
Larus ridibundus. Uber die im J. 1913 beringten Lach-
möven sind z. Z. keine anderen Nachrichten eingelaufen als
die bereits im vorigen Berichte angegebenen. Hingegen
sind von den im J. 1914 an demselben Platz, beiHelsing-
fors, Vik, am 10., 13. und 15. Juni, von Herrn M. Kör
roleff beringten 129 jungen Lachmöven bisher folgende
sieben zurückgemeldet (vorläufig sind doch gar keine
Rapporte aus Zentraleuropa eingelaufen).
102 Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1914. 30. IV. 1915.
Ring 577. Der Vogel sterbend gefunden im Kirchspiel
När am mittleren Teile der Ostkiiste der Insel Gotland
in der Ostsee, laut brieflicher Mitteilung vom ?!/, 1915 des
Herrn Henrik Pettersson in Pilgärds, När. -- Zeit: 7 Mo-
nate, 11 Tage. Entfernung: 486 km.
Ring 585. Vogel tot gefunden am Meeresufer bei Kjöge,
an der mittleren Ostküste der Insel Sjalland, Däne-
mark, laut brieflicher Mitteilung ('*/, 1915) eines Tier-
freundes, Erik Stokkebye, daselbst. — Zeit: etwa 7 Monate.
Entfernung: 926 km.
Ring 696. Geschossen aus einem Schwarm d. ?/, 1914
bei Sandel, Arensburg, auf der südöstlichen Küste der Insel
Ösel in der Ostsee, laut gefälliger Mitteilung von W. Baron
Nolcken daselbst. — Zeit: 1 Monat, 23 Tage. Entfernung:
262 km.
Ring 700. Vogel erlegtin Venedig am ??/, 1915, nach
Meldung des Herrn Annibale Piazza. — Zeit: 7 Monate, 17
Tage. Entfernung: etwa 1,800 km.
Ring 710. Geschossen bei Maglegaard, auf der Insel
Möen, Dänemark, laut Brief vom %/,, 1914 von Herrn
Kr. A. Nöhr. — Zeit: 5 Monate, 13 Tage. Entfernung: etwa
950 km.
Ring 732. Angekommen am 7/j, 1914 bei Herrn Joh.
Imming in Lutjebroek (Grootebroek) in Holland, nach
seiner gefälligen Mitteilung. — Zeit: 5 Monate, 24 Tage.
Entfernung: ungefähr 1450 km.
Eins der am 15. Juni 1914 beringten Exemplare wurde
am 27. Januar 1915 auf der Rhede von Toulon lebend ge-
fangen und wieder losgelassen. Die Nachricht, mit Angabe
der Nummer, wurde gefälligst durch die Marine Francaise
mir zugeschickt. — Zeit: 7 Monate, 12 Tage. Entfernung:
etwa 2,280 km.
Larus canus. Ring 324, angebracht (J. Snellman) am
3/, 1914 auf Äland, Kirchspiel Jomala, Ytternäs, Läg-
skär. — Erlegt am ?/,, 1914 in Dänemark, im siidlichsten
Teile der Insel Fyen, in Svendborgsund; der Fuss wurde
mir gefälligst vom Schlosser Corfitz Corfitzen, daselbst
Årsmötet den 13 maj 1915. 103
übersandt. — Zeit: 4 Monate, 5 Tage. Entfernung: beinahe
800 km.
Wie ersichtlich, sind die aus Finland, speziell aus der
Beringungsgegend selbst, zurückgemeldeten Vögel relativ
zahlreich, und zwar die Stand- oder Streichvögel. Bezüg-
lich der Zugvögel muss erwähnt werden, dass die Mängel
der gegenwärtigen Kommunikationsmittel unvermeidliche Hin-
dernisse für sämtliche Nachrichten aus Zentraleuropa mit
sich gebracht haben. Für die mit der Zeit hoffentlich ein-
laufenden Berichte über die dortigen Funde soll später eine
Zusammenstellung geliefert werden.
Die Beringung wird im J. 1915 fortgesetzt.
Årsmötet den 13 maj 1915.
Ordföranden, professor J. A. Palmén föredrog följande
Årsberättelse öfver Sällskapets verksamhet 1914—1915.
Vi hafva under alla tider vant oss att anse vårt lands
afsides läge utgöra en betydande hämsko för kulturens och
i synnerhet den vetenskapliga forskningens förkofran här-
städes, och det har pröfvat krafterna att hålla oss i jämn-
bredd med Centraleuropas forskare redan när det gällt spe-
cialiteter. Senaste tiders erfarenhet visar emellertid, att
aflägsenheten undantagsvis kan betinga en relativ fördel.
Världskriget hämmar öfverallt det fridsamma arbetet för
ideella mål. Men medan en del af kulturhärdarna för när-
varande fullständigt härjas, råder hos oss blott en pröfnin-
gens tid. När denna är öfverstånden, skall väl framtiden
afhjälpa de olägenheter, som nutiden för med sig åtminstone
i ekonomiskt afseende.
104 Ordförandens årsberättelse. 13. v. 1912
För ögonblicket kunna vi icke veta, hvilka öden de ut-
ländska vetenskapsmän möjligen gått till mötes, som Säll-
skapet hedrat genom inval till ledamöter. Två dödsfall äro
dock att nämna.
Vid nyss uppnådd ålder af 75 år afsomnade den 1 sep-
tember 1914 i Stockholm professor Veit Brecher Witt-
rock. I sitt fädernesland var han högt uppburen såsom
lärare i botanik vid högskolorna i Uppsala och Stockholm.
Stor verksamhet utvecklade han säsom prefekt för Riks-
museets botaniska afdelning äfvensom för Bergianska Träd-
gärden, och djupt har han i sitt hemland ingripit i det bo-
taniska forskningslifvet. I talrika skrifter förvaras resulta-
ten af professor Wittrocks undersökningar, dels om söt-
vattenalger, dels om kärlväxternas morfologi, biologi och
systematik. Till ledamot i vårt samfund invaldes han redan
är 1870. Särskildt böra vi i Finland erinra oss, att hans
skrifter om svärurskilda mikroarter af släktena Erythrea,
Viola och Linnea ländt till fromma också för forskningen
pä denna sida om Bottenhafvet. Hans brinnande häg för
forskning varade ända till sena älderdomen. Ännu vid 70
är fann han sina undersökningar sä intressanta, ,att jag
aldrig skulle vilja dö*. För efterlefvande skall han stä ej
blott som en märkesman pä fackomrädet, utan öfver hufvud
som ett föredöme.
Äfvenledes 75-ärig afled i Stockholm den 2 december
1914 den intresserade entomologen, professor Sven Lampa.
Är 1887 anställdes han som praktisk entomolog vid Kongl.
Landtbruksakademien och är 1897 blef han töreständare för
den dä inrättade entomologiska försöksanstalten nära Stock-
holm. Är 1909 afgick han från denna befattning. Profes-
sor Lampa har publicerat ett stort antal uppsatser, för-
nämligast inom den praktiska entomologins omräde. Bland
hans arbeten förtjänar, säsom berörande äfven Finlands
fauna, särskildt nämnas hans , Förteckning öfver Skandina-
viens och Finlands macrolepidoptera“, utgifven i Stock-
holm är 1885.
13. V. 1915. Ordförandens ärsberättelse. 105
Här hemma hafva förlusterna för forskning och under-
visning varit högeligen kännbara, äfven om de inom den
krets, som pä senare tid plägat besöka vära möten, icke
varit lika päfallande.
Äldst bland ärets aflidna landsmän var förre lektorn vid
finska kadettkären i
Fredrikshamn, kollegie-
rädet Viktor Sohl-
man, som afled den 20
januari 1915 vid 79 ärs
ålder. I nämnda läro-
verk undervisade han i
naturvetenskaperna frän
är 1861 ända till dess
upplösning är 1903. En-
ligt en nekrolog i den
dagliga pressen gjorde
hans „fryntliga och öpp-
na väsen samt ett klart
och intelligent framställ-
ningssätt honom högt
skattad af eleverna.
Gärna och med stor för- '
trolighet i umgänget med
ungdomen förde han
densamma ut i det fria
på botaniska exkursio- Viktor Sohlman.
ner, och äldre elever
plägade han taga med på uppiggande jaktfärder i stadens
skogrika omgifningar. För skötseln af kårens naturhisto-
riska åskådningsmaterial intresserade han sig varmt och
torde hafva inlagt stor förtjänst om dess tillväxt." I Fredriks-
hamn värderades han därjämte högt såsom en erfaren kom-
munalman. Ar 1903 flyttade han till Helsingfors och till-
bragte här sin lefnads afton i stilla tillbakadragenhet. En del
anteckningar om landets fägelfauna har han beredvilligt ställt
till andras förfogande. Kadettkärens af honom skötta sam-
106 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1915.
lingar hafva tyvärr gätt ett oblidt och tidigare oanadt öde
till möte: de hafva afhändts Finland och ätminstone delvis
blifvit öfverlämnade ät ett militärläroverk i Kaukasien —
för oss ett allvarligt memento.
En mycket kännbar förlust har den inhemska forsknin-
gen gjort genom fränfället af professor Carl August
Lundström. Född
den 24 juli 1844 i Gamla-
karleby, afled han sä-
som 70-ärig i Helsing-
fors den 21 november
1914. Han hade under
flere resor i utlandet lagt
en säker grund för sin
lifsgärning och var un-
der sin mannaälder högt
skattad af alla i egen-
skap af läkare, forskare
och universitetslärare
samt bekant säsom bak-
teriologins pionier i värt
land. I sin ungdom lade
han grunden för sina
studier bred, i det han
ifrigt intresserade sigför
naturvetenskaperna,
närmast zoologin och
Carl August Lundström. botaniken. Hans vakna
natursinne och varma
intresse gjorde, att han redan under sin ungdomstid företog
talrika exkursioner i hemtrakten, Kuustö, äfvensom år 1865
en resa till norra Savolaks, hvarvid i synnerhet Diptera in-
samlades. Sistnämnda år inträdde han i vårt samfund. Lä-
karens ansvarsfulla verksamhet upptog sedermera större
delen af hans lif. Men när professor Lundström år 1904
lämnade sin ställning som universitetslärare, valde han sig
SV. 1975 Ordförandens ärsberättelse. 107
ett arbetsomräde pä entomologins fält och odlade detta med
öfverraskande ifver och framgång. Årligen, allt från år
1906, lämnade han åt Sällskapet att införas i dess Acta re-
dogörelser för resultaten af sina studier rörande någon viss
grupp af vårt lands myggor, sammanlagdt nio afhandlingar
om familjerna Mycetophilide, Tipulide, Cylindrotomide, Lim-
nobiide, Bibionid&, Chironomide och Melusinide, och sina
sista veckor ägnade han ät samlingar, som nyligen hem-
förts frän Kolahalfön. Under hela detta studium undersökte
han, enligt nyare tiders metod, synnerligen ingäende geni-
talsegmenten för att pä detta sätt ernä en säkrare artbe-
stämning än den tidigare öfliga, och blef han i detta af-
seende ett föredöme. Afhandlingarna äro försedda med
talrika afbildningar, och mera än en gång har han i all still-
het bidragit till dessas bekostande eller till möjliggörande
af exkursioner. Dessa arbeten ådrog honom uppmärksam-
het äfven i utlandet, och åt Lundström lämnades bear-
betningen af motsvarande material i ungerska Nationalmu-
seum och ryska Vetenskapsakademiens samlingar från norra
Ryssland, öfver hvilka han i tryck offentliggjort resultaten,
likasom ock från Norge. Också några andra dipterologiska
uppsatser har han publicerat. Ytterst sällan besökte han
emellertid vårt Sällskaps möten, där hans anspråkslösa,
vänsälla, finkänsliga och harmoniska personlighet säkert
skulle skaffat honom många vänner, likasom fallet var bland
landets naturintresserade jägare. Finska läkarekåren, åt
hvars pensionskassa han testamenterade hufvuddelen af sin
förmögenhet, har däri fått ett för alla tider bestående minne
af professor Carl Lundström. Universitetets finska mu-
seum erhöll hans entomologiska samling äfvensom vårt
samfund hans efterlämnade zoologiska bibliotek, hvari sär-
skildt den dipterologiska delen är af högt värde.
Den 20 oktober 1914 afled Sällskapets ledamot Erik
Arthur Wahlberg i Åbo. Född den 19 maj 1876, äg-
nade han sig med stort intresse åt naturvetenskapliga stu-
dier. Sedan år 1900 handhade han undervisningen i natu-
108 Ordförandens årsberättelse. 13: V. 1915:
ralhistoria vid klassiska lyceet i Åbo och sedan 1903 vid
svenska samskolan därstädes. Han vistades flere somrar
vid Littois träsk nära Åbo och hade därunder tillfälle att
utföra en ingående undersökning af dess plankton, hvarom
en detaljrik afhandling i Sällskapets Acta vittnar. Vid nor-
diska naturforskare- och läkaremötet i Helsingfors år 1902
framlade han resultaten
af ingående studier rö-
rande apotheciets ut-
veckling hos Anaptychia
och Physcia. Wahl-
berg var en utom-
ordentligt intresserad,
kunnig och nitisk lärare,
en sympatisk personlig-
het med ideell läggning,
och hans förtidiga, plöts-
liga bortgång beklagas
djupt af många vänner.
Lika plötsligt öfver-
raskades gymnastiklä-
raren, lektor Bruno
Leonard Flor-
ströms vänner af hans
frånfälle i Tammerfors
den 22 december 1914.
För jämnt ett år tillbaka
Erik Arthur Wahlberg. delgaf han Sällskapet
resultaten af en sam-
vetsgrann undersökning om Taraxaca i Satakunta, i syfte att
införas i Acta. Granskningen tog uppskof och tryckningen
kunde begynna först sent om hösten, hvarför det tragiska ödet
träffade författaren, att han icke själf fick se sitt arbete
fullfärdigt i tryckt skick. Det är frukten af en med sak-
kunnighet och allvar utförd undersökning af detta mäng-
gestaltade släkte, hvarvid uppmärksamheten fästs ej blott
vid arternas utbredning och ständorter inom omrädet, utan
13. V. 1915. Ordförandens årsberättelse. 109
särskildt vid deras beroende af naturliga marker och af
sådana som omgestaltats genom kultur. Det är en bekla-
gansvärd förlust för den inhemska botaniska forskningen
att Bruno Florström, som visat förståelse för det bio-
logiska problemet i kritiska formers uppträdande, redan vid
35 års ålder måste sluta sin bana. Närmare uppgifter om
hans personlighet skall
af kompetent person of-
fentliggöras.
Ännu en finsk skollä-
rare, lektor Arthur
Boman, har skattat åt
förgängelsen. Som spe-
cialist hade han tidigare
ägnat sig åt fågelacari-
der, och hans samlingar
af dessa ha öfvergått i
Zoologiska museets ägo.
Känd under sin vistelse
i Helsingfors såsom för-
medlare vid inköp af
skolmaterial, öfverflyt-
tade han för någon tid
sedan till Viborg, där
han senaste vår afsom-
nade. Slutligen ha afli-
dit tvenne redan år 1872
i Sällskapet invalda med- Bruno Leonard Florström.
lemmar, som ägnat sig åt
andra banor, nämligen professor Gustaf Heinricius,
den 1 maj 1915, och häradsskrifvaren Hugo Eberhard
Arppe, som dog i februari detta år.
(Af förbiseende blefvo i årsberättelsen den 13 maj 1914
tre därförinnan aflidna medlemmar icke uppräknade: stats-
rådet, professor Fredrik Saltzman, död den 4 mars
1914, magister Emil Fredrik Nervander, som afled
i januari 1914, och kamreraren Karl Wilhelm Reg-
nell, död den 26 oktober 1913.)
110 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1915.
Sällskapets sammanträden under året hafva hållits re-
gelbundet, varit lika talrikt besökta som förut — omkr. 40,
en gång 52 personer närvarande -— och haft samma karak-
tär som tillförene. Meddelanden hafva hållits till ett antal
af öfver 60, inemot tredjedelen botaniska. Af dem komma
de kortare notiserna att finna plats i det häfte af Sällska-
pets Meddelanden, som skall innehålla årets förhandlingar,
nämligen följande:
H. Lindberg, Dichelyma capillaceum i Mohla.
I. Forsius, Turdus merula i Lojo.
Y. Wuorentaus, Moecinus collaris Germ. Tvärminnessä.
Th. Grönblom, Brephos nothum Hübn. och Argynnis
paphia L. ab. valesina Esp. funna i Finland.
> H. Järnefelt, Beiträge zur Kenntnis des Planktons in
einigen Binnenseen Finlands.
. Lindberg, Tvä nya adventivväxter.
. Wegelius, Färgvarietet af gräsparfven.
. Finnilä, Subfossil bäfverkäke från Kuolajärvi.
Hellevaara, Fynd af tre sällsynta fiskarter.
. J. Valle, Nya fynd af Aeschna maxima.
. Räsänen, Fulica'atra i Simo.
. Reuter, Stagonomus pusillus H.S., ny för Fenno-
skandia.
Th. Salan, En stubbsvansad kattras.
A. Hilden, Erithacus philomela pesivänä St-alueella.
R. Frey, Coleopterologiska notiser.
K. M. Levander, Om en myxosporidie-sjukdom hos
mujka och sik.
W. Hellen, Phyllobius betulae Fabr., ny för landet.
F. Lönnfors, Syrnium aluco frän Viborg.
A. E. Fri, Muutamia eläintieteellisiä havaintoja.
Th. Grönblom, Entomologiska meddelanden.
J. S. W. Koponen, Suomen koskikorennoisista.
H. Järnefelt, Gynandromorphismus bei der Cladocere
Alona guadrangularis (O. F. M.).
E. Merikallio, Muutamia lisätietoja Helsingin seudun
linnustoon.
i Rik 0. m
13. V. 1915. Ordförandens årsberättelse. 111
E. Merikallio, Selostus Siikakankaan hoitoalueella
kesällä 1914 tavatuista linnuista.
H. Lindberg, De finländska formerna af släktet
Anthyllis.
E. Nyberg, Fynd af svarta rödstjärten, Ruticilla tithys
Naum.
K. J. Valle. Somatochlora Sahlbergi Trybom Suomesta.
R. Frey, Entomologiska meddelanden.
R. Frey, Fasciation hos Chrysanthemum leucanthemum
L. och Taraxacum officinale Vill.
A. Hilden, Temperaturförhällanden hos fåglar.
M.Brenner, En hvitblommig Taraxacum-art frän Ryska
Lappmarken.
I. Forsius, Om den lapska ekorren.
V. Pesola ja K. Linkola, Alsine verna (L.) Bartl.
Impilahdella.
C. Finnilä, Nägra ornitologiska meddelanden frän
Vasa-trakten.
K. E. Kivirikko, Picus pipra Suomesta.
Y. Wuorentaus, Pohjanmaan kovakuoriaiseläimistöstä.
T. H. Järvi, Muikkukannan kokoumuksesta.
H. Rancken, Odontoschisma Macounii (Aust.) Underw.
"ny för Finland.
H. Lindberg, Hedysarum Sibiricum Poir. från Kantalaks.
V. Pesola, Harvinaisia ruostesieniä.
K.Linkola, Kaksi maassamme harvinaista Alectoria-lajia.
M. Brenner, Tvä för Finland nya Chenopodium album-
former.
V. V. Kujala, Kaksi tiedonantoa siasta.
W. Hellen, Zur Kenntnis der Evaniiden Finlands.
H. Lindberg, Myosotis laxa Lehm.
E. Häyren, Floristiska meddelanden.
Fr. Elfving, Af svampmycel angripna trämasseskifvor.
J. S. W. Koponen, Kolme huomattavaa plecopteri-lajia.
R. Palmgren, Tvenne sällsynta ornitologiska nyför-
värf till Högholmens zoologiska trädgård.
K. M. Levander, Uber eine neue Cothurnia-Art.
112 Ordförandens årsberättelse 13. V. 1915
E. W. Suomalainen, Tietoja erään isonhuuhkajan
(Strix bubo L.) pesän vaiheista ja sen asukkaiden ruokalis-
toista Pohjois-Savossa.
E. W. Suomalainen, Kertomos lintutopografisista
tutkimuksista Porin seuduilla v. 1913.
E. Merikallio, Mergulus alle tavattu Iin läheisyydessä.
K. M. Levander, Om fridlysning af våra roffäglar.
E. Nordenskiöld, Dytiscus latissimus med puppor
af en Hydrachna-art.
J. A. Palmen, Beringte Vögel in Finland im J. 1914.
Att införas i Acta hafva inlämnats:
Finnilä, C., Studier öfver fägelfaunan i Salla Lapp-
mark sommaren 1914 (Acta 39).
Koponen, J. S. W., Plecopterologische Studien I, II.
Järnefelt, H., Zur Kenntnis der Biologie der Lyncho-
daphniden und Chydoriden in einigen Gewässern Nylands.
Luther, A., Zuchtversuche an Ackerschnecken (Acta
40, N:o 2).
Räsänen, V., Stridulationsapparate bei Ameisen, For-
micide (Acta 40).
Liro, J. I., Karjalaisia kasvinnimiä (Acta 40, N:o 3).
Liro, J. I, Aländska växtnamn (Acta 40, N:o 4).
Saalas, U., Kovakuoriaisten ja niiden toukkien puihin
kaivamista käytävistä.
Hjelt, Hj., Conspectus flor& fennice (Acta 41, N:o 1).
Palmgren, A., Studier öfver löfängsomrädena pä Äland.
Ett bidrag till kännedomen om vegetationen och floran pä
torr och pä frisk kalkhaltig grund. (Acta 42, N:o 1.)
Frey, R., Zur Kenntnis der Dipteren Finlands. III. Do-
lichopodid&. (Acta 40, N:o 5.)
Hellen, W., Beiträge zur Kenntnis der Ichneumoniden
Finlands. I, Subfamilie Pimplin& (Acta 40, N:o 6).
Under äret har bandet 39 af Acta blifvit färdigt, inne-
hållande afhandlingar af hrr E. Häyren, H. Rancken, C. Lund-
ström, Br. Florström, K. Linkola och C. Finnilä. Likaså är
af Meddelanden bandet 40 färdigt, redigeradt af dr E.
13. V. 1915. Ordförandens ärsberättelse. 113
Häyren. Af Acta 41 äro fem ark tryckta och af Acta
42 några ark satta.
Reseberättelser hafva föredragits af mag. E. W. Suo-
malainen beträffande ornitologiska forskningar i trakten
af Kumo älfs mynning; af mag. U. Saalas öfver studier i
olika delar af landet rörande pä barrträd lefvande coleopter-
larver; samt af hr C. Finnilä om en ornitologisk resa 1913
i Kuolajärvi (Salla).
Resestipendier hafva tilldelats herrar
R. Palmgren, 200 mk för studier i östra delen af Finska
viken.
E. E. Lindgvist, 100 mk för studier om tenthredinider-
nas utveckling.
M. E. Huumonen, 250 mk för studier om lundvegetatio-
nen i Tavastland.
O. Kyyhkynen, 200 mk för studium af floran i Maaninka.
Sammanlagda beloppet, 750 mk, är betydligt mindre än
under tidigare är, ty Sällskapet har varit tvunget att beakta,
att dess statsanslag i är reducerats till 6,000 mk. Man har
å andra sidan icke velat låta de momentant rådande eko-
nomiska vanskligheterna hämma arbetsifvern, om ock maski-
nen gått blott med half kraft. Och sävidt möjligt vill man
ej heller låta tryckningen lida, blott afhandlingarna befinnas
vara värda att offentliggöras.
Under året hafva icke färre än fjorton nya inhemska
medlemmar blifvit invalda, nämligen hrr E. Nyberg, K. H. I.
Metsävainio, V. V. Kujala, Mauno Kotilainen, Th. H. Clayhills,
doktorinnan Thyra Nyberg, hrr Sigurd Sahlberg, R. L. Grön-
blad, V. A. Seppälä, E. A. Kärki, Viljo Hornborg, O. J.
Lakari, A. Tanttu och O. Heikinheimo.
När man ögnar genom förteckningen öfver de ämnen,
som berörts i de för publikation inlämnade uppsatserna och
afhandlingarna, finner man, att de ingalunda enbart gällt
intressanta och för en viss trakt eller ens för hela landet
nya arter. Sädana uppgifter finnas nog och skola, hoppas
jag, alltid finnas. Men de äro icke de enda. Mängen publi-
'kation gäller redan nu äfven verkliga problem, exempelvis
8
114 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1915:
om ärftlighet under afsiktliga experiment, eller någon fysio-
logisk fräga, som kan ha betydelse ur rent biologisk syn-
punkt, nägon forst-entomologisk undersökning, eller nägon
speciell vegetationsform samt villkoren för dess förefintlig-
het och gestaltning i en trakt, alltsä nägot mer eller mindre
planmässigt och ingäende studeradt forskningsproblem. Mä-
hända är orsaken att sökas däri, att en uppmaning ej länge-
sedan utgått att eftersträfva äfven djupare frägors lösning.
Eller mähända häller det pä att, oberoende häraf, klarna
för vära naturalhistoriker, att värt slutmäl kan ligga i ett
högre plan än själfva utgängspunktens, det omedelbara och
oundvikliga materialsamlandet och observerandet. Vare här-
med huru som helst, sä är företeelsen glädjande och läter
oss hoppas pä fortsatta framsteg.
Särskildt vill jag ännu nämna, att i tvenne punkter
Sällskapet tagit ett steg framät: fridlysandet af Malla fjäll
vid Kilpisjärvi synes kunna bli en verklighet, och en bör-
jan är gjord till att rädda en del af vära rof- och sjöfäglar
frän utrotning — ett öde som, trots Sällskapets uttalade
önskan, allt fortfarande hotar björnen och faktiskt äfven
den i all laglig form fridlysta vildrenen; samma öde har
längesedan träffat bäfvern, uppå hvars graf jaktförordningen
omsider rest en vård, erinrande om den frid, som plägar
lysas öfver de döde. Väl vore, om Sällskapet enigt kunde
hos oss bryta en lans för naturskydd öfver hufvud, tills nå-
gon särskild institution kan öfvertaga denna funktion.
Vi se således, att åtminstone i någon mån naturalhisto-
riens horisont vidgas för oss, i det nya uppgifter dyka upp,
utan att kränka de gamla. Likaså se vi, huru från en del
naturalhistoriska forskningsgrenar bryggor slås öfver till
helt andra forskningsområden — till geologin, arkeologin,
näringsfysiologin och den biologiska konkurrens, som stude-
ras inom sociologin. — Under sådana auspicier kan den, som
lefvat en längre tid och tänker tillbaka på forna dagars
skarpt dragna åtskillnad emellan de då såsom själfständiga
och oberoende vetenskaper ansedda disciplinerna vid uni-
versitetet, icke undgå att draga och uttala vissa slutsatser,
T3V 11915. Ordförandens årsberättelse. 115
som borde äga betydelse särskildt för den nu uppväxande
generationen.
När vi utveckla oss som själfständiga forskare, så göra
vi klokt uti att borra så djupa borrhål som möjligt, d. v. s.
upptaga specialområden, där vi kunna tränga möjligast långt
ned. Men under den tid vi som unga först lägga grunden
för våra studier, då må vi akta oss att i förtid alltför mycket
specialisera oss; ty ingen vet på förhand, till hvilka grann-
områden vårt borrhål kommer att tränga, ej heller hvilka
förstudier inom denna del af vår egen forskning då äro nöd-
vändiga. Väl kan och måste man mången gång efteråt
studera sig in i nya ämnen. Men om man i unga år med
vett och vilja sluter sin blick för allt utanför de valda de-
taljerna, så är det sedermera alldeles för sent att börja
öfva sin blick att se beträffande de nya frågorna. Mången
anser geografin vara en kungsväg till alla slags frågor, men
det är den nog icke. Man måste i tid studera åtminstone
grunderna af kemi och fysik, i någon mån äfven lägre ma-
tematik, för att alls kunna förstå klimatologin, fysiologin
och biologiska problem, samt för att fatta geografin själf i
dess förhållande till de nämnda kunskapsgrenarna; men man
kan icke gå vägen i omvänd riktning. Zoologin och bota-
niken vinna icke heller på att för tidigt studeras alltför
speciellt. Vår fauna och flora utredas nog bättre, i fall spe-
cialisterna på dessa områden hafva att bygga också på om-
fattande naturvetenskaplig allmänbildning, på ett i många
riktningar skoladt och mognadt omdöme samt på insikt rö-
rande analoga frågor på andra håll. De egna detaljerna
bli då bättre förstådda, naturligtvis förutsatt att man alltid
och öfverallt måste ytterst grunda sin öfvertygelse på rik-
tiga observationer och på säker kunskap i sak.
Dessa reflexioner uttalar jag här ingalunda för att nöd-
vändigtvis få en viss afslutning på en årsberättelse, utan
därför, att jag vid min ålder icke har någon större säker-
het att en annan gång få yttra, hvad lifserfarenheten lagt
mig på hjärtat, och därför att jag i det längsta vill gagna
framtiden också för Societas pro Fauna et Flora Fennica.
116 Skattmästarens årsräkning. 18: V. 1928:
Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade Säll-
skapets
Årsräkning för år 1914,
hvarur meddelas följande utdrag:
Debet:
Be hållning, fran Är 1912.
Stående fonden . . . =... 28,000:—
Senator J. Ph. Palméns Fond 2 218,244: —
Sanmarkska fonden WI PR, 10010" .55:3081
Siıtalatenden IRB TR 9000-40 463: 70
Ärskassan.
Ä sparkasseräkning i Privatbanken. . 343: 15
A löpande räkning i Föreningsbanken 1,803: 23
Kontant.i kassan, seka! Lues et 95:93 2,242: 31
Inkomster under året.
Skätsanslapai ger oh TIERE 0510071158 100023
Räntor WI, nat 19900 REDET
Tenta trötäanstite. n ART ROST 105: —
Försald ölitteratun 0422 6718089950 122: 22 10,595: 11
Summa 59,912: 42
Kredit:
Utgifter under äret.
ABVOdEn, ad. A in: oka kein aak 925: —
Reseunderstöd ex. misni feta admit Bl
Tryckningskostnader . . ... =... =... 9,432:68
För inköp.af.enzohlipafion 222227 14:17
Frakt, annonser. am... m. 202 2.722222 129:32 12,301: 17
Transport 12,301: 17
13. V. 1915. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 117
Transport 12,301:17
B'enralning till är 1915.
SEALTIAES Tondenssu. a 0 002 mm 000.0 2800012
SenatoriJ..Ph. Palmens fond + «11.0 18,244;=—
Sanmarkska fonden flac. sosse. 5,368;
Stitalalomden =. G 1010 N 0004885 471000—
Ärskassan.
Ä sparkasseräkning i Privatbanken. . 116211
Ä löpande räkning i Föreningsbanken 339: 77
Dean KASSA "Ye tase d ar ja) Han: 53:32 511: 25
Summa 59,912: 42
På tillstyrkan af revisorerna, herrar F. Elfving och
A. Poppius, beviljade Sällskapet härpå skattmästaren full
ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel un-
der det gångna året.
Botanices-intendenten, kustos Harald Lindberg, af-
gaf följande
Årsredogörelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt.
Under det sistförflutna läseåret ha till de botaniska sam-
lingarna inkommit ett betydande antal gåfvor, genom hvilka
de särskilda samlingarna af finska växter i afsevärd grad
tillvuxit.
De mest omfattande kollektionerna ha inlämnats af Hel-
singfors botaniska bytesförening, dr Harald Lindberg,
mag. K. Linkola, stud. L. Oesch, stud. V. Pesola och
mag. V. Räsänen. Ett synnerligen värdefullt bidrag har
utgjorts af IX—XXIV fasciklarna af Plante Finlandi& exsic-
cate, omfattande numrorna 401—1,200.
118 Botanices-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1915.
På de särskilda växtgrupperna fördela sig de inlämnade
gäfvorna pä följande sätt:
Kärlväxter ass = Van DAB 022:
MOSSOIEN ns A sei nite 314'
ANSEEP HER m en nr RNE ar+,
SVAMPAR > ct st SM 044" 510 alk
Parman ti 289
Summa 3,131 exx.
Nedan anförda 39 personer och sammanslutningar ha
bidragit till samlingarnas förkofring:
Mag. K. Airaksinen, fil. mag. Maja Arvonen,
rektor M. Brenner, dr H. Buch, stud. C. Cedercreutz,
stud. R. Collander, stud. I. Forsius, Helsingfors bota-
niska bytesförening, lyceist R. Hällfors, mag. K. H. Häll-
ström, dr E. Häyren, stud. K... Kx Kari, massa
Knabe, stud. V. Krohn, pastor O. Kyyhkynen, dr W.
Laurén, dr I. Leiviskä, stud. A. Leskinen, dr Ha-
rald Lindberg, fröken Edit Lindström, mag. K.
Linkola, stud. K. H. I. Metsävainio, stud. 0-Memr
man, stud. R. Neunstedt, mag. T. Nybergh, prost A.
Nyström, stud. L. Oesch, folkskolelärare J. Pekkari-
nen, stud. V. Pesola, elev K. Reuter, stud. Anna
Ringblom, mag. V. Räsänen, mag. S. Salmenlinna,
dr U. Sax6n, prof. J. J. Sederholm, stud. A. Teräs-
vuori, mag. V. Tolvanen, mag. K. J. Valle och träd-
gärdsm. H. Wasastjerna.
Kärlväxtsamlingens tillväxt har varit följande: Draba
hirta och Potentilla nivea frän LKem, Kuolajärvi, K. Airaksinen. —
16 exx. Taraxaca frän Om, Pedersöre, Maja Arvonen. — 48 exx.
från N, Ingå och Helsingfors, M. Brenner. — Myosotis laxa från Al och
M. caespitosa frän Sa, H. Buch. — 34 exx. frän N, Esbo, C.Ceder-
ereutz. — 22 exx. från LKem, I. Forsius. — 151 exx. från olika
delar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — 8 exx. frän
KOl, Impilahti, R. Hällfors. — Carex stricta, Alchemilla minor *fili-
caulis, Rudbeckia hirta och Plantago lanceolata frän Tb, Jyväskylä,
K. H. Hällström. — Myosotis laxa frän Al, Mängstekta (leg. A.
Renvall), St, Björneborg, och N, Ekenäs, samt M. caespitosa frän St,
13: V. 1915. Botanices-intendentens årsredogörelse. 119
E. Häyren. — Delphinium consolida och Sorbus aucuparia X Fennica
från Al, Föglö, samt Gentiana uliginosa från Al, Jomala, C. A. Kna-
be. — Paeonia anomala från Turja i LIm, V. Krohn. — 78 exx. från
Sb, Kuopio och Maaninka, O. Kyyhkynen. — 6 exx. frän Oa (leg.
J. Tanner) W. Laurén. — En större samling Carices (C. salina
och C. aguatilis-former) från Ob, I. Leiviskä. — 1 ex. Betula-bastard
frän Tb, Äänekoski, A. Leskinen. — Hypericum montanum frän Ab,
Lojo, 16 exx. Taraxaca frän N, Helsingfors, 26 exx. Taraxaca frän
LKem, Kuolajärvi, 136 ark blad och korgar af odlade Taraxacum-former
samt 5 exx. Alchemilla strigosula frän IK, Valkjärvi, Potentilla verna
frän Ka, Viborg, och 6 exx. Taraxaca frän Ab, Lojo, Harald Lind-
berg. — 138 exx. från KL, KOI, KOn, Kb, däribland Botrychium
simplex från KOn, Korpiselkä och Suojärvi, 2 exx. Galium mollugo och
3 exx. G. mollugo X verum från Tb, Jyväskylä, K. Linkola — 254
exx. från KL och KOI, däribland Alsine verna från KL, Impilaks, K.
Linkolaoch V. Pesola — 4 exx. från N, Ingå, Edit Lindström.
— Monströsa former af Rubus arcticus från OK, Kajana, K. H. I. Met-
sävainio. — Epilobium angustifolium f. rosea från St, Karkku, O.
Meurman. — Centunculus från Ab, Nagu, T. Nybergh. — 7 exx.
frän Om, Lappajärvi, A. Nyström. — 91 exx. frän Kb, Tohmajärvi,
L. Oesch. — 17 exx. Taraxaca från Sb, Kuopio, J. Pekkarinen. —
263 exx. frän KL och KOI, V. Pesola. — Antirrhinum orontium frän
Ab, Pargas, K. Reuter. — 66 exx. frän N, Orimattila, Anna Rin g-
blom. — 32 exx. frän Ob, Simo, V. Räsänen. — 28 exx. frän Ta,
Jokioinen, S. Salmenlinna. — 6 exx. Stachys paluster X silvaticus
samt Gypsophila fastigiata från Sa, Taipalsaari, U. Sax 6 n. — Hedysa-
rum Sibiricum frän LIm, Turja-halfön, ny för provinsen, och Plantago
media från LIm, Umba, J. J. Sederholm. — En samling Carex salina-
former frän Ob, Uleäborgstrakten, V. Tolvanen. — 11 exx. frän
Sa, Puumala, och Nymphaea alba frän Ka, Antrea, K. J. Valle. —
Amarantus blitum (tillfällig) och Vicia silvatica frän N, Kyrkslätt, H.
Wasastjerna.
Mossamlingen har tillvuxit genom följande gäfvor: Dichelyma
capillaceum frän IK, Mohla (andra lokalen i landet), Harald Lind-
berg. — 25 exx. frän olika delar af landet, Helsingfors botaniska
bytesförening. — Cesia obtusa och Blepharostoma setiforme från Ta,
Kuhmoinen och Kangasala, K. K. Kari. — 148 exx. Hepaticae frän
Ab, Sb, K. Linkola — 82 exx. mossor, monterade i form af exsiccat
i 2 inbundna böcker, sammanställda af herr Graffle, samt tvenne
andra smärre samlingar mossor i bokform; samlingarna ha tillhört dr
F. Hellström. Skänkta af stud. R. Neunstedt. — 57 exx. från
Kb, Tohmajärvi, L. Oesch. — 70 arter i 81 exx. frän Ob, Simo, V.
Räsänen.
120 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1915.
Algsamlingen har tillvuxit pä följande sätt: 46 mikroskopiska
preparat samt 8 pä papper upplagda, däribland flere anmärkningsvärda,
R. Collander. — 9 exx. frän olika delar af landet, Helsingfors bo-
taniska bytesförening. — 27 exx. från Ob, Simo, V. Räsänen. —
Scytonema cincinnatum frän Ta, Kuhmoinen, A. Teräsvuori.
Svampsamlingen har ökats genom 29 exx. frän olika delar
af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — 7 exx. frän N, Ab,
Sb, KrEamilkeo la:
Lafsamlingen har förökats genom följande gäfvor: 17 exx.
frän olika delar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — 32
exx. från Kb, Tohmajärvi, L. Oesch. — 140 arter i 240 exemplar från
Ob, Simo, V. Räsänen.
T. f. zoologie-intendenten, amanuens K. E. Ehrström,
afgaf följande
Ärsredogörelse för de zoologiska samlingarnas tillväxt.
Under äret 1914—1915 ha de rädande förhällandena
kännbart inverkat pä museets verksamhet. Sä ha spritsam-
lingarna under en del af hösten varit magasinerade i Uni-
versitetets gymnastiksal. Sedermera ha de öfverförts till Zoo-
tomiska inrättningens lokaler. Endast en del af materialet
har temporärt äterflyttats till museum. Inköpen, i synner-
het af värdefullare material, ha måst inställas. Dock har
museet förvärfvat bl. a. ett exemplar af lo och tre exemplar
Saima-säl. Genom gäfvor ha erhållits bl. a. 3 unga järfvar,
tvenne märdar, subfossila benrester af Halichoerus, Delphina-
pterus och bätver.
Antalet nytillkomna nummer af Mammalia har af sam-
manlagdt 29 arter varit följande:
SKIN. vaanoudenltt da: ää = ee
Skelefi Ro: > 124. 1-1 dkalä M
Skallars! nun, 922004 20.25 29 M
Djursi sSprt SR: O
Summa 274 exx.
Dä hela djur stätt museet till buds, ha icke endast
skinnen, utan äfven skelettet eller delar däraf tagits till
13. V.. 1915. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 121
vara. Af värdefullare former ha kropparna konserverats
för anatomiska undersökningar. I förteckningen upptagas
dock äfven i dessa fall endast skinnen.
Fågelsamlingarna ha ökats med cirka 120 arter och
varieteter, nämligen:
IEI S, KERA. AE re
Bsları spritsa ms Hatten
Skelett: I Eigen oc Mena. rt 4.45
OR aB VTS malen 0: Sun
Pain Vn UN. FOTAR CFR JN 4 kullar.
Summa 402 nummer.
Zoologiska museets spritsamlingar i Universitetets gymnastiksal,
september 1914. Foto K. E. Ehrström.
Af reptilier ha inlämnats 4 arter i 35 exx., af am-
fibier:2 arter i 3:exx., af fiskar 4 arter i 6. exx.
Af arachnoideer ha inlämnats cirka 100 prof, af
myriopoder cirka 110 prof, af plankton 26 prof, af
mollusker 3 prof.
122 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13: V. 19155
Insektsamlingarna ha ökats med 8,299 exemplar eller
prof, fördelade pä följande sätt pä de olika insektordnin-
garna:
Va dita 1500 Peas ne enge D7 JERK
Ihysonopfera..,. energie Vko 30 prof.
Copeognatha" > s... 112
Hymenoptera +," 0.07 1,247 ee eller' prior
COLeO PLO N NOD NNN v ka
Doonala, oo, 20.0 cu 51 exx.
JLA 0 LE TÄ Tonk 25 prof.
Neiroptera=), SINUN = » A vo
Lepidopterä . . . - + . 1,170 exx eller prer
TALA Eta n YSA AY LY ja -
Hemiptera ! 2.2.0. nase 21420. = J,
Summa 8,299 exx. eller prof.
I främsta rummet stär museet i tacksamhetsskuld till
följande personer: intendenten för Högholmens djurgärd,
mag. R. Palmgren för talrika, värdefulla däggdjur och
fäglar, stud. C. Finnilä för en större kollektion fäglar,
hufvudsakligen frän Sodankylä och Salla Lappmarker samt
Ätsäri, mag. O. Collin för talrika fäglar, främst frän Ta-
vastehustrakten, mag. K. K. Kari för en värdefull samling
myriopoder, hufvudsakligen från Tvärminne, mag. U. Saa-
las, som lämnat en 1872 nummer omfattande samling af
coleopterlarver och larvfras ä trä och bark, samt till Hel-
singfors entomologiska bytesförening, som inlämnat 2675
bestämda exemplar af olika insektgrupper.
Till alla de personer, som bidragit till ökandet af sam-
lingarna, och hvilkas namn framgär af nedanstäende förteck-
ning, frambäres härmed Sällskapets tack.
I detalj har samlingarnas tillväxt varit följande:
Mammalia. Plecotus auritus, 1 ex. fr. Hausjärvi, Oitti, af dr E.
Nordenskiöld; 1 ex. fr. Kitee af herr F. E. Forsman; 1 ex.
fr. Esbo af stud. K. Hild&n. — Vesperugo borealis, 1 ex. fr. Borgä,
Nybacka, af staisrädet L. Munck. — Sorex araneus, 2 exx. fr. Kan-
13. V. 1915. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 123
gasala af mag. Helmi Bastman; 6 exx. fr. Esbo, Granö, af hr
Nils Lybäck; 6 exx. fr. Esbo, Granö, af hr K. G.Björnberg; 4
exx. fr. Jomala af hr J. Snellman; 1 ex. fr. Pargas af mag. K. Lin-
kola. — Erinaceus europaeus, 7 exx. af Högholmens djurgård gen.
mag. R. Palmgren; 5 exx. juv. fr. Jomala af artist J Snellman. —
Felis lynx, 1 ex. 3 fr. Sordavala ink. — Mustela erminea, 1 ex. 9 fr.
Karkku o. 1 ex. & utan ang. lokal af Högholmens djurgård gen. mag.
R. Palmgren. — Foetorius putorius, 1 ex. 9 fr. Tusby, Linnamäki,
af mag. P. Brofeldt; 1 ex. € fr. Borgnäs ink.; 3 skinn fr. Sibbo
ink. gen. forstm. K. Elfving. — Foetorius lutreola, 1 ex. 9 fr. Lovisa
af intend. J. Iverus. — Martes martes, 2 exx. fr. Högholmen gen.
mag. R. Palmgren. — Gulo borealis, 1 ex. juv. fr. Kuusamo af Högh.
djurg. gen. mag. R. Palmgren; 2 exx. juv. fr. Salla af stud. C. Fin-
nilä. — Canis familiaris, finsk spets 1 ex. 18 timm. gamm. fr. Hel-
singfors af mag. E. Merikallio. — Phoca foetida saimensis, 2 exx.
2 0. 1 ex. 3 fr. Enonkoski ink.; 2 skallar fr. Punkasalmi ink. — Phoca
foetida ladogensis, 8 skallar fr. Sordavala ink. — Halichoerus grypus,
subfossila benrester fr. Haapajärvi af hr P. Pekola. — Delphinapte-
rus sp., subfossil atlaskota fr. Lovisa af intend. J. Iverus. — Ptero-
mys volans, 1 ex. af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren;
1 ex. fr. Hauho ink.; 1 ex. fr. Hattula, Pelkola, af mag. A. Wegelius;
1 ex. 9 ad. o. 3 exx. juv. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä — Sciurus
vulgaris, 22 exx. fr. Jomala ink.; 1 ex. fr. Pielisjärvi af forstm. G. E. R.
Wasastjerna; 1 ex. fr. Borgä ink.; 1 ex. färgaberr. fr. Korpilahti
af forstm. Ph. Cannelin; 2 exx. fr. Kärkkylä ink.; 7 exx. skinn. fr.
Torneå af stud. I. Forsius; 18 exx. fr. Suomussalmi ink.; 7 exx. fr.
Kuusamo ink. — Mus decumanus, 1 ex. 3 fr. Ingå af prep. G. W.
Forsell — Mus musculus, 3 exx. fr. Kangasala af mag. Helmi
Bastman; 4 exx. fr. Kärsämäki, Haapaia, af forstm. A. L. Back-
man; 3 exx. fr. Löfö af ark. K. G. Björnberg. — Mus sylvaticus,
5 exx. juv. fr. Vanaja af hr O. Collin; 1 ex. fr. H:fors, Humlevik, af
dr H. Federley; 4 exx. fr. Jomala af art. J. Snellman. — Mus
minutus, | ex. fr. Esbo, Granö, af arkit. K. G. Björnberg. — Hy-
pudaeus glareolus, 5 exx. juv. fr. Vanaja af hr O. Collin; 1 ex. fr.
Löfö af ark. K. G. Björnberg; 1 ex. fr. Hattula, Pelkola, af mag.
Axel Wegelius. — Arvicola terrestris, 19 exx. skinn fr. Haapavesi,
Vatjusjärvi, ink. — Arvicola agrestis, 1 ex. fr. Kangasala af mag.
Helmi Bastman; 6 exx. fr. Borgå socken af statsr. L. Munck;
6 exx. fr. Esbo, Granö, af hr Nils Lybäck; 8 exx. fr. Esbo, Granö,
af hr K. G. Björnberg; | ex. färgvar. fr. Hirvensalmi af godsägare
R. Breitenstein; 3 exx. ad., 5 exx. juv., neonati talr. exx., fr.
Jomala af art. J. Snellman; 1 ex. fr. Valkeala af stud. C. Fin-
nilä; 1 ex. fr. Åggelby af dr E. Häyr&n. — Castor fiber, bäfver-
gnagade trästycken fr. Paavola af stat. hist. museum gen. dr H. Lind-
124 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13: V. 1918!
berg; d:o fr. Kyrkslätt af dr E. Nordenskiöld; väl bibehållen
underkäk fr. Kuolajärvi af stud. C. Finnilä. — Lepus timidus, 1 ex.
fr. Jomala af art. J. Snellman; 1 skalle fr. Jokela af statsr. L.
Munck; 3 skallar fr. Sibbo, Löparö, af stud. A. Wasenius;2 skal-
lar fr. Sibbo, Skyttenskär; 2 skallar fr. Helsinge, Nordsjöskatan, af stud.
A. Wasenius; 8 skallar fr. Jokela af dens.; 1 skalle fr. Janakkala
af dens. — Sus scrofa, forma domestica, polydaktyla extremiteter fr.
Sippola af stud. V. Kujala. — Rangifer tarandus, 1 ex. @ af Höghol-
mens djurg. gen. mag. R. Palmgren. — Alces alces, 1 ex. juv. af
Högh. djurg. gen. mag. R. Palmgren.
Aves. Turdus viscivorus, 1 ex. 3 fr. Vanaja af mag. 0. Collin. —
Turdus pilaris, juv. 3 fr. Tavastehus, Karlberg, af mag. O. Collin;
1 ex. fr. Boxbacka af hr R. Mäntynen. — Turdus (merula?), juv.
fr. Lojo, Torhola, af stud. I. Forsius. — Luscinia phoenicurus, 1 ex.
Q fr. Tavastehus af mag. O. Collin; bo fr. Ätsäri af stud. C. Fin-
nilä. — Saxicola oenanthe, 1 ex. 9 fr. Salla af stud. C.Finnilä. —
Sylvia curruca, 1 ex. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 1 ex. 2 fr. Tvär-
minne af prof. J. A. Palmén. — Phyllopseustes trochilus, 1 ex. 3 från
Vanaja, O. Collin; 2 exx. € 3 fr. Suomussalmi ink. — Cinclus cinclus,
1 ex. & fr. Suomussalmi ink. — Parus major, bo fr. Sodankylä af stud.
C. Finnilä. — Parus cinctus, 1 ex. fr. Salla, stud. C. Finnilä; 1 4,
2 €, fr. Suomussalmi ink. — Parus borealis, 2 exx. 3 $ fr. Suomus-
salmi ink. — Certhia familiaris, 1 ex. af Högh. djurg. gen. mag. R.
Palmgren. — Motacilla alba, 1 ex. fr. Tavastehus af mag. 0. C o 1-
lin. — Motacilla flava borealis, 1 ex. € fr. Salla af stud. C.Finnilä;
1 ex. d fr. Suomussalmi ink. — Anthus pratensis, 1 ex. 9 fr. Kuusamo,
Paanajärvi, af stud. A. Wasenius. — Anthus cervinus, 1 ex. d fr.
Suomussalmi ink. — Plectrophanes nivalis, 4 exx. 3 9 fr. Suomussalmi
ink. — Emberiza citrinella, 1 ex. € fr. Vanaja af mag. O. Collin; 2
exx. d fr. Salla af stud. C. Finnilä; 1 ex. fr. Borgä, Greis, af statsr.
L. Munck. — Emberiza hortulana, 2 exx. J fr. Suomussalmi ink. —
Emberiza schoeniclus, & fr. Salla af stud. C. Finnilä; 2 bon fr.
Sodankylä af dens.; 2 exx. J % fr. Suomussalmi ink. — Emberiza
rustica, 1 & fr. Salla af stud. C. Finnilä; 1 ex. fr. Suomussalmi
ink.; bo jämte 1 ägg fr. Kuusamo af stud. A. Wasenius. — Loxia
curvirostra, 2 exx. fr. Salla af stud. C.Finnilä; 4 exx. 3 € fr. Suomus-
salmi ink. — Loxia bifasciata, 3 exx. fr. Salla af stud. C. Finnilä. —
Pyrrhula rubicilla, 1 ex. fr. Boxbacka af hr R. Mäntynen. — Passer
domesticus, 1 ex. färgvar. fr. Hattula, Pelkola, af mag. A. Wegelius;
1 ex. fr. Boxbacka af hr R. Mäntynen. — Fringilla coelebs, 1 ex. fr.
Tavastehus af mag. O. Collin; Fringilla montifringilla, 1 ex. fr. So-
dankylä af stud. C. Finnilä; 7 exx. fr. Salla af dens.; 1 ex. fr. Ta-
vastehus af mag. O. Collin; 2 bon fr. Sodankylä af stud. C. Fin-
nilä. — Linota chloris, 2 exx. juv. fr. Ätsäri af stud. C.Finnilä. —
13. V. 1915. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 125
Acanthis linaria, 7 exx. fr. Salla af stud. C. Finnilä. — Acanthis li-
naria Holboelli, 1 ex. 3 fr. Suomussalmi ink. — Oriolus galbula, 1 ex.
fr. Ta, Vesijärvi, af mag. E. W. Suomalainen. — Corvus cornix,
1 ex. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 1 ex. fr. Kärkkylä ink. — Corvus
monedula, 1 ex. 3 fr. Jomala ink.; 1 ex. € fr. Leppäkoski af landtbr.
E. Sipilä. — Corvus frugilegus, 1 ex. 3 fr. Kpoc, Vuokkiniemi, ink.;
1 ex. g fr. Leppäkoski af landtbr. E. Sipilä; 1 ex. fr. Ostola af
hr W. Ekman. — Pica pica, 2 exx. fr. Jomala ink.; 1 ex. fr. Riihi-
mäki ink.; 2 exx. fr. Kärkkylä ink. — Nucifraga caryocatactes, 2 exx.
fr. Jomala ink.; 1 ex. frän Högholmen gen. mag. R. Palmgren. —
Garrulus glandarius, 2 exx. fr. Kyrkslätt ink. — Perisoreus infaustus,
1 ex. fr. Karkku af stud. K. Hildén; 15 exx. fr. Salla af stud. C.
Finnilä; 1 ex. fr. Kuusamo af stud. A. Wasenius. — Lanius excu-
bitor, 1 ex. 9 fr. Borgå, Kräkö, af hr M. Savolin. — Muscicapa gri-
sola, 1 ex. € fr. Tavastehus af mag. O. Collin; 1 ex fr. Suomus-
salmi ink. — Ampelis garrulus, 1 ex. 9 fr. Sodankylä af stud. C. Fin-
nilä; 11 exx. fr. Salla af dens.; 2 bon fr. Sodankylä, Luirojoki, af
dens.; 1 ex. från Riihimäki ink. — Clivicola riparia, 6 exx. juv. fr. Salla
af stud. C. Finnilä. — Caprimulgus europaeus, 1 ex. fr. Tavastehus
landsförsaml. af mag. O. Collin. — Cypselus apus, 1 ex. fr. Salla af
stud. C. Finnilä; 1 ex. fr. Tavastehus! af mag. O. Collin;1 ex. fr.
Suomussalmi ink. — Picus martius, 1 ex. 9 fr. Jomala ink. — Picus
canus, 1 ex. & fr. Sääksmäki af landtbr. I. K. Uittamo; 1 ex. fr. Riihi-
mäki af mag. E. Merikallio; 1 ex. fr. Kyrkslätt af landtbr. H. Lin-
den. — Picus major 1 $ fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 1 ex. juv.
fr. Tyrväntö af mag. O. Collin; 1 ex. 9 fr. Tavastehus af dens.; 1
tx. d fr. Kemi af artist O. Wallenius. — Picus minor, 1 ex. fr.
Vanaja af mag. O. Collin. — Picus tridactylus, 1 ex. 9 fr. Salla af
stud. C. Finnilä; 2 exx. fr. Vanaja af mag. O. Collin; 1 ex. fr.
Uleåborg, Hailuoto, af mag. E. Merikallio. — Iynx torguilla, 1 ex.
& fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 1 ex. 3 fr. Suomussalmi ink. —
Cuculus canorus, 2 exx. € fr. Esbo ink.; 1 ex. fr. Kyrkslätt ink. —
Falco subbuteo, 1 ex. 9 fr. Suomussalmi ink.; 1 ex. fr. Högholmens
djurg. gen. mag. R. Palmgren. — Falco gyrfalco, 1 ex. 9 fr. Lieksa
af forstm. G. E. R Wasastjerna. — Falco aesalon, 2 exx. 3 9 fr.
Suomussalmi ink. — Tinnunculus tinnunculus, 1 ex. € frän Vanaja af
mag. O. Collin; 1 ex. 9 fr. Suomussalmi ink. — Accipiter nisus, 1 ex.
& fr. Gamla Karleby af Högholm. djurg. gen. mag. R. Palmgren;
2 exx. d fr. icke närmare ang. lokal af dens.; 2 exx. fr. Ätsäri af stud.
C. Finnilä; 2 exx. fr. Vanaja af mag. O. Collin; 3 exx., dd,$ fr.
Suomussalmi ink.; 1 ex. fr. Boxbacka ink.; 1 ex. fr. Kärkkylä ink. —
Astur palumbarius, 1 ex. fr. Vanaja af mag. O. Collin. — Pernis api-
vorus, 1 ex. & fr. Hattula, 1 ex. € fr. Vanaja, af mag. O. Collin; 1
ex. fr. Hoplax ink.; 1 ex. fr. Gumtäckt ink. —- Buteo buteo, 1 ex. & fr.
126 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13.0V.V1985.
Renko af mag. 0. Collin; 2 kullar ägg (6 st.) fr. Kuusamo, Kurttijärvi,
af stud. A. Wasenius;1 ex. € fr. samma ort af dens. — Aguila chrysaötus,
1 ex. fr. Lappland ink.; 1 ex. 3 fr. Tvärminne ink.; 2 exx. 3 9 fr. Suomus-
salmi ink.; 1 ex. fr. Kyrkslätt ink. — Pandion haliaötus, 1 ex. Q fr.
Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna. — Asio otus, 1 ex. fr.
Nurmo af Högh. djurg. gen. mag. R. Palmgren; 2 exx. 32
fr. ;Loppis ink; 1 ex. !&rfr. Renkomafsimag: 10:70:01 li ni estä
fr. Hauho af dens.; 1 ex. % fr. Ois af dens.; 1 ex. & fr. Tam-
mela af dens.; 1 ex. & fr. Vanaja af dens.; 2 exx. d, 3 exx. 9,
fr. Riihimäki ink.; 1 ex. fr. Hoplax af art. J. Snellman; 1 ex.
fr. Högh. djurg. gen. mag. R. Palmgren; 1 ex. J fr. Hauho
ink. — Asio accipitrinus, 1 ex. 9 fr. Hattula ink.; 1 ex. 9 fr. Hoplaks
ink.; 2 exx. fr. Suomussalmi ink.; 1 ex. & fr. Riihimäki ink. — Bubo
bubo, 1 ex. af Högh. djurg. gen. mag. R. Palmgren; 1 ex. 9 fr.
Tvärminne af hr O. Fagerström. — Surnia ulula, 1 ex. fr. Karkku
af stud. K. Hilden; 2 exx. & fr. Renko af mag. O. Collin; 2 exx.
3 fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 1 ex. 3 fr. Tvärminne af prot. J. A.
Palmen; 1 ex. g fr. Hauho af mag. O. Collin; 1 ex. & fr. Vanaja
af dens.; 1 ex. fr. Tuulois kapell av dens.; 3 exx. % o. 1 ex. & fr.
Loppis ink.; 1 ex. fr. Kyrkslätt ink.; 1 ex. fr. Kärkkylä ink. — Glau-
cidium passerinum, 1 ex. 3 fr. Högh. djurg. gen. mag. R Palmgren. —
Nyctala tengmalmi, 3 exx. fr. icke ang. lokal af Högh. djurg. gen. mag.
R. Palmgren; 1 ex. fr. Tavastehus af mag. O. Collin; 4 exx. 9
fr. Vanaja af dens.; 1 ex. 9 fr. Tammela ink.; 1 ex. 9 fr. Uleåborg af
hr Hj. Forsell; 2 exx. 22 fr. Riihimäki ink; 1 ex. & fr. Esbo ink.;
1 ex. & fr. Loppis ink.; 1 ex. 9 fr. Kärkkylä ink. — Syrnium lapponicum,
1 ex. 2 fr. Vanaja af mag. O. Collin. — Syrnium uralense, 1 ex. %
fr. Tavastehus af mag. O. Collin. — Syrnium aluco, 1 ex. fr. Viborg,
Juustila, af stud. A.ALönnfors; 1 ex. fr. Kexholm af hr A. Bergh. —
Columba palumbus, 1 ex. € fr. Tavastehus landsförs. af mag. O. Col-
lin; 1 ex. fr. Malm af Högh. djurg. gen. mag. R. Palmgren. —
Columba oenas, 1 ex. 3 fr. Tyrväntö af mag. O. Collin. — Columba
turtur, 1 ex. fr. Salla af stud. C. Finnilä. — Bonasa bonasia, 1 ex.
fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 1 ex. 3 fr. Lieksa af forstm. G. E. R.
Wasastjerna — Tetrao urogallus, 1 ex. 9 juv. fr. Nurmes af Högh.
djurg. gen. mag. R. Palmgren; 1 ex. 3 juv. fr. Kalvola, 1 ex. 3 juv.
fr. Tuulois af mag. O. Collin; 1 ex. steril £ fr. Loppis af dens.; 5
embryoner fr. Salla af stud. C. Finnilä. — Tetrao tetrix, 1 ex. juv. 3
fr. Lampis af mag. O. Collin; 1 ex. & fr. Loppis ink.; 1 ex. d juv.
fr. Vederlaks af hr H. Forsell. — Lagopus lagopus, 3 exx. 9 fr.
Suomussalmi ink. — Perdix perdix, 1 ex. 3 fr. Helsinge af Högh. djurg.
gen. mag. R. Palmgren. — Coturnix coturnix, 1 ex. 9 fr. Nurmes
af Högh. djurg. gen. mag. R. Palmgren. — Phasianus colchicus, 4
exx. I 2 fr. Loppis ink. — Pavo cristatus, 1 ex. juv., 2 exx. ad., fr.
13. V. 1915. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 127
Högh. djurg. gen. mag. R. Palmgren. — Grus grus; 1 ex. af Högh.
djurg. gen. mag. R Palmgren. — Fulica atra, 1 ex. fr. Simo af
stud. U. Vuorio. -— Gallinula chloropus, 1 ex. & fr. Fredrikshamn af
bankdirektör W. Segercrantz; 1 ex. fr. Äland, Jomala, ink. gen.
artist J. Snellman. — Vanellus cristatus, 1 ex. 3 fr. Kuusamo, Paa-
najärvi, af stud. A. Wasenius; 1 ex. fr. Ätsäri af forstm. G. E. R.
Wasastjerna — Charadrius apricarius, 1 ex. fr. Vanaja af mag.
0. Collin. — Charadrius morinellus, 3 exx. fr. Salla af stud. C.Fin-
nilä. — Aegialites hiaticula, 1 ex. fr. Salla af stud. C. Finnilä. —
Arenaria interpres, 1 ex. fr. Björneborg af mag. E. W. Suomalai-
nen. — Limicola platyrhyncha, 14 exx. juv. o. 5 embryoner fr. Salla
af stud. C. Finnilä. — Totanus fuscus, 1 ex. fr. Kuusamo, Ala-Kitkajärvi,
af stud. A. Wasenius. — Totanus glareola, 14 exx. fr. Salla af stud.
C. Finnilä; 1 ex. fr. Kuusamo, Oulankajoki, af stud. A. Wase-
nius. — Totanus glottis, 1 ex. fr. Kuusamo, Kurttijärvi, af stud. A.
Wasenius. — Actitis hypoleucus, 1 ex. € fr. Ätsäri af stud. C. Fin-
nilä; 2 exx. 2 3 fr. Salla af stud. C. Finnilä. — Machetes pugnax,
Diez 9fr!!Sallal af stud! CsFinniläj Tex: fr: EsbojeLuuk;af''hr
J. E. Ekström. — Numenius phaeopus, 3 exx. juv. fr. Salla af stud.
C. Finnilä. — Scolopax rusticola, 1 ex. fr. Vanaja, Harviala, af mag.
O. Collin. — Gallinago major, 1 ex. 3 fr. Tavastehus af mag. O.
Collin. — Anser bernicla, 1 ex. 9 fr. Porkala ink. — Spatula clypeata,
i ex. & fr. Kökar ink. — Dafila acuta, 1 ex. 3 fr. Hauho af mag. O
Collin. — Mareca penelope, 3 exx. 9 fr. Renko af mag. 0. Collin;
3 exx. fr. Hauho af dens. -— Mareca chilensis, 1 ex. fr. Jomala ink. gen.
art. J. Snellman. — Anas boschas, 1 ex. fr. Högholmen gen. mag.
Palmer ert; | ex. .d fir Hauho af mag. OLONI; lex? fr.
Loppis af dens.; 1 ex. 3 fr. Sibbo, Estlotan, ink. — Anas boschas do-
mest., fr. Nagu, Pensar, af stud. W. Andersson. — Anas crecca,
1 ex. fr. Hattula af mag. O. Collin. — Fuligula ferina, 1 ex. fr.
Hauho af mag. O. Collin; 1 ex. fr. Högholmen gen. mag. R. Palm-
gren. — Fuligula marila, 1 ex. 9 juv. fr. Hauho af mag. 0. Collin. —
Oidemia nigra, 2 exx. fr. Vanaja af mag. O. Collin. — Clangula
glaucion, 3 exx. 2 3 fr. Renko af mag. O. Collin; 3 exx. juv. fr.
Salla af stud. C. Finnilä; 1 ex. & fr. Sibbo, Estlotan, ink. —
Harelda hiemalis, 1 ex. 9 ungf. fr. Lampis af mag. O. Collin; 1 ex.
& fr. Hvittis af stud. R. Lydön; 1 ex. & fr. Sibbo af stud. A. Wa-
senius; 1 ex. 3 fr. Kalvola af mag. O. Collin. — Mergus merganser,
1 ex. 9 juv. fr. Hattula af mag. O. Collin; 1 ex. fr. Vanaja af dens.;
1 ex. 3 juv. fr. Hauho af dens.; 1 ex. 3 juv. fr. Högh. djurg. gen. mag.
R. Palmgren. — Mergus serrator, 1 ex. juv. fr. Högholmen gen. mag.
R. Palmgren; 1 ex. fr. Sääksmäki af mag. O. Collin. — Phala-
crocorax carbo, 1 ex. fr. Salla af stud. C. Finnilä; 1 ex. 9 fr. Hög-
holmen gen. mag. R. Palmgren. — Sterna caspia, 1 ex. 9 fr. Hög-
128 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1915.
holmen gen. mag. R. Palmgren. — Larus argentatus, 1 ex. 9 fr. Va-
naja af mag. O. Collin. — Larus glaucus, 1 ex. juv. fr. Juva af hr
A. Väätänen; 1 ex. fr. Vanaja af mag. O. Collin. — Larus ma-
rinus, 1 ex. 3 fr. Helsingfors skärgård, Warlax, ink. ; 1 ex. € fr. Borgå,
Brunskär, ink. — Larus fuscus, 1 ex. 3 fr. Sibbo ink. — Stercorarius
pomarinus, 1 ex. € fr. Pork:la ink. — Podiceps cristatus, 1 ex. fr. Va-
naja af mag. O. Collin; 1 ex. juv. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä —
Podiceps auritus, 1 ex. & juv. fr. Hauho af mag. O. Collin; 1 ex. fr.
Vanaja af dens. — Colymbus arcticus, 1 ex. fr. Tavastehus, Ahvenisto,
af mag. O. Collin. — Colymbus lumme, 1 ex. fr. Luopiois af mag.
0. Collin. — Cepphus grylle, 1 ex. 9 fr. Sibbo, Skyttenskär, af stud.
A. Wasenius.
Reptilia. Pelias berus, 1 ex. fr. Borgä, Greis, af statsr. L. Munck;
3 exx. fr. Tvärminne zool. st. af prof. J. A. Palmen; 2% exx ik
Kärsämäki, Haapala, af forstm. A. L. Backman; 3 exx. fr. Jomala
af artist J. Snellman; 18 exx. fr. H:fors, Hertonäs, ink.; 1 ex. fr.
Fredriksberg ink. — Tropidonotus natrix, 1 ex. ad. jämte 1 unge fr.
Jomala af art. J. Snellman. — Anguis fragilis, 1 ex. fr. Kangasala
af mag. Helmi Bastman; 1 ex. fr. Jomala af artist J. Snell-
man. — Lacerta vivipara, 1 ex. fr. Åggelby af dr E. Häyren.
Amphibia. Rana arvalis, 1 ex. fr. Jomala af artist J. Snell-
man. — Bufo vulgaris, 2 exx. fr. Jomala af artist J. Snellman.
Pisces. Perca fluviatilis, forma aurea, fr. Ladoga, Sordavala, af
mag. V. Jääskeläinen. — Abramis vimba, 3 exx. fr. Vanajavesi af
mag. O. Collin. — Abramis ballerus, 1 ex. fr. Vanaja, Miemala, af
mag. O. Collin. — Cyclopterus lumpus, 1 ex. fr. Helsinge af mag.
Helmi Bastman.
Acarida. 1 prof frän Ribes alpinum-skott fr. Tammerfors, Pyy-
nikki, af mag. A. Wegelius.
Aranea. 4 prof fr. Sotkamo m. fl. orter af mag. K. Linkola;
ca 80 prof i 35 arter jämte ett antal obestämda fr. Borgä af mag. H.
Sirola.
Myriopoda. Diplopoda, 21 prof i ca 100 exx. och ca 6 spp. —
Symphyla, 3 prof i 17 exx., 1 spec. — Chilopoda Lithobiidae, 31 prof i 77
exx., 4 spec. — Chilopoda Geophilidae, 57 prof i 76 exx., 2 spec. — Alla
af mag. K. K. Kari fr. Tvärminne, Helsingfors m. fl. orter.
Mollusca. Limax maximus, 1 ex. fr. Pargas af mag. K. Lin-
kola. — Helix arbustorum, 8 skal fr. Geta, Labbnäs, af dens. —
Clausilia bidentata, 1 prof fr. Pargas af dens.
Vermes. Ichtyobdellidae, ur Lota fr. Helsingfors af fröken H.
Lucander. -— Distomum tereticolle, 1 prof ur Esox, intestinum, af
aman. K. E. Ehrström. — Ascaris lumbricoides, ur Homo, fr. Karis-
lojo af mag. U. Saalas. — Gordius aguaticus, fr. Kuusamo af dens.
Plankton. 26 prof frän Tusby träsk, tagna sommaren 1913, af mag.
H. Järnefelt.
13. V. 1915. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 129
Angående de entomologiska samlingarnas tillväxt och
bearbetning har amanuens R. Frey lämnat följande upp-
gifter:
Insecta. Orthoptera. 20 spp. i 57 exx. från olika delar af
landet af H:fors entom. bytesförening.
Thysanoptera. Phlaeothripidae, 6 spp., Aelothripidae, 2 spp.,
och Thripidae, 17 spp. och 4 var., fr. Orimattila af stud. S. Uotila.
Copeognatha. 21 spp. och 1 var. i 92 prof fr. Tvärminne
samt cirka 20 prof fr. Kangasala af mag. fr. H. Bastman.
Hymenoptera. 1 ex. Andrena hattorfiana och 1 ex. Nomada
solidaginis fr. Jääski af mag. K. Valle. — 1 ex. Ammophila hirsuta
var. fr. Metsäpirtti af stud. Th. Grönblom.— 3 exx. Crabro dimidi-
atus fr. H:fors af docent E. Nordenskiöld. — 7 exx. Chrysis ruti-
lans och 1 ex. Chr. zetterstedti, bäda för faunan nya, samt 1 ex. Chr.
sybarita fr. Pärnä af lekt. Ä. Nordström. — Formicidae: 2 prof
fr. Kuopio af mag. K. Linkola; 1 prof fr. Kuusamo af mag. U. Saa-
las. — Dinotomus lapidator: 1 ex. fr. Pärnä af lekt. Ä. Nordström:
1 ex. fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Evaniidae: 5 spp. i
5 exx. af amanuens R. Frey; 1 ex. af hr R. Cederhvarf; 1 sp.
12 eaassaı, dr R 'Borsiu's; L.spi 1 2rexx, af stud. K.. K:nKari; 1 sp:
TS KÄ awıscHhd. "Th Grio NIO m!I18 XA Istuds.aNV. HTellén —
Ichneumonidae, subfam. Pimplinae: 68 spp. i 275 exx. af dr R. F or-
sius; 43 spp. i 117 exx. af amanuens R. Frey; 34 spp. i 94 exx. af
stud. Y. Wuorentaus; 35 spp. i 71 exx. af stud. Th. Grönblom;
30 spp. i 51 exx. af stud. W. Hellen; 8 spp. i 9 exx. af prof. J.
Sahlberg; 4 spp. i 4 exx. af mag. E. E. Lindgvist; 6 spp. i 6
exx. af stud. L. Johansson; 4 spp. i 5 exx. af hr R. Ceder-
hvarf; 8 spp i 9 exx. af dr W. Linnaniemi. — 6 exx. Cimbex
femorata, 5 exx. Trichiosoma vitellinae och 1 ex. Abia fasciata fr. Birk-
kala af stud. Th. Grönblom. — Larver och gallbildningar af 12
spp. tenthredinider fr. H:fors Botaniska trädgård af mag. E. E. Lind-
gvist — Sirex-larver fr. Kuusamo af mag. U. Saalas. — 203 spp.
i 433 exx. af H:fors entom. bytesförening.
Coleoptera. Cirka 800 exx. fr. Helsinge och Viborg af docent
H. Federley; 423 spp. i 815 exx. fr. olika delar af landet af H:fors
entom. bytesförening; 95 spp. i 250 exx. Coleoptera carnivora, de flesta
fr. Lappland, af mag. U. Saalas; 2 spp. af elev O. Enckell; lar-
ver af pä gran lefvande arter, cirka 170 spp., 130 till arten bestämda,
puppor, 70 spp., 63 till arten bestämda, i sammanlagdt 1,539 prof samt
larvfras pä trä och bark af 82 spp. i 193 prof och sammanlagdt 333
stycken fr. olika delar af landet af mag. U. Saalas. — 1 ex. Tachypus
pallipes fr. Kempele af mag. M. E. Huumonen. — 1 ex. Arnara cur-
vicrus fr. H:fors och 1 ex. A. guenselii fr. Hangö af stud. Fr. Öb 10 m. —
9
130 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1915.
6 exx. Acupalpus meridianus fr. H:fors af elever R. Elfving och
P. H. Lindberg. — 1 ex. Haliplus lapponum fr. Lojo af elev Häk.
Lindberg. — 1 ex. Philonthus corvinus fr. Mohla af elev Häk.
Lindberg. — 2 exx. Oxypoda opaca fr. Wichtis af arkitekt G. Ste-
nius. -— 2 exx. Aphodius granarius fr. H:fors af elev P. H. Lind-
berg; 1 ex. A. fimetarius fr. H:fors af verkl. statsrådet L. Munck. —
1 ex. Ancylochira 8-guttata fr. H:fors af mag. E. E. Lindgvist. —
1 ex. Cantharis livida var. dispar fr. Lojo af elev Häk. Lindberg. —
1 ex. Tipnus crenatus fr. Ponoj och 1 ex. Tetratoma ancora fr. Kusomen
af stud. W. Hellön. — 2 exx. Lophocateres pusillus, ny för faunan,
fr. Viborg af elev V. Löfgren. — Anthrenus scrophulariae fr. Äbo
af mag. E. E. Lindqvist. — 5 exx. Bruchus pisorum fr. Vasa af
stud. C. Finnilä — 1 ex. Phyllobius betulae, ny för faunan, fr. Ka-
rislojo af stud. W. Hellön. — 1 ex. Bagous binodulus, ny för fau-
nan, fr. Mohla af elev Häk. Lindberg. — 1 ex. Mecinus collaris,
ny för faunan, fr. Tvärminne af stud. W. Hellön. — 1 ex. Ceutor-
rhynchus chrysanthemi, ny för politiska Finland, fr. Sakkola af stud.
Th Grönblom. — 1 ex. Rhinonchus bruchoides fr. Birkkala af stud.
Th Grönblom. — Cionus scrophulariae, larver fr. H:fors af mag.
E. E. Lindgvist. — 4 exx. Xyloterus domesticus fr. H:fors af dr R.
Forsius. — 1 ex. Donacia fennica fr. Karkku af stud. W. Hel-
lön. — 2 exx. Prionus coriaceus fr. Korpo af mag. A. Wegelius. —
1 ex. Oxymiris cursor ab. nigrinus (9 i 3-dräkt) fr. Kristina af frök.
A. Elfving. — Gaurotes virginea var. thalassina fr. Snappertuna af
elev R. Elfving. — 1 ex. Adalia bipunctata var. sublunata fr. H:fors
afstud. Th Grönblom
Odonata. 11 spp. ill exx. fr. Simo o. Kemi af stud. V. Rä-
sänen; 16 spp. 1 16 exx. fr. Kl af mag. S. W. Koponen; 24 spp.
i 62 exx. fr. olika delar af landet af H:fors entom. bytesförening. —
Agrion vernale, ny för faunan: 1 ex. fr. Tvärminne af mag. E. E.
Lindgvist; 1 ex. fr. Bjäloguba af aman. R. Frey. — 1 ex. Agrion
pulchellum fr. Nagu af aman. R. Frey. — 1 ex. Gomphus vulgatissimus
fr. Simo af stud. V. Räsänen. — 1 ex. Aeschna clepsydra fr. Jaak-
kima af frök. L. Miettinen; 1 ex. A. serrata, ny för faunan, fr.
Helsinge af mag. J. Kivenheimo.
Plecoptera. 9 prof fr. Uleäborg af stud. Y. Hellman; 8
prof fr. Sordavala af mag. S. W. Koponen; 5 prof fr. Uleäborg af
stud. Y. Wuorentaus; 3 prof fr. Nuortijärvi af mag. T.Itkonen.
Neuroptera. 4 prof larver fr. Sammatti m. m. af mag. U.
Saalas.
Lepidoptera. 332 spp. i 817 exx. fr. olika delar af landet af
H:fors entom. bytesförening; 3 spp. fr. Pargas af prof. E. Reuter;
6 exx. af docent H. Federley; 6 exx. fr. Karislojo af stud. I. For-
sius; 6 exx. fr. Simo af stud. V. Räsänen; 72 exx. af dr C. Ny-
13. V. 1915. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 131
berg och fru Thyra Nyberg; 46 spp. i 60 exx. fr. Karelska näset
och 18 spp. i 22 exx. fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom; 6 prof
larver fr. Jyväskylä af mag. U. Saalas; 30 prof larver fr. Tvärminne
af mag. E. E. Lindqvist. — 1 ex. Argynnis paphia, hufvudformen,
fr. Lojo af elev A. v. Schoultz; 1 ex. A. paphia ab. valesina, ny för
faunan, fr. Lojo af elev Häk. Lindberg. — 1 ex. Melitaea athalia
fr. Esbo af elev E. Löfgvist. — 1 ex. Lycaena eumedon ab. caeca,
ny för faunan, fr. Kuhmoniemi af mag. K. Valle. — 1 ex. Smerinthus
tiliae fr. Karislojo af lärarinnan Maju Hirn. — 1 ex. Cerura bifida
fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — i ex. Pygaera anastomosis
ab. fristis, ny för faunan, fr. Esbo af doktorinnan Thyra Nyberg. —
1 ex. Setina irrorella ab. signata fr. Salahmi af stud. H. Clayhills. —
1 ex. Selenephera lunigera ab. lobulina fr. Birkkala af stud. H. Clay-
hills. — 1 prof. Orgyia antigua, larver, fr. Tvärminne af mag. E. E.
Lindgvist. — 1 ex. Orgyia ericae, ny för samlingen, fr. Uleäborg
af stud. Y. Wuorentaus.— 1 ex. Acronycta leporina ab. fr. Salahmi af
stud. H. Clayhills; 1 ex. A. leporina v. bradyporina fr. Uleäborg
af stud. Y. Wuorentaus. — 1 ex. Xylina lamda fr. Simo af
stud. V. Räsänen. — 5 spp. i 7 exx. Agrotis fr. Ekenäs af hr W.
Wahlbeck; 1 ex. Agrotis tritici fr. Hangö af stud. F. Öblom; 1 ex.
A. punicea fr. Värä af stud. L. Heinänen; 1 ex. A. fennica fr. Uleä-
borg af stud. Y. Wuorentaus.—1 ex. Crasia iris ab. crasis fr. Uleä-
borg af stud. Y. Wuorentaus. — 1 ex. Leucania pallens ab. ectypa
fr. Birkkala af stud. H. Clayhills. — 1 ex. Miana latruncula ab.
intermedia, ny för faunan, fr. H:fors af stud. E. Oker-Blom. — 14
exx. Orrhodia vaccinii fr. Hattula af mag. A. Wegelius. — 1 ex.
Zanclognatha grisealis fr. Pärnä af lekt. Ä. Nordström. — 2 spp.
Noctuidae med orchid6-pollinier pä hufvudet fr. Äland af dr R. F abri-
tius. — 1 ex. Eucosmia certata fr. Esbo af elev E. Löfgvist. —
1 ex. Hibernia aurantiaria ab. fr. Tammerfors af stud. H. Clayhills. —
Larentia comitata ab. moldavinata, ny för faunan, fr. Kangasala af dr
A. Poppius; L. unifasciata, ny för faunan, fr. Birkkala af stud. Th.
Grönblom; 1 ex. L. luctuata fr. Vänä af stud. L. Heinänen. —
Eupithecia: 14 spp. i 76 exx. fr. olika delar af landet af stud. Th. Grön-
blom; 40 exx. af docent H. Federley; E. scabiosata, 1 ex. fr. H:fors
af mag. E. E. Lindgvist; 1 ex. fr. Kangasala af mag. Helmi
Bastman; 1 ex. E. subnotata fr. Bjärnä af stud. W.Hellen;2 exx.
E. tenuiata fr. Tuusula af dr A. Poppius. — 1 ex. Botys ruralis fr.
Helsinge af docent H. Federley; 1 ex. B. extimalis fr. Karislojo af
stud. I. Forsius. — 1 ex. Myelois cornulatella fr. Karislojo af stud.
1 Forsius.
Diptera. 115 spp. i 290 exx. fr. olika delar af landet af H:fors
entom. bytesförening; 4 spp. af elev Häk. Lindberg. — 2 prof
larver fr. Karislojo af mag. U. Saalas. — 1 prof Sciaridae fr. H:fors
132 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1915.
af dr A. Luther. — Cecidomyiidae, utkläckta ur Salix-gallb. fr. H:fors
Bot. trädgärd, af mag. E. E. Lindgvist. — 1 ex. Argyramoeba
anthrax fr. H:fors af mag. E. E. Lindgvist. — 1 ex. Heleodromia
nivalis fr. Nuortijärvi af mag. T. Itkonen. — Dolichopodidae: 128
spp. i 870 exx. fr. olika delar af landet af amanuens R. Frey; 60 spp.
i 122 exx. af stud. W. Hellen; 37 spp. i 86 exx. af prof. J. Sahl-
berg; 27 spp.i 64 exx. af dr R. Forsius; 19 spp. i 40 exx. af dr
B. Poppius; 17 spp. i 45 exx. af stud. Y. Wuorentaus; 15 spp.
i 22 exx. af dr W. Linnaniemi; 15 spp. i 30 exx. af stud. L. Jo-
hansson; 5 spp. i 5 exx. af mag. E. E. Lindgvist;2 spp.i2 exx.
af dr A. Luther; 2 spp. 1.2 exx. af mag: A: Wegelius;’Trex. @f
stud. Th. Grönblom; 1 ex. af mag. K. Valle. — Chilosia: 3 spp.
i 4 exx. fr. Ylöjärvi och Hoplaks af stud. L. Johansson; 3 spp. fr.
