Skip to main content

Full text of "Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica"

See other formats 


S^X'.    c^k 


Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1921—22. 

Ordförande:  docent  A.  Palmgren;  vice-ordförande:  professor 
K.  M.  Le  vänder;  sekreterare:  docent  K.  Linkola;  skattmästare: 
doktor  V.  F.  Brotherus;  bibliotekarie:  professor  E.  Reuter; 
intendenter:  för  de  allmänna  zoologiska  samlingarna:  magister 
I.  Väli kängas;  för  de  entomologiska  samlingarna:  amanuens 
R.   Frey;    för  de  botaniska  samlingarna:    doktor    H.   Lindberg. 

Bestyrelse:  docent  A.  Palmgren,  professor  K.  M.  Levander, 
docent  K.  Linkola,  doktor  H.  Lindberg,  professor  Fr.  Elfving, 
doktor  V.  F.  Brotherus,  professor  E.  Reuter,  professor  A.  K. 
Cajander.  —  Suppleanter:  universitetsadjunkt  W.  M.  Linna- 
niemi,  professor  A.  Luther. 

Redaktör  för  Meddelanden:    docent  E.  Häyrén. 


Mötet  den  1  oktober  1921. 

Ordföranden  ägnade  varma  minnesord  åt  Sällskapets  heders- 
ledamot, professor  Anders  Thiodolf  Saelan,  som  den 
24  juni  1921  avlidit.  Genom  att  resa  sig  från  sina  platser  hed- 
rade de  närvarande  den  bortgångnes  minne. 

Docent  W.  B  ren  ner  anmälde  till  publikation:  Växt- 
geografiska studier  i  Barösunds  skärgård.  I.  Allmän  del  och 
floran.  —  Fil.  kand.  M.  J.  K  o  t  i  1  a  i  n  e  n  jätti  painettavaksi: 
Beobachtungen  iiber  die  Moosvegetation  und  Moosflora  in  Nord- 
west-Enontekiö. 

Mag.  Fritz  Johansen  från  Ottawa,  som  inbjudits  till 
mötet,  höll  ett  av  ljusbilder  belyst  föredrag  om  sina  forsknings- 
färder i  Canadas  arktiska  trakter. 


2  Brotherus.  —  Idman.  1.  X.  1921. 

Dr  V.  F.  Bröt  h  erus  demonstrerade  två  för  vår  flora 
nya  mossor,  Plagiothecium  curvifolium  Schlieph.  och  Pl.  Ruthei 
Limpr.,  besläktade  med  Pl.  denticulatum  (L.).  Den  förra  av 
dessa  är  funnen  på  Åland,  i  Pargas,  Pellinge,  Mustasaari  och 
Sotkamo,  den  senare  i  Kangasniemi,  Kvevlaks,  Rovaniemi  och 
på  Pyhätunturi  i  Kemi  lappmark.  Vardera  arten  är  tidigare 
känd  från   Skandinavien,   Centraleuropa  och   Nordamerika. 

Medicinalrådet  G.  R.  Idman  meddelade,  att  ingeniör 
H  e  r  m.  Ad.  P  r  i  n  t  z  år  1910  hade  funnit  ett  antal  exemplar 
af  Fragaria  vesca  v.  monophylla  invid  ett  stenbrott  vid  Rajalan- 
vuori  i  Hämeenkyrö  socken.  Af  dessa  hade  hr  Printz  tagit 
tvenne  stycken  och  utplanterat  dem  på  en  gräsplan  vid  sin  villa 
i  samma  socken,  hvarest  de  blommat,  burit  frukt  och  förökat 
sig.  Vid  ett  besök  hos  ingeniör  Printz  den  2—3  aug.  innevarande 
år  hade  hr  Idman  observerat  ett  tjugotal  exemplar  af  växten 
och  pressat  ett  par  ark  för  botaniska  museets  räkning.  Enligt 
hr  Printz'  åsikt  var  det  fullt  sannolikt,  att  växten  allt  fortfarande 
kan  återfinnas  på  fyndstället.  Då  det  är  uteslutet  att  växten 
kunnat  komma  till  dessa  aflägsna  trakter  från  någon  botanisk 
trädgård  eller  öfverhufvudtaget  genom  människans  tillgöranden, 
måste  man  antaga  att  densamma  spontant  uppstått  på  fyndstäl- 
let. Ehuru  de  exemplar  hr  Idman  nu  förevisade  icke  voro  tagna 
direkte  på  fyndorten,  utan  härstammade  därifrån  först  så  att 
säga  i  andra  led,  ansåg  han  att  exemplaren  utan  tvekan  kunna 
införlifvas  med  herbarium  musei  fennicae. 

Herr  I  d  m  a  n  förevisade  ytterligare  exemplar  af  Trifolium 
repens  med  mörka  fläckar  på  bladen,  hvilka  han  äfven  tagit 
på  ingeniör  Printz'  villaområde.  Hr  Printz  hade  den  5  sept. 
1905,  då  han  vandrade  längs  en  skogsväg,  som  på  västra  sidan 
af  fallet  leder  från  Kyrö-fors  till  den  s.  k.  Isoniska,  på  ett  afstånd 
af  ung.  300  meter  från  Kyrökoski  bruk  på  vänstra  sidan  af  vägen 
på  ett  område  af  ung.  1  m2  observerat  ett  större  antal  exemplar 
af  Trifolium  repens  med  svarta  fläckar  på  bladen.  Sin  vana 
trogen  hade  han  öfverfört  några  exemplar  af  dem  till  en  gräs- 
linda på  sitt  villa-område.  Under  årens  lopp  hade  växten  spridit 
sig  och  observerats  än  här  än  där  på  området.  Det  var  uteslutet 
att  spridningen  försiggått  på  vegetativ  väg,  utan  hade  den  skett 


l.X.  1921.  hlman.  -  Hildén.  3 

genom  frö,  h vadan  vi  här  hade  att  göra  med  on  konstant  form 
med  ärftliga  fläckar  på  bladen.  Huru  växten  kommit  till  fynd- 
orten var  svårt  att  afgöra.  Hr  Idman  ansåg  det  troligt,  att  växten 
uppkommit  spontant,  ty  skulle  den  blifvit  dit  öfverförd  från 
andra  håll  hade  den  troligen  tidigare  blifvit  observerad  och  borde 
i  så  fall  finnas  i  museets  samlingar,  hvilket  icke  var  fallet.  Hr 
Idman  hade  icke  ens  funnit  densamma  uti  museets  utländska 
afdelning.  Uti  denna  afdelning  finnes  visserligen  ett  ark  af 
Trifolium  repens,  benämnd  forma  maculata,  från  Halland  i 
Sverige,  men  öfverensstämma  fläckarna  på  dess  blad  till  formen 
icke  med  de  nu  förevisade.  Fläckarna  på  dessa  utgöras  af  triang- 
lar med  svarta  sidor  på  småbladen,  med  basen  vid  småbladens 
bas  och  spetsen  vid  midten  af  bladet,  dock  så  att  triangelspetsen 
är  utdragen  ända  till  bladets  öfre  kant.  På  större  blad  är  ytan 
af  triangeln  grön,  på  mindre  blad  helt  och  hållet  svart.  Hos 
ded  svenska  exemplaret  förefinnes  på  hvarje  småblad  ett  svart 
streck,  som  går  från  bladets  bas  till  dess  öfre  kant.  Från  detta 
streck  utstråla  mörka  linjer  åt  hvardera  sidan.  Ehuru  sålunda 
fläckarna  äro  af  olika  utseende,  kunna  måhända  äfven  de  finska 
exemplaren  få  gå  under  benämningen  forma  maculata. 

Metsänhoitaja  1 1  m  a  r  i  Hildén:  Muutamia  eläintieteellisiä 
tiedonantoja  Sodankylästä.  Elok.  1921  tein  Sodankylässä,  etu- 
päässä  pitäjän  luoteisosassa,  n.  k.  Kolhonlaessa,  m.  m.  seuraa- 
vat  muistiinpanot: 

Mustela  erminea  L.    Yleinen. 

Martes  abietum  (L.).  On  vuosi  vuodelta  innokkaan  metsäs- 
tyksen  takia  käynyt  yhä  harvinaisemmaksi. 

Canis  lupus  L.  Esiintyy  vain  talvisin,  jolloin  usein  suuria- 
kin  joukkoja  saapuu  Venäjän  puolelta;  niinpä  talvena  1919 — 20 
nähtiin  11  kpl.  käsittävä  parvi  aivan  lähellä  Sodankylän  kirkon- 
kylää;  kaksi  yksilöä  saatiin  ammutuksi. 

Ursus  arctos  L.  Asukkaiden  ilmoituksen  mukaan  on  karhu 
viime  vuosina  käynyt  yhä  yleisemmäksi.  Itse  tapasin  yksistään 
Kolhonlaella  kolmisenkymmentä  karhunpesää. 

Sciurus  vulgaris  L.  22.  VIII.  21  näin  oravan,  joka  maassa 
istuen  söi  suurta  Boletus-skntä.  (Vrt.  Välikangas:  Luonn. 
Yst.  v.  1921  N:o  2.) 


4  Hildén.  —  Olsoni.  1.  X.  1921. 

Alces  alces  (L.).  Ennen  verraten  yleinen  Sodankylässä.  Nälkä- 
vuosina  1917  ja  1918  ammuttiin  niitä  runsaasti,  josta  syystä 
se  nykyään  on  hyvin  harvinainen. 

Garrulus  glandarius  (L.).    Hyvin  harvinainen. 

Hareida  hiemalis  (L.).  Elok.  alussa  1921  ammuttiin  1  kpl. 
Sattasjoen  varrella. 

Phalacrocorax  carbo  (L.).  28.  VIII.  21  näin  1  kpl.  Sattasjoen 
rannalla. 

Magister  B.  Olsoni:  Växtfynd  i  Kimito,  Finby  och  Hitis 
sommaren  1921. 

Allium  scorodoprasum  L.  Kimito:  1)  strandäng  vid  Norrlång- 
vik nedanför  Skogböle  gård,  några  enstaka  exx.;  (2  ängsbacke 
invid  Fröjböle  gård,  rätt  ymnigt.  Anses  lämna  den  finaste  gräs- 
lök, odlats  i  trädgården  en  längre  tid,  endast  de  späda  vårskotten 
skördas. 

Campanula  trachelium  L.  Hitis,  Holma,  några  exx.  i  en 
dunge  invid  Mellangårds  ägor  tillsammans  med  Spima  filipendula, 
Briza  media,  Agrimonia  eupatoria  och  Clinopodium  vulgäre.  För 
de  tre  sistnämnda  arterna  är  fyndorten  t.  v.  den  enda  jag  anteck- 
nat inom  området. 

Euphorbia  peplus  L.  Kimito,  Engelsby,  ymnigt  invid  barn- 
hemmet och  några  exx.  invid  bron  över  Rekån,  varest  Glyceria 
spectabilis  bildar  ståtliga  bestånd. 

Oeum  intermedium  Ehrh.  f.  suburbanum.  Några  högvuxna 
exx.  i  diket  vid  allmänna  landsvägen  mittemot  Kimito  kyrka 
tillsammans  med  massor  av  G.  urbanum. 

Herniaria  glabra  L.  Enda  fyndort  i  Kimito  en  liten  berg- 
klack t.  vänster  om  landsvägen  vid  gränsen  mellan  Vreta  och 
Påvalsby,  ytterligt  sparsamt. 

Lactuca  muralis  L.    Finby,  Förby  kalkbrott,  ett  tiotal  exx. 

Orchis  sambucinus  L.  Sommaren  1920  några  exx.  invid  Upp- 
gård  i  Påvalsby,  1921  på  samma  lokal  4  exx.  samt  söder  om 
gården  på  en  ängsbacke  6  exx. 

Potentilla  reptans  L.  Ymnigt  i  stora  exx.  tillsammans  med 
kolossala  Glechoma  hederacea  längs  kanten  av  Förby  nya  kalk- 
grav  i  Finby.    Avvek  rätt  frapperande  från  de  exx.  jag  varit  i 


l.X.  1921.  Olsoni.  —  Hellen.  5 

tillfälle  att  studera  på  Åland,  främst  genom  sin  storlek  samt 
bladens  omfång  och  färg.  Orsaken  till  denna  habituella  olikhet 
torde  få  tillskrivas  ståndorten,  varest  växtligheten  i  sin  helhet 
var  iögonenfallande  frodig.  Jämväl  uppmättes  sällsynt  stora 
exx.  av  Vida  cracca,  Lathyrus  pratensis,  Medicago  lupulina, 
Linaria  vulgaris,  Tussilago  förfara  och  Cirsium  heterophyllum. 
Saxi fråga  tridactylites  L.  På  äng  på  vardera  sidan  om  lands- 
vägen omedelbart  innan  man  från  Kimito  kyrkoby-hållet  kommer 
in  i  Markby,  spridd  på  ett  ganska  stort  område.  På  ängen  till 
höger  om  vägen  närmare  byn  även  Saxifraga  adscendens  L.,  rätt 
ymnigt,  men  på  en  yta  om  endast  några  m2.  Båda  arterna  före- 
komma dessutom  enl.  uppgift  i  Västanfjärd. 

Amanuens  Wolter  Hellen:  Kopulation  mellan  Cantha* 
ris  obscura  Fabr.  5  och  C.  nigricans  Mull.  <$.  Senaste  vår  den 
29  maj  iakttog  jag  i  Hoplax  invid  Helsingfors  en  parning  mellan 
tvenne  olika  skalbaggsarter,  Cantharis  obscura  2  och  C.  nigri- 
cans <f-  Parningsakten  försiggick  på  en  albuske  och  tycktes  av 
de  bägge  kontrahenterna  tagas  på  ett  fullt  naturligt  sätt.  Honan 
promenerade  lugnt  omkring,  släpande  efter  sig  hanen,  som  låg 
orörlig  på  rygg  med  indragna  ben  i  den  för  cantharider  vid  par- 
ning karakteristiska  ställningen.  Vid  normal  kopulation  äger 
hos  C anthar is-arter  i  allmänhet  en  så  intim  förening  av  genitalierna 
rum,  att  försök  att  med  våld  åtskilja  kontrahenterna  oftast 
resultera  i  att  hanens  bakkroppssegment  avslitas  och  kopulations- 
organet  kvarstannar  uti  honan.  Också  nu  voro  djuren  fast  för- 
enade; de  insattes  i  cyankaliumburken,  men  åtskildes  icke,  utan 
är  jag  i  tillfälle  att  presentera  paret  allt  fortsättningsvis  i  kopula. 

Tidigast  anföres  parning  mellan  olika  insektarter  år  1764  av 
Linné,  som  påträffade  Ågelastica  alni  och  Melasoma  aenea  i 
kopula.  Följande  fall  anföres  1798  av  Rossi,  som  iakttog 
en  kopulation  mellan  Athous  niger  och  Rhagonycha  falva.  Rossi 
blev  så  hänförd,  att  han  lät  uppsätta  ett  noggrant,  på  latin  skri- 
vet protokoll  över  händelsens  förlopp,  vilket  sedan  utdelades 
bland  bekanta  entomologer.  —  Sedermera  blevo  icke  så  få  fall 
iakttagna,  och  1858  sammanställde  Hagen  i  Stett.  Ent.  Zeit. 
p.  407  alla  intill  detta  år  i  litteraturen  anförda  fall,  vilka   upp- 


6  Hellen.  -  Brenner.  1.  X.  1921- 

gingo  till  36,  av  dessa  19  mellan  arter  tillhörande  olika  släkten. 
En  senare  förteckning  blev  av  O.  M.  R  e  u  t  e  r  publicerad  i 
Öfv.  F.  Vet.  Soc.  Förh.  XXIII  1881,  vari  författaren  omnämner 
82  fall,  därav  27  mellan  skilda  genera.  Huvudmassan  av  iakt- 
tagna anomala  kopulationsförhållanden  hänför  sig  till  Lepidoptera; 
bland  Coleoptera  anför  R  e  u  t  e  r  35  fall.  Bland  dessa  gälla 
tvenne  parning  mellan  olika  Canthar is-arter,  nämligen  C.  rustica 
ef  x  livida  9  och  C.  fusca  d  x  obscura  $.  Enligt  muntligt  med- 
delande av  häradsh.  H.  Söderma  n  har  denne  även  iakttagit 
olika  C anthar is-arter  i  kopula. 

I  anslutning  härtill  förevisade  student  Håkan  Lind- 
berg två  skalbaggar  av  olika  art  i  kopulation:  Ceutorr- 
hynchus  chalybaeus  Germ.  j  och  C.  floralis  Payk.  $.  Detta 
par  hade  av  herr  Lindberg  påträffats  25.  V.  1916  i  Djur- 
gården vid  Helsingfors.  Ett  annat  par,  Cious  scrophulariae  L. 
ef  och  C.  thapsus  Fabr.  2,  hade  likaledes  anträffats  i  parning, 
men  vid  konserveringen  hade  kontrahenterna  gått  åtskils.  Paret 
hade  infångats  28.  VI.  1918  i  Hållsnäs  by  i  Karis  socken. 

Rektor  M.  Brenner:  Botaniska  meddelanden:  1.  Tvillings- 
frukt hos   äppelträd  (Pyrus  malus  L.). 

I  en  gammal,  delvis  Ualfvild  trädgård  på  Svartbäck  rusthåll 
i  Ingå  socken  har  sedan  många  år  tillbaka  ett  äppelträd  gjort 
sig  kändt  genom  att  utom  vanliga  äpplen  framalstra  s.  k.  tvillings- 
äpplen. I  synnerhet  under  detta  så  ymnigt  fruktbärande  år, 
då  frukterna  rent  af  trängts  om  utrymmet  på  de  öfverlastade 
träden,  voro  sådana  tvillingsäpplen  mycket  allmänna  och  anträf- 
fades äfven  på  ett  annat,  några  meter  aflägset  beläget  träd.  Vanli- 
gen bestående  af  två  till  sin  köttiga  massa  fullkomligt  och  utan 
gräns  sammanvuxna  frukter,  af  hvilka  den  ena  som  en  utväxt 
är  belägen  vid  den  större  fruktens  bas,  kunna  de  äfven  bestå 
af  en  större  och  två  mindre  frukter,  i  hvilket  fall  den  ena  af  dessa 
vanligen  genom  en  skild  öfverhud  begränsas  mot  den  större, 
mot  hvilken  den  är  plattryckt. 

Ifrån  den  gemensamma  basen  har  tvillingsfruktens  utveckling 
skett  i  olika  riktningar.  Antingen  hafva  (1)  båda  parterna  för- 
sökt att  i  samma  riktning  som  fruktskaftet  utbilda  sig  och  visa 


l.X.  1921. 


Brenner,  Botaniska  meddelanden. 


då  på  längdsnittet  två  småningom  divergerande  och  genom 
fruktköttet  åtskilda,  snedt  framåtriktade  kärnhus,  af  hvilka  det 
ena  tagit  öfverhanden,  hvarjämte  de  bågformigt  böjt  sig  från 
hvarandra,  men  endast  det  kraftigare  nått  sitt  mål  i  fruktskaftets 
förlängning,  hvaremot  det  svagare  stannat  vid  dess  bas  och 
endast  med  sin  spets  visar  mot  det  gemensamma  målet.  En 
mörk,  småfjällig  fåra  på  äpp- 
lets yta  sammanbinder  de  båda 
kontrahenternas  stiftöppningar. 
I  detta  fall  har  alltså  äfven 
den  starkare  parten  till  en  bör- 
jan rönt  ett  märkbart  inflytande 
af  sin  svagare  grannes  närvaro. 
Men  därjämte  framgår  af  fåran 
emellan  stiftöppningarna  att 
dessa  ursprungligen  varit  före- 
nade, men  sedan  jämte  kärnhusen 
genom  fruktköttets  tillväxt  och 


Fig.  i. 

Tvillingsäpplen.    Längdsnitt 
utvisande   kärnhusens    läge. 


utvidgning  småningom  trängts 
åtskils.  Äfven  kärnhusens  böj- 
ning från  hvarandra  utvisar  en 
dylik  utveckling. 

Eller,  och  detta  är  det  vanliga  fallet,  har  (2)  endast  den  ena 
parten  fortsatt  sin  utveckling  i  skaftets  riktning,  oberoende  af 
den  andra,  som  inslagit  en  annan  riktning  och  åstadkommit 
en  utstående  utväxt  vid  äpplets  bas,  med  antingen  uppåt,  utåt 
eller  nedåt  riktad  stiftöppning.  I  detta  fall  är  äpplet,  om  man 
frånser  knölen  vid  basen,  symmetriskt,  då  det  däremot  i  det 
först  omnämnda  fallet  är  snedt  med  åt  den  svagare  sidan  riktad 
stiftöppning  och  till  och  med  kärnhuset  osymmetriskt. 

Eller  också  hafva  (3)  de  båda  kontrahenterna  utvecklats 
åt  konträrt  motsatta  håll,  den  ena,  starkare,  uppåt,  den  sva- 
gare nedåt,  samt  den  förra  nästan  endast  åt  den  svagare  partens 
sida  bildat  fruktkött,  hvarigenom  ett  snedt,  päronformigt  äpple 
uppstått,  med  från  ena  sidan  utgående  skaft.  Ehuru  denna 
frukt  till  sin  yttre  form  är  osymmetrisk,  är  dock  kärnhuset  här 
tämligen  symmetriskt. 


8  Brenner,  Botaniska  meddelanden.  l.X.  1921. 

En  mellanform  emellan  denna  och  den  närmast  föregående 
uppstår  då  den  öfra,  starkare  delen  utvecklats  fullt  symmetriskt. 
Hela  frukten  får  dock  en  sned,  osymmetrisk  form  med  sido- 
stående  skaft. 

En  kombination  åter  af  denna  sistnämnda  och  den  såsom 
den  andra  i  ordningen  omtalade  formen  eger  rum  (4)  genom  till- 
komsten af  en  tredje  frukt  såsom  en  nedåt  och  åt  sidan  riktad 
utväxt  midt  emot  äpplets  nedåt  riktade  del.  Äfven  denna  tvil- 
lingsfrukt  är  till  sin  öfra  hufvuddel  nästan  symmetrisk,  men  med 
åt  sidan  riktadt  skaft.  Såsom  af  tre  blommors  skaft  sammansatt 
är  detta  trekantigt. 

Detta,  jämte  de  öfriga  dubbelfrukternas  platta  skaft,  utvisar 
en  redan  i  knoppanlaget  i  följd  af  bristande  utrymme  försiggående 
hopträngning  af  de  enskilda  blommornas  skaft,  som  sålunda  sam- 
manvuxit och  tvungit  blommorna  så  tätt  tillsammans  att  de  ej 
haft  rum  att  var  för  sig  utveckla  frukt.  Ända  till  en  samman- 
slutning af  de  skilda  blommornas  fruktämnen  har  det  i  dessa 
fall  dock  ej  kommit,  utan  kunna  de  antingen  som  normalt  ut- 
vecklade eller  i  mer  eller  mindre  rudimentärt  tillstånd  liksom 
deras  kärlsträngar  alltid  skilda  för  sig  varseblifvas.  Redan  vid 
inträdet  i  äpplet  förgrenar  sig  det  gemensamma  skaftet  åt  skilda 
håll.    Frön  utvecklas  endast  i  hufvuddelens  kärnhus. 

Enligt  O.  Penzigs  Pflanzenteratologie  äro  tvillings-  eller 
dubbeläpplen  mycket  ofta  omnämnda  i  den  teratologiska  littera- 
turen, ända  sedan  1673,  då  O.  Borrich  i  Acta  Hafn.  under 
rubrik  De  Pomo  bifero  publicerade  sin  första  uppsats  öfver  sam- 
manvuxna äpplen.  Såvidt  man  af  den  knapphändiga  framställ- 
ningen hos  P  e  n  z  i  g  kan  fatta,  gälla  de  anförda  fallen  antingen 
genom  dubbelblommor  (synanthie)  alstrade  eller  ända  till  kar- 
pellerna  eller  kärnhusen  sammanvuxna  frukter  (syncarpie), 
hvaremot  något  fall  där,  såsom  hos  ifrågavarande  frukter,  endast 
den  köttiga  blombottnen  vore  gemensam,  icke  omnämnes.  I  över- 
ensstämmelse härmed  anföres  ej  heller  någon  särskild  term  för 
detta  slag  af  tvillingsfrukt.  Möjligen  kunde  dock  benämningen 
»Siamese  Twin  Apples»  för  en  äppelträdsvarietet  med  konstant 
förekommande  tvillingsfrukt  afse  denna.  Såsom  lämplig  härför 
tillåter  jag  mig,  med  afseende  å  de  inbördes  fria  kärnhusens  för- 


l.X.  1921.  Brenner,  Botaniska  meddelanden.  9 

hållande  till  hvarandra  inom  samma  bostad,  föreslå  termen 
adelphocarpie. 

1  sammanhang  härmed  är  jag  på  grund  af  benäget  meddelande 
af  rektor  Holger  Petersen  i  tillfälle  att  omnämna  ännu  en  annan 
förekomst  af  tvillingsäpplen  i  Nyland,  nämligen  på  Hindersby 
Bisar  i  Kyrkslätt.  Äfven  här  är  det  två  gamla  träd,  som  alla 
somrar,  jämte  normal  frukt,  alstra  tvilhngsäpplen,  men  i  synner- 
het detta  år  i  riklig  mängd.  Dessa  uppgifvas  bestå  af  två  å  fyra 
symmetriskt  utvecklade,  lika  stora  komponenter  eller  af  ända 
till  åtta,  hvaraf  en  stor  i  midten  och  de  öfriga  såsom  små  knöllika 
utväxter  oregelbundet  anordnade  närmare  dess  bas.  Någon  säker- 
het angående  beskaffenheten  af  deras  kärnhus  har  i  brist  på 
tillbudsstående  exemplar  ej  kunnat  vinnas. 

2.  Astragalus  cicer  L.  och  Melampyrum  nemorosum  L.  i  Ingå. 
Nya  rön. 

I  47  haft.  av  Sällskapets  Medd.  ingår  en  notis  angående  före- 
komsten av  Astragalus  cicer  L.  i  Ingå  socken,  jämte  ett  försök 
att  utreda  villkoren  för  dess  uppträdande  på  orten.  Härvid 
framhölls  den  nära  förekomsten  av  en  som  prydnadsväxt  odlad 
violettrödblommig  Campamda  och  möjligheten  av  att  Astragalus- 
frön  jämte  frön  av  denna  importerats  och  förmedels  myror  till 
sin  växtplats  överförts.  Då  det  under  nuförlidna  sommar  lyckats 
mig  att,  sedan  de  undanskymmande  buskarna  och  gräsen  bort- 
skaffats, uti  ,4s/rögtf/«s-beståndet  påträffa  ett  exemplar  av 
nämnda  Campanula,  synes  mig  min  uttalade  förmodan  i  någon 
mån  hava  vunnit  i  sannolikhet.  Förflyttningen  till  samma 
ställe  av  båda  växternas  frön  talar  för  gemensam  härkomst 
och  enahanda  spridning. 

I  sammanhang  härmed  påpekades  den  egendomliga,  för  att 
icke  säga  nyckfulla  spridningen  av  Melampyrum  nemorosum  på 
Brennebo  lägenhet  av  nämnda  socken.  Ursprungligen  hithäm- 
tad  såsom  hela  utblommade  stånd  med  mogna  frukter  och  kring- 
strödd på  marken,  hade  den  icke  utvecklat  sig  där  den  ned- 
lagts, men  väl  på  andra  platser  i  närheten,  där  den  efter  någon 
tid  uppträtt  i  stora  mängder,  i  synnerhet  där  andra  växter  plan- 
terats och  jorden  uppluckrats.  Misstanken  för  denna  flyttning 
föll  på  myrorna,  men  som  det  syntes  oförtjänt,  dels  på  grund  av 


10  Brenner,  Botaniska  meddelanden.  1.  X.  1921. 

växtens  massvisa   uppträdande,   dels  emedan   myrornas  vägar 
och  bon  icke  stämde  överens  med  växtens  spridning. 

En  erfarenhet  från  föregående  sommar  har  emellertid  synts 
mig  egnad  att  komma  den  skyldiga  på  spåren.  Jag  observerade 
nämligen  en  dag,  huru  en  individ  av  den  på  stället  mycket  tal- 
rika åkersorken  (Arvicola  agrestis)  avbet  ett  Melampyrum  nemo- 
rosum-stknd  och  förtärde  bladen.  Detta  skedde  på  en  av  de 
platser,  där  ifrågavarande  växt  under  de  senaste  åren  starkast 
förökats,  men  andra  myror  än  Camponotus  herculeanus  ej  före- 
komma. Mycket  sannolikt  är  att  sorkarna,  som  ju  samla  sig 
föda  för  vintern,  redan  då  de  första  Melampyrum-exemplaren 
hithämtades,  och  likaså  under  de  följande  åren  på  sensommaren 
togo  hand  om  dem  och  släpade  dem  till  sina  förrådsplatser, 
varvid  de  mogna  fröen  förr  eller  senare  föllo  av  och  sålunda 
spridde  växten.  Hål  i  marken,  under  stenar  och  i  murar  utvisa 
de  platser,  där  djuren  hava  sina  bostäder  och  magasiner,  och 
själva  ses  de  springa  omkring  även  mitt  på  dagen.  Tidigare, 
innan  Melampyrum  nemorosum  hitkommit,  förstörde  de  genom 
att  avgnaga  rötterna  de  unga  äppelträden,  men  sedan  den  förra 
massvis  inträngt  på  de  senares  område,  ha  dessa  fått  vara  i  fred, 
sannolikt  emedan  sorkarna  som  föda  föredragit  den  mjuka  och 
saftiga  örten  framför  de  sega  trädrötterna. 

3.     För  Finland  nya  Rosce  heterosepaloe. 

Till  den  i  Medd.  haft.  46  sid.  76 — 81  lämnade  förteckningen 
över  Finlands  Rosce  heterosepalcc  är  jag  på  grund  av  nya  av  mig 
i  Ingå  gjorda  fynd  i  tillfälle  att  tillägga  tre  för  vår  flora  nya 
arter  av  arttyperna  16  Gravetii,  17  connivens  och  25  rigida,  nämli- 
gen R.  hirti-grossidens  Almqu.  och  R.  dentillata  Almqu.,  båda 
av  gruppen  Afzeliance  virentiformes,  samt  R.  sphcerocarpa  n.  sp. 
foliolis  parvis,  glabris,  subtus  glaucis,  petiolis  stipulisque  ad 
marginem  glanduliferis,  hypanthio  globoso,  eglanduloso  vel  sub- 
eglanduloso,  av  gruppen  villosce  glaucce  och  arttypen  17  connivens, 
alltså  närstående  den  i  Medd.  46  sid.  81  anförda  *conocarpa 
Brenn.  och  liksom  denna  endast  känd  från  Ingå.  R.  hirti-grossi- 
dens förekom  vid  väg  och  åkerkant  på  Haga,  R.  dentillata  på 
ängsbacke  på  Brennebo  och  R.  sphcerocarpa  vid  åker-  och  skogs- 
brynet  på  Svartbäck. 


l.X.  1921.  Brenner,  Botaniska  meddelanden.  11 

Även  nya  fyndorter  för  följande  arter  och  underarter  av 
grupp  Afzelianoc  kunna  tilläggas. 

17.  Connivens-typ.  113.  (Virentif.)  R.  pseudo-Leffleri  Almqu. 
—  Ingå,  Haga,  vägkant. 

19.  Podolica-typ.  125.  (Vi r.)  R.  Matssonii  Almqu.  *limitata 
Matss.  —  Ingå,  Brennebo,  ängsbacke.1 

23.  Contracta-typ.  156.  (Virentif.)  R.  silvescens  (Matss.) 
Almqu.  *incrassata  Almqu.  —  Ingå,  Svartbäck,  ängsbacke, 
Brennebo,  ängsbacke.  —  (Vir.)  *placida  Matss.  f.  foliolis  latiori- 
bus.  —  Ingå,  Svartbäck,  ängsbacke. 

26.  Chavini-typ.  186.  (Vir.)  R.  venosa  Sw.  —  Ingå,  Bren- 
nebo, ängsbacke.  —  (Virentif.)  *trichella  Almqu.  —  Ingå,  Svart- 
bäck, vägkant. 

Såsom  anmärkningsvärd  må  i  sammanhang  härmed  fram- 
hållas den  långs  en  sträcka  av  vidpass  1/4i  km  rikliga  förekom- 
sten av  R.  Collinderi  Matss.  av  grupp  Afzeliance  virentes  och 
arttyp  4  Jebei,  vid  kanten  av  åkrar  och  väg  på  Haga  i  Ingå. 

4.     Hos  Phleum  pratense  observerade  monströsa  former. 

På  Sällskapets  novembermöte  1910  förevisades  enligt  Medd. 
haft.  37  sid.  38  två  monströsa  former  av  Phleum  pratense,  båda 
beträffande  dess  axvippa.  Denna  gång  är  jag  i  tillfälle  att  för 
Sällskapet  anmäla  en  i  Penzigs  Pflanzenteratologie  icke  om- 
nämnd monstrositet  berörande  hela  växten,  men  i  synnerhet  strået. 
Exemplaret  är  i  pressat  tillstånd  inlämnat  till  Universitetets 
botaniska  museum.  Det  företer  tydligen  ett  tillstånd  av  svaghet, 
i  det  att  det  icke  förmått  bibehålla  sin  normala,  lodrätt  upp- 
rätta ställning,  utan  upprepade  gånger,  givande  vika  för  tyngd- 
kraften, bågformigt  nedböjts.  För  varje  gång  den  i  ledknuten 
verkande  livskraften  tvungit  det  tillväxande  ledstycket  uppåt 
har  det  under  tillväxten  åter  nedböjts,  varigenom  hela  strået 
erhållit  formen  av  en  av  flere  små  bågar  bestående  vågformigt 
nedböjd  båge,  i  spetsen  uppbärande  ett  åt  sidan  nedböjt  och 
krökt  ax.  Den  härigenom  ådagalagda  svagheten  yttrar  sig  vidare 
i  en  sentida  blomning.  De  närstående  timotej-stråen  äro  alla 
normalt  upprätta.  Fyndorten  är  en  torr,  mot  sydost  starkt 
sluttande  backe  i   Ingå. 

En  liknande  vågformig,   än  uppåt,  än  nedåt   böjd  riktning 


!2  Brenner.  —  Eklund.  1.x.  1921. 

finner  man  hos  de  nedersta  äldsta  grenarna  av  granen,  beroende 
på  omväxlande  starkare  eller  svagare  belastning  genom  barr- 
bärande smågrenar.  Så  länge  dessa  ännu  äro  små,  höjer  sig  gre- 
nens spets;  genom  deras  tillväxt  och  förgrening  åter  ökas  barr- 
massan och  trycker  nedåt,  varefter  en  ny  spets  åter  söker  sig 
uppåt.  Hos  svaga  granexemplar  däremot,  liksom  hos  svaga 
enar  och  andra  växter  med  även  normalt  hängande  grenar,  förmå 
dessa  icke  uppbära  sin  egen  tyngd,  utan  bliva  redan  från  början 
slokande  eller  hängande. 

Student    01  e    Eklund.    Botaniska  notiser  från  Ab,  Korpo. 

Sommaren  1921  fortsatte  jag  med  understöd  av  ett  av  rektor 
Axel  Arrhenius  genom  Sällskapet  erhållet  stipendium 
mina  växtgeografiska  och  floristiska  undersökningar  i  Korpo 
socken,  men  på  grund  av  iråkad  ohälsa  kunde  det  uppställda 
exkursionsprogrammet  icke  fullföljas  i  sin  helhet.  En  färd  till 
det  i  Houtskär  belägna,  stora  och  lövrika  Jungfruskär  företogs. 
Ehuru  ön  icke  faller  inom  mitt  egentliga  undersökningsområde, 
vill  jag  här  lämna  ett  kort  meddelande  om  dess  intressanta 
växtvärld. 

Jungfruskär  utgör  en  av  Åbolands  västligaste  utposter 
mot  det  åländska  området  och  gränsar  närmast  till  Sottunga 
och  det  nordligaste  Kökar.  Ön  utgöres  av  en  stor,  nästan  halv- 
månformig  bergstomme,  vars  konkava  del  öppnar  sig  mot  E  och 
inrymmer  en  mycket  grund  vik,  omgiven  av  ett  brett  bälte  bör- 
diga marker,  som  till  största  delen  täckas  av  en  synnerligen 
vacker  och  frodig  lövvegetation,  där  en  stor  mängd  iögonen- 
fallande, prydliga  arter  uppträda  och  förläna  ängden  en  blom- 
sterprakt av  åländsk  färgstyrka.  Täta  lundar  och  grupper  av 
Alnus  glutinosa,  Betula  odorata,  Populus  tremula,  Prunus  padus, 
Salix  caprea  och  Sorbus  Aucuparia  med  insprängda  Rhamnus- 
Frangula-  och  V iburnum-buskar  beskugga  vida  ytor,  och  den 
ställvis  fuktiga  marken  därunder  klädes  av  saftigt  gräs  (Briza, 
Aira  caespitosa  (icke  tuvig),  Milium  effusum  m.  fl.)  och  ter  sig 
flerstädes  blåskimrande  av  den  ytterst  ymnigt  uppträdande 
Polygala  amarellum,  jämte  vilken  Gentiana  amarella  Hingulata, 
Alchemilla  filicaulis,  Hieracia,  Taraxaca  (T.  praestans)  o.  a. 
förekomma.   En  vacker  anblick  erbjuder  den  i  ymnighet  växande 


l.X.  1921.         Eklund,  Botaniska  notiser  från  Ab,  Korpo.  13 

Gymnadenia  conopea,  som  ofta  uppträder  sällskapligt  tillsammans 
med  Orcfiis  maculatus,  Platanthera  (båda  arterna)  och  mycket 
frodig  och  riklig  Listera  ovata.  Ställvis  avbrytes  lövskogen  av 
större  och  mindre  gläntor,  naturliga  ängar  och  torrare  backar, 
och  på  dessa  ståndorter  ses  Chrysanthemwn  leucanthemum,  Briza, 
Geranium  sanguineum,  G.  silvaticum,  Hieracia,  Melampyrum 
cristatwn,  Potentilla  Crantzii,  Primula  veris,  Spircea  Filipendula 
m.  fl.  i  yppig  gestalt  och  ymnigt  mått.  Backarna  hysa  ställvis 
^osa-snår  (av  Rosa-arter  sågos  å  Jungfruskär  R.  cinnamomea, 
R.  mollis,  R.  canina,  R.  giauca  och  R.  coriifolia)  av  ganska  stor 
täthet  och  vidd.  Kring  buskgrupper  (Salix  aurita,  Viburnum  etc), 
större  stenar  o.  dyl.  lysa  här  och  där  prydliga  bestånd  av  Inula 
salicina  och  (dock  spårs.)  Erysimum  hieraciifolium.  Särdeles 
vackert  är  ett  parti  av  vikens  täta  klibbalbård,  där  Arctium 
nemorosum,  Actcea,  Convallaria  multijlora,  Heracleum  sibiricum, 
Milium,  Platanthera  montana  m.  fl.  frodas  i  den  täta  skuggan  och 
där  fullt  »vild»,  yppig  Humulus  lianlikt  klänger  uppför  alarna 
och  sammanväver  de  jättelika  Heracleiim-stknden.  1  närheten 
av  denna  plats  växer  en  koloni  Allium  scorodoprasum.  I  den 
sydvästliga  delen  av  ön  sågs  i  lundmark  Orcfiis  sambucinus 
(såväl  huvudarten  som  f.  rubra).  Mångenstädes  uppvisa  de 
fuktiga  gräsmarkerna  ett  rätt  mäktigt  mosstäcke  av  Aulaconmium 
palustre  och  Hylocomium  squarrosum. 

Träd-  och  buskfloran  på  Jungfruskär  företrädes  av  följande 
22  arter: 

Alnus  glutinosa  Rharnnus  cathartica  (rr)     Rubus  idaeus 

Betula  odorata  Ribes  nigrum  Salix  caprea 

Coryius  avellana  (r)  R.  alpinum  S.   pentandra  (rr) 

Fraxinus  excelsior  (r)  Rosa  cinnamomea  S.    aurita 

Pinus  slvestris  (rr)  R.  canina  Sorbus  Aucuparia 

Populus  tremula  R.  giauca  Viburnum  opulus 

Primus  padus  R.  coriifolia 

Rharnnus  Frangula  R.  mollis 

På  vikens  låglänta  stränder  anträffades  bl.  a.  Ophioglossum 
vulgatum,  Parnassia  palustris  var.  tenuis  l,  Sagina  nodosa,  Sali- 

1  Huvudarten  är  —  mig  veterligt  —  icke  anträffad  i  Korpo,  ej  heller  i 
Houtskär. 


14  Eklund,  Botaniska  notiser  från  Ab,  Korpo.  1.  X.  1921. 

cornia  herbacea  (mycket  lågväxt,  men  täml.  ymn.  i  vikens  innersta 
del  i  det  salina  bältets  nedre  avsnitt  tills,  med  Spergularia  salina) 
och  Taraxacum  balticum. 

Av  de  i  Korpo  socken  sommaren  1921  gjorda  växt- 
fynden  äro  de  mera  anmärkningsvärda  nedan  upptagna. 

1.  Alopecurus  geniculatus  L.  x  A.  pratensis  L.  Denna  säll- 
synta, för  prov.  Ab  nya  *  hybrid  fann  jag  i  riklig  mängd  på 
Jurmo,  där  den  förekommer  tillsammas  med  föräldrarna  på  det 
avsnitt  av  byns  äng,  där  A.  pratensis  odlas.  Mestadels  finnes 
f.  subpratensis.  Lokalen  är  tämligen  fuktig  och  mosstäcket  glest, 
bestående  av  Brachythecium  salebrosum.  Hybriden  har  nästan 
enahanda  habitus  som  A.  arundinaceus  x  geniculatus  (se  Medd. 
47,  sid.  63),  men  avviker  från  denna  genom  en  oftast  något 
mindre  blågrön  färg,  i  toppen  mindre  öppna  skärmfjäll  och 
±  förlängda  stråblad  (2:dra  stråbladet  uppifrån  8 — 20  cm  x 
5 — 7  mm),  varjämte  den  merendels  är  mindre  grov  och  högväxt 
(vanligen  70 — 90  cm.,  högst  100  cm);  den  har  starkt  knäböjda 
strån  och  bildar  stora  tuvor.  Bestämningen  godkänd  av  dr 
Harald    Lindberg. 

Även  å  en  annan  lokal  i  Korpo  uppdagades  denna  hybrid 
(det.  Harald  Lindberg),  nämligen  invid  Kopois  träsk, 
alldeles  nedanför  Östergård.  Här  förefanns  den  som  en  f.  per- 
geniculatus,  mycket  liknande  A.  geniculatus,  men  betydligt  större 
till  växten  och  med  delvis  deformerade  och  outvecklade  ståndar- 
knappar. 

2.  Alopecurus  arundinaceus  Poir.  x  A.  geniculatus  L.  Som- 
maren 1920  funnen  av  mig  på  Österskär;  sommaren  1921  anträf- 
fades en  ny,  rik  lokal  för  denna  hybrid  på  Utö,  mellan  gloet 
och  havet.  Här  växer  bastarden  i  väldiga  mängder  och  är  syn- 
nerligen frodig.  Den  förekommer  i  gränsområdet  mellan  A.  geni- 
cu/tf/«s-vegetationen  nära  gloet  och  A.  arundinaceus-iörekomsten 
på  havsstranden. 


1  Enligt  senare  ingånget,  privat  meddelande  av  rektor  Axel  A  r  r- 
henius  är  hybriden  av  honom  insamlad  i  Pargas  år  1900;  exx.  från  denna 
fyndplats  äro  dock  icke  inlämnade  till  H.  M.  F. 


l.X.  1921.  Eklund,  Botaniska  notiser  från  Ab,  Korpo.  15 

3.  Aira  bottnica  Whlnb.  x  A.  caespitosa  L.  Huvudskär  invid 
Jurmo.  Hybriden  frodas  i  mäktiga  tuvor  bland  stamarterna  på 
holmens  steniga  NE-strand. 

4.  C  ar  ex  canescens  L.  x  C.  norvegica  Willd.  Pattskär  vid 
Utö.  Den  växte  här  invid  en  sötvattensamling  tillsammans  med 
C.  canescens.  C.  norvegica  stod  ej  att  finna  på  Pattskär.  I  och 
invid  nämnda  vattensamling  sågos  dessutom  Sparganium  affine,. 
Scirpus  mamillatus,  Se.  uniglumis  och  Myosotis  läxa. 

5.  Sfl/zx-hybrider.  Uppmuntrad  av  ett  vänligt  löfte  om  be- 
stämning av  mina  Salices  sände  jag  till  rektor  Axel  A  r  r- 
h  e  n  i  u  s  i  Stockholm  en  liten  kollektion  från  sommaren  1921. 
Hans  granskning,  för  vilken  jag  ber  att  få  uttala  min  varmaste 
tack,  har  givit  vid  handen  förekomsten  av  följande  hybrider. 

Salix  aurita  x  caprea  x  cinerea  x  nigricans  (det.  Axel 
Arrhenius,  som  skriver:  »Forma  pulcherrima!  caprea-cinerea 
dominerande»).  Ett  tämligen  yvigt  buskträd  i  ett  litet  gärde  i 
skogsbacken  strax  W  om  Nystarholm  (Långviksområdet).  Rek- 
tor Arrhenius  synes  vara  i  viss  mån  tveksam  beträffande  5.  au- 
rita som  fjärde  komponent. 

5.  aurita  x  depressa  (det.  Harald  Lindberg,  confirm. 
Axel  Arrhenius).  Sparsamt  invid  landsvägen  6  km  från 
Korpoström  i  och  invid  ett  mindre,  nästan  igengrott  dike  tills, 
med  stamarterna,  av  vilka  5.  depressa  i  minoritet.  S.  depressa 
är  (liksom  även  5.  nigricans)  ytterst  sällsynt  i  Korpo. 

S.  aurita  x  repens  (det.  Axel  Arrhenius,  som  anmär- 
ker: »5.  aurita  svag»).  En  meterhög  buske  (en  utpräglad  forma 
per-repens)  på  prästgårdens  ägor  nära  Holmbergs  torp  invid 
byavägen  till  Hväsby. 

5.  aurita  x  rosmarinifolia  (»eller  5.  aurita  x  repens  x  ros- 
marinifolia,  hängen  glabrescerande»,  enligt  Arrhenius). 
Tvenne  varandra  närliggande  fyndplatser  invid  skogsstigen  mel- 
lan Kölingby  och  Wäster-Kalax.  Å  den  Wäster-Kalax  närmare 
lokalen  uppträder  hybriden  st  cp  tills,  med  5.  aurita,  S.  cinerea, 
S.  phylicifolia,  S.  pentandra  (pcc),  S.  repens  och  S.  rosmarini- 
folia   (pc). 

S.    cinerea  x  nigricans  x  phylicifolia,    per-phylicifolia    (det. 


16  Eklund,  Botaniska  notiser  från  Ab,  Korpo.  l.X.  1921. 

Axel  Arrhenius).    En  stor  buske  nära  Kopois  träsk  invid 
utfallsdiket  från  Storträsket.  l 

5.  cinerea  x  phylicifolia,  5  (confirm.  Axel  Arrhenius, 
som  skriver:  »En  konstig,  cinerea  närstående  form.  Misstänker 
att  även  S.  nigricans  ingår»).  Jurnio:  Huvudskär,  tills,  med 
stamarterna  samt  S.  repens  och  5.  rosmarinifolia.  Från  denna 
lokal  föreligger  dessutom  ett  par  kraftiga  exx.,  vilka  synas  utgöra 
ett  fullständigt  mellanting  mellan  de  två  sistnämnda  arterna. 
Rektor  Arrhenius  har  på  determinationsetiketten  skrivit:  »Posse- 
bit  ?S.  repens  x  rosmarinifolia»  och  i  brev:  »Gör  intryck  att 
vara  5.  repens  x  rosmarinifolia».  Tyvärr  var  materialet  alltför 
skralt  —  bl.  a.  saknades  goda  hängen  —  för  att  möjliggöra  en 
definitiv  bestämning.  Ute  i  naturen  gjorde  denna  mellanform 
på  mig  ett  starkt  intryck  av  hybrid  mellan  de  två  arterna. 

6.  Sagina  maritima  Don.  Jurmo:  Skalmörn  (st  pc  på  SSW- 
stranden)  och  Bokulla-örn  (st  cp  vid  inre  delen  av  den  från  S 
inskjutande  viken).  Angående  dessa  två  sand-  och  stenrevs 
växtlighet  i  övrigt  äro  att  annotera  oerhört  riklig  Crambe  maritima 
på  Skalmörn  och  Asperugo  procumbens  på  Bokulla-örn.  Den 
sistnämnda  arten,  som  ju  är  en  äkta  ruderatväxt,  förekommer  i 
särdeles  kraftig  gestalt  och  stort  individantal  på  tångbäddar  vid 
bottnen  av  den  tidigare  nämnda  viken.  Den  uppträder  här  full- 
ständigt naturaliserad  tillsammans  med  Artemma  vulgär  is  var. 
coarctata,  Atriplex  *salinum  etc,  men  har  uppenbarligen  hamnat 
på  grusbanken  genom  förmedling  av  människan;  inbyggarna  på 
det  tämligen  närliggande,  bergiga  Bokulla  ha  nämligen  här 
anlagt  en  liten  potatistäppa,  som  gödslas  med  multnande  Fucus. 
I  själva  täppan  förekom  Asperugo  icke. 

Detta  fall  är  i  viss  mån  intressant  såsom  betecknande  ett  mot 
det  vanliga  omvänt  händelseförlopp,  i  det  att  en  ren  antro- 
pokor  uppträder  och  trives  som  en  äkta  havsstrandväxt;  oftast 
äro   ju   havssträndernas    bebyggare    starka    apofyter   och   visa 


1  Denna  trippelhybrid  synes  ej  vara  särdeles  sällsynt  i  Korpo  att  döma 
därav,  att  den  ingått  från  flere  lokaler  i  1922  års  Safix-material,  som  även 
det  blivit  godhetsfullt  granskat  och  bestämt  av  rektor  Arrhenius  (infört 
vid  tryckningen). 


1.  X.  1921.  Eklund,  Botaniska  notiser  från  Ab,  Korpo.  17 

benägenhet  att  som  ruderater  slå  sig  ned  på  näringsrika  kultur- 
ståndorter. 

7.  Stellaria  crassifolia  Ehrh.  Sommaren  1920  gjorde  jag 
på  den  sänka  sydstranden  av  Jurmo  ett  fynd  av  St.  crassifolia 
v.  brevifolia  (Rafn.),  vilken  var  ny  för  Finlands  flora  (se  Meddel. 
47,  ss.  65—66).  Sistförflutna  sommar  (6.  VII.  1921)  anträffade 
jag  i  en  skuggig  klibbalkärrskog  på  öns  sydsida  huvudarten,  ny 
för  Ab  (bestämningen  godkänd  av  dr  Harald  Lindberg). 
I  Lindbergs  Enumeratio  fr.  år  1901  upptages  u  paludosa 
(Laest.)  Fr.  såsom  den  enda  i  Finland  förekommande  formen 
av  St.  crassifolia  Ehrh.;  denna  a  paludosa  torde  rätteligen  böra 
anses  som  typen  för  Ehrharts  art  och  behandlas  av  mig  som 
synonym  till  densamma. 

St.  crassifolia  är  hos  oss  (liksom  i  Sverige)  en  nordlig  växt, 
vilken  hittills  saknats  i  de  naturhistoriska  provinserna  Al,  Ab, 
N,  St,  Ta,  Tb,  Sa,  Ka,  Kl  och  Kb.  Fyndplatsen  på  Jurmo  i  Åbo- 
lands yttersta  söder  är  sålunda  helt  isolerad  och  artens  förekomst 
därstädes,  fjärran  från  dess  egentliga  utbredningsområde,  så  pass 
märklig,  att  en  kort  beskrivning  av  lokalen  torde  vara  på  sin 
plats.  Växten  förekommer  alldeles  invid  det  ställe,  där  Carex 
canescens  x  stellulata  finnes,  och  ståndorten  är  av  enahanda 
beskaffenhet  som  den  för  nämnda  hybrid  beskrivna,  varjämte 
vegetationen  visar  en  därmed  i  det  stora  hela  analog  samman- 
sättning (jfr.  Meddel.  47,  ss.  95 — 98).  Synnerligen  sparsamt  — 
blott  en  liten  koloni  —  förekommer  St.  crassifolia  tillsammans 
med  Carex  stellulata  (st  cp),  C.  Oederi  (st  pc),  Cerastium  vulgäre 
(sp),  Epilobium  palustre  (sp),  Galium  palustre  (st  cp),  Juncus 
alpinus  (cp — st  cp),  Lycopus  europaeus  (st  pc),  Menyanthes  tri- 
foliata  (cp,  något  nödvuxen),  Ranunculus  flammula  v.  radicans 
Nolte  (st  cp),  Rhamnus  Frangula  (3 — 5  cm  höga  plantor,  sp) 
och  Viola  palustris  (sp)  samt  Climacium  dendroides  (sp — st  cp), 
Mnium  hornum  (st  pc)  och  Mn.  cinclidioides  (st  cp). 

Fynden  av  St.  crassifolia  och  dess  v.  brevifolia  på  Jurmo  äro 
däruti  intressanta,  att  ön  utgör  den  inom  Östersjöbäckenet  nordli- 
gaste lokalen  (59°  49', 5  n.  br.)  för  den  sydliga  v.  brevifolia  och 
samtidigt  den  sydligaste  utposten  i  vårt  land  för  den  nordliga 
huvudarten. 

2 


18  Eklund,  Botaniska  notiser  från  Ab,  Korpo.  1.  X.  1921. 

8.  Viola  canina  L.  x  V.  Riviniana  Rchb.  Av  denna  hybrid 
(det.  Harald  Lindberg)  insamlade  jag  1  ex.  i  lövängs- 
markerna  nära  Nystarholm  i  Långviksområdet.  Hybriden  växte 
i  skuggan  av  en  risig  klibbal  tillsammans  med  Adoxa  moscliatellina. 
Stamarterna  förefunnos  spridda  i  det  närmaste  grannskapet. 

9.  Fragaria  viridis  Duchesne.  Björkö;  den  växer  här  rikligt 
och  i  kraftiga  exemplar  på  krönet  av  en  torr,  stenig  ängsbacke. 

10.  Alchemilla  minor  Huds.  Denna  hos  oss  ytterst  sällsynta 
art  (det.  Harald  Lindberg)  påträffade  jag  1.  VI.  1921  i 
en  mindre,  tämligen  riklig  koloni  i  Långviksområdet  (N-stranden, 
ungefär  halvvägs  mellan  Svedjedal  och  Nystarholm).  Tidigare 
är  A.  minor  tagen  blott  på  tvenne  ställen  i  landet,  nämligen  i 
St,  Birkkala,  och  Ka,  Jääskis.  En  närmare  redogörelse  för  Korpo- 
fyndplatsen torde  därför  vara  befogad. 

Lokalen  utgöres  av  ett  mot  S  exponerat,  ca  50  m2  stort  område 
av  en  tidtals  betad,  örtrik  gräsmark  strax  ovan  den  egentliga 
strandzonen  (fyndplatsens  centrum  befinner  sig  ca  15  m  från 
vattenbrynet  och  80  cm  över  havets  nivå  vid  medelvattenstånd). 
Mosstäcket  -±  framträdande,  sammansatt  av  Climacium  den- 
droides,  Bryum  roseum  (pcc),  Pohlia  nutans,  Hylocomium  squarro- 
sum,  Thuidium  recognitum,  Dicranum  Bonjeani  och  (st  cp)  Brachy- 
thecium  albicans  (de  två  sistnämnda  godhetsfullt  bestämda  av 
prof.  V.  F.  B  r  o  t  h  e  r  u  s).  Av  örter  och  gräs  observerades  bl.  a.: 

Agrostis  vulgaris  Lathyrus  pratensis  Pteris  aquilina  (enstaka) 

Alchemilla  pastoralis  Linum  catfwrticum  Spiraea  Filipendula 

Carex  contigua  Nardus  strida  Trifolium  pratense (spårs.) 

Euphrasia  curta  (spårs.)  Plantago  lanceolata  Triodia  decumbens 

Hieracium  pilosella  (coll.)  Potentilla  erecta  Veronica  officinalis 

Hypericum  quadrang.  Primula  veris  Gentiana  uliginosa  (när- 
mast stranden). 

Exemplaren  från  Ka,  Jääskis,  äro  habituellt  ytterst  lika 
Korpo-exemplaren,  medan  individerna  från  St,  Birkkala,  äro 
mycket  större  och  kraftigare  (vuxna  på  »trädgårdslinda»  enl. 
etiketten  i  H.  M.  F.). 

Utbredningen  inom  Korpo  socken  av  de  olika  Alchemilla- 
arterna  är  tillsvidare  blott  ofullständigt  känd.  Utom  A.  minor 
äro  inom  socknen  hittills  anträffade  blott  A.  plicata  Bus.  (A.  R  e  n- 


l.X.  1921.  Eklund.  -  Hintikka.  19 

vall,  1900,  H.  M.  F.),  A.  pastoralis  Bus.,  A.  filicaulis  Bus. 
och  A.  pubescens  Lam.  De  tre  sistnämnda  arterna  insamlade  av 
mig;  bestämningarna  godkända  av  dr  Harald   Lindberg. 

11.  Epilobium  roseum  Schreb.  Redan  1914  anträffade  jag 
denna  art  i  prästgårdens  trädgård,  där  den  fortfarande  växer 
rikligt  i  ett  skuggigt  dike.  Senaste  sommar  insamlade  jag 
exemplar  av  arten,  och  har  dr  Harald  Lindberg  godkänt 
min  bestämning. 

12.  Taraxaca.  Bland  det  material  av  ifrågavarande  släkte 
jag  sommaren  1921  insamlat  i  Korpo  befinner  sig  den  vackra 
Taraxacum  litorale  Raunk.  (det.  Harald  Lindberg).  Fler- 
städes anträffades  på  lägre,  ±  grusiga  havsstränder  T.  balticum 
Dahlst.  (vidit  Harald  Lindberg).  Utom  dessa  två  äro 
från  socknen  blott  att  nämna  T.  intermedium  Raunk.  (T.  tene- 
bricans  Dahlst)  och  T.  Icetum  Dahlst.,  båda  av  dr  Lindberg 
godhetsfullt  bestämda. 

Antalet  av  år  1921  anträffade,  för  Korpo  socken  nya  plantae 
vasculares  stiger  till  38,  i  vilket  tal  ingå  24  arter  och  underarter, 
6  varieteter  och  former  samt  8  hybrider. 

Maisteri  T.  J.  Hintikka:  Eräästä  tammen  (Quercus  pedun* 
culata  Ehrh.)  kasvupaikasta  K  au  k  olassa  (Ik). 

Tammen  levenemisestä  Itä-Suomessa  övat  tarkimmat  ja  yksi- 
tyiskohtaisimmat  tiedot  A.  T  h  e  s  1  e  f  f  in1  v.  1895  toimittamassa 
julkaisussa,  jossa  on  etupäässä  kiinnitetty  huomio  Viipurin  lah- 
den  rantamien  tammistoihin  sekä  laadittu  yhteenveto  kaikista 
varhaisemmista  tiedoista,  jotka  koskevat  tammen  levenemistä 
mainitussa  maamme  osassa. 2  Pääasiassa  nämä  tiedot  övat  olleet 
H  j.     H  j  e  1 1  in  3   lähteinä,    kun   hän   Conspectus-teoksessa   on 

1  Thesleff,  A.,  Eken  i  Östra  Finland.  Forstför.  Medd.  XII,  1895, 
s.  99-186. 

2  Tiedot    perustuvat    in.  m.    arkistoissa  säilytettyihin  karttaselityksiin, 
E.   N  y  1  a  n  d  e  r  in,  A.  J.  M  a  1  m  b  e  r  g  in,  (M  e  1  a  n),    E.   V.   B  lo  min 
y.  m.  havaintoihin.    Ne  övat  selostetut,  paitsi  Thesleff  in  julkaisussa 
myös  H  j.    H  j  e  1 1  in  Conspectuksessa  (vert.  seur.). 

3  H  j  e  1 1,  H  j.,  Conspectus  Florae  Fennicae.  Vol.  II  Dicotyledoneae. 
Pars.  1.  Acta  Soc.  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  21,  1901-1902.  Tam- 
mesta s.  60-70. 


20  Hintikka,  Eräästä  tammen  kasvupaikasta  Kaukolassa.    1.  X.  1921. 

selvittänyt  tammen  levenemistä  kasvimaakunnissa  Ka  ja  Ik. 
Lisätiedoituksia  tälta  alueelta  on  H  j  e  1 1  illa  ollut  vielä  käytettä- 
vänään  T  h.  S  ae  1  a  n  in  antama,  Virolahdella  kasvavia  tammia 
koskeva,  sekä  Harald  Lindberg  in  tiedot  m.  m.  Kuolema- 
järvellä  ja  Kivennavalla  niinikään  luonnonvaraisina  kasvav"sta 
tammista.  Viimeksimainittu  tutkija  on  sitäpaitsi  löytänyt  tam- 
men  subfossiileja  jäännöksiä  tulvahiekkakerroksesta  Sakkolasta, 
Suvannon  luota  (60°42')\  mikä  löytö  on  riittävä  todistamaan, 
etta  tammea  on  aikaisemmin  kasvanut  luonnonvaraisena  Vuok- 
sen  alueella.  Vielä  on  K.  J.  V  a  1 1  e  2  maininnut  maisteri  J.  M. 
Saastamoisen  ilmoittaneen,  etta  kaksi  nuorta  tammipuuta  kas- 
vaa  jonknn  verran  pohjoiseen  Räisälän  kirkolta,  ja  arvelee  Valle 
niiden  jollain  tavoin  kylväytyneen  muutaman  kilometrin  päässä 
olevista  istutuksista.  Kun  tammet  kerran  övat  nuoria  yksilöjä, 
on  tämä  otaksuma  kylläkin  oikeutettu,  vaikkakin  kasvupaikkaa 
ei  ole  lähemmin  tutkittu. 

Kun  eräillä  yksityisillä  kasvitieteellisillä  demonstrationeilla 
tulin  selvittäneeksi  m.  m.  jalojen  puulajien  levenemistä  maas- 
samme,  ilmoitti  ylioppilas  Väinö  Pessi  tammia  kasvavan 
Kaukolan  pitäjän  Uskinsaaren  Ovaskan  talon  maalla.  EpäUin 
täta  tiedonantoa,  mutta  kun  saamani,  kasvupaikkaa  koskevat 
tiedot  tuntuivat  luotettavilta,  ja  kun  tällä  kohtaa  Vuoksen  poh- 
joisen  suuhaaran  varrella  tietääkseni  ei  ollut,  kaikista  kirjallisuu- 
dessa  esiintyvistä  tiedoista  päättäen,  kukaan  retkeilijä  joutunut 
liikkumaan,  poikkesin  omakohtaisesti  paikalla  viime  kesäkuussa 
(1921),selvittääkseni  kysymystä,  ovatko  kyseissä  luonnonvaraiset 
vaiko  villiintyneet  tammet. 

Tuloksena  oli,  etta  pienehkö  tarrimiryhmä,  eri-ikäisiä  yksilöjä, 
kasvaa  lähellä  yllämainittua  taloa,  jota  kirjoissa  kuulutaan  myös 


1  Lindberg,  Harald,  Suomen  Suoviljelysyhdistyksen  vuosikirja 
1898  s.  98  —  157;  Luettelo  Suomen  soista  löydetyistä  kasvijätteistä.  Ibidem, 
1903,  s.  185.  —  Kasvillisuuden  kehitystä  valaisevia  subfossiilisia  kasvi- 
löytöjä.  Suomen  kartasto  1910.  Teksti  1.  Karttalehti  N:o  20,  s.  66-67. 
—  Phytopaläontologische  Beobachtungen  als  Belege  fiir  postglaciale  Kli- 
maschwankungen  in  Finnland,  teoksessa:  Postglaciale  Klimaveränderun- 
gen  etc.  Stockholm,  1910,  s.  183. 

2  V  a  1 1  e,  K-  J-,  Jalot  lehtipuut  Vuoksen  seuduilla,  varsinkin  Jääskessä. 
Luonnon  Ystävä  1918  s.  91. 


1.  X.  1921.    Hintikka,  Eräästä  tammen  kasvupaikasta  Kaukolassa. 


21 


kutsuttavan  Vainion  taloksi.  Kasvupaikka  on  Vuoksen  polijoi- 
sen  suuhaaran  saarella,  Uskinsaarella,  varsin  lähellä  Hiitolan- 
Raasulin  rataa,  Kaarlahden  asemalta  noin  3  1/2  km  päässä,  niin- 
ikään  lähellä  (noin  150  m  päässä)  Kirstsalmen  (taloudellisessa 
kartassa  Osasalmeksi  nimitetyn  salmen)  ylivievää  rautatiepenger- 
mää.  Paikan  maantieteellinen  leveys  on  61  °  5'  15"  p.  1.  ja  pituus 
Helsingin  meridianin  mukaan  hieman  vajaa  5°  i.  p.  (4°  59'  55"). 1 

Tammet  kasvavat  etelään 
päin  viettävällä  rinteellä, 
Kirstsalmen  kaakkoisrannalla 
sijaitsevan,  pitkähkön,  koillis- 
lounais-suuntaisen  moreeni- 
harjanteen  eteläisimmässä 
kärjessä.  Moreeniharjanteessa 
pistää  esiin  maanpintaan 
useissa  paikoissa  kiinteä  vuori- 
perä,  joka  läheisen  rautatie- 
leikkanksen  seinämistä  päät- 
täen  on  pnnertavaa  migma- 
tiittigraniittia.  Myöskin  sen 
mäkirinteen,  jossa  tammet 
kasvavat,  yläosa  on  kiinteää 
kalliota,  alempana  on  moreeni 
kivistä,  osittain  alknjaan,  osit- 
tain  siitä  syystä,  etta  alem- 
pana notkossa  sijaitsevaa  pel- 
toa  raivatessa  nähtävästi  on 
kiviä  siitä  poistettu  reuna- 
mille.    Mullaskerrosta  on  kuitenkin  alempana  rinteellä  paksnlti. 

Tammia  on  kaikkiansa  8  runkopuuta,  joista  yksi  on  nähtä- 
västi yhteenkasvaneista  kantovesoista  muodostunut,  sekä  lisäksi 
on  vielä  pensasmainen  tammiryhmä  hiukan  loitompana  näistä 
puumaisista,    selvästi    kolmeen    ryhmään   järjestyneistä  puista. 

1  Kasvupaikka  siis  miltei  täsmälleen  yhtä  kaukana  pohjoisessa  kuin 
se  tammi  tai  tammet,  jotka  on  luonnonvaraisina  aikaisemmin  ilmoitettu 
kasvavan  Etelä-Hämeessä  Kalvolassa  (vert.  H  j  e  1 1  I.  c.  s.  64.  T  h  e  s  1  e  f  f 
1.  c.  s.  100). 


Kuva  1. 

Kaukolan  Uskinsaaren  tammia.  Rin- 
teellä   alempana    olevat    tammi-ryh- 
mät  NW-puolelta. 


22  Hintikka,  Eräästä  tammen  kasvupaikasta  Kaukolassa.    1.  X.  1921. 

Ylimmän,  lähellä  kallion  päällystää  olevan,  iältään  vanhimman 
tammen  päärunko  oli  poikkisahattu. l  Kannon  puuosa,  josta 
kuori  oli  poiskarissut,  oli  noin  50  cm  läpimitaten  (noin  30  cm 
korkeudelta  maasta  lukien,  sen  keskusta  lahonnut).  Vuosilustoja 
voi  vielä  osittain  eroittaa  ja  niistä  päättäen  oli  puu  ollut  ainakin 
toistasataa  vuotta  vanha.  Jälellejäänyt  runko  on  saanut  kan- 
nosta  pintaosaansa  lahoa,  ja  noin  rinnankorkeudella  se  mutkistuu 
etelään  päin  kääntyen  muodostuen  vinoksi  ja  haaroittuvaksi; 
mutkan  kohdassa  se  on  ko  vin  paksuuntunut  ja  pöhöttynyt. 
Tämä  ryhmäon  nähtävästi  vanhin;  mitään  selviä  kanto-  ja  runko- 
vesoja  ei  siinä  ole,  ja  nuorennoksen  puutteeseen  on  nähtävästi 
syynä  se,  etta  maaperä  on  kallio-  ja  kiviperäistä.  —  Noin  kym- 
menen  metrin  päässä  alempana  rinteellä,  vertikalisesti  laskien 
parisen  metriä  alempana  on  3  puuta,  joiden  välistä  on  2  runkoa 
kaadettu.  Toinen  kannoista  on  vanha  ja  laho  (siitä  on  nähtä- 
vissä  vain  2  kuoretonta,  terävää  tynkää,  joiden  välimatka 
toisistaan  noin  10  cm  päässä  maasta  oli  26  cm). 

Ylinnä  tämä  ryhmässä  oleva  oli  noin  5  m  korkea,  rinnan- 
korkeusympärysmitta  52  cm.  Sen  vieressä  oleva  oli  rinnankor- 
keudelta  ympärimitaten  91 — 92  cm,  1/2  m  korkeudelta  maasta 
103 — 104  cm.  Sen  runko  haaroittuu  jo  2  m  korkeudelta  ja  voi- 
makkain  haara,  mutkainen  sekin,  n.  6  m  korkeudella  haaroittuu 
uudelleen.  Tämä  yksilö  on  puista  korkein,  pituus  arviolta  toista- 
kymmentä  metriä.  Kolmas  ryhmästä  jälelle  jäänyt  tammi  on 
n.  2  1/2  m  suurimmasta  itään;  sen  rinnankorkeusläpimitta  86  cm. 
Se  on  melkein  yhtä  pitkä  kuin  edellinen,  jonka  kanssa  se  muutoin 
näyttää  yhtäaikaiselta,  ja  haarautuu  se  noin  runsaasti  3  1/3  m 
korkeudessa;  rungossa  ylempänä  on  tikkojen  hakkaamia  haavoja. 

Talvitien  ja  pellon  välissä  kasvoi  n.  5 — 6  m  päässä  edellisestä 
ryhmästä  neljä  runkoa,  joista  kaksi  yhteenkasvettuneet.  Kaikki 
niin  lähellä  toisiaan,  etta  tekevät  kantovesojen  vaikutuksen. 

Keskimmäisen  yhteenkasvanut  osa  on  1(2  m  korkeudella  noin 
1  m  ympärimitaten;  rinnankorkeudella  övat  haarojen  läpimitat: 


1  Talon  emännän  Valpuri  Ovaskan  ilmoituksen  mukaan  on  puista 
hakattu  ainakin  tämä  runko  joitakuita  vuosia  ennen  Hiitolan  — Raasulin 
radan  rakentamista,  siis  noin  kymmenkunta  vuotta  sitten. 


1.  X.  1921.    Hintikka,  Eräästä  tammen  kasvupaikasta  Kaukolassa.  23 

20  ja  12  cm.   Läntisin  on  samalla  korkeudella  läpimitaten  11  cm 
ja  itäisin  14  cm. 

Loitompana  näistä,  samaisen  talvitien  varrella  on  vielä  mata- 
laa  tammipensaikkoa,  jossa  en  voinut  todeta  mitään  kantoja 
tai  merkkejä  niistä.  Kivikkoa  ja  kiviä,  jotka  övat  nähtävästi 
peltoa  raivattaessa  pientareelle  siirretyt  ja  mahdollista  on,  etta 
tällä  kohtaa  on  aikaisemmin  kasvannt  tammia.  Vesaikko  tekee 
kaikin  puolin  kantovesojen  vaikutuksen. 

Mainittakoon  vielä  siitä  seikasta,  etta  nämä  tammet,  paikka- 
kuntalaisten  kertoman  mukaan,  säilyttävät  talvisin  lehtensä, 
karistaen  ne  västa  talven  knluessa  ja  seuraavan  kasvnkauden 
alkaessa.  Saman  havainnon  on  Thesleff  (1.  c.  s.  31—32, 
kuva  2)  tehnyt  eräästä  Piikaniemellä  (lähellä  Säiniötä)  kasva- 
vasta  tammesta.  H  j  e  1 1  (1.  c.  s.  70)  pitää  täta  muotoa  muun- 
noksena  Quercus  pedunculata  var.  hiemalis  Stev.  Tämä  Kaukolan 
tammien  ominaisuus,  joissa  en  muuten  mitään  Q.  sessiliflor&n 
ominaisuuksia  voinut  todeta,  ei  merkitse  ratkaisevasti  puoleentai 
toiseen  kysymystä  niiden  luonnonvaraisuudesta,  sillä  mainita 
sopii,  etta  Itä-Suomeen  levinnyt  tammikanta,  kuten  Harald 
L  i  n  d  b  e  r  g  in  1  Johanneksen  Suvisaaresta  löytämä  Quercus 
pedunculata  var.  heterophylla  Loud.  muunnos  osoittaa,  ei  ole 
yhtenäinen,  vaan  selvästi  sekaeliöstö,  jossa  on  erilaisia  pikku- 
muotoja  ja  mahdollisesti  myöskin  mukautumia  tavattavissa. 

Rinteen  pohjoisosasta  on  metsä  hakattu  pois,  ja  sijalla  on 
ahomainen  törmä.  Tammien  kanssa  övat  metsikön  muodostavina 
koivu  ja  mänty.  Alikasvillisuutena:  Melampyrum  nemorosum 
(runs.),  Fragaria  vesca  (runs.),  Lathyrus  silvestris  (useita  ryhmiä 
eri  paikoissa;  nähtävästi  täältä  käsin  levinnyt  ratavarteen  yhteen 
kohti;  lähikilometreillä  Käkisalmeen  tai  Kaarlahteen  päin  en 
huomannut  sitä  ratavallikasvina),  Melampyrum  pratense  (us. 
paik.),  Trifolium  medium,  Campanula  persicifolia,  Calamagrostis 
arundinacea,  Convallaria  polygonatum  (ylempänä  rinteellä),  Pteris 
aquilina,  Orobus  vernus,  Galium  boreale,  Geranium  silvaticum, 
Hypoclioeris  maculata,  Hypericum  perforatum,  Aegopodium  podag- 


1  Lindberg,    Harald,  Medd.  Soc.  pro.  F.  Fl.  Fenn.  XXII  s.  76. 
Vrt.  myös  H  j  e  1  t  (1.  c.  s.  70). 


24  Hintikka,  Eräästä  tammen  kasvupaikasta  Kaukolassa.    1.  X.  1921. 

raria  (sterilinä),  Galium  verum  (ster.),  Heracleum  sphondylium, 
Dactylis  glomerata,  Hieracium  umbellatum  (ster.),  Pimpinella  saxi- 
fraga,  Lat  hy  rus  pratensis,  Vaccinium  vitis  idaea,  Knautia  arvensis 
(ster.),  Chrysanthemum  leucanthemum,  Vaccinium  myrtillus,  Rubus 
idaeus  (taimia  ylimmän  tammen  juurella),  Melica  nutans,  Centau- 
rea jacea  (parisen  yksilöä  nupulla),  Scrophularia  nodosa  (muuta- 
mia  yks.),  Stellaria  graminea,  Rubus  saxat ilis  (eteläosassa),  Soli- 
dago  virgaurea  (vähän),  Carex  digitata,  Trifolium  repens,  Luzula 
campestris,  Viola  canina,  Veronica  officinalis,  Aera  flexuosa, 
Chaerophyllum  silvestris,  Brunetta  vulgaris,  Ranunculus  polyan- 
ihemos,  Poö-vesoja  (sterilejä),  muutamia  Satix  caprea'n,  petäjän, 
katajan  ja  lepän  taimia  sekä  alimman  tammiryhmän  juurella 
jokunen  matala  Rhamnus  frangula. 

Kasvillisuuden  yleisestä  leimasta,  samoinkuin  paikalla  esiin- 
tyvistä  kasvilajeistakin  voidaan  päättää,  etta  paikka  on  aikai- 
semmin  ollut  rehevämmän  kasvillisuuden  peittämää. 

Mäen  päällä,  osaksi  kalliolla  kasvoivat,  paitsi  Sedum  tele- 
pliiwn  (rims.),  Calamagrostis  arundinacea  (rims.),  Fragaria  vesca 
(runs.),  Calamagrostis  epigeios  (jonkun  verran),  Rumex  acetosa, 
Lychnis  viscaria,  Carex  digitata,  Convallaria  majalis,  Arabis  sp. 
(kukkinut  ja  vallan  kuihtunut),  Potentilla  argentea,  P.  norvegica 
(pari  kpl.),  Rumex  domesticus  (sterilejä),  Galium  mollugo,  Hypo- 
choeris  maculata,  Calluna  vulgaris,  Hieracium  pilosella  (coll.), 
Festuca  rubra,  Aera  flexuosa,  Poa  sp.  (sterilejä)  sekä  kallion  raoissa 
rene  vi  nä  Woodsia  ilvensis  sekä  Poly  podium  vulgäre. 

Rinteen  alaosan  nurmikkoon  on  läheisestä  viljelyksestä  siirty- 
nyt  useita  selviä  antropokooreja  tai  viljeltyjä  lajeja:  Galium 
mollugo,  Brunetta  vulgaris,  Poa  pratensis,  Alchimilla-,  Taraxacwn- 
ja  Hieraciwn-\a]e]a,  Phleum  pratense,  Trifolium  repens,  Tr. 
hybridum,  Tr.  agrarium  (muutamia  kpl.),  jotka  esiintyvät  myös 
ylempänä  rinteelläkin. 

Pohjoisempana  olevalta  rinteeltä  merkitsin  muistiin  seuraavat 
lajit:  Pteris  aquilina,  Calamagrostis  arundinacea,  Lathyrus  pra- 
tensis, Antennaria  dioica,  Trifolium  medium,  Hieracium  pilosella 
(coll.),  Fragaria  vesca  (kaikkia  runsaasti),  Trifolium  pratense, 
Hieracium  umbellatum,  Vaccinium  myrtillus,  V.  vitis  idaea,  Cam- 
panula  persicifolia,  Lychnis  viscaria,  Ranunculus  polyanthemos, 


1.  X.  1921.    Hintikka,  Eräästä  tammen  kasvupaikasta  Kaukolassa.  25 

Aera  flexuosa,  Hypochoeris  maculata,  Festuca  rubra,  Dianthus 
deltoides,  Campanula  patula,  rauduskoivun  ja  katajan  taimia, 
leppä-pensaita  laidassa;  tiellä:  Phleum  pratense,  Arabis  suecica, 
Veronica  verna. 

Kysymykseen,  ovatko  tanimet  luonnonvaraisia,  viittaa  mie- 
lestäni  myönteisesti  paikan  mäkilehtomainen  kasvillisuus.  Vaik- 
kakin  useat  sen  edustajista  övat  antropokooreja,  övat  useat, 
leiman  antavimmat  luonteenomaisia  seudun  mäkilehtokasveja. 
Myös  ilmoitetaan  talossa,  joka  sijaitsee  vastapäisellä  kummulla, 
noin  parin  sådan  metrin  päässä,  »asuvan  ensimmäisen  polven», 
s.  o.  peltojen,  joiden  vierellä  tammet  kasvavat,  olevan  siis  tämän 
tiedonannon  mukaan  vil  jelykselle  raivattuja  tammiryhmän  ollessa 
jo  varttuneina.  Mahdollista  on,  etta  kirkon-  ja  verokirjojen  sekä 
isojakokarttojen  selityksien  avulla  voitaisiin  saada  paikan  aikai- 
semmasta  viljelys-  ja  asutushistoriasta  lähemmin  selvyyttä  ni.  m. 
onko  mahdollisesti  ennen  isonvihan  aikaa  paikka  ollut  asuttu. 
Mitään  asumuksien  jätteitä  tällä  harjanteella  ei  ollut  tai  tietoja 
niistä  ollut  tunnettu.  Mahdollisuutta,  etta  tammet  olisivat  ky- 
seenalaiselle  paikalle  joutuneet  ihmiskäden  toimesta,  kylvön  tai 
istutuksen  kautta,  on  tietenkin  vaikeata  kategorisesti  kieltää, 
sillä  jo  kivikauden  aikana  övat  Vuoksen  rantamat  olleet  asutut. 
Mutta  tällaista  olettamusta  vastaan  on  ennenkaikkea  huomautet- 
tava,  etta  ylinnä  kummulla  oleva,  samalla  vanhin  puu  on  vallan 
kallioperässä,  miltei  kiinni  kiinteässä  vuoriperässä,  ja  keskimäi- 
sen  ryhmän  kasvupaikkakin  on  kivikkoinen.  Tuntuu  sangen 
oudolta,  miksi  juuri  nämä  kohdat  olisi  valittu  rinteellä,  jossa 
soveliaampiakin  kohtia  olisi  ollut  tarjolla,  kylvö-  tai  vielä  vähem- 
män  istutuspaikoiksi. 

Edelleen,  kun  verrataan,  millaisissa  paikoissa  lähistössä  kas- 
vavat jalot  lehtipuut  kasvavat,  on  huomautettava,  etta  vallan 
läheisessä  ympäristössä,  muutamien  satojen  metrien  päässä  lou- 
naaseen  päin  tammien  kasvupaikasta,  Vuoksen  lahdelmaan  pistä- 
vällä  Vainionniemellä,  Ovaskan  talon  toisella  puolen,  on  lehmuk- 
sia,  jotka  kasvavat  samanluontoisissa  kasvupaikoissa,  toiset  kal- 
lion  reunamassa,  jopa  niiden  kolossa,  toiset  louhikossa.  Niitä 
on  siellä  ainakin  kahdessa  eri  paikassa.  Toisessa,  lähempänä 
niemen  kärkeä  olevassa  ryhmässä  on  3  suurempaa  runkoa,  sekä 


26  Hintikka,  Eräästä  tammen  kasvupaikasta  Kaukolassa.    1.  X.  1921. 

toistakymmentä  pientä  vesaa  ympärillä,  suurimmat  rungot  kas- 
vaen  kiinteän  kallion  kupeessa,  noin  kymmenisen  metriä  kor- 
keammalla  Vuoksen  nykyistä  pintaa.  Suurin  runko  oli  rinnan- 
korkeudella  ympärimitaten  n.  90  cm  ja  miltei  yhtä  paksu  on 
niinikään  toisessa,  muutamien  kymmenien  metrien  päässä  kas- 
vava,  4  haaraisessa  ryhmässä  vahvin  runko.  Tämäkin  pyreikkö 
kasvoi  etelärinteellä,  kallion  kupeessa,  ei  varsin  Vuoksenran- 
nalla,  vaan  korkeammalla  Vuoksen  pintaa.  Lähimmästä  ympä- 
ristön  kasvistosta  merkitty  muistiin:  Galium  boreale,  Trifolium 
medium,  Melampyrum  nemorosum,  Carex  digitata,  Athyrium  filix 
mas,  ja  kalliolla  Sedum  telephium,  S.  acre.  Mikäli  silmämäärin 
voi  asiaa  arvostella,  övat  nämä  lehmukset  likipitäen  samalla 
korkeudella  Vuoksen  pinnasta  kuin  kyseenalaiset  tammetkin. 
Muu  mielipide  kuin  etta  nämä  lehmukset  olisivat  muunlaisia 
kuin  luonnonvaraisia,  tässä  suhteessa  samanlaisia  kuin  nuiut 
Vuoksen  pohjoisen  suuhaaran  rantamilla  useissa  paikoin  kasva- 
vat  lehmukset,  joiden  runsaslukuisesta  esiintymisestä  jo  Malm- 
berg (Mela) l  ja  J.  Linden2  övat  huomauttaneet,  ei  ole 
hyväksyttävissä.  Ne  övat,  samoinkuin  tammetkin,  säilyneet 
täällä  hävitykseltä  niissä  kohdin,  jotka  on  katsottu  viljelykseen 
sopimattomiksi;  ehkä  on  niitä,  harvinaisempina  puulajeina,  sääs- 
tetty  jonkun  verran  myöskin  halkohakkauksissa,  ja  laiduntami- 
selta  övat  ne  ainakin  viimeisinä  aikoina  säilyneet  ollessaan  aidat- 
tuina.  Näitä  lehmuksia  tuskin  voidaan  ryhtyä  väittämään  ihmi- 
sen  siirtämiksi  ja  kasvattamiksi,  ja,  katsoen  kasvupaikkojen 
samanlaiseen  luontoon  ja  asemaan,  voidaan  samaa  sanoa  kyseen- 
alaisista  tammistakin. 

Millään  tavoin  hyväksyttävältä  ei  näytä  otaksuma,  ettälinnut 
tai  oravat  olisivat  kuljettaneet  tänne  tammen  pähkinöitä  läheisistä 
kulttuuritammista.  Tietääkseni  on  lähinnä  tammi-istutuksia  vain 
Käkisalmessa,  jonne  on  linnuntietä  toista  penikulmaa,  eikä  tällä 


1  Malmberg,    A.  J.,  Förteckning  öfver  Karelska  näsets  kärlväxter. 
Notiser  Sällsk.  F.  Fl.  Fenn.   Förk.  IX,  ny  ser.  VI,  1868  s.  312. 

2  Linden,    John,    Anteckningar  om  växtligheten  i  Södra  Karelen. 
Ibid.  XVI,  1891  s.   151—152. 


l.X.  1921.    Hintikka,  Eräästä  tammen  kasvupaikasta  Kaukolassa.  27 

välillä  tunneta  tammia. 1  Lähimmässä,  noin  8 — 9  km  päässä  ole- 
vassa  Kaukolan  kirkonkylässä  ei  ole  yliopp.  Pessin  ilmoituksen 
mukaan  tammi-istutuksia.  Välimatkat  läheisiin  tammiviljelyk- 
siin  siis  niin  pitkät,  etta  zoophilinen  leviäminen  näistä  näyttää 
mitä  suurimmassa  määrässä  kyseenalaiselta.  Todennäköisempää 
on  kaikkien  edellä  esitettyjen  syiden  nojalla,  etta  tammet  övat 
täällä  olleet  alun  perin  luonnonvaraisia  ja  itsenäisesti  ja  sikäli  kuin 
mahdollista  on  ollut,  levinneet  rinteellä,  muodostaen  nykyään 
ryhmänä  esiintyvän  tammikon.  Ihmisen  toimesta  on  niitä  ajoit- 
tain  hakattu,  jolloin  ne  kantovesojen  avulla  tai  myös  terhoista 
övat  päässeet  uudistumaan  mikä  seikka  selittää  niiden  selvän 
eri-ikäisyyden. 

Edellyttäen,  etta  Kaukolan  Uskinsaarella  kasvavat  tammet, 
johon  mielestäni  edellä  esitetyt  seikat  viittaavat,  övat  luonnon- 
varaisia, rohkenen  vielä  samassa  yhteydessä  kosketella  kysymystä 
mista  päin  voidaan  olettaa  tammen  joutuneen  tänne  erillään 
muista  Itä-Suomen  resenteistä  löytöpaikoista  olevaan  kasvu- 
paikkaansa.  Subfossiileja  käsittelevät  tutkimukset,  joita  Vuoksen 
alueella  on  toistaiseksi  suoritettu,  övat  siksi  harvalukuiset,  satun- 
naisiin  näytteihin  perustuvat,  ettei  niiden  nojalla  voida,  ei  edes 
siinä  määrin  kuin  Lounais-Suomen  tammialueilla  tehtyjen  sub- 
fossiililöytöjen  perustalla,  sanoa  tammen  esiintymisrunsaudesta 
täällä  postglasialisilla  aikakausilla  puoleen  tai  toiseen.  I  n  o- 
strantseffin2  tutkimat,  —  de  Geerin3  mukaan  Litorina- 
kauden  jälkipuoliskolla  ja  A  i  1  i  o  n  4  mukaan  ajalta  ennen  Laa- 


1  Ainoat  kirjallisuudessa  esitetyt  tiedot  kulttuuritammista  näissä  seu- 
duissa  övat  T  h  e  s  1  e  f  f  in  (1.  c.  s.  150— 151)  mainitsemat.  Näiden  mukaan 
on  istutettuja  tammia  Kavantsaaressa  (5  isoa  tammea)  sekä  m.  m.  Jääs- 
kessä,  Heinjoella,  Sakkolassa,  Pyhäjärvellä,  Käkisalmessa,  Jaakkimassa, 
Sortavalassa,  Valamossa  ja  Impilahdella. 

2  IlHocTpaHiieBt,  A.  A.,  .ZJoHCTopimecKiH  qe.ioB^Ki.  KaMeHHaro 
B^Ka  no6epe>Ki>H  JIaflo>KCKaro  03epa  1882,  s.  18  —  22. 

3  de  Geer,  Gerard,  Om  kvartära  nivåförändringar  vid  Finska 
viken.  Geologiska  Föreningens  i  Stockholm  Förhandlingar  1893  s.  538; 
1894  s.  653. 

4  A  i  1  i  o,  J.  E.,  Cber  Strandbildungen  des  Litorina  Meeres  auf  der 
Insel  Mantsinsaari.    Fennia  XIV,  2,   1897,  s.  38. 


28  Hintikka,  Eräästä  tammen  kasvupaikasta  Kaukolassa.    1.  X.  1921. 

tokan  transgressiota  (ennen  v.  2500  e.  Kr.),  jonka  transgression 
aikana  jo  on  ollut  kivikautista  asutusta  Vuoksen  ympäristössä  — 
hanen  mielipiteensä  mukaan  kivikauden  aikana  syntyneet  tammi- 
jäännösten  kerrokset,  jotka  paljastuivat  Laatokan  (Säässyn) 
kanavaa  kaivettaessa,  osoittavat,  etta  ainakin  etelämpänä  Laato- 
kan rantamalla  on  tammi  ollut,  ehkä  juuri  Litorina-  ja  Ancylus- 
kaudella  yleisempi  kuin  nyt. x  Kun  tähän  vielä  yhdistetään 
Li  n  d  b  e  rgin  edellä  mainittu  tammen  subfossiililöytö  Sakko- 
lasta, Vuoksen  rantamalta,  voidaan,  ottaen  huomioon  geologiset 
esitykset  ja  todistelut  meren  pinnan  vaihteluista  ynnä  vesistöjen 
kehityssuhteista  postglasialisina  aikoina  näissä  seuduissa,  pitää 
todennäköisenä,  etta  tammella  on  ollut  niahdollisuus  levitä  Suo- 
men  kaakkoisosaan  kanta  eri  tietä,  Karjalan  kannaksen  jaSuo- 
menlahden  etta  myöskin  Laatokan  puoleista  rantamaa  pitkin 
sekä  Suomenlahden  etta  myöskin  Laatokan  etelä-  ja  kaakkois- 
puolisista  kasvupaikoista. 

Aikaisemmin  nähtävästi  laajempien  ja  useampien  salmien 
rannalle,  joiden  kautta  Vuoksen  nykyinen  pohjoinen  laskureitti 
on  Laatokan  yhteydessä  ollut,  on  tammi  lähinnä  kaakosta  käsin 
tänne  Vuoksen  rantamalle  voinut  siirtyä.  Levenemisteiden  tar- 
kempaa  selvittelyä  varten  vaaditaan  kuitenkin  vielä  tälläkin 
epäilemättä  mielenkiintoisella  alueella  Kaakkois-Suomessa  run- 
saasti  täydentäviä  sekä  kasvistollisia  etta  myöskin  fytopaleonto- 
logisia  tutkimuksia,  jotka  on  yhdistettävä  seutua  peittäneen 
meren  ynnä  vielä  Laatokan  vedenpinnan  vaihteluja  sekä  vesistö- 
jen muodostumista  koskeviin  tutkimuksiin,  ennen  kuin  päteviä 
tuloksia  voidaan  saavuttaa. 

Joka  tapauksessa  on  todettava,  etta  tammi,  kuten  useat 
muutkin  harvinaisehkot  putkilokasvit,  esiintyvät  runsaslukui- 
sempina  Suomenlahden  puolella,  kun  tåas  toiset  lajit  karakterisoi- 


1  Sen  häviämiseen  tai  vähenemiseen  on  monin  paikoin  ihminen  ollut 
syynä.  I  nostrantsef  f  in  mukaan  (1.  c.)  on  esihistoriallisena  aikana 
ihminen  käyttänyt  tammea  ensi  sijassa  talousesineittensä  valmistamiseen 
m.  m.  veneiksi.  Tammipuun  käyttöä  aikaisempina  aikoina  valaisevia  tie- 
toja  ja  vielä  selvityksiä  tammen  hävityksestä  entisen  Venäjän  keisarikunnan 
eri  osissa  on  Thesleffin  (1.  c.)  julkaisussa. 


l.X.  1921.  Hintikka.  -  Hak.  Lindberg.  29 

vat  Vuoksen  Iehtojen  kasvillisuuden.  Cajanderin1  pää- 
piirteittäin  esittämää  Kaakkois-Suomen  lehtoalueitten  jakoa  eri 
keskuksiin  tammen  resenttinenkin  löytyminen  Vuoksen  lehto- 
keskuksessa  ei  suinkaan  muuta,  sill ä,  mikäli  retkeilyillä  näissä 
seuduissa  ja  Suomenlahden  puolella  ölen  voinut  todeta,  m.  m. 
mäkilehtojen  ja  rantojen  kasvillisuus  on  näissä  molemmissa 
eri  lehtokeskuksissa  varsin  erilaista. 

Student  Håkan  Lindberg:  Bidrag  till  kännedomen  om 
åländska  ögruppens  skalbaggsfauna  (anmäld  den  4  december  1920). 

Nedanföljande  förteckning  innehåller  viktigare  skalbaggs- 
fynd,  gjorda  dels  under  den  entomologiska  studieresa  jag  i  säll- 
skap med  min  far,  dr  Harald  Lindberg,  och  min  bror, 
stud.  P.  H.  Lindberg,  sommaren  1919  företog  till  Åland2, 
dels  fynd  från  en  dylik  resa  sommaren  1922,  då  min  far  likaså 
deltog  i  en  del  exkursioner. 

Bland  de  insamlade  arterna  befinna  sig  några  inom  Fenno- 
skandia  orientalis  icke  tidigare  påträffade.  Dessutom  anträffa- 
des en  stor  mängd  skalbaggar,  vilka  icke  hittills  varit  kända  från 
provinsen  Åland  (Al).  I  Catalogus  Coleopterorum  faunaefennicae 
(1900)  förtecknar  J.  Sahlberg  hela  det  östfennoskandiska 
områdets  skalbaggar  och  lämnar  uppgifter  om  dessas  förekomst 
i  olika  provinser.  Från  Al  anföras  i  nämnda  katalog  763  arter. 
Sedan  år  1900  har  emellertid  denna  provins  besökts  av  flere  av 
våra  entomologer,  vilka  därstädes  gjort  mera  eller  mindre  om- 
fattande insamlingar.  Även  dessa  ha  här  beaktats.  Iföreliggande 
förteckning  upptagas  sålunda: 

1:  för  östfennoskandiska  området  nya  arter  (betecknade 
med  **); 

2:  inom  provinsen  Al.  —  enl.  Sa  hl  bergs  Catalogus  — 
icke  tidigare  påträfrade  arter  (betecknade  med  *) 3; 

1  Caj  änder,  A.  K-,  Viljavan  maa-alan  jakaantuminen  Suomessa. 
Metsätaloud.  Aikakauskirja  —  Först.  Tidskrift,  laajempi  painos,  1916,  s. 
51—58;  Metsänhoidon  perusteet  I.    Porvoo,  s.  483—489. 

2  Jmfr.  Medd.  Soc.  F.  Fl.  f.  47  p.  8. 

3  Då  en  art  av  denna  kategori  även  av  annan  person  anträffats  på  Åland, 
lämnas  därom  uppgifter.  Dessa  stöda  sig  uteslutande  på  exemplar  förvarade 
på  Universitetets  i  Helsingfors  Entomologiska  Museum. 


30  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     l.X.  1921. 

3:  för  den  åländska  faunan  karakteristiska  arter; 

4:  särskilda  inom  det  östfennoskandiska  området  sällsynta 
arter. 

Inalles  insamlades  av  oss  ca  1,100  olika  skalbaggsarter.  Anta- 
let förtecknade  nykomlingar  till  provinsen  Ålands  fauna  uppgår 
till  500.  Det  östfennoskandiska  området  tillföres  17  nya  arter. 
Uppgifter  om  de  flesta  av  dessa  sistnämnda  ha  av  mig  redan 
publicerats. x 

I  förteckningen  användas  följande  förkortningar: 

Al.  (Åland)  Leml.  (Lemland) 

Finstr.  (Finström)  Lumparl.  (Lumparland) 

Ham.  (Hammarland)  Saltv.  (Saltvik) 

Jom.  (Jommala)  U.  F.  S.  (Universitetets  finländska 

samling) 

Axels.  (W.  M.  Linnaniemi-Axelson)  Mäkl.  (F.  W.  Mäklin) 

Bonsd.  (E.  v.  Bonsdorff)  Nordstr.  (Å.  Nordström) 

Fors.  (R.  Forsius)  Popp.  (B.  Poppius) 

Gottb.  (G.  Gottberg)  Reut.  (O.  M.  el.  E.  Reuter) 

Ingel.  (H.   Ingelius)  Siev.  (R.  Sievers) 

J.  Sahlb.  (J.  Sahlberg)  Tengstr.  (J.  M.  J.    af  Tengström) 

Leinb.  (A.  Leinberg)  Weurl.  (M.  W.  Weurlander). 

I  förteckningen  följes  huvudsakligen  den  av  R  e  i  t  t  e  r 
(i  Catalogus  Coleopterorum  Europae  1906)  använda  nomenklatu- 
ren. För  fynden  från  1919  äro  endast  dagen  och  månaden  an- 
givna, medan  dessa  uppgifter  hänförande  sig  till  1922  års  fynd 
efterföljas  av  årtal. 

Till  min  far,  som  ständigt  med  största  intresse  följt  mina  ento- 
mologiska studier  och  även  nu  hjälpt  mig  med  bestämningar, 
särskilt  av  kritiska  arter,  frambär  jag  ett  varmt  tack. 

Carabidae. 

*Carabus  nitens  L.    Ekerö  20.  7. 

*Leistus  rufescens  F.  Ham.  3.  8. 

*Nebria  Gyllenhali  Schönh.  1  ex.  funnet  på  klippig  strand 
vid  Käringsund  på  Ekerö  18.  6.  1922. 

*Notiophilus  hypocrita  Putz.  Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Finstr.; 
Saltv.  —  Al.  (Bonsd.);  Geta  (Popp.). 


1  Jmfr.  bl.  a.  Medd.  F.  Fl.  f.  47  p.  35. 


1.  X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  31 

**Dyschirius  salinus  Schaum.  Funnen  i  flere  exx.  på  en  lång- 
grund, vid  högvatten  översvämmad  havsstrand  NW  om  Rams- 
holmen i  Jom.  Arten  förekom  tillsammans  med  Bembidium  mi- 
nimum och  Bledius  diota  på  bara  fläckar  på  den  av  lerblandad 
sand  bildade  stranden.    15.  6.,  24.  6.  1922. 

*D.  politus  Dej.   Jom.  4.  7. 

**D.  Liidersi  Wagner  (Entom.  Mitt.  IV  p.  304,  1915).  Fler- 
talet exx.,  som  hos  oss  ansetts  vara  aeneus  Dej.,  tillhöra  denna 
nyligen  beskrivna  art.  Av  i  Coll.  Lindberg  förvarade  70  exx. 
visade  sig  blott  ett  (Ekerö,  Finbo,  16.  6.  1922)  höra  till  den 
verkliga  aeneus,  medan  resten  är  den  nya  arten.  Denna  är  allmän 
på  Åland;  funnen  i  följ.  socknar:  Ekerö  1919,  1922;  Jom.  1919, 
1922;  Finstr.;  Saltv.  —  D.  Liidersi  är  nära  besläktad  med  aeneus 
och  salinus.  Från  den  förra  skiljer  den  sig  bl.  a.  genom  följande 
kännetecken:  pannan  är  försedd  med  en  tydlig  1  ängsköl;  hals- 
skölden är  tydligt  längre  och  bredast  på  mitten  (aldrig  bredast 
bakom  mitten  ss.  hos  aeneus);  täckvingarna  äro  mera  äggfor- 
migt  rundade,  strimmorna  på  desamma  finare  punkterade;  vid 
basen  av  den  tredje  punktstrimman  på  sidan  om  porpunkten 
finnes  en  liten  men  tydlig  knöl  (ss.  hos  salinus);  baktill  på  täck- 
vingarna finnas  två  porpunkter.  Från  salinus  åtskiljes  Liidersi 
lätt  bl.  a.  på  grund  av  pannans  byggnad  samt  kortare  och  bre- 
dare kroppsform. 

*  Bembidium  varium  01.  1  ex.  Ekerö,  Skagen  21.7. 

*B.  lampros  Höst.  var.  14-striatum  Thoms.  Jom.  24.  6.  1922. 

*B.  minimum  F.  Insamlad  i  stor  mängd  på  havsstrand  NW 
om  Ramsholmen  i  Jom.  15.  6.,  24.  6.  1922. 

*B.  Mannerheimi  Sahlb.    Ekerö  18.7.  — Föglö  (Fors.). 

*Trechus  rubens  F.  Jom.  4.  7.  —  Geta  (Montell);  Jom.,  Fögiö 
(Fors.). 

Chlaenius  tristis  Schall.  Ekerö  17.7.,  2  exx.  invid  Käring- 
sund. —  Al.  (Palmen). 

*Badister  bipustulatus  F.  Finstr.  29.  7.  —  Mariehamn  (Popp.); 
Finstr.,  Saltv.  (Fors.). 

*B.  peltatus  Panz.  1  ex.  funnet  vid  sållning  av  uppfluten  tång 
på  sandstrand  på  Ekerö,  Degersand  21.6.  1922. 

*Ophonus  puncticollis  Payk.  1  ex.  Saltv.,  Kvarnbo;  juni. 


32  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

O.  brevicollis  Serv.  Mycket  allm.  Jom.;  Saltv.  —  Från  flere 
lokaler  i  U.  F.  S. 

*Harpalus  luteicornis  Duft.  Jom.;  Saltv. 

*Amara  similata  Gyll.  Saltv.  1.7.  —  Ekerö,   Finstr.   (Fors.). 

Calathus  fuscipes  Goeze.  Mycket  allmän.  Ham.;  Jom.;  Saltv. 
—  Flere  lokaler. 

*C.  erratus  Sahlb.  Jom.  6.  7.  —  Flere  lokaler. 

*Agonum  obscurum  Hbst.  Finstr.  29. 7.  —  Geta  (Popp.); 
Föglö;  Finstr.  (Fors.). 

*A.  quadripunctatum  Deg.  Ekerö  18.  7.  —  Ekerö  (Fors.). 

*A.  dolens  Sahlb.  Ekerö  15.  7. 

*A.  versutam  Gyll.    Geta,  Bolstaholms  träsk  29.  6.  1922. 

M.  viduum  Panz.    Ekerö;  Ham.;  Saltv.  —  Finstr.  (Fors.). 

*A.  var.  moestum  Duft.    Ekerö  17.  7. 

*A.  fuliginoswn  Panz.  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Geta 
(Popp.);    Föglö,  Jom.  (Fors.). 

*A.  Thoreyi  Dej.  var.  puellum  Dej.  Geta,  Bolstaholms  träsk; 
29.  6.  1922. 

*Lebia  cyanocephala  L.  Jom.  18.  7.  —  Föglö  (Fors.). 

Metablethus  foveatus  Geoffr.  3  exx.  på  en  torr  ängsbacke  vid 
Borgboda  träsk,  Saltv.  30.  6  och  2.  7.  —  Al.  (Bonsd.);  Jom. 
Mäkl.). 

Dromius quadrimaculatus  L.  Saltv.  9.  7.  —  Jom.  (H.  Snellman). 

Haliplidae. 1 

Haliplus  variegatus  Sturm.  Ekerö,  Storby,  i  en  större  vatten- 
samling invid  Tullhuset  samt  i  några  smärre  mellan  detta  och 
Käringsund;  Finstr. 

*H.  obliquus  F.  Ekerö,  Skagen  22.  7.  Ett  fåtal  exx.  bland 
strandstenar  i  havsvatten.  —  Föglö  (Nordstr.). 


1  Direktör  G.  Falkenström  har  i  Entom.  Tidskr.  (1922  s.  62) 
publicerat  resultat  av  en  bearbetning  av  en  liten  kollektion  på  Åland 
sommaren  1919  av  mig  insamlade  vattenskalbaggar  (tillhörande  famil- 
jerna Haliplidae,  Dytiscidae  och  Hydrophilidae).  Denna  samling  upp- 
ställde jag  för  läroverksadjunkten  E.  Sellmans  räkning,  men  kom  den 
efter  dennes  död  i  Centralanstaltens   för  Jordbruksförsök  ägo. 


l.X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  33 

*H.  flavicollis  Sturni.  Allm.  i  havsvatten.  Ekerö;  jom.; 
Finstr.;    Saltv.;  Sund.  —  Geta  (Popp.);  Föglö  (Nordstr.). 

*H.  Heydeni  Wehncke.  På  ett  fåtal  platser  i  Saltv.  och  på 
Möckelö  1  Jom.  —  Jom.,  Sund  (Fors.). 

H.  fulvicollis  Er.    Ekerö;  Finstr.;  Saltv. 

*H.  immaculatus  Gerh.  Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.; 
Sund.    Ofta  i  saltvatten. 

Dytiscidae. 

*Hygrotus  inaequalis  F.  Ekerö;  Ham.;  Saltv.  —  Al.  (Levan- 
der);  Geta  (Popp.);  Finstr.  (Gottb.). 

*Coelambus  impressopunctatus  var.  lineellus  Gyll.  Tillsam- 
mans med  huvudformen.    Ekerö;    Finstr.;  Sund. 

*C.  Marklint  Gyll.  Denna  sällsynta  art  påträffades  på  Finbo 
holme  N  om  Ekerö  i  stor  mängd  i  grunda  vattensamlingar  på 
berggrund;  23.  7.  1919,  16.  6.  1922.  Var.  *pallens  Aubé  iakttogs 
tillsammans  med  huvudformen.  Arten  synes  vara  vitt  utbredd 
på  öarna  i  Östersjön.  Först  upptäckt  på  Öland,  har  den  senare 
påträffats  på  Åland.  Inom  Fennoskandia  är  den  dessutom 
känd  från  Lappland.  Övriga  fyndorter  ligga  i  Sibirien,  Ryss- 
land, Estland,  Ostpreussen  och  på  Pyrenéerna. 

*Bidessus  geminus  F.  Invid  havsstränder.  Ställvis  funnen  i 
stor  mängd.    Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Finstr.;  Geta. 

*B.  hamulatus  Gyll.  Tagen  i  stort  antal  i  ett  grunt  avlopps- 
dike i  svagt  salt  vatten  tillsammans  med  föreg.  art.  Jomaludden 
på  Skarpnåtö,  Ham.  25.  7.  Alla  påträffade  exemplar  tillhöra 
huvudformen,  medan  de  av  K  n  i  e  p  h  o  f  (Deutsch.  Ent.  Z. 
1913  s.  184)  urskilda  aberrationerna  icke  anträffades.  Dessa  äro 
dock  funna  i  övriga  delar  av  det  östfennoskandiska  faunaområdet. 

B.  unistriatus  Mig.  I  sött  vatten.  Ekerö.  Ett  ex.  tillhör  var. 
*grossepunctatus  Vorbr. 

Hydroporus  griseostriatus  De  G.  Allm.  i  vattensamlingar  på 
klippor  vid  havsstränder  på  Ekerö.  —  Flere  lok.  —  Falken- 
ström har  (Ent.  Tidskr.  1922  p.  15)  påvisat,  att  D  e  G  e  e  r  s 
typexemplar  tillhöra  den  senare  av  H  e  1 1  i  e  s  e  n  beskrivna 
maritimus.    Åt  den  tidigare  ss.  huvudform  uppfattade,  i  fjäll- 

3 


34  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

trakter  förekommande  formen  har  förstnämnde  författare  givit 
namnet  var.  multilineatus. 

H.  depressus  F.  Allm.  i  såväl  sött  som  salt  vatten.  Ekerö; 
Ham.;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

**//.  bilineatus  Sturm.  6  exx.  funna  i  en  starrbevuxen  vat- 
tensamling invid  Kastelholm,  Sund  27.  6. 

*H.  oblongus  Steph.  2  exx.  anträffades  24.  6.  1919  i  ett  kärr 
N  om  Godby,  Finstr.  I  stor  mängd  insamlades  arten  30.  6. 
1922  i  en  vattensamling  på  den  sänka  stianden  av  Godby  träsk. 

*H.  halensis  F.  Ett  fåtal  exx.  funna  i  ett  avloppsdike  till 
Borgboda  träsk  i  Saltv.  30.6.,  9.7.  och  1.8. 

*H.  dorsalis  F.    Ekerö  1922. 

*H.  scalesianus  Steph.  Ekerö,  »fladorna»  16.  7.,  20.  7.;  Finstr., 
Godby  träsk  30.  6.  1922.  —  Al.  (Ingel.);  Finstr.  (Fors). 

*H.  glabriusculus  Auné.  Några  exx.  i  en  vattensamling  på 
stranden  av  Godby  träsk,  Finstr.  30.  6.  1922. 

H.  piceus  Steph.  Ekerö,  Torp  20.  6.  1922;  Finstr.,  Gcdby 
30.  6.  1922.    Vid  vartdera  tillfället  påträffades  blott  1  ex. 

H.  tataricus  Lee.  3  exx.  invid  Godby  träsk  i  Finstr.  —  I  lik- 
het med  föreg.  art  icke  anträffad  i  de  sydvästliga  delarna  av 
Finlands  fastland. 

H.  pubescens  Gyll.  Mycket  allmän  i  olika  slags  vatten  på 
Åland;  anträffad  inom  alla  socknar  på  ögruppens  fastland. 

H.  discretus  Fairm.  Funnen  i  ett  ringa  antal  exx.  Ekerö; 
Ham.  —  Sund  (Fors.). 

*H.  memnonius  Ni  k.    Ekerö  17.  7.;    Jom.  8.  7. 

*Noterus  crassicornis  Mull.   Geta;    Saltv.;  Sund. 

*N.  clavicornis  De  G.  1  ex.  funnet  i  en  vattensamling  invid 
Tullhuset  i  Storby  på  Ekerö  18.  6.  1922. 

*Agabus  striolatus  Gyll.    1  ex.  Ekerö,  Storby  16.  7. 

*A.  Erichsoni  Gemgr.  Finstr.,  Svartsmara  27.  6.  1922. 

A.  subtilis  Er.    Funnen  i  enstaka  exx.  Ekerö;    Finstr. 

A.  chalconotus  Panz.  Mycket  allm.  i  smärre  vattensamlingar. 
Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Finstr.  —  Från  flere  lok.  i  U.  F.  S. 

A.  paludosus  F.  I  ett  dike  invid  Nävsby,  Ham.  3.8.  —  Al. 
(Siev.);  Finstr.  (Veurl.). 

*A.  uliginosus  L.    Ett  ringa  antal  exx.    Finstr.;  Saltv.;  Sund. 


1.  X.  1921.     Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  35 

A.  congener  Payk.  Hos  denna  art  är  skulpturen  hos  99  varie- 
rande. Dock  äger  ett  mycket  övervägande  antal  av  inom  det 
östfennoskandiska  faunaområdet  funna  exemplar  av  detta  kön 
ss.  rf  glatta  täckvingar.  De  på  Åland  funna  99  äga  däremot  alla 
mycket  matta  täckvingar.  I  det  stora  material  från  olika  delar 
av  nämnda  område  jag  undersökt  av  arten  finnas  liknande  exem- 
plar endast  från  Högland  (Siev.)  och  Nyland  (Mäkl.).  Arten 
påträffades  på  Åland  i  följande  socknar:  d rf:  Ekerö  15, 17,22.  7.; 
Sund  27.  6.;  99  (matta):  Ekerö  15,  16.  7.;  Jom.  8.  7.;  Finstr.  3, 
30.  7.;  Sund  27.  7. 

*A.  iinguicularis  Thoms.  1  ex.  påträffat  i  en  liten  vattensam- 
ling på  den  sänka  stranden  av  Godby  träsk,  Finstr.  30.  6.  1922. 

*A.  biguttulus  Thoms.  5  exx.  Ekeiö  20.7.;  Finstr.  30.7.  1919, 
30.  6.  1922. 

*A.  Sturmi  Gyll.    Ekerö.  —  Finstr.  (Veurl.). 

*A.  serricornis  Payk.  Av  denna  nordliga  art  påträffades 
1  ex.  i  Borgboda  träsk  i  Saltvik  29.  6. 

*A.  labiatus  Brahm.  Arten  påträffades  i  stor  mängd  på  Finbo 
holme  N  om  Ekerö,  där  den  förekom  i  grunda  vattensamlingar 
på  berggrund.   Ekerö  samt  1  ex.  i  Finstr.  —  Jom.  (Frey). 

*Ilybins  obscurus  Marsh.    Finstr.;  Saltv. 

*/.  angustwr  Gyll.    Finstr.  3.  7. 

*Ptatambus  maculatus  L.    Ham.,  ÄppelÖ  25.  7. 

* Rantus  exoletus  Först.  Allm.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

*Colymbetes  striatus  L.    Ekerö;  Finstr. 

*Groplwderes  bilineatus  De  G.    1  ex.  Saltv.  29.  6. 

*G.  zonatus  Hoppe.    2  exx.    Sund  27.  6. 

Hydaticus  seminiger  De  G.  Ett  ex.  påträffades  invid  Fin- 
ströms kyrka  30.  6.;  ett  annat  i  Borgboda  träsk,  Saltv.  29.  6. 
Dessutom  erhölls  1  ex.  i  Geta,  Bolstaholms  träsk  29.6.  1922.  — 
Al.  (Juslin). 

Gyrinidae. 

*Gyrinus  distinctus  Aubé.  Denna  art,  som  tidigare  endast  på- 
träffats i  Karislojo  av  förf.,  togs  i  ett  fåtal  exx.  i  Gesterby-tjär- 
nan  i  Sund  27.  6.  Dessutom  anträffades  enstaka  exx.  i  Saltv. 
22.  6.  o.  25.  7. 


36  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

*G.  opacus  Sahlb.  Ekerö  19.7.,  18.7.1919,  16.6.  1922.— 
Ekerö  (Frey). 

Staphylinidae. 

*  Phloeocharis  subtilissima  Mannh.  Ekerö;  Ham.;  Saltv. 

*Megarthrus  de  pressus  Payk.    Ekerö;  Saltv. 

*M.  denticollis  Beck.  Saltv. 

*Anthobium  ophthalmicum  Payk.    1  ex.  Saltv.  2.  7. 

Acrolocha  sulculus  Steph.  Finstr.  2.  8.  —  Kumlinge  (Vik- 
ström). 

*Phyllodrepa  salicis  Gyll.    Saltv.  20.  6. 

*P.  ioptera  Steph.    Sund  27.  6.  19;    Finstr.  28.  6.  1922. 

*P.  pygmaea  Gyll.  Ekerö,  »fladorna»  16.  7.;  Finstr.,  Godby  2.  8. 

*Omalium  riparium  Thoms.  På  sandiga  havsstränder.  Tagen 
i  mängd  på  Degersand  vid  Storby  och  vid  Skeppsvik,  Ekerö. 

*0.  exiguum  Gyll.    Saltv. 

*0.  caesum  Grav.    Saltv.;  Sund.  —  Al.  (Axels.). 

* Phloeonomus  lapponicus  Zett.    Ekerö;  Ham.;  Jom. 

*P.  pusillus  Grav.    Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Saltv. 

*Deliphrum  tectum  Payk.    Jom.;  Finstr.;  Saltv. 

*Lathrimaeum  atrocephalum  Gyll.    Finstr.  29.  7. 

*Geodromicus  plagiatus  F.  Bland  fuktig  tång  på  sandstrand. 
Degersand,  Ekerö  21.6.  1922. 

*Trogophloeus  bilineatus  Steph.  Jom.  4.  7.;  Saltv.  9.  7.  o.  11.  7. 

*T.  rivularis  Motsch.    Ekerö;    Jom.;  Saltv. 

*Oxytelus  sculptus  Grav.    Jom.;  Finstr.;  Saltv. 

*Platystetlws  comutus  Grav.  var.  alutaceus  Thoms.  1  ex.  fun- 
net vid  Ekerö,  Storby,  18.6.  1922,  sannolikt  på  havsstrand. 

*Bledius  tricornis  Hbst.  Anträffad  i  tre  exx.  på  bara  fläckar 
på  av  lerblandad  sand  bildad  havsstrand  NW  om  Ramsholmeri 
i  Jom.,  15.6.,  24.  6.  1922. 

*Bledias  diota  Schiödte  (Nat.  Tidskr.  III  R.  4.  B.,  146).  Fun- 
nen i  ganska  stor  mängd  på  samma  lokal  som  föreg.,  15.  6., 
24.  6.  1922.  —  I  R  e  i  1 1  e  r  s  Catal.  Col.  Eur.  1906  m.  fl.  arbeten 
upptages  denna  art  ss.  synonym  till  tricornis  Hbst.  Detta  är 
emellertid  alldeles  oriktigt,  ty  den  står  bicornis  Germ.,  som  hän- 
föres  till  en  skild  artgrupp,  mycket  nära.  Från  denna  sist- 
nämnda skiljer  sig  diota  b!,  a.  genom  följande  kännetecken:  täck- 


l.X.  1921.     Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  37 

vingarna  äro  finare,  glesare  och  i  synnerhet  baktill  svagare  punk- 
terade, deras  färg  är  liksom  benens  blekt  brungul;  halssköldens 
f ramhörn  äro  icke  framåtriktade  utan  rätvinkliga;  hornen  på 
huvudet  hos  ef  äro  spetsigare  och  längre;  storleken  är  mindre. 
Tidigare  har  arten  med  säkerhet  varit  känd  endast  från  Danmark, 
där  den  anträffats  såväl  vid  stranden  av  havet  som  av  sjöar 
inne  i  landet  (J  o  h.  P.  Johanse  n,  Danmarks  Rovbiller  1914, 
p.  539).  De  inom  vårt  område  tidigare  funna  (Nystad,  Söder- 
m  a  n)  ss.  bkornis  angivna  (Hellen,  Medd.  F.  Fl.  f.  44,  p.  1 18) 
exx.  tillhöra  ävenledes  arten  diota.  Möjligen  är  denna  art  iden- 
tisk med  hinnulus  Er.,  beskriven  från  mellersta  Ryssland. 

