Skip to main content

Full text of "Minneapolis minnen. Kulturhistorisk axplockning frän qvarnstaden vid Mississippi af Alfred Söderström"

See other formats 


\ 


A^ 


v      -  -^ 


^å. 


K*, 


"  teU|3TJRHI8T0RlSK 

I  "^PLÖCKNINO- 

'  rrånqvornff<'i«".    . 

Vj       Mississippi 

Alfred  ööderströii 


THE  NE^^ 

PUBLICI  -.;^.-i 

480840 

AtTOH,  URNOR  AM« 


I      TILOEK 


Entered  according  to  act  of  Congress,  in  the  year  1899,  by 

ALFRED  SÖDERSTRÖM, 

In  the  office  of  the  Librarian,  at  Washington,  D.  C. 


FORORD, 


Fyratioåtta  år  hafva  förflutit  sedan  den  första  svensken  nedsatte  sina 
bopålar  vid  St.  Anthony-fallen.  Sedan  denna  tid  har  Minneapolis  växt  upp 
från  en  liten  ringa  bondby  till  en  verklig  metropol,  genom  hvilken  hundra 
tusentals  skandinaver  sedan  dess  passerat  och  der  mer  än  ett  hälft  hundra 
tusen  af  dem  i  dag  räkna  sina  lyckliga  och  fridfulla  hem.  Skandinaverna, 
de  allra  fattigaste  af  nybyggarne,  hafva  med  mod  i  barm  och  kraft  i  arm 
arbetat  sig  upp  till  en  icke  så  obetydlig  ställning  inom  samhället.  På  alla 
områden  hafva  de  varit  med  i  det  stora  täflingsfältet,  der  man  i  dag  finner 
dem  talrikt  representerade  inom  alla  handelsgrenar,  inom  fabriker,  verkstä- 
der, banker,  kontor  och  läroverk.  Ja,  om  det  vore  möjligt  att  fullständigt 
beskrifva  den  gradvisa  förändring,  som  egt  rum  från  äldre  tider  upp  till 
närvarande  stund,  skulle  det  blifva  en  historia  om  flera  digra  volymer,  In- 
nehållande månget  intressant  kapitel  öfver  de  skiftesrika  ödena  i  skandi- 
navernas kulturlif.  Många  talangfulle  män  med  literär  förmåga  hafva  från 
tid  till  annan  haft  eller  hafva  fortfarande  sin  verksamhet  inom  Minneapolis' 
hank  och  stör.  Men,  ingen  af  dessa  skriftställare  har  likväl  slagit  sig  pä 
försöket  att  skrifva  en  historia  öfver  Nordvesterns  sköna  drottning  eller 
öfver  de  driftiga  nordbor,  som  här  bygga  och  bo.  Det  bör  medgifvas  att 
många  svårigheter  ligga  till  hinder  i  ett  sådant  företag,  då  man  icke  varit 
med  från  första  början  och  med  dagboken  i  hand  noterat  de  vigtigaste  epi- 
soder, som  inträffat  hvarje  dygn  af  året.  Våra  literära  hjeltar  med  deras 
fint  skurna  pennor  torde  hafva  funnit  detta  icke  allenast  ett  hårdt  och  otack- 
samt arbetsfält,  utan  kanske  äfven  räknat  det  för  ett  alltför  hvardagligt 
ämne  att  med  fördel  kunna  behandlas. 

Ett  litet  arbete,  "Minneapolis  Minnen."  ligger  emellertid  nu  helt  oför- 
modadt  framför  den  läslystna  och  vetgiriga  allmänheten.  Det  är  visserligen 
sant  att  utgif våren  deraf  är  "gammal  å  gåle"  samt  att  han  i  närmare  trettio 
år  delat  Ijuft  och  ledt  med  landsmännen  i  qvarnstaden.  men  tyvärr  saknar 
jag  den  literära  förmågan  att  kunna  ställa  mig  på  historieskrifvarens  an- 
språksfulla gebit.  Detta  lilla  arbete  må  derföre  ej  betraktas  af  den  ärade 
läsaren  såsom  en  historia  öfver  Minneapolis  och  dess  skandinaver,  utan  en- 
dast som  en  liten  samling  af  lösryckta  fragmenter  ur  dess  historia  i  förfluten 
och  närvarande  tid. 

Beundran  för  Minneapolis  och  dess  fenomenala  utveckling  samt  intresset 
för  den  stora  framgång  mina  landsmän  rönt  härstädes  ha  i  väsentlig  mån 
varit  det  motiv,  som  manat  mig  att  i  "Ord  och  bild"  framställa  detta  lilla 
arbete  mera  i  form  af  ett  litet  suvenir. 

De  poemer,  som  finnas  strödda  här  och  der  1  boken,  ha  till  större  delen 
direkt  sitt  ursprung  i  dagens  händelser  eller  äro  knutna  till  omgifningarnes 
skönhet.  Flera  af  dem  äro  osignerade,  och  författaren  skulle  kiinna  sig  stolt 
öfver  att  kunna  kalla  sig  deras  pappa.     De  härröra  emellertid  från  ett  par 

3 


pennor,  dem  våra  läsare  troligen  lätt  känna  igen.  Som  fadder  till  dessa 
poem  af  vännerna  Ninian  och  Guck  må  jag  dock  kunna  räknas,  itj-  jag 
med  alla  tjenliga  medel  eggat  dem  att  stränga  sina  lyror  för  de  oss  kära  äm- 
nen, som  de  i  dem  besjungit. 

De  få  ax,  som  jag  plockat  på  det  historiska  fältet,  torde  kanske  fram- 
deles kunna  få  räknas  med  i  en  större  skörd,  då  en  efterträdare  inom  detta 
område  försöker  att  åstadkomma  något  mera  helt  och  fullständigt. 

Mången,  som  mer  eller  mindre  hemtat  kännedom  om  vår  goda  stad  ge- 
nom de  bilder,  som  tidtals  varit  synliga  i  vår  skandinaviska  press,  torde  vid 
genomögnandet  af  detta  lilla  suvenir-arbeto  vara  frestad  att  säga:  detta  är 
mig  redan  bekant,  det  har  jag  läst  någon  gång  förut  i  tidningen,  o.  s.  v.; 
men,  det  är  ju  likväl  icke  rätt  att  endast  bevara  historiska  fakta  inom  den 
sekulära  pressen,  för  att  sedan  endast  för  en  kort  tid  kunna  bibehållas  i 
den  enskildte  individens  minne,  ty 

"Hvad  i  tidningen  står,  det  genast  glöms, 
Hvad  som  står  i  en  bok,  det  alltid  göms." 

och  är  det  i  betraktande  häraf  som  jag  hoppas  att  detta  arbete  måtte 
emottagas  med  både  öfverseende  och  välvilja. 

Om  öfver  hufvud  taget  mitt  lilla  arbete  eger  någon  förtjenst  torde  den- 
na måhända  ligga  deri,  att  jag  sparat  hvarken  tid  eller  möda  att  samla 
hvad  jag  kunnat  komma  öfver,  och  att  jag  lagt  mig  vinn  om  att  korrigera 
en  del  hittills  synliga  uppgifter,  särskildt  i  hvad  som  gäller  diverse  statisti- 
ska saker.  Jag  må  blott  beklaga  att  oj  långt  tidigare  ideen  att  samla  för 
detta  ändaniHl  fallit  mig  in,  ty  då  hado  säkert  många  fler  ax,  som  nu  sön- 
dermalts i  utvecklingens  jetteqvarn,  kunnat  uppbevarats. 

ALFRED    SÖDERSTRÖM. 
Minneapolis  i  November,  1899. 


7///nneapo//s, 

Der  den  fagra  Mississippi 
Gjuter  fram  si/i  böljeprakt^ 
Der  krijig  "Vattnens  stolte  fader  ^ 
Höga  stränder  källa  vakt; 
Der  ''St.  Anthony"  med  väldig 
Brus7dng  djerft  sitt  hemvist  röjer ^ 
Mimiesotas  glans  och  ära, 
Minneapolis  sig  höjer. 

"  Verldens  qvar?istad" — så  den  kallas 
Och  det  är  med  skäl  och  fog, 
Ty  sä  mänga  jette  lika 
Qvarnhjul  ä?i  ej  bölja  drog. 
Fallet  brusar,  hjulet  bullrar. 
Säden  krossas,  fnjölet  rinner; 
I  de?i  hela  vida  verlden 
Bättre  mjöl  ma?i  icke  finner. 

Kring  Amerika  det  fraktas 
Utan  rast  och  utan  hejd, 
Öfver  vida  Oceatier 
Skeppas  det  till  fjerran  7iejd. 
Engelsman,  så  stimi  i  kräfva7i 
Turk  och  ryss,  tartar  och  fieger. 
Tysk,  fransos,  svensk,dansk  och  ?iorr- 

mafi, 
Gläds,  om  Pillsburys  mjöl  han  eger. 

Minneapolis,  du  växer, 

Växer  till  en  jettestad. 

Der  du  framgångsrik  dig  speglar 

Utiflodeyis  friska  bad. 

Mildt  klimat  med  fagra  blommor 

Eger  du  i  sommardagar, 

Och  om  vi}dern  S7iö  och  rimfrost, 

Bjellerklang ,  som  oss  behagar. 

Derför  trifves  nordbon  bättre 
I  våt  stad  än  an?iorstäds. 


Ingen  farsot,  inge?i  hetta 

I  dess  säkra  hägn  hafi  räds. 

D erfor  växa  här  fabriker 

Upp  som  svampar  ntnr  jorden  ; 

Industriens  bjerta  kro7ia 

Ar  alltre7i  vår  stolthet  vorde?i. 

Arbetsmannen  viimer  välstånd, 
Bygger  S7iart  ett  eget  bo ; 
För  de  små  fins  ingen  bättre 
Stad  i  v  er  Iden,  må  du  tro. 
Uti  hvarje  vrå  och  vinkel 
Skall  du  goda  skolor  fi?ma 
Och  ett  universitet,  der  sedan 
Högsta  bildning  du  kan  vinna. 

Och  7iär  nägo7i  gå7ig  du  lä7igtar 
Till  natur 671  s  helgedo77i. 
Gör  en  tripp  till  Minnetonka. 
Se  dig  vid  dess  böljor  om  ! 
Fagrast  ibland  la7idets  sjöar, 
''Mälar7is  like'''  stads  den  kallas. 
Der  på  blo7nsterklädda  strä7idef 
Skälla7i  pinglar,  hjorden  vallas. 

Må7igbesju?iget  Minnehaha, 
Invid  stade7is  gräns  sig  göt, 
Kastar  klara  vatte7iperlor 
I  de7i  fagra  parke7is  sköt. 
Dit  ma7i  färdas,  der  ma7i  7ijuter 
Sorgfritt  uti  lunda7  friska, 
När  de  milda  so77imarvi/idar 
Ljuft  om  hopp  och  kärlek  hviska. 

.Nytt  ett  ''Ska7idi7iavie?r  bygdes 
hivid  Mississippis  strand ; 
Norrma7i,  dansk  och  sve7isk  ses  va7i- 

dra 
Här  så  t}-ofast  hand  i  hand 
Uta7i  split  och  utan  afimd, 
Uta7i  tvister,  uta7i  fejder  ■ — 
Derför  kommen  —  för  oss  alla 
Fi7ines  rum  i  dessa  nejder.' 


GRYNINGSTIDEN 


OCH 


TIDIGASTE  SKEDEN. 


INNEAPOLIS,  du  sköna, 
beundrade  och  förhoppnings- 
fulla framtidsstad!  Att  be- 
skrifva  din  korta  men  hän- 
delserika tillvaro  är  minsann 
ingen  lätt  sak;  men,  hoppas  vi  lik- 
väl att  kunna  göra  det  så,  att  du 
å  hvarje  blad  i  denna  bok  något  så  när 
igenkänner  de  tilldragelser,  som  utgöra 
de  förnämsta  länkarne  i  den  långa  ked- 
ja, som  utgör  din  skiftesrika  och  äro- 
fulla historia. 

Konsten  är,  att  under  försöket  i  rat- 
tan tid  rädda  ett  och  annat  dyrbart 
minne  från  att  spårlöst  försvinna  i  glöm- 
skans ocean,  få  alla  uppgifter  grundade 
på  sanning  och  verklighet,  så  att  de 
framdeles  kunna  blifva  källor  för  en 
fullständigare  historia. 