Pärnä af lekt. Ä. Nordström. — 4 exx. Leria maculipennis fr. Uleä-
borg af stud. Y. Wuorentaus. — 4 larver af Oedemagena tarandi
fr. Kemi af stud. V. Räsänen. — 2 exx. Ornithomyia sp. fr. Tvär-
minne af prof. K. M. Levander.
Hemiptera. 115 spp. i 201 exx. fr. olika delar af landet af
H:fors entomol. bytesförening; 6 exx. fr. Kemi af stud. V. Räsä-
nen. — 1 ex. Stagonomus pusillus, ny för faunan, fr. Pargas af prof.
E. Reuter. — 1 ex. Phylus melanocephalus, Pantilius tunicatus, Ly-
gaeus eguestris och Sehirus luctuosus fr. Pargas af prof. E. Reuter. —
1 ex. Ranatra linearis fr. Kyrkslätt af mag. E. E. Lindgvist. —
1 prof Aphidae fr. H:fors af dr A. Luther.
Under ärets lopp har prof. J. Sahlberg varit syssel-
satt med en revision och nyuppställning af den finska co-
leoptersamlingen, hvarvid grupperna Amphibia, Brachelytra
p. p., Lamellicornia, Platysoma och Fungicola genomgätts.
Stud. W. Hellön har bearbetat och ordnat det inhemska
materialet af parasitstekelgrupperna Pimplinae och Evaniidae.
Mag. K. Valle har reviderat och nyuppställt den finska
samlingen af Odonata. Stud. Th. Grönblom har bearbe-
tat och uppställt vårt Eupithecia-material samt genomgått
och reviderat en del kritiska macrolepidoptersläkten. Mag.
E. E. Lindgvist har päbörjat en revision af museets
material af Tenthredinidae. Amanuensen, mag. Richard
Frey har bearbetat och uppställt den finska samlingen af
Dolichopodidae.
13. V. 1915. Bibliotekariens ärsberättelse. 133
Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog
följande
Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt 1914—1915.
Under verksamhetsåret 1914—1915 har tillväxten af Säll-
skapets bibliotek rönt kännbart inflytande af de genom kriget
föranledda abnorma förhållandena. Genom skriftutbyte och
vanliga smärre gåfvor har ökningen uppgått till blott 601
nummer (mot 1,136 närmast föregående år), med hänsyn till
innehållet fördelade på följande sätt:
Naturvetenskaper i allmänhet. . . . . . 275
A0OlO SE irn ddhardyehdWodiibintaast: 120
Botanik 1. -oensid'$ in 62
Landt- och rie alana else db 80
Geografi,; hydrografi...4: so neuer 14
Geologi, mineralogi, valansa mia m 7
Pysik'skemit Tarmaci, mediellis!. sco 12
Matematik, astronomi, meteorologi. . . . 12
Diverse nr 1919 1esaASUKÖbes missi: ve
Summa 601
Härtill kommer emellertid den af Sällskapets under äret
aflidne värderade medlem, prof. Carl Lundström testa-
mentariskt öfverlätna boksamlingen, uppgäende till inalles
731 nummer, omfattande hufvudsakligast entomologisk Ilit-
teratur äfvensom arbeten om jakt och fiske, hvarigenom
bibliotekets totala tillväxt under detta verksamhetsär stiger
till 1,332 nummer.
Det antal lärda samfund, vetenskapliga institutioner och
tidskriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet underhäller re-
gelbundet skriftutbyte, uppgär till 343, af hvilka följande
ätta under äret tillkommit:
The Library of the University of Missouri, Columbia,
Mo. ‚U. 'S. JA;
Texas Academy of Science, Austin, Texas, U. S. A.;
Finska Forstsamfundet, Helsingfors;
134 Val m. m. 13. V. 1915.
The Royal Zoological Society of New South Wales,
Sydney;
The University of Minnesota, Minneapolis, Minn., U. S. A.;
The University of Illinois, Department of Zoology, Ur-
banar ZU. SA:
The Editor of the Journal of Parasitology, Urbana, Ill.,
RE
Ryska Kolonisationsstyrelsen, Afdelningen för botaniska
undersökningar, Petrograd.
För välvilliga bokgäfvor stär Sällskapet dessutom i tack-
samhetsskuld till Bestyrelsen för Köpenhamns Zoologiska
Museum; Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut,
Utrecht; The John Crerar Library, Chicago; Louisiana Agri-
cultural Experiment Station, Baton Rouge, La; Maine Agri-
eultural Experiment Station, Orono, Maine; The University
of Minnesota Agricultural Experiment station, St. Paul, Minn.;
Societes scientifigues des etudiants de la faculte des scien-
ces naturelles et mathematiques a l’Universite de St. Pe-
tersbourg; Finska Landtbruksstyrelsen; Statistiska Central-
byrän; äfvensom till herrar Th. O. B. N. Krok, Carl Lund-
ström, presidentskan C. Montgomery, herrar S. Mokr-
zecki, Sv. Murbeck och I. Trägärdh.
Vid härpä statutenligt förrättadt val af funktionä-
rer ätervaldes till
ordförande professor J. A. Palmen,
viceordförande professor K. M. Levander,
sekreterare docent Harry Federley,
skattmästare doktor V. F. Brotherus,
intendenter under treärsperioden 1915—1918: för de bo-
taniska samlingarna doktor Harald Lindberg, för de
zoologiska samlingarna doktor B. R. Poppius,
medlem i Bestyrelsen den i tur afgäende, doktor V. F.
Brotherus,
revisorer professor F. Elfving och doktor A. Poppius,
revisorssuppleant lektor E. Malmberg.
13. V. 1915. Lindberg. — Ehrström. — Merikallio. 135
Till Sällskapets ärshögtid hade anländt ett hälsning s-
telegram frän dess forne sekreterare, rektor Axel
Arrhenius i Lundsberg, Sverige, af följande lydelse:
„Meine herzlichsten Frühlingsgrüsse“.
Till publikation anmäldes:
R. Forsius, Anteckningar rörande Lojotraktens blad-
stekelfauna (Tenthredinoidea).
J. Montell, Fågelfaunan i Muonio socken och angrän-
sande delar af Kittilä och Enontekis kapell.
K. J. Valle, Vergleichende Untersuchungen iiber die
Segmentierung und äussere Skulptur des Thorax bei den
Lepidopteren.
K. J. Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands.
I. Välikangas, Einige Beobachtungen iiber die Zu-
sammensetzung des Winterplanktons bei der Stadt Savon-
linna (Nyslott).
Doktor Harald Lindberg utdelade en tryckt för-
teckning öfver desiderata till det af Universitetets botaniska
museum utgifna exsiccatverket Plantae Finlandiae
Exsiccatae och uppmanade Sällskapets medlemmar att in-
samla af de i förteckningen upptagna arterna.
Amanuens K. E. Ehrström demonstrerade en aurea-
form af Perca fluviatilis, tillvaratagen af doktor V. Starck
i Sordavala och insänd till Zoologiska museum af mag. V.
Jääskeläinen.
Maisteri E. Merikallio teki seuraavan tiedonannon
Pohjois-Suomessa ennen tapaamattoman sarvipöllön (Asio
otus L.) esiintymisestä: ,1) 11. IX. 1906, ammuin Kellon-Kraa-
selista Haukiputaalla linnun; 2) kevättalvella 1907 saatiin 1 eks.
sangoista Limingasssa (Y. ja L. Pentzin); 3) lopulla elo-
kuuta 1912 sai talokas K. Häyrynen sangoilla linnun, joka
nyt on minun hallussani; 4) kirjeessä (10. V. 1915) ilmoitti
talokas K. Häyrynen jälleen saaneensa sangoilla sarvipöl-
lön, nykyisin on lintu Yliopiston eläintieteellisen museon
kokoelmissa“.
136 Brotherus. — Räsänen. — R. Forsius. 132. 1915)
Doktor V. F. Brotherus inlämnade ä forstmästare
Edv. af Hällströms vägnar exemplar af den sällsynta
mossan Haplodon Wormskjoldii (Hornem.) R. Br., funnen af
den sistnämnde i riklig mängd vid Suolampi i Kuusamo pä
koexkrementer i en mosse. Arten, som har sin största ut-
bredning i den arktiska zonen, såväl i Nya som Gamla värl-
den, har hos oss tidigare anträffats pä några ställen i-Lapp-
markerna och anmärkningsvärdt nog äfven en gäng i Lappo.
Maisteri Veli Räsänen jätti seuraavat tiedonannot
maisteri Kaarlo Vallen kautta:
, Suomesta tavatut Formica gagates (Latr.)-nimellä va-
rustetut muurahaiset eivät olekaan mainittua muurahaislajia,
vaan Formica picea (Nyl.), jonka W. Nylander jo aikoi-
naan tunsi ja selitti tyypilliseksi suomuurahaiseksi, mutta
Mayr yhdisti sen keski-eurooppalaisen lehtomuurahaisen
F. gagates'en kanssa identtiseksi. Nyttemmin on W. Bön-
ner ja E. Wasmann (Formica fusca picea eine Moor-
ameise, Leipzig 1914) selittäneet eroavaisuudet näiden välillä.
Myöskin minun ilmoittamani „gagates“ Pohjois-Pohjanmaalta
(Medd. Fauna et Flora Fenn. 38, siv. 52—54) on tuo mai-
nittu laji. Toisena korjauksena tahtoisin mainita, että For-
mica Suecica’a (Adlerz) ei ole vielä toistaiseksi tavattu Poh-
jois-Pohjanmaalta eikä koko Suomesta (vrt. Medd. Fauna et
Flora Fenn. 40, siv. 156—157).*
Med. lic. Runar Forsius lämnade till publikation:
Om nägra kläckta parasitsteklar.
Genom förmedling af dr E. Bergroth har det lyckats
mig att fä ett antal smä parasitsteklar, förnämligast chalci-
dider, bestämda af den kände nordamerikanske hymenoptero-
logen J. C. Crawford. Värt lands chalcidider äro hittills
alldeles okända. Det har därför synts mig icke sakna intresse
att publicera en förteckning öfver det bestämda materialet,
trots att samlingen omfattar blott ett fätal former och icke
13. V. 1915. R. Forsius, Om några kläckta parasitsteklar. 137
ens alla dessa kunnat till arten bestämmas. Till artförteck-
ningen har jag bifogat nägra korta biologiska notiser. Flere
af arterna äro utkläckta vintertid i rum, hvarför kläcknings-
data bortlämnats.
Enligt meddelande af Crawford torde det här för-
tecknade materialet möjliggjort identifieringen af ett antal
af Ratzeburgs arter, hvilkas ställning i det nuvarande
systemet varit okänd eller osäker. Med undantag af Pleu-
rotropis-arterna, hvilka determinator behällit, har samlingen
inlämnats till Museum Entomologicum Helsingforsiae.
Chalcididae.
Chrysocharis? spp. Karislojo, Suurniemi. Ur gallbild-
ningar, förorsakade af Pontania leucosticta Hart.
Eurytoma aciculata Ratz. Karislojo, Suurniemi. Flyg-
tid början af juli. Ur gallbildningar, förorsakade af Pontania
femoralis Cam., P. leucosticta Hart. samt Pontania sp. Hel-
singe, Hoplax och Helsingfors, ur gallbildningar tillhörande
Euura (Cryptocampus) medullaria Hart.
(Pteromalus) excrescentium Ratz. Helsinge, Hoplax, ur
Euura medullaria’s gallbildningar på Salix pentandra. Karis-
lojo, Suurniemi, och Lojo, Torhola, i början af juli 1908 och
1910.
(Pteromalus) variabilis Ratz. Karislojo, Suurniemi, i slu-
tet af juli till början af augusti 1910 och 1911, ur Hypono-
meuta padi eller mähända Angitia armillata Grav. eller Pimpla
examinator Fabr., som i 24.1 resp. 20.7 °/, är 1911 angripit
Hyponomeuta. Procenten beräknad af 10,000 exemplar. Af
denna chaleidid kläcktes 1,400 exemplar.
Dicyclus (Pteromalus) pini (Hart.) Ratz. Karislojo, Suur-
niemi, ur Lasiocampa pini eller en hos denna parasiterande
ichneumonid. Juli 1909.
Dicyclus (Pter.) halidayanus Ratz. Karislojo, Suurniemi.
Ur Catocala (?) sp. Puppstadiet varade 4 veckor. Flygtid
8—15 juli 1910.
Tetrastichus atrocoeruleus Nees. Karislojo och Lojo fler-
138 R. Forsius, Om några kläckta parasitsteklar. 13. V. 1915.
städes, ur larver till Hylotoma (Arge) rosae L. Flygtid slutet
af juni —juli.
Tetrastichus sp. Karislojo, Suurniemi. Ur ägg till Mo-
noctenus juniperi L. Juni 1911.
Habrocytus sp. Karislojo, Suurniemi. Ur gallbildningar,
tillhörande Pontania bella Zadd.
Habrocytus sp. Karislojo, Suurniemi. Ur gallbildningar,
förorsakade af Pontania leucosticta Hart.
Mirini Nees. (gen. et sp?). Karislojo, Suurniemi. Ur
Hyponomeuta padi. 4—6 augusti 1911. Se ock Pteromalus
variabilis!
Isosoma verticillata (Fabr.) Thoms. Pärnä, Kabböle, Hus-
villa. Ur strän af Phalaris arundinacea, i hvilka Cephus in-
fuscatus E. André lefde.
Eulophus sp. Karislojo, Suurniemi. Ur puppa af Orgyia
antigua.
Eulophus sp. Karislojo, Suurniemi. Ur puppa af Euplexia
lucipara.
Alloxysta sp. Karislojo, Suurniemi. Ur en pä vild Rosa-
art lefvande aphid.
Asaphes vulgaris Walk. Karislojo, Suurniemi, 20 augusti
1911, ur en pä Pinus silvestris lefvande aphid.
Ecrizotes sp. Ur en tenthredinidlarv. Karislojo, Suur-
niemi.
Pleurotropis nitidifrons Thoms. Ur strän till Phalaris
arundinacea, i hvilka larver af Cephus infuscatus E. André
lefde. Pärnä, Kabböle, Husvilla.
Pleurotropis nigritarsis Thoms. Karislojo, Suurniemi. Ur
puppa till Euplexia lucipara.
Proctotrupidae.
Telenomus sp. Karislojo, Suurniemi. Ur ägg till nägon
bombycid pä Pyrus malus; 3 augusti 1909.
Telenomus dahlmani Ratz. Karislojo, Suurniemi, 16—17
juli 1911. Ur ägg till Orgyia antigua.
13. V. 1915. Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 139
Professori K. M. Levander jätti painettavaksi:
Lisätietoja Kallaveden planktonista.
Kallaveden pinta-ala lasketaan 564 neliö-km:ksi (6). Saa-
rien lukuisuus ja rantojen liuskaisuus tekee kuitenkin, että
avonaiset selät ovat pieniä ja että tässä suuressa reittijär-
vessä tuskin lienee mitään kohtaa, josta etäisyys lähimpään
rantaan on enemmän kuin 3 tai 4 km. Suurin mitattu
syvyys lienee 51 m (Kuopion ja Vaajasalon välillä), mutta
yleensä on syvyys vähempi kuin 40 m. Vesi on kaikkialla
hyvin tummanruskeata osottaen suurta humusaine-pitoisuutta.
Tämän järven vedessä leijailevasta hienosta kasvillisesta ja
eläimellisestä asujamistosta, n. s. planktonista, on ensimäiset
tiedot antanut O. Nordqvist, joka 1880-luvulla toimitta-
miensa tutkimuksiensa nojalla on julkaissut suurten sisäjär-
viemme, m. m. myös Kallaveden, äyriäiseläimistöstä erinäisiä
selontekoja (2, 3, 4), tehden samalla joitakuita ilmoituksia
muutamien muittenkin plankton-elimistöjen esiintymisestä.
Myöhemmältä ajalta ansaitsee, mitä Kallavesi- planktonin
tutkimukseen tulee, pääasiallisesti mainitsemista vain, että on
kerätty joku määrä plankton-näytteitä, jotka ovat jätetyt
Yliopiston eläintieteelliselle museolle. Nämä keräykset ovat
allamainittuina aikoina toimittaneet:
v. 1893 heinäkuun alussa K. M. Levander,
- lopulla A. Westerlund,
V. 1901 kesä- ja heinäkuussa K. W. Natunen,
- elokuussa J. E. Aro ja A. Ruotsalainen.
Jo v. 1901 tein tästä plankton-aineistosta luetteloja; ne
ovat kuitenkin epätäydellisen tilansa vuoksi jääneet julkai-
sematta. V. 1914 elokuussa oleskellessani satunnaisesti Kuo-
pion seudulla keräsin lisäksi muutamia planktonnäytteitä .
Ne otettiin Apstein'in pintahaavilla (kangas n. s. Miller-
gaze n:o 20) kahdesta eri paikasta Kuopion niemimaan ja
1) Tarkastelin silloin myös rantavyöhykkeen eläimistöä ja senjoh-
dosta julkaissut: ,Muistiinpanoja Kallaveden rantaeläimistöstä“, Luon-
non Ystävä, N:o 3, 1915, s. 98—108.
140 Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 13. V. 1915.
Toivalan välisestä vedestä, nim. Taivalharjun kohdalla 10 p.
elokuuta ja salmesta Sorsasalon ja Jokiharjun välillä 17 ja
27 p. elokuuta sekä eräästä sammalpohjaisesta pikkulahdesta
Sorsasalon rannalla 26 p. elokuuta. Näihin keräyksiin pe-
rustuvat tässä esitetyt lisät Kallaveden planktonin tunte-
miseen.
A. Kasviplankton.
Kallaveden leijailukasvistosta on kirjallisuudessa vain
muutamia harvoja tietoja. Nordqvist mainitsee (4) Ce-
ratium furca nimisen lajin löytyväksi, tarkoittaen kuitenkin
epäilemättä Ceratium hirundinella’a, joka on tavallisimpia
lajeja Suomen järvissä. Kahden hienon piilevän, Rhizosole-
nia longiseta ja Attheya zachariasi, esiintymisestä olen minä
tehnyt eräitä tiedonantoja (1). Tämä lienee kaikki mitä tä-
hän asti on Kallaveden kasviplanktonin lajikokoomuksesta
ollut tunnettua.
Luettelo Kallaveden kasviplanktonista elo-
kuussa 1914.
Tässä luettelossa on eri lajien yksilörunsaus arvioittu
käyttämällä seuraavaa asteikkoa: ccc joukottain, cc runsaasti,
c yleinen, + yksitellen, r harvinainen, rr hyvin harvinainen.
Schizophyceae:
Gomphosph. naegeliana (Ung.), cec A. spiroides Kleb., +
Anab. flos aguae (Lyngb.) Breb,ce A. macrospora Kleb., +
A. lemmermanni Richt., + Aphanizomenon flos aquae (L.), +
Chlorophyceae:
Sphaerocystis schroeteri Chod., + Sphaerozosma vertebratum Ralfs, r
Dictyosphaer. pulchellum Wood, rr Staurastrum artiscon Lund., rr
Botryococcus braunii Kütz., r S. lunatum Ralfs var. planctonicum
Pediastrum duplex Meyen, rr West, r
Hyalotheca mucosa Ehrbg, rr S. paradoxum Meyen, r
Euflagellata:
Diplosiga freguentissima (Zach.), c Synura uvella Ehrbg, r
Mallomonas caudata Iwanoff, + Uroglena volvox Ehrbg, c
13. V. 1915. Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 141
Dinobryon cylindricum Imh. var. Euglena viridis Ehrbg, rr
divergens (Imh.), cc Gonium pectorale (O. F. Müll.), rr
D. bavaricum Imh., c Eudorina elegans Ehrbg, r
Dinoflagellata:
Ceratium hirundinella (O. F. Müll.), cc
Diatomaceae:
Melosira crenulata (Ehrbg), + Tabellaria flocculosa (Roth), +
Attheya zachariasi Brun, r T. fenestrata (Lyngb.), cc
Rhizosolenia longiseta Zach., r Fragilaria sp., rr
Asterionella gracillima (Hantzsch)
Heib., cc
Suojatuissa lahdissa ynnä muualla rannoilla voi kehittyä
erikoinen plankton-laatu, joka kokoonpanoltaan melkoisesti
poikkeaa järven avonaisten osien planktonista. Niinpä mai-
nitussa Sorsasalon lahdessa vallitsi melkein puhdasta Dino-
bryon-planktonia (Dinobryon cylindricum v. divergens), ja lisäksi
siinä esiintyivät seuraavat lajit, joita en huomannut muissa
samanaikuisissa näytteissä:
Euflagellata:
Volvox aureus Ehrbg.
Dinoflagellata:
Gymnodinium fuscum (Ehrbg). Ceratium cornutum(Ehrbg)Clap. etLachm.
Näin ollen esiintyi siis yhteensä elokuun planktonissa,
rantamuodot mukaan luettuina, 35 eri mikroskopista kasvil-
lista organismia.
Muistiinpanot yllämainituista vanhemmista planktonko-
koelmista (v:lta 1893 ja 1901) sisältävät lisäksi seuraavat 14
lajia ja muunnosta:
Schizophyceae:
Microcystis aeruginosa Kütz.
Chlorophyceae:
Kirchneriella lunaris (Kirchn.) var. Micrasterias furcata Ag.
dianae Bohlin. Xanthidium antilopaeum Breb.
Pediastrum duplex Meyen var. Arthrodesmus incus Hass.
clathratum (A. Braun). Staurastrum gracile Ralfs.
Euastrum crassum Kütz.
142 Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 13. V. 1915.
Euflagellata:
Chrysosphaerella longispina Lau- Dinobryon sociale Ehrbg var. sti-
terb. pitatum (Stein).
Pandorina morum (O. F. Müll.).
Dinoflagellata:
Peridinium willei Huitf. Kaas.
Diatomaceae:
Tabellaria fenestrata (Lyngb.) var. Synedra acus Kütz. var. delicatis-
asterionelloides Grun. sima (W. Sm.).
Ylipäiten on täten Kallaveden kasvi- eli fytoplanktonista
tunnettu yhteensä 47 lajia, lukuunottamatta muunnoksia, mutta
kuten huomautettu kaikki näistä eivät ole varsinaisia ulappa-
eli leijailuelimistöjä.
Tavatut 47 lajit jakaantuvat eri systematisille ryhmille
seuraavalla tavalla: Schizophyceae 7, Chlorophyceae 15, Eu-
flagellata 13, Dinoflagellata 4, Diatomaceae 8 lajia.
Tämän mukaan vihreäleveät, erittäin lukuisten desmi-
dioitten takia, joista useimmat kuitenkin ovat satunnaisia
ulappavedessä, ovat suurimmalla, dinoflagellatit pienimmällä
lajiluvulla Kallaveden planktonissa edustetut.
Kaikki lajit eivät ole yhtä yleisesti ja runsaasti esiinty-
viä ja sen mukaan tärkeitä veden elämässä, vaan tässä
suhteessa vallitsee mitä suurinta vaihtelevaisuutta. Silmällä
pitäen, miten eri lajit esiintyivät näytteissä yleisesti ja yksilö-
runsaasti, olen Kallavedessä kesäkuukausina tavatut muodot
jakanut toistaiseksi seuraavaan kolmeen biologiseen ryh-
mään:
1) tavallisimmat ja ylipäänsä myös kvantitatiivisesti run-
saimmin esiintyvät muodot; ne, jotka Kallaveden plankton-
luetteloissa ovat usein tai edes joku kerta merkityt ccc ja
cc merkeillä;
2) muut yleiset lajit, jotka luetteloissa ovat merkityt c
ja + merkeillä;
3) harvinaiset ja satunnaiset lajit, jotka ovat merkityt
r ja rr merkeillä.
13. V. 1915. Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 143
Ensimäiseen näistä biologisista ryhmistä kuuluvat:
*Gomphosphaeria naegeliana, Anabaena flos aguae, A. lem-
mermanni, A. spiroides, Aphanizomenon flos aguae, Botryo-
coccus braunii, Diplosiga freguentissima, Mallomonas cau-
data, Chrysosphaerella longispina (Räimäjärvessä), Dinobryon
cylindricum v. *divergens, D. sociale v. *stipitatum, Ceratium
hirundinella, *Melosira crenulata, Rhizosolenia longiseta, Aste-
rionella formosa v. *gracillima ja *Tabellaria fenestrata ynnä
sen v. *asterionelloides. Näistä ne muodot, joiden nimen edessä
on *, ovat sellaisia, jotka joskus tai usein huomatun erin-
omaisen lukuisuuden vuoksi ovat toistaiseksi katsottavat
Kallaveden leijailukasvien seassa valtamuodoiksi.
Toinen ryhmä käsittää seuraavat muodot: Anabaena
macrospora, Sphaerocystis schroeteri, Dictyosphaerium pul-
chellum, Pediastrum duplex, Uroglena volvox, Dinobryon soci-
ale, D. bavaricum, Eudorina elegans, Peridinium willei, Attheya
zachariasi, Tabellaria flocculosa, Synedra acus v. delicatis-
sima.
Kolmanteen ryhmään, joista useat ovat varsinaisesti
rantavedessä tavattavia, voidaan lukea seuraavat: Microcystis
aeruginosa, Kirchneriella lunaris, Hyalotheca mucosa, Sphae-
rozosma vertebratum, Euastrum crassum, Micrasterias furcata,
Arthrodesmus incus, Xanthidium antilopaeum, Staurastrum
artiscon, St. lunatum v. planctonicum, St. paradoxum, St.
gracile, Synura uvella, Euglena viridis, Pandorina morum,
Gonium pectorale, Volvox aureus, Gymnodinium fuscum, Ce-
ratium cornutum, Fragilaria sp.
Epäilemättä monet tässä jaoituksessa toiseen ja kolman-
teen ryhmään luetut lajit ja muunnokset, esim. Uroglena
volvox, Dinobryon sociale, D. bavaricum ja useat muutkin
voivat määrätyissä paikoissa, varsinkin rantavesissä ja lah-
dissa, esiintyä aiottain yhtä runsaasti tai runsaammin kuin
monet ensimäiseen ryhmään luetut. Hyvin luultavaa on
myös, että eräät, kuten äsken mainitut Dinobryon-muodot,
Attheya zachariasi, Synedra acus y. m., voivat varsinaisina
lisääntymisaikoinaan osoittaa suuria maksimum-kehityksiä
selkien vedessä kuten useissa muissa järvissämme. Esillä
144 Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 13. V. 1915.
olevalla ryhmittelyllä onkin pääasiallisesti arvoa vain ensi-
mäisenä kokeena tämän moniosaisen reittijärven karakteri-
soimiseksi kasviplanktoniinsa nähden.
B. Eläinplankton.
Ensimäiset perustavat tiedot Kallaveden eläimellisestä
planktonista on viitatuilla tutkimuksillaan antanut tri O.
Nordgvist. Hänen mukaansa seuraavat lajit, pääasialli-
sesti Copepoda ja Cladocera ryhmiin kuuluvia pikku-äyriäisiä,
ottavat osaa Kallaveden limnetisen faunan kokoonpanoon:
Rotatoria:
Anuraea cochlearis Gosse. Conochilus volvox ? Ehrbg.
Asplanchna sp.
Copepoda:
Cyclops abyssorum G. O. Sars. Diaptomus gracilis G. O. Sars.
C. fennicus Nordgv. D. laticeps G. O. Sars.
Limnocalanus macrurus G. O. Sars. Heterocope saliens Lillj.
Temorella intermedia Nordgv. H. appendiculata G. O. Sars.
Cladocera:
Limnosida frontosa G. O. Sars. B. longispina Leyd.
Holopedium gibberum Zadd. Bythotrephes longimanus Leyd.
Daphnia cristata G. O. Sars. Leptodora hyalina Lillj.
Bosmina lilljeborgi G. O. Sars.
Acarina:
Hydrachnidarum sp.
Lukuunottamatta määräämättömiä hydraknideja esiin-
tyisi niinmuodoin Kallavedessä eläimellisen planktonin jäse-
ninä: Rofatoria 3 lajia, Copepoda 8 lajia, Cladocera 7 lajia,
eli yhteensä 18 eläinmuotoa. Niistä tavataan hänen mukaansa
runsaimmin joukoin Limnocalanus macrurus ja Daphnia cri-
stata, mutta myös Diaptomus gracilis, Heterocope appendicu-
lata, Cyclops fennicus, C. abyssorum, Holopedium gibberum
ja Bosmina longispina ovat enemmän tai vähemmän run-
saasti esiintyviä.
13. V. 1915. Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 145
Luetelluista muodoista kuitenkin muutamat ovat epä-
varmoina tai kunnes niistä enemmän selvitystä saadaan pois-
tettavat tai ainakin asetettavat sellaisten kyseenalaisten la-
jien joukkoon, joiden esiintyminen Kallavedessä on uuden
toteamisen tarpeessa. Niinpä Diaptomus laticeps G. O. Sars
ei ole luettava kuuluvaksi tämän järven eläimistöön (5, s. 7),
ja C. fennicus on tekijänsä itsensä mukaan mahdollisesti
vain kehitysaste siitä syvässä vedessä runsaasti elävästä
Cyclops-muodosta, jota hän pitää identtisenä tai hyvin lä-
heisenä lajille C. abyssorum G. O. Sars, mutta joka minun
päättääkseni ei ole muu kuin C. strenuus Fischer. Temorella
intermedia Nordgv. on taas sama laji kuin Eurytemora lacu-
stris (Poppe).
Mainituissa elokuussa 1914 ottamissani näytteissä pinta-
vedestä ja lisäksi syvästä vedestä, jolloin käytin hyvin har-
vasta kankaasta (Müllergaze n:o 00) valmistettua plankton-
haavia, esiintyivät sekä useimmat jo Nordgvist'in tapaa-
mat muodot että sitäpaitsi toisia, varsinkin koko joukko
rataseläimiä ja protozoeja. Syvästä vedestä pyysin eläimiä
Taivalharjun luona 10 p. elok. n. 15 m:n syvyydestä ja Sorsa-
salon ja Toivalanmaan välisestä salmesta Jokiharjun kohdalla
17 ja 27 p. elok. n. 20 m:n syvyydestä. Tässä seuraa luet-
telo niistä eläimistä, jotka puheena olevissa pinta- ja syvyys-
näytteissä tavattiin. Nimien jälkeen on subjektivisesti ar-
vioittu yksilörunsaus merkitty kuten vastaavassa kasviluet-
telossa.
Luettelo Kallaveden eläinplanktonista elo-
kuussa 1914.
Protozoa:
Difflugia limnetica (Lev.), rr Epistylis rotans Svec, r
Tintinnidium fluviatile (Stein), r Vorticella sp. Anabaena’an kiinnit-
Codonella lacustris (Entz), rr tyneenä, +
Rotatoria:
Floscularia sp., rr Asplanchna herricki Guerne, +
Conochilus unicornis Rouss., + Synchaeta sp. r
10
146 Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 13. V. 1915.
Polyarthra platyptera Ehrbg var. Anuraea cochlearis Gosse, c
euryptera Wierz., c Notholca longispina Kellic, cc
Cathypna luna (O. F. Müll.), rr Ploeosoma hudsoni Imh., r
Copepoda:
Cyclops strenuus Fischer, c Diaptomus gracilis G. O. Sars, c
C. leuckarti Claus, r Heterocope weissmanni Imh., ccc
C. oithonoides G. O. Sars, cc H. appendiculata G. O. Sars, c
Limnocalanus macrurus G.O.Sars, cc
Chadiorcera:
Limnosida frontosa G. O. Sars, + B. coregoni-typica Baird, c
Diaphanos. brachyurum (Lievin), + = B. coregoni-longispina Leydig, +
Holopedium gibberum Zaddach, cc Polyphemus pediculus (L.), rr
Daphnia cristata G. O. Sars, c Bythotrephes cederstroemi Schoed-
Bosmina longirostris (O. F. Müll.), r ler, r
B. obtusirostris G. O. Sars, + Leptodora kindti (Focke), +
Schizopoda:
Mysis relicta Loven.
Yhteensä tavattiin siis elokuun näytteissä 33 eläinlajia.
Yksinomaan syvässä vedessä esiintyivät Cyclops stre-
nuus, Limnocalanus macrurus, Heterocope weismanni, joka on
sama kuin Heterocope saliens Nordgvistilla, ja Leptodora
kindti (= L. hyalina). Holopedium gibberum oli nähtävästi
runsaammin syvässä vedessä kuin pintakerroksessa. Myös
Mysis relicta Loven ja Pallasea guadrispinosa G. O. Sars sain
pyydetyiksi n. 20 m:n syvästä. Jälkimäinen voidaan parem-
min lukea varsinaiseen pohjaeläimistöön.
Seuraavassa annan kokonaisluettelon Kallaveden
leijailueläimistössä 1. zooplanktonissa tähän asti tavatuista la-
jeista. Sen laatimisessa olen käyttänyt hyväkseni mahdolli-
suuden mukaan myös v. 1901 tekemiäni muistiinpanoja sa-
mana vuonna ja sitä ennen kerätystä planktonaineistosta.
Lajit ja muunnokset, jotka eivät tätä ennen ole kirjallisuu-
dessa mainitut Kallavedestä, ovat tässä luettelossa merki-
tyt *llä.
132 V. 1915.
Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 147
Protozoa:
*Difflugia limnetica (Lev.).
* Tintinnidium fluviatile (Stein).
*Codonella lacustris Entz.
*Vorticella sp. Anabaena’an kiin-
nittyneenä.
*Fpistylis rotans Svec.
Rotatoria:
*Floscularia sp.
Conochilus volvox Ehrbg.
=“ a unicornis Rouss.
* Asplanchna priodonta Gosse.
< N herricki Guerne.
*Synchaeta stylata Wierz.
= = pectinata Ehrbg.
*Polyarthra platyptera Ehrbg var.
euryptera Wierz.
*Rattul. capucinus (Wierz. et Zach.).
*Rattulus cylindricus (Imh.).
*Fuchlanis dilatata Ehrbg.
*Cathypna luna (O. F. Müll.).
* Anuraea cochlearis Gosse.
F » f. hispida Lauterb.
*Notholca foliacea.
= A longispina Kellic.
* Ploeosoma truncatum Lev.
vi ka hudsoni Imh.
*Gastropus stylifer Imh.
Copepoda:
Cyclops strenuus Fischer.
N, leuckarti Claus.
GAMLE oithonoides G. O. Sars.
Eurytemora lacustris Poppe (= Te-
morella intermedia Nordgv.).
Limnocalanus macrurus G. O. Sars.
Diaptomus gracilis G. O. Sars.
- x graciloides Lillj.
Heterocope weismanni Imh. (= H.
saliens Nordgv.).
Heterocope appendiculata G.0.Sars.
Cladocera:
Limnosia frontosa G. O. Sars.
*Diaphanosoma brachyurum (Liew.).
Holopedium gibberum Zaddach.
*Daphnia longispina O. F. Müll.
var. galeata G. O. Sars.
Daphnia cristata G. O. Sars.
* Bosmina longirostris (O. F. Müll.).
kus obtusirostris G. O. Sars.
* Bosmina coregoni-typica Baird.
-lilljeborgi Sars.
5 „ -longisp. Leydig.
*Polyphemus pediculus (L.).
Bythotrephes longimanus Leyd.
5 5 cederstroemi Lillj.
Leptodora kindti (Focke) (=L. hya-
lina Lillj.)
” ”
Schizopoda:
Mysis relicta Loven.
Yhteensä on siis tämän mukaan Kallaveden eläimelli-
sestä kesäplanktonista tunnettu 45 lajia ja lisäksi muunnoksia.
Lyhyen yleiskatsauksen niiden jakaantumisesta eri systema-
148 Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista. 13. V. 1915.
tisten pääryhmien osalle saa seuraavasta tilastosta: Protozoa
5 lajia. Rotatoria 18, Copepoda 9, Cladocera 12, Schizopoda
1 Ir.
Samoin kuin planktonkasveja ryhmittelen Kallaveden
planktoneläimet yleisyytensä ja runsaan esiintymisensä mu-
kaan kolmeen biologiseen joukkoon eli ryhmään, nimittäin
1) tavallisimmat ja ylipäänsä kvantitatiivisesti runsaimmin
esiintyvät muodot; 2) muut yleiset lajit; 3) harvinaiset ja
satunnaiset lajit.
Ensimäiseen ryhmään ovat luettavat seuraavat lajit:
Tintinnidium fluviatile, Codonella lacustris, Vorticella sp., Co-
nochilus unicornis, Asplanchna priodonta, A. herricki, Syn-
chaeta, Polyarthra platyptera, Anuraea cochlearis, Notholca
longispina, Cyclops oithonoides, Limnocalanus macrurus, Dia-
ptomus gracilis, Heterocope weismanni, H. appendiculata, Ho-
lopedium gibberum, Daphnia cristata, Bosmina coregoni, Le-
ptodora kindti.
Toiseen ryhmään luen seuraavat: Difflugia limnetica,
Epistylis rotans, Floscularia sp., Conochilus volvox, Rattulus
capucinus, R. hamatus, Ploeosoma truncatum, PI. hudsoni,
Cyclops strenuus, C. leuckarti, Limnosida frontosa, Daphnia
longispina-galeata (Tuovilanlahdessa), Bosmina longirostris,
B. coregoni-typica, B. coregoni-longispina, Bythotrephes ceder-
stroemi ja Mysis relicta (syvässä vedessä).
Kolmanteen ryhmään, ainakin toistaiseksi, kuuluvat:
Euchlanis dilatata, Cathypna luna, Notholca foliacea, Anuraea
cochlearis-hispida, Gastropus stylifer, Ceriodaphnia sp., B.
obtusirostris, Polyphemus pediculus, Bythotrephes longimanus,
Eurytemora lacustris, Diaptomus graciloides.
Kirjallisuutta.
1. Levander, K. M., Zur Kenntnis der Rhizosolenien Finlands.
Medd. Soc. F. & Fl. Fenn. H. 30, 1904, s. 112—117.
2. Nordqvist, O., Om förekomsten af Ishafscrustaceer uti mellersta
Finlands sjöar. Medd. Soc. F. & Fl. Fenn. H. 11, 1884, s.
28—32.
13. V. 1915. Levander, Lisätietoja Kallaveden planktonista, 149
3. Nordqvist, O., Bidrag till kännedomen om crustacéfaunan i några
af mellersta Finlands sjöar. Acta Soc. F. & Fl. Fenn. III,
N:o 2, 1886.
4. —,—, Die pelagische und Tiefsee-Fauna der grösseren finnischen
Seen. Zool. Anz. 1887.
5. —,—, Die Calaniden Finlands. Bidrag till kännedomen om Finlands
Natur och Folk. H. 47, 1888.
6. Tietosanakirja, art. Kallavesi.
Bulletin Bibliographique.
Ouvrages recus par la Société du 13 mai 1914 au 13 mai 1915.
Tous les livres indiques sont des in 8:o, sauf indication contraire.
I. Publications des Societes correspondantes.
Algerie.
Alger: Societe des Sciences Physigues, Naturelles et Clima-
tologigues.
Bulletin:
— Societe d'Histoire naturelle de l’Afrique du Nord.
Bulletin: VI, 5—9. 1914; VII, 1—3. 1915.
Böne: Academie d'Hippone.
Bulletin:
Comptes rendus:
Allemagne.
Augsburg: Naturhistorischer Verein für Schwaben und Neu-
burg (a. V.).
Bericht:
Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“.
Bericht und Abhandlungen:
Berlin: K. Akademie der Wissenschaften.
Sitzungsberichte: 1914, I-XVII.
— Gesellschaft Naturforschender Freunde.
Sitzungsberichte:
— Botanischer Verein der Provinz Brandenburg.
Verhandlungen:
— Zoologisches Museum.
Mitteilungen: VII, 2. 1914.
Bericht:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 151
Berlin: Verein zur Förderung des Deutschen Entomologi-
schen Museums.
Entomologische Mitteilungen: III, 6—8. 1914.
— Deutsche Entomologische Gesellschaft.
Deutsche Entomologische Zeitschrift: 1914, 3.
Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande
und Westfalens.
Verhandlungen:
Sitzungsberichte:
— Niederrheinische Gesellschaft für Natur und Heilkunde.
Sitzungsberichte:
— Poppeldorf. Deutsche Dendrologische Gesellschaft.
Mitteilungen:
Braunschweig: Verein für Naturwissenschaft.
Jahresbericht:
Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein.
Abhandlungen: XXII, 2. 1914; XXIII, 1. 1914.
Breslau: Schlesische Gesellschaft für Vaterländische Cultur.
Jahresbericht:
— Verein für Schlesische Insektenkunde.
Jahresheft, Neue Folge:
Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.
Bericht:
Colmar: Societe d’Histoire Naturelle.
Bulletin (Mittheilungen), Nouv. Ser.:
Crefeld: Naturwisenschaftliches Museum.
Mitteilungen:
Danzig: Naturforschende Gesellschaft.
Schriften, Neue Folge:
Katalog der Bibliothek.
Bericht d. Westpreuss. Botanisch-Zoolog. Vereins:
Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“.
Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1913, 2.
Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät.
Sitzungsberichte:
Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesell-
schaft.
Abhandlungen:
Bericht:
152 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Frankfurt a. M.: (Schwanheim): Deutsche Malakozoologische
Gesellschaft.
Nachrichtsblatt: XLVI, 1—3. 1914.
Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein.
Helios :
Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft.
Bericht: XX, Sitzungsber. p. LIX—CVIII. 1913—1914; XX,
2. 1914.
Gera (Reuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt.
Ornithologische Monatsschrift: XXXIX, 6—7. 1914.
Versuchs- und Musterstation fiir Vogelschutz.
Giessen: Oberhessische Gesellschaft fär Natur- und Heil-
kunde.
Bericht, Neue Folge, Medizinische Abteilung:
A = » Naturw. Abteilung:
Görlitz: Naturforschende Gesellschaft.
Abhandlungen:
Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg
August Universität.
Nachrichten, Matematisch-physikalische Klasse:
Nachrichten, Geschäftliche Mitteilungen:
Greifswald: Geographische Gesellschaft.
Jahresbericht: XIV. 1913—1914.
— Naturwissenschaftlicher Verein für Neu-Vorpommern
und Rügen.
Mittheilungen:
Guben: Internationaler Entomologen-Bund.
Internat. Entomologische Zeitschrift.
Güstrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meck-
lenburg.
Archiv: 67, 1—2. 1913.
Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Academie der
Naturforscher.
Nova Acta:
Repertorium:
Katalog der Bibliothek:
Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein.
Abhandlungen:
Verhandlungen, 3:e Folge:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 153
Hamburg: Die Hamburgischen wissenschaftlichen Anstalten.
Jahrbuch: XXX. 1912, nebst Beiheft 1—11 (1, 4, 7, 10 in
4:0).
— Verein für Naturwissenschaftliche Unterhaltung.
Verhandlungen:
Hanau: Wetterauische Gesellschaft für die gesammte Natur-
kunde.
Bericht:
Hannover: Naturhistorische Gesellschaft.
Jahresbericht:
Helgoland: K. Biologische Anstalt.
Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Hel-
goland, Neue Folge:
Hirschberg in Schles.: Riesengebirgsverein.
Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein.
Verhandlungen:
Kassel: Verein für Naturkunde.
Abhandlungen und Bericht:
Kiel: Kommission zu Wissenschaftlichen Untersuchungen der
Deutschen Meere (voy. Helgoland).
Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Kiel,
Neue Folge:
— Naturwissenschaftlicher Verein für Schleswig-Holstein.
Schriften:
Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft.
Schriften:
Landshut: Naturwissenschaftlicher Verein (vorm. Botan.
Verein).
Bericht:
Leipzig: Die Redaktion der „Internationalen Revue der ge-
samten Hydrobiologie und Hydrographie“.
— Gesellschaft für Erdkunde.
Mitteilungen:
Wissenschaftliche Veröffentlichungen: VIII. 1914.
Lübeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches
Museum.
Mittheilungen, Zweite Reihe:
154 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Magdeburg: Museum fär Natur- und Heimatkunde und Na-
turwissenschaftlicher Verein.
Abhandlungen und Berichte:
Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Na-
turwissenschaften.!
Sitzungsberichte: 1913.
Metz: Societe d'Histoire Naturelle.
Bulletin: 25—28. 1908—1913.
Miinchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathema-
tisch-physikalische (II:e) Classe.
Abhandlungen: XXVI, 7—10. 1913—1914. 4:0.
II. Suppl. Bd. Abh. 10. 1918; III. Suppl. Bd. Abh. 2; IV.
Suppl. Bd. Abh. 3. 4:o.
Sitzungsberichte: 1913, 3.
Register zu den Abhandlungen, Denkschriften und Reden
der K. Bayer. Akad. d. Wiss. 1807—1913. München 1914.
Almanach:
— Bayerische Botanische Gesellschaft.
Berichte:
Mitteilungen:
— Ornithologische Gesellschaft.
Verhandlungen: XII, 1. 1914.
Miinster: Westfälischer Provinzial-Verein fär Wissenschaft
und Kunst.
Jahresbericht:
Niirnberg: Naturhistorische Gesellschaft.
Abhandlungen:
Jahresbericht:
Mitteilungen:
Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein.
Jahresbericht:
Passau: Naturhistorischer Verein.
Bericht:
Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein.
Bericht:
Correspondenz-Blatt:
Stettin: Entomologischer Verein.
Entomologische Zeitung:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 155
Strassburg in E.: K. Universitäts- und Landes- Bibliotek.
Deutsches Meteorologisches Jahrbuch f. 1912. Elsass-
Lothringen, Strassburg i. E. 1914. 4:0. —
Theses par:
Stuttgart: Verein für Vaterländische Naturkunde in Würt-
temberg.
Jahreshefte:
— Gesellschaft der Naturfreunde.
Kosmos:
Wiesbaden: Nassauischer Verein für Naturkunde.
Jahrbücher:
Zwickau: Verein für Naturkunde.
Jahresbericht:
Australie.
Brisbane: The Queensland Museum.
Annals:
Annual Report:
Melbourne: Public Library, Museums and National Gallery
of Victoria.
Memoirs of the National Museum, Melbourne:
Sydney: Linnean Society of New South Wales.
Proceedings. 2:e Ser.: 1913, 4 (Nr. 152).
— The Australian Museum.
Records:
Report:
— Departement of Fisheries of New South Wales.
Annual Report of the Board of Fisheries:
Trivett, J. B., Fisheries. Extr. fr. Part XIV of the official
yearbook of New South Wales. 1912.
— The Roval Zoological Society of New South Wales.
The Australian Zoologist: I, 1—2. 1914.
Autriche-Hongrie.
Bistritz: Gewerbeschule.
Jahresbericht:
Brünn: Naturforschender Verein.
Verhandlungen:
Bericht der Meteorologischen Commission:
156
Buda-Pest:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Magyar Tudomänyos Akademia (Ungarische Aka-
demie der Naturwissenschaften).
Mathematikai és termeszettudomänyi közlemenyek:
Ertekezösek a termöszettudom. köreböl:
Ertekezö6sek a mathemat. tudomän. köreböl:
Nyelvtudomänyi közlemenyek:
Mathemat. és termeszettudom. ertesitö: XXX, 3—5. 1912;
XXXI, 1—2. 1913.
Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus
Ungarn: XXVI, 4. 1908; XXVII, 1—4. 1909; XXVIII, 1—4.
1910; XXIX. 1913.
Ällattani Közlemenyek:
Botanikai Közlemönyek: XI, 1—6. 1912.
Almanach: 1913.
Rapport: 1912.
Gorka, S. Anatomiai és @lettani adatok. Budapest 1913.
Gelei, J. Tanulmänyok a Dendrocoelum lacteum Szövetta-
näröl. Budapest 1909—1912.
Steiner, S. A szines fotogräfozäs. Budapest 1913.
Aujeszky A. A Bakteriumok Termeszetrejza. Budapest 1912.
— Magyar Nemzeti Muzeum (Ungarisches National-Mu-
seum).
Annales historico-naturales: XII, 1. 1914.
Termöszetrajzi Fiizetek:
Aguila. Journal pour Ornithologie:
— La Redaction de „Rovartani Lapok*.
Rovartani Lapok:
— La Redaction de „Bulletin botanigue hongrois“.
Cracovie:
Ungarische Botanische Blätter: XIII, 1—5. 1914.
Académie des Sciences (Akademija Umiejetnossci).
Sprawozdanie komisyi fizyograficznej:
Rozpravy wydzialu matem. przyrod, 3:e Ser.: XIII A, XIII
B. 1913.
Bulletin international:
Catalogue of Polish Scientific literature:
Graz: Naturwissenschaftlicher Verein für Steiermark.
Mittheilungen:
Hermannstadt: Siebenbürgischer Verein fär Naturwissen-
schaften.
Verhandlungen und Mitteilungen:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 157
Iglö: Ungarischer Karpathen-Verein (Magyarorszägi Kärpä-
tegyesiilet).
Jahrbuch: XLI. 1914.
Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein.
Berichte:
Kolozvär (Klausenburg): Redaction de „Magyar Növenytani
Lapok“.
Evlolyam:
— Erdelyi Museum-Egylet. Orvos Termöszettudomänyi
Szakosztälyäböl. (Siebenbürgischer Museum-
Verein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Sec-
tion). |
II. Termeszettudomänyi szak (Naturwissensch. Abth.):
Ertesitö (Sitzungsberichte):
Medizinische Sektion.
Ertesitö (Sitzungsberichte):
Naturwissenschaftliche Museumshefte:
Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Ma-
thematisch-Naturwissenschaftliche Classe.
Abhandlungen:
Sitzungsberichte:
Jahresbericht:
Verzeichniss der Mitglieder:
— Deutscher naturwissenschaftlich-medicinischer Verein
für Böhmen „Lotos“.
Lotos:
— Societas Entomologica Bohemie.
Acta:
— Bömischer Klub fiir die Naturwissenschaften.
Sbornik:
Trencsen Ung.: Trencsen Wärmegyei Termeszettudomänyi
Egylet (Naturwissenschaftlicher Verein der
Trencsener Comitates).
Evkönyre (Jahresheft):
Triest: Museo Civico di Storia Naturale.
Atti, Ser. Nuova:
Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-Na-
turwissenschaftliche Classe.
Sitzungsberichte, Abth. I: CXXII, 6—7. 1913.
158 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Anzeiger:
Mittheilungen der Erdbeben-Commission, Neue Folge:
Wien: K. k. Naturhistorisches Hofmuseum.
Annalen: XXVII, 4. 1913.
— K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft.
Verhandlungen:
— K. k. Geographische Gesellschaft.
Mittheilungen:
Abhandlungen:
— Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt-
nisse.
Schriften:
— Dr. R. v. Wettstein, Professeur.
Oesterreichische Botanische Zeitschrift: LXIV, 3—7. 1914.
— Wiener Botanische Tauschanstalt.
Zagreb: Societas Scientiarum naturalium Croatica.
Glasnik: XXVI, 2—3. 1914.
Belgigue.
Bruxelles: Académie Royale de Belgique. Classe des Sciences.
Bulletin, 3:me Ser.: 1913, 12; 1914, 1—4.
Annuaire: 1914.
— Societe Royale de Botanigue.
Bulletin: LII. 1914.
— Societe Entomologigue de Belgigue.
Annales: LVII. 1913.
Table générale des Annales:
Memoires:
— Societe Royale Zoologigue et Malacologigue de Bel-
gigue.
Annales:
Procés-Verbaux:
Bulletin:
— Societe Royal Linnéenne.
Bulletin:
Brésil.
Rio de Janeiro: Muceu Nacional.
Archivos:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 159
Canada.
Halifax, N. S.: Nova Scotian Institute of Sience.
Proceedings and Transactions:
Chili.
Santiago: Société Scientifique du Chili.
Actes:
Costa Rica.
San José: Museo National. Republica de Costa Rica.
Annales:
Danemarc.
Aarhus: Redaktionen for Flora og Fauna.
Disko: (Grönland): Den danske arktiske station Disko.
Arbejder:
Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab.
Skrifter (Mémoires), 7:de Rzkke, naturvidenskab. og
mathem Afdeln.:
Oversigt: 1914, 2—6; 1915, 1.
— Naturhistorisk Forening.
Videnskabelige Meddelelser:
— Botanisk Forening.
Botanisk Tidsskrift: XXXIII, 5—6. 1914; XXXIV, 1. 1914.
Dansk Botanisk Arkiv: I, 5. 1914; II, 1—2. 1914.
Meddelelser:
Medlemsiliste :
— Entomologisk Forening.
Entomologiske Meddelelser:
— Bureau du Conseil permanent international pour
l’exploration de la mer.
Bulletin trimestriel:
Bulletin planktonigue pour les ann6es 1908—1911. 2:me
partie. 1914. 4:0.
Bulletin hydrographigue pour l’annee juillet 1912—juin 1913.
Copenh. 1914. 4:0.
160 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Publications des circonstance: 68. 1914; 69. 1914; 12. (2:e
ed.). 1914.
Rapports et Proc&s-verbaux des Réunions: XX. Rapports
1914. 4:0.
Kjöbenhavn: Kommissionen for Havundersögelser.
Meddelelser, Serie Plankton:
Skrifter:
Espagne.
Madrid: R. Academica de Ciencias.
Memorias:
Revista: XII, 7. 1914.
Zaragoza: Sociedad Aragonesa de Ciencias naturales.
Boletin: XIII, 4—10. 1914.
Etats-Unis.
Ann Arbor Mich.: Michigan Academy of Science.
Annual Report: XV. 1913.
Austin, Texas: University of Texas:
Bulletin, Scientific Series:
Official Series:
— Texas Academy of Sciences.
Transactions: XII. 1913.
Baltimore, Md.: Johns Hopkins University.
Circular: 1913, 7—9.
Memoirs from the Biological Laboratory:
Berkeley, Cal.: University of California.
Publications, Zoology: XI, 9—11. 1913; XII, 1—3. 1913.
Publications, Botany:
Memoirs:
Bulletin, Third Ser.:
University Press Exchanges:
Boston Mass: American Academy of Arts and Sciences.
Proceedings: XLIX, 11. 1914.
— Boston Society of Natural History.
Memoirs:
Proceedings:
Occasional Papers:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 161
Brigdeport, Conn.: Brigdeport Scientific Society.
List of Birds:
Brooklyn, N. Y.: Museum of the Brooklyn Institute of Arts
and Sciences.
Memoirs of Natural Sciences:
Science Bulletin:
Cold Spring Harbor Monographs:
Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoology.
Memoirs: XL, 8. 1914; XLIV, 2. 1914. 4:o.
Bulletin: LVIII, 7. 1914.
Annual Report:
Chapell Hill, N. C.: Elisha Mitchell Scientific Society.
Journal:
Chicago III.: Academy of Sciences.
Bulletin:
Bulletin of the Geological and Natural History Survey;
Bulletin of the Natural History Survey;
Special Publication:
Annual Report:
— Field Museum of Natural History.
Publication: 172. 1913; 173. 1914.
Cincinnati, Ohio: Society of Natural History.
Journal:
— Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia medica.
Bulletin:
Mycological Notes:
Bibliographical Contributions: II. 1. 1914.
Claremont, Calif.: Pomona College.
Journal of Entomology and Zoology: VI, 2—4. 1914.
Columbia, Mo: The Library of the University of Missouri.
Bulletin, Science Series: II, 1. 1911.
Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences.
Proceedings: XIII, p. 1--46. 1914.
Honolulu, Hawaii: College of Hawaii.
Bulletin:
Lawrence, Kans.: Kansas University.
Science Bulletin: VII, 1—17 (= XV, 2). 1913; VIII, 1—10
(= XV, 9). 1914.
Annual Report of the Experiment Station:
11
162 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
The University Geological Survey of Kansas: Bulletin
N:o 1. 1913.
Mineral Resources of Kansas:
Lincoln, Nebr.: The University of Nebraska.
University Studies:
Zoological Laboratory, Studies:
Calendar:
Bulletin :
Madison, Wisc.: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and
Lettres.
Transactions:
— Geological and Natural History Survey.
Bulletin:
Meriden, Conn.: Scientific Association.
Transactions:
Proceedings:
Annual Address:
Milwaukee, Wisc.: Wisconsin Natural History Society.
Bulletin: XI, 4, title page a. index. 1913; XII, 1—2. 1914.
Bulletin of the Public Museum of the City of Milwaukee;
Minneapolis, Minn.: Geological and Natural History Survey
of Minnesota.
Reports, Zoological Series:
Minnesota Plant Studies: V. 1913.
Mewark, Delaw: Delaware College Agricultural Experiment
Station, Entomlogical Departement.
Annual Report:
Bulletin:
New-Brigton, N. Y.: Staten Island Association of Arts and
Sciences.
Proceedings: IV, 3—4. 1913.
Special:
Museum Bulletin: 69—72. 1914; N. Ser.: I, 1—5. 1914.
New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences.
Transactions: XVIII, title page, contents etc.
New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences.
Memoirs:
Annals:
Transactions:
Index:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 163
New-York, N. Y.: New-York Botanical Garden.
Bulletin: IX, 32. 1915.
— New-York Entomological Society.
Journal: XXII, 2—4. 1914.
— New-York Zoological Society.
Zoclogica: I, 15—16. 1914.
Osburn, R. C. The Care of Home Aguaria. New-York 1914.
Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences.
Proceedings: LXV, 3. 1914; LXVI, 1. 1914.
— American Philosophical Society.
Proceedings:
Report:
Subject Register:
Supplement Register:
— Wagner Free Institut of Science.
Transactions:
— University of Pennsylvania.
Contributions from the Botanical laboratory:
— Free Museum of Science and Art, Departement of
Archelogy, University Pennsylvania.
Bulletin:
Portland, Maine: Societyy of Natural History.
Proceedings:
Rochester, N. Y.: Academy of Science.
Proceedings:
San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences.
Memoirs:
Proceedings, 4 Ser:: IV, p. 1—13. 1914; V, 1—2 (p.1—31).
1915. 4:o.
Botany:
Zoology, 3 Ser.: IV, 4—5. 1906.
Geology:
Math. Phys.:
Occasional Papers:
— The Hopkins Seaside Laboratory of The Leland Stan-
ford Jr. University.
Leland Standford Junior University Publications. Univer-
sity Series:
Meyer, A. W. The Hemolymph nodes of the Sheep. 1914.
de Oliveira Lima, M. The Evolution of Brazil compared
with that of Spanish and Anglo-Saxon America. 1914.
164 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Schäfer, E. An Introduction to the Study of the endocrine
Glands and internal secretions. 1914.
Annual Registea:
Springfield, Ill.: The State Entomologist of the State of
Illinois:
Report:
S:t Louis, Mo: Academy of Science.
Transactions:
— Missouri Botanical Garden.
Annual Report:
Annals: I, 2—4. 1914.
Topeka, Kans.: Kansas Academy of Science.
Transactions:
Trenton, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly
The Trenton Natural History Society).
Journal:
Tufts College, Mass: Tufts College.
Studies: III, 3—4. 1914.
Urbana, III.: Illinois State Laboratory of Natural History.
Bulletin: IX, Contents a. Index. 1910—1913; X, 4—5. 1914.
Article:
Bienniel Report.
Forbes, S. A. Fresh water Fishes and their ecology. Ur-
bana, Ill. 1914.
— The Editor of The Journal of Parasitology.
Journal of Parasitology: I, 1. 1914.
— University of Illinois, Department of Zoology.
Washington, D. C.: Departement of Interior (U. S. Geological
Survey).
Monographs:
Bulletin:
Annual Report:
Mineral Resources:
Water-Supply and Irrigation Papers:
Professional Papers:
— Departement of Agriculture.
Report:
Yearbook: 1913.
— Division of Biological Survey.
Bulletin:
Nort American Fauna:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 165
Washington, D. C.: Smithsonian Institution (U. S. National
Museum). ;
Annual Report:
Report of the U. S. National Museum:
From the Smithsonian Report:
Bulletin of the U. S. National Museum:
Report on the progress and condition of the U. S. Natio-
nal Museum for the year ending June 30, 1913. Washing-
ton 1914.
— Entomological Society.
Proceedings:
— Carnegie Institution of Washington. Departement of
Experimental Evolution.
Publications:
Annual Report of the Director: 1914.
Finlande.
Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Scien-
ces de Finlande).
Acta: XLIV, Minnesord (Nylander). 1913; XLIV, 3, 7. 1914;
XLV, 2—3, Minnestal (Mechelin). 1914; XLVI, 3. 1915,
Minnestal (Hjelt). 1914. 4:o.
Bidrag: 74, 1. 1914; 75, 2. 1914.
Öfversigt: LVI, A—C. 1913—1914.
Observations möteorologigues:
Finländische Hydrographisch-Biologische Untersuchungen:
7—9. 1912; 13. 1914. 4:0.
— Geografiska Föreningen.
Meddelanden:
Terra:
— Sällskapet för Finlands Geografi (Societe de Geo-
graphie de Finlande.
Fennia: 37. 1914.
— Finska Forstföreningen.
Meddelanden:
Forstlig Tidskrift: XXXI, 4—12. 1914; XXXII, 1—4' 1915.
Metsätaloudellinen Aikakauskirja:
Erikoistutkimuksia: 2. 1914; 3. 1915.
Ströskrifter:
Metsän ystävä:
166 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Helsingfors: Landtbruksvetenskapliga Samfundet i Finland.
Abhandlungen:
Meddelanden:
— Finska Forstsamfundet.
Acta Forestalia: 1—3. 1913—1914.
— Fiskeriföreningen i Finland.
Fiskeritidskrift för Finland: 1914, 4—12; 1915, 1—4.
Snomen Kalastuslehti: 1914, 4—12; 1915, 1—3.
Suomen Kalatalous:
Fiskaren:
Kalastaja:
— La Redaction de , Tidskrift för jägare och fiskare".
Tidskrift: XX. 1912; XXI. 1913; XXII. 1914; XXIII, Slut-
häfte. 1915.
France.
Amiens: Societe Linneenne du Nord de la France.
Memoirs:
Bulletin:
Angers: Societe d’Etudes des Sciences Naturelles.
Bulletin, Nouv. Ser.:
Béziers: Societe d’Etudes des Sciences Naturelles.
Bulletin:
Bordeaux: Societe Linneenne.
Actes:
Caen: Societe Linneenne de Normandie.
Bulletin, 6:e Ser.:
Cherbourg: Société Nationale des Sciences Naturelles et
Mathematigues.
Mémoires:
Langres: Société de Sciences Naturelles de la Haute-Marne.
Bulletin:
La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles.
Annales:
Rouy, G. Flore de France:
Lyon: Société Linnéenne.
Annales, N. Ser.:
— Museum d'Histoire Naturelle.
Archives:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 167
Lyon: Société Botanique de Lyon.
Annales:
Nouveau Bulletin:
— Académie des sciences, belles-lettres et arts. Sciences
et lettres. ;
Mémoires, 3:e Ser.:
— Societe d’Agriculture, sciences et industrie.
Annales, 7:e Ser.:
Marseille: Musée d'Histoire Naturelle.
Annales, Zoologie:
Annales:
Bulletin, 2:e Ser.:
Montpellier: Académie des Sciences et Lettres.
Mémoires de la section de mödicine, 2:e Sér.:
Mémoires de la section des Sciences, 2:e Sér.:
Bulletin mensuel: 1914, 4—12; 1915, 1—3.
Nancy: Societe des Sciences.
Bulletin, 3:e Sér.:
Bulletin de seances, Ser. 3:
Nantes: Société des Sciences Naturelles de l’Ouest de la
Franee.
Bulletin, 3:e Sér.:
— Société Academigue de Nantes et de la Loire Infe-
rieure.
Annales, 9:e Sér.:
Nimes: Société d'Etude des Sciences Naturelles.
Bulletin:
Supplement:
Paris: Societe Entomologibue de France.
Annales: LXXXIII, 1—3. 1914.
Bulletin:
— Societe Zoologigue de France.
Mémoires:
Bulletin:
— Société de Geographie.
La Geographie:
— Redaction de „La Feuille des jeunes naturalistes“.
Feuille, 5 Ser.: XLIV, 522—523. 1914.
Reims: Societe d’Etude des Sciences Naturelles.
Bulletin, 3:e Ser.:
Comptes rendus:
168 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Travaux:
Procés verbaux:
Rennes: L' Université.
Travaux scientifiques.
— La Station entomologique.
Insecta: IV, 40—41. 1914.
Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles.
Bulletin, 5:e Sér.:
Toulouse: Société d'Historie Naturelle.
Bulletin :
— Societe des Sciences Physigues et Naturelles.
Bulletin:
— Societe Francaise Botanigue.
Revue de Botanigue.
Grande-Bretagne et Irlande.
Cambridge: Cambridge Philosophical Society.
Proceedings: XVII, 6. 1914; XVIII, 1—2. 1914—1915.
List:
Edinburgh: Royal Society.
Transactions:
Proceedings: XXXIV, 2—3. 1913—1914; XXXV, 1. 1919.
— Botanical Society.
Transactions:
Proceedings:
Transactions and Proceedings:
Annual Report:
Notes from the Royal Botanical Garden, Edinburgh:
— La Redaction de ,The Annals of Scottish Natural
History".
Annals:
Glasgow: Natural History Society.
Transactions and Proceedings, N. S.:
The Glasgow Naturalist: VI, 1, 3—4. 1913.
London: Royal Society.
Proceedings: Ser. A. Vol. 89, N:o A. 609. 1913; Vol 9,
N:o A. 618—620. 1914. — Ser. B Vol. 86, N:o B 591. 1913;
Vol. 87, N:o B. 597—599. 1914.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 169
Reports to the Evolution Committee:
Obituary Notices:
London: Linnean Society.
Journal, Botany:
Journal, Zoology:
Proceedings:
List:
— Royal Gardens, Kew.
Bulletin: 1914.
— Distant, W. L.
The Zoologist, 4 Ser.:
Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northum-
berland, Durham and Newcastle-upon-Tyne.
Transactions, New Ser.: IV, 1. 1914.
Piymouth: Marine Biological Association.
Journal, New Ser.: X, 2. 1914.
Italie.
Bologna: R. Accademia delle Scienze dell’ Istituto di Bo-
logna.
Memorie, Classe di Scienze fisiche, Ser. 6:
Indici generali:
Rendiconti, N. Ser.:
Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali.
Att Ser. arv VI. 1913. 4:0.
Bulletino mensile, Ser. 2: 29—31. 1914.
— Direzione del Giornale „Malpighia“.
Malpighia: XXVI, 9—12. 1913; XXVII. 1—2. 1914—1915.
Firenze: Societä Entomologica Italiana.
Bulletino: XLV, 1—4. 1913.
— Redazione della „Redia“, Giornale di Entomologia.
Redia:
Genova: Museo Civico di Storia Naturale.
Annali, Ser. 3:a:
Viaggio del Dott. Elio Modigliani in Malesia. Riassunto
generale dei risultati zoologici. Genova 1909.
Milano: Societä Italiana di Scienze Naturali e del Museo
Civico di Storia Naturale.
A tti LI, 1.1914.
Memorie:
170 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Modena: R. Accademia di Scienze, Lettere ed Arti.
Memorie, Ser. 3: X, 2. 1913. 4:0.
— Societä dei Naturalisti e Matematici.
Atti, Ser. 4: XV. 1913.
— Redactore della ,La Nouva Notarisia*.
L. N. Notarisia: XXV, 2—4. 1914; XXVI, 1. 1915.
Napoli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche.
Atti, Ser. 2: XV. 1914. 4:0.
Rendiconto, Ser. 3: XIX, 6—12. 1913.
— Societä Africana d'Italia.
Bolletino: XXXII, 12. 1913; XXXIII, 1. 1914; XXXIV, 1—3.
1915.
— Societä di Naturalisti.
Bolletino, Ser.:
— Museo Zoologico della R. Universitä.
Annuario, N. Ser.:
Padova: Accademia scientifica Veneto-Trentina-Istriana (ci-
devant Societä Veneto-Trentina di Scienze Na-
turali).
A tt, Ser. 3: VII..1914.
Bolletino:
Palermo: Redazione della „Naturalista Siciliano".
II Natur. Sicil., N. Ser.: XXII, 1—5. 1914.
— R. Orto Botanico di Palermo.
Bulletino:
— R. Istituto Botanico di Palermo.
Contribuzioni alla Biologia vegetale:
Pisa: Societä Toscana di Scienze Naturali.
Memorie: XXIX. 1913.
Processi verbali: XXII, 5. 1913; XXIII, 1—2. 1914.
Portici: Laboratorio di zoologia generale e agraria. R. Scuola
superiore di Agricoltura.
Bulletino:
Roma: R. Istituto Botanico.
Annuario:
Annali di Botanica: XII, 2. 1914.
-— Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele.
Bolletino:
Indice:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 171
Roma: Societä Zoologica Italiana. (Ci-devant Societä Romana
per gli Studi Zoologici).
Bolletino, Ser. 3:
— R. Accademia dei Lincei.
Rendiconti, Ser. 5: XXIII, 8—12 (1:o Sem.). 1914; XXIII,
1. (2:o Sem.). 1914.
Venezia: Redazione della „Notarisia“.
Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia:
Sommario:
Verona: Museo Civico.
Madonna Verona: VIII, 29—32. 1914.
Japon.
Formosa: Bureau of the Productive Industries, Government
of Formosa.
Hayata, B. Icones Plantarum Formosanarun. Vol IV.
1914. 4:o.
Kyöto: College of Science and Engineering, Kyöto Imperial
University.
Memoirs: VI, 2—3. 1914.
Sendai: Töhoku Imperial University.
The Science Reports: Ser. 1: III, 5—6. 1914; Ser. 2: II,
1—2. 1914—1915. 4:0; III, 2—4. 1914.
Tökyö: College of Science, Imperial University.
i Journal: XXIII, 241914 XXXIV, 2. 1915;, XXXV, 2, 5, 6.
1913—1914; XXXVI, 3—4. 1914.
Les Indes occidentales.
Kingston: The Institute of Jamaica.
Journal:
Annual Report:
Les Indes orientales.
Calcutta: Asiatic Society of Bengal.
Journal, PI:
172 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Journal, P. II:
Journal, P. III:
Proceedings:
Journal & Proceedings:
Index:
Annual Addres:
Luxembourg.
Luxembourg: Gesellschaft Luxemberger Naturfreunde (Friihere
grossh. botanische Gesellsch. u. friihere ,Fauna*
vereinigt).
Bulletins mensuels (Monats-Berichte), N. Ser.:
Mexico.
Mexico: Instituto medico nacional.
Anales: XII, 3-5. 1913 — 1914.
Norvege.
Bergen: Bergens Museum.
Aarbok: 1913, 3; 1914—1915, 1.
Aarsberetning: 1913—1914.
Skrifter, ny Raekke: I, 2. 1914. 4:0.
Sars, G. O. An account of the Crustacea of Norway: Vol.
VI, 5—6. 1914.
Meeresfauna von Bergen:
— Norges Fiskeristyrelse (Direction de pöches de la
Norvege).
Aarberetning: 1913. 5; 1914, 1—3.
Christiania: Universitetet.
— Videnskabs Selskabet.
Forhandlingar:
Nyt Magazin for Naturvidenskaberne:
Stavanger: Stavanger Museum.
Aarshefte: 1913.
Tromsö: Museum.
Aarshefter: 35--36. 1912—1913.
Aarsberetning: 1912; 1913.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Tre
Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab.
Skrifter: 1913.
Pays-Pas.
Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen.
Verhandelingen, Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie:
Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurkunde, 3:e Reeks:
Register of de Verslagen and Mededeelingen :
Verlag van de Gewone Vergaderingen der Wis- en Na-
tuurkundige Afdeeling:
Proceedings of the Section of Sciences:
Jaarboek:
— Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Genees-
en Heelkunde. Sectio voor Naturwetenschappen.
Maandblad:
Werken, Tweede Serie: VIII, 1. 1915.
Groningen: Naturkundig Genootschap.
Verslag: 1913.
Bijdragen tot de kennis van de Provincie Groningen en
omgelegen streken:
Harlem: La societe Hollandaise des Sciences.
Archives neerlandaises, Ser. III] A (Sciences exactes: —
Ser. III B (Sci. naturelles):
Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging.
Tijdschrift, 2:e Ser.: XIII, 3—4. 1914.
Catalogus d. Bibliothek:
Aanwinsten der Bibliothek: N
— Rijks-Herbarium (Herbier de VEtat).
Mededeelingen: 15—20. 1913.
Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging.
N. Kruidkundig Archief, Verslagen en Mededeelingen:
Recueil des Travaux Botanigues Neerlandais:
Prodromus Florae Batavae:
s'Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging.
Tijdschrift: LVII, 2—4. 1914.
Entomologische Berichten, IV, 73—78.
Utrecht: Societe Provincial des Arts et Sciences.
Verslag: 1914.
Aanteekeningen: 1914.
Boldingh, 1. The Flora of Curacao, Acuba and Bonaire.
Leiden 1914.
174 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Portugal.
Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science,
mathem., physic. e. natur.
Memorias, Nova Ser.:
Journal:
— Societe Portugaise de Sciences Naturelles.
Bulletin:
Memorias:
République Argentine.
Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina.
Anales: LXXVI, 6. 1913; LXXVII, 1—4. 1914.
— La Redaction de „Revista Argentina de Historia Na-
turalf:
Revista:
— Muse de Productos Argentinos.
Boletin:
— Museo Nacional de Historia natural de Buenos Aires.
(Ci-devant Museo Publico).
Anales:
Communicaciones:
Cördoba: Academia National de Ciencias.
Actas:
Boletin: XIX, 2—4. 1913.
La Plata: Museo de la Plata. Universidad nacional de la
Plata:
Anales, Ser. 2:
A Secciön botanica:
Anales, Secciön paleontolögica:
Revista:
— Universidad de la Plata. Facultad de Ciencias Fisico-
Matematicas.
Publicaciones:
Roumanie.
Bucarest: L’Herbier de l’Institut botanigue.
Bulletin:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 175
Russie.
Archangelsk: Archangeler Gesellschaft zur Erforschung des
russischen Nordens.
Uagtcrin : 1914, 8—15, 18—20.
Oryertp:
Astrachan: Ichthyologisches Laboratorium der Kaspi-Wolga-
schen Fischerei-Verwaltung.
Arbeiten:
Ortyerp:
Dorpat: Naturforscher-Gesellschaft.
Schriften:
Archiv, 2:te Ser.:
Sitzungsberichte: XXII, 3—4. 1913.
Katalog der Bibliothek.
Irkutsk: La Direction du Musee.
Msßkcris:
Tpyası:
Jakutsk: La Direction du Musee.
Jaroslaw: Societe des Naturalistes:
Mémoires:
Kasan: Société des Naturalistes ä l’Universite Impöriale de
Kasan:
Travaux (Trudi): XLIV, 5—6. 1912; XLV, 1—6. 1912—1913;
XLVI, 1—6. 1914; XLVII, 1. 1915.
Comptes rendues: 1911—1912; 1912—1913.
Kharkow: Societe des Naturalistes a l’Universite Imperiale
de Kharkow.
Travaux (Trudi): XLVI. 1913.
Kiew: Société des Naturalistes de Kiew.
Mémoires: XXIV, 1—4. 1914—1915.
Proces Verbal:
— Societe ornithologigue de Kief du nom de K. Th.
Kessler.
Travaux:
Kischineff: Societe des Naturalistes et des Amateurs des
Sciences naturelles de Bessarabie.
Travaux: III. 1911—1912; IV. 1912—1913.
Minusinsk: Museum.
Oryerp: 1913.
Bamuno, B. A., Ceno Munycuncroe VctopuueckKil oyepK®. 1914.
176
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Moscou: Société Imperiale des Amis des Sciences Naturelles,
d’Anthropologie et d'Ethnographie.
Nouveaux Mémoires:
Bulletin:
Journal de la Section Zoologigue, N. Ser.: II, 1--3. 1914.
Meteorologische Beobachtungen:
Marepnalbi Kb TIO3HaHi® PpayHbi H PJIOpBI poccilickoli Hmnepin.
Orabı Ooranmyeckili :
Observations faites ä l’Observatoire météorologique de
lInstitut agronomigue de Moscou 1912. Moscou 1914.
JIHeBHHKB 30010ruuecKkaro oTAbAaeHis. II, 11. Mocksea 1913. 4:0.
Tpyası 30010rnyeckaro Orabnenis Oömecrea. T. XVIII, 2. 1914.
+40.
Directorium der K. Universitäts-Bibliothek.
Gelehrte Nachrichten (Naturhist. Abth.):
Hmnep. Pycckoe OÖlmecTBo aKK/IHMATH3aliM 2KHBOTHDIXb
H pacrenii.
Martepnanbi Kb 1103HaHiW pycckaro ppiöonosctea: III, 1—11.
1913—1014.
Tpyapı coBbuaHia NO PbI6OBOACTBy, CO3BAHHATO TIPH Nenapre-
MEeHTB 3emMAnenbnin Bb 1913 roay. I. C.-Tletep6ypre 1914.
Cnuuax065, D. PasBeneHie PbIÖbI Bb HEÖOMBIINXB TIPYyAKaXb.
Mocksa 1914.
Nikolsk: Hydrobiologisches Laboratorium der Fischzucht-
anstalt Nikolsk.
Aus der Fischzuchtanstalt Nikolsk:
Odessa: Societe des Naturalistes de la Nouvelle Russie.
Mémoires:
Petrograd: Académie Imperiale des Sciences.
Mémoires, 7:e Sér.;
Mémoires, 8:e Sér.: XXI, 4. 1914; XXXII, 3. 1914; XXXIII,
2. 1914. 4:0.
Melanges biologiques:
Bulletin, Nouv. Ser.:
Bulletin, V:e Ser.:
Bulletin, VI:e Ser.; 1914, 7—18; 1915, 1- 7.
Annuaire du Musée zoologique: Supplement ä T. XV. 1910;
XVIII, 4. 1913; XIX, 1—3. 1914.
Flora Sibiriae et Orientis extremi:
Revue Russe d’Entomologie: XIII, 3—4, Index. 1913; XIV,
141914; XV 1915!
Travaux du Musée botanigue:
Petrograd:
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 177
Schedae ad Herbarium Florae Rossicae:
Faune de la Russie. Poissons (Marsipobranchii et Pisces).
Vol. III, 2. 1914. — Insectes Hömipteres (Insecta Hemi-
ptera). Vol. I, Livr. 1. 1914. — Hydraires (Hydroidae),
Vol II; Liyr, 2. 1914.
Mammaros, P., A. Cnncoxb pbrb AHbnpoBckaro 6accefina.
C.-Tlerepöyprp 1913.
Wyrogevitch, Th. Sur la Holcampella Ostroumowi, mihi
n. sp., trouvée dans la mer noire. St. P&terbourg 1905.
Asepunueso, C. B. Htbroropbis HabmnenHis Haıp Strongylo-
centrotus droebachiensis O. F. Mill. C.-Ilerepöypro
1910. 4:0.
3epno8o, C. A. OcHoBHbig yeprpi PacnpenbaeHis JKHBOTHDIXD
Bb YepHoMB Mop$ y CeBactonona. C.-Ilerepöypr 1908. 4:0.
Munawesuus, K, O. Mosnnockn co6panHble Bo BPEMA 3KCKYP-
cin C. A. 3epHoBa Ha MurioHocub Ne 264 Ha pbKb nynää
cb 28 HIOHA mo 3 10014 1907 rona. C.-Ilerepöyprp 1908.
4:0.
Tond3uresuuo, B. Kr 6ionorin Idothea tricuspidata. C.-Ile-
repöyprp. 1906. 4:0.
Hortus Botanicus (Jardin Imperial botanique).
Acta:
Bulletin:
Oryerp:
Scripta botanica:
— Societas Entomologica Rossica.
Hore&:
— La Societe Imperiale des Naturalistes de Petrograd.
Section de Botanigue:
Travaux: XLIV—XLV. 1913—1914.
Journal botanique:
Section de Zoologie et de Physiologie:
Travaux: XLII, 4. 1913; XLIII, 4. 1915.
Section de Géologie et Minöralogie:
Travaux:
Comptes rendus: XLIV, 1, n:o 4—8. 1913; XLV, 1, n:o 1—8.
1914: -XEV1,41,n:0°1221915;
— TI. Y. 3. u. 3., Tepecenenyeckoe Ynpapnenie.
&eduenro, PB. A. Pnopa Aaiarckoii poccin: 1—7. 1912—1915.
IlpeaBapnutenbHblä OTUETb O ÖOTAHHYECKHXD H3CNBNOBAHIdXb
Bb Cnönpn H Bb Typkecran% Bp 1913 r. Tlerporpanp 1914.
12
178 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Petrosawodsk: Die Gesellschaft zur Erforschung des Gou-
vernement Olonez.
Nachrichten: 1914, 1—8; 1915, 1.
Riga: Naturforschender Verein.
Korrespondenzblatt:
Arbeiten, Neue Folge:
Katalog der Bibliothek:
Saratow: Station biologigue du Wolga.
Arbeiten: V, 1. 1914.
Travaux:
Compte-rendu:
Bericht:
Jahrbuch:
Simferopol: Societe des Naturalistes et des amis de la Na-
ture en Crimee.
Bulletin:
Tpynbi:
Ilo Kppimy. CöopHHKb 2. Cumhepononp.
Tiflis: Kaukasisches Museum.
Mitteilungen: VII, 3—4. 1913,
Museum Caucasicum:
V3B'tctia:
Suede.
Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället.
Handlingar, 4:e Följden:
Lund: Universitetet:
Acta, Ny följd. Afd. II. Medicin samt matematiska och
Naturvetenskapliga ämnen: IX. 1913. 4:0.
— La Redaction de , Botaniska notiser".
Botaniska notiser: 1914, 4—6; 1915, 1—2.
Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademin.
Handlingar, Ny följd:
Arkiv för Botanik:
Arkiv för Zoologi:
Öfversigt:
Ärsbok:
Lefnadsteckningar:
Stockholm: (Experimentalfältet): Centralanstalten för försöks-
väsendet pä jordbrukets omräde.
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 179
Stockholm: Entomologiska Föreningen.
Entomologisk Tidskrift: 35. 1914.
— Svenska Botaniska Föreningen.
Svensk Botanisk Tidskrift: VIII, 3—4. 1914.
— Bergianska Stiftelsen.
Acta Horti Bergiani:
— Statens skogsförsöksanstalt.
Meddelanden: 10. 1913; 11. 1914.
Flygblad: 1—4. 1914.
— Föreningen för Skogsvärd.
— La Redaction de „Fauna och Flora“.
Fauna och Flora: 1914, 3—6; 1915, 1—2.
Uppsala: R. Societas Scientiarum.
Nova Acta, Ser. 4: III, 8. 1914; IV, 1. 1914. 4:0.
— Kongl. Universitetet.
