Full text of "Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica"

See other formats

a an ee AA
keh PP Katra ahmaisi NNN 0
E [ s spe en nm er [N A. dukmäednku Lose 61644209 Bee =o 500000 LI olio 04 24) 006 Lä
| eh n hu ee nen N N ee! ? - Må r I ahehesahehufrhndnde fan. Jena he Pran eruripenrt er nein,
2 N in i Ne > ve n” re lan lan % rdn. v E e
se je nn rent JN 12.2 Pat habe eher
vai ar fee totehokel a ee Susnnbrseynashepereßzieretehahepen nennt 160 Ye sh ebok br shöpofsnetinged HMI OT Muster FRAN ee.
W + ra 4 sty 4 N M . £
ja i 2) Haitat Pete nun pe Sr vetat ur hr på hen nen hm m” + v Mu + e > 9 4
E Pet o jej ajeta jaeta 000 to vas PIAN HA rien n dd ventju del emmpepodota tt 1u42 404 Valitan te v JYP PIP heidi L
N run - J iho hs APA hy att ie ur) Pust un M hh men 12020 nan
» T rr u. v. W my, " rer sven m wi nd 12 Bui a

+
n tv

444
4 ernten +
DELTIF VEN ena an 727 2727 +
jä

2 . varo
hate uses u IH HAAN urn e
ir 4 1 KH | 1 hehe varausten hs

net

et rer Dimmer eh etern bre hen. Pr
Beurer n MAORI ben ni
vunnet

FÖRRA RAR AT STAR AT DEE GRAF TTY AN

i eereie)
e Han
ern

HG a LIBRARY OF 8 IE
! en i

a
- a?
4 K 5 LA
NAE!
— fö - KÄ
(N

MEDDELANDEN

SOCIETAS

PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.

FYRATIONDESJÄTTE HÄFTET
1919— 1920.

MED EN KARTA OCH ELFVA FIGURER I TEXTEN.

MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT.

HELSINGFORS 1921.

—

13
T()

"i m a

FYRATIONDESJÄTTE HÄFTET
1919—1920.

> MED EN KARTA OCH ELFVA FIGURER I TEXTEN.

MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT.

mike ttt
RE LIRA Ry
NEW: YORK
v SOTANICAL
ER AAKVEN

KIN

HELSINGFORS 1921.

m ri -
W <
W

%
an a

je 7

få
=
a) N =

- Kr it, - k X ST KA
a KP E, i ; > N. v a. a ko a i =
Er Ba Re Pe Ya a AA TANI AN
Re er De AT HE JAY UNI
SI PIET AT SSE VAT YO TN
LA + p, x W i s £
N » | J v a
+ u. v ;
| 3 4 <
: AF
Fr . |
SOCIETAS

FAUNA ET FLORA FENNICA.

i
PA
N

ta
Vd

N
J

JA ge
BF m
N
= aa

ne ST,
EN

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1919—20.
Es Ordförande: professor K. M. Levander; vice-ordförande:
I professor A. Luther; sekreterare: docent A. Palmgren; skatt-
Fel mästare: doktor V. F. Brotherus; bibliotekarie: professor
L . Reuter; intendenter: för de allmänna zoologiska samlin-
‚ga rna: magister I. Välikangas; för de entomologiska sam-
Zz di garna: amanuens R. Frey; för de botaniska samlingarna:
de oktor H. Lindberg.

i. Bestyrelse: professor K. M. Levander, professor A. Luther,
"doktor V. F. Brotherus, professor E. Reuter, professor A. K.
render, doktor H. Lindberg, professor F. Elfving. —
Suppleanter: universitetsadjunkt W. M. Linnaniemi, docent
JA. Neten.

— Redaktör för Meddelanden: doktor E. Häyren.

MEA + Mötet den 4 oktober 1919.

E = -Anhällan om skriftutb yte hade gjorts af Puget
Sound Biological Station of the University of
i 4 ashington, Seattle, och beslöt Sällskapet bifalla denna
‚anhällan med öfversändande af sina Meddelanden samt, en-
jä - bibliotekariens pröfning, lämpliga delar af Sällskapets
KU Of Mica publikationer.

Ordföranden meddelade, att Sällskapet haft Horner
af sin ledamot, herr Gunnar von Frenckell,

2 M. Brenner. — A. Palmgren. — Hellen.
J N

stiftades till hugfästandet af dess för landets frihet fallna X
medlemmars minne. |
Framlades den af trycket utkomna 44:de tomen af Sälle + D
skapets Acta (1916—1919; 1 karta, 9 taflor, 52 at s a
521 sidor). M
Föredrogos skrifvelser frän professorn, filosofiedoktor 3
C. H. Ostenfeld i Köpenhamn, filosofiedoktor C. we. |
senberg-Lund i Hilleröd, Danmark, och filosofiedoktor B
Gunnar Samuelsson i Upsala, hvilka framförde sina.
tacksägelser för erhällen kallelse att säsom korresponde- =
rande ledamöter tillhöra Sällskapet. E
Till Sällskapets representant i Delegationen för |
de vetenskapliga samfundens hus utsägs i lei
het efter framlidne professor J. A. Palmen professor Alex. -
Luther. Bi
Efter ansökan och pä förslag af Bestyrelsen tilldelades =
pastor O. Kyyhkynen en summa om 400 mark såsom - b
tillskott till det honom förliden vär för växtgeografiekald
undersökningar i norra Savolaks och Kajana- Österbotten
beviljade reseunderstödet (Meddelanden 45, sid. 192). N
Föredrogs ett af rektor M. Brenner insändt medde-
lande: , Några fall af heteromorf stam- och grenbildning“.
Docent Alvar Palmgren demonstrerade exemplar |
af den tidigare endast i ett fätal individer i Mellaneurop a
anträffade bastarden Orchis maculata < sambucina. Bas-
tarden var af föredragaren funnen i en enstaka individ a4
Kökar: Idö (juni 1914) äfvensom i tvenne individer å Ham- 2
marland: Äppelö (juni 1919), bägge i Älands skärgärd. a
Amanuens Wolter Hellän förevisade exemplar 3
den i landet tidigare icke iakttagna skalbaggen Ptonidium
laevigatum, funnen sommaren 1919 i Nystad af borgmästare
H. Söderman och föredragaren samt dessutom i Finström i X:
af föredragaren. I anslutning till det gjorda meddelande tä
redogjorde herr Hellen för resultaten af en af honom före-
tagen revision af Entomologiska museets material af skal-

p . 1919. > Hellen. — Wainio. — Välikangas. 3

et baggsgruppen Ptilidae; till publikation anmäldes en upp-
sats: Revision der finländischen Ptilidae (Col.).
—. — Filosofiantohtori E. A. Wainio esitti Kaksi tieteelle
— uutta jäkälälajia.
= Physcia Norrlini n. sp. Thallus laciniis 1—0.5 mm latis,
— superne sordide pallidis, maculis crebris pallido-fuscescen-
— tibus, apices versus leviter concavis aut partim planis, sub-
tus nigricantibus, rhizinis crebris, nigricantibus aut apice
| * cinerascentibus. Ad corticem Sorbi in Mundjärvi in Karelia
- Onegensi a. 1870 legit J. P. Norrlin. — Affinis Ph. ulo-
— thrici, easdem reactiones chemicas praebens, isidiis et sore-
— diis destituta.
= — Physcia Kairamoi n. sp. Thallus laciniis 4—0.5 mm latis,
i superne cinereo-pallescentibus aut partim dilute cinereo-
— fuscescentibus, apices versus leviter concavis aut planis,
* demum isidiis brevibus instructis, subtus nigricantibus, rhi-
— Zinis crebris, nigricantibus, brevibus. Apothecia subtus
- demum rhizinis brevibus instructa. Physciae obscurae (var.
ithoteae) et Ph. ulothrici affinis. Ad rupes in promontorio
> Orlow in Lapponia Ponojensi legit A. Osw. Kairamo.
Ko = Maisteri I. Välikangas jätti seuraavan tiedonannon:
Circus aeruginosus L. tavattu Vaasan pohjoispuolella. —
; föskean suohaukan (Circus aeruginosus L.) ampui elok. 26
— p:nä 1919 hra Axel Uddström Maksmossa, n. 25 km
Msn kaupungista koilliseen, ja on ampuja lahjoittanut
linnun. Seuran kokoelmiin, jossa lajia ennestään on vain 3
kpl. Kaikkiaan lienee ruskeaa suohaukkaa saatu maassamme
jä > kpl., jonka lisäksi se on muutamia kertoja ilmoitettu näh-
— dyksi (vrt. Frans Lönnfors, Medd. Soc. F. & Fl. F. 43,
Pp. 36). Pohjoisimmat aikaisemmat löytöpaikat ovat Joroinen,
jossa 1 kpl. ammuttiin v. 1895, ja Porin seutu. Pesivänä
i jan on mainittu vain yhdestä paikasta, Ruokosuolta Viipurin
— läheltä (T. Grönroos, ,Luonnon Ystävä" 1917, s. 107).
Myöskin Ruotsissa tämä varsinaisesti keski- ja eteläeuroop-
| jälainen laji on harvinainen ja väitetään uudenaikaisten

Va
4
i

4 A Välikangas. — Häyren.

suonkuivaus- ja järvenlaskutöiden sitä huomattavasti vähen- E
täneen. Pesivänä se on tavattu vain paikoin eteläosissa maata, v
pohjoisimpana Upplandissa. Pohjoisin paikka, missä lintu —
Ruotsissa on ammuttu, lienee Sundsvall, siis jonkun verran.
Vaasaa etelämpänä.

AT Ps

ERS

Doktor Ernst Häyren lämnade följande meddelandill

Ett massuppträdande av en Euglena-art, förorsakande ve-

getationsfärgning. Ja N
| Sommaren 1919 iakttogs frän slutet av juni till in cb
september en iögonenfallande vegetationsfärgning i Halikko - x
å strax väster om Salo, Regio abo&nsis. Vattenytan > än
var täckt av en grönfärgad hinna, som bitvis drev tramät $
med strömmen eller samlade sig och tätnade invid sten <.
vegetationen. I äns nedre del, där N ;
växla med vattenståndet i mynningsviken, drev hinnan fram -
och tillbaka, än bristande, än skjutande ut i långa slingor |
eller oregelbundna figurer, än samlande sig i större mas-
sor, som kunde täcka flere kvadratmeter eller t. o. m. större E;
delen av vattenytan. Mycket tydligt kunde denna företeelse 5
studeras pä Äminne gärd, vid bron som leder över till -
parken, där den gröna hinnan tidtals sägs täcka hela den ;
inom synhäll varande vattenytan.

En närmare undersökning av ett prov, taget den 2.
september, har utförts av professor K. M. Levander, J:
som godhetsfullt meddelat, att huvudmassan av vegetationen ja
bildades av en Euglena-art (70—80 u lång och 17 u tjock), ja :
som således var orsaken till den för blotta ögat synliga —
grönfärgningen. Dessutom iakttogs i provet en del andra
färgade flagellater, såsom Synura uvella Ehrbg (sparsam),
Trachelomonas acuminata Stein (rar) och Pandorina morum
Ehrbg (rar).

Under tidigare är har en dylik vegetationsfärgning ick
iakttagits i Halikko ä, och ej heller har någon sådan” fö S
märkts i den närbelägna Uskela ä, som flyter genom Salo
köping. Mähända kan man sätta Euglena-artens massvisa EA.
uppträdande i samband med det jordras, som tidigt pä vären 3: E,

Ni BN

W
A
Eur

4 X. 1919. Häyren. — Välikangas. — Elfving. — Levander. — Kotilainen. 5
N ;
x = 1919 inträffade högre uppe vid den förstnämnda än, 1.5 km
från Halikko station, varvid massor av åkerjord och där-
med organiska ämnen, vilka säsom känt gynna Euglena-
arterna, råkade in i ävattnet. Vattnet i än var i själva
— verket denna sommar grått och ogenomskinligt till följd av
* uppslammad lera och, enligt vad som meddelades, betydligt
> mera lerigt än under föregående somrar.

I anslutning till hr Häyren meddelade magister I. Väli-
"kangas, det han i början af maj mänad 1919 anträffat
vacker, af Chlamydomonas förorsakad vattenblom i hafs-
vattnet i trakten af Drumsö i Helsingfors skärgård.

| Med hänvisning till en muntlig uppgift af magister F. W.
— Klingstedt meddelade professor Fredr. Elfving, att
* bläalgen Oscillatoria rubescens anträffats strax efter snösmält-
ningen i stora mängder rödfärgande vattnet i Kaukojärvi

sjö nära Tammerfors.

Professor K. M. Levander betonade önskvärdheten
af att tillvarataga prof pä vegetationsfärgningar, ity att så-
dana endast sällan hos oss varit föremål för närmare un-

N dersökning.

"e N = # BER naar
f 2
= k

Ylioppilas Mauno J. Kotilainen jätti painettavaksi:
plenium adulterinum Milde löydetty Suomesta.
= Lähtiessäni kesällä 1919 opettaja O. Kyyhkysen
Penn arv. Seuran stipendiaattina kasvitieteelliselle retkelle
. Juojärven ja Pielisjärven väliselle alueelle oli yhtenä pää-
> määristäni tarkemmin tutkia alueen laajin, jokseenkin yhtä-
> jaksoinen serpentiini- ja oliviiniseutu Kaavin pitäjän Niini-
— vaaran kylässä.
N Kaavin pitäjän Losomäen kylästä Poskijärven eteläran-
jä nalta ulottuu etelää kohti n. 30 km pitkä ketju Mg-silikaatti-
— pitoisia kalliolinssejä. Kalliojono laajenee eteläpäässään
— Niinivaaran kylän mailla n. 3—4 km leveäksi alueeksi, jonka
j "kaikki kalliot vuoriperältään ovat mainittuja Mg-silikaatteja.
Näiden kallioiden kasvistolla on, kuten jo ennen olen
-Mg-silikaattikallioista huomannut, oma yhteinen leimansa,

NE, DER m a ern; EA Ra RN RE ae

8 = Kotilainen, Asplenium adulterinum. | 4 ex 1919 i
RR K

joka suuresti poikkeaa ympäröivästä eriiinaaluom tst ja 4
läheisistä dolomiittialueista lehto-, niitty-, suo- ja varsinkin. M
kalliokasvillisuuteen nähden. Be

Kalliot ovat täällä korkeahkoja, ee, Etene
kin Louhilammen luona olevilla kallioilla tavataan jyrkempiä E
kallioseiniä, joiden terassimaiset tasapinnat ovat varsin |
merkityksellisiä osalle kalliokasveja. Kalliopinta on hyvin — A
tasaista (tunnusmerkillistä oliviini- ja serpentiinikallioille), _
rapautumispinta väriltään mustaa. Kaikille kallioille ovat =
luonteenomaisia seuraavat kolme kasvia: psi viride, b
Lychnis viscaria, Sedum telephium. J

Asplenium viride kasvaa harvinaisen runsaana kaikilla. 3
kallioilla, etsien etupäässä kalliosaumoja kasvupaikoikseen.
Mutta se ei ole sidottu aina kallioihin, vaan esintyy myös? R
rapautumistuotteella, jopa poluillekin uskaltautuen. Huo- ja
mattavaa on, että laji on tunnusmerkillinen koko alueen
oliviini- ja serpentiinikallioille. Vain yhdestä paikasta olen
sen löytänyt dolomiittikalliolta. er Be

Lychnis viscaria kasvaa myös kaikilla kallionlia, Luon-
nonvaraisena, apofyyttinä, lienee kasvi tällä löytöpaikalla Wi
maamme itäosan pohjoisimpia lajin edustajia. Myös on laji än
levinnyt rinnelehtoihin ja niityille, tämä osoittaen, miten laji
kulttuurin vaikutuksesta leviää täälläkin alkuperäisesti sille _
vieraille kasvupaikoille. f

Sedum telephium tavataan myös runsaana kaikilla kalli- +
oilla, suosien laakeita kalliopäällyksiä. Ottaen huomioon. jä
esiintymisrunsauden ja sen, että laji on paikalla luonnon-
varainen ja löytöpaikka maamme pohjoisin, havaitsee tämän- - JA |
kin lajin suhteen vuoriperän suuren vaikutuksen. Be J E

OH eilenllioivka. samaten kuin en edellistäkään lajia. |
Muita tunnusmerkillisiä harvinaisia lajeja ei puuttunu‘
Mainittakoon vain Cerastium ja (st. cp. ), TT Tii

Br A Ei
4. X. 1919. + Kotilainen, Asplenium adulterinum. 7

_ puumaisia pensaita cpp (sama havainto muiltakin Sb:n ja

4 Kb:n oliviini- ja serpentiiinikallioilta) ja Crepis tectorum (cpp.).

ä Mainitsemista ansainnee, että myös Carex ericetorum kasvoi

E yhdellä kalliolla, siis sangen poikkeavalla kasvupaikalla.

> Polygonatum (officinale tavattiin (pc.) yhdellä kalliolla (O.

E Kyyhkynen) — Sammalista: harvinainen Mollia viridula

— on tunnusmerkillinen kaikille alueen serpentiini- ja oliviini-

& kallioille.

4 Erittäin N rkaltmmahc pidän, että kauvan turhaan etsis-
keltyäni löysin tältä alueelta odottamani lajin: Asplenium
3 adulterinum, joka varsinaisella kasvualueellaan Keski-Euro-

m kasvaa ainoastaan serpentiinikallioilla ja joka pari

— vuotta sitten myös on tavattu Ruotsista. Se kasvoi Suuri-

; Vuori nimisellä kalliolla ja myös seuraavalta, Lauttamäki-
— nimiseltä kalliolta saman lajin tapasi toverini, jolle olin
— löydöstäni huomauttanut.

Tarkasteltuamme nyt syksyllä tri H. Lindberg'in
> kanssa suomalaisen museon kappaleita tulimme siihen tu-
> lokseen, että laji oli oikein määrätty, ja lisäksi kävi selville,
ja = että siihen kuuluvia yksilöjä on aikaisemmin meillä tavan-

> nut, nim. Juuan Ahmovaaran Portinkalliolta v. 1898, tri

W. Linnaniemi, joka oli museoon antanut niitä arkin

— nimellä Asplenium trichomanes. Näiden yksilöjen luonnetta

Ari H. Lindberg oli jo ennen epäillyt, sillä arkilla oli

Esinen etiketti: „Aspl. adulter.?“.

Es Lajin huomattavin eroavaisuus Aspl. viride’en ja Aspl.
— trichomanes'iin nähden on se, että sillä on varsikkolehden
— ruoti puoliväliin ruskea, yläosa vihreä, kun taas Aspl. fri-
— chomanes'illa ruoti on kärkeen saakka ruskea ja Aspl. vi-

isa ride'llä ainoastaan tyviosa ruskea. Muitakin vähäpätöisempiä

= eroavaisuuksia on.

+ Lajin luonteesta ja lajiarvosta on ollut sangen eriäviä
— mielipiteitä. Toiset ovat kasvia pitäneet Aspl. trichomanes'in

i — alalajina, toiset Aspl. viride'n. Myös on sitä katsottu seka-
— sikiöksi. Oikea kai lienee käsitys, että se on kehitysmuoto

x er. viride'stä, määrättyyn vuoriperälajiin sidottu laji. Sitä

— tämän kasvin. suomalaisetkin löytöpaikat todistavat (Juuan

8 Mötet den 1 november 1919.

Portinkalliokin on serpentiiniä ja vuolukiveä). Laji kuuluu 2
vuoriperä-problemaattisessa katsannossa mieltäkiinnittävim-

piin lajeihin.

Mötet den 1 november 1919.

Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes inge-
niör A. Collin (föreslagen af professor K. M. Levander)
samt studenter Erik Bruun (föreslagen af medicinalrädet
G. Idman), Kaarlo Kuusamo och Armo Terasse Fr

(bäda föreslagna af docent K. Linkola).

Ordföranden bragte i erinran, att sedan Sällskapet se-
nast var församladt, tvenne af dess äldsta ledamöter, förre

kollegan vid Ekenäs elementarskola Bruno Fabian Ny-

lander samt förre senatorn och hofrättspresidenten Nils '
Isak Fellman, den .senare en gång Sällskapets sekre-

terare, gått ur tiden, den förre den 24 oktober vid 90 års

ålder, den senare den 28 oktober, 78 år gammal. Genom
att resa sig från sina platser hedrade Sällskapets medlem-

mar de bortgångnes minne.

Ordföranden meddelade, att han å Sällskapets vägnar
till dess Hedersledamot doktor V. F. Brotherus vid den- =
nes 70-årsdag den 28 sistvikne oktober framfört en tele-
grafisk lyckönskan, och fann nu, då doktor Brotherus var =

nä? W 7 - ” «
a da
än 0 mM SÅ

vid mötet närvarande, tillfälle att än en gång till denne

framföra uttrycken för Sällskapets tacksamhet och varma E

välönskan.

Sällskapet hade af en person, som önskade förblifva =
onämnd, fätt emottaga en gäfva stor 2,500 mark, och beslöt
Sällskapet, pä förslag af Bestyrelsen, säsom pris utdela den k

erhällna summan ät nestorn bland landets botanister, Säll-

skapets Hedersledamot professor Th. Selan för dennes

Mötet den 1 november 1919. 9

omfattande verk ,Finlands botaniska litteratur till och med

år 1900“ (Acta 43, 1916).

3 Professor K. M. Levander riktade en uppmaning till
personer, som af framlidne professor J. A. Palmen emot-
tagit ringar för märkning af fäglar, att öfver under detta
är verkställda märkningar insända uppgifter till Universi-

> tetets zoologiska museum eller direkte till honom i och för

inregistrering i professor Palmens fägelmärkningsjournal.

| Doktor Harald Lindberg demonstrerade exemplar
af den för Äland nya bastarden Alnus glutinosa X incana,
af föredragaren anträffad den 22 juni 1919 i tre c. 5 m
> höga, rikligt fruktbärande exemplar, växande jämte klibbal
ä sandstrand i norra ändan af Hjortö holme i Saltvik. Fyn-

det var såtillvida märkligt, att gräalen tillsvidare är känd
endast från en enstaka lokal på Åland, det dryga 2 mil
från Hjortö aflägsna Finbolandet norr om Ekerö, där ett
mindre bestånd af föredragaren upptäckts år 1892 i löfän-

gen söder om byn, ett bestånd som fortfarande står kvar.
— Yttermera förevisade herr Lindberg ett antal af honom
tagna vegetationsbilder från Åland, däribland en fotografi
af ett å Björköholm i Finström växande jätteexemplar af

— Crataegus monogyna. — Beträffande den möjliga förklarings-

grunden till den uppdagade albastardens uppträdande gjor-

des uttalanden af professor Fredr. Elfving och docent

Alvar Palmgren.
ja Student Häkan Lindberg demonstrerade den för

"faunan nya guldstekelarten Elampus violaceus Scop., anträf-

= fad af föredragaren i ett exemplar å Bastö i Finström soc-
"ken pä Äland den 27 juli 1919. Exemplaret hade bestämts

I af amanuens W. Hellen. Enligt ,Svensk insektfauna,,

(Ch r. Aurivillius; Hymenoptera II, Tubulifera, Uppsala

1911) är arten i Sverige päträffad ända till södra Lapp-
marken, hvarför dess förekomst äfven i Finland var att

— vänta.

> Maisteri E. Merikallio selosti kiljuhanhen (Anser ery-
— thropus) muuttoteitä Pohjois-Pohjanmaalla valaisten esitys-
— tään kartoilla ja diagrammeilla.

10 Valle. — Hellen. — Harald Lindberg.

Maisteri K. J. Valle ilmoitti Suomelle uuden suden-
korentolajin: Libellula depressa L. — Tämän komean lajin | ki
sekä koiras- että naarasyksilöitä pyydysti kesällä 1916 reht.
M. Salokas Terijoen pitäjästä Karjalan kannaksella, ja
on hyönteistieteellinen museo saanut vastaanottaa parin leht.
E. W. Suomalaisen kautta. Voitiinkin odottaa, että Li- d
bellula depressa tavattaisiin Suomessa ja juuri Kannaksella,
mistä meillä on suoranainen maayhteys etelään. Sen leve- E
nemisalue käsittää Jacobsen-Bianchi'n, Ris'in y. m.
mukaan suurimman osan Europaa ja Etu-Aasian Syyriaan S K
etelässä ja Astrabadiin idässä. Saksassa se on kaikkialla 3
yleinen; Tanskassa koko yleinen; asustaa Etelä- ja Keski- E

;

Ruotsissa; Kuurinmaalla se on Kawall'in mukaan ylei- ="
nen, samoin Bruttan’in mukaan Liivinmaalla ja Virossa
muutamin paikoin. ja

Amanuens Wolter Hellen förevisade Tvenne för ®
Finland nya skalbaggar. Bi

1. Silvanoprus fagi Guer. Tidigare känd frän Ost-
sibirien, Mellaneuropa (nordligast Livland), Danmark och
Sverige (ett fynd vid Stockholm). Blev av borgmästare
H. Söderman i ett exemplar tillvaratagen i en vatten- 4
tunna i Nystad (Ab) i juni 1919.: Arten lever i grankottar 5
och under granbark.

2. Oxytelus (Caccoporus) piceus L. Är utbredd övel
Afrika, norra och mellersta Asien samt största delen av
Europa, där den nordligast är anträffad i svenska Lapp-
marken. I Finland har enligt Seidlitz (Fauna Baltica)
ett exemplar blivit anträffat av Obert, vilken uppgift - W
emellertid ansetts vara tvivelaktig. Den 14 september 1919. RRS
blev ett exemplar av arten funnet av föredragaren i Hop- 4
lax (N) i hästspillning. 3

p
N
i

impudicus L., af föredragaren kanik i slutet af ee
juli månad pä Äland i löfäng ä Hammarland- Skarpnätö,
där arten ett flertal är af ortsbefolkningen iakttagits. \

Pre RR Svc rag.
Eos.

a = XI. a ASA Valle. — Wegelius. — A. Palmgren. — Häyrön. —M. Brenner. 11
E I anslutning härtill meddelade mag. K. J. Valle, det
* han förliden sommar anträffat ett flertal exemplar af stink-
svampen ä Nurmesluoto holme i Raumo.

Likasä delgaf magister A. Wegelius ett af honom
> nära Korpo kyrkoby i medlet af augusti 1919 gjordt fynd
af 10—15 exemplar af arten i fråga.

Docent Alvar Palmgren önskade ännu fä i proto-
- kollet anförda några uppgifter om stinksvampens uppträ-
dande pä Äland. Synbarligen var arten i sitt uppträdande
starkt gynnad af rikare nederbörd. Så hade den af talaren
den regnrika augusti månad 1907 anträffats på särskilda
lokaler i mellersta Åland (Jomala och Lemlands skärgård),
"visserligen dock i regel blott i ett färre antal exemplar.
- Ett något rikligare uppträdande tyckes äfven hafva utmärkt

förliden sommar med i augusti rätt ofta återkommande, om
än öfver hufvud svaga regn. Så hade enstaka exemplar
anträffats pä ett flertal ställen pä Lemland: Nåtö. Under
torra somrar har arten af talaren knappast blifvit obser-
verad. Särskildt tyckes stinksvampen framträda i augusti
- månad, hvarför det äfven är väl förklarligt, att den af bo-
— tanister, hvilka denna tid på Äland finna föga utbyte, öfver
hufvud icke blifvit varsnad. Härtill har måhända äfven
— bidragit, att artens karakteristiska, starkt vidriga doft skarpt
— framträder först på ett visst (kanske ett tiotal meters) af-
stånd från växten, en omständighet som gör dess uppda-
gande bland hög vegetation i löfskogsmark, där arten är
' hemma, ofta vanskligt.
Slutligen fäste dr E. Häyrén uppmärksamheten vid
x tidigare uppgifter om stinksvampens förekomst i trakten af
Björneborg samt Nystad (Meddelanden 42, sid. 27, och 43,
id. 2—3).
5. Ä rektor M. Brenners vägnar föredrogs: Thlaspi
— alpestre. L. i Finland.
Den af mig i Floristisk Handbok 1886 under namnet
* Thlaspi preecox Wulf. beskrifna och sedermera såsom T. al-
; jupeste L. frän flere trakter af värt land omnämnda syd- och

D M. Brenner, Thlaspi alpestre L. i Finland. 1. XI. 1919. —7

mellaneuropeiska Thlaspi-arten med smalt omvändt hjärt- 5
lika skidor har under sistförlidna sommar uppenbarat sig

{

äfven pä Svartbäck egendom i Ingå socken under förhäl- =
landen, som häntyda pä en längvarig förekomst pä denna
dess först nu upptäckta fyndort. Denna utgöres af en svagt

mot norr sluttande, forntida hafsbotten, som efter hafs-

vikens uppgrundning och torrläggning förvandlats till ängs-
mark, hvilken för ungefär tio är sedan besätts med timotej
och de tre senaste ären med hafre, alla dessa är med eget,
frän samma egendom skördadt utsäde. Nägon införsel frän

andra orter har sålunda under en lång följd af är ej ägt

rum. Fyndet gjordes af min son Ola vid harfning för detta

ärs sädd Floradagen den 13 maj, dä han fann det föregä- |

ende höst upplöjda fältet på en yta af 4 a5 m? helt hvitt
af den täta, både tiltor och fåror täckande blomstermattan.

Från detta centrum hade växten spridt sig till dikeskan-

terna på båda sidorna om och ned i det grunda tegdiket

samt t.o.m. öfver nackdiket in pä den af Hylocomium pa-
rietinum betäckta, sluttande foten af en från barrskogen

utskjutande bergsklack.
Hvarifrän växten hitkommit, dä ingen väg leder hit,
hvarken genom skogen eller öfver ängen, och den ej an-

norstädes i trakten anträffats, är omöjligt att säga, och ;

förefaller den därför att vara spontan pä platsen, ätminstone
i samma grad som Matricaria discoidea, Barbarea vulgaris

och dylika. Ej heller beträffande tiden för dess hitkomst

finnes någon annan sannolikhet än att den måste hafva in- -

träffat för mycket länge sedan, ehuru den ej förr, sannolikt
på grund af dess tidiga blomstringstid, af någon för saken

intresserad blifvit observerad. Dä man nämligen ej kan
antaga, att den mängd af frön eller rotstockar, som skulle

erfordrats för att ästadkomma det ofvannämnda täta och

rikliga beständet, pä en gäng eller inom kort tid skulle
hafva hitförts, mäste man förutsätta en ganska rundlig tid
härför, i synnerhet som vidriga omständigheter, säsom af- 5
betning och nedtrampning genom boskapen, och i senare A

tid jordens bearbetning med eräfta, plog, harf och vält utan

ve -
# er er,
N Olut

— 1. XI. 1919. — M. Brenner, Thlaspi alpestre L. i Finland. 13

— tvifvel förstört en stor mängd plantor. Och vill man som
förmedlare antaga människor, sä ha de haft god tid härtill,
ty trakten är en urgammal kulturbygd alltsedan våra för-
fäder med sina drakar här plöjde haf och vikar och uti
ostenkummel på de närmaste klipphöjderna graflade sina
odöda. Utom genom sina om forntida sjöfart och bosättning
— vittnande fornlämningar oeh fornsvenska ortnamn, är trak-
ten dessutom ur växtgeografisk synpunkt genom förekomsten
af i landet sällsynta växter, såsom Hierochloa australis, Carex
> hirta, Primula officinalis, Ficaria verna, Ribes grossularia,
> Fragaria elatior, Sorbus hybrida, Convallaria multiflora, Con-
volvulus sepium och pä ungefär en half mils afständ fossil
— Trapa natans, af stort intresse.
| > 1 Frankrike och England äfven benämnd 7. praecox
"samt i det förra landet T. silvestre, tillhör arten egentligen
> det södra, mellersta och västra Europas högre bergstrakter
från Montenegro och Italien i söder till Skottland i norr,
> men har vidare spridt sig till norra Tyskland och Fenno-
-skandia, ända till Trondhjem, Umeå och Uleåborg i norr
; och Sordavala i öster, hvaremot den saknas i Ryssland,
från hvars södra del jämte Balkanländerna ända till norra
Italien i dess ställe uppgifves en form med längre stift un-
der namn af 7. praecox. Såsom ständorter för T. alpestre
i vildt tillstånd anföras: skogar, lundar, busksnår, ängar
och gräsmattor, backar och klippor.
I vårt land känd sedan början af 1880-talet — att döma
af mag. O. Collins yttrande pä Societas’ pro Fauna et
Flora Fennica sammanträde den 4 okt. 1884 att den , några
år å rad observerats vid järnvägslinjen invid Tavastehus,
där den tycktes trifvas väl" — har den sedan dess anträf-
fats i alla de södra botaniska provinserna ända till Uleä-
; borg, med undantag för Åland, södra och mellersta Öster-
botten, norra Karelen oeh Karelska näset, nämligen i Nyland
på 14 lokaler, i Ladoga-Karelen på 5, i Åboland 4, Sata-
E kunta 4, södra Tavastland 4, norra Tavastland vid Jyväs-
- kylä 2, norra Savolaks vid Kuopio 2, södra Savolaks 2, samt
— södra Karelen i Jääskis och i norra Österbotten vid Uleä-

BOHREN M. Brenner, Thlaspi alpestre L. i Finland.

borg. De nyländska fyndorterna äro till största delen pe E
lägna vid Helsingfors och i Helsinge socken, nämligen pä
Lappviksudden pä flere ställen, i Tölö park pä banvallen, i u
Fredriksberg, Sörnäs, Turholm, Degerö, Backas, Mejlans,

27
du

Hoplaks och Dickursby, samt dessutom'i Lappvik vid Eke- ;
näs, Ingå, Esbo och Tusby, i Åboland 2 i den ya E
gränssocknen Wichtis, i Bjärnä nära Koski station och på |
Runsala vid Åbo, i Satakunta 2 i Kyrö och 2 i Birkala, i. 5
södra Tavastland 2 i Evois och 2 vid Tavastehus, i södra EN
Savolaks vid St. Michel och i Taipalsaari, i Ladoga-Kare-- A
len 4 vid Sordavala och 1 i Kirjavalaks samt i norra Öster-
botten på flere ställen vid Uleåborg.

Uppenbart är, att kommunikationerna i landet äfvensom E
med utlandet för de flesta fynden varit af stor betydenhet.
Sälunda hafva icke mindre än 11 af de gjorda 40 fynden,
hvaribland de första vid Tavastehus, gjorts pä eller vid
järnväg, och 8 vid hamnplatser, af hvilka åtminstone 5,
Uleåborg, Åbo, Lappvik, Helsingfors och Sordavala, med a 3
rekt sjöfart pä utlandet. Till dessa kan äfven Ingä fyndort
i forntiden räknas. Då vidare icke mindre än 21 fynd gjorts 7
på ängar och annan gräsmark, 2 på rågåker eller berg vid?R
ria samt 1 pä begrafningsplats, synas människor pä ett el
annat sätt hafva vid växtens spridning varit verksamma.
Endast i tre fall, i Esbo, Wichtis och Jyväskylä-trakten, j
har växten anträffats i hage eller annan skogsmark. Sanno-
likt är, att den finnes äfven pä flere andra orter i landet
än de här nämnda, ehuru den pä grund af sin tidiga blond
ning och snart därpå följande förvissnande ej blifvit af Ä
växtkännare observerad. Sä när som pä nägra fä undantag +
har dess förmåga att föröka och sprida sig kunnat konsta- 4
teras, och kan den därför med fullt skäl betraktas såsom -
inhemsk i landet. | N

Ur Linnés ursprungliga, utan afseende ä stiftets längd a
enligt exemplar frän Österrike beskrifna T. alpestre har, E
säsom redan antyddes, en form med längre stift under E
namn af 7. precox Wulf. urskilts, och till åtskillnad från
LG den brevistyla formen benämnts T. silvestre Jord. A

FR ww <A 4
A tell. I u > 305,

a
en

3
pe Ad a

‚1. XI. 1919. ' M. Brenner. — Merikallio. 15

Äfvensä har namnet T. precox pä grund af exemplar med
längre stift för Linnés alpestre användts. I betraktande
af denna karaktärs variabilitet synes dock T. praecox som
artnamn ej vara berättigadt, utan på sin höjd kunna be-
gagnas som namn på en varietet af T. alpestre L., hvars
brevistyla varietet åter är var. silvestre (Jord.).
Ofvanstående öfversikt af de finländska fyndorterna för
T. alpestre grundar sig på i Sällskapets Meddelanden publi-
cerade uppgifter samt i Universitetets botaniska museum
förvarade exemplar. Antagligt är, att, såsom redan antydts,
växten i vårt land anträffats på flere andra orter, ehuru de
gjorda fynden ej blifvit för Sällskapet anmälda eller exem-
plar till museum inlämnats. Uti en mig, efter det före-
varande meddelande på Sällskapets novembermöte föredra-
gits, tillhandakommen skrift, Luonnon Ystävä, uppräknar
* sålunda doc. K. Linkola icke mindre än 19 nya fyndorter,
hvaribland 2 i Gamla Karleby och Lappajärvi i mellersta
"Österbotten och 6 vid hamnstäderna Gamla Karleby, Björ-
neborg med Mäntyluoto, Borgä, Kotka, Fredrikshamn och
* Wiborg. I det inre af landet hafva tillkommit fynd i Ha-
likko i Äboland, Mäntsälä och Kymmene i Nyland, Forssa,
— Turenki, Hattula och Sääksmäki i södra Tavastland, Kart-
* tula och Nilsiä i Norra Savolaks, samt Joensuu och Nurmes
i Norra Karelen. Vid Björneborg och i Turenki hade arten
anträffats vid järnvägen och i Sääksmäki ymnigt vid lands-
> vägen. För de öfriga nya fynden saknas tyvärr uppgifter
angående dess ekologiska förhållanden, såsom ståndort,
- ymnighetsgrad, kommunikationer, spridning och dylikt, som
för en rätt uppfattning af dess förekomst pä orten skulle
erfordras.

Maisteri E. Merikallio ilmoitti: Kolme lintuharvi-

> naisuutta.
1. Kultasirkku, Emberiza aureola Pall. - 15 p:nä kesäk.
1919 oli allekirjoittaneella salmilaisen kirkkojuhlaväen lai-
— valla tilaisuus tehdä pieni retkeily keväisestä linturikkau-
ve destaan kuululle Lunkulansaarelle. Kevätmuutto oli jo ohi,

16 Merikallio, Kolme lintuharvinaisuutta. 1.84. 1919.

v:
a uid

eikä linnustokaan mitään erikoisuutta osoittanut. Entinen, a
saaren kahteen osaan jakanut salmi („räbinän laizi*), joka —
nyt on melkein umpeen kasvanut, tarjoaa kuitenkin tavalli-
suudesta poikkeavan, hyvin ravintorikkaan ja hyväsuojaisen
olopaikan monelle lintulajille. Se kasvaa nimittäin runsaasti
ruokoa, kaislaa, saraa ja pajupensaita, ja läpikiemurteleva —
oja ja useat lampipaikat ovat täynnä erilaatuisia vesikas-
veja. |
Mainitun salmen rantaa lähestyessäni kiintyi huomioni —
useiden enemmän tai vähemmän harvinaisten lintulajien
äänien ohessa erääseen kauniiseen lauluun, joka melkoisesti k
muistutti peltosirkun (Emberiza hortulana) laulua. Kun
ääni tai äänet, sillä laulajia osoittautui pian olevan useam- 4
pia, kuitenkin tulivat vetisestä ruovostosta eikä peltomaalta,
niin riitti se jo vakuuttamaan, että jokin toinen lintulaji oli
kysymyksessä. Tehtyäni pari tuntia ankaraa työtä tunkeu- je
tuessani hirrestä kaiverretulla venheellä vesipaikkoja pitkin |
„räbinän laizin“ sydämeen sainkin epäselvyyden poistetuksi:
linnut olivat kultasirkkuja, kaikkiaan neljä laulavaa koirasta -
n. 200 :m:n välimatkoilla. Pyssyä en mainitulle retkelle voi-- E
nut ottaa mukaan, mutta kiikarilla voin selvästi todeta lin- -
nun räikeät värit: päältä tummanruskea, alta keltainen a ;
rinnan yli selän värinen juova. Koiraat laulelivat ahkerasti
istuen yhdessä kohdin kaartuneen ruovon korren kärki-
puolella, joskus myös pajun oksalla. — Kultasirkku on va- |
remmin tavattu kolmessa paikassa kaakkois-Aunuksessa,
kerran Vienan Karjalassa ja 2 kertaa Suomessa. Se on nim.
36 v. sitten (1883) ammuttu Salmissa (Äkerman) ja näh
Impilahdella (Backman). 3 i
2. Punarintapaarmalintu, Muootoana paröä BE 23 p:nä i
kesäk. 1919 kulkiessani Salmin pohjoisosassa Käsnäselästä
Hiisjärvelle muhkeaa kruununmetsää halkovaa tietä, sattui
korviini outo linnun laulu. Metsä oli rehevää ja tiheää mus- -
tikkatyyppiä (alakasvua vain paikoin). Yli muitten kohosi - £
kait lähes 30 m korkeuteen harvahko vanha hongikko, ja ;
kuusi sekä sen seassa kasvanut haapa ja koivu muodostivat
tiheän, aina noin 20 m korkean alametsän. Yli kaksitunti-

RAS ne
AN ean RT

ve. f <
[A s
a wi
a.

RS = >
1. XL 1919. — Merikallio, Kolme lintuharvinaisuutta. 17
"sesta työskentelystä huolimatta ei laulajasta kuitenkaan nä-
"kynyt vilaustakaan huolimatta siitä, että laulu kuului koko
"ajan lyhyitä väliaikoja lukuunottamatta ja väliajatkin lintu
-läpeensä muuten äännellen „ilkkui turhille ponnistuksilleni“.
_Toivottomana oli lintu jätettävä metsään — kuitenkin vain
"seuraavaan aamuvarhaiseen, "jolloin palasin takasin vakuu-
"tettuna, että kysymyksessä oli jokin tavallista harvinaisempi
saalis. Klo 2,12 a. p. olin paikalla ja sama musiikki soi jo
> vastaani. Tunnin verran taktiikkaa vaihtelemalla etsittyäni
lintua, sainkin sen lopuksi vilahduksella näkyviini ja lopuksi
"ammutuksi (lähetettiin Yliop. Zool. museoon). Lintua olin
etsinyt vanhojen petäjien latvoista, mutta osoittautuikin,
"että lintu oleskeli lähellä pimeähköä maan pintaa, lennellen
kuivuneelta oksalta toiselle. Lintu osoittautui olevan, ku-
ten jo etukäteen harmaanpaarmalinnun ääntä muistuttavasta
varoitusäänestä ,srrr* aavistinkin, punarintapaarmalintu.
Se oleskeli tuskin 100 m läpimittaisella alalla koko ajan.
— Esiintyminen saattoi pesimisen otaksuttavaksi. Pesää en
kuitenkaan voinut löytää enkä naarasta huomata, mihin
- mahdollisuuksia olikin hyvin vähän. Kun mainitun linnun
"ääni oli vaiennut, alkoi, ihmeellistä kyllä, n. 75 m:n päästä
"kuulua samat äänet uudelleen. Aivan lähellä oleskeli siis
"toinenkin koiras. Laulu oli kaksiosainen:

=> — a) (ensimäisen koiraan): sit (t. psit) sit sit sit (joskus
aina 8 kertaa ja niin nopeaan toistettuna, että oli hyvin
> vaikea laskea) plyi plyi plyi. — b) (toisen koiraan): sitsara
- sitsara sitsara sitsara plia plia plia plia.

> Naapureita olivat vihreäkerttu (Phylloscopus sibilatrix)
n. 75 m päässä, tynnyrilintu (Phylloscopus collybita) n. 50
m, hömötiainen (Parus borealis) n. 100 m, peipponen (Frin-
gilla coelebs) n. 25 ja 75 m ja pyy (Tetrastes bonasia) n.
‚50 m päässä.

a Punarintapaarmalintu on varemmin tavattu kaksi ker-
"taa kaakkois-Aunuksessa. Suomessa se on tavattu Inkeroi-
"sissa 1906. Lisäksi on Yliop. Zool. museossa lintu, joka
"on ammuttu ?!/, 1900 Nurmeksessa (prep. Fri'n lähettämä).
E 3. Pohjanuunilintu, Phylloscopus borealis (Blas.). Satei-
s

9]
—
5. P

18 Merikallio, Kolme lintuharvinaisuutta. xi 2 XI. 1919.

sena ja sumuisena kesäk. 25 p:vän aamuna matkalla Sal-
missa Hiisjärven Leppälästä Polvijärvelle kuulin lähellä ensin
mainittua paikkaa oudon linnun laulun, joka vähän muistutti —
keltasirkun laulua. Kangas kasvoi nuorta, pensasmaista,
hyvin tiheää leppää ja koivua, joukossa myös joku mänty.
Puiden pituus vaihteli 2—4 m. Lintu istui n. 4 m korkean. <
lepän latvassa. Huolimatta lepän kovasta heilumisesta sei

N
3

siinä pysytteli vaakasuorassa asennossa, muuttaen toisinaan
oksaa (ehkä vain tuulen pakosta) ja ahkerasti laulaen. Laulu i
oli nopea, n. 3 sek. kestävä „ririririri....“ Sama sävy val-- 5
litsi koko laulun ajan, tehden laulun este Lintu: 4
ammuttiin (Yliop. Zool. museossa). =

Samallaista laulajaa tapasin ' Suojärvellä 8—9/7 Vihtimä-
järven metsänvartijatorpalla kaksi koirasta, n. 300 m:n etäi-

syyksillä toisistaan. Molemmat linnut olivat ahkeria ja var- E
haisia laulajia. Klo 2,45 aamulla jo laulu kuului, jatkuen
pienin väliajoin läpi päivän. Molemmat oleskelivat vanhan-. 3
puoleisessa metsässä ulkopuolella varman ampumamatkan, 7
edellinen n. 20 m korkeissa harvaan kasvavissa petäjissä,
jälkimäinen etupäässä koivua kasvavassa metsässä. Molem-
mat löytöpaikat olivat kaskien reunoissa. Edellisessä koh- 3
dassa oli kasken jälkeinen metsä, joka oli tunkeutunut myös
alusmetsäksi edellämainittujen petäjien joukkoon, n. 30 vuo- E

den vanha, jälkimäisessä paikassa oli jokseenkin samanikäi- 4
nen kaski juuri kaadettu tai vielä kaadon alainen. Minuu- -
tissa vaihteli laulujen luku (eri vuorokauden aikoina) 5:stä
12:een, väliaikojen ollessa yleensä tasaiset. Itse laulu kesti. 4
n. 2 sekuntia. Se oli yksitoikkoista saman yhtäkorkean REIT 3
äänen (n. 12 kertaa) toistamista. Kertaus oli niin nopea, 4
että varma äänien luvun laskeminen oli hyvin vaikeaa. 4
Vaihteeksi laski äänikorkeus joskus kesken laulun. Lisäksi
kuului pari kertaa erilainen laulu: psirip psirip psirip psirip
psirip. Linnut lauloivat jonkun aikaa yhdessä kohdin, hy <
päten sitten toisille oksille. ke

Edelläkuvattu laulu käy jokseenkin yhteen Po A
linnun lauluselitysten kanssa. Ammuttu lintu muistuttaa 4
myös parhaiten pohjanuunilintua, mutta eroaa siitä kuiten-

i 1 XI. 1919.

BE
Pet
5

BEER Kolme lintuharvinaisuutta. 19

in sami kohdin, joissa se taas tavallisesti lienee.
"tavallista uunilintua. ,

Seuraava vertailu pohjanuunilintuun ja tavalliseen uuni-
lintuun osoittaa Salmin Hiisjärvellä ammutun yksilön tär-
"keimmät erot edellisistä lajeista:

an ohijanuumilintu.

Siivillä viheriänkel-

> tainen (vaalea) poik-
+ kijuova.

. Leveä vaaleankeltai-

nen juova kulmilla
sieraimista niskaan.

* hiukkasen tai tuskin

ollenkaan pitempi.

. I käsisulka peitin-

> höyheniä joskus ly-
> hempi tai yhtäpitkä
— (Collett, Schaanning),
— joskus pitempi (Col-
> lett, Schaanning 1 mm,

Kolthoff -Jägersköld
5 mm, Meves 5—6

* mm, British Muse-

ums Katalog,

6.3—

91), mm).

I käsisulka (paljas-

= tettu osa) 8—9, nuo-
— rilla(Mela-Kivirikko)

a
.
fi

2
-

pe,

—-
i

10—12 mm pitkä.

Linnun pituus 120—
140 mm.

Sulissa vaaleanvih-
vihreät ulkoreunat.

AI <

n.
E
fir,
Er
yt

Ammuttu yksilö.

sulan peitinhöyhe-
nen kärki valkea, jo-
ten muodostuu val-
kea täplä.

Juova valkea.

. II käsisulka VI:tta II käsisulka VI:tta tun-

tuvasti (2 mm) pi-
tempi, ollen hiukan
likempänä V:n kär-
keä.

I käsisulka peitinhöy-

henten pituinen, toi-
nen — peitinhöyhen
kuitenkin hiukan pi-
tempi.

I käsisulka 9 mm pitkä.

Pituus 124 mm.

Sulissa (pyrstösulissa

heikosti) (kellan-)
vihreät ulkoreunat.

Tavallinen uunilintu.

Kolmen ensim. kyynär- Siipi poikkijuovaton.

Juova vaalea ja kapea.

II käsisulka VI:tta tun-

tuvasti pitempi (Nor-
dens Fåglar II: „na-
got längre“) yltäen
likemmäksi V:n kuin

VI:n kärkeä.
käsisulka 4-5 mm
peitinhöyheniä — pi-
tempi.

I käsisulka 13—16 mm

pitkä.

Pituus 128—141 mm.

20 Merikallio. — Eklund. : - JE KI 19195

Kuten edellä olevasta näkyy muistuttaa lintu eniten -

pohjanuunilintua, poiketen siitä kuitenkin useissa kohdin.

Onko selostettu yksilö joku satunnainen poikkeus (muun- |
nos?) pohjanuunilinnusta, vai onko kysymyksessä joku vielä

enemmän poikkeava muoto, ehkäpä välimuoto mainittujen

lajien välillä, on tällä hetkellä epätietoista, samoinkuin sekin, |
olivatko toiset edellä mainitut yksilöt samallaisia kuin tässä

kuvattu.

Pohjanuunilinnun ovat Suomessa tavanneet Suoma-

lainen (Enontekiössä v. 1909) ja Finnilä (Utsjoella 1915,
Inarissa ja Sodankylässä 1917, yhteensä 22 kertaa). (N ord-

4
v

ling'in varempaa löytöä Inarista pidetään erehdyksenä.) -
Vienan-Karjalassa se on tavattu kevätmuuton aikana 1901

(Lindblad) ja Aunuksessa Äänisjärven pohjoisrannalla.

Sen pesimisalue kulkee Ruijasta pitkin Jäämeren reunaa

Ohotanmereen saakka.

Student Ole Eklund lämnade följande Botaniska no-

tiser från Ab, Korpo.

Under exkursionerna sommaren 1919 gjordes flere in?

tressanta fynd, bland vilka främst mä nämnas Potentilla
reptans, Rosa canina, Draba muralis och Centunculus mi-
nimus. I det följande lämnas en kort beskrivning av dessa
arters fyndorter, varjämte omnämnas några andra sälisyn- -

tare växter, som under de senaste ären anträffats i Korpo

socken.

1. Potentilla reptans L. Förekommer pä fyra särskilda «

lokaler i Korpo, nämligen Skofatt: Wästergärd (2 lok.), där

den ymnigt växer längs vägkanter och äkerrenar, Präst-

gärden (1 lok.) i en liten hage (tämligen ymnigt) samt Bo-
näs: Norrgård (1 lok.), växande relativt rikligt ä en torr

backsluttning tillsammans med Allium scorodoprasum. Tidi-
gare uppgiven för Korpo af Bergstrand (Hjelt Consp.

V sid. 111).
2. Rosa canina L. Denna hos oss för en ganska kort

8
-
«

tid sedan på Aland urskilda Rosa-art är icke så särdeles

sällsynt i de sydligare delarna av Korpo kyrkland jämte

1. XI. 1919. Eklund, Botaniska notiser frän Ab, Korpo. 21

tillhörande skärgård. Ymnigast förekommer den i trak-
terna kring den cirka 4 km långa Längviken, som från W
skjuter in i Korpo-landet. I samma område trivas många
andra sällsyntheter, måhända beroende på jordens kalkhalt,
vilken betingas av gamla märgellager, som här flerstädes
träda fram i dagen. En av dessa rariteter är

3. Draba muralis L., även den tidigare känd endast
från Åland. Tvenne lokaler: Långviksområdet: Snickars
udde, där jag fann arten i början av juni i mycket stor
ymnighet, samt Prästgården, där lektor E. W. Ehrman
påträffade växten i slutet av samma månad.
= Å Snickars förekommer Draba muralis å en sydslutt-
ning, beväxt med risiga klibbalbestånd samt hägg och Ri-
bes alpinum. Här trives den förnämligast kring buskagerna
och i deras skugga, men uppträder även ä öppnare ställen,
i synnerhet kring stenar och i dagen framträdande berg-
klackar bland smäväxta arter, säsom Draba verna, Sedum
album, Myosotis hispida, M. stricta, Cardamine *multicaulis,
Cerastinm semidecandrum etc. Bland övriga arter ä Snickars
må nämnas följande: Allium scorodoprasum (ymn.), A. olera-
ceum (ymn.), Avena pubescens (ymn.), A. pubescens f. gla-
brata (spars.), Geranium pusillum (ymn.), Poa compressa (täml.
spars.), Ranunculus bulbosus (ymn.), Sorbus Fennica (1 stort
träd).
= Lokalen ä Prästgärden utgöres av en torr backsluttning
med svag lutning mot S, strax invid lektor E:s villa. Även
här uppträder Draba muralis ymnigt och tillsammans med
Cerastium semidecandrum, Draba verna, Geranium pusillum,
Ranunculus bulbosus, Myosotis stricta m. fl.
E 4. Centunculus minimus L. Utom ä Korpo: Hässelö, där
arten upptäcktes såsom ny för Finland av G. Renvall,
"har denna lilla primulac6 anträffats ä inalles fyra nya lo-
”kaler inom Korpo socken, alla fallande inom det märkliga
Längviksomrädet. Icke längt efter det Renvall funnit arten
E! Hässelö (lokal: sandig havsstrand) lade lektor E. W.
Ehrman 1905 märke till växten, som i stor ymnighet
Brekom i fuktiga sandgropar vid byavägen mellan Kölingby

3
L
3

- ne ae f 2

a Eklund, Botaniska notiser frän Ab, Korpo. 1. XI. 1919.

och Karby. Senaste sommar besökte jag denna fyndplats -
och kunde även konstatera, att växten fortfarande triv-
des a lokalen, vilken är att betrakta som den långa
Kölingbyvikens forntida botten, vilken numera genom land- =
höjningen torrlagts. (Kölingbyviken är en grund vik, som

från Långviken mot S skjuter in i Korpo-landet.) Då jag

sommaren 1918 exkurrerade pä Hässelö, fann jag Centuncu- ;

lus ytterligt sparsamt vid en liten bukt pä holmens ostsida.
Det synes som om lokalen a Hässelö ej vore tjänlig för
arten, ty säväl de exemplar jag säg växa där 1918 som de

Renvallska exemplaren frän längt tidigare är äro alla sär-

deles späda och magra. Så mycket frodigare äro exempla- .

ja)

ren ä samtliga lokaler inom Längviksomrädet. Och detta

förhällande har väl sin orsak däri, att Centunculus, som ei
är en havsstrandväxt, utan trives pä fuktig sandjord i all-
mänhet, såsom sandiga åkrar och gärden, sötvattenstränder
etc.!), har större betingelser för trevnad i Längvikens brak-

vattensomräde än pä Hässelö, som sä att säga bildar ut-

posten mot den yttre skärgärden. Här nedan en beskriv-

ning av Längviksomrädets lokaler. |
Lok. I. Kölingby. Plant, sandigt omräde, som av käll-

språng ständigt hålles fuktigt. Här växer arten rikligast i

och omkring grunda fördjupningar, uppkomna genom att i

sand grävts pä platsen, tillsammans med Bulliarda aguatica,

Epilobium palustre, Juncus supinus, Montia *lamprosperma, E

Peplis portula, Sagina nodosa, S. procumbens etc.

Lok. I. Längviken (stranden vid bäthuset mitt emot
Hväsby). Läglänt, gräsig strand, som översvämmas,vid
högvatten. Centunculus ymnigt ä ett c. 30 m långt och 2.
—4 m brett bälte. Jordmänen humusrik, nägot lerblandad

sand. Växer å bara jordfläckar i det glesa växttäcket, vil-

ket har följande sammansättning: Agrostis stolonifera, Ca- A
rex Oederi, Erythraea pulchella, Festuca rubra, Galium pa-

1) A sådana ställen förekommer växten mestadels t. ex. i Sverige

och Kurland. z

k Pe,
Paria

: 1. XI. 1919. — Eklund, Botaniska notiser från Ab, Korpo. 23

dustre, Glaux maritima, Juncus Gerardi, Leontodon autumnalis,
—Linum catharticum, Plantago major, Potentilla anserina, Tri-

glochin maritimum.
| Lok. III.

Sandig betesmark nära en vik av Långviken,

öster om föregående lokal. Tämligen ymnigt växande till-
"sammans med Agrostis vulgaris, Allium schoenoprasum, Ca-
rex panicea, Galium palustre, Gentiana *lingulata, Leontodon
-autumnalis, Linum catharticum, Ranunculus flammula f. radi-
ans, Rhinanthus minor, Triodia decumbens m. fl.

Lok. IV. Längviken (stranden mitt emot Röjkil). Grä-
sig, låglänt, 3—4 m bred strandremsa; sandig jordmån.

Centunculus sparsamt.

—Achillea millefolium (enstaka)
Agrostis canina

Carex panicea
€. Oederi

Erythraea litoralis

E. pulchella

Euphrasia officinalis (coll.)
Festuca ovina
Glaux maritima
—Leontodon autumnalis ,
Linum catharticum

I övrigt:

Odontites *verna (enstaka)
Plantago major

PI. maritima

Potentilla anserina
Prunella vulgaris (enstaka)
Sagina nodosa

S. procumbens

Taraxacum (coll.) (enstaka)
Trifolium repens
Triglochin maritimum
Triodia decumbens

Lokalerna II, III och IV anträffades under en exkursion
i Längviksomrädet, varvid även anmärktes Scirpus parvulus
R. et Sch. i vattenbrynet ä dyig botten vid Hväsby brygga.

5. Prunus spinosa L.

Längviksomrädet:

Steugholm

(sydstranden). Här bildar slänbusken täta snär tillsammans
med Alnus glutinosa, Juniperus communis, Rhamnus fran-
gula, Ribes alpinum, R. nigrum, Rosa coriifolia och Solanum
—dulcamara. Markvegetationen representeras av bl. a. föl-
— jande arter: Aegopodium podagraria, Agrimonia eupatoria,

Anemone nemorosa,

Arabis hirsuta, Clinopodium vulgare,

— Convallaria multiflora, Dactylis glomerata, Dentaria bulbifera,
k Geranium silvaticum, Hepatica triloba, Melandrium rubrum,

24 Eklund, Botaniska notiser från Ab, Korpo. 1. XI. 1919.

Melica nutans, Moehringia trinervia, spridda individer Pimpi-
nella saxifraga v. dissecta, Platanthera montana (enstaka),
Poa nemoralis, Primula veris m. fl.

6. Gentiana uliginosa Willd. Förekommer ej sällsyni
i Långviksområdet å låga strandängar. M

7. Najas marina L. och Ruppia rostellata Koch. Före-
komma tämligen ymnigt i Längviken ä dybotten tillsam-
mans med Myriophyllum spicatum och (ställvis) Ranunculus
Baudotii (med flytblad). Hippuris vulgaris v. maritima Hel-
lenius växer sällsynt i ett grunt sund nära Centunculus-
lokalen n:o II. |

8. Geranium lucidum L. Två lokaler i Korpo, nämli-
gen Limskär (skuggiga kalkklippor, spärsamt) och Kälö:
Gloskär, ytterst ymnigt ä en stenig backsluttning i det inre
av holmen. VM

9. Laserpitium latifolium L. Kälö: ä en stenig udde mot
N, mycket ymnigt bland snär av Prunus spinosa och Rham-
nus catharticus. Pä Kälö är Prunus spinosa sä ytterligt ym-
nig, att den i hög grad försvärar exkursioner i vissa delar
av Ön genom de ogenomträngliga och vidsträckta snär den
bildar. Bland anmärkningsvärda växter pä Kälö mä näm-
nas: Pyrus malus *acerba, Cotoneaster integerrima (sällsynt),
Fraxinus excelsior (ymnigt i dalgängarna — forntida sund
— i östra delen av ön), Melampyrum cristatum, Geranium
sanguineum (ymnigt), Myosotis laxa, Cirsium arvense v. horri-
dum, Rosa canina, Sedum album m. fl.

10. Orchis sambucinus L. (säväl huvudarten som £
rubra Rchb.) förekommer mycket spridd i Längviksomrädets-
västligare delar. Denna art vore med säkerhet ymnigare
om ej alla för den lämpliga lokaler betades.

11. Chenopodium hybridum L. Korpogärd; som ogräs -
i trädgården, där arten hållit sig i omkring 50 år. Tämli-
gen ymnig. Tillsammans med denna art har jag observerat »
Lepidium sativum L., som här även uppträder i form av |
ogräs (med säkerhet sedan ett par decennier tillbaka). :

12. Carex riparia L. och Carex Pseudocyperus L. före-
komma bägge tämligen rikligt i sydligaste delen av Kopois =

AW | Ex

1XL.199 = Eklund. — Forsius. 25

(= Kuoponby) träsk, varifrän ett utfallsdike leder till Läng-

viken. Intressant är den olika snabbhet varmed olika arter

från träsket vandrat utför detta dike. Sålunda har Carex

Pseudocyperus nått ett litet försprång framom (€. riparia,
men stannar dock redan i dikets översta lopp, medan
exempelvis /ris pseudacorus och Typha angustifolia vandrat

ända till dikesmynningen vid Långviken.

13. Epilobium Lamyi F. Schultz. Denna hos oss yt-
terst sällsynta växt fann jag 1917 i ett dike nära Kopois:
Västergård. Sedan dess har den ständigt ökats och upp-
trädde 1919 tämligen ymnigt. Härtill har väl bidragit hus-

bondens å Västergård tillmötesgående, i det han pä min

- begäran vid slåttern lämnar växten orörd, sä den i fred
får fruktificera. Epilobium Lamyi har långt tidigare (1885)
blivit funnen i Korpo (Markomby by), men uppgavs som
kollektivarten E. tetragonum L., vilken dä var ny för Fin-

land. Lokalen i Kopois torde vara ny.
14. Bromus arverisis L. uppträdde 1915 mycket ym-

nigt ä en åker å Korpogärd, men var följande är åter för-

svunnen.
15. Hypericum hirsutum L: Utom ä den sedan länga

tider kända lokalen Tvegyltan finnes denna art ymnigt ä
den SW om Korpo kyrkland belägna Galtholmen (= Gylt-

galten).

16. Vicia villosa L. Denna art förekom ären 1915—

1917 synnerligen rikligt i Markomby by i rägäkrar. Synes

dock numera försvunnit.
17. Allium schoenoprasum v. sibiricum L. Uppträder

> här och där sällsynt tillsammans med huvudarten. Den

märkligaste fyndorten inom Korpo socken torde vara Brun-

skär: Vällingskär, där denna ståtliga varietet växer insprängd

> bland huvudarten, som här uppträder tongivande (nästan
täckande) ä ett mindre område av sydstranden. Marken

utgöres av fuktig sandjord.

Med. lie. Runar Forsius inlämnade till publikation:

Zur Kenntniss einiger Blattwespen und Blattwespenlarven II.

26 Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven 16" SARL, 1919. E

1. Tenthredo vespa Retz. (= tricincta F.). Diese Art,
die in meinem Verzeichnisse der finländischen Tenthredi- 2
noiden !) nicht erwähnt wurde, ist wie es scheint in eini- E
gen Gegenden des siidlichen Finland nicht allzu selten. Ich _
habe neuerdings Exemplare von folgenden Fundorten ge- =
sehen: Äland, Ekerö Gässkär am 17. VII. 1919 an Angelica
(Harald und Håkan Lindberg) und Ekerö Skagen am
22. VII. 1919 einzeln an Umbellaten; Regio abo&nsis, Nystad -
(Hellen); Satakunta, Björneborg (Lönnmark); Ostro- | 1
bothnia orientalis (coll. Wasastjernae); Karelia austra-
lis, St. Johannes (Pulkkinen). T. vespa ist in Europa i
weitverbreitet und früher u. a. aus Schweden bekannt. Die i
Larve ist polyphag (Viburnum, Fraxinus, Lonicera etc.). a

2. Macrophya rufipes L. Ebenfalls fär die finländische - ER i
Fauna neu. Ein 3 am 20. VI. 1919 Äland, Saltvik (Häk.
Lindberg) und ein ? ebendaselbst am 7. VII. 1919 (Har. ;
Lindberg) an Umbellaten gesammelt. Früher aus Schwe-
den bis Stockholm bekannt?). Wird öfters nur einzeln ger
fangen. Larve bisher unbekannt.

3. Entodecta pumilus Klg. Diese in Mittel- und Süd-
europa ziemlich verbreitete Art, die in den Blättern von
verschiedenen Rubus-Arten miniert, wurde bei uns bisher
übersehen. Am 24. VI. 1919 fand ich ein ? dieser Art in Regio
aboensis, Nagu Grännäs, an Rubus idaeus mit der Eiehkiae 3
beschäftigt. Bei einer Revision meiner Blennocampiden
entdeckte ich ein zweites 9, das ich schon am 8. VII. 1908 -
in Nyland, Pärnä Husvilla, gefangen hatte. Wie mir Mag.
phil. E. Lindguist neulich mitteilte, hat er im Sommer
1919 die Minen dieser Art in der Nähe von Helsingfors.
gesammelt. Diese Art ist also wahrscheinlich bei uns nicht -
allzu selten und wurde nur wegen ihrer Kleinheit früher
öbersehen oder mit Fenusa verwechselt.

Ola EIER Tor X pF
Altona ARS AA EEE VAN in OVIEN

EN
TYTIN TIE amma an

2 m ERS

) Forsius, Verzeichnis der bisher aus dem Lojo-Gebiete be-
kannt gewordenen Tenthredinoiden nebst einer Ubersicht sämmtlicher
in Finland festgestellter Arten. Acta Soc. pro Fauna et Flora Fen-
nica Vol. 46, N.o 4, 1919. 7 Br;

?) Thomson, Hymenoptera Scandinaviae, Vol. I, S. 225.

1. XI. 1919. Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 27

4. Pteronidea pseudonotabilis Ensl. Enslin') beschrieb
— diese Art nach Weibchen, die ich in Regio abo&nsis, Karis-
lojo und Lojo, in den Jahren 1909 und 1910 durch Zucht
von Larven erhielt. Gleichzeitig erhielt ich auch Männchen
und war im Sommer 1919 wieder in der Lage, diese Art
zu züchten. Das bisher unbekannte Männchen und die
- Larve werden hier beschrieben.
$ Das 3 ist bedeutend dunkler gefärbt als das 9. Kopf
- schwarz; nur Mundgegend, Labrum, Clipeus mit Ausnahme
— der dunklen Basis, und der Infraantennalhöcker gelblich;
-Mandibeln braun; Fühler ganz schwarz. Thorax schwarz;
> Flügelschuppen und die Pronotumränder breit gelb. Flü-
gelgeäder und Stigma dunkelbraun; das basale Drittel der
Costa gelblich; Flügel hyalin. Basis der Hüften braun.
Hüften und Trochanteren sonst gelb. -Beine gelblich; an
"den Vorder- und Mittelbeinen jedoch die Schenkel bisweilen
‘oben und unten an der Basis leicht dunkel gestreift und
die Tibienspitze sowie die Apicalenden der Tarsen verdun-
— kelt. Die Hinterbeine sind gewöhnlich etwas dunkler, indem
die Tibienspitzen breiter geschwärzt sind und die Hinter-
> tarsen beinahe ganz dunkel erscheinen. Hinterleib oben
— schwarz, unten gelb; Genitalien braun.
= Kopf hinter den Augen gerundet verschmälert; Scheitel
kurz, etwa 2 '/, mal so breit wie lang, vorne oft leicht
- eingedrückt, seitlich wenig scharf begrenzt. Oberkopf ziem-
lich dicht und nicht besonders fein punktiert, wenig glän-
— zend. Stirnfeld ziemlich scharf begrenzt, unten nicht unter-
> brochen. Supraantennalgrube recht gross und tief. Clipeus
— deutlich aber nicht besonders tief ausgeschnitten. Unter-
— lippe verhältnismässig kurz. Antennen kurz, deutlich kürzer
als der Hinterleib, zur Spitze deutlich verschmälert; Glied
E 3=4, 5 nur wenig kürzer, die folgenden allmählich an Länge
abnehmend. Thoraxrücken mässig fein und dicht punktiert,
— deutlich aber nicht besonders stark glänzend; Scutellum
— seichter und feiner punktiert und etwas mehr glänzend,

1) Enslin, Die Tenthredinoiden Mitteleuropas Vol. V, S. 417.

BIE a een p"
en j

dä
w

> SS

28 Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 1. XI. 1919. -

vorne bogig eingedrückt. Mesopleuren ziemlich fein und abste-
hend punktiert, deutlich aber nicht besonders stark glänzend.
Flügelstigma länglich. Der äussere Tibiensporn etwa '/3,
der innere etwa '/, des Metatarsus. Klauen gespalten. Ab-
domen fein nadelrissig gestrichelt, ölig glänzend. Fortsatz
des achten Rückensegmentes am Ende gerade abgestutzt,
kurz (nur etwa '/, des übrigen Segmentes) und ziemlich
schmal (etwa !/; des Segmentes). Afterplatte gerundet ver-
schmälert. Länge des 5 etwa 5.5—6.5 mm.

Die Färbung des % ist recht veränderlich. Bisweilen
fehlen die gelben Orbitalflecken, das Schildchen ist ganz
schwarz und der Hinterleib, mit Ausnahme der Sägescheide,
gelb. Solche Stücke nenne ich var. nov. simplex.

Bisher hier und da im südlichen Finland (Helsinge,
Lojo, Karislojo, Nagu) als Larve von mir gesammelt. Wahr-
scheinlich jedoch weiter verbreitet bei uns, denn in Schwe-.
den geht diese Art nördlich wenigstens bis zum Torneträsk '
(leg. Malaise ex larva!). — Zwei Generationen jährlich:
Ende Mai bis Juni und Ende Juli bis Anfang August. Die
Eier werden in kleinen taschenförmigen Höhlen an der Un-
terseite der Blattenden gelegt. Die Larven leben an glatt-
blättrigen Weiden (besonders Salix phylicifolia) in kleineren
Kolonien von etwa 8—20 Stück. Sie skelettieren als jung
die Blätter und benagen als älter gesellig den Blattrand.
Bei Störung gehen sie in Schreckstellung, riechen aber nicht
besonders schlecht. |

Die Larven sind als jung (6 mm) dunkel mit blattgrü-
nem Bauche, einem ähnlich gefärbten Seitenstreifen und
einem schmalen grünen Mittelstreifen. Über den Bauch-
füssen ein aus Doppelpunkten zusammengesetzter dunkler
Streif. Kopf dunkel mit einem bleichen Mittelstreifen.
Brustfüsse dunkel geringelt. Nach dem folgenden Haut-
wechsel ist der Kopf: gelblich mit dunkeln Augenfeldern
und braunem Munde. Der Körper ist blasser und die
dunklen Warzenflecken deutlicher. Die im folgenden
Stadium deutlich hervortretenden gelben Seitenflecken sind
jetzt schon angedeutet. — Etwas ältere Larven (nach dm

PT XI. 1919. Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 29

zweiten Hautwechsel) haben einen lederbraunen Kopf, und

— die Augen sind gelblich mit dunklen Umgebungen. Brust-

füsse gelblich mit braunen Klauen. Körper blattgrün mit
einem Stich ins Blaue und trägt seitlich an den Segmenten
einen zitronengelben Doppelfleck und unter diesem zwei
Längsreihen schwarzer Borstenflecke sowie oben auf dem

Rücken an jedem Mittelsegment vorne zwei grössere Flecke,

hinter diesen sechs kleinere und nahe dem Hinterrande der

.Segmente vier ähnliche Borstenflecke, von denen die äus-
"seren etwas grösser als die inneren sind. Das letzte Seg-

ment ist gerunzelt und trägt hinten die an den Spitzen
geschwärzten Afterstäbchen. Länge der erwachsenen Larve
etwa 25—30 mm.

Der Kokon ist beim 3 etwa 7—8 mm, beim 9 etwa 7—
10 mm lang und etwa 4-5 mm dick, dunkelbraun, ziemlich
locker, und wird zwischen verwelkten Blättern oder in Moos
verborgen. Die Puppenruhe der Sommergeneration dauert
etwa 10—14 Tage. Die Larven der Männchen gehen oft

5—7 Tage früher als die weiblichen Larven in das Moos,

was auch bei manchen anderen Tenthredinoiden beobachtet
worden ist. |

5. Pontania forsiusi Ensl. Gleichzeitig mit den von
Enslin beschriebenen Weibchen von P. forsiusi sammelte

| Lektor Rolf Krogerus im Kirchspiele Kittilä ein J, das

i halte.

ich fär das bisher unbeschriebene Männchen dieser Art

Kopf kurz, hinter den Augen deutlich, aber wenig

-schmäler als vorne quer über dieselben, fein punktiert, glän-
— zend. Scheitel auffallend kurz, wenigstens drei mal so breit
wie lang, vorne und seitlich deutlich begrenzt. Stirnfeld seit-

lich deutlich, wenn auch nicht sehr scharf begrenzt, unten

"durch die nach oben verlängerte Supraantennalgrube ein-
— gekerbt. Antennen fadenförmig, auffallend dünn, etwas län-

ger als der Hinterleib, gegen das Ende kaum verdünnt; das

— dritte Glied etwas kürzer als das vierte, 4=5, das fünfte

etwas länger als das sechste, 7, 8 und 9 etwa gleichlang;

= das letzte Glied etwa acht mal so lang wie dick. Thorax

30 Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 1. XI. 1919. -

oben ziemlich fein punktiert,. glänzend, unten ebenso, nur
sind die Mesopleuren unten etwas gröber und dichter punk-

tiert und weniger glänzend. Metatarsus schmal, etwa halb

so lang wie die Hintertibien und wenig länger als der übrige

Tarsus. Abdomen fein gestrichelt, glänzend; Afterplatte
länglich gerundet verschmälert; Fortsatz des achten Rücken-
segmentes ziemlich schmal, am Ende gerade abgestutzt, |
etwas länger als breit, in der Mitte leicht gekielt, etwa um |

!/, des Segmentes hervortretend.

Kopf braunschwarz; ein Fleck an der oberen inneren

Augenecke, Vorderrand des Clipeus, Labrum und Palpen
gelblich. Thorax dunkelbraun; Flügeldecken braungelb.
Flügel hyalin, Geäder braun, Costa und Stigma gelblich,
Basis des Stigmas kaum heller. Beine gelblich; Hüften,
Trochanteren und Basis der Schenkel dunkelbraun, Tarsen

leicht geschwärzt. An den Mittelbeinen sind die Schenkel |

zur Hälfte geschwärzt und die Hinterschenkel sind nur an

der äussersten Spitze gelb. Abdomen dunkelbraun, die

Afterplatte gelb, Genitalien braun.

Länge des 5 etwa 4 mm.

6. Amauronematus excellens 9 n. sp. % gelbbraun (im
Leben schön ziegelrot!); schwarz sind: Antennen, mit Aus- =

nahme eines gelben Fleckes des Basalgliedes, Supraan-
tennalgrube, ein Fleck zwischen den hinteren Punktaugen,

die vertiefte Mitte des Scheitels, die Nähte des Hinterkopfes,
Augen, drei Streifen des Mesonotums, das hinterste Drittel - :
des Schildchens, Metanotum, Epimeren der Mesopleuren mit

Ausnahme ihrer Mitte. Das erste Hinterleibssegment oben
beinahe ganz und die folgenden vier in der Mitte breit

schwarz gefleckt, wie die Spitze der Sägescheide. Cenchri

weisslich. Hüften, Trochanteren und Beine gelblich; Tarsen

leicht gebräunt, Hintertibien hinten dunkel gestreift und an
der Spitze gebräunt. Flügel hyalin, Geäder braun, Costa
und Stigma gelb. £

1 "NIIN

Kopf hinter den Augen wenig schmäler als vorne quer

über dieselben, ziemlich fein und dicht punktiert, glänzend.
Stirnfeld stark eingedrückt, seitlich und unten scharf be-.

E a n 4
a \
4 b 4 N N 4
aan PG 2, 2000 An sin Ba ande ia Kia On u TYI

N få J :
pr" oy x - v Vo -
E. 3 ; i

v
hai

; I. XI. 1919. Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 31

— grenzt. Durch die von der ziemlich tiefen Supraantennal-
— grube ziehende Furche wird der untere Stirnwulst ein we-
nig eingekerbt, jedoch nicht völlig unterbrochen. Scheitel
etwa 4 mal so breit wie lang, ziemlich scharf begrenzt, in
- der Mitte durch eine Längsfurche geteilt. Zunge lang.
Antennen etwa so lang wie der Hinterleib, gegen die Spitze
— dünner; Glied 3=4, die folgenden allmählich an Länge ab-
nehmend. Thorax oben und unten fein und ziemlich dicht
punktiert, deutlich glänzend. Schildchen gerundet dreieckig,
leicht erhaben, vorne in der Mitte leicht gekielt und mehr
— glänzend. Flügelstigma länglich zugespitzt. Hinterleib fein
nadelrissig, wenig glänzend. Sägescheide von oben gese-
hen gleichbreit, hinten abgestutzt, wenigstens vier mal so
dick wie die Cerci, stark behaart, etwa so weit wie die Cerci
hervortretend. Länge des ? etwa 9 mm.
Das & ist bedeutend dunkler gefärbt als das 2: Kopf
schwarz mit einem gelben Flecke in der oberen inneren
Augenecke, Infraantennalhöcker, Labrum und Zunge, Palpen
und Mandibelnbasis gelbbraun. Thorax schwarz, Flügel-
“decken und Vorderrand des Pronotums gelblich. Alle Schen-
kel oben: an der Basis dunkel gestreift, sonst wie beim %.
_ Abdomen oben schwarz, unten gelb; Genitalien gelblich,
lang hervortretend. Afterplatte länglich, schmal zugerundet.
Fortsatz des achten Rückensegmentes am Ende gerade ab-
‚gestutzt, ziemlich schmal, etwa um !/; des Segmentes
hervortretend. Antennen etwas länger als der Flinterleib.
Länge des 3 etwa 8 mm.
Die Larven leben gesellig in kleineren Kolonien von
etwa 15--20 Stück an Salix caprea. Sie zerfressen die Blät-
> ter bis auf den Mittelnerven und gehen bei Gefahr in -
Schreckstellung. Kopf rund, chokoladenbraun, oben am
- Scheitel dunkler, Augen schwarz. Abdomen nach hinten
i ein wenig verschmälert, braun mit dunklerem Rückengefäss,
über den Füssen chokoladenbraun, unten zwischen den
- Thoracalfüssen weisslich. Stigmata weiss. Ehe die Lar-
4 ven zur Verwandlung schreiten, werden sie ganz graublau.
Die erwachsene Larve ist etwa 20—24 mm lang und

32 Försius. — Håkan Lindberg. => 1. XI. 1919. :

der braune Kokon etwa 4 X 10 mm. Die Larven gingen ;
am 25—28. VI. 1910 in das Moos und lieferten Imagines im _

folgenden Frühling (Zimmerzucht). Es giebt also nur eine

Generation jährlich. Fundort: Regio aboensis (südl. Fin- -

land), Kirchspiel Karislojo, Suurniemi (ipse).

Med. lie. Runar Forsius inlämnade vidare: Über |

Cynips (Diplolepis) longiventris Htg in Finland. — Die auf-
fälligen Gallen dieser Art wurden im September 1919 einzeln
in der Stadt Helsingfors und dessen Umgebungen (Munks-
näs, Granö, Malm) an Ouercus pedunculata von mir gesam-
> melt. Die Imagines der agamen Generation erschienen am
31. Oktober und 1. November 1919 sogleich nach dem er-
sten Nachtfroste. In Mitteleuropa erscheinen sie n
später (December), obwohl die Tiere, wie in Finland,

den Gallen schon im Oktober fertig entwickelt sind. Die

spätere Erscheinungszeit in Mitteleuropa diirfte deshalb von

den später eintreffenden Nachtfrosten bedingt sein. C. longi-

ventris ist, meines wissens, für Fennoscandia neu, und die

finländischen Fundorte sind die nördlichsten dieser Art. Die .

Cynipiden Finlands sind jedoch .bisher recht mangelhaft un-

tersucht worden. Diese Art ist vielleicht bei uns mög

weiter verbreitet.

Cynips longiventris Htg erscheint in zwei Generatin - 4

jährlich. Die Geschlechtstiere (= C. similis Adl.) entwickeln

sich im Frühling aus grünen, 2 mm langen, ziemlich dünn-

wandigen, kurzhaarigen Gallen, die aus angestochenen, ru-

henden Knospen entstehen. Die Weibchen legen ihre Eier

in die feinen Rippen der jungen Eichenblätter. Die Gallen
. der agamen Generation sind etwa erbsengross, kugelig, et-

was niedergedrückt, nur an einem Punkte der Blattunter-

seite befestigt, dickwandig, blassgrün oder weisslich mit
eigentümlichen, unregelmässigen, gelblichen oder rötlichen,

‚kreisförmigen, konzentrischen Binden. Bei beiden Genera-

tionen sind die Larvenkammern einzeln.

| Student Håkan Lindberg inlämnade till publikation:
Alands Hemiptera Heteroptera.

> u e p =
2 - É

E xi. 1919. Håkan Lindberg, Ålands Hemiptera Heteroptera. 33

Åland intager i entomologiskt hänseende en särställning
on. det östfennoskandiska faunaomrädet. Äland hyser
nämligen en stor mängd former, vilka icke anträffats pä
fasta Finland. Ä andra sidan saknas där en hel del insekt-
arter, som äro kända från andra delar av området. En
förteckning över de Hemiptera Heteroptera, vilka blivit funna
inom det i många avseenden märkliga åländska området,
Barde därför försvara sin plats.

+ Heteropterfaunan pä Äland har tidigare blivit under-
sökt främst av prof. O. M. Reuter, som i tvenne uppsat-
ser publicerat redogörelser över densamma. Bidrag ha
vidare lämnats av prof. J. Sahlberg, som under en kor-
tare tid sommaren 1864 vistades i olika delar av det åländska
fastlandet. Även dr J. M. J. av Tengström, proff. E. J.
vi Bonsdorff och F. W. Mäklin, dr R. Sievers
> samt H. Ingelius hava besökt ögruppen och lämnat större
eller mindre bidrag till kunskapen om dess insektfauna.
_ Under senare tid ha från Äland hemförts Heteroptera bl. a.
av drr B. Poppius och W. M. Linnaniemi samt av dr
R. Forsius och mag. R. Frey, vilka senare under som-
maren 1906 besökte Ålands fastland och Föglö. Den känne-
dom av den åländska heteropterfaunan, som erhällits
-genom ovannämnda personers insamlingar, har vidare
ökats genom resultaten av en resa, som förf. i sällskap
> med sin far dr Harald Lindberg och sin bror stud.
-P. H. Lindberg såsom Soc. pro F. et FI. f. stipendiat
"sommaren 1919 företog till Åland. Samtidigt vistades där-
städes i och för entomologiska undersökningar fru Mary
"Hellen och amanuens W. Hellen. Genom dessas insam-
lingar har förteckningen över åländska Heteroptera jämväl
_ förfullständigats.

| Insektfaunan pä Äland överensstämmer i hög grad med
“den man päträffar i mellersta Sverige, närmast i Uppland,
; men visar även stor likhet med faunan i sydvästligaste de-
den av fasta Finland. Rörande heteropterernas förekomst i
Skandinavien saknas från senare tid några sammanställnin-
gar. Dock utvisar en jämförelse, att av alla i provinsen
E

Ws 3

34 Håkan Lindberg, Ålands Hemiptera Heteroptera. 1. XI. 1919. -

Äland päträffade arter endast följande tre icke äro kända -

frän Skandinavien: Piezostethus parvulus, ki ne gemi-
nus, Calocoris biclavatus.
Följande arter äter äro kända frän ögruppen, men sak--

nas pä Finlands fastland: Coriomeris denticulatus, Macroplax

preyssleri, Taphropeltus hamulatus, Anthocoris nemoralis, Mi-
crophysa elegantula, Myrmedobia coleoptrata, Psallus varians.

Dessutom finnes ett fätal arter, vilka förutom pä Äland
endast äro anträffade i värt faunaomrädes östligaste pro-

]
|
|

vinser: Jalla dumosa, Stenotus binotatus, Megalocoleus tana- A

ceti, Hydrometra gracilenta, Corixa vernicosa.

De tvä sistnämnda grupperna omfatta främst sydliga

arter och hava därför sannolikt tillförts landets västra delar
över Skandinavien. Detta är synbarligen även fallet med
ett större antal arter, i synnerhet sådana, som endast på-
träffats i de sydvästliga delarna av vårt naturhistoriska om-
råde. Hit höra: Pentatoma rufipes, Lygaeus equestris, Calo-
coris norvegicus, Lygus cervinus, Bothynotus pilosus, Dicyphus
constrictus, Cremnocephalus umbratilis, Cyrtorrhinus pyg-
maeus, Orthotylus bilineatus, Psallus alnicola, Salda pilo-
sella.

Av ovanstäende framgär, att den äländska heteropter-
faunan till mycket övervägande grad bestär av element,
inkomna frän väster, och blott i ringa grad av former, som
tillförts densamma över finländska fastlandet frän öster.

Bland det stora antal av våra arter, som hittills icke

päträffats pä Äland, äro de flesta typiskt östliga och nord-
liga. Nägra former äro likväl utbredda över större delen
av fasta Finland, säsom Sciocoris microphthalmus, Clinocoris

‚fieberi, Cl. ferrugata, Geocoris ater, Kleidocerus didymus, Peri- k:

trechus angusticollis, Trapezonotus anorus, Eremocoris plebe-
jus, Piesma capitata, Monanthia 4- maculata, Orthocephalus
vittipennis, Globiceps salicicola, Psallus aethiops, Gerris pe
ludum. ;

Av alla i det östfennoskandiska faunaomrädet funna

EEE IE 4

heteropterarter; vilkas antal stiger till nägot över 400,

upptager nedanstående förteckning 252 arter. Senaste som- -

1. XI. 1919. Håkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera. 35

mar påträffades 56 arter, av vilka exemplar från Åland icke

tidigare funnits i Universitetets finländska samling (U. F. S.);
bland dessa hava 39 tidigare icke ens varit omnämnda i

litteraturen ss. funna på ögruppen, de äro i förteckningen

betecknade med *. Endast en av de upptagna arterna har

förut icke varit känd från östra Fennoskandia; betecknad

med **,
De flesta fyndortsanteckningar äro grundade på exem-

plar i U. F. S. eller äro mig av insamlaren meddelade.

Anteckningar, som endast basera sig pä litteraturuppgifter,

äro åtföljda av källskriftens namn i förkortning. De av
förf., hans far och bror senaste sommar (1919) gjorda fyn-
den åtföljas av ett (!); endast särskilt värdefulla fynd åtföl-

—jas 1 detta fall av samlarens namn.

I förteckningen användas följande förkortningar af orts-

namnen: Al. = Äland, Finstr. = Finström, Ham. = Ham-
* marland, Jom. = Jomala, Saltv. = Saltvik.
Litteratur:

Oshanin, B. Verzeichnis der palaearktischen Hemipteren mit:
besonderer Beriicksichtigung ihrer Verteilung im russi-
schen Reiche. St. Petersburg 1909.

—,»— Katalog der ‚palaearktischen Hemipteren. Berlin 1912.

| ren 0. M. Bidrag till Älands och Äbo skärgärds Hetero-

pterfauna. Notis. Sällsk. pro F. et Fl. f. förhandl. Häft.
14. Helsingfors 1875. (Förkortas till Bidr.).

| AR Hemiptera Gymnocerata Scandinaviae et Fenniae. Pars I

Cimicidae (Capsina). Acta Soc. pro F. et Fl. f. Hel-
singfors 1875.

—,— Nya bidrag till Åbo och Ålands skärgärds Hemipterfauna.
Medd. Soc. pro F. et Fl. f. Häft. 5. Helsingfors 1880.
(Nya Bidr.).

*—,— Finlands och Skandinaviska halvöns Hemiptera Hetero-

ptera. Entom. Tidskrift. Uppsala 1880—84.

Mähiberg. J. Synopsis Amphibicorisarum et Hydrocorisarum

< IMI ILKAN
e a
e

Fenniae. Notis. Sällsk. pro F. et FI. f. förhandl. Häft.
14. Helsingfors 1875. (Synops.).

er BET Pr STAR"
36 Häkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera. 1. XI. 1919. 4

Sahlberg; J. Enumeratio Hemipterorum Gymnoceratorum A
Fenniae. Medd. Soc. pro F. et Fl. f. VII. Helsingfors
1881. (Enum.). Eu

Fam. Cydnidae. | er

Thyreocoris scarabaeoides L. Pä torra backar. Geta 5
(Popp.); Jom. 4.7 (!); Finstr. (Hellen), 24.6 (!); Saltv. 22.6,
21.7, 30.6 (!); Al. (Mäkl., Linn.). |

- Sehirus luctuosus M. & R. Allm. pä torra backar. Ekerö =
7.7. 1864 (J. Sahlb.), 23.7 (!); Ham. 26.7 (!); Geta (Hellen);
Jom. (Fors.), 4.7 (!); Saltv. 21.6, 28.6, 1.7, 2.7, 9.7, 11.7 (1; 3
Sund (Fors.), 27. 6 (!). E

S. bicolor L. Reuter Ani arten (Bidr.) frän Äland &
enl. uppgift av F. Sahlberg och M. v. Essen. J. Sahl-
berg omnämner den (Enum.) såsom ,ej sällsynt pä äker-
renar och fältbackar.* Dock finnes i U. F. S. blott ett
exemplar frän Äland: Ekerö (Lydecken). Senaste sommar Fe
anträffades ett antal exemplar pä torra backsluttningar i |
Ekerö, Finström och Saltvik socknar. Arten förekom dock =
'ganska sparsamt. S. bicolor är funnen i Borgå av Edgren
och i Nagu av Salovaara, men har sin huvudsakligaste ut- 2
bredning pä Äland. De närmast belägna utländska fynd- A
orterna finnas i södra och mellersta Sverige, vid St. Peters- 5
burg, i Livland och Kurland. — Imagines: Ekerö 27. 7 VE
(Lydecken); Finstr. 29.7 (!); Saltv. 10.7, 11.7 (!). Larver: 3
Ekerö 23. 7 (!); Finstr. (!). E

+ S. biguttatus L. Ham. 17.7. 1871 (Reut.); Saltv. 2.7 0); EE
Sund (Fors.); Al. (Ingel., Siev.).

Fam. Pentatomidae.

Eurygaster maurus L. På sanka gräsbevuxna [okaiee
Ekerö 16.7 (!), Ham. 25.7 (!), 14. 7. 1864 (J. Sahlb.), (Fors. ); 3
Geta (Ingel.), 19. 7. 1871 (Reut.); Finstr. 24. 6 (1); Saltv. 25. 6 |
(!); Al. (Siev.). | er

Sciocoris umbrinus Wolff. Ekerö 21.7 (!);. Finstr. 27. 7
(!), (Fors.); Saltv. 2. 7, 10. 7 (!); Sund (Fors), 27. 6 (!); AV
(Linn.).
Allia acuminata L. Allm. Ekerö 18.7, 23.7 (!); Fihsti € E

paita

ON Cal "Ti a 3

Be ER. i RE

2
K k XI. 1919. Häkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera. 37

(Fors), 23. 6, 29.7 (!); Saltv. 20. 6, 10.7 (!); Al. (J. Sahlb.,
— Reut., Coll. Nyldr., Linn.). |
= Neottiglossa pusilla Gmel. Finstr. 24. 6 (!); Sund 30. 6
(1); Föglö (Fors.); Al. (Reut.).
| Peribalus vernalis Wolff. Sälls. pä ängsbackar. Geta
(Popp.); Finstr., Ämnäs 3. 7 (!); Saltv. 2. 7 (!).
| Carpocoris purpuripennis De G. Ej allm. Finstr. 27. 7 (!);
Saltv. 23. 6, 10. 7 (!); Al. (Tengstr., Reut., Ingel.).

*Chlorochroa juniperina L. Ekerö 14.7 (!); Finstr. 24. 6 (!).

Pentatoma rufipes L. Funnen pä Äland av F. Sahlb.
Inom värt naturhistoriska omräde dessutom anträffad i Äbo-
trakten (Reut., Finl. o. Skand. Hem.). Arten är ej sällsynt
i södra Sverige till Uppland och Västmanland och anträffad

> vid St. Petersburg, i Livland och Kurland.
| Elasmucha grisea L. Saltv. 25. 6 (!); Al. (Ingel.).
+ Elasmostethus interstinctus L. Finstr. 3.7 (!); Al. (Tengstr.).

Eurydema oleraceum L. Finstr. (Fors.), 29. 7 (!); Saltv.
30. 6 (!); Sund (Fors.); Al. (E. v. Bonsd., Reut.).

+ Picromerus bidens L. Ekerö 21.7 (!); Saltv. 1.8 (!); Kö-
kar (A. Arrhenius); Al. (Reut.).

*Jalla dumosa L. Av denna art, som hos oss tidigare
varit funnen endast i de östligaste delarna av landet, päträf-
fades i en: lund pä Ekerö, Skagen, tre larver. Av dessa

utvecklade sig blott en till imago. Sällsynt i mell. och södra
Sverige samt anträffad vid St. Petersburg. Ekerö 27.7
— (Häk. L.).

Rhacognathus punctatus L. Finstr. (Fors.); Saltv. 25. 6

(1); Al. (Siev.). i
*Zicrona coerulea L. Finstr. 24.6 (!).
Fam. Coreidae.

Syromastes marginatus L. Al. (Tengstr.).

Spathocera dalmani Schill. Pä torra backar pä Rumex
"acetosella. Finstr. (C. Sahlb.); Saltv. 21. 6, 30. 6, 1. 7,

1017 -12.-7 (!).

-*Coriomeris denticulatus Scop. Funnen i ett flertal
exemplar pä torra backar pä Trifolium arvense. Ett exem-
plar med osäker fyndort, som finnes förvarat i U.-F. S.

38 Häkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera. 1. XI. 1919.

och är taget av R. Frey, härstammar med stor sannolikhet

frän Äland. För Övrigt icke anträffad inom vårt naturhis-

toriska område; funnen på Öland och Gottland samt i Lit-
tauen. Jom., Gölby 4.7 (!); Saltv., Borgboda 30.6, 9.7,
Kvarnbo 1. 7,:10.7/12:7.0).

*Arenocoris spinipes Fall. Ej sälls. pä Trifolium-arter
pä torra backar. Ekerö (Hellen); Jom., Gölby 4. 7; Finstr.,
Ämnäs 3. 7 (!); Saltv. 30. 6, 10. 7 (1); Sund 27. 6, 30. 6 (!).

Alydus calcaratus L. Pä soliga backsluttningar pä Tri-
folium-arter. Ekerö, Finbo 23. 7 (!); Saltv. 12. 7 (!); Kökar,
Sottunga (enl. Reut., Nya Bidr.). Larv: Ekerö 17.7 (!); Saltv.
9.7, 10.7 (1).

Therapha hyoscyami L. Allm. Finstr. (Hellen); Saltv.
21. 6, 29. 6, 1.8 (!); Al. (Ingel.).

Stictopleurus abutilon Rossi. Allm. Saltv. 29.6, 30.6, 1.7,

9. 7, 10. 7, 1. 8 (!); Al. (Ingel.), (Tengstr. enl. Reut., Bidr.).
St. crassicornis L. Allm. Saltv. 23.6, 25.6, 29.6, 30.6 (!);
Sund 27. 6 (1); Al. (Ingel.).

Corizus parumpunctatus Schill. Allm. Ekerö (Reut.), |

23. 7 (!); Finstr. 23. 6 (!), Bergö 18. 7. 1871 (Reut.), (Hellén);
Saltv. 22.6, 29. 6, 30. 6, 1.7, 10.7 (!). Al. (Linn.).

*C, maculatus Fieb. Nägra larver tagna pä Comarum

palustre vid Godby träsk i Finström 2. 7 (Håk. L.).
Myrmus miriformis Fail. Allm. Ekerö 15. 7 (!); Finstr.

87-10); Sältv. 35,6; 1. 7, 10: 7117, 1.8 (Al (Ingel.) x

Fam. Lygaeidae.

Pe eguestris L. Tagen i stor mängd och i olika

utvecklingsstadier pä Lamskär invid Finbo pä Ekerö. Arten,
som lever pä Vincetoxicum vincetoxicum, är hos oss utbredd
1 sydvästligaste skärgärden. De närmaste fyndorterna ligga
i Sverige frän Uppsala söderut, i Livland och Kurland.
Ekerö 23. 7 (!), Kökar 8. 1879 (Reut.). |

Nysius jacobaeae Schill. f. macr.: Jom. (Hellen). f. are

Ekerö 18. 7 (!); Finstr. 3. 7 (!); Al. (Ingel.).

N. thymi Wolff. Allm. Ekerö 18.7 (!); Jom. (Fors);

Finstr. 3.7 (N; Saltv. 1.7, 9. 7, 10. 7 (!); Sottunga, Kökar 5

(Reut:, Nya Bidr.); Al, (Tengstr., E. v. Bonsd.).

” A w N
E A H TN an in

hy
me
s

i sten

EX. 1919. Håkan Lindberg, Ålands Hemiptera Heteroptera. 39

N. lineatus Costa. På Calluna vulgaris. Ekerö, Skepps-

vik 18. 7 (!); Saltv. Germundö 11. 7 (!); Al. (enl. J. Sahlb.,

Enum.).

N. punctipennis H. Sch. Geta (enl. Reut., Bidr.).

*Cymus claviculus Fall. Tre exemplar funna pä en torr
gräsbevuxen ängsbacke invid Kvarnbo i Saltv. 25. 6 (Häk. L.).

C. glandicolor Hahn. Allm. pä fuktiga ängar bland Ca-
rex-arter. Jom. (Fors.); Finstr. (Fors.), 24. 6, 3. 7 (!); Saltv.
23. 6, 24.6 (!); Sund 27. 6 (!); Al. (Linn.).

Ischnodemus sabuleti Fall. Lever enl. Reut. och J. Sahlb.
pä Elymus och andra gräs pä sandiga havsstränder. Kö-
kar, Idön 8. 1879 (Reut.).

— *Geocoris lapponicus Zett. Bland rötter pä torra bac-
kar. Saltv., Kvarnbo 2. 7 (!).

Heterogaster urticae Fabr. Funnen i stor mängd och i
olika stadier pä Urtica urens i Hammarland pä Skarpnätö
och i Nävsby samt vid Emkarby i Finström. Enl. J. Sahlb.

> (Enum.) lever arten även pä U. dioica. Ekerö 8. 7. 1864

(J. Sahlb.), 11. 7. 1871 (Reut.); Ham. 26. 7, 3. 8 (!); Finstr.

2.8 (!); Al. (Tengstr.).

*Philomyrmex insignis F. Sahlb. Ett exemplar funnet
på en löväng pä Appelö i Hammarland 25.7 (Häk. L.). Denna

> högst sällsynta art har tidigare varit känd endast från de
Östligaste delarna av det östfennoskandiska faunaomrädet

och frän Norge enl. exemplar i prof. O. M. Reuters sam-
ling av palearktiska Hemiptera.

Macroplax preussleri Fieb. Allm. pä Helianthemum vul-
gare pä backsluttningar. Arten förekommer icke pä Fin-
lands fastland. De närmast Finland belägna fyndorterna
ligga i södra Sverige till Stockholm, pä Gottland och i Liv-

* land. Ekerö 16.7, 23.7 (!); Geta (Popp., Hellen); Jom. 4.7 (!);

Finstr., Bergö 18.7. 1871 (Reut.), 3.7, 27.7 (!), (Hellen); Saltv.

= 22.6, 29.6, 30.6, 1.7, 2.7, 12.7 (!); Sund 30. 6 (!); Al. (Ingel.).

Pamera fracticollis Schill. Pä sanka platser, i synnerhet
vid stranden av gungflyträsk. Ekerö, „fladorna“ 16.7 ());

- Finstr., Emkarby Storträsk 3—5. 7. 1864 (J. Sahlb.), 10.7. 1874

(Reut.), (Fors.); Saltv., Toböle träsk 2.7 (!).

YI N MAA ABER
Kn AST I

40 Håkan Lindberg, Ålands Hemiptera Heteroptera. 1. XI. 1919. 3

Ligyrocoris silvestris L. Allm. Ekerö 16.7, 20.7, 21.7 (1);
Jom. (Fors.), 5. 7, 7. 7 (!); Finstr. 27. 7 (!); Saltv. 29. 7;
Sund 30. 6 (!); Al. (Reut.). w-

*Rhyparochromus antennatus Schill. Ekerö 15.7 (D; +4
Ham. (Hellen). | Bee

Rh. chiragra Fabr. På torra backar bland rötter. Geta
(Hellen); Jom. 5. 7 (!); Finstr. (Fors.); Saltv. 25. 6, 29. 6 (1);
Sund (Fors.), 27. 6 (!). FE

Pterometus staphylinoides Burm. Al. (Ingel.). É E

Ischnocoris angustulus Boh. Bland rötter pä torra bac-
kar. Saltv., Kvarnbo 2.7 (!); Al. (Ingel.). |

*Macrodema micropterum Curt. Pä Calluna vulgaris. E.
Finstr., Godby 24. 6 (!); Saltv. 25. 6 (!). re

Plinthisus pusillus Scholtz. F. macr., som är mycket
sällsynt, funnen i Finstr. av Hellén. F. brach.: Jom. (Fors.);
Saltv. 10. 7 (!); Al. (Ingel.). !

Stygnocoris pedestris Fall. Sottunga 7. 1879 (Reut.). |

St. rusticus Fall. Al. (enl. J. Sahlb., Enum.). i

St. pygmaeus F. Sahlb. På Calluna vulgaris. Ekerö
22. 7 (!); Saltv. 21. 6 (1).

Peritrechus geniculatus Hahn. Allm. pä Kuva ängsbac-
kar. Ekerö 21.7 (!), Jom. 4.7 (!), (Hellen); Finstr. (Hellen); '
Saltv. 21.6, 22.6, 24.6, 25.6, 27.6, 28.6, 30.6, 1. 7, 9.7, 10.7, 4
11:7 (1); TÄN
Trapezonotus arenarius L. Allm. Ekerö 22.7 (!); Jom.
(Fors.), 5. 7 (!); Finstr. 3. 7 (!), (Fors.); Saltv. 21. 6, 22.6,
29. 6 (!); Sund (Fors.); Sottunga (Reut.); Al. (Ingel.). -

Tr. distinguendus Flor. Förekommer pä haysstekadbe.
Bl. a. funnen i stor mängd under uppkastad Fucus pä
sandig strand på Möckelö invid Mariehamn. Ekerö, Skagen
23.7 (!), Jom., Möckelö 6.7 (!); Finstr., Ämnäs 3.7 (N); Saltv., ä ;
—Germundö 22. 6 (!); Sottunga 7. 1879 (Reut.); Al. (Siev., enl. k.
Reut., Nya Bidr.).
>> "Tr. nebulosus Fall. Ham. 26.7 (!); Jom. 6. 7 (1; Finsta 2
3. 7 ()).

Aphanus pini L. Pä torra lokaler. Ekerö 22. 7 (1); Ham. i
24. 7, 3. 8 (!); Sund 30.6 (!); Al. (Tengstr., Ingel., Linn.).

=
;
L
4

De -Kyt FE 3
Ta SRT

X. 1919. — Håkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera. 41

Drymus sylvaticus Fabr. Allm. Jom. 4.7 (!); Finstr. 3.7 (!);
"Saltv. 24. 6, 28.6, 30.6 (!); Sund (Fors.); Al. (Reut., Ingel., Linn.).
< Dr. brunneus F. Sahlb. Bland löv i lövskog. Finstr.
29. 7 (!), Sund 27. 6 (!); Al. (Ingel.).

*Dr. piceus Flor. En individ infängad pä en sumpig
‚strand vid Godby träsk i Finström. Tidigare känd från ett
fätal orter i södra Finland. Arten är ännu ej funnen i Sve-
rige; de närmaste utom vårt land kända fyndorterna äro
belägna i Norge och England samt Petersburgska guver-
nementet. Finstr., Godby 18. 7 (P. H. L.).

Eremocoris erraticus Fabr. Allm. i barrskogar. Geta
(enl. Reut., Bidr.); Finstr. 30.7 (!); Saltv. 21.6, 22.6, 25.6 (!);
Sund 27.6 (!); Föglö 7. 1879, Sottunga (enl. Reut., Nya Bidr.).
+ > Scolopostethus pictus Schill. Al. (Ingel.). |

Sc. affinis Schill. Allm. pä Urtica dioica. Ham. 3. 8 (!);
Jom. 4. 7, 8.7 (N); Finstr. 3. 7; Saltv. 11. 7 (!); Al. (Ingel.).

+ Sc. decoratus Hahn. På Calluna vulgaris. Saltv., To-
‚böle 2. 7 (!); Al. (Ingel.), (Siev. enl. Reut., Bidr.).

**Taphropeltus hamulatus Thoms. Funnen i ett fätal
exemplar bland rötter och mossa pä en torr ängsbacke in-
vid Kvarnboij i Saltvik. Arten är känd från Gottland, från
spridda ställen i Mellaneuropa och frän Kaukasus. Tidigare
icke päträffad i Finland, utgör den ett rent västligt element
Layäterauna. -Saltv. I. 7, 2.-7 (Häk: L.). |

Gastrodes abietis L. I grankottar. Saltv. 20. 6 (!).
| G. ferrugineus L. Finstr. (Fors.); Saltv. (Fors.); Sottunga
(Reut.); Al. (Ingel.).
a Fam. Berytidae.
=. *Neides tipularius L. På torra ängsbackar pä Hieracium
pilosella. Ham. (Hellen), Nävsby 3. 8 (!); Saltv., Borgboda
"12. 7 (1).
< > Berytus minor H. Sch. Allm. pä gräs pä ängsmarker.
| Ekerö 14.7. 1871 (Ingel.); Jom. (Hellén), 7.7, 8.7 (!); Finstr.
(Hellen); Saltv. 28:.6,-10.:7, 11.7.0).
= B. crassipes H. Sch. Pä torra gräsbevuxna platser.
-Finstr. 20. 7. 1871 (Reut., Bidr.), 3. 7 (!). :

3 *Metatropis rufescens H. Sch. Lever pä Linnaea borealis.
Ekerö, mellan Storby och Skeppsvik 18. 7 (Håk. L.).

42 + Håkan Lindberg, Ålands Hemiptera Heteroptera. 1. XI. 1919. =

Fam. Piesmidae. Bi

Piesma maculata Lap. Pä Chenopodium album. Jom.
5. 7 (!); Finstr. (Fors.), 29. 7 (!); Saltv. 29. 7 (!); Sund (Fors.). _

Fam. Tingitidae.

Acalypta marginata Wolff. Al. (Linn.).

A. platychila Panz. Ekerö 17. 7. 1871 (Reut.), 15. 7 ( =
Jom. 8.7 (!); Saltv., Kvarnbo, pä fuktig strandäng 1.7, 7.7 =
(1), Föglö 1879 (Reut., Nya Bidr.); Al. (Ingel.).

A. nigrina Fall. Ekerö, Storby 6. 7. 1864 (J. Sahlb.);
Ham. (Hellen); Finstr. (Hellän); Al. (Reut.), (Siev., enl. Reut.,
Bidr.).

A. gracilis Fieb. Sottunga (Reut., enl. Nya Bidr.).

A. parvula Fall. Ekerö (Hellen); Al. (Reut.).

Dictyonota tricornis Schr. Pä torra ihan Ham.
27.7 (1); Saltv 11:70); AL: (Linn).

Derephysia foliacea Fall. Allm. pä ängsbackar. Ekerö
21. 7, 22. 7 (1); Finstr. 27. 7 (1); Saltv. 1. 7, 10. 7, 11. 70
Kökar (Reut.). j

*Galeatus spinifrons Fall. Pä Antennaria dioica. Ekerö

21. 7 (!); Jom. 4: 7, 7. 7, 21.7 (!); Finstr. (Hellen); Saltv’=

29. 6 (!), Sund 27.6 (!).

Stephanitis oberti Kolen. På Vaccinium myrtillus och

vitis Idaea. Ekerö (Reut.); Finstr. 2. 8 (N; Saltv. 1. 8 (!);
Al. (Ingel.).
Tingis cardui L. På Cirsium lanceolatum. Ekerö 14.7 (!);
Ham. 26. 7 (!); Al. (Tengstr.). ee
Catoplatus Fabricii Stål. Ej sällsynt pä torra ängsbac- -
kar. Ekerö-14. 7. 1871-(Rejt), 16.7:(); Jom: 4.71;7 005
Finstr., Godby (J. Sahlb.), (Hellén); Saltv. 20. 6, 22.6, 25.6,
28. 6, 30. 6, 10. 7 (!); Sund (Fors); Al. (Ingel., Linn.). |
Fam. Aradidae. 3

*Aradus depressus Fabr.. Pä Polyporus pä björk- och
aspstubbar. Jom. (Hellen); Saltv. 22. 6 ()). si
*A. lugubris Fall. Ett flertal imagines och larver an-
träffade under barken pä en bränd alstam. Ham., Skarp-
nätö 26. 7 ()). | >
* Aradus betulinus Fall. Finstr. 24. 6, 3. 7 (!).

1. XL 1919. Häkan Lindberg, Ålands Hemiptera Heteroptera. 43

A. corticalis L. På Polyporus pä gamla granstubbar.
Ekerö (Hellen), 21. 7 (!); Al. (Tengstr.), (Reut., Bidr.).

*A. varius Fabr. En larv, som senare utvecklade sig
till imago, funnen under barken av död gran. Saltv., Ger-
mundö 11. 7 (Håk. L.).

A. betulae L. På Polyporus på björk. Sund 29. 6 (!);
Al. (enl. J. Sahlb., Enum.).

Fam. Reduviidae.

*Ploiaria vagabunda L. På husväggar, på trädgrenar
m. fl. lokaler på skuggiga ställen. Saltv. 1. 8 (!).

*PI. culiciformis De Geer. Finstr. (Hellen).

Rhinocoris annulatus L. Al. (Tengstr.).
= — Coranus subapterus De Geer. På torra lokaler. Ekerö
21. 7 (!); Ham. 27. 7 (!); Saltv. 30. 6 (!); Sund (!); Al. (Reut.).

Fam. Nabidae.

Nabis limbatus Dahlb. Kökar, Hamnö (Reut.).

+ N. flavomarginatus Scholtz. Ekerö 21.7 (!); Jom. 7.7
(); Saltv. 10.7 (!); Föglö, Juddö; Kökar, Idön (Reut.); Al.
(Tengstr.).

N. ferus L. Ham. 3. 8 (!); Geta (Hellen); Jom. 8. 7 (1);
Saltv. 22. 6, 23. 6, 29. 6, 30.6, 1.7 (!); Al. (Tengstr., Ingel.).
N. rugosus L. Finstr. (Hellen).

N. ericetorum Scholtz. Kökar, Lindön (Reut.).
N. brevis Scholtz. Al. (Ingel.), (Reut., Bidr.).

| Fam. Hebridae.

+ — Hebrus pusillus Fall. På sumpiga lokaler bland mossa
och kärrväxter. Ekerö, „fladorna“ 16. 7 (!); Geta (Hellén);
Al. (enl. J. Sahlb. Enum.). |

> FH. ruficeps Thoms. På liknande platser som- föreg.
Geta (Hellen); Finstr., Godby träsk 24. 6 (!); Saltv., Syllöda
25. 6 (!), 29. 6 (!).

Fam. Mesoveliidae.

Mesovelia furcata Muls. Ej sälls. pä vattenytan bland
vattenväxter ss. Potamogeton natans och Nymphaea. Före-
kommer vanligen i smä insjöar. Ett exemplar av den läng-
vingade formen funnet i en havsvik vid Skarpnätö, Jomal-
udden, i Hammarland 25. 7 (Häk. L.). Forma brach.: Ekerö,

44 Håkan Lindberg, Ålands ai Heteroptera. 1. XL 1919. 4
„fladorna“ 16.7 (!); Jom., Märieltama 8.7 (!); Finstr., Godby.
träsk 2.8 (!); Bastö 27.7 (!), Kökar, Helsö, Längholmen 8.
1879 (Reut., Nya Bidr.). JE

Fam. ae EM.

Cimex lectularius L. Jom. 4.7 (!); Al. (Ingel., Reut.
Bidr.). =

Fam. Anthocoridae. RE

Temnosthetus pusillus H. Sch. På lövträd, i synnerhet |
torra grenar. Ekerö 22.7 (!); Finstr., Bastö 27.7 (!); Saltv.,
12. 7 (!); Kökar, Hamnö (Reut., Nya Bidr.).

* Anthocoris confusus Reut. I lövskogar. Een 22. 73
(!); Saltv. 10.7, 1.8 (1). 3

A. nemoralis Fabr. Ekerö vn ); Jom., Mariehamn j
(Reut.). 7

A. gallarum-ulmi De Geer. Al. (Ingel.)

A. nemorum L. Jom. 4.7 (!); Saltv. 30.6 (!); Al. Ve 4
Ingel., Reut. Bidr., Linn.). 3

Triphleps nigra Wolff. Ekerö, Storby 5. 7. 1869 (J. Sahlb.).

Piezostethus parvulus Reut. Föglö, Juddö, ae
mossa“ (Reut., Nya Bidr.). N

P. cursitans Fall. Under barken av olika trädslag. Ekerö
16.7 (!), Ham. 26.7 (!); Jom. 6.7 (!); Al. (J. Sahlb., Enum.).

Fam. Microphysidae.

Microphysa pselaphiformis Curt. Jom. 5. 7, 8.7 (!); Al.
(J. Sahlb., enl. Reut.).

M. elegantula Bär. Två imagines, 2%, och en larv pic
träffade under barken av en stäende död gran pä Ekerö i E
närheten av Skeppsvik; tre honexemplar erhållna genom
sällning av murken askstam pä Äppelö i Hammarland samt
en hona pä Skarpnätö under barken av död tall. Denna
art är icke funnen pä Finlands fastland. De närmast lig-
gande fyndorterna utom värt naturhistoriska omräde äro
belägna i Sverige och Danmark. Arten saknas h. o. h. i
Ryssland. Ekerö, Böle 7. 7. 1864 & (J. Sahlb.), 18. 7 (Häk.
L.); Ham. 24. 7, 26. 7 (Häk. L.); Föglö, Juddö 2 (Reut.). —

-Myrmedobia tenella Zett. Allm. Hanen erhålles genom
sällning pä torra gräsbevuxna lokaler, honan lever pä torra

i
i
4
|

= =

3 XI. 1919. Häkan Lindberg, Älands BOHHBTEEA Heteroptera. 45

| trädgrenar och dyl. samt påträffas ofta vid sållning. Ekerö
16. 7 (!); Ham. 26.7 (!); Jom. 4..7, 8.7 (!); Finstr., Emkarby
10.7. 1871 (Reut.); Saltv. 1. 7, 10.7, 11.7 (!); Al. (Linn.).
M. coleoptrata Fall. Arten är icke känd frän fastlandet.
De närmaste fyndorterna ät väster ligga i Sverige, ät öster
i Moskva och Kaukasien. Jom., Mariehamn & &, 8. 7 (Häk.
FL; Finstr., Bastö 27.7 2 (Häk. L.); Saltv. 25. 6 < (P. H. L),
= 25. 6 G, 17. 7 32, 10. 7 9 (Häk. L.); Föglö 3, 9 (Reut.).
Fam. Capsidae.
> Myrmecoris gracilis F. Sahlb. På torra ängsbackar.
Ekerö 21. 7 (!); Kökar, Helsö 8. 1879 (Reut.).
Pithanus maerkeli H. Sch. På fuktiga ängar. F. macr::
* Ekerö (J. Sahlb., enl. Reut., Nya Bidr.), 22.7 (!); Geta 19. 7.
. 1879 (Reut.). F. brach.: Allm. Ekerö 16.7 (!); Saltv. 23. 6,
28.6 (!); Sund 27. 6 (!); Föglö, Sottunga, Kökar (Reut.); Al.
b (Ingel.).
| Pantilius tunicatus Fabr. Al. (Lund).
+ Phytocoris pini Kirschb. Saltv. 21. 7. 1871 (Reut., Bidr.).
Adelphocoris seticornis Fabr. Kökar, Idön 8. 1879 (Reut.).
=. A. lineolatus Goeze. Ganska sälls. Enl. Reuter (Nya
3 — Bidr.) skulle denna art endast tillhöra den yttre skärgården,
söder om 60:de breddgraden. Senare har den dock anträf-
; > fats på nordligare belägna orter på Ålands fastland. Finstr.,
Bergö 29. 7 (!); Saltv., Kvarnbo 10. 7, 12. 7, Borgboda 1. 8
(0); Kökar, Kyrkogårdsö, Hamnö 8. 1879 (Reut.).
E . Calocoris ochromelas Gmel. På ek. Ham. 25.7 (!),
- (Hellen); Geta (Hellen); Föglö, Juddö (Reut., Nya Bidr.); Al.
3 (Ingel.).
E + C. norvegicus Gmel. kan Hamnö 2. 8. 1879 (Reut.).
ks C. roseomaculatus De G. Allm. pä olika slags örter
pä ängsbackar. Jom. (Hellen); Finstr. 27. 7, 29.7 (!), (Reut.,
Er Ham. 26.7 (!); Saltv. 29.6, .30.6, 1.7, 10:7, 11:7 0);
* Sund, Föglö, Sottunga (Reut.); Al. (Tengstr., E. Bonsd,,

=
b;
K.
4

E.
E
=
ä
4
a

* (Ingel.). | |

| E. C. biclavatus H. Sch. Denna art, som icke. sällsynt
förekommer i södra och mellersta Finland, saknas enl. till-
gänglig litteratur helt och hållet i Skandinavien. Prof.

Hi a REA EA] EICH

46 Häkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera. I "XI. 1919.

Reuter anför (Nya Bidr.) Juddö i Föglö socken - som den
västligaste dä kända lokalen i Fennoskandia. Senaste som-
mar anträffades ett ex. pä Bastö i Finström, som sålunda E
numera utgör den västligaste fyndorten. Dess utbrednings-
omräde i Mellaneuropa sträcker sig frän Frankrike och
Belgien till norra och mellersta Ryssland. Finstr. 27. 7 0-4
Föglö 7. 1879 (Reut.); Al. (Ingel.). E
> =C, fulvomaculatus De Geer. Jom. 7.7 (!); Saltv. 12.7 (0;
Al. (Reut., Bidr., Linn.). |
Pycnopterna striata L. Pä olika slags lövträd. Ekeröd i
12. 7. 1871 (Reut.); Jom. 7.7, 8.7 (!); Leml., Lemböte 6.7.1871
(Reut.); Finstr., Bergö 18. 7. 1871 (Reut. ); Ämnäs 3. 7 ör Al.
(Tengstr., Linn.).
Stenotus binotatus Fabr. Al. (Ingel.). SÄÄ
Dicrooscytus rufipennis Fall. På tall. Saltv. 10.7 (!);
Sottunga (Reut.). XA (A
Lygus pabulinus Fall. Pä skuggrika platser, i lundar.
Ekerö 16. 7, 21.7 (!); Ham. 24. 7, 25.7 (N); Al. (Tengstr., Reut.).
*L. viridis Fall. På björk. Ekerö 16. 7 (!).
L. contaminatus Fall. På björk. Ekerö 16. 7 (!); Saltv.. E
1. 8 (!); Sottunga, pä al (Reut.); Al. (J. Sahlb.). E
L. spinolae M. D. Al. (Ingel.).
Erd MED PS Akvar och Hakkanı alte (Reut) |
Ham. 25. 7 (!), Finstr. 29.7 (!).
L. limbatus Fall. Al. (enl. J. Sahlb. Erika A
L. pratensis L. Allm. Ham. 3.8 (!) Finstr. (!); Saltv. -
20. 6, 23.6, 1.8 (!); Al. (E. Bonsd., Tengstr., Ingel.). Bi
L. rubricatus Fall. Pä gran. Ekerö 22. 7 (!); Al. (Ingel.).
*L. cervinus H. Sch. Jom., Ramsholmen 5. 7 (P. H. L) 1 |
L. campestris (L.) Reut. Pä umbellater; ej sällsynt pä -
Archangelica officinalis pä de yttre skären: Ekerö 25. 7 (0);
Al. (E. Bonsd., Linn.). E
L. kalmi L.. Allm. pä umbellater. Ham. 25.7 ()); Saltv. i
30. 6, 9.7, 1.8 (!), Kökar (Reut.); Al. (Tengstr., Linn.). E
L. rubicundus Fall. Al. (enl. J. Sahlb., Enum.). 4
Plesiocoris rugicollis Fall. Allmän pä Salix. Ekerö |

1. XI. 1919. Håkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera. 47

16.7 (0); Finstr. 2.8 (1); Saltv. 25.6, 30.6, 1.8 (1); Sund 30.6
(1; Al. (Reut., Ingel.).

Poeciloscytus unifasciatus Fabr. Allm. pä Galium ve-
rum. Jom. 4.7 (!); Finstr. 2.8 (!); Saltv. 10.6, 21.6, 25.6 (!);

Sund 10.7 (!); Sottunga, Kökar (Reut.); Al. (E. Bonsd.,

Tengstr., Ingel., Linn.).
Polymerus nigrita Fall. Pä Galium. Finstr. 20. 7. 1871

(Reut.); Saltv. 22. 7. 1871 (Reut. ), 29. 6 (!); Al. (Tengstr., enl.
Reut. Bidr., Ingel., Linn.).

Charagochilus gyllenhali Fall. Allm. pä Galium verum.
Saltv. 22. 6, 29. 6, 1. 8 (!); Sottunga (Reut.); Al. (Ingel.).

Liocoris tripustulatus Fabr. Al. (enl. Reut., Bidr.).

Capsus ater L. Allm. pä torra backar. Finstr. 3.7 (!);

*Saltv. 23. 6, 1. 7 (!); Al. (E. Bonsd., Tengstr., Ingel., Linn.).

‚Miris virens L. Allm. Saltv. 21. 6, 22. 6, 25.6 (!); Sund
27.6 (!); Al. (Ingel., Linn.).

M. calcaratus Fall. Allm. Saltv. 21. 6, 30. 6 (!); Al. (E.
Bonsd., Tengstr., Ingel., Linn.).

M. holsatus Fabr. Saltv. 22.6 (!); Sund 30. 6 (1); A

(Tengstr., Ingel., Linn.).

Notostira erratica L. Saltv. 11.7, 1.8 (!); Föglö, Juddö
(Reut., enl. Nya Bidr.).

Trigonotylus ruficornis Geoffr. Allm. pä fuktiga lokaler.
"Ekerö 27.7 (!); Saltv. 29.6, 1.7, 9.7 (!); Al: (Ingel.).

*Teratocoris antennatus Boh. Tvä exemplar funna pä
Phragmites vid Skabbö i Finström 29.7 ()).

T. saundersi Dougl. & Sc. Allm. pä havsstränder pä

— Phragmites communis.

T. paludum J. Sahlb. Al. (Reut., enl. J. Sahlb., Enum.).
Leptopterna dolabrata L. Allm. pä ängar. Saltv. 9. 7,

10.7 (!); Föglö, Juddö (Reut.); Al. (Tengstr., E. Bonsd., In-
— gel., Linn).

L. ferrugata Fall. Allm. pä torra backsluttningar. Saltv.

; 1.7, 10.7 (!); Föglö, Juddö, Gripö 2.7. 1871 (Reut.); Sottunga,
— Kökar (Reut.); Al. (Tengstr.).

“Bothynotus pilosus Boh. Tvä längvingade exemplar
funna på Åland: Det ena påträffades i en skogsdunge vid

48 Häkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera.

Möckelö i Jomala, det andra i en skog pä Björkö i norra.
Finström. Arten, som enl. Reuter lever pä gran, är tidi-
gare funnen pä nägra lokaler i västliga Finland. Den sak-
nas i Ryssland, men är päträffad i Skandinavien, England
och i mellersta och södra Europa. Jom. 5.7 si
Finstr. 29. 7 (Häk. L.). =

Monalocoris filicis L. Saltv. 2. 7 (!); Al. (Ingel.).

M. bryocaris Fall. Al. (enl. J. Sahlb., Enum.). |

Dicyphus constrictus Boh. Funnen i stor mängd på
Stachys silvaticus vid Skagen på Ekerö. Ekerö rn ); 22. vå
(Häk. L.).

Allodaphus rufescens Burm. Allm. pä gräsbevuxna plat- |
ser. Erhälles om aftonen genom hävning. Den längvin- 4
gade formen är sällsynt och funnen i Jom. 4. 7 (Häk. L.)
och Föglö, Gripö 23. 7. 1871 (Reut.). Den kortvingade for- |
men: Ekerö 14.7. 1871 (Reut.), 18.7 (!); Jom. 5.7, 7.7 ();
Geta 19. 7. 1871 (Reut.); Finstr. (Hellen); Saltv. 22. 7. 1871 |
(Reut.), 25. 6, 10.7 (!); Sund 21. 7. 1871 (Reut.); Föglö, Gripö 4
23. 7. 1871 (Reut.); Kökar, Kyrkogärdsö (Reut.). jä 4

Cremnocephalus umbratilis F. Enl. Reut. (Bidr.) tunnen |
av F. Sahlb. N

Systellonotus triguttatus L. Hanen är ganska allmän pä :
torra gräsbevuxna lokaler. Flere exemplar honor påträffa- -
des under Fucus på en sand- och lerblandad havsstrand j
på Möckelö invid Mariehamn. Enl. Reut. (Nya Bidr.) lever
honan tillsammans med Lasius niger. Ekerö 14. 7. 1871 -
(Reut.); Ham. (Fors.); Jom. 6.7 (!); Finstr. Godby 2.7. 1869 -
(J. Sahlb.); Saltv. 22. 7. 1871 (Reut.), 30. 6, 1.7 (1); S Sund (Fors. a
30. 6 (!); Sottunga, Kökar (Reut.); Al. (Ingel.). d

Pilophorus cinnamopterus Kirschb. På Pinus silvestris.. 4
Ham. 26. 7 (!);-Föglö, Juddö (Reut.). 4

P. clavatus L. På olika slag av lövträd. Ekerö 21. 7
(!); Ham. 25. 7 (!), Föglö, Sottunga (Reut.). |

Cyllocoris histrionicus L. Pä ek. Larver anträffade i 3
närheten av Sund kyrka. Geta (Hellen); Finstr., Bergö
18. 7. 1871 (Reut.), (Hellen); Föglö, Juddö (Reut.); Al.
(Ingel.). FÄRS | | Ba

E
i
3

+
\
4

1. XI. 1919. — Häkan Lindberg, Ålands Hemiptera Heteroptera. 49

C. flavoquadrimaculatus De. G. Al. (E. Bonsd.; J. Sahlb.
enl. Reut. Bidr.).-
Globiceps flavomaculatus Fabr. Allm. Ekerö 17.7, 21.7,

9,7 (1), Ham. 25.7 (!); Lemland (Fors.); Finstr. 27.7, 29.7
I (); Saltv. 6.7, 10.7 (!) Föglö (Reut.); Sottunga (Reut.); Al.
(Tengstr., Linn.).

G. dispar Boh. Ej sällsynt pä skuggiga platser pä löv-

| ängar. Ekerö (J. Sahlb., enl. Reut. Bidr.), 22.7, Skagen (!);
> Finstr., Godby 20.7. 1871 (Reut.); Saltv. 22.7. 1871 (Reut.),

1. 8 (!), Sund 21. 7. 1871 (Reut.); Al. (Ingel.).
> Mecomma ambulans Fall. På skuggrika lokaler. Ekerö

16. 7 (!); Ham. 25.7 (!); Jom. (Fors., Hellen), 8.7 (!) Saltv.
10. 7 (!); Al. (Tengstr., Ingel.).

Cyrtorrhinus caricis Fall. Ekerö (Reut), „fladorna“
16.7 (!); Kökar, Längholmen (Reut.).

C. geminus Flor. Ekerö (Reut.).

C. pygmaeus Zett. Finstr. 20.7. 1871 (Reut. k Bidr.);

Al. (Ingel.).

C. flaveolus Reut. Sottunga (Reut.).
Aötorhinus angulatus Fall. Pä olika slag av lövträd.

Allm. pä: Äland enl. Reut. (Bidr.). Ham. 25.7 (!).

*Orthotylus fuscescens Kirschb. Pä tall. Ekerö, Deger-
sand, ett ex. 14.7 (!).

O. bilineatus Fall. Pä asp. Funnen i stor mängd vid
Saltvik kyrka. Saltv. 1. 8 (!). |

O. virens Fall. På videbuskar. Ham., Skarpnåtö 25.7
(!); Finstr., Godby 2.8, Svartsmara 29.7 (!); Föglö, Juddö

> (Reut.); Sottunga (Reut.).

TUO w <.

vi Ai

= Wr ara di ur Lie Asa Dessau >

O. marginalis Reut. På klibbal och vide. Ekerö 16. 7,
17. 7, 20. 7, 21: 7 (!), Ham. 25. 7 (!); Finstr. 29. 7 (N); Salty:
11. 7 (!); Al. (Reut.). |

O. flavosparsus C. Sahlb. På Chenopodium album.
Ekerö 16. 7 (!); Sottunga (Reut.).-

O. ericetorum Fall. Kökar, Lindön (Reut.). >

Malacocoris chlorizans Panz. Pä hassel. -Ham., Skarp-

nätö 25.7 (!); Al. (enl. J. Sahlb., Enum.).

Orthocephalus saltator Hahn. På Hieracium + pilosella
4

50 Håkan Lindberg, Ålands Hemiptera Heteroptera. 1. XI. 1919.

v |
W

”
a
18
vw

pä torra backsluttningar. Jom. (Fors.); Saltv. 30.6, 11.7 (!); |

Föglö (Fors.); Sottunga (Reut.); Al. (Tengstr., Ingel.).

Strongylocoris leucocephalus L. Pä soliga ängsbackar;
förekommer pä Campanula. Ham. (Hellen); Saltv. 21.6, 22.6,
28. 6, 30. 6, 10. 7 (!); Sottunga (Reut.); Al. (Ingel., Linn.).

Halticus apterus L. Pä Trifolium. Ham. 25.7 (!); Jom.
(Fors.); Saltv. 30. 6 (!); Al. (Reut.).

H. pusillus H. Sch. Jom. (Fors.).

Onychumenus decolor Fall. På gräsbevuxna platser.
Saltv. 12. 7 (!); Al. (Ingel.). |

Hoplomachus thunbergi Fall. Pä Hieracium pilosella.
Ekerö 23. 7 (!); Ham. (Hellen); Jom. (Fors.); Finstr. (Hellen);
Saltv. 22.6, 25.6, 10.7 (!); Föglö (Fors.); Al. (Ingel., Linn.).

Megalocoleus pilosus Schr. Pä Tanacetum vulgare. Flere
exemplar funna pä Längörn mellan Ekerö fastland och Finbo.
Ekerö 23. 7 (!), Kökar, Helsö 8. 1879 (Reut.).

M. molliculus Fall. Al. (enl. J. Sahlb., Enum.).

Byrsoptera rufifrons Fall. Pä Urtica dioica. Ham., Nävsby
3.8 (1); Jom. (Fors.); Finstr., Bergö 18.7. 1871 (Reut.); Föglö,
Juddö (Reut.); Sottunga 8. 1879 (Reut.).

*Brachyarthrum limitatum Fieb. Tre exx. funna pä unga _

aspar invid Ryssböle i Saltvik. 9. 7 (Häk. L.).
Phylus melanocephalus L. Finstr., Bergö 18.7. 1871
(Reut.); Föglö, Gripö 17.7. 1864 (J. Sahlb.). |
P. coryli L. Pä hassel. Ham., Skarpnätö 17. 7. 1871

(Reut.), 25. 7. (!); Finstr., Bastö (J. Sahlb.); Saltv., Ryssböle

1.8 (!); Föglö, Juddö, Gripö 23.7. 1871 (Reut.), (J. Sahlb.);
Sottunga (Reut.).

Plesiodema pinetellum Zett. Pä tall. Jom., Dalkarby
5.7 (1); Finstr., Godby 20.7, 21.7 (Ingel.); Saltv. 22. 6 (!); Al.
1867 (M. v. Essen). |

Psallus ambiguus Fall. Pä björk och al. Ekerö 16.7

(!); Jom. (Fors.), 5.7, 7.7 (!); Saltv. 30. 6 (!); Al. (Ingel., Linn.).

P. betuleti Fall. På olika slags lövträd. Ekerö 21. 7 (!);
Ham. 26.7 (!); Finstr. 29.7 (!); Saltv. 8.7 (!); Sottunga (Reut.);
Al. (Ingel.). | n

P. obscurellus Fall. På tall. Ham. Skarpnätö 17.7.

- es J O! BT
LR "p 4 » N
R ä :

VIPIT

3 E XI. 1919. Håkan int Älands Hemiptera Heteroptera. 51

1871 (Reut.), 26. 7 (); Finstr., Godby 2. 7. 1864 (J. Sahlb.);
R 12. 7 (1); Al. (Ingel.). |

E P. variabilis Fall. Pä ek. Ham., Äppelö 24. 7, Skarp-
— nätö 26.7 (!); Geta (Hellen); Finstr., Bastö 27.7 (!); Sund, i
närheten av kyrkan 30. 6 (!); Al. (Reut., Ingel.).

E P. scholtzi Fieb. Pä al. Ekerö, Skagen 22.7 (!); Jom.
Be}; Saltv. 10.7 (!).

| P. lepidus Fieb. På ask. Ham. Skarpnätö 25.7 (!);
- Jom., Ramsholmen 7.7 (!); Saltv., Häraldeby 23.7. 1871 (Reut.),
"Kvarnbo 10. 7 (!); Föglö, Juddö (Reut.); Sottunga (Reut.); Al.
* (Ingel.). je
b P. alnicola Dougl. & Sc. Al. (Reut.).

P. falleni Reut. På björk. Finstr., Björkö 29.7 ());
*Saltv. 1. 8 (!); Al. (Mäkl.).

N P. varians H. Sch. Förekommer pä ek. Icke anträffad
"på fasta Finland, är denna art utbredd från mellersta Sve-
rige över de västliga delarna av Mellaneuropa. Geta (Hel-
I len); Ham., Bergö 18.7. 1871 (Reut.); Sund, pä en backe
bevuxen med ekar i närheten av kyrkan 30. 6 (Häk. L.).
= P. diminutus Kirschb. På ek. Ham., Äppelö 24. 7, 25. 7
K); Finstr., Bastö 27.7 (!); Al. (Ingel.).

| P. roseus Fabr. Pä videbuskar, i synnerhet invid strän-
= Finstr. 29. 7, 2. 8 (!); Al. (enl. Reut., Bidr.).

Atractotomus magnicornis ni Sund (Reut.); Sottunga

— Criocoris 4- Mabi Fall. Al. (enl. J. Sahlb., Enum.).
S Plagiognathus chrysanthemi Wolff. Allm. pä ängar pä
> olika slags örter. Ekerö 14.7, 21.7 (!); Jom. (Fors.); Saltv.
— 29.6, 30. 6 (!); Al. (Reut., Ingel.).

E P. arbustorum Fabr. Pä Urtica dioica. Ekerö 16.7 (!);
3 "Jom. (Fors.); Saltv. 11. 7 (!); Al. (Reut,, Linn.).

A P. albipennis Fall. Pä Artemisia absinthium. Ekerö
— (Reut.), Björnhuvud 14. 7, Storby 17.7 (!); Finstr. 27.7 (!).
> — Chlamydatus pulicarius Fall. Allm. pä torra backslutt-
ningar. Ekerö 23.7 (!); Finstr. (Hellen), 24.6 (!); Saltv. 29. 6
(1); Föglö, Juddö (Reut.); Al. (Ingel.).

J DR 1010 WEN
a

52 Häkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera. 1. XI. 1919.

C. pullus Reut. Ekerö 11—15. 7. 1871 (Reut.); Ham.,+
Nävsby 3.8 (!); Jom., Dalkarby 5.7 (!); Föglö, Juddö (Reut.).

C. saltitans Fall. Allm. pä Äland pä härda leriga eller
sandiga havsstränder bland lägre vegetation. Dessutom på
torra backsluttningar. Forma macr. funnen i ett ex. av
Reut. och ett ex. vid Ämnäs i Finstr. 3.7 (!); Jom. 5. 7, 6.7,
8.7 (!); Finstr. 3.7 (!), Sund 27.6 (N); Sottunga (Reut.).

Sthenarus modestus Mey. D. Al. (Ingel.).

Fam. Hydrometridae.

Hydrometra gracilenta Horv. Tre exemplar funna invid
stranden av Godby träsk. De rörde sig pä vattenytan bland
vattenväxter. Arten är för övrigt i värt land endast känd
från de östligaste delarna. Finstr. (Fors.), 24.6 (Har. L. o.
Häk. L.).

Fam. Gerridae. | |

Gerris rufoscutellatus Latr. Ganska sälls. pä Äland;
funnen i stor mängd i vattensamlingar pä berggrund pä
Ekerö mellan Storby och Skeppsvik 18.7 (!), Finstr. 30.7 (!);
Kökar (Reut.). |

G. thoracicus Schumm. Jom. 6.7 (!); Finstr., Bergö
(Rent), <3227 (7 Saltv2226, 278):

G. aspera Fieb. Är synbarligen sällsyntare än före-
gäende art. Tagen i mängd i-smä vattensamlingar i skog
invid Käringsund pä Ekerö 17.7, 18.7 (!) Ham. 25.7 (!); Kö-
kar (Reut.).

G. lacustris L. Ham. 24.7. (!);. Saltv. 21.6, 25:6;:228 (05
Al. (allm. enl. Reut., Bidr.).

G. odontogaster Zett. Ham. 25.7 (!); Al. Angels

*G. argentatus Schumm. Funnen i ett flertal exemplar
i Godby träsk i Finstr. 2.8 (!).

Fam. Saldidae. > an

Salda lateralis Fall. Förekommer ställvis i stor mängd
pä läga, sandiga havsstränder. Jom., Möckelö 6. 7 (!); Finstr.
20. 7. 1871 (Reut.), Ämnäs 3.7 (!); Sottunga, Kökar (Reüt.).

S. litoralis L. Mycket allm. i synnerhet pä havssträn-
der. Ekerö (Fors., Hellen), 21.7 (!); Ham., Långträsk 3. 8 (!);
Jom. (Hellen); Lemland (Fors.); Finstr. (Hellen), 3.7 (!); Saltv.'

- SSA RT, J) O afh - e

i MR A 1 n

38 Sari TN a MÅ Y N
Fr

KEN
Täy v

jä 1x0. ri Häkan Lindberg, Älands Hemiptera Heteroptera. 53

21. 6, 22. 6 (!); Sund 27. 6 (!); Sottunga, Kökar (Reut.); Al.
— (Tengstr., E. v. Bonsd,, Linn).
s S. muelleri Gmel. Ett exemplar funnet i Saltvik, Kvarn-
bo 1.7 (!); Föglö, Juddö 7. 1879 (Reut.); Al. (J. Sahlb., sa
Reut.).
RO S. morio Zett. Täml. allm. i kärr, i synnerhet sädana
"med gungfly. Ekerö, „fladorna“ 16. 7 (!); Jom., Möckelö
6. 7 (!); Finstr., Godby träsk 24.6 (!); Saltv., Borgboda träsk
29.6 (!).
Ex S. orthochila Fieb. Ekerö, Käringsund 17.7; Skeppsvik
= 18.7 (!); Finstr. 21. 7. 1871 (Reut.), Ämnäs 3.7 (!).
Rs S. saltatoria L. Allm. pä fuktiga lokaler. Ekerö 16. 7,
E 17.7, 18.7, 22.7, 23.7 (!); Jom: 5.7 (!); Leml. (Fors.); Saltv.
(Fors.), 25.6 (!); Sottunga (Reut.); Al. (Ingel.).
= > S. opacula Zett. Ekerö 16.7, 19.7 (!); Lemland ER,
— Finstr. (Fors.), (!); Föglö, Juddö (Reut.).
+ > S. pilosella Thoms. Tämligen sälls. pä låga havssträn-
— der. Ekerö, Skagen 22.7 (!); Ham., Skarpnätö 25.7 (!); Finstr.,
* Ämnäs 3.7 (!); Kökar (Reut.); Al. (Ingel.).
R. S. pallipes Fabr. Mycket allm. pä havsstränder. Ekerö
17.7, 18. 7 (1); Ham. 25. 7 (!); Jom. 6. 7 (!); Finstr. (Hellen), 3.7
0 Saltv. 21.6, 22.6, 24.6, 2.7 (!); Kökar (Reut.); Al. (Ingel.).
EN; marginalis Fall. Denna art förekommer pä kärr
- mossa. Den är sällsynt funnen i sydvästra Finland
"samt dessutom i England, Sverige och Sibirien. Ett exem-
> plar funnet i ett kärr invid Torp pä Ekerö 15.7 (PH: K
AY fennica Reut. Ej sällsynt på havsstränder på Åland.
Förutom från södra Finland är arten tillsvidare endast känd
från Livland. Ekerö, Vikarna: 21. 7 (!); Jom., Möckelö 6. 7 (!);
— Saltv., Germundö ström 21.6, 11.7 (!). Föglö Sottunga
(Reut., enl. J. Sahlb., Enum.); Al. (Ingel.).
=> S. elegantula Fall. Geta (Hellen); Finstr., Emkarby 10.7.
1871 (Reut., Bidr.). |
#8. cinctaH. Sch. På gungflykärr. Ekerö, „fladorna“ 16.7 (!).
2 Fam. Nepidae.
> *Nepa cinerea L. Suhd 27. 6 (!); talrika larver funna
vid Borgboda träsk i Saltvik i slutet av juni.

E
i
«

54 Häkan Lindberg, Älands Hm Aare FRE CE 1919.

Fam. Notonectidae.

Br
p

Notonecta glauca L. Finstr., Svartsmara 30. 7 (1); Sund

(Ingel.); Al. (Siev.). |
N. lutea Müll. Ekerö, „fladorna“ 16. 7 (!); Kökar, Läng-
holmen (Reut., Nya Bidr.); Al. (Siev.).
Fam. Corixidae.
*Corixa dentipes Thoms. Tre imagines i en med vat-

tenväxter bevuxen lergrop vid havsstrand, Svartsmara, Finstr.

30.7 (!). En larv, som utan tvivel tillhör denna art, tagen

pä Finnbo holme i norra Ekerö i en vattensamling pä berg-.

grund 23. 7 (!).
C. sahlbergi Fieb. Allm. Ekerö 18.7 (!); Ham. 3.8 (!);
Finstr.' 30. 7 (!); Saltv. 1. 8 (!); Sund (Fors.); Al. (Ingel.).

C. linnei Fieb. Ekerö, Skagen 22.7 (!); Ham, Äppelö

24. 7 (!); Finstr., Svartsmara 30. 7 (!); Al. (nael)!

C. striata L. Allm.; päträffas ej sällan i havsvatten.
Ekerö 17.7, 18.7, 22.7 (!); Jom. 7.7 (!); Finstr. (Fors.), 3.7 (!);
Sund 27.6 (!); Kökar, Helsö (enl. Reut., Nya Bidr.); Al. (Ingel.).

C. semistriata Fieb. Ekerö, Storby 17.7, Skeppsvik
18. 7 (!); Ham., Äppelö 24. 7 (!); Sund (Fors.); Al. (Ingel).

*C. distincta Fieb. Ett ex. funnet i närheten av Be!

pä Ekerö 18.7 (!).

C. vernicosa. Tvä exx. funna i en Sichern vatten-
samling vid Svartsmara i Finstr. 30. 7 (!). Tidigare funnen
i Sund av Fors. Arten är dessutom känd från England,

Sverige och Sibirien samt inom Finland frän Helsingfors-

trakten, Karelen och Ryska Lappmarken.
C. fossarum Leach. Finstr., i en vattensamling pä Be

vid Svartsmara 30. 7 (!); Saltv., Borgboda träsk 29. 6, 9.7,

1. 8 (!), Kökar (enl. Reut., Nya Bidr.); Al. (Ingel.).
C. fabricii Fieb. Ekerö, ,fladorna* 16.7 (!) Finstr.,

Svartsmara 30.7 (!); Saltv., Borgboda träsk 29. 6, 9.7, 1.8 (!),

Syllöda träsk 25. 6 (!); Al. (enl. J. Sahlb., Synops.).

C. carinata C. Sahlb. Förekommer i yttre skärgärden,
oftast i vattensamlingar pä klippor och skär. Ekerö 14.7,
18.7, 19.7, 21.7, 23.7 (!); Ham., Äppelö 24.7 (!); Jom. (R. REN
Möckelö 6. 7 (!); Kökar (enl. Reut., N. Bidr.).

Mötet den 6 december 1919. 55

€. praeusta Fieb. Den allmännaste arten inom släktet.
i Förekommer säväl i vattensamlingar pä utskär som inne i
* landet. Ekerö 14.7, 17.7, 18.7, 19.7, 23.7 (!); Jom. 6.7 ());
— Finstr. 29.7 (!); Saltv., Borgboda träsk 29.6, 1.8, Syllöda
= träsk 25. 6 (!); Sottunga och Kökar (enl. Reut., N. Bidr.); Al.
> (Ingel.).
R *Cymatia bonsdorffi C. Sahlb. Förekommer i gungfly-
— träsk. Tre exx. funna i ,Gästerby-tjärnan* i Sund 27. 6 (!).
s C. coleoptrata Fabr. Päträffas säväl i sött vatten, of-
3 last i gungflyträsk, som i svagt salt. Ekerö, „fladorna“ 16.7
— (!); Ham. i ett träsk S om Nävsby; Geta (Hellen); Jom. 4. 7
NU; Finstr. (R. Frey); Saltv., Borgboda träsk 29. 6, 1.8, To-
— böle träsk 2. 7 (!), Sund vid Kastelholm 27. 7 ()).

| *Sigara minutissima L. Funnen i stor mängd i en liten
"insjö mellan Syllöda och Sonnröda i Saltv. 25. 6 (!).

Mötet den 6 december 1919.

Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes krono-
länsman Birger Lingonblad (föreslagen af dr R. For-
> sius) samt studenter Einar Berger (föreslagen af mag.
— K. Hilden), Jarl Carpelan (föreslagen af forstmästare
E A. L. Backman), Deli Fagerlund (föreslagen af prof. E.
' Reuter och doc. A. Palmgren), Olof Fortelius (föresla-
* gen af dr H. Lindberg), Viljo Karvonen (föreslagen af
lektor K. J. Valle), J. Listo (föreslagen af dr U. Saalas),
K Alice Malling (föreslagen af prof. E. Reuter och doc.
> A. Palmgren), Olli Pitkänen (föreslagen af prof. K. M.
> Levander), Erik Sältin (föreslagen af professor E. Reu-
i ter) och Niilo Vappula (föreslagen af prof. K. M. Le-
> vander).