I  beskrifningen  af  vår  sköna  stad  blif- 
ver  det  äfvenledes  en  kär  pligt  att  näm- 
na ett  och  annat  af  intresse,  som  är 
förknippadt  med  dem  af  våra  landsmän, 
som  lefvat  och  fortfarande  utöfva  sin 
verksamhet  inom  dess  hank  och  stör; 
äfvenledes  att  i  få  ord  vidröra  det  vig- 
tigaste  af  den  svenska  koloniens  utveck- 
ling såväl  i  afseende  på  de  kommerciela 
och  industriela  som  och  de  sociala  och 
intellektuela  förhållandena.  Dock  kom- 
mer detta  att  betraktas  från  en  mera 
skandinavisk  synpunkt,  synnerligast 
som  Minneapolis  kan  göra  anspråk  på 
att  vara  hufvudorten  för  våra  norska 
bröder  i  Minnesota,  som  den  är  det  för 
oss  svenskar. 

Många  svårigheter  äro  förknippade 
med  försöket  att  skildra  våra  landsmäns 


utkämpade  strider  och  försakelser  i  en 
stad  som  denna,  i  en  handels-  och 
fabriks-stad,  der  allt  är  i  ett  oupphörligt 
och  rastlöst  framåtskridande;  dit  mån- 
gen styr  sin  kosa  för  att  söka  lyckan. 
Antingen  man  under  tidens  lopp  lyc- 
kats erhålla  en  flik  af  Fortunas  mantel 
eller  ej,  begifver  man  sig  kanhända 
snart  derpå  till  en  annan  marknad  för 
att  antingen  i  ro  få  njuta  af  sina  skör- 
dar eller  —  hvilket  är  mera  vanligt  — 
finna  ett  rikare  fält  för  sin  outsläckliga 
vinningslystnad.  Med  ett  ord,  den 
plats,  som  stått  under  inflytande  af  en 
lycksökande  emigrationsströms  oupp- 
hörliga ebb  och  flod,  lemnar  i  sanning 
allt  för  utsinade  hjelpkällor  åt  den  efter 
fakta  törstande  historieskrifvarcn.  Der- 
med  må  nu  vara  huru  som  helst. 
På  botten  af  hvarje  stormigt  och  upp- 
rördt  haf  finnes  troligen  någon  förbor- 
gad rikedom,  hvilken,  om  den  kunde 
uppdragas  i  ljuset,  skulle  utgöra  en  dyr- 
bar skatt  för  mången.  Lika  troligt  är 
det,  att  om  man  hos  de  gamle  settlarne 
kunde  ur  minnet  framkalla  samt  troget 
skildra  en  och  annan  tilldragelse  röran- 
de våra  första  landsmäns  öden  och  be- 
svärligheter här  på  platsen,  det  skulle 
bland  mången  af  våra  efterkommande 
betraktas  som  ett  värdefullt  kapitel  i 
skandinavernas  i  Minneapolis  historia. 
Kastar  man  en  blick  tillbaka  på  hvad 
som  tilldragit  sig  i  Minneapolis  under 
mer  än  ett  fjerdedels  århundrade,  tycker 
man  sig  liksom  uppvaknad  ur  en  dröm. 
Platsens  förändring  låter  sig  knappast 
beskrifva.     I  stället  för  den  forna  öde- 


8 


marken  omkring  de  majestätiska  St. 
Anthony-fallen,  finner  man  nu  en  stor 
och  ståtlig  stad,  prydd  med  massiva 
fabriks-  och  affärsbyggnader,  ståtliga 
kyrkor  och  skolhus  samt  eleganta  vil- 


gar  tagit  sin  början  vid  Fort  Snelling, 
sju  mil  längre  nedåt  floden,  samt  under 
tidens  lopp  så  småningom  arbetat  sig 
allt  högre  och  högre  upp,  och  att  det 
kommer  att  fortsätta  på  så  sätt,  tills  det 


K 
< 


<5 


< 
fa 

1 

z 

o' 
M 

z 

< 

O! 


lor    och    palatscr,    hviiket^  allt    uppstått 
liksom  genom  ett  trollslag. 

Vi  vilja  först  stanna  vid  St.  Anthony- 
fallet  för  några  ögonblick.  Enligt  pro- 
fessor Owens  åsigt  har  det  i  tidiga  da 


slutligen  uppnått  en  punkt  sex  mil 
längre  upp  än  den  plats  hvarest  det  nu 
är  beläget.  Detta  omdöme  är  grun- 
dadt  på  en  geologisk  undersökning,  som 
professorn  på  egen  bekostnad  företagit, 


och   genom   hvilken   han   kom   till   den 
slutsats,  att  det  öfversta  klipplagret,  som 
består  af  en  tjugu  fot  tjock  kalkstens- 
formation, hvilande  på  en  basis  af  sand- 
sten, så  småningom  underminerats  och 
bortsköljts  af  den  strida  forsen.     Utom 
de  ofantliga  penningesummor,  som  här 
blifvit  nedlagda  af  de  begge  kompani- 
erna   The    Minneapolis    Mill    Company 
samt  St.  Anthony  Water  Power  Com- 
pany, hvilka  bildats  för  att  hämma  fal- 
lets fortskridning  samt  göra  vattenkraf- 
ten   fullkomligt    brukbar    i    industriens 
tjenst,  har  staden  Minneapolis  utbetalt 
184,000    dollars.      För    samma    ändamål 
har  af  kongressen  beviljats  och  utbetalts 
550,000  dollars,  förutom  168,500  dollars, 
som  blifvit  skänkta  af  enskilda  personer. 
Med  undantag  af  de  senare  årtiondena 
har   fallet,   som   i   medeltal   cger   52,000 
hästkrafter   (5,000  mer  än  de  samman- 
lagda fallen  vid  Holyoke,  Mass.,  Law- 
rence, Mass.,  och  Manchester,  N.   H.), 
varit  utan  gagn  för  menskligheten.  oak- 
tadt  det  varit  kändt  i  närmare  två  hun- 
dra-år.     Det  upptäcktes  år  1680  af  den 
katolske   missionären   Louis   Hennepin, 
efter  hvilken  fransman  detta  county  fått 
sitt    namn.      Hennepin    vr.r    utsänd    af 
Robert     de     La     Salle     den     28     Fe- 
bruari 1680  på  en  upptäcktsresa  i  nord- 
vestern,  från  mynningen  af  Illinoisflo- 
dcn,  till  hvilken  plats  La  Salles  expedi- 
tion då  hade   genomträngt.     Hennepin 
var  den  första  europé,   som   skådat   de 
sköna  fallen,  hvilka  han  gaf  namn  e;'ter 
det  katolska  helgonet  Sanct  Anthonius 
af  Padua.    Då  Hennepin  uppnådde  den- 
na plats  var  han  40  år  gammal.     Han 
tillfångatogs    då   af    Dakota-indianerna, 
bland  hvilka  han  försökte  att  utveckla 
kristendomens  baner.     Efter  att  seder- 
mera under  två  års  tid  hafva  lidit  och 
försakat  bland  dessa  skogens  barn,  der- 
till  manad  af  sitt  brinnande  religionsnit, 
afled  han  i  stilla  frid. 

Fallen  kallades  förut  af  indianerna, 
som  här  hade  en  hel  stad  af  wigwams, 
för  "Irrara",  eller  "the  curling  waters", 
och  voro  enligt  fader  Hennepins  uppgift 
föremål   för  allmän   dyrkan  bland  röd- 


skinnen, hvilka  betraktade  fallen  som 
den  Store  Andens  boning,  till  hvilken, 
när  helst  de  anlände,  de  bringade  sina 
offer. 

Jonathan  Carver  skrifver  rörande  sitt 
första  besök  vid  fallen  år  1766,  då,  åt- 
följd     af      en      Winnebago      höfding: 
"Knappt     hade     prinsen     uppnått     den 
plats,  hvarifrån  vi  kunde  öfverskåda  de 
underbara    fallen,    förrän    han    började 
med  hög  röst  tilltala  den  Store  Anden, 
som  han  här  trodde  hade  sitt  hemvist. 
Han  berättade  honom,  att  han  hade  rest 
läng  väg  för  att  få  betyga  honom  sin 
dyrkan  och  ville  han  nu  erbjuda  honom 
de  bästa  offer,  som  stodo  i  hans  makt. 
Han  började  derföre  med  att  först  kasta 
sin  pipa  i  den  strida  forsen,  sedan  läder- 
pungen som  innehöll  hans  tobak,  arm- 
banden som  han  burit  rundt  sina  armar 
och    handleder,    och    örringarne    jemte 
sina  halsprydnader.     Med  elt  ord,  han 
öfverlemnade  till  sin  gud  hvarje  del  af 
sin    kostym,    som   var    af    något   värde. 
Under   tiden    slog   han    sig   häftigt    för 
bröstet,  slog  ut  med  armarne  och  syntes 
vara  mycket  upprörd.    Han  slutade  med 
att  träget  anhålla  den  Store  Anden  om 
att  ständigt  skydda  oss  på  våra  resor, 
att   gifva  oss   en   rent   lysande   sol,   blå 
himmel  och  ett  klart,  stilla  vatten.     Ej 
heller  ville  han  draga  derifrån  förrän  vi 
rökt   tillsammans   ur   min   pipa   till   den 
Store  Andens  ära." 

Hur  olikt  mot  den  hvite  mannen,  som 
dyrkar  guldet  mer  än  skapelsens  Gud. 
Efter  att  hafva  beundrat  fallets  skönhet 
går  han  till  arbete  med  lod  och  lina  för 
att  mäta  dess  djup,  beräkna  dess  drif- 
kraft,  bestämma  dess  geografiska  läge 
inom  handels-sferen  samt  att  med  mate- 
matiska beräkningar  spekulera  på  dess 
framtida  värde.  Det  torde  lör  närvaran- 
de vara  svårt  att  öfvertyga  en  främling 
vid  ett  första  besök  härstädcs,  att  St. 
Anthony-fallen  en  gång  i  tiden  voro 
lika  så  majestätiska,  så  storartade  och 
sköna  som  Niagara  någonsin  vant. 

Fallen  med  sitt  nuvarande  plankverk 
(apron)    ha  icke    den   minsta    tillstym- 


lO 


CO 


H 

h:i 
O 

o 
n 

z 

o 

< 
O 

z 
o 

H 
H 

CO 

<! 
U 


II 


melse  till  likhet  med  deras  iorna  stor- 
het och  prakt.  Vid  foten  af  de  brusande 
fallen  fans  det  fordom  en  stor  urhålk- 
ning,  och  ofta,  då  en  ända  till  40  fot  lång 
timmerstock  kom  seglande  öfver  fallen, 
hufvudstupa  ned  i  denna  kittel,  kunde 
den  blixtsnabbt  skjuta  upp  igen  och 
kastas  en  10  fot  upp  i  luften. 

Fallen  äro  belägna  omkring  2,500  en- 
gelska mil  från  Mississippis  utlopp  i 
Mexikanska  viken  samt  500  mil  från 
dess  källor  vid  Itascasjön. 

Mississippifloden  är  här  ungefär  1,200 
fot  bred  samt  delad  i  tvenne  flodarmar, 
scm  omsluta  den  vackra  ön  Nicollet 
Island,  hvilken  upptager  en  areal  af 
omkring  50  acres.  Här  begynner  den 
strida  floden  att  tilltaga  mer  och  mer  i 
sin  våldsamma  fart.  Vsttnet  skummar 
och  brusar  hvarhelsL  det  möter  någon 
klippa  eller  annat  hinder,  tills  det  slut- 
ligen störtar  sig  ned  för  det  inom  en 
mil  75  fot  höga  fallet,  som  upptager  en 
vidd  af  600  fot.  Man  kan  ej  gerna  be- 
trakta denna  väldiga  vattenmassa  utan 
att  betagas  af  en  viss  hänryckning.  In- 
trycket ökas  dessutom  betydligt  af  den 
våldsamhet  och  förödelse,  som  sceneriet 
framvisar,  i  det  stora  klippmassor  och 
ofantliga  stenblock  befinnas  nedanför 
fallen,  lösryckta  samt  af  den  mäktiga 
forsen  strödda  omkring  i  den  vildaste 
oordning,  hvilket  ej  kan  annat  än  upp- 
fjdla  åskådarens  sinne  med  fruktan  så 
väl  som  beundran  för  den  oemotstånd- 
liga makt,  som  uppenbarar  sig  i  natu- 
rens verkningar. 