Uppsala Universitetets Årsskrift:
Redogörelse: 1913—1914.
Zoologiska Bidrag från Uppsala:
Bulletin of the Geological Institution of the University of
Uppsala: XII. 1914.
Suisse.
Basel: Naturforschende Gesellschaft.
Verhandlungen:
Bern: Naturforschende Gesellschaft).
Mittheilungen:
— La Société Botanigue Suisse (Schweizerische Botanische
Gesellschaft).
Bulletin (Berichte): XXIII. 1914.
Chambesy pres Geneve: I'Herbier Boissier.
Bulletin, 2:e Ser.:
Mémoires:
Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens.
Jahresbericht, Neue Folge: LV. 1913—1914.
Geneve: Société de Physigue et d'Histoire Naturelle.
Mémoires: XXXVIII, 1. 1914. 4:o.
Compte rendu:
— [La Direction du Conservatoire et du Jardin botanigues.
Annuaire: XVII. 1913.
180 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique.
Geneve: Société Zoologique.
Bulletin: I, fasc. 20—22. 1913; II, fasc. 1—3. 1913—1914.
Lausanne: Societe Vaudoise des Sciences Naturelles.
Bulletin, 5:me Ser.: L, 182—184. 1914.
Neuchätel: Societe Neuchateloise des Sciences Naturelles.
Bulletin:
Schaffhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft
(Societe Entomologigue Suisse).
Mittheilungen (Bulletin) :
St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.
Bericht:
Jahrbuch:
Winterthur: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.
Mitteilungen: 10. 1913—1914.
Zürich: Naturforschende Gesellschaft.
Uruguay.
Montevideo: Museo Nacional.
Anales:
Anales, Secciön historico-filosofica:
2. Dons.
Bestyrelsen för Köpenhamns Zool. Museum.
The Danish Ingolf-Expedition: IV, 3. 1914; V, 5. 1914. 4:0.
Koninklijke Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht.
Mededeelingen en Verhandelingen:
Annuaire: 1912, A. Meteorologie, B. Magnetisme terrestre.
1913. 4:0.
Ergebnisse aerologischer Beobachtungen: 1, 1909—1912.
Utrecht 1913.
Finska Landtbruksstyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus).
Meddelanden (Tiedonantoja): LXXXIX. 1912 (id. en finnois);
LXXXXII. 1914 (id. en finnois); LXXXXIV. 1914 (en
finnois).
Bidrag till Finlands officiella statistik: III. Landthusshäll-
ning. 7. Jordbruk och boskapsskötsel i Finland är 1912.
Helsingfors 1914 (id. en finnois). — XX. Järnvägsstatistik.
43. Helsingfors 1914 (id. en finnois).
Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 181
Årsberättelse till Finska mejerisamfundet från dess om-
bud i Storbritannien. 1913 (id. en finn.). — Helsingfors
1914.
Travaux des Societes scientifigues des etudiants de la faculté des
sciences naturelles et mathématiques ä P'Université de St.
Petersbourg. Livr. IV—V. 1913.
The John Crerar Library, Chicago.
Annual Report: 19. 1913.
Louisiana Agricultural Experiment Station, Baton Rouge, La.
Annual Report: XXVI. 1913.
Bulletin: 143. 1914.
Maine Agricultural Experiment Station, Orono, Maine.
Bulletin: 217. 1913; 220. 1913; 225. 1914.
The University of Minnesota Agr. Exp. Station, St. Paul.
Bulletin: 132, 134—137. 1913—1914.
Krok, Th. O. B. N. & S. Almguist. Svensk flora för skolor. I. Fanero-
gamer. 13:de uppl. Stockholm 1914 (par M. Krok).
Lundström, C. Verzeichnis mehrerer von Dr. E. Strand in Norwegen
gesammelten Diptera Nematocera. Sep. Christiania 1913.
Moxpsceyriü, C. A. Bpeanpis Hacbkombla H Oonb3Hm pacrenHiii, Ha0Olto-
AoBTiaca Bb TaBpmyeckoii ryöepHim Bb Teyemie 1913 roda.
Cumdepononp. 1914.
Iezoneso, H. M. D:o 1914 rona. 1915. (par M. Mokrzecki).
Tpyabı ecTecTBeHHO-HCTOPHYEeCKAro My3en Taspnueckaro ryöepHcKaro 3EMCTBA.
II. 1913; III. 1914. (par M. Mokrzecki).
OTYETE NO ECTECTBEHHO-HCTOPHyecKoMy My3em TaBpuyeckaro ryöepuHckaro
3emcrBa 3a 1913 roms. — D:o 3a 1914 ron». (par M. Mokrzecki).
Murbeck, S. Uber die Baumechanik bei Änderungen im Zahlenverhält-
nis der Bliite. Lund 1914. 4:o. Sep.
Trägärdh, 1. Sveriges Skogsinsekter. Stockholm 1914.
En dehors de ces dons, la Société a recu une partie
de la bibliothegue de son membre décédé M. C. Lundström
contenant 731 volumes de zoologie (notamment entomologie), '
de botanigue, de chasse, de pöeche, etc.
Helsingfors le 13 mai 1915.
Enzio Reuter,
Bibliothecaire.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen
19141915.
I. Zoologie.
Allgemeines.
Vogelschutz. Im Auftrage des Kais. Senats äussert sich die
Gesellschaft über einen Vorschlag zur Änderung der in
Finland geltenden Jagdverordnung und hebt dabei als
sehr wünschenswert hervor, dass das geflügelte Wild
durch zweckmässige Gesetzgebung gegen das immer mehr
drohende Ausrotten geschützt werden möchte. S. 82—83.
Einen Vortrag über Vogelschutz und speziell über
die Schonung der Raubvögel hält Prof. Dr. K. M. Le-
vander. Einige Raubvögel, wie die Adler, können
auf Grund ihrer Seltenheit nur geringen Schaden ver-
ursachen, andere sind gar nicht schädlich, viele sogar
nützlich (Bussarde, Falco tinnunculus, Eulen etc.). Der
Vortr. schlägt daher vor, eine Anzahl der Raubvogel-
arten durch Gesetzgebung ganz zu schützen. S. 94—9.
Mammalia.
Castor fiber L. Einen subfossilen Kiefer aus Kuolajärvi in
Lapponia kemensis demonstriert Herr Stud. C. Fin-
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 183
nilä. S. 8. — Herr Dr. Harald Lindberg legt vom
Bieber benagte, subfossile Stücke von Baumstämmen
VOR POSTAT.
Felis domesticus Keys. & Blas,, Rasse mit abgestutztem
Schwanze. Herr Prof. Dr. Th. Salan hat im Som-
mer 1914 im Kirchspiel Kyrkslätt, Nylandia, eine Katze
gesehen, deren Schwanz nur etwa 10 cm lang war;
der Charakter war schon in fiinf Generationen beibe-
halten worden. — Herr Mag. A. Wegelius hat in
Ylöjärvi, Satakunta, und Herr V. Räsänen in Kemi,
Ostrobothnia borealis, je eine schwanzlose Katze gese-
hen. — Vgl. auch Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 23,
S. 188, wo A. J. Mela über ähnliche Katzen aus Pieksä-
mäki und S:t Michel berichtet. — S. 10—11.
Hypudaeus rufocanus Sundev. Auf einigen Inseln in der
Nähe von Savonlinna (Nyslott), Savonia australis, lebt
diese Art in grosser Menge. Im Winter 1912 frass sie
an vielen Stellen die ganze Borke der in Schnee ein-
gehüllten Bäume und Sträucher auf. A. E. Fri. S. 22.
Sciurus vulgaris L. Das Eichhörnchen tritt in Finnisch-
Sus
Lappland in zwei Formen auf: das dunklere „Fichten“-
E. und das hellere ,Kiefern*-E. Es ist behauptet
worden, dass diese Formen zwei verschiedene Alters-
klassen repräsentierten; auch ist hervorgehoben wor-
den, dass dieselben von periodisch wechselnden Samen-
jahren der Fichte und der Kiefer abhängig sein könn-
ten. Verf. weist jedoch, auf Grund einiger von ihm
gemachten Beobachtungen, diese Ansichten zurück. Ir-
mer Forsius. S. 48—50.
scrofa domestica. Zwei teratologische Notizen: 1) ein
hermaphrodites Ex., Fig. 1, A von der Ventralseite, B von
der linken Seite, etwas mehr vergrössert; 2) Polydac-
tylie, Fig. 2. V. V. Kujala. S. 64—67.
Inbezug auf Fundorte von Vertebraten wird auch auf den
von Herrn Aman. K. E. Ehrström erstatteten Bericht
über den Zuwachs der zoologischen Sammlungen hin-
gewiesen. S. 122—128.
184 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Aves.
Vermischte Notizen.
Nyctea scandiaca (L.). Im Herbste 1913 und im Winter 1914
hat eine Wanderung dieser Art nach Siid-Finland statt-
gefunden, und zwar, nach den 25 angefiihrten Fund-
orten zu urteilen, wahrscheinlich in den östlichen Tei-
len Finlands nach Siiden und dann längs dem Bottnischen
Meerbusen nach Norden zuriick. Seit dem Jahre 1910
hat der Mitteiler bisher nur von 4 Exx. Kenntnis erhal-
ten: AulE. FE riot 20-21;
Syrnium lapponicum (Sparrm.). Scheint im Herbste 1912 Wan-
derungen vorgenommen zu haben, denn vom Okt. bis
Mitte Dez. waren je 1 Ex. in Karelia borealis, Savonia
borealis, Tavastia borealis und 4 Exx. in Savonia austra-
lis angetroffen worden. Im Herbste 1914 wurden in
Sav. austr. 2 Exx. erbeutet. A. E. Fri. S. 21.
Ornithologische Notizen aus der Gegend von Helsingfors, Ny-
landia. Betreffs 55 Arten werden Beobachtungen iiber
Ankunft und Abzug, Aufenthaltsort, Anzahl etc. aus
verschiedenen Jahren mitgeteilt. E. Merikallio. S.
28—34.
Ornithologische Beobachtungen im Sommer 1914 im Revier
Siikakangas, im NW-Teil von Tavastia australis. 77 Ar-
ten. Mitteilungen über Häufigkeit, Lebensweise, Brüte-
zeit, Aufenthaltsort. E. Merikallio. S. 34—39.
Temperaturverhältnisse bei Vögeln. Versuchsobjekte waren
11 Indiv.: Hahn, Henne, Taube 45 und 9, Ente, Fasan 9,
Rebhuhn, Larus fuscus, Acanthis spinus, Astur palum-
barius und Syrnium aluco. Im allgemeinen traf bei nor-
maler Tagesordnung das Temperaturmaximum um 12
Uhr Mittags ein, oder auch zur Zeit der vorhergehenden
oder nachfolgenden Beobachtung, d. h. um 9 Uhr vorm.
oder um 3 Uhr nachm. (die Messungen der Temperatur
wurden jede dritte Stunde ausgeführt). Die Mehrzahl
der Versuchstiere zeigte ein Minimum um 12 Uhr nachts
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 185
oder öfter etwas später; bei dem Hahn jedoch traf das
Minimum konstant um 6 Uhr nachm. ein. — Die mittlere
Temperatur war etwa 40.5—42' C, bei dem < der Taube
jedoch in einer Versuchsperiode etwas iiber 43 C; bei
der Syrnium-Art war sie 40.1. Die Differenz zwischen
Max. und Min. war der Grösse des Vogels umgekehrt
proportional, mit Ausnahme von Astur palumbarius, der,
obgleich einer der grössten unter den untersuchten Vö-
geln, dennoch die grösste Differenz aufwies, und zwar
2145 C. In den beiden untersuchten Fällen war die Tem-
peratur des & konstant höher als diejenige des %. —
Versuche mit umgekehrter Tagesordnung wurden mit 5
Ind. angestellt: Hahn, Henne, Taube < und $, Ente. Die
dunkle Periode dauerte von 6 Uhr vorm. bis 6 Uhr
nachm., die helle Periode die übrigen zwölf Stunden.
Der Hahn und die Henne stellten sich schon am 8:ten
Tage in umgekehrte Tagesordnung ein, d. h. mit ganz
entgegengesetzten Temperaturmaxima und -minima, die
Tauben erst nach 14 Tagen. Die Ente, die auch bei
gewöhnlicher Tagesordnung keine Periodizität aufwies,
reagierte nicht. K. S. Stenbäck und A. Hilden.
S. 45—46.
Ornithologische Notizen aus der Gegend von Vasa, Ostro-
bothnia australis. Betreffs etwa 20 Arten werden No-
tizen über Fundplätze etc. mitgeteilt. — In warmen Win-
tern sind einige Zugvögel noch im Dezember oder Ja-
nuar in der Gegend beobachtet worden, u. a. Motacilla
alba am 2. 12. 1895 und am 7. 12. 1913, Turdus pilaris
Ende Januar 1915, Fringilla coelebs Weihnachten 1913.
Ci: Finnilä. Si 94-59.
Strix bubo L. In einem alten, schon von J. v. Wright
im Jahre 1857 erwähnten Neste dieses Vogels in der
Nähe von Kuopio, Savonia borealis, wurden Knochen-
reste von den S. 89 angeführten Tieren gefunden.
Bemerkenswert ist der Fund von Mus rattus L., der in
Sav. borealis nicht mehr vorkommt und auch nicht in
der Literatur aus dieser Gegend angegeben wird. E. W.
Suomalainen. 93. 88—90.
186 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Vogeltopographische Untersuchungen in der Gegend von Pori
(Björneborg), Satakunta, im Jahre 1913. Verf. beschreibt
die Fauna verschiedener Lokalitäten, z. B. der Delta-
inseln, der Kiefern-, Fichten- und gemischten Wälder,
der Schären am Meere; er gibt ferner Notizen über
den Zug, über die Vogelfauna im Winter und über zu-
fällig auftretende Arten. E. W. Suomalainen. S.
90—94.
Beringte Vögel in Finland im J. 1914. Verf. berichtet über
die Fortsetzung der Beringung und über die bis Mai
1915 zurückgemeldeten Exx. Vgl. Medd. Soc. Fauna et
Fl. Fenn. 40, S. 200—212. J. A. Palmen. S. 96-103.
Neufür das Gebiet.
Picus minor pipra Pallas. War im Herbste 1914 relativ häufig
in der Gegend von Helsingfors, Nylandia, wo er vor-
zugsweise von Scolyfus Ratzeburgi Janson zerstörte
Birken aufsuchte. K. E. Kivirikko. S. 60.
Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.
Acanthis flavirostris (L.). Nylandia, Helsingfors, 1 9 im Dez.
1914 vom Arbeiter S. Pöntynen eingefangen und an
den Tiergarten Högholmen verkauft. R. Palmgren.
S. 84—85.
Archibuteo lagopus (Brünn.). Trat im Herbste 1912 in der
Gegend von Nyslott in Savonia australis, sowie in Sav.
borealis, mehrmals auf (5 Exx. werden angeführt); spä-
ter nicht beobachtet. A. E. Fri. S. 21.
Asio otus L. Ostrobothnia borealis, Haukipudas, 1 Ex. im
Friihling 1915 und 1 Ex. im August 1912 (K. Häyry-
nen) 1 Ex. am 11. 9. 1906 geschossen; Liminka im
Frühlingswinter 1907 (Pentzin) E. Merikallio.
SiT35;
Ciconia ciconia (L.). Ein Ex. wurde am 14. 5. 1914 im Kirch-
spiel Antrea in Karelia australis von Herrn A. Parta-
nen geschossen. F. Lönnfors. S. 20.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 187
Circus cyaneus (L.). Tavastia australis, Janakkala Turenki,
1 2 am 25. 1. 1913; Karelia borealis, Joensuu, 1 9 am
3. 10. 1914. A. E. Fri. S. 22. — Ostrobothnia austra-
lis; Mustasaari, Ende Mai 1912 wurde ein Nest ange-
troffen (O. Hellström), Närpes und Ylistaro (Florin).
CHFinn m" SP57
Erithacus philomela (Bechst.). Nistete im Sommer 1914 im
Kirchspiel Karkku, Satakunta. E. Bergroth, A. Hil-
den. S. 11—12. — Zweimal im Kirchspiel Iso-Kyrö,
Ostrobothnia australis, beobachtet. A. Björkenheim,
C.sFPinnilä. S. 54.
Fulica atra L. Am 9. 8. 1913 wurde im Kirchspiel Simo,
Ostrob. borealis, von Herrn Stud. U. Wuorio 1 &<
und im Kirchspiel Kolari, Lapp. kemensis, am 7. 12. 1910
1 Ex. von A. Pääkkölä geschossen. V. Räsänen.
S. 9.
Galerida cristata (L.) Boie. Ein Ex. wurde im Januar 1883
von Herrn Dr. N. Sundman in Sodankylä, Lapponia
kemensis, geschossen. C. Finnilä. S. 8.
Lanius minor Gmel. Savonia australis, Sulkava, 1 3 im Som-
mert9La.. INA). Ei FELASI22
Larus glaucus Brünn. Savonia borealis, Iisalmi, 1 junges &
am 3. 3. 1913; Nylandia, Hyvinkää, 1 altes 5 am 12. 4.
191400. A! E: Fr. oS. 22!
Larus marinus L. Savonia australis, im Hafen von Savon-
linna (Nyslott), 2 junge dd am 4. 9. 1913. A. E. Fri.
SI. (2.23
Larus ridibundus L. Savonia australis, Savonlinna (Nyslott),
b ama23:3. 1918 A/B. Frit S22.
Loxia bifasciata (Brehm). Savonia australis, in der Nähe
von Savonlinna (Nyslott), 1 ? am 20. 10. 1911 und 1 3
am 14. 3. 1912. A. E. Fri. S. 22. — Ostrobothnia
australis, Gegend von Wasa, im Dez. 1913 ziemlich zahl-
Peiuh. SICH RITA al 5555:
Mergulus alle (L.). Ostrobothnia borealis, Kirchspiel Ii, Dorf
Olhava, 1 Ex. im Dez. 1914 vom Bauer H. Maunula
im Walde ganz erschöpft gefunden. E.Merikallio.S. 94.
188 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Oriolus oriolus (L.). Ostrobothnia australis, Gegend von Wasa,
in den Sommern 1911 (?) und 1913. K. Boucht, C.Fin-
mik Farb:
Passer domesticus L. Farbenvarietät von fast ganz einfar-
big hellbraunem Aussehen, vom Gute Pelkola im Kirch-
spiel Hattula, Tavastia australis. A. Wegelius. S. 7.
Phylloscopus sibilatrix (Bechst.). Im Kirchspiel Mustasaari,
Ostrobothnia australis, einige Male beobachtet. G. Her-
mas 014 404F an m il, 55.
Rallus aguaticus L. Am 1. April 1915 wurde 1 Ex. in der
Stadt Hangö, Nylandia, vom Schiiler U. E.Nordström
eingefangen und dem Tiergarten Högholmen iibersandt.
R. Palmgren. .S. 85—86.
Ruticilla tithys Naum. Nylandia, Helsingfors Högholmen, 1 2
am 5. 11. 1914. Vol. betreffs früherer Funde in Finland
Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn 39, S. 247. Einar Ny-
berg. S. 42.
Syrnium aluco L. Diese Art ist mehrmals in den zwei letz-
ten Jahren in Karelia australis, u. a. in der Gegend von
Wiborg, geschossen worden. F. Lönnfors. S. 19.
Turdus merula L. Ein junges Ex. am 8. Juni 1914 im Kirch-
spiel Lojo, Regio .abo@nsis, beobachtet. Erwachsene
Exx. mehrmals während des Sommers in derselben Ge-
gend gesehen. I. Forsius. S. 2--3. — In der Gegend
von Wasa, Ostrobothnia australis, einige Male gefunden.
GaFannslär SI54
Turtur turtur (L.). Savonia australis, in der Nähe von Sa-
vonlinna (Nyslott), 1 3 am 4. 6. 1911; Karelia borealis,
Nurmes, I gram 18; 9..191 [;P Arm Frie 832
Upupa epops L. Savonia australis, Kangasniemi, 1 3 im Okt.
1914; 304. Br Reis) pStI22.
Vanellus vanellus (L.). Karelia borealis, Nurmes Valtimo,
1 & am 6. 3. 1913; Kar. borealis,' Värtsilä, 1 & am 12.
4. 1913. A. E. Fri. S. 22. — Ostrobothnia australis,
Gegend von Wasa, 2 Exx. am 19. 5. 1910, 1 Ex. am
525 5:14 915 pa CP kääri RasiSpgös.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 189
Pisces.
Vermischte Notizen.
Über eine Myxosporidien-Krankheit bei Coregonus albula L.
und C. lavaretus L. berichtet Herr Prof. Dr. K. M. Le-
vander. In der Gegend von Kajana und im Kirch-
spiel Sotkamo, Ostrob. kajanensis, trat im Herbste 1914
bei C. albula eine Krankheit auf, die sich als durch den
Parasiten Henneguya Zschokkei Gurley verursacht er-
wies. Auch friiher ist die Krankheit in denselben Ge-
wässern konstatiert worden (Luther in Medd. Fauna
et Flora Fenn. 35, S. 58—59). Dagegen scheint die er-
wähnte Coregonus-Art nach Siiden zu, u. a. in Mittel-
Europa, nicht von der Krankheit betroffen zu werden.
Ferner dürfte auch C. lavaretus, laut einer Mitteilung
in einer alten Arbeit von Sjögren, in einigen nörd-
lichen Gewässern in besonderem Grade dem erwähnten
Parasiten ausgesetzt sein. Verf. spricht die Vermu-
tung aus, dass wohl kaum das Klima, möglicherweise
aber Inzucht und geringe Anzahl von Raubfischen dazu
beigetragen haben, die Krankheit in den Gewässern
. Nordfinlands zu verbreiten. S. 14—17.
Coregonus albula L. Die Zusammensetzung des Bestandes
studierte in einigen Binnenseen Finlands, u. a. im Keitele-
See, Herr Dr. T. H. Järvi. Es erwies sich hierbei,
dass bisweilen die neuen Altersklassen ganz verloren
gehen, wie diejenigen aus dem Laiche in den Jahren
1910 und 1912. (Vgl. ferner in: „Finlands Fiskerier“,
Bd. 8.9. 33.) "S; DO!
Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.
Acipenser sturio L. Ein 2 wurde am 22. 6. 1914 im Kirch-
spiel Ulvila, Satakunta, im Flusse Kokemäenjoki (Kumo),
unweit der Flussmündung, gefangen. Länge 2.65 m,
Rundmass 1.30 m, Gewicht 152 kg. E. Hellevaara.
8.8:
190 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Centronotus gunellus L. Ein Ex. wurde am 20. 6. 1913 in
Luonnonmaa unweit der Stadt Turku (Åbo), Regio abo-
ensis, erbeutet. Länge 23 cm. E. Hellevaara. S.8.
Perca fluviatilis L. Eine aurea-Form war von Herrn Dr. V.
Starck in Sordavala, Karelia ladogensis, gefunden und
von Herrn Mag. Phil. V. Jääskeläinen eingesandt
worden, Ky E Ehestr.e m. (S. 1595
Scomber scombrus L. Im Nov. 1913 wurde im Kirchspiel Kö-
kar, Alandia, 1 Ex. gefangen. Länge 20 cm. E. Hel-
le Vana S.
Coleoptera.
Vermischte Notizen.
Uber die Coleopterenfauna von Ostrobothnia borealis berichtet
Herr Stud. Yrjö Wuorentaus. Die Insektenfauna
der Kiistengegenden von Ostrob. borealis ist ziemlich
dieselbe wie in Süd-Lappland, und dies dürfte davon
abhängen, dass auch die klimatischen Verhältnisse in
den genannten Gegenden einander recht ähnlich sind.
S. 60.
Neu fär das Gebiet. — Seltenheiten.
Acupalpus meridianus L. Nylandia, Helsingfors, mehrere
Exx. von den Schülern R. Elfving und P. H. Lind-
berg angetroffen worden. R. Frey. S. 13.
Amara Ouenselii Schönh. Nylandia, Hangö. Fr. Öblom.
S. 129.
Bagous binodulus Herbst (nec. binodulus Thoms.). Isthmus
karelicus, Mohla, 1 Ex. vom Schüler Håkan Lind-
berg gefunden. Neu für das Gebiet. R. Frey. S.13.
Ceutorrhynchus chrysanthemi Gyll. Isthmus karelicus, Sak-
kola, 3 Exx. von Herrn Stud. Th. Grönblom ange-
troffen worden. R. Frey. S. 14.
Lophocateres pusillus Klug. Zwei Exx. in Wiborg, Karelia
australis, am 1. 8. 1914, mit zahlreichem Tribolium fer-
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 191
rugineum Fabr. zusammen, von Herrn V. Löfgren an-
getroffen. Neu fiir das Gebiet. Th. Grönblom. S. 23.
Mecinus collaris Germ. Nylandia, Ekenäs, Zoologische Sta-
tion Tvärminne, Gallen an Plantago maritima hervor-
rufend. Neu fiir das Gebiet. Y. Wuorentaus. S. 3.
Phyllobius betulae Fabr. Regio aboönsis, Karislojo Pellon-
kylä. Neu für das Gebiet. W. Hellen. S. 18—19.
Hymenoptera.
Vermischte Notizen.
Zur Kenntnis der Evaniiden Finlands. Aus dem Gebiete wer-
den 1 Evania-Art, 7 Gasteruption-Arten und 1 Aulacus-
Art notiert. Das früher nicht bekannte < von G. subtile
Thoms. wird beschrieben. Wolter Hellen. S. 67—69.
Formica, Berichtigungen. Die früher F. gagates benannte
Art aus Finland, u. a. auch die Individuen aus Ostro-
bothnia borealis (Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 38,
S. 202, 203), erweisen sich als der F. picea (Nyl.) ange-
hörig. — F. suecica (Adlerz) ist unrichtig aus Finland
angegeben worden (Medd. S. F. et FI. Fenn. 40, S. 306). —
V. Räsänen. S. 136.
Ausgeschlüpfte parasitische Hymenopteren aus Finland. Verf.
gibt ein Verzeichnis von etwa 20 Chalcididen und 2
Proctotrupiden aus Lojo und Karislojo in Regio abo&nsis
sowie Pärnä und der Gegend von Helsingfors in Nylandia.
Die Arten sind früher nicht aus dem Gebiete bekannt;
sie wurden von Herrn Dr. J. C. Crawford bestimmt.
Auch einige biologische Notizen werden mitgeteilt. Ru-
nar Forsius. S. 136—138.
Neu fär das Gebiet.
Chrysis rutilans Ol. und Chr. Zetterstedti Dahlb. Nylandia,
Pärnä, leg. et det. Ä. Nordström. R. Frey. S. 43.
192 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Dinotomus lapidator Fabr. Nylandia, Pärnå, Ä. Nordström;
Satakunta, Birkkala, Th. Grönblom. S. 129.
Hemiptera.
Stagonomus pusillus H.S. Regio abo&nsis, Pargas Lofsdal,
neu für ganz Fennoskandia. E. Reuter. S. 9—10.
Lepidoptera.
Neu fär das Gebiet.
Argynnis paphia L. ab. valesina Esp. Regio aboensis, Lojo,
1 2 vom Schüler Håkan Lindberg gefangen. Th.
Grönblom. S. 4.
Brephos nothum Hübn. Karelia australis, in der Gegend von
Wiborg, etwa 20 Exx. in den J. 1912—1914 von den Her-
ren V. Teittinen und V. Löfgren gefangen. Th.
Grönblom. S. 3—4.
Larentia comitata L. ab. moldavinata Stgr. Tavastia austra-
lis, "Kangasalas A. ,P OPP LISA S. 191.
Larentia unifasciata Haw. Satakunta, Birkkala Rahola, 1 3
am 24. 7. 1913 im Garten, , Th. Gronplom „sr
Lycaena eumedon Esp. ab. caeca Courv. Ostrobothnia ka-
janensis, Kuhmoniemi. K. Valle. S. 131.
Miana latruncula Hb. ab. intermedia Horm. Nylandia, Hel-
singfors. E. Oker-Blom. S. 131..
Pygaera anastomosis L. ab. fristis Stgr. Nylandia, Esbo.
TA A JAN DETO SI LI.
Setina irrorella Cl. ab. signata Brkh. Satakunta, Birkkala
Salahmi.. H. Clayhills "5. Tel.
Odonata,
Aeschna clepsydra Say (= maxima Heikel). Isthmus kareli-
cus, Kivennapa, 15 (Sillman); Nylandia, Hanko (Hangö),
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 193
2 dä (F. Öblom). K. J. Valle. S. 8. — Karelia la-
dogensis, Jaakkima. L. Miettinen. S. 130.
Aeschna serrata Hagen. Nylandia, Helsinge. Neu fir das
I Gebiet. J. Kivenheimo. S. 130.
Agrion vernale Hagen (= lunulatum Charp.). Nylandia, Eke-
näs Tvärminne, 1 3 (E. Lindgvist); Lapponia iman-
drensis, Bjäloguba, 1 <. Neu für das Gebiet. R. Frey.
Su43.
Somatochlora Sahlbergi Trybom. Lapponia imandrensis, Jo-
kostrow, leg. R. Envald. Neu fir Europa. K. J.
valle ©. 42.
Plecoptera.
Vermischte Notizen.
Über die Plecopteren Finlands berichtet Herr Kand. Phil.
J. S. W. Koponen. Die Anzahl der bis jetzt aus dem
Gebiete bekannten Arten beträgt 34. — Nemura arctica
Esb. Petersen 1909 ist mit N. Sahlbergi Morton 1896
identisch; die Verschiedenheiten der resp. Abbildungen
etc. rühren davon her, dass Petersen in Spiritus auf-
bewahrte, Morton dagegen trockene Exx. gebraucht
hat. — S. 24—26, 83—84.
Neufür das Gebiet.
Amphinemura cinerea Oliv. Lapponia kemensis, Muonio und
Kitilä (AV SIE W:'Koponen: s. 84:
Amphinemura Standfussi Ris. Savonia australis, Lappvesi
(A. J. Silfvenius); Karelia ladogensis, Sortavala.
JSS2W.iKoponen. HS: 203
Amphinemura triangularis. Russisch-Lappland (J. Sahlberg);
Lapponia tulomensis, lac. Nuorti (Envald) J.S. W.
Koponen. S. 25.
Arcynopteryx dovrensis Mort. Lapponia enontekiensis (A. J.
Siltala). J. S. W. Koponen. S. 83.
13
194 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Capnia nigra Pict. Lapponia Varsugae, Kusomen (W. Hel-
len). J.S. W. Koponen. S. 25.
Capnia Sparre-Schneideri Esb. Pet. Lapponia inarensis, Uts-
joki (J. Sahlberg); Lapp. Varsugae, Kusomen (W.
Hellen); Lapp. ponojensis, Ponoj (R. Frey, W. Hel-
L &m).0adS; Ma Koponen IS... 25.
Chloroperla venosa St. Nylandia, zwei Fundstellen, W. Hel-
len, J. SW. Koponen" 8125
Dictyopterygella parva n. sp. Lapponia imandrensis, Jo-
kostrow (R. Frey, W. Hellen). J. S. W. Koponen.
3-28.
Isopteryx serricornis Pict. Lapponia kemensis, Muonio (R.
Prey) .) S: W. Koponen 5225
Leuctra hippopus Kpny. Karelia ladogensis, Sortavala; Lapp.
ponojensis, Ponoj (W. Hellän) J. S. W. Koponen.
SL
Acarina.
Hydrachna. Ein Ex. von Dytiscus latissimus wurde vorge-
legt, das mit einer grossen Anzahl Puppen einer Hy-
drachna-Art bedeckt war. Die Puppen wiesen verschie-
dene Grade des apodermalen Puppenstadiums auf; einige
waren fast ganz fertig, andere weniger entwickelt. Der
Käfer war von Herrn Stud. A. Kopperi im Simpele-
See in Karelien tot gefunden worden. E. Norden-
skiold. ». 95;
Crustacea.
Gynandromorphismus bei der Cladocere Alona quadrangularis
(0. F. Müll). Mit 5 Fig. HR. Järnefelt. W"S277 22
Protozoa.
Henneguya Zschokkei Gurley als Parasit von Coregonus-Arten.
Siehe oben bei Pisces, S. 189. K.M. Levander. S. 14—17.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 195
Uber eine neue marine Cothurnia-Art, C. acuta, aus der Zoo-
logischen Station zu Tvärminne, Nylandia. Mit 1 Fig.
K. M. Levander. S. 86—88.
Plankton.
Beitrag zur Kenntnis des Planktons in einigen Binnenseen
Finlands. H. Järnefelt. S. 4—6.
Plankton des Sees Kallavesi in Savonia borealis. Nach einer
Einleitung behandelt Verf. das Phytoplankton (S. 140
— 144) und gibt ein Verzeichnis der im August 1914 ge-
fischten Arten des offenen Sees (S. 140—141). In einer
geschützten Bucht mit fast reinem Dinobryon-Plankton
wurden noch die S. 141, Zeile 19—22 v. o., erwähnten
3 Arten gefunden. Ferner folgen 14 Arten aus Proben
früherer Jahre (S. 141—142). Zusammen 47 Phyto-
planktonten, und zwar Schizophyceae 7 Arten, Chloro-
phyceae 15 Arten, Euflagellata 13, Dinoflagellata 4 und
Diatomaceae 8 Arten. Diese Arten werden auf drei
biologische Gruppen verteilt: 1) die gewöhnlichsten und
überhaupt auch quantitativ am reichlichsten auftreten-
den Arten (S. 143, oben), 2) die übrigen häufigen Arten
(S. 143, Anabaena macrospora etc.), 3) die seltenen und
zufälligen Arten (S. 143, Microcystis aeruginosa etc.). —
Das Zooplankton wird S. 144—148 in ähnlicher Weise
geschildert: früher von Nordqvist gefundene Ar-
ten S. 144, Verzeichnis der im August 1914 erhaltenen
Arten S. 145—146, Gesamtverzeichnis der Zooplankton-
ten S. 147. Zusammen 45 Arten: Protozoa 5 Arten, Rota-
toria 19, Copepoda 9, Cladocera 11 Arten, Schizopoda
1 Art. Ferner dieselben biologischen Gruppen: 1) S. 148,
Tintinnidium fluviatile etc., 2) S. 148, Difflugia limnetica
etc., 3) S. 148, Euchlanis dilatata ete. Zuletzt ein Li-
teraturverzeichnis. K. M. Levander. S. 139—149.
196 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
II. Botanik.
Plantae vasculares.
Systematische Notizen.
Myosotis laxa Lehm, eine verkannte Art der Gruppe der
Myosotis palustris, ist in Finland, Schweden und Nor-
wegen am Meere verbreitet. Mit 4 Fig. Harald Lind-
berg. S. 70—77.
Taraxacum leucoglossum Brenn. n. sp., eine weissbliitige
Taraxacum-Art aus Russisch-Lappland. Mit 2 Fig. M.
Brenner. S. 46—48.
Neufiir das Gebiet.
Chenopodium album var. praeacutum (Murr.) f. oblongum
(Neilr.). Regio abo&nsis, Pargas; Nylandia, Ingå, Kyrk-
slätt und Helsingfors. — Var. lanceolatum (Miihlenb.).
Nylandia, Helsingfors. — M. Brenner. S. 63—64.
Myosotis laxa Lehm. Kommt in mehreren Provinzen am
Meere vor; 15 Fundorte werden aufgezählt. Ferner 8
Fundorte in Schweden und 1 in Norwegen. Harald
Lindberg. S. 76—77.
Taraxacum leucoglossum Brenn. n. sp. Lapponia imandrensis,
am Umba-Flusse, leg. Thord Brenner. M. Bren-
ner. S. 46—48.
Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.
Allium scorodoprasum. Nylandia, Ekenäs Ramsholm (Os-
sian Reuter) und Tvärminne. E. Häyren. S. 78.
Alsine verna. Karelia ladogensis, Impilahti Raukkiivuoret.
K. Linkola und V. Pesola. S. 50—54.
Botrychium simplex. Karelia onegensis, Korpiselkä und Suo-
järvi. K. Linkola >>. 9
Carex stricta. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. H. Häll-
stream? 5 118:
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 197
Crambe maritima. Nylandia, Ekenäs, auf der Insel Läng-
skär der Zoologischen Station zu Tvärminne. J. A.Pal-
men, .E. Häyren. S.:79.
Draba hirta. Lapponia kemensis, Kuolajärvi. K. Airaksi-
no. 5. 118.
Epilobium angustifolium f. rosea. Satakunta, Karkku. O.
Meurman. S. 119.
Galium mollugo und G. mollugo < verum. Tavastia borealis,
Jyväskylä. K. Linkola. S. 119.
Hedysarum sibiricum. Lapponia Imandrae, Halbinsel Turja
an der Kantalaks-Bucht. J. J. Sederholm. S. 61.
Paeonia anomala. Lapponia Imandrae, Turja. V. Krohn.
S.1149.
Plantago lanceolata. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. H.
Iällstkr. 8m, 654,1 18:
Potentilla nivea. Lapponia kemensis, Kuolajärvi. K. Ai-
raksinen..:S..Li8;
Potentilla verna. Karelia australis, Viborg. Harald Lind-
berg; -S:.119.
Ruppia spiralis. Nylandia, Ekenäs-Schären in der Tvärminne-
Gegend, 8 Fundstellen. Die Art blüht nicht jedes
Jahr auf einem jeden ihrer Wuchsplätze. K. Holm-
berg, E. Häyren. S. 78—79.
Stachys paluster X silvaticus. Savonia australis, Taipalsaari.
a: San, S d19:
Vaccinium myrtillus £. leucocarpa. Ostrobothnia media, Bra-
hestad Kopsankylä; Ostrobothnia borealis, Simo. Einar
Reuter, E. Häyren...S. 80.
Verwildertodereingeschleppt.
Amarantus blitum. Nylandia, Kyrkslätt, in einem Garten im
J. 1914. H. Wasastjerna. — A. hybridus. Tavastia
im J. 1863. Kerkkonen. — Harald Lindberg. $S.7.
Antirrhinum orontium. Regio aboö&nsis, Pargas. K. Reuter.
S: 149.
Plantago media. Lapponia Imandrae, Umba. J. J. Seder-
hio4m. + 5:°119.
198 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Portulaca oleracea. Ostrobothnia borealis, Kemi Laitakari.
VARA sänemiv SI:
Rudbeckia hirta. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. H. Häll-
ström. 45. MIR:
Monstrositäten.
Fasciationen am Stamme von Chrysanthemum leucanthemum
(aus Ekenäs, Nylandia, leg. G. Svensson) und Ta-
raxacum officinale (aus dem Botanischen Garten in Hel-
singfors, E. Lindgvist, H. Lindberg) werden be-
schrieben. R. Frey. S. 44—45.
Vermischte Notizen.
Anthyllis. In Finland findet man sowohl A. vulneraria L.
als auch A. *affinis Britt. Die erstgenannte Form kommt
auf den Äland-Inseln vor und ist ausserdem als zufällig
an drei Stellen auf dem Festlande eingesammelt wor-
den; sie gedeiht am besten auf mit Gras bewachsenen
Hügeln. A. *affinis zieht dagegen sandige Plätze vor
und ist an mehreren Orten auf dem Festlande gefunden
worden. Harald Lindberg. S. 41.
Alsine verna. Wurde schon im Jahre 1877 im Kirchspiel
Impilahti, Karelia ladogensis, gefunden (Medd. Soc. Fauna
et Fl. Fenn. 9, S. 172, und 11, S. 41); der Fundplatz ist
aber nicht näher bekannt. Ist jetzt im J. 1914 in dem-
selben Kirchspiel wieder angetroffen worden. Die Art
wächst als Relikt auf einigen kalkhaltigen (Kalkgehalt
bis 13 °/,) Uferfelsen an einer Bucht des Ladoga-Sees.
Die Vegetation dieses Fundplatzes wird näher geschil-
dert. K. Linkola und V. Pesola. S. 5054
Chenopodium album. Zwei für Finland neue Formen wer-
den notiert. M. Brenner. S. 63—64.
Musci.
Dichelyma capillaceum. Isthmus karelicus, Mohla. Vgl. Medd.
Soc. Fauna et Flora Fenn. 24, S. 200. Harald Lind-
berett 3.2.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 199
Haplodon Wormskjoldii. Kuusamo, Suolampi in reichlicher
Menge. Edv. af Hällström. S. 136.
Odontoschisma Macounii. Neu für das Gebiet. Regio kuu-
samoönsis, Lapponia inarensis, Lapp. imandrensis und
Lapp. ponojensiss H. Rancken. S. 60-61.
Lichenes.
Alectoria bicolor. Nylandia, Schären von Ekenäs (Tvärminne
und Eleö). K. Linkola S. 62.
Alectoria Fremontii. Karelia olonetsensis, Salmi Pallivaara.
K. Linkola. S. 61—62.
Physcia aguila. Ostrobothnia media, Pedersöre Ädö, am
Meere. C. W. Fontell. S. 77.
Ramalina capitata. Satakunta, Björneborg, im Delta des
Kumo-Flusses, zwei Fundstellen. E. Häyren. S. 78.
Fungi.
Puccinia minussensis. Aecidium-Form, auf Mulgedium sibi-
ricum. Karelia ladogensis, Impilahti. Das Aecidium
früher nicht in Europa gefunden. V.Pesola. S. 61.
Puccinia thulensis. Aecidium. Karelia olonetsensis, Salmi,
auf den Blättern von Trollius europaeus. V.Pesola.
>. Gl.
Von Pilzmycel durchsetzte Scheiben aus Holzmasse wurden
vorgelegt. Das Mycel bildete über grosse Flächen
verbreitete, verzweigte und anastomosierende, zuge-
plattete Hyphenbündel, eine Art Rhizomorpha-Strenge,
habituell an Braunalgen erinnernd. Fruchtkörper wur-
den nicht beobachtet. Wahrscheinlich gehörte das My-
cel zu einer Armillaria- oder Polyporus-Art. Die.Schei-
ben: waren von Herrn Ingenieur G. Bonsdorff aus
Nokia Holzschleiferei eingesandt worden. Fr. EIf-
vin®.28.83.
200 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Algae.
Beitrag zur Kenntnis des Planktons in einigen Binnenseen
Finlands. H. Järnefelt. S. 4—6.
Plankton aus dem See Kallavesi, Savonia borealis. Die Auf- .
zählungen der Phytoplanktonten findet man S. 140—143.
Siehe ferner oben bei Zoologie, S. 195. K. M. Levan-
der. S. 139—149.
Register
öfver
de vetenskapliga meddelandena.
Mötet den 3 oktober 1914.
Lindberg, Harald. Dichelyma capillaceum från Mohla .
Forsius, Irmer. Turdus merula i Lojo och Karislojo .
Wuorentaus, Yrjö. Mecinus collaris Germ. Tvärminnessä
Grönblom, Th. Brephos nothum Hübn. och k am L
L. ab. valesina Esp. funna i Finland : :
Järnefelt, H. Beitrag zur Kenntnis des Planktons in einigen
Binnenseen Finlands
Mötet den 7 november 1914.
Lindberg, Harald. Portulaca oleracea och Amarantus blitum
Wegelius, Axel Färgvarietet af gräsparfven
Finnnilä, Carl Subfossil bäfverkäke frän Kuolajärvi
— — Galerida cristata från Sodankylä.
Hellevaara, E. Kolme huomattavaa kalalöytöä
Valle, K. J. Aeschna maxima Heikel .
Räsänen, Veli Kaksi nokikana-löytöä so ee
Reuter, E. Stagonomus pusillus H. S., ny för Fennoskandia .
Szlan, Th. En stubbsvansig kattras i Kyrkslätt
Federley, H. Diskussion . N
Wegelius, Axel Svanslös katti "Ylöjärvi :
Räsänen, V. Naaraskissa ilman häntää Kemissä
Levander, K. M. Diskussion.
Hilden, Armas. Erithacus äätä RR - prsiväläl St-
alueella
Sid.
Sid,
Frey, Richard. Coleopterologiska notiser . . . . 183
Levander, K. M. Om en myxosporidie-sjukdom a möda
och Sik: ' < ui af 215 KE 0 7) RE
Mötet den 5 december 1914.
Palmén, J. A. Ringmärkningsförsök med fåglar . . . -1 18
Hellen, Wolter. Phyllobius betulae Fabr., ny för Erika 5
Lönnfors, Frans. Ornitologiska meddelanden . . . . . . 19
Fri, Aug. Edv. Muutamia eläintieteellisiä tiedonantoja . . . 20
Grönblom, Thorwald. Entomologiska meddelanden . . . 23
Koponen, J. S. W. Suomen koskikorennoisista . . . 24
Järnefelt, H. Gynandromorphismus bei der Cladocere Aon
quadrangularis (0. F. M) . . . M
Merikallio, E. Muutamia lisätietoja Helsingin: an Hut
HUStOom eo „240% 28
— Selostus Siikakankaan oe Kösällä 1914 tavata
linnuista: (= =. +. s. sän! EEE
Mötet den 6 iebruari 1915.
Lindberg, Harald. De finländska Anthyllis-formerna . . . 41
— Af bäfver gnagade stycken af trädstammar . . . . . . 41
— — Hud och här af mammut . . . 41
Nyberg, Einar. Ett fynd af svarta rädstjärten, Buticilla tti
Naum! or 42
Vallo Kh Sömatochlora Suhkbergi en =I Suomen
luonnontieteellisellä*älueellä = mW". „ „2 Weges
Frey, Richard. Entomologiska meddelanden . . . . 43
— Fasciation hos Chrysanthemum leucanthemum L. vän Ta-
raxacum officinale SVAN. . . . . 1 USVA
Hildén, Armas. Temperaturförhällanden hos täten Ka 45
Brenner, M. En hvitblommig Taraxacum-art frän Ryska anne
markon 10104 24.3 FINNIN
Forsius, Irmer. Om den: läpökä en PR. VU NA
Linkola, K: ja Pesola, Vilhe. Alsine verna (L) Battista
pirandella 29 R x 2 59
Finnilä, Carl Nägra FREE ifeadekaiden från Väsk
traktens < < © wu nn PKU VEN
Mötet den 6 mars 1915.
Saalas, U. Kertomus retkeilyistä havupuissa, etenkin kuusissa
elävien kovakuoriaisten tutkimista varten . . . . . 59
Kivirikko, K. E. Picus minor pipra Pallas
Wuorentaus, Yrjö. Pohjois-Pohjanmaan n pia Jään
töstä
arvı, T. H. en fokönrmiksesta
Rancken, H. Odontoschisma Macounii (Aust.) oder ny för
Finland by 140
Lindberg, Harald. Hedysarum Kinkt än Sat
Imandrae . IH
Desars3a; Vilh o. East ruostesieniä . a
Linkola, K. Kaksi maassamme harvinaista eco aj
Brenner, M. Två för Finland nya Chenopodium album-former .
Kujala, V. V. Kaksi tiedonantoa siasta . ; A
Hellön, Wolter. Zur Kenntnis der Evaniiden SEELEN
Lindberg, Harald. Myosotis laxa Lehm. En misskänd art
af Myosotis palustris-gruppen :
Buch, H. Myosotis laxa Lehm från Eckerö
Häyren, Ernst. Floristiska meddelanden
Mötet den 10 april 1915.
Lakari, O. J. Frågan om fredande af Malla fjäll vid Kilpisjaur
Sällskapets yttrande om förslaget till ändring af förord-
ningen om jakt af den 20 oktober 1898 .
Elfving, Fr. Af svampmycel genomdragna trämasseskifvor
Koponen, J. S. W. Kolme huomattavaa plecopterilajia .
Palmgren, Rolf. Tvenne sällsynta ornitologiska nyförvärf till
Högholmens zoologiska trädgärd . SR
Levander, K. M. Uber eine neue marine Cofhurnia- Art £
Suomalainen. E. W. Tietoja erään ison-huuhkajan (Strix
bubo L.) pesän vaiheista ja sen asukkaiden ruokalis-
toista Pohjois-Savossa .
— — Kertomus lintutopografisista tutkimuksista Porin seuduilla
TS.
Mötet den 30 april 1915.
Merikallio, E. Mergulus alle tavattu Iissä
Levander, K. M. Fridlysning af roffäglar ,
Nordenskiöld, E. Dytiscus latissimus med Htuolind" po
Palmén, J. A. Beringte Vögel in Finland im J. 1914 3
82
82
83
83
84
86
88
90
94
94
95
96
204
Årsmötet den 13 maj 1915.
Lindberg, Harald. Plantae Finlandiae Exsiccatae
Ehrström, K. E. Perca fluviatilis £. aurea
Merikallio, E. Asio otus L. Pohjois- Pohjääiöatt
Brotherus, V. F. Haplodon Wormskjoldii frän Kuusamo
Räsänen, Veli. Tiedonantoja muurahaisista .
Forsius, Runar. Om några kläckta parasitsteklar
Levander, K. M. Lisätietoja Kallaveden planktonista .
Tjänstemännens ärsredogörelser.
Ordförandens ärsberättelse
Skattmästarens ärsräkning 2
Botanices-intendentens Ser E
Zoologie-intendentens ärsredogörelse
Bibliotekariens ärsberättelse .
Bulletin bibliographigue
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen 1914— 1915 .
Sid.
135
135
135
136
136
136
139
103
116
ihr
120
133
150
182
Ab = Regio aboönsis Kton = Karelia transonegensis N = Nylandia
Al = Alandia Ks = Kuusamo Oa = Ostrobothnia australis
Ik = Isthmus karelicus Ksv = Karelia svirensis Ob = Ostrobothnia borealis
Ka = Karelia australis Le = Lapponia enontekiensis Ok = Ostrobothnia kajanensis
Kb = Karelia borealis Li = Lapponia inarensis Om = Ostrobothnia media
Kk = Karelia keretina Lim = Lapponia Imandrae Sa = Savonia australis
K1 = Karelia ladogensis Lkem = Lapponia kemensis Sb = Savonia borealis
Kol = Karelia olonetsensis Lmur = Lapponia murmanica St = Satakunta
Kon = Karelia onegensis Lp = Lapponia ponojensis Ta = Tavastia australis
Kpoc= Karelia pomorica occidentalis Lt = Lapponia tulomensis Tb = Tavastia borealis
Kpor = Karelia pomorica orientalis Lv = Lapponia Varsugae
ei
Be
p
AR
a"
“
Ör 4
Pi
”
ut
a
på dl ;
ar‘
E i
> a :
N |
a wp
ig CM
| Nenn
Mw,
N
N
>
F <
| A ;
N
R
- Put
lä
Ky E
N 4
Ei ’
jr i
e
f ;
E
f
KN
Ze
.
5,
x
N
N +
[N
EN
L
i ER
IE POSS
;
«
; .
f
—
N =
f
NED kA
ANN N
R mii
A
1
mo ma PT avi ut
zn
g
f
3 y
Te
;
N
é
x |
ki
= | |
> v
N,
+ = K
: N
p.
) } i
i
Å |
Ing x ja N i ,
+ 5 ap E :
” | ;
EN L JA ”
ve;
i e
Port po YS
a % / er :
en = i m pia rer
L
Å
N.
,
p
jä
4 i
11605
(Yh Ne vi Nb
Kul
N 5 =
ja TE
> ff
Publications de la Societas pro
Fauna et Flora Fennica en vente
chez tous les libraires å Helsingfors.
Notiser ur Sällsk:s pro Fauna et
Flora Fennica förhandlingar:
+ 8:de häftet (1864—69, 1882) ä Fmk 2:50
9:de „ (1868). Sen, Så
Ben BEI). 0.0 D
KIätte. fy" (1871). ma KDE
löste”, (1874) . N oe
13:de „ (1871—74) Fe TE © n
14:de „ . (187). De 4
Acta Societatis pro Fauna et Flora
Fennica:
Vol. I (1875—77). . . & Fmk 10: —
Vol. BIBBlL 85), et
Vol. III (1886-88). lan
Vol. IV (1887) RER a I I "KAN
Vol. V 1,1—111(1888—95), „ 6:50
Vol. VI (1889—90). re a pr
Vol. ' VII (1890) tans A
Vol. VIII (1890—93). a ÖRE
Vol. IX (1893—94). a € PRS
Vol. X (1894) Ba. EE
Vol. XI (1895) ae 7
Vol. XII (1894—95). RL a
Vol. XIII (1897) BE. SEN
Vol. XIV (1897—98). a Ra
Vol. XV (1898—99). Br ee
BOREN VI: (1897-1900). yng. Bi
Vol. XVII (1898—99). A La
Vol. XVIII (1899—1900) . .„ „ 7:—
Vol. XIX (1900) Re ar DRS
ASE 419001901) .25 5500
201.:791:1801-1902) . ABN
770318011009)". ... > 00 Tio
Man 24! (19011902). + 0018: —
Vol. 24 (1909) ra
Bu: 2251903104) ang „10:
Bra 36 (19031904) .- sr o: 19:—
u 297 (1905106), , 1:
MBE 28-(1905—1906) . .„ „ 10:—
2259819061908) . „ 8—
2017730. (1904—1900) + <». , &—
Vol. 31 (1908—1909) . .„ „ %—
Vol. 32 (1909) VEREIN (IEEE
Br 79-19. 0 3008
Br (1910-1011) 44 6 1
RI... 6—
ET RR TREE 15 BASE) 1) N Tä 314: —
6023719121913) 4021705. 18 —
Nimee. 38-(1918-101435-517)" , 10:—
Vol. ” » 15:—
"39 (1914—1915) .
Meddelanden af Societas pro Fauna
et Flora Fennica: /
1:sta häftet (1876). . å Fmk 1:50
Adra. 5 (1878) . aN URSAN
3:dje „ (1878). KJK
Wide. SET RR
5:te „ (1880). SKAR OB
6:te i (1881) . BR San ma [YS
T:de „ . (1881). ER
8:de „ (1881). NYPA (EL
9:de „ (1883). Ea
10:de „ (1883). ta äs
11:te = (1885) . 0100 ya
1%:te „ (1885). a
13:de „ (1886). s es RE
14:de „ (1888). TRE RA
15:de „ (1889). a EE
16:de „ (1891). FOR. N
17:de =, = (1892). ER o
18:de =, (189). Sgt SEE
19:de „ (1893). J AMA
20:de „ (1894). in des
21:sta „ (189). RDR LI
22:dra „ (1896) . FASO N pd
Bi:dje „ABB. ät ange Saa
24:67 "0 (189008) fora NTE NE
|25:te „ (1898-99) . .„ „ 1:50
abe: sg 418991900) 513 30 1 TMN
20:06. n" (19001908) * 3705 DN
28:de J (1901—1902) .„ „ 1:75
29:de nt (1902—19083)2 2 5, 02
30:de3 7, = (1903-1004) na
Siesta = (1904190520 SN
82:dra = (190051900) R u
33:dje >» (1906—1907) N mi
Sä:de” > 15 (190721908) Ma OI
35:te „ (1908-1909) ., , 3:50
36:te a (1909—1910) ya a
37:de; „(190 19 PMS TIES
38:de jä (1911—1912) TM
39:de (dla is) rasen
‚40:de 5 (1913—1914) ” » 8:—
ELISA mi. (1914—1915) =: 7 27 —
Herbarium Musei Fennici:
I. Planta vasculares (1889) ä Fmk 3: —
II. Musci (1894). EA NA PPA ONE
‚Festschrift für Palmén. I—II,
(1905—1907) . & Fmk 40: —
MEDDELANDEN
SOCIETAS
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.
FYRATIONDEANDRA HÄFTET
1915—1916.
MED EN KARTA OCH SJU FIGURER I TEXTEN.
MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT.
HELSINGFORS 1916.
VINER
a
k |
MEDDELANDEN
AF
SOCIETAS
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.
FYRATIONDEANDRA HÄFTET
1915—1916.
MED EN KARTA OCH SJU FIGURER I TEXTEN.
MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT.
HELSINGFORS 1916.
K
PAI VP a aik)
HELSINGFORS 1916,
SIMELII ARVINGARS BOKTRYCKERI.
j
o
=
N
=
Societas pro Fauna et Flora Fennica 1915—16.
Ordförande: professor J. A. Palmén; vice-ordförande:
professor K. M. Levander; sekreterare: docent H. Federley;
skattmästare: doktor V. F. Brotherus; bibliotekarie: professor
E. Reuter; intendenter: för de zoologiska samlingarna: doktor
R. B. Poppius; f. f.: amanuens K. E. Ehrström; för de bota-
niska samlingarna: doktor H. Lindberg.
Bestyrelse: professor J. A. Palmen, professor K. M. Le-
vander, doktor V. F. Brotherus, professor E. Reuter, docent
H. Federley, doktor H. Lindberg, professor Fr. Elfving. —
Suppleanter: viin A. K. Cajander, adjunkt W. M. Lin-
naniemi.
Mötet den 2 oktober 1915.
Mötets ordförande, professor K. M. Levander, framlade
ett af honom jämte herrar Cajander, Federley och Reuter
pä ett för ändamälet utlyst extra möte den 30 september
ingifvet och i enlighet med stadgarna bordlagdt förslag till
inval af professor emeritus J. A. Palmen till hedersleda-
mot i Sällskapet, hvilket förslag jämväl af Bestyrelsen om-
fattats, och beslöt Sällskapet härpä enhälligt till sin heders-
ledamot kalla professor J. A. Palmen. — Den af förslags-
ställarena inlämnade skrifvelsen var af följande lydelse:
„Till Societas pro Fauna & Flora Fennica.
Den 7 instundande november uppnär Sällskapets ord-
förande professor emeritus J. A. Palmen den ärevördiga
(= åldern af 70 är. Hans eminenta förtjänster om Sällskapet
=äro för alla bekanta. Med hög uppfattning om Sällskapets
203
2 Mötet den 2 oktober 1915.
vetenskapliga och kulturella uppgifter och med varmt intresse
har han redan öfver två decennier ledt Sällskapets förhand-
lingar samt med insikt och ospard möda i mångfaldigt hän-
seende befordrat dess verksamhet. Med sin rika erfarenhet
i vetenskapliga värf har han för flertalet af Sällskapets ak-
tiva medlemmar varit en ofta anlitad rådgifvare. Vid redi-
gerandet af Sällskapets skrifter, särskildt som redaktör för
dess Acta, har han nedlagt ett oskattbart arbete. I sina vid
Sällskapets årsmöten afgifna berättelser, innehållande beak-
tansvärda, ofta djuptänkta betraktelser, och vid oräkneliga
andra tillfällen har han framhållit många nya synpunkter
och forskningsuppgifter. Han har tagit initiativ till och del i
betydande företag, till exempel i den sä framgångsrikt utförda
Kola-expeditionen. Under tider af för värt folk bekymmer-
samma yttre förhållanden och af splittrande partifejder i
samhället har han mälmedvetet verkat för ett enigt sam-
arbete ibland Sällskapets medlemmar. Öfver hufvud har
hans personlighet varit en ovärderlig sammanhållande kraft
i Sällskapet, på samma gång hans höga vetenskapliga auk-
toritet och medborgerliga anseende utgjort för Sällskapet
ett starkt stöd utåt. Med hänsyn härtill vore det för Säll-
skapet en stor tillfredsställelse att få för honom betyga sin
aktning och tacksamhet genom att på hans 70-årsdag kalla
honom till sin hedersledamot, hvilket undertecknade här-
med hafva äran föreslå.
Helsingfors den 30 september 1915.
Harry Federley. K. M. Levander.
Enzio Reuter. A. K. Cajander.
Sällskapet biföll en anhällan om skriftutbyte af Natio-
nal Academy of Sciences, Boston, Mass., och beslöt
i utbyte gifva sina Acta och Meddelanden.
Framlades 41:sta häftet af Sällskapets Meddelanden, re-
digeradt af doktor Ernst Häyren och omfattande verk-
samhetsäret 1914—1915.
Fil. kand. K. Teräsvuori piti esitelmän Suomessa
viljellyistä hernemuodoista ja perinnöllisyyskokeista, joita hän
vilme vuosina oli niillä tehnyt.
ARE 1915: Smärre meddelanden. 3
Amanuens K. E. Ehrström förevisade en af prepa-
rator R. Mäntynen för Zoologiska museet i lera utförd
modellgrupp af en älgtjur med ko och kalf samt meddelade,
att friherre L. Hisinger-Jägerskiöld erbjudit Sällska-
pet de för gruppen erforderliga djuren frän sitt älgbeständ
ä Fagervik, om tillständ till deras fällande kunde utverkas.
Herr Ehrströms förslag, att Sällskapet skulle ä vederbör-
lig ort anhålla om tillstånd att låta skjuta en älgtjur jämte
ko och kalf, hänsköts till Bestyrelsens behandling.
Intendenten, magister R. Palmgren redogjorde en-
ligt undersökningar, utförda i trakten af Gamla Karleby af
student B. Th. Myréen, för vattensorkens lefnads-
vanor och dess skadegörelse å potäter. Föredragaren be-
skref bobyggnaden, förrådsrummens förfärdigande och sättet
för förrådens anskaffande. Undersökningen är publicerad i
tidskriften , Fauna och Flora", 1916.
Herr Th. Grönblom anmälde två hos oss förut ej
iakttagna fjärilar: 1) Miana literosa Hw., tagen i Kyrkslätt,
Nyland, af student E. Löfqvist; 2) Mesotype virgata Rott.,
infångad i Ekenäs af abnormskolelärare W. W. Wahlbeck.
Tohtori W. M. Linnaniemi ilmoitti juurimatojen: Co-
rymbites spp., ehkä suurimmaksi osaksi C. &ruginosus Fbr.-
lajia, viime kesänä tehneen paljon vahinkoa Kaakkois-Poh-
janmaalla, erittäin Suomussalmella. Lajin runsas esiintyminen
on huomattava siitä syystä, että sitä ennen on pidetty hyvin
harvinaisena Suomessa. — Herra Th. Grönblom ilmoitti
saaneensa lajin Kuusamosta, jossa maisteri K. Hänninen
oli sen tavannut. — Tohtori H. Lindberg oli taas löytänyt
muutamia yksilöitä Kuolajärveltä.
Student F. Öblom framlade exemplar af den för vär
hemipterfauna förut obekanta Piesma quadrata Fieb., af fö-
redragaren jämte student W. Hellen funna ä Afriplex invid
Hangö. — Herrar W. M. Linnaniemi och U. Saalas
anförde, att äfven de iakttagit arten invid Hangö.
Doktor Harald Lindberg framlade exemplar af den
för floran nya bastarden Calamagrostis arundinacea X C.
neglecta. Formen hade insamlats under åren 1913 och 1914 invid
4 Lindberg. — Finnilä. — Järnefelt. 2018-1918
Pöljä folkskola i Maaninka socken af folkskolläraren, pastor
O. Kyyhkynen och inkommit till museet tillsammans med
andra mer eller mindre kritiska Calamagrostis-former. Den
insända formen står habituellt närmare C. arundinacea, men
afviker främst genom jämnsmal vippa, mycket mindre skärm-
och blomfjäll samt betydligt kortare borst. Detta når endast
till eller något ofvan spetsen af skärmfjällen. Dessutom äro
ståndarknapparna hos denna form likasom hos alla andra
bastardformer slutna. I Neumans flora uppgifves nämnda
bastard endast från Dalarö invid Stockholm.
Student Carl Finnilä lämnade följande meddelande
om Aquila pomarina Br., funnen i Vasa-trakten. — Ett exem-
plar af den mindre skrikörnen (Aguila pomarina Br.) sköts
17. VI. 1915 uti Jurva socken cirka 50 km SE om Vasa.
Arten, hvilken hör hemma uti Mellan- oeh Syd-Europa, har
hos oss tidigare med säkerhet blifvit funnen endast en gäng,
nämligen i Forssa 15. VI. 1902 (Pousar). Dessutom skall
fägeln är 1899 hafva erhällits i Porkkala (Meriläinen)
och ett bo med två ägg anträffats i närheten af Vasa 4. V.
1893 (E. Hornborg). De två sistnämnda fynden äfvensom
ett par andra äro dock tvifvelaktiga och torde snarast böra
hänföras till den större skrikörnen (Aquila clanga Pall.), hvil-
ken såväl häckande som tillfälligtvis med säkerhet ett fler-
tal gänger blifvit funnen i Finland.
Fil. kand. H. Järnefelt esitti: Pieni lisä potamo-
planktonin tuntemiseksi.
Vuonna 1910 julkaisi prof. K. M. Levander selonteon
retkeilyltä, jonka hän oli tehnyt Tikkurilan joelle, mistä hän
otti planktonnäytteitä Änäsin koeaseman läheltä (Medd. af
Soc. F. et FI. Fenn. 36, siv. 60). Tämän joen yläjuoksu vir-
taa Keravanjoki- tai myös Haarajoki-nimisenä vain pari kilo-
metriä Ristinummen pysäkiltä itään. Jo parina kesänä olen
ottanut sieltä näytteitä ja huomannut joen olevan erittäin
steriilin. Viime kesänä kävin 3. VIII. 15 jälleen joella. Veden
väri oli harmaa, hieman ruskeaan vivahtava, ja sen virtaus
oli leveimmillä paikoilla tuskin huomattava. Veden lämpö
2. X. 1915. Järnefelt, Pieni lisä potamoplanktonin tuntemiseksi. 5
oli +18°C. Aika: klo 11 a. p. Näyte otettiin siten, että
hienosilmäisen Miller-harsohaavin läpi siivilöitiin 100 1 vettä;
tällöin pidettiin haavi melkein suutaan myöden veden alla,
jotta läpivirtaus olisi mahdollisimman heikko. Kotona teh-
tiin sitten tutkimus, joka osoitti kuutiometrissä jokivettä ole-
van kutakin löydettyä lajia seuraavat määrät yksilöitä:
Chlorophyceae: Pediastrum 250. — Flagellata: Eudorina
elegans Ehrbg 400, Synura uvella Ehrbg 300, Dinobryon
100. — Diatomaceae: Melosira Ag. 600, Fragilaria 400, Asterio-
nella formosa Hass. v. gracillima (Hantz.) Heib. 900. — Sar-
codina: Difflugia globulosa Dujard. 200, D. acuminata Ehrbg
50, Centropyxis aculeata Ehrbg 100, Arcella vulgaris Ehrbg
100. — Ciliata: Carchesium sp. 150. — Rotatoria: Rotifer sp.
50, Polyarthra platyptera Ehrbg 550, Synchaeta sp. 900,
Diaschiza gibba Gosse 50, Monostyla lunaris Ehrbg 100, Anuraea
cochlearis Gosse 2,450. — Gastrotricha: Chaetonotus hystrix
Metschn. 50. — Nematoda 50. — Cladocera: Acroperus har-
pae Baird 50. — Ostracoda 100. — Copepoda: Nauplius 250,
Cyclops sp. 250. — Bryozoa: Plumatella repens statoblast
50. — Insecta: Ephemera-toukkia 50, Chironomus-toukkia
800. — Planktonvolymi oli 2 ccm.
Pääosan näytteestä muodosti sedimentti, sitä lähinnä oli
zooplankton, jonka samoin kuin koko näytteen valtamuotona
oli Anuraea cochlearis. Phytoplankton näytti vielä olevan
sangen heikosti edustettuna, mutta useat siihen kuuluvat
lajit ovat siksi pieniä, että menevät hienoimmankin Müller-
harson läpi.
Samaan aikaan otettiin rantakasvillisuuden joukosta
varsihaavilla näyte. Kasvillisuus on täällä pääasiallisesti
kortetta. Edellä mainittujen eläinlajien lisäksi löytyi sieltä:
Gammarus pulex L. muutama pieni yksilö, Cyclops viridis
Jurine ja C. serrulatus Fischer jotenkin yleisiä, samoin Chydo-
rus sphaericus (O. F. M.). Myös jokunen ostrakodi- ja akaridi-
yksilö havaittiin.
6 Mötet den 6 november 1915.
Mötet den 6 november 1915.
Till medlemmar af Sällskapet invaldes fil. kand. Y. Hu k-
kinen (föreslagen af doktor W. M. Linnaniemi) och student
E. Kitunen (föreslagen af doktor J. I. Liro).
Till publikation anmäldes:
U. Saalas, Die Fichtenkäfer Finnlands. Biologische
und geographische Studien iiber die an Picea excelsa le-
benden Coleopteren nebst einer Larvenbestimmungstabelle.
I. Allgemeiner Teil.
K. Teräsvuori, Uber in Finnland feldmässig gebaute
Erbsenformen.
Y. Wuorentaus, Tietoja Hankoniemen Coleoptera-
ja Hemiptera-faunasta.
Herr Th. Grönblom förevisade tvenne för värt na-
turalhistoriska omräde nya Macrolepidoptera: 1) Herminia
cribralis Hb., fängad i Ekenäs af abnormskolelärare W. W.
Wahlbeck; 2) Larentia picata Hb., tagen i 3 exx. (1 ex. ab.
albofasciata Gauckler) nära Borgä af herr A. Magnusson
och i Pärnä af lektor A. Nordström.
Herr W. Hellen demonstrerade en för faunan ny
skalbagge, Barynotus moerens Fabr. Den skiljer sig frän
den hos oss tidigare kända B. obscurus Fabr. genom mindre
storlek, svagare behäring och de starkt upphöjda mellanrum-
men vid täckvingarnas 5:te och 7:de punktstrior. Dessa striors
föreningspunkt är därtill belägen nägot bakom skuldran,
medan den hos B. obscurus ligger tätt intill densamma.
Exemplaret, som välvilligt bestämts af professor J. Sahl-
berg, togs af föredragaren med slaghäf den 25 juni 1915
i Helsingfors i Botaniska trädgärden. Arten är tidigare känd
frän Mellaneuropa och har norrut anträffats i Livland, i
Sverige i Skäne och Vestergötland och i Norge vid Opdal
invid Bergen.
Doktor Hans Buch lämnade följande meddelande:
Scapania paludicola K. Mäll. & Loeske und Scapania Mas-
salongii K. Mäll. aus Finland.
6. XI. 1915. Buch, Scapania paludicola und Scapania Massalongii. 7
Schon in den Jahren 1907 und 1908 fand ich in Finland
(Prov. Nylandia, Kirchspiel Elimä auf dem Gute Mustila, im
Oktober und November) auf feuchtem Lehm reichlich eine
Scapania-Art, die häufig mit Sc. irrigua zusammen wuchs,
sich aber von dieser besonders auffällig durch die braunen
Brutkörnerhäufchen und die Blattform unterschied. Ich war
überzeugt, dass hier eine neue Art vorlag, zumal die Pflanze,
trotz der Sc. paludosa-ähnlichen Blattform, mit dieser Art nicht
identifiziert werden konnte. Leider unterliess ich damals
die neue Art zu beschreiben und die Diagnose zu publizie-
ren. Beim Studium der Lebermoose im Herbar des leider
so früh verstorbenen Moossammlers und Arztes Odo Sund-
wik fand ich dieselbe Pflanze von mehreren Standorten
wieder. In einem der dieses Jahr erschienenen Hefte der
,Lebermoose* K. Müllers (Rabenhorsts Kryptogamen-
flora, Bd. 6, S. 425) ist nun eine neue Art erwähnt, Scapania
paludicola Loeske & K. Müller, deren Beschreibung ausge-
zeichnet auf meine Art passt. Leider besitze ich keine Ori-
ginalexemplare K. Müllers, bin aber dennoch überzeugt,
dass hier dieselbe Art vorliegt. Die Voraussagung K. Mül-
lers, dass Sc. paludicola wahrscheinlich auch in Skandina-
vien anzutreffen sein wird, hat sich also bestätigt. Beim
Untersuchen des mir zur Verfügung stehenden finländischen
Materials der Sc. irrigua zeigte es sich, dass Sc. paludicola
sogar in den meisten Provinzen des finländischen Floren-
gebietes vorkommt. Die Standorte werde ich später in an-
derem Zusammenhange mitteilen.
Auch in Schweden kommt Sc. paludicola vor. In dem
Herb. Harald Lindberg fand ich unter dem Namen
Martinellia undulata (L.) B. Gr. schöne, typische Exemplare
der Sc. paludicola, gesammelt in Schweden, bei der Stadt
Sundsvall, in schattigen, feuchten Höhlen des Berges ,, Södra
stadsberget“, im Sept. 1877 von K. A. Th. Seth. Ich bin
davon überzeugt, dass das Moos auch in Schweden und
Norwegen weit verbreitet ist und auch in Russland und
Sibirien anzutreffen sein wird.
In dem finländischen Herb. Odo Sundwiks fand ich in
8 Buch. — Montell. 6. XI. 1915.
einem von ihm selbst gesammelten Rasen der Scapania curta
eine andere Scapania-Art eingemengt, die ich als Sca-
pania Massalongii K. Mill. bestimmt habe. Hier liegt also
ein fär das finländische Florengebiet neues Moos vor. Die
näheren Standortangaben sind folgende: Prov. Savonia au-
stralis, Kirchspiel Valkeala, auf einem morschen Baumstamme
in einem Bache, August 1900. Die betreffenden Exemplare
tragen Brutkörner. Ein Vergleich mit einem Originalexemplar
der Art (Scapania curta var. spinulosa Massalongo in Hep.
It.-Ven. Exs. N:o 86) ergab gute Übereinstimmung. Nach
der Angabe K. Müllers (1. c. S. 395) ist Sc. Massalongii
auch aus Schweden bekannt (Helsingland, leg. Collinder
1877).
Forstmästare Justus Montell hade insändt följande
meddelande: Några kritiska Draba-former från Lappland.
På uppmaning af rektor Axel Arrhenius och ge-
nom hans vänliga förmedling sände jag senaste höst en liten
kollektion Drabae, de flesta tagna af mig i fjällen omkring
Kilpisjaur och Torneträsk, till den framstående svenska
Draba-specialisten, fru Elisabeth Ekman. Då samlingen,
som nu återkommit, innehåller tvenne arter, en eller kanske
två hybrider och två former, hvilka mig veterligen ej tidigare
äro kända från det finska floraområdet, och dessutom tvenne
underarter, hvilka i allmänhet sammanblandats, men nu blif-
vit närmare utredda, har jag ansett det vara skäl att in-
sända en förteckning öfver samlingen. För fullständighetens
skull ha äfven de vid Torneträsk insamlade formerna med-
tagits.
Draba magellanica Lam. *hyperborea Elisabeth Ekman
(ad interim) = D. hirta L.iH.M. F. p. p. Le: Kilpisjaur, fjäl-
let Malla 9. VIII. 1910, fjället Jehkatsch 23. VII. 1912. Lp:
Ponoj 2. VIII. 1899. Kk, Knjäscha 3. VII. 1898 (Juselius &
Hämäläinen). Torneträsk: Nuolja 12. VII. 09, Abisko 16.
VII. 09.
D. magellanica Lam. *cinerea (Adams) E. Ekman = D.
arctica J. Vahl. Kl: Sordavala, Mäkisalo, Linnanvuori 13.
6. XI. 1915. Montell. — Pesola. 9
VI. 1901 (A. L. Backman). Ks: Paanajärvi, Ruskeakallio 27.
VI. 1898. — f. inter *cineream et *hyperboream. Le: Malla
4. VIII. 11. — f. nana eller D. nivalis Lilj. < rupestris R. Br.?
Torneträsk: Abisko 12. VII. 1909.
Draba rupestris R. Br., Lindbl. Le: Kilpisjaur, fjället
Malla 9. VIII. 10 och 31. VII. 10. — £. leiocarpa Lindbl. Le:
Kilpisjaur, fjället Saana 12. VIII. 10. — f. ad D. magellani-
cam *hyperborea. Le: Malla 9. VIII. 10. — f. glabrescens.
Le: Malla 31. VII. 10. — ff. plurae. Torneträsk: Abisko.
Draba fladnizensis Wulf. Le: Saana 22. VII. 11, Malla
2. VIII 11. — £. lactea (Adams) Hjelt. Le: Malla 31. VII. 10,
Saana 12. VIII. 10.
Draba lapponica DC, Wahlenb. Le: Jehkatsch 23. VII. 12.
Torneträsk: Abiskojokk 12. VII. 09. — f. floribus majoribus.
Le: Malla 31. VII. 10.
Draba lapponica DC, Wbg x rupestris R. Br. Le: Malla
9. VIII. 10. (Torneträsk: Abisko 12. VII. 09?)
Draba lapponica DC, Wbg (< fladnizensis Wulf.?). Le:
Malla 9. VIII. 10 och 22. VII. 11. Torneträsk: Abisko 12.
VII. 09.
Draba nivalis Liljebl. Le: Saana 22. VII. 11. Torneträsk:
Abiskojokk 13. VII. 09, Nuolja 12. VII. 09.
Draba nivalis Liljebl. < rupestris R. Br. Torneträsk:
Abisko (C. J. Neuman) juli 1905; Abiskojokk 13. VII. 09.
Draba alpina L. Kilpisjaur, fjället Kuolpanoive pä svenska
sidan af sjön 1. VIII. 10.
Ylioppilas Vilho Pesola näytti seuraavat Huomat-
tavat kasvilajit:
1) Aspidium Robertianum (L.) Luerssen. Kol, Salmi, Lep-
pälä, dolomiittivuoren raossa Kalaojan ja Venäjän rajan ris-
teyksessä. Laji löydetty ennen maakunnista Kol (Venäjän
puolelta), Kon ja Ks.
2) Schoenus ferrugineus L. KI, Suistamo, Leppäsyrjä,
Pollampi, suurella lettoniityllä dioriittivuorten E-puolella.
Löytö on uusi valtiolliselle Suomelle. Laji on ennen löy-
detty maakunnista Kon, Kpoc, ja LIm.
10 Pesola. — Järnefelt. 6. XI. 1915;
3) Epipactis atrorubens Schult., E. rubiginosa (Crantz)
Gaud. KI, Suistamo, Leppäsyrjä, Säynävaaran (dolomiitti-
vuori) multa-soraisella S-rinteellä. Löytö on uusi maakun-
nalle. Entiset löytöpaikat ovat maakunnissa Kon ja Ks.
4) Epipactis palustris (L.) Crantz kahdesta paikasta: Sor-
tavala, Helylä, lettoniityllä Helmijärvestä n. 1 km E; ja Suis-
tamo, Leppäsyrjä, Saariselkä, lettoniityllä dolomiittivuoren
N-puolella. Löydöt ovat uusia maakunnalle KI. Ennen on
laji löydetty maakunnista: Al, Ik, Kol, Kb ja Kon.
5) Salix hastata L. KI, Suistamo, Leppäsyrjä, Saariselkä,
lettoniityllä dolomiittivuoren N-puolella. Löytö uusi maa-
kunnalle. Entiset löytöpaikat maakunnissa Kol, Kpoc, Ob ja
Lapin maakunnissa.
6) Salix myrsinites L. KI, Suistamo, Leppäsyrjä, letto-
niityllä Saariselän dolomiittivuoren N-puolella. Löytö maa-
kunnalle uusi. Laji ennen löydetty maakunnista Kon, Kpoc,
Ob, Ks, Kk ja Lapin maakunnista.
Mainitut kasvilöydöt on tehty kesällä 1915 (Epipactis-
löydöt kesällä 1914) osaksi yksin osaksi ylioppilas A. Vir-
tasen kera retkeillessäni. Kaikki kasvupaikat ovat huo-
mattavasti kalkinpitoisia, joka seikka on ilmeisesti otettava
huomioon selitettäissä lajien esiintymistä täällä. Kyseessä
* olevien lajien yksilölukumäärä kasvupaikalla oli: Aspidium,
jokseenkin vähän; Schoenus, sangen runsas; Epipactis atro-
rubens, runsas; Epipactis palustris (molemmissa paikoissa),
muutamia yksilöjä; Salix-lajit, hyvin harvoja yksilöjä (matalia
pensaita).
Maisteri H. Järnefelt jätti julaistavaksi: Zur Kenntnis
des Lebens in einem Brunnen.
Am Boden einer Sandgrube in der Nähe des Dorfes
Tuomala im Kirchspiele Tuusula (= Thusby, Prov. Nyland,
ca 30 km N von Helsingfors) liegt ein kleiner Brunnen mit
lehmigem Grund. Das Wasser des Brunnens, dessen Wände
mit aufrechten Brettern bekleidet sind, ist meistens klar, nur
nach Regen stark lehmig. Die Tiefe des Wassers beträgt ge-
6. XI. 1915. Järnefelt, Zur Kenntnis des Lebens in einem Brunnen. 11
wöhnlich kaum 1 m. Am Brunnen wächst hauptsächlich
Carex rostrata.
Diese Lokalität, wo im Frühling viele Wassermolche,
Triton vulgaris (L.), zu sehen sind, besuchte ich, um die
niedere Fauna zu untersuchen, 6 mal im Laufe des Sommers
1915. Die Ergebnisse sind in der folgenden Tabelle zusam-
mengestellt. Die Reichlichkeit der Arten wird hier durch
folgende Zeichen angegeben: cc zahlreich, c häufig, + ver-
einzelt, r selten, rr sehr selten.
Unter den beobachteten Arten waren, wie aus der Ta-
belle zu ersehen ist, zeitweise recht zahlreich u. a. Notops
brachionus und Daphnia pulex. Über diese zwei Species
sei noch folgendes angeführt.
Notops brachionus. Von 950 Weibchen, die am 4. Juni
beobachtet und gezählt wurden, trugen 190 Individuen oder
20 °/, Eier. Die Zahl der Eier bei einem Weibchen schwankte
zwischen 1 und 5 und zwar so, dass die mit einem Ei ver-
sehenen 52.6 °/, ausmachten, die mit zwei Eiern 15.s °/,, die
mit drei 5.s %/, und die mit 4 oder 5 je 5.3 %,. Die übrigen
fertilen Weibchen oder 15.3 ?/, trugen ein Dauerei. Auch Männ-
chen fanden sich vor; sie bildeten 9. °/, der gesehenen
Exemplare. Beim folgenden Besuch am 7. Juli wurden nur
einige Subitaneier tragende Weibchen gefunden. Wahrschein-
lich war die Sexualperiode Anfang Juni eingetreten.
Daphnia pulex. Während die Daphnien der beiden ersten
Proben eine Spina von normaler Länge und Beschaffenheit
aufwiesen, war dieser Fortsatz bei den Juli-Exemplaren (am
7. und 26. VII) stark verkürzt oder kaum bemerkbar. Bei
vielen fehlte die Spina sogar total. Später nahm die Spina
wieder zu, erreichte aber nicht dieselbe Länge wie bei den
Frühlingsgenerationen.
Ob in erster Linie die Erwärmung des Wassers auf die
Längenentwicklung der Spina hemmend einwirkt, scheint
mir sehr fraglich. Vielleicht beeinflusst ein im Sommer ein-
tretender Nahrungsmangel den Stachel in derselben Richtung.