*B.  fracticornis  Payk.    Ekerö;  Jom.;  Saltv. 

*B.  talpa  Gyll.    Ekerö  16.  7. 

*B.  arenarius  Payk.  På  sandig  havsstrand  vid  Skeppsvik, 
Ekerö  17.7. 

*Stenus  bipimctatus  Er.    1  ex.,  Ekerö  18.6.  1922. 

*S.  proditor  Er.  Finstr.;  Saltv. 

*S.  incrassatus  Er.    På  havsstränder;  Ekerö;  Ham.;  Jom. 

*5.  nitens  Steph.  Ekerö;    Finstr.;  Geta;    Saltv. 

*5.  scabrkulus  J.  Sahlb.  1  ex.,  Finstr.,  Godby  30.  6.  1922. 

*S.  opticus  Grav.    Finstr.,  Godby  träsk  1919,  1922. 

*S.  formicetorum  Mann.  På  havsstränder.  Ekerö,  Storby 
18.6.  1922,  Degersand  i  stor  mängd  14.7.  1913;    Jom.,  Möckelö 

14.6.  1922. 

*S.  cicindeloides  Schall.    Jom.;   Finstr.;  Geta;  Saltv.;  Sund. 
*S.  bifoveolatus  Gyll.    Ett  fåtal  exx.  vid  »fladorna»,   Ekerö 

16.7.  1919,  1  ex.  vid  Storby  18.6.  1922. 
*Astenus  angustatus  Payk.    Finstr.  27.  7. 

*Latrobium  rufipenne  Gyll.  I  gungflyträsk.  Finstr.,  Godby 
24.  6.,  18.  7.;  Saltv.,  Borgboda  29.  6.;  Sund,  Gesterby-tjärnan  27.  6. 

*L.  boreale  Hochh.    Ekerö,  Finbo  17.6.  1922. 

*Othius  melanocephalus  Grav.  1  ex.  funnet  i  skog  strax  S  om 
Mariehamn,  Jom.  26.6.  1922. 

*0.  myrmecophilus  Kiesw.    Ham.;  Finstr.;  Sund. 

*Cafius  xantholoma  Grav.  Ej  sällsynt  under  tång  på  Deger- 
sand, Ekerö;  21.6.  1922.  —  Sund  (Frey). 

*Philonthus  splendens  F.  Ham.,  Skarpnåtö.  —  Finstr.  (Gottb.). 


38  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

*P.  chalceus  Steph.  Saltv. 

*P.  atratus  Grav.    Finstr.;  Saltv. 

*P.  albipes  Grav.    Ekerö;  Saltv. 

*P.  corvinus  Er.  Allm.  på  gungfly.  Bl.  a.  togs  arten  i  stor 
mängd  i  Godby  träsk  24.  6.,  18.  7.  o.  2.  8.  1919  och  30.  6.  1922 
samt  i  Borgboda  träsk  29.  6.  o.  7.  7. 

*P.  ventralis  Grav.    Ekerö  21.7. 

*P.  nigrita  Grav.  Ekerö;  Finstr.;  Geta;  Saltv.  —  Brandö 
(Wikström). 

*P.  puella  Nordm.    Finstr.,  Ämnas  3.  7. 

Staphylinus  ophthalmicus  Scop.  1  ex.  funnet  på  Bergö  i 
Finstr.  27.  6.  1922. 

*Quedius  brevis  Er.    Ham.,  Skarpnåtö  26.  6. 

*Q.  fuliginosus  Grav.    Finstr.,  Godby  24.  6. 

Q.  umbrinus  Er.  Funnen  i  mycket  stor  mängd  under  upp- 
fluten tång  på  Ekerö,  Degersand,  Signilsskär  och  Finby.  —  Al. 
(Siev.). 

*Heterotfiops  quadripunctula  Grav.    Ekerö,  Finbo  16.  6.  1922. 

*Mycetoporus  longicornis  Mäkl.    Finstr. 

*Bryocharis  cingulata  Mann.    Finstr.,  Godby  24.  6. 

*Tachyporus  nitidulus  F.  Allm.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.; 
Sund. 

*T.  pulchellus  Mann.    Finstr.;  Saltv. 

*7\  transversalis  Grav.  Finstr.;  Sund. 

*T.  tersus  Er.    Jom.  Dalkarby  4.7.,  Mariehamn  7.7. 

*T.  abdominalis  F.    Saltv.  27.  6. 

*Tacfiinus  flavipes  F.    Saltv.;  Sund. 

*T.  laticollis  Grav.    Ekerö;  Jom. 

*Hypocyptus  laeviusculus  Mann.    Ekerö;    Jom.;  Saltv.;  Sund. 

*H.  seminulum  Er.    Jom. 

*Myllaena  intermedia  Er.    Finstr.;  Sund. 

*Placusa  depressa  Mäkl.   Jom.  4.  7. 

*P.  atrata  Sahlb.    Jom.  4.  7. 

*Leptusa  haemorrhoidalis  Heer.    Ham.;  Saltv. 

*L.  ruficollis  Er.    Finstr.,  Bastö  27.  7. 

*Atheta  (Pelurga)  luridipennis  Mann.    Saltv.  9.  7. 

*A.  (Metaxya)  elongatula  Grav.    Ekerö;  Jom.;  Saltv. 


1.  X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  39 

**A.  (Halobrecta)  flavipes  Thoms.  Funnen  i  stor  mängd 
under  uppfluten  tång  på  Degersand,  Ekerö  14.  7. 

*A.  (Plataraea)  brunnea  F.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

*A.  (Lioglutä)  microptera  Thoms.    Sund  27.  6. 

*A.  (L.)  nitidula  Kr.    Ham.;  Jom.;  Saltv.;  Sund. 

*A.  (Tliinobaena)  vestita  Grav.  Funnen  talrikt  under  tång 
på  Degersand,  Ekerö  14.  7.  1919  och  21.6.  1922  samt  på  Möckelö 
i  Jom.  14.  6.  1922. 

*A.  (Dimetrota)  intermedia  Thoms.    Ekerö,  Skagen  22.  7. 

*A.  (D.)  picipennis  Mann.    Saltv.,  Hjortöholmen  22.  6. 

*A.  (D.)  setigera  Sharp.  Bl.  a.  tagen  i  mängd  i  hästexkremen- 
ter  på  Hjortöholmen  (Saltv.)  22.  6.    Ekerö;  Ham.;  Saltv. 

*A.  (D.)  nigripes  Thoms.    Ekerö;  Saltv. 

*A.  (Badura)  macrocera  Thoms.    Ham.;  Saltv. 

*A.  (Datomicra)  zosterae  Thoms.    Ekerö  18.  6.  1922. 

*A.  (Coprothassa)  melanaria  Mann.    Saltv. 

*A.  (Acrotona)  pygmaea  Grav.  Funnen  i  stor  mängd  på 
Degersand  (Ekerö)  14.  7. 

*A.  (A.)  aterrima  Grav.    Ekerö,  Skagen  21.7. 

*A.  (A.)  fangi  var.  orbata  Er.  Jom.;  Saltv.  Hjortöholmen, 
i  hästexkrementer  22.  6. 

*A.  (A.)  subsinnata  Er.    Ekerö,  Skagen  21.7. 

*A.  (Amisella)  analis  Grav.    Jom.;  Finstr.;  Saltv. 

*Notothecta  flavipes  Grav.    Ekerö;  Jom.;  Saltv.;  Sund. 

*N.  anceps  Er.    Jom.;  Finstr. 

*Schistoglossa  viduata  Er.  Finstr.,  Godby  30.6.  1922;  Saltv. 
30.  6.;  Sund  29.  6. 

*Phloeopora  testacea  Mann.  Ham.,  Skarpnåtö  26.  7.;  Jom. 
Möckelö  6.  7. 

*Ocalea  badia  Er.    1  ex.  funnet  på  Ekerö,  Skagen  22.  7. 

*0.  plicata  Steph.  Ekerö,  allm.  under  tång  på  havsstrand. 
Jom.,  Möckelö. 

*Ocyusa  maura  Er.    Finstr.,  Godby  träsk  30.  6.  1922. 

*Oxypoda  lividipennis  Mann.    Jom.;  Saltv. 

*0.  sericea  Heer.    Saltv.,  Hjortöholmen  22.  6. 

*0.  haemorrhoa  Mannh.    Saltv.  28.  6. 

*Thiasophila  angulata  Er.    Ekerö,  Skagen  22.7.;  Saltv.  28.6. 


40  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     l.X.  1921. 


* 


* 

* 


*Akochara  morion  Grav.  I  hästspillning  på  Hjortöholmen, 
Saltv.  21.6.  o.  22.6.  samt  vid  Kvarnbo  i  samma  socken  28.6. 

*A.  tristis  Grav.  1  ex.  i  närheten  av  Sunds  kyrka,  29.  6.;  ett 
annat  på  Ekerö   19.  7. 

*A.  lanuginosa  Grav.  2  exx.  Ham.,  Skarpnåtö  26.  7.;  Saltv., 
Kvarnbo  28.  6.  —  Finstr.  (Hellen). 

*A.  diversa  J.  Sahlb.    Saltv.  21.6.    1  ex. 

*A.  bilineata  Gyll.    Ekerö  21.7.;    Jom.  5.7. 

*A.  verna  Say.  Några  exx.  i  koexkrementer  och  förmultnad 
tång.    Degersand,  Ekerö  21.6.  1922. 

*A.  bipustulata  L.    Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Saltv. 

Pselaphidae. 

*Trimium  brevkor  ne  Reich.    Finstr.,  Björkö  29.  7. 
*Euplectus  karsteni  Reich.    Finstr.,  Björkö  29.  7. 
*Bibloporns  bicolor  Denny.    Finstr.,  Björkö  29.  7. 
*Brachygluta  fossulata  Reich.    Saltv.  25.  6. 
*Bryaxis  longicornis  Leach.    Finstr.  24.  6.;  Saltv.  25.  6. 

Scydmaenidae. 

*Stenichnus  scutellaris  Mull.  2  txx.  funna  i  Saltv.  2.  7  och 
11.  7. 

*Scydmaenus  tarsatus  Mull.    Saltv.  11.7. 

Silphidae. 

*Catops  morio  F.    1  ex.  Finstr.  30.  7.  ■ —  Jom.  (H.  Snellman). 
*Colon  fusciilam  Er.    1  ex.  Jom. 
*C.  viennense  Hbst.     1   ex.  Jom.,  Mariehamn. 
*ThanatopIiiliis  sinuatus  F.    Ekerö. 

Liodidae. 

*Liodes  dubia  var.  obesa  Schmidt.  Ekerö;  Finstr.;  Saltv.  — 
Al.  (Tengstr.,  Siev.). 

*L.  ovalis  Schmidt.    Jom.,  Saltv.  —  Al.  (Reut.). 

*Cyrtusa  subtestacea  Gyll.  Finstr.;  Saltv. 

*  Agathidiam  atrum  Payk.  1  ex.  Finstr.,  Björkö  29.  7.  —  Geta 
(Popp.). 

*A.  laevigatum  Er.    1  ex.  Finstr.,  Björkö  29.  7. 


1.  X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  41 

Clambidae. 

*Clambus  pubesceus  Redt.    Saltv. 

Corylophidae. 

*Orthoperus  atomus  Gyll.   Ekerö;  Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

Trichopterygidae. 

*Ptenidium  punctatum  Gyll.  Ekerö.  1  ex.,  antagligen  under 
uppfluten  tång,  14.  7. 

*Trichopteryx  intermedia  Gillm.  Ekerö,  under  uppfluten  tång. 
—  Ekerö;  Sund  (Frey). 

*T.sericans  Heer.  I  hästspillning.  Saltv.,  Hjortöholmen  22.  6. 

Scaphidiidae. 

*Scaphosoma  agaricinum  L.    Ekerö;  Hani.;  Saltv. 
*S.  assimile  Er.    Ham.,  Äppelö  25.  7. 

Histeridae. 

*Cylistosoma  lineare  Er.   Jom.;  Saltv. 

*Hister  cadaverinus  Jom.,  Mariehamn  8.  7. 

*H.  bissexstriatus  Jom.;  Saltv.  —  Finstr.  (Gottb.). 

*Paromalus  parallelopipedus  Hbst.    Ham.;  Jom.;  Saltv. 

*Saprinus  rugifrons  Payk.  Funnen  i  stor  mängd  under  upp- 
fluten bråte  på  Degersand,  Ekerö  14.7.   1919  och  21.6.1922. 

*Plegaderus  caesus  Hbst.  1  ex.  funnet  genom  sållning  av 
ekbark  på  Bastö,  Finstr.  27.  7. 

Hydrophilidae. 

*Helophorus  nubilus  F.  Ekerö,  Degersand,  tätt  intill  strand- 
brädden 21.6.  1922;  Saltv.  30.6.;  Sund  27.6. 

*H.  aqiiaticus  var.  aequalis  Thoms.  Alla  på  Åland  anträffade 
exx.  av  arten  tillhöra  denna  var.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv. 

*H.  griseus  Hbst.    Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

*H.  strigi fröns  Thoms.    Saltv. 

*H.  nanus  Sturm.    Finstr.  3.  7.  —  Sund  (Fors.). 

*Hydrochus  elongatus  Schaller.    Ekerö;  Saltv. 

Berosus  spinosus  Stev.  Allm.  i  vattensamlingar  strax  invid 
havsstränder.  Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Finstr.  —  Fr.  flere  lok.  (U.F.S.). 


42  Häk.  Linlberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

*Hydrophilus  caraboides  L.  1  ex.  funnet  i  ett  avloppsdike 
till  Borgboda  träsk  i  Saltv.  29.  6.  —  Jom.  (H.  Snellman). 

*Philydrus  melanocephalus  01.  I  salt-  eller  brackvatten.  Fun- 
nen i  Mariehamn,  Jom.,  i  stor  mängd  8.  7.  Dessutom  togs  ett 
ex.  vid   Kastelholm,  Sund  27.  6.  —  Finstr.  (Gottb.). 

*P.  coarctatus  Gredl.  Sällsyntare  än  övriga  arter  inom  släktet. 
Dock  tagen  i  flere  exx.  i  Godby  träsk  i  Finstr.  Dessutom  i 
Ekerö,  Geta  och  Saltv. 

*P.  f rontalis  Er.    Ekerö;  Finstr.;  Geta;  Saltv. 

**P.  fuscipennis  Thoms.  Denna  för  vårt  lands  fauna  nya 
art,  vilken  står  den  följande  mycket  nära,  anträffades  i  sött 
vatten,  huvudsakligast  i  det  inre  av  Ålands  fastland.  Sålunda 
förekom  den  talrikt  i  Godby  träsk  i  Finstr.  Dessutom  i  Ekerö 
och  Saltv. 

*P.  Sahlbergi  Fauv.  I  vattensamlingar  på  klippor  invid  havs- 
strand, särskilt  på  utskär.  Arten  påträffades  endast  på  Ekerö, 
men  förekom  där  i  mycket  stor  mängd.  — Al.  (Siev.).  —  Såsom 
redan  tidigare,  var  jag  även  sommaren  1922  i  tillfälle  att  iakttaga 
denna  och  föregående  arts  förekomst  i  naturen.  Härigenom 
kom  jag  till  den  uppfattning,  till  vilken  även  ett  noggrant  stu- 
dium av  de  morfologiska  karaktärerna  bör  föra,  att  arterna 
fuscipennis  och  Sahlbergi  äro  mycket  väl  skilda.  Denna  åsikt 
företrädes  även  av  Fal  ken  ström  (Entom.  Tidskr.  1922 
p.  66).  Nyligen  har  emellertid  Hellen  (jmfr.  Medd.  F. 
Fl.  f.  47  p.  37)  med  stöd  av  en  uppgift  i  ett  katalogverk  av 
dr  Jakobson  i  Petersburg  —  som  väl  knappast  ens  sett 
arten  Sahlbergi  —  utförligt  motiverat  sin  uppfattning,  att  denna 
bör  identifieras  med  fuscipennis. 

*P.  bicolor  F.  I  vattensamlingar  invid  grunda,  leriga  havs- 
stränder.   Bl.  a.  funnen  vid  Ämnas  i  Finstr.  3.  7.  Ham.;  Finstr. 

*P.  testaceus  F.    I  sött  vatten.    Jom.;  Finstr.;  Saltv. 

*Cymbiodyta  marginella  F.  I  sött  vatten.  Funnen  i  ett  fler- 
tal exx.  i  Godby  träsk,  Finstr.,  samt  i  ett  fåtal  i  Borgboda  träsk, 
Saltv.,  och  i  Geta  i  Bolstaholms  träsk. 

Laccobius  biguttatus  Gerh.  (=  bipunctatus  Bed.  non  F.).  Före- 
kommer jämnsides  med  den  vanliga  arten  minutus  L.,  men 
mycket  sällsyntare.  Olika  lokaler  i  trakten  kring  Ekerö-Storby. 


1.  X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  43 

*L.  nigriceps  Thoms.  5  exx.  Finstr.  29.7.;  Saltv.  29.6.,  1.8. 

*L.  decorus  Gyll.  Mycket  allm.  såväl  i  salt  vatten  som  i  brack- 
vattensgölar  vid  grunda  stränder.  Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Finstr. 
—  Geta  (Popp.). 

*Limnebius  truncatellus  Thunbg.    Ham.;  Finstr.;  Saltv. 

*L.  truncatulus  Thoms.    Finstr.;  Saltv. 

Cercyon  littoralis  Gyll.  Allm.  på  sandiga  havsstränder.  Ekerö; 
Jom.  —  Jom.  (Frey). 

C.  depressus  Steph.  1  ex.  funnet  på  Degersand  på  södra  stran- 
den av  Ekerö  14.  7.  —  Jom.  (Frey). 

*C.  lateralis  Marsh.    Jom.;  Saltv.;  Sund. 

*C.  nigriceps  Marsh.   Saltv. 

Cantharidae. 

*Pyropterus  affinis  Payk.  Ekerö  21.7.  —  Finstr.  (Weurl.); 
Föglö  (Fors.). 

*Cant häris  nigricans  Mull.  Endast  funnen  i  två  exx.;  Finstr. 
30.  7.  1919;    Jom.  14.  6.  1922. 

C.  figurata  Mann.  Allmän  på  Åland.  3  exx.  anträffade  av 
ab.  *luteata  Schilsky;  Finstr.  2.  7.  1919,  30.  6.  1922;  Geta  29.  7. 
1922. 

*Absidia  rufotestacea  Letzn.  2  exx.  Saltv.,  Toböle  2.  7.  — 
Föglö  (Fors.). 

*Rhagonycha  elongata  Fall.    Ekerö;  Jom.;  Saltv. 

*R.  atra  L.  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Geta  (Montell, 
Weurl.);    Föglö  (Fors.). 

Silis  ruficollis  F.  1  ex.  erhållet  under  håvning  på  en  lummig 
ängsbacke  mellan  Kvarnbo  och  Kubböle  i  Saltv.  28.  6.  —  Al. 
(Siev.). 

*Malthinus  biguttulus  Payk.  Ekerö;  Jom.;  Saltv.  —  Finstr. 
(Weurl.);  Jom.  (Fors.). 

*M.  flaveolus  Payk.    Ham.;  Finstr.;  Jom. 

*Malthodes  mysticus  Kiesw.  Endast  QQ.  Ekerö;  Ham.;  Jom.; 
Finstr.;  Saltv. 

*M.  crassicornis  Mäkl.    En  9  funnen  i  Saltv.  25.  6. 

*M.  brevicollis  Payk.  Huvudsakligast  QQ.  Ekerö;  Jom.; 
Finstr.;  Saltv.  —  Föglö;  Ham.  (Fors.). 


44  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

*M.  maurus  Cast.  2  QQ  funna  i  Saltv.  20.  6.  o.  29.  6.  —  Ekerö 
(Frey);  Ham.  (Fors.). 

*M.  atomus  Thoms.  Endast  Q.Q.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.; 
Sund.  —  Föglö;  Ham.  (Fors.). 

*Drilus  concolor  Ahr.  1  <J  anträffad  vid  håvning  på  torr  ängs- 
backe, huvudsakligen  bevuxen  med  Helianthemum,  på  Bastö 
i  Finstr.  28.  6.  1922.  -  Ett  i  U.  F.  S.  förvarat,  till  Tricho- 
ceble  floralis  Gyll.  bestämt  exemplar,  härstammande  från  Åland, 
tillhör  ävenledes  denna  art.    T.  floralis  utgår  från  vår  fauna. 

Dasytes  coeruleus  De  G.  1  ex.  funnet  invid  Kvarnbo  i  Saltv. 
1.  7.  1919,  ett  annat  togs  vid  Bolstaholm  i  Geta  29.  6.  1922.  — 
Al.  (J.  Sahlb.). 

*Haplocnemus  nigricornis  F.  4  exx.  på  tall;  Finbo,  Ekerö 
17.6.  1922.    1  ex.  vid  Mariehamn,  Jom.  23.6.  1922. 

Ostomidae. 

Thymalus  limbatus  F.  3  exx.  funna  på  en  Polyporus-art  på 
Ekerö,  Skagen  21.  7. 

Nitidulidae. 

*Brachypterus  glaber  Steph.  Ställvis  mycket  allm.  på  Urtica 
dioica.    Saltv.,  Kvarnbo;  Sund,  Kastelholm. 

*Heterostomus  pulicarius  L.    Ekerö;  Saltv. 

*Epuraea  terminalis  Mann.    Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv. 

*E.  variegata  Hbst.    Ekerö,  Skagen  22.  7. 

*E.  longula  Er.    Saltv.,  Kvarnbo  9.  7. 

*E.  pusilla  Mig.    Finstr.;  Saltv.  —  Al.  (Mäkl.,  Axels.). 

*E.  oblonga  Hbst.    Ekerö,  Storby  16.  7. 

*E.  thoracica  Tourn.   Jom.  4.  7.  —  Geta  (Popp.). 

*£.  laeviuscula  Gyll.  Ekerö,  mellan  Storby  och  Skeppsvik 
18.7. 

*Omosiphora  limbata  Oliv.   Jom.;  Saltv. 

*Nitidula  rufipes  L.    1  ex.  på  död  säl,  Möckelö,  Jom.  6.  7. 

*Meligethes  coracinus  Sturm.  Täml.  allm.  Ekerö;  Finstr.; 
Saltv. 

*M.  corvinus  Er.    1  ex.  funnet  i  Saltv.,  Kvarnbo  20.  6. 

*M.  subriigosus  Gyll.  Funnen  i  enstaka  exx.  Ekerö;  Jom.; 
Saltv. 


1.  X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  45 

**M.  erythropus  Gyll.  Ett  fåtal  exx.  Salt  v.  25.6.  o.  11.7.; 
Sund  27.  6. 

*Thalycra  fervida   Oliv.    1  ex.  Saltv.  11.7. 

*Pocadius  ferrugineus  F.  Hani.,  Äppelö  25.  7.  —  Finstr. 
(Weurl.). 

*Cychramus  4-punctatus  Hbst.    1  ex.  Sund  30.  6. 

*Glischrochilus  Olivieri  Bed.   Saltv.  22.  6. 

*Pityophagus  ferrugineus  L.  Saltv.  25.  6.  —  Al.  (Axels.); 
Jom.  (H.  Snellman). 

*Rhizophagus  depressus  F.   Jom.  4.  7. 

*R.  ferrugineus  Payk.    Saltv.  —  Al.  (Axels.). 

*/?.  bipustulatus  F.    Saltv. 

*R.  parvulus  Payk.   Jom.;  Saltv. 


Cucujidae. 

*Monotoma  conicicollis  Guér.  Ekerö  21.7.  —  Ekerö  (Fors.); 
Sund  (Frey). 

*M.  quadridentata  Thoms.    Saltv.  22.  6. 

*M.  longicollis  Gyll.    1  ex.  funnet  på  Ekerö,  Skagen  21.7. 

*Laemophloeus  alternans  Er.    Saltv.,  Germundö  11.7. 

*Hypocoprus  quadricollis  Reitt.  I  hästspillning  påträffades  ett 
fåtal  exx.  på  Hjortöholmen  i  Saltv.  22.  6.  De  i  universitetets 
inhemska  samling  förvarade  exemplaren,  som  bestämts  till 
lathridioides  Motsch.,  tillhöra  denna  art  (jmfr.  Hellen,  Medd. 
Soc.    F.  Fl.  f.  47,  p.  36). 

Cryptophagidae. 

*Telmatophilus  caricis  Oliv.  Ekerö,  »fladorna»  16.  7.  —  Jom., 
Finstr.  (Fors.). 

*T.  typhae  Fall.    Finstr.,  Godby  träsk  24.6. 

*Micrambe  abietis  Payk.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.  —  Ekerö; 
Ham.;  Finstr.;  Föglö  (Fors.);  Jom.;  Sund  (Frey). 

*Cryptophagus  dentatus  Hbst.    Finstr.;  Saltv.  —  Jom.  (Frey). 

*C.  badius  Strm.  Ham.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Sund  (Fors.). 

*C.  setulosus  Sturm.    Saltv.  25.  6. 

*Caenoscelis  ferruginea  Sahlb.    Ham.,  Skarpnåtö  26.  7. 

** Atomaria  bella  Reitt.    Funnen  i  Kvarnbo,  Saltvik  28.  7. 


46  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

*A.  fuscata  Schönh.  Ekerö;  Saltv.  —  Ekerö  (Leinb.);  Ham. 
(Frey). 

*A.  Zetterstedti  Zett.    Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Sund  (Frey). 

**A.  clavigera  Gnglb.    Enstaka  ex.  i  Saltv.,  Kvarnbo. 

*A.  fuscipes  Payk.  Ekerö;  Jom.;  Geta;  Saltv.  —  Jom.;  Sund 
(Fors.). 

*A.  pusilla  Payk.    Saltv.  11.7. 

*A.  ruficornis  Marsh.    Ekerö;  Geta;  Saltv. 

*Ephistemus  globulus  Payk.   Saltv.  11.  7. 

Phalacridae. 

*Olibras  bicolor  F.    Ekerö;  Ham.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

Stilbus  testaceus  Panz.  2  exx.  Ekerö,  Skagen  23.  7.  1919  och 
Finbo  17.6.  1922. 

Lathridiidae. 

*Enicmus  hirtus  Gyll.    Ekerö;  Ham.;  Finstr. 

*E.  rugosus  Hbst.  Ekerö;  Finstr.;  Saltv.  —  Kumlinge  (Wik- 
ström). 

*E.  transversus  Oliv.  Jom.;  Saltv.;  Sund.  —  Ham.;  Sund; 
Föglö  (Fors.);  Finstr.  (Frey). 

Corticaria  impressa  Oliv.  Mycket  allm.  under  uppfluten  tång 
på  havsstränder.    Ekerö;  Jom. 

*C.  abietum  Matsch.   Jom.;  Saltv. 

*C.  foveola  Beck.    Tagen  i  flere  exx.,  Ekerö  21.  7. 

*C.  ferruginea  Marsch.    Jom.,  Möckelö  15.6.  1922. 

*Melanoplithalma  transversalis  Gyll.  Ekerö;  Jom.;  Saltv.  — 
Finstr.  (Weurl.). 

Mycetophagidae. 

*Mycetophagus  multipunctatus  F.    1   ex.  taget  i  Sund  29.  6. 

*M.  populi  F.  Flere  exx.  funna  på  Hjortöholmen  i  Saltv. 
21.6.  —  Al.  (Palmen). 

*Litargus  connexus  Geoffr.  Ham.;  Saltv.  —  Finstr.  (Gottb.). 

*Typhea  stercorea  L.  1  ex.  funnet  på  Ekerö  16.  7.  —  Finstr. 
(Hellen). 

Sphindidae. 

*Sphindus  dubius  Gyll.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.  —  Föglö 
(Fors.). 


'l.X.  1921.     Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  47 

*Aspidophorus  orbiculatus  Gyll.    Ekerö;    Saltv. 

Cisidae. 

*Cis   comptus  Gyll.    Ekerö;  Saltv.  —  Hani.;   Sund  (Fors.). 

*C.  jacquemarti  Mell.    Ekerö;    Håm.;  Jom.;  Saltv. 

*C.  var.  glabratus  Mell.    Ekerö;  Finstr.  —  Ekerö  (Frey). 

*C.  bidentatus  Oliv.    Ekerö;  Ham.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

*C.  festivus  Gyll.    Jom.,  Mariehamn  7.  7. 

*Rlwpalodontus  fronticornis  Panz.    Ekerö. 

*Ennearthron  affine  Gyll.  Ekerö;  Saltv.  —  Ham.;  Föglö 
(Fors.);  Sund  (Frey). 

*£.  cornutum  Gyll.    Saltv.  —  Föglö  (Fors.). 

*Octotemnus  glabriculus  Gyll.  Ekerö;  Ham.;  Finstr.;  Saltv.— 
Finstr.  (Fors.). 

**0.  mandibularis  Gyll.  Funnen  i  ett  fåtal  exx.  i  en  Polyporus- 
art  på  björk.    Ekerö,  Skeppsvik  och  Skagen. 

Colydiidae. 
*Synchita  humeralis  F.    Jom.,  Ramsholmen  7.  7. 
*Orthocerus  clavicornis  L.    Jom.,  Dalkarby  5.  7.;  Sund  30.  6. 
* Myrmecoxenus  subterraneus  Chevr.    Jom.,  Mariehamn  8.  7. 
—  Jom.;  Sund  (Fors.);    Ham.  (Frey). 

*Cerylon  ferrugineum  Steph.    Ekerö;  Ham.;  Sund. 

*C.  deplanatum  Gyll.  Ham.,  Skarpnåtö  26.  7.  —  Föglö  (Fors.). 

Endomychidae. 

*Sphaerosoma  pilosum  Panz.  1   ex.  Saltv.  29.  6. 
*Endomychus   coccineus  L.    Finstr.;   Saltv.  —  Ham.;   Föglö 
(Fors.). 

Coccinellidae. 

*Aphidecta  obliterata  L.  Saltv.,  Kvarnbo  10.  7.  —  Saltv. 
(Frey);  Sund  (Fors.). 

*Coccinella  5-punctata  L.  Ekerö;    Saltv. 

*Mysia  oblongoguttata  L.  Ekerö;  Sund  27.  6.  —  Geta  (Mon- 
tell);  Finstr.  (Weurl.);    Jom.  (Frey);    Kökar  (Fors.). 

*Myrrha  18-guttata  L.  Ekerö,  Degersand  14.  7.  1919;  Jom. 
24.  6.  1922. 

*Clulocoris  renipustulata  Scriba.    Saltv.  1.8. 


48  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     l.X.  1921. 

*Pullus  haemorrhoidalis  Hbst.    Saltv.  —  Jom.;  Sund  (Frey). 

*P.  auritus  Thoms.  Ham.,  Äppelö  25.  7.  1919;  Finstr.  27.  6. 
1922. 

**P.  äter  Kugel.    1  ex.  funnet  på  Ekerö  14.  7. 

*P.  suturalis  Thunb.  Ekerö;  Ham.;  Jom.  —  Finstr.  (Fors.); 
Sund  (Frey). 

*Scymnus  nigrinus  Kugel.  Jom.;  Saltv.  9.  7.  —  Ekerö  (Frey); 
Finstr.;  Ham.;  Sund  (Fors.). 

Helodidae. 

*Cyphon  Paykulli  Guér.  Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.; 
Sund.  —  Finstr.  (Frey). 

Heteroceridae. 
*Heterocerus  fusculus  Kiesw.    Ekerö;  Jom.;  Saltv.  — ■  Finstr. 
(Frey). 

*H.  obsoletus  Curt.  2  exx.  fångade  i  flykten  under  afton  7.  7., 
Jom.,  Sviby.  2  andra  exx.  påträffade  i  Godby  träsk,  Finstr.  — 
Finstr.  (Frey). 

Dermestidae. 

*Megatoma  undata  L.    Jom.  4.  7. 

Byrrhidae. 

*Byrrhus  pustulatus  Först.  Jom.  4.  7.  o.  7.  7.  —  Geta  (Weurl.); 

Finstr.  (Gottb.). 

Elateridae. 

*Limonius  minutus  L.  Ett  ex.  funnet  på  Ramsholmen,  Jom. 
7.  7.  —  Geta  (Montell). 

Athous   haemorrhoidalis    F.     Allin.    Jom.;    Saltv.;    Sund.    — 

Flere  lok. 

Eucnemidae. 

*Dirrhagus  pygmaeus  F.  1  ex.  funnet  på  Bastö  i  Finstr. 
28.6.  1922. 

Trixagus  dermestoides  L.  Allmännare  än  följ. — Jom.  (Tengstr.); 
Al.  (J.  Sahlb.);  Kumlinge  (Wikström). 

*T.  carinifrons  Bonv.    Jom.;  Saltv.  —  Finstr.  (Fors.). 

Ptinidae. 

*Ptinus  rufipes  Oliv.    Allm.  i  lundar.    Hanen  mycket  säll- 


l.X.  1921.     Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  49 

syntare  än  honan.  Ham.;  Joni.;  Finstr.;  Saltv.  —  Al.  (Palmen); 
Jom.  (Frey). 

*P.  pilosus  Mull.    Saltv.;  Sund. 

*P.  subpilosus  Strm.    Ekerö;  Finstr.  —  Ham.;  Sund  (Frey). 

*P.  dubius  Strm.  Ett  ex.  funnet  i  Sund  27.  6.,  ett  annat 
på  Finbo  i  Ekerö  17.  6.  1922. 

*P.  raptor  Strm.   Saltv.  21.6. 

Anobiidae. 

**Dryophilus  pusillus  Gyll.  2  exx.  tagna  i  Jom.  4.  7.,  det  ena 
vid  Gölby,  det  andra  vid  kyrkobyn.  Dessutom  påträffades  1  ex. 
i  närheten  av  Ämnas  i  Finstr.  3.  7.  Ett  ex.  påträffades  i  en 
grankotte,  de  övriga  erhöllos  genom  håvning  på  ängsmarker. 

*Ernobius  nigrinus  Sturm.   Möckelö,  Jom.,  1  ex.  14.  6.  1922. 

E.  longicornis  Sturm.   Jom.;  Saltv.;  Sund.  —  Al.  (v.  Essen). 

*E.  angusticollis  Ratz.    Saltv.  10.  7. 

*E.  abietinus  Gyll.    1  ex.  funnet  i  Sund  27.  6. 

*E.  abietis  F.    Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

*Anobium  striatum  Oliv.  Jom.;  Saltv.  —  Jom.  (Fors.);  Finstr. 
(Fors.,  Frey). 

*A.  rufipes  F.  Ekerö;  Jom.;    Ham.;  Saltv.  —  Ekerö  (Frey). 

*A.  Thomsoni  Kr.    Jom.  24.6.1922. 

*A.  nitidum  Hbst.  Funnen  i  ett  ringa  antal  exx.  i  gamla 
askstammar.    Ham.,  Äppelö  24.  o.  25.  7. 

Oedemeridae. 

*Calopus  serraticornis  L.  Ett  ex.  funnet  vid  Krybacka  i  Saltv. 
21.6.  —  Finstr.  (Gottb.). 

*Oedemera  lurida  Marsh.  Ekerö,  Storby  15.  7.  1919  och  20.  6. 
1922.    Skeppsvik  18.  7.  —  Ekerö  (Frey). 

Pythidae. 

*Spliaeriestes  castaneus  Panz.  Ett  ex.  anträffat  på  tall  på 
Finbo,  Ekerö  17.6.  1922. 

Anticidae. 

*Anticus  floralis  L.    Ett  ex  funnet  i  Kvarnbo  i  Saltv.    11.  7. 
*A.  flavipes  Panz.    Allm.  på  sandiga  havsstränder.    Ekerö; 
Ham.;  Jom.  —  Finstr.  (Fors.,  Frey);    Föglö  (Fors). 

4 


50  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

Mordellidae. 

*Mordellistena  parvilla  Gyll.     Ekerö;   Jom.;   Finstr.;   Saltv.; 
Sund. 

*Anaspis  marginicollis  nom.  nov.  (=  lateralis  Gyll.,  nec 
Auct.).  1  Med  detta  namn  avses  den  art,  som  G  y  1 1  e  n  h  a  1 
beskrivit  under  namn  av  lateralis  (Insecta  Suecica  1810,  IV 
s.  615).  Under  denna  benämning  har  formen  i  fråga  seder- 
mera gått  hos  oss.  I  senaste  tid  har  man  dock  identifierat 
densamma  med  frontalis  ab.  lateralis  Fabr.  Sistnämnda  aber- 
ration  är  emellertid,  frånsett  färgen  på  halsskölden,  fullkom- 
ligt lik  huvudformen  och  har  intet  att  göra  med  den  form, 
som  här  kallats  marginicollis,  vilken  är  en  väl  skild  art. 
Huruvida  Fabricius  med  sin  lateralis  (System.  Entom., 
1792,  I,  2,  s.  114)  avsett  samma  art  som  Gyllenhal  eller 
en  färgform  av  frontalis  är  icke  möjligt  att  endast  efter  be- 
skrivningen avgöra.  Det  är  väl  dock  riktigast  att,  såsom 
mellaneuropeiska  författare  gjort,  antaga  att  Fabricius  med 
formen  från  Holstein  avsett  sistnämnda  färgform.  Bland  Anas- 
pis  från  Mellaneuropa  i  coll.  Lindberg  finnas  flere  exemplar 
av  frontalis-färgf ormen,  men  icke  G  y  1 1  e  n  h  a  1  s  art,  som  tro- 
ligen har  en  nordlig  utbredning.  Då  namnet  lateralis  således 
med  all  sannolikhet  givits  åt  en  aberration  av  frontalis,  har 
jag  ansett  det  riktigt  att  giva  åt  den  i  Norden  vanliga  gyl- 
lenhalska  formen  ett  nytt  namn.  I  eis  senare  uppsats  skall 
frågan   om  denna  intressanta  art  utförligare  behandlas. 

A.  marginicollis  hör  till  undersläktet  Anaspis  s.  str.;  den 
skiljes  från  frontalis  bl.  a.   på  grund  av  följande  kännetecken. 


1  Anaspis  (subgen.  Anaspis  s.  str.)  marginicollis  nom.  nov.  (=  late- 
ralis Gyll.,  nec  Auct.).  Länge  2,7—3,5  mm.  Schwarz,  Unterseite  des 
Kopfes,  Antennenbasis,  Vorderbrust,  Vorderbeine,  oft  auch  Mittelbeine, 
und  die  Seiten  des  Halsschildes  mehr  weniger  gelbrot  gefärbt.  Beim 
^  hat  das  3.  Sternit  2  länge,  fast  gerade  Anhänge  (Fig.  1),  auf  dem 
4.  mangeln  solche.  Die  nach  hinten  gerichteten  Haare  auf  den  Flii- 
geldecken  sitzen  gleich  vor  den  Querstreifen,  welche  einander  nicht  so 
nahe  stehen  wie  bei  der  Art  frontalis  L.  Bei  der  letztgenannten  Art  gehen 
die  Haare  von  der  Mitte  der  von  den  Streifen  gebildeten  Querfelder 
aus  (Fig.  4).     Siid-  und  Mittel-Finnland;   Schweden. 


1.  X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna. 


51 


Storleke-.i  är  betydligt  mindre,  rf  hos  den  nybenämnda  arten 
bär  på  3.  sterilitet  2  långa  och  nästan  raka  bihang  (fig.  1); 
bihangen  hos  frontalis  äro  kortare  och  i  spetsen  starkt  inåt- 
böjda  (fig.  2).  Med  tillhjälp  av  stark  förstoring  kunna  de 
ifrågavarande  arterna  lätt  åtskiljas  tack  vare  olikheter  i  struk- 
turen på  täckvingarna.  Hos  marginicollis  utgå  de  talrika  bakåt- 


: 


ykkkti, 


tffl, 


3111117 


Fig.  1. 


Fig.  2, 


Fig.  3. 


Fig.  4. 


Fig.  1.  Bihang  på  3.  bakkroppssegmentet  hos  $    till  A.  marginicollis  m. 

Fig.  2.  Detsamma  hos  A.  frontalis  L. 

Fig.  3.  Skulpturen  på  täckvingarna  hos  A.  marginicollis  m. 

Fig.  4.  Densamma  hos  A.  frontalis  L. 


riktade  håren  tätt  framom  tvärstrimmorna  (fig.  3),  vilka  löpa 
på  ett  något  större  avstånd  från  varandra  än  hos  frontalis. 
Hos  denna  art  utgå  håren  däremot  från  mitten  av  de  av 
tvärstrimmorna  bildade  tvärfälten  (fig.  4).  Slutligen  synes  den 
nya  arten  alltid  hava  halsskölden  mer  eller  mindre  gulrödfär- 
gad,  vilket  hos  oss  mycket  sällan  är  fallet  med  frontalis  (ab. 
lateralis  Fabr.;  inom  vårt  område  veterligen  funnen  blott  i 
ett  exemplar,  Lojo  1923,  Harald  Lindberg).  Från  en  när- 
stående sydlig  art,  pulicaria  Costa  \  med  vilken  marginicollis 
uppvisar  stora  överensstämmelser  (bl.  a.  strukturen  på  täck- 
vingarna), skiljer  den  sig  genom  saknaden  av  bihang  på  4. 
sternitet  och  den  m.  el.  m.  utbredda  gulröda  färgen  på  hals- 
skölden. 


1  Fynd  av  arten  pulicaria  Costa  från  vårt  område  anmäles  av 
Hellen  (Medd.  F.  Fl.  f.  46  s.  129).  De  av  honom  bestämda,  i 
U.  F.  S.  inställda  exemplaren  tillhöra  emellertid  frontalis  L.  och  rnfi- 
labris  Gyll.     A.  pulicaria  torde  sålunda  utgå  ur  faunan. 


52  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

A.  marginicollis  äger  en  vidsträckt  utbredning  inom  det 
östfennoskandiska  faunaområdet.  Exemplar  i  U.  F.  S.  utvisa, 
att  den  är  funnen  i  de  flesta  provinser  till  mellersta  Öster- 
botten. Sannolikt  är  den  även  utbredd  över  stora  delar  av 
Skandinavien.  Fynd  av  arten  gjordes  av  min  far  och  mig 
sommaren  1922  i  Huddinge  invid  Stockholm.  På  Åland  är 
den  tagen  i    Saltv.   21.  6.,   25.  6.,   29.  6. 

A.  flava  L.  Mycket  allm.  Ham.;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  — 
Flere  lok. 

Melandryidae. 

*Hallomenus  axillaris  Illig.  Saltv.  9.  7.  o.  11.  7.  —  Al.  (Axels.). 
*Orchesia  minor  Walk.  Möckelö,  Jom.  14.  6.  1922. 
*Abderaflexuosa  Payk.  Ekerö,  Skeppsvik,  i  en  torr  gran  18.  7. 

Alleculidae. 

Gonodera  murina  L.  Flerstädes  allm.  Erhålles  genom  håv- 
ning  om  aftonen  på  ängsbackar.  —  Flere  lok. 

Tenebrionidae. 

*Opatrum  riparium  Scriba.  Jom.;  Saltv. 
Crypticus  quisquilius  L.  1  ex.  funnet  på  Ekerö,  Storby  17.  7. 
*Boletoplwgus  reticulatus   Illig.  Ekerö;  Ham.;   Finstr.;  Sund. 
*Hypophloeus  linearis  F.  Ham.,  Skarpnåtö  26.  7. 

Cerambycidae. 

*Spondylis  bupr estoides  L.  Saltv.  17.  7. 

*Leptwa  virens  L.  Ekerö;  Finstr.;  Saltv.  —  Leml.  (Fors.); 
Lumparl.;  Jom.  (Frey). 

*L.  maculicornis  De  G.  Saltv.  2.  7. 

*L.  sexmaculata  L.  Jom.,  Möckelö  14.  6.  1922. 

*Asemum  striatum  L.  Jom.  4.  7.  — Al.  (Axels.);  Finstr.  (Weurl., 
Fors.). 

*Notorrhina  mwicata  Dalm.  2  exx.  funna  på  stammen  av  en 
gammal  fura  vid  Degersand,  Ekerö  14.  7. 

Clytus  arietis  L.  8  exx.  funna  på  Laserpitium-b\omstä\\rimgar 
på  Äppelö,  Ham.  24.  o.  25.  7.  —  Al.  (Bonsd.). 

*Monocfiamus  galloprovincialis  Oliv.  Saltv.  9. 7.  —  Ham. 
(Fors.). 


1.  X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  53 

* Acantliocinus  aedilis  L.  Ekerö;  Saltv. 

*Pogonochaerus  fasciculatus  De  G.  Saltv.  20.  o.  25.  6.  — 
Finstr.  (Gottb.);  Kumlinge  (Wikström);  Ham.  (Nordstr.);  Sund 
(Fors.). 

*P.  decoratus  Fairm.  Ekerö,  Finbo  17.  6.  1922  och  Degersand 
21.6.22;  Jom.  15.6.  1922. 

*Saperda  carcharias  L.  Storby,  Ekerö  18.  7.  —  Ekerö  (Reut.). 

*S.  scalaris  L.  Bergö,  Finstr.  29.  7. 

*Tetrops  praeusta  L.  Sviby,  Jom.  7.  7.;  Finstr.,  Bastö  28.  7. 
1922. 

Chrysomelidae. 

*Macroplea  mutica  Fabr.  1  ex.  funnet  vid  Kastelholm,  Sund 
27.  6.  —  Geta  (Popp.);  Finstr.  (Frey). 

*Donacia  crassipes  F.  Ham.;  Geta.;  Saltv.  —  Geta  (Weurl.); 
Ham.  (Fors.,  Frey). 

*D.  impressa  Payk.  Allm.  i  Borgboda  och  Toböle  träsken,  Saltv. 

—  Dessutom  vid  Möckelö,  Jom.;  Sund;  Ekerö  (Fors.);  Ham.  (Frey). 

*D.  bicolora  Zschach.  Funnen  i  mängd  i  Dalkarby  träsk,  Jom. 
5.7. 

*D.  marginata  Hoppe.  1.  ex.  funnet  i  Toböle  träsk,  Saltv.  2.  7. 

—  Ham.  (Fors.,  Frey). 

*D.  thalassina  Germ.  Jom.;  Finstr.;  Geta;  Saltv.;  Sund.  — 
Geta  (Weurl.);  Ham.  (Frey);  Saltv.  (Fors.). 

*D.  vulgaris  Zschach.  Jom.;  Geta;  Saltv.  —  Al.  (Weurl.);  Ham.; 
Finstr.    (Fors.). 

*Plateumaris  sericea  L.  Geta,  Bolstaholm  29.  6.  1922;  Saltv. 

2.  7.  —  Finstr.  (Weurl.). 

*P.  brachata  Scop.  Funnen  i  stor  mängd  vid  Germundö  ström, 
Saltv.  21.  6.  och  på  Björkö  i  Finstr.  27.  6.  1922. 

*Crioceris  merdigera  L.  Ekerö;  Finstr.  —  Finstr.  (Fors.,  Frey); 
Ekerö  (Fors.). 

Cryptocephalus  bilineatus  L.  Ställvis  mycket  allm.  på  torra 
gräsbevuxna  lokaler.  Ekerö;  Finstr.;  Saltv.  —  Flere  lokaler. 

*C.  labiatus  L.  Tagen  i  stor  mängd  på  Signilsskär,  Ekerö 20.7. 

—  Al.  (Axels.);  Ham.  (Frey,  Fors.). 

*C.  exiguus  Schmeid.  Finstr.;  Saltv.  —  Al.  (Siev.);  Finstr. 
(Fors.);  Sund  (Frey). 


54  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

*Gastroidea  polygoni  L.  Jom.;  Finstr.;  Saltv.  —  Finstr. 
(Weurl.,   Fors.);  Sund;  Ham.  (Frey). 

*Chrysomela  marginata  L.  Ekerö  14.  7. 

C.  analis  L.  Funnen  flerstädes  i  ganska  stort  antal.  Jom.;  Finstr.; 
Saltv.  —  Al.  (Tengstr.,  L.  Strandberg);  Finstr.  (Gottb.). 

C.  hyperici  Först.  Mycket  allm.  Ham.;  Jom.;  Finstr.; 
Saltv. 

*C.  polita  L.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.,  Sund.  —  Finstr. 
(Weurl.);  Ham.  (Frey);  Jom.;  Sund  (Fors.).  —  De  åländska  exem- 
plaren utmärka  sig  i  motsats  till  de  på  fastlandet  funna  genom 
kopparröd  halssköld;  de  tillhöra  den  form,  som  synbarligen  är 
den  allmänna  i  Mellan-  och  Västeuropa.  De  utländska  exem- 
plar, härstammande  från  Sverige,  Frankrike,  Österrike  och  Un- 
gern, jag  undersökt  äga  alla  detta  kännetecken.  Denna  form  har 
även  betraktats  ss.  artens  huvudform  (jmfr.  t.  ex.  E  r  i  c  h  s  o  n- 
W  e  i  s  e,  Naturgeschichte  d.  Insekt.  Deutschlands,  del.  1,  avdeln. 
6,  1884).  Från  fastlandet  kända  exemplar  äga  blå-  eller  grönfär- 
gad  halssköld  och  tillhöra  former  med  sannolikt  ostligare  utbred- 
ning, medan  den  s.  k.  huvudformen  inkommit  till  vårt  faunaom- 
råde från  väster. 

*Phytodecta  viminalis  L.  Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Saltv. 

*P.  5-punctatus  F.  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Ekerö;  Ham. 
(Fors.);  Sund  (Frey). 

*P.  pallidus  L.  Ekerö;  Ham.;  Jom.  —  Finstr.  (Gottb.).  ' 

*Phyllodecta  vulgatissimus  L.  Saltv.  20.  6. 

*P.  laticollis  Suffr.  Ham.;  Saltv.  —  Föglö  (Fors.). 

*P.  atrovirens  Comel.    Saltv.  29.  6. 

Hydrothassa  aucta  F.  Ställvis  allm.  på  Ranunculus  acer, 
Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Flere  lokaler,  —  Ab.  glabra  Hbst., 
vilken  allmänt  förekommer  på  Finlands  fastland  —  på  Caltha 
palustris  —  anträffades  icke  på  Åland. 

*H.  marginella  L.  Jom.;  Geta;  Saltv.  —  Geta  (Montell); 
Ekerö  (Fors.). 

*Plagiodera  versicolor  Laich.    Saltv.  —  Finstr.  (Weurl.). 

*Melasoma  tremulae  F.    Saltv.  20.  6. 

*Phyllobrotica  4-maculata  L.  Finstr.;  Saltv.  —  Jom.  (Fors.); 
Finstr.  (Frey). 


1.  X.  1921.     Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  55 

*Lochmaea  capreae  L.  Finstr.;  Saltv.;  —  Jom.;  Finstr.;  Sund 
(Fors.,  Frey). 

*L.  suturalis  Thoms.    Jom.   15.6.1922;  Sund  27.6.1919. 

*Galerucella  viburni  Payk.  Ett  fåtal  exx.  vid  Vikarna,  Ekerö 
21.7. 

*G.  lineola  F.  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Geta  (Montell);  Finstr. 
(Frey). 

*G.  calmariensis  L.  Ekerö;  Ham.;  Finstr.;  —  Geta  (Montell); 
Finstr.  (Fors.). 

*G.  pusilla  Duft.  2  exx.  funna  på  Äppelö,  Ham.  25.  7.  — 
Finstr.  (Fors.). 

*Galeruca  tanaceti  L.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  — 
Finstr.  (Weurl.);  Leml.;  Jom.  (Fors.);  Geta  (Frey). 

*G.  pomonae  Scop.    Ekerö  13.  7. 

*G.  laticollis  Sahlb.  Tagen  i  stor  mängd  på  Thalictrum  flavum 
på  Björkö,   Finstr.  29.  7.  —  Jom.  (Fors.). 

*Hippuriphila  Modeeri  L.   Fladorna,  Ekerö  16.  7.  —  Al. 

*Mantura  chrysanthemi  Koch.  Ekerö;  Jom.;  Geta;  Saltv.; 
Sund.  —  Finstr.    (Gottb.);    Brandö  (Wikström). 

*M.  rustica  L.    Saltv.  26.  6. 

*Chaetocnema  concinna  Marsh.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.  — 
Finstr.;  Sund;  Föglö  (Fors.). 

*C.  Sahlbergi  Gyll.  Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund. 
—  Jom.;  Ham.  (Fors.);  Kumlinge  (Wikström). 

*Psylliodes  napi  F.  Saltv. 

**P.  cuprea  Koch.  var.  isatidis  Hkgtr.  Funnen  i  ett  fåtal 
exx.  på  I  satis  tinctoria  på  Gåsskär  invid  Degersand,  Ekerö 
14.7. 

*Haltica  palustris  Wse.  Ekerö;  Finstr.;  Saltv.  —  Finstr. 
(Fors.,  Frey). 

*Phyllotreta  exclamationis  Thunb.  1  ex.  funnet  i  Kvarnbo, 
Saltv.  11.  7.  —  Sund  (Fors.,  Frey). 

*P.  flexuosa  Illig.  Saltv.  —  Finstr.  (Fors.);  Sund  (Frey). 

*P.  sinuata  Steph.  Jom.;  Finstr.;  Saltv.  — Jom.;  Ham.  (Frey); 
Sund  (Fors.). 

*P.  undulata  Kutsell.  Ekerö;  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Finstr. 
(Weurl.,  Fors.);  Sund  (Frey). 


56  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

*P.  nemorum  L.    Finstr.  29.  7.  —  Finstr.  (Gotto.,  Fors.). 

*P.  atra  F.    Saltv.;  Sund.  —  Sund  (Frey). 

*Longitarsus  brunneus  Dutt.  Sund  27.  6.  —  Finstr.  (Fors., 
Frey). 

*L.  luridus  Scop.  Ekerö;  Ham.;  Jom.;  Saltv.  —  Leml.;  Finstr. 
(Fors.);  Sund  (Weurl.). 

*L.  curtus  All.   Ekerö;  Ham. 

*L.  pratensis  Panz.  Ej.  sälls.  Finstr.;  Saltv.  —  Al.  (Tengstr.), 

*L.  succineus  Fondr.    Ekerö;  Saltv.;  Sund.  —  Leml.;  Jom.; 
Föglö  (Fors.). 
•  *Cassida  sanguinosa  Suffr.   Jom.;  Saltv. 

*C.  nebulösa  L.  Jom.;  Saltv.  —  Jom.;  Finstr.;  Ham.  (Frey); 
Sund  (Frey). 

*C.  flaveola  Thunb.  Jom.;  Finstr.;  Sund.  —  Ham.;  Jom. 
(Frey);  Finstr.  (Fors.). 

Lariidae. 

*Laria  atomaria  L.  Funnen  i  stor  mängd  på  Lindholmen  i 
Toböle  träsk,  Saltv.  2.  7.  1919,  samt  i  några  exx  i  Geta,  Bolsta- 
holm  29.6.  1922. 

Curculionidae. 

*Anthribus  variegatus  Geoffr.  Ekerö;  Jom.;  Geta;  Saltv.  — 
Finstr.  (Fors.). 

*Otiorrhynchus  raucus  F.  Tagen  i  Kvarnbo,  Saltv.  28.  6.; 
på  Sunds  kyrkogård  29.  6.;  vid  Storby  på  Ekerö  18.  6.  1922. 

*0.  singularis  L.    1  ex.  taget  på  kyrkogården  i  Jom.  4.  7. 

Phyllobius  viridicollis  F.  Ställvis  mycket  allm.  Jom.;  Saltv.; 
Sund.  —  Flere  lokaler. 

**Polydrosus  cervinus  L.  Tagen  i  ett  flertal  exx.  på  Hjortö- 
holmen,  Saltv.  21.6.1919;  dessutom  i  Geta  29.6.1922  och  i 
Finstr.  27.6.22.  —  Sahlberg  upptager  (Cat.  col.  faun.  fenn.) 
cervinus  från  vårt  områdes  flesta  provinser.  Alla  exemplar  — 
utom    de    åländska  —  tillhöra  emellertid  arten  pilosus  Gredl. 

Strophosomus  melanogrammus  Först.  Mycket  allm.  Ekerö; 
Jom.;  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Flere  lokaler. 

*Sitona  tibialis  Hbst.  Ekerö;  Finstr.;  Sund.  —  Finstr.  (Weurl.). 

*S.  puncticollis  Steph.  Jom.;  Finstr.;  Saltv.  —  Al.  (Siev.). 


1.  X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.  57 

*S.  flavescens  Marsh.  Jom.;  Saltv.  —  Al.  (Weurl.);  Kökar 
(Fors.). 

*S.  Iiispidulus  F.  Jom.;  Finstr.  —  Al.  (Reut.). 

*S.  crinitus  Hbst.  Finstr.;  Saltv.;  Sund.  —  Jom.;  Sund; 
Föglö  (Fors.). 

*Trachyphloeus  bifoveolatus  Beck.  Jom.;  Finstr.;  Geta;  Saltv.; 
Sund.  —  Al.  (Reut.);  Finstr.;  Sund  (Frey.);  Föglö;  Kökar  (Fors.). 

*  T.  aristatus  Gyll.  1  ex.  taget  på  begravningsplatsen  i  Sund  30. 6. 

*Cneorrhinus  plagiatus  Schall.  Funnen  i  ett  fåtal  exx.  på 
Cirsium  arvense,  Degersand,  Ekerö  14.  7. 

*Hylobius  pinastri  Gyll.  Saltv.  21.6.  —  Geta  (Montell); 
Sund  (Fors.). 

*Trachodes  hispidus  L.    Ekerö  23.  7.;  Saltv.  27.  6. 

*Phytonomus  adspersus  F.    Ekerö;  Finstr.  —  Finstr.  (Frey). 

*P.  arator  L.    Ekerö;  Finstr.;  Saltv. 

*Pissodes  validirostris  Gyll.  Funnen  i  enstaka  exx.  i  Ekerö, 
Jom.  och  Saltv.  —  Finstr.  (Frey);  Sund  (Fors.). 

*P.  harcyniae  Hbst.  Ett  fåtal  exx.  tagna  som  puppor,  Ger- 
mundö,  Saltv.  11.7. 

*Notaris  aethiops  F.  Allm.  i  Borgboda  träsk;  Saltv.  —  Al. 
(Reut.);   Sund  (Weurl.);   Finstr.  (Gottb.,   Frey);   Saltv.  (Fors.). 

*Dorytomus  tortrix  L.  1  ex.  funnet  på  Ekerö  14.  7.  —  Ekerö, 
Saltv.  (Fors.). 

*D.  taeniatus  F.    Finstr.  29.  7.  —  Saltv.  (Frey). 

*D.  metanoplithalmus  Payk.    Ekerö  21.7. 

*D.  salicis  Walt.    Finstr.  29.7.;  Saltv.  1.8. 

*Tanysphyrus  lemnae  Payk.    Finstr.;  Jom.;  Saltv. 

*Anoplus  plantaris  Naez.    Ekerö;  Jom.;  Saltv. 

*Bagous  limosus  Gyll.  1  ex.  på  en  lerig  sank  yta  mellan 
Storby  och  Käringsund  på  Ekerö  18.  6.  1922;  ett  annat  på  Finbo 
holme  N  om  Ekerö  16.6.  1922. 

*Bagous  frit  Hbst.  Funnen  i  enstaka  exx.  på  Ekerö  och  i 
Finstr.  —  Finstr.  (Fors.). 

*B.  lutulosus  Gyll.  3  exx.  funna  på  Ekerö,  15.  7.  1919,  23.  7. 
1919  och  16.  6.  1922. 

*B.  lutosus  Gyll.  5  exx.  vid  Käringsund,  Ekerö  17.  7.  1919 
och  18.  6.  1922.  —  Ham.  (Frey). 


58  Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skalbaggsfauna.     1.  X.  1921. 

*B.  glabrirostis  Hbst.    Käringsund,  Ekerö  17.  7. 

*£.  nigritarsis  Thoms.  Borgboda  träsk  29.  6.  —  Ham.  (Fors.); 
Saltv.  (Frey). 

*Cryptorrhynchus  lapathi  L.    Ekerö  15.7.,  21.7. 

**Coeliodes  ruber  Marsh.  Allm.  på  ek  på  Äppelö,  Ham. 
Tagen  24  och  25.  7.    Dessutom  funnen  på  Bergö,  Finstr.  27.  7. 

C.  dryados  Gmel.  Funnen  på  Äppelö,  Ham.  25.  7.  —  AL 
(Siev.);  ex.  har  försvunnit  fr.  U.  F.  S. 

*Scleropterus  serratus  Germ.  Funnen  vid  Dalkarby  träsk,  i 
Mariehamn  och  vid  Torp  i  Jom.  —  Al.  (Tengstr.). 

*Rhytidosoma  globulus  Hbst.   Saltv. 

* Rhinonchus  bruchoides  Hbst.   Jom.  24.  6.  1922. 

*Phytobius  canaliculatus  Fahrs.  Ekerö;  Saltv.;  Sund.  —  Ham. 
(Fors.). 

*P.  4-tuberculatus  F.  Ekerö;  Jom.  —  Jom.  (Fors.);  Finstr. 
(Frey). 

*Ceutorrhynchus  troglodytes  F.  Allm.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.; 
Saltv.;    Sund.      -  Al.  (Tengstr.,  Mäkl.,  J.  Sahlb.);  Sund  (Fors.). 

*C.  quercicola  Payk.   Ett  ex.  funnet  i  Sund  30.  6. 

*C.  rugulosus  Hbst.    Allm.  invid  Kvarnbo,  Saltv. 

*C.  fennicus  Faust.    Ekerö;  Jom.;  Finstr.  —  Kökar  (Fors.). 

**C.  atomus  Bali.  Några  exx.  insamlades  på  Gåsskär  invid 
Degersand,  Ekerö  14.  7.  Ett  antal  exx.  anträffades  dessutom 
på  skäret  Långörn  vid  norra  kusten  av  Ekerö  23.  7. 

*C.  sulcicollis  Payk.  Funnen  i  mängd  på  Gåsskär,  Ekerö 
14.  7.;    Saltv.  20.  6.,  21.  6.  —  Jom.;  Leml.  (Fors.). 

*C.  contractus  Marsh.    Ekerö;  Finstr.;  Saltv.  —  Al.  (Reut.). 

—  Ekerö;  Ham.;  Finstr.  (Fors.). 

*C.  hirtulus  Germ.    Endast  1  ex.  funnet  i  Sund  27.  6. 
Tapinotus  sellatus  F.    1  ex.  taget  invid  Godby  träsk  i  Finstr. 
24.  6.  1919,  ett  annat  vid  Bolstaholms  träsk  i  Geta  29.  6.  1922. 

—  Finstr.  (Fors.). 

*Anthonomus  varians  Payk.  Flere  exx.  Jom.  15.  6.,  24.  6. 
1922;  1  ex.  Saltv.  11.7. 

*A.  rubi  Hbst.  Endast  funnen  på  Ekerö,  Finbo,  Gåsskär 
och  skäret  Långörn,  men  där  påträffad  i  mängd.  —  Al.  (Reut.); 
Kökar  (Fors.). 


1.  X.  1921.    Häk.  Lindberg,  Åländska  ögruppens  skaibaggsfauna.  59 

*A.  pedicularius  L.    Ekerö,  Skagen  20.  7.;    Finstr.,    Björkö 

27.  6.   1922. 

*Balaninus  nucum  L.  På  Björkö  i  Finstr.  anträffades  1  ex. 
27.6.  1922.  —  Finstr.  (Stenius). 

*Tycliius  polylineatus  Germ.  Ekerö;  Joni.;  Finstr.;  Saltv.  — 
Al.  (Reut.);  Ham.;  Sund  (Fors.). 

*T.  tomentosus  Hbst.  Mycket  allm.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.; 
Saltv.;  Sund.  —  Flere  lokaler. 

Sibinia  signata  Gyll.  Funnen  i  3  exx.:  Björnhuvud,  Ekerö 
14.  7.;  Strömma,  Saltv.  2.  7.  samt  Borgboda,  Saltv.  9.  7.  —  Finstr. 
(Gottb.);  Jom.  (H.  Snellman). 

*Orchestes  testaceus  Mull.  Ekerö;  Jom.;  Finstr.  —  Al.  (Reut.); 
Finstr.  (Weurl.);  Jom.;  Leml.  (Frey);  Kökar  (Fors.). 

*0.  var.  pubescens  Stev.  Ekerö  16.  7.  —  Ham.  (Frey);  Sund 
(Fors.,  Frey). 

*0.  stigma  Germ.    Finstr.;  Saltv. 

*Gymnetron  pascuorum  Gyll.  Ekerö  17.  6.  1922,  23.  7.;  Saltv. 
1.8.  —  Al.  (C.  Sahlb.);  Kökar  (Fors.). 

Cionus  fraxini  De  G.  Allm.  Ekerö;  Ham.;  Finstr.;  Saltv.; 
—  Al.  (Tengstr.,  J.  Sahlb.,  Reut.);  Finstr.  (Fors.,  Frey). 

*Magdalis  frontalis  Gyll.    Jom.;  Saltv.  —  Ekerö  (Fors.). 

*M.  duplicatus  Germ.    Ekerö;  Jom.;   Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

*M.  carbonaria  L.    Saltv.  24.  6.  —  Jom.  (Frey). 

*Apion  cerdo  Gerst.  Ekerö;  Jom.;  Saltv.  —  Kökar  (Reut.); 
Ham.;  Jom.;  Sund  (Fors.). 

*A.  urticarium  Hbst.    Jom.  5.  7.  —  Al.  (Reut.). 

*A.  seniculum  Kirb.    Saltv.  —  Ham.;  Sund  (Fors.). 

*A.  frumentarium  Payk.    Ekerö;    Jom.;  Saltv.;  Sund.  —  Al. 

*A.  var.  cruentatum  Waltl.    Ekerö;  Jom.;  Finstr.;  Saltv. 

**A.  aestivum  Germ.  Funnen  i  ett  fåtal  exx.  på  olika  platser. 
Ekerö  16.  och  23.  7.;  Ham.  25.  7.;    Finstr.  27.  och  29.  7. 

*A.  marchicum  Hbst.    Ekerö;  Ham.;  Saltv.;  Sund. 

**A.  pisi  F.   3  exx.  funna  på  Bastö  i  Finstr.  27.  7.  1919  och 

28.  6.  1922.    Denna  art  anföres  av  J.  Sahlb.  (Cat.  Col.  fenn.) 
från  Finland  ;  dock  äro  exemplaren  i  U.  F.  S.  felaktigt  bestämda. 

*A.  simile  Kirb.    Ekerö,  Jom.;  Finstr.;  Saltv. 
*Rhynchites  cupreus  L.    Ekerö;  Saltv. 


60  Mötet  den  21  oktober  1921. 

Ipidae. 

*Eccoptogaster  Ratzeburgi  Jans.    Jom.;  Finstr.;  Sund. 

*E.  intricatus  Ratzeb.  Funnen  i  ett  fåtal  exx.  på  Bastö  i 
Finstr.  på  ek,  27.  7. 

*Phthorophloeus  spinulosus  Rey.    Jom.,   1   ex.   15.  6.  1922. 

*Hylesinus  crenatus  F.  Ställvis  funnen  i  stor  mängd  på  ask. 
Ham.,  Äppelö  24.  7.;  Jom.,  Ramsholmen  7.  7.,  Finstr.,  Bastö  27.  7. 

*H.  fraxini  Panz.  Funnen  talrikt  på  Äppelö,  Ham.  25.7.  och 
på  Bastö,  Finstr.  27.  7. 

*Polygraphus   polygraphus    L.    Ekerö;    Jom.;  Finstr.;  Saltv. 

*Hylastes  äter  Payk.  Ekerö;  Jom.;  Saltv.  —  Al.  (Axels.); 
Ham.;  Föglö  (Fors.). 

*//.  var.  brunneus  Er.    Saltv. 

*H.  palliatus  Gyll.    Ekerö;    Jom.  —  Leml.;  Sund  (Fors.). 

*Crypturgus  pusillus  Gyll.   Jom.  —  Lumparl.  (Fors.). 

*Cryphalus  tiliae  Panz.  Funnen  på  lind  i  stor  mängd  på  Lind- 
holmen i  Toböle  träsk,  Saltv.  2.  7. 

*C.  abietis  Ratz.    1  ex.  togs  på  Möckelö  i  Jom.  14.  6.  1922. 

*Pityoplithorus  fennicus  Egg.  Jom.;  Finstr.;  Saltv.  —  Finstr. 
(Weurl.). 

*Dryocoetes  coryli  Perr.  1  ex.  funnet  på  Ramsholmen,  Jom.  7.  7. 

*Xyloterus  lineatus  Oliv.  Ekerö;  Jom.  —  Jom.;  Finstr.;  Lum- 
parl. (Fors.). 

Scarabaeidae. 

*Åphodius  nitidulus  F.  Anträffad  i  stor  mängd  i  koexkremen- 
ter  på  Degersand  på  Ekerö  21.  6.  1922.  1  ex.  funnet  i  närheten 
av  Kvarnbo  i  Saltv.  25.  6. 

*A.  borealis  Gyll.  Ställvis  påträffad  i  stor  mängd.  Ekerö; 
Jom.;   Finstr.;  Saltv.;  Sund. 

*A.  inquinatus  F.    Geta,  Bolstaholm  29.  6.  1922. 

*A.  plagiatus  Gyll.  Ekerö,  Storby  18.6.1922;  Jom.,  vid 
Möckelö  15.6.  1922. 


Mötet  den  21  oktober  1921. 

Behandlades  särskilda  frågor,  vilka  stodo  i  sammanhang  med 
Sällskapets  hundraårsdag  den   1   instundande  november. 


Sällskapets  100*årsdag  den  1  november  1921. 

Redogörelse  afgifven  af  Sällskapets  ordförande 
Docenten  Alvar    Palmgren. 

Den  1  november  1821  stiftades  i  Åbo  »Sällskapet  för  Finsk 
Zoologie  och  Botanik»,  sedan  den  2  juni  1829  Societas  pro  Fauna 
et  Flora  Fennica,  af  Professorn  i  Oekonomi  och  Naturalhisto- 
ria  Carl  Reinhold  Sahlberg,  Inspektor  Musei  Johan 
Magnus  af  Ten  gs  t  rom,  Philosophie  doktorn  Ma  1 1  hi  as 
Kalm,  Philosophie  magistern  Fredric  Gabriel  Sanmark 
samt  studenterne  Frans  Johan  Ra  b  be,  Alexander  von 
Nordman  n,  Fredrik  Wilhelm  B  rum  mer,  Adolph 
Wilhelm  Wegelius,  Adolph  Wilhelm  Dammert 
samt  Carl  Sigfrid  Matthias  Tams. 

Att  högtidlighålla  sekelminnet  samlades  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica  den  1  november  1921. 

Till  sekeldagen  hade  Sällskapet  utgifvit  trenne  tomer(tomerna 
48  50)  af  skriftserien  »Acta  Societatis  pro  Fauna  et  Flora  Fennica». 
Tornen  48  (559  sidor)  är  af  zoologiskt  innehåll,  tornen  49  (748 
sidor)  af  botaniskt.  Tornen  50  (279  sidor)  inrymmer  Sällskapets 
historia  från  dagen  för  dess  stiftelse  intill  sekeldagen.  Den  är 
på  uppdrag  af  Sällskapet  tecknad  af  dess  ledamot  sedan  1870, 
Professorn  Fil.  dr  Fredrik   Elf  vin  g. 

I  anledning  af  det  stundande  jubileet  hade  Sällskapet  den  1  ok- 
tober 1921  till  hedersledamöter  kallat  följande  forskare  i  utlandet: 

Lektorn  Sigfrid  Almquist,  Stockholm, 
Professorn   DrChristoffer  Aurivillius, 
Stockholm, 


62  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

Stadtbaurath  Dr  Theodor   Becker,   Liegnitz, 
Professorn  Dr  Hugo   Co  n  w e n  t  z,   Berlin, 
Professorn  Dr  Oscar  Drude,  Dresden, 
Professorn  DrGeza    Horvåth,    Budapest, 
Professorn  Dr  Eugen   Wanning,  Köpenhamn, 
Professorn  Dr  Ri  cha  rd   Wettstein,   Wien, 
Professorn  Dr  Johan  Nordal  Fischer   Wille, 

Kristiania, 
Professorn  Dr  Friedrich  Zschokke,   Basel. 
Till  korresponderande  ledamöter  kallades  samma  dag: 
Professorn  DrMario   Bezzi,  Torino, 
Dr  Fru  Astrid   C  1  e  v  e-E  u  1  e  r,  Stockholm, 
Professorn  Dr  Friedrich   Dahl,   Berlin, 
Professorn  Dr  Ludwig   Diels,    Berlin, 
Mr.  J.  W.  Edwards,  London, 
Herr  P.  Es  ben-Pe  t  e  rsen,  Silkeborg  (Danmark), 
Kontraktsprosten  Johan  Oskar  Hågs  t  röm,  Vester- 

Emtervik  (Sverige), 
Professorn  Dr  Jens    Holmboe,  Bergen, 
Professorn  Dr  Einar  Lönnberg,  Stockholm, 
Dr  Carl   Georg  Johan   Petersen,   Köpenhamn, 
University      Lecturer    on     Botany     Arthur    George 

Tansley,     Cambridge, 
Professorn  Dr  Albert    Tullgren,    Stockholm, 
Professorn    Dr   Alexander    Zahlbruckner,    Wien. 
Den  21  oktober  nämndes  till  hedersledamöter  nedannämnde 
förtjänte  landsmän: 

Professorn    Dr    Fredrik    Emil   Wolmar   Elfving, 
Senatorn  Dr  Alfred  Oswald  Kairamo, 
Rektorn  Johan    Israel   Axel   Arrhenius, 
Byråchefen  Dr  Oskar  Fri  t  hi  of  Nordqvist, 
Provinsialläkaren    Ernst   Evald  Bergroth. 

Sekeldagen  kl.  9  på  morgonen  samlades  Sällskapets  medlem- 
mar på  Helsingfors  kyrkogård  att  hedra  minnet  af  här  jordade 
stiftares  samt  bortgångne  ledande  medlemmars  minne.  Å  Säll- 
skapets vägnar  nedlades  af  dess  äldste  hedeisledamot  Professorn 
Fil.  dr  V.  F.  Brotherus  friska  em  iskransar  å  de  grifter,  som  gömma 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  63 

stoftet  af  Matthias  Kalm,  Frans  Johan  Rabbe,  Fredric  Gab- 
riel Sanmark,  Adolph  Wilhelm  Wegelius,  Johan  Axel  Palmen, 
Ragnar  Hult,  Adolf  Moberg,  Anders  Thiodolf  Sselan,  Johan 
Petter  Norrlin,  Johan  Reinhold  Sahlberg,  Sextus  Otto  Lind- 
berg. 

Å  Sällskapets  vägnar  nedlades  sekeldagen  å  Yläne  kyrkogård 
en  krans  på  stiftaren  Carl  Reinhold  Sahlbergs  graf.  Å  kyrko- 
gården i  Pargas  nedlades  en  krans  på  Johan  Magnus  af  Teng- 
ströms  graf,  i  Kymmene  på  Alexander  von  Nordmanns,  i  Will- 
manstrand  på  Adolph  Wilhelm  Dammerts  och  Carl  Sigfrid 
Matthias  Tams  grafvar,  i  Geta  på  Fredrik  Wilhelm  Brummers, 
i   St  Karins  på  Odo   Morannal   Reuters   graf. 


Klockan  2  på  dagen  samlades  Sällskapet  till  minnesfest  i 
Universitetets  Solennitetssal. 

Pelarna  på  bägge  sidor  katedern  buro  enriskransar,  om- 
ramande  stiftarnas  namn.  Enrisgirlander,  blommande  växter 
och  vimplar  i  de  nordiska  ländernas  färger  prydde  salen. 

Till  minnesfesten  hade  inbjudits: 

Republikens  President, 

Cheferna  för  de  utländska  legationerna, 

De  tvenne  f.  d.  Riksföreståndarna  Generalen  Friherre  Gu- 
staf Mannerheim  och  Senatorn  Pehr  Evind  Svinhufvud,  Fri- 
herre Rabbe  Axel  Wrede,  Statsrådet  Johan  Richard  Danielson- 
Kalmari   och  Professorn   Robert    Fredrik   Hermanson, 

Statsministern  och  Statsrådets  öfriga  ledamöter  samt  Jus- 
titiekanslern, 

Högsta  Domstolens  och  Högsta  Förvaltningsdomstolens  pre- 
sidenter och  öfriga  ledamöter, 

Riksdagens  talman  och  vicetalmän  samt  tvenne  representan- 
ter för  enhvar  af  Riksdagens  grupper, 

Biskopen  i   Borgå  stift, 

Landshöfdingen  i  Nylands  län, 

Representanter  för  landets  krigsmakt  och  skyddskåren, 

Representanter  för  de  centrala  ämbetsverken  och  inrättnin- 
garna samt  för  Helsingfors  stad, 

Representanter   för   Helsingfors   Universitet,  Tekniska  Hög- 


64  Sällskapets  lGO-årsdag.  1.  XI.  1921. 

skolan,  Åbo  Akademi  och  Turun  Suomalainen  Yliopisto  äfvensom 
representanter  för  Universitetets  och  Tekniska  Högskolans  stu- 
dentkårer, 

Representanter  för  särskilda  samfund  och  föreningar,  för 
litteraturen,  musiken  och  de  bildande  konsterna, 

Representanter  för  näringslifvet  i  landet, 

Ättlingar  till  Sällskapets  stiftare  samt  ättlingar  och  anhöriga 
till  dess  ledande  män  under  olika  tider,  vidare  vänner  och  gynnare 
af  Sällskapets  sträfvanden  samt  representanter  för  tidnings- 
pressen. 

De  inbjudnas  antal  var  400,  damerna  inberäknade. 

Af  Sällskapets  ledamöter  i  hufvudstaden  och  landsorten  när- 
voro  ca  160,  ett  flertal  med  damer. 

Meddelande  om  sekelfesten  hade  jämväl  gjorts  samtliga  korres- 
ponderande vetenskapliga  sällskap  och  institutioner  i  utlandet 
äfvensom  samtliga  utländska  hedersledamöter  och  korresponde- 
rande ledamöter. 

Högtidligheten  inleddes  med  Sibelius  tondikt  Finlandia,  un- 
der mästarens  ledning  utförd  af  Helsingfors  stadsorkester. 

Härpå  hembar  Sällskapets  ordförande  Docenten  Alvar 
Palmgren  i  följande  ord  Sällskapets  hyllning  till  de  gångna 
hundra  årens  arbete: 

Republikens  Herr  President,  Universitetets  Herr  Kansler,  mina 
Damer  och  Herrar! 

I  dag  för  hundra  år  sedan  sammankommo  i  Åbo  hos  professorn  i 
Oekonotnie  och  Naturalhistoria  Carl  Reinhold  Sahlberg 
några  för  naturvetenskapens  studium  nitälskande  män  att  lägga  råd. 
Tanken  hade  vaknat  att  genom  en  sammanslutning  söka  åstadkomma 
en  möjligast  fullständig  samling  af  hemlandets  djur-  och  växtarter, 
det  nödvändiga  men  felande  underlaget  för  ett  framgångsrikt  studium 
af  fäderneslandets  djur-  och  växtvärld.  Man  ville,  skrifver  Sahlberg, 
knyta  »ett  brödraband,  för  att  under  gemensamma  bemödanden, 
med  ungdomens  varma  nit  och  kraftiga  verksamhet  i  förening  med 
lärarens  längre  erfarenhet,  sammanbringa  och  uppställa  en  samling 
af  Finlands  organiska  naturalster  och  att  sålunda  anskaffa  nödiga 
materialier  till  en  i  framtiden  blifvande  Finsk  Fauna  och  Flora». 
—  Samlade  voro,  förutom  Professor  Sahlberg:  Inspektor  Musei 
sedermera  professorn  i  zoologi  och  botanik  Johan  Magnus 
af  Tengström;  Filosofie  Doktorn  Matthias  Kalm,  senare 
professor  i    medicin;    Filosofie  Magistern,  senare  Öfverläkaren    Filo- 


1.  XI.  1921.  -     Sällskapets  100-ärsdag.  65 

sofie  och  Medicine  Doktorn  Fredric  Gabriel  Sanmark, 
samt  studerandene  Frans  Johan  Rabbe,  senare  Filosofie  och 
Medicine  Doktor,  medicinalkamrerare;  Alexander  von  Nord- 
man n,  den  senare  så  ryktbare  zoologen;  Fredrik  Wilhelm 
Brummer,  Filosofie  Doktor  och  possessionat;  Adolph  Wi  1  h  e  1  m 
W  e  g  e  1  i  u  s,  Filosofie  Doktor  och  universitetskamrerare;  Adolph 
W  i  1  h  e  1  m  Dämmer  t,  Filosofie  och  Medicine  Doktor,  provinsial- 
läkare, samt  sedermera  sjukhusläkaren  Carl  Sigfrid  M  a  1 1  h  i  a s 
Tams. 

Så  stiftades  under  namn  af  »Sällskap  för  Finsk  Zoologie  och  Bota- 
nik» det  samfund,  som,  sedan  den  2  juni  1829  bärande  namnet  »Societas 
pro  Fauna  et  Flora  Fennica»,  i  dag  som  Finlands  äldsta  vetenskapliga 
samfund  blickar  tillbaka  på  en  hundraårig  verksamhet.  Det  var 
samma  år  som  Adolf  Ivar  Arwidsson  med  Åbo  Morgonblad  gjorde  det 
första  försöket  att  i  Finland  upprätthålla  en  politisk  tidning,  året  innan 
Runeberg,  Lönnrot  och  Snellman  som  studenter  inskrefvos  vid  Åbo 
Akademi.  Det  blef  ett  sjudande  lif.  Som  Sahlberg  skrifver:  »Ett 
företag,  föranledt  af  den  dubbla  kärleken,  nemligen  för  vetenskap  och 
fosterjord,  berömvärdt  till  sitt  ursprung  och  uppmuntrande  under  dess 
utförande,  kunde  ej  annat  än,  såvidt  i  öfrigt  omständigheterna  med- 
gåfvo,  lyckas».  —  Åbo  brand,  förlusten  i  ett  slag  af  alla  samlingar  och 
anteckningar,  bringar  för  ett  ögonblick  sällskapet  att  vackla.  Men 
efter  halftannat  år,  den  2  mars  1829,  tages  arbetet  upp  i  Helsingfors. 
Stadgar  antagas  den  2  juni  och  så  står  Sällskapet  åter  fullständigt 
organiseradt.  Stadgarnas  första  paragraf  bjuder:  »Sällskapets  Ända- 
mål skall  vara,  att  anlägga  och  bilda  ett  Finskt  Museum  Naturale, 
och  att  sammanbringa  nödige  materialier  till  en  i  möjligaste  måtto 
fullständig  Fauna  et  Flora  Fennica». 

Det  naturvetenskapliga  sällskapets  mål  var  fastslaget.  Det  var 
ej  en  slumpens  eller  ungdomens  ingifvelse  detta,  att  år  1821  bygga 
ett  samfund  på  programmet  af  samlande,  med  en  Fauna  och  Flora 
Fennica  hägrande  som  målet.  Det  var  gifvet  med  logisk,  med  historisk 
följdriktighet  af  den  dåtida  naturvetenskapens  väsen,  af  den  veten- 
skapliga nivån  i  det  egna  landet.  Tiden  var  samlandets,  urskiljandets, 
beskrifvandets,  systematiserandets  tid,  allt  ännu  bärande  vittne  om 
naturvetenskapernas  nydanare,  om  Linné.  Till  arbete  i  detta  syfte, 
att  för  den  egna  forskningen  och  världsvetenskapen  afslöja  Finlands 
djur-  och  växtvärld,  kallades  fäderneslandets  studerande,  vetenskaps- 
idkare  och  medborgare. 

Sitt  antagna  mål  har  Sällskapet  i  hundra  år  förblifvit  troget.  Det 
biologiska  vetandet  har  undergått  de  mest  genomgripande  omhvälf- 
ningar,  fördjupats,  nydanats.  Nya,  tidigare  ej  anade  uppgifter  hafva 
rests  äfven  för  vårt  samfund.  Synranden  står  vidgad,  men  Sällskapets 
första  mål,  vid  sidan  af  nya,  står  ännu  af  tiden  orubbadt,  skall  med 


66  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

historisk,  med  logisk  rätt  det  göra,  så  länge  vetenskap  i  detta  land 
odlas.  Utredandet  och  utforskandet  af  djur-  och  växtformerna,  lifvets 
yttre  former,  deras  systematiska  karaktär,  deras  konstruktion,  deras 
utbredning,  lagarna  för  deras  sammanlefnad  i  naturen,  skall  alltid 
sysselsätta  naturforskningen  som  något  grundläggande,  med  ständigt 
nya  perspektiv,  fördjupad  blick  för  lifvets  väsen.  Den  systematiskt 
mer  minutiösa  kännedomen  om  djur-  och  växtformerna  gäller  ej 
mera  blott  dem  själfva,  deras  fastslående,  bokförande  i  vetandets  bok. 
Den  kräfves  alltmer  som  ett  nödigt  underlag  af  naturvetenskapernas 
i  systematikens  spår  nyvuxna  discipliner:  den  jämförande  anatomin 
och  morfologin,  utvecklingsmekaniken,  ärftlighetsforskningen  —  med 
ett  ord  af  vetandets  sträfvan  att  utforska  principerna  för  den  lefvande 
varelsens  konstruktion,  lagarna  för  lifvet,  själfva  lefvandet.  —  Ligger 
det  ej  något  af  lifvets  innersta  väsen  däri,  att  det  varit  mäktigt  denna 
oändliga  mångfald  af  former?  Kräfver  ej  människoanden  att  lära  känna 
dessa  naturens  alster?  Men  bortom  detta,  eller  framom  detta:  ut- 
forskandet af  det  egna  landets  djur-  och  växtvärld,  likasom  studiet 
af  dess  historia,  dess  språk,  dess  litteratur  och  konst,  vår  speciella 
arfvedel,  skall  alltid  stå  som  en  fosterländsk  gärning,  förpliktande 
såsom  ett  led  i  värnandet  af  landets  rätt  till  kulturlif. 

Detta  är  ej  tillfället  att  söka  gifva  en  bild  af  vårt  Sällskaps  verk- 
samhet. Den  är  tecknad  till  Sällskapets  50-årsdag  af  dess  ordförande 
vid  en  brydsam  tidpunkt,  Professorn  A  d  o  1  f  M  o  b  e  r  g,  25  år  senare 
af  dess  märkesmän  Johan  Axel  Palmen  och  Johan  Pet- 
ter Norrlin.  Dess  hundraåriga  verksamhet  har  fått  en  lysande 
tecknare  i  den  nuvarande  innehafvaren  af  lärostolen  i  botanik  vid 
detta  Universitet,  Professorn  Fredrik  Elfving.  I  denna 
minnesskrift  ber  jag  Sällskapets  och  naturforskningens  vänner  söka 
vårt  samfunds  hyllningsgärd  till  de  gångna  hundra  årens  arbete,  i 
denna  historiska  minnesskrift  och  i  de  vetenskapliga  tomer  Sällskapet 
i  dag  med  understöd  af  stat  och  samhälle  framlägger. 

Dock!  En  flyktig  blick  på  den  biologiska  foskningens  uppgift  i 
vårt  land  hundra  år  tillbaka  i  tiden  och  i  detta  nu  må  här  ej  vara  oss 
förment.  En  gärd  af  rättvisa  mot  Sällskapets  stiftare  och  arbetarna 
under  de  gångna  hundra  åren! 

Naturvetenskapen  söker  nyckeln  till  lifvets  gåta.  Den  skrider 
framåt  olika  vägar,  vägarna  förgrenas,  nya  trampas  upp,  alla  löpa 
de  slutligen  samman.  Vid  1820-talets  början  arbetade  den  biologiska 
forskningen  ännu  i  Linnés  spår.  En  människoålder  var  knappast  förgån- 
gen, sedan  Linné  genom  Systema  Naturae  gifvit  artbegreppet  klarare 
innebörd,  genom  den  binära  nomenklaturen  skarpare  yttre  form. 
Jordens  kända  växtvärld  omfattade  blott  ca  50,000  arter  mot  mer 
än  200,000  i  detta  nu;  dess  djurvärld  kanske  samma  antal  mot  mer  än 
500,000  i  dag.  —  Med  de  24  klasserna  hade  Linné  lagt  grunden  till  en 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  67 

objektiv  systematik  i  botaniken,  funnit  en  grundval  för  det  ständigt 
växande  materialets  ordnande.  Men  redan  för  Linné  hägrar  ett  nytt 
system.  Sexualsystemet  hade  fördelat  växterna  på  grundvalen  af 
endast  ett  par  blommans  delar.  För  forskningen  framstod  som  det  na- 
turliga idealet  att  se  djuren  och  växterna  ordnade  efter  deras  likheter 
öfver  hufvud.  Så  växte  upp  den  vanskliga,  ännu  ej  och  med  visshet 
aldrig  fullt  fullbordade  uppgiften  att  dana  det  system,  som  kallats  det 
naturliga,  att  på  basen  af  ingående  studier  af  grundlinjerna  för  den 
yttre  och  inre  organisationen  finna  de  väsentliga,  för  organismernas 
väsen  bärande  karaktärerna  i  organisationen  —  dem  på  basen  hvaraf 
likhetssystemet  kunde  byggas  upp.  Med  namnet  J  u  s  s  i  e  u  och  året 
1789  är  för  botaniken  denna  sträfvans  första  säkra  grepp  sammanknu- 
tet; zoologen  binder  dess  första  framsteg  vid  Linné,  dess  seger  vid 
Frankrikes  störste  zoolog,  C u  vi  er.  Den  ingående  kännedomen  om  de 
enskilda  arterna  utgör  åter  här  grundförutsättningen,  såsom  de  enskilda 
historiska  dokumenten  och  deras  kritiska  studium  för  historikern. 
Med  den  alltmer  utvidgade  artkännedomen  skrider  systemet  framåt 
i  utformning  och  fasthet.  För  den  biologiska  forskningen  har  det 
naturliga  systemets  utmejsling  allt  sedan  1700-talets  senaste  decen- 
nier varit  en  ledande  uppgift.  Utvecklingstanken  är  framsprungen  ur 
dess  sådd,  är  dess  naturliga  konsekvens;  den  jämförande  anatomin 
och  morfologin,  mer  än  annat  1800-talets  tongif vande  discipliner, 
äro  dess  förutsättningar. 

1800-talets  första  år  ser  en  ny  biologisk  disciplin  växa  fram. 
Alexander  v.  Humboldt  inför  det  tropiska  Sydamerikas 
mäktiga  vegetation,  Göran  Wahlenbergi  Sveriges  Lappmark, 
skåda  jordens  växtlighet  lagbunden,  utvecklad  i  strängaste  harmoni 
med  rådande  klimatologiska  och  fysiska  förhållanden.  Botaniken 
går  att  söka  lagarna  för  växternas  fördelning  på  jorden.  Växtgeografin 
hade  trädt  fram  som  ny  vetenskap,  men  till  Finland  var  den  ännu 
ej  kommen. 

Det  var  vid  denna  tid,  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  blef 
till.  En  växtanatomi,  en  histologi  gafs  i  egentlig  mening  knappast; 
protoplasmat,  bäraren  af  cellens  lif,  skulle  upptäckas  först  ett  tiotal 
år  senare.  Växtfysiologins  tid  var  ännu  icke  kommen,  utvecklings- 
tankens seger  ännu  aflägsen.  Och  den  naturvetenskapliga  nivån  i 
det  egna  landet?  Några  nämnvärda  naturvetenskapliga  samlingar 
funnos  ej  vid  Åbo  Akademi.  Den  naturvetenskapliga  litteraturen  var 
den  mest  blygsamma,  i  flere  stycken  föråldrad.  Först  år  1811  hade  den 
biologiska  vetenskapen  funnit  stöd  i  en  särskild  professur  i  Oekonomie 
och  Naturalhistoria.  Allt  intill  1809  hade  Finlands  fauna  och  flora 
funnit  beaktande  närmast  blott  som  en  underordnad  del  af  Sveriges 
rikes.  Lösryckandet  från  Sverige  hvälfver  med  ens  ansvaret  för  ut- 
redandet af  landets  fauna  och  flora  på  dess  egen,  därför  oförberedda 


68  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

forskning.  Grundvalen  för  det  fortsatta  studiet  af  växternas  och  dju- 
rens förekomst!  och  utbredning  i  landet  inskränker  sig  till  Linnés, 
Liljeblads  och  Wahlenbergs  svenska  verk,  därtill  några,  mest  för- 
åldrade verk  af  landets  egna  män:  Kalms  Flora  Fennica  af  1765 
och  några  andra.  Härtill  de  biologiska  uppgifterna  i  de  för  det  ekono- 
miska tidehvarfvets  disputationslitteratur  så  utmärkande  trakt-  och 
sockenbeskrifningarna.  Detta  var  allt!  Af  högre  växter,  i  detta  nu 
urskilda  till  ett  antal  af  mer  än  1,200,  kände  man  blott  inemot  600; 
om  deras  utbredning  förelåg  knappast  någon  vetskap.  Med  hänsyn 
till  kryptogamerna  var  kännedomen  den  mest  bristfälliga,  måhända 
ett  hundratal  arter  utredda  mot  ca  6,000  i  denna  dag.  För  landets 
djurvärld  kunde  liknande  siffror  nämnas.  Naturvetenskapernas  stu- 
dium i  vårt  land  vid  förra  seklets  början  stod  ej  i  nivå  med  tidens 
fordringar. 

För  Professor  Sahlbergs  sällskap  förestod  sålunda  att  af  intet 
bygga  upp  ett  zoologiskt  och  botaniskt  museum,  att  skrida  till  klar- 
läggande af  landets  föga  eller  alls  ej  kända  djur-  och  växtvärld.  Säll- 
skapets första  lif  bär  nogsamt  spår  af  dess  uppgift,  af  den  vetenskap- 
liga nivån  i  landet.  Sammanträdena  upptagas  af  förevisning  af  an- 
märkningsvärda djur  och  växter,  af  redogörelser  öfver  samlingarnas 
tillväxt  m.  m.;  vetenskapliga  utläggningar  och  diskussioner  tillhöra 
en  senare  tid.  — ■  En  märklig  uppblomstring  inträder  mot  seklets  midt 
med  William  Nyländer,  den  sedan  så  ryktbare  forskaren. 
Nyländer  skänker  verksamheten  inom  Sällskapet  mer  vetenskapligt 
djup.  Landets  utforskande  skall  göras  kändt  och  tillgängligt,  ej  minst 
för  utlandets  lärda  värld.  Från  och  med  år  1848  utgifvas  »Notiser  ur 
Sällskapets  förhandlingar»,  i  allt  14  band.  År  1876  fördelas  den  litte- 
rära verksamheten  på  tvenne  publikationsserier,  »Meddelanden  utgifna 
af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica»  samt  »Acta  Societatis  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica».  Af  den  förra  har  intill  denna  dag  utkommit 
46  häften,  af  den  senare  50  tomer. 

Botaniskt  utgör  året  1859  ett  märkesår.  Då  utger  Nyländer  jämte 
Sällskapets  nyss  bortgångne  hedersledamot  Professorn  Anders 
Thiodolf  Saelan  första  upplagan  af  »Herbarium  Musei  Fennici», 
en  sammanställning  af  landets  kända  växtarter  med  uppgift  om  före- 
komst med  hänsyn  till  landets  naturhistoriska  områden,  då  afgrän- 
sade  till  ett  antal  af  14,  senare  29.  Klarare  och  utförligare  än  något 
annat  land  det  förmår  uppvisa,  ger  det  florans  karaktär  i  landets 
skilda  delar  -  -  ännu  i  dag  för  vår  växtgeografi  och  floristik,  ja  äfven 
vår  djurgeografi,  en  säker  grundval!  —  Växternas  studium  har  helt 
naturligt  inledts  med  de  högre  grupperna.  Vid  seklets  midt  leder 
Nyländer  det  in  på  de  lägre  växternas,  kryptogamernas,  närmast  laf- 
varnas,  mindre  lätt  tillgängliga  fält.  På  mossornas  område  banar 
senare  Sextus   Otto    Lindberg  med  aldrig  svikande  säkerhet 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  69 

väg.  På  bägges  gärning  hvilar  i  dag  en  vetenskaplig  verksamhet,  som 
på  kryptogamforskningens  område  ställer  vårt  land  i  främsta  ledet.  — 
Kort  efter  seklets  midt,  efter  det  schweizaren  Alphons  e  deCandolle 
sammanfattat  den  då  50-åriga  växtgeografins  ledande  idéer,  införes 
denna  vetenskapsgren  hos  oss  af  J  o  h  a  n  Petter  N  o  r  r  1  i  n  för 
att  af  honom  ■ —  vid  sidan  af  österrikaren  Anton  Kerner  —  ledas  in 
i  nya  spår.  Ur  den  finska  ödemarksnaturen,  ur  de  stora  viddernas 
enformiga  och  därför  lättare  öfverskådade  växtvärld  hämtar  Norr- 
lin väckelsen  till  ett  studium,  ej  såsom  tidigare  blott  af  arternas  för- 
delning i  stora  drag,  utan  fastmer  af  växtlighetens  sammansättning 
och  natur  på  de  särskilda  slagen  af  mark,  den  enskilda  s.  k.  ståndorten. 
Det  är  ur  detta  Kerners  och  Norrlins,  senare  Ragnar  Hults, 
frö  den  s.  k.  ekologiska  växtgeografin  vuxit  upp,  i  detta  nu  under 
dansken  Eugen  Warmings  erkända  ledning  sysselsättande  det 
kanske  största  antalet  botanister  i  alla  delar  af  världen. 

1  betydelsefulla  stycken  hvilar  vår  zoologiska  forskning  alltfort 
på  den  grund,  som  lagts  af  Carl  Reinhold  Sahlberg  med 
»Insecta  fennica».  Stiftarens  sonson  John  Sahlberg,  Odo 
Morann  al  Reuter,  senare  Bertel  Poppius  bryta  nya 
stigar,  elda  unga  krafter.  Finland  kan  i  dag  nämna  sin  insektvärld 
som  en  af  de  bäst  kända.  —  Magnus  v.  Wright  och  Evert 
Julius  Bonsdorff  rikta  forskningen  på  landets  fågelvärld. 
I  deras  spår  stiger  Johan  Axel  Palmen  fram,  idérik,  med 
den  store  forskarens  inspiration  famnande  vida  delar  af  den  ornitolo- 
giska  forskningen,  för  en  länge  omhuldad  världsvetenskap  öppnande 
nya  banor,  som  den  förste  sökande  och  finnande  flyttfåglarnas  vägar. 
—  Ett  kulturfolks  vetenskap  måste  i  dag  famna  vetandets  hela  vidd. 
Största  förutsättningar  att  i  världsvetandet  göra  ett  inlägg,  har  den 
dock,  där  den  anknyter  vid  specifika  lokala  eller  nationella  förutsätt- 
ningar. Finlands  vida  kuster,  dess  oräknade  sjöar  har  varit  oss  en  led- 
ning. På  utforskandet  af  vattnens  djurvärld  är  under  det  senaste 
kvartseklet    en  lifsgärning  nedlagd,  en  gärning  med  spirande  skott. 

Så  har  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  fullföljt  och  fördjupat 
sitt  första  arbetsprogram,  ett  finskt  Museum  Naturale  samt  en  Fauna 
och  Flora  Fennica.  Dess  arbetsmål  har  från  första  stund  knutit  det 
samman  med  landets  Universitet.  År  1858  gifves  denna  samhörighet 
en  fastare  form,  i  det  Sällskapet  enligt  öfverenskommelse  öfverlämnar 
sina  samlingar,  då  förefintliga  och  i  en  framtid  tillkommande,  till  Uni- 
versitetet, som  öfvertager  ansvaret  för  deras  vård. 

Men  blickom  tillbaka  till  tiden  före  förra  seklets  midt!  Mot  1830- 
talet,  med  mikroskopets  utveckling,  går  forskningen  att  uppdaga  de 
lefvande  organismernas  finare  struktur,  och  växtanatomin  samt  djur- 
histologin, efter  ett  stillastående  på  mer  än  150  år,  gå  att  gifva  den 
biologiska  forskningen  en  ny  grund,  öppnande  ändlösa  vidder  för  bio- 


70  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

logiskt  tänkande.  I  anatomins  spår  växer  fysiologin  till  en  allt 
mer  bärande  disciplin  inom  forskningen.  År  1859  med  Darwin 
bryter  utvecklingstanken  segrande  igenom.  Den  systematiska  veten- 
skapen främst,  men  så  äfven  samtliga  öfriga  discipliner,  finna  en  ny 
innebörd,  en  ny  bakgrund.  Det  naturliga  systemet  blir  ett  verkligt 
släktskapssystem,  ej  blott  en  mänsklig  konstruktion,  dess  mål  skapan- 
det af  en  utvecklingstafla  för  den  lefvande  naturen.  År  1865  finner 
en  katolsk  munk  dittills  okända  lagar  för  ärftligheten,  matematiskt 
klara,  men  för  den  i  utvecklingstankens  spår  rastlöst  arbetande  natur- 
forskningen ej  omedelbart  fattbara.  Vid  sekelskiftet  vinna  M  e  n  d  e  1  s 
läror  genklang;  ärftlighetsforskningen  fjättrar  allt  flere  forskare,  dess 
vinningar,  i  mångt  mer  djupgående  än  tidigare  någon  naturvetenskaplig 
idés,  ställer  naturforskningen  inför  en  af  dess  helt  säkert  största  epoker. 
För  dessa  nya  strömningar  inom  det  biologiska  vetandet,  för  deras 
vetenskapliga  bärvidd,  har  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  ej 
förblifvit  främmande;  mången  af  Sällskapets  medlemmar  har  väsentli- 
gen egnat  dem  sin  forskning.  Inom  vetenskapen  gå  de  olika  grenarna, 
ju  längre  utvecklingen  skrider  framåt,  allt  mera  ihop.  Studiet  af  de 
enskilda  systematiska  formerna  inskränker  sig  icke  längre  till  yttre 
detaljer;  anatomiska,  fysiologiska,  genetiska  karaktärer  dana  deras 
väsen,  blifva  redskap  för  den  beskrifvande  och  ordnande  forskaren, 
som  i  gengäld  med  större  säkerhet  än  förr  lämnar  den  allmänna  veten- 
skapen dess  systematiskt  fixerade  arbetsmaterial.  För  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica  står  det  klart,  att  en  naturvetenskaplig  gär- 
ning ej  må  ensidigt  fjättras  vid  den  ena  eller  andra  begränsade  discipli- 
nen, vare  denna  för  tiden  än  så  ledande,  att  ett  alltför  långt  gånget 
specialiserande  vedervågar  blickens  klarhet  för  den  historiska  och  lo- 
giska basen  för  den  vidare  utvecklingen  framåt.  Så  har  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica  på  sitt  sista  årsmöte  före  denna  sekeldag  be- 
slutat att  för  framtiden  vara  ett  sällskap  för  fäderneslandets  zoologiska 
och  botaniska  forskning  i  hela  dess  vidd.  Dess  namn,  nu  famnande 
blott  en  enskild  gren  af  biologiskt  arbete,  skall  stå  som  en  minnesvård 
öfver  ett  märkligt  skede  af  uppblomstring  i  den  finska  naturforsknin- 
gens historia,  som  ett  namn,  minnande  om  vetenskapens  skuld  till 
det  egna  landet. 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  har  vuxit  fram  ur  en  ringa 
början.  Blott  småningom  hafva  dess  arbetsresultat  trädt  fram.  Dess 
stiftelse  skedde  i  en  stund,  då  hopplös  domning  hvilade  öfver  landet. 
Dess  första  decennier  tillhöra  en  tid,  då  Zakrevskis  och  furst  Menschi- 
koffs  hand  låg  tung  öfver  samhället,  en  stillaståendets  tid,  en  tid  af 
likgiltighet  och  småsinne.  1840-talet  låter  för  Sällskapet  gryningen 
af  en  ny  tid  hägra  i  verkligt  vetenskaplig  verksamhet.  Man  varsnar 
Nylanders  in  i  framtiden  spanande  ande,  men  där  bakom  skönjes  dy- 
ningen af  nationens  uppvaknande,  samling  till  medveten  verksamhet. 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  71 

Universitetets  jubelfest  år  1840,  Castréns  forskningar  bland  stammarna 
på  Nord-Rysslands  och  Sibiriens  tundror,  väckelseropen  i  Snellmans 
Saima,  Runebergs  Fänrik  Stål,  —  mot  bakgrunden  däraf  träder  Nylan- 
ders gestalt  fram  i  fosterlandets  kulturhistoria.  Nyländer  har  gjort 
Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  till  en  faktor  i  landets  kulturlif. 
Då  han  1863  för  alltid  lämnar  sitt  hemland,  då  har  en  ny  tid  gått  in. 
Som  historikern,  som  blickar  11  årtionden  tillbaka,  skrifver:  »Lönn- 
rots Kalevala  och  Runebergs  Fänrik  Stål,  den  finska  rörelsens  upp- 
väckande med  Snellmans  maningsrop,  det  ekonomiska  livets  fram- 
marsch i  v.  Haartmans  reformer,  vårt  historiska  medvetandes  fram- 
trädande i  Topelius'  berättelser:  alla  krafter  stodo  där  friska,  unga, 
redo  för  genombrottet,  vår  inre  själfständighets  genombrott  under 
Alexander  II».  —  Också  i  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  träda 
de  unga  krafterna  fram:  Johan  Axel  Palmen,  Johan  Petter  Norrlin, 
Petter  Adolf  Karsten,  John  Sahlberg,  Odo  Morannal  Reuter. 

I  sin  gärning  har  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  byggt  på 
de  kulturella  förutsättningarna  i  landet;  dess  verksamhet  har  med 
det  allmänna  framåtskridandet  vunnit  i  styrka.  Det  arbete,  som  i 
Sällskapet  utförts,  har  dock  äfven  varit  en  länk  i  landets  arbete  för 
häfdandet  af  dess  vetenskapliga,  dess  kulturella  ställning.  Sällskapet 
har  därför  i  dag,  vid  den  första  stora  milstolpen  af  dess  verksamhet, 
vågat  vända  sig  till  landet,  riksdag  och  regering,  vetenskapliga  in- 
stitutioner, lärda  och  litterära  samfund,  medborgare,  i  förhoppning 
om  deltagande  i  dess  sekelminne. 

Men  vi  tycka  oss  förnimma  den  frågan.  Hvilket  är  då  måttet  af 
Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica's  inlägg  i  fosterlandets  kultur- 
arbete? Dess  gärning  skall  mätas  mot  bakgrunden  af  det  samtida 
naturvetenskapliga  arbetet  ute  i  världen,  mot  bakgrunden  af  landets 
vetenskapliga  inlägg  öfver  hufvud.  Om  arbetets  vidd  tillkommer  ej 
oss  att  döma.  Vi  hänvisa  till  Universitetets  finska  zoologiska  och  bota- 
niska museum,  till  Sällskapets  skrifter,  dess  bibliotek,  uppvuxet  genom 
skriftutbyte  med  mer  än  350  lärda  Samfund  i  alla  delarafjorden, 
jämte  Universitetets  bibliotek  det  litterära  underlaget  för  zoologisk 
och  botanisk  forskning  i  landet.  Må  kommande  tid  mäta  arbetets  vidd! 
I  dag  må  det  ej  förgätas:  hvad  i  vårt  land  på  zoologiskt  och  botaniskt 
fält  verkats,  det  har  väsentligen  utförts  inom  detta  samfund  eller  af 
forskare,  som  i  sin  ungdom  värmts  af  kärlek  till  fosterlandets  djur-  och 
växtvärld.  Förgätas  må  ej,  att  i  namn  af  detta  samfund  zoologisk 
och  botanisk  vetenskap  tidigare  än  någon  annan  forskningsgren  i  detta 
land  varit  mäktig  koncentration  i  ett  vetenskapligt  samfund. 

Så  samlas  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  i  dag  i  denna  veten- 
skapens höga,  minnesrika  sal  att  bringa  gångna  hundra  års  arbete  sin 
vördnadsfulla  hyllning. 

I,  som  för  hundra  år  sedan  med  framsynt  blick  byggden  grunden 


72  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

för  Fosterlandets  zoologiska  och  botaniska  utforskande,  för  Finlands 
biologiska  forskning,  Sällskapets  stiftare  —  tagen  vår  hyllning! 

Ett  tack  till  alla  de  bortgångna,  som  brutit  banorna  för  Sällskapets 
verksamhet,  för  många  att  här  nämnas! 

Vi  böja  oss  i  vördnad  för  fäderneslandets  natur,  inspirationens 
källa  för  faunans  och  florans  män.  Till  naturen  vädjar  och  skall  ytterst 
all  naturforskning  vädja.  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  kan 
icke  begå  denna  högtidsdag  utan  en  vädjan  till  kulturen  för  naturens 
rätt,  dess  höghet,  dess  helgd. 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  samlas  efter  hundraårigt  arbete. 
Må  krafter  gifvas  att  förvalta  dess  arf.  Full  af  hot  är  tiden,  varslen 
för  kulturen  allvarstunga.  Men  i  tidens  töcken, — oss  förunnas,  hvad 
våra  föregångare  i  hundra  år  förmenats,  det  manande  medvetandet 
af  yttre  frihet.  Till  kamp  för  dess  bestånd  är  tidens  maning,  en  kamp 
där  den  egna  forskningen  väger  tungt  som  insats! 

De  senaste  hundra  årens  naturforskning  har  skådat  ett  bevingadt 
framåtskridande.  Under  vetandets  höga  himmel,  ständigt  nya  vidder! 
Naturforskaren  står  hänryckt  spörjande,  hvad  kommande  hundra  år 
skola  vittna  om  lifvets  historia.  Mån  I,  annalkande  tids  biologer,  se 
infriade  de  löften,  som  för  oss  stiga  bakom  synranden  i  vetenskapens 
förklarade  land!  Kommande  generationer  i  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica!  Mån  I  skåda  fäderneslandets  växt-  och  djurvärld  i 
möjlig  fulländning  tecknad;  trade  dess  byggnad  fram  i  ljuset  af  lagar, 
dem  vi  blott  sökt.  I,  som  hundra  år  härefter  bilden  detta  Samfund! 
Tagen  vår  hälsning  genom  det  skiljande  seklet!  Fören  den  vidare  till 
dem,  som  allt  framgent  skola  samlas  i  namn  af  Finlands  zoologiska  och 
botaniska  forskning! 

Efter  natt  och  dimmor,  stige  lifvets  sol  allt  högre  öfver  Finlands 
framtid! 

På  talet  följde  Sibelius  symboliska  tondikt  Nattlig  ridt  och 
soluppgång,  också  denna  utförd  under  kompositörens  ledning  af 
Helsingfors  stadsorkester. 

Sällskapets  sekreterare,  Docenten  Kaarlo  Linkola  häl- 
sade så  de  till  högtidligheten  inbjudna  med  följande  ord: 

Kunnioitettavat  kutsuvieraat! 

Vaatimattomana,  syrjässä  pysytellen,  on  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica  100  vuotta  uurastanut  omilla  erikoisaloillaan.  Västa 
tänään,  vuosisataispäivänään,  Seuramme  ensi  kerran  pyrkii  lähemmin 
esittäytymään  nykyaikaiselle  suurelle  yleisöllemme.  Tähän  esiintymi- 
seen  Seura  on  katsonut  itsellään  olevan  sekä  oikeuksia  etta  velvolli- 
ruuksia.  Oikeuksia  varsinkin  sikäli,  etta  Seuramme,  mittaillessaan  suu- 
sen  merkkipäivänsä  lähetessä  jäljelle  jäänyttä  vuosisataistaivalta,  on 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  73 

voinut  tilillensä  merkitä  varovaisenkin  arvion  niukaan  melko  paljon, 
paljon  etenkin  senjohdosta,  etta  Seuralla  on  ollut  onni  lukea  piiriinsä 
monta,  nyt  vainajina  lepäävää  jaloa  miestä,  jotka  vilpittömin  ponnis- 
tuksin  övat  Seuran  ja  isänmaan  hyväksi  ahkeroineet  ja  jäävittömästi 
tunnustettuja  tuloksia  aikaansaaneet.  Velvollisuuksia  julkiseen  esiin- 
tymiseen  tänä  päivänä  tuntuu  Seurallamme  olevan  sikäli,  etta  nyt  on 
sopiva  hetki  kohottaa  edeltäjäpolvien  saavutuksia  niille  kuuluvaan 
kunniaan.  Velvollisuuksia  myöskin  siinä  suhteessa,  etta  päivä,  joka 
nyt  on  käsillä,  on  meikäläisissä  oloissa  epäilemättä  varsin  huomattava 
sivistyshistoriallinen  muistopäivä.  Tasan  vuosisata  on  näet  tänään 
vierähtänyt  ajasta,  jolloin  maamme  tieteellinen  elämä  ensi  kerran 
omaksui  sen  yhteistyön  muodon,  yhdistysmuodon,  jonka  puitteissa 
se  sittemmin  on  valtavasti  kehittynyt  ja  kauneimmat  satonsa  niittänyt. 
Vakuutettuna  siitä,  etta  Suomen  kulttuuriyleisö  oivaltaa  ensimäi- 
sen  tieteellisen  seuramme  syntyhetken  sivistysvaiheeksi,  jonka  muisto 
on  yleisen  muistelon  arvoinen,  on  se  tieteellinen  seuramme.  jonka  osalle 
oli  määrätty  esikoisena  syntyä,  rohjennut  vuosisataisjuhlaansa  kutsua 
edustajia  maamme  julkisen  elämän  eri  aloilta. 

Tasavallan  Herra  Presidentti,  Tasavallan  Hallitus,  Eduskunnan 
puliemiehet  ja  eduskuntaryhmien  edustajat,  Korkein  oikeus,  Kor- 
kein  hallinto-oikeus  ja  isänmaan  puolustusvoimain  korkeimmat  pääl- 
liköt!  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  pyytää  lausua  Teidät, 
joiden  käsiin  ylin  välta  ja  tärkeimpäin  asiain  johto  on  maassamme 
uskottu,  lämpimästi  tervetulleeksi  tähän  tieteelliseen  työn  juhlaan. 
Osanottoanne  juhlapäivämme  viettoon  pidämme  ilmauksena  arvon- 
annosta  ja  suopeudesta  ei  ainoastaan  Seuraamme  vaan  koko  koti- 
maista  tiedettämme  kohtaan.  Ja  tälle  suopeudelle  osaamme  antaa 
mitä  suurimman  arvon.  Kiitämme  huomaavaisuudestanne.  Kiitämme 
samalla  niitä  monia  valistusmielisiä  henkilöitä,  jotka  vuosikymmenien 
varrella  övat  määräävässä  asemassa  ollen  vaikuttaneet  tieteellisten 
seurojen  tukemiseksi  valtion  taholta.  Vereksimmässä  muistissa  on 
meillä  se  suuri,  kaukonäköisesti  annettu  avustus,  jonka  kautta  Halli- 
tus ja  Eduskunta  vuosi  sitten  pelastivat  meidän,  kuten  monen  muun- 
kin  tieteellisen  seuran  uhkaavasta  lamaannustilasta. 

Ulkovaltojen  diplomaattiset  edustajat!  Toivotamme  Teidät  ter- 
vetulleiksi  juhlaan  tutustumaan  siihen  sivistyselämämme  puoleen, 
jonka  tuttavuuteen  tilaisuus  Teitä  maassamme  harvemmin  kutsuu. 
Vakuuttakoon  tämä  juhla  Teitä,  hyvat  herrat,  ja  Teidän  kauttanne 
niin  hyvin  suuria  kuin  pieniä  sivistyskansoja  siitä,  etta  Suomen 
kansa  kaikista  vaikeuksista  huolimatta  on  halunnut  olla  ja  tulee  ole- 
maan  voimiensa  mukaisesti  osallisenakansojen  yhteistä  tiedonpääomaa 
kartuttamassa. 

Erikoisen  läheisiksi  tunnemme  vieraistamme  Helsingin  Yliopiston 
kanslerin,  rehtorin  ja  opettajat  sekä  Teknillisen  Korkeakoulun,  Turun 


74  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

Akademian  ja  Turun  Suomalaisen  Yliopiston  edustajat,  samaten  sen 
lukuisan  joukon  muita  tieteellisen  elämämme  huomatuimpia  edusta- 
jia,  jotka  meillä  on  kunnia  nähdä  täällä  kokoontuneina.  Osanot- 
tonne  tähän  juhlatilaisuuteen  elävöittää  mielessä  niitä  läheisiä,  hyviä 
suhteita,  jotka  övat  vailinneet  yliopiston  ja  muiden  tieteellisten  lai- 
tosten  ja  seurojen  sekä  meidän  Seuramme  välillä.  Käsi  kädessä  on  uu- 
rastettu,  sama  isänmaallinen  tarkoitusperä  johtotähtenä. 

Hiippakuntamme  piispan,  pääkaupunkimme  kirjallisen  ja  taiteel- 
lisen  elämän  samaten  kuin  valtaisen  yhteiskuntamahtimme  sanoma- 
lehdistön  edustajat  näemme  juhlassamme  sydämellisin  tuntein.  Siksi 
monet  övat  kosketuskohdat  työaloillamme  ja  siksi  suureksi  arvos- 
tamme  merkityksenne. 

Kiitollisin  mielin  övat  Seuramme  jäsenet  huomanneet  juhlaan  saa- 
puneiksi  monet  niistä  jalomielisistä  kansalaisista,  joiden  antama  ta- 
loudellinen  tuki  on  telinyt  Seuralle  mahdolliseksi  ottaa  tämä  merkki- 
päivä  vastaan  toimenpitein,  joihin  kunnioitus  mananmajoille  men- 
neittein  jäsenten  tuloksekasta  työtä  kohtaan  on  tuntunut  sitä  vel- 
voittavan.  Samalla  kun  Seura  kiittää  Teitä  osanotosta  juhlaan,  se 
esittää  hartaimmat  kiitoksensa  saamastaan  auliista  avusta.  Anteliai- 
suutenne  muisto  elää  pysyvästi  niissäpaksuissa  juhlanidoksissa,  joiden 
ensi  kappaleet  näinä  päivinä  joutuvat  ahkerien  käyttäjiensä  käsiin. 