= Till Sällskapets representant i kommitten för anord-
nande af periodiska forskaremöten utsägs professor K. M.
Levander iledighet efter framlidne professor J. A. Palmen.

56 Smärre meddelanden. 6. XII. 1919. i

Lehtori A. Rantaniemi esitti muutamia kasvimaan-
tieteellisiä havaintoja Kemijokialueelta.

Doktor Harald Lindberg delgaf resultaten af en
af den svenske botanisten lektor S. Almquist verkställd
revision af i Helsingfors universitets museum förvaradt fin- _
ländskt material af släktet Rosa, riktande i anslutning där-
till en vädjan till exkurrenter att insända material af ifräga-
varande släkte, hvars formkrets, fränsedt dess rent syste- |
matiska intresse, visat sig synnerligen ägnad att belysa
särskilda växtgeografiska frägor.

Forstmästare A. L. Backman afgaf ett förelöpande
meddelande rörande en af honom under sistlidne november
mänad verkställd undersökning af en fossil fyndighet för
Trapa natans i Maaninka, 30 km N om Kuopio samt c. 200
km nordligare än artens hittills kända nordligaste fossila
fyndort i Europa. — 1 anledning af meddelandet afgäfvos
- uttalanden af dr Harald Lindberg, professorer Fredr.
Elfving och K. M. Levander samt docent Alvar
Palmgren.

Doktor V. F. Brotherus förevisade den för floran
nya mossarten Cynodontium suecicum (Arn. et Jens.) Hag.

„Arten har tidigare förväxlats med C. polycarpum, från
vilken den avviker genom uppräta bladkanter och tydligen
differentierade alarceller. C. suecicum beskrevs med led-
ning av exemplar funna i Ängermanland av Arnell och
har senare befunnits hava en vidsträckt utbredning i Norge.
Hos oss hade föredragaren funnit den pä Koliatinvuori i
Viitasaari, pä Mustosenvaara i Kuusamo och pä Älkskär i
Pellinge, varjämte J. O. Bomansson funnit den vid
Grelsby i Finström pä Äland. — En annan novitet för lan-
det är C. polycarpum var. laxirete Dix., anmärkningsvärd
genom sina ovanligt stora bladceller. Den är funnen av
J. O. Bomansson pä Dänö pä Äland.*

Amanuens Wolter Hellen demonstrerade: Fyra för
landet nya skalbaggar.
1. Xestobium rufovillosum Deg. Är den största i Eu:

6. XII. 1919. Hellen, Fyra för landet nya skalbaggar. 57
ropa kända representanten för fam. Anobiidae och tillhör
ett släkte, som tidigare saknats hos oss. Arten är utbredd
över hela Syd- och Mellaneuropa, har dessutom anträffats i
Algier, Förenta staterna och pä Nya Kaledonien. I Nord-
europa är den anträffad i Danmark, Norge (Asker) och
— Sverige (Gottland och ända till Uppland). Den förekommer
pä ek, varest dess larver borra gångar i torra kvistar. —
"Arten anträffades av mig i tvenne levande exemplar den 27
juli 1919 i Hammarland, Skarpnätö (Al.) i en större, mur-
"ken ek. På samma ställe fanns en mängd döda individer
och skalvingar av samma art.

2. Typhaea stercorea L. (fumata L.). Tillhör fam.
* Mycetophagidae och är liksom föregående representant för
ett släkte, som tidigare ej varit känt från vårt land. Den
I uppgives av Ganglbauer (Die Käfer von Mitteleuropa III)
> vara utbredd över nästan hela jordklotet och överallt täm-
E ligen vanlig. I Nordeuropa har den blivit anträffad i Dan-
> mark, Norge (Tromsö) och Sverige (till Uppland). I Grills
Catalogus Coleopterorum Scandinaviae säges arten vara:
funnen även i södra Finland, vilken uppgift dock torde bero
pä nägot misstag, ty mig veterligt är den tillförene ej om-
nämnd från vårt land. Även prof. J. Sahlberg kunde
* pä min förfrägan ej erinra sig, att arten nägonsin tagits
hos oss. T. stercorea uppgives förekomma pä mögligt trä-
virke och bland hörosk i stall och lador. Jag fann tvenne
exemplar i Finström: Bjärström (Al.) den 6 juli 1919 under
* mögligt halmrosk i ett stall.

2 3. Tetratoma fungorum Fabr. skiljer sig frän den enda
"hos oss tidigare kända arten av detta släkte, ancora Fabr.,
* genom starkt förtjockad antennklubba, bredare thorax och
avvikande färgteckning. Arten är utbredd över Mellaneu-
| ropa och förekommer även i Danmark, Norge (Moden) och
Sverige (till Västergötland). Den lägger ägg på hösten i
— träsvampar pä olika lövträd; de fullbildade exemplaren kläc-
kas tidigt på våren, men kvarbliva i svamparna ända till
"sensommaren, då de krypa ut. Jag anträffade 3 döda

3
|
“X

58 > — Hellön. — M. Brenner. 6. XII. 1919.

exemplar i en torr Polyporus pä en löväng i Eckerö: Storby

(Al.) den 19 juni 1919.

4. Olophrum piceum Gyll. står närmast den hos oss

tidigare kända O. fuscum Grav., frän vilken den dock med
lätthet skiljes genom glesare och grövre punktur å thorax
ävensom genom kullrigare kroppsform. Arten är utbredd
över Mellaneuropa och förekommer även i Danmark, Norge

och Sverige (till Jämtland). I Finland uppgives den av J

Seidlitz (Fauna Baltica) vara funnen av Obert, men har
fyndet ansetts osäkert, varför arten i J. Sahlbergs Ca-
talogus Coleopterorum Fenniae ej ens upptages bland „Spe-
ies dubiosae*. Ett exemplar av arten blev funnet den 30
juni 1919 i Djupvikgrottan pä Geta-bergen (Al) av fru
Mary Hellen. Det anträffades under fuktig mossa.

Ä rektor M. Brenners vägnar föredrogs: Euphrasia

hebecalyx Brenn. (E. bottnica Kihlm., Jörgens. ex p.).

Uti sin i Bergens Museums Aarbok, Kristiania 1919,
publicerade monografi, Die Euphrasien-Arten Norwegens,
äterupptager E. Jörgensen den under nägra är vilande
frägan om namnet Euphrasia bottnica Kihlm. och ställer sig
som en förespräkare för dess berättigande. I anledning
härav mä en kortfattad utläggning frän en annan synpunkt
framhällas. |

Författaren, som i naturen grundligt studerat de olika

i Norge förekommande formerna av E. latifolia (Pursh) och
deras förhällande till närbesläktade arter, söker att pä grund

av sannolikhetsskäl göra troligt, att den vid Bottniska vi-
kens kuster förekommande E. hebecalyx icke vore en själv-
ständig art, utan endast en extrem form av E. latifolia,

varför, då Kihlman även hyst den åsikt, att den smä-
blommiga bottniska arten (,Ostseeart* enligt Jörgensen),
som ursprungligen haft namnet E. micrantha Brenn., egent-

ligen hörde till E. latifolia, Kihlmans även denna arts

former omfattande namn E. bottnica borde föredragas.

Han säger, att, om „Östersjö-arten“ förhäller sig analogt

med hans var. inundata av E. latifolia, hos vilken säväl

E 6. XII. 1919. M. Brenner, Euphrasia hebecalyx. 59

3 trubb- som spetstandade former förekomma, det är över-
vägande sannolikt, att Kihlman har rätt, dä han uppfattar
> den trubbtandade E. micrantha Brenn. såsom blott en modi-
— fikation (varietet) af E. latifolia, och att artens naturliga
omfång med visshet genom Brenners trängre diagnos
mindre riktigt definierats. Men, tillägger han, även medgivet
> att Brenner i sin uppfattning av arten hade rätt, vore
det icke nödvändigt att förkasta Kihlmans namn, en för-
bättring (av dess omfång) vore ju nog. — Månne till syno-
nym med E. latifolia?

Såsom synes är det förmodanden och sannolikhetsskäl,
R som härvid äro för författaren bestämmande och som for-
*— dra ett förkastande av det arten preciserande namnet E.
— hebecalyx, sedan det ursprungliga namnet E. micrantha av
* prioritetsskäl ansetts vara olämpligt. Detta angående för-
— fattarens uppfattning.

j Men saken har även en annan sida. Av det som tidi-
gare publicerats framgår, att namnet E. bottnica Kihlm.
= tidigast gifvits såsom ett nomen nudum utan någon diagnos,
omen genom så benämnda, till universitetets museum av
> A. O. Kihlman inlämnade exemplar med spetsiga skärm-
— och fodertänder från Voroninsk i det inre av Kolahalvön
— visat sig icke motsvara den avsedda, genom korta och
trubbiga skärm- och fodertänder utmärkta E. micrantha
— Brenn., och sedermera, sedan namnet E. hebecalyx Brenn.
> till undvikande av förväxling med E. micrantha Rchnb. in-
förts, utsträckts även till andra, vid Bottniska viken anträf-
— fade exemplar av E. latifolia och sålunda i själva verket,
utom den avsedda, vid Bottniska viken förekommande FE.
hebecalyx, omfattade även de till E. latifolia hörande varie-
— teterna lapponum Brenn.') från Kolahalvön och bottniensium
från den bottniska kusten. På dessa två stadier av dess
tillvaro betecknade alltså det Kihlmanska namnet två
olika kombinationer av E. hebecalyx med former av E. lati-
* folia. Men icke nog därmed. Etter att i naturen hava pä

!) I Medd. häft. 22, sid. 72, i följd av tryckfel lapponica.

60 M. Brenner, Euphrasia hebecalyx. 6. XII. 1919.

dess originala fyndort vid Uleäborg studerat E. hebecalyx,
meddelar A. O. Kihlman pä Sällskapets pro F. et Fl.
Fenn. möte den 6 november 1897, refer. i Medd. häft. 24,
1901, sid. 93 och 94, att han beträffande den av mig först
beskrivna och med namnet E. micrantha betecknade smä-
blommiga strand-Euphrasian haft tillfälle att beriktiga sin :
tidigare uppfattning. Han medgiver sig nu, efter att hava
genomsett ett tämligen omfattande material, ha funnit att
denna, ehuru pä flere fyndorter växande tillsammans med
former av den mängformiga och sannolikt även nära be-
släktade E. latifolia, dock är från denna skarpt isolerad -
(streng gesondert) och påfallande likformig. Tidigare för -
E. bottnica anförda fyndorter föras nu till E. latifolia,
jämte det nya fyndorter för bäda arterna anföras. Den av
E. Jörgensen nu ifrägasatta riktigheten av „Brenners
trängre diagnos“ hade sälunda redan 1897 genom naturens
"egna vittnesbörd konstaterats, och olämpligheten av det kol-
lektiva namnet E. boftnica blivit mera iögonenfallande. Såsom
hänförande sig till olika växtgrupperingar, hade namnet E.
bottnica, redan förut tvetydigt och osäkert, nu blivit det i
ännu högre grad genom att ytterligare representera endast
den redan tidigare med namnet E. hebecalyx betecknade
ursprungliga arten. Såsom namn för denna var boffnica
emellertid säväl obehövligt som i följd av dess tidigare
användning odugligt och mäste följaktligen giva vika för
det tidigare, arten preciserande namnet E. hebecalyx Brenn.,
mot vars användning i denna bemärkelse nägot giltigt skäl
ej torde kunna uppletas. |
Uppgifter och uttalanden rörande dessa och några andra
Euphrasia-former finnas, utom i den av E. Jörgensen
publicerade litteraturlistan, i Sällskapets pro F. et. FI. Fenn.
Acta XVI, 1897—1900, N:o 4, sid. 233, 234, i Medd. h. 21,
1895, s. 84, 85, Medd. h. 22, 1896, s. 56, 72 o. 73, Medd.
h. 24, 1900, s. 96—99, Medd. h. 25, 1900, s. 19, Medd. h. 26,
1900, s. 45, 46, Medd. h. 29, 1904, s. 134—138, och Medd.
h. 33, 1906, s. 91, samt i Botaniska Notiser 1902, s. 78, 79,
av M. Brenner, och i Medd. h. 24, 1901, s. 90—96, av
A. O. Kihlman. ;

6. XII. 1919. I. Hilden, Budytes borealis. 61

S Amanuenssi Ilmari Hilden jätti painettavaksi: Lisiä
— pohjan keltavästäräkin (Budytes borealis Sund.) oologian
> tuntemiseksi.

> Lukuunottamatta tavallista keltavästäräkkiä (Budytes
- flavus L., joka on levinnyt yli koko luonnontieteellisen
* alueemme Etelä-Suomesta aina Lappiin saakka, esiintyy
* maassamme, kuten tunnettua, eräs toinen saman suvun
— edustaja, pohjan keltavästäräkki, jonka levenemisalue „Suo-
* men Luurankoisten“ mukaan käsittää paitsi Lapin luonnon-
— tieteellisiä maakuntia myös maakunnat Om, Ob, Ks ja Kk.
Eri mieltä ollaan vielä siitä, onko viimemainittu käsitettävä
> eri lajina (Budytes borealis Sund. = B. viridis Gmel.) vaiko
* ainoastaan maantieteellisenä variteettina (Budytes flavus var.
* borealis Sund. = B. flavus thunbergi Billberg), mikä ainakin
4 osittain riippunee siitä, että pohjan keltavästäräkin biolo-
giaa, oologiaa-y. m. toistaiseksi on vaillinaisesti tutkittu.

> Ulkomuodollisesti ei suuria eroavaisuuksia ole huomatta-

vissa; Lönnberg mainitsee huomattavimpina tunnusmerk-
> keinä, että päälajilla pää on tuhkanharmaa, alalajilla tum-
- manharmaa tai sinertävänmusta, päälajilla ovat korvia peit-

> tävät höyhenet harmaat, alalajilla taas mustat, ja päälajilla

> kulkee valkea viiru silmien yli, kun se jälkimäiseltä puuttuu.
| Yliopiston eläintieteelliseen museoon on vuosien kulu-

> essa kerääntynyt kaikkiaan 36 pesällistä pohjan keltavästä-

räkin munia; näistä kuuluu 21 tri W. Lindman'in koko-
*— elmaan (Coll. W.L.), 8 amanuenssi Carl Finnilän koko-
> elmaan(Coll. C. F.) ja loput 7 yleiseen kokoelmaan (Coll. publ.).
— Seuraavassa on aikomus lyhyesti tehdä selkoa munien luku-
— määrästä eri pesissä sekä munien suuruussuhteista. Katsoen
> siihen, että tähän puoleen ei tietääkseni toistaiseksi erikoi-
> sempaa huomiota ole kiinnitetty, eivät nämä tiedot liene
> mielenkiintoa vailla. Munien lukumäärää eri Pops esittää
— seuraava taulukko:

| VEIN

62 I. Hilden, Budytes borealis. 6. XII. 1919. |

Kuten taulukosta jo ilmenee, ovat tavallisimmat luku-
määrät 5 ja 6. Schaanning (1907) mainitsee munaluvuksi
6, harvoin 5, eräässä myöhemmässä teoksessaan (1916) ,Egg-
antallet er 6, undertiden 5 eller 7, en enkelt gang har jeg
fundet 8 egg"; Nordling'in löytämistä pesistä oli yhdessä _
4, kolmessa 5 ja kuudessa 6 munaa; Munsterhjelm
mainitsee löytäneensä yhden pesän, jossa oli 3 munaa, ja
kaksi pesää, jossa oli 6 munaa; eräs Finnilän löytämä
pesä sisälsi 6 poikasta. |

Keltavästäräkillä on munien lukumäärä 4—6, Suomen
Luurankoisten mukaan 4—6, Lönnberg'in mukaan 5—6,
Nordens fäglar'in mukaan 5—6; huomaamme siis, että munien
lukumäärä molemmilla keltavästäräkki-lajeilla on suurin piir-
tein katsoen aivan sama.

Koska tiedot pohjan keltavästäräkin munien suuruus-
suhteista kirjallisuudessa ovat perin niukat — Suomessa on
tietääkseni julaistu munien suuruussuhteet vain yhdestä
pesällisestä — lienee syytä mainita kaikki Yliopiston eläin-
tieteellisessä museossa toimittamani mittaukset (mm).

Cold; W: Lindmäan:

N:o d. 9. VI. 1890. Kuusamo. 18.2 18.2 18.2 18.3 18.3
| 14.6 13.7 14.3 14.3 14.8
N:o 1. 10. VI. 1890. Kuusamo. 20.2 20.3 20.0 20.2 20.5 19.6
14.0 14.1 13.8 14.1 13.8 13.6
N:o 3 d. 13. VI. 1888. Kuusamo. 20.4 20.8 20.5 20.1 20.6 20.6
14.3 14.1 14.1 14.1 13.9 141 |
N:o 12. 20. VI. 1890. Kuusamo. 18.8 13.4 17.9 18.7 16.4 o
14.0 9.6 13.8 14.1 11.5
N:o 19. 20. VI. 1890. Kuusamo. 15.3 1)
12.6
N:o 47a, 22. VI. 1888. Kuusamo. 19.5 20.2 19.2 19.4 19.6

13.7 14.3 13.8 14.0 14.1
N:o 47a c. 10. VI. 1886. Pudasjärvi. 18.8 19.0 18.7 19.3
14.2 13.9 13.9 13.7
N:o 47a d. 22. VI. 1888. Kuusamo. 19.7 20.5 19.5 19.6 19.9 2)
14.6 14.4 14.1 14.6 13.7

') Pesään kuului sitäpaitsi 5 täyskehittyneitä embryoita sisältä-
vää munaa. |
?) Pesästä puuttuu yksi muna. $

6. XII.

I. Hilden, Budytes borealis.

1919. 63
N:o 47a 2a. 17. VI. 1889. Taivalkoski. 20.0 20.1 19.8 19.4
E, ; 14.4 15.0 15.1 15.1
N:o 119 b. 23. VI. 1891. Kuusamo. 19.2 19.3 19.0 19.4 19.0
JM 14.3 14.1 14.2 14.3 14.1
N:o 119 c. 22. VI. 1891. Kuusamo. 17.3 17.5 17.7 17.5 17.1 17.6
| 13.8 13.7 13.7 13.4 13.4 13.3
N:o 122. ?. VI. 1891. Pudasjärvi. 18.0 15.6 15.8 15.3
: 14.1 13.1 13.4 12.6
N:o 241. 11. VI. 1891. Pudasjärvi. 17.9 17.6 17.1')°
14.9 15.2 14.5
7 N:o 241 a. 13. VI. 1891. Pudasjärvi. 18.5 17.5 16.7 17.7 18.0 17.3
L 13.4 13.1 13.2 13.8 13.4 13.2
I N:o 241 b. 13. VI. 1891. Pudasjärvi. 21.0 20.8 19.9 20.3!)
; , 14.1 14.2 14.0 144
N:o 241 c. 11. VI. 1891. Pudasjärvi. = 19.2 19.1 19.1 19.1 19.2
; 13.8 14.0 14.1 14.2 13.7
N:o 241 d. 13. VI. 1891. Pudasjärvi. 19.1 19.2 19.6 18.7 18.7 18.8
1 14.0 13.9 14.3 14.1 14.2 14.2
N:o 244 a. 5. VI. 1891. Pudasjärvi. 18.5 18.7 19.1 19.0 18.9 19.0 17.7
| 14.2 14.1 14.1 14.2 14.3 14.1 135
N:o 244 b. 5. VI. 1891. Pudasjärvi. 17.9 17.5 17.1 17.5 17.5 17.8
i | 13.6 13.9 13.2 13.7 13.5 13.3
* N:o 244 c. 5. VI. 1891. Pudasjärvi. 17.2 17.7 17.9 17.4 17.1 17.6
; 13.5 13.5 13.8 14.1 14.1 140
N:o 244 d. 7. VI. 1891. Pudasjärvi. 18.9 18.3 18.2 19.0 17.5 18.0
| | 187-.136.142:187:. 132 138
Eo 1.0. »-Finnila.
N:o 398. 19. VI. 1915. Utsjoki. 18.0 18.8 18.2 17.5 19.1 18.7
; 13.6 13.8 13.5 13.4 13.5 13.6
N:o 493. 21. VI. 1916. Suomussalmi. — 19.3 18.7 18.3 18.3 18.5
13.8 13.7 13.9 13.7 13.6
N:o 494. 22. VI. 1916. Suomussalmi. 18.4 18.3 18.5 17.6 18.7 18.2
14.1 13.5 14.2 14.1 14.1 13.2
N:o 496. 9. VI. 1916. Suomussalmi. 18.1 17.9 17.9 17.8 18.1 18.4
13.2 :13.2 13.3 13.0 122.134
N:o 497. 12. VI. 1916. Suomussalmi. 19.3 20.1 19.1 19.5 18.7
13.9 14.2 14.0 13.8 13.4
N:o 550. 26. VI. 1917. Inari. 17.6 17.8 17.6 17.4 17.2
13.5 14.1 13.7 142 13.8
N:o 551. 21. VI. 1917. Inari. 18.0 18.4 18.4 18.3 18.2 18.2 18.5
13.5 13.8 13.6 14.1 13.5 13.9 13.4

)

Pesästä puuttuu yksi muna.

14.1 14.3 14.0 14.3 14.3 142

Coll publ.
N:o 11. 22. VI. 1888. Muonio. = 18.5 18.4 18.4 18.9 18.7.
13.8 14.1 14.0 14.1 13.8
N:o 13. 19. VI. 1880. Kittilä. 18.9 18.4 19.6 19.1 19.2(E. Houg-
13.8 14.3 14.1 14.1 14.4 berg.)
N:o 55 a. 12. VI. 1880. Alatornio. 20.5 20.2 20.5 20.2 20.2

= 13.6 13.7 13.7 13.7 13.5
N:o 55 b. 14. VI. 1880. Muonionniska. 17.7 18.1 17.5 18.2 17.5
13.7 13.8 13.5 13.5 13.2

N:o 55 c. 20 VI. 1888. Muonio. 17.8 17.8:17.9 18.0 18.0 18.2
e ; 14.2 13.9 14.0 13.9 13.8 13.7
N:o 55 d. 16. VI. 1888. Muonio. 17.2173 1725 17.9; 7713
13.9 14.0 14.1 14.1 13.8
N:o ——. 14. VI. 1880. Muonio. 18.9 18.1 18.8

143 145 137 —(E- Hougberg.)

Kaikkien mittaamieni munien keskipituus on 18.5 mm,
keskipaksuus 13.s mm. Suurin havaitsemani pituus on 21.0.
mm, pienin 13.4 mm, mutta on kai tässä kysymyksessä rauta-
muna; lähinnä pienin on 15.3 mm. Suurin paksuus on 15.2.
mm, pienin 11.5 mm (yllämainitussa rautamunassa 9.6 mm). |

Mitä päälajin munien suuruussuhteisiin tulee, mainitsee
„Nordens Fåglar" pituudeksi 17—20 mm, paksuudeksi 13.5
—15.0 mm, Lönnberg pituudeksi 16.5—20.0 mm, paksuu-
deksi 13—15 mm; vastaavat luvut „Suomen Luurankoisissa“
ovat 17—18 mm ja 13.5—15.0 mm.

Yllä esitetystä käy siis ilmi, että eroavaisuuksia kelta-
västäräkin ja pohjan keltavästäräkin välillä, mitä munien |
lukumäärään ja suuruussuhteisiin tulee, tuskin on olemassa.
Tähän lisättäköön vielä, että munien väri molemmilla kelta-
västäräkeillä on sama. ;

Nämä seikat ovat ymmärtääkseni lisätodistuksena sen
mielipiteen puolesta, ettäpohjan keltavästäräkkiäei
olepidettäväerilajina, vaanainoastaan maan-
tieteellisenä varieteettina. '

IN VIII N

Mötet den 7 februari 1920. 65

Kirjallisuusluettelo.

"Finnilä, C. Studier över fägelfaunan i Salla lappmark sommaren
1914. Acta Soc. F. et Fl. Fenn., 39, N:o 6, 1914.

Kolthoff, G., & Jägerskiöld, L. A. Nordens Fäglar. Andra

M. uppl. Stockholm 1911.

Lönnberg, Einar. Sveriges Ryggradsdjur II. Fäglarna. Stock-

Ja holm 1915.

Mela, A.J. & Kivirikko, K. E. Suomen Luurankoiset. Porvoo 1909.

OM unsterhjelm, Ludv. Om fägelfaunan i Könkämä-dalen uti

= Lappmarken. Acta Soc. F. et Fl. Fenn., 34, N:o 8, 1911.

= Nordling, Elis, Fägelfaunan i Enare socken. Ibid. 15, N:o 3, 1898.

— Schaanning, H. T. L. ®stfinmarkens fuglefauna. Bergens Mu-

5 seums Aarbog 1907, N:o 8.

—,— Norges Fuglefauna. Kristiania 1916.

Mötet den 7 februari 1920.

= Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes stu-
— denter Bertel Aschan (föreslagen af professor Fredr.
— Elfving) och Lydia E. Eriksson (föreslagen af pro-
> fessor E. Reuter) äfvensom fru Mary Hellen (föreslagen
af amanuens R. Frey).

EE Ordföranden bragte i erinran, att sedan Sällskapet se-
nast var församladt, trenne dess värderade ledamöter gått
— ur tiden, nämligen direktör C. J. Finnilä, rektorn filoso-
— fiedoktor Alfred Poppius och student Kurt Abt.
Genom att resa sig från sina platser hedrade Sällskapets
j ledamöter de bortgångnas minne.

Student Olof Fabricius demonstrerade ett 5-exem-
plar av Cucullia argentea Hufn., taget den 18 juli 1919 av
ing. Äke Fabricius pä Kadermo-ön i Bromarv socken.
* Exemplaret togs pä förmiddagen, sittande pä några blom-
mande liljor. Larvens näringsväxt, Artemisia campestris,
förekommer talrikt pä fyndorten, och dä fjärilen var ett sär-
"deles gott exemplar, torde det väl ej vara alltför djärvt att
påstå, att den blivit utkläckt pä orten. Arten, som är ny
5

66 Fabricius. — Järvi. — Linnaniemi. - 7. 11. 1920.

för vär macrolepidopterfauna, förekommer enligt Spuler ;
södra Sverige, Östersjöprovinserna, norra och mellersta -

E
4
3

Tyskland, Galizien, Ungern samt södra och mellersta Ryss-

land.

Ylijohtaja tri T. H. Järvi piti esitelmän Keiteleen -
muikusta ja muikkukannasta tekemistään tutkimuksista

kymmenvuotiskauden 1908—1917 aikana. Aluksi kuvasi.

esittäjä muikun elämäntapoja ja sen riippuvaisuutta ulkoi-
sista vaikuttimista, kuten järven alue- ja pohjamuodosta sekä
veden lämmön vaihteluista. Saadun saaliin määrään nähden.

oli kyseenalainen kymmenvuotiskausi äkkinäistä laskukautta.
— Tuloksista ilmeni, että saaliin nopea väheneminen aiheutui
n. s. Eilert Sundtin säännön jyrkästä ilmenemisestä

muikkukannoissa. Useita vuosiluokkia oli nimittäin niitten

syntykausina kohdannut tuhoutuminen, aiheuttaen vuosi-

* luokkakatoja. Jopa peräkkäisinäkin vuosina oli tällaista
sattunut. Ilmastolliset havainnot viittasivat siihen, että tu-

hon aiheuttajia olivat seliltä käsin tulevat kevätmyrskyt,

jotka, tavaten vielä voimattomat poikaset keskitetyillä kutu-
ja syntypaikoilla, heittävät ne räntoja vastaan. Mainituista
syistä oli Keiteleen muikkukannoista ylin, Ylä-Keiteleen

kanta, joutunut sellaiseen kriisitilaan, että se, jos sitä olisi

jatkunut, olisi aiheuttanut erikoisia hallinnollisia toimen-
piteitä kannan suojaamiseksi. . Vuoden 1919 kuluessa on |
kuitenkin tapahtunut. käänne, v:den 1917 kudusta polveutuva
luokka kun taasen on ollut runsaanlainen. Lopuksi huo- -
mautti esittäjä muikun kasvunopeuden huomattavasta lisään-

tymisestä sitä mukaa kuin kannan harveneminen edistyi.
Tutkimus on julkaistu „Suomen kalataloudessa“, nide 5 ja
ruotsiksi sarjassa ,Finlands Fiskerier“, band 5, sekä saksaksi
sarjassa „Annales Acad. sc. Fenn.“, Ser. A, T. XIV.

Valtionentomologi tri Walter M. Linnaniemiolilä
hettänyt painettavaksi: Asterochiton vaporariorum (Westw.) !

Suomessa.

Viime syksynä sain toht. Runar Fo ee elta vas- 4

1920. —Linnaniemi, Asterochiton vaporariorum. 67

| aanottaa Fredriksbergissä asuinhuoneessa kasvatetun myrtin
lehtiä, joilla esiintyi, vaikkei tosin huomattavasti tuhoisana,
b erästä hyönteistä, mikä osottautui olevan Aleurodidae-heimon
edustaja. Tarkempi mikroskooppinen tutkimus ilmaisi sen
"erääksi kosmopoliittiseksi, tuhohyönteiskirjallisuudessa ylei-
sesti mainituksi lajiksi: Aleurodes 1. uudemman nomenkla-
tuurin mukaan Asterochiton vaporariorum (Westw.). Tämän
lajin toteaminen meidänkin maassamme on — kuten pari
vuotta sitte esittäessäni Seuralle erään saman heimon koti-
* maisen edustajan jo viittasin — ollut vain ajan kysymys.
- Se oli nimittäin jo useampia vuosia sitten tavattu Ruotsissa
— asti. Puheenalainen laji on, kuten luullaan, kotoisin troo-
— pillisesta Amerikasta, mutta on kasvihuoneissa hyvin viih-
* tyen nykyään levinnyt kaikkialle sekä Uudessa että Vanhassa
* maailmassa. Ollen erittäin tyypillinen polyfagi — se on tavattu
* yli 60 kasvilajilta — viihtyy tämä hyönteinen yleensä kaikkialla,
* missä vaan lämpö- ja kosteussuhteet ovat suotuisat. Lajia
— pidetään varsin huomattavana tuhohyönteisenä muutamissa
jF — troopillisissa ja subtroopillisissa seuduissa. Suurimman va-
— hingon on laji tiettävästi aiheuttanut tomaattiviljelyksille eri-
E, = näisissä seuduissa Pohjoisamerikan etelä-osissa. Lajin bio-
logiasta on ehkä syytä mainita muutamia piirteitä (ulkomaisen
— kirjall. mukaan). Imagot elävät parisen kuukautta, laskien
* elämänsä aikana päivittäin ravintokasvinsa lehdelle, joskus
| — muille kasvinosille, 4—6 kpl. aluksi vihreätä sittemmin ruskeata,-
jyhyellä varrella varust. munaa. Noin 1'/, viikon kuluttua
tulee munankuoresta esille toukka, joka muistuttaa suuresti
Mäpkirvafoukkaa. Se elää jonkun aikaa vapaasti kasvilla,
mutta kiinnittyy ennen pitkää sopivan paikan löydettyään
ravintokasviinsa, tavallisesti lehden alapintaan, harvemmin
-yläpintaan, missä sitte läpikäy koko kehityksensä (3 toukka-
E astetta ja yhden n. s. koteloasteen). Yksilön kehitys kasvi-
"huoneessa, jota jatkuu keskeymättä läpi vuoden, vaatii keski-
n äärin noin 5 viikkoa, jotenka siis sukupolvia ehtii vuoden
n littaan syntyä melko useita.
® Ominaista tälle lajille on, että kasvien lehvistön tuho
"alkaa aluslehdistä jatkuen ylöspäin. Alimmilla, pahimmin

Bu >
-

14
x >”

68 Linnaniemi. — Montell. - 7. II. 1920.

vioitetuilla lehdillä esiintyy etupäässä koteloita ja juuri.

kuoriutuneita imagoja, keskimmäisillä toukkia ja muniakin ja

ylimmillä vihdoin imagoja ja äsken laskettuja munia.

Torjumiskeinoista tätä tuhohyönteistä vastaan lienee

paikallaan mainita, että milloin vioitus on alulla vasta, riittää

kun poistetaan ja hävitetään vioitetut lehdet hyönteisineen,

mutta milloin tuho on päässyt hyvään vauhtiin, on pakko |

turvautua tehokkaampiin keinoihin. Nykyään käytetään
aleurodiideja vastaan Amerikassa paitsi erinäisiä ruiskutus-

keinoja myöskin savutusta. Varsinkin on savutus sini-

happokaasulla antanut hyviä tuloksia. Koska monet kasvi-
huonekasvit ovat sangen arkoja edellämainitulle, on edellä
käypä koesavutus tarpeen. Muuten on kokemus osottanut,

että kasvit sietävät mainittua savutusta parhaiten aivan

pimeässä, mahdollisimman kuivassa ilmassa ja alhaisessa
lämmössä.

Heimo Aleurodidae on Pohjoismaissa edustettu vain ani- |

harvoilla ulkosalla elävillä lajeilla, ja niistä on ainoastaan
yksi, Aleurodes fragariae, toistaiseksi meillä Suomessa to-

dettu. Kotimaisilla lajeilla on epäilemättä varsin vähän fyto- -

patologista merkitystä, mutta nyt esittämälläni, kasvihuonei- i
siin kulkeutuneella lajilla voi olla, jos se pääsee esteettömästi

leviämään, kylläkin huomattava merkitys.

Forstmästare Justus Montell hade insändt en skrif-
velse: Gränserna för Malla naturskyddsomräde utvidgade, -
i hvilken han, efter att hafva relaterat frågans förhistoria,
skildrar den gränsreglering, som han på förordnande af ;
Forststyrelsen företagit. Ur skrifvelsen lämnas följande

utdrag.

Vid min ankomst till bestämmelseorten fann jag genast,.

att mycket mera af det af mig föreslagna omrädet hade
blifvit uteslutet, än jag kunnat ana. Sälunda lägo icke alle-

nast fjällets norra och västra delar i sin helhet, utan äfven

dess högsta topp och stora sträckor af dess sydsluttning -

och af läglandet där nedanför utanför gränslinjen, som up-
penbarligen dragits sä som nu skett endast emedan det här

UPP VIS POW

p en
5
2

un. 1920. Montell, Gränserna för Malla naturskyddsområde. 69

var bekvämast att komma öfver fjället. Utanför gränslinjen
— befunno sig äfven Mallas, pä dess sydsida befintliga högsta
— klippbrant med boplats för jaktfalken (Falco rusticolus) och
traktens enda perenna snödrifva, i hvars närhet utbreder
"sig en ovanligt vidsträckt snölägemark med en massa för
sådana lokaler typiska växtassociationer af delvis stort in-
K " tresse samt ett synnerligen vackert vattenfall, som bildas
* där smältvattnet från ofvannämnda väldiga snödrifva störtar
"ned för den höga, lodrätt stupande fjällbranten.
= Då emellertid äfven fjällets norra och västra delar fler-
— städes bjuda pä vackra partier och sällsynta växtassocia-
— tioner, af hvilka flera, i synnerhet pä fjällets norra sida,
_ under senaste sommar och naturligtvis äfven tidigare blifvit
illa ätgängna af renar, kom jag efter moget öfvervägande
— till det resultat, att enda sättet att effektivt skydda de vik-
tigaste delarna var att draga den nya gränsen så, att nästan
hela Malla kom innanför densamma. I stället afskilde jag
E en rätt vidsträckt del af läglandet nedanför fjällets sydsida,
- som saknar större intresse, men låg innanför den tidigare
— utstakade gränsen. Det fredade området blef nu något
E större än 15 kvadratkilometer, hvilket dock knappast har
någon betydelse.
Den nya gränsen utgår liksom den gamla från Siilas-
E | lahti — Kilpisjaurs nordöstra vik — längs Siilasjokk och Sii-
— lasjaurs västra strand till denna sjös norra ända, därifrän
— en rät linje är upphuggen genom björkskogen till Mallas
> norra ända. Härifrån följer gränsen den fjällbäck, som fly-
— ter genom dalen mellan Malla och fjället Raasa till Mallas
— västra ända, därifrån en rät linje är dragen nästan rakt ät
söder till stranden af Kilpisjaur. Den nya gränsen är öfver-
— allt, äfven där den ej följer vattendragen, sä tydlig, att lap-
— parna ingenstädes kunna taga miste om den, hvilket natur-
— ligtvis i hög grad kommer att underlätta bevakandet.
I] sammanhang härmed får jag meddela att den uppgift,
> som varit synlig i tidningspressen, att naturskyddsomrädet
EE Malla sommaren 1919 ostraffadt fätt vara en tummelplats
— för lapparnas renar och att vegetationen därstädes till stor

YT > LUVA S k Pr wv af LJ 3 88. / SKP TV.
3 H A v FIRE Aha an, SIP ern >
få - v. - > a oh
= 4 SA ur
- 4 vi kr
mm - PI

70 Montell. — Harald Lindberg. 7. II. 1920. i

del förstörts, blott är en sanning med modifikation, ty inom
de delar af fjällkomplexen, som senaste sommar tillhörde |

skyddsområdet, hade synbarligen endast enstaka renar rört

sig, utan att åstadkomma någon nämnvärd skada, re
de utanför den gamla gränsen liggande delarna svärt hem-

sökts af renar, hvilka här ställvis förorsakat stor förödelse.

Dä lapparna naturligtvis varit berättigade att hälla sina re- E
nar pä de delar af Malla, hvilka lägo utanför gränsen för
skyddsomrädet, och det naturligtvis inte är möjligt att ens

med bästa vilja i världen förhindra att en eller annan ren
förirrar sig till det fridlysta omrädet, kunna lapparna na-
turligtvis icke ställas till ansvar för det skedda, sä mycket

mindre, som det, som tilläfventyrs felats, till stor del torde

fä skrifvas pä den dävarande, numera afskedade vaktens
konto. Dä den nya vakten, som tillträdde sin tjänst under

min vistelse där uppe, fått stränga order, vågar man kanske '

hoppas, att Malla för framtiden skall kunna fredas för vi-
dare skadegörelser från renarnas sida. Lapparna hafva,
trots hotelser i början, veterligen icke åstadkommit 1
som helst skadegörelse.

Doktor Harald Lindberg lämnade följande Floris-

tiska notiser.
1. Hvad som för nägra är sedan (Meddelanden 42, 1916,

sid. 43) förevisades under namn af Epilobium adenocaulon
Hausskn. från Lojo har visat sig, liksom de flesta svenska
exemplar, bestämda till adenocaulon, tillhöra en nyligen i.
Amerika ur adenocaulon utbruten art, E. rubescens Rydb. -
Vid min anmälan af arten päpekade jag också bl. a. att

Lojo-exemplaren fullkomligt öfverensstämde med svenska |

och amerikanska exemplar af „adenocaulon“, men afvek från

Hausskneckts originalbeskrifning bl. a. genom smä,
hvita, rodnande blommor.

2. Cerastium glutinosum hade redan är 1892 tagits af mig

ä Signildskär W om Ekerö, ehuru endast i ett enda litet strä,
som ej tillät säker bestämning. Vid besök sommaren 1919
insamlades därstädes ett rikligare material, som visade sig

EST, Mr
SETS Zube an u im Mm ur DR un U Mg nn

Sa MT e Not

ET: m. 1920. 3, Harald Lindberg. — A. Palmgren. x ee

ja
« O

Fällhöra arten i fråga. Signildskär är således den äldsta
fyndorten för växten i vårt land.
8. Veronica longifolia x spicata anträffades i två for-
> mer pä Hamnskär invid Signildskär 20. 7. 1919. Tidigare ej
anmäld hos oss. I samlingen dock företrädd af exemplar
från Geta, Bolstaholm, 7. 7. 58, Molander, och Lemland,
- Idholm, 8. 1907, 12. 7. 06, A. Palmgren.
> 4. Veronica spicata var. arachnoidea n. var., indumento
— arachnoideo in inflorescentia a typo differt. — Frän Äland,
| Hammarland, Frebbenby, 1904, Arthur Dahl. Högst egen-
ge: genom sin ytterst fina spindelväfsbehäring i inflore-
| — scensen. Jag har undersökt flere tiotal exemplar af V. spicata
från ett flertal Emden; men icke anträffat ett enda likartadt
exemplar.

4 I anslutning till dr H. Lindberg afgaf docent Al-
var Palmgren följande meddelande: Cerastium glutino-
sum Fr. och Veronica longifolia L. x V. spicata L. pä
— Äland.

1 + 1. Cerastium glutinosum Fr. Med anledning af dr H.
E Lindbergs meddelande angående fyndet af Cerastium
— glutinosum Fr. å Eckerö: Signilskär, ber jag att få nämna,
det arten i fråga knappast i högre grad är sällsynt i Älands
Msdvästrä (Lemlands) och nordvästra (Hammarlands, Eckerö
— och Geta) skärgårdar. Att arten sä länge förblifvit okänd
— för den finska floran, torde — fränsedt dess rätt stora lik-
= het med Cerastium semidecandrum L. — dels härflyta ur
— dess tidiga blomning (oftast i förra hälften af juni), dels
— vara en följd däraf, att densamma i likhet med Cerastium
— semidecandrum, Saxifraga tridactylites, Geranium molle m. fl.
= pä back- och bergknallar uppträdande arter under torra
somrar knappast alls står att finna. Annat under fuktiga
somrar; dä kan arten stå att anträffa i betydande individ-
- rikedom. Under den rätt regnrika försommaren 1919 fann
— jag sålunda arten pä ett flertal lokaler uppträdande i stor
— ymnighet och i utomordentligt vacker gestalt. Sedan ar-
| ‚tens förekomst genom fynd af mig pä Jomala-Möckelö

72 A. Palmgren, Cerastium glutinosum o. ‚Ver. longif. x spicata. TS: 1920.

(1899) samt ett par holmar i a (1902) först fastslogs,
har under ärens lopp ett rätt betydande antal fyndorter
tillkommit. Uppgifterna i del II (1915) af mina , Studier
öfver löfängsomrädena pä Aland. Ett bidrag till kännedo-
men om vegetationen och floran pä torr och pä frisk kalk-

a) å N
FR aaa a

haltig grund“ (Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn., 42, n:o 1) in- i

beräknade, äro mig följande fyndorter bekanta.

Sottunga: Mosshaga (1919); Lemland: Nätö och Skobb- |

holm (1902), Jersö, Granö och Askö (1907), Björkö, Röd-
grund, Inre Kalfskäret, Slätholm och Slätskär (1919); Jomala:

Möckelö (1899); Hammarland: Äppelö, Granskär (1919);

Eckerö: Finbo, Rönnskär samt Rönnskärsgrundet (1919);

Geta: Isaksö (1919), Höckböle holme (1914).

2. Veronica longifolia L. < spicata L. Säsom af dr |

H. Lindbergs meddelande ofvan framgär, insamlades
denna hybrid af mig pä Lemland: Idholm sommaren 1907.

Formen uppträdde här i stor ymnighet på back- och berg-

knallar samt bergsafsatser. Då min första tanke var, att

en hybrid af Veronica longifolia och V. spicata förelåg, till-

varatogs ett betydande material, omfattande exemplar med
dragning åt såväl V. longifolia som V. spicata. Då emeller-
tid verklig V. longifolia på ön helt och hållet saknades, har
jag senare dragit formens hybrida natur i tvifvel och tänkt

mig möjligheten af en stor variationsvidd hos V. spicata.
Tydligen under intryck däraf ha exemplar under namn af
V. spicata inlämnats till Finska museet. En afsedd närmare j
granskning af materialet har för andra arbeten tillsvidare
ej blifvit verklighet. Herr Lindbergs senare bestämning

är emellertid tvifvelsutan riktig. Helt visst uppträder denna

hybrid på Åland som själfständig art. Under mina senare

exkursioner pä Äland ha ofta af V. spicata anträffats former,
afvikande frän typen, men med starkare eller svagare habi-
tuella likheter :med V. longifolia. Sannolikt har, åtminstone

ofta, ej V. spicata, utan den nu ifrägavarande a yi

verkligheten förelegat.

N n
K KI R dA VA N
FE EA 51 PS TEN

7. 11. 1920. Håkan Lindberg, För Finlands fauna nya skalbaggar. 73

oo Student Håkan Lindberg gjorde följande medde-
> lande om För Finlands fauna nya skalbaggar.

K 1. Gyrinus colymbus Er. Ett exemplar av denna art
päträffade jag den 13 aug. 1918 i närheten av Heponiemi i
Karislojo i en å, som rinner ut i Puujärvi sjö. Huvudfor-
men är karakteriserad av en svag punktur på täckvingarna.
y Det av mig funna exemplaret är glatt och bör därför hän-
föras till var. distinctus Aub6. Denna upptages i ett fåtal
arbeten som en särskild art och synes äga en vidsträcktare
utbredning än huvudformen, att döma av uppgifter i Seid-
Blitz’ „Fauna baltica“ och Reitters „Catalogus“.

4 2. Helophorus griseus Hbst (= elongatus Kuw.). Denna
_ art, som hos oss synbarligen blivit sammanblandad med
- närastäende former, insamlades somrarna 1916 och 1917 i
= ett fåtal exemplar i Lojo av min far dr Harald Lind-
"berg och mig. Av våra arter står denna närmast granu-
Jlaris L., men skiljer sig genom längsträcktare form, tydligt
— gul sido- och framkant pä thorax och mera gråaktig färg
"samt är dessutom något större. Den av J. Sahlberg i
— ,Catalogus coleopterorum faunae fennicae“ under namnet
— griseus Hbst upptagna arten bör heta brevipalpis Bedel
— (= griseus Rey, Kuw.) och ätskiljes från de tidigare nämnda
*— pä grund av formen hos maxillarpalpens sista led. Den
— hänföres till ett särskilt undersläkte. H. griseus Hbst är
utbredd över hela Europa (Jakobson).

R 3. Cercyon lugubris Oliv. (= obsoletus Gyll.). Invid
— Tervalampi gård i Vichtis socken anträffade jag den 18 au-
> gusti 1917 ett exemplar av denna art. Den är utbredd över
— större delen av Europa och är funnen enstaka i Norge och
* södra Sverige. Den av J. Sahlberg under namnet lu-
— gubris Payk. upptagna arten bör enl. nyare uppfattning bära
namnet convexiusculus Steph.

4. Stenus pallipes Grav. Vid sällning pä stranden av
- Lojo sjö invid Jalassaari gård den 12 okt. 1917 fann jag 2
— exx. av ovannämnda nykomling till vär fauna. Senare, den
— 10 juni 1919, erhöll jag i närheten av den tidigare fynd-
- platsen ett tredje exemplar. Arten är utbredd över större

74 + > Häkan Lindberg. — M. Brenner. 72° 1920. |

=
E
delen av Eures och tidigare nordligast funnen i Sverige
och Ostpreussen. Bestämningen är gjord av min far, dr €
Lindberg, och verificerad av L. Benick i Lübeck. |
5. Calodera nigrita Mannh. En individ påträffades ge-
nom sällning i Djurgärden vid Helsingfors den 9 april 1914.
Artens utbredningsomräde sträcker sig över hela mellersta
Europa, och den är dessutom funnen i Sverige. 3
6. Oxypoda (Demosoma) testacea Er. Ett exemplar
togs för flere är sedan av dr W. M. Linnaniemii Kon-
tiolaks. Arten är enl. Jakobson funnen i Frankrike,
Holland, Tyskland, Danmark och Sverige samt troligen även 4
i östligare delar av Europa. |
7. Byrrhus arietinus Steff. Denna art, som tidigare
hos oss varit sammanblandad med närastående former,
främst fasciatus Forst., urskildes för ett par år sedan av
min far. Den har visat sig äga en ganska stor utbredning
i vårt land. Bl. a. är den funnen i Lojo, i Kyrkslätt, Hel-
singe (Kurt Ekman), Janakkala (R. Elfving) och Vie
borg. För Övrigt är denna kanske även i andra länder
misskända art angiven från Norge, Tyskland och Österrike,
nordligaste Ryssland, Kaukasus och delar av Asien (Ja-
kobson). ;
8. Gymnetron melanarium Germ. Pä Runsala holme A
utanför Åbo fann min bror, stud. P. H. Lindberg, och
jag några exemplar av ovannämnda art den 17—18 juli 1919.
Tidigare är arten, som enligt Reitter skall leva pä Vero-
nica, känd frän spridda lokaler i Sverige och Pia. samt
frän Mellaneuropa. |

Ä rektor M. Brenners vägnar föredrogs: Finlands |
Rosae heterosepalae i ny belysning.

Säsom kändt har rektor S. Alm gvist i Stockholm un-
der de senaste åren genomfört en grundlig revision af Rosa-
släktets mängskiftande och svärutredda former, skandina- -
viska såväl som extra-skandinaviska. Härvid hafva äfven i
Finland insamlade exemplar granskats och fått sin plats i
det nya systemet sig anvisad. I detta system, eo

: PAT 2
A PNP IE NEIN ONT M! asin [> a API EE 6 0 0a

15 ÄÄ ETA

F 6 ty" ._ .

VLP Ma HTA N > e
fe Ar kb
JTN
å u)

7. 11. 1920. M. Brenner, Finlands Rosae heterosepalae i ny belysning. 75

3 C. A. M. Lindmans Svensk Fanerogam Flora, Stock-
holm 1918, och S. Almqvists Sveriges Rosae, Stockholm
1919, motsvaras den i södra Finland allmänna, tidigare
| oegentligt R. canina L. eller R. glauca Vill. med varieteterna
— dumetorum (Thuill.) eller coriifolia (Fr.), sedermera R. opaca
Fr. med underarterna glauca, glauciformis, virens och viren-
— tiformis kallade kollektivarten af artgruppen I. Afzelianae,
med skarpa, klolika taggar, oftast ensamma eller parvisa
nr. och nyponmynningen tillsluten af den ett tätt
— ludet nystan bildande märkessamlingen. Frän denna grupp
W — afviker grupp II. Caninae genom färre, förlängda och som
"en gles, svagare hårig kvast ur nyponmynningen utskju-
lande stift och märken, vanligen flere blommor tillsammans
och fasta, i händelse här eller pruinös beläggning saknas,
— glänsande blad. I ungefär samma förhållande till hvarandra
som dessa två klotaggiga grupper stå de syl- eller nåltag-
= giga och glandelbladiga V. Villosae och VI. Tomentosae,
3 pen förra med svaga taggar, korta, trubbiga eller kortspet-
— siga, mjuka blad och rundade nypon, motsvarande Afzelianae,
den senare, med grofva taggar, längsträckta, längspetsiga,
; N rasta blad och längsträckta nypon mer närmande sig Ca-
— ninae. På samma sätt stä af de i Finland icke förekom-
mande III. Rubiginosae och IV. Agrestes, den förra närmare
= Afzelianae, den senare Caninae. VII. Cinnamomeae bland
5 — Homosepalae motsvara närmast Afzelianae, men med raka
E taggar. Dessutom uppställer förf. inom Homosepalae ännu
— grupp VIII. Pimpinellifoliae, risartade hedväxter med många
> smäbladiga parblad, genom längskaftade bleka blommor
liknande Caninae, för hvilka någon representant ej finnes
> hos oss i vildt tillstånd.
=> Utom dessa, de gamla arterna motsvarande grupper
— särskiljas, till ett antal af 39, s. k. arttyper, d. v. s. „syste-
> matiska enheter som sträcka sig genom alla eller ett flertal
= Rosa-grupper, omfattande arter inom dem, som väsentligt
— öfverensstämma i bladform, sägtandning, taggar, färgför-
hällanden m. m.*, hvarigenom hvarje af grupperna 1, II, V
och VI uppdelas i 39 olika arttyper, hvar och en af dessa

—

76 M. Brenner, Finlands Rosae heterosepalae iny belysning. 7. II. 1920.

äter inom Afzelianae och Caninae nästan utan undantag
uppvisande åtminstone 4 genom bladens färg och beklädnad -
karakteriserade arter eller underarter, nämligen de s. k.
glauca, glauciformis, virens och virentiformis-formerna, hvilka -
ytterligare, beroende på olikheter beträffande bladens form
och tandning, kunna sönderfalla i ett större eller mindre -
antal underarter. Inom de öfriga gruppernas arttyper äro
däremot färg- och indument-formerna mindre talrika. Inalles -
uppgår de svenska arternas antal enligt författarens egen -
uppgift till 223, af hvilka 18 arter under °/, år tillkommit.
Då jag med anledning af rektor Almqvists i Acta
Horti Bergiani, band 4, publicerade redogörelse för Bergi-
anska trädgårdens vid Stockholm spontana Rosa-former i -
Soc. pro Fauna et Flora Fennica Meddelanden, häft. 34,
lämnat några uppgifter angående af mig i Ingå sockens
kusttrakt i västra Nyland insamlade former af ifrågavarande
släkte, samt jag därjämte tror mig kunna förutsätta ett all-
männare intresse för dessa vår floras prydnader, tillåter jag
mig på grund af rektor Almqvists bestämningar af i
vårt universitets botaniska museum befintliga exemplar
lämna en framställning af våra heterosepala Rosa-former
under deras såväl nya som gamla benämningar. De homo-
sepala formernas namn äro oförändrade. :
+ Rosae heterosepalae i Finland ordnade efter arttyperna.
I. Afzelianae (förut R. canina L., R. glauca Vill., R.
opaca Fr. med varr. dumetorum (Thuill.) och coriifolia (Fr.).
1. Rubea-typen. Den allmännaste af alla arttyperna. =

1. (Glaueif.) R. rubea Matss. *serriirons Almgv. (R. co-
riifolia Fr.) "Åland, Jomala, Ramsholmen, lund, 1898. A. L. ;
Backman. E
2. (Virentif.) R. Lefileri Almgv. (R. dumetorum Thuill.) -
Nyl., Fagervik in horto culta, 1849, och Fagervik Sjöbodarne,
1852. E. Hisinger. (R. coriifolia Fr.) Sav. austr., Savitaipale :
Partakoski, vid landsvägen, 1909. H. Buch. Typens all-
männaste Rosa-art. *(Virens) elatilormis Matss. (R. virens
Whlnb. var. subvirens Matss.) Nyl., Ingä Svartbäck, äker-
kant vid väg, 1907. M. Brenner. (R. virens Whlnb. *venosa

as"
x

k 7. 11. 1920. M. Brenner, Finlands Rosae heterosepalae i ny belysning. 77

sw) Nyl., Ingä Brennebo, ängsbacke, 1911, och Rövass,
lund, 1914. M. Brenner. Lika allmän som hufvudarten.
E 2. Ruiula-typen. Liknar i ymnighet eller öfverträffar
— Rubea-typen.
= 9. (Virentif.) R. Forsteri Sm. (R. dumetorum Thuill.) Äbo-
— land, Nystad, Pirkholm, 1879. H. Hollmen. (R. dumetorum
> Thuill.) Äboland, Lojo, skog, 1898. K. Aarnio. (R. virenti-
— formis Almgv. *Matssonii var. laetula Almgv.) Nyl., Ingå,
— Bastubacka, äkerbacke, 1907. M. Brenner. (R. virentiformis
4 Almgv. *Matssonii var. canula Almgv.) Ingå, Bastubacka,
> äkerbacke, 1907, och Brennebo, ängsbacke, 1911. M. Brenner.
— *(Virens) virentiirons Matss. (R. canina L.) Äland, Hammar-
> land, lund, 1898. K. Mäntylä. (R. glauca Vill.) Nyl., Kyrk-
— slätt, invid Humaljärvi, 1912. H. Wasastjerna.
: 4. Jebeitypen. En af de allmännaste typerna i Sve-
— rige, ymnig i europeiska Rosa-omrädet.
E 24. (Virentif.) R. irutetorum Bess. (R. virentiformis Almgv.
4 *collinalis Matss.) Nyl., Ingå, Svartbäck, äkerbacke, 1907.
4 M. Brenner. *(Virens) Collinderi Matss. (R. glauca Vill.) Äland,
"Jomala, Möckelö, äng, 1898. A. L. Backman. (R. canina' L.)
i Nyl., Hangö, 1879. E. Hisinger. (R. virens Whlnb. *venosa
> Sw. var. subvirens Matss.) Nyl., Ingå, Svartbäck, äkerkant,
— 1907. M. Brenner. (R. virens Whlnb. *venosa Sw.) Nyl., Ingå,
> Svartbäck, betesmark, och Bastubacka, äkerbacke, 1907.
> M. Brenner. (R. virens Whlnb. *limitata (Matss.) Almgv.)
> Nyl., Ingå, Svartbäck, äkerren vid skogskant, 1907. M. Bren-
— ner. (R. glauca Vill.) Nyl., Kyrkslätt, Smeds, barrskog vid
- Högberget, 1895. M. Brenner.
K 16. Gravetii-typen. Ymnig bäde i öster och väster.
N 106. (Virens) R. grossidens Almgv. et Matss. (R. virens
* Whlnb. *penosa Sw.) Nyl., Ingå, Svartbäck Bastubacka,
äkerbacke, 1907, och Stor-Löfö, blandskog, 1910. M. Brenner.
= HVirentif.) obtusata Almgv. et Matss. (R. coriifolia Fr.) Nyl.,
* Tvärminne Gräsgrundet, 1904. A. A. Sola.
2 17. Connivens-typen. Företrädesvis vid hafvet och de
= stora insjöarna.

78 M. Brenner, Finlands Rosae ENITEN i ny belysning. 7. II. 1920.

112. (Glauca) R. connivens Almgv. (R. canina L.) sim

Lemland, Nätö, 1905. A. Palmgren.

113. (Virentif.) R. pseudo-Leiileri Almgv. (R. virentiformis 4
Almgv. *Matssonii var. laetula Almgv.) Nyl., Ingå, Svart-
bäck, äkerkant, 1907, och Dansarholm, blandskog, 1907.

M. Brenner. (R. virentiformis Almgv. *Matssonii var. canula

Almgv.) Nyl., Ingä, Utanäker Räbro, vägkant, 1910, Svartbäck, =
björkskogskant, 1907, äkerren, 1907, björkskogsbacke vid

vägkant, 1907, Rövass, lund, 1914. M. Brenner. (R. corii-

folia Fr.) Nyl., Ingå, Fagervik, 1897. E. Hisinger. * (Virens). |

concolor Hartm. (R. virens Whlnb. *venosa Sw.) Nyl., Ingå,

Svartbäck, ängsbacke, 1907, Brennebo, barrskogskant, 1910. _

M. Brenner. | -

18. Cuneatula-typen. Rikligt inom de heterosepala ro 3

sornas omräde.

118. (Glauca) R. cuneatula Almgv. (R. canina L. var, 4

opaca Fr.) Nyl., Ingä, Fagervik vid Sjöbodarna, 1852. E. Hi-
singer. (R. glauca Vill.) Kar. Ladog., Sordavala, Hakala, 1911.
K. H. Hällström.

‘119. (Virentif.) R. dinota Naser *hirti-dinota Almqv. (R.
virentiformis Almgv. *Matssonii var. canula Almgv.) Nyl.,

Ingä, Svartbäck, vid en husvägg, 1907. M. Brenner. -
19. Podolica-typen. Ostlig typ.

125. (Glauca) R. podolica Tratt. (R. glauca Vill.) Kar. -

Ladog., Sordavala, Hakala, 1911. K. H. Hällström.

126. (Virens) R. Matssonii Almgv. *limitata Matss. (R.
canina L.) Aland, Lemland, 1898. A. Salokannel. (R. virens

Whlnb. *limitata Matss.) Nyl., Ingä, Haga, vägkant, 1907,
Svartbäck, äkerren, 1914, och Rövass, lund, 1914. M. Bren-

ner. (R. virens Whlnb. *venosa Sw.) Nyl., Inga, Svartbäck

Bastubacka, äkerbacke, 1907. M. Brenner. (R. canina L.)
Nyl., Ingä, Stor-Ramsö, 1851. E. Hisinger. (R. glauca Vill.)
Nyl., Ingä, Fagervikparken, 1898. E. Hisinger.

26. Chavini-typen. Jämnt spridd europeisk typ.

186. (Virens) R. venosa Sw. Åboland, Reso, Luonnon-

| maa, 1905. Laura Högman, * (Virentif.) trichella Almgv. (R.

coriifolia Fr.) Äland, Hammarland, 1898. K. Mäntylä. (R.

-dumetorum Thuill.) Äland, Eckerö, 1898. K. Mäntylä.

N
n
re EF re

aitaa kikki

AA RATIA L an SPETT EN AIK TSE

= HI 1920. M. Brenner, Finlands Rosae heterosepalae i ny belysning. 79
2. Acharii-typen. Som föregående jämnt spridd i Eu-

192. (Virens) R. bi-scheutziana Almgv. (R. glauca Vill.)
"Kar. näset, Sakkola, Ryökkylä, 1897. H. Lindberg.

Er 31. Lindstroemii-typen. Hafskusttyp.

= 219. (Glauca) R. Lindstroemii Almgv. (R. glauca Vill.)
— Sav. austr., Savitaipale, Härmäkoski, 1911. H. Buch.

i | IL Caninae. |

2. Ruiula-typen. |

10. (Virens) R. exilis Cr6p. (R. canina L.) Äland, Lem-
* land, Enskär och Nåtö, 1906. A. Palmgren. Nyl., Tvär-
> minne Krogen, 1905. Comm. J. A. Palmen.

> 4 Jebei-typen.

; 25. (Virens) R. colpogena Almgv. (R. canina L.) Aland,
— Lemland, Jersö, 1907. A. Palmgren.

= VW, Villosae.

1. Rubea-typen.

= = 5. (Glaucif.) R. molli-serriiroens Almgv. (R. mollis Sm.)
* Nyl., Ingå, Svartbäck, äkerbacke, 1907. M. Brenner.

A 4. Jebei-typen.

== = 28. (Glaucif.) R. molli-glaucigera Almqv., lanit Ham-
* marland, Äppelö, Grönskär, 1905. Laura Högman. * (Glau-
- cif.) molli-angermanula Almgv., Äboland, Reso Luonnonmaa,
+ 1905. Laura Högman. (R. mollissima Fr.) Nyl., Pojo, Äminne '
— vid vägen strax nedanom gärden, 1855. E. Hisinger. Sibbä,
* Löparö, 1871. E. Öhrnberg.

= 16. Gravetii-typen.

= 109. (Glaucif.) R. molli-solstitialis Almgv. (R. mollissima
Po) Nyl., Pojo, Äminne, 1849. A. E. Christiernin. Ekenäs
"vid landsvägen, 1855, och Ingå, Fagervik Hirfdalskullen,
1852. E. Hisinger.

19. Podolica-typen.

129. (Glaucif.) R. molli-extensula Almgv. (R. mollis Sm.)
N yl., Ingä, Fagervik i parken vid vägen emellan porten och
iskällaren, 1892. E. Hisinger.

= 22. Pineliensis-typen. Har i Europa och Asien vid ut-
@bredning, i norr nästan lika högt som R. cinnamomea.

w
Pa

80 M. Brenner, Finlands Rosae heterosepalae i ny belysning. 7. 11. 1920:

151. (Glaucif.) R. Grenieri Dg). (R. mollissima Fr.) Nyl.,
Ekenäs, 1855, Ingä, Kuggholm, 1855, Fagervik Sägarskullen
mot Hirfdalsängen, 1851. E. Hisinger. (R. mollis Sm.) Nyl.,
Ingä, Svartbäck, björkskogsbacke vid vägkant, 1907, Kyrk-
slätt, Strömsby, ängsbacke, 1895, hästhagen, blandskog,
1895, och Wärdnäs, 1860. M. Brenner. Helsinge Degerö,
1878. E. Wainio.

26. Chavini-typen. 55.

189. (Glaucif.) R. molli-rotisera Almgv. (R. dumetorum
Thuill.) Äland, Hammarland, 1898. 1. A. Koskinen.

27. Acharii-typen. |

198. (Glaucif.) R. permollis Almqv. (R. mollis Sm.) Äland,
Sund, ängsbacke, 1900. Laura Högman.

VI. Tomentosae. ;

24. Acutiformis-typen. Starkt representerad, med gan-
ska jämn, spridd utbredning.

173. (Glaucif.) R. umbelliilora Sw. (R. tomentosa Sm.) j
Åland, Jomala, Ytterby, B. Florström. Jomala, Ramsholmen,
1906, och Sund, emellan Kastelholm och Tosarby, 1906.
A. Palmgren. 4

Till dessa af rektor Almqvist bestämda Rosa-former
kunna följande under senare är i Ingå tagna och med led-
ning af Sveriges Rosae af mig bestämda exemplar tilläggas. -

I Aizelianae.

8. Saturella-typen. Skyr inlandet.

50. (Virentif.) R. lepidina Matss. Nyl., Ingä, Svartbäck,
björkskog, 1919. M. -Brenner. |

23. Contracta-typen.

156. (Virentif.) R. silvescens (Matss.) Almgv. "incrassata
Almgv. Nyl., Ingå, Barö, 1911. Widar Brenner. * (Virens)
placida Matss. Nyl., Ingå, Gäsarudd Manggrund, 1911. Widar
Brenner. |

24. Acutilormis-typen.

66. (Virentif.) R. coriilolia Fr. Nyl., Ingå, Svartbäck, Aker?
backe, 1918. M. Brenner.

26. Chavini-typen. |

186. (Virentif.) R. venosa Sw. "trichella Almgv. Nyl., Ingä,
Svartbäck, björkskog 1919. M. Brenner. M

FT. II: 1920. M. Brenner, Finlands Rosae heterosepalae i ny belysning. 81
27. Acharii-typen.
= 192. (Virentif.) R. bi-scheutziana Almgv. *neglecta Matss.
Nyl,, Ingä, Svartbäck, äkerbacke, 1918, och Bastö, gräsmark
pP berg, 1919. M. Brenner.
| V. Villosae.
13. Decurtata-typeh.
R. 84. (Glaucif.) R. coerulea Woods. Nyl., Ingå, Gäsarudd,
— Gloholm, 1912. Widar Brenner.
= 17. Connivens-typen.
| 116. (Virentif.) R. molli-albida Almgv. *conocarpa, foliolis
parvis, virentibus, simplici-serratis, hypanthio pyriformi.
M. Brenner. Nyl., Ingå, Barö, torr backe, 1911. Widar
> Brenner.
3 22. Pineliensis-typen.
i 151. (Glaucif.) R. Greniéri Dgl. Nyl., Ingå, Gäsarudd,
Gloholm, 1913, 1918, och Manggrund, 1911. Widar Brenner.
E Ofvanstäende framställning kan naturligtvis ej göra an-
— Språk pä att gifva en fullständig bild af Finlands Rosa-flora,
R men torde dock vara ägnad att framhålla några af de for-
— mer -Sverige och Finland hafva gemensamt, äfvensom att
A äskädliggöra arten och vidden af den försiggängna system-
förändringen, samt framförallt att påpeka de stora luckor
i kännedomen om vårt lands Rosae, som ännu behöfva fyl-
las. Redan en flyktig blick pä arttypernas och arternas
ordningsnummer torde vara tillräcklig för att mana till en
= lifligare verksamhet i detta hänseende. Äfven de anförda
— fyndorternas fätalighet talar härför. Att märka är dock, att
— ett stort antal exemplar från olika delar af landet ej kun-
— nat i detta sammanhang behandlas.
E Vid en jämförande granskning af de skilda grupperna
a framstå särskildt Afzelianae och inom denna grupp åter
— virentiformes genom sin stora formrikedom. I motsats här-
— till äro de blägrönbladiga inom denna grupp ytterst säll-
— synta, med endast 1 glauciformis från Äland samt 4 glaucae
från Äland, Ingå Fagervik, Savitaipale och Sordavala. Vil-
i losae däremot ha att uppvisa 8 glauciformes frän Äland,
land och Nyland. Artrikast är arttypen 17 Connivens

82 Mötet den 6 mars 1920.

med 4, de öfriga hafva endast 1 eller 2 arter. De flesta.
fyndorterna (10) har R. Grenieri inom Villosae typ Pinelien-
sis och därnäst (8) R. pseudo-Leffleri inom Afzelianae typ
Connivens. |

Till inhemsk "medlem af Sällskapet invaldes student
A. J. Rainio (föreslagen af professor Fredr. Elfving).

Till publikation anmäldes: ;

W. Hellen, Beiträge zur Kenntnis finländischer Cara-
biciden. ;

Gustaf Munsterhjelm, Om chironomidernas ägg-
läggning och ägg-grupper. |

I. Välikangas, Ein Fall von Gehöinmier Entwicklung
der postrenalen Vena cava inferior bei der Katze. |

Student Håkan Lindberg förelade Helsingfors ento-
mologiska bytesförenings katalog N:o 7, år 1920.

Isännöitsijä Th. Grönblom näytti kaksi luonnonhisto-
rialliselle alueellemme uutta perhoslajia: 1) Hepiolus sylvi-
nus L., 2 kappaletta löydetty Turusta viime syksynä (esit- j
täjä ja ylioppilas N. Kanerva); 2) Sfauropus fagi L., löy-
detty Pellingistä, Porvoon lähistöltä v. 1918 (opettaja W.
Wahlbeck).

Forstmästare J. E. Ekström demonstrerade ett hie
exemplar af den tidigare inom omrädet icke tillvaratagna
skalbaggen Oryctes nasicornis. Exemplaret togs af föredra-
garen den 27 juli 1919 i en brunn ä norra delen af Stora
Ädholmen i Esbo socken. — Dr R. Forsius uttalade den -
förmodan, att arten vore att räkna till de med handelsvaror
i landet inkomna insekterna. |

Doktor Widar Brenner redogjorde för En monst-
rositet hos Rubus idaeus.

Senaste sommar fann jag i Snappertuna i närheten av

| E

Mötet den 6 mars 1920. i
3

out nan Da ee na

PT N STY PSN 19-40

#
E

6. 111. 1920. .. W. Brenner. — Hellen. 83
H iskvarna gästgiveri ä Baggärd mark en medelstor hallon-
buske, vars samtliga fruktifikativa skott voro omvandlade
til hängeliknande bildningar. Blomaxeln var abnormt för-
längd och uppbar en massa fina, syllika, vitludna blad. I
allt övrigt var busken fullt normalt utvecklad. Ständorten
var en dikeskant ovanom en åker, och omedelbart invid
förekommo talrika hallonbuskar av vanligt utseende med
mogna frukter. I Ascherson u. Graebner, Synopsis
der Mitteleuropäischen Flora, finnes formen omnämnd som
4 m. phyllanthus Lange eller f. strobilaceus Focke. Det heter
— sid. 445: „Blüthenstand reich verzweigt, statt der Blüthen
> kurze asähnliche: dicht mit schuppenartige Hochblättern
"bedeckte Zweige tragend. Selten, aber an verschiedenen
Orten in völlig übereinstimmender Gestalt.“ I samlingarna
finnes en liknande form av Rubus idaeus L. *simplicifolius .
* BI., tagen av Hans Hollmen i Lojo 1886.

3 Amanuens W. Hellen redogjorde för en av honom
— företagen bearbetning av det pä entomologiska museet be-
— fintliga obestämda materialet av Carabicider från Finland,
varjämte en revision ' företagits av den tidigare uppställda
| samlingen av till nämnda familj hörande former. Som re-
— sultat framhölls bl. a., det arterna Pelophila ochotica Sahlb.
och Harpalus nigritarsis J. Sahlb. vore att betrakta endast
- som 'varieteter av resp. P. borealis Payk. och H. latus L.,
— vidare att de förmenta arterna Bembidium lapponicum
* Thoms,, Amara curvicrus Thoms. och Pseudophonus griseus
— Panz. blivit oriktigt bestämda, i själva verket tillhörande
resp. Bemb. velox var. Güntheri Seid., Amara ovata Fabr.
och Ps. pubescens Fabr. Vidare var ett antal arter att ut-
mönstra ur faunan, dels några som insamlats vid Svir utan-
ja för det naturhistoriska omrädets gränser, dels ett par andra,
> vilka i anseende till sin sydliga utbredning i Europa med
"skäl torde kunna betraktas som dubiösa. Artantalet av i
"Finland förekommande carabicider (inkl. cicindelider), är
= 1900 uppskattat till 247, utgjorde, oaktat sedan nämnda är
tillkommit 11 arter, i detta nu endast 229. Bland dessa
| hade av ri ne urskilts ett femtiotal varieteter och

84 Hellen. — Forsius. = 6. 111. 1920. -

aberrationer, en del tidigare obeskrivna. — Föredragaren
demonstrerade jämväl tvenne för området nya carabicider:
Bembidium punctulatum Drap. (ett ex. funnet av prof. J.
Sahlberg vid Petrosawodsk och av denne bestämt till
B. bipunctatum) samt Dromius linearis Fabr., av lektor Ä.
Nordström funnen i Föglö socken pä Äland.

Med. lic. Runar Forsius inlämnade till publikation: -
Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden II. |

1. Pflanzen sich alle Tenthredinoiden parthenogenetisch |
fort? — Nachdem ich bei meinen früheren Untersuchungen
über die Schalenhaut der Tenthredinoiden-Eier ') lange ver-
gebens eine von früheren Verfassern gefundene Micropy- -
lenbildung gesucht hatte, glaubte ich schliesslich eine solche ;
an dem schmalen Ende des Eies entdeckt zu haben: „eine
auch mit starker Vergrösserung nur schwierig entdeckbare,
nach innen gestülpte Papille“. Weitere diesbezügliche Un- |
tersuchungen haben mich jedoch nunmehr belehrt, dass die
Eier sämtlicher untersuchten Arten, wenigstens schon beim
Schlüpfen der Imagines, keine für eventuelle Spermien pas-
sierbare Micropylenbildungen haben. Was ich früher als
Micropyle aufgefasst habe, sind entweder obliterierte Über-
reste einer Micropylenbildung oder möglicherweise nur j
etwas grössere, in der Schalenhaut befindliche „Respirations-
kanäle“. Schon die Eier deretwasälteren Pup-
pen haben keine für Spermien Pr
Micropylenöffnungen mehr. |

Es ist für zahlreiche Tenthredinoidenarten schon früher
festgestellt worden, dass sie sich ungeschlechtlich fortpflanzen |
können, und ausserdem fär gewisse Arten konstatiert wor-
den, dass fär dieselben die Parthenogenesis als Regel gilt. |
Bei einigen gewöhnlichen Arten sind Männchen bisher auch
nicht gefunden worden. Falls die Resultate meiner Unter- |

|
1) Forsius, R. Kleinere Beiträge zur Kenntnis der Tenthredi- -
noiden-Eier I. Meddel. Soc. pro Fauna et Fl. Fennica, vol. 45, p. 169
(1919).

Se | e
M
x

[61 SUA Forsius, Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden II. 85

suchungen Bestätigung finden, und, wie ich glaube, noch
weiter verallgemeinert werden können, so dass sie für
Enmtliche Tenthredinoiden gelten, wäre eine ungeschlecht-
liche Fortpflanzung nicht nur die gewöhnlichste, sondern
eine geschlechtliche Fortpflanzung bei den Tenthredinoiden
gar nicht möglich. Obwohl meine Untersuchungen noch
et beendigt sind, habe ich doch schon jetzt über die
erzielten Resultate kurz berichten wollen, da dieselben man-
che alte Streitfragen wieder beleben und darum zu weiteren
Untersuchungen auffordern. $
Soviel ich gefunden habe, widersprechen die bisherigen

— experimentellen Zuchtresultate keineswegs meinen Schluss-
— folgerungen, und der von Enslin!) beschriebene Tenthredi-
* noidenbastard erschien mir schon friiher als etwas fraglich.
= = Die parthenogenetische Fortpflanzung ist auch sonst in
dem Tierreiche sehr verbreitet und bedeutend gewöhnlicher
3 als man sich früher vorstellen konnte, wodurch meine Auf-
- fassung wahrscheinlicher wird.
R: 2. Ueber die Farbenveränderungen der Puppen von
-Croesus septentrionalis L. und Allantus scrophulariae L. —
N Die Farbenveränderungen der Tenthredinoiden-Puppen spie-
den sich gewöhnlich in dem Dunkel der Puppenhüllen ab
4 und werden darum selten genauer beobachtet. Ausserdem
gehen die aus den Kokons herausgenommenen Larven und
- Puppen oft zugrunde. Einige derartige Beobachtungen ver-
dienen darum vielleicht veröffentlicht zu werden.

= Croesus septentrionalis L. Die Larvenhaut wurde am
8. 7. 1911 um 11 Uhr vormittags abgestreift. Die weibliche
— Puppe ist weisslichgelb, der Hinterleib und das Vorderende
— des Thorax etwas gelblich, in der Mitte mit einem Stich
> Ins Griinliche. Die Puppe ist, wie alle Hymenopterenpuppen,
j von Anfang an „gemeisselt“, d. h. alle Körperteile sind schon
sogleich nach dem Abstreifen der Larvenhaut deutlich her-
— vortretend und wie die Imago geformt, nur die Flügel

jo
4
ja

» J ns
J

t
E" ) Enslin, E. Ueber einen Nematus-Bastard. Deutsche Ent.
Zeitschr. 1911, p. 439.

86 Forsius, Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden II. 6. III. 1920.

sind kurz sackförmig. Im Laufe des ersten Tages wurden
die Netzaugen allmählich gelblich (3 Uhr nachmittags) bis

a
|

-«

3
j
4
a.

gelblichbraun (8 Uhr). Am folgenden Morgen (9. 7) waren
die Netzaugen dunkelbraun, und auch die Punktaugen zeig-
ten schwache Andeutungen von Pigmententwickelung, indem -

sie eine gelbe Farbe aufwiesen. Sonst wie vorher. — Am E
10. 7 um 8 Uhr vorm. wie vorher, nur sind Thorax und
Abdomen distal etwas mehr gelblichgrün als vorher. — 8

Uhr nachm. Die gelblichgrüne Farbe ist nunmehr am Kopfe,
Vorderende des Thorax und am Bauche und Hinterende
des Abdomens deutlich hervortretend. — 11. 7 wie vorher.
— 12. 7. Der Thorax ist sowohl oben als unten gelblicher
als vorher und die Distalenden der Tarsen sind grau, die
Mundgegend gelblichbraun; die Ocellen sind dunkler gelblich-

braun und stechen sehr deutlich von der gelblichen Kopf-

farbe ab. — 13. 7. 8 Uhr vorm. Die Kopffarbe ist
nun ziemlich dunkelbraun geworden. Am dunkelsten sind
die Mundgegend, der Scheitel und die beinahe schwarzen
Punkt- und Netzaugen. Am hellsten ist ein Fleck an der
Stirne, der die Ocellen einschliesst. Die zwei ersten An-
tennenglieder sind ein wenig grau geworden. Der Thorax
ist grau mit einem Stich in orange, unten sind die Suturen
am dunkelsten, oben dagegen am hellsten. Der Hinterrand
des Scutellums ist beinahe schwarz. Beine wie vorher.
Abdomen ebenso. — 6 Uhr nachm. Kopf und Thorax nun-
mehr beinahe schwarz, jedoch die Pronotumränder, die

Suturen des Meso- und Metanotums braun. Sonst wie vor-

her. -— Am 14. 7 um 10 Uhr vorm. Beine, Antennen und
Flügel grau wie die letzten Abdominalsegmente. Die zwei
ersten Tergiten des Abdomens schwärzlich, die schwarze

Farbe des zweiten Tergites jedoch in der Mitte breit unter- -

brochen. Abdomen sonst mehr gelblichrot gefärbt. Die
Suturen des Thorax dunkel. Die ersten schwachen Bewe-
gungen des Hinterleibes werden beobachtet. — 8 Uhr nachm.
Die Antennen und Beine deutlich dunkler. Besonders die
Tibienspitzen deutlich schwärzlich. Ebenso die Spitze des
Hinterleibes. — 15. 7 um 8 Uhr vorm. Die Puppe scheint

, " v
kt N a NK AOKL A

er Br rN
Ben
ST:
£ =
i

6. II. 1920. Forsius, anata Mitteilungen über Tenihredtopiden X II. 87

ME alikommen ausgefärbt zu sein und entspricht der
1 Besbung der Imago. Die Extremitäten und Mundteile be-
wegen sich deutlich beim Berühren der Puppe. — 11 Uhr
vorm, Die Puppenhaut platzt am Thoraxrücken. Durch
allerlei Kontraktionen des Hinterleibes und Bewegungen des
3 Kopfes und der Beine werden zuerst der Thorax und Hin-
terleib von der Puppenhaut befreit, dann kommt der Kopf
an die Reihe und schliesslich befreit sich das Tier durch
‚Bewegungen des Kopfes unter Zuhilfe der Mundteile und
Beine von der dünnen Haut der Antennen und zuletzt von
derjenigen der Beine, wobei die Hinterbeine zuletzt befreit
- werden. Sogleich nachdem die Flügel befreit werden, fan-
gen diese an zu wachsen und erreichen in etwa 15 Minuten
— ihre definitive Grösse. Die ganze Prozedur spielt sich in
> etwa 35 Minuten ab. Das Tier ist jedoch noch recht weich,
* besonders sind die Flügel noch weich und biegsam und die
Wespe kann noch nicht wegkriechen, geschweige denn
fliegen. Erst etwa nach zwei Stunden sind die Flügel hart
_ geworden und das Tier versucht zu fliegen, was jedoch
= noch nicht gelingt. Es kriecht schon recht gut und ver-
— sucht sich durch Bisse zu verteidigen, wenn es beunruhigt
3 wird. Reinigungskoth geht ab. Das Weibchen putzt sich
; _ immerfort, streichelt die Antennen mit den Vorderbeinen
* und die Flügel und den Hinterleib mit den Hinterbeinen.
Er Die ganze Puppenentwickelung dauerte also, bei Zim-
* merzucht, nur genau eine Woche (168 Stunden).
— > Allantus scrophulariae L. Männliche Puppe. Zimmer-
— zucht. Die Puppe hat sich während der Nacht gegen den
: 11. 1. 1918 von der Larvenhaut befreit. Die Punktaugen
"sind um 8 Uhr vorm. schon leicht grau gefärbt. Der üb-
rige Körper sonst gelblichweiss. Nachmittags um 6 Uhr
sind die Augen schon etwas dunkler grau geworden. —
Am 12. 1 um 10 Uhr vorm. Sowohl Netz- als Punktaugen
* braunschwarz. — 13. 1. Keine Veränderungen beobachtet.
*— 14.1 um 8 Uhr vorm. Die Vorderränder der Abdomi-
* nalsegmente etwas dunkler als die Hinterränder. — 8 Uhr
. nachm. Thorax leicht gräulich sowohl oben als unten. Der

3 Sn

- n

88 Forsius, Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden II. 6. HI. 1920. |

Kopf ebenso schon leicht grau pigmentiert. — 15. 1. Die graue
Pigmentierung etwas deutlicher ausgeprägt, Nachmittags
wurde am Scutellum ein. weisslichgelber Fleck beobachtet.
— 16. 1. Keine Veränderungen gesehen. — 17. 1 ebenso.
— 18. 1. Thorax und Kopf bedeutend dunkler als vorher. —

J N EN
= ai K mad» lä

19. 1 um 8 Uhr vorm. Die Vorderschenkel leicht verdunkelt.
— 20. 1. Keine Veränderungen beobachtet. — 21. 1. Exitus 3

laetalis. |
Weibliche Puppe. Zimmerzucht. Die Larvenhaut platzt
vormittags am 19. 1. 1918 um 10 Uhr am Rücken hinter

dem Kopfe und die Puppe arbeitet sich mittelst rythmischer |

Kontraktionen und schlängelnder Bewegungen im Laufe von
etwa 4 Minuten aus der Larvenhaut hervor. Die Farbe der
Puppe ist weisslichgelb, aber schon nach 8 Stunden sind
die Punktaugen leicht gräulich gefärbt und am 20. 1 um 8
Uhr vorm. sind auch die Fazettenaugen blassgrau. Nach-
mittags keine Veränderungen beobachtet. — 21. 1 um 8
Uhr vorm. Die Augenfarbe ist dunkler geworden. Um 6
Uhr nachm. Abdomen gelblicher als vorher. — 21. 1 um

8 Uhr vorm. Die Augen nunmehr schwarzbraun. — 23.1

vorm. Abdomen deutlich gelblicher als der Thorax. Die
Hinterränder der Hinterleibssegmente weisslicher als die

Vorderränder. Metanotum unten mit einem undeutlichen

braunen Flecke. — 24. 1 wie vorher. — 25. 1 ebenso. —
26. 1 vorm. um 9 Uhr. Die gelblichweisse Färbung der
Beine und Flügel sticht deutlich gegen die schmutzig gelb--
liche des Thorax ab. Nachm. um 6 Uhr hebt sich die gelbe
Schildchenfarbe von der etwas dunkleren Thoraxrückenfarbe
deutlich ab. — 27. 1 um 8 Uhr vorm. Die Mandibelspitzen
sind leicht braun; abends ist diese Färbung etwas dunkler
braun geworden. — 28. 1 um 8 Uhr vorm. Die Palpen

sind, dunkel. Metasternum dunkel gefleckt. Die Praesternen -

braun. Die später dunklen Thoraxflecke gelbbraun. Die.
Puppe bewegt sich deutlich. -Abends keine deutliche Ver-
änderungen gesehen. — 29. 1 am 8 Uhr vorm. Während der

Nacht haben sich die Farben auffallend verändert und die

- Bewegungen sind bedeutend lebhafter geworden. Der Kopf

Ki
>

6 III. 1920. Forsius, Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden II. 89

* ist nunmehr schwärzlich mit gelben Antennen. Thorax
- grauschwarz mit gelblichen Zeichnungen und Abdomen gelb-
» lichbraun mit weisslichgelben Binden. Die dunklen Hinter-
— leibsbinden sind an jedem Segmente vorne schon angedeu-
tet und die Schenkel sind leicht schwärzlich geworden. —
* Nachm. Der Hinterleib hat nunmehr beinahe die Färbung
* der Imago. Die dunklen Binden sind jedoch noch nicht so
— breit wie bei dem fertigen Insekte und noch etwas grau-
schwarz. Die dunkle Pigmentierung wird aber schnell
— stärker und nimmt nach Hinten rasch zu. Um 8 Uhr nachm.
sind die Binden schon von normaler Dicke. Die Antennen
sind nunmehr deutlich orangefarben und die Flügelspitzen
grau. Die Schenkel sind teilweise schwärzlich und die
> Spitzen der Tibien und Tarsen leicht orangefarben. Die
-‚Suturen des Thorax sind noch etwas gelblich. — 30. 1 vorm.
- Die Puppe hat nunmehr vollkommen die Färbung der Imago
— erreicht. Um 10,4 vorm. beginnt die Puppe lebhafte ryth-
E mische Kontraktionen auszuführen. Die Puppenhaut platzt
2 am Rücken dicht hinter dem Kopfe und die Imago arbeitet

sich langsam durch allerlei Bewegungen des Hinterleibes,
* Kopfes und der Extremitäten hervor. Die ganze Prozedur
* dauert etwa 15 Minuten. Es gelingt jedoch der Wespe nicht
> vollkommen, die hintersten Extremitäten von der Puppen-
haut zu befreien. Dessen ungeachtet beginnen die Flügel
> sich zu entwickeln und erreichen in etwa 10 Minuten ihre
definitive Grösse. Sie sind jedoch noch weich. Die Wespe
— versucht nun zu kriechen, was nur unvollständig gelingt.
Reinigungskoth geht ab. Die Wespe wehrt sich beim Be-
rühren durch Bisse und putzt immerfort ihre Antennen und
Flügel. Um 11,25, etwa, gelingt es der Wespe, sich von
> den Ueberresten der Puppenhaut durch Bisse zu befreien,
an dem rechten Hinterbeine bleiben jedoch kleinere Haut-
reste hängen. Um 2 Uhr versucht die Wespe zu fliegen,
"was noch nicht gelingt, obwohl die Flügel schon vollkom-
men hart sind. Sie kriecht munter umher. — 31. 1 am
— Vormittage fliegt die Wespe im Zimmer umher, hat sich
jedoch noch nicht von den Ueberresten der Puppenhaut

90 Forsius, Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden 11. 6. IM. 1920.

befreien können. Sie wird nun zwecks Untersustune der

Eier getötet. — Die ganze Puppenentwickelung dauerte also

dieses Mal 9 Tage (etwa 225 Stunden).

3. Ueber die Farbe der Tenthredinoiden-Kokons. —
Schon im Jahre 1910 hat Federley (Die Färbung einiger
_ Lepidopteren-Kokons und ihre Ähnlichkeit mit der Umge-
bung. Meddel. Soc. Fauna et Fl. Fennica, vol. 36, p. 91)

darauf aufmerksam gemacht, dass einige Lepidopteren-Ko-

kons bei trockener Luft bei Dunkelheit oder Helle farblos
werden, und dass die dunkelbraune Farbe sowohl sogleich

während der Verfertigung der Gespinste als auch mehrere 3

Jahre später durch Feuchtigkeit hervorgerufen werden kann.

Die Richtigkeit dieser Beobachtungen wurde mehrmals be-

stätigt. Dass ähnliche Verhältnisse bisweilen auch bei den

Gespinsten der Tenthredinoiden vorkommen können hat E

Abt (Zur Farbe der Larven und Kokons der Pristiphora
pallipes Lep., Meddel. Soc. Fauna et FI. Fennica vol. 45, p.

194) gezeigt. Auch ich war mehrmals in der Lage, in den

Jahren 1910—1918 ähnliche Beobachtungen zu machen, so-
wohl bei Lepidopteren (Gastropacha quercus, Eriogaster
lanestris, Saturnia pavonia) als auch bei Tenthredinoiden
(Cimbex variabilis, Trichiosoma silvatica, Pteronus similis,

Pristiphora conjugata var. forsiusi, Trichiocampus viminalis 4
und aeneus). Falls die Kokons bei trockenem Wetter ge-

sponnen werden, sind sie weisslich, gelblich oder griinlich-

gelb, aiso schwach gefärbt, und wenn Feuchtigkeit hinzu--

kommt, verändert sich die Farbe bald, indem die Kokons
braune, dunkelbraune oder schwärzliche Farbentöne an-
nehmen. Diese Farben verschwinden beim Trocknen nicht,
sondern sind beständig. :

Die Verhältnisse sind aber offenbar nicht immer so
einfach. Im Sommer 1911 fand ich eine Kolonie Larven

von Pteronus curtispina Ths. Die Larven wurden in einen

Gaze-Beutel eingebunden, verpuppten sich bei trockenem
Wetter in dem Beutel Ende Juli und ergaben Imagines am

11 bis 12 August desselben Jahres. Die blass grünlich-

gelben Kokons wurden gleichzeitig mit den Imagines gena-

ER a a Kaa at ECE > na DOK

>» JA - nä W: 4
TESEN DE el nn nd ala m da 1

Mötet den 10 april 1920. 91

— deit und in meiner Sammlung aufbewahrt. Beim Erweichen
— der Tiere im Winter 1918 fand ich zufälligerweise, dass sie
E ihre gelblichgrüne Farbe auch in der Feuchtigkeit behielten.
Ich. wiederholte die Versuche mehrmals, immer mit dem-
‚selben Erfolge, Auch wenn die Kokons längere Zeit in
- feuchter Luft aufbewahrt wurden, oder selbst wenn sie mit
; "Wasser bespritzt wurden, behielten sie ihre blasse Farbe.
E Es 'empfielt sich darum, diese Verhältnisse genauer zu unter-
3 suchen, und diese Probleme experimentell in Angriff zu neh-
E men. Besonders bei den Tenthredinoiden währe es sicher
*— der Mühe wert, planmässige Experimente an umfangreichem
— Materiale anzustellen, was mir bisher nicht möglich gewesen
ist. Die von mir festgestellten Abweichungen von den frü-
* her erzielten Resultaten kann ich bisher selbst nicht be-
=> friedigend deuten.

= | Mötet den 10 april 1920.

a Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes ma-
J gister Hanna Lappalainen (föreslagen af docent A.
— Palmgren) och student K. E. Sundström (föreslagen af
> magister I. Välikangas).
= > Sällskapets skattmästare, dr V. F. Brotherus, hade
* pä grund af sjukdom anhållit om utseende af annan person
fatt omhändertaga kassaförvaltningen, och utsågs till t. f.
skattmästare professor Alex. Luther.
i Till publikation anmäldes:
I. Hortling, Die Ornithofauna der Gegend von Pik-
ala (Kirchspiel Sjundeå), ein en zur Kenntnis der Vögel
- Siidfinnlands I.
= > Viljo Jääskeläinen, Über die Nahrung und Para-
> siten der Fische des Ladogasees.
Ä. Laurin, Älfdalslundar i mellersta Österbotten.
— Efter ansökan och pä förslag af Bestyrelsen utdelades

„= !

92 Pesola. — Merikallio. 10. IV. 1920. -

som understöd för exkursionsverksamhet instun- -
dande sommar ett belopp af 6,000 mark: ät folkskoleläraren -
pastor O. Kyyhkynen för fortsatta växtgeografiska stu-
dier i Kajana-Österbotten 1,000 mark; ät student M. Koti-
lainen för botaniska, främst mossekologiska studier i
Enontekis Lappmark 3,000 mark; ät student O. Eklund

för botaniska studier i Korpo och Houtskär 500 mark; ät
student B. Olsoni för botaniska studier i Kimito 300 mark;
ät mag. E. Merikallio för fortsatta studier af den nord-

finska fägelfaunan 600 mark; ät lektor I. Hortling för |

ornitologiska studier i den sydfinska yttre skärgärden äf-
vensom i Sjundeä 300 mark; och ät student I. Hilden för
ornitologiska studier, främst i Jaakkima, 300 mark.”

Beslöts afhälla följande sammanträde lördagen den 8 -

maj (icke lördagen den 1 maj).
Maisteri Vilho A. Pesola kertoi osan otosta viime.
kesänä Svensk Botanisk Förening'in kolme-päiväiseen kasvi-

retkeilyyn Ruotsissa Skänessa, tehden samalla selvää Skä- i
nessa tavattavasta lehto-, nurmi- ja hiekkanummi-kasvilli- x
suudesta (vrt. Luonn. Yst. 1921, s. 29). Samalla esittäjä teki
ehdotuksen, että Seura ensi kesänä järjestäisi yhteisen kasvi-

retkeilyn johonkin maamme kasvitollisesti huomattavimpaan

seutuun. — Periaatteessa yhdyttiin ehdotukseen kesäretkei-

lyjen järjestämisestä. Asia jäi Seuran jäsenten kesken yksi-

tyisesti lähemmin harkittavaksi. Päätös asiasta tehdään myö- E

hemmin.

Maisteri E. Merikallio piti esitelmän suomalaisista W
kansan käyttämistä lintujen nimistä. Esitelmässä selostettiin.
etupäässä 15:n esimerkiksi valitun lintulajin nimistöä esit-
täviä karttoja. Esitys perustui suurimmaksi osaksi siihen
aineistoon, jonka esittäjä 11:n vuoden aikana on kerännyt eri

osista maatamme ja joka aineisto käsittää lähes 7,000 nimitietoa.

Edelleen näytti hra Merikallio kokoelman formalii-
nilla injisioittuja lintuja; 12:n vuoden kokemus oli mainitun

säilytystavan osoittanut sangen kestäväksi. Sillä on se etu,

että se on vähän aikaa ja taitoa vaativa, joten s 3

ja oppimatonkin saattaa ottaa kaikki talteen. | x

— 10. IV. 1920. — Merikallio. — Valle. — Kivenheimo. 93

| Lisäksi esitti maist. Merikallio Seuran jäsenten näh-
> täväksi Littoisissa viime pitkänäperjantaina eräästä sikäläi-
* sestä kanatarhasta tavatun sangen omituisen kananmunan.
= Maisteri K. J. Valle ilmoitti, että sudenkorentoa
— Aeschna serrata Hag. on Suomesta nyttemmin saatu myös
— naaraita. Tämän aikaisemmin vain Etelä-Siperiasta ja Kir-
— gisein aroilta tunnetun sudenkorennon meikäläiset nykyisin
— tiedossa olevat löytöpaikat ovat seuraavat: Ab: Merimasku
— < (A. Poppius); N: Tammisaari % (Sundström), Snappertuna
- (Öhman), Espoo & (Karvonen), Helsinki Vantaa 3 (Kiven-
> heimo), Helsinki Munkkiniemi 4 34 ja 2 99 (Kivenheimo),
— Helsinki Kasvitieteellinen puutarha (Kivenheimo). Löydöistä
"päättäen näyttää laji Uudellamaalla olevan melko yleinen.
Tänä keväänä ensi kerran nähtävikseni saamat naarasyksi-
= 1öt eroavat läheisestä Aeschna juncea-naarasta paitsi huo-

mattavasti suuremman kokonsa puolesta lisäksi sen kautta,
"että otsan T-kuvio on kapeampivartinen, siipitäplä (ptero-
stigma) lyhyempi, thoraxin vaaleat juovat huomattavasti
leveämmät, takaruumiin vaaleat värikirjaukset laajemmat ja
toisenmuotoiset kuin Ae. juncea'lla sekä perälisäkkeet pi-
temmät, tasaleveämmät ja suoremmat kuin tällä. Erikoisesti
huomattavaa on, että Munkkiniemestä saaduista naaras-
yksilöistä toisella on takaruumiin kirjausten väri sininen
toisella kellanvihreä. Tämmöistä väridimorfismia on ennen-
kin tavattu Aeschna-naarailla (vert. Tümpel: Die Gerad-
— flägler Mitteleuropas, ja Mierzejewski: Aeschna osili-
— ensis nov. sp., Bull. de l’acad. d. sciences de Cracovie 1913).
; Maist. Vallen esityksen johdosta maist. J. Kiven-
oheimo kertoi heinäkuun 28 p:nä 1919 tekemästään oudosta
> havainnosta: „Olin Helsingin läheisyydessä olevassa Munkki-
- niemessä uimaretkellä. Metsikön läpi kulkiessani huomasin
— vilaukselta, miten eräs iso Aeschna-laji salaman nopeudella
* hyökkäsi erään toisen saman kokoisen Aeschna'n kimppuun.
— Kuului siipien kahaus ja molemmat putosivat maahan. Sa-
malla hetkellä olin minäkin jo paikalla ja asetin perhos-
— haavini niitten päälle. Kohotin varovasti haavin harsoa.
> Näin vihreänkirjavan Aeschna-lajin, jollaista en koskaan en-

TII I

94 Kivenheimo. — M. Brenner. 10. IV. 1920. -

nen ollut nähnyt, olevan Aeschna grandis Q:n päällä. Asia

näytti minusta mielenkiintoiselta. Ja koskeivät Ae:t olleet
ensinkään häiriytyneet siitä, että olivat joutuneet haavin alle,
päätin seurata asioitten kehitystä edelleen. Ae. grandis %
koetti pyristellä minkä voi vapautuakseen tuosta toisesta,
mutta turhaan. Päällä oleva Aeschna, jonka sittemmin huo-

masin Ae. serrata 9, ei hellittänyt otettaan. Levällään ole- -
vien siipiensä avulla se esti Ae. grandis'en siipiä paljonkaan -
liikkumasta. Suureksi ihmeekseni rupesi Ae. serrata Q syö- =

mään Ae. grandis %, alottaen thorax'in dorsalipuolen etu-
osasta. Syömistä jatkui herkeämättä n. 35 min. Silloin oli
koko thorax kitiinipeitteineen, vieläpä jalkojen ja siipien
tyviosat syödyt. Koskemattomiksi jäivät ainoastaan pää ja
takaruumis.* ;

Ä rektor M. Brenners vägnar föredrogs följande

Skrifvelse rörande skydd för intressanta växtiormer.
Till Societas pro Fauna et Flora Fennica.

Allmänt kändt och af alla utan motsägelse erkändt är

det stora värde de nordiska ländernas skogar äga icke alle-

"nast ur nationalekonomisk synpunkt såsom en viktig in- -

komstkälla, utan äfven såsom ett oundgängligt villkor för
landets beboelighet och en verksamt bidragande faktor i

estetiskt hänseende. Själffallet är också, att dessa skogar E
böra pä allt sätt värdas och med förständig urskillning till: 3

godogöras.

Men mindre känd torde deras betydelse i vetenskapligt
hänseende vara. Viktiga rön och iakttagelser med afseende
ä säväl väderleksförhällanden som djurens och växternas lif
erbjudas här den uppmärksamma iakttagaren, som däraf
kan draga lärorika slutsatser. Bland annat mä framhällas

den stora mängfald en sädan skog trots sin skenbara en-

formighet kan erbjuda. Hvilken mängd af olika lifsformer,
djur och växter, stora och smä, finnas ej här och hafva sin
trefnad, men också få kämpa för lifvet. Det gäller här för
naturens herre att se och beundra, draga lärdomar och

försiktigt utöfva sin makt, icke tanklöst och hänsynslöst,
med eller utan afsikt, förstöra lif och åstadkomma lidande. =

Maa Kk ae

AY N NN RTI RUN 69

2. ıv. 1920. M. Brenner, Skydd för intressanta växtformer. 95

I detta hänseende syndas det mycket i vårt land både
— mot djur och växter, i synnerhet mot de senare, hvilka i
brist på rörelseförmåga ej kunna taga till flykten. För det
mesta beror detta väl på en tanklös ovana att hafva nå-
3 gonting mellan fingrarna eller att bryta, rycka eller hugga
ä till nägot, men ofta äfven pä oförständ, i det man därmed
tror sig göra en välgärning, såsom då man dödar de full-
komligt oskadliga och rent af nyttiga snokarna och orm-
-slån eller hugger ned ett i eget tycke vanskapligt träd.
RO För att förekomma dylikt erfordras undervisning, hvil-
> ken åter hörer skolorna till. Ungdomen bör bibringas in-
= tresse för lifvet i naturen och medkänsla för allt lefvande.
= Men äfven fackskolor, såsom landtbruks- och skogvaktar-
skolor, skulle i detta hänseende kunna verka mycket godt.
4 Särskildt hos de sistnämndas elever, hvilka skola uppfost-
- ras för en verksamhet i skogarna, vore det nödvändigt att
geplante kärlek till naturen samt en omfattande insikt om
skogarnas och däri förekommande träds. betydelse. De
— böra få lära, att icke allenast de naturalster, hvilkas värde
3 kunna i penningar uppskattas, äga rätt att existera och
— värdas, att bland andra äfven träd, som att döma af utse-
4 endet ej kunna anses hafva något värde som timmerträd,
dock i andra hänseenden kunna vara af stor betydelse, om
— de få lefva och fritt utveckla sig. Man träffar stundom i
våra skogar träd, som till utseendet äro olika de vanliga,
> de kunna ur forstmannasynpunkt vara värdelösa, ja kanske
4 skadliga genom att upptaga rum och näring, som, om dessa
"komme vanliga normala träd till godo, kunde gifva pekuniär
"vinst, och dock böra de skonas och skyddas för åverkan.
Redan den egendomlighet de förete gör dem därtill berät-
— tigade, men därjämte kunna de, om de underkastas sak-
kunnig undersökning och måhända mångårig observation,
lämna viktiga bidrag till kännedomen om växternas lif och
utveckling samt betingelserna för deras trefnad.

> Med kännedom af det intresse Societas pro Fauna et
> Flora Fennica beträffande såväl naturskydd i allmänhet som
"enskilda växters och djurs skyddande ådagalagt tillåter jag

N we

96 M. Brenner. — Kyyhkynen. 240: IVL 1920.

mig till Sällskapets välvilliga behjärtande öfverlämna ett
förslag, det Sällskapet till Folkskolelärareseminarierna i
landet samt Forst-, Landtbruks- och Landtmäteristyrelserna
ville ingå med en framställning i det afseende ofvanstäende
utläggning innebär. Önskligt vore, 'att äfven enskilda med-
lemmar af Sällskapet skulle vid sitt sammanträffande med
befolkningen äfvensom genom den periodiska pressen söka i
att verka i samma syfte. :
Nödvändigheten af att nägon ätgärd i saken vide |
framgär icke allenast af flere kända fall, dä sällsynta, stund-
om t. o.:m. unika exemplar af egendomliga träd, såsom
ormtall, ormgran, mellanformer och kombinationer af vanlig
gran och ormgran, Betula birkalensis, Alnus lobulata, aflif-
vats, utan af t. o. m. en skolgången skogvakts yttrande,
att „alla ormgranar skall huggas ned, de äro bara till skada".
Äfven en insändare i Hufvudstadsbladet har nyligen upp-
manat skogsägare att borthugga , missbildade" träd för att
bereda ett friare utrymme och bättre tillväxt åt de kvar-
blifvande starkare träden. Fara värdt är, att i följd af dy- -
lika uttalanden månget intressant alster af den hos den
lefvande naturen inneboende variationsförmågan på grund
af sitt från den vanliga, icke ,, missbildade" typen afvikande -
utseende skall af rent oförstånd stämplas som missbildadt
och borthuggas. |

sr A. Da

Omfattande de i skrifvelsen uttalade synpunkterna beslöt - ;
Sällskapet ät Bestyrelsen uppdraga att skrida till åtgärder
i det syfte, som af herr BIG åstundats.

i
3
Opett. O. Kyyhkynen: Matkakertomus kesältä 1919.
Yhdyttyäni Kuopiossa matkatoverini, ylioppilas Mauno ;
Kotilaisen kanssa ja tehtyämme n. 16—17 tuntia kestä-
vän laivamatkan alotimme retkeilymme Kaavin pitäjän Lui-
konlahden seutuvilla, jossa oli vuoriperässä joitakin kasvis-
tolle suotuisia aineksia. Itse Luikonlahden tienoo on joks.
tyypillistä savolaista maaseutua, jossa ei tosin tavattu mi-
tään erikoisempia harvinaisuuksia, mutta josta ei myöskään.

10. IV. 1920. Kyyhkynen, Matkakertomus kesältä 1919. 97

— puuttunut Savon kasviston tavallisempia edustajia. Erigeron
— droebachensis, Thalictrum flavum, Campanula glomerata ja

Petkellahden seutu, edellisestä noin 3 km Juukaan päin,
oli jo monessa suhteessa paljon rikkaampaa ja rehevämpää.
— Täältä löytyi jo usempia lehtokasveja, m. m. Viola mirabi-

— burnum sekä suuri Jötkko huomattavampia ketokasveja,
* niinkuin Alchemilla acutangula, Leontodon hispidus, Picris,
Gentiana lingulata, Centaurea jacea (pc), Listera ovata ja
— Gymnadenia sekä alueellemme uusi: Botrychium boreale.
E Noroilla ja letoilla oli useampia niille tyypillisiä lajeja niin-
* kuin Phragmites, Selaginella, Eriophorum latifolium, Carex
— flava ja Rhamnus y. m. — Näitä samoja lajeja näkyi sitten
— tienvarsilla missä niukemmin missä hyvinkin runsaasti Si-
vakkavaaraan asti, n. 7—8 km Luikonlahdesta Juukaan
— päin. Dianthus deltoides'kin seurasi uskollisesti sinne saakka.
- Mutta sitten tuli kasvillisuudessa joks. jyrkkä muutos. Vasta
— Niinivaaran tienoilla oli rehevämpää, joskaan ei sielläkään
— enää entisen veroista, muualla kuin Louhilammen maantien-
— puoleisessa päässä. Outoväriset kalliot vetivät siellä suu-
* rimman huomion puoleensa. Asplenium viride, Lychnis vi-
— scaria ja Sedum telephium olivat tavattavissa kaikkialla, mo-
> nella kalliolla; Woodsia hyperborea, Sagina nodosa, Cera-
— stium alpinum ja Polygonatum officinale olivat harvinaisempia
* ja rajoitetummalla alalla kasvavia. Löytyipä pari lajia, jotka.
> olivat uusiakin, kuten Dianthus superbus (pcc) ja Asplenium
E ”adulterinum, edellinen uutuus Sb:lle ja jälkimäinen koko
* maalle; molemmat Kotilaisen ansiosta.

E Seutu täältä Juuan Halivaaraan oli enimmäkseen yksi-
— toikkoista salomaata. Hypochoeris maculata, Aspidium dila-
tatum ja A. cristatum (Niinivaaran 1.) olivat huomattavimpia
- ytienviittoja*; ; niitäkin vain jossakin paikassa. — Halivaara
on varsin korkeaa vaaramaisemaa. Sen rinteet ovat monin
* paikoin huomattavan reheviä. Lehtokasveja on niillä niukasti
— (Carex digitata, Epilobium montanum, Tilia, Daphne), mutta
— lettolajeja sitä enemmän: Carex flava moninp. runs., Erioph.

k -— etä
N? i

98 Kyyhkynen, Matkakertomus kesältä 1919. — 10. IV. 1920.

latifolium rinteet ja norot valkeanaan, Pinguicula vulgaris,
Triglochin palustris, Carex livida (Sb:lle uusi), Carex panicea,
Lycopodium inundatum y. m. Ketolajeja sen sijaan niukasti.
ja hyvin rajoitetulla alalla. |

Seuraava pysähdyspaikka oli Vesivaara. Sen rinteillä
on sangen reheviä lehdonsekaisia (Carex digitata, Daphne,
Viola mirabilis, Rosa acicularis, Epipactis latifolia pc) letto- ”
noroja, joilla edellisistä paikoista lueteltujen lisäksi (nekin
täällä hyvin tavall. ja runs.) oli joitakin uusiakin, kuten Ca-

rex capillaris, Carex Buxbaumii ja — Galium boreale, koko |
Petrovaaran seudun letoilla hyvin ominainen laji. Maaperä |
olii jo täällä vahvasti kalkkipitoista. — Tässä poikkesimme

maantieltä useampia kilometrejä vasemmalle käyden Kolee-
vaaran kalkkipaikoilia. Rinteet sielläkin lehtoisia, ja norot |
lettoisia, kuitenkin ilman erikoisempia harvinaisuuksia. 3

Kajoonjärven toisella rannalla, jonne sitten siirryimme, |
tapasin m. m. Thalictrum simplex'iä, jota en nähnyt muualla
koko matkalla, ja Alchemilla micans'ia, joka myös on siellä- *
päin hyvin harvinainen. Luikonlahdessa oli sitä kyllä.
Täällä oli myös jo pientarilla Dactylis glomerata, joka sitten
läheisen Petrovaaran kalkkikedoilla oli yleinen.

Äsken mainitun Petrovaaran seudut olivat kyllä lajirik-
kaat ja paikoin rehevätkin, mutta eivät kuitenkaan siinä
määrin kuin olimme odottaneet. Useat muualla harvinaiset
lajit olivat sen ylikylällä aivan tavallisia ja paikoin runsaitakin. '
Niistä mainittakoon, paitsi Dactylis'ta, Festuca elatior; Ga-
*lium boreale, Daphne, Lonicera xylosteum (hyvin yleinen),
Centaurea phrygia (cp—cpp), Aegopodium podagraria (itärin-
teellä cp) ja monen monet muut edellä luetellut. Pistäy-
simme myös läheisellä Iljanniemellä, jossa myös on reheviä
lehtoniittyjä, kallioita (Aspl. viride y. m.) ja lettoja. Täältä
löytyivät Carex laxa ja Hypnum trifarium, molemmat Sb:lle -
uusia. Muut Petrovaaran seudun maakunnallemme uudet.
lajit olivat: Epilobium dahuricum, Rhynchospora fusca, Rosa
acicularis var. Nylanderii, Catoscopium nigritum ja Hypnum
decipiens (Kotilaisen löytämä; eteläisin löytöpaikka) sekä
Galium mollugo < Ruthenicum ja Orchis incarnatus, valkea-

Mk AA

an Was

WIKI 0
EN a a4 IN
Kd N a N
n
o

10. IV. 1920. Kyyhkynen, Matkakertomus kesältä 1919. 99

— kukkainen muoto. Käväsimme myös omituisella pienellä
- Sotisaarella (Poa alpina cp) ja Kasurinniemellä; nekin mo-
> lemmat kalkkiperäisiä. Viimemainitussa paikassa näimme
— taas Epipactis latifolia'a, jota ei ollut Petrovaaralla, sekä
E Hieracium pruiniferum’ia ja Campanula cervicaria’a 2 yksilöä
* — ainoa löytöpaikka koko pitkällä matkallani. Vihdoin saa-
Minne koko matkamme ja ehkenpä koko Sb:nkin rehevim-
> mälle lehtoalueelle Juuanvaaran ja Juuanjärven väliselle
— kalkkialueelle. Seudun harvinaisuudet ovat jo luetellut ai-
> kaisemmin Kotilaisen julkaisuissa. Mainitsen vain, että
— Epipactis latifolia on alueella tavallinen, samoin Cypripedi-
> lum, jota paikoin kasvoi vallan tavattomasti. Erikoista huo-
_ miotani herättivät sen paksut siemenkodat, jollaisia en ollut
4 "millään muilla sen tuntemillani kasvupaikoilla tavannut. Epi-
pactis palustris'ta löysimme myös uusista paikoista vieläpä
— runsaastikin. Omituista vain oli, että muutamia, muualla
* vallan tavallisia lajeja, kuten Campanula patula ja Veronica
means y. m., en täällä havainnut, vaikka toisia kuten
>» esim. Leontodon iss oli paikoin erinomaisen run-
saasti ja laajalti. Matkakiireiden vuoksi jäi seudusta nytkin
— suuri osa vielä tarkastamatta.
i Juuan kirkolta, jossa erosin Kokikänastai jatkoin mat-
— kaani laivatietä Nurmekseen. Silmäiltyäni pari tuntia kau-
— pungin lähintä ympäristöä, jatkoin matkaani Rautavaaran
* sydämeen, Saarimäkeen. Seutu on luullakseni karuimpia
A koko maassamme. En havainnut matkalla ainoaakaan huo-
3 — mattavampaa lajia enkä houkuttelevampaa kasvupaikkaa.
- Eräältä vähän paremman näköiseltä löysin hiukan Cornus
— suecica'a ja toisessa paikassa näin Cirsium heterophyllum’ia,
— nekin molemmat likempänä Saarimäkeä. Tämän paikan
— pientarilla olivat huomattavimmat lajit: Alchemilla pastoralis,
— Pimpinella, Campanula patula ja Knautia arvensis. Jatka-
> essani tästä kulkua suoraan pohjoiseen näin vielä hyvän
* matkaa myös seuraavia: Alchemilla subcrenata, Potentilla tor-
— mentilla, Veronica officinalis, Hypericum guadrangulum ja
Prunella vulgaris. Ensinmainitut jäivät jo Saarimäkeen.
— Eräällä norolla Ylä-Keyritynjärven päässä oli Daphne'akin ja

A ae:

; ja J | An ch kui x , W
100 Kyyhkynen, Matkakertomus kesältä 1919. 10. IV. 1920.

SÄ

Carex flava'a. Mutta siihen nekin loppuivat. Edellisen
kasvupaikka tunnettiin vielä parin peninkulman päässä pole
joisempana. Matricaria discoidea'a oli matkallani vielä noin -
8 km päässä Saarimäestä pohjoiseen, mutta sitten sekin E
loppui, ilmestyäkseen uudelleen vasta Sotkamossa, Suomen- -
selän salon pohjoispuolella. Yhden mökin heinäpellolla näin
kummakseni 1 yksilön Gymnadenia conopea’a ja eräällä -
saniaisrinteellä seuraavia: Onoclea cpp, Oxalis pc, Epilo-
bium montanum, Stellaria longifolia, Galium triflorum, Paris
ja Milium effusum. Se oli todellinen keidas näillä saloilla.
Parilla-kolmella liejukkosuolla tapasin salomatkallani myös -
Malaxis paludosa'a, Juncus stygius'ta, Carex laxa'a ja. Lyco- i
podium inundatum’ia, eräällä Rautavaaran vaaralla Taraxa-
cum galeatum’ia ja Hieracium *karelorum’ia (tätä 2 paik.,
toisessa cp) ja eräässä järvessä Nymphaea ie
Siinäpä saloseudun merkillisyydet. Veronica verna’a a
myös parissa paikassa, omituista kyllä. Nurmimäen tienoot
Sotkamon puolella olivat rehevimmät. Siellä oli eräällä -
kalliolla Asplenium « viride'äkin ja läh. suolla Erioph. latifo- 7
lium’ia ja itse mäellä Carex flava’a. E

Kuljettuani halki Suomenselän saloseudun jatkoin mat-
kaani kievarikyydillä Sotkamon kirkonkylään ja sieltä lai-
valla Ontojoen' suulle, Kuhmon rajalla. Se seutu oli —
saven ansiosta — aika rehevää. Mutta saloseutu siitä poh- >.
joiseen jokseenkin karua. Siellä täällä näin aina jonkin.
huomattavammankin lajin (Pimpinella, Calamagr. arundina- -
cea, Veronica officinalis ja V. verna). Tarkoitukseni oli päästä -
sille vuolukivijuotille, joka Kellojärven keskipaikoilta jatkuu k
Kuhmoniemen pohjoisrajan yli Hyrynsalmelle ja sieltä Suo- -
mussalmen etelärajalle. Näiden kallioiden kasvillisuus oli
omituista siitä, että niillä järjestään jokaisella kasvoivat As-
plenium viride, Cerastium alpinum ja Lychnis alpina missä
mitenkin runsaina, mutta muu kasvillisuus oli hyvin taval-
lista ja sekin sangen niukkaa. Kuivajärven pohjoispäässä.
loppuvat varsinaiset korkeat vuolukivikalliot ja jatkuvat -
sitten matalampina enemmän metabasiittien luontoisina. Sitä
mukaa muuttuu kasvillisuuskin enemmän kalkkiseutujen

0. IV. 1920. Kyyhkynen, Matkakertomus kesältä 1919. 101

— kaltaiseksi. Kellojärven rannoilla, jotka muuten ovat san-
gen karuja, näin seuraavia hiukan kutakin: Carex Buxbaumii,
€. Oederi, C. flava (pc), C. stricta (2:ssa paikassa hiukan)
= sekä eräällä purovarrella Erioph. latifolium'ia. Pinguicula
*— vulgaris on siöllä ehken joks. yleinen; ainakin näin sitä
* muutamin paikoin. Kun vielä mainitsen, että erään talon
— pientarelta löytyi Poa *irrigata ja eräältä kalliolta Weisia
— viridula (molemmat Ok:lle uusia) sekä eräästä salmesta Jun-
— cus supinus, niin lienen luetellutkin sen seudun merkillisyy-
det. Lisätä voisin, että vuolukivikallioilla näin myös —
* samoinkuin Paltamossa+-— parissa paikassa Bryum neoda-
3 mense var. ovatum’ia (tri Broth. määr.) ja eräällä rannalla
— runsaasti Malaxis paludosa'a. Metabasiittialueella olivat
— Härmäjärven seudut Kuhmon pohjoisimmassa osassa mie-
+ lestäni huomattavimmat: Erioph. latifolium (moninp. runs.),
- Daphne, Tofjeldia, Carex capillaris, C. flava (moninp.), C.
> heleonastes, C. panicea, Listera ovata, Sceptrum ja Lycopo-
> dium alpinum sekä eräs Chara-laji (Ch. fragilis?). Matricaria
— discoidea puuttui koko Kuhmoniemen matkalla, ja Pru-
— nella'akin näin vain 1:ssä paikassa. Hyrynsalmen Mikitän-
— järven ja Moisionvaaran tienoilla oli myös useita „hyviä“
- paikkoja, varsinkin Honkajärven tienoilla: Nymphaea tetra-
> gona, Potamogeton praelongus, Salix myrsinites, Galium
3 boreale. (Mikitän eteläpuolella oli tavattoman laajoja soita,
— joilla oli paikoin parempiakin lajeja: Erioph. latifolium, C..
— livida, C. teretiuscula, Sceptrum y. m.). Näin olin tullut taas
- Suomussalmen rajoille ja tietenkin pistäysin tässä entisessä
— tutussa pitäjässäni. Tällä kertaa löysin Carex capillaris'ta
- hiukan eteläpitäjältäkin (edellämainitun metabas.-juotin jat-
= kolta), Scirpus mamillatus'ta, jota olin tavannut myös Kuh-
mossa, sekä seuraavia harvinaisia vesikasveja: Potamogeton
* Zizii (3—4 eri muotoa 2—3-sta järvestä), P. nitens (Ok:lle
— uusi), P. praelongus, Nymphaea tetragona ja Sparganium
gi affine x natans (uusi).
E Suomussalmelta tulin vesiteitse Kajaaniin tehden mer-
— kintöjä matkan varrelta (Lythrum moninp. cp, Lysimachia
— vulgaris ainakin 1 paik. cp, Sagittaria sagittifolia, päämuoto,

102 | Kyyhkynen. — Harald Lindberg. 10. IV. 1920.

Ristijärvellä cp, y. m.). Savossa keräilin vielä entiseen ta-
paani kasveja onnistuen löytämään useita hauskoja muotoja,
jotka kaikki, kuten edellisetkin, toht. H. Lindberg on
hyväntahtoisesti määräyksillään vahvistanut ja osiksi koko-
naan itse määrännyt, josta täten saan lausua kunnioittavim-
mat kiitokseni, samoinkuin toht. Brotherukselle sam-
malien määräämisestä.

Doktor Harald Lindberg lämnade följande Flo-
ristiska meddelanden:

1. Arabis arenosa (L.) Scop. Af denna art, som ej tidi-
gare anmärkts inom finländskt omräde, ha under senaste är
till samlingarna inkommit exemplar frän tvenne fyndorter.
Den 11 aug. 1914 insamlade K. Linkola arten pä en san- E
dig skärning i berg invid Hämekoski bruk i Ruskeala soc-
ken, KL, där den växte tämligen rikligt. De pä nämnda |
ställe insamlade exemplaren äro sä godt som utblommade,
frukterna äro dock ej ännu fullt mogna. Den andra fynd- |
" orten är Stadsparken i Kotka stad, Ka. Härstädes anträf-
fades arten af mag. K. J. Valle den 25 juni 1918 på en
gräsbevuxen klippa. Dessa exemplar ha alldeles unga fruk-
ter och relativt talrika blommor. På min anmodan insam-
lades på samma ställe den 3 juli 1919 ett rikligare material
af arten för utdelning i Plantae Finlandiae exsiccatae af stud.
M. Ulvinen. Dessa senaste exemplar ha de nedersta ski- -
dorna på en del individer mogna. Ä

Arabis arenosa är synbarligen pä båda dessa ställen att
betrakta som inkommen. Under en läng följd af är har jag
haft min uppmärksamhet riktad pä denna art, utan att finna
exemplar frän Finland eller angränsande delar af Ryssland.
Först under allra senaste tid har den inkommit och blir ;
synbarligen stationär pä bäda de ställen, där den anträffats; :
omöjligt är ej heller, att der under närmaste tid kommer |
att här sprida sig eller att anträffas pä nya fyndorter. >

Arten afviker frän Arabis Suecica Fr. genom större, som
äldre violett anlupna blommor, större frön och genom dessa
mer eller mindre tydligt knöliga skidor. E

10. IV. 1920. Harald Lindberg, Floristiska meddelanden. 103

De i Finland tagna exemplaren ha 1920 blifvit af dr
"Gunnar Samuelsson sedda I Sverige är A. arenosa
— spridd öfver hela mellersta delen af landet, från Småland
till Jämtland och Västerbotten; den är äfven känd från
Gottland. Den närastäende Arabis Suecica Fr. förekommer
öfver hela vårt område från Ab till Kemi. I Sverige är
- den anmärkt från Dalarna till Västerbotten.
2. Utricularia intermedia X vulgaris (U. biseriata Lindb.fil.

n. hybr.). Vid inordnandet af nytt material i finländska
samlingen fäste jag mig vid en Utricularia-form, som vid
2 närmare granskning visade sig böra betraktas som hybri-

den U. intermedia X vulgaris. Exemplaren voro tagna dels
3 af pastor O. Kyyhkynen, dels af mag. V. Pesola. Vid
— granskning af museets samlingar tillkommo ännu ett par
= exemplar.
R Bastarden päminner om U. vulgaris genom sin läng-
sträckta växt och genom att bläsorna endast stä att finna
tillsamman med bladen; de stora bläsorna sitta en och en
skiftevis pä bladen, bildande en rad pä hvardera sidan af
n stammen, däraf namnet biseriata. Vinterknopparna päminna
* mest om dem hos U. intermedia, ett borstigt nystan i spet-
= sen af stammen. Vid tillväxten pä våren antaga dessa vin-
> terknoppar en utdragen och glesbladig form och påminna
— dä något mer om dem hos U. vulgaris. Stammen jämte
bladen är pä pressade exemplar c. 1 cm bred, således myc-
ket smalare än hos U. vulgaris. Af denna förut ej urskilda
— hybrid föreligga exemplar från följande lokaler:
5 KOn, Suistamo, Loimala, 21. 7. 1876, V.F. Brotherus
> & Hj. Hjelt (bestämd till ,Utricularia f.“). — OK, Suo-
* mussalmi, in lacu Kukkumalampi, 21. 7. 1911, O. Kyyh-
*kynen. Suomussalmi, Kiannankylä, Pöllänlampi, inter pa-
* rentes, 30. 6. 1911, O. Kyyhkynen. Suomussalmi, in lacu
Kallioinen prope Salovaara in pag. Kiannankylä, 18. 7. 1911,
3 0. Kyyhkynen. Kajana, A. J. Malmgren. Detta sist-
* nämnda exemplar har ursprungligen varit bestämdt till U.
— intermedia, denna bestämning har senare blifvit af Selan
— ändrad till „U. vulgaris f. tenuis, U. neglecta Lehm.?“. Kihl-

104 Harald Lindberg, Floristiska meddelanden. 10. AV. 1920.
man slutligen har vidfogat en lapp med en provisorisk
beteckning: „U. neglecta?“. — Kuus,., Kuolajärvi, Porolampi,
3. 9. 1917, V. Pesola (,U. vulgaris v. tenuis Sael.*). —
Slutligen finnes ett ofullständigt och därför mycket svär- -
bestämdt exemplar, som möjligen kunde hänföras till denna |
bastard. Det är taget af Fredr. Elfving den 23 juli
1875 vid Sermaks invid Svir (bestämdt till „U. ochroleuca
R. Hn.*). Alla de af mig sedda exemplaren sakna blommor. —

3. Utricularia intermedia < minor (U. ochroleuca R. Hn.).
> Af denna sällsynta bastard förefinnas i samlingen följande -
exemplar: Ka, Veckelaks, gungflyäng nära Mentlaks egen- 3
dom, 3. 8. 1899, I. O. Bergroth (,U. ochroleuca R. Hn.“,
blommande). — St, Birkkala, Vaakkojärvi, 18. 7. 1910, Th. -
Grönblom (,U. intermedia“, steril). — Om, Evijärvi, Jär- -
velä, 6. 9. 1905, A. L. Backman (, U. intermedia“); best.
ej alldeles säker. — OK, Paltamo, 6. 7. 1873, O. Lönn-
boh m (U. ochroleuca det. Saelan; blommande). — Ob, Ijo,
Paakkolanoja vid vägen till Siurua, 27. 6. 1864, M. Bren- =
ner. Ursprungligen bestämd till U: ochroleuca, senare af *
Salan ändrad till U. intermedia. — Ks, Kuusamo, 1864,
B. A. Nyberg (,U. ochroleuca R. Hn.*). — Salla, litet träsk
i kärr mellan Vuokajärvi och Hositunturi, 18. 8. 1898, V. -
Borg (,U. minor L.“). 2

4. Puccinellia-former. Konservator O. R. Holm ts Kal
i Lund har haft vårt material af Puccinellia (Atropis) till —
granskning och har därvid urskilt en för den östfennoskan- —
diska floran ny art, P. phryganodes (Trin.) (= Glyceria rep-
tans (Laest.) Krok, Afropis vilfoidea (Ands.) Th. Fr.). Af
denna för området nya art insamlade jag 28. 7. 1913 icke- °
blommande exemplar pä stranden af en holme mellan Kan-
dalakscha och Kolvitsa vid Hvita hafvet (LIm). Den växte
ymnigt pä låg strand betäckande rätt stora ytor, men öfver- -
allt utan ax. Arten päminner mycket om P. maritima Parl.,
men afviker genom sina egendomliga korta skotti blad- -
vecken af de längs marken liggande, långa skotten samtgenom -
de skarpt hvitspetsade blomfjällen. I allmänna herbariet ha vi
exemplar af denna art frän Norge, Ostfinmarken, Varanger- -

2 10. IV. 1920. Harald Lindberg. — Rantaniemi. — 105

fjord, Nyborg, 27. 7. 1898, Th. O. B. N. Krok, samt från
parönland, Beeren Eiland, Ellesmereland och Spetsbergen.
= P. maritima (Huds.) Parl. är inom området endast ta-
Fen af mig 18. 7. 1913 på hafsstrand vid Knjäsha by vid
* Hvita hafvet, KK. Strax intill området är den insamlad af
* 1.0. Bergroth och J. I. Lindroth den 24. 7. 1896 på
* sandstrand nära Anserski Skit pä ön Solovetsk i Hvita hafvet.
P. retroflexa (Curt.) Holmb. Hvad vi här kallat Atropis
* distans v. pulvinata och A. distans f. litoralis (hafsstrands-
formen af A. distans) föres af Holmberg till ofvannämnda
art. P. distans (L.) Parl. växer pä ruderatplatser nära kusten,
äfven inne i landet på några ställen.

Ett exemplar, taget af mig på hafsstrand vid Tullhuset
på Ekerö, Al, 12. 7. 1890, har af Holmberg ansetts vara
Puccinellia distans < retroflexa:

5. Koeleria gracilis Pers. Af denna hos oss ej tidigare
> observerade art inlämnades för någon tid sedan till sam-
E lingarna exemplar, tagna af herr W. Schohin pä sand pä
‚lastageplatsen vid Lappvik, Tenala, Nyl., 12. 7. 1919.

; I detta sammanhang kan nämnas, att den Koeleria-form,
N som af Bergroth är 1896 anträffades pä tallmo vid lands-
vägen ca 10 km N om Särkijärvi, KPom,., rätteligen bör
kallas K. grandis Besser, en östeuropeisk Sr utbredd frän
; Lemberg, \ ‚Warschau, Wilna, Kurland öfver Ingermanland till
Karelia Pomorica (jfr. F. Hermann, Flora von Deutsch-
land und Fennoskandinavien sowie von Island und Spitzbergen,
1912, p. 65).
= Bäda dessa arter ha inlämnats till samlingarna under
— namnet K. cristata Pers.

Eden le

=> > Lehtori A. Rantaniemi oli jättänyt painettavaksi:
— Adoxa moschatellina. |

Adoxa moschatellina'lla on Fennoskandia orientalis'essa
> kaksi toisistaan hyvin erillään olevaa levenemisaluetta: 1)
— eteläinen, jossa sillä on selvä lounainen ja kaakkoinen valta-
asema, ja 2) pohjoinen, tai paremmin koillinen levenemis-
* alue. Herbarium Musei Fennici'n kokoelmain ja yksityisten

Pr LANE KA SK ENS Pao 04005 9 Ae In v
er N UA i ri TAE M er G 35 a
N vad ER 9 “
- - J f 2 Pan

106 + Rantaniemi, Adoxa moschatellina. 10. IV. 1920. ko

tiedonantojen mukaan, joista erityisesti olen kiitollinen
tohtori Hj. Hjeltille, professori A. K. Cajander'ille ja -
tohtori K. Linkola’lle, sekä kirjallisuuden perusteella ovat -
lajin eteläisen (lounaisen ja kaakkoisen) alueen esiintymis-
paikat merkittyinä myötäseuraavalle kartalle, ja ovat ne

kasvimaakunnissa: Al, Ab, N, St, Ta, Ka, Ik, KI, Kol.

N "SN I
kN Äkkiä dei Cum SPC 1. AD el a\z AKI KNESSET SME FIF Kal a Aut Ada ut un

Kuva 1. Adoxa moschatellina’'n leveneminen Fennoskandia
orientalis'essa.

Lajin esiintymisestä lähemmin näissä eri seuduissa il-
moittaa Palmgren") Ahvenanmaalta seuraavaa: ,mesti
smärre grupper (6—8) vid roten af träd- och buskbeständ.
Denna tidiga värväxt är antecknad frän endast ett fätal
ställen. I skärgärden Kökar—Geta pä endast 6 spec. omr.:

') Palmgren, Alvar: Studier öfver löfängsomrädena pa
Aland. Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn. XXXXII, p. 445.

10. IV. 1920. Rantaniemi, Adoxa moschatellina. 107

1 i Föglö, 3 i Lemland och 2 i NW skärgården. — — För
öfrigt känd från Jomala, Eckerö, Finström, Saltvik o. Sund."
Tohtori Linkolan henkilökohtaisen tiedonannon mukaan
"rajoittuu Adoxa’n leviäminen Laatokan pohjoispuolisissa
- seuduissa kapealle rannikko-alueelle, jossa sillä on useita
"kasvupaikkoja Sortavalan luona saaristossa ja lahtien var-
"silla. Lajin esiintymisestä kaakkoisrajan itäpuolella on pro-
"fessori Cajander ilmoittanut sitä tavattavan jokseenkin
"yleisenä (st fg) Äänisjärveltä itään ainakin Onegajoelle asti
sekä Onegajoen laaksossa paikotellen (p) aina Vienanme-
—relle asti.

Pohjoisen-(koillisen) alueen kasvupaikat ovat seuraavat: Kpor.
- Solovetski monastir. N. Iwanizkij. Lim. Juonnijoen varrella, Ki-
E vijoen suun alapuolella, koivikkolehdossa, Walter M. Linnaniemi
> & Väinö Borg (Kivilinna). In alp. Lujauri uurt, Vaon-bed reg.
> subalpina superior in fruticeto Salicis lanatae, A. Osw. Kihlman
— (Kairamo). Lv. Kusomen, ä strandsluttning mot Varsuga älv,
2 invid källspräng, R. Frey (henkilökoht. ilmoitus). Lp. Orlow
(ad lat. bor. 67° 12) in fruticeto ad rivulum, A. Osw. Kihlman
4 (Kairamo). Orlow, M. Brenner. Ponoj, N. I. Fellman. Tscha-
_ poma, Mela Pl. (Hjelt). Ad Triostroff cum Chrysosplenio,*N. J.
— Fellman. Li. Varangaria, Rappenjaschka, sub saxa litoral., A.
| Arrhenius & A. Osw. Kihlman (Kairamo). Inari, Pitkä-Matti,
— G. Ekman (henkilökoht. ilmoitus). Lt. Prope ostium flum. Nuot-
'jok in saliceto insulae prope Nivavaara, John Linden. Nuotjaur,
holme vid nybygget, Linden (Botaniska anteckningar, M. S.).
— Peisen, observerad endast en gäng, E. Nylander & Gadd. Insula
— Njemetskij-ostrow prope Kola, R. Enwald. Lmur. Prope pagum
> Voroninsk in saliceto, A. Osw. Kihlman (Kairamo). Olenij, P. A.
> Karsten. Jokonga, haud procul a pago: Enw. ann. (Hjelt).
= Näihin kasvupaikkoihin liittyvät läheisesti lajin Pohjois-Norjan
— alueella tavattavat löydöt, joista Norm an’in ') mukaan mainitaan
* seuraavaa: Nordvaranger dstr. Vardöen: Engelviken og fleresteds
(Keilhau, Landmark). Ekkerö (Deinboll). Vadsö (Deinboll).

j
b

N SA )) Norman, J. M. Norges arktiske Flora I. Spesiel Plante-
topografi, s. 541. II s. 324.

108 * Rantaniemi, Adoxa moschatellina. =

Mortensnes i birkebeltet sparsomt (N. Lund). Nesseby, fleresteds
(Chr. Sommerfelt). Sydvaranger dstr. Jarfjorden: Jarfjordbotn i
den inderste bugt pä fladen ved söen. — Planten har inden vort
arktiske gebet kun et ganske lidet felt i den östligste del av
Östfinmarken omkring Varangerfjorden, hovedsagelig i Nord-
varanger og med en enkelt station i Sydvaranger. I dette felt,
som er fjaernet langt fra dens övrige udbredning i Norge, og
mä ansees som en vestlig fortsaettelse af dens udbredning i de
russiske og finske Lappmarker, näer den i trakten omkring Vardö -
(Keilhau) en nordlig bredde af antagelig 70° 21-22, artens”
yderste polargrendse i Europa og tillige dens östgraendse pä
den skandinaviske halvö, antagelig omkring 20° 20° öst for Kri-
stiania. Feltet ligger i fjordbeltet fra naer fjordbunden eller fra
selve fjordbunden til ude ved fjordindlöbet. Planten vokser |
overalt, sävidt bekjendt, i lavlandet og naer söen. Den er hidtil
funden pä 6 saerskilte lokaliteter, alle pä fastlandet. Den kan
vaere i fuldeste flor 8de juli. :

A. moschatellind'lla on ollut sitäpaitsi jo kauan tunnettu,
näistä päälevenemisalueistaan - verrattain eristetty. kasvu-
paikka Ob:ssa Pohjanlahden perukassa Kemijoen alueella.
E. Hougberg (Meddelanden IX p. 151) on ensimäisenä
maininnut lajin Kemistä kasvupaikkaa ilmoittamatta (kasvit
H. M. F:n kokoelmissa v. 1882). Samoin mainitsevat lajin.
täältä Zidbäck) ja Keckman*%), ja tarkoittanevat kaikki
tunnettua kasvupaikkaa Kallinkankaan laiteella, lähellä Lau-
rilaa. Löytöni täältä on Mahlasaarelta, lähellä Hilden’in
torppaa, leppien juurelta (H. M. F.). Lähempänä meren-
rannikkoa on mainittava vielä pari kasvupaikkaa: Heikonen
(Keckman?) ja Kemin kaupungin alueella, eteläpuolei-
sella merenrannikolla, Huha (A. Rantaniemi). Wirzen'in ')
ilmoituksen mukaan olisi mainittu kasvi myöskin tavattu i
Torniossa, vaikka myöhäisempää vahvistusta löydölle ei ole.

|
:
;
|
i
|
E
|
|
|

) Brenner, M. Observationer rörande den nordfinska floran
etc. Acta Soc. Fauna et Flora Fennica XVI. 1
2 Keckman, Ch. E. Anteckningar om floran i Simo och
Kemi socknar af norra Österbotten. Acta Soc. pro Fauna et Flora
Fennica XIII.

10. iv. 1920. SFRURDIENE, Adoxa moschatellina. 109

yi n Kemin seudulla esiintyy muitakin eteläisiä lajeja,
3 joilla on yhtä eristetty kasvupaikka kuin A. moschatellina’lla,
"on ollut luonnollista, että A. moschatellina'a on pidetty ete-
läisen kasvistoelementin edustajana täällä pohjoisessa, var-
— sinkin kun sen kasvupaikka on ollut lajin eteläisiä kasvu-
* paikkoja täysin vastaava: lehtomainen, rannikkoa vastassa
— oleva koivikko- ja lepikköreunus, puiden ja pensaiden alla.
Mutta seuraavat uudet löydöt, jotka olen tehnyt Kemijoki-
"alueella, sitovat selvästi A. moschatellina'n Kemin kasvu-
* aseman lajin koilliseen levenemisalueeseen. Kesällä 1916
— löysin kasvin Tervolassa (Ob) Vähäjoen varrella vanhan
— heinäladon sijalla ja Louejokeen laskevan ojan varrella leh-
* dossa sekä LKem'in alueella, jolle se on uusi: Värriöjoen
— varrella, rantatuomikossa, puiden varjossa. Edellisiä mer-
killisempi kasvupaikka lajille on Värriötunturin alueella,
E ‚heteessä Värriötunturin alapuolella, jossa tapasin kasvin
— täydessä kukassaan 18 p:nä heinäkuuta 1917.

# Kun viimeksimainittu kasvupaikka A. moschatellina’lle
on tavallisuudesta poikkeava — lajihan on lehtokasvi —
* kuvaan sen lähemmin. Heteessä esiintyivät seuraavat sam-
1—- pintaa peittävinä: Amblystegium exannulatum, Bryum
Mahinioosum var. gracilescens, Br. Duvalii, Hypnum rivulare,
- H. uncinatum, Hylocomium pyrenaicum, Acrocladium cuspi-
datum, Philonotis fontana. Tästä sammalpeitteestä kohosi
WA. moschatellina runsaana, seuralaisenaan Stellaria alpestris.
-Reunempana harvassa esiintyivät Eguisetum pratense, Carex
loliacea, Epilobium Hornemanni, alempana heteessä lähtevän
- puron varrella: Eguisetum sylvaticum, Phegopteris dryo-
E pteris, Geranium sylvaticum, Geum rivale, Epilobium angusti-
—folium, Cerastium triviale, Alchemilla glomerulans, Taraxa-
cum croceum, Caltha palustris, Petasites frigidus, Luzula
— parviflora, Milium effusum, ja pensaikossa (Salix phylicifolia,
1—!/, m korkea, S. lapponum, S. glauca) Calamagrostis
— phragmitoides.

= Laji on Suomen kasvitieteellisellä alueella itäinen vael-
R. taja, joka ensin on saapunut Laatokan, Äänisjärven ja Vie-
3 nanmeren rannikkoalueelle ja jokilaaksoja myöten sisämaa-

110 Rantaniemi, Adoxa Thosdiintellinds 10. IV. 1920.

han. Tutkimallani Kemijoen alueella on se uusi edustaja.
niistä monista kasvilajeista, jotka ovat pohjoisesta, — tässä.
tapauksessa koillisesta — käsin vaeltaneet jokilaaksoja reit-
teinä käyttäen aina Pohjanlahden rannoille asti.

Lajilla on Ledebour'in ') mukaan laaja levenemisalue
idässä Kuolan niemimaalta läpi pohjoisen Venäjän, Uraalin,
Altain ja Baikalin kautta aina Kamtschatkalle ja Pohjois-
Amerikaan sekä Nevalta Oka- ja Kama-joelle ja Itämeren
maakunnista ja saarilta Länsi-Venäjän kautta Tonavalle ja
aro-alueen eteläpuolella Kaukasiassa. |

* Lajin etelä-skandinavialainen levenemisalue on Ruot-
sissa Hartman’in mukaan?) Skänesta Medelpadiin, Jemt-
lannissa, Ölannissa, Gottlannissa. Andersson & Birger?)
mainitsevat sen pohjoisimmat löytöpaikat Norrlannissa: Da-
larne, Helsingland, Medelpad ja Jemtland.

Norjan eteläinen levenemisalue on Blytt & Dahlin?
mukaan: „ei sjelden östenfjelds fra Kristiania till Nordre
Fron, op til ca 700 m. o. h. Vestenfjelds sj.: Jaederen, -
Karmöen, indre Hardanger, Voss og Sogn. Trondhjem
(aeldre tid). Alstenö i Nordland.“ ; |

Tämä Adoxa moschatellina’n etelä-skandinavialainen -
levenemisalue liittyy läheisesti etelä-suomalaiseen. Laji on-
kin pidettävä kaakosta (idästä) tulleena vaeltajana etelä-
skandinavialaisellekin alueelle, jossa se näyttää seuraavan |
rannikkoalueita ja niiltä siirtyvän jokilaaksoja myöten sisä- i
maahan. Näin selittävät Andersson & Birger sen
esiintymisen yleensä Norrlannissa ja ennen kaikkea Jemt- j
lannissa, lajin pohjoisella levenemisalueensa rajalla. Se on |
niitä vaeltajia, jotka ovat saapuneet Jemtlannin silurialueelle -

|
|

kahta tietä: „den västra invandringsströmmen från Trond-

!) Ledebour: Flora Rossica, Vol. II. Stuttgartiae 1844, p. 382.

Hartman, C. J: Handbok i Skandinaviens flora. Tionde
upplagan, p. 74.

9) Andersson & Birger: Den norrländska florans geogra-
fiska fördelning och invandringshistoria. Norrländskt Handbibliotek. V. -

1 Blytt, Axel: Haandbog i Norges Flora, udgivet ved Ove
Dahl, pag: 663. aa

& 10. IV. 1920. Rantaniemi, Urtica dioica-muodot. 111

* hjemsfjorden och den sydöstra, som följt kusttrakterna vid
Bottenhafvet och sedan älfdalarna uppefter.* Tätä otak-
- sumaa tukee myös se seikka, että A. moschatellina, samo-
— jen tutkijain mukaan, on yksi niistä eteläskandinavialaisista
— lajeista, joita ei tavata Jemtlannin tunturilaaksoissa, vaan
— esiintyy ensin siluritasangolla „i sydberg“.

Lehtori A. Rantaniemi oli edelleen jättänyt painet-
— tavaksi: Urtica dioica-muodot.

Kemijoki-alueella esiintyy kaksi toisistaan selvästi eroa-
= vaa U. dioica-muotoa. Toinen esiintyy rantapensaikoissa,
— rantalehdoissa ja rehevillä rantaniityillä, toinen kylien luona
— pientareilla, rakennusten ja aitojen vierustoilla, raunioilla,
| yleensä „loeis cultis*, siis ruderaatina. Edellinen on sel-
ä västi sama muoto, muota Simmons teoksessaan , Floran
: och vegetationen i Kiruna* on selittänyt uutena varieteettina
+ nimellä U. dioica L. var. Sondenii.

E Sonden!) on ensimmäisenä kiinnittänyt huomiota pää-
* lajista poikkeavaan muotoon, jonka hän löysi Torniojärvi-
Kaimaeltn Haukijärven luota kurusta. Hän nimittää sen f.
— glabra Hartm. ja kuvaa seuraavasti: Pieni, omituinen muoto,
= 10—15 cm korkea; sillä on ainoastaan yksi ja toinen pol-
Eos Hän mainitsee siitä vielä, että se näyttää täy-
— dellisesti kotiutuneen kasvupaikkaansa ja että sen jo kau-
"kaa voi helposti eroittaa siellä täällä rikkaläjillä ruderaattina
> esiintyvästä päämuodosta. Simmons puolestaan yhtyy
"Sondeniin siinä, mikä koskee muodon täydellistä omaperäi-
> syyttä ja selvää eroitusta seudulla esiintyvästä ruderaatti-
sesta päämuodosta U. dioica L., mutta hän ei pidä että nimi
n glabra Hartm. olisi sille sopiva, osaksi siitä syystä, että
Hartman'in määritelmä (Flora, 2 uppl. s. 260): „varsi ja
"lehdet kaljut*, ei täydellisesti pidä paikkaansa, ja osaksi
siitä syystä, että Hartman ei mainitse mitään muista huo-
_ mattavimmista tunnusmerkeistä mainitulla kasvilla. Verrat-

1) Sondén, M. Anteckningar om floran inom Tornejavreomrä-
Sv. Bot. Tidskr. 1907, p. 235.

112 Rantaniemi, Urtica dioica-muodot. 10.1. a

tuaan sitä niihin originaali-exemplaareihin f. glabra Hartm., 4.
joitten perusteella Hartman on varieteetin määrännyt (Up- -
sala botaniska institutions herbarium: „Herb. Hartman”, .
„Urtica dioica glabra*, Lapp. Lul., Quickjock, L. Laestadius,
ja Riksmuseets svenska herbarium, exemplaarit niinikään
Laestadius’en ottamat Luulajan Lapista), huomauttaa Sim- i
mons, että mainitut exemplaarit soveltuvat siinä suhteessa
määritelmään: „att de pä stjelken ha blott enstaka, för -
blotta ögat osynliga här pä internodierna och ett svagt ludd
vid nodi, samt pä bladen enstaka små här dels pä öfre si-

dan, dels pä undersidans nerver. Brännborst saknas helt

och hället.*

Tämä muoto vastaa, jatkaa Simmons, sangen hyvin
Hartmanin kuvausta, mutta se ei sovellu Kiirunasta löydet-
tyyn muotoon. Jos nimitys , glabra* säilytettäisiin tälle
muodolle, täytyisi sille silloin antaa toinen sisältö ja varie-
teetille laajempi käsitys, kuin mitä nimenantaja itse tar--

koitti, mikä olisi vähemmin sopivaa, koska hänen exemplaa-

rinsa vastaavat sitä eroitusta, johon nimitys viittaa.