Något  nedanför  fallet  ligger  en  liten 
klippig  holme,  som  kallas  Cataract 
Island,  på  hvilken  förr  växte  några  små 
enstaka  träd,  som  knappast  voro  i  stånd 
att  uppbära  sina  späda  grenar,  hvilka 
vissa  tider  på  året  voro  lastade  med 
en  otalig  mängd  af  fogelbon.  Det  syn- 
tes som  om  foglarnes  instinktmässiga 
vishet  hade  rådt  dem  att  välja  denna 
plats,  hvilken,  till  följd  af  det  ofvanför 
brusande  fallet,  var  så  väl  skyddad  från 
vandaler  bland  såväl  djur  som  menni- 
skor.  Denna  lilla  holme  kallas  äfven 
Spirit  Island   (Ande-ön)   i  anledning  af 


en  tragisk  händelse,  som  här  inträflfat, 
hvilken  torde  vara  af  för  stort  intresse 
att  förbigås.  Historien  förmäler,  att  för 
många,    många    år   tillbaka,    då    Sioux- 
indianerna    voro    lägrade    kring    fallet, 
satte  en  ung  jägare  af  Sioux  stammen 
upp  sitt  "wigwam"  på  stranden  af  Mis- 
sissippi-floden   strax    ofvanför    St.    An- 
thony-fallen.     Han  hade  endast  en  hu- 
stru,  hvilket   är  ett  högst   sällsynt   för- 
hållande  bland  dessa  herrar,   som  mer- 
endels ega  ända  upp  till  tjugu  hustrur. 
Hon  kallades  Ampato  Såpa  och  var  en 
qvinna  af  bländande  skönhet,  med,   för 
sin  stam,  ovanliga  egenskaper.     Histo- 
rien,  förmäler  om   de  mödor  och   svå- 
righeter,   som    hon    för   sin   mans   skull 
fick  uthärda.     Den  visar  äfven  att  hon 
var  skicklig  i  att  garfva  hjorthudar  samt 
bereda  hudarne  för  det  tält,  hvilket  var 
deras    bostad;    visar   huru    hon   färgade 
bufTelhudar,   skaffade   bränsle   och   slog 
eld  med  en  stenyxa,  flinta  och  stål  och 
i    en    kittel    af    björkbark    kokade    fisk 
genom  att  lägga  glödgade  stenar  i  vatt- 
net.    Alla  dessa  göromål  verkstälde  hon 
utan  ringaste  klagan.     De  lefde  lyckligt 
tillsammans    i    flera    Herrans     år     samt 
hade   tvenne  barn,   som  lekte  omkring 
deras  eldstad  och  utgjorde  deras  enda 
glädje.     Mannen  var  en  utmärkt  skick- 
lig jägare  och  många  familjer  samlades 
så    småningom    omkring    honom    och 
uppsatte  sina  "wigwams"  i  närheten  al 
hans.     För  att  komma  i  en  ännu  för- 
troligare förbindelse  med  honom,  före- 
slogo  de,  att  han  skulle  taga  sig  flera 
hustrur,   emedan   han   derigenom   skulle 
vinna    mera    anseende    samt    kanhända 
mom    kort    blifva   vald    till    höfding   af 
stammen.     Detta  förslag  behagade  ho- 
nom  ganska   väl   och   i   hemlighet   tog 
han  sig  en  ny  hustru;  men  för  att  kom- 
ma i  tillfälle  att  bringa  henne  in  i  sitt 
"wigwam"     utan    att    uppväcka    något 
missnöje  hos  sin  första  hustru,  modern 
till  hans  barn,  sade  han  till  henne:    "Du 
vet  att  jag  aldrig  kan  älska  någon  an- 
nan  qvinna   så  ömt  och   tillgifvet   som 
jag  älskar  dig;  men  jag  har  märkt  att 
de    besvärligheter,    som    äro    förenade 


12 


med  dina  omsorger  för  mig  och  mina 
barn,  äro  för  svåra  för  dig,  och  jag 
har  derföre  beslutat  att  taga  en  annan 
hustru,  som  skall  hjelpa  dig;  men  du 
skall  bli  den  förnämsta  i  mitt  hus." 

Hustrun  blef  mycket  bedröfvad,  då  hon 
hörde  dessa  ord.  Hon  bad  honom  be- 
tänka deras  förra  tillgifvenhet,  deras 
mångåriga  sällhet,  deras  barns  framtid. 
Ja,  hon  försökte  helt  vänligt  öfvertala 
honom  att  icke  införa  denna  andra  hu- 
stru   i    deras    boning,    men    förgäfves. 


hon  om  sin  hjertesorg,  om  sin  mans 
trolöshet  samt  om  sitt  beslut  att  dö. 
Hennes  vänner  hörde  sången  och  in- 
sågo  hennes  afsigt,  men  för  sent  att 
kunna  rädda  henne. 

Hennes  vcmodsfullt  gripande  toner 
tystades  snart  af  fallets  dofva  röst. 
Båten  stannade  för  ett  ögonblick  på 
kanten  af  afgrunden,  men  i  det  nästa 
stjelpte  den  öfver  och  försvann  i  det 
skummande  djupet.  Ampato  Såpa  fans 
ei  mer. 


.\M1'.\T0  SÅPAS  SISTA  I-ÄKD. 


Nästa  dag  förde  mannen  sin  nya  hustru 
hem  i  sitt  "wigwam."  Ampato  Såpa 
kände  nu  att  hennes  lycka  på  jorden 
var  för  evigt  försvunnen.  Derföre, 
tålig  och  undcrgifven  sitt  öde,  längtade 
hon  att  dö,  för  att  i  ett  annat  land  hos 
den  Store  Anden  återknyta  det  band, 
som  hennes  otrogne  make  hade  brutit. 
En  afton,  sedan  alla  gått  till  hvila, 
hördes  en  dödssång  på  Mississippi- 
floden. En  ung  indianqvinna  salt  i  en 
liten  kanol.  Hon  rodde  båten  ut  i 
floden  i  riktning  åt  fallet.  Det  var  Am- 
pato Såpa.     I  en  vemodsfull  ton  sjöng 


Indianerna  tyckte  sedermera  att  de 
hvarje  afton  efter  solnedgången  hörde 
den  vemodsfulla  sången,  beklagande 
mannens  trolöshet;  och  de  inbillade  sig, 
att  Ampato  Såpa  visade  sig  i  det  ge- 
nomskinliga töcknet,  som  uppstod  från 
forsen  omkring  Spirit  Island. 

Vår  svenske  Stillwater-skald,  A.  T. 
Lindholm,  har  i  ett  längre  poem  velat 
bevara  minnet  af  Ampato  Såpas  svane- 
sång och  finna  vi  det  på  sin  plats,  att 
h.-ir  dclgifva  läsaren  hennes  vemodsfulla 
klagan: 


13 


"Det  var  en  afton.     Anden  bjöd 

Frid  åt  naturen,  hvarje  tippi*) 

På  stranden  utaf  INIississippi, 

Stod  strålande  i  solens  glöd. 

Allt   stilla   var,    ej    vinden   störde 

Den   Ijufva   sången   som   man   hörde 

Betagen  djupt  af  känslans  magt. 

Högt  ljuda  i  den   öde  trakt, 

Som  turturdufvan  mången  gång 

Sitt   qväde   klagar  uti   natten: 

Så  ljöd  utöfver  flodens  vatten 

Den  sköna  men  dock  vilda  sång — 

Hvem  var  det?  Säg!  Hvem  toner  skapa 

Så   rena?    Ack,    Ampato    Såpa, 

En   qvinna  utaf   indiskt   blod. 

Som  här  uppå  den  stilla  flod 

Uti  kanoten  står.     Hon  ber 

Med  tätt  tillhopaknäppta  händer. 

Sin  blick  hon  än  mot  himlen  sänder, 

Än  till   det   mörka  djupet  ner. 

O!     Om  den  sköna  bild  I  sågen — 

Der  på  den  silfverklara  vågen. 

Hon  ensam  och  förtviflad  står. 

Med  hennes  vilda  svarta  hår, 

Vildt  fladdrande  för  qvällens  vind; 

Och  blickande  upp  mot  det  höga, 

En  tår  från  hennes  mörka  öga 

Sig  smyger   fram   på   bleknad  kind — 

I   skullen  tro   att   elfvens   tärna, 

Vils'ledd  af  dagens  klara  stjerna. 

Står  här  och  sörjer,  när  ej  mer 

Sitt  hem  hon  ner  i  djupet  ser; 

Ljuft  som  den  underbara  sång, 

Hon  sjunger  till  sin  harpas  toner, 

Af  längtan  ner  till  djupets  zoner; 

Så  klingar  Såpas  klagosång 

I  harmoni  med  vågens  gång: 

"Flydd  är  den  tid,  då  heligt  bunden 
Jag  var  till   honom   denna   stunden. 
Den  skönaste  af  lifvets  dar, 
Hans  kärlek  ren  som  himlen  var; 
Min  lika  ren  gaf  jag  tillbaka 
Åt  honom,  som  hans  trogna  maka, 
Och  ensam  uppå  jordens  dal 
Jag  var   hans    hjertas   ideal; 
Fördenskull  ömt  jag  honom   gaf 
En  trohet,  som  blott  qvinnan  gifvit, 
Ät  mannen  genom  detta  lifvet, 

*)  Indiansk  boning. 


Blott — att  honom  offras  skall   till  slaf! 

Och  lika  fullt  hur  annorlunda 

Är  nu  mot  förr?     Nej,  ingalunda 

Jag  anat  att  en  annan  fans 

Som  tjust  utaf  hans  ögons  glans. 

Har  gjort  att  han  mig  arma  glömmer; 

Den  bittra  kalken  nu  jag  tömmer, 

Som  bjudes  mig;    ty  kärlekens 

Utsläckta  låga  mer  ej  tänds 

Uti  hans  bröst. — Han  vet  ej  af 

Att  ensam  honom  här  på  jorden 

Jag  älskat  har,  och  ru  är  vorden 

En  blomma  vissnad  på  sin  graf! 

Hvi  klagar  jag?     O,  arma  hjerta, 

Hvi  slår  du  så?    Dölj  djupt  den  smärta. 

Som  hvilar  i  din  famn,  dig  gläd! 

Hans   kärlek  får   du  taga   med 

Dig  till  den  verld  der  Anden  reder 

Ett  rum  för  dig  bland  englars  leder — 

Der  hviskas  uti  rena  ord 

Om  kärlek  som  ej  fins  på  jord." 


"Du  stilla  flod,  du  lugna  bölja 

Som  mången  gång  jag  glad  fick  följa 

När  blott  ett  barn;  ja  mången  gång 

Jag  lyssnat  på  din  Ijufva  sång — : 

När   stjernan   uti    moln    försvinner, 

En   skönare    ändå   jag   finner 

Ner  i  din  trohetsfulla  famn, 

Ty  räddadt  blir  ditt  offers  namn:" 


Du  sol  med  dina  milda  strålar. 
Som  ifrån  tronen  härligt  målar 
Båd'  berg  och  sjöar,  skog  och  dal, 
Med  färger  uti  tusental: 
När  morgondagen  skön  du  bådar 
För  jordens  barn,  ack,  då  jag  skådar 
Dig  ej,  ty  när  du  sänkes  ner, 
Mitt  väsen   finnes   här   ej    mer. 
Dock  grafven,  som  skall  troget  gömma 
Den  armas  stoft,  du  vill  ej   glömma 
Att   visa    honom    hvar   den   är. 
Han  som  mitt  hjerta  var  så  kär." 


Till  er  en  helsning  ock  jag  har, 

I  berg  och  dalar,  som  försvinnen 

Vid  himlens  bryn,  o  barndomsminnen, 


I   stan   uti    mitt   hjerta   qvar! 
När  ofta  jag  i  oskuld  lekte 
I  edert  sköte,  ack!  då  smekte 
Förtroligt  på  min  späda  kind 
Den   svalkande,   den   friska  vind — 
Din  ömma  hviskning  än  jag  hör, 

0  sälla  flägt,   som  sakta  susar 

1  fjerran  der  det  evigt  brusar 
Från  Minnehaha,  nedanför 

Vi    mötas    få — dess    silfverbölja 
skall  troget  i  sin  graf  mig  dölja — 
Må  öfver  den  du  sucka  matt 
Min  grafsång  till  den  stumma  natt. 
Och  när  du  se'n  i  tysthet  gör 
Din  färd  upp  till  den  kära  stranden, 
Der  blommor  frodas  uti  sanden: 
Min  helsning  då  till  honom  för, 
Och   säg:    fast   vågen   henne    gömde, 
Hon  likväl  ej  i  döden  glömde 
Den  kärlek  som  hon  till  dig  bar; 
Ja,  evigt  hon  dig  trogen  var." 


En  skymt  jag  af  dess  himmel  såg! 

Farväl,  farväl,  jag  redo  är 

Att  skiljas  hän,  nu  stjernan  tänker 

På  mig,  ty  hon  i  molnen  sänker 

Sin   gyllne  glans.     Vi  träffas  här 

Ej  mer  på  jord,  som  smärta  gifver 

Blott  åt  dess  barn,  hvad  annat  blifver 

I   lifvet   deras   ödes  lott. 