Hierfür spricht vielleicht der Umstand, dass auch die Menge
der Subitaneier, deren Zahl anfangs 7—12 betrug, allmählich
12 Järnefelt, Zur Kenntnis des Lebens in einem Brunnen. 6. XI. 1915.
a ee re SIISTI STEN REEN. OKE
| Monat is ie. vo’ VIP Vin
| Tag 23 | 4 | 7 | 260/0257 TA
Temp. des Wassers in C’ | 12 | 13 18 19.5 12514156
| | | |
| Peridinium sp. | rr | Ir
| Euglena viridis Ehr. er
| Synura uvella Ehr. | | rr
| Volvox globator L. | rr
[UNTSTEA aureus Ehr. rr ce |
— Difflugia globulosa Duj. | | ko = |
N urceolata Cart. | | "W; la = ;
ja acuminata Ehr. rr sil | Tr
| Arcella vulgaris Ehr. | | IG
Dileptus anser O. F. M. | | rr |
Rotifer vulgaris Schr. Kody |
» macrurus Ehr. | INATE
| Synchaeta pectinata Ehr. | > „En IA Hu |
ı Notops brachionus Ehr. rr ce r GE
Notommata sp. m I | |
Copeus collaris (Ehr.) | | PEE |
= Diaschiza gibba (Ehr.) | | rr
JA gracilis (Ehr.) rr |
jä hoodi Gosse | In u.
Diurella sulcata Jenn. rr
| Rattulus carinatus Lam. (RR |
| Euchlanis triquetra Ehr. AT #
| = dilatata Ehr. rr | Tr rr
| Metopidia oxysterna Gosse | rr | | TEA Sr
| 2 oblonga Ehr. rr
Ri triptera Ehr. rr
| Anuraea aculeata Ehr. | Tr
| Gastropus hyptopus (Ehr.) rr |
| Limnodrilus udekemianus Cl. Tr
| Nematoda r rr
| Turbellaria rr rr Br CER
| Daphnia pulex (De Geer) | rr cc rr Er rr rr
| Scaphol. mucronata (0.F.M.) | [OTT |
| Alona rectangula G. O. S. | 15 kata |
| Chydorus sphaericus (0.F.M.) | Tr leer |
| Ostracoda PUT e | € | m TT
| Cyclops vernalis Fischer | kt din | |
| » = bicuspidatus Claus | ır | rr |
„eV haupliL EK | ero | |
» = juvenes EE
Culex-Larven LAGER ET
Culex-Puppen (GRP Op 197 |
Anopheles-Larven rr |
Dixa-Larven | lärs Er, | Ra [EE
Sayomyia-Larven | | [-* FRE
Chironomus-Larven | | rr m) n) rr
Ceratopogon-Larven | 1408
Trichoptera-Larven ää e vil |
Limnaea peregra (0. F. M.) | | ytätnet | rr rr
Sphaerium lacustre (0.F.M.) | r rr |
Triton-Larven | rr | | IT
6. XI. 1915. Järnefelt. — Merikallio. 13
im Sommer abnahm, so dass die Individuen, die am 7. Juli
gefischt wurden, nur 2, selten 3 Eier aufwiesen.
Schliesslich sei hervorgehoben, dass drei Rotatorien-
arten, der oben besprochene Notops brachionus sowie
Diaschiza hoodi und Gastropus hyptopus, hier zum ersten
Mal aus Finland angeführt werden.
Maisteri Einari Merikallio ilmoitti painettavaksi:
Lintutietoja Pohjois-Suomesta I.
1. Kajaanin eläinmaantieteelliselle maa-
kunnalle (Ok) uusia lintuja.
Yllä mainitun alueen linnustoon olen tutustunut neljällä
sinne tekemälläni tutkimusretkellä. Ensimmäisen tein heinä-
kuussa 1904 Sotkamoon. Toukokuun lopulla ja kesäkuun
ensi päivinä 1913 tutkin linnustoa alueen luoteis- ja pohjois-
osassa Puolangalla ja Suomussalmella, elokuussa taas etelä-
osassa, Kajaanin ja Oulunjärven seutuvilla. Heinäkuussa 1915
oli minulla jälleen tilaisuus tutustua Kajaanin seudun ja Sot-
kamon lintuihin. Näillä retkillä sain myös useilta kauvem-
min seudun linnustoon tutustuneilta henkilöiltä huomattavia
lintutietoja. Ennen kaikkea mainittakoon agronoomi B.
Äström Sotkamosta. 12 vuoden ajan on hän suurella in-
nolla seurannut lintuelämää siellä, samalla toimien myös lin-
tujen täyttäjänä. Tämän toiminnan tuloksena on m. m. useita
harvinaisia lintuja.
Painovirheiksi olen katsonut Mela-Kivirikon levene-
mistauluista mustapääkertun (Sylvia atricapilla (L.)) ja leveä-
pyrstöisen räiskän (Stercorarius pomarinus (Temm.)) uupu-
misen, koska linnut ovat mainitut jälkimmäinen edellä sa-
massa teoksessa, edellinen taas julkaisussa ,Ornitologiska
iakttagelser i Sotkamo och Kuhmoniemi socknar åren 1863
—1885 af A. L. Hollmerus (Medd. af Societas pro Fauna
et Flora fennica, 15: 1886).
Kaikkiaan voin tässä esittää 15 Kajaanin eläinmaantie-
teelliselle maakunnalle uutta lintua. Kun näiden lisäksi olen
liittänyt mukaan 3 prep. Onni S orsakosken Yliopiston
Zool. Museoon lähettämää lintua, nousee luku 18:aan.
14 Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta I; 6. XI 19155
Anorthura troglodytes L. Peukaloinen. 12 p:nä elokuuta
1903 ampui yliopp. Arvi Illikainen linnun Puolangalla (n. 64”
50° pohj. lev.). Lintuja oli ollut useampia, nähtävästi poi-
kuus. Äströmin mukaan on peukaloinen useita kertoja ta-
vattu Sotkamossa.
Ligurinus chloris (L.). Viheriäpeipponen. 6 p:nä heinä-
kuuta 1911 on Äström tavannut linnun Manamansalossa Ou-
lunjärvellä, ja senlisäksi kaksi kertaa keväällä Sotkamossa.
Acanthis cannabina (L.). Koiraslinnun on 19. IV. 04
preparaattori O. Lindblad (Sorsakoski) ampunut Kuhmonie-
mellä (Zool. Mus.).
Corvus corone L.? Mustavaris. Loppukesällä 1906 oli
agron. Äström ollut tilaisuudessa Kuhmoniemellä Katerman
kylässä Piirolan talon luona tarkastamaan kuutta pellolla
syöskentelevää täydellisesti mustaa varista. Ei yhdelläkään
linnuista, jotka näyttivät olevan pojkuus, ollut huomattavissa
tuota vanhoille tunnuksellista paljasta naamaa ja nokan ty-
veä. Etupäässä tästä seikasta oli hän tullut siihen vakau-
mukseen, että kysymyksessä ei ollut peltovaris, vaan musta
varis. Keväällä 1907 oli hän nähnyt maantiellä varisten
joukossa samallaisen linnun. Että kysymyksessä todella olisi
tuo maamme kaakkoisosassa hyvin harvinainen musta varis,
pidän mahdollisena.
Circus cyaneus (L.). Sinihaukka. Äström on nähnyt
linnun useita kertoja Sotkamossa.
Falco gyrfalco L. Tunturihaukka. 8. IX. 1908 saatiin
Sotkamossa raudoista tunturihaukka. Lintu on nyttemmin Ka-
jaanin Seminaarin luonnonhistoriallisessa museossa. Äström
on sitäpaitsi nähnyt linnun kaksi eri kertaa täällä. Ylio-
piston Zool. Museossa on naaraslintu, jonka etiketissä on:
20. XII. 1904, Kuhmoniemi, O. Lindblad.
Haliaötus albicilla (L.). Merikotka. 12 p:nä heinäkuuta
1911 näki Äström Manamansalossa Oulujärvellä kaksi kot-
kaa, jotka hän päätti merikotkiksi. 10. X. 1911 tuotiin hä-
nelle merikotka, joka oli saatu Sotkamossa, Nuasjärvellä,
livonlahden talossa. Lintu on täytettynä Kajaanin Seminaa-
rin museossa. (Siellä olevalla merikotkalla en tavannut mi-
6. XI. 1915. — Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta I. 15
tään lähempiä paikka- tai aikaselityksiä.) Tätä ennen on
lintu ollut tästä maakunnasta epätietoinen. Malmgren nimit-
täin otaksuu sen kerran Sotkamossa nähneensä.
Asio otus (L.). Sarvipöllö. Åströmin mukaan on sarvi-
pöllö yleisempi kuin suopöllö Sotkamossa. Yksi hänen täällä
saamistaan ja täyttämistään linnuista on Kajaanin Seminaarin
kokoelmissa ja päivätty 4. IV. 1912. Ylioppilas Martti Rechart
sai syysmyöhällä 1913 linnun Paltamossa sangoilla. Linnun
lähetti hän eräälle asiaaharrastavalle henkilölle Helsinkiin.
Kaikesta päättäen on se sama lintu, joka on säilytettynä
Yliopiston Zool. Museossa ja merkitty 14. X. 1913 Kajaanista
ostetuksi.
Phalaropus lobatus (L.). Kaitanokka-vesipääskynen. 13.
V. 1913 tapasin Puolangalla, Kuoretjärvellä (n. 64 55' pohj.
lev.) kaksi, nähtävästi muuttomatkallaan pohjoiseen olevaa
lintua.
Tringa alpina L. Suosirriäinen. Keskikesällä, heinä-
kuussa on Sotkamossa Hirvensillalla tavattu kuollut, nähtä-
västi rautalankaan lentänyt yksilö. Senlisäksi on lintua
muuttoaikaan täällä tavattu (Äström). Kuhmoniemellä on
O. Lindblad tavannut suosirriäisen, päättäen siitä, että Ylio-
piston Zool. Museossa on hänen nimiinsä, 18 p:ksi syyskuuta
1904 merkitty lintu.
Totanus totanus (L.). Punajalka-vikla. Äströmin mu-
kaan tavataan lintua Sotkamossa. Itse en lintua ole tavan-
nut täällä.
Limosa lapponica (L.). Punakuovi. Kuhmoniemessä v. 1906
on Äström linnun tavannut.
Anser erythropus (L.). Agronoomi Äströmin mukaan ta-
vataan pientä kiljuhanhea, äänestä päättäen, toisinaan Sot-
kamossa.
Branta bernicla (L.). Sepelhanhi. Kajaanin Seminaarin
kokoelmissa on agron. Äströmin Kuhmoniemestä saama ja
täyttämä yksilö, jonka päivämääräksi on merkitty 15. X.
1909. Lintuja oli ollut iso parvi. Myös Sotkamossa on hän
sepelhanhiparven tavannut 20. X. 1911.
Oidemia fusca (L.). Meriteeri. Merkilliseltä tuntuu, että
16 Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta I. 6. XI. 1915.
meriteertä ei ole Kajaanin alueella ollenkaan tavattu. Ei
Malmgren eikä Hollmerus puhu lintuselostuksissaan siitä mi-
tään; Äström ei myöskään ole sitä tavannut Sotkamossa.
Kuitenkin on „meriteeri“ kansan kesken aivan yleisesti tun-
nettu Suomussalmella, Puolangalla ja Paltamossakin. Useim-
missa tapauksissa sanotaan lintua vaan keväällä muuttoaikaan
näkyvän. Itse en lintua tavannut.
Sterna macrura Naum. Lapintiira. 1 p:nä kesäkuuta
1913 näin Korvuanjärvellä Suomussalmen ja Taivalkosken
rajalla verrattain likeltä tiiran, joka kaikesta päättäen oli
lapintiira. Yliopp. Martti Rechart on kerran elokuun lopulla
ampunut tämän lajin Paltamossa, Oulujärven rannassa. Tätä
ennen on lintu ollut epätietoinen alueelta (Malmgren).
Larus argentatus Briinn. Harmaa lokki. Yliopiston ko-
koelmissa on nuori lintu, jonka prep. O. Sorsakoski on lä-
hettänyt Kuhmoniemestä. Aikamäärä on 2. X. 1904.
Uria arra Pall. Pohjankiisla. Tuona huomattavana pohjan-
kiislavuotena 1902 on tämä lintu tavattu Kajaaninkin alueella.
Yliopiston Zool. Museossa on nim. koiraslintu, joka on saatu
Kuhmoniemestä (O. Lindblad). Päivämäärä on 8. XII.
Mergulus alle (L.). Jääkyyhkynen. 6 p:nä marraskuuta
1906 tapasi Äström Sotkamossa, Vihtamon koskessa jää-
kyyhkysen. Lintu piti seuraa jäätyneen kosken sulassa muu-
tamille koskikaroille.
2. Kuusamon eläinmaantieteelliselle maa-
kunnalle (Ks) uusia lintuja.
Alla olevat lintutiedot ovat tuloksia lintutieteellisestä
tutkimusretkestä, jonka v. 1913, kesäkuussa tein Taivalkos-
kelle ja Kuusamoon. Omiin havaintoihini olin silloin, ja myö-
hemminkin, tilaisuudessa saamaan usealta lintu-ystävältä —
niistä toiset vanhoja tuttujani — huomattavia lisiä. Näistä
tiedoista on tässä julaistuna kirjallisuuden mukaan Kuusamon
eläinmaantieteelliselle alueelle (Ks) uusia lintuja. Paitsi muu-
tamia pienempiä paikallisia selostuksia, on tässä ennen kaik-
kea tullut kysymykseen „Suomen Luurankoiset* (Mela-
Kivirikko) ja „Nordens Fåglar" (Kolthoff-Jäger-
sköld, toinen vasta osittain ilmestynyt painos).
6. XI. 1915. — Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta I. 17
Uusien lintulajien lukumäärä on yhteensä 20.
Erithacus rubecula (L.). Punarinta-satakieli. 12 päivänä
kesäkuuta 1913 tapasin Taivalkoskella, Loukusajärven luona
(n. 65° 40° pohj. lev.) laulavan koiraslinnun. Nähtävästi pesi
lintu täällä. Löytö on pohjoisin Suomessa tunnettu. (1 päi-
vänä kesäkuuta tein samallaisen havainnon Suomussalmen
Pyhäjärvellä (n. 65 20° pohj. lev.) aivan Taivalkosken ra-
jalla.)
Sylvia salicaria L. Lehtokerttu. 10 päivänä kesäkuuta
1913 tapasin Oivanginjärven luona noin peninkulma pohjoi-
seen Kuusamon kirkolta linnun (n. 66 21’ pohj. lev.). Huo-
miotani herätti hyvin heikko ja lyhyt laulun alku. Oliko se
lehtokertun, siitä en päässyt täyteen varmuuteen. Kun en
lintuakaan saanut näkyviin, täytyi minun odottaa noin puo-
lisen tuntia, jolloin lintu uudella laululla ja sittemmin hätäi-
lyäänillään suvaitsi varmistaa havaintoni. Löytö on pohjoisin
tunnettu Suomesta. (Pudasjärvellä, missä lintu ei myöskään
ole ennen tavattu, löytyy se. Tapasin näet vuonna 1912,
18 päivänä linnun Liepeen pappilan luona (n. 65° 22). Seu-
raavana vuonna 14 päivänä kesäkuuta tapasin Kongasjärven
paju- ja koivupensaikkoa kasvavilla rannoilla kolmessa eri
paikassa linnun (n. 65° 18)).
Regulus cristatus Koch. Hippiäinen. Sirviönjärven luona
Taivalkoskella (n. 65° 50’) tapasin 12 päivänä kesäkuuta 1913
laulelevan koiraan. Löytö on pohjoisin Pohjois-Suomesta
tunnettu. (Pudasjärvellä Siuruajokivarressa (n. 65° 30) tapa-
sin 15 p:nä kesäkuuta samaa vuotta myös linnun.)
Parus major L. Pakastiainen. Suomen Luurankoisten
(Mela-Kivirikko) levenemistauluihin on Kuusamon kohdalle
merkitty pystysuora viiva, joka merkitsee, että lintua ei ole
tavattu, vaikka se todennäköisesti esiintyy siellä. Useiden
henkilöiden mukaan (m. m. kansanopistonjohtaja Matti Pöy-
hönen ja opettaja Ilo Tammi) on lintua joskus talvella Kuu-
samon kirkonkylässä tavattu. Taivalkoskella on lintu kansan
kesken kaikkialla tunnettu.
Loxia bifasciata Brehm. Kirjosiipi-käpylintu. Kirjeelli-
sen ilmoituksensa mukaan on metsänhoitaja Sig. Czarnecki
2
18 Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta I. 6. XI. 1915.
29 p:nä marraskuuta 1910 tavannut parven kirjosiipi-käpy-
lintuja Kuusamossa. Kts. E. M—o: Kirjosiipi-käpylinnun
(Loxia bifasciata Brehm) vaelluksista Suomeen, Luonnon
Ystävä ;n:0 (2. w. 1914;
Corvus frugilegus L. Peltovaris. Mela-Kivirikon mukaan
ei lintua ole tavattu Kuusamon alueella. Useiden henkilöiden
(m. m. maisteri K. Hänninen ja opettaja 1. Tammi) mukaan
on se keväisin monta kertaa Kuusamossa tavattu. Myös
Taivalkoskella on lintu monin paikoin kansan kesken tun-
nettu.
Nucifraga caryocatactes macrorhynchus Brehm. Kapea-
nokkainen pähkinähakkinen. Lintu on opettaja Tammen mu-
kaan v. 1911 ammuttu Kuusamossa Tavajärvellä (n. 66° 5
pohj. lev. ja 5° 10' it. lev.). Katso Medd. Soc. Fauna et Fl.
Fenn. 40, siv. 28.
Garrulus glandarius (L.). Närhi. 4 p:nä kesäkuuta 1913
tapasin linnun Kuoliojärvellä, Kuusamossa (n. 65° 48). Kuu-
samossa on lintu muuten useita kertoja tavattu ainakin talvis-
aikaan (Hänninen y. m.). Taivalkoskella, missä lintu tuntuu
olevan yleisesti tunnettu kansan kesken, sanotaan sitä löy-
tyvän kesälläkin. Erään mökin seinällä tapasin täällä am-
mutun närhen.
Cypselus apus (L.). Tervapääskynen. Tätä ennen Kuu-
samon alueelta tuntematonta lintua tapasin v. 1913 sekä
Kuusamon kirkonkylässä, missä 5 p:nä kesäkuuta pari lenteli
kirkon seutuvilla, että Alakitkassa, Wasaraperän seutuvilla.
Täällä tapasin 10 p:nä kesäkuuta lintuja kahdessa eri pai-
kassa. Akanlahdella, mistä Kuusamon vesistöjen tukit maa-
matkansa Maanselän yli aloittavat, tapasin parin terva-
pääskysiä. Eräällä läheisellä lammella oli suuressa pääskys-
parvessa, aina kuusikin lintua yht'aikaa näkösällä. Kansan
kesken on „tervapääsky“ monin paikoin alueella tunnettu.
Myös maisteri K. Hänninen ja maanvilj. Eemeli Korhonen
ovat linnun tavanneet.
Upupa epops L. Harjalintu. Opettaja I. Tammen mu-
kaan on seminaarin oppilas Heikki Aho ampunut linnun
6. XI. 1915. Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta I. 19
Kuusamon kirkonkylässä noin 12 vuotta sitten (1901). Lin-
nun oli hän itse ollut tilaisuudessa näkemään.
Tinnunculus tinnunculus (L... Tornihaukka. Hännisen
mukaan on tornihaukkoja „jokunen“ Kuusamossa.
Buteo buteo (L.). Hiirihaukka. Hänninen on ampunut
linnun Kuusamossa.
Accipiter nisus (L.). Varpushaukka. Pikkulinnun jälessä
oli varpushaukka kerran tunkeutunut Hännilän eteiseen, jou-
tuen itse ihmisten saaliiksi. Sitäpaitsi on toinen lintu am-
muttu samassa paikassa.
Astur palumbarius (L.). Kanahaukka. Erään Jokijärven
ja Taivalkosken kirkon välisen maantien varrella olevan
mökkirähjän seinämällä huomasin melkoisen kokoelman sei-
nään kiinninaulattuja lintuja. Paitsi jo edellä mainittua närheä
ja kahta hiiriäispöllöä, oli siinä myös kaksi nuorta kana-
haukkaa, näht. edellisen kesän saaliita. Kuusamon kansan-
opiston kokoelmassa on täytetty yksilö, joka on Kuusamossa
saatu. Maanvilj. E. Korhonen on kaksi kertaa ampunut ison
haukan, saaden ,Melan* mukaan linnut kanahaukoiksi. Yli-
opiston Zoologisessa Museossa on säilytettynä lintu, jonka
prepar. Onni Sorsakoski on Kuusamosta lähettänyt. Päivä-
määräksi on merkitty 18. III. 1908.
Perdix perdix (L.). Peltopyy. Maanvilj. Eemeli Korho-
sen mukaan esiintyi noin v. 1908 talvisaikaan parvi pelto-
pyitä Kuusamon kirkonkylässä. Ainakin Taivalkoskelia on
„turkinpyy“ muutamin paikoin kansan kesken tunnettu. Joi-
nakin vuosina on talven aikana parvia nähty.
Phalaropus lobatus (L.). Kaitanokka-vesipääskynen. Mais-
teri K. Hännisen mukaan tavattiin keväällä noin vuonna
1908 muutamia vesipääskysiä Kostonjärvellä Taivalkoskella.
Numenius arcuatus (L.) Isokuovi. Itse en isoa kuovia
tavannut. Useat henkilöt kuitenkin sanovat isoakin kuovia
tavattavan (kansanopist. joht. M. Pöyhönen, opettaja I. Tammi,
maanvilj. E. Korhonen). Opettaja Tammi, joka on eräälle
saksalaiselle munankerääjälle hankkinut munia, sanoo saa-
neensa Kuusamosta kahdenlaisia kuovin munia.
Spatula clypeata (L.). Lapasorsa. Maisteri Arvi Walta-
20 Merikallio. — Wuorentaus. 6. XI. 1915.
vaaran suullisen ilmoituksen mukaan ampui yliopp. Lauri
Waltavaara noin 15 p:nä elokuuta 1915 Muojoella lapasorsan.
Lintuja oli ollut useampia.
Larus glaucus Briinn. Iso lokki. On luultavaa, katsoen
myös linnun esiintymiseen muualla Suomessa, että ne vaa-
leat isot „jouttenta pienemmät* lokkilinnut, joita etup. syys-
myöhällä on joskus alueella tavattu, ovat, ainakin osittain,
isoja lokkeja. Täysin vakuuttavia tietoja linnun esiintymi-
sestä en kuitenkaan ole saanut.
Podiceps griseigena Bodd. Harmaakurkku-uikku. Lin-
nun voimakas, härän ammomista muistuttava ääni on monin
paikoin kuultu sekä Kuusamossa että Taivalkoskella. Harvi-
nainen vieras lintu nähtävästi on, koska se monta kertaa
on saanut kansan miesten uteliaisuuden siinä herätetyksi,
että ovat vaivautuneet lintua lähemmin tutkimaan, onnistuen
joskus sen ampumaan. M. m. Kiitämänjärvessä Kuusamossa
on lintu kerran, useana iltana huutanut (K. Hänninen). Kan-
san kesken on lintu saanut nimet ,ammojainen* ja ,ammo-
lintu*. Että kysymyksessä olisikin toinen uikkulaji, nim. musta-
kurkku-uikku (Podiceps auritus (L.)), on tuskin luultavaa.
Teoksessa Nordens Fåglar, ensimm. painos, sanotaan lin-
nusta m. m.: „vi hafva aldrig hört honom gifva något ljud
ifrån sig". Todellisuudessa, mikäli itse olen ollut tilaisuu-
dessa huomaamaan, löytyy linnulla kuitenkin useita erilaisia
ääniä. Harmaakurkku-uikun ammomista muistuttava ääni on
sangen vieno „kjeerk kjeerk* tai „kväärk kväärk*, mikä
ääni lähenee kalalokin poikasen ääntä, kun se emoltaan ruo-
kaa kärttää. Toinen huomattava ääni on sammakon kur-
nutusta muistuttava, verrattain nopeasti toistuva „ulp ulp
ulp...“. Tämä omituinen ääni on verrattain kauvas kantava.
Aivan likelle kuuluva sensijaan on vieno „täpp täpp täpp ...*,
joka nähtävästi on kutsuääni.
Ylioppilas Yrjö Wuorentaus esitti: Kuolanniemellä
lumella esiintyviä hyönteisiä.
Kevättalvella 1914 matkusti maist. T. Itkonen kieli-
tieteelliselle tutkimusmatkalle Kuolanniemelle. Pyynnöstäni
6. XI. 1915. Wuorentaus, Kuolanniemellä lumella esiintyviä hyönteisiä. 21
otti hän hyväntahtoisesti mukaansa muutamia spriiputkia
kerätäkseen niihin lumesta mahdollisesti löytämiään hyön-
teisiä. Huhtik. ja toukok. oleskeli maist. T. Itkonen Kuolan-
niemen luoteisosalla, Nuortijärvellä Ristikenttä nimisessä pai-
kassa. Ilmat olivat huhtik. aikana kuitenkin vielä siksi kyl-
mät, ettei hangella hyönteisiä esiintynyt. Vasta toukok.
alkupuolella ilmaantui niitä lumelle, mikä silloin vielä peitti
pälvettömänä seudun. Tällöin kerätyt näytteet, yhteensä kuusi,
7, 9, 10 ja 12 p:nä otetut, sisältävät useihin eri hyönteis-
ryhmiin kuuluvia lajeja sekä lisäksi joitakin hämähäkkejä.
Kerätystä materialista on määrätty muut paitsi hämähäkit,
mitkä toht. T. H. Järvi on hyväntahtoisesti suostunut vast-
edes lähemmin tutkimaan, ja samoin odottavat lähempää
selvittelyä muutamat trichopterit, joitten joukossa prof. J.
Sahlberg'in arvelun mukaan olisi kaksi ennen selvittä-
mätöntä lajia, niistä toinen ehkä luettava uuteen sukuunkin
kuuluvaksi. Kokoelmassa löytyviä hyönteisiä ovat ystäväl-
lisesti määränneet toht. V. M. Linnaniemi (Collembola),
maist. R. Frey (Diptera), maist. S. V. J. Koponen (Per-
lidae) ja prof. J. Sahlberg (Trichoptera), joka myös on
hyväntahtoisesti tarkistanut muihin ryhmiin kuuluvien lajien
määräykseni. Seuraava luettelo osottaa kussakin näytteessä
esiintyneet lajit ja runsauden.
1) Otettu 7 p:nä toukok. hangelta kuusikkonevalla si-
sälsi: Collembola: Hypogastrura socialis (Uzel.) runs., Ento-
mobrya nivalis (L.) 1 eks., var. maculata Schäff. 1 eks.
2) Samoin 7 p:nä hangelta kuusikossa: Perlidae: Ne-
phelopteryx nebulosa L. 1 3. — Psyllidae: Psylla Palmeni
Reut. 2 eks. — Trichoptera: Chilostigma Sieboldi Hag. runs. —
Diptera: Borborus eguinus Fall. 6 eks.
3) 9 p:nä hangelta järven rannalla: Collembola: Isotoma
viridis var. riparia (Nic.) 3 eks.
4) 9 p:nä auringon paisteessa kuusikkoisen suon reu-
nalla hangella: Perlidae: Nephelopteryx nebulosa L. useita
5 ja 2. — Psyllidae: Psylla Palmeni Reut. 5 eks. — Tricho-
ptera: Chilostigma Sieboldi Hag. runs. — Coleoptera: Ancho-
menus ericeti Panz. 1 eks., Liogluta microptera Thoms. 8 eks.,
22 Wuorentaus, Kuolanniemellä lumella esiintyviä hyönteisiä. 6. XI. 1915.
Arpedium brachypterum Grav. 1 eks., A. guadrum Grav. 1 eks,,
Olophrum consimile Gyll. 2 eks., Cyphon variabilis Thunb.
3 eks., Dorytomus taeniatus var. bituberculatus Zett. 1 eks.
5) 10 p:nä, helteinen päivä, otettu umpihangelta suolla:
Collembola: Entomobrya nivalis var. maculata Schäff. 10 eks.,
Isotoma viridis Schött. 1 eks., var. pallida (Nic.) 1 eks.,
var. riparia (Nic.) 2 eks. — Psyllidae: Psylla Palmeni Reut.
2 eks. — Coleoptera: Arpedium guadrum Grav. 1 eks.
6) 12 p:nä suonselällä hangella järven läheisyydessä:
Perlidae: Nephelopteryx nebulosa L. runs. 3 ja 9. — Panor-
pata: Boreus Westwoodii Hag. 1 5. — Psyllidae: Psylla Pal-
meni Reut. 5 eks. — Trichoptera: Chilostigma Sieboldi Hag.
useita. — Diptera: Heleodromia nivalis Zett. 1 eks. — Co-
leoptera: Bembidium Fellmanni Mannh. 1 eks., Anchomenus
ericeti Panz. 3 eks., Liogluta microptera Thoms. 1 eks., Dory-
tomus taeniatus var. bituberculatus Zett. 1 eks.
Näytteissä esiintyvistä kolmesta Collembola-lajista on
toht. V. M. Linnaniemen mukaan Hypogastrura socialis
varsinainen talvimuoto, sen sijaan Entomobrya nivalis ja
Isotoma viridis esiintyvät sekä talvella että kesällä. Hangella
tavatut runsaasti esiintyvät perlidit ja trichopterit olivat kai
kotoisin n. 1 km etäisyydessä löytöpaikoista olevasta Tulo-
majoen luusuasta, missä virta oli avonainen. Varsinaisiin
talvihyönteisiimme kuuluva Boreus Westwoodii esiintyi vain
yhdessä näytteessä. Satunnaisesti lumella tavattavia ovat
muut näytteissä olevat lajit. Näistä kuitenkin on erikoisen
mielenkiintoinen pieni, arktisella alueella esiintyvä dipteri,
Heleodromia nivalis, mikä maist. R. Frey'n mukaan on ta-
vattu vain muutamia kertoja Skandinavian tuntureilla, kerran
Enontekiön Lapissa (Frey) ja Pohjois-Siperian tundralla
(Sahlberg). — Maist. T. Itkonen on hyväntahtoisesti lah-
joittanut kerätyt näytteet Yliopiston hyönteistieteelliselle mu-
seolle.
Mötet den 4 december 1915. 23
Mötet den 4 december 1915.
Till medlemmar af Sällskapet invaldes doktor I. Hort-
:ling (föreslagen af amanuens K. E. Ehrström), magistrar
V. J. Kivenheimo (föreslagen af professor Fr. Elfving),
Ä. Laurin (föreslagen af amanuens K. E. Ehrström) och
K. Teräsvuori (föreslagen af professor A. K. Cajander)
samt doktor J. Valmari (föreslagen af professor A. K.
Cajander).
Framlades 40:de tomen af Sällskapets Acta. Priset fast-
ställdes till 12 mark.
Till publikation anmäldes:
J. S. W. Koponen, Plecopterologische Studien II.
Bisher unbekannte Larven und Nymphen einiger Plecopteren-
arten.
C. Lundström, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren
Finlands X (posthumt arbete; redigeradt af R. Frey).
Sällskapet biföll det pä oktobermötet af amanuens K. E.
Ehrström väckta och nu af Bestyrelsen förordade för-
slaget, att Sällskapet skulle anhälla om tillständ att ä fri-
herre L. Hisinger-Jägerskiölds egendom Fagervik läta
fälla en älgtjur jämte ko och kalf i och för uppstoppning
för Zoologiska museets räkning.
Docent A. Luther förevisade nägra bon af Vespa
saxonica Fabr. (= V. norvegica var. saxonica Fabr.), tagna ä
en vind pä Furuholmen i Esbo. Föredr. fann det vara an-
märkningsvärdt, att i flere fall ett nytt bo hade byggts vid
den nedre kanten af ett äldre. Pä detta sätt kunde pärl-
bandslika rader af bon uppkomma. I ett fall bestod raden
af tvä bon. I en annan rad, som var nedfallen, märktes,
utom tvä fullständiga bon, vid basen ännu ett fragment af
ett tredje, hvadan serien här uppenbarligen omfattat minst
tre bon. En tredje rad bestod af fyra väl bibehällna bon.
Dessutom funnos pä samma vind ännu ett par enstaka bo-
byggnader af olika storlek. — Föredr. päpekade, att platsens
skyddade läge undantagsvis möjliggjort boens bibehällande
under flere vintrar. Osäkert var därför, om det här var fräga
24 Smärre meddelanden. 4. XII; 1915:
om en instinktvariation hos den ifrägavarande populationen,
eller om de exceptionella förhällandena bragt en normal
tendens att framträda.
Doktor R. Fabritius anmälde följande för Finland:
nya Microlepidoptera: 1) Salebria formosa Hw. (= perfluella Zk),
af föredragaren funnen i 2 exx. i medlet af juni 1914 a
Kadermo ö i Bromarf; uppgifves af Spuler förekomma i
mellersta Europa, Dalmatien och västra Asien. — 2) Sophro-
nia sicariella Z., tagen i 1 ex. den 9 juli 1914 ä Bolstaholm
i Geta socken; tidigare känd bl. a. frän Livland. — 3) Pal-
todora cytisella Crt., af föredragaren infängad den 9 juli
1914 i Geta och den 17—20 juli 1915 pä Kadermo i Bromarf,
flygande omkring enrisbuskar pä torr, solig backsluttning.
Tidigare känd frän Sverige, Livland och mellersta Europa. —
4) Coleophora conspicuella Zell., tagen af föredragaren i Salt-
vik pä Äland den 7 juli 1910. Tidigare anmäld såsom C. vi-
bisella Hb. (Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. 37, p. 130), hvilken
uppgift nu af föredragaren rättades. Känd frän södra Norge,
Livland och mellersta Europa.
Tohtori K. E. Kivirikko kertoi herra O. Soinin
ampuneen Branta leucopsis-yksilön Lapuassa ja näytti täyte-
tyn linnun valokuvan. — Ilmoitti vielä oppilaan A. W. Pie-
tiläisen ja kauppa-apulaisen Niemisen 8 p:nä elokuuta
1915 Helsingissä Rantakadun varrelta saaneen kiinni pouta-
haukan, Falco aesalon, jonka jalassa oli rengas n:o 21. Tais-
tellen toisen haukkalajin kanssa putosivat kerässä alas.
Toinen haukoista pääsi pakoon. — Tämän ilmoituksen joh-
dosta intendentti fil. maisteri Rolf Palmgren huomautti
erään poutahaukan kesällä 1915 päässeen karkuun Korkea-
saaren eläintarhasta ja arveli tohtori Kivirikon mainitseman
linnun olevan juuri tämän.
Lehtori E. W. Suomalainen näytti Karkusta saadun
omituisen hermafroditisen Gonepteryx rhamni L. yksilön.
Arkitekt Gunnar Stenius anmälde följande af ho-
nom gjorda intressanta fynd af skalbaggar: 1) Otiorhynchus
tristis Scop. (= nigrita Fabr.) frän Borgä, ny för värt natu-
ralhistoriska omräde. Den tidigare under detta namn före-
4, XII. 1915. Stenius. — Kärki. 25
visade arten (Medd. Soc. F. et FI. Fenn. 31, s. 55) har vid
en af prof. J. Sahlberg företagen förnyad granskning vi-
sat sig tillhöra den för finska faunan äfven nya Otiorhynchus
sulcatus Fabr. — 2) Tropiphorus carinatus Müll., funnen vid
Fiskars i Pojo socken. — 3) Mecinus collaris Germ., tagen
invid Helsingfors ä Lappviksudden.
Ylioppilas E. Kärki näytti Jokihelmisimpukan (Mar-
garitana margaritifera L.) paikallismuotoja Suomen luon-
nontieteelliseltä alueelta.
Tavallinen helmisimpukka kasvaa meillä keskimäärin
n. 10—12 cm pituiseksi, korkeus (kuorten keskikohdalta mi-
tattuna) on 4.5—5.5 cm ja paksuus 2.8—3.s cm. Eräs yksilö
Impilahdelta oli oikein jättiläinen kooltaan, vastaavat mitat
kun ovat: 15 cm, 6.9 cm ja 4.1 cm. Suurin pituus mitä kir-
jallisuudessa olen tavannut mainituksi oli 14 cm (Ruotsi).
Esittämäni mitat ovat kuivista kuorista ja siis jonkunverran
luonnollista pienempiä.
Eräs tavallisesta huomattavasti poikkeava muoto esiin-
tyy Suomussalmella (Ok) Lahnajoessa. Kuorten alareunasta
puuttuu tavallisesti esiintyvä munuamainen koverrus, minkä
vuoksi eläimen ulkomuoto on erikoisen soikea. Kumpu
(umbo) on suhteellisesti heikosti kehittynyt ja kuorten litteys
on sangen huomattava. Kooltaan on tämä muoto tavallista
simpukkaa paljon pienempi. Mittaamieni 10 eksempl. keski-
arvo on seuraava: pituus 8.1, korkeus 4.1 cm ja paksuus
2.2 cm. Suurin yksilö oli vain 9.1 cm pituinen. Että eläin
huomattavasti eroaa tavallisesta osottaa sekin, että kansa
mainitulla seudulla tuntee Lahnajoen ,raakut* tavallisesta
helmisimpukasta. Myöskin Saksassa on edellisen kaltainen
muoto tavattu parissa purossa ja sen nimeksi on annettu:
Margaritana margaritifera f. parvula.
Edellistä ulkopiirteiltään suuressa määrin muistuttava
muoto on tavattu Kokemäenjoesta. Kooltaan on tämä kui-
tenkin paljon suurempi, ollen tavallisen jokihelmisimpukan
suuruinen. Yliopistolla löytyvän yhden ainoan eksemplarin
mitat ovat seuraavat: pituus 10.2 cm, korkeus 5.2 cm ja pak-
26 Kärki. — Grönblom. — Suomalainen. 4. XII. 1915
suus 2.6 cm. Kuoret ovat siis tavallista paljon litteämmät.
Muodoltaan ovat ne soikeat ja kumpu (umbo) verrattain
heikko ja taaksepäin vetäytynyt. Zoologisella museolla on
eksempl. nimellä: Margaritana margaritifera L. f. compressa
West.
Wienankarjalan Kemjoessa esiintyy vielä edellisistä poik-
keava paikallismuoto. Ominaista tälle on kuorten kuperuus
ja pitkän-suippo ulkomuoto. Kaikki Zoologisella museolla
löytyvät eksempl. ovat hyvin erodeerattuja, varsinkin kummun
seutuvilta. Mittaamieni 10 eksempl. keskimitta on seuraava:
pituus 8.2 cm, korkeus 3.s cm ja paksuus 2.4 cm. Eläin on
siis tavallista muotoa huomattavasti pienempi. Kirjallisuu-
dessa en ole tavannut tällaista muotoa muualta mainituksi.
Nimeksi ehkä sopisi: Margaritana margaritifera f. oblonga.
Edellisen ilmoituksen johdosta mainitsi lehtori, fil. mais-
teri E. W. Suomalainen jokihelmisimpukan olevan ylei-
sen Kokemäenjoessa ja muuallakin samassa vesistössä. —
Herra Th. Grönblom taas sanoi mainitun simpukan vielä
50 vuotta sitten viihtyneen Tammerkoskessa.
Lehtori, fil. maisteri E. W. Suomalainen mainitsi
Kolme uutta haisusieni- (Phallus impudicus L.) löytöä Suo-
mesta.
Ensimäinen kirjallisuudessa mainittu Phallus impudicus-
löytö maastamme on aina vuodelta 1755, jolloin Pehr Ad-
rian Gadd tapasi sienen eräältä saarelta Rauman kaupun-
oin läheltä (vrt. Medd. 21, siv. 85). Vasta 151 vuotta myö-
hemmin tehtiin seuraava ilmoitettu löytö: kesällä 1906 Jo-
malan pappilan lähellä Ahvenanmaalla (Henry Snellman);
mahdollisesti oli hra S. tavannut lajin jo aikaisemminkin
Korpossa (vrt. Medd. 33, siv. 32). Elokuun 1 p:nä v. 1907
löysi Widar Brenner 7 yksilöä Föglön saariston Näfvers-
holmista ja Alvar Palmgren samana kesänä useampia
yksilöitä Jomalasta sekä Lemlannin Jersöstä (vrt. Medd. 34,
siv. 26—27). Näiden kuuden tahi seitsemän löydön lisäksi
voin ilmoittaa kolme uutta löytöpaikkaa, kaikki Pohjanlahden
eteläosan rannikkoseudulta.
4. XII. 1915. Suomalainen. — Koponen. 27
1) Pakkahuoneen-tarkastaja Walter Pesonius ilmoitti
minulle tavanneensa kesällä 1904 tahi 1905 Kokemäenjoen
suun etelärannalta, Yyterin (Ytterö) niemen pohjoisranni-
kolta erään huvilan (nyk. insinööri W. Jorman) alueelta,
mäkimaalta katajapensaan juurelta erinomaisen pahanhajuisen
sienen (yhden ainoan yksilön). Näyttäessäni hra P:lle Phallus
impudicus'en kuvia tunsi hän ilmoittamansa sienen samaksi.
Löytö on toistaiseksi pohjoisin koko Suomesta ja nähtävästi
myöskin Skandinaviasta (61° 44 p. 1).
2) Noin 15 km linnuntietä edellisestä SSE-suuntaan, Po-
rista Raumalle käyvän maantien läheltä, Rimpialho-nimisen
torpan alueelta (10 km Porista) huomasin eräällä retkeilyllä
heinäkuun lopulla v. 1915 suuren joukon Phallus impudicus-
yksilöitä, jotka kasvoivat kuivahkolla hietamaalla pensaiden
ja sanajalkojen alla, olivat jo puoleksi mädäntyneitä. Sieniä
oli ainakin 30 kppl.
3) Syyskuussa tänä vuonna ilmoitti minulle kapteeni,
Porin Lyseon lehtori W. Dunkers tavanneensa samana
kesänä heinäkuun lopulla Uudestakaupungista 8 km pohjoi-
seen olevasta Vohdensaaresta (Ab) erään huvilan pihasta
pihakoivujen juurelta, lehdon laidasta useita kymmeniä pahan-
hajuisia sieniä, jotka hra W. kuvia nähdessään tunsi kysy-
myksessä olevaksi lajiksi. Kun haju ensiksi ilmestyi, luultiin
sen johtuvan kuolleista rotista; rottia oli näet huvilalla koe-
tettu myrkyllä tappaa.
Fil. kand. J. S. W. Koponen esitti seuraavaa Koski-
korennois- (Plecoptera 1. Perlidae) toukista.
Europan ehkä sataan nousevasta koskikorennoislajista
tunnetaan toukka- tahi nymfiaste noin 30 lajille. Ne ovat
muutenkin ehkä vähimmin tutkittuja kaikista vesihyöntei-
sistä. Toukkien identifioimista täyskasvuisten hyönteisten
kanssa on vaikeuttanut sekin, että toukat eivät, useimpien
tutkijain mukaan, ole viihtyneet tavallisissa akvaarioissa,
luultavasti sen vuoksi että ne luonnossa esiintyvät melkein
poikkeuksetta vain happirikkaissa koski- ja virtavesissä sekä
jotkut lajit myös järvien kivirikkailla aallokkorannoilla. Pitä-
28 Koponen. — Grönblom. 4. XII. 1915.
mällä toukkia matalissa lasisissa viiliastioissa, kukin laji
erikseen, sekä käyttämällä ja vaihtamalla joka päivä kylmää
lähdevettä onnistuin sentään saada elätetyksi muutamia touk-
kia useampia viikkojakin. Hentorakenteiset Leuctra-toukat
eivät sentään pieninä 2—4 mm pituisina ollessaan pysyneet
hengissä muuta kuin jonkun päivän. Helsingin vesijohtovesi
ei myöskään näkynyt oikein soveltuvan toukille, vaikka vesi
astioissa vaihtuikin alinomaa. Ruokana käytin etupäässä
planktonia ja ephemeriditoukkia. Tietysti pidin pienissä ak-
vaarioissani vesikasveja, kuten Elodea'a ja Fontinalis-sam-
malia.
Tutkimukseni kuluessa olen määrännyt ja selittänyt seu-
raavien lajien tieteelle aikaisemmin tuntemattomat toukat ja
nymfit: Dictyopterygella Nanseni Kpny, *D. septentrionis Klp.,
*D. recta Kpny, *Chloroperla venosa St., C. griseipennis Pict.,
Capnia Sparre-Schneideri Esb. Petersen, *Leuctra digitata
Kpny, *Amphinemura Standfussi Ris., *A. borealis Mort. —
Sitäpaitsi olen täydentävästi uudelleen selittänyt aikaisem-
min tunnetut toukat lajeille: Arcynopteryx compacta Mc Lachl.,
*Chloroperla grammatica Scop., *Leuctra Klapäleki Kpny.
Näitten lisäksi olen määrännyt seuraavat meillä tavatut tou-
kat: Isopteryx Burmeisteri Pict., Nephelopteryx nebulosa L.,
*Nemura variegata Oliv., *Nemurella Pictetii Klp. Meikäläi-
sille 36 plecopterilajille on siis toukat löydetty vasta kuu-
delletoista. — Edellisistä ovat * merkityt itse kasvattamiani.
Muut määräykset perustuvat Yliopiston kokoelmien sprii-
materiaaliin.
Herr Th. Grönblom förevisade Tre för Finland nya
insekter.
1. Andrena tibialis Kirby. — Under min säsom Säll-
skapets stipendiat sommaren 1914 företagna resa till Karelska
näset lyckades jag finna det i Finland ej tidigare iakttagna
sandbiet Andrena tibialis Kirby. Exemplaret (1 3), som god-
hetsfullt determinerats af lektor Äke Nordström, erhöll
jag i Sakkola, Kiviniemi (Ik) den 12 juli med slaghäf pä en
torr ängsbacke. Denna art skiljer sig frän det hos oss all-
4. XII. 1915. Grönblom, Tre för Finland nya insekter. 29
männa sandbiet, A. albicans Mill., hvilket det för öfrigt stär
helt nära, bl. a. genom sin storlek (13 mm) och hufvudets
mörka behäring, hvilken hos A. albicans är alldeles ljus.
A. tibialis är utbredd öfver hela Europa; i Skandinavien är
arten nordligast funnen i Uppland. Den förekommer dess-
utom i mellersta Asien (Dalla Torre; Aurivillius).
Prof. J. Sahlberg upptager i sin Catalogus praec.
Hymenopterorum Antophil. Fenn. (Medd. Soc. F. FI. Fenn.
15, 1889, p. 177) bl. a. denna art säsom funnen af dr F.
Morawitz vid Lewaschovo pä ryska sidan af Karelska
näset, således helt nära vårt naturalhistoriska område. Prof.
Sahlberg uttalar samtidigt (I. c. p. 170) den förmodan,
att de af Morawitz funna bi-arterna, 16 till antalet, hvilka
dä ännu ej observerats hos oss, , helt säkert förekomma
åtminstone pä Karelska näset". Utom den nu funna arten
hafva likväl tills dato endast tvenne af de omnämnda bien
blifvit anträffade i Finland, nämligen Prosopis rinki Gorski
och Stelis ornatula Klug (= 8-maculata Smith), om man från-
ser en fjärde art, Halictus fulvicornis Kirby, som endast är
6 till H. laevis Kirby (hona), hvilken sedan gammalt varit
känd hos oss såsom ett af de allmännaste och mest utbredda
sandbien.
2. Gorytes fallax Handlirsch, Sitzber. Akad. d. Wiss.
Wien XCVII, 1888, p. 489 o. 79; CIV, 1895, p. 921. — O.
Schmiedeknecht, Die Hymenopteren Mitteleuropas, Jena
1907, p. 219 o. 222. — Denna för Finlands naturalhistoriska
omräde och jämväl för hela Nordeuropa nya rofstekelart
blef funnen (1 %) redan är 1899 i juli vid floden Lutto pä
Kola-halfön (prov. Lt) af dr B. R. Poppius. Amanuens
R. Frey och student W. Hellän hemförde från sin resa
till Kola-halfön sommaren 1913 3 exx. af samma art från
byn Kantalaks (prov. Lim); 2 33 infångades af Hellen den
7 juli och 1 2 påföljande dag af Frey vid en landsvägskant
i närheten af ofvannämnda by.
G. fallax beskrefs är 1888. Den synes inom värt fauna-
omräde ha en nordlig utbredning. Enligt Dalla Torre
30 Grönblom, Tre för Finland nya insekter. 4. XII. 1915.
(Catal. Hymenopt., p. 541) är den tidigare känd frän nedre
Österrike, Schweiz och Tyrolen samt frän Kaukasus.
Emedan ingen lätt tillgänglig beskrifning af G. fallax
stär vära hymenopterologer till buds, skall jag här lämna
en kort karaktäristik af arten. — G. fallax päminner mycket
till sitt yttre om G. guadrifasciatus Fabr. redan däri, att
bakkroppens andra bukled ej är uppsvälld vid roten, men
afviker därigenom, att bakkroppens första ryggled är glatt
och ej försedd med djupa längsfäror säsom hos den senare.
Hvad storleken vidkommer, uppges för guadrifasciatus 8—12
mm, dä däremot vära fallax-exemplar mäta 10—13 mm i
längd. Hos båda könen konvergera ögonen mycket tydligt
nedtill emot munskölden (clypeus), som är gul och hvars
yttre rand är helt smalt mörkkantad. Munskölden har dess-
utom mycket finare behåring än hos guadrifasciatus. Ögo-
nen ha på insidan ett gult streck, som är längre än hos
nyssnämnda art. Mellanbröstets sidor och bakkroppen äro
glatta. Den sistnämnda är försedd med 4 gula tvärband
(segm. 1—4), hvilka icke äro afbrutna, men framtill mer
eller mindre tandade, tydligast å andra ryggbandet. Vingarna
och vingmärket äro af samma färg som hos quadrifasciatus.
Fram- och mellantarser gula. Fram- och mellantibier mer
eller mindre gula, i synnerhet på yttre sidan svarta. Bak-
tarser och tibier svartbruna. d:s antenner helt svarta; hos
O äro lederna 3—12 undertill rödbruna. Honans pygadial-
fält (sista bakkroppsledens ryggfält) med glesa, tämligen
grofva punkter och med raka sidokanter; fältets yttersta
spets är rödgul.
3. Phyllobius psittacinus Germ. Insect. novae spec. 1824,
p: 448, 593. — Seidl. Faun. »Balt.. Ed: Il, p. 580. -— Stierl.
Best. Tab. eur. Col. XI, p. 220. — Ph. arborator (Hbst?)
Schilsky in Kist. Käf. Eur. XXXXV, p. 53 (1908). — Denna
för Finland nya skalbagge fann jag ji ett 5-exemplar den
19 juni 1914 invid Galitzina station i Muola socken. Insek-
ten erhölls med slaghäf pä unga björkar och förekom till-
sammans med Phyllobius maculicornis G. Ph. psittacinus före-
kommer i mellersta Europa, hufvudsakligast i bergstrakter,
Mötet den 4 februari 1916. 31
och lefver pä flera löfträd, företrädesvis pä björkar, hvilkas
blad ofta helt och hället sönderätas. Enligt Seidlitz är
den i Europa utbredd ända till Sverige och Finland („in Eur.
bis Schw. und Finl.*), och säsom stöd för sistnämnda före-
komst anföres Obert. Den fanns upptagen pä en förteck-
ning, som Obert i tiden lämnat ät Seidlitz, upptagande
de arter han funnit mellan Petrograd och Viborg, men dä
han hufvudsakligast samlat vid Pargala station utanför Fin-
lands naturalhistoriska område, har prof. J. Sahlberg isin
Catal. Col. Fenn. geograph. upptagit arten endast bland
„Species dubiae* p. 124. Någon bekräftelse pä att den blif-
vit funnen i Sverige finnes ej.
Curculio arborator Herbst, Käf. VII, 1797, p. 51, N:o 609,
Taf. 98, fig. 8 D, har förut allmänt ansetts vara identisk med
Phyllobius argentatus L., och namnet psittacinus har för nu
ifrägavarande art begagnats nära 100 är. Emellertid har
Schilsky, som senast beskrifvit de europeiska arterna
af släktet Phyllobius, kommit till den åsikten, att Herbsts
beskrifning samt i synnerhet hans kolorerade figur mera
öfverensstämma med psittacinus än med argentatus och vill
pä grund häraf benämna den förstnämnda Phyllobius arbo-
rator Herbst. Jag kan ej till fullo dela Schilsky’s åsikt,
emedan alla tibierna hos psittacinus tydligen ha mörk eller
svartbrun spets, hvaremot de af Herbst afbildats rent gula,
säsom hos argentatus L.
Mötet den 4 februari 1916.
Till medlemmar af Sällskapet invaldes medicinalrädet
G. R. Idman (föreslagen af doktor H. Lindberg) och stu-
dent Carl Cedercreutz (föreslagen af docent A. Palm-
gren).
Sällskapets pä initiativ af forstmästare J. Montell hos
Forststyrelsen gjorda anhällan om fridlysning af Malla
fjäll i Enontekis hade af Forststyrelsen jämte dess förord
32 Smärre meddelanden. 4. II. 1916.
sändts till Guvernören i Uleäborgs län, hvilken infordrat
utlåtande af såväl Länsmannen i Enontekis som Kronofog-
den i Lappmarkens härad. Den förre hade tillstyrkt, den
senare afstyrkt den föreslagna fridlysningen. I anledning
häraf hade Guvernören äterremitterat handlingarna till Forst-
styrelsen, som för vinnande af ytterligare utredning vändt
sig till Sällskapet. Vidhällande sin tidigare intagna ständ-
punkt beslöt Sällskapet ingä till Forststyrelsen med en skrif-
velse och däri framhälla, att ätgärder för fridlysningens
verkställande borde med det allra snaraste vidtagas.
Intendenten, fil. mag. R. Palmgren demonstrerade ett
jättelikt bo af Vespa vulgaris, funnet pä vinden af en villa
å Vädö i östra skärgården, Helsinge socken. Boet hade se-
naste sommar tillvaratagits af elev Ä. O. Lilius.
Vidare förevisade herr R. Palmgren ett uppstoppadt
exemplar af praktejdern, Somateria spectabilis, ung &, af
lotsen G. Sjöblom skjutet vid Jusarö i Ekenäs skärgärd
den 14 december 1915 och af redaktör A.Hintze föräradt
till Sällskapet.
Professor E. Reuter demonstrerade bon af den soli-
tära biarten Megachile ligniseca Kirby, af student H. Lin-
deberg tillvaratagna ä Pickala i Sjundeä. Bona voro för-
färdigade af lönnblad och inbyggda i en poppelstubbe i
gångar gnagade af en större skalbaggslarv, förmodligen till-
hörande släktet Saperda.
Vidare framlade herr Reuter ett exemplar af Stago-
nomus pusillus H. S., samma hemipter, som han senaste
sommar anträffat första gängen i värt land (Meddelanden
41, sid. 9). Det nu förevisade exemplaret var liksom det
första funnet i Pargas, men pä en annan Ö, Älö, Sandvik.
Maisteri U. Saalas näytti kaksi Suomelle uutta kova-
kuoriaista: ,1. Ochthebius (Asiobates) bicolon Germ. (= rufo-
marginatus Steph.). Tämän Hydrophilidae-heimoon kuuluvan
lajin olen löytänyt Sammatissa 22. VI. 1910. Aikaisemmin
se on tunnettu Keski-Europasta ja Etelä-Ruotsista. — 2.
Pseudostyphlus Pilumnus Gyll. (= Erirhinus pillumus Thoms.).
Tämän curculionidin olen löytänyt Tytärsaarella 24. VII. 1909.
4, II. 1916. Smärre meddelanden. 33
Laji on ennen tavattu Keski-Europassa, Liivinmaalla ja Etelä-
Ruotsissa. Molemmat lajit ovat isäni, prof. J.Sahlbergin
määräämiä.
Fil. maist. Einari Merikallio teki ilmoituksen seu-
raavien nisäkkäiden levenemisestä Pohjois-Pohjanmaalla: 1)
Vison lutreola (L.). 6 p:nä toukokuuta 1905 ammuin Hauki-
putaalla Häyrysenniemellä koiras-vesikon. — 2) Meles meles
(L.). ,Kaiun* mukaan (%/,, 1912) ampui torppari S. Pukki
mäyrän Tervolassa. Noin 10 vuotta sitten ammuttiin sama
eläin Rantsilassa. — 3) Pteromys volans (L.). Talokas P.
* Aholan, vanhan pyssymiehen suullisen selityksen mukaan
ampui hän monta vuotta sitten Haukiputaalla siipioravan. —
4) Phocaena phocaena (L.). Heinäkuussa 1914 tavattiin Hauki-
putaalla Kellon saaristossa useana päivänä pari pyöriäistä.
Samoihin aikoihin tavattiin niitä Hailuodossa, Potinlahden
edustalla. — 5) Vulpes lagopus (L.). Useiden eri henkilöiden
tiedonantojen mukaan on naali muutamia kertoja ammuttu
tai muuten tavattu Haukiputaalla, Kellon saaristossa ja Hai-
luodossa.
Kansakoulunopettaja A. Fränti oli Seuralle ilmoittanut
löytäneensä lehmänkielon (Convallaria majalis) Ounasjoen
rannalta, Kittilän kunnan Alakylästä. Löytöpaikka on poh-
joisempi kuin Melan kasviossa mainittu Kemijärveltä. Paikka
on Ounasjoen länsipuolella jokeen päättyvän hiekkapuljun
etelärinne, jossa kasvaa heinää ja lehtimetsää. Seudussa on
kasvin nimenä „koirankielikaali“.
Professor J. A. Palmen redogjorde för salskrakens
(Mergus albellus) förekomst i värt land, dess häckplatser i
Fennoskandia och dess flyttningsvägar. De sistnämnda äro
af största intresse. De sträcka sig frän Finska Lappmarken
till Onega och Ladoga samt vidare ät sydost; frän nämnda
sjöar afvika enstaka exemplar längsmed Finska vikens kust
till svenska ostkusten och frän Stockholmstrakten söderut.
Föredraget skulle i anslutning till en reproduktion af en af
Magnus von Wright utförd mälning af salskraken publi-
ceras i Finlands jakttidskrift (häft. 1, 1916, sid. 15—27).
34 Brenner, Pals-artad torf-tufbildning i Ingå socken. 4. II. 1916.
Föredrogs ett meddelande af rektor M. Brenner:
Pals-artad tori-tuibildning i Ingä socken ai Nyland.
Under en sommaren 1909 företagen exkursion till den
egendomligt formade, natursköna Marsjön vid gränsen emel-
lan Ingä och Karis socknar med en däruti frän norr inskju-
tande högbergig halfö, benämnd Skafudd, observerade jag
uti en liten uttorkad mosspöl pä den högsta bergstoppen
en torfbildning, som genast vid första anblicken päminte
mig om mina tidigare vandringar pä Kola-halföns och norra
Sibiriens trädlösa tundror. Den utgjordes af en öfver den
öfriga torfven till vid pass en half meters höjd uppskjutande
fast torftufva af Polytrichum commune, ungefär en meter i
genomskärning, delvis söndersprucken och eroderad, men
med omgifningen fast sammanhängande, alltså icke någon
af människohand hoplagd torfhög.
Då jag uti docenten dr Thore C. E. Fries' år 1913
utgifna afhandling „Botanische Untersuchungen im nörd-
lichsten Schweden" varit i tillfälle att lära känna dylika
bildningars natur och uppkomst i Torneå lappmark, har jag
trott mig finna en viss likhet i förhållandena, som möjligen
äfven här medfört ett liknande resultat. Helt ytligt betrak-
tadt finna vi här, visserligen icke en sank mosse i stil med
de lappska mossarna, men en mosspöl af obekant djup, be-
lägen på toppen af kala, för stormar och vinterköld expo-
nerade berg, där liknande frysningsfenomen som de i Lapp-
marken förekommande kunna tänkas äga rum.
Enligt doc. Fries' mycket sannolika och väl motive-
rade teori skulle dessa af honom med namnet Palsar be-
tecknade bildningar med afseende å sin uppkomst kunna
likställas med de fasta vintervägar på en svag och uppblött
våris, som vi alla känna. Liksom kölden genom den på
dessa hårdt tillpackade, jämförelsevis lufttomma snön lättare
tränger ned till isen därunder och förstärker denna, 'men
däremot genom det porösa, luftfyllda snötäcket längs sidorna
förhindras däri, så tillåta af stormarna åstadkomna, snöfria
fläckar kölden att intränga djupare i de underliggande vat-
tenfyllda lagren, hvilka genom isens utvidgning tvingas att
4. II. 1916. Brenner. — Rantaniemi. 35
höja sig och sälunda smäningom vinter efter vinter stiga
öfver den omgifvande vattennivån och därigenom uttorka,
hvarefter de smäningom betäckas af etti tjocklek tilltagande
lager af björnmossa. Pä vintervägar öfver mossar i Lapp-
marken har doc. Fries funnit talrika sädana palsar, stund-
om längs länga vägsträckor i en sammanhängande räcka,
äfven dessa ädagaläggande den af honom angifna orsaken
till deras uppkomst.
Uti de sälunda bildade äkta palsarna kan man särskilja
en inre kärna, bildad af samma material som den omgifvande
mossen, och ett yttre, af dess älder beroende tunnare eller
tjockare lager af med Sphagnum inblandad Polytrichum-tort,
ytterst belagd med en lafskorpa.
Ett annat slag af palsar äro de i följd af jäsleruppsväll-
ning framkallade, hvilka af deras upptäckare benämnts jäs-
lerpalsar.
Numera urständsatt att själf i naturen närmare under-
söka den ofvannämnda eller andra dylika, mähända äfven
annorstädes förekommande torf-tufbildningar, har jag här-
med velat fästa yngre forskares uppmärksamhet vid denna
företeelse. För i landsbygden bosatta personer vore det
lätt att genom ett under flere vintrar ä rad fortsatt undan-
skaffande af snön frän nägra fläckar i en mosse iakttaga
köldens inverkan i ifrägavarande hänseende.
Lehtori, fil. maist. A. Rantaniemi kertoi viime ke-
sänä tekemästänsä Retkestä Kemijoen laaksossa.
Viime kesäiseltä matkaltani Kemijokilaaksossa, etupäässä
sen itäisten haarojen ja niihin liittyvien Kuusamon puoleis-
ten reittien varsilla, jonka matkani tarkoitus oli pääasiassa
tutkia kasvilajien maantieteellistä levenemistä ja jokireitin
mahdollista merkitystä niiden leviämiselle, pyydän tällä ker-
taa esittää muutamia yksityisten kasvilajien uusia löytöpaik-
koja.
Retkeillessäni kesällä 1898 Kuolajärven pitäjän itäosissa,
kiinnitti jo silloin huomiotani kasviston suuri erilaisuus ve-
denjakajan itäpuolella, verrattuna Kemijoki-reitin puoleiseen
36 Rantaniemi, Retkestä Kemijoen laaksossa. 4. II. 1916.
alueeseen. Syvät, kalliorinteiset jokiuomat, n. s. „kurut“,
sekä ne, jotka ovat vielä vesireitteinä, että ne, jotka
ovat jo kuivuneet, liittyvät läheisesti samanlaisiin muodos-
tuksiin Kuusamon puolella (Oulanka—Savinajoki). Näissä
kuruissa vallitsevalla kasvistollakin on kuusamolainen leima.
Aikaisempien löytöjen (Herbarium Musei Fennici: V. Borg
& A. R:mi, Edv. af Hällström; H. Lindberg: Med
delanden 40, siv. 18) lisäksi mainittakoon tältä alueelta:
Kutsanjokilaaksosta Nivajärven kalliorinteiltä (Hirveäkallio):
Potentilla nivea, Draba cinerea, Saxifraga cernua ja yleisempi -
Saxifraga nivalis.
Arabis alpina esiintyi hetepurojen lähteellä Kutsan var-
rella: Kutsanjokivarsi Wuorijoen alapuolella, hetepurojen var-
silla Kursujärvien ympäristössä, Jyrhämäjärveen laskevan
hetepuron varrella. Löytämäni Suomelle uusi Eguisetum-
laji, E. trachyodon A. Br., josta lähemmin erikoisessa selostuk-
sessa, on myös tämän seudun kasvi. Vicia sylvatica — kasvoi
metsämaalla Kutsan itäpuolella — ja Vicia sepium sekä Lathyrus
pratensis — rantaniityllä Vuorikylässä — ovat uusia Lkem'ille.
Lonicera xylosteum’in viimeksi tunnettu pohjoisin löytö-
paikka on Suomen Kartaston mukaan Muhos (64 51). Tämän
kasvin tapasin Tervolan pitäjän pohjois-osassa (n. 66° 10)
Peuran palolla Kuusamo- (Kuusama-) norossa, kuivuneessa
puro-uomassa.
Humulus lupulus on siksi merkillinen Pohjois-Suomen
kasvi, että sen uudet löytöpaikat ovat mielenkiintoisia. Tähän
asti tunnetut pohjoiset löytöpaikat ovat Keckman’in mu-
kaan Konttikivalo lähellä Kilvenaavan järveä, Simon pitäjän
alueella, ja Liesi-oja Liesikivalon alapuolella Rovaniemen
pitäjässä. Molemmat kasvupaikat ovat kaukana pääjoki-
uomasta. Löytämäni uusi kasvupaikka on Kemijokeen las-
keva pieni oja, Savi-oja Jaatilanvaaran (Kotivaaran) alla
Rovaniemen pitäjässä. Tuskin voi rehevämpää kasvillisuutta
ainakaan näin kaukana pohjoisessa kuvitella, kuin mitä tämä
ojavarsi tarjosi. Se oli oikea suomalainen aarniometsä. Hu-
mala köynösti 4—5 m korkeudella puita (koivu, haapa, tuomi,
pihlaja, taaempana kuusi) ja riippui kauniissa röyhyissä va-
4. II. 1916. Rantaniemi, Retkestä Kemijoen laaksossa. 37
paasti alas. Ojanuoman melkein näkymättömiin peitti kai-
naloihin asti ulottuva saniaispehikko (paikoin Onoclea struthi-
opteris ja paikoin Athyrium filix femina) ja lisäsivät tätä
pehikkoa seuraavat pensaat: Rubus idaeus, Ribes rubrum,
Daphne mezereum. Saarekkeita muodostavat: Milium effusum
(2 m 20 cm) ja Triticum caninum, taempana pehikossa Ca-
lamagr. phragmitoides. Seuraavat ruohot lisäsivät kasviston
runsautta: Galium triflorum, Stellaria nemorum, Spiraea ul-
maria, Rubus saxatilis, Oxalis acetosella, Convallaria majalis,
Paris quadrifolia, Actaea spicata, Anthriscus silvestris, Geranium
silvaticum, Eguisetum silvaticum y. m.
Varsinaisen tutkimusalueeni ulkopuolelle tein vielä ret-
ken Kalkkimaahan, tunnetulle kalkkialueelle Ala-Torniolla
Ruottalan kylässä, koska sain tietää, että tätä kasvitieteelli-
sessä suhteessa sangen mielenkiintoista paikkaa uhkaa lä-
himmässä tulevaisuudessa perinpohjainen hävitys: on nimit-
täin kysymyksessä alueen myyminen Lohjan kalkkitehtaalle.
Vuonna 1903 olin täällä löytänyt muutamia kappaleita Cam-
panula rapunculoides, jotka kukkivat sangen myöhään kesästä,
syyskuussa, koska paikka, jossa ne kasvoivat, oli suurten
kuusten varjostama. Sen jälkeen oli metsä hakattu noin
5 äå 6 vuotta sitten tältä samalta paikalta, mutta muuten
jäänyt koskemattomaksi. Nyt rehoitti Campanula rapunculoides
suurissa pehkoissa ja seuraavat kasvit tapasin samalta alueelta:
Galium verum, Galium verum < mollugo, Centaurea scabiosa,
Knautia arvensis, Phleum pratense f. nodosa, Chrysanthemum
leucanthemum, joista muut paitsi viimemainittu ovat pohjoi-
simmat lajinsa edustajat ja niistä Centaurea scabiosa ja Phleum
pratense f. nodosa ja Galium verum X mollugo uusia Ob:lle.
Kalkkikallioilla ja niiden rinteillä kasvavat täällä: Actaea
spicata, Actaea erythrocarpa, Polygonatum officinale, Gentiana
campestris, G. amarella, Cystopteris fragilis ja last but not
least: Botrychium virginianum, jonka tähänastiset löytöpaikat
ovat: Al, KI, Ol ja On. Lätäköissä kärrytiellä esiintyi Atropis
distans ja ympäröivillä soilla Salix myrsinites, Listera ovata
ja Pinguicula villosa.
38 Rantaniemi, Uusi Equisetum-laji Suomelle. 4. II. 1916.
Vielä esitti maisteri A. Rantaniemi: Equisetum tra-
chyodon A. Br., uusi Equisetum-laji Suomelle.
Ollessani viime kesänä kasvitieteellisellä tutkimusmat-
kalla Kemijokilaaksossa, joka matkani ulottui aina Kuolajärven
pitäjän itäosiin, kasvitieteellisten alueitten Kuusamon ja Lap-
ponia kemensis'en rajamaille, tapasin Nilunti- (Niluhti-) järven
rannalla Eguisetum-lajin, joka heti erikoisesti kiinnitti huo-
miotani. Se ei ollut niin isokasvuinen ja tanakka kuin yleensä
E. hiemale L., joka esiintyy näillä seuduin harvakkeessa kan-
kailla, rannoilla ja soilla, mutta tyypillisestä E. variegatum
Schleich. se myöskin erosi selvästi, ainakin niistä muodoista,
joita olin pohjoisessa tottunut näkemään, ollen niihin ver-
rattuna tukevampi ja kasvutavalleen poikkeava.
Kun fil. tohtori A. Palmgren oli minulle huomauttanut
eräästä G. Samuelsson'nin Ruotsissa selittämästä Ruot-
sille uudesta Eguisetum-lajista, joka juuri on välimuoto E.
hiemale'n ja E. variegatum’in välillä, otin selvää alaa kos-
kevasta kirjallisuudesta ') ja voin nyt löytämäni lajin todeta
samaksi kuin minkä Gunnar Samuelsson selittää E.
trachyodon’iksi. — Kun tätä Eguisetum-lajia ei ole ennen
löydetty meillä, lienee paikallaan myös lähempi selostus
siitä ja sen löydöstä Skandinaaviassa.
E. trachyodon on joka suhteessa, kertoo Samuelsson,
selvä välimuoto E. hiemale'n ja E. variegatum’in välillä, jopa
siihen määrin, että sitä on jotenkin vaikea eroittaa näistä
muuten selvästi eroitettavista lajeista. Helpoimmin huomat-
tavimmat tunnusmerkit, joitten kautta nämä kolme lajia voi-
daan eroittaa, ovat tupet ja varsinkin niiden hampaat. E.
hiemale'lta varisevat useimpain tuppien hampaat hyvin pian,
taittuen aivan tyvestä, jotavastoin ne näillä toisilla kahdella
lajilla taittuvat ylempää, usein epäsäännöllisemmin, niin että
1) Svensk Botanisk Tidskrift, Band 5, 1911, s. 428—431; sama v.
1912, Band 6, siv. 95. — Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bind
49, J Dyring: Flora grenmarensis, s. 132. — P. Ascherson ja
P. Graebner: Synopsis der mitteleuropäischen flora; erster Band,
siv. 144.
4. II. 1916. — Rantaniemi, Uusi Eguisetum-laji Suomelle. 39
ainakin alaosa usein säännöllisesti jää jälelle. Myöskin ham-
paitten muoto on erilainen. Kapeimmat ovat ne E. hiemale'lla,
väriltään melkein kokonaan tummat, tuskin huomattavasti
kalvoreunaiset ja jotenkin tasaisesti kärkeen suippenevat.
Leveimmät ovat hampaat E. variegatum’illa, jolla tyviosa
hammaset on suurimmaksi osaksi kalvomainen; se suippe-
nee jyrkästi kapeaksi, pian varisevaksi kärjeksi. E. trachy-
odon'in hampaat ovat näiden kahden muodon väliltä. Kuten
Samuelsson'in esittämästä kuvasta käy selville, ovat ham-
paat pitkät, suipeten vähitellen kärkeen ja ainoastaan tyvi-
osastaan kapeasti kalvoreunaiset.
Kuten edellä jo mainittiin, on E. trachyodon selvä väli-
muoto E. hiemale'n ja E. variegatum’in välillä ja kun ana-
tomisetkin tunnusmerkit viittaavat siihen, on otaksuttu, että
E. trachyodon on syntynyt hybridina mainittujen Eguisetum-
lajien kesken. Tähän otaksumaan yhtyy myös Samuels-
son, huomauttaen kumminkin: ,Men äfven om den upp-
kommit som hybrid, kan den ju i nutiden uppträda som
„god“ art och sprida sig som sådan".
Jos E. trachyodon on siis sekasikiölaji E. hiemale'n ja
E. variegatum’in välillä, on luonnollista, että siitä on muo-
toja, joista toiset lähenevät E. hiemale'a ja toiset E. varie-
gatum’ia. Tämä käy tavallaan selville Samuelsson'inkin
selostuksesta. Hän mainitsee, että ne muodot E. trachyodom'ia,
jotka hän löysi Dalarne-maakunnassa Mjägen'in kylässä, Älf-
dal'in pitäjässä Öster-Daljoen varrella, muistuttivat siihen
määrin E. hiemale'a, että hän luuli niitä ensi silmäyksellä
sen hennoiksi muodoiksi. Edelleen E. trachyodon-kuvauk-
sessaan hän huomauttaa, että habitus eniten muistuttaa E.
hiemale’a, varsinkin sen hentoja muotoja, joita on selitetty
eri nimillä (A. Braunkin aluksi käsitti sen E. hiemale-
varieteetiksi). Mutta tutkiessaan museokokoelmia nähdäk-
seen, olisiko Ruotsissa vastaavaa muotoa aikaisemmin mah-
dollisesti löydetty, tapasikin Samuelsson kaksi kappaletta
, E. variagetum’ia“, — molemmat löydetyt Gotlandissa (vid
Stenkyrka 27. 7. 1872 J. E. Zetterstedt; Sundre sand-
område 18. 7. 1910 K. Johansson), jotka kuuluivat E.
40 Rantaniemi, Uusi Eguisetum-laji Suomelle. 4. II. 1916.
trachyodon muotoihin. Tästä käy selville, että mainitut
kasvitieteilijät olivat pitäneet niitä enemmän E. variegatum’ia
kuin E. hiemale'a muistuttavina, vaikkakin he kyllä olivat
kiinnittäneet huomiota niiden E. variegatum’ista poikkeavaan
suuruuteen ja karkeaan rakenteeseen (Zetterstedt kut-
suen löytämäänsä muotoa ,f. robusta" ja Johansson ,f.
elatum Luers. subf. compositum K. Joh.*).
Löytämäni muodot ovat niinikään rakenteeseen nähden
enemmän karkean E. variegatum’in kuin E. hiemale'n näköisiä,
kasvutavan muistuttaessa taas jälkimäistä. En ole ollut tilai-
suudessa vertaamaan löytämiäni muotoja skandinaavilaisiin
yksilöihin, mutta Metsätieteellisen laitoksen kokoelmissa säi-
lytettyihin reiniläisiin verrattuina ovat ne paljoa hennompia;
verratessani niitä taas H. M. F:n kokoelmissa löytyviin Egui-
setum-lajeihin huomasin erään E. variegatum’ein joukossa
olevan kappaleen (Kuusamo, Ruoppijärvi pr. Haataja, V. F.
Brotherus & F. v. Wright) olevan löytämääni muotoa
lähinnä, vaikka lähempään tarkastukseen en ollut enää myö-
hemmin tilaisuudessa. Tämän lajin on fil. tohtori Harald
Lindberg sittemmin määrännyt E. frachyodon’iksi (E. hie-
male X variegatum).
Löytämäni lajin kasvupaikka on Nilunti- (Niluhti-) järven
ranta. Joku metri rannasta on täällä rapautuva kalkkipitoi-
nen kallio. Tämän kallion ja rannan välillä on kivilouhik-
koinen alue. Tällä alueella on pienehköjä santa- ja somerope-
räisiä aukeamia niin lähellä rantaa, että tulvavesi voi ne
peittää ja eräässä tämmöisessä kasvoi E. trachyodon, ai-
noastaan harvalukuisina, 5—6 ryhmässä. Rantareunassa oli
pensaikko, jonka muodostivat Alnus incana, Juniperus com-
munis, joukossa joku Daphne mezereum, Rosa cinnamomea.
Muista yksityisistä lajeista merkitsin samalta paikalta seu-
raavat: Rubus saxatilis, Geranium silvaticum, Bartsia alpina,
Saussurea alpina, Pinguicula alpina, Molinia coerulea, C. sparsi-
flora, Anthoxanthum odoratum. Taaempana kallioita vasten
kasvoi runsaasti Actaea spicata'a ja Ribes rubrum'ia. Sa-
moilta tienoin en löytänyt E. variegatum’ia enkä myöskään
E. hiemale'a, mutta ovat molemmat lajit ympäristössä tavat-
Mötet den 4 mars 1916. 41
tavissa. E. variegatum runsaammin alueessa itäänpäin Kuu-
samon puolella; E. hiemale länteen päin Kutsan varsilla,
sekä kankailla että soilla ja rannoilla. E. trachyodon’in kasvu-
paikat Ruotsissa ovat sannikko-merenranta (Gotland: Sten-
kyrka, Sundre sandomräde), kevättulvan alainen sannikko-
jokiranta (Öster-Dalälf, Dalarne, Älfdalens socken, Mjägens
by), järviranta (Siljan nära Rättviks kyrka, Dalarne) ja tun-
turin juurella (nedanför Predikstolen, en del af Helagsfjället,
i Härjedalen). Norjassa on laji löydetty Etelä-Norjassa pa-
rissa paikassa lähellä Langesund'ia (mellan Stathelle og Lange-
sund; et sted vid Langesund), ja kasvupaikkoina mainitsee
Dyring: „skraanende kalkberg i fuktige fordybninger, sandige
havstrande“.
Ulkopuolella Skandinavian laji esiintyy Reinin varsilla
sannikkomailla, Strassburgin ja Mainz’in välillä sekä Con-
stanz'in luona. Se on myös mainittu Skotlannista (Aberdeen)
ja Irlannista (Belfast).
Mötet den 4 mars 1916.
Till medlem af Sällskapet invaldes magister S. Cantell
(föreslagen af mag. V. Jääskeläinen).
Sällskapet biföll en anhållan om skriftutbyte från S o-
ciete entomologigue de Moscou, Moskva. I utbyte
skulle gifvas Meddelanden.
Ordföranden meddelade, att nägra för Sällskapet intres-
serade personer, när de erfarit att Sällskapets ekonomi för
närvarande icke tillät tryckningen af dess Meddelanden
för pägäende verksamhetsär, sammanskjutit de härför nödiga
penningemedlen, sä att redigeringen och tryckningen af sagda
publikation numera kunde vidtaga.
Meddelades att Forststyrelsen till Guvernören i Uleä-
borgs län ätersändt handlingarna rörande fridlysningen
42 Smärre meddelanden. 4. III. 1916.
af Malla fjäll och därvid yttermera till alla delar tillstyrkt
ifrågavarande åtgärd, särskildt betonande önskvärdheten af
att den med det snaraste sattes i verkställighet. — I anled-
ning af att forstmästare J. Montell i bref till Sällskapet
uttalat farhägor för att trafiken ä den väg, som leder tätt
förbi Malla fjäll, kunde gifva anledning till sköfling af sko-
gen i och för anskaffande af bränsle, hade ordföranden jämte
viceordföranden omedelbart i saken vändt sig till forstche-
fen, hvilken lofvat genom tydliga anslag bekantgöra, att all
åverkan ä skogen och den öfriga växtligheten inom det
fredade omrädet var förbjuden, hvarjämte genom anstäl-
lande af en skogvakt skulle sörjas för att detta förbud icke
öfverträddes.
Doktor Harald Lindberg redogjorde för de former
af Melampyrum pratense och M. silvaticum, som insamlats i
och för utdelning i Plant Finlandia exsiccat@. De före-
tedde mycket stora olikheter, så att arterna äfven hos oss
måste anses vara kritiska. Föredragaren uppmanade herrar
botanister att insamla ett rikligt och välkonserveradt mate-
rial af nämnda arter, så att ett kritiskt studium kunde före-
tagas, något som visat sig vara ogörligt med det material,
som nu stod till buds. Noggranna anteckningar om stånd-
ort, insamlingstid och blomfärg borde göras för att under-
lätta bestämningarna.
Maisteri K. Linkola kertoi pitemmässä esityksessään
havainnoistaan eräiden kulttuurin tuomien kasvilajien leve-
nemisalueista Laatokan pohjoispuolisissa seuduissa, missä
esim. Matricaria discoidea'lla, Potentilla anserina’lla, Lamium-
lajeilla, Lappa tomentosa'lla y. m. on sikäläisistä viljelys-,
liikenne- y. m. oloista riippuva, hyvin luonteenomainen le-
veneminen. Esittäjä näytti yksityiskohtaisia karttoja useiden
lajien levenemisalueista.
Maisteri K. Linkola näytti edelleen Conioselinum tata-
ricum’in Fisch., jonka hän oli löytänyt KI, Soanlahden kirkon-
kylästä, missä se kasvoi st cp eräällä vereksellä maantie-
ojavallilla kostean niityn kohdalla kirkon ja venäläisen rukous-
huoneen välillä, jokseenkin lähellä jälkimäistä. Viereisellä
4. III. 1916. Lindberg, Epilobium adenocaulon Hausskn. 43
niityllä, joka varemmin on ollut keskilihavaa korpea, lajia ei
huomattu. Kasvin alkuperäisyys seudulla jäi toistaiseksi epä-
varmaksi.
Doktor Harald Lindberg framlade exemplar af den
för floran nya Epilobium adenocaulon Hausskn. samt gjorde
därvid följande meddelande:
Under en exkursion, som jag med mina söner företog
den 21 augusti 1915 till de s. k. Ojamo-källorna, en bekant,
källrik kärrmark, som sträcker sig nedanför äsen i Lojo
socken, frän kyrkbyn till Lill-Ojamo, anträffade jag ett stort
bestånd af en högväxt (ända till 1.75 m) Epilobium-form, som
upptog mänga kvadratmeters yta pä den synnerligen sanka,
källrika kärrmarken nedanför fattighuset. Jag misstänkte
genast, att här föreläg den för nägra är sedan i Sverige
upptäckta Epilobium adenocaulon Hausskn., som af Hauss-
knecht 1879 beskrifvits frän Nord-Amerika, och af hvilken
en längre beskrifning ingär i hans stora ,Monographie der
Gattung Epilobium* (Jena, 1884, pag. 261).
E. adenocaulon hör till gruppen Tetragonoide, af hvil-
ken i vårt land tidigare iakttagits E. roseum Schreb., E. ob-
scurum Schreb. och E. Lamyi F. Schultz. Frän dessa af-
viker den genom tydligt skaftade blad samt smä hvita blom-
mor och uppräta knoppar; bladen päminna till formen om
dem hos E. montanum, men äro smalare och mer läng-
spetsade.