Kun Kiirunasta löydetty Urtica dioica-muoto ei soveltu-
nut Hartmanin kuvaukseen var. glabra'sta, täytyi sen saada
uuden nimen, ja Simmons kutsuu sen professori Sonden'in -
mukaan, joka ensimmäisenä lajin mainitsi, nimellä U. dioica
var. Sondenii seuraavalla määritelmällä: ,Rhizoma repens,
longe stoloniferum. Caulis gracilis, simplex vel ramulos
brevissimos, parvifolios, in axillis gerens, altitudinem metri
attingens, stimulis paucis, sparsis, crassis, ad nodos densio-
ribus, tenuioribus, munitus. Stipulae centimetrum fere lon- -
gae, lineares. Folia laeteviridia, inferiora rotundata, palma-
tinervia, grosse paucidentata; media ovata, superiora angus-
tata; omnia fere omnino glabra, ad nervos principales solum -
tenuissime pilosa, stimulis perpaucis munita. Stimuli haud -
urentes.“ | 152 ; |

Tämän varieteetin omituisuus, jollei sitä mahdollisesti
ole pidettävä erityisenä lajinakin, huomauttaa Simmons, ei
ole niin paljon sen kaljuudessa, jossa suhteessa se muistut-
taa etelämpänä esiintyvän päälajin varjomuotoja, vaan sen -

10. IV. 1920. Rantaniemi, Urtica dioica-muodot. 113

* lehtimuodossa. Kukkivien varsien alimmat lehdet, samoin-
> kuin pienien sterilien vesojen lehdet, jotka vesat myöhemmin
"kesällä työntyvät esiin juurakosta, ovat nimittäin piirteiltään
* melkein ympyränpyöreitä tai vieläpä pituuttaan leveämpiä,
- kourasuonisia ja ilman selvää pääteliuskaa. Hampaat tai
liuskat, joiksi niitä paremmin voisi kutsua, ovat hyvin suu-
> ret verrattuina lehden pintaan. Myöskin keskilehdet ovat
* harva- ja suurihampaisia (tavallisesti 8). Hampaiden ala-(ulko-)
sivulla on toinen pieni hammas (toiskertaasahalaitainen).
Poltinkarvat varren nivelväleissä ovat hyvin karkearaken-
> teiset, mutta niiltä puuttuu polttava sisällys, joten niitä
> käsitellessä kyllä tuntee niiden ohdakkeen tavoin pistävän,
* mutta mitään polttavaa tunnetta ei synny. Simmons huo-
E mauttaa, että kasvi Matojärvikurussa useissa paikoin muo-
* dostaa yhtenäisiä kasvustoja usean neliömetrin alalla ja ettei
i sillä ole mitään yhteyttä myöhemmin siirtyneen, viljelys-
* alueella esiintyvän U. dioica'n kanssa.
Paitsi mainittua kahta edustajaa Tornion Lapista Tor-
niojärvi-alueelta mainitsee Simmons tavanneensa lajin Riks-
museum'in herbariossa, yhden exemplaarin, jonka Kihlman
on v. 1892 ottanut (,Lapponia Imandrae, Umpjavr, Kietknaj,
in nemorosis“), ja Upsalaherbariossa harvinaisen tyypillisen
— ja kauniin kappaleen, jonka Schlegel & Arnell ovat ottaneet
(Nordland, Saltdalen, Baadfjeld), sekä pari Th. M. Fries'in
> ottamaa (vid Elvenäs och Aldjock i Sydvaranger).

> Kun Herbarium Musei Fennici-kokoelmissa on A. Osw.
i Kihlman’in (Kairamon) jättämä kappale samalta kasvu-
= paikalta Imanteron Lapista, kuin Simmons'in edellä mainit-
> sema Ruotsin Riksmuseum'in herbariossa, olen ollut tilai-
— suudessa vertaamaan niitä U. dioica-muotoja, jotka esiintyvät
Kemijoki-alueella viljelysseutujen ulkopuolella, mainittuun
* muotoon ja huomannut ne yhtäpitäviksi. Olen senvuoksi
luonnollisilla kasvupaikoilla esiintyvät U. dioica-muodot
* kutsunut U. dioica var. Sondenii Simm. ja viljelysalueella
— ruderaatteina esiintyvät U. dioica L.

- Huomaamme näinollen, että Urtica dioica kuuluu ete-
- läiseen flora-elementtiin ja on viljelyksen mukana levinnyt

VA > a tn u < Zt

114 - Rantaniemi, Urtica dioica-muodot. 10. IV. 1920.

pohjoista kohti. Sen pohjoinen levenemisalue päättyy pai-
koin ennemmin kuin U. dioica var. Sondenii'n, pohjoisen
(koillisen) flora-elementin edustajan, levenemisalue alkaa;
paikoin ne sivuuttavat toisensa. Niin päättyy U. dioica Ou-
nasjoen varrella Kittilässä Kaukosen kylässä, kun U. dioica
var. Sondenii esiintyy pohjoisempana Aakkenustunturin ala-
puolella olevan puron varrella. Kitisen varrella tavataan
U. dioica pohjoisimpana Sattasen ja Petkulan kylissä, kun |
sitävastoin Kairamon ilmoitus Vaulasta nähtävästi tarkoittaa
U. dioica var. Sondenii. Luiron varrella tavataan U. dioica
Korvasen ja Mutenian kylissä, jotavastoin U. dioica var.
Sondenii ei ole täältä tavattu. Yläkemijoen varrella tava-
taan U. dioica Savukoskella ja U. dioica var. Sondenii Vär-
riöjoen yläjuoksun varsilla. Alueen itärajalla päättyy U.
dioica'n esiintyminen Sallan Kirkonkylässä ja Yläkuolajär-
vellä (Mikkola), kun U. dioica var. Sondenii esiintyy yleensä
rantalehdoissa Ylisen Tuntsan varrella. Tornio-Muoniojoki- -
varrella on U. dioica tavattu Muonion kirkonkylässä ja U.
dioica var. Sondenii’n löytöpaikat ovat Ruotakuru ja Ter-
mesvaara.

Herbario Musei Fennici'n kokoelmien perusteella jakaan-
tuisivat näitten eri U. dioica-muotojen kasvupaikat tällä
pohjois- ja koillisosalla Fennoscandia orientalis'ta osapuil-
leen seuraavasti. ;

Urtica dioica L. (ruderaattimuoto). Lkem. Salla, pientareella
aitovierellä Yli-Peterin luona, W. Borg & A. Rantaniemi. Kittilä,
Kaukkonen, in cultis, Hjelt & Hult. Muonio, Kyrkoby, odladt J
ställe, Justus Montell. Kolari, prope templum, in pago Jokijalka, : |
et ad Äkäsjoki, prope Äkäslompolo, Hjelt & Hult. (L. Tornensis.
Karesuando, F. Mäklin, f. glabrescens.) Li. Enare, Toivoniemi, E
juxta domum, A. Arrhenius & A. O. Kihlman. Lmur. Ad pag.
Lowosersk ad domicilia Lapponum, A. O. Kihlman (Kairamo).

Urtica dioica L. var. Sondenii Simm. Kk. Kantalaks (inter -
Kem et Keret), G. Selin. Lkem. Salla, rantalehto ylimmän Tunt-
san varrella (tyypillinen), Valter M. Linnaniemi & V. Kivilinna. -
Rehevä ruohoinen ranta Tuntsan varrella Naaliojan suun kohdalla,
W. Borg (Kivilinna) & A. Rantaniemi. Kittilä, Kyrkbyn, H. Lind- -

10. IV. 1920. Rantaniemi, Huomattavia kasvilöytöjä. 115

> berg. Le. Ruotakuru, A.. J. Malmberg (nomine f. glabrescens
> Sael). Termesvaara, A. J. Malmberg (nom. f. glabrescens). Li.
Patsjoki, C. W. Fontell. Lim. Ad lac. Umpjawr, in nemoris hu-
midis ad ostium rivuli Kietknaj, A. O. Kihlman (Kairamo). In
alp. Lujauri-uurt, in abieto humido ad rivulum prope lac. Seit-
'jawr, A. O. Kihlman (Kairamo). Ad lacum Nuortijaur (nomine
f. glabrescens Sael.), R. Enwald & Hollmen. In alpe Schelesna
pr. Kantalaks, V. F. Brotherus. Lp. Pjalitsa in ripa alta glareosa
prope pagum, Kihlman (Kairamo). Ponoj, bäckdal öster om byn,
> Justus Montell. Lmur. Prope pagum Voroninsk in saliceto, A.
> Osw. Kihlman (Kairamo). Lt. Kola, N. I. Fellman.

. Näistä löytöpaikoista voimme tehdä sen johtopäätöksen,
että tässä on nähtävästikin kysymyksessä itäinen vaeltaja
U. dioica-muotoa, joka on selvästi eroitettavissa ruderaatti-
muodosta ja joka on levinnyt Suomen, Ruotsin ja Norjan
Lappiin.

Lehtori A. Rantaniemi oli jättänyt seuraavan tie-
* donannon: Huomattavia kasvilöytöjä.

Cypripedium calceolus L. on jo Linnen Iter lappo-
nicum'issa ') mainittuna Kemista (Calceolus vulgaris, sed de-
floruit), ja tarkoittanee tämä löytöpaikka erästä lajin kasvu-
paikkaa Kemin kaupungista noin kilometrin verran S-ään
lähellä yleistä maantietä Matinlassin luona. Linnen aikaan
lienee kasvi ollut yleisempi, sillä Flora lapponica tietää, että:
— , Nullibi copiosiorem hujus proventum observavimus guam
in Ostrobothnia, inter Uloam et Kemi*. Samaan viittaa Fr.
* Nylanderin tiedonanto: skuggiga skogar i N. Österb.
* flerst. (Brenn. Obs.). Nykyisin on se harvinainen. Toinen
kasvupaikka kasville täällä Ala-Kemissä on Ruonaojan tie-
noilla (cp.): Kurkela. Akkunus-jokivarrella, jossa se esiintyi
aika runsaasti, vaikka rajoitetulla alueella, kasvupaikat ovat:
1) Lähde Puukkokummun talon ja Jukan torpan välisen tien
S-puolella: O. Vallenius (L. Y. 1905 p. 77), 2) Puukko-

) Carl v. Linné: Iter Lapponicum. Skrifter af Carl von
Linné utg. af Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. V. Upsala 1913.

AES cad map Wr, UF Aal nn nn Lac > nt Kir isä A Ai

116 Rantaniemi, Huomattavia kasvilöytöjä. 10. IV. 1920. äi

kumpu, rantapolun vierellä; 3) Sompujärven ja Lehmikum-

mun (Tervola) välillä; 4) Honkamaan laiteella, länsipuolella. in :
Hougberg on jo maininnut, että ,enligt berättelse har
man funnit den i Tervola" (i brefvet eg. Tevola, Hjelt Consp.).

Tervolassa olenkin löytänyt lajin kahdessa paikassa: 1)
Louepalolla länsipuolella Kemijokea, puron varrella yhdessä
Viburnum opulus ja Pteris aguilina, ja 2) Lehmikummussa
itäpuolella jokea, soistuneessa lehdossa, sekä Rovaniemellä:
Konttijoen varrella. Alatornion Kalkkimaassa se niinikään
esiintyy (cfr. Hougberg, ej känd från Torneå: Brenn. Obs.).
Kaikki nämät kasvupaikat ovat kalkkipitoisilla alueilla, sa-
moinkuin lajin uusi löytämäni kasvupaikka L. Kemensis-
maakunnassa Kittilän ja Sodankylän välillä, Jesiöjoesta jon-

kun matkaa länteen sijaitseva Mustavaara (noin 67 38 N.

lev.), jossa on myös Fragaria vesca'n ja Rubus idaeus'en poh-
joisimmat löytöpaikat.

Butomus umbellatus L. on niinikään yksi niitä kasveja,
joita Linné Lapin matkallaan löysi Kemistä (in fluvio Ke-

mensi, Flora lapponica). Kasvi esiintyy Kemijoen alajuok-

sun varrella siellä täällä verrattain harvassa putaitten, lam-
pien rannoilla, milloin vedessä milloin kuivalla, ja pääjoki-
uomassakin joskus virtaavassa vedessäkin ja on aina sidottu

rannikko-alueeseen. Kaukana tästä rannikko-alueesta olen .

lajin löytänyt uutena L. Kemensis-maakunnalle Luirojoen

varrella, Pitkänrannan suvanto Luiron kylän pohjoispuolella
(circ. 67 15° N. lev.) ja Ounasjoen varrella Kurjenniva (cire.

67° 43' lev.) Kittilän kirkonkylän pohjoispuolella. Pesola

(Meddelanden Soc. F. FI. f. H. 44, pag. 231) mainitsee lajin -

Kuolajärvellä, Yli-Kuolajärven S-päässä, noin 67 N. lev.

Vesikasveista on vielä mainittava uutena L. Kemensis'elle
Ranunculus lingua L., jonka pohjoisin löytöpaikka on tähän
asti ollut Keckman’in mukaan (Acta Soc. F. Fl. f. XIII)
Martimojärvi Simossa (noin 65 50 N. lev.). Se esiintyy
Sodankylän Unarissa: Riipijoki, Raatelampi (noin 67° 18 N.
lev.). Samoilla seuduin on Calla palustris'en pohjoisin löy-
töpaikka.

Callitriche hamulata Kätz., jonka Montell (Meddelanden 1

a,
7 -

< aki TY A '> JA

LTA IV NAE TUR et 3 SOND "Tr NW. RR SITE n G

KA, w
- BIST
N

SSA

10. IV. 1920. _ Rantaniemi, Huomattavia kasvilöytöjä. 117

H. 42, pag. 84) ensimmäisenä mainitsee flora-alueeltamme
Muoniosta, näyttää olevan laajemmallekin levinnyt Callitriche-
laji täällä pohjoisessa. Keräämäni materiaalin on tohtori
H. Lindberg hyväntahtoisesti määrännyt ja ovat seuraavat
löytöpaikat mainittavat: 1) Sodankylä: Ylä-Kemijoki, Kuusi-
suvanto ja Riestojoki (Luiron syrjäjoki); 2) Kittilä: tiellä
lähellä Rautujärveä (Hanhimaantie).

Callitriche polymorpha Lönnr., jolla tähän asti on ollut
useita löytöpaikkoja L. Kemensis'essä, mutta ei ole tunnettu

Ob:sta, esiintyy Kemissä, Niemen Alasaaren lammikossa.

Uusina lajeina kasvimaakunnalle Lkem ovat vielä mai-
nittavat:

Epilobium alpinum L. *lactiflorum (Hausskn.) Pallastun-
turilta, joka samoinkuin Antennaria alpina (L.) R. Br. (Ou-
nastunturi, Pyhäkero) lisää Enontekiön Lapin lajeja Ounas-
ja Pallastunturi-alueella.

Galeopsis tetrahit L. *bifida (Boenn.). Värriöjokivarsi,
Kolsakosken alapuolella, rantatuomikossa, una cum Adoxa
moschatellina; Kittilä, Ounasjokivarsi heteen varrella ranta-

. reunassa.

Campanula patula L. Mutenia, keto, una cum Chrysan-

themo leucanthemo.

Galium mollugo L. Salmijärvi (Kuolajärvi), kyläkenttä ;
Sodankylä: Vaalajärvi, nurmikkotöyräs.

Brunella vulgaris L. Sodankylä, Unari, Kierinkinkylä,
Kumpula.

Tulppion uutistalo Tulppiojoen varrella on viimeinen
pysähdyspaikka Suomen puolella rajaa matkalla Nuortiin ja
Kuolaan. Talvisin on täällä ollut vilkas liike, kun tämän
paikan kautta on kuletettu tukkeja vedenjakajan yli Venä-
jän puolelta Suomen puolelle. Ruderaattikasvisto Tulppi-
ossa oli harvinaisen runsas ja monien tavallisten lajien jou-
kossa olivat täällä seuraavat: Cirsium lanceolatum L., Anthe-
mis tinctoria L. ja Sisymbrium Loeselii L.

Muista vähemmin tavallisista edustajista L. Kemensis’-
essä mainittakoon vielä:

Salix lanata L., joka muodosti komeita pensikkoja Vär-

118 Mötet den 8 maj 1920.

riötunturin itäpuolella, missä vedet kallistuvat ‚Hirvas- ja
Tuntsajoen haaroille. Lajin mainitsee Montell (Medde-
landen Soc. F. FI. f. H. 36, p. 154) Muoniosta ja Cajander
(Metsänhoidon perusteet II, siv. 490) Kuolaan Enjan-
joen latvoilta.

Carex capitata Soland,, josta E. af Hällström on jät-
tänyt näytteitä museon kokoelmiin jo aikaisemmin kuin
Pesolan ilmoitus (Meddelanden 44, p. 231) on tehty, Kuola-
järveltä Perävaaran luota ja Aapajärven eteläpäästä, esiintyy
runsaasti eräällä lehtosuolla, Palvosenaapa, Kittilässä.

Cirsium palustre L. on verrattain harvinainen Ob:ssa, ja
L. Kemensis’essä sillä on tähän asti tunnettu yksi löytöpaikka:
Kuolajärvi (Salla): Eniantunturin SE-puolella, sarasuolla (V.
Borg & A. Rantaniemi, H. M. F.). Kasvin tapasin Sodankylässä
Kiurujärven ja Tanhuan välillä, Mato-ojan luona, hetepurossa
suolla.

Mötet den 8 maj 1920.

Ordföranden hyllade i varma ord minnet af professor
emeritus John Sahlberg, den frejdade entomologen,
en gäng en bland Sällskapets verksammaste ledamöter.

u , I [7 w 1954 +145 MODA PTY OPT
RS ET ER N BE Ye
PÄ - 4 Ky 1 3 - jp" XX
a [ v vå
- «
WU

Genom att resa sig frän sina platser hedrade Sällskapets

medlemmar den bortgängne naturforskarens minne.
Anhällan om skriftutbyte hade inkommit frän
University of Michigan, Museum of Zoology,

Ann Arbor, Mich., U. S. A., och beslöt Sällskapet bifalla

denna anhällan med öfversändande af sina Meddelanden.

Framlades 46:te tomen af Sällskapets Acta. Priset
fastställdes till 25 mark.

Ylioppilas A. Ulviselle myönnettiin kenraali L.
Munck’in lahjoittama 250 mk apuraha Helsingin Santa-
haminan kasviston tutkimiseksi.

Student Rolf Grönblad anmälde till publikation:

7 CEN

FEAT NART an n MT AA SADAN

mika k meni

| | 8. V. 1920. Suomalainen. — W. Brenner. — Montell. 119

= 1) Neue oder wenig bekannte Desmidiaceen aus Finland
I und Russisch-Karelien, nebst kritischen Bemerkungen über
einige ältere Arten; 2) Finnländische Desmidiaceen aus

Keuru. — Tri K. Linkolan puolesta ilmoitettiin painetta-

vaksi toinen osa tutkimuksesta: Studien über den Einfluss

der Kultur auf die Flora in den Gegenden nördlich vom

Ladogasee. — Lehtori E. W. Suomalainen ilmoitti ju-

laistavaksi: Muutamia tulokaskasveja ja tietoja entisistä
painolastikasveista Porin satamissa.
Lehtori E.W. Suomalainen kehoitti Seuran jäseniä

> kiinnittämään huomiotaan petolintujemmeravintoon

eri seuduissa maata ja eri vuoden aikoina. Erikoisen suo-
tavaa olisi esittäjän mielestä määrätä ne eläinlajit, joita
petolintuemot tuovat poikasilleen.

Dr Widar Brenner redogjorde för af honom verk-
ställda växtsociologiska studier i västra Ny-
land, därtill anslutande en diskussion af nägra växtgeo-
grafiska principfrägor, särskildt rörande förhällandet mellan
ständorten och vegetationen. — I anslutning till föredraget
gjordes ett uttalande af doc. A. Palmgren.

'Forstmästare Justus Montell: Aspidium spinulo-
sum i södra Enontekis, Lapponia kemensis.

Dä jag efter genomläsning af doktor Harald Lind-
bergs intressanta uppsats om Aspidium spinulosum och
A. dilatatum i 43 häftet af Sällskapets Meddelanden under-
kastade mina exemplar af dessa arter en noggrann gransk-

ning, konstaterade jag att en form, som jag sommaren 1917

insamlat pä Ounastunturi och uppfattat som A. spinulosum,

> utan tvifvel måste föras till denna art. En lycklig slump

> fogade, att docent Gunnar Samuelsson i Upsala nä-

gon tid därefter anhöll om bl. a. mina exemplar af dessa

bägge arter till päseende, hvarigenom jag fick min bestäm-

ning bekräftad. N
Fyndplatsen var den stora klyftan Pahakuru vid fjällets

— södra ända, där A. spinulosum växte rätt ymnigt pä fuktig,

nägot tufvig mark. Alla exemplar voro tämligen smäväxta,

120 — Montell, Förslag till naturens skyddande i Finland. 8. V. 1920.

c. 560 cm höga och de flesta sterila. Arten gjorde tydligen 4
intryck af att vara relikt pä platsen, hvilket ju äfven är
naturligt, dä den uppträder sä långt norr om siit egentliga
utbredningsomräde. Detta är det enda ställe här i trakten,
där jag funnit exemplar af denna art.

Äfven A. dilatatum förekommer tämligen sällsynt och
egendomligt nog uteslutande i fjällen, där den dock växer
såväl uppe i den alpina regionen som i bäckdalarna, ända
ned i barrskogsregionen. Uppe i den alpina regionen är
den merendels lägväxt, men förekomma dock äfven här pä
skuggiga ställen, i synnerhet pä fjällens ostsida, väldiga
beständ af rätt högväxt A. dilatatum. Nere i bäckdalarna
är den, i motsats till hvad Lindberg förmodar, mycket yp-
pig och storväxt.

Den låga fjällformen tillhör väl i allmänhet var. pseudo-
spinulosum Rosend., af hvilken jag har säkra, af Samuelsson
bestämda exemplar frän Pallas- och Ounastunturi i Lkem,
från Maila i Le och-Nuorunen i Kuusamo, alla tagna af mig.
Mina exemplar frän Ponoj tillhöra däremot hufvudformen,
likasä en del exemplar frän Pallastunturi.

Forstmästare Justus Montell: Förslag till ordnande
af naturskyddsarbetet i Finland. |

I Sverige har som kändt sedan en tid tillbaka existerat
en „lag angående naturminnesmärkens fredande“, på grund
af hvilken landshöfdingarne bl. a. kunna fridlysa sällsynta.
växter, hvilkas existens af en eller annan orsak anses vara
hotad. Äfven hos oss torde en sädan lag vara pätänkt,
men osäkert är, om det i detta land skall blifva möjligt att
genomdrifva en sådan. I hvarje händelse torde det dröja
länge, innan den kommer till stånd, och under tiden hinner
mången intressant växtplats förstöras och därmed kanske
en eller annan sällsynt art blifva helt och hållet utrotad,
om icke åtgärder för naturens skyddande i tid vidtagas af
för saken intresserade personer.

Bland den stora allmänheten torde den åsikten vara
rätt allmän, att det är botanisterna eller rättare växtsam-

ta a PARTEN Zn makt jäin TS = up Sn nn u. ut

SETT ln 2 PYY v

En u el ER: u ee ee ee ee
a L 1

4 8. V. 1920. Montell, Förslag till naturens skyddande i Finland. 121

larna, som utgöra den största faran för de sällsynta väx-

terna, och att dessas existens är tryggad blott växtsamlande

pojkar och andra amatörbotanister förbjudas att taga exem-

plar till sina herbarier. Samma äsikt tyckes vara rädande
i Sverige att döma af de förbud, som där utfärdats, hvilka
till största delen rikta sig mot växtsamlarna. Betviflas kan
naturligtvis inte, att en eller annan art blifvit utrotad ge-
nom hänsynslösa växtsamlares förvällande, men har det i
sä fall i regeln varit särskildt ömtäliga växter, som före-

kommit pä lätt tillgängliga växtplatser, de där är efter är

beskattats af ett större antal samlare. Däremot torde faran

"vara ganska ringa, när det gäller mera aflägset belägna

växtplatser eller i kampen för tillvaron bättre utrustade
arter. Alldeles orätt är det i hvarje fall att, såsom i Sve-
rige delvis skett, helt och hället fridlysa en växt därför att

> den pä någon lätt åtkomlig plats, där den råkar vara säll-

synt, är i fara att utrotas, om den pä andra ställen före-
kommer allmännare och sälunda utan risk där kunde fä
minskas. Sälunda är t. ex. Chrysosplenium tetrandrum, som
är sällsynt i trakten af Torneträsk, där botanister i stort
antal ärligen vistas, helt och hället fridlyst i hela Norrbot-
tens län, ehuru den förekommer rätt allmänt t. ex. i Kare-

-suando socken, där den kunde insamlas utan minsta fara

att blifva utrotad. I sädana fall vore det naturligtvis rik-
tigast att fridlysa arten endast pä den plats, där den fak-
tiskt är till sin existens hotad. Endast dä det gäller arter,
som öfverallt äro sällsynta och ingenstädes uppträda i ym-
nighet, torde ett generellt förbud vara pä sin plats.

> De sällsynta växterna hotas emellertid i betydligt högre
grad genom de rödjnings-, nyodlings-, kärruttorknings-, sjö-
fällnings- o. a. dylika arbeten, som ärligen utföras i alla

"delar af landet, och här är det dessutom fråga ej blott om

enskilda arter, utan om hela växtsamhällen. Här blefve
nyttan af en naturskyddslag sannolikt ganska liten, dä det
väl i detta land knappast vore möjligt att genomdrifva en

‚lag, som medgäfve rätt till expropriation för naturskydds-

ändamäl af jord tillhörig landets bönder eller smäbrukare

A aaa 139,3
+ ES Å 3
N + < LAKAN

122 _Montell, Förslag till naturens skyddande i Finland. 8. V. 1920.

eller till annat intrång i deras äganderätt till jorden och

det som växer på den. Här finnes nog ingen annan utväg
än att försöka få en öfverenskommelse i godo till stånd i

hvarje enskildt fall. Endast beträffande växtlokaler, som
ligga på kronomark, kunde en skyddslagstiftning med fram-
gång tillämpas äfven i sådana fall. Men icke ens här blefve

det alltid möjligt att förhindra att intressanta växtplatser
förstöras, ty när det är fråga om arbeten af större omfång,

få nog de ideella synpunkterna vika för de ekonomiska.

Då det utan tvifvel i en stor del fall blefve möjligt att _
på underhandlingens väg komma till goda resultat, om blott

personer med tillräcklig auktoritet och tillräckligt rörelse-
kapital i tid kunde ingripa, vore det af största vikt att nå-

got af våra lärda sällskap, t. ex. Societas pro Fauna et

Flora fennica, skulle upptaga på sitt program frågan om

naturskydd i vidsträcktaste bemärkelse, eller kanske än

bättre om en särskild, hela landet omfattande förening för
naturskydd skulle bildas, som vid behof kunde inlösa ho-
> tade växtplatser eller pä annat sätt skydda dem.

För att nä detta mäl borde sällskapet eller föreningen

utsända kompetenta personer till trakter, där större utdik-
nings- eller andra dylika arbeten utföras, för att undersöka

om intressanta växtsamhällen äro i fara att blifva förintade

och att i sä fall försöka rädda dem. Likaså borde trakter,

där sällsynta växter förekomma, noggrant undersökas och

skyddsätgärder vidtagas där sädana visa sig vara af nöden.

Dessutom kunde landets forstmän o. a. personer, som röra

sig ute i naturen, genom utsända cirkulär uppmanas att in-
rapportera anmärkningsvärda växter och andra naturföre-

mäl, som vore i behof af skydd, och äfven den stora all- 4

mänheten intresseras för hithörande frågor o. s. v.

Ett mälmedvetet arbete i denna riktning skulle helt

säkert medföra större nyttä än en naturskyddslag, som

blott i ett fätal fall kunde tillämpas och som af de flesta |

komme att öfverträdas.
Idealet vore naturligtvis en sträng naturskyddslag, stödd
af en verksam naturskyddsförening.

|
4
;
4
E

8 V. 1920. R. Palmgren. — Hellen. 123

I anledning af hr Montells förslag gjorde mag. Rolf
> Palmgren gällande, det en verklig lag om fredande af
| maturminnesmärken vore oundgängligen nödvändig som bas

för ett fruktbringande naturskyddsarbete. Förty ville hr
| Palmgren hemställa om ätgärder frän Sällskapets sida i
syfte, att dess för ett antal är sedan till Senaten inlämnade
"förslag om nedsättande af en kommitté för utarbetande af
> förslag till naturskyddslag blefve af Regeringen beaktadt.
*— Herr Montells förslag öfverlämnades till Bestyrelsens för-
beredande handläggning.

Amanuens Wolter Hellen: Coleopterologiska med-
delanden:
1. Aleochara crassicornis Boisd. Denna i landet icke

— tidigare iakttagna art blev sommaren 1919 av student N.
Kanerva funnen på Runsala vid Åbo. Arten är utbredd
över en stor del av det paläarktiska området och icke all-

* deles sällsynt; från Sverige är antecknat ett fynd från:

Västergötland. Den står närmast A. curtula Goeze (fusci-
> pes Grav.), från vilken den skiljes genom mindre storlek,
> mindre starkt förtjockade antenner och i förhållande till
3 thorax längre täckvingar.
] 2. Neuraphes nigrescens Reitt. Ett exemplar av denna
för landet nya art tillvaratogs sommaren 1919 av borgmäs-
tare H. Söderman i Nystad. Beskriven från Ungern, har
E arten anträffats även i Österrike och ett par gånger i Tysk-
; land. 1 sitt arbete „Die Käfer von Mitteleuropa III“, 1899,
> p. 37, framhåller Ganglbauer, att nigrescens mähända
1 icke till arten vore skild frän den närastäende sparshalli Denny,
vilken äsikt dock icke godtagits av senare författare (Reit-

ter, Cziky) Som ett stödför Ganglbauers förmodan
j kan nämnas, att Söderman samtidigt med nigrescens till-
i
4

varatog ett exemplar av den hos oss högst sällsynta spars-
halli. — N. nigrescens har en fin, kort, längsgäende mittfära
vid basen av thorax samt är mörkare till färgen, medan
sparshalli saknar ovannämnda fära och är till färgen brun.

3. Anaspis pulicaria Costa. Denna för Nordeuropa

4
124 Hellön, Coleopterologiska meddelanden. 8. V. 1920.

nya art har hos oss tidigast anmärkts av borgmästare H.
Söderman, som i Nystad funnit ett exemplar. Vid en.
granskning av de såsom A. frontalis L. i den inhemska
samlingen uppbevarade exemplaren upptäckte jag yttermera
tvenne exemplar av pulicaria, det ena taget i Karislojo av
prof. J. Sahlberg, det andra i Tvärminne av mag. E.
Lindqvist. Arten är för övrigt utbredd över södra och
mellersta Europa, där den förekommer tämligen allmänt. —
A. pulicaria läter sig svärligen med tillhjälp av de i hand-
böckerna anförda färgkaraktärerna ätskiljas frän frontalis.
Emellertid finnas goda morfologiska olikheter, bland vilka
särskilt mä framhällas antennernas och tarsernas byggnad.
Hos pulicaria äro antennerna kortare, tredje antennleden
betydligt längre än den fjärde, baktarsernas tvä första leder
jämntjocka, tämligen cylindriska, och kroppslängden 2.5—3
mm. Hos frontalis äro antennerna märkbart längre och
tredje antennleden lika läng som den fjärde, baktarsernas
leder äro mot spetsen tydligt förtjockade, och kroppsläng-
den är 3—4.5 mm.

4. Anaspis brunnipes Muls. Av denna för Nordeuropa
nya. art har borgmästare H. Söderman tillvaratagit ett
exemplar i Nystad. Arten är tidigare känd frän Alperna,
Österrike, Frankrike och Tyskland.

‘5. Apion stolidum Germ. Denna hos oss tidigare med
confluens Kirby sammanblandade art blev av prof. J.Sahl-
berg är 1918 ätskild vid en revision av Universitetets
material av inhemska curculionider. Arten har tidigare an-
setts utgöra en varietet av confluens, men den kända apio-
nidforskaren H. Wagner har nyligen framhällit, att här
är fräga om tvenne väl skilda, om ock närastäende arter.
Den viktigaste ätskiljande karaktären ligger i byggnaden av ;
pannfärorna, vilka hos confluens äro långa och parallella, '
hos stolidum korta, bakåt konvergerande, tills de förena
sig i en mer eller mindre tydlig grop. Bägge arterna hava'
såvitt känt ungefär samma utbredning i södra och mel-
lersta Europa. 1 Sverige äro de funna nordligast vid Stock-
holm. Hos oss synes sfolidum vara den vanligare arten.

TE ELI N

Br: «
v m
N

Be; V. 1920. Hellen, Coleopterologiska meddelanden. 125

Den är i Universitetets samling företrädd från följande or-
ter: Ab: Pargas (Reuter). N: Sjundeä (Mäklin); H:fors (J.
- Sahlb.); Esbo; Helsinge (Hellen). Ka: Kavantholm (Manner-
— heim). Ta: Padasjoki (K. Ehnberg); Teisko (Frey). Kon:
* Kontschosero (J. Sahlb.). -— A. confluens förekommer från
— följande orter: Ab: Pargas (Reuter). N. Sjundeå (Mäklin).
Kl: Parikkala (J. Sahlb.); Kirjavalaks (B. Poppius).
: 6. Ceutorrhynchus barnevillei Gren. Sommaren 1919
anträffades av min fru och mig tämligen allmänt pä Aland
(Eckerö, Geta, Jomala) en Ceutorrhynchus-art, som påminde
; om C. troglodytes Fabr., men dock väsentligt avvek från den
tidigare hos oss under detta namn kända arten. En pä
hösten företagen granskning av Universitetets material av
C. troglodytes gav även vid handen, att tvenne närastäende
arter här blivit hopblandade, C. troglodytes och C. barnevillei.
Av dessa är den senare den hos oss vanligare formen, medan
* den förra är känd enbart från Äland. C. barnevillei är an-
noterad från ett stort antal lokaler i sydligaste Finland;
nordligaste fyndorten är Sordavala (J. Sahlb.). C. troglo-
dytes har enligt exemplar i finländska samlingen blivit an-
> träffad på Äland utan närmare lokaluppgift av Tengström,
_ Mäklin och J. Sahlberg. Vidare är den tagen i Sund
"av R. Forsius och av herrar Lindberg flerstädes pä
Åland. C. troglodytes är utbredd över hela paläarktiska
området och nordligast anträffad i Skandinavien i Änger-
* manland. C. barnevillei är känd från Pyreneerna, Frankrike,
* Österrike, Ungern, Tyskland, Danmark, Kaukasien och Trans-
— baikalien. C. barnevillei skiljer sig från troglodytes genom
kortare kropp och starkt framträdande vit härbeklädnad pä
elytra. Vidare äro täckvingarna före spetsen försedda med
*5—6 i tvenne tvärrader belägna taggar, medan de hos fro- _
E glodytes hava endast en rad med 3—4 taggar.
= = = 7. Myllaena brevicornis Matth. är enligt J. Sahlbergs
— yCatalogus* anträffad i tre provinser i landet (A, St, T).
> Arten saknas emellertid i musei samling, varför här mä
' nämnas, att den av mig blev funnen i Karislojo: Särkijärvi,
E 22. VIII. 1911 genom sällning under allöv. Arten är icke
E

126 Hellen. — Korvenkontio. 8. V. 1920.
sällsynt i södra och mellersta Europa; i Sverige är den an-
träffad i Skäne.

V. A. Korvenkontio: Uber eine fär Finnland neue
Arvicolide, Arvicola arvalis (Pall.). |

Beim Durchmustern des unbestimmten Arvicolidenmate-
rials in den zoologischen Sammlungen der Universität zw.
Helsingfors fielen mir einige eigentiimliche Individuen auf,
die nach Angabe der Etikette von Herrn E. K. Krause
im Kirchspiele Uusikirkko (auf dem Isthmus karelicus,
c. 11 n. Br. 29 ö. L. von Gr.) gefangen waren. Weil
in ihrem Äusseren, besonders inbezug auf die Schwanzlänge
eine nicht geringe Ähnlichkeit mit der einheimischen Art
Paludicola ratticeps Bl. & Keys. vorliegt, glaubte ich zuerst,
dass es sich hier um Vertreter eines südlichen Stammes
dieser sonst nur im nördlichen Finnland vorkommenden Art -
handle. Zu der gleichen Auffassung war, wie ich später
an einer isolierten, fertig geschriebenen Bestimmungseti-
kette konstatieren konnte, gewiss mit einiger Reservation,
da die Etikette unbenutzt geblieben war, auch mein Vor-
gänger im Dienste, der verstorbene Amanuensis Mag. K. E.
Ehrström gekommen. Bei näherem Studium, besonders
des Gebisses, zeigten sich aber einige abweichende Merk-
male, die mich zwangen, meine ursprüngliche Ansicht auf-
zugeben und hier eine in Finnland bisher nicht beobachtete
Arvicolidenart zu vermuten. Mein Verdacht fiel sogleich
auf Arvicola arvalis (Pall.), welche Art angeblich noch in
den Ostseeländern vorkommt, und mit Hilfe der Diag-
nosen in der faunistichen Litteratur über die fragliche Art
konnte ich mich leicht überzeugen, dass es sich wirklich
um diese Art handelte. Auch erwies sich die Übereinstim- 4
mung in den äusserlich sichtbaren Merkmalen mit den aus- |
gestopften ausländischen Exemplaren (Odessa, Liege) des
hiesigen Museums als unbestreitbar. Ein Merkmal, das ich
eben als ein sehr brauchbares Kennzeichen für die betr.

+ Art Paludicola ratticeps gegenüber bezeichnen möchte, falls -

hier nicht eine lokale Eigenart vorliegt, habe ich in der mir

+ Vy
YO Py VICE

WER FRE

8. V. 1920. Korvenkontio, Arvicola arvalis (Pall.). 127

"zugänglichen Litteratur nirgends hervorgehoben gefunden,

nämlich das folgende: der hintere Schenkel des letzten
Kantenwinkels an der Innenseite des 2. Oberkiefermolars
folgt charakteristischerweise in seinem Endabschnitt nicht
der Richtung der Zahnreihe, sondern wird in deutlichem
Bogen eingebuchtet und trennt sich von dem letzten Molar

- los. Es ist hierdurch gewissermassen ein dritter Kanten-

DL ERA

k > 1% SIS ar VICE Rn Zune Z mia I ZZ

Er
FR

EET IKE

winkel an der Innenseite des betr. Zahns angedeutet. Sonst
herrscht am Gebisse (vergl. die beigegebenen Figuren) in
Bezug auf die Anzahl und Form der Kantenwinkel, End-

Fig. 1. Fig. 2. Fig. 3.

Fig. 1. Arvicola arvalis. Die linke Zahnreihe des Oberkiefers, nach
einem Exemplar aus Uusikirkko; a die Anlage der dritten Kante. —
Fig. 2. Die rechte Zahnreihe des Unterkiefers, nach demselben Exem-
plar wie Fig. 1. — Fig. 3. Eine abweichende Form des 3. linken Ober-
kiefermolars, inwendig nur mit 3, auswendig mit 3 normalen und einer
überzähligen, rudimentären Kante, nach einem Exemplar aus Uusikirkko.

schlingen und sonstigen Charaktere — mit geringen indi-
viduellen Abweichungen (vgl. die Fig. 3.) — eine völlige
Übereinstimmung mit den von Blasius gegebenen Figuren
und Beschreibungen.')

1) Das oben angeführte Merkmal betr. den 2. Oberkiefermolar
ist in den Blasius’schen Figuren nicht deutlich markiert.

128 Korvenkontio, Arvicola arvalis (Pall). 8. V. 1920.

Wegen der Möglichkeit, dass hier eine lokale Rasse von
der Art Arvicola arvalis vorliegen könnte, mögen hier die
augenfälligsten äusseren Merkmale der HESIERn Form er-
wähnt werden:

Die Ohren sind bei der fraglichen Form in der för
Arvicola arvalis typischen Weise derb, inwendig nur mit
ganz kurzen Haaren besetzt und ragen nur unbedeutend
aus dem Felle hervor. Die Länge des Schwanzes beträgt
nicht ganz die Hälfte der Körperlänge (den Schwanz aus-
genommen). Die Sohlenschwielen verhalten sich ganz wie
bei Pal. ratticeps: am Vorderfusse 6, von denen 3 am
Grunde der Finger, 2 an der Handwurzel, dazu eine rudi-
mentäre Daumenschwiele, am Hinterfuss ebenso 6, von
diesen 3 grössere Zehengrundschwielen, 3 kleinere am Fuss-
boden. Die Färbung ist auf dem Rücken schmutzig grau-
gelblich und wird hervorgerufen durch die am Grunde
bleigrauen, an der Spitze gelblichen Deckhaare, denen
solche von dunklerer Färbung beigemischt sind. Die Grund-
haare sind grau. Unten herrscht eine gräulich weisse Fär-
bung mit undeutlich ausgeprägtem Übergang an den Kör-
perseiten. Die Lippen und Füsse sind hell gefärbt, der
Schwanz oben dunkel, unten hell ohne scharfen Grenz-
kontour.

Die ursprünglich beobachteten Exemplare aus Uusi- .
kirkko sind 4 an der Zahl, zu verschiedenen Zeiten während
des Sommers 1913 gefangen. Da es zu vermuten war, dass
auch unter dem schon bestimmten, ziemlich reichen Spiri- _
tusmaterial von einheimischen Arvicoliden sich noch wei-
tere Exemplare dieser bisher übersehenen Art finden
würden, nahm ich mir vor, das ganze Material zu unter-
suchen, und fand wirklich 6 weitere Individuen, 3 Junge
aus Wiborg von Stud: med. E. Thuneberg eingeliefert
und als A. agrestis bestimmt, 2 Exemplare aus Antrea, das
eine Arvicola agrestis nova subsp.?, das andere Microtus
glareolus genannt, beide von Frau Doktor D. Lunelund
in Antrea (61° 6 n. Br., 29° ö. L.) erbeutet, sowie ein in
Kontiolahti, Höytiäisenkanava (62° 40’ n. Br., 29° 40° ö. L.),

4 V. 1920. Korvenkontio, Arvicola arvalis (Pall.). 129

> von Frau Helmi Rikkonen (geb. Bastman) gefan-
genes. Die Funddaten und Körpermasse der verschiedenen
Individuen gehen aus nachstehender Tabelle hervor. Bei
k Messung der Schwanzlänge ist die Analöffnung als Aus-
- gangspunkt genommen worden. Mit der Fusslänge wird
4 die Länge des gestreckten Fusses vom Ellenbogen bez.
> Kniegelenk bis zu den Klauenspitzen gemeint. Eine ganz
exakte Wiedergabe der Abstände auf dem Kopfgebiete so-
— wie der Ringanzahl am Schwanze scheint mir nicht möglich;
es handelt sich deshalb nur um annähernde Werte.
| - Die condylobasale Länge des Schädels beim Exemplar
N:o 1 macht 25 mm, die Jochbogenbreite 14.5 mm, die Länge
— der Zahnreihe 6.2 mm aus.
Wie aus dem Obenangefiihrten hervorgeht, muss man
mit Ricksicht auf die bisher bekannten Fundplätze diese
Art in Finnland als eine typisch östliche bezeichnen. In
ihrer Verbreitung schliesst sie sich eng an die vor einigen
Jahren gefundene Brandmaus (Mus agrarius Pall.) an. Zwar
ist es gar nicht sicher, dass ihre bisherigen Fundorte ge-
rade mit ihrer westlichen Verbreitungsgrenze zusammen-
> fallen; doch kommt es mir sehr unwahrscheinlich vor, dass
sie viel weiter westlich als an den genannten Orten vor-
kommen sollte, denn es existiert ein ziemlich reichliches

Material von anderen Arvicoliden aus den westlicheren

Teilen des Landes. Um über ihre Verbreitung im Lande
ou. a. gegen Norden genauer ins Klare zu kommen, wäre es
| _ wünschenswert, weiteres Mikromammalien-Material vor al-

lem aus den naturgeschichtlichen Provinzen Ka, Sa und Kb

zu erhalten.
7 Ausserhalb der Landesgrenzen kommt A. arvalis nach
> der vorliegenden Litteratur in ganz Mittel-Europa und einem

Teil von Süd-Europa, vom Atlantischen Ozean bis zum Ural,
> ferner im westlichen Sibirien vor. In Skandinavien sowie
im nördlichen Dänemark ist sie nicht beobachtet worden.
Im Baltischen Gebiete ist sie nach Grev6 in Livland weit
verbreitet und soll auch in Estland häufig sein. Wie weit sie
in Russland gegen Norden vordringt, ist mir nicht bekannt.

j
W 9

au ALUN

[SNR
7 A
4
’

8. V. 1920.

130

Korvenkontio, Arvicola arvalis (Pall.).

hl
w 4
N

| v un '
| & NE i 1 :
| SSE M OSIIN Ener ne 5 ja
| < 5 | RE ee REKI ee n vo
= [S |5 | 5 835|%| 5/58) 2 I 5a
< N Oa 3 +. = BR | «< W IS WS N
O o «< < D Se 5 = (L = < i S 8 < ei
4 x ve ma D Se o = = fe ÅA ehr je j-
N:o Finder N Fundort Fundzeit | = 83 ae oa >| Blomin SE. 8.08 RS
| a 59,888 ? n | 8.0 | e Bel G E 9 EIS
| O 5 P 5 80 =) TI O O INS i ö v Sl 2
| I = o | X en = S on (I [4
| 1:6 MW 18 M/N rän i = a i = k= N
Miss ["-|-s| | SS! MS = 3 18
i a : a <
| = EN RAS
mm | mm | mm | mm | mm | mm | mm | mm | mm | mm | mm
1 |E. K. Krause | Uusikirkko, Mustaruukki| 26. VI. 1913| 9 | 101/42—88| 29 | 22 | 35 | 175| 7,/ 10 | 10 | 10 | 22 | 78
2 » | x POVT 3919 2 87 [41—36] 26 | 22,5 33 | 175! 7:| 95 9 9,51 27 | 78
3 i s 8. VIII. 1913| 9 | 94]42,5-38/ 27 | 23,5 35 | 17,5 8 | 10 | 10 | 11 | 26,s| 76
4 : : ‘29. VII. 1913| 0 | 80/37-33,5| 245] 21 | 33 | 17] — | 95/ 9| 95/4] 80
5 H. Rikkonen |Kontiolahti 27. VI. 1913] 2 96 44—41| 28 | 22,5/ 36 | 18 7,5! 10 | 10 | 10 | 22,5! 80
6 D. Lunelund | Antrea, Mäntyniemi VII. 1913 © | 105/49—45| 29 | 24 | 38,2) 18 Se N TT
St a kä VIII. 1913 2 108 |[48—44] 30 | 25 | 38 | 18,5! -8 | 12| 12 | 11 | 27,5) 74
| 8 | E. Thuneberg Wiborg, Karhusuo 13. IX. 1917| 3 | 101 145—42| 28 | 23 | 35 | 18,5/ 7,5 9:5. 10.105721 578
9 ; 2 ? ‘© | 90/39-345| 26 | 22 | 3281 ı7 7| s/ 9 9 17%
10 » wi 12291:197-=85|-26 | 212632, [17:10:41 29:17 ON 21 | °70

”

mE
N i ,
N

3
v

W 8. V. 1920. Korvenkontio. — M. Brenner. 131

Uber die Lebensweise dieser Art in Finnland ist nichts

näheres bekannt. Die Exemplare aus Wiborg sind nach

der Etikette ‘auf sumpfigem Terrain (Karhusuo), das von
Kontiolahti nach einer freundlichen Mitteilung von Frau
Rikkonen am Grabenrand eines humusreichen Lehm-
ackers, nicht weit vom Waldrande, gefangen worden. In

Mittel-Europa bewohnt die Art, die Feldmaus der Deut-

schen, sowohl nassere wie trockenere offene Felder und

— fügt besonders während ihrer periodisch eintretenden Mas-

senvermehrung sowohl dem Getreide als auch verschiedenen

anderen Kulturen grossen Schaden zu.

Litteratur: Bernhard Altum, Die Säugethiere des Mün-
sterlandes, 1867; J. H. Blasius, Naturgeschichte der Säu-

i gethiere Deutschlands, 1857; R. Collet, Norges Pattedyr, 1911

—12; K. Greve, Säugetiere Kur-, Liv-, Estlands, 1909; E. Lönn-
berg, Sveriges ryggradsdjur, I Däggdjuren, 1914; Otto
Schmiedeknecht, Die Wirbeltiere Europa's, 1906; E.-L.
Trouessart, Mammiferes d'Europe, 1910; Herluf Winge,
Danmarks fauna, Pattedyr, 1908.

Rektor M. Brenner: Väriörebud och värens först-
lingar i Ingä sockens kusttrakt.
I följd av den i Helsingfors rädande livsmedelsbristen

tvungen att under höst-, vinter- och vårsäsongen 1918—

1919 uppehälla mig pä landet pä Ingä sockens fastlandskust,
blev jag i tillfälle att taga närmare kännedom av ej mindre

företeelserna i naturen än av traktens förut okända vär-

flora.

Den första signalen till att det led mot slutet med vin-
tern gavs av skogarnas trumslagare spillkräkan, eller kanske
rättare sagt spelkräkan, igenom det om trumvirvlar pämin-

» nähde, efter trummans beskaffenhet dovt knorrande eller
> klangfullare läte den med sin näbb framkallar. Följde sä
> dess och dess anförvanters, större hackspettens, locktoner,

genom en mjukare, nästan flöjtlik klang skilda frän det pä

sommaren vanliga skarpa och gälla skriet.

- =: 10499 334 > 69 Ko,
K 4 LT ET aka a
. f 1
4 l

132 M. Brenner, Värförebud i Ingå sockens kusttrakt. 8. V. 1920.

Redan den 14 mars visade sig en ensam stare pä vä-
gar och bara fläckar sökande nägot ätbart, men först den
7 april sägs den första starsvärmen, samtidigt med lärkor,
den första sädesärlan, skrattmäsar') och orrspel. Först
den 13 april hördes bofinken och taltrasten sjunga, den 19
gransängaren och den 20 rödhaken. Samma dag sägos de

"första halvutslagna bläsipporna. Den 10 april observera-

des gräsänder, den 16 knipor, den 17 duvor, den 18 stor-
spoven, den 21 tranor, den 23 gäss och den 28 fiskmäsar.

Den första värflyttningen försiggick alltsä frän den 7
till den 28 april. Först den 6 maj hördes göken, den 9
maj lövsängaren, den 14 rödstjärten, den 17 buskskvättan,
den 23 göktytan och gröna sängaren, den 27 ladusvalan och
törnsmygen. Den 18 maj visade sig nägra fisktärnor.

Den 30 mars begynte termometern pä morgonen visa
värmegrader, de första dagarna + 3°, den 30 april var snön
till största delen försvunnen, och omkring den 4 maj be-
gynte marken grönska. Islossningen ägde rum den 29 april
till 1 maj. |

Under snösmältningens förlopp blev bland växterna
björken den första förkunnaren av vårens ankomst. De
under vintern små, bruna knopparna begynte svälla och göra

sig mer bemärkta. Hela trädkronan erhöll en tydligare fram-

trädande rödbrun färg, vilken i synnerhet i täta björksko-
gar och vid klart solljus gjorde sig gällande. I början av

maj, ungefär samtidigt med gökens ankomst, begynte de

gröna bladspetsarna arbeta sig fram och giva skogen dess
färg för sommaren. Dessförinnan hade emellertid hasseln
och gråalen begynt blomma, klibbalen utvecklat sina bruna

hängen, och blåsippan för en kortare tid ådragit sig en all-

männare uppmärksamhet som vårens budbärarinna. Den 20
april observerades de första halvutslagna blåsippsblommorna

och den 24 voro de fullt utslagna. En månad senare var j
arten till största delen utblommad och ersattes dä av Viola |

!) Detta år 1920 visade sig skrattmåsen i Helsingfors redan den

25 mars.

8. V. 1920. M. Brenner, Värförebud i Ingä sockens kusttrakt 133

Riviniana. Den 7 maj uppträdde i dess sällskap Luzula
pilosa och ungefär samtidigt vitsippan, vilken säväl in-

— strödd bland blåsippor och violer som ensam i täta mattor

i hög grad bidrog till att försköna nejden. Pä under som-
maren fullständigt barbetade betesmarker utgjordes nu ört-
vegetationen uteslutande av storblommiga vitsippor i vid-
sträckta, tätt slutna beständ.

Av bläsippan förekomma pä orten tre frän varandra
väl skilda former, den vanliga storblommiga blävioletta blä-
sippan, H. cyanea, den smäblommiga rosenröda rödsippan,
H. rosea, och den storblommiga rödvioletta violsippan, H.
violacea, de tvä förstnämnda säväl massvis som i spridda
exemplar, den andra dock i mindre mängd säväl skilt för
sig som inströdd bland den förra, den sistnämnda däremot
endast i spridda. exemplar tillsammans med nägon av de
tvä föregäende. En med lackmuspapper företagen under-
sökning av jordmänen, där de tvä förstnämnda växa allena,
gav för vardera neutral reaktion, varigenom blomfärgens
oberoende av jordmänens syrehalt ädagalades.

Av blomstermänadens talrika alster kvarstä de flesta
ännu i början av juni och voro alltså gamla bekanta. Nägra
fä äro av förgängligare natur, säsom Gagea minima, utsla-
gen redan den 6 maj, vilken i täta grupper giver odlade
fält och gamla gräsvallar en blekgul skiftning, samt Thlaspi
alpestre, vilken redan på Sällskapets senaste novembermöte
närmare omtalats. Även Erophila-formerna hava i Medd.
h. 29 särskilt behandlats. Ett anmärkningsvärt fynd var
det av Primula officinalis den 13 maj i den mot sydost slut-
tande klibbalszonen vid havsstranden av Bastubacka. Ett
annat nytt fynd var Ficaria verna den 16 maj icke långt
därifrån inåt land i ett igenvuxet ängsdike, i vars närhet
på torrare mark blommade Taraxacum laevigatum, T. divari-
catum, T. patulum och Viola montana samt på våtare mark
lägre ned Carex vulgaris och Viola palustris. 1 ett stenrös
ovanom nackdiket bland Rosa Afzeliana och villosa samt nu
utslagna hallonbuskar blommade den 21 maj vild Ribes
grossularia.

- m % 4 LY W MELA A en [J
- - i . t + er BE 1-0 wir, ET 3,"
4 5, Vh u w

134 M. Brenner, Värförebud i Ingä sockens kusttrakt. 8. V. 1920. -

Ännu högre upp i den pä samma sydostsluttning be- 4

lägna, av björk, gran och tall bestäende, tämligen täta
blandskogen anträffades den 11 maj i en glesare glänta

bland smärre klippstycken och några stånd av Melica nutans

ett tiotal stora läng- och bredbladiga tuvor av ännu icke
blommande Hierochloa australis. Detta i södra Finland med
öarna Valamo och Hogland överhuvudtaget sällsynta, men

pä' Äland liksom i Sverige icke förekommande gräs företer

med avseende ä sina vippgrenars smäaxskaft en anmärk-
ningsvärd föränderlighet, i det den i floristiska handböcker
vanligen som ett artkännetecken anförda härigheten vid
smäaxets bas stundom saknas. Denna härighet är över-
huvudtaget svär att observera. Endast undantagsvis finner
man spridda utstäende här, även pä nägot avständ frän
smäaxet, men detta icke ens pä alla grenar av samma
vippa. Vanligen förefalla grenarna att vara glatta överallt.
Vid starkare belysning och förstoring upptäcker man dock
stundom vid smäaxets bas ett svagt ludd likt en uppsvälld
knöl av axskaftet. Men även detta kan saknas, dä det
glatta, jämntjocka skaftet liksom hos A. borealis omedelbart
övergår i småaxet. För att kunna tjäna som artkännetec-
ken är sålunda denna hårbildning alltför inkonstant och
varierande. Men oberoende härav är arten likväl genom
sina blomborst och sitt växtsätt med tätt tuvade, spensliga

strån och talrika, höga, lång- och bredbladiga rotskott väl
skild och lätt igenkänd. Redan på avstånd sedd, liknar

den genom sina lång- och bredbladiga tuvor mera en bred-

bladig steril Calamagrostis, än den med spridda strån upp-

trädande H. borealis. Även med avseende ä ständorten för-
häller den sig olika, i det den föredrager skogsmark, helst
lundartad blandskog, medan H. borealis förekommer pä
öppnare mark, säsom stränder och fuktig gräsmark. Dä
vid närmare undersökning de ovannämnda tuvorna visade
sig med avseende ä smägrenskaftens brist pä härighet av-
vika frän gängse beskrivningar av arten, har jag funnit skäl
vara att beteckna denna varietet, som enligt exemplar i

Universitetets botaniska museum även pä andra orter i -

+ M. Brenner. — Benick. 135

— landet anträffats, med namnet Hier. australis var. galba.
4 Differt a H. australi ramulis paniculae ut in H. boreali
aequalibus glabris sine tumore pubescente pilisve.

Ännu en vårväxt, ehuru av senare datum — den stod
nämligen i full blom den 3 juni — må ännu såsom förut
obeskriven och alltså hittills okänd omnämnas. I Sällska-
pets Medd. h. 29, s. 45, anfördes en Viola tricolor var. gra-

cilenta f. sublutescens, petalis superioribus mediisque inferiore

pallidioribus, superioribus interdum leviter violascentibus.
I denna diagnos saknas — då härmed avsågs att anföra
varigenom formen från den föregående f. lutescens floribus
lutescentibus avviker — detta för formens igenkännande
viktiga kännetecken, som för fullständighetens skull här
åter bort upprepas. Ifrån denna form, som i övrigt tillhör
var. gracilenta, skiljer sig den nu funna lilla gulblommiga
Viola-formen genom mindre blommor och de vegetativa
organens utbildning, i vilket hänseende den måste hänföras
till var. aequalis Brenn. i Medd. h. 19, s. 81. Dess namn
och diagnos blir alltså: V. tricolor L. var. aequalis f. galba-
nata. Floribus minoribus, flavis luteisve vel petalis supe-
rioribus violescentibus, mediis flavis petaloque infimo luteo,
calcare violaceo. Fyndorten utgjordes av en läg bergklack
emellan äkrar och smä björkdungar med vitsippor och nu
utslagna liljekonvaljer pä Kolnäset, Svartbäck.

Tillsammans med Taraxacum stenoglossum anträffades
"samma dag, den 3 juni, pä högsta toppen av det s. k. Tele-
grafberget pä byggnadsgrus frän Krim-krigets tid Hieracium
sphaeroideum som den tidigaste representanten för hieracier-
nas under hela sommaren i olika arter blommande släkte.

Herr L. Benick i Liibeck hade insändt följande upp-
sats: Über nord-palaearktische Steninen, vorwiegend aus
dem Zoologischen Museum in Helsingfors (Col., Staphyl.).
Mit 4 Fig.

Nord-palaearktische Steninen sind hauptsächlich von
Motschulsky, Eppelsheim, J. Sahlberg, Poppius,
Münster, Fauvel und Bernhauer beschrieben wor-

136 Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 8. V. 1920. E

den. Über die Verbreitung der sibirischen Steninen sind
wir trotz des grossen Kataloges der Coleopteren von Sibi-
rien von L. v. Heyden (1880—1898) noch recht unvoll-
kommen unterrichtet. Es ist daher jede Gelegenheit zu
begrüssen, die uns gestattet, weitere Einzelheiten den schon
bekannten hinzuzufügen. Die Sammelergebnisse von Y.
Wuorentaus, die in den Besitz des Zoologischen Mu-
seums der Universität Helsingfors übergingen, haben mir
vorgelegen; es ergaben sich für einige Stenus-arten wert-
volle Verbreitungsdaten, auch sind einige neue Arten aus
Kamtschatka und dem zentralen Sibirien zu verzeichnen.
In der gleichen Sendung befanden sich einige kritische
Stenus-Stücke aus Finnland, dem Zoologischen Museum ge-
hörig; sie, wie auch die Kollektionen der Herren Dr. H.
Lindberg, R. KrogerusundG. Stenius ermöglichten
einige Berichtigungen und Erweiterungen zur finnländischen
Fauna. Endlich gestattete die Einsicht der Typen von B.
Poppius einige wesentliche synonymische Bemerkungen.
Über einige ebenfalls mitgeteilte Typen von Mäklin und
Motschulsky soll, da sie nicht aus der palaearktischen
Region stammen, in einer besonderen Arbeit berichtet wer- |
den. — Den Herren Dr. E. Bergroth und Mag. R. Frey

möchte ich für die Ermöglichung der Durchsicht des ge-
samten wertvollen Materials meinen verbindlichsten Dank
aussprechen. |

Die von Sibirien angegebenen Fundorte Kantaika, Du-
dinka, Nikulina, Sumanarova und Potowskoje liegen sämt-
lich am Jenissej-Fluss, die beiden erstgenannten sind nach
v. Heydens Katalog Nebenflüsschen, die weit nördlich in
den Jenissej münden. |

Einige Ergebnisse allgemeinerer Natur seien zusammen-
fassend vorweggenommen:

1. Einige in Europa häufige Arten sind bis in ach
äussersten Osten der palaearktischen Region verbreitet:
Juno F. (Kamtschatka, Bolscherjetsk), clavicornis Scop. (da-
selbst), humilis Er. (daselbst), Argus Grav. (daselbst), cicin-

Mir PALA « JET
E A PANE KPN PTE NTE KA I VERSER SVR N PP YTN

=
|
I
N

| 8. V. 1920. Benick, Über nord-palaearktische Steninen. | 137

— deloides Schall. (Ussuri, Spasskaja); coarcticollis Epp. reicht

weit nach Osten (Jenisseisk).

2. Manche bislang nur aus Finnland oder einem an-
dern begrenzten Gebiet bekannten Arten sind ebenfalls weit
östlich verbreitet: labilis Er.') (Dudinka), Bernhaueri Popp.

— (Krasnojarsk), simpliciventris Popp. (Amur), dauricus Motsch.

(Kamtschatka, Bolscherjetsk), repandus Popp. (daselbst).

3. Aus der finnländischen Fauna sind zu streichen:
glabellus Thoms. (subglaber Thoms.), excubitor Er. und brevi-
pennis Thoms. (foveicollis Kr.), höchst wahrscheinlich provi-
dus Er. und incanus Er. und vielleicht auch melanopus
Marsh. |

4. Nach dem Gesamtmaterial sind in die finnländische
Fauna aufzunehmen: morio var. neglectus Gerh., niveus Fauv.,
pallipes Gr. und coarcticollis Epp.

Zu einzelnen Arten ist folgendes zu bemerken:

Stenus calcaratus Scr. Nikulina und Fl. Jenissej, je 19.
— Unter den drei von Poppius (Kola Halföns och Enare
Lappm. Col., p. 126) genannten Stiicken befindet sich ein &
mit völlig braunen Beinen.

Stenus maurus Mannh. Spec. typ. No. 699.?) Das Tier
ist ein 3 des Juno F. mit etwas schlankerem Halsschild,

wie sie öfters vorkommen. Die Angabe Mannerheims

„E Germania sub nomine St. buphthalmi a D. Struwe com-
municatus“ weist auf St. buphthalmus Latr. = Juno F. hin.
St. maurus Mannh. muss als Synonym zu Juno F. kommen.

Stenus boreellus Popp. Spec. typ. No. 686. Das einzige
typische 5 ist ein St. clavicornis Scop. mit etwas längeren

* Flügeldecken. Die vom Autor ausserdem angegebenen recht

geringfügigen Unterschiede im Bau der secundären Ge-
schlechtsauszeichnung und in der Kopfbreite fallen in den

Bereich der Variationsbreite dieser Spezies. Sf. boreellus

Popp. ist als Synonym zu clavicornis Scop. zu stellen.

ZA EN, J.

1) Im Sinne J. Sahlbergs, Catalogus Col. Faun. Fenn., Hel-
singfors 1900.
2 Nummer in der Sammlung des Zool. Mus. Helsingfors.

138 Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 8. V. 1920.

Stenus simpliciventris Popp. Von dieser schönen Art
wurde mir ein typisches Weibchen von der unteren Lena
gütigst überlassen. Sie ist dem Sf. gallicus Fauv. nahe

verwandt, weicht jedoch durch unebenere Oberseite und |

schmäleren Kopf nicht unbeträchtlich ab. Auch die männ-
liche Geschlechtsauszeichnung ist verschieden, wie ein in der
Kollektion vorhandenes Stäck mit der Angabe , Reg. Fl.
Amur: Chanka, 23. X. 1910, A. Luther" erweist.

Stenus providus Er. Unter den kritischen Stenen des
Mus. Helsingfors stecken zwei Stücke dieser Art, eins be-
zettelt „Svir, M. Georgiewsky“, das andere „Umba, Levan-
der“; das erstgenannte Ex. gehört zu lustrator Er., das
zweite zu clavicornis Scop. — Wenn diese Tiere dieselben
sind, auf denen die Angaben bei Poppius (Förteckning
öfv. Ryska Karelens Col., 1899, p. 38, bezw. Kola Halföns

o. Enare Lappm. Col., 1905) beruhen — besonders wegen.

des letzten Stückes können wohl keine Zweifel bestehen —

und wenn auch J. Sahlbergs Provinzbezeichnungen (a.

a. O.) darauf zurückzuführen sind, was wahrscheinlich ist,
da beide Tiere von Sahlberg bestimmt sind, so ist die
Art für Finnland zu streichen.

Stenus excubitor Er. 2 Ex. im Mus. Hels., bezettelt
„Kuopio, Levander“; beide Stücke sind morio var. neglectus
Gerh.; dieses Tier ist bisher nur vom Nordhang der Kar-

pathen bekannt geworden (vgl. Benick, Entom. Mitteilgn
II, 1913, p. 44 ff.). Kuopio liegt in der auch von Sahl-
berg in seinem Katalog angegebenen Provinz, in der Sf. -

excubitor gesammelt sein soll. Auch diese Art ist aus der
finnländischen Fauna zu streichen. |

Stenus kamtschaticus Motsch. ist meines Wissens nicht

weiter von Kamtschatka bekannt geworden. Herr Y. Wuo-
rentaus hat von dort nur ein 6 (Mus. Zool. Hels.) mit-
gebracht, das gut mit der Beschreibung Sahlbergs über-
einstimmt. Die Beschreibung des Autors und diejenige J.

Sahlbergs (Kgl. Svensk. Vet. Ak. Handl. XVII, No. 4, p. 76)

zeigen einige Differenzen, insbesondere inbezug auf den
+ Bau der Stirn, dass die Möglichkeit, beiden Autoren hätten

p" K
ern
» -

8. V. 1920. — Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 139

verschiedene Tiere vorgelegen, nicht von der Hand zu wei-
sen ist; die Type Motschulskys vermag die Zweifel zu
lösen. — Von Herrn Reitter erhielt ich ein von Eppels-
heim bestimmtes Stück (2), bezettelt „Nord-Mongolei,
Changai, Leder“, das ebenfalls Unterschiede von sibirischen
Tieren aufweist. Eppelsheim hat über die von Leder
in der Mongolei gesammelten Tiere, soviel mir bekannt,
nichts veröffentlicht. In seinem handschriftlichen Nachlass
findet sich allerdings unter der Überschrift „Staphylinen aus
der nördlichen Mongolei (Shangai)‘ auch kamtschaticus
Motsch. als selten angegeben. Es wäre von wirklichem
zoogeographischen Interesse, dass die Frage, ob die Mon-
golei-Tiere mit der Kamtschatka-Art identisch sind, eine
Lösung erführe. i

Stenus aquilonius nov. spec. Niger, moderate nitidus,
antennis, palpis pedibusque nigro-piceis, palporum basi fla-
vescente. Capite elytrorum latitudine, fronte leviter bisul-
cata, medio leviter elevata; thorace latitudine vix longiore,
medio latissimo, post medium longitudinaliter leviter canali-

eulato, crebre fortiter rugose punctato; elytris thorace pa-
rum longioribus, apicem versus lateribus dilatatis, depla-
natis; abdomine fortiter marginato, segmentis basalibus
fortiter unicarinatis; tarsis posticis articulo primo ultimo
multo longiore, guarto simplice. Mas latet. Long. 3.6 mm.
— Kamtschatka, Bolscherjetsk, 7. 7. 1917, Y. Wuoren-
taus.

Ziemlich gedrungen, mässig glänzend, äusserst kurz

und fein behaart, sehr dicht und mässig grob punktiert;
Fühler ausser den Basal- und Keulengliedern, die schwarz
sind, rotbraun, Taster dunkel, erstes und Basis des zweiten
Gliedes gelb, Beine schwarzbraun (Stücke mit ganz schwarzen
Beinen dürften vorkommen).

Der Kopf ist breit, so breit wie die Flügeldecken, kaum
vertieft, mit zwei flachen Furchen und flacher Mittelerhebung
versehen, überall grob und dicht, in der Mitte wenig weit-

> läufiger punktiert und hier wenig glänzender als seitlich.
Die Taster sind kurz, die Fühler mässig lang: II: 1, III: 1 '/,,

140 [ Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 8. V. 1920.

IV: 1 Yo V: ho VI: 3/1; die beiden vorletzten Keulen- j
glieder sind wenig breiter als lang. — Der Halsschild ist

kaum länger als breit, schmäler als der Kopf, in der Mitte

am breitesten, nach vorn gerundet, nach hinten eingezogen
verengt, sodass der Hinterrand merkbar kürzer ist als der
Vorderrand, oben wenig uneben, hinter der Mitte mit leichter
Längsvertiefung versehen, überall grob und rugos, sehr dicht
punktiert, Zwischenräume glänzend. — Die Fliigeldecken

sind wenig länger als der Halsschild, mit deutlichen Schul-
tern versehen, seitlich rückwärts ein wenig erweitert, oben
abgeflacht, vorn an der Naht breit und flach, hinter der
Schulter schmäler und flacher eingedrückt, neben dem
Nahteindruck etwas aufgetrieben, überall grob, etwas grö-
ber aber kaum undichter punktiert als der Halsschild. —

mihkä mid

< sa

2 fi
mää mk JAT

* Das Abdomen ist an der Basis wenig schmäler als die Flü- |

geldecken, nach hinten allmählich zugespitzt, kräftig geran-
det; die Basalsegmente tragen einen kräftigen Mittelkiel,
sind stark punktiert, jedoch viel weitläufiger als der Vor-
derkörper und daher glänzender als dieser, nach hinten

wird die Punktur feiner. — Die Beine sind mässig schlank,
an den Hintertarsen ist das erste Glied ungefähr so lang

wie die drei folgenden zusammen und viel länger als das
letzte, alle sind einfach. — Die Chagrinierung ist auf der
Oberseite tief und engmaschig. (Utgttg Stenus i. sp.).

Die neue Art gehört in den Formenkreis des clavicor- ;
nis Scop. und steht dem kamtschaticus (Motsch.) J. Sahlbg

am nächsten, unterscheidet sich jedoch durch etwas schmä-
leren Kopf, breitere Stirnerhebung, flachere und feinere,
weniger rugose Punktur des ganzen Körpers, flachere, kürzere

Flügeldecken und dunklere Beine. 1 92 im Mus. Zool. Hels.
Stenus iluviatilis nov. spec. Validus, parum nitidus, bre- .

vissime et parce pubescens, sat fortiter punctatus; antennis,
palpis pedibusque testaceis, antennarum clava, palporum
articulo secundo et tertio genubusque fuscioribus. Capite

‘ elytris latiore, fronte moderate profunde impressa, medio

fortiter elevata; thorace longitudine latitudinis, sulco medio

profundo; elytris thorace parum longioribus, sed latioribus;

"Vaho

8 . 1920. Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 141
ei N
M

x * abdomine late marginato, sine carinis; tarsis posticis elon-
, = gatis, articulo primo ultimo multo longiore, guarto simplice.
Mas latet. Long. 3.5—3.7 mm. — Kamtschatka, Bolscher-

jetsk, 2. 7. 1917; FI. Amur, Nikolajewsk, 28. 8. 1917; je 19
AY. Wuorentaus).

Kräftig, wenig glänzend, sehr kurz und spärlich behaart,
ziemlich grob punktiert. Fühler ausser der angedunkelten

> Keule braun, Taster gelbrot, der grösste Teil des zweiten

und das ganze dritte Glied dunkel, Beine rotbraun, Schen-
kelspitze und basales Schienendrittel dunkler.

Der Kopf ist sehr breit, breiter als die Flügeldecken,
mit grossen Augen, breit und mässig tief eingedrückt, die
Stirn hat zwei breite Furchen, in denen je ein länglicher
Fühlerhöcker steht, die Mittelerhebung ist kräftig, jedoch
nicht kielig, nach vorn verflacht, hinten glänzend, sonst ist
die ganze Stirn kräftig und sehr dicht, fast rugos punktiert.
Die Fühler sind ziemlich schlank, etwas wirtelig behaart,
die Längenverhältnisse der Glieder sind etwa folgende: II: 1,
Ben IV: 1, Vil; OVI: 4/5 die Keulenglieder sind nicht
‘quer. — Der Halsschild ist so lang wie breit, eben vor der
Mitte am breitesten, seitlich nach vorn gerundet, nach hin-
ten eingezogen verengt, sodass der Vorder- wenig länger als
der Hinterrand ist, mit tiefer, vorn und hinten wenig ab-

- gekürzter Mittelfurche versehen, die vor der Mitte etwas

erweitert und im Grunde in grösserer Ausdehnung geglät-
tet ist; jederseits befindet sich vor dem Hinterrande eine
sehr deutliche Längsvertiefung, die nach vorn nicht ganz
bis zur Mitte reicht und hier nach aussen umgebogen ist.
Die Punktur ist überall grob und dicht, aussen mehr rugos
als innen. — Die Flügeldecken sind deutlich länger und

E breiter als der Halsschild, die Schultern treten vor, ver-

laufen seitlich ziemlich geradlinig und nur wenig divergent,

- sind hinten gemeinsam stumpfwinkelig ausgerandet, etwas

abgeflacht und schwach uneben: Naht- und Schulterpartie
sind flach eingedrückt. Die Punktur ist gröber und ein
wenig undichter als diejenige des Halsschildes, aussen und
hinten bilden sich rugose Linien. — Der Hinterleib hat an

PETER TS
K < -

142 Benick, Uber nord-palaearktische Steninen. 8. V. 1920.

der Basis fast Fliigeldeckenbreite, ist zur Spitze wenig ver-
engt, breit gerandet, ohne Kielchen und iiberall dicht, an
der Basis aber mehr als doppelt so grob als an der Spitze
punktiert. — Die Beine sind schlank, die Hintertarsen lang,
das erste Glied ist so lang wie die folgenden drei zusam-
men und beträchtlich länger als das letzte, alle sind einfach.
— Der ganze Körper ist flach chagriniert. (Utgttg Stenus
8):

St. fluviatilis ähnelt einem kleinen clavicornis Scop.,
gehört jedoch wegen der kiellosen Dorsalsegmente in die
Verwandtschaft des asphaltinus Er., mit dem jedoch eben-
sowenig wie mit anthracinus Sh. und macies Sh. sonstige
Ähnlichkeiten bestehen. — Je 1 9 in der Sammlung des
Mus. Zool. Hels. und in meiner eigenen.

1. Va

Ele amma

at nti

Fig. 1. Stenus alpicola Fauv. — Forceps des g.
„ 2. Stenus sibiricus J. Sahlb. — Forceps des 2.

Stenus sibiricus J. Sahlbg gilt seit Fauvel (Rev. d'Ent.
1889, p. 119) als Synonym von St. alpicola Fauv. In der
Beschreibung‘ weist Sahlberg (1. c., p. 79) ausdrücklich
auf die gröbere Punktur seiner Art im Vergleich zu alpicola
Fauv. hin. Wer die Verbreitung der Tiere an der Hand der
Angaben verfolgt, dem musste die Identität von vornherein
zweifelhaft erscheinen: alpicola ein subalpines oder gar
alpines Tier Mitteleuropas und des Kaukasus, sibiricus ein
boreales Ebenentier Europas und Asiens. Mit Hülfe des
wenn auch geringen Materiales des Mus. Helsingfors liess

e 43
3 6 s

;

8: V. 1920.

Benick, Uber nord-palaearktische Steninen.

143

sich der Nachweis der artlichen Verschiedenheit um so
- leichter erbringen, als auch ein Männchen auf den Forceps-

Bau untersucht werden konnte.

Folgende Übersicht möge

die Unterschiede gegenüberstellen:

St. alpicola Fauv.
Oberseite: fein punktiert, we-
nig glänzend.
Halsschild mit sehr flacher,

oft nur angedeuteter Mittelfur-

che. |

6: 6. Ventr. Segm. flach aus-
gerandet.

5. V.-S. ohne Ausrandung.

Forceps mit kurzer, behaar-
ter, scharfer Spitze; Parameren
so lang wie der Forceps. (Abb. 1).

. St. sibiricus J. Sahlbg.
bedeutend gröber punktiert,
stärker glänzend.

H. mit ziemlich tiefer Mittel-
furche.

3: 6. V.-S. tiefer ausgerandet.

5. V.-S. mit deutlicher Aus-

randung.
Forceps mit längerer, unbe-
haarter, abgerundeter Spitze;

Parameren kürzer als der For-

ceps. (Abb. 2).

Stenus sibiricus J. Sahlbg ist demnach von St. alpicola
Fauv. specifisch verschieden.')

Stenus morio var. aequalis Muls. et Rey. Jenisseisk,
1 2, das mit Stücken von Dalmatien völlig übereinstimmt.

Stenus morio var. neglectus Gerh. S. oben bei excubitor

) Casey (Revis. of the Stenini of America North of Mexico
1884, p. 76) führt alpicola Fauv. von Brit. Columbia und Colorado an,
fügt hinzu, dass der Autor seine Tiere bestimmt habe und bemerkt,

dass er das Vorkommen der europäischen Art an der Westseite des

amerikanischen Kontinents sehr merkwürdig finde. St. sibiricus dürfte
Casey nicht bekannt gewesen sein, auch war ja die Gleichsetzung

> dieser Art mit Sf. alpicola noch nicht erfolgt. — Auf Grund eines in
' meinem Besitze befindlichen amerikanischen Weibchens („Bear Pw

Mt Mon.“), das ich unter dem Namen alpicola Fauv. von Götzel-
mann in Berlin erhielt und das mit Caseys Beschreibung gut
übereinstimmt, möchte ich auch an der artlichen Zugehörigkeit der

> amerikanischen Tiere zu sibiricus J. Sahlbg Zweifel äussern. Weiteres
> Material muss Aufklärung bringen.
v

144 Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 8. V. 1920.

Er.! Nach J. Sahlberg (a. a. 0.) und Poppius (a. a. 0.)
ist St. morio Gr. in Finnland höchst selten. In der Coll.
Stenius steckt ein Ex. von Helsingfors 29. 5. 1919, in der
Coll. Lindberg ein zweites von Lojo 6. 6. 1916, in der Coll.
des Mus. Hels. ein weiteres von Äbo. Die Form neglectus
Gerh. ist für Finnland neu.

Stenus cautus Er. führt J. Sahlberg nur von Rus-

sisch-Lappland (,Lr.*) an, und Poppius nennt (Kola-Half.
etc., p. 128) von dorther 3 Ex., die von Levander 25. 7.
87 bei Kaschkarantsa gesammelt worden sind, höchstwahr-
scheinlich also die Stiicke, auf denen die Angaben Sahl-
bergs ebenfalls beruhen. Diese drei in der Coll. des Mus.
Hels. mir vorliegenden Stiicke gehören zu vafellus Er. Da-
gegen finden sich in der Sammlung des Museums Hels.
Stücke des cautus von Esbo, Messuby und Pudasjärvi, in
der Coll. Lindberg von Helsinge, Lojo und Karis. Es scheint
demnach, dass caufus wie überall so auch in Finnland viel
häufiger vorkommt als vafellus, und die Angabe bei Sahl-
berg über das verhältnismässig zahlreiche Auftreten der
letztgenannten Art muss daher Zweifeln begegnen.')
Stenus melanopus Mrsh. Ein von Sahlberg (Enum.
Col. Fenn. Staphyl., p. 59) genanntes Stück (Reuter, Äbo)
in der Sammlung des Mus. Hels. („Reuter, Pargas“) ist
atratulus Er. Dazu gehört auch ein in Coll. Lindberg steck-
endes Ex. von Saltvik 2. 7. 1919. Die Angabe von Pop-

pius, nach der die Art in Russ. Karelien (a. a. O., p. 39)

vorkommen soll, ist nachzuprüfen.

!) Die Trennung der beiden genannten Arten ist schwierig. Ich «

habe in den Entom. Mitteilon VI, 1917, p. 332 unter den Differenzen
auch die Deckenlänge angegeben, die bei cautus im allgemeinen grös-
ser ist als bei vafellus. Später geprüfte Tiere, besonders solche von
Herrn C. Waegner in Regensburg, haben mich belehrt, dass dieses
Merkmal nicht zuverlässig ist, insofern es auch vafellus-Stücke mit
längeren Elytren gibt; dann wird meist auch die Punktierung feiner,
sodass als trennendes Merkmal ausser dem Forcepsbau noch die Kopf-
breite bleibt, die bei cautus grösser ist als bei vafellus. Selbst die
Schenkelfärbung — cautus rot, vafellus braun — scheint zuverlässiger

zu sein als die Deckenlänge.
3

;
|
|
|

ra
13 y
Pj

SÅ

8 V. 1920. — Benick, Uber nord-palaearktische Steninen. 145

RT.

Stenus Bergrothi nov. spec. — Sf. kongsbergensi Miinst.
proximus. — Parvus, plumbeo-niger, crebre punctatus, dense

cinereo-pubescens; antennis fusco-testaceis, basi apicegue
piceis, palporum articulo primo, secundo basi pedibusgue

— testaceis, genubus piceis. Capite elytrorum latitudine, fronte

* haud impressa, sulcis duobus levissimis, medio parum ele-

vata; thorace longitudine latitudinis, postice angustato, ae-
gualiter punctato; elytris thorace paulo longioribus et latio-
ribus, planis; abdomine leviter marginato, crebre punctato,
segmentis basalibus guadricarinatis; tarsis articulo guarto
simplice. — Mas: abdominis segmento sexto et guinto ven-
trali leviter emarginato, quinto leviter depresso, quinto,
quarto et tertio longius pubescentibus. — Long. 2.5—2.7
mm. — Jenissejsk 1 3, Nikulina 4 34 (Y. Wuorentaus).

Aus dem Formenkreis des St. fuscipes Grav. und hier
dem Sf. kongsbergensis Miinster am nächsten stehend. —
Klein und ziemlich gedrungen, bleischwarz, Vorderkörper

- dicht und kurz, Abdomen etwas länger grauweiss behaart.

Die Beine sind rotbraun oder heller, die Knie oder Schen-
kelspitzen und meist ganzen Schienen dunkler, die Taster
bis auf das erste Glied und die Basis des zweiten dunkel,
die Fühler braun, an der Basis (2 Glieder) und Spitze
schwarz.

Der Kopf ist mässig breit, so breit wie die Flügel-

decken, nicht eingedrückt, mit zwei sehr flachen Furchen, .

deren Zwischenraum flach erhoben ist, versehen (bei einem
Stück wird eine feine Kiellinie deutlich). Die Punktierung
ist überall dicht und gleichmässig fein, nicht in einander
fliessend. Die Fühler sind kurz, Glied 3 bis 5 an Länge
kaum verschieden, etwa so lang- wie das 2., die folgenden
kürzer, die Keule ist dreigliedrig, kräftig und dicht behaart.
— Der Halsschild ist so lang wie breit, seitlich ziemlich
stark gerundet, in der Mitte am breitesten, Vorderrand et-
was länger als der Hinterrand, eben, gleichmässig, äusserst
dicht und mässig grob, nicht rugos punktiert. — Die Flü-
geldecken sind wenig länger und etwas breiter als der

[- Thorax, mit flach vorspringenden Schultern versehen, seit-

146 Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 8. V. 1920.

lich fast parallel, oben etwas abgeflacht und eben. Die

Punktierung ist kaum gröber und nicht weitläufiger als auf

dem Halsschild. — Der Hinterleib ist an der Basis ein we-

nig schmäler als die Flügeldecken, nach hinten etwas ver-
engt, mit sehr schwacher Seitenrandung, die in der Mitte
des 2. und 3. Segments fast erloschen erscheint, versehen,
überall sehr dicht, vorn gröber, jedoch feiner als der Kopf,

hinten feiner punktiert. Die Vordersegmente tragen vier:

Dorsalkielchen. — Die Beine sind kurz und kräftig, das 1.
Tarsenglied ist so lang wie das letzte, die drei mittleren
sind nicht länger als breit, das 4. ist etwas dicker aber nicht
zweilappig. Die Unterseite der Tarsen ist bürstenartig be-
haart. (Nestus Rey).

Beim 3 ist das 6. Ventral-Segment schwach winkelig

ausgerandet, das 5. noch schwächer ausgeschnitten und

davor über die ganze Länge breit verflacht, im Eindruck
dicht mit nach hinten konvergenten Haaren, die silberweiss
glänzen, besetzt. Das 4. Segment ist eben deutlich aus-
gerandet und auf der hinteren Hälfte verflacht und dichter
behaart, auf der hinteren Mittelpartie des 3. Segments
stehen Punktierung und Behaarung noch etwas dichter.
Schenkel und Schienen sind einfach.

Sten. kongsbergensis Münst. ist etwas grösser als die
neue Art, hat schmäleren Kopf, kürzere Decken, gröbere

Punktierung und abweichende männliche Auszeichnungen.
St. micros Solsky kann nicht in Frage kommen, da dieser

zwischen: St. pumilio Er. und nanus Steph. steht, dunklere
Beine und einfachere männliche Geschlechtsauszeichnung
haben soll.

Herrn Dr. E. Bergroth in Jämsä gewidmet. — Die —

Typen befinden sich im Zool. Mus. der Universität Helsing-
fors und in meiner Sammlung. |
Stenus labilis Er. Dudinka, 4 Ex. _
Stenus Freyi nov. spec. Niger, crassus, capite et pro-
thorace parum, elytris abdomineque magis nitidus, antennis,
palpis pedibusque nigris, palporum articulo primo flavo.

Capite thoracis latitudine, fronte haud impressa, medio le-

AD EEE La nt litteän ien Dal an a Sn Zn bu a aa FRIIS Sao

Ze Or J [VUN a FF ve SIN

a -
Er
EJ
W -
N
v

— 8. V. 1920. Benick, Uber nord-palaearktische Steninen. 147

1.90, i
8 -

vissime carinata, crebre. punctata; thorace latitudine fere

breviore, lateribus aequaliter rotundato, sat fortiter crebre
profundegue punctato; elytris thorace multo latioribus et
tertia parte longioribus, ad suturam antice depressis, forti-
ter sed parum crebre punctato; abdomine crasso, levissime

"marginato, subtiliter punctato, segmentis basalibus quadri-

carinatis; tarsis articulo guarto simplice. — Long. 2.5 mm.

* — Dudinka, 2 99 (Y. Wuorentaus).

Schwarz, Kopf und Halsschild wenig, Flügeldecken und
Abdomen stärker glänzend, Vorderkörper äusserst kurz,
Hinterleib deutlich fein behaart. Die Fühler, Beine und
Taster sind schwarz, bei letzteren ist nur das 1. Glied
gelb.

Der Kopf ist schmal, nicht deutlich breiter als der
Halsschild. Die nicht eingedrückte, jederseits breit und
sehr flach gefurchte Stirn trägt auf schwacher Mitteler-
höhung einen sehr feinen Kiel und ist überall dicht grob-
rugos punktiert. Die Fühler sind kurz, das 3. Glied ist
deutlich kürzer als das 2., die beiden folgenden sind von
der Länge des 3., die weiteren etwas kürzer; die dreiglied-
rige Keule ist scharf abgesetzt, die beiden ersten Glieder
sind leicht quer. — Der Halsschild ist fast kürzer als breit,
seitlich mässig stark gerundet, von der Mitte nach hinten
flach ausgeschweift-verengt, ziemlich gleichförmig, grob,
dicht und tief, kaum rugos punktiert (bei einem Stück ist
die Spur einer Mittelglättung vorhanden). — Die Flügel-

decken sind viel breiter als Kopf und Halsschild, etwa so

lang wie breit und um !/, länger als der Halsschild, mit
rundlich vortretenden Schultern versehen, seitlich fast pa-
rallel, gewölbt. Der Nahteindruck ist vorn stark, sodass
die daneben liegende Partie der Decken etwas aufgetrieben
erscheint, ausserdem befindet sich ein schwacher Eindruck

innerhalb der Schulter und ein ebensolcher seitlich just

ra 4 ET

hinter der Mitte. Die Punktur ist gröber und weitläufiger
als diejenige des Halsschildes, nicht rugos. — Das Abdomen
ist zylindrisch, dick, nach hinten etwas zugespitzt, seitlich
am 1. Segment stark, am 2. mässig kräftig, am 3. und 4.

148 Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 8: V.. 1920:

deutlich linienartig, am 5. wieder etwas stärker gerandet,

an der Basis eingeschnürt und hier mit vier Kielchen ver-
sehen, überall fein und weitläufig, an der Basis etwa halb
so grob wie der Kopf, hinten feiner punktiert. — Die Beine
sind kurz und kräftig, das 1. Tarsenglied ist kürzer als das

Endglied, das 4. einfach. (Nestus Rey.) — Die ganze Ober-.

fläche ist dicht und feinmaschig chagriniert.

Die durch den schmalen Kopf und die breiten Flügel-

decken auffallende Art stellt eine Übergangsform zwischen
den Untergattungen Nesfus Rey und Tesnus Rey dar, es
bestehen sowohl Beziehungen zu afratulus Er. als auch zu
crassus Steph.; sie muss wegen der deutlichen abdominalen
Randung bei dem Subg. Nestus verbleiben.

Herrn Custos R. Frey zu Ehren benannt. — Je ein
Stück befindet sich im Zool. Mus. in Helsingfors und in
meiner Sammlung.

Stenus cordaticollis Leinberg. Spec. typ. No. 178. Dem

Autor scheinen bei der Beschreibung nur weibliche Stücke
des Sf. canaliculatus Gyll. zum Vergleich vorgelegen zu
haben; Männchen haben stets einen stärker eingezogenen
Halsschild. Auch eine Abkürzung der thorakalen Dorsal-
furche kommt häufig vor. Die Flügeldeckenlänge ist bei
der Type allerdings etwas geringer als durchschnittlich,
doch sind Tiere mit so kurzen Decken nicht selten und
Übergänge zahlreich. Diagnose: „Mas: abdominis segmento

sexrtor: ‚ar dorsali latius apice exciso...*; diese Angabe

beruht auf einem Beobachtungsfehler: die Endpartie des
Segments ist aufgebogen und erscheint deshalb bei Be-
trachtung von oben ausgerandet zu sein. — Die Art ist
einzuziehen (= canaliculatus Gyll.).

Stenus incanus Er. J. Sahlberg (a. a. O., p. 29): „Lr.“

(Lapp.ross.); Poppius (Kola Half. etc., p. 129): Lr.: „Ponoj,

pä stenig, sandig bäckstrand 24. 8. 80 (Envald), Ponoj su-
perior 29. 8. 87 (Palmen).“ Beide Stücke liegen mir vor.
Das erste ist Bernhaueri Popp. (s. u.), das zweite ist etwas
verschmutzt und daher nicht sicher identifizierbar, aber kei-
nesfalls incanus Er. — Es darf nun wohl angenommen

k b. Må B
TEN
a

8. V. 1920. — Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 149

> werden, dass die Angaben über das Vorkommen des St.

incanus im nördlichsten Europa und Asien auf die folgende
Art zu beziehen sind, so bei v. Heyden, Catal. d. Col.
Sib., p. 79 u. II. Nachtr., p. 34. Vgl. auch Münster, Nyt
Mag. for, Naturvid. 1912, p. 281 (am Schluss der Diagnose
des Sf. polaris Miinster).

Stenus Bernhaueri Popp. Spec. typ. No. 698. Die vor-
liegende Type lässt keinen Zweifel dariiber, dass Sf. polaris
Münster (a. a. 0., 1912, p. 280), von dem ich cotypische
Stücke von Karasjok im nördlichen Norwegen besitze, mit

St. Bernhaueri Popp. (1907) identisch ist. Die beiden Diag-

nosen lassen das nur vermuten, da in der Kopf- und Hals-
schildbildung Differenzen zu bestehen scheinen. Die An-
gabe Poppius’ über den Thorax „Mittelfurche fehlt“ ist
wohl darauf zurückzuführen, dass Schmutzteilchen diese
Partie verdeckten; nach Reinigung ergab sich, dass die bei
Münster angegebene Glättung der Mittellinie auch hier
vorhanden ist. — Die Art ist weiter östlich verbreitet: je
1 3 liegt vor von Krasnojarsk und Fl. Jenissej (leg. W uo-
rentaus).

Stenus subarcticus Popp. Spec. typ. No. 1096. Ich kann
dieses Tier, das nur in einem einzigen 9 bekannt ist, nicht
als eine gute Art ansehen, sondern nehme an, dass es ein

* schwach entwickeltes Stück („Kümmerform“) der vorigen

Art mit etwas monströser Stirnbildung ist. Diese letztere
besteht darin, dass die beiden Stirnfurchen hinten durch
eine Querfurche verbunden sind; Poppius hat dies ent-
weder übersehen oder ebenfalls für abnorm gehalten und
darum nicht erwähnt. Alle wesentlichen Merkmale des St.
Bernhaueri sind trotz Poppius’ teilweise abweichender
Angaben vorhanden: Fühlerbildung, Kopfbreite, Halsschild-
grösse, -form und -mittelglättung, Flügeldeckenlänge u. s. w.
Weitläufigere Punktur und stärkerer Glanz, wie sie subarc-
ficus eigen sind, stellen sich auch bei anderen Nestus-
Arten, sobald sie kümmern, gelegentlich ein, so bei morio

Gr., humilis Er. u. a. Hierzu kommt noch, dass die Typen

150 Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 8. v. 1920.

von Bernhaueri und subarcticus zusammen unter demselben

Steine gefunden wurden.

Stenus spec. (dissociatus Epp.?). Von Sumanarova liegt
ein männliches Tier vor, das am besten auf die Beschrei- =

bung von dissociatus Epp., von dem das 5 noch unbekannt

ist, passt. Es ist mit Bernhaueri Popp. nahe verwandt,

unterscheidet sich jedoch von ihm sicher. — Der Kopf ist
fast so breit wie die Flügeldecken, die Stirnfurchen sind
sehr flach, auch die Mitte ist nur leicht erhoben. An den
mässig langen Fühlern ist das 3. Glied etwas länger als das
4. Der Halsschild ist so lang wie breit, in oder eben vor
der Mitte am breitesten, flach und ziemlich grob, punktiert.
Die Flügeldecken sind etwas länger als der Halsschild, nur
an der Nahtbasis mit schwachem Eindruck versehen, wenig

gröber aber etwas weitläufiger als der Halsschild punktiert.
Der Hinterleib ist dick gerandet, hat an der Basis der Vor-:

dersegmente keine Kielchen und ist fein, nur in den Quer-

furchen gröber punktiert; die weisse Behaarung ist hier viel

deutlicher als am übrigen Körper. Die Beine sind kurz

und kräftig, Tarsen kurz, 4. Glied einfach. — Beim & ist N

das 6. Ventralsegment ziemlich tiefwinkelig, doch weniger
tief als bei Bernhaueri ausgerandet, das 5. in der Mitte des
Hinterrandes schwach gekerbt und davor halbelliptisch flach

eingedrückt, das 4. breit und flach ausgerandet und davor '

halbkreisförmig eingedrückt, seitlich vom Eindruck am Hin-

terrand mit einer kleinen Höckererhebung, das 3.- noch i
schwach abgeflacht. Die Behaarung tritt in der Segment--

mitte wenig hervor. Die Schienen sind dornenlos. Die
Hinterbrust ist breit verflacht und sehr grob punktiert,

ohne vertiefte Mittellinie. — Eppelsheims Type von. |

dissociatus muss verglichen werden.

Stenus humilis Er. scheint in Ostasien banka zu sein:
Wladiwostok 1 9; Nicolajewsk 1 2; Kamtschatka, Ozernaja
SP, Bolscherjetsk 6 33 14 99. — Bei diesen ostsibirischen

Tieren, die sonst mit den europäischen gut übereinstimmen,

variiert die Stärke der abdominalen Punktur ziemlich. be-
trächtlich.

8. V. 1920. — Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 151

Stenus insularis J. Sahlbg ist wahrscheinlich nicht von
humilis spezifisch verschieden; jedenfalls steht der Name
im Coleopt. Catal., Pars 29 (1911), p. 182, an verkehrter

> Stelle, er muss zur Untergattung Nestus kommen.

Stenus carbonarius Gyll. Sämtliche Stücke, die mir von
Norwegen und Schweden, Finnland und Sibirien vorlagen,
gehören zur kurzdeckigen Form — Flügeldecken wenig länger
als der Halsschild; einzelne Tiere (z. B. von Inari, Finnland)
machen mit den schmalen parallelen Decken einen art-
fremden Eindruck.

Stenus niger Mannh. Spec. typ. No. 700.- Ist = carbo-
narius Gyll.

Stenus glabellus Thoms. (subglaber Thoms.). Bei Sahl-
berg (Enum. Coleopt. Fenn. Staphyl., p. 52) ist diese Art
von Pargas (Reuter leg.) verzeichnet. Das mir vorlie-
gende Tier ist ein typischer kurzdeckiger carbonarius Gyll.
mit gut ausgeprägtem Scheitelwulst, sehr dichter Punktie-
rung und dunkelbraunen Beinen. St. glabellus ist aus der
Fauna Finnlands zu streichen.

Stenus bulbicollis nov. spec. — St. phyllobati Pen. si-
milis. — Niger, nitidus, sat dense punctatus, palporum ar-
ticulo primo solo flavo. Capite elytrorum latitudine, fronte
haud impressa, sed late et moderate profunde bisulcata,
-elevatione media postice torulosa; thorace latitudine paulo
longiore, antice bulboso; elytris thorace fere brevioribus,
fere planis; abdomine marginato, crasso, subtiliter punctato,
segmentis basalibus unicarinatis; tarsis articulo guarto sim-
plice.

Mas: abdominis segmento sexto ventrali sat late, mo-
derate profunde, guinto latius sed minus profunde exciso,

ante excisionem semiciculariter depresso et flavo-pubes-
cente; tibiis posticis et mediis spinosis.

Long. 2.s mm. — Kamtschatka, Bolscherjetsk 27 u. 29.

= 6. 1917, 7. 7. 1917, 2 92 19 (Y. Wuorentaus).

Gedrungen, schwarz, glänzend, sehr kurz und weitläufig
behaart; nur das 1. Tasterglied ist gelb.

Der Kopf ist breit, so breit wie die Fliigeldecken, nicht

152 Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 8. V. 1920. J

eingedrückt aber mit zwei breiten, mässig tiefen Furchen
versehen, Mittelerhebung besonders hinten ziemlich dick,
wulstig, Punktierung mässig stark und bis auf den Wulst —
dicht, aber nicht oder wenig rugos. Die Fühler sind kurz,
das 3. Glied ist kaum länger als das 2., aber um ein Drittel
länger als das 4., von diesem bis zum 7. allmählich an Länge
abnehmend. — Der Halsschild ist ein wenig länger als
breit, vorn knollig geschwollen, nach vorn konvex und =
ziemlich schwach, nach hinten fast geradlinig stark verengt,
der Hinterrand ist daher kürzer als der Vorderrand, die
grösste Breite liegt eben vor der Mitte. Hinter dem Vor-
derrand verläuft quer über die ganze Breite ein flacher
Eindruck, ein ebensolcher findet sich jederseits, schräg nach
innen und hinten verlaufend. Dahinter ist der Thorax je-
derseits. fast eckig erhoben, auf der Scheibe überall dicht
und gleichmässig, ziemlich grob, nicht oder kaum rugos.
punktiert. — Die Flügeldecken sind fast kürzer als der
Halsschild, mit flachen Schultern versehen, nach hinten et-
was erweitert und kaum merklich uneben, etwas abgeflacht,
grob und dicht punktiert, hin und wieder, besonders seit-
lich und hinten, etwas rugos. — Der Hinterleib ist dick,
kaum schmäler als die angrenzenden Flügeldecken, nach
hinten kaum verengt, seitlich kräftig gerandet, ziemlich fein
und flach, hinten sehr fein und undicht punktiert, in den
vorderen Furchen mit einem Mittelkiel versehen. — Die
Beine sind kurz und kräftig, die Tarsen sind kurz, das 1.
Glied der Hintertarsen ist ein wenig länger als das letzte,
die drei mittleren sind wenig an Länge verschieden, das 4.
ist einfach. [Nestus Rey]. — Die ganze Oberfläche ist
mässig dicht und tief netzmaschig.

Beim & ist das 6. Ventral-Segment ziemlich breit, mässig
tief und am Grunde gerundet ausgeschnitten, das 5. breiter
und flacher ausgeschnitten, vor dem Ausschnitt kurz halb- :
kreisförmig niedergedrückt und mit gelben Haaren ziemlich —
dicht besetzt; der Eindruck ist seitlich nicht scharf begrenzt,
nur am, Hinterrand ist ein kleiner Höcker, der nach vorn
bald linienartig ausläuft. Die Hinterschienen tragen etwas

4 * T 2
“WE EL IE ELSE

8. V. 1920. — Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 153

vor der Spitze einen ziemlich kräftigen Dorn, an den Mit-

* telschienen steht der noch kräftigere Dorn unmittelbar an

der Spitze.
N Die neue Art steht dem Sf. phyllobates Pen. am näch-
sten, ist etwas kleiner, viel glänzender und kaum rugos
punktiert, die Stirnerhebung ist stärker, der Halsschild
hinten mehr eingezogen. Dem mir unbekannten Sf. rugo-
sulus Fauv. vom Baikalsee muss Sf. bulbicollis m. auch
nahestehen, aber jener ist kleiner (2 mill.), hat fast win-
kelige Halsschildseiten und unebene Fliigeldecken.

Zwei Ex. in der Sammlung des Zoolog. Mus. Helsing-
fors und ein Ex. in der meinigen.

Stenus hyperboreus var. Wuorentausi nov. var. A typo
differt corpore minore, thorace angustiore, elytris longiori-
bus. — Long. 2.s—3 mm. — Dudinka: 3 33, Potopovskoje:

19 (Y. Wuorentaus).

RT u Kait Id At ka td CN PAN TAA FP EE A al KPT nn m m A ak A Pan bi re wv" Lei CK)

Durch geringere Grösse auffällig von der Art verschie-
den. Ausserdem ist der Halsschild etwas schmäler, schlan-
ker, sodass der Kopf breiter erscheint, die Fliigeldecken
sind ein wenig länger, und das 6. Ventralsegment des Männ-
chens ist etwas tiefer ausgeschnitten. Sonst besteht Uber-
einstimmung, insbesondere auch in der männlichen Auszeich-
nung. Hervorgehoben möge werden, dass der Dorn an den
Mittelschienen kräftiger entwickelt ist als derjenige an der
Spitze der Hinterschienen, wie bei der Art ebenfalls. Der
Forcepsbau stimmt ebenfalls überein.')

Stenus dauricus Motsch. scheint in Sibirien häufig zu
‚sein: Dudinka 24, Kantaika 2, Potopovskoje 1; ein Stück
von Kamtschatka (Bolscherjetsk, 16—19. 6. 1917) ist etwas
kleiner als die sibirischen Tiere. — Die Forcepsuntersu-
chung ergab die spezifische Verschiedenheit von Sf. crassus

!) St. Lysholmi Bernh. (Münch. Kol. Ztschr. I, 1902, p. 59) dürfte
= hyperboreus J. Sahlbg sein. Der einzige Unterschied findet sich in
der Angabe der völligen Einfarbigkeit, während hyperboreus rotbraune
Schenkel haben soll. Nachdem aber in meiner Sammlung Übergänge
vorhanden sind, glaube ich diese Synonymie aussprechen zu sollen.

€

e ink
j

154 Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 8. A 1920.

Steph., mit dem er nahe verwandt ist; der breitere Kopf,
der schlankere Halsschild und die im allgemeinen kräftigere

Gestalt lassen die sibirische Art ohne Schwierigkeiten

sicherstellen.

Stenus repandus Popp. Spec. typ. No. 682. Der Ori- ;
*ginalbeschreibung dieser ausgezeichneten Art haben nach

der Angabe des Autors 2 ?2 zu Grunde gelegen, eins von

der unteren Lena (Insel Agrafena), das andere von Nord- F

russland (Mezen). Dieses letztgenannte Exemplar hat mir

vorgelegen, und ich konnte konstatieren, dass es ein & ist.

— Das 6. Ventralsegment ist ziemlich schmal und sehr tief ;

ausgeschnitten, beiderseits des Ausschnittes befindet sich

eine schmale, dem Ausschnittrand parallel laufende Ver- -

tiefung, sodass der Rand selbst höher liegt. Das 5. Seg-

Fig. 3. Stenus repandus Popp. — 5. u. 6. Ventralsegment des G&.
Fig. 4. Stenus auriger Epp. 3.—7. Ventralsegment und Hinterschiene
: des d.

ment ist ziemlich schmal ausgekerbt und jederseits der i

Kerbe flach zahnförmig vorgezogen; davor befindet sich
eine shwache Abflachung mit feinerer Punktierung und
etwas dichterer Behaarung (Abb. 3). Hinterbrust und Beine
tragen keine Auszeichnung.

Die Verbreitung des St. repandus erstreckt sich von
Nordrussland bis Kamtschatka, wie 4 Ex. (3 dd, 1 %) von
Bolscherjetsk 4. 7. 1917 erweisen.

Stenus imitator Epp. Ein einziges 92 von Nikolajewsk

Amur zeichnet sich durch eine deutliche Halsschild-

sn hinter der Mitte aus, die in der Diagnose nicht

PS V. 1920. — Benick, Über nord-palaearktische Steninen. 155

erwähnt wird, sonst stimmt es mit der Beschreibung vor-
— zäglich überein. — Das typische 2 stammt aus dem süd-
westlichen Baikalgebiet.
Stenus auriger Epp. wurde aus dem südwestlichen Bai-
| kalgebiet (1893) beschrieben, und zwar nach einem 9. Y.
_Wuorentaus sammelte 3 dd und 20 922 in Kamtschatka:
- Bolscherjetsk 26.—27. 6. bis 16.—18. 7. 1917. — Beim & ist
das 6. Ventralsegment breit und ziemlich tief ausgerandet,
das 5. nur durch dichter stehende, gerade nach hinten ge-
richtete silbergraue Haare ausgezeichnet, das 4. ist flach
und breit ausgerandet, davor bis über die Hälfte nach vorn
breit und flach eingedrückt und im Eindruck dichter be-
* haart, das 3. ist flacher ausgerandet, flacher und kürzer
— eingedrückt und weniger verdichtet-behaart, das 2. ist noch
schwach abgeflacht. Die Hinterschienen sind ziemlich weit
vor der Spitze mit einem kräftigen Dörnchen ausgestattet.
KAISA. 4).

Stenus niveus Fauv. Das einzige Stiick der Coll. Kro-
> gerus von Inari ist etwas verschmutzt und abgerieben,
dennoch an der feinen Punktierung leicht erkennbar. Das
auch in Westeuropa in Mooren seltene Tier ist neu für
* Finnland. |

Stenus brevipennis Thoms. (foveicollis Kr... Das von
E Poppius (Kola Halföns etc., p. 130) aus Ivalojoki aufge-

führte Tier liegt vor und ist ein bifoveolatus Gyll. mit et-
was abgeflachten Flügeldecken. Diese Art fehlt demnach
in der finnländischen Fauna.

Stenus coarcticollis Epp. Für einige der von Poppius

da. a. 0.) unter St. Erichsoni Rye gegebenen Fundorte sind
die Belegstücke in der Sammlung des Mus. Helsingf. vor-
liegend: Fl. Lutto, Patsjoki, Saariselkä. Weiter sind Ex.
> vorhanden von Ivalo (J. Sahlbg, 2), Kuopio (Levander),
— Pudasjärvi und Kuolajärvi (Envald) und Syd-Varanger
Poppius), ferner von Birkkala (Frey) und Nuortijärvi (Pop-
— pius) und in der Coll. Lindberg von Runsala (2) und Lojo
(5). Von Wuorentaus wurden endlich 4 33 bei Jenis-
sejsk gesammelt, bei denen das 5. Ventralsegment nicht

u in R koti än itila

a ARNE et n!
KARI DTS RESA
ja ? 1 SA ar z
w SA Pahin 4

v ( 2 s Å
i e K N
4 n

156 Benick. — Räsänen. 8. V. 1920. -

eingedriickt ist, bei zweien ist der Forceps ausgetreten. |
Alle diese Stücke gehören zu coarcticollis Epp. Von Erich-

soni Rye sah ich nur ein einziges Stück von Runsala-

13. 4. 1914 (R. Elfving). — Vielleicht ist auch die Angabe

„West- und Nordsibirien“ in v. Heydens Catalog auf
coarcticollis Epp. zu beziehen.

Stenus pallipes Gr. Von dieser bislang aus Pinin lai

nicht nachgewiesenen Art ist ein Ex. in der Coll. Lindberg

(Lojo 18. 7. 1917; det. Lindberg) vorhanden.

Maisteri Veli Räsänen: Einige neue und bemer-
kenswerte Flechteniunde in Finnland.
Zu dem, was ich früher in dieser Zeitschrift (Medd. 43,

1916—1917, S. 4 u. 118; 45, 1918—1919, S. 115) über

Flechten veröffentlicht habe, sollen hier noch folgende

Mitteilungen über einige bemerkenswerte Flechten, die ich

in verschiedenen Teilen von Finnland gefunden habe, hinzu-
gefügt werden. Das Verzeichnis enthält einige für die
Wissenschaft neue Arten, Varietäten und Formen, welche

von Dr E. Wainio und dem Verfasser benannt worden

sind. Ferner finden sich darin einige für Finnland oder

für bestimmte Gebiete neue Arten oder andere sonst be-

merkenswerte und seltene Funde. In meinem Verzeichnis

folge ich dem System Wainios (Lich. du Bresil, Acta Soc.

pro F. et FI. Fennica VII, 1890). Für die Wissenschaft neue
Flechten habe ich mit + bezeichnet, für das Land neue
mit ©. Alle die von mir bestimmten und benannten

Flechten hat Dr. E. Wainio gütigst durchgesehen, wofür

ich ihm hiermit meinen besten Dank ausspreche.

Umbilicaria arctica (Ach.) Nyl. — Ob. Simo. Bei Onkalo
auf Steinen 5 Exx. Steril. Oa. Lapua Jouttivuori, nur ein

Ex. auf einem Stein. |

O U. corrugata (Ach.) Nyl. — Ob. Simo. Bei Onkalo
ein gut entwickeltes Ind. auf einem Stein. Steril.

U. torrida (Nyl.). — Ob. Simo u. Kemi. Nicht selten auf

Steinen. Fertil. U. erosa (Web.) Hoffm. ist sehr selten im

N Ye

8 V. 1920. Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 157

; Kirchspiel Simo, wo sie nur auf exponierten Felsen an der
Br. wächst (Munkinhieta, Tiurasenkrunni). Fertil.

U. proboscidea (L.) D.C. — Ob. Selten in Simo auf
| Steinzäunen und Geröll. Im Kivalogebirge etwas häufiger.
> Auf. dem Aavasaksa in Alkkula sehr häufig. Oa. Lapua
- Jouttivuori. Fertil.

U. cylindrica (L.) Dub. — Ob. Simo u. Tornio. Auf
E — Steinen selten. Oa. Lapua Jouttivuori. Fertil.

— v. Delisei Nyl. — Ob. Simo bei Salmi auf einem
— Steinzaune. Steril.

| U. polyphylla (L.) Hoffm. f. complicata Norrl. — Ob.
> Simo Alapenikka u. Alkkula Nivavaara. An hohen Felsen-
- wänden. Steril. Die typische Form ist im Gebiete selten.
U. deusta (L.) Wain. — N. Einige fertile Individuen in
- Huopalahti bei Helsingfors an der Landstrasse auf Felsen.
> Ob. Simo Tiurasenkrunni. Reichlich fertile Exemplare auf
> hochgelegenen Steinen.

3 Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach. f. textilis (Ach.)
Wain. — Ob. Kemi Kallinkangas. An dem Stamm einer
| Espe und auf Steinen. Simo Pahnilankangas, Alkkula Niva-
= vaara. Oa. Lapua Simsiö. An Felsen und Geröll. Fertil.
| P. alpicola Th. Fr. — Ob. Alkkula Nivavaara u. Aava-
> saksa. An Felsenwänden. Fertil.

= P. farinacea Bitter. — Ob. Simo Syvälahti. An der
— Rinde einer Kiefer auf einem Moore. Steril.

i P. vittata (Ach.) Bitter. — Ob. Simo Hirsikangas. An
E einer Heidekiefer. Steril. Auch an anderen Orten gesehen,
> aber nicht gesammelt.

P. omphalodes (L.) Ach. v. panniformis Ach. — Ob.
Selten in Simo auf Steinen. Ist immer sehr blass, wie P.
— saxatilis, aber ohne Isidien. Steril.
> P. papulosa (Anzi) Wain. — Sehr häufig im Gebiete
Ob (Alkkula, Karunki, Tornio, Kemi, Simo, Kuivaniemi, Ii,
* Haukipudas und Uleåborg). Tritt hauptsächlich an Erlen,
Ä Ebereschen, Espen, aber auch an Nadelhölzern, Wänden,
* Zäunen und Steinen auf. Selten fertil. Om. Oulainen u.
J — Raahe. Oa Lapua. Spärlich.

158 * Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 38V. 1920. k

+ — f. tremulicola Räs. (nova). Thallus caesioprui-
nosus, papillis fere destitutae. — Ob. Simo. Sterile Exem- |
plare an Espen an vielen Orten. |

P. isidiotyla Nyl. — N. Helsingfors. In der Nähe vaki
Vantaa(Vanda)-Flusse auf Steinen, reichlich. Fertil.

P. fuliginosa (Fr.) Nyl. f. laetevirens (Flot.) Wain. — N.
Nurmijärvi Kytäjä. An Espen in einem Mischwalde. Steril.

P. prolixa (Ach.) Nyl. — Ob. Simo Huttula, an einem
grossen Stein auf einem Acker; Tiurasenkrunni, auch an
einem Steine. Fertil. Vergebens habe ich sie an anderen «
Orten des ganzen Gebietes gesucht. Auch in Lapua habe
ich sie nicht gesehen. ed

P. panniformis (Nyl.) Wain. — N. Helsinge. Auf einem
Waldsteine in Huopalahti; Fredriksberg, auf Steinen. Oa.
Lapua. Auf einem pienin Steine bei dem Friedhof.
Steril.

P. minuscula Nyl. — Ob. Simo Tiurasenkrunni. Einige
sterile Exemplare auf hochgelegenen Steinen.

Cetraria aleurites (Ach.) Th. Fr. [= Parmeliopsis placo-
rodia (Oliv.) Nyl.]. — Ob. Simo u. Kemi. Oa. Lapua. Ik.
Sakkola. N. Helsingfors u. Helsinge. Hier und da an Moor-
kiefern, auf Dächern und an Zäunen. Bei Helsingfors auch
an Heidekiefern. Nur einmal mit Apothecien angetroffen
(Simo Syvälahti).

C. glauca (L.) Ach. — Ob. Simo Tiuranen. Reichlich
fertile Individuen an sehr alten Fichten. a.

C. juniperina (L.) Fr. — Ob. Simo Pahnilankangas. Auf
der nordöstlichen Seite reichlich an Wachholdern. Fertil.
Auch eine auf der Erde wachsende Form (f. terrestris Schaer.)
sah ich im Jahre 1916; jetzt diirfte sie verloren gegangen
"sein: 5 |
C. caperata (L.) Wain. [= C. pinastri (Scop.) Wain.]. — -
Ik. Sakkola. Zwei fertile Exemplare wurden auf einer
umgefallenen morschen Föhre in einer Einöde gesammelt. j
Sterile Individuen sind sehr häufig im ganzen Land. i

C. cucullata (Bell.) Ach. — Ob. Alkkula Aavasaksa. Auf 4
bemoosten Felsen. Steril. A

Br.

E
8. V. 1920. Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. | 159
C. nivalis (L.) Ach. — Ob. Simo Kivalonpenikat, Tiura-
senkrunni; Kemi, auf der Insel Ajos auf Sandboden; Alk-
kula Aavasaksa u. Nivavaara, auf bemoosten Steinen. Steril.
C. aculeata (Schreb.) Fr. — Ob. Kemi Ajos Rivinnokka.
Auf Sandboden. Steril.
C. odontella Ach. — Ob. Simo Alapenikka. Auf bemoos-
= Steinblöcken u. Geröll. Steril.
| C. hiascens (Fr.) Th. Fr. var. Delisei (Bory) Wain. —
Ob. Simo Sarvenselkä. Om. Oulainen Huhmarenkangas. Oa.
| Lapua Huhdanneva und Simsiö. Auf Mooren. Fert.
— v. diatata "Wain. — Oa. Lapua Huhdanneva.
* Reichlich zwischen Moospolstern mit Ochrolechia *frigida und
— Cladonia sguamosa v. multibrachiata. Fertil.
| — v. fastigiata (Del.) Wain. — Oa.” Lapua Huhdanneva.
— Spärlich mit den Vorigen.
| C. nigricans Nyl. — Ob. Simo Alapenikka. Auf einem
hochgelegenen Felsen in Gesellschaft mit Alectoria nigricans.
- Steril. Südlichster Fundort dieser beider arktischen Flechten.
Letharia mesomorpha (Nyl.). — Ob. Simo Syvälahti, ein
Ex. an einer Birke; Vähäjoenniitty, ein Ex. auf einem Holz-
dach, und Malininkangas, an einer Kiefer. Om. Raahe, an
"einer Fichte. Ik. Sakkola, Metsäpirtti u. Pyhäjärvi, an Bir-
ken, Kiefern, Fichten und auf Brettdächern häufig. Steril.
L. divaricata (L.) Nyl. — Oa. Lapua Ruha. An einer
= Waldfichte. Ik. Sakkola u. he An Birken u. Fichten
4 keiton. Steril.
i Evernia furfuracea (L.) Mann. — Ob. Sehr reichlich an
Kiefern im Kivalogebirge in Simo u. Kemi; auch in Alkkula
auf dem Aavasaksa u. dem Nivavaara. Kommt aber nicht
an der Küste und in der Ebene vor. In Uleåborg ist sie
| auch sehr selten, ebenso in Raahe und Kokkola (Om), aber
Fort schon in Lapua (Oa) hier u. da bis häufig vor.

|
N
|
}

i
2

|
N
|
k
|
j

Fertil

— var. ceratea Ach. — Ob. An Kiefern im Gebirge
"in Alkkula und in Simo, wie die Vorige. Fertil.

E. prunastri (L.) Ach. — Ob. Fertile Exemplare in Simo
in Anteroinen an einer Fichte und in Tiuranen an einer Birke.

ass a Na
Wadi e ar"

160 Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland.

Ramalina farinacea (L.) Ach. — Ob. Simo. Fertile ]
Exemplare an einer grossen Saalweide in Tiuranen. N.
Östersundom. Auch fertile Exemplare an alten Espen.

+ R. minuscula Nyl. f. turgida Räs. (nova). Laciniae
breves, turgescentes; apothecia irregularia, concava. — Ob.
Simo. An vielen Stellen an Scheunenwänden. Om. Kok-
kola, an Holz. Raahe, an einer Fichte in offener Lage.
Fertil. :
R. obtusata Nyl. — Om. Raahe Pitkäkari. An alten
‘kranken Fichten in Gesellschaft mit Calicium hyperellum,
C. cinereum u. Trentepohlia umbrina. Ik. Sakkola Hovi, an
Alnus” glutinosa, und Pyhäjärvi Konevitsa u. Sortanlahti,
an Fichten und Birken. Steril. Alle Fundorte sind am
Meere oder bei grossen Seen (Ladoga, Suvanto) gelegen.

Alectoria nigricans (Ach.) Nyl. — Ob. Simo Alapenikka.
Auf einer Felsenkuppe in Gesellschaft mit Cetraria nigricans
(siehe diese). Steril. |

A. olivacea Räs. — Ob. Schon im Jahre 1913 hat der
kürzlich verstorbene Student Kalle Kurkela diese Flechte
in Kemi gefunden, und der Schüler Eino Poikela
hat sie auch in Rovaniemi entdeckt. Die beiden Exem-
plare, die ich nun besitze, sind steril.

+ Usnea prostrata Wain. n. sp. „Stratum medullare sat
laxe contextum, ad superficiem axis K + lut., dein rubesc..
Axis chondroideus sat tenuis. Thallus haud sorediosus,
verruculis crebris, acutis et .obtusis.“ — Ob. Simo An-
teroinen u. Siirinkangas. An Fichten u. Birken. = Steril.

Stereocaulon denutatum Flik. — Ob. Kemi Kallinkangas
u. Rovamaa. Simo Alapenikka. Auf Geröll. Steril.

St. subcoralloides Nyl. — Ob. Simo u. Kemi. An vielen
Orten auf Steinen und 'Heiden, aber nicht so A wie
St. pascale. Fertil. - -

Haematomma coccineum (Dicks.) Koerb. var. porphyria
(Hoffm.) Ach. — Oa. Lapua Simsiö. An mehreren Steinen
im Schatten, aber nur zweimal mit Apothecien angetroffen.

Candelaria concolor (Dicks.) Wain. v. vulgaris. (Mass.)
Wain. — N. Helsingfors. Im Jahre 1915 habe ich diese Flechte

UP FIN

us uv She a Eu KALLIS

ag u Se a i Kitee osa asiat
TAKE : N
W Non

— 8. V. 1920. — Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 161

an manchen Schwarzerlen in Sörnäs bei der Landstrasse

gefunden. Jetzt hat sie sich vermehrt, aber ist nur steril.
Früher ist diese mitteleuropäische Flechte in Finnland im
J. 1873 auf Suursaari (Hogland) von M. Brenner gefunden
worden (Herb. Mus. F.).

Lecanora (Candelariella) cerinella Flk. — N. Helsing-
fors Lapinlahti, an der Kiiste auf Steinen; Suomenlinna
(Sveaborg), an Mauern. Ob. Simo u. Kemi. Auf Steinen an
der Küste. Fertil.

L. (Lecania) syringea Ach. — Oa. Lapua. An Pappeln
auf dem Kirchhof reichlich. Auch bei Siirilä: Fertil.

L. melanaspis Ach. (= Placodium inflatum Koerb.) var.
stellata Th. Fr. — Ob. Simo Delta des Simoflusses in Sak-
kara. Auf einem Teichstein. Steril. Muhos Leppiniemi.
Auf einem Uferstein des Ouluflusses. Fertil (leg. M. E.
Huumonen im J. 1910).

L. (Sguamaria) saxicola (Poll.) Nyl. — Ob. Simo Mart-
tilanvainio u. Onkalo. Auf Steinen an Ackerrändern und
bei der Landstrasse. Fertil. Tritt sehr spärlich auch in
Lapua (Oa) auf. |

— v. subcartilaginea (Mass.) Anzi. — Ob. In Gesell-

schaft mit der Vorigen bei Marttila in Simo. Fertil.

L. (Eulecanora) galactina Ach. var. caesioalba (Koerb.)
Th. Fr. — Oa. Lapua. Am Zementmörtel eines alten Kel-

>lers. Fertil.

> — f. subdispersa Wain. — Ob. Simo Hahtiperä. Auf
Kalksteinen am Ufer. Fertil.

L. dispersa (Pers.) Flik. f. atrynella Nyl. — Ob. Simo,
Kemi u. Kuivaniemi. Auf Ufersteinen am Meere. Fertil.

L. chlarona (Nyl.) var. polychroides Wain. — Ob. Simo
Anteroinen. Auf einem grossen Steine. Fertil.

L. angulosa (Schreb.) Ach. f. cinerella Flk. — Ob. Simo.
Häufig an Prunus padus, besonders auf Inseln. Fertil.

L. metaboliza Nyl. — Ob. Simo. An einem verkohlten
Baumstumpfe. Fertil.

+ L. polytropa (Ehrh.) Th. Fr. var. carneorufa Räs. n.

var. — Thallus glaucesc. e verruculis contiguis aut dispersis

. PT N YO TI JÄI
, “13 a W BT WA
% i” dar wi
- A

EN
+

162 Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 8. V. 1990.

formatus, K—. Apothecia carneorufa, 0.3—0.6 mm, margine

* modice incrass., demum obsoleto. Hymen. J. + coerul.,
crass. 120 u. Sp. 8—12 X 5.5—6.5 u, ellipsoideae vel oblongo-
ellips., hyalinae. — Oa. Lapua Simsiö. Auf Felsen im Walde.
Fertil. | |
L. polytropella Nyl. — Ik. Sakkola. Auf kieseihaltigen
Steinen. Fertil. |

L. prosechoidiza Nyl. — N. Helsingfors Suomenlinna.

Auf Uferfelsen. Fertil.

L. chlorophaeodes Nyl. — Ob. Simo. Oa. Lapua. Auf
exponierten Steinen hier u. da. Fertil.

L. chloroleprosa Wain. — Ob. Rovaniemi. Oa. Lapua
Simsiö. Selten auf hochgelegenen Steinen in sonnigen
Wäldern. Fertil.

L. badia (Pers.) Ach. f. cinerascens Nyl. — Oa: Lapua
Simsiö. An mehreren Felsenwänden. Fertil.

*L. subcinerascens Wain. — Ob. Simo Alapenikka. Auf
Geröll.; ‚Eertili vc

L. (Aspicilia) gibbosa (Ach.) var. laevata (Ach.). — Ob.
Simo u. Kemi. Auf Steinen in Grauerlenhainen bei Meeres-
ufern. Nicht selten. Fertil.

— v. subdepressa Nyl. — Ob. Simo u. Kemi. Sehr
häufig auf Waldsteinen. Fertil. | |

L. depressa (Ach.) var. obscurata (Th. Fr.). — N. Hel-
singfors. An Felsenwänden bei der Vantaa (Vanda) reich-
lich. Fertil.

L. cinerea (L.) Sommerf. var. caesiogrisea Wain. — Ob.

Simo Pahnilanvainio. Auf sonnigen Steinen. Fertil.

+ L. cinereorufescens (Ach.) Th. Fr. var. maritima Räs.
n. var. Thallus e verruculis minutis, planis, subdispersis,
cinereoalbidis, K—. Med. J. + coerulesc. Hypothecium
incoloratum. Sp. juven. 9.5—6.5 u, ovoid. — Ob. Simo. Wächst
hier u. da auf sonnigen Ufersteinen am Meere. Fertil.

— f. calcicola Wain. — Ob. Rovaniemi Ounasvaara.
"Auf Glimmerschiefer. Fertil.

— var. complanata (Koerb.). — Ob. Simo Pahnilan-

kangas. Auf Steinen. Fertil.

a
Mm 99 W

8. V. 1990. Re Flechienfünde ams Finnland. 163

=. L. lacustris (Wittr.) Th. Fr. — Ob. Simo Delta des

> Simoflusses. An überflutetem Gestein. Fertil.

+ L. amphibola (Ach.) Wain. var. subgriseola Wain. n.

var. — Thallus griseoferrugineus. Apothecia majuscula,

nigra, rara. Sp. 25—30x15—20 u, ovoideae Th. K=. —
Ob. Simo Anteroinen u. Palokari. An überfluteten Bach-
steinen. Fertil. ,

L. alpina Sommrf. var. cinerascens Th. Fr. — Ob. Simo

> Pahnilankangas u. Rovaniemi Ounasvaara. Auf Steinen im
Walde. Fertil.
+ Ochrolechia geminipara (Th. Fr.) Wain. — Ob. Simo,
Kemi u. Alkkula. Hier u. da auf bemoosten Steinen und
+ Felsen. Steril.
O. tartarea (L.) Mass. var. subtartarea Nyl. — Ob. Simo.
An Stämmen einiger alten Birken. Oa. Lapua Huhdanneva.
An einer Moorkiefer. /k. Sakkola Kurkisuo. An einer
* Moorkiefer. Fertil.

— var. frigida (Sw.) Ach. — Oa. Lapua Huhdanneva.
Reichlich auf Moorpolstern. Ob. Alkkula Aavasaksa. Auf
> bemoosten Felsen. Fertil.
= >= — var. thelephoroides (Th. Fr.). — Oa. Lapua Huh-
danneva. Spärlich mit. v. frigida auf Moorpolstern. Steril.

+ — var. Lapuensis Wain. n. var. — ,Thallus sicut
> in v. frigida, sed sorediis instructus“. — Oa. Lapua Huh-
danneva. In Gesellschaft mit der Vorigen. Fertil.

Pertusaria dactylina (Ach.) Nyl. var. humilior Nyl. —
- Ob. Alkkula Aavasaksa. Auf bemoosten Felsen spärlich.
: Fertil. ;
= P. Sommerfeltii (Flk.) Fr. — Ob. Simo, Kemi u. Kuiva-
niemi. An Saalweiden an mehreren Orten im Mischwalde.
— Fertil.

j P. inquinata (Ach.) Th. Fr. — Oa. Lapua Simsiö. Auf
einem Stein. Fertil.

2 P. multipuncta (Turn.) Nyl. — Ob. Simo Pahnila. An
|

Aaa mit

a von

> einer Birke. Syvälahti, an einer Eberesche. Fertil.
| Phlyctis argena (Ach.) Koerb. — N. Nurmijärvi Kytäjä.
- An Haselsträuchern u. Espen. Helsinki Lapinlahti, an Kiefern.

|
i

kos

Vu MAK OT LKIETPA TT
. x 3 TN - 295
14 PPT

| 4
w

a W

1. Vo Räsänen! Flechtenfunde ans Finnland! 8. V. 1920. -

Helsinge Tikkurila. An Espen. 0Oa Lapua Simsiö. An :

Schwarzerlen, Fichten u. Wachholdern. Steril. — Diese

Phlyctis-Art tritt sicher in Mittel- und Süd-Finnland hier u. -

da auf, ist aber bisher übersehen worden. In den finn-
ländischen Flechtensammlungen giebt es nur wenige Proben

dieser Flechte.
Ph.' agelaea (Ach.) Koerb. — Ob. Simo Pahnilankangas.
Wächst sehr reichlich an Wachholdern.

Xanthoria substellaris (Ach.) Wain. — Zu dem, was

neulich Dr. E. Häyren iiber diese Flechte erwähnt hat

(Medd. Soc. pro F. et FI. fenn. 1918, S. 128), kann ich noch -

einen Fund fügen. Im August 1920 fand ich sie nämlich
in Östersundom (N) spärlich fertil.

Placodium elegans (Link.) Ach. — Ob. Alkkula Aava-
saksa u. Nivavaara. An hohen Felsenwänden. Simo Hahti-
perä. An einem exponierten Steine. Fertil.

P. granulosum (Schaer.) Wain. — Ob. Alkkula. In Ge-
sellschaft mit der Vorigen auf Nivavaara. Simo Pahnilan-
kangas. Ein 2 cm langes Exemplar auf einem Steine.

+ P. verruculiferum Wain. f. Botnica Wain. (nova). „Th.

isidiis brevibus instructus. Lobis angustioribus.* — N. Tammi- -

saari (Ekenäs) Tvärminne. Leg. E. Häyren 1912.
P. murorum (Hoffm.) D.C. v. scopularis (Nyl.) Wain. —

Ob. Kemi, Simo u. Kuivaniemi. Auf Spritzsteinen an der

Kiiste hier u. da. Fertil. Bisher hat man keine Ahnung

davon gehabt, dass diese und die zwei folgenden Formen
längs der Küste des Bottnischen Meerbusens so weit nach.

Norden verbreitet sind. Nun habe ich bemerkt, dass diese
Flechten auch an einigen Stellen sehr reichlich (Syvälahti,
Ryöskerinkalla, Nikinkari und Korkiakari) vorkommen, und
dass sie sogar an der Miindung des Simoflusses auftreten,
wo es nur siisses Wasser giebt.

— v. marina (Wedd.) Wain. — Ob. Simo Nikinkari, |
Ryöskerinkalla u. Korkiakari. In Gesellschaft mit der Vori-

gen. Fertil.
+ — v. steropea (Ach.) Wain. „Thallus crustaceus,

flavescens, tenuis, haud effiguratus.“ — Ob. Simo Ni-

o
E

ER)
ON

8. V. 1920. Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 165

N kinkari, Tiurasen-Matala,. Ryöskerinkalla u. Anteroinen. In
> Gesellschaft mit den Vorigen. Fertil.

P. decipiens (Arn.) f. umbratica Wain. — N. Helsingfors.

* Diese Flechte habe ich, ausser dem alten Fundorte an der

Kreuzung der Unionsstrasse u. Elisabetsstrasse am Kalk-
mörtel, auch in Suomenlinna (Sveaborg) an Mörtel und fer-
ner an den Mauern des Observatoriums gesehen. Fertil.

P. gilvum (Hoffm.) Wain. f. cyanolepra (Fr.) Th. Fr. —
Ob. Simo Selkäkari. An einigen Ebereschen reichlich.
Fertil.

P. cerinum (Ehrh.) Wain. v. holocarpa (Ehrh.) Wain. —
Ob. Simo Penttilä u. Kantola. An Holzwänden. Om. Kok-
kola. An einer alten Scheunenthür. Fertil.

P. vitellinulum (Nyl.). — Ob. Simo. An vielen Stellen
auf Steinen, besonders am Meeresufer. Fertil.

+ P. ferrugineum (Huds.) Hepp var. ammiospiloides
Wain. (nova). „Thallo cinereonigricante aut cinerascente a

var. ammiospila (Wnbg) differens.* — Oa. Lapua. Auf
einem hölzernen Ackerzaune. — Sp. 12—13.5 X 6.5—8 W,
—2-zellig. |

+ P. leucoleprosum Wain n. sp. „Thallus albidus, sora-
liis rotundatis instructus. Hypothallus indistinetus. Apothe-
cia croceo-rubescentia. PI. leucospilodes (Nyl.) Wain. huic
proximum, at saxicola et thallo supra hypothallum nigrum

"disperso et apotheciis aurantiaco-rubescentibus ab eo diffe-
rens." — Ob. Simo Kuivataipale Rajasuo. An fauler Bir-

kenrinde. Fertil. Epithecium K+ violascens.

P. leucoraeum (Ach.). — Ob. Alatornio Kalkkimaa. Auf
bemoosten Dolomitfelsen. Fertil.

Anaptychia ciliaris (L.). — Ob. Simo bei Koivula. Ein
steriles 5 cm langes Exemplar an einer Espe. Der Fund
ist der nördlichste in Finnland. Diese Flechte tritt nicht
in Uleäborg, Raahe u. Kokkola (Om) auf, wächst aber in
Lapua (Oa) auf dem Simsiö an einigen Espen, auch hier

'nur steril.

+ Physcia stellaris (L.) Nyl. var. angustiloba Räs. (nova).

> Laciniae angustae convexae imbricatae, lat. 0.:—0.s mm,

aani eaa Da

N
/
1

166 Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland.

albidocinerascentia, K+ lutesc. Apothecia atrofusca vel.

atra, concava vel demum plana, nuda, mediocria; margine
integro, demum tenui. — Ob. Simo Penttilä. Ein 4 cm =

langes, gut entwickeltes Exemplar auf einem Ackersteine.
Fertil. Be.
(0) — var. tenera (Havaas) Lynge. -- Ik. Sakkola

Kekkilä. Im Jahre 1917 fand ich sie an einigen Espen. ä
Fertil. Sonst ist diese für Finnland neue Varietät an fol-

genden Orten gefunden worden: Om. Temmes 1870 M.
Brenner. Ol. Petrosawodsk 1863 A. Kullhem. Ta. Mustiala
1869 A. Kullhem. Kb. Lieksa 1875 E. Wainio. IR. Johan-
nes 1893 C. E. Boldt. N. Östersundom 1920 V. R.

Ph. tenella (Scop.) Bitter var. leptalea (Ach.) Lynge. —
Ob. Simo, Kuivaniemi u. Kemi. An Espen an mehreren
Orten. Oa. Lapua Simsiö. IR. Sakkola Kekkilä, an Espen.
Fertil. |
Ph. tribacia (Ach.) Lynge f. tenuissima Wain. — Ob.
Simo Pahnilankangas. Auf einem Steine. Steril. |

Ph. aipolia (Ach.) Nyl. f. angustata (Nyl.) Wain. — Ob.
Simo. An Espen im Mischwalde. Oa. Lapua. An Espen
im Walde; nicht in der Nähe von Wohnungen, wo die an-
deren Ph. aipolia-Formen häufig sind, wie f. cercidia Ach.,

£. decolorata Wain. und auch f. anthelina Ach. Ph. a. £.

alnophila Wain. kommt ausschliesslich an von der Kultur
nicht beeinflussten Orten vor und ist häufig beinahe in ganz
Finnland, besonders an Erlen und Salix-Arten. ei

+ — f. verruculosa Wain. (nova). , Thallus ver-
ruculoso-inaequalis.“ — Oa. Lapua Marielund. An Espen.
Fertil. |

+ Ph. Wainioi Räs. n. sp. Thallus orbicularis, diam.
3 cm, cinereoglaucescens; laciniae albomaculatae, continua- -

tae, concaviusculae vel planiusculae, in apicibus subadscen-

dentes; apicibus et marginibus albidosorediatis, lat. 1—3 4

mm; KT flavescens, demum fuscorubescens; subtus pallidus,

fuscofibrillosus. Apothecia incognita. Subsimilis Ph. ai-'-
poliae, at laciniae sorediatae. — N. Helsingfors. An einigen |

alten Ahornbäumen bei der Vantaa (Vanda).

A iden" JP
ur a ad
> Va

-—

8. V. 1920. Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 167 -
| Ph. intermedia Wain. var. stellata Lynge. — Ob. Simo
> Syvälahti u. Ryöskerinkalla. Auf Spritzsteinen an der Küste.
N. Helsingfors Suomenlinna (Sveaborg). Auf Ufersteinen.
Fertil. - |

O -—— v. Wahlenbergii Lynge. — Ob. Simo Syvälahti
u. Ryöskerinkalla. In Gesellschaft -mit der Vorigen. Fertil.

Ph. caesia (Hoffm.) Nyl. f. corticola Kullh. — Ob. Alk-
kula Haavikko. An einer Espe. Rovaniemi Grönlund. An
einer alten Espe. Steril.

Ph. cycloselis (Ach.) Wain. — Ob. Alkkula, Tornio,
Kemi, Simo, Kuivaniemi u. Oulu. Om. Oulainen, Raahe u.
Kokkola. Oa. Lapua, Seinäjoki u. Vaasa. /k. Sakkola u.
Pyhäjärvi. N. Helsingfors u. Nurmijärvi. Wächst meistens
in der Nähe der Häuser, besonders an Espen u. Ebereschen,
und ist stark hemerophil. Hier u. da auch fertil. Sicher
hat sie sich in den letzten Jahren sehr verbreitet, weil es
in älteren Zeiten gesammelte Exemplare im Herb. Mus. F.
nur aus wenigen Gegenden giebt.

+ — f. elongata Räs (nova). — Laciniae angustae
(1 mm), elongatae. Similis Ph. ulothrix f. ciliatae (Hoffm.),
at th. sorediato. — N. An einer Espe in düsterem Walde

bei Korso. Fertil.

Ph. lithotea (Ach.) Nyl. f. typica Lynge. — Ob. Simo
Syvälahti, Ryöskerinkalla, Anteroinen u. Kallioinen. Einige
sterile Exemplare auf Ufersteinen. Man hat diese Flechte

. in Finnland wenig gesammelt, obgleich sie meiner Meinung
nach besonders in dem südlichen Finnland weit verbreitet
ist. In der Umgebung von Helsingfors (N) ist sie sehr
häufig an Felsenritzen. Oft auch fertil. F. nuda Lynge ist
im ganzem Lande häufig an Steinen u. Baumstämmen.

— v. lithotodes (Nyl.) Lynge. — Ob. Alatornio Kalk-

« kimaa, Simo. Auf bemoosten Steinen. Fertil.

| — f. sciastra (Ach.) Cromb. — Ob. Alatornio Kalk-
> kimaa. An Dolomitfelsen. Steril.

+ Ph. tremulicola Nyl. *Ph. leptothallina Wain. n. subsp.
„Ph. obscura v. leptothallinae Ohl. subsimilis, impure cinereo-
albida, sorediosa margine (Hb. Nyl. 31973, inedita).* Laciniis

= ai ai aikaiset

168 | Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 8. V. 1920.

circ. 0.3 mm latis. Apothecia incognita. — Oa. Lapua.
Wächst ziemlich reichlich an Espen auf dem Kirchhofe und
spärlich bei Tiitu. Ilmajoki Predigerhaus. An Espen. Ver-
gebens habe ich nach Apothecien gesucht.

Ph. parvula Wain. [Ph. sciastrella (Nyl.) ist nicht Syno-

nym mit dieser. — Oa. Lapua. An dem Zementmörtel
eines alten Kellers (Malmberg). Steril.

Ph. grisea (Lam.) A. Zahlbr. = farrea (Ach.). — Ob.

Tornio. Auf dem Friedhof an einigen Ebereschen. Steril.
N. Helsingfors Degerö, Tölö, Kaivopuisto, bei der Vantaa
(Vanda). Nurmijärvi Kytäjä. Meistens an Espen und
Ahornen.

— f. subnitens (Wain.). — N. Nurmijärvi Kytäjä. An
bemoosten Felsenwänden. Steril. i
— var. semifarrea (Wain.) Lynge. — N. Nurmijärvi

Kytäjä. An einer Espe. Steril.

— var. pityrea (Ach.) Lynge. — N. Helsingfors. An

Pappeln bei den Gewächshäusern in Eläintarha. KI. Hii-
tola. An bemoosten Felsen. Steril.

Ph. muscigena (Ach.) Nyl. f. minuta Wain. Kl. Hiitola.
An bemoosten Felsen. Steril.

Rinodina pyrina (Ach.) Th. Fr. — Oa. An den Eisen-

bahnstationen Härmä, Lapua, Seinäjoki u. Sydänmaa. Wächst

an Ulmus, Syringa, Salix u. Ribes. In Lapua auch hier u.
da im Kirchdorfe. Fertil.

R. exigua (Ach.) Arn. — Oa. Lapua. An Scheunen-

wänden. Fertil. |

R. cacuminum (Th. Fr.) Malme. — Ob. Simo Anteroi-
nen, Lammassaari bei Perälä u. Tiurasenkrunni. Auf ex-
ponierten Ufersteinen, oberhalb des Spritzgürtels. Fertil.

R. Conradi Koerb. — Ob. Simo Pahnilankangas. An
Wachholdern. Fertil.

R. cinereovirens Wain. — Ob. Simo Tiuranen u. Syvä-
lahti. An der Rinde von Ebereschen. Fertil. Die Hauptart
ist an Grauerlen an der Küste des Bottnischen Meerbusens

sehr verbreitet.
|

8 V. 1920. Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 169

> R. confragosa (Ach.) Koerb. — Oa. Lapua Simsiö. Auf
| Felsen. Fertil.
f R. demissa (Flk.) Arn. — Ob. Simo. Auf Ufersteinen
am Meere. Fertil.
| Buellia coniops (Wnbg) Th. Fr. — Ob. Simo u. Kemi.
> Eine typisch litorale Flechte an Ufersteinen längs der Küste.
Fertil.

B. moriopsoides (Wain.). — Ob. Alkkula Nivavaara. An
Felsen. Fertil.

B. leptocline (Flot.) Turk: f. subecrustacea Wain. — Ob.
Alkkula. Auf Ouarzit. Fertil.

Peltigera spuria (Ach.) D.C. — Ob. Simo, Kemi, Tornio
u. Alkkula. An vielen Orten auf steriler Erde, besonders
am Grabenrande der Äcker. Fertil.

P erumpens (Tayl.) Wain. — Ob. Kemi u. Simo. Auf
bemooster Erde, besonders unter Wachholdergebüschen. Oa.
Lapua. IR. Sakkola. Steril.

| P. scabrosa Th. Fr. — Ob. Simo u. Kemi. Auf der
> Erde in Mischwäldern oder an Felsenwänden auf Moosen.
— Fertil. Nicht sehr häufig.

| P. scutata (Dicks.) Koerb. = limbata Del. — N. Helsing-
> fors Degerö. An kalkreichen bemoosten Felsen. Bei Korso
> auf kieselhaltigen u. bemoosten Steinen. Steril.

P. horizontalis (L.) D.C. — N. Nurmijärvi Kytäjä. An

> bemoosten Felsen. Fertil.

= Solorina saccata (L.) Ach. — Ob. Alatornio Kalkkimaa.
> An Dolomit, nur an einem Felsen. Fertil.

| Placynthium nigrum (Huds.) Gray = Pannaria Nyl. —
| Ob. Simo Delta des Simoflusses. An manchen Stellen auf
überfluteten Steinen. Steril.

Psoroma hypnorum (Hoffm.) Fr. — Ob. Kemi Kallin-
= kangas u. Tervaharju. Auf fruchtbarer Erde auf Moosen
und dem unteren Teile der Wachholderstämme. Fertil.
Pterygium pannariellum Nyl. — Ob. Simo Alapenikka.
- Auf den Bodensteinen eines entwässerten Baches (Mitätön-
oja). Steril.

Leptogium saturninum (Dicks.) Nyl. — Ob. Simo, Kemi

<a a nain Ean TT eii kattama

PERS

5 Be

170 | Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 8. V. 1920. ;

u. Alkkula. An Espen an vielen Orten, insbesondere in -
düsteren Wäldern. Auch mit Apothecien. K. Kurkelahat
sie auch an einer Birke in Kemi gefunden. a

L. caesium (Ach.) Wain. — N. Nurmijärvi. An bemoosten ;
Felsen. Steril. |

Physma (Collema) chalazanum (Ach.) Mass. — Ob. Ala-
tornio. Reichlich, aber in dürrem Zustande beinahe unbe-
merkbar, auf bemoosten Dolomitfelsen in Kalkkimaa. Fertil.

Collema vespertilio (Lightf.) Wain. — Ob. Simo Maks-
niemi. An Espen in der Einöde spärlich. Mit Apothecien.

C. nigrescens (Leers.) Wain. — Ob. Kemi, Simo, Kuiva-
niemi u. Alkkula. Hier u. da an Espen u. selten an Saal-
weiden. Steril. |

Ephebeia trachytera (Nyl.) Wain. — Ob. Simo. An vielen
Stellen auf feuchten Steinen. Steril. | |

E. hispidula (Ach.) Nyl. = spinulosa (Th. Fr.). — Ob.
Simo. Selten auf Steinen. N. Helsingfors Fredriksberg.
An einer Felsenwand. Steril.