Än  lida  och  att  offras  blott? 

Men   borta  på  den   fjerran   stranden 

Uti   de   stjernbeprydda  landen, 

Den  tiden  kan  ej  kallas  åter. 

Med  blommor  i  det  gyllne  hår: 

Der  mötas  vi.  —  Ack,  re'n  jag  ser 

Derborta  uppå  himlaranden 

En  bild,  det  är  den  Store  Anden, 

Som  vinkar  mig  och  himmelskt  ler;- 

Han  mig  omsväfvar  re'n  och  bringar 

Min  ande  uppå  lätta  vingar 

Dit  opp,  der  renad  själ  mot  själ 

Får  träfTas  än,  farväl,  farväl!" 


"O,   älskade,   fast  du   förskjutit 
Den  arma,  ja,  fastän  du  brutit 
Den  ed  du  heligt  svor  åt  mig. 
Då  kärleken  jag  skänkte  dig, 
Jag  gerna,  gerna  dig  förlåter! 
O!   må  vi  se  hvarandra  åter 
Deruppe  der  blott  kärlek  bor! 
Der  närd  af  himmelsk  sällhet  gror 
Det  gyllne  frö't  i  men'skans  hjerta, 
Förädlad,  luttrad  från  all  smärta. 
Hon  blir  och  hvilar  kärleksvarm — 
Uppå  en  huldrik  faders  arm. — 
Hvi  klagar  jag  derför  och  gråter? 
Den  tiden  kan  ej  kallas  åter. 
När  kärlek  uppå  jorden  slöt 
Mig    i    sitt   trohetsfulla    sköt, 
Ty  lyckans  stjerna  för  mig  snart 
Försvann,  dess  dagar  voro  korta. 
Men  mellan  molnen  nyss  derborta 
Jag  återsåg  dess  anlet  klart. 
Jag  hörde  nyss  en  sakta  susning 
Från  vestanvind;  den  klara  ljusning 
Jag  såg  i  vest,  var  solen  blid 
Som  nickade  till  jorden  frid; 
Och  när  hon  afskedsblicken   sände 
Till  mig,  jag  såg  i  den,  och  kände 
Hvad  deruti  på  djupet  låg: 


Nu,  jagad  utaf  strömmens  lopp. 
På  floden  båten  hastigt  skrider 
Framåt  med  ökad  fart,  omsider 
Den  har  sig  närmat  fallets  topp. 
Nu   står  hon  vinkande   med   handen, 
En  blick  hon  kastar  öfver  stranden, 
Se'n  störtar  hon  i  djupet  ner. 
Ett  ögonblick — hon  fins  ej  mer." 

När  man  vid  midten  af  1870-talet  gick 
öfver  Tenth  avenue-bron  märkte  man 
snart,  att  den  lilla  ödsliga  men  roman- 
tiska Spirit  Island  i  den  närmast  för- 
flutna tiden  varit  besökt  af  civiliserade 
menniskor,  hvilka  Icmnat  efter  sig  ett 
osvikligt  bevis  på,  att  vi  lefva  i  "puf- 
farnes  land,"  ty  på  de  lodräta,  kala 
klipporna  sågos  några  inskriptioner, 
målade  i  stora  bokstäfver.  På  klipp- 
väggen å  den  ena  sidan  af  ön  stod  till 
allmänhetens  upplysning  att  läsa: 
"Gents'  Furnishing  Goods — Fuller  & 
Simpson,"  samt  å  andra  sidan:  "North 
Står  Shirts — Fulicr  &  Simpson."  Denna 
firma  tillhörde  utan  tvifvel  civilisatio- 
nens förstlingar  i  fråga  om  modern  an- 
nonsering. 


15 

Andeväsendena  kunde  nu  icke  längre  icke  behöfdes  i  andeverlden,  men  dere- 
igenkänna  denna  ö,  som  blifvit  för-  mot  voro  alldeles  nödvändiga  för  att 
vandlad  till   ett  slags  skyltställ,   som   i       kunna  erhålla  ett  något  så  när  fashio- 


< 

03 


di 
•-t 


_t 


jettebokstäfver  upplyste  menskligheten 
om,  hvarest  den  kunde  erhålla  stärk- 
skjortor    och    andra    herrartiklar,    som 


nabelt  utseende  här  nere.  Undras  just 
om  lille  Charlie  Johnson,  som  då  hade 
anställning  hos  ofvannämda  firma,  möj- 


i6 


ligen  haft  sitt  finger  med  i  detta  vanda- 
listiska  verk. 

Ändringarne  följa  i  tidens  spår.  När 
dessa  rader  nedskrefvos  i  Juni,  1899, 
kunde  man  ej  längre  skylta  derstädes, 
och  om  indianmodern  Ampato  Såpas 
ande,  hvilken  ansågs  hafva  bebott  Spirit 
Island  för  ett  eller  två  århundraden, 
hade  någon  besittningsrätt  till  ön,  måste 
hon  då  varit  tvungen  att  göra  sina  an- 
språk gällande  eller  flytta  till  en  annan 
vistelseort,  innan  de  ödsliga  klipporna 
blefvo  helt  och  hållet  bortsprängda.  De 
då  lefvande  indianerna  trodde  att  hon 
gömde  sig  i  bergsklyftorna  i  vackert 
väder  och  endast  visade  sig,  då  elemen- 
terna  voro  i  strid  med  hvarandra. 

För  en  kort  tid  sedan  nedbröts  en  del 
af  fördämningarne  vid  St.  Anthony  fal- 
len af  den  för  tillfället .  ovanligt  starka 
vattenforsen,     hvadan     en     arbetsstyrka 
jgenast  beordrades  att  borra  och  spränga 
bort   Spirit   Island   för  att   med   de  så- 
lunda erhållna  stenblocken  reparera  och 
återställa    dammen    i    sitt    forna    skick. 
Den   skada  som  denna  gång  vederfors 
dammen  blef  således   den  ursprungliga 
orsaken  till  Spirit  Islands  försvinnande, 
och  efter  det  den  kommit  helt  och  hållet 
tir  sigte,  så  fins  intet  mer  qvar  af  fal- 
lets primitiva  utseende.     Någon  vidare 
skada  å  yattcnkraftsförbättringarne  vid 
lallet   har   likväl    icke    egt    rum,    sedan 
den  händelserika  tid,  för  ungefär  trettio 
år  sedan,    då   tunneln   mellan    Nicollet- 
och  Hennepin-öarne  bröts  lös  och  förde 
med  sig  ett  sågverk  och  en  mjölqvarn, 
som  stodo  vid  kanten  af  den  senare  ön. 
Den  första  hvita  qvinna.  som  besökte 
St.  Anthony-fallen,  var  Mrs.  Goodwin, 
hustru  till  kapten  Goodwin  af  Förenta 
Staternas       femte       infanteriregemente. 
Hon    gaf    1829    en    trogen    beskrifning 
öfver   fallets    skönhet. 

Fredrika  Bremer,  vår  aktade  och  frej- 
dade landsmaninna  och  novellförfatta- 
rinna, var  troligen  den  första  skandi- 
nav och  utan  allt  tvifvcl  det  första  skan- 
dinaviska fruntimmer,  som  betraktade 
St.  Anthony-fallen.  dctla  naturens  su- 
blima skådespel.     Det  var  år  1850  som 


hön  hedrade  denna  plats  med  ett  besök. 
Hon  anlände  med  ångbåt  till  St.  Paul, 
som  då  knappast  var  aderton  månader 
gammalt,   men  icke  desto  mindre  hade 
en  befolkning  af  2,000  innevånare.     Så 
fort  som  ångbåten  hade  lagt  till,  emot- 
togs  hon  af  territoriet  Minnesotas  gu- 
vernör,   Alexander    Ramsey,    och    hans 
vnga  fru,  hvilka  vänligen  inbjödo  henne 
att  gästa  deras  hem.    Hon  stannade  hos 
dessa  gästfria  menniskor,  och  efter  att 
hafva   tillräckligt    sett    sig   omkring   på 
platsen  företog  hon  i  sällskap  med  Mr. 
Ramsey  en  resa  till  det  tio  mil  aflägsna 
St.  Anthony  för  att  beskåda  de  storar- 
tade   vattenfallen.      Mr.    North,    jemte 
flera  andra,  som  skulle  visa  henne  alla 
de  märkvärdigheter,  hvarpå  platsen  har 
ett    sådant    öfverflöd,    hade    de    största 
svårigheter,  att  på  en  flytande  bro,  som 
bildades    af    de    i    floden    förbiseglande 
stockarne,  hjelpa  henne  öfver  till  Nicol- 
let-ön.      Detta   var    då   det    enda    kom- 
munikationsmedel,   som    stod    till    buds 
för    att    kunna    komma    öfver    till    ön. 
Färden  var  äfventyrlig,   men   Fredrika, 
van  att  se  faran  stint  i  synen,  lät  icke 
förskräcka     sig.      Allting     gick     också 
lyckligt.     Hemkommen  om  aftonen  till 
Mr.   North,  hos  hvilken  Fredrika  Bre- 
mer gästade,  beslöt  sällskapet  efter  da- 
gens mödor  och  besvärligheter  förströ 
tiden  med  musik  och  sång,  och  då  Fre- 
drika    Bremer    anmodades     spela     och 
sjunga,  svarade  hon,  att  hon  sjöng  "en- 
dast för  Gud  och  små  barn." 

Fredrika  Bremer  besökte  äfven  Min- 
nehaha,  fransmännen  i  Little  Canada 
samt  indianerna  i  deras  wigwams.  Vid 
ett  af  dessa  besök  i  Black  Dögs  by 
aftecknade  mamsell  Bremer  höfdingen 
Mazah-rota  (Grå  Jernet)  och  en  ung 
qvinna,  Moch-pe-da-ga-wen  (Fjäder- 
molnet), öfver  hvars  skönhet  Fredrika 
entusiastiskt  utbrister:  "Hon  är  så 
strålande,  så  ovanligt  skön  att  hon  bok- 
stafligcn  sagdt  upplyste  hela  rummet  när 
hon   inträdde." 

När  Fredrika  Bremer  betraktade  det 
vilda  och  obebygda  landet,  der  den  ves- 
tra  delen  af  det  kosmopolitiskt  bullrande 


17 


Minneapolis  nu  är  beläget,  skulle  hon 
då,  liksom  ingen  annan  dödlig,  ej  kun- 
nat ana  att  tjugonio  år  fram  i  tiden  en 
af  hennes  så  allmänt  omtyckta  romaner, 
"Grannarne,"  skulle  på  samma  vild- 
mark i  dramatiserad  form  framställas  å 
en  fashionabel  teater,  inför  en  njutnings- 
lysten  och  anspråksfull  publik.  Drama- 
tiseringen af  ofvannämda  roman  upp- 
fördes under  namnet  "Mother  and  Son" 
å  Academy  of  Music  i  Mars  månad, 
1879,  då  den  utmärkta  skådespelerskan 
Janauschek  utförde  grefvinnan  Mans- 
felts  rol. 

Efter  att  som  hastigast  hafva  sett  sig 
omkring  i  den  poetiska  vildmarken, 
Mississippis  barndomsregion,  återvände 
Fredrika  Bremer  till  St.  Paul,  der  hon 
endast  vistades  ett  par  dagar.  Om  sta- 
den St.  Paul  säger  hon  sjelf  bland  annat: 

"Den  25te  Oktober,  1850,  lade  vi  till 
vid  den  nedre  delen  af  staden  St.  Paul. 
Derifrån  till  den  öfre  klifver  man  upp 
på  trapprader,  alldeles  som  vi  göra  det 
på  de  södra  bergen  vid  Mosebacke  i 
Stockholm.  Längs  strandgatan  sutto 
eller  spatserade  indianer.  De  gingo  in- 
svepta i  långa  filtar  och  med  stolta  steg, 
några  rätt  ståtliga  figurer.  Midt  fram- 
för båten  sutto  på  trappsteg  utanför  hu- 
sen några  unga  indianer,  grannt  utpyn- 
tade med  fjädrar  och  band;  och  rökte 
ur  en  lång  pipa,  hvilken  de  läto  gå  från 
den  ena  till  den  andra,  så  att  hvar  och 
en  blott  rökte  några  få  tag. 