Den af mig funna formen öfverensstämmer fullkomligt
med de exemplar af E. adenocaulon, som jag sett frän Sve-
rige, tagna i Södermanland, Värdinge, Skillöt, i järnvägs-
diket (7. 1902, Erik Torssander;9. 7. 1903, Axel Tors-
sander). Haussknechtanför blomfärgen säsom varande
„pallide rosea"; sådan färg pä blommorna har äfven ett
exemplar frän S. Dakota, Piedmont (7. 1895, Alice D.
Pratt), som finnes förvaradt i mitt gamla herbarium. Den
svenska och finska formen synes sälunda ej vara fullt iden-
tisk med den nordamerikanska.
44 Linkola, Pimpinella magna L. 4. III. 1916.
Maisteri K. Linkola jätti painettavaksi: Pimpinella
magna L. Laatokan pohjoispuolisissa seuduissa.
Pimpinella magna'n ainoat löytöpaikat maassamme oli-
vat pitkät ajat Kb, Liperissä, missä M. A. Europaeus ja
K. A. Hällström tapasivat sen n. 45 v. sitten, kenties
kahdessa eri paikassa Lammonkylässä (eks. H. M. F.). Lajia
pidettiin satunnaisena kasvina (vrt. Herb. Mus. Fenn. II,
p. 136; Meddel. 26, p. 13; Lindberg, Enumerat. plant. p. 43;
Mela-Cajander, Suomen kasvio p. 432; Consp. IV, p. 232),
kunnes maisterit Laura ja Hannes Wecksell löysivät
sen v. 1911 Kol, Salmissa, missä sitä kasvoi lehdoissa Lun-
kulansaarella ja myös eräässä paikassa Uuksalonpäänkylän
luona (Meddel. 38, p. 5). Kun retkilläni Laatokan pohjois-
puolisissa tienoissa olen saanut mainitun kasvin esiintymi-
sestä meillä yhtä ja toista lisävalaistusta, pyydän seuraavassa
esittää havaintoni.
Jo kesällä 1914 tapasimme yhdessä toverini yliopp. Vilho
Pesolan kanssa lajia pohjoisessa Salmissa (Kol), Hiisjärven
läpi juoksevassa Loimolanjoen niskan luona, joen eteläran-
nalla olevalla jokivarsiniityllä, missä maaperän lihavuutta
todistivat m. m. Selaginella selaginoides, Carex capillaris ja
cp kasvava Galium boreale. P. magna'a kasvoi pc niityn
hikevällä maareunalla erään tuoreen, suuria haapoja ja Athy-
rium crenatum'ia (pc), Actaea spicata'a, Viola mirabilis'ta,
Galium triflorum’ia y. m. kasvavan lehtorinteen alla. Kesä-
kuun alussa v. 1915 sain lehtori K. H. Hällströmin luona
Sortavalassa nähdä lajista kuivattuja näytteitä, jotka kasvi-
kokoelmiinsa olivat tallettaneet seminaarilainen Iida Nauk-
karinen KI, Sortavalan Suikkasenlahdesta, eräältä viljel-
lyltä niityltä ja seminaarilainen Maija Räbinä Kol, Salmin
Lunkulansaaresta. Viime kesänä näin itse lajia retkilläni
Sortavalassa kolmessa paikassa: Tuoksjärvellä 2 ster. kppl.
vanhettuneella kylvöheinänurmella, jossa kasvoi m. m. 1 kpl
Bunias Orientalis, Polygala *amarellum ja cp Alchimillae spp.
y. m.; Puronvaaran luona pc erään Nardus-Trollius-niityn
mättäisellä laidalla; Välimäen tehtaan lähettyvillä Valkiilam-
men luona erään Aconitum-lehdon reunalla 10 kppl yhdessä
4. III. 1916. Linkola, Pimpinella magna L. 45
Paris, Trollius, Alchimilla subcrenata, Lathyrus vernus, Aego-
podium, Veronica chamaedrys, Campanula rapunculoides y. m.
kasvien kanssa. Ruskealassa oli sitänoin 1 km etelään Lähteen-
selänkylästä erään jo niitetyn metsäniityn keskellä olevassa,
kivikkoisessa koivu-haapa-metsikössä, missä kasvia kasvoi
puolivarjossa st cp, seuranaan Agrostis vulgaris (cp), Aera
caespitosa, Veronica chamaedrys, Melampyrum nemorosum,
Galium boreale (cp), G. mollugo, Cirsium heterophyllum, Leon-
todon hispidus y. m. Pari km etelämpänä näin lajia 1 kpl
puolilehtoisessa lepikkokoivikossa ilman mitään „jalompaa“
seuraa. Salmin Lunkulansaaressa oli P. magna’a useissa
paikoissa varsinkin Hiivan puolella Acer-paikoilla ja niiden
lähettyvillä. Erittäin runsaasti sitä löysin eräässä nuoria haa-
poja kasvavassa, rehevässä Aconitum-lehdossa, samoin eräällä
paikalla, josta seuraava muistiinpano valaisee lajin alkupe-
räisten kasvupaikkain luonnetta:
„7. 8. 1915. Salmi, Lunkulansaari, n. 1'/, km saaren
SE-nenästä. Noin 3 m Laatokan pintaa ylempänä oleva,
metsäniityn reunalla sijaitseva, hyvin kivikkoinen, tuore, leh-
tomainen alue, josta puita on melkoisesti hakattu ja paikka
senjohdosta tehty puoliavoimeksi, osaksi niittymäiseksikin
(näitä osia oli niitetty). Puista kasvaa runsaimpana 2—5 m
korkea, raiskattu Acer platanoides, joka osaksi on paksuh-
koista kannoista vesonutta. Picea'a ja Populus'ta on niu-
kemmin, Alnus incana'a, Prunus padus'ta ja Sorbus aucuparia'a
vähän. Pensaita on vähänlaisesti: Juniperus, Daphne ja Vi-
burnum. Sammalet yleensä puuttuvat, toisissa paikoissa kas-
vaa pc—pcc Hylocomium parietinum ja H. triguetrum, kivillä
hiukan Mnium silvaticum’ia. Heinät, ruohot ja varvut, joista
sulkujen sisälle merkitsen ne lajit, joita havaintojeni mukaan
ei kasva tämäntyylisissä luonnontilaisissa lehdoissa Laatokan
seuduilla, ovat rauhoitetuimmalla, n. 20 < 20 m? laajalla alalla
seuraavat:
Milium effusum 2—3 A. flexuosa 1—2
(Agrostis vulgaris 2) Poa nemoralis 2
Calamagrostis arundinacea 5 Carex digitata 1—
Aera caespitosa 1 (C. pallescens 1—)
46 Linkola, Pimpinella magna L. 4. III. 1916.
Athyrium filix femina 1— Geranium silvaticum 3
Aspidium filix mas 3 Oxalis acetosella 2
A. spinulosum 1— (Hypericum guadrangulum 1—)
Convallaria majalis 4—5 Viola Riviniana 1
Majanthemum bifolium 5—6 Epilobium angustifolium 1
Paris quadrifolius 1 Aegopodium podagraria 3—4
(Rumex acetosa 1—) Pimpinella magna 3—4
(Dianthus deltoides 1—) Angelica silvestris 1
(Stellaria graminea 1—) Chaerophyllum silvestre 1—2
St. holostea 2—3 Trientalis europaea 3
Anemone hepatica 3 Veronica chamaedrys 2
Aconitum *septentrionale 1 (V. officinalis 1)
(Trollius europaeus 1—) Melampyrum pratense 3
Ranunculus auricomus v. fallax 2—3 = M. silvaticum 4
Rubus saxatilis 2 Solidago virgaurea 3
(Potentilla erecta 1) (Hieracia Cymella 1—)
(Vicia cracca 1)
V. sepium 2 Vaccinium myrtillus 3
Lathyrus vernus 2 V. vitis idaea 2
Kuten edellä esitetystä näkyy, on P. magna kasvi, joka
Laatokan pohjoispuolisissa seuduissa kasvaa useissa paikoissa
sillä lihavalla rantatienoolla, jolle useimmat muutkin seudun
vaateliaista kasveista levenemisessään rajoittuvat. Ainoa
tältä alueelta syrjässä oleva löytöpaikka on Salmin Hiisjär-
vellä, missä paitsi mainittua kasvia, monet muutkin harvi-
naisuudet, m. m. Ulmus montana, ovat tavanneet soveliaan
kasvupaikan seudun kalkinpitoisella maaperällä. Havainnois-
tani käy edelleen selville, että puheena oleva laji on alueella
hikevien lehtojen kasvi, joka varjostuksen puutetta kestäen
melko hyvin sietää kulttuuria. Jopa se näyttää sitä suosi-
vankin, koskapa ilmestyy kulttuurin luomille kasvupaikoille,
missä sitä varemmin, alkuperäisissä luonnonoloissa, ei ole
voinut kasvaa (ainakin Sortavalan Tuoksjärvellä ja Puron-
vaarassa). Laji on tässä suhteessa jossain määrin verratta-
vissa esim. Campanula rapunculoides'iin, jolla kulttuuria suo-
siva luonne kuitenkin on paljokin voimakkaammin kehitty-
nyt. — Ilman lähempää tutkimista on mahdotonta sanoa,
onko laji Liperissä ollut alkuperäinen vai ei.
4. III. 1916. Montell, Carex macilenta Fr. i Muonio. 47
Föredrogs följande, af forstmästare J. Montell in-
sända uppsats: „Carex macilenta Fr.“ funnen pä 4 lokaler
i Muonio.
I en uppsats i Botanista Notiser, årgång 1910, häfte 2,
,Om Carex macilenta Fr., dess historia och dess systematiska
valör", redogör konservator Otto R. Holmberg för sina
noggranna undersökningar beträffande denna mystiska Carex.
Han visar med all önskvärd tydlighet, att Carex macilenta
hvarken är en själfständig art eller en form af vare sig
Carex tenuiflora Wg eller någon annan art, utan att under
detta namn sammanförts flera olika hybrider. Sålunda till-
höra Fries' originalexemplar i hans Herbarium Normale —
den verkliga C. macilenta Fr. — hybriden C. brunnescens
Poir. var. silvatica (Meinsh.) Holmb. X loliacea L., under det
att öfriga af herr Holmberg granskade exemplar, hvilka
härstamma frän en massa olika lokaler, visat sig vara ba-
starder mellan C. loliacea ä ena sidan och C. canescens eller
C. brunnescens ä den andra, stäende än närmare den ena,
än den andra af föräldrarna.
I Finland har Carex macilenta betraktats som en säll-
synthet af första ordningen. Den finnes uppgifven endast
frän Olonets- (och Onega?) Karelen, där den pä 1840-talet
insamlats af Fr. Nylander, men ej sedan äterfunnits, samt
från Enontekis lappmark. Då det sålunda är rätt anmärk-
ningsvärdt, att den nu anträffats på ej mindre än 4 olika
ställen i Muonio, har jag ansett det vara skäl att litet ut-
förligare redogöra för mina fynd, i synnerhet som de till-
höra flere olika hybrider.
Det första fyndet gjordes den 15 juli 1914 på en af
låga björkar och granar beväxt liten myr i en dalsänka vid
foten af fjället Mielmukkavaara nära stranden af sjön Miel-
mukkajärvi. „Carex macilenta* växte i spridda bestånd pä
en liten fläck af myren och kunde med lätthet skiljas från
de i närheten växande C. canescens och C. loliacea. Dess
hybrida natur framträdde tydligt dels på de utbredda, till
stor del sterila tufvorna, dels på de outvecklade frukterna.
Småaxen voro på så godt som alla strån till antalet tre.
48 Montell, Carex macilenta Fr. i Muonio.' 4. III. 1916
Såväl C. canescens som C. loliacea hade mogna frukter; den
senares hade redan till stor del affallit.
Det andra fyndet gjordes redan påföljande dag vid en
liten bäck nära vägen mellan Hietala gård och Kätkäsuvanto
by. Den form, som här hittades, var något gröfre och styf-
vare än föregående, hvarjämte småaxens antal på en stor
del exemplar var större än tre. Frukterna voro outveck-
lade, delvis angripna af Cintractia caricis. I närheten växte
C. canescens och C. loliacea.
Ett par veckor senare, den 30 juli, fann jag äter ,C.
macilenta“ i en fuktig dalgång pä södra sidan af fjället Olos-
tunturi, där den växte vid laggen af en liten myr, dels i ett
rätt stort, rent beständ rundt en torr gran, dels i smärre
beständ ett stycke därifrän. Den här funna formen päminte
habituellt rätt mycket om den vid Mielmukkajärvi funna,
men hade mera i brunt stötande smäax, hvilkas antal pä
alla granskade strän var tre. Frukterna voro, liksom hos
de tidigare funna, outvecklade. I närheten växte C. loliacea,
C. brunnescens och C. canescens var. fallax.
Det fjärde och sista fyndet gjordes den 11 augusti 1915,
äfven detta i en dalsänka pä fjället Olostunturi, men pä dess
nordsida. Äfven här förekom ,C. macilenta* rätt talrikt,
men var mindre frodig än pä de öfriga lokalerna. Smäaxen
voro till antalet tre, hos de flesta exemplar mycket smä
och outvecklade. I närheten växte endast C. loliacea och
C. canescens var. fallax Kurz.
Pä ingen af de undersökta lokalerna förekom C. tenui-
flora Wahlenb.
Dä jag närmare granskade de under sommaren 1914
funna formerna, kom jag till det resultat, att de tvenne först
funna tillhörde hybriden C. canescens X loliacea och den
tredje hybriden C. brunnescens X loliacea. För att få full
visshet sände jag emellertid nägra exemplar af alla tre till
konservator Holmberg med anhällan att han godhetsfullt
ville uttala sig om dem. Han har äfven samtyckt till min
anhällan och meddelat mig, att min bestämning är riktig,
blott med den ändring att den vid Mielmukkajärvi funna
4. III. 1916. Montell. -- Brenner. 49
formen är en f. subloliacea, icke en f. subcanescens såsom
jag ställt diagnosen, hvilket jag vid en förnyad granskning
äfven själf inser vara fallet med de exemplar, hvilka jag
sände till herr Holmberg, och största delen af de öfriga,
hvaremot en mindre del exemplar från samma lokal helt
säkert tillhör f. subcanescens.
De under senaste sommar insamlade exemplaren, hvilka
icke granskats af herr Holmberg, tillhöra utan tvifvel
kombinationen C. canescens var. fallax X loliacea och kunna
fördelas på tvenne former, en f. subloliacea med kortare
och smalare blad, mindre småax och kortare axfjäll, och
en f. subfallax med längre och bredare blad, större småax
och axfjäll lika långa eller nästan lika långa som fruktgöm-
mena. Den förra formen var vida talrikare än den senare.
I enlighet med den af Holmberg uppställda nomen-
klaturen får förteckningen öfver de i Muonio funna formerna
af „C. macilenta Fr.“ följande utseende:
Carex brunnescens (Pers.) Poir. X loliacea L. — C. Lae-
stadii Holmb. f. subbrunnescens Holmb. Fjället Olostunturi,
fuktig dalgäng pä fjällets sydsida.
C. canescens L. X loliacea L. — C. albidula Holmb. £. sub-
canescens Holmb. Bäckdal mellan Hietala gärd och Kätkä-
suvanto by samt myr vid foten af fjället Mielmukkavaara. —
f. subloliacea Holmb. Myr vid foten af fjället Mielmukka-
vaara, nära stranden af sjön Mielmukkajärvi.
C. canescens L. v. fallax Kurz x loliacea L. f. subfallax.
Fjället Olostunturi, fuktig dalgång pä fjällets nordsida. —
f. subloliacea därsammanstädes.
Den af Nylander i Olonets funna formen tillhör en-
ligt Holmberg C. Laestadii f. subbrunnescens.
Föredrogs följande, af rektor M. Brenner för publi-
kation insända uppsats: Ytterligare om den fägreniga gra-
nens (Picea excelsa i. oligoclada Brenn.) aikomlingar. Kotte-
bärande fjortonärsgranar. Krokfjällskottar (Krüppelzapfen).
I anslutning till en tidigare notis i Meddelanden af So-
cietas pro Fauna et Flora Fennica häft. 40, sid. 121—124,
4
50 Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 4. III. 1916.
angäende Picea excelsa f. oligoclada Brenn. och dess af-
komlingar tilläter jag mig ytterligare meddela följande.
Säsom ä sid. 122 anfördes, företedde en del af de är
1911 i Ingä socken pä en torr, stenig mo-backe utplante-
rade exemplaren af i Helsingfors universitets botaniska träd-
gärd frän frö af ofvannämnda granform uppdragna unga
träd redan frän början ett ganska tynande utseende, jämte
det 4 exemplar under våren 1913 hade utgått.
De torra och heta somrarna 1913
och 1914 utöfvade fortfarande ett
mycket menligt inflytande, i följd
hvaraf ännu 4 exemplar borttorkade.
Af de 16 kvarlefvande, hvaribland
äfven de 4 som sommaren 1913 hade
kottar, hafva under sistlidna som-
mar 1915 ytterligare 4 andra exem-
plar blommat med honhängen samt
dessutom ett af de förut sterila
kottar alstrande exemplaren med
hanhängen. Detta sistnämnda exem-
plar hade äfven sommaren 1914 han-,
men ej honhängen.
Af de nu senast blommande, hvilka
Flo TEN antal Merl, alla utbildat kottar, hade 1 exemplar
grön krokfjällskotte hos aftofi virgata Jaca. 3 kottar, 1 ex.
14-ärig gran af f. inter oli- af f. oligoclada Brenn. 18 kottar
gocladam et typicam. Na- samt af 2 intermediära exemplar
turlig storlek. emellan f. oligoclada och normal
gran det ena 1 och det andra 2 kottar. Redan som blom-
mande hängen hade alla dessa samma gröna färg som de
sedan utvecklade kottarna. Hos nägra fä af de mindre väl
utvecklade öfvergick den sedermera smäningom till rödbrun-
aktig.
Insamlade under november mänad voro kottarna hos
f. virgata 5 ä 5.s cm långa, aflänga, med upptill äggrunda,
i toppen rundade eller tvära, helbräddade, fint naggade
eller urnupna fjäll, hos f. oligoclada och det ena exemplaret
4. III. 1916. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 51
af mellanformen 3—4 cm länga, aflänga, med fjäll som hos
föregäende, samt hos det andra intermediära exemplaret
den enda kotten 6 cm läng, afläng, med breda, i den starkt
tillbakaböjda toppen tvära och urnupna fjäll.
Äfven hos f.
oligoclada — voro,
med undantag af
de två största,
alla kottarna star-
kare eller sva-
gare krokfjälliga,
de minst utveck-
lade starkast, de
bättre utvecklade
svagare — endast
svagt utböjda. Hos
denna form synas
alltså dessa krok-
fjällskottar — göra
skäl för sitt tyska
namn Kriippelzap-
fen. Också basfjäl-
len hos den inter-
mediära formens
två små, delvis
brunröda kottar
äro i toppkanten Fig. 2. Olikartade gröna kottar hos en 14-
nästan hinnaktiga -—- gran a 1: iii Pi e R
... normala, en storre och en mindre me
alv m Abt uthöjän, och de tvä äterstäende med
Ar Med afseende krokformigt utböjda fjäll. De två förstnämnda
ä fjällens form till- fertila. Naturlig storlek.
höra alla dessa
hittills kottebärande unga granar var. europaea Tepl.
Utom de nu nämnda Kriippelzapfen bärande granarna
hafva dylika enligt V. B. Wittrock anträffats af var. eu-
ropaea pä tvä ställen i Livland samt i Ultuna i Uppland, af
var. fennica Reg. i Ultuna och Vestergötland, Korsberga
52 Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 4. III. 1916.
socken, af var. acuminata Beck äfvenledes i Korsberga samt
af var. transversa Wittr. i Ultuna, enligt N. Wille vid Töns-
berg i sydöstra Norge, enligt Chr. G. Brägger i Grau-
Fig. 3. Fertila, gröna krokfjällskottar, representerande flertalet af 18
olikartade kottar hos en 14-ärig gran af f. oligoclada Brenn. Naturlig
storlek.
bünden och enligt C. Schröter pä 18 lokaler i Schweiz,
4 i Tyskland, 1 i Österrike, 1 i Ungern och 1 i Livland.
Af dessa i andra länder funna kottar hafva en del varit
förkrympta och förklarats vara päverkade af yttre menliga
inflytelser, säsom af insektlarver, svamp eller frost, medan
4, III. 1916. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 53
andra varit fullt utvecklade och utan tecken till något slags
skadegörelse, hvarför i stället för namnet Kriippelzapfen be-
nämningen Krokfjällskottar af prof. Wittrock föreslagits.
Såsom af det föregående framgår, måste namnet krymp-
lingskottar i det nu förevarande fallet anses vara mycket
lämpligt, och företeelsen tillskrifvas bristfällig nutrition,
hvarom äfven träden i sin helhet, såsom förut framhållits,
äfvensom deras små frön bära vittne.
Då nämligen på samma träd de största och bäst ut-
vecklade kottarna såväl till konsistens som form hafva full-
komligt normala, de minsta och svagast utvecklade däremot
tunnare och starkt krökta fjäll, måste man antaga, att dessa
sistnämnda i brist på tillräcklig näring blifvit efter i sin ut-
veckling och sålunda äfven hvad fjällens konsistens och form
samt den starkt utböjda toppen beträffar kvarblifvit närmare
hängets ståndpunkt.
Genom fjällens fastare konsistens och mindre starkt
utböjda topp bilda andra kottar på samma träd en öfver-
gång till de normala.
Någon hos detta exemplar inneboende fast egenskap
eller ärftlig disposition i detta hänseende kan sålunda ej
komma i fråga.
Anmärkningsvärdt är dock, att äfven den enda och efter
hvad det synes fullt utvecklade kotten på en af de tätare
greniga granarna har dylika krokfjäll, hvaremot fjällen på
den fågreniga virgata-formens alla tre kottar, liksom på 1913
års förkrympta kottar, äro normala.
Också N. Wille anser företeelsen i fråga bero på att
fjällen efter befruktningen icke såsom hos normala kottar
tillväxa starkare på den yttre sidan och sålunda räta ut sig,
utan likformigt på båda sidorna, hvarigenom de bibehålla
sin i hänget krökta form. Någon orsak till denna afvikelse
anför han ej, utan betraktar han den såsom en individuell,
fast egenskap hos det af honom undersökta, fullkomligt friska
trädet, oberoende af tillfälliga yttre inflytelser.
Såsom ofvan nämnts, äro fröen hos ifrågavarande oligo-
clada-afkomlingar öfver hufvud taget små, i synnerhet hos
54 Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 4. III. 1916.
de svagast utvecklade kottarna. Frövingen är kort och
bred, snedt omvändt äggrund, i längd varierande frän 12 mm
hos de normalfjälliga kottarna af f. virgata till 7 mm hos
de små krokfjälliga kottarna af f. -oligoclada, med en bredd
utgörande 0.4—0.5 af längden, utom hos f. oligoclada’s krok-
fjälliga kottar, där bredden uppgår till 0.4.—0.53 af längden,
alltsä hos de minsta kottarna kortast och i förhällande till
längden bredast. Hos de olika träden äro dimensionerna
följande: hos f. virgata längd 10.s—12 mm, bredd 4—6 mm,
hos f. inter oligocladam et typicam med krokfjällskotte längd
9—10.5 mm, bredd 4—5 mm, hos det andra exemplaret af
samma form med normala fjäll, men smä kottar, längd
8—9.5 mm, bredd 3.—4.5 mm, hos f. oligoclada med nor-
mala fjäll längd 9—10 mm, bredd 4.1—4.2 mm samt hos de
krokfjälliga kottarna af samma form resp. 7—8 och 3—4 mm.
Hos en fullvuxen gran frän Helsinge af var. acuminata äro
motsvarande dimensioner 15.s:—17 och 4—5.5 samt bredden
0.3 af längden. I förhållande till de normalfjälliga kottarna
visa sig sålunda de krokfjälliga i detta hänseende, äfven pä
samma träd, vara svagare.
Grobarheten är genomgäende svag, hos de minsta kottarna
alldeles ingen. Efter en tid af 12 ä 46 dygn, hos ett par
ända till 80 dygn, vid en temperatur af omkring 13° C., hafva
af f. virgata-fröen grott 18 af 30 sädda, hvaraf dock 5 inom
kort dött. Af f. oligoclada-fröen från de två största, normal-
fjälliga kottarna hafva af 45 sädda frön 21 grott, af den
näst största kotten med svagt utböjda fjäll 7 frön af 15
sädda, af de bättre utvecklade krokfjällskottarna 27 frön af
100 sädda, samt dessutom af ett oräknadt större antal sädda
frön frän detta träds olika kottar 18 frön, af hvilka dock
endast 9 synas vara utvecklingsmöjliga. Den ensamma stora
krokfjällskotten hos det ena oligoclada—typica-exemplaret har
gifvit upphof ät 8 groddplantor af 20 sädda frön, samt de
tvä smä kottarna med normala fjäll hos det andra exempla-
ret af samma slag ät 5 plantor af 30 frön, af hvilka 4 re-
dan före hjärtbladens framträngande ur fröet dött. I pro-
cent angifvet hafva af f. virgata grott 60, af de normalfjälliga
4. III. 1916. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 55
hos f. oligoclada 47, af de krokfjälliga hos samma träd 27,
af den ensamma krokfjälliga hos f. oligoclada—typica 40 samt
af de smä kottarna hos det andra exemplaret af samma
form 17.
Hos f. virgata, båda slagen af kottar hos f. oligoclada
och den ensamma krokfjällskotten hos f. oligoclada—typica
hafva förekommit frön med omvänd grodd, hvars lillrot vid
groningen kvarstannat inom fröet, medan hjärtbladen ut-
trängt därur, i motsats till det normala förhållandet med
inom fröet inneslutna hjärtblad och ur detsamma utskjutande
rot. Af de 17 sålunda grodda plantorna hafva 9 inom kort
borttorkat. De 8 återstående med djupare i jorden liggande
frö af båda slagen af kottar hos f. oligoclada och krokfjälls-
kotten hos f. oligoclada —typica synas ännu tillsvidare utveckla
sig. Dylika frön hafva såvidt kändt tidigare observerats
hos granar i Sverige (Uppland), Schweiz (Rigi) och Frank-
rike.
Hjärtbladens antal är öfver hufvud taget 6, men före-
komma äfven plantor med 5 (hos 14 exemplar af f. virgata,
båda slagen af f. oligoclada och krokfjällskotten hos f. oli-
goclada—typica), 4 (hos 12 exemplar af båda slagen med
krokfjällskottar) samt 7 (hos 8 exemplar af f. virgata och
båda slagen af f. oligoclada) hjärtblad. Som kändt är det
vanligaste antalet inom Fenno-Scandia 7.
Till färgen är den groende plantan vanligen redan då
den först visar sig grön, men är stundom (hos till utseen-
det svagare) i yngre tillstånd ofärgad eller röd eller röd-
brun. I det senare fallet afstannar utvecklingen helt och
hållet eller fortskrider mycket långsamt, så att många veckor
förgå, innan fröskalet afkastas och hjärtbladen blifva fria.
Hypokotylen är då vanligen kort och rak, utan den sedvan-
liga krökningen nedanom hjärtbladen.
Såsom af det föregående torde framgå, visa sig ifråga-
varande krokfjällskottar, i synnerhet i jämförelse med de
normalfjälliga på samma träd, såsom abnorma organ, de där
ej haft kraft nog att nå sin fulla utveckling, utan kvarstan- .
nat på ett lägre stadium.
56 Brenner. — Kyyhkynen. 4. III. 1916.
Men äfven de normalfjälliga kottarna hos dessa granar
antyda en viss svaghet eller nägonting abnormt. Kottarnas
och fröens ringa storlek, den ända till fullständig sterilitet
sjunkande svaga grobarheten, en del fröns och groddplantors
afvikelser frän det normala och oförmäga att utveckla sig
samt hjärtbladens jämförelsevis ringa antal, detta i förening
med benägenheten att gifva upphof ät nu omtalade abnorma
kottar, talar för en abnormitet hos träden själfva, en ab-
normitet som ju tidigare yttrat sig uti deras och deras
moderträds svaga grenbildning. Härtill kommer, hvad sär-
skildt dessa granexemplar beträffar, säsom en utlösande
eller medverkande faktor den en abnorm, förtidig blomning
och kottebildning framkallande sterila jordmänen.
Att härvid den i vegetativt hänseende sämst utbildade
f. virgata i likhet med den är.1913 kottebärande interme-
diära formen emellan virgata och oligoclada i fruktifikativt
hänseende stär vida framom de rikare greniga f. oligoclada
och i synnerhet de närmare den normala grantypen stäende
heterozygota exemplaren mä särskildt päpekas säsom stäende
i samband med denna forms tidigare framhällna homozygota
härstamning.
Kansak. opettaja Olli Kyyhkysen puolesta ilmoitet-
tiin painettavaksi: Muutamia huomattavampia kasvilöytöjä
Pohjois-Savossa, Sb, kesällä 1915.
Viime kesänä retkeilin arv. Seuran avustuksella kasvi-
keräilyillä Nilsiässä ja muutamissa sen naapuripitäjissä Poh-
jois-Savossa. Näillä keräilymatkoillani onnistuin, osiksi yh-
dessä yliopp. M. Kotilaisen kanssa, löytämään useampia
Sb:lle uusia tai muutoin huomattavampia kasveja.
1. Humulus lupulus L. ja Carex paradoxa Willd. Kysel-
lessäni eräässä mökissä Tarpisenmäen tienoilla Nilsiässä ('?/,)
muutamien harvinaisempien pensaiden esiintymistä niillä tie-
noin sain m. m. kuulla, että humalaa, Humulus lupulus, piti
kasvaa villinä erään puron varrella siinä lähellä. Opastet-
tuna paikalle huomasin tiedonannon aivan oikeaksi. Kasvia
oli siinä runsaanpuoleisesti, joskaan ei niin viljalti ja rehe-
4, III. 1916. Kyyhkynen, Kasvilöytöjä Pohjois-Savossa kesällä 1915. 57
vää, kuin parissa paikassa Maaningalla, jossa sitä myös olen
tavannut samanluontoisilla paikoilla. Luontaisen kasvuta-
pansa vuoksi oli se sotkenut muun puronvarsikasviston milt'ei
läpipääsemättömäksi ryteiköksi, vaikka paikkaa nähtävästi
oli raivattukin. Aluskasvistoon kuuluivat m. m. Galium tri-
florum ja Circaea alpina. Kulettuani hiukan puron vartta
ylöspäin tulin sen lammin, Pienen Tarpisen, rannalle, josta
mainittu puro läksi. Siinä kasvoi tervaleppää, joka Nilsiässä
näyttää olevan joks. harvinainen ja esiintyy useimmiten sa-
mallaisilla kasvupaikoilla kuin tässäkin, pienten järvien ja
lampien jopa paikoin soidenkin rantamilla. Puron niskalta
oikealle oli pienehkö, osiksi raivattu, lettomainen suoniitty,
jolla m. m. kasvoi Carex paradoxa. Kasvi on Sb:ssa hyvin
harvinainen, joshan ei liene tavallisimpia muuallakaan. Täällä
kasvoi sitä pieninä mättäinä kymmenkunnan m*:n alalla.
Maaperä lienee muutoin ollut tavallista parempaa, koska sa-
malla niityllä kasvoi muitakin harvinaisempia saroja, nimitt.
C. dioeca'a ja C. teretiuscula'a (aivan veden partaalla). Sam-
malkasvistoon kuuluivat m. m. sievät Paludella sguarrosa ja
Thuidium Blandowii (fert.), ja purossa oli runsaasti erästä
oudonnäköistä Fontinalis antipyretica-muotoa. Lammin päästä
löysimme myöhemmin myös kilpukkaa, Hydrocharis morsus
ranae, ja korvelta Cornus suecica'a. Samassa yhteydessä
sopinee myös mainita, että pientä, kesyä mutua, Phoxinus
aphya, oli runsaasti sekä lammissa että siitä lähtevässä ki-
vikkopohjaisessa purossa.
2. Eriophorum callitrix Cham. ja Cinna pendula (Bong.)
Trin. Keräilymatkalla kesäk. 28 p:nä osuimme edellämaini-
tun toverini kanssa muutamalle tavallista omituisemmalle
kasvupaikalle sangen korkean ja jylhän Tahkomäen itäisellä
rinteellä n. 1 pnk. päässä Nilsiän kirkolta luoteeseen. Kansa
oli antanut paikalle nimen ,Huutavan holoma*, joka meistä
tuntui kovin oudolle täälläpäin. Nimen jälkimäinen osa tar-
koittanee sitä verrattain syvää ja kapeaa, jyrkkärinteistä
rotkoa, joka milloin loivemmin milloin hyvinkin jyrkkinä ja
louhuisina putouksina laskeutuu mäen harjalta laaksoon har-
janteen kupeella. Rotkon pohjalla solisee läpi kesän elävä
58 Kyyhkynen, Kasvilöytöjä Pohjois-Savossa kesällä 1915. 4. III. 1916.
puro, jonka kevättulvien aikana sanottiin huutavan niin, että
pauhu kuuluu yötä päivää yli seudun. Siitä kai nimen alku-
puoli. Rotkon yläpäässä kasvaa hyvin jylhää havumetsää,
mutta alapäässä on jyrkällä rinteellä kosteaperäinen, lehto-
mainen raivioniitty. Keräillessämme kasveja viimemainitulta
paikalta kiintyi huomioni erääseen korkeakasvuiseen niitty-
villaan, jota siinä kasvoi verrattain runsaasti. Sekä ulko-
muotonsa että kasvutapansa ja -paikkansa vuoksi herätti se
minussa oitis ajatuksen, että se voisi olla Eriophorum calli-
frix, jota aikasempina kesinä olin löytänyt parista paikasta
Suomussalmelta (Ok:ssa). Epäilyksemme haihtuivat aika lailla,
kun vertasimme sitä eräällä läheisellä suolla kasvavaan Erioph.
vaginatum’iin ja poistuivat myöhemmin kokonaan, kun kas-
vin villat kuivatessa muuttuivat kellanruskeiksi. Tämä laji
ei muutoin ole ainoa, joka sikäl. kasvupaikoilla edustaa
pohjoissuomalaista kasvillisuutta, vaan on siellä tavallisem-
pien lajien joukossa useampiakin, joiden esiintyminen on
hyvin samankaltaista kuin pohjoisempana. — Niityn kasvis-
toon kuuluivat muutoin edellisen lisäksi vielä seuraavat siel-
läpäin huomattavammat lajit: Poa *remota, Triticum caninum,
Milium, Carex digitata, Viola mirabilis (molempia runs.), Ra-
nunculus *cassubicus, Actaea ja Lonicera xylosteum (täällä-
päin harv.). — Ylempänä rotkossa oli kasvillisuus myös sangen
rehevää. Sieltä merkitsimme m. m. seuraavat: Stachys sil-
vaticus, Onoclea (hyvin runs.), Glyceria remota ja Circaea
alpina. — Elokuussa kävin paikalla uudelleen ja löysin silloin
edellisten lisäksi vielä kaksi harvinaista lajia: Epipogon
aphyllus ja Cinna pendula. Jälkimäinen kasvoi täälläkin yh-
dessä Galium triflorum’in kanssa hyvin jyrkkärinteisessä lou-
hikossa, puroveden kostuttamilla paasilla ja penkereillä syn-
kässä kuusikossa, siis samantapaisella paikalla, jollaiselta
sen ovat löytäneet myös Norrlin, Vainio, Linkola
y. m. — Samalla ansainnee myös mainita, että mainitussa
„holomassa“ pitäisi rahvaan kertomuksen mukaan kasvaa
naurista villinä! Arvatenkin on paikan erikoisluontoinen
rehevyys antanut virikettä tällaiselle luulolle.
4. III. 1916. Kyyhkynen, Kasvilöytöjä Pohjois-Savossa kesällä 1915. 59
3. Lychnis alpina L. ja Calamintha acinos L. y. m.
Siikajärven seudut Nilsiän ja Kaavin rajamailla ovat useam-
missa suhteissa huomattavia. Siellähän on m. m. vanhastaan
tunnettu Pisavuorikin. Sille useimmat pysähtyvätkin. Mutta
on siellä muutakin „merkillistä“, varsinkin kasvienkerääjälle.
Aivan Pisan vastapäätä muutamalla Siikajärven niemellä on
juhlallisen näköinen Kypäräisvuori. Sen jyrkät kallioseinät
ja louhikot vaikuttavat läheltä katsoen sangen valtavasti,
eikä näköala sen laeltakaan ole viehätystään vailla. Aina-
kin tämän kirjoittaja muistanee sen ikänsä. Putkilokasvisto
tällä vuorella oli sangen niukkaa ja karua. Ainoa huomat-
tavampi laji oli Lychnis alpina, mutta sitäpä olikin sitten
* ihan enemmälti. Sammalien ja jäkälien kerääjällä luulisin
olevan paremman saaliin, sillä minunkin tottumaton silmäni
huomasi pari harvinaisempaa lajia. Mutta kun laskeudutaan
omituista rotkoista polkua vuoren toiselle puolelle ja kule-
taan kapean laakson poikki, niin joudutaan kasvupaikalle,
joka omituisuudessa kilpailee melkeinpä minkä muun paikan
kanssa tahansa Pohjois-Savossa, sikäli kuin niitä tähän asti
tunnetaan. Tarkoitan sitä parin km pituista kuivaa harjan-
netta, joka päättyy Linnunniemeen Siikajärven keskelle. Metsä
on tältä harjanteelta hakattu jokseenkin vähiin. Ainoastaan
yksityisiä puita ja vesakoita on siellä täällä. Mutta Kypä-
räisvuoren puoleisella rinteellä on alempana sangen reheviä
lehtoja, joiden välissä on niityntapaisia aukeamia. Sekä nii-
den että rapuittain nousevien ylempien, kuivempien kallio-
penkereiden kasvillisuus on peräti omituista, sillä valtakas-
veina ovat Dactylis glomerata, Centaurea scabiosa, Viola
tricolor, Calamintha acinos ja Arenaria serpyllifolia, joita kaik-
kia on cp—cpp ja verrattain laajalla alalla. Paikoin ja pie-
nemmillä palstoilla oli myös Anthemis tinctoria’a ihan kel-
tanaan. Soma näky! Muista huomattavammista lajeista
merkitsin seasta vielä seuraavat: Daphne mezereum (runs.),
Lonicera (niukemmin), Ribes-lajit (sielläpäin, varsinkin Nilsiässä
harvinaisia), Campanula persicifolia (Siikajärven seuduilla pai-
koin cpp), Turritis glabra, Viola umbrosa, Viola rupestris (Nil-
siässä hyvin harv.), Cystopteris fragilis (omituinen muoto),
60 Kyyhkynen, Kasvilöytöjä Pohjois-Savossa kesällä 1915. 4. III. 1916.
sekä kosteahkolta lehtoniityltä ja laaksosta: Malaxis mono-
phyllos (3:sta eri paik.), Alchemilla acutangula, Selaginella ja
Carex flava. Gymnadenia'a ja Listera ovata'a oli kumpaakin
runs., edellistä valkeakukkaisenakin useampia kappaleita.
Rannoilla oli erittäin runsaasti Carex flava'a, Thalictrum fla-
vum’ia ja Viburnum opulus'ta, sekä Molinia'a y. m.
4. Poa caesia Sm., Epipactis rubiginosa (Crantz) ja Saxi-
fraga caespitosa L. y. m. Kun lasketaan venheellä salmea,
joka edellämainitun Kypäräisvuoren ohi johtaa ylemmästä
Siikajärvestä alempaan, näkyy matkan suunnalla noin km:n
päässä jokseenkin korkea ja kapea, kaunista petäjämetsää
kasvava niemeke, jonka kärkipuoli on hakattu aukeaksi. Se
on kalkkikallioistaan kuuluisa Huosiaisniemi, jonka nykyinen
omistaja on Juantehdas. Tämän tehtaan tarpeisiin on nie-
meltä aikoinaan louhittu kalkkia joks. suuret määrät, kenties
vahingoksi sikäläiselle, kovin hauskalle kasvistolle. Niemen
tyvipuolta lienee myös aikoinaan kaskettu, jonka kautta kas-
visto niinikään on joutunut kärsimään. Kun soutelin ensi
kerran ('$/,) niemen vartta ja silmäilin sen korkeita, äkki-
jyrkkiä viilokallioita, en huomannut aluksi mitään merkilli-
sempää. Mutta päästyäni muutamasta loivemmasta kohdasta
maalle, huomasin jo sammalkasvistosta, että paikka oli eri-
koisluontoinen. Kavuttuani ylemmäksi löysin muutaman kal-
lionhalkeaman räystäältä sangen runsaasti Woodsia hyper-
borea'a ja Sb:lle uutta heinää, Poa caesia'a. Niitä irroitel-
lessani silmäsin ylemmäs ja huomasin kallionkumuralla erästä
minulle siihen asti outoa kivirikkolajia. Se oli jo suurim-
malta osalta kukkinut, ja ruskeat, kuihtuneet varret ojente-
livat ylöspäin pystyjä, kellomaisia kotia; mutta tiheämättäiset
lehtiruusukkeet olivat vielä kauniin vihantia. Tutkittuani
huomasin lajin Saxifraga caespitosa'ksi, joka myös oli Sb:lle
uusi. Vähän matkan päässä siitä kasvoi eräässä painanteessa
tikankonttia, Cypripedilum calceolus. Muutamalla varrella oli
ollut kaksikin kukkaa. Jatkaessani etsimistäni keksin luisun
kallioräystään halkeamassa erään nuokkuvaterttuisen, vielä
nupulla olevan Epipactis-lajin, jonka myöhemmin huomasin
E. *rubiginosa'ksi. Kasvupaikkaa ihmettelin, sillä se oli päältä
4. TII. 1916. Kyyhkynen, Kasvilöytöjä Pohjois-Savossa kesällä 1915. 61
katsoen aivan tavallisen näköistä kalliota, jonka raoissa kas-
vin juuret olivat niin syvällä ja tiukassa, ett'en tahtonut
niitä mitenkään ehjinä ylös saada. Viikkoa myöhemmin kä-
vin paikalla uudelleen ja silloin löysin sitä toisellaiseltakin
kasvupaikalta: hyvin kuivalta, jyrkältä, punamultaiselta pen-
kereeltä täydellä kukalla. Samana päivänä (%'/,) löysin lähi-
tienoilta myös päälajia, E. latifolia'a, joka silloin oli vielä
aivan nupussaan. Molempia lajeja kasvoi seudulla verrattain
runsaasti, vaikkakin aivan erilaisilla kasvupaikoilla. Cypri-
pedilum’ia löysin sieltä myös useammista paikoista. Ikävää
vain, että lapset sielläkin repivät sitä kukkavihkoihinsa. Oli-
vatpa he keksineet sille oman nimenkin: ,huovikkaan tossun
kukka*. Paitsi mainittuja harvinaisia lajeja kasvoi Huosiais-
niemella vielä hiukan seuraavia: Asplenium trichomanes, Po-
lygonatum officinale ja Gentiana lingulata. Kaksi ensinmai-
nittua alkanevat olla täällä jo pohjoisrajoillaan, eikä niistä
edellistä ole tietääkseni löydetty vielä tätä ennen Pohjois-
Savosta. Daphne oli H:niemellä kuin kotonaan. Sitä voi
samoille jalkainsa sijoille nähdä parikymmentäkin pikku pen-
sasta. Lonicera'a oli myös harvinaisen runsaasti. Sekin näyt-
tää sielläpäin olevan sidottu melkein yksinomaan kalkkiseu-
tuihin. Gymnadenia’akin kasvoi tällä niemellä melkein silkalla
kankaalla ja lehdoissa oli Viola mirabilis'ta runsaasti. Useampia
kalkkimaan sammalia löysin myös niemen kallioilta ja ran-
noilta. Niistä mainittakoot: Myurella julacea, Anomodon
longifolius, Encalypta contorta, Hypnum chrysophyllum, Ste-
reodon fastigiatus, Leucodon sciuroides, Tortula ruralis, Neckera
complanata, Chomocarpon quadratus.
5. Alchemilla pubescens (Lam.) Buser. Tämän lajin le-
venemisalue Nilsiässä on varsin merkillinen. Kasvin kaikki
15 löytöpaikkaa sijaitsevat sillä sangen kapealla n. 4 penin-
kulman pituisella kaistaleella, joka Pelonniemen kylältä
Muuruvedeltä ulottuu Nilsiän halki suoraan luodetta kohden
melkein Syvärin päähän Varpaisjärvelle. Ainoastaan Urimon-
lahdelta löysin sen parista kolmesta paikasta hiukan syrjem-
mästä, mutta muualta en mistään. Jouhiniemen kohdalla oli
se „hypännyt“ järven toiselle rannalle ja kasvoi siellä Kär-
62 Kyyhkynen. — Betänkande. 4. TII. 1916.
sämäen ahoilla ja Somsankosken luona kuivalla hietikolla.
A. pubescens kasvaa Nilsiässä samallaisilla paikoilla kuin
Maaningallakin eli kuivilla—sangen kuivilla hietikkopien-
tarilla ja töyräillä, ahoilla ja niityillä.
6. Alchemilla acutidens Buser, Lindb. fil. ampl. Tämän
lajin löysin jo kesällä 1914 retkeillessäni Varpaisjärven pi-
täjässä Lukkarilan kylässä. Tähänastisten tietojeni mukaan
ei Subglabrae-ryhmän lajeja ole vielä ennemmin tavattu Sa-
vossa. Niitty, jolla kasvia ensin tapasin, oli Pyöreisenjärven
rannalla, vähän syrjässä varsinaiselta kylältä, ja kasvoi sillä
mainittua lajia niukanpuoleisesti. Läheisiin rantametsiin oli
sitä myös hiukan levinnyt. Mutta vasta kylällä oli sen var-
sinainen kasvialue. Siellä kasvoi sitä ojissa ja painanteissa
kartanoiden luona sekä rannoilla ja pientarilla järven maan-
tien puoleisen pään ympärillä erittäin runsaasti. Kuinka laa-
jalle se siellä on levinnyt, sitä en voi tarkoin sanoa, mutta
löysin sitä kuitenkin vielä ainakin 3 km päästä edellämaini-
tusta paikasta kostealta lehtoniityltä Hirvimäen rinteeltä.
Eräitä edellämainituista harvinaisista lajeista oli opettaja
K. lähettänyt kokouksessa näytettäviksi.
Samoin oli nähtävänä eräs opettaja O. Kyyhkysen
lähettämä, koululaisen Elis Niskasen Maaningan (Sb)
Pöljältä 3/; 1914 tallettama faskiatio Lithospermum arvense'sta L.
Kasvi on tyvellä runsaasti haarova. Yksi varsista on 20 mm
leveä, 30 cm korkea ja kannattaa jokseenkin runsaasti ha-
jallisessa asennossa olevia lehtiä. Latvassa on lukuisia kukkia
tiheässä olevien lehtien välissä. O. Penzig'in Pflanzen-
teratologie (Bd. II, 1894, p. 165) ei mainitulta lajilta mainitse
faskiatiotapauksia.
Bland Sällskapets medlemmar utdelades det numera
tryckta kommittebetänkandet rörande roffäglarnas ställning
i gällande jaktförordning, till väsentlig del utarbetadt af
professor K. M. Levander och till sina hufvudpunkter
delgifvet Sällskapet pä mötet den 30 april 1915 (Meddelan-
den 41, sid. 94). Bestyrelsen befullmäktigades att vidtaga
de åtgärder den ansåg vara af nöden för att få till stånd
4. III. 1916. Till revidering af gällande jaktförordning. 63
en ändring af jaktlagen i den föreslagna riktningen. Be-
tänkandet var af följande lydelse: Till revidering af gäl-
lande jaktförordning. I. Om roifäglarnas ställning i gäl-
lande jaktiörordning och om deras fredande.
Pä Societas' pro fauna et flora fennica möte den 5 april
1913 framlades af magister Rolf Palmgren ett förslag
om, att Sällskapet mätte taga initiativ till revidering af nu
gällande jaktförordning, särskildt med hänsyn till behofvet
af ett verksamt skydd emot utrotning af en viktig del af
vär fägelvärld. I anledning häraf beslöt Sällskapet, som
ansäg frägan i hög grad beaktansvärd, överlämna densamma
i och för närmare beredning till Bestyrelsen. Denna till-
satte därpå en kommitté, bestående af Sällskapets ordfö-
rande professor J. A. Palmén, redaktören för Finlands Jakt-
tidskrift öfverste V. Brander, intendenten för Högholmens
djurgård magister Rolf Palmgren, professor K. M. Le-
vander samt kustos vid Universitetets zoologiska museum
dr B. Poppius. Af dessa har emellertid öfverste Bran-
der önskat blifva befriad från sitt ledamotskap och har
kommittén sedermera inkallat docenterna dr A. Luther
och dr H. Federley.
Vid frågans behandling har kommittén fäst sin upp-
märksamhet först och främst vid nödvändigheten af en re-
videring beträffande den ställning roffåglarna tilldelats
i vår jaktlagstiftning. !)
I gällande förordning om jakt af den 20 oktober 1898
uppräknas i $ 10 bland skadedjur, som, hvarhelst det vara
må, i fritt tillstånd af någon anträffas, få af honom dödas
eller fångas och behållas, följande roffåglar:
!) Se äfven öfverste V. Branders artikelserie „Kräk- och rof-
fåglars skadlighet samt deras rationella utrotande* i Finsk Jakttidning
1909 och 1910 och mag. R. Palmgrens uppsats „Vära roffåglar och
deras ställning i nugällande jagtlag* i Tidskrift för Jägare och
Fiskare, häft 2—3, 1913, samt hans nyligen utkomna bok ,Vildnaden
och människan. Reflexioner och kritiker i jaktlagsfrägor‘, Helsing-
fors 1915.
64 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916.
kungsörn, hafsörn, berguf, hökuggla, fjälluggla, alla till
hök-, falk- och vråksläktena hörande fåglar samt fisk-
gjuse.
Yttermera innehåller $ 25, att kommunen älägges att
för hvarje inom dess område dödad örn, uf och dufhök er-
lägga belöning, nämligen för örn och uf 5 mark, för unge
2 mark, för dufhök 3 mark och unge 1 mark.
I förordningen framhållas sålunda de flesta roffåglar
uttryckligen såsom skadedjur och t. o. m. åläggas kommu-
nerna, till effektivt understödjande af förföljelsen, att utbe-
tala premier för dödade exemplar af en del arter. Med af-
seende å öfriga roffåglar finnes intet stipuleradt. Jakträtts-
innehafvaren äger alltså rättighet att behandla dem efter
godtfinnande, och detta sker, som fallet var med de före-
nämnda, genom ifrig förföljelse. Alla roffåglar, deras bon och
ungar äro, såsom häraf framgår, hos oss ställda utom lagens
skydd och prisgifna åt hvar mans godtycke. Ehuru en
del arter numera förekommer blott sparsamt och kan göra
endast ringa skada, andra åter måste anses vara för landt-
bruket direkt nyttiga såsom fiender till gnagarna, har här-
igenom den föreställningen blifvit i vidaste kretsar rådande,
att hvarje roffågel utgör ett skadedjur, som bör förgöras
när och hvar det än anträffas. Emellertid står det besin-
ningslösa utrotningskriget, som redan länge pågått gentemot
allt hvad roffågel heter, i skarp strid med forskningens och
naturskyddets samgående intressen och påkallar oafvisligt
ändring såväl i den allmänna åskådningen som i hithörande
lagstiftning.
Bland stora dagroffåglar, hvilka äro i fara att utrotas
och hvilka med vissa inskränkningar främst må anbefallas
till fredande, äro de stolta örnarna.
Kungsörnen är numera i största delen af landet
vorden en stor sällsynthet. Den enda landsdel, där arten
ännu förekommer häckande och där den synes åstadkomma
till och med en viss skadegörelse, är Lappland. Sålunda funnos
i Turtola och Kolari distrikt ännu år 1909 fem örnbon. Örnen
säges vara här illa täld af befolkningen i fjälltrakterna till
4. III. 1916. Till revidering af gällande jaktförordning. 65
följd af dess anfall pä renkalfvar; renägarna i Kittilä ha ut-
fäst 25 mks belöning för hvarje inom kommunen dödad örn
(L. Munsterhjelm). Huruvida förhällandena under se-
nast förflutna år ändrats i någon riktning, till örnens för-
ökande eller aftagande, är okändt. Ännu för 60 år tillbaka
förekom „de nordiska skogarnas majestätiska fägelkonung“
uti skogrika bergstrakter öfverallt i norra Savolaks (J. v.
Wright), men nu räknas den till denna landsdels sällsyn-
taste fåglar (E. W. Suomalainen). Man kan säga, att
kungsörnen numera är utrotad som häckfågel i södra och
mellersta delen af landet. Från ställen, därifrån arten tidi-
gare erhållits regelbundet till Högholmens djurgård, tyckes
den helt och hållet hafva försvunnit (R. Palmgren).
Hafsörnens historia är alldeles densamma. Örnar-
nas behof af vida jaktmarker omöjliggör en talrikare före-
komst af dem på samma ort, men ursprungligen var hafs-
örnen spridd öfver landet, häckande längs våra hafskuster.
Liksom kungsörnen m. fl. har den raskt aftagit och utgör
t. o. m. i de nordliga trakterna numera en sällsynthet. Detta
framgår bl. a. ur de ornitologiska lokalfaunor, som under
de senaste decennierna af finska fågelkännare offentliggjorts.
Då en i landet förut spridd art blifvit sällsynt, så beteck-
nar detta det sista stadiet, som föregår det totala utrotan-
det inom området. Det är hög tid att åtgärd vidtages för
att de få par hafsörnar och kungsörnar, som ännu häcka i
landet, må fredas emot onödig nedskjutning och lågsint
okynne.
Kungsörnens vanliga föda utgöres dels af harar och
smärre däggdjur dels af sådana fåglar, som den på mar-
ken kan bemäktiga sig, hafsörnens åter af fisk och sjöfåglar.
Så sällsynta, som örnarna numera äro, kunna de icke göra
någon nämnvärd skada, men de äro otvifvelaktigt att hän-
föras till den kategori af Europas intressantare djurformer,
som till följd af människans förföljelse är omedelbart hotad
med undergång. I egenskap af lefvande naturminnen och
för den njutning deras åsyn skänker oss, böra de af en
upplyst kultur räddas åt våra efterkommande.
66 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916.
Med hänsyn härtill bör frän jaktförordningen icke blott
utgå stadgandet om belöning för dödad örn och örnunge,
utan borde örnarna och deras reden samt ungar fridlysas.
Detta kunde ske villkorligt sälunda, att i händelse den ena
eller den andra arten eller bäda tilltaga i sä stort antal, att
de genom sina anfall pä tamdjur välla större skada, regerin-
gen äger i administrativ väg upphäfva fridlysningen för viss
trakt och viss tid, dock ej längre än för tvä är. Tillika
borde bestämmas, att staten skulle ersätta den lidande de
skador, örnarna eventuellt kunde anstifta bland tamdjur. !)
En roffägel, som för jägaren spelar ingen som helst
roll, är fiskgjusen. Den förekommer spridd öfver hela
landet, uppehällande sig vid våra sjöar, älfvar och hafsvikar,
ur hvilka den hämtar sin näring, enbart fisk. Härigenom
tillfogar den ju fiskaren en viss skada, men förlusterna
för honom äga dock knappast nägon praktisk betydelse pä
grund af artens vidsträckta fiskevatten, inom hvilka den icke
tål några kolleger. Boet bygges i regeln i toppen af ett
större träd och så vidt möjligt i närheten af näringsplat-
serna. En vacker syn utgör en fiskande fiskgjuse. Då den
varseblir ett byte, exempelvis en gädda, fixerar den en stund
sitt offer, hållande sig därvid med långsamma vingslag på
samma punkt i rymden, och faller sedan tung som en sten
ned i vattnet, som högt stänker upp kring fågeln, hvilken
med fisken i klorna åter höjer sig upp i luften. Arten
kunde utan men för fisket och i naturskyddets intresse få
samma ställning i jaktlagen, som föreslagits med afseende
ä Örnarna.
Samma skäl, som anförts för örnarnas fredande, gälla
fullt äfven för jaktfalken. Denna bebor hos oss endast
Lapplands fjäll, men är numera äfven där en raritet, till
följd af hänsynslös äggning för privatsamlares resp. na-
turaliehandlares räkning. ,Tack vare det höga pris, som
1) I Storbritannien och flerstädes på kontinenten är fredning af
örnarna, åtminstone under häckningstiden, påbjuden, men troligen för
sent!
4. III. 1916. Till revidering af gällande jaktförordning. 67
för jaktfalkägg nuförtiden betalas (7—9 mark stycket), är
det hvarje vär en formlig kapplöpning af boplundrare till
hvarje kändt jaktfalkbo. Det dröjer väl ej heller länge, in-
nan arten är ett minne blott" (L. Munsterhjelm).
I öfriga delar af landet är arten endast nägra gänger
anträffad. Denna stätliga fägel borde sälunda, änskönt den
utgör en buse för riporna, fridlysas enligt samma principer
som uttalades beträffande örnarna och fiskgjusen.
Före skjutvapnens införande användes i Europa denna
den största af ädelfalkarna i jaktsyfte och den stod dä högt
i värde. Ännu jagas med falk i orienten, och äfven i Eu-
ropa har denna sport äterupptagits. Mähända kommer den
tid, hvem vet, dä jaktfalken kommer till ära igen och dä
en dresserad jaktfalk är värd sin vikt i guld, anmärker pä
tal härom en dansk jaktskriftställare, Viggo Möller. Om
än detta icke skulle inträffa, vore det minst sagdt kortsynt
att tilläta, att denna fägel, som erhällit epitetet ,Nordens
stoltaste roffägel“, utrotades.
Beträffande fjällvräkens och bivräkens ställning
i jaktlagstiftningen synes numera någon annan ståndpunkt
näppeligen kunna försvaras än den, att dessa fåglar böra
inrangeras bland de fridlysta arterna. Den förra bebor Lapp-
land och norra Finlands skogrika fjäll- och bergstrakter
och anträffas endast under sträcket mycket sparsamt i öf-
riga delar af landet. Om sommaren lifnär den sig hufvud-
sakligen af fjäll-lemlar och sorkar och kan därjämte taga
någon ripa. Ett större antal af Kolthoff undersökta
exemplar hade ätit endast åkersorkar, hvilka utgöra dess
föda under flyttningstiderna. Rörig kommer beträffande
386 i Tyskland undersökta fjällvråkar till följande resultat
angående magsäckens innehåll: 1,359 skadedjur = 95.5 °/,, 15
nyttiga djur (jaktvildt) = 1.0 ?/, och 49 ur ekonomisk synpunkt
likgiltiga djur =3.s %. Än ofarligare för villebrädet är bi-
vräken, hvars utbredning ungefär sammanfaller med orm-
vräkens, ehuru den är mindre allmän. Dess föda utgöres
nämligen i vid utsträckning af diverse insekter (humlor, ge-
tingar m. m.), möss, sorkar, grodor och ödlor, endast un-
68 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916.
dantagsvis dessutom nägon fägelunge eller smäfägel. Bäda
dessa arter borde själffallet tillförsäkras lagligt skydd året om.
Länge diskuterad till sin betydelse i materiellt afseende
har de sistnämndas nära släkting ormvräken varit.
Denna är den allmännaste af våra något större roffäglar,
med utbredning öfver hela landet ända upp till Kajana.
Den häller sig alltid i trakter med vida odlingar och ängar,
som utgöra dess jaktgebit, men flyttar bort till vintern.
Kolthoff anser ormvräken, betraktad uteslutande ur
jaktvärdens synpunkt, som ett skadedjur, om ock ett af de
mindre farliga. Han har undersökt ett stort antal vräkar
och deras bon och har verkligen någon gång i dem funnit
lämningar efter matnyttigt vildt. Det säg ut som om vissa
individer vore farliga nog, under det de flesta synas vara
fullkomligt oskadliga. ') Sålunda fann han engång tre ej sä
smä tjäderungar i ett vräkbo, och i ett par andra sägos
äfven lämningar efter tjäderungar, hvarjämte han päpekar,
att man äfven anträffat harungar. Därefter fortsätter K olt-
hoff: ,Säkert är dock, att ormvräken hufvudsakligen lef-
ver af fältmöss, ormar, ormslän, ödlor och andra smädjur.
Och att han för landtbrukaren mäste betraktas som en nyt-
tig fågel, kan ej förnekas." Detta bekräftas äfven af de
iakttagelser lektor E. W. Suomalainen meddelat rörande
vråkbon, funna i Finland.
C. A. Hollgren, som äfven afvägt ormvråkens nytta
och skada, uttalar som sin mening, att den måste betraktas
som en fågel, om hvilken kan sägas, att om han ej gör nå-
gon afsevärd nytta — helst han är flyttfågel — han dock
ej bör såsom afgjordt skadlig betraktas. Omfattande under-
sökningar i nyare tid ha i allmänhet ledt till det slutomdö-
met, att ormvråken bör betraktas som en i alldeles öfver-
vägande grad nyttig fågel. Sålunda önskar Rörig, som
undersökt 1,237 ormvråkar och i deras magsäck funnit bl. a.
lämningar af 1,876 möss förutom andra skadliga gnagare,
1) Dylika individuella olikheter kunde anföras äfven beträffande
andra roffåglar (och rofdjur).
4. III. 1916. Till revidering af gällande jaktförordning. 69
att ormvräkens fredande verkligen måtte iakttagas i de
kretsar, hvilka äro i ständ att förhindra det hittills utöf-
vade obetingade nedskjutandet. I den tyska fägelskydds-
lagen är ormvräken, liksom alla vräkar, äfven upptagen
bland de skyddade fåglarna. I Sveriges nya jaktlag af är
1912 är ormvräken utesluten frän skadedjurens antal.
Med stöd af de positiva upplysningar man numera er-
hållit om ormvräkens hufvudsakliga näring och med hänsyn
till naturnjutningen — roffäglarna bidraga ju dock till om-
växling i skogens lif, och denna örnlika fågel är ju numera
en af de ytterst fä dagroffäglar, ät hvilkas anblick man vid
ströftäg i skog och mark stundom kan hafva någon utsikt
att få fröjda sig — borde ormvräken fridlysas samt sålunda
ställas i samma kategori som föreslagits för bivräken och
fjällvräken. Härtill föreligger än mera skäl som dessa tre
arter, ehuru representerande skilda släkten, regelbundet för-
växlas af allmogen, ofta ocksä af skolade jägare.
En för jakt och jaktvärd fullkomligt likgiltig dagroffägel
är utan tvifvel tornfalken. Trots all förföljelse är den
ännu nägorlunda allmän och förtjänar att vara det säväl
för den materiella nytta den gör, som för sin säregna jakt-
metod och eleganta uppenbarelse för öfrigt. Landtmannens
plägoris, fältmössen och sorkarna, hafva i tornfalken sin
farligaste fiende under sommaren. Därjämte förtär arten
allehanda större insekter, i synnerhet gräshoppor, mera till-
fälligtvis smäfäglar, nägon fägelunge eller harunge. Af 516
af Rörig undersökta tornfalkar voro 456 = 89 %,, dä de
fälldes, sysselsatta med mössfängst. I deras mage funnos
642 möss. En individ hade dessutom förtärt en rätta. Bland
öfriga varmblodiga djur anträffades en harunge, 3 näbbmöss
och 20 smäfäglar. Magsäcken af 9 exemplar innehöll ödlor,
medan 125 tornfalkar ätit endast insekter och en blott spind-
lar. Äfven af finska sakkunnige pä jaktens omräde, säsom
af öfverste V. Brander, har tornfalken, hvars lefnadssätt
i många afseenden påminner om ormvräkens, framhållits
som ofarlig för jakten. Det är sålunda en anomali, att arten
i gällande jaktförordning hänföres till skadedjuren. Dess
70 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916.
plats bör tydligen vara, såsom i Tyskland, bland fridlyst
vildt.
Lärkfalken spelar ej heller för jägaren någon roll.
Den är en mera allmän fågel i södra och mellersta Finlands
skogrika bygder. Under flyttningstiderna vår och höst för-
tär den nog en massa småfågel, men under sommaren lifnär
den sig i alldeles öfvervägande grad af insekter, i synner-
het sländor. Sitt byte uppbringar den merendels i flykten.
Några af mag. R. Palmgren häcktiden undersökta exem-
plar från Salmis, Kangasala och Hvittis hade uteslutande
förtärt större insekter. I , Nordens fåglar" säges, att flera
i Västergötland undersökta bon af denna fågel ej kunde
uppvisa ens en fjäder eller ett ben, som hade antydt att
ungarna matats med annan föda än insekter. Sådana ut-
gjorde äfven det enda innehållet i deras kräfvor. Utan olä-
genhet kunde och borde denna synnerligen eleganta flygare
vara fridlyst året om.
Mindre anfäktbar än de två föregående små falkarnas
ställning i gällande jaktförordning tyckes dvärgfalkens vara.
Dvärgfalken, som förekommer allmänt häckande i
Lappland och norra Finland samt under sträcket ofta an-
träffas i öfriga delar af landet, är en liten, mordlysten få-
gel, för hvilken småfåglarna både på land och i luften måste
taga sig i akt. Därjämte skyr den icke att angripa äfven
betydligt större fåglar än den själf, framom andra kanske
rapphöns, om än sådana missdåd höra till undantagen. I Tysk-
land, där arten under flyttningstiderna vår och höst är en
sällsynt gäst') har Rörig undersökt maginnehället af 30
exemplar samt därvid funnit 27 småfåglar och 5 möss. Om
dess uppträdande i Danmark, bedömdt efter jägaresynpunkt,
säger Viggo Möller: ,Den lille bitte Dvaergfalk, kun en
halv Snes Tommer lang, yngler Nord paa, men kommer ofte
i stort Tal her ned paa Traekket. Den er ganske vist en
dristig Röver, men da den vaesentlig jager Smaafugle, som
vi dog ikke gör Brug af, kan den naeppe vaere jagtskade-
1) Såsom häckfågel har den blifvit utrotad där.
4. III. 1916. Till revidering af gällande jaktförordning. 71
lig”. Uppenbart tillskyndar den icke heller hos oss det
jaktbara fägelvildtet den skadegörelse, att dess dödsdom
vore motiverad. Utan men kunde denna , konstnär i flyg-
teknik" få åtnjuta förmånen af fridlysning, äfven af det prak-
tiska skäl, att ett motsatt förfarande, dess utstötande bland
förföljansvärda skadedjur, skulle utgöra ett väsentligt hinder
för ett effektivt fredande af lärkfalken och tornfalken, med
hvilka arten af menige man lätt förväxlas.
Den enda falk, som kan tillskrifvas nägon betydelse för
jägaren, är pilgrimsfalken. I värt land är denna sköna
falk, som anländer om vären och flyttar bort pä hösten
vid samma tid som dvärgfalken, i allmänhet rätt sällsynt
och bebor bergiga trakter i närheten af sjöar eller hafvet.
Den hugger gärna änder och småfåglar, bl. a. ofta starar (Kolt-
hoff). Enligt mag. R. Palmgren fredas fägeln flerstädes
af den äländska skärgärdsbefolkningen, som lagt märke till,
att ejdern med förkärlek placerar sitt bo pä klippor och
smäskär, som ligga inom falkens jaktomräde. Förklaringen
skulle ligga däri, att den pä marken hvilande ädan med
ungar gär fri för dess angrepp, som däremot med full
skärpa drabba flygande kräkor och andra äggtjufvar inom
fägelvärlden. I anseende till denna stora ädelfalks såväl
synnerligen stätliga uppenbarelse som dess sparsamma före-
komst samt beskaffenheten af dess föda, bestäende dels af
ekonomiskt likgiltiga fåglar och dels mindre värdefullt ville-
bräd, kunde den ätminstone för närvarande saklöst komma
i åtnjutande af fridlysning och borde i ingen händelse öf-
verallt i landet fä fällas.
En säregen anledning — som emellertid icke föreligger
hos oss — att på det strängaste efterhålla pilgrimsfalken
har man funnit i Tyskland. De med viktiga budskap ilande
brefdufvorna löpa nämligen stor fara att blifva uppsnap-
pade af denna falk, som i likhet med hvarje äkta falk hug-
ger nästan uteslutande flygande byte. De militära myndig-
heterna och de af dem understödda föreningarna för skötsel
af brefdufvor se i pilgrimsfalken en fiende till sina sträfvan-
den och söka genom utbetalning af premier befordra dess
12 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916.
utrotande. Huruvida med rätta, måste man fråga sig i en
tidsålder, dä man utan tråd kan tala på hundrade kilometers
afstånd, invänder!) dock på tal härom prof. Karl Eck-
stein (Tierleben des deutschen Waldes).
Den vackra aftonfalken är mycket sällsynt hos
oss och jagar hufvudsakligen insekter. Äfven från jägare-
håll har redan tidigt erkänts, att arten bör på dessa grunder
skonas.
Af kärrhökarna kan, strängt taget, endast blå kärr-
höken sägas tillhöra vår fauna. De öfriga tre arterna,
bleka, mindre och bruna kärrhöken ha blott några
få gånger anträffats hos oss. De lifnära sig mest af insek-
ter, sorkar och amfibier, samt bruna kärrhöken dessutom,
allt enligt Rörig, af större fåglar. På grund af sin säll-
synthet eller rent tillfälliga förekomst erbjuda kärrhökarna
äfvensom gladan och skrikörnarna ur jaktvårdssyn-
punkt ej något särskildt intresse för jägaren, hvarför deras,
liksom öfriga event. irrgästers fredande själffallet borde
ligga utom diskussionen. (Ang. dufhöken och sparfhöken
se nedan.)
Vidare kan jägarens och den rationella jaktvärdens in-
tresse ej gärna komma i konflikt med fredandet af ätminstone
en del ugglearter, hvilka enligt gällande jaktförordning af
jordägaren och jakträttsinnehafvaren saklöst fä fällas och
utrotas. Hit höra tvenne flyttfäglar, hornugglan och
jordugglan. De förekomma öfver nästan hela landet,
den förra med företrädesvis sydlig, den senare med nordlig
utbredning. Säsom i alldeles öfvervägande grad lifnärande
sig af diverse smädäggdjur, i synnerhet skadliga äkermöss
och sorkar, höra de till landtmannens allra nyttigaste fäglar,
1) En annan tysk roffägelkännare' (Schmidt, Die Hüttenjagd,
Berlin 1913) bedömer pilgrimsfalkens roll i krigsfall mildt, i det han
anser, att i Tyskland numera finnas endast fä dylika falkar, och för
det andra håller han änder och fasaner för pilgrimsfalkens förnämsta
läckerbitar, först därefter komma dufvor och rapphöns.
4. III. 1616. Till revidering af gällande jaktförordning. 73
som pä allt sätt borde skyddas och omhuldas. !) Detsamma
gäller äfven den i värt lands södra och mellersta delar all-
männaste nattugglan, pärlugglan. Om hösten och vin-
tern infinner hon sig icke sällan vid människoboningar och
anställer i lador, fähus och pä vindarna jakt pä möss, men
belönas härför vanligen med att bli ihjälslagen.
Den stora, i Lappland häckande lappugglan, som
periodvis i likhet med sin nordliga granne, fjällugglan, gör
näringsutflykter söderut, lefver hufvudsakligast af sorkar,
lemlar och möss och är därför en nyttig fägel, hvilken borde
tillkomma alla en sådan varelses rättigheter. Den öfver hela
landet spridda, men sällsynta sparfugglan är en för-
tjusande, liten och näpen varelse, som likväl för smäfäglarna,
i synnerhet sparfvarna, utgör en svär tuktomästare. Där-
jämte förtär arten möss, näbbmöss och insekter. Nägon
anledning att icke freda den förefinnes näppeligen.
Ätminstone dessa fem ugglearter anses äfven af vära
auktoritativa jägare för oskadliga för jakten samt rekommen-
deras af dem till skonande.
Med afseende ä slagugglan och kattugglan bör
framhällas, att de visserligen stundom förgä sig pä den
matnyttiga vildnaden, hvilka brott dock i riklig män upp-
vägas af den stora nyttä de säsom utrotare af skadliga gna-
gare tillskynda landtbrukaren. Med hänsyn härtill och till
deras sällsynthet föreligger icke nägon grund att vägra dem
förmänen af fredning.
Frän naturskyddssynpunkt, säger med rätta en svensk
författare, är det ej nog med att blott sä kallade ,nyttiga*
fäglar och djur skyddas, utan allt i naturen lefvande och
dödt, som ej direkte stär i strid mot eller skadar vär kul-
turutveckling, bör skyddas och värdas i den män, som detta
är förenligt med en rationell hushållning. ?)
') I Sverige åtnjuta under häckningstiden hornugglan och jord-
ugglan sedan år 1907 lagligt skydd såsom för landtbruket nyttiga fåglar.
2) Fauna och Flora, 1907, s. 124.
74 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916.
Af ugglorna äro i gällande jaktförordning uf, hökuggla
och fjälluggla särskildt utpekade såsom skadedjur.
Fjällugglan, för att börja med denna, är en hög-
nordisk fägel, som om sommaren bebor Skandinaviens och
Lapplands högfjäll. Inom vårt naturhistoriska område lef-
ver den allmännast i Enontekis och på Kola-halfön. Under
senhösten, och under lemmelår äfven tidigare på höstsom-
maren, uppträder den i Enare på låglandet, hvarifrån den
åter efter någon tid försvinner (Nordling). I Kolari och
Turtola förekommer arten blott såsom gäst vintertid. Dess
hufvudsakliga naturliga föda i fjälltrakterna utgöres af fjäll-
lemlar och sorkar. Är 1910 hade L. Munsterhjelm till-
fälle att iakttaga artens lefnadssätt i Könkämädalen och har
därom gifvit följande skildring:
„Till följd af en mer än vanligt riklig tillgång pä smärre
gnagare, hvaraf majoriteten utgjordes af Arvicola agrestis
och Myodes lemmus, förekom fjällugglan allmänt detta är')
i fjällen. Vårtiden, innan artens häckning vidtog, var man
dagligen i tillfälle att se ett eller flera exemplar, men så
snart äggläggningstiden närmade sig, försvunno de fullstän-
digt från låglandet och de lägre fjällen för att söka upp
sina boplatser, hvilka äro belägna på de högsta och största
fjällen.
Ehuru fjällugglan själf är en dålig fågelfångare och
endast i sällsynta undantagsfall lyckas bemäktiga sig en
lefvande, frisk ripa, består dess föda vintertiden dock till
kanske största delen just af ripor, hvilka den där uppe i
fjälltrakterna förstår att plocka ur de tusental snaror,
som denna tid finnas uppsatta i en vid omkrets af hvarje
gård. Och då fångsttiden i mars utgår, kvarstå dock ännu
massvis af snaror därstädes, i hvilka ripor ligga fastnade
och i hvilka de fortfarande fastna. Fängstmännen däruppe
klaga ock allmänt över den relativt stora skada, som fjäll-
=) Året förut (1909), då lektor E. W. Suomalainen företog
en resa till fjälltrakterna i Enontekis, sågs af honom och hans res-
kamrater under hela sommaren blott 3 individer.
4. III. 1916. Till revidering af gällande jaktförordning. 75
ugglan därigenom vällar dem. De berättade mig, att sädana
stadigt hålla till i närheten af fängstplatserna, och hvarje
gäng männen infinna sig för att vittja sina snaror, finna de
alltid en eller flera ripor rifna och uppätna. — Senare pä
vären, dä barfläckar uppstä pä läglandet, tycks fjällugglans
hufvudsakliga föda däremot bestä af diverse smä gnagare,
hvilka i är samt öfver hufvud taget alla de är, fjällugglan där
uppe existerat i större mängd, förekomma massvis. Som
man vet, är fjällugglan under Arvicola- och Myodes-fattiga
är en stor sällsynthet i trakter, där den sädana är, dä
ofvannämnda gnagare äter uppträda rikligt, förekommer i
mängd."
Arten företager periodvis i anslutning till lemmelvand-
ringarna vidsträckta utflykter söderut och anträffas vissa
år om vintrarna rätt allmänt till och med i de nyländska
kustbygderna (1894—95 och 1895—96—97). Härunder gör
arten säkerligen stort förfång åt jägaren, särskildt å rapp-
hönsmarkerna, om det än måste anses som regel, att så-
dana missdåd från artens sida inträffa endast i brist på an-
nan föda, råttor, möss och åkersorkar. Ett år hade Kolt-
hoff i mer än hälften af de undersökta fjällugglorna fun-
nit lämningar efter rapphöns, och några af de öppnade hade
3—4 rapphöns i sig. Andra år tycktes ugglorna i mindre
grad ha slagit sig på rapphönsjakt och föredrogo åkersorkar,
ifall rik tillgång på dem fanns. Sålunda hade vintern 1895
—1896 af 80 öppnade fjällugglor endast en lämningar af
rapphöns i sig och en grus, hvilket bevisade att hon ätit
någon hönsfågel eller annan fågel, som plägar svälja grus.
De allra flesta ugglorna hade ätit endast sorkar.
I betraktande af att fjällugglan är en nordisk fågel, som
endast periodvis under vintern besöker våra kultiverade
landamären, och då arten i vid utsträckning gör nytta så-
som fiende till smågnagare, borde den väl komma under
lagens skydd eller åtminstone icke saklöst få nedskjutas
eller fångas af hvem som helst. Enär fågeln emellertid un-
der sina invasioner vissa vintrar kan uppträda på rip- och
rapphönsmarkerna såsom afsevärdt jaktskadlig, så kunde i
76 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916
en reviderad jaktförordning införas lämplig stipulation om
rätt för regeringen att ät jakträttsinnehafvaren och af
honom bemyndigad person i administrativ väg gifva till-
stånd till dess nedläggande inom området. En annan ät-
gärd, som förnuftigtvis ocksä kunde ifrägakomma för denna
och vissa andra roffäglars fredande, vore inrättandet af re-
servationsomräden (naturparker). För ästadkommande af
dylika i olika trakter af landet borde regeringen skänka ini-
tiativtagare verksamt understöd.
Den för jägaren viktigaste bland vära ugglor utgör utan
tvifvel den största och mäktigaste af dem, bergufven.
Den finnes utbredd öfver hela landet, där bergiga skogs-
trakter förekomma, om än flerstädes i dess södra delar nu-
mera ytterst sällsynt eller fullkomligt utrotad. Bergufven
anses allmänt af jägare säsom en mycket skadlig roffägel,
hvilken under sina nattliga jakter fångar jaktbart vildt af
olika slag, säväl harar som skogsfäglar. Dess ordinarie
hvardagsföda utgöres emellertid, säsom af verkställda un-
dersökningar allt tydligare framgätt, af kräkfäglar, ekorrar,
rättor, möss och sorkar (Kolthoff, Rörig, Suomalainen).
Den praktiska betydelsen af dess jaktskadlighet kan därför
ifrägasättas, särskildt pä de stora skogsmarksomräden, där
jaktvärd ej förekommer. I alla fall är den af kräkorna sä
uppenbart hatade, relativt sällan förekommande bergufven
en präktig och till sitt lefnadssätt synnerligen intressant
fägel, som är förtjänt af en förmänligare ställning i vär
jaktförordning, än den nu tillerkännes. Först och främst
bör den obligatoriska premieringen för dödad fägel och
unge upphäfvas. Premiering är i detta fall desto mera Öf-
verflödig, som bäde lefvande fängade och dödade exemplar
äro eftersökta till att användas som lockfägel för skytte
pä kräkor och betinga sig goda pris. Än mera tillfreds-
ställande vore total eller ätminstone villkorlig fridlysning.
Rörig säger: „Beträffande sådana fåglar, hvilka, såsom
ufven, ingenstädes i Tyskland mera äro allmänna, bör man
icke ställa nyttighetsprincipen i förgrunden, utan man är
förpliktad att tillgodose naturskyddets kraf, som uppfor-
4* III. 1916. Tili revidering af gällande jaktförordning. a
drar till varaktigt fredande af alla de varelser, hvilka,
hemmastadda sedan ärtusenden pä tysk mark, genom sin
egenart kunna hos oss hälla vaken erinringen om längesen
försvunna tider af ursprunglig naturkraft*.') Dessa tänkvärda
ord hafva sin fulla giltighet tillämpade äfven pä värt land.
Den tredje af de vanligen såsom mest skadliga uppfat-
tade ugglearterna, hökugglan, är spridd öfver hela lan-
det, företrädesvis dock med nordlig utbredning. I trakter,
där den som häckfågel är mycket sällsynt, kan det före-
komma, att den, såsom exempelvis vid Kallavesi (E. W.
Suomalainen), om hösten och vintern uppträder någor-
lunda allmänt, beroende detta tydligen på invasion från
andra nejder. Lemmeläret 1907 visade sig hökugglan i
Turtola-Kolari-distriktet såsom en hvardaglig företeelse och
anträffades då i all skogsmark, men följande vår var den
mycket sparsamt förekommande (L. Munsterhjelm). I
Helsingforstrakten, där arten icke alls häckar, infinner den
sig vissa år redan i augusti från 'sin nordligare häckplats
och håller till under hela senhösten vid odlingar och be-
bodda platser, där den med minsta besvär kan finna sig
föda (R. Palmgren). Hvad artens sätt att lifnära sig
angår, så lider det intet tvifvel därom, att den, som mer än
andra ugglor kan jaga om dagen, äfven angriper rapphöns
o. a. flygvildt och sålunda för jägaren är en föga treflig
bekantskap, men dessa fall måste väl dock räknas till un-
dantagen. Hökugglans egentliga föda består af smägnagare ?),
1) „Bei solchen Vögeln, die, wie der Uhu in Deutschland, schon
nirgends mehr häufig sind, darf man das Niitzlichkeitsprincip nicht in
den Vordergrund stellen, sondern man hat die Pflicht, den Forderun-
gen des Naturschutzes gerecht zu werden, der fiir einen dauernden
Schutz aller derjenigen Geschöpfe eintritt, die, seit Jahrtausenden auf
deutschem Boden heimisch, durch ihre Eigenart uns die Erinnerung an
längst vergangene Zeiten urwüchsiger Naturkraft wacherhalten können.“
Rörig, G., Wild, Jagd und Bodenkultur. Ein Handbuch für den
Jäger, Landwirt und Forstmann. Neudamm 1912. (S. 141).
2) Af denna anledning kallas fågeln på finska „hiiriäispöllö“ (=möss-
uggla).
Beträffande artens skada och nytta må följande två citat anföras:
78 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916.
möss, sorkar och lemlar. Med detta för ögonen kan man
icke gärna annat än unna åt hökugglan skydd mot en ofta
orättvis förföljelse. Vid revidering af vår jaktförordning
borde hökugglan åtminstone strykas från listan öfver de
skadliga djuren, desto hellre, som detta skulle väsentligen
befordra fredandet af ugglorna öfver hufvud.