Pilophoron cereolum (Ach.) Th. Fr. = fibula Tuck. —
Oa. Lapua Simsiö. An einem Felsen. Steril. |

Baeomyces roseus Pers. Ik. Sakkola. Auf einer ver-
brannten mit Heidekraut bewachsenen Heide. Fertil.

B. carneus Flik. — N. Helsingfors. An einer hohen
Felswand bei der Vantaa. Oa Lapua Voitilanjärvi. Auf
der sandigen Erde am Ufer eines Waldsees. Fertil.

Cladonia carneola Fr. — Ik. Sakkola. Oa. Lapua. Om.
Oulainen. Ob. Simo. In allen Gebieten nur hier u. da auf
der Erde, an faulem Holze und auch auf Dächern. Selten
mit Apothecien. i |

*CI. bacilliformis (Nyl.) Wain. — Ob. Simo u. Kemi. Ik. -
Sakkola. An vielen Stellen an faulem Holze. In Sakkola -
fand ich sie einmal mit Apothecien.

+ "CL cyanipes (Smrf.) Fr. f. infundibulifera Wain.
(nova). Podetia circiter 30-40 mm longa, scyphifera; scy- -
phis sat latis, radiato-proliferis. — Ob. Simo. Auf bemooster
Erde an zwei Stellen, Steril. E

Cl. Delessertii (Nyl.) Wain. — Om. Oulainen Huhmaren-

:
N
|

8: V. 1920. Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 171

kangas. Auf einem Moore auf Polytrichum strictum-Pol-

stern. Oa. Lapua Huhdanneva. Auf Moorpolstern spärlich.

Steril.

Cl. gracilescens (Flk.) Wain. = lepidota Nyl. — Ob. Simo.
Auf Heiden selten. Steril.

Cl. acuminata (Ach.) Norrl. — Ob. Simo Anteroinen.
Auf einem kleinen bemoosten Kalksteine. Alatornio Kalkki-
maa. Auf bemoosten Dolomitfelsen. Steril.

Cl. squamosa (Scop.) Hoffm. var. multibrachiata (Flk.)
Wain. = subsguamosa (Nyl.) Wain. (Adjum. I S. 113.). —
Ob. Simo. Oa. Lapua. Auf Moorboden selten bis hier u.
da. Steril.

Cl. delicata (Ehrh.) Flk. — Ob. Simo. Malininkangas.
An einigen umgefallenen faulen Föhren. Steril.

Cl. uncialis (L.) Fr. v. dicraea (Ach.). — Ob. Alkkula
Aavasaksa. Reichlich auf bemoosten Felsen. Steril.

| — var. obtusata (Ach.). — Ob. Kemi u. Simo. Hier
—u. da auf Heiden. Steril.
Cl. cenotea (Ach.) Schaer. var. exaltata Nyl. — Ob.
Simo. Om. Oulainen. Oa. Lapua. Auf Mooren nicht sel-
ten. Steril. o

Acarospora glaucocarpa (Wnbg) Koerb. — Ob. Alator-
nio Kalkkimaa. Auf Dolomitfelsen. Simo Hahtiperä. An

Kalkstein. Fertil.

A. discreta (Ach.) Th. Fr. — Ob. Simo. Diese kleine
Flechte tritt spärlich auf Ufersteinen am Meere auf. Fertil.
+ Lecidea goniophila Flk. f. grisea Wain. (nova). „Thal-

— lus griseo-obseuratus.“ — Ob. Simo Anteroinen. Auf über-
— fluteten Steinen. Fertil. |

L. paupercula Th. Fr. — Ob. Simo. Ist hier eine typische
marine Flechte längs der Kiiste und tritt an sonnigen Steinen
oberhalb des Hochwassers auf.

L. panaeola Ach. — Ob. Simo, Kemi u. Rovaniemi. All-

gemeine Waldflechte, aber nur steril angetroffen.

tn ar a Ak PP ee SPNINN SN Yy

O L. incongruella Wain. var. albidocinerella Wain. —
Ob. Simo Tiurasenkrunni. Gehört zu den marinen, auf Stei-
nen wachsenden Flechten und ist eine arktische Art. Fertil.

> 4 W i 4% TE et VF NC
I A t N», a Sir Es va
"p CF Fä
N i

172 Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 8. V. 1920. ;

L. tenebrosa Flot. — Ob. Simo Tiurasenkrunni. Tritt
an hochgelegenen, sonnigen Steinen auf. Fertil. b

L. conferenda Nyl. — Ob. Simo Delta des Simoflusses.
Auf Steinen in schattigen Flussuferhainen.

L. macrocarpa (D.C.) Th. Fr. f. lignatilis Nyl. — Ob.
Simo Anteroinen. An einem rindenlosen, umgefallenen u.
faulen Baum. Fertil. |

L. arctica Smrf. f. pruinosa Wain. — Ob. Rovaniemi
Ounasvaara. Wächst hier u. da auf bemoosten Steinen.
Fertil. |
L. fuscoatra (L.) Ach. f. cechumenoides Wain. — Oa.
Lapua Simsiö. Häufig auf Waldsteinen mit var. fumosa und
var. Mosigii. Fertil.

Gyalecta corticola (Lönnr.) Th. Fr. — Ob. Simo. An
Saalweiden in Wäldern. Fertil. 1
Biatora lucida \Ach.) Fr. — Oa. Lapua. Om. Kokkola.

Ob. Muhos (leg. M. E. Huumonen 1910). Auf Steinen im
Schatten. Fertil.

B. symmictella (Nyl.) f. albidella Wain. — Ob. Simo
Tiuranen. An einer alten Saalweide. Fertil.

Artrorhaphis flavovirescens (Dicks.) Th. Fr. var. alpina
(Schaer.) = Lecidea citrinella Ach. var. — Ob. Simo Ala-
penikka. Auf bemoosten Steinen und Geröll. Steril.

Rhizocarpon geographicum (L.) D.C. f. cyclopicum (Nyl.).
— Oa. Lapua. Ob. Simo. An Steinen auf Hügeln. Fertil.

— var. subcinerascens (Nyl.). — Ob. 'Simo Anteroi-
nen. An einem grossen Steine. Steril. |

Rh. alpicolum (Koerb.) = Lecidea oreites Wain. — Ob.
Simo u. Kemi. Auf vielen Hügeln an Geröll. Fertil.

Rh. Oederi (Web.) Koerb. — Oa. Lapua Simsiö. An
Waldsteinen. Fertil. | 2
Rh. obscuratum (Ach.) Mass. — Ob. Simo. Häufig an
Steinen in Meeresuferhainen mit Aspicilia subdepressa und
Physcia lithotea f. nuda. Oa. Lapua Simsiö. Ik. Sakkola.
An Waldsteinen. Fertil. |

Bacidia rubella (Ehrh.) Mass. var. luteola (Schrad.) Th.

Py (8.2
x

> 3

2 V21920. Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 173

Fr. — Ik. Sakkola Makkara. An Stämmen der Haselsträu-

cher. Fertil.

Opegrapha vulgata Ach. — N. Helsingfors Seurasaari.
An Schwarzerlen. Fertil.

XO. varia Pers. — Ik. Sakkola Makkara. An grossen
Haselsträuchern. N. Helsingfors Degerö. An Ahornen. Fertil.

Arthothelium scandinavicum Th. Fr. = onegensis (Nyl.).
— Oa. Lapua. Ziemlich reichlich hier u. da an Fichten, be-
sonders in düsterem Walde. Ob. Simo. Selten. Fertil.

— f. karelica (Wain.). — 0Oa. Lapua. An Fichten
selten. Fertil.

Platygrapha periclea (Ach.) Nyl. — Om. Raahe Pitkä-
kari. An alten, etwas kranken Fichten (der Boden ist sehr
versumpft). Fertil. |

Sphaerophoron fragile (L.) Pers. — Ob. Simo Alapenikka.
Alkkula Aavasaksa u. Nivavaara. Auf hochgelegenen Fel-
sen. Auch spärlich mit Apothecien.

Coniocybe pallida Fr. = nivea Hoffm. — Ik. Sakkola.
An der Rinde von Haselsträuchern. Fertil.

O Calicium roscidum Flk. = adspersum Schaer. — Oa.
Lapua Kuoppala. An einer morschen Darrenwand auf der
nördlichen Seite. Fertil.

C. viride Pers. (= hyperellum Ach.) v. baliolum (Ach.).
— Ob. Simo u. Kemi. An Scheunenwänden mit Trenthe-
polia umbrina. Fertil.

— f. abbreviata (Wain.). — Oa. Lapua Simsiö. An

— einigen Fichten. Fertil.

— f. subathallina (Wain.). — Ob. na An Scheu-

nenwänden. Fertil.

Chaenotheca melanophaea (Ach.) Th. Fr. — Ob. Simo.
An einer Föhre und einer Scheunenwand. Fertil.

Ch. chlorella (Wnbg). — Oa. Lapua. An der Borke ei-
ner Fichte reichlich. Fertil.

Ch. trichiale (Ach.) Th. Fr. v. cinerea (Pers.). — Ob.
Simo u. Kemi. An Zweigen der Fichten und an Scheunen-
wänden. Fetil.

Metasphaeria rhyponta (Ach.) var. submaculans Wain.

174 Räsänen, Flechtenfunde aus Finnland. 8. V. 1920. A

— Ob. Simo. Sehr verbreitet an jiingeren Grauerlen längs

der Kiiste. Fertil.

Staurothele elegans (Wallr.) Wain. — Ob. Oulu Hupi-
saari. An Bachsteinen (leg. M. E. Huumonen). Fertil.

S. fissa (Tayl.) Wain. — N. Helsingfors Humallahti. An
Meeresfelsen. Fertil.

Verrucaria latebrosa Koerb. — Ob. SITA Anteroinen. Ä

An Teichsteinen im Delta des Simoflusses. Fertil.

V. aethiobola Ach. var. griseocinerascens Wain. — Ik.
Sakkola Haparais. An einem Bachsteine. Fertil.

V. ceuthocarpa Wnbg. — N. Helsingfors Suomenlinna
(Sveaborg). An Meeresfelsen. Fertil.

Mycoglaena subcoerulescens (Nyl.) von Höhnel. = Verru-
caria Nyl. — Ob. Simo. Sehr verbreitet an diinnen Zweigen
der Kiefern. Fertil.

O M. acuminans (Nyl.) Wain. — Oa. Lapua Simsiö u.
Huhdanneva. Nicht selten an diinnen Zweigen der Kiefern,

insbesondere im Wipfel. Auf Mooren. Fertil. Nicht früher
In unserer Literatur erwähnt, obgleich E. Wainio sie
schon vor vielen Jahren im südlichen Finnland gefunden
hat. — Diese zwei Arten sind sicher von einander zu
unterscheiden, obgleich von Höhnel (Fragm. Mycol.
VIII, 1909, p. 1211) sie unter demselben Namen vereint.
Die Sporen beider Arten gleichen einander gar nicht.

+ Didymocyrtis consimilis Wain. n. sp. — „Apothecia
vulgo crebra, simplicia, verrucas formantia hemisphaericas,

0.150 —0.0oo mm, latas, nigras, nudas, apertura rotundato-
irregulari, mediana. Asci subcylindrici. Sp. subfuscescen-

tes, vulgo ovoideo-oblongae, apieibus obtusis aut altero

apice sat rotundato, 1-septatae aut saepe demum 2-sep-

tatae, long. O.014—0.015, crass. 0.005—0.0066 mm.“ — Ob. Simo

Selkäkari. Parasitisch auf den Apothecien des Placodium
gilvum var. cyanoleprum. Fertil.
Didymella pyrenastrella (Nyl.) Wain. — Ob. Simo Ryös-

kerinkalla an Salix pentandra u. Tiurasenkrunni an Sorbus

und Prunus padus. Fertil.

< ” AV h 4
TA. 0000 TA PW

Ärsmötet den 13 maj 1920. 175

Ärsmötet den 13 maj 1920.

Ordföranden, prof. K.M. Levander, föredrog följande
Ärsberättelse över Sällskapets verksamhet 1919—1920.

En av de nödigaste betingelserna för att värt samfund
skall med utsikt till framgäng kunna verka för sitt mäl är,
säsom ofta tidigare framhällits, att god sämja räder, och
det är därför förenat med tillfredsställelse att även nu
kunna fastslä, det den goda sammanhällningen fortfarit.
Sällskapets verksamhet, ägnad närmast ät uppgiften att be-
fordra kännedomen om Finlands djur- och växtvärld, har
försiggätt ostört. Dock äro ju de allmänna tidsförhällan-
dena ännu längtifrän normala, och detta bör billigtvis tagas
i betraktande vid bedömandet av vad som från Sällskapets
sida under det tilländalupna äret blivit utfört..

Innan jag skrider till en närmare redogörelse för Säll-
skapets verksamhet, vill jag emellertid bringa i hägkomst
de under ifrägavarande period avlidna medlemmarna samt.
om dem meddela nägra biografiska data. Sedan senaste
årsmöte hava avlidit: medicinelicentiat W. E. Brotherus,
magister B. F. Nylander, förre senatorn och hovrättspresi-
denten N. I. Fellman, direktör C. J. Finnilä, rektor fil. dr.
K. A. Poppius, student V. K. Abt samt alldeles nyligen vär
förnämsta entomolog, professor emeritus J. R. Sahlberg.

Med förre kollegan vid Ekenäs
elementarskola, Bruno Fabian
Nylander, en yngre broder till den
frejdade William Nylander, har
bortgätt den äldste av Sällskapets
medlemmar. Nylander var född 1829
och var säledes isitt 91 levnadsär dä
han den 24 sistvikne oktober nedlade
sin vandringsstav. Redan 1848, dä han
"blev student, inskrevs han som med-
lem i värt samfund. Av hans hand =
"finnes en förteckning över fåglar, som Bruno Fabian Nylander.

YET ler nr a
EEE OA

176 Ordförandens ärsberättelse. | 13. v. 1920.

A
N

förekomma i trakten av Uleåborg, offentliggjord av Magnus
v. Wright 1857. Vid Ekenäs elementarskola blev Nylander

anställd som lärare 1864 och verkade där ända till år 1905,
då han tog avsked från sin tjänst. Vid skolan utvidgade
han i betydande grad de naturvetenskapliga samlingarna:
Han anskaffade och uppstoppade egenhändigt en stor mängd
fåglar, vilka fortfarande tjäna undervisningen vid läroverket

och varaktigt förbinda Nylanders namn med denna anstalt.

. Förre senatorn och presi-
Isak Fellman, var son till

Jacob Fellman och var född den
10 september 1841. Student

särskilt förtjänt om utforskan:

Karsten och G. Selin en huvud-
sakligen av Sällskapet utrustad
expedition till Kola Lappmark
och år 1863 med dåvarande
Nas Isak Fellman. studenterna M. Brenner och N.
J. Laurin som följeslagare en

den kände lapplandsforskaren

denten i Vasa hovrätt, Nils

1859 och filosofiekandidat 1862,
ägnade han sig först ät bota-
niska studier och har gjort sig

det av Kola-halvöns flora. Är.
1861 företog han jämte P. A.

expedition till den östligaste delen av halvön. Frukter av
dessa viktiga forskningsresor äro hans värdefulla arbete |
Plantae vasculares in Lapponia orientali sponte nascentes
(i Skpts Notiser, VIII, 1882) ävensom exsiccatverket Plan-

tae arcticae exsiccatae in Lapponia orientali collectae,
Fasc. I—IV (1864). Medlem av värt sällskap sedan 1861,

fungerade han 1864—66 säsom dess sekreterare. Snart

övergick han dock till juridiken och blev juriskandidat

1871 samt beklädde under en läng ämbetsmannabana flera.
höga poster; till sist var han president vid Vasa hov-

rätt. Frän denna tjänst avgick han 1902 och ägnade sig

13. V. 1920. Ordförandens ärsberättelse. 177

> kunnige faders Jacob Fellmans livsverk utgav han i fyra
band pä egen bekostnad är 1906 dennes rikhaltiga anteck-
ningar rörande Lappmarkens natur, dess djur, växter, kul-
— turhistoria m. m. Jämväl publicerade han en sammanställ-
> ning av sina egna värdefulla forskningar frän samma om-
' räde. Intresse för vårt samfunds syften visade han senare
bl. a. genom att för en botanisk undersökning av sin fö-
* delsebygd, Lappajärvi, anslå ett resebidrag ät Sällskapets
— exkurrent. Icke blott genom sin egentliga verksamhet som
jurist, statsman och domare, utan även såsom vetenskaps-
' man, speciellt såsom Lapplandsforskare, har Nils Isak Fell-
man utfört ett betydelsefullt arbete i fosterlandets tjänst. _
— Han avled den 28 oktober 1919 i Helsingfors.
E: Rektor filosofiedoktor Karl Al-
> fred Poppius föddes den 14 fe-
- bruari 1846 i Jakimvaara. Student
från Borgå gymnasium 1868, blev
> han lärarekandidat 1871, fil.kandidat
= 1886 och fil.licentiat 1887. Efter att
hava tjänstgjort i olika skolor utnämn-
— des han är 1888 till lektor i natural-
— historia och geografi vid Åbo svenska
— reallyceum. Rektor för samma skola
* blev han är 1895 och skötte denna Ä =
— befattning ända till sin avgång från Karl Alfred Poppius.
= lärarebanan 1904. Sitt redan tidigt
vaknade naturalhistoriska intresse specialiserade han pä
= den inhemska fjärilfaunan. Han har utgivit systematiskt-
— faunistiska arbeten om värt lands mätarefjärilar („Finlands
* Dendrometridae* i Acta III, 1887, och ,Finlands Phytome-
3 tridae* i Acta VIII, 1891) samt dessutom smärre entomo-
logiska och pedagogiska uppsatser. Intresserad av Sällska-
> pets verksamhet, deltog doktor Poppius, som blivit medlem
= är 1885, ofta i dess möten. Han avled den 1 januari detta
4 i Helsingfors. En gammal vän till Poppius framhöll vid

178 Ordförandens ärsberättelse. 13V. 1920. :

jordfästningen, hurusom ogynnsamma skolförhällanden för-
dröjt Poppius tidigare studier, ,men som vanligt, när man %
i ungdomen nödgas kämpa sig fram genom svårigheter,
hade hans goda karaktär tidigt utbildats och alstrat den
hängivenhet för arbete och ideella strävanden, som präglat -
hela hans liv".
Omstrålat av klaraste hjälteära står för oss RE av :
Wilfrid Eugen Brotherus, som i egenskap av -Över- -
läkare vid en flygande ambulans i Olonets den 13 juni 1919
stupade, träffad av ett fientligt skott, då han på en synner- 3
ligen farlig plats, dit sanitärerna tvekade att gå, bistod en
särad. Offrande sig för en medmänniska, dog han en hjältes i
död. Doktor Brotherus var född 1888 i Helsingfors, blev
student 1906 och medicinelicentiat 1915. Om hans intresse =
för naturhistoriska studier vittna bl. a. några av honom
signerade uppsatser i Luonnon Ystävä. ;
Fänrik Veli Kurt Abt är en annan ung medlem som E
Sällskapet förlorat. Student frän är 1914, bedrev Abt med
iver och framgång naturvetenskapliga studier vid universi- -
tetet samt hade redan pä sitt specialgebit, skadeinsekter —
och insektbiologi, hunnit utföra självständigt forsknings-
arbete, dä hans livsträd avklipptes. Han avled i lunginflam-
mation, förorsakad av spanska sjukan, vid 25 ärs älder den
2 februari i Dickursby-Änäs. Med
honom bortgick en synnerligen lo-
vande naturforskare och pä samma
gäng en hängiven fosterlandsvän,
som tappert deltagit i det röda
upprorets underkuvande.
CarlJohanFinnilä, född
i Gamlakarleby socken 1862, var
en framsynt affärsman, vars för-
måga även i det allmännas tjänst
på det kommunala och merkantila
området tagits i anspråk. Vid sitt
den 18 december 1919 timade från-
Carl Johan Finnilä. fälle verkade han som chef för

18. V. 1920. Ordförandens ärsberättelse. 179

h
4 firman C. J. Finnilä A. B. i Vasa. I beröring med värt sam-
= fund kom direktör Finnilä genom sin son, ornitologen Carl

i
1
1
|
n

berg föddes i Helsingfors
> den 6 juni 1845. Han var
> son till universitetsadjunk-
> ten dr Reinhold Ferdinand

förre professorn i ento-
> mologi Johan Reinhold

Finnilä. Till hugfästande av minnet av denne, vilken genom
upproret förlorade sitt liv, överlämnade han till Sällskapet ett

- betydande penningebelopp att förvaltas säsom ,e. 0. amanuen-

sen Carl Finniläs fond*, ur vilken räntorna skola användas
för främjande av Sällskapets syften. Med en liknande dona-

> tion har direktör Finnilä ihägkommit universitetet, vilket där-
— jämte fått emottaga Carl Finniläs värdefulla ornitologiska

samlingar.

Till denna länga rad
av dödens offer har i da-
garna kommit ännu ett:

Sahlberg, den förnäm-
sta kännaren av Finlands
insektfauna, avsomnade ef-
ter en längre tids sjukdom
senaste lördag den 8 den-
nes pä morgonen, i sitt hem
härstädes i en ålder av 74 år.

Johan Reinhold Sahl-

Sahlberg, känd genom re-

sor till skilda världsdelar i Johan Reinhold Sahlberg.
> entomologiskt syfte, och

Sofia Christina f. Brusin, och sonson till professor Karl

Reinhold Sahlberg, författaren av Insecta fennica, stiftaren

av Societas pro Fauna et Flora fennica. Han blev student
frän Äbo gymnasium 1865, fil. kandidat 1869, fi!. licentiat 1871
och docent i zoologi 1871. Utnämnd till e. o. professor i
entomologi 1883, verkade han i denna egenskap till 1918,
dä han säsom emeritus tog avsked frän sin tjänst.

£ % : ESTER EUER
= a. TÄ a NEA =
180 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1920.

Tillhörande en akademisk släkt, där det entomologiska
intresset länge omhuldats, ägnade sig John Sahlberg redan
i tidiga är ät insektstudier samt företog resor i entomolo-

giskt syfte. Efter sin första entomologiska samlingsresa,
vilken han företog som gymnasist 1862, begav han sig väl -

AN N 4

Pr due, A 16 ke Be

nog varje sommar ända in pä sin levnadsafton pä entomo-
logiska färder, antingen inom eller utom landet, ofta till

mycket avlägsna trakter. Han har sälunda rört sig nästan
överallt i Finland och besökt vitt skilda delar av dess na-
turhistoriska omräde, säsom Ostkarelen, Kolahalvön, flera

gånger finska lappmarkerna, ävensom företagit resor till -

norska Finmarken och nordvästra Sibirien (1876). Vid re-

sorna ätnöjande sig med ringa anspräk i avseende ä per-

sonlig bekvämlighet, företog han dem med smä medel, dels

med understöd frän universitetet eller detta sällskap, dels

pä egen bekostnad. Under senare tid gjorde han vidsträckta

färder till Medelhavstrakterna och orienten, besökande bl.a.

Korfu, Palestina och Egypten (1895—96), Kaukasien, Trans-

kaspien och Turkestan (1896), flera delar av Sydeuropa,

Grekland, Kreta, Tunis, Algeriet (1898—99) samt änyo län-

derna kring Adriatiska havet och östra delen av Medelhavet,
såsom Egypten och Palestina, Syrien och västra delen av
Mindre Asien (1903—04). Senast, våren 1906, företog han -
en färd till Dalmatien, ett land som han även tidigare be-

sökt.
Den tid han icke var på resor eller mindre exkursio-

ner ägnade han åt träget arbete, åt ordnande och bearbet-
ning av samlingarna. Såsom e. o. professor handhade han

vården av den entomologiska avdelningen av universitetets

zoologiska museum. Genom det oförtrutna arbete han här

utvecklade, ordnande och bearbetande såväl de stora skör- -

dar han själv medhämtat som det under ärtionden här ho-

Främst ägnade han sitt intresse ät Coleoptera och He-
mmiptera, men även andra insektordningar hava varit före- -

|
2
3
|
i
pade materialet, har han inlagt en synnerlig förtjänst. | J
3
E

mäl för hans faunistiska och systematiska bearbetningar.

Säsom hans viktigaste vetenskapliga arbeten torde kunna -

N PETPALA

aa ER 5 = ; er JA
18. V. 190. Ordförandens ärsberättelse. 181
anföras: Öfversigt af Finlands och den Skandinaviska half-
Öns Cicadariae (1871), serien Enumeratio Coleopterorum
"Fenniae I-V (1873—89), Bidrag till nordvestra Sibiriens
insektfauna. I. Hemiptera, II. Coleoptera (1878—80), Enu-
_ meratio Hemipterorum Gymnoceratorum Fenniae (1881), av
i — vilket verk han vid tiden för sitt nu timade fränfälle hade
"under tryckning en ny upplaga, vidare Catalogus Coleopte-
* rorum Faunae fennicae geographicus (1900) samt Coleoptera
> mediterranea orientalia (1912—13).
| Honom till största förtjänst mäste jämväl räknas hans
- oförtrutet flitiga och långvariga verksamhet för kännedomen
av den inhemska insektfaunan. Till utredande av denna
* har han bidragit mer än någon annan. Genom den värme,
varmed han omfattade sin vetenskapsgren, väckte han även
> hos andra intresse för samma studium, och han har haft
> stor betydelse genom att han uppfostrat goda exkurrenter
och handlett yngre entomologer, som i Finland skola föra
— insektstudiet vidare framåt. |

Professor Sahlberg var medlem av flera lärda samfund
i hem- och utlandet. Närmast stod han dock Societas pro
* Fauna et Flora fennica, som haft förmånen att räkna honom
' som sin medlem från är 1865 till 1914, dä han av anledning,
* som icke här beröres, avsade sig ledamotskapet. Från 1869
— till 1914 tillhörde han Sällskapets redaktionsutskott och be-
— styrelse, och i tio års tid, 1878—87, har han tjänat vårt
samfund i egenskap av sekreterare. Större delen av sina
arbeten ävensom talrika smärre uppsatser och meddelanden
har han offentliggjort i Sällskapets skrifter. Professor
— Sahlberg var i sitt uppträdande flärdfri och anspräkslös.
Vid sin en gång fattade mening stod han fast. Hans livs-
| "gärning var hel och hängiven.
> Bland Sällskapets utländska medlemmar ha vi att be-
klaga frånfället av den framstående koleopterologen Kais.
Rat. Edmund Reitter. Han avled i Paskau i Mähren
oden 15 mars detta år i sitt 75:te levnadsår. På grund av
> trägen vetenskaplig skriftställarverksamhet; bl. a. som ut-
— givare av „Bestimmungstabellen über Coleopteren“ och en

—

182 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1920. = |

handbok över skalbaggar (Fauna germanica) samt såsom
redaktör för ,Wierier entomologische Zeitung“ var han all-
mänt känd och uppskattad inom entomologiska kretsar.
Korresponderande ledamot av vårt samfund var han sedan

1897.
(Av förbiseende blevo i ärsberättelsen 1918—19 bland

avlidna icke omnämnda Sällskapets korresponderande leda- 4

mot, den utmärkte svenske insektbiologen, lektor fil. doktor
Gottfrid Agaton Adlerz, som bortgick den 11 no-

vember 1918, och Sällskapets inhemska medlem filosofie-

magister Greta Andersin, död den 15 mars 1919.)
Sällskapet har under äret sammanträtt till vanligt antal

ordinarie möten, d. v. s. 7 möten förutom årsmötet. I mä-

nadsmötena ha deltagit i medeltal 42 (minst 34, högst 48)
av samfundets ledamöter. Pä mötena, som haft samma
karaktär som i allmänhet under de senare ären, hava gjorts
inemot 50 vetenskapliga meddelanden, ungefär lika förde-
lade pä begge huvudfacken. Nägra av dessa meddelanden
hava blivit skriftligen insända frän medlemmar, som äro
bosatta i landsorten eller av annat skäl varit förhindrade
att personligen närvara. Meddelanden av zoologiskt inne-
häll hava gjorts av hrr Fabricius, R. Forsius, Frey, Grön-

blom, Hellen, I. Hilden, Järvi, Kivenheimo, Korvenkontio, Hä-

kan Lindberg, Linnaniemi, Merikallio, Suomalainen, Valle och
Välikangas. Botaniska ämnen hava behandlats av hrr Back-

man, M. Brenner, W. Brenner, Brotherus, Eklund, Fr. Elfving,
Grönblad, -Häyren, Harald Lindberg, Kotilainen, Montell, A.
Palmgren, Pesola, Rantaniemi, Suomalainen, Valle, Välikan-

gas, Wainio och Wegelius. En del av de andraganden,
som hällits, hava ägt formen av längre föredrag. Sälunda

har överdirektör dr Järvi hållit ett omfattande föredrag om

siklöjan och siklöjstammen i Keitele, magister Pesola skild-

rat en botanisk exkursion i södra Sverige, magister Meri-
kallio föredragit om utbredningen av en del finska fägel- =
namn och dr W. Brenner redogjort för av honom i västra

Nyland verkställda växtsociologiska studier. Andraganden

rörande naturskydd hava gjorts av hrr M. Brenner, J. Mon-

18. v. 1990. _ ___ Ordförandens ärsberättelse. 183

"tell och R. Palmgren, vilken sistnämnda jämväl utlovat att

— pä årsmötet hålla ett även för en större allmänhet avsett
föredrag om „naturskydd och kultur“.

> Till intagande i Sällskapets Acta och Meddelanden
hava under äret anmälts talrika avhandlingar och uppsat-

' ser, såsom närmare framgår ur Sällskapets protokoll.

Under äret hava frän trycket utkommit tomerna 44 och

46 av Acta. Den förra tomen, omfattande c. 33 tryckark,
var redigerad af framlidne ordföranden professor J. A.

Palmen samt vid hans fränfälle nära nog färdig. Den inrym-
mer avhandlingar av T. H. Järvi, C. Lundström, J. S. V.

"Koponen, G. Schneider, K. J. Valle, J. Montell och R. Palm-

gren. Den senare tomen omfattar 27 tryckark förutom
planscher och inrymmer avhandlingar av O. Kyyhkynen,
R. Frey, K. E. Ehrström, R. Forsius, R. Grönblad, K. J.
Valle, P. Nederström och T. J. Hintikka. Tryckningen av
Meddelanden h. 45, för äret 1918—19, har tyvärr länge
fördröjts, men torde kunna inom kort avslutas.

Av arbeten, som äro avsedda för Acta, befinna sig un-

- der tryckning: R. Palmgren, Högholmens zoologiska träd-

gärd ären 1888—1918, och G. Munsterhjelm, Om Chirono-
midernas äggläggning och äggrupper, vilka utgöra N:o 1

! och 2 av Acta 47, samt 6:te delen av dr Hj. Hjelts Con-
> spectus Florae Fennicae, ingående i Acta 51.

Reseberättelse har inlämnats av folkskolläraren pastor

> O. Kyyhkynen.

I syfte att genom utsändande av exkurrenter under
instundande sommar bidraga till landets utforskande beslöt

> Sällskapet pä aprilmötet utdela stipendier till ett sammanlagt
belopp av 6,000 mark (se närmare sid. 91—92).

Av de medel (500 mark) som general L. Munck och

> hans son häradshövding H. Munck för ett är sedan Över-
lämnade till Sällskapet för ästadkommande av naturhisto-
> riska utredningar inom Sveaborgs fästningsomräde, utgavs
3 senaste sommar ät stud. I. Hiden för undersökning av flo-
* ran pä Sveaborg ett stipendium. Av det återstående be-
loppet har ett stipendium för undersökning av floran pä

184 Ordförandens ärsberättelse. ta; N 1920.

Sandhamn tilldelats stud. Arvi Ulvinen. I samband hund

mä nämnas, att ät pastor O. Kyyhkynen utanordnats 400 mk
såsom tillskott till hans tidigare, för studier i norra Savo- =

laks och Kajana-Österbotten tilldelade och synnerligen för-

tjänstfullt utnyttjade reseunderstöd.
Med tacksamhet nämnas tvä donationer Sällskapet haft

förmånen att under året få emottaga: den ena utgörande

6,000 mark av Sällskapets medlem herr Gunnar von Fren-
ckell, den andra, om 2,500 mark, av person, som Önskat för-
bliva onämnd. Enligt donatorns bestämmelse har det först-
nämnda beloppet lagts till den fond, som Sällskapet den 1
februari 1919 stiftat till hugfästande av dess för landets
frihet fallna medlemmars minne. Den senare summan be-
slöt Sällskapet pä förslag av Bestyrelsen säsom pris och
gärd av tacksamhet utdela ät sin äldrige hedersledamot,
professor Th. Salan, för dennes omfattande verk Finlands
botaniska litteratur till och med är 1900 (Acta 43, 1916).
Inval av nya medlemmar har under ärett skett mycket
rikligt, näml. till ett antal av 22. De äro, uppräknade i den

följd de blivit invalda: studd. Kaarlo Kuusamo och Armo

Teräsvuori, ingeniör Albert Collin, studd. Erik Bruun, J. Listo,

Olof Fortelius, Viljo Karvonen, Einar Berger, Erik Sältin,
Jarl Carpelan, Olli Pitkänen, Niilo Vappula, Alice Malling

och Deli Fagerlund, kronolänsman Birger Lingonblad, stud.
Lydia Eriksson, fru Mary Hellen, studd. Bertel Aschan och

Aarne J. Rainio, mag. Hanna Lappalainen sämt studd. Kurt

Erik Sundström och Holger Klingstedt.

Till Sällskapets representant i delegationen för de ve-
tenskapliga samfundens hus har utsetts professor A. Luther
samt till dess representant i kommittén för ordnande av
periodiska forskaremöten undertecknad, begge i ledighet
efter professor J. A. Paimen.

I anslutning till ett pä aprilmötet hället föredrag har
magister V. A. Pesola föreslagit, det Sällskapet instundande
sommar skulle anordna en gemensam botanisk exkursion

till någon i avseende å sin vegetation intressant trakt av
landet. Förslaget har lämnats till ledande botanisters när- -

«<
x

4
+

PER a ROR AL FIVE EVERT a N POE SORTS STA

- 13. v. 1920. Ordförandens ärsberättelse. 185

4 mare dryftning, och vore det utan tvivel önskligt, att den
— sympatiska tanken pä gemensamma exkursioner, som ju äro
E ägnade — frånsett det vetenskapliga utbytet av dylika —
— att bidraga till den vetenskapliga livaktigheten och främja
* kamratskapet, kunde även hos oss realiseras, om icke un-
‘ der denna sommar (i anledning av dyrtidens förhållanden
* m. m.), sä dock i en nära framtid.

= = Med hänsyn tlll Sällskapets strävan att efter måttet av
"sina krafter befordra naturskyddet såväl i allmänhet som
skyddandet jämväl av enskilda märkliga växt- och djurarter
har rektor M. Brenner i en skrivelse, som upplästes pä
* aprilmötet, vädjat till Sällskapet, att detsamma skulle skrida
> till åtgärdar för skyddande i våra skogar av enskilda an-
- märkningsvärda, ej sällan såsom missbildade betraktade
— trädformer, sådana som ormgran, Betula Birkalensis, Alnus
- lobulata m. fl., vilka såsom ekonomiskt onyttiga ofta bort-
> hugpas för att icke inkräkta pä den övriga skogväxten,
men i vetenskapligt hänseende kunna vara av betydande
intresse. Omfattande” de i skrivelsen uttalade synpunkterna,
har Sällskapet uppdragit ät Bestyrelsen att skrida till åt-
— gärder i det syfte, som av herr Brenner åstundats. Ärendet
har förberedelsevis behandlats av Bestyrelsen.

Med ett annat beaktansvärt inlägg pä samma område
* har forstmästare J. Montell framkommit, i det han till Säll-
skapet insänt ett allmänt „förslag till ordnande av natur-
> skyddsarbetet i Finland“. Det delgavs pä mötet den 8 den-
nes, och har ärendet av Sällskapet hänskjutits till Besty-
> relsens förberedande handläggning.

P- I anledning av de aktuella naturskyddsfrägorna vore
det måhända lämpligt, att Sällskapet skulle tillsätta en sta-
dig kommitté eller inom sig bilda en skild naturskydds-
X sektion, som närmast skulle behandla till naturfredning
3 hörande angelägenheter och arbeta för naturskyddets främ-
— jande.

186 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1920.

Puheenjohtaja, professori K. M. Levander esitti seu-

raavan Vuosikertomuksen Seuran toiminnasta 1919—1920.

Välttämättömimpiä edellytyksiä Seuran menestykselli-
selle toiminnalle on, kuten varemmin on usein huomautettu,
että piirissämme vallitsee hyvä sopu, ja tyydytyksellä on
sentähden todettava, että eripuraisuuden henki ei ole saa-
nut jalansijaa. Seuran toiminta, lähinnä omistettu Suomen

eläin- ja kasvikunnan tuntemisen edistämiselle, on häiriyty-

mättä voinut jatkua. Kuitenkaan ajan yleiset olot eivät
vielä läheskään ole vakiintuneita, mikä tietenkin on otet-
tava huomioon arvosteltaessa Seuran suorituksia kuluneena
toimintakautena.

Ennenkuin lähemmin käyn selostamaan Seuran toimin- -

taa, täytyy minun kuitenkin palauttaa mieliin vuoden kulu-
essa piiristämme poistuneet jäsenet sekä mainita heistä
muutamia elämäkerrallisia tietoja. Viime vuosikokouksen
jälkeen ovat kuolleet: lääketieteen lisensiaatti W. E. Bro-
therus, maisteri B. F. Nylander, ent. senaattori ja hovi-
oikeuden presidentti N. I. Fellman, tirehtööri C. J. Finnilä,
-rehtori fil. tri K. A. Poppius, ylioppilas V. K. Abt sekä ai-

van äskettäin etevin hyönteistieteilijämme, täysinpalvellut 1

professori J. R. Sahlberg.
Tammisaaren alkeiskoulun .ent. kolleega Bruno Fa-

bian Nylander, mainehikkaan William Nylanderin nuo-
rempi veli, oli Seuran vanhin jäsen. Vainaja syntyi 1829

ja oli siis 91 ikävuodellaan, kun hän viime lokakuun 24 p:nä

poistui keskuudestamme. Jo 1848, jolloin hän tuli ylioppi-

laaksi, liittyi hän seuraamme. Hän on laatinut luettelon

Oulun tienoilla. esiintyvistä linnuista, jonka luettelon Magnus

v. Wright v. 1857 saattoi julkisuuten. Tammisaaren alkeis-
koulun opettajaksi Nylander tuli 1864, pysyen virassaan

v:een 1905, jolloin hän otti eron. Koulussa on hän huomatta-

vassa määrässä täydentänyt luonnontieteellisiä kokoelmia.
Hän hankki ja täytti itse suuren määrän lintuja, joita yhä

vielä käytetään opetuksessa ja jotka pysyväisesti liittävät

Nylanderin nimen tähän oppilaitokseen.

Entinen senaattori ja Vaasan hovioikeuden presidentti

18: v. "19207 Puheenjohtajan vuosikertomus. 187

Nils Isak Fellman syntyi tunnetun Lapin tutkijan Ja-
cob Fellmanin poikana 10 p:nä syyskuuta 1841. Tullen yli-
"oppilaaksi 1859 ja filosofiankandidaatiksi 1862 hän aluksi
harjoitti kasvitieteellisiä opintoja ja on erikoisesti tullut

> tunnetuksi Kuolan niemimaan kasviston tutkijana. V. 1861
hän yhdessä P. A. Karstenin ja G. Selinin kanssa toimeen-

pani pääasiallisesti Seuran kustantaman retken Kuolan
Lappiin sekä 1863 silloisten ylioppilaiden M. Brennerin ja
N. J. Laurinin kanssa tutkimusmatkan niemimaan itäisimpiin
osiin. Näiden tärkeiden retkien tuloksena on hänen arvokas
tutkimuksensa „Plantae vasculares in Lapponia orientali

> sponte nascentes* (Seuran Notiser-sarjassa, VIII, 1882) sekä

eksikkaattiteos , Plantae arcticae in Lapponia orientali col-
lectae“, Fasc. I—IV (1864). V:sta 1861 oli hän seuramme
jäsen, toimien 1864—66 sen sihteerinä. Pian hän kuitenkin
antautui lakimiehen uralle, suoritti 1871 lakitiedetten kandi-
daattitutkinnon sekä toimi pitkän virkamiestoimintansa ai-
kana useilla korkeilla paikoilla; viimeksi oli hän Vaasan
hovioikeuden presidenttinä. Mainitusta virasta erosi hän
1902 ja toimi senjälkeen erinäisten, liikeyritysten johtajana
sekä harjoitti uutterasti kirjallisia töitä. Niinpä hän omalla

i kustannuksellaan 1906 saattoi julkisuuteen mainehikkaan

"isänsä Jacob Fellmanin rikkaat muistiinpanot Lapin luon-

> nosta, sen eläimistä, kasveista, kulttuurihistoriasta y. m.
* Samoin hän julkaisi tulokset niistä tutkimuksista, jotka hän
> itse oli tehnyt. Harrastusta Seuramme tarkoitusperiä koh-

taan hän myöhemmin osoitti m. m. lahjoittamalla Seuralle

_ apurahan kotipitäjänsä, Lappajärven, kasvitieteelliseksi tut-

kimiseksi. Sekä varsinaisen toimintansa kautta juristina,

— valtiomiehenä ja tuomarina että tiedemiehenä, eritoten la-
> pintutkijana, on Nils Isak Fellman suorittanut huomattavan
N työn isänmaan pelveluksessa. Hän kuoli Helsingissä 28 p:nä
— lokakuuta 1919.

Rehtori filosofiantohtori Karl Alfred Poppius syn-

— tyi 14 p:nä helmikuuta 1846 Jaakkimassa. Tultuaan Por-
E--. voon lukiosta ylioppilaaksi 1868, suoritti hän opettajakandi-
= daattitutk. 1871, fil.kand.tutk. 1886 ja fil.lis.tutkinnon 1887.

188 Puheenjohtajan vuosikertomus. 5 13. V. 1920. 3

Toimittuaan useissa kouluissa nimitettiin hän 1888 luonnon-
historian ja maantieteen lehtoriksi Turun ruotsalaiseen reaali-

n Wadi
sä Ki

lyseoon. Mainitun koulun rehtorina oli hän v:sta 1895 ja"

hoiti tätä virkaa siihen saakka kunnes otti eron opettaja-

toimestaan 1904. Jo varhain alkoi hän harrastaa luonnontutki-

musta, erikoista kiinnittäen huomiotaan kotimaiseen perhos-

faunaan. Hän on julkaissut systematis-faunistisia teoksia

maamme mittariperhosista (,Finlands Dendrometridae* Acta-

sarjassa III, 1887, ja „Finlands Phytometridae* Acta-sarjassa . ;

VIII, 1891) sekä lisäksi pienempiä entomologisia ja pedago-
gisia kirjoitelmia. Kiintyneenä Seuran toimintaan otti Pop-

pius, joka 1885 tuli jäseneksi, usein osaa sen kokouksiin.

: Hän kuoli 1 p:nä tammikuuta t. v. Helsingissä. Eräs vai-
najan vanha ystävä mainitsi hautaustilaisuudessa, että epä-
suotuisat kouluolot viivästyttivät Poppiuksen aikaisempia
opintoja, ,mutta kuten niin usein on laita silloin kuin nuo-

ruudessa on vaikeuksia voitettavana, kehittyi hänen hyvä

luonteensa jo varhain ja synnytti sen harrastuksen työtä ja

aatteellisia pyrkimyksiä kohtaan, joka oli tunnusomainen

koko hänen elämälleen.
Kirkkaan sankarikunnian valaisemana säilyy meissä

Wilfrid Eugen Brotheruksen muisto. Lentävän.

. ambulanssin ylilääkärinä kaatui vainaja viholliskuulan OSU-
mana Aunuksessa 13 p:nä kesäkuuta 1919, kun hän vaaralli-
sessa paikassa avusti erästä haavoittunutta. Uhraten itsensä

toisen puolesta sai hän sankarin kuoleman. Tohtori Bro-

therus syntyi Helsingissä 1888, tuli ylioppilaaksi 1906 ja

lääketieteen lisensiaatiksi 1915. Hänen luonnontieteellistä
harrastustaan osoittavat m. m. muutamat hänen julkaise-

mansa kirjoitukset Luonnon Ystävässä.
Vänrikki Veli Kurt Abt on toinen nuori jäsen, jonka

Seura on menettänyt. Tultuaan ylioppilaaksi 1914 harjoitti

Abt innolla ja menestyksellä luonnonhistoriallisia opintoja

yliopistossa ja ehti erikoisalallaan (vahinkohyönteiset ja

hyönteisbiologia) jo suorittaa itsenäisiä tutkimuksia, kun
hänen elämänlankansa katkesi. Hän kuoli espanjantaudin
aiheuttamaan keuhkotulehdukseen 25 vuoden ikäisenä 2 p:nä

a
93
A

| A p \ er N
< 1 K TMA UTE aa häi a Aa ia An

N 1
SA KPP EM SEO Hau HT Ze INT IFS FOI Tree o mn na Da a J JOET

— 13. V. 1920. Puheenjohtajan vuosikertomus. 189

* helmikuuta Tikkurilan Änäsissä. Hänessä poistui erittäin
— lupaava luonnontutkija ja samalla lämmin isänmaan ystävä,
joka urhollisesti otti osaa punaisen kapinan kukistamiseen.
Carl Johan Finnilä, joka syntyi Kokkolan pitä-
* jässä 1862, oli etevä liikemies, jonka kykyä käytettiin myös
— yleisellä kunnallisella ja liikealalla. Kuollessaan 18 p:nä
— joulukuuta 1919 toimi hän C. J. Finnilä A. B. yhtiön johta-
‘jana Vaasassa. Meidän seuramme kosketukseen tuli tireh-
* tööri Finnilä poikansa, ornitologi Carl Finnilän kautta.
> Kapinan aikana surmansa saaneen poikansa muistoksi lah-
— joitti hän Seuralle huomattava rahasumman „ylim. amanu-
> enssi Carl Finnilän rahaston* nimellä hoidettavaksi ja seu-
> ran tarkoitusperien hyväksi käytettäväksi. Samanlaisella
— lahjoituksella tirehtööri Finnilä on muistanut myös yliopistoa,
joka lisäksi on saanut vastaanottaa Carl Finnilän arvokkaat
ornitologiset kokoelmat.

Tähän pitkään kuolleitten sarjaan saamme vielä liittää
yhden vainajan: entinen entomologian professori Johan
Reinhold Sahlberg, Suomen hyönteisfaunan etevin
> tuntija, nukkui kodissaan täällä kuolon uneen pitkäaikaisen
- sairauden jälkeen viime lauantaina, t. k. 8 p. aamulla 74
— vuoden ikäisenä.

+ = Johan Reinhold Sahlberg syntyi Helsingissä 6 p:nä kesä-
* kuuta 1845. Hänen vanhempansa olivat yliopiston apu-
- lainen, tri Reinhold Ferdinand Sahlberg, tunnettu hyönteis-
— tieteellisistä matkoistaan eri maanosissa, ja Sofia Christina
> Brusin, hänen isoisänsä professori Karl Reinhold Sahlberg,
> Insecta Fennica'n tekijä ja Societas pro Fauna et Flora
= Fennica'n perustaja. Hän tuli ylioppilaaksi Turun lukiosta
1865, filosofiankandidaatiksi 1869, lisensiaatiksi 1871 ja
— eläintieteen dosentiksi 1871. Entomologian ylimäär. pro-
— fessoriksi hän nimitettiin 1883, pysyen tässä virassa v:een
- 1918, jolloin hän täysinpalvelleena otti eron.

3 Kuuluen akateemiseen sukuuun, missä entomologisia
— harrastuksia kauan on vaalittu, antautui Johan Reinhold
Sahlberg jo varhain hyönteisiä tutkimaan ja teki laajoja
= entomologisia ' matkoja. — Suoritettuaan gymnasistina en-

i
|
|
5

190 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13: 1920. 2

simmäisen hyönteistieteellisen retkensä 1862, teki hän melkein
joka vuosi aina viime aikoihin asti entomologisia matkoja —
joko kotimaassa tai ulkomailla, usein retkeillen kaukaisilla-

kin seuduilla. Hän on siten liikkunut melkein kaikkialla
Suomessa ja käynyt sen luonnonhistoriallisen alueen etäi-

simmissäkin osissa, kuten Itä-Karjalassa, Kuolan niemimaalla, -

useampia kertoja Suomen Lapissa sekä myös Norjan Fin-
markenissa ja Luoteis-Siperiassa (1876). Matkoillaan tyy-
tyen hyvin vähäiseen henkilökohtaiseen mukavuuteen suo-
ritti hän retkensä pienillä varoilla, osittain yliopiston,
osittain tämän seuran apurahoilla, osaksi omalla kustan-
nuksellaan. Myöhemmin teki hän laajoja matkoja Välimeren
maihin ja Itämaihin, käyden m. m. Korfulla, Palestiinassa ja

Egyptissä (1895—96), Kaukaasiassa, Transkaspiassa ja Tur- -

kestanissa (1896), useissa Etelä-Europan osissa, Kreikassa,
Kreetassa, Tunisissä, Algierissä (1898—99) sekä toistamiseen
Adrianmeren maissa ja Välimeren itäosissa, kuten Egyptissä
ja Palestiinassa, Syyriassa ja Vähän-Aasian läntisissä seu-
duissa (1903—04). Viimeksi, keväällä 1906, suoritti hän
matkan Dalmatiaan, jossa hän aikaisemminkin oli käynyt.

Niinä aikoina, jolloin Sahlberg ei ollut matkoilla tai ret-
keilyillä, hän teki ahkerasti työtä, kokoelmia järjestäen ja
tutkien. Ylimäär. professorina kuului hänen tehtäviinsä
yliopiston entomologisen museon hoito. Se väsymätön työ,

jonka hän suoritti tämän hyväksi, tutkien ja järjestäen sekä -
itse keräämänsä että vuosikymmenien kuluessa tänne kerty-

nyttä materiaalia, ansaitsee mitä suurinta tunnustusta.
Lähinnä hän kohdisti harrastuksensa Coleoptera ja He-

miptera ryhmiin, mutta muihinkin hyönteislahkoihin on hän

kiinnittänyt huomiota faunistisessa ja systematisessa suh-
teessa. Hänen ehkä tärkeimpinä tieteellisinä teoksinaan

voitaneen mainita: „Öfversigt af Finlands och den Skandi-
naviska halföns Cicadariae“ (1871), sarja ,Enumeratio Co- :

leopterorum Fenniae* I—V (1873—89), „Bidrag till nord-
vestra Sibiriens insektfauna* I Hemiptera, II Coleoptera
(1878—80), „Enumeratio Hemipterorum Gymnoceratorum
Fenniae* (1881), josta viimemainitusta teoksesta hänellä

| 13. V. 1920. Puheenjohtajan vuosikertomus. 191

ennen kuolemaansa- oli painatuksen alaisena uusi painos,
edelleen , Catalogus Coleopterorum Faunae Fennicae geo-
graphicus“ (1900) sekä ,, Coleoptera mediterranea orientalia“

= (1912—13).

Sahlbergin ansioksi on myös laskettava hänen ahkera

k ja pitkäaikanien toimintansa kotimaisen hyönteisfaunan tunte-
> miseksi. Sen selvittämiseksi on hän tehnyt enemmän kuin

kukaan muu. Sillä erikoisella lämmöllä, jolla hän oli kiin-

> tynyt alaansa, herätti hän toisissakin harrastusta, ja hänellä

on ollut suuri merkitys kasvattaessaan hyviä retkeilijöitä ja

opastaessaan nuorempia entomologeja, jotka maassamme .
tulevat viemään hyönteistiedettä eteenpäin.
Professori Sahlberg oli jäsenenä lukuisissa tieteellisissä

- seuroissa sekä kotimaassa että ulkomaissa. Läheisimmin

hän kuitenkin liittyi meidän seuraamme, jolla on ollut onni
saada lukea hänet jäsenekseen v:sta 1865 v:teen 1914; viime-
mainittuna vuonna hän syistä, jotka tässä sivuutettakoon,
erosi. Vv. 1869—1914 kuului hän Seuran julkaisutoimikuntaan

— ja johtokuntaan, ja kymmenen vuoden aikana, 1878—87, hän

palveli seuraamme sen sihteerinä. Suuren osan isompia teok-

— siaan sekä lukuisia pienempiä kirjoituksia ja tiedonantoja on
— hän julkaissut Seuran julkaisusarjoissa. Professori Sahlberg
— oli esiintymiseltään vilpitön ja vaatimaton. Kerran tekemäs-

' sään päätöksessä hän pysyi. Hänen elämäntyönsä on koko-

nainen ja eheä.
Seuran ulkomaisista jäsenistä olemme menettäneet ete-

| vän koleopterologin Kais. Rat Edmund Reitter'in. Hän
> kuoli Paskaussa Mährenissä 15 p:nä maaliskuuta tänä vuonna

rai X Ade RT
5

75:nellä ikävuodellaan. Tieteellisen kirjailijatoiminsa kautta
-— hän oli m. m. Bestimmungstabellen über Coleopteren

> teoksen ja Fauna germanica nimisen käsikirjani julkaisija

> sekä Wiener entomologische Zeitung aikakauskirjan toimit-

Etaja — oli hän yleisesti tunnettu ja arvossa pidetty ento-
- mologisissa piireissä. Seuramme kirjeenvaihtaja-jäsen hän

— oli v:sta 1897.

å
x

(Epähuomiosta jäi vuosikertomuksesta 1918—19 mai-

>= nitsematta, että Seuran kirjeenvaihtaja-jäsen, mainio ruot-

Ber?

—

192 Puheenjohtajan vuosikertomus. = =— 13..V. 1920.
a a

salainen hyönteisbiologi, lehtori fil. tohtori Gottfrid A ga- d

ton Adlerz kuoli 11 p:nä marraskuuta 1918 ja kotimainen

jäsen filosofianmaisteri Greta Andersin 15 p:nä maalis-

kuuta 1919.)

Seura on kuluneena vuonna kokoontunut tavanmukai-
siin kuukausikokouksiinsa, yhteensä 7 kokoukseen, vuosi-
kokousta lukuunottamatta. Kokouksiin on ottanut osaa keski- -
määrin 42 (vähintään 34, korkeintaan 48) jäsentä. Kokouksissa,

joilla on ollut sama luonne kuin yleensä viime vuosina, on jätetty
lähes 50 tieteellistä tiedonantoa, jotka jakautuvat jotenkin
tasoin kumpaakin pääalaa kohti. Eräitä ilmoituksia ovat kir-
jeissä lähettäneet maaseudulla asuvat jäsenet tai sellaiset,
jotka muuten personallisesti ovat olleet estetyt olemasta

saapuvilla. Eläintieteellisiä tiedonantoja ovat tehneet herrat.

Fabricius, R. Forsius, Frey, Grönblom, Hellen, I. Hilden,
Järvi, Kivenheimo, Korvenkontio, Häkan Lindberg, Linna-
niemi, Merikallio, Suomalainen, Valle ja Välikangas. Kasvi-
tiedettä ovat käsitelleet herrat Backman, M. Brenner, W.
Brenner, Brotherus, Eklund, Fr. Elfving, Grönblad, Häyren,

Harald Lindberg, Kotilainen, Montell, A. Palmgren, Pesola, -

Rantaniemi, Suomalainen, Valle, Välikangas, Wainio ja We-

gelius. Eräillä tiedonannoilla on ollut pitemmän esitelmän

luonne. Niinpä on ylijohtaja tri Järvi pitänyt seikkaperäi-
sen esitelmän muikusta ja muikkukannasta Keiteleessä,

maisteri Pesola käsitellyt Etelä-Ruotsissa tekemäänsä kasvi-

tieteellistä retkeä, maisteri Merikallio esitelmöinyt eräiden

suomalaisten lintunimien levenemisestä ja tri W. Brenner

tehnyt selkoa Länsi-Uudellamaalla tekemistään kasvi-sosio-
logisista tutkimuksistaan. Luonnonsuojelusta koskevia asi-
oita ovat esittäneet herrat M. Brenner, J. Montell ja R.
— Palmgren; viimemainittu on myös luvannut vuosikokouk-
sessa pitää suurelle yleisöllekin tarkoitetun esitelmän
„luonnonsuojeluksesta ja kulttuurista*.

Seuran Acta- ja Meddelanden-sarjoihin on kuluneena.

toimintakautena ilmoitettu useita tutkimuksia ja kirjoituksia,
kuten pöytäkirjoista lähemmin ilmenee.
Vuoden kuluessa ovat painosta valmistuneet Acta-sarjan

Kia, V. 1920. + Puheenjohtajan vuosikertomus. 19372

— 44. ja 46. nidos. Edellisen, joka käsittää n. 33 painoarkkia,
| toimitti professori J. A. Palmen-vainaja, ja oli se hänen
* poistuessaan melkein valmis. Siinä olevat tutkimukset ovat
* kirjoittaneet T. H. Järvi, C. Lundström, J. S. V. Koponen,
' G. Schneider, K. J. Valle, J. Montell ja R. Palmgren.
> Jälkimmäinen. nidos käsittää 27 painoarkkia ynnä kuvaliit-
*— teitä; kirjoituksia siihen ovat antaneet O. Kyyhkynen, R.
> Frey, K. E. Ehrström, R. Forsius, R. Grönblad, K. J. Valle,
= Nederström ja T. J. Hintikka. Meddelanden-sarjan 45.
E vihkoa, toimintavuodelta 1918—19, ei valitettavasti vielä ole
— saatu julkisuuteen, mutta valmistunee se kohdakkoin.

=> Acta-sarjaan aijotuista tutkimuksista ovat painatuksen
— alaisina: R. Palmgren, Högholmens zoologiska trädgård åren
= 1888—1918 ja G. Munsterhjelm, Om Chironomidernas ägg-
läggning och äggrupper, jotka muodostavat n:o 1 ja 2
* 47:nessä niteessä, sekä tri Hj. Hjeltin Conspectus Florae
Mnnicao teoksen 6. osa, joka sisältyy 51:een niteeseen.

| Matkakertomuksen on antanut kansankoulunopettaja
> pastori O. Kyyhkynen.

j Edistääkseen "maamme tutkimista on Seura huhtikuun
— jakaa yhteensä 6,000 mk (ks. lähemmin siv. 91—92).

Niistä varoista (500 mk), jotka kenraali L. Munck ja
> hänen poikansa varatuomari H. Munck vuosi sitten jättivät
- Seuralle tarkoituksessa saada Suomenlinnan linnoitusalue
> luonnontieteellisesti tutkituksi, on osa viime kesänä annettu
— yliopp. I. Hidenille Suomenlinnan kasviston tutkimista -var-
ten. Osa jälelle jäänyttä summaa on stipendinä luovutettu
— yliopp. Arvi Ulviselle, joka tutkii Santahaminan kasvistoa.
* Tässä yhteydessä mainittakoon, että pastori O. Kyyhkyselle
> on myönnetty 400 mk lisäyksenä sille matka-avustukselle,
— jonka hän aikaisemmin on saanut tutkimuksia varten Poh-
W Savossa ja Kajaanin Pohjanmaalla.

Kiitollisuudella mainitsemme kaksi lahjoitusta, jotka Seura
$ on kuluneena vuonna saanut vastaanottaa, nim. 6,000 mk
E "Seuran jäseneltä maist. Gunnar von Frenckelliltä ja 2,500
— henkilöltä, joka ei halua tulla mainituksi. Lahjoittajan mää-
13

194 Puheenjohtajan TUDETSCRIOINUR en 13. v. 1920.

räyksen mukaan on ensinmainittu summa liitetty siihen ra- -

hastoon, jonka Seura 1 p:nä helmikuuta 1919 perusti maan k
vapauden puolesta kaatuneiden jäsentensä muistolle. Jäl-
kimmäisen rahaerän päätti seura Johtokunnan ehdotuksesta

kirjallisena palkintona ja kiitollisuuden osoituksena jättää

Sår
Be:
A

läkkäälle kunniajäsenelleen, professori Th. Saelanille hänen -

laajasta Suomen kasvitieteellistä kirjallisuutta v:een 1900

käsittelevästä teoksestaan (Acta 43, 1916). E

| Uusia jäseniä on valittu hyvin runsaasti, yhteensä 22.
Nämä ovat seuraavat, mainittuina siinä järjestyksessä, kun -

heidät on valittu: yliopp. Kaarlo Kuusamo ja Armo Teräs-

vuori, insinööri Albert Collin, yliopp. Erik Bruun, J. Listo,

Olof Fortelius, Viljo Karvonen, Einar Berger, Erik Sältin,
Jarl Carpelan, Olli Pitkänen, Niilo Vappula, Alice Malling -
ja Deli Fagerlund, kruununnimismies Birger Lingonblad,
yliopp. Lydia Eriksson, rouva Mary Hellen, yliopp. Bertel
Aschan ja Aarne J. Rainio, maisteri Hanna Lappalainen sekä.

yliopp. Kurt Erik Sundström ja Holger Klingstedt.
Seuran edustajaksi Tieteellisten seurain talon valtuus-

kuntaan on valittu professori A. Luther sekä edustajaksi i

periodisia tutkijakokouksia järjestävään komiteaan allekir-
joittanut, molemmat professori J. A. Palm6nin jälkeen.

Huhtikuun kokouksessa pitämänsä esitelmän yhteydessä
ehdotti maisteri V. A. Pesola että Seura tulevana kesänä.
järjestäisi yhteisen kasvitieteellisen retken johonkin, kasvilli-
suuden puolesta mielenkiintoiseen seutuun. Ehdotus on

jätetty johtavien kasvitieteilijöiden pohdittavaksi. Epäile- |

mättä olisi toivottavaa, että tuo sympaattinen ajatus yhteisistä .

retkistä, jotka olisivat omiaan — lukuunottamatta tieteellistä !

ajatusten vaihtoa — vilkastuttamaan tieteellistä toimintaa ja

edistämään toveruutta, meilläkin toteutuisi, ellei ensi kesää |

(kalliin ajan y. m. vuoksi) niin ainakin lähitulevaisuudessa.

Katsoen Seuran pyrkimykseen mahdollisuuksiensa mu- -

kaan edistää sekä luonnonsuojelustyötä yleensä että yksi-

tyisten mielenkiintoisten kasvi- ja eläinlajien ho

on rehtori M. Brenner huhtikuun kokoukseen lähettämässään
kirjelmässä pyytänyt Seuraa ryhtymään sellaisiin toimeen-

4
A
4
A

13. - V. 1920. aasta ärsräkning. 195

— piteisiin, että kei tavattavat merkillisimmät puu-
- muodot, kuten käärmekuusi, Betula Birkalensis, Alnus lobu-
lata y. m., jotka taloudellisesti arvottomina usein hävitetään
— etteivät on esteeksi muulle metsäkasvulle, mutta jotka
— tieteellisessä suhteessa voivat olla varsin mielenkiintoisia,
EK "rauhoitettaisiin. Yhtyen kirjelmässä esitettyihin nähkökoh-
— tiin on Seura antanut Johtokunnan tehtäväksi ryhtyä herra
— Brennerin ehdottamiin toimeenpiteisiin. Asia on alustavasti
— ollut Johtokunnassa esillä.
=. Toisen samansuuntaisen ehdotuksen on esittänyt met-
- sänhoitaja J. Montell, joka Seuralle on lähettänyt yleisen
E ehdotuksen luonnonsuojelustyön järjestämiseksi Suomessa.
b. W jätettiin t. k. 8 p:nä pidetyssä kokouksessa ja siirrettiin
Katsoen aktuaalisiin na las ym ykä olisi.
> ehkä suotavaa, että Seura asettaisi pysyvän komitean tai
- keskuudessaan muodostaisi erikoisen luonnonsuojelusosaston,
— joka lähinnä käsittelisi luonnonsuojelukseen kuuluvia kysy-
-myksiä ja työskentelisi luonnonsuojeluksen edistämiseksi.

3 ‚Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade
5 Sällskapets Årsräkning för år 1919, varur meddelas föl-
E jande utdrag:

Bi,

Debet:

E Behällning frän är 1918.

"Stående fonden. . . 28,390: —
— J. Ph. Palmens Tord: >. 13,244: —
uSanmarkska fonden . . ......... 5,368: —
Siltala- POHAONÖ =: SSA ilon 575: —
| -Poppiuska Kandel 20 asi ans 1:321—
ENörrlinska fonden .-. . 2. 7,000: —
“Carl Finnilä fonden . . . . . . 12,000:-- 67898: —
RE e TP N 20,004: 61

tk
Bi;

ar:

K a N ATT
wi ae ee RN
EAP

TÄTÄ För N

TI ;
ai Vr

196 Skattmästarens ärsräkning. 13. V. 1920. E

Inkomster under äret.
Tillskott i statsanslaget för 1918 . 15,500: —

Statsanslaget för är 1919 . . . . 16,000: —

BINOT ARE SEN A YT ILE ALS ETT AD NT 1

Bantor..2 Ger! EN ER TE a SER MIE AIÄ

Försälda Staaten EST REN ER LED SS
Ledamotsavgiiter ". 4.025 345: — 47,981:36

Summa 135,883: 97

Kredit:
Utgifter under äret.
Aryoden! ee MEL sr A LÄ i SA Ma
Reseunderstöd . . . u 2.5250, —
Fil.dr. Hj. Hjelt för Döndprelus 2. 3,275: —
Livränta ät fröken Aino Norrlin . 350: —
Litterärt pris. ät prof. Th. Salan . 2,500: —
Tryckninpskostnader > ; =. 2.297.159: 76
Diverse weiter >. sy ee are 409: 55 40,287:31

Behällnins.til#äar-17920.

Stäende fonden. . . 28,735: —
Senator J. Ph. Palmens Fond: . „13,244: —
Sanmarkska.Tonden +... oss 2.7 353687
SI tala TON GER >; Ss Ema Is 604: —
Poppiuska' fonden => = 2 23310280 100 538758
Norrlinska.fonden . . % . 0. 7,000: —
Carl Finnilä fonden . . . . 12,000: — a
De 1 frihetskriget stupades fönd: < < 41152. 276.000 M
Ärskassan . PAT EST LT AIDS NA 1 19,543: 66

Summa -135,883: 97 -

På tillstyrkan af revisorerna, herrar Fredr. Elfving.
och E. Malmberg, beviljade Sällskapet härpå skattmästa-
ren full ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets
medel under det gångna året. S

WEDER T
/

Sn KHAN sykkeen mekin lege aik k
yr tf

PAN PPP AP KUUT ai
Få <

E 18 v. 1920. Bibliotekariens ärsberättelse. 197

Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog

följande Ärsberättelse öfver bibliotekets tillväxt:

Under verksamhetsäret 1919—1920 har Sällskapets bib-
liotek, sedan freden inträdt, vunnit en betydligare tillökning
än under de föregäende krigsären, om ocksä denna tillväxt
ännu icke pä längt när uppgätt till den normala före kriget.

"Antalet nytillkomna nummer utgör 698, med hänsyn till

innehället fördelade pä följande sätt:

Naturvetenskaper | talmanket 733 2:26 v 352
TT N TAPIT NL RE RA VIIS 3).
Botanik: 5 a PET Taka PÄÄ
Landt- och ako in skala. fskerivåsende < 46
ash hydeogralix ilma 100 205
- Geologi, mineralogi, paleontologi . . . . . 13
Fysik, meteorologi, astronomi, matematik. . 14
Pa. ET att Lusin UM AE 3 Ava 13
onpa 698

Under äret har skriftutbyte inledts med University of
Michigan, Museum of Zoology, Ann Arbor, Mich., U. S. A.;

> Puget Sound Biological Station, Seattle, Wash., U. S. A.

För välvilliga bokgäfvor stär Sällskapet i tacksamhets-

"skuld till Bestyrelsen för Köpenhamns Zoologiska Museum;
> The John Crerar Library, Chicago; Finska Landtbrukssty-
relsen; Redaktionen af Luonnon Ystävä samt herrar J. Pot-
— tier, Sv. Murbeck och C. Wesenberg-Lund.

Botanices-intendenten, kustos Harald Lindbero, af-

gaf följande Årsberättelse öfver de botaniska samlingarnas
tillväxt.

De botaniska samlingarnas tillväxt under det senast till-

> ändalupna året har ej varit sä afsevärd, som önskligt hade

varit. Orsakerna härtill torde vara mänga; främst bör näm-

E nas, att de kostsamma resorna naturligtvis menligt inverkat
> pä exkurrenternas möjlighet att röra sig.

> De mest omfattande kollektionerna ha inlämnats af

198 BIETER HER ärsredogörelse. — 13. V. 1920.

Helsingfors botaniska bytekförenine, pastor O. Kyyh k y-
nen och kustos Harald Lindberg.

På de särskilda växtgrupperna fördela sig de inkomna 5

| gäfvorna pä följande sätt:

Kärlväxter 4... Irre
MOSSDT der EEE VASEN
Vafan ic Fr STS E Esti D28 Vas j
SVA PAT #7. Ne: at DE 4 ,

Summa 679 exx.

Nedan anförda personer ha bidragit till samlingarnas
förkofran: Rektor M. Brenner, dr W. Brenner, elev
Y. Bäck, skoirädet E. J. Budden, stud. C. G. Ceder-
ereutz,-dr Rö Collander =: stad.=R> 3 El1iy 13125 Dre
Fredr. Elfving, stud. O. Fortelius, stud. H. Kling-
stedt, stud. M. Kotilainen, stud. K. H. Kurkela, pa-
stor O. Kyyhkynen, kustos Harald Lindberg, stud.

Alice Malling, stud. C. E. Nordfors, mag. V. Pe-

sola, herr W. Schohin, godsägar C. G. Tigerstedt,
elev O. Torckell, stud. A. Ulvinen och mag. K. J.
Valle. |

Kärlväxtsamlingen har tillvuxit pä följande sätt: 50 exx.
frän N, Ingä, M. Brenner. — 12 exx. frän N, Ingä, däribland Lychnis
alpina, W. Brenner. -— Scrophularia nodosa f. monstrosa från KL, Salmis,
Yngve Bäck gen. Hj. Schulman. — 26 exx. frän N, Esbo, C. G. Cedercreutz.
— Jasione montana, Saxifraga tridactylites, Asplen. ruta muraria frän

Ab, Finby, R. Elfving. — Medicago lupulina och Draba nemorosa från
N, Lovisa, Chenopodium glaucum från N, Ekenäs, Fredr. Elfving. — .
Mesembryanthemum nodiflorum, Essholzia Patrinii, Malachium och Eri-
geron Canadensis, de två förstnämnda nya för landets adventiflora, *

frän Helsingfors, Skatudden, O. Fortelius. — 127 exx. frän olika de-

lar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — 55 exx. från
Sb, Kaavi och Juuka, däribland Dianthus superbus, Asplenium adulteri-

‘num, Carex laxa, Saxifraga cespitosa, Cerastium alpinum, Poa alpina
och Rhynchospora fusca, samt frän KL, Kexholm, M. Kotilainen. —
Salix myrsinites, Rumex maritimus, Alnus-former i 8 exx. från Ob,

Kemi, K. H. Kurkela. — 154 exx. från OK och Sb, däribland Epilobinm

Dahuricum frän Sb, ny för provinsen, O. Kyyhkynen. — 125 exx. frän
Äland, däribland Veronica longifolia X spicata, ny för floran, och Alnus
glutinosa X incana, ny för AI, samt Cerastium glutinosum frän är 1892
frän Ekerö, Harald Lindberg. — 12 exx. frän Ta, Sysmä, Alice Malling.

j
f
JA
FEN

Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 199

% ik ee epläts, ny för aibeutivfleren. W. Schohin. — hos lati-
— folium från Ab, Hitis, Elgskär, C. G. Tigerstedt. — Stachys annuus
från Kuusamo, Ole Torckell gen. Ä. Nordström. — 7 adventivväxter
"från Helsingfors, Sandhamn, A. Ulvinen. — Arabis arenosa från Ka,
"Kotka, K. J. Valle.

E Mossamlingen: 3 exx. frän Ab, Finby, Fredr. Elfving. —
* Grimmia arenaria frän Ab, Äbotrakten, H. Klingstedt. — 68 exx. frän
Sb, *Kaavi och Juuka, M. Kotilainen.

>. — Lafsamlingen: 6 exx. från Ab, Finby, Fredr. Elfving.

i Svampsamlingen: Phallus frän Al, Hammarland, Harald

> Lindberg. . — Geaster
— coronatus från N, Ingå, W. Brenner. — Geaster fimbriatus från N, R.

— Collander.
| 21 fotografier, Söpelatidosbildet från Åland, Harald Lindberg.

i Yleisten eläintieteellisten kokoelmain intendentti, maist.
oIlmari Välikangas: Vuosikertomus yleisten eläintie-
— teellisten kokoelmien kasvusta.

3 Toimivuotena 1919—1920 ovat yleiset kotimaiset eläin-
= kokoelmat lisääntyneet huomattavasti runsaammin kuin
edellisenä vuotena. Lisääntyminen on kuitenkin kohdistu-
b nut melkein yksinomaan lintuihin. Muiden vertebratien sekä
— yleisessä eläintieteellisessä museossa säilytettävien everte-
- bratikokoelmien kasvu on ollut aivan vähäinen. Olisi
ein‘ erittäin toivottavaa, että esim. pikkunisäkkäitä,
— pikkukaloja y. m. saataisiin entistä runsaammin eri osista
— maata. — Kuten ennenkin on suurin osa materiaalia saatu
* vastaanottaa lahjoina.

3 Nisäkäskokoelmiin on saatu materiaalia 13:sta lajista,
— nimittäin:

Eläimiä spriissä < . : . 11 kpl.
BEMER BTG N 2 re "My
Ban KE EST O AT 54
Muuta materiaalia . . . 1 numero

Yhteensä 27 numeroa

: Lintukokoelmien saamista lisistä on ennen muita mainit-
4 tava tri Werner Lindman-vainajan kallisarvoinen linnun-

200 Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 13. V. 190,

munakokoelma, käsittäen kokonaista 796 pesyettä (243 lajia),
joukossa runsaasti harvinaisuuksia. Tämän erittäin huomatta-

van kokoelman kaappeineen museo on saanut vastaanottaa

lahjana tohtorinna Asta Lindmanmn'ilta. — Kaikkiaan lintu-
kokoelmien kasvu on seuraava: :

Nahkojan <. vas AO KD

SPrissä! ski. 8 yms.

Euurankoja isi 25

SE RE NE SES N 1 numero 5;
Munia (pesyeitä). . 796 3 (243 lajia)
PESE EUREN, 2 ja

Yhteensä 998 numeroa
Nisäkkäistä ja linnuista on mahdollisuuden mukaan otettu
talteen myöskin anatomista materiaalia, mitä kuitenkaan ei
ole erikseen luetteloitu. |

Matelijoita on saatu 6 kpl. (2 lajia), sammakkoeläimiä

5 kpl. (1 laji), kaloja 4 näytettä ja 9 kpl. (5 lajia), hämähäk-
kejä 2. näytettä, matoja 2 näytettä ja nilviäisiä 1 kpl.
Kokoelmien hoidosta mainittakoon, että vuoden kulu-
essa on jatkettu spriikokoelmien siirtoa Zootomiselta lai-
tokselta museon varsinaiseen huoneistoon, missä nämä ko-

koelmat on uudelleen asetettu ja järjestetty sekä osittain

luetteloitu. Zootomisella laitoksella ovat jäljellä ainoastaan
kalat. Syyslukukaudella on v. t. amanuenssi Ilmari Hil-

den saattanut loppuun linnunmunakokoelman asettelun sekä |

sen jälkeen järjestänyt edellämainitun tri Lindmanin ko-

koelman. Amanuenssi Valio Korvenkontio on kevät-

lukukaudella tarkastanut ja määrännyt kotimaisia jyrsijä-
kokoelmia, ja allekirjoittanut on m. m. käsitellyt odonati-

toukkakokoelmia sekä museon Cottus-materiaalia. Lintu-

kokoelmia ja -arkistoa ovat käyttäneet tri I. Hortling,
maist. Viljo Hornborg ja lehtori E. W. Suomalainen.

Yksityiskohtaisesti kokoelmien kasvu (lukuunottamatta
tri Werner Lindmanin linnunmunakokoelmaa) on seuraava:?)

e 1) Lukuisimmat yksityiset lahjoitukset ovat tehneet seuraavat

henkilöt, joiden nimet luettelossa esiintyvät lyhennettyinä: maist.

NE EEE TE LTR an u ann ud a ie m AY

tn ZA Ji PIKA MU MENN

X 1920. J Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 201

E- Mammalia. Chiroptera: Vesperugo borealis: spriissä, Korpi-
> selkä 30. VII. 19, E. M. — Vesperugo sp.: spriissä, Pernaja, Kabböle
Jå VII. 19, maist. A. A. Ilmonen. — Insectivora: Talpa europaea:
- Janakkala 31. VII. 19, prof. A. Luther. — Crossopus fodiens: spriissä,
> Suojärvi, Patomäki 12. VII. 19, E. M.; spriissä, Juupajoki, 28. VIII. 19,
_ aman. I. Hilden. — Sorex araneus: spriissä, Juupajoki, 11. VI. 19, aman.
> I. Hilden. — S. pygmaeus; 19 spriissä, Hämeenlinna, O. C. — Erina-
— ceus europaeus: juv., Hattula, Metsänkylä 9. VIII. 19,0. C. — Carni-
> vora: Vulpes vulpes: pääkallo, Nilsiä II. 20, yliopp. Onni Reijonen.
i — Rodentia: Sciurus vulgaris: 2 kpl., Sipoo, Gästerby VIII. 19; 1 3,
E19; Boxbacka 19. VIII. 19; 1 &, Helsingin pit., konserv. R. Mäntynen;
— Masaby, Ingvaldsby 16. XI. 19, hra O. Linden; albino, Hauho, Miehoila,
= X. 19, O. C. albino, Luopioinen, Puudikkala 23. XI. 19, ©. C.; väri-
> muunnos, Pieksämäki I. 18, aman. V. Korvenkontio. — Mus rattus:
albino, spriissä, Hämeenlinna 21. VII. 19, O. C.; Hämeenlinna, 17. IX.
19, O. C.; juv., Hämeenlinna, 21. X. 19, O. C. — M. decumanus: juv.

= spriissä, Hämeenlinna, 30. IX. 19, O. C. — M. musculus: 2 kpl. spriissä,
Suojärvi, Patomäki 12. VII. 19, E. M. — W. silvaticus: Grankulla 21. XI.
19, hra F. F. Uthemann. — Microtus cgrestis: spriissä, Korkeasaari,

= 15. IV. 20, intend. R. Palmgren. — Artiodactyla: Sus scrofa do-
mestica: epämuodostunut jalka, Riihimäki V. 17, E. M.

Aves. Passeres: Turdus musicus: Ilomantsi, Möhkö 29. VII. 19,
= E. M. — I. pilaris: 1 G, Espoo 2. IV. 20, hra O. Andersson. — Eritha-
— cus rubecula: Hämeenlinna 26. V. 19, O. C. — E. phoenicurus: Siuntio
> 11. VI. 19, I. H. — Saxicola oenanthe: 1 9, Pielavesi, Kirkkosaari 29. V.
— 07, leht. V. Hornborg. --- Pratincola rubetra: 1 €, Suojärvi, Patomäki
— 13. VII. 19, E. M. — Sylvia salicaria: Tvärminne 14. VII. 19, prof. A.
- Luther. — Phylloscopus sibilatrix: Hiisijärvi 23. VI. 19, E. M. — Ph.
— trochilus: 1 3, Suojärvi, Patomäki 13. VII. 19, E. M. — Ph. borealis:
= Hiisijärvi 23. VI. 19, E. M. — Ph. collybita: 1 G, Makilo 23. IV. 20,
‘LH. — Cinclus cinclus: 1 9, Hausjärvi, Arolampi 16. XII. 19, metsä-
E vartija L. Ventola. — Regulus regulus: 1 3, Siuntio 12. XI. 19, I. H. —
— Parus major: Suojärvi, Patomäki 13. VII. 19, E. M. — P. borealis: Suo-
- järvi, Patomäki 13. VII. 19, E. M.; Ilomantsi, E. M. — P. cristatus: Aunus,
Vitele 11. VI. 19, E. M. — Certhia familiaris: Pori, Mäntyluoto, IX. 19,
lyseol. T. Laes (leht. E. W. Suomalaisen välityksellä); pesä, Aunus,
Vitele 11. VI. 19, E. M; 1 9, Siuntio. 29. XII. 19, I. H. — Alauda ar-
> vensis: 1 &, Porkkala 26. IV. 20, I. H. — Budytes flavus: 1 3, Suojärvi,
Patomäki 13. VII. 19, E. M.; Ilomantsi, Saarijärvi 24. VII. 19, E. M;
2 Rs Suojärvi, Salmijärvi 21. VII. 19, E. M. — Anthus trivialis: Piela-

Otto Collin (O. C.), tri I. Hortling (I. H.) ja maist. Einari
* Merikallio (E. M.). — Ellei luettelossa mainita lukumäärää, on
— kysymyksessä olevaa lajia saatu yksi kpl.

{

ENTE NT

RR ar

ie KE U W ja ny" ur u ua" v Hu
a : h > - E €
at" <

EK pat"

==
< ko - 2 we
- - - > J FR men Va

202 Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 19: v. 1990.

vesi, Kirkkosaari 30. V. 07, leht. V. Hornborg; Ilomantsi, Kuolema:

a
-

-
-

VII. 19, E. M. — Plectrophanes nivalis: 2 kpl., Vanaja, Alavuotama 26.

X. 19, O. C. — Emberiza citrinella: Aunus, Yliskäänkylä 12. VI. 19,

E. M.; 4 kpl., Suojärvi, Patomäki 13. VII. 19, E. M.; Ilomantsi VII. 19,

E. M; 6 kpl., Vanaja, Kivioja 5. I. 20, E. M. — Cynchramus rusticus:;
Aunus, Vitele 11. VI. 19, E. M. — C. schoeniclus: Suojärvi, Patomäki

13. VII. 19, E. M; 1 d, Makilo 23. IV. 20, I. H. — Loxia .curvirostra:

2 kpl, Aunus, Vitele 11. VI. 19, E. M. — Pyrrhula pyrrhula: 1 3, Siun-
tio 12. XI. 19, I. H. — Carpodacus erythrinus: Aunus, Vitele 12. VI. 19,
E. M. — Passer montanus: 3 kpl., Suojärvi, Patomäki 13. VII. 19, E. M.
— Fringilla coelebs: 2 kpl., Aunus, Vitele 11. VI. 19, E. M; 1%, juv.,
Sipoo, Korpholmen 3. VII. 19, fil. maist. I. Välikangas; 1 3, Suojärvi,
Patomäki 13. VII. 19, E. M.; Ilomantsi VII. 19, E. M.; 1 G, Pielavesi,
Kirkkosaari 30. V. 07, leht. V. Hornborg. — Ligurinus chloris: 1 &,
Oulunkylä 25. V. 19, past. J. Stenberg. — Carduelis carduelis: Helsinki
9. III. 20, hra E. Holmberg. — Acanthis linaria: 3 kpl., Suojärvi, Salmi-
järvi 21. VII. 19, E. M. — Sturnus vulgaris: Aunus, Yliskäänkylä 12.

VI. 19, E. M.; 2 kpl., Helsingin pit., Vik; 2 kpl. Boxbacka X. 19, yliopp. — -

R.-Kreüger;. 1%; Siuntio 3. IV., 1 3, Siuntio 6. IV. 20, I. H. — Corvus
frugilegus: Helsinki, O. Rönnskär 7. III. 20, hra E. Pettersson. — C.

cornix: Siuntio 18. VII. 19, I. H.; Suojärvi 19. VII. 19, E. M; Siuntio.

2. VII. 19, I. H. — Coloeus monedula: Aunus, Yliskäänkylä 12. VI. 19,

E. M; 1 g, Siuntio 5. VII. 19, I. H. — Pica pica: Aunus, Yliskäänkylä -

12. VI. 19, E. M.; Suojärvi 19. VII. 19, E. M.; värimuunnos, Rantasalmi,
Hiltula 29. III. 20, ost. (preparaattori A. E. Frin välityksellä). — La-
nius excubitor: Siuntio 21. IX. 19, I. H. — Muscicapa grisola: pesä,

Maljana 21. VI. 19, E. M.; Korpiselkä 30. VII. 19, E. M. — M. atrica-

pilla: 2 kpl., Hämeenlinna 8. VII. 19, O. C. — Hirundo rustica: Piela-

ast al Man ed A DI Dan +310

vesi, Kirkkosaari 30. V. 07, leht. V. Hornborg. — Clivicola riparia: Au-

nus, Yliskäänkylä 12. VI. 19, E. M. — Chelidonaria urbica: Tvärminne

9. VIII. 19, prof. A. Luther. — Strisores: Cypselus apus: juv., Hel- De
sinki 16. VII. 19, maist. I. Välikangas. — Scansores: Picus canus:
1 3, Siuntio 7. II. 20, I. H. — Dendrocopus major: Aunus, Vitele 11. VI.

19, E. M.; Luvia 21. XII. 19, lyseol. E. Fröberg (leht. E. W. Suoma- s

lainen). — D. leuconotus: 1 3, Hämeenlinnan maaseurak. 26. XII. 19,
0. C. — D. minor: Siuntio 28. VI. 19, I. H. — Picoides tridactylus:
Helsingin pit., Malm 13. X. 19, yliopp. R. Kreiiger. — Raptatores:

Circus aeruginosus: Maxmo 20. VIII. 19, hra A. Uddström. — Tinnun- =

culus tinnunculus: 1 3, Masaby 3. VIII. 19, intend. R. Palmgren. —

Accipiter nisus: 1 3, Siuntio 30. VIII. 19, I. H.; Järvenpää 21. IX. 19, s

lyseol. O. Järnefelt. — Asfur palumbarius: 2, Vanaja VII. 19, O. C.;
Vanaja, Niemelä 25. X. 19, hra F. Hisinger; Hyvinkää 27. X. 19, hra

Matiskainen; juv., Hauho, Eteläiskylä 23. XI. 19, O. C;; juv. Hauho, —
Eteläiskylä 8. II. 20, O. C. — Agvila chrysaötus: Inkoo, 1. XI. 19, ost.

rs v. 1920. Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 203

son 3. Bäckström); Kirkkonummi, Böle 2. XI. 19, ost. (amp. Maria
rel) — Asio otus: 1 3, Siuntio, 27. VIII. 19, I. H.; Masaby, Ing-
— valdsby 9. X. 19, hra O. Linden. — Asio accipitrinus: Helsingin pit,
| Hundör 10. V. 19, ost. — Strix bubo: 1 9, Öfvermark, Bodbacka 14.
IV. 19, ost; Sysmä 28. X. 19, hra E. Aho. — Nyctea scandiaca: luu-
— ranko; Korpo, Kalgarholm, ost. — Surnia ulula: 1 €, Oravi 10. III. 19,
* hra I. A. Lindström. — Nyctala Tengmalmi: Ulvila, Friitala 18. XI. 19,
leht. E. W. Suomalainen; Helsinki, Hesperia 23. XI. 19, tri R. Boldt;
Inkoo, Pälsböle 9. I. 16, yliopp. K. E. Sundström; Pori, Kuminainen
20. XII. 19, lyseol. U. Kuminainen (leht. E. W. Suomalainen); Pori 25.
I. 20, lyseol. L. Lindqvist (leht. E. W. Suomalainen). — Syrnium lappo-
— nieum: Helsinki, Melkö 31. XII. 19, ost. (J. Pahrman); Espoo, Stensvik
99. I. 19, ost. (0. Rönnberg). — S. uralense: Vanaja, Aulanko 24. IX. 19,
i 0. C.; Luopioinen, Kuohijoki 17. II. 20, O. C. — S. aluco: 2 kpl. juv.
— spriissä, Drumsö 23. VI. 19, I. H. — Gyrantes: Columba palumbus:
— Hämeenlinna, maaseurak. 17. IX. 19, O. C.— Rasores: Bonasa bo-
| nasia: värimuunnos, Karjala, ost. Helsingissä 10. X. 17, yliopp. K.
5 E. Sundström; värimuunnos, Punkalaidun 10. X. 19, ost. (K. W. Kin-
— nunen). — Tetrao tetrix: juv. spriissä, Sipoo, Korpholmen 30. VI. 19,
— fil. maist. I. Välikangas; 1 3, Heinjärvi, Loppi:2£: VHH. 19;::E: Mi 19
— (steril.), ost. Helsingissä 6. XI. 18, yliopp. K. E. Sundström; 1 3, Haus-
järvi 30. XI. 19, E. M. — Lagopus lagopus: Rovaniemi, yliopp. K. E. Sund-
ström. — Coturnix coturnix: Pirkkala, Haikka 22. X. 19, hra W. Späre.
— Cursores: Grus grus: 1 9, Toijala 30. VIII. 19, ost.; Hailuoto 13.
IX. 19, tri Tor Ekman; luuranko, Korkeasaaren eläintarha (intend. R.
Palmgren). — Fulica atra: Sipoo, Gästerby 1. VIII. 19, konserv. R.
> Mäntynen. — Charadrius apricarius: 1 3, Maarajärvi 19. IX. 19, ost. —
i Ch. hiaticula: 1 3, Inkoo, Degerby 21. V. 19, I. H.; juv. Tvärminne
' 12. VII. .19, 1. H; 1 g, Helsinki, Vik 22. VIII. 19, R. Kreüger. — Ch.
3 curonicus: Aunus, Vitele, 11. VI. 19, E. M. -- Haematopus ostralegus:
=

Ba ea bre

Kas RE

1 ©, Makilo, 23. IV. 20, I. H. — Tringa alpina: Söderskär 12. X. 19,
= lääk. kand. E. Nyberg. — Totanus littoreus: 1 3, Siuntio 9. V. 20, I. H.
+ — Machetes pugnax: 1 G, Ulvila, Harjunpää 20. V. 19, leht. E. W: Suo-
= länen. — Numenius arcuatus: 1 3, Vanaja 3. IX. 19, O. C.; 1 3,
- Sipoo, Gästerby 30. IV. 20, hra W. Hindsberg. — Lamellirostres:
— Cygnus musicus: luuranko, Korkeasaaren eläintarha (intend. R. Palm-
= gren) — Branta leucopsis: 1 9 + siivet, Siuntio 13. IV. 20, I. H. —
— Spatula: clypeata: 1 3, Siuntio 1. IV. 20, I. H. — Anas boschas: Siun-
— tio 6. VIII. 19, I. H.; 1 3, Sipoo, Gästerby 1. VII. 19, konserv. R. Män-
* tynen; 1 3, Inkoo 19. VIII. 19, I. H.; 1 3, Heinjärvi, Loppi 21. VIII. 19,
> E. M; 1 3, Vanaja, Alajärvi 29. IX. 19, O. C.; 1 3, Siuntio 16. XI. 19,
TH, 1 &, Vanaja, Alajärvi 29. XI. 19, O. C. — A. crecca: Vanaja
3 2: VIII. 19, O. C.; Siuntio 30. X. 19, I. H. — Fuligula fuligula: 1 3,
4 Brno 20. V. 19, I. H. — Clangula glaucion: Vanaja, Iso-Munakka-

N
JW

Vain

204 — Entomologiska samlingarna 1919—1920. — 13. V. 1920.

järvi 2. VIII. 19, 0. C. — Sömbiloria mollissima: 1 9, 2 PYN Makilo, |
23. IV. 20, I. H. — Mergus serrator: 4 kpl. juv., Vanajavesi 30. VIII. 19, - H
O. C.; 2 kpl; Vanaja 9. IX. 19, O. C.; 1 G, Makilo 13. IV. 20, 1.H.— *
Mergus abellus: Inkoo, IV. 20, yliopp. K. E. Sundström. — Stegano- |
podes: Phalacrocorax carbo: Porvoon saaristo, Kalkskär 18. X. 19,
ost.; Helsinki, Drumsö 26. I. 20, ost. (Th. Pehrman). — Longipennes:.
Sterna hirundo: 1 3, Siuntio 16: V. 19; 1 £, Inkoo, Degerby 16. V. 19,

I. H. 2 kpl. (8, 2), Kallskär 10. VI. 19, lääk. kand. E. Nyberg; juv.,
Siuntio 20. VIII. 19, I. H;1 %, Drumsö 25. VI. 19, hra Raatikainen. — =
St. macrura: 2 kpl., Kirkkonummi, Gaddarne 23. V. 19, I. H.; 4 kpl,
Kallskär 10. VI. 19, lääk. kand. E. Nyberg. — Larus canus: 1 $, Makilo
23. IV. 20, I. H; 1 &, Siuntio 9. V. 20, I. H. — L. glaucus: Helsinki,
Korkeasaari, lääk. kand. E. Nyberg. — 1. fuscus: 1 9, 1 3, Inkoo 19
—20. VIII. 19, I. H,; 1 €, Makilo 23. IV. 20, I. H. — Urinatores:
Colymbus cristatus: 1 9, Renko, Kirkkojärvi 4. VIII. 19, O. C5 1 dy; °
Hauho VIII. 19, O. C.; 1 8, Siuntio 3. XI. 19, I. H. — Podiceps grisei-
gena, 1 €, Siuntio 20. V. 19, I. H. — P. auritus: Sipoo, Gästerby 2. >
VIII. 19, konserv. R. Mäntynen. — Gavia lumme: 2 9%, Porkkala 25.
IV. 20, I. H. — Uria grylle: Makilo, 23. IV. 20, I. H. E

Reptilia. Anguis fragilis: Juupajoki 6. VI. 19, aman. I. Hilden; |
Nummela, maist. R. Frey; Grankulla 29. V. 18. — Pelias berus: Huo-
palahti V, 19, lyseo]. L. Ahlberg; Helsinki IV. 20, leht. V. Hornborg;
Nummela, maist. R. Frey.

Amphibia. Triton aguaticus: 5 kpl, Kirkkonummi 17. VI. 13, maist.
R. Frey.

Pisces. Cottus poecilopus: 3 kpl., Kerimäki, Puruvesi 1914, koulu-
neuvos E. J. Buddön. — C. quadricornis: 2 kpl., Kerimäki, Puruvesi
1914, kouluneuvos E. J. Budden. — Leuciscus erythrophthalmus: Pälkäne,
Mallasvesi 19. V. 19, O. C. — Abramis ballerus: 1 kpl., Tyrväntö, Vanaja-
vesi VIII. 19, O. C.; 2 kpl., Kalvola, Äimäjärvi 1. X.419,:0. CH ote
gonus albula: 4 näytettä, Keitele 1907—16, ylitireht. T. H. Järvi.

Arachnoidea. 1 näyte, Pirkkala 1908; 1 näyte, RUN 6. VE OS
johtaja Th. Grönblom.

Vermes. Mermis sp.: 1 näyte, Pirkkala 1908; Taenia perfoliata:
1 näyte, Turku XII. 08, johtaja Th. Grönblom. =
Mollusca. Helix fruticum: Nilsiä, Kuuslahti 1916, past. O. Kyyh-
kynen.

ETV K SU WITT

N
k Sas si

STP < S
ai aa alat

Ed mtn N KS Ba

Intendenten för de entomologiska samlingarna, mag.
R. Frey, avgav följande Ärsberättelse rörande de ento-
mologiska samlingarna 1919—1920.

Under det gångna verksamhetsåret har största delen av det
obearbetade inhemska insektmaterialet systematiskt utsor-

ta A
$

—13. V. 1920. — Entomologiska samlingarna 1919—1920. 205

— terats, i vilket arbete förutom museitjänstemännen deltagit
mag. K. Valle och stud. Häk. Lindberg. — Numrerin-
= gen ‚och katalogiseringen av de frän Finland beskrivna in-
* sekttyperna har fortsatts. Härvid ha bland Coleoptera ut-
märkts 4 typer av Mäklin och 2 av B. Poppius, bland
> Orthoptera inalles 5 typer, nämligen av J. Sahlberg (1),
E Miram (1) och Saulcy (3), bland Corrodentia 14, alla
beskrivna av O. M. Reuter, bland Thysanoptera 41 av
er M. Reuter samt slutligen bland Trichoptera 31 typ-
3 exemplar, beskrivna av Mc Lachlan (27), Ullmer (2)
* och Morton (1).

4 Rörande bearbetningen och det vetenskapliga utnytt-
> jandet av de inhemska samlingarna kan följande meddelas:
E Orthoptera. Det finländska materialet, med undantag av
i släktet Tetrix, har bearbetats av t. f. kustos. — Coleoptera. *
'* Amanuens W. Hellen har reviderat familjerna Carabicidae
och Trichopterygidae samt bestämt och inordnat tidigare
obearbetat material av dessa familjer. Herr L. Benick i
Lübeck har haft till päseende Mannerheims, B. Pop-
_ pius’ och Leinbergs typer av släktet Stenus samt revi-
> derat bestämningarna av en del kritiska, finländska Stenus-
— arter. — Hymenoptera. Dr R. Forsius har päbegynt upp-
ställningen i ett nytt skåp (33 lådor) av våra Tenthredinoideae.
— Lektor Åke Nordström har bearbetat museets rikhal-
— tiga, obestämda Apidae-material. Herr W. Trautmanni
Nürnberg har till päseende erhällit en Chrysidid-typ av
k Dahlbom. — Odonata: Mag. K. Valle har ingäende stu-
— derat de finländska Aeschna-arterna. — Neuroptera. Herr
i P. Esben-Petersen i Silkeborg har bearbetat värt
obestämda material av Neuroptera planipennia. — Lepido-
— ptera. De inhemska microlepidoptersamlingarna ha studerats
av herr B. Lingonblad och stud. V. Karvonen. —
— Dipfera. Till -herr J. W. Edwards vid British Museum i
> London har i och för bearbetning översänts största delen
av museets. Culicid-material. Herr P. Nielsen i Silke-
— borg har till jämförelse med finländska exemplar insänt
i några kritiska Tipula-arter. — Siphonaptera. Amanuens

206 = Entomologiska samlingarna 1919—1920. 13. V. 1920. E

W. Hellen har bearbetat det inhemska materialet. —
Hemiptera. Dr E. Bergroth har till jämförelse erhällit
nägra arter ur finländska samlingen. >

De inhemska insektsamlingarnas ökning under det :
gångna verksamhetsåret har varit följande:

v,
BRETTEN inssi

OIIOPItera SJ S SAIT Ts ONE 113 exx. = |
Coleoptera sa 142° 3°. 1,229, 10 prot rum
Homenaptera.... 2. Sa 69% = Pn |
ENT RE ER SS Na 11255
Naukopbera 7. Ar 32 Ea dy
EAROT PUTOA TAKIT AS
Kepidopteray,. s ES MAR AR SAIT TÄSTÄ
TÄL DEOIAISSS E PELTI TN SSP LE1EE N DIL ERST
Siphoönaptera= #1 mes BZ

KA ATOITET TOKA: 0 Pan BB >
Homoplerd ES. 125 24
ÖVERS Co ER i, SEHE 2007 tt BA ©:

Summa 2,898 exx. 79 prov 3 nummer
I detalj ha de entomologiska samlingarna ökats pä föl-
jande sätt:
Orthoptera. 113 exx., Salmis, löjtn. I. Forsius.
Coleoptera. 244 spp. i 565 exx., Äland, stud. H. Lindbergs
253 spp. i 521 exx., H:fors entomol. Brise 10 prov larver o.
puppor, Birkkala, disp. Th. Grönblom. — Cychrus rostratus, Kuusamo,
mag. V. Kujala. — Acupalpus dorsalis ab. nov., Raumo, häradsh. H.
Söderman. — Xestobium rufovillosum, ny för faunan, Hammarland, *
aman. W. Hellön. — Aleochara crassicornis, ny för faunan, Runsala,
stud. N. Kanerva. — Myllaena brevicornis, ny för samlingen, Karislojo,
aman. W. Hellen. — Atheta cribrata, ny för faunan, Esbo, o. A. cribri-
pennis, ny för saml., Birkkala, mag. R. Frey. — Oxyporus maxillosus, -
2 exx., Hattula, lekt. A. Wegelius. — Oxytelus piceus, ny för faunan,
Hoplax, aman. W. Hellen. — Olophrum piceum, ny för faunan, Geta,
fru Mary Hellen. — Neuraphes sparshalli v. nigrescens, ny för landet,
Nystad, häradsh. H. Söderman. — Trichopterygidae: 15 spp. i 43 exx.,.
dr. R. Forsius; 9-spp. i 30 exx., mag. R. Frey; 7 spp. i 8 exx., aman.
W. Hellen. — Ptenidium laevigatum, ny för faunan, Nystad o. Finström, E
häradsh. H. Söderman o. aman. W. Hellön. — Adalia bipunctata ab., *
10 exx., Uleäborg, mag. Ä. Laurin. — Oryctes nasicornis, ny för saml.,
Esbo; mag. E. Ekström. — Silvanoprus fagi, ny för faunan, Nystad, -
borgm. H. Söderman. — Ptinus bidens, 3 exx., H:fors, dr H. Rengvist.

N AAA BOKUS TIPS UN wa dn &

Entomologiska samlingarna 1919—1920. 207

2 Tuphaca "stercorea, ny för faunan, Finström, o. Tetratoma fungorum,
= ny för faunan, Eckerö, aman. W. Hellen. — Bruchidius sp., 12 exx.,

— importerad, H:fors, mag. K. Valle. — Saperda perforata, 2 exx., Hel-
N ‚singe, stud. S. Stockman. — Prionus coriarius, Kyrkslätt, elev J. Wick-
k "ström. — Orchestes rufitarsis, Ingä, stud. K. E. Sundström. — Ceutor-
— rhynchidius troglodytes, 3 exx., Äland, aman. W. Hellön. — Gymnetron
— melanarium, 2 exx., ny för faunan, Runsala, aman. W. Hellen o. stud.
E Er. H. Lindberg. — 3 prov frasstyck. av Hylesinus crenatus o. fraxini,
Äland; stud. H. Lindberg. — Phytodecta viminalis ab., 9 exx., Uleä,
mag. Ä. Laurin.

= Hymenoptera. 4 exx., Jämsä, dr E. Bergroth; 39 spp. i 53
> exx., H:fors entomol. bytesförening. — Macrophya rufipes, ny för fau-
nan, Saltvik, stud. H. Lindberg. — Tenthredo vespa, 2 exx., ny för
faunan, Eckerö, dr Har. Lindberg. — 1 prov Lyda erythrocephala-larver,
— Birkkala, disp. Th. Grönblom. — Spilichneumon limnophilus, 2 exx.,
Munksnäs, hr B. Lingonblad. — Porizon sp. o. Braconidae sp., H:fors,
* stud. N. Kanerva. — Synergetes sp., 2 exx., Viborg, stud. E. Thune-
berg. — 1 prov Formica sp. ur magen av Picus canus, Sjundeå, dr I.
- Hortling. — Elampus violaceus, ny för faunan, Finström, stud. H. Lindberg.
E — Osmia maritima, 2 exx., ny för faunan, Kusomen, mag. R. Frey. — 1
= prov Bombus muscorum-larver o. puppor, Birkkala, disp. Th. Grönblom.
k, Odonata. 17 spp. i 34 exx., lekt. E. W. Suomalainen; 14 exx,,

— Äland, stud. H. Lindberg; 9 exx., Viborg, stud. E. Thuneberg; 4 spp.
i 5 exx, H:fors entomol. bytesförening. — Aeschna serrata: 1 ex.,

E Snappertuna, mag. E. Öhman; 3 exx., H:fors, stud. J. Kivenheimo; 1
— ex, Ekenäs, stud. K. E. Sundström. — Epitheca bimaculata, Kjulo, lekt.
== E. W. Suomalainen. — Libellula depressa, 2 exx., ny för faunan, Teri-
i rektor M. Salokas. — Orthetrum cancellatum, Kjulo, lekt. E. W.

' Neuroptera. Boriomyia' nervosa, Nagu, o. Hemerobius pini, 2
i EexX., - Kuusamo o. Kantalaks, mag. R. Frey.

F Panorpatae. Boreus westwoodi, 2 exx., T:fors, mag. R. Frey.
per Lepidoptera.-15 exx., stud. V. Karvonen; 135 spp. 1230 exx.,
H:fors entomol. bytesförening; 4 prov larver, disp. Th. Grönblom. — Tor-
trix xylosteana, ny för saml., Runsala, stud. N Kanerva. — Grapholitha
— corollana o. Lithocolletis cavella, nya för faunan, Loppis, stud. J. Listo.
= Coleophora milvipennis o. Alucita baliodactyla, nya för faunan, Sorda-
— vala, stud. V. Karvonen. — Depressaria ahlstroemeriana, Helsinge, elev
3 J. Wickström. — Eupithecia virgularia v. altenaria, Kyrkslätt, elev Th.
— Brander. — Brephos nothum, Ispois, elev A. Nordman. — Caradrina
: selini ab. noctivaga, Äbo, elev A. Nordman. — Stauropus fagi, ny för
a faunan, Borgä, hr W. Wahlbeck. — Hepiolus sylvinus, ny för faunan,
* Abo, stud. N. Kanerva. — Argynnis niobe ab., Mäntyharju, elev A.

208 Val m. m.

Nordman. — Melitaea athalia ab., Littois, elev K. Lindblom. — Pieris
napi var. bryoniae, 2exx., o. ab. sulana! Kuusamo, mag. R. Frey.
Diptera. 3 exx., H:fors, dr. R. Forsius; 28 spp.i 47 exx., H:fors a
entomol. bytesförening. — Cecidomyiidae,o. Sciaridae, c. 500 exx., , Kyrk-
slätt, mag. R. Frey. — Lasioptera rubi, 2 exx., o. Rhabdophaga rosaria, 7
-10 exx., Hoplax, dr R. Forsius. — Diplosis pini, 2 exx., H:fors, o. Bi-
bio marci, Runsala, stud. N. Kanerva. — Crypteria limnophiloides, 2 i
exx., Jämsä, dr E. Bergroth. — Machimus intermedius, Pargas, Psilo-
cephala nigripennis, Nagu, Thereva sp., Nagu, o. Limosina sp., Ingå, g
stud. H. Klingstedt. — Drosophila sp., 2 exx., Viborg, stud. E. Thune-
berg. — Musca tempestiva, Äbo, stud. H. Klingstedt. — Alophora he- a
miptera, Kotka, stud. A. Ulvinen. — Tachinidae;: 7 exx., Åbo, stud. H.
Klingstedt; 1 ex., H:fors; stud. N. Kanerva. — Cephenomyia trompe,
Kuusamo, mag. V. Kujala. — Gastrophilus egui-larver, 1 prov, Äbo,
disp. Th. Grönblom. — Hypoderma bovis-larver, 1 prov, Kyrkslätt,
mag. R. Frey. — Oxypterum pallidum, H:fors, mag. I. Välikangas.
Siphonaptera. Ceratopsyllus penicilliger, 5 exx., Ingå, stud.
H. Klingstedt; C. walkeri, Kyrkslätt, mag. R. Frey. ; |
Hemiptera. 171 spp. i 269 exx., Äland, stud. H. Lindberg; 4
10 spp. i 16 exx., H:fors entomol. bytesförening.
Homoptera. Aleurodides vaporariorum, 7 exx., ny för saml.
H:fors, doktorinnan S. Forsius. . we
Diverse: c. 200 exx., mag. K. K. Karis arvingar. — 60 prov E
larver, Kyrkslätt, Kuopio o. Kuusamo, mag. R. Frey.

* Härpä förrättades i enlighet med statuternas föreskrif-
ter val af funktionärer, och sedan professor K. M.
Levander meddelat, att han efter moget öfvervägande -
beslutit- bestämt afböja äterval till ordförandeposten och
jämväl Sällskapets viceordförande afböjt föreslagen kandi-
datur, valdes till ordförande docent Alvar Palmgren.
Till viceordförande utsågs professor K. M. Levander och
till sekreterare docent Kaarlo Linkola. Till skattmäs-
tare återvaldes dr V. F. Brotherus, till bibliotekarie för '
treärsperioden 1920—23 professor Enzio Reuter, till
medlem i bestyrelsen den i tur afgäende, professor Fredr.
Elfving, och till revisorer professor Fredr. Elfving
och lektor E. Malmberg. Till suppleant i bestyrelsen
valdes professor Alex. Luther. A

Ordföranden uppläste följande tvenne till ärsmötet an--
lända telegram: „Lundsberg, 12 maj 1920. Hälsning, hylsa

13. V. 1920. Hakkinen, Pachynematus pumilio Knw. 209

; ning, välönskan. Axel Arrhenius.* — „Kuopion luonnon
— ystäväin. yhdistys lähettää parhaat tervehdyksensä Fauna-
— seuran vuosikokoukseen.*
= Till inhemsk medlem af Sällskapet invaldes stud. Hol-
Mä Klingstedt (föreslagen af prof. E. Reuter).
+ — Maist. H. Järnefelt ilmoitti painettavaksi: Fischerei-
— biologische Untersuchungen im See Tuusulanjärvi.
Intendent Rolf Palmgren höll ett föredrag öfver
Naturskydd och kultur.
Föredrogs en skrifvelse frän den för anordnande af perio-
diska forskarmöten tillsatta representantkommittén,
"hvilken meddelade, att densamma vid möte den 27 januari
enats om stadgar för dessa forskarmöten äfvensom tagit i
= Ofvervägande frägan om föranstaltande af ett sädant möte
sommaren 1921. Härom ville kommittén meddela för det
fall Sällskapet önskade vid frågans vidare behandling få
några synpunkter beaktade eller eventuellt önskade skrida
till något slags förberedande åtgärder. — Skrifvelsen hän-
sköts till Bestyrelsens pröfning.

ki a NE hä he a u Hi on
3 Å |
. J

Maist. Yrjö Hukkinen esitti erään uuden mustan viini-
> marjan tuhohyönteisen, ojuke- 1. mustaherukkapistiäisen,
— Pachynematus pumilio Knw, joka lisäksi on maallemme uusi
— pistiäislaji. Tämän hyönteisen oli esittäjä 1917 havain-
nut: tehneen pahaa hävitystä mustaherukoilla Kuhmoisten
— pitäjän Harmoisten kylässä. Marjoista oli 95 %, tuhottuja.
> Pistiäisen toukka elää marjojen sisässä, jotka sen johdosta
* muodostuvat suuriksi, pitkulaisiksi, kulmikkaiksi äkämiksi.
— Vioituksesta esitettiin useampia valokuvanäytteitä. Kysy-
— myksessä oleva laji näyttää olevan maassamme laajemmalle

— levinnyt. Esittäjä oli tavannut kesällä 1919 sen tuhoja 11
* eri paikkakunnalta Hämeestä ja Uudeltamaalta sekä saanut
5 lisäksi tiedonantoja sen esiintymisestä 8 eri seudulta, aina
|

a a an Br az ee ee

Jyväskylästä ja Viipurista saakka. Aikaisemmin on laji löy-
detty ainoastaan Mecklenburgista.

210 Hellen, Über Eicolyctus brunneus. 18. V. 1920.

Amanuens Wolter Hellen: Über Eicolyctus brun-
neus Gyll. (Col.). : | 8
- Im ersten Bande des grossen Werkes „Insecta Suecica" E
wird im J. 1808 p. 174 von Gyllenhaal nach einem ein- E
zigen in Finland (Bothn. or.) gefundenen Exemplare unter
dem Namen Cryptophagus brunneus ein neuer Käfer be-
schrieben. Einige Jahre später wird das Tier von D. Wa-
sastjerna in Ilmola: Östermyra wiedergefunden und von
C. R. Sahlberg in „Insecta Fennica* 1820 p, 57 erwähnt. ä
* Seit dieser Zeit scheint das Tier nie mehr wiedergefunden zu
sein. Die früher bekannten Stücke waren verschwunden, und
selbst die Art wurde vergessen und ist in keinen Katalogen
mehr zu finden. — Bei einer Bearbeitung finländischer
Käfer im J. 1918 gelang es schliesslich Prof. J. Sahlberg
das Rätsel des sonderbaren Käfers zu lösen. In einem
versteckten Kästchen im hiesigen zoologischen Museum -
entdeckte er einen ihm unbekannten „coll. Wasastj.* bezet-
telten Käfer, der beim Vergleich mit der Beschreibung
Gyllenhals von C. brunneus mit dieser Art gut über-
einstimmte. Nach Sahlbergs Dafürhalten war dieses -
Stück das als verloren angesehene, von C. R. Sahlberg
1820 erwähnte brunneus-Exemplar. Einige Zeit später fand i
er noch in der Sammlung C. R. Sahlbergs drei Stücke
derselben Art, die gewiss dieselben waren, von denen C. R. j
Sahlberg in einem durchschossenen Exemplare von „In- E
secta Fennica“ eigenhändig notiert hatte: „Ad Yläne Nygård j
5 specimina capta*. J. Sahlberg unterwarf dann die
Tiere einer näheren Untersuchung und fand dabei, dass die
> Art in keine früher bekannte Gattung passte, weshalb er -
für sie eine neue Gattung Eicolyctus aufstellte, die er in die
Familie Lyctidae einreihte. Eine ausführliche Beschreibung -
der interessanten Entdeckung nebst der neuen Gattung und
der seltenen Art wurde dann von ihm in Entomologisk 3
Tidskrift („Vad är Cryptophagus brunneus Gyll.?*) 1919 p. 1
publiziert. :
Als ich vor einiger Zeit eine von Prof. A. Luther an
das Entomologische Museum der Universität geschenkte

E18. V. 1920. Hellen, Uber Eicolyetus brunneus. 211

— Käfersammlung durchsah; entdeckte ich hier ein Stück die-
> ser seltenen und interessanten Art. Dieses Stück var in
* Lojo (Ab) im J. 1895, also etwa 70 Jahre nach dem vor-
* hergehenden Funde, erbeutet. Schon früher hatte ich et-
was daran gezweifelt, ob das Tier von Sahlberg an
— seinen richtigen Platz im Systeme gestellt war; der neue
Fund spornte mich noch eingehender die systematische
Stellung des Tieres zu untersuchen.
Bei sorgfältiger Prüfung mit Hilfe der Bestimmungs-
tabellen von Seidlitz (Fauna Baltica p. XLII u. 54) wird
- das Tier offenbar in die Familie Cucujidae geraten (Hinter-
ien ohne Schenkeldecken; Vorderhiiften kuglig, klein;
Tarsen rundlich, fünfgliedrig), in welcher Familie es durch
— offene Gelenkhöhlen der Vorderhüften !) und kurzes erstes
| Fühlerglied zur Tribus Cucujinae (nicht Lyctinae) kommen
wird. Wegen des verhältnismässig schmalen Prosternums
und der naheliegenden Mittelhüften kommt Eicolyctus in
die Nähe der Gattung Phloeostichus Redt. — Nach Reitter
(Fauna Germanica II p. 4) wird-das Tier u. a. wegen des
stark entwickelten, die Vorderhüften trennenden, Proster-
— nalfortsatzes in die Reihe Clavicornia geraten. Bei fortge-
setzter Bestimmung kommt man wegen: ,Hlsch. mit den Fgd.
E" lose artikulierend“ (schwaches Merkmal!) zu einer Ab-

otan a

teilung, die die Familien Cucujidae und Lyctidae einschliesst.

— Letzgenannte Familie wird von der vorhergehenden folgen-
2 * dermassen gesondert: ,Hlsch. mit einer tiefen Längsgrube
> oder Längsfurche in der Mitte, Ksch. kurz und breit, vorne
— ausgerandet, zwischen den F. wurzeln mit tiefer gebogener
* Ouerfurche, SR. des K. über den F. höckerartig aufgebo-
> gen, K. bis zu den grossen Augen in den Hlsch. eingezo-
igen ohne Schläfen. F: mit grosser 2-gldr. Keule“ Von
allen diesen Merkmalen passt kein einziges völlig auf Ei-
- colyctus brunneus. Bei Eicolyctus ist der Halsschild eben

| ) J Sahlberg hat diese Gelenkhöhlen irrtümlich für geschlos-

. sen angesehen (— — „acetabulis postice clausis* 1. c. p. 5), und dieses

— dürfte wohl die Hauptursache gewesen sein, weshalb er die Gattung
— unter den Lyctiden einzureihen versuchte.

212. Hellen, Über Eicolyctus brunneus. 13..Vi ii

‘ohne Längsgrube, der Kopfschild nicht besonders kurz, 5
vorne gerundet, mit der Stirn ohne Ouerfurche verschmol- -
zen, Kopf mit deutlichen, kurzen Schläfen, Fühler mit 3- 8

gliedriger Keule. Das Tier kann somit keine Lyctide sein.
Unter den Cucujiden wird nach Reitter das Tier durch

fehlende Längslinien an den Seiten des Halsschildes, kurze
Fühler, punktstreifige Flügeldecken, behaarten Körper und

offene Gelenkhöhlen der Vorderhüften in die von ihm auf-
gestellte Tribus Phloeostichini mit der einzigen bekannten

Gattung Phloeostichus geraten. — Nach Ganglbauer
(Die Käfer Mitteleuropas III, p. 410) wird das Tier durch
nicht freiliegenden Trochantinus, fünfgliedrige Tarsen, nicht
zapfenförmige Vorderhüften in die Formenkreise Cucujidae-
Erotylidae-Phalacridae versetzt. Das für Cucujidae durch-
greifende Merkmal besteht nach Ganglbauer darin, dass
die Epimeren der Mittelbrust an die mittleren Hüfthöhlen
reichen, während bei den beiden anderen Familien die Epi-
meren von der Begrenzung der mittleren Hüfthöhlen aus-

geschlossen sind. Beim genauen Untersuchen von Eicolyctus

fand ich, dass die Epimeren sich als schmale, zungenförmig

gebogene Bildung an die Hüfthöhlen erstrecken, und das

Tier also als eine echte Cucujide bezeichnet werden muss.

Ganglbauers Bestimmungstabellen führen dann das Tier j
in die Subfam. Cucujinae, Tribus Cucujini, in die Nähe der -

Gattung Phloeostichus Redt.

Die beste und ausführlichste Beschreibung der Gattung

|
|

Phloeostichus Redt. hat Ganglbauer (l. c. p. 604) gelie-

fert. Es erweist sich, dass Eicolyctus durch folgende Merk-
male von dieser Gattung gesondert ist: Stirn zwischen den -

Fühlern ohne Quereindruck, Fühlerglied 2 etwas dicker als

die folgenden Glieder, Glied 3 wenig länger als 2, das
Endglied abgestutzt. Halsschild deutlich breiter als lang,
nach hinten schwach geradlinig verengt, die Seiten schwach -
krenuliert ohne Seitenzähne. Die Flügeldecken nach hinten
nicht erweitert.. Das erste Tarsenglied an allen Beinen et-
was länger als das zweite, das letzte so lang wie die drei.

vorhergehenden ea AOR Dea.

13. V.190. = Hellén. — Montell. 213

= > Eicolyctus J. Sahlb. erweist sich also als eine gut ge-
- sonderte Gattung, die der Familie Cucujidae, Tribus Phloeo-
> stichini Reitt., angehört und ziemlich nahe der einzigen
— früher bekannten Gattung dieser Tribus Phloeostichus Reitt.
steht.

Forstmästare Justus Montell: Trisetum subalpestre
— (Hartm.) Neum. et Ahliv. (T. agrostideum Fr,) allvarsamt
hotad pä sin gamla iyndort vid Maunu i Lapponia enon-
| tekiensis. (Uppsatsen anmäld den 8 maj.)
; Då jag sommaren 1919 på färd till Kilpisjaur besökte
| Maunu gärd ett par mil norr om Karesuando kyrkoby, fann
= jag att man börjat upptaga till äker den invid sagda gärd
belägna, af gammalt kända fyndplatsen för Trisetum subal-
= pestre, där Hartmans originalexemplar sannolikt i tiden
: insamlats. Lyckligtvis hade dock tillsvidare blott en liten
del af platsen uppodlats, så att största delen af den fläck,
Baar Trisetum subalpestre växer, ännu var orörd. Arbetet,
* som pä våren afstannat, skulle emellertid äterupptagas pä
3 hösten, hvarför räddningen — om det nu öfverhufvudtaget
blir möjligt att rädda växtplatsen — kom i elfte stunden.
Jag försökte genast klargöra för gårdens husbonde, hvilken
skada han komme att åstadkomma, ifall han plöjde upp
platsen, och försökte förmå honom att lämna den i fred.
Han var icke ovillig att tillmötesgå min anhållan, men for-
‘ drade naturligtvis ersättning. Jag erbjöd mig att arren-
— dera den fläck (14x4 m?) där Trisetum växer, och därpå
"gick han äfven in, men dä han fordrade 50 mk i årligt
arrende eller 1000 mk en gång för alla, blef det naturligt-
- vis ingen affär af. Jag lofvade emellertid tänka pä saken,
hvarigenom jag lyckades förmå honom att tillsvidare skona
platsen. Senare har jag genom herr Emil Lidström i
svenska Maunu försökt få mannen att slå ned priset, men
förgäfves. I hvarje fall skall jag med herr Lidströms hjälp.
göra hvad göras kan för att i det längsta förhindra att
denna intressanta växtplats sköflas.
Trisetum subalpestre är som kändt en af vår floras allra

ja - N X 5 . Jl wa X
i M p N i

214 + Montell, Trisetum subalpestre. a Vv: 1920.

sällsyntaste växter. Den förekommer veterligen blott inom -
Fennoscandias nordligaste delar, och äfven här mycket -
sällsynt. I Finland är den funnen endast pä fyra ställen, E
alla belägna nära stranden af Könkämäeno, Muonio älfs öfre
lopp; inom Lapponia enontekiensis. I Sverige finnes den
pä några ställen vid samma älf samt pä ett ställe nära
Torneträsk och i Norge (enl. Blytts flora) endast vid Rei-
senelven i Tromsö amt.

På ofvannämnda, nu hotade fyndort uti finska Maunu -
förekommer Trisetum subalpestre ymnigt pä ängsmark nära
flodstranden och bildar här en särskild association, som
redan pä afständ sticker af frän omgifningen. Tillsammans
med Trisetum subalpestre växa följande arter, de flesta i
fätaliga exemplar: Festuca rubra, F. ovina, Poa pratensis,
Polygonum viviparum, Trientalis europaea, Astragalus alpinus,
Trollius europaeus, Ranunculus acer, Cornus suecica, Euphra-
sia latifolia, Achillea millefolium, Saussurea alpina, Anten- -
naria dioica, Hieracium alpinum, Salix glauca. — På de
. öfriga finska fyndorterna äro blott några få exemplar ob- |
serverade. ja

I Sverige är Trisetum subalpestre helt och hället frid-
lyst, hvilket äfven torde vara fallet i Norge. |

Trisetum subalpestre har af alla författare, till och ned
af F. Hermann (Flora von Deutschland und Fennoskandi-
navien....), som i mycket stor utsträckning sammanfört
närastäende arter till s. k. „Gesamtarten“, ansetts som god
art, till dess Harald Lindberg, som dock tillsvidare
torde vara ganska ensam om sin åsikt, pä etiketten till de -
exemplar (insamlade af mig vid Maunu) han utdelat i ,Plan- ;
tae Finlandiae exsiccatae“ degraderat den till varietet af
Trisetum flavescens (L.) P. B., af hvilken art han pästär
att äfven en „forma typica“ förekommer i Enontekis vid -
Poroeno. >

Dä Lindberg emellertid nöjer sig med att helt kort. E
säga: ,Mea sententia propria non est species, sed forma -
. depauperata subalpina Tr. flavescentis“,- utan att närmare
gå in pä frågan, och dä Trisetum subalpestre tack vare sin -

E
{
df

=
3

13. V. 1920. Montell, Trisetum subalpestre. 215
— sällsynthet torde vara jämförelsevis litet känd, åtminstone
> hos oss, skall jag här nedan anställa en närmare jämförelse
* mellan denna art och Trisetum spicatum Richter, med hvil-
ken den utan tvifvel är närmare besläktad än med den
sydliga Tr. flavescens, som inom värt floraomräde finnes
vildväxande endast i ryska Karelen. Med största sannolikhet
*— afser äfven Lindberg Tr. spicatum, som förekommer flerstädes
inom Enontekis, där TT. flavescens alldeles säkert icke växer,
ehuru ödet fogat att han skrifvit Tr. flavescens. Om han
åter verkligen afsett Tr. flavescens, vill jag hoppas, att han
j vid tillfälle närmare anger, på hvilka grunder han fört Tr.
3 subalpestre som var. till denna art.

| Trisetum subalpestre. Strän ensamma eller få tillsam-
| mans, löst tufvade, uppräta eller svagt knäböjda, spensliga,
— 20—40 cm höga, alldeles glatta. — Öfre bladsidor slu-
tande tätt till strået, glatta, stundom dock nedtill svagt hå-
— riga. — Sträblad smala, 1—2 mm, ofta hoprullade, med
> mycket små scabritier pä insidan och i kanten, för öfrigt
3 glatta, i undantagsfall med enstaka styfva hår i kanten nära
3 basen, 3—12 cm länga. — Skottblad 2—10 cm långa, 0.5—

= 25 mm breda, gröna med blågrå anstrykning. Härighet
E "som hos sträbladen. I undantagsfall enstaka långa, mjuka
— här pä insidan. — Vippa gles, 2—7 cm läng med 2—10
% mm långa, glatta, men något sträfva grenar, af hvilka de
feringsta bära 3—4, på yppiga exemplar ända till 7-småax.
* — Smäax c. 6 mm långa, brokiga af gult, grönt och violett.
= Inre tomfjäll c. 5 mm längt, tvärt afsmalnande till en
— nästan borstlik spets. Det yttre tomfjället 3.5 mm, läng-

— samt afsmalnande. — Blomfjäll 4-5 mm långt, längspet-
E sadt. — Borst betydligt längre än blomfjället, fäst ofvan
dettas midt. — Ständarknappar 2 gånger sä långa som

breda, gulaktiga.

| Trisetum spicatum. Strän vanligen tämligen tätt tuf-
— vade, först nedliggande, sedan uppstigande eller slutligen
E uppräta, ofta starkt knäböjda, grofva och styfva, 10—25
= em höga, tätt hvithäriga. — Öfversta bladslidor nägot upp-
1 blåsta, i hela sin längd tätt håriga. — -Stråblad jämförelse-

e We
<I

216 Montell, Trisetum subalpestre. 13. V. 1920.

maani tä

vis breda, 1.s—3.5 . mm, platta med täta scabritier öfver
hela ytan och i kanten samt dessutom ofta långa mjuka -
här pä hvardera sidan och i kanten. Sällan öfver 6 cm
länga. Korta i förhällande till bredden. — Skottblad i re-
geln kortare än hos Tr. subalpestre, mer grägröna. Härig-
het som hos sträbladen. — Vippa oftast tät, axlikt samman-
dragen, 1—3 cm lång, med mycket korta, håriga och sträfva
grenar, hvilka i regeln bära blott 1—2 småax (f. depau-
. perata Neum. har glesare vippa, men öfverensstämmer i allt
öfrigt med hufvudformen). — Smäax c. 4.5 mm långa, i all-
mänhet mörkare än hos Tr. subalpestre. — Inre tomfjäll
3.5--4 mm långt, det yttre c. 3 mm, bägge bredare och
trubbigare än hos Tr. subalpestre. Skillnaden i längd mel-
lan tomfjällen nägot mindre än hos denna. — Blomfjäll
3—4 mm längt, bredare och trubbigare än hos Tr. subal-
pestre. — Borst ungefär af blomfjällets längd eller något
kortare än detta, fäst närmare spetsen än hos TT. subalpestre.
— Ständarknappar 1 !/), gång sä långa som breda, mör-
kare, ofta violetta. |

Vid undersökningen har jag haft till förfogande talrika
exemplar frän flera olika lokaler. De odlingsförsök jag
företagit i min trädgärd i Muonio hafva ädagalagt, att bägge
arterna till sina karaktärer äro konstanta.

Trisetum subalpestre växer pä ängsmark inom björk-
regionen och öfre barrskogsregionen, men saknas i fjällen.
Tr. spicatum däremot är en verklig fjällväxt, som företrä-
desvis förekommer pä öppen, grusig mark pä sjö- och
bäckstränder, raviner o. dyl. ställen. :

Det är litet svärt att fatta, hvarför Lindberg, som upp-
höjt t. ex. Eriophorum Scheuchzeri f. media Ands. och £. ru-
fescens Ands. till art (E. intercedens Lbg f.), vill degradera
Trisetum subalpestre till varietet, dä denna minst lika väl är -
skild från sina närmaste släktingar som de förra från sina.

4 hä A. ATSA N
TI A Ale e.
EEE fa

- >

Übersicht der wichtigeren Mitteilungen
| | 191921920.

ä ; I. Zoologie.

E = Allgemeines.

: Naturschutz. Die Grenzen des Naturschutzgebietes Malla in
E Lapponia enontekiensis sind verändert und erweitert
3 worden. J. Montell. S. 68—70. — Einige Vorschläge
| zur Organisiering der Arbeit fär Naturschutz in Finn-

land giebt J. Montell S. 120—122. — Siehe auch
unter Botanik, S. 222.

JA Mammalia.
Über eine für Finnland neue Arvicolide, Arvicola arvalis (Pall.).
Mit Fig. V.A. Korvenkontio. S. 126—131.

Aves.

Circus aeruginosus. Ostrobothnia australis, Maksmo, 1 Ex.

am 26. Aug. 1919 von Herrn A. Uddström geschossen.
I. Välikangas. S. 3—4.

jo Juni 1919 gesehen. E. Merikallio. S. 15—16.

— Muscicapa parva. Karelia olonetsensis, Salmi, 1 3 am 24.
| Juni 1919 geschossen. E. Merikallio. S. 16—17. >
— Phylloscopus borealis. In Karelia olonetsensis, Kirchspiel
>> Salmi, wurde am 25. Juni 1919 ein 3 einer abweichen-

218 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. ==

den Form geschossen, die in einigen Merkmalen sich an
Ph. trochilus näherte. E. Merikallio. S. 17—20. >

Budytes borealis. Legt gewöhnlich 5—6 Eier, deren mittlere
Länge 185 mm und mittlere Breite 13.s mm beträgt.
Auch diese Verhältnisse stützen die Ansicht, dass B.
borealis keine selbständige Art, sondern nur eine sepä
graphische Varietät von 2. flavus sei. Ilmari Hit
den. S. 61—-65.

VA
TK N v b
ONE UTE VER a Wen je AD RM BT PTY

Pisces.
Uber die kleine Maräne (Coregonus albula) und den Marä-
nenstamm im Keitele-See, Tavastia borealis, in den 3
Jahren 1908—1917. Die Menge des Fanges war plötz-_
lich gesunken, und zwar gemäss der Regel von Eilert
Sundt, indem neue Jahresklassen in der Jugend durch
Frühlingsstürme vernichtet worden waren. Siehe wei-
teres in den Annales Acad. scient. Fenn., Ser. A, Bd.
RIV. TE FH JARI 5060. s

Coleoptera.

Aleochara crassicornis. Regio aboönsis, Åbo Hama; Neu
für das Gebiet. N. Kanerva, W. Hellen. S. 123.
Anaspis brunnipes. Regio aboönsis, Nystad. Neu für Nord-
europa. H. Söderman, W. Hellön. S. 124. i
Anaspis pulicaria. Regio abo&nsis, Nystad (H. Söderman)
und Karislojo (J. Sahlberg) Nylandia, Tvärminne -

(E. Lindqvist). Neu für Nordeuropa. W. Eo
8. 123—124. 3
Apion stolidum und A. confluens. Charakteristik; Fundorte 3
in Finnland. W. Hellen. S. 124--125. =
Atheta cribrata. Nylandia, Esbo, neu für das Gabe ="
A. cribripennis. Satakunta, Birkkala. — R. Frey. S. 206. Be
Byrrhus arietinus. Regio abo&nsis, Lojo; Nylandia, Kyrk-- =
slätt und Helsinge (K. Ekman); Tavastia australis, —
Janakkala (R. Elfving) Karelia australis, Viborg. A
Häk. Lindberg. S. 74. 220

/
ah fa n 5 al, a RR : KK a
SE ET PAINT N STU ISEN TLT

Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 219

— Calodera nigrita. Nylandia, Helsingfors. Neu für das Gebiet.

= Häk. Lindberg. S. 74.

— Carabiciden aus Finnland. Eine Revision des Materials des

3 Mus. Helsingfors hat gezeigt, dass Pelophila ochotica

Sahlb. und Aarpalus nigritarsis J. Sahlb. Varietäten von

P. borealis Payk. resp. H. latus L. sind, und dass Bem-

bidium lapponicum Thoms., Amara curvicrus Thoms. und

Pseudophonus griseus Panz. unrichtig bestimmt waren

(sie sind B. velox v. Güntheri Seid., A. ovata Fabr. und

Ps. pubescens Fabr.). Neu fiir das Gebiet sind Bemb.

punctulatum Drap. (Karelia olonetsensis, Petrosawodsk,

J. Sahlberg) und Dromius linearis Fabr. (Alandia,

Föglö, Ä. Nordström). Die Gesamtzahl der aus dem

Gebiete bekannten Carabiciden beträgt 229. W. Hellen.

S. 83—84. |

—Cercyon lugubris. Regio aboensis, Vichtis. Neu für das Ge-
Bier > Häk. Lindberg... 5.19.

-Ceutorrhynchus barnevillei ist aus mehreren Fundorten im
siidlichsten Finnland bekannt; C. troglodytes ist nur auf
den Älands-Inseln erbeutet worden. W. Hellen. S. 125.

Gymnetron melanarium. Regio aboönsis, Äbo Runsala. Neu
für das Gebiet. W. Hellen, P. H. Lindberg, Häk.
PITKA PEro:-S: 14 und S. 207.

— Gyrinus colymbus. Regio aboönsis, Karislojo. Neu für das
Gebiet. Häk. Lindberg. S. 73.

+ Helophorus griseus. Regio abo&nsis, Lojo. Neu für das
Gebiet. Har. und Häk. Lindberg. S. 73.

> Neuraphes nigrescens. Regio aboensis, Nystad. Neu für das
Gebiet. H. Söderman, W. Hellän. S. 123.

— Olophrum piceum. Alandia, Geta. Neu für das Gebiet.
Mary Hellen. S. 58.

— Oryctes nasicornis. Nylandia, Esbo. Neu für das Gebiet.

E u. E.: Ek#tröm: S: 82.

> Oxypoda testacea. Karelia borealis, Kontiolahti, leg. W. M.

; Linnaniemi. Neu für das Gebiet. Häk. Lind-

En berg.: S. 74:

Oxytelus piceus. Nylandia, Helsinge Hoplaks. Neu für das

Gebiet. W. Hellen. S. 10.

4 EIN 4 -

ee Pagani ri naher ar A an SIA Ego TE gi Ka A a Le tr ai 3.00
€ LI d N Pa

220 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Ptenidium laevigatum. Alandia, Finström (Vortr.); Regio
‚aboensis, Nystad (H. Söderman u. Vortr.). Neu för

das Gebiet. W. Hellen. S. 2.

Silvanoprus fagi. Regio abo&nsis, Nystad. Neu für das Ge-
bie. H. Söderman, W. Hellen. S. 10.

Stenus pallipes. Regio abo&nsis, Lojo. Neu für das Gebiet.
HAk.\ Lind berp 8773. ;

Tetratoma fungorum. Alandia, Eckerö. Neu für das Gebiet.
W. Hellän. S. 57.

Typhaea stercorea. Alandia, Finström. Neu für das Gebiet.
WE Hellen. SodR | |
Xestobium rufovillosum. Alandia, Hammarland. Neu für das

Gebiet. W. Hellen. S. 56.
Über Eicolyctus brunneus Gyll. (Col). W. Hellen. S.210—213.
Uber nord-palaearktische Steninen, vorwiegend aus dem Zoo-
logischen Museum in Helsingfors (Col., Staphyl.). Mit 4
Fig. -L’Benick. $.-135—156.

Hymenoptera.

Elampus violaceus. Alandia, Finström. Neu für das Gebiet.
Det. W. Hellen. Häk. Lindberg. S. 9.

Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden II. Runar For-
sius. S. 84—91.

Macrophya rufipes. Alandia, Saltvik. Neu für das Gebiet.
Häk::kindberos S. 207;

Osmia maritima. Lapponia varsugae, Kusomen. Neu fir.

das Gebiet. R. Frey. S. 207.
Pachynematus pumilio. Diese friiher im Gebiete nicht beob-
achtete Art trat im J. 1917 im Kirchspiel Kuhmoinen,

Tavastia australis, an Ribes nigrum verheerend auf; "5
95 °/, der Beeren wurden zerstört. Im Sommer 1919

konstatierte der Vortr. Verheerungen in elf Kirchspielen

in Nylandia und Tavastia, und ausserdem waren An- I
gaben über das Auftreten derselben Art in acht ver-
schiedenen Gegenden eingegangen, und zwar bis Jy-

väskylä in Tav. borealis und Viborg in Karelia australis.
+ Y. Hukkinen. S. 209.

Kal PAN kut

ah AT NM IS.

Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 221

"Tenthredo vespa. Alandia, Eckerö. Neu für das Gebiet.
Har Lindberg. S. 207.

Bear Forsius. S. 32.
Zur Kenntnis einiger Blattwespen und Blattwespenlarven II.
Runar Forsius. S. 25—32.

i Jt Odonata.

J Aeschna serrata. Scheint in Nylandia recht häufig zu sein;

b auch in Regio abo@nsis gefunden; sowohl Sä als 92.

| Farbendimorphismus wurde bei 2 292 aus der Gegend
von Helsingfors beobachtet; beim einen Ex. waren die

| Zeichnungen des Abdomens blau, beim anderen gelb-

E EK J Valle. S. 93.

| Aeschna serrata frisst lebende Ae. grandis. Am 28. Juli

| 1919 wurde in der Nähe von Helsingfors beobachtet,

wie ein Q von Ae. serrata plötzlich auf ein 2 von Ae.

der Flügel gefressen worden. Nur Kopf und Abdomen
blieben unverletzt. J. Kivenheimo. S. 93—94.

N Libellula depressa. Isthmus karelicus, Terijoki, M. Salokas.
Neu fir das Gebiet. K. J. Valle. S. 10.

| grandis niederschlug. Beide fielen zu Boden. Ae. ser-
= rata hinderte mittelst der Flägel Ae. grandis daran,
i sich zu bewegen, und fing an, die letztgenannte am
= Vorderteil des Dorsalabschnittes vom Thorax zu fressen.
2 Nach etwa 35 Minuten waren der ganze Thorax nebst
f seiner Chitindecke, sowie die Basalteile der Beine und

Lepidoptera.

Alucita baliodactyla. Karelia ladogensis, Sordavala. Neu

für das Gebiet. V.Karvonen. S. 207.

Coleophora milvipennis. Karelia ladogensis, Sordavala. Neu
für das Gebiet. V. Kaivonen. S. 207.

Cucullia argentea. Regio aboensis, Bromarf. Neu für das
Gebiet. Olof und Äke Fabricius. S. 65.

"Grapholitha corollana. Tavastia australis, Loppi. Neu für

das Gebiet. J. Listo. S. 207.

dn, Win A Al TE PKS

RIOT NSF SIR SER Sans CR SAAN EN

1.20 VOR
Wet

222 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Hepiolus sylvinus. Regio aboönsis, Åbo. Neu für das Ge-
biet. N. Kanerva, Th. Grönblom. S. 82.

Lithocolletis cavella. Tavastia australis, Loppi. Neu fiir das
Gebiet. J. Listo. -S. 207. |

Stauropus fagi. Nylandia, Pellinge, leg. W. Wahlbeck.
Neu für das Gebiet. Th. Grönblom. S. 8.

Tortrix xylosteana. Regio aboensis, Åbo Runsala. N. Ka- -

Ber va. 28.3207;

Hemiptera.

Alandias Hemiptera Heteroptera. Ein Verzeichnis von 252

Arten nebst Fundortsangaben. Neu für das Gebiet ist
Taphropeltus hamulatus (S. 41). Håkan Lindberg.
S. 32—55. | |

Asterochiton vaporariorum. Nylandia, Fredriksberg in der -

Nähe von Helsingfors, an der Blättern einer im Wohn-

hause kultivierten Myrte (R. Forsius). Nicht früher 3

im Gebiete beobachtet. W. M. Linnaniemi. S. 66
—68.

II. Botanik.

Allgemeines.

Naturschutz. Herr Rektor M. Brenner schlägt vor, dass
die Gesellschaft sich an verschiedene Behörden wenden -
möge, um Schutz für interessante Pflanzenformen, ins--
besondere eigentiimliche Bäume, wie Schlangenkiefern
und Schlangenfichten u. a., zu erwirken. S. 94—96. — 3

Siehe auch unter Zoologie, S. 217.

+ > Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 223

* Plantae vasculares.

SR ; Neu für das Gebiet.

- Asplenium adulterinum. Savonia borealis, Kaavi Niinivaara

= (Vortr.); Karelia borealis, Juuka (W. Linnaniemi).

= M. J. Kotilainen. S. 5—8.

Hierochloa australis var. galba Brenn. n. var. Nylandia, Inga.

' M. Brenner. S. 135. |

Koeleria grandis. Karelia pomorica, Särkijärvi, leg. I. O.

> Bergroth. Har. Lindberg. S. 105.

—Orchis maculata < sambucina. Alandia, Kökar Idö, 1 Ex.,

und Hammarland, Äppelö, 2 Exx. Alvar Pakmetern
S. 2

n. distans X retroflexa. Alandia, Eckerö, leg. Ha-

Fo rald Lindberg, det. O. R. Holmberg. S. 105.

sia S. Almguist, M. Brenner. S. 74

7° —82

— Urtica dioica var. Sondenii. Zahlreiche Fundorte in Lapp-

= > land, S. 114—115 verzeichnet. A. Rantaniemi.

vid intermedia X vulgaris (U. biseriata Lindb. fil. n.

, hybr.). Karelia onegensis, Suistamo (V. F. Brotherus);

— Ostrobothnia kajanensis, Suomussalmi (0. Kyyhky-
nen) und Kajana (A. J. Malmgren); Kuusamo, Kuola-

— järvi (V. Pesola) Harald Lindberg. S. 103—104.

— Veronica longifolia < spicata. Alandia, Geta (Molander)

* und Eckerö. Harald Lindberg. S. 71. — Alandia,

Lemland. A. Palmgren. S. 72.

— Veronica spicata var. arachnoidea n. var. Alandia, Hammar-

N land (leg. A. Dahl). Harald Lindberg. S. 71.

— Viola tricolor var. aequalis f. galbanata Brenn. n. f. Ny-

| landia, Ingå. M. Brenner. S. 135.

E. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.
"Alnus glutinosa X incana. Alandia, Saltvik. — A. incana.
—— Alandia, Eckerö. — Har. Lindberg. S. 9.
Antennaria alpina. Lapponia kemensis, Ounastunturi. A.
ex Rantanielmi. S. 117.

224 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Aspidium spinulosum. Lapponia kemensis, Ounastunturi. -
J. Montell. S. 119—120. 3
Butomus umbellatus. Lapponia kemensis, Luirojoki (ira
67° 15’ n. Br.) und Ounasjoki (etwa 67° 43). A. Ranta
niemi. S. 116.
Campanula patula. Lapponia kemensis, Mutenia. A. Rental
niemi. S. 117. 5
Carex laxa. Savonia borealis, Juuka Petrovaara. O. Kyyh-
kynen. S. 98.
Centunculus minimus. Regio abo&nsis, Korpo. Vier neue
Fundplätze. O. Eklund. S. 21—23. A
Cerastium glutinosum aus Alandia. Harald Lindberg, ä
S. 70; Alvar Palmgren, S. 71-—792. =
Cypripedium calceolus. Ostrobothnia borealis, Kemi (meh-
rere Fundorte), Tervola und Rovaniemi; Lapponia ke- -
mensis, Mustavaara, etwa 67 38 n. Br. A. Ranta-
niemi. S. 115—116. - |
Dianthus superbus.. Savonia borealis, Kaavi. M. J. Koti, n
lainen. S. 6 und S. 97. 2
Draba muralis. Regio abo&nsis, Korpo. O. Eklund. S. 20. i
Epilobium dahuricum. Savonia borealis, Juuka Petrovaara. i
O. Kyyhkynen. S. 98. 2
Epilobium lactiflorum. Lapponia kemensis, Pallästuntuiä A
A. Rantaniemi. S. 117. Be:
Poa irrigata. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhkynen.
Si 10 E
Potamogeton nitens. Ostrobothnia kajanensis, Suomussalmi.
0. Kyyhkynen. S. 101. 2
Potentilla reptans. Regio abo&nsis, Korpo. 0. Eklund. S.20.
Pteris aguilina. Ostrobothnia borealis, Tervola. A. Ranta-
niemi. S. 116. | 2
Puccinellia-Formen. Harald Lindberg. S. 104—105.
Ranunculus lingua. Lapponia kemensis, Sodankylä (etwa
67° 18. n. Br.) A: Rantanijemi.: S. 116, i N
Rosa canina. Regio aboensis, Korpo. O. Eklund. S. 20.
Rosae heterosepalae. S. Almquist, M. Brenner. S. 74
—82. | |

X
3
3
E
SN

| Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 225

Rubus deus monstr. phyllanthus. Nylandia, Snappertuna,

le Exx= Widar Brenner. S. 82—383.

Ss Salix myrsinites. Ostrobothnia borealis, Kemi. K. H. Kur-

kela. S. 198. |

E Sparganium affine X natans. Ostrobothnia kajanensis, Suo-

% mussalmi. OÖ. Kyyhkynen. S. 101.

Thlaspi alpestre. Nylandia, Ingä, im Sommer 1919. Eine

Übersicht der bisherigen Fundorte in Finnland wird

"gegeben. M. Brenner. S. 11—15.

— Utricularia intermedia < minor (U. ochroleuca). In Finnland
sind 7 Fundorte in 6 Provinzen bekannt. Harald
Lindberg. S. 104.

R Verwildertoder eingeschleppt.

| Arabis arenosa. Karelia australis, Kotka, in den Jahren

= = 1918 und 1919 (K. J. Valle). Karelia ladogensis, Rus-
> keala, im J. 1914 (K. Linkola). Früher nicht im

= Gebiete beobachtet. Harald Lindberg. S. 102—103.

Er Conringia orientalis. Nylandia, Thusby. V. Pesola. S. 199.

= Essholzia Patrinii. Nylandia, Helsingfors. Früher nicht im

Gebiete beobachtet. O. Fortelius. S. 198.

® kri gracilis. Nylandia, Tenala Lappvik, im J. 1919.

EN 2Schohin. > S.- 105:

| Mesembryanihemum nodiflorum. Nylandia, Helsingfors. Frü-

her nicht im Gebiete beobachtet. O. Fortelius.

S. 198.

Päaonus annuus. Kuusamo. O. Torckell. S. 199.

N A 3

Bee). Vermischte Notizen.
= Trapa natans, Fundort fossiler Friichte im Kirchspiel Maa-
E. > ninka (etwa' 63 8 n. Br.), Savonia borealis. A. L.