"Vi  hade  ej  länge  legat  vid  stranden, 
då  guvernören  af  Minnesota,  Mr.  Alex- 
ander Ramsey,  och  hans  vackra  unga 
fru   kommo   ombord   och   inbjödo    mig 

till  gäst  i  deras  hus. Staden  är 

en  af  den  stora  vesterns  yngsta  'babies,' 
bara  aderton  månader  gammal,  men  har 
på  den  tiden  växt  till  en  befolkning  af 
två  tusen  personer,  och  kommer  väl 
inom  få  år  att  räkna  två  och  tjugu 
tusen,  ty  läget  är  ypperligt,  så  för  skön- 
het och  sundhet  som  för  handel. 

Men  ännu  är  staden  i  barndomsskick 
och  man  hjelper  sig  med  nödtorftiga 
boningar.  Förmaket  i  guvernör  Ram- 
seys    hus    är    tillika    hans    'office,'    och 


indianer,  arbetsfolk,  damer  och  herrar 
komma  in  om  hvarandra." 

Det  berättas  att  en  norsk  emigrant  för 
lång  tid  tillbaka  hade  tagit  "claim"  på 
den  vackra  Nicollet-ön,  men  att  han  var 
nog  tanklös  att  sälja  den  för  $500.  Att 
finna  namnet  på  denne  man  är  nästan 
omöjligt,  synnerligast  som  han  sålde 
landet  långt  innan  detsamma  hade  af 
regeringen  blifvit  upplåtet  för  allmän 
bebyggning. 

En  egendomlig  händelse  inträffade  år 
1853  i  det  att  en  man  störtade  hufvud- 
slupa  utför  St.  Anthony-fallen  utan  att 
tillsätta  lifvet.  Så  vidt  pian  vet  var  han 
den  ende  som  gått  utför  fallet  och  kom- 
mit helskinnad  undan.  Icke  en  gång  ett 
hår  på  hans  hufvud  skadades.  Äfven 
en  flaska  whisky,  som  han  vid  tillfället 
hade  i  sin  ficka,  hade  icke  ens  gått 
sönder.  Denne  mans  namn  var  Michael 
Hickey.  Han  arbetade  för  Anson 
Northrup  å  Boom  Island.  Hickey  bru- 
kade hvarje  morgon  gå  öfver  floden  på 
kapten  Tappers  färja  och  återvände 
hvarje  afton  till  Mr.  Northrups  hem. 
Han  var  tidtals  särdeles  böjd  för  att 
kröka  på  armen  och  tog  sig  ibland  ett 
glas  whisky,  dito  två,  dito  tre  —  ja, 
till  och  med  ett  hälft  dussin,  eller  mer. 
En  Lördags  qväll,  då  han  var  på  väg 
hem  och  passerade  förbi  en  krog  i  St. 
Anthony,  fick  han  hastigt  den  ideen  att 
han  borde  skafifa  sig  en  flaska  whisky 
för  att  taga  med  sig  hem  till  Minne- 
apolis och  förpläga  sig  med  öfver  Sön- 
dagen. Ju  mera  han  tänkte  på  saken, 
ju  mera  beslutsam  blef  han  att  göra  så, 
och  besökte  krogen  för  att  sätta  sin 
idee  i  verket.  Whisky'n  blef  köpt,  be- 
tald och  stoppad  i  fickan.  Krögaren 
trakterade  Mike  för  det  han  besökt  ho- 
nom. Sedan  bjöd  Mike  krögaren  och 
drack  sjelf  med.  Andra  kommo  in  vid 
detta  tillfälle.  Mike  bjöd  dem  och  de 
bjödo  Mike.  Vid  midnatt,  då  Mike 
skulle  begifva  sig  hem,  var  han  temli- 
gen  påstruken.  Då  han  anlände  till 
färjan,  fann  han  att  kapten  Tapper  var 
hemgången.  Han  visste  derför  intet 
annat  råd  än  att  taga  en  af  kapten  Tap- 


i8 


pers  småbåtar  och  sjelf  ro  sig  öfver 
floden.  Han  sköt  ut  båten,  men  i  stället 
för  att  landa  på  den  motsatta  stranden 
gick  han  hufvudstupa  öfver  fallet.  Nä- 
sta morgon  upptäckte  några  Winne- 
bago-indianer  en  hvit  man  eller  hans 
vålnad  på  Spirit  Island.  De  underrät- 
tade genast  Mr.  Northrup  och  Col.  Sta- 
vens om  sin  upptäckt.  Kapten  Tapper 
hade  kort  tid  förut  underrättat  Stevens 
om,  att  någon  under  natten  hade  stulit 
en  af  hans  båtar.     Alla  tre  begåfvo  sig 


"Wasn't  it  lucky  the  cratur  (menande 
whiskyllaskan)  recaived  no  harm  in 
making  that  bloody  trip!"  tydligt  sät- 
tande sin  egen  räddning  i  andra  rum- 
met. Stackars  Mike!  Han  är  nu  länge 
sedan  död. 

I  sammanhang  härmed  vilja  vi  äfven 
berätta  ett  par  andra  pittoreska  flod- 
äfventyr: 

En  dotter  af  Reuben  Béan  befann  sig 
en  dag  ute  på  floden  i  en  liten  kanot, 
hvilken  hon  manövrerade  med  särdeles 


K.VPTEN  T.APPEKS  FÄKJ.V 


nu  ned  till  fallet.  Der  stod  Mike  helt 
oskadd  på  stranden  af  Spirit  Island.  De 
skafYade  sig  ett  långt  tåg  och  kastade 
ena  ändan  deraf  öfver  till  ön.  Mike 
fastgjorde  tågändan  omkring  sitt  lif  och 
halades  han  sedan  lyckligt  i  land.  Efter 
det  han  landat,  tänkte  han  på  sin 
whiskyflaska,  som  han  hade  i  fickan. 
Han  hade  icke,  under  det  han  var 
fängslad  på  ön,  tänkt  på  att  han  hade 
en  sådan  lyxartikel  på  sig.  Under  det 
han  tog  flaskan  ur  fickan  och  tog  ur 
korken     för    första    gången,    sade    han: 


stor  färdighet.  Helt  oförmärkt  bicf  hon 
ai  forsen  förd  emot  färjans  kabellina 
med  sådan  fart  att  kanoten  kantrade  och 
hon  blcf  hängande  qvar  på  kabeln. 
Edgar  Folsom,  som  då  (1848)  skötte 
färjan,  skyndade  till  flickans  undsätt- 
ning, och  efter  att  hafva  befriat  henne 
från  den  obehagliga  situationen,  begär- 
de han  don  unga  damens  hand  som  er- 
sättning för  sin  ridderliga  handling; 
men  flickan  tyckte  att  anspråken  voro 
för  höga  och  utropade:  "Put  me  back 
on  the  ferry  rope." 


19 


En  annan  händelse,  som  inträffade 
under  den  tid,  då  kapten  Tapper  skötte 
färjan,  var  helt  nära  att  kosta  mer  än 
ett  menniskobarn  lifvet.  I  detta  fall  var 
det  Simon  Stevens  och  kapten  Tapper, 
hvilka  räddade  en  liten  sju  års  pojke, 
som  var  ensam  i  en  båt,  den  der  hastigt 
sköt  ned  mot  fallet.  Det  syntes  som  så, 
att  då  en  äldre  pojke  steg  ut  ur  båten, 
förlorade  han  sitt  håll  på  densamma,  och 
försatte  ovetande  den  lille  pojken,  som 
han  hade  i  sin  vård,  i  stor  fara.  Den 
äldre  pojkens  högljudda  rop  fäste  räd- 
darnes uppmärksamhet  på  den  lille,  som, 
i  allsköns  oskuld,  fann  nöje  i  båtens 
rörelser.  De  räddade  honom,  ehuru 
sjelfva  nödsakade  att  ro  så  nära  kanten 
af  fallet,  att  det  för  ett  ögonblick  var 
tvifvel  om,  hvilken  som  skulle  segra, 
den  strida  strömmen  eller  deras  starka 
armar.  Deras  bästa  bemödanden  tyck- 
tes i  början  vara  fåfänga,  men  slutligen 
drogo  de  sig  tum  för  tum  ur  sin  farliga 
belägenhet. 

Den  lilla  pojken  i  berättelsen  blef  se- 
dermera en  af  denna  stads  affärsmän, 
neniligen  vagnsfabrikören  I.  H.  Pottle. 
Efter  det  St.  Anthony-fallen  upptäck- 
tes förflöto  158  år  innan  någon  hvit  man 
härstädes  nedslog  sina  bopålar.  Frank- 
lin Steele  bygde  år  1838  ett  litet  stock- 
hus i  närheten  af  det  nuvarande  Ed- 
wards Block  på  Main  street,  östra  Min- 
neapolis, och  var  detta  vid  den  tiden  det 
enda  hus  mellan  St.  Croix-  och  Missis- 
sippi-floderna. Samma  år  bygdes  ytter- 
ligare tvenne   andra   stockhus. 

Franklin  Steele  föddes  i  Chester 
county,  Pennsylvania,  1813.  Han  kom 
till  Fort  Snelling  1838,  samma  dag  trak- 
taten med  Chippewa-indianerna  om 
landafträdelse  blifvit  afslutad,  då  han 
genast  skyndade  till  St.  Croix  Falls,  der 
han  tog  "claim,"  förhyrde  en  större 
arbetsstyrka,  lät  bygga  sågverk  och  vid- 
taga förbättringar.  Sedan  han  blifvit 
proviantmästare  vid  Fort  Snelling,  sål- 
de han  sina  egodelar  vid  St.  Croix  och 
flyttade  till  St.  Anthony  Falls,  der  han 
sedan  oafbrutet  hade  sitt  hemvist.  Han 
dog    den    lode    September,    1880.      Mr. 


Steele  visade  sig  städse  vara  en  god  vän 
af  nybyggarne  i  Hennepin  county,  och 
ehuru  de  flesta  hitkommo  fattiga,  be- 
höfde  de  aldrig  två  gånger  bedja  honom 
om  hjelp.  Lyckan  gynnade  honom 
dock,  så  att  fastän  många  familjer  hafva 
orsak  att  vara  tacksamma  för  hans  god- 


het och  frikostighet,  förtjenade  han  sjelf 
alltid  pengar.  Steele,  som  uppehöll  sig 
vid  St.  Croix  Falls  för  uppbyggandet 
af  ett  sågverk,  beslöt  att  passa  på  i  tid 
och  taga  "claim"  vid  St.  Anthony,  så 
snart  traktaterna  med  indianerna  blif- 
vit godkända  i  Washington.  Förhyran- 
de en  kanot  med  besättning  färdades 
han  utför  St.  Croix  till  Prescott,  der 
han  efterfrågade  om  posten  från  östern 
ännu  anländt  och  erhöll  till  svar,  att 
postförarens  kanot  just  nyss  passerat  på 
väg  till  Fort  Snelling.  Steele  sade  intet, 
utan  uppmanade  sin  besättning  att  skyn- 
da efter.  Vid  Pine  Bend  hoppade  han 
i  land,  lemnade  kanot  och  manskap 
samt  skyndade  till  fots  de  femton  milen 
fram  till  Fort  Snelling,  der  han  anlände 
femton  minuter  efter  postföraren.  Han 
erhöll  det  väntade  brefvet  från  Wash- 
ington med  underrättelse  om  traktater- 
nas antagande.  Men  som  han  fruktade 
att  ofificerarne  vid  fästet  äfven  erhållit 
underrättelse  härom,  smög  han  sig  obe- 
märkt upp  till  byn,  der  halfindiancrna 
bodde,  och  hyrde  sig  en  annan  kanot 
och  besättning,  med  hvilka  han  skyn- 
dade uppför  floden  till  St.  Anthony- 
fallen,  dit  de  ankommo  klockan  två  på 
morgonen.     Månen  sken  klart  öfver  det 


20 


vackra  landskapet,  och  Steele  förde  sitt 
folk  till  en  plats  midtför  det  lodräta 
fallet  å  östra  sidan,  der  de  genast  bör- 
jade fälla  timmer  och  uppresa  en  stock- 
hydda. Medan  hans  folk  var  sysselsatt 
härmed,  mätte  Steele  vid  månskenet  ut 
sin  "claim,"  hvars  gränser  utmärktes 
genom  skåror  i  träden.  Den  landsträcka 
utmed  floden,  som  utgjorde  hans 
"claim,"  kan  bäst  anges  såsom  begrän- 
sad af  två  sedermera  uppförda  broar, 
nemligen  den  vid  Tenth  avenue  south 
och  den  å  Great  Northern-banan,  som 
leder   öfver   Nicollet   Island. 