Seuran  perustajien  ja  Seuran  myöhempien  merkkimiesten  omai- 
set!  Te,  joita  verensiteet  liittävät  niihin  mananmaille  muuttaneihin, 
joille  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  on  saavutuksistaan  suu- 
rimmassa  kiitollisuuden  velassa,  te  olette  kutsuvieraista  kalleimmat. 
Teidän  huomaavaisuutenne  juhlatilaisuuttamme  kohtaan  yhä  lämmit- 
tää  sitä  läheistä  suhdetta,  jossa  toimivin  osa  Seuramme  jäsenistöä 
jatkuvasti  elää,  kokoelmien  ja  kirjallisten  lähteiden  välityksellä,  niiden 
suurien  vainajien  kanssa,  jotka  aikoinaan  loivat  pääosan  niistä  tu- 
loksista,  joista  nyt  katsomme  olevamme  oikeutetut  ylpeilemään. 

Erikoisen  syvästi  kunnioittavan  juhlakutsun  Seuramme  on  omista- 
nut  niille  kansalaisille,  jotka  uusimman  historiamme  myrskyissä  övat 
tukipylväinä  seisten  torjuneet  yhteiskuntamme  luhistumisen.  Ottakaa 
vastaan  kenraali  Mannerheim,  valtioneuvos  Danielson-Kalmari  ja 
professori  Hermanson  syvin  kunnioituksemme  ja  ihaileva  kiitoksem- 
me!  Valitamme  etta  ent.  valtionhoitaja  Svinhufvud  ja  vapaaherra 
Rabbe   Axel   Wrede  övat  olleet  estetyt  kutsuamme  noudattamasta. 

Arvoisat  kutsuvieraat!! 

Tilaisuudessa  sellaisessa  kuin  tämä  juhla  on,  hakeutuu  ajatus  aivan 
itsestään  arvioimaan  sen  työn  merkitystä,  joka  on  suoritettuna  jäljelle 
jäänyt.  Kun  tällaiseen  arvosteluun  asianomaisen  itsensä  taholta  ryh- 
dytään,  on  tietenkin  tarjona  vaara,  etta  arvio  ylittää  objektiivisuuden 
tai  se  mahdollisuus,  etta  liika-arvion  pelossa  mittå  jää  vajaaksi.    Sal- 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  75 

littanee  silti  joku  såna  erinäisistä  puolista  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennican  saavutusten  merkityksessä. 

Suurin  osa  siitä  työstä,  joka  Seurassa  on  aikojen  kuluessa  tehty, 
on  ollut  vaikutteiltaan  aatteellista.  Tiedon  itsensä  vuoksi,  ilman 
hyötytarkoituksia,  se  on  suoritettu;  hyvin  paljon  on  aikaansaatu 
nuorekkaasti  palavan  keräilijäinnon  johdattamana.  Ja  tulokset  övat 
samaten  etupäässä  henkisten  arvojen  mittapuulla  mitattavissa.  Tämän 
loistavan  yleisön  edessä  ei  tarvitse  näiden  arvojen  pohtimiseen  monta 
sanaa  hukata.  Havainnollisesti  astuu  jokaisen  silmien  eteen  työn- 
tulosten  aatteellinen  merkitys  heti,  kun  ajatus  hetkeksikin  pysähtyy 
kysymyksen  eteen:  entäs  jos  tehty  olisi  tekemättä.  Terra  incognita'a 
tai  terra  fere  incognita'a  olisi  Suomi  eläin-  ja  kasvitieteellisessä  suh- 
teessa.  Nyt  sensijaan  ne  37,000  painettua  sivua,  jotka  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica  on  vuosikymmenien  varrella  julkaissut  ja  ne 
keräelmät,  joita  sen  toimesta  on  kokoon  aherrettu,  övat  meille  itsel- 
lemme  koko  luonnonhistoriallisen  Suomen,  Suur-Suomen,  biologisen 
tietämyksen  aarreaitta  ja  ne  övat  korvaamaton  tiedonlähde  myös 
niille  lukuisille  muiden  maiden  tiedemiehille,  jotka  tukitnustensa  var- 
rella tuontuostakin  kaipaavat  vertailuaineistoa  ja  muita  tietoja  maas- 
tamme. 

Mutta!  Aineellinen  aikamme  ja  varsinkin  pienet,  taloudellisesti 
ahtaat  olot  kyselevät  kernaasti  ja  pakostakin  myös  hyötyä,  käytän- 
nöllistä  hyötyä  siitä,  mitä  tehdään.  Kuinka  on  tälta  kannalta  arvos- 
teltava  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  merkitystä? 

On  aatteellisillakin  arvoilla  käytännöllinen  hyötynsä,  vieläpä  var- 
sin moninainen.  Etenkin  nykyisissä,  kehittyneissä  ja  monipuolisissa 
oloissa  on  aatteellisella  ja  hyötypuolisella,  samaten  kuin  teoreettisella 
ja  käytännöllisellä  niin  paljon  kosketuskohtia,  niiden  vuorosuhde  niin 
jokapuolinen,  etta  melkein  kaikki  aatteellinen  jossain  muodossa  pal- 
velee  myös  käytännöllistä  elämää.  Tieto  on  valtaa.  Ja  nykyinen  kult- 
tuuri-ihminen  tarvitsee  ja  kyselee  tietoja  milloin  miltäkin  alalta.  Suo- 
men elävästä  luonnosta  niitä  hänelle  antaa  lähinnä  Societas  pro  Fauna 
et  Flora  Fennican  suorittama  työ. 

Mutta  seuramme  piirissä  tehty  työ  on  jo  pitemmän  aikaa  tuottanut 
suoranaisempaakin  hyötyä  käytännölle.  Siitä  voisivat  kenties  lähinnä 
kertoa  useat  käytännöllistieteelliset  yhdistykset  ja  laitokset,  joiden 
edustajia  meillä  on  ilo  nähdä  juhlassa.  Pohjaahan  nuoren  metsätie- 
teemme  kaunis,  taloudellista  elämää  hyödyttävä  kukoistus  melkoiselta 
osalta  Seurassamme  suoritettuun  kasvimaantieteelliseen  tutkimus- 
työhön.  Suoviljelysalalla  tarpeellisiksi  havaitut  tutkimukset  käyttävät 
paljon  sitä  tietoaineistoa,  jota  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
on  vuosien  vieriessä  koonnut.  Vilkkaasti  toimiva  kalataloustieteelli- 
nen  tutkimus  olisi  varmaan  tuontuostakin  umpikujassa,  ellei  sillä  olist 
tarjona  sitä  kalastoamme  koskevaa  tietomäärää,  joka  jo  ennestään 


76  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

on  tallella.  Ja  tuhohyönteistiede  ja  kasvipatologia  saisivat  meillä 
paraikaa  alotella  aakkosista,  jollei  tarpeellista  laji-  ja  levenemis- 
selvittelyä  olisi  jo  suoritettuna  olemassa.  On  epäilemättä  vain  ajan 
kysymys,  milloin  kotimainen  eläin-  ja  etenkin  kasvitieteellinen  tieto- 
aineisto  tulee  hyvin  tuntuvaksi  hyödyksi  monilla  muillakin  käytän- 
nöllistieteellisillä  ja  kenties  puhtaasti  käytännöllisilläkin  aloilla.  Kasvi- 
ja  eläintieteellisten  tukimusten  hyöty  kasvaa  varsinkin  sitä  mukaa, 
kuin  opimme  entistä  enemmän  järjestämään  talouselämän  maamme 
eri  seuduissa  luonnon  tarjoamien  edellytysten  mukaisesti. 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  toiminnan  käytännöllistä 
hyötyä  pohtiessa  ei  tietenkään  saa  jättää  huomiota  vaille  sitä  merki- 
tystä,  mikä  Seuralla  samoinkuin  muilla  tieteellisillä  seuroillamme  on 
eliminä,  jotka  edustavat  isänmaatamme  ulospäin.  Puhutaan  paljon 
ja  hyvällä  syyllä  maamme  tunnetuksi  tekemisestä  ulkomailla.  Omalla 
alallaan  on  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  hoitanut  täta  tutustut- 
tamista  määrässä,  josta  vain  Seuran  omassa  piirissä  on  todellistä  käsi- 
tystä.  Julkaisujen  vaihto  350  tieteellisen  seuran  ja  laitoksen  kanssa 
maapallon  kaikilla  äärillä,  aina  Havaijisaaria  ja  Costarica'a  myöten, 
ei  ole  voinut  olla  jälkiä  jättämättä  maamme  arvioimisessa  muualla 
maailmassa.  Ne  kirjalähetykset,  jotka  Seuramme  kirjavarastosta  vuo- 
sittain  kulkevat  kaikkeen  maailmaan,  muistuttavat  joka  vuosi  tuhan- 
sille  tutkijoille  pienestä  kansastamme  ja  sen  osallisuudesta  kansojen 
perheen  yhteisissä  puolueettomissa  pyrkimyksissä.  Niinpä  onkin 
varmaa,  etta  eritoten  eläin-  ja  kasvitieteilijäin  parissa  muualla  maail- 
massa övat  Suomen  nimi  ja  Suomen  tiede  tunnetummat  kuin  useim- 
missa  muissa  sivistyspiireissä.  Ja  tämä  tuntemus  on  ollut  ja  on  oleva 
koko  maallemme  arvaamattomaksi  hyödyksi.  Tarvitsemme  välttä- 
mättä  niitä  meille  lämmintä  mielialaa  henkiviä  keskuksia,  joita  tie- 
teemme  ja  maamme  muukalaiset  ystävät  omassa  piirissään  muodos- 
tavat. 

On  tuntunut  sopivalta  tässä  tilaisuudessa  erikoisesti  korostaa  hyöty- 
puolta  siinä  työssä,  jota  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  edustaa. 
Sovelletun  biologian  palveleminen  ja  maamme  edustus  muiden  sivistys- 
kansojen  joukossa  on  siinä  pääasia. 

Seuramme  aikaansaamia  tuloksia  taloudelliselta  kannalta  arvioi- 
taessa  sallittanee  sentään  vielä  painostaa  sitäkin  seikkaa,  etta  suuri  osa, 
kenties  pääosa  työstä  on  ollut  kansantaloudellisesti  erittäin  halpaa, 
vähiä  kustannuksia  vaativaa.  Etenkin  ainesten  keruu  on  yleisesti 
suoritettu  virkistystyönä  vuodenaikana,  jonka  lukuisat  muut  henki- 
sen  työn  tekijät  katsovat  tarvitsevansa  enemmän  tai  vähemmän  tuot- 
tamattomaan  lepäilemiseen.  Varsinkin  faunistit  ja  floristit  lepäävät 
sekä  kesäisin  etta  talvisinkin  antautuneina  leipätyönsä  lomassa  lietki- 
seksi  tieteellisiin  harrastuksiinsa.  Tämän  työn  parissa  saatu  virkistys 
näyttää  olevan  niin  suuri,  etta  se  ylläpitää  voimia  vanhanakin.    Ja 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  77 

niinpä  Seuralla  on  monasti  ollut  ja  on  paraikaakin  onni  lukea  työ- 
teliäimpien  jäsentensä  joukkoon  useita  harmaahapsisia  vanhuksia. 
Heille  ja  useimmille  muille  Seuran  piirissä  työskenteleville  on  Seuran 
tarkoitusperien  hyväksi  aherrettu  työ  yleensä  aivan  palkatonta. 
Ainoa  mitä  palkkioksi  yhteiskunnalta  pyydetään  on  se,  etta  hyviksi 
havaittujen  tutkimusten  painatus  tehtäisiin  mahdolliseksi.  Tämä 
pyyntö  on  epäilemättä  katsottava  hyvin  kohtuulliseksi. 

Juhlayleisön  lukuisuus  tässä  tilaisuudessa  ilman  muuta  osoittaa, 
etta  Suomen  kulttuuriyleisö  arvostaa  tieteellistä  työtä  ja  tänä  päivänä 
erityisesti  sitä  työtä,  jonka  juhliva  100-vuotias  Seuramme  on  ensim- 
mäisellä  vuosisataistaipaleellaan  suorittanut.  Tämä  arvonanto  mer- 
kitsee  Senralle  paljon.  Sillä  ei  ainoastaan  yksilöt  vaan  myös  yksilö- 
ryhmät  kaipaavat  silloin  tällöin  ystävällistä  tunnustusta  työstä,  jonka 
tietävät  voimiensa  mnkaan  tunnollisesti  tehneensä.  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennicalle  on  se  suopeus  ja  arvonanto,  jora  kutsu- 
vieraamme  övat  tänään  osoittaneet,  oleva  voimia  terästävä  kannustus 
Seuran  nyt  lähtiessä  ponnistamaan  eteenpäin  Suomen  elävän  luonnon 
yhä  tarkemmaksi  tutkimiseksi. 

Härpå  framfördes  till  Sällskapet,  dels  i  form  af  adresser,  dels 
i  form  af  tal,  lyckönskningar  från  nedannämnda  vetenskapliga 
och  litterära  institutioner  och  samfund  samt  medborgerliga 
sammanslutningar: 

Helsingfors  Universitet  genom  Rektor  Professor  I.  A.  Heikel: 

Societati  Pro  Fauna  et  Flora  Fennica 

festum  seculare  celebranti  ex  animo  gratulatur 

Universitas  Helsingforsiensis. 

Magnus  Tibi  illuxit  dies,  quo  Tecum  gaudemus,  namque,  e  gremio 
Universitatis  nata,  progrediente  aetate  matri  almae  summo  fuisti 
adiumento  et  honori.  Animos  et  adulescentium  et  senum  excitavisti  ad 
studia  assidua  cognitionis  plantarum  et  animalium,  ubicumque  in 
patria  nostra crescunt  et  versantur.  Quaecumque  sub  tutela  sunt  Florae 
et  Fauni  in  silvis  et  agris,  in  montibus  et  vallibus,  in  aéris  et  aquae 
regionibus,  quae  surgunt,  adolescunt,  florent,  quae  volitant,  natant, 
serpunt,  currunt,  omnia  a  tuis  sociis  investigata  et  descripta  sunt. 

Omnes  res,  quas  collegerunt,  Universitati  muneri  dederunt,  ut 
magnam  partem  thesaurorum  Musei  Zoologici  et  Musei  Botanici  So- 
cietati pro  fauna  et  flora  fennica  debeat. 

Prima  cum  esses  apud  nos  scientiarum  societas,  aliis  societatibus, 
quae  postea  ortae  sunt  multae,  exemplar  fuisti  lucidum. 

Neque  labores  tui  patriae  nostrae  finibus  circumscripti  sunt,  sed 
omnes  regiones,  quae  simili  natura  cum  hac  terra  conexae  sunt,  perscru- 
tata  es  et  quodam  modo  nostras  fecisti. 


78  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

Atque  tantas  scientiae  materias  comparavisti,  ut  etiam  exterarum 
nationum  viros  doctos  earum  participes  faceres,  qui  vicissim  quae  a 
nobis  acceperunt  suis  compensaverunt.  Ita  scientiae  amicitiaeque 
vinculis  nos  cum  gentibus  ubique  terrarum  viventibus  iunxisti. 

Magna  igitur  sunt  tua  de  rerum  naturae  doctrina,  de  universitate, 
de  patria  merita.  Ob  quae  omnia  gratias  Tibi  agimussinceras  optamus- 
que,  ut  per  novum  saeculum,  sicut  praeteritis  temporibus,  virorum  et 
rerum  gestarum  gloria  vigeas  et  floreas. 

Nomine  Universitatis  Helsingforsiensis 
Ivar  A.  Heikel 
h.  t.  Rector. 

Prolatum    Kal.    Nov.    a.    MCMXXI. 

Tekniska  Högskolan  genom  Rektor  Professor  A.  L.  Hjelm- 
ni  a  n  och  Prorektor  Professor  J.  C  a  s  t  r  é  n,  varvid  den  förre 
yttrade: 

»Pro  Fauna  et  Flora  Fennica»-seuran  arv.  Herra  Puheenjohtaja! 
Seuranne  juhlapäivänä  tuomme  Teknillisen  korkeakoulun  kunnioit- 
tavimmat   tervehdykset! 

Epäitsekäs,  isänmaan  parhaaksi  suoritettu  palvelus  saa  aina  his- 
torian  merkitsemien  tekojen  joukossa  kunniasijan.  Seuranne  kuluneen 
vuosisadan  varrella  suorittama  työ  on  ollut  tämänlaatuista,  j  a  sen  vuoksi 
se  ansaitsee  kansamme  kiitoksen  ja  kunnioituksen.  Maamme  eläimis- 
töön  ja  kasvistoon  kohdistuvalla  tutkimustyöllään,  luonnonhistorialli- 
silla  kokoelmillaan  ja  varsinkin  arvokkailla  julkaisuillaan,  jotka  övat 
levinneet  kaikkien  sivistysmaiden  tieteellisiin  piireihin  ja  vieneet  vies- 
tejä  meillä  suoritetusta  tieteellisestä  työstä,  on  Seura  tehokkaasti  ot- 
tanut  osaa  niiden  kulttuuriarvojen  luomiseen,  joita  itsenäiseltä  sivis- 
tyskansalta  ei  saata  puuttua. 

Men  det  af  Sällskapet  utförda  arbetet  bar  icke  blott  utgjort  en  ve- 
tenskapens vinning,  som  gifvit  vårt  folk  ett  kulturens  kännemärke, 
utan  det  har  jämväl  skapat  grundvalen  för  framgångsrik  forskning 
i  eget  land  inom  särskilda  praktiskt-vetenskapliga  discipliner,  vilkas 
odling  närmast  afser  landets  ekonomiska  välfärd  och  förkofran.  Häri- 
genom har  Sällskapet  gjort  sig  förtjänt  af  förståelse  och  tacksamhet 
äfven  från  de  mest  vidsträckta  kretsar  af  vårt  folk. 

Vi  tillönska  Sällskapet  riklig  framgång  under  dess  fortsatta  verk- 
samhet! 

Åbo  Akademi  genom  Rektor  Professor  S.  Johansson: 

1821  1/11  1921 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
I  hägnet  av  Pehr  Brahes  akademi,   Finlands  älsta  lärdomshärd, 
stiftades  för  hundra  år  sedan  Finlands  älsta  ännu  levande  och  verkande, 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  79 

fria  vetenskapliga  förening.  Den  föddes  i  en  tid,  full  av  groende  fram- 
tidsfrön, präglad  av  den  på  en  gång  vemodiga  och  löftesrika  övergån- 
gen mellan  tvänne  i  vårt  lands  historia  vitt  olika  utvecklingsskeden. 
Efter  ofärdens  fullbordan,  efter  folkets  resignation  inför  förlusten  av 
det  som  varit,  hade  en  gryende  framtidsförtröstan  och  en  ny,  natio- 
nell hänförelse  begynt  vakna  till  liv.  Landet  gick  efter  många  bistra 
öden  mot  en  hundraårig  fredlig  historia.  Där  lågo  arbetsfälten  öppna 
och  väntande,  i  både  andens  och  naturens  riken.  Och  de,  som  då  voro 
landets  hopp,  gingo  till  de  nya  värven  med  ungdomens  beslutsamhet  och 
verksamhetslust.  De,  vilkas  forskarhåg  och  samlarflit  vid  denna  tid 
sökte  sig  en  organisation  i  »Sällskapet  för  finsk  zoologi  och  botanik», 
ha  sedan  dess  gått  till  vila  i  den  jord,  vars  levande  skatter  de  ägnade 
sin  kärleksfulla  omsorg.  Sällskapet  har,  under  sitt  nya,  nu  vida  frej- 
dade namn  »Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica»,  överlevat  både  dem 
och  deras  efterföljare  i  flera  led,  vilkas  hembygdskärlek  och  upp- 
täckarglädje  sett  sina  rika  frukter  växa  och  förkovras  i  dess  sköte. 

Endast  Sällskapets  första  barndom  förflöt  i  födelsestaden.  I  tro- 
gen samverkan  med  den  gamla  akademien,  landets  högsta  kulturhärd, 
följde  det  henne  till  den  nya  hemort,  där  Sällskapet  ännu  i  dag  står 
vid  hennes  sida  och  efter  en  hundraårig  ärorik  gärning  alltjämt  lika 
ungdomsfriskt  spanar  mot  nya  arbetsfält.  Men  i  den  gamla  Aurastaden 
lever  hågkomsten  av  framfarna  tider,  och  Åboromantikens  bleknade 
glans  lyser  vid  hundraårsminnet  upp  på  nytt.  Nu  bringar  den  unga, 
i  Åbo  återuppståndna  akademien  det  gamla,  av  Åbo  akademiker  grund- 
lagda sällskapet  på  dess  sekeldag  sin  hyllning. 

På  Åbo  Akademis  vägnar 
Severin  Johansson 

Turun  Suomalaisen  Yliopisto  genom  Rektor  Professor  A.  H. 

V  i  r  k  k  u  n  e  n    och  Prorektor  Professor  J.  I.  L  i  r  o,  af  hvilka 

den    förre    yttrade: 

Turun  Suomalainen  Yliopisto  pyytää  satavuotispäivänä  lausua 
kunnioittavan  tervehdyksensä  ja  onnittelunsa  Suomen  vanhimmalle 
tieteelliselle  seuralle.  Osotteena  siitä,  etta  Turun  alkava  suomalainen 
korkeakoulu  ymmärtää  arvioida  sen  tieteellisen  tutkimuksen  merki- 
tyksen,  jossa  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  jo  vuosisadan  ajat  niin 
loistavalla  tavalla  on  ollut  mukana,  voinee  pitää  sitä,  etta  yliopistoon 
perustettujen  ensimäisten  oppituolien  joukossa  övat  edustettuina  ne 
tieteenalat,  joiden  edistäminen  on  tämän  seuran  päämääränä.  Ja 
aivan  erityisenä  velvoituksena  Turun  suomalaisella  yliopistolla  pitää 
korkealla  sitä  tutkimusta,  jokamyöskin  on  pro  Fauna  et  Flora  seuran, 
tulee  kaikkina  aikoina  olemaan  se,  etta  yliopistolle  Sahlbergin  kokoel- 
mien  omistajana  on  suota  ilo  ja  kunnia  laitoksiinsa  liittää  se  suuri- 
arvoinen  tieteellinen  perintö,  minkä  tämän  seuran  perustaja  ja  hanen 


80  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

mainehikkaat  jälkeläisensä  useammassa  sukupolvessa  jälkimaailman 
talletettavaksi  ja  kartutettavaksi  övat  jättäneet. 

Ottakaa  vastaan  Turun  Suomalaisen  Yliopiston  kunnioittavat  onnit- 
telut! 

Finska  Vetenskaps-Societeten  genom  dess  ordförande  Profes- 
sor C.  v.  Bonsdorff  och  t.  f.  sekreterare  Professor  E.  L  i  n- 
d  e  1  ö  f : 

Till  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
Vid  en  tidpunkt,  då  den  vetenskapliga  odlingen  vid  Åbo  Akademi  be- 
gynte  taga  ny  fart  efter  den  vila,  som  1808 — 1809  års  politiska  omvälv- 
ningar förorsakat,  och  då  särskilt  inom  den  yngre  generationen  en  känsla 
av  finländsk  patriotism  och  nationellt  självmedvetande  började  få 
makt  över  sinnena,  förenade  sig  ett  antal  unge  män  under  ledning  av 
sina  lärare,  professorerne  C.  R.  Sahlberg  och  J.  M.  af  Tengström,  om 
att  bilda  ett  lärt  sällskap  i  syfte  att  befordra  studiet  av  Finlands 
djur-  och  växtvärld  samt  att  insamla  materialier  till  en  finländsk  Fauna 
och  Flora.  Det  var  ett  vetenskapligt,  men  på  samma  gång  ett  foster- 
ländskt syftemål,  som  låg  till  grund  för  denna  förening,  bland  vars 
medlemmar  och  funktionärer  påträffas  jämväl  flere  av  våra  främste 
män  på  den  humanistiska  odlingens  område.  De  svårigheter  och  hin- 
der, som  mötte  detta  de  unges  förbund,  voro  för  visso  många;  erinras 
må  blott  om  Åbo  brand,  som  förstörde  frukten  av  sexårigt  intensivt 
samlarnit.  Men  med  trägen  flit  och  seg  uthållighet,  uppburna  av  kärlek 
till  naturens  studium  och  fosterländsk  odling,  blevo  hindren  övervunna, 
och  i  dag,  på  hundrade  årsdagen  av  sin  instiftelse,  kan  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica,  det  äldsta  av  våra  lärda  samfund,  blicka  till- 
baka på  en  framgångsrik  verksamhet,  vars  frukter  framstå  i  en  syn- 
nerligen noggrann  och  omfattande  utforskning  av  vårt  lands  djur- 
och  växtvärld,  i  en  rik  vetenskaplig  litteratur,  i  stora  naturhistoriska 
samlingar  och  vidsträckta  förbindelser  med  vetenskapliga  samfund  i 
olika    världsdelar. 

Finska  Vetenskapssocieteten  har  från  början  av  sin  tillvaro  stått 
i  närmaste  förbindelse  med  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica.  I 
dess  grundläggning  togo  medlemmar  av  detta  samfund  del,  och  från 
de  första  tiderna  till  den  stund  som  är  har  Vetenskapssocieteten  haft 
förmånen  att  bland  sina  ledamöter  räknade  ledande  männen  i  Societas 
pro  Fauna  et  Flora  Fennica,  av  vilka  särskilt  må  framhållas  C.  R. 
Sahlberg,  A.  v.  Nordmann,  A.  Moberg,  W.  Nyländer,  S.  O.  Lindberg, 
P.  A.  Karsten,  Th.  Saelan,  J.  A.  Palmen,  J.  P.  Norrlin,  O.  M.  Reuter, 
J.  R.  Sahlberg,  m.  fl.  De  första  lärda  meddelanden,  som  utgåvos  av 
Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica,  ingingo  bland  Vetenskapssociete- 
tens  publikationer,  och  sedan  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
begynte  utgiva  egna  publikationsserier  hava  dessa  så  att  säga  gått  i 


1.  XI.  192i.  Sällskapets  100-årsdag.  81 

jämnbredd  med  Vetenskapssocietetens  naturvetenskapliga  avhand- 
lingar. Å  denna  högtidsdag,  då  Finlands  naturhistoriker  fira  hundrade 
årsdagen  av  instiftelsen  av  det  lärda  samfund,  som  utgjort  och  utgör  ett 
föreningsband  dem  emellan,  har  således  Finska  Vetenskapssocieteten 
särskild  anledning  att  framföra  sina  vördsamma  lyckönskningar  och 
att  tillönska  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  fortsatta  framgån- 
gar i  dess  strävande  att  befrämja,  fullkomna  och  sprida  kunskapen 
om  Finlands  djur-  och  växtvärld. 

På  Finska  Vetenskapssocietetens  vägnar: 
Carl  v.  Bondsdorff  Ernst  Lindelöf 

ordförande  t.  f.  sekreterare 

Suomalaincn  Tiedeakatemia  genom  dess  viceordförande  Profes- 
sor A.  K.  Caj  an  der  och  sekreterare  Professor  G.  Komppa: 

Societas  pro   Fauna   et    Flora   Fennica 
Suomalainen  Tiedeakatemia  pyytää  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennicalle    saada    esiintuoda    kunnioittavan    tervehdyksensä    sata- 
vuotispäivänä. 

Vanhimpana  Suomen  tieteellisistä  seuroista  oli  Societas  pro  Fauna 
et  Flora  Fennican  osalle  tullut  tienraivaajan  vaivaloinen  mutta  kun- 
niakas  tehtävä.  Viime  vuosisadan  alkupuolella  vallinneissa  vaatimat- 
tomissa  oloissa  seura  Carl  Reinhold  Sahlbergin  johdolla  herätti  aika- 
laisten  harrastusta  tieteelliseen  työhön,  nimenomaan  juuri  sillä  alalla, 
joka  alkavalle  tieteelliselle  toiminnalle  oli  luonnollisin  ja  missa  tuloksia 
oli  helpoimmin  saavutettavissa,  nimittäin  kotoisen  kasvi-  ja  eläin- 
kunnan  tutkimiseen.  Vuosien  vaihtuessa  tehtävä  laajeni  ja  tutkimus- 
työ  syveni.  Kasvien  ja  eläinten  keräilyn  sekä  uusien  lajien  löytämisen 
oltua  alkuaikoina  pääasiana  heräsi  harrastus  maantieteellisiin  kysymyk- 
siin:  lajien  levenemiseen  ja  tämän  syiden  selvittelyyn;  William  Ny- 
länder ohjasi  silloin  toimintaa.  Esille  tuli  uusia  kysymyksiä:  Suomen 
luonnonhistoriallinen  alue  osana  Skandinaaviasta  laajemmassa  mer- 
kityksessä  ja  Suomen  luonnonhistoriallisen  alueen  jakaantuminen 
luontaisiin  ala-alueisiin.  Samanaikuisesti  tutkimus  suuntautui  yksi- 
tyisistä  kasvilajeista  n.  s.  kasviyhdyskuntiin  sekä  kasvupaikkoihin, 
joilla  nämät  esiintyvät  ja  niiden  levenemiseen  Suomen  alueella;  tä- 
män tutkimustoiminnan  taitavana  johtajana  oli  lähes  puolen  vuosi- 
sadan ajan  Johan  Petter  Norrlin.  Jo  1840-luvulla  oli  maassamme  pääs- 
syt  alkuun  itsenäinen  lajiselvittely  Fredrik  Nylanderin  alotteesta; 
se  saavutti  suurimman  voittonsa  Norrlinin  Hieracium-tutkimuksissa 
1880-luvulta  alkaen  ja  laajeni  Alfred  Oswald  Kairamon  johdolla  lukui- 
tiin  eri  kasviryhmiin.  Viimemainittu  suuntasi  huomion  myöskin  tär- 
keihin  biologis-ekologisiin  kysymyksiin,  varsinkin  Kuollan  niemimaan 
tutkimisen  yhteydessä.  Johan  Axel  Palménin  johdolla  voittivat  suu- 
ret  maantieteelliset  ja  ekologistt  kysymykset  entistä  enemmän  jalan- 

6 


82  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

sijaa  seuran  eläintieteellisissäkin  tutkimuksissa.  Ohjelmaansa  yhä 
laajentaen  ja  syventäen  on  seura,  olojen  kehitystä  noudattaen,  Fauna- 
ja  Flora-seurasta  muuttumassa  yleiseksi  kasvi-  ja  eläintieteelliseksi 
seuraksi,  tehtäviinsä  sisällyttäen  kasvi-  ja  eläintieteen  kaikki  pääalat. 

Vuosisadan  kuluessa  on  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  rin- 
nalle  muodostunut  lukuisia  muita  tieteellisiä  seuroja,  jotka,  mikä  välit- 
tömästi  mikä  välillisesti  siitä  esimerkkiä  ottaen,  övat  ryhtyneet  toi- 
mimaan  kotimaisen  tutkimuksen  työmaalla.  Yhäti  elinvoimaisena  ja 
nuorekkaan  kehityskykyisenä  on  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
kuitenkin  näiden  rinnalla  kilpailun  kestänyt,  kooten  yhä  suuremman, 
hartaan  työntekijäjoukon  piiriinsä. 

Suomalainen  Tiedeakatemia  toivottaa  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennicalle  pitkää,  jatkuvasti  menestyksellistä  toimintaa  kotimaisen 
luonnonhistoriallisen  tieteen  palveluksessa,  Suomen  Valtakunnan  kun- 
niaksi. 

Suomalainen  Tiedeakatemia 
A.    K.   Cajander  Gust.    Komppa 

Akatemian  varapuheenjohtaja  Akatemian  sihteeri 

Finska  kyrkohistoriska  samfundet  genom  dess  ordförande 
Biskop  J.  Gummerus: 

Suomen  vanhimmalle  tieteelliselle  seuralle  pyytää  myöskin  Suomen 
Kirkkohistoriallinen  Seura  esiintuoda  onnittelunsa. 

Fauna-  et  Flora-seura  syntyi  aikana,  jolloin  ihmisten  harrastuk- 
set  eivät  vielä  olleet  niin  erikoistuneet  kuin  myöhemmin  ja  jolloin 
sille,  jota  tiede  innostutti,  ei  mikään  inhimillinen  ollut  vierasta.  Siksipä 
tapaamme  sen  perustajain  ja  työntekijäin  joukossa  kauan  aikaa  mui- 
den  muassa  huomattavia  kirkon  miehiä:  vastaisia  arkkipiispoja  sekä 
piispoja  ja  lukuisia  maalaispappeja,  joista  useampi  kuin  yksi  Utsjoen 
Jaakko  Fellmanin  lailla  luonnontutkimuksesta  löysi  elämälleen  hen- 
kistä  sisällystä  erämaan  lamauttavassa  yksitoikkoisuudessa.  Myöhem- 
min on  työnjaon  ja  keskityksen  välttämättömyydestä  johtunut,  etta 
persoonalliset  yhdyssiteet  eri  tieteenhaarojen  viljelijäin  kesken  eivät 
voi  olla  yhtä  likeisiä  kuin  ennen.  Mutta  pohjalla  on  tietoisuudessa 
säilyvä  tunne  kaiken  vakavan  tutkimustyön  sisäisestä  yhteenkuulu- 
vaisuudesta  ja  lopullisten  päämäärien  yhteydestä,  ja  siinä  mielessä 
pyydämme  mekin  tällä  hetkellä  olla  mukana  juhlassanne. 

Fauna-  ja  Flora-seuran  tähänastiset  saavutukset  ja  nykyinen  tila 
övat  rohkaisevana  ja  innostuttavana  esimerkkinä  nuoremmille  jär- 
jestöille,  sellaisille  kuin  meidän,  jotka  vielä  övat  elämänsä  ja  toimintansa 
alkutaipaleella.  Me  näemme  siitä,  mikä  merkitys  on  sillä,  etta  aate 
saa  luoduksi  itselleen  työmuodon  ja  järjestön,  joka  antaa  hajallaan 
oleville  työvoimille  yhteisen  johdon,  kokoaa  pienetkin  korret  yhtei- 
seen  kekoon  ja  tekee  mahdolliseksi  yhteisvoimin  suorittaa  suurisuuntai- 


*.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  83 

siakin  tehtäviä  tieteen,  kulttuurin  ja  isänmaan  hyväksi.  Satavuo- 
tiaana  lähtee  Fauna-  ja  Flora-seura  nuorekkaampana  ja  elinvoimaisem- 
pana  kuin  alkaessaan  uudelle  elämänsä  taipaleelle,  emmekä  voi  muuta 
uskoa  kuin  etta  ne  uudet  olosuhteet,  joihin  isänmaamme  on  päässyt, 
tulevat  avaamaan  sillekin  työlle,  jota  Seuranne  edustaa,  uusia,  arvaa- 
mattomia  mahdollisuuksia. 

Crescat  occulto  sicut  arbor  aevo! 

Meteorologiska  Centralanstalten  genom  dess  direktor  Profes- 
sor G.  M  e  lan  de  r: 

Valtion  Meteorologinen  Keskuslaitos  pyytää  tänä  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennican  muistopäivänä  saada  lausua  vilpittömän  ilonsa 
ja  kunnioituksensa  siitä  suuresta  ja  väsymättömästä  työstä,  jonka 
tämä  seura  vuosisadan  kuluessa  on  niin  menestyksellisesti  suorittanut, 
tehden  maamme  faunan  ja  floran  tunnetuiksi  kaikissa  sivistysmaissa. 

Meteorologisella  Keskuslaitoksella  on  erityinen  syy  nyt  muistaa 
Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  satavuotista  toimintaa,  sillä 
historia  näyttää,  etta  meteorologinen  tutkimus  Suomessa  on  saanut 
alkunsa  samasta  lähteestä,  josta  maamme  eläintieteellinen  ja  kasvi- 
tieteellinen  tutkimuskin  övat  kotoisin. 

Vapaus-aika  Ruotsissa  oli  luonnontieteitten  kevätkukoistuskausi. 
Carl  v.  Linné  herätti  halua  mitä  tarkimmin  tutkia  valtakunnan  kas- 
vistoa  ja  eläimistöä,  mutta  täta  työtä  ei  voitu  suorittaa  tieteellisellä 
tarkkuudella  ottamatta  huomioon  niitä  ilmastollisia  oloja,  joissa 
maamme  eläimet  ja  kasvit  kehittyivät.  Valtakunnan  faunan  ja  floran 
tutkiminen  johti  siten  välttämättömästi  klimatologisiin  tutkimuksiin. 
Ei  siis  riipu  vaan  sattumasta,  vaan  luonnollisesta  tieteitten  kehityk- 
sestä,  etta  sama  henkilö  Carl  v.  Linné,  joka  antoi  luonnonhistorian 
tutkimukselle  Ruotsissa  voimakkaimman  herätyksen,  myöskin  oli 
alotteen  tekijä  Suomen  klimatologian  alalla.  Hanen  kehoituksestaan 
alkoi  näet  professori  Johan  Leche  v.  1750  tehdä  ensimäisiä  säännölli- 
siä  meteorologisia  havaintoja  Turussa.  Jf 

Tästä  ajasta  alkaen  övat  luonnonhistorialliset  ja  meteorologiset 
tutkimukset  käyneet  käsikädessä  täydentäen  toisiaan.  Enemmän 
yksityisestä  yhteisestä  alotteesta  kehittyi  aikojen  kuluessa  toiselta 
puolen  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  ja  toiselta  puolen 
Meteorologinen  Keskuslaitos.  Varhaisemman  yhteisen  kehityksen 
muistot  eivät  tämän  kautta  suinkaan  ole  häipyneet  vaan  päinvas- 
toin  on  yhä  syntynyt  uusia  yhdyssiteitä.  Varmana  siitä,  etta  sama 
isänmaallinen  henki  ja  tieteellinen  harrastus,  joka  menneen  vuosi- 
sadan kuluessa  on  vallinnut  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  toi- 
minnassa,  myöskin  nyt  alkavan  toisen  vuosisadan  aikana  tulee  olemaan 
Seuralle   ominainen,    toivottaa  Valtion   Meteorologinen    Keskuslaitos 


&• 


Teidän  seurallenne  onnea  ja  menestystä  tuleviakin  aikoja  varten. 


84  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

Arkeologiska  Kommissionen  genom  Statsarkeologen  O.  Hj. 
A  p  pe  lgren-Ki  va  lo: 

Muinaistieteellisen  Toimikunnan  puolesta  on  minulla  kunnia  tä- 
nään  esiintuoda  Toimikunnan  onnittelun  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennicalle  Seuran   100-vuotisen  kunniakkaan  toiminnan  johdosta. 

Entisajan  roomalainen  ajattelija  sanoi  kerran  etta  kaikki  tie- 
teet  övat  ikäänkuin  jonkun  sisäisen  siteen  kautta  toisiinsa  yhdistetyt. 
Ja  nämät  sanat  pitävät  vielä  tänäkin  päivänä  paikkansa,  sillä  vaikka 
vuosituhansia  on  kulunut  siitä  ajasta,  kun  ne  lausuttiin,  voimme  tänä 
päivänä  sanoa  etta  niinkin  etäällä  toisistaan  olevilla  tieteillä,  kuin 
eläin-  ja  kasvitiede  yhdeltä  puolen  ja  muinaistiede  toiselta  puolen, 
on  paljon  keskinäistä  yhteyttä.  Sama  kehitysoppiin  perustuva  ver- 
taileva  tutkimusmetodi,  joka  on  uudestaan  luonut  mainitut  luon- 
nontieteet  ja  niille  antanut  uudet,  ennen  aavistamattomat  mahdolli- 
suudet  selittää  organisen  maailman  syntyä  ja  sen  muotojen  kehitystä, 
on  näistä  tieteistä  lainattuna  ja  inhimillisen  käsiteollisuuden  tuottei- 
siin  sovellettuna  tehnyt  muinaistieteelle  mahdolliseksi  valaista  ihmis- 
kunnan  aineellista  kehitystä  asteettain  ammoisista  ajoista  aina  mei- 
dän  päiviimme  asti. 

Mutta  arkeologian  kosketukset  mainittuihin  tieteisiin  eivät  rajoitu 
ainoastaan  periaatteellisiin  kysymyksiin.  Suomen  muinaistutkijat 
övat  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  piiriin  kuuluvilta  luonnon- 
tutkijoilta  vuosien  kuluessa  usein  saaneet  apua  sellaisten  kasvi-  ja 
eläinjätteiden  määräämisessä,  jotka  övat  löytyneet  esihistoriallisista 
asumuksista  ja  haudoista  tai  kivikautisten  muinaisjätteiden  ohella 
geologisista  maakerrostumista.  Tästä  suuriarvoisesta  avustuksesta 
pyytää  Muinaistieteellinen  Toimikunta  tässä  julkisesti  saada  lausua 
kiitoksensa  ja  toivottaa  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennicalle  jat- 
kuvaa  onnea  ja  menestystä  niiden  tarkoitusperien  saavuttamiseksi, 
mitkä  Seura  on  ohjelmaansa  ottanut. 

Hydrografiska   byrån   genom  dess  direktor  Professor  A.  E. 

Blom  q  vi  st: 

Herr  Ordförande,  Mitt  Herrskap!  —  Hydrografiska  byrån,  som 
vid  sina  undersökningar  av  de  hydrografiska  förhållandena  i  Finlands 
färskvatten  ofta  varit  i  tillfälle  att  inhämta  värdefulla  råd  och  nya 
impulser  av  Sällskapets  specialundersökningar  över  floran  och  faunan  i 
våra  inlandsvatten,  får  härmed  vördsamt  frambära  sitt  varma  tack 
för  Sällskapets  vänliga  inbjudan  att  närvara  vid  dagens  fest  och  ber 
tillika  att  få  förena  sig  i  de  många  hjärtliga  lyckönskningar,  som  på 
denna  högtidsdag  här  framförts  till  Sällskapet. 

Finska  Litteratursällskapet  genom  dess  viceordförande  Pro- 
fessor K.  Grotenfelt: 


r.  XI.  1921,  Sällskapets  100-årsdag.  85 

Arvoisa  juhlayleisö!  —  Pro  fauna  et  flora  fennica-seuran  täyttäessä 
100  vuotta  lausun  sille  Suomalaisen  Kirjallisuuden  Seuran  lämpimän 
tervehdyksen.  Voidaan  ehkä  arvella,  etta  seurojen  työalat  eivät 
saata  niitä  läheisiin  kosketuksiin  toistensa  kanssa,  ja  tunnustettava  on, 
etta  niin  on  osaksi  asian  laita.  Mutta  kuitenkaan  nämä  seurat  eivät 
voi  olla  vieraita  toisilleen.  Molempien  harrastus  kohdistuu  sittenkin 
samaan  päämäärään:  isänmaan  tuntemiseen.  Pro  fauna  et  flora  fennica 
oli,  kuten  jo  monesti  on  sanottu,  Suomessa  ensimmäinen  tieteellinen 
seura,  joka  tehtäväksensä  otti  Suomen  maan  ja  sen  luonnon  tutkimi- 
sen.  Jo  siitä  syystä  sopii  meidän  siihen  maamme  tieteelliseen  elämään 
nähden  sovittaa  Kalevalan  laulajan  sanat:  »La'un  hiihit,  latvat  taitoit, 
Oksat  karsit,  tien  osoitit,  Siitäpä  nyt  tie  menevi,  Ura  uusi  urkenevi.» 
Mutta  luulenpa  meidän  uskaltavan  väittää  enemmänkin.  Maamme 
omaperäinen  tutkiminen,  silloin  kuin  siihen  100  vuotta  sitten  ryhdyt- 
tiin,  ei  suinkaan  ollut  tärkeä  vain  tieteellisessä  katsannossa,  se  oli  suu- 
rimmassa  määrässä  myös  kansallinen  ja  isänmaallinen  tehtävä.  Yhtä 
vähän  meidän  päivinä,  kuin  ennenkään,  ja  vielä  vähemmän,  voi 
mikään  kansa  ilman  omintakeista  henkistä  pääomaa  nousta  vapaiden 
ja  täysikäisten  kansojen  joukkoon  Tämmöiseen  omintakeiseen  sivis- 
tystyöhön  Pro  fauna  et  flora  fennica-seuran  perustaminen  kehoitti 
kaikkia  henkisiä  voimia  maassamme.  Ja  niinpä  voimmekin  nyt  tässä 
riemujuhlassa  todeta,  etta  Suomen  kansa  asken  on  saanut  itsenäisyy- 
tensä  Europan  kansojen  kesken  tunnustetuksi.  —  Lausun  Suomalaisen 
Kirjallisuuden  Seuran  puolesta  juhlijalle  kiitoksemme  siitä,  mitä  se 
aikaansaanut,  sekä  parhaimmat  onnentoivotuksemme  tulevaisuuteen 
nähden. 

Finska    Läkaresällskapet    genom    dess   ordförande    Professor 

T.  W.  Ta  1 1  q  vi  st: 

Till  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
1.  XI.  1821  —  1.  XI.  1921. 

Då  Finska  Läkaresällskapet  frambär  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennica  sin  hyllning  på  denna  dess  stora  högtidsdag,  sker  det  med 
samma  känslor  av  vördnad,  med  vilka  man  nalkas  en  kär  anförvant, 
som  aktad  och  ärad  begår  en  märkesdag. 

Gemensamhet  i  minnen  och  framfarna  öden,  livliga  personliga  för- 
bindelser och  frändskap  i  syftemål  hava  bundit  starka  band  av  sam- 
känsla mellan  de  båda  samfunden.  Många  av  de  namn  dagens  minne 
frammanar,  träda  oss  till  mötes  även  i  Finska  Läkaresällskapets  annaler. 

Av  den  ungdomliga  skara,  som  denna  dag  för  hundra  år  sedan  sam- 
lades hos  professor  Carl  Reinhold  Sahlberg  och  stiftade  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica,  återfinna  vi  senare  flertalet  som  utövare  av 
läkarens  kall.  När  Finska  Läkaresällskapet  14  år  senare  började  sin 
verksamhet,  blev  den  om  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  så  högt 


86  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

förtjänte  Frans  Johan  Rabbe  Läkaresällskapets  förste  sekreterare  och 
dess  starka  stöd  under  en  lång  följd  av  år.  Och  så  har  det  fortgått 
intill  den  dag  som  är.  Under  god  grannsämja  och  livlig  inbördes  kon- 
takt hava  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  och  Finska  Läkaresäll- 
skapet sida  vid  sida  arbetat  på  den  biologiska  vetenskapens  vida  fält. 

Fosterjorden,  som  de  så  högt  älskade,  har  redan  länge  vilat  över 
dem,  vilka  med  ungdomligt  mod  och  i  ljus  framtidstro  lade  grunden 
till  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica. 

Besjälade  av  samma  anda  av  hängivenhet  för  uppgiftens  storhet 
och  skönhet  skola  nya  generationer  trofast  vårda  det  dyrbara  arvet 
från  hänsovna  släktled  och  bära  det  vidare  mot  nya  tider  och  nya  seg- 
rar. 

I  denna  förhoppning  hembär  Finska  Läkaresällskapet  sin  vörnads- 
fulla  lyckönskan  till  en  ärorik  hundraårig  verksamhet. 

För  Finska  Läkaresällskapet. 
T.  W.  Tallqvist.  E.  Qvarnström. 

Pedagogiska  föreningen  genom  dess  ordförande  Professor 
W.   Ruin: 

Pedagogiska  föreningen  i  Finland  bringar  genom  mig  det  jubile- 
rande Sällskapet  sin  aktningsfullaste  hälsning  och  lyckönskan.  Societas 
pro  Fauna  et  Flora  Fennica  —  för  vem  av  oss  dyker  ej  det  namnet  fram 
ur  hans  tidigaste  skolreminiscenser!  Intet  vetenskapligt  samfund  har 
ju,  särskilt  inom  skolvärlden  kunnat  vara  populärare.  Som  en  ström 
av  friskhet  och  hälsa  har  dess  verksamhet  försports  vida  omkring; 
upptänd  vetenskaplig  håg  i  och  med  de  första  egna  rönen  i  hembygdens 
förtroliga  miljö  har  varit  dess  sfär  bland  de  unga.  Väl  gäller  som  skol- 
bildningens ögonmärke  humaniteten,  men  att  själva  humaniteten 
blott  där  når  sin  rätta  glans  och  fullhet,  där  den  i  sin  varma  intressesfär, 
utöver  människosläktet,  inbegriper  växter  och  djur,  c  et  är  den  foster- 
ländska tradition,  som,  främst  tack  vare  detta  sällskap,  hos  oss  bli- 
vit till.  Kärlek  till  naturen  har  varit  Sällskapets  livsnerv,  som  redan 
skänkt  det  ett  sekel,  dess  första.  Kärlek  till  naturen  skall  ock  vara 
och  förbliva  hela  vår  kulturs  livsnerv,  och  den  skall  tvärs  genom  de 
svåraste  kriser,  som  ännu  kunna  förestå,  föra  denna  kultur  jämt  för- 
yngrad fram  mot  nya  sekel. 

Finska  Jaktföreningen  genom  dess  ordförande  Arkitekten 
E.   F  a  b  r  i  t  i  u  s: 

Högt  ärade  Herr  Ordförande!  —  Enligt  uppdrag  av  Finska  Jakt- 
föreningen åligger  mig  det  hedrande  uppdraget  att  till  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica  framföra  Finska  Jaktföreningens  hjärtligaste 
lyckönskningar  med  anledning  av  hundraårig  arbetsdag  på  ett  bety- 
delsefullt verksamhetsfält;  och  i  sanning,  i  dessa  tider  av  krassaste 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  87 

materialism  och  trångsynt  egoism,  då  en  mängd  av  de  ideella  strävanden, 
vilkas  förverkligande  väsentligen  bidraga  till  ett  allmänt  kulturellt 
framåtskridande,  ringaktas  eller  åsidosättas  av  vidsträckta  folklager 
i  vårt  land,  och  då  förståelse  för  betydelsen  av  ett  nödvändigt  och  till- 
fredsställande naturskydd,  främst  för  den  del  av  fosterlandets  natur- 
värld, som  ligger  Finska  Jaktföreningen  närmast  om  hjärtat  —  vårt 
jaktbara  vilda  —  hos  dessa  samma  folklager  så  gott  som  fullständigt 
saknas,  kan  en  av  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  målmedvetet 
bedriven  naturskyddsverksamhet  bliva  av  en  betydelse,  vars  bärvidd 
nu  icke  kan  överskådas. 

En  sällsam  tillfällighet  fogar  att  nu  då  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennica  begynner  sitt  andra  arbetssekel  ett  tillfälle  erbjudes  detsamma 
att  vid  fullföljandet  av  ett  av  dess  ideella  syftemål  —  naturskyddet  — 
hos  alla  landets  naturvänner,  vetenskapsmän  såväl  som  laici,  resa  sig 
ett  tacksamhetens  och  erkänslans  minnesmärke  genom  att  med  all 
makt  söka  förhindra  en  i  tidningspressen  aviserad,  beramad  sänkning 
av  Äyräpää  sjöar  och  därmed  undan  förintelse  rädda  en  av  landets  få 
brännpunkter  för  ett  koncentrerat  fågelliv. 

Finska  Jaktföreningen,  som  djärves  hysa  den  fasta  förhoppningen, 
att  det  skall  lyckas  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  —  vilket 
förvisso  kommer  att  taga  ställning  till  denna  för  vårt  lands  fågelvärld 
onekligen  viktiga  fråga,  —  att  bringa  detta  spörsmål  till  en  lycklig 
lösning,  får  härmed  tillönska  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  en 
seklerlång  framtid  av  fortsatt  framgångsrik  verksamhet  på  dess  ve- 
tenskapligt och  kulturellt  så  viktiga  arbetsfält. 

Finska  fornminnesföreningen  genom  dess  viceordförande  Do- 
centen  U.  T.  S  i  r  e  1  i  u  s: 

Kunnioitettava  Herra  Puheenjohtaja.  — ■  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  Fennican  ja  Suomen  muinaismuistoyhdistyksen  toimialat  eivät 
ole  toisilleen  niin  vieraita  kuin  ehkä  ensi  silmäyksellä  saattaisi  näyt- 
tää.  Paitsi  yhteistä  työmenetelmää,  n.  s.  typologista  metodia,  jonka 
muinaistutkimus  on  saanut  luonnonhistorialliselta  tutkimukselta, 
yhdistävät  niitä  monet  tutkijanimet,  joista  kuuluisimpia  övat  Carl 
von  Linné,  Rudolf  Virchow  ja  Elias  Lönnrot.  Me  toteamme,  etta  lah- 
jakkaita  luonnontutkijoita,  joilla  on  ollut  kehittynyt  isänmaallinen 
mieli,  rakkaus  omaan  kansaan  ja  maahan  on  johtanut  myös  öman 
kansan  entisyyden  selvittämistä  johtaviin  tutkimustöihin.  Toivon 
Suomen  muinaismuistoyhdistyksen  nimessä,  etta  tälläisiä  isänmaal- 
lista  mieltä  lämmittäviä  ja  kohottavia  tutkijapersonallisuuksia  edel- 
leenkin  nousisi  yhdyssillaksi  meidän  tutkimusalaimme  välille. 

Folkupplysnings-sällskapet  genom  dess  ordförande  Docenten 
Z.  C  a  s  t  r  é  n: 


88  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

Liittymällä  juhlimaan  niaamme  vanhimman  tieteellisen  seuran 
muistopäivää  Kansanvalistusseura  tahtoo  puolestaan  tunnustaa  sen 
merkityksen,  mikä  tieteellisellä  tutkimustyöllä  on.  Tällä  työllä  on 
arvoa  myöskin  siihen  katsoen,  etta  se  antaa  henkistä  pohjaa  ja  sisällystä 
yleiselle  valistustoimelle.  Etenkin  sellainen  tutkimustyö,  joka,  kuten 
Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican,  kohdistuu  sivistyksellisesti 
niin  olennaiseen  alaan  kuin  öman  maan  elävään  luontoon,  on  ollut 
suuriarvoista  ja  herättävää  niihinkin  harrastuksiin  nähden,  joita 
Kansanvalistusseura  pitää  ominaan.  Myöskin  kansanvalistustyön 
edistyksen  kannalta  on  lausuttava  kiitokset  nyt  juhlivalle  seuralle 
ja  onnitellen  toivotettava  sen  jatkuvalle  työlle  menestystä. 

Finska  Historiska  Samfundet  genom  dess  ordförande  Fil.  dr 
J.  G.  R  i  n  n  e: 

Suomen  Historiallinen  Seura  kunnioittaa  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica-seuran  suuriarvoista  työtä  Suomen  luonnon  ja  sen 
kehityshistorian  valaisemiseksi  pyytäen  saada  lausua  syvimmät  on- 
nittelunsa  seuran  satavuotisen  olemassa  olon  johdosta.  Luonto  on 
se  pohja,  jolta  ihmiselämä  versoo,  se  ympäristö,  joka  antaa  sen  kehityk- 
selle  erikoisilmiönsä  ja  muotonsa.  Luonnon  kehityksen  selvittäminen 
on  tärkeä  edellytys  kansan  sivistyselämän  ja  sen  erikoisominaisuuksien 
ymmärtämiseen.  Suomen  Historiallinen  Seura,  jonka  työ  kohdistuu 
viimeksimainitulle  alalle,  lausuu  kiitollisuutensa  niistä  tuloksista, 
jotka  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  on  saavuttanut  ja  tarjonnut 
isänmaan  sivistyshistoriallisen  tutkimuksenkin  käytettäviksi  sekä 
toivoo  onnea  ja  menestystä  seuran  työn  jatkamiselle. 

Finska  Forstföreningen  genom  dess  ordförande  Forstrådet 
K.  Lindberg: 

Finska  Forstföreningen  hembär  med  anledning  av  sekelminet  till 
landets  äldsta  vetenskapliga  sammanslutning  sin  vördnadsfulla  hyll- 
ning och  tillönskar  samfundet  fortsatt  framgångsrik  verksamhet,  vårt 
land  till  heder  och  den  vetenskapliga  forskningen  till  gagn. 

Finsk-ugriska  Sällskapet  samt  A  Magyar  Tudomänyos  Aka- 
démia  genom  Professor  E.  N.  S  e  t  ä  1  ä: 

Kaksi  tervehdystä  on  minulla  kunnia  tuoda  Pro  Fauna  et  Flora 
Fennica  seuralle  sen  juhlapäivänä. 

Toinen  näistä  tervehdyksistä  tulee  tieteen  palatsista  Tonavan  ran- 
nalta,  suomen  kielen  kanssa  sukua  olevaa  kieltä  puhuvan  Unkarin 
kansan  tiedeakatemialta,  tieteelliseltä  laitokselta,  joka  käsittää  pii- 
riinsä  kaikki  tieteet,  senkin,  joka  on  Teidän  seuranne  erikoisalana.  Un- 
karin Tiedeakatemia  »A  Magyar  Tudomänyos  Akadémia»  lähettää 
Pro  Fauna  et  Flora  Fennica  seuralle  sen  täyttäessä  100  vuotta  lämpi- 
mimmät  onnittelunsa  toivoen  eteenkin  päin  menestystä  seuran  työlle 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  89 

Suomen  luonnon  tutkimuksessa  ja  osallisuudessa  kansainväliseen  tutki- 
mukseen. 

Toinen  tervehdys  tulee  kotimaasta.  Suomalais-ugrilainen  Seura 
pyytää  saada  tänä  päivänä  onnitella  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennica'a  sen  saavuttaman  satavuotispäivän,  sen  satavuotisen  tieteen 
palveluksessa  suorittaman  työn  sekä  erittäinkin  sen  kotimaan  luonnon 
tutkimuksessa  saavuttamien  ansioiden  johdosta. 

Varsin  erilaiselta  näyttää  seurojemme  työala  ja  toiminta.  Teidän 
tehtävänne  on  luonnon,  meidän  inhimillisen  kulttuurin  tutkimus. 

Erilaisuus  on  ainoasti  näennäinen.  Kaikki  inhimillinen  kulttuuri 
riippuu  luonnon  edellytyksistä,  ja  kaikki  kulttuuri  on  olennaisesti 
luonnon  käyttämistä  ihmisen  hyväksi.  Luonnon  historia  on  mitä 
läheisimmässä  yhteydessä  inhimillisen  kulttuurin  historian  kanssa. 
Erittäin  kasvit  ja  eläimet,  nuo,  jotka  ihmiselle  antavat  ravinnon,  läm- 
mön,  enimmiten  asunnonkin,  ja  suuren  määrän  työaseita,  övat  inhimil- 
lisen kulttuurin  mitä  tärkeimpiä  tekijöitä.  Jos  tiedämme,  mitä  eläimiä 
ja  kasveja  ihminen  vanhoina  aikoina  on  tuntenut,  mitä  kesyttänyt  ja 
kasvattanut,  silloin  tiedämme  melkoisen  paljon  hanen  historiastaan, 
hanen  asuma-alastaan,  hanen  kulttuuristaan. 

Tuodessani  Suomalais-ugrilaisen  Seuran  onnittelun  satavuotiaalle 
seurallenne  lausun  sen  toivomuksen,  etta  luonnon-  ja  kulttuuritieteet 
yhteisesti  övat  työskentelevät  isänmaamme  luonnon  ja  kulttuurin 
kaikinpuoliseksi  selvittämiseksi. 

Nationalekonomiska  föreningen  genom  dess  sekreterare  Fil.  dr 

L.  H  a  r  m  a  j  a: 

Herra  Puheenjohtaja!  —  Saadessani  esittää  Kansantaloudellisen 
Yhdistyksen  tervehdyksen  eläin-  ja  kasvitieteilijäin  seuran  satavuotis- 
juhlassa  pyydän  johtaa  mieleen  varhaisempia  aikoja,  joiden  vallitessa 
yliopiston  oeconomian  opettajat  luennoissaan  ja  tutkimuksissaan  käsit- 
telivät  sekä  luonnontieteellisiä  etta  kansantaloudellisia  kysymyksiä. 
Kehitys  on  sittemmin  kulkenut  erikoistumisen  merkeissä,  mutta  näiden 
tieteenhaarojen  etäännyttyäkin  toisistaan,  on  yhteisenä  piirteenä,  joka 
vieläkin  viittaa  vanhaan  sukulaisuuteen,  säilynyt  se,  etta  nämä  tie- 
teet,  samalla  kuin  tyydyttävät  ihmishengen  tiedonkaipuuta,  myös  pal- 
velevat  käytännöllisiä  tarkoituksia.  Menneisyyden  muistoihin  ja 
nykyhetken  yhdensuuntaisiin  päämääriin  vedoten  lausun  mainehik- 
kaalle  Seuralle  Yhdistyksemme  hartaimman  onnentoivotuksen  vastai- 
selle  taipaleelle. 

Svenska  litteratursällskapet  i  Finland  genom  dess  ordförande 
Professor  M.  G.  Schybergson: 

På  Svenska  Litteratursällskapets  i  Finland  vägnar  får  jag  till 
Sällskapet  Pro  Fauna  et  Flora  Fennica  på  dess  hundraårsdag  framföra 
en  varm  hälsning  och  lyckönskan.    Svenska  Litteratursällskapet  och 


90  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

Societas  Pro  Fauna  et  Flora  Fennica  ha  visserligen  olika  verksamhets- 
områden. Svenska  Litteratursällskapet  söker  belysa  den  svenska 
kulturens  i  Finland  hävder;  Societas  Pro  Fauna  et  Flora  Fennica  har 
ägnat  sig  åt  att  nitiskt  och  i  detalj  genomforska  Finlands  naturliv. 
Men  gemensam  för  båda  är  kärleken  till  fosterlandet,  vars  naturför- 
hållanden och  andliga  utveckling  stå  i  nära  förbindelse  med  varandra. 
Det  arbete  Societas  Pro  Fauna  et  Flora  Fennicas  ihärdiga  arbetare  ut- 
fört har  alltid  av  Svenska  Litteratursällskapet  i  Finland  högt  skattats 
och  vi  önska  Sällskapet  Pro  Fauna  et  Flora  Fennica  fortsatt  rik  fram- 
gång i  dess  omfattande  och  fruktbringande  verksamhet. 

Turistföreningen  i  Finland  genom  dess  ordförande  Professor 
T  h.  Ho  m  é  n: 

Det  sekellånga,  hängivna  och  väldiga  arbete,  som  Sällskapet  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica  utfört  vetenskapen  till  fromma  och  till  ökande 
av  kännedomen  om  vårt  land  och  dess  natur,  fyller  oss  alla  med  stolt 
glädje.  Även  Turistföreningen  i  Finland  vill  på  denna  Sällskapets 
högtidsdag  bringa  det  sin  hyllning.  Kulturmänniskan  njuter  och 
starkes  av  att  få  skåda  naturens  skönhet  och  lära  känna  dess  lag- 
bundenhet, men  huru  ofta  har  icke  kulturen  även  stört  helgju- 
tenheten, harmonin  i  naturen.  I  vetenskapligt  hänseende  är  det 
dock  av  vikt  att  kunna  följa  med  huru  vegetationen  utvecklar  sig 
och  långsamt  förändras,  där  intet  ingrepp  från  människans  sida  sker. 
Då  det  därför  snart  måste  bli  verklighet  av  frågan  om  avskiljande 
av  lämpliga  områden  i  landet  till  fridlysta  nationalparker,  då  hoppas 
också  vår  anspråkslösa  förening  få  glädjen  att  samarbeta  med  Edert 
ärorika  Sällskap.  Herr  Ordförande,  emottag  för  Edert  i  hela  den  veten- 
skapliga världen  kända  och  högt  aktade  Sällskap  vår  hyllning. 

Fiskeriföreningen  i  Finland  genom  dess  ordförande  Överforst- 
mästaren  Bernh.  Ericsson: 

Suomen  Kalastusyhdistyksen  puolesta  pyydän  sen  valittuna  edus- 
tajana  lausua  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  seuralle  sen  viettäessä 
100  vuotisjuhlaansa  yhdistyksen  vilpittömän  onnittelun  ja  kunnioituk- 
sen  ilmaisun.  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  aikakauskirjoissa 
löytyy  useita  julkaisuja,  jotka  koskevat  niiden  luonnonlakien  selvit- 
tämistä,  joista  järkiperäisen  kalanviljelyksen  menestyminen  on  riip- 
puvainen  ja  joista  yhdistyksemme  toiminnalle  on  ollut  huomattavaa 
hyötyä. 

Suomen  Kalastusyhdistys  toivoo  etta  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennica  edelleensaarauhassajatkaahyödyllistätoimintaansa  maamme 
hyväksi,  faunan  ja  floran  tutkimiseksi. 

Finska  Kemistsamfundet  genom  dess  ordförande  Docenten 
G.  J.  Öst  lin  g: 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  91 

Herr  Ordförande,  Herr  Sekreterare!  —  Jag  ber  att  från  Finska  Ke- 
mistsamfundet—Suomen  Kemistiseura  få  till  Edert  illustra  Sällskap 
framföra  en  varm  lyckönskan  och  ett  tack  för  inbjudan  till  denna  ståt- 
liga minnesfest.  Det  oförtrutna  arbete  Edert  Sällskap  nedlagt  på  ut- 
forskandet av  vårt  lands  fauna  och  flora  och  de  värdefulla  och  omfat- 
tande resultat,  som  härvid  uppnåtts,  väcka  beundran  och  glädje.  Med 
förvissningen  om  en  framtida  lyckosam  utveckling  för  Edert  Sällskap 
ber  jag  att  få  uttala  förhoppning  om  ett  angenämt  och  fruktbringande 
samarbete  i  våra  gemensamma  bemödanden  att  tyda  skriften  i  natu- 
rens stora  och  fängslande  bok. 

Från  Finska  Mosskulturföreningen  öfverlämnade  dess  ord- 
förande Landtbruksrådet  G.  E.  af  H  ä  1 1  s  t  r  ö  m  en  på  de  bägge 
inhemska    språken  affattad  adress  af  följande  innehåll: 

På  Societas  Pro  Fauna  et  Flora  Fennica-sällskapets  100-årsdag 
anhåller  även  Finska  Mosskulturföreningen  att  få  framföra  sin  häls- 
ning  och   lyckönskan. 

Mosskulturföreningens  på  direkta  praktiska  resultat  inriktade 
verksamhet  för  befrämjandet  av  våra  torvmarkers  allsidiga  tillgodo- 
görande kan  ju  synas  stå  helt  på  sidan  om  det  av  Fauna  et  Flora-säll- 
skapet företrädda  naturvetenskapliga  forskningsarbetet,  men  föreningen 
har  i  själva  verket  en  alldeles  särskild  anledning  att  städse  med  tack- 
samhet ihågkomma  det  högt  ärade  Sällskapet.  Den  för  Mosskultur- 
f  öreningens  hela  verksamhet  grundväsentliga  betydelsen  av  en  noggrann 
kännedom  om  våra  torvmarkers  uppkomst,  utveckling  och  byggnad 
måste  nämligen  i  väsentlig  grad  stöda  sig  på  botaniskt  vetande,  som 
genom  Sällskapets  nu  med  heder  tilländalupna  100-åriga  verksamhet 
starkt  utvecklats  och  fördjupats.  Mosskulturföreningens  botaniska 
arbetskrafter  hava  också  alla  inom  det  nu  jubilerande  Sällskapet  vun- 
nit skolning  och  vyer,  vilka  blivit  till  stort  gagn  för  deras  verksamhet 
inom   Mosskulturföreningen. 

För  det  värdefulla  stöd  Societas  Pro  Fauna  et  Flora  Fennica  så- 
lunda blivit  för  Mosskulturföreningens  verksamhet,  uttrycker  förenin- 
gen härmed  sin  vördnadsfulla  tacksamhet,  under  förhoppning  om  att 
föreningen  allt  framgent  i  lika  hög  grad  som  hittills  måtte  bli  i  tillfälle 
att  draga  fördel  av  det  sekelgamla  Sällskapets  fruktbringande  verk- 
samhet. 

På  Finska  Mosskulturföreningens  vägnar: 

Emil  af  Hällström.  E.  A.  Malm. 

Helsingfors,  den  1  november  1921. 

Från  Geografiska  Sällskapet  i  Finland  öfverlämnade  dess  ord- 
förande Professor  J.  J.  S  e  d  e  r  h  o  1  ni  en  likaledes  på  landets 
bägge  språk  affattad  adress  af  följande  innehåll: 


92  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921» 

Till  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica! 

På  Edert  berömda  samfunds  hundraårsdag  ber  Geografiska  Säll- 
skapet i  Finland  att  få  till  Eder  framföra  sina  aktningsfulla  lyckönsk- 
ningar. 

Vi  hava  så  mycket  mera  orsak  att  med  glädje  och  stolthet  följa 
Edert  Sällskaps  framgångsrika  verksamhet,  som  de  samfund,  genom  vil- 
kas sammanslagning  vårt  eget  sällskap  uppkommit,  grundats  av  män 
som  utgått  ur  Eder  krets,  den  ene  en  zoolog  och  djurgeograf,  den  andre 
en  växtgeograf.  Från  Edert  samfund  hava  de  geografiska  sällskapen 
i  vårt  land  sålunda  fått  sina  vetenskapliga  metoder  i  arv,  och  i  dem 
har,  likasom  sedan  ett  sekel  skett  inom  Edert  ärevördiga  samfund, 
forskare  av  olika  språkgrupper  i  enigt  samarbete  verkat  för  det  gemen- 
samma fosterlandets  utforskande.  1  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fen- 
nica har  även  först  idén  uppkommit  om  en  utvidgning  av  vår  veten- 
skaps arbetsområde  till  ett  större  Finland,  omfattande  hela  den  östra 
delen  av  Fennoskandia.  Denna  tanke  har  vårt  sällskap,  där  namnet 
Fennoskandia  skapats,  upptagit  och  sökt  vidare  utbygga. 

Edert  samfund,  som  troget  följt  och  bevarat  traditionerna  från 
den  store  Linnés  lärjungars  tid,  har  genom  sitt  trägna  och  insiktsfulla 
arbete  gjort  Finland  till  en  av  de  i  naturhistoriskt  hänseende  bäst  kända 
delarna  av  jordklotet.  Om  än  på  det  stora  arbetsfältet  ännu  mycket 
återstår  att  göra,  till  exempel  att  fullfölja  det  geniala  uppslag,  den  av 
båda  våra  samfund  saknade  J.  A.  Palmen  väckt  om  utforskande  av 
fåglarnas  flyttningsvägar,  är  det  som  Ni  redan  gjort  ägnat  att  fylla 
varje  finländsk  naturforskares  och  varje  fosterlandsväns  hjärta  med 
stolthet. 

Må  Eder  verksamhet  länge,  och  under  ännu  lyckligare  auspicier  än 
hittills,  fortfara  till  gagn  för  Finland  och  vetenskapen. 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica! 
Felix  faustaque  vivas, 
Concordia  crescas 
Semperque  floreas! 

Å  Geografiska  Sällskapets  i  Finland  vägnar 
J.    J.     Sedcrholm 

Suomalainen  lääkäriseura  Duodecim  genom  dess  ordförande 

Professor  J.  J.  Kar  von  en: 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
1821— 1  /XI — 1921 

Aina  aikojen  alusta  övat  luonnontutkimus  ja  lääketiede  kulkeneet 
käsikädessä.  Usein  yhä  vieläkin  sama  tutkija  viljelee  molempain 
näiden  tieteiden  työmaata.  Siksipä  Suomalainen  lääkäriseura  Duo- 
decim   tuntee  tarpeen  kunnioittavimmin  julkituoda  parhaat  onnitte- 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  93 

lunsa  ja  hartaimman  kiitollisuutensa  niistä  suuriarvoisista  tuloksista, 
joita  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  on  satavuotisena  toiminta- 
kautenaan  saavuttanut. 

Seuran  onnitteluihin  liittyy  varma  vakaumus  siitä,  etta  Societas 
pro  Fauna  et  Flora  Fennican  uuttera,  uhrautuva  työ  on  kantava 
uusia  täysiä  hedelmiä  tieteen  kaunistukseksi  ja  isänmaan  kunniaksi. 

Nyfilologiska  föreningen  genom  dess  ordförande  Professor 
A.  G.  Wallensköld: 

La  Société  Néo-philologique  de  Helsingfors  a,  elle  aussi,  eu  1'honneur 
d'étre  invitée  ä  se  faire  représenter  å  la  fete  solennelle  du  centenaire 
de  la  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica.  Notre  modeste  société 
vous  adresse  å  cette  occasion,  par  mön  intermédiaire,  ses  félicitations 
tres  respectueuses  et  tres  sincéres.  Bien  que  nos  deux  sociétés  travaillent 
dans  des  domaines  entiérement  différents,  notre  but  supréme  commun 
et  notre  lien  sacré  est  la  recherche  scientifique  de  la  vérité.  La  Société 
Néo-philologique  de  Helsingfors,  qui,  n'ayant  encore  atteint  que  le 
tiers  de  votre  åge,  leve  vers  vous  ses  regards  avec  respect  et  vénéra- 
tion,  vous  souhaite  de  tout  coeur  encore  bon  nombre  de  siécles 
d'une  activité  aussi  utile  et  aussi  prospére  que  celle  dont  vous  avez 
fait  preuve  durant  le  siécle  qui  s'est  écoulé  depuis  votre  fondation  si 
mémorable. 

Kuopion  Luonnon  Ystäväin  Yhdistys  genom  Lektor  K.  H. 
E  n  w  a  1  d: 

Arvoisa  Herra  Puheenjohtaja.  —  Kuopion  Luonnon  Ystäväin  Yh- 
distyksen  puolesta  pyydän  esittää  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fen- 
nicalle  kunnioittavimmat  terveiset.  Ne  henkilöt,  jotka  övat  seu- 
ramme  perustaneet  ja  sen  toimihenkilöinä  olleet,  övat  kaikki  Societas 
pro  Fauna  et  Flora  Fennican  jäseniä.  He  övat  opintoaikanaan  täällä 
Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  kokouksissa  saaneet  herätteitä, 
jotka  övat  kehittäneet  rakkauden  Suomen  luontoon  jasen  tutkimiseen. 
Ja  kun  he  sitten  ovatsiirtyneet  kauasSavon  perukoille,  on  sama  rak- 
kaus  liittänyt  heidät  siellä  yhteen  yhteisten  harrastusten  ajamista 
varten.  Näin  ollen  voimme  sanoa,  etta  Kuopion  Luonnon  Ystäväin 
Yhdistys  on  ikäänkuin  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  tytär- 
seura.  Seuramme  tahtoo  sen  johdosta  lausua  Societas  pro  Fauna  et 
Flora    Fennicalle  sen   riemujuhlassa   kunnioittavimmat    kiitoksensa. 

Suomalainen  Eläin-  ja  Kasvitieteellinen  Seura  Vanamo  genom 
dess  ordförande  Professor  J.  I.  Li  ro: 

Kun  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  tänään  viettää  satavuotis- 
päivänsä  suurta  riemujuhlaa,  pyytää  Suomalainen  Eläin-  ja  Kasvi- 
tieteellinen Seura  Vanamo  täten  saada  esiintuoda  sydämeilisen  on- 


94  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

nentoivotuksensa.  Jokainen  Vanamolainen  yhtyy  tänään  täysin  rin- 
noin  koko  muun  valistuneen  Suomen  kanssa  siihen  vilpittömään  toi- 
vomukseen,  etta  Fauna  et  Flora-Seura  saisi  yhtä  suurella  menestyk- 
sellä  kuin  tähänkin  asti  edelleen  toimia  sillä  alalla,  jonka  se  on  itselleen 
valinnut,  kunniaksi  Seuralle  itselleen,  onneksi  isänmaalle  jahyödyksi 
ihmiskunnalle. 

Svenska  Folkskolans  Vänner  genom  föreningens  sekreterare 
Lektor  E.  P  o  n  t  ä  n: 

Föreningen  Svenska  Folkskolans  Vänner  önskar  på  denna  högtids- 
dag få  framförd  en  aktningsfull  hälsning  till  Finlands  naturhistoriker, 
med  tacksam  erkänsla  framhållande  betydelsen  av  deras  gärning  även 
för  det  fria  folkbildningsarbetet  i  vårt  land. 

Finska  Forstsamfundet  och  Forstvetenskapliga  försöksanstal- 
ten genom  Fil.  dr  O.  Heikinheimo: 

Niihin  lukuisiin  onnentoivotuksiin,  jotka  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica  saa  osakseen  100-vuotispäivänään,  pyytävät  kaut- 
tani  saada  yhtyä  myöskin  Suomen  Metsätieteellinen  Seura  ja  Metsä- 
tieteellinen  Koelaitos,  jotka  suhteellisesti  lyhyen  olemassaolonsa 
aikana  övat  täysin  tulleet  käsittämään  sen  suuren  ja  uraauurtavan 
työn  merkityksen,  jonka  nyt  juhliva  seura  on  suorittanut  kotimaisen 
tieteellisen  tutkimuksen  alalla. 

Lantbruksvetenskapliga  samfundet  i  Finland  genom  dess  vice- 
ordförande   Docenten  E.  C  a  j  a  n  d  e  r: 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennicalle,  sen  100-vuotispäivänä, 
pyytää  Suomen  Ma^.taloustieteellinen  Seura,  kiitollisena  suuremmoi- 
sesta  esimerkistä,  lausua  kunnioittavimman  tervehdyksensä  ja  par- 
haat  onnittelunsa  sekä  toivottaa  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fenni- 
calle jatkuvaa  menestystä  omaksumansa  tutkimustyön  alalla,  tut- 
kimuksen, jonka  tuloksia  myöskin  Suomen  maatalous  ja  suomalainen 
maataloudellinen  tutkimustoiminta  on  niin  runsaassa  määrin  voinut 
hyväkseen  käyttää. 

Centralutskottet  för  hembygdsforskningen  i  Finland  genom 
dess  ordförande  Professor  J.  E.  Rosberg: 

Centralutskottet  för  hembygdsforskning  känner  sig  manat  att  på 
denna  dag  frambära  till  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  sitt  tack 
för  den  föregångarverksamhet  även  på  hembygdsforskningens  fält, 
för  så  vitt  det  gäller  hembygdens  växt-  och  djurvärld,  Societeten  i 
ett  sekel  utövat  samt  för  den  direkta  hjälp  hembygdsforskningsför- 
eningarna  haft  av  Societetens  utsända  stipendiater,  vilka  icke  blott 
i  bygden  spritt  intresse  för  naturstudium  utan  även  genom  sitt  före- 
döme lett  hembygdsforskningens  ofta  rätt  oskolade  adepter  i  använ- 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  95 

dande  av  rationella  och  vetenskapligt  kritiska  metoder.  Å  sin  sida 
har  den  unga  hembygdsforskningen  i  någon  ringa  mån  hjälpt  Societeten 
i  dess  för  fosterlandet  så  viktiga  gärning  genom  att  utdela  stipendier 
för  undersökningar,  som  falla  inom  Societetens  arbetsfält,  eller  genom 
att  i  bygden  väcka  intresset  för  Societetens  arbetsuppgifter.  Central- 
utskottet vågar  hoppas,  att  denna  samverkan  även  i  framtiden  skall 
kunna  fortgå,  det  viktiga  arbete,  som  dessa  sammanslutningar  har  sig 
anförtrott,  till  gagn  och  vidare  förkovran. 

Från  Geologiska  föreningen  ötverlämnade  dess  ordförande 
Bärgsingeniör  O.  T  r  ii  s  t  e  d  t  en  på  de  bägge  inhemska  språken 
affattad  adress  af  följande  innehåll: 

Till  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica. 

På  hundrade  årsdagen  av  Edert  ärevördiga  sällskaps  stiftande 
ber  Geologiska  föreningen  i  Finland,  ett  av  våra  yngsta  vetenskapliga 
samfund,  att  få  ansluta  sig  till  raden  av  lyckönskande. 

1  vårt  land  finnes  blott  i  ringa  grad  den  anledning  till  samarbete, 
som  i  andra  länder  förenar  geologer  och  naturhistoriker.  Av  fossila 
organismer  har  man  först  under  de  senaste  åren  funnit  några  säkra 
rester.  Den  grund,  på  vilken  djur-  och  växtvärlden  bygger  och  bor, 
är  ju  emellertid  föremål  för  vårt  studium,  och  redan  därför  hava  vi 
med  det  största  intresse  följt  de  utomordentligt  framgångsrika  strävan- 
den för  höjandet  av  kännedomen  om  fosterlandets  flora  och  fauna,  som 
Edert  sällskap  under  det  gångna  seklet  utvecklat.  I  han  icke  blott 
främjat  vetenskapen  och  gagnat  fosterlandet,  utan  även  satt  ett  ly- 
sande föredöme  för  våra  övriga  vetenskapliga  samfund. 

Å  Geologiska  föreningens  vägnar 

O.  Triistedt.  Martti  Saxen. 

Ordförande  Sekreterare 

Entomologiska  Klubben  genom  dess  ordförande  Dr  R. 
For  si  u  s: 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  kan  i  dag  med  stolthet  blicka 
tillbaka  på  sin  sekellånga  verksamhet.  Dess  omfattande  och  mål- 
medvetna arbete  för  utforskandet  av  den  finländska  faunan  och  floran 
kan  icke  nog  högt  uppskattas.  Det  utgör  en  nödvändig  länk  i  det  ar- 
bete som  skänkt  vårt  land  en  plats  bland  kulturnationerna.  På  natur- 
vetenskapernas område  har  Finland  icke  allenast  tagit,  det  har  också 
givit.  Och  härför  hava  vi  främst  att  tacka  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennica.  Dess  omfattande  publikationer  äro  spridda  långt  utanför 
landets  gränser,  och  icke  få  av  dem,  som  uppburit  Sällskapets  verk- 
samhet, hava  gjort  sig  ett  namn,  väl  känt  över  hela  den  civiliserade 
världen. 

Entomologiska  Klubben  förenar  sig  med  dem,  som  i  dag  bringa 


96  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

Sällskapet  sin  hyllning.  Jämte  det  föreningen  framför  sina  vördsam- 
maste lyckönskningar  och  i  den  finländska  entomologins  namn 
främst  tackar  för  det  arbete  Sällskapet  utfört  till  denna  specialveten- 
skaps fromma,  önskar  densamma  uttala  den  fasta  förhoppning,  att 
Sällskapets  framtida  verksamhet  skall  vinna  den  förståelse  och  det 
understöd  dess  fosterländska  arbete  förvisso  förtjänar.  Om  så  bleve 
fallet,  skall  dess  framtid  helt  säkert  bliva  än  mer  fruktbringande,  ty 
vi,  som  stå  Sällskapets  verksamhet  nära,  veta,  att  Sällskapet  fort- 
farande är  sällsynt  livskraftigt  och  förstår  att  stolta  traditioner  för- 
plikta. 

Från  Svenska  Lyceets  i  Helsingfors  elever  öfverlämnade 
lyceisterna  R.  Johansson,  H.  N  o  r  d  b  e  r  g  och  P.  L  i  n  d- 
h  o  1  m   en  adress  af  följande  lydelse: 

På  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  100-årsdag 
den  1   november  1921. 

Till  dem,  som  med  tacksamhet  böra  minnas  vad  Fauna-  och  Flora- 
sällskapet under  sin  100-åriga  tillvaro  verkat,  hör  även  ungdomen 
vid  landets  högre  läroverk. 

Redan  tidigt  uppmanade  Sällskapet  alla,  såväl  äldre  som  yngre, 
att  bistå  detsamma  i  dess  strävanden.  Genom  Sällskapets  inflytande 
har  intresset  för  naturens  studium  hållits  vid  liv  och  spritt  sig  även 
till  ungdomen.  Därom  vittna  de  många  namn  på  skolelever,  dem  Säll- 
skapets mötesprotokoll  nämna  bland  samlare  av  naturalster.  Därom 
vittna  de  talrika  små  naturalhistoriska  föreningar,  som  uppstått 
bland  läroverkens  mognare  ungdom  med  Fauna-  och  Flora-sällskapet 
som  förebild.  Och  kanske  allra  starkast  vittnar  därom  att  flere  av 
Sällskapets  egna  verksammaste  medlemmar  varit  kända  för  sina 
naturforskarintressen  och  -strävanden  redan  innan  de  lämnat  skol- 
stadiet bakom  sig. 

För  de  unga,  som  ej  av  tvång,  men  av  fri  vilja  letts  till  samlande 
och  iakttagande  ute  i  naturen,  utgör  detta  ett  av  skolårens  ljusaste 
minnen,  liksom  det  åt  mången  givit  det  enda  tillfället  i  hans  liv  till 
personlig  beröring  med  den  vetenskapliga  forskningen  och  en  försmak 
av  dess  rena  fröjder. 

Också  genom  att  sända  sina  skrifter  till  många  högre  läroverks 
bibliotek  har  Sällskapet  gjort  sig  förtjänt  av  skolungdomens  tacksam- 
het. 

Eleverna  vid  Svenska  Lyceum  i  Helsingfors,  som  i  Sällskapets  ord- 
förande hälsa  en  f.  d.  elev  vid  deras  eget  läroverk,  bedja  att  få  till 
Sällskapet  överlämna  en  samling  av  135  vargminnen,  upptecknade 
av  dem  enligt  äldre  personers  berättelser  såsom  ett  litet  bidrag  till 
vargens  psykologi  och  sätt  att  uppträda  och  såsom  belysande  »sam- 
livet» mellan  vargar  och  människor  i  forna  bistra  vargtider. 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  97 

Tillika  få  vi  meddela  att  vårt  läroverk  med  tillstånd  av  Skolstyrel- 
sen ur  sina  samlingar  överlåter  såsom  gåva  åt  Sällskapet  ett  inhemskt 
botaniskt  exsiccat-verk,  som  hittills  saknats  i  Botaniska  museet. 
På  elevernas  vid  Svenska  lyceum  i  Helsingfors  vägnar. 

Pehr  Lindholm  Harald  Nordberg  Runar  Johansson. 

Den  af  Svenska  Lyceets  elever  framförda  hälsningen  emottogs 
med  lifliga  applåder. 

Sedan  dessa  välönskningar  framförts,  meddelade  Docenten  Dr 
H.  F  e  d  e  r  1  e  y,  att  till  sekeldagen  anländt  adresser,  hälsnings- 
skrifvelser  och  telegram  från  85  vetenskapliga  samfund  och  institu- 
tioner äfvensom  från  ett  stort  antal  enskilda  forskare  i  utlandet. 
Det  stora  antalet  gjorde  det  nödvändigt  att  uppskjuta  hälsningar- 
nas uppläsande  till  mötet  den  3  november.  För  den  uppmärk- 
samhet utlandets  lärda  värld  låtit  komma  Sällskapet  till  del 
uttalade  Dr  Federley  ett  varmt  tack. 

För  de  vid  sekelfesten  framförda  välönskningarna  frambar  så 
ordföranden  Sällskapets  tack  i  följande  ord: 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  har  på  denna  högtids- 
dag haft  glädjen  få  emottaga  välönskningar  från  landets  högskolor, 
lärda  och  litterära  samfund  och  institutioner,  föreningar  ja  äfven 
den  lärda  skolans  ungdom,  ur  hvars  krets  Sällskapet  skall  fram- 
gå föryngradt.  Medvetet  om  välönskningarnas  förpliktelse,  med 
blicken  riktad  mot  den  nya  dagens  arbete,  frambär  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica  ett   djupt  kändt  tack. 

Orkestern  uppstämde  Vårt  land,  och  sekelfesten  var  afslutad. 


På  aftonen  kl.  9  e.  m.  samlades  Sällskapets  medlemmar  med 
damer,  i  allt  ca  150  personer,  i  Societetshusets  festsal.  Represen- 
terade voro  alla  generationer,  bort  till  den,  som  för  mer  än  50  år 
sedan  trädde  in  i  Sällskapet.  Inbjudna  voro  Universitetets  Kans- 
ler och  Rektor,  Sällskapets  Hedersledamöter,  donatorer  jämte 
ett  antal  öfriga  personer,  hvilka  på  ett  eller  annat  sätt  främjat 
Sällskapets  verksamhet,  samtliga  med  damer. 

Professor  Fredr.  Elfving  talade  till  fosterlandet: 

I  denna  aftonstund  för  etthundra  år  sedan  sutto  några  unga 
studenter  tillsamman  i  en  anspråkslös  studerkammare  i  Åbo  —  det 
var  då  en  okänd  sed  att  sitta  tillsamman  ute.  De  hade  icke  ro  att 
gå  hem  hvar  till  sitt,  deras  sinnen  voro  alldeles  upptagna  af  det  som  de 

7 


98  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

tidigare  på  eftermiddagen  varit  med  om.  Tanken  att  bilda  en  förening 
för  finsk  zoologi  och  botanik  hade  en  tid  legat  i  luften.  Nu  hade  Pro- 
fessor Sahlberg  tagit  hand  om  den,  han  hade  samlat  dem  hemma  hos 
sig,  och  man  hade  kommit  öfverens  om  att  bilda  en  sådan  förening. 

Det  var  konstiga  tider.  Landet  hade  nyss  blifvit  lösrifvet  från 
Sveriges  rike,  som  under  många  sekler  varit  dess  stöd.  Nu  skulle 
man  lita  till  den  gamle  arffienden,  ryssen.  Allt  var  så  besynnerligt, 
det  fanns  ingenting  att  trygga  sig  till,  och  framtiden  var  helt  dunkel. 

Men  denna  tanke  att  skapa  ett  nytt  inhemskt  museum,  den  gaf 
dem  en  framtidsuppgift,  ett  museum  af  annat  slag  än  Akademiens 
med  dess  lejon  och  papegojor,  ett  museum,  där  alla  Finlands  djur 
och  växter  skulle  finnas.  De  skulle  sätta  in  all  sin  kraft,  och  snart 
skulle  detta  museum  stå  färdigt.  I  den  rökiga  lilla  studerkammaren 
vid  skenet  af  det  enda  talgljuset  byggde  de  unga  studenterna  upp 
de  vackraste  luftslott. 

Det  var  en  lifskraftig  tanke  som  bär  blifvit  född,  ty  detta  var 
begynnelsen  till  Finlands  första  vetenskapliga  sällskap.  Finländska 
vetenskapsmän  hade  ju  tidigare  tillhört  och  arbetat  i  vetenskapliga 
samfund,  men  de  voro  svenska.  Nu  skapades  här  ett  inhemskt  samfund. 

Djupt  rotad  i  människonaturen  är  denna  samma  sträfvan  att 
utforska  det  okända  och  uppdaga  något  nytt  som  kännetecknar  det 
vetenskapliga  arbetet.  Likaså  begäret  att  härför  sammansluta  sig 
med  andra.  Det  var  icke  en  tillfällighet  att  denna  första  samman- 
slutning tog  till  sitt  utforskande  just  fosterlandets  lefvande  natur. 
Ty  till  denna  allmänt  mänskliga  sträfvan  kom  här  känslan  att  detta 
nya  som  man  ville  utreda  var  ens  eget.  Det  var  icke  som  på  många 
andra  områden  frågan  om  några  allmänt  giltiga  sanningar,  utan  om 
något  som  man  kunde  kalla  sitt  och  som  ingen  annan  kunde  klargöra 
än  de  som  i  detta  landet  byggde  och  bodde.  Detta  samfund  växte 
upp  på  fosterländsk  grund,  därur  har  det  hämtat  sin  kraft,  i  kärlek 
till  fosterlandet  har  det  arbetat.  Det  står  icke  skrifvet  i  dess  protokoll 
eller  i  dess  skrifter,  men  på  denna  minnenas  dag  böra  vi  ödmjukt  och 
tacksamt  vittna  om  att  Sällskapets  verk  vrrit  ett  arbete  i  fosterlandets 
tjänst  under  det  sekel  som  gått. 

Huru  annorlunda  ter  sig  icke  fosterlandet  nu  mot  förr?  Hur  har 
icke  odlingen  ökats,  välståndet  stigit,  bildningen  utbredts.  Hvem 
hade  för  hundra  år  sen  kunnat  drömma  om  den  ljusglans  och  prakt  i 
hvilken  vi  fira  vår  minnesfest?  Hvem  hade  kunnat  drömma  om  att 
Finland  skulle  sägas  vara  ett  själfständigt  rike?  Och  dock,  hur  osäkert 
synes  ej  allt?  Vi  känna  att  fosterlandet  skälfver  och  veta  icke  om  det 
är  i  segeryrsel  eller  i  sårfeber.  Men  det  veta  vi  att  lömska  krafter 
verka  i  försåt  både  i  naturen  och  i  samhället.  Där  fordom  vackra  sko- 
gar växte,  har  kärrmarken  trängt  säkert  fram:  de  gamla  träden  ha 
dött  bort,  de  nya  som  vuxit  upp  föra  en  ömklig  tillvaro,  och  den 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  99 

sorgliga  försumpningen  fortskrider.  På  samma  sätt  ha  dolda  krafter 
uti  folksjälen  begynt  sträfva  att  förstöra  livad  stort  och  vackert  sek- 
ler uppfört  och  göra  allt  jämnstruket,  tarfligt. 

Hvad  skola  vi  göra?  Hvad  skall  en  framtid  säga  om  oss  och  vårt 
verk?  Hvilka  äro  de  framtidstankar  för  hvilka  fosterlandet  skall 
tacka  oss?  Det  svaret  ger  först  eftervärlden.  För  oss  äldre  ter  sig 
framtiden  dunkel,  men  det  är  inom  Er,  I  unge,  som  den  ligger,  om 
ock  än  förborgad.  Vi  minnas  alla  den  gamle  Sigfrid  Aronii  ord  då 
han,  efter  att  förgäfves  hafva  sökt  i  stjärnorna  läsa  Finlands  öde,  i 
en  blink  ser  det  i  ynglingens  öga: 

Mitt  land!    I  dina  söners  vakt, 
i  dina  unga  hjärtans  makt, 
har  Herren  all  Din  framtid  lagt. 
och  där  står  Finlands  öde. 
Och  manande  ljuda  för  oss  skaldens  ord: 

Rätt  framför  makt,  och  framför  rätten  plikt, 
och  mer  än  plikt  den  kärlek  som  försakar, 
den  starka  tro  som  öfvervinner  världen, 
den  som  har  mod  att  dö  och  mod  att  lefva, 
då  intet  synes  värdt  att  lefva  för. 
Det  folk  som  bar  hvad  detta  folket  bar, 
står  oförstörbart  på  vår  a^ka  kvar. 

Gud  bevare  fosterlandet.  Vare  det  i  denna  stund  vår  stilla  bön 
till  den  Försyn  som  länkar  världens  öden. 

Öfverdirektören  Professor  A.  K.  Cajander  talade  till 
Sällskapets  traditioner  (talet  icke  upptecknadt  af  talaren). 

Docenten  U.  Sa  a  las  talade  till  Sällskapets  medlemmar  i 
landsorten: 

Ölen  saanut  mieluisaksi  tehtäväkseni  lausua  teidät  tervetulleiksi 
tähän  yhteiseen  muistojuhlaamme,  johon  olette  saapuneet  iloksemme 
maamme  kaikilta  kulmilta,  ainapa  kaukaisilta  Lapin  perukoilta  saakka. 

Te  elätte  tuolla  maaseudulla  tavallansa  sangen  yksinäisinä,  erillään 
luonnontutkijapiireistä.  Siellä  on  työ  monessa  suhteessa  paljon  vai- 
keampaa  kuin  täällä  pääkaupungissa.  Sieltä  puuttuu  vanhat,  suuret 
kokoelmat,  sieltä  puuttuu  laboratooriot.  sieltä  puuttuu  kunnolliset 
kirjastot  ja  ennen  munta  —  sieltä  puuttuu  tieteellinen  ilmapiiri. 

Ei  ole  senvuoksi  kumma  jos  siellä  moni  sellainenkin,  joka  ennen 
on  innolla  luonnontieteitä  harrastanut,  vähitellen  on  väsähtänyt.  — 
Mutta  sittenkin:  huolimatta  näistä  puutteista,  huolimatta  näistä  vai- 
keuksista,  on  teitä  ilahduttavan  monta,  jotka  olette  uskollisina  pysy- 
neet.  Siitä  saamme  täällä  pääkaupungissa  yhtenään  eläviä  todistuk- 
sia,  —  niinhyvin  seuramme  kokouksissa  kuin  nuiseoissa  ja  aikakaas- 


100  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

kirjojemme  toimituksissa.  Alinomaanhan  virtailee  teiltä  sieltä  maa- 
seudulta  tänne  keskustaan  luonnonesineitä,  tiedonantoja,  kirjoituksia, 
jopa  laajoja  julkaisujakin,  jotka  osoittavat,  miten  uurasta  työtä  te 
siellä  olette  tehneet.  —  Ovatpa  monet  maailmanmainetta  saavuttaneet 
teokset  maaseudulta  käsin  lähteneet.  Ei  tarvitse  tämän  todistamiseksi 
muuta  kuin  viitata  esim.  Karstenin  ja  Hirnin  teoksiin.  Ja  maaseutu- 
jäsenenhän  kokoonpanema  on  myöskin  valtavin  julkaisu.  mikä  seu- 
ramme  »Actoissa»  koskaan  on  ilmestynyt:  Hjeltin  »Conspectus  florae 
fennicae».  —  Ja  te  kaikki  muut.  Paljon  ja  arvokasta  olette  te  sieltä 
maalta  käsin  kantaneet  yhteiseen  kekoomme,  suuri  on  se  osuus,  mikä 
teillä  on  ollut  Suomen  faunan  ja  flooran  selvittelemisessä. 

Teidän  joukossanne  övat  mitä  erilaisimmat  ammatit  ja  toimialat 
edustettuna:  teidän  joukossanne  on  opettajia,  on  lääkäreitä,  on  met- 
sänhoitajia,  insinöörejä,  liikemiehiä,  asemapäälliköitä  j.  n.  e.;  mutta 
kaikkia  teitä  yhdistää  sama  palava  rakkaus  isänmaamme  luontoon, 
rakkaus  joka  kaikki  esteet,  kaikki  vaikeudet  voittaa. 

Ja  vaikka  teiltä  siellä  maaseudulla  paljon  puuttuu,  —  onhan  teillä 
sittenkin  jotakin,  jota  meillä  pääkaupunkilaisilla  ei  ole  ainakaan  sa- 
massa  määrässä  kuin  teillä.  Teillä  on  luonanne,  väl  i  ttö  mässa  lähei- 
syydessänne  luonnonystävän  paras  innostaja,  paras  opettaja:  luonto 
itse.  Se  kannustaa  teitä  työhön,  se  antaa  teille  voimia,  se  antaa  elä- 
mällenne  sisällystä. 

Ja  ehkä  juuri  tämä  luonnon  läheisyys  on  vaikuttanut  sen,  etta 
eläin-  ja  kasvitieteen  alalla  —  niin  luulen  —  sittenkin  enemmän  kuin 
useimpien  muitten  tieteitten  aloilla,  maaseutulaiset  övat  olleet  suora- 
naisesti  tavalla  tai  toisella  mukana  tieteellisessä  työssä. 

Mutta  teidän  työnne  merkitys  ei  ole  arvioitava  yksin  sen  perus- 
teella,  mitä  te  sieltä  käsin  lähetätte  tänne  pääkaupungin  suuriin  mu- 
seoihin  ja  julkaisusarjoihin.  Te  olette  omilla  paikkakunnillanne  luon- 
nontieteellisten  harrastusten  ylläpitäjiä  ja  vaalijoita.  Monet  teistä 
övat  luoneet  kotipaikkakunnillanne  kunnioitettavia  yksityiskokoelmia 
ja  koulukokoelmia,  jopa  olette  olleet  mukana  pystyttämässä  kokonai- 
sen  maakuntamuseonkin,  sellaisen  kuin  Kuopion  museo.  Näiden 
kaikkien  merkitys  ei  ole  vähäiseksi  arvosteltava.  Sillä  ensiksi  ne  pal- 
velevat  tiedettä  olemalla  apuna  faunamme  ja  flooramme  selvittelyssä; 
ja  toiseksi  niillä  on  suuri  tehtävä  tulevien  luonnontutkijoiden  kasvatta- 
misessa.  Tieteellisten  lisävoimien  hankkijoina  on  varsinkin  niillä 
teistä,  jotka  opettajina  toimitte,  tärkeä  työ  suoritettavana.  Opasta- 
malla  ja  innostamalla  oppilaitanne  teillä  usein  on  tässä  suhteessa  aivan 
ratkaiseva  merkitys.  Sillä  tunnettuahan  on,  etta  useimmat  ne  henki- 
löt,  jotka  enimmin  övat  edistäneet  kasvistomme  ja  eläimistömme  tun- 
temista,  övat  jo  varhain,  koulupoikina,  joutuneet  luonnon  lumoihin. 
Teidän  jalona  tehtävänänne  on  siis  kasvattaa  ja  lähettää  tänne  yli- 
opistoomme  jo  valmiita  luonnontutkija-alkuja. 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  101 

Mutta  samalla  kuin  te  niin  sanoakseni  välitätte  luoitnontieteitä 
alhaalta  ylöspäin,  välitätte  te  niitä  myöskin  ylhäältä  alaspäin.  Teillä 
on,  ehkä  enemmän  kuin  muilla,  tilaisuutta  levittää  yhteisiä  saavutuk- 
sia,  luonnon  tuntemusta,  luonnontieteiden  tuloksia  laajoihin  piireihin, 
maamme  joka  kolkkaan.  —  Ja  västa  kun  tämäkin  työ  on  suoritettu 
lepäävät  tieteemme  sillä  vankalla  järkkymättömällä  kansallisella  poh- 
jalla,  jolla  niiden  tulee  levätä! 

Professor  E.  R  e  u  t  e  r  talade  till  de  inbjudna: 

Högtärade  Församling!  Det  är  glädjande,  att  se  så  talrika  med- 
lemmar af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  församlade  till  fest 
på  denna  sekeldag,  särskildt  glädjande,  att  så  många  representanter 
äfven  för  äldre  generationer  infunnit  sig.  Flere  af  dessa  hafva  visserli- 
gen icke  under  senare  tider  tagit  aktiv  del  i  Sällskapets  verksamhet, 
men  de  hafva  i  sina  ungdomsdagar  med  intresse  och  kärlek  omfattat 
dess  sträfvanden.  Att  de  nu  kommit  tillstädes,  vittnar  att  detta  in- 
tresse allt  ännu  fortlefver  hos  dem. 

Är  sålunda  redan  detta  talrika  deltagande  en  källa  till  fägnad, 
så  förhöjes  denna  än  yttermera  genom  att  Sällskapet  förunnats  för- 
månen att  här  närvarande  se  ett  antal  högt  värderade  gäster,  delvis 
tillhörande  Sällskapet  och  i  detsamma  intagande  en  uppmärksammad 
och  aktad  ställning,  dels  stående  utanför  dess  krets,  men  till  hvilka 
alla  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  på  ett  eller  annat  sätt  står 
i  tacksamhetsskuld.  Genom  dessa  ärade  gästers  närvaro  skänkes 
detta  festliga  samkväm  därjämte  en  solennare  prägel  och  ökad  glans. 

Mitt  Herrskap!  Mig  har  uppdragits  värfvet  att  på  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica's  vägnar  hälsa  dessa  gäster  välkomna.  Först 
och  främst  ber  jag  då  att  få  rikta  en  vördsam  välkomsthälsning  till 
Universitetets  högt  aktade  Herr  Kansler,  Statsrådet  Anders  Donner, 
själf  en  gammal  medlem  i  Sällskapet,  äfvensom  till  Rektor  magnificus, 
Professor  Ivar  Heikel.  Mellan  Universitetet  och  Societas  pro  Fauna 
et  Flora  Fennica  hafva  sedan  gammalt  bestått  intima  relationer. 
Genom  ömsesidig  öfverenskommelse  har  å  ena  sidan  Societas  förbundit 
sig  att  till  Universitetets  zoologiska  och  botaniska  museer  öfverlåta 
sina  naturaliesamlingar,  medan  å  andra  sidan  Universitetet  välvilligt 
åtagit  sig  upplåtandet  af  lokal  för  samt  vården  af  dessa  samlingar. 
Till  Eder,  mina  Herrar,  de  främste  representanterna  för  den  institution, 
i  hvars  hägn  dessa  dyrbara  samlingar  befinna  sig,  riktas  härmed  en 
tacksägelse  för  de  förmåner  Universitetet  genom  sagda  öfverenskom- 
melse bereder  Sällskapet.  Men  det  höfves  därutöfver  att  till  Stats- 
rådet Donner  och  Professor  Heikel  frambära  ett  uppriktigt  tack  för 
den  personliga  förståelse  och  intresserade  välvilja  de  visat  gentemot 
de  alltjämt  ökade  anspråk  på  utrymme  och  omvårdnad,  som  betin- 
gas af  samlingarnas  starka  tillväxt. 


102  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

Med  beklagande  konstaterar  jag,  att  Professor  Jean  Sibelius  icke 
varit  i  tillfälle  att  hörsamma  vår  kallelse  till  denna  fest.  Till  honom 
såsom  frånvarande  riktas  ett  varmt  tack  för  att  han  vid  sekelfesten 
visat  Sällskapet  den  stora  hedern  att  personligen  framföra  sina  ton- 
skapelser, därigenom  förlänande  denna  fest  ett  rikare  innehåll,  en  högre 
lyftning,  en  stämningsmättad  högtidlighet.  Starka  beröringspunkter 
finnas  mellan  hans  härliga  tonskapelse  Finlandia  och  vårt  Sällskaps 
ideella  sträfvanden.  1  toner,  burna  af  innerlig  känsla,  och  i  helgjuten 
harmoni  hyllar  mästaren  Finlandia,  detta  Finlandia,  hvars  natur 
vårt  Sällskap  genom  hela  sin  verksamhet  egnat  sin  dyrkan,  sin  hyllning. 
Upplyftande  ljödo  dessa  toner,  mäktigt  manande  Sällskapets  med- 
lemmar att  allt  framgent  i  harmonisk  samverkan  arbeta  för  dess  mål. 
Till  öfverarkitekt  Hugo  Lindberg  står  Sällskapet  i  tacksamhets- 
skuld för  den  välvilja  h  m  visat  Sällskapet,  främst  genom  att  han 
på  ett  så  verksamt  sätt  bidragit  till  stadsorkesterns  medverkan  vid 
festen. 

Äfven  arkitekt  Gunnar  Stenius  äro  vi  tack  skyldiga  för  det  stora 
intresse  och  den  osparda  möda  han  nedlagt  i  festsalens  smakfulla 
dekorering  och  för  alla  de  praktiska  omsorger,  som  kommit  på  hans 
anpart  i  egenskap  af  öfvermarskalk. 

I  alldeles  särskildt  hög  grad  känner  sig  Sällskapet  förpliktadt  att 
uttala  ett  djupt  kändt  tack  till  alla  de  varmhjärtade  donatorer,  såväl 
affärsfirmor  som  enskilda  personer,  hvilka  genom  förståelsefullt,  fri- 
kostigt ekonomiskt  understöd  gjort  det  möjligt  för  Sällskapet  att 
till  sekeldagen  utgifva  trenne  jubileumsskrifter  samt  att  öfver  hufvud 
kunna  begå  detta  jubileum  på  ett  solennt  och  Sällskapets  sekelgamla 
traditioner  värdigt  sätt.  Ett  vördsamt  tack  frambäres  såväl  till  de 
frånvarande  som  till  de  ärade  herrar  donatorer,  hvilka  vi  hafva  nöjet 
se  närvarande  i  denna  församling. 

Slutligen  återstår  den  angenäma  plikten  att  hälsa  välkomna  Säll- 
skapets ärade  Herrar  Hedersledamöter,  hvilka  hvar  på  sitt  område, 
genom  sin  forskargärning  och  -in  varma  tillgifvenhet  för  Sällskapet, 
gjort  sig  högt  förtjänta  om  detsamma  samt  i  väsentlig  mån  bidragit 
till  att  göra  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  kändt  och  aktadt 
icke  blott  i  hemlandet  utan  äfven  inom  vida  kretsar  i  utlandets  veten- 
skapliga värld.  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  bringar  härmed 
Eder,  dess  ärade  Herrar  Hedersledamöter,  sin  vördsamma  hyllning 
och  sitt  tack  och  vågar  uttala  förhoppningen,  att  allt  framgent  få 
komma  i  åtnjutande  af  samma  värdefulla  stöd  och  medverkan  som 
hittills. 

Ärade  medlemmar  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica!  Jag 
ber  Eder  förena  Er  med  mig  i  en  tacksam,  vördsam  välkomsthälsning 
till  våra  ärade  Herrar  gäster  och  deras  älskvärda  damer! 

Talet  besvarades  af  Kansler  Statsrådet  A.  Donner. 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  103 

Docenten  H.  Federley  frambar  så  de  närvarandes  tack 
till  dem,  som  närmast  burit  arbetets  tunga  vid  förberedelserna 
till  sekeljubileet,  härvid  riktande  sig  till  ordföranden  Docenten 
A.  Palmgren,  fru  Maida  Palmgren  och  sekreteraren  Docenten 
K.  Linkola. 

Generaldirektör  R.  S  i  e  v  e  rs  bragte  Sällskapet  i  följande  ord 
en  hälsning  från  de  gamla  medicinarna: 

M.  D.  M.  H. 

För  50  år  sedan  stod  jag  med  i  den  ynglingakrets,  som  vid  Fauna- 
sällskapets femtioårsfest  samlade  sig  kring  de  män,  hvilka  då  med 
ära  förde  Sällskapets  runor.  Jag  kan  hälsa  från  dem  alla.  Den  jovia- 
liske ordföranden,  Sextus  Otto  Lindberg,  läkaren  och  bryo- 
logen,  stänkte  skämtets  och  gulddosans  korn  vida  omkring.  T  h  i  o- 
d  o  1  f  S  se  1  a  n  sköt  glasögonen  upp  och  fixerade  lika  skarpt  och 
allvarligt  såväl  Lappvikens  patienter  som  plantorna  i  Herbarium  Musei 
fennici.  Frans  Johan  Rabbe  rörde  sig  sprittande  omkring 
i  de  båda  sällskap  han  stiftat,  Faunasällskapet  och  Läkaresällskapet, 
sekreterare  i  det  ena,  redaktör  i  det  andra.  Axel  Palmen  slog 
fåglarnas  flykt  uti  band  och  tankeflykt  i  sina  hänförda  elevers  sinnen. 
Allvarligt,  med  tavastländskt  lugn  planlade  Johan  Petter 
N  o  r  r  1  i  n  sina  banbrytande  växttopografiska  forskningar  och  lärde 
sina  exkurrenter  att  icke  stirra  på  en  enda  planta.  John  Sahl- 
b  erg  rusade,  såsom  den  tredje  generationens  man,  med  sänkt  huvud 
och  svängande  håf  över  fosterlandets  ängar  och  långt  ut  öfver  dess 
gränser.  Mårten  Brenner  trampade,  styf  och  rak  såsom  ännu  i 
dag,  på  lafvarna  på  Höglands  berg.  Viktor  Ferdinand  Bro- 
th  e  r  u  s  begynte  då,  försynt  och  tillbakadragen  som  alltid,  slå  sin 
lejonklo  i  fosterlandets,  ja  hela  verldens  mossor,  och  hans  kollega  i  skol- 
trampets  tjänst,  Hjalmar  Hjelt,  arbetade  på  sitt  betydelse- 
fulla arbete  Conspectus  florae  fennicae.  Då  började  äfven  den  vackra, 
eldiga  ynglingen  Odo  Morannal  Reuter  sina  månghundrade 
publikationer  på  hemipteras  systematik  och  redan  då  höjde  vår 
högtskattade  president  vid  denna  100-årsfest,  Fredrik  Elfving, 
löftesrikt  sitt  huvud  högt  öfver  ungdomsskaran. 

Jag  minnes  våra  tjusande  vandringar  vid  soluppgången  på  Ulrikas- 
borgsbergen  efter  festerna  på  Floradagen.  Vi  gingo  dit  i  äldre  mönster- 
kamraters sällskap  glada  öfver  att  ha  fått  våra  stipendier  och  brinnande 
af  lust  att  utforska  det  vackra  land,  som  i  vårens  ljus  låg  för  våra 
fötter.  Från  studier  i  hem  och  museer  längtade  vi  att  få  omsätta  vårt 
vetande  i  dådkraftig  handling,  att  under  strapatser  och  försakelser 
rycka  nya  delar  af  vårt  land  inom  vetandets  gränser. 

Han  lärde  sig,  den  unga  exkurrenten,  i  denna  krets  att  hålla  hågen 


104  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

varm  för  vetenskaplig  forskning  och  idka  studier  för  studiernas  egen 
skull.  Och  skulle  han,  såsom  det  stundom  skett,  vika  af  från  faunistens 
väg  in  på  läkarens  närbeslägtade  bana,  så  kan  han,  såsom  jag  och 
många  mina  kolleger  djupt  erfarit,  icke  någonsin  släcka  gnistan  från 
ungdomsstudierna  i  Faunasällskapet.  Man  lärde  sig  då  observerandets 
konst,  att  gå  med  öppna  ögon  i  naturen;  af  flygsättet  kände  man  i  en 
blink  fågelns  art;  en  blick  öfver  fältet,  skogen,  nejden  gaf  genast  vid 
handen  växtligheten  på  de  olika  ståndorterna.  Den  blifvande  läkaren 
skärpte  härigenom  sitt  öga  för  särskiljandet  af  detaljer;  scharlakans- 
feberns,  mässlingens,  rubeolans  exantem  yppade  sedan  lättare  sina  sär- 
egenheter; vanan  att  upptäcka  karakteristiska  drag  spårar  lätt  i  den 
sjukes  ansiktsuttryck  själsdrag,  som  lätta  diagnosens  ställande;  seden 
att  låta  blicken  gå  utåt  klargör  för  läkaren  den  sjukes  miljö,  låter 
honom  lättare  öfverskåda  stora  sjuksalar,  iakttaga  omgifvande  hygie- 
niska missförhållanden,  som  kunnat  leda  till   sjukdomens  upprinnelse. 

Det  ligger,  synes  det  mig,  mycken  likhet  mellan  den  botaniske, 
zoologiske  exkurrentens  och  den  praktiske  läkarens  lif.  Båda  röra  sig 
ute,  i  naturen,  i  lifvet,  ofta  under  mödor  och  strapatser,  i  ur  och  skur, 
gå  från  fyndort  till  fyndort,  besöka  lidande  och  sjuka;  båda  med  vida, 
osjälfviska  mål  i  sikte,  önskande  lägga  fosterlandets  fauna  och  flora 
inom  vetandets  sfer,  bringande  hälsa  och  tröst  där  sjukdom  och  elände 
råda.  Af  båda  fordras  det  sinne  för  naturvetenskaplig  forskning,  för 
ideella  värden,  men  äfven  förmåga  af  praktisk  verksamhet,  af  kroppslig 
kraft  och  uthållighet. 

Det  bor  därför  hos  de  läkare,  som  tillsammans  med  zoologer  och 
botanister  begynt  sina  studier,  en  djup  tacksamhet  för  den  entusias- 
mens låga,  som  i  Faunasällskapets  krets  värmt  dem  under  ungdoms- 
åren, och  det  lefver  hos  mig,  som  tyvärr  svikit  den  rena  naturveten- 
skapliga linjen,  en  säker  visshet  om  att  det  starka  intryck  jag  som  yng- 
ling mottog  i  faunisternas  leder  blifvit  för  mig  en  städse  framåt- 
visande  ledstjärna  under  min  långa  läkarbana. 

Jag  är  därför  öfvertygad  om,  att  de  läkareämnen,  som  idag  möjligen 
gömma  sig  i  faunisternas  leder,  skola  b  lif  va  besjälade  af  en  likadan  håg 
för  vetenskaplig  forskning  och  samma  anda  af  hängifvenhet  för  upp- 
gifternas storhet  och  skönhet,  som  i  Fauna-  och  Flora-sällskapets  krets 
tidigare  kommit  oss  äldre  läkaregenerationer  till  godo. 

Öfverarkitekten  Hugo  Lindberg  talade  varmt  och  hög- 
stämt till  naturen. 

Professor  Elfving,  hvilken  som  ung  student  tagit  del  i 
Sällskapets  50-års  fest,  framförde  den  hälsning  som  vid  detta  till- 
fälle av  sekreteraren,  Rektor  M.  Brenner,  öfversändts  till 
100-årsdagen  och  bad  de  unga  i  sin  tur  hälsa  det  släkte  som  efter 


1.  XI.  1921.  Sällskapets  100-årsdag.  105 

andra  50  år  verkade  inom  Sällskapet.  Tillika  varnade  talaren 
för  den  nationella  själföfverskattning,  som  förstorar  betydelsen 
af  det  egna  arbetet  och  skymmer  blicken  för  förtjänsterna  på 
andra  håll. 


Till  sekeldagen  hade,  utom  de  vid  festen  i  Universitetets 
solennitetssal  framförda,  anländt  hälsningar  från  Samfundet 
Folkhälsan  i  svenska  Finland  och  Finska  Hushållningssällska- 
pet samt  särskilda  medborgare  äfvensom  följande  hälsningar 
från  utlandet: 

SVERIGE.  Stockholm:  Kungl.  Svenska  Vetenskapsakademien, 
Riksmuseets  botaniska  afdelning,  Hortus  Bergianus,  Entomolo- 
giska föreningen,  Svensk  Botanisk  Förening,  Prof.  Gunnar  An- 
dersson, Rektor  Axel  Arrhenius,  Prof.  Chr.  Aurivillius,  Dr  Selim 
Birger,  Dr  Hugo  Dahlstedt,  Professor  C.  A.  M.  Lindman,  Prof. 
Einar  Lönnberg,  Prof.  Yngve  Sjöstedt,  Prof.  Alb.  Tullgren; 
Göteborg:  Prof.  L.  A.  Jägersköld;  Lund:  Mendelska  Säll- 
skapet, Prof.  Otto  Nordstedt,  Prof.  Svante  Murbeck;  U  p  s  a  1  a: 
Kungl.  Vetenskaps-Societeten,  Upsala  Universitets  Bibliotek,  Na- 
turvetenskapliga studentsällskapet,  Sodales  Upsalienses  Rutger 
Sernander,  Vilhelm  Arnell,  Sven  Ekman,  Gunnar  Samuelsson; 
L  i  d  i  n  g  ö-B  r  e  v  i  k:  Dr  Oscar  Nordqvist;  Skoghall:  Dr 
Astrid  Cleve-Euler;  V.  Emtervik:  Kontraktsprosten  J.  O, 
Hagström. 