Backman. S. 56. 6
Föphrasia hebecalyx Brenn. (E. bottnica Kihlm., Jörgens.
WW ex. p.). Gegen E. Jörgensen, der den Naar E.

bottnica Kihlm. aufnimmt, wird hervorgehoben, dass
| ‚ dieser Name. für verschiedene Gruppierungen von For-
4 men angewandt worden und daher mehrdeutig und
E 15

Pa
LITET N
R y

226 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. TA

unsicher ist und somit der präzisierenden Benennall
3 hebecalyx Brenn. weichen muss. M. Brenner. siä
58--60. S
Epilobium rubescens Rydb. Was friiher (Meddelanden 2,
1916, S. 167) als E. adenocaulon aus Lojo in Regio
abo@nsis vorgelegt wurde, gehört zur oben genannten 3
Art. E, adenocaulon ist aus der Flora Finlands zu strei-
chen: Harald: Lindbere: 58: 70, % J
Puccinellia-Formen. Das Material des Helsingforser Museums E
ist von Herrn Konservator O. R. Holmberg-Lund :
revidiert worden. Die häufigsten Arten sind P. distans,
die an Ruderatplätzen in der Nähe der Kiiste und auch
im Binnenlande an einigen Orten vorkommt, sowie P. 3
retroflexa, die an den Meeresküsten des Gebietes ver- E
breitet ist. P. phryganodes ist nur in Lapponia. iman-
drae und P. maritima nur in Karelia keretina, beide am
Weissen Meere (leg. Harald Lindberg), gefunden a
worden. Harald Lindberg. S. 104-105. =
Adoxa moschatellina besitzt (siehe die Karte) im Gebiete
zwei Verbreitungsbezirke, einen südlichen und einen =
nordöstlichen. Zum letzteren Bezirke gehören auch =
die Fundorte in Ostrobothnia borealis und Lapponia
kemensis; die Art dürfte vom Nordosten her die Fluss- -
täler entlang bis zum Bottnischen Meerbusen gewandert
sein. A. Rantaniemi. S. 105—111. 4
— Urtica dioica-Formen. Die Hauptform von U. dioica ist. im E
Gebiete ein siidliches Flora-Element und als Ruderat- -
pflanze mit der Kultur nordwärts verbreitet worden. —
Die Var. Sondenii ist dagegen eine nördliche, lapplän- -:
dische Form und wächst im Strandgebüsch, in den
Uferhainen und auf den Uferwiesen der Flüsse. Die ;
beiden Formen begegnen einander in Lapponia kemen- - =
sis. A-Rantaniemi.. S, 111115; N
Trisetum subalpestre ist auf ihrem klassischen Fundort in
Maunu in Lapp. enontekiensis von der Kultur stark
bedroht. — Vergleich zwischen Tr. subalpestre und TM
spicatum. — Justus Montell. S. 213—216. N

= b

äi ä Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 227

- Musci.

ED: hornen. S. 98.

3 ködontinm suecicum. Alandia, Finström (J. O. Bomans-
= son); Nylandia, Pellinge; Tavastia borealis, Viitasaari;.
E. Kuusamo, Mustosenvaara. — C. polycarpum var. laxirete.
— Alandia, Dänö (J. O. Bomansson). — Beide Formen
sind neu für das Gebiet. — V. F. Brotherus. S. 56.
Grimmia arenaria. Regio abo&nsis, Gegend von Äbo. H.
Eo - Klingstedt. S. 199.

Biyprum decipiens. Savonia borealis, Juuka Petrovaara. M.
= Kotilainen. S. 98.

L Typnum trifarium. Savonia borealis, Juuka Petrovaara. O.
Kyyhkynen. S. 98.

Weist viridula. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhkynen.
- S. 101.

n .Z

ära Lichenes. |

Physcia Norrlini n. sp. und Ph. Kairamoi n. sp. E. A.
nr N

MES Wainio. S. 3.

Einige neue und bemerkenswerte Flechtenfunde in Finnland.
= Veli Räsänen. S. 156—174.

ao | Fungi.
df calyculatus. Savonia borealis, E. J. Budden. —
— G. coronatus. Nylandia, Ingå, W. Brenner. — G.

— fimbriatus. Nylandia, R. Collander. — S. 199. Vgl.
"Meddelanden 45, S. 307.

K ins impudicus. Alandia, Hammarland, Har. Lindberg.
x Ri Alandia, Jomala und Lemland; sein Auftreten scheint
= durch reichlichen Regen sehr gefördert zu werden. A.
Palmgren. — Regio aboönsis, Korpo, A. Wegelius.
— Satakunta, Raumo, K. J. Valle. — S. 12—15.

= Algae.
-Vegetationsfärbungen: 1) Die Wasserfläche des Halikko-
> a Bares, Regio abo&nsis, war im Sommer 1919 von einer

| grünen i Euglena-t Haut t bedeckt, die ins

Be hier noch dichter wurde.

0. Anfang Mai 1919 verursachte die Gattung a CAN ADR m
0°. Wasserbliite im Meere in der Nähe von Drums:
us: N. Helsingfors.' "1: Välikangas 7-32 3) ‚Gleich
1487 K "der Schneeschmelze wurde das Wasser des Sees Ka
0° järvi in der Nähe von Tammerfors von Oscillatoria

DEE bescens rotgefärbt. F. W. L Fredr.
a ving. S. 5. ;

Fr
> ET 2 i
YTN NIK S f Fr ji
, N N
gi
A
AN
p -—
ja
i -
4 |
N x
U
a - sd
1.4
| =
32 3 v
yi
”&
p -
. N
kd
ey Fr
YY
> m
Er
ar
i -
A Er
5 —
C % - N
p I
2 - '
53 a
24 ja
N >— A
< ;
Mm,
- g 4 +
> A
> sä 2 1 r
G I
i
i
N
N . EN
N Fe
PP
N ; :
€ -
t , ;
«e
” jp
W
Yf ra
ja i
+ - - 40
s EN
, b.
; wa
+ BECK
£ =
3 PP.
N p
A Ny
G & 4
F a ER
p N E |
> Pi
ab - + RENT
a pa a

ie LÄ w "Pp aate JO a 1. Fia hi
fe He Ye Me ETA Watt = = sä
Fe %
a x < A KEN Ynnä N A
s mas PMS
de TY A D hcm vei - w
e > = ;
RA me fra.
| » gi —
W, r _

Bere. Register
öfver

de vetenskapliga meddelandena.

SALE > Mötet den 4 oktober 1919.

enn er, M. Nägra fall af heteromorf stam- och grenbildning 2
P almgren, Alvar. Orchis maculata x sambucina frän Äland 2
Hellen, Wolter. Ptenidium laevigatum från Nystad . . =. . 2
v ainio, E. A. Kaksi tieteelle uutta jäkälälajia. . DVB
Välikangas, I. Circus aeruginosus L. tavattu Vaasan ölljore:

v
EM

Br. Se ER EI RE ZART
FE förren Ernst. Ett massuppträdande av en Euglena-art; för-

orsakande vegetationsfärgning . . . . 4

Välikan gas, I. Af Chlamydomonas förorsakad EEE 33 a8
Elfving, Fredr. Oscillatoria rubescens rödfärgande vattnet i

Kaukojärvi nära Tammerfors . . . 5
Levan der, K. M. Prov pä vetetallonsfäreningdt Borde Hr

3 "kia sratagas. u. 5
To oti lainen, Mauno J. RER aldälstinan Milde löydetty

= ;/ A AEL TENETIN SIE ILTA

++ PW Mötet den = november 1919.

g, dberg, Harald. Alnus glutinosa X incana från Äland;
ee vegetationsbilder; jätteexemplar af Crataegus mono-

KE a ER a od
gi indb erg, Häkan. Elampus violaceus, ny för Finland .

En E. Kiljuhanhen muuttoteitä . TMN 2
Be K. J. Libellula depressa Suomesta . . . ..2.....10

2
JA

O 0 O

u" Na N G 2
RR N De en
” a YL
ETÄ Mu? 42
Tr p % 4 u
eu ee nn A
- SE 29; Eur g
230 En 0 SAFE
4 la BET TIER 3 ja
N

Heltön: Wolter. TPvenne för Finland nya aalkaa kse n v
Lindber g, Harald. Phallus impudicus frän Hammarland Sr
vat De, CK; id. Stinksvampen a Nurmesluoto i Raumo. . . 35
Wegelius, A. Phallus impudicus frän Korpo. A
Palmgren, Alvar. Phallus impudicus pä Äland Er At
Brenner, M. Thlaspi alpestre L. i Finland . . 2...”
Merikallio, E. Kolme lintuharvinaisuutta - . . 2 2...
Eklund, Ole. Botaniska notiser från Ab, Korpo. . . =. .
Forsius, Runar. Zur Kenntnis einiger en und Blatt-
wespenlarvern- I 277 ; 4
— - Über Cynips (Diplolepis) Lo monen Htg in Finland.
Lindberg, Håkan. Ålands Hemiptera Heteroptera

Mötet den 6 december 1919. ör

R antaniemi, A. Kasvimaantieteellisiä Let Kemijoki
almeelta 23580 s ; R
Lindberg, Harald Af tekfar S. Kan verkställd re-
vision af museets Rosa-materiäl . . . da cs ror oc
Backman, A. L. Fossil Trapa natans i Maaninka . ....
Brotherus, V.F. Cynodontium suecicum och C. RER x
var. laxirete, nya för floran. . . 2 KÄ
Hellen, Wolter. Fyra för landet nya. Skalbaggen ee 4 LS
Brenner, M. Euphrasia kevaana Brenn. (E. bottnica Kihlm., 3
: JOPECIETOX! IPANEN Ts. - NES
Hilden, Ilmari. Lisiä kahjan kelävästäräkin (Budytes borea- I
lis Sund.) oologian tuntemiseksi . . . . .

Mötet den 7 iebruari 1920.

Fabricius, Olof. Cucullia argentea Hufn. . . . . . oc Ä
Järvi, T. H. Keiteleen muikusta ja muikkukannasta. . . .-
Linnaniemi, Walter M. Asterochiton VAPOF TTO (Westw.) |
Suomessa. . . : KT
M ontell, Justus. Gränserna ög Malla naturskyddsområde
utvidoade: =. KTT Er ee
Lindberg, Harald. Floristiska SEA Fe,
Palmgren, Alvar. Cerastium glutinosum Fr. weh Veronica .
longifolia L. X V. spicata L. pä Äland . . . sc
Lindberg, Håkan. För Finlands fauna nya skalbaggar .
Brenner, M. Finlands Rosae heterosepalae i ny belysning .

Mötet den 10 april 1920.

es o 42 a, Vilho A. Svensk Botanisk Förening’in kasviretkeily

eo, Skänessa -
Merikallio, E. een a en tajan ni-
12 mistä

| * Kokoelma Te ET REN ne
— Omituinen kananmuna RT
A e, K. J. Aeschna serrata ee KRA E ;
K ive nhei mo, J. Aeschna serrata syömässä tuista sidankären-
x = > toa :
ren ner, M. Siritvelso ärände skydd för OKSA O
38 "former.
i yhkynen, O. Matjakertomus kesältä 1919 .
Hi nd berg, Harald. Floristiska meddelanden
Ran itaniemi, A. Adoxa moschatellina . :

A, + Mötet den 8 maj 1920.

Su omalain en, E. W. Betiuhllenime ravinnosta >

3. ren ne r, Widar. Växtsociologiska studier i västra Nyland .
Monte 11, Justus. Aspidium spinulosum i södra taa
E ET > Lapponia kemensis

— - Förslag till ordnande af sadas i aan

Imgren, Rolf. Lag om fredande af naturminnesmärken

= n, W olter. ST aneake meddelanden .

92
92
93
93

= 94

. 102
. 105
11
> 1457

: 119

119

tig
. 120
. 123
. 123

. 126

AB renner, M. ”Vårförebud och vårens förstlingar i Ingå )
; kustrakt ar RR: a VAI ur)
Benick, L. Über nord- pälkoarkiisohs seis vorwiegend;

dem a TR Museum in Helsingfors. (Col, St

phyl.). RER NE ; %
Räsänen, V KEN Einige neue und bemerkenswerte Flecht
funde in Finnland KOSKI

Ärsmötet den 13 maj 1920.

* Palmgren, Rolf. Naturskydd och kultur .
Hukkinen, Yrjö. Pachynematus pumilio. Wei 38
Hellen, Wolter. Uber Eicolyctus brunneus Gyll. (Col 19
Montell, Justus.

Tjänstemännens ärsredogörelser.

Ordförandens ärsberättelse . . = FREE

Puheenjohtajan vuosikertomus . . 2... «
* Skattmästarens ärsräkning. . . 2...
Bibliotekariens ärsberättelse . . . . 2.
Botanices-intendentens ärsredogörelse . . . . Vi

Vuosikertomus yleisten eläintieteellisten kokoelmain kasvust:
Årsberättelse rörande de BIP moska samlingarna.

Übersicht der wichtigeren Mitteilungen 1919—1920

egio aboänsis.
andia

mus karelicus
elia australis
ia borealis

a keretina

i ladogensis"

elia onegensis *
elia pomorica occidentalis
a pomorica orientalis

. =Karelia transonegensis

= Kuusamo

= Karelia svirensis

= Lapponia enontekiensis
== Lapponia inarensis

= Lapponia Imandrae

= Lapponia kemensis

= Lapponia murmanica
= Lapponia ponojensis
==-Lapponia tulomensis
=-Lapponia Varsugae

== Nylandia |
=Ostrobothnia australis
==Ostrobothnia borealis
=Ostrobothnia kajanensis
=Ostrobothnia media
=Savonia australis

= Savonia borealis

= Satakunta

= Tavastia australis
=Tavastia borealis

E
la
1
j W

MEDDELANDEN

Bee SOCIETAS

+
N

PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. |

JS FYRATIONDESJUNDE HÄFTET
Mt. 1920—1921.

MED EN KARTA OCH FEM FIGURER 1 TEXTEN.

MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT.
>
— BK = a
s "HELSINGFORS 1921.

SER ne
L od Van v J

ee NN E

won

2051053 eg or

”

Tree eh ES

P
EE

+ MEDDELANDEN —
E
a Ja 5 £ AF ; Am v
er 70 0 SOCIETAS
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.
= FYRATIONDESJUNDE HÄFTET - ; |
ge 1901981 00 oja

> — MED EN KARTA OCH FEM FIGURER I TEXTEN. = =

4 a N,
jä = S

-. C Z vi
M > 3 : ;
£ w

ROR Baar " - EN:
N et Meg | a Gen
ehe MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT. | /

o 2 -W 4 + - - gr er J %
| RR ) p
2 > ] N - $
$ Få
< ka
W - k
4 -
<
& x | x x € a
rn . ( >
, r d
i 8 x A ja
r I In A da N <
2 TIRABY
u
_ a KKI
NE VW Vi NET
Vy FINER M W
4) "a 3
y ta I AIN IC 7 s
- ie \
ky A a
rT ”n 2 -
- Gary
2 % W < - "Vi
5 e E v
JP I 77 \ På
SI .
ir, >
> s N
x : a i a
2 yt >
& i r =
PA o > r
fö kul vä - år N - \ - %
n A > > ES få A , M e j I « -
8 322 HELSINGFORS 1921. i
> '
Ya JUDE HE 1921.
rt 8 k |
Sv 4 JA N - Theis
om =
N a ;
ä a <
« ! 7
- ( Ile AA. Vo
> 2 EN p N P
Au a we. ; E v
da 0 SI 4 a v
4 J a

[a
j—

SIMEL

Ordförande: docent A. Palmgren; vice-ordförande: pro-
"fessor K. M. Levander; sekreterare: docent K. Linkola; skatt-
— mästare: doktor V. F. Brotherus; bibliotekarie: professor
E. Reuter; -intendenter: för de allmänna zoologiska samlin-
garna: magister I. Välikangas; för de entomologiska. sam-
lingarna: amanuens R. Frey; för de botaniska samlingarna:
doktor H. Lindberg.

5 Bestyrelse: docent A. Palmgren, professor K. M. Levan-
der, professor Fr. Elfving, doktor V. F. Brotherus, professor
LE. Reuter, professor A. K. Cajander, doktor H. Lindberg. —
Suppleanter: universitetsadjunkt W. M. Linnaniemi, profes-
sor A. Luther.

+ Redaktör för Meddelanden: doktor E. Häyren.

NM pro Fauna et Flora Fennica 1920—21.
ä j

Mötet den 2 oktober 1920.

| Sällskapets nyvalde ordförande, docent Alvar Palm-
gren, hälsade Sällskapets ledamöter med följande ord:

3 „Ärade medlemmar af Societes pro Fauna et Flora
Fennica. Genom Sällskapets beslut är ordförandeklubban för
detta är lagd i min hand. Jag ber att till det nya verk-
"samhetsäret få hälsa Sällskapets medlemmar välkomna. För
det förtroende, som kommit mig till del, ber jag att få
uttala mitt djupast kända tack. Samtidigt är det mig ett
behof att anhålla om att blifva delaktig af det öfverseende,
utan hvilket en ordförandes värf alltid blir svårt att fylla.

2 Ordförandens hälsningstal. 2 2. X. 1920.

Vi gå i dag in i det. verksamhetsår, som för Sällskapet
blir dess hundrade. Vårt samfund blef till under en tid,
då en sjudande sträfvan att utvidga kännedomen om jor-
dens djur- och växtformer tryckte sin stämpel på natur-
forskningen, då arbetet för skapande af de naturliga syste-
men logiskt och historiskt måste utgöra en tyngdpunkt för
naturforskningen, under en tid, dä växtgeografin bröt fram =
som ny vetenskap. Snart hundra är hafva sedan dess för-
runnit, hundra är af en utveckling, pä alla kulturlifvets -
områden sä oanadt snabb, att ingen kunnat därom sia. -Nya
vetenskaper hafva kämpat sig fram, nya discipliner af de
gamla hafva vuxit upp ur dessas sädd. Ideer och riktnin-
gar hafva växlat, men forskningens väsen att söka sanning ;
har icke förändrats, blott fördjupats. Den allt längre hunna
specialiseringen pä alla omräden har blott vidgat medve-
tandet, att vägen mot vetandets höjder icke gär genom den
ena eller andra vetenskapen eller disciplinen, denna vare
för tiden än så representativ, så lysande och uppburen.
Hörnstenar till vetenskapens stora byggnad hämtas från
allt målmedvetet, djupttänkt arbete. För vårt Sällskap ställa
sig i detta nu uppgifter, lika betydelsefulla som 100 år till-
baka i tiden. Det ligger väl i lifvets innersta väsen detta,
att det sökt sig uttryck i denna mångfald former, som be-
bygga jorden. Utforskandet af dessa former, af deras lif”
och kamp i naturen kan väl aldrig för naturforskningen
blifva föråldradt. Allt naturvetenskapligt arbete bygger ju
dock i sista hand på forskning, som i ett eller annat hän-
seende utmynnar i den ena eller andra bestämda systema-
tiska formen. Och dessa formers väsen! För hvilka per-3
spektiv af fördjupad uppfattning har icke exempelvis de
senaste decenniernas ärftlighetsforskning Iyftat slöjan. Ett
sällskap pro Fauna et Flora Fennica har i dag sin upper E
som för hundra är sedan, skall med historisk, med logisk
rätt det hafva efter hundra år och helt säkert så länge.
tänkande människor här arbeta. Men arbetssättet skall för-
ändras. Specialforskningens egna resultat, samfälldt. med
andra discipliners framsteg och genombrott, skola blott för-

—

E X. 1920. Ordförandens hälsningstal. 3

"djupa dess art. . Inom forskningen såväl som inom det
-mänskliga lifvet i öfrigt blir i dag ett lif i enveten hög-
modig isolering förr eller senare liktydigt med död. Må
för arbetarna i detta Sällskap som lysande, ledande stjärna
ketä medvetandet om den faunistiska och floristiska forsk-
; ningens allt fortsatta betydelse, likasåfullt som medvetandet
därom, att dessa forskningsgrenars väg kan hållas klart
belyst blott af skenet från andra discipliners vårdkasar.
= Här har engång inför detta samfund af en af dess ve-
— tenskapligt mest förtjänte medlemmar uttalats ord, hvilka
ljudit som ett program: Det var en tanke, att vid Sällska-
_ pets sammanträden frågor äfven af allmännare intresse
"borde i högre grad än förr utläggas och dryftas. Såsom
uttryck för detta uppslag skola vi äfven i dag få ähöra ett
föredrag i ett aktuellt ämne af denna tankes upphofsman.
EVärt samfund blef i förra seklets morgonväkt ett sällskap
pro Fauna et Flora Fennica helt säkert därför, att i detta
; namn då inneslöts det gifna programmet för finländsk natur-
forskning. Dess väsen innebar väl dock innerst att vara
en härd för landets naturforskning i ällmänhet. Dess väsen
får ej fjättras med gångna tiders skrankor. Societas pro
Fauna et Flora Fennica bör, buret af tidens framsteg, af
* naturforskningens allt längre hunna utveckling och fördjup-
— ning, blifva ett sällskap för fäderneslandets naturforskning.
: Dess namn, äterspeglande en gången tids ideal, skall stä
som en minnesvård öfver ett märkligt skede af uppblomst-
ring i den finländska naturforskningens historia, som ett
namn, buret af häfd, förpliktigande.
Kärlek till vetande, häg att verka för bevarande och
- förkofrande af dess vinningar, har kallat vetandets tjänare
— till studiekammaren. Kärlek kräfves nu längtmer än förr.
Forskningens väg blir i dag för flertalet en väg i försakelse
r mycket af detta lifvet. För mången tyckes nu möjlighet

ai a dn Ava" ATI

— gifvas blott att kämpa för lifvets uppehåll. Men långt högre
än förr ljuder nu vetenskapens maning kallande och för-
— pliktigande. Där hvilar öfver forskningen nu det tunga
ansvaret för förvaltande under hård tid af genom sekler

4 Ordförandens hälsningstal.

ärfd egendom. Det framstär detta ansvar jol blott mot
bakgrunden af en af förhärjande brand upplyst världshimmel.
Där ljuder maningen inför det mörka, möjliga perspektivet
af en kulturens undergång, med'varsel liknande dem, hvarom- £
historien förtäljer från det gamla Rom och Grekland vid -
förfallets rand. Tyckes icke i detta nu grunden för en
vandring framät och uppät vackla, dä till och med under
forskningens täckmantel den internationella rätten går i
våldets och lögnens tjänst. Dubbelt ansvarsfullt blir det
för forskningen att värna vetandets och sanningens helgd.
Dubbelt ansvarsfullt för de vetenskapliga samfunden. För
dem hägrar ett ansvar likt det, som under medeltidens
mörker hvilade på klostren. EI
Genom tiden gär ett rop efter ro! Mä denna känslär
jag vågar kanske blott säga illusion af frid i en upprörd
tid, skänkas arbetarna på naturforskningens fält inom detta
Sällskap. Hvad inom detta samfund utförts, därom tillkom-"
mer icke mig att här döma. Jäfvas kan dock icke, att
nästan allt, som under de senaste snart hundra åren gjorts
för kännedomen om detta lands djur- och växtvärld, gjorts
inom detta Sällskap. Och också där den botaniska och
zoologiska forskningen i vårt land gått -utom ramen för
detta samfunds närmaste sträfvanden, där har den dock i
flertalet fall odlats af forskare, som i sin ungdom värmts
af hemlandets naturlif och inom Sällskapet rönt de första
vetenskapliga impulserna. De sista hundra årens arf, det
skall värdas och utvecklas. Det kan förkofras blott af OSS
i detta land. Skall vårt arbete hafva framgång, måste det
vinna respekt, den måste vi själfva förskaffa oss, kanske
rättare tilltvinga oss. Den ges ej utan vidare i rättvisans
namn i denna våldets tid. Nationerna kämpa inbördes om
sin ställning äfven med den nationella vetenskapen som
insats. Vårt folk står nu mer isoleradt än någonsin förr.
Det objektiva tänkandets land, det stora vetenskapliga ar-
betets land, det inåt hänsynslösa sanningssökandets land, -
som under mörka tider varit vårt stöd, kan icke i detta nu ä
skänka oss och världen sin hjälp. Vi stä beträngda i öster

ax. 1920. Ordförandens hälsningstal. 5

som i väster. För vårt folk gäller icke blott att häfda
"gränsens okränkbarhet och valutans värde. Vår egen ve-
— tenskap, som tidigare skänkt OSS styrka, den mäste nu ‚som
för frihet. Mä vi 1ära känna vär egen forskning, tie
med fel och förtjänster. Mä vi icke i liknöjdhet för det
egna arbetet rycka undan grunden för den egna forskningen
genom att förtaga inåt förtroendet för densamma.
E Vär naturforskning skall föras ut i samhället, där gö-
' ras känd, lyfta detsamma såsom vär konst, vär musik och
"vär sång tillförne det gjort. Och därute i kontakt med
lifvet, i kontakt med naturens vänner ute i bygderna, skall
vår naturforskning hämta ny näring, skapa källor till för-
— yngring.
| - Bakom forskningen skymtar forskaren, människan. Hon
är icke en maskin. I högre eller lägre grad bestämmes,
hämmas eller lyftes hennes arbete af känslan af hvardags-
lifvets tyngd eller lätthet. Ett fåtal blott kan arbeta utan
personligt lugn. Uppmuntran och värme kräfver de flestas
arbete. Mä detta, sist och slutligen de elementära förut-
| sättningarna för vetenskaplig blomstring, må värme och
uppmuntran ges inom detta samfund!
| Jag ber att ä Sällskapets vägnar fä frambära ett varmt
— tack till professor Levander, som under det senaste äret
med kärlek till Sällskapet och varm känsla för dess med:
lemmar ledt vårt samfund. Att professor Levander äfven
för detta år icke helt undandragit Sällskapet sitt stöd, där-
för måste jag äfven rent personligt hembära professor Le-
* vander mitt tack.
z > Och mä vi gå till arbetet med en tanke, i vördnad och
tacksamhet egnad den man, som i ett kvart sekel ledde
- Sällskapet med en hängifvenhet för vetande och sanning,
med en värme, med en hjälpsamhet mot den enskilde så
: stor, att det därom vittnats, att den icke kunnat vara större."

En "Docent H. Federley föredrog öfver af honom be-
— drifna arfanalytiska undersökningar å fjärilar.

nah TSE EAT ar Ja
va VRR
4 Ma 4 Ja ; v
k p N
4

6 Federley. — Reuter. — Forsius. 2. X. 1920

Dessa hade lämnat bevis för, att de likaverkande eller de.

s. k. polymera faktorerna vid uppkomsten af fjärilsvingarnas

teckning spela en synnerligen viktig roll. Genom selektion
— i detta fall liktydig med anhopning resp. eliminering af

de polymera faktorerna vid upprepade korsningar — kunde
starkt aberrativa former erhällas. Äfven i öfrigt voro dessa.

faktorer af stor betydelse. Föredragaren uttalade som en

förmodan, att mänga af de vid temperaturexperiment er-

hällna afvikande formerna ej alls voro att tillskrifva tem--

peraturens inverkan, utan endast voro resultatet af en om-
gruppering af faktorer, bland hvilka de polymera voro af

stort inflytande. Genom korsningar mellan de olika for-

merna hade föredr. lyckats leda i bevis, att nägon föränd-
ring af generna icke inträffat, utan att hela formserien
kunde förklaras genom de polymera faktorernas successiv
aflägsnande eller sammanförande. |
Professor Enzio Reuter demonstrerade en af stu-

dent A. Carlberg å Skinnarvik i Dragsfjärd tillvaratagen

ung huggorm med tvenne väl utvecklade huf-

vud. |
Med anledning härav meddelade doktor Runar For-

sius följande om ett fall av hopvuxna tvillingar

hos grå flugsnapparen: |
„Senaste sommar, den 2 juli 1920, meddelade mig en

sjuksköterska, att i ett bo av grä flugsnapparen (Muscicapa |

grisola) vid en av sjukpaviljongerna ä härvarande epidemi-

sjukhus en unge hade nägot svart som hängde ur näbben i
och som hon förgäves försökt fä avlägsnat. Vid en i an-

ledning härav företagen undersökning framgick, att här

förelåg ett fall av 'dubbelmissbildning, eller för att använda ]
ett ofta förekommande uttryck, ett fall av 'siamesiska tvil- -
lingar”. Den ena av kontrahenterna (autositen) var väl
utbildad och av normal storlek. Endast den högra näbb-
vinkeln var något missbildad, i det den vid sluten näbb
företedde en oval springa, genom vilken en torr sträng av E
vidpass 1 cm längd och 1 mm tjocklek utgick. Strängen
(sannolikt en förtorkad navelsträng) utgick från gommen -

2. X. 1920. "Forsius. — Frey. 7

= pä autositen, och dess andra ända var fäst vid buken pä
> den andra tvillingen (parasiten). Denna var intorkad och
— svartnad, men föreföll att hava varit normalt utbildad.
— Tydligt kunde ännu urskiljas huvud, bäl, fötter och vingar.
Som sannolikt får väl antagas, att denna tvilling dött strax
— efter äggkläckningen. Autositen var redan i det närmaste
— flygfärdig. Parasitens vikt i förhällande till autositen var
4 sä pass stor, att den senare sannolikt icke kunde reda sig

> vid flykt. Jag beslöt därför att genom operation försöka
E rädda, denna till livet, ehuru fara föreläg att ungen, oroad
E av ingreppet, skulle söka sig ur boet. Med en liten sax
— avklipptes den förtorkade strängen sä långt inne i munnen
- som möjligt. Ungen var visserligen till en början något
orolig och ville lämna boet, men hindrades upprepade gän-
> ger häri och lugnade sig snart. Den matades fortfarande
flitigt av modern i likhet med dess tvenne normala kull-
syskon och lämnade ett par dagar senare boet, fortfarande
med den omtalade springan i högra näbbvinkeln. Den
mumifierade parasiten tillvaratogs och har inlämnats till
U. F. M.*

Amanuens Richard Frey demonstrerade en tidigare
frän Finland icke känd styngflugart, Gastrophilus nasalis L.
* Denna art liknar de två tidigare hos oss funna Gastrophilus-
arterna, mest G. haemorrhoidalis L. Den har liksom denna
> ofläckade, tämligen glasklara vingar och en bandvis anord-
nad, rödbrun, svart och vitgul behåring pä kroppen, men
> har i skarp motsats till G. haemorrhoidalis det främre ba-
> sal- och diskoidalvingfältet lika långa. Genom denna karak-

tär erinrar den om vär andra inhemska art, G. egui Fabr.
*— G. nasalis lever liksom våra tvenne tidigare kända Ga-
> strophilus-arter såsom larv i magen och tarmkanalen hos
hästen. Arten är hittills känd från Sverige, Tyskland, Ös-

terrike, Ungern och Nord-Amerika och förtjänar liksom
— flertalet av våra styngflugor särskilt beaktande ur ekono-
* misk och husdjursvärdssynpunkt. — Det ena av de före-
visade exemplaren har senaste sommar blivit fångat i Kjulo
av lektor E. W. Suomalainen, det andra exemplaret,

WW ST AKU 6 a YT
|

VR Rs O NA ma 47. Ya
KoT a Vt Jr i

> » R » X = lj ALVA

8 Frey. — Vainio. — Eklund. — Kotilainen. — Eindberg E X 1920.
som saknar etikett, har sedan gammalt stätt bland musat
obearbetade finländska diptermaterial. Om det verkligen
härstammar frän Finland, är numera vanskligt att avgöra. ä
Toht. E. A. Vainio esitti maallemme uuden jäkälän: =
„Rinodina fatiscens (Th. Fr.) Vain., soraliis minutis thalli a
R. atrocinerea differens, abnbdantér provenit prope villam
O. Lindforsii in latere abrupto rupis graniticae in insula Träsk- -
koplan in paroecia Esbo in Nylandia, at tantum sterilis hu-
cusgue ibi visa est.“ |
Student Ole Eklund redogjorde för resultatet af sina
floristiska studier i Korpo yhte skärgärd somma-
ren 1920. \
Ylioppilas Mauno J. Kotilainen esitti seuraavat
sammallöydötSb:sta: „Viime kesänä olin tilaisuudessa
uudestaan käymään monista kasvilöydöistään tunnetuksi
tulleella Huosiaisniemellä Kaavin pitäjän Siikajärven kylässä.
Tällä retkelläni tein kaksi sammallöytöä, jotka ansainnevat '
mainitsemista: 1). Seligeria Doniana (Sm.) C. Mill. kasvoi
niemen keskiosassa, dolomiittikallion syvennyksessä. Jo -
monilla aikaisemmilla retkilläni olin etsinyt edustajia maini-
tusta suvusta, mutta koska suvun lajit pienuutensa takia _
helposti jäävät huomaamatta, ei ollut ihmeteltävää, että laji
vasta nyt löytyi. Laji on kooltaan pienin tunnettu stego- -
karpinen lehtisammal. Ennen se on löydetty maakunnista
Kl ja Ks. — 2). Samalla retkellä löysin niemen kärjen
- itärinteeltä melkein yhtä harvinaisen lehtisammallajin, s
Campylium Halleri (Sw.) Lindb. Laji on ennen löydetty
maakunnista KI, Ks, Le.* | ;

Student Håkan Lindberg: Berättelse över en en-
tomologisk studieresa till Åland år 1919. | SR

Sommaren 1919 företog jag med understöd av Soc. pro
F. et FI. Fennica en entomologisk studieresa till Åland. Jag =
åtföljdes av min far dr Harald Lindberg och min bror <;
stud. P. H. Lindberg. Resan anträddes den 17 juni, och
anlände vi efter ett kortare uppehåll pä Runsala invid Åbo
den 20 juni till Saltvik på Åland. Här företogos exkursio- 2

E RER STS
A MEN |

j 2. X. 1920. Håkan Lindberg, En entomologisk studieresa. 9

isa i nejden av Kvarnbo. Trakten var till största delen
upptagen av rätt vidsträckta odlingar och av barrskog.
- Det var dock de soliga backarna och de rikt bevuxna havs-
> stränderna, som gävo det bästa utbytet. Bland arter, som
1 anträffades pä soliga backsluttningar, mä nämnas: av skal-
— baggar Metablethus foveatus, Dasytes coeruleus, Silis rufi-
— collis, Anaspis flava, Chrysomela hyperici, Chr. analis, Cryp-
— tocephalus bilineatus, Ceutorrhynchus troglodytes, Tychius
— tomentosus och Sibinia signata; av skinnbaggar Thyreocoris
— scarabaeoides, Sehirus bicolor, Coriomeris denticulatus, Spa-
— thocera dalmani, Neides tipularius, Oxycarenus preyssleri,
Taphropeltus hamulatus, Catoplatus fabricii, Calocoris -roseo-
maculatus och Systellonotus triguttatus &.

De i närheten belägna Borgboda-, Syllöda- och Toböle-
träsken- samt den s. k. „Gesterby-tjärnan“ besöktes, det
förstnämnda ett flertal gänger. Pä Lindholmen i Toböle
ask insamlades bl. a. Ernoporus tiliae i stor mängd. Mid-
* sommartiden företogs en färd till Godby träsk i Finström,
— där ett stort antal sällsynta insektarter anträffades, ss.
— Cymbiodyta ovalis, Heterocerus obsoletus, Corizus maculatus
och Hydrometra gracilenta. Utflykterna utsträcktes vidare
till trakten kring Sunds kyrka och Kastelholm samt till

"Hjortö-holmen med välutvecklad äländsk lundvegetation.
4 Den 3 juli anträddes över Godby en färd till Ämnäs.
Talrika vattensamlingar med dels bräckt, dels sött vatten
ävensom den bara strandytan vid en grund havsvik i när-
heten av Ämnäs by hyste ett flertal intressanta skal- och
i skinnbaggsarter, ss. Berosus spinosus, Philhydrus bicolor,
— Laccobius decorus, Dryops auriculatus, Salda lateralis och
— Chlamydatus saltitans. Efter en kortare utflykt till en gam-
mal skog vid Grisholmen fortsattes färden med uppehåll
— vid Gölby över Jomala kyrkoby och Sviby. Följande dag
"ägnades trakten kring Dalkarby träsk. Det närmaste målet
> var nu Möckelö och den bekanta Ramsholmen invid Marie-
hamn. Mellan Sviby och Möckelö möttes vi av lövängar,
— och ett uppehåll här gjorde sig naturligt. Sandstranden pä
— Möckelö visade sig vara av stort intresse för entomologen.

10 Häkan Lindberg, En entomologisk studieresa. 2 X: 1920. =

Över Mariehamn anträddes äterfärden till värt högkvarter KE

Saltvik.

Den 13 juli pä morgonen startade vi med Ekerö som k
mäl. 1 sydligaste delen af Ekerö ligger invid stranden ett
mäktigt flygsandfält, Degersand, som besöktes följande dag.

En liten holme i vär väg, Gässkär, visade sig hysa tre ny-
komlingar för vär fauna: Ceutorrhynchus atomus, Psylliodes

cuprea v. isatidis och Tenthredo vespa. Den bara sanden 2
och tängavlagringarna pä Degersand gävo oss full syssel-

sättning. Även under promenaden genom den vidsträckta
barrskogen till byn Torp gjordes goda fynd. Naturen, som
ännu pä vägen frän Torp var karg, ändrade vid Ekerö-

Storby sin karaktär. Det var äter lövängarna, som här

fängade entomologens största intresse. Dessutom under-
söktes de s. k. fladorna mellan Storbyn och kyrkobyn.

Sedan min bror avrest till fastlandet, besökte min far E
och jag Signildskär. Här gavs gott tillfälle till undersök- -

ning av insektfaunan i vattensamlingar pä havsstrandsklip-
por. De vanligaste arterna pä sädana lokaler voro Hydro-

porus maritimus, H. niger, Philhydrus sahlbergi, Corixa —
praeusta och C. carinata. Den nordliga delen av Ekerö A
utgjorde därpä under ett par dagar föremäl för vära exkur- A
sioner. Pä väg till Finbo gjordes strandhugg pä Längörn, g

ett skär med den yppigaste vegetation. Finbo var en plan,

bergig ö med otaliga små vattensamlingar, som härbärgerade : E
sällsynta insekter, bl. a. Coelambus marcklini. Tyvärr med- >

gav icke vär tid ett längre uppehäll därstädes. Den med
barrträd bevuxna ön utgjorde en kontrast till det bredvid-

liggande Lamskäret med dess lövskrud. På Äppelö och -
Skarpnätö i Hammarland mötte oss äter lövängar. Bergö
i Finström blev resans nästa mäl. Den nordliga delen av. 3
ön hade oss intet att bjuda, medan vi i söder fingo ett gott
utbyte. Den norr om Bergö belägna holmen Bastö gav oss
trots den olämpliga årstiden en rik skörd. Vi anträffade

här flere sällsynta ek- och askinsekter, ss. Plegaderus cae-

sus, Coeliodes ruber, Scolytus intricatus, Hylesinus crena- —
tus och H. fraxini. Följande dag gjordes exkursioner i 3

? <
ia 4

2. X. 1920. Häkan Lindberg. — M. Brenner. 11

Svartsmara och Bamböle samt pä den yppiga udden Björkö,

som sträcker sig norrut frän Bjärström. Over Finströms
kyrkoby fortsattes färden till vårt högkvarter i Kvarnbo.
I denna trakt företogos ännu nägra utflykter. Dessutom
besöktes Nävsby och Längträsket i Hammarland samt Godby
träsk. |

Största delen av det under resan insamlade materialet,
som huvudsakligast bestär av skal- och skinnbaggar, har
under senaste läseär bearbetats, och exemplar av ett stort
antal arter ha inlämnats till Universitetets entomologiska
museum.

Rektor M. Brenner: Om variationsförmägan hos
enen (Juniperus communis L.).
I motsats till våra andra Gymnospermo, tallen och

granen, vilka endast undantagsvis avvika från en förhärs-

kande, skarpt utpräglad typ, företer den lika allmänt före-
kommande enen (Juniperus communis L.) med avseende ä

> sin yttre habitus, stam- och grenbildning, barrens längd,

riktning och täthet en omväxling av former därhän, att en
- enhetlig habituell typ för arten ej kan angivas.

Frän den ensamma höga, raka, trädlika stammen med

— dess uppräta, raka eller utstående, uppåt bägböjda, raka

eller nedböjda grenar, till den nedliggande, krypande, i ota-

i liga, slingrande och vridna grenar delade buskstammen
— givas allmänt förekommande, talrika mellanformer, ofta nog

omöjliga att beskriva. Sälunda kan den raka trädstammen

vid basen omgivas av flere frän rothalsen eller dess närhet
utgäende, vanligen spädare, höga, raka, liksom huvudstam-
men upprätt rakt greniga bistammar, härigenom givande

upphov ät den vackra cypress-enen, eller äro såväl huvud-

stammens som bistammarnas grenar utstäende och uppät
bägböjda, varigenom de pyramid- eller konformiga, socker-
topps-, kupol- eller klotformiga enarna uppstä. I andra

> fall däremot är stammen endast upptill grenad med antingen

raka, bägböjda eller annars krökta eller vridna, ät olika

— häll riktade, stundom hängande grenar.

Lika mängformiga äro de under det allmänna namnet
enrisbuskar kända, föraktade och förföljda exemplaren.

Med eller utan huvudstam trotsa de vanligen till form och
grenarnas anordning och riktning alla försök -till beskriv-

ning. Ofta varsnas dock en bägformig riktning hos de

sistnämnda. Stundom hava de en spetsig topp, stundom
tvä eller flere toppar, stundom ingen märkbar topp. Stundom

12 M. Brenner, Variationsförmägan hos enen. 2. X. 1920.

synas de hava strävat mot höjden, men borttorkat i toppen;

stundom hava de utbrett sig längs marken; stundom hava
enskilda partier av samma buske höjt sig högre än de öv-
riga; stundom hava alla grenar till en början utbrett sig

längs marken, men sedan alla höjt sig till samma höjd och -

där utbrett sig till ett gemensamt valv. En sädan buske
av tio nedtill nedliggande och upptill uppräta grenar har

observerats intaga ett elliptiskt omräde av 3.5 m längd och
25 m bredd med en höjd av 2.5 m. På kala havsklippor
äter utbreder sig enen i vidsträckta täta mattor längs

marken.

Dessa enens skelettbildande grenars yttersta förgrenin- -

gar, de barrbärande smägrenarna, förete likaledes väsentliga

USE in NEN NE N)

olikheter. Hos en del enar (f. laxa) äro de fätaliga, spridda, =
långsträckta, slaka, lutande eller hängande, med glest sit-

tande, raka, utspärrade barr. Hos andra (f. densa) åter äro
de talrikare, tätt sittande, korta, styva, lutande eller upp-

räta, med täta, mer eller mindre tilltryckta eller mot spet-

sen riktade raka barr. Dessa olikheter, vilka överhuvud-

taget äro genomgående för de enskilda exemplaren, föror-
saka en väsentlig olikhet i hela barrbeklädnaden. Denna

är hos de föregående lös och gles med utböjda eller hän-

gande, stickande smägrenar, och i följd av de glesare, ut- -

spärrade barrens mer exponerade ljust blågröna ryggsida
av en ljusare, blågrön färgskiftning, hos de senare tät med

tätt hopträngda uppräta eller lutande, mindre tydligt stic- -
kande samt genom de tätare sittande, ryggsidan döljande

barren dunklare gröna. ‚Stundom förekommer det senare

slaget endast som hoptovade tofsar på det förra slagets

grenar. Stundom äro dessa smågrenar tvåsidigt utstående

b KN
! N Gt a i

aa ag CAR ING EEE DE nn TA 1 um Bent klad ; N ia U
he el da Aa Dane an u ehe ll kt TR N FR TURER (ER TA Zu N dl eh [lan

—

— 2. X. 1920. M. Brenner, Variationsförmägan hos enen. 13
> svagt bägböjda och pä smägrenens övre sida tilltryckta, sin
ljusa ryggsida döljande barr (f. adpressa).
>= Även med avseende å längden äro barren olika hos
> olika enar, varierande från 2—17 mm. På grund härav
kan man skilja emellan längbarriga enar (f. longifolia), med
6—17 mm länga, och kortbarriga (f. brevifolia), med endast
2—5 mm länga barr, samt emellan dessa en mellanform
— (f£. intermedia) med 5—7 mm långa barr. Dessa tre kate-
> gorier äro från varandra väl skilda, oberoende av de eko-
logiska förhällandena. De längbarriga äro visserligen för-
härskande i skyddande skogar, men förekomma även i
sällskap med de kortbarrigare pä blåsiga stränder, backar,
i skogsbryn och pä höga berg, de två övriga åter följas
— väl ät överallt och kunna trivas i omedelbar beröring med
> varandra utan att förändra sin egenart.

|
»
i

N |
och bäglikt nedböjda med tätt sittande, i samma riktning
6

3 Ocksä med avseende ä enens övriga egenskaper för-
— hålla sig barrens längd fullkomligt oberoende. Till &ch
> med pä en sä ovanlig ständort som det blåsiga skogsbrynet
— vid stranden av en havsholme kan man finna läng- och
> glesbarriga exemplar krypande bland ljungen. På blåsiga
> strandklippor åter jämte glesbarriga exemplar (f. laxa) med
E barr av olikä längd den tilltryckt tätbarriga formen (f. ad-
pressa) pä höga och täta buskar med långa barr. I motsats
= till förhållandet hos tallen och granen synes sålunda barr-
längden hos enen icke vara beroende av yttre, ekologiska
faktorer. |

> Vid en systematisk gruppering av de olika individerna
inom enens talrika formkrets synes därför barrens längd,
- men icke allenast denna, utan även dessas riktning och an-
: ordning pä smägrenarna och deras beskaffenhet böra tagas
= betraktande. Däremot äro de habituella olikheterna, så-
> som beroende av yttre inflytelser, säsom ålder, jordmån,
— vindar, fuktighet, snötryck och dylikt, att icke tala om
människors och djurs ingrepp och tillfällig individuell svag-
het, icke ägnade för en naturenlig gruppering.

5 ; ar! N ART FOTEN 5

14 M. Brenner, Variationsförmågan hos enen. 2. X. 1920.

I överensstämmelse härmed föresläs alltsä följande an- 3

ordning.
Juniperus communis L.

f. laxa, ramulis sparsis, longioribus, laxioribus, nutan- =

tibus vel pendulis, foliis distantibus, divaricatis, rectis. Ubique

communis, frutescens, saepe arborescens, raro depressa. 4
f. densa, ramulis confertis, brevibus—brevissimis, erectis,

nutantibus vel dense adjacentibus, foliis confertis, plus mi-
nusve inclinatis rectisgue. In locis ventosis sat freguens,

frutescens, interdum arborescens, saepe depressa repensve.

f. adpressa, ramulis sat confertis, brevibus—sat longis,
incurvis, foliis sat confertis, leviter deflexis, supra adpressis:
Ad rupes ventosas, rara, frutescens.

Inom var och en av dessa grupper finnas represen-

tanter för alla de olika längddimensionerna hos barren, i ;

skogstrakter talrikast f. laxa longifolia, och på öppna fält,

i skogsbryn, på backar och berg f. laxa intermedia (f. sub-
nana Sel. ex.p.). Mindre allmänt förekomma f. laxa brevi-
. folia samt f. densa intermedia (f. subnana Sel. ex. p.) EA 2
f. brevifolia pä öppna lokaler, samt sällsynt f. densa longi- = 4
folia och alla tre formerna av f. adpressa, likaledes i expo- -
nerat läge. N

Bland dessa sistnämnda äro sannolikt de pä kala haväi W
klippor och höga fjäll förekommande krypande buskarna av |
f. adpressa brevifolia identiska med J. nana Willd. Samma -

f. adpressa brevifolia, liksom de två övriga adpressa-for-

som f. intermedia i alla tre huvudformerna.

Överhuvudtaget anspråkslös och härdig, ätnöjer sig

enen med de mest olika ekologiska förhållanden, varigenom -
dess förekomst pä allehanda olikartade ständorter, vattnen -
naturligtvis undantagna, möjliggöres. I följd härav utsättes

den ofta för stora vidrigheter och svår kamp för sin till- E

+ M

3
merna, uppträder på mindre starkt exponerade lokaler N
endast i form av täta buskar av medelhöjd. Av formerna =
laxa och densa däremot förekommer f. brevifolia lika väl
som f. longifolia och f. intermedia säväl i form av buskar E
som träd, mest dock som buskar. F. subnana Sel. ingår -

2. X. 1920. M. Brenner, Variationsförmägan hos enen. 15

N varo, vilket allt utövar ett stort inflytande pä dess utveck-
> ling och gestaltning. För köld synes den, åtminstone i
södra Finland, vara ömtälig. Därför är det ej ovanligt att

> efter kalla, snöfattiga vintrar få se de för stormen pä kala

berg, i skogsbryn och vid stränderna av stora fjärdar ut-
satta exemplaren borttorkade eller frusna och bruna, medan
de skyddade exemplaren i närheten äro oskadade. Sker
skadegörelsen endast partiellt pä de mer exponerade de-
larna, borttorka endast dessa, vanligtvis de över snötäcket
näende topparna eller endast den för blästen utsatta sidan.
Redan härav betingas. oregelbundenheter i den yttre for-
men. Sker detta oftare, säsom pä höga fjäll och ute pä
havsklippor, uppstå de krypande var. nana-buskarna av 1.
. adpressa brevifolia. Vid obehindrad utveckling under gynn-
samma förhällanden skjuta starkare exemplar en rak upprät
stam med uppräta raka grenar (var. suecica Mill.), svagare
exemplar åter med utstående bägformigt uppböjda, raka

— eller t. o. m. hängande grenar (var. pendula Th. Fr.), eller

> kunna under växlande förhållanden uppstå än uppräta, än
* utstående grenar hos samma exemplar, de skilda slagen un-
der skilda utvecklingsskeden. Ännu svagare exemplar där-
emot stanna på buskstadiet med utstående bågböjda grenar,
ofta utan någon topp.
E I nägon män kan även människors äverkan ästadkomma
> en omgestaltning till buskform, om t. ex. topparna ofta
E avbrytas eller huvudstammarna avhuggas till gärdesgärds-
> störar eller dekorationer vid festliga tillfällen, eller kunna
buskarna genom beskattning för hushällsbehov missformas.
E Att förekomsten av s. k. kikbär skulle vara av nägon

> betydelse härvid har jag ej kunnat finna. Buskarna uppstå

> nog dem förutan, om blott den för trädbildning nödiga livs-
| kraften saknas. I detta hänseende förhåller sig enen som
den i Centraleuropas bergstrakter hemmahörande bergtallen
(Pinus montana Lam.).

16 Mötet den 6 november 1920. er + 4

Mötet den 6 november 1920.

Doktor Harald Lindberg föredrog om diato-
mac6-floran i de kvartära avlagringarna i.
Finland, därvid främst karakteriserande de olika artasso-
ciationer, som äro utmärkande för avlagringar, härstam-
mande från olika tider, olika slag av vatten, olika trakter
samt olika djup. Främst hade kustomrädena samt trakten
mellan Viborg och Ladoga varit föremäl för uppmärksam-
het. Även frägan om tiden för människans första uppträ-
dande i landet berördes. Bl. a. hade föredragaren noggrant =
undersökt lagringsförhällandena ä den anmärkningsvärda =
stenäldersfyndplatsen i St Andreae och därvid kunnat fastslä, A
att de funna föremålen varit inbäddade i avlagringar, här-
stammande från tider långt äldre än Ancylus-periodens
slutskede. Den vanliga uppfattningen, att människan först 2
efter den historiska tidens inbrott skulle invandrat, N E
föredragaren sälunda ej omtatta. =

Intendent Rolf Palmgren demonstrerade ett af
skogvaktarsonen V. Oinonen ä Hemminvaara skogvaktar-
boställe i Pielisjärvi socken skjutet exemplar af gäsgamen E
(Gyps fulvus). Skinnet hade observerats af forstmästare =
K. A. Åkesson i Joensuu, som funnit detsamma uppspi-
kadt pä en stalldörr. Fägeln kan knappast tänkas här-
stamma från någon zoologisk trädgård eller menageri, utan - K
har synbarligen frän sin hemtrakt förirrat sig till dessa 3
aflägsna nejder. Dess närmaste bosättningsområde är Ungern.

Student Ole Eklund meddelade, att den af honom =
på senaste möte anmälda Stellaria crassifolia *brevifolia är
ny för landets flora. Arten hade af honom insamlats 14
Korpo sommaren 1920. S

Student J. Carpelan förevisade it med klufven stjärt j
utrustadt exemplar af Lacerta vivipara, tillvarataget i Esbo -
år 1914, äfvensom ett albinos-exemplar af Arvicola glareola, ' 4
hvilket anträffats infängadt = en katt vid u i Sie |
socken den 26 augusti 1914.

m l N
E Mi

EN Ya hen 9
X AL EN N

- 2
W

6. XI. 1920. Luther, Vetenskaplig undersökning af Petschenga. 17

Professor A. Luther föredrog följande hemställan

- rörande Åtgärder för en vetenskaplig undersökning af

Petschenga-omrädet.
„Till Societas pro Fauna et Flora fennica.
Dä fredsfördraget med Ryssland sannolikt inom den
närmaste framtiden blir ratificeradt, hafva vi att emotse ett

"införlifvande' af Petschenga med vårt politiska område. För

att detta nya län i längden skall förblifva värt är det af

vikt att dess kolonisering och civilisering, dess fastknytande

vid Finland sker sä snabbt som möjligt. Ett led uti detta
arbete är sä att säga omrädets eröfring i vetenskapligt hän-
seende. Visserligen hafva vi naturforskare redan länge
räknat detta landomräde till vär intressesfär. Finska for-
skare hafva besökt detsamma säsom varande en del af Fenno-
skandia orientalis och där verkställt undersökningar. Gif-

— vetvis bör denna verksamhet nu fortsättas med större

intensitet och fördjupning än förut.

Men Petschengas betydelse för Finland beror ju främst
pä dess läge vid ett ständigt öppet världshaf och de
nya omräden för det ekonomiska lifvet, särskildt för fiske-

> riet, som därmed öppna sig för vårt folk. Också för vårt

sällskap innebär framflyttandet af Finlands gräns till Ishaf-
vet en högst betydlig utvidgning af dess verksamhetsfält.

> Detta haf har ju hittills ansetts ligga helt och hållet utan-

för gränsen för vårt naturhistoriska område, om än en och

annan (t. ex. Mela) velat räkna dess oss närmast liggande

> del till Finlands gebit. Nu blir saken en annan. Oss till-

faller uppgiften att speciellt utforska den Petschenga när-
mast liggande delen af hafvet. Mycket arbete väntar oss

här, och det vore väl, om redan under instundande sommar
nägonting i den vägen kunde göras.

Till en början torde det icke bli möjligt att tänka
pä nägot stort och dyrbart företag. Pä grund af rädande

bistra penningeförhällanden kan det knappast bli fråga om

- annat än orienterande exkursioner och insamling af material.
Detta kunde bli stommen för en Petschenga-afdelning i våra
museer. En sådan kollektion, nästa vinter utställd här i

18 Luther. — Vainio. 6. XI. 1920. 3

Helsingfors för den stora allmänheten, vore säkert egnad
att öka intresset för vär nya provins. Den skulle äfven
sannolikt underlätta erhällandet af medel för fortsatt forsk- -
ning däruppe. Såsom ett aflägset mål för sträfvandena
hägrar upprättandet af en biologisk station i Petschenga,
en station, som skulle arbeta dels i fiskeriernas intresse,
dels fullfölja rent vetenskapliga mäl.

Jag har här velat framhälla nägra kauselkvosen som
Petschengas förvärf kommer att hafva för vårt sällskap.
Något detaljeradt förslag är jag ej i tillfälle att framlägga.
Därtill är tiden ej heller ännu kommen. Det synes mig
dock vara skäl att Sällskapet ville gifva Bestyrelsen i upp-
drag att, i händelse ratificeringen sker, taga under öfver- -
vägande hvad som kunde göras samt att Bestyrelsen sam-
tidigt måtte befullmäktigas att i Sällskapets namn N
de ätgärder den anser vara lämpliga.“ |

Förslaget hänsköts till Bestyrelsen i och för närmare
beredning. i

Tohtori E. A. Vainio: Kaksi kasvitieteellistä tiedon 4
antoa. 3

1. Kahden sienen symbioosi. Luzonin saarella
on M. Ramos löytänyt discomycetin, jolle olen antanut
nimen Diplothrix mirabilis Vain. Se kasvaa Celtis-puun -
lehdillä ja on johonkin määrin Gyalecta-sukuun kuuluvain
jäkäläin kaltainen, vaan sillä ei ole leväkasveihin kuuluvia
gonidioita. Niiden sijaan tavataan sen myceliossa aina mus- -
tanruskeita, lyhytsoluisia, verrattain paksuja (paks. 0,00.s—
0,012 mm), haaraisia rihmoja, joissa ei ole klorofyllia ja jotka -
kuuluvat toiseen sienilajiin, jolle olen antanut nimen Goni-
diomyces sociabilis Vain. Gonidiomycesta en ole tavannut
hedelmöivänä, mutta pidän mahdollisena, että se kuuluu.
pyrenomyceteihin. Se on dikotoomisesti haaraantunut, vaan -
kantaa runsaasti myöskin lyhköisiä kaksisoluisia nystermä-
päisiä sivuhaaroja. Päähaarojen ja sivuhaarojen nuoret
latvasolut olen nähnyt kiinnittyvän diplothriksen nuorten

S
X

6. XI. 1920. === Vainio. — Krogerus. 19

— hedelmäin tyveen, ikäänkuin niistä imeäkseen ravintoa, il-

man että voisi huomata, että hedelmät siitä olisivat vahin-
goittuneet. Jokaisessa eksemplaarissa saattaa huomata, että

> nämät kaksi sientä elävät täydellisessä sovussa keskenään

%*%

- vahingoittamatta toisiaan näkyvällä tavalla. Kun niiden

yhdyselämä on täydelleen säännöllinen eikä satunnainen,
on syytä luulla, että molemmilla on hyötyä toinen toises-
taan, samaten kuin jäkälässä hyyfikasvilla ja levällä, ja että
tässä on huomattavana mykosymbioosi eli kahden sie-
nen symbioosi. Tarkempi selitys näistä kahdesta sienestä

— julkaistaan Vanamon Julkaisuissa ja teoksessani „Lichenes

Insularum Philippinarum III“.
2. Uusi kalkki-jäkälä. Kalkkivuoren juurella
Kaukasalossa Finbyn kappelissa löysin kalkkikivellä ja sen

"päällä kasvavilla lahoilla, sammaleilla uuden jäkälälajin,

jolle olen antanut nimen Placodium chrysodetum. Vain. Se
on Lepraria’in luontoinen siinä suhteessa, että se on hedel-
mätön ja että sen thallus on soredioinen. Se on väriltään
ruskean keltainen ja painuu kalihydraatilla purppuraiseksi

> tai sinipunervaksi.

Rektor Rolf Krogerus: Intressanta Coleoptera irän
Isthmus karelicus. i |
Under juli mänad är 1920 företogo arkitekt Gunnar

"Stenius och förf. en entomologisk exkursionsresa till

Karelska näset. Dä vi under denna resa funno en hel del

intressanta insekter, dels nya för området, dels nya för vär

fauna, kan mähända en kortfattad redogörelse för en del

— av fynden försvara sin plats.

De första exkursionerna företogos uti de vidsträckta

-— skogsmarkerna invid Tali station i Viborgs socken. Här

— anträffades bl. a. de för provinsen nya Platynus Manner-

'heimi Dej. (G. S.) i grankärr samt Saperda perforata Pall.
— (ipse) uti stora, döda aspar.
> En längre tids uppmärksamhet ägnades ät de väldiga

* skogsarealerna ä Taubila gård i Pyhäjärvi socken, utan tvi-

aa Via aa RE
ve n "W «at! | ' i

vel ett av värt lands stätligaste skogsbeständ. Genom vän-

20 Krogerus, Coleoptera frän Isthmus karelicus. 6. XI. 1920. E

ligt tillmötesgäende av ägaren, fabrikör Karl Fazer, 2
blevo vi i tillfälle att noggrannare studera denna intres- =

santa trakt. Vi kunde här konstatera en riklig granfauna
med en hel del för Karelska näset nya arter. Följande
arter förtjäna nämnas: Platynus Mannerheimi Dej. (G. S.),

Olisthaerus substriatus Payk. (G. S., ipse), Phyllodrepa brun-

nea Payk. (ipse), Ipidia 4-notata Fabr. (G. S., ipse), Tetra-

toma ancora Fabr. (G. S.), Harminius undulatus DG. (ipse),

Hypophloeus fraxini Payk. (ipse), Dendroctonus micans Kug.
(ipse) samt i dennas gängar Rhizophagus grandis Gyll., Te-
tropium fuscum Fabr. (ipse). — Nya för provinsen voro vi-
dare: Oxyporus maxillosus Fabr. (G. S., ipse), Synchita
juglandis Fabr. (G. S., ipse), Platichna rufipes Fabr. (G. S.,
ipse), Buprestis mariana L. (ipse), Ancylochira flavo-macu-
lata Fabr. (G. S., ipse), Mycetochares flavipes Fabr: (ipse),
Carida flexuosa Payk. (G. S., ipse), ävenledes frän Pyhä-

järvi socken, ävensom Obrium cantharinum L., varav ett

exemplar togs av mig ä Taubila flygande om aftonen.

Intressanta voro även de brända tallskogar, som funnos |

i Rautus socken. Här anträffades de för provinsen nya

Stephanopachys substriatus Payk. (ipse), St. elongatus Payk.
(ipse) och Xyletinus pectinatus Fabr. (ipse). — I Rautus,
Metsäpirtti och Mohla socknar förekom ä sandmarker pä

blommor Anaspis (Silaria) brunnipes Muls. (G. S., ipse). —

I Raasuli by av Rautus socken, nära ryska gränsen, togs E
av mig ien trakt med riklig lövträdsvegetation pä Angelica-

blommor ett exemplar av Obrium brunneum Fabr., icke förut
iakttagen inom vårt område. — I Valkjärvi socken gav en -
sandig lokal med smä, tätt till marken tryckta tallbuskar ett E
rikt utbyte: Notiophilus pusillus Waterh. (ipse), Harpalus

anxius Duft. (ipse), Tragosoma depsarium Fr. (ipse), Chr
somela analis L. (ipse), m. fl.

Synnerligen intressanta lokaler förekommo inom Mohla
socken dels ä de vidsträckta myrarna omkring Äyrä-

pää station, dels vid de stora sjöarna, framför allt den -
egendomliga, helt igenvuxna Ayräpää-sjön. Ä Leipäsuo
mosse vid Äyräpää station hade herr G. is tidigare 7

N Ki Pa 2 >
BZ mit
pss

= 6. XI. 1920. Krogerus. — Suomalainen. 21
E
| under en kavelbro tagit ett tiotal exemplar av Carabus
Menetriesi Fald. I Äyräpää-sjön fanns bl. a. en mängd Do-
> nacia-arter. Här lyckades herr Stenius överkomma 18
exemplar av den vackra Donacia tomentosa Ahr, icke förr
E funnen i landet, ehuru angiven frän finskt omräde av
: Men — Ytterligare mä säsom nya för provinsen anfö-
= ras Scymnus frontalis Fabr. (Sakkola, G. S.) och Sc. abietis
Pay (Viborg, G. S.).

£ Lehtori E. W. Suomalainen: Harmaa haikara (Ar-
— dea cinerea L.) pesinyt Suomessa.
ä Kesäkuun 14 p:nä 1920 löysi lääket. ylioppilas Mainio
i Wilson Kustavin-Taivassalon. saaristossa, n. 12 km EES
fppnkarin majakalta olevalta Iso-Raumskerin saarelta tämän
— harvinaisen pesän. Se oli rakennettu matalahkon, paksuok-
_ saisen männyn latvaan vahvoista, kuivista oksista ja sisus-
"tettu karvoin ja kuivin katajan kuorin. Se oli muodoltaan
x litteä, melkein 1 m:n läpimittainen ja harva, läpinäkyvä.
* Koko puu ja sen lähin ympäristö oli valkoisten ulostusten
— tahraama. Toinen linnuista, luultavasti naaras, makasi pe-
E = sässä, mutta lähti lentoon kun löytäjä pääsi pesäpuun juu-
— relle. Pesässä oli 5 hyvin vähän haudottua munaa. Ne
— ovat tyypillisiä Ardea cinerea'n munia, sinertävän vihreitä,
— ulostusten tahraamia. Munien suuruus on
E 61.9 60.0 57.9 57.8 56.6
å 41.8? 41.2’ 41.7’ 42.4? 42.9
— Mitat ovat, varsinkin mitä paksuuteen tulee, jonkun verran
— pienemmät kuin esim. Jourdain'in (vrt. Hartert: Die Vö-
i = gel der paläarktisehen Fauna, p. 1231) ilmoittamat keskimää-
— räiset mitat: 60.19 X 43.00 mm. Merkittävä, vaikkakin yleinen
"ominaisuus on, että pisimmät munat ovat suhteellisesti hoi-
* kemmat kuin lyhyimmät.
2 Koko sen ajan, jonka hra Wilson viipyi saarella, oli-
E vat linnut hyvin arkoja ja varovaisia huolimatta siitä, että
X > W. huolellisesti pysyttelihe piiloutuneena. Ne eivät tulleet
4 läheskään ampuma-matkalle, vaan liitelivät korkealla, ko-
> measti haukkojen tapaan saaren lähettyvillä.

22 Suomalainen, Harmaa haikara pesinyt Suomessa. 6. XI. 1920.

Aikaisempina vuosina ei harmaa haikara ole saaristossa

esiintynyt, sen päättelee hra W. siitä, että hän jokavuoti-

silla retkillään ei koskaan aikaisemmin ole niitä nähnyt. —
Iso-Raumskerin rannat ovat yleensä matalat, ruohikkoiset,

ja erittäinkin luoteispuolella on pitkälle ulottuvia, laakeita

3
3
4
A
:
k

pikkukareja, joiden lomissa matalikko ulottuu pitkälle Ison- E

karin majakkaa kohti. ; ;
Ensimmäisen kerran on nyt harmaa haikara todettu

Suomessa pesineen. On kyllä syytä epäillä, että sitä on. i

tapahtunut joskus ennenkin, mutta pesää ei ole löytynyt

aikaisemmin. Niinpä on Espoossa 15. VII. 1874 tavattu

parvi, „jossa oli 5 poikalintua ja emo, ja lienee se sinä ke-

sänä pesinytkin Äminnen maalla, koska lintuja näkyi siellä. |

useasti* (M. Äyräpä ä: Mela-Kivirikko, Suomen Luuran-

koiset, siv. 301). Nähtävästi se on myös pesinyt kerran
Taipaleessa Sakkolan pitäjässä, sillä talonpojat kertoivat

„kurkea vähän pienemmän, harmaan kahlaajan tehneen pe-

sänsä puuhun* (Suom. Luur.). Muut kirjallisuudessamme

näkyvät tiedot eivät anna varmaa tukea olettamukselle har-
maan haikaran pesimisestä. Sellainen on myöskin seuraava
havainto, ilmoitettu Satakunnan Metsästysseuran kertomuk-

sessa v. 1886: , Pä gränsen mellan Södersunds egendom
och Viasvesi by af Björneborgs landsförsamling observe-
rades den 12 augusti samma är (1886) af några till För-
eningen hörande jägare under pägäende harjagt fyra hägrar,

hvilka uppskrämda af under jagten lossade skott flögo upp..
Enligt uppgift af invänarne pä platsen, ett vid hafskusten
beläget torp, hade dessa för dem obekanta foglar i omkring -

tvä veckors tid uppehällit sig i samma trakt, som äfven

genom riklig tillgång pä små fisk i ett sund med lågt vat-

ten tycktes egnad till vistelseort för dessa foglar.* ,Björne-

borgs Tidning" 21. VIII. 1886 sisältää uutisen samasta, lisä- -

ten, että paikka oli „i närheten af Rajakari“. ee
maisteri G. Grönfeldt ilmoittaa asiasta J. A. Palmeniille:
„Uti en läng och smal hafsvik pä gränsen mellan Luvia veli
Ulfsby uppehöllo sig par veckors tid 4 st. grähägrar. Den

| J W '
n BY w

PEN VO N SS

Te, hes

visa

KAS kin

mäsää

XL 1920. | Suomalainen. — N — M. Brenner. 23

10: aug. säg jag dem lyfta sig kretsformigt mot höjden och |
— därefter ätervände de ej“ (kirje Palmenin ark.).

> Löytäjä lahjoittaa munat Yliopiston kokoelmiin. Va-
— hinko, että yksi niistä on minulle lähetettäessä pahasti sär-
* kynyt.

I anslutning till lektor Suomalainens meddelande an-
förde med. kand. Einar Nyberg, att ett exemplar af
— grähägern skjutits i Snappertuna Rösund i slutet af augusti
år 1919.

Rektor M. Brenner: Naturskövlingen på Sandviks-
holmarna vid Helsingfors och dess inverkan på vegetationen.

| Ännu vid det senaste sekelskiftet fanns utanför Sand-
vikshamnen i Helsingfors en liten lantlig skärgärdsgrupp av
tre holmar med omväxlande, i avrundade uddar och vikar
— buktande; gröna och albevuxna, brantstupande eller läng-
sluttande klipp- och santistränder. Den största av dessa,
a > Busholmen, var bevuxen med löv- och barrskog samt myc-
ket kuperad, i början av 1850-talet med små åker- eller

— ängstäppor i dälderna och en frukt- och hushällsträdgärd,

> vilka några är senare, vid Krimkrigets början, dä jorden
användes till batteri-vallar, förstördes. Söder därom och
= skild frän Busholmen genom ett jämförelsevis smalt, men
— farbart, fiskrikt sund, läg den betydligt mindre Sandholmen,

— även ' denna tidigare skogbevuxen, men i följd av en vid
början av 1850-talet inträffad skogsbrand trädlös, sånär som
> pä den mot Busholmen vettande, med klibbal bevuxna
stranden. Till sin södra del bestående av en hög, mot ha-
vet brant stupande granitklippa, utgjordes den norra delen
av en mot Busholmen starkt sluttande, stenbunden mobacke.
"I sundet mellan dessa holmar stucko ett par röda, glatt-
— slipade granitklippor upp över vattnet. Den minsta holmen,
— Uttern, en hög, kal klippa med en liten albevuxen sänkning
— tvärs över holmen, fanns och finnes ännu väster om Bus-
holmen, ehuru till största delen bortsprängd och liknande
en nyligen sönderskjuten borgruin. Dessa tre holmar bil-

e P= 13 A
En
p 4

24 NM. Brenner, Naturskövlingen pä Sandviksholmarna. 6. XI. 1920.

dade en förmur mot det öppna havet och den vida Drumsö-
fjärden och ansägos ännu i mitten av det förra seklet vara
av den betydenhet för stadens befolknings trevnad och väl-
befinnande, att stadsstyrelsen förbjöd all slags äverkan och
ohägn därstädes och i arrendekontraktet förpliktade inne-
havaren att övervaka det förbudet ätlyddes.

Men tiderna förändras, och vi med dem. — Eiter att
ursprungligen hava uppstätt pä den frän Helsingenäs' halvö
mot öster utskjutande lilla Estnäs-halvön, med hamn vid
den nuvarande Alexandersgatans östra ända, där gamla
packhustorget nu är beläget, och därifrån utbrett sig över
Helsingenäs, har det nya Helsingfors, i sin strävan till
storstad, över den lilla Broholmen och väster om Tölöviken
allt längre mot norr utsträckt -sitt bebyggda område. I denna
riktning allt mera avlägsnande sig frän det öppna havet
med dess djupa vatten, har hos staden ett behov uppstätt
att utvidga sitt för en livligare beröring med utlandet tränga

hamnområde och för detta ändamål med det redan bebyggda -

och naturen berövade omrädet införliva och omgestalta de

närmast belägna holmarna. Sålunda förenades redan vid -

mitten av 1800-talet den endast genom ett obetydligt sund
från Skatudden skilda Lökholmen därmed, varigenom den
tidigare där befintliga havsstrandsvegetationen utrotades.
Utan att ännu hava kommit hamnområdet till godo gick det
på samma sätt med den vid Rödbergen i sydväst belägna

Munkholmen, där vegetationen genom fabriksanläggningar

förstördes. Nu har tur&n kommit till de ovannämnda utan-
för Sandvikshamnen liggande Bus- och Sandholmarna samt
Uttern. Redan på 1890-talet utvidgades denna hamn genom

=
i
N

i
f
p

utbyggda kajarmar. (Under augusti-stormen 1890 gjorde

ett norskt barkskepp haveri pä samma plats där nu trot-
toaren pä Sandvikskajen befinner sig.) Men ocksä det
härigenom vunna utrymmet blev för knappt. Nu är Bus-
holmen förenad med staden, och Sandholmen med Bushol-
men, och början gjord till Utterns förenande därmed. De
tvä större holmarna hava genomgätt en radikal förvandling
och utgöra numera en sammanhängande, skoglös och med

ir ze

JA XI. 1920. M. Brenner, Naturskövlingen pä Sandviksholmarna. 25

_ magasiner delvis bebyggd halvö, med höga eranitkajer.
omslutande mot öster och söder Sändviks- och mot norr
- Gräsvikshamnen. Ett stort, skyddat vattenområde med vid-
sträckta kajer vid djupt vatten har härigenom vunnits,
likaså genom bergens bortsprängning, strändernas och däl-
— dernas påfyllning samt skogens nedhuggning ett stort land-
område för upplagsplatser och magasiner, gator och järn-
> vägar, men vad naturskönhet och tillgodoseendet av stads-
befolkningens behov av ren, obemängd havs- och lantluft
> beträffar, har denna del av stadens omgivningar helt och
— hället förstörts.
: Sä när som pä nägra resliga björkar och klibbalar vid
> Busholmens norra strand samt dessutom några tallar, gra-
nar, aspar, rönnar, häggar och sälgar pä de nordvästra och
sydvästra klippuddarna är den forna trädvegetationen ut-
rotad; av buskar kvarstä nägra degbärs-(Ribes alpinum),
+ Rhamnus frangula-, Viburnum opulus- och videbuskar (Salix
nigricans, phylicifolia och aurita) samt fragment av enris-
— buskar. De forna kulturväxterna representeras av nägra
äppleträd. För övrigt utgöres vegetationen pä den redan
> färdigt planerade delen av de vanliga gräsen samt snär
av hallonris, nässlor och Artemisia vulgaris med inströdda
— exemplar av Cirsium lanceolatum, Tanacetum vulgare, Me-
> landrium silvestre, Scrophularia nodosa, Cerefolium silvestre,
— Veronica chamaedrys och Melica nutans förutom vanliga
— äker- och gatu-ogräsväxter, såsom Matricaria discoidea och
— inodora, Anthemis arvensis, Senecio vulgaris, Achillea mille-
3 folium, Crepis tectorum, Leontodon autumnalis, Sonchus as-
— per, Taraxacum officinale och patulum, Galeopsis versicolor
och bifida, Lamium album, purpureum och incisum, Myo-
$- sotis arvensis, Capsella bursa pastoris, Thlaspi arvense, Lepi-
— dium ruderale, Nasturtium palustre, Ranunculus repens, Bras-
— sica campestris, Barbarea vulgaris, Erysimum cheiranthoides,
— Sisymbrium sophia och officinale, Spergula arvensis, Lepi-
— gonum rubrum, Cerastium triviale, Stellaria media och gra-
> minea, Plantago major, Trifolium repens, pratense och hybri-
— dum, Alchemilla pastoralis, Potentilla argentea, Vicia angusti-

WoW

Eee a? R EL 4

26 M. Brenner, Naturskövlingen pä Sandviksholmarna. 6. XI. 1920. -

folia, Chenopodium album, Atriplex patula, Rumex acetosella
och domesticus, Polygonum aviculare och lapathifolium, den
sistnämnda ända till meterhög. Bland under senare är in-

förda kunna tilläggas Cakile maritima, som dock äter för-
svunnit, Cerastium arvense, Impatiens parviflora och tvä smä

lönnar.

Pä de ännu under päfyllning varande stränderna av

sundet emellan holmarna tillkomma pä Busholmssidan en
frodig vegetation av Aegopodium podagraria och Cirsium
arvense samt ett stort, storbladigt exemplar av Sambucus
racemosa, på Sandholmssidan åter och mitt i det forna sun-
det potatis, rovor, ärter, korn, råg och havre, Calamagro-
stis epigeios samt en ovanligt yppig vegetation av ända till
1!/; m höga, busklika stånd av Chenopodium album var.
paganum och var. preacutum med tumstjocka stammar och

x 4 J Y M
N }
vali A TSE, SN

inblandade Polygonum convolvulus-revor. Denna yppiga och

för hoimarna i övrigt delvis främmande vegetation är tyd-
ligen betingad av den bördiga jordmän, som genom massor
av frän staden hitförda gatsopor och annat avfall här upp-

stått, men kommer utan tvivel att, sä snart den slutliga A

päfyllningen med sand och grus frän landsbygden hunnit
verkställas, av den ovannämnda ruderatvegetationen efter-
trädas. De delar av sundet äter, som med frän andra trak-

ter uppmuddrad och med pråmar hithämtad bottengyttja

och lera igenfyllts, äro ännu sä länge fullkomligt vegeta-

tionslösa, sä när som pä nägra här och där vid de äldre

bräddarna spridda grupper av frodig Polygonum aviculare,

Rumex acetosella och Lepigonum rubrum, de tidigaste in-

vandrarne .pä sådan mark.

Endast pä få ställen finnas lämningar av den tidigare

vegetationen. Bäst bibehållen i detta hänseende är den

mot nordväst sluttande delen av Sandholmen, där plane-
ringsarbetena ännu pågå. Den utgöres, såsom förut nämn-

des, av en tidigare med blandskog bevuxen, men efter

skogsbranden i början av 1850-talet skoglös, torr, stenig
backe av nästan stoftfin, genom skridisens rörelse hitförd

och mot den mötande klippväggen i söder hoppressad och =

mi
+
N

N
t

Pr A < = g

dd al

: 6. XI. 1920. M. Brenner, Naturskövlingen på Sandviksholmarna. 27

* upptornad pinnmo. Mot väster stupar den jämte strand-
klipporna mot havet, i norr och öster är den genomgrävd
3 till ett djup av tre till sex meter utan att klippgrunden
* kommit i dagen, i söder möter granitklippan. Om något är
* har sannolikt hela backen fått lämna rum för rader av
* magasiner med mellanliggande gator och järnvägar.
| Tillsvidare står den där som ett epitaphium på den
forna vegetationens gravplats. Den beklädes av en av
större eller mindre kullerstenar genombruten, gles ljung-
3 matta med tätt strödda grupper av bläbärs-, lingon-, mjölon-
— (Arctostaphylos officinalis) och kräkris (Empetrum "nigrum),
+ Fragaria vesca, Trifolium repens, Campanula rotundifolia,
> Veronica officinalis, Antennaria dioica och Rumex acetosella,
> glesare grupper av Convallaria polygonatum, Hieracium pa-
tale, H. pycnochetum och H. fennicum, samt spridda exem-
* plar av Solidago virgaurea, Hieracium umbellatum, H. Friesii,
> H. versifolium, H. incrassatum, Leontodon autumnalis, Gna-
— phalium silvaticum, Senecio vulgaris, Achillea millefolium,
= Tanacetum vulgare, Epilobium angustifolium, Rubus saxatilis,
> Trientalis europea, Majanth. bifolium, Pyrola media, Viola
— Riviniana och montana, Melica nutans, 3 små enrisbuskar,
— asp- och talltelningar. Närmare klippväggen ersättes ljungen
av tätvuxen Poa nemoralis och Calamagrostis epigeios med
— hallonbuskar, Artemisia vulgaris, Lysimachia vulgaris, Tri-
folium pratense, Rumex acetosa, Tanacetum vulgare, Hyperi-
— cum perforatum, Sedum Telephium och Polystichum spinu-
— losum, ett exemplar Ribes alpinum, några Salix nigricans,
— S. aurita, Carex vulgaris, Anthoxanthum odoratum, Luzula
— pilosa samt buskartade exemplar av rönn, Betula verrucosa
och B. odorata med tätt mjukludna blad och kvistar. På
* den västra strandbranten mot havet synes Cornus suecica,
> Calamagrostis epigeios, Tanacetum vulgare och Angelica lit-
N toralis, och i de genomgrävda schakten kämpa klibbal- och
— sälg-(Salix caprea) telningar jämte hallonbuskar och Arte-
— misia vulgaris för tillvaron.
E Pä Sandholmens södra klippbrant mot havet dominerar
— Poa nemoralis, och pä den norra stranden mot Busholmen,

28 M. Brenner, Naturskövlingen pä Sandviksholmarna. 6. XI. 1920

där klibbalarna nedhuggits, stä täta snär av al, hägg, Rham-
nus frangula, hallonbuskar, Artemisia vulgaris, Calamagrostis
epigeios, Rumex crispus, Urtica dioica och Polygonum con-
volvulus, jämte Ribes alpinum, saxatile och rubrum, Con-
vallaria majalis, Tanacetum vulgare, Scrophularia nodosa;
Lysimachia vulgaris, Melandrium sylvestre, Viola montana
och Riviniana. |
Ocksä den motsatta stranden av Busholmen har delvis
lyckats bevara sin ursprungliga vegetation av Juncus Ge-
rardi, Plantago maritima och major var. agrestis, Glaux
maritimä, Triticum repens var. litoreum, Agrostis alba, Fe-
stuca rubra, Calamagrostis stricta, Digraphis arundinacea,

Elymus arenarius, Sonchus arvensis var. maritimus, Lepigo-

num rubrum, Pontentilla anserina, Rubus saxatilis, och i det
även här nedhuggna klibbalbrämet Ribes alpinum, Viburnum
opulus, Rhamnus frangula, al-, björk- och häggbuskar, Spi-

rea ulmaria, Melandrium sylvestre, Fragaria vesca, Ranun-

culus acris och polyanthemus, Trientalis europa, Cere-
folium sylvestre, Lythrum salicaria, Hypericum quadrangulum
och Lysimachia vulgaris. De tidigare dessa stränder pry-
dande Aster tripolium, Cornus suecica och Allium schoenopra-
sum, likasom de här bland alarna förekommande vinbärs-!)

och nyponbuskarna samt äkerbären och Majanthemum bifo-

lium pä äkerrenarna hava däremot försvunnit.
I det inre av Busholmens västra del kvarstä ännu emel-

lan gatorna några bergklackar, som ej hunnit bortsprängas.

Dessa äro dock antingen berövade sitt jordlager eller täckta

av vedupplag och smä byggnader eller ditsläpade mullhögar,
delvis med potatisodlingar, varigenom den tidigare vege-

tationen utrotats. Ställvis kan man fä se de kvarstäende
tall- eller björkstubbarna eller björk- och sälgtelningar samt
hallonbuskar. Pä en av dem finnes bland Agrostis vulgaris,
Achillea millefolium, Senecio vulgaris, Crepis tectorum och
Leontodon autumnalis en grupp av Hieracium suecicum och
H. furvicolor, som dock torde härstamma från äldre tider.

1) Se Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 19, s. 99.

O SAIPA TP 09 4 -

k Ännu ett litet omräde, som genom sitt avskilda läge
undgått fullständig förstöring, förtjänar omnämnas. Det är
den yttersta, i havet utskjutande sydvästra klippudden av
Busholmen, emellan det under Krimkriget uppförda batteriet
! och havsstranden, där man ännu kan finna fläckar med den
— tidigare, naturliga vegetationen. Närmast stranden växa i
> klippremnorna Elymus arenarius, Digraphis arundinacea,
| Hieracium umbellatum, Bidens tripartita, Juncus Gerardi och
— Sagina procumbens, längre från stranden Allium schoenopra-
— sum, Crepis tectorum och Campanula rotundifolia, och i större
| gräsbevuxna sänkningar i berget Lythrum salicaria, Ranun-

culus acris, Hypericum perforatum, Fragaria vesca, Trifolium
| repens och pratense, Veronica officinalis, Stellaria graminea,
Geranium silvaticum med stora, mörkröda blommor och

Ir
j
R
Ex
|

| långs bergskanterna Hieracium (Pilosella) pubiceps, Potentilla
— argentea, Senecio vulgaris, Sedum acre och Empetrum ni-
| grum, jämte klibbal, hägg, rönn, asp, Salix nigricans, phyli-
> cifolia och aurita samt några stympade tallar, enar och
* ]jungkvistar, ävensom en 2 m hög, frodig Berberis vulgaris-
buske. På torr sandmark Draba verna, Arabis thaliana,
— Taraxacum laevigatum, Myosotis stricta, Veronica verna och
— serpyllifolia, Viola tricolor, Cerastium triviale, Scleranthus
— annuus, Poa annua och Festuca ovina.
| I Sverige gäende ända upp till södra Norrland och i
* Finland odlad ända till Uleåborg, Simo och Pudasjärvi i
— norra Österbotten, har Berberis vulgaris i den sydvästligaste
delen, pä Äland och i Åboland och senare även i Nyland,
anträffats som självsådd. Utom det tidigare, enligt uppgift
av Th. Salan från Lappviksudden vid Helsingfors kända
> och det nu nämnda från Busholmen har ett vilt växande
— exemplar av mig anträffats i Fagervik i Ingä pä en av
odlingar oberörd backe.
= >= Genom fyndet av Geranium silvaticum, varav pä nämnda
plats pä Busholmen förekommer ett halvtannat tiotal bland
rönn- och häggbuskarna spridda, frodiga, storbladiga och
storblommiga exemplar, har bekräftelse vunnits på min ti-
digare erfarenhet angående tvivelaktigheten av denna växts

30 Mötet den 4 december 1920.

pästädda litorifoba natur. Liksom pä de tidigare nämnda E

)
I
"
O nl ) N
un. RIND M

orterna: Fagervik, Svartbäck och Nötö i Ingå skärgärd ), ;
och här ännu närmare till det öppna havet, visa sig de nu 2

funna exemplaren befinna sig i den bästa välmäga.

De nägra pä denna yttersta tillflyktsort pa Busholmen
funna fragmenten slutligen av den tidigare här ytterst all-
männa enen (Juniperus communis) ädagalägga de vidrigheter

denna växt i människans närhet har att utstå, i det att icke

ett enda exemplar skulle vara oskadat, utan alla berövats

sina grenar, sä att endast några få små barrbärande kvistar
återstå. De kvarlämnade grenstumparna utvisa, att grenarna

varit såväl uppräta som bågböjt utstående, samt att bus-

karna med avseende å sina smågrenar och barr varit såväl

lång- som mindre långbarriga exemplar av alla tre formerna,

laxa, densa och adpressa, såsom de av mig vid Sällskapets

senaste oktobermöte definierats. I Helsingfors omgivningar

för övrigt är det nästan omöjligt att numera finna något

exemplar, och allra minst oskadat, av denna i våra förfä-

ders hushållning så viktiga växt, vars plats i våra dagar
upptages av sälg- och hallonbuskar samt nässlor. A

Mötet den 4 december 1920.

Till åminnelse af Elias Tillandz, som för 250 är

sedan utnämndes till medicineprofessor vid Akademien ia
Åbo, gaf professor Fredr. Elfving mot bakgrunden af

en i stora drag tecknad bild af den dätida naturvenskapliga x

kunskapsnivän en skildring af det verk, som utförts af denne
„den finska botanikens fader“.

I anledning af det vid senaste änsdsmöfe meddetäilet
sällsynta: fyndet af en gäsgam i Finland omnämnde pro-

1) Se Meddelanden af Soc. pro F. et Fl. Fenn. 29 s. 25 och 34
s. 130.

. AN
Pat.
En

4. XII. 1920. — Levander. — Merikallio. — Vainio. 31

= K. M. Levander, att tvä till samma art hörande
Ka — individer blifvit under innevarande ärhundrade tillvaratagna
Ei de forna ryska Östersjöprovinserna, nämligen i Estland i
trakten af Reval och i Kurland vid Preekuln (H. Loudon,
eps fulvus in Estland erlegt, Ornithol. Monatsberichte,
Berlin 1914, p. 33—34).
J > Maisteri E. Merikallio ilmoitti, että suutari Pekka

— Köngäs Kuusamossa on kertonut hänelle kerran ampu-
— neensa linnun, joka selityksistä päättäen voi olla joku
i korppikotka.

4 Edelleen maisteri E. Merikallio esitti seuraavat
ä — lintutiedot: 1) Kultasirkku (Emberiza aureola). Tätä harvi-
‚ naista, kaksi kertaa varemmin maassamme tavattua lintu-
— lajia oli esittäjä tavannut kesäk. 1919 Salmissa Lunkulan-
— saarella neljä laulavaa koirasta (ks. Medd. 46 s. 15). Viime
> kesänä (23. 6. 1920) tehtiin samoja löytöjä maamme toisella
— laidalla. Oulussa Kempeleenlahden pohjukassa, pajupensaik-
* koa kasvavalla merenrantaniityllä tapasi näet esittäjä kolme
— yksilöä mainittua lajia. Kaksi kpl. ammuttiin. Edellämaini-
> tun löydön johdosta oli liikemies Arvi Illikainen ilmoit-
— tanut nähneensä mainitun lajin Oulussa Raatinsaarella sa-
— mana kesänä. — 2) Punarinta-paarmalintu (Muscicapa parva).
— Tätäkin maassamme perin harvinaista lajia oli esittäjä ke-
= sällä 1919 tavannut Salmissa kaksi laulavaa koirasta. Viime
= kesänä (9—11. 6. 1920) tavattiin sama laji Kuhmoniemellä,
— muuan kilometri pohjoiseen kirkolta. — 3) Vihreäkerttu
— (Phylloscopus sibilatrix). 9. 6. 1920 oli esittäjä tavannut ja
= re: koiraslinnun Kortejärveltä, pohjoiseen Kuhmonie-

men kirkolta.

4 Tohtori E. A. Vainio näytti tieteelle uuden jäkälän
| — Sporopodium vermiculiferum Vain. (= Lopadium t. Lecidea).
k- — Tämä jäkälä, joka on löydetty Philippinein saarilla, sisältää
en gonidioita: Pleurococcuksen muotoisia gonidioita
— sekä Scytonema-gonidioita, joita jälkimäisiä tavataan thal-
> luksen pinnalla matomaisissa muodostuksissa, cephalodioissa.
— Tässä tapauksessa eivät cephalodiot ole taudillisia muodos-
5 a hiksia niinkuin Lecidea paneola'ssa, Peltigera aphthosa'ssa ja

32 Vainio. — Kujala. — Aunela. — R. Palmgren. — Hellen. 4. XII. 1920.

Stereocaulon-lajeissa, vaan on niissä Scytonema selvässä

symbiosissa hyfien kanssa. Cephalodio-nimityksen asemesta
ehdotetaan käytettäväksi nimitystä parathallus (Beithallus,
bithallus, lisävarsio). Taudillisessa cephalodiossa huoma-
taan alkavaa symbiosia Cyanophycein ja jäkälän välillä,

mutta Sporopodium vermiculiferum’issa on jo olemassa tyy-

pillinen symbiosi jäkälän ja kahden goniodio-lajin kanssa.
Maisteri V. Kujala näytti maallemme uuden pensas-

kasvin Myricaria germanica (L.) Desv., jonka tri O. Hei-

kinheimo ja metsänhoitaja O. Virkkula olivat kulu-

neena kesänä (1920) löytäneet Utsjoelta tulvahietikolta

Kaldausjoen suusta.

Proviisori A. Aunela oli Seuralle lähettänyt ilmoituk--

sen sinitiaisyksilön (Parus coeruleus) a ei Por-
voossa 28. X. 1920.

Intendent R. Palmgren fäste Sällskapets uppmarja |

samhet vid de ej sällan återkommande uppgifterna, att något

sällsynt djur, oftast någon fågelart, blifvit i landet skjutet

eller ägg däraf tillvaratagna. Mången gång har mandaten

gällt exemplar, som tydligen utgjort pioniärer för i utbred-

ning stadda arter, såsom exempelvis gråhägern. Särskildt
är sådana arters fällande, där det ej gäller ett nödvändigt

tillgodoseende af verkligt vetenskapliga intressen, synner- ;

ligen förkastligt. Talaren uttalade sin skarpa protest mot

allt meningslöst och oförsvarligt förödande af i landet upp-

trädande sällsynta arter. — Sällskapet förenade sig om detta.

uttalande.

Amanuens Wolter Hellen: Anmärkningsvärda skal- -

baggar irän Finland.

1. Bembidion siebkei Sp.-Schn. Vid en revision av Uni-
versitetets finländska Bembidion-arter upptäckte jag senaste
vär bland B. andreae F. ett exemplar av denna tidigare
endast pä ett par ställen i Norge funna, av Sparre-
Schneider är 1910 beskrivna Bembidion-art. Exemplaret
är taget vid Karasjoks utflöde i Inarijoki (Norge) av dr U.
Saalas. Nägon tid senare förevisade denne mig yttermera

N = «
dr he DEE En EST ssp rönt FIRE SSE SN

< =
ä p n 1920. — Hellen, Anmärkningsvärda skalbaggar från Finland. 33
2 ett ex. av arten, vilket han funnit vid Inarijoki (Li). — B. siebkei
liknar av våra inhemska arter måhända mest B. ustulatum
u frän vilken den skiljes genom att thorax framför mitten
> är + intryckt och elytras punktstrimmor finare, varjämte
den 7:de strimman löper ända till täckvingarnas spets. Genom
sistnämnda karaktär skiljes arten även från den närastående,
— något mindre B. andreae.
a 2. Bembidion foveum Motsch., beskriven från Baikal-trak-
terna, har blivit funnen flerstädes i Sibirien och Norra Ryss-
E- land, bl. a. av Poppius pä Kanin. Även är i litteraturen
> anfört ett fynd från Archangelsk. Under en resa pä Karelska
a näset senaste sommar (1920) överkom jag vid Wuoksens
> utlopp i Ladoga i Metsäpirtti socken 27. VI. 20 ett ex., som
sprang bland smästenarna pä stranden. Följande dag fän-
-gade min hustru, Mary Hellen, yttermera ett ex. en halv
km frän det förra fyndstället, denna gäng vid stranden av
* själva Ladoga. B. foveum står närmast B. velox L. och
— skiljer sig från denna genom att elytras basalkant invid
skuldran är betydligt kortare, varjämte täckvingarnas tredje
mellanrum framför de matta fälten saknar den hos velox
—. karakteristiska spegelfläcken.
’ 3. Bembidion pygmaeum Fabr. togs av ınig sommaren 1919
+ i ett ex. i Finström socken, Björström by. Den upptages
> av J. Sahlberg i Catalogus coleopterorum faunae fennicae
såsom tillhörande vårt faunaomräde; exemplaret, varpå
denna uppgift grundar sig, är dock taget i Gorki, utanför
E värt omräde i dess nuvarande begränsning. Arten är ut-
> bredd över Mellaneuropa, Holland, Belgien och Ryssland (i
E- sistnämnda land funnen vid Gorki och vid Petersburg).
Den liknar habituellt B. lampros Hrbst, men skiljes dock
— säkert genom bredare thorax, skarp skuldervinkel å elytra
och mattare ovansida.
28 4. Acupalpus ilavicollis Strm. blev av min hustru i ett ex.

= MYT

— tillvaratagen i Sakkola under växtaffall vid stranden av
- Wuoksen 26. 6. 1920. Senare identifierades den i en kol-
lektion insekter, som till bestämning insänts av den intres-
4 serade coleopterologen Victor Lampe; denne hade funnit
3 3

Att

jat

- —
-— je =

34 Hellen, Anmärkningsvärda skalbaggar frän Finland. 4. XII. 1920. >

arten i Terijoki, vid stranden av en bäck. Arten är utbredd

över Mellaneuropa, funnen även i England, Danmark, Norge
och Sverige, i sistnämnda land nordligast i Värmland. Aven
från Ryssland föreligga flere fyndorter; nordligast är den

5
p

tagen vid S:t Petersburg. — Arten $tär nära den hos oss ä
vanliga A. dorsalis Fabr.; den avviker genom att elytras

tredje mellanrum saknar den sedvanliga intryckta porpunk-

ten. Thorax är alltid enfärgat gul. |
5. Oxypoda longipes Muls. anföres av J. Sahlbergi
Enum. Coleopt. Brachelytrorum Fennicae 1876 p. 104 säsom

funnen vid Frugärd av Nordenskiöld och vid Helsingfors -

av Helenius. Vid en senare revision av inhemska staphyli-
nider fann S. emellertid, att H:fors-exemplaret tillhörde
O. luteipennis Er. Det av Nordenskiöld tillvaratagna, av

skadeinsekter delvis förstörda exemplaret visar sig äter vid.

närmare granskning tillhöra Coprothassa sordida Marsh. Nä-

got senare fynd torde icke föreligga, varför de av mig

senaste sommar 30. VI. under ruttnande vegetabilier i Sak-
kola i Kiviniemi funna tvenne exemplaren torde vara de

första i landet av den rätta O. longipes. Arten står nära —

= O. vittata Mäkl., men skiljes ofelbart pä tarsernas byggnad..

Hos longipes är första tarsleden knappast längre än andra
och tredje leden tillsammantagna, medan den hos vittata

är betydligt längre än dessa. Vidare är andra leden be- 4

tydligt längre än den tredje, medan dessa bägge leder hos.

vittata äro av lika längd.

6. Lesteva monticola Kiesw. är beskriven från Mellan- | ;
europas bergstrakter och har blivit funnen även i Norge, =:

bl. a. av Münster i Syd-Varanger. Av finländska fors-
kare har arten förbisetts; bland L. longelytrata stär i fin-
ländska samlingen ett ex., vilket av B. Poppius blivit

tillvarataget likaledes i Syd-Varanger. : 5

ME NE

7. Chlaenius costulatus Motsch. (illigeri Ganglb.). Av denna

sällsynta och vackra carabicid finnes i finländska samlingen +
endast tvenne exemplar, ett från ,Lapponia* (Kolström), ett 5
annat från Lampis (E. Furuhjelm). Synnerligen intressant
är det därför att konstatera, att arten fortlever i landet. E

— 4. XII. 1920. Hellön. — Håkan Lindberg. 35

Den blev funnen av preparator O. Sorsakoski i tvenne
— exemplar 30. V. 20 vid stranden av Kiannanjärvi i Suomus-
å "salmi.
= = 8. Haliplus varius Nic. är enligt J. Sahlberg (Enum.
= col. carab. faunae Fennicae p. 136) funnen av Mannerheim
; "vid Kavantholm (Ka) och av J. Sahlberg vid Dvoretz (Kon).
* Endast det senare av dessa exx. kvarstår i finländska sam-
lingen. Under samma namn ha senare flere exx. inställts i
sagda samling, men hava de vid närmare granskning samt-
— liga visat sig tillhöra den närastäende confinis Stenn. (linea-
— tus Aub6). Senaste sommar 30. VI. fångade jag ett ex. av
anna sällsynta skalbagge i en bäck i Valkjärvi. Den hör
> sannolikt till de österifrån invandrande arterna; den saknas
1 Skandinavien.
© 9. Brychius rossicus Sem. är likaså en östlig art, vilkens
— västligaste fyndort torde vara belägen i Livland. I värt
* land är den tagen av Siltala i Kivinebb. Senaste som-
mar anträffades den av min hustru och mig i Sakkola:
> Kiviniemi i en bäck med grusbotten och långsamt rinnande
vatten. Den förekom på ett djup av c. 1 m.

E > Student Håkan Lindberg anmälde till publikation:
-ySällsynta skalbaggar från Aland“, förevisande härvid

E följande För Finlands naturhistoriska område nya skal-

— baggsarter. .

K > 1. Hydroporus bilineatus. I en liten gräsbevuxen vat-

k — tensamling vid Kastelholm i Sund den 27 juni nägra exx.

E > 2. Halobrecta (Atheta) flavipes. Under tång och dyl.
= pä sandig havsstrand vid Degersand i södra Ekerö den 14

E juli; talrik.

= 3. Philydrus fuscipennis. Saltvik och Ekerö samt i Fin-
ström, Godby träsk. I vattensamlingar med sött vatten;
talrik.

E + 4. Hypocoprus quadricollis. hästoskroitentöy pä Hjortö-

holmen på gränsen mellan Saltvik och Finström den 22 juni

— några exx.

L .

36 + Håkan Lindberg. — Hellen. 4. XII. 1920. -

5. Atomaria clävigera. Saltvik, Kvarnbo, den 9, 10.
och 11 juni; fängad i flykten om kvällen. >

M INGE” A Kai
DTV KI RIISTA

6. Octotemnus mandibularis. Pä Polyporus pä bör 143

Ekerö, Skagen, den 22 juli; nägra fä individer.

7. Dryophilus pusillus. Jomala kyrkoby, ratit
Finström vid Ämnäs och Gölby ; 3 exx. vid jana den
3 juli. |

8. Coeliodes ruber. På ek på Bastö i Finström och
Äppelö i Hammarland. |

9. Ceutorrhynchus atomus. Pä Gässkär i södra delen

av Ekerö och pä Längörn i norra delen av samma socken;
14.5 7,:0€h 23:70.

10. Apion aestivum. Ekerö den 23 och 16 juli samt i
Hammarland den 25 juli.

11. Psylliodes cuprea var. isatidis. Pä Isatis tinctoria
på Gåsskär i södra delen av Ekerö den 14 juli.

12. Atomaria bella. 1 ex. funnet 28. 6 i Saltvik. Ett
annat ex. taget 1918 i Lojo.

—-

13. Meligethes erythropus. Ett ringa antal exx. i Salt-

vik 25. 6. Ett ex. i Universitetets samlingar.
Alla de uppräknade arterna insamlades sommaren 1919
under exkursioner i olika delar av Åland. |

Amanuens Wolter Hellen yttrade: „Med anledning
av de av stud. Häkan Lindberg förevisade skalbaggs-

arterna vill jag meddela, att ett par av dem blivit funna. %
även pä annat håll. Sä blev Anchicera clavigera redan som-

maren 1917 anträffad av borgmästare H. Söderman pä

Lökö invid Nystad, varest den förekom i torr hästspillning

invid havsstranden. Av Coeliodes ruber blev sommaren 1919

ett exemplar av mig anträffat pä Bolstaholm i Geta. —
Yttermera vill jag tillägga, att Hypocoprus guadricollis och

n
+
7

Philhydrus fuscipennis icke kunna betraktas såsom för fauna-

omrädet nya, utan äro identiska med vära inhemska sam-
lingars H. lathridioides och Ph. sahlbergi.

Hypocoprus guadricollis Reitt., som 1875 beskrevs frän 4
Mellaneuropa, blev av Seidlitz 1893 (Fauna Baltica) in-

4 4
A

j
Y

|
dj
|

E 4 XII. 1920. Hellén, Coleopterologiska notiser. 37
dragen såsom synonym till den av Motschoulsky 1834
från Kaukasien beskrivna lathridioides, medan däremot en
* annan kaukasisk art, hochhuthi Chaud, av S. ansägs frän
* dessa väl skild. Denna Seidlitz’ åsikt blev accepterad
— säväl av Grill 1897 (Cat. Col.) som J. Sahlberg 1900
— (Cat. Col. Fenn.), varför den i Norden förekommande arten
Ei nämnda arbeten gick under namnet lafthridioides Mot.
Emellertid påvisade Ganglbauer 1899 (Käfer Mitteleuro-
— pas III), att lathridioides Mot. var synonym med hochhuthi
* Chaud., däremot icke med guadricollis Reitt., och hos Reit-
- ter 1906 (Cat. Col. Europae) finna vi, att lathridioides en-
— dast förekommer i Kaukasien, medan guadricollis är utbredd
— över hela Europa. Att samtliga exemplar i Universitetets
> inhemska samling verkligen tillhöra arten guadricollis blev
— jag i tillfälle att konstatera hösten 1919, dä denna art i ett
> flertal exemplar blev funnen av den intresserade coleo-
> pterologen, borgmästare H. Söderman, i Nystad och till-
* sändes mig i och för jämförelse med utländskt material.
Philhydrus fuscipennis Thoms. tillhör ett släkte, där en
E - mängd arter blivit beskrivna och åter indragna. Även släk-
— tets senaste monograf, Kuwert 1890, har begått ett flertal
misstag, varom synonymförteckningen i Reitters euro-
peiska katalog (1906) bär tydligt vittne. Då prof. J. Sahl-
> berg 1875 reviderade Finlands Palpicornes, anförde han
— under namnet marginatus Duft. den art, som vi känna sä-
| ‘som levande i mossbelupna vattensamlingar ute pä havs-
klipporna, och gav av densamma en kortare beskrivning.
Några är senare sände han ett par exemplar av arten till
— den franske entomologen Fauvel, som förklarade, att den
icke var identisk med marginatus Duft., utan för veten-
2 skapen ny, och beskrev han den 1887 under namnet sahl-
3 -bergi. När Kuwert 1890 skrev sin monografi över släktet,
> tolkade han vär finländska art såsom nigricans Zett., medan
> han återigen som sahlbergi Fauv. beskrev en form, som
sedermera visat sig vara synonym med bicolor Fabr: En
rättelse av dessa feltolkningar lämnades av J. Sahlberg
- 1891 (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 18). Emellertid synes Sahl-

38 Hellen. — - Häkan Lindberg. — Puolanne. 4. XIL 1920.

bergs förklaring icke blivit beaktad av Centraleuropas

coleopterologer, och med förvåning konstaterar man, att i

3
3
E
-
i

Reitters Catalogus Coleopterorum Europae 1906 varken =
namnet marginatus J. Sahlb. eller sahlbergi Fauv. blivit

upptaget. — Dä den vid vära kuster icke ovanliga sahlbergi
Fauv. icke blivit anförd frän Mellaneuropa, trots att den
icke kan anses vara en nordlig form (den saknas vid Vita
och Ishavets kuster och gär i Bottniska viken icke högre
än till Ab), ansäg jag det ganska troligt att arten likafullt
förekom där, ehuru under annat namn. Vid en bestämning
av arten med tillhjälp av handböcker över mellaneuropeiska
Coleoptera stannar man vid fuscipennis Thoms., och synes
den enda skiljaktigheten utgöras av den hos sahlbergi i all-
mänhet mörkare kroppsfärgen. Nyligen fann jag, att den

berömda, kritiska ryska entomologen dr Jacobsson i sitt

—

p
;

stora katalogverk över palearktiska skalbaggar (?Kyku Poc-

cin au 3anmanHoi Esponpi 1914) upptager sahlbergi Fauv.

(marginatus J. Sahlb.) såsom synonym till fuscipennis Thoms.,
och förefaller härmed denna fräga att vara slutgiltigt av-
gjord.“

Gentemot hr Hellöns uttalande rörande Philydrus

gjorde hr Lindberg gällande, att man här hade att göra

med tvä särskilda former, dels pä grund av deras olikartade
förekomst, dels pä grund av konstanta, om ock tämligen

svaga avvikande karaktärer. Frågan om huru Ph. sahlbergi å
uppfattats av skilda författare och huru den bör uppfattas

lämnades tills vidare öppen. Ph. fuscipennis är i alla fall
icke tidigare anträffad eller åtminstone icke urskild hos oss.

Hammaslääkäri toht. M. Puolanne: Eräitä huomatta-

vampia kasvilöytöjä litistä kesällä 1920.
Polystichum thelypteris. Sitikkala, Valkjärvestä laske-

vassa Myllypurossa niukanl. vanhan myllyn putouksen kohd.

Lycopodium inundatum. Sitikkala, Kirkkolammen (kor-

kealla sijaitseva harjulampi) nevarannalla, kovanmaan rajassa,
seuralaisinaan: Sphagnum spp., Rhynchospora alba (cp), Ca-

>
4
A

a Xu. 1920. = > Puolanne, Kasvilöytöjä Iitistä. 39

% "rex echinata, Androm. polifolia, Drosera rotundifolia, Dros.
2 longifolia ja Juncus supinus.

Butomus umbellatus. Tapola, Kotojärvessä (yliopp. A.

* Suonio v. 1912).

Elodea canadensis. Kymin rannoilla (ks. L. Y. 1920 N:o 6).
Juncus supinus. Sitikkala, Kirkkolammen rannalla yh-

E — dessä Lycop. inundatum’in kanssa.

* Myrica gale. Kymin rannoilla niuk. Mankalan koskien

A alla ja Tapolan Eskolassa. Sitäpaitsi runs. Märk’järven

> rannalla.

a
E
=
E

”

me ? K

Stellaria uliginosa. Märässä tervaleppä-Scirp. silvaticus-

> kasvustossa aivan maantien vier. muutamia km kirkon-

— kylästä pohj.
Pulsatilla vernalis. Sitikkala, kuivalla kangas- ja harju-

i maalla useamm. paik.; Mankalan koskien luona samoin.
SW
E.
vän

Batrachium paucistamineum. Sitikkala, Myllypurossa

a ilman kukkia ja hedelmiä. Samoin isommassa niittyojassa
> Märk’järven luona.

Bunias orientalis. Sitikkala, Savisten-töyryn NESSER

Berteroa incana. Hautausmaalla runs.

- Chrysospl. alternifolium. < Sitikkala, lähteen ympärillä
läh. Myllypuroa.

Bulliarda aquatica. Sitikkala, Pikijärvessä matalassa
vedessä; maarannalla ei näkynyt. Märk'järven länsipäässä
runs. rantaliejulla.

* Lycopus europaeus. Sitikkala, yhd. Polyst. thelypteris'en

E kanssa komeana kukkivana kasvustona Myllypurossa; Märk’-
ja. ven rannalla 5 matalaa yks.

Bo
=
Mä

Alchemilla obtusa. Mättäissä suoniityn penkereellä Si-
- tikkalan ja Tapolan väl. rajanotkossa ja alempana sam.
-notkossa Myllypuron luona Jähdepaikalla.

Alchemilla plicata. Lappilan ja Heikkolan väl. maantien
— varrella pari pehettä.

Lathyrus silvestris. Mankalan aseman luona ratapenke-
"reellä muutam. rykelmä; sitä paitsi Hannulan pihassa Sitik-
— kalassa.

—

40 Puolanne. — Ulvinen. 4 XII: 1920.

Geranium Bohemicum. Märkjärven rantaa pitkin kulke-

van kylätien varrella 2 yks. palaneella maalla.

Euphorbia esula. Sitikkala, niittypenkereellä Hannulan

maalla yksi yks. (yliopp. A. Suonio v. 1912).

Hypericum perforatum. Sitikkala, Pajamäellä (harjua) n. 2

20 yks.
Gentiana campestris. Mattilasta asemalle vievän kylä-
tien varrella runs. eräällä paik. |

Cuscuta europaea. Sitikkala. Tervasen pihallanokkosissa.

Corylus avellana. Sitikkala, Huhtalan talon piha-alueella
lähellä saunaa lähdepaikalla (ks. L. Y. 1920, N:o 6).
lioppilas A. Ulvinen: Kasvistollisia tutkimuksia
Santahaminassa. |
Jouduin keväällä 1919 sotaväkeen Santahaminaan. Jo
sen kesän aikana kiinnittyi huomioni tuon saaren kasvistoon.
Sitä seuraavana talvena hain, saatuani siihen kehoituksen,

kenraali L. Munckin stipendiä ja sain osan siitä viime-

kesäisiä havainnontekoja varten. Nyt kun tohtori Harald

Lindberg on hyväntahtoisesti määrännyt uudet lajit, >

pyydän arv. Seuralle esittää kaikessa lyhykäisyydessään,
mitä tuloksia työstäni on ollut.

Santahamina on pienehkö saari Helsingin kaupungin
edustalla siitä n. 5 km kaakkoon ja kuuluu Suomenlinnan
linnoituspiiriin. Pituus on n. 3 km; leveys vaihtelee 1.2—2

km, ja pinta-ala on 4 km?. Kun kaupungista saapuu saarelle,

tekee se karun vaikutuksen, joten nimi Santahamina on ai-
van paikallaan; siksi hietaista on sen luoteisosa. Kaakkois-
puoli on sensijaan paikottain koko multavata maata rehevine
kasvillisuuksineen. Enemmän kuin saaren alkuperäinen kas-
visto, kiinnitti huomiotani n. s. adventivikasvisto. Kasarmien
ympäristöillä oli näet suuria rikkatunkioita; joilla kasvoi
— erilaisia outoja kasveja, toisia lajeja aivan ylivoimaisesti.
Kaikkiaan tapasin Santahaminassa 420 lajia (lisäksi joukko
alalajeja). Mutta niistä voi laskea saaren alkuperäiseen kas-
vistoon kuuluviksi tuskin 300; loput ovat kulttuurin tuomia,
ihmisen vaikutuksesta sinne levinneitä. Ennen kaikkea oli

-
i
!
i
3
=
i

. XII. 1920. Ulvinen, Kasvistollisia tutkimuksia Santahaminassa. 41

- silmiin pistävä n. s. venäläiskasvien esiintyminen. Täytyy
- laskea ainakin 70 lajia tuollaisiksi adventivikasveiksi, jotka
_ kaiken todennäköisyyden mukaan ovat Venäjältä kotoisin.
— Mutta miten ne ovat sinne joutuneet?; siinä kysymys, johon
' en osaa varmaa vastausta antaa. Jo viime vuosisadan ku-
luessa oli saarella jonkunverran venäläistä sotaväkeä, mutta
— vasta maailmansodan puhjetessa alkoi suurempi liikenne.
> Rakennettiin kasarmeja, oli venäläisiä kesäleirejä, ja ilmei-
— sesti silloin muun tavaran mukana tuli tulokaskasveja Venä-
— jältä. Heiniä ja rehukakkuja on sieltä saattanut tulla hevo-
> sille, upseerien irtainta omaisuutta ja esim. hienompia
* koneita ehkä heiniin pakattuna. Lopputulos oli joka tapa-
uksessa se, että maailman sota työnsi tännekin syrjäiseen
* seutuun joukon kasveja, jotka eivät olisi muuten ainakaan
niin nopeasti saapuneet.
Pyydän tässä saada luetella eräitä mielenkiintoisempia
— kasveja. Olen ne jakanut 5 ryhmään.
| 1. Uusia Suomelle ovat seuraavat lajit: Axyris ama-
—ranthoides, Beckmannia eruciformis, Brassica elongata, Ge-
— ranium ruthenicum, Rumex confertus.
2. Ensikerran adventivikasveina tavattuja, vaikkakin jo
* aikaisemmin alueellamme alkuperäisinä kasvavia: Ranun-
— culus *propinguus, Silene tatarica.
5 3. Ennen löydettyjä adventivikasveja, vaikka harvinai-
- suutensa takia erikoista mielenkiintoa herättäviä: Achillea
— nobilis, Brassica lanceolata, Bromus patulus, Coronilla varia,
= Galium *ruthenicum, Geum strictum, Lepidium densiflorum,
— Polygonum tataricum, Verbascum phoeniceum.
= > 4. Suhteellisen usein meillä viime aikoina löydettyjä,
> mutta silti tässä mainitsemisen arvoisia, ne kun ovat ilmei-
> siä venäläistulokkaita: |

x Bromus arvensis Pastinaca sativa
E Camelina sativa Potentilla intermedia
Camelina microcarpa Reseda lutea
Dracocephalus thymiflorus Sisymbriun Loeselii
+ Holcus lanatus' S. sinapistrum
Medicago falcata Stachys annuus
Nepeta cataria | Vaccaria segetalis.

42 Ulvinen. — M. Brenner. : 4. XII. 1920.

5. Samantapaisia ilmeisiä venäläistulokkaita, jotka esiin--
tyvät Santahaminassa hyvin runsaina, monilla rikkakasoilla -
keskellä metsääkin kasvavina, ovat seuraavat:

Asperugo procumbens Neslea paniculata
Berteroa incana Sinapis arvensis
Bunias orientalis Sisymbrium sophia
Convolv. arvensis Melandryum album
Echinosp. lappula Melilotus albus
Malva rotundifolia » officinalis.

Tuo rikkakasa-kasvillisuus vaihtelee vuosi vuodelta.

Toiset lajit lisääntyvät silminnähtävästi (kuten Melilotus-lajit,

Bunias ja Rumex confertus), toisia on enää tavattavissa vain
yksi siellä toinen täällä. On lajeja taas, joita en enää viime

k tn 2
j ;
ch FREE ET TEN

kesänä löytänyt (Axyris, Vaccaria, Verbascum). Kun jonkun

vuoden perästä saarella käy, voi kasvistolla olla jo melko 3

lailla toinen leima, ja silloin voi näistä vaatimattomista
muistiinpanoista olla hyötyä kasvitieteilijöille.

Lähempiä tietoja tässä mainituista seikoista tulen esittä- ;
mään Seuran arkistoa varten tekeillä olevassa käsikirjoi-

tuksessa.

Rektor M. Brenner: Astragalus cicer L., ny för Fin-

lands adventivilora. Egendomlig växtspridning.
Under min tillfälliga vistelse sistlidna sommar pä Svart-

bäck i Ingä socken af Nyland, där jag tidigare under som-
rarna 1898—1907 haft mitt sommarhem, blef jag i tillfälle
att göra bekantskap med denna intressanta, i värt land
veterligen icke förut såsom själfsädd kända växt. (Såsom
odlad finnes den däremot i Universitetets botaniska träd-

= gärd).- -

Genom sitt växtsätt och sina blad päminnande om Vicia -
silvatica, skiljer den sig genom uddblad i stället för klängen,
genom sina korta och tjocka, täta, gulaktigt vita blomax
samt svarta, tätt borsthäriga, korta och uppsvällda fröbal- -
o jor. I Sverige, där den äfven saknas, motsvaras den af '
lundväxten A. glycyphyllus L., från hvilken den lättast skil- -
jes genom tilltryckt härighet, talrikare, mindre och smalare -

|
N. OTIN? FÅR VIS
Da I J UA KAAN MP 14.5

4. XII. 1920. M. Brenner, Astragalus cicer L. 43
* smäblad samt korta, uppsvällda, starkt häriga och svarta
baljor. j
oo Af Linné känd från Österrike, Schweiz och norra
Italien, har den sedermera befunnits vara spridd öfver de
— centrala delarna af den eurasiatiska kontinenten, från Spa-
> nien i sydväst till Kamtschatka i nordost. Öfverhufvud-
"taget sällsynt öfverallt, undviker den de väst- och nordli-
- gaste trakterna med deras fuktiga klimat och saknas sålunda
i hela Frankrike med undantag för de östligaste departe-
> menten från Öst-Pyreneerna och Cevennerna upp till Ar-
* dennerna. Härifrån går dess nordgräns öfver Mayfeld och
— Riibenach väster om Koblenz genom Wetterau, Fritzlar,
> Harz, Asse (sydost om Wolfenbüttel), Neuhaldensleben (nord-
> väst om Magdeburg) och Brandenburg rätt norrut upp till
E Kummerower-See, Demmin, Giitzkow och Sommersdorf i
Vorpommern och följer sedan pä betydligt afständ frän
> Östersjön dess sydkust genom sydvästra hörnet af Pommern
> och södra delarna af Väst- och Ostpreussen upp genom
Litauen och Lettland till Novgorod, därifrän den gär ned
> till Kasan. Som förvildad har arten anträffats vid Köpen-
hamn och vid Kallundborg pä Seelands västkust.

= > Som växtplats uppgifvas öfverallt torra soliga lokaler,
backar, betesmarker, äkerrenar, dikes- och vägkanter, där
— den antingen utbreder sig pä marken eller slingrar sig upp
3 bland buskar eller andra större växter. Till sin förekomst
= päminner den alltsä om de s. k. ruderatväxterna. Af nägon
E betydelse för människor eller djur synes den icke vara, och
— dess spridning motverkas af dess slutna baljors sega och
— fasta väggar och fåtaliga frön.

Anmärkningsvärd är växtens ofvannämnda förekomst i
Ingå. Såsom sol- och värmefordrande har den ett mycket
— fördelaktigt läge invid den mot söder och sydväst vettande
2 väggen af ett boningshus och dess veranda. Den synes
också trifvas väl. I två yfviga exemplar utbreder den sig
längs marken och uti en rosenbuske. Dess af mig i kruka

_ x —

44 . M. Brenner, Astragalus cicer L. 4. XII. 1920.

Medan jag åren 1898—1907 som sommargäst var där

bosatt, anlade jag vid väggen en mullbänk för prydnads-

växter och ditflyttade några i grannskapet växande rosen-
buskar, hvilka nu vuxit stora. Äfven några blomster-
frön utsåddes, utan att bland de däraf resulterande blom-
stren något exemplar af Astragalus skulle hafva uppenbarat
sig. Vid min återkomst till stället 10 år senare befann sig

kaut Ana

N
wu a A TA

hela blomsteranläggningen i ett förvildadt skick, delvis =

öfvervuxen af Triticum repens, Phleum pratense och hallon-
ris, samt närmast den plats där Astragalus nu finnes nägra
ständ af Convallaria majalis. Dä, lika litet som höstarna
1918 och 1919, observerades de nu anträffade exemplaren,
men kunna möjligen dä redan, ehuru säsom ännu mindre
utvecklade, hafva funnits där, dolda bland gräsen och bus-
karna och icke blommande. Nu, under sommaren 1920,
sägos dess vackra bladverk och gulhvita blomax pä hvar-
dera sidan om en af rosenbuskarna sticka fram ur gräset,
och pä hösten funnos dess stora svarta fröbaljor. 1 afsikt
att upptaga och till annan plats flytta det ena exemplaret

sökte jag efter roten, men befanns den krypande och rot--

släende stammen fortsätta i jorden under en af grundste-
narna under verandaväggen, hvarför jag uppgaf mitt före-
hafvande.

Till frägan om artens hitkomst sällar sig nu spörsmälet

huru fröet bragts till sitt läge under stenen. I följd af sin

ringa storlek, icke större än knappen pä en insektnäl, lätt
dolda bland andra frön, måste dessa frön mot slutet af

decenniet 1908—1917 hafva utsätts tillsammans med andra
frän utlandet importerade frön, sannolikt af en som pryd-
nadsväxt i stor mängd pä en angränsande, men fristäende
blomsterrabatt nu växande violettrödblommig form af Cam-
panula rapunculoides, och sedan af under stenar boende
myror (Camponotus herculeanus eller Formica fusca) släpats
* till sin nuvarande plats, där de grott. Dolda af det höga

gräset och rosenbusken ha de unga plantorna sedan smä-

ningom utvecklats till sin fulla längd, vidpass 80 cm, och
förgrenats samt denna sommar blommat och satt frö.

4 4 XII. 1920. M. Brenner, Astragalus cicer L. 4

Liknande fall af gåtfull växtspridning har jag varit i
— tillfälle att observera på mitt villaområde Brennebo i Ingå.
Sålunda misslyckades mina första försök att pä ett bestämt
€ omräde genom sädd af Melampyrum nemorosum gitva detta
- område ett trefligare utseende: I stället uppträdde växten
på ställen där den ej blivit sådd, och först senare har den
— utan särskild åtgärd fått en allmännare spridning. Kändt är,
— att, bland andra, Myrmica rubra samlar Melampyrum-frön, men
— dels har denna myrart på stället ej observerats, dels uppträder
växten vissa år i sä stora mängder och på sådana platser,
att man har svårt att föreställa sig denna dess förekomst
som beroende på af myror vid deras vandringar transpor-
terade frön. Formica rufa och Camponotus herculeanus fin-
nas nog på orten, äfvensom i mindre mängd Formica exsecta
och fusca, men ännu har det ej lyckats mig att få se dem
— släpa Melampyrum-frön. Däremot synes jordens uppluck-
ring och plantering med andra växter verksamt befordra
oden „Svenska soldatens" spridning. Den därvid erforder-
— liga motorn torde emellertid tills dato vara outredd.

I sammanhang härmed må ännu omnämnas en tillfällig
förekomst af Atropis distans i det salina bältet pä sten- och
— lerstrand af ofvannämnda Brennebo lägenhet. Den upp-
trädde en sommar i ett ganska stort antal, blommade och
satte frukt och var sommaren därpå åter försvunnen. Uppen-
- barligen hade den hösten förut med högvattnet hitförts och
felande höst eller vår af sjögång eller is åter bortförts.
Äfven den suprasalina Afriplex hastata har visat sig vara
känslig för starkare högvatten och isgäng, Mysotis laxa
däremot har i enskilda exemplar stått sig väl.

46 Mötet den 5 februari 1921.

Mötet den 5 februari 1921.

Maisteri H. Järnefelt esitelmöi kalastusbiolo- =

gista tutkimuksistaan Tuusulanjärvessä, teh-

den selkoa järven pohjanlaadusta, pohjaeläimistön eri run-

saasta esiintymisestä eri pohjalaaduilla sekä tämän syistä ja
edelleen kalojen kasvun riippuvaisuudesta ravinnon laadusta;

kalat kasvavat huonosti, vaikka pohjaeläimistö on runsas,

ellei niille ominaista ravintoa ole runsaasti saatavissa.
Professor Fredr. Elfving refererade A. Thesleffs

nyss utkomna värdefulla arbete „Studier öfver Basidsvamp- |
floran i sydöstra Finland“ (Bidrag t. känn. af Finlands natur
och folk, H. 79, 1920), därvid ägnande verkets i förtid bort-

gångne författare varma minnesord.
Magister R. Frey demonstrerade en för landet ny asi-

lid, Dysmachus trigonus Meig.: ,, Senaste sommar den 27 juni i

— anträffade lektor Äke Nordström i Pärnä pä blommor

flera exemplar av en mindre, karakteristisk rovfluga, som :
visade sig tillhöra den i vårt land hittills icke iakttagna

Dysmachus trigonus Meig. Släktet Dysmachus Lw. känne- =

tecknas av en nästan ända framtill tätt borstbeklädd rygg-
sköld och hos ? av en subapikal ändlamell pä ovipositorn.

Arten i fräga igenkännes ganska = genom den korta,

skarpt tillspetsade bakkroppen och 5 dessutom genom ett
jämförelsevis mycket litet jaa Dysmachus trigonus

är utbredd över södra och mellersta Europa, England och '
Danmark; i Sverige har den blivit sällsynt anträffad i Sää |

land.”

fågelbon kläckta Diptera.“

Dr V. F. Brotherus förevisade exemplar av en för =
vårt land ny mossart, Dicranum Sendtneri Limpr., vilken av
honom blivit funnen pä Kola-halvön samt pä några ställen °
i Kuusamo. Den liknar habituellt D. Bergeri Bland., men -
avviker från denna bl. a. genom småningom avsmalnande '
blad. I systematiskt hänseende står den dock närmast
D. Mühlenbeckii Bryol. eur., från vilken den avviker bl.a.

Tillika anmälde magister Frey till publikation: „Ur i

E 5. 11. 1921. Smärre meddelanden. 47

— genom större, synnerligen oregelbundna och förtjockade
X celler. I ‚Norge har denna art en stor utbredning, frän

ee Den uppträder pä + fuktig jord samt pä väta klippor.
3 > Lehtori A. A. Parvelan puolesta ilmoitettiin painetta-
— vaksi: » Oulaisten pitäjän kasvisto.*
a Amanuens Wolter Hellen redogjorde för en av ho-
nom företagen bearbetning av det ä Universitetets Zoolo-
E giska Museum uppbevarade materialet av finska loppor
3 (Aphaniptera), förevisande i samband härmed alla frän
vårt land kända arter av denna grupp. Av de förevisade
F arterna äro 15 tidigare icke antecknade hos oss. Anmälde
> till publikation: „Aphaniptera aus Finland.“
& Docent Alvar Palmgren förevisade exemplar av
den för floran nya Carex praecox Schreb. Exemplaren hade
E — under namn av C. leporina insamlats i Helsingfors omgiv-
Rs ning av lyceist H. Blomberg. Artens närmaste växtplat-
EN ser ligga i Kurland och pä Öland.

Maisteri E. Merikallio täydensi edellisessä kokouk-
* sessa antamaansa ilmoitusta korppikotkalöydöstä
* Kuusamon Alakitkalla selostamalla muistiinpanojaan.
> Koska linnun ampuja on erinomainen metsämies ja linnun-
— tuntija, joka on ampunut m. m. useita kotkia, ei tiedon-
— antoa tarvitse epäillä. Lajista ei enää ole ollut mahdollista
3 — saada selkoa.

= Maisteri E. Merikallio näytti vaalean suohaukan

af Palaemon Fabricii, tillvarataget med vinternot den 17
— januari 1921 vid Svartbäck utanför Borgä, sannolikt artens
Östligaste fyndort.

= > Ylioppilas A. Ulvinen jätti arkistoon: „Tietoja Santa-
— haminan kasvillisuudesta ja erittäinkin sen kasvistosta."

48 = Levander. — Sundström. s 5.11.1921.

Professor K. M. Levander: „Jag tilläter mig förevisa
en samling material rörande naturskydd, sär-

skilt naturskyddssträvandet i Finland, och bestående av ut-
klipp ur tidningar och tidskrifter, av litteraturhänvisningar,
smärre särtryck, uppmaningar, lagstiftningsakter o. a. doku- -
ment. Materialet, som av mig insamlats huvudsakligen se-

dan år 1910, är provisoriskt ordnat i 20 konvolut (sådana

som hos oss användas för kryptogamherbarier) enligt föl-
jande slagord: 1) naturskydd i allmänhet; 2) naturparker;
3) Malla-området; 4) Tvärminne, Nothamn, m. fl.; 5) hem-

bygdsvård; 6) Helsingfors, Åbo, m. fl.; 7) träd, buskar, ör-

ter; 8) skogsskydd; 9) vildnaden; 10) björn, vildren, älg,
m. fl.; 11) andra pälsdjur, pälshandel; 12) fågelskydd; 13)

smäfägelskydd; 14) djurskyddsföreningar; 15) prydnads-

fjäderhandel; 16) skärgärdsfägel; 17) rovfäglar; 18) jakt och

jaktvärd; 19) jaktlagstiftning; 20) diverse. Samlingen har
redan i något fall blivit anlitad och visat sig nyttig och
stär även framgent intresserade till tjänst, men först nu, dä
densamma blivit pä detta sätt ordnad, kan den egentligen
börja tjäna som ett arkiv och en litterär handapparat.
Emellertid är materialet storligen i behov av förfullstän-
digande. Med hänsyn härtill och samlingens uppgift att
stöda sakkunskapen i naturskyddsärenden och i allmänhet -
gagna naturskyddssträvandet hos oss, vågar jag uttala önsk- E
ningsmälet, det Sällskapets medlemmar och andra intres- -
serade ville genom benäget överlämnande av utklipp,
speciellt ur landsortspressen, samt andra litterära bidrag, =
fotografier av naturminnesmärken, m. m. understödja mitt |
bemödande att gestalta ifrågavarande samling till ett värde- —

fullt naturskyddsarkiv.“

notiser.

1. Anteckningar om högnordiska sträckvadare i Hangö- F

trakten.

Under min vistelse ä Tvärminne zoologiska station se
naste sommar (1920) var jag i tillfälle att under augusti *

Student Kurt-Erik Sundström: Ornitologiska

: E = XA -
258
E-

KON x
AG L 1921. Sundström, Ornitologiska notiser. 49

| månad göra några utflykter till de längorunda havsbukter

vid Hangö-udd och Björkskär (beläget en mil E om Hangö

— stad), vilka visat sig utgöra särskilt omtyckta rastplatser

= för mänga vadarearter. Rörande de anmärkningsvärdare av

— dessa arter meddelas här nägra observationsdata.

, Sguatarola sguatarola (L.). Björkskär 7 aug. 4 exx.
* Hangö-udd 8 aug. 4 exx.; Björkskär 8 aug. 3 exx., 12 aug.
KO exx., 14 aug. 7 exx. Samtliga exemplar gamla individer.
' = — Tringa ferruginea Brünn. Björkskär 7 aug. 1 == 12
— aug. 2 exx.

E- Tringa canutus L. Björkskär 7 aug. 1 ex., 8 aug. 1 ex,,
3 12 aug. 3 exx., 14 aug. 4 exx.

a. Av inhemska vadarearter iakttogos dessutom: Chara-
=... apricarius L.: Björkskär 7—8 aug. 1 ex., ungfägel; Li-
> mosa lapponica (L.): Björkskär 7 aug. 2 exx. samt strax
— därpå ett ensamt exemplar; Charadrius hiaticula L.; Ch. du-
= bius Scop.; Tringa alpina L.; Totanus totanus (L.); T. fuscus
= (L.); T. littoreus (L.); T. glareola (Gm.); Tringoides hypoleu-
= cos (L.). Tilläggas kan, att under en exkursion till Björk-
— skär den 15 aug. ingen vadare iakttogs.

E > Dessa fåtaliga anteckningar kompletteras genom de
uppgifter skolelev Björn Nilsson muntligen meddelat
| mig om vadarfrekvensen vid Björkskär. Denne har under

en följd av år under sensommaren regelbundet iakttagit alla
M av mig uppräknade arterna och dessutom tvenne arter,
j — vilka jag, trots ivriga efterspaningar, icke lyckades fä syn

2a, nämligen Tringa minuta Leisl. och Tringa temmincki
R Loisi. den sistnämnda t. o. m. i stora flockar.

* — Allt detta synes tyda pä att nämnda lokaler utsöra
— regelbundet besökta rastplatser under höstflyttningen även

> för de högnordiska vadare, om vilkas sommarvistelseorter
> och häckningsförhällanden man har sä knappa och osäkra

— uppgifter att tillgå. Enligt prof. Palmens arbete om fäg-
— larnas flyttningsvägar gä en av de vägar, som följas av
— Sguatarola sg., Tringa ferruginea, Tr. canutus och Tr. minuta,

i! tn = Finlands sydkust. Faktum är, att av det 30-tal fynd

av Tringa ferruginea och de 12 av Tr. canutus, som äro kända

50 , Sundström. — Vainio. SIE 19238

frän värt naturhistoriska gebit, härstamma 11 resp. 6 frän
Helsingfors-trakten. Trots att det stora antalet fynd frän
sistnämnda ort delvis mäste tillskrivas kulturhärdens närhet,
torde de dock, kompletterade med de av mig i det före-

gående anförda Hangö-fynden, utgöra stöd för teorin om =:

en flyttningssträt längs Finlands sydkust.

Ett egendomligt förhällande är, att bland erde avg
Tringa ferruginea och Tr. canutus endast ett för vardera ar-

ten härrör sig från vårflyttningen. Om fåglarna välja andra
vägar för återfärden eller flytta så snabbt, att de därför

undgå uppmärksamheten, är mig veterligen icke fullt utrett.

Emellertid vore uppgifter rörande dessa arters flyttning,
speciellt vårflyttning, värdefulla.

2. Svarta storken, Ciconia nigra (L.), observerad i Tvär-
minne-trakten.

I Finland är svarta storken tidigare med säkeen känd
frän Borgä, Pernä, Tenala och Kemi. Den 4 juli 1917 iakt-

tog skolelev Björn Nilsson 2 mil E om Hangö vid

Tvärminne-träsk 1 ex. och nägra dagar senare 2 exx. av
arten. Denna uppgift har professor Palmen publicerat 5
den nya upplagen av „Nordens fäglar“. Samme Björn Nils-

son har muntligen meddelat, att han är 1920 de sista da-

garna av augusti änyo observerat en svart stork flygande
över nejden V om Tvärminne-träsk, alltsä helt nära den
förra observationsplatsen. Dä flere exemplar för ett 20-tal

är sedan i augusti iakttagits i Tenala, förefaller det icke

otänkbart, att arten skulle häcka nägonstädes i dessa trak-
ter. Det gällde i sä fall för herrar ornitologer, jägare och

pojkbytingar att hålla sig borta med skjutvapen och ägg-
borrar för att i stället, om tillfälle erbjöde sig, jaga med

kikare och kamera.

Tohtori E. A. Vainio: Lichenes novi in Fennia a

V. Räsänen collecti.

IN
Nee a
EC, K R IN AN TRIP

1. Psorotichia heterothallina Vain. (n. sp.). Thallus areo-

latus verruculosusve, areolis 0.2—0.ı mm latis, dispersis aut —

partim contiguis, sat tenuibus, fusco-nigricantibus. Apo-

Be WE an
KAN : N
PAR

Br?

= [Va EP 4
Es II. 1921. - Vainio. — Forsius. 51

K eria crebra, lat. 0.2—0.3 mm, tenuia, basi constricta, disco
Uno rufo, opaco, margine tenui, integro, discum leviter aut
_ parum superante, testaceo aut testaceo-rufescente, laevigato.
Mä ymenium jodo caerulescens. Epithecium pallidum aut fere
* decoloratum. Asciclavati aut ventricoso-clavati. Sporae 8:nae,
— distichae, decolores, simplices, ellipsoideae aut suboblongae,
E long. 0.012—0.016, erass. O.006—0.007 mm. Paraphyses parce evo-
* lutae, arcte cohaerentes, totae distincte articulatae aut tantum
3 apice articulatae, haud constrictae, tubulis tenuibus et in
— apice latioribus, membranis gelatinosis. Gonidia pariete
> rubricoso, KHO non reagente, cavitatibus cellularum 0.006—
0.000 mm latis, subglobosis. Gonidiis nec cum Psorotichia
* nec cum Pyrenopsi congruit. — In saxo calcario littorali ad
> Kallioinen in par. Simo in Ostrobotnia boreali.
| 2. Xylographa rubescens Räsänen (n. sp.). Similis X. pa-
> rallelae (Ach.) Fr., sed thallo KR rubesvente ab ea diffe-
rens. Thallus tenuis, verruculösus, albidus. Apothecia fusi-
E formi-elongata, apicibus acutis, nigra, parallela, e substrato
— erumpentia et demum leviter prominentia, disco plano,
Po nigro, opaco, margine tenui, integro, nigricante, leviter
* prominente, praesertim apices versus evoluto, medio mox
excluso. „Hypothecium decoloratum. Epithecium fuscovire-
— scens sive olivaceum. Hymenium jodo caerulescens. Sporae
Kn 0.0053—0.009, crass. 0.008—0.006 mm, decolores, ellipsoi-

* deae oblongaeve.“ (Sec. Räs.). — Supra tectum ligneum
= vetustum in Tiurasenkrunni in par. Simo in Ostrobotnia bor.
E 3. Verrucaria melaenella Vain. Lich. Fenn. I Pyrenocarp.

— (1921) p. 44. Ad terram arenosam calcariam nudam in Tiu-
= — rasenkrunni in par. Simo in Ostrobotnia bor.
j E 4. V. peloclitoides Vain. 1. c. p. 67. Ad saxum calcarium
in Tiurasenkrunni in par. Simo in Ostrobotnia bor.
3 5. Cyrtopsis fumosa Vain. 1. c. p. 225. Ad corticem Ribis
E rubri in Roparanta in par. Lapua in Ostrobotnia austr.

4 Doktor Runar Forsius: Cecidiologische Beiträge.
M 1. Hoplocampoides xylostei Gir. Unerwartet fand ich
= am 15. 6. 1920 in Karkali im Kirchspiel Karislojo (südl. Fin-

52 Forsius, Cecidiologische Beiträge. j 5. II. 1921. =
land) in einem üppigen, dicht belaubten Walde auf Lonicera ja
xylosteum L. zahlreiche Gallen dieser Art. Die Larven
waren schon vollkommen ausgewachsen und verliessen die
Gallen z. T. schon an demselben Tage. Etwa 300 Larven
wurden in mehrere Rex-Gläser gebracht und es wurden
sowohl Torf und morsches Holz als auch abgeschnittene
. Weidenruten und Himbeerzweige den Larven dargeboten.
Die Larven bohrten sich jedoch nicht ein, wie die meisten
in Gallen lebenden Tenthredinoidenlarven es gewöhnlich _
tun, sondern krochen mehrere Tage unruhig in den Glä-
sern umher. Die meisten gingen schliesslich in die Erde.

Im Januar und Februar 1921 erschienen, bei Zimmer-
zucht, zahlreiche kleine Chalcididen, die noch unbestimmt
sind, aber keine Hoplocampoides-Imagines. Die Gallen, die
Giraud (Verh. zool. bot. Gesellsch. Wien, S. 1297, 1863)
und Enslin (Deutsche Ent. Zeitschr. 1914, Beiheft, S. 251)
abbilden, sind jedoch so charakteristisch, dass die Identität
der Art kaum bezweifelt werden kann, besonders da auf
Lonicera keine andere Blattwespengallen bekannt sind. 2

Von Hoplocampoides xylostei Gir. ist nur das Weibchen
bekannt. Es ist ausserordentlich selten und früher nur aus i
Österreich und Frankreich bekannt. Bei uns ist es viel-
leicht nur übersehen worden, denn am 18. 6. 1920 fand ich
wieder im Kirchspiele Lojo auf der Insel Jalassaari einige,
meistens leere Gallen dieser Art. Sie fliegt im ersten
Frühling.

Die Gallen sind etwa 8—12 mm lang und 6—8 mm =
dick, ziemlich fest, weisslichgrün, bisweilen rotbackig, und
bestehen aus rundlichen oder bisweilen mehr oder weniger
spindelförmigen Auftreibungen eines Sprossachses (Zweig- E
galle) und tragen oft noch grüne, normal gebildete Blätter.
Die Gallen werden von den Larven schliesslich so stark. 7
benagt, dass bisweilen nur eine papierdünne Epithelschicht |
übrig bleibt. Jede Galle enthält nur eine etwa 10 mm
lange Larve, die weisslichgrau gefärbt ist. Die Larven
wurden von einer Wanze, Picromerus bidens L., ausgesauptag ;
die mit ihrem Rüssel die Gallen durchstach.

E 5. II. 1921. Forsius, Cecidiologische Beiträge. i 53

= 2. Aulacidea macula n. sp. 39. Kopf schwarz, nur die
> Mundteile gelblich. Thorax schwarz. Flügel hyalin. Geäder
3 -gelblichbraun. Beine gelb, die Oberseite der Hinterschenkel,
* Trochanteren und Hüften leicht geschwärzt. Abdomen un-
> ten und seitlich rötlich, oben dunkelbraun.
3 Kopf hinter den Augen ein wenig gerundet verschmälert,
fein chagriniert, fast matt, an der Stirne unten fein gestreift,
— fein und anliegend behaart. Scheitel ungerandet, Augen
— länglich gerundet. Wangen gerundet, etwas länger als die
— Hälfte der Augen. Punktaugen beim Weibchen klein, beim
© Männchen etwas grösser, ein stumpfes Dreieck bildend; die
> lateralen seitlich durch eine seichte Furche begrenzt, vor
den vorderen eine kurze längliche Furche, die sich vor-
> wärts etwa so weit wie der Durchmesser des Punktauges
— erstreckt. Unter den Antennen eine flache längliche Erhe-
bung, die unten ziemlich scharf begrenzt wird. Antennen
wenig behaart, beim Weibchen 13-, beim Männchen 14-glie-
EP — drig, beim Weibchen etwa so lang wie Thorax + Abdomen,
> beim Männchen etwa so lang wie der Körper. Die Länge
"der einzelnen Antennenglieder verhält sich zu einander wie
Be 741226:10:10:710:979:8°3>7:7:6:10 (beim 9)
= dn 920088: T10:6: 6 i9 (beim 3)
= Das letzte Glied am Ende ziemlich zugespitzt. Glied 3 beim
Weibchen unten ein wenig eingekerbt, beim Männchen leicht
3 — gebogen, die einzelnen Glieder sonst nicht auffallend geformt
— oder verdickt.
E 3 Thorax wenig behaart, nicht allzu fein und ziemlich dicht
k — punktiert, matt, unten am Mesosternum fein gestrichelt.
* Prothorax bogig ausgerandet. Parapsidenfurchen durch-
E laufend. Ausserdem vorne zwischen den Parapsidenfurchen
| "zwei kurze parallele glatte Furchen und hinten in der Mitte
— eine und seitlich je eine etwas längere ähnliche Furche am
3 Mesonotum. Schildchen hinten gerundet, vorne deutlich
von einer Furche begrenzt und mit zwei ziemlich stark
glänzenden, nach vorne konvergierenden Grübchen versehen.
% Flügel -mit völlig geschlossener Radialzelle; Areola nicht

54 Forsius, Cecidiologische Beiträge. 5. 111921.

vorhanden; Basalnerv weit von der Radialzelle in die Sub-
costalis mündend. Schenkel einfach, Klauen ebenso.

Abdomen von den Seiten leicht zugedrückt, stark glän-
zend, äusserst fein und nur mit stärkerer Vergrösserung
wahrnehmbar punktiert. Segment 1 nicht gefurcht, 2 länger
als 3, leicht behaart; Hypopygium fast rechtwinklig ausge-
schnitten, Bauchdorn nur angedeutet; Legestachel auffallend .
dünn, den Hinterleib ein wenig überragend. Länge des
Weibchens etwa 3—5.5 mm, des Männchens 2.5>—3 mm.

Kieffer’s Bestimmungstabelle (Das Tierreich, Vol. 24,
Cynipidae, S. 682, 1910) leitet zu A. abdominalis Thoms. (2),
der diese Art offenbar sehr nahe steht. Unsere Arten
stimmen jedoch nicht, soviel ich finden kann, vollkommen
mit einander überein. A. macula n. sp. ist oben am Hinter-
leibe dunkel gefleckt, die Schildchengrübchen sind nicht
parallel, dagegen deutlich glänzend, eine Areola ist nicht
vorhanden, und das dritte Antennenglied beim Weibchen
kann nicht gut als gebogen bezeichnet werden. Die Wangen
bei A. macula n. sp. würde ich auch nicht als aufgeblasen
bezeichnen. Dagegen ist meine Art wahrscheinlich mit der
Aulax sp. von Mik (Wien. Ent. Zeit., Vol. 18, S. 279, Fig.
3, 1899), identisch. Mik hat die Galle und deren Ent-
wickelung gut beschrieben und abgebildet.

Die jungen Gallen wurden von mir am 18. 6. 1920 im
Kirchspiele Lojo auf der Insel Jalassaari gesammelt. Herr
Stud. P. H. Lindberg, der in der Nähe wohnt, war so.
freundlich mir später, Anfang Juli, reife Gallen zu senden.
Diese ergaben sogleich und im folgenden Frühling bei Zim-
merzucht zahlreiche kleine Chalcididen (wenigstens drei ver-
schiedene Arten). Die Gallenerzeuger selbst erschienen -
zahlreich im Frühjahre 1921. Es giebt somit nur eine Gene-
ration jährlich. ;

A. macula n. sp. erzeugt Gallen auf Scorzonera humilis
L., dessen Früchte verdickt und verunstaltet werden. Jede
Achene enthält nur eine etwa 3—4 mm lange, gelblich- -
weisse Larve. Die Wände der inficierten Achene sind aus- -
serordentlich verdickt und zugleich kürzer als die normalen

Ban. 1921. Forsius. — Montell. 55

und werden infolge des Druckes der umgebenden, ebenfalls
E vergallten Früchte oft eckig. Wenn in einem Fruchtköpf-
chen zahlreiche Gallen vorhanden sind, werden diese hoch-
— gradig verdickt, oft kugelrund und verhärtet und tragen
noch die verwelkten Corollen, die bei normalen Früchten
bald abfallen.

Mik fand seine Gallen in Nieder-Österreich. Seit-
I dem ist diese Art meines Wissens nicht wiedergefunden
worden.

3. Andricus curvator Htg. Die unregelmässigen, oft
> bohnengrossen, knorpeligen, sehr saftigen Blattgallen (der
sexuellen Generation), die aus beiden Seiten der Eichen-
| — blätter oder teilweise aus den Blattstielen hervorragen,
E beobachtete ich zahlreich am 25. 6. 1919 in Äbo Runsala.
* Aus einigen eingetragenen Gallen schlüpften die Imagines
am 30. 6. In Sommer 1920 fand ich die Gallen dieser Art
> am 19. 6. in Karkali im Kirchspiel Karislojo, wo sie selten
> waren. Diese Art ist zusammen mit Ouercus pedunculata
> Ehrh. über fast ganz Europa verbreitet, bisher jedoch bei
> uns übersehen worden. Die Gallen oder Wespen der aga-
* men Generation habe ich bisher nicht beobachtet.