I  daggryningen  var  arbetet  fullbor- 
dadt  och  ett  halfblod  sysselsatt  med  att 
tillaga  en  magisk  indiansk  morgonmål- 
tid. Vid  soluppgången  stod  Steele  i 
dörren  till  sin  hydda  och  såg  en  liten 
trupp  blårockar  med  en  kanot  på  en 
oxkärra  anlända  till  motsatta  stranden. 
Det  var  kapten  Martin  Scott  med  ett 
dussin  soldater  från  Fort  Snelling,  hvil- 
ka  snart  rodde  öfver  floden  ofvanför 
fallet  och  närmade  sig  den  nye  settla- 
rens  hj-dda. 

"God  morgon,  kapten  Scott!"  helsade 
Steele. 

"God  morgon,"  svarade  kaptenen. 

"Ni  kommer  just  lagom  till  frukost, 
kapten,"  fortsatte  värden,  med  gästfri- 
het pekande  på  den   rykande   steken. 

"Nej  tack,  inte  för  mig,"  svarade 
Scott,  tilläggande:  "Jag  tycker  ni  är 
tidigt  uppe." 

"Ja,  jag  steg  upp  litet  tidigare  än 
vanligt  denna  morgon  och  har  märkt 
ut  en  farm  åt  mig  och  byggt  ett  hus," 
förklarade  Steele. 

"Ni  är  på  min  'claim,'  herre!"  för- 
säkrade Scott;  "jag  tog  den  för  några 
månader  sedan  och  skall  visa  er  hvar 
jag  här  satt  potatis  på  backen  derborta." 

"Ah!  När  det  var  en  indianreserva- 
tion! Ni  måste  vara  helt  enkelt  en  in- 
kräktare då!" 

"Jag  skall  taga  denna  'claim'  i  be- 
sittning," röt  den  rasande  Scott. 

"Gör  det,"  svarade  Steele,  "ni  kan 
drifva  bort  mig  med  våld,  emedan  ni 
har  tolf  beväpnade  soldater  och  jag  en- 


dast tre  halfblodsindianer,  men  frivilligt 
går  jag  ej." 

Härpå  började  en  lång  underhandling, 
hvarvid  Scott  måste  erkänna  rättvisan 
af  Steeles  "claim"  och  åtnöjde  sig  med 
att  märka  ut  en  ny  "claim"  åt  major 
Plympton  och  en  åt  sig  sjelf,  den  ena 
ofvanför  och  den  andra  nedanom 
Steeles. 

Är  1845  anlände  Pierre  Bottineau,  som 
hade  stort  anseende  som  tolk  bland  våra 
första  settlare.  Han  uppköpte  efter 
hand  flera  värderika  "claims." 

Om  vi  undantaga  Franklin  Steele, 
hvilken  uppträdde  mest  som  en  land- 
spekulant, kunna  vi  bland  de  första 
settlarne  i  St.  Anthony,  år  1847,  räkna: 
R.  P.  Russell,  S.  Findley,  Pierre  Bot- 
tineau, Wm.  A.  Cheever,  Ard  Godfrey, 
Caleb  D.  Dörr,  John  McDonald,  Rob- 
ert Wm.  Cummings,  Daniel  Stanchfield, 
Capt.  John  Tapper,  Calvin  A.  Tuttle, 
Judge  Atwater,  J.  W.  North,  John 
Rollins,  Luther  Patch  och  hans  son  Ed- 
ward, Sumner  W.  Farnham,  Charles  W. 
Stimpson,  Samuel  Ferrald,  Joseph  och 
Wm.  R.  Marshall,  med  flera.  Luther 
Patch  förde  med  sig  sin  hustru  och 
tvenne  döttrar,  hvilka  voro  de  första 
hvita  fruntimmer,  som  bosatte  sig  i  St. 
Anthony.  Calvin  Tuttle  medförde  äfven 
sin  familj.  Under  dessa  gynnsamma 
omständigheter  är  det  icke  besynnerligt 
att  Amor  genast  sköt  sina  pilar  och  det 
blef  "love  at  sight,"  ty  giftermålsanna- 
lerna förkunna  att  Mr.  Russell  och  Miss 
Patch  förenades  till  ett  den  3dje  Okto- 
ber, 1848,  hvilket  var  det  första  bröllo- 
pet i  St.  Anthony. 

R.  P.  Russell  hade  äran  af  att  vara  St. 
Anthonys  första  köpman,  i  det  han  år 
1847  etablerade  en  handelsbutik  i  ett 
tvåvånings  stockhus,  hvarest  han  i  fem 
eller  sex  års  tid  dref  goda  affärer  med 
såväl  de  hvita  som  indianerna. 

Den  3ode  Maj,  1849,  föddes  det  första 
hvita  barnet.  Det  var  Harriet,  dotter 
till  Ard  Godfrey. 

År  1849  hade  St.  Anthony  redan  öfver 
300  invånare.     Dess  första  skola  öppna- 


21 


des  i  ett  stockhus,  och  några  butiker 
och  ett  postkontor  etablerades. 

Under  de  nästkommande  två  åren 
bygdes  flera  kyrkor  och  uppmätningen 
af  staden  fullbordades  af  William  R. 
Marshall,  sedermera  guvernör  af  Min- 
nesota. Mr.  Marshall  utstakade  några 
år  derefter  äfven  den  första  stadsdelen 
af  Minneapolis. 

Col.  John  H.  Stevens  begaf  sig,  efter 
att  en  kort  tid  ha  uppehållit  sig  i  St. 
Anthony,  sedermera,  år  184g,  öfver  till 
vestra  sidan  af  fallet,  och  efter  att  hafva 
erhållit  tillåtelse  af  krigsminister  Marcy, 


gifter  som  att  bygga  ett  "frame"-hus, 
då  stockhus  kunde  byggas  så  mycket 
billigare. 

De  första  settlare,  som  slogo  sig  ner 
på   vestsidan    efter    Col.    Stevens,    voro 

C.  A.  Tuttle  och  J.  P.  Miller,  år  1850, 
doktor  A.  E,  Ames  i  Oktober  samt 
John  Jockins  och  Warren  Bristol  i  De- 
cember, år  1851;  doktor  H.  Fletcher, 
Col.  E.  Case,  Edward  Murphy,  J.  B. 
Bassett,  J.  H.  Canney,  år  1852.  De 
efterföljdes  sedermera  af  Charles  Hoag, 

D.  M.  Coolbaugh,  R.  P.  Russell,  Geo. 

E.  Huy,     Anson     Northrop,     Calvin 


tj%hwmn\mmm 


DET  FÖRSTA  HUSET  I  MINNEAPOLIS  -  PÅ  VESTRA  FLODSTRANDEN  -  1850 


tog  han  "pre-emption"  ä  160  acres  af 
reservationen.  Han  valde  då  den  plats, 
inom  hvars  område  vi  nu  finna  City 
Hall,  Center  Block  samt  Nicollet 
House.  År  1850  bygde  han  sig  ett  litet 
trähus  på  sin  "claim,"  som  då  allmänt 
kallades  för  Ferry  Farm,  tåligt  afbi- 
dande  den  tid  då  regeringen  skulle  upp- 
låta landet  till  spekulativa  köpare.  Då 
Col.  Stevens  hade  byggt  "det  första  hu- 
set," hvilket  nu  förvaras  som  ett  histo- 
riskt minne  i  Minnehaha-parken,  ansågs 
han  som  litet  högfärdstokig  af  några  af 
sina  grannar,  hvilka  icke  kunde  inse 
hvarföre  man  skulle  gå  till  sådana  ut- 


Church,  Edwin  Hedderly,  John  L.  Ten- 
ney,  Alex.  Moore  med  flera,  hvilka  alla 
kommit  hit  för  att  utstaka  sig  ett  stycke 
af  den  sköna  jorden.  Strax  derefter 
blefvo  nybyggarnc  i  tillfälle  att  köpa 
det  land,  hvarpå  de  hade  slagit  sig  ned, 
och  emigrationen  begynte  att  strömma 
in  allt  mer  och  mer.  Col.  Stevens  in- 
gick, den  10  Maj  1850,  äktenskap  med 
Miss  Frances  Helen  Miller  från  Oneida 
county,  New  York,  och  införde  han  sin 
unga  fru  den  6te  Augusti  samma  år  i 
sitt  nybygda,  men  enkla,  trähus,  vid 
foten  af  en  kulle,  ungefär  der  Union 
Depot  nu  står. 


22 


Pioneer-hushållningen   var   intet  nytt 
för  honom,  men  för  hans  unga  fru,  som 
alltid  varit  van  vid  österns  beqvämlig- 
heter,    var    det    helt    annat.      De    sågo 
ibland    inga    hvita    menniskor    på    flera 
veckor:  deras  enda  besökare  voro  indi- 
aner.    De  som  likväl  mest  höllo  dem  i 
vänlig  hågkomst  voro  moskiterna.     De 
svärmade  omkring  deras  stuga  i  sådan 
mängd,    att    det    var    omöjligt    att    ens 
kunna  röka  ut  dem.     Dörr-  och  fönster- 
öppningar voro  öfvertäckta  med  mygg- 
nät,   äfvenså    sängarne,    men    detta    var 
icke  tillfyllest.    Trots  allt  skydd  var  kap- 
ten Tapper,  som  då  bodde  hos  Stevens, 
så   besvärad   af   myggorna,   att   han    en 
gång,  efter  en  hel  natts  ständiga  plågor, 
just  före  daggryningen,  samlade  några 
filtar  och  tog  sin  tillflykt  till  öfre  kan- 
ten af  kullen,  strax  bakom  huset,  i  hopp 
att  kunna  få  åtnjuta  litet  sömn  före  fru- 
kosten.    Han   rullade   in   sig   i   filtarne 
och    hade    just    inträdt    i    drömmarnes 
land,  då  han  kände  i  ansigtet  den  heta 
andedrägten     af     ett     vilddjur,     hvilket 
gjorde  fullkomligt  slut  på  hans  böjelse 
till  sömn.     En  stor  varg  med  åtskilliga 
kamrater  i  närheten  sökte  i  arla  mor- 
gonstunden  efter   en   välsmakande   fru- 
kostmåltid.    Med  ett  skri,  som  till  och 
med  öfverröstade  fallets  dån,  rusade  kap- 
ten Tapper  upp,  skakade  filtarne  —  hans 
enda    vapen   —    mot    vargarne,    hvarpå 
han  med  några  väldiga  skutt  rusade  in 
genom  dörren  till  huset,  fullt  öfvertygad 
om  att  vargarne  voro  hack  i  häl  efter 
honom.     Lyckligt  och  väl  kommen  ur 
faran  förklarade  kapten  Tapper,  att  han 
hellre  ville  bli  blodsugcn  af  moskiter  än 
uppäten  af  vargar. 

Den  3ode  April  1851  inträffade  å 
Ferry  Farm  en  så  att  säga  historisk 
tilldragelse  i  det  att  Stevens'  familj  väl- 
signades med  en  första  arfvinge,  ett 
litet  flickebarn;  det  första  hvita  barn, 
som  sett  dagens  ljus  i  Minneapolis,  det 
vill  säga  på  vestra  sidan  fallet.  Mary, 
som  dottern  kallades,  upplefde  endast 
en  ålder  af  sexton  år.  Veckan  dcrpå 
kom  den  första  hvita  pojken,  en  fidei- 
kommissarie     till     Stevens'     dåvarande 


enda  granne,  C.  A.  Tuttle.  Äfven  han 
for  redan  i  unga  år  öfver  den  tysta 
floden,  derifrån  ingen  återvänder. 

Den  8  Oktober  1853  är  den  anmärk- 
ningsvärda dag,  då  vestsidans  handels- 
verksamhet grundlades.     Det  var  nem- 


ligen  på  den  dagen,  som  Thomas  Cham- 
bers  öppnade  den  första  handelsbutiken, 
"The  Pioneer  Store." 

År  1854  bygdes  mer  än  hundra  hus; 
nio  butiker  öppnades  och  Col.  Stevens 
utlade  en  del  af  sin  farm  i  stadstomter, 
hvilka  inbringade  från  $25  till  $150  styc- 
ket, allt  efter  som  de  voro  afsedda  att 
bebyggas  med  affärshus  eller  privata 
bostäder. 

"The  Ferry  Farm"  upptog  allt  det 
land,  som  ligger  mellan  floden  och  nu- 
varande Tenth  strect  samt  Third  avenue 
north  och  Fifth  avenue  south  —  den 
del  som  nu  innesluter  Minneapolis'  för- 
nämsta affärshus,  med  ett  ord  hjertat 
af  staden.  Gatorna  blefvo  nuniererade, 
som  de  äro  i  dag;  men  avenuerna  kal- 
lades med  namn.  Hennepin  och  Nicollet 
avenues,  uppkallade  efter  de  franska  re- 
senärerna, äro  de  enda  avenuer,  som  i 
närvarande  stund  bibehålla  sina  ur- 
sprungliga namn. 