DANMARK.  Kebenhavn:  Det  Kongelige  Danske  Videnskabernes 
Selskab,  Dansk  Naturhistorisk  Förening,  Entomologisk  Förening, 
Prof.  C.  H.  Ostenfeld,  Dr  C.  G.  Johan  Petersen,  Prof.  Eugen 
Warming;  H  i  1  1  e  r  o  d:  Prof.  C.  Wesenberg-Lund;  C  h  a  r  1  o  t- 
tenlund:  Fru  Eva  Moltesen;  Silkeborg:  Herr  P.  Esben- 
Petersen;  Grönland:  Den  Danske  Arktiske  Station  Disko. 

NORGE:  K  r  i  s  t  i  a  n  i  a:  Prof.  J.  N.  F.  Wille;  Bergen:  Bergens 
Museum,  Prof.  Jens  Holmboe;  Tromsö:  Tromsö  Museum; 
Trondhjem:  Kongl.  Norske  Videnskabers  Selskab. 

ESTLAND.  Dorpat:  Naturforscher-Gesellschaft;  Prof.  Guido 
Schneider. 

LATVIA.  Riga:  Universitas  Latviensis,  Naturforscher-Verein,  Let- 
tiska bildningssällskapet. 

TYSKLAND.  Berlin:  Preussische  Akademie  der  Wissenschaften, 
Das  Königliche  Zoologische  Museum,  Gesellschaft  Naturfor- 
schender  Freunde;  B  e  r  1  i  n-D  a  h  1  e  m:  Botanischer  Verein  der 
Provinz  Brandenburg,  Deutsches  Entomologisches  Museum,   Der 


106  Sällskapets  100-årsdag.  1.  XI.  1921. 

Verein  zur  Förderung  des  deutschen  Entomologischen  Institutes, 
Prof.  Adolf  Engler,  Prof.  Ludwig  Diels;  Berlin-S  chöneberg: 
Prof.  Hugo  Conwentz;  Bautzen:  Naturwissenschaftliche  Gesell- 
schaft  Isis;  Bonn:  Naturhistorischer  Verein  der  preussischen  Rhein- 
lande  und  Westfalens,  Niederrheinische  Gesellschaft  fiir  Natur-  und 
Heilkunde;  B  res  1  au:  Schlesische  Gesellschaft  fiir  vaterländi- 
sche  Cultur,  Verein  fiir  schlesische  Insectenkunde;  Dresden: 
Naturwissenschaftliche  Gesellschaft  Isis,  Prof.  Oskar  Drude;  E  r- 
langen:  Physikalisch-medizinische  Gesellschaft;  F  a  1  k  e  n  h  a- 
g  e  n:  Prof.  Friedrich  Dahl;  Freiburg  i.  Breisgau:  Na- 
turforschende  Gesellschaft;  Giessen:  Oberhessische  Gesellschaft 
fiir  Natur-  und  Heilkunde;  Göttingen:  Gesellschaft  der  Wis- 
senschaften;  Hamburg:  Das  Zoologische  Staatsinstitut  und 
Zoologische  Museum,  Der  Naturwissenschaftliche  Verein;  Hel- 
goland: Staatliche  Biologische  Anstalt;  Hirschberg  i  Schl.: 
Riesengebirgs- Verein;  Karlsruhe:  Naturwissenshaftlicher  Ver- 
ein; Kiel:  Naturwissenschaftlicher  Verein  fiir  Schleswig-Hol- 
stein;  Kö  nigsberg  i.  Pr.:  Physikalisch-ökonomische  Gesell- 
schaft; Liibeck:  Naturhistorisches  Museum;  Liegnitz: 
Stadtbaurath  Dr  Theodor  Becker;  Magdeburg:  Museum  fur 
Natur-  und  Heimatkunde,  Naturwissenschaftlicher  Verein;  Mar- 
burg  in  Hessen:  Gesellschaft  zur  Beförderung  der  gesamten 
Naturwissenschaften;  Munchen:  Bayerische  Akademie  der 
Wissenschaften;  Ntirnberg:  Naturhistorische  Gesellschaft; 
Thyrow:  Deutsche  Dendrologische  Gesellschaft. 

ÖSTERR IKE.  Wien:  Akademie  der  Wissenschaften,  Zoologisch-bota- 
nische  Gesellschaft,  Prof.  Alex.  Zahlbruckner,  Prof.  R.  Wettstein; 
Graz:  Naturwissenschaftlicher  Verein  fur  Steiermark;  Inns- 
bruck: Naturwissenschaftlich-medizinischer  Verein. 

UNGERN.  Budapest:  Ungarische  Entomologische  Gesellschaft, 
Königl.  Ungarische  Entomologische  Versuchsstation,  Magyar  nem- 
zeti  muzeum  föigazgatösåga,  Redaktion  der  Ungarischen  Bota- 
nischen Blätter,  Dr  Geza  Horvåth. 

CECHO-SLOVAKIEN.  Prag:  Deutscher  Naturwissenschaftlich- 
Medizinischer  Verein  fiir  Böhmen  »Lotos»,  Societas  entomologica 
Cechoslovenica;    T  r  e  n  c  s  i  n:    Societas  musealis  Trenchiniensis. 

SCHWEIZ.  Basel:  Naturforschende  Gesellschaft,  Schweizerische 
Botanische  Gesellschaft  Prof.  Friedrich  Zschokke;  Geneve:  So- 
ciété  de  Physique  et  d'Histoire  Naturelle,  L' Institut  botanique  et 
1'Herbier  Boissier  de  1'université,  Société  Zoologique  suisse. 

ENGLAND.  London:  Linnean  Society,  Mr  J.  W.  Edwards;  Cam- 
bridge: University  Lecturer  Arthur  George  Tansley. 

FRANKRIKE.  Paris:  Société  de  Géographie;  C  h  e  r  b  o  u  r  g:  So- 
ciété  Nationale   des  sciences   naturelies   et   mathématiques. 


Mötet  den  3  november  1921.  107 

BELG IEN.  B  r  u  x  e  1 1  e  s:  Académie  Royale  des  Sciences,  des  Lettres 
et  des  Beaux-Arts  de  Belgique,  Société  Royale  Zoologique  et  Ma- 
lacologique  de  Belgique. 

HOLLAND.  Amsterdam:  Koninklijke  Akademie  van  Wetenschap- 
pen;  Utrecht:  Provinciaal  Utrechtsch  Genootschap  van  Run- 
sten en  Wetenschappen. 

ITALIEN.  R  o  m  a:  Instituto  e  orto  botanico;  Modena:  Prof.  Johan- 
nes Baptista  De  Toni;  N  a  p  o  1  i :  Instituto  Zoologico;  T  o  r  i  n  o: 
Prof.   Mario    Bezzi;   Triesta:  Museo  Civico  di  storia  naturale. 

SPANIEN.  Zaragoza:  Sociedad  Iberica  de  Ciencias  Naturales, 
Sociedad  Entomolögica  de  Espana. 

PORTUGAL.     L  i  s  b  o  a:  Academia  das  Sciéncias. 

FÖRENTA  STATERNA.  Washington:  Smithsonian  Institution; 
Connecticut,  New  Haven:  The  Connecticut  Academy  of 
Arts  and  Sciences;  Philadelphia:  American  Philosophical  So- 
ciety;  Urbana:  University  of  Illinois,  department  of  Zoology, 
Zoologiae  Professores  in  Universitate  Illinoiensium,  Henry  B. 
Ward. 

ARGENTINA.  La  Platå:  Museo,  Universidad  Nacional  de  La 
Platå. 

OST  INDIEN.  Calcutta:  Asiatic  Society  of  Bengal. 

AUSTRALIEN.   Sydney:  The  Australian  Museum. 


Mötet  den  3  november  1921. 

Ordföranden  öppnade  mötet  med  följande  ord:  »Medlemmar 
af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica!  Vårt  Sällskap  samlas  till 
sitt  första  möte  under  dess  andra  sekel.  Vårt  Sällskaps  första  dag, 
dess  stiftelses  dag,  gick  ut  i  den  fosterländska  samlingens,  hän- 
förelsens tecken.  Över  dess  första  sekeldag  har  hvilat  samman- 
hållningens, endräktens  styrka.  I  en  värld  af  split  och  hat  hålle 
vetenskapens,  sanningens  ande  vakt  kring  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica!  Lyse  forskningens  heliga  låga  dess  framtida  väg 
till  gagn  för  vetande  och  fosterland!» 

Dr  R.  F  o  r  s  i  u  s  och  kustos  R.  F  r  e  y  framlade  å  Entomolo- 
giska klubbens  vägnar  3.  häftet  av  dess  publikation  Notulae 
entomologicae,  vilket  vördsamt  tillägnats  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica  och  utgivits  till  sekeldagen. 

Professor  A.  Luther    meddelade,  att  han  sommaren   1921 


108  Smärre  meddelanden.  3.  XI.  1921. 

vid  Tvärminne  zoologiska  station  anträffat  den  tidigare  endast 
från  en  ostronbank  vid  Ostende  kända  hydroidpolypen  Proto- 
hydra  kuckarti  (jämför  Acta  Soc.  F.  Fl.  Fenn.  52,  N:o  3). 

Forstmästare  J.  M  o  n  t  e  1 1  anmälde  ett  fynd  av  storlabben 
(Catharacta  skua)  från  Enontekis. 

Doktor  I.  H  o  r  1 1  i  n  g  förevisade  en  färgvarietet  av  Urina- 
tor stellatus  (Brunn.),  skjuten  d.  4  okt.  1921  i  Porkala,  Nyland. 
Fågeln,  en  ef,  har  hela  undersidan  rostfärgad;  även  halsens  sidor 
och  stjärten  undertill  äro  svagt  rostfärgade,  övre  delar  med 
svagt  rostfärgade  fjäderbräm.  Befinner  sig  i  övergångsdräkt  med 
en  smal,  brun  sköld  på  framhalsen  och  är  ljust  punkterad  kring 
näbbroten.  Näbben  ej  uppåtböjd.  I  litteraturen  finnes  ej  så- 
dan färgvarietet  av  smålommen  tidigare  beskriven. 

Student  Håkan  Lindberg:  En  för  vårt  faunaområde 
tidigare  okänd  knappare,  Athous  mutilatus  Rosenh.,  påträffades 
i  juni  månad  1921  av  direktör  Th.  Grönblom  på  Runsala 
invid  Åbo.  Arten  iakttogs  på  en  ekstam  i  närheten  av  Choraei 
källa.  — A.  mutilatus  äger  en  tämligen  vidsträckt  utbredning  i 
västra  och  mellersta  Europa,  men  synes  allestädes  förekomma 
sällsynt.  Den  påminner  genom  sin  svarta  färg  om  A.  niger  L. 
och  Agriotes  aterrimus  L.,  men  skiljes  lätt  genom  halssköldens 
form,  behåringen  etc.  Det  förevisade  exemplaret  har  av  dir. 
G  r  ö  n  b  1  o  m  överlämnats  till  entomologiska  museet. 

Student  Jarl  Carpelan:  Callimorpha  menetriesii  Ev. 
återfunnen.  Den  8  juli  1913  (Meddelanden  40,  sid.  47)  infånga- 
des söder  om  Kuopio  en  för  den  europeiska  lepidopterfaunan 
ny  art,  Callimorpha  menetriesii  Ev.,  som  tidigare  anträffats 
endast  i  mellersta  Asien.  Den  29  juni  1921  togs  arten  5—6  mil 
NE  om  den  tidigare  fyndorten,  nämligen  av  forststud.  V.  S  a  n  d- 
ström  i  Martonvaara  kronopark  av  Polvijärvi  socken  i  norra 
Karelen,  ung.  1.5  km  NE  om  Lipaslampi  lilla  skogssjö.  Vid 
huggning  av  en  s.  k.  kontrollinje  genom  kronoparken  hände  det, 
att  i  ett  mycket  stort  och  snårigt  grankärr  fjärilen  fladdrade 
ned  från  toppen  av  en  mindre  gran,  då  trädet  fälldes.  Exempla- 
ret, en  $,  var  till  följd  av  den  regniga  och  kyliga  väderleken 
mycket  slött. 


3.  XI.  1921.  Carpelan.  -  Hellen.  —  Krogerus.  109 

Vegetationen  i  trakten  är  mycket  fattig.  Av  trädslag  finnes 
granen  så  gott  som  överallt,  därtill  komma  asp  och  björk  samt 
på  torrare  ställen  tall. 

Amanuens    W.    Hellen:     Sju    för    Finland   nya   skalbaggar. 

1.  Pliilonthus  finmarkicus  Munst.  Flere  ställen  i  finska  och 
ryska  Lappmarken. 

2.  Quedius  arcticus  Munst.  Flere  ställen  i  finska  och  ryska 
Lappmarken. 

3.  Quedius  microps  Grav.    Viborg  (E.  Thuneberg). 

4.  Carpophilus  decipiens  Horn.  Tammerfors  (Th.  Grönblom); 
H:fors  (V.   Karvonen  och  Å.  Schoultz). 

5.  Ptinus  dubius  Sturm.  Pargas  (O.  M.  Reuter);  Finström 
och  Nystad  (W.  Hellen). 

6.  Hylophilus  nigrinus  Germ.    Terijoki   (V.    Lampe). 

7.  Exochomus  flavipes  Thunb.    Terijoki  (V.  Lampe). 

Lektor  Rolf  Krogerus:  För  Finlands  fauna  nya  skal» 
baggar  från   Ladoga=Karelen   och    Karelska  näset. 

1.  Dyschirius  impuncti pennis  Daws.,  av  föredragaren  tagen 
den  17  juli  1921  på  en  sandig  strand  av  Ladoga  vid  Taipale  i 
Metsäpirtti.  Arten  är  tidigare  funnen  vid  Svir  utanför  Finlands 
naturhistoriska  område. 

2.  Anthobium  sorbi  Gyll.,  den  9  juli  1921  tagen  av  föredraga- 
ren på  blommor  i  en  lund  inom  Impilahti  socken. 

3.  Hylophilus  (Pseudeuglenes)  pentatomus  Thoms.,  tagen  av 
föredragaren  i  ett  honexemplar  den  23  juli  1921  på  en  björk- 
stubbe i  Taubila  park  inom  Pyhäjärvi  socken.  Arten  är  beskri- 
ven av  Thomson  år  1864  efter  ett  ex.  från  Småland.  Ett 
andra  ex.  uppgives  avj.  Sahlberg  vara  taget  år  1873  i  Yläne 
(Meddelanden  F.  Fl.  F.  1881).  men  har  icke  kunnat  återfinnas. 
Hanen  är  obekant. 

4.  Trachyphloeus  spinimanus  Germ.,  tagen  av  R.  F  o  r  s  i  u  s 
den  21  juli   1921   i   Rautu. 

5.  C eutorr hynehus  (Sirocalus)  pulvinatus  Gyll.,  tagen  av  före- 
dragaren å  torr  mark  i  Metsäpirtti.  Arten  har  tidigare  uppgivits 
från  Finland,  men  äro  exemplaren  felbestämda. 


110  Krogerus.  —  Suomalainen.  3.  XI.  1921. 

6.  Ceutorrhynchus  (Sirocalus)  hampei  Bris.,  tagen  av  före- 
dragaren den  20  juli  1921  på  Berteroa  incana  i  Rautu. 

7.  Ceutorrhynchus  ignitus  Germ.,  tagen  20 — 22  juli  1921  av 
föredragaren  samt  R.  F  o  r  s  i  u  s  och  A.  W  e  g  e  1  i  u  s  på  Berteroa 
incana  i  Rautu. 

8.  Bagous  glabrirostris  Hbst.  v.  collignensis  Hbst.,  tagen  av 
föredragaren  och  A.  W  e  g  e  1  i  u  s  den  26  juli  1921  på  Stratiotes 
aloides  invid  Kexholm. 

9.  Elleschus  scanicus  Payk.  v.  pallidesignatus  Gyll.,  tagen  till- 
sammans med  huvudarten  av  föredragaren  och  R.  F  o  r  s  i  u  s 
invid  Kexholm. 

10.  Apion  spencei  Kirby,  tagen  av  föredragaren  den  8  juli  1921 
på  Vida  cracca  i  Impilahti.  Tidigare  uppgivna  exemplar  fel- 
bestämda. 

Lehtori  E.  W.  Suomalainen:  Suomelle  uusi  lintulaji, 
keltahempponen,  Serinus  canaria  germanicus  Laubmann.  Tai- 
teilija  M.  Karppanen  huomasi  8.  VI.  1921  Kuopion  pitäjän 
Haminalahdessa,  asuntonsa  lähellä  olevassa  metsikössä  (»Heimo- 
lan  petäikkö»)  oudon  linnun  korkean  kuusen  latvaoksilla  laulele- 
van  äänellä,  joka  muistutti  vihreävarpusta.  Lintu  lauloi  ahke- 
rasti  ja  oleskeli  aina  korkeiden  havupuiden  latvuksissa  sekä 
yleensä  vihreävarpusten  joukossa.  Kerran  kun  Karppanen 
tapansa  mukaan  sai  äänellään  houkutelluksi  peipposia,  vihreä- 
varpusia  y.  m.  lintuja  lähelleen,  laski  tuo  outokin  ålas,  mutta 
kuusen  oksan  toiselle  puolen  vähän  piiloon.  Kuitenkin  K.  sai 
tällöin  todetuksi,  etta  sillä  on  paksu  nokka  ja  lennossa  näkyy 
keltasta  seljässä.  —  26.  VI.  K.  ampui  linnun. 

Näin  talteensaatu  yksilö  näyttää  olevan  Serinus  canaria 
germanicus  Laubmann,  nuorempi  uroslintu,  varit  övat  jo  kesä- 
auringon  vaikutuksesta  vähän  haalistuneet.  Vaikka  pesimistä 
ei  huomattu,  tuntuu  todennäköiseltä  etta  tämä  harvinaisuus 
olisi  voinut  pesiäkin,  siksi  kauan  se  parhaaseen  pesimisaikaan 
oleskeli  paikkakunnalla.  —  Löytö  on  sangen  huomattava  sikäli, 
etta  koko  Fenno-Skandiasta,  Ruotsista,  on  vain  kaksi  epä- 
varmaa  tietoa.  Tanskassakaan  ei  ole  täta  lintua  huomattu 
enempää  kuin  kaksi  kertaa.     Mutta   jo    Länsi-Preussissa  se  on 


3.  XI.  1921.  Suomalainen,  Turdus  merula.  111 

luonteenomainen  laji,  Pommerissa  se  ei  ole  harvinainen  ja  Bran- 
denburgissa  (esim.  Berlinin  tienoilla)  se  on  yleinen  (Hartert:  »Die 
Vögel  der  paläarktischen  Fauna»  I,  s.  83).  Lukuisat  havainnot, 
joita  Saksassa  on  tehty  n.  60:nä  viime  vuonna,  osoittavat  lajin 
olevan  levenemässä  pohjoiseen  päin.  Aiemmin  oli  se  nim.  tun- 
nettu  vain  Saksan  lounaisosista,  ollen  esim.  Frankfurtin  (a.  M.) 
seuduilla  yleinen.  Voidaan  olettaa,  etta  nyt  Suomesta  löydetty 
yksilö  oli  myöskin  noita  levenemiseen  taipuvaisia,  se  oli  vain  sat- 
tumalta  jostakin  syystä  tullut  asettuneeksi  kovin  kauas  varsi- 
naiselta  nykyiseltä  levenemisrajalta. 

Ehdotan  linnun  suomenkieliseksi  nimeksi  »keltahempponen», 
vastaava  ruotsinkielistä  nimitystä  »gulhämpling».  —  Karppanen 
on  lahjoittanut  löytönsä  »Kuopion  Luonnon  Ystäväin  Yhdistyk- 
sen»  kokoelmiin. 

Lehtori  E.  W.  Suomalainen:  Mustarastas  (Turdus 
merula  L.)  pesinyt  Pohjois=Savossa.  Tiedot  mustanrastaan  pesi- 
misestä  Suomessa  övat  sangen  vähäiset.  Niinpä  »Suomen  Luu- 
rankoisten»  mukaan  (siv.  79)  on  pesiä  löydetty  vain  kahdesti, 
nim.  Nurmijärvellä  1893  ja  Tammelassa  1894.  Pesimisaikaan 
un  lisäksi  lintuja  nähty:  »Haminalahdessa  ja  Puijolla  kesällä 
1852»,  muita  epävarmempia  mainitsematta.  Näihin  niukkoihin 
tietoihin  on  hyvin  tervetullut  lisa  kouluneuvos  ja  kansanopiston- 
johtaja  Hj.  Mikanderin  tekemä  havainto  Kuopion  pitäjän 
Koivumäeltä,  jossa  mustarastas  huomattiin  kesällä  1921.  Seu- 
raavat  lainaukset  hra  Mikanderin  kirjeestä  lienevät  paikal- 
laan:  »Mustarastas,  jonka  hyvin  tunnen  Soröstä,  Tanskasta, 
v:lta  1903,  lauleli  iltaisin  ja  aamuisin  Koivumäen  kansanopiston 
puistossa  koko  alkukesän,  vielä  juhannuksena  ja  siitä  vielä  kol- 
misen  viikkoa  eteenpäin.  Ajelin  takaa  laulajaa,  mutta  en  pääs- 
syt  niin  lähelle  etta  varmasti  olisin  sen  saanut  nähdäkseni,  kun 
äkkiä  huomasin  naaraksen  aivan  ulkorakennuksen  takana  hätäi- 
levän  kissan  läsnäoloa.  Seurailin  sitä  sitten  useampana  päivänä 
pensaikossa  suon  varrella,  mutta  en  ollut  niin  tarmokas,  etta 
olisin  löytänyt  pesää.  Vaan  etta  sillä  oli  pesä  ja  poikaset,  siitä 
olin  varma.  Lintu  tiuskutteli  äänellä,  joka  oli  aivan  kuin  se 
kimakka  ääni,  mikä  syntyy  taottaessa  pajassa,  ja  perään  tuli 


112  Suomalainen.  -  Montell.  3.  XI.  1921. 

sitten  aina  rastaan  tavallinen  räkätys  lyhyesti.  Pyrstöään 
viputti  myös  kuten  rastas  ainakin.  Vari  musta,  nokka  keltanen. 
Koiras,  jota  en  saanut  nähdä,  lauloi  mitä  ihanimmin,  pannen 
siihen  myötäänsä  erään  kolmijaksoisen  huiluäänen.  Poikani, 
ylioppilas  Aarne  Mikander,  sanoi  kuulleensa  sen  myöskin 
Kurkimäen  luona.  Se  oli  siinä  tapauksessa  toinen  —  matkaa 
Kurkimäelle  on  Koivumäeltä  n.  8  km.  Mahdollista  on,  etta 
Koivumäelläkin  oli  kaksi  laulajaa,  siltä  joskus  kuulosti.» 

Vaikkei  siis  hra  Mikander  in  onnistunutkaan  löytää  pesää 
voimme  kuitenkin  pitää  varmana,  etta  mustarastas  on  pesinyt 
kesällä  1921  Kuopion  pitäjän  Koivumäellä  ja  ehkä  myöskin 
Kurkimäellä  samassa  pitäjässä. 

Forstmästare  Justus  Montell:  Carex  microstachyoides 
m.  (C.  dioica  L.  X  heleonastes  Ehrh.)  hybr.  n. 

Culmi  15 — 20  cm,  robustiusculi,  rigidi,  basi  arcuatuli,  saturate 
glaucovirides.  Folia  intima  parte  vaginali  atrogrisea.  Rostrum 
rimosum. 

Strån  vid  basen  något  bågböjda,  tämligen  grofva  och  styfva, 
15 — 20  cm  höga,  mörkt  blågröna.  Basalslidor  svartgrå.  En  del 
fruktgömmen  med  springa  längs  sprötet. 

Efter  att  under  flere  somrar  förgäfves  hafva  sökt  bastarder 
mellan  den  i  Muonio  rätt  allmänna  Carex  heleonastes  Ehrh.  och 
närastående  arter,  i  främsta  rummet  C.  canescens  L.  och  C.  tenui- 
flora  Wg.,  hvilka  ofta  i  stor  ymnighet  uppträda  tillsammans 
med  denna  art,  lyckades  jag  slutligen  senaste  sommar  (1921) 
finna  en  bastard,  i  hvilken  C.  heleonastes  utan  tvifvel  ingår. 
Den  andra  ingående  arten  var  emellertid  ingendera  af  de  ofvan 
nämnda,  utan  C.  dioica  L. 

Fyndet  gjordes  den  7  juli  på  Lompolovuoma  mosse  ej  långt 
från  Muonio  kyrkoby.  Bastarden  förekom  rätt  ymnigt  tillsam- 
mans med  föräldrarna  på  sumpig  mark  rundt  en  större  Sphagnum- 
tufva.  Vegetationen  bestod  för  öfrigt  af  Carex  canescens,  C. 
chordorhiza,  C.  rostrata  v.  borealis,  C.  irrigua,  Eriophorum  alpi- 
num,  Equisetum  palustre,  Triglochin  palustre  och  Pinguicula 
vulgaris  samt  obetydligt  mossor.  På  tufvan  växte  Rubus  chamae- 
morus,   Andromeda  polifolia,  Oxycoccus  microcarpus,  Empetrum 


3.  XI.  1921.  Montell,  Epilobium  Bonsdorffi.  113 

nigriim,  Myrtillus  uliginosa,  Salix  myrtilloides,  S.  lapponum, 
S.  phylicifolia  och  Betala  nana. 

Bastarden,  som  helt  naturligt  starkt  påminner  om  C.  micro- 
stachya  Ehrh.  (C.  canescens  x  dioica),  väckte  genom  sin  mörka 
färg  min  uppmärksamhet,  hvarför  jag  genast  anställde  en  nog- 
grann jämförelse  mellan  denna  och  de  på  platsen  växande  arterna. 
Därvid  visade  det  sig,  att  såväl  strånas  och  bladens  som  slidor- 
nas  färg  hos  hybriden  fullkomligt  öfverensstämde  med  C.  heleo- 
nastes,  hvaremot  färgen  hos  C.  canescens  var  betydligt  ljusare 
och  äfven  i  öfrigt  en  annan.  Vid  undersökning  med  lupp  fann 
jag  vidare,  att  en  del  fruktgömmen  voro  försedda  med  en  mer 
eller  mindre  tydlig  springa  längs  sprötet,  en  karaktär  som  finnes 
hos  C.  heleonastes,  men  saknas  hos  C.  canescens.  Det  står  sålunda 
utom  allt  tvifvel,  att  C.  heleonastes  ingår  i  denna  hybrid.  C. 
brunnescens  Poir.,  som  ju  äfven  har  en  springa  längs  sprötet,  kan 
naturligtvis  ej  tänkas  ingå,  då  denna  art  utmärker  sig  genom  sin 
ljusa,  rent  gröna  färg.  Den  förekom  dessutom  alls  icke  på  platsen 
eller  ens  i  närheten. 

Denna  hybrid  torde  ej  tidigare  vara  känd,  men  då  den  habi- 
tuellt  är  förvillande  lik  C.  canescens  x  dioica,  och  då  strånas  och 
bladens  färg,  som  hos  den  lefvande  växten  är  synnerligen  starkt 
iögonenfallande,  tyvärr  inte  lika  tydligt  framträder  hos  prässade 
exemplar,  är  det  alls  icke  osannolikt,  att  en  del  af  de  herbarie- 
exemplar,  som  gå  under  namnet  C.  canescens  x  dioica,  tillhöra 
denna  hybrid. 

Med  tanke  på  dess  stora  likhet  med  C.  microstachya  föreslår 
jag  för  denna  hybrid  namnet  C  ar  ex  microstachyoides. 

Forstmästare  Justus  Montell:  Epilobium  Bonsdorffii 
m.  (E.  hypericifolium  Tausch.  X  montanum  L.)  hybr.  n. 

Caulis  valde  ramosus.  Folia  petiolata,  inaequaliter  serrata. 
Flores  pedunculati,  magni,  albi  vel  subrubescentes. 

Starkt  grenig.  Blad  skattade,  ojämnt  sågade.  Blommor  stora, 
hvita  eller  svagt  rödletta. 

Våren  1919  erhöll  jag  af  doktor  A.  von  Bonsdorffpå 
Nummela  frön  af  ett  stort  antal  inhemska  och  utländska  växter, 
bl.  a.  Epilobium  hypericifolium  Tausch.,  hvilka  jag  samma  vår 

8 


114  Montell.-  Eklund.  3.XI.  1921. 

utsådde  i  min  trädgård  i  Muonio.  Jämte  E.  hypericifolium,  af 
hvilken  ett  mycket  stort  antal  plantor  utvecklade  sig,  uppkommo 
äfven  några  individ  af  E.  montanum  L.  Bägge  arterna  trifdes 
utmärkt  och  satte  rikligt  frukt.  Fröna  fördes  af  vinden  till  olika 
delar  af  trädgården,  där  följande  vår  talrika  plantor  utvecklades. 
Sommaren  1921  uppträdde  bägge  arterna  i  ännu  större  ymnighet 
än  föregående  år,  och  jämte  dem  ett  stort  och  frodigt  exemplar, 
som  utan  tvifvel  uppkommit  genom  korsning  mellan  dessa  arter. 

Epilobium  hypericifolium  skiljer  sig  som  kändt  från  E.  monta- 
num hufvudsakligen  genom  sina  tydligt  skaffade,  fullkomligt 
helbräddade  blad  och  sina  större,  till  färgen  hvita  eller  svagt 
rödletta  blommor.  Dessutom  är  bladformen,  såvidt  jag  kunnat 
finna,  något  olika  hos  de  bägge  arterna.  Bladen  hos  E.  monta- 
num tyckas  nämligen  oberoende  af  deras  bredd,  som  ju  varierar 
rätt  betydligt,  vara  trubbigare  eller  kanske  rättare  mindre  lång- 
spetsade  än  hos  E.  hypericifolium. 

Det  hybrida  exemplaret  är  starkt  grenigt.  Dess  blad  äro  af 
samma  form  som  hos  E.  hypericifolium,  men  sågade,  dock  ej  på 
långt  när  så  starkt  sågade  som  hos  E.  montanum.  Några  blad 
äro  ställvis,  isynnerhet  närmare  basen,  helbräddade.  Blom- 
morna äro  af  samma  storlek  och  färg  som  hos  E.  hypericifolium. 
Frösättningen  svag. 

E.  hypericifolium,  som  till  först  anträffats  på  Donnersberg  i 
Böhmen  och  veterligen  ingenstädes  har  en  allmännare  utbred- 
ning, anses  af  en  del  författare  blott  vara  en  mutation  af  E.  mon- 
tanum —  en  högst  anmärkningsvärd  sådan  i  så  fall!  Den  är  vid 
kultur  fullt  konstant.  Såväl  de  stora,  hvita  blommorna  som  de 
fullkomligt  helbräddade   bladen   förblifva  ständigt  oförändrade. 

Som  en  ringa  gärd  af  tacksamhet  har  jag  uppkallat  denna 
hybrid  efter  doktor  von  Bonsdorff,  vårt  lands  kanske 
mest  intresserade  odlare  af  vilda  växter. 

Student  0 1  e  Eklund:  Boletus  luridus  Schaeff.  och  Par* 
melia  acetabulum  (Neck.)  Dub.  från  Ab,  Korpo.  Under  en  ut- 
flykt till  en  ekdunge  invid  Strömma  gård  inom  Långviksområdet 
den  13  augusti  1921  lade  lektor  E.  W.  E  h  r  m  a  n  och  jag  märke 
till  en  Boletus-art,  vilken  visade  sig  tillhöra  B.  luridus  Schaeff. 


3.  XI.  1921.    Eklund,  Boletus  luridus  och  Parmelia  acetabulum.  115 

(Tubiporus  Karst.).  Arten  är  ytterst  sällsynt  i  vårt  land,  hos  oss 
tidigare  tagen  blott  en  enda  gång.1  Hos  P.  A.  Karsten: 
Mycologia  Fennica,  pars  tertia,  Basidiomycetes,  s.  246,  läses: 
»In  qverceto  in  insula  Koitta  haud  procul  ab  oppido  Nådendal 
semel  mense  junio  1862  nobis  visus».  Tyvärr  voro  de  exx.  (växande 
i  en  grupp  om  5  ind.  invid  roten  av  en  större  ek)  vi  anträffade 
mycket  illa  angripna  av  insektlarver,  varför  en  konservering  ej 
var  möjlig. 

Boletus  luridus  är  utmärkt  genom  den  gråaktigt  bruna  hatten, 
de  rödgulskiftande  pormynningarna  och  den  upptill  vackert 
gula  (och  ofta  svagt  nätådriga),  nedtill  rödbruna  foten,  vars 
finkorniga  yta  är  len  som  sämsk.  Porlagret  blir  vid  tryck  eller 
stöt  nästan  omedelbart  mycket  mörkt  grönblått,  och  det  gul- 
aktiga köttet  antager  vid  brytning  hastigt  en  till  en  början 
klart  himmelsblå  färg,  som  småningom  mörknar  och  blir  oren. 
Svampen  är  en  bland  värt  lands  giftigaste. 

I  samma  ekdunge  gjorde  jag  omkring  en  månad  tidigare 
(14.  VII.  1921)  ett  fynd  av  den  särdeles  vackra  och  sällsynta 
Parmelia  acetabulum  (Neck.)  Dub.,  vilken  1875  av  professor 
Fr.  E  1  f  v  i  n  g  togs  (som  ny  för  landet)  i  Ab,  Karuna.  An- 
gående lavens  utbredning  i  Finland  hänvisas  till  H  ä  y  r  é  n  s 
uppsats  i  Medd.  Soc.   F.   Fl.   Fenn.  44,  s.   128. 

Arten  anträffades  av  mig  på  en  gammal  ek  tämligen  rikligt 
tillsammans  med  Parmelia  sulcata  (cp),  P.  olivacea  (pc),  Physcia 
pulverulenta  (st  pc)  och  Anaptychia  ciliaris  (cpp).  Den  var  steril. 
Dr  Ernst  Häyrénhar  godhetsfullt  bestämt  densamma 
ävensom  granskat  och  bestämt  ett  antal  andra  i  denna  nejd 
insamlade  lavar.  Jag  ber  att  fa  uttala  mitt  tack  härför.  På  samma 
ek  växte  bl.  a.  Evernia  prunastri,  Ramalina  fraxinea,  R.  farinacea, 
Calicium  sp„  Lepraria  flava,  Pertusaria  amara,  Cladonia  sp.  (helt 
unga  phyllocladier)  m.  fl.  samt  Leucodon  sciuroides  (pc)  och  ung 
Stereodon  cupressiformis  (pcc). 

I   detta    sammanhang  må  ytterligare  annoteras  ett  fynd  av 


1  Sommaren    1922  (17.   VII)    iakttog  jag    ett  ex.    inom    märgelgebitet 

vid   Skofatt:   Mjölknäs  (Långviksomr.).  Professor  Elfving  uppger  sig 

hava  som  skolgosse  iakttagit  arten  på  Hirvensalo  vid   Åbo.    Tillagt  vid 
tryckningen. 


116  Eklund.  -  Forsius.  3.  XI.  1921. 

Physcia  aquila  (Ach.)  Nyl.  på  Aspö  i  Korpo  södra  skärgård. 
Arten  växte  (st  pc)  på  en  lodrät,  mot  ESE  exponerad  klippyta 
nära  havet  tillsammans  med  Anaptychia  ciliaris  v.  saxicola. 

Ännu  kan  omnämnas  ett  fynd  av  den  sällsynta  Squamaria 
cartilaginea  (Westr.)  (det.  E  d  v.  A.  W  a  i  n  i  o)  i  Långviksområ- 
det på  Steugholm  (täml.  vidsträckta,  rikt  fruktbärande  exx. 
på  en  horisontal  bergyta).  Därjämte  må  anföras  en  lokal  för  den 
i  sydligaste  Finland  sällsynta  Nephroma  arcticum,  som  (fertil) 
i  ymnighet  växer  på  Lempersjö  på  en  mot  NE  vettande,  be- 
skuggad, starkt  sluttande  klippyta  tills,  med  bl.  a.  Peltigera 
aphthosa,  P.  polydactyla,  C  ladonia  uncialis,  Cl.  silvatica,  Stereo- 
caulon  paschale,  Sphaerophorus  cor alloides,  Cetraria  islandica, 
C.  aculeata  m.  fl.  samt  mossor,  såsom  Polytrichum  commiine, 
P.  attenuatum!,  Bartramia  crispa,  Hylocomium  proliferum,  Dicra- 
num  longifolium!  m.  fl.  (de  med  !  utmärkta  äro  bestämda  av 
prof.  V.  F.  Brotherus). 

Rättelse.  I  min  uppsats  Vegetationen  å  Vidskär  och  Jurmo 
(Ab,  Korpo),  Medd.  47,  ss.  178—215,  har  genom  ett  förbiseende 
Isatis  tinctoria  icke  upptagits  för  Huvudskär  i  artförteckningen 
(sid.  212,  kolumn.  C).  I  stället  för  det  vågräta  strecket  bör  stå 
1  +;  därjämte  bör  följaktligen  summa  formarum  för  Huvudskär 
vara  152  i  st.  för  151.  Vidare  bör  i  artförteckningen  å  sid.  211 
den  antropochora  Atriplex  patulum  vara  utmärkt  med  !  Sid. 
205,  rad  3  uppifrån,  står  Carex  canescens  x  echinata;  bör  hellre 
vara  Carex  canescens  x  stellulata. 

Doktor    R  u  n  a  r   Forsius:    Hymenopterologiska  notiser. 

Under  en  sommaren  1921  tillsammans  med  lektor  Rolf  Kro- 
gerus och  lektor  Axel  Wegelius  företagen  entomolo- 
gisk  exkursionsresa  till  Karelska  näset  lyckades  det  mig  att  göra 
ett  antal  hymenopterfynd,  som  kunna  påräkna  intresse.  Några 
av  dessa  arter  äro  för  vår  fauna  nya  eller  bekräfta  fynd,  som  av 
en  eller  annan  anledning  ansetts  osäkra,  andra  äro  ägnade  att 
öka  kännedomen  om  vissa  sällsyntare  arters  utbredning  i  landet. 
Då  exkursionen  stördes  av  ogynnsam  väderlek,  är  det  all  anled- 
ning att  antaga,  att  Karelska  näset  fortfarande  har  att  erbjuda 
mycket  av  intresse  för  hymenopterologer.     Intresserade  exkur- 


3.  XI.  1921.  Forsius,  Hymenopterologiska  notiser.  117 

renter  uppmanas  därför  att  vid  tillfälle  rikta  sin  uppmärksamhet 
på  denna  vår  landbrygga  till  Mellaneuropa.  Av  M  o  r  a  w  i  t  z 
anteckningar  frän  gränstrakterna  söder  om  Systerbäck  fram- 
går, att  många  sydliga  arter  med  all  sannolikhet  kunna  påträf- 
fas också  i  Finland.  Jag  önskar  alldeles  speciellt  länka  uppmärk- 
samheten på  gränssocknarna  Metsäpirtti,  Rautus,  Mohla,  Valk- 
järvi  och  Kivinebb,  där  enligt  min  tanke  de  rikaste  fynden  äro 
att  vänta.  Så  snart  de  politiska  förhållandena  det  medge,  borde 
dessa  trakter  framom  andra  av  Sällskapets  exkurrenter  beaktas. 

Megachile  bombycina  Pall.  Den  24.  7.  1921  fann  jag  i  Pyhä- 
järvi  (Vib.  1.),  Taubila,  en  t  av  denna  art  på  en  liggande,  mur- 
ken  björkstam.  Ehuru  honan  tvenne  gånger  uppskrämdes,  vid 
försök  att  med  en  håv  infånga  densamma,  återvände  den.  Jag 
förmodar  därför,  att  den  hade  sitt  bo  i  stammen,  som  företedde 
hål  av  lämplig  storlek  i  barken.  Enligt  vänligt  meddelande  av 
magister  A.  Pulkkinen  har  denne  senaste  sommar  tagit 
några  exemplar  av  arten  i  Metsäpirtti,  Vaskela.  Den  är  tidigare 
funnen  blott  trenne  gånger  i  landet. 

Dioxys  tridentata  Nyl.  Denna  art  är  tidigare  från  vårt  land 
känd  blott  från  Sakkola,  där  den  av  Nyländer  beskrivna 
hanen  togs  av  A  p  p  e  1  b  e  r  g.  En  r'  togs  av  mig  17.  7.  1921  i 
Metsäpirtti  med  slaghåv  på  en  mager  äng  tätt  intill  dynerna  vid 
Kirvesniemi  by.  Magister  Pulkkinen  har  tagit  4  exx.  i  samma 
socken,  Vaskela,  24.  6.-4.  7.  1921. 

Andrena  marginata  F.  (=  cetii  Schr.).  Är  tidigare  från  vårt 
land  blott  känd  från  Valkeala  (L.  Hjelt).  Jag  fann  flere  honor 
samma  dag  och  på  samma  ställe  som  föregående  art  (på  Knaiitia 
och  Thymus  serpyllum)  samt  dessutom  trenne  honor  i  Rautus, 
Leinikylä,  på  Knaiitia  21. — 22.  7.  1921.  Arten  byggde  på  först- 
nämnda lokal  i  dynsanden,  där  denna  av  vegetationen  (Thymus 
etc.)  något  fixerats. 

A.  nigriceps  K.  Arten  omtalas  av  J.  Sahlberg  (Meddelan- 
den 15,  p.  173)  från  Karelska  näset  utan  angivande  av  någon 
närmare  fyndort.  Då  densamma  saknats  i  U.  F.  M.  har  man  tänkt 
sig  möjligheten  av  att  den  varit  felaktigt  bestämd  e.  dyl.  Emel- 
lertid har  Sahlberg's  uppgift  vunnit  en  viss  bekräftelse  av 
tvenne  fynd  från  senaste  sommar.    Jag  fann  en  hona  på  blom- 


118  Forsius,  Hymenopterologiska  notiser.  3.  XI.  1921. 

mande  bovete  20.  7.  21,  och  följande  dag  lyckades  det  mig  att 
gräva  fram  en  annan  ur  boet  i  ett  sandigt  landsvägsdike,  båda 
i    Rautus,    Leinikylä. 

A.  tibialis  K.  Tidigare  känd  i  ett  rf -exemplar  från  Sakkola 
(Grönblom).  Jag  fann  tre  dcf  i  Metsäpirtti,  Kirvesniemi,  17.7. 
1921,  och  i  Rautus  voro  honorna  till  denna  art  allmänna  på 
blommande  bovete  och  byggde  talrikt  i  banvallen  mellan  Rautu 
och  Raasuli  stationer,  där  också  hanar  rikligt  sågos.  Den  flög 
också  på  Calluna,  Knautia  och  Thymus  serpyllum.  På  sist- 
nämnda ställe  eftersattes  den  ivrigt  av  rovflugan  Laphria  flava, 
som  ofta  sågs  utsuga  honor  av  biet. 

A.  argentata  Sm.  (  =  proxima  Nyl.).  Denna  art  förefaller  att 
vara  mycket  allmännare  i  Finland  än  vad  man  tidigare  antagit. 
S  i  e  w  e  r  s  tog  arten  på  Högland  och  Krogerus  har  insam- 
lat den  i  Rautus,  Valkjärvi  och  Mohla.  Jag  har  funnit  den  i 
Lappvik,  Tvärminne  (talrikt),  Pyhäjärvi  (Vib.  1.),  Sakkola  och 
Metsäpirtti   (sparsamt)  samt   Rautus  (talrikt). 

Nomada  argentata  H. -S.  (  =  brevicornis  Mocs.).  Detta  snyltbi  är 
nytt  för  Finlands  fauna.  Jag  fann  17.7.  1921  en  hane  och  en  hona 
i  Metsäpirtti  tillsammans  med  värddjuret  Andrena  marginata  F. 

Biastes  truncatus  Nyl.  Snyltar  hos  Roplutes  dentiventris  Nyl. 
Det  synes  mig  som  om  denna  art  hörde  till  dem,  som  under  de 
senaste  årtiondena  blivit  alltmer  sällsynta  i  vårt  land.  Under 
det  den  av  tidigare  finländska  hymenopterologer,  såsom  N  y- 
länder,  Westerlund,  S  a  h  1  b  e  r  g,  m.  fl.,  togs  i  talrika 
exemplar  på  ett  flertal  olika  fyndorter,  har  den  på  senaste  tid 
blott  sällan  blivit  iakttagen.  Jag  fann  tre  exx.  på  sydsluttningen 
av  en  kulle  i  Raasuli  by  20.7.  1921. 

Dufourea  vulgaris  Schck.  Förekom  rikligt  i  blommorna  av  Leon- 
todon  autumnalis  vid  landsvägen  mellan  Leinikylä  och  Rautus 
kyrkoby  21.7.  1921.  Såväl  arten,  som  ock  släktet,  äro  nya  för 
vår  fauna.  Påpekas  bör  dock  att  S  a  h  1  b  e  r  g's  (1.  c.  p.  178) 
tolkning  av  M  o  r  a  w  i  t  z'  uppgift  »Ad  margines  viarum  inter 
vicum  Lewaschovo  et  oppidum  Kexholm  copiose  occurrit»  må- 
hända är  oriktig,  och  att  möjligen  Morawitz'  fyndort  kunde 
vara  finländsk  eller  rentav  sammanfalla  med  min,  som  också 
ligger  på  den  av  Morawitz  uppgivna  landsvägssträckan. 


3.  XI.  1921.  Forsius,  Hymenopterologiska  notiser.  119 

Dasypoda  plumines  Pz.  Har  tidigare  inom  vårt  naturhistoriska 
områdes  gränser  tagits  av  G  ti  n  t  h  e  r  i  Petrosawodsk,  men  icke 
varit  känd  från  Finlands  politiska  område.  Jag  fann  en  Q.  den 
15.7.  1921  i  Kexholm  stad  på  blommande  Centaurea  jacea  och 
talrika  exemplar  av  vartdera  könet  16.  7.  1921  på  Leontodon 
autumnalis  i  Sakkola  nära  gästgiveriet  på  en  sandig  trädesåker. 
Den  flög  också  vid  mulen  väderlek,  i  likhet  med  flertalet  Bombus- 
arter,  men  i  motsats  till  övriga  i  Finland  observerade  bin. 

Ceratocolus  alatus  Pz.  Ny  för  vår  fauna.  En  hane  togs  av  mig 
18.  7.  1921  i  Metsäpirtti,  Kirvesniemi,  på  Pimpinella  saxifraga, 
tre  honor  den  19. — 22.  7.  1921  i  Rautus  på  Berteroa  incana  och  en 
hona  24.  7.  1921  i  Pyhäjärvi,  Taubila,  på  samma  växt.  Dess- 
utom togs  av  mig  en  hona  tillhörande  varieteten  basalis  Sm. 
på  sistnämnda  fyndort  22.7.1921.  Dessutom  har  magister 
P  u  1  k  k  i  n  e  n  meddelat  mig,  att  han  funnit  såväl  huvudformen 
som  varieteten  i  ett  flertal  exemplar  i  Metsäpirtti,  Vaskela, 
26.6.-3.7.  1921. 

Oxybelus  bipunctatus  01.  Tidigare  av  Westerlund  tagen 
i  Impilahti.  Förekom  mycket  talrikt  i  Metsäpirtti,  Kirvesniemi, 
på  blommande  Pimpinella  saxifraga  vid  randen  av  dynerna, 
där  den  byggde  i  den  lösa  dynsanden.  Enstaka  exemplar  insamla- 
des i  Rautus  på  banvallen  mellan  Rautu  och  Raasuli  stationer 
20.7.  1921. 

O.  mucronatus  F.  Tidigare  känd  från  Salmis  (Westerlund). 
En  hane  och  en  hona  tillsammans  med  föregående  art  i  Metsä- 
pirtti,  Kirvesniemi,    18.7.1921. 

O.  sericatus  Gerst.  En  hona  i  Rautus,  Leinikylä,  22.  7.  1921 
med  slaghåv  på  en  sandig  sluttning.  Dessutom  har  jag  tagit 
en  hane  14.  7.  1918  i  en  sandtäkt  vid  epidemisjukhuset  i  Fredriks- 
berg invid  Helsingfors.  Arten  har  tidigare  sammanblandats  med 
O.  mandibularis  F. 

Dinetus  pictus  F.  Tidigare  från  vårt  land  känd  blott  från 
Taipalsaari  (Mäklin).  Den  22.  7.  1921  fann  jag  sent  på  efter- 
middagen vid  en  sandig  väg  på  Taubila  i  Pyhäjärvi  (Vib.  1.)  en 
hona  av  denna  påfallande  art  grävande  en  håla  i  sanden.  Enligt 
uppgifter  i  litteraturen  torde  arten  i  fråga  till  varje  natt  reda 
åt  sig  ett  nytt  sovgemak.    Följande  dag  insamlade  jag  tvenne 


120  Forsius.  -  Välikangas.  3.  XI.  1921. 

hanar  och  tvenne  honor  på  samma  ställe.  Arten  föreföll  att  före- 
komma talrikt  på  fyndorten,  men  höggradigt  ogynnsam  väder- 
lek avbröt  vidare  insamling. 

Mellinius  sabulosus  F.  Denna  i  Mellaneuropa  allmänna  art 
har  tidigare  icke  blivit  observerad  i  vårt  land.  Jag  fann  29.  7. 
1921  en  hona  vid  Raasuli  by  i  Rautus  och  den  22  i  samma  månad 
en  annan  hona  på  blommande  bovete  i  Leinikylä  i  samma  socken. 

Psammophila  affinis  K.  Av  denna  för  vårt  lands  fauna  nya 
art  har  magister  P  u  1  k  k  i  n  e  n  funnit  några  exemplar  i  Metsä- 
pirtti,  Vaskela,  i  början  av  juli   1921. 

Pacliylomma  buccatum  Breb.  En  hona  17.  7.  1921  i  Metsäpirtti 
nära  Taipale  vid  en  brant  strandvall.  Arten  torde  leva  parasitiskt 
hos  myror.  Vårt  lands  brachonider  äro  hittills  så  gott  som  helt 
försummade.  Jag  har  dock  velat  omnämna  detta  fynd,  då  artens 
systematiska  ställning  och  biologi  äro  anmärkningsvärda.  Släktet 
Pacliylomma  bildar  nämligen  en  skild  underfamilj  av  Brachonidae, 
Pachylommatinae,  eller  borde  kanhända  rättare  bilda  en  skild 
familj  bland  parasitsteklerna. 

Hybothorax  graffi  Ratz.  Vad  jag  yttrat  om  Brachonidae  gäller 
också  gruppen  Chalcididae  i  vårt  land.  Jag  har  önskat  nämna 
också  detta  fynd  främst  på  grund  av  det  intresse  arten  erbjuder. 
Den  lever  parasitiskt  på  larven  av  Myrmeleon  formicarius  och 
är  ansedd  att  vara  ytterligt  sällsynt  (funnen  blott  på  få  fyndorter 
i  Tyskland  och  Frankrike).  Den  är  den  enda  arten  inom  sitt  släkte 
och  tillför  vår  fauna  likaledes  ett  nytt  tr\bus,Halticliellini.  I  vårt 
land  är  den  kanhända  ingen  större  sällsynthet.  Jag  fann  ett  ex. 
22.  8.  1920  på  en  sandig  backe  i  Helsinge,  Malm,  samt  talrika  exx. 
26.  7.  1921  på  dynsanden  vid  stranden  av  Ladoga  söder  om 
Kexholm. 

Maisteri  llmari  Välikangas:  Die  Funde  von  Circus 
macrourus  (Gm.)  in  Finnland. 

A.  Frliher  in  der  Literatur  nicht  erwähnte 
Funde. 

1.  Am  29.  April  1921  wurde  ein  Exemplar  dieser  Art  von  Herrn 
Agronom  G.  Holmberg  in  Kyrkslätt,  Bobäck  (etwas  westlich 
von  Helsingfors)  erlegt.   Der  Vogel  ist  ein  typisches,  altes  Männ- 


3.  XI.  1921.  Välikangas,  Circus  macrourus.  121 

chen,  nach  der  eingehenden  Beschreibung  von  Jägerskjöld 
&  Kolthoff  (Nordens  Fåglar,  2.  Aufl.,  S.  158)  zu  beurteilen 
wenigstens  5-jährig.  —  Beim  Identifizieren  der  einander  sehr 
ähnlichen  Cz>c«s-Arten  haben  sich  bekanntlich  die  Zahlen-  und 
Lageverhältnisse  der  charakteristischen  Verengungen  an  der  In- 
nen-  und  Aussenfahne  der  grossen  Schwingen  als  sehr  brauchbar 
erwiesen.  Als  Unterschied  von  Circus  pygargus  L.  erwähnen 
Jägerskjöld  &  Kolthoff  (1.  c)  und  Reichenow 
(Die  Vögel  etc.,  1913,  S.  383)  u.  a.,  dass  die  Verengung  der  Innen- 
fahne  der  ersten  Schwinge  bei  C.  macrourus  mit  den  Enden  der 
Handdecken  zusammenfällt  öder  höchstens  12  mm  (distalwärts) 
davon  liegt.  Die  entsprechende  Verengung  der  Aussenfahne  der 
zweiten  Schwinge  liegt  nach  H  a  r  t  e  r  t  (Die  Vögel  d.  paläarct. 
Fauna,  1914,  S.  1144)  hinten  (distalwärts)  öder  an  dem  Ende 
der  Handdecken.  Bei  unserem  Vogel  lag  die  erstgenannte  Vereng- 
ung 9.5 — 10  mm,   die   der   Aussenfahne   der   zweiten   Schwinge 

5  mm  distal  von  den  Enden  der  Handdecken,  also  zeigte  sich 
eine  gute  Obereinstimmung  mit  den  Literaturangaben.  Die 
Körperlänge  war  c.  450,  die  der  Fliigel  348  mm.  H  a  r  t  e  r  t 
(1.  c.)  fiihrt  als  Fliigellänge  des  Männchens  340,  Jägerskjöld 

6  Kolthoff  325 — 350 mm  an.  —  Das  in  Frage  stehende  Exem- 
plar ist  dem  Zool.  Museum  der  Universität  geschenkt  worden. 

2.  Prof.  Dr.  L.  J  ä  g  e  r  s  k  j  ö  1  d  in  Göteborg,  Schweden,  hat 
nach  eigner  brieflicher  Mitteilung  im  Mai  1917  ein  ausgestopftes 
junges  Männchen  von  C.  macrourus  bei  einem  Forstwachtmeister 
Björnberg  angetroffen.  Dieser,  dem  die  Art  unbekannt  war, 
hatte  das  Exemplar  in  Finnland,  in  Moisio,  Kirchspiel  Elimäki, 
am  1.  August  1894  erlegt,  wo  er  damals  in  Diensten  des  Barons 
Otto  Wrede  stånd.  Der  Vogel  wurde  fur  das  Museum  Göteborg 
eingekauft,  Prof.  Jägerskjöld  hat  aber  gutigst  das  Exemplar 
unserem  Museum  als  Tauschobjekt  uberliefert. 

3.  Unter  dem  Namen  Falco  ciueraceus  Mont.  [  =  Circus  pygar- 
gus (L.)]  ist  seit  dem  Jahre  1847  ein  junges,  weibliches  Circus- 
Exemplar  als  einziger  Repräsentant  dieser  Art  in  der  finnischen 
Vogelsammlung  der  Universität  aufbewahrt  worden.  Der  Vogel 
ist  am  10.  Mai  1847  auf  der  Insel  Mjölö,  unweit  von  Helsingfors, 
erlegt  und  in  der  Literatur  zuerst  von  M«  v  o  n  Wright  (Noti- 


122  Välikangas,  Circtis  macrourus.  3.  XI.  1921. 

ser  ur  Sällskapets  pro  Fauna  &  Flora  Fennica  Förhandlingar, 
1847,  S.  305)  erwähnt  worden.  Nachdem  die  Identität  der  Art 
schon  vor  Jahren  bezweifelt  worden  ist,  hat  eine  nähere  Unter- 
suchung  (zuerst  E.  W.  Stiomalainen)  erwiesen,  dass  es  sich 
um  Circus  macrourus  (Gm.)  handelt.  Es  ist  ein  junges,  wahr- 
scheinlich  2-jähriges  Exemplar,  mit  einer  Fliigellänge  von  c.  360 
mm.  Der  Abstand  der  Verengung  der  Innenfahne  der  ersten 
Schwinge  ist  10—11  mm,  derjenige  der  Aussenfahne  der  zwei- 
ten  Schwinge  7  mm  distal  von  den  Enden  der  Handdecken. 
B.    Fruher    b  e  k  a  n  n  t  e    F  u  n  d  e. 

1.  Ein  altes  Männchen,  erlegt  in  Helsingfors  5/5  1842,  auf- 
bewahrt  im  Zoologischen  Museum.  Wird  in  der  Literatur  zuerst 
von  W  r  i  g  h  t  (Finlands  Fåglar   I,   1859,  S.  467)  erwähnt. 

2.  Ein  altes  Männchen,  erlegt  in  Helsingfors  (Sandvik)  beim 
Verzehren  einer  Ratte  am  7.  Mai  1858  (nach  der  Etikette  und 
den  Museumskatalogen;  W  r  i  g  h  t,  1.  c,  und  nach  ihm  M  e  1  a — 
K  i  v  i  r  i  k  k  o  dagegen  fuhren  den  8.  Mai  als  Datum  an),  auf- 
bewahrt  im  Zool.  Museum. 

3.  Ein  Exemplar  ist  nach  M  e  1  a — K  i  v  i  r  i  k  k  o  (Suomen 
luurankoiset,  Vertebrata  fennica,  1909,  S.  201)  im  Kirchspiel 
Kyrkslätt  (W  von  Helsingfors)  am  5.  Oktober  1890  erlegt  worden. 
Dieselbe  Angabe  wird  von  J.  A.  Palmen  (in  Nordens  Fåglar, 
2.  Aufl.,  S.  1597)  vorbehaltlos  wiedergegeben.  Ich  habe  weder 
in  der  Literatur  noch  im  Vogelarchiv  J.  A.  Palmens  noch  in  den 
Journalen  und  Katalogen  des  Zoologischen  Museums  irgend 
eine  genauere  Angabe  uber  den  Fall  finden  können.  Nach  mund- 
licher  Mitteilung  von  Dr.  Kivirikko  ist  es  auch  ihm  nicht  mehr 
möglich  zu  ermitteln,  woher  die  Angabe  im  »Suomen  Luurankoi- 
set» ursprungiich  stammt.  Nun  findet  sich  aber  in  der  »Finnischen 
Vogelsammlung»  des  Zool.  Museums  ein  ausgestopftes  Exemplar, 
zwar  ohne  Etikette,  jedoch  im  Zettelkatalog  der  genannten 
Sammlung  sowie  im  laufenden  Journal  derselben  als  Nr.  2808 
aufgefiihrt,  also  sicherlich  als  finnischer  Vogel  betrachtet.  Die 
Nummer  gibt  zwar  keinen  sicheren  Anhalt  fiir  eine  genauere  Zeit- 
bestimmung,  wann  der  Vogel  wahrscheinlich  den  Sammlungen 
einverleibt  worden,  da  die  Katalogisierung  nicht  von  Anfang 
an  laufend  fortgefuhrt  worden  ist,  aber  deutet  doch  ungefähr 


3.  XI.  1921.  Välikangas,  Circus  macrourus»  123 

auf  die  Zeit  um  1880 — 1900  hin.  Die  Annahme  liegt  somit  nahe, 
dass  der  im  Museum  befindliche  Vogel  gerade  das  in  Kyrkslätt 
erlegte  Exemplar  ist.  Sicher  lässt  sich  die  Frage  z.  Zt.  nicht 
entscheiden. 

4.  Ein  junger  Vogel,  im  Zool.  Museum  aufbewahrt.  Nach  der 
Etikette  und  den  Museumskatalogen  ist  er  am  13.  August  1895 
in  Porkkala  (Kirchspiel  Kyrkslätt),  an  der  Sudkuste  Finnlands, 
westlich  von  Helsingfors,  von  K.  Lindholm  erlegt  worden.  K  i  v  i- 
r  i  k  k  o  (Mela — Kivirikko,  1.  c,  S.  201)  und  nach  ihm  z.  B.  P  a  1  m- 
g  r  e  n  (Helsingforstraktens  Fågelfauna,  Acta  Soc.  pro  Fauna  & 
Flora  Fennica,  38,  1914,  S.  119)  sprechen  irrtumlich  von  z  w  e  i 
entsprechenden  Funden,  bez.  vom  12.  und  14.  August.  Es  han- 
delt  sich  hier  jedoch  nur  um  e  i  n  e  n  Fund,  das  geht  sowohl 
aus  der  ersten,  den  Fund  behandelnden  Literaturangabe  (Signa- 
tur »H— g»,  in  »Tidskrift  för  Jägare  och  Fiskare»,  1895,  S.  184) 
wie  aus  den  Museumsnotizen  hervor.  Auch  die  Palmén'sche 
Datierung,  12. — 14.  August,  in  »Nordens  Fåglar»  (1.  c.)  ist  wohl 
so  zu  verstehen,  dass  das  exakte  Datum  ihm  nicht  bekannt  war, 
nicht  so,  dass  es  sich  um  zwei  Exemplare  handelte. 

5.  Ein  altes  Männchen,  aufbewahrt  im  Museum  zu  Kuopio, 
erlegt  im  Kirchspiel  Maaninka  (nördlich  von  Kuopio,  Landschaft 
Nord-Sawo)  am  20.  Mai   1898  von   H.  Hahl. 

6.  Ein  junges  Weibchen,  aufbewahrt  in  der  Sammlung  der 
Gemischtschule  in  Riihimäki,  erlegt  am  20.  September  1920  in 
Tervakoski,  etwas  siidlich  von  der  Stadt  Tavastehus  (M  e  r  i- 
k  a  1  1  i  o,  Medd.  Soc.  pro  Fauna  &  Flora  Fennica  47,  1921, 
S.  47). 

Ausserdem  findet  sich  in  der  Literatur  eine  Angabe  uber  ein 
erlegtes  Exemplar  aus  der  Gegend  von  Lowisa  (I  v  e  r  u  s,  »Blek 
kärrhök  (Circus  pallidus  Sykes)?  skjuten  i  Lovisa  trakten»,  Spor- 
ten, III,  1883,  S.  75).  Aus  dem  Titel  ist  ersichtlich,  dass  der  Ver- 
fasser  selbst  unsicher  uber  die  Zugehörigkeit  des  Vogels  zu  dieser 
Art  war.  Da  uber  die  weiteren  Schicksale  des  Exemplars  nichts 
bekannt  ist,  muss  die  Angabe  ausser  Acht  gelassen  werden. 

Insgesamt  sind  also  9  Exemplare  mit  Sicherheit  in  Finnland 
erlegt  worden.  Von  diesen  sind  7  Stuck  im  Zoologischen  Museum 
der  Universität  Helsingfors  aufbewahrt  (falls  Nr  3,  wie  vermutet 


124 


Välikangas,  Circus  macrourus. 


3.  XI.  1921. 


wurde,  identisch  mit  dem  Exemplare  von  1890  ist).  Das  Material 
ist  zwar  sehr  klein,  einige  zusammenfassende  Bemerkungen  uber 
Fundzeit  und  -ort  dtirften  jedoch  am  Platze  sein.  —  Funf  Exem- 
plare sind  im  April — Mai,  also  während  des  Fruhjahrszuges,  zwei 
im  September — Oktober,  zur  Zeit  des  Herbstzuges,  geschossen 
worden.    Die  zwei  ubrigen,  vom  bez.  1.  VIII.  1894  und  13.  VIII. 


Fig.  1.     Die  Funde  von  Circus  macrourus  in  Finnland. 


1895,  sind  nicht  ausgeprägte  Zugindividuen.  Inre  Erlegung 
fällt  mehr  in  die  Zeit  des  allgemeinen  Herumstreifens  junger 
Raubvögel;  beide  Exemplare  sind  auch  jung  (Männchen).  Es 
sind  keinerlei  Beobachtungen  vorhanden,  die  auf  Nisten  der  Art 
in  Finnland  hindeuten. 

Die   Fundorte  sind  auf  der  beiliegenden  Karte  angegeben.    Es 
fällt   auf,  dass  die  meisten  Funde  auf  ein  recht  kleines  Gebiet 


3.  XI.  1921.  Välikangas,  Circus  macrourus.  125 

an  der  Siidkiiste  Finnlands  und  nordlien  davon  beschränkt  sind. 
Sechs  Funde  sind  nämlich  an  der  Kustenstrecke  Helsingfors— 
Kyrkslätt  gemacht,  ein  etwas  nördlich  und  ein  nordöstlich  davon. 
Nur  ein  Fundort,  Maaninka,  liegt  weit  entfernt,  c.  63°  10'  n.  Br., 
jedoch  in  derselben  Richtung  NNO  vom  Gebiete  der  ubrigen 
Fundorte.  In  Anbetracht  der  geringen  Totalanzahl  der  Funde 
wäre  es  denkbar,  dass  jene  Gruppierung  ein  Zufall  wäre  öder 
auf  der  Nähe  eines  Kulturzentrums,  der  Hauptstadt,  beruhen 
könnte,  wodurch  eventuelle  Funde  leichter  bekannt  werden 
können.  Die  letztgenannte  Möglichkeit  ist  naturlich  nicht  ausser 
Acht  zu  lassen,  wurde  aber  in  ungefähr  ebenso  höhem  Grade  z.  B. 
fur  die  sudwestlichen  und  sudöstlichen  Teile  des  Ländes  gelten, 
ganz  besonders  in  Anbetracht  der  recht  auffallenden  Erscheinung 
und  der  relativ  leichten  Wahrnehmung  der  C/rcus-Arten  iiber- 
haupt,  die  ja  bekanntlich  vorwiegend  Bewohner  waldloser,  offener 
Gegenden  sind.  Es  scheint  mir  daher,  dass  die  auffallende  Grup- 
pierung der  Funde  in  Finnland  am  nächsten  d  u  r  c  h  E  i  n- 
wanderung  geradlinig  vom  Siiden  her  zu 
erklären  wäre,  längs  der  auch  von  manchen  anderen  Vögeln 
benutzten  Zugstrasse,  die  den  Finnischen  Meerbusen  an  der 
schmalsten  Stelle,  unweit  der  Mundung,  uberkreuzt. 

Bekanntlich  ist  Circus  macrourus  in  Europa  eine  iiberwiegend 
siidöstliche  Art,  die  sich  nach  Hart  ert  (I.  c,  S.  1143)  als 
regelmässige  Brutvögel  von  Rumänien  (Dobrudscha)  durch  Sud- 
und  Mittel-Russland  in  unregelmässiger  Anzahl  bis  in  die  fruhe- 
ren  Ostseeprovinzen  findet.  Nach  L  o  u  d  o  n-L  isden  (Vorläuf. 
Verzeichnis  d.  Vögel  d.  russ.  Ostseeprovinzen  Estland,  Livland 
und  Kurland,  Ann.  du  Mus.  Zool.  de  1'Acad.  Imp.  d.  Sciences 
de  St.-Pétersbourg,  Tom.  XIV.  1909,  S.  16)  ist  die  Art  in  der 
Tat  ein  unregelmässig  auftretender  Nistvogel  sowohl  in  Kur- 
und  Livland  als  Estland.  Östlicher,  im  Gouvernement  St. Peters- 
burg, wurde  sie  nach  B  ii  c  h  n  e  r  (Die  Vögel  des  St.  Petersburger 
Gouvernements,  Beitr.  z.  Kenntniss  d.  Russ.  Reiches  etc, 
3,  Petersburg,  1886)  gar  nicht,  nach  B  i  a  n  c  h  i  (Liste  des  oiseaux 
du  gouvern.  de  St.-Pétersbourg,  Ann.  du  Musée  Zool.  de  1'Acad. 
Imp.  d.  Sciences  de  St.-Pétersbourg,  1907,  Tom.  XII,  n.  1) 
später  zufällig,  nicht  aber  nistend  beobachtet.    Die  Linie  quer 


126  Mötet  den  3  december  1921.  3.  XII.  1921. 

uber  den  Finnischen  Meerbusen  ungefähr  in  der  geogr.  Länge 
von  Helsingfors  ist  somit  vielleicht  eine  direkte  Fortsetzung  der 
Zugrichtung  der  in  den  jetzigen  baltischen  Republiken  nistenden 
Steppenweihen,  wodurch  ein  wiederholtes  zufälliges  Auftreten 
der  Art  in  Finnland  gerade  in  den  in  Frage  stehenden  Gegenden 
erklärlich  ist. 

Zusatz  während  der  Korrektur.  Nach  brieflicher 
Mitteilung  des  Präparators  und  Tiermalers  M.  Karppanen 
in  Haminalahti  ist  ein  neuer  Fund  von  Anfang  Mai  1923  aus 
Vilppula  (NO  von  Tammerfors,  ca  62°  n.  Br.)  zu  notieren.  Der 
betr.  Vogel,  ein  Männchen,  wurde  von  Herrn  Eero  Lam  po 
erlegt  und  Herrn  Karppanen  zur  Konservierung  zugesandt. 
Dieser  Fund  spricht  nicht  gegen  die  Annahme  des  obenerwähn- 
ten  Einwanderungsweges,  wenn  ihm  andrerseits,  da  vom  Inneren 
des  Ländes,  keine  grössere  Beweiskraft  in  positivem  Sinne  zuge- 
messen  werden  känn. 


Mötet  den  3  december  1921. 

Painettavaksi  ilmoitettiin:  1)  E.  A.  V  a  i  n  i  o,  Lichenographia 
Fennica  II;  2)  E.  V.  S  u  o  m  a  1  a  i  n  e  n,  Kokemäenjoen  laakson 
ja  läheisen  merenrannikon  linnusto. 

Doktor  Ernst  Häyrén  föredrog  över  föroreningen  och 
strandvegetationen  i  Helsingfors  hamnområde  (Bidr.  känn.  Finl. 
Nat.  o.  Folk  80,  N:o  3,  1921;  Svensk  Bot.  Tidskr.  17,  1923,  s.  62). 

Doktor  Harald  Lindberg  förevisade  exx.  av  Carex 
contigua  och  C.  Pairaei,  därvid  redogörande  för  dessa  arters 
kännemärken  och  utbredning  (jfr  Medd.  Soc.  F.  Fl.  Fenn.  40, 
s.  43,   1914). 

Herr  Adolf  Metzger  redogjorde  för  ett  fynd  av  ett  full- 
ständigt skelett  av  subfossil  delfin  (Phocaena  sp.)  i  litorina-lera 
på  Karsby  gård  i  Tenala,  Regio  aboénsis.  —  Jämväl  demonstre- 
rade herr  Metzger  en  kindtand  av  mammut,  funnen  i  morän  i 
Esbo,   Nyland. 


3.  XII.  1921.  Vainio.  -  R.  Palmgren.  127 

Doktor  Ed.  A.  Vainio:  »Le  musée  de  botanique  å  Helsing- 
fors a  fait  paraitre  sous  la  direction  du  professeur  Fr.  E  1  f  v  i  n  g 
la  suite  des  exsiccates  de  N  o  r  r  1  i  n  et  Nyländer,  sous  le 
titre  »Nyländer  &  Norrlin,  Herbarium  Lichenum  Fenniae,  Conti- 
nuatio  (1921)»,  distribué  en  20  exemplaires  contenant  les  numéros 
451—807,  recueillis  principalement  par  J.  P.  N  o  r  r  1  i  n.  Les 
déterminations  ont  été  faites  en  grande  partie  par  W.  N  y  1  a  n- 
d  e  r.  D'ailleurs,  M.  le  docteur  K.  L  i  n  k  o  1  a  et  quelques  jeunes 
botanistes  ont  été  mes  collaborateurs  pour  préparer  cet  ouvrage.» 

Intendent,  mag.  Rolf  Palmgren  gav  en  kort  framställ- 
ning av  gråhägerns,  Ardea  cinerea  L.}  invandringshistoria  i  Fin- 
land. Sedan  förra  hälften  av  det  gångna  seklet  ha  enstaka  kring- 
strövande individer  flera  gånger  anträffats  här  och  var  i  landets 
södra  delar,  från  Åland  i  W  till  Sermaks  vid  Svir  i  E.  En  del 
av  dessa  äldre  uppgifter  ger  vid  handen,  att  fågeln  med  största 
sannolikhet  häckat  å  observationsorten.  Först  de  tvenne  senaste 
åren  möta  oss  likväl  fullt  övertygande  häckuppgifter.  Ett  häger- 
näste med  5  ruvade  ägg  anträffades  i  juni  1920  i  Töfsala  skär- 
gård och  plundrades,  och  i  juni  1921  överkoms  av  kapten  K  a  i  n  u- 
v  a  a  r  a  tvenne  ungar  i  ett  hägerbo  vid  Vuoksen  nära  Kexholm, 
varvid  ungarna,  sedan  föräldrarna  arkebuserats,  medtogos  till 
hemkasärnen,  för  att  senare  på  min  anhållan  föräras  till  Hög- 
holmens djurgård.  Vi  böra  alltså  numera  räkna  med  gråhägern 
som  en  inhemsk  häckfågel.  Invasionen  har  synbarligen  ägt  rum 
från  tvenne  (event.  tre)  håll,  frän  Sverige  (Baltikum)  och  Ryssland. 
—  Föredragaren  uttalade  sin  indignerade  protest  över  den  för- 
störelselusta, varom  de  ovan  anförda  plundringarna  bära  vittne, 
samt  anhöll,  att  Sällskapet  ville  genom  en  i  dagspressen  införd 
framställning  uttala  sitt  bestämda  förkastande  av  sällsynta  och 
anmärkningsvärda  fåglars  förföljande.    Härtill  biföll  Sällskapet. 

Tillika  meddelade  herr  R.  Palmgre  n,  att  ett  ex.  av  kungs- 
fiskaren (Alcedo  ispida)  iakttagits  den  30  aug.  1921  i  Marseviken 
invid  utloppet  av  Pickala  å  i  Sjundeå  av  eleven  vid  Nya  svenska 
läroverket  i  Helsingfors  M.  Chr.  Ehrström.  —  Lyceist 
Ehrström  hade  jämväl  under  hela  juni  månad  1921  hört  kärr- 
hönan (Ortygometra  porzana)  vid  Ruojärvi  sjö  invid  Ruovesi 
prästgård. 


128  Hidén.  —  Suomalainen.  3.  XII.  1921. 

Ylioppilas  I  1  m  a  r  i  Hidén:  Anthemis  arvensis  X  tinctoria 
(A.  adulterina  Wallr.).  Mainittua  sekalajia,  jota  ei  ole  tähän 
saakka  Suomessa  tavattu,  löysin  elok.  1921  Ik:ssa  Sakkulan  pitä- 
jässä  lähellä  Karosenmäkeä  niityllä,  missa  sitä  kasvoi  kanta- 
lajiensa  seurassa  saran  reunalla  vain  3  yksilöä.  Kantalajeista 
esiintyi  Anthemis  arvensis  sp  ja  A.  tinctoria  pc.  —  Kuten  näyttä- 
mistäni  yksilöistä  huomataan,  övat  ne  pienikasvuisia:  9,  13  ja 
16  cm  korkeita,  eivätkä  täysin  pystyjä,  muistuttaen  siis  kasvul- 
taan  enemmän  A.  arvensis'ta  kuin  .4.  tinctoria^,  mikä  on  isompi- 
kasvuinen.  Mikä  eniten  pistää  silmiin,  on  kuitenkin  laitakukkien 
intermediäärinen  rikinkeltainen  vari,  mikä  esiintyy  tummem- 
missa  ja  vaaleammissa  vivahduksissa.  Mykeröiden  uloimmat 
kehtosuomut  eivät  ole  läheskään  niin  tylppiä  eivätkä  sisimmät 
lopultakaan  päistään  niin  taaskäänteisiä  kuin  edellisellä  lajilla. 
Suomujen  keskiosassa  kulkee  selvempi  vihreä  viiru  kuin  jälki- 
mäisellä  lajilla.  Mykeröt  övat  suhteellisesti  pitempiperäisiä  kuin 
edellisellä,  mutta  varren  haaroitustapa,  samoinkuin  lehtien  koko 
ja  muoto,  muistuttaa  sentään  pikemmin  edellistä  lajia.  —  Mai- 
nittua sekalajia  on  kaikkialla  maailmassa  vain  kovin  harvoin 
tavattu,  Keski-Euroopassa  silti  muutaman  kerran. 

Lehtori  E.  W.  Suomalainen:  Linnustostamme  poistettava 
laji,  pienempi  suohaukka,  Circus  pygargus  (L.). 

Revisoidessani  v.  1605  »Suomalaisen  Lintukokoelman»  lintuja, 
kiinnitti  siinä  huomiota  eras  suohaukka,  jonka  etiketissä  on 
yllämainittu  nimi  —  Circus  cineraceus  Mont.  —  ja  löytöpaikka 
ja  -aika:  Mjölö,  Helsingfors  10.  V.  1847,  V.  Falck.  Epäilin 
jo  silloin,  ettei  lajimääräys  ollut  oikea,  vaan  etta  kysymyk- 
sessä  olisi  toinen  laji,  Circus  macrourus  Gmel.  (syn.  Circus 
swainsoni  Smith).  Tämä  olettamus  onkin  nyt  osoittautunut 
osuneen  oikeaan.  Erehdys  on  nähtävästi  aiheutunut  huonosta 
täyttämisestä,  minkä  kautta  kysymyksessä  olevan  yksilön  pyrstö 
on  huomattavasti  lyhyt,  joten  siipien  kärjet  ulottuvat  pyrstön 
kärkeen  kuten  oikealla  pygargusAajiUa,  ja  lisäksi  on  linnun  alku- 
peräisesti  huomattavasti  tummempi  vari  haalistunut,  saaden  jon- 
kunlaisen  yhtäläisyyden  aikaan  viimeksimainitun  lajin  kanssa. 
Mutta   muuten  on  näiden  suohaukkalajien   paras  tuntomerkki, 


3.  XII.  1921.  Suomalainen.  —  Fortelius.  1 29 

l:sen  käsisulan  sisähöydyn  pykälä,  joka  macrourus-\a']\\\a  on 
jokseenkin  käsisulkien  peitinhöyhenten  tasalla,  eikä  niin  kor- 
kealla (lähempänä  sulan  kärkeä)  kuin  pygargus-la jilla,  kysy- 
myksessä  olevalla  yksilöllä  hyvin  selvään  edellisen,  s.  o.  2 — 3  cm 
käsisulkien  kärkien  etupuolella.  Väristä  y.  m.  päättäen  on 
yksilö  nuorempi,   ehkä  vain  vuoden  vanha    $. 

Katson  olevan  syytä  edelliseen  nojaten  ehdottaa,  etta  pie- 
nenipi  suohaukka  (Circus  pygargus  L.)  poistettaisiin  Suomen 
lintujen   luettelosta. 

Student    Olof   Fortelius:    Några  växtfynd  från  Kuusamo. 

A.  Följande   10  för  provinsen  Ks  nya  arter  anträffades: 

Sparganiutn  simplex.  1)  Kitka,  Akanlahti,  nära  gården  med 
samma  namn;  2)  Kyrkobyn,  Kuusamojärvi  mellan  sjukhuset 
och  prästgården;   3)  Kyrkobyn,  Kolvankijoki. 

Alisma  plantago.  Juuma,  på  stranden  av  Juumajärvi,  mitt 
emot  gårdarna.  På  samma  ställe  såg  jag  även  Alopecurus  fulvus. 
som  är  ganska  sällsynt  i  Ks. 

Butomus  umbellatus.  Kolvankijoki  fq.  Av  mag.  P  e  s  o  1  a 
anträffad  i  Kuolajärvi  (Medd.  44,  pag.  231),  varför  dess  förekomst 
i  Kuusamo  var  att  förvänta. 

Salix  repens.  1)  Kitka  Akanlahti,  på  stranden  av  Ylikitka  i 
närheten  av  stocktransportinrättningen;  2)  nedanför  Vasara- 
vaara,  vid  Hietalampi  (Ed v.  af  Hällström). 

Urtica  urens.  1)  Prästgården,  2  exx.  invid  en  husvägg;  2) 
apoteksträdgården,  varest  den  förekommit  en  längre  tid. 

Viola  epipsila  x  palustris.  På  stranden  av  Kuusamojärvi 
sparsamt,  växande  bland  föräldrarna.  Lokalen  befinner  sig 
ungefär  300  m  frän  prästgården  mot  Vihtasalmi.  V.  palustris 
observerades  endast  på  denna  lokal. 

T  hy  mus  serpyllum.  Den  bredbladiga  formen.  1)  Juuma, 
Jäkälävuoma,  på  en  klippbrant;  2)  Paanajärvi,  Kauppila, 
på  en  strandklippa  invid  Oulankajoki,  ungefär  100  m  från 
gästgiveriet  mot  Paanajärvi,  ymnigt.  —  På  samma  lokal  före- 
kommo  bl.  a.  följande  växter:  Poa  alpina,  Triticum  violaceum, 
Cerastium  alpinum  v.  lanatum,  Erysimum  hieraciifolium,  Gera- 
nium    pratense,    Astragalus   alpinus,    Oxytropis    *sordida,    Vicia 

9 


130  Fortelius.  — Sundström.  3.  XII.  1921. 

sepium,    Vicia   cracca,    Frågar ia   vesca,    Akhimilla  glomer ulans, 
Ribes  rubrum  och  Saxi fråga  nivalis. 

Galium  triflorum.  Nedanför  Vasaravaara  på  samma  ställe  som 
Salix  repens  (Edv.  af  Hällström). 

Campanula  patula.    Kyrkobyn  på  odlad  äng. 

Matricaria  discoidea.  Allmän  i  kyrkobyn;  tyckes  sprida  sig. 
På  gårdsplaner  vid  Aikkila,  Riekki  och  Suoraniemi. 

B.  Andra  intressantare   växtfynd  från   Ks. 

Pteris  aquilina.  Syvälampi,  6  km  från  kyrkobyn,  invid  lands- 
vägen till  Kitka,  cpp. 

Carex  paradoxa.  1)  På  stranden  av  Syvälampi;  2)  nedanför 
Valtavaara  vid  Fiikuslampi. 

Urtica  dioica  f.  glabrescens.  Juuma,  Jäkälävuoma,  vid  en  vat- 
tensamling 10  exx. 

Stellaria  palustris.  Förekom  i  ett  50-ta!  exx.  på  en  liten  holme 
i  Kuusamojärvi  mitt  emot  prästgärden. 

Rhamnus  frangula.  Syvälampi.  På  samma  lokal  förekommo 
i  stor  mängd  Rosa  cinnamomea  och  Primus  padus. 

Peucedanum  palustre.    Tavajärvi,  Riekki,  vid  Riekinjärvi. 

Saxifraga  hirculus.  Cop.  i  ett  kärr  mellan  Tavajärvi  och  Riekki. 

Pyrola  media.  Valtavaara  och  Nuorunen.  Båda  lokalerna 
befinna  sig  ovanför  trädgränsen. 

Primula  stricta.     1)    Paanajärvi,  strand   nedanför   Takalo   p; 

2)  Paanajärvi,  Rajala,   st  fq. 

Gnaphalium  *norvegicum.  1)  Invid  landsvägen  mellan  Nissin- 
vaara  och  Aikkila  st  fq;  2)  mellan  Rukatunturi  och  Valtavaara; 

3)  fq  på  Valtavaaras  sydsluttning  i  fuktig  skog. 

Petasites  frigidus.  Kyrkobyn,  Torankijärvis  utlopp  i  Kuusamo- 
järvi. 

Mulgedium  alpinum.  1)  Valtavaaras  sydsluttning  tillsammans 
med  Gnaphalium  *norvegicum  och  Saussurea  alpina;  2)  Nuorunen 
i  regio  subalpina  fq. 

Student  Kurt-Erik  Sundström  föredrog  över  fågel- 
livet i  de  olika  regionerna  i  Ekenäs  skärgärd  samt  inlämnade 
berättelse  över  Ornitologiska  exkursioner  i  Ekenäs  skärgård 
sommaren  1921,  varur  meddelas  följande: 


3.  XII.  1921.  Sundström,  Ornitologiska  exkursioner.  131 

Larm  canus  L.  Häckar,  utom  i  yttre  skärgården  och  havs- 
bandet, även  uti  Tvärminneträsk.  På  de  höga  Carex  strida-tu- 
vorna hade  denna  sommar  5  a  6  par  rett  sina  bon.  Den  22.  V. 
ruvades  äggen;  21.  VI.  sågos  tvenne  nysskläckta  dunungar. 

L.  ridibundus  L.  Förutom  i  Tvärminneträsk  häckar  arten  i 
det  grunda,  av  Scirpus  och  Carex  nästan  igenvuxna  Harparskog- 
träsk,  där  jag  11.  VI.  räknade  ca.  200  individer. 

Nyroca  ferina  L.  I  Flyet,  en  vassrik  vik  E  om  Ekenäs,  iakt- 
togs 25.  V.  en  9;  enligt  meddelande  av  byggmästare  Sanngrén 
skulle  där  ha  funnits  fyra  par  »rönackor».  Den  14.  VI.  sågs  Q. 
jämte  5  dunungar  i  Sommaröträsk  på  Skåldölandet. 

Fulica  atra  L.  Häckar  i  vassrika  vikar  vid  Ekenäs  skärgårds 
innersta  saltvattenled.  Enligt  meddelande  av  byggmästare  Sann- 
grén skulle  sothönsen  ha  bosatt  sig  i  Flyet  för  ca.  10  år  sedan. 
Den  17.  V.  fanns  där  ett  bo  med  2  ägg.  Vidare  antecknades  ar- 
ten under  häckningstiden  från  TroIIböleviken,  Ramsholmen 
(invid  Ekenäs  stad;  ungar  sågos  i  aug.),  Grop,  Totall  och  Ede- 
viken  (på  Degerölandets  N-sida,  nära  Jomalvik  gård).  År  1920 
skulle  den  enligt  meddelande  av  dr.  Aschan  ha  häckat  vid 
Gullö. 

Aquila  clanga  Pall.  eller  A.  pomarina  Br.  Då  jag  11.  VI. 
befann  mig  på  en  skogsstig  N  om  Harparskogträsk,  kom  en  rov- 
fågel seglande  över  trädtopparna.  Den  gjorde  en  lov  över  mig, 
visande  sin  typiska  Aquila-sÅWmzti,  och  satte  sig  i  en  grantopp 
på  ca.  40  m  håll  för  att  skärskåda  mig,  synbarligen  av  nyfikenhet. 
I  kikaren  urskilde  jag  tydligt  de  fjäderbeklädda  farserna  och 
vingarnas  regelbundna  vitaktiga  pärlfläckar;  det  var  en  skrik- 
örn. Strax  därpå  kom  en  likadan  fågel  förbiflygande,  och  båda  för- 
svunno.  Om  ock  A.  clanga  och  A.  pomarina  till  dräkten  mycket 
likna  varandra,  tror  jag  mig  likväl  av  storleken  att  döma  våga 
uttala  den  förmodan,  att  fåglarna  tillhörde  A.  clanga. 

Oriolus  oriolus  L.  Ängholmen:  14.  VI.  o"  sjöng.  Tidigare  anteck- 
nad av  Kranck:  ett  par  uppehöll  sig  12.  VI.  1908  invid  Ekenäs 
stad  på  Ramsholmen  och  i  Hagen. 

Carpodacus  erythrinus  Pall.  Under  försommaren  1921  uppehöll 
sig  ett  par  vid  Tvärminne  zool.  stat.  Iakttogs  även  på  Not- 
hamn: 30.  V.— 1.  VI.  c?  sjöng. 


132  Sundström.  —  Forsius.  3.  XII.  1921. 

Lullula  arborea  L.  Häckar  sparsamt  i  områdets  västligare 
delar.  Lappvik  station:  19.  V.  d  sjöng.  Tvärminne-ö:  20. — 22.  V. 
ef  sjöng,  21.  och  23.  VI.  d sjöng,  18.  VII.  tvenne  kullar,  bestående 
av  v+5  flygga  ungar.  Hästö-Busö:  8.  VI.  d  sjöng.  Nära  Har- 
parskogträsk:  11.  VI.  d  sjöng.  Torso:  17.  VI.  sjungande  d  jämte 
V  med  4  (el.  5)  flygga  ungar.  Nära  Tvärminneträsk:  27.  VI.  d 
sjöng.  I  västra  Nyland  är  arten  förut  känd  endast  från  flyttningsti- 
den; Ekenäs:  25.  III.  (ett  vingskadat  ex.  togs  levande)  och 
27.  III.  (flere  exx.  iaktt.)  år  1907  (Kranck). 

Phylloscopus  sibilator  Bechst.  Anträffades  på  fyra  ställen  inom 
området:  Tvärminne-ö  3  dd  sjöngo  under  försommaren;  Labbs- 
backa  25.  V.  ef  sjöng;  Raseborg  26.  V.  d  sjöng;  Elgö,  Orrholmen 
14.  VI.  d  sjöng. 

Doktor  Runar  Forsius:  Cecidologische  Beiträge  II  (N:ris 
1—3  in  Medd.  47,  S.  51—53,  veröffentlicht). 

4.  Andricus  foecimdatrix  Htg.  f.  (agama)  quercus-gemmae.  L. 
In  Meddelanden  Vol.  20,  S.  60,  hat  H  i  s  i  n  g  e  r  Gallen  von  dieser 
Art  aus  dem  Garten  in  Fagervik  an  Quercus  ilicifolia  Vang.  er- 
wähnt.  J.  S  a  h  1  b  e  r  g  wollte  dieselben  mit  der  von  ihm  er- 
wähnten  Andricus  inflätor  Htg  identificieren.  Ich  habe  die  von 
H  i  s  i  n  g  e  r  gezeigten  Gegenstände  im  Mus.  Ent.  in  Helsing- 
fors gesehen  und  halte  dieselben  nicht  fur  Gallen,  sondern  nur 
fur  unentwickelte,  getrocknete  Eicheln.  Jedenfalls  haben  sie  mit 
der  echten  Andricus  foecundatrix  Htg  nichts  zu  tun.  Die  Gallen 
dieser  Art  wurden  zuerst  von  Dr  Harald  Lindberg  in 
Lojo,  Jalassaari,  gesehen  (ef  Notulae  Entomologicae  Vol.  I,  S. 
29)  und  von  Rektor  R.  Krogerus  und  Stud.  Håkan 
Lindberg  von  demselben  Fundorte  mir  freundlichst  zugesandt. 
Es  waren  die  leicht  kenntlichen  »E.chenrosen»,  die  an  Quercus 
pedunculata  Ehrh.  gesammelt  wurden.  Sie  sind  etwa  10 — 15  mm, 
aus  stark  vergrösserten  Knospenschuppen  gebildet,  zapfenartig, 
einem  Hopfenkätzchen  ähnlich  und  als  reif  eine  rosettenartig  aus- 
gebreitetes  Gebilde  darstellend.  Die  kleine  Innengalle  ist  holzig, 
einkammerig  und  fällt  zur  Zeit  der  Reife  aus  der  zuruckbleiben- 
den  Hiille  heraus.  Imago  im  ersten  Fruhling  des  2.  öder  3.  Jahres. 
—  Die  Gallen  der  sexuellen  Generation  sind  etwa  2  mm  hoch, 


3.  XII.  1921.  Forsius,  Cecidologische  Beiträge  II.  133 

zugespitzt  eiförmig,  anfänglich  grun,  später  braun,  durch  weiss- 
liche  abstehende  Behaarung  rauh  und  kommen  an  den  Bliiten- 
kätzchen  zwischen  den  Staubfäden  vor.  Imago  im  Juni  des  1. 
Jahres.  Diese  Gallen  wurden  in  Finland  bisher  nicht  beobachtet. 
Imagines  dieser  beiden  Formen  wurden  bisher  nicht  gesammelt. 
Hoffentlich  werden  sie  bald  in  den  sudwestlichsten  Gegenden 
Finlands   angetroffen   sein. 

5.  Neuroterus  quercus-baccarwn  L.  f.  (agama)  lenticularis 
01.  Im  hiesigen  Museum  Entomologicum  sind  einige*Eichenblät- 
ter  mit  Gallen  von  dieser  Art  aufbewahrt,  die  von  Prof.  Dr.  O. 
M.  Re  u  ter  schon  am  7.  8.  1895  in  Pargas,  Lenholmen, 
gesammelt  worden  sind.  Das  Vorkommen  von  dieser  Art  in 
Finland  war  bisher  meines  Wissens  jedoch  nicht  erwähnt.  Die 
Gallen  entwickeln  sich  auf  der  Blattunterseite.  Sie  sind  etwa 
4 — 6  mm  im  Durchmesser,  blass,  linsenförmig  zusammenge- 
druckt,  mit  scharfem,  flach  aufgedriicktem  Rande  und  von  da 
bis  zur  Mitte  allmählich  stumpf  kegelförmig  erhaben,  mit  kur- 
zen  rotbraunen  Sternhaaren  bedeckt.  Die  Unterseite  (d.  h.  die 
gegen  die  Blattfläche  gerichtete  Seite)  ist  flach,  kahl,  schwach 
radiär  gefurcht  und  am  Rande  weiss  gefleckt.  Die  Gallen  erschei- 
nen  im  Spätsommer,  sie  fallen  im  Herbste  ab  und  erreichen  auf 
der  Erde  einen  grösseren  Umfang  und  eine  bikonvexe  Gestalt. 
Imago  in  Deutschland  im  März  des  folgenden  jahres.  Bei  uns  in 
Finland  vermutlich  erst  Mitte  Mai. 

Die  Gallen  der  sexuellen  Generation  wurden  bei  uns  bisher 
noch  nicht  beobachtet.  Sie  sind  weinbeerenartig  und  finden  sich 
an  Blättern,  Kätzchen  öder  selten  an  jungen  Trieben.  Im  ersten 
Falle  sind  sie  das  Blått  durchwachsend,  oben  nur  scheibenförmig, 
unten  fast  kugelig  hervorragend,  etwa  1  cm  im  Durchmesser, 
grun,  beinahe  durchscheinend,  sehr  saftig,  kahl  öder  mit  einigen 
kurzen  Häärchen  besetzt;  Wand  dick;  Larvenkammer  einzeln 
ohne  Innengalle.  An  den  Kätzchen  sind  die  Gallen  bedeutend 
kleiner  und  meist  rotbackig.  Erscheint  in  Deutschland  im  Mai, 
reift  und  ergiebt  Imagines  im  Juni  desselben  Jahres.  In  Finland 
vermutlich  etwas  später.  Die  Imagines  beider  Formen  sind  bisher 
aus  Finland  nicht  bekannt.  Die  Naturfreunde,  die  in  den  sud- 
westlichsten Gegenden  Finlands  exkurrieren,  werden  darum  hier- 


134  Forsius,  Cecidologische  Beiträge  II.  3.  XII.  1921. 

mit  aufgefordert,  die  Aufmerksamheit  auf  die  Eichengallen  und 
deren  Erzeuger  zu  richten,  und  reife  Gallen  öder  erzogene  Gallen- 
tiere  dem  Verfasser  dieser  Zeilen  öder  dem  Museum  Entomologi- 
cum  in  Helsingfors  zu  uberweisen. 

6.  Diplolepis  divisa  Htg.  (f.  agama).  Gallen  dieser  Art  wurden 
am  19.  8.  1895  im  Kirchspiele  Pargas,  Lenholmen,  von  Prof. 
O.  M.  R  e  u  t  e  r  gesammelt.  Sie  sind  etwa  4  mm  hoch,  quer 
eiförmig,  erst  gelblichweiss,  später  bräunlichgelb,  fast  glanzlos, 
kahl  und  glatt  öder  bisweilen  schwach  höckerig.  Die  Wandung  ist 
diinn,  aber  hart,  Larvenkammer  einzeln,  verhältnismässig  gross. 
Imago  in  Deutschland  im  Oktober  öder  November  des  ersten  Jah- 
res,  bei  uns  also  vermutlich  in  Oktober.  Die  Art  ist  im  mittleren 
Europa  verbreitet.  So  viel  ich  weiss,  ist  sie  fur  Fennoskandia  neu. 
Imagines  wurden  bei  uns  nicht  gesammelt.  Die  forma  sexualis  ist 
bisher  unbekannt. 

7.  Diplolepis  longiventris  Htg.  Ich  habe  diese  Art  aus  der  Umge- 
gend  von  Helsingfors  erwähnt.  Sie  ist  jedoch  in  Finland  verhält- 
nismässig weit  verbreitet.  Nach  mundlichen  Mitteilungen  von 
Studd.  N.  K  a  n  e  r  v  a  und  A.  Nordman  sind  die  Gallen 
dieser  Art  in  der  Umgegend  von  Åbo  nicht  selten.  H.  Bastman 
hat  dieselben  in  Nyland,  Hästö,  gesammelt,  und  ich  fand  sie  im 
vergangenen  Sommer  im  Kirchspiele  Rautu,  Leinikylä.  Die 
Gallen  kommen  bisweilen  auch  blattoberseits  vor.  Als  Para- 
sit wurde  in  Finland  Torymus  abdominalis  Boh.  festgestellt 
(Helsinge  und  Rautu). 

8.  Cynips  (Rhodites)  rosarum  Gir.  Am  10.  8.  1919  fand  ich  die 
Gallen  dieser  Art  im  Kirchspiele  Esbo,  Grankulla.  Die  Zucht 
ergab  nur  Parasiten,  besonders  Periclistus  caninae  Htg.  Die 
Gallen  sind  gewöhnlich  etwa  4 — 6  mm  gross,  kugelig,  mit  wenigen 
dornartigen  etwa  5  mm  langen  Fortsätzen,  einkammerig,  dunn- 
wandig,  grun  öder  rotbackig,  nur  an  einem  Punkt  mit  der  Blatt- 
fläche  verwachsen.  Von  Parasiten  bewohnte  Gallen  sind  gewöhn- 
lich bedeutend  grösser,  bis  uber  20  mm  gross,  mit  zahlreichen 
Dornfortsätzen,  dickwandig  und  vielkammerig.  Imagines  im  Juni 
öder  Juli  des  zweiten  Jahres.    Mittel-  und  Siideuropa. 

9.  Cynips  (Rh.)  eglanteriae  Htg.  Die  Gallen  wurden  in  den 
Kirchspielen  Lojo,  Karislojo  und  Helsinge   1912—1920  von  mir 


3.  XII.  1921.  Forsius.  —  Brenner.  135 

gesammelt.  Ferner  habe  ich  Gallen  aus  Lappvik,  Tvär  minne 
Zoologiska  Station  (am  6.9.  1912  von  Helmi  Bas  t  man 
gesammelt)  gesehen.  Die  Gallen  sind  etwa  3 — 6  mm  im  Durch- 
messer,  an  den  Rosenblättern  nnr  in  einem  Punkt  befestigt, 
kugelig,  dunnwandig,  einkammerig,  als  jung  griin  öder  rotbackig, 
als  älter  braun,  glatt  und  kahl,  meist  blattunterseits.  Bisweilen 
findet  man  die  Gallen  auch  an  Blattstielen,  Kelchblättern,  Dor- 
nen  u.  s.  w.  befestigt.  Wie  bei  der  vorigen  Art,  werden  die  Gallen 
oft  von  Periclistus  caninae  Htg.  verunstaltet.  Ich  erhielt  bei 
Zuchtversuchen  nnr  Parasiten.  Imago  im  Juni  des  zweiten 
Jahres. 

10.  Aulax  jaceae  Schnk.  Aus  eingetragenen  Fruchtköpfen  von 
Centaurea  jacea  L.,  die  ich  am  11.9.1921  im  Kirchspiele  Vichtis 
sammelte,  erhielt  ich  einige  Wochen  später  bei  Zimmerzucht 
zwei  Imagines  dieser  Art.  Die  Fruchtköpfe  von  C.  jacea  sind 
gewöhnlich  äusserlich  anscheinend  normal.  Die  vergallten  Ache- 
nen  sind  jedoch  holzig  verhärtet  und  vergrössert.  Wenn  beson- 
ders  viele  verunstaltete  Achenen  in  einem  Fruchtköpfe  vor- 
handen  sind,  werden  diese  bisweilen  vergrössert  und  auffallend 
hart.  Gleichzeitig  mit  Aulax  erschienen  zahlreiche  Stiicke  von 
den  Chalcididen  Eurytoma  curta  Westw.  und  Habrolepis  denti- 
fer  Ths.  (det.  R  u  s  c  h  k  a),  die  jedoch  vermutlich  beide  in  einer 
kleinen  Trypetide  schmarotzten. 

Rektor  M.  B  ren  ner:   Några  Atriplex*  och  Chenopodium*former. 

Under  senaste  sommar  fästes  min  uppmärksamhet  vid  ett 
Atriplex  hastatum-bestånd,  hvarur  några  grenar  med  smala,  hel- 
bräddade  blad  framstucko.  Beståndet  var  sammansatt  af  två 
slags  växter,  den  förhärskande  A.  hastatum  med  breda,  triangu- 
lära, tandade  blad  och  utbredda  grenar,  och  en  annan,  smalbladig 
form  med  dels  triangulärt  äggrunda,  dels  äggrunda  eller  äggrundt 
lancettlika,  helbräddade  och  gröna  blad  samt  uppstigande  gre- 
nar. Vid  jämförelse  med  Universitetets  Atriplex-samMng  har 
denna  senare  form  befunnits  vara  ny  för  samlingen,  vid  efter- 
forskning åter  uti  tysk  floristisk  litteratur,  hvaribland  Ascher- 
son  &  Graebners  Synopsis,  igenkänts  som  A.  hastatum 
r  microtheca  Schum.  2.  integrifolium  Beck  uti  Reichenbachs 


136  Brenner,  Atriplex-  och  Chenopodium-former.       3.  XII.  1921. 

Icones  XXIV  p.  130.  Utom  genom  sina  små,  tandade  fruktfoder 
karakteriseras  växten  särskildt  genom  tunna,  icke  mjöliga, 
gröna  och  fullkomligt  helbräddade  blad,  till  formen  triangulärt 
äggrunda  eller  äggrunda  eller  äggrundt  aflånga  eller  spjutlikt 
lancettlika  med  tvär,  rundad  eller  småningom  afsmalnande  vigg- 
lik  bas,  med  eller  utan  korta,  spetsiga,  rätt  utstående,  sällan 
svagt  framåtriktade  basflikar,  de  nedra  bladen  bredare  och  rund- 
spetsade,  de  öfversta  smalare  och  mer  smalspetsade,  men  stundom 
påfallande  likformiga  på  samma  exemplar.  Stammen  är  mycket 
spenslig,  stundom  upprat,  stundom  upplöst  i  uppstigande  grenar. 
Fyndorten  för  denna  form  befinner  sig  på  Brennebo  i  Ingå  socken 
af  Nyland,  där  den  ursprungliga  suprasalina,  ler-  och  sten- 
hafsstranden  genom  påfyllning  med  hafstång,  sand,  lera  och  af 
vågorna  uppkastadt  bottenslam,  allt  från  samma  strand,  under 
de  senaste  åren  småningom  höjts  öfver  sin  tidigare  nivå. 

I  sällskap  med  Atriplex  förekomma  här  Polygonum  aviculare, 
Galium  palustre,  Capsella  bursa  pastor  is,  Galeopsis  bifida,  Matri- 
caria  discoidea  och  inodora  samt  under  alarna  Melampyrum  nemo- 
rosum. 

Vid  ofvannämnda  genomgående  af  Universitetets  inhemska 
.4/n7?toc-samling  fann  jag  ett  för  mig  obekant  Atriplex-namn, 
A.  oblongifolium  W.  Kit.,  hvilket  jag  i  första  ögonblicket  sam- 
manställde med  ofvannämnda  fynd,  men  dock  snart  fann  vara 
ett  nyss  infördt  namn  för  en  gammal  bekant,  nämligen  T  h. 
S  ae  1  a  n  s  f.  salina  erecta  och  f.  salina  prostrata  af  A.  patulum 
i  Herb.  Musei  Fenn.,  1859,  eller  f.  halophila  med  f.  erecta  och 
f.  procumbens  i  H.  M.  F.,  1889.  jämte  några  A.  patulum-exemplar 
från  Hvita  hafvets  väst-  och  nordkuster. 

Enligt  uppgifter  i  den  floristiska  litteraturen  har  det  emeller- 
tid framgått,  att  A.  oblongifolium  W.  &  Kit.  förekommer  på 
jordvallar,  vägar,  torra  kullar,  vägkanter,  åkrar,  grusplatser, 
vinberg  och  steniga  branter  och  från  det  Pontiska  floiaområdet, 
där  den  uppgifves  vara  allmän,  med  småningom  aftagande 
frekvens  sträcker  sig  genom  Ungern,  Balkanhalfön,  Friaul  i 
nordöstra  Italien,  öfra  och  nedra  Österrike,  Mähren,  Böhmen, 
Sachsen  och  Thuringen  norr  om  Bayern1  ända  till  Basel,  Rhein- 

1  Såsom   adventiv   anträffad   i   Munchen   och    i   trakten  af   Niirnberg. 


3.  XII.  1921.      Brenner,  Atriplex-  och  Chenopodiutn-former.  137 

Pfalz  och  Koblenz  i  väster  samt  till  Magdeburg  vid  Elbe,  Krossen 
vid  Öder  i  Brandenburg,  sydost  om  Frankfurt  och  Landsberg 
vid  Warthe  nordost  därom,  samt  Thorn  och  Schwetz  vid  Weich- 
sel  i  Väst-Preussens  sydliga  hörn  i  norr.  I  Holland  och  hela  det 
nordvästtyska  låglandet  saknas  den.  Alltså  en  i  hög  grad  konti- 
nental utbredning,  skarpt  kontrasterande  mot  den  utprägladt 
marina  förekomsten  af  den  fennoskandinaviska  formen,  med 
undantag  dock  för  Danmark,  där  enligt  i  Langes  danska  Flora 
meddelad  beskrifning  den  centraleuropeiska  arten  torde  före- 
komma. 

Genom  utbredning  och  förekomst  skarpt  skilda,  äro  ifråga- 
varande två  växter  i  morfologiskt  hänseende  icke  mindre  olika 
hvarandra.  Enligt  exemplar  från  Jekaterinoslav  i  södra  Ryss- 
land, Schemnitz  i  Ungern,  Dresden  och  Aschersleben  i  Tyskland 
samt  beskrifningar  på  A.  oblongifolium  W.  &  Kit.  från  Central- 
Europa  är  denna  en  hög  (3  a  10  dm),  styft  upprat  ruderat- 
och  ogräsväxt  med  styft  uppräta  eller  snedt  uppåtriktade,  i 
toppen  lutande  grenar,  bredt  triangulära  eller  smalare  äggrundt 
triangulära,  glatta  och  ojämnt  groftandade  nedra  samt  smalt 
äggrundt  lancettlika  eller  jämnbredt  lancettlika  öfra  blad,  då 
däremot  den  marina  strandväxten  f.  halophila  Sael  af  A.  patu- 
lum,  för  att  anföra  S  ae  1  a  n  s  diagnos  i  Sällskapets  pro  F.  et 
Fl.  F.  Notiser,  haft.  4,  s.  59,  för  salina  erecta  och  prostrata,  är 
upprat,  låg  (6  å  15  cm  hög),  grågrön,  med  af  långt  äggrunda, 
något  köttiga  blad,  ett  och  annat  med  en  framåtriktad  tand 
vid  basen,  eller  nedliggande,  vanligen  rödfärgad,  med  blad  som 
hos  föregående,  men  smalare  och  mycket  köttigare.  Den  förra 
trifves   helst  i  jäslera,  den  senare  i  sand. 

Såsom  af  Herb.  Musei  Fenn.  framgår,  förekommer  den  hos 
oss  endast  långs  Finska  och  Bottniska  vikarnas  kuster  och  på 
Åland,  från  Borgå  i  öster  till  Wasa  i  norr,  hvarjämte  den  anträf- 
fats på  ett  par  ställen  af  den  ingermanländska  kusten,  äfvensom 
på  Hvita  hafvets  västra  strand  samt  på  ön  Kildin  och  vid  Karl- 
bunden  och  Neiden  vid  Ishafvet.  Öfriga  vid  Hvita  hafvets 
västkust  tagna  och  i  Universitetets  samlingar  befintliga  exemplar 
tillhöra  A.  patulum,  med  undantag  för  exemplar  från  Kantalaks 
och   Umba  samt  Pojjaur  i   Imandra  lappmark,  som  genom  hög 


138  Brenner,  Atriplex-  och  Chenopodium-former.      3.  XII.  1921. 

och  grof  växt,  uppräta  grenar  och  ojämnt  groftandade  blad 
närma  sig  A.  oblongifolium.  Såvidt  man  af  de  pressade  musei- 
exemplaren  kan  döma,  tillhöra  de  finländska  s.  k.  .4.  oblongi- 
folium-exemplaren  tre  former,  alla  små,  späda  hafsstrandsväxter, 
nämligen  A.  patulum  f.  erecta  (Huds.)  med  små  hvälfda  kvadrat- 
formiga  fruktfoder,  A.  patulum  f.  crassa  Mert.  &  Koch  med 
äggrunda,  smalspetsiga  fruktfoder,  och  A.  Babingtonii  (Woods) 
med  tjocka,  spröda  blad,  blomknippen  i  bladvecken  och  rutfor- 
miga,  till  midten  hopvuxna  och  broskartade  fruktfoder.  Af  f. 
erecta  finnas  exemplar  frän  Tvärminne,  Luvia  Säbbskär,  Ulfsby 
Räfsö,  Hvittisbofjärd  Jouhikari,  Sastmola  och  Wasa  Abborön 
på  Finlands  kust  samt  från  Kem  och  Knäsä  vid  Hvita  hafvet, 
och  Kildin,  Varanger  Karlbunden  och  Neiden  vid  Ishafvet,  alltså 
från  Östersjöns  och  Bottniska  vikens  öppnare  hafsstränder  samt 
Hvita  hafvets  och  Ishafvets  kuster;  af  f.  crassa  däremot  frän 
Finska  vikens,  Åbolands  och  Ålands  skärgårdars  mera  skyddade 
stränder,  såsom  Borgå  Sköldvik  och  vid  Kardrag,  Norsö  i  Hel- 
singe, Korpo,  och  på  Åland  Sund  Bomarsund  och  Klixörn,  Salt- 
vik Haraldsbyholm  och  Hammarland  Äppelö,  samt  vid  Hvita 
hafvet  från  Umba  på  Kola-halfön;  af  A.  Babingtonii  äter  från 
Tytterskär  i  Finska  vikens  östra  del,  senare  tagen  på  Hangö 
Tulludden. 

Så  när  som  på  de  osäkra  exemplaren  från  Lapp.  Imandrae 
synes  alltså  A.  oblongifolium  W.  &  Kit.  ej  kunna  räknas  till 
den  finländska  floran.  Intressant  vore  dock  att  fä  lära  känna 
dess  utbredning  i  vårt  östra  grannland. 

Bland  fynd  från  senaste  sommar  må  ännu  en  hittills  obeaktad 
C henopodium-f orm  omnämnas,  nämligen  Ch.  polyspermum  var. 
controversans  n.  var.,  foliis  inter  se  contrariis,  ovatis  vel  obovatis 
— spathiformibus,  apice  leviter  emarginatis  distinctum,  a  f. 
obcordato  Schur  foliis  difformibus,  alteris  leviter,  nullis  autem 
profunde  emarginatis  divergens. 

Den  anträffades  i  flere  exemplar  af  min  son  Alf  pä  en  morots- 
bänk bland  Stellaria  media  på  Svartbäck  i  Ingå.  För  många  år 
sedan  togs  den  typiska  formen  med  rundtoppade,  äggrunda 
blad  i  samma  trädgård,  denna  var.  controversans  åter  af  A.  J. 
Malmberg  pa  Tyväsaari  i  Björkösund  söder  om  Viborg. 


3.  XII.  1921.  Brenner,  Hieraciologiska  meddelanden.  139 

Rektor  M.  Brenner:  Hieraciologiska  meddelanden.  7.  Nya 
tillägg  till  södra  Finlands7 Hieracium-flora. 

Såsom  komplettering  till  tidigare  hieraciologiska  meddelan- 
den från  södra  Finland  följer  här  nedan  ett  antal  nya  fynd  under 
de  senaste  13  åren  sedan  det  senaste  bidraget  i  häftet  34  af  Säll- 
skapets Meddelanden  publicerades.  Allmännare  kända,  öfverallt 
i  södra  Finland  mycket  allmänna  former  angifvas  ej,  om  ock 
fyndorterna  vore  nya.  Då  fyndorterna  nästan  uteslutande  finnas 
i  Ingå  socken  i  västra  Nyland,  utsattes  icke  denna  sockens  namn. 
Beteckningarna  Acta  och  Medd.  afse  Sällskapets  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica  Acta  och  Meddelanden  med  deras  volym-  och 
pagina-nummer. 

Archieracia. 

H.  Friesii  Hrtm.    Helsingfors  Sandholmen,  strandklippa. 

H.  floccimarginatum  Brenn.    Acta  25,  7.    Brennebo,  berg. 

H.  cuspidifolium  Brenn.  Acta  25,  6.  var.  breviusculum  Brenn. 
Medd.  37,  37,  foliis  brevibus,  ovato-lanceolatis  vel  anguste-lanceo- 
latis — linearibus.    Brennebo,  berg. 

H.  linifolium "Sael.  var.  confertifolium  Brenn.  Medd.  18,88. 
Orslandet,  Bjurs,  strandklippa. 

H.  vulgatum  Fr.  var.  subulatum  Brenn.  Medd.  18,93.  Brennebo, 
skogsbacke.  —  var.  laeteviride  Brenn.  1.  c.  95.    Vesterkulla. 

H.  radiosum  Brenn.  1.  c.  Brennebo,  skogsbacke. 

H.  versifolium  Brenn.  1.  c.  116.  Helsingfors  Sandholmen,  torr 
backe. 

H.  scapifonne  Brenn.  1.  c.   117.    Brennebo,  gångstig. 

H.  dilucidum  Brenn.    Acta  9,  23.    Vesterkulla,  lund. 

H.  diaphanoides  Lindeb.  Brennebo,  barrskog;  Svenvik,  äng.  — 
var.  tenebrosum  (Norrl.).  Svenvik,  äng. 

H.  internatum  Brenn.    Acta   16,  6.    Fagervik,   backe  vid  ån. 

H.  umbricola  Sael.    Brennebo,  fuktigt  berg. 

H.  angusticeps  Brenn.  Medd.  18,  107.  Brennebo.  —  var.  glan- 
dulosior,  involucris  pedicellisque  glandulosis  ad  H.  praetenerum 
Almqu.  vergens.    Vesterkulla,  blandskogsbacke. 

H.  furvicolor  Brenn.  1.  c.   108.    Helsingfors   Busholmen,   berg. 

H.  laciniaefolium  Brenn.  1.  c.   109.    Svartbäck,  björkskog. 


140  Brenner,  Hieraciologiska  meddelanden.  3.  XII.  1921. 

H.  galbeum  Brenn.  I.  c.  113.    Vesterkulla,  barrskog. 

H.  galbanum  Dahlst.    Brennebo,  gräsbacke;  Haga,  granskog. 

H.  pachyphyllum  Brenn.  1.  c.  115.  Storö  Kristenholm.  Widar 
Brenner. 

H.  caesiiceps  Brenn.  1.  c.  118.  Utanåker  Råbro,  torr  tall- 
backe. —  f.  ad  H.  angulatum  Brenn.  Acta  16,  13  vergens.  Haga, 
granskog. 

H.  limbatum  Brenn.  1.  c.  25,  15.    Vesterkulla,  barrskog. 

H.  triangulär e  Almqu.  Vesterkulla,  barrskog.  —  f.  ad  H.  lim- 
batum vergens.    Vesterkulla,  barrskog. 

H.  patale  Norrl.    Helsingfors  Busholmen,  torr  backe. 

Piloselloidea. 

H.  lamprochaetum  Brenn.   Acta  13,  29.    Brennebo,  ängsbacke. 

H.  arctatum  Brenn.  Medd.  33,86,  Acta  12,6.  Vesterkulla, 
beteshage;  Svenvik,  ängsbacke. 

H.  suomense  Norrl.    Haga,  åkerdike. 

H.  griseum  Norrl.    Rövass,  ängsbacke. 

H.  incrassatum  Norrl.    Helsingfors  Sandholmen,  torr  backe. 

H.  pycnochaetum  Brenn.  Acta  12,  10.  Helsingfors  Sandhol- 
men, torr  backe. 

H.  septentrionale  Norrl.  var.  abrasum,  caule  esetoso.  Svart- 
bäck, björkskog. 

H.  fennicum  Norrl.  Helsingfors  Sandholmen,  torr  backe; 
Haga,  tallbacke. 

H.  salebricola  Brenn.    Acta   12,  19.    Svenvik,  äng. 

H.  valdeglandulosum  Brenn.  1.  c.  25,  32.    Svenvik,  äng. 

H.  conglobatum  Brenn.  1.  c.  12,22.  f.  parcisetum  Brenn.  1.  c. 
13,  36.     Svartbäck,  åkerkant  i  våt  äng. 

H.   suecicum    Fr.  var.  valdepilosum  N.  P.,  Brenn.  1.  c.   12,  28. 

Svenvik,  ängsbacke.  —  var.  medians  Brenn.  1.  c.  12,  29.  Sven- 
vik,   äng. 

H.  piceiceps  Brenn.  1.  c.  30.    Vesterkulla,  beteshage. 

H.  p  i  los e Ila  L. 
H.  te nuirhizodes  Brenn.    Acta  25,11.    Haga,  åkerkant. 
H.  felinum  Brenn.  1.  c.   14.    Haga,  åkerkant. 