Forstmästare Justus Montell: Orchis lapponicus
> Laest., en länge förbisedd art.

r Den 14 juli 1914 fann jag helt nära Muonio kyrkoby
= en vacker, mörkblommig Orchis, som jag antog vara O.
> Traunsteineri Saut., hvilken art jag aldrig sett ute i naturen.
Vid en närmare granskning med tillhjälp af Max Schulzes
„Die Orchidaceen Deutschlands, Deutsch-Oesterreichs und
föder Schweiz" visade det sig emellertid, att jag misstagit
> mig. Min Orchis var icke identisk med denna art, hvilket
: 5 en jämförelse med herbariiexemplar af O. Traunsteineri frän
> olika delar af Europa äfven bekräftade. Då den icke heller
> kunde hänföras till någon annan i Schulzes arbete eller i
: de vanliga flororna beskrifven form, sände jag exemplar till
ä — flera kända botanister med anhållan om deras utlåtande —
= dock utan positivt resultat. Det äterstod sälunda ej annat

56 Montell, Orchis lapponicus Laest. 5. II. 1921.

än att tillsvidare lägga den ä sido, säsom jag sett mig nöd-
sakad göra med många andra kritiska former. | :

Först år 1918, då C. A. M. Lind man's nya arbete
„Svensk Fanerogamflora“ utkom, fick gåtan sin lösning. I
detta arbete upptages och beskrifves den af Laestadius
redan är 1851 namngifna Orchis lapponicus, med hvilken
den af mig funna formen i allt väsentligt öfverensstämmer.
Då Lindmans beskrifning emellertid är rätt knapphändig,
ansåg jag det vara bäst att vänta med offentliggörandet af
mitt fynd till dess bestämningens riktighet bekräftats antin-
gen af någon specialist eller genom jämförelse med säkra
exemplar af O. lapponicus. Och denna gång behöfde jag
dess bättre ej vänta länge. I december 1919 skref den
kända orchidespecialisten Rudolf Schlechter, Berlin-
Schöneberg, utgifvare af tidskriften ,Orchis*, och anhöll att
få exemplar af alla i Lappland förekommande orchideer,
främst Orchis lapponicus. Jag sände honom talrika, goda
exemplar af min O. lapponicus och fick sålunda bestämnin-
gens riktighet bekräftad af en person, hvars kompetens +.
knappast kan betviflas.

Orchis lapponicus förefaller att stå närmast O. latifolius
L., hvilken den rätt mycket liknar till bladformen och blom- -
mornas färg äfvensom till läppens form. Knölrötterna äro
djupt klufna med mycket långa flikar (kanske beroende på
växplatsen, Sphagnum-tufvor). Stjälken är spenslig, mer
eller mindre tydligt pipig, 10—20 cm hög, sällan högre,
mest trebladig. Bladen från smal bas lancettlika till jämn-
brett lancettlika, det nedersta tunglikt, alla starkt fläckiga
(åtminstone hos mina exemplar), 2—8 cm långa, 4—11 mm
breda, de nedersta bredast. Ax 2—6 cm långt, c. 2 cm
bredt, oftast glest och fåblommigt (blommor 3—14). De
nedra skärmbladen längre än blommorna, vanligtvis gröna,
de öfre kortare än motsvarande blommor, violettfärgade.
Blommorna mörkt violettröda med mörkare teckningar på
läppen. Denna bred (bredden större än längden), ej så
djupt flikig som hos O. latifolius, försedd med tillspetsad

E 5.11. 1921. - Montell, Orchis lapponicus Laest. 97

— midtflik. Sporren nägot kortare än füktamnet, tjock och
> trubbig.
3 Lokalen, där jag fann Orchis ESPN är en ganska
> fuktig, med små björkar och granar samt enstaka videbuskar
— beväxt mindre Sphagnum-mosse. O. lapponicus växer här
= tillsammans med Ledum palustre, Andromeda polifolia, Oxy-
— coccus microcarpus, Hieracium subarctoum, Carex chordor-
— rhiza, C. tenuiflora, C. dioica 0. s. v. Den uppträder spridd
*— pä eller i närheten af smärre tufvor och förekommer en-
= dast pä ett begränsadt omräde. Uppgiften i Lindmans flora
— att denna art förekommer pä Banned mäste väl sälunda tagas
— med reservation.
= Orchis lapponicus har sammanblandats än ed den ena,
' än med den andra arten och har af flera författare, ätmin-
E stone under senare tider, helt och hället bortglömts. Sä-
au saknas den, sä vidt jag kunnat finna, i alla i värt
land utkomna floror och växtförteckningar, likasä i flera
— svenska floror.. I Nymans „Sylloge Florae Europaeae“ fin-
= nes den upptagen under O. latifolius (enl. Rchb.), i Hart-
A mans flora, 10:de upplagan, är den förd som underart under
0. Traunsteineri, i Axel Blytts „Haandbog i Norges flora“
E- — hänföres den som form till O. angustifolium (Rchb.) o. s. v.
- *— Lindman, den enda som mig veterligen upptagit O. lappo-
— nicus som art, säger om den: „männe identisk med O. cordiger
> Fr. 1842, O. latifolius var. cordiger Rchb., O. incarnatus v.
> lapponicus Hartm. enl. Rchb.* Han tillägger, att den ännu
— ej är tillräckligt känd. Som synes råder stor osäkerhet
— beträffande denna art, som sannolikt öfverallt är sällsynt
och sparsam. |
i För värt land finnes Orchis lapponicus, säsom redan
nämnts, icke tidigare uppgifven, men så vidt jag vid ett
— flyktigt genomgående af Museets Orchis-material kunnat
— finna, tillhöra ej sä fä af de exemplar, som gä under nam-
— net Orchis Traunsteineri, denna art, hvilket väl vid en fram-
= tida närmare granskning kommer att utredas.

58 Montell, Rumex aquaticus X domesticus i Muonio. 5. II. 1921. -

Forstmästare Justus Montell: Rumex aguaticus L.
X domesticus Hn. (R. armoraciifolius Neum.) uppträdande
som „art“ i Muonio.

Redan för nära 20 är tillbaka lade jag märke till att i
Muonio tillsammans med den vanliga Rumex domesticus
uppträdde en närastäende, men dock väl skild art, hvilken
jag antog vara den nägra är tidigare beskrifna R. fennicus
Murb. Dä jag emellertid saknade herbariiexemplar af denna
art ock ej heller hade till hands nägon beskrifning af den,
uppsköt jag undersökningen frän är till är i hopp att jag
skulle fä jämförelsematerial. Detta lyckades först senaste
är, dä jag genom Helsingfors Botaniska Bytesförening er-
höll ett exemplar af R. fennicus från södra Österbotten.
Vid en jämförelse med detta exemplar visade det sig ge-
nast, att Muonio-formen icke tillhörde denna art. Först dä
kom jag att tänka pä, att jag kanske hade med en hybrid

att göra. Formen kunde jämväl med lätthet identifieras -

med den af Neuman beskrifna R. armoraciifolius (R. agua-
ticus < domesticus) — för öfrigt den enda hybrid, som pä
denna ort kunde komma i fräga.

Neuman säger om sin R. armoraciifolius: ,Har uppstätt
ur aguaticus < domesticus, men uppträder som art med

nästan alla kalkar och frukter fullt utbildade". Sä är fallet

äfven med den i Muonio förekommande formen. Den är
fullt fertil och förökar sig af allt att döma oberoende af
föräldrarna. ; | |

Rumex armoraciifolius förekommer åtminstone vid Yli-
muonio by, där jag först lade märke till den, och i Muonio
kyrkoby och uppträder dels pä gärdsplaner, vägkanter o.

dyl. st., dels pä fuktiga ängar, antingen ensam eller i säll-
skap med nägondera af föräldrarna. Vid Ylimuonio före-
kommer den i stor ymnighet och uppträder här i manshöga

exemplar med rikt förgrenad blomställning och jättestora -

blad. | ,

Denna bastard är tidigare funnen pä ett par ställen i 4

landet, hvarför ett omnämnande af fyndet strängt taget är .

onödigt. Jag har dock velat rikta uppmärksamheten härpå,

PAST KIA IE FEET

Så

>. ja
Be
an -
JN w
Bin
X <

P 5.11.1921. - = Montell. — 1. Hilden. 59

ali emedan växten här uppträder i sädan ymnighet, dels

emedan den form som här förekommer tydligen är identisk

— med Neumans R. amoraciifolius, hvilket naturligtvis inte
R Fbechöfver vara fallet med alla former af bastarden R. aqua-
— ticus < domesticus.

+ — Ylioppilas Ilmari Hilden: Lintutieteellisiä havain-

— toja Jaakkimasta ja Juuasta.

, Keväällä 1920 sain Seuralta stipendin lintutieteellisiä
— tutkimuksia varten Jaakkiman (Kl) ja Juuan (Kb) pitäjissä.
- Samalla kun pyydän Seuralle lausua parhaimmat kiitokseni,
— saan seuraavassa esittää muutamia tuloksia tutkimuksistani.
> Jaakkimaan saavuin 29 p. toukok. asettuen Lahdenpohjan
— suureen kauppakylään Laatokan pohjoisrannalla. Ensimäi-
> set päivät kuluivat lähimpien ympäristöjen tutkimiseen, jol-
* loin eritoten kiinnitin huomiota seudulla tavattavien rehevien

-lehtometsien linnustoon. Kesäk. 3 p. tarjoutui minulle tilai-

- suus vänrikki A. Kristopovitz'iin seurassa tehdä retki
— Laatokan ulkosaarille, jonne pääsy muuten on kielletty,
— syystä että niitä paraikaa linnotetaan; retki oli sitäkin
* mielenkiintoisempi, kun saaret ennestään olivat vallan tutki-
— matta. Ensimäinen saari, jonne pysähdyimme, oli Wossina,
äi — joka sijaitsee n. 4 pk. Lahdenpohjan satamasta kaakkoon

— päin. Saari on pari km pitkä ja noin km:n levyinen. Suu-
"rin osa on Myrtillus-tyyppiin kuuluvan kuusimetsän peitossa;

3 "ainoastaan pieni osa on niittyä ja vesiperäistä maata. Seu-
— raavana päivänä, illalla, lähdimme Wossinasta Mökerikköön,
> joka on noin km:n pituinen, melkein alaston kivikkosaari;
> vain saaren keskustassa kasvaa jonkun verran koivu- ja
* harmaaleppäviidakkoa, joukossa jokunen korkeampi mänty.
— Tutkittuani Mökerikön lähdin kotimatkalle sivuuttaen ohi-
> mennen Jalajan, Kukrin ja Heinisenmaan ulkosaaret. Mat-
— kalla tekemistäni havainnoista tahdon seuraavassa esittää
— vain mieltäkiinnittävimmät.

' Caprimulgus europaeus L. Kristopovitzin toimesta
: — ammuttiin Mökeriköllä 9. VI. 1 kpl., jonka lähetin Yliopiston

A %

a u
| EB 404 ET SE
i v

60 7. RR: Lintutiet. N Re ja Juuasta. 2 H 1921. i

Museoon. Mela-Kivirikon aka ei itua ennen le ä

tavattu maakunnassa KI. 3

Nyctea scandiaca (L.). Heinisenmaan saarella asuva

kalastaja Kukko kertoi, että laji, joka aikaisemmin usein
on tavattu Etelä-Suomessa talvisaikaan kiertolintuna, kevät-

talvella 1920 oli sangen yleisenä esiintynyt Heinisenmaan ja

Kukrin saarilla, olipa muutamia pareja jäänyt Kukrille pesi-
määnkin (?). Mela-Kivirikon mukaan uusi KI:lle.

Syrnium lapponicum (Sparrm.). Kristopovitz’in mu-

kaan oleskeli yksi pari Mökerikön saarella keväällä 1920;
toinen niistä ammuttiin' 20. V. ja joutui kauttani Yliopiston
Museoon.

Haematopus ende L. Tätä, ennen Suomessa vain
merenrannoilla pesivää, lintua tavattiin 2 kpl. Mökerikön
ulkoluodoilla (pesivinä?). Mela-Kivirikon mukaan uusi
Kl:lle. |

Totanus littoreus (L.). Mökeriköllä pesi yksi pari.

Machetes pugnax (L.). Muutamia pareja oleskeli Mökeri- >
köllä. Aikaisemmin on lajia tavattu pesivänä sisämaassa
vain hyvin harvinaisena. Mela-Kivirikon mukaan uusi

Kl:lle.
Spatula clypeata (L.). Wossinan saarella näin useita
kpl. Mela-Kivirikon mukaan uusi Kl:lle.

Fuligula fuligula (L.). Näkyy olevan verrattain yleinen E

Wossinassa.

Oidemia fusca (L.). - Useita kpl. näin sekä Mökerikössä

että Wossinassa.
Harelda hiemalis (L.). 'Wossinassa näin 4—5 kpl.

Mergus merganser (L.). Verrattain yleinen niinhyvin S

Wossinassa kuin Mökerikössä.

Phalacrocorax carbo (L.). Aikaisemmin on ilmoitettu
merimetson pesineen Kukrin saarella (ks. W. M. Linna-
niemi-J. Alopaeus, Meddel. 37, 1911, s. 53—54; R.

Palmgren, Meddel. 43, 1917, s. 9—13). Kalastaja Kukko

kertoi minulle kuitenkin, että laji ei enää siellä pesi. Itse
tapasin sensijaan useita kpl. Wossinan ulkoluodoilla, joten
se näyttää etsineen itselleen uuden pesimäpaikan. Kristo

al ‘
SR , PI
Babe VA od N (915 Me Tak v

E 5. II. 1921. 1. Hilden, Lintutiet. havaintoja Jaakkimasta ja Juuasta. 61

*— povitz'in ilmoituksen mukaan oli samassa paikassa aikai-
- semmin keväällä löydetty pesä, jossa oli munia.

Sterna macrura Naum. Tämä Pohjois-Suomessa ja siellä
3 — täällä merenrannoilla yleisenä esiintyvä tiiralaji pesii sangen
— runsaasti Mökerikön edustalla olevalla suurella luodolla.

Yksi kpl. ammuttiin 5. VI. ja toinen 9. VI.; molemmat ovat
> nyt Yliopiston Museossa. Mela-Kivirikon mukaan uusi
p KI:lle.
E Larus argentatus Briinn. Näin muutamia kpl. Wossinan
> luona. Aikaisemmin vain hyvin harvinaisena tavattu sisä-
'* maassa. Mela-Kivirikon mukaan uusi Kl:lle.

-Cepphus grylie (L.). Aikaisemmin tavattu Suomessa
> vain merien rannoilla pesivänä. Wossinassa näin muutamia
> kpl. Kristopovitz’in mukaan pesii harvalakuisena Jala-
* jassa. Mela-Kivirikon mukaan ei ennen tavattu Kl:ssä.
= = = Alca torda L. Kristopovitz'in mukaan pesii tämä
— tyypillinen merilintu verrattain lukuisasti Jalajassa ja ympä-
* röivillä luodoilla. Mela-Kivirikon mukaan uusi Kl:lle.

Kuten ylläolevasta luettelosta käy ilmi, esiintyy Laato-
> kan ulkosaarilla useita tyypillisiä merilintuja, mikä mah-
— dollisesti saa selityksensä siitä, että Laatokka laajoine ulap-
> poineen ja kalliosaarineen muistuttaa Itämeren lahtia, joissa
— näitä merilintuja aikaisemmin on tavattu pesivinä. Kuiten-
> kin on tällä ilmiöllä ehkä syvemmätkin syyt. Laatokkahan
— on jääkauden jälkeen kauan ollut suoranaisessa yhteydessä
> meren kanssa, jolloin puhdas mariininen luonto siellä oli
— vallalla, mikä vieläkin suurin piirtein katsoen on säilynyt.

- Kyseessä olevia merilintuja ei siis Laatokassa ole pidettävä
> tilapäisinä vieraina, vaan ennemminkin ovat ne ymmärtääk-
5 — seni käsitettävät reliktieläiminä, muinaisiin olosuhteisiin viit-

s — taavina muotoina. Analoginen tapaushan on nisäkkäiden
| — joukossa kiehkuraishylje, josta Laatokan eristyttyä on kehit-
3 "tynyt maantieteellinen varieteetti. Myös kalojen joukossa
— on vastaavanlaisia ilmiöitä.
| Tässä yhteydessä mainittakoon, että ylläesitettyjä mielen-
— kiintoisia lintuyhdyskuntia Laatokan ulkosaarilla uhkaa suuri _
a "vaara. Saarilla paraikaa toimitettavat linnotustyöt, ampuma-

62 1..Hüden: X Eklind = 5. II. 1921.

harjoitukset ja sotilaiden harjottamat pesäryöstöt y. m. ovat
omiaan karkottamaan linnut näiltä saarilta; lienee näin ollen
vain ajan kysymys, milloin linnut häviävät nykyisiltä asuin-
paikoiltaan. S

Jaakkimasta lähdin kesäk. 10 p. Juukaan metsätöihin.
Nämä estivät suuresti lintutieteellisten tutkimusten suoritta-
mista, joten havainnot olivat parhaasta päästä satunnaisia.
Niistä ansainnevat kuitenkin muutamat mainitsemista. |

Turdus viscivorus L. Oli vallan yleinen Calluna-tyyppi-
sissä mäntymetsissä.

Ampelis garrulus (L.). Havainnoistani päättäen pesii laji
harvalukuisena alueella, joskaan pesiä en voinut löytää.

Picus canus (Gmel.). 30. VI. näin yhden kpl. Mela-
Kivirikon mukaan uusi Kb:lle.

Dendrocopus leuconotus (Bechst.). 23. VI. ja 14. VI.
näin yhden kpl. Mela-Kivirikon mukaan uusi Kbille.

Falco aesalon Tunst. 7. VII. näin 2 kpl., joilla niiden
esiintymisestä päättäen oli pesä lähistöllä. Mela-Kivi-
rikon mukaan ei ennen tavattu Kb:ssä.

Scolopax rusticula L. 12. VII. löysin lentokykyisen poi-
kasen Waikon kestikievarin pihalla. Mela-Kivirikon
mukaan uusi Kb:lle. ; |

Student Ole Eklund hade insänt: Märkliga växtiynd -
i Ab, Korpo. (Anmäld den 2 oktober 1920.) |
Säsom Sällskapets stipendiat fortsatte jag sommaren
1920 de floristiska studierna i Korpo och företog 5. VIL—
18. VII. en längre exkursionsfärd till socknens västligaste
och sydligaste skärgärdsgebit, varvid holmar i Österskärs
arkipelag, Vidskär och Jurmo med kringliggande skär be-
söktes. Härunder gjordes ett antal intressanta fynd, främst.
pä Jurmo, för vars flora utförligt kommer att redogöras i
en särskild uppsats. Bland resultaten av sommarens exkur-
sioner mä främst nämnas den i vårt floraomräde tidigare icke -
iakttagna Stellaria crassifolia var. brevifolia och de för prov. Ab
nya Alopecurus arundinaceus X geniculatus, Catabrosa agua-
tica, Polygonum Raji, Atriplex hastatum *prostratum, Sagina

* 5. II. 1921. — Eklund, Märkliga växtfynd i Ab, Korpo. 63

EN maritima, Cerastium glutinosum och Fragaria viridis. Nedan
uppräknas några anmärkningsvärdare växtfynd, gjorda sist
— tilländalupna sommar, varjämte i korthet redogöres för de
> olika fyndplatserna.

; 1. Botrychium lanceolatum Ångstr. och B. matricariae-
> folium A. Br. Långviksområdet: Strömma, synnerligen spar-
| samt å ett c. 10 m? stort område. Arterna växa tillsammans
med B. lunaria (L.) Sw., vilken förekommer ymnigt i nästan
3 — hela Längviksomrädet. Lokalen utgöres av en tämligen torr
betesmark (gräsvegetationen förnämligast Festuca ovina,
Nardus stricta och Triodia decumbens), som ärligen upplätes
> för boskap.

“= 2. - Zannichellia major Boenn. Denna i värt land högst
— sällsynta art anträifade jag mycket sparsamt pä den san-
3 diga bottnen av en liten, med havet kommunicerande salt-
— vattenlagun pä SSE-stranden av Jurmo tillhörande Stor-
= Örskär. Denna fyndplats torde vara den västligaste och pä
* samma gång sydligaste hos oss.

2 3. Alopecurus arundinaceus Poir. < A. geniculatus L.
# Denna sällsynta hybrid växer synnerligen rikligt ä Österskär
» 1 en sank tillandning vid ,hamnens* innersta del strax ne-
: — danför Södergärd. Förekommer bland stamarterna, av vilka
EA. arundinaceus är mycket ymnigt för handen, medan A. geni-
— culatus är i minoritet. Då hybriden (ny för prov. Ab) hör
— till en av vär floras största rariteter, torde en kort be-
skrivning av densamma, gjord efter levande exemplar, icke
vara ur vägen.

oo Strän uppstigande, 80—120 cm långa, blägrätt daggiga,
flerfaldiga gånger knäböjda och växande i stora tuvor.
> Bladslidor uppblästa, blågrått daggiga; blad (2:dra sträbladet
uppifrån) 8—17 cm x 6—9 mm. Skenax 4—7 cm långt;
3 blomfjällets borst dels längt och utskjutande, dels (oftare)
* inneslutet. Ständarknappar merendels outvecklade, ej skju-
tande ut ur blomman. Av hybriden funnos tvenne olika
typer, av vilka f. subgeniculatus var rikligare, medan f.
— subarundinaceus förekom synnerligen sparsamt. Den senare

eh N

64 Eklund, Märkliga växtfynd i Ab, ssi k" IL 1921.

är kraftig till växten -och har ett ee som helt liknar | |

ett sädant hos A. arundinaceus.

4. Aira bottnica Wahlenb. < A. caespitosa L. Tvenne" 3

tuvor av denna hybrid anträffades tills. med stamarterna
(A. bottnica i majoritet) ä Österskär. Lokalen utgöres av
en läglänt, smästenig havsstrand pä holmens W-sida. :

5. Catabrosa aquatica (L.) PB. Detta vattengräs växer
tämligen rikligt å Jurmo, dels kring gölar på öns sanka

sydstrand tills. med Agrostis stolonifera, Bidens cernuus, >
Calla palustris, Galium trifidum, G. palustre, Hippuris vulga-

ris, Montia *lamprosperma, Myosotis caespitosa, Polygonum
minus, Ranunculus sceleratus, Sagina nodosa, Stellaria crassi-
folia v. brevifolia, Veronica scutellata etc., dels i det lugna,
översta loppet av den rännil, som avleder vattnet es ett
pä Öns södra sida beläget gungfly.

Jurmolokalen är helt isolerad, i det närmaste tyndpls |
ser äro N: Helsingfors och Om: Brahestad.

6. Rhynchospora fusca (L.) R. et Sch. Vidskär, mycket -
ymnigt i kärrartade bergskrevor, ställvis aI och

täckande. 2

7. Carex canescens L. x C. noen Willd. Östen?
skär: Sundskär, tongivande ä ett ca 200 m? vidsträckt om-

råde. Växer i väldiga tuvor. Av stamarterna anträffades

endast C. canescens, medan C. norvegica ej stod att finna.
Mähända är arten sedan länge försvunnen frän lokalen,

förkvävd av den pä vegetativ väg sig yppigt utbredande
bastarden. Lokalen är ett kärr i en dalsänka (ett forntida -
sund) nära havet. I kärrets vattengölar växa bl. a. Hippuris |
vulgaris, Potamogeton natans, Scirpus *eupaluster, Sparganium

minimum och Utfricularia vulgaris.
8. Carex hirta L. Jurmo, nära sydkusten, ä sandig -
mark, växande rätt rikligt ä ett 4x6 m stort omräde.

. k N

> 3

9. Polygonum Raji Bab. Jurmo, rätt ymnigt tills. med -

Ammodenia peploides och Salsola kali å öns sandiga E-strand. .

Ny för prov. Ab. Hittills antecknad frän Ik och N Hang)
Ä samma strand anträffades täml. spars. den för Ab även-

ledes nya Atriplex hastatum L. *prostratum (Lindeb.), tidi-

| [

- +

: 5. 11. 1921. — Eklund, Märkliga växtfynd i Ab, Korpo. 65

gare känd från Finska vikens sandiga havsstränder på kust-
— sträekan N—Ik.
= 10. Silene dichotoma Ehrh. Denna sällsynta drei
växt uppträdde senaste sommar ymnigt å odlade klöver-
ängar å Strömma. Tillsammans med den växte Daucus
— carota L. och (sparsamt) Berteroa incana (L.) D.C.

=> 11. Sagina maritima Don. Jurmo (2 olika ställen) samt
* närliggande Stor-Örskär och Ömsarsten, ä alla ställen (utom
- Stor-Örskär) ymnig, i synnerhet ä Jurmo, där tiotaltusen
individer uppträda ä fuktig sand tämligen nära vattenbry-
> net. I vårt land tillförene känd endast från det västliga
Åland (Eckerö, Jomala, Lemland: Nåtö) och där allestädes
— rätt spars. för handen.
== 12. Stellaria crassifolia Ehrh. v. brevifolia (Rafn.). Jurmo,
där växten förekommer i tusental å den sanka sydstranden
— tillsammans med Catabrosa. Då denna form är ny för
- Finland, torde några närmare uppgifter om densamma vara
av intresse.

| Som. känt uppdelas Sfellaria crassifolia Ehrh. vanligen
i tvenne huvudvarieteter, nämligen v. paludosa (L. L. Laest.)
— och v. brevifolia (Rafn.), vilka hava väsentligen: olika geo-
grafisk utbredning, i det den förra är nordlig, den senare
— sydlig till sin förekomst. Allt det, som hittills i Finland
omnämnts som Sf. crassifolia Ehrh., är att hänföra till v.
— paludosa, vilken hos oss har en nordlig och östlig utbred-
ning och saknas i hela den del av vårt land, vilken inrym-
= provinserna Al, Ab, N, Ka, Sa, Ta och St. I Sverige
finnes v. paludosa i de nordliga provinserna, medan v.
— brevifolia förekommer pä det sydliga Sveriges havsstränder,
gående norrut till Gottland. Jurmo är sålunda den nord-
— ligaste fyndplatsen för ifrågavarande sydliga varietet.
Nedan meddelas en kort beskrivning, uppgjord efter
levande material, insamlat på Jurmo 17. VII. 1920.
E Stjälkar 5—10 cm länga, glatta, sköra, mattbildande;
blad brett lancettlika, spetsiga, små (5—7<2—3 mm), något
— köttiga, med kraftig medelnerv, blåaktigt gröna, tättsit-
tande (avstånd meilan bladparen vid mitten av stjälken 7—8

66 Eklund, Märkliga växtfynd i Ab, Korpo. 5. II. 1921.

mm, upptill 2—4 mm, nedtill 9—12 mm); blommor snövita,
5.s—6.5 mm vida, pä 1—1.5 (—2) cm långa skaft, vanligen
ensamma från övre bladvecken; kronblad nästan till basen .
2-kluvna, 2.5—3 mm långa, omkr. 1—1.s mm längre än de
hinnkantade, glatta och spetsiga foderbladen; ståndarknap-
par bruna—violettbruna; frön täml. ljust bruna, mycket svagt
småknöliga. |

13. Cerastium glutinosum Fr. Lempersjö, strax öster
om byn å torr sydsluttning, mycket sparsamt invid en sten
tills. med C. semidecandrum och Myosotis hispida. Tidigare
hos oss känd endast frän Äland.

14. Fragaria viridis Duchesne. Jurmo: Huvudskär, en
tämligen liten, men riklig koloni å sydsluttning tills. med
bl. a. Hypericum hirsutum. Hittills hos oss känd endast från
Åland, där arten saknas i Kökar, Föglö, Sottunga, Kumlinge
och Brändö (se Alvar Palmgren: Löfängsomr. på Åland,
I—III, ss. 334, 525).

15. Lathyrus maritimus (L.) Bigelow. Jurmo: Sand,
m. ymnigt längs holmens södra stränder.

16. Geranium lucidum L. Förutom ä de i Korpo tidi-
gare kändä lokalerna ä Limskär och Kälö: Gloskär (jmfr.
Eklund: Botaniska notiser frän Ab, Korpo, Medd. h. 46,
1919—20, s. 24) finnes arten ä Jurmo: Stor-Örskär och Lill-
Örskär, märkligt nog växande ä tängbäddar tills. med halo-
fila arter, såsom Afriplex litorale, Isatis, Matricaria mari-
tima etc. Arten är här synnerligen grov till växten och
m. grenig samt blodröd till säväl stjälkar som blad.

17. Hypericum hirsutum L. Österskär: Bredskär och
Sundskär, Jurmo: Huvudskär, ymnig ä alla tre fyndplatser,
i synnerhet å Sundskär, där arten finnes i otrolig mycken-
het å torra, steniga ljung- och enbackar.

18. Centunculus minimus L. För denna art är frän som-
maren 1920 att annotera en ny lokal, nämligen Lempersjö,
sydkusten, låglänt havsstrand, rätt ymnigt (27. VI). I detta
sammanhang mä nämnas, att växten denna sommar (i slut. -
av augusti) ej stått att finna å Längviksomrädets lokaler -
II och IV (Se Eklund: Bot. not. från Ab, Korpo, Medd. 46,

IN
» au il

gi yr -
A >

5.1.1921. Eklund. — Hiden. 67
Mt

> ss. 22, 23), vilket torde få tillskrivas det under sensomma-
> ren en längre tid rådande höga vattenståndet. De nämnda
- lokalerna voro härvid fullständigt översvämmade. Måhända
uppträder arten åter nästa år å dessa platser.

E 19. Convolvulus sepium L. Vidskär, en vacker koloni
— bland strandalar vid bottnen av en från W inskjutande,
— grund vik. Växten synes vara steril pä Vidskär.

FE Ylioppilas Ilmari Hidén: Tietoja Suomenlinnan kas-
> vistosta.
| Jouduin sotapalveluksessa ollen viettämään perättäiset
> kesät 1918, 1919 ja 1920 Suomenlinnassa. Jo ensimäisenä
* kesänä huomasin, että täällä oli pienellä alueella runsas
- valikoima sekä merenranta- että kulttuurin tuomia kasveja.
* Sittenkuin Seura oli kenraali L. Munckilta ja varatuom.
H. Munckilta saanut Suomenlinnan kasviston tutkimista
> varten stipendin, josta minulle myönnettiin osa, ryhdyin ke-
= sällä 1919 tekemään muistiinpanoja huomioistani jatkaen niitä
lokakuuhun 1920 asti. Pian huomasin, että Santahaminan
saari tarjoisi kiitollisemman tutkimusaineiston, joten aluksi
— kiinnitin päähuomioni siihen, mutta luovuin siitä ennen pit-
> kää, kun ylioppilas A. Ulvisella itse paikalla asuvana oli
> parempi tilaisuus sen kasviston selvittämiseksi. Hänen Seu-
* ralle jättämiensä muistiinpanojen mukaan Santahaminassa on
- tavattu 439 putkilokasvilajia (ynnä alalajia). Näistä on 343
— sellaisia, joita tavataan minunkin tutkimallani alueella, johon
* kuuluu 9 saarta, niistä 5 aivan toistensa yhteydessä ja 4
E siellä täällä hajallaan. Näillä saarilla on lisäksi löydetty 98
> Santahaminasta puuttuvaa lajia, joten tutkimallani alueella
F on siis kaikkiaan tavattu 441 lajia (ynnä alalajia).
Kuten tunnettua ryhdyttiin Suomenlinnaa (Sveaborg)
3 rakentamaan v. 1749. Selvää on, että kuluneitten 172 vuo-
den aikana on kasviston täytynyt saarilla tuntuvasti muut-
ia. Etupäässä metsien hävittämisen takia on n. s. Keskus-
— linnoituksen alueella paljon kasveja joko kokonaan hävinnyt
— tahi on riistä vain pieniä rippeitä jälellä, muutama yksilö
= m?:n alalla — siinä kaikki! Sellaisista mainittakoon

Re,
68 Hiden, Tietoja Suomenlinnan kasvistosta. 5.1.1921.

niinkin tavalliset kasvit kuin Phegopteris dryopteris, Scirpus
silvaticus, Thalictrum flavum, Vaccinium myrtillus ja Anten-
naria dioeca sekä harvinaisemmat Ophioglossum vulgatum,
Carex disticha, Ranunculus ficaria, Corydallis solida ja Pri-
mula officinalis. Sivumennen sanoen olen tavannut Alnus -
incana'a vain 1 yksilön, pienen vesan. Kokonaan puuttuu
täältä sellaisia vielä Santahaminassa tavattavia kasveja kuin
Lycopodium-lajit, Nardus stricta, Carex filiformis, C. globularis
ja C. digitata, Juncus alpinus, Orchis maculatus, Caltha
palustris, Viola palustris, Pirola-lajit ja Gnaphalium silvaticum,
monista muista puhumattakaan. Sen sijaan tavataan täällä
harvinaisempia lajeja, kuten Afropis *retroflexa, Allium ole-
raceum, Cerastium semidecandrum ja Draba incana. Tämä
olkoon mainittu alkuperäisistä kasveista. Olen laskenut
niitä olevan n. 270 lajia, toisin sanoen n. 61 %, kaikista.
Niistä on harvinaisempia n. 100 lajia, loput 170 lajia esiinty-
vät useammassa paikassa enemmän tahi vähemmän run-
saasti. ; |

Ihmistä saarille seuranneita kasveja olen laskenut olevan
n. 170 lajia (39 °/, kaikista); näistä on yleisiä n. 60 lajia.
Viimemainituista mainittakoon tässä runsaasti esiintyvät
Berteroa incana, Bunias orientalis, Convolvulus arvensis,
Asperugo procumbens ja Hyoscyamus niger, jotka enimmäk-
seen saanevat olemassa-olostaan täällä kiittää venäläisiä.
Harvinaisempia kulttuurin mukana levinneitä kasveja olen
laskenut olevan 111 lajia. Useimpia niistä on tavattu vain
harvoja yksilöitä, toisia korkeintaan parissa paikassa niu-
kasti. Sellaisista mainittakoon Epilobium hirsutum, joka
aikaisemmin on tavattu Suomessa vain Sortavalassa. Löysin
sitä yksityisinä yksilöinä 3:lta saarelta; ainoastaan 4:nnelle,
Länsi-Mustasaarelle, se näytti jo kotiutuneen muodostaen
taajan miehenkorkuisen tiheikön rannalla muutaman m%:n
alalla. Suomenlinnasta käsin se näyttää levinneen Helsingin
rannalle, Kaivopuistoon, mistä se hiljan on löydetty. Eräässä
puistossa Isolla Itä-Mustasaarella tapasin kantalajiensa seu-
rassa 3 yksilöä sekalajia Epilobium montanum X roseum,
jota aikaisemmin ei kertaakaan varmuudella ole tavattu

L 1921. Hiden, Tietoja Suomenlinnan kasvistosta. 69

* maassamme. Se on kantalajiensa keskiväliltä eroten E. mon-
* tanum ista pitemmän lehtiruotinsa ja kapeamman lehtikan-
= tansa nojalla; viimemainittu on kuitenkin leveämpi kuin
> E. roseum’illa; luottikaan ei ole 4-jakoinen. (Määräykseni on
% ti Lindberg hyväntahtoisesti vahvistanut.)
R Muista harvinaisuuksista mainittakoon Rumex confertus,
— joka v. 1919 on maassamme ensi kerran tavattu (S:linnassa
— joku yks.), Holcus lanatus (1 yks.), Lolium multiflorum (1 yks.),
— Cannabis sativa (1 yks.), Lychnis alba (yksityisiä yks.),
*— Agrostemma githago (1 yks.), Cerastium arvense (2 paik.
- joitakuita), Papaver somniferum (yksityisiä), Sisymbrium sina-
pistrum ja Loeselii (kumpiakin pari yks.), Sinapis arvensis ja
— var. orientalis (s. t. yksityisiä), S. alba (1 paik. joitakuita),
E. Camelina *macrocarpa (1 yks.), Neslea panniculata (1 yks.),
= Alyssum calycinum (1 paik. useampia), Anthyllis vulneraria
(1 paik. joitakuita), Medicago lupulina ja falcata (kumpiakin
2 eri paik. joitakuita), Melilotus officinalis ja albus (kumpia-
E. kin s. t. yksityisiä), Vicia *angustifolia (1 yks.), Euphorbia
3 esula (3 paik. joitakuita), Malva rotundifolia (yksityisiä),
Echinospermum lappula (yksityisiä), Mentha Arrhenii (1 paik.
> useampia), Dracocephalus thymiflorus (1 paik. joitakuita),
— Plantago lanceolata (yksityisiä), Galium aparine (päämuoto)
— (1 paik. joitakuita), Anthemis tinctoria (yksityisiä), Cichorium
Eo intybus (yksityisiä) ja Tragopogon pratensis (s. t. yksityisiä).
E Edellä mainitut kasvit tavataan yksinomaan n. s. Keskus-
' linnoituksen alueella, johon kuuluu 5 saarta. Näillä onkin
— tavattu suurin osa mainitsemistani 441 lajista, nimittäin
342 lajia, niistä eniten Susisaarella, nim. n. 270 lajia, sitten
> Isolla Itä-Mustasaarella n. 225 lajia, Kustaanmiekassa n. 215
* lajia, Länsi-Mustasaarella n. 160 lajia ja Pienellä Itä-Musta-
> saarella ainakin 105 lajia. Kasvilajien lukumäärän suuruus
= eri saarilla näkyy riippuvan paitsi saarien pinta-alan laajuu-
— desta myös siitä, kuinka suuri osa niistä on jäänyt raivaa-
> mattomaksi syrjässä ihmisten rakennuksilta, joskin toiselta
anolen taas rakennusten lähellä olevat rikkaläjät lisäävätkin
— lajilukumäärää.
Jos otamme mukaan pienen Särkkä-saaren, lisääntyy

fees

Bo.
30

[RER

70 Hidén, Tietoja Suomenlinnan kasvistosta. 5. I. 1921.

lajiluku vain 1:llä, nim. Alliaria officinalis'ella. Jos lisäksi

vielä otamme lukuun Harakkasaaren sieltä merkittyine 215 2

lajeineen, nousee varsinaisen 7-saarisen Suomenlinnan kasvi-
lajiluku 342:stä 378:en, sillä Harakassa, joka sijaitsee Hel-

sinkiä lähinnä, on useita Keskuslinnoituksesta puuttuvia.

kasveja, kuten Eguisetum fluviatile, Sparganium glomeratum,
Hierochloö odorata, Silene viscosa, Stellaria holostea, Amma-

denia peploides, Drosera rotundifolia, Hippuris vulgaris ja i

Ericaceae-heimon edustajia sekä -Odontitis *simplex.

Edellä mainittuihin 7 saareen ovat ihminen ja kulttuuri
luoneet leimansa. Niinpä niillä ei enää tavata metsiä, ei
ainoatakaan havupuuta, lukuunottamatta yksityisiä kataja-
pensaita; lehtipuita edustavat etupäässä jotkut tervalepät
ja koivut, nekin vaivaisia. Sen sijaan jos tulemme Vasikka-
saarelle, kohtaa meidät toisenlainen näky; siellä on kulttuu-
rin vaikutus mitätön, joten siellä tapaamme lehtoja, Rubus
idaeus-tiheikköjä, niityn j. n. e. ja kasveja sellaisia kuin
Polygonatum officinale, Rubus arcticus, Geum urbanum, Rosa
*coriifolia, Vaccinium oxycoccus, Ajuga pyramidalis ja Vibur-
num opulus. Ennen kaikkea on mainittava sekalaji Rubus
arcticus X idaeus, jota tapasin 1 yksilön R. idaeus'ten kes-
kellä. Näistä se erosi matalamman kasvunsa, suurempien,

punertavien terälehtiensä ja alta vihreitten lehtiensä kautta E
(tämänkin määräykseni on tri Lindberg vahvistanut).

Suomessa on tämä laji aikaisemmin löydetty vain kerran,

nim. Kuusamossa.

Vielä rehevämmän kasvillisuuden tapasin Isolla Saarella

eli Stora Mjölössä. Alkuaan sielläkin on ollut jos mahdol-
lista vieläkin rikkaampi kasvillisuus, kuten selviää W. N y-
landerin y. m. aikaisempien tutkijain tekemistä tiedon-
annoista. Yhä vieläkin se on pääpiirteissään säilyttänyt

alkuperäistä leimaansa, joskin monet vielä 1850-luvulla siellä
tavatut harvinaisuudet ovat nähtävästi jo kuolleet saarelta

sukupuuttoon. Sille ominaisista kasveista mainittakoon tässä

Silene nutans, Oxalis acetosella, Angelica *litoralis sekä eri -

Pirolaceae- ja Ericaceae-heimojen edustajat.

Jos varsinaiselle 7-saariselle Suomenlinnalle ominaisten N

LS pin re
71 MT TM A

E- JA | Mötet den 5 mars 1921. 71

ä 378 kasvilajien lisäksi otetaan lukuun Den Vasikka- ja
j Stora Mjölö-saarilla tavatut kasvit, saadaan lopulliseksi
3 "summaksi tutkimallani alueella 441 lajia (ynnä alalajia). Jos
E- vielä Santahaminankin kasvit otetaan huomioon, saadaan
= sieltä 96 lajia lisäksi, joten saamme lopputulokseksi, että
E "näillä. 10 saarella Helsingin edustalla on löydetty 537 lajia
= ja alalajia.

Se myönnettäköön, että edellä mainittu luku ei ole mi-
> kään pysyväinen; jo muutaman vuoden perästä saatamme

3 samoilta saarilta saada jossain määrin toisenlaiset numerot;
= toisia lajeja häviää, toisia tulee sijaan; näin vaihtelee näiden
> saarien kasvisto kulttuurin vaikutuksesta. Huomasin sen

> itsekin viimeisten 3 kesän aikana.

3 + Lopuksi pyydän lausua kunnioittavimmat kiitokseni arv.

— Seuralle, kenr. L. Munckille ja varat. H. Munckille
= saamastani stipendistä sekä toht. Harald Lindbergille,
- joka hyväntahtoisesti on määrännyt keräämiäni kasveja, ja
> toht. Kaarlo Linkolalle, joka monin neuvoin on minua
> avustanut.

Mötet den 5 mars 1921.

Dosentti G. Ekman piti esitelmän kaksoismuo-
> dostuksista selkärankaisilla. Ensin esitettiin syste-
> maattinen katsaus niihin eri tapoihin, joilla kaksoset saat-
> tavat olla toisiinsa liitetyt; esimerkkeinä näytettiin kuvia
— myös kotimaisista tapauksista, joista on näytteitä säilössä
— yliopiston kokoelmissa. Senjälkeen esitelmöitsijä teki sel-
> koa niistä kokeista, joissa kaksoismuodostuksia on keino-
— tekoisesti saatu aikaan, viipyen erikoisesti Spemann'in ja
— Mangold'in viimeisissä tutkimuksissa, joista on saatu pal-
— jon lisävalaistusta kysymykseen.

E" Doktor R. Forsius demonstrerade ett lateralt gynan-
- dromorft exemplar av Mutilla europaea L., i samband här-
= med redogörande för gynandromorfa steklar. Ifrägavarande
— Mutilla-exemplar är tidigare av Mäklin bekantgjort.

72 Vainio. — Hortling. — A. Palmgren. — Kotilainen. 3 5. 111. 1921. 5

Tohtori Edv. A. Vainio näytti seuraavat Dermato-
carpon-lajit ja -muodot: D. meiophyllum Vain. (n. sp.) Tikkuri-
lasta, D. meiophyllizum Vain. (n. sp.) Helsingin pitäjän Talista,
D. deminuens Vain. (n. sp.) Finbyn Korkmäeltä ja D. fluviatile
var. decipiens (Mass.) Vain. Sipoon Gesterbysta. — Ilmoitti
painettavaksi: Lichenographia Fennica I. Pyrenolichenes iisgue
proximi Pyrenomycetes et Lichenes imperfecti. | ;

Doktor I. Hortling ville fästa våra ornitologers upp- :
märksamhet vid prof. A. Voigts nyss utkomna arbete,
» Wasservogelleben. Ein Führer zum Strande“, hvilket
vederhäftiga och till stilen fängslande verk af honom pä
det varmaste förordades. |

Docent Alvar Palmgren anmälde i och för inta-
gande i Sällskapets skrifter en sin studie: Die Entfernung
als pflanzengeographischer Faktor. ;

Ylioppilas Mauno J. Kotilainen esitti: Sammal-
löytöjä Enontekiön Lapista.

Retkeillessäni arv. Seuran stipendiaattina viime kesänä
Kilpisjärven seuduilla onnistuin tekemään muutamia huo-
mattavampia 'sammallöytöjä, joista tässä teen selkoa.

Luonnonhistorialliselle alueellemme ovat seuraavat lajit
uusia: Cinclidium hymenophyllum (Br. eur.) Lindb., Bryum
rutilans Brid., Tortula norvegica Wahlenb., Grimmia conferta
Funck, Amblystegium irrigatum Vent. et Batt., Hypnum colli-
num Schleich., Pseudoleskea Breidleri Kindb. |

Maakunnalle Le löysin 45 uutta lehtisammallajia, joista.
erikoisina harvinaisuuksina mainittakoon: Mnium Blyttii Br.
+ eur., Plagiobryum Zierii Lindb., Mniobryum albicans var.

glacialis (Schleich.) Schimp., Pohlia crassidens Lindb., En-
calypta alpina Sm., Orthotrichum arcticum Schimp., Anoe-
ctangium compactum Schwaegr., Grimmia mollis Br. eur.,
Amblystegium viridulum (Hartm.) Lindb., Stereodon Bam-
bergeri (Schimp.) Lindb. |

Toivottavasti saan läheisessä tulevaisuudessa julkaista
lähemmän selonteon maamme luoteisimman osan sammal- =
kasvistosta.

Yao

LI LAN

Bee,
NW
+

— 5. III. 1921. + Kotilainen. — Carpelan. — Harald Lindberg. 73

E Lopuksi kiitän matka-avusta arv. Seuraa ja sammalien
* määrämisestä ja omien määräysteni varmentamisesta tohtori
EW.F.Brotherusta.

Student Jarl Carpelan lämnade följande Ornitolo-

— giska notiser.

= 1. Kompletterande uppgifter om fägelfaunan i Siika-
— kangas revir (se Merikallio i Meddel. 41, s. 34—39). Som-

> maren 1920.

J Turdus viscivorus. Arten förekom tämligen allmänt.

| - Ruticilla phoenicurus. Bo med ägg i ihålig furustubbe

i gammalt ekorrbo. 24. 5.

$ Anorthura troglodytes. Bo under byggnad i rishög. 16. 6.

E Budytes flavus v. borealis. Denna art tyckte jag mig

* med säkerhet flera gånger observera.

Er Perisoreus infaustus. Observerades några gånger.

< Lanius collurio. En ungkull vid Kuivajärvi i augusti.

Picus canus. En gammal % sågs vid Siikakangas 24. 8.

Pernis apivorus. -Ett ex. skjutet i slutet av aug.

E- Tetrao tetrix. Häckade synnerligen rikligt. Det oaktat
= fanns vid jakttidens början ytterst få ungkullar. Måhända

berodde detta pä den ytterst torra sommaren. Häckn.: 8

> olegade ägg 24. 5; 3 ungar och fem ägg 9. 6; bo med ägg-

— skal, nyligen kläckta, 10. 6; 9 legade ägg 16. 6.

>... Grus grus. 3 exx. flygande i närheten av Siikaneva 24. 5.

= = 2. Ovanlig boplats för Passer domesticus. I maj 1916.
fann jag invid Grankulla station ett bo av P. domesticus i

en gles gran c. 3 m ovan marken. Boet bestod av halm,

— fjädrar o. dyl. och innehöll 7 legade ägg. Intet tvivel rå-

| der om att fågeln själv byggt boet.

| 3. I slutet av juni 1916 iakttog jag i Salmis socken
på statens 'vedsåg i Uuhru 1 & av Loxia bifasciata, ivrigt

E Föämlande kottfrö. Fågelns beteende för övrigt tydde på

att den hade sina ungar i närheten.

Doktor Harald Lindberg: Alnus incana 1. pinnata
Lundmark funnen i Finland.

74 Harald Lindberg, Alnus incana 1. pinnata. 5. III. 1921. |

För någon tid sedan inlämnades till museets samlingar
ett par kvistar av en egendomlig Alnus incana-form. Kvi-
starna voro insamlade af major Lennart Oesch den 15
juli 1920 invid Svahnes "gård i Kemie by af Tohmajärvi
socken, Karelia borealis. Enligt uppgift af major Oesch
härstammade kvistarna från en 1.5 m hög buske. |

Vid närmare granskning visade sig formen i fräga till-
höra den i värt land tidigare ej iakttagna 1. pinnata Lund-
mark (l. pinnatifida Wg) af Alnus incana. Hvad hos oss
tidigare kallats 1. pinnatifida We tillhör ej denna form, utan
den betydligt vanligare flikbladiga formen, som af Callier
benämnts 1. laciniata. Något exemplar af Lundmarks
pinnata har jag ej varit i tillfälle att se, men den i Tohma-
järvi funna formen öfverensstämmer i minsta detaljer med.
den afbildning, som af dr Lundmark lämnas i samband
med publiceringen af en liten uppsats med titeln „Beskrif-
ning Pä et nytt Svenskt Träd, Betula pinnata, funnet i
Wermeland; af J. Dan. Lundmark, MD och Provinc. Med.“,
som ingär i K. Sv. Vet. Akad. nya Handlingar, Tom. XI,
1790, pag. 130—132.

Då det kan ha sitt intresse för här i landet bosatta
botanister, som ej ha tillgäng till nämnda uppsats, att fä
del af originalbeskrifningen, tilläter jag mig att här in ex- -
tenso aftrycka Lundmarks uppsats, med dess älderdom-
liga stilisering och ortografi.

,Dä jag för 4 är sedan reste up til Wermlands fordnad.
Finnmark, hörde jag omtalas et Träd af besynnerligt ut-
seende, som skulle växa vid Leisjöfors Bruk, 3 1/, mil norr
om Philipstad.

Det var dä vintertiden, och jag kunde icke för än 2 är
därefter fä se blad och blommor, dä jag genast fann, at det
var et Species Betula, som efter all sannolikhet tilkommit
af Rönn och Allder, hvilka bägge växa ymnigt däromkring.
Bladen likna mycket den förras, men äro kortare, och blom-
morna äro Allderns, ehuru hälften mindre.

På stället äro flera Träd af detta slag; Stamträdet är -
omkring 10 alnar, och de andra mindre. Några äro flyt- -

a NI. 1921. Harald Lindberg, Alnus incana 1. pinnata. 75

% ER fram til Lefsjöfors gärd, där de bibehälla samma
* skapnad, som de ägt pä den skarpa sandjord där de förut
> växt.
: Betula pinnata.
Arbor hybrida, matre Betula incana, patre Sorbo aucu-
— paria; Magnitudo 8 1. 10 ulnarum. Crassities trunci diametro
— 6-pollicari. Habitus Betula incane.
Rami ad angulum -acutum e trunco exstantes, rariores,
— fragiles, cortice cinereo. Ramuli sulcati, contorti, tomentosi.
Folia pinnata, alterna, pollicaria. Foliola ovato lanceo-
lata, incisoserrata, serraturis argutis, inegualia, supra vil-
dosa, obscure viridia, subtus incana. Foliolum terminale |.
_ impar, majus, incisoserratum, undulatum. Petioli semi-
— pollicares, tomentosi. Stipul& ovata, bine, intus fusc®,
> subtus flavescenti-cinere&. Fedunculi quaterni 1. guini, amen-
tis brevioribus, tomentosi.
| Flores amentacei, amentis cerulescentibus, squamis
— margine cinereis. |
Fructus Betula incane.
5 Locus ad Fabricam ferream Lefsjöfors, in Paroecia
Römmen Wermlandie."
i Redan i 11. upplagan af Hartmans flora framhälles,
- att träden vid Lefsjöfors voro vid.tiden för florans utgif-
ning (1879) utgångna. Neuman framhåller likaså i sin
; = flora, att formen i fräga fordom fanns i Wermland, och att
* den flerstädes odlas.
E Trädet vid. Svahnes gård i Tohmajärvi visar verkligen
> sä stor Öfverensstämmelse med originälträden från Verm-
*— land, sä man vore frestad påstå, att detsamma ursprung-
4 ligen varit odladt och härstammar från dei Vermland funna
träden af Alnus incana 1. pinnata.

76 - Mötet den 2 april 1921.

Mötet den 2 april 1921.

Ylijohtaja, tri T. H. Järvi esitelmöi lohesta ja 10-
henkalastuksesta ja esitti, lukuisia varjokuvia näyt-
täen, lohijokiemme pääpyyntipaikat erilaisine pyyntilaittei-
neen ja teki selkoa lohiemme kasvusta, viipymisestä joessa

ja meressä ja edelleen toiskertaan jokiin nousevien yksi-
löiden lukumäärästä, joka on peräti vähäinen (tuskin 2 %,).

'Amanuens W. Hellen förevisade tvenne för faunan
nya skalbaggar: Ceutorrhynchus figuratus Gyll., funnen i -
* Svjätosero (Günther), Imatra (Mary Hellen), Dickursby och
Loppi (J. Listo), samt C. griseus Bris., funnen i Nystad (H.

Söderman). :
Maisteri I. Välikangas ilmoitti painettavaksi: Eine

durch Euglena verursachte Vegetationsfärbung des ken im

Hafengebiet von Helsingfors.

Lektor Rolf Krogerus förevisade tvenne för faunan d
nya arter av skalbaggssläktet Simplocaria Marsh.: 1) Simplo-
caria arctica Poppius, tidigare av B. Poppius tagen på

Kanin-halvön och beskriven i F. Vet. Soc. Förh. är 1904,
hade af föredragaren blivit funnen i ett exemplar under

Marchantia i augusti 1905 vid Bugönäs i Syd-Varanger, -
Lapponia inarensis. — 2). Simplocaria frigida n. sp., No-
tulae Entomologicae 1921, I. Hade i talrika exemplar tagits E
i augusti 1905 av föredragaren samt U. Saalas och A.

Ensiö under stenar vid havsstranden vid Riem i Syd-
Varanger, Lapponia inarensis.

Student Jarl Carpelan meddelade följande om vide-

sparven (Emberiza rustica) i Sievi och Karvia: „Arten före-

kommer i Sievi tämligen rikligt. Den häckar därstädes k

ärligen vid Ahvenlampi sjö, där jag 2. 7. 1914 iakttog en
kull flygga ungar och 4. 7. fann ett bo vid roten av en al--
buske i molaggen vid sjön. Boet var inuti fodrat med
älghår och innehöll 5 olegade ägg (troligen andra kullen).
Litet senare såg jag på ett annat ställe vid sjön en ensam
hona, som av allt att döma hade sitt bo i närheten. Den

| NS en N
® ku re Nas Be u a Ka N
pien x - Aak Fa Wd gi
r BOT er 4 b alin s et [134 Så

2. IV. 1921. : 3 Carpelan. — Montell. 77

24. 8. hämtade en katt 1 ? av arten till Teeriharju torp.
En kull videsparvar såg jag tid efter annan på holmen i
"Maansydämenjärvi (c. 2 km från Ahvenlampi). En annan
kull observerade jag 25. 8. nära Pitkäjärvi (ett ex. sköts).
Den 2. 9. iakttogs ett ex. vid Mattishauta (enl. R. Bran-
der) och ett den 10. 9. c. 3 km från Kiiskilä, vid lands-
> vägen till Sievi kyrkoby. I allmänhet tycktes arten trivas
pä buskiga, lägläntare marker. — I senare hälften av aug.
1916 observerade jag en ungkull av Emb. rustica i Karvia
socken, nägra km frän sockenrän mot Parkano. Ett ex.
sköts för vinnande av full säkerhet rörande arten.*

> Forstmästare Justus Montell: Skydd ät roffäglar-
nas boträd.

år publicerar professor Einar Lönnberg en skrifvelse,
som han den 30 oktober 1920 insändt till Kungl. domänsty-
relsen i afsikt att erhålla dennas medverkan till skyddandet
af vissa roffäglars boträd i kronans skogar. Han framhåller
bl. a., att de större roffäglarna, kungsörnen, gladan och
> fiskgjusen, äro stadda i starkt aftagande och att faran för
-deras slutliga försvinnande ej kan anses utesluten. Då det
visat sig, att en af de bidragande orsakerna härtill varit,
| att fåglarnas gamla boträd blifvit nedhuggna, anhåller han
att domänstyrelsen ville uppdraga åt skogsstatens tjänste-
män att tillse, att vid skogsafverkning å kronans mark så-
dana träd som utgöra boplats för ofvan nämnda roffågel-
arter och eventuellt andra särskildt sällsynta fåglar finge
; kvarstå oskadade.

Kungliga Domänstyrelsen, som genast upptog frågan
till behandling, aflät redan den 2 november en cirkulär-
skrifvelse till sina underlydande tjänstemän, däri dessa upp-
"manas att vid afverkningar skona ofvan nämnda fäglars
boträd, samt att tillse att dessa äfvensom andra sällsynta
£ äglars bon pä kronans marker icke plundras pä ägg och

I 6:te häftet af tidskriften Fauna och Flora för senaste -

78 Montell, Skydd ät roffäglarnas boträd. 2. IV. 1921.

delstora arternas utrotande är lika stor i värt land som i
värt västra grannland, och äfven hos oss är skogssköflin-
gen en af de bidragande orsakerna. Detta kan hvarje forst-
man intyga. Men mängen af dem kan dessutom intyga, att
det mindre är skogens utglesning i och för sig än boträ-
dens fällande, som tvingar roffäglarna att lämna de afver-
kade skogarna. Själf har jag en rätt stor erfarenhet i detta
afseende och har bl. a. funnit, att till och med kungsörnen
stannar kvar pä sin gamla häckplats efter det skogen af-
verkats, blott boträden skonas. Örnens kärlek till sitt bo,
eller rättare sina bon — samma par har nämligen i regeln
flera bon, som turvis användas — är sä stor, att han ej
öfverger dem ens om de upprepade gänger plundras. Han
lämnar det plundrade nästet pä sin höjd ett eller ett par
är, men tar det sedan äter i besittning. Att detta märkliga
beteende ätminstone delvis beror pä den ringa tillgängen
pä lämpliga boträd kan knappast betviflas. Bristen pä sä-
dana träd börjar i själfva verket redan blifva mycket stor,
icke allenast i landets tätare bebygda södra delar, utan äf-
ven i de egentliga skogstrakterna, och med den fart skogs-
afverkningen nu tagit kommer det ej att dröja länge innan
de sä godt som helt och hållet försvinna och med dem våra '
större roffäglar, ifall ej ätgärder vidtagas för deras sko-
nande.

Det är emellertid ej nog med att de af professor Lönn-
berg omhuldade arternas boträd skonas, utan bör fredandet
utsträckas äfven till sädana träd, i hvilka de medelstora
roffäglarna byggt sina nästen, ty äfven en del af dessa ar-
ter har under de senaste decennierna aftagit i oroväckande
grad. Jag tänker närmast pä ormvräken, som redan nu är
sä sällsynt i vårt land, att det ställer sig svårt att med sä- -
kerhet konstatera hvilken ras vi egentligen hafva som häck-
fägel här i landet. Likasä är bivräken numera en stor
sällsynthet, och samma är fallet med slagugglan och lapp- -
ugglan. Fjällvräken däremot förekommer tillsvidare i rätt 3
stort antal uppe i Lapplands och norra Österbottens skogar, 3
men äfven för denna art börja boträden mängenstädes tryta,

— 2. IV. 1921. | Montell. — Korvenkontio. 79
hvarför äfven den bör komma i ätanke. Ja, jag går sä
långt, att jag anser, att det vore skäl att i vissa trakter
freda till och med den förkättrade dufhökens boträd trots
> den skada denna art otvifvelaktigt gör, ty äfven af denna
fågel torde det finnas olika raser, hvilka icke ännu äro till-
— räckliot studerade.
3 Då jag nu en gång tagit denna fråga till tals, vill jag
med detsamma rikta uppmärksamheten pä ett annat slag af
boträd, som likaledes håller pä att försvinna, nämligen så-
dana ihåliga träd, i hvilka de större hälbyggarna kunna
reda sina nästen. Då sådana träd öfverallt fällas till bränn-
ved, börja de hälbyggande fåglarna, främst ugglorna och
knipan samt sal- och storskraken bokstafligen blifva utan
> tak öfver hufvudet och måste därför, med risk att blifva
> ofredade i allt större utsträckning, taga sin tillflykt till de
"försätliga holkarna. Till och med tornsvalan, som i landets
— norra delar har för vana att till häckplats välja höga, ihä-
liga torrfuror, börjar mängenstädes blifva husvill och har
— därför försvunnit från trakter, där hon tidigare häckat.
| Då det ur vetenskaplig och naturskyddssynpunkt är
* Önskvärdt, att ingen art, icke ens de, som tillfoga männi-
> skan skada, helt och hållet utrotas, och sålunda alla ätgär-
— der, som kunna bidraga att minska faran för de hotade
arternas totala försvinnande, böra vidtagas, får jag vördsam-
* mast föreslå, att Sällskapet ville vända sig till Forststyrel-
> sen med en hemställan att åtgärder måtte vidtagas för
skyddande af sådana träd, lefvande och döda, som utgöra
boplatser för roffåglar, samt sådana ihåliga träd, som lämpa
E. sig för de större hälbyggande fäglarna.
Förslaget hänsköts till Bestyrelsen för vidare åtgärd.

| Maisteri V. A. Korvenkontio esitti lehtori Viljo
* Hornborg'in isänsä leht. K. H. Hornborg'in muistiin-
— panoista tapaamansa merkinnän Siperialaisen maa-oravan
— (Eutamias asiaticus Gm.) löytämisestä Pielaveden pitäjästä
— pohjois-Savossa v. 1878. Tämä muistiinpano liittyen Taalain-
* maalla Ruotsissa 1700-luvulla tehtyyn löytöön ja erääseen

SD
EN

KARI Parin 4

80 Korvenkontio. — Forsius. — BER e RT 1921.

aikaisempaan todennäköisesti tätä eläintä koskevaan FE, x

antoon Pohjanmaalta (vrt. F. W. Mäklin, Sciurus sibiricus .

in coll. Wasastjernae, Öfv. F. Vet.-Soc. XVI, 1873—74, s.
77—78) on omiaan osottamaan tämän sievän pikku-jyrsijän,

jonka oikeat kotiseudut ovat Siperiassa, mutta joka tiettävästi

on levinnyt aina Viena-jokeen asti lännessä, aikoinaan myös

esiintyneen Suomessa. Ilmottaja selostaen joitakin piirteitä
lajin elämänhistoriasta lausui mieskohtaisena arvelunaan ole-

van mahdollista, että kysymyksessä oleva imettäväinen edel-
leenkin olisi, joskin sangen harvinaisena, tavattavissa maamme

pohjoisosissa, sekä kehoitti joka tapauksessa pitämään sitä

tarkoin silmällä.

Dr Runar Forsius yttrade: ,Ehuru magister Kor-
venkontio icke har fäst något större avseende vid noti-

sen från den Wasastjerna'ska samlingen, synes det mig

dock vara skäl att i detta sammanhang nägot beröra till-
förlitligheten av lokaluppgifterna i nämnda kollektion. På
Wasastjerna's tid tillmättes lokaluppgifterna icke det

värde som numera tillkommer desamma. Dessutom var det

dä icke brukligt att ä själva exemplaret göra lokalanteck-

ningar, varför oriktiga fyndortsuppgifter lätt kunnat insmyga

sig under tidernas lopp. Sä finnas t. ex. bland den Wasa- :
stjerna'ska samlingens hymenopterer flere exemplar, eti-
ketterade 'Ostrobothnia', som med största sannolikhet icke

äro tagna i Finland. Jag vill bland dessa nämna Tenthredo ;

temula Scop., Macrophya rustica L., Osmia bicornis L. och
O. caerulescens L. Alla dessa äro ytterligt kännspaka arter,

vilkas nuvarande utbredningsomräde i Europa veterligt lig-

ger mycket sydligare. Säsom ytterligare stöd för min äsikt,

=
e

att fynden från den Wasastjerna'ska samlingen böra

kritiskt granskas, vill jag citera J. Sahlberg (Meddelan-

den 15, s. 168). På tal om Wasastjerna’s samling skri- °

ver han: ,Dä emellertid fyndorten icke särskildt finnes an-

tecknadt för hvarje exemplar, mäste uppgifterna hemtade

frän nämnda samling anses för nägot opälitliga.*
Toht. R. Forsiuksen lausunnon johdosta ilmoitti toht
U. Saalas olevansa asiasta kokonaan toista mieltä. Herra

4
+

Dumiiai € 5 X 4/1 |

3
å

F. D. Wasastjernan entomologisia tiedonantoja piti hän

EP
2

K 2. IV. 1921. Saalas, Wasastjernan kokoelma. 81

— yleensä hyvin luotettavina, kuten niitä myöskin aikaisemmin
— olivat pitäneet ne henkilöt, jotka olivat olleet Wasastjernan
— aikoja lähempänä (C. R. Sahlberg, John Sahlberg
— y. m.). He'ovat teoksissaan siteeranneet Wasastjernan tie-
— donantoja ja ilmoittaneet hänen löydöistään ilman minkään-
"laisia epäilyksiä. — Kun Wasastjernan kokoelmat aikoinaan
i joutuivat Yliopiston museolle, seurasi niitä tarkka luettelo,
jossa oli mainittu kaikki lajit, mitkä sisältyivät kokoelmiin,
* niiden yksilöluku j. n. e. Luettelossa, joka on hyvin huo-
> lellisesti laadittu ja joka vielä säilytetään täkäläisellä Ento-
* mologisella museolla, on m. m. erityinen sareke, mihin
* useimmista lajeista on merkitty maa tai maakunta, mistä
> eläimet ovat tavatut. Tosin ei siihen aikaan vielä kiinni-
> tetty paljoa huomiota siihen, mistä pitäjistä hyönteiset
— olivat löydetyt (muutamista harvinaisemmista lajeista on an-
> nettu tällaisiakin tietoja), mutta sensijaan pidetään hyvin
— tarkkaa lukua siitä, missä maassa tai maakunnassa
* löytö oli tehty. Tämän näkee siitäkin, että kunkin ryhmän
- jälkeen luettelossa erikoisesti mainitaan, miten monta lajia
- kokoelmassa yhteensä oli ja erikseen miten monta Suomesta
- löydettyä lajia. Useimmista meikäläisistä lajeista on löytö-
— paikkana luettelossa mainittu lyhyesti ,Ostrobotnia*. Toi-
sista ulkomaalaisista on mainittu joku paikkakunta, esim.
* Keski-Euroopassa, missä Wasastjerna myöskin on keräyksiä
— suorittanut. Eräistä ‚ei ole minkäänlaisia tietoja annettu,
> mutta ne ovat suhteellisen vähälukuiset. — Esittäjän mie-
— lestä ei ole mitään syytä epäillä Wasastjernan antamia tie-
> toja, varsinkin kun hänet tunnettiin aikanaan taitavaksi
— kerääjäksi ja tunnolliseksi mieheksi. Tosin hän ei itse eti-
* keteerannut hyönteisiään, mutta kun ne tulivat Yliopiston
- huostaan, merkittiin jokainen yksilö (tarkalleen noudatta-
> malla Wasastjernan omaa luetteloa) paikannimellä sekä mer-
* kinnällä „Coll. Wasastj.*. Niihin lajeihin, joista ei Wasa-
— stjernan luettelossa ollut tarkempaa paikannimeä, merkittiin
- yksistään „Coll. Wasastj.“. Ei ole mitään syytä epäillä,
— että tässä merkinnässä olisi tapahtunut erehdyksiä. Laji-
määräyksessä tietysti voi olla virheellisyyksiä — niin-

; 6

8 Saalas. — Häyrön. — — 2. 1V. 1921. -

kuin ylimalkaan kaikissa lajimääräyksissä — mutta niitä on-
verraten helppo kontrolloida, koska yksilöt yleensä ovat -
tallella. — Totta on, että Wasastjerna on tehnyt joukon

erittäin mielenkiintoisia löytöjä ja että hänen Kokoomiensa

— hyönteisten joukossa on useita lajeja, joita ei myöhemmin |
ole muualla Suomessa tavattu. Mutta tällaisia löytöjähän
tekee miltei jokainen entomologi; ja meidänkin seurassamme
näytetään yhtenään ,erittäin mielenkiintoisia hyönteisiä, jotka.
aikaisemmin ovat tavatut vain Keski-Euroopassa* tai ,vain

Siperiassa" j. n. e. Voivatpa jotkut näistä sittemmin näyt-
täytyä olevansa verraten yleisiä maassamme, vaikka ne
ovat jääneet huomaamatta joko oudon elintapansa vuoksi

tai joistain muista sylistä; mutta kun kerran on päästy

perille niiden esiintymisen laadusta, on niitä voitu löytää

miltei miten paljon tahansa. Ja niinpä ovatkin monet

Wasastjernan „oudoista hyönteisistä" löydetyt jälleen myöhäi-

sempinäkin aikoina, jos kohta eivät vielä kaikki. Mutta mei-
dän tulee sitäpaitsi muistaa, että hyönteisfauna vuosikym-
menien vieriessä jossain määrin voi muuttuakin. Jos meidän

polvemme nyt aivan löyhillä perusteilla rupeaa epäilemään
siksi luotettavan tutkijan kuin Wasastjernan tiedonantoja,

silloin voi seuraava sukupolvi aivan yhtä hyvällä syyllä.
puolestansa ruveta epäilemään meidän tiedonantojamme

j. n. e., ja silloin menee suuri määrä huolella tehtyjä ha-

vaintoja ja ahkeran työn tuloksia tavallansa hukkaan.

Doktor Ernst Häyren lämnade följande Meddelan-
den om vegetationsfärgningar.

I Finland ha hittills publicerats. rätt få uppgifter om
vegetationsfärgningar, varför följande iakttagelser, ehuru
gjorda mer tillfälligtvis, torde förtjäna att offentliggöras.

1. Den 21 augusti 1913 pä f. m. föll pä Tvärminne
zoologiska station ett ovanligt stritt slagregn. Med ens
uppkommo talrika rännilar, som förde vatten, grumligt av
uppslammade jordpartiklar m. m., ned till saltsjön. För-
oreningen gjorde sig i högre grad gällande i en grund vik
S om stationen (SW om Kohagen), och efter regnet, som

E" 1921. Häyren, Vegetationsfärgningar. 83

| aräde omkr. 1 timme, var vattnet i det smala sundet SW
och W om Kohagsviken ogenomskinligt och gråbrunt. Jämte
— lerpartiklar hade sannolikt utförts en mängd kvävehaltiga
ämnen, härstammande från kornas exkrementer.
"Under påföljande natt steg havsvattnet i någon män,
E vilket jämte rådande lugnt väder förklarar varför det grum-
k liga vattnet icke drev ut ur sundet. Pä morgonen den 22
— augusti hade de grövre partiklarna sjunkit till botten, medan
- de lättaste närmast ytan bildade ett tunt smutsvattenskikt,
— under vilket med tydlig gräns följde klart vatten. I nämnda,
-i sundet i fråga lokalt framträdande ytlager förefanns nu
— en för blotta ögat synbar massvegetation av blågröna alger,
— vilka ställvis såsom en hinna täckte ytan, ställvis förekommo
= nära varandra belägna flockar. Detta massuppträdande
får väl närmast tänkas stä i samband med den starka för-
- oreningen, om än måhända alger tidigare i' någon män dri-
> vit in i sundet, ehuru under de dagliga besöken därstädes
något sådant icke gjort sig för ögat märkbart.
Vegetationen utgjordes av tre i vårt havsplankton van-
liga arter, vilka alla uppträdde massvis: 1) Aphanizomenon
— flos-aguae (L.) Ralfs i de för arten karakteristiska samman-
— gyttringarna av parallella trådar, för blotta ögat synliga och
med mörkgrön ton; trädarna med talrika heterocyster, ste-
— rila; 2) Nodularia spumigena Mertens, i spiraler av till 1.3 mm
E längd och 65—115 u bredd; trådar 8—12 u tjocka (= a
genuina Born. et Flah.), bildande jämte 3) Anabaena baltica
Schmidt ljusgröna, lösare flockar, vilka ock kunde bestå
enbart av den sistnämnda arten. Denna uppträdde i sällan
nästan raka, vanligen oregelbundet böjda, ofta spiralböjda
— trädar av 3.6—4.s u tjocklek. - Heterocysterna voro runda
— eller något ovala, 4.s—7 u tjocka. Arten var rikligt spor-
bärande. De mogna sporerna lågo ensamma invid eller
— oftast på vardera sidan om en heterocyst och voro något
— bönformiga, 10—12 u tjocka och 20—38 u långa. Måtten
— äro således större än vad Schmidt anger (Botanisk Tids-
skrift 22, 1899, sid. 371 och 412), särskilt med hänsyn till
fösorlängden, och då därtill sporformen är avvikande, bör

ATA

84. Häyren, Vegetationsfärgningar. | FTV. 1921. |

yt 3 p

v UN

R PA?
«LKT

Tvärminne-formen mähända uppfattas säsom en egen ras

eller varietet.

KI. 8 3 10 f. m. nådde vegetationen sitt maximum. Vid

denna tid uppbläste sydlig vind, som dels hopade algerna
samman mot land, dels ästadkom deras fördelning emot
djupet. Omkr. kl. 12 sågs det grumliga ytvattnet och en
del alger driva ut frän sundet emot väster.

2. I september 1919 observerades vid Brobergskajen i 1

Helsingfors en gammal bät, som legat obegagnad en längre

tid och nu innehöll uppskattningsvis 3 m? alltigenom grön-

färgat vatten. Vid undersökning å laboratoriet konstatera-

des, att den gröna färgen härrörde av en hart när renkultur
av Brachiomonas, förekommande i riklig mängd. — I Hangö -

hamnområde iakttogs den 7 sept. 1920 på den s. k. Fabriks-
udden på västra stranden, där hamnvattnet var betydligt

förorenat, en liten, knappt 2 dm djup bergsputt med smuts-

grönt vatten, belägen nära vattenlinjen, så att vid högre
vattenstånd vågorna måste slå in i densamma. Den smuts-
gröna färgen, ljusare än i föregående fall, härrörde av

Brachiomonas submarina-

Bohlin och Chlamydomo-
nas sp., vilka bäda före-

je
OL
kommo ymnigt. 5
5 En närmare under-
sökning av Br. submarina

frän Hangö gav vid han-

den, att arten är rätt va-

Vet.-Akad. Förh. 1897,

A rierande till formen. Säl-

A s lan. voro exemplaren i
främre ändan så brett av-

| rundade som å fig. b hos.

05 Bohlin (Öfvers. Kgl. Sv. -

( AL N:o 9, sid. 509), utan var |
begränsningsytan vanli- -

Fig. 1. Brachiomonas submarina gen i någon män inätböjd,

frän Hangö. konkav. De fyra utskot-
77 c

2 1931, = | Häyrön, Vegetationsfärgningar. 85

E a Geh bakre kroppsändan voro dels spetsiga och smala,
— dels trubbiga och breda, och dessutom av mycket olika
— längd. Framifrån betraktad var individen sällan sä pass
— ,kvadratisk* som å fig. a hos Bohlin, utan företedde
2 vanligen djupare inbuktningar. Man jämföre den bifogade
- figuren. Det för arten mest karakteristiska kännetecknet
synes bestå däri, att sidoarmarna äro riktade bakåt och
utgå från kroppens mittparti eller t. o. m. dess bakre del.
b Säsom en sannolikt obeskriven Chloraster-art omnäm-
> nes en hithörande form från Finland redan är 1894 av
*— Levander (Acta Soc. F. FI. Fenn. 12, N:o 2, sid. 39), som
* samtidigt lämnar en tydlig figur (pl. II fig. 4), vilken utan
* tvekan är att identifiera med Bohlins är 1897 beskrivna
— Brachiomonas submarina. Arten, förekom pä Lövöarna i
> Esbo socken, Nyland, i en liten, illaluktande strandputt. Är
* 1900 omnämner L. nämnda art och därjämte Br. gracilis
> Bohlin från samma öar och framhåller härvid uttryckligen,
att dessa arter åstadkomma intensiv grönfärgning i subsa-
> lina bergsputtar, där vattnet förorenats genom tillförsel av
— organiskt affall (Acta 18, N:o 6, sid. 51—52). Jämväl har
> professor Levander godhetsfullt delgivit en anteckning
> om förekomsten av Br. -submarina den 12 juli 1908 i en
| — bergsputt pä Bönholmen i Tvärminne i västra Nyland. I
— juni 1921 fann förf. en Brachiomonas-putt nära vattenlinjen
— pä sydsidan av Tvärminne-ön (tillagt vid tryckningen).

E. Det framgär sälunda med största grad av sannolikhet,
= att Brachiomonas, och speciellt Br. submarina, förekommer
=> i förorenade brackvattensamlingar, framför allt i mindre
> bergsputtar, längs Finlands sydkust från Helsingfors till
> Hangö. Härifrån torde utbredningsomrädet fortsätta över
Åbo skärgård och de åländska öarna till Uppland, där ar-
— terna i fråga av Bohlin iakttogos i skärgården utanför
Stockholm under förhållanden likartade med dem i Finland;
— Br. submarina är dessutom funnen på dylik lokal vid Tromsö
i Norge av Lagerheim (jfr. Bohlin 1. c.). Det före-
E faller sälunda högst antagligt, att Brachiomonas-assoeiatio-
k nen vid framtida undersökningar skall visa sig vara karak-

se i
a

teristisk för klipporna nära vattenbrynet i ett flertal skär-

gärdstrakter. ;

3. Den 28 juli 1920 iakttogs pä den högsta delen av
Längholmen i Tvärminne en bergsputt med ständigt sött,
alltigenom klargrönt vatten. Färgen härrörde av en Chla-

86 Häyren, Vegetationsfärgningar. 2. IV. 1921.

mydomonas-art, som förekom massvis (ccc efter Levan-

ders skala), jämte Stephanosphaera pluvialis Cohn (ce).

Dessutom iakttogs sterilt mycel av en till fam. Saproleg-
niaceae hörande art (c) ävensom Stylonychia pustulata O.F.M.

(det. Levander) (c).
4. I.en liten bergsputt ytterom bäthuset pä Tvärminne

zoologiska station är enligt meddelande av professor K. M.
Levander vattnet en del är alltigenom grönfärgat av en

Chlamydomonas-art. Dennas uppträdande kan tänkas gyn-
nat genom tillförsel medels regndropp av kvävehaltiga

föreningar från de under bäthustaket belägna svalbona.
Sommaren 1920 iakttogs icke någon grönfärgning, vilket.
torde vara att tillskriva det ofta relativt höga vattenståndet,

då putten renspolades av vågorna och saltvatten tillfördes.
Sommaren 1909 uppträdde i putten i riklig mängd Phormi-
dium auctumnale (Ag.) Schmidt, vilken av Kolkwitz och
Marsson (Ber. d. Deutsch. Bot. Ges. 1908, Bd. 26 a, sid.

511) föres till de starkt mesosaproba arterna, och vars

förekomst sälunda skulle tyda pä en detta är starkare för-

>. orening än vanligt. | i
5. Slutligen mä även i detta sammanhang erinras om

den vegetationsfärgning, som regelbundet i juli, augusti och-

september kan iakttagas i Helsingfors i Tölöviken (i vid-
sträckt bemärkelse), en med saltsjön genom ett smalt inlopp
sammanhängande vik av över 1 km längd och med bräckt,

i betydande grad förorenat vatten. Tidigare har företeel- -
sen omtalats av Levander (Luonnon Ystävä 12, 1908,

och Meddelanden 39, 1913), Bergman jämte Klingstedt

(Hälsovärdsnämndens i Helsingfors ärsberättelse för är 1907,
Helsingfors 1908) och författaren (Meddelanden 36, 1910),
och har härvid såsom orsak till den smutsigt blågröna eller -
grågröna färgen hos vattnet nämnts främst Oscillatoria

Een
LA

= - —

= IV. 1921. — Häyren, Sentida blomning hösten 1920. 87

— Ayardhii Gom. och i andra rummet Anabaena spiroides Kleb.

Sistnämnda art har emellertid somrarna 1919 och 1920 icke

| mera iakttagits, medan däremot Oscillatoria Agardhii fort-
— farande förekommer i mängd. Dels finnes denna art spridd

genom hela vattenmassan, dels samlas den vid ytan och kan

E dä med vinden driva till lovartstranden, där den hopas i

E oerhörda mängder och t. o. m. fäster vid sig lekmannens
- uppmärksamhet.

Doktor Ernst Häyr&n lämnade följande Notiser rö-
rande sentida blomning hösten 1920, vilka syntes värda att
från glömska bevaras.

1. Antirrhinum majus. Blommade ännu jultiden i det
— fria på trädgårdsmästare F. Jahnsons gård i Ekenäs, enligt
notis i tidningen Västra Nyland för den 28 december 1920.

; 2. Bellis perennis. Julaftonsdagen 1920 sågos flere

blommande stånd på kyrkogården i Ekenäs. I Västra Ny-
land för den 11 januari 1921 läses, att redaktionen tillsänts

E biommande bellis, plockad ute i det fria samma är i Pargas
> by i Bromarv.

3 8. Calendula aan, Hade hela hösten rikligt blom-

E mat pä en gärd i Ekenäs. Den 24 december borttogs det

- sista exemplaret, försett med en enda blomkorg, vilken sä-
E som utsprucken mätte i diameter blott 2.5 cm. I ett träd-
> gärdsland pä Dalsbruk grodde årets frön och utveckla-

lades till flere cm långa plantor.

| 4. Poa annua. Den 28 december sägs i riklig mängd,

— vid en temperatur av — 7° C,ien gränd i Ekenäs stelfrusna,

i livligt gröna exemplar i blomningsstadium, med talrika
blommor öppna och ståndarna uthängande. Synbarligen

hade arten under de milda juldagarna befunnit sig i full

: blomning.

4 5. Rosa pimpinellifolia. Blommade i Dalsbruk långt
in i oktober; i månadens. senare hälft inträffade en kallare
Erin, dä de utslagna blommorna och bladen fröso, medan
knopparna bättre motstodo kölden: Ännu den 26 okt.

3 plockades kvistar med i spetsen vita knoppar, som stående

ei
I sr

88 "Häyrön, Sentida blomning hösten 1920. 2. IV. 1921. |

i vatten slogo ut vid rumsvärme. Nägon senare blomning
förekom icke. — En notis i tidningen Östra Nyland för den
3 november 1920 förmäler, att pä gravar ä Pärnä kyrko-
gärd föregäende söndag (31 okt.) iakttagits ,pimpinellrosor,
visserligen något små, men fullt utslagna". Bladen hade
fallit, vadan rosorna sutto på bar kvist.

6. Rosa-arter, vilda. I Dalsbruk blommade på backar
och berg , rosorna" allmänt hela hösten. , Varje buske var
översållad med blommor." Mogna nypon funnos likaså rik-
ligt, överallt tillsammans med blommorna. I senare hälften
av oktober inträffade en kallare period om några dagar.
De utslagna blommorna fröso, men vid ånyo inträdande
varm väderlek utvecklades talrika blomknoppar, som jäm-
väl slogo ut. Denna senare höstblomning fortgick in i de-
cember. |
7. Salix caprea. I Helsingfors, Sörnäs, i dike invid
järnvägslinjen, iakttogs den 2 september en c. 1 m hög, stym-
pad buske med tre blommande hanhängen av 3.—4 cm
längd och c. 1.5 cm tjocklek. |

8. Senecio vulgaris. In i december stodo flere exx.,
obekymrade om nattfroster och nyfallen snö som ofta äter
smalt, i blomning invid ett plank ää Längbrokajen i Hel-
singfors. Stället vettar ät W och SW. Artens frosthärdig-
het har tidigare framhällits av Axel Arrhenius (Med-
delanden 19, 1893, sid. 21—-22). a

9. Viola tricolor, trädgärdspenseer. Blommade jultiden
ute i det fria på trädgårdsmästare F. Jahnsons gård i
Ekenäs (Västra Nyland 28. 12. 1920). Blommade i början
av januari i det fria å Pargas gård i Bromarv; ännu den 10
januari. plockades å en. gård i Ekenäs en knippa fullt ut-
slagna penséer, och på samma plats funnos även knoppar
och halvt utslagna blommor (V. N. 11. 1. 1921).

De sena blomningsdata bero självfallet på den ovanligt
milda hösten. I detta avseende förtjänar nämnas, att i Eke-
näs väderleken i allmänhet var mild ända till jultiden och
ännu under juldagarna. Först den 27 december skärpte
kölden till och föll varaktig snö.

ar a a 4 + a
ba EN
Ps WA 330" — Az
ker, . a
a 7

Aalen —- -

NS ,
BT .

s 2 ‚Mötet den 7 maj 1921. 89

== Tilläogsvis kan nämnas, att även är 1908 hösten var
rätt mild: rönnen blommade i början av oktober ä Jusarö
i Ekenäs skärgård, och den 12 och 14 oktober plockades
mogna hallon i Högben by i Karis socken (V.N. 16. 10. 1908).

E - Magister J. af Hällström meddelade, att han 20. 12.
— 1920 påträffat Ranunculus acer blommande i Lojo.

Mötet den 7 maj 1921.

Magister J. af Hällström förevisade en enblommig
dvärgform af Campanula patula, funnen af elev Ann-Mari
Juselius är 1920 pä en gräslinda ä Stor-Kroksnäs invid
Borgå. Exemplaret hade en längd af 4 cm, blomskaftet var
1 cm långt och blomman 1.5 cm hög. Bladrosetten, belägen
> ett stycke ofvan stjälkens bas, var 6 cm i diameter.

Maisteri I. Välikangas ilmoitti tavanneensa, Eläin-
— tieteellisen museon ja Kalastushallituksen Coftus-materialia
— tarkastaessaan, Cotfus gobio'n ja osittain C. guadricornis'en
* seassa lukuisia yksilöitä vuorisimppua (Cottus poecilopus
- Heckel), jota meillä aikaisemmin tunnettiin vain 5 yksilöä.
å Uusia löytöpaikkoja todettiin nyt kuitenkin vain yksi, nim.
— Kuusamon Kitkajärvi. Lajin levenemisen selville saamiseksi
- maist. Välikangas kehoitti Seuran jäseniä tallettamaan Cottus-
> aineistoa eri tahoilta maata.
= = Edelleen maisteri Välikangas ilmoitti, että kaulus-
E "haikara (Botaurus stellaris) oli tavattu meillä talvehtivana:
4 — Kalanviljelyslaitoksen hoitaja J. B. Valli oli näet ampunut
I sen viime tammikuun 28 p:nä Lohjan Ojamossa Myllylam-
men rannalta, missä se sulassa paikassa etsi ravintoa pohja-
* mudasta. On sangen mieltäkiinnittävää, että lintu aivan
— levenemisalueensa pohjoisrajalla on voinut pysyä hengissä
— yli sydäntalven. Hyvin laihtunut tämä yksilö, joka on lah-
— joitettu Yliopiston kokoelmiin, kuitenkin oli.

E
E
3
i
E
i

90 Merikallio. — Vainio. — Montell. 7.2V.. 19245

Maisteri E. Merikallio näytti tuoreena tervehdyk- _
senä lintumaailmasta noin viikko sitten ottamiaan kuvia
sarvipöllön ja helmipöllön pesiltä. ;

Tohtori E. Vainio näytti I. Vainion piirustaman -
kuvan Sporopodium (Lecidea) phycophorum’in thalluksesta ja
parathalluksesta (vrt. siv. 31). |

Sitäpaitsi tri E. Vainio esitti seuraavat jäkälä--
systemaattiset tiedot:

„Lepraria chlorina Ach. est status sterilis Calicii cory-
nelli Ach. Continet sec. Zopf (Die Flechtenstoffe, 1907, p.
83) calycinum, guod etiam in Calicio chrysocephalo Ach. -
observatum est.

Lepraria flava Ach. verisimiliter est status sr auto-
nomae speciei Calicii, numquam apotheciis collecti. Sec.
Hesse et Zopf (l. c. p. 399) etiam continet calycinum. Thal-
lus KHO + CaCl,O, dilute rubescens.

Lepraria xanthina Vain (Cat. Welw. Afr. Lich. p. 463),
L. flavae habitu subsimilis, KHO + CaCl,0, virescenti-
nigricans.

Lichen lanuginosus Ach. (Leproloma lanuginosum Nyl.)
sicut Hue indicat (Lich. Gen. Croc., 1909, p. 229) ad Cro-
cyniam pertinere videtur, sed tantum sterilis visus, et nomi-*
nandus est Crocynia membranacea (Dicks.) Vain. |

Lepraria latebrarum Ach., tantum sterilis adhuc collectus,
item ad Crocyniam pertineat et nominetur Crocynia latebra-
rum (Ach.) Vain. Sec. Zopf (1. c. p. 400) continet acidum roc-
cellicum et atranoricum et leprarinum.“ :

Forstmästare Justus Montell: Några för Finlands"
flora nya Taraxacum-arter.

För en tid sedan äterfick jag frän doktor H. Dahl: E
stedt i Stockholm en större packe af mig insamlade Ta-
raxaca, hvilka i olika repriser dels af dr A. Palmgren.
dels af mig skickats till honom i och för bestämning. - ;
Största delen af samlingen bestod af former tillhörande
kollektivarten T. croceum Dst., som är allmänt utbredd- 4
Lappland. Dessa former kommo alla sä när som pä et

; M 1921. Montell, Luzula-former. 91

ET croceum Dst. *ceratolobum Dst., frän Malla vid Kilpisjaur,
— tillbaka obestämda, emedan dr Dahlstedt anser denna
— grupp omöjlig att studera i samlingar.

er Bland öfriga äterkomna former funnos tre, hvilka mig

veterligen icke tidigare äro kända från Finland:

=. T. boreum Dst., insamlad i Muonio Ylikylä.

A L alex förde Dst., tidigare af mig insänd till sam-
— lingarna från Muonio kyrkoby under namnet T. retroflexum
mEbg. f.

L T. purpuridens Dst. från Malla vid Kilpisjaur.

>. Forstmästare Justus Montell: Hvilken utbredning

- — har Luzula multiflora Ee. och öfriga till denna grupp hö-
rande arter? .

E. Genom docent Gunnar Samuelssons noggranna
— undersökningar har klarhet ändtligen vunnits beträffande
den formkrets, som omfattar Luzula campestris L. och nära-
stående arter och en ganska invecklad synonymfräga fått

> sin slutliga lösning.

> 1 alla äldre floror såväl i vårt land som i Sverige samt

oi H. M. F., editio secunda, och andra växtkataloger har L.
= campestris uppfattats säsom kollektivart, till hvilken L. mul-
= tiflora och L. pallescens samt i en del fall äfven L. sudetica

förts som underarter eller varieteter. Först i de nyaste

k större flororna och växtförteckningarna hafva L. multiflora

och L. pallescens upptagits som själfständiga arter, under

— det att L. sudetica, L. nigricans, L. congesta m. fl. förts

såsom underarter eller former än till den ena, än till den

: andra arten. Genom Samuelssons undersökningar har

steget nu tagits fullt ut och icke blott de två förstnämnda

arterna, utan äfven L. sudetica DC (Juncus sudeticus Wlld.,

JA nigricans Desv. delvis, L. campestris var. sudetica Hartm.

— delvis), L. frigida Sam. (L. campestris v. frigida Buch) och

N congesta Lej. (Juncus congestus Thuill.) uppställts som

- egna arter. L. fusconigra Cel. har förts som var. till Z.

a ultiflora. Dessutom hafva tvenne hybrider, L. campestris

ex multiflora och L. multiflora < sudetica, urskilts.

92 E Montell. — Parvela. : 7. V. 1921.

Dä alla dessa arter, utom L. congesta, förekomma i Fin-
land, uppställer sig frågan, hvilken deras utbredning i landet

är. Beträffande L. campestris och L. pallescens, hvilka ju
äro af gammalt kända, är saken tämligen klar, men icke sä
beträffande de tre öfriga arterna. L. multiflora är visser-

ligen „känd“ af alla, men dä utan tvifvel ganska mänga af E

‘de exemplar, som i samlingarna gå under detta namn, till-
höra antingen L. frigida eller L. sudetica, hvilka arter hit-

tills varit sä godt som alldeles okända och sammanblan-
dade med 1. multiflora, har sannolikt vid revisionen af det
herbariematerial, som finnes i H. M. F., stora luckor i känne-
domen om utbredningen av L. multiflora uppstätt. Om alla

dessa luckor skola kunna fyllas genom nya fynd, eller om

det skall visa sig att denna art har en mindre allmän ut-
bredning i landet än man hittills antagit, kan naturligtvis

ej med bestämdhet förutsägas, men sä vidt af mina rätt

talrika exemplar frän provinserna Ks, Lkem, Le och Lp
tyckes framgä, ersättes L. multiflora i vära fjälltrakter af
L. frigida och L. sudetica, åtminstone i stort sedt. Vid

granskningen af mina samlingar — utförd af doc. Samu-

elsson — har det nämligen visat sig, att jag ej har ett
enda exemplar af förstnämnda art frän dessa fyra provin-
ser, hvaremot talrika exemplar af de bägge senare finnas

från dem alla. Då icke heller de undersökningar, jag un-

der de tvä senaste somrarna gjort i Muonio, resulterat i

några fynd af 1. multiflora, förefaller det ej alldeles osanno-

likt, att den saknas i landets nordligaste delar eller ätmin-
stone här är en stor sällsynthet.

Jag' har velat rikta herrar exkurrenters uppmärksamhet.

pä dessa arter, dä jag antar, att de ännu äro jämförelsevis

litet kända hos oss. Docent Samuelsson har gifvit en
synnerligen klar framställning af släktet Luzula i C. A. M.

Lindmans flora, där alla dessa arter äro upptagna.

"Lehtori A. A. Parvela: Tulokaskasveista Oulun, 2 |

laisten ja Ruukin rautatieasemilla 1920.
Oulaisten asemalta ovat havainnot elok. ajalta 1920;

[

7. V. 1921. Parvela, Tulokaskasveja Oulun seudulta. | 93

_ Ruukin aseman lastaussillan lähimmästä ympäristöstä olevat
"pikahavainnot 29. VIII. 1920; Oulun aseman alueelta keräilin
"kasveja pitkin viime syksyä.

3 Avena fatua, 3—4 yksil. Oulun tulev. tav. as. makasii-
> nien välisellä ratapenkereellä.

- Dactylis glomerata, n. '/, km etel. Oulaisten as. rata-
> penker. 1 mätäs.

ä Hordeum jubatum, 2 yks. tulev. tav. as. Oulussa radan
— Varrt.

: Melandryum album, Oulaisten as. lastaussill. vier. 1919
1 yks.; Oulun as. tulev. tav. lastauspaik. 1 yks.

| Barbarea vulgaris, 2 yksil. tulev. tav. lastauspaik. Ou-

-Sisymbrium officinale, 1 yks. tulev. tav. as. Oulussa

erään makas. seinust.

= S. sinapistrum, Onlaisten ja Oulun tulev. tav. as. joks.
runs.; Ruukin as. joit. yksil.
Sinapis alba, joit. yksil. Oulaisten as. puutarh. rikka-
ruohon vallassa olev. entisen pienen perunapellon laidassa. .
| S. arvensis, Oulaisten ja Ruukin as. joit. yksil.
Lepidium ruderale, Oulaisten ja Ruukin as. joit. yks.
Oulussa runs. tulev. tav. as.
L. draba, 1 yks. Oulussa tulev. tav. as. radalla.
Vicia sativa, Oulaisten ja Oulun (tulev. tav.) as. joit. yks.
Medicago lupulina, Oulussa 1 yks. tulev. tav. as. erään
| "makas. seinust.
| Melilotus albus, 2 yks. Oulussa makas. seinust. tulev.
Etav. as. °:
Malva sp., 1 yks. Oulun as. tulev. tav. lastauspaik.
Echinospermum lappula, Oulaisten as. 1 yks. lastauspaik.;
— Oulussa us. yks. tulev. tav. as. makas. välillä. |
| Asperugo procumbens, Ruukin as. joit. yks. lastauspaik.
== Stachys paluster, Oulaisten as. joit. yks. Sinapis alba’n
— kasvupaik. |
/ Hyoscyamus niger, tulev. tav. as. makas. seinust. Oulussa

F lussa. |

| Conringia orientalis, joit. yksil. Oulaisten ja Ruukin as.
#

NR
N

de Ns

94 Parvela. — Karvonen. ° Be} 1921.

paik.
PI. lanceolata, 1 yks. Oulussa ar tav. lastauspaik.
Centaurea jacea, 1 yks. Oulun as. (lyseol. N. J.- Nurmi).

Plantago media, joit. yks. Oulussa tulev. tav. as. kaato-

Senecio viscosus, 1 yks. Oulun tulev. tav. as. erään ma-

kas. seinust.
Artemisia vulgaris, joit. nuor. yks. Oulun ja Oulaisten as.

Anthemis arvensis, Oulun tulev. tav. as. lastauspaik.

1 yks.
Helenium sp., 1 yks. Oulun tuleva. tav. as. lästaspöäk
toinen erään makas. seinust.

Bidens tripartitus, Oulun tulev. tav. as. erään makas.

seinust.
Sonchus asper, joit. yks. Oulun asema-al. sain

Ylioppilas V. J. Karvonen: Luonnontieteelliselle alu- :

eellemme uusia pikkuperhosia:

Galleria mellonella L. Tätä mehiläispesissä elävää, Ruot

sissa Uplantiin asti yleistä perhoslajia on löydetty Suomessa
toistaiseksi vain 6 kpl. seuraavista paikoista: Ab. Uskela

(E. J. Bonsdorff), Lohja (H. Lindberg) 3 kpl. Ka. Viipuri

(E. Thuneberg) 2 kpl. |
Crambus fascelinellus Hb. On aikaisemmin ollut meillä

sekoitettuna lähisukuiseen C. contaminellus'een. Tähän asti

tunnetut löytöpaikat ovat: Ab. Parainen (E. Reuter). N.
Tvärminne (B. Poppius, Th. Grönblom, W. Hellen, N. Ka-
nerva, J. Listo). Jk. Sakkola (Th. Grönblom).

Phalonia kindermanniana Tl. Tämä laji oli hyvin ylei-
nen ratavallilla Viipurin aseman (Ka) vieressä 18:27
(ipse). | :

Epinotia rubiginosana H.S. Yksi kappale saatu Espoossa
(N) lennosta suolta 16. 6. 20 (ipse).

Epinotia simplana F. R. KI. Valamo; 2. 7. 20 (ipse).

Laspeyresia caecana Schläg. KI. Sortavala 21—25. 6. 20
(O. Winter, ipse) 8 kpl.

Alucita baliodactyla Z. KI. Sortavala 1—8. 7. 19 E

8. 7. 20 (O. Winter, ipse) 6 kpl.

7. Ei. 1921. Karvonen. — Eklund. 95

f "Chimabacche phryganella Hb. Tätä myöhään syksyllä
= perhoslajia on professori E. Reuter pyydystänyt
useita kappaleita Ispoisissa (Ab) jo v. 1884 lokakuun alussa,
"mutta erehdyksestä tulivat ne määrätyiksi Exaeretia alli-
"sella'ksi. Myöhemmin on ylioppilas A. Fr. Nordman huo-
- mannut C. phryganella'n olevan yleisen Paraisissa (Ab).

>= Hofmannophila pseudospretella Stt. Ab. Turku 1920
(N. Kanerva) 2 kpl. N. Helsinki 12. 9. 19 ja 1. 10. 18 (ipse)
3 kpl.

Xystophora morosa Mühlig. Yksi kappale saatu Es-
_ poossa (N) meren rannalta. .

Coleophora antennariella H.S. Ab. zu: 1920 (N.
Kanerva). N. Espoo 25. 5. 19, 20—25. 5. 20, 11. 5. 21 (ipse)
useita kappaleita.

= — Argyresthia pulchella Z. Yksi kappale tätä sievää lajia
"saatu Sortavalassa (Kl) tuomelta 13. 7. 20 (ipse).

3 Argyresthia spiniella Z. On ollut sekoitettuna toisiin
lähisukuisiin lajeihin. Varmuudella sitä on löydetty seuraa-
— vista paikoista: Ab. Bromarf (R. Fabritius). N. Tammisaari
AR. Fabritius), Tuusula (E. Löfgvist) ja Espoo (ipse). Es-
poossa tämä perhonen on jokseenkin yleinen useimmissa
' paikoissa, missä tuomea kasvaa. Lentoaika kestää heinä-
* kuun lopusta: syyskuun alkuun.

= — Scardia tessulatella Z. On Suomessa tähän asti kul-
'kenut S. boleti’n nimellä viimemainitun juokossa. S. tessu-
latella eroaa siitä kuitenkin helposti m. m. sen kautta, että
sillä on etusiipien ripsissä 6—7 valkoista täplää, kun sen
— sijaan S. boleti'lla on 4. Molemmat lajit lienevät Suomessa
— suunnilleen yhtä yleiset.

* Tinea columbariella Wck. KI. Sortavala 10. 7. 19, 7—9.
5 20 (ipse) 3 kpl.

=> Student Ole Eklund: Carex canescens L. x C. stellu-

lata Good. |

= Sommaren 1920, den 17 juli, gjorde jag i Korpo:

— Jurmo (Ab) ett fynd av Carex canescens L. x C. stellulata
| Good. (det. Harald Lindberg) Dä denna hybrid icke

a” X, |

96 Eklund, Carex canescens L. X C. stellulata Good. 7. V. 1921. |

tidigare anträffats inom Fennoskandia, torde en närmare
beskrivning av säväl bastarden som växtlokalen vara pä sin
plats. Bastarden har beskrivits efter dels levande material,
insamlat 17. 7. 1920 pä Jurmo, dels konserverat, insamlat
samma datum ä samma ställe. Därjämte bifogas beskriv-
ningar av stamarterna uppgjorda med ledning av diagno-
serna hos L. M. Neuman (Sveriges Flora, Lund, 1901).

C. canescens L. Strän 25—50 cm, styva, vasst 3-kan-
tiga, grågröna, upptill sträva, nedtill omgivna av 8—10 cm
höga, ofta skivor saknande slidor; rosettblad styva, uppräta,
n. platta, grågröna, m. sträva i kanten, 2—4 mm breda, av
sträets längd; småax 5—8, uppräta, 6—10 mm X 3—5 mm
(3-delen icke inbegripen), alla nående varandra (eller de två
nedersta 3--5 mm avlägsnade), cylindriska—avlänga; hyls-
blad många gånger kortare, sällan det nedersta: trådfint,
dubbelt längre än axet; %-fjäll brett äggrunda, kortspetsade,
vita med smalt, grönt mittfält, knappast kortare än frukt-
oömmena; dessa 2—2.s X 1 mm, gröna, slutligen grågröna,
strimmiga, svagt mångnerviga, deras inre sida platt, ellip-
tisk, den yttre kullrig, kanten mellan dem föga utskjutande;
spröt utgörande en triangulär, m. kort fortsättning av frukt-
gömmet, således ej tydligt avsatt. |

C. canescens L. X C. stellulata Good. Bildar stora tu-
vor. Strän tämligen styva, 3-kantiga, n. rent gröna med.
en nyans i grätt, ofta nägot lutande utät tuvans periferi,
20—75 cm långa, nedtill släta och glatta, upptill sträva,
bladiga till den nedersta fjärdedelen av sin längd; rosett-
blad svagt rännformiga—n. platta, strävbräddade, grågröna
(av i det närmaste samma färg som hos C. canescens), m.
kortare än strået, (10—) 13—23 (—26) cm x 2—246 mm,
i spetsen 3-kantiga; småax 3—5 (—6), 6—8X2—3
mm, de övre (oftast) näende varandra, det nedersta 8—11.
mm avlägsnat och försett med ett 12—15 (—20) mm långt,
borstlikt hylsblad (stundom n. utan sådant), de övre utan
eller (sällan) det andra småaxet nedifrån med ett m. kort
(1.s—2 mm) borstlikt sådant; Q-fjäll brett äggrunt triangu-
lära, kortspetsade, med tämligen smalt, grönt mittfält, som -

AR Dr
v EN. 1921. Eklund, Carex canescens L. X C. stellulata Good. 97

omgives av en ljusbrun bård, vilken småningom övergår
‚och förtonar i den vita ytterranden; fjällen av fruktgöm-
1 enas längd eller obetydligt kortare (vilket synbarligen har
sin orsak i de däligt utbildade, hopskrumpna fruktgömmena);
- dessa sistnämnda lika dem hos C. stellulata Good., men pä
"grund av steriliteten m. mindre, c. 2X1 mm, triangulärt
_ äggformiga, olikformigt utbildade, gröna, avsmalnande i ett
+ kort spröt.

| C. stellulata Good. Strän styva, 3-kantiga, rent gröna,
15—45 cm, glatta, upptill vanligen något sträva, nedom
— mitten bladiga; rosettblad rännformiga, gröna, kortare än
strået, 12—20 cm X 2 mm, i spetsen 3-kantiga; småax 3—5,
on. klotrunda, 6—9 mm i diameter, de övre nående var-
andra, det nedersta 6—12 mm avlägsnat och försett med
ett borstlikt hylsbiad (m. sällan bladlikt, 4—5 cm långt), de
övre utan sådant; 9-fjäll bruna med grönt mittfält, hälften
— kortare än fruktgömmena; dessa plankonvexa, triangulärt
— äggformiga, 3—4 mm långa, svagt nerviga, gröna (eller
slutligen skiftande i brunt), tvärt hopdragna till ett tydligt
* 2-tandat, 1—1.s mm långt, plattat spröt.

ET Som av beskrivningen framgär, är hybriden till sina
karaktärer tämligen intermediär. I växande tillstånd är den
— till habitus mest lik en m. storväxt C. stellulata pä ett sä
E tidigt stadium, att fruktgömmena ej äro utspärrade, men
avviker genast genom bladfärgen och de långsträckta, tomma
x "och därför lätt hoptryckbara smäaxen.

E. Bastarden växer nära öns södra strand ä mycket sank
* mark, bevattnad av källspräng och starkt beskuggad av täta
bestånd av Alnus glutinosa, som uppträda i grupper på tuv-
- bildningar, mellan vilka synnerligen vattensjuka, lägre par-
: ‚tier sträcka sig. Här frodas talrika, stora och kraftiga tuvor
Ko av hybriden (sommaren 1921 dock till största delen avbetad
> av boskap), växande bland stamarterna, av vilka C. stellulata.
finnes rikligt, C. canescens åter särdeles sparsamt. Vegeta-

å dessa sanka partier representeras av följande 19

8 Eklund. — Frey. 7. V. 1921

Calla palustris (spridd) Galium palustre (rikl.)

Carex canescens (spars.) Juncus alpinus (täml. spars.)
=C. canescens X C. stellulata Lycopus europaeus (spars.)

(täml. rikl.) | Menyanthes trifoliata (täml. rikl.

C. Goodenoughii (täml. spars.) Ranunculus flammula (täml. rikl.
C. Oederi (täml. rikl.) — Rhamnus Franguia Ga 3 cm:
C. rostrata (täml. spars.) plantor)

C. stellulata (ymn.) Sagina nodosa (täml. spars.) -
Cerastium vulgare (insprängd) Veronica scutellata (täml. spars.)
Epilobium palustre (enstaka) Viola palustris (täml. rikl.)

Eriophorum polystachyum(spars.)
Mossfloran är företrädd av Climacium dendroides, Mnium
hornum och M. Seligeri (alla bestämda av dr V. F. Bro-
therus).
Tuvorna, som bildats kring Alnus-beständen, ha att
uppvisa följande 14 arter:

Aspidium cristatum (spars.) Juniperus communis (enst. bu-

A. *dilatatum (spars.) skar)

A. *euspinulosum (täml. spars.) Majanthemum = bifolium = (täml.

A. filix femina (enst. grupp.) rikl.) i

A: filix mas: -.(;, 20) Polypodium — dryopteris (täml.

A. thelypteris (m. spars.) rikl.)

Empetrum nigrum (rikligt) P. phegopteris (spars.)

Eriophorum polystachyum (in- Potentilla erecta (rätt rikl.)
sprängd) Vaccinium vitis idaea (täml. rikl.)

en tuva, vid roten av en större klibbal, växte spar-
samt Circaea alpina och i närheten av denna tuva uppträdde
Marchantia polymorpha. Av mossor ä tuvorna observerades
Acrocladium cuspidatum, Climacium dendroides och Mnium
cinclidioides (bestämda av dr V. F. Brotherus). |

Amanuens Richard Frey: Provisorisk Torte Kl
över Finlands culicider. |
Under är 1920 har största delen av Zoologiska museets
finländska material av culicid-imagines varit sänd i och för
bearbetning till den kända culicid-specialisten F. W. Ed-
wards i England. Detta material, som numera återkom-

E, 1921. Frey, Provisorisk förteckning över Finlands culicider. 99
E mit, visar sig tack vare Edwards’ bearbetning innehålla
icke sä få intressanta former, bl. a. tre hittills obeskrivna
arter, nämligen Theobaldia bergrothi Edw., Ochlerotatus freyi
> Edw. och O. parvulus Edw. — Hittills har est
jal culicid-faunan inom vårt naturhistoriska område varit
— rätt bristfälligt känd. I litteraturen föreligga dock endel
uppgifter härom, särskilt beträffande förekomsten av sär-
skilda larvformer i våra vatten samt rörande den i samband
; "med malaria-forskningen även hos oss av flera inhemska
forskare ingående studerade, medicinskt-sanitärt viktiga
arten Anopheles maculipennis Meig.
| Efterföljande provisoriska förteckning över de av Ed-
[ W ards bestämda culicider-imagines avser främst att fästa
- uppmärksamheten vid dessa hittills hos oss mycket försum-
* made insekter. I densamma finnas dessutom medtagna nägra
> av prof. C. Lundström tidigare bestämda arter, tillhö-
i rande släkterna Aödes, Mochlonyx och Corethra. Förteck-
E ningen upptager sälunda alla hittills frän värt naturhistoriska
; område kända culicider.
3 Jag hoppas, att denna förteckning skall visa, vilket rikt
— fält för undersökningar här föreligger, dels rörande utbred-
ningen och förekomsten av de många hos oss represente-
rade arterna, dels rörande de enskilda arternas utvecklings-
— historia och ekologi. Till ledning vid bestämmandet av de
skandinaviska (inkl. finländska) arterna mä här hänvisas till
EE dwards arbete ,A synonymic list of the mosguitoes
— hitherto recorded from Sweden, with keys for determining
*— the genera and species“ (Entom. tidskrift, årg. 42, s. 46—
3 E" 1921), samt i fräga om dessa arters biologi till Wesen-
3 berg-Lunds stora arbete „Contributions to the Biology
of the danish Culicidae* (M6m. l’Acad. R. Sc. Letir. Dane-
marc, Ser. 8, T. VII, N:o 1, 1920—1921).
E De i förteckningen förekommande frägetecknen avse
E

3
i
E
3 att utmärka exemplar, vilka av Edwards icke blivit säkert
bestämda till arten; däremot hänsyfta de icke på lokalen.

Anopheles. Meig.
1. A. maculipennis Meig. — Al. Geta (B. Poppius). Ab.

ae ad an a

EN R R

100 Frey, Provisorisk förteckning över Finlands culicider. 7..v. 1921. |

Kuustö (Lundstr.); Eriksberg (Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb.,|
Forsius, Hellen); Lojo (Forsius). N. Tvärminne Zool. Stat.|
(B. Poppius, Frey); Esbo (Levander); Hoplax (Mäklin); Hel-
singe (Hellen). /k. Valkjärvi (Frey). Ta. Sysmä (Hellen);
Teisko (Frey). 7b. Jyväskylä (Hellen). Sb. Kuopio (A. Pal-
men). Om. Jakobstad (J. Sahlb.). Ob. Uleäborg (Herman-
son). Ks. Kuusamo (Frey). Li. Ivalo (J. Sahlb.).
Culex L. A
2. C. pipiens L. — Al. Finström (Frey). Ab.- Kuustö
(Lundstr.); Karislojo (Hellen): N. Tvärminne Zool. Stat.
(Levander, Frey); Esbo (Frey); Helsingfors (Lundstr., Frey).
Ta. Teisko (Frey).

Theobaldia N.-L.

3. Th. bergrotti Edw. — Ab. Kuustö (Lundstr.). Ka.
Kivikoski vid Saima kanal (Adelung). Kol. Petrosawodsk
(Günther). Ob. Säräisniemi (Wuorentaus). Lkem. Kittilä
(Krogerus). | EN

4. Th. morsitans Theob. — Ab. Kuustö (Lundstr.); Sam:
matti (J. Sahlb.). Ta. Hattula (Wegelius).

Ochlerotatus Arrib. |

6. 0. vexans Meig. — N. Tvärminne Zool. Stat. (Levagt
der); Helsingfors (Frey). ;

7. 0. maculatus Meig. (waterhousei Theob.). — Al. ?
Finström (Frey). Ab. ? Karislojo (J. Sahlb.). N. Tvär-
minne Zool. Stat. (Frey); Helsingfors (Frey). Ka. Kymmene
(Salmen). KI. ? Kexholm (Frey). OR. ? Kajana (Hellen).
Ks. Kuusamo (Frey).

8. 0. excrusians Walk. (annulipes auct. p. pt.). — Ab. ?
Kuustö (Lundstr.); Eriksberg (Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb.,
Forsius, Frey). N. Tvärminne Zool. Stat. (Frey); ? Kyrkslätt
(Frey). Ta. Messuby (Frey); Hattula (Essen). KI. Valkjärvi
(Frey). Kb.? Tohmajärvi (Mäklin). Om. Jakobstad (J. Kaas. |
Kk. ? Kouta (J. Sahlb.). Li. Enare (J. Sahlb.).

9. O. ireyi Edw. -— Ab. Eriksberg (Bonsd.). |

10. O. lutescens Fabr. (annulipes Zett., fletcheri a W
Ab. Kuustö (Lundstr.); Eriksberg (Bonsd.).

TER

3 7. a v. 1921. Frey, Provisorisk förteckning över Finlands culicider. ' 101

i . 11. 0. caspius Pall. (dorsalis Theob., punctatus Meig.).
= — Ab. Kuustö (Lundstr.).
4 12. O. dorsalis Meig. (curriei Cog.). — Ab. Kuustö (Lundstr.);
= Uskela, Eriksberg (Bonsd.). N. Tvärminne Zool. Stat. (Frey).
U KI. Kexholm (Tengstr.). Kpor. Soroka (J. Sahlb.).
= 13. ? 0. alpinus L. (nigripes Zett.). — Lv. ? Kusomen
— (Frey).
= 7 14. 0. cataphylla Dyar (prodotes Dyar). — Al. Finström
— (Frey); Sund (Forsius, Frey). Ab. Karislojo (J. Sahlb.). N.
* Tvärminne Zool. Stat. (Frey); Helsingfors (Frey). Ta. Hat-
> tula (Essen). Ks. Kuusamo (Frey).
E: 15. O. diantaeus H.D. & K. — Ab. Kuustö (Lundstr.).
> Ob. ? Kiiminki (Frey). Ks. ? Kuusamo (Frey). |
16. O communis Deg. (nemorosus Meig., palmeni Edw.
E enligt meddelande av Edwards i brev). — Al. ? Ham-
> marland (Frey). Ab. Kuustö (Lundstr.). N. Tvärminne Zool.
— Stat. (Frey); Kyrkslätt (Frey); Helsingfors (J. Sahlb.). Ta.
— Hattula (Wegelius). Sb. ? Kuopio (Frey). Kl. Kexholm (Hel-
2 - len). Ob. ? Säräisniemi (Wuorentaus). Ok. ? Suomussalmi
— (Hellen). Li. ? Enare (Mäklin?). Lim. Seitjaur (Palmen).
j 17. 0. parvulus Edw. — ? Ab. Karislojo (J. Sahlb.). OR.
—? Suomussalmi (Hellen). Lkem. Kittilä (Silén, Saalas). Lim.
- Seitjaur (Palmén). Lv. ? Kusomen (Hellen). Lp. ? Ponoj (Frey).
2 18. O. punctor Kirby (nemorosus Theob.). — Al. Fin-
ström (Frey). Ab. Karislojo (J. Sahlb., Frey). N. Tvär-
minne Zool. Stat. (Levander, B. Poppius, Frey); Helsinge
: (Hellén). Ka. Viborg (Pipping). Ta. Hattula (Essen). Ks.
fen (Frey). Li. Utsjoki (J. Sahlb.).

Fre Aödes Meig.

19. A. cinereus Meig. — Ab. Uskela (Bonsd.); Karislojo

8 (J. Sahlb., Forsius). N. Kyrkslätt (Frey). Ka. Kivikoski o.
Rajala deine): Ta. Sysmä (Hellen); Messuby (Frey).

E > 20. M. culiciformis Deg. — N. Tvärminne Zool. Stat.

3
E Far . | Mochlonyx Lw.
E ee Helsinge. /k. Mohla (J. Sahlb.).

102 Frey, Ur fägelbon kläckta Diptera. 7. V. 1921.

Corethra Meig. |
21. C.' plumicornis Fabr. — Ab. Kuustö (Lundstr.); Lojo
(Forsius). Ka. Rajala (Adelung).
22. C, fusca Staeg. — Ab. Kuustö (Lundstr.). Ta. Mes-
suby (Frey).

Amanuens Richard Frey: Ur fägelbon kläckta Di-
ptera. (Anmäld den 5 februari 1921.) ss

För ett antal år sedan tillvaratogs på Zoologiska mu-
seets vertebrat-avdelning en samling små Diptera, vilka hade
utvecklat sig i en burk, innehållande nyligen till museet
inlämnade starbon. Varifrån dessa starbon härstammade
har tyvärr icke blivit närmare antecknat. Det sannolikaste
antagandet torde vara, att de blivit hämtade till museet
från Helsingfors närmaste omgivningar. Vid en av mig
företagen granskning visade sig detta material innehålla
följande 4 arter: | |

1. Carnus hemapterus Nitzsch (= Cenchridobia eggeri
Schin.). — Ett dussin nysskläckta, med normalt utbildade,
vitaktiga vingar försedda exemplar föreligga i samlingen.
Denna egendomliga dipter, som först pä senaste tid blivit
nägot närmare känd, lever sannolikt som ektoparasit i fjä-
derbetäckningen hos olika fägelarter (Sturnus vulgaris, Falco
tinnunculus, Falco sacer). Såsom äldre förlorar den vin-
garna och fär en oformligt starkt uppsvälld bakkropp, var-
igenom hela djuret erhäller ett mycket främmande utseende.
Släktets systematiska ställning har hittills varit omtvistad.
Medan Nitzsch, som år 1818 beskrev släktet och arten,
hänförde detsamma till Conopsariae Latr., ställde Schiner
(1864) det av honom uppställda släktet Cenchridobia med
arten eggeri, vilken påvisats vara synonym med Carnus
hemapterus, i närheten av Borboridae. Brauer förde 1880
Carnus till Sepsidae. Collin (1911) och Meijere (1913)
pävisade, att Carnus stär mycket nära släktet Meoneura *
Rond., frän vilket Carnus säsom ung lättast ätskiljes genom
avsaknaden av den bakre tvärribban pä vingarna. I ett
samtidigt arbete av mig över munbyggnaden hos ett antal

fin. SV: 1921. Frey, Ur fågelbon kläckta Diptera. 103

lägre Schizophora påvisas, att munbyggnaden hos dessa
E tvenne släkten är i huvudsak likartad. Dock uppvisar i
N detta avseende Carnus en större specialisation i riktning mot
en starkare anpassning till ett parasitiskt levnadssätt. I
* nämnda arbete har jag anslutit mig till Brauers åsikt, att
> dessa tvenne släkten systematiskt stä närmast Sepsidae
— (spec. Piophilidae), i motsats till Collin och Meijere
* m. fl., vilka hänfört släktet Meoneura till familjen Milichiidae.
oo tan har hittills endast varit känd frän Nord-Tyskland,
— Österrike och Rumänien.

s 2. Meoneura sp. — Egendomligt nog innehäller mate-
mt även 7 exx. av en Meoneura-art. Dä detta släkte hit-
— tills icke har blivit monografiskt utrett, anser jag mig icke
> ännu kunna bestämma dessa exemplar till arten.

| 3. Helomyzidae nov. gen. — 4 exemplar visa sig med
all sannolikhet tillhöra ett nytt, hittills obeskrivet släkte
* inom familjen Helomyzidae.

2 4. Mycetaulus bipunctatus Fall. — Talrika exemplar av
> denna hos oss icke allmänna piophilid.

Bo Citerad litteratur:

Brauer, Fr., 1880. Zur Systematik der Dipteren. Denk-
> schr. mat.-naturw. CI. k. k. Akad. Wien, XLII, s. 117.

3 Collin, J. E., 1911. On Carnus hemapterus Nitzsch (Cen-
— ehridobia eggeri Schiner) and its systematic position among the
1 Diptera. Nov. Zool. Tring., XVIII, s. 138—139. ;
> = Meijere, J. C. H. de, 1913. Zur Kenntnis von Carnus
E hemapterus Nitzsch. Schrift. d. phys.-ökon. Gesell. zu Königs-
; berg, 52, s. 1—18. |

= +. Nitzsch, C. L., 1818. Die Familien und Gattungen der
E- Tierinsekten. Germar’s Mag. d. Ent., III, s. 306.”

E N Schiner, J. R., 1864. Fauna Austriaca. Die Fliegen
E — Oiptera). II, s. 334— 335.

PA Kan TJ N

104 Årsmötet den 13 maj 1921. v TE JA

Ärsmötet den 13 maj 1921.

Ordföranden, docent Alvar Pal mgren, föredrog föl-
jande Ärsberättelse öfver Sällskapets verksamhet 1920— 1921.

I dag har för Societas pro Fauna et Flora Fennica ett
arbetsär äter runnit ut. Till sin större del har det för Säll-
skapet inledt dess hundrade. Konturerna af det gängna äret
äro ej nämnvärdt olika tidigare ärs. Sällskapet har regel-
bundet sammanträdt här i de Vetenskapliga Samfundens hus
kl. 7 e. m. den första "lördagen i oktober, november, de-
cember, februari, mars, april och maj mänader; endast i
dag har sammanträdet begynt 1 timme tidigare. Mötena
hafva säsom tidigare under en läng följd af är varit talrikt
besökta, af 53—65 medlemmar. Med smärta har Sällskapet
bland de närvarande under hela äret saknat sin af sjuklig-

het vid hemmet bundne äldrige Hedersledamot, professorn «

Th. Selan, hvars vördnadsbjudande gestalt under decen-
nier skänkt Sällskapets sammanträden en prägel af värdig-

het, för ständigt nya generationer af studerande stätt som -
en sinnebild af Sällskapets bästa traditioner ända frän förra

seklets midt. — Endast däri har en olikhet i sammankom-
sternas karaktär framstätt, att mötena regelbundet inledts.
med ett föredrag af mer allmän biologisk natur. Häri har
en af Sällskapets vordne, högt förtjänte sekreterare docen-

ten H. Federley för ett antal är sedan uttalad tanke ta-
git fast form. Man har velat för Sällskapets sträfvanden
fastslä en mer allmän syftning... Dessa föredrag, 4 zoolo-

giska och 2 botaniska, 3 pä svenska, 3 pä finska, hafva i.

nedan angifven följd hällits af: |
Docenten H. Federley öfver af honom bedrifna arf- :
analytiska undersökningar å fjärilar; | ARE
Kustos dr H. Lindberg öfver resultaten af längva-

- riga studier öfver diatomac6-floran i de kvartära aflagrin-

garna i landet;

Professorn Fredr. Elfvin g, till äminnelse af Elias
Tillandz, ,den finska botanikens fader*, 250 är tidigare

-N

W
&
Rw

Pe.
a

24
-

je
7
vr
ah

RER
\ SE
RT

E :

7 A

13. V. 1921. — Ordförandens ärsberättelse. 105

utnämnd till medicineprofessor vid Akademien i Åbo, en
framställning egnad ej blott Elias Tillandz, utan äfven
hela den dåtida naturvetenskapliga kulturnivän;

H. Fil. Mag. H. Järnefelt öfver fiskeribiologiska stu-
- dier i Thusby träsk; r
= Docenten G. Ekman öfver dubbelbildningar hos rygg-
E radsdjuren;

= = Öfverdirektören dr T. H. Järvi om laxen och laxfisket.
Som tillförene har tyngdpunkten hos sammanträdena
legat i smärre vetenskapliga meddelanden, till antalet mot-
svarande hvad under senare tid plägat vara fallet. Sam-
* manlagt hafva afgifvits 75 meddelanden, 40 af zoologiskt
och 35 af botaniskt innehåll. De zoologiska fördela sig pä
herrar J. Carpelan, R. Forsius, R. Frey, W. Hellen, I. Hil-
- den, H. Järnefelt, V. Karvonen, V. Korvenkontio, R. Kro-
> gerus, K. M. Levander, Håkan Lindberg, E. Merikallio, J.
Montell, E. Nyberg, R. Palmgren, E. Reuter, U. Saalas, C.
Segersträle, K. E. Sundström, J. V. Suomalainen och I. Väli-
> kangas. De botaniska hafva afgifvits af herrar M. Brenner,
V. F. Brotherus, O. Eklund, Fredr. Elfving, I. Hiden, J. af
* Hällström, E. Häyren, M. J. Kotilainen, V. Kujala, Harald
Lindberg, J. Montell, A. Palmgren, A. Parvela, M. Puo-
* lanne, A. Ulvinen, E. Vainio och I. Välikangas.

Säsom resultat af tidigare ärs arbete har under äret ur
trycket utkommit 45:te årgången (1918—19) af Meddelanden,
— redigerad af dr E. Häyrén (2. X. 1920), samt tom 47 af Acta
* inrymmande

| > Palmgren, R., Högholmens zoologiska trädgård åren
— 1888—1918; sid. 1—240,

å > Munsterhjelm, Gust., Om Chironomidernas ägg-
ä

FT Kaima a TEPE AA

* läggning och äggrupper; sid. 1—174,

= Valle, K. J., Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands;
= sid. 1—42,

Ä Grönblad, Rolf, Finnländische Desmidiaceen aus
— Keuru; sid. 1—98. |
= 1 detta sammanhang mä här äfven omnämnas ett af
fprrolessor K. M. Levander vid februari-mötet demonstre-

106 Ordförandens ärsberättelse. | 13. V. 1921.

radt, af honom uppställdt arkiv för naturskydd, särskildt
naturskyddssträfvandet i Finland. inrymmande utklipp ur
tidskrifter och tidningar, litteraturhänvisningar, smärre sär-|
tryck, lagstiftningsakter och dokument. Materialet, en frukt
af mer än 10 ärs arbete, ställes till intresserades tjänst.
Sällskapet kan icke underläta att för detta erbjudande och
den möda, herr Levander nedlagt pä denna värdefulla sam-
manställning, till honom uttala sitt tack. :
Trots det stor sparsamhet med Sällskapets tillgängar
nu är af nöden, har Sällskapet dock ej velat frängä prin-
cipen att med blicken riktad framät pä de ungas utveckling
i naturen utgifva några understöd för exkursionsverksam-
het. Pä ansökan hafva sädana till ett belopp om 600 mk
etthvart utgifvits ät: -

Stud. K. E. Sundström för ornitologiska studier i
Ekenäs-trakten; |

Stud. M. J. Kotilainen för bryologiska studier i
norra Savolaks och norra Karelen;

Stud. B. Olsoni för botaniska studier i Kimito.

Med djup rörelse har Sällskapet af dess vordne sekre-
terare och varme vän, rektor Axel Arrhenius i Sverige,
fätt emottaga en gäfva om 700 mk att användas som under-
stöd för studium af floran i nägon af de sydvästra skär-
gärdssocknarna. Stipendiet har tilldelats studeranden Ole
Eklund för fortsatta växtgeografiska och floristiska stu-
dier i Korpo skärgård. |

Härjämte har Sällskapet utgifvit ät studeranden I. Hi-
den ett understöd om 200 mk (däraf 100 mk äterstäende :
af det af general L. Munck och häradshöfding H. Munck
för Sveaborgs botaniska undersökning donerade stipendiet)
för dennes treäriga studier öfver floran pä Sveaborg.

Med tacksamhet får Sällskapet yttermera anteckna ett
ännu ej utgifvet stipendium om 300 mk, gifvet af magister
E. Lindqvist närmast för bladsteklarnas studium.

‚I samband med frågan om Sällskapets exkursionsverk-
samhet må här antecknas, att en utflykt förliden måndag
på inbjudan af Sällskapets medlem och varme vän general

FE 13. V. 1921. Ordförandens ärsberättelse. 107

al
.

Vid Sällskapets sammanträden har till handläggning
- förelegat ett afsevärdt antal löpande ärenden, delvis af be-
i "tydande bärvidd och intresse. De hafva i viss grad för den
E utomstående äterspeglat det dryga arbete, drygare än tidi-
gare pä många är, som under året älegat Sällskapets Be-
-——— Ej mindre än 10 gänger under det gängna arbets-
året har Bestyrelsen varit församlad. För den beredvillig-
— het, hvarmed dess medlemmar enhvar under en jäktande,
E rör. den enskilde sä betungande tid för Sällskapet burit
å arbetstungan, får ä Sällskapets och egna vägnar jag fram-
bära ett varmt tack, riktadt till alla, men främst till Säll-
j skapets skattmästare och sekreterare. — Bland frägor hand-
lagda af Sällskapet eller dess Bestyrelse må här, under
hänvisning till protokollen för Sällskapets och Bestyrelsens
sammanträden, följande omnämnas:
4 I. Sällskapets intill denna dag gällande, den 10 okto-
ber 1894 fastställda stadgar, hafva icke motsvarat den nu
— gällande Föreningslagen, och har Sällskapets den 29 decem-
— ber 1919 gjorda anmälan för införande i Föreningsregistret af
Socialstyrelsen (den 23 maj 1920) förkastats. Af Bestyrelsen
— uppgjordt förslag till nya stadgar har af Sällskapet gran-
>skats i tvenne läsningar (den 5 februari och 2 april) och vid
tredje läsning i dag slutligt godkänts.

II. I anseende till den stegrade efterfrågan har Besty-

| relsen beslutat för framtiden utgifva „Meddelanden“ i en
upplaga om 750 exemplar (tidigare 650) samt Acta i en
upplaga om 700 (tidigare 650) exemplar.
HI. I syfte att för bibliotek samt forskare bevara ännu
| återstående exemplar af Sällskapets äldre skrifter, har Be-
styrelsen på förslag af sekreteraren beslutat att för fram-
tiden inställa fri försäljning af tidigare årgångar, så snart
den återstående upplagans storlek nedgått till 25 exem-
plar. Pä bibliotekarien ankommer härvid den närmare pröf-
ningen.

TESTEN

108 Ordförandens ärsberättelse. IE 1921.
; %
IV. I anseende till valutans förändrade värde har Säll-
skapet beslutat enligt bibliotekariens pröfning höja priset |
för äldre årgångar af Sällskapets skrifter med 600—1000 ?/,; -
Sällskapets medlemmar dock obetaget att förvärfva dessa |
skrifter för ett belopp med 50 ?/, understigande det sålunda
fastställda. ;

V. Vid Sällskapets sammanträde den 6 november har
af prof. Alex. Luther framställts ett af Sällskapet med
stort intresse emottaget vidsynt förslag om åtgärder för en
vetenskaplig undersökning af Petschenga-området. — För
detta nyförvärfvade områdes varaktiga förening med vårt
land framstår, för att använda herr Luthers ord, dess snabba
kolonisering och civilisering tvifvelsutan -såsom varande af
den största betydelse. Ett viktigt led härvid utgör områ-
dets fullständiga vetenskapliga eröfring, hvartill hittills en-
dast blygsammare ansatser gjorts af Finlands naturforskare.

För frågans allsidiga beredning har af Bestyrelsen ett
särskildt utskott tillsatts bestående af herrar Levander,
Luther och Häyren. Tiden har dock ännu ej ansetts
inne för anordnande af en vetenskaplig expedition, för hvars
dryga kostnader en hänvändning till Regeringen varit af
nöden, men är planen endast hvilande. Bestyrelsen har
däremot gifvit sitt varma förord åt en af magister E. Meri-
kallio personligen till Regeringen riktad anhållan om ett
understöd om 8,000 mk för en er exkursion till
detta ishafsområde.

VI. Af forstmästaren J. Montell har till Sällskapets =
+ sammanträde den 2 april tillställts ett upprop „Skydd åt
fåglarnas boträd", hvilken hänvändelse på Bestyrelsens Fon
sorg riktas vidare till Forststyrelsen.

VII. Af rektor M. Brenner har till Sällskapet rike
tats en vädjan till skyddande af egendomliga former af de
vanliga trädslagen. Bestyrelsen har beslutat uppsätta och
» distribuera en kort vädjan i det af St Brenner äskade '
syftet. 3
VIII. Intendenten magister R. L har host
Sällskapet hemställt, det ville Sällskapet skrida till åtgärd

Be =-

o. V. 1921. Ordförandens ärsberättelse. 109

„för att medelst frågeformulär söka anskaffa tillförlitliga
ppsitter rörande naturföremäl och platser, som vore i be-

hof af skydd". Bestyrelsen har i samråd med herr Palm-
> gren skridit till de åsyftade åtgärderna.

TM TA

IX. Vid det gängna arbetsärets ingäng framstod den

"ekonomiska grunden för Sällskapets fortsatta verksamhet

som mer än bekymmersam. De plötsligt stegrade tryck-

— ningskostnaderna hade medfört ett deficit pä ca 40,000 mk,

JK au ai

> hvartill ännu komme kostnaderna för tvenne under tryck-
ning varande arbeten, tillsammans öfverstigande 20,000 mk:
I anseende härtill såg sig Bestyrelsen den 15 sistvikne ok-
tober tvungen att tillsvidare inställa all vidare trycknings-.

| verksamhet, och gällde beslutet äfven det redan i stort sedt
redigerade 46:te häftet af „Meddelanden“ (för är 1919—20).
> Sakläget har emellertid oväntadt snabbt gått till ljusning.

Genom ätgärd af den Vetenskapliga Centralnämnden,
till hvilken hänvändning frän Bestyrelsen skett och där
Sällskapet haft förmänen se sina intressen med framgäng

bevakade af professor Alex. Luther, har vårt Samfund

— i likhet med många andra sådana — haft förmånen att

>se sina af tryckningsverksamhet förorsakade skulder af Sta-
ten betäckta med 58,000 mk. Redan dessförinnan har genom
— Bestyrelsen en hänvändning gjorts till särskilda affärs- och
industriella inrättningar äfvensom en del enskilda medbor-
gare med anhållan om understöd för Sällskapets fortsatta

vetenskapliga verksamhet, närmast för utgifvande af ve-

-tenskapliga arbeten till sekeldagen den 1 november 1921.
För de praktiska åtgärderna i detta syfte har av Bestyrel-
sen ett utskott tillsatts hestäende af professor E. Reuter,
"doc. K. Linkola och fil. mag. G. v. Frenckell. Med

tacksamhet fär jag särskildt nämna det framgängsrika ar-
bete, som af utskottets ordförande professor Reuter här-
vid utförts. Redan nu har Sällskapet haft glädjen se sin
vädjan bära rik frukt, i det gäfvor till ett sammanlagdt
koloon om ca 110,000 mk allaredan influtit. Med tacksam-
het fär jag härvid bland gifvarna nämna:

110 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1921.

Asronom Axel Stälström . 158-575 rie tis 800: — ;
Godsägaren C. G. Mäss ke REDE Re 500: — 4
Prof Laitinent. 7% re VE N 500: — 4
Forstmästar Justus E. Mörtel Kia 450020 OON
Bankdirektör %L. v.;Pfaler; .: HH TON
Mae: Anton Elving. 2.2: Aa 2
Apotekar. Walter Lauren .:4::# 200.020 9.227 1000
Aup. Eklöf: Aktiebolag, Borgå .. 27%. er 2000
Statsrädet A. F. Tigerstedt . . . . 0 501 20005
Protokollsekreteraren Björn Wasastjerna NEO
Konsul Karl Stockman. . . KAN AO
Finska Sko- och Läderfabriks ja B.. ee 000
DE Mallo: JUSHIn 32. 2 rer
Mas: F.:W..Klingstedt 1 a REIT
SERBtls N EDEN NER er Al STT
A. Ahlströni O. Y. ED ED ES as) s -
Nokia Aktiebolag 1 a a a Net
Finlayson & C:o, T:fbrs > < +. . . 10,000: —
Kymmene Aktiebolag (86 ris annan 025.000: <
Tampereen Puuvilla-Teollisuus O. Y. . . . . 15,000: =
Nordiska Föreningsbanken . . . 20,000: —

Sm Fmk 109,500: =

Dä jämväl Sällskapets statsunderstöd för detta är utgär

med fmk 37, 500, och Sällskapet därjämte särskildt för i
‚utgifvande af tryckalster till dess 100-ärsdag af Staten -
beviljats ett anslag om 15,000 mark, har Sällskapet funnit

den ekonomiska grunden föreligga för ett äterupptagande
af den afbrutna tryckningsverksamheten. Den 8 februari

har Bestyrelsen sälunda uppdragit ät dr E. Häyren att till 5
tryck redigera häftena 46 och 47 af Meddelanden. Jämte 4
herr Häyren bilda professorerna Fredr. Elfving och

K. M. Levander en redaktionskommitte. Vid Meddelan-
dens tryckning skall enligt Bestyrelsens beslut m Störam
sparsamhet iakttagas.

X. Jämväl har Bestyrelsen ansett sig kunna gå till ett

närmare öfverläggande angående sättet för högtidlighållan-
det af Sällskapets 100-årsdag den 1 instundande november.

i N + x:
E TAAN PPS

13. V. 1921. Ordförandens ärsberättelse. 111

"Den förberedande behandlingen har varit öfverlämnad ät

-— ett utskott, bestående af ordföranden, viceordföranden, sekre-
> teraren och professor Luther. Fullständigt program för

jubileets begäende har den 7 maj för Sällskapet föredragits.
Bestyrelsen hyser förhoppning att till sekeldagen kunna

5 utgifva trenne tomer af Acta, n:ris 48—50, inrymmande tom
48 afhandlingar af zoologiskt, tom 49 af botaniskt innehåll

samt tom 50 en af professor Fredr. Elfving under utar-
betning varande framställning af Sällskapets 100-äriga verk-
samhet ävensom , Finlands botaniska litteratur 1901--1920*
af mag. T. J. Hintikka. — Tom 48 redigeras af dr H.

L Federley, tom 49 af dr E. Häyren.

XI. Föremäl för Bestyrelsens och Sällskapets ompröf-
ning har yttermera varit ett af ordföranden och sekretera-
ren framlagdt förslag till utvidgning af Sällskapets verk-
samhet, hvarom längre fram i denna berättelse.

Till arbete inom Sällskapet har äfven detta är kallats

> ett afsevärdt antal naturforskningens idkare och vänner.

Sedan senaste ärsmöte invalda äro: dr Einar Ovarnström,

*forstmästaren Albin Sandman, lektor Armas A. Parvela,

med. kand. Paul Haglund, fruar Hedvig Hjelt och Maida
Palmgren samt studerandena Martin Hagfors, Niilo Kanerva,
Robert Lundström, Adolf Fredrik Nordman, Osmo Hannes
Porkka, Heikki Roivainen, Hanna Saltzman, Väinö Sand-
ström och Arvi Ulvinen.

Äfven smärtsamma förluster äro för Sällskapet att an-

teckna ,

Den 20 sistvikne januari afled Sällskapets Hedersleda-
mot professor Alfred Gabriel Nathorst. Blott ett
par mänader före sin bortgäng hade den aflidne stormannen
den 7 november vid fyllda 70 är fätt emottaga frän veten-
skapens idkare i alla länder, äfven frän värt land, den mest
erkännande hyllning. Professor Nathorsts vetenskapliga
gärning är alltför känd för att här behöfva sin taleman. I
vördnad dröjer vär tanke vid den hänsoine paläontologen
och polarforskaren, Hedersledamot i värt Samfund sedan

— dess 75-ärsdag.

—1 > aa E ass J
r 5 Pe Ka!

112 Ördiörandene årsberättelse. ; 13. V. 1921.

Den 17 december afled Sällskapets ledamot den kände
zigenarforskaren Artur Thesleff. Om den bortgäng-
nes lif och verksamhet har hans lärare och mängärige vän
professor Fredr. Elfving för denna ärsberättelse a,
följande minnesord:

„Artur Thesleff föddes i Viborg den 5 mars 1871.
Hans morfar var den originelle t. f. generalguvernören
Alexander Amatus Thesleff, hvars utseende och hvars sam-
laresinne pä ett anmärk-
ningsvärdt sätt gingo igen
hos dottersonen. Frän
barndomen intresserad af
naturalhistorien blef Th.
medlem af värt Sällskap
1891, äret efter det han
aflagt studentexamen. Sä-
som samlare af svampar,
följande släktens traditio-
ner, sporrades han till ett
mer ingäende studium af
dessa växter genom fynd
af särskilda rariteter, dem =:
han gjorde pä familjegod->
set Liimatta invid Viborg.
Främst verkade i detta af-

Artur Thesleff vid 30 är. seende fyndet af den stora
ascomyceten Bulgaria globosa, hvilken, beskrifven i medlet af |
18 seklet, icke återfunnits sedan 1820-talet. Vid besök hos -
professor Karsten pä Mustiala fick Th. en vänlig och insikts-
full ledning vid sina studier och samlingar, dem han under
de närmaste ären fullfölide med utomordentlig ifver. Det
var pä de högre svamparna, basidsvamparna, han koncen-
trerade sig. Den stora kollektion af sädana som vid Säll-
skapets årsmöte 1895 omnämndes, var den mest omfattande
svampsamling som pä länga tider förärats till Museum, och —
den har i detta afseende icke blifvit öfverträffad. Gång =:
efter annan kunde han för Sällskapet demonstrera sällsynta

E32, SÅ 1921. ä Ordförandens årsberättelse. 113

p svampar; han framlade också glömda handskrifter och litte-

raturuppgifter, dem han under sin verksamhet som e. o.

> amanuens vid Universitetsbiblioteket uppsnokat. Från denna
> tid daterar sig hans med statsunderstöd utgifna broschyr
; Finlands förnämsta ätliga svampar, hans uppsatser om Dyn-
bildningar i östra Finland, om Eken i östra Finland och

Nägra drag ur Lintula lärkträdsparks historia. Är 1894 blef
emellertid en vändpunkt i hans utveckling. Han hade fätt
ett nytt intresse: ziguenarne. Han genomströfvade landet
i olika riktningar, delvis i följe med ziguenarne, och stude-
rade deras lif och spräk. I samma syfte gjorde han 1896
—98 vidlyftiga resor i Skandinavien, mellersta Europa,

*— Medelhafsländerna och Ryssland ända till Kaukasus och in

1 Sibirien. Det hufvudsakliga resultatet af dessa studier
nedlade han i sitt stora arbete Wörterbuch des Dialekts der
Finnländischen Zigeuner (Finska Vet.-Soc.s Acta 1901).
Under en turistfärd till Syd-Amerika tjusades Th. af
naturförhällandena i Argentina. Han säg här en härlig till-
flyktsort för dem som önskade undfly det ryska förtryck
som dä, under Bobrikoffs tid, hotade. Pä hans initiativ och

med den argentinska regeringens medverkan leddes en ström

‚af finska emigranter till Missiones-omrädet. Men företaget
kröntes icke medsframgoäng. Efter några är återvände äf-
ven Th. till Europa. Han slog sig ned i Stockholm. Där
trifdes han väl, och där hade han många goda vänner,

— bland hvilka särskildt mykologen, läroverksadjunkten Tycho

Vestergren stod honom nära. Till Kungl. Biblioteket där-
städes förärade han sitt värdefulla bibliotek af ziguenare-

— litteratur och den därtill sig anslutande samlingen af foto-

-grafier m. m.
Sina bctaniska studier fortsatte Th. icke, men i början

> af är 1919 öfverraskade han mig med ett digert mykolo-
giskt manuskript. Sina omfattande anteckningar från bör-.

jan af 1890-talet hade han här sammanställt till en anmärk-
hingsvärd afhandling. Den trycktes i Finska Vetenskaps-
— Societetens , Bidrag" och utkom i början af detta år med

. 42 a hätään
ri ED n. N
siä Wal VNV) / -

titeln Studier öfver basidsvampfloran i sydöstra Finland, 140 s.

114 Ordförandens ärsberättelse. 13. v. 1911.

Dess första afdelning utgör en den mest fullständiga för-
teckning öfver basidsvampar som finnes uppgjord för nägon
trakt i vårt land; endast Karstens meddelanden från Mustiala
- bilda tillsamman ett fylligare helt än denna. I den andra
afdelningen skildrar författaren, tydligen päverkad af Norrlin
och Hult, svampfloran pä de olika ständorterna i dess väx-
ling under ärstidernas lopp. En sädan skildring har aldrig
förr blifvit gjord. Den manar till efterföljd. Slutligen med-
delas en mängd iakttagelser beträffande ekologiska förhäl-
landen, svamparnas beroende af ljus, värme, fuktighet m. m.,
deras växtsätt, spridning, lifslängd o. s. v., iakttagelser, som
utan att vara gjorda med bestämd frägeställning lemna
mänga intressanta bidrag till kännedomen om dessa egen-
artade organismer.

Thesleffs helsa hade aldrig varit stark. Under yök
ningen af det nyss nämnda arbetet tillstötte oroande före-
bud. De upprepades och den 17 december 1920 afled han
i Stockholm efter att några dagar tidigare hafva träffats af
ett slaganfall. Han hade dock haft fägnaden att hafva läst
det sista korrekturet till sitt arbete. | Be

Thesleffs inlägg i värt Sällskaps verksamhet blef icke
sä stor som man hade hoppats. Hans väsen var för mycket
släkt med ziguenarnes oroliga natur för att medgifva den
nödiga koncentrationen. Men det han gjort skänker honom
en aktad plats bland vära fä mykologer.* 3

Den 1 sistvikna november afled filosofiekandidaten |
Martin Aschan, medlem'af Sällskapet sedan den 4 febr.
1911. Om honom skrifver professor A. Luther för denna >
berättelse:

„För Martin Aschan läg kärleken till naturen i blodet.
Hans far apotekaren K. A. Aschan var liksom farfadern,
konrektorn Carl Achates Aschan, en stor naturvän och pas-
sionerad jägare och fiskare, som gärna och liffullt berättade om -

sina iakttagelser ä djur. På mödernet hade Martin sin mor-

fader, den kände lepidopterologen, provinsialläkaren J. M. E
J. af Tengström att bräs pä. Ej underligt att han redan °
under skoltiden särskildt intresserade sig för växter och

a "4

13. V. 1921. | Ordförandens ärsberättelse. 115

> djur och bl. a. var en ifrig fjärilsamlare. Blifven student
år 1910 beslöt han att helt och hållet egna sig ät de bio-
logiska vetenskaperna, men yttre omständigheter föranledde
honom senare att välja kemin till hufvudämne och liksom
fadern slå sig pä apotekarebanan. Han hoppades i detta
kall senare finna tillräcklig ledig tid för att kunna arbeta
vidare i sin älsklingsvetenskap, zoologin. Alla vackra fram-
tidsplaner korsades dock genom att han angreps af ett svårt
-njurlidande, som kastade den kraftige ynglingen pä sjuk-
bädden. Visserligen förbättrades hans tillständ tidvis sä
mycket att han i nägon män fick gä omkring och sitta uppe,
men alla längre exkursioner och hastiga rörelser voro ho-
nom förbjudna. Han begynte dä med stort intresse studera
diatomaceer, men hann ej afsluta nägot arbete pä detta
omräde innan han efter är af täligt buret lidande dukade
under för sjukdomen.
Den intelligens, det allvar och intresse, med hvilket
Martin Aschan under sin hälsas dagar egnade sig ät stu-
— dierna, gjorde att hans lärare och kamrater hoppades mycket
af honom. Hans friska sinne, än allvarliot, än skämtsamt,
gjorde honom allmänt omtyckt, hvar han än rörde sig.“
; Den 10 sistvikne november afled, 59 år gammal, forst-
mästaren Karl Johan Ehnberg, medlem i Samfundet
> sedan den 1 okt. 1881. Forstmästaren Ehnberg var en
varm vän af naturen, af växter och djur, en ifrig och fram-
> gängsrik samlare. Den bortgängnes stora växt- och insekt-
> samlingar, resultatet bland annat af en är 1885 till Sibirien
— företagen exkursion, har af hans efterlefvande skänkts till
Åbo finska universitet.