Under  året  1855  stcgo  stadstomterna 
i  värde  från  50  till  500  procent.  Goda 
bostadstomter  kunde  då  köpas  för  från 
$50  till  $100  stycket  under  det  att  affärs- 
tomter  såldes  vid  vissa  tillfällen  så  högt 
som  för  $500.  Är  1856  deremot  blef 
det  en  veritabel  "boom."  Bostadstom- 
ter stego  då  i  somliga  fall  till  det  fabu- 


23 


lösa  priset  af  $500  per  tomt  (en  qvarts 
acre),  under  det  att  afifärstomterna  verk- 
ligen såldes  för  $2,500  stycket  (30x165 
fot  i  storlek). 

Tomten  i  nordöstra  hörnet  af  Wash- 
ington och  Hennepin  avenues,  alltid  an- 
sedd som  en  af  de  bästa  i  staden,  köptes 
1858  af  W.  W.  McNair  för  $1,500  —  en 
liten  del  kontant  och  resten  på  lång  tid. 

Ofvannämda  år,  1856,  bygdes  "Wash- 
ington School,"  det  första  skolhus 
bygdt  af  tegel.  Det  var  beläget  på  en 
hög  kulle,  å  samma  ställe  der  vårt  nu- 
varande $3,000,000  till  $4,000,000  rådhus 
nu  tronar. 

Med  transportmedlen  stod  det  likväl 


qvarnen  och  det  började  att  blifva  allt 
mera  lif  och  rörelse  i  Col.  Stevens' 
nya  stad. 

Col.  Stevens'  vän  general  R.  W.  John- 
son säger  angående  sitt  första  möte 
med  Stevens,  då  han  anlände  till  Fort 
Snelling:  "Ett  inventarium  af  hans 
bagage  och  jordiska  egodelar,  då  han 
kom  till  Minnesota,  torde  vara  af  in- 
tresse att  taga  ad  notam.  Innan  han 
lemnade  Illinois  försedde  han  sig  med 
följande  proviantering,  hvilken  han 
köpte  af  B.  H.  Campbell  i  Galena:  En 
tunna  fläsk,  $9.50;  200  pund  rökt  skinka, 
$8;  10  pund  kafife,  $1;  i  pund  tee,  $i; 
14  pund  socker,  $1:  en  fjerdedels  säck 


MINNEAPOLIS  ÅR  1857. 
I A'y  af  Second  Aveiuie  South  och  Washington  mot  norr  ) 


illa  till  i  dessa  tider,  ty  då  R.  J.  Menden- 
hall,  vår  allmänt  bekante  blomsterkung. 
anlände  till  Minneapolis  år  1856  kunde 
han  icke  finna  någon  åkare  att  köra 
hans  kofifert,  utan  blef  han  nödsakad  att 
gå  och  låna  en  skottkärra  och  sjelf  köra 
upp  sitt  bagage. 

Är  1858  hade  befolkningen  stigit  till 
ett  antal  af  2,000;  fyratiotvå  affärshus 
funnos  på  platsen;  ett  rådhus  och  en 
dyrbar  skolbyggnad  voro  under  upp- 
förande; en  handelskammare  etablera- 
des; två  sågverk  voro  i  full  gång  och 
fyra  läkare  och  tio  lagkarlar  praktise- 
rade sina  respektiva  professioner. 

Aret  derpå   bygdes   den  första   mjöl- 


salt, 50  cents;  i  pund  peppar,  30  cents; 
4^  pund  tobak,  $1.67;  i  tunna  whisky, 
$6.84."  Just  tänk  derpå,  38  gallons 
whisky  för  18  cents  per  gallon!  Denna 
fraktsedel  är  intressant  nog  i  flera  afse- 
enden.  Den  visar  huru  de  första  sett- 
larne  hade  att  lita  på  sig  sjelfva,  de 
slags  födoämnen  vår  "Caesar"  frossade 
på  samt  skilnaden  i  priserna  nu  och  då. 
Qvantiteten  af  whisky  synes  något  stort 
tilltagen,  men  man  måste  komma  ihåg, 
att  det  icke  fans  någon  kommunikation 
med  den  yttre  verlden  under  hela  hösten 
och  vintern,  förrän  navigationen  öpp- 
nades på  våren.  För  att  göra  historien 
sanningsenlig,  bör  det  kanske  tilläggas 


24 


att  Stevens  var  en  måttlighetsperson, 
som  aldrig  tog  sig  en  "dram"  en  gång. 
Han  förde  whisky  med  sig  för  att  hafva 
ett  läkemedel  till  hands  i  händelse  han 
skulle  blifva  ormbiten  samt  för  att  vara 
i  stånd  att  visa  den  ovanliga  gästfrihet, 
som  i  så  hög  grad  betecknat  vårt  folk 
här  i  staden. 

Huru  många  af  våra  nuvarande  hus- 
mödrar, som  ofta  klaga  öfver  att  icke 
allting  finnes  till  hands,  skulle  vilja 
byta  plats  med  våra  första  pioneer- 
qvinnor  på  1850-talet? 

Deras  vinterförråd  utgjordes  meren- 
dels af  en  lår  salt  fläsk,  torkad  kabeljo, 
makrill,  hvita  bönor  samt  litet  rökt  ox- 
kött, då  m.an  slog  riktigt  på  stort. 
Mjöl,  "cornmeal"  samt  kafTe  och  tee 
fullbordade  listan  på  husförråden,  un- 
dantagandes hos  de  få  lyckliga  familjer, 
hvilka  anlände  tidigt  nog  på  våren  för 
att  kunna  anordna  sin  egen  lilla  köks- 
trädgård med  diverse  grönsaker.  Pum- 
por  växte  i  öfverflöd,  men  ack!  det 
fans  ju  hvarken  mjölk  eller  ägg  för  att 
kunna  göra  någon  pie. 

En  värdinna,  hvilkens  gäst  orimligt- 
vis  yrkade  på  mjölk  till  kafifet,  lyckades 
verkligen  att  försäkra  sig  om  tre  qvarts 
mjölk  i  veckan  efter  50  cents  per  quart. 

Innan  floden  frös  till  kunde  man  till- 
fälligtvis erhålla  ett  litet  lager  af  färskt 
kött,  och  omtänksamma  husmödrar 
togo  då  alltid  tillfället  i  akt  att  tillreda 
ett  förlag  af  "mince  meat"  för  vintern, 
ty  med  en  liten  "mince  pie"  till  hands 
kunde  man  ju  räkna  sig  riktigt  till 
societeten. 

Någonting  färskt  i  köttväg  kunde 
sedan  icke  erhållas  förrän  i  slutet  af 
Februari,  då  någon  vågsam  och  före- 
tagsam handlande  körde  upp  från  La 
Crosse  med  ett  slädlass  af  färskt  fläsk, 

korf  och  hjortkött  med  mera 

men  det  var  många  och  långa  veckor 
innan  dess,  som  man  snart  sagdt  med 
leda  betraktade  det  kokta,  salta  fläsket. 
Men  oaktadt  den  tidens  besvärligheter 
voro  alla  nöjda  med  sin  lott  och  friska 
som  nötkärnor.  Ingen  enda  person  var 
sjuk   under    hela    vintern   —   den    ende 


"o 
ex 
rt 

C 

c 


u 
(U 

-4-> 

<u 
o 

"53 

> 


to    m 


—    a 


C   ? 

K    = 
Z  ^ 


25 


på  platsen  bosatte  läkaren  hade  rest  till 

östern  för  att  bevista  vissa  föreläsningar. 

Våren    185 1    var    ovanligt    tidig    och 


ångbåten  för  säsongen  hade  anländt  till 
St.  Paul.  Denna  båt  förde  med  sig, 
förutom   andra   lifsförnödenheter,  äfven 


m 
■ri 


W 

u 


vacker.  Snön  smälte  bort  i  Februari 
och  några  dagar  efter  mediet  af  Mars 
tillkännagaf  ånghvisslan,  att  den  första 


en  laddning  af  sättpotatis,  som  såldes 
för  $1.50  till  $2  per  bushel.  Följden 
blef  att  nästan  allt  land  i  och  omkring 


26 


St.  Anthony  blef  planteradt  med  pota- 
tis, hvilket  moderjorden  vedergälde  med 
300  bushels  per  acre  af  rotknölar  af 
allra  finaste  qvalitet.  Men  alldenstund 
alla  hade  planterat  potatis,  så  fans  det 
nästan  inga  köpare,  och  12J/2  cents  per 
bushel  var  det  högsta  pris,  som  betal- 
tes för  dem  som  blefvo  sålda. 

Lefnadsförhållandena  förbättrades  lik- 
väl år  efter  år  allt  eftersom  ångbåts- 
kommunikationerna tilltogo.  År  1857 
blef  det  annat  ljud  i  skällan.  Ej  mindre 
än  52  ångbåtar  anlände  med  passagerare 


lingar.  —  Vårvaror  anlända  och  upp- 
packas  öfverallt.  —  Alla  damer  ute  för 
att  göra  det  första  urva,let.  —  Ständigt 
rassel  och  skrammel  af  maskiner.  — 
Nya  byggnader  skjuta  upp  till  höger 
och  venster.  —  Hvar  och  en  har  brådt 
om.  Sådant  är  Jifvet  just  nu  i  St.  An- 
thony   och    Minneapolis." 

Omstående  vy  af  St.  Anthony  och 
Minneapolis  framställer  en  ångbåt,  som 
ligger  vid  Cheevers  ångbåtsbrygga, 
och  en  annan  som  går  ned  för  floden 
med  full  ånga,  midtför  universitetet. 


'■■'j-  »9>ps:9i' 


.v.r\ 


.ANKOMST  .\F  ÅNGAREN  MINNEAPOLIS. 


och  varor  jndcr  olvannämda  års  lopp, 
och  lastades  båtarne  sedan  med  trävaror 
och  spannmål  att  medföras  på  återresan. 
Den  anda,  som  ingöts  i  den  unga, 
ärelystna  staden  af  denna  ovanliga  ak- 
tivitet, reflekteras  i  en  paragraf  i  tid- 
ningen "Rcpublican"  af  den  7de  Maj 
1857:  "Business.  —  Aldrig  förut  hafva 
gatorna  i  vår  dualistiska  stad  företett 
en  sådan  verksamhet  inom  afifärslifvet 
—  ångbåtshvisslor  ljuda  vid  båda  ändar 
af  staden  —  ett  oändligt  antal  lastvag- 
nar och  ekipager.  —  Trängsel  af  främ- 


Men  ångarne  fortsatte  icke  alltid  att 
plöja  Mississippis  vågor  lika  flitigt  som 
då.  Alldenstund  man  icke  uteslutande 
kunde  bero  af  den  handelstrafik,  som 
under  sommarsäsongen  egde  rum 
medelst  flodångare,  hade  kommunika- 
tionerna till  lands  betydligt  förbättrats. 
År  1862  fullbordades  den  första  jcrnvä- 
gen  till  St.  Anthony'  från  St.  Paul. 
Ångbåtstrafiken  hade  under  tiden  så  af- 
stannat,  att  man  till  sist  ansåg  det  som 
en  riktig  gala-dag,  då  man  under  som- 
maren   1870  fick  höra   ångaren    Minne- 


apolis'  hvisselpipa  å  nedre  Mississippi. 
Alldenstund  det  var  den  första  signal, 
som  man  hört  från  det  hållet  på  flera 
år,  väckte  det  åter  en  stor  entusiasm. 
Ångarens  ankomst  hade  telegraferats 
från  La  Crosse  samt  öfriga  stationer, 
och  då  gångplankan  lades  ut  till  bryg- 
gan, nära  Krauslein  &  Muellers  bryg- 
geri, helsades  båten  välkommen  af  ett 
stort  antal  stadsboar  med  en  musikkår 
i  teten.  Stadens  damer  förärade  ång- 
båtens befäl  en  utmärkt  vacker  flagga, 
hvarefter  man  egnade  tiden  åt  musik, 
dans,  tal  och  festande.  De  gamla 
settlarne  påmintes  nu  om  tiden  1857-8-9, 
då  ångare  kommo  och  gingo  dagligen 
på  nedre  Mississippi  med  passagerare 
och  fraktgods.  Då  Minneapolis  sedan 
lemnade  staden,  medförde  den  ett  stort 
antal  lustresande  på  sin  resa  till  St. 
Louis. 

Vi  vilja  nu  åter  för  några  ögonblick 
egna  vår  uppmärksamhet  åt  östsidan 
och,  innan  vi  gå  vidare,  företaga  en  liten 
promenad  i  St.  Anthony  på  1857-58- 
talet. 