3.  XII.  1921.  Brenner,  Hieraciologiska  meddelanden.  141 

H.  sphaeroideum  Brenn.  1.  c.  17.  Svartbäck,  gammalt  byggnads- 
grus på  telegrafbergets  topp. 

H.  farinicolor  Brenn.  1.  c.  29.    Vesterkulla,  torr  backe. 

H.  imp allescens  Norrl.  Svartbäck,  torr  backe. 

H.  pubiceps  Brenn.  1.  c.  32.  Helsingfors  Busholmen,  gräsmark 
på  berg. 

H.  mollipes  Norrl.  var.  angustius  Norrl.  Svartbäck,  stenig 
björkbacke. 

H.  salebratum  Norrl.  Svartbäck,  stenig  björkskog;  Brennebo, 
torr  tallbacke. 

H.  leptoglossum.  Sat  humile — -datum,  angustifolium;  s  t  o- 
1  o  n  e  s  elongati,  graciles,  dense  tomentosi  villosique  foliolis 
mediocribus,  lingulatis,  subaequilongis — decrescentibus;  f  o  1  i  a 
tenuia,  obscure  viridia,  longipetiolata,  exteriora  obovato- 
oblonga — lingulata,  subacuta,  interiora  anguste  lanceolata, 
acuta,  integerrima  repandave,  parce  setosa,  subtus  albi — cinereo- 
virentia,  leviter  tomentosa — floccosa,  parce  albipilosa;  p  e  d  u  n- 
cu  1  i  graciles,  erecti,  superne  nutantes,  8 — 40  cm  alti,  virescen- 
tes,  subtomentosi,  parce — sat  dense  nigro-glandulosi  albique 
tenuisetosi  glandulis  tenellis,  sub  involucro  cinereo-tomentosi, 
glandulis  densis  setisque  nigris  immixtis;  c  a  p  i  t  u  1  a  minora, 
angustiflora,  radiantia  ligulis  estriatis;  i  n  v  o  1  u  c  r  a  nigro- 
virentia,  8 — 10  mm  älta  tubo  subcylindrico,  dense  nigroglandu- 
losa,  tenui-floccosa;  squamae  angustae,  subulatae,  acutae, 
apicem  versus  densius  glandulosae  obscurioresque,  vix  margi- 
natae.  —  A  H.  heteradenio  Brenn.  Acta  13,  46,  foliis  angustiori- 
bus,  ligulis  angustis  estriatis  glandulisque  in  pedunculis  aequali- 
bus  diversum.    Brennebo,  barrskog. 

H.  fissilingua.  Sat  humile,  angustifolium;  s  t  o  1  o  n  e  s  breves, 
graciles,  dense  albo-tomentosi  villosique,  foliolis  parvis,  lingulatis, 
subaequilongis;  f  o  1  i  a  sat  firma,  obscure  viridia,  sat  longe 
petiolata,  lingulata,  obtusa  vel  breviter  apiculata  vel  lingulato- 
lanceolata,  acuta,  integerrima  parce  setosa,  subtus  cinereo- 
virentia,  leviter  tomentosa  parceque  albipilosa  nervis  distinctis; 
pedunculi  graciles,  erecti,  9 — 14cm  alti,  virescentes,  subto- 
mentosi, parceglandulosi  setis  longis  nigricantibus  raris  immixtis, 
vel  superne  fuscescentes,  densius  tomentosi  glandulosique;  capi- 


142  Brenner ,  Hieraciologiska  meddelanden.  3.  XII.  1921. 

t  u  1  a  majora,  remote  longiradiantia  ligulis  profunde  laceratis 
subestriatis;  i  n  v  o  1  u  c  r  a  nigro-virentia,  9 — 12  mm  älta,  crassa, 
tubo  globoso,  dense  nigro-longiglandulosoque,  ad  basim  nigrise- 
tosa,  supra  basin  vix  floccosa;  squamae  sat  late  subulatae, 
subacutae,  ad  apicem  usque  vestitae,  vix  marginatae.  H.  fim- 
briati  var.  exiliori  Brenn.  Acta  25,  50  proximum.  Brennebo,  torr 
tallbacke. 

H.  aridicola  Norrl.   Barö,   torr  backe. 

H.  subconvexum  Brenn.  1.  c.  50.    Brennebo,  torr  tallbacke. 

H.  subprasinatum  Norrl.    Svartbäck,  stenig  björkbacke. 

H.  longiglandulosum  Brenn.  1.  c.  53.    Fagervik  Vesterby,  väg- 
a  nt  i  tallskog. 

H.  interrogans  Brenn.  1.  c.  54.    Vesterkulla,  stenbacke. 

H.  megadenium  Brenn.  1.  c.  13,  50.    Nötö,  lund  vid  Blindsund. 

H.  prasinatum  Norrl.  Svartbäck,  torr  backe. 

H.  lenifoliatum  Brenn.  1.  c.^13,  51.    Svartbäck,  ljungbacke. 

H.  contrarium  (Norrl.)  Brenn.  1.  c.  25,  74.  Stor-Ramsö,  gräs- 
bevuxen hafsstrand. 

H.  heliomorphwn.  Sat  humile;  stolones  breves,  canoto- 
mentosi.  villosi,  foliolis  mediocribus,  obovatis,  aequalibus;  f  o  1  i  a 
mollia,  petiolata,  laete  griseo-viridia,  obovata  vel  obovato- 
lanceolata  apice  rotundato  vel  breviter  acuta,  integerrima,  parce 
longipilosa,  subtus  virescentia  vel  canotomentosa  pilis  albis  ad 
costam  densis;  p  e  d  u  n  c  u  1  i  6 — 8,  deflorati  20  cm  alti,  erecti, 
graciles,  canotomentosi,  basi  virente,  inferne  longi-albovillosi, 
superne  glandulis  inaequalibus,  sub  involucro  densis,  setisque 
rarioribus  vestiti;  c  a  p  i  t  u  1  a  majora,  lucide  citrina,  longi- 
radiantia, ligulis  angustis  remotis,  evittatis  vel  subevittatis, 
stria  brevi  rubra  signatis;  i  n  v  o  1  u  c  r  a  obscure  griseo-virescen- 
tia,  10—12  mm  älta,  crassiuscula  tubo  late  cylindrico,  floccosa, 
pilis  obscuris  nigripedibus  dense  obtecta,  eglandulosa;  squa- 
mae anguste  subulatae,  acutissimae,  laeviter  viridimarginatae, 
ad  apicem  usque  vestitae.  Capitulis  majoribus,  ligulis  angustis 
estriatis,  involucris  latioribus  squamis  non  rufescentibus  foliisque 
latioribus  a  H.  contrario  (Norrl.)  distinctum.   Haga,  gles  tallskog. 

H.  laetivillosum  Brenn.  1.  c.  75.  Brennebo,  tallbacke.  —  var. 
senescens,   planta   spatiösa,   stolonibus    longissimis   villis   densis 


Mötet  den  4  februari  1922.  1 43 

longissimis  incanis,  capitulis  angustifloris  ligulis  rufovittatis. 
Svartbäck,  vägkant  i  blandskog. 

H.  ursinum  Brenn.  1.  c.  12,  46.  var.  densivillosum  Brenn.  1.  c. 
25,  77.    Brennebo,  väg. 

H.  auricula  x  ursinum.    Kyrkslätt  Ingels,  bland  gråal. 

H.  subcoalescens.  Differt  a  H.  coalescente  Norrl.  pedunculis 
esetosis  involucroque  cylindrico,  squamis  apice  vix  coloratis,  in- 
ferioribus  immarginatis.    Svartbäck,  väg  i  blandskog. 


Mötet  den  4  februari  1922. 

Rektor  Rolf  Krogerus  förevisade  en  för  Finland  ny 
skalbaggsart,  Agrilus  roberti  Chevr.,  tagen  år  1915  av  mag.  E. 
Lindqvist  vid  Munksnäs  invid  Helsingfors.  Arten  förekommer 
i  Mellan-Europa  samt  i  Skandinavien.  Larven  lever  företrädes- 
vis i  asp. 

Doktor    Ivar   Hortling:    Ovanligt  små  storspovägg. 

Under  en  exkursion  den  8  maj  1921  togs  av  mag.  Erik  Pi  p- 
p  i  n  g  en  kull  spovägg  i  Ladugårdsviken  invid  Helsingfors.  Äg- 
gen förärades  av  honom  till  Brandö  svenska  samskola,  där  jag 
såg  dem  och  fann  dem  ovanligt  små  —  storleken  påminde  om  små- 
spovägg.  Mag.  Pipping  anställde  jämte  en  yngre  ornitolog  jäm- 
förelser i  universitetets  samlingar  mellan  dessa  ägg  och  spovägg 
i  samlingarna  och  trodde  fortfarande,  att  äggen  voro  storspov- 
ägg. Angående  bofyndet  må  följande  meddelas.  Såvitt  mag. 
P.  kunde  erinra  sig,  hade  boet  befunnit  sig  i  skuren  vass.  Fågeln 
hade  smugit  sig  bort  ur  boet,  dock  så  att  den  röjde  boplatsen, 
men  inte  låtit  höra  av  sig  vidare.  Kullen  bestod  av  tre  ägg,  som 
uppvisa  följande  mått:  6O.2  x  45;  59.8  x  44.5  och  56.8  x  43.8  mm. 

Enligt  Naumann,  Naturgesch.,  IX.  s.  148,  mäta  storspoväggen 
i  medeltal  67.5  x  46.9  mm,  de  största  75.5  x  47.5  och  63  x  49.5 
mm,  de  minsta  60  x  45.5  och  68  x  43.9  mm.  Enligt  Nordens 
Fåglar  s.  286  variera  måtten  mellan  62—75  i  längd  och  44—51  i 


144  Hortling,  Ovanligt  små  storspovägg.  4.  11.1922. 

tjocklek.  Enligt  Friderich,  Natur-Gesch.,  s.  625,  äro  minimimåt- 
ten 62  och  44  mm.  De  båda  mindre  äggen  (i  synnerhet  det  minsta) 
i  ifrågavarande  kull  uppnå  således  ej  tillnärmelsevis  de  anförda 
minimimåtten  för  arten.  För  jämförelses  skull  må  här  anföras 
mått  på  småspovägg  enligt  uppgifter  i  litteraturen:  Naum.  a.  a. 
s.  157  uppger  som  genomsnittsmått  57.8  x  40.5  mm,  de  största 
62  x  43  och  57  x  44,  de  minsta  54.2  x  37.8  och  56  x  37.3  mm. 
Enligt  Friderich  a.  a.  s.  627:  medeltal  58.2  x  41.2,  max.  61.6  x 
44.4,  min.  55.3  x  40.2  mm.  Nordens  Fågl.  uppge  längd  52 — 64  mm, 
tjocklek  37 — 44  mm.  Ungefär  inom  nämnda  gränser  hålla  sig 
spoväggen  även  i  andra  för  mig  tillgängliga  litterära  källor. 

Dessa  jämförelser  ge  vid  handen,  att  de  tre  ifrågavarande 
äggen  med  avseende  på  längden  överensstämma  med  småspovens 
ägg  mera  än  med  den  större  artens,  tjockleken  överstiger  däremot 
betydligt  småspoväggens  tjocklek,  särskilt  om  man  tager  deras 
ringa  längd  i  betraktande.  Deras  bukighet  bevisar,  att  de  äro 
storspovägg.  Detsamma  framgår  av  skalets  grövre  kornighet  — 
småspoväggen  äro  glattare  liksom  äggen  av  Lt/nosa-arterna  — 
och  av  fläckarnas  jämna  anordning  över  hela  ägget. 

Att  fågeln  smög  sig  undan  utan  att  vidare  visa  sig,  är  för- 
klarligt, då  man  tager  i  betraktande  att  äggens  antal  var  endast 
3  och  kullen  sålunda  måhända  inte  ens  fulltalig.  Vid  något  längre 
framskridet  stadium  av  ruvningen  har  jag  funnit  storspoven  yt- 
terst aggressiv,  varvid  både  v  och  *o  varit  påfallande  djärva 
och  högljudda. 

Enligt  Nordens  Fågl.  (s.  287)  är  småspoven  hemmastadd 
i  vårt  land  mot  söder  ända  till  sträckan  Torneå — Ladoga,  d.  v.  s. 
i  de  delar  av  landet,  där  storspoven  saknas.  Antagandet  att  små- 
spoven skulle  häckat  i  Ladugårdsviken  invid  Helsingfors  är  så- 
lunda föga  sannolikt,  om  än  fågeln  observerats  där.  För  övrigt 
föreligga  inga  säkra  meddelanden  om  tiden  för  småspovens  upp- 
trädande därstädes.  Även  tidpunkten  för  bofyndet,  den  8  maj, 
tyder  på  att  det  är  fråga  om  storspov.  Jag  har  funnit  bon  just 
i  förra  hälften  av  maj;  vid  exkursionen  den  8  maj  hade  hittats 
även  andra  storspovsbon  än  det  med  de  små  äggen.  —  Småspo- 
ven torde  anlända  senare  än  storspoven.  Så  sköt  jag  ett  ex.  av 
Numenius  phaeopus  den  30.  IV.  19  på   Lill-Träskö  i    Ingå;  den 


4.  11.1922.  Hortling.  —  Palmgren.  —  Hildén.  145 


& 


5.  V.  21  sträckte  en  flock  över  Porkala  åt  E,  den  13.  V.  likaså, 
den  15.  V.  likaså;  den  14.  V.  rastade  15  st.  på  en  kobbe  invid 
Mac  Elliot.  Storspoven  anländer  i  förra  hälften  av  april,  så 
t.  ex.  6.  IV.  16  Sjundeå  2  st.,  11.  IV.  20,  27  st.  rastande  på  iskant 
i  Pickala  viken,  12.  IV.  21,  3  st.  i  Ladugårdsviken. 

Den  ifrågavarande  kullen  uppvisar  sålunda  de  minsta 
storspov  ägg  som  finnas  omnämnda  i  littera- 
tur e  n. 

Intendent,  mag.  R.  Palmgren  framhöll  med  anledning 
av  förenämnda  meddelande,  att  tandläkar  Ernst  Wase- 
n  i  u  s,  barnfödd  på  Vik,  uppgivit  att  i  hans  ungdom  även 
småspoven  någon  gång  på  sommaren  anträffats  på  den  sänka 
maden  och  troligen  även  där  häckat.  Det  synes  därför  möj- 
ligt, att  även  nu  ifrågavarande  äggkull  tillhört  en  småspov. 

Metsänhoitaja  I  1  m  a  r  i  H  i  1  d  é  n :  Lisätietoja  Räisälän 
seudun  lintus  ja  imettäväisfaunasta. 

Oleskellessani  v.  1921  syyskuusta  joulukuuhun  Myllypellolla 
(Ik)  Räisälän  pitäjän  itäosassa,  tein  siellä  joukon  eläintieteellisiä 
havaintoja,  ja  tahdon  tässä  esittää  niistä  muutamia  lisäyksenä 
v.  1917  julkaisemiini  tutkielmiin  »Räisälän  seudun  linnusto» 
(Medd.  af  Soc.  F.  Fl.  Fenn.  44,  1917—1918,  siv.  82—96)  ja 
»Tietoja  Räisälässä  esiintyvistä  imettäväisistä»  (Ibid.,  siv.  96 
—100). 

A  v  e  s.  Anorthura  troglodytes  L.  Metsänhoitaja  T.  Herp- 
m  a  n'in  ilmoituksen  mukaan  näki  hän  yhden  kpl.  Taubilan 
kartanon  metsässä  Pyhäjärven  ja  Räisälän  pitäjien  rajamailla 
lokakuun  l:sen  päivän  tienoissa  1921. 

Fringilla  montifringilla  L.  4.  XI.  21  näin  Myllypellon  kylässä 
2  kpl. 

Corvus  cornix  L.  Myllypellon  kylan  luona  näin  19.  XI.  21 
suuressa  varisparvessa  yhden  valkoisen  yksilön. 

Corvus  monedula  L.  Taubilan  tilanhoitajan  agronomi  L  e  h- 
tösen  ilmotuksen  mukaan  pesii  pieni  naakkayhteiskunta  Tau- 
bilan kartanon  luona  olevassa  metsikössä  onttoihin  haapoihin. 
Etta  naakat  pesivät  onttoihin  puihin,  lienee  maassamme  verrat- 

10 


146  Hildén.  Räisälän  lintu-  ja  imettäväisfaunasta.       4.  II.  1922. 

tain  harvinaista.  Ainakaan  ei  kirjallisuudessa  tietääkseni  tavata 
tiedonantoja  kuin  kahdesta  tällaisesta  tapauksesta.  F  i  n  n  i  1  ä 
mainitsee  kirjoituksessaan  »Om  förekomsten  av  Corvus  monedula 
i  Vasa-trakten»  (Meddel.  af  Soc.  pro  Fauna  et  Flora  Fenn.  H.  40, 
1913 — 1914),  etta  muutamia  pareja  pesi  Vanhassa  Vaasassa 
haapoihin,  ja  R  o  1  f  Palmgren  tutkimuksessaan  »Till  känne- 
domen om  fågelfaunan  i  Hvittis  samt  angränsande  delar  af 
Kumo  socken  och  Kauvatsa  kapell»  (Acta  Soc.  pro  Fauna  et 
Flora  Fenn.  40,  N:o  1,  1915)  kirjottaa:  »Häckar  i  mängd  i  Hvittis 
kyrka,  men  även  fåtaligt  på  byggnadsvindar,  i  hålkar  samt  uti 
ihåliga  asp-  och  pilträd  i  närheten».  —  Syksymmällä  naakat 
ruuanhaussa  kiertelevät  pitkin  Pyhäjärven  ja  Räisälän  pitäjiä. 

Corvus  corax  L.  Useitten  luotettavien  henkilöiden  ilmotuk- 
sen  mukaan  nähtiin  syksyllä  1920  muutamia  kertoja  Taubilan 
metsässä  Pyhäjärven  ja  Räisälän  pitäjien  rajamailla  valkoinen 
korppi.  Korppi  on  muuten  verrattain  yleinen  lintu  Räisälän 
itäosissa. 

Picus  canus  (Gmel.).    18.  XI.  21   nähtiin  1  kpl.  Myllypellolla. 

Dendrocopus  leuconotus  (Bechst.).  Yhden  kpl.  näin  3.  X.  21 
ja  8.  XI.  21  Myllypellolla. 

Tinnunculus  tinnunculus  (L.).  Vielä  niin  myöhään  kuin 
10.  XI.  21  näin  yhden  kpl.  Myllypellolla. 

Syrnium  aluco  (L.).  Agronomi  Lehtosen  tiedonannon 
mukaan  on  kissapöllö  verrattain  yleinen  Pyhäjärvellä;  useita 
pesiä  on  löydetty  ontoissa  puissa  ja  monta  kpl.  on  ammuttu 
parin  viimeisen  vuoden  kuluessa. 

M  a  m  m  a  l  i  a.  Mus  agrarius  Pall.  13.  XII.  21  sain  kiinni 
yhden  kpl.  eräältä  pellolta  lyhteiden  älta  Myllypellolla.  Sitten 
vuoden  1917,  jolloin  Räisälän  kirkonkylässä  pyydystin  toista- 
kymmentä  peltohiirtä,  ei  lajia  ole  tavattu  Suomessa. 

Mus  minutus  Pall.  Myllypellolla  pyydystin  6.  ja  13.  XII.  21 
kaurasarraimesta  ja  pelloilta  lyhteiden  älta  parikymmentä  vai- 
vaishiirtä;  joukossa  oli  sekä  täyskasvuisia  etta  poikasia.  »Suo- 
men  Luurankoistem  mukaan  ei  lajia  aikaisemmin  ole  tavattu 
Karjalan  kannaksella  (Ik). 

Arvicola  arvalis  (Pall.).  Tämä  maist.  V.  Korvenkon  tion 
v.  1920  maallemme  uutena  lajina  esittämä  nakertaja  näkyy  ole- 


4.  II.  1922.  Hildén.  —  Välikangas.  147 

van  aivan  yleinen  Myllypellolla.  6.  ja  13.  XII.  21  pyydystin 
nimittäin  parikymmentä,  niinhyvin  täyskasvuisia  kuin  poikasia, 
tähän  lajiin  kuuluvaa  yksilöä. 

Lisäksi  mainittakoon,  etta  18  p:nä  toukokuuta  1921  kuulin 
ja  näin  vihreäkertun  (Phylloscopus  sibilator  Bechst.)  Ahvenan- 
maalla  Maarianhaminan  luona.  »Suomen  Luurankoisten»  mukaan 
ei  lajia  aikaisemmin  ole  tavattu  Ahvenanmaalla. 

Maisten  I.  Välikangas:  Zwei  irrtumliche  Angaben  tiber 
Circus  pygargus  L.  in  Finnland. 

1.  In  der  Zeitschrift  »Luonnon  Ystävä»  (1919,  S.  43)  berichtet 
Herr  Preparator  A.  E.  Fri,  dass  ein  Schtiler  der  Forstschule  in 
Rovaniemi  ihm  ein  dort  erlegtes,  junges  Männchen  der  Wiesen- 
weihe  (Circus  pygargus  L.)  zugesandt  hat.  Der  Vogel  wurde 
dann  der  Lindfors'chen  Sammlung  in  Nyslott  einverleibt.  In 
Anbetracht  des  nördlichen  Fundortes  —  Rovaniemi  liegt  ja  bei 
c.  66°  22'  n.  Br.  — schien  der  Fund  recht  zweifelhaft.  Auf  meine 
Bitte  hin  hat  darum  Herr  Fri  das  Exemplar  zwecks  näherer 
Untersuchung  dem  hiesigen  zoologischen  Museum  der  Universi- 
tät  iibersandt.  Dabei  erwies  es  sich,  wie  ich  schon  vermutet 
hatte,  dass  der  Vogel  ein  junges  Männchen  der  Kornweihe  (Circus 
cyaneus  L.)  war,  eine  Art  also,  die  in  Finnland  gerade  in  den 
nördlichen  Teilen  vorwiegend  anzutreffen  ist. 

2.  In  einer  von  Dr.  Werner  Lindman  zusammen- 
gebrachten,  recht  grossen  Sammlung  von  Vogeleiern,  die  nach 
dem  Tode  Dr.  Lindman's  von  Frau  Asta  Lindman  gutigst 
dem  Zoologischen  Museum  der  Universität  Helsingfors  iiber- 
lassen  wurde,  findet  sich  ein  Gelege  Eier,  das  nach  der  Etikette 
und  Dr.  Lindmans  Katalog  Circus  pygargus  L.  angehören  soll. 
Das  Gelege,  4  Eier,  wurde  am  6.  Juni  1908  im  Kirchspiel  Kala- 
joki,  Dorf  Pitkänen,  also  c.  64°  n.  Br.,  gefunden.  Da  ein  so  nörd- 
licher  Nistort  noch  viel  unwahrscheinlicher  als  ein  zufälliges 
Auftreten  des  betr.  Vogels  ist,  habe  ich  das  Gelege  untersucht 
und  bin  zu  dem  Resultat  gekommen,  dass  es  sich  um  Circus 
cyaneus-Eier  handelt.  In  der  Tat  geht  aus  dem  Katalog  Lind- 
man^ hervor,  dass  auch  er  zuerst  das  Gelege  C.  cyaneus  zuge- 
schrieben  hat,  später  aber  auf  Grund  des  Vergleichs  mit  aus- 


148  Välikangas,  Angaben  iiber  Circus  pygargus  L.       4. 11.1922. 

ländischem  Material  zu  einer  anderen  Ansicht  gekommen  ist. 
Das  betr.  ausländische  Material,  ein  von  der  Firma  Schliiter 
bezogenes  C/ra/s-Gelege  (4  Eier)  aus  Brandenburg,  datiert  vom 
19.  Mai  1894,  zeigt  in  der  Tat  sowohl  der  Form  als  der  Farbe  etc. 
nach  eine  vollkommene  Ubereinstimmung  mit  dem  Lindman'schen 
Gelege.  ttber  die  Grösse  der  betr.  Eier  ergaben  meine  Messungen 
folgendes: 

Kalajoki:  44.ö  x  34.o,  44.9  x  33.3,  45.5  x  33.4,  46.i  x  33.9;    im    Durchschnitt 

45.25  x  33.65  mm. 
Brandenburg:   44.o  x  31. s,  44.9  x  33.4,  46.i  x  34a,  46.2  x  33.?;    im   Durch- 
schnitt 45.30  x  33.25  mm. 

Da  somit  auch  die  Grössenverhältnisse  eine  beinahe  völlige 
Ubereinstimmung  zeigen,  scheint  es  auch  mir  klar,  dass  die  bei- 
den  Gelege  wirklich  derselben  Art  zuzurechnen  sind.  An  beiden 
Gelegen  sind  aber  meines  Erachtens  keine  einzigen  Merkmale 
zu  finden,  die  eine  Abweichung  von  den  typischen  Verhältnissen 
von  C.  cyaneus  zeigen  sollten.  Was  zuerst  die  Grösse  betrifft, 
mogen  hier  Angaben  iiber  die  durchschnittliche  Grösse  in  mm 
der  C.  cyaneus-Eiev  aus  Finnland  in  den  Sammlungen  des  Museums 
folgen: 


Nilsiä,  Anf.  VII.  1869, 

Zahl  d. 

Eier 

1: 

41.3  x  34.4 

Alatornio  13.  VI.  1872 

» 

» 

5: 

44.7  x  34.4 

Muonioniska,  1867 

» 

» 

1: 

44.9  x  36.9 

Kittilä,  7.  VI.  1892 

» 

» 

4: 

45.i  x  37.3 

Pyhäjoki.  5.  VI.  1900 

» 

» 

5: 

47.4  x  37.7 

Laihela,  5.  VI.  1880 

» 

» 

5: 

47.4  x  36.9 

Sievi,  5.  VI.  1894 

» 

» 

5: 

48.i  x  37.6 

Alatornio,  ? 

» 

» 

1: 

50.5  x  36.i 

Aus  diesen  Zahlen  ist  ersichtlich,  dass  die  Kalajoki-  und  Bran- 
denburger  Eier  keine  besondere  Abweichung  aufweisen,  wenn 
auch  die  durchschnittliche  Dicke  etwas  kleiner  als  bei  den  ubrigen 
Gelegen  aus  Finnland  ist.  Auch  von  ausländischen  Angaben  seien 
einige  erwähnt.  In  Jägerskiöld  &  Kolthoff,  »Nor- 
dens fåglar»  (2  Aufl.)  wird  fur  C.  pygargus-E\er  die  Länge  40 — 43 
und  Dicke  32 — 33  mm,  fur  C.  cyaneus  bez.  41 — 46  und  33.5 — 35.5 
mm  angegeben.  Die  Kalajoki-  und  Brandenburger  Eier  wären 
somit  ohne  weiteres  der  letztgenannten  Art  zuzurechnen.  In 
Wirklichkeit  ist  jedoch  wohl  keine  so  scharfe  Grenze  zwischen 


4.  II.  1922.        Välikangas,  Angaben  iiber  Circus  pygargus  L,  149 

den  Arten  zu  ziehen.  So  fiihrt  z.  B.  Lönnberg  (Sveriges 
Ryggradsdjur  II,  Fåglarna,  1915),  fur  C.  pygargus-Eier  die  Länge 
40 — 46  und  die  Dicke  30 — 35.5,  fiir  C.  cyaneus  resp.  41 — 49  u. 
33 — 39  mm  an.  Naumann  (Naturgeschichte  der  Vögel  Mittel- 
Europas;  1897—1905,  Bd.  V,  S.  278)  gibt  als  Durchschnitt  fiir  41 
C.  pygargus-Eier  der  Rey'schen  Sammlung  40.6x31.9  mm,  fur  37 
C.  cyaneus-Eier  45.2x35.2  mm  an.  H  a  r  t  e  r  t  (Vögel  d.  Paläarc- 
tischen  Fauna,  Hft.  IX,  1914,  S.  1141)  fiihrt  fur  90  Eier  aus 
Schottland  (nach  Jourdan)  die  Durchschnittsmasse  45.98  u.  36.17 
mm  an  und  fiigt  zu:  »Diese  Masse  sind  besonders  wertvoll  weil 
sie  von  authentischen  Eiern  herriihren  mussen,  da  in  Schottland 
keine  andere  Weihe  Brutvogel  war».  Fiir  C.  pygargus  wird  ent- 
sprechend  im  Durchschnitt  41.54x32.67  mm  angegeben  (100 
Eier,  59  Jourdan,  41  Rey).  K  r  a  u  s  e  (Oologia  universalis  pa- 
laearctica;  Stuttgart,  1906)  gibt  fiir  C.  cyaneus  als  maximale 
Eigrösse  50.sx36.4,  als  minimale  45.ix35.4  mm;  fiir  C.  pygar- 
gus bez.  45.3x34.5  und  36.ox31.8  an.  tjberhaupt  scheint  also 
ein  bedeutender  Unterschied  in  der  durchschnittlichen  Eigrösse 
zwischen  den  beiden  Arten  vorhanden  zu  sein,  die  maxima- 
len Grenzen  der  einen  und  die  minimalen  der  anderen  ver- 
wischen  sich  jedoch,  so  dass  es  unmöglich  ist,  in  jedem  Falle, 
wie  gerade  in  dem  unsrigen,  die  Artzugehörigkeit  einzig  und  allein 
auf  die  betr.  Grösse  zu  grtinden.  ■ —  Betreffs  der  Form  sind  die 
wie  genannt  vollkommen  iibereinstimmenden  Kalajoki-und  Bran- 
denburger  Eier  ganz  besonders  ausgeprägt  von  dem  Typus  der 
C.  cyaneus,  indem  die  Eier  sehr  stark  zugespitzt  sind,  sogar  mehr 
als  bei  allén  fruher  erwähnten  hiesigen  Gelegen,  im  Gegensatz 
zu  C.  pygargus,  deren  Eier  nach  Naumann  (1.  c.)  »sehr  kurz 
oval,  ans  rundliche  angrenzend»,  nach  K  r  a  u  s  e  (1.  c.)  gewöhn- 
lich  »kurz  und  gedrungen»,  wie  auch  aus  seinen  Abbildungen 
deutlich  hervorgeht,  sind.  Auch  betreffs  der  Schalenstruktur  ist 
an  den  betr.  Kalajoki-  und  Brandenburger  Eiern  nichts  vom 
C.  cyaneus-Typus  Abweichendes  zu  beobachten.  Ich  sehe  also 
unbedingt  beide  Gelege  als  Circus  cyaneus  L.  zugehörig  an.  Dass 
das  Brandenburger  Gelege  als  C.  pygargus  zugehörend  verkauft 
wurde,  bedeutet  nicht  viel,  sagt  doch  H  a  r  t  e  r  t  (1.  c,  S.  1143) 
ausdrucklich:    »Wegen   der   Ähnlichkeit   der   Eier  verschiedener 


150  Mötet  den  4  mars  1922. 

Arten  ist  das  in  den  Sammlungen  angehäufte,  meist  von  Händ- 
lern  bezogene  Material  fast  wertlos». 

Da  die  beiden  obenerwähnten  Angaben  tiber  Circus  pygargus 
L.  in  Finnland  also  irrtiimlich  sind  und  auch  das  einzige  hier 
erlegte,  seit  1845  im  hiesigen  Museum  aufbewahrte,  angeblich 
dieser  Art  zugehörende  Exemplar  sich  als  unrichtig  bestimmt 
erwiesen  hat  (vgl.  Suomalainen,  diese  Heft,  S.  128,  und 
Verf,  diese  Heft,  S.  121),  ist  somit  zu  konstatieren,  das  keine  Fälle 
vom  Vorkommen  dieser  Art  in  Finnland  bekannt  sind.  In  anbe- 
tracht  dessen,  dass  die  Art  nach  Me  nz  bi  er  (IIthi^h  Poccin; 
1897,  II,  S.  218)  zufällig,  wenn  auch  sehr  selten,  im  Gouverne- 
ment  St.  Petersburg  sowie  als  Nistvogel  in  den  jetzigen  balti- 
schen  Staaten  siidlich  vom  Finnischen  Merbusen  beobachtet 
wurde,  ist  jedoch  ein  zufälliges  Auftreten  auch  in  Finnland  höchst 
wahrscheinlich. 


Mötet  den  4  mars  1922. 

Student  Håkan  Lindberg  förevisade  ett  antal  Coleo- 
ptera  och  Hemiptera,  uppställda  efter  ståndorter,  alla  härstam- 
mande från  Tvärminne  jämte  omnejd.  Insekterna  hade  före- 
dragaren överlämnat  till  Tvärminne  zoologiska  station. 

Toht.  E.  A.  Vainio  näytti  Suomelle  uuden  jäkälän  Cetra- 
ria  lacunosa  Ach.  subsp.  *cavemosa  (Menzies)  Vain.  [=  C.  lacu- 
nosa Ach.  f.  cavernosa  (Menzies)  Merrill,  The  Bryologist  XIII, 
1910,  p.  26,  tab.  II  f.  4;  C.  lacunosa  Ach.  f.  Norvegica  Lynge  Stud. 
Lich.  Norv.,  1921,  p.  196],  joka,  niinkuin  C.  lacunosaWn,  jodilla 
värjäytyy  keltaiseksi,  vaan  eroaa  siitä  sekovarren  älta  ruskean 
tai  mustan  värin  kautta,  jota  vastoin  sen  näköinen  C.  glauca 
värjäytyy  siniseksi  jodilla  ja  on  sen  sekovarsi  tavallisesti  sileämpi. 
*C.  cavernosa' an  kuuluu  myöskin  C.  reticulata  Krempelh.,  jota 
on  kerätty  Sikkimissä,  vaan  on  tämä  nimi  jäänyt  julkaisematta. 
Suomessa  on  tämä  alalaji  löydetty  kallion  seinällä  Elgön  saaressa 
Tammisaaren  saaristossa  Uudellamaalla  (K.  Lin  kola)  ja 
Kivimaasta  Turun  alueelta  (Maja  A  r  v  o  n  e  n). 


4.  III.  1922.  Eklund,  Sagina  maritima  mf.  rosulans.  151 

Student  O  1  e  Eklund:  Sagina  maritima  Don.  mf.  rosulans 
(Neum.)  m. 

Som  var.  rosalans  upptager  L.  M.  Neumani  sin  Sveriges 
Flora  (1901,  s.  551)  en  form  av  Sagina  maritima.  Denna  form 
kännetecknas  därav,  att  toppskottet  icke  utvecklas  till  blom- 
bärande stjälk,  »utan  kvarstår  såsom  hos  de  föregående  arterna 
som  en  midtställd  bladrosett»  och  »är  då  föga  skild  från  föregående 
art»  (S.  procumbens)  »(obs!  blomskaftet)»  (1.  c). 

Sommaren  1921,  den  6aug.,  fann  jag  ifrågavarande  form  st  cp 
tills,  med  huvudarten  i  det  suprasalina  bältet  av  litoralen  på  Jur- 
molandets  S-kust  (Ab,  Korpo).  Den  på  grund  av  toppskottets 
felslagning  ±  väl  utvecklade,  mittställda  bladrosetten  gav  växten 
ett  från  typen  tämligen  avvikande  utseende;  till  växtsättet  på- 
minte den  något  om  5.  procumbens,  från  vilken  den  dock  genast 
skiljes  genom  de  för  5.  maritima  utmärkande  karaktärerna:  en 
blågrön-brunaktig  färgton  och  efter  blomningen  städse  uppräta 
blomskaft.  Svårare  var  det  att  draga  gränsen  mellan  varieteten 
och  den  typiska  5.  maritima,  ty  de  övergingo  åtm.  på  Jurmo 
genom  en  talrik  serie  mellanformer  i  varandra.  På  de  stånd- 
orter S.  maritima  föredrager  äro  en  ±  ofta  skeende  submersion 
och  även  en  insandning  på  grund  av  böljetransport  känneteck- 
nande. I  följd  härav  förekommo  salinens  och  suprasalinens  ar- 
ter ±  nedsänkta  i  sanden,  och  jag  anträffade  åtskilliga  exx. 
av  var.  rosulans  så  insandade,  att  bladrosetten  först  efter  upp- 
tagning av  växten  från  substratet  och  bortskakande  av  sanden 
kom  till  synes.  Under  iakttagelserna  på  själva  växtplatsen  kom 
jag  till  övertygelsen  att  var.  rosulans  blott  är  en  missbildning  av 

5.  maritima.  Att  då  toppskottet  felslagit  en  bladrosett  utbildats 
i  dess  ställe  synes  mig  vara  analogt  med  de  habitusförändrin- 
gar,  som  inträffa  hos  andra  växter,  vilkas  toppskott  av  en  eller 
annan  orsak  förhindrats  i  sin  utveckling.  Angående  orsaken  till 
felslagningen  hos  rösu/öns-individerna  kan  jag  ej  säga  något 
med  säkerhet.  Den  möjligheten  förefinnes,  att  växtpunkten  på 
sätt  eller  annat  rönt  åverkan,  kanske  genom  skarpkantiga  sand- 
korn under  en  kraftigare  submersion.  Säkert  synes  mig,  att  var. 
rosulans  Neum.  icke  är  någon  systematisk  form,  utan  bör  degra- 
deras och  av  allt  att  döma  uppfattas  som  mf.  rosulans  (Neum.)  m. 


152  Brenner,  Festuca  pratensis  var.  subtilis.  4.  III.  1922- 

Rektor  M.Brenner:  Festuca  pratensis  Huds.  var.  subtilis  n.  var. 

F.  pratensis  Huds.  var.  subtilis.  Culmus  humilis  (50— 60cm 
altus),  subtilis,  laevis;  f  o  1  i  a  brevia,  rigida,  angusta,  siccando 
subconvoluta,  longe  acutata;  panicula  10 — 12  cm  longa, 
erecta,  lineari-oblonga,  contracta,  rhachi  laevi,  ramis  brevibus, 
erecto-patulis;  s  p  i  c  u  1  se  paucae,  lanceolatae,  rufo-variegatae, 
glumis  lanceolatis,  acutis,  supra  medium  scarioso-albo-marginatis, 
haud  aristatis.  Spiculis  elongatis,  lanceolatis,  nec  non  panicula 
breviramosa  ramis  erectis  a  F.  arundinacea  differens. 

Anträffades  blommande  under  juni  månad  sistlidna  sommar 
på  Svartbäck  i  Ingå  på  en  torr,  solig  ängsbacke  nära  hafsstranden. 

Något  härmed  öfverensstämmande  exemplar  finnes  ej  i  Uni- 
versitetets inhemska  samling,  men  däremot  två  liknande  i  Her- 
barium generale  från  Ingermanland  under  namn  af  »F.  elatior  (i 
loliacea,  in  pratis  fertilibus  ubique  copiose»,  samt  såsom  F.  elatior 
var.  strictior  från  »Pischenera  prope  Krovan  Carniolica»,  af  hvilka 
den  senare  af  E.  Hackel  i  Monographia  Festucarum  Europaea- 
rum  föres  till  F.  arundinacea. 

Rektor  M.  Brenner:  I  Ostfennoskandia  funna  former  af  Pim- 
pinella  saxifraga  L. 

Af  de  4  eller  5  arter  eller  varieteter,  hvari  Linnés  Pimpi- 
nella  saxifraga  af  tidigare  författare  uppdelats,  hafva,  såsom 
kändt,  numera  endast  2  former  i  våra  floror  bibehållits,  näml. 
hufvudf ormen  P.  saxifraga  L.,  med  rotbladens  småblad  odelade, 
och  var.  dissecta  Spreng.  med  alla  småblad  pardelade.  Emellertid 
förekomma  i  naturen  exemplar,  hos  hvilka  en  del  rotblads 
småblad  åtminstone  vid  sin  bas  äro  mer  eller  mindre  djupt 
delade,  andra  åter  odelade,  och  hvilka  sålunda  stå  på  gränsen 
emellan  den  s.  k.  hufvudformen  och  varieteten.  Vill  man  dock 
hålla  dessa  två  formgrupper  åtskilda  från  hvarandra,  blir  man 
tvungen  antaga  åtminstone  en  mellanform.  Ingendera  af  dessa 
former  kan  dock  med  större  skäl  än  den  andra  betraktas 
såsom  hufvudform,  utan  måste,  då  inom  hvarderas  formkrets 
flere  olika  modifikationer  uppträda,  hela  arten  uppfattas  såsom 
en  grupp  af  flere  själfständiga,  med  hvarandra  nära  besläktade 
former. 


4.  III.  1922.  Brenner,  Pimpinella  saxifraga  L.  153 

Uti  en  uppsats,  Nogle  Studier  över  Pimpinella  saxifraga  L., 
i  Botanisk  Tidsskrift  udgivet  af  Dansk  Botanisk  Förening,  37. 
Binds  3.  Hefte,  1921,  har  författaren,  Henning  E.  P  e  t  e  r  s  e  n, 
efter  att  hafva  lämnat  en  redogörelse  för  tidigare  författares 
systematiska  grupperingar,  äfvensom  framhållit  artens  polymorfi, 
urskilt  3  typer  med  afseende  å  småbladens  olika  tandning  eller 
pardelning  hos  det  nedersta,  invid  rotbladen  närmast  fastade 
stjälkbladet  eller  det  med  detta  öfverensstämmande  öfversta  ro- 
settbladet. Den  1-sta  af  dessa  typer  karaktäriseras  genom  endast 
obetydliga  inskärningar  i  bladkanten,  den  2:dra  genom  inskär- 
ningar som  nå  öfver  halfvägs  till  eller  intill  hufvudnerven  på  små- 
bladet och  den  3:dje  med  småbladen  helt  och  hållet  upplösta  i 
smala,  jämnbreda  flikar.  De  härpå  grundade  grupperna  benäm- 
nas:   Lalifolia,  Intermedia  och  Dissecta. 

Hvarje  af  dem  indelas  i  3  eller  4  undertyper.  Den  l:sta, 
Latifolia,  efter  bladtändernas  form  i  1.  foliolis  crenatis,  med 
bredt  rundnaggad  bladkant,  2.  foliolis  crenato-serratis,  med  groft 
trubbtandad  bladkant,  3.  foliolis  serratis,  med  groft  spetssågad 
bladkant,  och  4.  foliolis  serrulatis,  med  mycket  fint  sågad  blad- 
kant, hvilka  två  sistnämnda  kunna  förenas  till  en,  foliolis  serrato- 
serrulatis.  Den  2:dra  typen,  Intermedia,  med  djupa  inskärningar 
och  tydligt  bladaktiga  sidofiikar  samt  i  synnerhet  terminalfliken, 
innesluter  3  undertyper:  a,  med  inskärningarna  nående  in  öfver 
midten  eller  ända  till  hufvudnerven,  men  vanligen  utan  att 
denna  blottas  ett  större  stycke,  samt  flikarna  breda,  tydligt 
bladaktiga,  b.  som  föregående,  men  hufvudnerven  ofta  blottad 
ett  större  stycke,  och  c.  som  föregående,  men  flikarna  mera  lik- 
nande bladaktiga  midtnerver  än  blad  l.  Bladtänderna  hos  denna 
typ  äro  antingen  som  hos  fol.  crenato-serrata  eller  hos  fol.  serrato- 
serrulata  af  typ  1.  Den  3:dje  typen,  Dissecta,  slutligen,  med  myc- 
ket starkt  delade  småblad  och  smala,  jämnbreda  sidofiikar,  af 
hvilka  den  odelade,  närmast  bladspetsen  sittande  är  längre  än 
det  bladaktiga  midtpartiets  bredd,  sönderfaller  äfven  i  3  otydligt 
begränsade  undertyper:  1.,  med  ända  till  3  mm  bred,  stundom 
svagt  omvändt  äggrund  terminalflik,  2.,  med  ända  till  2  mm 

1  Angående  denna  undertyp  uttalar  författaren,  att  det  måhända  vore 
korrektast  att  förena  den  med  undertyp  b. 


154  Brenner,  Pimpinella  saxifraga  L.  4. 111.1922. 

bred,  och  3.,  med  ända  till  1  mm  bred  terminalflik  samt  alla  bla- 
dets delar  ytterst  smala. 

Hvad  förekomsten  på  Sjaelland  af  ifrågavarande  grupper 
beträffar,  har  författaren  kommit  till  det  resultat,  att  typ  Dis- 
secta  är  talrikast  representerad  med  54  %  mot  25  %  för  Latifolia 
och  21  %  för  Intermedia,  af  undertyperna  åter  inom  Latifolia 
undertyp  2.  fol.  crenato-serratis  talrikast  med  24,  mot  2  för  1. 
fol.  crenatis  och  1  %  för  3.  fol.  serrato-serrulatis,  inom  Intermedia 
talrikast  a  med  21  representanter,  därnäst  b  med  5  och  sist  c 
med  4,  samt  inom  Dissecta  talrikast  2.  med  22,  därnäst  3.  med  15 
och  1.  med  7. 

Att  döma  af  i  Universitetets  inhemska  herbarium  förvarade 
exemplar  är  typ  Latifolia  i  Finland  den  allmännaste  från  43 
orter,  därnäst  Dissecta  från  9,  och  Intermedia  från  8  orter.  Inom 
Latifolia  är  subtyp  3.  fol.  serratis  insamlad  från  24  orter,  subtyp 
2.  fol.  crenato-serratis  från  16  och  subtyp  1.  fol.  crenatis  från  3 
orter.  Inom  Intermedia  äro  de  båda  subtyperna  a  och  b  lika 
sällsynta,  endast  från  4  orter  hvar,  och  Dissecta  slutligen  före- 
trädes uteslutande  af  subtyp  2.  från  9  orter. 

Såsom  grundade  på  så  varierande  karaktärer  som  bladens 
djupare  eller  grundare  inskärningar,  och  hos  typ  I  på  gröfre  eller 
finare,  rundade,  trubbiga  eller  spetsiga  bladtänder,  utan  afseende 
å  bladformen,  äro  ofvannämnda  typer  och  undertyper  med  hän- 
syn till  småbladens  och  flikarnas  form  mycket  heterogena  och 
följaktligen  svåra  att  med  bestämdhet  åtskilja,  såsom  framgår 
af  författarens  teckningar,  t.  ex.  figur  I,  1  jämförd  med  I,  3, 
fig.  I,  5  med  II,  6,  fig.  III,  1  med  III,  2  och  3,  afbildande  skilda 
undertyper  eller  typer,  och  å  andra  sidan  fig.  II,  5,  jämförd  med 
II,  6,  hvilka,  liksom  fig.  IV,  1,2  och  3,  föras  till  samma  typ  och 
undertyp. 

I  motsats  härtill  erbjuder  sig  basens  form  hos  de  nedersta 
småbladen  inom  grupp  Latifolia,  med  eller  utan  afseende  å  små- 
bladens form  för  öfrigt,  såsom  en  ganska  stabil  karaktär.  Denna 
är  antingen  bred,  tvär  eller  nästan  hjärtlik,  eller  hos  andra  mer 
eller  mindre  starkt  afsmalnande  vigglik.  Den  förra  förekommer 
hos  triangulärt  äggrunda,  hjärtlikt  äggrunda,  hjärtlikt  triangu- 
lära,  rundadt   äggrunda,   bredt   äggrunda,   elliptiska  eller  half- 


4.  III.  1922.  Brenner,  Pimpinella  saxifraga  L.  155 

cirkelformiga,  den  senare  åter  hos  äggrunda,  smalt  rhombiskt 
äggrunda,  elliptiska  eller  aflånga  småblad. 

I  överensstämmelse  härmed,  och  med  frånseende  af  den  hos 
dessa  växter  obeständiga  hårigheten,  kunde  följande  i  den  fin- 
ländska och  östkarelska'  delen  af  Fennoskandia  insamlade  for- 
mer af  P.  saxifraga  *integrifolia  Wallr.  uppställas. 

A.  Foliolis  ad  basin  latioribus,  infimis  basi    truncata,  subcor- 
data  vel  obtuse  angulata. 

F.  subrotunda.  Foliolis  rotundato-ovatis— semicircularibus, 
crenatis.  —  Ab  (Nagu),  Nyl  (Ingå),  On  (Sennoguba).  —  Subf. 
fol.  serratis  ad  f.  intermedium  vergens,   Ingå. 

F.  subtriangularis.    Foliolis  triangulari-ovatis. 

Subf.  1.  Fol.  crenato-serratis.  —  Al  (Sund),  Ab  (Nagu),  Sb 
(Kuopio),  Kker  (Oulanka). 

Subf.  2.  Fol.  serratis.  —  Nyl  (Tvärminne,  Ingå,  Borgå),  Sa 
(Ruokolaks),  Kl  (Uguniemi),  Kb  (Libelits),  On  (Suojärvi,  Senno- 
guba), Om  (Salo),  Ob  (Kemi),  Kp  (Torovaara). 

F.  subcordata.    Foliolis  cordato-ovatis. 

Subf.  1.  Fol.  crenato-serratis.  —  Ab  (Nagu,  Uskela,  Vichtis), 
Sat  (Karkku),  Ta  (Jämsä,  Sysmä),  Ik  (Sakkola),  Kker  (Oulanka). 

Subf.  2.  Fol.  serratis.  —  Ab  (Vichtis),  Nyl  (Ingå,  Askola, 
Högland),  Ka  (Säkkijärvi),  On  (Kiischi),  Kp  (Kem).  —  F.  ad  inter- 
medium vergens.  Nyl  (Ingå). 

F.  cordato-triangularis.    Foliolis  cordato-triangularibus. 

Subf.  1.  Fol.  crenato-serratis.  —  Ab  (Vichtis),  Nyl  (Fagervik), 
Oa  (Jurva),  Kb  (Kides). 

Subf.  2.  Fol.  serratis.  —  01  (Petrosavodsk,  Nimpelda,  Man- 
droga),  On  (Repola). 

F.  ovata.    Foliolis  ovatis,  crenato-serratis.     Im  (Umba). 

B.  Foliolis  ad  basim  angustis,  basi  attenuata,  cuneata. 
F.  subovata.    Foliolis  anguste  ovatis,  basi  cuneata. 
Subf.  1.    Fol.  crenato-serratis.  —  Nyl  (Strömfors). 

Subf.  2.  Fol.  serratis.  —  Nyl  (Ingå),  Ta  (Jokioinen),  Tb  (Saari- 
järvi),  On  (Sennoguba). 

F.  subrlwmbica.    Foliolis  anguste  rhomboideo-ovatis. 
Subf.  2.   Fol.  serratis.  —  Ka  (Kirvus),  On  (Sennoguba). 


156  Brenner,  Pimpinella  saxifraga  L.  4.  III.  1922. 

F.  oblonga.    Foliolis  oblongis  vel  ellipticis. 
Subf.  1.    Fol.  crenato-serratis.  —  Im  (Umba). 
Af  *Intermedia  Peters,  finnas  följande  former, 
t  Incisa. 

A.  Foliolis  ad  basin  latioribus,  infimis  basi  truncata  vel 
subcordata. 

F.  triangulär i-ovata.    Foliolis  triangulari-ovatis. 
Subf.  Fol.  serrulato-serratis.  —  Ab  (Nagu). 
F.  cordato-trigona.    Foliolis  cordato-triangularibus. 
Subf.  Fol.  serrulato-serratis.  —  Kb  (Koli). 

B.  Foliolis  ad  basin  angustis,  basi  attenuata. 
F.  cuneato-ovata.    Foliolis  e  basi  cuneata  ovatis. 

Subf.  Fol.  serrulato-serratis.  —  Ta  (Mustiala),  Kb  (Libelits, 
Eno),  Kp  (Kevätmenjärvi). 
tf  Partita. 

A.  Foliolis  infimis  ad  basin  latioribus. 

F.  cordata.    Foliolis  cordato-triangularibus. 

Subf.  Fol.  crenato-serratis.  —  Nyl  (Ingå). 

F.  triangularis.    Foliolis  triangulari-ovatis. 

Subf.  Fol.  serrulato-serratis.  —  Ab  (Nagu). 

Af  *Dissecta  Spreng.  åter  endast  den  mellersta  af  Petersens 
undertyper  med  2  mm  bred  terminalflik  från  Ab  (Lojo),  Nyl 
(Strömfors),   Sat  (Suoniemi),  Ta   (Hollola),   Ob   (Torneå),  samt 

F.  falcata,  laciniis  falcatis,  från  Ta  (Hollola,  Lampis,  Stor- 
Luolais  vid  Tavastehus),  Sa  (Villmanstrand,  f.  sub falcata). 

Såsom  synes  utgöres  P.  saxifraga  L.  af  ett  konglomerat  af 
olikartade  specialformer,  i  synnerhet  inom  det  helbladiga  sub- 
species  Integrifolia,  där  hos  en  del  former  redan  genom  enskilda 
grundare  inskärningar  i  bladkanten  en  sträfvan  visar  sig  att  i 
kampen  för  tillvaron  genom  utgallring  af  de  helbladiga  gynna 
utvecklingen  till  allt  mer  och  mer  delade  bladformer.  Att  utveck- 
lingen går  i  denna  riktning  framgår  af  formernas  mångfald  inom 
gruppen  Integrifolia,  deras  aftagande  inom  Intermedia  och 
upphörande  inom  Dissecta,  som  alltså  nått  längst  i  utveckling. 
Såsom  ofvan  framhölls,  är  denna  sistnämnda  typ  från  Sjeelland 
i  Danmark  med  dess  tusentals  år  äldre  växtvärld  den  talrikast 
representerade  med  54  %,  medan  den  i   Finlands  jämförelsevis 


4.  III.  1922.  Brenner.  —  Hidén.  157 

unga  flora  utgör  endast  en  obetydlig  del  af  formgruppen  P.  saxi- 
fraga.  Enligt  uppskattning  af  i  Universitetets  botaniska  museum 
befintliga  exemplar  skulle  denna  typ  uppgå  till  15  %,  men  är 
tvifvelsutan  i  själfva  verket  något  fåtaligare,  beroende  på  att 
den  allmännare  och  på  grund  däraf  mindre  uppskattade  typen 
Integrifolia  ej  i  lika  hög  grad  som  den  förra  insamlats  och  till 
museum  inlämnats. 

Ylioppilas  Ilmari  Hidén:  Epilobium  montanum  x  roseum 
(E.  heterocaule  Borbås)  Suomenlinnassa. 

Lisäselvitykseksi  siihen,  mitä  aikaisemmin  (Meddel.  v.  47, 
s.  68—69)  ölen  esittänyt  Suomenlinnassa  v.  1919  löytämästäni 
Suomelle  uudesta  sekalajista  Epilobium  montanum  x  roseum, 
tahdon  vielä  mainita  sen  seikan,  etta  löytöpaikalla  Isolla  Itä- 
Mustasaarella  kasvavista  sekalajin  kantalajeista  on  E.  montanum 
Suomenlinnan  saarilla  monin  paikoin  tavattavissa  sekä  E.  roseum 
Isolla  Itä-Mustasaarella,  Susisaarella  ja  Kustaanmiekassa  paitsi 
puutarhoissa  myös  kosteilla  tienvierillä  ja  rannoilla  paikoitel- 
len  täysin  kotiutunut  esiinnyttyään  paikkakunnalla  jo  useampia 
vuosikymmeniä  (vrt.  H  j.  H  j  e  1 1,  Conspectus,  IV,  s.  340). 
Näin  ollen  on  täta  vain  kantalajiensa  seurassa  tapaamaani  seka- 
lajia  pidettävä  täydelleen  kotimaisena  kasvina. 

Ylioppilas  Ilmari  Hidén:  Lisätietoja  Lappvikin  satarna* 
alueen  kasvistosta. 

Käydessäni  kesinä  vv.  1920  ja  1921  Lappvikin  lastauspaikalla 
Tenholan  pitäjässä  kiinnitin  huomioni  sen  kasviston  nykyiseen 
kokoumukseen.  Siitä,  sellaisena  kuin  se  oli  v:een  1908  asti,  on 
tri  E.  H  ä  y  r  é  n  aikoinaan  tehnyt  selkoa  (Meddel.  v.  35,  1908 — 09, 
s.  155 — 163).  Tämän  jälkeen  on  sentään  osa  paikan  kasvilajeista 
kuollut  sukupuuttoon  ja  sijaan  tullut  uusia.  Se  on  kuitenkin 
mainittava,  ettei  painolastin  mukana  ole  todennäköisesti  saapu- 
nut  uusia  tulokkaita  v:n  1914  jälkeen.  Sina  vuonna  näet  venä- 
läiset  sotilaallisista  syistä  keskeyttivät  kaiken  liikenteen  paikka- 
kunnalle  v:een  1918  asti.  Tänä  aikana  ei  siellä  nähty  muita 
aluksiakaan  kuin  sotalaivoja.  Mainituista  syistä  ei  tälta  4:n 
v:n  ajalta  liioin  ole  mitään  kasvistollisiakaan  tietoja.    Ei  edes 


158  Hidén,  Lappvikin  satamaalueen  kasvistosta.       4.  III.  1922. 

vallinneen  keskeytyksen  jälkeenkään  ole  vielä  toistaiseksi  tie- 
dettävästi  ainoatakaan  kasvia  ilmestynyt  paikalle  juuri  paino- 
lastin  mukana.  Ne  tulokkaat,  jotka  paikkakunnalla  viime  vuo- 
sina  övat  esiintyneet,  saavat  kaikesta  päättäen  kiittää  olemassa- 
olostaan  etupäässä  rautatieliikennettä  ja  venäläisiä. 

Seuraavassa  esitän  omien  havaintojeni  lisäksi  ne  tiedot,  jotka 
ölen  saanut  osaksi  tri  E.  H  ä  y  r  é  n'iltä  (lyh.  E.  H.),  minkä  joh- 
dosta  lausun  hänelle  täten  parhaimmat  kiitokseni,  osaksi  Tvär- 
minnen eläintiet.  laitoksella  säilytettävistä  kasvinäytteistä  ja 
muistiinpanoista,  joista  tässä  mainitsen  A.  A.  S  o  1  a  n  (A.  A.  S.) 
ja  K.  H.  Hällst  rönVin  (K.  H.  H.)  v.  1904  tekemät,  tähän 
asti  huomaamatta  jääneet  merkinnät. 

Tri  Häyrén'in  luettelemista  49  kasvilajista  näyttävät  ainakin 
seuraavat  13  jääneen  pysyväisesti  satama-alneelle: 

1.  Lychnis  alba  Mill.  —  Sanduddenilla  v.  1910  (Inga 
Ström,  lyh.  I.  S.);  ibid.  edelleen  v.  1921.  Muissa  kohd.  2  yks. 
v.  1918  (E.  H.),  v.  1919  (A   Teräsvuori). 

2.  Sinapis  arvensis  L.  —  Jälleen  v.  1909  (I.  S.);  3  yks.  2  pai- 
kassa  v.  1918  (E.  H.);  v.  1921  1  yks.  —  v.  orientalis  Murr.  Samoin 
v.  1921   1  yks. 

3.  Diplotaxis  muralis  (L.)  DC.  —  Vielä  v.  1904  useissa  koh- 
dissa  lastauspaikalla  (A.  A.  S.).  Sillan  luona  jälleen  v.  1909 
(I.  S.);  ibid.  nykyään  st  pc.  Bäckmanin  perunamaassa  edelleen 
v.   1918  pc  (E.   H.). 

4.  Reseda  lutea  L.  —  Mnutama  yks.  jo  v.  1900,  runsaasti 
kukkivana  v.  1904  (A.  A.  S.);  v.  1921  2  yks. 

5.  Lotus  corniculata  L.  —  Edelleen  v.  1909  (I.  S.),  v.  1913 
(M.  S  a  ii  r  a  ni  o),  v.  1918  cp  (E.  H.);  v.  1921  cp  ollen  suurelta 
osalta  karvainen  f.  hirsuta  Koch,  muutoin  f.  ciliata  Koch. 

6.  Medicago  lupulina  L.  —  Edelleen  v.  1913  (M.  S  a  u  r  a  m  o); 
eri  paik.  v.  1918  cp(E.  H.);  v.  1921  cp — cpp  ollen  etupäässä  (yksin- 
omaan?)  v.  Willdenowii  Boenn.  —  v.  stipularis  Wallr.  Ks.  H  j. 
H  j  e  1 1,  Conspectus,  V,  s.  247. 

7.  M.  sativa  L.  v.  falcata  (L.).  —  Jo  v.  1904  useampia  laikkuja 
rannalla  sillan  luona  (K.  H.  H.);  ibid.  v.  1918  cp  (E.  H.);  ibid. 
v.  1921  st  cp. 


4.  III.  1922.       Hidén,  Lappvikin  satamaalueen  kasvistosta.  159 

8.  Melilotus  alba  Desr.  —  Jo  v.  1904  cp  (K.  H.  H.);  v.  1918 
st  cp  (E.  H.);  nykyään  cp. 

9.  Campanula  rapunculoides  L.  —  Edelleen  v.  1910  (I.  S.); 
v.  1918  sekä  Sanduddenilla  etta  taapelien  väl.  cp  (E.  H.);  samoin 
edelleen  v.  1921. 

10.  Carduus  crispus  L.  —  Taapelien  väl.  v.  1918  cp  (E.  H.); 
ibid.  nykyään  st  pc. 

11.  Centaurea  nigra  L.  —  Sillan  läheisyydessä  vielä  v.  1918 
kaunis  laikku  sekä  Sanduddenilla  vanhassa  paikkassa  2  yks. 
(E.  H.);  Sanduddenilla  v.  1920  st  pc,  mutta  v.  1921  enää  5—6 
yks.,  koska  kasvupaikka  on  vallan  työmiesten  tiellä. 

12.  Artemisia  campestris  L.  —  Ainakin  jo  v.  1899  (W.  L  a  u- 
r  é  n);  v.  1904  eri  paik.  (K.  H.  H.);  edelleen  v.  1913  (H.  S  i  r  o  1  a); 
v.  1918  sillan  luona  st  cp  (E.  H.);   samoin  nykyäänkin. 

13.  Senecio  viscosus  L.  —  Jälleen  v.  1909  (I.  S.);  Sanduddenilla 
v.  1918  cp  (E.  HL);  ibid.  nykyään  st  cp  sekä  muuallakin,  mutta 
vain  st  pc. 

Loput  36  tri  Häyrénin  luettelemaa  kasvilajia  övat  nähtävästi 
kokonaan  hävinneet  satama-alueelta.  Kauimmin  övat  niitä 
kuitenkin  säilyneet  seuraavat: 

14.  Bromus  mollis  L.  —  Esiintyi  jo  v.  1904,  joukossa  myös 
mf.  nana  (Weig.)  ja  v.  hordeacea  (L.)  (A.  A.  S.);  edelleen  v.  1919, 
myös  mf.  nana  (A.  Teräsvuori). 

15.  Ononis  repens  L.  —  Vain  1  laikku  v.  1904  (K.  H.  H.); 
edelleen  v.  1909  (I.  S.);  ks.  myös  Meddel.  39,  s.  195—196. 

16.  Melilotus  officinalis  (L.)  Willd.  —  Uudelleen  v.  1909 
(I.  S.);  2  yks.  v.   1918  (E.  H.). 

17.  Trifolium  arvense  L.  —  V.  1913  mainitsee  K.  K.  Kari 
sen  Lappvikista  ilmoittamatta  tarkemmin  paikkaa.  Pari  laikkua 
v.  1918  (E.  H.). 

18.  Anchusa  officinalis  L.  —  Edelleen  v.  1909  (I.  S.);  v  1918 
pc  (E.  H.). 

19.  Echium  vulgäre  L.  —  Uudelleen  v.  1909  (I.  S.);  v.  1918 
2  yks.  (E.  H.). 

20.  Lappa  officinalis  All.  —  V.  1918  4  yks.  (E.  H.). 

Sekin  mahdollisuus  on  tietenkin  olemassa,  etta  ainakin  jotkut 
edelläolevista  7:stä  lajista  övat  välillä  kuolleet  sukupuuttoon  ja 


160  Hidén,  Lappvikin  satamaalueen  kasvistosta.        4.  III.  1922- 

ehtineet  tåas  ilmestyä  muualta  tälle  alueelle.  —  Myöhäisemmiltä 
ajoilta  ei  muista  ole  olemassa  ainoatakaan  tietoa,  aikaisemmilta 
sensijaan  seuraavat  lisätiedot: 

21.  Reseda  luteola  L.  —  Vielä  v.  1904  1  yks.  (A.  A.  S.). 

22.  Geranium  pusillum  L.  —  Ruohikossa  jokunen  jo  v.  1904 
(A.  A.  S.  nimellä  O.  molle  L.). 

23.  Linaria  minor  (L.)  Desf.  —  Sillalla  tavattiinkin  v.  1904 
pari  yks.  (K.  H.  H.). 

24.  Carduus  nutans  L.  —  Jo  v.  1904  rannalla  sillan  koillisp. 
useita  yks.  (K.  H.  H.). 

Lastauspaikalla  näkyy  vv.  1909 — 21  esiintyneen  24  sellaista 
tulokkaisiin  luettavaa  kasvilajia,  joita  tri  H  ä  y  r  é  n  ei  mainitse. 
Toistaiseksi  on  kuitenkin  melkein  mahdotonta  sanoa,  mitkä 
kaikki  niistä  övat  pysyväisiksi  tulleita.  Pitäisin  sellaisina  kuiten- 
kin seuraavat  7  lajia: 

1.  Ccrastium  arvense  L.  —  Ilmestynyt  v.  1909  (I.  S.);  v.  1913 
(H.  S  i  r  o  1  a)  ja  v.  1919  (A.  T  e  r  ä  s  v  u  o  r  i);  nykyään  st  cp. 

2.  Sisymbrium  sophia  L.  —  V.  1918  (E.  H.).   Nykyään  st  cp. 

3.  Diplotaxis  tenuifolia  (L.)  DC.  —  Jo  v.  1904  2  yks.  (A.  A.  S.); 
v.  1909  tavattu  (I.  S.);    v.  1918  2  yks.  (E.  H.). 

4.  Raphanus  raphanistrum  L.  —  Varhaisemmilta  vuosilta 
ei  ole  tietoja.  V.  1918  1  yks.  (E.  H.);  v.  1921  muutama  yksit.  yks. 

5.  Androsaces  septentrionale  L.  —  Ainakin  jo  v.  1901  (ks. 
Meddel.  28  A,  s.  55);  v.  1904  ruohoisella  hietikolla  (A.  A.  S.); 
v.  1909  tavattu  (I.  S.);  rannalla  sillalta  koilliseen  fert.  v.  1918  pc 
(E.  H.).  Tämän  kasvin  suhteen  ollaan  sitäkin  mieltä,  etta  se 
olisi  paikalla  alkuperäinen  (vrt.  H  j.  H  j  e  1  t,  Conspectus,  V, 
s.  395 — 396).  Tämän  tanden  ei  tri  Häyrén  ole  sitä  aikaisennnin 
maininnut.  Kasvin  alkuperäisyyttä  vastaan  puhuu  nähdäkseni 
kuitenkin  se  seikka,  ettei  koko  paikkakunnalla  ole  tavattu  kasvia 
muualla  kuin  juuri  lastauspaikalla. 

6.  Lappa  minor  DC.  —  V.  1910  (1.  S.);    nykyään  pc. 

7.  Tragopogon  pratensis  L.  —  Ilmestynyt  lastauspai kalle 
v.  1909  (I.  S.).    Ratavarrella  lähellä  satamaa  v.  1921  st  pc. 

Aivan  viime  vuosina  övat  todennäköisesti  rautatieliikenteen 
mukana  saapuneet  seuraavat  2  lajia: 

8.  Sisymbrium    sinapistrum    Crantz.   —    V.    1918    ratavarr. 


4.  III.  1922.       Hidén,  Lappvikin  satamaalueen  kasvistosta.  161 

1   laikku,  mista  alkaen  Sanduddenille  päin  sp  (E.   H.);  ibid.  v. 
1921  sp. 

9.  Galeopsis  ladanum  L.  *intermedia  (Vill.).  —  V.  1918  rata- 
varr.  läh.  Sanduddenia  st  cp  (E.  H.);   ibid.  v.  1921  pc. 

Sitä,  ovatko  kaikki  seuraavassa  mainitut  15  lajia  aivan 
tilapäisiä,  ei  vielä  voida  varmuudella  sanoa.  Todennäköistä  se 
kuitenkin  lienee  ainakin  suurimman  osan  suhteen.    Niitä  övat: 

10.  Apera  spica  venti  (L.)  Beauv.  —  V.  1921  pc. 

11.  Koeleriagracilis Pers.  —  12.  VII.  1919 otti  W.  Sch ochin 
(ks.  Meddel.  46,  s.   105). 

12.  Bromus  inermis  Leyss.  —  Sanduddenille  vievän  radan 
varr.  v.   1921    1  yks.  (toinen  kuin  E.  H:n  mainitsema  paikka). 

13.  Secale  cereale  L.  —  Rata  varr.  v.  1918  muutama  yks. 
(E.  H.). 

14.  Lepidium  ruderale  L.  —  V.  1908  (I.  S.);  muilta  vuosilta 
ei  ole  tietoja. 

15.  Rosa  rugosa  Thunb.  —  Sanduddenilla  v.   1921    1   vesa. 

16.  Coniam  maculatum  L.  —  Taapelien  väl.  v.  1918  3  yks. 
(E.  H.). 

17.  Aethusa  cynapium  L.  —  Taapelien  läh.  1  kukkiva  1  dm 
kork.  yks.  (A.  Teräsvuori  v.  1919). 

18.  Pimpinella  saxifraga  L.  v.  disseda  (Bieb.)  Spreng.  — 
Taapelien  luona  v.  1921  1  yks.  (alkuperäisyys  epäilyksenalainen). 

19.  Lithospermum  arvense  L.  —  Sanduddenilla  v.  1910  (I.  S.). 

20.  Echinospermum  lappula  (L.)  Lehm.  ■ —  V.   1921  pc. 

21.  Knautia  arvensis  L.  —  Taapelien  väl.  v.  1921  1  yks. 

22.  Carduus  acanthoides  L.  —  Mainittu  v.  1913  (K.  K.  K  a  r  i). 

23.  Artemisia  absintliium  L.  —  Nykyään  paikoi teilen  pc. 

24.  Anthemis  arvensis  L.  —  V.  1921   1  yks. 

Kaiken  edelläolevan  johdosta  huomaamme,  etta  paikalla 
v:n  1908  jälkeen  tavatuista  44  lajista  on  ainakin  29  ollut  enem- 
män  tahi  vähemmän  pysyväisiä;  niinmuodoin  on  viimeksi- 
mainittujen  lukumäärä  yhä  kasvamaan  päin  (vrt.  E.  H:n  vastaa- 
vaa  lukua  22  v.  1908).  Syihin,  joista  riippuu  tilapäisten  lajien 
suhteellinen  vähälukuisuus,  on  jo  viitattu  esityksen  alussa. 

Syynä  tåas  siihen,  etta  useimmat  tulokkaista  övat  sortuneet 
häviöön,  on  paitsi  ihmisen  ja  kulttuurin  tärkeäksi  tekijäksi  luetta- 

n 


162  Mötet  den  1  april  1922. 

vaa  vaikutusta  tietysti  se  seikka,  etta  nämä  kasvit  ollen  vieras- 
paikkakuntalaisia  eivät  ole  kyenneet  kestämään  olemassaolon 
taistelussa. 

Mitä  tulee  painolastipaikan  ulkopuolella  esiin- 
tyviin  satunnaiskasveihin,  on  niistä  mainittava,  etta  Thlaspi 
alpestre  tavattiin  edelleen  ainakin  v.  1909  ratavarr.  aseman 
luona  (I.  S.).  Siellä  aikaisemmin  kasvaneista  on  nyttemmin  hävin- 
nyt  Anthyllis  vulneraria  *affims,  jonka  kasvupaikalta  on  vedä- 
tetty  hiekkaa  (E.  H.  v.  1918). 

Sensijaan  on  Convolvulus  arvensis  säilynyt  edelleen  peruna- 
inaassa  esiintyen  siellä  cp  (E.  H.  v.  1918)  sekä  levinnyt  nykyään 
muuallekin  kalastaja  Bäckmanin  asunnon  ympärillä  st  cp  (siis 
sangen  lähellä  siltaa). 

Uusia  tulokkaita  övat  tietääkseni  vain  seuraavat: 

1.  Cyiisus  sagittaiis  Koch.  —  Ottaneet  Greta  Wegelius 
ja  K.  Mandelstam  (ks.  Meddel.  47,  s.  138). 

2.  Lotus  corniculata  L.  —  Aseman  luona  v.  1918  st  cp  (E.  H.). 

3.  Euphorbia  lielioscopia  L.  —  Aseman  luona  v.  1910  (I.  S.). 

4.  Echinospermum  lappula  (L.)  Lehm.  —  Taloryhmässä  ase- 
man luona  v.  1913  1  yks.  (H.  S  i  r  o  1  a). 

5.  Galium  tricorne  With.  —  Luotsituvan  pihalla  v.  1918 
1  yks.  (E.  H.). 


Mötet  den  1  april  1922. 

Maist.  E.  M  e  r  i  k  a  1  1  i  o  piti  esitelmän  Petsamon  linnustosta. 

Lääketiet.  kand.  Eero  Löfqvist  näytti  seuraavat 
Ahvenanmaalla  yhdessä  yliopp.  V.  J.  Karvosen  kanssa 
löytämänsä  Suomelle  uudet  pikkuperhoslajit:  Scoparia  frequen- 
tella  Stt.,  Glyphipteryx  forsterella  F.,  Metzncria  metzneriella  Stt., 
Anacampsis  coronillella  Tr.,  Tebenna  miscella  Schiff.,  Litlwcolletis 
sylvella  Hw.,  L.  coryli  Nic.  ja  Argyresthia  glaucinella  Z.  (Not. 
Ent.  II,  s.  30). 

Ylioppilas  V.  J.  Karvonen  esitti  seuraavat  maallemme 
uudet  pikkuperhoset:    Ancylis  inornatana  HS.   Espoosta,  Bor  k- 


1.  IV.  1922.  Karvonen.  —  Levandes.     -  Hidén.  163 

hausenia  luridicomella  HS.  Espoosta,  Scirtopoda  herrichiella  HS. 
Helsingistä,  Prays  rusticus  Hw.  Maarianhaminasta  ja  Argyresthia 
praecocella  Z.  Ahvenanmaalta  ja  Espoosta  (Not.  Ent.  II,  s.  30). 
Professori  K.  M.  Levander  kehoitti  kiinnittämään  huo- 
miota  hietasisiliskon  (Lacerta  agilis)  mahdolliseen  esiintymiseen 
Karjalan  kannaksella  ja  muuallakin   Itä-Suomessa. 

Ylioppilas  1 1  m  a  r  i  Hidén:  Chaerophyllum  aromaticum  L. 
valtiollisen  Suomen  alueella. 

Retkeillessäni  kesällä  v.  1921  Karjalan  kannaksella,  etu- 
päässä  Sakkulan  pitäjässä,  huomasin,  kuten  jo  aikoinaan  A.  J. 
M  e  i  a  (Malmberg,  Not.  Sällsk.  F.  Fl.  Fenn.  Förh.  9,  ny  serie  6, 
1868,  s.  304—305)  sekä  viimeksi  K.  J.  V  a  1 1  e  (Acta  Soc.  F.  Fl. 
Fenn.  46,  N:o  6),  etta  seudun  rikkain  alkuperäiskasvillisuus  on 
kieltämättä  tavattavissa  aivan  kapeana  vyöhykkeenä  pitkin 
Vuoksen  ja  sen  haarain  varsia.  Suvannon  varrella  ei  sitä  ole 
aivan  rannoilla,  koska  ne  övat  syntyneet  västa  Suvannon  v.  1818 
tapahtuneen  laskun  jälkeen,  vaan  ylempänä,  s.  o.  entisellä  ranta- 
viivalla.  Mielenkiintoisin  on  kasvillisuus  epäilemättä  Suvannon 
eteläpuolella. 

Kuta  lähemmäksi  Suvannon  suupuolta  tullaan,  sitä  harvinai- 
semmiksi  käyvät  ent.  rantalehdot.  Vielä  Ojaniemessä,  varsin- 
kin  Möngön  kylan  puolella,  on  melkolailla  niitä,  etupäässä  rehe- 
viä  pähkinäpensaikkoja,  mutta  Lapinlahden  kylan  luona  on  nii- 
den  luku  rajoitettu.  Ainoastaan  2:ssa  kohdassa  tapasin  rinteellä 
viljelysten  keskellä  Loposenmäen  luona  jäännöksiä  entisestä 
yhtäjaksoisesta  rantalehdosta.  Toisessa  se  rajoittuu  aivan  pie- 
nelle  alalle,  mutta  toisessa  se  ulettuu  kapeana  kielekkeenä  aivan 
Suvannon  rantaan  seuraten  erästä  nykyään  melkein  kuivunutta, 
melko  syvää  puronuomaa  (mikä  selittää  kasvillisuuden  koske- 
mattomuuden).  Piankin  voidaan  havaita,  etta  molempain  koh- 
tain  lajikokoumus  verrattuna  ympäristöön  on  vallan  poikkeava. 
Mainittakoon  esim.,  etta  lepikossa  uoman  varrella  tavataan  m.m. 
seuraavat  kasvit:  Milium  effusum  pcc,  Festuca  gigantea  st  pc, 
Onoclea  strutlwpteris  cpp,  Huimilus  lupulus  cp,  Rumex  obtusifolius 
pc,  Ribes  alpinum  pc,  Corylus  avellana  pc,  Tilia  cordata  pc. 

Suurempi  lajirikkaus  vallitsee  entisellä  rantaviivalla  uomasta 


164  Hidén,  Epil.  adenocaulon  ja  E.  obscurum x  palustre.       1.  IV.  1922. 

länteen.  Tällä  kasvavasta  rivipensaikosta  merkitsin  muistiin  ni. in. 
Polystichum  di  latatum  sp,  Polygon.  multiflorum  st  cp,  Humulus 
lupuhis  cp,  Aconit.  septentrionale  st  pc,  Vida  silvatica  pcc,  Viola 
mirabilis  st  cp,  Palmonaria  offic.  st  pc,  Ribes  alpinum  sp,  Corylus 
avellana  cp,  Ulmus  effusa  solit.,  Tilia  cordata  st  cp. 

Loposenmäen  suurimpana  harvinaisuutena  on  kieltämättä 
pidettävä  Chaerophyllum  aromaticum,  minkä  kasvupaikka  sijaitsee 
äskenmainittua  puronuomaa  reunustavan  lepikon  yläpuolella, 
aivan  rinteen  yläreunassa,  suunnilleen  40  m:n  korkeudella  nieren- 
pinnasta  lukien  (siis  muinoisen  Ancylus-järven  rantaviivalla). 
Täällä  tapasin  ruoho-  ja  heinäkasvien  joukossa  joks.  vähän  sanot- 
tua  lajia,  jota  täta  ennen  ei  kertaakaan  ole  tavattn  valtiollisen 
Suomen  alueella,  mutta  sensijaan  kyllä  paikoittain  Äänisen 
Karjalassa  (ks.  H  j.  H  j  e  1 1,  Conspectus,  IV,  s.  219)  sekä  lähem- 
pänä  Inkerinmaassa  (ks.  K.  Fr.  M  e  i  n  s  h  a  u  s  e  n,  Flora 
Ingrica,  s.  133),  mista  käsin  laji  tietenkin  aikoinaan  on  levinnyt 
Suomen  puolelle. 

Lopnksi  tahtoisin  tässä  yhteydessä  kiinnittää  huomiota  sii- 
hen,  etta  mainitsemieni  Suvannon  sekä  muunkin  Vuoksen  var- 
silla  tavattavien  lehtojen  ja  niiden  rikkaan  kasvillisuuden  häviä- 
misen  estämiseksi  ja  niiden  säilyttämiseksi  alkuperäisessä  rehe- 
vyydessään  myös  jälkimaailmalle  on  välttämätöntä,  etta  mitä 
pikimmin  muodostetaan  rauhoitettuja  luonnonsuojelualueita 
ainakin  muutamista,  ellei  mahdollisesti  kaikista  lajirikkaimmista 
lehtopaikoista. 

Ylioppilas  1 1  m  a  r  i  Hidén:  Epilobium  adenocaulon  Hausskn. 
ja  E.  obscurum  X  palustre  (E.  Schmidtianum  Rostk.)  Karjalan  kan» 
naksella. 

Viimekesäisillä  retkilläni  Sakkulan  ja  Pyhäjärven  pitäjissä 
löysin  muutamin  paikoin  järvien  rannoilla  ja  kosteilla  suoniityillä 
erään  aina  niukalti  esiintyvän  Epilobium-\a]\n,  joka  erikoisuudel- 
laan  siinä  määrin  kiinnitti  huomiotani,  etta  otin  siitä  useita 
näytteitä.  Kun  näytin  ne  sitten  Helsingissä  tri  H.  Lind- 
be  r  g'ille,  totesi  hän  niiden  eniten  muistuttavan  hanen  v.  1915 
Lohjalla  löytämäänsä  kasvia  E.  adenocaulon  *rubescens  Rydb. 
(ks.  Meddel.  46,  s.  70,  ja  Meddel.  42,  s.  43),  mutta  niiden  kuitenkin 


1.  IV.  1922.      Hidén,  Epil.  adenocaulon  ja  E.  obscufum     palustre.  165 

poikkeavan  tästä  sen  verran,  etta  hän  päätti  lähettää  näytteeni 
lähemmin  tarkastettaviksi  dos.  G.  Samuelsso  n'ille,  joka  oli 
nähtäväkseen  pyytänyt  museon  eräitä  Epilobium-\a']e]a.  Tämä 
määräsikin  heti  kaikki  löytämäni  yksilöt  varsinaiseksi  päälajiksi 
E.  adenocaulon  Hausskn. 

Näin  ollen  kuuluu  siis  todella  Suomen  alkuperäiskasvistoon 
tämä  harvinainen  laji,  jonka  kotimaana  on  viime  aikoihin  asti 
pidetty  Pohjois-Ameriikkaa,  mutta  joka  aivan  viime  vuosikymme- 
nellä  on  tavattu  harvinaisena  myös  Länsi-Göötanmaalla  Ruot- 
sissa.  Ettei  tämä  laji  kuitenkaan  ole  Suomessa  tilapäinen,  ilme- 
nee  nähdäkseni  jo  siitäkin,  etta  tapasin  sen  eri  tahoilla  aivan 
luonnollisilla  kasvupaikoilla  kaukana  kaikista  ihmisasunnoista. 
Asian  valaisemiseksi  liitän  tähän  luettelon  viime  kesänä  tekemis- 
täni  löydöistä: 

Pyhäjärvi:  Kiimajärven  rannalla  Tiituan  luona  yhdessä 
kohdassa  st  cp,  kahdessa  kohd.  pcc.  —  Sakkula:  Suvannon  etelä- 
rann.  Ojaniemessä  4  yks.,  Sudenhännässä  3  yks.,  pohjoisranm 
Viiksanlahdessa  1  yks.,  pappilan  kohdalla  2  yks.,  siitä  2  km 
kaakkoon  2  yks.,  jokivarr.  kirkonkylästä  etelään  1  yks.,  Isosuon 
kaakkoisosassa  kahdessa  kohd.  st  pc  (sekä  koillisosassa  pc?). 

Mainittakoon  vielä  lopuksi  lajin  tärkeimmät  tuntomerklt. 
Vaikka  löytämäni  yksilöt  olivat  matalakasvuisia,  korkeintaan 
35  cm  kork.,  on  varsi  tavallisesti  7—12  dm  kork.,  usein  haarai- 
nen,  hienosti  nystykarvainen  (varsinkin  haarat),  kohosärmäinen 
särmäntapaisin  viiruin,  tyviosasta  lähtevät  versot  lyhyitä,  ruu- 
sukkeisia,  varsilehdet  vastakkaisia,  selvästi  lyhytruotisia,  puikean 
suikeita,  kannastaan  pyöristyneitä,  vähitellen  kärkeensä  suip- 
penevia,  6 — 10  cm  pituisia,  yli  2  cm  leveitä,  tumman  vihr.,  kiil- 
lottomia,  kaljuja,  joks.  harvahamp.,  nuput  pystyjä,  terälh. 
himmeän  ruusunpun.,  5 — 7  mm  pituisia,  luotti  kokonainen. 

Samoilla  retkilläni  tapasin  Sakkulan  Isosuon  reunoilla  aivan 
luonnollisilla  kasvupaikoilla  myös  harvinaisen  E.  obscurum'\n, 
mutta  vain  kahdessa  kohdassa,  nim.  purovarrella  Perälammen 
lounaispuolella  st  pc  ja  purovarr.  Karholan  kylästä  luoteeseen 
sangen  pitkälti  cp.  Koska  sanottu  laji  kummassakin  paikassa 
aivan  havaittavasti  liittyi  välimuotojen  avulla  seudulla  yleiseen 
E.  palustre'en,  otin  useita  kasvinäytteitä,  jotka  ennenmainitun 


166  Hidén,  Polygonum  nodosum  Pers.  1.  IV.  1922. 

Epilobium-\ähetyk$en  ohella  dos.  Samuelsson  sitten  tarkasti. 
Hanen  lopullisten  määräystensä  mukaan  olikin  jälkimäisessä 
paikassa,  kuten  olin  arvellut,  vannuudella  melko  runsaasti  seka- 
lajia  E.  obscurum  x  palustre  sekä  edellisessä  odottamattoman 
runsaasti,  s.  o.  ottamistani  näytteistä  usei inmat  sellaisia,  joihin 
Samuelsson  oli  merkinnyt:  »Dessa  anser  jag  vara  E.  obscu- 
rum x  palustre,  men  jag  har  ju  ej  hunnit  granska  pollen  på  varje 
individ».  Aivan  puhdasta  E.  obscuruniia  on  tästä  paikasta  vain 
muutama  harva  näyte,  joten  näyttää  siltä,  kuin  sekalaji  olisi  siis 
täällä  vienyt  yksilöiden  lukumäärän  puolesta  voiton  sanotusta 
kantalajistaan. 

Mainitsen  tässä  lopuksi  vielä  sekalajin  tuntomerkit: 
Kasvi  on  tyviosassaan  hieman  kaarevasti  koheneva,  tyvi- 
osasta  lähtevät  pitkät  lonkerot  eivät  ole  niin  hentoja  ja  pieni- 
lehtisiä  kuin  E.  palustre'\\a,  vaan  övat  ne  paksumpia  ja  isompi- 
lehtisiä,  varsi  on  lähes  liereä,  kuitenkin  on  siinä  havaittavissa 
särmäntapaisia,  usein  hienokarvaisia  viiruja,  varsilehdet  övat 
suhteellisesti  pitempiä,  kapeampia  ja  suipominin  päättyviä  sekä 
harvempihampaisia  kuin  E.  obscurunfiUa,  tyviosassaan  övat  ne 
leveämpiä  kuin  E.  palustre'\\a,  mutta  eivät  läheskään  niin  pyöreä- 
kantaisia  kuin  E.  obscurunfWla. 

Ylioppilas  I  1  m  a  r  i  Hidén:  Polygonum  nodosum  Pers. 
Suomessa. 

Ryhmälajiin  Polygonum  lapatliifolium  kuuluvaa  P.  nodosum- 
Iajia,  joka  tavataan  eri  tahoilla  Euroopassa  ja  muissakin  maan- 
osissa  ja  joka  toisinaan  mainitaan  Suomesta  (ks.  H.  Lindberg, 
Enumeratio,  1901;  Ascherson  u.  G  r  a  e  b  n  e  r,  Synopsis, 
IV,  1908 — 13),  ei  useimmiten  ole  laisinkaan  katsottu  kuuluvaksi 
Suomen  kasvistoon,  vaan  on  tietoja  siitä  pidetty  erehdyksen 
kautta  syntyneinä  (ks.  H  j.   H  j  e  1 1,  Conspectus,  II,  1902,  s.  211). 

Viimekesäisillä  retkilläni  otin  kuitenkin  Sakkulan  pitäjässä 
(Ik)  kirkon  luota  pelloilta  parista  kohdasta  näytteitä  eräästä 
Polygonunfista,  joka  monessa  suhteessa  erosi  tavallisesta  P.  to- 
mentosunfista.  Määräsin  sen  myöhemmin  tuntomerkkiensä  nojalla 
P.  nodosum'iks\,  minkä  määräykseni  tri  H.  Lindberg  sitten 
vahvisti   vieden  samalla  tähän  lajiin  eräät   toiset  jo  loppuun- 


1.  IV.  1922.  Hidén,  Polygonum  nodosum  Pers.  167 

kukkineet  yksilöt,  jotka  niiden  tertuiltaan  vieläkin  enemmän 
P.  tomentosutrfista  poikkeavan  ulkonäön  perusteella  olin  ottanut 
Tiituan  luota  Pyhäjärven  pitäjässä  (Ik). 

Näin  ollen  voidaan  siis  P.  nodosam  jälleen  täydellä  varmuudella 
lukea  kotimaisten  kasviemme  joukkoon.  Todennäköisesti  se  on 
tavattavissa  niuuallakin  maassamme,  vaikka  siihen  sen  P.  tomen- 
toswriia  suuresti  muistuttavan  ulkonäön  perusteella  ei  tähän 
asti  ole  kiinnitetty  tarpeellista  huomiota.  Luultavasti  sitä  on 
löydettävissä  joissakin  kasvikokoelmissakin  P.  lapathifolium'\n 
nimellä.  Ainakin  on  P.  nodosum^ista  olemassa  Yliopiston  kokoel- 
missa  eras  H.  H  o  1 1  m  é  n'in  Uudestakaupungista  1880  ottama 
näyte. 

Jotta  tähän  kasvilajiin  kiinnitettäisiin  enemmän  huomiota, 
aion  seuraavassa  esittää  tärkeimmät  niistä  tuntomerkeistä,  joiden 
avulla  se  eroaa  P.  tomentosum'ista.  Useimmiten  silti  siitä  mainitut 
tuntomerkit  joko  övat  epätäydellisiä  tahi  eivät  ne  ole  yleispäteviä, 
mikä  johtuu  siitä,  etta  P.  nodosum  samoinkuin  P.  tomentosum 
monessa  suhteessa  vaihtelee  tavattomasti.  Tästä  syystä  onkin 
ryhmälaji  P.  lapathifolium  tarjonnutkin  tutkijoille  paljon  pään- 
vaivaa.  Useita  yrityksiä  onkin  tehty  sen  systematiikan  selvittä- 
miseksi.  Viimeksi  on  siihen  yksityiskohtaisesti  syventynyt 
B.  H.  Danser  (ks.  Recueil  des  trav.  bot.  neerl.,  vol.  XVIII, 
p.  125—212,  tab.  I— III,  Utrecht  1921).  Hanen  mukaansa  esitän 
seuraavan  lajidiagnoosin: 

P.  nodosum  Pers.  (emend.).  —  Vaihtelevan  kokoinen,  P.  tornen- 
tosum'\m  verrattuna  useimmiten  korkeampi,  kaikissa  osissaan 
puhtaamman  värinen,  lehtilavaltaan  kirkkaamman  vihreä,  lh. 
täplät  kiiltävämmän  mustat,  hedelmiä  ympäröivät  kehät  vain 
tyveltään  vihreät,  muuten  valkeat  t.  kauniin  ruusunpun.;  tertut 
övat  kapeampia,  verrattuina  leveyteensä  suhteellisesti  pitempiä, 
veltompia,  sijaiten  varsien  päissä  enemmän  t.  vähemmän  tiheästi 
ryhmittyneinä;  hedelmä  tavallisimmin  alle  2  mm  pituinen,  usein 
pituuttaan  kapeampi,  jolloin  sitä  ympäröivä  kehä  on  puikeahko; 
kasvi  ei  ole  yhtä  vanukekarvainen  kuin  P.  tomentosum;  lisäksi 
se  kasvaa  tavallisesti  kosteissa,  varsinkin  savisissa  paikoissa, 
usein  jokien  varsilla. 

Silmiinpistävin  näistä  tuntomerkeistä  lienee  epäilemättä  juuri 


168  Hidén,  Polygonum  nodosum  Pers.  1.  IV.  1922. 

se,  etta  tertut  övat  runsaslukuisia,  mutta  pieni-  ja  harvakukkaisia, 
pidentyneitä,  kärkeensä  ohenevia  sekä  hiernan  nuokkuvia.  Kuten 
huomaamme,  ei  Danser  tässä  laisinkaan  selitä  tyypille  kuulu- 
viksi  sellaisia  usein  kirjallisuudessa  mainittuja  (ks.  esim.  A  s  c  h  er 
sonu.  Graebner,  Synopsis,  IV,  s.  814 — 820)  ja  rnyös  minun 
löytämilläni  yksilöillä  esiintyviä  tuntomerkkejä,  joita  övat  m.m., 
etta  varsi  on  tavallisesti  runsaasti  haarova,  punapilkkuinen, 
ainakin  ylempää  kokonaan  punertava,  nivelten  kohdalla  jonkun 
verran  turvonnut  (mista  juuri  lajinimi  nodosum  on  johtunut), 
etta  Iehdet  övat  suikeita  t.  tasasoukan  suik.,  pitkäsuippoisia,  ja 
etta  nystypilkut  kehälehdissä  ja  kukintoperissä  övat  harva- 
lukuisia,  hienian  epäselviä.  —  Mainittakoon  tässä  vielä,  etta 
kaikki  löytämäni  yksilöt  övat  lehtilavaltaan  täplättömiä  (tämän 
muodon  mainitsee  kyllä  Danser). 

Vertailun  vuoksi  lienee  paikallaan  esittää  myös  P.  tomento- 
s«m'in  tuntomerkit  D  a  n  s  e  r'in  mukaan: 

P.  tomentosum  Schrank  (emend.).  —  Koko  vaihtelee  (kuten  ed.) 
suuresti,  useimmiten  kasvi  on  silti  edellistä  matalampi,  kaikissa 
osissaan  vaalearnpi,  lehtilapa  kellahtava  t.  harmahtava  (lukuun- 
ottamatta  vanukkeisuutta),  siinä  oleva  täplä  vähemmän  musta, 
varret  usein  kellahkoja,  hedelmiä  ympäröivät  kehät  tavallisesti 
lehtivihreällisiä  ja  siksi  vaalean  vihreitä  t.  likaisen  punertavia; 
hedelmällä  olevat  tertut  tiheäkukkaisia,  lieriömäisiä,  paksumpia, 
leveyteensä  nähden  suhteellisesti  lyhyempiä  kuin  ed.,  useimmiten 
kankeita,  harvoin  päästään  hiernan  nuokkuvia,  eivät  koskaan 
kimpuiksi  ryhmittyneitä;  hedelmä  n.  3  mm  pituinen,  aina  mel- 
kein  pituutensa  levyinen;  sitä  ympäröivä  kehä  hiernan  kolmi- 
kulmainen  suuresti  pyöristynein  kulmin;  kasvi  vanukkeisempi 
kuin  P.  nodosum;  sitäpaitsi  se  tavallisesti  kasvaa  kuivemmilla 
paikoilla,  etenkin  hietaisilla  pelloilla. 

Tuntomerkeistä  selvimmin  huomattava  lienee  juuri  se,  etta 
tertut  övat  harvalukuisia,  tasapaksuja,  tylpästi  päättyviä  sekä 
suurelta  osalta  pitkäperäisiä. 

Mainittakoon  tässä  vielä  lopuksi  huvittavana  seikkana  se, 
etta  niistä  siemenistä,  jotka  aikoinaan  Helsingin  Kasvitieteelli- 
sestä  puutarhasta  lähetettiin  D  a  n  s  e  r'ille,  sai  hän  kasvamaan 
37  yksikköä,  mitkä  hän  selittää  kirjoituksessaan  poikkeuksetta 


1   IV.  1922.  Hidén,  Alopecurus  *fulvus  x  pratensis.  169 

kuuluviksi   (ala)lajiin  P.  mesomor phum  Danser  (v.)  semisyringi- 
folium  Dans.    Esitän  vielä  senkin  diagnoosin: 

P.  mesomorphum  Dans.  —  Välimuoto  P.  nodosiwim  ja 
P.  tomeniosunfm  välillä,  luultavasti  niiden  muodostama  sekalaji; 
kasvi  nsein  vaalea  kuten  jälkim.,  lehtien  täplät  usein  mustempia, 
tertnt  joko  hieman  ryhmittyneitä  t.  eivät,  ohuita  ja  nuokkuvia 
knten  edell.;  hedelmä  joko  yhtä  pitkä  kuin  edell.  t.  hieman 
pitempi,  muodoltaan  kuten  jälkim.;  myös  kehä  kuten  jälkim., 
kukkimisen  jälkeen  yleensä  vaalean  vihreä;  kasvi  vanuke- 
karvaisuudeltaan  kuten  jälkim. 

Ylioppilas  I  1  m  a  r  i  Hidén:  Suomelle  uusi  kasvisekalaji 
Alopecurus  *fulvus      pratensis  (A.  Winklerianus  A.  u.  G.)  Tammi» 

saaressa. 

Käydessäni  4  p:nä  kesäk.  1921  Tammisaaressa  tapasin  siellä 
Pohjoissatamassa  melkein  koskemattomaksi  jääneen  kaistaleen 
entistä  rantaniittyä,  missa  lätäköiden  ympärillä  kasvoivat  m.m. 
Scirpus  *Tabernaemontani  st  cp,  S.  *eupaluster  st  cp,  Carex 
Goodenoughii  v.  juncella  st  pc  ja  Phragmites  communis  sekä 
lisäksi  joks.  runsaasti  sekä  Alopecurus  *fulvus  etta  A.  pratensis. 
Näiden  joukossa  löysin  2  mätästä  tähän  asti  tietääkseni  varmuu- 
della  vain  Schlesiassa  v.  1859  tavattua  sekalajia  A.  *fulvus  x 
pratensis  (ks.  Ascherson  u.  Graebner,  Synopsis,  II:  1 , 
s.  139). 

Löytämäni  yksilöt  eroavat  edellisestä  kantalajistaan  m.m. 
siinä,  etta  ne  övat  monivuotisia,  mätästäviä,  edellisen  ollessa 
1-vuotinen;  lisäksi  ne  övat  huomattavasti  suurikokoisempia,  sillä 
korsien  pituus  on  tavallisesti  tuntuvasti  yli  50  cm,  jopa  lähes 
60  cm,  kun  sensijaan  edellinen  laji  on  vain  14 — 45  cm  korkea, 
samoin  övat  tähkylät  ja  tähkät  myös  suuremmat,  viimeksi- 
mainitut  tav.  5.5—7  cm  pituiset,  harvoin  5  cm  lyhyemmät  (mai- 
nittakoon  tässä,  etta  suurimman  pituus  on  10.5  cm);  huomatta- 
vana  ja  tärkeänä  erona  on  vielä  esiinpistävä  5.5 — 6  mm  pituinen 
vihne. 

Sanotut  yksilöt  eroavat  kuitenkin  jyrkästi  jälkimäisestä 
kantalajistaan  sellaisten  juuri  edelliseltä  perittyjen  ominaisuuk- 
sien  perusteella,  joita  on  m.m.,  etta  korret  övat  polvisia,  tyvel- 


170  Mötet  den  6  maj  1922. 

tään  jonkun  verran  rentoja,  etta  lehtitupet  övat  pullistuneita 
sekä  väriltään  vaalean  sinivihreitä,  ja  etta  heteiden  ponnet  övat 
osaksi  punakeltaisia.  Kahden  viimeksimainitun  ominaisuuden 
sekä  tähkäinsä  vaaleamman  värin  perusteella  eroaa  sekalaji  sel- 
västi  myös  ainoasta  siihen  mahdollisesti  sekoitettavasta  kasvista, 
nim.  meilläkin  tavatusta  sekalajista  A.  geniculatus  x  pratensis. 
Yksistään  jo  asken  mainitsemani  vihneitten  pituus  korren 
lyhyyden  lisäksi  on  nähdäkseni  tåas  merkkinä  siitä,  ettei  tässä 
tapauksessa  voi  olla  kyseessä  sellainenkaan  ajateltavissa  oleva 
hyvin  läheinen  kombinatio  kuin  A.  *arundinaceiis  x  *fulvus. 


Mötet  den  6  maj  1922. 

Maisteri  Väinö  K  r  o  h  n  pi  ti  esitelmän  bakteerien  syste- 
matiikan  kehityksestä  ja  perusteista. 

Maisteri  I.  Välikangas  näytti  edellisenä  päivänä  Kaisa- 
niemenlahdesta  otettua,  erään  Chlamydomonas-\a\\n  vihreäksi 
värjäämää  vetta  (yli  200  milj.  yksilöä  litraa  kohti);  samanlaista 
vihreää  väritystä  esiintyy  mainitussa  lahdessa  joka  kevät. 

Lääketiet.  kand.  Eero  Löfqvist  näytti  seuraavat  Suo- 
melle  uudet  pikkuperhoslajit:  Pamene  germarana  Hb.  Raivolasta 
1919  ja  Tuusulasta  1920,  Leioptilus  lienigianus  Z.  Raivolasta 
1919,  Alucita  pentadactyla  L.  Raivolasta  ja  Terijoelta  1919, 
Epithectis  pruinosella  Z.  Tuusulasta  1920;  edelleen  pistiäisen 
Hartigia  xanthostomus  Ev.  Getasta   1921. 

Professor  Alex.  Luther  meddelade,  att  han  vid  Tvär- 
minne zoologiska  station  observerat,  att  det  under  en  del  av 
vintern  rådande  mycket  låga  vattenståndet  haft  till  följd  en  stor 
dödlighet  bland  de  i  grunda  vikar  levande  bottendjuren,  främst 
bland  snäckor  (Limnaeä)  och  musslor  (Tellina)  samt  borstmaskar 
(Nereis),  men  även  bland  mikroskopiska  djur.  Det  syntes  san- 
nolikt, att  här  förelåg  syrebrist,  som  följts  av  kvävningsdöd. 
Jmf.  Acta  Soc.  F.  et  Fl.  Fenn.  52,  N:o  3,  s.  9—10,  noten. 

I  anledning  av  prof.  Luthers  meddelande  redogjorde 
doktor  H.  J  ä  r  n  e  f  e  1 1  för  sina  iakttagelser  över  analoga  före- 
teelser vintern  1914. 


6.  V.  1922.  Brotherus.  -  -  Eklund.     -  Hellen.  171 

Prof.  V.  F.  Brotherus  förevisade  två  för  vår  flora  nya 
mossor,  Fontinalis  gotliica  Card.  et  Arn.  och  F.  antipyretica  var. 
montana  H.  Mull.,  båda  av  honom  tagna  på  Kola-halvön.  Den 
förra,  som  habituellt  erinrar  om  F.  hypnoides,  men  på  grund 
av  kölade  och  hopvikta  blad  står  närmast  F.  antipyretica,  är 
tidigare  känd  från  enstaka  lokaler  i  Sverige,  ända  upp  till  Torne- 
träsk, samt  från  ett  par  lokaler  i  Norge  och  Danmark.  Den 
senare,  som  avviker  från  huvudarten  bl.  a.  genom  spädare  växt 
och  spetsiga  grenar,  finnes  mest  i  fjälltrakter  och  är  i  Sverige 
känd  från  åtskilliga  lokaler  samt  från  Finmarken  i  Norge.  Den 
förekommer  dessutom  i  Centraleuropa. 

Student  O  1  e  Eklund  hade  insänt  följande  meddelande 
om  efterblomning  hösten  1921  i  Korpo  socken:  »Hösten  1921, 
den  17  september,  iakttogos  i  Korpo  Ranunciilus  bulbosus  (präst- 
gården), Taraxacum  laetum  (prästgården)  och  Vaccinium  vitis 
idaea  (Korpogård)  blommande  för  andra  gången  under  vegetations- 
perioden. Vid  samma  tidpunkt  (17.  IX)  blommade  Rosa  pimpi- 
nellifolia  mycket  rikligt  å  bl.  a.  parcell  Soltorp.» 

Amanuens  W.   Hellen:    Tvenne  intressanta  skalbaggar: 

1.  Tomoglossa  luteicomis  Er.  Funnen  i  ett  exemplar  på  en 
lerig  strand  av  Mallasvesi  i  närheten  av  Pälkäne  kyrkoby  av 
häradshövding  Henrik  Söderman.  Arten,  som  icke 
tidigare  blivit  anträffad  i  vårt  land,  är  känd  i  enstaka  exemplar 
från  Mellaneuropa  och  har  en  gång  av  S  c  h  i  ö  d  t  e  blivit  anträf- 
fad i   Danmark. 

2.  Pliyllotreta  nigripes  Fabr.  Anträffad  av  herr  Victor 
Lampe  å  Terijoki  sommaren  1921.  Arten,  som  lever  på  cruci- 
ferer,  är  icke  sällsynt  i  Mellaneuropa  och  är  även  anträffad  i 
Sverige,  nordligast  i  Småland.  Några  fullt  säkra  exemplar  från 
Finland  finnas  icke,  ehuru  arten  ett  par  gånger  blivit  anförd 
härifrån.  Enligt  Grill  skulle  redan  O  b  e  r  t  hava  anträffat 
den  i  vårt  land,  och  i  Sahlbergs  »Catalogus»  upptages 
den  (inom  parentes)  från  Kr.,  vilken  uppgift  förmodligen 
baserar  sig  på  ett  ex.  i  finländska  samlingen,  etiketterat 
Ingria:    J.  Sahlb.   I   M  a  n  n  e  r  h  e  i  ni  s  samling  har  ävenledes 


172  Hellen.  —  V ainio.  6.  V.  1922. 

av  denna  art  anträffats  ett  ex.,  vilket  man  förmodat  härstamma 
från  Åbo-trakten. 

Dr.  E.  V  a  i  n  i  o:  Enumeratio  Usnearum  in  Fennia  collectarum. 

Gen.  Usnea  (Dill.)  Pers. 
Stirps  I.   Macropogon  Vain.   Thallus  elongatus,  pendulus  ant 
raro  prostratus. 

A.  Axis  chondroideus  jodo  caerulescens. 

1.  U.  longissima  Ach. 

B.  Axis  chondroideus  jodo  non  reagens. 

a.  Stratum  medullare  exterius  crebre  contextum. 
f  Stratum  medullare  exterius   KHO  non  reagens. 

2.  U.  Caucasica  Vain.  (Lich.  Caucas.,   1899,  p.  275). 

ff  Stratum     medullare     exterius    KHO    lutescens 
deindeque  rubescens. 

3.  U.  dasypoga  Ach.  Typice  corticola.  Thallus  distincte 
pendulus. 

4.  U.  diplotypus  Vain.  (n.  sp.).  Saxicola.  Thallus  basi 
erectus,  apices  versus  pendulus.  In  latere  abrupto  rupis  grani- 
ticae  ad  Pahaniemi  prope  Aboam  abundanter  (Vain.).    Ster. 

(i.  Stratum  medullare  exterius  laxe  contextum. 

f   Stratum  medullare  exterius   KHO  non  reagens. 

5.  U.  glaucescens  Vain.  (n.  sp.).  Thallus  subcinereo-glauce- 
scens,  verruculis  sat  crebris,  apices  versus  thalli  subsorediosis, 
sat  crebre  sympodialiter  et  dichotome  ramosus,  ramis  adventitiis 
parcis.  In  ramis  Abietis  ad  Hovi  prope  Viburgum  (A.  Pulkkinen). 
Ad  truncos  Pini  in  Pahaniemi  prope  Aboam  (Vain.),  in  Honka- 
joki  in  Satakunta  (L.  Kari)  et  in  Kallas  Alandiae  (A.  Wahlberg). 

6.  U.  f oveolata  Vain.  (n.  sp.).  Thallus  foveolatus.  In 
Betula  in  Sakkola   in   I K   (V.   Räsänen). 

ff  Stratum    medullare    exterius    KHO    lutescens 
deindeque  rubescens. 

7.  U.  rugulosa  Vain.  (n.  sp.).  Thallus  dichotome  et  sympo- 
dialiter ramosus,  transversim  aut  reticulatim  rugosus,  verruculis 
sat  crebris,  vix  distincte  sorediosis.  In  ramulis  Abietis  ad  Muje- 
järvi  in  Nurmes  in  Karelia  bor.  (Vain.). 


6.  V.  1922.     Vainio,  Enumeratio  Usnearum  in  Fennia  collectarum.  173 

8.  U.  sublaxa  Vain.  in  Norrl.  et  Nyl.  Herb.  Lich.  Fenn.  cont. 
(1921)  n.  463.  Thallus  verruculis  minutissimis,  acutis,  subcarti- 
lagineis,  creberrimis  instructus,  ramis  adventitiis  spinaeformibus, 
increbris,  numerosis.  In  ramis  et  truncis  arborum  praesertim 
in  Lapponia.  Variationes  hujus  aut  species  huic  affines,  nondum 
haud  satis  exploratae,  plures  in  Fennia  collectae  sunt. 

9.  U.  scabrata  Nyl.  U.  sublaxae  proxima,  sed  ramulis  adven- 
titiis spinulaefonnibus  haud  evolutis. 

Sirps  II.  Dendropogon  Vain.  Thallus  fruticulosus,  brevior, 
erectus  aut  suberectus. 

a.  Stratum  medullare  exterius  crebre  contextum. 

1.  Stratum  medullare  exterius  KHO  non  reagens. 

10.  U.  comosa  (Ach.)  Vain.  in  Norrl.  et  Nyl.  Herb.  Lich. 
Fenn.  cont.  (1921)  n.  457,  458  (Vain.  Addit.  Lich.  Antill.,  1915, 
p.  5).  Huic  proxima  est  U.  florida  Ach.,  quoad  specimen  in 
Suecia  collectum  in  herb.  Ach.,  sed  (posterior)  alio  modo  est 
variabilis  et  in  Fennia  nondum  collecta. 

2.  Stratum  medullare  exterius  KHO  lutescens. 

11.  U.  subcomosa  Vain.  (Addit.  Lich.  Antill.,  1915,  p.  5). 
Cum  Norrl.  et  Nyl.  Herb.  Lich.  Fenn.  cont.  (1921)  n.  458  distributa. 

3.  Stratum  medullare  exterius   KHO  lutescens  dein- 
deque  rubescens. 

12.  U.  glabrescens  (Nyl.)  Vain.  (U.  barbata  var.  glabrescens 
Nyl.  in  Vain.  Lich.  Vib.,  1878,  p.  46). 

b.  Stratum  medullare  exterius  laxe  contextum. 

f  Stratum   medullare   exterius   KHO  non  reagens. 

13.  U.  hirta  Hoffm.  Norrl.  et  Nyl.  H.  L.  F.  cont.  n.  459. 
Thallus  demum  sorediosus  spinulosusque,  ceterum  laevigatus. 

14.  U.  Lapponica  Vain.  Thallus  partibus  crassioribus  cre- 
berrime  verruculosis,  verruculis  minutissimis,  cartilagineis.  In 
ramulis  Abietis  ad  Lowosersk  in  Lapponia  Imandrensi  (A.  O. 
Kairamo).  Proxima  est  »U.  barbatae  f.  sorediiferae»  Arn.  Lich. 
Exs.  (1874)  n.  572  a. 

ff  Stratum  medullare  exterius  KHO  lutescens. 

15.  U.  monstruösa  Vain.  Thallus  irregulariter  ramulosus, 
increbre  verrucosus,  cet.  laevigatus,  vix  distincte  sorediosus.  Ad 
corticem  arboris  in   Numlahti   in    Nurmijärvi   in   Nyl.   (Vain.). 


174  Vainio.  —  Häyrén.  6.  V.  1922. 

16.  U.  australis  Fr.  Habitu  U.  comosae  similis.  In  Larice 
ad  Raivola  in  I K  (V.  Kujala). 

tff  Str.  med.  ext.  KHO  demum  rubescens. 

17.  U.  cinchonarum  (Fée)  Vain.  Eodem  loco  in  I K  (Ku- 
jala). 

Docent  Ernst  Häyrén:  Notiz  iiber  das  Uberwintern 
einiger  Algen  unter  dem  Eise. 

Bei  einem  Besuch  in  der  Zoologischen  Station  zu  Tvärminne 
im  westlichen  Nyland  am  25.  Februar  1922  liess  Herr  Prof.  Dr. 
Alex.  L  u  t  h  e  r  fur  zoologische  Zwecke  ein  Loch  ins  Eis  der 
kleinen,  geschtitzten,  N  von  der  Station  in  unmittelbarer  Nähe 
gelegenen  Bucht  Krogarviken  hauen.  Dieses  geschah  im  innersten 
und  seichtesten  Teile  der  Bucht,  nur  wenig  ausserhalb  des  Phrag- 
mites- Bestandes.  Auf  dem  Eise  befand  sich  eine  Schneeschicht 
von  etwa  15  cm  Dicke.  Das  Eis  war  4  dm  dick,  die  Wasserschicht 
unter  demselben  nur  etwa  5  cm.  Das  Wasser  im  Meere  war 
ktirzlich  etwa  einen  Meter  gestiegen  und  iibte  deshalb  in  der 
Bucht  einen  bedeutenden  Druck  auf  das  Eis  aus,  das  noch  nicht 
an  den  Ufern  der  Bucht  geborsten  war.  Es  liegt  somit  auf  der 
Hand,  dass  das  Eis  an  der  in  Frage  stehenden  Stelle  der  Bucht 
vor  dem  Steigen  des  Meerwassers  direkt  dem  Boden  auf  lag. 

Infolge  des  Druckes  spritzte  das  Wasser  durch  das  Loch 
kraftig  empor,  den  oberflächlichsten  Bodenmoder  mit  sich 
reissend.  Ein  Teil  der  ausgeschleuderten,  reichlich  mit  Sand 
gemischten  Gyttja  wurde  nach  Helsingfors  gebracht  und  hier 
in  Glasschalen  bei  Zimmertemperatur  in  mitgebrachtem  Meeres- 
wasser  aufbewahrt. 

In  diesen  Proben  fand  Herr  Prof.  Luther  ziemlich  reichlich 
Nematoden,  spärliche  Ostracoden,  einzelne  Harpacticiden,  sämt- 
lich  lebend,  und  ausserdem  eine  einzelne,  junge,  lebende  Tellina 
baltica  nebst  zahlreichen  toten  Tellinen  mit  ausgestreckten 
Siphonen.  Später,  im  Fruhling,  beobachtete  Herr  Luther, 
dass  der  niedrige  Wasserstand  einen  Massentot  von  Tellina, 
Limnaea- Arten  und  Nereis  diversicolor  sowie  unter  mikroskopi- 
schen  Tieren  verursacht  hatte  (siehe  dieses  Heft,  S.  170).  Auch 
Protohydra   Leuckarti,   die    im    Sommer    1921  in  der  genannten 


6.  V.  1922.  Häyrén,  Uberwintern  einiger  Algen.  175 

Bucht  gefunden  worden  war,  war  im  Winter  nicht  zu  beobachten; 
erst  im  Juli  1922  trät  sie  wieder  auf  (Luther,  Acta  Soc.  F.  et 
Fl.  Fenn.  52,  N:o  3,  S.  9—10,  Fussnote).  Diese  Beobachtungen 
deuten,  wie  Luther  1.  c.  hervorhebt,  darauf  hin,  dass  der 
Gehalt  an  Sauerstoff  unter  dem  Eise  sehr  gering  war,  wodurch 
die  Tiere  erstickt  waren. 

Anfang  März  wurden  die  Proben  von  Herrn  Prof.  Luther 
mir  giitigst  zwecks  Untersuchung  der  in  denselben  eventuell 
vorkommenden  Pflanzen  ubergeben.  Die  Untersuchung  fand 
am  6. — 8.  März  statt.  Mit  blossem  Auge  konnte  man  ziemlich 
reichlich  Fäden  von  Microcoleus  chtlwnoplastes  (Hofman-Bang) 
Thuret  beobachten,  der  lebhaft  im  Schlamm  vegetierte.  Esfanden 
sich  junge  und  ältere  Fäden,  von  25  /u  bis  230  (j  Dicke.  Die  Dicke 
der  stellenweise  quergefalteten  Vagina  betrug  10 — 70//,  diejenige 
der  Trichome  4.5 — 6  ^. 

Auch  Aphanothece  Castagnei  (Bréb.)  Rabenh.  gedieh  gut  im 
Schlamme.  Keine  toten  Zellen  wurden  beobachtet.  Die  Kolo- 
nien fanden  sich  hier  und  da  zwischen  Sandkörnern,  mehrmals 
denselben  angeheftet  öder  solche  zusammenkittend.  Breite  der 
Zellen  3  /*,  Länge  7 — 7.5  /j.  Ferner  wurden  zahlreiche  Klein- 
bakterien  beobachtet  und  spärlich  Beggiatoa  leptomitiformis 
(Men.)  Trev. 

Als  schwach  vegetierend  waren  folgende  Arten  zu  bezeichnen: 
1)  Lyngbya  aestuarii  (Mert.)  Liebm.;  zahlreich;  Fäden  18 — 22/* 
dick;  Vagina  dicker  als  im  Sommer,  an  der  Oberfläche  rauh, 
of  t  gelblich;  Trichome  10 — 17  //  dick;  2)  Tolypothrix  tenuis 
(Kiitz.)  Schmidt;  hier  und  da;  Fäden  kurzer  als  im  Sommer, 
nur  1 — 2mal  verzweigt,  teilweise  tot;  3)  einige  Diatomeen, 
u.  a.  sterile  Melosira;  4)  Rhizoclonium  hieroglypliicum  (Ag.) 
Kiitz.;  spärlich;  Diam.  der  Zellen  14 — 18  //,  Länge  28 — 60  ,«*; 
Wanddicke  nur  1.2 — 1.6  /j;  Rhizoiden  sehr  spärlich;  4)  Per- 
cursaria  percwsa  (Ag.)  Rosenv.;  nur  ein  einzelner,  etwa  6  mm 
langer  Faden;  die  Aussenwände  der  Zellen  dicker  als  im  Sommer 
(etwa  2  /<),  die  Zwischenwände  dagegen  diinn. 

Ferner  wurden  vegetierende  Fadenstiicke  von  einigen  Algen 
beobachtet:    1)  Edocarpus  sp.,  recht  zahlr.,  teils  gut  gedeihend, 


176  Häyrért,  Cberwintern  einiger  Algen.  6.  V.  1922. 

teils  vermodernd;  2)  Stictyosiplion  tortilis  (Rupr.)  Reinke,  vier 
kleine  Stucke,  zum  grössten  Teil  in  gutem  Stånd. 

Auch  sind  vermodernde  Algenfäden  zu  verzeichnen:  1)  Cera- 
mium,  ein  ganz  schlechtes  Stiick;  2)  nicht  zu  identifizierende, 
zum  grössten  Teile  vermoderte  Fadenteile. 

Am  11.  März  waren  um  die  Tellinenleichen  herum  kleine 
weisse   Flecke  von   Begg.  leptomitiformis  zu  beobachten. 