Den 15 mars afled fru Anna Irene Linkola, född
> Ringblom, sedan är 1915 gift med docenten Kaarlo Linkola.
= Fru Anna Linkola var född den 12 juni 1891 i Orimattila.
> Efter afslutad skolkurs i Lahtis är 1911 egnade sig den
bortgångna vid Universitetet under tvenne är ät naturveten-
skapliga studier. Till medlem af Sällskapet invaldes fru
> Linkola den 6 oktober 1917. Med fru Anna Linkola har
— bortgätt en anspråkslös, djup, varmt kännande personlighet.

a OM ÄRR |
\

116 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1921.

Hennes plötsliga bortgäng ur lifvet har förutom af anför-

vanter djupt känts i en talrik krets af vänner, däribland -

mänga unga naturforskare i detta Sällskap, för hvilka den

aflidnas hem blifvit en städse öppen samlingsplats.
Under året har vidare aflidit fru Mathilda Juselius,

medlem af Sällskapet sedan den 2 nov. 1918. Med fru Ju-

selius har Sällskapet förlorat en varm vän af naturen och
lifvet i densamma. Den bortgångna var en af de ledande
krafterna inom Hembygdsföreningen i Björneborg.

Sällskapets arbetsår går ut i dag. Mig har tillkommit

att söka gifva en Öfverblick öfver dess verksamhet. Dock,
ännu en omständighet är oberörd!
För mig som ordförande har under det gängna äret

en ledande tanke stått framom de öfriga, framom dagens:

Sällskapets framtida verksamhet till vetenskapens och foster-

landets gagn. Denna tanke formade kärnan i de ord hvar-

med jag den 2:dra sistvikne oktober intog denna plats, och
i öfverensstämmelse därmed har jag sökt utföra mitt kall.

Det tillhör denna ärsberättelse att äfven därom vittna och

jag ber att i stället för omskrifning få ätergifva följande ur
mina nu åsyftade ord: , Vårt samfund blef till under en tid,
dä en sjudande sträfvan att utvidoa kännedomen om jor-
dens djur- och växtformer tryckte sin stämpel pä natur-
forskningen, dä arbetet för skapande af de naturliga syste-

men logiskt och historiskt mäste utgöra en tyngdpunkt för.

naturforskningen, under en tid, dä växtgeografin bröt fram
som ny vetenskap. Snart hundra är hafva sedan dess för-
runnit, hundra är af en utveckling, pä alla kulturlifvets om-
räden sä oanadt snabb, att ingen kunnat därom sia. Nya
vetenskaper hafva kämpat sig fram, nya discipliner af de

gamla hafva vuxit upp ur dessas sådd. Ideer och riktningar
hafva växlat, men forskningens väsen att söka sanning har

icke förändrats, blott fördjupats. Den allt längre hunna
specialiseringen pä alla omräden har blott vidgat medve-

tandet, att vägen mot vetandets höjder icke går genom den

ena eller andra vetenskapen eller disciplinen, vare denna

Jy vf
7 19, PYPSON PAST MRSA

kaka at a ae SPN

—

13. V. 1921. Ordförandens ärsberättelse. 117

"för tiden än sä representativ, sä lysande och uppburen.

Hörnstenar till vetenskapens stora byggnad hemtas frän allt
mälmedvetet, djupttänkt arbete. För värt Sällskap ställa

"sig i detta nu uppgifter, lika betydelsefulla som 100 är till-

baka i tiden. Det ligger väli lifvets innersta väsen detta,
att det sökt sig uttryck i denna mängfald former, som be-
bygga jorden. Utforskandet af dessa former, af deras lif
och kamp i naturen kan väl aldrig för naturforskningen
blifva föräldradt. Allt naturvetenskapligt arbete bygger ju

3 dock i sista hand pä forskning, som i ett eller annat hän-

seende utmynnar i den ena eller andra bestämda systema-
tiska formen. Och dessa formers väsen! För hvilka per-
spektiv af fördjupad uppfattning har icke exempelvis de

senaste decenniernas ärftlighetsforskning lyftat slöjan. Ett

JN /
— ett sällskap för fäderneslandets naturforskning i hela dess

j
2

sällskap pro Fauna et Flora Fennica har i dag sin uppgift
som för hundra är sedan, skall med historisk, med logisk
rätt det hafva efter hundra är och helt säkert sä länge
tänkande människor här arbeta. Men arbetssättet skall för-
ändras. Specialforskningens egna resultat, samfälldt med
andra discipliners framsteg och genombrott, skola blott
fördjupa dess art. Inom forskningen säväl som inom det

mänskliga lifvet i öfrigt blir i dag ett lif i enveten högmo-
> dig -isolering förr eller senare liktydigt med död. Mä för

arbetarna i detta Sällskap som lysande, ledande stjärna stä

medvetandet om den faunistiska och floristiska forskningens

allt fortsatta betydelse, likasäfullt som medvetandet därom,

- att dessa forskningsgrenars väg kan hållas klart belyst blott

af skenet frän andra discipliners värdkasar. Värt samfund
blef i förra seklets morgonväkt ett sällskap pro Fauna et

Flora Fennica helt säkert därför, att i detta namn dä inne-
slöts det gifna programmet för Finlands naturforskning.
Dess väsen innebar väl dock innerst att vara en härd för
landets naturforskning i allmänhet. Dess väsen fär ej fjätt-

ras med gängna tiders skrankor. Societas pro Fauna et

> Flora Fennica bör, buret af tidens framsteg, af naturforsk-

ningens allt längre hunna utveckling och fördjupning, blifva

118 | Ordförandens ärsberättelse.. 13. V. 1921. =

vidd. Dess namn, äterspeglande en gängen tids ideal, skall -
stä som en minnesvärd öfver ett märkligt skede af upp- A
blomstring i den finländska naturforskningens historia, som *
ett namn, buret af häfd, förpliktigande.“ E

I öfverensstämmelse med det i dessa ord uttalade pro-
grammet har af Sällskapets sekreterare och ordförande
framställts ett förslag till uttalande frän Sällskapets sida, det
ville Sällskapet inleda sitt andra sekel med att mälmedvetet |
sträfva att blifva ett samfund för fosterlandets’ zoologiska
och botaniska forskning i hela dess vidd. Sällskapet har,
omfattande detta förslag, i dag till protokollet gjort följande |
uttalande: :

„Församladt till sitt sista årsmöte före sekeldagen; iakt-

ningsfullt erkännande af hundraärigt arbete och gängen tids
vetenskapliga sträfvan och vinning; orubbligt häfdande dess
hittills gällande mål, men af häfd förpliktigadt att hålla
blicken riktad framåt i sträfvan att följa utvecklingens lopp,
besluter Societas pro Fauna et Flora Fennica att för fram-
tiden sträfva att vara ett sällskap för Fäderneslandets zoo-
logiska och botaniska forskning i hela dess vidd.* &
Mä Sällskapets krafter, mä offervillighet frän Statens.
och det allmännas sida, mä landsfred leda denna Sällska- =
pets föresats till framgäng! E
Sä går Sällskapet mot sin sekeldag, som landets äldsta
vetenskapliga samfund. Be
Värt samfund har under de gängna hundra åren icke >
pä något mer lysande sätt trädt fram för det allmännas =
blickar. Dess varelse har burit anspräkslöshetens, tillbaka-
dragenhetens prägel. Dess arbetskraft har varit starkt be-
gränsad. Till väsentlig del äro dess arbetande medlemmar
ännu unga, stadda i utveckling och växt. Själföfverskatt-
ning och öfvermod tillhör ej vetenskapen, ej dess idkare.
Men lika visst är, att varje målmedvetet, vidtsyftande arbete
utföres i det objektiva själfförtroendets tecken. Väl är vårt =
samfund i jämförelse med månget af de större landens an-
språkslöst, men det må ej förgätas att genom detta sam-
fund och dess medlemmar, med starkt begränsadt ekono- -

TOR

Zum
a v
>

13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 119.
f &

| *miskt stöd, dock detta land zoologiskt och botaniskt gjorts
— utforskadt pä ett sätt, som ute i världen vunnit erkännande,

som länder sällskapet till heder. Här harien vetenska-
pens härd förenats hvad flerstädes blifvit splittradt. Öfver-
blick öfver landets fauna och flora har därför här i högre
grad än sannolikt inom flertalet andra länder blifvit vunnen.
+ Men oberoende af arbetets vidd och värde! Detta Säll-
skap har under snart hundra är varit detta värt lands härd
för naturvetenskaplig odling. Hvad landet bjudit af natur-

"vetenskaplig kraft, det har här förenats. Medvetandet här-

om mä vara Sällskapet till maning! Mä Sällskapet i känsla

af detta sitt förgångna frimodigt träda fram inför foster-

landet, göra zoologins och botanikens vinningar kända och
i män af förtjänst i landet värderade. Dä skall äfven det
materiella underlaget för ett fortsatt arbete växa och där-
med det vetenskapliga djupet. Då skall den enskilde i be-
sittning af den -uppmuntran, som för de fleste dock blir ett
ofränkomligt villkor för arbete, med större framgäng kunna
träda fram i nyttigt arbete.

Mä detta Sällskap beskäras arbetsro, mä bland dess

; medlemmar växa stark känslan af fosterländsk arbetsplikt,

ödmjukt erkännande af den egna begränsningen, i medve-
tande därom rättvist värdesättande af vetenskapligt, socialt,
politiskt olika tänkande. Mä öfver detta samfund hvila den

| sanna vetenskapens helgd.

Puheenjohtaja, dosentti Alvar Palmgren esitti seu-
raavan Kertomuksen Seuran toiminnasta v. 1920—1921.

(Prof. K. Hildén'in suomentama.)

Tänään on jälleen yksi Societas pro Fauna et Flora

> Fennican toimintavuosista päättynyt. Suurimmalta osaltaan

on se Seuramme sadas. Kuluneen vuoden ääriviivat eivät
sanottavasti eroa edellisistä. Seuramme on säännöllisesti
kokoontunut täällä, Tieteellisten seurain talossa lokakuun,
marraskuun, joulukuun, helmikuun, maaliskuun, huhtikuun
ja toukokuun ensimmäisenä lauvantaina kl.; 7 i p.; vain

- tämänpäiväinen kokous on alkanut tuntia aikaisemmin.

® N "K

120 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921.

Kokouksiin on nytkin, kuten useina edellisinä vuosina, saa-

punut runsaasti jäseniä, läsnäolleiden lukumäärän vaihdel-

lessa 53—65 välillä. Surukseen ei Seura koko vuonna ole 3

saanut keskuudessaan nähdä sairauden estämää vanhaa
kunniajäsentään, professori Th. Saelania, joka kunnioi-
tusta herättävänä on antanut kokouksille arvokkaan leiman
ja nuorille ylioppilaille ollut Seuran parhaimpien perintä-
tapojen vertauskuvana viime vuosisadan keskivaiheilta saakka.
— Vain siinä suhteessa ovat kokoukset eronneet entisistä,
että ne säännöllisesti ovat alkaneet esitelmillä, joissa on käsi-
telty yleisiä biologisia kysymyksiä. Seuran entisen ansioi-
tuneen sihteerin, dosentti H. Federleyn muutama vuosi
sitten lausuma ajatus on täten toteutunut. On tahdottu an-
taa Seuran tarkoitusperille laajaluonteisempi sisällys. Nämä
esitelmät, joista 4 eläin- ja 2 kasvitieteellistä, 3 ruotsiksi ja
3 suomeksi, ovat allamainitussa järjestyksessä pitäneet:

Dosentti H. Federley perhosia koskevista perinnölli-

syysopillisista tutkimuksistaan;

Kustos, tri H. Lindberg pitkäaikaisista tutkimuksis-
taan Diatomaceae-kasvistosta kvartäärikauden kerrostumissa
maassamme;

Professori Fredr. Elfving Elias Tillandzista, „SU0-
men kasvitieteen isästä“, joka 250 vuotta sitten nimitettiin
lääketieteen professoriksi Turun yliopistoon; esitelmässä
käsiteltiin ei vain Elias Tillandzia, vaan senaikuista luonnos
tieteellistä sivistystasoa yleensä;

Fil. maisteri H. Järnefelt kalabiologisista tutkimuksis- a

taan Tuusulanjärvessä;
Dos. G. Ekman luurankoisten kaksoismuodostumista;
Ylijohtaja, tri T. H. Järvi lohesta ja lohikalastuksesta.

Kuten aikaisemmin ovat kokousten pääsisällön nytkin ;

muodostaneet pienemmät luonnontieteelliset tiedonannot, joi- =

den lukumäärä on suunnilleen ollut sama kuin edellisinä vuo-

sina. Yhteensä on esitetty 75 tiedonantoa, 40 eläintieteellistä
ja 35 kasvitieteellistä. Ensinmainittuja ovat jättäneet herrat
J. Carpelan, R. Forsius, R. Frey, W. Hellen, I. Hilden, HF.
Järnefelt, V. Karvonen, V. Korvenkontio, R. Krogerus, K. M.

13. > (ER LR Puheenjohtajan vuosikertomus. 121

Levander, Häkan Lindberg, E. Merikallio, J. Montell, E. Ny-
berg, R. Palmgren, E. Reuter, U. Saalas, C. Segersträle,
K. E.-Sundström, E. W. Suomalainen ja I. Välikangas. Kasvi-
tieteellisiä tiedonantoja ovat esittäneet herrat M. Brenner,
V. F. Brotherus, O. Eklund, Fredr. Elfving, I. Hiden, J. af
Hällström, E. Häyrön, M. J. Kotilainen, V. Kujala, Harald
Lindberg, J. Montell, A. Palmgren, A. Parvela, M. Puolanne,
A, Ulvinen, E. A. Vainio ja I. Välikangas.

Edellisten vuosien työn tuloksina ovat painosta ilmesty-
neet Meddelanden-sarjan 45:s vuosikerta (1918—19), tri E.
— Häyren'in toimittamana, sekä Acta-sarjan 47:s nide sisältäen:
Palmgren, R., Högholmens zoologiska trädgärd ären
> 1888—1918; siv. 1—240,

Munsterhjelm, Gust., Om Chironomidernas ägg-
läggning och äggrupper; siv. 1—174,

"Valle, K. J. Zur Kentniss der Odonatenfauna Fin-
lands; siv. 1—42,

Grönblad, Rolf, Finländische Desmidiaceen aus
Keuru; siv. 1—98.
> Tässä yhteydessä mainittakoon myös, että professori
> K. M. Levander helmikuun kokouksessa esitti järjestä-
mänsä luonnonsuojelusarkiston, joka käsittää lähinnä luon-
"nonsuojeluspyrintöjä Suomessa ja sisältää sanoma- ja aika-
kauslehtileikelmiä, kirjallisuusosotteita, eripainoksia, lakiehdo-
tuksia ja asiakirjoja. Ainehisto, joka on enemmän kuin 10
vuoden työn tulos, jätettiin asiaa harrastavien käytettäväksi.
Tästä tarjouksesta sekä siitä työstä, minkä herra Levander
on uhrannut tämän arvokkaan kokoelman järjestämiseen,
— Seura tahtoo lausua kiitoksensa.

— Huolimatta siitä, että suurta säästäväisyyttä Seuran va-
> roja käytettäessä on täytynyt noudattaa, ei Seura kuitenkaan
> ole tahtonut — pitäen silmällä nuorten kehitystä luonnossa —
luopua periaatteestaan jakaa retkeilyapurahoja. Hakemusten
: nojalla on tällaisia, 600 markan suuruisina, annettu seuraa-
— ville henkilöille:

: Yliopp. K. E. Sundströmille lintutieteellisiä tutki-
* muksia varten Tammisaaren seudulla;

122 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921. 3

Yliopp. M. J. Kotilaiselle bryologisia tutkimuksia
varten Pohjois-Savossa ja Pohjois-Karjalassa; AN

Yliopp. B. Olso nille kasvitieteellisiä tutkimuksia var- |
ten Kemiössä.

Suurella liikutuksella on Seura entiseltä sihteeriltään ja
lämpimältä ystävältään, rehtori Axel Arrheniukselta
Ruotsissa saanut vastaanottaa 700 markan suuruisen lahjan -
käytettäväksi kasviston tutkimista varten jossakin Lounais-
Suomen saaristopitäjässä. Stipendi on annettu yliopp. Ole
Eklundille jatkuvia kasvimaantieteellisiä ja floristisia
tutkimuksia varten Korpon saaristossa. :

Lisäksi on Seura yliopp. I. Hidönille antanut 200
markan avustuksen (josta summasta 100 mk on ollut jälellä
kenraali L. Munck 'in ja varatuomari H. Munck'in Suomen-
— linnan kasvitieteellistä tutkimista varten lahjoittamasta sti-

pendistä) hänen kolmevuotisista, Suomenlinnan kasvistoa
käsittelevistä tutkimuksistaan. 25

Kiitollisuudella mainitsee Seura edelleen vastaanotta-
neensa maisteri E. Lindgvistiltä 300 markan suuruisen,
lähinna lehtipistiäisten tutkimista varten aijotun stipendin,
joka vielä on jakamatta.

Seuran retkeilytoiminnan yhteydessä mainittakoon, että
viime maanantaina järjestettiin Seuran jäsenen ja lämpimän =
ystävän, kenraali L. Munckin aloitteesta retki Suomen-
linnaan; retkeilyyn otti osaa kolmisenkymmentä jäsentä.

N b *

N
N T kladd \
HIN ANTA SE ETSI N 3

Seuran kokouksissa on käsitelty huomattavan useita,
osittain sangen laajakantoisia ja mielenkiintoisia juoksevia
asioita. Ne ovat jossain määrin sivulliselle kuvastaneet sitä
runsasta työtä — runsaampaa kuin useina edellisinä vuosina
— joka vuoden kuluessa on ollut Seuran Johtokunnan
suoritettavana. Kaikkiaan 10 kertaa on Johtokunta kulu-
neella toimintakaudella ollut koolla. Siitä alttiudesta, jolla
sen jäsenet tänä rauhattomana, yksityiselle niin rasittavana. E
aikana ovat Seuran hyväksi työskennelleet, saan Seuran ja
omasta puolestani lausua lämpimän kiitoksen, erikoisesti -
omistaen tämän Seuran rahastonhoitajalle ja sihteerille. — 3

PryY IE TIT

13. V. 1921. - Puheenjohtajan vuosikertomus. 123

Seuran tai sen Johtokunnan käsittelemistäasioistatahdon tässä,
-viittamalla asianomaisiin pöytäkirjoihin, mainita seuraavat:
: I. Seuran tähän päivään saakka voimassa olleet, loka-
> kuun 10 p:nä 1894 vahvistetut säännöt eivät ole vastanneet
— nykyisen Yhdistyslain vaatimuksia, ja on Seuran joulukuun
29 p:nä 1919 tekemä ilmoitus Sosialihallituksen Yhdistys-
— rekisteriin merkitsemistä varten (toukok. 23 p:nä 1920) hy-

lätty. Johtokunnan laatimaa ehdotusta uusiksi säännöiksi
> on Seura kahdessa erässä (helmik. 5 p:nä ja huhtik. 2 p:nä)
> tarkastanut ja kolmannessa käsittelyssä sen lopullisesti tä-
— nään hyväksynyt.

II. Katsoen yhä lisääntyvään kysyntään on Johtokunta
päättänyt vastaisuudessa julkaista „Meddelanden“-sarjan 750:n
(ennen 650) ja „Acta“-sarjan 700:n (ennen 650) kappaleen
suuruisena painoksena. ;

. HI. Säilyttääkseen kirjastoja ja tutkijoita varten Seu-
ran vielä jälellä olevat vanhemmat julkaisut on Johtokunta
sihteerin ehdotuksesta päättänyt vastaisuudessa lopettaa
vuosikertojen vapaan myynnin niin pian kuin jälellä oleva

> painos on supistunut 25 kappaleeseen. Lähin määräämisvalta
> kuuluu tällöin kirjastonhoitajalle.
| IV. Katsoen valuutan muuttuneeseen arvoon on Seura
kirjastonhoitajan lausunnon perustalla päättänyt korottaa
- Seuran julkaisujen vanhempien vuosikertojen hintaa 600—
- 1000 %,:lla; Seuran jäsenillä on kuitenkin oikeus lunastaa
nämä julkaisut hinnalla, joka on täten vahvistettua 50 %,
alhaisempi.
= VW. Seuran kokouksessa marraskuun 6 p:nä on prof.
Alex. Luther esittänyt suurta mielenkiintoa saavuttaneen,
> laajakantoisen ehdotuksen toimeenpiteistä Petsamo-alueen
— tieteelliseksi tutkimiseksi. — Tämän vastahankitun alueen
— pysyväiseksi yhdistämiseksi maahamme on, käyttääksemme
— herra Lutherin sanoja, sen nopea asuttaminen ja sivistyttä-
— minen kieltämättä mitä merkityksellisintä. Tärkeä toimeen-
; pide tätä silmälläpitäen on alueen tieteellinen valloittaminen,
* minkä päämäärän saavuttamiseksi Suomen luonnontutkijat
toistaiseksi ovat tehneet vain vaatimattomia yrityksiä.

v 46 U X Aas yak ERT nm
GRE SEKA
K SKP N |

124 Puheen johtajan vuosikertomus. 13..V..1921.

Asian kaikenpuolista käsittelyä varten on Johtokunta.

asettanut erikoisen toimikunnan, jonka muodostavat herrat
Levander, Luther ja Häyrön. Ei ole kuitenkaan

1 y
De
PADOT a

pidetty ajankohtaa vielä sopivana tieteellisen retkikunnan

järjestämiseksi, jonka aiheuttamien suurten kustannusten ta-
kia kääntyminen Hallituksen puoleen olisi tarpeen, vaan on

suunnitelma jätetty lepäämään. Johtokunta on sitävastoin

lämpimästi puoltanut maisteri E. Merikallion suoraan
Hallitukselle osoittamaa anomusta saada 8,000 markan suu-
ruinen avustus lintutieteellistä retkeä varten tälle Jäämeren-
alueelle.

VI. Metsänhoitaja J. Montell on Seuran kokoukseen
huhtikuun 2 p:nä lähettänyt kehoituksen „Skydd ät fäglar-
nas boträd*, joka Johtokunnan toimesta jätettiin edelleen
Metsähallitukselle.

VII. Rehtori M. Brenner on Seuralle jättänyt kir-

joitelman, jossa pyydettiin suojelusta tavallisten puulajien

omituisille muodoille. Johtokunta on päättänyt laatia ja jakaa
lyhyen, asiaa käsittelevän kehoituksen.

VIII. Intendentti, maist. R. Palmgren on kääntynyt
Seuran puoleen pyynnöllä, että Seura ryhtyisi toimeenpitei-
siin , hankkiakseen kyselykaavakkeiden avulla luotettavia
tietoja sellaisista luonnonesineistä ja paikoista, jotka ovat
suojeluksen tarpeessa“. Johtokunta on yksissä neuvoin
herra Palmgrenin kanssa päättänyt ryhtyä ehdotettuihin
toimeenpiteisiin. | |

IX. Kuluneen työkauden alkaessa näytti Seuran toi-
-minnan taloudellinen perusta hyvin huolestuttavalta. Äkkiä
kohonneet painatuskustannukset olivat aikaansaaneet n. 40,000

markan suuruisen vajauksen, mihin summaan lisäksi tulevat

kahden paraikaan painettavina olevan teoksen kustannukset,
yhteensä yli 20,000 mk. Tähän nähden katsoi Johtokunta
viime lokakuun 15 p:nä olevansa pakoitettu toistaiseksi lo-
pettamaan kaiken julkaisutoiminnan, ja käsitti päätös myös
melkein valmiiksi toimitetun “Meddelanden“-sarjan 46. vihon
(vv. 1919—20). Asema on kuitenkin odottamattoman nope-
asti parantunut.

43.:V. 1921; Puheenjohtajan vuosikertomus. 125

Tieteellisen Keskuslautakunnan toimesta, jonka puoleen
Johtokunta oli kääntynyt ja missä Seuran etuja asiantunte-
muksella on valvonut professori Alex. Luther, on Valtio
maksanut Seuramme — kuten monen muun yhdistyksen —
julkaisutoiminnasta johtuneet velat, yhteensä 58,000 mk.
Jo sitä ennen kääntyi Johtokunta eräiden liike- ja teolli-
suuslaitosten sekä muutamien yksityisten kansalaisten puo-
leen pyynnöllä, että avustaisivat Seuran tieteellistä toimintaa,
erikoisesti 100-vuotispäiväksi marraskuun 1 p:nä 1921 aijot-

| tujen tieteellisten julkaisujen painattamista. Asian vaatimia

käytännöllisiä toimeenpiteitä varten asetti Johtokunta toimi-
kunnan, johon valittiin professori E. Reuter, dosentti
K. Linkola ja fil.maist. G. v. Frenckell. Kiitollisuu-
della saan erikoisesti huomauttaa siitä menestyksellisestä
työstä, minkä toimikunnan puheenjohtaja professori Reuter
tällöin on suorittanut. Jo nyt voi Seura ilokseen nähdä

— kehoituksensa kantaneen runsaita hedelmiä, — yhteensä lä-

hes 110,000 mk on lahjoituksina jo saatu vastaanottaa. Kii-
tollisuudella saan lahjoittajista mainita seuraavat:

sSäEronoomi Axel. Stälström "<a 500: —
mHanomistaja C:-G. Björkenheim +; <<. 500: —
a SYLLIEO Nt EL TEN L PLA 500: —
Metsänhoitaja- Justus Montell <<. "00 7... .„ 1,000: —
RE 16: vi Pialer siita Ts 10005:
Anton "Elving. <. 0.00.0084 0700 100053
mekar Walter Lauren sr = 2. 2%. 45000:
MOI KI On O:-Y; Porvoota 2 00000 500
Walttoneuvos A, F. Tigerstedt 2 s. < =. 0 2,000 —
— Protokollasiht. Björn Wasastjerna. . . . . .' 2,000: —
Konsuli Karl Stockmann . . . SEI 10/2 2,000508=
Suomen Kenkä- ja Nahkatehdas 0. -V. a I
Ber WilhaJuslin.., s 1 0 5,000: —
MaMasteri F. W..Klingstedt . "00000000 0000 5,000: —
Rsadonotus*- % >. Ta A TSI RR P4034 130 dt I ag
> A. Ahlström O. T. LEER SEE re DE re 000:

Siirto Smk 34,500: —

‘ e A 2
i 4 % ke

126 > Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921.

Siirto Smk. 34.500; 4

Nokian: osakeyhtiö 2. m... n 8 or 500020
Finlayson & C:o, Tampere . . 10,000: = ©
Kymmene Aktiebolag (86 riisiä palhepäperid) . 25,000: — +
Tampereen Puuvilla-Teollisuus O.-Y. . . . . 15,000: —
Pohjoismaiden Yhdyspankki. . . . 20,000: —

Yhteensä Smk, 109,500: —

Kun lisäksi Seuran valtionapu tältä vuodelta on kohon- 4

nut 37,500 markkaan ja Seuralle sitäpaitsi sen 100-vuotis-

päiväksi tarkoitettuja julkaisuja varten on myönnetty 15,000 -

mk, on Seura katsonut taloudellisen asemansa myöntävän

keskeytyneen painatustoiminnan uudelleen aloittamisen.

Helmikuun 8 p:nä on Johtokunta tästä syystä antanut tri

E. Häyren’ille tehtäväksi toimittaa painoon „Meddelan- a

den“-sarjan 46:nnen ja:47:nnen vihon. Herra Häyrönin ohella

kuuluvat professorit Fredr. Elfving ja K. M. Levander
toimituskuntaan. ,Meddelandenia* painettaessa on Johto- -

kunnan päätöksen mukaan mitä suurinta |

noudatettava.

X. Johtokunta on myös katsonut voivansa yksityis-

kohtaisesti pohtia tapaa, jolla Seuran 100-vuotispäivä tule-
van marraskuun 1 p:nä on vietettävä. Edeltävästä käsitte-
lystä on huolehtinut toimikunta, johon ovat kuuluneet pu-

heenjohtaja, varapuheenjohtaja, sihteeri ja professori Luther.
Merkkipäivän täydellinen ohjelma on Seuralle esitetty touko-
kuun 7 p:nä. — Johtokunnalla on toiveita saada juhlapäi-
väksi julkisuuteen kolme Acta-sarjan nidettä, n:ot 48--50,

joista 48:s nidos tulee sisältämään eläintieteellisiä ja 49:s

kasvitieteellisiä tutkimuksia sekä 50:s professori Fredr.
Elfvingin tekeillä olevan esityksen Seuran 100-vuotisesta
toiminnasta ynnä maist. T. J. Hintikan laatiman , Suomen
kasvitieteellinen kirjallisuus 1901—1920*. — 48:nnen nidok-
sen toimittaa tri H. Federley, 49:nnen tri E. Häyren. E

XI. Johtokunnan ja Seuran käsiteltävänä on vielä ollut
puheenjohtajan ja sihteerin valmistama ehdotus Seuran toi-
minnan laajentamiseksi, josta tarkemmin tehdään selkoa E

edempänä tässä kertomuksessa.
E

» p
a

Ma ah a a a nn VP

Nå

48: V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 127

Seuran piiriin on tänäkin vuonna kutsuttu melkoinen
määrä luonnontieteiden harjoittajia ja ystäviä. Viime vuosi-
- kokouksen jälkeen on jäseniksi valittu seuraavat henkilöt:
tri Einar Ovarnström, metsänhoitaja Albin Sandman, lehtori
Armas A. Parvela, lääket. kand. Paul Haglund, rouvat Hed-
vig Hjelt ja Maida Palmgren sekä ylioppilat Martin Hagfors,
Niilo Kanerva, Robert Lundström, Adolf Fredrik Nordman,
Osmo Hannu Porkka, Heikki Roivainen, Hanna Saltzman,
Väinö Sandström ja Arvi Ulvinen.

Myöskin raskaita tappioita on vuoden kuluessa Seuraa
kohdannut:

Viime tammikuun 20 p:nä kuoli Seuran kunniajäsen
professori Alfred Gabriel Nathorst. Vain pari kuu-
kautta ennen kuolemaansa oli poistunut suurmies, hänen

- marraskuun 7 p:nä täyttäessään 70 vuotta, tieteen harjoitta-
jien puolelta kaikista maista, niiden joukossa meidänkin
maastamme, saanut vastaanottaa kunnioittavia tunnustuksen
osoituksia. Professori Nathorstin tieteellinen elämäntyö on
siksi tunnettu, ettei se tässä kaipaa arvioimista. Kunnioitta-
vin tuntein ajatuksemme kohdistuvat poistuneeseen paleon-
tologiin ja napamaatutkijaan, Seuramme kunniajäseneen vuo-
delta 1896.

Joulukuun 17 p:nä kuoli Seuran jäsen, tunnettu musta-
— laistutkija Artur Thesleff. Manalle menneen elämästä
ja toiminnasta on hänen opettajansa ja monivuotinen ystä-

> vänsä professori Fredr. Elfving tätä vuosikertomusta varten
jättänyt seuraavat muistosanat:

„Artur Thesleff syntyi Viipurissa maaliskuun 5 p:nä
1871. Hänen äidinisänsä oli omituisuuksistaan tunnettu v.t.

> kenraalikuvernööri Alexander Amatus Thesleff, jonka ulko-

- muoto ja keräilijäinto huomattavalla tavalla toistuivat

- tyttärenpojassa.. Lapsuudestaan saakka luonnontieteitä har-
= rastavana henkilönä tuli Th. Seuramme jäseneksi 1891, suori-
> tettuaan vuotta aikaisemmin ylioppilastutkintonsa. Suvun
— traditioita seuraten hän sienien keräilijänä yhä enemmän
> syventyi näitä kasveja tutkimaan, löydettyään erinäisiä har-
— vinaisuuksia Viipurin läheisyydessä olevalta Liimatan suku-

- 128 Puheenjohtajan vuosikertomus. EV.

tilalta. Kannustavasti vaikutti häneen tässä suhteessa var-

sinkin suuren kotelosienen Bulgaria globosa'n löytö; tätä,
18. vuosisadan keskivaiheilla selitettyä sienilajia ei näet oltu

KN
1 Os ed
TUOT CNY IN

toistamiseen löydetty sitten 1820-luvun. Käydessään Mus-

tialassa sai Th. professori Karstenista ystävällisen ja taita-
van opastajan opinnoissaan ja keräystyössään, joita hän lähinnä
seuraavina vuosina jatkoi erinomaisella innolla. Tutkimuk-

sissaan keskitti hän huomionsa korkeampiin sieniin, hattu-

sieniin. Seuran vuosikokouksessa 1895 mainittu suuri sieni-
kokoelma oli monipuolisin, mikä Museolle pitkiin aikoihin .

oli lahjoitettu, eikä mikään kokoelma myöhemminkään tässä
suhteessa ole siitä vienyt voittoa. Kerta toisensa perästä saat-

toi Th. Seuralle esittää harvinaisia sieniä; hän näytti myös

unhoituksiin joutuneita käsikirjoituksia ja kirjallisuustietoja,

jotka hänen Yliopiston kirjaston ylim. amanuenssina oli on-
nistunut löytää. Tältä ajalta peräisin on hänen valtionavus- -
tuksella julkaisema kirjasensa , Finlands förnämsta ätliga
svampar" sekä tutkielmansa „Dynbildningar i östra Finland“, ,

„Eken i östra Finland“ ja „Nägra drag ur Lintula lärkträds- |

parks historia". Vuosi 1894 tuli kuitenkin käännekohdaksi

hänen kehityksessään. Hän oli saanut uuden harrastuksen:

mustalaiset. Hän samoili kautta maan eri suuntiin, osittain

mustalaisten seurassa, ja tutki näiden elämää ja kieltä.

Samassa tarkoituksessa hän 1896—98 teki laajoja matkoja.

Skandinaviassa, Keski-Europassa, Välimerenmaissa ja Venä-
jällä aina Kaukasiaan ja Siperiaan asti. Näiden tutkimusten.

pääasiallisimmat tulokset kokosi hän suureen teokseensa

» Wörterbuch des Dialekts der Finnländischen Zigeuner“ i

(Suomen Tiedeseuran Acta 1901).

Etelä-Amerikkaan tekemällään huvimatkalla Th. miel-
tyi Argentinan luonnonoloihin. Hän näki tässä maassa
ihanan turvapaikan niille, joka tahtoivat paeta Bobrikoffin -

"aikana -uhkaavaa venäläistä sortoa. Hänen aloitteestaan ja

Argentinan hallituksen myötävaikutuksella. ohjattiin paljon
suomalaisia siirtolaisia Missiones-alueelle. Mutta yritysei -

onnistunut. Muutaman vuoden kuluttua palasi Th. takaisin

Europaan, asettuen Tukholmaan. Siellä hän viihtyi hyvin, E

18. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 129

ja siellä oli hänellä monta hyvää ystävää, joista erikoisesti
mykologi koulunapulainen Tycho Vestergren oli hänelle
* läheinen. Sikäläiselle Kunink. Kirjastolle lahjoitti hän ar-
-vokkaan, mustalaiskirjallisuutta käsittävän kirjastonsa sekä
"siihen liittyvän kokoelman valokuvia y. m.
2 Kasvitieteellisiä tutkimuksiaan Th. ei jatkanut, mutta
v:n 1919 alussa hän hämmästytti minua lähettämällä laajan
"mykologisen käsikirjoituksen. 1890-luvun alussa tekemänsä
monipuoliset havainnot oli hän siinä yhdistänyt arvokkaaksi
tutkielmaksi. Se julaistiin Suomen Tiedeseuran „Bidrag“-
— sarjassa nimellä , Studier öfver basidsvampfloran i sydöstra
Finland“, 140 siv., ja ilmestyi tämän vuoden alussa. Sen
"ensimmäinen osa on täydellisin basidiosienten luettelo, mikä
"mistään maamme osasta on olemassa; ainoastaan Karstenin
‚tiedonannot Mustialasta muodostavat yhteensä laajemman
"kokonaisuuden. Toisessa osassa tekijä esittää, selvästikin
-Norrlinin ja Hultin vaikutuksesta johtuen, sienikasvistoa eri
paikanlaaduilla, kiinnittäen huomiota sen vuodenajoista riip-
puviin vaihteluihin. - Sellaista kuvausta ei ennen ole tehty.
Se kehoittaa jatkamaan samaan suuntaan. Lopuksi esitetään
— useita ekologisia havaintoja sienien riippuvaisuudesta valosta,
lämmöstä, kosteudesta y. m., niiden kasvutavasta, leviämi-
— sestä, iästä j. n. e., havaintoja, joita toSin ei ole tehty määrätyn
ohjelman mukaan, mutta jotka sisältävät lukuisia mielenkiin-
toisia tietoja näiden merkillisten organismien tuntemiseksi.
Thesleffin terveys ei milloinkaan ollut voimakas. Yllä-
"mainittua teosta painatettaessa sattui huolestuttavia oireita.
Ne uusiintuivat ja joulukuun 17 p:nä 1920 hän kuoli Tuk-
'holmassa, halvauksen kohdattua häntä muutamia päiviä ai-
kaisemmin. Hänellä oli kuitenkin ollut ilo itse saada lukea
* teoksensa viimeisen korrehtuurin.
> Thesleffin vaikutus Seuramme toimintaan ei ollut niin
- suuri, kuin olisi voinut odottaa. Hänen olemuksensa oli
"liiaksi sukua mustalaisten levottomalle luonteelle, voidak-
> seen tarpeeksi keskittyä. Mutta hänen elämäntyönsä on
— kyllin suuriarvoinen antaakseen hänelle arvossapidetyn ase-
' man maamme harvojen mykologien joukossa."

ET 1 NN
Jana W U 4

130 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V: 19212

Viime marrask. 1 p:nä kuoli fil. kand. M. Aschan, joka -
valittiin Seuran jäseneksi helmik. 4 p:nä 1911. Hänestä kir-

joittaa prof. A. Luther tätä kertomusta varten:

„Martin Aschanilla oli rakkautta luontoon veressä.
Hänen isänsä, apteekkari K. A. Aschan, oli, samoin kuin iso-
isäkin, konrehtori Carl Achates Aschan, suuri luonnonystävä
sekä intohimoinen metsästäjä ja kalastaja, joka mielellään
eloisasti kertoi eläinhavainnoistaan. Äidin puolelta hän sai
vaikutteita äidinisältään, tunnetulta perhostutkijalta, piiri-
lääkäri J. M. J. af Tengströmiltä. Ei ole ihme, että hän jo
kouluaikanaan harrasti kasveja ja eläimiä, ollen m. m. inno-
kas perhoskeräilijä. Tultuaan ylioppilaaksi 1910 päätti hän

kokonaan omistautua biologisille tieteille, mutta ulkonaiset _

olosuhteet saivat hänen myöhemmin valitsemaan kemian
pääaineekseen ja antautumaan isänsä tavoin apteekkariuralle.
Hän toivoi tässä toimessa saavansa tarpeeksi vapaata aikaa,
voidakseen edelleen työskennellä hänelle rakkaaksi käyneen
eläintieteen alalla. Kaikki kauniit tulevaisuudentoiveet rau-
kesivat kuitenkin, kun häntä kohtasi vaikea munuaistauti,

joka saattoi voimakkaan nuorukaisen sairasvuoteelle. Tosin -

hänen tilansa ajoittain parani sen verran, että hän saattoi
istua ja liikkua ulkona, mutta kaikki pitemmät retkeilyt ja
* nopeat liikkeet olivat kiellettyjä. Hän alkoi silloin suurella

harrastuksella tutkia piileviä, mutta ei ehtinyt saattaa lop-

puun töitään tällä alalla, ennenkuin sortui monivuotiseen,
kärsivällisesti kestettyyn tautiin.
Sen älykkyyden, vakavuuden ja harrastuksen johdosta,

jota Martin Aschan osoitti opinnoissaan, odottivat hänen
opettajansa ja toverinsa hänestä paljon. Reippaan, milloin
vakavan, milloin leikkisän luonteensa takia oli hän yleisesti |

pidetty, missä vain liikkuikin.“

Viime marraskuun 10 p:nä kuoli 59 vuoden vanhana :
metsänhoitaja Karl Johan Ehnberg, jäsen Seurassamme å
sitten lokakuun 1 p:n 1881. Metsänhoitaja Ehnberg oli har-

ras luonnon, kasvien ja eläinten ystävä sekä innokas ja
menestyksellinen keräilijä. Hänen suuret kasvi- ja hyön-
teiskokoelmansa, joihin m. m. sisältyivät tulokset v. 1885 -

13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 131

Siperiaan tehdyltä retkeilyltä, lahjoittivat perilliset Turun
suomalaiselle yliopistolle.

Maaliskuun 15 p:nä kuoli rouva Anna Irene Lin-
kola, o. s. Ringblom, v:sta 1915 naimisissa dosentti Kaarlo
Linkolan kanssa. Rouva Anna Linkola syntyi Orimattilassa

* kesäkuun 12 p:nä 1891. Päätettyään koulunkäyntinsä Lah-
dessa 1911, antautui vainaja Yliopistossa luonnontieteitä
opiskelemaan. Seuramme jäseneksi rouva Linkola valittiin
lokakuun 6 p:nä 1917. Rouva Linkolassa on poistunut vaa-
timaton, syvä, lämminsydäminen persoonallisuus. Hänen
äkillinen kuolemansa on, paitsi omaisiin, syvästi koskenut
lukuisiin ystäviin, niiden joukossa monta tämän Seuran
nuorta luonnontutkijaa, joille vainajan koti oli aina avoin
* kokouspaikka.

Vuoden kuluessa on edelleen kuollut rouva Mathilda
Juselius, joka tuli Seuran jäseneksi marraskuun 2 p:nä
1918. Rouva Juseliuksessa on Seura menettänyt lämpimän
luonnonystävän. Vainaja oli yksi Porin kotiseutuyhdistyksen
johtavia jäseniä.

Seuran työvuosi päättyy tänään. Minun tehtävänä on
ollut luoda katsaus sen toimintaan. Vielä on kuitenkin eräs
puoli koskettelematta! |

- Puheenjohtajatoimessani on minua elähyttänyt ennen
muita eräs johtava ajatus: Seuran menestyksellinen toiminta
tieteen ja isänmaan hyväksi. Tämä ajatus oli perussisältönä
niissä sanoissa, jotka lausuin viime lokakuun 2 p:nä ryhdyes-
säni toimeen, ja tämän mukaisesti olen koettanut hoitaa
tehtäväni. Tämän vuosikertomuksen tulee olla tästäkin
todisteena ja pyydän sentähden saada lainata seuraavat koh-
dat tarkoittamastani lausunnosta: ,Seuramme syntyi aikana,
jolloin innokas pyrkimys laajentaa maailman eläin- ja kasvi-
muotojen tuntemista painoi leimansa luonnontutkimukseen,
jolloin luonnollisen systeemin kehittämisen loogillisesti ja
historiallisesti täytyi muodostua luonnontutkimuksen keskei-
simmäksi kysymykseksi, aikana, jolloin kasvimaantiede uu-
tena tieteenä raivasi itselleen tien. Lähes sata vuotta on

„225g NERE

2 Puheenjohtajan vuoikertomus. v.1921 -

siitä kulunut, sata vuotta kehityssarjasta, joka kaikilla sivis- : ;

tyselämän aloilla on ollut niin aavistamattoman nopea, ettei

kukaan siitä ole voinut uneksia. Uudet tieteet ovat valloit-

taneet itselleen paikan, uusia tieteenhaaroja on kasvanut

esiin vanhojen kylvöstä. Aatteet ja suunnat ovat vaihtuneet, —
mutta tieteen pyrkimys totuuteen ei ole muuttunut, ainoas-
taan syventynyt. Yhä suurempi spesialisoituminen kaikilla - 2
aloilla on vain laajentanut sitä tietoisuutta, että tiedon kukku-
loille johtava tie ei kulje määrätyn tieteen tai tieteenhaaran

kautta, olkoonpa tämä ajallisesti miten edustava, loistava ja

suosittu tahansa. Tieteen suuren rakennuksen kulmakiviä

luodaan jokaisesta määrätietoisesta, syvällisestä työstä. Seu-
rallamme on nyt edessään yhtä merkitseviä tehtäviä kuin

100 vuotta sitten. Elämän sisimpänä olemuksena on kaiketi. E

kehittää ne lukemattomat muodot, joita maailmassa esiin-
tyy. Näiden muotojen, niiden elämän ja luonnossa tapahtu-

van taistelun tutkiminen ei voine milloinkaan vanhentua.

Kaikki luonnontieteellinen työhän perustuu viime sijassa
tutkimukseen, joka tavalla tai toisella kohdistuu määrättyyn

systematiseen muotoon. Ja näiden muotojen olemus! Mi- -
ten suuresti onkaan sen syvällisempi käsitys laajentunut

esimerkiksi viimeisten vuosikymmenten perinnöllisyystutki-
musten kautta. Suomen faunan ja floran puolesta työs-

kentelevän seuran tehtävä on sama kuin sata vuotta sitten,

on historiallisella ja loogillisella oikeudella oleva sama sa-

dan vuoden perästä ja varmastikin niin kauan kuin ajattele-
via ihmisiä täällä työskentelee. Mutta työtavan tulee muut-
tua. Spesiaalitutkimuksen omat tulokset yhdessä muiden -
tieteiden saavutusten ja voittojen; kanssa vain syventävät -
sen laatua. Tieteen alalla ja yleensäkin inhimillisessä elä-
mässä merkitsee ylpeä eristäytyminen ennemmin tai myö-
hemmin kuolemaa. Olkoon Seuran jäsenille loistavana
johtotähtenä tietoisuus faunistisen ja floristisen tutkimuksen

jatkuvasta merkityksestä, mutta samalla tietoisuus siitä, että

* näiden opinhaarojen tie voi pysyä valaistuna vain muiden
tieteiden vartiotulien valossa. Yhdistyksestämme tuli viime
vuosisadan aamunsarastuksessa seura Suomen faunan ja

u
på

-
re

je. 2

; 13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 133

= : floran tutkimista varten, pro Fauna et Flora Fennica, var-

maankin siitä syystä, että tuohon nimeen silloin sisältyi

- suomalaisen luonnontutkimuksen tietty ohjelma. Mutta sisim-:

mältä tämä kai kuitenkin merkitsi sitä, että se pyrki ole-
maan suomalaisen luonnontutkimuksen ahjona yleensä. Sen

> luonnetta eivät menneiden aikojen rajoitukset saa kahlehtia.
* Ajan edistysaskeleita, luonnontutkimuksen kehitystä ja sy-
— ventymistä omaksuen tulee Societas pro Fauna et Flora

Fennican olla isänmaan luonnontutkimuksen seura. Seuran
nimi, menneen ajan ihanteita kuvastaya, olkoon muistomerk-
kinä huomattavasta kukoistuskaudesta Suomen luonnontutki-
muksen historiassa, perinnäistapojen kannattamana, velvoit-
tavana nimenä." |

> Tässä lausunnossa mainitun ohjelman mukaisesti ovat
Seuran puheenjohtaja ja sihteeri jättäneet lausuntoehdo-
tuksen, jonka mukaan Seura toisen vuosisatakautensa al-
kaessa ilmoittaa määrätietoisesti pyrkivänsä siihen, että siitä

"tulee yhdistys isänmaan eläin- ja kasvitieteellistä tutkimusta

— varten tämän sanan kaikessa laajuudessa. Seura on, yhtyen

tähän ehdotukseen, tänään merkinnyt pöytäkirjaan seuraa-
van lausunnon:

„Kokoontuneena viimeiseen vuosikokoukseensa ennen
100-vuotispäivää; antaen kunnioittavan tunnustuksensa kulu-
neen vuosisadan työlle ja menneen ajan tieteellisille pyrki- -
myksille ja saavutuksille; järkähtämättömästi pitäen kiinni
entisestä päämäärästään, mutta perinnäistapojensa mukaisesti
velvoitettuna suuntaamaan katseensa eteenpäin pyrkimällä
seuraamaan kehityksen kulkua; päättää Societas pro Fauna
et Flora Fennica vastaisuudessa tahtovansa olla seura Isän-
maan eläin- ja kasvitieteellistä tutkimusta varten tämän
sanan koko laajuudessa."

Johtakoot Seuran voimat, Valtion ja yleisön aulius
sekä maarauha tätä Seuran pyrkimystä menestyksellistä

- päämäärää kohti!

Niin Seuramme maamme vanhimpana tieteellisenä yh-

> distyksenä käy 100-vuotispäiväänsä kohti.

112-000 ad

Seuramme ei kuluneena vuosisatana ole mitenkään lois-

194: + | Puheenjohtajan vuosikertomus. _ - 13. V. 1921.

tavasti esiintynyt yleisön silmissä. Sen olemuksella on ollut
vaatimattomuuden leima. Sen työvoima on ollut suuresti
rajoitettu. Suureksi osaksi sen työskentelevät jäsenet ovat
olleet nuoria, kehitystilassa olevia. Itsensä yliarvioiminen
ja ylimielisyys eivät kuulu tieteelle eikä sen harjoittajille.

W Maie.
v « Aal
[N
3

[

Mutta yhtä varmaa on, että jokainen määrätietoinen, laaja- +

suuntainen työ suoritetaan objektiivisen itseluottamuksen.

merkeissä. Seuramme on tosin, verrattuna moneen suu-
rempien maiden vastaavaan, vaatimaton, mutta emme saa
unohtaa, että tämän seuran ja sen jäsenien kautta, huoli-
matta hyvin rajoitetusta taloudellisesta tuesta, maamme
on eläin- ja kasvitieteellisessä suhteessa tutkittu tavalla,
joka on saavuttanut tunnustusta ulkomailla ja joka Seuralle
on ollut kunniaksi. Yhteen tieteelliseen ahjoon on täällä
yhdistetty kaikki se mikä muualla usein esiintyy hajoitet-
tuna. Maan eläimistöstä ja kasvistosta on täällä sentakia

saavutettu suurempi yleiskatsaus kuin todennäköisesti useim-

missa muissa maissa.
Mutta siksensä työn laajuus ja arvo! Tämä Seura on

lähes sadan vuoden aikana ollut maamme luonnontieteelli-

sen viljelyksen ahjona. Kaikki se luonnontieteellinen voima,
minkä tämä maa on kasvattanut, on tähän yhdistetty. Tie:

toisuus tästä olkoon Seuralle kannustimena. Tietoisena
tästä entisyydestään astukoon Seura uskaliaasti isänmaan
eteen, tehköön eläin- ja kasvitieteen saavutukset tunne- =
tuiksi ja ansion mukaan arvossapidetyiksi. Silloin kasvaa .

myös jatkuvan työn taloudellinen perusta ja siten tieteen
syventyminen. Silloin yksityinen henkilö, täynnä sitä roh-
kaisua, joka useimmille on työn ehdoton edellytys, suurem-
malla menestyksellä voi antautua hyödylliseen työhön.

S uotakoon tälle seuralle työnrauhaa, kasvakoon sen
jäsenissä voimakas isänmaallinen työnvelvollisuus, oman ra-
joituksen nöyrä tunnustaminen ja tästä tietoisena tieteelli-
sesti, sosiaalisesti ja poliittisesti toisinajattelevien oikeuden-
mukainen arvioiminen. Suokoon tositieteen pyhyys Seural-
lemme leimansa.

KTS N 1991. * Skattmästarens ärsräkning.

135

Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade
Sällskapets Arsräkning för är 1920, varur meddelas följande

utdrag:
Debet:
Behällning frän är 1919.

Stående fonden . . 2 . 28,735: —
Senator J. Ph. Ballack. ford. n 13,244: —
markska-fonden (ss. 2.4 <. <. 5,908. —
EKKE E i nr al N 604: —
Moppluska Sonden. .. 1/0 4.> 1,387: —
Morränska fonden >. 8 oo. > 7,000: —
Carl Finnilä fonden . . . «12,000:
De i frihetskriget stupades fond 27,119: ——
Ärskassan

Inkomster under året:

DE rer 1D,0005=—
ee Er re DO
ee en Ion 00 93
Kensatloa" skriiter s. -. <. <. % 741: 10
"Eedamotsavgifter 0. 210: —
Balans .

Summa

Kredit:

Utgifter under äret.
ONE Ta TYTN rn 2008 =
Reseunderstöd . . . . . = 6,450: —
Fil. dr. Hj. Hjelt för Conspectus . 2,900: —
Livränta ät fröken Aino Norrlin . 1,000: —
Tryckningskostnader.. .. sven . . 54,428: 55
Boerse utgliter. saa.) 847: 90

76,053: —
19,543: 66

27,138: 53
21,225: 26

143,960: 45

66,826: 45

136 | Bibliotekariens ärsberättelse. 13-V. 1921.

Behällning till är 1921.

A
A
=
3
|
|

— N

Stående fonden . . en 128,945 <
Senator J. Ph. Bälinges fönd . . 13,244: —
Sanmarkska fonden = -...._. ».< -5,368:-—
Se TOKA RT 644: —
Poppiuska fonden 2-22 =. re 32470
Nöorrlinska fonden- #- - 0 < 72:53: 1000005"
Carr Finnilä fonden-: <; = .2%: 2. 724000:
De i frihetskriget stupades fond . 8,463: — 77,134: — =

Summa 143,960: 45

Pä tillstyrkan af revisorerna, herrar Fredr. Elfving
och E. Malmberg, beviljade Sällskapet härpä med tack-
samhet skattmästaren full ansvarsfrihet för hans förvaltning
af Sällskapets medel under det gängna äret.

Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog ;

följande Ärsberättelse öfver bihliotekets tillväxt 1920—1921.

På grund af att flera under krigsåren uppkomna luckor >

i biblioteket utfyllts, har tillväxten under senaste verksam-
hetsär varit betydligt större än under de närmast föregä-

ende åren. Antalet nytillkomna nummer utgör 994, med

hänsyn till innehället fördelade pä följande sätt:

Naturvetenskaper i allmänhet . . . . . . 425
LODIODI < SIS E OSS kaat re
Botanik. 2.0 % 134
Landt- och ocean fickerivkende BE
Geografi, hydrograflas. u... N Far re
Geologi, mineralogi, paleontologi . . . . . 23
Kemi, farmaci, medicin. . . re 2
Matematik, fysik, meteorologi, astrdanki sr 08
Thversen. ne TYRESTA ia 243

päi 994

Under äret har skriftutbyte inledts med Äbo Akademi.
Till biblioteket hafva inkommit bokgäfvor frän The John
Crerar Library, Chicago; Maine Agricultural Experiment

ei piin» k N g
4 A EET TRIST UP ARE U SEEN

13. V. 1921. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 137

Station, Orono, Maine; Centralanstalten för jordbruksförsök,
Experimentalfältet, Sverige; Kungl. Nautiska Meteorologiska
Byrän, Stockholm; Föreningen för Dendrologi och Parkvärd,
Landskrona; Finska Landtbruksstyrelsen; Statistiska Cen-
tralbyrän; Redaktionen af Luonnon Ystävä; samt frän herrar
S. Murbeck, Rolf Palmgren, Th. Salan och C. Wesenberg-
Lund, för hvilka välvilliga bokgäfvor härmed uttalas Säll-
skapets tacksamhet.

Botanices-intendenten, Kustos Harald Lindberg, af-

gaf följande Årsberättelse öfver de botaniska samlingarnas

tillväxt.
"Afven under detta senast tilländalupna är har svärig-
heten att resa jämte dyrtiden i alla afseenden verkat häm-

mande pä botanisternas arbete ute i naturen. Dessa ogynn-

samma förhällanden ha äfven visat sina verkningar pä de
botaniska samlingarnas tillväxt.

De mest omfattande kollektionerna ha inlämnats af
stud. M. J. Kotilainen, pastor O. Kyyhkynen och
kustos Harald Lindberg.

+ Pä de särskilda växtgrupperna fördela sig de inkomna
gäfvorna pa följande sätt:

Katlvarter i 3 2X rast 512 xx:
J SISTA SNES JON < p
ENT re IÄT AIN Kh. a
NOSTE KK tog rie S TT 3m A: ya
ar a AT AME n
1,219 exx.

Nedan anförda personer ha bidragit till de inhemska
samlingarnas förkofran: mag. Ch. Em. Boldt, frök. Mar-
git Boldt, forstm. K. Brander, rekt. M. Brenner, dr

EW: Brenner, dr V. F. Brotherus, stud. Jarl Car-
; pelan, «stud. C. Cedercreutz, stud. O. Eklund, prof.
= Fredr. Elfving, mag. C. W. Fontell, prof. A. W. Ga-
> dolin, stud. M. Hagfors, dr Olli Heikinheimo,
> stud. I. Hiden, dr Hj. Hjelt, medicinalräd. R. Idman,

SEN PVE
Maw 441
JN

stud. N. Kanerva, stud. H. Klingstedt, stud. M. Koti-

138 Botanices-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1921.

lainen, pastor O. Kyyhkynen, mag. V. Kujala, dr

Harald Lindberg, stud. P. H. Lindberg, trafikinsp.

A. Lindfors, kand. R.F. Lundström, lektor K. Metsä- .

vainio, forstm. J. Montell, lekt. Ä Nordström, major
L. Oesch, stud. B. Olsoni, ing. H. A. Printz, stud. A.
Rainio, frök. Eva Segersträle, frök. K. Söderholm,
stud. A. Ulvinen, forstm. Ossi Virkkula.

Kärlväxtsamlingen' har "ökats pä följande sätt: Agrostis
canina forma frän N, Borgä, Emsalö, Ch. Em. Boldt. -— Fragaria vesca
f. fruct. pallid. frän Ab, Lojo, Margit Boldt. — 40 exx. frän N, Ingä,

M. Brenner. — 4 exx. frän N, Esbo, C. Cedercreutz. — 15 exx. frän g;

Al, Korpo, O. Eklund. — Scirpus parvulus frän N, Borgä, och Holcus
lanatus från Ab, Reso, gen. C. W. Fontell. — Crataegus monogyna från
Ab, Houtskär, Storö, och Cr. curvisepala (calycina olim) frän Houtskär,
Nätöholm, A. W. Gadolin. — Beckmannia eruciformis frän Ta, Hollola,
Hennala kasern, och Ambrosia trifida, ny för adventivfloran, frän Ta,

Lahtis, M. Hagfors. — Myricaria germanica, ny för floraomrädet, frän i

Li, Utsjoki, v. stranden af Puolmak sjö, O. Heikinheimo och O. Virk-

kula. — 26 exx. från olika delar af landet, däribland Rubus arcticus x

ideus från N, Helsingfors, Sveaborg, I. Hidén. — 7 exx. från St,

Karkku, Hj. Hjelt. — Ranunculus peltatus *septentrionalis forma från Ta,

Luzula nemorosa från Åbo, Runsala, H. Klingstedt. — 362 exx. från
Sb och OK, O. Kyyhkynen. — 6 exx. Rose från Ka, V. Kujala. — 12
exx. frän Hangö, Rumex confertus frän N, Karis, ny för adventivflo-

ran, Spargan. affine frän Tvärminne och Psamma frän N, Lappvik,

samt 6 exx. frän Ab, Lojo, Harald Lindberg. — 5 exx. frän Lojo,
däribland Rubus ideus f. anomala, P. H. Lindberg. — Erysimum chei-
ranthoides f. frän Ka, Viborg, A. Lindfors. — Veronica teucrium frän

Ta, Hausjärvi, Erkylä (leg. E. Fabritius), Cytisus sagittalis från N,

Lappvik (legg. Greta Wegelius o. K. Mandelstam), gen. Ä. Nordström.
— 46 exx. frän LKem, Muonio, däribland Pirola minor X rotundifolia,
Orchis *lapponica, Rumex aguaticus X domesticus och Aspidium spinulo-
sum, J. Montell. — 24 exx. frän elevherbarier, K. Metsävainio. — Poly-
gonum minus frän St, Tavastkyro, H. A. Printz. — Ononis hircina frän
N, Skyttö, Eva Segersträle. — Potentilla bifurca frän Ab, Bromarf,

Kerstin Söderholm. — 22 exx. frän Helsingfors, Sandhamn, mest bal-

lastväxter, bland hvilka följande mera anmärkningsvärda: Axyris
amarantoides, Silene Tatarica, Beckmannia, Geranium ruthenicum, Rumex

confertus, Achillea nobilis, Ranunculus *propinguus, Coronilla varia, E

Brassica lanceolata, Galium * Ruthenicum och Lepidium densiflorum, A. Ulvi-

nen. — Alnus incana 1. pinnata (Lundmark) från KL, Tohmajärvi, L. Oesch. -
Mossamlingens tillväxt har varit: 9 exx. från Ab, Finby,

en
Mi

13. V. 1921. Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 139

Fr. Elfving. — Dicranum Sendtneri Limpr. frän Kuusamo, ny för flo-
ran, V. F. Brotherus. — 178 arter i 401 exx. frän LE, däribland c. 45
nya för provinsen och följande nya för Fennoscandia orientalis: Cin-
clidiuam hymenophyllum, Bryum rutilans, Tortula Norvegica, Grimmia con-
ferta, Amblystegium irrigatum, Hypnum collinum och Pseudoleskea Breidleri,
samt 11 arter i 16 exx. frän Sb, M. J. Kotilainen. — 164 exx. frän N,
Tvärminne, och Ab, Lojo, Harald Lindberg. — Thyidium recognitum
c.fr. frän N, Ekenäs, W. Brenner.

Lafsamlingens tillväxt har varit följande: Nephroma arcti-
cum frän Ab, Lojo, Harald Lindberg. — 3 exx. frän Ab, Finby, Fr.
Elfving.

Svampsamlingen har ökats genom 4 exx. frän N, A. Rainio.

Algsamlingen har tillvuxit genom 47 exx. frän olika delar
af landet, R. F. Lundström.

Frösamlingen har förökats genom 23 nr., inlämnade frän Ab,
Kimito, B. Olsoni. Vidare har till museets samlingar inkommit subfos-
sila nötter af hassel frän St, Ruovesi, Pihlajalahti by, Mäkelä hemman,
15 km W om Ruovesi kyrkoby, samt frän Om, Soini, i en torfmosse
underlydande kyrkoherdebolet, fyndet gjordes pä c 1 m djup i ett
dylager af 1.7 m mäktighet, K. Brander. Dito från St, Parkano, Kirk-
kojärvis NE strand, 1.5—2 m djup, J. Carpelan.

Yleisten eläintieteellisten kokoelmain intendentti, maist.
I. Välikangas: Vuosikertomus yleisten eläintieteellisten
kokoelmien kasvusta.

Toimivuotena 1920—21 ovat kotimaiset vise eläin-
tieteelliset kokoelmat edelleen tasaisesti lisääntyneet. Ta-
vallista huomattavampi on kasvu kalakokoelmien suhteen,
"lähinnä seurauksena museon taholta lähetetyistä kehoituk-
sista. Samasta syystä on myös nisäkäskokoelmien lisäys
jonkun verran suurempi kuin edellisenä vuonna, joskin se
"itsessään on verraten pieni.

Nisäkäskokoelmiin on saatu materiaalia 18:sta lajista,
nimittäin:

Eläimiä sprüssä, -& vc ca 20027. kpl.
Mama ran 2 en 20105005
N RP RE EN > 0800
PIKAA Re RR Ware

Yhteensä 43 kpl.

AKIN ARA

140 Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 200 x. 1991. 3

Lintukokoelmien kasvu on seuraava:

Nahkoja FEN

Spriissä . SER ne Are
pesyella 1 sn A a A

Munia | yksityisiä ES

> Yhteensä 209 kpl.

Lukuunottamatta tri W. Juslinin lahjoittamaa, 20 pesy-

että linnunmunia sisältävää kokoelmaa sekä metsänhoitaja C.
Hj.Sillmanin lahjoittamaa maist. Edgar Sillman-vaina-
jan samanlaista kokoelmaa (10 pesyettä), on edellämainitussa
lintumateriaalissa 88 lajin ja sekasikiön edustajia. — Nisä-
käs- ja lintukokoelmien numeroiden suhteen on huomattava,
että muuta saaduista lajeista talteen otettua materiaalia
(luurangon osia, nyljettyjä ruumiita y. m.) ei ole erikseen
luetteloitu. Kr |

Matelijoita on saatu 2 kpl. ja sammakkoeläimiä samoin
2 kpl. Kalakokoelmien lisäys on 136 numeroa (näytteitä tai
yksityisiä kaloja), edustaen 22 lajia. Evertebratikokoelmiin
on liitetty myriapodeja 6 näytettä, hämähäkkieläimiä 1 näyte,
isopodeja 1 näyte, polychaetejä 2 näytettä ja molluskeja 5
näytettä.

Museon = virkailijain työn on kuluneena toimivuotena

täytynyt pääasiallisesti kohdistua Seuran kokoelmien piirin

ulkopuolelle. Kotimaisten kokoelmien käsittely on sen

vuoksi suureksi osaksi rajoittunut saadun uuden materiaalin

tarkastukseen ja luetteloimiseen. Sen ohella on amanuenssi
V. Korvenkontio jatkanut kotimaisten jyrsijäin tarkas-

tusta ja allekirjoittanut on käsitellyt erinäistä kalamateriaa-

lia. Ylioppilas K. E. Sundström on hyväntahtoisesti -
ollut apuna museotyössä. Hän on järjestänyt J. A. Pal-

menin lintuarkistoa sekä ryhtynyt sen jälkeen merkitsemään
lippuluetteloihin hajallaan yleisessä lintukokoelmassa olevaa

kotimaista materiaalia, mikä työ on erittäin tärkeää, jotta
-nopeasti voitaisiin saada selville kokoelmissa todella tavat-

tava määrä kutakin lajia. — Asianomaisten yliopiston eläin-

tieteen opettajien lisäksi ovat kokoelmia tai arkistoa käyttä-

neet tieteellisessä tarkoituksessa lehtori E. W. Suoma-

ut ih N

Ro
;
A

13. V. 1921. Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 141

Esrnen, maist. E. Merikallio, lehtori Viljo Horn-

borg, tri I. Hortling ja tri G. Idman.
Museon konserveerausosaston kotimaisiin kokoelmiin

ee työstä mainittakoon erityisesti, että konser-

vaattori R. Mäntysen valmistama komea peura- ja ahma-
"ryhmä on asetettu näytteille. Yhä sietämättömämmäksi
käyneen tilanahtauden vuoksi se on toistaiseksi sijoitettu

-yliopistorakennuksen yläkerroksen vestibyliin.

-Yksityiskohtaisesti kokoelmien kasvu on seuraava: !)

Mammalia. Insectivora: Sorex araneus: Kuopio, Sorsasalo
VI. 16, prof. K. M. Levander; Sortavala, Lahdenkylä 23. V. 15, kalast.
neuvos V. Jääskeläinen. — S. pygmaeus: Tammisaari, Baggby 20. 6. 20,
K. E. S—m. — Erinaceus europaeus: nahka, Vihti, Hiiskula VII. 20, ost.

*— Carnivora: Lynx’ Iynx:- luuranko, Salmi 19. IV. 19, ost. —

Mustela erminea: nahka, Helsinki, Vanhakaupunki 16. X. 20, yliopp.
Håkan Lindberg; 1 9 (nyljetty ruumis), Huopalahti 22. IV. 21, maist.
V. Nieminen. — Foetorius putorius: nahka, Helsinki 9. XII. 20, ost. —

"Lutra lutra: 2 kpl. juv., Korkeasaaren eläintarha VI. 20, intendentti R.

> Palmgrenin välityksellä; 2 kpl. luurankoja, Kökar, ost. — Vulpes vulpes:

2 kpl. pääkalloja, Sysmä, tilanomist. S. Ylänen. — Rodentia: Pte-
romys volans: nahka, Vilppula, Niemenkylä 10. XII. 20, jahtimestari L.
Ventola. — Mus decumanus: 5 kpl. nahkoja, Helsinki I. 21, 1 kpl.
spriissä, Helsinki 21. II. 21, tri Ernst Häyren. — M. musculus: Snap-
pertuna 18. VI. 20, K. E. S—m. — M. silvaticus: 2 kpl., Sysmä XI. 20,
* tilanomist. S. Ylänen. — Hypudaeus glareolus: Snappertuna 9. VI. 20,

EK. E. S—m; 5 kpl. Sipoo, Korpholmen VII. 20, I. V—s; Grankulla

18. XI. 20, yliopp. R. Carpelan; 2 kpl., Muolaa, Kangaspelto 2. I. 21,
— tilanomist. E. K. Krause. — Paludicola amphibius: 3 9 & 2 3, Sipoo,
— Korpholmen VII. 21, I. V—s. — Agricola agrestis: Sysmä XI. 20, tilan-
— omist. S. Ylänen; Oulunkylä 28. XI. 20, aman. V. Korvenkontio. —

Lepus timidus: pääkallo, Vilppula, Niemenkylä 10. XII. 20, jahtimest.

3 : L. Ventola. — L. europaeus v. medius: nahka, Renko, Muurila 11. XI.

1) Edellämainittuja tri W. Juslinin ja maist. E. Sillman-

5 vainajan kokoelmia ei tässä ole otettu huomioon. Lukuisimmat lah-
— joitukset ovat tehneet seuraavat henkilöt, joiden nimet ovat allamaini-

tulla tavalla lyhennetyt: fil. maist. Otto Collin (O. C.), metsänhoi-

= taja Ilmari Hildén (I. H-en), fil. tri I. Hortling (I. Hg),

x | ylioppilas K. E. Sundström (K. E. S—m) ja allekirjoittanut (I. V—s.).
> — Ellei lukumäärää mainita, on kysymyksessä olevaa lajia saatu 1 kpl.
ja Nisäkkäät ovat spriissä, linnut nahkoina, ellei muuta mainita.

142 Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 13:.V199103

20, O. C. — Artiodactyla: Sus scrofa domestica: juv. monstr.,

Mäntsälä, Ohkolankylä, Mikkola 19. X. 20, ost.

Aves. Passeres: Turdus iliacus: Hämeenlinna 29. IX. 20, 0:

s:n 11. IV. 21, 0. C. — T. pilaris: Jaakkima 3. VI. 20, I. H—6n; Ma-

saby, Ingvaldsby 1. X. 20, tilanomist. H. Lindén. — Phylloscopus sibi-

lator: Jaakkima 8. VI. 20, I. H—en. — Acrocephalus schoenobaenus:

Porkkala, Kontgrund 22. V. 20, I. Hg. — Cinclus cinclus: Sipoo, Sand- -
holmen 29. X. 20, ost. — Regulus regulus: Sipoo, Korpholmen 28. IX. 20,

rakennusmest. M. Edvin Udd. — Parus major: Sysmä XI. 20, tilanomist.
S. Ylänen. — Motacilla alba: munia, Jaakkima 20. V. 20, I. H—en. —

Budytes flavus: 1 3, Helsinki, Drumsö 6. V. 12, tri E. Nyberg. —
Anthus pratensis: Helsingin pit. 10. IV. 21; tri E. Nyberg. — A. trivialis:

Jaakkima 20. V. 20, I. H—En; Siuntio 27. VII. 20, I. Hg. — Plectrophanes
nivalis: Helsingin pit. 10. IV. 21. — Emberiza citrinella: Helsingin pit.
9. III. 12, tri E. Nyberg. — E. aureola: Oulu, Kiviniemi 23. VI. 20, maist.
E. Merikallio. — Loxia pityopsittacus: 2 3, Köyliö, Ilmilinna 24. V1. 19,
lehtori E. W. Suomalainen. — Passer domesticus: Sysmä 14. XII. 20, tilan-
omist. S. Ylänen. — Coccothraustes coccothraustes: Tammisaari 20. XII.
20, yliopp. Ingmar Calonius. — Fringilla montifringilla: Joroinen (kuol-

lut Helsingissä 8. VI. 20), fil. maist. rouva Elin Holmberg. — Spinus.

spinus: Hattula 10. IV. 21, O. C. — Carduelis carduelis: Sysmä 14. XII.

20, tilanomist. S. Ylänen. — Corvus cornix: Masaby, Ingvaldsby 15. x.

20, tilanomist. K. Linden. — C. corax: Lammi, Porraskoski XII. 20, -

0. C. — Garrulus glandarius: Mäntsälä 23. X. 20, maist. B. Geitlin. —

Perisoreus infaustus: Juuka 1. VII. 20, I. H—6n; Keuruu, Leppäjärvi
21. XI. 20, hra L. Ventola. — Lanius collurio: Masaby 1918, hra Tor
Palmgren. — L. excubitor: Masaby 26. IX. 20 hra Tor Palmgren; As-

kola, Stixböle 5. X. 20, hra H. A. Häggström. — Hirundo rustica: 3 kpl.,

juv., spriissä, Sipoo, Korpholmen VI. 20, I. V—s. — Strisores:
Caprimulgus europaeus: Jaakkima 7. VI. 20, I H—6n; 1 3 Köyliö, Hmi-

linna 10. VII. 19, leht. E. W. Suomalainen. — Cypselus apus: muna,

Juuka 1. VII. 20, I. H—en. — Scansores: Picus canus: 19, Vanaja

26. IX. 20, O. C.; 1 3, Tuulos, Sairiala 14. X. 20, O. C.; Mäntsälä 23. .

X. 20, maist. B. Geitlin; 1 %, Kalvola, Kuurila 29. X. 20, O. C.; Hä-

meenlinna, Ojoinen 14. XI. 20, O. C.; Masaby, Ingvaldsby 19. XI. 20, E
tilanomist. H. Linden. — Dendrocopus major: Jaakkima, Lahdenpohja
3. VI. 20, I. H—6n; Mäntsälä 23. X. 20, maist. B. Geitlin; Masaby,Ing-

valdsby 19. XI. 20, tilanomist. H. Linden. — Cuculus canorus: Nastola

15. VIII. 20, hra Y. Virtanen; Siuntio 22. VIII. 20, I. Hg. — Rapta-

tores: Cerchneis tinnunculus: Masaby 10. VI. 20, hra Tor Palmgren;

Helsinki, Rönnskär 29. VII. 20, hra B. Hellsten; Tvärminne, Länghol- ;
men 27. VIII. 20, H. Degerholm; 1 3, Vihti 19. IX. 20, hra G. Krook. 4
— Accipiter nisus: Tammisaari, Dragsvik 25. IX. 20, tri T. Ekman. —

A
"Xi

a Vi 1921::-: Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 143

ost.; s:n 12. XII. 20, ost.; s:n 1. I. 21, ost. -- Buteo buteo: 1 %, Hauho
6. IX. 20, O. C.; Sipoo 10. 1X. 20, ost.; Sotkamo, tri W. Åström. —
Asio otus: Hämeenlinnan maalaisk. 29. IX. 20, O. C.; Pori, Pihlava 10.
X. 20, asemapääll. Blomberg (leht. E. W. Suomalaisen välityksellä);
Hauho, Okerla 15. XI. 20, O. C. — A. accipitrinus: Hailuoto 8. IX, 20,
tri T. Ekman. — Surnia ulula: Kalvola, Renkojärvi 19. IX. 20, O. C.;
Grankulla 25. IX. 20, hra B. Sabelli; Sipoo 17. X. 20, ost.; 3 kpl,
Tammisaari, Skäldö 17. X. 20, tri W. Ekman; Helsinki, Hakaniemi 23.
X. 20, ost; Vanaja, Järviöinen 26. X. 20, O. C.; 1 3, Köklaks, Oitbacka
30. X. 20, ost.; Sysmä XI. 20, tilanomist. S. Ylänen; Luhanka 15. XI. 20,
yliopp. O. Vahervuori; Loppi, Läyliäinen 29. XI. 20, ost.; Petäjävesi,
Salo 3. XI. 20, hra L. Ventola. — Glaucidium passerinum: Huopalahti
28. XI. 20, ost. — Nyctala tengmalmi: Vanaja 2. IX. 20, O. C.; 1 €,
Hämeenlinna 4. IV. 21, O. C. — Syrnium lapponicum: 3 kpl., Sotkamo,
tri W. Äström; Jaakkima 20. V. 20, I. H—en. — Rasores: Lyrurus
tetrix: 1 3, albino, Parikkala 24. XI. 20, ost. (tri K. E. Kivirikon väli-
tyksellä). — Lyrurus tetrix X Tetrao urogallus: Siikainen IX. 20, ost.
(leht. E. W. Suomalaisen välityksellä); 1 3, Sääminki, Varparanta 2.
XI. 20, ost. (preparaattori A. E. Frin välityksellä). — Perdix perdix:
Masaby, Ingvaldsby 18. XI. 20, tilanomist. H. Lindön. — Phasianus
torguatus: 1 J, Oulunkylä 21. IX. 20, hra A. Anttila; 1 2, Masaby,
Ingvaldsby 22. XI. 20, tilanomist. H. Linden. — Cursores: Fulica
atra: Espoo, Köklaks 30. IX. 20, ost. — Ortygometra porzana: Vihti 8.

VIII, 20, tri E. Ovarnström. — Vanellus vanellus: Hattula 1. VIII. 20,
0. C. — Charadrius apricarius: Hämeenlinna 29. IX. 20, ©. C. — Hae-
matopus ostralegus: Pörtö 24. V. 20, fil. maist. A. Wasenius. — Tringa
maritima: Kokkola, Gräskärsbädan 21. XI. 20, tri K. B. Miller. — 7.
alpina: Sipoo, Korpholmen 17. VIII. 20, rakennusmest. M. Edvin Udd.
— Totanus totanus: 1 2, Degerö 2. VIII. 20, hra M. Renvall. — T. lit-
toreus: 1 3, Kokemäenjoki 2. VIII. 20, tri E. Qvarnström. — Numenius
arcuatus: Vanaja, Perttula 30. V. 20, O. C. — Gallinago gallinago:
— Kokemäenjoki 2. VIII. 20, tri E. Qvarnström. — Gressores: Ardea
cinerea: 5 munaa, Taivassalo Iso Raunskeri 14. VI. 20, yliopp. Mainio
Wilson (leht. E. W. Suomalaisen välityksellä). — Botaurus stellaris:
Lohja, Ojamo 28. I. 21, kalanvilj. laitoksen hoitaja J. B. Valli. — La-
mellirostres: Cygnus cygnus: Pörtö 16. V. 20, ost.; Sotkamo, tri
W. Åström. — Anser anser: 2 99, Jurmo 19. VI. 20, intend. R. Palm-
gren. — A. erythropus: 1 3, Porin ulkosaaristo 5. IX. 20, tehtaiiija A.
Milan. — Spatula clypeata: Pori, Lyttskär 15. VIII. 20, tri H. Hägg-
ström. — Anas boschas: juv., Oulunkylä 18. V. 20, taiteilija M. Waren;
Siuntio 25. VII. 20, I. Hg. — Anas penelope: Hattula, Lehijärvi 25. X.
20, O. C. — A. guerguedula: Pori, Lyttskär 15. VIII. 20, tri H. Hägg-
ström. — Nyroca fuligula: 1 3, Porkkala 20. V. 20, I. Hg.; spriissä,
Hauho, Vähäjärvi 5. IX. 20, O. C. — N. ferina: Helsinki (?, ost. kauppa-

RS i A ! | ; asa x ER vå 2 a S = a N a
| M:
144 Yleiset.eläintieleelliset kokoelmat = > DV: 1921. 3

torilta 7. X. 20), I. Hg. — Oidemia nigra: 1 9, 1 3, Porkkala 20. V. 20, |
I. Hg. — Pelionetta perspicillata: Pörtö 24. V.20, maist. A. Wasenius.—
Clangula clangula: Loppi, Vojakkala 11. VIII. 20, O. C.; 19, Renko 6. 4
IX. 20, O. C. — Harelda hyemalis: 6 33, 5 $$, Porkkala 20. V. 20,
I. Hg.; 1 3, Porkkala 15. X. 20, maist. B. Geitlin; Vanaja, Perttula 23.
X. 20, O. C. — Somateria mollissima: 2 33, Porkkala 20. V. 20, I. Hg.
— Mergus merganser: 1 9, Lappvik (Tvärminne) VI. 20, prof. A. Luther;
juv., Janakkala, Kernaalanjärvi 11. X. 20, O. C.; Hauho, Iso Roine 26.
X. 20, O. C. -— M. serrator: Loppi, Punelia 3. VIII. 20, O. C. — M.al- =
bellus. Helsinki (?, ost. kauppatorilta 30. X. 20), I. Hg. — Stegano-
podes: Phalacrocorax carbo: Siuntio, Pikkala 1. XI. 20, I. Hg.; Tam-
pere 6. IV. 21, maist. A. Wegelius. — Longipennes: Sterna hirundo:
2 |kpl., Villinki 23. IV. 20, tri U. Einola; 2 kpl. s:n prepar. K. Niemi;
‚3 kpl. s:n konserv. R. Mäntynen. — S. macrura: 2 kpl., Villinki 23. IV.
20, konserv. R. Mäntynen; Jaakkima, Mökerikkö 5. VI. 20 I. H— en;
1 9, s:n 9. VI. 20, tri A. Hilden. — Larus ridibundus: Sipoo Korphol-
men 13. VI. 20, I. V—s.; Degerö 6. VIII. 20, hra Hietanen. — L. canus:
Nordsjöskatan 25. IV. 20, tri E. Nyberg; Jaakkima, Mökerikkö 5. VL. -
20, I. H—en; 1 3, s:n 9. VI. 20, tri A. Hilden; Sipoo, Gräskär 1. VIII.
20, konserv. R. Mäntynen. — L. glaucus: 1 2, Nordsjöskatan 25.1V. 20,
tri E. Nyberg. — L. fuscus: 1 3, Jaakkima, Mökerikkö 9. VI. 20, tri
"A. Hilden; 2 kpl., juv., Sipoo, Gräskär 1. VIII. 20, konserv. R. Mänty-
nen. — Stercorarius pomarinus: Jurmo 1. IV. 20; juv., Jurmo VI. 20 >
(Korkeasaari 1. IX. 20), intend. R. Palmgren. — S. parasiticus: 1 9, =
Rauma, Kylmä Santakari 31. V. 20, hra O. Halme. — Urinatores: >
Colymbus cristatus: Vanaja 3. VIII. 20, O. C.; 2 kpl., Janakkala 26. VIII.
20, O. C.; Köyliö, Ilmijärvi 12. IX. 20, leht. E. W. Suomalainen; Va-
naja, Kankaantaka 5. VIII. 20, O. C.; Hattula, Vanajavesi 12. X. 20,
O. C.; Alavus (?, ost. Helsingissä 8. VI. 20), I. Hg. — Urinator arcticus:
Pori, Tahkoluoto 1. VI. 20, tri O. A. Hornborg. — Uria grylle: 3 kpl,
Porkkala 20. V. 20, I. Hg; Söderskär (Sitterskär) 10. X. 20, hra K.
Osenius. — Alca torda: 1 &, Porkkala 20. V. 20, I. Hg. 2
Reptilia. Pelias berus, juv. monstr., Dragsfjärd, Skinnarvik 19.
VIII. 20, hra A. Carlberg (prof. E. Reuterin välityksellä). — Lacerta ©
vivipara: Tvärminneby 7. VIII. 20, K. E. S—m. 3
Amphibia. Molge vulgaris: 2 kpl., Pargas, Lofsdal 27. VIII. 20, -
prof. E. Reuter. =
Pisces. Teleostei. Acanthopterygii: Perca fluviatilis: 4
kpl, Tvärminne, Bysundet 9. VIII. 20, K. E. S—m; 2 kpl., juv., s:n, 3
.Bönholmsviken 10. VIII. 20, K. E. S—m; juv., Tvärminneträsk 5. VIII.
20, K. E. S—m; 1 9, Tvärminne, zool. as. 28. VII. 20, K. E. S—m;1 -
näyte, juv., s:n, Bönholmsviken 9. VIII. 20, K. E. S—m. — Cottus gobia=3 E
Lohjanjärvi kes. 1920 K. E. S—m.; Tvärminne, zool. as. VII. 20, K.E.
S—m; s:n, Porsgrundet 20. VIII. 20, K. E. $S—m; 12 kpl., Tvärminne, -

13. N. 1921. : Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 145

zool. as. 10. VIII. 20, K. E. S—m; 8 kpl., Jyväskylä, Tuomiojärvi kes.
1920, lyseol. Yrjö Soini (leht. L. Helteen välityksellä); 7 kpl., Sipoo,
Korpholmen 26. VI. 20, I. V—s.; 2 kpl., Sysmä, Päijänne X. 20; 3 kpl,
"s:n XI. 20, tilanomistaja S. Ylänen. — C. guadricornis: 4 kpl. juv. Sipoo,
* Korpholmen, kes. 1920 1. V—s. — Gasterosteus aculeatus: 1 näyte,
Tvärminne, Bysundet 9. VIII. 20, K. E. S—m; 1 näyte, s:n, Syndalen,
laguuni 28. VII. 20, K. E. S—m.; 1 näyte, s:n, Bönholmsviken 10. VIII.
20, K. E. S—m; 1 näyte, s:n, zool. as. 10. VIII. 20, K. E. S—m; 1 kpl,
sairal., Suomenlinna 5. X. 20, sotilas W. Simula. — G. pungitius: 1 näyte,
Helsinki, Vik 9. V. 20, K. E. S—m; 1 näyte, Sipoo, Korpholmen 26. VI.
20 I. V—s; 1 näyte, Tvärminne, zool. as. 10. VIII. 20, K. E. S—m; 1
"näyte, s:n, Porsgrundet 20. VIII. 20, K. E. S—m. — Gobius niger:
Tvärminne, zool. as. 26. VII. 20, prof. A. Luther. — G. minutus: 3 kpl,
Sipoo, Korpholmen 26. VI. 20, 1. V—s.; 2 kpl., Tvärminne, zool. as. 10.
VIII. 20, K. E. S—m. — Gobius sp.: 1 näyte, juv., Tvärminne, Bysundet
9. VIII. 20, K. E. S—m; 2 kpl, s:n, zool. as. 10. VIII. 20, K. E. S—m.
*— Zoarces viviparus: juv., Sipoo, Korpholmen 26 VI. 20, I. V—s.; 6
kpl., Tvärminne, zool. as. VII. 20, K. E. S—m; 4 kpl., s:n 10. VIII. 20,
K. E. S-m. — Anacanthini: Gadus morrhua: monstr. selkäranka,
Helsinki XI. 20, reht. M. Brenner. — Pleuronectes flesus: Tvärminne,
Halsholmen 4. VIII. 20, K. E. S—m. — Physostomi: Cobitis barba-
tala: 3 kpl., Sysmä, Päijänne X. 20; 6 kpl., s:n XI. 20, tilanomistaja
S. Ylänen. — Phoxinus aphya: 1 näyte, Tvärminne, Syndalen, laguuni
28. VII. 20, K. E. S—m; 1 näyte, s:n, Bönholmsviken 10. VIII. 20; 2
— näytettä (n. 120 kpl.), Jyväskylä, Koluoja, lyseol. Erkki Mikkola (leht.
— L. Helteen välityksellä). — Leuciscus rutilus: 1 näyte, juv., Tvärminne,
* Syndalen, laguuni 28. VII. 20, K. E. S—m; 1 näyte, juv., s:n, Bysun-
det 9. VIII. 20, K. E. S—m.; 1 näyte, s:n, Bönholmsviken 10. VIII. 20,
-K. E. S—m. — L. erythrophthalmus: 1 näyte, juv., Tvärminne, Bönholms-
viken 10. VIII. 20, K. E. S—m; 2 kpl., juv., s:n, Bysundet 9. VAII. 20,
> K. E. S—m; 2 kpl., s:n IX. 20, K. E. S-m; 6 kpl. s:n, Bönholmsviken
IX. 20, K. E. S—m. — 1. grislagine: 6 kpl., Tvärminne, Syndalen,
> laguuni 28. VII. 20, K. E. S—m. — 1. idus: 3 kpl., juv., Tvärminne,
| Put tlen, laguuni 28. VII. 20, K. E. S—m; 2 kpl., s:n, Bysundet 9.
VILL 20, K. E. S—m; juv., s:n, Bönholmsviken 10. VIII. 20, K. E. S—m.
e — Abramis björkna: Tvärminne, Bönholmsviken 9. VIII. 20, K. E. S—m.
| — Alburnus lucidus: 1 näyte, juv., Tvärminne, Bönholmsviken 10. VIII,
— 20, K. E. S—m. — Esox lucius: 3 kpl., juv., Tvärminneträsk 5. VIII. 20,
K E. S—m; juv., Tvärminne, Porsgrundet 20. VIII. 20. — Pisces juv.,
1 näyte, Tvärminne, Bönholmsviken 9. VIII. 20, K. E. S-m. — Lo-
opPhobranchii: Siphonostoma typhle: Tvärminne, zool. as. VII. 20,
— K. E. S—m. — Nerophis ophidion: s:n, K. E. S—m; 8 kpl., s:n 10. VIII.
för. K. E.’S—m.
Arachnoidea. 1 näyte, Tvärminne, zool. as. 4. VIII. 19, tri E. Häyren.

PPA

146 Entomologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1921.

Myriapoda. 1 näyte, Reposaari 28. VIII. 01, tri E. Häyren; 1

näyte, Hausjärvi 18. IV. 19; 2 näytettä s:n 21. IV. 19; 1 näyte, Helsinki -

Malm 1. VI. 19, arkkitehti G. Stenius; 1 näyte, Helsinki 26. IX. 20, tri
E. Häyren.

Crustacea. Isopoda: 1 näyte, Helsinki X. 20, tri E. Häyren.

Mollusca. Helix hispida: 1 näyte, Helsinki, Kaivopuisto 9. XI. 00,
tri E. Häyren. — Vitrina pellucida: 1 näyte, s:n, tri E. Häyren. —

Anodonta anatina: 1 näyte, Tuusulanjärvi kes. 1920, maist. H. Järne- >

felt. — A. complanata: 1 näyte, Sysmä, Päijänne XII. 20, tilanomist.
S. Ylänen. — Unio tumidus: 1 näyte, Tuusulanjärvi kes. 1920, maist.
H. Järnefelt.

Vermes. Polychaeta: Nereis diversicolor; 1 näyte, Tvärminne
1899, tri E. Häyren; 1 näyte s:n 1920, K. E. S—m.

Intendenten för de entomologiska samlingarna, t. f.
kustos, mag. Richard Frey: Årsberättelse över de ento-
mologiska samlingarna 1920—1921.

Under det gängna verksamhetsäret har pä entomolo-

giska museet amanuens W. Hellön slutfört uppställningen

i ett nytt skåp av den inhemska samiingen av Hymenoptera

aculeata. Stud. Häk. Lindberg har slutfört en omställ-
ning i ett nytt skäp av den finländska samlingen av Cica-

dina samt bearbetat det efter prof. J. Sahlbergs revision

tillkomna materialet av denna grupp. Dessutom har pä

museet päbegynts en nyuppställning av den inhemska &

microlepidoptersamlingen, vilken genom det under flera
decennier hopade, nytillkomna materialet befunnit sig i ett

nästan oöverskådligt tillstånd. En omställning enligt mo-

derna principer av microlepidoptersamlingen har även där-

igenom blivit mycket mera av behovet påkallad, som denna
insektgrupp på senare tid tilldragit sig ett allt mera ökat
intresse. I detta arbete ha under höstterminen deltagit
studd. V. Karvonen, H. Klingstedt, N. Kanerva
och J. Listo, under vårterminen studd. J. Listo och V.
Karvonen; numera är familjen Pyralidae i sin helhet och
början av familjen Tortricidae överflyttad i ett nytt skåp.
Under årets lopp har i och för bearbetning Översänts
till prof. Fr. Hendel i Wien hela museets material av
dipterfamiljen Agromyzidae, omfattande c. 1,500 exx., till hr

— I
13. V. 1921. Entomologie-intendentens ärsredogörelse. 147

J. W. Edwards i London det finländska materialet av
släktena Culex, Theobaldia och Ochlerotatus samt till dr
G. Enderlein i Berlin museets obestämda Simulium-
— material. Av dessa samlingar har hittills den till Edwards
överlämnade äterkommit bearbetad. Dessutom har en min-
* dre samling inhemska Neuroptera planipennia blivit granskad
av hr P. Esben-Petersen i Silkeborg och nägra kri-
tiska aleocharider av dr Fr. Rambousek i Prag.
Ur Sällskapets samlingar har i och för undersökning
— utlänats ät dr S. Bengtsson i Lund typexemplar av
Aphelochirus aestivalis v. montandoni Horv. och A. nigritus
Horv. samt ät hr H. Viehmeyer i Dresden typexemplar
av Formica umbrata Nyl. och F. mixta Nyl.

Inalles ha de entomologiska samlingarna under det
gängna verksamhetsäret ökats med 2,034 exx., vartill komma
6 prov och 1 nummer biologiskt material. Av följande ta-
bell framgär ökningen inom de skilda insektordningarna:

SIREN OPIera . .- s. 22 exx.
IRruapiera a... Jai"
Bean... TAT o i. DIOV
umenoptera:. <. ><. 450 + 1 nummer
Be ARONA tn TA

UNO PLera---.!-- 0 <. ta

ISDIMOPIora < 100 3324,
et Ca er 219. 5... 4:prov

Wuaphaniptera <... A Lu
a A jk

Kmtoptera" las 0 a ÖST ,

Summa 2,034 exx. + 6 prov + 1 nummer

De entomologiska samlingarnas tillväxt, som enbart har
tillkommit genom gävor, framgär i detalj ur nedanstäende
förteckning. Som en exponent för det för närvarande syn-
nerligen livaktiga intresset för entomologin hos oss fram-

står i denna förteckning det anmärkningsvärt stora antal
> för landet nya insektarter, som detta är influtit till sam-
lingarna, nämligen bland Coleoptera 30 arter (därav 3 för ve-

i PÄÄ e a
3 p W a
> —

148 + Entomologie-intendentens ärsredogörelse. 19. V. 1991.

tenskapen nya), Hymenopftera 3 (därav 1 för denen a 3
Lepidoptera 21, Diptera 3 och Homoptera 1 art, och stär
Sällskapet för dessa värdefulla gävor i särskilt stor tack- £

samhetsskuld till doktor Harald Lindberg och stud.

I.
=
>=

3
3
É
a

Häk. Lindberg, stud. V. Karvonen, lekt. R. Kroge

rus, länsman B. Lingonblad, stud. O. Fabricius,

amanuens W. Hellen, stud. N. Kanerva, med. kand.
E. Löfgvist, lekt. Ä. Nordström, arkitekt G. Stenius,
häradsh. H. Söderman, stud. E. Thuneberg, dr R.
Forsius, protokollsekr. Bj. Wasastjerna, lekt. E. W.
Suomalainen, hr V. Lampe och elev G. Åberg. i

Orthoptera: 11 spp. i 21 exx., H: fors entom. bytesförening.
— Metrioptera roeseli f. macr.: Viborg, lekt. A. Pulkkinen.

Dermaptera: Forficula auricularia: Raivola, med. kand. E.
Löfgvist. 2 3

Coleoptera: 520 spp. i 409 exx. fr. Äland o. 20 spp. i 20 eXX. -

fr. Lojo, dr Harald Lindberg o. stud. Häk. Lindberg. — 4 spp. i 4 exx.,

Ivalo o. St. Johannes, med. kand. E. Thuneberg. — 12 spp. i 12 exx,
Terijoki, hr V. Lampe. — 26 spp. i 31 exx., Karislojo, Pärnä o. Ik, —
lekt. R. Krogerus. — 115 spp. i 204 exx., H:fors ehtom. bytesförening.

— Bembidium foveum, ny för landet, Metsäpirtti, o. B. pygmaeum, ny

för landet, Finström, aman. W. Hellen. — Amara montivaga: Terijoki,

hr V. Lampe. — Acupalpus flavicollis, ny för landet, Terijoki, hr V. =
Lampe. — Hydroporus obscuricornis J. Sbg, ny för vetenskapen, :

typex., Utsjoki, dr U. Saalas. — H. bilineatus, ny för landet, Sund, :

Lindberg. — Philydrus fuscipennis, 2 exx., ny för landet, Ekerö, Lind-
berg. — Ouedius microps, ny för landet, o. O. obliteratus: Viborg, stud.
E. Thuneberg. — Sfenus pallipes, ny för landet, Lojo, dr Har. Lindberg.

— St. niveus, ny för landet, samt St. palposus, St. ruralis, St. favipalpis: *

Enare, lekt. R. Krogerus. — Oxypoda longipes, ny för landet, Sakkola,
aman. W. Hellen. — Glischochilus 4-pustulatus ab. distigma Hellen, ny

för landet, Terijoki, hr V. Lampe. — Meligethes erythropus, ny för lan- -
det, Sund, Lindberg. — Simplocaria frigida Krog., ny för vetenskapen,

4 typexx., o. S. arctica, ny för landet, Syd-Varanger, lekt. R. Krogerus.
— Hypocoprus guadricollis, ny för landet, Ekerö, Lindberg. — Dryo-

philus pusillus, Jomala, Octotemnus mandibularis, Ekerö, Atomaria bella, 2

Saltvik o. Anchicera clavigera, Saltvik, alla nya för landet, Lindberg. —
Anaspis brunnipes, ny för landet, Nystad, häradsh. H. Söderman. — —
Apion pici, Finström, o. A. aestivum, Ekerö, båda nya för landet, Lind-

berg. — Sitones humeralis, ny för landet, Pärnä, lekt. R. Krogerus. — .

> Polydrosus cervinus, 2 exx., Saltvik o. Ekerö, Coeliodes ruber, Finström,

Ceutorrhynchus atomus, Ekerö, alla nya för landet, Lindberg. — Or-

er EWEEZ 1. rn =
2: 7

k 13. V. 1921. Entomologie-intendentens ärsredogörelse. 149

i chestes seguensi (?), Enare, lekt. R. Krogerus. — Nanophyes circum-
> scriptus, ny för landet, Tvärminne, stud. Häk. Lindberg. — Gymnetron
> melanarium: Runsala, stud. P. H. Lindberg. — Notorhina muricata:
- Ekerö, stud. Häk. Lindberg. — Obrium brunneum, ny för landet, Rau-
tus, lekt. R. Krogerus. — Donacia aureocincta J. Sbg, ny för veten-
skapen, typex., Sammatti, dr U. Saalas. — D. tomentosa, 2 exx., ny för
landet, Mohla, arkitekt G. Stenius. — Psylliodes cupreus v. isatidis, ny
— för landet: Ekerö, Lindberg; Hangö, stud. J. Listo, mag. R. Frey. —
+ Melasoma lapponica ab.: Ivalo, med. kand. E. Thuneberg. — 1 prov
- puppor av Chilocoris semipustulatus, Lojo, 1 prov dito av Ch. bipunctatus,
> Tvärminne, stud. Häk. Lindberg.
Hymenoptera: 24 spp. i 28 exx., H:fors entom. bytesför-
ening. — Sirex sp.: Thusby, med. kand. E. Löfgvist. — Aulacidea ma-
> cula Fors., ny för vetenskapen, 4 typexx., Lojo, dr R. Forsius. —
+ Ichneumonidae: 1 ex., Pargas, stud. A. Nordman; 5 exx., Hoplax,
> länsm. B. Lingonblad; 1 ex., Thusby, med. kand. E. Löfgvist. — Bracon
denigrator: Dragsfjärd, protokollsekr. Bj. Wasastjerna. — Monomorium
— pharaonis: Helsingfors, Universitetsbiblioteket, stud. E. Thuneberg. —
= Pemphredon flavistigma, ny för saml. Pärnä, lekt. Ä. Nordström. —
Priocnemis coriaceus, ny för landet, Karislojo, o. Nomada succincta,
Lojo, dr R. Forsius. — 1 bo av Vespa saxonica, Janakkala, prof. A.
Luther.
Odonata: 4 spp. i 4 exx., H:fors entom. bytesförening. —
Leucorhinia pectoralis: Snappertuna, stud. K. E. Sundström. ;
Neuroptera: Chrysopa phyllocroma f. germanica: Åggelby,
elev G. Åberg. =
Lepidoptera: 143 spp. i 235 exx., H:fors entom. bytesför-
ening. — 7 spp. i 7 exx., stud. J. Listo. — 7 spp. i 12 exx., Ham-
marland, stud. N. Kanerva. — 14 spp. i 14 exx., nya för prov., med.
kand. E. Löfqvist. — Tinea nigralbella, ny för landet, Bromarf, stud.
0. Fabrieius. — T. columbariella, ny för landet, Sordavala, stud. V.
Karvonen. — Argyresthia pulchella, Sordavala, o. A. spiniella, Esbo, bäda
nya för landet, stud. V. Karvonen. — A. albistria, ny för landet, Ma-
N riehamn, länsman B. Lingonblad. — A. certhella, Tvärminne, stud. N.
Kanerva. — Orthotelia sparganiella, 2 exx., Hammarland, stud. N. Ka-
nerva. — Elachista dispilella, 2 exx., ny för landet, Hammarland o.
— Lappvik, samt Aspilapteryx tringipennella o. Lithocolletis lantanella,
båda nya för landet, Hammarland, stud. N. Kanerva. — Coleophora
conspicuella, ny för landet, Saltvik, stud. O. Fabricius. — Cosmopteryx
> lienigiella, ny för landet; Finström, länsm. B. Lingonblad. — Xysto-
phora morosa, Esbo, o. Hofmannophila pseudospretella, Helsingfors, bäda
nya för landet, stud. V. Karvonen. — Harpella forficella, ny för lan-
== det; Äland, länsm. B.- Lingonblad. — Leioptilus lienigianus o. Alucita
— pentadactyla, 2 exx., båda nya för landet, Raivola, med. kand. E. Löf-

150 Entomologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1921. a

gvist. — Trochilium melanocephalum, $, Pärnä, lekt. Ä. Nordström. —

Acalla rufana ab. apiciana: Malm, stud. N. Kanerva. — Phalonia kin-
dermanniana, ny för landet, Viborg, stud. V. Karvonen. — Olethreutes
pruniana, Ekenäs, stud. O. Fabricius. — Epinotia simplana, Valamo,

E. rubiginosana, Esbo, Laspeyresia caecana, Sordavala, alla nya för

landet, stud. V. Karvonen. — Metriostola vacciniella, ny för landet,
Thusby, stud. O. Fabricius. — Scoparia zelleri (?), Aland, länsm. B.

Lingonblad. — Acidalia muricata, Larentia fulvata o. L. olivata: Äland,

länsm. B. Lingonblad. — 1. picata ab. albofasciata: Valamo, o. Eupi-
thecia, 5 spp. i 7 exx., ny för provins., stud. V. Karvonen. — Hadena
porphyrea, Pargas, o. Scopelosoma satellitia ab., Äbo, stud. A. Nordman.
— Miselia oxyacanthae: Pargas, stud H. Klingstedt. — Brachionycha nu-
beculosa, 2 exx., Hoplax, o. Hypenodes costaestrigalis, ny för faunan,

Finström, länsm. B. Lingonblad. — Notodonta phoebe ab. pallida: Ka-
rislojo, dr R. Forsius. — Smerinthus tremulae: Karislojo, lekt. R. Kro-

gerus. — Argynnis spp., melanistiska abb., 3 exx., Salmis, stud. J. Car-

pelan. — A. thore: Soanlahti, hr R. Cederhvarf. — Vanessa io: Mohla,

hr B. Mickelson. — Pieris daplidice: Kjulo, lekt. E. W. Suomalainen.
Diptera: 22 spp. i 25 exx., Imatra o. Viborg, stud. E. Thune-

berg. — 1 prov larver, H:fors, Brunnsparken, dr E. Häyren. — 12 spp.

i 21 exx., H:fors entom. bytesförening. — Sciara sp., 3 exx., Hoplax,
med. kand. P. Haglund. — Plemeliella abietina (?), utkläckt ur gran-
kottar, 1 prov, Helsinge, dr R. Forsius. — Cecidomyiidae, 1 prov,

utkläckta ur groende frön, Helsingfors, intendent R. Palmgren. — '
Ceratopogon, 1 prov, Kitö, arkit. G. Stenius. — Culicidae: 16 spp. i 85

exx., mag. R. Frey; 7 spp. i 17 exx., aman. W. Hellen; 5 spp.i15 exx.,
dr R. Forsius; 2 spp. i 6 exx., Tvärminne, prof. K. M. Levander; 2
spp. i 2 exx., lekt. A. Wegelius; 2 spp. i 2 exx., hr Y. Wuorentaus; 1
sp. i 2 exx., lekt. R. Krogerus; 1 sp. il ex, dr U. Saalas; 3 spp. i 3
exx., dr E. Bergroth. — Limnophila prolixicornis: Jämsä, dr E. Berg-
roth. — Dysmachus trigonus, 2 exx., ny för landet, Pärnä, lekt. A.

Nordström. — Laphria gibbosa: Raivola, med. kand. E. Löfqvist. —
Systoechus sulphureus, 3 exx., Sakkola, aman. W. Hellön. — Glabellula '

arctica. 2 exx.; Kyrkslätt, Pachygaster minutissima, 3 exx., Kuusamo,
Stratiomyia furcata, Äbo, o. Ptiolina Sp, Hoplax, mag. R. Frey. —
Psilocephala nigripennis: Pärnä, lekt. Ä. Nordström. — Helophilus trivit-
tatus: Tvärminne, stud. N. Kanerva. — Xylota eumera, ny för landet,
Sakkola, elev G. Aer — Spilomyia diophthalma: Kyrkslätt, trädgärdsm.
H. Wasastjerna. — Meoneura sp., 2 exx., Heteroneura spp., 2 exx.,
Sakkola, aman. W. Hellön. — Drosophila funebris: 3 exx., Helsingfors,
stud. P. Blomgren. — Gaurax niger (?), 10 exx., utkläckt ur grankottar,
Helsinge, dr R. Forsius. — Gastrophilus nasalis, ny för landet, Kjulo,
o. Ornithomyia sp., Björneborg, lekt. E. W. Suomalainen.

Aphaniptera: 3 spp. i 20 exx., aman. W. Hellen; 2 spp. i 3

ia Ann".

Y
<

u 3. NV. 1921. A Vaalit y. m. 151

exx., dr R. Forsius; 2 spp. i 2 exx., mag. R. Frey; 1 sp. i 6 exx,,

"H:fors entom. bytesfören.

Hemiptera: Cimex vespertilionis, 4 exX., Kjulo, lekt. E. W.

> Suomalainen.

> Homoptera: Cicadina: 123 spp. i 590 exx., stud. Häk. Lind-
berg; 37 spp. i 43 exx., aman. W. Hellen; 3 spp. i 4 exx., mag. R.
Frey. — Cixidia confinis, ny för landet, Dragsfjärd, protokollsekr. Bj.

— Wasastjerna.

Senjälkeen toimitettiin sääntöjen mukaisesti virkaili-
jain vaalit, ja valittiin tällöin uudestaan puheenjohtajaksi
dos. Alvar Palmgren, varapuheenjohtajaksi prof. K. M.
Levander, sihteeriksi dos. K. Linkola, rahastonhoita-
jaksi tri V. F. Brotherus, Hallituksen jäseneksi eroamis-
vuorossa ollut tri Harald Lindberg ja samaten kasvi-
tieteellisten kokoelmain intendentiksi 3:ksi vuodeksi eteen-
päin tri Harald Lindberg. Tilintarkastajiksi valittiin
entiset prof. Fredr. Elfving ja leht. E. Malmberg.

Upplästes följande tvenne till ärsmötet anlända telegra-
fiska hälsningar: (Frän Gamlakarleby) ,Societas pro Fauna
et Flora Fennica. Vigeas, floreas, crescasgue. Ericsson,
Knabe.“ — (Frän Stockholm) „Hälsning och hyllning pä
Fioras dag. Axel Arrhenius.“

Metsänhoit. Ilmari Hildenin puolesta ilmoitettiin jul-
kaistavaksi: Uber die Vogelfauna verschiedener Waldtypen.

Ylioppilas Ilmari Hiden lahjoitti Seuran arkistoon
laajahkon käsikirjoituksen: ,Suomenlinnan kasvisto". — Ken-

raali L. Munck lausui omat ja Seuran kiitokset hra Hi-

denille siitä ahkerasta ja tunnollisesta työstä, jonka hra
Hiden oli Suomenlinnan kasvistoa tutkiessaan suorittanut.
Ä docent Widar Brenners vägnar inlämnades till
Sällskapets arkiv en „Förteckning över kärlväxter iakttagna
under resan till Kuusamo sommaren 1908".
Dos. K. Linkola esitti lyhyen kertomuksen retkestä,

"jonka Seura toukok. 9 p:n illalla toimeenpani Suomenlinnaan:
s Suomenlinnassa näytteli kenraali L. Munck, jonka aloit-

teesta retki tehtiin, ystävälliseen ja leikilliseen tapaansa pää-
saarien monia nähtävyyksiä. Saatiin kuulla lyhyitä, varsin

152 * Seuran säännöt. s 13. V. 1921. =

"huvittavia esityksiä sotataidon historiasta havainnollisen näh- =

tävän johdolla; samoin saatiin varsin hyödyllistä muistin
verestystä maamme historiasta, jossa Suomenlinnalla on ollut
niin merkitsevä osa. Luonnontieteellinen nähtävyys supistui.

varhaisen vuodenajan ja paljon muun katsottavan takia vä-
hiin. Erinäiset venäläiskasviston edustajat, kuten kaikkialla
rehottava Berteroa incana ja monin paikoin nähty Bunias:

orientalis, kiinnittävät kuitenkin mieltä, samoin merenpuolei-

silla valleilla kasvava /satis tinctoria ja pari yks. Draba in-

cana'a, joista kaikista on olemassa hyvin yksityiskohtaiset

tiedot yliopp. I. Hidenin äskettäin Seuran arkistoon antamassa

käsikirjoituksessa „Suomenlinnan kasvisto*. Retki, jota suosi
mitä ihanin kevätsää ja jolla oli mukana 32 osanottajaa, oli

mitä onnistunein. Se varmasti jäi, kuten puheenjohtaja up-

seerikasinolla, kahvikuppien ääressä, sanoi kiitospuheessaan

kenraali Munckille, kaikista tämän vuoden yhteisistä tilai-

suuksista pysyvimmin mieleen."

Jo aikaisemmin ensimäisessä ja toisessa lukemisessa

(5. II., 2. IV. 21) käsitelty ja Hallituksen sittemmin lopulli- 5
sesti viimeistelemä ehdotus Seuran uusiksi säännöiksi luet-

tiin ja hyväksyttiin yksimielisesti, näin kuuluvana:
Societas pro Fauna et Flora Fennica.
Säännöt.
(Seuran hyväksymät toukok. 13 p:nä 1921.)

Seuran tarkoitus ja jäsenet.

1. 8. Societas pro Fauna et Flora Fennican tarkoituk- =
sena on edistää Suomen eläin- ja kasvimaailman tuntemusta.

Seuran kotipaikka on Helsinki.
Seuran viralliset kielet ovat suomi ja ruotsi.
2. 8. Kotimaisiksi jäseniksi Seura valitsee henkilöitä,

jotka harrastavat sen tarkoituksia. Jäsenyysehdotuksista,

joiden tulee olla kahden Seuran jäsenen allekirjoittamia,

päätetään seuraavassa varsinaisessa kokouksessa joko avo-

naisella tai, vaadittaessa, suljetulla äänestyksellä.
— Jäsen valitaan elinajaksi.

AL;

EAV..1991.0 <> Seuran säännöt. 153

TT $. Siten valittu jäsen suorittaa Seuran pysyvään ra-
> hastoon sisäänkirjoitusmaksuna 25 Smk.

4. 8. Kirjeenvaihtajajäseneksi voidaan valita ulkomainen

— tieteenharjoittaja, joka on joko ollut avullisena Suomen eläin-

- tai kasvikunnan tutkimisessa tai muulla tavoin edistänyt
— tutkimusta näillä aloilla. Ehdotuksista kirjeenvaihtajajäse-
> nien valitsemiseksi, joiden ehdotusten tulee olla kahden

jäsenen allekirjoittamia ja perusteltuja, päätetään seuraa-

> vassa varsinaisessa kokouksessa, Hallituksen annettua lau-
- suntonsa asiassa. Vaali toimitetaan umpilipuin; jäsenyys on

hyväksytty, jos vähintäin °/, annetuista äänistä sitä kan-

> nattaa.

Kunniajäseneksi voi Seura samalla tavoin kutsua erit-

> täin ansiokkaita luonnontutkijoita.

| Seuran hallinto ja hoito.
5. 8. Seuran asioita hoitavat puheenjohtaja, varapuheen-
johtaja, sihteeri, rahastonhoitaja, kirjastonhoitaja, vähintäin

> kolme intendenttiä sekä Hallitus. Nämä toimihenkilöt vali-
> taan vuosikokouksessa umpilipuin, 4 ensinmainittua 1:ksi vuo-
- deksi, kirjastonhoitaja ja intendentit 3:ksi vuodeksi, Hallitus

taas niin kuin 11. 8:ssä määrätään.
6. 8. Puheenjohtajan tai hänen estettynä ollessa vara-

_ puheenjohtajan tulee:

ohjata Seuran yleisiä asioita sekä merkitä Seuran nimi;
johtaa puhetta Seuran kokouksissa;

. Seuran puolesta allekirjoittaa kaikki kirjeet ja muut

— kirjelmät ja nimellänsä vahvistaa kaikki Seuran rahavaroja

koskevat maksumääräykset; ja

vuosikokouksessa esittää kertomus Seuran toiminnasta

> kuluneena toimivuonna.

7. 8. Sihteerin tulee:
pitää kokouksissa pöytäkirjaa;
- laatia ja nimellänsä vahvistaa Seuran puolesta lähetet-

> tävät kirjelmät:

k
E-

pitää jäsenluetteloa ja Karen arkıstoa; sekä
huolehtia niistä juoksevista asioista, jotka eivät kuulu
kenellekään muulle Seuran toimihenkilölle. -

\
un;
at
E

154 Seuran säännöt. ; "13: VAD:

8. 8. Rahastonhoitaja hoitaa Seuran rahavaroja näiden

sääntöjen ja Seuran antamien ohjeiden mukaisesti sekä vas-
taa rahavarojen hoidosta. Hänen tulee kuukausikokouksissa
esittää selonteko rahavarojen tilasta ja maaliskuun kuluessa
tehdä tili edelliseltä tilivuodelta.

9. $S. Kirjastonhoitajan velvollisuutena on:

valvoa kirjavaraston ja kirjaston hoitoa, joista jälki-
mäistä pidetään käytettävänä Seuran antamien ohjeiden mu-
kaan; |

valvoa Seuran julkaisujen myyntiä; ja

toimittaa nämä julkaisut Seuran kirjeenvaihtajille samoin-
kuin pitää huolta kaikesta kirjastoa koskevasta kirjeenvaih-
dosta.

10. $. Intendenttien tulee vastaanottaa Seuralle lahjoi-

tetut luonnonesineet, esittää selonteko kokoelmiin saaduista
lisistä sekä jättää ne yliopiston eläintieteellisen tahi kasvi-

tieteellisen museon kokoelmiin.

11. 5. Hallituksen muodostavat puheenjohtaja, vara-

puheenjohtaja, sihteeri ja viisi muuta jäsentä, joista viime-

mainituista vuosittain yksi vuoronperään eroaa. Jäsen vali- -

taan 5:ksi vuodeksi; jos jäsen eroaa ennen toimikauden

päättymistä, valitaan tilalle uusi jäljellä olevaksi ajaksi.

Sitäpaitsi valitaan vuosittain kaksi varajäsentä.

Hallitus, jonka kokouksissa puhetta johtaa Seuran pu-

heenjohtaja ja joissa Seuran kaikilla toimihenkilöillä on oi-
keus olla saapuvilla, on päätösvaltainen, kun 5 sen jäsenistä.

on läsnä.
Hallituksen tulee:
tarkastaa painettaviksi ilmoitetut käsikirjoitukset;

päättää niiden ja yleensä Seuran julkaisujen painatuk-

sesta;

valmistaa kaikki tärkeämmät asiat, niinkuin apurahojen. |

antamista koskevat, ohjelmat tieteellisiä tutkimuksia varten,"
ehdotukset sääntöjen muutoksiksi y. m.; sekä

huolehtia arkiston tarkastuksesta a vaihtuessa. |

Seuran kokoukset.
12. 5. Seuralla on varsinaisia kokouksia yliopistollisten

sea As a Zi SS
r

13. V. 1921. Seuran säännöt. 155

-syys- ja kevätlukukausien aikana kerran kuukaudessa. Näistä
kokouksista ilmoitetaan sanomalehdissä (vähintäin 1 suomen-
ja 1 ruotsinkielisessä) tai ilmoituksella Helsingin yliopiston
eläin- ja kasvitieteellisten laitosten ilmoitustaululla. Tarpeen
tullen tai milloin vähintäin 10 jäsentä sitä vaatii, puheen-
johtaja kutsuu koolle ylimääräisen kokouksen; tästä on il-
moitettava sekä sanomalehdissä että mainituilla ilmoitustau-
luilla. Muut tiedonannot toimitetaan Seuran jäsenille samoin
kuin varsinaisten kokousten koolle kutsumisesta on säädetty.

13. 8. Seura on päätösvaltainen, kun kokouksissa on
vähintäin 10 jäsentä läsnä; kuitenkin voidaan esittää tieteel-
lisiä selontekoja ja panna vireille ehdotuksia, vaikka osan-
ottajien lukumäärä olisi vähäisempikin.

Äänestyksissä ratkaisee yksinkertainen ääntenenem-
"mistö; kuitenkin otettakoon huomioon määräykset 4., 20. ja
— 21. $:ssä. Äänten mennessä tasan ratkaistaan vaalit ara
muissa kysymyksissä voittaa se mielipide, jota puheenjoh-
taja kannattaa.

14. 8. Vuosittain toukokuun 13 p:nä, Floran päivänä,
tai esteen sattuessa jonakuna muuna päivänä toukokuussa
Seura kokoontuu viettämään vuosikokoustaan.

Vuosikokouksessa esitetään:

1) puheenjohtajan kertomus Seuran toiminnasta kulu-
neena toimivuonna; -

2) rahastonhoitajan selonteko Seuran rahavarojen hoi-
dosta edellisenä tilivuonna sekä tilintarkastajien sen joh-
dosta laatima lausunto;

3) intendenttien kertomukset kokoelmien karttumisesta
ja kirjastonhoitajan selonteko kirjaston tilasta ja lisäänty-
. misestä.

"Senjälkeen Seura päättää:

4) tilivapauden myöntämisestä rahastonhoitajalle ;

5) pysyvän rahaston kartuttamisesta, jos tällainen ehdo-
> tus on tehty;

6) muista Seuran järjestystä tai hoitoa koskevista sei-
koista, jotka asianmukaisella tavalla ovat otetut esiile ja
tulleet valmistetuiksi.

< mano je ar rt omia
r

R KN

156 | Seuran säännöt. 13. v. 1921. E

Vihdoin toimitetaan: Ex

7) toimihenkilöiden vaalit 5. ja 11. 8:n mukaan ja vali-
taan sitäpaitsi 2 tilintarkastajaa ja 1 varatilintarkastaja ku-
luvaa tilivuotta varten.

Seuran rahavarat.

15. $. Seuran rahavarat ovat: : =

1) pysyvä rahasto; | ; gr

2) rahastot, jotka ovat Seuralle lahjoitetut erityisiä tär: >
koituksia varten; ynnä

3) vuosirahasto. ;

16. 8. Pysyvää rahastoa ei minkään Seuran toimen-
piteen kautta saa pienentää. Jos niin saattuisi, että vähen-
nystä syntyisi tappioiden kautta, joita ei ole voitu välttää,
ovat korot jäljellä olevasta summasta lisättävät pääomaan, 3
kunnes tappiot on korvattu. |

17. 8. Vuosirahastoon, josta vuoden kaikki juoksevat >
maksut suoritetaan, tulevat: =

1) korko pysyvästä rahastosta, jollei sitä ole käytettävä i
16. 8:ssä edellytettyyn tarkoitukseen; Ä

2) lahjat ja apurahat, jotka on annettu Seuralle ilman -
tarkempaa käyttöohjetta;

3) tulot Seuran julkaisujen myynnistä; ja

4) muut satunnaiset tulot.

18. $. Hallituksen tulee vuosittain harkita, salliiko Se
ran rahallinen tila pysyvän rahaston suurentamista, sekä, >
jos se katsoo hyväksi, tehdä tästä esitys vuosikokouksen
päätettäväksi. Mitä tehdyn päätöksen mukaan on pysyvään
rahastoon liitetty, älköön muihin tarkoituksiin käytettäkö.

19. 8. Seuran tilivuosi on kalenterivuosi. Vuodeksi
valittujen tilintarkastajien tulee viimeistään huhtikuun kulu- —
essa antaa Hallitukselle kertomus tekemästään tilientarkas-
tuksesta.

Sääntöjen muuttaminen ja Seuran hajoittaminen.

20. 8. Päätös näiden sääntöjen muuttamisesta on, voi-
dakseen tulla voimaan, tehtävä, Hallituksen ensin pohdittäsää j
asiaa, vuosikokouksessa ja vähintäin 3/,:llä annetuista äänistä. -

21. 8. Jos syntyy kysymys perinpohjaisemmista muu- ;

| \ W 3 A N v d i. yra
TEEN TE WERT DENE MY TP A NR:

N - x"

18, V. 1921. Sällskapets stadgar. 157

> toksista Seuran sääntöihin tai Seuran hajoittamisesta, on
— päätös tästä pätevä ainoastaan jos se on tehty 20. S:ssä
> määrätyllä tavalla sekä vahvistettu seuraavalla syysluku-
- kaudella pidetyssä varsinaisessa kokouksessa. Tästä koko-
uksesta on ilmoitus, jossa mainitaan kokouksen tarkoitus,

julkaistava ainakin 2 viikkoa aikaisemmin vähintäin 4:ssä
— Seuran jäsenten piirin enimmän levinneessä Helsingin sa-
* nomalehdessä (2 suomen- ja 2 ruotsinkielisessä).

Jos tehty päätös Seuran lakkauttamisesta tulee lainvoi-
maiseksi, ovat Seuran pysyvä rahasto ja sen muu omaisuus
käytettävät sellaisen toiminnan edistämiseksi, joka tarkoittaa

> Suomen eläin- ja kasvikunnan tutkimista ja selvittämistä.

Societas pro Fauna et Flora Fennica.

2 a Stad rar.
(Antagna den 13 maj 1921.)

år Sällskapets ändamål och sammansättning.

81. Societas pro Fauna et Flora Fennica har till
> ändamål att befordra kännedomen av Finlands djur- och
växtvärld.
| Sällskapets hemort är Helsingfors.

> Sällskapets officiella språk äro svenska och finska.
; -8 2, Till inhemsk medlem inväljer Sällskapet personer,
— vilka nitälska för dess syften. I sådant avseende framställt,
> av två medlemmar undertecknat förslag upptages av Säll-
| skapet på nästföljande ordinarie möte och avgöres antingen
genom acklamation eller, där sä yrkas, genom sluten om-
> röstning.
Medlem inväljes pä livstid.
$ 3. Sålunda invald medlem erlägger till Sällskapets
stående fond en inskrivningsavgift av 25 Fmk.
84. Till korresponderande ledamot kan utses utländsk
vetenskapsidkare, vilken antingen medverkat till utredandet
av Finlands djur- eller växtvärld, eller ock pä annat sätt
utövat inflytande pä forskningen härom. I sådant avseende
— väckt, av tvenne medlemmar undertecknat och motiverat

158 Sällskapets stadgar. 13. V. 1921.

förslag avgöres pä nästföljande ordinarie möte, sedan Sty-
relsen sig däröver yttrat. Val av korresponderande ledamot
förrättas med slutna sedlar; för inval fordras minst tvä
tredjedelar av de i valet deltagandes röster.
Till hedersledamot kan Sällskapet pä enahanda sätt in-
välja naturforskare, utmärkt för synnerliga förtjänster.
Styrelse och förvaltning. |

$ 5. Sällskapets angelägenheter handhavas av en ord-

förande, en vice-ordförande, en sekreterare, en skattmästare,
en bibliotekarie, minst tre intendenter samt en Styrelse.
Dessa funktionärer väljas pä ärsmötet med slutna sedlar,
de fyra förstnämnda för ett är, bibliotekarien och intenden-
terna för tre är, Styrelsen åter pä sätt som i $ 11 stadgas.

S 6. Ordföranden eller, vid förfall för honom, vice-
ordföranden tillkommer

att handhava ledningen av Sällskapets allmänna ange-
lägenheter och teckna dess namn; |

att vid dess möten föra ordet;

att ä Sällskapets vägnar underteckna alla brev och öv-

riga skrivelser, sä ock alla anvisningar pä Sällskapets kassa;
ävensom ,

att till ärsmötet avgiva berättelse över Sällskapets verk-
samhet under äret.

$ 7. Sekreteraren åligger

att vid sammanträdena föra protokoll;

att uppsätta och kontrasignera utgående skrivelser;

att föra Sällskapets matrikel och vårda dess arkiv; samt

att ombesörja sådana löpande ärenden, vilka ej tillkomma |

någon av övriga funktionärer.
S 8. Skattmästaren handhar och ansvarar för förvalt-

ningen av Sällskapets pennirigemedel i överensstämmelse

med dessa stadgar och Sällskapets förfoganden samt bör
vid mänadsmötena redogöra för kassabeständet ävensom
inom utgängen av mars mänad avgiva redovisning för före-
gäende räkenskapsär.

S 9. Bibliotekarien är pliktig

att övervaka värden av boklagret och biblioteket, vilket 3

18. V. 1991. — Sällskapets stadgar. 159

senare hålles tillgängligt i överensstämmelse med av Säll-
skapet givna föreskrifter;

att övervaka försäljningen av Sällskapets skrifter;
ävensom

att ombesörja expeditionen av dessa till Sällskapets kor-
respondenter samt all biblioteket rörande skriftväxling.

$ 10. Intendenterna äga att emottaga till Sällskapet
överlämnade naturföremål och avgiva redogörelse över de
inlämnade gåvorna ävensom överlämna desamma till Uni-
versitetets zoologiska respektive botaniska museum.

S 11. Styrelsen utgöres av ordföranden, vice-ordfö-
randen, sekreteraren och fem övriga medlemmar, av vilka
senare årligen en i tur avgår. Medlem väljes på fem år;

avgår medlem innan mandatet utgått, väljes ny medlem för

den återstående tiden. Dessutom väljas årligen tvenne
suppleanter. _ i |

Styrelsen, vars förhandlingar ledas av Sällskapets ord-
förande och vid vars möten tjänstemännen äga rätt att när-
vara, är beslutför, sä snart fem av dess medlemmar äro

— tillstädes.

Styrelsen tillkommer

att granska inlämnade manuskript;

att besluta om deras publikation och över huvud om
utgivandet av Sällskapets skrifter; samt

att förbereda alla viktigare ärenden, säsom bortgivandet

av stipendier, uppgörandet av program för vetenskapliga

undersökningar, förslag till ändring av stadgarna m. m., samt
att vid ombyte av sekreterare verkställa inventering av
arkivet. |
Sällskapets möten.
$ 12. Sällskapet sammanträder till ordinarie möte un-

der Universitetets höst- och värterminer en gäng i mänaden,

vartill kallelse utfärdas genom annons i tidningar (minst en
svensk och en finsk) eller genom anslag ä intimationstavlan

a Universitetets zoologiska och botaniska inrättning. Extra

möte sammankallas av ordföranden vid behov eller då minst

| ä, ; a Fr RE Ra
160 Sällskapets stadgar. = 13. V. 1921.

annons i tidningar som genom anslag pä ovan angivet sätt.

Övriga tillkännagivanden delgivas Sällskapets medlemmar =

pä enahanda sätt, som om kallelse till ordinarie möte stadgas.
8 13. Sällskapet är beslutfört, om vid mötet minst 10
medlemmar äro närvarande; dock kunna vetenskapliga med-

delanden göras och förslag väckas även om antalet delta- 52

gare är mindre. |
Vid omröstning avgör en enkel röstövervikt, dock med

iakttagande av bestämningarna i $$ 4, 20 och 21. Vid lika -

röstetal avgöres val genom lottning, men i andra frägor
gälle den mening, som biträdes av ordföranden. ;
8 14. Årligen den 13 maj, Floras dag, eller om hinder

då möter, någon annan dag i maj månad sammanträder

Sällskapet till begående av sin årsdag.
Vid årsmötet föredrages:

1) ordförandens berättelse över Sällskapets verksamhet

under det förgångna verksamhetsåret;

2) skattraästarens redogörelse för förvaltningen av Säll-

skapets penningemedel under föregående räkenskapsår, samt
revisorernas med anledning därav avgivna utlåtande;

3) intendenternas redogörelser för samlingarnas för-
kovran ävensom bibliotekariens redogörelse för bibliotekets.

tillständ och tillväxt.
Därefter besluter Sällskapet:

4) om ansvarsfrihet för Sällskapets penningeförvaltning; E
5) om stäende fondens ökning, i i händelse förslag härom

blivit väckt;

6) om övriga Sällskapets organisation eller förvaltning 2
rörande frågor, vilka blivit i vederbörlig ordning väckta och

förberedda.
Slutligen företages

7) val av funktionärer i enlighet med 88 5 och 11 samt E
dessutom av två revisorer och en revisorssuppleant för det -

löpande ärets räkenskaper.
Sällskapets fonder.
$ 15. Sällskapets penningetillgängar utgöras av:
. 1) stående fonden;

132. V..1921: Sällskapets stadgar. 161

2) fonder, som blivit till Sällskapet donerade för sär-

skilda ändamål; samt

3) årskassan.
8 16. Stående fonden må icke av Sällskapet tlllgripas.

> Skulle så hända, att en minskning uppkomme genom för-

luster, som icke kunnat förekommas, böra räntorna å det
återstående beloppet så länge kapitaliseras, tills förlusten
blivit betäckt. -

17. Till ärskassan, varmed bestridas ärets samtliga

löpande utgifter, föras:

1) räntan av stående fonden, såvitt den ej tages i an-

språk för sådant ändamål, som i 8 16 finnes förutsett;

2) gåvor eller understöd, vilka donerats eller tilldelats.
Sällskapet utan närmare föreskrift för deras användning;

3) inkomsten från ipusalyingen av Sällskapets publika-
tioner; ävensom

4) övriga tillfälliga inkomster.

$ 18. Styrelsen åligger att årligen pröva, huruvida
Sällskapets penningeställning medgiver en ökning av stå-
ende fonden, samt att, därest den så finner lämpligt, fram-
ställa förslag härom för att på årsmötet avgöras. Vad som

+ enligt därvid fattat beslut blivit med stående fonden för-

enat, må icke framdeles för andra ändamål användas.
3 19. Sällskapets räkenskaper avslutas den 31 decem-

ber. De för året utsedda revisorerna böra senast inom
april månad till Styrelsen avgiva berättelse om sin gransk-
ning av räkenskaperna.

Om ändring av stadgarna och om Sällskapets upplösning.

8 20. Beslut om ändring av dessa stadgar skall, för
att anses gällande, fattas på årsmötet efter föregående be-
handling av Styrelsen och med ett röstetal utgörande minst

> 3/, av samtliga avgivna röster.

S 21. Uppkommer fråga om väsentligare omorgani-
sation av Sällskapet eller om upplösning av detsamma, är
beslut härom giltigt endast såvida det fattats på sätt i $ 20
angives samt yttermera bekräftats vid ett under påföljande
hösttermin försiggånget ordinarie möte. Till detta möte

162 R. Palmgren, Upprop till naturskyddsvänner i Finland. 13. V. 1921.

bör kallelse med angivande av ändamälet införas minst tvä
veckor tidigare i minst fyra av Helsingfors” bland Sällska-
pets medlemmar mest spridda tidningar (två svenska och
tvä finska). Ye
Vinner sädant beslut om Sällskapets upplösning laga
kraft, då skall Sällskapets stående fond och övriga egendom
användas till befrämjande av sådant ändamål, som främst
avser undersökning och utredning av Finlands djur- och
växtvärld. -

NOR a
MAT a My

Intendent R. Palmgren utdelade ett av honom pä
Sällskapets uppdrag affattat Upprop till naturskyddsvänner”
i Finland. |

Dä det för organiserandet av naturskydd och natur- |
minnesvärd i Finland — en fräga som inom kort torde
bliva ordnad genom lag — är av utomordentlig betydelse
att erhålla sä noggranna uppgifter som möjligt om anmärk-
ningsvärda naturbildningar och naturföremäl, riktas härmed
en vädjan till alla av naturskyddssaken intresserade per-
soner att till Sällskapet för utforskandet av landets djur- -
och växtvärld, Societas pro Fauna et Flora Fen-
nica, med det snaraste, och om möjligt före den 15 augusti, _
insända meddelanden om dylika formationer och föremål
såsom varande vittnesbörd om landets ursprungliga natur.
Till ledning vid avfattandet av meddelandena uppställas
följande frågor till godhetsfullt besvarande: Ro.
1. Finnes i Er hembygd nägon naturskön plats, som >
vore synnerligen värd att skyddas och i sitt nuvarande -
skick bevaras för eftervärlden?

2. Kan Ni meddela upplysning om säregna mark- eller 3
bergbildningar, såsom rullstensäkrar, skalgrusbankar inne i >
landet, jättegrytor, grottor, ovanliga flyttblock, genom sitt
växt- eller djurliv egendomliga sjöar och träsk, vattenfall, -
mossar o. a. sumpmarker, ljunghedar, flygsandsfält, dyner
el. dyl.? 3

3. Finnas i trakten märkliga träd (uråldriga, av ovan-
lig form eller jättelik växt, sammanvuxna träd, trädformiga 3

j 13. V. 1921. R. Palmgren, Kehoitus luonnonsuojeluksen ystäville. 163

buskar, värd- och offerträd m. m.) eller skogsbeständ, in-
tressanta växtplatser eller i vär flora mycket sällsynta örter
> eller buskar?

4. Finnas i trakten sällsynta däggdjur, fäglar eller
'fägelkolonier, märkliga häckplatser (t. ex. vassvik med rik-
ligt fågelliv, gammalt häckträd för örn), vilka för att icke

- utrotas eller förstöras vore i behov av omvårdnad?
> 5. Har man i trakten måhända vidtagit åtgärd för fre-
dandet av nägot sädant naturminnesmärke? Genom kom-
- munens, föreningars eller privata personers försorg?

6. Har Ni kännedom om fall dä skadegörelse eller
skövling av naturminnesmärken förekommit eller dä trak-
tens naturskönhet utan trängande skäl blivit vandaliserad
genom skogshyggen, nyrödjningar, sjöfällning, industriella
anläggningar, vanprydande annonser el. dyl.?

7. Förekommer i Er trakt insamling och handel med
mindre allmänna vilda blomster eller djur, ägg av fäglar
m. m., som pä sä sätt löpa fara att bliva utrotade?

Önskligt vore att av ovananförda naturomräden och
föremål erhålla fotografier, försedda med datum och upp-
lysande text eller en mera ingäende beskrivning, varvid

förekomsten noga bör angivas (län, socken, by, gård, pä

> vars mark naturmärkvärdigheterna finnas m. m.), helst med
> bifogande av en kartskiss. -

a Meddelandena, avsedda för ett blivande naturskydds-
arkiv, insändas till värt ombud: Intendent Rolf Palmgren,
- Helsingfors, Högholmen.

R Dä saken är av allmän fosterländsk betydelse hoppas

=> vi pä Er benägna medverkan.

E Helsingfors i maj 1921.

Societas pro Fauna et Flora Fennica.

Intendentti R. Palmgren: Kehoitus luonnonsuojeluk-
> sen ystäville.

; Läheisessä tulevaisuudessa joutunee kysymys luonnon-
- suojeluksesta ja luonnonmuistojen hoidosta erikoisella lain-
- säädännöllä järjestetyksi. Tähän nähden ja koska luonnon-

EN ur: er

An
KEN
, b T

-164 R. Palmgren, Kehoitus luonnonsuojeluksen ystäville. 13. V. 1921.

suojelustoiminnan organisoimiseksi on erittäin tärkeätä saada

niin tarkkoja tietoja kuin mahdollista huomattavista luonnon-

muodostuksista ja -esineistä, jotka ovat todisteita maamme
alkuperäisestä luonnosta, kehoitetaan täten kaikkia luonnon-
suojeluksen ystäviä lähettämään Suomen eläimistön ja kas-
viston tutkimista harrastavalle seuralle, Societas pro
Fauna et Flora Fennica, mitä pikimmin ja mikäli
mahdollista ennen elokuun 15 päivää puheena olevia tietoja.
Johdoksi tiedonantojen laatimisessa esitetään tässä seuraa-
vat kysymykset hyväntahtoisesti vastattaviksi:

1. Onko kotiseudullanne joku luonnonihana paikka,
joka erityisesti ansaitsisi säilyä jälkimaailmalle nykyisessä
tilassaan ja kaipaisi suojelusta?

2. Voitteko antaa joitakin tietoja omituisista maaperä-

ja vuorimuodostuksista, kuten vierinkivikentistä, kuoriker-

rostumista, hiidenkirnuista, luolista, erikoisluontoisista siirto-
kivistä, kasveihinsa tai eläimiinsä nähden huomattavista
järvistä ja lammeista, vesiputouksista, soista, kanervakan-
kaista, lentohiekkakentistä ja dyyneistä y. m.?

3. Onko seudullanne merkillisiä puita (ikivanhoja, omi-
tuisen muotoisia tai jättiläiskasvuisia puita, yhteenkasvaneita
puita, puunmuotoisia pensaita, uhripuita y. m.) tai metsik-
köjä, mielenkiintoisia kasvupaikkoja tai kasvistossamme hy-
vin harvinaisia ruohoja tai pensaita? |

4. Tavataanko seudullanne harvinaisia nisäkkäitä, lin-

— tuja tai lintuyhteiskuntia tai merkillisiä pesimäpaikkoja (esim.
runsaan linnustonsa vuoksi harvinainen lahti, vanha kotkan

”pesäpuu), jotka olisivat turvattavat tuholta?

5. Onko seudullanne kenties ryhdytty toimenpiteisiin

jonkun tällaisen luonnonmuiston rauhoittamiseksi; kunnan,
yhdistyksien tai yksityisten henkilöiden toimesta?

6. Tunnetteko tapauksia, jolloin luonnonmuistomerk-
kejä on vahingoitettu tai tuhottu tai jonkun seudun luon-
nonkauneus turmeltu metsänhakkuulla, raivaustöillä, järven-

laskulla, teollisuuslaitteilla, rumentavilla ilmoituksilla tai

muulla tavoin?

7. Onko seudullanne tapana kerätä ja kaupitella harvi-

— 13. V. 1921. R. Palmgren. — M. Brenner. 165

> naisia luonnonvaraisia kukkakasveja, lintujen munia y. m,
— joten kyseessä olevia kasvi- ja eläinlajeja uhkaa sukuun

"toon hävittämisen vaara?
Suotavaa olisi saada edellämainituista luonnonalueista
ja esineistä tarpeellisilla merkinnöillä (aika ja paikka) varus-

= tettuja valokuvia tai lähempiäkin selityksiä niistä. Tärkeätä

on, että paikka, missä luonnonmerkillisyydet sijaitsevat,

"ilmoitetaan mahdollisen selvästi (lääni, pitäjä, kylä ja talo

y. m. mainittakoon; hyvin tervetullut on myös selitykseen

- liitetty karttaluonnos).

Näitä tiedonantoja, joita kerätään perustettavaa luon-
nonsuojelusarkistoa varten, pyydetään lähettämään asiamie-
hellemme: Intendentti Rolf Palmgrenille, os. Helsinki,
* Korkeasaari.

Asian yleiseen isäkfdaalliseen merkitykseen katsoen toi-
vomme Teidän suosiollista myötävaikutustanne.

Helsingissä toukokuussa 1921.

Societas pro Fauna et Flora Fennica.

Rektor M. Brenner: Den oligoclada Talsola-granens
afkomlingar i andra led.

I Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fennica, häft. 40,
sidd. 123—126, h. 42, sidd. 50—56, och h. 43, sidd. 15—20,
berördes med några ord såväl orsaken till en del abnorma
granars uppkomst som dessas förmåga att kunna bestå i

> kampen för tillvaron och däraf beroende kvantitativa före-

tens CAR rl he

N
»

komst i naturen. Genom beredvilligt tillmötesgäende af
Bot. trädgärdens i Helsingfors direktor och trädgärdsmästare
satt i tillfälle att i nämnda trädgård, äfvensom pä mitt villa-

- omräde i Ingä, följa med utvecklingen af ett större antal

plantor allt frän deras groning ären 1913—1916, tilläter jag
mig i korthet härför redogöra.

Härstammande frän en vildt växande gran af f. oligo-
clada Brenn. hafva häraf uppstätt exemplar af ej mindre än

8 olika former, 1) f. monstrosa Loud., 2) f. monstrosa +

virgata, 3) f. virgata Jacg., 4) f. virgata versus oligocladam,
9) f. oligoclada Brenn., 6) f. oligoclada versus typicam, 7) f.

166 M. Brenner, Oligoclada Talsola-granens afkomlingar. 13. V. 1921.

virgulata Brenn. och 8) f. typica. Fertila frön hafva a i
lits af n:o 2, 4, 5, 6, alla pä Brennebo i Ingä. Normala
kottar hade n:o 2, 4, 6, stor krokfjällskotte n:o 6, samt smä

krokfjälliga och större och mindre normala kottar n:o 5.
Af n:o 4 utplanterades är 1915 i Bot. trädgärden 25

tväärsplantor, af hvilka är 1917 äterstodo 9 tätgreniga och =

3 fägreniga exemplar. I maj 1920 funnos 8 tätgreniga och

1 enkelt grenigt exemplar, och i maj 1921 visade 2 af de
tätgreniga endast ett fätal knoppar, sälunda bildande ett -

öfvergängsled till f. oligoclada.

Är 1916 åter utplanterades 71 ettärsplantor, näml. 12

af n:o 2, 15 af n:o 5 med större normala kottar, 6 af den-
samma med smä normala, 21 med smä krokfjällskottar och
9 af samma grans olika skottar, 3 af n:o 6 med små nor-
mala kottar och 5 af ett annat exemplar med samma :slags
förgrening och en stor kroktfjällskotte. Af dessa hade 6 af

n:o 2, 6 af n:o 5 med större normala kottar och 1 af n:o 6

med små normala tilltagit i storlek, sä att de i jämförelse
med de öfriga, kunde kallas stora.
Sannolikt i följd af den stora rubbning dessa plantor

genom utplanteringen undergätt minskades deras antal så :

starkt att i juni 1917 endast 37 äterstodo, af hvilka 8 till-

"hörde n:o 2, 9 de större normala kottarna af n:o 5, 5 de =

mindre af samma slag, 9 de krokfjälliga af samma träd, 2
dess kottar af olika slag, 1 de normala smä kottarna af

n:o 6, och 3 den stora krokfjällskotten hos ett annat träd
af n:o 6. Afven nu voro de större plantorna till antalet 12, -
fördelade pä n:o 2, n:o 5 med olika kottar och n:o 6 med

stor krokfjällskotte.
Under sommaren 1917 inträdde endast obetydliga för-
ändringar, sä att, oaktadt 2 senare grodda plantor tillkommo

och de storas antal hos n:o 5 bäde af de normala och krok-

fjälliga kottarna ökades med 2, hela antalet plantor bibe-

hölls vid 38, hvarjämte 16, hufvudsakligen de större, ut- —

vecklat grenar.
Vid slutet af vintern 1918 var hela antalet ännu 97,

RN ER AUNI

yr. + K.
aa

2 18. v. 1921. J Brenner, Olson Talsola-granens afkomlingar. 167

"men de stora af n:o 5 g n:o 6 med krokfjällskottar hade
försvunnit.
> En större förändring egde rum är 1919, dä ytterligare

& 2 stora af n:o 2 med normala och 9 små af n:o 5 med sä-

väl normala som krokfjälliga kottar dogo, och omplantering

företogs, hvarvid endast 25 exemplar äterstodo och af dessa
6 af n:o 2, 2 af n:o 5 och 1 af n:o 6, alla medenormalfjäl-

> liga kottar, stora, samt 3 af n:o 2, 1 af n:o 5 med krok-
> fjällskottar och 3 af n:o 5 med normala kottar fägreniga, 1

vissnad f. monstrosa af n:o 5 med större normala kottar,

3 och de öfriga normalt greniga. Bland.de fägreniga afvika

1 af n:o 2, 1 af n:o 5 med krokfjälliga och 1 af n:o 5 med

smä normalfjälliga kottar genom en af länga, starkt uppät
riktade grenar framkallad kvastlik form.
Säsom resultat af sommaren 1920 framgär en utjämning

af storleksförhällandena, i följd hvaraf 1 af de större från
n:o 5 med stora normala och 1 från n:o 5 med små nor-

> malfjälliga kottar samt 4 af de små från n:o 5 med krok-

fjälliga samt n:o 6 med krokfjälliga och smä normalfjälliga
kottar intaga en förmedlande ställning som medelstora, äf-

> 'vensom 2 af de greniga af n:o 5 med små normalfjälliga
kottar specificerat sig som fägreniga och de återstående 16

af alla kategorier som normala.
Af 82 groddplantor i slutet af maj 1916, + 2 i juni 1917
tillkomna, hafva alltsä 25 eller 30 °/, med lifvet kämpat sig

; igenom. I detta hänseende hafva exemplaren med normal-

fjälliga kottar af f. oligoclada stått sig bäst med 33.3 °/,,

+ därnäst f. virgata + monstrosa med normala kottar med
= 30 %o, £. oligoclada versus typicam med stor krokfjällskotte

med 28.6 9, och sämst f. oligoclada med små krokfjälls-
kottar med 16.7 °/,.. Alltså samma ordningsföljd som beträf-

— fande härdigheten under det första lefnadsäret, slutet af maj

1916 till samma tid 1917, enligt Medd. 44 sid. 36, och ett

— ytterligare indicium pä svagheten hos krokfjällskottarna som
— reproduktionsorgan och därmed deras karaktär af svaghets-

symptom. Att de 7 största exemplaren härstamma från de

E > normala kottarna vittnar, liksom den talrikaste förekomsten

7 +495

af den normala grenigheten, äfven i sin män för saken.