Med afseende å sin ställning i jaktförordningen förtjäna
representanterna af höksläktet, dufhöken och sparfhö-
ken, att i sista rummet af oss tagas i betraktande. De äro
de allmännaste och därjämte de skadligaste af våra roffåglar.
Förföljelsen mot dem har också varit särdeles skarp, sär-
skildt beträffande dufhöken, som är den skadligare arten.
Det finns år under det sista decenniet, då skottpenning årli-
gen utbetalats för tusen dödade dufhökar eller däröfver (om
ock en betydande del sannolikt utgjorts af vråkar o. a. roffågel).
Icke under, att dufhöken blifvit en sällsynt häckfågel i södra
och mellersta Finlands kulturbygder. Under sträcket an-
träffas den dock ännu något allmännare, i synnerhet unga
individer. Den mindre arten, som man betydligt oftare får
se, är tämligen allmänt utbredd ända till norra Finland, men
aftager nordligare småningom i antal.
Otvifvelaktigt äro de synnerligen farliga för villebrådet,
dufhöken särskildt farlig för hvarje slag af höns- och duf-
fåglar och äfven tamt fjäderfä, och sparfhöken ej mycket
mindre. Den skadegörelse, de förorsaka, kan man icke anse
motvägas däraf, att dufhöken håller ekorrarnas förökning
inom behöriga skrankor och att den tuktar kråkan, samt att
dess mindre släkting utgör ett plågoris för gråsparfvarna,
eller däraf, att deras smidighet och djärfhet ofta väcker vår
beundran.
„Durch Vertilgung einer grossen Menge Lemminge, Hamster, Ratten,
Wald- und Feldmäuse wird sie sehr nützlich, obgleich sie auch manchen
Vogel wegkapert.“ Friderich, Naturgeschichte der deutschen Vö-
gel. 5. Aufl. Stuttgart 1905. — „Hökugglan är vär allmännaste uggla
och finnes öfver hela landet. Hon torde lefva så godt som uteslu-
tande af möss, sorkar och lemlar.* V. Brander, |. c., 1910.
4. III. 1916. Till revidering af gällande jaktförordning. 79
Ehuru de säledes fortfarande äro att anses säsom
utpräglade skadefäglar, borde den nu obligatoriska skott-
penningen beträffande dufhöken bortfalla. Sä länge staten
medels s. k. premiering uppmuntrar och understöder utrot-
ningskriget mot vissa roffäglar — låt vara, att deras stora
skadlighet för det matnyttiga vildtet äfven vore ett faktum —
kommer verkan häraf i praktiken, hvilket erfarenheten till
fullo bestyrkt, genom okunnigheten hos allmogen och veder-
börande premiebetalare att i första hand och till alldeles
öfvervägande del drabba vräkar, tornfalkar och andra nyt-
tiga roffäglar eller sädana arter, hvilka genom sin sällsynt-
het redan äro vordna lefvande naturminnen, och hvilkas
fredande därför ur nationalekonomisk eller naturskyddssyn-
punkt borde ligga hvarje klarsynt medborgare och alla
fosterlandsvänner varmt om hjärtat.
Öfver hufvud taget borde man, säsom ocksä i vära jakt-
tidskrifter stundom framhållits, vid förföljandet af roffäglarna
ihägkomma, att dessa dock, t. o. m. de skadligaste bland dem,
ha sin viktiga mission att fylla i naturens stora hushällning.
Med rätta har man päpekat, att mänga af dem hälla efter
andra skadedjur, och med visshet kunna vi antaga, att sjuka
eller svaga individer af det matnyttiga vildtet, d. ä. sädana,
som äro mindre väl ägnade att bestä i kampen för tillva-
ron och att fortplanta släktet, i främsta rummet falla offer
för dem. Genom att bortplocka dessa försvagade individer
hindra säledes roffäglarna (rofdjuren) dem att pä kommande
generationer inympa sina sjukdomar eller alstra en svag af-
komma; de bidraga härigenom till att upprätthälla ett friskt,
mot ogynnsamma förhållanden motständskraftigt släkte.
Dessutom måste man räkna roffåglarna (rofdjuren) till för-
tjänst, att de på samma sätt motverka tilläfventyrs uppkomna
epidemiska sjukdomars spridning bland det jaktbara ville-
brådet. De sjuka individerna uppätas af rofdjuren, hvari-
genom smittans öfverförande på friska djur försvåras. Skade-
djuren spela således för det nyttiga vilda en stor roll i egen-
skap af „sundhetspolis“. Bortryckes den länk i djurkedjan,
som representeras af dem, sä rubbas den naturliga jämvikten
80 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916.
arterna emellan, och följderna kunna blifva ödesdigra. Jä-
gare böra därför se till, att de i kampen mot dessa djur så
mycket som möjligt skona åtminstone de mindre skadliga
arterna, hvilka i händelse af behof kunde ersätta de genom
förföljelsen decimerade mera skadliga. Äfven från ren jägare-
synpunkt kan det vid förföljelsen af de såsom skadliga an-
sedda roffåglarna ej gälla annat än att hålla dessa inom be-
höriga gränser, icke att helt och hållet i landet utrota
sällsynta och intressanta representanter för dess ursprungliga
djurvärld. Äfven detta har, hvilket med nöje erkännes,
offentligt framhållits af auktoritativa jaktskriftställare hos oss.
Den ofvan antydda roll, roffåglarna o. a. rofdjur spela
vid förhindrande af degenerering och sjuklighet hos allt slags
vildt, utgör en af de viktigaste" omständigheter, man nu-
mera icke kan undgå att taga i betraktande vid en tidsen-
lig jaktlagstiftning.
Af samma betraktelse framgär äfven huru vanskligt det
är att indela arterna i skadliga och nyttiga. I allmänhet är en
sädan indelning olämplig och hinderlig för vinnande af en
riktig insikt i naturens lif. Naturen är ett harmoniskt helt,
där hvarje led har sin plats att utfylla, den ena häller den
andra inom bestämda skrankor.
I ofvanstäende öfversikt af vära roffäglars föda och
lefnadssätt, nytta och skada, har särskildt afseende fästs
vid de olika arternas betydelse med afseende å jaktintres-
set. Tydligt är dock, att detta icke bör vara det allena-
bestämmande i lagstiftningen om vildnadens utnyttjande, utan
måste hänsyn äfven tagas till sträfvandena för naturskydd
och till forskningens och landtmannens intressen. Så har
man fått göra i andra länder. Karaktäristiskt och upply-
sande är exempelvis följande utdrag ur en af redaktören
för en tysk jakttidsskrift dr E. Schäff utgifven skrift
(Unser Flugwild, Stuttgart) beträffande den tyska jägarvärl-
dens ställning till roffåglarna. Den tid, säger han, ligger
icke långt tillbaka, då hvarje jägare och skytt knallade på
allt hvad krokig näbb och krokiga klor hade och, när
han nedlagt en vråk eller tornfalk, inbillade sig, att han
4. III. 1916. Till revidering af gällande jaktförordning. 81
gjort en god gärning i jaktskyddets intresse och till väl-
signelse för de „nyttiga“ smäfäglarna. Den tiden ligger ännu
icke fjärran, men gudskelof ligger den dock i det förgångna.
Icke blott lagparagraferna ha bidragit därtill, att man bru-
tit med utrotningsprincipen gentemot roffäglarna; äfven bland
ägarena har allt mera den insikten vunnit insteg, att t. o. m,
roffägeln har sitt existensberättigande och att den icke an-
stiftar enbart skada, utan medför äfven nytta, vare sig
direkt eller indirekt. Den nu gällande fägelskyddslagen har,
förutom de redan i den föregående lagen fridlysta tornfalken,
vräkarna och ugglorna (med undantag af ufven), äfven upp-
tagit skrikörnen och gladan till fredande, sä att dessa fäg-
lar äro fullt likställda med sängfäglarna m. fl. I Preussen
äro dessutom örnarna ställda bland de jaktbara fåglarna,
så att blott den jaktberättigade har tillåtelse att fälla, fånga
eller taga dem ur nästet. Mångenstädes ha vidare myndig-
heterna och privata personer utsatt vidtgående bestämmelser
i afsikt att såsom naturens minnesmärken skydda särskildt
större roffåglar, hvilka genom sin sällsynthet sväfva i
fara att helt och hållet försvinna från landets fauna.
Vi våga tro, att äfven hos oss jägarens och naturvän-
nens intressen skola med god vilja gå ihop med stigande
insikt om det berättigade i den ena och den andra partens
fordringar.
För att verksammast utrota rof- och skadefåglar har
man i jaktvårdens intresse inom våra jägarkretsar allmänt
begynt använda pälsaxar. Med anledning häraf kunna
vi i detta sammanhang icke uraktlåta att framhålla, det an-
vändandet af dessa fångstredskap i allmänhet, och icke
minst då det sker i stor omfattning samt utan tillräcklig
eftersyn och nödigt omdöme, omöjliggör hvarje åtgärd till
fredning. Erfarenheten har nämligen utvisat, att af de fåg-
lar, som fångas med sax, endast en mindre del utgöres af
verkligen jaktskadliga, den flerfaldigt öfvervägande delen
däremot af icke-afsedda nyttiga eller från jaktsynpunkt lik-
giltiga arter. Detta framgår tydligen af de i jakttidskrifterna
offentliggjorda fångstresultaten. Därjämte är det ju erkändt,
6
82 Till revidering af gällande jaktförordning. 4. III. 1916.
att saxen torterar det fängade djuret, hvarför medlet ur
humanitär synpunkt icke kan godkännas.
Af det förenämnda framgär, att denna fängstmetod med
saxar ur säväl etisk-ideell som praktisk-rationell synpunkt
ovillkorligen och med det snaraste borde, säsom i flera
kulturländer t. ex. England är fallet, i lagstiftningsväg för-
bjudas. Hvarje eftergift i detta kraf vore liktydig med att
prisgifva alla våra roffäglar och äfven andra bevingade va-
relser ät dessa blindt verkande, förödande pinoredskap.
Denna uppfattning af saxarnas oförenlighet med fredning af
nyttiga eller sällsynta fägelarter hindrar oss icke att fram-
hälla, att det redan vore ett framsteg i rätt riktning, ifall
vid revision af jaktförordningen kommunerna finge rätt att
inom sina omräden förbjuda användandet af saxar för fägel-
fångst, samt att saxarnas torterande verkan i någon män
kunde förmildras genom vidtagande af särskilda ätgärder.
Bland sädana kunna anföras:
1) att saxar hällas utsatta uteslutande pä platser, som
under hela gillringstiden äro synliga för fängstmannen, sä
att denne omedelbart, dä nägon fägel räkat fastna i dem,
kan tillstädeskomma och befria offren från kvalen. För-
sumlighet från fängstmannens sida eller fängstredskapets
placering utom synhåll för fängstmannen medför kon-
fiskering af saxarna samt vitesstraff för fängstmannen och
den person, jakträttsinnehafvaren, pä hvars order fängst-
medlet användes;
2) att saxarnas byglar hällas beklädda med nägot mjukt
öfvertäg och slagfjädern icke onödigtvis är för härdt spänd;
3) att saxarna hällas fästade med sä läng förankring,
att fägeln med slagjärnen hamnar pä marken.
För att i korthet sammanfatta hvad ofvan framförts
beträffande våra roffäglars fredande i lagstiftningsväg, sä
göra sio enligt kommitténs mening närmast följande kraf
gällande:
1. Jaktförordningens bestämmelse om obligatorisk be-
löning för dödad örn och andra roffäglar afskaffas.
2. Ur jaktförordningens förteckning öfver skadedjur
Mötet den 1 april 1916. 83
utgå: örnar, berguf, hökuggla, fjälluggla, falkar och vråkar
samt fiskgjuse.
3. Såsom för landtbruket nyttiga fridlysas följande rof-
fäglar: bivräk, fjällvräk, ormvräk, tornfalk, aftonfalk, kärrhö-
kar, glada, hornuggla, jorduggla, pärluggla, sparfuggla, hök-
uggla, kattuggla, slaguggla och lappuggla.
4. Särskilda bestämmelser gällande för hela landet
resp. viss del däraf utfärdas efter behof till fredande af
örnar, fiskgjuse, jaktfalk, pilgrimsfalk, lärkfalk, dvärgfalk,
berguf, fjälluggla, dock böra jakträttsinnehafvare eller af
honom bemyndigade personer äga rätti att döda dem pä
egen mark i närhet (200 m) af byggnadstomt.
5. Bestämmelsen om rättighet att döda skadedjur än-
dras i den riktning, att ifrågavarande rättighet tillkommer
blott jordägaren eller jakträttsinnehafvaren eller af dem
skriftligen befullmäktigade personer.
6. Användningen af saxar för fågelfångst förbjudes.
Helsingfors i januari 1916.
J. A. Palmen. H. Federley. K. M. Levander.
A. Luther. Rolf Palmgren. B. Poppius.
Mötet den 1 april 1916.
Till medlemmar af Sällskapet invaldes fil. mag. Greta
Andersin (föreslagen af docent A. Palmgren) samt stu-
denter M. O. Meurman (föreslagen af docent A. Palmgren)
och E. Pipping (föreslagen af professor E. Reuter).
Utdelades den finskspräkiga upplagan af kommittebe-
tänkandet rörande roffäglarnas ställning i gäl-
lande jaktförordning. Häraf hade tidigare 4,800 exem-
plar distribuerats med tidskriften Tapio, hvarjämte 650 exem-
plar af den svenska upplagan tillställts Forstlig tidskrifts
prenumeranter.
Maisteri K. Linkola ilmoitti painettavaksi: Studien über
den Einfluss der Kultur auf die Flora in den Gegenden nörd-
84 Smärre meddelanden. 1. IV. 1916
lich vom See Ladoga. Pitemmässä esityksessä tehtiin selkoa
tutkimusten päätuloksista. Varsinkin kiinnitettiin huomiota
rin yksityisille viljelysaukeamille tuomien kasvilajien luku-
määrän vähittäisessä kasvamisessa, viljelysaukean iän ja
pinta-alan karttuessa. Esitystä havainnollistuttivat eraafilli-
set käyrät.
Amanuens K. E. Ehrström förevisade en af magis-
ter O. Collin till samlingarna förärad färgvarietet af Mus
rattus.
Maisteri H. Järnefelt piti esitelmän kahden Tuusulan
pitäjässä olevan lammikon planktonelämästä selittäen erittäin
Anuraea aculeata'n saisondimorfismia.
Tohtori Walter M. Linnaniemi esitti kaksi äkämä-
sääskilajia (Cecidomyidae), joita ei tätä ennen ole Suomessa
tavattu, nimittäin vatun äkämäsääsken (Lasioptera rubi Heeg.)
ja herneen äkämäsääsken (Contarinia pisi Winn.). Edellisen
aiheuttamia äkämäisiä vattupensaan oksia oli esittäjä saanut
vastaanottaa syksyllä 1914 ylitirehtööri, vapaaherra R. Gri-
penberg’iltä, Kirkkonummelta. Herneen äkämäsääsken
toukkia sisältäviä, lievästi vioitettuja herneenpalkoja tapasi
esittäjä itse kesällä 1914 Lohjan kirkonkylässä eräässä herne-
pellossa, vähässä määrin.
Föredrogs följande, af forstmästaren J. Montell in-
sända meddelande: Callitriche hamulata Kützing, ny för
den finska iloran?
Under en båtfärd senaste sommar längs en af de gre-
nar, som Muonio älf bildar vid Muonio kyrkby, fann jag
en submers Callitriche, som starkt afvek frän alla de former
jag tidigare sett här. Vid examineringen visade det sig,
att den fullständigt öfverensstämde med den beskrifning
Neuman ger af C. bicuspidata Neum., som enligt Lunds Bo-
taniska Förenings , Förteckning öfver Skandinaviens växter"
skall vara synonym till C. hamulata Kitz. En senare före-
tagen jämförelse med exemplar af C. hamulata frän Sverige
bekräftade examineringens riktighet.
1:0TV. 1916. Montell. — Buch. 85
Då C. hamulata inte finnes upptagen i H. Lindbergs
, Förteckning öfver Finlands ormbunkar och fröväxter“ och
likaledes saknas i Mela-Cajanders flora, torde en be-
skrifning af den i Muonio funna växten vara pä sin plats.
Stjälk mycket fin, 20—30 cm läng; stamled talrika, 10
—15 mm länga, de öfversta och nedersta kortare. Blad
alla likformiga, jämnbreda, ennerviga, 20—27 mm långa, de
nedersta och öfversta något kortare, alla, äfven de öfversta,
2-hornade, omkring '/, mm breda; alla nedsänkta, oskaf-
tade; de öfversta icke i rosett. Färg lifligt ljusgrön.
Frukter glest sittande, endast några få på hvarje stjälk,
1—1 !/; mm långa, något längre än breda, skarpkantiga, men
ej vingkantade, oskaftade eller nästan oskaftade. Stift
långa, äfven på de yngsta blommorna nedböjda, tidigt af-
fallande: Skärmblad saknas helt och hållet Han-
blommor mycket sällsynta. Ständarna, sävidt jag kunnat
finna, utan sträng. Bildar små, täta mattor af påfallande
ljus färg.
Fyndplatsen: grund gren af Muonio älf med svagt rin-
nande vatten.
Doktor H. Buch inlämnade till publikation: Studien
über die Scapanien Fenno-Scandias. I. Scapania curta-
Gruppe (vorläufige Mitteilung).
Die Mehrzahl der Arten der Scapania curta-Gruppe ist
scharf begrenzt und einheitlich. Ausnahmen bilden Scapania
curta (Mart.) Dum., Sc. helvetica Gottsche und Sc. rosacea
(Corda) Nees, die jedem Hepaticologen als mehr oder
weniger polymorph bekannt sind. Nur diese will ich hier
behandeln.
S. O. Lindberg ist meines Erachtens der erste, der
innerhalb dieses Verwandtschaftskreises scharf und klar
zwei Formenkomplexe: Martinellia curta (Mart.) Lindb. und M.
osacea (Cord.) Lindb. unterschied. In seinen Beschreibungen ')
!) S. O. Lindberg und H. W. Arnell, Musci Asi& borealis
pp. 31 & 32 (Kongl. Svenska Vetenskaps-Akad. Handlingar, Bd. 23, N:o 5)'
86 Buch, Studien iiber die Scapanien Fenno-Scandias. 1. IV. 1916.
tritt als Hauptunterschied die Beschaffenheit der Blattzellen
und der Kelche hervor. Diese Teile beschreibt er für M.
curta auf folgende Weise: „Cellule medie ovales et !/,,—
!/,, mm, marginales rotund& et '"/65—'/g, mm, omnes bene
punctato-verruculos&, angulis bene incrassatis, lumine di-
stincte stellato; involucrum compressum, obovato-cuneatum,
ore remotius sed longe ciliato, ubigue unistratum*. Die-
selben Teile beschreibt er fiir M. rosacea folgenderweise:
„Cellule medie ovales et "/35—'/3s mm, marginales sub-
guadrate et !/,.—!/., mm, omnes sat distincte lineato-verru-
culose, toto ambitu bene incrassat&, lumine rotundo; in-
volucrum minus compressum, oblongum et vix cuneatum,
ore dense dentato, vix ciliato, basi hic illic bistratum“.
Kaalaas') schliesst sich vollkommen an S. O. Lindberg
an, so auch wie es scheint Arnell?), der das Vorkommen
auf Erde und die Form der Keimkörner zur Unterscheidung
der M. rosacea von M. curta heranzieht. Ein Studium des
Herbars S. 0. Lindbergs zeigt deutlich, dass seine bei-
den Formenkomplexe scharf erkannt sind; es kommen nur
sehr selten Verwechslungen zwischen den beiden Gruppen
vor, die auch habituell meist sehr gut unterscheidbar sind.
Auch die übrigen europäischen Hepaticologen unter-
scheiden neben einer curta genannten Form eine rosacea.
Ich hatte allerdings nur wenig ausserhalb Fenno-Scandia
gesammeltes Material zu meiner Verfiigung, aber dieses im
Verein mit den Diagnosen mehrerer Forscher zeigte zur
Genüge, dass ihre Sc. rosacea garnicht oder nur zum Teil
der Martinellia rosacea S. 0. Lindbergs entspricht. So
werden z. B. von K. Miller?) die Nummern 93, 195, 382
und 651 in Gottsche und Rabenhorst, Hep. europ. exs.,
) Kaalaas, B., Om Levermosernes Udbredelse i Norge pp. 257,
259 (Nyt Magazin for Naturvidenskaberne 1893, Bd 33).
2 Arnell, H. W., und Jensen, C., Die Moose des Sarekge-
bietes p. 100 (Stockholm 1907).
3) Dr. L. Rabenhorst's Kryptogamenflora, sechster Band: Die
Lebermoose von K. Müller, S. 405.
1. IV. 1916. Buch, Studien iiber die Scapanien Fenno-Scandias. 87
als Sc. curta gutgeheissen; von diesen entspricht jedoch nur
N:o 651 der Martinellia curta Lindb., während die übrigen
zu der Martinellia rosacea Lindb. gehören. Hieraus sowie aus
der Beschreibung und den Abbildungen (|. c.) der Sc. curta
scheint mir sogar hervorzugehen, dass die Hauptmasse des-
sen, was S. 0. Lindberg Martinellia rosacea nennt, von
K. Müller als typische Sc. curta betrachtet wird. Zudem
ist es ja auch sehr wahrscheinlich, dass der typische Erd-
bodenbewohner in Mitteleuropa am häufigsten ist.
Welche Art soll nun eigentlich Scapania curta (Mart.)
Dum. heissen, welche Sc. rosacea (Corda)?
Zur Entscheidung der Frage hatte ich leider keine Ori-
ginalexemplare der ursprünglichen Autoren zu meiner Ver-
fügung, und die Beschreibungen !) sagen wenig aus, wie
überhaupt die Speziesbeschreibungen jenes Zeitalters, aber
die Abbildungen lassen vielleicht einige Schlüsse zu. Mar-
tius’ Zeichnung (l. c. Tab. IV, Fig. 24) der Jungermannia
curta zeigt uns eine Pflanze, deren Blätter mit wenigen
groben Zähnen besetzt sind. Dieser Umstand und der Stand-
ort (Erde!) macht es wahrscheinlich, dass diese Pflanze mit
der Scapania curta der mitteleuropäischen Forscher faktisch
identisch ist. Cordas (l. c. Tab. XXIX) Abbildung sei-
ner Jungermannia rosacea zeigt uns eine Pflanze mit ganz-
randigen, spitzlappigen Blättern, die nach der Beschrei-
bung stark rot ist und auf Erde wächst. Ob diese nur eine
extreme Form der Martiusschen Art ist oder ob sie eine
besondere Art darstellt, kann ich nicht entscheiden. Es ist
jedoch wahrscheinlich, dass beide jedenfalls nahe verwandt
sind. So ist es denn auch verständlich, weshalb K. Müller
seine Scapania rosacea nur als Varietät gelten lassen will.
Warnstorf? geht sogar noch weiter, indem er Junger-
mannia rosacea Corda einfach als Synonym der Scapania
!) Martius, C. F. Ph, Flora Cryptogamica Erlangensis, 1817,
p: 148. — Corda, in Sturm, Deutschl. Fl. Krypt. Heft 23, S. 96 (1832).
? Warnstorf, C. Kryptogamenflora der Mark Brandenburg,
Bd. I. Leber- und Torfmoose. S. 137.
88 Buch, Studien über die Scapanien Fenno-Scandias. 1. IV. 1916
(K. C.)
1, 2 und 3. Scapania lingulata n. sp. (Fennia, Karelia australis, 1900,
leg. H. B.). 1 und 2. Blätter. 3 Unterlappenspitze. — 4 und 5. Sc.
helvetica Gottsche (Fennia, Alandia, 1905, leg. H. B.). 4. Blätter. 5.
Oberlappenspitze. — 6. Sc. mucronata n. sp. (Exemplare aus Gottsche
& Rabenh. N:o 651). Zwei Unterlappenspitzen. — 7 und 8. Sc. rosacea
(Corda) Nees (aus Massalongo, Hepat. Venet.-Ital. exs. N:o 49). 7. Un-
terlappenspitze. 8. Zwei Blätter. — 9. Sc. mucronata n. sp. Blätter. —
10, 11 und 12. Sc. curta (Mart.) Dum. (10 und 11 aus Gottsche & Rabenh.
Exs. N:o 93. 12. Böhmen, Sterntiergarten bei Prag ?$/; 1885, leg. Schiff-
ner). 10. Unterlappenspitze. 11. Zwei Blätter. 12. Keimkörner. —
13. Keimkörner der unter 7 und 8 abgebildeten Pflanze,
LIV; 1916. Buch, Studien über die Scapanien Fenno-Scandias. 89
curta anführt. Auch die Martinellia curta Lindb. ist in der
Scapania curta der mitteleuropäischen Forscher enthalten.
Die jetzige Scapania helvetica Gottsche wurde allerdings von
S. O. Lindberg auch zur M. curta gerechnet, die röteren
Exemplare zur M. rosacea; Scapania helvetica ist aber nur
in wenigen Exemplaren in der Lindbergschen Sammlung
vorhanden. Aus dem Hauptteile der Martinellia curta Lindb.
habe ich zwei neue Arten gebildet, Scapania mucronata Buch
n. sp. und Scapania lingulata Buch n. sp., von diesen ist die
erstere viel häufiger; dass S. O. Lindberg diese als ty-
pische M. curta betrachtete, geht aus seiner oben zitierten
Beschreibung hervor.
Die Resultate dieser synonymischen Betrachtungen wä-
ren also kurz zusammengefasst: die Scapania curta der mittel-
europäischen Forscher enthält zwei von S. O. Lindberg
und Arnell scharf erkannte Artengruppen, nämlich Marti-
nellia rosacea Lindb. und Martinellia curta Lindb., welche letz-
tere ich in zwei Arten geteilt habe, Scapania mucronata Buch
n. sp. und Sc. lingulata Buch n. sp.; die Hauptmasse der
Scapania curta entspricht jedoch der Martinellia rosacea;
Scapania rosacea ist mit Scapania curta nahe verwandt und
entspricht nur einem Teil der Martinellia rosacea. Es soll
jetzt ein Bestimmungsschlüssel der hier erwähnten Arten
foleen. In diesem Bestimmungsschlüssel und in den Art-
beschreibungen werde ich nur diejenigen Blätter berück-
sichtigen, die weder Hüllblätter sind noch Keimkörner tra-
gen oder getragen haben. Namentlich die Keimkörnerbil-
dung bringt eine starke Hemmung der Blattentwicklung
mit sich, die bei allen Arten ungefähr in der gleichen Weise
erfolgt.
I. Blattzellen durchsichtig, zwei bis mehrere Zellreihen
der Randzone mit ringsum stark verdickten Wänden, Innen-
zellen nur mit Eckverdickungen, die jedoch nicht knotig
sind, Zellumen daher rundlich. (Martinellia rosacea S. O.
Lindberg.)
A) Keimkörner schmal elliptisch.
Scapania curta (Mart.) Dum.
90 Buch, Studien über die Scapanien Fenno-Scandias. 1 ITV. 19101
B) Keimkörner rundlich oval.
Scapania rosacea (Corda) Nees.
II. Blattzellen wenig durchsichtig, undeutlich begrenzt,
alle gleichartig mit mehr oder minder knotigen Eckverdik-
kungen. (Martinellia curta S. O. Lindberg.)
A) Blattlappen stets mit aufgesetzten scharfen Spitz-
chen. Blätter überall einschichtig.
Scapania mucronata Buch n. sp.
B) Blattoberlappen spitz oder stumpf, Unterlappen
stumpf, breit abgerundet. Blattkiel meist zweischichtig.
1) Rand des Unterlappens mit undicht gestellten,
niedrigen, einzelligen Zähnen versehen. Blattbasis
schmal. Scapania lingulata Buch n. sp.
2) Unterlappen ganzrandig, Blattbasis breit.
Scapania helvetica Gottsche.
Scapania curta (Martius) Dumortier, Rec. d’observ. I, p.
14 (1835). Jungermannia curta Martius, Flora Cryptogamica
Erlangensis, p. 148, Tab. IV, Fig. 24 (1817). Radula curta
Dumortier, Syll. Jungerm., p. 40 (1831). Martinellia rosacea
S. O. Lindberg et Arnell, Musci Asi& bor. I, p. 31 (1889). —
Exsiccata: Hübener et Gent, Deutschl. Leberm. exs. N:o 70!,
Gottsche et Rabenhorst, Hep. eur. exs. N:o 93, 195, 382!
Dioica. Pallide glaucoviridis vel + rosacea, in terra
arenosa vel argillacea tantum crescens, in statu sicco paullo
mutata. Folia lobis acutis vel obtusis, in parte media la-
tissima. Lobi (vide p. 88, Fig. 10 et 11) subconformes,
integri vel remote et grosse dentati, sensim angustati. Ca-
rina recta, vulgo 2—3-stratosa, raro hic illic unistratosa.
Cellulis folii (vide p. 88, Fig. 10) pellucidis, lumine ro-
tundato, marginalibus submarginalibusque toto ambitu valde
incrassatis, parte media folii in angulis tantum incrassatis
in parte libera loborum 22x25 u!) sensim ad basin majo-
ribus ibidemgue 23x 40 u, marginalibus subsqualibus (22 u)
vel parte basali marginis postici paullo minoribus. Cellulis
1) Gemessen wurde von Mittellamelle zu Mittellamelle. Die Zahlen
stellen Mittelwerte zahlreicher Messungen dar.
1. IV. 1916. Buch, Studien über die Scapanien Fenno-Scandias. 91
carine in sectione transversa ceteris minoribus. Cellulis
laminalibus minute papillosis, eisdem marginalibus, submar-
ginalibus et in carinalibus sublevibus. Involucrum +
compressum, ore ciliato, rectum vel subcurvatum, in parte
superiore unistratosum, inferiore 2—5-stratosum. Spori
robustius papillosi. Gonidia (vide p. 88, Fig. 12) anguste
elliptica, viridula, 12—13 x 23—26 u.
Scapania rosacea (Corda) Nees, Synopsis Hepat. p. 71 (1844).
Jungermannia rosacea Corda in Sturm, Deutschl. Fl. Krypt.,
Heft 23, p. 96, tab. XXIX (1832). Plagiochila rosacea Mon-
tagne et Nees, Naturg. europ. Lebermoose III, p. 525 (1838).
Martinellia rosacea S. O. Lindberg et Arnell, Musci Asia
bor. I, p. 31 (1889) pro minima parte. — Exsiccata: Massa-
longo Hep. Ital.-Venet. exs. N:o 49!
Dioica. Planta pr&cedenti paullo minor densius fo-
liosus. Lobus posticus (vide p. 88, Fig. 7 et 8) saepe
obtusus et rotundatus, integerrimus, raro dentibus paucis
instructus. Carina recta, ac in pr&cedentibus longior.
Gonidia (vide p. 88, Fig. 13) late ovalia, 14 X 20 u. Cetera
ut in pracedenti.
Scapania mucronata Buch n. sp. Martinellia curta S. O.
Lindberg et Arnell, Musci Asi& borealis I, p. 32 (1889), pro
maxima parte. Scapania curta Dumortier, pro minima parte.
Scapania curta (Mart.) Dum. var. verruculosa Schiffner, Bryo-
log. Fragmente 78, Oesterr. bot. Zeitschr. 1913, p. 455?
Non vidi. — Exsiccata: Gottsche et Rabenhorst, Hep. europ.
exs. N:o 651!
Dioica. Viridis — fusco-viridis, vulgo ad saxa vel in
putrido ligno, raro in terra crescens. Folia (vide p. 88,
Fig. 6 et 9) margine integerrima, in parte media latissima,
in parte inferiore sensim, ad basin abrupte angustata. Lo-
bus anticus e parte latissima sat sensim in apicem acutam
e cellulis 1—3 formatam attenuatus. Pars libera lobi p o-
stici late rotundata apice acuta, e cellulis 1—3 formata,
instructa. Carina recta, in apice tantum leniter curvata.
Cellulis folii ubigue conformibus et unistratosis, angulis
valde incrassatis (vide p. 88, Fig. 6), lumine distincte stellato,
92 Buch, Studien iiber die Scapanien Fenno-Scandias. 1. IV. 4910:
in partibus liberis loborum 19x21 u, ad basin 24x40 u,
marginalibus omnibus subaaualibus (19 «), basilaribus sepe
minoribus, omnibus distincte lineato- vel in parte superiore
punctulato-verruculosis. Involucrum superne plicatum,
subito angustatum, ore sat longe ciliato, ubique unistrato-
sum. Spori papillulosi. Gonidia oblonga, sepe angu-
losa, bicellularia, viridula, 14x20 u.
Scapania lingulata Buch n. sp. Dioica. Pra&cedenti cras-
sior, viridi—fusca, ad saxa, rarissime in putrido ligno vel in
terra crescens. Folia (vide p. 88, Fig. 1 et 2) denticulata,
in parte media vel paullo ultra mediam partem latissima,
sensim et regulariter ad basin angustata. Lobus anticus
presertim in parte inferiore angustissimus, sensim ad apicem
angustatus, ibidemgue dentibus paucis acutis instructus.
Lobus posticus (vide p. 88, Fig. 1, 2 et 3) lingulatus,
paullo ultra mediam partem latissimus, ad basin sensim
angustatus, parte superiore late rotundata vel obtusa, mar-
gine dentibus minutis unicellularibus instructus. Carina
longiuscula, inferne cauli subparallella, superne subarcuata,
sectione transversali e stratis duobus vel paucis cellularum
instructa. Cellulis folii (vide p. 88, Fig. 3) omnibus
conformibus, angulis sat incrassatis, in parte libera loborum
27x27 u, in parte basali 27x59 u, marginalibus sube-
gualibus (25 u) omnibus distincte lineato- vel in parte superiore
punctulato-verruculosis. [nvolucrum ignotum. Gonidia
angulosa, pyriformia vel oblonga, bicellularia, viridula vel
hic illic purpurea, 19x32 u.
Scapania helvetica Gottsche, in Gottsche et Rabenhorst,
Hep. europ. exs., N:o 426 (1868). — Exsiccata: Carrington et
Pearson, Hep. Britania exs. N:o 163!
Dioica. Viridis—sordide et obscure purpurea, ad saxa
vel in terra crescens. Folia (vide p. 88, Fig. 4) margine
integerrima. Lobus anticus sat sensim in apicem acutam
(ut in Sc. mucronata) attenuatus vel obtusus. Pars superior
lobi postici late rotundata vel obtusa, margine integer-
rima. Pars inferior folii ut in Sc. mucronata. Carina
leniter curvata, cellulis in sectione transversali plerumgue
13 4V.. 1916 Buch, Studien uber die Scapanien Fenno-Scandias. 93
in. duobus stratis dispositis. Cellulis folii (vide p. 88,
Fig. 5) omnibus conformibus, angulis + incrassatis, in parte
superiore loborum 16.5 < 21.5 u, basilaribus 22 X 35 u, mar-
ginalibus omnibus subagualibus (16 «), in parte inferiore
marginis postici paullo minoribus, omnibus distinctissime
lineato- vel in parte superiore punctulato-verruculosis. In-
voluerum superne + obsolete plicatum, ore truncato, in-
tegerrimo, vel raro brevissime ciliato, ubigue unistratosum,
basi sepe hic illic bistratosum. Gonidia oblonga, bicel-
lularia, viridula, 12 <18 u.
Dass die oben beschriebenen neuen Formen nicht nur
Standortformen der friiher bekannten Arten, sondern wirk-
lich scharf getrennte Arten sind, zeiot erstens ihre weite
Verbreitung, zweitens die Konstanz ihrer Merkmale, trotz
verschiedener Lebensbedingungen, und drittens der Um-
stand, dass sie scharf unterscheidbar sind, auch wenn sie
mit einander vermengt oder zusammen mit friiher beschriebe-
nen Arten wachsen. Ich besitze u. a. mehrere Mischrasen,
die aus Sc. mucronata und Sc. lingulata oder aus Sc. lingulata
und Sc. helvetica bestehen; die Unterscheidung gelingt schon
mit der Lupe, sehr leicht unter dem Mikroskope. Die Un-
terscheidungsmerkmale der hier behandelten Arten seien
noch näher hervorgehoben. Ihre Verbreitung will ich da-
gegen vorläufig nur andeuten.
Sc. curta und Sc. rosacea. Pflänzchen von einer charak-
teristischen hell-bläulich-grünen bis rosa-roten Farbe, in
trockenem Zustand kaum anders als in feuchtem. (Bei den
übrigen hier besprochenen Arten schrumpfen die Blätter
beim Eintrocknen stark zusammen und biegen sich auf ver-
schiedene Weise.) Blattzellen (S. 88, Fig. 7 und 10) durch-
sichtig, mit deutlich sichtbaren Querwänden, am Blattrande
eine oder mehrere Reihen mit ringsum verdickten Wänden,
in der Blattmitte nur Eckverdickungen, die jedoch nicht
knotig sind. Zelllumen daher rundlich. (Blattzellen der
Sc. mucronata, Sc. lingulata und Sc. helvetica wenig durch-
sichtig, mit mehr oder weniger undeutlich sichtbaren Quer-
wänden, alle gleichartig mit mehr oder weniger knotigen
94 Buch, Studien über die Scapanien Fenno-Scandias. 1. IV. 19163
Eckverdickungen.) Kielzellen im Querschnitt kleinlumiger
als die iibrigen Zellen, ringsum stark verdickt, eine doppel-
schichtige, scharf begrenzte Gruppe bildend. Cuticulawar-
zen niedrig, in der Randzone und am Kiel wenig entwickelt
oder garnicht vorhanden. Bei Scapania curta sind die Keim-
körner (S. 88, Fig. 12) wenigstens doppelt so lang wie breit;
sie weichen hierdurch von denjenigen der iibrigen Arten ab.
Bei Sc. rosacea sind sie (Fig. 13) nur wenig länger als breit;
fast nur hierdurch unterscheidet sich Sc. rosacea von Sc.
curta. — Ausschliesslich auf Erde. Uber das ganze Gebiet
verbreitet.
Sc. mucronata. Lebhaft griin oder bräunlich. Beide
Blattlappen mit scharfem, aufgesetztem, aus 1—3 Zellen be-
stehendem Spitzchen (S. 88, Fig. 6 und 9). Blätter überall
einschichtig, Blattzellen (S. 88, Fig. 6) überall gleichartig mit
knotigen Eckverdickungen, die stärker als bei den übrigen
hier behandelten Arten sind. Lumen daher deutlich stern-
förmig. Kelch tieffaltig, an der Mündung zusammengeschnürt
und dornig, lang gefranzt, überall einschichtig. — Wächst
meistens an schattigen Felswänden, aber auch auf morschem
Holze oder auf humusreicher Erde. Über das ganze Gebiet
verbreitet. Kommt auch im übrigen Europa vor.
Sc. lingulata. Grün oder bräunlich bis dunkelbraun.
Basalpartie des ausgebreiteten Blattes im Verhältnisse zum
oberen Teile schmäler als bei irgend einer anderen der hier
erwähnten Arten. Unterlappen (S. 88, Fig. 1—3) breit ab-
gerundet oder etwas zugespitzt, nie mit langem, aufgesetztem
Spitzchen, am Rande mit undicht stehenden, niedrigen Zähn-
chen (Fig. 3) versehen, von denen gewöhnlich eins die Blatt-
spitze markiert; Basalpartie lang und schmal; der Unter-
lappen somit charakteristisch zungenförmig. Kommissur
2- bis mehrschichtig. Blattzellen grösser als bei den übri-
gen Arten der curta-Gruppe, namentlich an der Basis, wo
sie bis fünf mal länger sein können als oben. Kelch unbe-
kannt. — Wächst an Felswänden, selten auf morschem Holze
oder auf Erde. Scheint auf die südliche Hälfte Fenno-
Scandias beschränkt zu sein. Aus den übrigen Teilen Eu-
10 W.. 1916. Buch, Studien über die Scapanien Fenno-Scandias. 95
ropas sind mir vorläufig noch keine Exemplare zu Gesicht
gekommen.
Sc. helvetica. Pflanzen grün bis bräunlich- oder schmutzig-
purpurrot. Oberlappen (S. 88, Fig. 4 und 5) stumpf oder
spitz, konvex. Unterlappen (S. 88, Fig. 4) stumpf, breit
abgerundet oder etwas zugespitzt, ganzrandig, konkav.
Blattzellen (Fig. 5) mit mässigen Eckverdickungen, kleiner
als bei den übrigen hier behandelten Arten. Kommissur ein-
oder zweischichtig. Cuticulawarzen stark entwickelt. Dieser
Umstand im Verein mit der konkaven Form der Unterlappen
und den hervorgewölbten Aussenwänden macht die Quer-
wände sehr undeutlich sichtbar, so dass ein exaktes Ab-
zeichnen mit grossen Schwierigkeiten verbunden ist. Kelch
fast ungefaltet, quer abgestutzt, ganzrandig, selten undicht
und klein gezähnelt, überall einschichtig, selten auf Quer-
schnitten der untersten Partien einzelne Stellen zweischich-
tig. ') — Wächst an Felswänden oder auf Erde. Über ganz
Schweden verbreitet, aber selten. In Finland (neu für die-
ses Gebiet!) scheint die Art auf die südlichsten und süd-
westlichsten Teile beschränkt zu sein.
Von anderen Scapanien steht Sc. irrigua den oben be-
schriebenen vielleicht am nächsten (Sc. geniculata Mass. aus-
genommen). Diese unterscheidet sich jedoch von den hier
behandelten Arten, wie schon K. Müller hervorgehoben
hat, durch die regelmässig halbkreisförmige Anordnung der
Zellen in den Lappenspitzen, aber namentlich auch durch
!) Es muss hier hervorgehoben werden, dass diese Merkmale, die
für die Exemplare aus Fenno-Scandia gelten, nicht ganz mit denjeni-
gen der Originalexemplare Gottsches übereinstimmen; diese ha-
ben etwas grössere und durchsichtigere Zellen und gröber gezähnte
Kelchmiindung, sie nähern sich dadurch der Sc. irrigua. Dass die Pflan-
zen aus Fenno-Scandia keine Beziehungen zu Sc. irrigua aufweisen,
scheint mir sicher. Die Rasen, die Herr Lektor Arnell mir gütigst
als Sc. helvetica aus Schweden sandte, enthielten auch etwas Sc. irrigua,
beide waren sehr leicht zu unterscheiden. Arnell betrachtet Sc. hel-
vetica als mit Sc. rosacea nahe verwandt. Diese Arten scheinen mir
aber nicht viel mehr gemeinsam zu haben als das häufige Vorkommen
auf Erde und die rote Farbe.
96 Mötet den 6 maj 1916.
die grosse Breite der Basis des ausgebreiteten Blattes, den
am Stengel etwas herablaufenden Ober- und Unterrand
und die vom Stengel wagerecht abstehende, ziemlich stark
gebogene Kommissur. Mit Sc. curta und Sc. rosacea ge-
meinsam hat sie die durchsichtigen, mit deutlich sichtbaren
Querwänden versehenen Blattzellen, die aber alle (im Ge-
gensatze zu den Zellen dieser Arten) gleichartig sind und
nur wenig verdickte Ecken besitzen.
Ausser den jetzt neubeschriebenen Arten habe ich bei
meinen Untersuchungen noch mehrere Pflanzen gefunden,
die zu Sc. curta oder Sc. rosacea gezählt wurden, die aber
mit keiner der hier behandelten Arten iibereinstimmen.
Höchst wahrscheinlich kommen unter ihnen noch mehrere
neue Arten vor. Auf Grund reichlicheren, namentlich auch
ausserhalb Fenno-Scandias gesammelten Materials hoffe ich in
der Zukunft noch einige Arten beschreiben zu können.
Mötet den 6 maj 1916.
Till medlemmar af Sällskapet invaldes studenter V. Auer
(föreslagen af docent A. Palmgren) och F. E. L. Hägg-
man (föreslagen af professor E. Reuter), herr V. Pousar
(föreslagen af professor J. A. Palmén), magister M. R.
Sauramo (föreslagen af docent A. Palmgren) samt stu-
denter C. O. Segersträle och E. H. Öhman (bäda före-
slagna af professor E. Reuter).
Ordföranden omnämnde, att han i anledning af det svära
ekonomiska läge, i hvilket Sällskapet och Finska Forstve-
tenskapliga Samfundet befinna sig, i Hufvudstadsbladet of-
fentliggjort en serie artiklar i syfte att väcka intresse för
nämnda sällskaps sträfvanden och därjämte möjligen erhälla
medel för deras befrämjande, och var han nu i tillfälle att
meddela, att han samma dag frän icke färre än tre skilda
häll fätt emottaga donationer till afsevärda belopp: 1) af
6. V. 1916. Levander. — Salokas. — Kärki. 97
godsägaren, häradshöfding Axel Wasastjerna och hans
maka Agda, född Donner, en summa af 5,000 mark att
användas för naturalhistoriska undersökningar och deras
offentliggörande; 2) af Aktiebolaget Kissakoski ge-
nom statsrädet Mauritz Hallberg 3,000 mark för forst-
vetenskapliga publikationer; och 3) af Aktiebolaget
Tornator genom konsul Eugen Wolff 1,000 mark för
de i artiklarna berörda sträfvandena.
Professor K. M. Levander meddelade, att distribu-
tionen af den finska upplagan af betänkandet angäende rof- _
fäglarnas fredning, hvilken skett genom tidskriften
» Tapio”, äsamkat Sällskapet en utgift af 127 mark 60 penni,
men anmälde tillika, att föreningen „Vanamo“, i hvars tid-
skrift „Luonnon Ystävä* sagda betänkande ingått, förklarat
sig villig att bära nämnda kostnad; och beslöt Sällskapet
med tacksamhet emottaga detta anbud.
Maisteri M. Salokas toi nähtäväksi Asarum europaeum-
yksilöitä sekä lausui: , Asarum europaeum, taponlehti, kasvaa
luonnonvaraisena Karjalan kannaksella. Olen löytänyt sitä
keväällä v. 1915 Kuokkalan kylästä Terijoella noin parin
kilometrin päässä Kuokkalan asemalta. Asarum kasvaa siellä
pienellä mäenrinteellä kuusimetsässä. Toinenkin sen kasvu-
paikka löytyy samassa kylässä. Terijoen yhteiskoulun oppi-
laitten ilmoituksien mukaan pitäisi taponlehteä kasvaman
myöskin parissa paikassa Kivennavan pitäjässä, ja rajan ta-
kana Valkeasaarella kuuluu sitä kasvavan vielä runsaammin.
Yllämainitut suomenpuoleisetkin löytöpaikat ovat kaikki lä-
hellä rajaa, vain parin kilometrin päässä siitä.“
Maisteri Eino Kärki kertoi yksityiskohtaisesti erään
tapauksen Oravan (Sciurus vulgaris L.) perhe-elämästä. Ret-
keilyllä Helsingin luona olevalla Drumsön saarella huhtik.
7 p:nä oli kertoja nähnyt, miten eräs emo-orava kuljetteli
poikasiaan, 3 kpl., yhden aina kerrallaan eräästä pienehköstä
kuusesta, missä oli pesä, toiseen suureen kuuseen, joka oli
n. 50 m:n matkan päässä edellisestä ja jossa oli toinen pesä
(varapesä). Poikasten kuljetus tapahtui siten, että emo piti
7
98 Kärki. — Wuorentaus. 6. V. 1916.
pienokaisensa kiinni vatsapuolelta heti eturaajain takaa;
lisäksi oli poikasen selkä käyristettynä, joten sen kumpikin
ruumiinpää painautui emon poskia vastaan. Täten poikanen
muuttomatkalla paremmin tarkeni kevätpakkasta kuin jos
emo olisi sitä niskasta roikuttanut. Poikaset olivat arviolta
n. 5—6 cm, paitsi häntää, joka kiireessä nähtynä näytti noin
2—3 cm pitkältä. Karvapeite oli jo selvästi huomattavissa,
ollen käpälissä tummempi. Varmaankin poikaset olivat syn-
tyneet jo maaliskuun lopulla ja siis erittäin aikaisin (meillä
ilmoitetaan oravalla olevan poikaset touko- ja kesäkuulla).
Kuljettaessaan kolmannen poikasensa tuli emon mukana myös
isä-orava, jolla vielä oli melkein talviharmaja turkki kun
sitävastoin emolla väri oli jo hyvin ruskea. Perhesopu ei
muuten näyttänyt olevan erikoisen hyvä, päättäen seuraa-
vasta: kun isä-orava pyrki pesäpuulle emon sieltä noutaessa
viimeistä poikastaan, karkoitti tämä sen pesältä pois met-
sään kiukkuisesti suullaan maiskuttaen.
Ylioppilas Yrjö Wuorentaus esitti: Bosmina cras-
sicornis Lillj. esiintyminen Suomessa.
Suomen Maantieteellisen seuran toimesta v. 1913 otet-
tuja planktonnäytteitä määrätessäni tapasin muutamissa niistä
Bosmina crassicornis Lillj. (= B. coregoni-microps Müll.). Tä-
män B. coregoni-ryhmään kuuluvan muodon esiintymisestä
Suomessa mainitsee tosin jo v. 1898 Stenroos (Kivi-
rikko) (Das Thierleben im Nurmijärvi-See, Acta Soc. pro
F. et FI. Fenn. XVII), mutta hänen Laatokasta tapaamansa
muoto on lähempänä tyypillistä B. coregoni’a kuin Lillje-
borg'in B. crassicornis'ta, kuten hänen minulle näyttämät
tarkat piirustukset niistä selvään osoittavat. Tutkimissani
näytteissä sen sijaan esiintyi Lilljeborg'in selvittämää B.
crassicornis'ta täydelleen vastaavia muotoja. Seuraava luet-
telo osoittaa ne järvet, joista B. crassicornis nyt tunnetaan,
ja näytteitten ottoajan ja esiintymisrunsauden, jota merkit-
täessä cc = hyvin runsas, c =runsas, + = yksittäin, r =harv.
ja rr = hyvin harv.
6. V. 1916. Wuorentaus. — Koponen. 99
Längelmävesi 1. VII. 1913, c; Kaivanto, 1. VII. 1913, +;
Roine, 1. VII. 1913, rr; Ilmoilanselkä, 1. VII. 1913, cc; Rau-
tunselkä, 1. VII. 1913, rr; Nokia, 1. VII. 1913, rr; Lyykylän-
järvi, 1. VII. 1913, +; Ventelänjärvi, 1. VII. 1913, rr; Vesi-
järvi, 1. VIII. 1913, rr. — Toht. T. H. Järven Nastolasta
ottamissa seuraavissa näytteissä: Iso-Kukkanen, 23. VI. 1913,
cc, ja 31. VII. 1913, c; Pikku-Kukkanen, 23. VI. 1913, r, ja
31. VII. 1913, +; Taka-Kukkanen, 23. VI. ja 31. VII. 1913,
+. — Niistä 10:stä maist. K. J. Vallen Jääskestä ottamasta
planktonnäytteestä, mitkä sain tarkastettavikseni, esiintyi
se 6:ssa seuraavassa: Jääskjärvi, 1. VIII. 1914, c; Pytärä,
11. VII. 1914, c; Hatakanjärvi, 16. VII. 1914, +; Pihtjärvi,
16. VII. 1914, +; Värtjärvi, 16. VII. 1914, r; Saarijärvi, 17.
VITO 14:46.
Yhteensä tunnetaan siis B. crassicornis 18:sta Etelä-
Suomen järvestä. Näitten järvien asema on siinä suhteessa
mielenkiintoinen, että ne ovat joko Salpausselällä tai muilla
harjuilla tai tällaisten välittömässä läheisyydessä. Tämä seikka
kiinnitti erikoisesti huomiotani ja tutustuttuani tämän B. core-
goni-ryhmään kuuluvan muodon maantieteelliseen levenemi-
seen kirjallisuuden perustuksella, minkä prof. K. M.Levan-
der hyväntahtoisesti antoi käytettäväkseni, kävi selville,
että kyseessä oleva muoto esiintyy Itämertä vyömäisesti
ympäröivällä alueella. Sen kirjallisuudessa mainitut löytö-
paikat ovat nimittäin Skänessa, Pohjois-Saksassa ja Keski-
Venäjällä Valdailla, siis sellaisilla alueilla, missä on harju-
järviä. Tämä B. crassicornis'en nykyinen omituinen esiinty-
minen lienee johdettavissa jääkauden jälkeisellä ajalla tapah-
tuneesta mukautumisesta elämiseen kirkasvetisissä harju-
järvissä.
Fil. kand. J. S. W.Koponen esitti: Anomaliset spirali-
kierteiset peräsukaset (cerci) plecopterilajilla Arcynopteryx
compacta Mc Lachl.
Määrätessäni Yliopiston spriikokoelmassa säilytettyjä ple-
coptereja, löysin prof. J. A. Palm&n’in Kuolan niemimaalta
runsaasti keräämästä Arcynopteryx compacta Mc. Lachl. lajin
100 Koponen, Spiralikierteiset peräsukaset. 6. V. 1916.
yksilöiden joukosta erään naarasyksilön, joka kiinnitti huo-
mioni puoleensa omituisesti muodostuneitten peräsukasten
(cerci) vuoksi. Tämä naarasyksilö oli kyllä muuten aivan
normalisesti kehittynyt, mutta vasen peräsukanen oli läheltä
tyveään poikkinainen, kun taas oikeanpuolinen oli norma-
lisen pituinen. Cercejä lähemmin mikroskoopilla tutkiessani,
saatoin huomata että vasemmanpuolinen oli joskus, luulta-
vasti jo toukka-asteella mennyt tapaturmaisesti poikki, mutta
(K. C.) haava oli parantunut kiinni, koska kerran
murtunut paikka oli kovettunut ja mustunut.
Tällainen parantuminen ei tietysti hyönteis-
mailmassakaan liene kovin harvinaista, eikä
ehkä ansaitsisi erityistä mainitsemistakaan.
Mutta ehjänä säilynyt tyviosa olikin omitui-
sesti muodostunut. Se ei nimittäin ollut
segmenteerautunut tavalliseen säännönmu-
kaiseen tapaan, vaan spiralikiertei-
: nen noin kuusi kertaa cercuksen periferian
Kuva 1. Arcy- Za FERIEN: N N E a
nopteryx com- = Ympäri. Tästä kierteisyydestä tulin täydel-
Pt Mea lisesti vakuutetuksi masereerattuani keittä-
puolelta. Cer- = mällä kaliumhydroksidiliuoksessa naaraksen
cien — tyviosa — takaruumiin pään cerceineen, jolloin kierteet
anomalisesti ä Ka a 23 ND sä b
spiralikiertei- tulivat selvästi näkymään peräsukasen toi-
nen. Suuren- seltakin puolelta (kuva 1).
nus noin Voisi ajatella mahdolliseksi, että aivan
nuorella postembryonali-, tahi ehkä jo em-
bryonali-asteella tapahtunut peräsukasen tahi sen aiheen
vahingoittuminen olisi aiheuttanut segmenteerauksen pois-
jäämisen ja tuon omituisen kiertymisen. Tätä otaksumaa
vastaan todistaa kuitenkin jossain määrin oikean ehjän cer-
cuksen rakenne; sekin on tyvestään spiralikierteinen, vaikka
ei niin säännöllisellä tavalla kuin vasen. Kuten piirtämäs-
täni kuvasta saattaa nähdä, katkaisee poikittainen segmen-
teeraus oikean cercuksen tyven muodostaman spiralin kol-
meen, kukin noin 2—3 kierteiseen osaan, joitten jälkeen
peräsukanen on säännölliseen tapaan segmenteerautunut.
Samasta näytteestä löysin vielä 2 dd, joitten cercien tyvi-
T
6. V. 1916. Koponen. — R. Palmgren. 101
osat ovat samalla tavalla kierteiset kuin edellisellä 9. Toisen
ö cercit ovat ehjät ja säännöllisen pituiset. Normalisissa
peräsukasissa ovat tyvinivelet hyvin lyhyitä ja usein vinossa
asennossa cercien pituusakselia vastaan. Lajin ottopaikaksi
on merkitty ,Vid Kola ström 20. VI. 1887 J. A. Palmen“.
Tällaisen, säännöllisen segmenteerauksen vaihtuminen
spiralikierteiseen muotoon lienee hyönteismailmassa kovin
harvinaista, koskapa esim. William Bateson teoksessaan
„Materials for the Study of Variation“ ei hyönteisillä tällai-
sista tapauksista mainitse mitään, mutta kertoo kylläkin ana-
logisista tapauksista eräillä madoilla, esim. Lumbricus ter-
restris'ellä (siv. 157—159). Kasvimailmassa tavataan tällaista
vaihtumista useammin, ainakin Equisetum’eilla.
Intendenten, fil. mag. R. Palmgren lämnade följande
meddelande: Till kännedomen om spariugglans, Glaucidium
passerinum L., näringsekologi och fortplantningshistoria.
Är 1880 offentliggjorde herr H. B. Åström en märk-
lig uppsats om sina iakttagelser öfver bl. a. spillkräkans,
Dryocopus martius L., näring: ,Nägra iakttagelser angäende
Hackspettarnas födoämnen" (Medd. af Soc. pro Fauna et
Flora Fennica VII, sid. 135). Författaren hade vid tvenne
skilda tillfällen vintertid i Thusby socken öfverraskat nämnda
art synbart intresserad af trädhälor, som vid företagen
undersökning visade sig innehälla, den ena gängen läm-
ningar efter grämes och svartmes, Parus borealis Selys och
P. ater L., den andra gängen äter icke färre än omkring
60 kroppar af i hufvudsak mikromammalier, nämligen, för-
utom en grämes och 2 kungsfäglar (Regulus cristatus Koch),
2 äkersorkar (Arvicola agrestis L.), 13 ängssorkar (Hypydaeus
glareolus Schreb.) och resten eller hufvudmängden näbb-
möss (Sorex vulgaris L.). Af spillkräkans beteende och när-
gängenhet vid tillfällena i fräga ansäg sig herr Äström hafva
funnit full bekräftelse pä att just denna fägel insamlat nämnda
vinterförräd för egen räkning.
Framställningen verkar vid första genomläsningen af
uppsatsen öfvertygande, änskönt den frägan lämnats alldeles
102 R. Palmgren, Glaucidium passerinum L. 6. V. 1916.
obesvarad, huru spetten kunnat infånga sitt byte och på
hvilket sätt det inmundigats. Men vid närmare eftertanke
förefaller det dock otroligt, att en spillkråka skulle lyckas
öfverrumpla rörliga och vaksamma småfåglar och snabb-
fotade däggdjur, hvarjämte äfven spettens för ett helt an-
nat lefnadssätt apterade näbb och kroppsbyggnad i allmän-
het bestämdt motsäga antagandet af en sådan diet. Den
stora mängden magasineradt villebråd strider äfven mot an-
tagandet, att spillkråkan insamlat döda djur, hvilka seder-
mera, fastnaglade i någon springa eller trädklyka, allt efter
behof sönderstyckats, på samma sätt som en del spettar
går till väga för att framplocka fröna ur barrträdens kottar.
Lika litet fog för sig synes mig red. Alex. Hintzes för-
modan äga, att insamlingen af djurkroppar från fågelns sida,
hvilken han ej betviflar, skulle utgjort en med instinktiv
omsorg anlagd larvodlingshärd i själfva boet för de
späda ungarnas räkning (Tidskrift för Jägare och Fiskare,
årg. 1906, sid. 155).
Emellertid hafva senare intressanta iakttagelser om
sparfugglan i vårt land blifvit gjorda, hvilka, enligt mitt
förmenande, tillika kasta ett fullt ljus öfver mernämnda
fynd af herr Åström och skänka hans, mig veterligen icke
vederlagda påståenden en helt annan och tillfyllestgörande
förklaring. År 1893 meddelade prof. O. M. Reuter på
Sällskapets sammanträde i februari, att herr O. B. Bäck,
bosatt å Härligö i Ingå skärgård, vid rengörandet af utsatta
starholkar år 1892 funnit i flera af dem lämningar efter
småfågel, i en holk icke färre än 6 eller 8 grönsiskor, Chry-
somitris spinus L. Då under hela vintern ett par sparf-
ugglor uppehållit sig på holmen och logerat i en af holkarna,
hade det synts iakttagaren helt naturligt, att nämnda små-
ugglor provianterat för kommande behof (Medd. af Soc. pro
Fauna et Flora Fennica XIX, sid. 68).
Våren 1898, om jag minnes rätt, fann jag i en kärn-
murken björk pä Drumsö invid Helsingfors pä ansenlig
höjd ofvan marken talrika lämningar efter smägnagare och
näbbmöss, utan att vid tillfället finna någon förklarings-
GHV 1916 R. Palmgren, Glaucidium passerinum L. 103
grund härtill, och kontoristen Gustaf Bengtsson iakt-
tog nägra är senare pä ett villaomräde vid Fölisövägen i
hufvudstadens närhet en sparfuggla, som med en gulsparf
(Emberiza citrinella L.) i klorna tog sin tillflykt till en star-
holk („Helsingforstraktens fägelfauna“, Acta Soc. pro Fauna
et Flora Fenn. 38, N:o 2, sid. 113, noten, och sid. 128).
Under rubriken „Varpuspöllön ruokavarasto“ meddelar
herr J. W. Latvala, att han i november mänad 1905 i
Bjärnä, Ylikylä, infängat en sparfuggla i en fägelholk, hvarest
den en tid setts hälla till. Vid en undersökning af holken
fann iakttagaren däri 4 äkersorkar, 2 näbbmöss, 1 dvärg-
mus (Mus minutus Pall.), alla helt kort förut insamlade, samt
lämningar efter 2 talgoxar (Parus major L.) och en skal-
bagge. Synbarligen, anmärker meddelaren, hade ugglan sä
här pä hösten insamlat ät sig förräd för vinterns behof
(Luonnon Ystävä, ärg. 1905, sid. 340).
I Sverige har en liknande iakttagelse gjorts af herr R.
Gram i Västerbotten. I ett meddelande: „Samlar sparf-
ugglan förräd?“, som ingär i tidskriften “Fauna och Flora“
(1915, häft. 2, sid. 88) omförmäler han, att han den 26 no-
vember 1914 observerat en sparfuggla, som kom flygande
med nägot byte i klorna och kröp in i en torr talli en
hälighet, som synbarligen uthackats och bebotts af en hack-
spett (Picus tridactylus L.). Efter en stund kom hon åter
ut och blef skjuten, hvarefter sagesmannen undersökte träd-
hälan.. I denna fann han 2 näbbmöss, 8 gräsidiga skogs-
sorkar (Hypudaeus rufocanus Sund.) och 2 ängs- eller läng-
svansade skogssorkar, hvilka alla syntes vara färska.
Helt nyligen, i april, emottog jag af en af mina elever,
Nils Sundqvist, en klump sammanfrusna smågnagare,
som denne anträffat i en starholk å Stengårds sjukhusområde
i Helsingfors. En närmare undersökning af beståndsdelarna
i klumpen gaf följande resultat: 8 åkersorkar och 6 kräk-
bollar, innehållande hår synbarligen af förenämnda art (fig. 1)
samt några fjädrar af en gulsparf. Någon sparfuggla hade
vid tillfället eller tidigare icke af Sundqvist iakttagits på
området, men någon vecka senare visade sig därstädes en
104 R. Palmgren, Glaucidium passerinum L. 6. V. 1916.
sädan pä sittpinnen till en starholk och blef naturligtvis
nedskjuten. Fägelns förekomst pä fyndplatsen tyder pä, att
också här sparfugglan infängat bytet i fråga, en uppfatt-
ning som bestyrkes däraf, att dr Harry Federley pä
granntomten, Humleviks präktiga villaomräde, iakttagit arten,
äfven här vintertid, i närheten af gamla starholkar.
(16.0) Med ofvanstäende tror jag mig
icke endast hafva ådagalagt, att sparf-
ugglan allmänt insamlar åt sig vin-
terförråd, småfåglar och mikromam-
malier, allt efter råd och lägenhet, i
all synnerhet dock de senare, —
hvarför arten mäste uppfattas som
en öfvervägande nyttig fägel —, utan
äfven lämnat en högst sannolik för-
klaring till de af herr Äström an-
Fig. 1. ST träffade och af honom spillkråkan
kräkbollar i naturlig stor- Päbördade förräden. Det synes mig
lek. icke föreligga något tvifvel därom,
att vid nämnda tillfällen någon uggla
och, med vår hittills ägande kunskap, antagligen just sparf-
ugglan, som åtminstone här i Helsingforstrakten är en
rätt vanlig företeelse, provianterat för vintern. Spillkrå-
kans uppträdande på fyndplatserna och det intresse, den
alldeles uppenbart lade i dagen för holkarna med närings-
upplagen och herr Åströms förehafvanden, får väl tillskrif-
vas dels den omständigheten, att arten i fråga, icke minst
under den kalla årstiden, för tillfredsställandet af sitt närings-
behof själffallet under ströftågen i skogar och parker upp-
söker torra och murkna stammar, i hvilka just håligheter
pläga uppstå genom kärnröta eller spettars idoga verksam-
het, samt därvid gärna visiterar alla förefintliga trädhålor —,
dels åter den nyfikenhet, som mer eller mindre är känne-
tecknande för alla djur ute i naturen, och hvilken egenskap
exempelvis den framstående amerikanske djurkännaren dr
William Long i sina skildringar så eftertryckligt beto-
nar och illustrerar. När herr Åström därför såg spillkråkan
NES
6. V. 1916. R. Palmgren, Glaucidium passerinum L. 105
intresserad af hans görande och lätande pä fyndplatserna
och den till och med flög ästad med en näbbmus, som af
honom utlagts till ett lockbete för fägeln, — ett af leden i
Äströms beviskedja —, sä var detta helt enkelt ett utslag
af samma drift, som gör att t. ex. en kräka underkastar ett
föremäl, huru ordinärt som helst, en noggrann okulär be-
siktning och därpä bortför det i näbben, om hon blott iakt-
tagit att det tidigare varit föremäl för en människas upp-
märksamhet.
Sparfugglan hör till de fåglar, hvilkas häckningsförhäl-
landen hos oss äro föga kända, ehuru arten under den kal-
lare årstiden är en rätt vanlig företeelse i vida delar af vårt
land. Detsamma är fallet i Sverige. Helt nyligen ingick
emellertid i tidskriften ,Fauna och Flora* (1914, häft. 6) en
utförlig och intressant beskrifning af ett sparfugglebo, il-
lustrerad af tvenne utmärkta fotografiska reproduktioner.
Då jag i mitt förvar äger en detaljerad och värdefull redo-
görelse för ett liknande finskt fynd, har jag ansett dess äter-
gifvande i samband med förenämnda näringsekologiska no-
tiser försvara sin plats, i all synnerhet som de häri berörda
iakttagelserna erbjuda ett godt tillfälle till jämförelse med
motsvarande svenska uppgitfter.
Forstmästaren för Kuohatti revir vid Nurmes i Kare-
len, E. K. Enckell, har under flera är haft vänligheten
tillsända Högholmens djurgärd diverse roffägelungar, för
hvilket jag i sinom tid skall närmare redogöra. Jag upp-
manade honom att spana efter sparfugglans bo, framhällande
ett sädant fynds stora sällsynthet och värde för den orni-
tologiska forskningen i landet. I juni 1914 hade jag nöjet
att emottaga 6 st. nästan vuxna ungar tillhörande denna art.
I skrifvelse af den 30. VI, afsedd för djurgärdens journal,
redogjorde forstmästare Enckell utförligt för fyndet i fräga
och alla därmed sammanhängande omständigheter. Brefvet
är af följande lydelse:
„Redan länge har undertecknad ifrigt uppmanat jägare
och andra personer, bosatta i ödemarken, att uppsöka rof-
fägelbon samt hämta deras ägg till mig, mot kontant ersätt-
106 R. Palmgren, Glaucidium passerinum L. 6. V. 1916.
ning naturligtvis. I synnerhet har jag gjort dem uppmärk-
samma uppä, huru värdetulla äggen och äfven ungarna af
den lilla sparfugglan äro, omtalande tillika att sparfugglan
häckar uti af hackspettar gjorda häl i ihäliga träd endast
1—2 meter frän marken. Omsider, eller är 1912, buro mina
bemödanden frukt. Vid pägäende utstämpling af timmer
inom Kuohatti revirs 4:de bevakningsomräde observerade
nämligen en af mina arbetare, att en mindre fägel för nägra
ögonblick visade sig uti ett ofvan beskrifvet hål samt därpå
hastigt drog sig tillbaka, sedan den kommit under fund med
anledningen till det i ödemarkens stillhet ovanliga bullret,
ästadkommet af yxornas knackande i träden, dä till försälj-
ning utsedda träd försägos med kronans stämpel. Anande
att fågeln, som han endast otydligt sett, var den rara sparf-
ugglan samt att den hade bo i hälet, skyndade min karl
sig att med sin diameterklafve tilltäppa hälet för att sälunda
fänga fägeln lefvande. Hälet eller boet var beläget uti en
rottorr granstubbe af 4!/; meters längd samt endast 2 me-
ter frän marken. Stubben, hvars diameter vid hälet var
30 cm, var vid roten nästan genomrutten, sä att endast
nägra fä yxhugg behöfdes för att försiktigt fälla den. För
att sedan ätkomma modern och ungarna, — att det fanns
ungar i boet antogo vi för gifvet, emedan vi redan hade
den 13 juni, och ugglorna i allmänhet häcka tidigt —, för
storades icke själfva boöppningen eller hälet, emedan boet
därigenom för all framtid förstörts, hvilket jag med känne-
dom om att en del roffäglar flere är begagna samma bo,
äfven om ägg eller ungar borttagas därifrån, naturligtvis
icke ville, utan i stället löstogs en spjäla, så att själfva boet,
som var 35 cm nedanom hålet, blottades, men boöppningen,
hvars diameter endast var 6 cm, förblef oskadad. Boet be-
fanns äfven mycket riktigt innehälla ungar af sparfugglor,
jämnt ett halft dussin, men dä dessa endast voro nägra
dagar gamla, beslöts att lämna dem i boet och först bort-
taga dem, sedan de blifvit nästan flygga. Den borttagna
spjälan sattes därför på sin plats och fastsurrades medels
björkvidjor vid stubben, som upprestes i lodrät ställning
6. V. 1916. R. Palmgren, Glaucidium passerinum L. 107
med boöppningen säsom förut ät sydost. Tyvärr var olyckan
framme i form af häftiga störtregn och orkanlika stormar,
som kort därpä inträffade i dessa trakter. Regnet och stor-
marne lösgjorde vidjorna, spjälan föll till marken och de
späda ungarna ramlade ur boet samt omkommo ömkligen i
det kalla vattenflödet, hvilket allt jag till min stora grämelse
endast kunde konstatera vid kort därpä företagen inspek-
tion af boet. Detta reparerades och spjälan fastslogs med
6” långa spikar, allt under förhoppning att sparfugglan åter
följande år skulle häcka i detsamma. Men år 1913 var boet
icke bebodt. Däremot häckade sparfugglan detta år, 1914,
i sitt gamla bo. Då bevakningsområdets skogvakt den 31
sistlidne maj undersökte boet, observerade han nedanför
detsamma färska äggskal, och då han försiktigt öppnade på
spjälan och tittade in, såg han att sparfugglan med utbredda
vingar låg på sina nysskläckta ungar. Redan efter 2 veckor
tog skogvakten ungarna, som äfven denna gång voro 6 till
antalet, ur boet. De matades och sköttes sedan af hans
barn, tills de blefvo nästan flygga, då de efter ett par da-
gars uppehåll i Nurmes köping, där de undfägnades med
feta sparfvar, den 26. 6. 14 afsändes till Högholmen i H:fors,
dit de enligt uppgift anländt pigga och lifliga.
Af alla tecken att döma har sparfugglan redan en längre
tid begagnat detta bo. Boets underlag bestod nämligen af
ett tjockt lager hår af möss. Boet var beläget i grankärr
3 meter från Kolmisopenpuro bäck och 1 km från Kuohatin-
järvi 6 km långa sjö i Nurmes socken och Kuopio län."
I juni detta år erhöll jag af forstmästare Enckell ett
skriftligt meddelande om, att ett nytt bo af sparfugglan äf-
ven denna sommar blifvit anträffadt inom samma forstrevir,
Kuohatti, i Nurmes socken 5 mil från Nurmes köping åt NO,
4 km från länsgränsen och 2 km från Koppelo skogvaktar-
boställe. ) Under pågående stockstämplingsarbeten den 19
juni observerade Enckell i en rottorkad tall ett hål, hvilket
1) Uppgifterna om det senare fyndet af sparfugglebo äro här bi-
fogade efter det uppsatsen redan inlämnats till tryck.
108 R. Palmgren. — Lindberg. 6. V. 1916:
såg misstänkligt ut. Vid trädets fot syntes färska, hvita ägg-
skal samt en hög af exkrementer. Skrämd af några knack-
ningar i trädet, flög en sparfuggla ur hålet och satte sig i
närheten samt upphäfde tvenne egenartade hvisslingar. Näst-
trädet hade sin plats just på gränsen mellan en tallmyr och
ett grankärr. Flyghälet vette mot N och var beläget 3!/, m
ofvan marken.
Den 1 juli besöktes stället ånyo af Enckell, en spjäla
uttogs försiktigt ur hålans vägg, hvarvid liggredet blottades
och visade sig innehålla 5 st. ungar, som tills vidare kvar-
lämnades i boet, hvarpå den utsågade biten återsattes och
säkert fästes på sin plats. Så snart ungarna blifvit mera
försigkomna skola de afsändas till Högholmens djurgård.
Tyvärr misslyckades de fotografier forstmästare Enckell på
min uppmaning tog af häckplatsen och nästträdet.
Doktor Harald Lindberg meddelade, att en del af
våra Draba hirta-former af doktor R. Pohle vid den re-
vision af våra Draba-former, som han senaste höst företog
å Botaniska museum, hänförts till den sibiriska Dr. cinerea
Adams. Såsom synonym till denna art upptager dr Pohle
Dr. arctica J. Vahl, hvilket namn äfven af föredragaren an-
vändts vid utdelandet af Sordavala-formen i Plantae Fin-
landie Exsiccat& (n:o 244: Draba hirta L. var. arctica (J. Vahl)
f. brachysiligua (Mela).
Draba cinerea Adams afviker från Dr. hirta L., med
hvilken den hos oss sammanförts, genom mycket tät stjärn-
härsbeklädnad hos säväl blad som frukter. Den form af
Draba hirta, som har håriga frukter, f. hebecarpa, afviker
frän Dr. cinerea främst därigenom, att hären pä frukterna
äro enkla eller tvägrenade, sällan 3-grenade, medan de äro
mänggrenade hos Dr. cinerea. Hos Draba hirta äro hären
tydligt gröfre än hos Dr. cinerea.
Draba cinerea är hos oss känd endast frän de ostligaste
delarna af landet. De former, som i Skandinavien kallats
Dr. incano-hirta Hn, Dr. Dovrensis Fr., Dr. arctica Vahl,
tillhöra former af Dr. hirta och ej den sibiriska Dr. cinerea.
6. V. 1916. Lindberg, Draba hirta-former. 109
Fru Elisabeth Ekman, som äfven ingående studerat de
nordiska Draba-formerna, har användt namnet Dr. Magella-
nica Lam. *cinerea (Adams) E. Ekman såväl pä den äkta
Dr. cinerea Adams som på några mer eller mindre stjärn-
håriga former af Dr. hirta (Dr. arctica i Neumans flora,
ej J. Vahl).
Draba cinerea Adams uppträder hos oss under tvenne
något afvikande former, en med längre skidor och en med
kortare skidor; den förstnämnda formen är känd från Kuola-
järvi i Lapp. Kemensis och Kuusamo, den senare endast
från Sordavala-trakten. Denna sistnämnda form har hos oss
under senare år betecknats såsom f. eller var. brachysiliqua
Mela af hirta. Med detta namn afsåg M ela dock ej Sordavala-
formen, utan formen från Kuusamo, hvilken är att betrakta
som den typiska Dr. cinerea; sålunda betecknas den också
som var. genuina Pohle af dr Pohle. Var. brachysiliqua
omnämnes första gången i tredje upplagan af Melas flora
(1895). I fjärde upplagan (1899) upptager Mela förutom
Dr. hirta L. två varieteter, v. leiocarpa Lindbl. med lång-
sträckta, glatta skidor och v. brachysiliqua Mela med korta,
tätt stjärnhåriga skidor. Den senare varieteten är enligt
Mela mycket sällsynt. Utbredningen af Dr. hirta, incl. va-
rieteterna, angifver Mela vara Kuusamo och finska Lapp-
marken. Förekomsten vid Sordavala var honom sålunda
obekant. Genom tillmötesgående af amanuens R. Frey har
jag varit i tillfälle att se ett ark af „Draba hirta brachysiliqua",
taget af Mela den 15 juni 1870 på Ruskiakallio vid Paana-
järvi sjö i Kuusamo. Dessa exemplar äro identiska med de
andra i Kuusamo tagna formerna och ej med den mycket
kortfruktiga formen från Sordavala. Enligt meddelande af
dr Pohle förekommer Sordavala-formen icke i Sibirien.
Denna form kunde lämpligen kallas var. Ladogensis, då nam-
net brachysiliqua afsåg, såsom ofvan framhållits, formen från
Kuusamo, som i förhållande till den äkta Draba hirta L. har
korta och starkt stjärnhäriga skidor, karaktärer, som Mela
lade märke till.
110 Lindberg, Draba hirta-former. 6. V. 1916.
Af Draba cinerea Adams (Dr. arctica Vahl) föreligga föl-
jande exemplar i finska samlingen:
A. Var. genuina Pohle (Dr. hirta L. v. brachysiligua
Mela):
a) Kuusamo, Ruskiakallio, 24. 7. 64, B. A. Nyberg (har
först betecknats af Norrlin säsom ,Dr. hirta*, senare af
Brenner såsom „Dr. *incano-hirta Hn.“, därefter af fru E k-
man säsom ,Dr. magellanica *cinerea (Adams) mihi var.*
samt slutligen 1915 af Pohle säsom ,Draba cinerea Adams
v. genuina m.*).
b) Kuusamo, Ruskiakallio ad lacum Paanajärvi, 15. 6.
1870, A. J. Malmberg (Mela) (,Draba hirta brachy-
siligua*).
c) Kuusamo, Ruskiakallio, 14. 8. 1867, F. Silen (,Dr.
incana var. Dovrensis (Fr.), *Dr. incano-hirta Hartm.* enl.
N orrlin; „Dr. magellanica Lam. *cinerea (Adams) mihi* enl.
Elisabeth Ekman; ,Dr. cinerea Adams v. genuina m.*
enl. Pohle).
d) Kuusamo, Kitkajoki, Pääskösenkallio, in fiss. rupium,
21.7.1883, V. F' Brotherus: & Fv: Wripg hDNUD.e
hirta L. v. hebecarpa Lindbl.* enl. Brotherus; „Dr. magel-
lanica Lam. *cinerea (Adams) var.?“ enl. Elisabeth Ek-
man; „Dr. cinerea Adams v. genuina m.“ enl. Pohle).
e) Kuusamo, Oulankajoki, högra stranden, klippdal strax
ofvan Kiutaköngäs, 6. 7. 1908, A. L. Backman (,Dr. hirta
L.* det. Backman; „Dr. magell. *cinerea var., potius hybrida"
enl. Elis. Ekman; „Dr. cinerea v. genuina m.“ enl. Pohlej).
f) Kuusamo, Oulanka, Savilampi, berg vid Savinas ut-
lopp, 5. 7. 1908, A. L. Backman, och Kuusamo, Kuola-
järvi, Savina, grussluttning c. 2 km från utloppet i Savi-
lampi, 15. 7. 1908, A. L. Backman (bägge af Backman
bestämda till ,Dr. hirta*, af fru Ekman till ,Dr. magella-
nica *cinerea (Adams) mihi* och af dr Pohle till ,Dr. cinerea
Adams v. genuina m.“).
g) Kuusamo, in rupibus ad lac. Nivajärvi vallis Kutsan-
joki, 7. 1892, C. Th. Nyholm (först bestämd af Kihlman
till „Dr. hirta*, senare af mig till "Dr. incana-hebecarpa“, af
6. V. 1916. Lindberg. — Palmen. 111
fru Ekman till „Dr. rupestris R. Br. ad Dr. incanam“ samt
slutligen af dr Pohle till ,Dr. cinerea f. hirsuta m.*).
Exemplaret bestär af tvä smä individer, det ena med toppen
afbruten, det andra med nägra blommor, hvarför det är
mycket svärbestämbart. Pohles bestämning är synbarligen
riktig, dä ingen annan Draba-form uppträder inom Kuusamo.
h) Lapponia Kemensis, Kuolajärvi, Pyhäkuru, bergvägg,
10. 7. 1910, Edvard af Hällström (af Hällström be-
stämd till „Dr. hirta L.*, af fru Ekman till „Dr. magell.
*cinerea“ och af Pohle till „Dr. cinerea Adams v. genuina m.*).
B. Var. Ladogensis Lindb. fil. (Dr. hirta v. brachysiligua
auct. fenn., non Mela, Dr. hirta L. var. arctica (J. Vahl) 1.
brachysiligua Lindb. fil. apud Hjelt Consp. FI. Fenn. (Acta
Soc. p. F. et FI. Fenn., 30, p. 335) et in Plantae Finl. Ex-
siceate n. 244 (1906):
Karelia Ladogensis, Sortavala, Mäkisalo, 14. 6. 1897, R.
Wegelius (,Dr. hirta *brachysiligua Mela*). Ett annat ark,
taget pä samma ställe af R. Wegelius, har af honom be-
stämts till „Dr. hirta L. *incano-hirta Hn f. hebecarpa Lindbl.*,
af fru Ekman till ,Dr. magellanica *cinerea (Adams) mihi
f. brachysiligua (Mela)*. — På Mäkisalo vidare tagen af
I. M. Wartiainen, 10. 6. 1901; detta ark har af fru Ek-
man betecknats som föregäende. — Mäkisalo, Linnavuori,
13. 6. 1901, A. L. Backman (af Backman bestämd till
J vnirtäas Juoda): Er: E kim.a nr tills yDr./ämaäagell.. *cinerea
(Adams) mihi“. — I Pl. Finl. Exs. utdelad som n. 244;
exemplaren tagna pä Mäkisalo, in fissuris rupium montis Lin-
navuori, den 18. 6. 1898 af G. Läng.
Professor J. A. Palmén lämnade följande meddelande:
Beringte Vögel in Finland im J. 1915.
Nachfolgende Notizen schliessen sich denjenigen an, die
über Beringungen in den J. 1913 und 1914 veröffentlicht
worden sind (Medd. Soc. F. et Fl. F. 1913—14: S. 200—212
und 1914—15: S. 96—103). Im J. 1915 ist folgende Anzahl
Vögel von Landsleuten beringt worden:
112 Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1915. 6. V. 1916.