Am  26.  März  besuchte  Herr  Prof.  Luther  wieder  Tvär- 
minne, wo  einige  Meter  nach  aussen  von  der  friiheren  Stelle 
ein  neues  Loch  in  das  Eis  gehackt  wurde.  Eine  Probe  der  Gyttja 
wurde  mit  einem  Löffel  vorsichtig  herausgeholt.  Die  Dicke  des 
Eises  war  45  cm,  und  unter  demselben  Wasser  von  etwa  5  cm 
Tiefe.  Von  Tieren  wurden  reichlich  Nematoden  und  spärlich 
Ostracoden  beobachtet.  Inbezug  auf  Pflanzen  wurde  die  Probe 
am  1.  April  untersucht:  1)  Microcoleus  chthonoplastes  reichlich; 
teils  schöne  Individuen,  teils  krankhaft;  die  Fäden  bisweilen 
um  einander  gewickelt,  bis  1  mm  dicke  Biindel  bildend;  2) 
Aplianotliece    Castagnei,    stellenweise    unter    den    Sandkörnern; 

3)  Aph.  microscopica  Näg.,  stellenweise;  4)  Aph.  pallida  (Kiitz.) 
Rab.,  1  Ind.;  5)  Mefismopedia  glauca  (Ehrenb.)  Näg.,  2  schöne 
Ind.;  6)  Beggiatoa  leptomitiformis  spärl.;  7)  Begg.  arachnoidea 
(Ag.)  Rab.  2  Ind.;  8)  Lyngbya  aestuarii  stellenweise;  9)  zahl- 
reiche  Diatomeen,  u.  a.  Melosira. 

Am  30.  April,  unmittelbar  nach  dem  Eisgang,  wurde  eine 
dritte  Probe  nach  Helsingfors  gebracht  und  am  3.  Mai  betreffs 
der  Pflanzen  untersucht.  Diesmal  wurde  Microcoleus  garnicht 
gefunden,  dagegen  die  folgenden  Arten:  1)  Aph.  Castagnei  spärl.; 
2)   Aph.   microscopica  spärl.;    3)   Merismopedia  glauca   1    Ind.; 

4)  Phormidium  fragile  (Men.)  Gom.  zieml.  reichl.  an  einem  Ecto- 
carpus-Sttick;  5)  Begg.  leptomitiformis  zieml.  reichl.  bis  reichl., 
u.  a.  an  den  faulenden  Tellinen;  6)  B.  arachnoidea  zieml.  reichl., 
nur  0.2 — 0.9  mm  läng,  5 — 6  ,«  dick,  an  der  Spitze  sich  verjungend 
und  gebogen;  7)  B.  alba  (Vauch.)  Trev.  hier  und  da,  O.e — 1.5  mm 
läng,  mit  gerader  Spitze;  8)  Lyngbya  aestuarii  h.  u.  d.;  9)  Navi- 
cula  spp.  reichl.;  sogar  50 — 60  Ind.  zugleich  im  Gesichtsfeld 
bei  500:mal  Vergr.  zu  beobachten;  lebhaft  umherkrichend;  giebt 
der  obersten  Schicht  im   Kulturgefässe  einen  braunen   Farben- 


6.  V.  1922.       Häyrén,  Mucor  plumbeus  Bonorden  aus  Finland.  177 

schimmer;  u.  a.  Nav.  sculpta  Ehrbg,  und  ausserdem  2  andere 
Navicula- Arten;  10)  Melosira,  mehrmals;  11)  andere  Diatomeen 
spärlich;  12)  Ectocarpus  sp.,  einige  gut  gedeihende  Fadenstucke, 
reichlich  mit  Oeltröpfchen  in  den  Zellen. 

Ein  spezielles  Interesse  knupft  sich  an  das  Auftreten  von 
Microcoleus,  der  in  der  genannten  Bucht  noch  nicht  im  Sommer 
gefunden  und  anderswo  in  Tvärminne  spärlich  und  selten  (in 
Bönholmsviken)  beobachtet  worden  ist.  Es  scheint,  als  bliihe 
diese  Art  bei  den  unter  dem  Eise  herrschenden  besonderen  Ver- 
hältnissen  auf.  Die  Sauerstoffzufuhr  ist  hier  sehr  gering.  In 
bedeutendem  Grade  vermindert  ist  auch  die  Lichtzufuhr,  wodurch 
die  Assimilation  herabgesetzt  wird,  und  die  Temperatur  im 
Wasser  und  im  Boden,  unmittelbar  unter  dem  Eise,  muss  sehr 
niedrig  sein.  Dagegen  giebt  es  vermodernde  Algen  und  Algen- 
teile  in  nicht  unbedeutender  Menge,  d.  h.  im  spärlichen  Wasser 
giebt  es  organische  Nahrung,  die  gewiss  von  Microcoleus  aus- 
genutzt  wird,  wie  es  unter  ähnlichen  Verhältnissen  bei  einigen 
anderen  Cyanophyceen  schon  fruher  beobachtet  worden  ist. 
Wie  Microcoleus  verhält  sich  vermutlich  Aphanothece  Castagnei, 
vielleicht  ebenso  die  ubrigen  Aphanothece- Arten  und  Merismope- 
dia  glauca.    Gut  gedeihen  auch  die  Kleinbakterien. 

Dagegen  sind  die  Beggiatoa-Arten  nur  spärlich  unter  dem 
Eise  zu  finden;  sie  treten  erst  nach  dem  Eisgang  und  in  den 
Kulturgläsern,  also  bei  relativ  unbehindertem  Sauerstoffzutritt, 
reichlicher  auf.  Eine  dritte  Gruppe  bilden  die  schwach  vege- 
tierenden  Algen:  Lyngbya  aestuarii,  Tolypothrix  tenuis,  Rhizo- 
clonium  hieroglyphicum  und  Percursaria  percursa,  sowie  die 
Diatomeen,  die  erst  nach  dem  Eisgang  umherkriechen  und  recht 
reichlich  zu  finden  sind,  eine  vierte  Gruppe  die  vegetierenden 
Fadenstucke  von  Ectocarpus,  Stictyosiphon  und  vielleicht  anderen 
Algen.  Und  funftens  haben  wir  die  vermodernden  Algenfäden, 
die  zum  grossen  Teil  nicht  mehr  identifiziert  werden  können. 

Docent  Ernst  Häyrén:  Mucor  plumbeus  Bonorden 
(M.  spinosus  van  Tieghem)  aus  Finland. 

Am  6.  April  1922  fand  ich  an  der  inneren  (unteren)  Seite 
des  Korkpropfes  einer  etwa  7  cm  hohen  Glasflasche  diese  fur 

12 


178 


Häyrcn,  Mucor  plumbeus  Bonorden  aus  Finland.       6.  V.  1922. 


Finland  neue,  hubsche  Mucor-Art  (die  fruher  in  Finland 
beobachteten  sechs  Mucor-Arten  sind  in  diesen  »Meddelanden» 
H.  29,  S.  162 — 163,  erwähnt  worden).  Die  Flasche,  wie  auch 
der  Propf,  war  vorher  in  Lauge  gekocht,  zweimal  am  25.  März 
in  der  Stadt  Ekenäs  geöffnet  und  nach  Helsingfors  gebracht, 
hier  aber  geschlossen  stehen  gelassen  worden.  Der  Pilz  diirfte 
also  aus  Ekenäs  stammen,  und  zwar  aus  einem  Schwarzerlen- 


Fig.  1.  Mucor  plumbeus  aus  Ekenäs,  März  1922,  Vergr.  500. 

bestande  (vgl.  Terra,  Geogr.  Sällsk.  Tidskr.,  Jahrg.  34,  1922, 
S.  206,  sub  N:o  3). 

Der  Pilz  bildete  einen  etwa  0.3  cm  hohen  Belag  von  blei- 
grauer  Farbe.  Columella  24 — 43  (j  hoch,  12 — 28  (i  breit,  mit"cha- 
rakteristisch  rauchgrauer  öder  bräunlicher  Membran  (plumbeus) 
und  mit  den  die  Art  kennzeichnenden  Ausstulpungen  (spinosus). 
Diese  letzteren  waren  1 — 10,  meistens  1 — 5,  1 — 8.4  fi  läng  und 
1 — 3  fi  dick,  zugespitzt  öder  meistens  abgestumpft,  bisweilen 
runzelig  öder  an  der  Basis  schmäler  als  oben,  auch  spärlich 
verzweigt.  Sporen  kugelig,  5 — 7  /j  im  Durchmesser;  beim  Zer- 
platzen  des  Sporangiuins  mehrmals  zwischen  den  Ausstulpungen 
in  geringer  Anzahl  zuriickbleibend. 

Es  gab  teils  grössere  Sporangien  am  Ende  der  Hauptver- 
zweigungen,  teils  kleinere,  die  Nebenverzweigungen  abschlies- 
send.  In  jenen  fanden  sich  die  Columella-Aussttilpungen  oft  in 
Mehrzahl,  darunter  1 — 3  grosse  Ausstulpungen,  die  ubrigen 
ganz  klein;  in  diesen  waren  nur  1 — 3,  immer  grössere  Ausstul- 
pungen entwickelt  (vgl.  die  beistehende  Fig.).     Bei    B  a  i  n  i  e  r 


6.  V.  1922.  Häyrén.  —  Montell.  179 

(Ann.  se.  nat.  6.  Sér.  Bot.  XIX,  Taf.  VII,  Fig.  6)  findet  man 
die  Columella  eines  Seitensporangiums  abgebildet,  die  dem 
häufigsten  Typus  der  Ekenäs-Exemplare  ganz  gleich  ist. 

Nach  Fischer  (Dr.  L.  Rabenhorsts  Kryptogamenflora, 
Zweite  Aufl.,  IV.  Abt.,  S.  203)  sind  die  Ausstulpungen  bis  5  ,« 
läng.  Auf  der  Abbildung  von  Z  o  p  f  (Fischer  1.  c.  S.  181  Fig.  e) 
sind  sie  bis  7  fi,  und  bei  den  Ekenäs-Ex.  waren  sie,  wie  gesagt, 
bis  8.4  /i  läng.  Bei  einer  Form  von  M.  plumbeus,  die  ich  in  Jörgen- 
sens Gährungs-physiologischem  Laboratorium  in  Köbenhavn 
im  J.  1903  Gelegenheit  zu  untersuchen  hatte,  waren  sie  dagegen 
viel  kurzer  (und  auch  in  den  grösseren  Sporangien  nur  1 — 3  in 
Anzahl).  Die  Länge  der  Ausstulpungen,  wie  auch  ihre  Form 
und  Anzahl,  variiert  somit  beträchtlich. 

Forstmästar  Justus  Montell:  Några  hybrida  och  andra 
former  af  Cerastium  aretieum  Lge  (C.  Edmondstonii  Murb.  et  Ostf.). 

Under  mina  exkursioner  i  fjällen  kring  Kilpisjaur  i  Lapponia 
enontekiensis  somrarna  1910 — 1912  insamlade  jag  en  mängd 
olika  former  af  den  i  vårt  land  sällsynta  Cerastium  aretieum  Lge. 
Då  alla  dessa  former  i  hög  grad  afveko  från  de  exemplar,  jag 
tidigare  hade  af  denna  art,  och  då  ett  stort  antal  individ  uppen- 
barligen voro  hybrider,  sände  jag  hela  materialet  i  och  för  gransk- 
ning till  rektor  Axel  Arrhenius,  hvilken  rörande  de  mest 
kritiska  formerna  ytterligare  vände  sig  till  professor  Osten- 
f  e  1  d  i    Köpenhamn  och  docent   E.  Asplund  i   Stockholm. 

Resultatet  af  denna  noggranna  granskning  visar,  att  jag  i 
hufvudsak  riktigt  uppfattat  de  olika  formerna,  samt  bekräftar 
det  redan  tidigare  genom  undersökning  af  material  från  andra 
trakter  kända  faktum,  att  C.  aretieum  i  likhet  med  den  närastående 
C.  alpinum  L.  omfattar  en  hel  serie  af  former  eller  kanske  till 
och  med  flera  olika  arter.  Dessutom  —  och  det  är  det  viktigaste 
—  visar  denna  undersökning,  att  det  finnes  former,  hvilka, 
ehuru  de  icke  äro  af  hybrid  natur,  dock  stå  alldeles  på  gränsen 
mellan  C.  alpinum-  och  C.  areticum-serkn,  så  att  det  är  ytterst 
svårt  att  med  säkerhet  afgöra,  till  hvilkendera  serien  de  höra. 
Om  dessa  former  skola  betraktas  som  öfvergångsformer  mellan 
de   bägge   artserierna  eller  som  fristående,  intermediära  arter, 


180  Montell,  Former  af  Cerastium  arcticum.  6.  V.  1922. 

kan  naturligtvis  afgöras  först  då  ett  tillräckligt  rikligt  jämförelse- 
material från  de  bägge  artseriernas  hela  utbredningsområde  står 
till  buds. 

Den  af  mig  hopbragta  samlingen  innehåller  följande  olika 
former: 

1)  En  grof,  starkt  tufvad,  mycket  bredbladig,  rikligt  glandel- 
och  långhårig,  1— 3-blommig  form.  Sverige,  Torneträsk  Nuolja, 
3.  VIII.  09. 

2)  En  spädare,  något  högre,  ej  så  tätt  tufvad,  svagare  och 
kortare  hårig  form  med  mycket  smalare  blad  och  1— 3-blommiga 
stjälkar.    Le:    Kilpisjaur  Jehkatsch,  29.  VII.  12. 

3)  En  späd,  lågväxt,  tätt  tufvad,  smalbladig,  enblommig, 
tämligen  svagt  hårig,  glandelfri  form.  Le:  Kilpisjaur  Saanas 
NV-sluttning,  13.  VIII.  10. 

4)  En  tämligen  grof  och  högväxt,  glest  tufvad,  smalbladig, 
svagt  glandelhårig  form  med  ända  till  4-blommiga  stjälkar. 
Norge,  Tromsö  amt,  mellan  Helligskov  och  finländska  gränsen, 
3.  VIII.  10. 

5)  En  om  föregående  påminnande,  men  starkare  glandel- 
hårig form.    Le:    Jehkatsch,  4.  VIII.  11   och  10.  VIII.  11. 

6)  En  späd,  starkt  tufvad,  mycket  smalbladig,  enblommig, 
gleshårig,  glandelfri  form  med  smala  foderblad  och  mycket 
stora  kronblad.  Le:  Malla,  25.  VII.  12.  Om  denna  form  äro 
åsikterna  delade.  Dr  Asplund  kallar  den  kort  och  godt  C.  alpinum, 
hvaremot  Arrhenius  och  Ostenfeld  föra  den  till  C.  Edmondstonii. 
Äfven  jag  var  mycket  tveksam  om  till  hvilkendera  arten  jag  skulle 
hänföra  den  och  bifogade  därför  bl.  a.  följande:  »denna  form 
öfverensstämmer  hvarken  med  C.  alpinum  eller  C.  Edmondstonii. 
Icke  heller  torde  den  kunna  tydas  som  bastard  mellan  dessa 
arter  eller  mellan  någondera  af  dem  och  någon  tredje  art.  Den 
växte  högt  uppe  nära  snödrifvorna  och  var  synnerligen  iögonen- 
fallande genom  sin  ljusa  färg,  sina  talrika,  stora  blommor  och 
sin  täta  tufvighet.»  Härtill  svarade  Arrhenius:  »Ingen  bastard. 
Pollen  utmärkt.  Trots  klara  C.  ö/p/nu/rz-karaktärer  och  trots 
dr  Asplunds  uttalande  har  jag  ytterst  svårt  att  erkänna  denna 
vackra  gracilis-form  som  en  verklig  C.  alpinum  L.  Hela  total- 
intrycket av  denna  form  svär  emot  den  uppfattning  jag  bildat 


6.  V.  1922.  Montell,  Former  af  Cerastium  arcticum.  181 

mig  om  denna  art  under  studier  i  Lappland,  norska  fjällen  och 
herbarier.  Huru  som  helst,  C.  alpinum  är  uppenbarligen  liksom 
C.  Edmondstonii  ett  ganska  flytande  begrepp  och  rymmer  en 
massa  former  av  olika  dignitet».  På  en  annan  lapp  skref  han: 
»Trots  vissa  om  C.  alpinum  erinrande  karaktärer  anser  jag  denna 
synnerligen  vackra  form  höra  till  C.  Edmondstonii-gruppen. 
Kallar  den  tills  vidare  C.  Edmondstonii  f.  gracilis.»  Professor 
Ostenfeld  förenar  sig  om  detta  uttalande. 

Förutom  ofvan  uppräknade  former  finnas  i  samlingen  följande 
hybrider: 

1)  C.  alpinum  x  arcticum  f.  peralpinum  gianduliferum.  Le: 
Jehkatsch,  23.  VII.  12. 

2)  C.  alpinum  x  arcticum  f.  peralpinum  eglandulosum.  Le: 
Saana,  13.  VIII.  10,  och  Jehkatsch,  10.  VIII.  11. 

3)  C.  alpinum  x  arcticum  f.  intermedium  gianduliferum.  Svagt 
hårig,  sannolikt  ingår  C.  alpinum  f.  glabrum  Retz.  Le:  Jehkatsch, 
23.  VII.  12. 

4)  C.  alpinum  f.  glabrum  x  arcticum  f.  peralpinum.  Le:  Jeh- 
katsch, 23.  VII.  12. 

5)  C.  alpinum  x  arcticum  eglandulosum,  mycket  svagt  hårig. 
Le:  Jehkatsch,  23.  VIII.  12. 

6)  En  form,  om  hvilken  åsikterna  äro  delade.  Arrhenius  god- 
känner min  tydning:  C.  alpinum  x  arcticum.  Ostenfeld  anser 
den  vara  antingen  denna  bastard  eller  en  i  steril  form  af  C. 
Edmondstonii.  Dr.  Asplund  åter  skrifver  på  sin  bestämningslapp 
C.  alpinum. 

7)  C.  arcticum  x  caespitosum  *alpestre  f.  percaespitosum.  Le: 
Saanas  NV-sluttning,  12.  VIII.  12. 

Denna  bestämning  får  stå  för  min  räkning,  då  de  andra  äro 
tveksamma.  Ostenfeld  dock  mindre  tveksam  än  Arrhenius. 
Denne  senare  skrifver:  »Jag  tycker  att  Edmondstonii  skulle 
gett  en  annan  habitus,  men  å  andra  sidan  vad  kan  det  annars 
vara?  Inte  ren  caespitosum  och  säkert  en  bastard.  Foderbla- 
den äro  ju  bra  breda,  men  blommorna  verka  så  små.  Och  blom- 
ställningen är  inte  någon  kompromissblomställning.  Vill  inte  alls 
bestrida,  att  Du  kan  ha  rätt  i  Din  tydning».  Jag  medger  gärna, 
att    Arrhenius    anmärkningar    äro    befogade.     Habitus    kunde 


182  Montell.  —  Forsius.  6.  V.  1922. 

väntas  vara  en  annan  och  blommorna  större,  men  detsamma 
borde  vara  fallet  äfven  om  formen  vore  bastard  mellan  C.  alpinum 
och  C.  caespitosum,  och  någon  tredje  kombination  kan  ej  i  detta 
fall  tänkas.  Jag  stöder  min  bestämning  hufvudsakligen  därpå, 
att  hybriden  ute  i  naturen  till  de  vegetativa  delarna  var  så  för- 
villande lik  den  form  af  C.  arcticum,  tillsammans  med  hvilken 
den  växte,  att  det  var  ytterst  svårt  att  skilja  sterila  exemplar  af 
bastarden  från  dylika  af  C.  arcticum.  Dessutom  tyda  ju  de  breda 
foderbladen  afgjordt  på  släktskap  med  denna  art.  Cerastium 
alpinum  förekom  ej  på  platsen,  hvilket  dock  är  af  mindre  bety- 
delse. Då  blott  tvä  möjligheter  föreligga,  bör  man  väl  välja  den, 
som  har  den  största  sannolikheten  att  vara  riktig.  Härtill  må 
ännu  tilläggas,  att  jag  funnit  hybriden  C.  alpinum  x  caespitosum 
*alpestre  på  flera  ställen  samt  att  alla  de  former  jag  sett  af  denna 
hybrid  mycket  afvika  från  nu  ifrågavarande  form  såväl  till  växt- 
sättet  som  till  örtbladens  och  foderbladens  form.  Äfven  bladens 
färg  är  hos  denna  form  en  annan. 

Cerastium  arcticum  Lge  är  så  vi  dt  jag  vet  hos  oss  funnen 
endast  i  Lapponia  enontekiensis.  Dess  geografiska  utbredning 
är  västligt  arktisk.  Den  är  utom  från  Skandinaviens  högsta  fjäll 
känd  endast  från  Island,  Spetsbergen  och  Grönland.  Då  denna 
art  emellertid  varierar  i  högsta  grad,  hvilket  väl  äfven  är  fallet 
med  öfriga  till  samma  grupp  hörande  arter,  är  det  dock  alls 
inte  osannolikt  att  en  framtida  utredning  af  hela  formserien 
kommer  att  visa,  att  C.  arcticum  förekommer  äfven  i  andra  ark- 
tiska länder,  samt  att  en  eller  flera  närastående  arter,  t.  ex.  den 
äkta  C.  Edmondstonii  (Wats.),  som  enligt  Lindman  icke  är  iden- 
tisk med  C.  arcticum,  tillhöra  Skandinaviens  flora. 

Doktor  R  u  n  a  r  Forsius:  llber  einige  Cleptiden  und  Chry» 
siden  (Hym.). 

1.  In  einer  Arbeit  »Uber  finländische  Goldwespen»  (Medde- 
landen Vol.  45,  S.  203—213,  1920)  erwähnt  Hellen,  dass  in 
dem  Museum  Entomologicum  zu  Helsingfors  ein  Stuck  von 
Cleptes  semiaurata  L.  bezettelt  »Fennia»  aufbewahrt  wird.  Da 
genaue  Fundortsangabe  fehlt,  zählt  er  diese  Art  nicht  unter  den 
finländischen  Arten  mit.    Nunmehr  ist  es  mir  gelungen,  sie  in 


6.  V.  1922.         Forsius,  Uber  einige  Cleptiden  und  Chrysiden.  183 

Finland  zu  finden.  Am  1.  7.  1921  streifte  ich  ein  ef  dieser  Art  von 
niederem  Gebusch  in  Munksnäs  nahe  Helsingfors.  Vor  der  Druck- 
legung  dieses  Aufsatzes  fand  ich  ein  weiteres  ef  im  Kirchspiele 
Thusby  nahe  der  staatlichen  entomologischen  Versuchsstation 
Anas  am  9.  7.  1922. 

2.  Auch  von  der  bei  uns  sehr  seltenen  Cl.  nitidula  F.  habe 
ich  ein  2  am  19.  7.  1921  in  Ik  im  Kirchspiele  Rautu,  Leinikylä, 
gefangen. 

3.  In  einer  Insektensammlung,  die  ich  vor  einiger  Zeit  er- 
warb,  fand  sich  zusammen  mit  Hymenopteren  aus  Kyrkslätt 
ein  Stuck  von  Holochrysis  pustulosa  Ab.  Das  fragliche  Stuck 
trug,  wie  die  meisten  anderen  Stiicke,  keine  Fundortsetikette 
und  känn  darum  nicht  mit  Sicherheit  als  finländisch  betrachtet 
werden.  Immerhin  verdient  diese  Art  bei  uns  gesucht  zu  wer- 
den.  Sie  gleicht  auffallend  H.  hirsuta  Gerst.  (=  osmiae  Ths.), 
unterscheidet  sich  jedoch  dadurch,  dass  die  Punktierung  des 
Hinterleibes  etwas  unregelmässiger  ist.  Zwischen  den  gröberen 
und  tief  eingestochenen  Punkten  finden  sich  kleine  oberfläcliche 
Punktenen. 

Nach  brieflicher  Mitteilung  von  Doktor  W.  T  r  a  u  t  m  a  n  n 
in  Niirnberg  hat  er  von  dem  Kriegsteilnehmer  Doktor  L  e  d  e  r  e  r 
einige  Chrysiden  zur  Determination  erhalten.  Unter  diesen  waren 
u.  a.  H.  pustulosa  Ab.,  Hexachrysis  zetterstedti  Dahlb.  und  Hedycliri- 
dium  ardens  Coq.  var.  viridis  Trautm.  Nach  den  Angaben,  die 
Trautmann  erhielt,  wurden  diese  Tiere  von  L  e  d  e  r  e  r  in 
»Juvö  bei  S:t  Michel»  gesammelt.  Obwohl  mir  diese  Angaben  etwas 
unsicher  erscheinen,  verdienen  sie  doch  vielleicht  hier  erwähnt 
zu  werden.  Es  scheint  mir  nämlich  nicht  ausgeschlossen,  dass 
die  Tiere  nicht  aus  Finland,  sondern  irgendwo  aus  dem  Balticum 
stammen.  Doktor  Lederer  ist  gestorben.  Bestätigende,  nähere 
Angaben  ist  es  mir  darum  leider  nicht  gelungen  zu  erhalten. 
Die  var.  viridis  Trautm.  wäre  fur  unsere  Fauna  ebenfalls  neu. 
Mit  »Juvö»  wird  wahrscheinlich  das  Kirchspiel  Juva  gemeint. 

4.  Im  Winter  1921 — 22  sammelte  ich  zahlreiche  Gallen  von 
Evetria-Arten  und  erhielt  einige  Wochen  später  u.  a.  einige 
Stiicke  von  Ellampus  aeneus  Pz.  var  chevrieri  Tourn.  Diese 
Form  ist  dunkelblau  gefärbt  und  etwas  kleiner  als  die  Nominant- 


184  Forsius,  Uber  einige  Cleptiden  und  Chrysiden.         6  V.  1922. 

form  und  wurde  bei  uns  frtiher  nicht  beobachtet.  Gleichzeitig 
ztichtete  ich  mehrere  Exemplare  von  Passaloecus  brevicornis  Mor., 
bei  welcher  Art  Ellampus  wahrscheinlich  schmarotzt.  Andere 
Aculeaten  erhielt  ich  aus  den  Evertria-GaWen  nicht. 

5.  Hedychridium  roseum  Rossi  lebt  bei  uns  sicher  bei  Astata 
boops  Schr.  Im  Kirchspiele  Lojo  beobachtete  ich  im  Sommer 
1921  mehrere  Tagen  eine  grössere  Kolonie  von  Astata  boops. 
Die  Weibchen  waren  eifrig  mit  Ausgraben  und  Proviantierung 
von  ihren  Nestern  beschäftigt.  Zahlreiche  Männchen  und  Weib- 
chen von  Hedychridium  roseum  flogen  lebhaft  bei  den  Nestlöchern 
umher  und  die  Weibchen  drängen  oft  in  die  Nester  ein  und 
verweilten  daselbst  bisweilen  mehrere  Minuten.  Ich  konnte 
ohne  Mtthe  30  Stuck  dieser,  sonst  bei  uns  recht  seltenen,  Art 
einfangen.  Im  Kirchspiele  Rautu  sah  ich  H.  roseum  wieder 
zahlreich  auftreten.  Hier  war  Astata  stigma  Pz.  zahlreich,  A. 
boops  dagegen  sah  ich  nicht. 

6.  Teirachrysis  rutilans  01.  Am  16.  7. 1920  fand  ich  in  Munks- 
näs unweit  Helsingfors  ein  Tier,  das  ich  zuerst  mit  einigen  Beden- 
ken  als  T.  splendidula  Rossi  determinierte.  Das  Exemplar  zeigte 
einige  Merkmale,  die  am  Besten  mit  rutilans  stimmten,  in  anderen 
Hinsichten  dagegen  stimmte  es  besser  mit  splendidula.  Um  Klar- 
heit  zu  gewinnen,  sandte  ich  das  Tier  dem  bekannten  Chrysi- 
denforscher  Trautmann.  Er  schrieb  mir,  dass  er  splendidula 
nur  fur  eine  Form  von  rutilans  halt,  und  dass  das  von  mir  ge- 
fangene  Stuck  genau  in  der  Mitte  zwischen  diesen  beiden  Formen 
steht.  Es  ist  schlanker  als  splendidula  gebaut,  der  Längskiel  des 
zweiten  Tergites  ist  nur  angedeutet  und  der  Hinterleib  ist  ziem- 
lich  schwach  punktiert.  Prothorax  und  Schildchen  griin;  Thorax 
sonst  blau. 

7.  In  Genera  insectorum,  Fasc.  151,  Chrysididae,  Bruxelles 
1913,  schreibt  B  i  s  c  h  o  f  f  auf  Seite  9  in  einer  Fussnote  folgen- 
des:  »Als  Autor  dieser  Art  (Ellampus  truncatus)  wird  bisher  irr- 
tumlich  Dahlbom  angegeben.  K  e  r  n  e  1 1,  der  wahre  Autor 
des  Ellampus  truncatus,  sowie  des  Achrysis  unicolor  und  auch 
des  als  Synonymum  von  Ellampus  violaceus,  Scopoli,  aufzufas- 
senden  Ellampus  coeruleus,  war  ein  Schiiler  Dahlboms,  der  diese 
Arten  mit  noch  einigen  anderen,  die  jetzt  nur  noch  als  Synonyma 


6.  V.  1922.        Forsius.  Ober  einige  Cleptiden  und  Chrysiden.  185 

Bedeutung  haben,  in  einer  Dissertation  beschrieb.  Auf  dem 
Titelblatte  dieser  seltenen  Arbeit  prangt  freilich  Dahlboms 
Name  in  besonders  grossen  Typen,  so  dass  hierdurch  vielleicht 
der  Irrtum  bezgl.  des  Autors  zu  verstehen  ist.  Der  volle  Titel 
der  Dissertation  lautet: 

»Exercitationes  hymenopterologicae,  quas  ad  Faunam  Sue- 
cicam  illustrandam  venia  Ampliss.  Facultatis  Phils.  Acad. 
Lund.  et  praeside  And.-Gust.  Dahlbom.  Philosophiae  Doctore 
Historiae  Natur.  Doc.  publicae  disquisitione  modeste  subjicit 
Samuel-Eric.  Kernell  Ostro-Gothus,  in  Acad.  Carolinae  Audit. 
majori  die  XX  Maji  1831.    Part.  I.» 

Ein  Zweifel  uber  die  Autorschaft  ist  hiernach  ausgeschlos- 
sen.» 

Ich  halte  die  Schlussfolgerung  Bischoffs  fur  nicht  stich- 
haltig  und  Dahlbom  fur  den  »wahren  Autor»,  wie  er  es  auch 
selbst  so  betrachtete.  In  Skandinavien  war  es  zu  dieser  Zeit 
ublich,  dass  die  jungen  Studenten  (Theologen,  Philologen,  u.  a.) 
ihre  Kenntnisse  und  ihre  Fähigkeit  durch  öffentliche  Verteidi- 
gungen  zeigen  sollten.  So  hat  z.  B.  Dahlbom  seinerzeits  unter 
Fallens  Präsidium  zuerst  öffentlich  hervorgetreten.  Die  Profes- 
soren  haben  meistens  die  herausgegebenen  Arbeiten  selbst  fertig 
geschrieben  und  später  wurden  die  verschiedenen  akademischen 
Abhandlungen  als  ein  Ganzes  mit  Weglassen  der  uberfltissigen 
Einleitungsphrasen  und  im  Namen  des  Praeses  veröffentlicht. 
Ähnlich  wie  mit  den  D  a  h  1  b  o  nTschen  Arbeiten  verhält  es 
sich  z.  B.  mit  S  a  h  1  b  e  r  g's  Insecta  Fennica.  Nach  8,  10,  12 
Seiten  tritt  ein  neuer  »Autor»  auf  und  verteidigt  diese  Seiten 
(unter  Sahlbergs  Präsidium).  Es  wäre  ganz  verfehlt,  diese 
öffentlichen  Verteidiger  als  Autoren  anzusehen.  Der  Praeses 
hatte  also  nicht,  wie  in  unserer  Zeit  so  oft  geschieht,  nur  die  Idéen 
gegeben  und  vielleicht  noch  dazu  dem  Arbeitenden  mit  wertvollen 
Hinweisungen  geholfen,  sondern  am  öftesten  selbst  die  ganze 
Arbeit  Wort  fur  Wort  fertig  geschrieben.  Es  besteht  also  kein 
Parallelismus  zwischen  diesen  älteren  Verteidigern  und  den  heu- 
tigen  Verteidigern  von  akademischen  Abhandlungen  (obwohl 
es  vielleicht  bisweilen  vorkommen  diirfte,  dass  die  Phrase  »Aus 
dem   Zoologischen    Laboratorium    zu    X.    Vorst.    Prof.    Doktor 


186  Forsius.  —  Hidén.  6.  V.  1922. 

Y.  Z.»  nicht  ganz  richtig  ist  und  auch  in  unserer  Zeit  der  Vorstand 
manchmal  der  »wahre  Autor»  sein  känn). 

Ich  bin  unbedingt  der  Meinung,  dass  wir  betreffend  dieser 
Frage  der  Ansicht  der  damals  lebenden  Entomologen  zu  folgen 
haben,  denn  sonst  wird  die  Sache  in  absurdum  getrieben. 

Ylioppilas  I  1  m  a  r  i  Hidén:  Eräitä  lisätietoja  Sääksmäen 
pitäjän  putkilokasvistosta. 

Sääksmäen  kasvullisuudestaan  rikas  pitäjä  näyttääkin 
jo  aikaisin  herättäneen  erikoista  mielenkiintoa  kasvien  kerää- 
jissä.  Niinpä  v.  1875  silloinen  koululainen  (nyk.  professori) 
J.  J.  Tikkanen  jätti  Seuran  arkistoon  laatimansa  sano- 
tun  pitäjän  kasviluettelon,  mihin  liittyy  lyhyt  luonnonkuvaus. 
Tämä  luettelo  käsittää  kaikkiaan  405  putkilokasvilajia,  joista 
13  on  selvästi  metsistyneitä  sekä  ainakin  2  epävarmaa.  Kuten 
jo  Tikkanen  vähän  epäilee,  esiintyy  pitäjässä  paljoa  enemmän 
yksistään  luonnonvaraisia  kasveja.  Näiden  lisäksi  tulevat  tie- 
tysti  monet  myöhemmin  ilmestyneet  tulokas-  ja  satunnaiskasvit. 
T:n  jälkeen  onkin  esim.  A.  O.  K  i  h  1  m  a  n  (nyk.  Kairamo) 
merkinnyt  muistiin  täydentäviä  tietoja  paikkakunnan  kasvis- 
tosta.  Näitä  samoinkuin  monia  muitakin  eri  henkilöiden  jättämiä 
tiedonantoja  on  mainittu  Hj.  H  j  e  1 1  i  n  teoksessa  Conspectus 
florae  fennicae  I— V.  Pitäjän  luonnon  yleispiirteitä  on  käsitellyt 
J.  E.  Rosberg  kuvauksessaan  pitäjän  topografiasta  (Geogra- 
fiska Föreningens  Tidskrift  XI,  1899,  s.  214—220),  johon  viittaan. 

Oleskellessani  kesinä  1916—17  paikkakunnalla  kiintyi  huo- 
mioni  pitäjän  kasvirikkauteen,  mikä  sentään  ilmeni  vain  paikoi- 
tellen.  Etenkin  se  osa  pitäjää,  mikä  sijaitsee  Vanajaveden  ja 
Rautunselän  lähimmässä  ympäristössä,  on  verrattuna  pitäjän 
muihin  osiin  eniten  kasvienkerääjien  huomiota  puoleensa  vetävä 
ja  siten  myöskin  kieltämättä  parhaiten  tunnettu  kasvistonsa 
puolesta.  Sitävastoin  eivät  Mallasveteen  rajoittuvat  osat  etäi- 
syytensä  ja  suuremman  lajiköyhyytensä  vuoksi  näy  herättäneen 
erikoisempaa  mielenkiintoa.  Kuitenkin  on  sielläkin,  varsinkin 
muutamilla  tämän  järven  saarilla,  tavattavissa  jokseenkin  koske- 
mattomana  alkuperäistä  rehevää  lehtokasvillisuutta,  jonka  edus- 
tajista    mainittakoon    esim.    puista  Tilia,  pensaista  Ribes-\a]\t, 


6.  V.  1922.     Hidén,  Eras  yhteenkasvamistapaus  harmaalla  lepällä.  187 

Daphne  ja  Lonicera  sekä  ruohokasveista  Actaea,  Hepatica,  Vicia 
silvatica,  Viola  mirabilis  ja  Pulmonaria. 

Ölen  Seuran  arkistossa  säilytettäväksi  laatinut  luettelon, 
missa  omien  muistiinpanojeni  lisäksi  esitän  kaikki  muutkin 
käytettävissäni  olleet  Tikkasen  luetteloa  täydentävät  ja  oikaise- 
vat  tiedonannot.  Paitsi  ennenmainittua  Hjeltin  teosta  on  luette- 
loa laadittaessa  ollut  suurena  apuna  yksityisistä  kasvikokoel- 
mista  ennen  kaikkea  se,  jonka  ylioppilas  K.  Kivirikko 
kouluaikanaan  on  useamman  kesän  kuluessa  pitäjästä  kerännyt. 

Pitäjässä  on  tähän  asti  varmuudella  tavattu  putkilokasveja 
kaikkiaan  542  lajia  (mukaanluettuina  ala-  ja  sekalajit);  näistä 
on  139  sellaista,  joita  Tikkanen  ei  mainitse. 

Maakunnalle  Ta  uusia  luonnonvaraisia  kasveja  övat  löytä- 
mäni  sekalajit  C  ar  ex  rostrata  x  vesicaria  ja  Rubus  arcticus  x 
saxatilis,  samoin  tietääkseni  Alchimilla  acutidens  ja  Taraxacum 
proximnm.  Vähemmän  arvoisia  systemaattisia  muotoja,  joita 
aikaisemmin  ei  ole  Ta:sta  mainittu,  on  tietenkin  suuri  joukko; 
niiden  luettelemista  en  pidä  tarpeellisena,  vaan  viittaan  vain 
luettelooni,  jossa  myös  esiintyy  useita  muotoja,  joita  en  ole  ta- 
vannut  kirjallisuudessa  mainittuina  ja  jotka  sentähden  ölen 
siinä  nimittänyt  liittäen  selitykseksi  muotojen  tärkeimmät  tunto- 
merkit. 

Harvinaisimpana  kaikista  pitäjän  luonnonvaraisista  kasveista 
lienee  epäilemättä  pidettävä  Epipogon  aphyllus,  jota  onnistuin 
löytämään  v.  1916  Korkeakankaan  lähellä  synkässä  havumet- 
sässä  2  yks.  Muista  tapaamistani  harvinaisuuksista  mainitta- 
koon  vielä  Verbascum  nigram  x  thapsus  (Huittulan  harjulla 
pcc). 

Ylioppilas  I  1  m  a  r  i  Hidén:  Eras  yhteenkasvamistapaus 
harmaalla  lepällä. 

Joitakin  vuosia  takaperin  joutui  Helsingissä  käsiini  vieressä 
kuvattu  leppähalko,  joka  on  siinä  suhteessa  merkillinen,  etta 
paksumpaan  runkoon  on  kiinnikasvanut  toinen  ohuempi  edelli- 
sen  kanssa  yhdensuuntainen  runko  (mahdollisesti  vain  edellisen 
oma  pysty  haara).  Kuten  tiedetään,  on  tällainen  yhteenkasva- 
minen,  varsinkin,  jos  se  on  todellinen  eikä  näennäinen,  perin 


188  Hidén,  Eras  yhteenkasvamistapaus  harmaalla  lepällä.     6.  V.  1922. 


harvinaista.  Niinpä  ei  O.  P  e  n  z  i  g  teoksessaan  »Pflanzen- 
Teratologie  (v.  1890 — 94)  mainitse  ainoatakaan  yhteenkasva- 
mistapausta  Alnus  suvusta  puhuessaan.  A.  glutinosa'n  mainitsee 
kyllä    V.  Th.   Ö  r  t  e  n  b  1  a  d    (Öfvers.   af    K.   Vetensk.    Akad. 

Förh.,  1884,  n:o  5),  muttei  lainkaan  A. 
incana'a,  johon  lajiin  hallussani  oleva 
kappale  kuuluu. 

Useimmitenhan  on  puissa  esiintyvä 
yhteenkasvettuminen  johtunut  siitä,  etta 
rungot  tai  haarat  övat  kasvaneet  rinnan 
vieri  vieressä,  jolloin  toinen  niistä^on 
vähitellen  niin  sanoakseni  syöpynyt  toi- 
sen  sisään.  Sangen  yleinen  on  se  käsi- 
tys,  etta  tämän  edellytyksenä  on  vie- 
rekkäin  sijaitsevain  puunosain  toisiaan 
vastaan  hankautumisesta  syntynyt!  haa- 
va,  mikä  paljastaa  jällen.  Toiseltapuolen 
tunnetaan  knitenkin  tapauksia,  joissa 
jällen  paljastumiseen  on  ollut  päinvas- 
toin  syynä  se,  etta  puunosat  övat  niin 
tiukasti  toisiansa  vastaan  pusertuneet, 
etta  puristuksen  voimasta  on  päällim- 
mäinen  kerros,  s.  o.  kuori,  työntynyt 
syrjään,  jolloin  jället  övat  päässeet  yhty- 
mään  ja  alkaneet  yhteisesti  kehittää  uutta  solukkoa  sekä 
ulos-  etta  sisäänpäin. 

Esittämässäni  tapauksessa  on  yhteenkasvettuminen  aiheutu- 
nut  jälkimäisestä  syystä.  Tässä  on  nim.  vankemman  varren 
(A)  oksa  (C)  ollut  tiukasti  painuneena  heikompaa  (B)  vastaan, 
joka  edelleen  kehittyessään  ja  leveydeltään  paisuessaan  on 
koettanut  haudata  alleen  vieraan  kappaleen  (s.  o.  C:n),  joka  va- 
hingoittaa  sitä.  Yrittäessään  parantaa  saamiaan  vammoja  on 
se  alkanut  työntää  yhä  uusia  solukerroksia  ikäänkuin  valliksi 
C:n  ympärille  ja  päälle.  Tällöin  on  mainittu  oksa  (C)  kuitenkin 
jostain  syystä  kuivunut  ja  kuollut,  jolloin  siitä  jääneen  (kuvassa- 
kin  näkyvän)  tyngän  on  sen  emorunko  (A),  kuten  muutenkin 
samanlaisissa   tapauksissa,   yrittänyt   peittää.     Nyt   on  siis   tä- 


Kuva    1 . 
Kappale  Alnus   incanaå- 
Valok.  O.  Sundström. 


6.  V.  1922. 


Hidén. 


Hintikka. 


189 


män  kuolleen  tyngän  yli  alkanut  kahdelta  eri  taholta  tunkeutua 
vallimuodostuksia,  mitkä  lopulta  övat  kasvaneet  kiinni  toisiinsa 
eivätkä  enää  ole  päässeet  pitemmälle,  vaan  övat  yhä  lujemmin 
pusertautuneet  toisiansa  vastaan  sillä  seurauksella,  etta  yhä 
lisääntyvän  puristuksen  johdosta  on  lopulta  molempain  uudis- 
tuskykyisimpäin  jälsisolujen  täytynyt  joutua  yhteen  ja  samalla 


Kuva    2. 
1.    Poikkileikkaus    yhtymäkohdasta   (poikkileikkaus    näkyy 
valokuvassa).    — ■    2.    Poikkileikkaus    pari    mm.    ylempää. 

myös  ainevaihdoksen  eri  osien  välillä  alkaa.  Tämän  jälkeen 
voidaan  västa  puhua  todellisesta  yhteenkasvettumisesta  samaan 
puuhun  tai  samaan  puulajiin  kuuluvain  eläväin  osain  välillä  — 
vastakohtana  sellaiselle  tapaukselle,  missa  eri  puulajeista  peräi- 
sin  olevat  solukot  eivät  sulaudu  toisiinsa  eikä  ainevaihdosta  nii- 
den  välillä  tapahdu,  vaikka  puut  päältäpäin  näyttävätkin  yh- 
teenkasvaneilta,  ja  vaikka  jälletkin  olisivat  joutuneet  kosketuk- 
siin  toistensa  kanssa  (ks.  lähemmin  Handbuch  der  Forstwissen- 
schaft,  Bd.  I,  3  Aufl.,  s.  571—576). 

Maisteri  T.  J.  Hintikka:  Orapihlajan  härmäsienen  (Podo= 
sphaera  oxyacanthae  (DC.)  De  Bary)  levenemisestä  Suomessa. 

Aikaisemminei  ole  täta  sientä  kirjallisuudessa  mainittu  maas- 
samme  tavatuksi  ja  Herbarium  Musei  Fennicissä.  ei  ole  siitä  näyt- 
teitä.  Viimeksi  kuluneina  vuosina  on  se  kuitenkin  esiintynyt  Suo- 
messa muutamilla  paikkakunnilla  miltei  tuhoavanlaatuisena, 
muistuttaen  tunnettua  karviaishärmää,  ja  on  aiheuttanut  tie- 
dusteluja.  Lienee  syytä  senvuoksi  Seuran  piirissä  huomauttaa  sen 


190  Hintikka,  Orapihlajan  härmäsienen  leven.  Suomessa.      6.  V.  1922. 

esiintymisestä  maassamme  mainiten  ne  löytöpaikat,  joista  sieni 
on  tähän  saakka  (1922)  tunnettu: 

Ka.  Kotka,  Suomen  pankin  talon  luona  ja  Kotkan  Suni- 
lassa  kesällä  v.  1915  (kirjeellinen  kuvaus  ja  näyte  Maanvilj.- 
taloudellisen  koelaitoksen  kasvipatologiselle  osastolle,  läh.  O. 
Eke  gren).  Räisälä,  Räisälän  hovissa  tuhoavana  kesällä  1921 
(näyte  ja  kuvaus  samaan  paikkaan,  läh.  agron.  yliopp.  H.  H  a  1- 
1  e  n  b  e  r  g).  —  IL  Johannes,  Kirjola,  runsaasti  saastunut  ora- 
pihlaja-aita  lähellä  kasvihuoneita,  kesällä  1916  (T.  J.  H.).  —  Ta. 
Hämeenlinna,  kesällä  1919  kirkkopuistossa  (J.  I.  Liro  ja 
A  a  r  n  e  R  a  i  n  i  o);  samana  vuonna  Hämeenlinnan  kaupungissa, 
ei  kovin  runsaasti  kaikkialla  orapihlaja-aidoissa,  1921  samalla 
tapaa  kirkko-  ja  kaupunginpuistossa  (annot.  Y.  H  u  k  k  i  n  e  n); 
19  l/vn  21  Hämeenlinnan  rantapuistossa  (T.  J.  H.).  Vanaja, 
Harviala  19  18/viii  19:  Crataegus  sanguinetfn  taimia  hävitti 
pahasti,  70—80%  lehdistä  tuhottu  (Kurt  A  b  t);  19  18/vi  21: 
muutamissa  Crataegus-ta\  missa  huomattu  samassa  paikassa 
(T.  J.  H.).  Maisteri  J.  A.  W  e  c  k  s  e  1 1  in  suullisen  tiedotuksen 
mukaan  on  täta  sientä  tavattu  myöskin  Hattulan  kirkonkylässä 
ja  Tyrvännön  Lepaassa.  Maist.  Y.  H  u  k  k  i  s  e  n  tiedotuksen 
mukaan  on  hän  myös  luultavasti  v.  1916  tavannut  Kuhmoisten 
Harmoisten  kylan  Nikulan  talon  Cra/aegus-ai  dassa  luultavasti 
täta  sientä  runsaasti.  —  Sa.  Lappeenranta,  rantapuistossa  toiset 
pensaat  saastuneet,  toiset  puhtaita  1921/vn  21  (annot.  Y.  H  u  k- 
k  i  n  e  n).  —  KL  Sortavala,  seminaarin  istutuksissa  (näytteitä 
ja  kuvaus  kasvipatologiselle  osastolle,  läh.  cand.  med.  T.  R  e- 
länder). 

Kesällä  1922  tavattiin  sientä  vielä  seuraavissa  paikoissa:  N. 
Kerava,  lähellä  asemaa  ei  runsaasti  VII— VIII  (T.  J.  H.).  Ka. 
Imatra,  asemalta  Vuoksenniskaan  päin  olevissa  Crataegus- 
aidoissa,  runsaasti  VII  (T.  J.  H.).  —  Tb.  Messukylä,  Ahlmanin 
emäntä-  ja  puutarhakoulu  (näytteen  läh.  kasvipatol.  osastolle 
3/vin  agronomi  T.  H  o  s  s  o  1  a);  Jyväskylä,  useissa  Crataegus- 
aidoissa  kaupungissa,  runsaasti  kaupungin  taloa  ympäröivässä 
aitauksessa  ?6/vi  ja  VII  (T.  J.  H.).  —St.  Pori,  uudelle  hautaus- 
maalle  ilmestynyt  erääseen  orapihlaja-aitaan  kesällä  1922  (puu- 
tarhuri  K.  Van  a  m  o  n    tiedotuksen  mukaan  kasvipatol.  osas- 


6.  V.  1922.     Hintikka,  Piptoporus  betulinus,  epänorm.  itiöemista.  191 

tolle).  —  Kb.  Joensuu,  4/vil  (Maist.  Helmi  Vaarama, 
näyte  Turun  Suom.  Yliopiston  kok.). 

Sieni  esiintyy  viljellyissä  Crataegus-tejeissa.  Kesäkuun  loppu- 
puoliskolla  ilmestyvät  ensimmäiset  rihmastolaikut  vaaleina  tai 
punertavina  kohtina  lehtien  pintaan.  Nämä  kasvavat  sangen 
nopeasti,  ja  muutamissa  viikoissa  voi  sieni  saastuttaa,  esiintyen 
varsinkin  nuorissa,  samana  kesänä  muodostuneissa  versoissa, 
laajatkin  orapihlaja-aidat,  joskus  aivan  valkoisiksi.  Tämän  lajin 
rihmasto  muodostaa  lehtien  pintaan  paksun,  villamaisen  kerrok- 
sen,  kun  tåas  läheisten  lajien  rihmaston  muodostama  kerros 
on  ohut. 

Edelläesitettyjen  levenemistietojen  nojalla  on  otaksutta- 
vissa,  etta  tämä  sieni  on  levinnyt  Suomeen  nähtävästi  idästä  päin. 
Ainakaan  ei  ole  tietoja  sen  esiintymisestä  Lounais-Suomessa  ja 
etelärannikon  länsiosissa,  muualta  kuin  västa  hiljattain  Porista. 

Maisteri  T.  J.  Hintikka:  Muutamista  Piptoporus  betu* 
linus  (Bull.)  Karst.  sienen  epänormaleista  itiöemista. 

Agronomi  G.  Rosendalin  välityksellä  sain  20.  IV.  1922 
kolmasen  normalisesta  poikkeavaa  tavallisen  pökkelökäävän 
{Piptoporus  betulinus  (Bull.)  Karst.)  itiöemää  tarkastettavakseni. 
Löytäjä  oli  ne  tavannut  eräältä  kunnaalta  lumesta  lähellä  Tikkuri- 
lassa  sijaitsevaa  Maanviljelys-taloudellista  koelaitosta.  Kun  tä- 
rnan paikan  lähistöllä  ei  ollut,  kuten  tulin  huomaamaan,  yhtään 
lahoavaa  koivua,  oli  selvää,  etta  käävät  oli  heitetty  ohikuljete- 
tuista  halkokuormista  tien  oheen  ja  saaneet  olla  lumessa  ehkä 
pitkähkön  aikaakin. 

Itiöemien  ulkomuotoa  osoittaa  oheellinen  kuva.  Yksi  niistä, 
ehkä  vähimmin  epänormali  (b)  oli  muodoltaan  pallomainen  pyö- 
reä;  sen  sivusta  oli  yksinomaan  martoa  rihmastoa,  eikä  merkkiä- 
kään  itiölavakerroksen  muodostumisesta  voitu  siinä  huomata. 
Sen  koko  oli  5.5  x  6  sm.  Normalisesti  kehittyvissä  tämän  lajin 
käävissä  voidaan,  kun  ne  mittasuhteiltaan  övat  tämänkokoiset, 
eroittaa  dorsali-  ja  ventralipuolet  sekä  myöskin  on  niissä  merkkejä 
itiölavakerroksen  syntymistä;  tässä  tapauksessa  näistä  ei  ollut 
merkkiäkään  havaittavissa. 

Toinen  epänormaleista  muodoista  (c)  oli  noin  14  sm  pituinen. 


192 


Hintikka,  Piptoporus  betulinus,  epänorm.  itiöemistä.     6.  V.  1922. 


jonkun  verran  käyristynyt,  selvästi  kahteen  osaan  kuroutunul, 
joista  distalinen  osa  oli  3  sm  pituinen  ja  yli  4  sm  paksu.  Kuroutu- 
miskohdan  paksuin  läpimitta  oli  4.9  sm.  Distaliosan  pisimmät 
läpimitat  olivat  6.8  x  5  sm.  Tyviosan  suunn  leveys  6.5  sm. 
Pienin  näistä  itiöemistä  (d)  oli  noin  7  sm  pituinen,  kärjessään 

jakautunut  kahteen  haa- 
raan,  joista  toinen  oli 
noin  sentimetrin,  toinen 
2  sm  pituinen.  Itiöemän 
c  levein  kohta  oli  noin  3.5 
sm. 

Molemmat    viimemai- 
nitut  olivat  niinikään  val- 
lan martoja,  ilman  merk- 
d    kejäkään    itiölavakerrok- 
sen  syntymisestä. 

Kyseelliset  muodostu- 
mat  övat  selvästi  syn- 
tyneet  siten,  etta  nor- 
mali  itiöemämuodostus 
on  syystä  tai  toisesta  ehkäistynyt,  ja  itiöemät  jääneet  alem- 
malle,  varhemmalle  kehitysasteelle.  Mahdollista  on,  etta  itiö- 
emät övat  kasvaneet  pinohaloista  esiin  ja  olleet  tällöin  var- 
sin alttiina  lämpötilojen  ja  kosteuden  vaihteluille.  Kuten 
Thesleff1  on  kokeilla  osoittanut,  voivat  tämän  sieni- 
lajin  itiöemät  Etelä-Suomessa  olla  talvisinkin  kasvukykyisiä,  ja 
kasvavat  ne  tällöin  kohtalaisen  voimakkaasti,  kun  niillä  on 
ravinnonpitoista  kasvualustaa.  Kääpien  c  ja  d  muoto  viittaa 
jonkun  verran  siihen,  etta  jonkinlaista  jaksottaisuutta  on  niiden 
kehittyessä  ollut  vallitsemassa,  mikä  jaksottaisuus  on  johtunut 
ehkä  ravinnon  (kosteuden)  tai  lämpötilojen  vaihteluista.  Kääpä 
d  on  selvästi  haarautunut  ja  mahdollista  on,  etta  se  on  jonkin- 
lainen  mekanomorfinen  muodostuma,  mutta  on  otaksuttavissa, 
etta  valaistussuhteet    övat   sen   muodostumiseen   myös   voineet 

1  Thesleff,  Arthur,  Studier  öfver  basidsvampfloran  i  sydöstra 
Finland.  Bidr.  till  känned  Finlands  natur  och  folk.  H  79  N:o  1.  1919. 
S.    115—116;   vert.   myös  s.    104—105. 


Kuva  1.    Piptoporus  betulinus, 
epänormaleja  itiöemiä. 


13.  V.  1922.     Hintikka,  Piptoporus  betulinus,  epänorm.  itiöemistä.  193 

olla    myötävaikuttamassa  sen   —  ja  ehkä   muidenkin   —  epä- 
normaliseksi   kehittymiseen. x 

Vaikkakin  todennäköistä  on,  etta  nämä  itiöemät  övat  kasva- 
neet  normalista  poikkeavien  kasvutekijäin  vaikntuksen  alaisina, 
on  niitä,  niin  kauvan  kuin  kyseellisellä  lajilla  kokeellista  tietä 
ei  ole  saatu  senluontoisia  niuodostumia  syntymään,  pidet- 
tävä  laadultaan  teratologisina.  Tämänluontoisiksi  tulkittuina 
voidaan  niitä  pitää  sellaisina,  joita  Masters2  nimittää 
stasimorfisiksi,  Mor  ren3  tåas  stesomisiksi  muodostuksiksi. 
Toisissa  (c  ja  d)  tåas  on  eutokisia  ja  ehkä  myös  epieutokisia4 
ominaisuuksia  havaittavissa,  s.  o.  uusia  itiöemiä  on  syntynyt 
edellisen  yhteyteen  ja  niiden  pintaan. 


1  Vert.  m.  m.  La  kon,  R.,  Die  Bedingungen  der  Fruchtkörperbil- 
dung  bei  Coprinus  (Ann.  mycol.  1907,  s.  155).  Selostavan  esityksen  var- 
hemmista  tiedoista  valaistuksen  puutteen  aiheuttamkta  itiökantaisten 
sienten  itiöemien  epämuodostumista  on  Fredr.  Elfving  laatinut 
(Studien  iiber  die  Einwirkung  des  Lichtes  auf  die  Pilze.  Diss.  Hel- 
singfors    1890,   s.   4). 

2  Masters,  M.  T..  Vegetable  Teratology.  London  1869. -- Saksal. 
painos,   U.  Dammerin  toimittama,   Leipzig    1886. 

3  Morren,  Ch,  Étude  d'un  genre  particulier  de  monstruosités  par 
stase  etc.  Bull.  de  1'Acad.  R.  Se.  de  Belgique.  T  XIX,  1852.  N:o  8.  — 
Vert.   myös  Clusia  s.  87. 

4  Voglino,  P.,  Richerche  intorno  alla  formazione  di  aleune  mon- 
struositå  di  Agaricini.  Atti  R.  Acad  Se.  Torino,  XXX,  1894.  —  Vert. 
myös  Penzig,  O.,   Pflanzenteratologie.    II  Auf!.   Berlin.    1921,  s.   586. 


13 


194  Ordförandens  årsberättelse.  13.  V.  1922. 

Mötet  den  13  maj  1922. 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  13.  5.  1921-13.  5.  1922. 

Redogörelse    afgifven  vid   årsmötet   den   13  maj  1922  af  Sällskapets  ord- 
förande Docenten  Alvar  Palmgren. 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  samlas  åter  att  afsluta 
ett  verksamhetsår.  I  Sällskapets  historia  är  det  ett  märkesår. 
Den  första  sistvikne  november  samlades  Sällskapet  i  Universi- 
tetets festligt  prydda  högtidssal  att  på  hundrade  årsdagen  af  dess 
tillblifvelse  hedra  minnet  af  dess  stiftare,  minnet  af  dess  ledare, 
att  vördnadsfullt  skänka  en  hyllning  åt  hundraårigt  arbete  i 
naturforskningens,  vetandets  och  fosterlandets  tjänst.  Minnet  af 
denna  fest  lefver  ännu  bland  Sällskapets  medlemmar.  För  kom- 
mande tid  skola  dess  hufvuddrag  framdeles  tecknas.  Sekeldagen 
har  bildat  kärnan  i  Sällskapets  lif  detta  år,  såsom  förberedelserna 
till  densamma  betecknade  den  väsentligaste  delen  i  dess  Styrelses 
arbete  redan  under  senare  delen  af  det  förra  arbetsåret.  Hundra- 
årsdagen har  ej  samlat  Sällskapets  tankar  i  flärdens  tecken. 
Sekelfesten  har  knutit  tankar  och  känslor  samman  i  ödmjuk  tack- 
samhet till  tid  som  gått,  till  gärning  af  män,  hvilka  murat  grun- 
den för  vår  tids  vinning.  Det  var  denna  tanke,  som  i  sekelda- 
gens gryning  samlade  Sällskapets  medlemmar  vid  här  jordade  stif- 
tares och  ledande  naturforskares  grafvar.  Sekelfesten  var  ock 
en  maning  till  landet,  dess  Riksdag  och  Regering,  dess  vetenskap- 
liga och  litterära  värld  att  i  en  tid  af  split  och  strid  samlas  inför 
en  enande  fosterländsk  gärning.  Sällskapets  sekelfest  blef  det 
en  sporre  till  nya  ansträngningar.  Dess  hundraåriga  arbete  hylla- 
des af  företrädare  för  landets  högskolor,  lärda  och  litterära 
samfund  och  institutioner.  Från  lärda  samfund  i  alla  delar  af 
världen  nåddes  Sällskapet  af  välönskningar.  Med  tacksamhet, 
med  känsla  af  förpliktelse,  har  Sällskapet  mottagit  denna  hyll- 
ning. Sällskapet  är  ock  den  största  tack  skyldigt  alla  de  enskilda 
vetenskapens  gynnare  samt  affärs-  och  ekonomiska  inrättningar, 
hvilka  genom  gåfvor  möjliggjort  sekeldagens  värdiga  begående. 

Sekeldagen  har  för  vårt  samfund  varit  årets  stora  tilldragelse. 
I  öfrigt  har  dess  lif  fortskridit  i  enlighet  med  gammal  häfd.   Säll- 


13.  V.  1922.  Ordförandens  årsberättelse.  195 

skåpets  möten  hafva  som  under  en  lång  följd  af  år  hållits 
här  i  de  Vetenskapliga  Samfundens  hus.  Ordinarie  mötesdag 
har,  enligt  häfd  från  1866,  varit  den  första  lördagen  i  månaden, 
räknadt  från  oktober  och  med  uteslutande  af  januari.  November- 
mötet ägde  dock  rum  redan  torsdagen  den  3:dje  i  månaden,  dels 
i  närmaste  anslutning  till  sekelfesten,  dels  för  att  bereda  tillfälle 
för  medlemmar,  hvilka  till  jubileet  infunnit  sig  från  landsorten, 
att  öfvervara  mötet.  Förutom  mötet  lördagen  den  1  oktober 
hölls  i  oktober  ett  andra  ordinarie  möte  fredagen  den  21  i  månaden 
för  handläggning  af  frågor  rörande  sekeldagen.  Sammanträdena 
hafva  vidtagit  kl.  7  e.  m.,  blott  i  dag,  årsmötet,  kl.  6  e.  m;  de 
hafva  bivistats  af  medlemmar  till  ett  antal  af  70,  37,  75,  47, 
63,  54,  55,  46,  67. 

Mötet  den  3  november,  Sällskapets  första  under  dess  andra 
sekel,  bars  af  en  solenn  prägel.  Här  framlades  de  skrifter,  hvar- 
med  Sällskapet  i  gärning  velat  hylla  de  gångna  hundra  årens  ar- 
bete, hvarmed  Sällskapet  velat  gifva  ett  löfte  om  fortsatt  gärning 
in  i  framtiden.  Genom  försorg  af  professorerna  Fr.  Elfving  och 
E.  Reuter  förelago  vid  mötet  framlagda  exemplar  af  samtliga 
Sällskapets  i  tryck  utgifna  skrifter,  dess  matriklar,  kallelse- 
bref  m.  fl.  historiska  dokument,  fotografier  af  Sällskapets  med- 
lemmar under  äldre  tider.  Vid  mötet  öfverlämnades  å  Entomo- 
logiska Klubbens  vägnar  genom  dess  ordförande  Dr  R.  F  o  r  s  i  u  s 
och  sekreterare  Mag.  R.  Fre  y  det  tredje  häftet  af  dess  tidskrift 
Notulae  entomologicae,  tillägnadt  Sällskapet  på  dess  hundraårs- 
dag. Upplästes  så  de  till  sekeldagen  från  Vetenskapliga  sam- 
fund och  institutioner  samt  enskilde  medborgare  och  lärde  an- 
lända lyckönskningsskrifvelserna  och  telegrammen. 

Såsom  under  det  föregående  arbetsåret  hafva  Sällskapets 
sammanträden  i  regel  inledts  med  ett  föredrag  af  allmännare 
natur.    Dessa  hafva  hållits  af: 

Professor  Alex.  Luther  öfver  hydroidpolypen  Protohydra 
leuckarti  och  dess  förekomst  vid  Tvärminne  (den  3.  nov.); 

Fil.  dr.  Ernst  Häyrén  öfver  föroreningen  och  strand- 
vegetationen i  Helsingfors  hamnområde  (den  3.  dec); 

Förvaltningsrådet  Filip  Grönvall  öfver  hufvuddragen 
i  förslaget  till  lagstiftning  angående  naturskydd  (den  4.  febr.); 


196  Ordförandens  årsberättelse.  13.  V.  1922. 

Fil.  Mag.  E.  Me  ri  k  a  1 1  i  o  öfver  fågellifvet  i  Petsamo  (den 
1.   april); 

Fil.  Mag.  V.  Krohn  öfver  bakterie-systematikens  utveck- 
ling och  principer  (den  6  maj); 

Docent  H.  Federley  öfver  Gregor  Mendel  i  anledning  af 
den  instundande  sommar  den  22  juli  infallande  hundraårsdagen 
af  hans  födelse  (den  13  maj). 

I  öfrigt  har  programmet  för  sammanträdena  till  väsentlig 
del  upptagits  af  smärre  vetenskapliga  meddelanden.  Dessas  antal 
uppgår  till  72  (mot  75  förlidet  år),  ungefär  till  lika  del  zoologiska 
och  botaniska.  De  zoologiska  meddelandena  fördela  sig  på 
herrar  J.  Carpelan,  R.  Forsius,  W.  Hellen,  I.  Hildén,  I.  Hortling, 
V.  Karvonen,  R.  Krogerus,  K.  M.  Levander,  Håkan  Lindberg, 
Alex.  Luther,  E.  Löfqvist,  A.  Metzger,  J.  Montell,  R.  Palmgren, 
K.  E.  Sundström,  E.  W.  Suomalainen,  I.  Välikangas.  De  botaniska 
hafva  gjorts  af  herrar  M.  Brenner,  V.  F.  Brotherus,  O.  Eklund, 
O.  Fortelius,  I.  Hidén,  T.  J.  Hintikka,  E.  Häyrén,  G.  R.  Idman, 
M.  J.  Kotilainen,  H.  Lindberg,  J.  Montell,  B.  Olsoni,  Edv.  A. 
Vainio. 

Med  tillfredsställelse  kan  Sällskapet  vid  denna  återblick  an- 
teckna utgifvandet  af  skrifter  i  ett  större  omfång  än  någonsin 
tillförene,  sammanlagdt  2,543  trycksidor  (däri  icke  inberäknad 
den  år  1916  tryckta  förra  delen  af  tom  45  af  Acta).  Under  året 
hafva  sålunda  af  Sällskapets  Meddelanden  utkommit  häftena  46 
(1919—1920),  232  sidor,  och  47  (1920—1921),  234  sidor,  bägge 
redigerade  af  Dr  E.  Häyrén.  Af  Acta  har  utkommit:  tom  45, 
fördelad  på  tvenne  delar,  inrymmande  den  första  K.  Lin  ko  la: 
Studien  Liber  den  Einfluss  der  Kultur  auf  die  Flora  in  den 
Gegenden  nördlich  vom  Ladogasee.  I  Allgemeiner  Teil,  s.  1 — 432 
(tryckt  redan  1916),  samt  den  andra,  inrymmande  senare  delen 
af  samma  arbete  (II.  Spezieller  Teil,  s.  1 — 491),  tryckt  1921; 
vidare  de  till  sekeldagen  utgifna  tornerna  48 — 50.  Dessa,  hvilka 
enhvar  bära  påskriften  »Commentationes  ad  Saeculum  celebran- 
dum  Kalendis  novembribus  A.  MCMXXI  editse»,  inrymma: 

Tom  48  (559  sidor): 

1 .  Luther,  Alex.,  Untersuchungen  an  rhabdocölen  Tur- 
bellarien.    I.  tlber  Phaenocora  typhlops  (Vejd.)  und  Ph.  subsalina 


13.  V.  1922.  Ordförandens  årsberättelse.  197 

n.  subsp.     II.   fiber  Provortex  brevitubus  Luther.    Mit   1  Tafel 
und  30  Figuren  im  Text.  —  S.  1 — 59. 

2.  Me  ri  ka  1  ii  o,  Einari,  Oulangan  seudun  ja  Kaakkois- 
Kuolajärven  linnusto.  Etupäässä  kesällä  1917  tehdyn  tutki- 
nuismatkan  tulosten  perustalla.  — ■  S.  1 — 168. 

3.  Frey,  Richard,  Studien  iiber  den  Bau  des  Mundes 
der  niederen  Diptera  Schizophora  nebst  Bemerkungen  uber  die 
Systematik  dieser  Dipterengruppe.    Mit  10  Tafeln.  —  S.  1 — 247. 

4.  Valle,  K.  J.,  Zur  Kenntnis  der  Odonatenfauna  Finnlands 
II.  Die  finnischen  Arten  der  Aeschna  crenata-Gruppe  und  ihre 
Deutung.    Mit  zwei  Tafeln.  —  S.  1 — 28. 

5.  Hildén,  Il  ni  ar  i,  Uber  die  Vogelfauna  verschiedener 
Waldtypen.  —  S.   1—7. 

6.  Segerstråle,  Curt,  Lämna  ärsringarna  i  fjällen  hos 
våra  vanliga  sötvattensfiskar  en  tillförlitlig  bild  av  fiskens  till- 
växt under  olika  åldersstadier?  Med  3  fotografier  saint  12  tabel- 
ler och  diagram  i  texten.  —  S.  1 — 23. 

7.  Linnaniemi,  Valter  M.,  und  Hukkinen,  Y.,  Zur 
Biologie  und  Verbreitung  der  Dasychira  selenitica  Esp.  mit  be- 
sonderer  Berticksichtigung  ihres  Massenauftretens  in  Finnland. 
Mit  11  Figuren  in  Text.  —  S.  1 — 27. 

Tom  49  (748  sidor): 

1.  Palmgren,  Alvar,  Die  Entfernung  als  pflanzengeogra- 
phischer  Faktor.    Mit  einer  Karte.  —  S.  1 — 113. 

2.  Vainio,  Ed  v.  A.,  Lichenographia  Fennica  I.  Pyrenoli- 
chenes  iisque  proximi  Pyrenomycetes  et  Lichenes  imperfecti.  — 
S.  1—274. 

3.  Pa  r  ve  1  a,  A.  A.,   Oulaisten  pitäjän  kasvisto.  —  S.  1 — 78. 

4.  Caj  an  der,  A.  K.,  Ein  pflanzengeographisches  Arbeits- 
programm,  in  Erinnerung  an  Johan  Petter  Norrlin.  —  S.  1 — 28. 

5.  Brenner,  Widar,  Växtgeografiska  studier  i  Barösunds 
skärgård.  I.  Allmän  del  och  floran.  Med  12  textfigurer  och  en 
karta.   —  S.    1—151. 

6.  Kyyhkynen,  O.,  Kajaanin  kasvistoalueen  rajoista  ja 
jaoituksesta.  Mit  deutschem  Referat:  Uber  die  Grenzen  und  die 
Einteilung  der  pflanzengeographischen  Provinz  Ostrobottnia 
Kajanensis.  —  S.  1 — 26. 


198  Ordförandens  årsberättelse.  13.  V.  1922. 

7.  G  r  ö  n  b  1  a  d,  Rolf,  New  Desmids  from  Finland  and 
Northern  Russia  with  critical  remarks  on  some  known  species. 
With  seven  plates.  —  S.  1—78. 

Tom  50  (279  sidor): 

Elfving,  Fredrik,  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
1821—1921.   Med  tre  taflor.  —  S.  1—279. 

Sällskapets  ekonomiska  ställning  har  detta  år  ej  tillåtit  under- 
stöd af  exkursionsverksamhet  med  någon  mer  afsevärd  summa. 
Några  smärre  understöd  hafva  fastmer  utgifvits  blott  för  att 
icke  rubba  kontinuiteten  i  en  verksamhet,  som  sedan  decennier 
legat  Sällskapet  nära.   De  utgifna  understöden  äro: 

Fil.  Mag.  E.  Merikallio  för  ornitologiska  studier  i  Petsamo 
Fmk    1,000:—; 

Stud.  Håkan  Lindberg  för  insektekologiska  studier  på  Åland 
fmk  600:—; 

Stud.  Niilo  Kanerva  för  fjärilbiologiska  studier  på  Åland 
fmk  400:—; 

Stud.  Ole  Eklund  för  växtgeografiska  studier  i  Korpo  fmk 
500:  — ; 

Stud.  Ilmari  Hidén  för  floristiska  studier  på  Karelska  näset 
fmk  500:  — . 

Till  celebrerande  af  100-årsminnet  har  Sällskapet  den  1  oktober 
till  hedersledamöter  kallat  nedannämnde  namnkunnige  forskare 
i  utlandet:  Lektor  Sigfrid  Almqvist,  Stockholm;  Professor  Dr 
Christoffer  Aurivillius,  Stockholm;  Stadtbaurath  Theodor  Becker, 
Liegnitz;  Professor  Dr  Hugo  Conwentz,  Berlin;  Professor  Dr 
Oscar  Drude,  Dresden;  Professor  Dr  Geza  Horvåth,  Budapest; 
Professor  Dr  Eugen  Warming,  Köpenhamn;  Professor  Dr  Richard 
Wettstein,  Wien;  Professor  Dr  Johan  Nordal  Fischer  Wille,  Kris- 
tiania; Professor  Dr  Friedrich  Zschokke,  Basel;  —  samt  vid  möte 
den  21  oktober  följande  förtjänte  landsmän:  Professor  Dr  Fred- 
rik Emil  Wolmar  Elfving,  Senator  Dr  Alfred  Osvald  Kairamo, 
Rektor  Johan  Israel  Axel  Arrhenius,  Byråchef  Dr  Oskar  Frithiof 
Nordqvist,  Provinsialläkaren  Ernst  Evald  Bergroth. 

Likaså  har  Sällskapet  i  anledning  af  hundraårsdagen  till  kor- 
responderande ledamöter  den  1  oktober  kallat  nedannämnde  for- 


13.  V.  1922.  Ordförandens  årsberättelse.  199 

skare:  Professor  Dr  Mario  Bezzi,  Torino;  Dr  Fru  Astrid  Cleve- 
Euler,  Stockholm;  Professor  Dr  Friedrich  Dahl,  Berlin;  Professor 
Dr  Ludvig  Diels,  Berlin;  Mr.  J.  W.  Edwards,  London;  Herr  P. 
Esben-Petersen,  Silkeborg  (Danmark);  Kontraktsprosten  Johan 
Oskar  Hagström,  Vester-Emtervik  (Sverige);  Professor  Dr  Jens 
Holmboe,  Bergen;  Professor  Dr  Einar  Lönnberg,  Stockholm;  Dr 
Carl  Johan  Petersen,  Köpenhamn;  University  Lecturer  on  Botany 
Arthur  George  Tansley,  Cambridge;  Professor  Dr  Albert  Tullgren, 
Stockholm;  Professor  Dr  Alexander  Zahlbruckner,  Wien. 

Till  inhemska  medlemmar  har  under  året  kallats  följande  lands- 
män: Lektor  Albert  Theodor  Böök  (den  21  okt.);  Fru  Greta 
Krohn  och  Löjtnant  Adolf  A.  Th.  Metzger  (den  3  nov.);  Fruar 
Thyra  Elfving,  Eva  Levander,  Nenne  Reuter,  Laina  Cajander, 
Herta  Luther,  Elma  Linnaniemi,  Vivi  Lindberg,  Bertha  Federley, 
May  Häyrén  och  Hellfrid  Järvi  (den  3  dec);  Förvaltningsrådet 
Filip  Grönval!,  Juriskandidat  Kustavi  Kaila,  Forstmästaren  Fil. 
mag.  Bertel  Lemberg,  Professor  emeritus  August  Fredrik  Sun- 
dell,  Studeranden  Kaarlo  Kivirikko  och  Med.  lic.  Daniel  Fredrik 
Walle  (den  4  febr.);  Studerandena  Sven  Gustaf  Segerstråle, 
Märta  Helena  Alina  Pipping,  Mary  Constance  Rosendal,  Hugo 
Harald  Bärlund  och  Martin  Filip  Westerlund  (den  1  april)  samt 
Studeranden    Ivar  Gert   Waldemar  Blåfield  (den  6  maj). 

För  handläggning  af  Sällskapets  ärenden  har  dess  Styrelse 
under  året  sammanträdt  14  gånger.  Till  behandling  har,  förutom 
frågor  rörande  sekeldagens  högtidlighållande,  förelegat  bl.  a. 
följande  frågor: 

1.  Styrelsen  har  den  18  januari  afgifvit  af  Landtbruksministe- 
riet  den  5  december  äskadt  utlåtande  öfver  det  förslag  till  ny  jakt- 
lag, som  af  den  för  ändamålet  tillsatta  statskommittén  uppgjorts. 
För  frågans  beredning  hade  af  Styrelsen  tillsatts  ett  utskott,  be- 
stående af  Herrar  K.  M.  Levander,  R.  Palmgren  och  G.  Ekman. 

2.  Styrelsen  har  den  24  februari  i  af  Kyrko-  och  Undervisnings- 
ministeriet den  11  januari  äskadt  utlåtande  varmt  tillstyrkt  ett 
af  Lagberedningen  utarbetadt  »Förslag  till  lagstiftning  angående 
naturskydd  jämte  motiv»  (Lagberedningens  publikationer,  N:o 
10,  1921). 

3.  I   öfverensstämmelse    med    ett    af    Intendenten    Mag.    R. 


200  Ordförandens  årsberättelse.  13.  V.  1922. 

Palmgren  framställdt  förslag  har  Styrelsen  den  13  december 
skridit  till  åtgärder  för  stiftande  af  en  hela  landet  omfattande 
förening  för  naturskydd.  För  frågans  beredande  har  tillsatts  ett 
utskott  bestående  af  Herrar  K.  M.  Levander,  A.  K.  Cajander, 
Alex.  Luther,  E.  Häyrén  och  R.  Palmgren. 

4.  Styrelsen  har  i  oktober  till  Sällskapets  Hedersledamot  Pro- 
fessor H.  Conwentz  riktat  en  inbjudan  att  i  Helsingfors  hålla  ett 
antal    föredrag    öfver   naturskydd. 

5.  Styrelsen  har  den  19  november  beslutat  för  framtiden  ut- 
giva Acta  i  tomer  af  enbart  zoologiskt  eller  botaniskt  innehåll. 
I  Acta  skola  intagas  endast  afhandlingar  af  allmännare  intresse. 
För  redigerande  af  enhvar  tom  utses  en  särskild  redaktör.  In- 
lämnade afhandlingar  granskas  å  Styrelsens  vägnar  af  tvenne  för 
tillfället  utsedda  granskare.  För  Sällskapets  behof  tages  af  hvarje 
afhandling  utöfver  den  tidigare  fastställda  upplagan  25  exemplar 
separat. 

6.  Sällskapets  Acta  och  Meddelanden  tillställas  samtliga  he- 
ders- och  korresponderande  ledamöter. 

7.  Styrelsen  har  den  15  februari  skridit  till  åtgärder  för  ett 
tidsenligt   ordnande   af   Sällskapets   arkiv   och   klichésamling. 

8.  Enligt  anmodan  af  Organisationsutskottet  för  de  perio- 
diska forskaremötena  har  Styrelsen  den  13  april  upprättat 
förslag  till  ett  antal  föredrag  af  biologisk  natur,  att  hållas  vid 
forskaremötet  i   Helsingfors  den  21 — 25  augusti. 

9.  Styrelsen  har,  under  hänvisning  till  de  förtjänster  Profes- 
sor Hjalmar  Hjelt  med  det  stora  verket  Conspectus  Florae  Fen- 
nicae  förvärfvat  sig  om  landets  vetenskapliga  forskning,  i  skrif- 
velse  af  den  22  november  hos  Kyrko-  och  Undervisningsministe- 
riet anhållit  om  utverkande  af  en  extra  pension  åt  Professor  Hjelt. 
Denna  anhållan  har  allaredan  haft  önskadt  resultat,  i  det  en 
sådan  pension,  räknad  från  den  1  januari  1921,  blifvit  beviljad. 

10.  Styrelsen  har  den  28  januari  hos  Vetenskapliga  central- 
nämnden anhållit  om  dess  åtgärd  för  beviljande  af  ett  statsanlag 
om  125,000  mark  för  tryckningen  och  honorerandet  af  det  stora 
verk  öfver  Fennoskandias  bladmossor,  som  på  Sällskapets 
uppdrag  affattats  af  Professor  V.  F.  Brotherus  och  hvilket  numera 
föreligger  i   manuskript.     I  förvissning  om  understöd  för  detta 


13.  V.  1922.  Ordförandens  årsberättelse.  201 

ändamål  har  styrelsen  af  Sällskapets  tillgångar  åt  Professor 
Brotherus  utbetalat  öfverenskommet  författarearvode  med 
10,000  mark. 

11.  Styrelsen  har  den  28  januari  hos  Vetenskapliga  Central- 
nämnden anhållit  om  dess  åtgärd  i  syfte  att  Sällskapets  stats- 
anslag från  och  med  år  1923  blefve  höjdt  till  120,000  mark,  äfven- 
som  att  Centralnämnden  för  detta  år  ville  för  Sällskapet  utverka 
ett  extra  tillskott  om  55,000  mark. 

12.  Sekreterarens  arvode,  som  hittills  utgått  med  200  mark, 
har  af  Styrelsen  den  10  i  denna  månad  fastställts  till  1,000 
mark. 

1  anslutning  till  denna  redogörelse  för  Styrelsens  verksamhet 
torde  här  en  blick  på  Sällskapets  ekonomiska  ställning  vara  på 
sin    plats. 

I  och  för  utgifvande  af  vetenskapliga  skrifter  till  sekeldagen 
har  Sällskapet  utöfver  årsanslaget  (37,500  mark)  af  Staten  för 
kalenderåret  1921  åtnjutit  ett  anslag  om  15,000  mark.  I  anseende 
till  detta  anslags  äfvensom  årsanslagets  otillräcklighet  har  af 
Styrelsen,  såsom  af  redogörelsen  för  det  senaste  verksamhets- 
året allaredan  framgått,  en  hänvändning  gjorts  till  särskilda 
affärs-  och  industriella  inrättningar  äfvensom  en  del  enskilda 
personer.  Den  senaste  årsberättelsen  upptager  äfven  donationer 
till  ett  sammanlagdt  belopp  af  109,500  mark.  Härutöfver  har 
Sällskapet  efter  senaste  årsmöte  fatt  mottaga  gåfvor  till  ett  be- 
lopp af  44,950  mark,  för  hvilka  Sällskapet  står  i  tacksamhet  till: 

Konsthandlanden  Leonard  Johansson  ..  1,000:  — 
Naturvänner  i   Uleåborg  genom   Lektor 

A.  A.   Parvela    1,900 

»Faunamedlem»     2,000 

Tollander  et  Klärichs  Tobaksfabrik     . .  3,000 

A.B.  G.  F.   Stockmann    3,000 

A.B.   Dalsbruk 5,000 

Tammerfors  Linne-  och  Järn-Manufaktur 

Aktie-Bolag    10,000 

Landtbruksrådet  W.  Bruncrona    100 

Bankdirektör  W.  Segercrantz    150 


202                                   Ordförandens  årsberättelse.  13.  V.  1922. 

Herr  A.  Nybom    300 

Dr  J.  Lydecken     500 

Dr  Alb.  de  la  Chapelle   500 

Fil.  Mag.  Björn  Cederhvarf   500 

Dr  Axel  von  Bonsdorff  500 

Statsrådet  A.  Donner 2,000 

Herr  Karl  Fazer   5,000 

Dr  W.    Juslin     5,000 

Bröder  Åström  A. B.  Uleåborg    5,000 


Summa        44,950 

I  samband  med  dessa  gåfvor  må  tacksamt  omnämnas,  att 
Sällskapet  af  Fru  Elisabeth  Finnilä  fått  emottaga  8,000  mark, 
att  fogas  till  Carl  Finniläs  fond. 

Den  för  sekeldagens  högtidlighållande  disponibla  summan 
har  sålunda  utgjort  154,450  mark  i  donationer,  15,000  mark  i 
statsanslag,  summa  169,450  mark.  Denna  summa  har  med  ett 
öfverskott  på  ett  par  tusen  mark  motsvarat  kostnaderna  för  de 
tre  jubileumstomerna  samt  sekeldagen  i  öfrigt.  —  Det  gångna 
verksamhetsåret  har  emellertid  i  öfrigt  ställt  sig  ekonomiskt 
mycket  betungande.  Bland  större  utgifter  må  nämnas  tryck- 
nings- och  redaktionskostnaderna  för  tvenne  häften  af  Medde- 
landen (fmk  16,103:90  +  16,161:10  +  3,500  =  35,765),  den 
923  sidor  starka  45:te  tornen  af  Acta  (fmk  5,861  +  22,612:50 
=  28,475: 50),  äfvensom  tryckningskostnader  för  Conspectus 
(7,865:  50)  samt  tvenne  ur  trycket  utkomna  afhandlingar,  utgö- 
rande n:ris  1  och  2  af  Acta  tom  52  (fmk  16,015:  40  +  6,162:80 
—  22,178:20).  Härtill  komma  stipendier  (3,000:—),  anslag 
för  säkerställande  af  den  fortsatta  redaktionen  af  Conspectus 
(4,100: — ),  m.  fl.  smärre  utgifter.  Under  tryck  är  därjämte  en 
andra  del  af  Dr  Edv.  A.  Vainios  »Lichenographia  Fennica». 

Till  betäckande  af  dessa  kostnader  är  årsanslaget  samt  Sällska- 
pets öfriga  blygsamma  tillgångar  icke  tillfyllest.  Årsanslaget 
för  innevarande  kalenderår  1922  är  sålunda  allaredan  öfverskri- 
det  med  13,348  mark. 

Att  ställningen   sålunda   inger   bekymmer,   måste   till   en    del 


13.  V.  1922.  Ordförandens  årsberättelse.  203 

tillskrifvas  det  under  det  senaste  året  alltjämt  försämrade  eko- 
nomiska läget  i  landet.  Särskilda  i  utsikt  ställda  understöd,  med 
hvilka  Styrelsen  haft  anledning  att  räkna,  hafva  sålunda  ute- 
blifvit.  —  Styrelsen  har  ej  heller  tillsvidare  velat  uppskjuta  tryck- 
ningen af  inlämnade  manuskript,  hvilka  synts  däraf  förtjänta. 

I  anseende  till  det  läge,  för  hvilket  ofvan  redogjorts,  har 
Styrelsen,  såsom  redan  nämnts,  genom  den  Vetenskapliga  Cen- 
tralnämnden gjort  hemställan  om  statsanslagets  höjande  till 
120,000  mark,  hvarjämte  en  anhållan  gjorts  om  ett  extra  till- 
skott för  detta  år,  stort  55,000  mark.  —  Härjämte  har  af  Sty- 
relsen äfven  nu  en  hänvändning  gjorts  till  enskildt  håll.  —  Sty- 
relsen har  i  afvaktan  pä  resultatet  af  dessa  hänvändningar  tills- 
vidare uppskjutit  tryckningen  af  Meddelanden  för  detta  år. 

Sällskapets  Styrelse  har  under  det  gångna  året,  förutom  af 
ordföranden  Docenten  A.  Palmgren  och  viceordföranden  Pro- 
fessor K.  M.  Levander  samt  sekreteraren  Docenten  K.  Linkola, 
utgjorts  af  Dr  H.  Lindberg,  professorerna  Fredr.  Elfving,  V. 
F.  Brotherus,  E.  Reuter  och  A.  K.  Cajander  äfvensom  pro- 
fessorerna V.  M.  Linnaniemi  och  Alex.  Luther  som  supple- 
anter. —  Skattmästare  har  varit  Professor  V.  F.  Brotherus, 
bibliotekarie  Professor  E.  Reuter,  intendent  för  de  allmänna 
zoologiska  samlingarna  Magister  I.  Välikangas,  för  de  ento- 
mologiska samlingarna  Amanuens  R.  Frey,  för  de  botaniska 
samlingarna  Dr  H.  Lindberg..  Redaktör  för  Meddelanden  är 
Dr  E.   Häyrén. 

Styrelsen  har  äfven  detta  år  åhvälfts  ett  betydande  arbete. 
Å  Sällskapets  vägnar  får  jag  till  dess  samtliga  medlemmar  uttala 
ett  varmt  tack.  Alldeles  särskildt  stannar  Sällskapet  i  tacksam- 
het till  sin  sekreterare  och  skattmästare  samt  Professor  E.  R  e  u 
ter,  hvilken  sistnämnde  på  ett  så  utomordentligt  framgångs- 
rikt och  uppoffrande  sätt  förmedlat  Sällskapets  hänvändning 
till  samhället. 

Ännu  må  i  anslutning  till  redogörelsen  för  Sällskapets  verk- 
samhet nämnas,  att  detsamma,  sedan  nya  stadgar  vid  senaste 
årsmöte  antagits,  af  Socialstyrelsen  den  20  sistvikne  november 
införts  i  Föreningsregistret  under  nummer  6317  å  sida  388  Y.R.  23. 


204  Ordförandens  årsberättelse.  13.  V.  1922. 

Beträffande  bibliotekets  och  samlingarnas  tillväxt  under  året 
samt  kassaställningen  får  jag  hänvisa  till  de  redogörelser, 
hvilka  Sällskapet  i  dag  har  att  emotse  af  vederbörande  tjän- 
stemän. 

När  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  senast  samlades  til! 
årsmöte  och  blicken  riktades  tillbaka  på  det  gångna  året,  var  jag 
förvissad  om  genklang,  då  jag  uttalade  ett  beklagande  af  att 
Sällskapet  under  året  bland  de  närvarande  förgäfves  sökt 
sin  åldrige  hedersledamot,  Professorn  Anders  Thiodolf 
S  ae  1  a  n,  som  af  sjuklighet  var  bunden  vid  hemmet.  Sällskapet 
skulle  ej  mer  få  återse  sin  vördade  hedersledamot.  Midsommar- 
dagen lyktades  sakta  hans  lif.  Den  29  juni  bäddades  stoftet  i 
grafvens  ro.  Å  vårt  Sällskaps  vägnar,  det  han  i  65  år  ägnat  sin 
varma  kärlek,  nedlades  på  kullen  blommor  genom  Sällskapets 
sekreterare  och  Dr.  H.  Lindberg.  Den  församling,  som  på  den  då 
i  sommarens  fulla  grönska  så  fridfulla  gamla  begrafningsplatsen 
skänkte  den  gamle  sin  sista  hyllning,  var  ej  stor.  Thiodolf  Saelans 
krets,  dit  så  mången  af  landets  mest  bemärkte  hört,  hade  länge 
sedan  vandrat  den  väg,  som  nu  var  hans.  I  den  öppnade  grif- 
ten  tyckte  man  sig  se  slutligt  nedbäddas  ett  tidsskede,  som  ej 
mer  skall  komma  åter.  Saelan  var  fostrad  i  en  tid,  då  ljusa  löften 
gafs  för  hans  land,  i  en  tid,  då  kampen  för  lifvets  nödtorft  ännu 
ej  nått  den  hårdhet,  som  nu  ställer  människoanden  på  så  svåra 
prof.  Saelan  var  till  sinne  som  till  gestalt  en  fullödig  representant 
för  sin  tids  bästa  kultur.  År  efter  år  sågo  vi  honom  vandra  på 
våra  möten,  stilla,  försynt,  blott  alltför  litet  känd  af  Sällskapets 
medlemmar,  en  gengångare  från  en  förgången  tidsålder.  Vi  hade 
hoppats  få  se  honom  vid  vår  sekelfest.  Född  år  1834,  13  år  efter 
Sällskapets  stiftelse,  student  1851,  sedan  1856  Sällskapets  med- 
lem, dess  viceordförande  under  17  år  (1872 — 89),  dess  ordförande 
under  trenne  år  (1889 — 92),  hedersledamot  sedan  1904,  —  Saelan 
i  vår  krets  hade  skänkt  festen  höghet,  han  hade  stått  inför  oss 
som  Samfundets  själ  i  förkroppsligad  gestalt.  Thiodolf  Saelan 
är  borta,  hans  minne  lefver  i  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica. 
Ramen  för  denna  årsberättelse  tillåter  ej  ett  ingående  ens  i  stora 
drag  på  Saelans  verksamhet.    Hans  lif  skall  på  uppdrag  af  Finska 


13.  V.  1922.  Ordförandens  årsberättelse.  205 

Vetenskaps-Societeten  tecknas  af  dess,  likasom  vår  medlem, 
Professor  Elfving.  Sselan  har  icke  lefvat  förgäfves.  Biologin  är 
honom  tack  skyldig  för  det  stora  verket  »Finlands  botaniska  lit- 
teratur intill  1900»,  utkommet  år  1916.  Men  redan  år  1859  möta 
vi  Saelans  namn  vid  en  för  tiden  betydande  och  för  alla  tider 
bestående  bragd,  Herbarium  Musei  Fennici,  Nylanders  och  Saelans 
verk.  —  I  den  botaniska  forskningens  i  Finland  historia  intager 
Thiodolf  Saelan  en  bland  hedersplatserna.  Han  är  en  bland  dem, 
som  byggt  grundvalen  för  landets  botaniska  utforskande,  byggt 
den  hållfast. 

Några  få  dagar  efter  det  fosterjorden  slutit  sig  om  Thiodolf 
Saelan,  den  2:dra  juli,  når  från  Tyskland  budet,  att  Universitetets 
kansler,  Statsrådet  Edvard  Immanuel  Hjelt,  gått  ur  tiden. 
Edvard  Hjelt  tillhörde  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
sedan  år  1872;  hans  ungdomsstudier  omfattade  jämväl  botaniken 
och  zoologin.  I  vårt  samfunds  lif  har  Edvard  Hjelt  icke  lämnat 
direkta  spår.  Dock,  här  likasom  öfverallt,  där  kultur  i  detta  land 
ännu  skattas,  kännes  det  tomt  och  fattigare,  när  Edvard  Hjelt 
är  borta.  I  landets  kulturlif  är  Universitetet  allt  ännu  den 
centrala  nervknuten.  Universitetet  har  förlorat  sin  själfskrifne 
ledare.  En  höfding  utöfver  tidens  mått  är  borta.  En  lysande, 
tändande  kulturens  fackla  har  slocknat,  en  fackla  med  makt  att 
lysa  bort  öfver  ett  bortskymdt  lands  gränser.  En  statsman,  en  af 
de  få  store  vårt  land  förmått  fostra,  har  fallit  i  en  tid,  då  molnen 
på  den  politiska  himmeln  allt  mera  tätna.  I  denna  krets  skall 
det  helt  visst  enigt  erkännas,  att  Edvard  Hjelt  varit  en  bland 
dem,  som  i  främsta  ledet  värnat  landets  kultur  under  20-årig 
kamp  mot  ofärd  och  okultur.  I  honom  skåda  vi  en  bland  dem, 
som  mäktigast  tagit  del  i  att  länka  landets  öden  mot  yttre  fri- 
het. Inför  minnet  af  Edvard  Hjelt  skall  i  en  framtid  helt  säkert 
ett  helt  folk  böja  sig.  Vi  som  sett  honom  som  högskolans  ledare, 
hög,  ljus,  vi  känna  vårt  sinne  fyllas  af  tacksamhet. 

Den  24  mars  afled  i  Hvittis  Kronofogden  Karl  Reinhold 
Lydén,  född  därstädes  den  4  januari  1846.  Öfver  den  aflidne 
har  intendenten  Rolf  Palmgren  för  denna  berättelse  nedskrifvit 
följande   minnesord: 


206  Ordförandens  årsberättelse.  13.  V.  1922. 

Då  Karl  Reinhold  Lydén  valde  sig  en  på  juridiska  studier  fotad 
lefnadsbana,  var  det  inte  blott  för  att  trygga  sin  utkomst,  utan 
främst  med  tanke  på  att  fa  sin  verksamhet  förlagd  till  landsor- 
ten, där  umgänget  med  naturen  obehindradt  kunde  fortgå.  År 
1886  såg  han  som  utnämnd  kronofogde  i  Loimijoki  härad  sina 
önskningar  uppfyllda,  och  tillfredsställelsen  var  stor,  då  han 
1895  såg  sig  i  stånd  att  bosätta  sig  inom  hemsocknen  Hvittis.  — 
Till  naturen  stod  hans  håg.  Sedan  alldeles  unga  år  var  Lydén 
fäst  vid  naturen  med  oslitliga  band.  Under  talrika  jakt-  och  fiske- 
färder inom  ämbetsdistriktet  utvecklades  hans  sinne  och  blick 
för  naturen  och  dess  rika,  skiftande  lif.  Präktiga  grofskogar, 
där  tjädern  spelade  i  de  ljusa  vårmorgnarna,  funnos  då  ännu 
kring  ortens  milsvida  myrar  och  mossar,  där  tranornas  trumpetsig- 
naler skållade  ur  hundrade  strupar,  och  på  den  fiskrika  Kumo- 
älf  med  tillflöden,  bland  hvilka  Puurijärvi  särskildt  förtjänar  näm- 
nas, förekommo  sjöfågel  och  vadare  i  yppig  och  brokig  mångfald. 
Småningom  fick  jakten  vika  för  rent  faunistiska  och  floristiska 
intressen.  Otaliga  gånger  har  det  beskärts  mig  lyckan  och  nöjet 
att  under  Lydéns  kunskapsrika  ledning  göra  ornitologiska  ex- 
kursioner pä  orten.  Hembygdens  högre  växtvärld  var  honom 
väl  bekant,  fiskfaunan  i  Kumoälf  likaså,  men  främst  var  det 
dock  fåglarna  som  fjättrade  hans  intresse.  I  sin  interfolierade  al- 
manacka har  han  på  gammaltids  maner  under  mer  än  40  år  gjort 
regelbundna  fenologiska  anteckningar.  Till  »Finlands  fåglar», 
del  II  af  Wright-Palmén,  har  han  lämnat  intressanta  bidrag 
från  ortens  ornis,  och  Björneborgs  Tidning  uppvaktades  allt 
efter  litet  med  ortsbref  och  naturskildringar  af  honom.  Hufvud- 
saken  för  Lydén  var  dock,  att  han  själf  förkofrade  sin  kunskap. 
Han  njöt  obeskrifligt  af  ströftågen  och  deras  resultat  af  nya  fynd, 
förekomstorter  och  vyer.  Enkel  och  anspråkslös  till  sina  vanor, 
hjärtegod  och  trofast  mot  sina  vänner,  med  ett  fängslande,  af 
försynt  humor  kryddadt  umgängessätt,  skall  hans  minne  stå  so- 
ligt och  varmt  för  alla  dem,  som  med  honom  kommo  i  beröring. 

Den  13  april  afled  vid  72  års  ålder  förre  bataljonsläkaren  vid 
1-sta  Nylands  finska  skarpskyttebataljon,  Dr  P  a  u  1  C  o  1 1  a  n- 
d  e  r.  I  vårt  Sällskap  var  Dr  Collander  medlem  sedan  1871, 
sedan  studentåren.    Lifvet  ledde  honom  dock  på  andra  banor  än 


13.  V.  1922.  Ordförandens  årsberättelse.  207 

naturforskningens.  Paul  Collanders  lifsuppgift  blef  läkarens, 
Hans  lefnadsgärning  var  den  varmhjärtade,  ädle,  själfuppoff- 
rande  människovännens.  Med  vemod  har  budet  om  Collanders 
bortgång  mottagits  i  vida  delar  af  samhället,  en  svår  personlig 
förlust  har  drabbat  hundrade,  som  i  den  bortgångne  funnit  ett 
stöd,  en  hjälpare  i  andlig  eller  lekamlig  nöd.  Dr  Collander  har 
sökt  de  små  i  samhället,  dem  som  vuxit  i  lifvets  dalar.  Han  har 
funnit  dem  helt.  Ur  Dr  Collanders  själ,  ur  den  öppna  blicken 
strålade  människor  till  möte  en  värme,  som  förnimmes  ännu  efter 
döden.  Dr  Collander  älskade  naturen.  Den,  som  skrifver  detta, 
ser  ännu  ofta  för  sin  inre  syn  den  ljusa  bilden  af  den  redan  åldrande 
läkaren,  där  han  för  mer  än  ett  decennium  sedan  vandrade  om- 
kring på  Åland,  för  att  i  dess  blomsterrika  ängder  leda  sin  ännu 
unge  son  in  i  naturens  rike. 

Ännu  en  smärtsam  förlust  är  här  att  anteckna.  Den  5:te  i 
denna  månad  afled  Professorn  i  jordbrukslära  vid  Helsingfors  Uni- 
versitet, Karl  Gustaf  Johannes  (Gösta)  G  rotenfel  t. 
Också  detta  dödsbud  har  i  vida  kretsar  af  vårt  land  mottagits 
med  beklämning.  Professor  Grotenfelt  var  som  banbrytare  för  den 
jordbruksvetenskapliga  forskningen  i  vårt  land  en  märkesman. 
Då  han  förliden  söndag  fördes  att  bäddas  i  sin  hembygds  jord 
i  Savolaks,  vittnades  vältaligt,  på  svenska  som  på  finska,  af 
ämbetskamrater,  representanter  för  landets  jordbruk,  lärda 
sammanslutningar  som  ekonomiska,  af  elever,  nuvarande  och 
före  detta,  om  Gösta  Grotenfelts  verk.  En  hederns  man  är  borta, 
en  man  hvars  varma  förståelsefulla  väsen  värmde  och  åter 
värmde,  ej  minst  de  unga,  hvilkas  lärare,  hvilkas  faderliga  vän 
han  var,  generation  efter  generation.  Också  Gösta  Grotenfelts 
lif  skall  värdigt  tecknas  af  fackmannahänder.  Vårt  Sällskap,  som 
sedan  1874  räknat  Gösta  Grotenfelt  bland  sina  medlemmar, 
ägnar  hans  minne  i   dag  sin  anspråkslösa  hyllning. 

Ett  verksamhetsår  är  i  dag  till  ända.  Blicken  har  samlat  dess 
spridda  drag.  Men  blicken  söker  sig  äfven  framåt  i  det  fördolda, 
med  förhoppning  men  ock  ej  utan  bäfvan  för  det  som  kan  ligga 
bakom  dess  slöja. 


208  Ordförandens  årsberättelse.  13.  V.  1922. 

I  den  närmaste  framtiden  ligger  för  vårt  land  en  tilldragelse, 
som  här  icke  kan  lämnas  oberörd: 

Nästa  månad  skall  se  ett  nytt  lärdomssäte  öppna  sina  dörrar, 
Åbo  Finska  Universitet.  En  ny  härd  för  forskning  och  vetande 
betecknar  för  ett  folk  som  vårt  en  ny  skans  i  dess  försvar.  Den 
hälsas  med  glädje  af  hvarje  vän  af  fosterlandet.  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennica  har  särskild  anledning  att  skänka  den 
nya  högskolan  sin  välönskan.  Bland  de  ordinarie  lärostolarna 
är  en  i  zoologi,  en  i  botanik.  Ledningen  för  den  nya  högskolan 
har  ej  varit  blind  för  biologins  del  i  danandet  af  det  senaste  år- 
hundradets kultur,  dess  anpart  i  tidens  intellektuella  som  mate- 
riella framåtskridande.  De  nya  lärostolarna  beteckna  en  ovär- 
derligvinning för  landets  biologiska  vetenskap,  fylla  en  lucka,  som 
ägt  bestånd  blott  alltför  länge.  Den  biologiska  forskningen  har 
under  de  senaste  decennierna  så  vidgats,  att  ingen  enskild  med  sitt 
vetande,  än  mindre  sin  forskning,  kan  omspinna  densamma, 
ägna  den  i  dess  helhet  sin  uppmärksamhet  och  sitt  intresse.  Där  i 
ett  land  endast  en  härd,  med  därtill  starkt  begränsade  krafter, 
gifves,  där  måste  vida  delar  af  forskningen  lida.  En  ny  härd  har 
nu  öppnats  för  biologisk  forskning,  för  själfständigt  biologiskt  tän- 
kande. Må  den  väcka  slumrande  krafter  till  lif.  Må  den  blifva 
en  maning  till  täflan!  De  nya  lärostolarna  skola  förvaltas  af 
medlemmar  i  detta  samfund.  När  professorerna  V.  M.  Linna- 
niemi  och  J.  I.  Liro  gå  till  sitt  nya  värf,  skola  helt  visst  Sällska- 
pets bästa  välönskningar  följa  dem.  Må  de  nya  lärarna,  i  medve- 
tandet af  ansvaret  i  deras  ställning  som  de  förste  på  en  ny 
vaktpost,  finna  styrka  och  ingifvelse.  —  Och  sist!  Må  det  ej 
töfva  länge,  innan  de  biologiska  vetenskaperna  äfven  vid  Åbo 
Akademi  vinna  den  ställning,  hvarpå  de  ännu  vänta. 

En  ny  kulturhärd  öppnas  i  vårt  land.  Öfver  lifvet  ute  i  värl- 
den ligger  glansen  af  en  kultur,  mera  lysande  än  världen  någonsin 
skådat.  Dock!  Öfverallt  förnimmes  olust,  bitterhet,  tvekan  in- 
för framtiden.  Jämvikten  i  världen  är  rubbad.  Den  politiska, 
den  ekonomiska,  jämvikten  i  människors  sinnen.  Det  veten- 
skapliga lifvet  står  hotadt,  som  kulturen  öfver  hufvud.  Veten- 
skapens främsta  nation  förnimmer  alltfort  tyngden  af  afundens, 


13.  V.  1922.  Ordförandens  årsberättelse..  209 

hatets  bojor.  Öfver  världshimmeln  jaga  molnen  fram,  det  ena 
mer  varslande  ofärd  än  det  andra.  På  en  tid,  som  sett  mänsklig 
skaparkraft  svindlande  snabbt  timra  upp  ett  kulturens  tempel 
af  oanad  höghet,  följer  i  ett  slag  en  världskatastrof,  hvaraf  kanske 
tillsvidare  blott  förspelen  ljudit.  På  alla  lifvets  områden  stiga 
järtecken  fram,  minnande  om  dem  som  i  världshistorien  stän- 
digt betecknat  förfallets  början.  Inga  barbarhorder  stå  nu,  som 
då  de  svunna  kulturformerna  störtat  samman,  hotfullt  vid  kul- 
turens bålverk.  De  samlas  innanför  bålverken.  En  kamp  på 
lifvet  mellan  ljus  och  mörker  förestår  helt  säkert  tidens  folk. 
Allt  närmare  träder  den  skrämmande  möjligheten  af  en  ny  me- 
deltid. Men  det  är,  som  skulle  faran  nu,  liksom  i  det  gamla  Rom, 
dock  icke  tyckas  tänkbar.  Upplösningen  i  tänkesätt  och  seder 
blott  griper  omkring  sig,  gångna  seklers  fyrar  släckas,  helge- 
domar störtas.  När  det  under  sekler  tätnande  hotet  slutligen 
ljöd  vid  Roms  portar,  mötte  det  ej  ett  folk  i  vapen.  Roms 
legioner  svarade  ej  mot  gränsernas  vidd.  Må  vår  tid  se  andens 
vapen  hvässade  i  folkhärars  hand,  ej  blott  hos  spridda,  legda 
legioner.  —  Ett  af  kulturens  fästen  är  lagdt  i  forskningens  hand. 
Bland  dess  poster  är  i  detta  land  äfven  vårt  samfund.  Må  ar- 
betshåg, försvarshåg  här  växa  stark!  Väl  hotas  arbetet  af  ekono- 
miskt tryck,  väl  tryter  arbetsro.  Men  forskaren,  som  söker  sannin- 
gen i  naturen,  honom  gifves  att  finna  ro  och  ingifvelse  i  dess 
rika  värld.  Bär  den  ock  spår  af  människans  omstörtande  hand, 
den  bjuder  dock  ett  arbetsfält,  dit  icke  tidens  stormar  så 
obrutna  vältra  fram  som  till  mången  annan  vetandets  arbets- 
plats. 

Det  ljusnar  åter  till  sommar  i  norden.  Biologerna  skola  åter 
skåda  naturens  anlete.  Må  dess  höghet  skänka  sinnen  kraft  till 
arbete  för  vetandets  bestånd.  I  en  brytningens  tid,  i  en  tid 
där  ljus  och  mörker  tyckas  väga  jämt,  är  ingen  så  obetydlig,  att 
ej  hans  insats  väger. 


14 


210  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  13.  V.  1922. 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  13.  5.   1921  —  13.  5.  1922. 

Vuosikatsaus1),  laatinut  Seuran  puheenjohtaja,  dosentti 
Alvar  Palmgren. 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  kokoontuu  jälleen  päät- 
tääkseen  yhden  toimintavuoden.  Seuran  historiassa  se  on  merkki- 
vuosi.  Viime  marraskuun  1  p:nä  Seura  kokoontui  Yliopiston 
juhlallisesti  koristettuun  juhlasaliin  syntymänsä  sadantena 
vuosipäivänä  kunnioittaakseen  perustajiensa  ja  johtajiensa 
muistoa,  kunnioittaakseen  satavuotista  työtä  luonnontutkimuk- 
sen,  tietämyksen  ja  isänmaan  palveluksessa.  Juhlan  muisto 
elää  vielä  tuoreena  Seuran  jäsenten  keskuudessa.  Tulevia  aikoja 
varten  sen  pääkohdat  vastaisuudessa  muistiin  merkitään.  Vuo- 
sipäivänvietto  on  ollut  Seuran  elämän  keskeisin  tapahtuma  tänä 
vuonna,  kuten  sen  valmistelut  muodostivat  pääosan  Hallituksen 
työstä  jo  edellisen  toimintavuoden  jälkipuoliskolla.  Satavuotis- 
päivää  ei  Seura  viettänyt  turhamaisin  mielin.  Vaatimattomin 
kiitoksin  kohdistuivat  ajatukset  ja  tunteet  menneeseen  aikaan  ja 
niiden  rniesten  työhön,  jotka  övat  rakentaneet  perustuksen  ai- 
kamme  saavutuksille.  Juuri  tämä  ajatus  kokosi  Seuran  jäsenet 
satavuotispäivän  sarastuksessa  tänne  haudattujen  perustajien 
ja  johtavien  luonnontutkijain  hautojen  ääreen.  Satavuotis- 
juhla  oli  myös  kehoitus  maalle,  sen  Eduskunnalle  ja  Hallituk- 
selle,  sen  tieteellisille  ja  kirjallisille  piireille  kerääntyä  tänä 
rauhattomana  ja  eripuraisena  aikana  yhdistävää  isänmaallista 
työtä  kunnioittamaan.  Seuran  satavuotisjuhla  tuli  kannustimeksi 
uusiin  ponnlstuksiin.  Sen  satavuotista  työtä  kunnioittivat  maan 
korkeakoulujen,  sen  tieteellisten  ja  kirjallisten  seurain  ja  laitos- 
ten  edustajat.  Tieteelliset  yhdistykset  maailman  eri  osista  lähetti- 
vät  onnittelunsa.  Kiitoksin  ja  velvoituksen  tuntein  on  Seura 
vastaanottanut  nämä  kunnioituksen  osoitukset.  Suuressa  kii- 
tollisuuden  velassa  Seura  on  myös  kaikille  niille  yksityisille  tie- 
teen  suosijoille  sekä  liike-  ja  taloudellisille  yhtymille,  jotka  lahjoi- 
tuksillaan  övat  tehneet  juhlan  arvokkaan  vieton  mahdolliseksi. 

Satavuotispäivä  on  ollut  Seuramme  suuri  tapahtuma  kuluneena 
vuonna.  Muuten  on  Seura  toiminut   vanhan   perintätavan   mu- 


1)  Prof.  Kaarlo  Hildénin  suomentama. 


13.  V.  1922.  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  211 

kaisesti.  Kokoukset  on  kuten  monina  vuosina  aikaisemmin  pi- 
detty  täällä,  Tieteellisten  Seurain  talossa.  Vakituisena  kokous- 
päivänä  on,  kuten  v:sta  1866  saakka,  ollut  kuukauden  ensi 
lauantai,  laskettuna  lokakuusta  alkaen  ja  lukuunottamatta  tam- 
mikuuta.  Marraskuun  kokous  pidettiin  kuitenkin  jo  torstaina 
kuun  3  p:nä,  osaksi  suorastaan  satavuotisjuhlaan  liittyen,  osaksi 
jotta  maaseudulta  juhlaan  saapuneilla  jäsenillä  olisi  tilaisuus 
olla  kokouksessa  läsnä.  Paitsi  kokousta  lauantaina  lokakuun 
1  p:nä  pidettiin  toinen  vakinainen  kokous  perjantaina  saman  kuun 
21  p:nä  satavuotispäivää  koskevien  asioiden  käsittelyä  varten. 
Kokoukset  övat  alkaneet  klo  7  i.p.,  vain  tänään,  vuosikokouk- 
sessa,  klo  6  i.p.;  läsnä  on  niissä  ollut  70,  37,  75,  47,  63,  54,  55, 
46,  67  jäsentä. 

Marraskuun  3p:nä  pidetty  kokous,  Seuran  ensimmäinen  sen  toi- 
sella  vuosisadalla,  oli  tavallista  juhlallisempi.  Tällöin  esitettiin 
ne  julkaisut,  joilla  Seura  teossa  tahtoi  kunnioittaa  kuluneen  sadan- 
vuoden  työtä,  joilla  Seura  tahtoi  antaa  lupauksen  jatku- 
vasta  työstä  tulevaisuudessa.  Professorien  Fr.  Elfvingin  ja  E. 
Reuterin  toimesta  oli  kokouksessa  esillä  muutamia  kappaleita 
kaikista  Seuran  julkaisuista,  Seuran  matrikkelit,  kutsukirjeet 
y.  m.  historialliset  asiakirjat  sekä  vanhempien  Seuran  jäsenten 
muotokuvia.  Kokouksessa  jätti  Hyönteistietellinen  kerho  puheen- 
johtajansa,  tri  R.  Forsiuksen  ja  sihteerinsä,  maist.  R. 
F  r  e  y  n  kautta  aikakauskirjansa  Notulae  entomologicae'n  kol- 
mannen vihon,  joka  oli  omistettu  Seuralle  sen  satavuotispäiväksi. 
—  Luettiin  satavuotispäiväksi  saapuneet,  tieteellisten  seurain 
ja  laitosten  sekä  yksityisten  kansalaisten  ja  tiedemiesten  lähet- 
tämät  onnittelukirjelmät  ja  -sähkösanomat. 

Kuten  edellisenä  toimintakautena  övat  Seuran  kokoukset  ta- 
vallisesti  alkaneet  yleisluontoisemmalla  esitelmällä.  Näitä  övat 
pitäneet: 

Professori  Alex.  Luther  hydroidipolypista  Protohydra 
leuckarti  ja  sen  esiintymisestä  Tvärminnessä  (marraskuun  3  p:nä); 

Fil.  tohtori  Ernst  Häyrén  Helsingin  satama-alueen  li- 
kaantumisesta  ja  rantakasvillisuudesta  (joulukuun  3  p:nä); 

Hallintoneuvos  Filip  Grön  vall  luonnonsuojelua  kos- 
kevan   lakiehdotuksen  pääpiirteistä  (helmikuun  4  p:nä); 


212  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  13.  V.  1922 

Fil.  maisteri  E.  M  e  r  i  k  a  1  1  i  o  Petsamon  lintuelämästä 
(huhtikuun  1  p:nä); 

Fil.  maisteri  V.  Krohn  bakteeri-systematiikan  kehityk- 
sestä  ja  prinsiipeistä  (toukokuun  6  p:nä); 

Dosentti  H.  Federley  Gregor  Mendelistä  hanen  satavuoti- 
sen  syntymäpäivänsä  johdosta  ensi  heinäkuun  22  p:nä  (touko- 
kuun  13  p:nä). 

Muuten  on  kokousten  ohjelmaan  pääasiallisesti  kuulunut 
pienempiä  tieteellisiä  tiedonantoja.  Näiden  lukumäärä  on  72 
(edellisenä  vuonna  75),  ja  övat  ne  jakaantuneet  jokseenkin  tasan 
eläin-  ja  kasvitieteen  osalle.  Eläintieteellisiä  tiedonantoja  övat 
jättäneet  herrat  J.  Carpelan,  R.  Forsius,  W.  Hellen,  I.  Hildén, 
I.  Hortling,  V.  Karvonen,  R.  Krogerus,  K.  M.  Levander,  Håkan 
Lindberg,  Alex.  Luther,  E.  Löfqvist,  A.  Metzger,  J.  Montell, 
R.  Palmgren,  K.  E.  Sundström,  E.  W.  Suomalainen,  I.  Välikangas. 
Kasvitieteellisiä  tiedonantoja  övat  jättäneet  herrat  M.  Brenner, 
V.  F.  Brotherus,  O.  Eklund,  O.  Fortelius,  I.  Hidén,  T.  J.  Hintikka, 
E.  Häyrén,  G.  R.  Idman,  M.  J.  Kotilainen,  H.  Lindberg,  J.  Montell, 
B.  Olsoni,  Edv.  A.  Vainio. 

Tyydytyksellä  voimme  tässä  katsauksessa  mainita  vuoden 
kuluessa  ilmestyneen  enemmän  julkaisuja  kuin  minään  aikaisem- 
pana  vuonna,  yhteensä  2,543  painosivua  (johon  lukuun  ei  ole 
laskettu  Acta-sarjan  45:nnen  niteen  v.  1916  ilmestynyttä  ensim- 
mäistä  osaa).  Niinpä  övat  kuluneen  vuoden  kuluessa  ilmestyneet 
Meddelanden-sarjan  46:s  (1919—1920)  ja  47:s  (1920—1921)  nide, 
edellinen  232  sivun,  jälkimmäinen  234  sivun  laajuisena,  molem- 
mat  tri  E.  Häyrénin  toiinittamina.  Acta-sarjaa  on  ilmesty- 
nyt:  45:s  nidos,  jakaantuneena  kahteen  osaan,  joista  edellinen 
sisältää  K.  Lin  kol  an  »Studien  fiber  den  Einfluss  der  Kultur 
auf  die  Flora  in  den  Gegenden  nördlich  vom  Ladogasee.  I. 
Allgemeiner  Teil»,  s.  1—432  (painettu  jo  1916),  jälkimmäinen 
saman  teoksen  toisen  osan  (II.  Spezieller  Teil,  s.  1 — 491),  pai- 
nettu 1921;  edelleen  satavuotispäiväksi  julaistut  niteet  48 — 50. 
Viimemainitut,  jotka  övat  varustetut  otsikolla  »Commentationes 
ad  Saeculum  celebrandum  Kalendis  novembribus  A.  MCMXXI 
editae»,    sisältävät: 

48:s  nidos   (559  sivua): 


13.  V.  1922.  Puheenjohtajan  vuosikcrtonuis.  213 

1.  Luther,  Alex.,  Untersuchungen  an  rhabdocölen  Tur- 
bellarien.  I.  ttber  Phaenocora  typhlops  (Vejd.)  und  Ph.  subsalina 
n.  subsp.  II.  Uber  Provortex  brevitubus  Luther.  Mit  1  Tafel 
und  30  Figuren  im  Text.  —  S.  1 — 59. 

2.  Merikallio,  Einar  i,  Oulangan  seudun  ja  Kaakkois- 
Kuolajärven  linnusto.  Etupäässä  kesällä  1917  tehdyn  tutkimus- 
niatkan  tulosten  perustalla.  —  S.   1 — 168. 