3 I. E N ar, [A

' yi

168 M. Brenner, Oligoclada Talsola-granens afkomlingar. 13. V . 1921. E

|
|
|
|
|

KMS <<<<IZR" —

LT Ya aa ee TP YRS Aa EA | 8
Su 4 2: [= a: DER
D [N] [Se] — N EN wi |

ei =
En [= - Ce ee FEIERN? 2 EM el
S] 1 > ce = Aden |
co 118g-18uliad
vai! ACC Pappila 49 DU EN FI FER ä =
j— “ DA TER: ==
eo | ddouy | <<
all on NIBOwWw- =
Sllisbiech 3 Selle 82078 | CR
a uv) — o RR 5 n
jon | CHE BUS | |
ROT #037 oo rm fer) ° |
e ddouy
Sp — — oc OL P Oo K I H PE =
Dear Bar
5 DD (JE) — 00 ee si
MTS TÄHTI BUS 5 2
SUA La Fer
— | | | BIOIS
Es RHIN jo [Ne] H RR -J —< a
“ls 3 =
S | | (od kus; 2
D H PP 01N 0 p PD = I
> usa1d a
= O3:1 19. aa ja ND 4 ja ja CH ja =
” Im ee | u9100
D N = P 0 p N P ix
ed bäckar Oh
= EN PS NEN. YAI KNN Er
= pä sus 2
Otto —+ RR o 9 IR o o DET CE
— UI1S S
Eo 0 [19 AR D — PD TL EEE Sr SEE, S
te ER | U9130 |
co BN OH = ND KH
ER at = SCEN [RIDA MM <
o
N O | LT SK SN] re‘ an co
SLE | euıs| &
Od | + + —-4 CG) —4 C) —4 CO) — — v j o
W | | wald ©
00 fa — PO O — NM FIN — + =
M= ,
n

BIOJS |

I
g
I

| | e10)S]9paw

——— — | maa — | ——

JA
G
T
T
G
I

|
S
[eb]
-
on
(e)

DI 2 BD:

| sol! msn! -|

eJfewaou

ban
GS
D
=
ER
vus| ?
[a
O
jaa D
ERBE U TE ET —
=
H
O

"U91ORJ

4 ,
DEE NIE N

13. V. 1991. M-Brönmnar® = Wiksiröni. | 169 .

*Vidstäende tablå utvisar utvecklingen af de i Bot. träd- -
gärden i Helsingfors är 1916 planterade granplantorna af är

1915 i kruka grodda frön från i nämnda trädgård är 1901

erodda och år 1911 pä Brennebo i Ingå utplanterade plan-
tor af f. oligoclada Brenn. frän Talsola i södra Tavastland.

> De romerska siffrorna beteckna de olika slagen af kottar

frän 4 olikartade 14-äriga granar med härstamning frän
samma moderträd, näml. I och II. ett dichotypt träd af f.

— virgata och monstrosa med små normala kottar, III—VIII
af ett exemplar af f. oligoclada, III och IV med krokfjälliga,
> VI och VII med större, VIII med mindre, normala, och V

med olika slag% kottar, IX af typica versus oligocladam

> 4

med små normala, och X och XI med krokfjällig stor kotte.

De öfriga siffrorna angifva för de 5 första lefnadsären an-
talet exemplar inom de olika kategorierna. Ar 1917 till-

kommo 2 senare grodda plantor. De största förlusterna
sammanträffade med utplanteringen frän kruka 1917 och

omplanteringen 1919.

Lektor D. A. Wikström: lakttagelser om öronmane-

| ten (Aurelia aurita).

Sävitt jag har mig bekant, är utredning ännu icke vun-

— nen i frågan, huruvida öronmaneten (Aurelia aurita) utkläckes
> vid våra kuster eller måhända drives hit genom havsström-
> mar från längre bort belägna delar av Östersjön. För det
senare antagandet, d. v. s. en invandring, skulle tala det

faktum, att nämnda maneter visa sig vid vär fastlandskust

> och i den inre skärgården först senare pä sommaren, dä de

vanligen uppträda plötsligt i stora skaror samt bestä av
redan fullväxta exemplar. Ifall däremot en utkläckning ägde

- rum närmare kusten, borde ju redan tidigare pä-sommaren

O -
E)

u a RNA

här anträffas maneter av alldeles små dimensioner och
borde dessa, i anseende till djurens vanliga uppträdande i
större mängd, icke vara svåra att upptäcka. Huruvida
detta lyckats fackmän, känner jag icke, men tillåter mig
dock att på grund av fleråriga iakttagelser i den närmare

Åbo belägna skärgården antaga, att sådana fall icke torde

170 Wikström, Öronmaneten (Aurelia aurita). 18. V. 1921. ;

vara alldeles allmänna. Sä mycket egendomligare tyckes
det, att jag under två somrars vistelse i den yttersta delen
av Äbo skärgärd,. näml. i Houtskär, vartdera äret funnit a
rikliga mängder av ovanligt små maneter. De närmare
omständigheterna beträffande dessa fynd må här nedan
meddelas.

Det första fyndet av märkbart små maneter gjorde jag -
under min vistelse i Houtskärs- skärgård sommaren 1919,
då jag den 18 augusti i kyrkobyn (Näsby) nära en liten
brygga vid en tämligen lång och smal havsvik öster om
kyrkan fann en mängd exemplar av en storlek växlande
mellan 17—33.5 mm i diameter. I det lugha vattnet kring
bryggan summo maneterna i tämligen stort antal, och kunde
där utom de ganska talrika små exemplaren iakttagas även
djur av något större dimensioner, ungefär medelstora: exem-
plar. Jag utvalde och konserverade några av de minsta
(provet N:o IV, av den 18. 8. 1919). Såsom av provet
framgår, hade de flesta exemplaren en storlek av 20—26
mm i diameter. (Enligt en avbildning i M. Braun’s „Das 5
zootomische Practicum“ mäter ett medelstort exemplar av —
Aurelia aurita frän Finska viken 67 mm i diameter.) vv

Sommaren 1920, dä jag äter vistades i Houtskär (Träskby),
anmälde min son, lyceist D. A. L. Wikström, att han den
1 juli under min frånvaro insamlat i en havsvik, det s. k.
Östersundet, utanför vär sommarbostad, ovanligt smä ma-
neter, vilka han funnit där i stora mängder. De insamlade
djuren voro även konserverade, ehuru i alltför stark for-
malinlösning. Den 2 juli gjorde jag därför en ny insamling
på det anvisade stället (prov N:o I). I synnerhet närmare
stranden, där solen gassade hetare, befanns vattnet då
nästan myllra av livligt kringsimmande små maneter. Bland =
den stora massan försökte jag utvälja såväl av de minsta =
och medelstora som av de största exemplaren. Såsom
provet utvisar, mätte någon av de minsta t. o. m. endast °
ca 5 mm i genomskärning. Talrikast voro dock exemplaren -
om ca 8 mm, medan de största hade en diameter om ca -
17 mm. Några nämnvärt större exemplar kunde varken nu |

J De
13. V. 1921. — Wikström, Öronmaneten (Aurelia aurita). 171

— eller den första tiden efter detta fynd upptäckas, varför det
synes troligt, att sådana alls icke förekommo.
| Under närmast följande veckor plägade jag vid dagliga
* roddfärder på nämnda fyndort, varje gäng vädret var nägot
lugnare, iakttaga myllret av de små maneterna, vilka be-
funnos spridda kring hela viken. Stundom, vid lugnare
väderlek, var deras antal så stort, att man på varje kvad-
> ratmeter av ytan och djupare nedåt, så långt man såg i
— vattnet, kunde räkna flere tiotal individer. Efter någon
vecka var det redan märkbart, att djuren tilltagit i storlek,
varför jag den 27 juli gjorde en ny insamling. Även nu
utvaldes och konserverades några av de minsta, några
medelstora och några av de största individerna (prov N:o II).
De minsta exemplaren hade nu en storlek av 13—17 mm,
och voro dessa de talrikast förekommande. Ganska vanliga
voro även individerna av 26 mm diameter, medan de största
mätte i genomskärning 37 mm.
3 Under slutet av juli och början av augusti visade sig
efter hand smärre förändringar i maneternas uppträdande.
- Sälunda tycktes massan av dem bliva nägot glesare, bero-
ende troligen därpå, att djuren nu såsom större och star-
kare summo snabbare omkring och kunde tränga sig till
större djup samt därigenom blevo mera kringspridda. Deras
inbördes storlek blev också alltmera varierande, såsom pro-
> vet N:o JII utvisar, vilket togs den 8 augusti. Den minsta
maneten i detta prov mäter 13 mm. Talrikare äro de om
-15—17 mm och talrikast de om 20—26 mm. Vidare före-
"kommer i provet en stor mängd olika dimensioner, väx-
lande mellan 30—60 mm, vilket sistnämnda tal är måttet
pä den största som insamlades, ehuru kanske nägot större
exemplar även förekommo. Detta prov kompletteras ut-
märkt av provet N:o IV, vilket såsom nämndes togs före-
"gående sommar 1919 från en annan del av socknen, Näsby-
— viken. Även i detta prov mäta nämligen de talrikast före-
kommande exemplaren 20—26 mm i diameter.
Den äterstäende delen av augusti 1920, under vilken

ie ännu vistades i Houtskär, var i allmänhet olämplig för

E
K"
L

JAT Wikström, Öronmaneten ( Aurelia aurita). 13. V. 1921. :

vidare iakttagelser. Nästan dagligen återkommande starka
vindar upprörde vattenytan, så att varken observationer
eller insamlingar kunde göras.

Sammanställas resultaten av ovannämnda prov, framgår

det, att dimensionerna hos de insamlade minsta, medelstora
och största maneterna gestalta sig på följande sätt:

minsta medelstora största

exemplar: exemplar: exemplar:

i början av juli (?/, 20)... 5—8 mm, 9—12 mm, 17 mm.
i slutet av juli (%/, 20) . . 13—17 „ 26 2 fa
i medlet av augusti J: 18-10: 52 -20—=26: 5 0260255

(9/5. 19 och 3/3; 20)
Vidare visa proven, att under den tidigare delen av som-

maren inga större maneter tyckas förekommit samt att de

största exemplaren i början av juli mätte endast ca 17 mm,
medan de största i slutet av samma månad redan blivit ungefär
halvvuxna (ca 37 mm). Först under förra hälften av au-
gusti hade slutligen några bland djuren uppnått en i det
närmaste full storlek (ca 60 mm), dock på långt när icke

alla. Egendomligt nog tycktes nämligen under hela som-

maren små individer av samma dimensioner, 13—17 mm,
förekomma i ganska riklig mängd, varför också provet av
den 8 augusti innehåller exemplar av mycket varierande
storlek. Beror detta förhållande på långsam tillväxt i all-
mänhet hos denna art eller voro måhända t. ex. otillräcklig
näring, alltför stort individantal m. m. på fyndorten härtill

orsak? Djuren voro nämligen hela tiden så gott som in-
stängda i den ungefär 1 kilometer långa och 200 meter

breda viken, Östersundet. Att öronmaneten påverkas av

ogynnsamma yttre förhållanden, bevisar bl. a. den iaktta-

gelse, som gjorts av Schneider och Haeckel, att dju-

ret i dylika fall kan t. ex. överhoppa strobila-stadiet och -

utvecklas till ephyra direkte ur en scyphopolyp.
Sist mä det tillätas mig, att ännu göra en reflexion

Om dessa fynd, såsom mig synes, giva vid handen, att i

den längre ute i Östersjön belägna delen av vår skärgård
massor av små maneter äro anträffbara redan relativt tidigt -

nn eu PUTS

+ 13. V. 1921. Wikström. — Välikangas. 173

på sommaren, och om fynd av större mängder dylika unga

individer icke gjorts i den närmare skärgården, vore det

måhända ej alldeles osannolikt, att öronmaneten i följd av
olämpliga förhållanden i vår närmare fastlandet belägna
> skärgärd, bl. a. vattnets ringare salthalt, alls icke utkläckes

där, utan längre ute i havet i den yttre skärgården, där-
ifrån den senare genom havsströmmar drives inåt mot fast-

r
-
-
d
>

—

Be 7

ä ä
v

landets kuster och den inre skärgårdens vikar och sund.

I varje fall synas mig här meddelade fynd mana till

— vidare lakttagelser beträffande öronmanetens förekomst och

utveckling, i synnerhet tidigare pä värsommaren, i vär yt-
tersta skärgärd i Ostersjön.

Förteckning över proven.

001; d: 2. VII. 1920. Diam. ca 17.smm- 3 ex.
Diam. ca 5 mm — 1 ex. TEI VT Kas Kid,
9 I 8 ” ST ” ” ” 20 HE 5 ”

- ” ” 9.5 » == 2 ” ” ”. 23 ” TE J 2 ”
=") ” 12 ” n 2 „ ” ” 26 ” a 3 ”

| ” 19 1 7 ” 2 ” ” E ” 3 1 ” E 1 ”

| - z ” ” 33.5 ” SRA ”

N 10 29227. V 11.1920. je 52.86.55
= Diam. ca 13 mm — 4 ex. ” 595 HA
» ” 17 yst 3 = = ” 47 ar i JENE

| 20 Tn I ” ” 60 1” — 1

DEI ” 26 ie 4 ”

030422100 Neo TV,d 18 VIIL 1919.

2 RESA TA BT Diam. ca’ 17 mm — 1 ex.

» A ee sea"
Deo 117-0. 8. VILITL-1920. a TN TSG at: Pe
Diam. ca 13 mm — 1 ex. ji RR SS ae
3 as; og på As 7400 PAN

I. Välikangas: Botaurus stellaris in Finnland über-

-winternd. (Ilmoitettu toukok. 7 p:nä 1921.)

k
1
5

i 8 a 3
ke i -

-
A
%

Am 26. März 1921 bekam das Zool. Museum der Uni-
versität vom Vorstand der Fischzuchtanstalt Porla Herrn

174 Välikangas, Botaurus stellaris in Finnland überwinternd. 13. V. 1921.

J. B. Valli eine Rohrdommel (Botaurus stellaris L.), die er
am 28. Januar desselben Jahres beim Teiche Myllylampi im -
Dorfe Ojamo, Kirchspiel Lojo (ca. 45 km WNW von Hel- -
singfors, c. 60 15 n. Br.) geschossen hatte. Der Vogel war
dem Erleger unbekannt und wurde von ihm im Freien auf-
gehängt; erst zwei Monate später hat er, von einem zu-
fälligen Besucher darauf aufmerksam gemacht, den Vogel
eingesandt. Später hat Herr Valli auf meine Bitte hin näher
über die Umstände berichtet. Der Teich Myllylampi (Grösse -
!/, ha) empfängt nach ihm eine Menge Quellen und Bäche,
die auch in den kältesten Wintern nicht zufrieren. Der
Vogel wurde am genannten Tage an einer solchen offenen -
Stelle gesehen, gerade beim Wühlen mit dem Schnabel im
- Bodenschlamm des seichten Wassers, und zwar bei einer
Lufttemperatur von c. —20° C. Er erwies sich beim Her-
annahen des Erschiessers als sehr scheu und flog schon früh
weg, kehrte aber immer wieder bald zurück; dies wiederholte
sich mehrere Male bis er schliesslich erlegt wurde. Ein solches
Benehmen gerade bei Tageslicht — zwar an einem Winter-
tag — ist ja sehr gegen die Gewohnheiten dieses aus-
gesprochenen Nacht- und Dämmerungsvogels und muss wohl -
auf schwerem Hunger beruht haben. Die Rohrdommel hatte |
augenscheinlich eine Stelle mit reichlicherer Nahrung ge-
funden und kehrte darum trotz der Störung immer wieder
zurück. =
Das Ex. war ausserordentlich abgemagert, klein, RTA
der Farbe zu beurteilen jedoch ein alter Vogel. Flügel- -
länge 320, Schwanz 114, Lauf 97, Mittelzehe ohne Kralle 94,
Mittelkralle 25 mm; diese Zahlen stimmen ungefähr mit
den Minimizahlen bei Hartert (Die Vögel der paläarkti- _
schen Fauna, H. 10, 1920) überein. Der etwaige Magen- - 3
inhalt wurde von dem Präparator leider nicht aufgehoben. 4
Die Rohrdommel lebt jetzt in Finnland wohl gerade a =
der absoluten Nordgrenze ihres Verbreitungsgebietes. In
Schweden ist sie zwar beinahe ebenso weit nördlich ange-
troffen worden (bei c. 60 n. Br.), aber nach Kolthoff &
Jägerskiöld (Nordens fäglar, 1898) und Lo ere

AS $ ar
N V.1921. Välikangas, Botaurus stellaris in Finnland überwinternd. 175

(Sveriges fåglar, 1915) später sehr selten geworden und
- wurde in den letzten Jahren am nördlichsten bei c. 58° 30'
on. Br. gesehen. In Russland liegt ihre Nordoerenze nach

- Hartert (]. c.) etwa bei 57 n. Br. Wie in Schweden, so ist

— die Rohrdommel auch in Dänemark sehr selten geworden,

in Norwesen überhaupt nur zweimal verirrt angetroffen
(Schaanning, Norges Fuglefauna, 1916). In Finnland ist

"die Art zwar selten, jedoch in den letzten 30 Jahren
immer öfter beobachtet worden. Speziell gilt dieses von dem

— siidöstlichsten Teile des Landes, vor allem den Gegenden
des Vuoksi-Flusses. Nester oder Jungen sind jedoch sehr
selten gefunden worden, was wohl zum grossen Teil sei-

nen Grund in der schweren Erreichbarkeit des Nistplatzes

chat. Das Nisten ist beobachtet im J. 1895 im Kirchspiel
Antrea, c. 60° 50 n. Br. (C. M. Heickel, Tidskrift för

Jägare och Fiskare III, 1895), später im See Äyräpään-

v. (etwas südlicher) und im Kirchspiel Wihti, im west-
lichen Süd-Finnland (in der Nachbarschaft von Lojo). Im
Sommer 1921 wurde wieder ein Nest im Äyräpäänjärvi vom

> Herrn Gutsbesitzer E. K. Krause entdeckt und die Eier

* dem Zool. Museum eingesandt; ein gleichzeitig erlegtes

lär dieses Vogels wurde dem Museum zu Wiborg

überliefert. Im Allgemeinen kann man sagen, dass die Rohr-
dommel in den genannten Gegenden im südöstlichsten Finn-

land jeden Sommer ziemlich regelmässig bis ungefähr 61

= 830° n. Br. angetroffen wird. Mehr. zufällige Fundorte sind

aus manchen anderen Gegenden Süd-Finnlands bekannt,
| — einzelne auch viel nördlicher, bis über 63° n. Br. ‚KERNE

E Maaninka).

Jedenfalls ist die Rohrdommel als Nistvogel auf die

— siidlichsten Teile von Finnland beschränkt. Die normalen

— Uberwinterungsgegenden (der europäisehen Exemplare) sind

nach Hartert (]. c.) hauptsächlich in den Mittelmeerländern

- und in Afrika gelegen (bis Abessinien, Kordofan und Ara-

— bien), obgleich der Vogel in milden Wintern in geringer

- Zahl z. B. am Rhein, in England und in Holland überwin-

tern kann. Naumann (Naturgeschichte der Vögel Mittel-

176 Välikangas, Botaurus stellaris in Finnland überwinternd. 13. V. 1921.

europas, 1905, VI, S. 260) sagt ausdrücklich, dass die Rohr-
dommel (in Deutschland) „gegen die Kälte unserer Winter
sehr empfindlich zu sein scheint und es öfters vorgekommen
ist, dass von einem heftigen Vorwinter überraschte Exem-
plare ermattet aus der Luft herabfielen*.') Um so auf-
fallender ist es, dass die Rohrdommel auch in Finnland,
wie gesagt, an der Nordgrenze ihrer Verbreitung, hat mit-
ten im Winter existieren können, und da der Fall somit
besonders geeignet ist, einen Einblick in die Frage von der
Widerstandsfähigkeit der Art gegen Kälte zu gestatten,
sollen hier einige Daten über die Temperatur des Winters
1920—21 nach den Monatsberichten der staatlichen Meteo-
rologischen Zentralanstalt in Finnland mitgeteilt werden.
Aus den Berichten geht hervor, dass der November 1920
eine bedeutend höhere Mitteltemperatur als normal hatte,
strengere Fröste und andauernden Schnee gab es in Süd-
Finnland gar nicht. Auch im Dezember dauerte die milde
Witterung fort. Die Mitteltemperatur des Monats war in
Süd-Finnland mehr als 2° C höher als normal, in Helsingfors
betrug sie —1.3, in Tammerfors —2.6 C, und die Anzahl
der Tage mit einer Temperatur von O' oder darüber war in
Helsingfors 12, in Tammerfors 10. Erst am Ende des Mo-
nats (die letzten 4 Tage) stellte sich eine Kälteperiode ein,
die tägliche Mitteltemperatur sank jedoch in Süd-Finnland
nicht unter —10° C (Minimum der einzelnen Beobachtungen
(c. —12 bis —14 C). Erst in den ersten Tagen des De-.
zember froren kleinere Seen in Süd-Finnland definitiv zu.
Auch die Schneemenge war aussergewöhnlich klein, haupt-
sächlich fiel der Schnee erst am Ende des Monats. Die totale
Schneetiefe im Dezember war an der Südküste kaum 10 cm,
im grössten Teile des Landes 20—30 cm. Der Januar setzte -
mit einer Fortsetzung und Steigerung der ebengenannten
Kälteperiode ein. Die tägliche Mitteltemperatur in Süd-
Finnland sank jedoch nicht viel unter —10° C (1.-I. 1921

et‘ ra: W

!) Naumann führt übrigens irrtümlich an, dass die Rohrdom- a
mel in Finnland „bisher nicht nachgewiesen werden konnte“ (1. c. S. 260).

13; V. 1921. Välikangas, Botaurus stellaris in Finnland überwinternd. 177

in Helsingfors —11, in Tammerfors —16). Die folgende
Kälteperiode traf d. 12.16. Januar ein; auch damals sank
die Temperatur in Süd-Finnland kaum tiefer als am Jahres-
wechsel. Am strengsten war eine dritte Kälteperiode d.
23—30 Januar. Auch in Süd-Finnland war die Temperatur
damals mehrere Tage unter —10 C. Die Maximalkälte
wurde den 28. Januar notiert, also gerade an demselben
Tage, wo die Rohrdommel beim Nahrungssuchen beobachtet
und geschossen wurde. Die Mitteltemperatur des Tages
war in Helsingfors —18° und in Tammerfors —19°, mit
einem Maximum von resp. —22 und —21* C. Die Mittel-
temperatur des ganzen Monats betrug in Helsingfors — 4.9,
in Tammerfors — 7.2 C, welche Zahlen ungefähr normal
sind, der Durchschnittstemperatur des Januar der 30-
Jahrperiode 1886—1915 ziemlich entsprechend (in Hel-
singfors —5.3, in Tammerfors —6.s C). Die Schneemenge
war im Anfang klein, später reichlicher, d. 15. Jan. war die
Schneetiefe im Kirchspiel Wihti (in der unmittelbaren Nach-
barschaft von Lojo) 27 cm, in Helsingfors 24 cm.

Der Vorwinter 1920 war also ungewöhnlich milde, so
dass sich günstige Nahrungsverhältnisse unserem Vogel viel
länger als gewöhnlich darboten. Normalerweise zieht die
Rohrdommel wohl im Sept. oder Anf. Okt. aus Finnland
weg. Direkte Beobachtungen über den Herbstzug besitzen
wir nicht, aber aus den spätesten Herbstbeobachtungen
lässt sich die Zeit ungefähr berechnen. Von den im Zool.
Museum befindlichen 9 Stücken sind 5 im Aug. bis Anf.
Sept., 1 Ex. am 6. Okt. (1910) erlegt worden. Von den
übrigen in Finnland beobachteten oder erlegten Rohrdom-
meln ist nur eine im Okt. (am 8. Okt. 1909, Kimito, SW-
Finnland), die meisten anderen im Frühjahr oder im Sommer
- (am frühesten d. 17. Apr. 1901, Sjundeå, an der Südküste Finn-
lands) angetroffen worden. Nach Naumann (Il. c.) zieht
der Vogel aus Deutschland gewöhnlich im Sept. und Okt.
weg; der Abzug aus Finnland scheint somit nicht viel frü-
her stattzufinden. Trotz des milden Winters hatte unser
Vogel mehrere Perioden von —10°C oder noch niedrigerer
12

178 s *— Välikangas. — Eklund. = 13. V. 1921.

<
$£ ST sak n

Temperatur überlebt und schliesslich gleichzeitig an
Nahrungsmangel gelitten, wie die grosse Abmagerung zeigt.

Im Gegensatz zu Naumanns oben zitierter Ansicht dürfte die
Rohrdommel somit recht widerstandsfähig gegen
Kälte zu sein. Derselber Meinung scheinen auch Kolt-

hoff & Jägerskiöld (l. c.) zu sein. Aus Schweden sind

nämlich zwei alte Angaben von überwinternden Rohrdom-

+ meln bekannt: ein Ex. wurde am 30. Jan. 1842 in Bohuslän,
ein zweites am 22. Jan. 1870 auf Oland erlegt (Meves,
Ornithologiska iakttagelser etc., K. Sv. Vet.-Ak. Ofvers. 28,

1871). Diese Orte liegen allerdings bedeutend südlicher
und haben vor allem ein viel milderes Winterklima als =:

Finnland. — Ganz: anderer Natur ist eine Winterbeobachtung

über die Rohrdommel in Norwegen, der spätere von den,
wie früher erwähnt, im Ganzen nur zwei Fällen. Nach

einem starken südlichen Schneesturm wurde nämlich am
24. Februar 1885 auf Jaederen an der Südküste Norwegens

ein Schwarm von 4 Rohrdommeln beobachtet, von denen R

eine erlegt wurde (Schaanning, 1. c.). Hier handelt es
wohl eher um einen sehr zeitigen, verirrten Frähjahrszugs

als um eine Uberwinterung.

Student Ole Eklund: Vegetationen & Vidskär och x

Jurmo (Ab, Korpo.).

Sommaren 1920 företog jag under förra hälften av juli je

månad en längre exkursionsfärd till Korpo västligaste och

sydligaste skärgård. Det är vegetationen pä de sydligaste

öarna och holmarna det följande kommer att behandla.
Vidskär är en bland den yttre skärgärdens större öar

och har ett isolerat läge nästan mitt i den öppna och djupa

Vidskärsfjärden. Ön befinner sig pä 59° 54,5 n. br. och

21 285 ö. 1. (från Greenwich) samt är obebodd, men besö-

kes slättertiden av bebyggarna pä Aspö, bland vars mänga

holmar Vidskär är en. Mestadels äro stränderna bergiga;

endast mindre partier äro dels läga och gräsbeväxta, dels :

1) Se Eklund: Botaniska anteckningar från Utöi Korpo (Medd..

45, sid. 99). Här beröres Vidskär flyktigt och anges att Crambe växer 3

steniga. Sandstränder saknas.) Från väster inskjuter en

w Je
=

2 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 179

mycket grund vik, den s. k. „hamnen“, som dock ej gör

— skäl för sitt namn, i det endast särdeles grundgäende far-

koster där kunna erhälla skydd. Hela ön uppfylles av berg,

— vilka ställvis ätskiljas av dälder och lägre partier, där Alnus

glutinosa, Betula odorata, Populus tremula och Sorbus Aucu-
paria bilda. täta, skuggiga dungar med mer eller mindre
fuktig mark. Prunus padus, Salix caprea och Rhamnus
Frangula (ymnig) växa insprängda bland de fyra förstnämnda

> trädslagen. Markvegetationen i dessa lundartade områden

är växlande, beroende pä jordens olika grad av fukt. I öns

— mitt utbreder sig den största lundmarken, som när till

„hamnens“ innersta del. Närmast stranden är jordmänen
här mycket vät; vegetationen företrädes av Aira caespitosa,

- Agrostis canina, Carex canescens, C. stellulata, C. Goode-

noughii, C. panicea, Comarum palustre, Eriophorum angusti-

— folium, E. vaginatum, Galium palustre, G. uliginosum, Hie-

rochloö odorata, Lycopus europaeus, Lysimachia vulgaris,
L. thyrsiflora, Peucedanum palustre, Spiraea Ulmaria, Vacci-
nium uliginosum, Viola palustris etc. Ä nägot mindre fuktiga
lokaler tillkomma bl. a. Aspidium *dilatatum, Carex leporina,

=C. -pallescens, Geum rivale, Orchis maculatus och Rumex

acetosa. De egentliva lundväxterna uppträda pä ställen, där
marken ej besitter en fullt sä hög fuktighetsgrad: Här an-

tecknades bl. a. Anthriscus silvestris, Carex pallescens, Con-

| vallaria polygonatum, C. majalis (ställvis täckande), Lathyrus

> pratensis, Luzula pilosa, L. multiflora, Majanthemum bifolium,

b
-
-
ja

]

-
Br
E

i
A

Melica nutans, Moehringia trinervia (sparsam), Paris guadri-
folia, Platanthera bifolia, Poa nemoralis, Ranunculus acer,

> R. auricomus, Rhinanthus maior, Rh. minor, Rumex acetosa,

Trientalis europaea, Veronica chamaedrys och Viola canina.

— Buskarna ha få representanter. Juniperus communis före-

> kommer rätt talrikt, medan Ribes alpinum och Rosa canina

> äro tämligen sparsamma. Mycket sällsynta pä Vidskär äro

R. glauca och R..coriifolia, av vilken sistnämnda endast ett

åå fin sand i öns sydöstra del. Ett misstag föreligger, vilket här rät-

tas. Crambe-lokalen utgöres av en + smästenig strandvall.

180 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921

par buskar anträffades. — Intressant är ett fynd av Con-
volvulus sepium, klängande uppför strandalar nära ,hamnens*
innersta del. Växten synes vara steril pä Vidskär.

Ställvis finnas pä holmen torra, soliga dungar av Be-
tula odorata, och här är vegetationen jämförelsevis artfattig,
i det Aira flexuosa, Calamagrostis epigeios, Calluna vulgaris,
Epilobium angustifolium, Luzula campestris (här och där),
Nardus stricta, Origanum vulgare, Poa pratensis, Potentilla
argentea, P. verna, P. erecta, Rubus saxatilis (ymnig ä ste-
niga och för solen exponerade ställen), Triodia decumbens,
Vaccinium myrtillus och V. vitis idaea nästan äro de enda
markväxterna. En glad anblick erbjuder den flerstädes i
mängd förekommande Rosa cinnamomea, vars grannröda
blommor bjärt sticka av mot ljungen, bland vilken den
trives. 252

I sydvästra delen av Vidskär finnas bland bergen däl-
der, som upptagas av skog (Alnus glutinosa och Betula
odorata), med en markvegetation av Aspidium "dilatatum,
Calamagrostis purpurea och Milium effusum som tongivande
arter. I en sådan däld antecknades Listera cordata, spar-
* samt växande bland mossa.

Ormbunksfloran pä Vidskär är företrädd av relativt få
arter, av vilka dock en del uppträder i stor ymnighet över
nästan hela ön. Rikligast finnas Aspidium filix mas, A.
*guspinulosum och A. *dilatatum, mindre allmänna äro Poly-
podium dryopteris och P. vulgare och mycket sällsynt är
Aspidium fragile (en liten koloni invid en stor sten i södra
delen av holmen). Pferis aguilina saknas. Däremot växer
Ophioglossum vulgatum i mängd ä strändernas läglänta av-
snitt. |

Mängenstädes finnas steniga sluttningar, i synnerhet nära
stränderna av de smä vikbildningar, vilka pä kartan fram-
träda som naggningar i Vidskärs kustlinje. Dessa stenbackar
(och även remnor och skrevor i klipporna) hysa en vege-
tation, som med små variationer i sammansättningen möter
exkurrenten snart sagt överallt i Korpo sydvästliga skärgärd. |
Aira flexuosa, Allium schoenoprasum, Artemisia campestris,

137 V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 181

Baldingera arundinacea, Cardamine *multicaulis, Carex muri-
cata, Crepis tectorum, Cynanchum vincetoxicum, Draba incana,
> Epilobium collinum (sällsynt), Festuca rubra och dess v.
arenaria, F. ovina, Fragaria vesca, Galium verum, Hypericum
perforatum, H. guadrangulum (ymnigare i det inre av ön),
Juniperus communis v. nana (typisk och nästan mattlikt ut-
bredd pä för vinden mera utsatta bergsluttningar), Linaria
vulgaris, Myosotis hispida, Ribes nigrum (täml. sparsamt),
> Rubus idaeus, Rumex acetosella, Sedum maximum, Senecio
silvaticus (klippspringor), Silene inflata v. litoralis, Tanacetum
vulgare, Veronica longifolia v. maritima, Viola tricolor (spar-
samt), se där de viktigaste av de arter, som älska de torra,
solstekta lokalerna i närheten av havsstranden och som
merendels befolka övriga öar och holmar i den omgivande
skärgården.

| Berggrunden har att uppvisa mycket talrika skrevor
och fördjupningar, vilka säväl till storlek och djup som
fuktighetsgrad äro synnerligen växlande. Till övervägande
del äro de kärrartade med ett Sphagnum-täcke, men nägra
äro torra och hysa ljung, andra åter till en del vattenfyllda
med ett mjukt bottenlager av sand- och grusblandad lera.
Sphagnum-skrevorna befolkas förnämligast av följande arter:
+ Carex canescens, C. filiformis, C. Goodenoughii, C. limosa,
=C. Oederi (ä bara gyttjefläckar), C. panicea, Comarum pa-
> lustre, Cornus suecica, Drosera rotundifolia, Empetrum nigrum,
+ Eriophorum angustifolium, Juncus filiformis (täml. sällsynt),
Menyanthes trifoliata, Oxycoccus palustris, O. *microcarpus
(sparsamt bland huvudarten), Peucedanum palustre, Rubus
chamaemorus, Rhynchospora fusca (mycket ymn.), Salix bi-
color, S. cinerea, S. *rosmarinifolia (enstaka), Triglochin pa-
lustre, Vaccinium uliginosum och Viola palustris. Bland
> dessa arter dominerar Rhynchospora fusca genom sin Över-
väldigande ymnighet. I mänga skrevor har den undanträngt
alla andra växter och 'är allenarådande. Den är även en

> av Vidskärs allmännaste arter.
De skrevor, som innehälla stagnerande vatten, äro jäm-
förelsevis fä, men bidraga till florans omväxling med nägra

182 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921.

sötvattenväxter, såsom Equisetum fluviatile, Glyceria fluitans,
Hippuris vulgaris, Juncus supinus f. fluitans, Nymphaea can-
dida, Potamogeton natans, Sparganium affine, Typha angusti-
folia och Utricularia vulgaris. En sädan skreva i jätteformat
är insjön pä Vidskär. Denna vattensamling befinner sigi
nordliga delen av ön och har övervägande bergiga stränder.
Vattenvegetationen är mycket enformig, i det Nymphaea >
candida och Potamogeton natans bilda densamma. De ställen -
av stränderna, som äro mer eller mindre vattendränkta,
bära klibbalskog med inmängd Betula odorata (samt Rham-
nus Frangula) och en markflora av Carex-arter, n
Comarum etc.

Vad havssträndernas växtlighet beträffar, kan man å
Vidskär särskilja de klippiga, de steniga och de „gräsiga“
havsstränderna. Den sistnämnda strandtypen är rikast pä
arter, den förstnämnda fattigast. Klipporna äro sä längt
vägsvallet när oftast nästan nakna, sä vidtar ett jämförelse-

vis smalt bälte med Verrucaria maura och högre upp spira

i sprickor och remnor Aira flexuosa, Matricaria *maritima,
Sagina procumbens, Silene inflata v. litoralis och Veronica
longifolia v. maritima. Där ett tunnt jordlager finnes i nä-
gon skreva förekommer Cochlearia danica (ofta tillsammans
med Galium palustre).

Den steniga havsstrandtypen är inskränkt till en Ja
bukt pä holmens sydsida. Här ha vågorna hopat en vall -
av större och mindre stenar (de flesta av en knuten hands
storlek), och pä denna vall fröjdar en mäktig koloni av den
ståtliga Crambe maritima ögat.!) Enstaka observerades bland
strandkålen Cakile maritima och Isatis tinctoria och ovanom
Crambe-zonen frodades den vackra Silene viscosa. Närmare
vattenbrynet uppträdde här och där tuvor av Aira bottnica
och Elymus arenarius samt enstaka sen av Atriplex.
*prostratum, ny för prov. Ab.

Läglänta havsstränder finnas dels pä Vidskärs sydost- -

1) Denna växt observerades ä Vidskär redan 1889 av prof. E nzio
Reuter. Se Medd. 18 (1891—92), sid. 230.

13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 183

sida, dels och förnämligast vid ,hamnen*. Ä E-kusten an-

i träffas tängbankar, där - meterhög Isatis tinctoria förekom-
> mer i stor mängd. Huvudsakligen lägväxta arter samman-
sätta vegetationen ä de „gräsiga“ havsstränderna. Följande

a Rh

antecknades invid „hamnen“:

Agrostis canina Galium palustre Polygonum aviculare f.
A. stolonifera Gentiana *lingulata litoralis

Aira bottnica Glaux maritima Potentilla anserina
Archangelica *litoralis Hierochloö odorata Rhinanthus maior
Aster tripolium Juncus Gerardi Rh. minor

Atriplex *salinum Linum catharticum Rumex domesticus
Calamagrostis stricta Matricaria *maritima Sagina nodosa

Carex Oederi Myosotis laxa S. procumbens

‚Erythraea litoralis Odontitis *verna Scirpus *uniglumis

E. pulchella Ophioglossum vulga- Thalictrum flavum
Euphrasia officinalis > tum Triglochin maritimum
— (eoll.) Parnassia palustris Triticum repens v. lito-
Festuca rubra Plantago maior ralis

F. rubra v. arenaria - PI maritima Vicia cracca

En särskild vegetation intager de tängbäddar, som fler-
städes bilda strandomrädets innersta gräns. Här trivas
Archangelica *litoralis, Baldingera arundinacea, Barbarea
stricta, Cirsium Janceolatum, Galeopsis *bifida, Galium pa-
lustre, Isatis tinctoria, Lythrum salicaria, Potentilla anserina,
Scrophularia nodosa, Scutellaria galericulata, Sonchus *mari-
timus, Valeriana officinalis, Vicia cracca etc.

Saltvattenväxterna äro få till artantalet och inskränkas
till sin utbredning till grunda vikar, speciellt hamnen. Ä
Vidskär antecknades följande: Potamogeton pectinatus, P.
filiformis (sparsamt), Ranunculus marinus, Ruppia rostellata

(mycket sällsynt) och Zannichellia repens.

: Intressant är att konstatera, hur oberörd av all kultur
Vidskärs flora är. Inga sådana växter finnas här, som med
säkerhet kunde antagas följt i människans fotspår.') Men

1) Blott trenne arter (Bromus mollis, Draba verna och Matricaria

inodora), vilka ytterst sparsamt förekomma ä en torr jordvall invid

ett stenkummel-sjömärke, tillhöra troligtvis icke Vidskärs ursprung-
liga flora.

La iie .
W
wt e
14

184 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. K.

även andra arter frappera genom sin frånvaro. Sålunda ha :
t. ex. sä artrika släkten som Alchimilla, Campanula och Tri-
folium inga representanter ä Vidskär. De skogbildande - x
barrträden företrädas av ett enda exemplar Picea excelsa.
Från Vidskärs sydkust kan man vid horisonten i SE :
urskilja en läng, svagt vägig linje, som otydligt höjer sig
över synranden. Detär Jurmo, en av Finlands märkligaste
och egendomligaste öar. Dit ställde jag kosan frän Vidskär.

i
NW

Örskär

= ns.

== yärundvikharu.

andvikkaru.

Fig. 1. Karta över Jurmo med närmast kringliggande skär.

111 Byn. | O Lokal för Carex canescens _
SER X stellulata
— — Vägen från byn till not- KOTA |
husen. "Lokal för Crambe maritima.
> Flyet. < Pao ja » Fragaria viridis =
— Sandstranden pä Jurmo. IM a » Sagina maritima
x U UU
RE NEN „ Stellaria crassifo-

lia v. brevifolia. 2

Jurmo ligger pä 59° 49,5 n. br. och 21” 35’ ö. 1. (från
Greenwich). Ön är den största (omkring 5,5 km lång) i
Korpo yttre skärgård och består nästan uteslutande av sand
och sten. Endast pä nord- och sydkusten finnas läga berg- 4
knallar. Ön torde kunna betraktas som den högsta delen
av en undervattensäs, vilken här förlöper i riktningen ENE
— WSW och höjer sig över havsytan, för att längre västerut

13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 185

åter dyka ned och kröka sig mot WNW, markerande sin
tillvaro genom flere läga övervattensbankar, som sträcka sig
mellan Utö och Bokull och även uppträda i rad i Kökars
"östra skärgård (Storrevet, Sandtuvor, Sandskär, Öland).
Strax norr om Öland (Kökar) kan denna undervattensrygg
ej mera späras (om man ej vill anse Sandskär i Sottunga
skärgärd som dess nordligaste utpost).

Jurmo-landets högsta del bildas av en äskam, vars
sträckning är NE—SW. Denna kam stupar rätt brant ned
mot flackan invid byn, men utbreder sig i SW och i E till
en jämn, trädlös sandhed med svag lutning mot stränderna.
Dessa sistnämda bestä mestadels av idel runda stenar, som
bilda otydliga terrasser, vilka smäningom höja sig inät land.
Rullstensbrämen nä ofta ett par hundra meters bredd och
erbjuda ögat en egendomlig anblick genom sin sterila tröst-
löshet och sin amfiteatraliska daning, som bäst framträder
längs bukternas långa båglinjer. Mot NE och SW utsänder
Jurmo långa, smala uddar, vilka äro uppbyggda uteslutande
av sten och grus och hysa en ytterligt fattig vegetation.
Blott några bestånd Rubus idaeus och här och där Aira
flexuosa (samt Galium verum, ställvis även Linaria vulgaris)
uppträda på dessa utlöpares ryggar, och närmare stranden
ses spridda tuvor av Aira bottnica och Elymus arenarius
samt (där nägon hop uppkastad täng finnes) ärsplantor av
Crambe maritima, som pä Jurmos stränder ej kan nä högre
älder pä grund av att fär och nötkreatur fritt beta över
> hela ön. Ställvis anträffas bland stenar nära vattenbrynet
Myosotis laxa. Sandstränder finnas blott i öns östra del.
Sydkusten är ställvis stenig, ställvis låg och sank.

I öns sydliga del utbreder sig ett jämförelsevis vid-
sträckt skogsbestånd, där Alnus glutinosa, Betula odorata
och Sorbus Aucuparia äro de allena rådande trädslagen.
Barrträden representeras av två tallar, av vilka den ena
(den mindre) växer invid flyet (se nedan!) tillsammans med
+ Alnus glutinosa, den andra åter (ett stort träd) ensam vid
> ostkusten, där den i decennier lyckats motstå höststormarna.
Flyet — „träsket“ kalla jurmoborna det — utgöres av

+ för

186 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. Ja

s J ay.

—

ett lägre parti, som upptas av ett gungfly, vilket genom ett

avlopp söderat tömmer sitt vattenöverskott i havet. Flyets

läge är å kartskissen utmärkt genom x. .
amari i Jurmo by äro belägna mycket nära var-

andra, och boningshusen jämte uthus och bodar bilda en

sammanträngd komplex. Här har en del ruderatväxter sla-
git sig ned, men deras utbredning inskränker sig till byn
och de små potatistäpporna pä öns sydsida, medan den öv-
riga florans sammansättning pä Jurmo är opäverkad av
kulturen. Till byns ruderatflora kunna följande arter räk-
nas: Artemisia vulgaris (ett stort ex.), Atriplex patulum, Ca-
psella bursa pastoris, Chenopodium album, Lamium purpureum,
L. *incisum (mycket sparsam), Lepidium ruderale (ä vägar
och gärdsplaner), Matricaria inodora, M. discoidea, Poa an-
nua, Polygonum aviculare, P. lapathifolium (ursprunglig?),
Sonchus oleraceus (enstaka i potatisland), Spergula arvensis

(potatisland), Stellaria media, Triticum repens, Urtica dioica.

(ursprunglig?) och U. urens. |

Inom byns område faller den lilla ängsmark, vars av-
kastning fördelas mellan de fyra gårdarna, som å ett mindre
avsnitt av ängen sått Alopecurus pratensis och Phleum pra-

tense, medan den återstående delen är beväxt med ,, vilda"

grässlag: Aira caespitosa (tongivande), Alopecurus arundina-

ceus (ytterst sparsam), A. geniculatus, Glyceria retroflexa
(här och där ymnigt insprängd), Poa pratensis och P. tri-

vialis (å något fuktigare ställen). Insprängda bland gräsen

växa Ranunculus acer, R. repens, R. auricomus (spridd), Rhi-

nanthus minor och Trifolium repens, varjämte ställvis Poten-

tilla erecta och Viola palustris bilda ett slags gles botten-

vegetation. Mossvegetationen bildas huvudsakligast av

Brachythecium salebrosum. 1 det dike, som genomdrager =:
ängen, växer tämligen rikligt Carex disticha jämte Epilobium _

palustre, Gnaphalium uliginosum och Nasturtium palustre.

Torra, stenbundna renar omgiva flerstädes ängen, och

å dem antecknades:

Aira flexuosa Allium oleraceum (sp.) Arabis thaliana (invid 3
Agrostis vulgaris Anthoxanthum odora- stenar) = =
Achillea millefolium tum Arenaria serpyllifolia

13. V . 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 187

Avena pubescens Draba verna R. acetosella

— Briza media Festuca ovina Stellaria graminea
-Campanula rotundi- Fragaria vesca Trifolium pratense

= — folia Galium boreale T. medium (sällsynt)
Cardamine *multicaulis — G. verum Triodia decumbens
Carex muricata Luzula campestris Veronica officinalis
Carex pallescens Myosotis hispida V. chamaedrys

— Cerastium vulgare Potentilla argentea V. verna
C. semidecandrum Rubus saxatilis Vicia cracca
Dianthus deltoides Rumex acetosa

> Nära en av gårdarna (Södergrannas) växa några få

"bestånd Artemisia. absinthium (ursprungligen odlad) samt

Festuca elatior jämte v. pseudololiacea. Ä ett torrt ställe
(invid en bergknall) i närheten av samma gärd växer Gera-
nium pusillum tillsammans med Spergularia rubra. Bägge
arterna förekomma mycket sparsamt och äro troligen in-
komlingar.

Jurmos stora sandhed är klädd av en enformig och
artfattig vegetation. Till marken tryckt och mattlikt utbredd
Juniperus communis v. nana växer i mängd bland de ris-
artade hedväxterna: Calluna vulgaris, Empetrum nigrum och
Vaccinium vitis idaea, varjämte V. myrtillus är rätt ymnigt
insprängd bland dessa. Där lösa sanden träder i dagen
trives Festuca ovina jämte Draba verna. Bland mossor fal-
ler Dicranum scoparium (ofta kring stenar pä heden) i
ögonen; denna likasom flertalet övriga mossor har godhets-

fullt bestämts av dr V. F. Brotherus. Även Calama-

SEE TV JA YAI HON SYY

grostis epigeios uppträder ymnigt i de delar av heden, vilka

övergå i skogsområdet, där detta gräs rikligt förekommer
tillsammans med C. purpurea, som dock är sällsynt.

I skogens torrare avsnitt är vegetationen ganska karg,
emedan Juniperus communis här växer ytterst frodigt och
kväver så gott som all växtlighet på marken. Ormbunkar
(Aspidium *euspinulosum, A. filix mas, Pteris aquilina) före-
komma ställvis rikligt. En rätt stor yta i en Juniperus-
fattig del av skogen intogs av allenarädande, frodig Pteris,
som mätte 150—170 cm i höjd. Marken under det tak orm-
bunksbladen bildade kläddes av Lycopodium annotinum.

188 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921.

Sällsynt förefanns L. clavatum, synnerligen sparsamt 1.
selago. j |
Där skogsmarken är nägot fuktigare antecknades bl. a.
Aspidium *dilatatum (grupper), Lychnis dioica (sparsam),
Majanthemum bifolium, Melica nutans, Moehringia trinervia,
Oxalis acetosella, Paris guadrifolia, Platanthera bifolia, Poa
nemoralis, Polypodium dryopteris, P. phegopteris, Ribes al-
pinum (tvä buskar), Stellaria longifolia och Trientalis euro-
paea. Vid tilltagande fuktighet hos jordmänen försvinna de
flesta ovanuppräknade arter, och i den skuggiga, fuktiga

klibbalskogen nära kärret bildas markvegetationen förnäm-

ligast av Aspidium cristatum, A. *euspinulosum, A. *dilatatum,
Poa nemoralis och Stellaria longifolia, vilken bildar synner-
ligen prydliga grupper omkring murkna stubbar, trädrötter

etc. Juniperus communis uppträder här rikligt. Säväl Aspi-

dium cristatum som Stellaria longifolia förekomma här ytterst

ymnigt, men äro stora rariteter i övriga delar av Korpo:

(den sistnämnda arten har mig veterligen ej anträffats pä
nägon annan lokal inom socknen). ;

Kärrets gungflyyta klädes av en jämförelsevis tät vege-
tation, som binder dyn och därigenom förlänar denna en
fastare konsistens. Växttäcket sammansättes huvudsakligast
av följande arter:

Aspidium thelypteris - Comarum palustre Oxycoccus palustris

Calla palustris (en- Drosera rotundifolia O. *microcarpus :
staka) Eguisetum fluviatile Peucedanum palustre

Carex ampullacea (säll- (spridd) (spridd) fo
synt) Eriophorum alpinum Ranunculus flammula -

C. chordorrhiza E. angustifolium Rhynchospora alba

C. Goodenoughii XE. vaginatum (ymn.) |

C. irrigua Galium palustre Rubus chamaemorus -

C. limosa Juncus alpinus Scirpus pauciflorus

C. Oederi (m. ymnigt) Malaxis paludosa (en- Triglochin palustre

C. panicea staka) Vaccinium uliginosum

€. teretiuscula Menyanthes trifoliata Viola palustris

De sankaste dyfläckarna intagas av Carex chordorrhiza, |

C. Oederi, Eriophorum alpinum och Rhynchospora alba, me-
dan de övriga arterna dels hålla sig till tuvbildningar (med

LÄ I
f RÅ SPIONER
ER AN

213. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 189

Sphagnum), dels till fastare fläckar. Närmare flyets strän-
der bliva tuvorna talrikare och större, och här uppträda
Empetrum nigrum, Cornus suecica och Rubus chamaemorus
i rikt mätt. Sällsynt förefinnas Cirsium palustre och Orchis
maculatus.

I sydöstra delen av flyet tar avloppet sin början. I och
vid dess lugna, översta lopp antecknades Catabrosa agua-
tica, ny för prov. Ab. Arten växer ymnigt tillsammans med
Calla palustris (sparsam), Carex ampullacea (sparsamt), Epi-
lobium palustre, Galium palustre, Juncus alpinus, Lycopus
europaeus, Montia *lamprosperma, Ranunculus flammula
(ymnigt), Veronica scutellata (ymnigt) och Viola palustris.
Vid dikets mellersta lopp växte i skuggan av albuskar en
frodig koloni Tussilago farfarus. Ännu lägre ned, där havs-
stranden vidtager, blir marken nägot sank, och här anträf-
fades tämligen ymnigt Stellaria crassifolia v. brevifolia (H a-
rald Lindberg vidit), ny för Finland. Stellaria crassifolia
sönderfaller som känt i tvenne huvudformer med olika
geografisk utbredning. Av dessa har vär flora hittills ägt
endast v. paludosa, den nordliga formen, som trives vid
_ källspräng, gölar, ä kärrmarker etc. och som saknas i de
södra provinserna (Al, Ab, N, St, Ta, Sa, Ka), medan den
sydliga formen, v. brevifolia, som är en havsstrandväxt, har
sin utbredning i södra och mellersta Sverige (Skäne—Öland
och Gottland). Denna växt anträffade jag pä Jurmo ytter-
ligare ä en annan lokal nägot längre västerut i största ym-
nighet ä en sank havsstrand, där den bildar täta mattor
och är utmärkt prydlig genom sin friska, saftiga grönska
och de talrika, vita blommorna. För denna fyndplats redo-
göres längre fram.
i Angäende de steniga havssträndernas pä Jurmo växt-
lighet är ej mycket att säga. Den är genomgäende fattig
och representeras av Aira bottnica, Elymus arenarius, Crambe
maritima (plantor), Isatis tinctoria (plantor) och Triticum
repens v. litoralis samt sällsynt Myosotis laxa och Salsola
kali. Ytterst sparsamt uppträdde å sydkusten Cirsium ar-
— vense v. horridum.

a Es

Se
Mi ; >
4

190 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. : =

Den sandiga delen av ostkusten (se kartskissen) erbju- E
der däremot vida större intresse. Här består stranden av =

fin sand, och grunt vatten sträeker sig längt utanför. Täng

finnes uppkastad jämte väldiga massor Zostera marina, vars

urblekta stjälkar och blad i hög grad likna träull. Salsola
kali (observerad 1889 av E. Reuter) växer ytterst ymnigt
i lösa sanden. Exemplaren voro synnerligen frodiga och

bildade stora rundlar pä marken. En del av dessa rundlar

mätte 75—107 cm i diameter. Tillsammans med Salsola

antecknades Afriplex *prostratum och ymnigt Polygonum.

Raji, ny för prov. Ab. Av andra arter mä nämnas Crambe
maritima (plantor), Cakile* maritima (mycket sparsamt),
Elymus arenarius (ymnigt) samt relativt sparsamt Ammo-
denia peploides. Ett litet stycke längre söderut päträffades

den tidigare hos oss endast från Äland kända Sagina mari-
tima, växande oerhört rikligt i den fuktiga sanden tillsam- -

mans med S. procumbens.

Stranden vid sundet mellan Jurmo och den närbelägna 2

Grundvikharun är låglänt. Här sägos Erythraea pulchella
och Sagina nodosa samt i vattenbrynet tämligen sparsamt ;
Glyceria retroflexa v. pulvinata. Av saltvattenväxter obser-

verades Potamogeton filiformis och Zannichellia repens. En
landform av den förra arten finnes ä fuktiga ställen 50—70

m frän stranden. Denna form är krypande och mycket >

liten, men blommar och sätter normal frukt.

Pä sydsidan av Jurmo (i närheten av de s. k. nothusen) =

är stranden delvis försumpad och sank, vilket har sin orsak

i källspräng nägot längre inät land. Vattnet frän dessa

källor rinner pä grund av markens ringa lutning ej hastigt

nog ned till havet, utan genomdränker strandområdet, där.
en mängd sötvattengölar uppstätt. Ä denna sanka havs-

strand, som gödes av multnande tängmassor, frodas en rik

och egenartad vegetation. Främst faller i ögonen Sfellaria"
crassifolia v. brevifolia, som i oerhörda mängder kläder den

gyttjiga stranden. Gölarna uppfyllas av Lemna minor,

Potamogeton filiformis, P. pectinatus (en smal- och tätbladig

form), Utricularia vulgaris, Zannichellia repens etc. Runt 3

13. V. 1921. Eklund, Vegetationen a Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 191

gölarna uppträda bl. a. Agrostis.stolonifera, Calla palustris,

— Catabrosa aquatica (rikligt), Galium trifidum, Montia *lam-

> prosperma (ymnigt), Myosotis caespitosa, Ranunculus scele-

ratus (sparsamt), Sagina nodosa och S. maritima (närmare
strandlinjen). Sparsamt förekommer Bidens cernuus. Rikligt

— finnas. Marchantia polymorpha och Ptilidium ciliare samt

Philonotis fontana.
— Omkring 80—100 m från stranden växa spridda alar

och marken mellan dem är sumpig och tuvig. Här upp-

träda bl. a. Carex dioica och Andromeda polifolia, vilka båda
äro sparsamt för handen. Av mossor må nämnas Campy-

—lium' stellatum och Amblystegium scorpioides. Där alarna

växa tätare och sprida starkare skugga anträffades Vibur-
num opulus (en buske) samt vid roten av en stor al en
koloni Circaea alpina, som jag ej tidigare observerat i Korpo.
Nära Circaea-fyndplatsen påträffades flere mycket stora och

- frodiga tuvor av Carex canescens X stellulata (det. Harald
Lindberg), ny för Fennoskandia. Bastarden växte ä en

synnerligen fuktig och tämligen skuggig lokal tillsammans
med stamarterna, av vilka C. stellulata förefanns ytterst
rikligt, medan C. canescens var i minoritet (se Eklund:

"Carex canescens L x C. stellulata Good., Medd. 47, s. 95).

Helt nära dessa lokaler finnes ett sandigt gärde, där
den tidigare i Korpo ej päträffade Carex hirta antecknades.

"1 samma gärde sägs i en vattenfylld fördjupning sparsamt
— Utricularia minor, även den en stor raritet i Korpo.

I Jurmos sydvästra del, där tre länga rullstens- och

: grustungor skjuta ut i havet, växer vid innersta delen av
oden vik, som ätskiljer de två sydligare tungorna, ymnigt
— Sagina maritima tillsammans med Atriplex *salinum, A. *pro-

> stratum, Juncus Gerardi, Polygonum aviculare f. litoralis,

— Sagina procumbens, Scirpus *uniglumis etc.

a <=
W

Angäende vegetationen pä bergen pä Jurmo är ej myc-

> ket att säga. I sprickorna finnas sparsamt Woodsia ilvensis

och Asplenum septentrionale och av lavar mä nämnas Ce-

<A 2 kä ia sa

1 ua an nm
sö ÄRA ar, k

JJ 9 4 MAS
me

traria aculeata, Parmelia saxatilis och Sphaerophorus fragilis.
Därjämte uppträder ställvis pä knallarnas krön Anaptychia

192 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921.

ciliaris. Av mossor förefinnas Hedwigia albicans och Grim-
mia hypnoides, ofta mycket rikligt, dels pä bergknallar, dels
som ett täcke pä stenrösen etc.

Jurmo omgives av en stor svärm holmar och kobbar,
av vilka den övervägande delen utgöres av klippiga skär
och ett fätal av sand- och rullstensbankar. Den största av
dessa sandformationer är Sand, beläget strax utanför Jur-

mos nordostspets. Holmen består av en låg och plan sand-

„taffel“, kantad av ett rullstensbräm, och företer en egen-
domlig anblick, dels pä grund av sin säregna konfiguration,
dels pä grund av vegetationen, som verksamt bidrager till
att förläna holmen dess egenartade prägel. Främst faller
i ögonen det södra strandbrämets flora, där huvudbeständs-
delarna utgöras av Ammodenia peploides, Crambe maritima,
Elymus arenarius och Lathyrus maritimus, den sistnämnda
mig veterligen ej tidigare anträffad inom Korpo socken.

Spridda bland dessa fyra arter förekomma Isatis tinctoria,

Matricaria *maritima, Rumex crispus och Silene inflata v.
litoralis. Strandvallens översta del har att uppvisa bl. a.

Archangelica *litoralis, Artemisia campestris, Cirsium lanceo-

latum, Cynanchum vincetoxicum (tämligen sparsamt), Epilo-
bium angustifolium, Fragaria vesca och Galium verum. Rela-
tivt sparsamt uppträder längre västerut Silene viscosa. Pä

holmens nordostsida finnes en flik sandig strand, och här

antecknades Atriplex *prostratum, A. litorale (1 ex.), Cakile

maritima, Crambe maritima och Salsola kali (rätt sparsamt). s.
Längs hela sydkusten observerades Zostera marina rikligt

uppkastad. Då denna växt även anträffades i stora mäng-

der på sydstranden av Jurmo-landets utlöpare mot NE är

det tydligt, att den frodas i det grunda havet strax utanför.

Holmens plana, sandiga inre upptages av en hed, som
gentemot Jurmos hed företer en betydande olikhet i vege-
tationen. Huvudavvikelsen består i total avsaknad av Cal-
luna vulgaris. 1 dess ställe ses tongivande Cladonia rangi-
ferina och Aira flexuosa samt ställvis Empetrum nigrum. I
hedens västra del uppträder ganska rikligt Thymus serpyllum,
vilken så vitt jag känner ej finnes i övriga trakter av Korpo.

E 13. v. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 193

| Tämligen sparsamt inmängd i Cladonia-täcket förekommer
— Cetraria islandica och här och där ses fläckar med Stereo-

caulon paschale. Av den övriga vegetationen på Sands hed

må följande arter nämnas: Antennaria dioica (ymnigt), An-
thriscus silvestris (tämligen sparsamt), Arabis thaliana (ymn.),
Artemisia campestris (mycket ymn.), Draba verna (ymn.),
Epilobium angustifolium (täml. ymn.), Erigeron acris (ymn.),
Fragaria vesca (täml. ymn.), Galium verum (m. ymn.), Hype-
ricum perforatum (spars.), Juniperus communis (ett par buskar
å skyddat ställe), J. comm. v. nana (spridd), Myosotis hispida
(täml. ymn.), Polypodium vulgare (en enstaka mindre grupp),
Rubus: idaeus (ymn.), Rumex acetosella (ymn.), Salix caprea
(en buske), Sedum acre (ymn.), S. maximum (täml. spars.),
Sorbus Aucuparia (tvä buskartade individer), Tanacetum vul-
gare (täml. ymn.), Taraxacum sp. (enst.) och Viola tricolor

(rätt rikligt).

Ganska nyligen ha Jurmo-borna begynt odla tall a
Sand, och det synes som om detta skulle lyckas. Pinus
montana är här planterad som skydd för P. silvestris-plan-

> torna, vilka sålunda beredas möjlighet att rota sig fastare,
innan de tvingas att uthärda havsstormarna. Helt visst

fyller bergtallen väl sin mission som skydd för den var-
dande ungskogen; buskarna voro vid tiden för mitt besök
a Sand yviga, täta och friskt gröna, vilket ju tyder pä att

> de trivas. De unga P. silvestris-individerna tycktes däremot

lida av torkan, men kvickna tvivelsutan till sä snart röt-

terna trängt ned till fuktigare sandlager.

I detta sammanhang kan nämnas, att Jurmo-barnen
pläga förtära de omogna baljorna av Lathyrus maritimus

och anse dem helt läckra.

Av de öster om Jurmo belägna skären blevo Grund-
vikharu och Stor-Orskär föremål för undersökning. Den
förra ligger strax utanför Jurmo-landet, varifrån den skiljes

— av ett smalt och grunt sund. Skäret är klippigt och strän-
4 derna mestadels bergiga eller steniga utom i söder, där en

liten flik finsandig strand finnes, och i norr (vid sundet),
= där stranden är läg och gräsig. Tvärs över holmen sträcker

194 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 192

sig, kantat av berg, ett bälte med torr och ytterst sten-
bunden jordmän; här trivas förnämligast Aira flexuosa,
Agrostis vulgaris, Calamagrostis epigeios, Calluna vulgaris,
Cynanchum vincetoxicum, Epilobium angustifolium, Festuca
ovina, F. rubra, Fragaria vesca, Galium verum, Hypericum
perforatum, Juniperus communis, Luzula campestris, Rubus
idaeus, R. saxatilis, Rumex acetosella, Sorbus Aucuparia (en-
staka), Tanacetum vulgare, Trientalis europaea, Urtica dioica
(grupper invid större stenar; „vild“!), Vaccinium vitis idaea
etc. Nära sundet förekomma å torra ställen invid stenar,
i dagen trädande bergklackar o. dyl. Arabis thaliana, Car-
damine *multicaulis, Cerastium semidecandrum, Myosotis
intermedia, M. hispida m. fl. samt ä tängbäddarna Anthriscus

silvestris, Archangelica *litoralis, Atriplex *salinum, Baldingera

arundinacea, Cirsium lanceolatum, Galeopsis *bifida, Galium
palustre, Isatis tinctoria (jättestor och ymnig), Matricaria
*maritima (här och där), Myosotis caespitosa, Polygonum
aviculare f. litoralis, Potentilla anserina, Rumex crispus (spar-
samt), Scrophularia nodosa, Scutellaria galericulata, Sonchus
*maritimus, Triticum repens v. litoralis, Valeriana officinalis

och Vicia cracca. I nordöstra delen av holmen växer pä

den grovsteniga stranden frodig Crambe maritima tillsam-
mans med Aira bottnica, Elymus arenarius, Silene inflata v.
litoralis och Valeriana officinalis"), vilken sistnämnda är syn-
nerligen ymnig ä Grundvikharu, varemot den fullstän-

digt saknas pä Jurmo. Ett bevis pä boskapens växt-

förintande förmäga? Den läga stranden vid sundet har att
uppvisa bl. a. Agrostis canina, Erythraea pulchella, Linum
catharticum, Myosotis laxa och Plantago maior. :
Kärrartade skrevor med Carices, Comarum, Empetrum,
Epilobium palustre etc. äro tämligen rikligt för handen, men
äro i allmänhet av obetydlig storlek. I en liten göl pä ost-

sidan antecknades Scirpus *mamillatus och i en annan sädan

1) Av denna art observerades (m. sparsamt) en styvhårig form, =

som var mera lågväxt och hade tätare blomställning. Såväl stam som

blad voro håriga.

r
- SAD N
en FREE SST

U
13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 195

Lemna minor. Strandklippornas skuggiga skrevor och rem-
nor hysa rätt rikligt Cochlearia danica. Den sandiga strand-
remsan pä holmens sydsida prydes av Atriplex litorale och
Cakile maritima. Därjämte päträffades rätt mycket iland-
driven Zostera marina. Västerut övergår sandstranden i
stenig sädan och här antecknades bl. a. sparsamt förekom-
mande Artemisia vulgaris v. coarctata samt Scutellaria hasti-
folia (en tämligen liten koloni, växande bland stenar pä
gränsen mellan strandomrädet och den torra buskmarken
mera inät land). Närmast intill denna fyndplats sägs Fra-
garia vesca mycket ymnigt (nästan täckande) frodas pä en

Wyta-om.'c. 25 m?.

-Spridd över sä gott som hela skäret förekommer Ribes
nigrum. Trädvegetationen är inskränkt till tvä rönnar den
en individ Alnus glutinosa.

Stor-Örskär befinner sig omkring 2 km österom Sand
och har ett tämligen isolerat läge. SW därom ligger Lill-
Örskär, som jag ej blev i tillfälle att besöka. Till sin natur
är Stor-Örskär klippigt med breda rullstensstrandbräm (i N,
E, SE och S), vilka inåt land övergå i steniga, torra slutt-
ningar, som hysa en vegetation, företrädesvis bestående av
följande arter:

Achillea millefolium Jun. communis v. nana (rikligt)
Agrostis vulgaris Luzula campestris (spars.)

Aira flexuosa Myosotis hispida

Arabis thaliana (sparsamt) Potentilla argenter

Artemisia campestris (täml. spars.) Rubus idaeus (ymnig)
Calamagrostis epigeios R. saxatilis (mycket ymn.)
Cardamine *multicaulis Sedum maximum (här och där)
Carex muricata (grupper) Spiraea Ulmaria (närmare stranden)
Draba verna = Tanacetum vulgare

Epilobium collinum (rätt spars.) Trientalis europaea (ymn.)
Erigeron acris Urtica dioica (spridda grupper)
Fragaria vesca (täml. ymnig) Valeriana officinalis

Galium verum (rikligt) Veronica longifolia v. maritima
Hypericum perforatum (spridd) Viola tricolor

Juniperus communis (spars.)
I gränsomrädet mellan den egentliga stranden och sten-

ä sluttningen uppträder Baldingera arundinacea ymnigt.

=
Så
196 Eklund, Vepetationen 4 a Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. -Vz1921: -

I skärets sydöstra del växer ä ett c. 400 m? vidsträckt
omräde (torr, stenig jordmän) tongivande Polygonum am-
phibium f. terrestris. Denna växts förekomst här längt ute
i havsbandet å en för densamma egentligen främmande och
otjänlig lokal är egnad att väcka förväning och kan mähända
tolkas som bevis för att slumpen i mänga fall nyckfullt
spelar in vid arternas utbredning.

Strandklippornas springor och skrevor hysa Cochlearia
danica, Galium palustre, Matricaria *maritima, Silene inflata
v. litoralis etc., medan bergväggarna nägot längre inät hol-
mens mitt förlänas ett egendomligt utseende genom den
ymnigt förekommande Gyrophora pustulata. Klippornas krön
bära ofta en tät ragg av Anaptychia ciliaris. I skuggiga
och mera skyddade klyftor med matjord pä bottnen anteck-
nades Aspidium filix mas, A. *euspinulosum och Polypodium
dryopteris (en enstaka koloni) samt sparsamt P. vulgare.
Sprickor i för solen utsatta klippytor ha att uppvisa Senecio
silvaticus. En kärrartad skreva i holmens mittelparti här-
bärgerade bl. a. Carex canescens, C. Goodenoughii, Coma-
rum palustre, Cornus suecica, Peucedanum palustre, Rubus
chamaemorus och Salix bicolor (sparsamt).

Pä nordsidan, där en väldig stenvall finnes, frodas
Crambe maritima jämte Elymus arenarius. Längs oststran-
den sträcka sig mäktiga tängbäddar, vilka klädas av en
synnerligen yppig vegetation, huvudsakligen bestäende av
följande arter:

Archangelica *litoralis Lythrum salicaria

Atriplex *salinum Myosotis caespitosa

A. litorale (mycket ymn.) Potentilla anserina

Baldingera arundinacea Silene inflata v. litoralis

Barbarea stricta (m. spars.) Triticum repens v. litoralis

Cirsium lanceolatum Urtica dioica E

Galium palustre Valeriana officinalis 2

Geranium lucidum (ymn.) Vicia cracca 3

Isatis tinctoria (ymn.) Viola canina i
Geranium lucidum är synnerligen kraftig och storväxt säitä 3
trives tydligen ypperligt.') Beträffande Afriplex litorale är
< | =

1) Utom ä Stor-Örskär finnes Geranium lucidum även pä Lill-

Örskär (enligt uppgift av jurmoborna, som under länga tider haft E

E : 13. V 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 197

att säga, att alla övergängar mellan former med mycket
"smala, helbräddade blad och former med breda, tandade
och n. flikiga blad påträffades, varför det synes mig över-
flödigt att former såsom f. integrifolia, f. angustissima, f.

— serrata m. fl. särskiljas, dä de utan gräns sammanflyta med

varandra och uteslutande äro lokalformer, som uppstä vid
olika tillgång till näring. På tängbäddar uppträda alltid
grova, greniga och bredbladiga individer, vilka kontinuerligt
bliva magrare och mer smal- och helbladiga ju längre borta
> frän den näringsrika tängen de växa. Sandexemplaren t. ex.
äro enkla och späda med mycket smala blad.

Sydstranden är stenig, men stenarna äro glesare strödda,
och fin, fuktig sand framträder mellan dem. Här anteck-
nades bl. a. Aira bottnica, Agrostis stolonifera, Atriplex *sa-
linum, Carex Goodenoughii, Galium palustre, Glaux maritima,

> Juncus bufonius (ytterst sparsamt), Linum catharticum (ym-

nig), Polygonum lapathifolium f. incana, P. aviculare f. lito-
ralis, Potentilla anserina, Sagina procumbens och S. maritima,
den sistnämnda spridd längs hela sydstranden.

Pä den sandiga bottnen av en obetydlig saltvattenlagun
observerades den ytterst sällsynta Zannichellia maior (spar-
samt). Nägot längre västerut anträffades ett tiotal exx.
Silene viscosa, växande ä den steniga strandvallen. I riklig
mängd ilanddriven sägs Zostera marina.

Stor- Örskärs trädvegetation utgöres av tre individer

+ Alnus glutinosa.

Utanför Jurmos sydvästspets (rättare: spetsar!) befinna
'sig två sinsemellan parallella bankar, Estrevlan och Ömsar-
sten, vilka skiljas från Jurmo av ett grunt vatten. Estrev-
lan, den nordligare, är till övervägande del uppbyggd av

sand, grus och stenar. Här är den halofila vegetationen

synnerligen yppig, särskilt i östra delen, som består av
sand, och där även multnande tängmassor finnas, vilka

uppmärksamheten fäst vid denna växt, vilken i deras tycke är den

+ märkvärdigaste och vackraste ört de sett i sin skärgård). Också

> Crambe förekommer (enl. uppgift av samma personer) rikligt ä detta
> skär.

KON

” N

198 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o.

DEE EEE SS Hr NA Ph Hong LEBE LE REED EEE DEN ANETTE

Fig. 2. Strandkäl pä Estrevlan.

sprida en frän och obehaglig stank. Främst falla i ögonen
Atriplex litorale's dunkelgröna massor samt Crambe maritima
och Cakile maritima. De sistnämnda stodo i full blom vid
mitt besök ä banken och voro en utmärkt prydnad för den-
samma.
nyanser avstucko verkningsfullt de gula blommorna hos
"meterhög Isatis tinctoria. Bifogade fotografier giva en före-
ställning om Crambe- och Elymus-vegetationen ä Estrevlan.

Nägot längre västerut blir banken stenig och grovgrusig

och ymnighetsgraden för Atriplex litorale sjunker starkt, me-
dan den stiger för Cakile och i synnerhet för Crambe. Art-
rikedomen blir även större, och här antecknades bl. a.:

Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921.

}
I.’
AEA ja E
FREE FR al

Mot den rika blomsterpraktens vita och violetta

Aira bottnica

Ammodenia peploides

Archangelica *litoralis

Arabis thaliana

Atriplex *salinum

A. *prostratum

A. litorale

Artemisia vulg. v. co-
arctata

Cakile maritima

Crambe maritima

Cirsium lanceolatum

Draba verna

Elymus arenarius

Epilobium angustifo-
lium

Galeopsis *bifida

Galium verum

Glaux maritima

Isatis tinctoria

Matricaria *maritima

Polygonum lapathifol.

P. aviculare f. litoralis
Potentilla anserina
Rubus idaeus

Rumex crispus
Salsola kali

Sedum maximum

» Tanacetum vulgare

Triticum rep. v. litor.

— Urtica dioica

Viola tricolor

a VIE GE OS

a ad MG ns

le oh

ENTER Shi

13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 199

TIES eG a n - 5 Fe |

Fig. 3. Strandräg & -käl pä Estrevlan.

Ställvis uppträder Sedum acre i täta mattor (pä grus-
mark). Den rikliga förekomsten av Polygonum lapathifolium
ä Estrevlan (och mänga andra skär ute i havet) tyder pä
att denna art, vilken ju vanligtvis uppträder som ruderat-
växt, är fullkomligt ursprunglig i den yttre skärgården.

I mitten av banken (där den är bredast) finnes en grund,
sandig sänka med nägot fuktig botten, och där observera-
des bl. a. Agrostis stolonifera (tongivande), Anthriscus sil-
vestris (mycket sparsamt), Carex Goodenoughii, Galium ve-
rum, G. palustre, Galeopsis *bifida, Glaux maritima, Juncus
Gerardi, Myosotis intermedia (täml. spars.), M. hispida (spars.),
Rumex acetosa, Scirpus *uniglumis och Scutellaria galericu-
lata. Ä stränderna anmärktes ilanddriven Zostera (rätt
rikligt).

- Ömsarsten är ett rev, som till sin byggnad något av-
viker frän Estrevlan. Stränderna äro steniga, men stenarna
ligga glest och lämna rum för partier av fuktig, fin sand,
där Sagina maritima växer i ymnighet. Sydväständan bestär
av lös sand, och mitten av revet är högländ och torr, men
även pä krönet finnas ställvis gamla tängbäddar, som av

tydligen mycket väldsamma stormar förflyttats ända dit.

Dessa tängupplag ha blivit sä att säga inpyrda med sand
och bilda därigenom fasta vallar, där Achillea millefolium
(enstaka exx.),Arabis thaliana, Arenaria serpyllifolia, Carda-
mine *multicaulis (mycket ymnigt), Cerastium semidecandrum
(sparsamt), C. vulgare, Myosotis hispida (sparsamt), Stellaria
graminea, Veronica verna etc. trivas. Av Övriga arter, som
förekomma i revets torrare inre, mä nämnas: Anthriscus sil-
vestris, Artemisia vulgaris v. coarctata (ymnigt närmare strän-
derna), Baldingera arundinacea, Cirsium lanceolatum (rikligt),

4
<

200 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. -

TAU RT PE EN 204 n aja

Erigeron acris (här och där), Festuca ovina (ymn.), Fragaria

vesca, Galium verum, Juniperus communis (spars.), Potentilla
argentea, Rubus idaeus, Sorbus Aucuparia (ett lägt träd),
Tanacetum vulgare (mycket ymn.), Urtica Augen, och Viola
tricolor.

Pä den väta sanden mellan strandstenarna växa till-

Sammans med Sagina maritima bl. a. följande arter: ÄAgro- -

stis stolonifera (mycket rikligt), Aira bottnica (ymn.), Glaux
maritima, Juncus bufonius, J. Gerardi, Myosotis caespitosa
(sparsamt), Polygonum aviculare f. litoralis, Potentilla anse-
rina, Matricaria *maritima (ymn.) och Spergularia canina,
medan pä de närmare stranden belägna (c. 10—15 m frän
vattenbrynet) tängbäddarna Archangelica *litoralis, Isatis,
Silene inflata v. litoralis m. fl. frodas.

Säsom redan nämndes utgöres revets sydvästligaste del

av fin, lös sand, och här växer ymnigt Crambe maritima.

Egendomligt nog anträffade jag i den lösa sanden ett enda

litet (dock blommande) exemplar Solanum nigrum, en växt, -

som i övrigt saknas inom Korpo socken. (För sex är se-
dan (1914) sägs visserligen ett ex. i Korpogärds trädgärd,

men har arten sedermera ej kunnat äterfinnas därstädes.)

I närheten av Crambe-lokalen uppträder talrikt och yp-

pigt Polygonum lapathifolium. Pä Jurmo förekommer denna
växt enbart i byn och som typisk ruderatväxt, och det

ligger nära till hands att antaga, att arten N

spritt sig hit frän Estrevlan eller Ömsarsten.

Nedan äro i tabellarisk form uppräknade samtliga arter

PP TÄN AN a JE

18. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 201

a de två bankarna. Ymnigheten uttryckes enligt en fem-

gradig skala, där siffran 1 betecknar m. sparsam (—enstaka

exemplar), 2 sparsam, 3 spridd, 4 tämligen ymnig och 5

- ymnig (—täckande). Ehuru avståndet mellan de två reven

är rätt litet, har vegetationen att uppvisa helt betydande

olikheter vad säväl artsammansättningen som ymnigheten

vidkommer. För att bättre äskädliggöra dessa olikheter

har jag uppställt nedanstående tabell, där kolumnen I upp-
tar Estrevlans, II Ömsarstens arter.

1 I. IL u

Achillea millefolium =E 1 Isatis tinctoria 3. 4

Agrostis stolonifera '4| 5| — Juncus Gerardi 1.3.14

Aira bottnica | 2|5| J. bufonius Eo

Ammodenia peploides | 4/|—]| Juniperus communis Ber

— Anthriscus silvestris 2! 3 Lythrum salicaria — | 4

Arabis thaliana : 4 Matricaria *maritima 3. 5

— Archangelica *litoralis EE Myosotis caespitosa —| 2|

Arenaria serpyllifolia |-2] 2 M. intermedia 1,2 | 21

Artemisia vulg.v.coarctata| 1| 5 M. hispida 11=2! 2]

Atriplex *salinum 3| 4| Plantago maior | 27 2|

A. *prostratum 2]— Polygonum lapathifolium | 5 | 4|

A. litorale | 5|]— P. aviculare £. litoralis | 3! 3|

+ Baldingera arundinacea | — 4 Potentilla anserina | 4| 5)

Cakile maritima Säll P. argentea I 41

Cardamine *multicaulis Ve 5 Rubus idaeus | 4| 4;

Carex Goodenoughii -8|—1| Rumex crispus 3 | a

| Cerastium vulgare —|4| R. acetosa | 2|—]

> C. semidecandrum R tt Sagina procumbens G N

Cirsium lanceolatum | 31.4 S. maritima — [3-4]

+ Crambe maritima 5! 4| — Salsola kali 2|—

> Draba verna | 4!— | Scirpus *uniglumis | 31 41

Elymus arenarius PRS N 3 Scutellaria galericulata | 3 4,

| Epilobium angustifolium | 3 | — Sedum maximum a 2!

>| — Erigeron acris — 2 S.acre [41-83

Festuca ovina = 5| Silene infl. v. litoralis —| 3

Fragaria vesca N 3| Solanum nigrum — lex!

— Galeopsis *bifida | 4) 5| Sorbus Aucuparia — |1ex.|

Galium palustre ı 3| 3) — Spergularia canina | — 3)

| ÅG. verum | = 4| 4, Stellaria graminea | 4
| Glaux maritima | 3| 4

Tanacetum vulgare [<4| 5 |

202 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. >

| I. |. | L IL. |

j ja
Triticum rep. v. litoralis | 3| 5 Viola tricolor 741.8 ;

| Urtica dioica 121,4 Zannichellia repens ae

' Valeriana officinalis = | (Zostera marina.) +] —

' Veronica verna | 21:31 Summa arter |44|56

I det grunda sundet mellan bankarna växer Zannichellia
repens, som även trives i smä saltvattengölar pä Ömsarstens
nordstrand.

Sydväst om de nyss beskrivna reven ligger en stor
bank, Skalmörn, som jag ej blev i tillfälle att besöka. En-
ligt uppgift av Jurmoborna förekommer Crambe maritima
mycket ymnigt därstädes.

Utanför Jurmos nordkust är Huvudskär beläget. Denna
holme är högländ och uppfylld av berg, vilka äro ytterst
söndersplittrade och rika pä remnor och klyftbildningar.
Stränderna äro mest klippiga och steniga. På holmens nord- '
sida höjer sig en väldig stenvall terrassformigt inåt land.
Tvenne skogsdungar finnas, Söderskogen vid sydkusten,
Norrskogen i nordost. Trädslagen äro Alnus glutinosa, Be-
tula odorata, Salix caprea (sparsamt) och Sorbus Aucuparia
(sparsamt). Till Söderskogen ansluter sig en torr, stenig
sydsluttning, där den för prov. Ab nya Fragaria viridis an-
träffades. Å denna backe antecknades bl. a. följande arter:

Achillea millefolium
Agrimonia eupatoria
Aira flexuosa
Anthoxanthum odorat.
Avena pubescens
Botrychium lunaria

Fragaria vesca
F. viridis
Galium verum

Hypericum perforatum

H. hirsutum
Juniperus communis

Poa pratensis
Potentilla argentea
Rubus saxatilis
Rumex acetosella
Silene nutans
Stellaria graminea

Carex muricata
Cynanchum vincetoxic.
Erigeron acris Myosotis hispida V. chamaedrys L
Festuca ovina Origanum vulgare V. verna 5 >
Fragaria viridis förekommer i ett hundratal individer pä
ett mindre omräde av backen. Växten hade stora, mogna
„smultron“ vid tiden för mitt besök ä Huvudskär. > M
= FG a
1) Ymnighetsgrad oanvändbar, dä växten blott ses ilanddriven.. |

Linaria vulgaris
Luzula multiflora

Turritis glabra
Veronica officinalis

13. V. 1921. Eklund, Vegetationen & Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 203

I Söderskogen sägos i trädens skugga Anthriscus sil-
vestris, Carex pallescens, Convallaria polygonatum (rikligt),
C. majalis (ymnigt), Majanthemum bifolium, Melica nutans,
Platanthera bifolia (sparsamt), Poa nemoralis, Potentilla erecta
(spars.), Ribes alpinum, Rumex acetosa, Spiraea Ulmaria,
Viola canina etc. De torra Juniperus-markerna i denna del
av holmen företedde en glad anblick genom den färgprakt
blommande Hypericum hirsutum, Rosa cinnamomea och Ve-
ronica longifolia v. maritima utvecklade.

I Norrskogen, där marken flerstädes är rätt fuktig,
anmärktes en buske Vibmnum opulus och kring denna (del-
vis i dess skugga) sparsamt Carex Buxbaumii, som tidigare
"sä vitt jag vet ej påträffats inom Korpo.

Sällsynt växer i klippspringor i holmens södra del As-
plenum septentrionale och Woodsia ilvensis och pä bottnen
av de djupa och tämligen breda remnor, som mängenstädes
gapa i berggrunden, trivas Aspidium filix mas, A. *euspi-
nulosum (täml. spars.), A. *dilatatum (ej sälls.), A. filix fe-
— mina (spars.), Polypodium dryopteris och P. phegopteris (rätt
spars.). Tämligen sparsamt förekommer P. vulgare i klipp-
sprickor.

Kärrartade skrevor finnas, men äro jämförelsevis fä till
antalet. I de Sphagnum-rika ses ymnigt Drosera rotundifolia
och Rubus chamaemorus. Många skrevor sakna Sphagnum
> och ha bottnen täckt av grusblandad svart ävja, varjämte
- de ofta innehålla vatten. I dessa uppträda sparsamt bl. a.
— Carex ampullacea, Lysimachia thyrsiflora (enstaka exx.) och
— Scirpus *eupaluster. En liten, nästan uttorkad putti norra
-delen av holmen hyste ytterst sparsamt Callitriche verna,
= en annan liknande bergsgöl Scirpus *mamillatus.
Strändernas växtlighet är rikast i söder, där den ste-
> niga havsstrandtypen har att uppvisa Aira boftnica, Archan-
gelica *litoralis, Baldingera arundinacea, Crambe maritima,
> Elymus arenarius, Isatis tinctoria (enst. exx.), Matricaria
*maritima, Rumex crispus (spars.), Silene infl. v. litoralis,

Triticum repens v. litoralis, Valeriana officinalis, Vicia cracca

204 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. |

m. fl. Nedanför Söderskogen är stranden mera n och
„gräsig“. Här antecknades följande 18 arter:

Agrostis stolonifera Euphrasia officinalis Juncus Gerardi

Aira bottnica (coll.) Linum catharticum

Atriplex *salinum Festuca rubra v. are- Plantago maior “A

Avena elatior naria Polygonum avic.f. litor.

Carex Goodenoughii Galium palustre Potentilla anserina

Erythraea pulchella Glaux maritima Sagina procumbens:
Hierochloö odorata Scirpus *uniglumis

Där tängbäddar finnas ses Archangelica *litoralis, Atri-
plex litorale (täml. spars.), Cirsium lanceolatum, Galeopsis
*bifida, Galium palustre, Lythrum salicaria, Peucedanum pa-
lustre, Potentilla anserina, Scrophularia nodosa, Scutellaria
galericulata och Sonchus *maritimus. Nägot längre västerut
växte bland de söndersplittrade klipporna nägra fä exemplar
Silene viscosa samt i remnor och skrevor Hard Ta
Cochlearia danica.

Den norra strandens väldiga stenvall är rätt steril. Ehä

dast glest spridda Crambe-„buskar“ och tuvor av Elymus

arenarius uppträda här. Märkvärdigt nog anträffades två

yviga tuvor Carex acuta pä den steniga stranden, en lokal,

som ju är främmande för denna art (vilken jag ej tidigare

sett i Korpo). Ä stenbrämets översta rand sågs ett enda

exemplar Silene nutans v. glabra.

Huvudskärs flora saknar egendomligt nog Hypericum
guadrangulum (rätt allmän pä Jurmo), medan H. perforatum
och H. hirsutum förekomma helt ymnigt. Släktet Trifolium

har ingen representant pä holmen, vilken & andra sidan har =

att uppvisa mänga arter, som saknas pä det närliggande

Jurmo, exempelvis Agrimonia eupatoria, Avena elatior, Carex
acuta, C. Buxbaumii, Convallaria polygonatum, C. majalis,

Cynanchum vincetoxicum, Fragaria viridis, Hypericum hirsu-
tum, Origanum vulgare, Rosa cinnamomea m. fl. Här mä =

inflikas, att släktet Rosa saknas pä Jurmo.

Utom de ovan beskrivna skären kring Jurmo finnas i .
det omgivande havet många fler, som i botaniskt syfte al-
drig besökts, och antagligt är att intressanta fynd ytter- '
ligare komma att göras i detta område, som redan bjudit

13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 205.

pä sä många överraskningar. Resultaten av sommarens

exkursioner till Jurmo äro främst fynden av Stellaria crassi-
> folia v. brevifolia, ny för Finland, Carex canescens X echinata,
> ny för Fennoskandia, och Afriplex *prostratum, Catabrosa

aquatica, Fragaria viridis, Polygonum Raji och Sagina mari-
tima, nya för prov. Ab. Av dessa senare saknas 3 pä Äland,
näml. Atriplex *prostratum, Catabrosa aquatica och Poly-
gonum Raji, medan Fragaria viridis och Sagina maritima
nästan uteslutande tillhöra den äländska växtprovinsens väst-

> ligare delar och icke finnas i den östra skärgär-

den!) (Kökar, Sottunga, Föglö), till vilken -Korpo ansluter
sig. Det är därför svärt att tänka sig, att dessa tvä arter
invandrat frän Äland. Antagligare synes det mig att ställa
deras och de övriga arternas förekomst inom Jurmo-omrä-
det i samband med den i viss män egendomliga floran i
det sydligaste skärgärdsgebitet av Regio abo@nsis och söka
förklaringen i en invandring direkte frän söder

och sydväst (Balticum och Sveriges ostliga

landskap) till dessa delar av värtland och icke
frän äländsk sida. Detta förmodande stödes mähända
ytterligare av följande omständigheter: de flesta nyssnämnda
och de tre följande arterna förekomma i det nordliga Bal-
ticum (Estlands västkust, Ösel, Dagö); i Jurmo-omrädet
förekommer Crambe maritima i yttersta ymnighet, men är
sällsynt bäde i prov. Al (där den anträffas i Kökar, som

direkte ansluter sig till Korpo, samt ä en lokal i Sottunga
skärgård) och i prov. N; i senaste tid har Lepidium lati-
> folium blivit funnen i det närbelägna Hitis” södra skärgård

(Se Medd. 45, sid. 5) och Centunculus minimus ä det strax
nordost om Jurmo belägna Nötö, Nagu socken (enl. munt-
ligt meddelande av Gunnar Marklund)?); vidare an-

| träffas i Jurmo-gebitet arter, vilka saknas eller äro ytterligt

l
k

1) Se Alvar Palmgren: Studier över löfängsomrädena pä
Äland, sid. 525.
| 2) Angäende Centunculus minimus i Korpo se Eklund: Bota-
niska notiser frän Ab: Korpo (Medd. 46, sid. 21—23).

aah oi da
N

206 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921.

sällsynta inom Al, såsom Ammodenia peploides, Lathyrus
maritimus, Salsola kali, Zannichellia maior.

I detta sammanhang kan nämnas, att mina undersök-
ningar i Korpo västligaste skärgärd (Kräkskär, Kälö-grup-
pen, Lillgyltö, Galtholm, Lempersjö, Längviksomrädet) läm-
nat resultat, som tyda pä, att även en invandrings-
väg västerifrän existerar, längs vilken mänga
äländska arter spritt sig österut. Sädana äro
BL. a:

Allinm scorodoprasum Geranium sanguineum Pirus malus *acerba -

Cerastium glutinosum!) Hypericum hirsutum Rhamnus catharticus
Dentaria bulbifera Laserpitium latifolium Rosa canina

Draba muralis Orchis sambucinus Saxifraga tridactylites
Gentiana uliginosa; Platanthera montana Sedum album |
Geranium lucidum Prunus'spinosa . Sorbus Scandica

Nedanstäende tabellariska förteckning upptar alla de

arter jag observerade ä Vidskär (kolumn A), Jurmo (B),

Huvudskär (C), Grundvikharu (D), Sand (E) och Stor-Örskär
(F). Frekvensen anges enligt en femgradig skala, där siff-

ran 1 betecknar m. sällsynt, siffran 5 allmän. För att bättre

framhäva skiftningar i frekvensen användes tecknet +, som
anger en frekvensgrad, stäende mellan tvenne frekvens-
värden. Med utropstecken (!) äro de arter utmärkta, vilka
kunna anses ha följt i människans fotspär; där tvivelsmäl
räder utsättes frägetecken. =

| A. *dilatatum

1) Arten (ny för: Ab) anträffade jag senaste sommar (1920) å
Lempersjö, där den m. sparsamt växte ä en torr sydsluttning a
sammans med C. semidecandrum.

W - 99

Så S
A Eee "a Pay

A. cristatum
A. thelypteris

Asplenum septentrionale

Pteris aquilina
Polypodium vulgare
P. dryopteris

P. phegopteris
Botrychium lunaria

Ophioglossum vulgatum

Equisetum arvense
E. fluviatile
Lycopodium selago
L. annotinum

L. clavatum

L. complanatum
Picea excelsa
Pinus silvestris
Juniperus communis
J. comm. v. nana
Typha angustifolia
Sparganium affine
Zostera marina!)
Potamogeton natans
P. gramineus

P. pectinatus

P. filiformis
Ruppia rostellata
Zannichellia repens
Z. maior

Calla palustris
Lemna minor
Juncus Gerardi

J. compressus

J. alpinus

J. bufonius

J. supinus

mf. fluitans
J. filiformis

ajon loo | n |
| |

Sn SE TA

— 13 +1 — | — AE Vän,
ee a ee ET
ee "lo
2-13 2+| — *'1+/1+
3+|4 NIT

rn Einen ne
u a ee an
4 RA
2+]8 | -1-1- ne
— |1+| So | — |
ee ee
<= ih ISA ar en a a
BE ee re
a AN. 20% mat ae
— [2exx]| — | — !odlad|] — |
5 i N ER AASE
3-15 | |4+|3 |4+|
area
ist) a:
4 = offert
es
3 +4 oe
E NE
2 ai
— | — | — | — | — |1+
Datan 3 a pasukst=t Ms
4+/4+|4- 4+|— |3
ee
— [4 + — | == =
2+13 !|— | — | — |1+
re SEN kä
aio [a
RE TFA Mir

!) Observerades endast ilanddriven.

13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 207

be - > 6 sn nn nn nn en

Luzula pilosa 2

L. campestris 3 4 —-
L. multiflora 5

Rhynchospora alba

Rh. fusca

Scirpus Tabernaemontani
Sc. pauciflorus

Sc. *eupaluster

Sc. *uniglumis

Sc. *mamillatus
Eriophorum alpinum

E. angustifolium

E. vaginatum

[v]

J
det

. chordorrhiza

. disticha

. muricata 4

. teretiuscula

leporina 3

stellulata 15
4

HTT SSS EINI
jaja
D [Sv]
rec
Was

++ +
KI

canescens |
canescens X stellulata |
acuta

Goodenoughii >
Buxbaumii —
. pilulifera | -—

N + Ot 0 P 605 D D P O +
Id)
Ba

PD + HH
++

limosa
irrigua ==
. panicea 5
pallescens 21,4
Oederi 3
. ampullacea
. vesicaria 3
. filiformis 5
. hirta =
Baldingera arundinacea >
Anthoxanthum odoratum

++!
|

9 H H OT CO IN KH
>
EI

Bannannnnnannnnananen
paa ne
|

N + + -

5
Hierochloé odorata 3
Milium effusum 3 +
Nardus stricta | 4

Be
>

; 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 209

v TN 1] Ja

KATE ROA Rp

car

k (0 MN JAA u 3 --
N
i KN i | LI
— — — — Om inn dn
D

— Phleum pratense!
— Alopecurus pratensis!
- A. arundinaceus

A. geniculatus

A. geniculatus X pratensis N

Agrostis vulgaris

A. canina

A. stolonifera
Calamagrostis purpurea
C. epigeios

C. stricta

+ Avena elatior

fr wo rer rr
- v U
- N j W
— tnt ——— m tj —->«= i
|

A. pubescens

Aira flexuosa
A. caespitosa

A. bottnica

A. bottnica X caespitosa ?)
— Triodia decumbens

Phragmites communis
Melica nutans

Briza media

Poa annua!

-P. nemoralis

P. trivialis

P. pratensis
Catabrosa aguatica
Glyceria fluitans

G. retroflexa

v. pulvinata
Festuca elatior!

v. pseudololiacea!
F. ovina
F. rubra

Vv. arenaria
Bromus mollis! (?)
Triticum repens!

v. litoralis
Elymus arenarius

2) Funnen 1921.

|
a | m] ». | & | 8. |
| | | | |
— |3 PLN) yet E Ra
HER — | — a hei
Pk 2 = s 4
— |2+ Lai REN
kA 3 5 Ane
[54 SI oo] 2=h[ KA] L
190004 + [4014 — 4 |
Bn 192 FRE. sr wer
5 (5 N en
2 [ — 3 — | — [= -
N a R | > — — >| —
4+13 a oa Se
5 5 5 5 5 5 |
4 + 14 24/— [= [| — |
ASA SRK 4 3 EEI
nor - Er a 3
4 44] — |.— 1.- —
BEE ee
u FM s
a TEN = 22 assa EEA
ch k
FE De a
ES 3 Fösta er en Rz
34 la + la — |1+| —
ee Bar Eä a4 2
ALUSSA 2214] 1k =
ee ny 43 a v
FERR 24 22 en A
koli 9 SE SA zu ssa
EE iv Pata SR MR kes
EELA EE Ba — |
4+13 SA PRAG 1
DE A: ae.
1 2+| — Te Se ==]
— . |2+| — = a TÄ
ee ADA SN
2+ 1/4 | 3 "37:73 4
Införd vid tryckningen.
14

: A Hpi < W
210 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921.

Triglochin palustre

Majanthemum bifolium

4
Convallaria majalis 5
C. polygonatum [<4
Paris guadrifolia | 3
' Orchis maculatus ı 4
Platanthera bifolia . 4
Listera cordata 1

% |
B | C | D | E F
|
er a
| 3 | 3 + | E - = —
T. maritimum nA 2+4'i— | — | — — 17
Allium schoenoprasum 14 2+ 13 3 | 3 SS
A. oleraceum [97 = META — ER Mae er |
3 +
-——
|

LL nnnnu,
|
|

DD "ITI < De nA jen
|

. *rosmarinifolia

‚ Populus tremula 4
Betula odorata 5
Alnus glutinosa 5
Urtica urens! —
U. dioica —
Rumex crispus —

ww
fu

+S+++
|
>
|

R. domesticus 2

| R. acetosa 4
R. acetosella 5
Polygonum Jlapathifolium!! (?) | —

f. incana —

. amphibium f. terrestris —
. minus — 2
. aviculare! — 3
3

|
|
|

VAS D
v:
DD
+

P ww Ot = P P W PD + +

v vv

f. litoralis 34
P. Raji an
P. convolvulus ER
Chenopodium album! —'
. Atriplex *salinum Be
A. *prostratum 1

i
ER
+
Ken
tia. |
TK TTA. MSN

ww
+
ARE EIS.

Weta
y

& > A. patulum

j
>

PR:
=, R. repens
EA e Ro

RETTET SE

|
|

WA. litorale
Salsola kali
Montia *lamprosperma
Silene viscosa
S. nutans

v. glabra
S. inflata v. litoralis
Dianthus deltoides
Lychnis dioica
Sagina nodosa

S. procumbens

f. pentamera '
S. maritima

v. rosulans ?)
Ammodenia peploides
Moehringia trinervia
Arenaria serpyllifolia
Stellaria media
St. graminea

' St. longifolia

St. crassifolia v. brevifolia
v. paludosa ?)

Cerastium vulgare

C. semidecandrum

‚Spergula arvensis! '

Spergularia campestris! (?)

Sp. canina
Scleranthus annuus

Nymphaea candida

Caltha palustris
Thalictrum flavum
Ranunculus marinus
R. flammula
R. auricomus

acer

sceleratus
Nasturtium palustre

A Barbarea stricta

A. JB k DE kim F.
er. | — —,|! — | —
— | — !2+|3 |1ex4
en 9 ==" 3 —
De, NV Beh Se au
3 | — [14] — 2+|2
END 3 + = a Dr
Fo leer ER PÄ
TS fe RN Bf u Se 3
3 a ER a ana
4 ee ee
- j1 = 1-1 |
— 1134| - | —- | 12+
ER re = ja
ED a N ESS 3 + =
+ 220,1, Fee
1 2 +) — |ı |. [-—
5 4+|4 |4 |3 4
BUN d BIT” "ae
er | o— | — | - ER
4 4 2 Ber: FE =
| 2 SEE arg! AN = —
S tä: Ni oN 8 Er
HSA ve Br == En 2
ET EA EA TERN] Dee
— |2 a Pe Maa rn
Bere Hr Rn
SEA 3 A e A ka
a DER aan L. ar == GER
2+ äs Sen 1 re
4 4 k PESÄ RRA L
J EC KAA Oa ne Inn
3 + /4 E She
en 2 + WTA er NY FAT»
— |1+ EIER, 2 MX
EC; — | — === se
Me ea YIT AUKI L. TAE

= 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 211

—
.

212 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. v. 1921.

N -
Han ER

A, B.

o
9
tr

Arabis thaliana
Cardamine *multicaulis

|
w 0. +
+

Draba incana

BB NN 0O

D. verna

NO +

+ DO
KERN Mr

Cochlearia danica

Lepidium ruderale!
Capsella bursa pastoris!
Isatis tinctoria

Cakile maritima

Crambe maritima

> PD — PD O P
Pe ER TS

Drosera rotundifolia
Sedum maximum
S. acre

Parnassia palustris

Ribes alpinum

Turritis glabra

R. nigrum

Prunus padus

Spiraea Ulmaria

Geum rivale

Rubus idaeus

R. saxatilis

R. chamaemorus

Fragaria vesca

F. viridis

Comarum palustre

Potentilla anserina

P. argentea

P. verna

P. erecta

Agrimonia eupatoria

Rosa cinnamomea

R. canina

R. glauca

R. coriifolia

Sorbus Aucuparia 3

Trifolium pratense! (?) 4

T. medium — | 1
3
13

>
>
Kae

PP OP OON N NM EP $$ O + O H EP

++ ++ ++

++!
>
|

RB O PB D $ OR O

= mi 19 Co BON OT p Ot po
|
+ VN
Fö 4
fd
+
|

PO
EHRE BUND an D
|

T. repens =
Vicia cracca 4

r 13. v. 1921. Eklund, Vegetationen ä EGR o. Jurmo (Ab, vast 213

> Lathyrus pratensis

— L maritimus

| Geranium pusillum! (?)
G. lucidum

Oxalis acetosella

| Linum catharticum

| Callitriche verna

Empetrum nigrum
Rhamnus Frangula
Hypericum perforatum
H. hirsutum

H. quadrangulum
Viola palustris

IV. canina

| V. Riviniana

V. tricolor

Lythrum salicaria

k Epilobium palustre
>| E. collinum
>| E. angustifolium

> = Circaea alpina

>>| Hippuris vulgaris
+. Archangelica *litoralis

a N a
Pen.

— Peucedanum palustre
+ Anthriscus silvestris
| Cornus suecica
—Pirola minor

— Andromeda polifolia
>. Vaccinium myrtillus

<. V. uliginosum

> IV. vitis idaea

= — Oxycoccus palustris
x

*microcarpus

ER
= — Calluna vulgaris

f. albiflora
> Trientalis europaea

L. thyrsiflora

k Lysimachia vulgaris
=

EA Glaux maritima
4 E —Menyanthes trifoliata

== = —+ a o + OT DO a Ot Ot = PO

+ O
d-

D 00 Oon
kuva

RB NR PD O PD +

OO = O NPD + P+ O

+ +

214 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13-8 1921.

Gentiana *lingulata 2

Erythraea litoralis 2 Fl

E. pulchella SE Vet Pe
Are [rr
2

Cynanchum vincetoxicum

Asperugo procumbens!
Mentha arvensis
Lycopus europaeus
Origanum vulgare
Thymus serpyllum

-
|
|
|

Lamium purpureum

Scutellaria galericulata

Sc. hastifolia

Prunella vulgaris
Scrophularia nodosa
Linaria vulgaris

Veronica scutellata

V. chamaedrys

.V. officinalis

V. longifolia v. maritima
V. verna

Odontitis *verna

Euphrasia officinalis (coll.)
Rhinanthus maior

Rh. minor

Utricularia vulgaris

U. minor

Plantago maior

> Pl. maritima

— Galium palustre

. trifidum

. uliginosum 4
. boreale
. verum 3)

Se
N
Kää al

| E sä

*incisum | — 1 —

Galeopsis *bifida 4 4 2 +
äs

N»
(eb)
-F
|
|
q N f arr

aaa

|
A.

ar N x m 0 >
ERP VIN ESR N ITN

e (
kor FW

n ka
SATA
PYK rt i.

=. 13. V. 1921. Fklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 215

| |
|

Viburnum opulus
Valeriana officinalis

— Campanula rotundifolia

C. persicifolia

Aster tripolium

Erigeron acris
Antennaria dioica
Gnaphalium uliginosum!
Bidens cernuus

Achillea millefolium
Tanacetum vulgare

Matricaria inodora! (?)

*maritima
M. discoidea!
Artemisia absinthium!
A. vulgaris!

v. coarctata
A. campestris
Tussilago farfarus

— Senecio silvaticus
— Cirsium lanceolatum

C. arvense v. horridum
C. palustre

Centaurea jacea
Leontodon autumnalis
Taraxacum spp.
Sonchus *maritimus

S. oleraceus!

Crepis tectorum

Summa formarum | 213

ja laj D] € | s.)
| EN |
| | | |
free = | = n
RT = BE !!sXIo
Be — |-— [| - 1
Ks!" =
[a+ [24] - KS HF,
FAI 212133 REN I
dera | - Je |
Ba pr A ee I =
een ee
2 +13 Be |<- 4 +
18 + |4 4 A EHE
ae maia
18 +13 2+13 2 +3 +]
01/3 Rare Sn E
ae — = — —
Serie, et ae aka
[| EI A ou ar =
Bee — | — |5 2 +
| — 1 + — a N ==
E 3 2,12 E DE
12+13 3 2+3 3
oo J1+|-|- — -
009 s M Pea R
11 pula IE NN az ==
2 +/3 [o = ET
2 a RE SKAR KA 5 9
4+13 SE CA fe Baal ll er
Er De re Tä
BE A RE BE Nämä Kean
273 | 151. | 102 | 48 | 100

Übersicht der wichtigeren Mitteilungen
1920— 1921.

L Zoologie.

Allgemeines.

Naturschutz. Eine Materialsammlung Naturschutz, speziell
die Naturschutzbestrebungen in Finnland betreffend,
wird von Herrn Prof. Dr. K.M. Levander vorgelegt.
Die Sammlung umfasst Ausschnitte aus Zeitungen und >
Zeitschriften, Litteraturhinweise, kleinere Separata, Aut, |
rufe, Gesetzakten etc. S. 48. =

Herr Oberförster J. Montell hebt hervor, dass >
bei den Abforstungen die Nistbäume der Raubvögel und =
auch die hohlen Bäume, wo u. a Eulen nisten, ge-
schont werden sollten. Es wird beschlossen, bei dem =
Oberforstamt Massnahmen in dieser Richtung anzuregen. _
S. 77—179. 2

Von der Gesellschaft ist ein Aufruf verbreitet wor-
den, genaue Angaben über bemerkenswerte Naturfor- -
mationen und Naturgegenstände, Tiere und Pflanzen, in
verschiedenen Teilen des Landes einzusenden. R. Palm-
gren. S. 162-163. =

Doppelbildungen bei den Vertebraten. Referat. G. Ekman.
Sd. |

Neue Statuten am 13. Mai 1921 angenommen. S. 157—162. -

fre

LT A ET TA
W / E 8.3

vk. Hanki 2 RE Tn JA YLA R JÄ
ih j A 2 p
h |

42” Ace
|

NET

ERS

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 217

Mammalia.

—Arvicola glareola, Albinos aus dem Kirchspiel Sievi, Ostro-

bothnia media, am 26. August 1914 gefangen. J. Car-
euelan. -:'S. 16.

Eutamias asiaticus Gm. Diese Art ist nach einer alten
Aufzeichnung des Herrn Lektor K. H. Hornborg im
Jahre 1878 im Kirchspiel Pielavesi in Savonia borealis
gefunden worden. S. 79.

Aves.

— Ardea cinerea. Nistend wurde diese Art am 14. Juni 1920
auf der Insel Iso-Raumskeri in den Schären von Kus-
tavi-Taivassalo in der Regio aboönsis von Herrn Stud.

> M. Wilson gefunden. Die Maasse der 5 Eier S. 21.

= E. W. Suomalainen. S. 21—23.

i Ein Ex. wurde Ende August 1919 im Kirchspiel
Snappertuna, Nylandia, geschossen. E. Nyberg. S. 25.

btaoris stellaris in Finnland überwinternd. I Välikangas.
S. 173—178.

— Ciconia nigra. Am 4. Juli 1917 wurde 1 Ex. und einige
Tage später 2 Exx. sowie Ende August 1920 1 Ex. am
Tvärminneträsk im westlichen Teil von Nylandia vom
Schüler B. Nilsson beobachtet. K.-E. Sundström.
S- 50.

Circus macrourus. Ein Ex. im Okt. 1920 in Tervakoski in

> Tavastia australis geschossen. E. Merikallio. S. 47.

Emberiza aureola. Am 23. Juni 1920 wurden in der Nähe
von Uleäborg, Ostrobothnia borealis, 2 Exx. geschossen
und ein drittes gesehen, ebenso an einem anderen Ort
in der betreffenden Gegend die Art im selben Sommer
gesehen. E. Merikallio. S. 31.

— Gyps fulvus. Fin offenbar als Irrgast im Kirchspiel Pielis-

- järvi, Karelia borealis, geschossenes Ex. wurde vor-

gelegt. Rolf Palmgren. S. 16.

Herr Prof. Dr. K. M. Levander bringt in Erinne-
rung, dass in diesem Jahrhundert 2 Exx. in Estland
resp. Kurland erbeutet worden sind (Ornith. Monatsber.,

+ Berlin 1914, S. 33—34). S. 30—31.

218 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Loxia bifasciata. Ende Juni 1916 wurde in Salmi, Karelia
olonetsensis, 1 3 beobachtet. Jarl Carpelan. S. 73.

Muscicapa grisola, mit einander verwachsene Zwillinge. Am

2. Juli 1920 wurden in der Nähe von Helsingfors „sia-

mesische Zwillinge“ von Muscicapa grisola beobachtet.
Der Autosit war gut entwickelt und von normaler
Grösse, nur der rechte Schnabelwinkel war etwas de-

formiert und zeigte eine ovale Spalte, aus welcher ein

trockner Strang von etwa 1 cm Länge und 1 mm Dicke

hinausragte. Der Strang vereinigte den Gaumen des

Autositen mit dem Bauche des Parasiten. Jener war ein-

getrocknet, schien aber normal ausgebildet gewesen zu
sein. Kopf, Rumpf, Füsse und Flügel liessen sich deut-
lich unterscheiden. Runar Forsius. S. 6—7.

Muscicapa parva. Am 9.—11. Juni 1920 wurde diese Art
| im Kirchspiel Kuhmoniemi, Ostrobothnia kajanensis,

beobachtet. E. Merikallio. S. 31.

Parus caeruleus. In Borgä, Nylandia, am 28. 10. 1920 beob-

achtet. A. Aunela. S. 32.
Phylloscopus sibilatrix. Ein J wurde am 9. 6. 1920 im Kirch-

spiel Kuhmoniemi, Ostrobothnia kajanensis, geschossen.

E. Merikallio. S::31.

Hochnordische Strandläufer u. a. Stelzvögel in den Gegenden

von Hangö und Tvärminne, Nylandia. Die untiefen
Meeresbuchten an der Halbinsel von Hangö scheinen.
sehr beliebte und während des Herbstzuges regelmässig

besuchte Rastplätze für einige hochnordische Arten

darzustellen: Sguatarola sguatarola, Tringa ferruginea,
Tr. canutus. Ausserdem wurden hier 10 einheimische _

Stelzvogelarten beobachtet. K.-E. Sundström. S. p

48—50. |
Ornithologische Beobachtungen aus Jaakkima in Karelia lado-

gensis und Juuka in Karelia borealis. Neu für Karelia.

ladogensis sind folgende 9 Arten: Caprimulgus euro-

paeus, Nyctea scandiaca, Haematopus ostralegus, Mache-
. tes pugnax, Spatula clypeata, Sterna macrura (nistend),
Larus argentatus, Cepphus grylle (nistend) und Alca torda

Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 219

(nistend). Einige von diesen sind typische Meeresvögel,
die hier auf den Schären und Klippen des NW-Utfers
des Ladoga-Sees leben. Zu dieser Gruppe gehört auch
> die schon früher aus der Gegend als nistend bekannte
Phalacrocorax carbo. Eine Erklärung hierfür findet der
Verf. darin, dass der Ladoga mit seinen weiten Fjärden
und klippigen Inseln an die Ostsee erinnert; vielleicht
wären die Vögel hier auch als Relikte aus Zeiten an-
zusehen, in denen der Ladoga in offener Verbindung
- mit dem Meere stand. — Neu für Karelia borealis:
Picus canus, Dendrocopus leuconotus, Falco aesalon, Sco-
lopax rusticula. — Ilmari Hilden. S. 59—62.
Ornithologische Notizen aus dem Revier Siikakangas, Tavas-
tia australis; 10 Arten. Komplettierung der Notizen
von Merikallio, Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 41, S. 184.
Kart Carpelan 8-73.

Reptilia.

Pelias berus. Eine von Herrn Stud. A. Carlberg in
Skinnarvik im Kirchspiel Dragsfjärd, Regio aboensis,
erbeutete, junge Kreuzotter mit zwei wohl entwickelten
Köpfen wurde vorgelegt. Angeblich sollen diese Köpfe
im Leben von einander unabhängig funktioniert zu ha-
ben. Somit konnte der eine Kopf in Ruhe versenkt
sein, während an dem anderen die Zunge lebhaft spielte.
Enzio Reuter. S. 6.

Lacerta vivipara. Ein Ex. mit gespaltenem Schwanze wurde
vorgelegt. Es war im Kirchspiel Esbo, Nylandia, im

> J. 1914 erbeutet. J. Carpelan. S. 16.

Pisces.
Fischereibiologische Untersuchungen im See Tuusulanjärvi, Ny-
landia. Siehe Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. 52, N:o 1.
H. Järnefelt. S. 46.

Über den Lachs und den Lachsfang in Finnland. In einem

Vortrag wurden die wichtigsten Fangplätze und das
Fischereigerät, die Zuwachsverhältnisse und der Auf-

220 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen.

enthalt im Flusse und im Meere besprochen. Kaum
2 °/, unserer Meereslachse steigen zweimal flussauf-- E
wärts. T. H. Järvi. S. 76. 5
Cottus poecilopus. Kuusamo, Kitkajärvi. I. Välikangas. 3
S. 89. N

Coleoptera.

Neu fiir das Gebiet; Seltenheiten. Aus Alandia: Hydroporus. -
bilineatus, Halobrecta (Atheta) flavipes, Octotemnus man- =
dibularis, Dryophilus pusillus, Ceutorrhynchus atomus,
Apion aestivum, Meligethes erythropus. Håkan Lind-
ber. < S. 10 und 85-36. 7
Acupalpus flavicollis. Isthmus karelicus. Mary
Hellen, V. Lampe, W. Hellen. S.33. — Apion pici.
Alandia. Lindberg. S. 148. — Atomaria bella. Alandia
und Regio aboensiss. Håkan Lindberg. S. 36. —
Atomaria (Anchicera) clavigera. Alandia, Håkan Lind- >.
berg; Reg. aboönsis, H. Söderman, W. Hellen. -
S. 36. — Bembidion foveum, Isthmus karelicus; B. pyg-
maeum, Alandia; B. siebkei, Lapponia inarensis (leg. —
U. Saalas); W. Hellen. S. 32—33. — Ceutor-
rhynchus figuratus (4 Fundorte) und C. griseus (Reg.
abo&nsis, leg. H. Söderman). W. Hellen. S. 76. —
Chlaenius costulatus. Ostrobothnia kajanensis. 0. Sor- - :
sakoski, W. Hellön. S. 34 — Coeliodes ruber.
Alandia. Håkan Lindberg, W. Hellen. S. 36. — =
Donacia aureocincta. Reg. aboensis. U. Saalas. S. 149.
— D. tomentosa. Isthmus karelicus. G. Stenius.
S. 21. — Glischrochilus 4-pustulatus ab. distigma. Isth-
mus karelicus. V. Lampe. S. 148. — Haliplus varius.
Isthmus karelicus. W. Hellen. S. 35. — Hydroporus ——
obscuricornis. Lapp. inarensis. U. Saalas. S. 148. — a
„A. guadricollis. Alandia, Håkan Lindberg, S. 35.
Synonymische Notizen, W. Hellen, S. 37. — Lesteva
monticola. Lapp. inarensis. B. Poppius, W. Hel-
lön. S. 34. — Nanophyes circumscriptus. Nylandia. 7
Häkan Lindberg. S. 149. — Obrium brunneum und =

JA Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 221

O. cantharinum. Isthmus karelicus. R. Krogerus.
S. 20. — Oxypoda longipes. Isthmus karelicus. W.
Hellön. S. 34. — Philhydrus fuscipennis. Alandia,
Häkan Lindberg, S. 35. Ist nach Herrn Aman.
W. Hellön mit Ph. sahlbergi identisch, S. 57—38. —

= Polydrosus cervinus. Alandia. Lindberg. S. 148. —

= Psylliodes cuprea var isatidis. Alandia, Håkan Lind-
berg, S. 10 und 36; Nylandia, J. Listo, R. Frey,
S. 149. — Quedius microps. Karelia australis. E. Thune-
berg. S. 148. — Simplocaria arctica und S. frigida.
Lapp. inarensis. R. Krogerus. S. 76. — Sitones
humeralis. Nylandia. R. Krogerus. S. 148. — Ste-
nus niveus. Lapp. inarensis. R. Krogerus. S. 148.
— St. pallipes. Reg. abo&nsis. Harald Lindberg.
S. 148.

Hymenoptera.

— Cecidiologische Beiträge. Runar Forsius. S. 51—55.

— Seltenheiten. Aulacidea macula. Regio aboönsis. R. For-

| 'sius. S. 149. — Pemphredon flavistigma. Nylandia.
Ä. Nordström. S. 149. — Priocnemis coriaceus.
Reg. abo&nsis. R. Forsius. S. 149.

| Lepidoptera.

> Frbanalytische Untersuchungen an Schmetterlingen. Es hatte
sich erwiesen, dass beim Entstehen der Zeichnungen der
Schmetterlingsfliigel die polymeren Faktoren von sehr
grosser Bedeutung sind. Durch Selektion — in diesem
Falle mit Anhäufung bez. Eliminierung der polymeren
Faktoren bei Kreuzungen gleichbedeutend — konnten
stark aberrative Formen erhalten werden. Vermutlich
sind auch manche der bei Temperaturexperimenten er-
haltenen abweichenden Formen garnicht dem Einfluss

Er >. der Temperatur zuzuschreiben, sondern nur Resultate
X = einer Umgruppierung der Erbfaktoren, unter welchen
E die polymeren grossen Einfluss ausiibten. Durch Kreu-
E zungen verschiedener Formen hatte der Vortr. bewiesen,
EN
ko
E-

MOKA 4
285!

222: Übersicht der wichtigeren Mitteilungen.

dass nicht die Gene verändert waren, sondern eine
ganze Serie von Formen durch sukzessives Entfernen
oder Anhäufen der polymeren Faktoren zu erklären
war. H. Federley. S. 5—6. s
Für das Gebiet neue Microlepidoptera: Galleria mellonella,
Reg. aboö&nsis, Karelia australis; Crambus fascelinellus, ka:
Reg. aboensis, Nylandia, Isthmus karelicus; Phalonia JÄ
kindermanniana, Kar. austr.; Epinotia rubiginosana, Ny-
landia; E. simplana, Kar. ladogensis; Laspeyresia cae-
cana, Kar. ladog.; Alucita baliodactyla, Kar. ladog.
Chimabacche phryganella, Reg. abo@nsis; Hofmannophila E
pseudospretella, Reg. abo&nsis, Nylandia; Xystophora |
morosa, Nylandia; Coleophora antennariella, Reg. abo- 3
ensis, Nylandia; Argyresthia pulchella, Kar. ladogensis; 4
B

A. spiniella, Reg. abo&nsis, Nylandia; Scardia tessula-
tella, früher mit S. boleti verwechselt, beide Arten dürf- =
ten in Finnland gleich häufig sein; Tinea columbariella,
Kar. ladogensis. V. J. Karvonen. S. 4—9. -

Tinea nigralbella, Regio abo&nsis; Coleophora con- SM
spicuella, Alandia; Metriostola vacciniella, Nylandia. ©. *
Fabricius. S.149—150. — Argyresthia albistria, Cosmo-
pteryx. lienigiella, Harpella forficella, Hypenodes costae-
strigalis, alle vier aus Alandia. B. Lingonblad. S.
149—150. — Elachista dispilella, Alandia, Nylandia;
Aspilapteryx tringipennella, Alandia; Lithocolletis lanta- =
nella, Alandia. N. Kanerva. S. 149. — Leioptilus lieni-
gianus und Alucita pentadactyla. Isthmus karelicus.. E
E. Löfgvist. S. 149. FR

-
N

Diptera. psi

Culiciden Finlands, provisorisches Verzeichnis, 21 Arten. u
Richard Frey. S. 98--102. FA
Diptera aus Vogelnestern. In einem Glas mit Restern von
Sturnus-Nestern entwickelten sich folgende Dipteren:
Carnus hemapterus, ein Dutzend Exx.; Meoneura sp.,
über 7 Exx.; Helomyzidae, 4 Exx.; Mycetaulus AI E
tatus, zahlreiche Exx. Richard Frey. S. 102—103..

AA 45 i TAX kA Addi SN)

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 223

Neu für das Gebiet: Dysmachus trigonus. Nylandia. Ä. Nord-
ström, R. Frey. S. 46. — Gastrophilus nasalis.
Satakunta. E. W. Suomalainen, R. Frey. S.7—48.
— Xylota eumera. Isthmus karelicus. G. Åberg.
S. 150.

Homoptera.
Cixidia confinis. Regio abo&nsis, Dragsfjärd. Neu für das
Gebiet. Bj. Wasastjerna. S. 151.

Crustacea.

on Fabricii. Ein Ex. am" 17.2 Januar 1921 “mittels

Zugnetz in Svartbäck in der Nähe von Borgä, Nylandia,
> gefangen. Bisher der östlichste Fundort im Finnischen
Meerbusen. Curt Segersträle. S. 47.

Coelenterata.

Aurelia aurita. Der Verf. fand in den äusseren Schären der
Regio abo&nsis, im Kirchspiel Houtskär, Anfang Juli
1920 ganz kleine Medusen: die kleinsten Exx. 5—8 mm,
die mittelgrossen 9—12, das grösste Ex. 17 mm im
Durchmesser. Ende Juli waren die entsprechenden

13—17 mm, 20—26 und 60 mm. Hieraus wird der

Schluss gezogen, dass die Ohrenmeduse in den äusseren

Schären von SW-Finnland ihren Entwicklungszyklus

— durchmacht und von dort durch Wasserströmungen nach

den inneren Schären und nach der Festlandsküste ge-
trieben wird. D. A. Wikström. S. 169—173.

II. Botanik.

Allgemeines.
Naturschutz. Siehe oben bei Zoologie, S. 216.

RE
N

224 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen.
Plantae vasculares.

Neu für das Gebiet.

Alnus incana 1. pinnata. Karelia borealis, Tohmajärvi, Dorf
Kemie, 1 Ex. von 1.5 m Höhe, leg. Lennart Oesch.
Harald Lindberg. S. 73—75. E

Carex canescens x stellulata (det. Harald Linditru =
Regio abo&nsis, Korpo Jurmo. Neu für ganz Fenno- :
scandia. O. Eklund. S. 95—98. 22

Carex praecox. Nylandia, Helsingfors, leg. H. Blomberg.
Alvar Palmgren. S. 47. e

Luzula frigida, wie auch L. sudetica, liegt im Herbarium des :
Verfassers aus Kuusamo, Lapponia kemensis, Lapp.
enontekiensis und Lapp. ponojensis vor und scheint im
ganzen nördlichen Teil des Gebietes vorzukommeng :
J. Montell. S. 91—92.

Myricaria germanica. Lapponia inarensis, Utsjoki, auf E
Schwemmsand an der Miindung des Kaldausjoki. 033
Heikinheimo und O. Virkkula. S. 32. Be

Orchis lapponicus. Lapponia kemensis, Muonio. J. Mon- =
tell. S. 55—57. | ps.

Stellaria crassifolia v. brevifolia. Regio abo&nsis, Korpo.
0. Eklund. S. 16, 65—66, 189. E

Taraxacum boreum Dst. und 7. retroflexiforme Dst. aus Muo-
nio in Lapponia kemensis, sowie 7. purpuridens Dst.
von dem Malla beim Kilpisjaur in Lapp. enontekiensis. -
Det. H. Dahlstedt, leg. J. Montell. S. 90—9£F

Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte.

Pana 8
OPIS a VIA ja

Alopecurus arundinaceus < geniculatus. Regio aboönsis,
Korpo Österskär. O. Eklund. S. 63.

Catabrosa aquatica. Regio abo&nsis, Korpo Jurmo. O. Eko
lund. S. 64.

Cerastium glutinosum. Regio abo&nsis, Korpo. O. Eklund.
S. 66.

Fragaria vesca f. fruct. pall. Regio abo&nsis, Lojo. Mar: |
sit-Boldt. 8.188.

U
TEE

W
et
TEN

Jr 1 SA jä IR 6
fn JAY U SÅ 7 he
At ars 4 AV

Sä (NS KAD

jä a : Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. : 225

— Fragaria viridis. Regio abo&nsis, Korpo Jurmo. O. Ek-
lund. S. 66.
A Pirola minor x rotundifolia. Lapponia kemensis, Muonio.
= J. Montell S. 138.
— Polygonum Raji. Regio aboensis, Korpo Jurmo. O. Ek-
EL lund. S. 64, 190.
P Rubus arcticus X idaeus. Nylandia, Helsingfors, Sveaborg.
K SE-Hiden. 5. 70.
— Rubus idaeus f. anomala. Regio aboensis, Lojo. P. H.
a Lindberg. S. 138.
E Rumex aguaticus < domesticus (R. armoraciifolius Neum.).

Lapponia kemensis, Muonio. Kommt wenigstens an zwei

HL is

Orten reichlich vor; ist fertil und scheint ganz unab-
= hängig von den Eltern sich zu vermehren. J. Mon-
= tell. S. 58—59.

3 Zannichellia major. Regio abo&@nsis, Korpo StorÖrskit.
E 0. Eklund. S. 63. Eg

N Verwildert oder eingeschleppt.

— Adventivpflanzen von der Insel Sandhamn in der Nähe von
=. Helsingfors. Von den 420 Arten der Insel sind etwa
SEN 120 von der Kultur eingeführt, darunter etwa 70 Ar-
ten, die wahrscheinlich dank dem friiheren Soldaten-
verkehr aus Russland eingeschleppt sind. — Früher nicht
in Finnland beobachtet sind folgende 5 Adventivarten:
Axyris amarantoides, Beckmannia eruciformis, Brassica
elongata, Geranium ruthenicum und Rumex confertus. —
Seltenheiten sind die folgenden: Achillea nobilis, Bras-
sica lanceolata, Bromus patulus, Coronilla varia, Ga-
| lium *ruthenicum, Geum strictum, Lepidium densiflorum,
> Ranunculus *propinguus, Silene tatarica, u. s. w. Det.
> Harald Lindberg. — A. Ulvinen. S. 40—42.

"menlinna) bei Helsingfors. Von e 441 Arten des Ge-
.bietes, das 9 Inseln umfasst, sind etwa 270 Arten oder

226

Übersicht der wichtigeren Mitteilungen.

61 %, als ursprünglich zu betrachten, während 170 Ar- E
ten (39 °/,) von der Kultur eingeführt sind. Unter den
letzteren sind etwa 60 Arten häufig. Von den selte-
neren seien Epilobium hirsutum, E. montanum x roseum i,

und Rumex confertus erwähnt. Ilmari Hiden. S.
67—171. E

Adventivpflanzen an den Eisenbahnstationen Oulu, Oulainen

Ambrosia trifida. Tavastia australis, Lahti. M. Hagfors.
Astragalus cicer. Nylandia, Ingå Svartbäck. M. Brenner.
Beckmannia eruciformis. — Tavastia australis; 0 M.

Cytisus sagittalis. Nylandia, Lappvik. Gi reta Wege H ius E

und Ruukki, Ostrobothnia borealis, im J. 1920. Ver-
zeichnis von 29 Arten. A. A. Parvela. S. 92—94. =

S. 138.
S. 42—45. | : 3
Hägiors. <5. 1538.

und K. Mandelstam. S. 138.

Potentilla bifurca. Regio abo&nsis, Bromarf. Kerstin Sö- E,

- a

Rumex confertus. Nylandia, Karis. Harald Lindbe rg.
Dee

;

derholm. S. 138.

S. 138. N
Veronica teucrium. Tavastia australis, Hausjärvi Erkylä. E. -
Fabritius. S. 138. m’

Vermischte Notizen.

4
> 3,
Über die Variation bei Juniperus communis. Drei Haupt- =

formen werden S. 14 aufgestellt: f. laxa, f. densa und

f. adpressa, mit lateinischen Diagnosen. Bei allen dreien 3
findet man die verschiedenen Dimensionen der Na- E
deln: f. longifolia mit 6—17 mm langen, f. intermedia.
mit 5—7 mm und f. brevifolia mit nur 2—5 mm langen >

er
Nadeln. M. Brenner. S. 11-15. = E
E

Die Diatomaceen-Flora der kvartären Ablagerungen Finnlands

war Gegenstand eines Vortrages des Herrn Dr. Hä
rald Lindberg, der die Associationen aus verschie--

> denen geologischen Zeitabschnitten, aus salzigem oder

På en + « w .n
+ Fv 4 e. $ by > f
KORT K. ar Bi fi k
e VPN 2 nu - E AF x -

+! . Mien F N

se Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 227

tung charakterisierte. Auch die Frage nach dem ersten
Auftreten des Menschen in Finnland wurde erörtert.
U. a. hatte der Vortr. die Lagerungsverhältnisse am
je steinzeitlichen Fundplatz in St. Andreae genau unter-
JAN sucht und hierbei konstatiert, dass die gefundenen Ge-
= = genstände aus der Steinzeit aus weiter zurück liegenden
> Zeiten .als dem Ende der Ancylus-Periode stammten.
> Der Vortr. konnte daher nicht der gewöhnlichen Auf-
fassung beistimmen, dass der Mensch erst nach dem
Beginn der historischen Zeit nach Finnland eingewan-
Ei: dert sei. S. 16.
= Die Naturverheerung auf den Inseln am Sandviken bei Hel-
=> — singfors und ihre Einwirkung auf die Vegetation. Der
Verfasser schildert, wie das Heranwachsen der Stadt
und speziell das Bedürfnis nach neuen Häfen die Land-
schaft umgestaltet und die Vegetation vertrieben hat.
Nur einige kleine Reste der urspriinglichen Vegetation
sind auf den genannten Inseln noch zu finden. M.
Brenner. S. 23—380.
= Pflanzenfunde aus dem Kirchspiel Iitti, Tavastia australis.
SN M. Puolanne. S. 38—40.
= Verspätetes Bliihen im Herbste 1920. Während des unge-
X Be wöhnlich milden Herbstes.blühten einige Arten in Hel-
E + singfors, in Ekenäs in der westlichen Nylandia sowie
> in Dalsbruk in der Regio aboönsis bis in den Dezem-
ber hinein. Z. B. wurden in Ekenäs bliihende Bellis
und Calendula zu Weihnachten gesehen, und die wild-
wachsenden Rosen blühten in Dalsbruk reichlich den
ganzen Herbst. E. Häyren. S. 87—89.
= Corylus avellana, fossile Friichte. Satakunta, Ruovesi. K.
| 28 "Brander. — Satakunta, Parkano. J. Carpelan. —
> Ostrobothnia media, Soini. K. Brander. S. 139.
JN Die Abkömmlinge der Fichte (Picea excelsa f. oligoclada Brenn.)
> aus Talsola in Tavastland in der zweiten Generation.
> Unter Hinweis auf die früheren Mitteilungen (diese
— Serie Heft 40, 42 und 43) wird berichtet über die
Entwicklung der Keimpflanzen von verschiedenen der
won der wenigästigen Fichte abstammenden Formen.

238: Übersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Fertile Samen würden geerntet von einer dicke
typen f. monstrosa + virgata, f. virgata versus oe
cladam, f. oligoclada und f. oligoclada versus typicam.
Die Zapfen waren teils grössere, teils kleinere normale, E
teils grössere oder kleinere Krummschuppenzapfen. En
Nach dem Verlauf von 5 Jahren waren von 84 Keim- €
pflanzen 30 % rückständig geblieben, am besten. waren
die von normalen, am schlechtesten die von kleinen =
krummschuppigen Zapfen stammenden, in derselben - M
Reihenfolge wie das Keimen stattgefunden hatte. Auch =
die Grösse und die normale Anordnung der Äste hängt - :
von der normalen Entwicklung der Zapfen ab. Sonach _ 3
wäre die Schwäche der Krummschuppenzapfen als Or- 2 3
gane der Reproduktion und ihr Charakter als Schwäche-
symptom nochmals bestätigt. M. Brenner. S. 165—169.
Über die Vegetation auf den Inseln Vidskär und Jurmo im

Kirchspiel Korpo, Regio aboä@nsis, berichtet Herr Stud. 5 |

0. Eklund (3 Fig.). S. 178—215. K

Musci. Zn
Campylium Halleri. Savonia borealis, Kaavi Huosiaisniemi. — |
Mr Kotilainen 98: e,
Dicranum Sendtneri. Diese Art ist auf der Hallaa Kol:
und an einigen Orten in Kuusamo gefunden worden
Neu: für das Gebiet. V. F. Brotherus. S. 46-47.
Seligeria Doniana. Savonia borealis, Kaavi Euostatsnferie
M. J. Kotilainen. S. 8. | E m
Moose aus Lapponia enontekiensis, Gegend des Kilpisjärvi. -
Neu fiir diese Provinz sind 45 Arten. Fir ganz Fenno-
scandia orientalis neu sind folgende -7 Arten: Cincli-
dium hymenophyllum, Bryum rutilans, Tortula norvegica,
Grimmia conferta, Amblystegium irrigatum, Hypnum colli- ;
num, Pseudoleskea Breidleri. M. J. Kotilainen. 8.
12—173. Be E
Lichenes.
Dermatocarpon-Arten. Vgl. Lich. Fenn. I, Acta Soc. F. FI 2
Fenn. 49, N:o 2, S. 12 u. folg., E. A. Vainio. S. 72. =

> J

23540

Übersicht der sider en Mitteilungen. 229

;. Ehe E. A. Vainio. S. 90.

= es novi in Fennia a V. Räsänen collecti, E. A. Vai-

Nä o. S. 50—51. .

lacodium chrysodetum n. sp. Thallus sorediös, von gelber

> Farbe, die mit KOH ins Purpurne oder Blaurötliche

— übergeht. In Finby, Regio abo&nsis, gefunden. E. A.

ee Yainio. S. 19. i

ä Rinodina fatiscens, mit latein. Diagnose. Nylandia, Esbo.

0 -E. A. Vainio. S. 8.

x Sporopodium vermiculiferum, von den Philippinen, hat zwei

"Arten von Gonidien: Pleurococcus-ähnliche sowie Scyto-

— nema-Gonidien. Die letztgenannten: finden sich in

+ wurmförmigen Cephalodien an der Oberfläche des Thal-
> lus. Diese Cephalodien sind jedoch nicht, nach dem
> Vortr., krankhafte Bildungen, wie bei Lecidea paneola,
— Peltigera aphthosa und den Stereocaulon-Arten, sondern
> Scytonema lebt in denselben in deutlicher Symbiose

få 2 mit den Hyfen. Der Vortr. schlägt für diese Cepha-

3 ja "lodien die Benennung Parathallus vor. E. A. Vai-

2 nio. lee.

| Fungi. = x
Mibiose von Diplothrix mirabilis und Gonidiomyces socia-

— bilis. Siehe näheres in Annales Soc. Zool.-Bot. Fenn.
Vanamo, Bd. 1, N:o 4, 1921. E. A. Wainio. S.18—19.

Algae.
= /egetationsfärbungen: 1) Am 22. August 1913 Mässenanttrotä
> von Aphanizomenon flos-aguae, Nodularia spumigena
und Anabaena baltica an der Wasseroberfläche einer
kleinen Meeresbucht in Tvärminne in W-Nylandia. —
3 a 2). Von Brachiomonas (Fig.) schmutzig grün gefärbte,
von organischen Produkten verunreinigte subsaline Was-
| — serpfiitzen kommen in den Schären zwischen Helsing-
S = und Hangö an mehreren Orten vor und scheinen,

E N Kohn E pa VT - £ mh
x W: Ja 2 N ” N?
EN en Pe OR ga sti
TAI SE Bee TASSA Vian TNS) RL
Be TS 30 - a — Übersicht der wichtigen Mittolung ngen.
ha a x ERS BEER,
Br’ 0 tere. Schkrongebiete charakteristich zu sein. - s
Be <! Juli 1920 Grünfärbung des Wassers einer Süsswas
SE lache in Tvärminne durch Chlamydomonas sp. 4

Stephanosphaera pluvialis. — 4). Grünfärbung du r
Chlamydomonas sp. bei N- Zufuhr durch Roron
aus Schwalbennestern, ebenso in Tvärminne. — 5). ]
we. SU IE a Farbe des Wassers der Tölöbue L

ER Oscillatoria ri bei bedeutend verunreinigt a
Be Wasser, verursacht. — Ernst Häyrön. S. ks 843

v -
gr - K
N f Pet
A. XX N «A i KN
X N u
Mon -
Lie), 4
% E eh,
8 : Pa ki na
MER TA, N u F
1 Py p s En en da
A 5 nt Rh
3 A e PS Ber
+ Ka % Zen

| Register
25% 2 | ; öfver
de vetenskapliga meddelandena.

Er.
E a Re 0 KA Mötet den 2 oktober 1920.

Federley, H. Arfanalytiska undersökningar ä fjärilar

SÖ vud (jfr. tyska öfversikten sid. 219) .

Forsius, Runar: Ett fall av N tvillingar er grä
Be: flugsnapparen. RER

Y, Richard. Gastrophilus sal; ny dar Frank

nio, E. A. Rinodina fatiscens (Th. Fr.) Vain.

lunc d, Ole. -Floristiska studier i Korpo .

g ainen, M auno J. — Sammallöytöjä Sb:sta .

KA resa till Äland är 1919 :
Brenner, M. Om variationsförmägan hos enen Kanmeras com-
munis L.)

Mötet den 6 november 1920.

ringarna i Pubin. or
lmgre n, Rolf. Gyps fulvus frän Pleljöjärvi
El klun d, Ole. Stellaria crassifolia *brevifolia . . .-.

A exemplar af Arvicola glareola ;

Lu ther, A. Ätoärder för en vetenskaplig undersökning af
= KS > + Petschenga-omrädet Ka ;

ainio, E. A. Kaksi kasvitieteellistä Bee

F euter, Enzio. Huggorm med tvenne väl Diva huf-

c een J. Lacerta vivipara med klufven stjärt; albinos- N

00 Mw 0 -4 Oo

232 RE EN. Er

Krogerus, Rolf. Intressanta Coleoptera frän Isthmus kare-
licus

Suomalainen, E. W. Härmän Nikara (Arden cinerea L. ) pesi-
nyt Suomessa. :

Nyberg, Einar. Gråhägern ten‘ i Ener

Brenner, M. Naturskövlingen pä Sandviksholmarna vid Hel-
singfors och dess inverkan pä vegetationen 5

Mötet den 4 december 1920.

Elfving, PAE Elias Tillandz :
Levander, K. M. Gäsgamen i Estland och Kartan 5
Merikallio, E. Korppikotka Kuusamosta
— Lintutietoja . .
Vainio, E. A. Sporopodium Dernitnlefähum päin: KA
Kujala, V. Maallemme uusi pensaskasvi, Myricaria germanica
Aunela, A. Parus caeruleus Porvoossa
Palmgren, R. Protest mot förödande af lien tä nia
Hellön, Wolter. Anmärkningsvärda skalbaggar frän Finland 5
Lindberg, Häkan. För Finlands naturhistoriska omräde nya =
skalbaggsarter ; 5 ="
Hellen, Wolter. Yttrande ee särskilda a 238
Lindberg, Häkan. Yttrande om Philydrus fuscipennis . .
Puolanne, M. Eräitä huomattavampia kasvilöytöjä Iitistä ke-
sällä 1920 E
Ulvinen, A. Kasvistollisia ulkimoksta Santshaminassa :
Brenner, M. Astragalus cicer L., ny för Finlands adventiv- -
flora. Egendomlig växtspridning .

Mötet den 5 februari 1921.

Järnefelt, H. Kalastusbiologisia tutkimuksia Tuusulanjär-
vessä . PO YETTA KIIA ee nr S I -
Elfving, Fredr. A. Thesleffs arbete „Studier öfver Basid-
svampfloran i sydöstra Finland“ k ee
Frey, R. Dysmachus trigonus, ny för Finland . ;
Brotherus, V.F. Dicranum Sendtneri, ny för Finland :
Hellen, Wolter. Aphaniptera från Finland . . . . =
Palmgren, Alvar. Carex praecox Schreb., ny för flora
M erikallio, E. Korppikotkalöydöstä Kuusamon Alakitkalla .
— Circus macrourus Tervakoskelta .
Segersträle, Curt. Palaemon Fabricii frän Borgätrakten .
Levander, K. M. En samling material rörande ars a

VEN: ; e | 233
Sid.
ndström, Kurt-Erik. Ornitologiska MOISEN iv. x: 48
inio, E. A. Lichenes novi in Fennia a V. Räsänen sollechi 50
wsrus, Runar.. Cecidiologische Beiträge . <= <. 5
ontell, Justus. Orchis lapponicus Laest., en länge Ba i
E Reid arts 55
Rumex aguaticus L. X biestions ER (R. teot
Neum.) uppträdande som „art“ i Muonio . . . 58
EI il den, Ilmari. Lintutieteellisiä havaintoja ee ja
W Junasta®. a < ee RIE > >
Ek Se Ole. Märkliga växttynd i Ab, Kona Be Wet =
Hide n, Ilmari. Tietoja Suomenlinnan kasvistosta. . * . . 67
Mötet den 5 mars 1921.
man, G. Kaksoismuodostuksia selkärankaisilla . . . . . 71
rsius, R. Gynandromorft exemplar av Mutilla europaea. .- 71
Va inio, E. A. Dermatocarpon-muotoja . . . SVA 7:
"Hortling, I. Prof. A. Voigts arbete Wåsstrvöpelleben” VERAN RT 7.
| K o tilainen, Mauno J. Sammallöytöjä Enontekiön Lapista 72
arpela n, Jarl Orfitologiska notiser . . . RA
; Li n idberg, Harald. Alnus incana l. pinnata u fun-
AA ale a Planen sanon aan A ee jar KO
Mötet den 2 april 1921.
vi, T. H. Lohesta ja lohenkalastuksesta. . . . ... : . 76
ellen, W. Ceutorrhynchus figuratus och C. griseus. . . . . 76
J Ko ge rus, Rolf. Två för faunan nya Simplocaria-arter . . +76
Carpelan, Jarl. Fmberiza rustica i Sievi och Karvia . . . 76
fontell, Justus. Skydd ät roffäglarnas boträd . . . . . 77
orvenköntio, V. A. Siperialaisen maa-oravan (Eufamias
asiaticus Gm.) löytämisestä Pielaveden pitäjässä poh-
Be: jois-Savossa v. 18788 . . . . EEE TE
N rsius, Runar. Om Wasastjerna's hy RE ER 5
saalas, U. Wasastjernan kokoelma. . . . eg. :
äyr en, Ernst. Meddelanden om a chstecreinar BET
E W Notiser rörande sentida blomning hösten 1920 . . . . 87
f£ Hällströ m, J. Ranunculus acer blommande i december . 89

Mötet den 7 maj 1921.

af Hällströ m, J. Enblommig dvärgform af Campanula patula 89
Vikangas, I. .Cottas poecilopus Heckel*. . .. 00000 89
— — Kaulushaikara tavattu meillä talvehtivana . . . . > . 89

Buheenjohfajan. vuosikertomus: > a FAIR

in; Wr VIKA ee He ER u 9 vr ” Ba 4 JA v a.
PYN Fn y - a: ka «dt E -
Mi “ sa frå or er x PT ER GC GE äs
Pe ? 2 ky Så NA É Irre e JA
ia a 4 i b 14 x
; 2 [e WPA 2 LENA . v
« 234 | TR ö Ta

Merikallio, E. Kuvia sarvipöllön ja helmipöllön pesiltä E

Vainio, E. A. Sporopodium-kuvia . . . TKTT Aa Taa
— — Jäkäläsystemaattisia tietoja Kenr aki N PES

Montell, Justus. Några för Finlands flora nya Taraxacum- 9

Arten. er Sa ;
— Hvilken ER Här Era mültiflört föl öch öfriga 1
E till denna grupp hörande arter? . . x... 2
Parvela, A. A. Tulokaskasveista Oulun, Oulaisten ja Ruukin. N
ET rautatieasemilla 1920 . . . . . : RE;
Karvonen, V. J. Luonnontieteelliselle alueellemme uusia
pikkuperhosia. . . . RR,

Eklund, Ole. Carex canescens fe x C. steltälaid dad,
Frey, Richard. Provisorisk förteckning över Finlands euli-
KÄ vif Let Se EEE ET -

— Ur fägelbon Mäsä Diptera

Ärsmötet den 13 maj 1921.

Linkola, K. Kertomus retkestä Suomenlinnaan | |
Societas pro Fauna et Flora Fennica. Säännöt . . =. =. <.
Societas pro Fauna et Flora Fennica. Stadgar . . . a
Palmgren, R. Upprop till naturskyddsvänner i Finland .

— Kehoitus luonnonsuojeluksen ystäville . . . . SAN
Brenner, M. Den oligoclada Be ee RR jä
ALAA AO = 7.8.2, E » LIPAN

Wi i k ström, D. A. jak daan om ande re aurita) 1
Välikangas, I. Botaurus stellaris in Finnland überwinternd .
Eklund, Ole. Vegetationen ä Vidskär och Jurmo (Ab, Korpo). 3

Df Tjänstemännens ärsredogörelser.

Ordförandens ärsberättelse : . = sk. s ja

Sk TTM a staretrs- ATsräkhino-.! js itne sk) 1 SUP SAN eld |
Bibliotekariens ärsberättelse. . ... ir. 2 LE, ee
Botanices-intendentens ärsredogörelse . . . . - < Pa
Vuosikertomus yleisten eläintieteellisten Elman KEN e
Entomologie-intendentens ärsredogörelse . F

Übersicht der wichtigeren Mitteilungen . . 2 2 22220.

ja Regio aboönsis-
1 —Alandia

lis

= Karelia transonegensis
= Kuusamo

= Karelia svirensis

= Lapponia enontekiensis
= Lapponia inarensis

== Lapponia Imandrae

= Lapponia kemensis

== Lapponia murmanica
=Lapponia ponojensis
=L apponia tulomensis
=Lapponia Varsugae

== Nylandia N
= Ostrobothnia. austr;
=Ostrobothnia borea
=Ostrobothnia kaj:
=Ostrobothnia media
=Savonia australis.
== Savonia bore
= Satakunta = > =
==Tavastia australis.
=Tavastia borealis *

GÅ

an aa = =

Pris 20:— Fmk. =

00270 3765

MUTILA

BERN

TN + pe >

nee ee
a

ruhe ehe

ea EEE N

i [CITAT N
A ra peer ssa n
aa

run

we
o 4400 4

a a SE ein
kk (dk beredd Vooi
0444 4504 344441 A ESSLE SA

Nye bd

JL >

4
ee
U

je meer

are
br på ojn

v
um.

o
ee

re
TOSSUT KATT DIE

Fenleheieiee
ee
eu

wi
först sen jeg

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica"

See other formats