31 Stück von Stud. P. E. Aschan, bei Ekenäs, Gullö.
25 von Lektor A. Th. Böök, durch Vermittelung von
Schülern, in der Umgebung von Tavastehus.
145 „ Stud. C. Finnilä, in Süd-Österbotten, Ätsäri, und
im finnischen Lappland, Utsjoki.
250 , den Gebriidern Dr med. Runar Forsius, Förster
Ir:mer Forsitusvund::Studs Eilen: kofrsius
in Karislojo, in der Nähe von Helsingfors, Fredriks-
berg, und an der forstlichen Station Korkeakoski
im nördlichen Tavastland.
13 , Stud.med.P.A.Haglund, bei Helsingfors, Hoplaks.
12 „ Stud.V.Heikinheimo,in Süd-Tavastland, Tyrvää.
10 „ Stud. Y. Hellman, in der Nähe von Uleåborg
(z. T. auch mit Merikallio).
21 „ Dr phil. 1:Hortling, in Siäd-FinlandSsjandeät
64 , Ingeniör A. Häggblom, bei Helsingfors, Sörnäs.
3 , Artist M. Karppanen, in der Nähe von Kuopio,
Gut Haminanlahti.
180 , Stud. M. Koroleff, nahe Helsingfors, Gut Vik.
6 „ Stud. Fr. und A. Lönnfors, nahe Wiborg.
175 ,» Lektor E. Merikallio, im nördiichen Österbotten
und in der Gegend von Riihimäki in Nyland.
118 , Stud. Einar Nyberg, bei Helsingfors und Nothamn.
20 , mir, an der Zoologischen Station Tvärminne (S. Finl.).
21 „ Stud. N. Segercrantz, nahe Wiborg, Miehikkälä.
7 , Seminaristen in Kajana.
KD] 45 ja » Nykarleby.
15 „ Lektor E. W. Suomalainen, nahe Björneborg.
13 , Stud. A. Wasenius, bei Helsingfors, Gut Vik.
Diese 1,145 Ringe verteilen sich auf 55 Vogelarten in
folgender Weise:
14 Luscinia phoenicurus. 32 Phylloscopus trochilus.
22 Saxicola oenanthe. 51 Muscicapa grisola.
7 Pratincola rubetra. 6 Lanius excubitor.
33 Turdus iliacus. 7 L. collurio.
172 7. pilaris. 113 Parus major.
1 Sylvia curruca. 2 P. borealis.
4 S. salicaria. 37 Motacilla alba.
6. V. 1916. Palmer, Beringte Vögel in Finland im J. 1915. 113
7 Budytes flavus. 1 Accipiter nisus.
1 Anthus trivialis. 10 Archibuteo lagopus.
1 Anthus sp. 1 Tetrao tetrix.
4 Corvus corax. 1 Lagopus albus.
45 C. cornix. 1 Aegialites hiaticula.
17 C. monedula. 2 Strepsilas interpres.
3 Cleptes pica. 1 Ortygometia crex.
111 Sturnus vulgaris. 1 Actitis hypo'eucus.
13 Passer domesticus. 10 Anas boscha s.
46 Fringilla coelebs. 1 A. crecca.
Fr. montifringilla. 7 Fuligula crista a.
21 Ligurinus chloris. 1 Glaucion clangula.
6 Acanthis linaria. 5 Mergus merganse t.
8 Emberiza citrinella. 14 Sterna hirundo.
32 Hirundo rustica. 25 Sterna (hir.? arctic 1?).
5 H. urbica. 180 Larus ridibundus.
2 Ampelis garrulus. 2 L. argentatus.
8 Iynx torgvilla. 18 L. canus.
1 Cuculus canorus. Yw La füsens:
5 Cypselus apus. 12 Cepphus grylle.
5 Tinnunculus alaudarius.
Nach dem Abschlusse des Berichtes fär 1914 sind von
Mai 1915 bis Mai 1916 über die zurückgemeldeten Ringvö-
gel folgende Notizen zu verzeichnen.
Turdus pilaris, juv. Ring 778, angebracht von C. Fin-
nilä am !/, 1915 im finnischen Lappland, Kirchspiel
Utsjoki, bei dem See Mandojäyri, wo 41 Junge dieser Art
aus 11 Nestern beringt wurden. — Dieses Stick wurde, laut
gütigen Mitteilungen von H. E. Forrest Esg. in Shrewsbury
(Shr. Cronicle, 19 Mai 1916) und H. F. Witherby Esg. in Lon-
don, um den %/, 1916 herum vom Taxidermisten Mr George
Cooke im westlichen England, Shropshire, Shrew s-
bury, unweit Cressage bei Harnage angetroffen. — Zeit:
8 Monate 24 Tage. Entfernung: 2440 km. (Ist wahrschein-
lich Norwegen entlang gezogen.)
Turdus pilaris, juv. Ring 1103, bei Uleåborg, Toppi-
lansaari (Merikallio) am %/; 1915. — Tot gefunden am !?/,
1915, 3 km davon in SE, auf Nuottasaari (Zeitung Kaleva). —
Zeit: 1 Monat. Entfernung unbedeutend.
Turdus pilaris. N:o 921, beringt bei Ekenäs, Gullö (P.
8
114 Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1915. 6. V. 1916.
Aschan) am 7/; 1915. — Tot gefunden ebendaselbst am ?/,
1915. — Zeit: 15 Tage.
Parus major. Ring 199, am ?%/; 1915 bei Uleåborg,
Hietasaari (Merikallio). — Tot am ??/,, 1915 in einer Mäusefalle
zwei km von der Stadt (Zeitung Kaleva). — Zeit: 4 Monate.
Parus major. N:o 677, beringt am '/, 1915 unweit Hel-
singfors, Fredriksberg (Forsius), wurde an demselben
Platze ?3/,, tot gefunden. Zeit: 9 Mon. 6 Tage. — Zwei an-
dere, N:is 254 und 274, ebenso tot nach 41/, Monaten.
Von den 1914—15 beringten 300 Talgmeisen sind im J.
1915 etwa 40 St. nochmals in je dieselbe Falle gegangen,
die meisten in einigen Tagen bis !/,—2 Monaten, wenige in-
nerhalb 3—4 Monaten, zwei erst nach mehr als einem Jahr (Nov.
1914—Nov. Dec. 1915); ein Stück ging in einem Jahre ("5/19
—?0/, Hoplaks, Haglund) sogar sechsmal in dieselbe
Falle. Ein anderes (beringt !9/,, 14, Hoplaks) briitete im
Sommer 1915 am Platze in einem Kasten; seine 7 Jungen
wurden am °'/, 15 markiert, und eines derselben wieder "/,,
eingefangen. Die Talgmeise lebt also wenigstens in Süd-
Finland ausserordentlich stationär.
Am ?/,, 1914 wurden sechs in Hoplaks (Haglund) an
verschiedenen Tagen beringte Talgmeisen drei km weit nach
Åggelby getragen (in gedecktem Korbe, bei ruhigem Wetter,
0° Temp.; Himmel trüb, Boden schneebedeckt) und dann
losgelassen: vier derselben wurden nach resp. 43 und 44
Tagen wieder in Hoplaks eingefangen.
Parus borealis. Ring 1704 (R. Forsius), bei Fredriks-
berg am %/,, 1914 angebracht; am 18/, 1915 wieder daselbst
eingefangen. — Zeit: 2 3/, Monate. Entfernung 0. — N:o 690
ebendaselbst am °°/, 1915 beringt, wurde am folgenden Tage
wieder eingefangen.
Motacilla alba, juv. Ring 609, am !?/, 1913 auf der Zoo-
log. Station Tvärminne angebracht. — Wurde beinahe
23 Monate später, am °/, 1915, ebendaselbst an einem Fenster
eingefangen (Margit Johansson), also nach zweimaligem Zuge.
Budytes flavus, juv. Aus einem Neste wurden bei Uleä-
borg, Hietasaari (Merikallio), sechs Junge am ?7/; 1915 be-
6. V. 1916. Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1915. 115
ringt. Im folgenden Frihjahr, Ende Mai 1916, wurde eines
derselben ebendaselbst vom Stud. Y. Hellman beobachtet. —
Zeit: 11 Monate; nach einmaligem Zuge.
(Corvus corax. Der ohne Nummer beringte Rabe, der
am 17. Nov. 1914 auf Drumsö bei Helsingfors (Bericht 1914,
S. 99) geschossen wurde, hat sich als ein aus dem Tiergar-
ten Högholmen bei Helsingfors am ?%/; 1914 entflogenes
Exemplar erwiesen; im Juli 1914 hatte sich derselbe in Ge-
sellschaft von Nebelkrähen auf dem Inselchen Blekholmen
in der Nachbarschaft aufgehalten. R. Palmgren.)
Corvus cornix, juv. Ring 414, am 9/; 1914 (I. Forsius)
in Karislojo, Suurniemi, angebracht. — Tot gefunden
etwa in !/, km Entfernung am ?/, 1915 (Eiler Forsius). —
Zeit: 11'/, Mon., aber unsicher, ob ein Zug stattgefunden hatte;
vergl. die Stiicke 319, 322 und 324, im Ber. 1914, S. 99.
Corvus cornix. Ring 452, angebracht auf dem Gute Siika-
lahti unweit Kuopio am !/, 1914 (Nysten). Wurde am !/,
1916 in Süd-Schweden, Skåne, Fasanerei Stureholm
bei Hälsingborg geschossen, laut gefälliger Mitteilung vom
Jäger daselbst Herrn Chr. Lautrup. — Zeit: 22 Monate.
Entfernung: 1130 km. N:o 452 und N:o 454 waren Ge-
schwister; dieser endete nach 11 Monate in Hjo, ebenfalls
Süd-Schweden.
Corvus cornix, juv. Ringe 1401 und 1403, angebracht
von den Seminaristen A. Minkkinen und J. Miettinen bei
der Eisenbahnstation Kajana, am 7/; 1915. Das erstgenannte
Stück wurde schon am °%*/, 1915 in der Entfernung von 1 km
eingefangen; das zweite wurde am %/; 1915 geschossen,
ebenso weit vom Beringungsorte (Zeitungsnotizen).
Cleptes pica, juv. Ringe 452 und 453, angebracht (Karp-
panen) unweit Kuopio auf dem Gute Haminanlahti, Ylimäki,
am ?”/, 1915. Beide Vögel erfroren daselbst am ?%/, 1916
in Folge starker Winterkälte. — Zeit: 7 Monate. Entf. O.
Cleptes pica, juv. Ring 472, Gut Siikalahti bei Kuopio,
2/, 1915 (Nysten). Geschossen schon am °°/, 1915 in der
Nähe, bei Särkilahti (August Roininen). — Zeit: 1!/, Monat.
Entf. O.
116 Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1915. 6. V. 1916.
Sturnus vulgaris. Ring 604. Ganz jung am °/, 1914 im
Dorfe Monola, 15 km S von Wiborg, beringt (Fr. et A.
Lönnfors), gelangte dieses Stück im Zuge bis zum süd-
lichsten Frankreich. Sein Fuss mit dem Ringe wurde
vom Gärtner des Chäteau de La Redorte, Dep. Aude, im
Parke gefunden; briefliche Notizen (?%/, 1915) wurden mir in
zuvorkommender Weise vom Besitzer des Schlosses, M. A.
Bruguiöre de Gorgot zugeschickt. — Zeit nicht zu bestim-
men. Entfernung: 2640 km.
Ligurinus chloris. Zwei dd, beringt am %/3 1915 (Nyberg)
auf Högholmen bei Helsingfors, wurden am %/3 und ?)/,
wieder eingefangen und freigelassen.
Emberiza citrinella, juv. Ring 617, am °°/, 1915, auf der
Zoologischen Station Tvärminne. Ebendaselbst verun-
glückt schon am 3/s 1915. — Zeit: 1 Mon. 4 Tage. Entf. O.
Hirundo rustica, adult. Ring 3, am °°/, 1913 angebracht
auf der Zoolog. Station Tvärminne, wo der Vogel brü-
tete. — Gefunden am */, 1915 in erkranktem Zustande auf
einem Fusssteig 2 km westlicher, im Dorfe Tvärminne,
Westergärd. — Zeit: 24!/, Monate. Entfernung beinahe 0.
Der Vogel hatte inzwischen zweimal seine jährlichen Züge
vollbracht und befand sich wieder in der Beringungsgegend.
Hirundo rustica. Ring 223, bei Helsingfors, Äminne
(Wasenius) am */, 1915. — Verunglückt auf der Rückreise,
indem sie laut Bericht des dortigen Arbeitsleiters, Herrn
H. Erikssons, im Mai 1916 gegen ein Fenster des Gutes
Lappvikgärd flog, das in Tenala, zwischen Hangö und Eke-
näs gelegen ist. — Zeit nicht ein Jahr. Entfernung: 107 km
in WSW vom Beringungsort.
Hirundo rustica, adult. Ring 764, am ®/, 1914, im nördl.
Tavastland, Ätsäri, Salmela (Finnilä). — Ebendaselbst
gefangen am °?/, 1915, als sie sich anschickte, in demselben
Badehause wieder zu brüten. — Zeit: 10'/, Monate. Ent-
fernung 0, jedoch nach einer Winterreise.
Hirundo rustica, adult. Ring 1351, am '/; 1914 bei der
Zoologischen Station Tvärminne, wo der Vogel am
Fenster eines Heubodens gefangen wurde. Am P/, 1915 in
6. V. 1916. Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1915. 117
demselben Gebäude wiedergefangen (Saga Johansson). —
Zeit: 11 '/, Monate. Entfernung O, nach einer Winter-
reise.
Hirundo urbica, juv. Ring 1089, am %/, 1914 (Arvi Meri-
kallio) im nördl. Tavastland, bei der forstlichen Station
Korkeakoski. — Tot ebendaselbst wohl bereits im Herbste
desselben Jahres, denn im Mai 1915 wurde der Vogel in
ganz verwestem Zustande daselbst angetroffen (Irmer For-
sius). — Entfernung 0.
Actitis hypoleucus, juv. Ring 726, angebracht (Seger-
crantz) am °°/, 1915 im Dorfe Saivikkala, Kirchspiel Mie-
hikkälä im südlichsten Finland; am nächstfolgenden Tage
schon ein paar km davon entfernt eingefangen.
Anas boschas, juv. Ring 1490, am %/; 1915 in Mie-
hikkälä, Saivikkala, angebracht (Segercrantz), aber bereits
am '/; ebendaselbst geschossen. — Zeit: 1!/, Mon. Entf. 0.
Anas boschas, juv. Ring 163 in Nordösterbotten, Kirch-
spiel Haukipudas, Häyrysenniemi (Merikallio), angebracht
am $/, 1915. — Geschossen in demselben Kirchspiel, am
Teiche Kurtinhauta, unweit vom Meeresufer, am ?/, 1915
(Wäinö Wainio). — Zeit: 1 Monat 26 Tage. Entf. unbedeutend.
Fuligula cristata. Ring 839, angebracht (E. Nyberg) am
18/1915 in den nyländischen Schären, Snappertuna Nothamn,
Kastangrundet, und geschossen im Spätherbste (Dec.?) et-
was westlicher bei Dalkarö, Knipholmsfladan, laut Mitteilung
"vom Stud. Einar Öhman. — Zeit: etwa 5 Monate. Entfer-
nung unbedeutend.
Larus ridibundus. Von den 373 jungen Lachmöven, die auf
dem Gute Vik, unweit Helsingfors, in den Jahren
1913—15 beringt wurden (A. Wasenius, M. Koroleff), sind
in den Berichten der beiden ersten Jahre Notizen über
16 zurückgemeldete gegeben. Hinzuzufügen sind jetzt An-
gaben über sieben (indessen mit der speziellen Reservation,
dass eine nicht unbedeutende Anzahl für 1914 und 1915 aus
Centraleuropa sicherlich noch zu erwarten ist) — nämlich:
L. ridib. Ein am "/; 1913 (Wasenius) beringtes Stück
wurde am ?/, 1915 im Dorfe Tvärminne von einer Fisch-
118 Palmen, Beringte Vögel in Finland im J. 1915. 6. V. 1916.
angel befreit, nach meiner Zoologischen Station daselbst
gebracht und wieder losgelassen. — Zeit: 2 Jahre 21 Tage,
also nach zwei Jahresziigen. Entfernung: 107 km W von dem
Beringungsort.
L. ridib. Ein am '?/, 1914 (Koroleff) markiertes Exemplar
hatte am %/, 1916 an einer Hechtangel bei Sommarö, E ke-
näs Skärgärd, angebissen und wurde vom Fischer Selim
Westerlund, nach Beachtung der Nummer, wieder freige-
lassen, laut gefälliger Mitteilung von Herrn Redaktör Oskar
Wikholm in Ekenäs. — Zeit: 22!/, Monate. Entfernung:
94 km; nach zwei Jahresziigen.
L. ridib. 1238, beringt am 3/; 1915 (Koroleff); beschä-
digte sich schon 1 Monat später bei der naheliegenden Miin-
dung des Flusses Wanda an einem Telegraphendraht und
verungliickte (J. A. Englund).
L. ridib. N:o 1248, angebracht bei Vik am "/; 1915
(Koroleff). Dieses Lachmövenjunge wurde im Frühjahr 1916,
etwa im April, an der Ostküste des sädlichsten Italien
im Hafen von Bari geschossen und dann offiziell als Brief-
taube gemeldet. Ihr Ring und die verdächtige Benennung
passierten dann allerhand Instanzen, bis eine griindliche amt-
liche Untersuchung der in meiner Wohnung aufgehobenen
Originaldokumente die fehlerhafte Artbestimmung entschlei-
erte, die Identität der Lachmöve feststellte und die rein
wissenschaftlichen Zwecke der Ringuntersuchungen auf-
klärte. — Zeit: etwa 9—10 Monate. Entfernung: 2200 km.
L. ridib. 1328, beringt bei Vik am '6/; 1915 (Koroleff).
Wurde schon am %/, 1915 in Süd-Schweden, Scho-
nen, Önnerup am Meeresufer geschossen von Herrn N. B.
von Gerdten, laut gütiger Mitteilung von Frau Lilli von
Gerdten in Stockholm. — Zeit: 1 Monat 13 Tage. Entfer-
nung: 790 km.
L. ridib. 1359, beringt bei Vik am °*/, 1915 (Koroleff).
Dieses Stück gelangte bis zu den Pontinischen Sümp-
fen im mittleren Italien und wurde daselbst bei der
Ortschaft Piscinara in Commune di Cisterna, Prov. di Roma,
6. V. 1916. Palmén, Beringte Vögel in Finland im J. 1915. 119
am %/, 1916 geschossen von Herrn Enea Nicola Corbucci,
wohnhaft in Cattolica, Prov. di Forli. — Zeit: 7 Monate.
Entfernung: 2240 km.
L. ridib. 1386, angebracht am °*/, 1915 (Koroleff); die
Möve hielt sich noch am 3/j, (n. St.) 1916 an der Südküste
des Finnischen Meerbusens auf, wo sie bei der Insel Paljas-
saares (Carlos) bei Reval von einem Matrosen geschossen
wurde, woriiber Herr Marinekapitän J. Mey mich gefälligst
benachrichtigte. — Zeit: 5 Mon. 9 Tage. Entf.: 88 km.
Es wäre offenbar verfrüht, nach bloss dreijährigen Ver-
suchen irgend welche allgemeinen Schlüsse bezüglich der
Züge unserer Vögel zu ziehen, und zwar besonders in jetzi-
ger Zeit. Auffallend ist, dass gar keine Meldungen aus Ost-
Europa eingegangen sind; grösstenteils lässt sich dies wohl
dadurch erklären, dass unsere Vögel am wenigsten dorthin
ziehen, vielleicht auch dadurch, dass interessierte Beobachter
sich dort am spärlichsten finden. Aus Zentral-Europa hin-
gegen, wohin die Hauptmasse unserer Zugvögel sich begibt
und wo die Beobachter zahlreich sind, haben wir in den
zwei letzten Jahren in Folge der Unterbrechung der Kom-
munikationen gar keine Notizen erhalten. Hoffentlich ist
für 1914 und 1915 eine erfreuliche Nachernte noch zu er-
warten.
Die jetzt gegebenen Notizen weisen jedoch deutlich
darauf hin, dass die Züge unserer Wasservögel vom Becken
der Ostsee abhängig sind, bis sich einige ihrer Zugwege in
die Niederungen Central-Europas verteilen, andere sich wei-
ter zur Nordsee und nach West-Europa fortsetzen. Sie be-
kunden ferner, dass die Landvögel sich keineswegs nur durch
die Ostseeprovinzen nach der zentraleuropäischen Ebene
begeben (wie z. B. unsere südöstlichen Krähen), sondern dass
verschiedene Arten z. T. aus bedeutenden Teilen Finlands
über die mittleren und südlichen Gegenden von Schweden,
sowie über Dänemark nach Holland und West-Europa ziehen.
Dass ebenso aus Finnisch-Lappland Zugvögel nicht nur durch
120 Årsmötet den 13 maj 1916.
ganz Finland, sondern auch längs Schweden, ja ein Teil
eher via Norwegen, nach West-Europa gelangen, wird sich
wahrscheinlich noch deutlich erkennen lassen.
Ringversuche sind bereits fär das Jahr 1916 sicherge-
stellt und sollen auch fernerhin hier fortgesetzt werden.
Årsmötet den 13 maj 1916.
Ordföranden, professor J. A. P alm én, föredrog följande
Årsberättelse öfver Sällskapets verksamhet 1915—1916.
Den allmänna fond, mot hvilken det gångna årets verk-
samhet inom vårt samfund måste betraktas, är föga hugne-
sam. Allas kamp emot alla, mellan folk och individer, röjer
huru svagt det samförstånd ännu är, af hvilket den mänsk-
liga kulturen dock så väsentligen är beroende. Men äfven
en förstörande orkan kan ha något godt med sig. Den här-
dar sinnet hos dem, som till det yttersta ansträngas under
seglatsen; och dem, som befinna sig inom ett lugnare om-
råde, mana brottsjöarna att vara på sin vakt. Dessutom
bjuder den gemensamma faran att bannlysa allt split för att
med enade krafter möta oundvikliga stormilar.
Äfven i år vållar tidens oro, att vi ej med säkerhet
känna våra utländska ledamöters öden. Den engelska or-
nitologen Henry E. Dresser, som valdes till korrespon-
derande ledamot vid vårt Sällskaps 75-årsmöte år 1896, har
aflidit i södra Frankrike, där han sökt bot för ohälsa. Vida
känd för sina praktverk öfver tropiska och särskildt Eu-
ropas fåglar, var han dessutom en driftig affärsman och
hade i denna egenskap besökt äfven Finland. Sina rika sam-
lingar hade han för någon tid sedan donerat åt Universitetet
i Manchester.
Här hemma ha tre ledamöter aflidit, hvilka dock ej alla
i vår krets varit aktiva. Brukspatron Knut Fredrik Ide-
18:75. 1916. Ordförandens ärsberättelse. 121
stam, som invaldes år 1860 och ägnat sitt långa, verksamma
lif åt praktiska värf, har för kort tid sedan afsomnat. Likaså
publicisten, kommunal- och landtdagsmannen John Hed-
berg, hvilken är 1878 säsom forstmästare blef vär medlem.
Tvenne hans skrifter böra vi här draga oss till minnes. Uti
„Skogsstämning, Friluftsbilder* af är 1891 har han lagt i da-
gen ,ett fritt natursinne, skarp observation och korthuggen
realistisk framställning".
Ännu för ett knappt år-
tionde sedan offentlig-
gjorde han liffulla skild-
ringar ,, Från skogar och
hult“. Som 76-ärig och
allmänt aktad har den
anspräkslöse och alla
goda sträfvanden hän-
gifne mannen nyligen
gått ur tiden.
Den 17 november
1915 afled en af lands-
* ortens mest verksamma
naturalhistoriker, som
dock arbetat utan att
väcka stor uppmärksam-
het utanför sin egen vän-
krets, lektor Jakob
Benjamin Ståhl-
berg. Såsom skollärare var han tidigare anställd under fem
år i Jyväskylä, men sedan 1895 i Kuopio. Här verkade han ni-
tiskt och hängifvet icke allenast som undervisare, utan ock
genom att deltaga i stiftandet af föreningen ,Luonnon Ystä-
väin Yhdistys*, hvilken han en lång tid ledt, samt inom
denna medverka till att väcka och genomföra tanken pä ett
naturalhistoriskt museum. Redan nu hafva båda varit gag-
neliga för utforskandet af hembygden, Savolaks. Men be-
tydelsen af den bortgängnes lifsgärning ligger säkert högre
än de upplysningar han sammanbragt om denna del af landet.
zur C.)
122 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 19168
Genom de nämnda institutionerna har han visat vära lands-
orters pedagoger, att deras uppgift kan tagas högre än att
allenast efter fastställd plan gifva undervisning. I sitt sli-
tande kall kan en lärare vinna en lifgifvande omväxling, —
en lärare i naturalhistoria kanske mera handgripligt än
andra —, om han är i stånd att bedrifva lokal forskning och
locka andra till medverkan. Han kan anordna lärorika ex-
kursioner med de unga, och genom efter hand ökade sam-
lingar kan han intressera också allmänheten. Han skall
säkert sålunda i sin omgifning alstra och lifva känslan för
naturen och hembygden, och häri ligger en af grodderna till
fosterlandskärlek, sinne för forskning och för naturvård.
Längre försigkomna må sedan själfva utveckla förmågan att
forska. De frön i sådan riktning, hvilka lektor Ståhlberg
bragt till utveckling, kunna i framtiden få större betydelse
än hvad han fick skåda. Det vore önskvärdt, att hans hem-
trakt skänkte dem all den omvårdnad de kunna behöfva.
Sällskapets stora välvilja emot mig, ådagalagd i anled-
ning af en bemärkelsedag, erinrar jag mig med tacksamhet
och med liflig önskan att under ännu återstående tid kunna
gagna dess sträfvanden.
Att Sällskapets verksamhet fortfarande skall tilltaga,
framgår med tydlighet däraf, att antalet af dess medlemmar
under året ökats med icke mindre än 21 personer. Hälften
har såsom motiv för inval haft att uppvisa ungdomligt in-
tresse och framtidslöften, men märkligt nog har den andra
hälften allaredan slutfört akademiska studier och tillför sam-
fundet en redan vunnen fond af lefnadserfarenhet.
Under våra i regelbunden följd hållna månadsmöten,
som varit talrikt besökta, har hållits ett halft hundrade an-
draganden, hvilka varit fördelade likasom förut på de båda
hufvudfacken. På zoologins område hafva gjorts meddelan-
den af hrr Ehrström, R. Fabritius, Finnilä, Grön-
blom, Hellen, Järnefelt, Kivirikko, Koponen,
Kärki, Linnaniemi, Luther, Merikallio, Palmen,
R. Palmgren, Reuter, Saalas, Stenius, Suoma-
lainen, Wuorentaus och Öhblom. Botaniska ämnen
13. V. 1916. Ordförandens årsberättelse. 128
åter ha behandlats af hrr M. Brenner, Buch, Fränti,
Lindberg, Linkola, Montell, A. Palmgren, Pe-
sola, Rantaniemi, Salokas och Seppälä.
En del af dessa andraganden har berört frägan om natur-
skydd. Malla fjälltrakt i Enontekis har, sävidt omständig-
heterna det tilläta, genom Forststyrelsens välvilliga ätgöran-
den blifvit fridlyst, och särskildt har man sökt säkerställa
trakten emot befaradt ohägn af de trafikanter, som numera
till stort antal färdas därförbi för varutransporter. Frägan
om åtgärder till förhindrande af våra roffäglars utrotande
och nu gällande jaktlags reformering i detta syfte har ge-
nom Sällskapets föranstaltande underkastats äfven allmän-
hetens pröfning. Ett kommittebetänkande pä svenska har
nämligen blifvit offentliggjordt, och dess spridande i stor
skala äfven pä finska spräket har möjliggjorts dels genom
försorg och pekuniär medverkan af Sällskapet Vanamo,
dels tack vare ett välkommet penningebidrag af affärsman-
nen hr Aleko Lilius.
Största delen af de under äret gjorda ee
har, säsom naturligt är, innehällit kortare notiser och iakt-
tagelser, hvilka skola införas i Sällskapets Meddelanden
och där i öflig ordning förtecknas. Lika själfklart är, att
antalet af de mera omfattande arbetena icke är stort. För
Acta afsägos:
Saalas, Uunio, Die Fichtenkäfer Finlands. Biologische
und geographische Studien über die an Picea excelsa leben-
den Coleopteren nebst einer Larvenbestimmungstabelle. I.
Allgemeiner Teil. (Tryckes för närvarande af annat samfund.)
Teräsvuori, K., Über in Finnland feldmässig gebaute
Erbsenformen (Acta 40, N:o 9).
Lundström, C., Beitrag zur Kenntnis der Dipteren
Finlands, X, jämte supplement n:o 4 till Bibionid&, Chiro-
nomid&, Tipulide, — en posthum skrift, slutredigerad af
R. Frey (Acta 44, N:o 2).
Linkola, K., Studien über den Einfluss der Kultur
auf die Flora in den Gegenden nördlich vom See Ladoga
(Acta 45).
124 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1916.
Montell, J., Ett omfattande arbete öfver fägelfaunan
i Muonio och Enontekis (anmäldt, men ännu icke insändt).
I afslutad form har frän trycket utkommit det 41:sta
häftet Meddelanden med förhandlingarna under äret
1914—1915, redigeradt likasom de nästföregäende af dr E.
Häyrön, äfvensom Acta 40, innehällande afhandlingar af
hrr R. Palmgren, Luther, Liro, Frey, Hellen, Jär-
nefelt, Räsänen och Teräsvuori.
Däremot hafva tre redan under föregäende är päbör-
jade större arbeten, hvarje kräfvande en hel del af Acta,
ännu icke hunnit bli sluttryckta, nämligen:
41. Hjelt, Hj., Conspectus flora fennica (15 ark
tryckta).
42. Palmgren, Alvar, Studier öfver löfängsomrä-
dena pä Äland, I, II (30 ark tryckta).
43. Salan, Th. Finlands botaniska litteratur (36
ark tryckta, omfattande hela den alfabetiska förteckningen).
Dessutom föreligger ännu otryckt en afhandling af T. H.
Järvi (omkr. tre ark).
Det säger sig själft, att de senare ärens rikliga pro-
duktion pä ett glädjande sätt vittnar om lifaktigt arbete.
Men ledsamt nog hafva de oundvikliga kostnaderna inmängt
sorg i glädjen. Redan under hösten framstod nödvändig-
heten af att se upp beträffande Sällskapets ekonomi. I främsta
rummet ansågs tryckningen af Meddelanden för det löpande
året böra anstå, men snart blef det uppenbart, att åtgärden
måste verka nedstämmande, särskildt på våra yngre med-
lemmar. I enskild väg gjordes nu försök att sammanbringa
det belopp af 2,000 mk, som för ändamålet pröfvades nö-
digt. Inom kort tid hade åtta personer — W. Laurén
500 mk, Emil Cedercreutz 500 mk, Isak Fellman
200 mk, J.I. Lydecken 100 mk, Björn Wasastjerna
200 mk, G. v. Frenckell 300 mk, Carl Finnilä 100 mk
och J. A. Palm6n 100 mk — tecknat beloppet, och nu pä-
gär tryckningen.
Emellertid voro Acta 42 och 43 redan längt komna och
väntades bli sluttryckta är 1916. Vid årsskiftet voro alla
1380 Vv. 1916: Ordförandens årsberättelse. 125
penningetillgångar uttömda, och ifall statsanslag erhölles,
förblefve dess belopp nedsatt till 6,000 mk, således icke
tillräckligt ens om Sällskapets egna räntor medräknades.
Stipendier kunde då icke utdelas, icke heller nyss nämnda
afhandlingar tryckas eller nya emottagas. Ett redan anmäldt
manuskript blef förty alls icke insändt, ytterligare ett blef
af författaren öfverlämnadt åt ett annat samfund. Vårt Säll-
skap löpte alltså fara att hamna i en obehaglig återvänds-
gränd, och detta just nu, när dess lefvande kraft är mera
omfattande än någonsin.
Något slags extra åtgärd måste således vidtagas, och
knappast återstod annan utväg än att vädja till andras hjälp-
samhet. Måhända kunde någon form utfinnas, som tedde
sig mindre motbjudande, än den af en framräckt tom hand.
Uti det mänskliga samhällslifvet utbytes vara mot vara
eller mot penningar, och nationernas ekonomi hvilar på öm-
sesidigt öfverlåtande af värden, de där representera utfördt
arbete. Också vetenskapligt arbete motsvarar ett värde, ofta
enbart af ideell art, men mången gång afkastande resultat,
som slutligen kunna omsättas i klingande valuta. Ett ve-
tenskapligt samfund fyller sin uppgift, när det befordrar
forskning; och kan det framlägga goda resultat af lif-
aktig verksamhet, så hedrar det fosterlandet och gagnar
mänskligheten, kanske främst egna landsmän. Visserligen
finnas enskilda forskare, som främst åsyfta att själfva vinna
„lof och pris" för sitt arbete, men lyckligtvis äro dylika in-
divid icke normgifvande inom vetenskapliga samfund. Finge
själfviska motiv bli rådande inom ett sådant, så vore det
dödsdömdt.
Då nu förhållandet emellan forskaresällskap och lands-
män icke är af parasitär natur, ej heller får gestalta sig som
påträngsam kommensalism, utan i själfva verket är grun-
dadt på symbios, borde ingen ha skäl att missuppfatta fram-
räckandet af den toma handen. Åtbörden kan icke för-
växlas med en hotfull gest under kamp för tillvaron, och den
får icke utgå från någon tanke på önskad egendomsgemen-
skap eller dylikt. Men gärna må den antyda fridsamhetens
126 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1916.
öppenhjärtliga princip af inbördes hjälp, den princip, hvarpå
i naturen alla associationer hvila och som håller jämvikt
emot principen af -kamp för tillvaron med dennas mången
gång rätt brutala följder.
Man kan icke begära, att det slag af naturalhistorisk
forskning, som synbarligen främst åsyftar teoretiska mål,
skall kunna värdesättas af de landsmän, som själfva mäta
arbetet efter den omedelbara nyttans måttstock. Däremot
medges sådan forskning, som mera uppenbart är riktad mot
praktiska mål, snarare representera ett värde, som godt
kan mätas efter dagens kurs. Erkännes sistnämnda forsk-
ning innebära en nyttig sådd, så faller emellertid lotten att
bärga skörden ofta på andra händer än såningsmännens.
Möjligen finnas emellertid bland skördarena de, som i eget
välförstådt intresse äro hugade att för såningsmännens ång-
plog leverera nödigt bränsle, utan att någondera parten häri
ser ett slags barmhertighetsverk, — ja måhända ger någon
gärna sitt understöd enbart af vetenskapligt intresse.
Med ledning af dessa synpunkter affattades en serie
artiklar, som infördes i dagspressen och spriddes i form af
öfvertryck. Däri redogjordes i största korthet för den na-
turalhistoriska forskningens mål under olika perioder, och
hurusom vissa grenar däraf under senare tider begynt rikta
sig åt praktiskt håll eller tangera sådana syften. I skriften
vädjades till enskilda vetenskapligt intresserade personer
äfvensom till konsortier, hvilka kunna hafva gagn af dylik
naturalhistorisk forskning. Inom kort bar vädjandet rika
frukter. Bidrag hafva inhöstats för en vecka sedan och
ännu i dag. Genom dessa understöd är offentliggörandet
af manuskript, som inlämnats åt vårt samfund samt åt dess
forstvetenskapliga systersällskap, garanteradt för detta år,
och äfven exkursioner kunna anordnas. För hjälpen stå
sällskapen i synnerlig tacksamhetsskuld hos icke så få per-
soner, nämligen godsägaren, häradshöfding Axel Wasa-
stjerna och hans maka Agda, född Donner, statsrådet
Mauritz Hallberg för A. Bol. Kissakoski O. Y., konsul
Eugen Wolff för A. Bol. Tornator, direktören Ferd.
13. V. 1916. Ordförandens årsberättelse. 127
v. Wright, med. doktor Wilhelm Rosenlew och fil.
magister Erik Rosenlew. Ytterligare kommer härtill i
dag en betydelsefull gåfva af firman Parviainen et Comp.,
föranledd af statsrådet Mauritz Hallberg.
Heder ock tack åt de fosterländskt tänkande, förståelse-
fulla personer, hvilka sålunda aflyftat den börda, som tyngde
på samfunden. När vi tacka gifvarena, tänka vi därjämte
på alla dem, hvilkas tidigare lifsgärning i landet hopat ma-
teriell kraft och härigenom möjliggjort, att vetenskapliga och
öfver hufvud ideella mål äfven i Finland varda befordrade
af praktikens målsmän.
Glädjen öfver denna lyckliga vändning i Sällskapets eko-
nomiska förhållanden borde bjuda mig att nu afsluta dessa
reflexioner. Men den, som engång har ordet, talar ibland
äfven utöfver hvad programmet fordrar; han vet ju ej, om
han senare kan få tillfälle därtill.
Huru framtiden gestaltar sig vet ingen, men erfaren-
heten bjuder oss att i tid vara på vår vakt. Under förra
seklet insamlades inom vårt Sällskap genom inträdesafgifter
eller tillfälliga gåfvor en stående fond, afsedd att säker-
ställa Sällskapets ekonomi och tillvaro. Fonden uppgick år
1894 till 28,000 mk, och af denna få blott räntorna användas.
Den har sedan dess förblifvit oförändrad, enär Sällskapets lif-
liga verksamhet årligen kräft samtliga disponibla medel. Detta
har nog varit riktigt, ty det är vetenskapliga resultat vi böra
samla, icke främst penningar.
Men icke förty har vår stående fond under olika tider
spelat en viktig roll, och den kan göra det äfven framdeles.
Redan år 1834 påpekade Sällskapets stiftare, professor C. R.
Sahlberg, betydelsen af stadgad ekonomi. ,Hvarje bygg-
nads bestånd", sade han, , beror af den fastare eller lösare
grund, hvarpå den uppföres, och för vår vetenskapliga bygg-
nad är äfven en stående penningefond en oumbärlig grund-
val". Från sin obetydliga början under 1820-talet hade den
år 1842 vuxit till 2,000 rub. sr, dock tyngd af ett amorte-
ringslån. Under krisen i midten af 1800-talet drog ordfö-
randen, professor Ad. Moberg, försorg om att fonden
128 Skattmästarens årsräkning. 13. V.. 1986
konserverades, om ock en del reseunderstöd af dess räntor
utbetalades. Ar 1859 uppgick beloppet till 3,000 rub. sr eller
12,000 mark. Vid ärsmötet 1879 betonade ordföranden, pro-
fessor S. OÖ. Lindberg, som med stort intresse vinnlade
sio om fondens tillväxt, att den vore nödvändig, emedan vi
ingalunda alltid kunna räkna pä statsunderstöd och därför
böra i första hand lita blott pä oss själfva samt bjuda till
att genom lämpliga åtgärder öka kapitalet.
Att också detta var fullkomligt riktigt, se vi allra bäst
emot bakgrunden af nu rådande förhållanden. Ännu veta
vi ej, om vid nästa årsmöte något öfverskott kan finnas i
kassan. Ifall sådant finnes, ville jag för ingen del föreslå,
att det skulle läggas till stående fonden. Ty trots våra
landsmäns nu visade offervillighet skulle vi då åter befinna
oss i en kritisk belägenhet. Med fröjd ha vi nu erfarit, att
en del donatorer alls icke velat se medlen fonderade, utan
tvärtom ansett gåfvorna göra bästa nytta, om de användas.
Mången kan emellertid betona, att äfven försiktigheten är
en dygd, och att vi jämväl böra tänka på framtiden. Äfven
jag håller före, att Sällskapet bör taga i öfvervägande, huru-
vida något kan göras med hänsyn härtill. Ty stående fon-
den kan under hårda tider få en betydelse, som vi nu kanske
ej tillfylles uppskatta.
Jag slutar med en önskan att hårda tider dock ej må
stunda, men att, ifall de komma, de må bli öfvergående
såväl för vårt samfund som för hela vårt land. Måtte åt-
minstone nu rådande tidsförhållanden snart omgestaltas till
det bättre.
Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade Säll-
skapets Arsräkning för år 1915, hvarur meddelas följande
utdrag:
Debet:
Behällnine fran ar 1974.
Stäendewfonden: 1-0081. Jkr 03) 5 12:982228)000=
Senator J. Ph. Palmens fond . . . . 13,244: —
Transport 41,244: —
13. V. 1916. Skattmästarens ärsräkning. 129
Transport 41,244: —
Sanmärkskastonden ol. wi; va2l3301025;3868: —
Sralsteonden. si nun: man U € 488: —
ckassan, eriantan. 05. 2. 01200. ase! 511:25 47,611:25
Inkomster under året.
PARIS aan stals b k ST 5000: —
TIE Ha anton, 0) vast nachts 2,213; 87
Kedamotsalolitet "a masker 4 A dna 135: —
Bossa Ikeratur sah. oh Irak 278:40 8627:27
Summa 56,238: 52
Kredit:
Utgifter under aret
LEA Cem EN, Wan 119; Tun om, 925: —
Reseunderstöd . . . Er 750: —
Doktor Hj. Hjelt för Ds ky 750: —
Irvckningsskostnader, A. en. 70208
Dersinkop" alien obligatiom: —. dd cd 2:85
Pet" arnnonser m. mie" 2 N M. 109 97:19 8,895: 12
Behällninegfftil Kar, 2916:
Stående fonden . . . yet (a 2810008
Senator J. Ph. Palmens TÖN. NN 1924472
Sanmarkska”tonden UKK 19. 5568: —
SINGS a PF 12 el 00 oe Nr oe
Meckassan "use flera veden any Starr 221: 40
RR: 56,238: 52
Pä tillstyrkan af revisorerna, herrar F. Elfving och
A. Poppius, beviljade Sällskapet härpä skattmästaren full
ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under
det gängna äret.
130 Botanices-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1916.
Botanices-intendenten, kustos Harald Lindberg, af-
gaf följande Ärsredogörelse öiver de botaniska samlingar-
nas tillväxt.
Sällskapet har äfven detta är att anteckna afsevärda
tillökningar af samlingarna. Likasom tidigare är det den
finska kärlväxtsamlingen, som fätt de flesta och största bi-
dragen. De mest omfattande kollektionerna ha inlämnats af
assistent Ch. Em. Boldt, Helsingfors botaniska bytesföre-
ning, dr Harald Lindberg, pastor O. Kyyhkynen,
studd. V. Pesola och A. Virtanen. Pä de särskilda
växtgrupperna fördela sig de inlämnade gäfvorna pä föl-
jande sätt:
Karlvaxter oc soc e n m. MDL OKEI
MOSSOT <, TIKIN 77 212 5
Aloer Pre sas date ee Gais,
Lava aa Sa Fan SS 74 ,
SVAMPAR 1, 10 1. le DAN:
Summa 2,082 exx.
Sällskapet står i tacksamhetsskuld för inlämnade gäfvor
till nedan anförda 56 personer:
Student K. Abt, mag. K. Airaksinen, fröken mag.
Greta Andersin, fröken mag. Anna Andersson,
rektor M. Brenner, elev Ola Brenner, stud. Thord
Brenner, assistent Ch. Em. Boldt, stud. C. Ceder-
creutz, stationsinspektor J. von Dickhoff, mag. Dahl,
prof. Fredr. Elfving, elev Eva Francke, amanuens
R. Frey, stud. Th. Grönblom, kontorschef Hj. Gren:
vik, stud. E. J. Haapakoski, stud. V. Heikinheimo,
dr Hj. Hjelt, Helsingfors botaniska bytesförening, järn-
vägsbokhällare K. Holmberg, forstm. Edv. af Häll-
ström, lektor K. H. Hällström, dr Ernst 8323 25
prov. B. Jurvelius, fröken mag. Alma Keso, stud. V. J.
Kivenheimo, pastor O. Kyyhkynen, elev E. Kärki,
dr Harald Lindberg, elev P. H. Lindberg, trafikdi-
rektör A. Lindfors, fröken Edit Lindström, mag. V.
Tr N. 1916: Botanices-intendentens ärsredogörelse. 131
Liljelund, mag. K. Linkola, elev A. Lönnroth, stud.
K. Metsävainio, forstm. J. Montell, elev A. Nikula,
elev Sirkka Nykänen, mag. V. Ollila, stud. V. Pe-
SJoanystud. Ar. Beiteris.eomn; ing..H.zA. s$Brintz«imae. «Hk
Rancken, lektor A. Rantaniemi, prof. W. Rothert,
mag. V. Räsänen, stud. Hj. Sandell, mag. V. A. Sep-
palä, frul.Tiserstedt,stud. H. Waren,.stud.. A. Vir-
tanen, dr Th. Weber, mag. A. Wegelius och häradsh.
E. Öhrnberg.
Kärlväxtsamlingens tillväxt har varit följande: Coronilla
scorpioides från N, Ekenäs, lastageplats, tagen 1909 (ny för adventiv-
floran), K. Abt. — 9 exx. frän LIm, K. Airaksinen. — Batrachium Bau-
dotii, f. med flytblad, från N, Kyrkslätt, unga plantor af Potamogeton
pectinatus frän Helsingfors, Greta Andersin. — Ruppia spiralis frän Ab,
Hitis, Armeria elongata frän N, Bromarf, och Lathyrus maritimus frän
N, Hangö, Anna Andersson. — 19 exx. frän Nyland, O. och M. Bren-
ner. — Taraxacum leucoglossum Brenn. frän LIm, T. Brenner. — 192
arter i 328 exx. från Ab, Lojo, och 340 exx. från N, Borgå socken,
Ch. Em. Boldt. — 52 exx. frän N, Esbo, C. Cedercreutz. — Carduus
crispus f. albiflora från Oa, Vasa (leg. elev Elsa Laurin), och Salix
polaris frän Le (elev Eva Sandström), mag. Dahl. — 15 exx. frän Ta,
Janakkala, Fr. Elfving. — Sisyrinchium angustifolium från IK, Pyhäjärvi,
Toubila, adventiv, Eva Francke. — Nasturtium silvestre frän N, Esbo,
och Bromus tectorum f. glabra från N, Helsingfors, R. Frey. — 6 exx.
från St, Ta och Le, Th. Grönblom. — Alnus incana f. pinnatifida från
N, Sibbo, Löparö, E. V. Haapakoski. — 15 exx. frän St, Tyrvis, V.
Heikinheimo. — 8 exx. frän St, Karkku, Hj. Hjelt. — 153 exx. frän
olika delar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — Lepidium
perfoliatum från Ta, Humppila, adventiv, K. Holmberg. -— 40 exx. från
Kuusamo, däribland Scirpus mamillatus, Anthyllis affinis, Tussilago, Alisma
och Drosera Anglica X rotundifolia nya för provinsen, samt Euphorbia
cyparissias från St, Parkano, Edv. af Hällström. — En samling Hieracia
och Taraxaca frän KL, Sordavala, K. H. Hällström. — 7 exx. frän N,
Helsingfors, och Ab, Pojo, samt 3 exx. frän Ob, Nedertorneä, däribland
Scirpus mamillatus och Myosotis laxa, E. Häyrön. — 3 exx. frän Oa,
Vasa, B. Jurvelius. — Cirsium arvense var. incanum från N, Helsing-
fors, V. J. Kivenheimo. — 243 exx. från Sb, Nilsiä m. fl. närbelägna
socknar, däribland Lychnis alpina, Asplenium trichomanes, Saxifraga
cespitosa, Poa cesia, Epipactis rubiginosa, Eriophorum callitrix nya för
provinsen, O. Kyyhkynen. — 4 exx. frän Ta, Längelmäki, E. Kärki. —
30 exx. Taraxaca frän Helsingfors, 136 exx. Hieracia frän N, Kyrkslätt,
och 30 exx. kärlv. frän Ab, Lojo, däribland Epilobium adenocaulon, ny
132 Botanices-intendentens årsredogörelse. 13.:V. 1916;
för floran, Harald Lindberg. — Achillea millefolium forma ligulis tri-
sectis, Galeopsis versicolor f. unicolor, Epilobium angustifolium, 2 färg-
former, frän Ab, Lojo, P. H. Lindberg. — Myosotis laxa frän Oa, Vasa,
Rumex Fennicus och R. Fennicus < domesticus, ny för floran, frän Oa, Kors-
näs, A. Lindfors. — 8 exx. frän N, Esbo, Edit Lindström. — Pimpinella
magna frän KL, Sordavala (3 lokaler), Ruskeala (1 lokal) och KOI, Salmi
(2 lokaler), Conioselinum Tataricum frän KL, Soanlahti, ny för provinsen,
Pedicularis sceptrum Carolinum från Kb, Nurmes, ny för provinsen, och
Cornus Suecica från Kb, Rautavaara (de två sistnämnda tagna af elev
Amalia Laitinen), K. Linkola. — Sedum Fabaria från Sa, Rautjärvi, I. Lin-
kola. — Carex alpina frän OK, Ristjärvi, A. Lönnroth. — Veronica Bux-
baumii frän OK, Kajana, K. Metsävainio. — 35 exx. frän LKem, däri-
bland några intressanta Carex-bastarder och Callitriche bicuspidata Neum.,
J. Montell. — Epilobium angustifolium f. albiflora från Ta, Hollola, A.
Nikula. — 276 exx. frän KL, Suistamo, däribland Epipactis palustris, E.
rubiginosa, Salix myrsinites, S. hastata och Schoenus ferrugineus, nya för
provinsen, V. Pesola och A. Virtanen. — 4 exx. från St, Ruovesi, däri-
bland Poa cesia, ny för provinsen, A. Peterson. — 72 exx. från Ob
och LKem, däribland Vicia sepium, V. silvatica och Lathyrus pratensis
från Kuolajärvi, nya för provinsen LKem, samt Humulus från Rova-
niemi, Centaurea scabiosa och Galium mollugo X verum frän Alatornio,
nya för Ob, A. Rantaniemi. — Anthyllis-fröplantor från Ob, Karunki
järnvägsstation, V. Räsänen. — Monotropa och Pirola umbellata från
Ab, Vihti, E. Öhrnberg.
Mossamlingen har ökats sälunda: 20 exx. af Helsingfors bo-
taniska bytesförening. — Bryum purpurascens, Trematodon, Tetraplodon
Wormskjoldii, Oligotrichum glabratum från Kuusamo, Edv. af Häll-
ström. — 247 exx. frän KL och KOI, V. Pesola.
Lafsamlingen har tillvuxit genom följande: Tholurna dissi-
milis från LKem, Kuolajärvi, K. Airaksinen. — 15 exx. från Ta, Janak-
kala, Fr. Elfving. — 56 exx. frän olika delar af landet, Helsingfors bo-
taniska bytesförening. — Alectoria Fremontii c. fr. och Gyrophora arctica
var. corrugata frän Ob, Simo, V. Räsänen.
Svampsamlingen har ökats genom: 22 arter myxomyceter
i 29 exx. af afl. prof. W. Rothert frän Krakau, insamlade under en
vistelse i Ab, Lojo, sommaren 1915. — Scleroderma vulgare och Rhi-
zopogon rubescens frän St, Peipohja, L. Tigerstedt.
Algsamlingens tillväxt har utgjorts af: 16 exx. frän olika
delar af landet, V. A. Seppälä, samt 47 prof frän södra Finland, H.
Waren.
Dessutom har inlämnats monströsa äpplen af J. v. Dickhoff och
Th. Weber, monströsa blad af Pirus malus af V. Liljelund samt monstr.
blommor af H. A. Printz. — Monstr. Plantago major af Sirkka Nykä-
nen. — Monströsa hasselnötter, köpta pä Åbo torg, A. Wegelius. —
13. V. 1916. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 133
Fossil Trapa från N, Mörskom, H. Rancken, och Ta, Luopioinen (nord-
ligaste fyndort), V. Ollila. — En fotografi af ormgran från N, Kyrk-
slätt, Greta Andersin, och af Verbascum lychnitis från Ab, Bromarf, Hj.
Sandell. — En talltopp med talrika kottar från Ta, Luhanka, Alma
Keso; en liknande inköpt från Heinola socken, Marjoniemi by.
T. f. zoologie-intendenten, amanuens K. E. Ehrström,
afgaf följande Årsredogörelse för de zoologiska samlingar-
nas tillväxt under året 1915—16.
Äfven under innevarande år har evertebratsamlingen
varit så godt som otillgänglig, i det den fortfarande varit
magasinerad i Zootomiska inrättningen tillhörande lokaler. —
Bland större inköp äro att anteckna en lo från Puolanka
och ett par tiotal sälskallar från Ladoga. Såsom gåfva har
erhållits ett par järfvar från Högholmens djurgård, och af
enskild person har förärats en älgtjur.
Antalet nytillkomna nummer af Mammalia, tillhörande
24 arter, har varit:
Skinn. Läs tyy 208. gr 004 SER
Skeletin. Taa EKS RR TT Zune,
SE Allan? Ne lots MA ta 0 ÖRE
PES POE te osaks söks n] ÖNA
Summa 136 exx.
Dä hela djur stätt museet till buds, ha sä vidt möjligt
olika delar tagits till vara. Af värdefullare former ha krop-
parna konserverats för anatomiska undersökningar. I för-
teckningen upptagas dock äfven i dessa fall endast skinnen.
Fägelsamlingen har ökats med 106 arter, nämligen:
Skennlneig < 6 U, 201 0TR 214! nummer
Belarus + 5 k
Embryoner 9 5
Skelett . 4 N
Bon . TUU E 4 4
Nookullanioadl 09, 80.14 2098
Summa 241 nummer
134 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1916.
Af reptilier har inlämnats 1 arti talrika exx., af fiskar
4 spp. i 4 exx., af arachnoideer 2 prof, af coelenterater 1
prof, af plankton och annat hydrofaunistiskt material 273
prof, af mollusker 6 prof i delvis talrika exx.
Insektsamlingen har ökats med 6,199 exx., 14 prof och
64 nummer biologiskt material. Tillskottet fördelar sig pä
olika grupper pä följande sätt:
Ormoptera SIN NTT 24 exx.
Hymenoptera . . . 1,093 , 9 prof, 11 numm. biol. mat.
COIOOPIena "masa eh tr DL VTI TSS j je
Plecopterd =" PINI. TON [S
Neuroptera! man n 204
OOTTE 11000 Ehe
Panorpatae®. Kt. so ll
LEpidopierai us enä N 406 „
Piptetne tet UT DS32300
FHemiptera sen UI 1315
Diverse insekter . . AASE
Summa 6,199 exx., 14 prof, 64 numm. biol. mat.
I ännu högre grad än förut har samlingarnas ökning va-
rit beroende af inlämnade gåfvor. I främsta rummet står
Sällskapet i tacksamhetsskuld till intendenten för Höghol-
mens djurgärd, mag. Rolf Palmgren, för en mängd värde-
fulla däggdjur och fäglar. En större kollektion fäglar och
mikromammalier har frän Utsjoki lappmark, Ätsäri och Vasa
inlämnats af stud. C. Finnilä. Äfven detta är har museet
genom mag. O. Collin mottagit talrika bidrag frän Ta-
vastehustrakten. En större samling plankton och annat
hydrofaunistiskt material frän Tusbyträsk har inlämnats af
mag. H. Järnefelt. Bland till entomologiska samlingarna
inlämnade gäfvor mä särskildt framhållas en c. 470 spp. om-
fattande kollektion finska coleopterer af prof. J. R. Sahl-
berg och 606 spp. i 1,087 exx. insekter af olika grupper
af Helsingfors entomologiska bytesförening. Dessutom har
en mängd personer, hvilkas namn framgä af förteckningen
13. V. 1916. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 135
öfver gäfvorna, bidragit till samlingarnas ökning. Till alla
frambäres härmed Sällskapets tack. — För samlingarnas till-
växt redogöres närmare i nedanstäende sammanställning, och
har städse, ifall ej annat uppgifves, blott 1 ex. af ifrägava-
rande art inlämnats.
Mammalia. Sorex minutus: 2 exx., Esbo, Granö, arkit. K. G.
Björnberg. — Sorex araneus: 15 exx., Esbo, Granö, arkit. K. G. Björn-
berg. — Erinaceus europaeus: 3, Uleåborg, Högholmens djurgård gen.
mag. R. Palmgren. — Ursus arctos: 3 skallar, Högholmens djurgärd
gen. mag. R. Palmgren. — Felix lynx: %, Puolanka, ink.; juv., Högh.
gen. mag. R. Palmgren. — Gulo borealis: 2 och 3, Högh. gen. mag.
R. Palmgren. — Mustela erminea: 4 exx., Kärkylä, ink.; Koli, artist J.
Snellman; Kuusankoski, stud. I. Forsius. — Foetorius Iutreola: Koli, art.
J. Snellman. — Mustela nivalis: Kärkylä ink. — Mustela martes: Högh.
gen. mag. R. Palmgren. — Vulpes vulpes: korsräf, skinn, Kärsämäki;
3, skalle, Helsinge, Vik, stud. A. Wasenius. — Vulpes lagopus: 3, Högh.
gen. mag. R. Palmgren. — Phoca foetida saimensis: Högh. gen. mag.
R. Palmgren; 2 skallar, Punkasalmi, ink. — Phoca foetida ladogensis:
22 skallar, Sordavala skärgärd, ink. — Sus scrofa domestica: subfossila
benrester fr. Uleäborg, Mustakylä, lektor A. Rantaniemi. — Castor fi-
ber: bäfvergnagade trästycken, Jyväskylä och Isojoki, statsr. J. R. As-
pelin; d:o Kyrkslätt, dr E. Nordenskiöld. — Mus rattus: 3 hvit färgaberr.,
Vanaja, mag. O. Collin; Tavastehus, dens. — Arvicola agrestis: Tvär-
minne, prof. J. A. Palmen; 11 exx., Granö, arkit. K. G. Björnberg. —
Arvicola terrestris: Tavastehus, mag. O. Collin; Järvenpää, hr O. Jär-
nefelt. — Hypudaeus glareola: 4 exx., Granö, arkit. K. G. Björnberg. —
Microtus ratticeps: 97 exx., Utsjoki, stud. C. Finnilä; uterus med em-
bryoner, d:o. — Myodes lemmus: Utsjoki, stud. C. Finnilä. — Pteromys
volans: 3, Vanaja, mag. O. Collin; 9 o. juv., Högh. gen. mag. R. Palm-
gren. — Sciurus vulgaris: 2 exx., Kärkylä, ink.; 2 exx., Ostola, forstm.
G. E. R. Wasastjerna; 2 exx., Enontekis, Markkina, aman. K. E. Ehr-
ström; Kuusankoski, stud. I. Forsius; Karislojo, dens.; Kyrkslätt ink.;
Ätsäri, stud. C. Finnilä. — Lepus borealis: Ätsäri, stud. C. Finnilä. —
Alces alces: 3, Fagervik, frih. L. Hisinger-Jägerskiöld.
Aves. Turdus viscivorus: Kyrö station, dr I. Hortling. — Turdus
musicus: H:fors, prof. K. M. Levander. — Turdus iliacus: Ätsäri, stud.
C. Finnilä. — Luscinia suecica: 3, Utsjoki, stud. C. Finnilä. — Luscinia
rubecula: Ätsäri, stud. C. Finnilä. — Pratincola rubetra: Sjundeå, dr I.
Hortling. — Sylvia sylvia: 3 o. 2 bon, Sjundeå, dr I. Hortling. — Accentor
modularis: 3, Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Troglodytes troglodytes:
&, Uleäborg, mag. E. Merikallio. — Regulus regulus: Esbo, Grankulla,
ing. R. Mickvitz; H:fors, hr Y. Järnefelt. — Parus borealis: li, stud.
C. Finnilä; 2 exx., Ätsäri, dens.; 9, Barösund, dr I. Hortling. — Parus
136 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13.:V. 1916
major: Helsinge, Fredriksberg, dr R. Forsius; bo, Karislojo, dens. —
Parus ater: &, Ii, stud. C. Finnilä. — Certia familiaris: G. Karleby,
mag. K. A. Knabe. — Otocorys alpestris: 2 exx., Utsjoki, stud. C. Fin-
nilä. — Anthus pratensis: Sjundeä, dr I. Hortling. — Emberiza citrinella:
Karislojo, dr R. Forsius; Ätsäri, stud. C. Finnilä. — Loxia curvirostra:
4 exx., Paltamo, mag. E. Merikallio; juv., Renko, mag. O. Collin; T:hus,
Karlberg, dens. — Loxia bifasciata: Paltamo, mag. E. Merikallio. —
Pyrrhula pyrrhula: juv., Tavastehus, mag. O. Collin. — Coccothraustes
coccothraustes : 3, Suonnejoki, mag. R. Palmgren. — Fringilla coelebs: 3,
Hoplax, dr 1. Hortling. — Fringilla montifringilla: 5 exx., Högh., stud.
E. Nyberg; Högh., mag. R. Palmgren. — Acanthis spinus: 2 exx., Box-
backa, hr R. Mäntynen. — Acanthis linaria: Renko, mag. O. Collin; &,
Uleåborg, mag. E. Merikallio. — Sturnus vulgaris: 3 juv., Jyväskylä,
hr V. Kivilinna. — Corvus cornix: Lampis, Mommila, mag. O. Collin. —
Corvus frugilegus: 2 kullar ägg, ink. — Corvus monedula: Högh. gen. mag.
R. Palmgren. — Pica pica: 2 exx., brun färgvarietet, Jockas, veterinär
K. B. Miller; 2 exx., Kärkylä, ink.; 9, Ätsäri, stud. C. Finnilä; Uleä-
borg, mag. E. Merikallio. — Garrulus glandarius: Esbo, ink.; Ätsäri,
stud. C. Finnilä. — Lanius collurio: 3, Sjundeå, dr I. Hortling. — Am-
pelis garrulus: Q, Hattula, mag. O. Collin; Esbo ink. — Chelidonaria
urbica; 2 exx., Tvärminne, prof. J. A. Palmen. — Clivicola riparia: 9, Ta-
vastehus, mag. O. Collin; Uleäborg, mag. E. Merikallio. — Cypselus
apus: €, Helsingfors, vaktm. K. Holmström. — Dryocopus martius: 9,
Tvärminne, prof. J. A. Palmén; Kärkylä ink. — Dendrocopus minor:
2, Renko, mag. O. Collin. — Dendrocopus leuconotus: Q, Renko, mag.
O. Collin. -- Picoides tridactylus: Esbo, stud. I. Hilden. — Picus canus:
o, Esbo, ink.; Lampis, mag. O. Collin; Fredriksberg, hr N. Sundqvist. —
Falco peregrinus: 9 juv., Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Cerchneis
tinnunculus: © o. juv., Sjundeå, dr I. Hortling; Högh. gen. mag. R.
Palmgren. — Accipiter nisus: 2 exx., 9, Tavastehus, mag. O. Collin; 3
exx., 9 3, Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Astur palumbarius: 9, Högh.
gen. mag. R. Palmgren; Esbo ink.; Kärkylä ink. — Pernis apivorus: 9,
Vanaja, mag. O. Collin. — Buteo buteo: Högh. gen. mag. R. Palmgren. —
Archibuteo lagopus: 5 exx. ad., 8 exx. juv., Utsjoki, stud. C. Finnilä. —
Aguila chrysaötus: Borgä, gen. mag. R. Palmgren. — Aguila clanga:
Luvia, ink. gen. mag. E. W. Suomalainen. — Aquila pomarina: Jurva,
stud. C. Finnilä. — Asio otus: 9, Haukipudas, ink.; Vanaja, mag. O.
Collin; 9 juv., Paltamo, mag. E. Merikallio; Sibbo, dr L. Borgström.
— Asio accipitrinus: Kyrkslätt, hr H. Linden; Kyrkslätt, Finnby, ing. A.
Paulig; Helsinge, Vik, stud. A. Wasenius. — Bubo bubo: &, Högh. gen.
mag. R. Palmgren. — Nyctea scandiaca: Högh. gen. mag. Palmgren;
Esbo ink.; Koria ink. — Surnia ulula: Pielavesi, prof. K. M. Levander;
Äggelby ink.; Vanaja, mag. O. Collin; Loppis ink. — Glaucidium pas-
serinum: €, Hvittis, lektor E. W. Suomalainen. — Nyctala tengmalmi:
13. V. 1916. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 137
Paltamo, mag. E. Merikallio; Tuulois, mag. O. Collin; Munksnäs, stud
I. Forsius; Kyrkslätt, Finnby, ing. A. Paulig; Kyrkslätt, hr H. Linden. —
Syrnium lapponicum: Haukipudas ink.; Paltamo, mag. E. Merikallio;
2 exx., Högh. gen. mag. R. Palmgren; Helsinge ink.; Renko, mag.
O. Collin. — Syrnium aluco: skelett, Högh. gen. mag. R. Palmgren. —
Columba palumbus: 9 juv., Hauho, mag. O. Collin. — Tetrao urogallus:
3 färgv., Renko, mag. O. Collin; juv., Kuru, hr S. E. Multamäki; ad. o.
juv., Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Tetrao urogallo-tetricides: Oa, dr
I. Hortling. — Perdix perdix: Järvenpää, fr. K. Sibelius. — Grus grus:
Jockis, Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Fulica atra: Uleäborg, Högh.
gen. mag. R. Palmgren; %, Sibbo, Borgnäs, häradsh. G. W. Boijer. —
Crex crex: Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Ortygometra porzana: Tvär-
minne, prof. J. A. Palmén. — Rallus aguaticus: Ekenäs, hr A. Jönsson. —
Vanellus vanellus: Tyrväntö, mag. O. Collin. — Charadrius apricarius:
Utsjoki, stud. C. Finnilä; 2 exx., Vanaja, mag. O. Collin. — Charadrius
hiaticula: 2 exx., Utsjoki, stud. C. Finnilä. — Charadrius morinellus; 5
exx., Utsjoki, stud. C. Finnilä. — Phalaropus lobatus: Kuolajärvi, stud.
C. Finnilä. — Tringa temminckii: 3, Vasa, Vallgrund, stud. C. Fin-
nilä. — Tofanus totanus: Utsjoki, stud. C. Finnilä. — Machetes pugnax:
3, Utsjoki, stud. C. Finnilä. — Scolopax rusticola: €, Urdiala, mag. O.
Collin. — Gallinago gallinago: €, Kalvola, mag. O. Collin; Tavastehus,
dens. — Gallinago gallinula: 9 juv., Tavastehus, mag. O. Collin. —
Ardea cinerea: Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Cygnus musicus: H:fors
ink. — Anser fabalis: 3, Högh. mag. R. Palmgren; juv., Utsjoki, stud.
C. Finnilä. — Anser cinereus: Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Branta
leucopsis: 9, Sjundeå, Pickala, hr T. Lindeberg. — Branta bernicla: Pa-
rikkala, dr I. Hortling. — Anas acuta: % juv., Hauho, mag. O. Collin;
©, Nylands skärgård, mag. K. Hilden. — Anas penelope: 2 exx. juv.,
3 9, Ingå, dr I. Hortling; Vanaja, mag. O. Collin. — Anas crecca: ad.
3 o. juv., Hauho, mag. O. Collin. — Fuligula fuligula: 2 juv. Q, Hauho,
juv. 3, Hattula, mag. O. Collin. — Fuligula ferina: 2 juv. 9, Hauho, mag.
O. Collin. — Fuligula marila: 2 juv., Hauho, juv. Vanaja, juv. Hattula,
mag. O. Collin; Nylands skärgård, dr I. Hortling. — Oidemia nigra:
ad. 9, Hauho, juv. Tuulois, mag. O. Collin. — Clangula glaucion: 9 juv.,
Renko, juv. Hauho, mag. O. Collin; 9 Hausjärvi, frih. C. Munck; Ny-
lands skärgård, dr I. Hortling. — Harelda hiemalis: 4 exx., Ii, stud. C.
Finnilä; Kalvola, 3 exx. Hattula o. Lammi, mag. O. Collin. — Somateria
mollissima: 3 exx., Pörtö, ink. — Somateria spectabilis: juv. 3, Jusarö,
red. A. Hintze. — Mergus albellus: 3, Helsinge, Willinge, hr J. E. Ek-
ström. — Mergus serrator: Utsjoki, stud. C. Finnilä. — Mergus merganser:
juv., Pörtö, ink.; 3, Tyrväntö, mag. O. Collin; Vanaja, dens.; juv., Hat-
tula, dens. — Phalacrocorax carbo: Porkala, ink. — Larus glaucus: Ingå,
dr I. Hortling. — Stercorarius pomarinus: €, Sordavala, hr E. Reiman. —
Colymbus lumme: juv. €, Vanaja, mag. O. Collin. — Colymbus arcticus:
138 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1916.
2 exx., Hattula, mag. O. Collin. — Mergulus alle: Ii, mag. E. Merikal-
lio. — Alca torda: Porkala, ink.
Reptilia. Vipera berus: talr. exx., Tvärminne, prof. J. A. Palmen.
Pisces. Leuciscus erythrophthalmus: Tammela, mag. O. Collin. —
Cobitis taenia: 2 exx., Kexholm, Ostamojärvi, dr G. V. Levander. —
Scomber scomber: Tvärminne, Storlandet, prof. J. A. Palmén. — Leuciscus
rutilus X Alburnus lucidus: Tusbyträsk, mag. H. Järnefelt.
Arachnoidea. 2 prof, Hoplax, stud. P. Haglund.
Mollusca. Mytilus edulis och Littorina littorea: talrika exx., Va-
rangerfjorden, stud. C. Finnilä. — Lymnea: 1 prof, ryska Karelen,
Vangeljärvi, mag. K. Airaksinen. — Unio pictorum: 1 prof, Birkala,
Pyhäjärvi, hr Th. Grönblom.
Vermes. Cestodcystor ur tarmkanalen af Anas boschas, li, mag.
E. Merikallio. {
Piankton och annat hydrofaunistiskt material. 273 prof frän Tusby-
träsk, tagna under ären 1914—15, af mag. H. Järnefelt.
Coelenterata. Spongilla lacustris: 1 prof, Karkku, stud. O. Meurman.
Angäende de entomologiska samlingarnas tillväxt och
bearbetning har amanuens R. Frey lämnat följande upp-
gifter:
Insecta. Orthoptera. Tettix: 6 exx. varr., Birkkala, hr Th.
Grönblom; Turtola, dr E. Bergroth. — Leptophyes punctatissima: Nagu,
aman. R. Frey; 2 exx., Eckerö, mag. V. Järvinen. — Chrysochraon dispar:
2 exx., Esbo, stud. C. Cedercreutz. — Gryllus domesticus: Simo, mag.
V.B. Räsänen. — 6 spp. i 11 exx., H:fors entomologiska bytesförening.
Hymenoptera. Microgaster: utkläckt ur gallbildningar ä Con-
vallaria, Pitkäsaari, stud. Fr. Lönnfors. — Apidae: 8 exx., Pärnä, lekt.
Ä. Nordström. — Lissonota insignata: Hangö, stud. Fr. Öblom. —
Neuroterus guercus-baccarum: ny för samlingen, Äbo, fr. E. Henriks-
son. — Parasitsteklar: 57 exx., olika delar af landet, docent H. Fe-
derley; 4 exx., H:fors, hr Th. Grönblom. — Lasius niger: 2 exx., Borg-
näs, dr A. Poppius. — Hymen. aculeata: 22 spp. i 40 exx., Sysmä o.
Kola-halfön, stud. W. Hellen; 10 spp. i 11 exx., Kola-halfön, aman.
R. Frey; 36 spp. i 62 exx., Birkkala, hr Th. Grönblom. — 3 exx,,
Turtola, dr E. Bergroth. — Chrysis sybarita: Janakkala, elev R. Elf-
ving. — Andrena tibialis: ny för landet, Sakkola, hr Th. Grönblom. —
Gorytes fallax: 2 exx., ny för landet, Kantalaks, stud. W. Hellen o. aman.
R. Frey. — Vespa norvegica: 9 bon, Esbo, dr A. Luther. — Bombus
consobrinus: Esbo, stud. C. Cedercreutz. — Camponotus herculeanus:
bogängar, vaktm. K. Holmström. — Megachile bombycina, M. ericetorum
2 exx., M. argentata o. Cerceris labiata: Valkeala, elev L. Hjelt. — Ichneu-
monidae: 19 exx., Turtola, dr E. Bergroth; 5 spp. i5 exx., Valkeala, elev
L. Hjelt. — 157 spp. i 465 exx., H:fors entomologiska bytesförening. —
134 V. 1916. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 139
Megachile ligniseca: 3 exx. jämte bon, Sjundeå, hr T. Lindeberg gen. prof.
E. Reuter. — Camponotus: bo, Kärsämäki, hr V. Auer. — 80 spp., Ka, stud.
Fr. Lönnfors. — Bombus arenicola o. 5 exx. ichneumonider, Janakkala,
stud. K. Abt. — Dinotomus lapidator: Pärnä, lekt. A. Nordström. — 1 prof
galläpplen ä ek, Tvärminne, mag. Helmi Bastman. — Tenthridinidlar-
ver: 28 spp. i 640 exx., H:fors och omgifning, mag. E. E. Lindqvist.
Coleoptera. Hylobius rugicollis: ny för landet, Lojo, elev P.H.
Lindberg. — Hylobius pineti o. Haltica brevicollis: Korkeakoski, stud.
I. Forsius. — Otiorrhynchus picipes: H:fors, stud. J. Anttila. — Apion:
3 exx., Kola-halfön, stud. W. Hellen. — Aphodius granarius: 8 exx.,
H:fors, elev R. Elfving. — 8 exx., Korkeakoski, stud. I. Forsius. —
Barynotus moerens: ny för landet, H:fors, stud. W. Hellen. — Bembidium
nigricorne: Lojo, dr H. Lindberg. — Phyllobius psittacinus: ny för lan-
det, Galitzina, hr Th. Grönblom. — 228 spp. i 360 exx., H:fors ento-
mologiska bytesförening. — Attagenus pellio: 1 prof larver, H:fors, hr
Th. Grönblom. — Ochthebius bicolon o. Pseudostyphlus pilumnus: nya
för landet, Sammatti o. Tytärsaari, mag. U. Saalas. — Eicolyctys brun-
neus: ny för samlingen, Yläne, C. Sahlberg, gen. prof. J. Sahlberg. —
Cryptophagus sparsus: ny för landet, Malm, stud. W. Hellön. — 17 exx.,
Storkyrö, stud. P. Nederström. — Badister dilatatus: ny för landet,
Lojo, stud. H. Lindberg. — Omkr. 470 spp. i 600 exx., olika delar af
landet, däraf 16 för finska samlingen nya, prof. J. Sahlberg. — Omkr.
420 spp. i c. 500 exx., fr. olika delar af landet, däraf 11 för finska sam-
lingen nya (2 jämväl lämnade af prof. J. Sahlberg), dr R. Forsius,
aman. R. Frey och stud. W. Hellön. — Hylobius rugicollis: Kalvola, elev
R. Routamo. — Otiorrhynchus tristis: ny för landet, Borgä, arkitekt G.
Stenius. — 53 ark fanerogamer med larvfras, förorsakade af Coleopt.
phytophaga, Lojo och Jorois, dr H. Lindberg. — Saperda populnea:
1 prof larver, Viborg, hr Th. Grönblom.
Plecoptera. 1 prof, Birkkala, hr Th. Grönblom. — Fr. olika
delar af landet: 15 spp. i 38 exx., stud. W. Hellön; 12 spp. i 29 exx,,
aman. R. Frey; 4 spp. i 14 exx., hr Th. Grönblom; 3 spp. i 10 exx.,
mag. V. R. Räsänen; 3 spp. i 7 exx., mag. J. V. Koponen; 3 exx., dr
R. Forsius. — Dictyopterygella parva: 3 exx., ny för vetenskapen,
Imandra, aman. R. Frey o. stud. W. Hellen.
Neuroptera. Hemerobius guadrifasciatus : 2 exx., Korkeakoski,
stud. I. Forsius.
Odonata. 10 spp. i 10 exx., olika delar af landet, mag. U. Saa-
las. — 13 spp. i 17 exx., H:fors entomologiska bytesförening. — Agrion
pulchellum: Snappertuna, elev R. Elfving.
Panorpatae: 2 exx., H:fors entomologiska bytesförening.
Lepidoptera. Macrolepidoptera: 5 exx., Vichtis, stud. G. Hult;
38 spp. i 65 exx., Birkkala, hr Th. Grönblom; 3 spp. i 3 exx., Ekenäs
o. Borgä, hr W. Wahlbeck; 3 exx., Grankulla, stud. Hj. v. Bonsdorff. —
140 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1916.
Microlepidoptera: 5 exx., Kyrkslätt, stud. E. Löfgvist; 3 exx., Janakkala,
hr O. E. Mustonen; c. 50 exx. minerande larver, H:fors, mag. E. E. Lind-
gvist. — Miana literosa: ny för landet, Kyrkslätt, stud. E. Löfgvist. —
Cepphis advenaria: Karislojo, stud. I. Forsius. — Tephroclystia absin-
thiata: Kyrkslätt, stud. E. Löfgvist. — Boarmia cinctaria: Janakkala,
stud. K. Abt. — Dicranura vinula var. arctica: Isokyrö, mag. P. Ne-
derström. — Epineuronia popularis o. Argynnis paphia ab. valesina:
Grankulla, stud. Hj. v. Bonsdorff. — 2 exx. albinos-former af Pararge
hiera o. Argynnis selene, Larentia truncata ab.: Hollola o. Asikkala,
elever V. o. T. Karvonen. — Larentia comitata ab. moldavinata: Nur-
mis, stud. Y. Mustonen. — Tephroclystia trisignaria: Viborg, elev E.
Thuneberg. — Larentia picata, ny för landet, Acidalia immorata ab. o.
Crysophanus virgaureae var. eleus: Borgä, hr A. Magnusson. — Cacoecia
jecheana:2 exx., Sippola, stud. V. Kujala. — Cepphis advenaria: Jorois, elev
0. Enckell. — Cheimatobia brumata: 10 exx., H:fors, hr Th. Grönblom. —
Miselia oxyacanthae o. Acronycta cuspis: Esbo, stud. C. Cedercreutz. —
Larentia ferrugata o. Acidalia immorata: Kyrkslätt, stud. O. Nylund. —
Cheimatobia boreata o. brumata: 15 exx., Karislojo, stud. I. Forsius. —
Herminia cribralis : ny för landet, Ekenäs, hr W. Wahlbeck. — Stenoptilia:
Turtola, dr E. Bergroth. — Mesophleps silacellus: Geta, dr R. Fabri-
tius. — Laverna festivella: Korkeakoski, stud. I. Forsius. — Melitaea
athalia v. parthenie: 2 exx., Utsjoki, lekt. R. Krogerus. — 144 spp.i 216
exx., H:fors entomologiska bytesförening. — Eupithecia virgaureata ab.
altenaria: Janakkala, stud. K. Abt. — Himera pennaria: Kyminlinna, mag.
A. Sallmen. — Syrichtus malvae ab. taras: Janakkala, stud. K. Abt. —
Diptera. 2 spp. i 3 exx., Jääski, mag. K. Valle. — Lauxania
frontalis: Birkkala, hr Th. Grönblom. — Ceroplatus sesioides 0. Xylopha-
gus cinctus: Korkeakoski, stud. I. Forsius. — 18 exx., Birkkala, hr Th.
Grönblom. — Ornithomyia: 5 exx., Ätsäri, stud. C. Finnilä; 2 exx., H:fors,
vaktm. K. Holmström. — Tachinidae: 3 exx., Kangasala, stud. L. Hei-
nänen. — Argyramoeba varia: Hangö, stud. Fr. Öblom. — Protocalliphora
o
azurea: 16 exx. larver fr. hudsvulster ä ungar af Motacilla alba, Ät-
säri, stud. C. Finnilä. — Bombylius major o. Conops vesicularis: Korkea-
koski, stud. I. Forsius. — 45 exx., Turtola, dr E. Bergroth. — 30 spp.
i 45 exx., H:fors entomologiska bytesförening. — Syrphidae: 24 exx.,
Eckerö, mag. V. Järvinen; 2 spp. i 2 exx., H:fors, stud. J. Anttila; 157
spp. 9 varr. i 1,002 exx., aman. R. Frey; 78 spp. 2 varr. i 291 exx,,
stud. W. Hellön; 72 spp. 1 var. i 132 exx., dr R. Forsius; 60 spp. 1 var.
i 137 exx., mag. E. E. Lindgvist; 60 spp. 2 varr. i 129 exx., stud. L.
Johansson; 50 spp. i 97 exx., lekt. Ä. Nordström; 45 spp. i 71 exx., hr
Th. Grönblom; 36 spp. 1 var. i 83 exx., stud. Y. Wuorentaus; 30 spp.
i 55 exx., dr N. v. Adelung; 25 spp. i 30 exx., prof. J. Sahlberg; 12
spp. i 15 exx., dr W. Linnaniemi; 8 spp. i 9 exx., lekt. A. Wegelius;
8 spp. i 8 exx., lekt. K. Valle. — Xylota lenta o. Syrphus physocephalus:
19:8V. 1916; Bibliotekariens årsberättelse. 141
Föglö o. Pärnå, lekt. Å. Nordström. — 46 exx., N o. St, mag. K. Hil-
dén. — Gastrophilus equi: Hollola, stud. J. Anttila. — Lispa uliginosa:
Borgå, fr. A. Andersson. — Omkr. 50 exx., anträffade i boningshus,
H:fors, stud. E. Nyberg; d:o c. 200 exx., Sordavala, lekt. K. H. Häll-
ström; d:o 4 exx., Juva, hr A. Wäätänen; d:o 4 exx., H:fors, mag. P.
Nederström.
Hemiptera. Trioza chenopodii: 2 exx., Helsinge, stud. W. Hel-
lön. — Salda fennica: Hangö, stud. Fr. Öblom. — 19 exx., däribland
Stagonomus pusillus, 2:dra exemplaret fr. landet, Pargas, prof. E. Reu-
ter. — Piesma guadrata: 3 exx., ny för landet, Hangö, stud. Fr. Öblom. —
27 spp. i 31 exx., H:fors entomologiska bytesförening.
Diverseinsekter. Omkr. 85 exx. snöinsekter, Enäjärvi, stud.
E. A. Kärki. — 7 exx., Haapajärvi, stud. Th. Clayhills. — 100 exx.,
Pusula, mag. V. Tolvanen. — c. 25 exx., mag. Helmi Bastman. — 2 prof
vinterinsekter, Hoplax, stud. P. Haglund.
Ä entomologiska museet har under ärets lopp professor
J. Sahlberg fortsatt den revision och nyuppställning af
den finska coleoptersamlingen, som han päbörjade före-
gående år; härvid ha serierna Fungicola, Serricornia, Hetero-
mera och Rhyncophora genomgätts. Student W. Hellen
har bearbetat och provisoriskt uppställt gallsteklarna (famil-
jen Cynipidae) och en del af parasitstekelgruppen Tryphoninae.
Magister J. S. V. Koponen har bearbetat museets obe-
stämda material af Plecoptera. Amanuens Richard Frey
har uppställt den finska samlingen af blomflugorna (familjen
Syrphidae).
Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog föl-
jande Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt 1915—1916.
Under verksamhetsåret 1915—1916 har tillväxten af Säll-
skapets bibliotek till följd af den genom kriget förorsakade
stagnationen i skriftutbytet varit betydligt mindre än någon-
sin förr. Denna tillväxt uppgår nämligen till blott 431 num-
mer (mot i regel öfver 1,000), med hänsyn till innehållet för-
delade på följande sätt:
Naturvetenskaper i allmänhet sm . . . . 155
Zoologi. dslmulsi JA ke ae Ar
Botanik. <usymh Sus 80
Landt- och skogshushällning, fiskeriväsende 53
142 Val m. m. 13. V. 1916.
Geografi, hydröostaii 1 DR 009-019 M NN
Geologi, TOTEN CT END RENT yhet 6
Kemi, farmaci, medicin . . . vi Si 3
Matematik, fysik, astronomi, ee dh ut
Diverse: orna «rischen ah a 1598580500
Summa 431
Det antal lärda samfund, vetenskapliga institutioner och
tidskriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet underhäller regel-
bundet skriftutbyte, har tidigare uppgätt till 343, och föl-
jande tvä hafva under äret tillkommit:
National Academy of Sciences, Boston, Mass., U. S. A.;
Societe entomologique de Moscou.
För välvilliga bokgäfvor står Sällskapet dessutom i tack-
samhetsskuld till Bestyrelsen för Köpenhamns Zoologiska
Museum; Botaniska afdelningen vid Centralanstalten för för-
söksväsendet på jordbrukets område, Experimentalfältet vid
Stockholm; Finska Landtbruksstyrelsen; Redaktionen af Luon-
non Ystävä; Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Insti-
tuut; Société Ouralienne d'amis des sciences naturelles, Je-
katerinenbourg; BopoHex<cKoe ryöepHckoe 3emcrBo; MOCKOB-
ckiä roponckid HaponHiki YHHBepcHTerb; Administracion de
Correos, Mexico; äfvensom till herrar H. W. Arnell, R.
Chodat, S. Mokrzecki och Sv. Murbeck.
Vid härpä statutenligt förrättadt val af funktionä-
rer ätervaldes till ordförande professor J. A. Palmen,
viceordförande professor K. M. Levander, sekreterare
docent H. Federley, skattmästare doktor V. F. Brothe-
rus, medlem i Bestyrelsen den i tur afgäende, professor F.
Elfving, revisorer professor F. Elfving och doktor A.
Poppius samt revisorssuppleant lektor E. Malmberg.
Till medlemmar af Sällskapet invaldes godsägaren, hä-
radshöfding Axel Wasastjerna och fru Agda Wasa-
stjerna (föreslagna af docent H. Federley).
Till publikation anmäldes af docent Alvar Pal m-
gren: Studier öfver löfängsomrädena pä Äland III.
13. V. 1916. Smärre meddelanden. 143
Efter ansökan och på förslag af Bestyrelsen beslöt Säll-
skapet tilldela nedannämnda personer följande reseunder-
stöd för sommaren 1916: pastor O. Kyyhkynen 200 mark
för floristiska undersökningar i norra Savolaks; magister
E. Merikallio 200 mark för ornitologiska studier i norra
Österbotten; docent A. Palmgren 600 mark för hieracio-
logiska forskningar i mellersta och norra Finland samt in-
samling af Hieracia för det af professor J. P. Norrlin
under utgifning varande verket Hieracia exsiccata.
På förslag af Bestyrelsen beslöt Sällskapet åt docent
A. Palmgren utbetala ett ärs ränta af J. Ph. Palmens
fond för hans under värterminen lämnade biträde ät pro-
fessor J. P. Norrlin vid dennes hieraciologiska undersök-
ningar och iordningställande af en ny fascikel af exsiccat-
verket öfver Finlands Hieracia.
I anslutning till sitt pä senaste möte gjorda meddelan-
den angäende till Sällskapet och Finska Forstvetenskapliga
Samfundet gjorda donationer anmälde ordföranden, att
till honom ytterligare öfverlämnats af direktör Ferdinand
von Wright en summa stor 500 mark och af medicine-
och kirurgiedoktor W. Rosenlew och dennes broder fi-
losofiemagister Erik Rosenlew gemensamt en summa af
500 mark. — Fördelningen af de nu och tidigare donerade
medlen mellan Finska Forstvetenskapliga Samfundet och
Societas pro Fauna et Flora Fennica beslöt Sällskapet för
sin del öfverlämna åt en kommitté, bestående af professor
J. A. Palmén såsom ordförande och en representant för
hvartdera af de nämnda samfunden. Till Sällskapets repre-
sentant utsågs dess skattmästare, doktor V.F.Brotherus.
Viceordföranden framförde till ordföranden, professor
J. A. Palmen, Sällskapets var mt kända tack för den-
nes bemödanden att förbättra Sällskapets ekonomi, hvilka
bemödanden krönts med största framgäng och möjliggjort
Sällskapets fortsatta verksamhet i dess normala utsträckning.
Magister E. Lindgvist inlämnade berättelse öfver
sina med Sällskapets understöd under sommaren 1915 be-
drifna studier af växtstekellarver och deras utveckling.
144 Lindberg. — Solan. — Kivirikko. 13. V. 1916.
Doktor Harald Lindberg framlade fasciklarna IX—XX,
n:ris 401—1000, af Plantae Finlandiae Exsiccatae.
Professor Th. Salan anförde:
, Härmed tager jag mig friheten att till Sällskapet öfver-
lämna ett manuskript, hvilket jag i tiden öfverkom vid en
auktion efter aflidne professorn i zoologi och botanik Jo-
han Magnus af Tengström. Manuskriptet är inbundet
i pärmar af pergament och innehäller i sin början en mängd
växtgeografiska anteckningar, utgörande utdrag frän arbe-
ten. af Kalm;'P: A. GaddysJohanäd ulin;Mattinss
Castrén m. fl. Sedermera följer en systematisk förteck-
ning enligt De Candolle’s system af Finlands faneroga-
mer och slutligen en flora öfver Finland med kortfattade
diagnoser af släkten och arter samt lokaluppgifter angäende
utbredningen af de beskrifna arterna. Emedan beskrifningarna
fullkomligt öfverensstämma med dem i „Flor& fennic& bre-
viarium“ af L. J. Prytz 1819-1821 offentliggjorda, men i
följd af hans död med Umbellaternas familj afbrutna arbete,
hvars fortsättning dock med stöd af ett manuskript, funnet
af afl. arkiater O. E. A. Hjelt bland efterlämnade papper
i prof. J. M. af Tengströms bibliotek, sedermera blef
af O. E. A. Hjelt publiceradt 1869 i 10:de häftet af Säll-
skapets notiser, och dä dessutom här ifrägavarande manu-
skript är öfverkorsadt, är det högst antagligt, att detta utgör
den ursprungliga handskriften, samt att L. J. Prytz? Flora
fennice breviarium är tryckt efter ett renskrifvet exemplar
häraf. Att manuskriptet bevarats i J. M. af Tengströms
bibliotek härleder sig möjligen däraf, att Tengström,
som var gift med en syster till Prytz, hade samarbetat
med honom vid författandet af floran. — Det kan ju äga
ett visst historiskt intresse att bevara denna relikt af J. M.
af Tengström, såsom utgörande stommen till den första
floran öfver Finland.*
Tohtori K. E. Kivirikko näytti Bulgaria globosa
(Schmid.) nimisen kotelosienen, jonka hän oli tavannut 4
p:nä kesäkuuta v. 1915 Sääksmäellä Rapolan harjulla. Niitä
13. V. 1916. Kivirikko. — R. Palmgren. 145
oli kaikkiaan 5 kappaletta, kolme aivan lähekkäin, kaksi pi-
temmän matkan päässä, ja ne kasvoivat tiheässä kuusikossa
paksulla neulaskerroksella. Silloinen kevät oli kolea ja sa-
teinen. Samalla! harjulla kasvoi runsaasti korvasieniä (Hel-
vella esculenta) melkein Juhannukseen saakka. Samanväri-
sinä kuin nämät herättivät ensinmainitut kuitenkin heti huo-
miota ison, lähes 6 cm leveän ja melkein mustan itiömaljansa
kautta, jota vaaleampi, hiukan kohoava reunus ympäröi. Ne
olivat hyvin raskaita, hyytelömäisen liman täyttäminä pulleita
ja melkein sileäpintaisia. Kaksi sientä on 2 °/, formaliniliuok-
sessa säilyttänyt sekä alkuperäisen värinsä että kokonsa.
Kolmas sieni, joka jätettiin kuivumaan, kutistui kosteuden
haihtuessa ja kävi aivan ryppyiseksi.
Samasta paikasta löysi ylioppilas Niilo Rapola tänä
keväänä jo 7 p:nä toukokuuta 3 kappaletta mainittua sientä,
jotka kuitenkin olivat koko joukon edellisiä pienempiä ja
kurttuisempia. Vedessä ne kuitenkin yön kuluessa laajenivat
ja rypyt oikenivat. Kaksi niistäkin otettiin talteen, kolmas
jätettiin kasvamaan.
Bulgaria globosa on ainoastaan hyvin harvoin tätä ennen
tavattu Suomen valtiollisella alueella. Sen löysi ensin A.
Thesleff kuusimetsästä Viipurin lähellä 20 p:na touko-
kuuta v. 1891. Luonnontieteellisen alueemme itäisimmästä
kolkasta Aunuksen Karjalassa on sienen myös löytänyt J.
Liro keväällä v. 1899.
Sienen keksi Schmidel jo v. 1755 Erlangenin luota.
Sen jälkeen on se tavattu ainoastaan kolmesta muusta pai-
kasta Pohjois-Saksassa: Riesengebirgeltä, Königsbergin luota
ja Saksista, sekä kaikkiaan 15:ta paikasta Keski-Ruotsissa:
Uplannista, Vestmanlandista, Södermanlandista ja Itä-Götan-
maasta.
Intendenten, magister R. Palmgren redogjorde för
Sängsvanens, Cygnus musicus Bechst., häckande i Ostro-
bothnia media.
Bland vära ödemarksfäglar bör framom de flesta säng-
svanen nämnas. 1 likhet med andra kulturskygga däggdjur
10
146 R. Palmgren, Sängsvanens häckande. 13. V. 1916.
och fåglar — björnen, kungsörnen m. fl. — har äfven denna
stätliga fägel i värt land fätt vika för odlingen och härunder
småningom undanträngts till obygderna i de östra gräns-
trakterna och landets nordliga delar, främst Lappland. Men
äfven i dessa trakter förekommer svanen blott mycket fä-
talig, ett sakläge, som fär sin förklaring af det hänsynslösa
äggandet för samlare och infängandet af de späda ungarna,
och som bjärt kontrasterar mot förhällandena i ryska Ka-
relen, där enligt E. Kivirikko 20—30 par kunna anträffas
vid flere smärre sjöar med gräsbevuxna stränder.
Under de sex är jag förestätt Högholmens djurgärd hafva
några gånger i landet födda ungsvanar inköpts till sam-
lingarna. Bland dessa förvärf finnas tvenne, hvilka enligt
min mening äga ett speciellt intresse, emedan de ädagalägga,
att arten i mellersta Österbottens ödemarker kring vatten-
delaren ännu i dag som är äger ett isoleradt häckningsom-
räde. Jag anför ur Högholmens journal samtliga uppgifter
rörande svanens förekomst som häckfägel i landet:
1911. 9. IX. erhöllos 3 ungfäglar af herr K. Fazer,
enligt hvilken de samma är blifvit tagna som ungar i Sodan-
kylä Lappmark.
1914. 3. III. anlände 2 ungfåglar från Kuolajärvi Lapp-
mark genom förmedling af hr H. Välikangas; dessa hade
året förut tagits som späda i närheten af Niemelä by af
Einok Sievijä.
1914. 22. X. inköptes en ungfågel af hr Aug. E. Päk-
kilä; den hade jämte tvenne andra ungar tagits som späd
vid Juurikka sjö ä Pesäneva benämnda mosse i Sievi socken
nära gränsen till grannkommunen Nivala af skogvaktaren
JPET
1915. 17. XI. förvärfvades genom köp af hr Emil Veik-
kola 2 ungfåglar, tagna likaledes ä förenämnda Pesäneva
mosse i Sievi.
De tvenne sistanförda fynden härröra som synes frän
samma häcklokal, Pesäneva mosse i Sievi socken. Frän
denna del af landet finnas äfven andra uppgifter om häckande
svanar; enligt Mela-Kivirikko äro sälunda häckfynd
13. V. 1916. R. Palmgren. — Merikallio. — Finnilä. 147
gjorda i Haapavesi, Toholampi och Lestijärvi socknar. Af
allt att döma äga vi i denna trakt af landet ett väl afgrän-
sadt, ännu af kulturen föga berördt ödemarksgebit. Kungs-
örnens förekomst härstädes, synbarligen såsom häckfågel,
pekar bl. a. oförtydbart i samma riktning.
I anslutning till ofvanstående meddelande önskade under-
tecknad fästa Sällskapets uppmärksamhet vid den utrotning,
som hotar svanen i berörda område liksom annorstädes i
landet genom det tidigare redan påpekade, lagstridiga och
moraliskt förkastliga äggandet och infångandet af de späda
ungarna för uppfödning och efterföljande slakt. Får denna
utrotningsprocess, såsom nu, opåtaldt fortgå, är helt säkert
den fåtaliga svanstammens fortbestånd i landet äfventyradt.
Icke minst beträffande denna konungsliga fågel, som mer
än de flesta ingätt i folkmedvetandet säsom en helig fägel,
och som spelat en stor roll i saga och säng, vore ett sä-
dant öde i hög grad att beklaga. Det synes mig, som om
en appell till vederbörande myndighet angäende jaktlagens
efterlefnad, med speciellt framhällande af ofvan anförda om-
ständigheter, frän Sällskapets sida, antingen genom dess
Styrelse eller dess jaktlagskommitte, vore lika önskvärd som
behjärtansvärd.
Under den härpä följande diskussionen lämnade magister
E. Merikallio och student C. Finnilä kompletterande
uppgifter om svanens häckningsplatser samt framhöllo be-
tydelsen af att äfven grägäsen och sädgäsen komma i ät-
njutande af den fridlysning jaktlagen för deras vidkommande
stadgar. — Härvid omnämnde student Finnilä, att säng-
svanen under de senaste åren anträffats häckande i Ätsäri
socken (62 35). De stora ödemarkerna på Suomenselkä,
hvarest sagda socken är belägen, kunna betraktas som en
sista fristad för sångsvanen som häckfågel i de sydligare
delarna af vårt land. Här häckar äfven en annan, i öfrigt
företrädesvis blott i Lappland häckande fågel, sädgåsen (An-
ser fabalis), t. ex. i Ätsäri, Keuruu och Saarijärvi (jfr äfven
Meddel. 40, p. 56).
148 Koponen, Suuosista hyönteislahkossa Plecoptera. 13. V. 1916.
Sällskapet beslöt öfverlämna frägan om en eventuell
hänvändning till myndigheterna ät sin jaktlagskommitte, med
rätt för denna att komplettera sig med för saken intresse-
rade personer.
Fil. kand. J. S. W. Koponen jätti julaistavaksi: Suu-
osista hyönteislahkossa Plecoptera.
Suhteellisesti paras vertaileva esitys koskikorennois-
toukkien ja täyskasvuisten suuosista sisältyy tri Ferd. Nee-
racher’in!) tutkimukseen Reinin hyönteisfaunasta. Ne e-
racher'in mukaan, ja häntä siteeraa esim. Wesenberg-
Lund”), ovat imagojen suuosat verrattuina nymfien vastaaviin
osiin erimäärissä redusoituneita; leuka ja huulirihmat tuskin
ollenkaan, ylä- ja alahuuli noin puoleen kokoon, kun taas
ylä- ja alaleuvat ovat joko kokonaan kadonneet tahi on
niistä jälellä vain puremiseen kykenemättömiä jätteitä.
Neeracher'in tutkimus on kuitenkin kovin yksipuo-
linen, ja hänen tuloksensa yleistettynä kaikkia plecoptereja
koskevaksi on harhaanvievä. Hänen käytettävänään on ol-
lutkin etupäässä sellaisia koskikorennoislajeja, joitten ima-
gojen leuvat ovat olleet redusoituneita, ja ainoalta sellaiselta
tutkittavanaan olleelta lajilta (Leuctra Klapäleki Kpny), jolla
myös täysikasvuisena on hyvin kehittyneet puruleuvat, ei
hän imagon suuosia ole selittänytkään, mutta kyllä nymfin.
Näistä syistä olen pitänyt tarpeellisena, että plecopte-
rien suuosat joutuvat vielä lisävalaistuksen alaiseksi, ja sen
vuoksi verrannut nymfien ja imagojen suuosia toisiinsa muu-
tamilla sellaisilla lajeilla, joita Neeracher ei ole tutkinut.
Muuten on jo Pictet?) huomauttanut, että niillä perli-
1 Neeracher, Ferd., Die Insektenfauna des Rheins und sei-
ner Zuflüsse bei Basel. Rev. Suisse Zool. Geneve 1910 (siv. 571—586).
2 Wesenbere-Lund, C., Fortpflanzungsverhältnisse: Paarung
und Eiablage der Süsswasserinsekten. Sep. aus Fortschritte der natur-
wissensch. Forschung herausgegeben von Prof. Emil Abderhal-
den-Halle. A. S. VIII. Band. 1913 (siv. 165).
—„—, Insektlivet i ferske Vande. 1915 (siv. 15).
3) Pictet, F. J., Histoire naturelle des Insectes n&vropteres.
Famille des Perlides. Geneve 1841.
13:0Y. 1916: Koponen, Suuosista hyönteislahkossa Plecoptera. 149
deillä, joitten palpit ovat „en fil" muotoa, yläleuvat ovat
verrattain hyvin kehittyneitä, ja Enderlein') perustaa
plecopteri-jaotuksensa kahteen uusinimiseen alalahkoon Holo-
gnatha ja Systellognatha siihen, miten hyvin tahi huonosti
mandibelit ovat kehittyneet imagoilla. Klapälekin, tai
oikeammin alkuaan Pictetin, eroittamat alalahkot Plecoptera
subuli- 1. setipalpia ja Plecoptera filipalpia perustuvat taas
palpien muotoon: edellisessä ovat palpinivelet kärkipuolella
ohuempia kuin tyviosassa, jälkimäisessä alalahkossa ovat
kaikki palpinivelet yhtäpaksuja.
Lukuunottamatta tutkimiani kotimaisia koskikorennois-
lajeja on minulla ollut myös käytettävänä Y. Wuoren-
tauksen kesällä 1915 Krasnojarskista ottamia Pferonarcys
reticulata Burm. lajin nymfejä ja imagoja alkoholissa kon-
serveerattuina. Nämä ovat olleet minulle suureksi hyödyksi,
koska juuri Pteronarcidae heimon asemasta näihin edellä-
mainittuihin alalahkoihin Enderlein ja Klapälek?) ovat
joutuneet polemiikkiin keskenään.
Mainitsen tällä kertaa vain lyhyenä yhteenvetona tulok-
set aikaisemmista ja omista tutkimuksistani.
1. Palpien laadun mukaan jakautuvat plecopterit luon-
nollisella tavalla kahteen alalahkoon: a) Plecoptera subuli-
palpia ja b) Plecoptera filipalpia. Enderlein'in Subordo
Systellognatha on identtinen edellisen ja Subordo Holognatha
jälkimäisen alalahkon kanssa.
2. Toukkien ja nymfien mandibelit ja maxillit ovat hy-
vin kehittyneitä ja puremiseen kykeneviä kaikilla muilla
plecoptereilla paitsi mahdollisesti eräillä Pferonarcys-sukuun
kuuluvilla nymfeillä, joista ainakin Pt. reticulata Burm. nym-
fin ylä- ja alaleuvat ovat suhteellisesti heikosti kehittyneitä.
3. Alalahkossa Plecoptera subulipalpia ovat imagojen
suuosista varsinaiset purevat osat mandibelit ja maxillit
!) Enderlein, Günther, Klassifikation der Plecopteren, sowie
Diagnosen neuer Gattungen und Arten. Sep. aus d. Zoolog. Anzeiger
Bd. XXXIV, 1909, N. 13/14 (siv. 386).
2? Klapälek, Fr., Vorläufiger Bericht über exotische Plecopte-
ren. Sep. aus der Wiener Entom. Zeitung. XXVIII. Jahrgang. 1909.
150 Koponen. — Levander. 13. V. 1916.
aivan Neeracher'in tutkimuksen mukaan hyvin redusoi-
tuneita.
4. Alalahkossa Plecoptera filipalpia ovat sen sijaan ima-
goilla kaikki suuosat, myöskin mandibelit ja maxillit, tosin
tavallisesti hieman pienempiä kuin nymfeillä, mutta muuten
hyvin kehittyneitä ja vahvasti kitiniseerattuja.
5. Edellisessä alalahkossa on hypopharynx sekä nym-
feillä että imagoilla suhteellisesti ohut, joko pyöreä tai suippo-
päinen, yksiliuskainen, ehyt. Jälkimäisessä alalahkossa on
hypopharynx joks. paksu leveyteen verrattuna ja ainakin
Nemura- ja Leuctra-sukujen nymfeillä heikosti kolmiliuskai-
nen sekä todennäköisesti kaikilla alalahkon Plecoptera fili-
palpia imagoilla enemmässä tai vähemmässä määrässä kaksi-
liuskaisesti lovipäinen.
6. Pteronarcys reticulata Burm. imagon ja varsinkin
nymfin palpeista päättäen kuuluu Pferonarcidae heimo ala-
lahkoon Plecoptera subulipalpia, eikä alalahkoon Plecoptera
filipalpia, johon Klapälek!) sen asettaa.
Professor K. M. Levander anmälde till publikation:
Zur Kenntnis des Kiistenplanktons im Weissen Meere:
Die zum Teil schon sehr alten Planktonproben, die der
vorliegenden Mitteilung zu Grunde liegen, sind von ver-
schiedenen finländischen Zoologen und Botanikern während
ihrer Reisen nach der westlichen, karelisehen Kiiste des
Weissen Meeres eingesammelt worden. Alle diese Proben
wurden in der Nähe von Flussmiindungen oder im Hafen von
Solowetzk gefischt. Neben marinen Elementen enthalten
sie somit meistens auch zahlreiche Siisswasserformen. Ob-
gleich sie deshalb nicht als repräsentativ fiir das offene
Wasser des Weissen Meeres angesehen werden können, so
dürfte jedoch, mit Hinsicht darauf, dass bisher fast nichts
1 Klapälek, Fr. Beitrag zur Kenntnis der Gattung Pteronar-
cys Newman. Sep. aus Bull. internat. de l’Acad. des Sc. de Boheme.
1907.
—,—, Myös edellämainitussa julkaisussa, siv. 230.
13. V. 1916. Levander, Küstenplankton im Weissen Meere. 151
über das Plankton dieses Binnenmeeres bekannt ist, die
vorliegende Mitteilung nicht ganz ohne Interesse sein. Nähere
Auskunft über das untersuchte Material gibt das folgende
Verzeichnis.
5.. VII. 1886.
14. VI. 1892.
löy VI 1892:
16. VI. 1892.
18. VI. 1892.
18. VIII. 1894.
20. VIII. 1894.
VIII. 1894.
6. IX. 1894.
19. VII. 1913.
Die Bucht bei Knäscha. Fang von der Ober-
fläche. O. Nordqvist. — Sehr kleine Plank-
tonprobe.
Die Bucht bei Knäscha. Fang mit Schlitten-
netz aus 9—12 m Tiefe. Stein- und Sand-
boden. O. Nordqvist. — Reines Copepoden-
plankton, hauptsächlich aus Acartien bestehend.
Die Bucht bei Knäscha. Fang mit Schlitten-
netz aus c. 10 m Tiefe. O. Nordgvist. —
Copepodenplankton.
Die Bucht bei Suma, 4—5 km vom Ufer. Ober-
flächenfang. Temperatur des Wassers 10 C.
A. ©. Kihlman. — Copepodenplankton.
Der Hafen von Solowetzk. Oberflächenfang.
A. O. Kihlman. — Rhizosoleniaplankton.
Die Bucht bei Kem. Oberflächenfang. A. O.
Kihlman. — Diese Planktonprobe ist klein,
hauptsächlich Siisswasserdetritus enthaltend.
Die Bucht bei Keret, etwa 1 km ausserhalb
der Flussmiindung. Oberflächenfang. A. O.
Kihlman. — Enthält Siisswasserdetritus.
Die Bucht kei Kem. Oberflächenfang. K. E.
Stenroos. — Viel Süsswasserdetritus.
In der Gegend von Kem, bei Kollgora, Ober-
flächenfang. K. E Stenroos.
Eine andere Planktonprobe aus der Gegend
von Kem. K. E..Stenroos.
Oberflächenfang bei Studentsa. K. E. Sten-
I 00.8.
Bei Knäscha, Oberflächenfang aus dem inne-
ren Teile der Bucht. H. Lindberg.
Bei Knäscha, Oberflächenfang aus dem mitt-
leren Teile der Bucht. H. Lindberg.
152 Levander, Kiistenplankton im Weissen Meere. 13. V. 1916.
19. VII. 1913. Bei Knäscha, Oberflächenfang aus dem äusse-
ren Teile der Bucht. Salzgehalt des Wassers
20.08 Yf H: Pima berg.
27. VII. 1913. Die Bucht bei Kandalakscha (finnisch Kanta-
lahti). Oberflächenfang. H. Lindberg. —
Siisswasserformen stark vertreten.
In diesem Materiale habe ich 74 Arten Pflanzen und
Tiere unterschieden. Auf die verschiedenen systematischen
Gruppen verteilen sie sich folgendermassen:
A. Phytoplankton, 45 Arten: Myxophyceae 3, Chloro-
phyceae 6, Cystae 2, Euflagellata 3, Dinoflagellata 11, Silico-
flagellata 1, Diatomaceae 19.
B. Zooplankton, 29 Arten: Protozoa 5, Rotatoria 9,
Vermes 1, Bryozoa 1, Copepoda 6, Cladocera 3, Crustacea
cetera 2, Mollusca 2.
Ein sehr grosser Teil der gefundenen Arten ist auch in
der Ostsee vertreten. Insbesondere scheint mir das zahl-
reiche Vorkommen gewisser Copepoden (Centropages hama-
tus, Acartia bifilosa und A. longiremis) im Weissen Meere
mit Hinsicht auf ihre sonstige Verbreitung in den nordischen
Meeren bemerkenswert.
In der folgenden Aufzählung aller beobachteten Arten
werden als Freguenzzeichen verwendet: ccc massenhaft,
ce zahlreich, ce häufig, + spärlich, r selten, rr sehr selten.
Myxophyceae.
Gomphosphaeria naegeliana (Unger) Lemm. Süsswasser-
art. Bei Kandalakscha 27. VII. 1913, Om, + [H. L.].
Lyngbya sp. Im äusseren Teile der Bucht bei Knäscha
19, VIE 19123,..0 m, 2 [EI 1.4
Anabaena lemmermanni P. Richter. Süsswasserart. Bei
Kandalakscha 27. VII. 1913, 0 m, rr, Sporen [H. L.].
Chlorophyceae.
Botryococcus braunii Kütz. Süsswasserart. Bei Kanda-
lakscha 27. VII.’ 1913, 0 m, rr TH. L..
Oocystis sp. Bei Kandalakscha 27. VII. 1913, O m, rr
IH. Lk
13. V. 1916. Levander, Kiistenplankton im Weissen Meere. 153
Cosmarium sp. Siisswasserart. Bei Kandalakscha 27.
VILI 1913, 0% m;' rr" [HY L.].
Closterium setaceum Ehr. Siisswasserart. Bei Kem
VELERSILHK. ES].
Pleurotaenium ehrenbergii (Breb.) De Bary. Süsswasser-
art. Bei Kem VIII. 1894 [K. E. S.].
Pediastrum boryanum (Turp.)
Kerli! 810VIII 1894; sr: [KET SI:
Cystae.
Menegh. Süsswasserart.
Trochiscia clevei Lemm. Marin. Bei Knäscha 5. VII.
1586; JO: m. ır ÖS N]: und, 193 V1.-1913,.0,:m, x, [El: „L.].
Sphaeropsis sp. (cnfr. brevispinus Meun., Meunier,
Microplankton des mers de Barents et de Kara, 1910, p. 104,
Pl. VII, Fig. 12). Marin. Bei Knäscha 19. VII. 1913, Om, rr
IR.
Euflagellata.
Dinobryon divergens Imh. Siisswasserart. Abgestorbene
Kolonien bei Kandalakscha 27. VIII. 1913, 0 m, c [H. L.].
D. pellucidum Lev. Marin. Bei Knäscha 19. VII. 1913,
ns 1] 00 19]
Synura uvella Ehr. Süsswasserart. Im Hafen von Keret
184 Vl. 1892, 0 1.17 JA 105 Ki
« Dinoflagellata.
Dinophysis norvegica Clap. & Lachm. Marin. Bei Knäscha
im äusseren und mittleren Teile der Bucht 19. VII. 1913,
Onas (H. 22.
D. rotundata Clap. & Lachm. Marin. Bei Knäscha im äus-
seren und mittleren Teile der Bucht 19. VII. 1913, Om, r [H. L.].
Protoceratium reticulatum (Clap. & Lachm.) Bütschli.
Marin. Bei Knäscha 5. VII. 1886, 0 m, rr [O. N.].
Gonyaulax spinifera (Clap. & Lachm.). Marin. Bei Knäscha
im innerenTeile der Bucht 19. VII. 1913, O m, rr [H. L.].
G. levanderi (Lemm.) Paulsen. Marin. Bei Knäscha im
äusseren Teile der Bucht 19. VII. 1913, O m, + [H. L.].
Peridinium pellucidum (Bergh) Schätt. Marin. Bei Knäscha
in allen Teilen der Bucht 19. VII. 1913, O m, + bis c [H. L.].
154 Levander, Kiistenplankton im Weissen Meere. 13. V. 1916.
P. achromaticum Lev. Lebt in Siiss- und Brackwasser.
Bei Knäscha im äusseren Teile der Bucht 19. VII. 1913, 0 m,
r2.[H, LJ.
Ceratium longipes (Bailey) Gran. Marin. Bei Knäscha
im äusseren Teile der Bucht 17. VII. 1913, + [H. L.].
C. hirundinella (O. F. M.). Süsswasserart. Bei Kem 18.
VII. 1894, rr [K. E. S.], und bei Knäscha sowie bei Kanda-
lakscha 19. u. 27. VII. 1913, 0 m, € [H. L.]. An: dersletztez
ren Station wurden auch Cysten gefunden.
C. fusus (Ehr.) Clap. & Lachm. Marin. Bei Knäscha
5. VIL 1886, O m, rr [O. N.], und 19. VII. 1913, Om, + (im
inneren und mittleren Teile der Bucht seltener als im äus-
seren), sowie bei Kandalakscha 27. VII. 1913, O m, rr [H. L.];
bei Studentsa VIII. 1894, 0 m, cc [K. E. S.], und in der Ge-
gend von Kem VIII. 1894, 0 m, + [K. E. S.].
Pyrophacus horologicum Stein. Marin. Bei Knäscha in
allen Teilen der Bucht 19. VII. 1913, O m, stets als rr ge-
funden [H. L.].
Cilicoflagellata.
Ebria tripartita (Schum.) Lemm. Marin. Bei Knäscha
im äusseren Teile der Bucht 19. VII. 1913, 0 m, rr [H. L.].
Diatomaceae.
Melosira borreri Grev. Marin. Bei Kem 16. VI. 1892, +
[A. O. K.], und 18. VIII. 1894, c [K. E. S.], sowie bei Knäscha
19: VIE: 719185 O,m;srrH JH. 12]
M. juergensii Ag. Marin. Bei Knäscha 19. VII. 1913, O m,
TE IH. Tel:
M. italica Kütz. Süsswasserart. Bei Solowetzk im Ha-
fen 15. VI. 1892. O m, die Hauptform cc, f. crenulata Kütz.
r JA 0. KE
Skeletonema costatum (Grev.). Marin. Bei Knäscha 5.
VII. 1886, 0 m, ccc [O. N.], und 19. VII. 1913, O m, ccc [H. L.],
bei Kandalakscha 27. VIII. 1913, O m, ccc [H. L.], und Solo-
wetzk im Hafen 15. VI. 1892, 0 m, + JA. O. K.].
Thalassiosira nordenskiöldii Cleve. Marin. Bei Solowetzk
15. VI. 1892, O m, cc JA. O. K.].
13. V. 1916. — Levander, Kiistenplankton im Weissen Meere. 155
Coscinodiscus subbuliens Jörg. Marin. Bei Knäscha
SYNT 1886,012i<bis;'0 myor [0:nN4, iaund:.-bei Kem (16. VIL
1892, 0 m, + [A. O. K.].
Isthmia nervosa Kütz. Marin. In der Gegend von Kem
(bei Kollgora) 20. VIII. 1894, O m, + [K. E. SJ.
Rhizosolenia setigera Brightw. Marin. Bei Solowetzk
15. VI. 1892, 0 m, ccc JA. O. K.]. Diese Art bildete hier die
Hauptmasse des Planktonfanges.
Chaetoceras danicum Cleve. Marin. Bei Knäscha im
äusseren Teile der Bucht 19. VII. 1913, O m, + [H. L.].
Ch. criophilum Castr. Marin. Bei Knäscha in den ver-
schiedenen Teilen der Bucht 19. VII. 1913, O m, + [H. L.].
Ch. simile Cleve. Marin. Bei Knäscha 19. VII. 1913,
Omar |]:
Ch. laciniosum Schütt. Marin. Bei Knäscha 19. VII.
1913, &. m, r (H. LJ.
Ch. subtile Cleve. Marin. Bei Knäscha im äusseren Teile
der Bucht 419. VI. 1913;"0:m,53r2 [Hi TJ.
Ch. wighami Brightw. (Ch. bottnicum Cleve). Marin.
Bei Solowetzk 15. VI. 1892, 0 m, r [A. O. K.], und Knäscha
195 VIE, 1913;05m4 cv [EX]:
Ch. gracile Schiitt. Marin. Bei Knäscha im äusseren
Teile der Bucht 19. VII 1913, 0; m, e [H. L.].
Biddulphia aurita (Lyngb.) Breb. Marin. Bei Knäscha
im äusseren Teile der Bucht 19. VII. 1913, O m, rr [H. L.].
Asterionella gracillima (Hantzsch.). Süsswasserart. Bei
Solowetzk 15. VI. 1892, O m, r, und Kem 16. VI. 1892, 0 m,
rr [A. O. K.], sowie bei Knäscha und Kandalakscha 19. u. 27.
WISH».
Nitzschia closterium W. Sm. Marin. Im Hafen von Solo-
wetzk 15. VI. 1892, 0 m, r JA. O. K.].
Gomphonema geminatum (Lyngb.) Ag. Süsswasserart.
Bei Kandalakscha 27. VII. 1913, O m, cc JE. L.].
Protozoa.
Cyphoderia margaritacea Ehr. Siisswasserart. Bei Kan-
dalakscha eine leere Schale 27. VII. 1913, 0 m [H. L.].
156 Levander, Kiistenplankton im Weissen Meere. 13. V. 1916.
Tintinnopsis bervidea Stein. Marin. Bei Knäscha 19. VII.
1913, O m, r, und bei Kandalakscha 27. VII. 1913, O m, rr
[ERE
Tintinnopsis sp. Brackwasserart. (Dieselbe Form, die
als „Codonella ventricosa Clap. & Lachm.“ aus dem Fin-
nischen Meerbusen von mir früher angeführt worden ist:
Acta Soc. F. et FI. Fenn. XII, N:o 2, 1894, p. 91, Taf. III,
Fig. 9.) Bei Suma 14. VI. 1892, 0 m, c, und Solowetzk 15.
VIT: 189251040 Tr [43408 K.]:
Codonella lacustris Entz. Siisswasserart. Leere Schalen
bei Kandalakscha 27. VII. 1913, 0 m, rr [H. L.].
Cyttarocylis denticulata Clap. & Lachm. v. gigantea Brandt.
Marin. Bei Kem 16. VI. 1892, 0 m, rr [A. O. K.), und 18.
VII. 1894, rr [K. E: S.], Studentsa 6. IX. 1894 FM
[K. E. S.], sowie in der Bucht bei Kandalakscha 27. VII. 1915,
0. 1177 TT [RAR
Ptychocylis urnula Clap. & Lachm. Marin. Bei Studentsa
0.1X.'-1894,'0+m, € [K! EAST:
Rotatoria.
Synchaeta sp. Wahrscheinlich eine Siisswasserart. Bei
Solowetzk 15. VI. 1892, 0 m, rr [A. O. K.], Kem 18. VIII.
1894, O m, rr [K. E. S.], und Kandalakscha 27. VII. 1913,
05560" [ARTE
Polyarthra platyptera Ehr. f. euryptera Wiesz. Süss-
wasserart. Bei Kandalakscha 27. VII. 1913, 0 m, + [H. L.].
Dinocharis pocillum (O. F. M.). Siisswasserart. Bei Kan-
dalakscha'27. VII. 1913, 0 m, rr [H. L.].
Colurus sp. Wahrscheinlich eine Süsswasserart. Bei
Kandalakscha '27. VIL’1913, O'm, rr [AL].
Anuraea cochlearis Gosse. Süsswasserart. Bei Kem 16.
VI. 1892, O m, rr, und Keret 18. VI. 1892, 0 m, rr [A. O. K],
sowie Kandalakscha 27. VII. 1913, O m, + [H. LJ].
Notholca striata Ehr. Lebt in Siisswasser und im Meere.
Bei Kandalakscha 27. VIII. 1913, 0: m, rr [H. L.].
N. acuminata Ehr. Lebt in Siisswasser und im Meere.
Bei Kem 18. VIII. 1894, O m, rr [K. E. S.].
13. V. 1916. Levander, Kiistenplankton im Weissen Meere. 157
N. biremis Ehr. Marin. Bei Solowetzk 15. VI. 1892,
Orm; er 1 A:10.. K]:
N. longispina Kallic. Siisswasserart. Bei Knäscha 5. VII.
1886, O m, rr [O. N.], Solowetzk 15. VI. 1892, O m, rr, Kem
und Keret 18. VI. 1892, O m, rr [A. O. K.], bei Kandalakscha
25 Vill 918550; m, +. [H.:L.].
Vermes.
Polychaeta, Larven, bei Suma 14. VI. 1892, 0 m, rr, und
Solowetzk 15. VI. 1892, 0 m, r JA. O. KJ].
Bryozoa.
Cyphonautes, die Larve von Membranipora, in der Ge-
gendswon Kem VIII; 1894, O.m, r. [K. E. Si].
Copepoda.
Pseudocalanus elongatus (Boeck). Marin. Bei Knäscha
5. VII. 1886, mit Schlittennetz aus 9—12 m Tiefe, c [O. N.],
und in der Gegend von Kem VIII. 1894, O m, + [K. E. S.].
Centropages hamatus (Lillj.). Marin. Bei Knäscha 5. VII.
1886, O m, rr; aus 9—12 m Tiefe (mit Schlittennetz) r [O. N.];
I VE 1913, ON mary PH. LJ:
Acartia longiremis (Lillj.). Marin. Bei Knäscha 5. VII.
1886, O m, +, aus 9—12 m Tiefe (mit Schlittennetz) cc [O. N.];
19. VII. 1913, O m, r [H. L.]; bei Solowetzk 15. VI. 1892,
0 m, r [A. O. K.]; in der Gegend von Kem bei Kollgora 20.
VII. 1894, 0: m, r [K. E: S.]J.
A. bifilosa Geisbr. Marin. Bei Knäscha 5. VII. 1886,
0 m, +, und mit Schlittennetz aus 9—12 m Tiefe ccc [0. N.];
bei Solowetzk 15. VI. 1892, 0 m, r [A. O. K.], und in der
Gegend von Kem bei Kollgora 20. VIII. 1894, 0 m, r [K. E. S.].
Oithona similis Claus. Marin. In der Gegend von Kem
VIII. 1894, e [K. E. S.].
Microsetella norvegica (Boeck). Marin. Bei Solowetzk
15. VI. 1892, 0 m, rr [A. O. K.], und Studentsa 6. IX. 1892,
en dH S.].
158 Levander. — Häurén. 13. V. 1916.
Cladocera.
Bosmina obtusirostris G. O. Sars. Süsswasserart. Bei
Krräsella "5." VII. 718860 1 TP [O: N
Evadne nordmanni Lovön. Marin. Bei Suma 14. VI.
1892, 0 m, rr [A. O. K.], in der Gegend von Kem bei Koll-
gora 20. VIII. 1894, O m, rr [K. E. S.], und bei Kandalakscha
2791498, Om) re [ES
Podon leuckarti G. O. Sars. Marin. Bei Knäscha 5. VII.
1886, O m, rr [O. N.J.
Crustacea cetera.
Nauplien von Balanus sp. Bei Knäscha 19. VII. 1913,
OT HR
Zoéa von Decapoden. Bei Knäscha 5. VII. 1886, aus
9--12 m Tiefe, r [O. N.].
Mollusca.
Gastropoda, Larven. Bei Knäscha 19. VII. 1913, 0 m, r
ERS 123).
Lamellibranchiata, Larven. Bei Suma 14. VI. 1892, 0. m,
cc [A. O. K.], und Kandalakscha 27. VII. 1913, 0 m, + [H. L.].
I anslutning till hvad professor Levander (sid. 152)
nämnt om förekomsten af en del arter i ä ena sidan Öster-
sjön och dess vikar samt ä andra sidan Hvita hafvet ville
doktor E. Häyrén framhålla, att jämväl några af strandens
organismer förete en liknande utbredning. Bland skalbaggar
finner man Ochthebius marinus Payk., Philydrus bicolor Fabr.
och Cercyon littoralis Gyll., bland hemipterer Ischnodemus
sabuleti Fall. och Acanthia lateralis Fall., hvilka förekomma
bl. a. inom Östersjöområdet och delvis äfven längs Norges
kust mer eller mindre högt emot norr, medan de däremot
saknas längs Ishafvets kuster och åter anträffas vid Hvita haf-
vet (Poppius, Meddelanden 35, p. 59—62). Bland dipterer
nämnas säsom möjligen hörande till samma kategori tvenne
dolichopodider: Syntormon pumilus Meig. och Hydrophorus
13. V. 1916. Häyrén, Några strandorganismers utbredning. 159
praecox Lehm (Frey, Acta 40, N:o 5, p. 6). Bland växter
märkas Cakile maritima, som längs Europas kuster gär norr-
ut till Östersjöomrädet (Ik, Oa, Uppland) och Finmarken
samt återfinnes pä Solowetska öarna i Hvita hafvet, och
Scirpus maritimus (till Ik, Oa, södra Norrland och Trondhjem;
dessutom Lim). Af intresse vore det, om en dylik utbred-
ning kunde konstateras hos än flere arter. Kan mähända
det egendomliga spränget i utbredningen finna en förklarings-
grund i tidigare rädande geologiska och klimatiska förhäl-
landen?
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen
1915—1916.
I. Zoologie.
Allgemeines.
Vogelschutz. Die Gesellschaft stimmt einem von ihrem Aus-
schuss abgegebenen, zum wesentlichen Teile von Herrn
Prof. K. M. Levander ausgearbeiteten Antrag bei:
Zur Revision der geltenden Jagdverordnung: I, Über
die Stellung der Raubvögel in der Verordnung und de-
ren Bedarf von Schutz. Es wird vorgeschlagen (S. 82—83):
1) dass die Bestimmung der Jagdverordnung betreffs
obligatorischer Prämiierung fär getötete Adler und an-
dere Raubvögel annulliert werde; 2) dass aus dem Ver-
zeichnis schädlicher Vögel die Aguila-Arten, Strix bubo,
Surnia ulula und S. nyctea, die Falco-, Pernis- und Buteo-
Arten, sowie Pandion haliaötus gestrichen werden; 3) dass
folgende für die Landwirtschaft nützlichen Arten geschützt
werden: Pernis apivorus, Buteo lagopus und B. vulgaris,
Falco tinnunculus und F. vespertinus, die Circus-Arten,
Milvus, Asio otus und A. accipitrinus, Nyctala tengmalmi,
Glaucidium passerinum, Surnia ulula, Strix aluco, Syrnium
uralense und S. lapponicum; 4) dass nach Bedarf für das
ganze Gebiet resp. für einen bestimmten Teil desselben
spezielle Bestimmungen betreffs der Aquila-Arten, Pan-
dion, Falco gyrfalco, F. peregrinus, F. subbuteo, F. aesalon,
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 161
Strix bubo, Surnia nyctea ausgegeben werden; 5) dass
das Recht, schädliche Tiere zu töten, nur dem Erd-
besitzer oder dem Besitzer des Jagdrechtes zukommen
soll. S. 62—83.
Mammalia.
Mammalien aus Ostrobothnia borealis: 1) Vison lutreola, ein
d am 6. Mai 1905 in Haukipudas; 2) Meles meles, am 6.
Okt. 1912 in Tervola und vor etwa 10 Jahren in Rant-
sila (Ostrob. media) geschossen; 3) Pteromys volans,
1 Ex. vor mehreren Jahren in Haukipudas; 4) Phocaena
phocaena, im Juli 1914 in Haukipudas und in Hailuoto
beobachtet; 5) Vulpes lagopus, einige Male in Hauki-
pudas und Hailuoto beobachtet. E.Merikallio. S. 33.
Mus rattus. Farbenvarietät. O. Collin, K. E. Ehrström.
S. 84.
Sciurus vulgaris L. Am 7. April 1916 beobachtete Vortr.,
wie ein Eichhörnchen-? ihre Jungen von einem Baume
zum anderen in ein Reservenest transportierte. Die
Mutter hielt ihr Junges an der Bauchseite dicht hinter
den Vorderextremitäten fest. Der Riicken des Jungen
war gebogen, sodass beide Enden des Leibes gegen die
Wangen der Mutter gestützt waren. Hierdurch war das
Junge während des Transportes gegen die Kälte ge-
schützt. E. Kärki. S. 97—98.
Aves.
Aguila pomarina Br. Ein Ex. wurde am 17. Juni 1915 im
Kirchspiel Jurva, Ostrobothnia australis, geschossen.
€: Pimmla SIA.
Beringte Vögel in Finland im Jahre 1915. J. A. Palmén.
S. 111—120.
Branta leucopsis. Ein Ex. wurde in Lapua, Ostrobothnia
australis, von Herrn 0. Soini geschossen. K. E. Kivi-
rikko. 'S: 24.
11
162 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Cygnus musicus Bechst. Nistet in Lapponia kemensis, So-
dankylä und Kuolajärvi, und auf dem Pesäneva-Moore
im Kirchspiel Sievi, Ostrobothnia media, wo man ein
von der Kultur noch unberiihrtes Gebiet findet. R.
Palmgren. S. 145—147. — Nistet auch im Kirch-
spiel Ätsäri, Tavastia borealis. C. Finnilä. S. 147.
Falco aesalon. Ein Ex. (mit Ring N:o 21) wurde am 8. Au-
gust 1915 in Helsingfors auf der Strasse eingefangen.
Es war vermutlich ein Ind., das im Sommer 1915 aus
dem Zoologischen Garten Högholmen (Helsingfors) ent-
flohen war. K. E. Kivirikko. S. 24.
Glaucidium passerinum L. Auf Grund von Mitteilungen in
der Literatur und eigenen Beobachtungen in der Ge-
gend von Helsingfors vermutet Vortr., dass die Art all-
gemein Wintervorrat einsammelt, und zwar kleinere
Vögel und besonders Mikromammalien; sie ist deshalb
als ein überwiegend nützlicher Vogel anzusehen. Auch
werden einige Notizen über das Nisten der Art mitge-
teilt. R. Palmgren. S. 101—108.
Mergus albellus. Der Zug geschieht aus Finnisch-Lappland
uber den Onega- und Ladoga-See und weiter nach
SE. Von den genannten Seen ziehen indessen einzelne
Exx. längs der Kiiste des Finnischen Meerbusens zur
schwedischen Ostküste und von der Gegend von Stock-
holm sodann nach dem Süden. Vgl. ,Finlands jakttid-
skrift” 1916, H. 1,'S. 15—27. . J. A. Palmen.78: 323:
Ornitologische Notizen aus Ostrobothnia kajanensis (19 Ar-
ten) und aus Kuusamo (20 Arten) E. Merikallio.
S. 13 —20.
Somateria spectabilis. Ein junges 3 wurde vom Lootsen
G. Sjöblom am 14. Dez. 1915 in den Schären von
Ekenäs, Nylandia, geschossen. R. Palmgren. S. 32.
Insecta (mehrere Gruppen).
Schneeinsekten von der Halbinsel Kola. Verzeichnis der in
6 Proben gefundenen Insekten, die von Herrn Mag.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 163
T. Itkonen im Mai 1914 in Nuortjärvi, Lapponia tulo-
mensis, auf Schnee eingesammelt wurden. Y. Wuo-
rentaus. S. 20—22.
Coleoptera.
Badister dilatatus. Regio abo&nsis, Lojo. Neu für das Ge-
biet., H Lindbere. S. 139.
Barynotus moerens Fabr., det. J. Sahlberg. Nylandia, Hel-
singfors, im Botanischen Garten. Neu für das Gebiet.
W. Hellen. S. 6.
Corymbites-Arten, zum grössten Teil wahrscheinlich C. aeru-
ginosus Fbr., hatten im Sommer 1915 grosse Schäden
im sädöstlichen Österbotten, speziell im Kirchspiel Suo-
mussalmi, verursacht. W. M. Linnaniemi. S. 3. —
Die genannte Art war auch in Kuusamo (K. Hänni-
nen, Th. Grönblom) und in Kuolajärvi (H. Lind-
berg) angetroffen worden. S. 53.
Cryptophagus sparsus. Nylandia, Helsinge Malm. Neu fär
das Gebiet. W. Hellän. S. 139.
Hylobius rugicollis. Regio abo&nsis, Lojo, P. H. Lindberg.
Tavastia australis, Kalvola, R. Routamo. Neu für
das Gebiet. S. 139.
Mecinus collaris Germ. Nylandia, Helsingfors. G. Stenius.
8.25.
Ochthebius bicolon Germ. Regio abo@nsis, Sammatti. Neu
für das Gebiet. U. Saalas. S. 32.
Otiorhynchus tristis Scop. Nylandia, Borgå. Neu für das
Gebiet. Das früher (Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. 31, S.
212) als diese Art vorgelegte Ex. erwies sich als O. sul-
catus Fabr., welche Art auch für die Fauna Finlands
neu ist. G. Stenius. S. 24—25.
Phyllobius psittacinus Germ. Isthmus karelicus, Muola. Neu
für das Gebiet. — Die Art wird von Schilsky. mit
Curculio arborator Herbst identifiziert. Nach Vortr. be-
sitzen aber ihre Tibien sämtlich eine dunkle oder schwarz-
braune Spitze, während von Herbst die Tibien als
164 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
rein gelb, wie bei argentatus L., abgebildet werden. Die
ältere Ansicht, dass C. arborator Herbst und Ph. argen-
tatus L. identisch sind, wäre somit die richtige. —
Th. Grönblom. S. 30—31.
Pseudostyphlus Pilumnus Gyll. Nylandia, Tytärsaari. Neu
für das Gebiet. U. Saalas. S. 32.
Tropiphorus carinatus Müll. Regio abo&nsis, Pojo Fiskars.
G. Stenius. S. 25.
Hymenoptera.
Andrena tibialis Kirby, det. Ä. Nordström. Isthmus ka-
relicus, Sakkola. Neu fir das Gebiet. Th. Grönblom.
Soi28i
Gorytes fallax Handl. Lapponia tulomensis, Lutto (B. Pop-
pius); Lapp. imandrensis, Kantalaks (R. Frey, W.Hel-
len). Neu für ganz Nordeuropa. Th. Grönblom.
S.. 29;
Megachile ligniseca Kirby. In Sjundeä, Nylandia, von Herrn
Stud. H. Lindeberg gefundene Nester waren von
Ahornblättern angefertigt und in einen Pappelstumpf in
Gänge eingebaut worden, die von einer Coleopteren-
Larve, vermutlich einer Saperda-Art, herriihrten. E. Reu-
KÖRTS
Vespa saxonica Fabr. Auf einem Boden in Esbo, Nylandia,
gefundene Nester wurden vorgelegt. Mehrmals war ein
neues Nest am unteren Rande eines älteren angelegt,
wodurch perlenschnurähnliche Reihen von 2—4 Nestern
entstanden. A. Luther. S. 23—-24.
Hemiptera.
Piesma quadrata Fieb. MNylandia, Hangö, auf Atriplex. Neu
„für das Gebiet. F. Öblom, W. Hellen, W. M. Lin-
nanliemi U Sia/ada:ssi. 818
Stagonomus pusillus H. S. Regio abo&nsis, Pargas Älö. E.
Reuter. S. 32.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 165
Diptera.
Lasioptera rubi Heeg. und Contarinia pisi Winn., beide neu
für das Gebiet. Lasioptera-Cäcidien an Rubus idaeus
waren von Freiherrn R. Gripenberg aus Kyrkslätt, Ny-
landia, im Herbste 1914 eingesandt worden. Von Con-
tarinia-Larven schwach deformierte Erbsenhülsen beob-
achtete Vortr. im Sommer 1914 in Lohja, Regio abo&nsis.
W. M. Linnaniemi. S. 84.
Lepidoptera.
Coleophora conspicuella Zell. Alandia, Saltvik. Neu fär das
Gebiet. Friiher unrichtig als C. vibisella Hb. vorgelegt
(Medd. Soc. F. et FI. Fenn. 37, S. 231). R. Fabritius.
S. 24.
Gonepteryx rhamni L. Ein hermaphroditisches Ex. aus Karkku,
Satakunta, wird vorgelegt. E. W.Suomalainen. S. 24.
Herminia cribralis Hb. Nylandia, Ekenäs, leg. W. W. Wahl-
beck. Neu för das Gebiet. Th. Grönblom. S. 6.
Larentia picata Hb. Nylandia, Borgä (auch ab. albofasciata
Gauckler, leg. A. Magnusson) und Pärnä (leg. Ä.
Nordström). Neu fir das Gebiet. Th. Grönblom.
S. 6.
Mesotype virgata Rott. Nylandia, Ekenäs, leg. W. W. Wahl-
beck. Neu für das Gebiet. Th. Grönblom. S. 3.
Miana literora Hw. Nylandia, Kyrkslätt, leg. E. Löfqvist.
Neu für das Gebiet. Th. Grönblom. S. 3.
Paltodora cytisella Crt. Alandia, Geta; Regio abo&nsis, Bro-
marf. Neu für das Gebiet. R. Fabritius. S. 24,
Salebria formosa Hw. Regio abo@nsis, Bromarf. Neu für
das Gebiet. R. Fabritius. S. 24.
Sophronia sicariella Z. Alandia, Geta. Neu fiir das Gebiet.
RP abritvus. St 24.
Plecoptera.
Plecopteren-Studien: 1) Die Larven mehrerer Arten sind
gezüchtet und studiert worden. S. 27—28. — 2) Die
166
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Mundteile wurden untersucht und die Resultate friiherer
und eigener Untersuchungen in sechs Punkte zusam-
mengefasst. S. 148—150. — 3) Anomale, spiralgewun-
dene Cerci bei 1 ? und 2 dd von Arcynopteryx compacta
Mc Lachl., mit Fig. S. 99—101. — J. S. W.Koponen.
Crustacea.
Bosmina crassicornis Lillj. Diese Art ist aus Finland aus
18 Seen bekannt, die sämtlich in der Nähe des Salpaus-
selkä oder eines anderen „Äs“ gelegen sind. Auch im
Schonen (Skäne), in Nord-Deutschland und in Mittel-
Russland in der Waldai kommt sie in „Äs“-Seen vor.
Dies deutet darauf hin, dass die Art erst nach der Eis-
periode sich dem Leben in diesen Seen angepasst hat.
Y. Wuorentaus. S. 98—99. ;
Mollusca.
Margaritana margaritifera L., Lokalformen. Die gewöhn-
liche Form wird in Finland etwa 10—12 cm lang, 4.5—5.5
cm hoch und 2.s—3.5 cm dick. Bei einem Ind. aus Im-
pilahti, Kar. ladogensis, waren diese Maasse resp. 15 cm,
6.9 und 4.1 cm. — Eine f. parvula ist in Suomussalmi,
Ostrob. kajanensis, gefunden worden. — Aus dem Kumo-
Flusse, Satakunta, liegt f. compressa West. vor. — Aus dem
Kem-Flusse in Kar. pomorica occidentalis wird f. oblonga
n. f. erwähnt. Mittelwerte von 10 Exx.: Länge 8.2 cm,
Höhe 3.s cm, Dicke 2.4 cm. — E. Kärki. S. 25—26.
Plankton.
Potamoplankton aus dem Flusse Keravanjoki in Nylandia
am 3. August 1915. Es wird die Anzahl der Individuen
jeder Art per m? angegeben. H. Järnefelt. $.4—5.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 167
Zur Kenntnis des Lebens in einem Brunnen. H. Järnefelt.
S. 10—13.
Zur Kenntnis des Kiistenplanktons im Weissen Meere. K. M.
Levander. S. 150—158.
II. Botanik.
Plantae vasculares.
Neu fiir das Gebiet.
Asarum europaeum. Isthmus karelicus. Terijoki Kuokkala;
Kivennapa. M. Salokas. S. 97.
Calamagrostis arundinacea X neglecta. Savonia borealis, Maa-
ninka;. «= O. Kyyhkynen, H. Lindberg. S. 3—4.
Carex canescens X loliacea. Lapponia kemensis, Muonio. J.
Montell. S. 47—49.
Draba lapponica und Dr. lapponica X rupestris, det. E. Ek-
man. Lapponia enontekiensis. J. Montell. S. 9.
Epilobium adenocaulon. Regio abobnsis, Lojo Ojamo. H.
Lindberg. S. 43.
Eguisetum trachyodon. Kuusamo, Ruoppijärvi pr. Haataja
(V. F. Brotherus und F. von Wright; E. hiemale
< variegatum det. H. Lindberg) — Kuusamo, an der
Grenze von Lapponia kemensis, Kirchspiel Kuolajärvi,
am See Niluntijärvi. — A. Rantaniemi. S. 38—41.
Rumex fennicus < domesticus. Ostrobothnia australis, Kors-
MASA Eindtors!- 3. ,182.
Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.
Achillea millefolium forma ligulis trisectis. Regio aboönsis,
Eöje.. PH Biaebergt!n$. 132.
Alchemilla acutidens. Savonia borealis, Varpaisjärvi. O.
Kyyhkynen. S. 62.
168 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Alisma plantago. Kuusamo. E. af Hällström. S. 131.
Anthyllis vulneraria *affinis. Kuusamo. E. af Hällström.
S. 131.
Aspidium Robertidnum. Karelia olonetsensis, Salmi. V. Pe-
Sola S. 9.
Asplenium trichomanes. Savonia borealis, Kaavi Huosiais-
niemi. O. Kyyhkynen. S. 61.
Botrychium virginianum. Ostrobothnia borealis, Alatornio.
A, Rantanie ma 97
Callitriche bicuspidata Neum. Lapponia kemensis, Muonio.
J. Montell. S. 84—85.
Campanula rapunculoides. Ostrobothnia borealis, Alatornio.
A. Rantaniemi. S. 37.
Carex brunnescens X loliacea. Lapponia kemensis, Muonio.
J. Montell. S. 49.
Centaurea scabiosa. Ostrobothnia borealis, Alatornio. A.
Rantaniemi S. 37.
Cirsium arvense var. incanum. Nylandia, Helsingfors. V. J.
Kivenheimo. S. 131.
Conioselinum tataricum. Karelia ladogensis, Soanlahti. K.
Linkola muss 42:
Convallaria majalis. Lapponia kemensis, Kittilä Alakylä.
A. FrTänti/ S8..88:
Drosera anglica X rotundifolia. Kuusamo. E. af Hällström.
Sea LSA.
Epipactis palustris. Karelia ladogensis, Suistamo und Sor-
tavala. /N-Piesio Vase S.D:
Epipactis rubiginosa. Karelia ladogensis, Suistamo. V. Pe-
sola. S. 10. — Savonia borealis, Kaavi Huosiaisniemi.
O; Kyyhkynen:» 8,60.
Eriophorum callithrix. Savonia borealis, Nilsiä. O. Kyyh-
kynen. S. 57.
Galium mollugo X verum. Ostrobothnia borealis, Alatornio.
An Rantaniemiäis|S.287:
Humulus lupulus. Ostrobothnia borealis, Rovaniemi Jaatilan-
vaara. A. Rantaniemi. S. 36. — Savonia borealis,
Nilsiä. O. Kyyhkynen. S. 56.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 169
Lathyrus pratensis. Lapponia kemensis, Kuolajärvi. A. Ran-
LAHTI OI. 8.86;
Lonicera xylosteum. Ostrobothnia borealis, Tervola (etwa
66 10%.n.- Br): Ax Rantaniemi. S. 36.
Lychnis alpina. Savonia borealis, Kaavi. O. Kyyhky-
mein S=: 59.
Myosotis laxa. Ostrobothnia borealis, Nedertorneä. E. Hä y-
Ben! SAL
Pedicularis sceptrum Carolinum. Karelia borealis, Nurmes.
Amalia Laitinen. S: 132.
Pimpinella magna. Karelia ladogensis, Sortavala, vier Fund-
orte (I. Naukkarinen und Vortr.); Kar. lad., Ruskeala,
zwei Fundorte. K. Linkola. S. 44—46.
Poa caesia. Savonia borealis, Kaavi Huosiaisniemi, O. Kyy h-
kynen. S. 60. — Satakunta, Ruovesi. A. Peterson.
S. 132.
Polygonatum officinale. Ostrobothnia borealis, Alatornio.
N. 'KdHtanTemi. ». ot
Salix hastata. Karelia ladogensis, Suistamo. V. Pesola.
3 10.
Salix myrsinites. Karelia ladogensis, Suistamo. V. Pe-
SOLA. Ss 10.
Saxifraga caespitosa. Savonia borealis, Kaavi Huosiaisniemi.
O: yhkö men. >. S:76D:
Schoenus ferrugineus. Karelia ladogensis, Suistamo. V. Pe-
s:013..19.-9,
Scirpus mamillatus. Kuusamo. E. af Hällström. S. 131.
Sedum fabaria. Savonia australis, Rautjärvi. I. Linkola.
S. 132.
Tussilago farfara. Kuusamo. E. af Hällström. S. 131.
Vicia sylvatica und V. sepium. Lapponia kemensis, Kuola-
järvi. A. Rantaniemi. S. 36.
Woodsia hyperborea. Savonia borealis, Kaavi Huosiaisniemi.
0. Kyyhkynen. S. 60.
170 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Verwildert oder eingeschleppt.
Bromus tectorum f. glabra. Nylandia, Helsingfors. R. Frey.
S. 13
Coronilla scorpioides. Nylandia, Ekenäs. Neu fär die Adven-
uvilora Finlands... K-AbE S: 19
Euphorbia cyparissias. Satakunta, Parkano. E. af Häll-
strom. 9. PAI.
Lepidium perfoliatum. Tavastia australis, Humppila. K.Holm-
Pier SAS INSE
Sisyrinchium angustifolium. Isthmus karelicus, Pyhäjärvi.
Eva Francke: S: 131.
Veronica Buxbaumii. Ostrobothnia kajanensis, Kajana. K.
Metsävainio. S. 132.
Vermischte Notizen.
Draba. Verzeichnis einiger kritischer, von E. Ekman de-
terminierter Formen aus Lappland. J. Montell. S.
8—9.
Palsenartige Torf-Rasenbildung im Kirchspiel Ingä in Nylandia.
In einem kleinen, aut einem hohen Berge gelegenen
Moostiimpel wurde ein fester Rasen von Polytrichum
commune beobachtet. Er betrug etwa 1 m im Diam.
und war zum Teil geborsten und erodiert. Der Platz
ist Stürmen und der Winterkälte exponiert. Der Vortr-
hebt hervor, dass hier vielleicht ähnliche Phänomene
des Erfrierens vorkommen, wie die von Thore C. E.
Fries aus Lappland geschilderten (Botanische Unter-
suchungen im nördlichsten Schweden, 1913), und for-
dert zur Untersuchung derselben auf. M. Brenner.
S. 34—35.
Uber die Verbreitung einiger von der Kultur abhängigen Arten
in der Gegend nördlich vom Ladoga-See sprach Herr
Mag. K. Linkola. Solche Arten sind u. a. Matricaria
discoidea, Potentilla anserina, die Lamium-Arten, Lappa
tomentosa. S. 42.
=
Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 171
„Carex macilenta Fr.“ ist, nach O. R. Holmberg, keine
selbständige Art oder Form, sondern umfasst mehrere
verschiedene Hybride. Die von Fr. Nylander in Ka-
relia olonetsensis gesammelten Exx. sind als C. brun-
nescens X loliacea zu deuten. Diese Form wurde auch in
Muonio in Lapp. kemensis entdeckt, und ferner wurde
daselbst auch C. canescens X loliacea gesammelt. J.
Montell. S. 47—49.
Die Schösslinge von Picea excelsa f. oligoclada Brenn., mit
3 Fig. Über die schon früher (Medd. Soc. F. et Fl.
Fenn. 40) erwähnten Schösslinge eines oligoclada-Baumes
wird nun in Bezug auf Zapfen- und Samenbildung etc.
weiter berichtet. Im Sommer 1915 gebildete Krüppel-
zapfen erwiesen sich, nach d. Vortr., als abnorme Or-
gane, die auf einem niedrigeren Entwicklungsstadium
zurückgeblieben waren. Auch die geringe Grösse der
normalen Zapfen und der Samen, das schwache Keim-
vermögen, die Abweichungen einiger Samen und Keim-
pflanzen, sowie ihr Unvermögen der Weiterentwicklung,
die verhältnismässig geringe Anzahl der Keimblätter,
alles dies spricht für eine Abnormität der Bäume, die
früher schon in der schwachen Beästelung zu Tage ge-
treten war. Als auslösender oder mitwirkender Faktor
ist der sterile Boden zu betrachten. M. Brenner.
S. 49—56.
Lithospermum arvense. Ein fasciiertes, bis 20 mm breites,
vom Schiiler E. Niskanen in Maaninka, Sav. borealis,
gefundenes Ex. wird vorgelegt. S. 62.
Draba cinerea. Nach Herrn Dr. R. Pohle ist die sibirische
Dr. cinerea Adams (syn. Dr. arctica J. Vahl) auf Grund
der dichten Sternhaarbekleidung und der Beschaffenheit
der Sternhaare von Dr. hirta L. spezifisch zu trennen.
Sie kommt in Finland in zwei Formen vor: 1) var.
genuina Pohle, Kirchspiel Kuolajärvi in Lapponia kemen-
sis, 5 Fundorte in Kuusamo; 2) var. Ladogensis Lindb.
fil., mit sehr kurzen Schoten, früher für var. brachy-
siligua Mela gehalten, welcher Name jedoch von Mela
172 | Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.
der Kuusamo-Form gegeben worden war; nur in Kare-
lia ladogensis, Sordavala Mäkisalo, gesammelt. H. Lin d-
berg. S. 108—111.
Trapa natans. Fossile Früchte sind aus Nylandia, Mörskom
(H. Rancken) und Tavastia australis, Luopioinen
(nördlichster Fundort, V. Ollila), eingesandt worden.
S.133
Historisches. Ein Manuskript wird vorgelegt, das aller Wahr-
scheinlichkeit nach die ursprüngliche Handschrift zum
„Florae fennicae breviarium* von L. J. Prytz, 1819—
1821, darstellt. Th. Salan. S. 144.
Musci.
Scapania paludicola K. Mill. £ Loeske und Scapania Massa-
longii K. Müll. aus Finland. H. Buch. S. 6—8.
Ein reicher Fundort fir Moose ist Huosiaisniemi im Kirch-
spiel Kaavi, Savonia borealis. Hier wurden u. a. notiert:
Myurella julacea, Anomodon longifolius, Encalypta contorta,
Hypnum chrysophyllum, Stereodon fastigiatus. O. Kyyh-
kym enn S: 6
Studien iiber die Scapanien Fenno-Scandias. 1. Scapania curta-
Gruppe, mit Fig. U. a werden zwei neue Arten be-
schrieben: Sc. mucronata und Sc. lingulata. H. Buch.
Su085— 96:
Tetraplodon Wormskjoldii. Kuusamo. E. af Hällström.
3.132.
Lichenes.
Alectoria Fremontii. Ostrobothnia borealis, Simo. Fertil.
Mi Räsıä mealo's) 32:
Gyrophora arctica var. corrugata. Ostrobothnia borealis,
Simo tRäsämellin=S=ud824
Tholurna dissimilis. Lapponia kemensis, Kuolajärvi. K. Ai-
raksinen. S. 132.
Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 173
Fungi.
Phallus impudicus. Satakunta, zwei Fundorte in der Nähe
von Björneborg; Regio abo&nsis, Nystad. W. Peso-
Bius W Dunkers, E WssSuomalainen.. S. 26
—27.
Scleroderma vulgare und Rhizopogon rubescens. Satakunta,
Peipohjae "L. Tig erstedtb YS. 132.
Bulgaria globosa. Tavastia australis, Sääksmäki. Fünf Exx.
in den Jahren 1915 und 1916. N. Rapola, K. E. Kivi-
rikko. S. 144—145.
Algae.
Siehe oben bei Zoologie, Plankton, S. 166.
Register
öfver
de vetenskapliga meddelandena.
Mötet den 2 oktober 1915.
Teräsvuori, K. Suomessa viljellyistä hernemuodoista
Ehrström, K. E. Modellgrupp af älgtjur med ko och kalf .
Palmgren, R. Vattensorkens lefnadsvanor .
Grönblom, Th. Miana literosa Hw. och FT mea Rott.
från Finland S s, RES N
Linnaniemi, W. M. Cora oo Pana va Kääkkois POHJAN
maalla .
Öblom, F. Piesma Maarata Fieb. från Hanö SR
Lindberg, Harald. Calamagrostis arundinacea X C. merta
frän Finland
Finnilä, Carl. Aquila pomarina Be i erä akten
Järnefelt, H. Pieni lisä potamoplanktonin tuntemiseksi .
Mötet den 6 november 1915.
Grönblom, Th. Tvä för omrädet nya Macrolepidoptera
Hellen, W. En för Finland ny = ain Barynotus moerens
Fabr. s
Buch,Hans. Scapania paladicola K. Mill. & Toeske una Scapa
Massalongii K. Mill. aus Finland.
Montell, Justus. Några kritiska Draba-former från Lappland
Pesola, Vilho. Huomattavia kasvilajeja . 5 i
Järnefelt, H. Zur Kenntnis des Lebens in einem Ermi
Merikallio, Einari. Lintutietoja Pohjois-Suomesta I
Wuorentaus, Yrjö. Kuolanniemellä lumella esiintyviä hyön-
teisiä
Sid.
Mötet den 4 december 1915.
Luther, A. Bon af Vespa saxonica Fabr. . i
Fabritius, R. För Finland nya Microlepidoptera .
Kivirikko, K. E. Branta leucopsis Lapuasta; Falco en Hel-
singistä - ,
Palmgren, Rolf. Falco TN J
Suomalainen, E. W. Hermafroditinen Gonepteryx SETTI jä
yksilö .
Stenius, Gunnar. Pyhä: af ee )
Kärki, E. Jokihelmisimpukan (Margaritana inärgjarikföra 1 ) pai
kallismuotoja . ä
Suomalainen, E. W. Kolme ua, susen [Phallus: impu-
dicus L.) löytöä Suomesta . 5
Koponen, J. S. W. Koskikorennois- (Plecoptera IE Petlidae) or
kista ;
Grönblom, Th. Tre för Eid nya insel
Mötet den 4 februari 1916.
Fridlysning af Malla fjäll . 2
Palmgren, R. Jättelikt bo af Be ajar i
— Somateria spectabilis från Jusarö .
Reuter, E. Bo af Megachile ligniseca Kirby .
— tagonomus pusillus H. S.. :
Saalas, U. Kaksi Suomelle uutta kövaltädkiaista :
Merikallio, Einari. Nisäkkäisiä Pohjois-Pohjanmaalla
Fränti, A. Convallaria majalis Ounasjoen rannalta
Palmen, J. A. Om salskrakens flyttningsvägar
Brenner,M. Pals-artad torf-tufbildning i Ingä socken af Nylånd
Rantaniemi, A. Kertomus retkestä Kemijoen laaksossa
— Equisetum trachyodon A. Br., uusi Eguisetum-laji Suomelle
Mötet den 4 mars 1916.
Fridlysningen af Malla fjäll .
Lindberg, Harald. Former af in ap jo armas Moi M.
silvaticum ; <
Linkola, K. Havainnoita erählen Kulttuurin unten asi
lajien levenemisalueista Laatokan pohjoispuolisissa
seuduissa 5
— Conioselinum tataricum Fisch. ;
Lindberg, Harald. Epilobium adenocaulon Haussjra.
175
41
42
42
42
43
176
Linkola, K. Pimpinella magna L. Laatokan PIN
seuduissa
Montell, J. , Carex Riot En n Hornet på e aker: i Muonio
Brenner, M. Ytterligare om den fägreniga granens (Picea
excelsa f. oligoclada Brenn.) afkomlingar . E
Kyyhkynen, Olli. Muutamia huomattavampia kasva IN
Pohjois-Savossa, Sb, kesällä 1915 3 1-8
— Faskiatio Lithospermum arvense'sta IR.
Till revidering af gällande jaktförordning. I. Om roffäglarnas
ställning i gällande jaktförordning och om deras fre-
dande .
Mötet den 1 april 1916.
Ehrström, K. E. Färgvarietet af Mus rattus
Järnefelt, H. Kahden lammikon planktonelämästä. N
Linnaniemi, Walter M. Kaksi Suomelle uutta äkämäsääski-
lajia
Montell, J. Callitriche hakulota itkeä, ny jun s) finska
floran ? : FR
Buch, H. Studien über die Seapanien Fen Skalläias L. Scapania
curta-Gruppe {vorläufige Mitteilung) .
Mötet den 6 maj 1916.
Salokas, M. Asarum europaeum Suomesta ;
Kärki, Eino. Oravan (Sciurus vulgaris L.) perhe- länsi ä
Wuorentaus, Yrjö. Bosmina crassicornis Lillj. esiintyminen
Suomessa
Koponen, J. S. W. Kasse: Kolrähkieeken Ders sä
(cerci) plecopterilajilla Arcynopteryx compacta Mc Lachl.
Palmgren, R. Till kännedomen om sparfugglans, Glaucidium
passerinum L., näringsekologi och fortplantnings-
historia
Lindberg, Harald, De Kr toner 5
Palmen, J. A. Beringte Vögel in Finland im J. 1915 :
Årsmötet den 13 maj 1916.
Lindqvist, E. Berättelse öfver studier af växtstekellarver
Lindberg, H. Plantae Finlandiae Exsiccatae .
Sid.
62
84
34
84
84
85
97
97
98
99
101
108
111
143
144
Selan, Th. Manuskript till L. J. Prytz ,Florae fennicae
breviarium“ is:
Kivirikko, K. E. Bulgaria obere (Schmid) . E
Palmgren, R. Sängsvanens, Cygnus musicus Bechst., häckande
i Ostrobothnia media . 2
Merikallio, E. Svanens häekningsplatser
Finnilä, C. Svanen häckande i Ätsäri.
Koponen, J. S. W. Suuosista TE lohkossa Plecopiere
Levander, K. M. Zur Kenntnis des Kiistenplanktons im Weis-
sen Meere .
Häyren, E. Några stesudorganismers en
Tjänstemännens ärsredogörelser.
Ordförandens ärsberättelse
Skattmästarens ärsräkning ei
Botanices-intendentens ots |
Zoologie-intendentens årsredogörelse
Bibliotekariens ärsberättelse .
Übersicht der wichtigeren Mitteilungen 1915—1916 .
160
NI.
Spalngs JN vun rt nk: på E kA
ä „On UNO my, Se
An toko RT Vas vä 4
fond she ee %
a ER. R KPN
ısalar 380 bor 1470 pusmakmstensiF
"ml
hug 14, ah ar
: zum) PN Måna ie 7. AL a.
at Wit mata unit, eat aitta! vis olla
WT 10 727 7.7 ai etä, Pay
du sempi ytohmmie Cigh N
6 € mei) us
vs lan
U 7 0800721500
Wbl15s Tii $s 004 mh 1195
aula idm 00744 e Ää)
rad 4100
r den x
7 ton veg N
Me ae IF eu 1930;
Yen er vt anne
ia din 190051768
Ab ==Regio aboänsis
Al = Alandia
Ik ==Isthmus karelicus
Ka ==Karelia australis
Kb ==Karelia borealis
Kk =-Karelia keretina
Kl =Karelia ladogensis
Kol =Karelia olonetsensis
Kon =Karelia onegensis
Kpoc=Karelia pomorica occidentalis
Kpor=Karelia pomorica orientalis
Kton = Karelia transonegensis
Ks = Kuusamo
Ksv = Karelia svirensis
Le = Lapponia enontekiensis
Li = Lapponia inarensis
Lim = Lapponia Imandrae.
Lkem = Lapponia kemensis
Lmur = Lapponia murmanica
Lp == Lapponia ponojensis
Lt = Lapponia tulomensis
Lv . = Lapponia Varsugae
N
—Nylandia
= Ostrobothnia australis. >
= Ostrobothnia borealis
== Ostrobothnia kajanensis
= Ostrobothnia media Y
=Savonia australis
—Savonia borealis %
—Satakunta iA
= Tavastia australis | 4
=Tavastia borealis = vä
k ED ER Tane a JY Rat.
de Societas pro "Fauna et Flora Fennica « en vente
| — chez tous les libraires ä Helsingfors. | TS SR
iser ur Sällsk:s pro Fauna et) Meddelanden af Societas pro Fauna n
Flora. Fennica förhandlingar: et Flora Fennica: BR
v 8:de häftet (1864—69, 1882) a Fmk 2:50 1:sta häftet (1876) . A Fmk 1: s J
de , = (1868). onn BTI öra ==> (4878) = Re 2. A
© Er SNS onn Em 3:dje , = (1878). ee
MkL:te ,, (1871). a Us, ER (1878) Sa
Ate, (1874). De 2 ee.
te, (1880). 241 DON
13:de „ (1871-74) an NR | Get RAGE i RSA SE
de „ (1875). nn EN dere aa REF
Acta Societatis pro Fauna et Flora | 8:de „ (1881). Bee.
+ Fennica: 9:de „ (1883). STS
Vol. I (1875—77). . . ä Fmk10:—/10:de „ (1883). nr se a
Vol. I (1881-85). 2,2 ten „u AB
Vol. III (1886-88). „.4.40:]] 12:te "57 (1885), En en)
Vol. IV (1887) > E10 dee eh, N
Vol. V1,1—1II(1888—95), „ 6:50|14de „ (1888). » 21 ER
Vol. — VI (1889—90). . .„ „ 15:—[/15:de „ (1889). n 7:11 JIEN
Vol. VII (1890) i ia 10T 2
Vol. VIII (1890—93). Dr a 1022 [10:40] 0 5 Sf NE NR Ota
Be (1893-94) 7. 0, 12:—/48;de 0 (1892) n. n = 3:50"
Vol. X (1894) ea edide b (1893) . ee W Ho Er
Vol. XI (1895) 5.19; —||20:de - (1894) . VOTKIN x
"Vol. XII (1894—95). erraten. RSS a TA N
Vol. XIII (1897) 2 TNE 8:— 22:dra „ (1896) E PR > 50 PAE
Vol. XIV (1897—98). n» 8—|28:dje „ = (1898). ” » 250
Vol. XV (1898—99). TS SAUGEN, (1897—98) ne
VOL XVI (18971900). .„ „ 8:—[|25:te. » (1898-99) 2 a v Tome
Vol. XVII (1898—99). n» %—[126te „ (1899-1900). „ „ 2 zz
VOLK VIII (18991900). <, „ 7:—|27:de 5 (1900-1901) 75, m ER
Vol. XIX (1900) dr. Gö 28:de X (1901—1902) <. „. „1:75 9x
Vol. XX (1900-1901). ..„ „ 7:—/[29:de >> (1902-1903) . „7, 2 ee
RYO 21 (19011902); .„ „ &--||30:de „. (19031904) 7 25 ar re
DIE + 22 (1901-1902)... 7, „ 7z—|3lsta x = (1904-1905), EE 2
ol. 23 (1901-1902). <, „ 13:—/82:dra „ (1905—1906)=, „9 se
Vol. 24 (1909) win 6:—/]88:dje ” » (1906—1907) =
Vol. 25 (1903—1904) . .„ „ 10:—/34de =, (19071908) .„ „ 2— =
EL 26 (1903—1904) . >. > „ 12:—/135:te „- (1908-1909) Bar
Wok: 27 (1905-1906). , „ 12:—//36fte ==" +. (19091910), Bam
Vol. 28 (1905—1906) . .„ „ 10:—/37de „ = (1910—1911) n 2-25
"Vol. 29 (1906-1908). .„ „ 8&— de „ (111-1912) .„ „m 2— 5
Vol. 30 (1904—1906) . .„ „. 6:—1[189:de „ > (1912—1913) 2 „7, 7 2:507235
Moln (1908-1909)... „ „ .9:—||40:de .„ , ‚(1913 1914) 7, Fr
Vol. 32 (1909) , „x 10,—4lista „ (1914—1915) sma VA Die p
Vol. 33 (1940—1911). 5, = 8& —N42:dra >, v(1915—1916) Sry
234 (19101911) ==,» 12:—/l N XA | aN
Vol. ll, ; ‚Herbarium Musei Fennici: Kt.
Vol. 36 (1911—1912) . .„ , 14: — || I. Plants vasculares (1889) ä Fmk 3:— x
Vol. 37 (1912—1913) . .„ , 12:— II. Musei (1894). m: | THE 50 TNA
Kval S8 (191321914) = +, > 10:—]
Vol. — 39 (1914—1915) . .„ „ 15:— | Festschrift für Palmen. I—II.
Vol. 40 (1914-1915). .„ „ 12:—/ (1905—1907) . å Fmk 40: —
E
|
a
£
Kahn
144
L fa N DAX
A YTN 10,
NA
v
d
b
A
BI, Ran,
BR UN,
EN,
DIS RAA
EKUN
W JUN K M
AT
I EN
Å |
äi U
7
RN We
N N mt a
oa
sa
N N
MN KIN 4
a Mä
YE
AR
TML
N i }
| en al
vå
,
ere en
3333
m
TREE tal nt
iv v
i 4 A
Feber MKT OLE
Siva
KOKOUS
KORVEN då
re
LURA
Martat
ii
AR
(yi