3.  Frey,  Richard,  Studien  iiber  den  Bau  des  Mundes 
der  niederen  Diptera  Schizophora  nebst  Bemerkungen  uber  die 
Systematik  dieser  Dipterengruppe.   Mit  10  Tafeln.  —  S.  1 — 247. 

4.  Valle,  K.  J.,  Zur  Kenntnis  der  Odonatenfauna  Finn- 
lands II.  Die  finnischen  Arten  der  Aeschna  crenata-Gruppe  und 
ihre  Deutung.   Mit  zwei  Tafeln.  —  S.  1 — 28. 

5.  Hildén,  Il  mar  i,  Uber  die  Vogelfauna  verschiedener 
Waldtypen.  —  S.   1—7. 

6.  Segerstråle,  Curt,  Lämna  årsringarna  i  fjällen  hos 
våra  vanliga  sötvattensfiskar  en  tillförlitlig  bild  av  fiskens  till- 
växt under  olika  åldersklasser?  Med  3  fotografier  samt  12  tabeller 
och  diagram  i  texten.  —  S.  1 — 23. 

7.  Linnaniemi,  Walter  M.,  und  Hukkinen,  Y.,  Zur 
Biologie  und  Verbreitung  der  Dasychira  selenitica  Esp.  mit  be- 
sonderer  Berucksichtigung  ihres  Massenauftretens  in  Finnland. 
Mit  11  Figuren  in  Text.  —  S.  1 — 27. 

49:s  nidos  (748  sivua): 

1.  Palmgren,  Alvar,  Die  Entfernung  als  pflanzengeogra- 
phischer  Faktor.  Mit  einer  Karte.  —  S.  1  — 1 13. 

2.  Vainio,  Ed  v.  A.,  Lichenographia  Fennica  I.  Pyrenoli- 
chenes  iisque  proximi  Pyrenomycetes  et  Lichenes  imperfecti.  — 
S.   1—247. 

3.  Parvela,  A.  A.,  Oulaisten  pitäjän  kasvisto. — S.  1 — 78. 

4.  Caj  änder,  A.  K.,  Ein  pflanzengeographischer  Arbeits- 
programm,  in  Erinnerung  an  Johan  Petter  Norrlin.  —  S.  1 — 28. 

5.  Brenner,  W i  d  a  r,  Växtgeografiska  studier  i  Barösunds 
skärgård  I.  Allmän  del  och  floran.  Med  12  textfigurer  och  en 
karta.  —  S.  1—151. 

6.  Kyyhkynen,  O.,  Kajaanin  kasvistoalueen  rajoista  ja 
jaoituksesta.    Mit  deutschem  Referat:  Uber  die  Grenzen  und  die 


214  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  13.  V.  1922. 

Einteilung  der  pflanzengeographischen  Provinz  Ostrobottnia 
Kajanensis.  —  S.  1 — 26. 

7.  Grönblad,  Rolf,  New  Desmids  from  Finland  and 
Northern  Russia  with  critical  remarks  on  some  known  species. 
With  seven  plates.  —  S.  1 — 78. 

50:s  nidos  (279  sivua): 

Elfving,  Fredrik,  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
1821—1921.    Med  tre  taflor.  —  S.  1—279. 

Seura  ei  tänä  vuonna,  taloudellisesta  tilasta  johtuen,  ole  voinut 
myöntää  suurempia  summia  retkeilyavustuksina.  Eräitä  pieniä 
apurahoja  on  jaettu  lähinnä  syystä,  ettei  tapahtuisi  keskeytystä 
toiminnassa,  jota  Seura  vuosikymmenien  kuluessa  lämpimästi 
on  harrastanut.    Jaetut  avustukset  övat  seuraavat: 

Fil.  maist.  E.  Merikalliolle  lintutieteellisiä  tutkimuksia  varten 
Petsamossa   Smk.    1 ,000:  — ; 

Yliopp.  Håkan  Lindbergille  hyönteisekologisia  tutkimuksia 
varten   Ahvenanmaalla   Smk.  600:  — ; 

Yliopp.  Niilo  Kanervalle  perhosbiologisia  tutkimuksia  varten 
Ahvenanmaalla  Smk.  400:  — ; 

Yliopp.  Ole  Eklundille  kasvimaantieteellisiä  tutkimuksia  var- 
ten Korpossa  Smk.  500:  — ; 

Yliopp.  Ilmari  Hidénille  floristisia  tutkimuksia  varten  Kar- 
jalan  kannaksella  Smk.  500:  — . 

Satavuotismuistoaan  kunnioittaakseen  on  Seura  lokakuun  1 
päivänä  kunniajäsenikseen  kutsunut  seuraavat  kuuluisat  ulko- 
maalaiset  tutkijat:  Lehtori  Sigfrid  Almqvist,  Tukholma;  Profes- 
sori  Tri  Christoffer  Aurivillius,  Tukholma;  Stadtbaurath  Theodor 
Becker,  Liegnitz;  Professori  Tri  Hugo  Conwentz,  Berlin;  Pro- 
fessori  Tri  Oscar  Drude,  Dresden;  Professori  Tri  Geza  Hor- 
våth,  Budapest;  Professori  Tri  Eugen  Warming,  Köpenhamina; 
Professori  Tri  Richard  Wettstein,  Wien;  Professori  Tri  Johan 
Nordal  Fischer  Wille,  Kristiania;  Professori  Tri  Friedrich  Zschokke, 
Basel;  —  sekä  lokakuun  21  päivänä  seuraavat  ansioituneet  kansa- 
laiset:  Professori  Tri  Fredrik  Emil  Wolmar  Elfving,  Senaattori 
Tri  Alfred  Oswald  Kairamo,  Rehtori  Johan  Israel  Axel  Arrhenius, 


13.  V.  1922.  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  215 

ToimistopäällikköTri  Oskar  Frithiof  Nordqvist,  Piirilääkäri  Ernst 
Evald  Bergroth. 

Edelleen  on  Seura  100-vuotispäivänsä  kunniaksi  lokakuun  1 
p:nä  kirjeenvaihtajajäsenikseen  kutsunut  seuraavat  tutkijat:  Pro- 
fessori  Tri  Mario  Bezzi,  Torino;  Tn  Rouva  Astrid  Cleve-Euler, 
Tukholma;  Professori  Tri  Friedrich  Dahl,  Berlin;  Professori  Tri 
Ludvig  Diels,  Berlin;  Mr.  J.  W.  Edwards,  Lontoo;  Herra  P. 
Esben-Petersen,  Silkeborg  (Tanska);  Lääninrovasti  Johan  Oskar 
Hagström,  Vester  Emtervik  (Ruotsi);  Professori  Tri  Jens  Holm- 
boe,  Bergen;  Professori  Tri  Einar  Lönnberg,  Tukholma;  Tri  Carl 
Georg  Johan  Petersen,  Köpenhamina;  University  Lecturer  an 
Botany  Arthur  George  Tansley,  Cambridge;  Professori  Tri  Albert 
Tullgren,  Tukholma;  Professori  Tri  Alexander  Zahlbruckner,  Wien. 

Kotimaisiksi  jäseniksi  on  vuoden  kuluessa  kutsuttu  seuraavat 
kansalaiset:  Lehtori  Albert  Theodor  Böök  (21  p:nä  lokak.);  Rouva 
Greta  Krohn  ja  Luutnantti  Adolf  A.  Th.  Metzger  (3  p:nä  mar- 
rask.);  Rouvat  Thyra  Elfving,  Eva  Levander,  Nenne  Reuter, 
Laina  Cajander,  Herta  Luther,  Elma  Linnaniemi,  Vivi  Lindberg, 
Bertha  Federley,  May  Häyrén  ja  Hellfrid  Järvi  (3  p:nä  jouluk.); 
Hallintoneuvos  Filip  Grönvall,  Lakitiedetten  kandidaatti  Kus- 
tavi  Kaila,  metsänhoitaja,  Fil.  maist.  Bertel  Lemberg,  täysinpal- 
vellut  Professori  August  Fredrik  Sundeli,  ylioppilas  Kaarlo 
Kivirikko  ja  lääket.  lis.  Daniel  Fredrik  Walle  (4  p:nä  helmik.); 
ylioppilaat  Sven  Gustaf  Segerstråle,  Märta  Helena  Alina  Pipping, 
Mary  Constance  Rosendal,  Hugo  Harald  Bärlund  ja  Martin  Filip 
Westerlund  (1  p:nä  huhtik.)  ja  Ivar  Gert  Waldemar  Blåfield 
(6  p:nä   toukok.). 

Seuran  asioiden  käsittelyä  varten  on  Hallitus  vuoden  kuluessa 
kokoontunut  14  kertaa.  Käsiteltävinä  övat  olleet,  paitsi  sata- 
vuotisjuhlaa  koskevia  kysymyksiä,  m.  m.  seuraavat  asiat: 

1.  Hallitus  on  tammik.  18  p:nä  jättänyt  Maatalousministeriön 
jouluk.  5  p:nä  pyytämän  lausunnon  uudesta  metsästyslakiehdo- 
tuksesta,  minkä  oli  laatinut  tarkoitusta  varten  asetettu  valtion 
komitea.  Asian  valmistelua  varten  oli  Hallitus  asettanut  toi- 
mikunnan,  jonka  muodostivat  herrat  K.  M.  Levander,  R.  Palm- 
gren ja  G.  Ekman. 


216  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  13  V.  1922. 

2.  Hallitus  on  helmik.  27  p:nä  Kirkollis-  ja  Opetusministeriön 
tammik.  1 1  p:nä  pyytämässä  lausunnossa  lämpimästi  puolta- 
nut  Lainvalmistelukunnan  laatimaa  »Ehdotusta  luonnonsuojelua 
koskevaksi  lainsäädännöksi  ynnä  perustelut»  (Lainvalmistelu- 
kunnan julkaisuja  N:o  10,    1921). 

3.  Yhtyen  Intendentti,  Maist.  R.  Palmgrenin  tekemään  ehdo- 
tukseen  on  Hallitus  jouluk.  13  p:nä  ryhtynyt  toimeenpiteisiin 
koko  maata  käsittävän  luonnonsuojeluyhdistyksen  perustami- 
seksi.  Asian  valmistamista  varten  on  asetettu  toimikunta,  johon 
kuuluvat  Herrat  K.  M.  Levander,  A.  K.  Cajander,  Alex.  Luther, 
E.  Häyrén  ja  R.  Palmgren. 

4.  Hallitus  on  lokakuussa  kääntynyt  Seuran  Kunniajäsenen, 
Professori  H.  Conwentzin  puoleen  pyytäen  häntä  saapumaan 
Helsinkiin  pitämään  esitelmiä  luonnonsuojeluksesta. 

5.  Hallitus  on  marrask.  19  p:nä  päättänyt|  vastaisuudessa 
julkaista  Acta-sarjan  yksinomaan  joko  eläintieteellisiä  tai  kas- 
vitietellisiä  tutkimuksia  sisältävinä  niteinä.  Acta-sarjaan  otetaan 
vain  yleisluontoisempia  tutkimuksia.  Jokaista  nidosta  varten 
määrätään  erityinen  toimittaja.  Julaistavaksi  jätetyt  tutki- 
mukset  tarkastaa  Hallituksen  puolesta  kaksi  sitävarten  mää- 
rättyä  tarkastajaa.  Seuran  tarpeita  varten  otetaan  jokaisesta 
tutkimuksesta,  paitsi  ennen  vahvistettua  painosta,  25  eripainosta. 

6.  Seuran  Acta-  ja  Meddelanden-niteet  lähetetään  kaikille 
kunnia-  ja  kirjeenvaihtajajäsenille. 

7.  Hallitus  on  helmik.  15  p:nä  ryhtynyt  toimeenpiteisiin  saat- 
taakseen  Seuran  arkiston  ja  kuvalaattakokoelman  ajanmukai- 
seen   kuntoon. 

8.  Määräaikaisten  tutkijainpäiväin  järjestelyvaliokunnan  keho- 
tuksesta  on  Hallitus  huhtik.  13  p:nä  laatinut  ehdotuksen  biolo- 
gisia  kysymyksiä  käsittelevistä  esitelmistä,  jotka  pidetään  tut- 
kijainpäivillä  Helsingissä  elok.  21 — 25  p:nä. 

9.  Viitaten  Professori  Hjalmar  Hjeltin  ansioihin  hanen  ju- 
laistessaan  suurta  teostaan  Conspectus  Florse  Fennicae,  on  Hallitus 
kirjelmässä  marrask.  22  p:ltä  Kirkollis-  ja  Opetusministeriöltä 
anonut,  etta  Professori  Hjeltille  myönnettäisiin  ylimääräinen  elake. 
Tähän  anomukseen  on  jo  suostuttu  siten  etta  elake,  luettuna 
tammik.  l:stä  1921,  on  myönnetty. 


13.  V.  1922.  Puheenjohtajan  vuosikertomus,  217 

10.  Hallitus  on  tammik.  28  p:nä  Tieteelliseltä  Keskuslautakun- 
nalta  pyytänyt  tämän  toimenpidettä,  jotta  Seuralle  myönnet- 
täisiin  125,000  nik:n  suuruinen  valtionavustus  Fennoskandian 
lehtisammalia  käsittelevän,  Seuran  toimesta  Professori  V.  F.  Bro- 
theruksen  kirjoittaman  suuren  teoksen  painattamista  ja  tekijän 
palkitsemista  varten;  teos  on  näet  nyttemmin  käsikirjoituksena 
valmiina.  Vakuutettuna  siitä,  etta  valtionavustus  tarkoitusta 
varten  myönnetään,  on  Hallitus  Seuran  varoista  Professori 
Brotherukselle  maksanut  sovitun  tekijäpalkkion,  10,000: —  mk. 

11.  Hallitus  on  tammik.  28  p:nä  Tieteelliseltä  Keskuslautakun- 
nalta  pyytänyt  tämän  toimenpidettä,  jotta  Seuran  valtion- 
avustus v:sta  1923  korotettaisiin  120,000  mk:aan  sekä  etta  kes- 
kuslautakunta  täta  vuotta  varten  koettaisi  hankkia  Seuralle 
ylimääräisen,  55,000  mk:n  suuruisen  avustuksen. 

12.  Sihteerin  palkkion,  joka  tähän  asti  on  ollut  200  mk,  on 
Hallitus  t.  k.  10  p:nä  korottanut  1,000  mk:aan. 

Hallituksen  toimintakatsauksen  yhteydessä  lienee  paikallaan 
luoda  lyhyt  silmäys  Seuran  taloudelliseen  asemaan. 

Satavuotispäiväksi  aijottujen  tieteellisten  julkaisujen  pai- 
nattamista varten  on  Seura  Valtiolta  saanut,  paitsi  vakinaista  val- 
tionavustusta  (37,500  mk),  15,000  mk:n  avustuksen  kalenteri- 
vuodelle  1921.  Katsoen  tämän,  samoinkuin  vakinaisen  valtion- 
avustuksen  riittämättömyyteen,  kääntyi  Seura,  kuten  jo  viime 
vuosikatsauksesta  ilmenee,  erinäisten  liike-  ja  teollisuuslaitosten 
sekä  eräiden  yksityisten  henkilöiden  puoleen.  Viime  vuosikerto- 
muksessa  mainitaan  Seuran  tällä  tavalla  saaneen  yhteensä 
109,500  mk.  Tämän  summan  lisäksi  on  Seura  viime  vuosikokouk- 
sen  jälkeen  lahjoina  vastaanottanut  44,950  mk,  josta  Seura  on 
kiitollisuuden  velassa  seuraville  henkilöille  ja  yhtymille: 

Taidekauppias  Leonard  Johansson    ....  1,000: — 
Luonnonystäviä   Oulussa    Lehtori    A.  A. 

Parvelan  kautta    1 ,900 

»Fauna  medlem»    2,000 

Tollander  <&  Klärichin  tupakkatehdas  . .  3,000 

A.B.  G.  F.  Stockmann  O.Y 3,000 

A.B.   Dalsbruk  O. Y 5,000 


218 


Puheenjohtajan  vuosikertomus. 


13.  V.  1922. 


Tammerfors  Linne-  och  Järn-Manufaktur 

Aktie-Bolag    10,000 

Maanviljelysneuvos  W.  Bruncrona   ....  100 

Pankinjohtaja  W.  Segercrantz  150 

Herra  A.  Nybom      300 

Tri  J.  Lydecken    500 

Tri  Alb.  de  la  Chapelle   500 

Fil.  maist.  Björn  Cedervarf    500 

Tri  Axel  von  Bonsdorff      500 

Valtioneuvos  A.  Donner 2,000 

Herra  Karl  Fazer     5,000 

Tri  W.  Juslin    5,000 

Veljekset  Aström  O.  Y.   Oulu    5,000 


Yhteensä      44,950 

Näiden  lahjoitusten  yhteydessä  mainittakoon  kiitollisuudella, 
etta  Seura  on  Rouva  Elisabeth  Finnilältä  saanut  vastaanottaa 
8,000  mk,  joka  summa  on  lisättävä  Carl  Finnilän  rahastoon. 

Satavuotispäivää  varten  on  Seuralla  näinollen  ollut  käytettä- 
vänään  154,450  mk  lahjoituksina  ja  1 5,000  mk  valtionavustuksena 
eli  yhteensä  169,450  mk.  Tämä  summa  on,  parin  tuhannen  markan 
yli  jäädessä,  riittänyt  kustannuksiin,  jotka  julaistut  juhlaniteet  ja 
juhlapäivän  vietto  övat  vaatineet.  —  Kulunut  toimintakausi 
on  muuten  ollut  taloudellisesti  hyvin  raskas.  Suuremmista 
menoeristä  mainittakoon  kahden  Meddelanden-vihon  painatus- 
kustannukset  (Smk.  16,103:90  +  16,161:10  +  3,500  = 
35,765),  923  sivun  laajuinen  Acta-sarjan  45:s  nidos  (Smk. 
5,861  +  22,612:50  =  28,475:50),  Conspectus-teoksen  pai- 
natus  (Smk.  7,865:50)  sekä  kaksi  painosta  ilinestynyttä  tutkiel- 
maa,  jotka  N:o  l:nä  ja  2:na  sisältyvät  Acta-sarjan  52:een  nidok- 
seen  (Smk.  16,015:  40  -f  6,162:  80  =  22,178:  20).  Näiden  meno- 
jen  lisäksi  tulevat  stipendit  (Smk.  3,000:  — ),  menot  Conspec- 
tus-teoksen jatkuvaa  toimittamista  varten  (Smk.  4,100)  y.  m. 
pienemmät  menoerät.  Painatuksen  alaisena  on  lisäksi  Tri  Edv. 
A.  Vainion   »Lichenographia  Fennica»-teoksen  toinen  osa. 

Mainittujen  menojen  peittämiseksi  övat  valtionavustus  sekä 
Seuran  muut  vaatimattomat  tulot  riittämättömät.    Niinpä  kulu- 


13.  V.  1922.  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  219 

van  1922  v:n  valtionavustus  jo  nyt  on  13,348: —  mk:lla 
ylitetty. 

Etta  asema  näinollen  on  huolestuttava  riippuu  osittain  maan 
viime  vuonna  yhä  huonontuneesta  taloudellisesta  asemasta. 
Niinpä  eräitä  avustuksia,  joista  Seuralla  oli  toiveita,  ei  ole  voitu- 
kaan  suorittaa.  —  Hallitus  ei  myöskään  ole  tahtonut  lykätä 
sellaisten  käsikirjoitusten  painattamista,  jotka  övat  olleet  julkai- 
semisen  arvoisia. 

Katsoen  Seuran  taloudelliseen  asemaan  on  Hallitus,  kuten 
edellä  jo  mainittiin,  Tieteellisen  Keskuslautakunnan  kautta  ano- 
nut,  etta  valtionavustus  kohotettaisiin  120,000: —  mk:aan,  ja 
lisäksi  pyytänyt,  etta  tänä  vuonna  ylimääräisenä  avustuksena 
myönettäisiin  55,000:  —  mk.  Sitäpaitsi  on  Hallitus  tänäkin 
vuonna  kääntynyt  yksityisten  kansalaisten  ja  yhtiöiden  puoleen. 
—  Hallitus  on,  odottaessaan  tuloksia  näistä  toimenpiteistä, 
toistaiseksi  lykännyt  tämän  toimintakauden  Meddelanden-sarjan 
painatuksen. 

Seuran  hallitukseen  övat,  paitsi  puheenjohtajaa,  varapuheen- 
johtajaa  Professori  K.  M.  Levanderia  ja  sihteeriä  Dosentti  K. 
Linkolaa,  kuuluneet  Tri  H.  Lindberg,  Professori  Fredr.  Elf- 
ving,  Professori  V.  F.  Brotherus,  Professori  E.  Reuter,  Pro- 
fessori A.  K.  Cajander  sekä  ylimäär.  professorit  W.  M.  Linna- 
niemi  ja  Alex.  Luther  varajäseninä.  -  Rahastonhoitajana  on 
toiminut  Professori  V.  F.  Brotherus,  kirjastonhoitajana  Profes- 
sori E.  Reuter;  yleisten  eläintieteellisten  kokoelmain  hoitajana 
on  ollut  Maisteri  I.  Välikangas,  hyönteistieteellisten  kokoelmain 
hoitajana  Amanuenssi  R.  Frey,  kasvitieteellisten  kokoelmain  hoi- 
tajana Tri  H.  Lindberg.  Meddelanden-sarjan  toimittajana  on 
Tri  E.  Häyrén. 

Hallituksen  suoritettavana  on  tänäkin  vuonna  ollut  melkoinen 
työ.  Seuran  puolesta  saan  sen  kaikille  jäsenille  lausua  lämpimän 
kiitoksen.  Aivan  erikoisessa  määrässä  on  Seura  kiitollisuuden  ve- 
lassa  sihteerilleen  ja  rahastonhoitajalleen  sekä  Professori  E.  Reu- 
te  rille,  joka  viimemainittu  erinomaisen  menestyksellisellä  ja 
uhrautuvalla  tavalla  on  toiminut  välittäjänä  Seuran  kääntyessä 
yhteiskunnan  puoleen. 

Toimintaselostuksen    yhteydessä    mainittakoon    lopuksi,    etta 


220  Puheenjohtajan  vuosikertomtis.  13.  V.  1922 

Seura,  sittenkuin  uudet  säännöt  viime  vuosikokouksessa  hyväk- 

syttiin,  viimekuluneen  marraskuun  20  p:nä  on  merkitty  Yhdis- 

tysrekisteriin  n:olla  6317  sivulla  388  Y.  R.  23. 

Seuran  kirjaston  ja  kokoelmien  lisääntymisestä  vuoden  kuluessa 

samoinkuin  rahavaroista  jättävät  tänään  asianomaiset  virkailijat 

selontekoja,  joihin  tässä  pyydän  saada  viitata. 

* 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennican  viime  kerralla  kokoon- 
tuessa  vuosikokoukseen  ja  katseen  suuntautuessa  kuluneeseen 
vuoteen,  lausuin  yhteisen  valittelumme  siitä,  etta  toimintakauden 
kuluessa  läsnäolevien  joukosta  turhaan  olimme  etsineet  vanhaa 
kunniajäsentämme,  Professori  Anders  Thiodolf  Ssela- 
nia,  jonka  sairauden  takia  oli  täytynyt  pysyä  kotona.  Seura 
ei  enää  ole  saanut  nähdä  arvoisaa  kunniajäsentään.  Juhannuspäi- 
vänä  hanen  elämänsä  hiljaa  sammui.  Kesäkuun  29  p:nä  hanen 
tomunsa  kätkettiin  haudan  lepoon.  Seuramme  puolesta,  jolle 
hän  65  vuoden  kuluessa  oli  omistanut  lämpivän  rakkautensa, 
laskettiin  kummulle  kukkia  sihteerin  ja  Tri  H.  Lindbergin  kautta. 
Saattojoukko,  joka  kesän  kukkeimman  vehreyden  kaunistamalla 
rauhaisalla  kirkkomaalla  oli  kokoontunut  vanhukselle  viimeistä 
kunnioitustaan  osoittamaan,  ei  ollut  suuri.  Thiodolf  Saelanin 
piiri,  johon  niin  moni  maamme  huomattavimmista  henkilöistä 
oli  kuulunut,  oli  jo  kauan  sitten  vaeltanut  sitä  tietä,  joka  nyt 
oli  tullut  hanen  osakseen.  Oli  ikäänkuin  tuohon  avonaiseen  hau- 
taan  lopullisesti  olisi  kätketty  aikakausi,  joka  ei  enää  ole  uudelleen 
tuleva.  Saelan  oli  kasvanut  aikana,  jolloin  valoisia  lupauksia 
annettiin  hanen  maalleen,  aikana,  jolloin  taistelu  olemassaolon 
puolesta  ei  vielä  ollut  saavuttanut  sitä  ankaruutta,  joka  nyt 
asettaa  ihmishengelle  niin  kovia  koetuksia.  Saelan  oli  sekä  mie- 
leltään  etta  ulkomuodoltaan  aikakautensa  kulttuurin  täysi- 
luotinen  edustaja.  Vuosi  toisensa  perästä  näimme  hanen  saa- 
puvan  kokouksiimme  hiljaisena,  vaatimattomana,  liian  vähän 
Seuran  jäsenten  tuntemana,  menneen  aikakauden  edustajana. 
Olimme  toivoneet  näkevämme  hänet  satavuotisjuhlassamme. 
Syntyneenä  1834,  13  vuotta  Seuran  perustamisen  jälkeen,  tullen 
ylioppilaaksi  1851,  Seuran  jäseneksi  1856,  ollen  Seuran  varapu- 
heenjohtajana  17  vuoden  aikana  (1872—89)  ja  sen  puheenjohta- 


13.  V.  1922.  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  221 

jana  3  vuotta  (1889 — 92),  kunniajäsen  v:sta  1904,  olisi  Saelan 
piirissämme  antanut  juhlalle  ylevyyttä,  hän  olisi  edessämme 
ollut  Seuran  ruumiillistuneena  sieluna.  Thiodolf  Saelan  on  poissa, 
mutta  hanen  muistonsa  elää  Fauna-  ja  Flora-seurassa.  Tämän 
vuosikertomuksen  puitteet  eivät  salli  edes  suurinkaan  piirtein 
kuvailla  Saelanin  toimintaa.  Hanen  elämänsä  esittämisen  on  Suo- 
men  Tiedeseura  antanut  tehtäväksi  jäsenelleen  ja  samalla  mei- 
dän  Seuramme  jäsenelle,  Professori  Elfvingille.  Saelan  ei  ole 
turhaan  elänyt.  Biologia  on  hänelle  kiitollisuuden  velassa  hanen 
suuresta  teoksestaan  »Finlands  botaniska  litteratur  intill  1900», 
joka  ilmestyi  1916.  Mutta  jo  1859  tapaamme  Saelanin  nimen 
eräässä  sen  ajan  huomattavimmassa  ja  kaikkina  aikoina  pysy- 
vässä  työssä,  Herbarium  Musei  Fennici,  Nylanderin  ja  Saelanin 
teoksessa.  —  Suomen  kasvitieteellisen  tutkimuksen  historiassa 
on  Thiodolf  Saelanilla  kunniasija.  Hän  on  yksi  niitä,  joka  on 
laskenut  perustan  maan  kasvitieteelliselle  tutkimukselle,  laske- 
nut  vankan  perustan. 

Muutama  päivä  senjälkeen  kuin  Thiodolf  Saelan  oli  kätketty 
isänmaan  multaan,  heinäkuun  2:na,  saapuu  Saksasta  tieto,  etta 
Yliopiston  kansleri,  Valtioneuvos  Edvard  Immanuel  Hjel  t, 
on  poistunut  elävien  joukosta.  Edvard  Hjelt  oli  Societas  pro 
Fauna  et  Flora  Fennican  jäsen  v:sta  1872;  hanen  nuoruuden- 
opintonsa  käsittivät  myös  kasvi-  ja  eläintieteen.  Meidän  Seu- 
ramme elämään  ei  Edvard  Hjelt  ole  jättänyt  suoranaisia  jälkiä. 
Kuitenkin  tuntuu  Edvard  Hjeltin  ollessa  poissa  autiolta  ja 
köyhältä  kaikkialla  siellä,  missa  kulttuurille  tässä  maassa  vielä 
annetaan  arvoa.  Maan  sivistyselämässä  on  Yliopistolla  yhä  vielä 
keskeinen  asema.  Yliopisto  on  menettänyt  itseoikeutetun  joh- 
tajansa.  Ajallisten  mittojen  yläpuolelle  kohoava  johtaja  on  poissa. 
Loistava,  sytyttävä  kulttuurin  soihtu  on  sammunut,  soihtu,  joka 
kykeni  loistamaan  syrjäisen  maan  rajojen  ulkopuolellekin.  Yksi 
maamme  harvoja  valtiomiehiä  on  kaatunut  aikana,  jolloin  poliit- 
tisen  taivaan  pilvet  käyvät  yhä  taajemmiksi.  Tässä  piirissä 
varmaan  yksimielisesti  tunnustetaan,  etta  Edvard  Hjelt  on  ollut 
yksi  niitä,  jotka  ensi  rivissä  övat  puolustaneet  maan  kulttuuria 
sen  20-vuotisessa  taistelussa  tuhoa  ja  sivistymättömyyttä  vastaan. 


222  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  13.  V.  1922. 

Hänessä  näemme  miehen,  joka  mitä  vaikuttavimmin  on  johtanut 
maamme  kohtalot  ulkonaista  vapautta  kohti.  Edvard  Hjeltin 
muiston  edessä  tulee  varmaan  tulevaisuudessa  kokonainen  kansa 
kumartumaan.  Me  jotka  olemme  nähneet  hänet  korkeakoulun 
johtajana,  ylevänä,  valoisana,  me  tunnemme  mielemme  täyt- 
tyvän   kiitollisuudella. 

Maaliskuun  24  p:nä  kuoli  Huittisissa  Kruununvouti  Karl 
Reinhold  Lydén,  syntynyt  siellä  tammikuun  4  p:nä  1846. 
Vainajasta  on  intendentti  Rolf  Palmgren  täta  kertomusta  varten 
kirjoittanut  seuraavat  muistosanat: 

Kun  Karl  Reinhold  Lydén  valitsi  lakitieteellisiin  opintoihin 
perustuvan  elämänuran,  ei  tämä  tapahtunut  vain  toimeentu- 
lonsa  turvaamiseksi,  vaan  lähinnä  voidakseen  asettua  maaseu- 
dulle,  missa  hän  esteettömästi  saattaisi  olla  kosketuksissa  luon- 
non  kanssa.  V.  1886  hanen  toiveensa  tässä  kohdin  toteutuivat, 
tullessaan  nimitetyksi  Loimaan  kihlakunnan  kruununvoudiksi,  ja 
tyydytys  oli  suuri,  kun  hän  1895  saattoi  asettua  kotipitäjäänsä 
Huittisiin.  —  Hanen  mielensä  paloi  luontoon.  Jo  aivan  varhai- 
sista  vuosista  saakka  oli  Lydén  sidottu  luontoon  pääsemättömillä 
siteillä.  Monilla  metsästys-  ja  kalastusretkillä  virkapiirissään 
oppi  hän  tuntemaan  luontoa  ja  sen  rikasta,  monivivahteista  elä- 
mää.  Mahtavia  metsiä,  missa  metsot  soittivat  valoisina  kevät- 
aamuina,  levisi  vielä  silloin  ympäri  penikulmaisten  rämeiden  ja 
rahkasoiden,  missa  satojen  kurkien  torvihuudot  kaikuivat,  ja 
kalaisalla  Kokemäenjoella  ja  sen  lisävesillä,  joista  varsinkin 
Puurijärvi  on  mainittava,  eleli  runsaasti  erilajisia  vesilintuja  ja 
kahlaajia.  Vähitellen  metsästys  sai  väistyä  puhtasti  faunististen 
ja  florististen  harrastusten  tieltä.  Lukemattomat  kerrat  on  mi- 
nulla ollut  onni  ja  ilo  saada  Lydénin  tietorikkaalla  johdolla  tehdä 
ornitologisia  retkeilyjä  paikkakunnalla.  Kotipitäjän  kasvisto  oli 
hänelle  tuttu,  samoin  Kokemäenjoen  kalafauna,  mutta  varsin- 
kin keskittyi  hanen  harrastuksensa  lintuihin.  Välilehdillä  varus- 
tettuun  alinanakkaansa  hän  enemmän  kuin  40  vuoden  aikana 
teki  säännöllisiä  fenologisia  muistiinpanoja.  Wright-Palménin  »Fin- 
lands fåglar»-teoksen  toiseen  osaan  on  hän  jättänyt  mielenkiin- 
toisia  lintutieteellisiä  lisiä,  ja  tuontuostakin  lähetti  hän  Björne- 


13.  V.  1922.  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  223 

borgs  Tidning'ille  kirjeitä  ja  luonnonkuvauksia.  Pääasia  Ly- 
dénille  oli  kuitenkin,  etta  hän  itse  tiedoissaan  edistyi.  Hän  nautti 
sanomattomasti  retkeilyistä,  tehdessään  uusia  löytöjä  ja  avar- 
taessaan  näköalojaan.  Luonnollisena  ja  vaatimattomana  tavoil- 
taan,  hyväsydämisenä  ja  ystävilleen  uskollisena,  omaten  haus- 
kan,  vaatimattoman  huumorin  höystämän  seurustelutavan,  hanen 
muistonsa  on  säilyvä  aurinkoisena  ja  valoisana  kaikkien  niiden 
kesknudessa,  jotka  tulivat  kosketuksiin  hanen   kanssaan. 

Huhtikuun  13  p:nä  kuoli  72  vnoden  ikäisenä  Uudenmaan  l:sen 
tarkk'ampujapataljoonan  entinen  pataljoonanlääkäri,  Tri  Paul 
C  o  1 1  a  n  d  e  r.  Jäsen  Seurassamme  Tri  Collander  oli  v:sta  1874, 
ylioppilasajoiltaan  asti.  Elämä  ohjasi  hänet  kuitenkin  toisille 
urille  kuin  luonnontutkimuksen.  Paul  Collanderin  elämäntehtä 
väksi  tuli  lääkärin  toimi.  Sen  hän  suoritti  lämminsydämisenä, 
jalona,  uhrautuvana  ihmisystävänä.  Kaihomielin  vastaanottivat 
laajat  yhteiskunnan  piirit  tiedon  hanen  kuolemastaan,  vaikea 
henkilökohtainen  tappio  kohtasi  satoja,  jotka  vainajassa  olivat 
tavanneet  tuen,  auttajan  henkisessä  ja  ruumiillisessa  hädässä. 
Tri  Collander  etsi  yhteiskunnan  pienimpiä,  niitä  jotka  elävät  elä- 
män  laaksoissa.  Ja  hän  löysi  heidät  kokonaan.  Tri  Collanderin 
sielusta,  hanen  avonaisesta  katseestaan  loisti  ihmisiä  kohtaan  läm- 
pöä,  joka  vielä  kuolemankin  jälkeen  lämmittää.  Tri  Collander 
rakasti  luontoa.  Tämän  kirjoittaja  näkee  vielä  usein  sisäisillä 
silmillään  valoisan  kuvan  jo  vanhentuneesta  lääkäristä,  kun  tämä 
enemmän  kuin  vuosikymmen  sitten  vaelsi  Ahvenanmaalla  ohja- 
takseen  sen  kukkaisseuduilla  nuorta  poikaansa  luonnon  valta- 
kunnassa. 

Vielä  on  tässä  mainittava  katkera  tappio.  T.  k.  5  p:nä  kuoli 
Helsingin  yliopiston  maanviljelysopin  professori  K  a r  1  Gustaf 
Johannes  (Gösta)  Grotenfelt.  Tämäkin  kuolonsanoma 
on  laajoissa  piireissä  maassamme  vastaanotettu  raskain  mielin. 
Professori  Grotenfelt  oli  uranuurtajana  maanviljelystieteellisen 
tutkimuksen  alalla  maassamme  merkkimies.  Kun  hän  viime 
sunnuntaina  vietiin  Savoon  kotiseutunsa  multaan  kätkettäväksi, 
todistivat  työtoverit,  maanviljelyksen  sekä  tieteellisten  ja 
taloudellisten    seurojen    edustajat,  entiset   ja   nykyiset  oppilaat 


224  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  13.  V.  1922. 

kaunopuheisesti,  sekä  suomeksi  etta  ruotsiksi,  Gösta  Grotenfeltin 
työstä.  Kunnon  mies  on  poissa,  mies,  jonka  lämmin,  ymmär- 
tämystä  säteilevä  olemus  lämmitti,  ei  vähimmin  nuoria,  joiden 
opettaja  ja  isällinen  ystävä  hän  oli  kautta  sukupolvien.  Myöskin 
Gösta  Grotenfeltin  elämää  tulee  asiaintuntijan  kynä  arvokkaasti 
esittämään.  Seuramme,  jonka  piiriin  Gösta  Grotenfelt  kuului 
v:sta  1874,  omistaa  tänään  hanen  muistolleen  vaatitnattoman 
kunnioituksen. 

Yksi  toimintakausi  on  tänään  kulunut  umpeen.  Katse  on 
koonnut  sen  hajanaisefpiirteet.  Mutta  katse  tähtäytyy  myös 
eteenpäin,  tuntemattomia  kohti,  täynnätoivomuksia,  mutta  myös 
täynnä  levottomuutta  siitä,  mitä  kätkeytyy  tulevaisuuden  ver- 
hon  taakse. 

Lähimmässä  tulevaisuudessa  sattuu  maassamme  tapahtuma, 
jota  tässä  ei  voi  jättää  koskettelematta: 

Ensi  kuussa  avaa  ovensa  uusi  opinahjo,  Turun  Suomalainen 
Yliopisto.  Uusi  tutkimuksen  ja  tiedon  ahjo  merkitsee  meidän 
kaltaiselle  kansallemme  uutta  puolustussuojusta.  Sitä  tervehtii 
ilolla  jokainen  isänmaanystävä.  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennicalla  on  erikoinen  syy  lausua  uudelle  korkeakoululle  onnit- 
telunsa.  Vakinaisten  oppituolien  joukossa  on  sijansa  eläin- 
tieteellä  ja  kasvitieteellä.  Uuden  korkeakoulun  johto  on  oivalta- 
nut,  mikä  osuus  biologialla  on  viime  vuosisadan  kulttuurin  luomi- 
sessa,  aikakauden  henkisessä  ja  aineellisessa  edistyksessä.  Uudet 
oppituolit  merkitsevät  arvaamatonta  voittoa  maan  biologiselie 
tieteelle,  täyttävät  aukon,  joka  on  liiankin  kauan  ollut  olemassa. 
Biologinen  tutkimus  on  viimeisten  vuosikymmenten  kuluessa 
laajentunut  siihen  määrin,  ettei  kukaan  yksityinen  voi  tiedoil- 
laan,  vielä  vähemmän  tutkimuksillaan  sitä  hallita,  omistaa  sille 
koko  huomiotaan  ja  harrastustaan.  Maassa,  missa  on  vain  yksi 
opinahjo,  jossa  lisäksi  on  rajoitettuja  voimia,  siellä  eräät  tutki- 
musalat  joutuvat  kärsimään.  Uusi  ahjo  on  nyt  avautunut  biolo- 
gista  tutkimusta,  itsenäistä  biologista  ajattelua  varten.  Herättä- 
köön  se  eloon  uinuvia  voimia!  Olkoon  se  kehoitus  kilpailuun! 
Uusien  oppituolien  haltioiksi  tulevat  tämän  seuran  jäsenet. 
Kun  professorit  W.  M.  Linnaniemi  ja  J.  I.  Liro  aloittavat  uuden 


13.  V.  1922.  Puheenjohtajan  vuosikertomus.  225 

toimintansa,  niin  seuraavat  heitä  varmaankin  Seuran  parhaim- 
mat  onnentoivotukset.  Saakoot  uudet  opettajat,  tietoisina  ase- 
mansa  vastuunalaisuudesta,  ensimmäisinä  uudella  vartiopai- 
kalla,  voimaa  ja  innostusta.  —  Ja  lopuksi!  Saavuttakoot  bio- 
logiset tieteet  myös  Turun  Akatemiassa  sen  aseman,  minkä  ne 
ansaitsevat. 

Uusi  sivistysahjo  on  maassamme  avautunut.  Ulkona  maail- 
massa  valaisee  elämää  kulttuurin  loiste,  jonka  veroista  maailma 
ei  koskaan  aikaisemmin  ole  nähnyt.  Ja  kuitenkin!  Kaikkialla 
näyttäytyy  haluttomuutta,  katkeruutta,  epäilystä  tulevaisuuteen 
nähden.  Tasapaino  maailmassa,  poliittinen  ja  taloudellinen, 
on  häiriintynyt,  tasapaino  ihmisten  mielissä.  Tieteellinen  elämä 
on  uhattu,  kuten  sivistys  yleensäkin.  Tieteen  etevin  kansakunta 
tuntee  vielä  kateuden  ja  vihan  kahleiden  painoa.  Yli  maail- 
man  taivaan  ajautuu  pilviä,  tuhoa  ja  turmiota  ennustaen.  Jäl- 
keen  ajan,  joka  on  nähnyt  inhimillisen  luomisvoiman  huimaa- 
van  nopeasti  rakentavan  aavistamattoman  korkean  kulttuurin 
temppelin,  seuraa  äkkiä  maailmankatastroofi,  josta  ehkä  vain 
alkusoitto  on  kaikunut.  Kaikilla  elämän  aloilla  näkyy  merk- 
kejä,  muistuttaen  niitä,  jotka  maailmanhistoriassa  aina  övat 
merkinneet  rappioitumisen  alkua.  Mitkään  barbaarilaumat  eivät 
nyt,  kuten  menneiden  kulttuurimuotojen  luhistuessa,  uhkaavina 
seiso  sivistyksen  vallituksia  vastassa.  Ne  kokoontuvat  vallitus- 
ten  sisäpuolella.  Valon  ja  pimeyden  välinen  elämänkamppailu 
on  varmaankin  tämän  aikakauden  kansojen  edessä.  Yhä  lähem- 
mäksi  lähestyy  uuden  keskiajan  pelottava  mahdollisuus.  Mutta 
tuntuu  kuin  vaaraan  ei  nyt,  enemmän  kuin  vanhassa  Roomassa- 
kaan,  kiinnitettäisi  huomiota.  Ajatusten  ja  tapojen  turmeltumi- 
nen  leviää  vain  yhä  laajemmalle,  menneiden  aikojen  majakkoja 
sammutetaan,  pyhäkköjä  kukistetaan.  Kun  yhä  valtavammaksi 
käynyt  uhka  vihdoin  saavutti  Rooman  portit,  ei  aseistettua 
kansaa  ollut  vastassa.  Rooman  legioonat  eivät  vastanneet  rajo- 
jen  laajuutta.  Olkoon  meidän  aikanamme  hengen  aseet  teroitet- 
tuina  kansanjoukkojen,  eikä  vain  hajallisten  palkattujen  legioonain 
käsissä.  —  Yksi  sivistyksen  puolustusasema  on  tutkimuksen 
käsissä.  Sen  vartiopaikkoja  tässä  maassa  on  myös  meidän  seu- 
ramme.  Kasvakoon  täällä  työnhalu  ja  puolustushalu  voimakkaaksi. 

15 


226 


Skattmästarens  årsräkning. 


13.  V.  1922 


Työtä  tosin  uhkaa  taloudellinen  paino,  työrauhaa  tosin  puuttuu. 
Mutta  tutkija,  jotka  etsii  totuutta  luonnossa,  löytää  rauhan  ja 
innoituksen  sen  rikkaassa  maailmassa.  Vaikkakin  siinä  on  merk- 
kejä  ihmisen  hävittämishalusta,  tarjoaa  se  kuitenkin  työalan, 
jonne  eivät  ajan  myrskyt  niin  murtumattomina  vyöry  kuin 
monelle  muulle  tiedon  työkentälle. 

Kesä  tekee  jälleen  tuloaan  pohjolassa.  Biologit  näkevät  jäl- 
leen  luonnon  kasvot.  Suokoon  luonnon  ylevyys  voimaa  työ- 
hön  tiedon  säilymisen  puolesta.  Murroskautena,  aikana,  jolloin 
valö  ja  pimeys  näyttävät  olevan  tasaväkiset,  ei  kukaan  ole  niin 
vähäpätöinen,  etta  hanen  osuutensa  olisi  merkityksetön. 


Skattmästaren,  professor  V.  F.  Bro  t  he  rus,  framlade  Säll- 
skapets Årsräkning  för  år  1921,  varur  meddelas  följande  utdrag: 

Debet: 

Behållning   från    år    192  0. 

Stående  fonden  28,945:  — 

Senator  J.  Ph.  Palmens  fond  1 3,244:  — 

Sanmarkska  fonden  5,368:  — 

Siltala  fonden   644:  — 

Poppiuska  fonden    1,470:  — 

Norrlinska  fonden    7,000:  — 

Carl  Finnilä  fonden 12,000:  — 

De  i  frihetskriget  stupades 

fond 8,463:  —    77,134:  — 

Inkomster    under   året. 

Statsanslag  för  år  1921    ..  52,500 

Tillskottsanslag  för  år  1920  58,000 

Gåvor 138,396 

Räntor 6,634 

Tryckningsbidrag  11 ,824 

Försålda  skrifter    1,673 

Medlemsavgifter  320 


89 
20 
80 
—  269,348:  89 


Summa 


346,482:  89 


13.  V.  1922. 


Skattmästarens  årsräkning. 


227 


Kredit: 

Utgifter  under  året: 

Balans  från  föregående  år  21,225:26 

Arvoden 4,200 

Reseunderstöd 2,700 

Prof.    Hj.    Hjelt   för   Con- 

spectus   4,700: 

Prof.  V.  F.  Brotherus  hono- 
rar för  manuskriptet  till 
»Die   Laubmoose   Fenno- 

skandias»   10,000 

Livränta  åt  fröken  A.Norrlin  1,000 

Tryckningskostnader 177,142 

Utgifter  för  sekularfesten  . .  27,181 

Diverse   utgifter  2,529 


30 

86  250,678:  42 


Behållning    till    år    1922. 


Stående  fonden   29,265 

Senator  J.  Ph.  Palmens  fond  13,244 

Sanmarkska  fonden   5,368 

Siltala  fonden 689 

Poppiuska  fonden 1,572 

Norrlinska  fonden 7,000 

Carl  Finnilä  fonden  20,000 

De  i  frihetskriget  stupades 

fond    9,055: 

Årskassan    


—    86,193:  — 
9,611:  47 


Summa  346,482:  89 


På  tillstyrkan  av  revisorerna,  herrar  Fredr.  Elfving 
och  E.  Malmberg,  beviljade  Sällskapet  härpå  med  tacksam- 
het skattmästaren  full  ansvarsfrihet  för  hans  förvaltning  av 
Sällskapets  medel  under  det  gångna  året. 


228  Bibliotekariens  årsberättelse.  13.  V.  1922. 

Bibliotekarien,  professor  Enzio  Reuter,  föredrog  föl- 
jande Årsberättelse  öfver  bibliotekets  tillväxt  1921-1922. 

Under  verksamhetsåret  1921 — 1922  har  Sällskapets  bibliotek 
tillväxt  med  inalles  894  nummer,  med  hänsyn  till  innehållet 
fördelade  på  följande  sätt: 

Naturvetenskaper  i  allmänhet   334 

Zoologi    210 

Botanik 101 

Landt-  och  skogshushållning,  fiskeriväsende  . .  37 

Geografi,  hydrografi    17 

Geologi,  mineralogi,  paleontologi    19 

Kemi,  farmaci,  medicin  12 

Fysik,  matematik,  astronomi,  meteorologi    . .  77 

Diverse    87 

Summa  894 

Under  året  har  skriftutbyte  inledts  med  Eesti  Vabariigi 
Tartu  Ulikool,  Dorpat;  Turun  Suomalainen  Yliopistoseura; 
Forstvetenskapliga  Försöksanstalten;  Redaktionen  af  The  Phi- 
lippine  Journal  of  Science,  Manila;  The  Biological  Society  of 
Washington;  Junta  de  Ciencias  Naturals,  Barcelona;  Academia 
de  Ciencias  exactas,  fisico-quimicas  y  naturales,  Zaragoza;  The 
Imperial  Bureau  of  Entomology,  London,  och  Department  of 
Mines,  Ottawa,  Canada.  För  insända  bokgåfvor  står  Sällskapet 
i  tacksamhetsskuld  till  Bestyreisen  för  Köpenhamns  Zoologiska 
Museum;  Centralanstalten  för  försöksväsendet  på  jordbruks- 
området, Avdeln.  för  landtbruksbotanik,  Experimentalfältet, 
Sverige;  Komiteen  for  Kap  York  Stationen  Thule;  Koninklijk 
Nederlandsch  Meteorologisch  Instituut,  Utrecht;  Royal  Scottish 
Museum,  Edinburgh;  The  John  Crerar  Library,  Chicago;  Maine 
Agricultural  Experiment  Station,  Orono,  Maine;  Finska  Landt- 
bruksstyrelsen;  Red.  af  Luonnon  Ystävä;  Svensk-Österbott- 
niska Samfundet;  äfvensom  Herrar  M.  Bezzi,  Fr.  Dahl,  H. 
Dahlstedt,  P.  Esben-Petersen,  R.  S.  Fries,  Chr.  Petersen  och 
R.  Palmgren. 


13.  V.  1922.  Botanices-intendentens  årsberättelse.  229 

Botanices-intendenten,  kustos  Harald  Lindberg,  afgaf 
följande    Årsberättelse    öfver   de    botaniska    samlingarnas   tillväxt. 

I  likhet  med  hvad  det  varit  fallet  under  de  senaste  åren  har 
tillväxten  af  de  botaniska  samlingarna  ej  varit  så  stor,  som 
önskligt  varit.  Dyrtiden  och  allt  hvad  med  denna  samman- 
hänger har  gjort,  att  museets  nyförvärf  genom  gåfvor  varit 
ringa  i  jämförelse  med  hvad  fallet  var,  då  man  för  en  ringa  pen- 
ning kunde  köpa  erforderligt  papper  och  för  några  hundra  mark 
kunde  förflytta  sig  långt  bort  och  dessutom  uppehålla  sig  flere 
veckor  under  flitigt  exkurrerande. 

Genom  vänligt  tillmötesgående  af  prof.  Th.  Saelans 
efterlefvande  ha  hans  samlingar  af  inhemska  växter  skänkts 
till  museet.  För  denna  gåfva  frambär  museet  till  gifvarena  ett 
varmt  tack. 

På  de  särskilda  växtgrupperna  fördela  sig  öfriga  inkomna 
gåfvor  på  följande  sätt: 

Kärlväxter    744  exx. 

mossor  166  » 

lafvar 1  » 

svampar    1  » 

Summa  912  exx. 

Nedannämnda  personer  ha  godhetsfullt  bidragit  till  samlin- 
garnas förkofring: 

Rektor  M.  Brenner,  stud.  H.  Bärlund,  fröken  Dagmar  Bäck- 
ström, elev  Harald  Blomberg,  dr  H.  Buch,  mag.  C.  Ceder- 
creutz,  mag.  O.  Collin,  stud.  O.  Eklund,  elev  Skade  Florström, 
kapten  I.  Forsius,  dr.  R.  Forsius,  stud.  O.  Fortelius,  stud. 
M.  Heikinheimo,  stud.  I.  Hidén,  elev  Ingmar  Hjelt,  prof.  Hj. 
Hjelt,  lekt.  K.  H.  Hällström,  medicinalrådet  R.  Idtnan,  dr. 
G.  Idman,  intendent  J.  Iverns,  mag.  M.  J.  Kotilainen,  trafik- 
insp.  A.  Lindfors,  med.  kand.  E.  Löfqvist,  forstm.  J.  Montell, 
stud.  A.  Nordman,  eleverna  Lucie  och  Othmar  Nyblin,  mag. 
B.  Olsoni,  lektor  A.  Parvela,  elev  A.  Pettersson,  stud.  O.  H. 
Porkka,  prof.  E.  Reuter,  arkitekt  G.  Stenius,  trädgårdsm.  H. 
Wasastjerna  och  farmaceut  M.  F.  Westerlund. 


230  Vuosikertomus  eläintieteellisistä  kokoelmista.        13.  V.  1922. 

Kärlväxtsamlingen  har  ökats  genom  följande:  94  exx.  från 
N,  de  flesta  från  Ingå,  M.  Brenner.  —  Primula  farinosa  från  N,  Åggelby 
(adv.  ?),  Dagmar  Bäckström.  —  Carex  pmcox  Schreb.,  ny  för  floran, 
från   N,   Helsingfors,   H.   Blomberg.  —  13  exx    från  Ab  och  N,  H.  Buch. 

—  20  exx.  från  N,  C.  Cedercreutz  —  Secale  cereale,  tvågreniga  ax.  från 
Ta,  Sääksmäki,  O.  Collin.  —  55  exx.  från  Ab,  O.  Eklund.  —  Fasciation 
af  Chrysanthemum  leucanthemum  från  Ab,  Lojo,  Skade  Florström.  —  2  exx. 
från  N,  Sveaborg,  I.  Forsius  —  Plantag!)  major  f.  monstrosa  från  Ab, 
Karislojo,   R.   Forsius.  —  8  exx.  från  Kuusamo,  2  från  N  och  1  från  Ab, 

0.  Fortelius  —  50  exx.  från  Om,  Haapajärvi,  M.  Heikinheimo.  — ■  8  exx. 
från  olika  delar  af  landet,  I.  Hidén.  —  Eqvisetum  silvaticum  f.  poly- 
stachyum  från  St,  Karkku,  I.  Hjelt.  —  8  exx.  från  St,  Karkku,  Hj.  Hjelt. 

—  Luzula  nemorosa  och  Thalictrum  simplex  från  KL  Sordavala.  K-  H. 
Hällström.  —  Lappa  minor  f.  albiflora  från  St,  Ruovesi,  O.  Idman.  — 
Trifolium  repens  f.  maculata  och  Fragaria  vesca  f.  monophylla  från  St, 
Hämeenkyrö,  R.  Idman.  —  Aspidium  spinulosum  monstr.  furcata  från 
N,  Lovisa,  J.  Iverus.  —  260  exx.  från  Oa,  Korsnäs,  A.  Lindfors.  — 
36  exx.  från  Lkem,  Muonio,  J.  Montell.  —  Quercus  robur  f.  AhVvengreni 
Bolie  från  Ab,  Pargas,  A.  Nordman.  —  Utricularia  intermedia  x  minor 
från  Ab,  Bjärnå,  L.  och  O.  Nyblin.  —  91  exx.  från  Ab,  B.  Olsoni.  — 
Axyris  amarantoides  från  Helsingfors,  adventiv,  A.  Pettersson.  —  59  exx. 
från  Om,  Oulais,   A.   Parvela.  —  18  exx.  från  Ka,  Antrea,  O    H.  Porkka. 

—  Spircea  filipendula  f.  floribus  plenis  från  Al,  Geta,  Vicia  lathyroides 
och  Akhemilla  arvensis  från  N,  Borgå,  Kråkö  ballastplats,  G.  Stenius.  — 
Plantajo  major  v.  scopulorum  från  N.  Kyrkslätt,  H.  Wasastjerna.  — 
Asplenium  septentrionale  x  trichomanes  från  Ab,  Nådendal,  Poteniilla  Gold- 
bachii  och  Akhemilla  hirsutkaulis  från  Ka,  Jääskis,    M.   F.  Westerlund. 

Mossamlingen  har  tillväxt  genom  158  exx.  från  Sb,  Kb,  Tb  och  Kl 
M.  J.  Kotilainen.  —  8  exx.  från  N   och  Ta,   A.  Teräsvuori. 

De  öfriga  kryptogamsamlingarna  ha  tillväxt  genom  Parmelia  isidiotyla 
Nyl.  från  Ab,   Åbo,  H.  Bärlund.  -     1  svamp  från  N,  Tusby,  E.  Löfqvist. 

—  30  stycken  fotografier  af  växter  i  naturen  från  Ab,  Pargas,  Lofsdal, 
E.   Reuter. 

Yleisten    eläintieteellisten     kokoelmien    intendentti     maist. 

1.  Välikangas:  Vuosikertomus  yleisten  eläintieteellisten  kokoel= 
mien  kasvusta. 

Toimivuoden  1921 — 22  aikana  övat  Yliopiston  Yleisen  Eläin- 
tieteellisen  museon  kotimaiset  kokoelmat  sekä  Soc.  pro  F.  &  F. 
Fennica-seuran  välityksellä  etta  suorastaan  saatujen  lahjojen 
tai,  pienemmässä  määrässä,  ostojen  muodossa  lisääntyneet  varsin 
huomattavasti.  Niinpä  on  nisäkäskokoelmien  kasvu  n.  3  kertaa 
niin  suuri,  lintukokoelmien  yli  50  %  suurempi  kuin  edellisenä 


13.  V.  1922.       Vuosikertomus  eläintieteellisistä  kokoelmista.  231 

vuonna;   myös  kalakokoelmat  övat  suuresti  lisääntyneet.   Muista 
ryhmistä  sen  sijaan  on  materiaalia  saatu  aivan  vähän. 
Nisäkäskokoelmien  lisäys  on  seuraava: 

Nahkoja  25  kpl. 

Eläimiä  spriissä  97     » 

Luurankoja  tai  sen  osia   ....     3     » 


Yhteensä  125  numeroa 


Huomattavammista  lisistä  mainittakoon  Phoca  foetida  v. 
saimensis  Puruvedestä,  Sminthus  subtilis  Simosta  ja  Arvicola 
arvalis,  1  kpl.  Viipurista,  17  Räisälästä. 

Lintukokoelmiin  on  saatu: 

Nahkoja     284  kpl. 

Spriissä    9  » 

Luurankoja   3  » 

Munia  (pesyeitä)    18  » 

Pesiä 19  » 

Yhteensä  333  numeroa 

Linnuista  mainittakoon  erityisesti  Turdus  merula,  4  kpl.  (Pori, 
Snappertuna,  Hauho,  Kirkkonummi),  Circus  macrourus  Kirkko- 
nummelta,  Ardea  cinerea  Käkisalmesta  ja  Alle  alle  Sipoosta  sekä 
pesye  munia  lajeista  Circus  aeruginosus  ja  Botaurus  stellaris 
Äyräpäänjärvestä,  laatuaan  ensimäiset  kokoelmissa. 

Kaloja  on  tullut  348  näytettä  tai  kphtta,  yhteensä  85  nume- 
roa. Harvinaisuuksia  on  saatu  m.  m.  Cottus  poecilopus,  6  kpl. 
Laatokasta  ja  1  Suomussalmelta,  Spinachia  spinachia  Porkka- 
lasta  ja  Belone  vulgaris,  2  kpl.,  Turun  saaristosta. 

Evertebraattikokoelmiin  on  saatu  matoja  1  näyte,  äyriäisiä 
2  näytettä  ja  hämähäkkieläimiä  8  numeroa  pesiä. 

Kotimaisia  kokoelmia  övat  kuluneena  toimivuonna  käsitel- 
leet  tai  muuten  tieteellisessä  tarkoituksessa  käyttäneet  hyväk- 
seen  asianomaisten  Yliopiston  opettajien  sekä  museon  henkilö- 
kunnan  lisäksi  tri  I.  Hortling,  metsänhoitaja  Justus  Montell. 
maist.  E.  Merikallio  ja  lehtori  E.  W.  Suomalainen. 


232  Vuosikertomus  eläintieteellisistä  kokoelmista.       13.  V.  1922 

Yksityiskohtaisesti  kokoelmien  kasvu  on  seuraava  (run- 
saimmat  lahjoitukset  tehneen  maisteri  Otto  Collinin  nimi 
esiintyy  lyhennettynä:   O.  C). 

Mammalia.  Chiroptera:  Plecotus  auritus:  Keuruu,  Haapamäki,  2.  IX. 
21,  neiti  Laura  Murtomäki.  —  Vesperugo  borealis:  Tvärminnen  zool.  as. 
kes.  21,  prof.  A.  Luther.  —  Vespertilio  mystacinus:  Polvijärvi  10.  VIII.  21, 
metsänh.  J.  Carpelan.  —  Insectivora:  Talpa  europaea:  Tuusula  22.  VII.  22, 
lyseol.  Olavi  Järnefelt.  —  Sorex  araneus:  Keuruu,  Haapamäki,  14.  VIII.  21, 
neiti  Laura  Murtomäki;  3  kpl.,  Polvijärvi  VIII.  21,  metsänh.  J.  Carpelan; 
3  kpl.,  Tuusula  kes.  1920,  lyseol.  Olavi  Järnefelt;  Simo  VII.  21,  maist.  Veli 
Räsänen.  —  Carnivora:  Mustela  erminea:  ef,  nahka,  Espoo,  Stor-Bodö 
4.  IX.  21,  kouluneuvos  Hj.  Basilier.  —  M.  nivalis:  ef,  nahka,  Hämeen- 
linna  24.  VIII.  21,  O.  C;  nahka,  Renko  2.  XII.  21,  O.  C.  -  -  Foetorius  puto- 
rius:  nahka,  Kitee,  Kontiola  15.  XI.  20,  ost.;  nahka,  Lohja,  Virkby  25.  X.21, 
ost.;  nahka,  Teisko  23.  IV.  21,  hra  Kalle  Paavola.  —  Pinnipedia:  Phoca 
foetida  v.  saimensis:  nahka  &  luuranko,  Puruvesi  1.  V.  22,  ost.  —  Rodentia: 
Pteromys  volans:  Hämeenlinna,  Hätilä  6.  XI.  21,  O.  C;  nahka,  Tyrväntö 
16.  IX.  21,  O.  C;  ef,  nahka,  Janakkala,  Rastila  16.  III.  22,  O.  C.  —  Sciurus 
vulgaris:  Tuusula  16.  VII.  19,  lyseol.  Olavi  Järnefelt;  ef,  albino,  nahka, 
Kulovesi  7.  XII.  21,  metsänhoit.  L.  Rosenlew.  —  Sminthus  subtilis:  $, 
Simo,  Syvälahti  20.  VII.  21,  maist.  Veli  Räsänen.  —  Mus  decumanus:  ef, 
Tvärminnen  zool.  as.  7.  VII.  21,  prof.  A.  Luther.  —  M.  musculus:  Viipurin 
pit.  17.  VII.  21,  lääket.  kand.  E.  Thuneberg;  5  kpl.,  Polvijärvi  VII— VIII. 
21,  metsänhoit.  J.  Carpelan;  värimuunnos,  Helsinki  29.  X.21,  kauppias 
Alma  Leinonen.  —  M.  sylvaticus:  3  kpl.,  juv.,  Räisälä,  Myllypelto,  metsän- 
hoitaja  Ilmari  Hildén;  o71,  Tuusula  10.  IX.  21,  lyseol.  Olavi  Järnefelt.  — 
M.  minutus:  2  kpl.,  Keuruu,  Haapamäki  11.  &  14.  VIII.  21,  neiti  Laura 
Murtomäki;  Polvijärvi  29.  VIII.  21,  3  poikuetta  samoin  VIII.  21,  metsän- 
hoit. J.  Carpelan;  7  kpl.,  juv.,  Tvärminnen  zool.  as.  5.  VII.  21,  prof.  A. 
Luther;  8  kpl.  (6  nahkoina),  ad.  &  juv.,  Räisälä,  Myllypelto  6.  XII.  21, 
13  kpl.  s:n  13.  XII.  21,  metsänhoit.  Ilmari  Hildén;  Hämeenlinna  26.  III.  22, 
O.  C,  s:n  29.  III.  22,  O.  C.  —  M.  agrarius:  Räisälä,  Myllypelto  13.  XII.  21, 
metsänhoit.  Ilmari  Hildén.  —  Hypudaeus  glareolus:  Viipurin  pit.  29.  VI.  21, 
lääket.  kand.  E.  Thuneberg;  Sipoo,  Korpholmen  28.  VII.  21,  maist.  I.  Väli- 
kangas.  —  Paludicola  amphibius:  $,  Keuruu,  Haapamäki  16.  VII.  21, 
neiti  Laura  Murtomäki;  nahka  &  pääkallo,  Polvijärvi  13.  VIII.  21,  poikue, 
s:n  VIII.  21,  metsänhoit.  J.  Carpelan;  10  kpl.  &  1  näyte  juv.,  Tuusula  1921, 
lyseol.  Olavi  Järnefelt;  1  näyte,  juv.,  Helsinki,  Kottby  V.  21,  aman.  O.  Kor- 
venkontio;  Snappertuna  1921,  yliopp.  K.-E.  Sundström.  —  Arvicola  agres- 
tis:  2  kpl.,  Keuruu  Haapamäki  27.  VI.  &  14.  VIII.  21,  neiti  Laura  Murto- 
mäki; 2  poikuetta,  Polvijärvi  kes.  1921,  ef,  s:n  22.  VII.  21,  metsänhoit. 
J.  Carpelan;  Viipurin  pit.  15.  VII.  21,  lääket.  kand.  E.  Thuneberg;  Tuu- 
sula 1920,  lyseol.  Olavi  Järnefelt;  Helsinki,  Kottby  15.  VI.  21,  aman.  V. 


13.  V.  1922.      Vuosikertomus  eläintieteellisistä  kokoelmista.  233 

Korvenkontio;  Tvärminne,  Skarvkyrkan  7.  VI.  21,  yliopp.  K.-E.  Sund- 
ström; Kirkkonummi  29.  I  22,  tri  I.  Hortling;  Vanaja  9.  V.  22,  O.  C.  — 
Arvicola  arvalis:  Viipurin  pit.,  Ala-Sommes  8.  VII.  21,  lääket.  kand.  E. 
Thuneberg;  9  kpl.  (3  nahkoina),  ad.  &  juv.,  Räisälä,  Myllypelto  6.  XII.  21, 
8  kpl.,  s:n  13.  XII.  22,  metsänhoit.  Ilmari  Hildén.  —  Lepus  timidus:  2  kpl., 
nahkoja,  Uskela  16.  X.  21,  konserv.  R.  Mäntynen;  pääkallo,  Meikingsby 
28.  1.22,  hra  O.  Mattsson.  —  L.  europaeus:  nahka,  Loimaa  1.  IX.  1921, 
hra  S.  Lilja;  s:n  Helsinki,  Kottby  14.  X.  21,  ost.;  s:n  Tuulois,  Syrjäntaka 
28.  I.  22,   O.  C. 

Aves.  Passeres:  Turdus  viscivorus:  9,  Parainen  17.  IV.  22,  maist. 
B.  Geitlin;  Vanaja  30.  V.  22,  O.  C.  —  T.  iliacus:  Parainen  19.  IV.  22,  maist. 
B.  Geitlin.  —  T.  pilaris:  2  kpl.  ad.  &  1  juv.,  Tuusula  22.  V.  21,  lyseol. 
V.  Valtonen;  2  kpi.,  juv.,  Helsinki  27.  VI,  hra  L.  Johansson;  2,  Siuntio 
16.  VII.  21,  tri  I.  Hortling;  juv.,  spriissä,  Tuusula  11.  VI.  21,  lys.  O.  Järne- 
felt;  Porvoon  pit.,  Eknäs  21.  XI.  21,  postelj.  A.  W.  Alkio;  juv.,  Snapper- 
tuna  1921,  yliopp.  K.-E.  Sundström;  2  kpl.,  Parainen  2.  V.  22,  maist.  B. 
Geitlin.  —  T.  merula:  ef,  Pori  1.  IV.  15,  leht.  E.  W.  Suomalainen;  9, 
Kirkkonummi  10.  1.21,  ost.;  9,  Snappertuna  18.  IV.  22,  tri  E.  Nyberg; 
o",  Hauho  20.  IV.  22,  insin.  R.  Kretiger.  —  Erithacus  rubecula:  9,  Santa- 
hamina  1.  V.  22,  hra  V.  Rossander.  —  Saxicola  oenanthe:  ef,  Vanaja  30. 
IV.  22,  O.  C.  —  Phylloscopus  trochilus:  <f,  Siuntio  18.  VII.  21,  tri  I.  Hort- 
ling. —  Regulus  regulus:  ef,  Hämeenlinna  16.  VIII.  21,  O.  C.  —  Aegithalos 
caudatus:  Hämeenlinna  29.  X.  21,  O.  C.  —  Parus  major:  9,  Tammisaari 
9.  V.  22,  yliopp.  K.-E.  Sundström.  —  P.  borealis:  c",  Hämeenlinna  16. 
VIII.  21,  O.  C;  Vanaja  12.  11.22,  O.  C.  —  P.  cristatus:  spriissä,  9.  V.  21, 
lys.  O.  Järnefelt;  Vanaja  12.  11.22,  O.  C.  —  Alauda  arvensis:  Keuruu, 
Haapamäki  17.  VII.  21,  neiti  Laura  Murtomäki.  —  Otocorys  alpestris:  2 
kpl.,  ef  &  9,  Santahamina  7.  X.  21,  kapt.  I.  Forsius.  —  Motacilla  alba: 
juv.,  Hämeenlinna  11.  IX.  21,  samoin  23.  IV.  22,  O.  C.  —  Anthus  pratensis: 
9,  Kokemäki  27.  VII.  21,  leht.  E.  W.  Suomalainen.  —  A.  obscurus:  9, 
Luvia  20.  VII.  21,  leht.  E.  W.  Suomalainen.  —  Pledrophanes  nivalis:  5  kpl., 
Santahamina  25 — 31.  X.  21,  kapt.  I.  Forsius.  —  Emberiza  citrinella:  9, 
Tvärminnen  zool.  as.  13.  V.  21,  prof.  K.  M.  Levander;  2  kpl.,  ef  &  9, 
Vanaja  12.  11.22,  O.  C;  Ojoinen  17.  IV.  22,  O.  C.  —  Loxia  pityopsittacus: 
5  kpl.,  Köyliö  VI — IX.  21,  2  kpl.,  samoin,  leht.  E.  W.  Suomalainen.  — 
L.  curvirostra:  ef,  Inkoo  23.  VIII.  21,  3  kpl.,  Siuntio  24.  VIII.  21,  tri  I. 
Hortling;  ef,  Vanaja  13.  XI.  21,  O.  C;  Santahamina  19.  IX.  21,  samoin 
4.  XII.  21,  kapt.  I.  Forsius;  ef,  Sääksmäki  26.  I.  22,  2  9  i,  samoin  28.  II. 
22,  O.  C;  ef,  Vanaja  12.  11.22;  2  kpl.,  ef  9,  Hämeenlinna  12.  III.  22,  O.  C; 
2  kpl.,  Ojoinen  15.  III.  22,  O.  C;  pesä,  Janakkala  28.  III.  22,  O.  C;  ef, 
Hauho  15.  IV.  22,  O.  C;  ef,  Vanaja  4.  V.  22,  O.  C.  —  Fringilla  coelebs: 
ef,  Helsinki  22.  V.  21,  prof.  K.  M.  Levander;  2  ef  ef,  1  9,  Tammisaari 
9.  V.  22,  yliopp.  K.-E.  Sundström.  —  F.  sp.,  juv.,  spriissä,  Tuusula  13.  VI. 
21,   lyseol.   O.   Järnefelt.   —  Chloris  chloris:     9,   Hämeenlinna   22.  V.  22, 


234  Vuosikertomus  eläintieteellisistä  kokoelmista.       13.  V.  1922. 

O.  C.  —  Spinus  spinus:  Santahamina  31.  X.  21,  kapt.  I.  Forsius.  —  Car- 
duelis  carduelis:  Kirkkonummi  6.  XI.  21,  tilanomist.  H.  Linden;  Santa- 
hamina 13.  XI.  21,  kapt.  I.  Forsius.  —  Linaria  linaria:  ef,  Vanaja  29. 
XII.  21,  O.  C.  —  Stumus  vulgaris:  2  kpl.,  ef  5,  Kuolemajärvi  28.  111.21, 
leht.  E.  W.  Suomalainen.  —  Corvus  cornix:  ositt.  albino,  Hausjärvi  3.  VII. 
21  f  o.  C.  —  C.  corax:  juv.,  Köyliö  27.  VI.  22,  leht.  E.  W.  Suomalainen; 
ef,  Vanaja,  6.  IX.  21,  O.  C.  —  C.  frugitegus:  ef,  Tikkurila  8.  IV.  22,  insin. 
K-  Huber;  Tikkurila  16.  IV.  22,  trit  Tor  Ekman  &  H.  Haeggström.  — 
Coloeus  monedula:  Huopalahti  22.  XI.  21,  neiti  Hein;  2  kpl.,  Tikkurila, 
tri  E.  Qvarnström.  —  Pica  pica:  $,  Uskela  16.  X.  21,  konserv.  R.  Mänty- 
nen;  juv.,  spriissä,  Tuusula  20.  VIII.  21,  lys.  O.  Järnefelt;  Porvoon  pit. 
16.  X.  21,  postelj.  A.  W.  Alkio.  —  Nucifraga  caryocatactes:  2  kpl.,  Pori 
3.  IX.  13,  leht.  E.  W.  Suomalainen;  Grankulla  12.  IX.  20,  lyseol.  Stig  Wasa- 
stjerna.  —  Perisoreus  infaustus:  Luvia  2.  XII.  17,  leht.  E.  W.  Suomalai- 
nen; Hauho  4.  V.  22,  O.  C.  —  Muscicapa  grisola:  kaksoismuodostus,  Fred- 
riksberg 2.  VII.  1920,  tri  R.  Forsius.  —  M.  atricapilla:  ef,  Tammisaari 
9.  V.  22,  yliopp.  K.-E.  Sundström.  —  Bombyciphora  garrula:  2  kpl.,  Porvoon 
pit.  16.  XI.  21,  postelj.  A.  W.  Alkio.  —  Hirundo  rustica:  2  kpl.,  juv.,  spriissä, 
Sipoo,  Korpholmen  VI.  20,  maist.  I.  Välikangas;  juv.,  spriissä,  Tvärminnen 
zool.  asema  9.  VII.  21,  prof.  A.  Luther.—  Strisores:  Cypselus  apus:  ef, 
Hämeenlinna  9.  VIII.  21,  O  C;  (?,  Pori  18.  V.  15,  leht.  E.  W.  Suomalai- 
nen. —  Scansores:  Picus  canus:  Luvia  20.  X.  13,  leht.  E.  W.  Suomalainen; 
9,  Lammi  30.  XII.  21,  O.  C.  —  Deudrocopus  major:  ef,  juv.,  Hämeenlinna 

16.  VIII.  21,  O.  C;  ef,  Uskela  17.  X.  21,  tri  U.  Einola;  juv.,  Köyliö  10. 
VIII.  21,  leht.  E.  W.  Suomalainen;  Santahamina  4.  XII.  21,  kapt.  I.  For- 
sius; 2,  Vanaja  10.  11.22,  O.  C;  2,  Kirkkonummi  28.  III.  22,  tilanomist. 
H.  Linden;  ef,  Vanaja  19.  III.  22,  O.  C;  Kouvola  14.  III.  22,  ost.  —  D. 
minor:  Hämeenlinna  17.  VI.  21,  O.  C;  ef,  Espoo,  Köklaks  24.  IX.  21, 
ost.  —  Picoides  tridactylus:  ef,  Vanaja  13.  XI.  21,  O.  C.  —  Raptatores: 
Circus  cyaneus:  ef,  Lumijoki  20.  VIII.  21,  tri  Tor  Ekman;  ef,  juv.,  Hel- 
singin  pit.,  Linna  26.  VIII.  20.  hra  S.  Stockmann.  —  C.  macrourus:  ef, 
ad.,  Kirkkonummi  19.  IV.  21,  agr.  G.  Holmberg.  —  C.  aeruginosus:  Janak- 
kala  16.  VIII.  21,  yliopp.  E.  Nordensvan;  munapesye,  Äyräpäänjärvi 
15.  V.  21,  tilanomist.  E.  K.  Krause.  —  Cerchneis  tinnunculus:  Vanaja 
3.  VII.  21,  O.  C;  2,  Pori  13.  IV.  14,  leht.  E.  W.  Suomalainen.  —  Astur 
palumbarius:  juv.,  Pernå  5.  XI.  21,  hra  S.  Träskelin;  2,  Renko  19.  XI.  21, 
O.  C:  Hausjärvi  4.  XII.  21,  arkkitehti  C.  Lindgren;  Kirkkonummi  XII.  21, 
ost.;  Vanaja  6.  1.22,  O.  C;  2,  Snappertuna  4.  1.21,  yliopp.  K.-E.  Sund- 
ström; Siuntio  13.11.22,  ost.  —  Accipiter  nisus:  ef,  Hämeenlinna  13. 
VIII.  21,  O.  C;  Espoo  18.  IX.  21,  ost.  —  Buteo  bnteo  intermedius:  Mänttä 

17.  VI.  21,  metsästysneuvoja  L.  Ventola.  —  Pernis  apivorus:  Vanaja, 
Hattelmala  14.  VII'.  21,  O.  C;  Hattula,  Koskenkylä  15.  VIII.  21,  O.  C; 
Porkkala  2.  IX.  21,  ost.  —  Asio  otus:  juv.,  Viipuri,  Karhusuo  19.  VI.  21, 
lääket.  kand.  E.  Thuneberg;  ef,  Hämeenlinna  4.  VIII.  21,  O.  C;  Kirkko- 
nummi,  Ingvaldsby  30.  IX.  21,  tilanomist.  H.   Linden;  2  kpl.  luurankoja, 


13.  V.  1922.      Vuosikcrtomus  eläintieteellisistä  kokoelmista.  235 

Korkeasaaren  eläintarha  21.  XI.  21;  Parainen  30.  III.  22,  maist.  B.  Geit- 
lin.  —  Asio  accipitrinus:  $,  Vanaja  4.  VII.  21,  ef,  juv.,  samoin  l.VIII. 
21,  O.  C;  ef,  Hattula  9.  VIII.  21,  O.  C;  Oulunkylä  9.  IX.  21,  hra  E.  Lec- 
sander;  ef,  Muola  10.  IX.  21,  tilanomist.  E.  K.  Krause;  luuranko,  Korkea- 
saaren eläint.  1.21.  —  Surnia  ulula:  Pori  20.  X.  21,  leht.  E.  W.  Suoma- 
lainen;  Porkkala,  Rönnskär  28.  X.  21,  tri  I.  Hortling;  Porvoon  pit,  Eknäs 

23.  XI.  21,  postelj.  A.  W.  Alkio.  —  Glaucidium  passerinum:  Vanaja  18.  X. 
21,  O.  C;  $',  Siuntio  21.  XI.  21,  tri  B.  Åström;  Vanaja  11.  11.22,  O.  C.  — 
Nyctala  tengmalmi:  9,  Vanaja,  Aulanko  27.  X.,  O.  C;  Porvoon  pit. 
13.  XI.  21,  samoin  21.  XI.  21,  postelj.  A.  W.  Alkio;  £,  Kirkkonummi 
21.  1.21,  ost.;  ef,  Kirkkonummi  1.  11.22,  ost.;  Vanaja  12.  11.22,  O.  C; 
$,  Sääksmäki  18.  IV.  22.  —  Syrnium  uralense:  Akaa  14.  XI.  21,  ost.  (leht. 
E.  W.  Suomalaisen  välit.).  —  Gyrantes:  Columba  palumbus:  pesä,  Vanaja 
7.  V.  22,  O.  C.  —  Rasores:  Lyrarus  tetrix:  9-,  var.,  Salmi  XII.  21,  liikem. 
Breitenstein;  ef,  var.,  Töysä  5.  I.  22,  ost.  (maist.  E.  Merikallio).  —  Lyrurus 
tetrix  x  Tetrao  urogallus:  Tuulos  6.  XI.  21,  O.  C;  Asikkala  XI.  21,  ost.  — 
Perdix  perdix:  2  efef,  Nakkila  20.  XII.  15,  leht.  E.  W.  Suomalainen.  — 
Cursores:  Grus  grus:  Akaa  21.  IV.  22,  ost.  —  Fulica  atra:  $,  juv.,  Vanaja, 
Hattelmalanjärvi  l.VIII.  21,  O.  C;  $,  Kirkkonummi,  Lappböleträsk 
1.  VIII.  21,  kapt.  A.  Bajakin;  Hauho,  Kirrinen  8.  X.  21,  O.  C;  munapesye, 
Äyräpäänjärvi  15.  V.  21,  tilanomist.  E.  K.  Krause.  —  Vanellus  vanellus: 
9-,  Pernå,  Hagaböle  20.  IV.  21,  hra  E.  Roselius;  ef,  Vanaja  4.  VII.  21,0.  C; 
ef,  Pori  19.  V.  15,  leht.  E.  W.  Suomalainen;  2  kpl.,  luuranko  &  konserv.,  Hki, 
Sörnäs  13.  IV.  22,  intend.  R.  Palmgren;  Tikkurila  16.  IV.  22,  tri  H.  Haegg- 
ström.  —  Arenaria  interpres:  Porkkala  15.  V.  21,  maist.  B.  Geitiin;  Q,  Pori 

24.  VI.  13,  leht.  E.  W.  Suomalainen.  —  Tringa  alpina:  Porkkala  15.  V.  21, 
maist.  B.  Geitiin;  Santahamina  16.  IX.  21,  kapt.  I.  Forsius.  —  T.  maritima: 
Kallbåda-grund  9.  X.  21,  maist.  B.  Fabritius.  —  Totanus  littoreus:  Vanaja, 
Hattelmalanjärvi  l.VIII.  21,  O.  C.  —  Numenius  arcuatus:  $,  Pori  16. 
V.  15,  leht.  E.  W.  Suomalainen;  juv.,  Vanaja  1.  V.  22,  O.  C.  —  Gressores: 
Ardea  cinerea:  ef,  Käkisalmi  2.  VIII.  21,  kapt.  Kainuvaara  (Korkeasaaren 
eläintarhan  välityksellä).  —  Botaurus  stellaris:  munapesye,  Äyräpäänjärvi 
15.  V.  21,  tilanomist.  E.  K.  Krause.  —  Lamellirostres:  Cygnus  cygnus: 
juv.,  Hauho  9.  XII.  21;  juv.,  Tyrväntö  12.  XII.  21,  O.  C.  —  Branta  ber- 
nicla:  Santahamina  6.  X.  21,  kapt.  I.  Forsius;  juv.,  Porkkala  XI.  21,  ost. 
—  Spatula  clypeata:  O,  Snappertuna,  Busö  3.  VI.  21,  tri  E.  Nyberg.  — 
Anas  penelope:  3  kpl.,  juv.,  Hattula  l.VIII.  21,  O.  C;  juv.,  Renko,  Oja- 
järvi  24.  VIII.  21,  O.  C.  —  A.  crecca:  2  kpl.,  Renko  4.  IX.  21,  O.  C;  juv., 
Hattula,  Lehijärvi  13.  XI.  21,  O.  C.  —  Nyroca  juligula:  ef,  Helsingin  saa- 
risto  13.  XI.  21,  maist.  E.  Merikallio.  —  N.  marila:  Kallbåda-grund  10. 
X.  21,  ost.;  ef,  ost.  Helsingin  torilta  15.  XI.  21,  maist.  E.  Merikallio.  — 
N.  ferina:  pesye  munia,  Helsinki,  Vanhankaup.  lahti  11.  V.  21,  yliopp. 
K.-E.  Sundström;  2  kpl.,  juv.,  Vanaja,  Hattelmalanjärvi  1.  VUI.  21,  O.  C; 
ef,  Suomenlinna  11.  XI.  21,  kapt.  I.  Forsius.  —  Oidemia  fusca:  juv.,  Makilo. 


236  Vuosikertomus  eläintieteellisistä  kokoelmista.       13.  V.  1922. 

Vitgrund  9.  VII.  21,  tri  I.  Hortling.  —  O.  nigra:  ef,  Janakkala,  Kernaala 
1.  VIII.  21,  O.  C;  2  kpl.,  rf,  9,  Söderskär  8.  X.  21,  tri  E.  Nyberg;  juv., 
Janakkala,  Tervakoski  11.  XI.  21,  O.  C.  —  Clangula  clangula:  Q.,  juv., 
Hausjärvi  13.  VIII.  21,  O.  C;  g,  Espoo,  Köklaks  4.  X.  21,  hra  H.  Lind- 
fors; juv.,  Tuulos  6.  XI.  21,  O.  C.  —  Hareida  hyemalis:  juv.,  Sipoo,  Norr- 
kulla 31.  X.  21,  tri  I.  Hortling;  juv.,  Sääksmäki  11.  XI.  21,  O.  C.  —  Soma- 
teria  mollissima:  ef,  Jussarö  2.  VI.  21,  tri  E.  Nyberg.  —  Mergus  senator: 
V,  juv.,  Vanajavesi  4.  VIII.  21,  O.  C.  —  S  t  eg  a  n  o  po  des:  Phalacrocorax 
carbo:  Helsinki,  Hundörn  1.  VI.  21,  ost.;  Makilo  9.  XI.  21,  tri  I.  Hort- 
ling.— Longipennes:  Sterna  hirundo:  ef,  Porin  saaristo  10.  VII.  13,  leht. 
E.  W.  Suomalainen.  —  Sterna  macrura:  ef,  Porkkala  9.  VII.  21,  tri  I. 
Hortling;  ef,  Jussarö  3.  VI.  21,  yliopp.  K.-E.  Sundström;  juv.,  Porin  saa- 
risto VII.  13,  5  kpl.,  samoin  VI— VII.  21,  leht.  E.  W.  Suomalainen.  — 
Larus  ridibundus:  ef,  Helsinki,  Vallisaari  14.  VII.  21,  kapt.  Eklund.  — 
L.  canus:  Hflsinki,  Pohjoissatama  19.  XII.  19,  maist.  Öhman  -  L.  fuscus: 
9,  juv.,  Sääksmäki  15.  VIII.  21,  O.  C.  —  Stercorarius  parasiticus:  Pork- 
kala, n.  11.V.21,  ost.;  Porkkala  21.  V.  21,  maist.  B.  Geitlin.  —  Urinatores: 
Colymbus  cristatus:  ef,  Hattula,  Vanajavesi  20.  VIII.  21,  O.  C;  juv.,  spriissä, 
Tuusula  26.  VII.  21,  lyseol.  O.  Järnefelt;  Vanaja  6.  XI.  21,  O.  C.  —  Uri- 
nator aretieus:  Helsinki,  Iso-Mjölö  1.  XI.  21,  kenraali  E.  Kivekäs.  —  U. 
stellatus:  2  kpl.,  ef  &  2,  Vanaja  3.  VIII.  21,  O.  C;  9,  Kalvola  19  VIII. 
21,  O.  C;  värimuunn.,  Porkkala  2.  X.  21,  tri  I.  Hortling.  —  Uria  grylle: 
9,  Tvärminne,  Storsundsharun  3.  VIII.  21,  yliopp.  K.-E.  Sundström; 
Sipoo,  Norrkulla  31.  X.  21,  tri  I.  Hortling;  Pori  8.  VII.  13,  leht.  E.  W.  Suo- 
malainen. —  Alle  alle:  Sipoo,  Norrkulla  13.  XI.  21,  ost.  —  Alca  torda: 
Porkkala  16.  V.  21,  maist.  B.  Geitlin;  Obbnäs,  Höghamn  9.  VII.  21,  tri  I. 
Hortling;  juv.,  Santahamina  25.  X.  21,  kapt.  I.  Forsius. 

Pisces:  Teleostei.  Acantho pterygii:  Perca  fluviatilis:  Tvärminne, 
Bysundet  13.  VII.  20,  maist.  Curt  Segerstråle;  1  näyte,  juv.,  Päijänne  26. 
X.  21,  tilanomist.  S.  Ylänen.  —  Acerina  cernua:  2  kpl.,  Jaakkima,  Laa- 
tokka  9.  VIII.  21,  opett.  Olga  Ahoniemi;  9  kpl.,  Tvärminne,  Gloviken, 
tri  Gunnar  Ekman;  9  kpl.,  Suomussalmi  28.  IX.  21,  prepar.  O.  Sorsakoski; 
Oulu  9.  VI.  21,  leht.  K.  Metsävainio;  Simojoki,  Mertakoski  9.  X.  21,  tilan- 
omist. J.  Heikkilä.  —  Cottus  gobio:  Karttula,  Kaltiojärvi  10.  VII.  21,  2  kpl., 
samoin,  Rasvanki  17.  VIII.  21,  opett.  Elsa  Karttunen;  2  kpl.,  Saarijärvi, 
Lannevesi  VIII.  21,  opett.  Miina  Anttila;  7  kpl.,  Asikkala,  Kalkkisten- 
koski  7.  VII.  21,  lyseol.  T.  Nimander;  Koivistonsalmi  3.  XI.  10,  Kalastus- 
hallitus;  lehtori  L.  Helteen  välityksellä:  60  kpl.,  Jyväskylä,  Tuomiojärvi 
20-25.  VIII.  21,  lyseol.  Y.  Soini,  M.  Huttunen  &  A.  Blomstedt;  7  kpl., 
Jämsä,  Päijänne  10.  IX.  21,  lyseol.  T.  Seppänen;  25  kpl.,  Päijänne,  Edes- 
salo,  kes.  1921  lyseol.  M.  Hämäläinen;  43  kpl.,  Keiteie,  kes.  1921,  lyseol. 
A.  Hakonen  sekä  14  kpl.,  Rautalampi,  Licsvesi,  kes.  1921,  lyseol.  W.  Put- 
tonen;  3  kpl,  Sysmä,  Päijänne  26.  X.  21,  tilanomist.  S.  Ylänen;  5  kpl., 
Luopioinen  Kukkianjärvi  25.  VIII.  21,  maist.  V.  Korvenkontio;  5  kpl., 
Simojoki,  Mertakoski   XI — X.  21.  tilanomist.  J.   Heikkilä;  7  kpl.,  Rauta- 


13.  V.  1922.       Vuosikertomus  eläintieteellisistä  kokoelmista.  237 

lampi,  Hannulankoski  VIII.  21;  6  kpl.,  samoin,  Kynsivesi;  11  kpl.,  samoin, 
Siika-  ja  Taikinaisenkoski  kes  1921,  maist.  A.  Pynnönen.  —  C.  poecilopus: 
3  kpl.,  Jaakkima,  Laatokka  X.  1894;  3  kpl  ,  samoin,  IX.  1897,  Kalastus- 
hallitus;  Suomussalmi,  Kylmäjärvi  18  IX.  21,  prepar.  A.  Sorsakoski.  — 
C.  scorpius:  Helsingin  ulkop.  27.  X.  21,  yliopp.  P.  Blomgren.  --  C.quadri- 
cornis:  Lounais-Snomen  saaristo,  helmik.  22,  O.  C  ;  4  kpl.,  Raahen  ulko- 
satama  9.  VI.  21,  maist.  Y.  Vuorentaus.  -  Gasterosteus  aculeatus:  9  kpl., 
Jaakkima,  Laatokka  9— 20.  VIII.  21,  opett.  Olga  Ahoniemi;  2  kpl.,  Oulu, 
oja,  14.  VI.  21,  leht.  K-  Metsävainio;  1  näyte,  Lounais-Suomen  saaristo 
11.22,  O.  C.  —  G.  pungitius:  2  kpl.,  Asikkala,  Kalkkistenkoski  7.  VII.  21, 
lyseol.  T.  Nimander;  2  kpl.,  Oulu,  oja  14.  VI.  21,  leht.  K-  Metsävainio.  — 
Spinachia  spinachia:  Porkkala,  Järvö  1.  VIII.  20,  hra  W  Åhman. 
Gobius  sp :  Tvärminne,  Krogarviken  25.  VIII.  21,  prof.  A.  Luther.  — 
Cyclopterus  lumpus:  Snappertuna,  Nothamn  V.  21,  yliopp  K-E-  Sund- 
ström. —  Anacanthini:  Lota  vulgaris:  Sysmä,  Päijänne  26.  X.  21,  tilan- 
omist.  S.  Ylänen;  juv.,  Rautalampi,  kes.  21,  maist  A.  Pynnönen.  —  Pleuro- 
nectes  flesus:  värimuunnos,  Porkkala  8.  VII.  21,  maist.  V.  Korvenkontio. 
—  Physostomi:  Cobitis  barbatula:  Karttula,  Kalliojärvi  10  VII.  21;  sa- 
moin, Hirvijärvi  17.  VII.  21;  2  kpl.,  samoin,  Rasvanki  17.  VIII.  21,  opett. 
Elsa  Karttunen;  3  kpl.,  Asikkala,  Kalkkistenkoski  15.  VIII.  21,  lyseol. 
T.  Nimander;  5  kpl.,  Jyväskylä,  Tuomiojärvi  20— 25.  VIII.  21,  lyseol. 
Y.  Soini  &  M.  Huttunen;  10  kpl.,  Laukaa,  Saravesi  VIII.  21,  lyseol.  A. 
Salmenkivi  (leht.  L.  Helteen  välit.);  7  kpl.,  Sysmä,  Päijänne  26.  VII.  21, 
tilanomist.  S.  Ylänen;  Oulu,  puro  13.  VI.  21,  leht.  K  Metsävainio;  2  kpl., 
Simojoki,  Mertakoski  IX— X.  21,  tilanomist.  J.  Heikkilä;  4  kpl.,  Rauta- 
lampi, Hannulankoski  VIII.  21,  2  kpl  ,  samoin,  Kynsivesi  VIII.  21,  16  kpl., 
samoin,  Siika-  ja  Taikinaisenkoski,  kes.  21  maist.  A.  Pynnönen.  —  Phoxi- 
nus  aphya:  2  kpl.,  Asikkala,  Kalkkistenkoski  7.  VIII.  21,  lyseol.  T.  Niman- 
der; Oulu,  oja  14.  VI.  21,  leht  K-  Metsävainio.  —  Saimo  sp.:  1  näyte,  embr. 
&  juv.,  Vääksyn  kalanhautomo  28.  IV.  21,  tilanomist.  S  Ylänen;  juv., 
Rautalampi,  kes.  21,  maist.  A.  Pynnönen.  —  Leuciscus  rutilus:  1  näyte, 
juv.,  Päijänne  26.  X.  21,  tilanomist.  S.  Ylänen.  —  L.  erythrophthalmus: 
1  näyte,  Tvärminne,  Bysundet  13.  VII.  20,  maist.  Curt  Segerstråle.  —  L. 
grislagine:  2  kpl.,  Tvärminne  1920,  maist.  Curt  Segerstråle.  —  Abramis 
sp.:  1  näyte,  juv.,  Päijänne  26.  X.  21,  tilanomist.  S.  Ylänen.  —  Osmerus 
eperlanus:  2  kpl.,  Jaakkima,  Laatokka  3.  VIII.  21,  opett.  Olga  Ahoniemi; 
1  näyte,  Päijänne  26.  X.  21,  tilanomist.  S.  Ylänen.  —  Coregonus  lavaretus: 

1  näyte,    embr.    &    juv.,    Vääksyn   kalanhautomo   28.  IV.  21,   tilanomist 
S.  Ylänen;  f.  megalops,  3  kpl.,  Loppi,  Kartjärvi,  jouluk.  21,  O.  C.  —  C.  albula 

2  näytettä,  embr.  &  juv.,  Vääksyn  kalanhautomo  28.  IV.  21,  tilanomist. 
S.  Ylänen;  2  kpl.,  Jaakkima,  Laatokka  9.  VIII.  21,  opett.  Olga  Ahoniemi. 
■ —  Belone  vulgaris:  $,  Piikkiö,  Harfvarö  24.  V.  21,  $,  Kemiö,  Tolfnäs 
25.  V.  21,  leht.  C.  W.  Fontell.  —  Anguilla  vulgaris:  Porvoo,  Orrbyfjärd 
V.  22,  ost. —  Cyclostomi:  Petromyzon  branchialis:  juv.,  Karttula,  Kallio- 
järvi  10.  VII.  21,  opett.   Elsa   Karttunen. 


238  Årsberättelse  över  de  entomologiska  samlingarna.      13.  V.  1922. 

Arachnoidea:]    8   näytettä  pesiä. 

Crustacea:  Chiridothea  entomon:  1  näyte,  Raahen  ulkosatama  9.  VI. 
21,  maist.  Y.  Vuorentaus.  —  Astacus  fluviatilis:  Fennia  kes.  1921,  tullin- 
hoitaja   R.   Staudinger. 

Vermes:  Ligula  sp.,  1  näyte,  Sysmä  (Abramis  bräma)  26.  X.  21,  tilan- 
omistaja   S.   Ylänen. 

Intendenten  för  de  entomologiska  samlingarna,  t.  f.  kustos 
Richard  Frey,  avgav  följande  Årsberättelse  rörande  de 
entomologiska  samlingarna  1921  —  1922. 

Under  det  gångna  verksamhetsåret  har  assistenten,  dr. 
U.  S  a  a  1  a  s  bearbetat  och  ordnat  coleopterlarvsamlingen  samt 
uppställt  de  biologiska  samlingarna.  T.  f.  amanuensen,  mag. 
W.  Hellen  har  reviderat  särskilda  inhemska  coleoptergrupper, 
bl.  a.  familjen  Elateridae.  Mag.  K.  J.  V  a  1 1  e  har  granskat  och 
inställt  i  samlingarna  det  nytillkomna  odonatmaterialet.  Stud. 
J.  L  i  s  t  o  och  N.  Kanerva  hava  slutfört  nyuppställningen 
av  de  inhemska  microlepidoptererna.  T.  f.  kustos  har  under- 
kastat empididsläktet  Rhamphomyia  en  revision. 

Kapten  I.  F  o  r  s  i  u  s  har  genomgått  och  delvis  bearbetat 
det  inhemska  gallherbariet.  Dr.  F.  Heikertinger  i  Wien 
har  till  granskning  erhållit  en  del  inhemska  Haiticider.  Dr. 
J.  M  ii  1 1  e  r  i  Triest  har  till  bearbetning  erhållit  några  kritiska 
Dyschirius-fonmr. 

De  inhemska  insektsamlingarnas  ökning  under  det  senaste 
verksamhetsåret  framgår  av  följande  tabell: 

Odonata      77  exx. 

Orthoptera 25  » 

Corrodentia    5  » 

Anoplura   2  »    +1   prov 

•  Coleoptera 1 ,849  »    +  1       » 

Strepsiptera   4  » 

Hymenoptera     655  »                +4  nummer 

Neuroptera    9  » 

Trichoptera    12  » 

Lepidoptera   676  » 

Diptera 685  »    +1  prov-f-49  numm. 


13.  V.  1922.      Årsberättelse  över  de  entomologiska  samlingarna.  239 

Aphaniptera 6  exx.     1  prov. 

Hemiptera      26      » 

Homoptera     5     » 

Diverse 50     » 

Summa  4,086  exx. +4  prov+53  numm. 

De  entomologiska  samlingarnas  tillväxt,  som  enbart  till- 
kommit genom  gåvor,  framgår  av  nedanstående  detaljerade 
sammanställning.  Ur  denna  framgår  även,  att  under  detta  år 
ha  influtit  inalles  57  för  faunan  resp.  samlingarna  nya  arter, 
nämligen  bland  Coleoptera  20,  Hymenoptera  7,  Neuroptera  2, 
Lepidoptera  18  (därav  1  för  vetenskapen  ny),  Diptera  7  (därav 
5  för  vetenskapen  nya),  Hemiptera  1,  Homoptera  2.  Sällskapet 
står  för  dessa  ävensom  för  en  del  andra  nedan  angivna,  särskilt 
värdefulla  gåvor  i  speciell  tacksamhetsskuld  till  forstm.  Th. 
Clayhills,  med.  kand.  O.  Fabricius,  dr.  R.  Forsius,  disponent 
Th.  Grönblom,  stud.  N..  Kanerva,  stud.  V.  Karvonen,  lektor 
R.  Krogerus,  hr  V.  Lampe,  stud.  Håk.  Lindberg,  mag.  E. 
Lindqvist,  stud.  J.  Listo,  med.  kand.  E.  Löfqvist,  forstm.  J. 
Montell,  stud.  A.  Nordman,  arkitekt  G.  Stenius,  elev  G.  Åberg 
samt  hr  A.  Thesleffs  sterbhus  och  Helsingfors  Entomologiska 
Bytesförening. 

Odonata.  10  exx.,  Viborg,  A.  Thesleffs  sterbhus;  40  exx.,  norra  Fin- 
land, forstm.  C.  Munsterhjelm;  9  spp.  i  14  exx.,  H:fors  Entom.  Bytesför.; 
5  exx.,  N  o.  Ik,  lekt.  R.  Krogerus;  4  exx.,  Ik,  lekt.  A.  Pulkkinen;  3  exx., 
Kiviniemi,  hr  Näätänen.  —  Aeschna  serrata,  H:fors,  stud.  J.  Listo. 

Orthoptera.  8  spp.  i  22  exx.,  H:fors  Entom.  Bytesför.  —  Panchlora 
viridis,  import.,  H:fors,  med.  kand.  O.  Fabricius.  —  Chelidoptera  brachy- 
ptera  f.  macr.,  2  exx.,  Polvijärvi,  forstm.  J.  Carpelan. 

Corrodentia.  1  ex.,  Impilahti,  lekt.  R.  Krogerus.  —  Troctes  divinato- 
rius,  4  exx.,  Degerö,  mag.  E.  Pipping. 

Anoplura.  Pediculus  capitis,  P.  vestimenti  o.  Phthirius  pubis,  preparat, 
H:fors,  dr.  R.  Forsius.  —  Haematopinus  suis,  2  exx.,  Nystad,  aman.  W. 
Hellen. 

Coleoptera.  1,400  exx.,  Viborg,  A.  Thesleffs  sterbhus;  7  exx.,  Runsala, 
forstm.  Th.  Clayhills;  35  spp.  i  37  exx.,  Ik,  rekt.  R.  Krogerus;  70  exx.,  E. 
Spåre  o.  E.  Löfqvist;  171  spp.  i  301  exx.,  H:fors  Entom.  Bytesför.;  1  prov 
larver,  Kangasala,  hr  S.  Ylänen.  —  Dyschirius  impunctipennis,  ny  för  fau- 


240  Årsberättelse  över  de  entomologiska  samlingarna.      13  V.  1922. 

nan,  Metsäpirtti,  rekt.  R.  Krogerus.  —  Dytiscus  latissimus,  2  exx.,  Puo- 
lanka  o.  Haukipudas,  mag  K.  Metsävainio.  —  Anthobiurn  sorbi,  ny  för 
faunan,  Impilahti,  rekt.  R.  Krogerus.  —  Xylodromus  concinnus  ab.  äter, 
n.  ab.,  H:fors,  aman.  W.  Hellen.  —  Oxypoda  longipes,  Loppi,  stud.  J.  Listo. 

—  O.  testacea,  ny  för  faunan,  Kontiolahti,  stud.  Håk.  Lindberg.  —  Neu- 
raphes  parallelus,  Pyhäjärvi,  rekt.  R.  Krogerus.  —  Orthoperus  atomarius, 
ny  för  faunan,  H:fors,  stud.  J.  Listo  o.  dr.  R.  Frey.  —  Cercyon  obsoletus, 
ny  för  faunan,  Vichtis,  stud.  Håk.  Lindberg.  —  Osmoderma  eremita,  Run- 
sala,  mag.  O.  Nylund.  —  Cetonia  aurata  ab.  valesiaca,  Brandö  Ab,  stud. 
A.  Nordman.  —  Agrilus  roberti,  ny  för  faunan,  H:fors,  mag.  E.  Lindqvist. 

—  Athous  mutilatus,  ny  för  faunan,  Runsala,  disp.  Th.  Grönblom.  —  Anthi- 
cus  sellatus  ab.  humeralis,  n.  ab.,  Kexholm,  rekt.  R.  Krogerus.  —  Notoxus 
monoceros  ab.  laternaculata,  H:fors,  dr.  R.  Forsius.  —  Xylophilus  nigrinus, 
ny  för  faunan,  hr  V.  Lampe.  —  X.  pentatomus,  ny  för  saml.,  Pyhäjärvi, 
rekt.  R.  Krogerus.  —  Asemum  striatum  ab.  agreste,  H:fors,  dr.  R.  Forsius. 

—  Pogonoclierus  hispidus,  ny  för  faunan,  arkit.  G.  Stenius.  —  Mesosa  myops, 
Pargas,  stud.  A.  Nordman.  —  Apion  spencei,  Impilahti,  rekt.  R.  Kroge- 
rus. —  Balaninus  nucum,  Finström,  arkit.  G.  Stenius.  —  Trachyphloeus 
spinimanus,  Bagous  glabrirostris  v.  collignensis,  Elleschus  scanicus  ab.  palli- 
designatus,  Ceutorrliynchus  pulvinatus,  C.  hampei,  C.  ignitus,  alla  nya  för 
faunan,  fr.  Ik,  rekt.  R.  Krogerus.  —  C.  figuratus,  Loppi,  stud.  J.  Listo.  — 
Otiorrhynchus  sulcatus,  2  exx.,  Suoniemi,  hr  B.  J.  Elfving.  —  Rhynchites 
turbatus,  Lojo,  dr.  R.  Frey.  —  Cryptocephalus  io-punctatus  ab.  bavarae, 
ny  för  faunan,  stud.  J.  Listo.  —  Exochomus  flavipes,  ny  för  faunan,  Teri- 
joki,   hr   V.    Lampe. 

Strepsiptera.     4  exx.  stylopiserade  bin,  Pärnå,  lekt.  Å.  Nordström. 

Hymenoptera.  250  exx.,  Viborg,  A.  Thesleffs  sterbhus;  5  exx.,  Ta  o. 
Ik,  rekt.  R.  Krogerus;  3  exx.,  med.  kand.  E.  Löfqvist;  75  spp.  i  85  exx., 
H:fors  Entom.  Bytesför.;  6  exx.,  Polvijärvi,  forstm.  V.  Sandström;  3  exx., 
Iisalmi,  häradsh.  Bj.  Wasastjerna;  280  exx.,  norra  Finland, forstm.  C.  Munster- 
hjelm.  —  Hartigia  xanthostomus,  ny  för  faunan,  Geta,  med.  kand.  E.  Löf- 
qvist. —  Megarhyssa  superba,  Hattula,  rekt.  R.  Krogerus.  —  Hybothorax 
graffi  fr.  Kexholm,  Lithomastix  truncatella  o.  Trichogramma  piniperdae 
fr.  Karislojo,  dr.  R.  Forsius.  —  Passaloecus  corniger,  3  exx.,  Pärnå  o.  Karis- 
lojo,  lekt.  Å.  Nordström.  —  Nomada  argentata,  Dasypoda  plumipes  i  2  exx., 
Duf ourea  vulgaris  i  2  exx.,  Andrena  nigriceps,  alla  nya  för  faunan  resp. 
saml.,  Andrena  tibialis  i  2  exx.,  A.  cetii,  Mellinus  sabulosus,  Ceratocolus 
alatus,  Oxybelus  bipunctatus  i  2  exx.,  Dinetus  pictus,  alla  fr.  Ik,  dr.  R.  For- 
sius. —  Andrena  xanthura,  lateral  hermafrodit,  Pärnå,  lekt.  Å.  Nord- 
ström. 

Neuroptera.  2  exx.,  Karislojo,  rekt.  R.  Krogerus;  2  spp.  i  4  exx.,  H:fors 
Entom.  Bytesför.  —  Chrysopa  tenella,  ny  för  faunan,  Sakkola,  stud.  G. 
Åberg.  —  Chr.  flava,  ny  för  faunan,  Pargas,  stud.  A.  Nordman.  —  Heme- 
robius  4-punctatus,    Kuopio,   kapt.    I.   Forsius. 


13.  V.  1922.     Årsberättelse  över  de  entomologiska  samlingarna.  241 

Trichoptera.     9  exx.,   Geta,  hovrättsausk.   B.  Lingonblad;  3  exx.,  med. 
kand.   E.   Löfqvist. 

Lepidoptera.    200  exx.,  Viborg,  A.  Thesleffs  sterbhus;  21  exx.,  Muonio 
o.  Saana,  forstm.  J.  Montell;  100  exx.,  Dalsbruk  o.  Bromarv,  dr.  E.  F.  Qvarn- 
ström;  159  spp.  i  283  exx.,  H:fors  Entom.  Bytesför.;  5  exx.,  Tvärminne  o. 
Hammarland,  stud.  N.  Kanerva;  9  exx.,  N,  Ta,  Tb,  stud.  J.  Listo.  —  Psori- 
coptera  gibbosella,  2  exx.,  ny  för  faunan,  Runsala,  forstm.  Th.  Clayhills.  — 
Epithectis  pruinosella,  ny  för  saml.,  Thusby,  med.  kand.  E.  Löfqvist.  — 
Platytes  alpinellus,  ny  för  faunan,  Tvärminne,  stud.  A.  Nordman.  —  Nepti- 
cula  trimaculella,  H:fors,  Lithocolletis  coryli,  2  exx.,  Hammarland  o.  Tvär- 
minne, stud.  N.   Kanerva.  —  Lithocolletis  coryli,  L.  sylvella,  L.  tremulae, 
Scoparia  frequentella,  Metzneria  metzneriella,  Argyresthia  glaucinella,   Las- 
peyresia  gallicana,   Tebenna  miscella,  Scirtopoda  herrichieila,  Borkhausenia 
luriäicomella,  Prays  rusticus,  alla  nya  för  för  faunan  resp.  saml.,  Al  o.  N, 
stud.  V.   Karvonen.  —  Acidalia  strigaria,  A.  muricata,  Tvärminne,  stud. 
J.  Listo.  —  Larentia  cognata,  4  exx.,  Runsala,  forstm.  Th.  Clayhills,  o.  1  ex., 
Tvärminne,  stud.  A.  Nordman.  —  Glyphipteryx  forsterella,  ny  för  faunan, 
Bromarv,  stud.  O.  Fabricius.  —  Calamia  lutosa,  5  exx.,  Runsala  o.  Tvär- 
minne, stud.  A.  Nordman.  —  Agrotis  signum,  ny  för  faunan,  Tvärminne, 
stud.  N.  Kanerva.  —   A.  triangulum,  4  exx.,  Pargas  o.  Tvärminne,  studd. 
A.  Nordman  o.  N.  Kanerva.  —  Xanthia  citrago  abb.,  2  exx.,  Dichonia  apri- 
lina  ab.  virgata,  2  exx.,  Scopelosoma  satellitia,  8  exx.,  Runsala,  forstm.  Th. 
Clayhills.  —  Zonosoma  punctaria,  Salebria  formosa,  Kyrkslätt,  elev  T.  Brän- 
der. —  Gortyna  ochracea,  Borgå,  disp.  Th.  Grönblom.  —  Dasychira  abietis, 
Peipohja,  lekt.   E.  W.  Suomalainen.  —  Cerura  furcula,  Pargas,  stud.  A. 
Nordman.  —  Heliothis  dipsaceus,  Sandhamn,  kapt.   I.  Forsius.  —  Aegeria 
montelli  Löfqv.  n.  sp.,  Muonio,  forstm.  J.  Montell.  —  Argynnis  påles,  Kilpis- 
järvi,  forstm.  J.  Montell;  melanistisk  ab.,  Polvijärvi,  forstm.  J.  Carpelan# 

Diptera.  200  exx.,  Viborg,  A.  Thesleffs  sterbhus;  106  exx.,  Ik,  rekt. 
R.  Krogerus;  29  exx.,  Sodankylä  o.  Ivalo,  mag.  F.  Lönnfors;  1  ex.,  med. 
kand.  E.  Löfqvist;  2  exx.,  Polvijärvi,  forstm.  J.  Carpelan;  4  exx.,  Dickurs- 
by,  mag.  Y.  Hukkinen;  10  exx.,  norra  Finland,  forstm.  C.  Munsterhjelm; 
36  spp.  i  52  exx.,  H:fors  Entom.  Bytesför.  —  Mayetiola  destructor,  3  exx., 
Sysmä,  mag.  Y.  Hukkinen.  —  Cecidornyiidae,  4  exx.,  Helsinge,  dr.  R.  For- 
sius; 3  exx.,  H:fors,  stud.  A.  Nordman.  —  Subula  maculata,  Hattula,  lekt. 
A.  Wegelius.  —  Chrysops  divaricatus,  (f,  Pärnå,  lekt.  Å.  Nordström.  — 
Glabellula  arctica,  Kandalakscha,  dr.  R.  Frey.  —  Phthiria  pulicaria,  Björne- 
borg, aman.  W.  Hellen.  —  Arctophila  mussitans,  ny  för  faunan,  Sakkola, 
dr.  R.  Forsius.  —  Eumerus  lunulatus,  6  exx.,  Haapavesi,  mag.  Y.  Hukki- 
nen. —  Microsania  pallipes,  ny  för  faunan,  Esbo,  dr.  R.  Frey.  —  Rhampho- 
myia,  36  spp.  i  172  exx.,  däribland  Rh.  helléni,  Ponoj,  Rh.  chibinensis,  Chi- 
binä,  Rh.  hambergi  o.  Rh.  phanerostigma,  Ponoj,  alla  n.  spp.,  dr.  R.  Frey; 
22  spp.  i  69  exx.,  däribland  Rh.  helléni,  Ponoj,  aman.  W.  Hellen.  — 
Megamerina  loxocerina,  6  exx.,  Mohla,  rekt.   R.    Krogerus.  —  Cryomobia 

16 


242  Vaalit  y.  m.  13.  V.  1922. 

nivicola,  Somero,  forstm.  Th.  Clayhills.  —  Astia  amoena,  Björneborg, 
aman.  W.  Hellen.  —  Drosophila  sp.,  H:fors,  stud.  N.  Kanerva. 

Aphaniptera.  3  exx.,  Viborg,  med.  kand.  E.  Thuneberg;  3  exx.,  H:fors 
Entom.  Bytesför.;  1   prov,  Hoplax,  dr.  P.  Haglund. 

Hemiptera.  8  spp.  i  25  exx.,  H:fors  Entom.  Bytesför.  —  Acanthosoma 
haemorrhoidale ,   ny  för  faunan,  Finström,  arkit.  G.  Stenius. 

Homoptera.  1  ex.,  med.  kand.  E.  Löfqvist.  —  Orthezia  urticae,  2  exx., 
Karislojo,  o.  O.  cataphracta,  2  exx.,  Helsinge  o.  Kajana,  aman.  W.  Hellen. 

Diverse.  50  exx.,  Viborg,  A.  Thesleffs  sterbhus.  —  Cecidier,  2  exx., 
H:fors,  dr.  H.  Buch;  38  exx.,  Ab,  N,  dr.  R.  Forsius;  22  exx.,  dr.  R.  Frey. 

Senjälkeen  toimitettiin  sääntöjen  mukaisesti  v  i  r  k  a  i  1  i- 
j  a  i  n  v  a  a  1  i  t,  ja  valittiin  tällöin  uudestaan  puheenjohtajaksi 
dos.  Alvar  Palmgren,  varapuheenjohtajaksi  prof.  K.  M. 
Levande  r,  sihteeriksi  dos.  K.  L  i  n  k  o  1  a,  rahastonhoita- 
jaksi  prof.  V.  F.  Brotherusja  Hallituksen  jäseneksi  eroamis- 
vuorossa  ollut  prof.  A.  K.  C  a  j  a  n  d  e  r.  Hallituksen  vara- 
jäseniksi  valittiin  prof.  A.  Luther  uudelleen  ja,  prof.  V.  M. 
Linnaniemen  ilmoitettua  poismuuttonsa  paikkakunnalta,  dos. 
H.  F  e  d  e  r  1  e  y.  Yleisten  eläintieteellisten  kokoelmain  inten- 
dentiksi  3:ksi  vuodeksi  eteenpäin  valittiin  uudestaan  maist. 
I.  Välikangas  ja  entomologisten  kokoelmain  intendentiksi 
uudelleen  toht.  R.  Frey.  Tilintarkastajiksi  valittiin  prof. 
F  r  e  d  r.  E  1  f  v  i  n  g  ja  leht.  E.  M  a  1  m  b  e  r  g  ja  varatilintarkas- 
tajaksi  lääkintäneuvos  G.  R.   1  d  m  a  n. 

Upplästes  följande  till  årsmötet  anlända  telegrafiska  häls- 
ningar: (från  Stockholm)  »Vårhälsning  till  Fauna  och  Flora. 
Axel  Arrhenius.»  —  (Kuopiosta)  »Kuopion  Luonnon  Ystäväin 
Yhdistys  lähettää  tervehdyksensä  Fauna-seuran  vuosikokouk- 
seen.» 

Docent  H.  Federley  gav  i  anseende  till  den  instundande 
höst  infallande  100-årsdagen  av  Gregor  Mendels  födelse  en  fram- 
ställning av  Mendels  liv  och  verksamhet. 

Av  mag.  Otto  Andersson  hade  Sällskapet  som  gåva 
fått  emottaga  en  handskrift:  »Anteckningar  i  Ornithologi  gjorda 
under   prof.  C.   R.   Sahlbergs  föreläsningar». 

Å  rektor  M.  Brenners  vägnar  överlämnades  till  Sällskapets 
bildsamling  en  fotografisk  tavla  av  »Svenska  nordpolsfarare  och 


13.  V.  1922.  Wikström.  —  Levander.  243 

deltagare  i  svenska  expeditionen»,  vidare  Wittrocks  Icono- 
theca  botanica  I  &  II  samt  tre  andra  avbildningar  av  natur- 
forskare. 

Lektor  D.  A.  Wikström  hade  insänt  ett  meddelande  om 
ett  fynd  av  Mergulus  alle  i  Lieto  socken,  där  fågeln  anträffats 
i  Yliskulma  by  den  3  januari  1922  av  lyceist  Aaro  Sarpa- 
ranta.  Exemplaret,  som  tagits  av  en  katt,  förvaras  i  Åbo 
finska  lyceums  samlingar. 

Professor  K.  M.  Levander:  Om  förekomsten  av  Mern* 
branipora  i  Ekenässtrakten. 

Som  ett  litet  bidrag  till  kännedomen  om  huru  långt  vår 
vanliga  havsbryozoo,  Membranipora  pilosa  L.  var.  membra- 
nacea  Mull.,  intränger  i  de  inre  skärgårdsvattnen  med  obetydlig 
salthalt,  speciellt  i  Pojoviken,  som  tidigare  varit  föremål  för 
hydrografisk  och  faunistisk  undersökning,  må  följande  meddelas. 

I  min  avhandling  »Zur  Kenntnis  der  Bodenfauna  und  des 
Planktons  der  Pojowiek»  (Fennia,  35,  N:o  2,  1915)  anföres  om 
ifrågavarande  bryozoo,  att  densamma  är  allmän  på  Fucus  och 
strandstenar  vid  Tvärminne  ävensom  överallt  i  den  yttre  skär- 
gårdszonen samt  att  dess  Cyphonautes-terv  blev  funnen  innerst 
på  station  IX,  en  plats  vid  Björnholmen  utanför  sundet  mellan 
Vitsand  och  Gullö,  vilket  sund  utgör  förbindelsen  mellan  Pojo- 
viken-Ekenäsfjärden  och  Finska  viken.  Den  lägsta  salthalt 
hos  vattnet,  där  Cyphonautes-larven  uppträdde,  bestämdes  till 
3°/oo-  Av  ett  förbisett,  men  numera  återfunnet  prov  framgår 
det  emellertid,  att  Membranipora  går  betydligt  längre  in  i  Pojo- 
viken än  ovan  anförts,  nämligen  åtminstone  till  Ekenäs  järn- 
vägsbro. Provet  är  här,  stat.  VII  A,  insamlat  med  bottenämbare 
och  av  mig  tillvarataget  den  5  mars  1912  på  ett  djup  av  5.5  m 
samt  består  av  några  smärre  stenar  överdragna  på  sin  fria  yta 
med  Membranipora-kolomer  jämte  död  Cordylophora  lacustris. 
Vid  tillfället  var  vattnets  salthalt  vid  bottnen  5.io%o  (vid  ytan 
0.07  °/oo)  ocn  temperatur  +  0.96°  C  (vid  ytan  O.290  C)  (Fin- 
ländische  Hydrographisch-Biologische  Untersuchungen,  N:o  12: 
Jahrbuch  1912.  Helsingfors  1913,  sid.  17).  Förekomsten  av 
Membranipora-kolonier  på  bottnen   av  tröskeln   till   Pojoviken 


244  Levander.  —  Wikström.  13.  V.  1922. 

utgör  ett  nytt  exempel  på  en  karakteristisk  djurutbredning: 
en  del  arter  av  marin  härkomst,  vilka  i  den  yttre  skärgården 
uppträda  t.  o.  m.  vid  ytan,  trängas  i  de  inre  vikarna  mot 
djupet,   där  vattnet  är  mindre  utspätt. 

Lektor  D.  A.  Wikström:  Vidare  iakttagelser  om  öron» 
maneten  (Aurelia  a  ur  i  ta). 

Då  jag  sommaren  1921  varit  i  tillfälle  att  förfullständiga 
mina  under  föregående  sommar  (1920)  gjorda  iakttagelser  an- 
gående öronmanetens  förekomst  i  vår  yttre  skärgård,  för  vilka 
redogjorts  i  detta  sällskaps  Meddelanden  (h.  47,  ss.  169 — 173), 
må  det  tillåtas  mig  att  anföra  några  av  de  härunder  vunna 
resultaten. 

Det  första  av  de  i  nämnda  artikel  meddelade  fynden  av  små 
maneter  gjordes  den  2  juli  1920.  Sommaren  1921  var  jag  i  till- 
fälle att  göra  mina  första  exkursioner  till  samma  fyndort,  nämli- 
gen Östersundet  i  Houtskär,  Träskby,  redan  den  8  och  9  juni, 
således  en  hel  månad  tidigare.  Även  nu  vimlade  vattnet  av  små 
maneter  i  och  utanför  vasskanten  vid  vikens  grundare,  norra 
strand.  Dessa  voro  emellertid,  såsom  ju  var  att  vänta,  i  följd 
av  den  en  hel  månad  tidigare  observationstiden,  på  långt  när 
icke  så  utvecklade  som  vid  mitt  första  besök  år  1920.  Fastmer 
voro  de  största  nu  funna  maneterna  i  det  närmaste  av  samma 
dimensioner  som  de  medelstora  exemplaren  i  juli  1920,  och  i  all- 
mänhet kan  man  säga,  att  storleken  nu  i  medeltal  var  ungefär 
hälften  mot  den  i  juli  föregående  sommar,  nämligen  2 — 9  mm  den 
8.  VI.  1921  mot  5—17  mm  den  2.  VII.  1920. 

Såsom  provet  av  den  8  juni  1921  utvisar,  voro  de  små  mane- 
terna av  mycket  växlande  storlek.  De  minsta  mätte  i  diameter 
ca  2  mm,  de  största  ca  9  mm.  Större  än  dessa  stodo  att  finna 
varken  den  8  eller  den  9  juni,  ehuru  jag  korsade  den  tämligen 
stora  viken  i  olika  riktningar.  Antagligen  funnos  sådana  ännu 
alls  icke,  utan  voro  de  små  maneterna  högst  sannolikt  utkläckta 
på  fyndorten  och  representerade  olika  stadier  av  tillväxt,  vilket 
även  antydes  av  deras  mycket  växlande  storlek.  En  ytterligare 
bekräftelse  på  sistnämnda  antagande  vann  jag  vid  undersökning 
med  förstoringsglas  av  levande  exemplar  av  de  minsta  maneterna. 


13.  V.  1922.     Wikström,  Vidare  iakttagelser  om  öronmaneten.  245 

Det  visade  sig  nämligen,  att  dessa  befunno  sig  på 
det  stadium  av  metamorfos,  som  benämnes 
E  p  h  y  r  a.  De  liknade  i  hög  grad  avbildningarna  av  dessa 
stadier  i  Boas  och  Hertwigs  läroböcker  i  zoologi,  t.  ex.  fig.  72, 
n:o  7  och  8,  enl.  M.  Särs,  i  J.  E.  V.  Boas  Lehrbuch  der  Zoologie, 
dritte  Aufl.,  Jena  1901. 

Det  synes  således  knappast  lida  något  tvivel,  att  nämnda 
fyndort,  Östersundet  vid  Träskby  i  Houtskär,  utgör  en  utkläck- 
ningsplats  för   Amelia  aiirita. 

Men  även  vattnen  vid  andra  stränder  av  Houtskär-landet 
tyckas  vara  alstringshärdar  för  maneterna.  Sålunda  gjorde  jag 
i  juni  1921  fynd  av  små  maneter  på  nordvästra  sidan  av  nämnda 
land,  vid  Roslaks  by,  såväl  vid  byns  västra  strand,  som  vettar 
mot  Skiftet,  som  i  den  s.  k.  Roslaksviken,  vilken  ligger  öster  om 
byn.  Vid  en  insamling,  som  gjordes  vid  den  västra  stranden, 
utanför  Mars  hemman,  den  12  juni  1921,  befanns  vattnet  nära 
stranden  inom  vassregionen  vimla  av  små  maneter  av  mycket 
växlande  storlek.  De  minsta  av  de  insamlade  exemplaren  mätte 
här  ca  4  mm,  de  största  ca  10  mm  i  diameter.  Den  vanligast 
förekommande  storleken  var  6 — 7  mm.  I  allmänhet  tycktes 
maneterna  här  vara  något  mera  utvecklade  än  i  Östersundet, 
men  måhända  berodde  detta  på  att  insamlingen  gjordes  4  dagar 
senare.  Längre  än  till  en  storlek  om  9 — 10  mm  i  diameter  hade 
maneterna  icke  heller  å  denna  fyndort  nu  i  början  av  juni  hunnit 
utveckla  sig. 

Såsom  under  sommaren  1920  följde  jag  även  sommaren  1921 
maneternas  vidare  utveckling  på  fyndorterna,  särskilt  vid  Öster- 
sundet och  utanför  Mars  i  Roslaks,  mot  Skiftet,  samt  insamlade 
provexemplar  såväl  i  början  av  juli  som  i  augusti.  Härunder 
kunde  jag  konstatera,  att  deras  tillväxt  skedde  i  det  stora  hela  på 
samma  sätt  som  året  förut.  .  Dimensionerna  i  juli  och  augusti 
voro  ungefär  desamma  som  under  motsvarande  tider  sommaren 
förut.  Exemplarens  inbördes  storlek,  vilken  i  början  varit  myc- 
ket växlande,  blev  även  nu  längre  fram  på  sommaren  mera  lik- 
artad. Likaledes  tycktes  maneterna,  då  de  blivit  större,  för- 
flytta sig  från  strandvattnen  mera  utåt  och  hålla  sig  mera  på 
djupet.    Särskilt  sågos  redan  från  medlet  av  juli  samt  ännu  i 


246  Wikström.  —  Regel.  13.  V.  1922. 

början  av  augusti  stora  skaror  simma  omkring  i  sundet  mellan 
Roslaks  och  Hyppeis  byar,  vilket  sund  i  vardera  ändan  står  i 
förbindelse  med  Skiftet. 

Såsom  slutresultat  av  dessa  under  två  somrar  gjorda  iaktta- 
gelser torde  sålunda  framgå,  att  Amelia  aiirita  med  all  sannolik- 
het utkläckes  åtminstone  vid  stränderna  av  Houtskär-landet. 
Huruvida  den  utveckles  även  i  andra  delar  av  vår  yttre  skär- 
gård, samt  huruvida  den  härifrån  sedan  invandrar  eller  driver 
mot  kusterna  av  fastlandet,  eller  om  även  där  en  utkläckning 
försiggår,  äro  frågor,  som  borde  mana  de  av  saken  intresserade 
till  vidare  undersökningar. 

Professor  Dr.  Konstantin  Regel  (Kowno):  Zur  Flora 
der  Halbinsel  Kola. 

Vorliegende  Notiz  x  biidet  nur  eine  Ergänzung  zu  meiner  im 
Jahre  1916  in  russischer  Sprache  erschienenen  Arbeit, 2  welche 
sich  auf  die  Sammlungen  des  Botanischen  Gartens  zu  St.  Peters- 
burg bezog.  Meine  Schlussfolgerungen  und  Beobachtungen 
von  damals  will  ich  hier  auf  Grund  meiner  Einsicht  in  das  Her- 
barium des  Botanischen   Institutes  zu  Helsingfors  erweitern. 

Wie  ich  in  der  erwähnten  Arbeit  dargelegt  habe,  kommt 
Poa  cenisia  All.  auf  der  Halbinsel  Kola  und  sogar  in  ganz 
Fennoskandia  iiberhaupt  nicht  vor,  wo  sie  durch  die  circum- 
polare  Poa  arctica  R.  Br.  =  Poa  flexuosa  Höst.  ersetzt  wird. 
So  sind  z.  B.  auch  die  im  Herbarium  des  Botanischen  Institutes 
der  Universität  Helsingfors  aufbewahrten  und  auf  Kola 
von  Linden,  Fellman,  Montell,  Klingstedt  gesam- 
melten  Poa  cenisia  sämtlich  zu  Poa  arctica  zu  ziehen.  Auch 
Lindman3  fiihrt  sie  aus  Schwedisch-Lappland  an.  Typische 
Poa  cenisia  habe  ich  in  Petersburg  nur  von  den  Alpen  gesehen. 

Äusserst  polymorph  ist  Glyceria  distans  (L.)  Wahlenb., 
welche    Holmberg   zu  Puccinellia  retroflexa  Holmb.  gezogen 


1  Die  Notiz  wurde   1920  verfasst,  konnte   aber  erst  jetzt  veröffent- 
licht  werden.     Neuere  Literatur  wurde  daher  nicht  berucksichtigt. 

2  Regel,  3aivrkTKH  kt>  (Juiop-fe  cfeBepHou  Poccifi.    Acta  Florae  Rossi- 
cae     II.   1916. 

3  Svensk  Fanerogamflora.    Stockholm  1918. 


13.  V.  1922.  Regel,  Zur  Flora  der  Halbinsel  Kola.  247 

hat.  x  Schon  P  o  h  1  e  hat  fur  Nordrussland  das  Vorhanden- 
sein  von  Glyceria  vaginata  Lge,  einer  nahe  vervvandten  Art,  nach- 
gewiesen,  welche  auf  Kola  am  Meerbusen  von  Kandalaks  von 
N  i  e  m  a  n  n  und  von  P  o  h  1  e  gesammelt  worden  ist.  2  Aber 
auch  die  von  H.  Lindberg  hier  gesannnelten  und  im  Herba- 
rium zu  Helsingfors  unter  dem  Namen  Atropis  retroflexa  =  Pucci- 
nellia  retroflexa  subsp.  borealis  Holmb.  aufbewahrten  Pflanzen 
wiirde  ich  zu  Glyceria  vaginata  Lge  ziehen,  jedenfalls  aber  die 
Pflanzen  aus  Smalsundsvandet  in  der  Lapponia  inarensis,  welche 
von  H.  Lindberg  gesammelt  und  von  Holmberg  als 
»Puccinellia  retroflexa,  närmande  sig  *borealis»  bestimmt  worden 
sind.  Jedenfalls  scheint  die  groenländische  Glyceria  vaginata  Lge 
im  nördlichen  Fennoskandia  eine  weitere  Verbreitungzu  besitzen. 

Glyceria  reptans  (Laest.)  Krok  ist  von  mir  in  Oserko,  Lap- 
ponia tulomensis,  gefunden  worden. 

Rumex  haematinus  Kihlm.,  welche  H.  L  i  n  d  b  e  r  g  als  eine 
Meeresuferform  von  Rumex  auriculatas  ansieht, 3  ist  meiner 
Meinung  nach  identisch  mit  R.  haplorhizus  Czem.,  beschrieben 
von  Turczaninow  im  Bull.  Soc.  Natur,  de  Moscou  XXV, 
dessen  Verbreitungsgebiet  in  Nordrussland  und  Sibirien  liegt. 4 
Auch  die  im  Helsingforser  Herbarium  béfindlichen,  und  von 
Lindberg  und  Brotherus  bei  Kandalaks,  von  K  i  h  1- 
man  zwischen  Pjalitsa  und  Tschapoma,  von  Palmen  im 
Inneren  Lapplands  bei  Kamensk,  von  M  o  n  t  e  1 1  bei  Ponoi 
gesammelten  Pflanzen,  fasse  ist  als  Rumex  haplorhizus  auf.  Rumex 
auriculatus  Wallr.  scheint  eine  mehr  sudlich  verbreitete  Form 
zu   se  in. 

Astragalus  alpinus  L.  kommt  im  nördlichen  Teil  von  Fenno- 
skandia iiberhaupt  nicht  vor,  sondern  wird  hier  durch  Astragalus 
arcticus  Bge  ersetzt. 5  So  gehören  sämtliche  auf  der  Halbinsel 
Kola  gesammelten  und  in  den  Herbarien  zu  St.  Petersburg  und 


1  Siehe     Holmberg,     Släktet     Puccinellia     i    Skandinavien.      Bot. 
Notiser   1916. 

2  Siehe   Regel,    1.   c.   pag.    133. 

3  Lindberg,     Medd.   Soc.   pro   Fauna  et  Flora   Fennica  40,     1914. 

4  Siehe    Regel,  1.   c.   pag    136. 

5  Siehe    Regel,  1.   c.   pag.    144. 


248  Regel,  Zur  Flora  der  Halbinsel  Kola.  13.  V.  1922. 

Helsingfors  mit  dem  Namen  Astragalus  alpinus  bezeichneten 
Pflanzen  zu  Astragalus  arcticus,  welcher  sowohl  in  Fennoskandia, 
als  auch  in  Nordrussland  und  Sibirien  weit  verbreitet  ist.  Beide 
Arten  unterscheiden  sich  durch  den  Bau  ihrer  Bluten.  Bei 
Astragalus  arcticus  sind  die  Flugel  gleich  läng  mit  dem  Schiffchen 
öder  auch  etwas  länger,  und  das  Schiffchen  bedeutend  kiirzer 
als  die  Fahne,  bei  Astragalus  alpinus  hingegen  ist  die  Fahne 
kiirzer  als  die  Flugel,  welche  ihrerseits  kiirzer  als  das  Schiffchen 
sind. 

Allés,  was  auf  der  Halbinsel  Kola  unter  dem  Namen  Matricaria 
inodora  L.  0.  borealis  Hartm.  gesammelt  worden  ist,  gehört, 
meiner  Auffassung  nach,  zur  sibirischen  Matricaria  ambigua 
Ledb.,  wie  ich  es  schon  friiher  dargelegt  habe.  x  So  sind  z.  B. 
die  von  Kola  stammenden,  von  Axelson  und  Borg,  E  n- 
wald  und  K  n  a  b  e,  M  o  n  t  e  1  1,  Fe  11  man,  Kin  linan 
gesammelten  und  im  Herbarium  zu  Helsingfors  aufbewahrten 
Pflanzen  hierher  zu  zählen.  Matricaria  ambigua  ist  ubrigens 
schon  von  N.  J.  Fellman  fur  unser  Gebiet  angefuhrt  worden. 
Auch  kommen  hier  ftbergangsformen,  vielleicht  auch  Hybride, 
zwischen   Matricaria  ambigua  und  Matricaria  inodora  vor. 

Eine  Reihe  auch  bei  uns  weit  verbreiteter  Pflanzen  kommt  auf 
Kola  nur  in  nördlichen  Varietäten  öder  auch  Rassen  vor.  So  ist 
z.  B.  Air  a  flexuosa  L.  hier  hauptsächlich  in  der  var.  montana 
(L.)  Hartm.  verbreitet,  wie  z.  B.  die  Exemplare  aus  Ponoi,  von 
Montell  gesammelt,  aus  Petschenga  von  Fontell  und  aus 
Subowi  von  Brotherus,  welche  sich  im  Helsingforser  Her- 
barium befinden.  Auch  ist  sie  an  der  ganzen  Murmanschen  Kiiste 
verbreitet.  Die  typische  Aira  flexuosa,  welche  im  Gegensatz  zur 
var.  montana  durch  eine  stärker  ausgebreitete  Rispe  und  kleinere, 
bräunliche,  nicht  purpurne  Ährchen  sich  auszeichnet,  wächst 
vorzugsweise  im  Siiden  und  Stidwesten  des  Ländes,  aus  welchen 
Gegenden  in  den  Herbarien  nicht  wenig  Exemplare  vorhanden 
sind,  welche  jedoch  auch  zum  Teil  Ubergangsformen  zwischen 
Hauptart  und  Varietät  darstellen.  Wir  können  letztere  auch 
als  eine  besondere   nordische   Rasse  auffassen. 


1  Siehe    Regel,   1.  c.   pag.    144. 


13.  V.  1922.  Regel,  Zur  Flora  der  Halbinse!  Kola.  249 

Ranunculus  acer  L.  koniint  auf  Kola  recht  selten  vor  und  ist 
vielleicht  nur  durch  den  Menschen  eingeschleppt;  jedenfalls 
ist  als  einheimisch  die  uberall  vorherrschende  Varietät  borealis 
Trautv.  =  propinquus  C.  A.  Mey  v.  hirsuta  Trautv.  zu  be- 
trachten,  welche  man  auch  als  selbständige  Art  auffassen  könnte. ' 

Von  Sorbus  ist  auf  Kola  die  nordische  Rasse  Sorbus  glabrata 
Hedl.  vorherrschend.  Von  Sorbus  aucuparia  L.,  öder  auch 
von  Zwischenformen  zwischen  ihr  und  Sorbus  glabrata  finden 
sich  aus  unserem  Gebiete  Exemplare  aus  folgenden  Orten:  Her- 
barium Helsingfors:  Lutto  gesammelt  von  F  o  n  t  e  1  1;  Her- 
barium St.  Petersburg:  Umba,  Kaschkarantsy,  Kusomen,  Ponoi- 
Dorf,  von  mir  gesammelt.  Sorbus  aucuparia  ist  also  nur  im 
Suden  und  Westen  verbreitet,  während  Sorbus  glabrata  im  ganzen 
iibrigen  Gebiete  vorkommt. 

Prunus  padus  L.  ist  nur  in  der  nordischen  Rasse  borealis 
Schiib.   verbreitet. 

Solidago  virgaurea  L.  dominiert  in  der  nordischen  Varietät 
var.  lapponica  Wahlenberg  2  =  var.  minuta  (L.)  Simmons.  3 

Rumex  acetosa  L.  ist  auf  Kola  viel  seltener,  als  gewöhnlich 
angegeben  wird,  und  nur  auf  von  der  Kultur  stark  beeinflussten 
Wiesen  in  der  Nähe  der  Ortschaften  zu  finden.  Einheimisch 
und  in  natiirlichen,  ursprunglichen  Pflanzenvereinen  vorkom- 
mend  ist  hingegen  Rumex  arifolius  All.,  von  welchem  sich  im 
Helsingforser  Herbarium  Exemplare  vom  Nuortijaur,  leg.  L  i  n- 
d  é  n,  sub  R.  acetosa,  und  von  vielen  anderen  Orten  vorhanden 
sind.  Von  Rumex  acetosa  finden  sich  hier  Exemplare  aus  Kervano 
und  vom  Nuortijaur,  auch  kommt  sie  an  der  ganzen  Sudkuste 
der  Halbinsel  vor. 

Equisetum  arvense  L.  ist  auf  Kola  in  einer  nordischen  Rasse 
verbreitet,  welche  sich  durch  gedrungeneren,  im  unteren  Teile 
unverzweigten     Stengel     und    dreikantige    aufgerichtete     Aste 


1  Siehe  ubrigens   Hjelt,   Conspectus  Florae  fennicae  3    pg.   209. 

2  Wahlenberg,   Flora  suecica,    1826    I;   pag.   5251. 

3  Siehe  Regel,  1.  c.  pag.  146.  —  Simmons,  Arkiv  för  Botanik 
VI  1907,  N:o  17,  pag.  30,  fuhrt  als  Synonym  fur  diese  Varietät  unter 
anderem  Solidago  lapponica  Withering  an,  erwähnt  aber  nicht  die  von 
Wahlenberg  beschriebene  Varietät. 


250  Regel,  Zur  Flora  der  Halbinsel  Kola.  13.  V.  1922. 

auszeichnet.  Ich  fasse  sie  als  Equisetum  boreale  auf,  welches 
Bon  gärd  in  den  Mémoires  de  1'Académie  Impériale  des 
sciences  VI  serie  II  p.  174  beschrieben  hat.  Hierher  gehören 
sämtliche  Pflanzen  von  Kola  im  Petersburger  und  Helsingforser 
Herbarium,  mit  Ausnahme  der  niedrigen,  aus  der  Tundra  und 
von  den  Berggipfeln  stammenden  Pflanzen,  welche  zu  einer 
alpinen  Varietät,  der  var.  alpestris  Wahlenberg,  zu  ziehen  sind. 
Diese  leztere,  von  Wahlenberg  als  Var.  von  Equisetum  arvense 
beschrieben,  habe  ich  in  Alexandrowsk,  Kildin,  Charloffka,  aber 
auch  am  Meeresstrande  bei  Kusreka  und  Olenitsa  gesammelt. 
In  Helsingfors  befinden  sich  noch  von  N.  J.  F  e  1 1  m  a  n  in  Kola 
und  von  Brotherus  in   Tsipnawolok  gesammelte  Pflanzen. 

Neu  fur  Kola  zu  nennen  wären  ausserdem  folgende,  von 
mir  gesammelte  und  im  Petersburger  Herbarium  befindliche 
Pflanzen:1 

Salix  dasyclados  Wimm.  —  Kusomen. 

Salix  pirolaefolia  Ledb.  —  Zwischen  Tschawanga  und  Te- 
trino.  2 

Ranunculus  radicans  C.  A.  Mey.  —  An  der  oberen  Strelna. 

Artemisia  arctica  Less.,  zuerst  von  Dr.  P  o  h  1  e  auf  den 
kahlen  sandigen  Terrassen  an  der  Mundung  des  Charloffka-Flus- 
ses  gesammelt. 

Weiter  verbreitet  sind  auf  Kola  folgende  von  mir  gesam- 
melte  Pflanzen: 

Carex  rigida  Good.  var.  concolor  (R.  Br.)  Kukenthal.  —  Lap- 
ponia murmanica  und   Lapp.   tulomensis. 

Rumex   gtaminifolius    Lamb.  v.  sublanceolatus  Scheutz.  — 
1  Kusomen,  Charloffka,  Oserko. 

Polygonum  Raji  Bab.  f.  borealis  A.  Arrh.  —  Teriberka. 

Cryptogramme  crispa  (L.)  R.  Br.  —  Oserko. 

1  Siehe   Regel,  1    c. 

-  Von  P  e  s  o  1  a  in  Knusamo  gefunden;  Meddel.  Soc.  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica  44.   1918. 


Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821  —  1921. 

Redebei   der  Zentennarfeier  in  der  Aula  der  Universität  zu 
Helsingfors  am    1.   November   1921 
vom 
Vorsitzenden  der  Gesellschaft,   Dozent  Dr.   Alvar  Palmgren. 

Herr  Präsident  der  Republik,  Herr  Kanzler  der  Universität,  meine 
Damen  und  Herren! 

Heute  vor  hundert  Jahren  kamen  in  Åbo  bei  dem  Professor  der 
Ökonomie  und  Naturgescliichte  Carl  Reinhold  Sa  biberg 
einige  dem  Studium  der  Naturwissenschaft  hingegebene  Männer  zu 
einer  Beratung  zusammen.  Es  war  der  Gedanke  erwacht,  durch  eine 
Vereinigung  eine  möglichst  vollständige  SammlungderTier- und  Pflan- 
zenarten  der  Heimat,  die  notwendige,  aber  fehlende  Unterlage  fur  ein 
erfolgreiches  Studium  der  Tier-  und  Pflanzenwelt  des  Vaterlandes, 
zustandezubringen.  Man  wollte,  schreibt  Sahlberg,  »ein  Bruderband 
kniipfen,  uni  unter  gemeinschaftlichen  Bemuhungen,  durch  den  vvar- 
men  Eifer  und  die  kraftvolle  Tätigkeit  der  Jugend  im  Verein  mit  der 
längeren  Erf ahrung  des  Lehrers  eine  Sammlung  der  organischen  Naturer- 
zeugnisse  Finnlands  zusammenzubringen  und  aufzustellen  und  dadurch 
das  nötige  Material  fur  eine  in  der  Zukunft  zustandekommende  Fin- 
nische  Fauna  und  Flora  zu  beschaffen».  —  Versammelt  waren  aus- 
ser  Professor  Sahlberg:  der  Museumsinspektor,  später  Professor 
der  Zoologie  und  Botanik  Johan  Magnus  af  Tengström; 
Dr.  phil.  Matthias  K  alm,  später  Professor  der  Medizin;  mag. 
phil.,  später  Oberarzt  Dr.  phil.  und  med.  Fredric  Gabriel 
San  m  ark  und  die  Studierenden  Frans  Johan  Rabbe,  spä- 
ter Dr.  phil.  und  med.,  Medizinalkämmerer;  Alexander  von 
Nord  m  a  n  n,  der  später  so  hoch  beruhmte  Zoologe;  Fredrik 
Wilhelm  B  r  u  m  m  e  r,  Dr.  phil.  und  Gutsbesitzer;  Adolph 
Wilhelm  W  e  g  e  1  i  u  s,  Dr.  phil.  und  Universitätskämmerer; 
Adolph  Wilhelm  D  a  m  m  e  r  t,  Dr.  phil.  und  med.,  Pro- 
vinzialarzt,  und  der  spätere  Krankenhausarzt  Carl  Sigfrid 
Matthias  Tams. 


tlbersetzung  aus  dem  Schwedischen  von  Gustav  Schmidt,    Helsingfors. 


252  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821  —  1921. 

So  wurde  unter  dem  Namen  »Sällskap  för  Finsk  Zoologie  och  Bo- 
tanik» (Gesellschaft  fur  finnische  Zoologie  und  Botanik)  die  Ver- 
einigung  gegriindet,  die,  seit  dem  2.  Juni  1829  den  Namen  »Societas 
pro  Fauna  et  Flora  Fennica»  tragend,  heute  als  die  älteste  wissen- 
schaftliche  Gesellschaft  Finnlands  auf  eine  hundertjährige  Tätigkeit 
zuruckblickt.  Es  war  dasselbe  Jahr,  wo  Adolf  Ivar  Arwidsson  mit 
Åbo  Morgonblad  den  ersten  Versuch  machte,  in  Finnland  eine  poli- 
tische   Zeitung   aufrechtzuerhalten,  das   Jahr,    bevor   Runeberg, 

Lönnrot  und  Snellman  an  der  Åboer  Akademie  immatrikuliert  wurden. 
Es  wurde  ein  reichbewegtes  Leben.  Wie  Sahlberg  schreibt:  »Ein  Un- 
ternehmen,  veranlasst  durch  die  doppelte  Liebe:  zur  Wissenschaft 
und  zum  Vaterland,  seinem  Ursprung  nach  lobenswert  und  während 
seiner  Ausfiihrung  ermunternd,  konnte,  soweit  es  die  sonstigen  Umstände 
erlaubten,  nur  glucklich  ausfallen.»  —  Der  Brand  von  Åbo,  der  jähe 
Verlust  aller  Sammlungen  und  Aufzeichnungen  bringt  die  Gesellschaft 
fur  einen  Augenblick  zum  Wanken.  Aber  nach  anderthalb  Jahren, 
am  2.  März  1829,  wird  die  Arbeit  in  Helsingfors  wieder  aufgenommen. 
Die  Satzungen  werden  am  2.  Juni  1829  genehmigt,  und  so  steht  die 
Gesellschaft  wieder  vollständig  organisiert  da.  Der  erste  Paragraph 
ihrer  Satzungen  lautet:  »Das  Ziel  der  Gesellschaft  soll  sein,  ein  Fin- 
nisches  Museum  Naturale  anzulegen  und  auszugestalten  und  das  nö- 
tige  Material  zu  einer  möglichst  vollständigen  Fauna  et  Flora  Fennica 
zusammenzubringen.» 

Das  Ziel  der  naturwissenschaftlichen  Gesellschaft  war  aufgestellt. 
Es  war  keine  Eingebung  des  Zufalls  öder  der  Jugend,  im  Jahre  1821 
eine  Vereinigung  auf  dem  Programm  der  Sammeltätigkeit  mit  einer 
Fauna  und  Flora  Fennica  als  fern  schimmerndem  Ziel  aufzubauen.  Sie 
war  mit  logischer,  mit  geschichtlicher  Folgerichtigkeit  durch  das  Wesen 
der  damaligen  Naturwissenschaft,  durch  das  wissenschaftliche  Niveau 
im  Lande  selbst  gegeben.  Es  war  eine  Zeit  des  Sammelns,  des  Unter- 
scheidens,  des  Beschreibens,  des  Systematisierens,  eine  Zeit,  in  der 
noch  allés  an  den  Neuschöpfer  der  Naturwissenschaften,  an  Linn  é, 
gemahnte.  Zur  Arbeit  in  diesem  Sinn,  um  der  eigenen  Forschung 
und  der  Weltwissenschaft  die  Tier-  und  Pflanzenwelt  Finnlands  zu 
entschleiern,  wurden  Studierende,  Gelehrte  und  Mitbiirger  des  Yater- 
landes  aufgerufen. 

Dem  einmal  gesteckten  Ziele  ist  die  Gesellschaft  während  hundert 
Jahre  treu  geblieben.  Das  biologische  Wissen  hat  die  durchgreifendsten 
Umwälzungen  erfahren,  sich  vertieft,  sich  neugestaltet.  Neue,  fruher 
ungeahnte  Aufgaben  haben  sich  auch  unserer  Vereinigung  gestelit. 
Der  Gesichtskreis  liegt  erweitert  da,  aber  das  erste  Ziel  der  Gesellschaft 
steht,  neben  neuen,  noch  durch  die  Zeit  unverruckt  vor  uns,  wird  es  mit 
geschichtlichem,  mit  logischem  Recht  bleiben,  solange  Wissenschaft 
in   diesem   Lande  Pflege  findet.    Die   Feststellung  und   Erforschung 


Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821  —  1921.  253 

der  Tier-  und  Pflanzenformen  —  der  äusseren  Formen  des  Lebens — , 
ihres  systematischen  Charakters,  ihres  Baues,  ihrer  Verbreitung,  der 
Gesetze  ihres  Zusammenlebens  in  der  Natur,  werden  die  Natur- 
forschung  jederzeit  als  etwas  Grundlegendes  beschäftigen,  mit  stets 
neuen  Perspektiven,  mit  vertieftem  Blick  fur  das  Wesen  des  Lebens. 
Die  systematisch  minutiösere  Kenntnis  der  Tier-  und  Pflanzenformen 
gilt  nicht  mehr  bloss  diesen  selbst,  ihrer  Feststellung,  ihrer  Eintragung 
in  das  Buch  des  Wissens.  Sie  wird  immer  unentbehrlicher  als  nötige 
Unterlage  der  in  den  Spuren  der  Systematik  neuerwachsenen  Diszi- 
plinen  der  Naturwissenschaft:  der  vergleichenden  Anatomie  und  Mor- 
phologie,  der  Entwicklungsmechanik,  der  Erblichkeitsforschung  —  mit 
einem  Wort:  des  Strebens,  die  Prinzipien  ftir  den  Bau  des  lebenden 
Wesens,  die  Gesetze  des  Lebens,  das  Leben  selbst  zu  erforschen.  —  Liegt 
nicht  etwas  von  dem  innersten  Wesen  des  Lebens  darin,  dass  es  dieser 
unendlichen  Mannigfaltigkeit  der  Formen  fähig  gewesen  ist?  Drängt  es 
nicht  den  menschlichen  Geist,  diese  Erzeugnisse  der  Natur  kennen  zu 
lernen?  Und  daneben  —  öder  vor  alle  dem:  die  Erforschung  der  Tier- 
und  Pflanzenwelt  unseres  eigenen  Ländes,  wie  das  Studium  seiner 
Geschichte,  seiner  Sprachen,  seiner  Literatur  und  Kunst,  unseres 
speziellen  Erbteils,  wird  immer  als  eine  vaterländische  Tat  da- 
stehen,  verpflichtend,  als  ein  Glied  in  der  Wahrung  unseres  Rechtes 
zu  einem  Kulturleben. 

Es  ist  hier  nicht  am  Platze,  ein  Bild  von  der  Wirksamkeit  unse- 
rer  Gesellschaft  zu  geben.  Dieses  ist  zum  fiinfzigsten  Jahrestag  der 
Gesellschaft  von  ihrem  Vorsitzenden  in  schwieriger  Zeit,  von  Professor 
Adolf  Moberg,  funfundzwanzig  Jahre  später  von  ihren  Fiihrern 
Johan  Axel  Palmen  und  Johan  Petter  Norrlin 
gezeichnet  worden.  Ihre  hundertjährige  Tätigkeit  hat  einen  glänzen- 
den  Schilderer  in  dem  gegenwärtigen  Inhaber  des  Lehrstuhls  der  Bo- 
tanik an  unserer  Universität,  in  Professor  Fredrik  Elfving, 
gefunden.  In  dieser  Denkschrift  bitte  ich  die  Freunde  der  Gesellschaft 
und  der  Naturforschung  die  Huldigung  unserer  Vereinigung  gegen- 
uber  der  Arbeit  der  vergangenen  hundert  Jahre  zu  suchen,  in  dieser  ge- 
schichtlichen  Denkschrift  und  in  den  wissenschaftlichen  Banden,  die 
die  Gesellschaft  heute  mit  Unterstutzung  von  Staat  und  Allgemein- 
heit  vorlegt. 

Indes,  ein  fltichtiger  Blick  auf  die  Aufgabe  der  biologischen  For- 
schung  in  unserem  Lande  vor  hundert  Jahren  und  im  gegenwärtigen 
Augenblick  sei  hier  nicht  verwehrt,  eine  Tat  der  Gerechtigkeit 
gegen  die  Grunder  und  die  Glieder  der  Gesellschaft  während  der 
vergangenen  hundert  Jahre. 

Die  Naturwissenschaft  sucht  nach  dem  Schlussel  zum  Rätsel  des 
Lebens.  Sie  schreitet  auf  verschiedenen  Wegen  vorwärts,  die  Wege 
verzweigen  sich,  neue  werden  gebahnt,  alle  laufen  sie  schliesslich  zu- 


254  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821—1921. 

sammen.  Zu  Beginn  der  1820er  Jahre  arbeitete  die  biologische  For- 
schung  noch  in  den  Spuren  Linnés.  Es  war  kaum  ein  Menschenalter  ver- 
gangen,  seit  Linné  durch  sein  Systema  Naturae  dem  Artbegriff  einen 
klareren  Inhalt,  durch  die  binäre  Nomenklatur  eine  schärfere  äussere 
Form  gegeben  hatte.  Die  bekannte  Pflanzenwelt  der  Erde  umfasste 
nur  etwa  50.000  Arten  gegen  mehr  als  200.000  in  diesem  Augenblick; 
ihre  Tierwelt  vielleicht  dieselbe  Anzahl  gegen  mehr  als  500.000  am  heu- 
tigen  Tag.  —  Mit  den  24  Klassen  hatte  Linné  den  Grund  zu  einer  objek- 
tiven Systematik  innerhalb  der  Botanik  gelegt,  einen  Boden  fur  die 
Einordnung  des  ständig  wachsenden  Materials  gefunden.  Aber  bereits 
ihm  schwebt  ein  neues  System  vor.  Das  Sexualsystem  hatte  die  Pflan- 
zen  auf  Grundlage  von  nur  ein  paar  Teilen  der  Bliite  verteilt.  Der  For- 
schung erschien  es  als  naturliches  Ideal,  die Tiere  und  Pf  lanzen  nach  ihrer 
Ähnlichkeit  uberhaupt  geordnet  zu  sehen.  So  erwuchs  die  schvvierige, 
noch  nicht  und  gewiss  nie  vollständig  gelöste  Aufgabe,  das  System  zu 
schaffen,  das  das  naturliche  genannt  vvorden  ist;  —  durch  eingehen- 
des  Studium  der  Grundlinien  der  äusseren  und  inneren  Organisation 
die  wesentlichen,  das  Wesen  der  Organismen  charakterisierenden 
Kennzeichen  der  Organisation  zu  finden,  —  diejenigen,  worauf  das 
Ähnlichkeitssystem  gebaut  werden  konnte.  Mit  J  u  s  s  i  e  u  dräng 
1789  dieses  Streben  in  der  Botanik  zum  ersten  Male  siegreich  durch; 
der  Zoolog  verbindet  die  ersten  diesbezuglichen  Fortschritte  mit 
Linné,  den  Sieg  mit  dem  grössten  Zoologen  Frankreichs,  mit 
C  u  v  i  e  r.  Die  eingehende  Kenntnis  der  einzelnen  Arten  biidet  hier 
die  Grundvoraussetzung,  wie  die  einzelnen  geschichtlichen  Urkunden 
und  ihr  kritisches  Studium  fur  den  Historiker.  Mit  der  stetig  er- 
weiterten  Artenkenntnis  schreitet  das  System  in  seiner  Ausgestaltung 
und  Festigkeit  vorwärts.  Fur  die  biologische  Forschung  ist  die  Aus- 
meisslung  des  natiirlichen  Systems  seit  den  letzten  Dezennien  des  18. 
Jahrhunderts  eine  grundlegende  Aufgabe  gewesen.  Der  Entwicklungs- 
gedanke,  ihre  naturliche  Konsequenz,  ist  ihrer  Saat  entsprungen;  die 
vergleichende  Anatomie  und  Morphologie,  mehr  als  sonst  etwas  die 
tonangebenden  Disziplinen  des  19.  Jahrhunderts,  waren  seine  Voraus- 
setzungen. 

Die  ersten  Jahre  des  19.  Jahrhunderts  sehen  eine  neue  biologische 
Disziplin  emporwachsen.  Alexander  v.  Humboldt  erscheint 
vor  der  mächtigen  Vegetation  des  tropischen  Sudamerika,  Göran 
Wah  lenberg  in  Schwedisch-Lappmark  die  Pflanzenwelt  der 
Erde  durch  Gesetze  gebunden,  in  strengster  Harmonie  mit  den  herr- 
schenden  klimatischen  und  physikalischen  Verhältnissen  entwickelt. 
Die  Botanik  macht  sich  däran,  die  Gesetze  fur  die  Verteilung  der 
Pflanzen  auf  der  Erde  zu  ergriinden.  Die  Pflanzengeographie  war  als 
neue  Wissenschaft  aufgetreten,  nach  Finnland  aber  war  sie  noch  nicht 
gekommen. 


Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821  —  1921.  255 

Dies  war  die  Zeit,  wo  die  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  ent- 
stand.  Eine  Pflanzenanatomie,  eine  Histologie  im  eigentlichen  Sinne 
gab  es  kaum;  das  Protoplasma,  der  Träger  des  Lebens  der  Zelle,  sollte 
erst  etwa  zwei  Dezennien  später  entdeckt  werden.  Die  Zeit  der  Pfian- 
zenphysiologie  war  noch  nicht  angebrochen.  Der  Sieg  des  Entwicklungs- 
sedankens  war  noch  fern.  Und  das  naturwissenschaftliche  Niveau  in 
unserem  eigenen  Lande?  Erwähnenswerte  naturwissenschaftliche 
Sammlungen  gab  es  bei  der  Åboer  Akademie  nicht.  Die  naturwissen- 
schaftliche Literatur  war  uberaus  anspruchslos,  in  mehreren  Hinsich- 
ten  veraltet.  Erst  1811  hatte  die  biologische  Wissenschaft  in  einer 
besonderen  Professur  fur  Ökonomie  und  Naturgeschichte  eine  Stiitze 
erhalten.  Bis  1809  hatte  die  Fauna  und  Flora  Finnlands  wesentlich 
nur  als  untergeordneter  Teil  derjenigen  Schwedens  Beachtung  gefun- 
den.  Die  Losreissung  von  Schweden  weist  mit  einemmal  die  Auf- 
gabe,  die  Fauna  und  Flora  des  Ländes  aufzuhellen,  dessen  eige- 
ner,  dafiir  nicht  vorbereiteter  Forschung  zu.  Die  Grundlage  des 
fortgesetzten  Studiums  uber  das  Vorkommen  und  die  Verbreitung 
der  Pflanzen  und  Tiere  im  Lande  beschränkt  sich  auf  die  schwedischen 
Schriften  Linnés,  Liljeblads  und  Wahlenbergs,  dazu  auf  einige,  gröss- 
tenteils  veraltete  Werke  einheimischer  Gelehrten:  Kalms  Flora  Fennica 
von  1765  und  einige  weitere.  Hierzu  die  biologischen  Angaben  in  den 
fur  die  Dissertationsliteratur  des  ökonomischen  Zeitalters  so  kenn- 
zeichnenden  Provinz-  und  Kirchspielbeschreibungen.  Das  war  allés! 
Höhere  Pflanzen,  heute  in  einer  Zahl  von  mehr  als  1200  unterschie- 
den,  kannte  man  bloss  etwa  600;  uber  ihre  Verbreitung  war  kaum 
etwas  bekannt.  Uber  die  Kryptogamen  war  das  Wissen  das  mangel- 
hafteste,  vielleicht  etwas  uber  hundert  Arten  waren  ermittelt  gegen 
ungefähr  6.000  heutigentags.  Fur  die  Tierwelt  des  Ländes  könnten 
ähnliche  Ziffern  angefiihrt  werden.  Das  Studium  der  Naturwissen- 
schaften  in  unserem  Lande  entsprach  am  Anfang  des  vorigen  Jahr- 
hunderts  nicht  den  Forderungen  der  Zeit. 

Der  Gesellschaft  Professor  Sahlbergs  stånd  es  also  bevor,  aus  nichts 
ein  zoologisches  und  botanisches  Museum  aufzubauen,  zur  Klarstel- 
lung  der  wenig  öder  garnicht  bekannten  Tier-  und  Pflanzenwelt  des 
Ländes  zu  schreiten.  Das  erste  Leben  der  Gesellschaft  trägt  denn  auch 
die  Spuren  dieser  ihrer  Aufgabe,  des  wissenschaftlichen  Niveaus  im 
Lande.  In  den  Zusammenkiinften  werden  bemerkenswerte  Tiere  und 
Pflanzen  vorgezeigt,  wird  Bericht  uber  den  Zuwachs  der  Sammlungen 
erstattet  u.  dgl.;  die  wissenschaftlichen  Darlegungen  und  Diskussionen 
gehören  einer  späteren  Zeit  an.  —  Ein  bedeutendes  Aufbliihen  fritt 
gegen  die  Mitte  des  Jahrhunderts  mit  William  Nyländer,  dem 
nachmals  so  beruhmten  Forscher,  ein.  Er  verleiht  der  Wirksamkeit 
der  Gesellschaft  mehr  wissenschaftliche  Tiefe.  Die  Erforschung  des 
Ländes  soll  bekannt  und  zugänglich  gemacht  werden,  nicht  am  wenig- 


256  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821  —  1921. 

sten  der  gelehrten  Welt  des  Auslands.  Seit  1848  werden  die  »Notiser 
ur  Sällskapets  förhandlingar»  herausgegeben,  im  ganzen  14  Bände, 
lm  Jahre  1876  wird  die  literarische  Tätigkeit  auf  zwei  Schriftenserien: 
»Meddelanden  utgifna  af  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica»  und 
»Acta  Societatis  pro  Fauna  et  Flora  Fennica»  verteilt.  Von  jener  sind 
bisher  46  Hefte,  von  dieser  50  Bände  erschienen. 

Botanisch  bezeichnet  das  Jahr  1859  einen  Markstein.  Da  gibt 
Nyländer  mit  dem  kiirzlich  verstorbenen  Ehrenmitglied  der  Gesell- 
schaft  Professor  Anders  Thiodolf  Saelandie  erste  Auflage 
des  »Herbarium  Musei  Fennici»  heraus,  eine  Zusammenstellung  der 
bekannten  Pflanzenarten  des  Ländes  mit  Angabe  ihres  Vorkommens 
in  den  naturgeschichtlichen  Gebieten  des  Ländes,  von  denen  damals 
14,  später  29  abgegrenzt  waren.  Klarer  und  ausfiihrlicher,  als  es  ein 
anderes  Land  aufweisen  känn,  gibt  es  den  Charakter  der  Flora  in  den 
verschiedenen  Teilen  Finnlands  an  —  noch  heute  eine  sichere  Grund- 
lage fur  unsere  Pflanzengeographie  und  Floristik,  ja  auch  fur  unsere 
Tiergeographie.  —  Das  Studium  der  Pflanzen  ist  ganz  natiirlich  mit 
dem  der  höheren  Gruppen  eingeleitet  worden.  Um  die  Mitte  des  Jahr- 
hunderts  fuhrt  Nyländer  es  auf  das  weniger  zugängliche  Gebiet 
der  niederen  Pflanzen,  der  Kryptogamen,  zunächst  der  Flechten 
weiter.  Innerhalb  der  Moose  bahnt  später  SextusOtto  Lind- 
berg mit  niemals  versagender  Sicherheit  den  Weg.  Auf  beider  Werk 
ruht  heute  eine  Tätigkeit,  die  unser  Land  auf  dem  Gebiet  der  Kryp- 
togamenforschung  in  das  erste  Glied  stellt.  —  Kurz  nach  der  Mitte  des 
Jahrhunderts,  nachdem  der  Schweizer  Alphon  se  De  Candolle 
die  leitenden  Ideen  der  damals  fiinfzigjährigen  Pflanzengeographie 
zusammengefasst  hatte,  wird  dieser  Zweig  der  Wissenschaft  bei  uns  von 
Johan  Petter  Norrlin  eingefuhrt,  um  von  ihm  —  neben 
dem  Österreicher  Anton  K  er  ner — -in  neue  Spuren  gelenkt  zu  werden. 
Aus  der  Natur  der  finnischen  Einöden,  aus  der  einförmigen  und  daher 
leichter  ubersehbaren  Pflanzenwelt  der  weiten  Flächen  schöpft  Norr- 
lin die  Anregung  zu  einem  Studium  nicht  nur  wie  friiher  bloss  iiber  die 
Verteilung  der  Arten  im  grossen,  sondern  vielmehr  iiber  die  Zusammen- 
setzung  und  Natur  der  Vegetation  an  den  einzelnen  sog.  Ståndorten. 
Aus  dieser  Saat  Kerners  und  Norrlins,  später  Ragnar  H  u  1  t  s,  ist 
die  sog.  ökologische  x  Pflanzengeographie  erwachsen,  die  gegenwärtig 
dank  der  Anregung  des  Dänen  Eugen  Warming  vielleicht  die 
grösste  Anzahl  Botaniker  in  allén  Teilen  der  Welt  beschäftigt. 

In  bedeutungsvollen  Hinsichten  ruht  unsere  zoologische  Forschung 
immer  noch  auf  dem  Grund,  der  von  Carl  Reinhold  Sahlberg 
mit  seinen  Insecta  fennica  gelegt  worden  ist.  Des  Grunders  Enkel 
John      Sahlberg,      O  d  o     M  o  r  a  n  n  a  1      R  e  u  t  e  r,      später 

1    Im  weiteren  Sinn,  als  Gegen?atz  zu  floristischer. 


Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821-1921.  257 

Bertel  Poppius  eröffnen  neue  Pfade,  feuern  junge  Kräfte  an. 
Finnland  darf  heute  seine  Insektenwelt  eine  der  bestbekannten  nen- 
nen.  —  Magnus  v.  Wright  und  Evert  Julius  Bons- 
do  rf  f  richten  die  Forschung  auf  die  Vogelwelt  des  Ländes.  In  ihren 
Spuren  tritt  Johan  Axel  Palmen  hervor.  Ideenreich,  mit  der 
Inspiration  des  grossen  Forschers  umspannt  er  weite  Teile  der  orni- 
thologischen  Forschung,  weist  einer  länge  gepflegten  Weltwissenschaft 
neue  Bahnen,  sucht  und  findet  als  erster  die  Strassen  der  Zugvögel.  — 
Die  Wissenschaft  eines  Kulturvolks  muss  heutzutage  den  gesamten 
Kreis  des  Wissens  umfassen.  Die  grössten  Voraussetzungen,  Beiträge 
zu  dem  Weltwissen  zu  liefern,  hat  sie  jedoch,  wo  sie  an  spezifisch  lokale 
öder  nationale  Bedingungen  ankniipft.  Die  weiten  Kusten  Finnlands, 
seine  ungezählten  Seen  sind  fur  uns  ein  Leitfaden  gewesen.  Der  Er- 
forschung  der  Tierwelt  der  Gewässer  ist  während  des  letzten  Viertel- 
jahrhunderts  ein  Lebenswerk  gewidmet  worden,  ein  Werk,  das  neue 
Sprosse  treibt. 

So  hat  die  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  ihr  erstes  Ziel,  ein 
finnisches  Museum  Naturale  und  eine  Fauna  und  Flora  Fennica  zu 
schaffen,  mit  stetig  vertieften  Gesichtspunkten  im  Auge  behalten. 
Dieses  Ziel  hat  sie  von  der  ersten  Stunde  an  mit  der  Universität  des 
Ländes  verkniipft.  Im  Jahre  1858  wird  dieser  Zusammengehörigkeit 
eine  festere  Form  gegeben,  indem  die  Gesellschaft  nach  Ubereinkunft 
ihre  Sammlungen,  die  damals  vorhandenen  und  die  in  Zukunft  ent- 
stehenden,  der  Universität  uberlässt,  welche  die  Verantwortung  flir 
ihre  Pflege  ubernimmt. 

Blicken  wir  aber  in  die  Zeit  vor  der  Mitte  des  vergangenen  Jahr- 
hunderts  zuriick.  Gegen  die  dreissiger  Jahre,  mit  der  Entwicklungdes 
Mikroskops,  macht  sich  die  Forschung  däran,  die  feinere  Struktur  der 
Lebewesen  zu  entdecken.  Die  Pflanzenanatomie  und  Tierhistologie 
geben  nach  einem  Stilistand  von  mehr  als  150  Jahren  der  biologischen 
Forschung  eine  neue  Grundlage,  eröffnen  dem  biologischen  Denken 
grenzenlose  Weiten.  In  den  Spuren  der  Anatomie  wächst  die  Physiolo- 
gie  zu  einer  immer  beherrschenderen  Disziplin  der  Forschung  heran. 
Mit  Darwin  1859  bricht  der  Entwicklungsgedanke  siegreich  durch. 
Die  systematische  Wissenschaft  zunächst,  dann  auch  alle  ubrigen  Dis- 
ziplinen  erhalten  einen  neuenSinn,  einen  neuenHintergrund.  Das  natiir- 
liche  System  wird  zu  einem  wirklichen  Verwandtschaftssystem,  es  Dleibt 
nicht  mehr  bloss  eine  Konstruktion  des  menschlichen  Geistes,  sein 
Ziel  wird  es,  eine  Entwicklungstafel  der  belebten  Natur  zu  schaffen. 
1865  enthullt  ein  katholischer  Mönch  bisher  unbekannte  Gesetze  der 
Vererbung,  mathematisch  klar,  aber  der  rastios  im  Sinn  des  Entwick- 
lungsgedankens  arbeitenden  Naturforschung  nicht  unmittelbarfassbar. 
An  der  Jahrhundertwende  finden  die  Lehren  M  e  n  d  e  1  s  einen  Wider- 
hall;  die  Erblichkeitsforschung   fesselt   immer   mehr    Forscher.   ihre 

17 


258  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821—1921. 

* 

Leistungen,  in  vielem  tiefer  schtirfend  als  friiher  irgendeine  andere 
wissenschaftliche  Idee,  leiten  zweifellos  eine  der  grössten  Epochen 
aer  Naturforschung  ein. 

Diesen  neuen  Strömungen  des  biologischen  Wissens,  ihrer  wis- 
senschaftlichen  Tragweite,  hat  sich  die  Societas  pro  Fauna  et  Flora 
Fennica  nicht  fremd  gegeniibergestellt;  manches  ihrer  Mitglieder 
hat  ihnen  im  wesentlichen  seine  Forschung  gewidmet.  In  der  Wissen- 
schaft  gehen  die  verschiedenen  Zweige,  je  weiter  die  Entwicklung 
fortschreitet,  umso  mehr  zusammen.  Das  Studium  der  einzelnen  syste- 
matischen  Formen  beschränkt  sich  nicht  mehr  auf  äussere  Einzelheiten; 
anatomische,  physiologische,  genetische  Kennzeichen  begrunden  ihr 
Wesen,  werden  zum  Werkzeug  in  der  Hand  des  beschreibenden  und 
ordnenden  Forschers,  der  seinerseits  mit  grösserer  Sicherheit  alsfriiher 
der  allgemeinen  Wissenschaft  ihr  systematisch  festgestelltes  Arbetsma- 
terial liefert.  Der  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  ist  es  klar,  dass 
die  naturwissenschaftliche  Betätigung  nicht  einseitig  an  die  eine  öder 
die  andere  begrenzte  Disziplin  gefesselt  werden  darf,  mag  diese  zurzeit 
auch  die  fiihrende  sein,  dass  eine  zu  weitgehende  Spezialisierung  die 
Klarheit  des  Blickes  fiir  die  historische  und  logische  Basis  der  weiteren 
Fortentwicklung  aufs  Spiel  setzt.  So  hat  die  Societas  pro  Fauna  et 
Flora  Fennica  in  ihrer  letzten  Jahresversammlung  vor  diesem  Säkular- 
tag  beschlossen,  in  Zukunft  eine  Gesellschaft  fiir  die  zoologische  und 
botanische  Erforschung  des  Vaterlandes  in  ihrem  ganzen  Umfang 
sein  zu  wollen.  Ihr  Name,  jetzt  bloss  einen  einzelnen  Zweig  biologischer 
Arbeit  umfassend,  soll  als  ein  Denkmal  einer  bedeutsamen  Werde- 
zeit  in  der  Geschichte  der  finnischen  Naturforschung  dastehen,  ein 
Name,  der  an  die  Schuld  der  Wissenschaft  an  das  eigene  Land  ge- 
mahnt. 

Die  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  ist  aus  kleinen  Anfängen 
emporgewachsen.  Erst  allmählich  sind  ihre  Arbeitsergebnisse  hervorge- 
treten.  Ihre  Griindung  erfolgte  in  einer  Stunde,  wo  eine  hoffnungslose 
Betäubung  iiber  dem  Lande  lag.  Ihre  ersten  Dezennien  gehören  ei- 
ner Zeit  an,  wo  Zakrevskis  und  Furst  Menschikoffs  Hand  schwer  auf 
dem  Staate  lastete,  einer  Zeit  des  Stillstands,  einer  Zeit  der  Gleichgliltig- 
keit  und  der  Kleinlichkeit.  Die  vierziger  Jahre  lassen  der  Gesellschaft 
die  Morgendämmerung  einer  neuen  Zeit  in  wirklich  wissenschaft- 
licher  Tätigkeit  aufleuchten.  Man  gewahrt  Nylanders  in  die  Zukunft 
spähenden  Geist,  aber  dahinter  erkennt  man  die  Dunung  des  nationa- 
len Erwachens,  eine  Sammlung  zu  bewusstem  Wirken.  Das  Jubelfest  der 
Universität  im  Jahre  1840,  Castréns  Forschungen  unter  den  Volksstäm- 
men  der  nordrussischen  und  sibirischen  Tundren,  die  Weckrufe  in  Snell- 
mans  Saima,  Runebergs  Fänrik  Stål  —  auf  diesem  Hintergrund  tritt 
Nylanders  Gestalt  in  der  Kulturgeschichte  des  Vaterlands  hervor. 
Nyländer  hat  die  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  zu  einem  Faktor 


Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821  —  1921.  259 

im  Kulturleben  des  Ländes  gemacht.  Als  er  1863  seine  Heimat  fur 
immer  verliess,  war  eine  neue  Zeit  angebrochen.  Wie  der  Historiker, 
der  elf  Jahrzehnte  zuriickblickt,  schreibt:  »Lönnrots  Kalevala  und 
Runebergs  Fänrik  Stål,  das  Erwachen  der  finnischen  Bewegung  in- 
folge  der  Mahnrufe  Snellmans,  der  Vormarsch  des  wirtschaftlichen 
Lebens  in  v.  Haartmans  Reformen,  das  Hervortreten  unseres  histori- 
schen  Bewusstseins  in  Topelius'  Erzählungen:  alle  Kräf te  stånden  frisch, 
jung  da,  bereit  zum  Durchbruch,  zum  Durchbruch  unserer  inneren 
Selbständigkeit  unter  Alexander  II.»—  Auch  in  der  Societas  pro  Fauna 
et  Flora  Fennica  treten  die  jungen  Kräfte  hervor:  Johan  Axel  Palmen, 
Johan  Petter  Norrlin,  Petter  Adolf  Karsten,  John  Sahlberg,  Odo 
Morannal    Reuter. 

In  ihrer  Betätigung  hat  die  Societas  pro  Fauna  et  Flora  auf  den 
kulturellen  Voraussetzungen  des  Ländes  weitergebaut;  ihr  Wirken 
hat  mit  den  allgemeinen  Fortschritten  an  Starke  gewonnen.  Die  Arbeit, 
die  in  der  Gesellschaft  ausgefuhrt  worden  ist,  ist  jedoch  auch  ein  Glied 
in  der  Arbeit  des  Ländes  fur  die  Behauptung  seiner  wissenschaftlichen, 
seiner  kulturellen  Stellung  gewesen.  Die  Gesellschaft  hat  sich  daher 
heute,  am  ersten  grossen  Meilenzeiger  ihrer  Tätigkeit,  erlaubt,  sich 
an  das  Land,  den  Reichstag,  die  Regierung,  wissenschaftliche  Anstal- 
ten, gelehrte  und  literarische  Vereinigungen  und  Mitbiirger  zu  wenden 
in  der  Hoffnung  auf  ihre  Teilnahme  an  diesem  hundertjährigen  Ge- 
dächtnis. 

Doch  wir  glauben  die  Frage  zu  vernehmen:  Welches  ist  denn  das 
Mäss  des  Beitrags  der  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  zu  der 
Kulturarbeit  des  Vaterlandes?  Ihre  Betätigung  ist  an  der  gleichzeiti- 
gen  naturwissenschaftlichen  Arbeit  draussen  in  der  Welt,  an  denwis- 
senschaftlichen  Leistungen  des  Ländes  uberhaupt  zu  messen.  Uber 
den  Umfang  der  Arbeit  zu  urteilen,  kommt  uns  nicht  zu.  Wir  ver- 
weisen  auf  das  finnische  zoologische  und  botanische  Museum  der 
Universität,  auf  die  Schriften  der  Gesellschaft,  auf  ihre  Bibliothek, 
die  durch  Schriftenaustausch  mit  mehr  als  350  gelehrten  Vereinigungen 
in  allén  Teilen  der  Welt  herangewachsen  ist  und  neben  der  Universitäts- 
bibliothek  die  literarische  Unterlage  der  zoologischen  und  botanischen 
Forschung  in  unserem  Lande  darstellt.  Möge  eine  kommende  Zeit 
den  Umfang  der  Arbeit  beurteilen!  Heute  sei  nicht  vergessen:  was  in 
unserem  Land  auf  zoologischem  und  botanischem  Gebiet  geleistet  wor- 
den, das  ist  wesentlich  innerhalb  dieser  Gesellschaft  öder  von  For- 
schern  ausgefuhrt,  die  sich  in  ihrer  Jugend  fur  die  Tier-  und  Pflanzen- 
welt  des  Vaterlands  erwärmt  haben.  Vergessen  sei  nicht,  dass  durch 
diese  Gesellschaft  die  zoologische  und  botanische  Wissenschaft  in  unse- 
rem Land  fruher  als  irgendein  anderer  Zweig  der  Forschung  der  Kon- 
zentration  in  einer  wissenschaftlichen  Vereinigung  fähig  gewesen  ist. 


260  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821—1921. 

So  versammelt  sich  denn  die  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica 
heute  in  diesem  hohen,  an  Erinnerungen  reichen  Saal,  um  der  Arbeit 
der  verstrichenen  hundert  Jahre  ihre  ehrfurchtsvolle  Huldigung  darzu- 
bringen. 

Ihr,  die  ihr  vor  hundert  Jahren  mit  hellsehendem  Blick  den  Grund 
zu  der  zoologischen  und  botanischen  Erforschung  des  Vaterlandes,  zu 
der  biologischen  Forschung  Finnlands  bautet,  ihr  Grunder  der  Gesell- 
schaft  —  nehmt  unsere  Huldigung  entgegen! 

Unseren  Dank  allén  Hingeschiedenen,  die  der  Wirksamkeit  der 
Gesellschaft  die  Bahn  gebrochen  haben,  zu  zahlreich,  um  hier  genannt 
zu  werden! 

Wir  beugen  uns  in  Ehrfurcht  vor  der  Natur  des  Vaterlands,  der 
Quelle  der  Inspiration  fiir  die  Männer  der  Fauna  und  Flora.  An  die 
Natur  wendet  sich  und  soll  sich  letzten  Endes  alle  Naturforschung 
wenden.  Die  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  känn  diesen  Festtag 
nicht  begehen  ohne  eine  Berufung  an  die  Kultur  för  das  Recht 
der  Natur,  ihrer  Hoheit,  ihrer  Heiligkeit. 

Die  Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  versammelt  sich  nach 
hundertjähriger  Arbeit.  Mogen  die  Kräfte  verliehen  werden,  ihr  Erbe 
zu  verwalten.  Voller  Drohungen  ist  die  Zeit,  ernst  sind  die  Vorzeichen 
ftir  die  Kultur.  Doch  trotz  dem  Nebel  der  Zeit  — uns  ist  vergönnt,  was 
unseren  Vorgängern  hundert  Jahre  versagt  worden  ist,  das  mahnende 
Bewusstsein  äusserer  Freiheit.  Auf  zum  Kampf  fur  ihren  Bestand! 
ist  die  Mahnung  der  Zeit,  zu  einem  Kampf,  in  dem  die  eigene  For- 
schung schwer  als  Einsatz  wiegt. 

Die  Naturforschung  der  letzten  hundert  Jahre  hat  einen  befliigel- 
ten  Fortschritt  geschaut.  Unter  dem  hohen  Himmel  des  Wissens  im- 
mer  neue  Weiten!  Der  Naturforscher  fragt  sich  hingerissen,  was  kom- 
mende  hundert  Jahre  uber  die  Geschichte  des  Lebens  aussagen  werden. 
Moget  ihr  Biologen  herannahender  Zeiten  die  Versprechen  erfullt 
sehen,  die  vor  uns  hinter  dem  Gesichtskreis  des  verklärten  Ländes  der 
Wissenschaft  aufsteigen.  Ihr  kommenden  Geschlechter  der  Societas 
pro  Fauna  et  Flora  Fennica!  Moget  ihr  die  Pflanzen-  und  Tierwelt 
unseres  Vaterlands  in  möglichster  Vollendung  gezeichnet  sehen;  es 
trete  ihr  Bau  hervor  im  Licht  von  Gesetzen,  nach  denen  wir  nur  ge- 
sucht  haben.  Ihr,  die  ihr  hundert  Jahre  nach  uns  diese  Vereinigung 
biidet!  Nehmt  unseren  Gruss  durch  das  trennende  Säkulum  entgegen! 
tJberbringt  ihn  denen,  die  sich  weiter  und  weiter  im  Namen  der 
zoologischen  und  botanischen  Forschung  Finnlands  zusammenscha- 
ren   werden! 

Aus  Nacht  und  Nebel  steige  die  Sonne  des  Lebens  höher  und  höher 
aber  Finnlands  Zukunft  empor! 


Ubersicht  iiber  die  wichtigeren 
Mitteilungen  1921—1922. 


I.    Zoologie. 

Mammalia. 

Mammalier  aus  Sodankylä  in  Lapponia  kemensis.    Sechs  Arten. 

1 1  m  a  r  i    H  i  1  d  é  n.    S.  3—4. 
Phocaena  sp.    Ein  subfossiles  Skelett  in  Litorina-Ton  in  Karsby, 

Kirchspiel  Tenala,   Regio  aboénsis.    Adolf    Metzger. 

S.  126. 
Elephas  primigenius.   Ein  Backenzahn  aus  dem  Kirchspiel  Esbo, 

Nylandia,  wo  er  in  einer  Moräne   gefunden  worden  war, 

wird  demonstriert.    Adolf    Metzger.    S.   126. 
Mammalier  aus  Räisälä,  Isthmus  karelicus,  3  Arten,  Zusatz  zu 

einer  fruheren   Mitteilung   (Medd.    Soc.    F.    Fl.    Fenn.   44, 

S.  248).     Ilmari    H  i  1  d  é  n.    S.    146—147. 

Aves. 

Alcedo  ispida.  Ein  Ex.  ist  am  30.  Aug.  1921  in  Sjundeå,  Ny- 
landia, vom  Schuler  M.  Chr.  Ehrström  beobachtet 
worden.    R.   Palmgren.    S.   127. 

Ardea  cinerea.  Ist  nach  Finnland  sowohl  aus  Schweden  als  aus 
Russland  (vielleicht  auch  aus  dem  Baltikum)  eingewandert. 
Nistete  im  Juni  1920  in  Töfsala,  Regio  aboénsis,  und  im 
Juni  1921  am  Vuoksi-Flusse  in  der  Nähe  von  Kexholm, 
Karelia  ladogensis.    R.   Palmgren.    S.    127. 

Catharacta  skua.  Ein  Ex.  in  Lapponia  enontekiensis  gesehen. 
J.   Mon  te  11.     S.  108. 


262         Obersicht  iiber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921—1922. 

Circus  macrourus  (Gm.)  in  Finnland.  Mit  Karte.  1 1  m  a  r  i 
Väl  i  kängas.    S.   120—126. 

Circus  pygargus  ist  aus  der  Fauna  Finnlands  zu  streichen.  Das 
einzige  als  C.  pygargus  angesehene  Ex.  in  den  öffentlichen 
Sammlungen  hat  sich  nämlich  als  C.  macrourus  erwiesen. 
E.  W.  Su  omala  i  nen.  S.  128—129.  —  I.  Väl  i  ka  li- 
gas.   S.   147—150. 

Mergulus  alle.  Ein  Ex.  wurde  ain  3.  Jan.  1922  im  Kirchspiel 
Lieto,  Regio  aboénsis,  von  einer  Katze  gefangen.  A.  S  a  r  p  a- 
ranta,  D.  A.  W  i  k  s  t  r  ö  m.    S.  243. 

Numenius  arquatus,  ungewöhnlich  kleine  Eier.  Am  8.  Mai  1921 
wurde  von  Herrn  Mag.  E.  P  i  p  p  i  n  g  in  der  Nähe  von 
Helsingfors  ein  Gelege  von  drei  Numenius-Ekm  erbeutet, 
die  die  folgenden  Masse  besassen:  60. 2  x  45;  59.8  x  44.5 
und  56.8  x  43.8  mm.  Die  Länge  stimmt  also  mehr  mit  der- 
jenigen  der  N.  phaeopus-Eier,  die  Dicke  ist  aber  grösser  als 
bei  dieser  Art.  Die  Bauchigkeit  der  Eier,  sowie  die  Grob- 
körnigkeit  der  Schale  beweist,  dass  Eier  von  N.  arquatus 
vorliegen.     I.   H  o  r  1 1  i  n  g.    S.   143 — 145. 

Herr  Mag.  R.  Palmgren  ist  der  Ansicht,  dass  die 
infragestehenden  Eier  dennoch  möglicherweise  zu  N.  phaeo- 
pus  gehören.    S.  145. 

Ortygometra  porzana.  Den  ganzen  Juni  1921  hat  Schuler  M. 
C  h  r.  Ehrström  diesen  Vogel  am  See  Ruojärvi  im 
Kirchspiel  Ruovesi,  Satakunta,  gehört.  R.  P  a  1  m  gren. 
S.  127. 

Phylloscopus  sibilator.  Am  18.  Mai  1921  wurde  die  Art  in  der 
Nähe  von  Mariehamn,  Alandia,  gehört  und  gesehen.  1 1- 
111  a  r  i    H  i  1  d  é  n.    S.   147. 

Serinus  canaria  germanicus.  Ein  ef  wurde  am  26.  Juni  1921 
in  Haminanlahti  im  Kirchspiel  Kuopio,  Savonia  borealis, 
von  Herrn  M.  Karppanen  geschossen.  Neu  fur  Finn- 
land.   E.  W.   Suomalainen.    S.   110—111. 

Turdus  merula.  Hat  im  Sommer  1921  in  Kuopio,  Savonia  borea- 
lis, aller  Wahrscheinlichkeit  nach  genistet.  H  j.  M  i  k  a  n- 
der,  E.  W.  Suomalainen.    S.  111 — 112. 


Obersicht  iiber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921—1922.         263 

Urinator  stellatus,  Farbenvarietät  (ef)  aus  Porkala,  Nylandia. 
Die  ganze  Unterseite,  die  Seiten  des  Halses  und  die  Unter- 
seite  des  Schwanzes  sind  rostfarben.  Die  oberen  Teile  haben 
schwach  rostfarbene  Federsäume.    I.  H  o  r  1 1  i  n  g.    S.  108. 

Ornithologische  Notizen  aus  Sodankylä  in  Lapponia  kemensis. 
Drei  Arten.     1 1  m  a  r  i    H  i  1  d  é  n.    S.  4. 

Ornithologische  Exkursionen  in  den  Schären  von  Ekenäs,  Nylandia. 
Beobachtungen  iiber  9  Arten,  u.  a.  zahlreiche  Nistfunde, 
werden  mitgeteilt.    K.  E.  S  u  n  d  s  t  r  ö  ni.    S.  130 — 132. 

Ornithologische  Notizen  aus  Räisälä,  Isthrhus  karelicus,  Zusatz 
zu  einer  fruheren  Mitteilung  (Medd.  Soc.  F.  Fl.  Fenn.  44, 
S.  250).    Neun  Arten.     I  1  ni  a  r  i    H  i  1  d  é  n.    S.   145—146. 

Evertebrata. 

Massentod  unter  den  Bodentieren  in  seichten  Meeresbuchten 
wurde  in  der  Nähe  der  Zoologischen  Station  zu  Tvärminne, 
Nylandia,  als  Folge  des  niedrigen  Wasserstandes  im  Winter 
1921 — 22  beobachtet,  speziell  bei  Limnaea- Arten,  Tellina 
baltica  und  Nereis  diversicolor,  aber  auch  bei  mikrosko- 
pischen  Tieren.  Wahrscheinlich  hatte  Mangel  an  Sauerstoff 
den  Erstickungstod  verursacht.   Alex.    Luther.   S.  170. 

Coleoptera. 

Kopulation  zwischen  verschiedenen  Arten  desselben  Genus.  1)  Can- 
tharis  obscura  Q.  und  C.  nigricans  ef.  Wolter  Hellen. 
S.  5 — 6.  —  2)  Ceutorrhynchus  chalybaeus  ef  und  C.  floralis  9-. 
Håkan  Lindberg.  S.  6.  —  3)  Cious  scrophulariae  ef 
und   C.   thapsus   9.       Håkan    Lindberg.    S.  6. 

Zur  Kenntnis  der  Coleopterenfauna  der  Åland- Inseln.  Artenver- 
zeichnis.  —  Neu  fur  Fennoskandia  orientalis  (vgl.  Medd. 
Soc.  F.  Fl.  Fenn.  47,  S.  35 — 36):  Dyschirius  salinus  S.  31, 
D.  Liidersi  S.  31,  Pullus  äter  S.  48,  Polydrosus  cervinus  S.  56, 
Apion  pisi  S.  59.  —  Anaspis  marginicollis  nom.  nov.,  S.  50. 
Mit  4  Fig.  —  Håkan    Lindberg.    S.  29—60. 

Neu  fur  das  Gebiet.  Vom  Isthmus  karelicus:  Dyschirius  im- 
punctipennis,   Hylophilus  pentatomus,   Trachyphloeus  spini- 


264         tibersicht  iiber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921  —  1922. 

manus  (leg.  R.  F  o  r  s  i  u  s),  Ceutorrhynchus  pulvinatus, 
C.  hampei,  C.  ignitus.    Rolf    Krogerus.    S.  109 — 1 10. 

Aus  Karelia  ladogensis:  Antlwbium  sorbi,  Bagous  glabri- 
rostris  v.  collignensis,  Elleschus  scanicus  v.  pallidesignatus, 
Apion  spencei.    Rolf    Krogerus.    S.   109 — 1 10. 

Agrilus  roberti,  Nylandia.  E.  Lindqvist,  R.  Kro- 
gerus. S.  143.  —  Athous  mutilatus.  Regio  aboénsis. 
Th.  G  rön  bl  om,  H  å  k.  Lindberg.  S.  108.  — 
Carpophilus  decipiens.  Nylandia  (V.  K  a  r  v  o  n  e  n,  Å. 
S  c  h  o  u  1 1  z)  und  Tavastia  australis  (T  h.  G  r  ö  n  b  1  o  m). 
W.  H  e  1 1  é  n.  S.  109.  —  Cercyon  obsoletus.  Regio  aboénsis. 
H  å  k.  Lindberg.  S.  240.  —  Exocfiomus  flavipes.  Isthmus 
karelicus.  V.  Lampe,  W.  Hellen.  S.  109.  —  Ortho- 
perus  atomarius.  Nylandia.  J.  L  i  s  t  o,  R.  F  r  e  y.  S.  240. 
—  Oxypoda  testacea.  Karelia  borealis.  Hå  k.  Lindberg. 
S.  240.  —  Philonthus  finmarkicus.  Finnisch-  und  Russisch- 
Lappland.  W.  H  e  1 1  é  n.  S.  109.  —  Phyllotreta  nigripes. 
Isthmus  karelicus.  V.  L  a  m  p  e,  W.  H  e  1 1  é  n.  S.  171.  — 
Pogonocherus  hispidus.  Alandia.  G.  S  t  e  n  i  u  s.  S.  240.  — 
Ptinus  dubius.  Alandia;  Reg.  aboénsis.  O.  M.  R  e  u  t  e  r, 
W.  H  e  1 1  é  n.  S.  109.  —  Quedius  arcticus.  Finn.-  und 
Russ. -Lappland.  W.  Hellen.  S.  109.  —  Tomoglossa 
luteicornis.  Tav.  australis.  H.  Söderman,  W.  Hel- 
len. S.  171.  —  Xylophilus  nigrinus.  Isthmus  karelicus. 
V.   Lampe.    S.  240. 

Hymenoptera. 

Hymenopterologische  Notizen  aus  dem  Isthmus  karelicus.  Neu 
fur  das  Gebiet:  Nomada  argentata,  Dufourea  vulgaris,  Cera- 
tocolus  alatus,  Mellinius  sabulosus,  Psammophila  affinis  (leg. 
P  u  1  k  k  i  n  e  n).    Runar    F  o  r  s  i  u  s.    S.   116 — 120. 

Cecidologische  Beiträge  II.    Runar    F  o  r  s  i  u  s.    S.  132 — 135. 

V  ber  einige  Cleptiden  und  Chry  siden.  Runar  Forsius. 
S.  182—186. 

Hartigia  xanthostomus.  Alandia,  Geta.  Neu  fur  das  Gebiet. 
E.   Löfqvist.    S.   170  und   S.   240. 


Obersicht  iiber  die  wichtigeren   Mitteilungen  1921—1922.         265 

Lepidoptera. 

Callimorpha  menetriesii.  Von  dieser  seltenen  Art  (vgl.  Medd. 
Soc.  F.  Fl.  Fenn.  40,  S.  308)  wurde  1  2  am  29.  Juni  1921 
in  Polvijärvi,  Karelia  borealis,  von  Herrn  Stud.  V.  Sand- 
ström gefangen.  Der  Fundort  ist  etwa  5 — 6  Meilen  in 
NE  von  dem  friiher  bekannten  gelegen.  Jarl  Carpe- 
lan.    S.   108—109. 

Neu  fur  das  Gebiet.  Aus  Alandia:  Scoparia  frequentella,  Metz- 
neria  metzneriella,  Anacampsis  coronillella,  Tebenna  miscella, 
Lithocolletis  sylvella,  Argyresthia  glaucinella.  E.  L  ö  f- 
q  v  i  s  t,  V.  J.  K  a  r  v  o  n  e  n.    S.  162. 

Ancylis  inornatana,  Nylandia;  Borkhausenia  luridico- 
mella,  Nylandia;  Scirtopoda  herrichiella,  Nylandia;  Prays 
rusticus,  Alandia;  Argyresthia  praecocella,  Al.  und  Nyl. 
V.  J.  Karvonen.  S.  162 — 163.  —  Pamene  ger  mar  ana, 
Nylandia  und  Isthmus  karelicus;  Leioptilus  lienigianus, 
Isthm.  kar.;  Alucita  pentadactyla,  Isthm.  kar.;  Epithectis 
pruinosella,  Nyl.  E.  L  ö  f  q  v  i  s  t.  S.  170.  —  Psoricoptera 
gibbosella,  Regio  aboensis.  T  h.  C  1  a  y  h  i  1 1  s.  S.  241.  — 
Platytes  alpinellus,  Nylandia.  A.  Nordman.  S.  241.  — 
Nepticula  trimaculella,  Nyl.  N.  Kan  er  va.  S.  241.  — 
Lithocolletis  coryli,  Alandia  (E.  L  ö  f  q  v  i  s  t,  V.  Karvo- 
nen, N.  K  a  n  e  r  v  a)  und  Nylandia  (N.  Kan  er  va). 
S.  162  und  241.  —  Laspeyresia  gallicana,  Nyl.  V.  J.  Kar- 
vonen. S.  241.  —  Glyphipteryx  forsterella,  Alandia  (E. 
L  ö  f  q  v  i  s  t,  V.  J.  Karvonen,  S.  162)  und  Regio  aboen- 
sis (O.  F  a  b  r  i  c  i  u  s,  S.  241).  —  Agrotis  signum,  Nylandia. 
N.  K  a  n  e  r  v  a.  S.  241.  —  Aegeria  montelli  Löfqv.  n.  sp., 
Lapponia  kemensis.    J.   M  o  n  t  e  1 1.    S.   241. 

Diptera. 

Neu  fur  das  Gebiet.  Arctophila  mussitans.  Isthmus  karelicus. 
R.  F  o  r  s  i  u  s.  —  Microsania  pallipes.  Nylandia.  R. 
Frey.  —  Rhamphomyia  helléni  n.  sp.,  Ponoj;  Rh.  chibi- 
nensis  n.  sp.,  Chibinä;  Rh.  hambergi  n.  sp.  und  Rh.  pha- 
nerostigma  n.  sp.,  beide  aus  Ponoj.  W.  H  e  1 1  é  n,  R.  F  r  e  y. 
—  S.  241. 


266         Ubersicht  uber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921—1922. 

Hemiptera. 

Acanthosoma  haemorrhoidale.  Alandia,  Finström.  Neu  fur  das 
Gebiet.    G.   Stenius.    S.   242. 

Bryozoa. 

Membranipora  pilosa  var.  membranacea  in  der  Gegend  von  Eke- 
näs,  Nylandia.  Diese  Art  kommt  in  den  äusseren  Schären 
an  Fucus  und  an  Ufersteinen  in  der  Nähe  der  Wasserober- 
fläche  ganz  häufig  vor.  Sie  geht  in  den  inneren  Schären 
wenigstens  bis  zur  Eisenbahnbrucke  in  der  Nähe  der  Stadt 
Ekenäs,  findet  sich  aber  hier  nur  am  Boden  in  5.5  m  Tiefe. 
Der  Salzgehalt  des  Wassers  war  am  Boden  5.io°/0o>  an  der 
Oberfläche  O.07  °/00.  Es  liegt  also  ein  gutes  Beispiel  einer 
charakteristischen  Tierverbreitung  vor:  einige  marine  Arten, 
die  in  den  äusseren  Schären  auch  an  der  Wasseroberfläche 
gedeihen,  werden  in  den  inneren  Buchten  des  Skärgårds 
nach  der  Tiefe  verschoben,  wo  das  Wasser  weniger  ausge- 
susst  ist.    K.  M.   L  e  v  a  n  d  e  r.    S.  243—244. 

Coelenterata. 

Protohydra  leuckarti.  In  der  Nähe  der  Zoologischen  Station  zu 
Tvärminne,  Nylandia,  im  Sommer  1921  beobachtet.  Vgl. 
Acta  Soc.  F.  Fl.  Fenn.  52,  N:o  3.  A.Luther.  S.  107—108. 

Amelia  aurita.  Verf.  fand  am  8.  Juni  1921  am  fruheren  Fund- 
ort  (vgl.  Medd.  Soc.  F.  Fl.  Fenn.  47,  S.  223)  zahlreiche 
Medusen,  die  sämtlich  2 — 9  mm  Durchmesser  hatten  und 
sich  im  Ephyra-Stadium  befanden.  Sie  hatten  sich  somit 
aller  Wahrscheinlichkeit  nach  an  der  Fundstelle  entwic- 
kelt.  Auch  anderswo  in  der  Gegend  waren  ähnliche  Bil- 
dungsherde zu  finden.  Das  Wachsen  geschah  wie  fruher. 
Die  Grössenverhältnisse  waren  im  Juli  und  im  August  fast 
dieselben  wie  im  vorigen  Jahre.  D.  A.  Wikström. 
S.  244—246. 


Ubersicht  uber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921  —  1922.         267 

II.    Botanik. 

Plantae  vasculares. 

Neu  fur  das  Gebiet. 

Alopecurus  fulvus  x  pratensis.    Nylandia,  Ekenäs  (Tammisaari), 

eine  Fundstelle,  2  Rasen.    I.  H  i  d  é  n.    S.   169—170. 
Anthemis    arvensis    x    tinctoria.     Isthmus    karelicus,    Sakkula, 

3  Exx.  mit  den  Eltern  zusammen.    I.  H  i  d  é  n.    S.  128. 
Artemisia  arctica  Less.  (=  norvegica  Fr.).    Lapponia  murmanica, 

an  der  Miindung  des  Charloffka-Flusses.   P  o  h  1  e,   Regel. 

S.  250. 
Astragalus  arcticus  Bge.     Ersetzt  im  nördlichen  Teil  von  Fenno- 

skandia  A.  alpinus  L.,  der  hier  iiberhaupt  nicht  vorkommt. 

K.  Regel.    S.  247—248. 
Carex  dioica  x  heleonastes  (C.  microstachyoides  hybr.  n.).    Lap- 
ponia kemensis,  Muonio,  im  Moore   Lompolovuoma,  ziem- 

lich  reichlich.    J.  M  o  n  t  e  1 1.    S.   112—113. 
Cerastium  alpinum   x    arcticum,  verschiedene  Formen,  und  C. 

arcticum   x   caespitosum  *alpestre.    Lapponia  enontekiensis. 

Justus    Montell.    S.  181—182. 
Chenopodium  polyspermum  var.  controversans  n.  var.    Nylandia, 

Ingå;    Karelia   australis,   Viborg    Björkösund.     M.    Bren- 

ner.    S.  138. 
Epilobium  adenocaulon.    Isthmus  karelicus,  Pyhäjärvi  (3  Fund- 

stellen)  und  Sakkula  (7  Fundstellen).    Det.  G.  Samuels- 

s  o  n.   Vgl.  Medd.  Soc.  F.  Fl.  Fenn.  46,  S.  226.    I.  H  i  d  é  n. 

S.  164—165. 
Epilobium  hypericifolium  x  montanum  (E.  Bonsdorffii  hybr.  n.). 

Lapponia  kemensis,  Muonio,  im  Garten  spontan  entstanden. 

J.  Montell.    S.   113—114. 
Epilobium  montanum    x    roseum.    Nylandia,  in  der  Nähe  von 

Helsingfors.    Dieser  Bastard,  der  fruher  unter  den  Adven- 

tivpflanzen  aufgefuhrt  wurde  (Medd.  Soc.  F.  Fl.  Fenn.  47, 

S.  226),  ist  als  einheimisch  anzusehen.    I.  H  i  d  é  n.    S.  157. 
Epilobium  obscurum    x    palustre.     Isthmus   karelicus,   Sakkula 

(2   Fundstellen).     Det.   G.   Samuelsson.     I.    Hidén. 

S.  165—166. 


268         tibersicht  uber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921—1922. 

Festuca  pratensis  var.  subtilis  n.  var.  Nylandia,  Ingå.  M.  Bren- 
ner.    S.  152. 

Glyceria  vaginata.  Lapponia  Imandrae,  Kandalaks  (N  i  e  m  a  n  n, 
P  o  h  1  e,  Lindberg);  Lapp.  inarensis,  Smalsundsvandet 
(Lindberg).    K.  Regel.    S.  247. 

Hieracium- Formen.  Nylandia,  Ingå.  M.  B  r  e  n  n  e  r.  S.  141 — 
143. 

Poa  arctica  R.  Br.  =  Poa  flexuosa  Höst.  Diese  Art  ersetzt  auf 
der  Halbinsel  Kola  Poa  cenisia  All.    K.  R  e  g  e  1.     S.  246. 

Ranunculus  radicans  C.  A.  Mey.  Lapponia  Varsugae,  an  der 
oberen  Strelna.    K.  Regel.    S.  250. 

7?osa-Formen.    Nylandia,   Ingå.    M.   B  r  e  n  n  e  r.    S.   10. 

Rumex  haplorhizus  Czern.  (=  R.  haematinus  Kihlm.).  Lapponia 
Imandrae  (Lindberg,  Brotherus);  Lapp.  Varsu- 
gae (Palmen),  Lapp.  ponojensis  (K  i  h  1  m  a  n,  M  o  n- 
tell).    K.   Regel.    S.  247. 

Seltenheiten.  —  Wichtigere  neue  Fundorte. 

Alchemilla  hitsuticaulis.   Karelia  australis,  Jääskis.   M.  F.  W  e  s- 

t  e  r  1  u  n  d.    S.  230. 
Alchemilla  minor.   Regio  aboénsis,  Korpo.   O.Eklund.   S.  18. 
Allium   scorodoprasum.     Regio   aboénsis,    Kimito,   zwei    Funde. 

B.  O  1  s  o  n  i.    S.  4. 
Alopecurus  arundinaceus  x  geniculatus.    Regio  aboénsis,  Korpo 

Utö.    O.  Eklund.    S.  14. 
Alopecurus  geniculatus  x  pratensis.    Regio  aboénsis,  Korpo,  an 

2  Stellen.    O.  E  k  1  u  n  d.    S.  14. 
Campanula   trachelium.     Regio   aboénsis,    Hitis.     B.    O  1  s  o  n  i. 

S.  4. 
Carex    rostrata    x    vesicaria.     Ta  vastia    australis,    Sääksmäki. 

I.  H  idén.    S.  187. 
Cerastium  arcticum,  verschiedene  Formen,  aus  Lapponia  enon- 

tekiensis.    Justus    M  o  n  t  e  1 1.    S.    179—182. 
Chaerophyllum    aromaticum.     Isthmus    karelicus,    Sakkula.     I. 

Hidén.    S.   163—164. 
Cryptogramme  crispa.    Lapponia  tulomensis,  Oserko.     K.   R  e- 

gel.    S.  250. 


Ubersicht  uber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921  —  1922.         269 

Fragaria  vesca  v.  monophylla.    Satakunta,  Hämeenkyrö.    H.  A. 

Printz,  G.  R.  Idman.    S.  2. 
Glyceria  reptans.    Lapponia  tulomensis,   Oserko.    K.   Regel. 

S.  247. 
Herniaria  glabra.    Regio  aboensis,  Kimito.    B.  O  1  s  o  n  i.    S.  4. 
Hieracia  aus   Ingå,  Nylandia.    M.  Brenner.    S.  139 — 143. 
Lappa  minor  f.   albiflora.    Satakunta,   Ruovesi.    G.    Idman. 

S.  230. 
Polygonatum  multiflorum.    Isthmus  karelicus,  Sakkula.    I.  H  i- 

dén.    S.   164. 
Polygonum  Raji  f.   borealis.    Lapponia  murmanica,  Teriberka. 

K.  Regel.    S.  250. 
Potentilla  Goldbachii.    Karelia  australis,  Jääskis.    M.  F.  W  e  s- 

t  e  r  1  u  n  d.    S.  230. 
Potentilla  reptans.    Regio  aboensis,  Finby.    B.  O  1  s  o  n  i.    S.  4. 
Rosa- Formen.    M.  B  r  e  n  n  e  r.    S.   10 — 11. 
Rubus    arcticus    x    saxatilis.     Tavastia    australis,    Sääksmäki. 

I.   Hidén.    S.   187. 
Rumex    graminifolius    v.    sublanceolatus.     Lapponia    Varsugae, 

Kusomen;  Lapp.  murmanica,  Charloffka;  Lapp.  tulomensis, 

Oserko.    K.  Regel.    S.  250. 
Sa/ix-Bastarde    aus    dem    Kirchspiel    Korpo,    Regio    aboensis. 

O.   Eklund.    S.    15—16. 
Salix  dasyclados.    Lapponia  Varsugae,  Kusomen.    K.  Regel. 

S.  250. 
Salix  pirolaefolia.    Lapponia   Varsugae,   zwischen   Tschawanga 

und  Tetrino.    K.  Regel.    S.  250. 
Stellaria  crassifolia.    Regio  aboensis,   Korpo   Jurmo.    O.    E  k- 

lund.    S.  17. 
Trifolium  repens  f.  maculata.    Die  Flecke  der  Blättchen  haben 

die   Form  eines  Dreiecks,  dessen   Basis  an  der  Basis  der 

Blättchen  und  dessen  Spitze  an  der  Mitte  derselben  gelegen 

sind,  wobei  jedoch  die  Spitze  des  Dreiecks  bis  zum  oberen 

Rande  des  Blattes  ausgezogen  ist.    Die  Dreiecksseiten  sind 

schwarz,   die   Fläche  des   Dreiecks  auf  grösseren   Blättern 

grun,  auf  kleineren  ganz  schwarz.   Satakunta,  Hämeenkyrö. 

H.  A.  Printz,  G.  R.   Idman.    S.  2—3. 


270         Ubersicht  uber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921—1922. 

Utricularia  intermedia    x    minor.    Regio  aboensis,   Bjärnå.    L. 

und  O.  Nyblin.    S.  230. 
Verbascum  nigrum   x    thapsus.    Tavastia  australis,  Sääksmäki. 

I.   H  idén.    S.   187. 

Verwildert  öder  eingeschleppt. 

Adventiv-Flora  im  Hafengebiet  von  Lappvik,  Nylandia.  Von  49 
bis  zum  Jahre  1908  beobachteten  Adventiv-Pflanzen  (vgl. 
Medd.  Soc.  F.  Fl.  Fenn.  35,  S.  343)  sind  in  den  Jahren 
1909—1921  20  Arten  und  von  diesen  im  J.  1921  13  Arten 
wieder  gefunden  worden.  Neu  hinzugetreten  sind  24  Arten, 
im  Ganzen  sind  also  in  dieser  Zeit  44  Arten  verzeichnet 
worden.  Von  diesen  sind  29  als  mehr  öder  weniger  stetig 
zu  bezeichnen.     I.   H  i  d  é  n.    S.    157 — 162. 

Alchemilla  arvensis.  Nylandia,  Borgå  Kråkö.  G.  S  t  e  n  i  u  s. 
S.  230. 

Axyris  amarantoides.  Nylandia,  Helsingfors.  A.  Pettersson. 
S.  230. 

Luzula  nemorosa.  Karelia  ladogensis,  Sordavala.  K.  H.  H  ä  1 1- 
s  t  r  ö  m.    S.  230. 

Vicia  lathyroides.  Nylandia,  Borgå  Kråkö.  G.  Stenius. 
S.  230. 

Monstrositäten. 

Alnus  incana.  Ein  Fall  von  Zusammenwachsen  zweier  Stamm- 
teile  wird  beschrieben  und  abgebildet.  Ein  Zweig  (C)  des 
gröberen  Stammteiles  (A)  war  dicht  an  den  schwächeren  (B) 
gedriickt,  und  dieser  versuchte  den  fremden  Körper  (C) 
durch  Wachsen  zu  ilberdecken.  Der  Zweig  ist  indessen 
abgestorben,  und  nun  entwickelt  sich  gegen  den  Zweig- 
stumpf  auch  vom  Stamm  A  immer  neues  Gewebe.  Die 
von  zwei  Seiten  heranwachsenden  Gewebebildungen  stossen 
an  einander,  die  Rindenschichten  werden  an  die  Seite  ge- 
schoben  und  die  Cambiumzonen  verwachsen  mit  einander. 
I.   Hidén.    S.   187—189. 

Equisetum  silvaticum  f.  polystachyum.  Satakunta,  Karkku.  I. 
H  j  e  1 1.    S.  230. 


Ubersicht  iiber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921—1922.  271 

Phleum  pratense.  Bei  einem  Ex.  aus  Ingå,  Nyl.,  besteht  der 
Stamm  aus  bogenförmigen  Internodien,  die  zusammen 
einen  grösseren  Bogen  darstellen.    M.  B  r  e  n  n  e  r.    S.   11. 

Pyrus  malus,  Zwillingsfruchte.  An  einem  alten  Apfelbaum  im 
Kirchspiel  Ingå,  Nylandia,  sind  seit  mehreren  Jahren  Zwil- 
lingsfruchte beobachtet  worden,  von  denen  vier  Typen  vom 
Verf.  beschrieben  und  abgebildet  werden.  Sämtliche  sind 
Zusammenwachsungen  von  zwei  öder  drei  Komponenten. 
Der  fleischige  Blutenboden  ist  gemeinsam,  nicht  aber  die 
Kernhäuser,  von  denen  eines  grösser  ist  und  Samen  ent- 
wickelt.  Fur  diesen  Fall  schlägt  der  Verf.  die  Benennung 
Adelphocarpie  vor.  Ähnliche  Bildungen  werden  aus  Kirch- 
spiel Kyrkslätt,  Nylandia,  erwähnt.  M.  Brenner.  S.  6 — 9. 

Quercus  robur  f.  Ahlfvengrenii.  Regio  aboénsis,  Pargas.  A. 
Nordman.    S.  230. 

Vermischte  Notizen. 

Verbreitung  von  Melampyrum  nemorosum.  Auf  Grund  des  un- 
regelmässigen  Auftretens  von  Mel.  nemorosum  in  Brenne- 
bo  im  Kirchspiel  Ingå,  Nylandia,  sowie  einer  Beobachtung, 
dass  die  Blätter  der  genannten  Pflanze  von  Arvicola  agrestis 
gefressen  werden,  ist  der  Verf.  geneigt  anzunehmen,  dass 
das  Tier  die  Pflanzen  fur  seinen  Wintervorrat  sammelt, 
wobei  die  reifen  Samen  abfallen  mussten.  M.  Brenner. 
S.  9—10. 

Botanische  Notizen  aus  dem  Kirchspiel  Korpo,  Regio  aboénsis. 
Vegetationsbeschreibungen,  floristisch  intressante  Funde. 
01  e    Eklund.    S.   12—19. 

Quercus  pedunculata  im  Kirchspiel  Kaukola,  Karelia  ladogensis, 
auf  der  Insel  Uskinsaari  unweit  der  Miindung  des  Vuoksi- 
Flusses,  mit  Fig.  Hier  wachsen  acht  Eichenbäume  sowie 
eine  Gruppe  jungerer  Exx.  Grössenmasse  werden  gegeben 
und  die  Vegetation  des  Fundplatzes  eingehend  beschrieben. 
T.  J.  Hintikka.    S.  19—29. 

Einige  Pflanzenfunde  aus  Kuusamo.  Fruher  nicht  in  der  Pro- 
vinz  gefunden  sind  10  Arten,  u.  a.  3  Anthropochoren.  O. 
Forte  Ii  us.    S.   129—130. 


272         Ubersicht  uber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921  —  1922. 

Einige  Atriplex-  sind  Chenopodium-F 'ormen.  M.  B  r  e  n  n  e  r. 
S.   135—138. 

Sagina  maritima  mf .  rosulans.  Diese  von  N  e  u  m  a  n  (Sveriges 
Flora,  1901,  S.  551)  als  Varietät  beschriebene  Form  scheint 
nur  eine  Deformation  zu  sein.  Verf.  konnte  sie  in  Jurmo, 
Regio  aboénsis,  am  sandigen  Meeresufer  beobachten,  wo  sie 
einer  mehrmals  eintretenden  Submersion  und  auch  einer 
durch  Wellentransport  hervorgerufenen  Einbettung  in  den 
Sand  ausgesetzt  war.  Wahrscheinlich  wurde  die  Bluten- 
bildung  am  Endsprosse  hierdurch  gehemmt  und  anstått 
der  Bliiten  die  fur  die  Form  charakteristische  Blattrosette 
ausgebildet.    Ole    Eklund.    S.  151. 

Pimpinella  saxifraga,  in  Fennoskandia  orientalis  gefundene  For- 
men.   M.   Brenner.    S.   152 — 157. 

Polygonum  nodosum.  Diese  Art,  die  schon  fruher  aus  Finnland 
angegeben  worden  ist,  wenn  auch  diese  Angaben  bezweifelt 
worden  sind,  wurde  im  Sommer  1921  auf  dem  Isthmus 
karelicus,  in  Pyhäjärvi  und  in  Sakkula,  angetroffen.  I. 
Hidén.    S.   166—169. 

Nachbliihen  im  Sept.  1921.    Vier  Arten.    O.  E  k  1  u  n  d.    S.  171. 

Notizen  uber  die  Gefässpflanzenflora  im  Kirchspiel  Sääksmäki, 
Tavastia   australis.     I.    Hidén.     S.    186—187. 

Zur  Flora  der  Halbinsel  Kola.  Konstantin  Regel.  S. 
246—250. 

Matricaria  ambigua  Ledeb.  Zu  dieser  Art  gehört  allés,  was 
auf  der  Halbinsel  Kola  als  M.  inodora  L.  (i  borealis  Hartm. 
gesammelt  worden  ist.    K.   R  e  g  e  1.    S.  248. 

Nördliche  V  arieläten  öder  Rassen  werden  von  K.  Regel  von 
der  Halbinsel  Kola  fur  eine  Reine  Pflanzen  angegeben: 
Aira  flexuosa  var.  montana,  Ranunculus  propinquus,  Sorbus 
glabrata,  Prunus  padus  var.  borealis,  Solidago  virgaurea  var. 
lapponica,  Rumex  arifolius,  Equisetum  boreale.   S.  248 — 250. 

Musci. 

Plagiothecium  curvifolium  und  Pl.  Ruthei,  neu  fur  das  Gebiet. 
Die  erstgenannte  Art  ist  an  funf,  die  letztere  an  vier  Fund- 
stellen   beobachtet  worden.    V.    F.    B  r  o  t  h  e  r  u  s.    S.   2. 


Ubcrsicht  iibcr  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921  —  1922.  273 

Fontinalis  gothica  und  F.  antipyretica  var.  montana,  nen  fur  das 
Gebiet,  beide  von  der  Halbinsel  Kola.  V.  F.  Brotheru  s. 
S.  171. 

Lichenes. 

Parmelia  acetabulum.  Regio  aboénsis,  Korpo.  O.  E  k  1  u  n  d. 
S.  115. 

Flechtenexsiccat:  Nyländer  &  Noniin,  Herbarium  Lichenum 
Fenniae,  Continuatio  (1921).    E.  A.  Va  i  nio.    S.   127. 

Cetraria  lacunosa  Ach.  subsp.  *cavernosa  (Menzies)  Vain.  [=  C. 
lacunosa  Ach.  f.  cavernosa  (Menzies)  Merrill,  The  Bryologist 
XIII,  1910,  p.  26,  tab.  II  f.  4;  C.  lacunosa  Ach.  i.'Norve- 
gica  Lynge  Stud.  Lich.  Norv.,  1921,  p.  196J  färbt  sich,  wie 
auch  C.  lacunosa,  gelb  mit  Jod,  unterscheidet  sich  aber 
von  dieser  durch  die  braune  öder  schwarze  Farbe  der  Unter- 
seite  des  Thallus.  Die  ähnliche  C.  glauca  färbt  sich  dagegen 
blau  mit  Jod,  und  ihr  Thallus  ist  gewöhnlich  ebener.  Znr 
*C.  cavernosa  gehört  auch  C.  reticulata  Krempelh.,  die  in 
Sikkim  eingesammelt  worden  ist;  dieser  Name  ist  aber 
nicht  veröffentlicht  worden.  Die  fur  Finnland  neue  Unter- 
art  ist  in  Kivimaa,  Kirchspiel  Gustafs,  Regio  aboénsis,  von 
M.  A  r  v  o  n  e  n  im  J.  1909  und  in  den  Schären  von  Ekenäs, 
Nylandia,  von  K.  L  i  n  k  o  1  a  im  J.  1911  gesammelt  wor- 
den.   E.  A.  Va  in  i  o.    S.   150. 

Enumeratio  Usnearum  in  Fennia  collectanun.  E.  A.  V  a  i  n  i  o. 
S.  172—174. 

Fungi. 

Boletus  luridus.  Regio  aboénsis,  Åbo  Hirvensalo  (F.  E  1  f  v  i  n  g) 
und  Korpo  (E.  W.  E  h  r  m  a  n,  O.  E  k  1  u  n  d).  S.  114—115. 

Mucor  plumbeus  Bonorden  (M.  spinosus  van  Tieghem)  aus  Finn- 
land.   Mit   Fig.    Ernst    H  ä  y  r  é  n.    S.   177—179. 

Podospliaera  oxyacanthae.  Diese  in  Finnland  friiher  nicht  gefun- 
dene  Art  ist  in  den  letzten  Jahren  an  vielen  Orten  beobach- 
tet  worden.  Sie  tritt  an  kultivierten  Crataegus-ArUn  ver- 
heerend  auf.  Erstmals  wurde  sie  in  der  Stadt  Kotka,  Karelia 
australis,  im  J.  1915  notiert.   Jetzt  bekannte  Fundorte  gibt 

18 


274  Ubersicht  tiber  die  wichtigeren  Mitteilungen  1921—1922. 

es  15,  hauptsächlich  im  SE-Teil  des  Gebietes  gelegen.  T.  J. 
H  in  t  i  k  k  a.    S.   189—191. 
Piptoporus  betulinus.    Drei   deformierte   Fruchtkörper  aus   Ny- 
landia   werden   beschrieben   und   abgebildet.    T.   J.    H  i  n- 
t  i  k  ka.    S.   191—193. 

Algae. 

Chlamydomonas.  Von  Herrn  Mag.  I.  Välikangas  wnrde 
eine  am  5.  Mai  1922  ans  der  Kaisaniemi-Bucht  bei  Helsing- 
fors  geschöpfte  Wasserprobe  vorgelegt,  die  von  einer  nicht 
näher  bestimmten  Chlamydomonas- Art  (tiber  200  Mill. 
Indiv.  im  Liter)  grtin  gefärbt  war.  Diese  Vegetationsfärbnng 
ist  in  mehreren  Jahren  in  der  genannten  Bncht  im  Fruhjahr 
beobachtet  worden.    S.  170. 

Notiz  tiber  das  Vberwintern  ex niger  Algen  unter  dem  Eise. 
Ernst    Häyrén.    S.  174—177. 


Register. 

Mötet  den  1  oktober  1921. 

Sid. 

J  o  h  a  n  s  c  n,    Fritz.     Forskningsfärder  i  Canadas  arktiska  trakter  1 
Brotherus,    V.    F.     Plagiotlieciutn   curvifolium   Schlieph.   och    Pl. 

Rutliei    Lirnpr.   från    Finland    2 

I  d  m  a  n,  G.  R.    Fragaria  vesca  v.  rnonopliylla   2 

»       Trifolium  repens  f .  maculata   2 

H  i  1  d  é  n,    1 1  m  a  r  i.     Muutamia  eläintieteellisiä  tiedonantoja  Sodan- 

kylästä    3 

O  Is  o  ni,   B.    Växtfynd  i   Kimito,   Finby  och  Hitis  sommaren   1921  4 
Hellen,    Wolter.     Kopulation  mellan  Cantharis  obscura  Fabr.  $ 

och  C.  nigricans  Mull.  ef  5 

Lindberg,    Håkan.     Skalbaggar  av  olika  arter  i  kopulation    . .  6 

B  r  e  n  n  e  r,   M.     Botaniska   meddelanden    6 

Eklund,    O  1  e.     Botaniska  notiser  från  Ab,  Korpo  12 

H  i  n  t  i  k  k  a,   T.    J.     Eräästä   tammen   (Quercus   pedunculata   Ehrh.) 

kasvupaikasta   Kaukolassa  (Ik)    19 

Lindberg,   Håkan.    Bidrag  till  kännedomen  om  åländska  ögrup- 
pens skalbaggsfauna    29 

Mötet  den  21  oktober  1921. 

Frågor  i  sammanhang  med  Sällskapets  hundraårsdag   60 

Sällskapets  100=årsdag  den  1  november  1921. 

Redogörelse    avgiven    av    Sällskapets    ordförande    Docenten    Alvar 

Palmgren    61 

Mötet  den  3  november  1921. 

Luther,  A.    Protohydra  leuckarti  vid  Tvärminne  zoologiska  station  107 

Montell,  J.    Catharacta  skua  från   Enontekis    108 

H  o  r  1 1  i  n  g,   I.    Färgvarietet  av  Urinator  stellatus  108 

Lindberg,    Håkan.     Athous  mutilatus,  ny  för  Finland  108 

Carpelan,  Jarl.     Callimorpha  menetriesii  Ev.  återfunnen     108 

Hellen,  W.    Sju  för  Finland  nya  skalbaggar  109 


276 

K  r  o  g  e  r  u  s,    Rolf.     För  Finlands  fauna  nya  skalbaggar  frän  La- 

doga-Karelen    och    Karelska    näset    109 

S  u  o  m  a  1  a  i  n  e  n,   E.  W.    Suomelle   uusi  lintulaji,   kcltahempponen, 

Serinus   canaria  germanicus   Laubmann    110 

»      Mustarastas  (Turdus  merula  L.)  pesinyt  Pohjois-Savossa  111 

Montell,    Justus.     Carex  microstachyoicies  m.  (C.  dioica  L.    x 

hcleonastes    Ehrh.)    hybr.    n 112 

»      Epilobium  Bonsdorffii  m.  (E.   hypericifolium  Tausch.    x    mon- 

tanam    L.)    hybr.    n 113 

Eklund,    O  1  e.     Boletus  luridus  Schaeff.  och  Parmelia  acetabulum 

(Neck.)   Dub.   från   Ab,    Korpo    114 

Forsius,     Runar.      Hymenopterologiska  notiser   11(3 

Välikangas,    llmari.     Die  Funde  von  Circus  macrourus  (Gm.) 

in  Finnland    120 

Mötet  den  3  december  1921. 

Häyrén,    Ernst.     Föroreningen  och  strandvegetationen  i  Helsing- 
fors   hamnområde     126 

Lindberg,    Harald.     Carex  contigua  och  C.  Pairaei  126 

Metzger,   Adolf.    Skelett  av  subfossil  delfin  från  Karsby  i  Tenala  126 

»       Kindtand  av  mammut  från  Esbo    126 

V  a  i  n  i  o,     E  d.  A.    Nyländer    &  Norrlin,  Herbarium  Lichenum  Fen- 

niae,    Continuatio   (1921)    127 

Palmgren,    Rolf.     Ardea  cinerea  i  Finland  127 

Ehrström,  M.  C  h  r.     Alcedo  ispida  iakttagen  i  Sjundeå 127 

»      Ortygometra  porzana  i    Ruovesi  ' 127 

H  i  d  é  n,     llmari.      Antliemis  arvensis    x    tinctoria  (A.   adulterina 

Wallr.)     "128 

Suomalainen,  E.  W.    Linnustostamme  poistettava  laji,  pienempi 

suohaukka,  Circus  pygargus  (L.) 128 

F  o  r  t  e  1  i  u  s,    Olof.      Några  växtfynd  från    Kuusamu    129 

Sundström,    Kur  t-E  r  i  k.     Ornitologiska  exkursioner  i   Ekenäs 

skärgård    sommaren}  1921     130 

Forsius,    Runar.     Cecidologische  Beiträge    II   132 

B  ren  ner,   M.     Några   Atriplex-  och   C henopodium-i ormer    135 

»       Hieraciologiska   meddelanden    139 

Mötet  den  4  februari  1922. 

Krogerus,    Rolf.     Agrilus  roberti  Chevr.,  ny  för  Finland  143 

H  o  r  1 1  i  n  g,    Ivar.    Ovanligt  små  storspovägg 143 

Palmgren,  R.    Spovarna  på  Vik 145 

H  i  1  d  é  n,     llmari.     Lisätietoja  Räisälän  seudun  lintu-  ja  imcttä- 

väisfaunasta 145 

Phylloscopus  sibilator  Bechst.  Ahvenanmaalla  147 


)> 


277 

Väl  i  kängas,    I.    Zwei  irrtiimliche  Angaben  iiber  Circus  pygargus 

L.  in  Finnland      147 

Mötet  den  4  mars  1922. 
Lindberg,    Haka  n.     Coleoptera  och  Hemiptera  från  Tvärminne  150 
V  a  i  n  i  o,  E.  A.    Suornelle  nusi  jäkälä,  Cetraria  lacunosa  Ach.  subsp. 

*cavernosa    (Menzies)   Vain 150 

Eklund,    O  1  e.    Sagina  maritima  Don.  mf.  rosulans  (Neum.)  m.  . .    151 

B  r  e  n  n  e  r,  M.    Festuca  pratensis  Huds.  var.  subtilis  n.  var 152 

»       I  Ostfennoskandia  funna  former  av  Pimpinella  saxifraga  L.   .  .   152 
H  i  d  é  n,    1 1  m  a  r  i.     Epilobium  montanum   x   roseum  (E.  Iieterocaule 

Borbäs)    Suomenlinnassa     157 

»      Lisätietoja   Lappvikin  satama-alueen   kasvistosta    157 

Mötet  den  1  april  1922. 

M  e  r  i  k  a  1 1  i  o,   E.    Petsamon  linnusto    162 

L  ö  f  q  v  i  s  t,    Eero,   ja    K  a  r  v  o  n  e  n,  V.  J.   Suornelle  uusia  pikku- 

perhosia  Ahvenanmaalta    162 

K  a  r  v  o  n  e  n,  V.  J.    Suornelle  uusia  pikkuperhosia  162 

Levande  r,  K.  M.    Lacerta  agilis  163 

H  i  d  é  n,    1 1  m  a  r  i.     Chaerophyllum  aromaticum  L.  valtiollisen  Suo- 

men  alueella 163 

»      Epilobium    adenocaulon    Hausskn.    ja   E.    obscurum    x    palustre 

(E.  Schmidtianum  Rostk.)  Karjalan  kannaksella  164 

»      Polygonum  nodosum  Pers.  Suomessa  166 

»      Suornelle  uusi  kasvisekalaji  Alopecurus  *fulvus   X   pratensis  (A. 
Winklerianus  A.  u.  G.)  Tammisaaressa  169 

Mötet  den  6  maj  1922. 

K  r  o  h  n,    V  ä  i  n  ö.     Bakteerien  systematiikan  kehityksestä  ja  perus- 

teista   170 

Välikangas,    I.    Erään  Chlamydomonas-\a']\n  vihreäksi  värjäämää 

vetta    Kaisaniemenlahdesta    170 

L  ö  f  q  v  i  s  t,    Eero.     Suornelle  uusia  pikkuperhosia   170 

Luther,    Alex.      Massdöd   bland   bottendjuren   i   grunda  vikar   i 

Tvärminne  vintern   1921    170 

Järnefel  t,   H.    Analoga  företeelser  vintern   1914   170 

B  r  o  t  h  e  r  u  s,  V.  F.    Fontinalis  gothica  Card.  et  Arn.  och  F.  anti- 

pyretica  var.  muntana  H.  Miill.  från  Kola-halvön   171 

Eklund,    0 1  e.      Efterblomning  hösten   1921    i    Korpo    171 

Hellen,  W.    Tvenne  intressanta  skalbaggar   171 

Vain  i  o,   E.     Enumeratio   Usnearum  in   Fennia  collectarum    172 

H  ä  y  r  é  n,    Ernst.    Notiz  iiber  das  Oberwintern  einiger  Algen  unter 

dem  Eise     1 74 

»      Mucor  plumbeus  Bonorden  (M.  spinosus  van  Tieghem)  aus  Finland  177 


278 

M  o  n  t  e  1 1,   Justus.    Några  hybrida  och  andra  former  av  Cerastium 

arcticum   Lge   (C.   Edmondstonii  Murb.   et   Ostf.)    179 

Fors  i  us,  R  ii  n  a  r.  Ober  einige  Cleptiden  und  Chrysiden  (Hym.)  182 
H  i  d  é  n,     Il  mar  i.      Eräitä  lisätietoja  Sääksmäen  pitåjän  putkilo- 

kasvistosta     186 

»       Eras  yhteenkasvamistapaus  harmaalla  lepällä  187 

H  i  n  t  i  k  k  a,  T.  J.    Orapihlajan  härmäsienen  (Podosphaera  oxyacan- 

tfiae  (DC.)  De  Bary)  levenemisestä  Suomessa  189 

»      Muutamista  Piptoporus  betulinus  (Bull.)   Karst.  sienen  epänor- 

maleista  itiöemistä    191 

Årsmötet  den  13  maj   1922. 

F  e  d  e  r  1  e  y,  H.    Mendels  liv  och  verksamhet   242 

Andersson,     Otto.      Anteckningar   i    Ornithologi   gjorda   under 

prof.  C.  R.  Sahlbergs  föreläsningar   242 

B  r  e  n  n  e  r,  M.    Avbildningar  av  naturforskare  242 

Wikström,  D.  A.  Ett  fynd  av  Mergulus  alle  i  Lieto  socken  ....  243 
Le  van  der,   K.   M.    Om  förekomsten  av  Membranipora  i   Ekenäs- 

trakten    243 

Wikström,   D.   A.    Vidare  iakttagelser  om   öronmaneten  (Amelia 

aurita)     244 

Regel,    Konstantin.     Zur  Flora  der  Halbinsel   Kola  246 

Tjänstemännens  årsredogörelser. 

Ordförandens   årsberättelse    194 

Puheenjohtajan   vuosikertomus    210 

Skattmästarens   årsräkning    226 

Bibliotekariens    årsberättelse    228 

Botanices-intendentens    årsredogörelse    229 

Vuosikertomus  yleisten  eläintieteellisten  kokoelmien   kasvusta   230 

Entomologie-intendentens  årsredogörelse    238 

Societas  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821 — 1921.  Rede  bei  der  Zenten- 
narfeier  in  der  Aula  der  Universität  zu  Helsingfors  am  1.  Novem- 
ber 1921  vom  Vorsitzenden  der  Gesellschaft,  Dozent  Dr.  Alvar 
Pa  1  m  g  r  e  n     251 

Ubersicht   der  wichtigeren   Mitteilungen    261 

Rättelser  och  tillägg. 

Sid.  67,  rad.  34,  står:  ett  tiotal,  bör  vara:  ett  par  tiotal. 
Sid.  107  fogas  till  redogörelsen  för  Sällskapets  100-årsdag: 

Förenta  Staterna.    Pennsylvania:   Universitas  Pennsylvaniensis. 

Brasilien.    Rio  de  Janeiro:   Musen  Nacional. 
Sid.   140,  rad   11,  står  Busholmen,  bör  vara  Sandholmcn. 


Al-  legio  aboénsis-  Kton 

Alandia  Ks 

Tk         =  Isthmus  karelicus  Ksv 

'Karelia  australis  Le 

Kb     ~-:  Karelia  borealis  !Li 

Kk  i  keretir.a  Li 

Kl  ia  ladogensis  Lk 

Kol     —  Karelia  olonetsensis  Lmui 

Kon  =Karelia  onegensis  Lp 

Kpoc— Karelia  pomorica  occidentalis  Lt 

Kpor=Karelia  pomorica  onentalis  Lv 


relia  transonegensis  N 

iusamo  Oa 

=  Karelia  svirensis  Ob 

=  Lapponia  enontekiensis  Ok 

=  Lapponia  inarensis  Om 

=  Lapponia  Imandrae  -Sa 

=  Lapponia  kemensis  Sb 

—  Lapponia  murmanica  St 

=  Lapponia  portojensis  Ta 

=  Lapponia  tulomensis  Tb 
=Lapponia  Varsugae 


=  NyIandia 

=Ostrobothnia  australis 
=Ostrobothnia  borealis 
=Ostrobothnia  kajanensis 
:Ostrobothnia  media 
=Savonia  australis 
:Savonia  borealis 
=  Satakunta 
=  Tavastia  australis 
=  Tavastia  borealis 


MEDDELANDEN 


AP 


SO C  I ET AS 

PRO  FAUNA  ET  FLORA  FENNIGA. 


FYRATIONPEÅTTONDE  HÄFTET 
1921—1922. 


MED  EN  PLANSCH,  EN  KARTA  OCH  ELFVA  FIGURER  I  TEXTEN. 


MIT  EiNER  DEUTSCHEN  UBERSICHT. 


^ 


HELSINGFORS  1925. 


s