Efter  att  hafva  sett  oss  omkring  en 
stund  fråga  vi  hvarandra  med  förvå- 
ning hvad  det  är  för  en  galgapparat, 
som  på  afstånd  reser  sina  tinnar  högt 
upp  mot  skyn. 

Allas  ögon  äro  vända  mot 
det  utpekade  föremålet  —  ett 
tornlikt  sparrverk  af  90  fots 
höjd,  rakt  framför  oss.  På 
framsidan  af  "galgen"  synes 
i  väldiga  bokstäfver  inskrip- 
tionen: "Pay  your  dime  and 
climb."  År  1857  var  Cheevers 
torn  ett  af  St.  Anthonys  mera  bekanta 
råmärken.  Det  bygdes  af  grofhuggna 
stockar  år  1852  af  fransk-kanadensaren 
A.  C.  Cheever.  Halsbrytande  stegar 
ledde  från  platform  till  platform  upp  till 
toppen,  som  var  omgifven  af  ett  bräck- 
ligt staket.  Från  spetsen  af  detta  sär- 
egna observatorium  hade  man  en  härlig 
utsigt  ej  allenast  öfver  fallet  utan  äfven 
öfver  hela  den  kringliggande  nejden. 

På  kort  afstånd  från  tornet  reste  sig 
fyra    tegelväggar    kanske    20    fot    högt, 


27 

på  hvilka  åtskilliga  murare  och  arbetare 
ännu  voro  sysselsatta.  Detta  var  stats- 
universitetet sådant  det  såg  ut  år  1857 
eller    rättar^    en    ofullbordad    flygel    af 


detsamma.  Af  flera  anledningar,  af 
hvilken  den  vigtigaste  var  brist  på  pen- 
ningar, framskred  arbetet  ej  stort  längre 
under  detta  år. 

Sedan  vi  passerat  denna  vetenskaper- 
nas blifvande  boning,  anlända  vi  snart 
till  "The  Jarrett  House,"  ett  något  så 
när  skapligt  hotell,  beläget  nära  den 
plats,  der  Pillsbury  A  qvarnen  nu  står. 


JARKeTT    HOUSE 

eoffleiiiieoii 


•I 

aUt 


"BfflffljPffli" 


De  äldsta  hotellen  i  St.  Anthony  voro 
Tremont  House,  å  en  af  de  tomter  som 
nu  intagas  af  besagda  jetteqvarn,  och 
Union  Hotel,  ett  stycke  längre  ned  å 
Main  street,  å  den  tomt,  hvarest  Salis- 
bury  &  Satterlees  storartade  sängklä- 
desetablissement  nu  är  beläget. 

Ett  sågverk  användande  tretton  klin- 
gor  låg  ett  stycke  ofvanför  fallen  nästan 
midt  emot  Jarrett  House.     Brädstaplar 


upptogo  största  delen  af  gatan  mot  flo- 
den till.  En  anspråkslös  byggnad  nära 
sågverket  begagnades  till  kontor,  och 
ett  kyfife  tolf  fot  långt  och  nio  fot  bredt 
m.ed  väldiga  brädstaplar  på  båda  sidor 
begagnades  af  doktor  J.  S.  Murphy  så- 
som kontor. 

Invånarantalet  i  St.  Anthony  vid 
denna  tid  har  beräknats  från  3,000  till 
3,500  och  i  Minneapolis   från   1,000  till 


28 


1,500,  men  då  ingen  census  någonsin 
blifvit  tagen,  var  detta  endast  gissnin- 
gar. 

Äfvenså  å  Main  street,  men  ett  qvar- 
ter  söder  om  den  nuvarande  Pillsbury 
A  qvarnen  stod  en  träbyggnad  halfan- 


nan  våning  i  höjd,  i  hvars  nedre  del 
guvernör  John  S.  Pillsbury  hade  jern- 
kramhandel,  under  det  den  öfre  halfvå- 


ten.  Denna  byggnad  var  fem  våningar 
hög,  inneslöt  260  rum  och  var  känd 
under  namnet  Winslow  House.  Den 
betäckte  en  yta  af  nära  en  half  acre  eller 
16,250  qvadratfot  och  uppfördes  år  1857. 
Den  kostade  öfver  ett  hundra  tusen  dol- 
lars, var  från  början  afsedd  till  hotell 
och  uppehölls  under  sydstaternas  blom- 
stringsperiod  väsentligast  af  söderns 
aristokrati,  då  hundratals  skämtsamma 
och  glädtiga  gäster  fylde  dess  lysande 
salar.  Mr.  McLane  visste  också,  som 
det  anstår  en  god  värd,  att  ställa  hvarje 
lyx  och  njutning  till  sina  gästers  förfo- 
gande.     Hvad    skulle    icke    detta    slott 


WINSLOW  HOUSE. 


ningen  begagnades  till  kontor  åt  tid- 
ningen "St.  Anthony  Express,"  som  då 
utgafs  af  skräddaren  E.  Tyler  och  redi- 
gerades af  domaren  Isaac  Atwater.  Den 
började  utgifvas  den  3iste  Maj  1851 
och  var  den  första  tidning  som  utgafs 
norr  om  St.  Paul. 

Staden  var  ännu  allt  för  ung  att  kun- 
na uppvisa  några  platser,  vid  hvilka  hi- 
storiska minnen  voro  fastade,  så  framt 
vi  ej  ingå  på  kapitlet  vidskepelse,  ty 
då  fans  här  på  den  höga  kullen  vid 
floden  en  slottslik  byggnad,  hvilken  gif- 
vit  upphof  till  lika  många  mysterier, 
som  något  af  de  gamla  .Mhambra-slot- 


kunnat  vara  i  dag  om  icke  Abraham 
Lincolns  proklamation  hade  slagit  ned 
ibland  gästerna,  som  en  blixt  från  en 
klar  himmel!  Dess  glans  var  snart  förbi. 
Hvarje  försök  att  återbringa  detta  hotell 
i  sitt  forna  skick  misslyckades.  B.  B. 
Trall,  doktor  Jewel,  med  flera,  gjorde 
sitt  bästa  att  begagna  byggnaden  för 
något  viilgörandc  ändamål,  hospital  och 
dylikt,  men  hvar  och  en  fick  af  ogynn- 
samma förhållanden  röna  motgångar, 
som  omöjliggjorde  deras  försök,  åtmin- 
stone hvad  företag  inom  denna  byggnad 
bcträfTar. 

Efter  doktor  Jewels  död  upptogs  pu- 


29 


blikens  uppmärksamhet  af  ett  bedrägeri, 
liknande  de  tragedier,  hvilka  äro  så  ym- 
nigt sammanknippade  med  sagorna  om 
den  gråa  forntidens  gamla  slott.  Några 
spekulanter  uppförde  för  en  tid  spöksce- 
ner  i  afsigt  att  minska  värdet  af  egen- 
domen, men  blefvo  slutligen  afslöjade 
för  allmänheten  samt  utsatte  för  dess 
hat  och  afsky. 

Doktorinnan  Tralls  plötsliga  död,  till- 
lika med  hennes  mans  och  familjens  ha- 
stiga aflägsnande,  allt  inom  loppet  af 
trettiosex  timmar,  gaf  sedermera  anled- 
ning till  nya  mysterier,  och  det  intyga- 
des ofta,  att  den  döda  Mrs.  Tralls  oro- 
liga gestalt  visade  sig  i  rummen,  öfver 
hvilka  dessa  förskräckliga  mysterier 
hänga. 

Flera  våningar  uthyrdes  till  folk  af 
olika  yrkesgrenar  och  nationaliteter  och 
många  af  de  vackra  och  rymliga  rum- 
men och  salarne  råkade  så  småningom  i 
förfall  utan  någon  sympatiserande  åskå- 
dare att  betrakta  verkan  af  tidens  frä- 
tande tand.  Lif  och  död,  glädje  och 
sorg,  fattigdom  och  rikedom,  lyx  och 
nöd,  hafva  på  en  och  samma  gång  gä- 
stat denna  byggning.  Professor  Neil 
höll  här  under  flera  år  en  skola  under 
namn  af  Jesu  College.  Byggnaden  be- 
gagnades sedan  till  kallvattenshospital 
och  ännu  senare  till  medicinsk  läroan- 
stalt, men  dessa  liksom  alla  föregående 
företag  inom  dess  murar  strandade  på 
det  oblida  ödets  klippiga  kust. 

Flera  svenska  familjer  bebodde  en 
längre  tid  några  af  rummen  på  nedra 
botten  och  voro  fördomsfria  nog  att 
icke  oroas  af  de  många  hårresande 
spökhistorier,  som  blifvit  berättade  om 
denna  deras  bostad.  De  hemska  och 
förskräckliga  gastar,  som  fordom 
grasserade  inom  dessa  murar,  störde  ej 
i  minsta  mån  deras  hvila. 

Om  Mr.  Winslow,  som  bygde  detta 
hus,  har  äfven  en  mängd  fabelaktiga 
rykten  varit  i  omlopp,  en  del  påstående, 
att  han  medelst  en  pistolskula  skulle 
hafva  förpassat  sig  sjelf  in  i  evigheten, 
andra  återigen,  att  han  flyktat  til!  Spa- 
nien, der  han  skulle  hafva  fört  en  äfven- 


tyrares  lif.  Dessa  rykten  voro  likväl 
ogrundade,  ty  mannen  var  ännu  vid  lif 
år  1877  och  vistades  då  i  San  Francisco, 
California.  Hemlighetsfulla  orsaker  må- 
ste utan  tvifvel  legat  till  grund  för  dessa 
rykten,  hvilka  han  kanhända  sjelf  gifvit 
anledning  till  genom  att  hafva  haft  nå- 
gon att  utbasuna  hans  död  för  att  derige- 
nom  kunna  slippa  ur  klorna  på  en 
mängd  efterhängsna  kreditorer.  Hans 
ståtliga  byggnad,  som  under  långa  tider  , 
var  bekant  under  benämningen  "Wins- 
lows  dårskap,"  nedrefs  år  1887  för  att 
lemna  plats  för  vår  praktfulla  exposi- 
tionsbyggnad. 

Den  förnämsta  aflfärsgatan  i  St.  An- 
thony följde  i  gamla  dagar  flodens  lopp 
och  när  floden  gjorde  en  krökning 
följde  gatan  efter. 

På  hörnet  af  Main  street  och  Second 
avenue  stod  1857  en  vacker  tvåvånings- 
byggnad  af  tegel,  i  hvilken  Pomeroys 
jernhandel  var  belägen.  I  huset  näst 
invid  å  Second  avenue  var  Southworth 
&  Hemiups  apotek.  Huset  står  ännu 
qvar,  men  med  sin  nuvarande  omgifning 
tar  det  sig  naturligtvis  icke  så  ståtligt  ut 
som  i  forna  dagar.  Strax  nedanför  låg 
ångbåtslandningen,  och  här  var  det  som 
"Alex.  Ramsey"  och  "H.  M.  Rice,"  de 
två  första  ångbåtarne  som  bygdes  of- 
vanför  fallen,  brukade  intaga  sina  ladd- 
ningar af  timmer,  spannmål  och  andra 
handelsvaror  för  de  sparsamt  befolkade 
settlementen  uppåt  floden.  Ångaren 
"Alex.  Ramsey"  bygdes  så  tidigt  som 
1850  och  gjorde  sin  första  tur  den  18 
Juli  samma  år. 

I  Juni  1850  landade  harstädes  den  för- 
sta ångbåten,  Anthony  Wayne,  förd  af 
kapten  Dan  Abel.  Den  gick  upp  mot 
den  strida  strömmen  så  långt  som  tre 
mil  nedanför  St.  Anthony-fallen. 

Orths  bryggeri  var  en  af  hufvudplat- 
serna  i  norra  St.  Anthony  på  denna  tid. 
Det  ligger  fortfarande  qvar  på  andra 
sidan  gatan  ungefär  midt  emot  den 
plats,  der  det  nuvarande  bryggeriet  är 
beläget.  James  Nudik  egde  samtidigt 
ett  bryggeri  en  half  mil  längre  uppåt 
floden.     Några  år  efteråt  blef  han  dö- 


30 


dad  af  fiendtliga  indianer  under  en  resa 
till  California. 

Ed  Patch,  som  då  var  postmästare  i 
St.  Anthony,  bodde  på  sin  "claim"  nära 
Fridleys  farm,  som  sedermera  blifvit  så 
mycket  utbasunad  såsom  "Fridley's  ad- 
dition." En  träbro  var  bygd  öfver  flo- 
den i  närheten  af  den  nuvarande  Twen- 
tieth  avenue-bron,  men  den  blef  några 
år  senare  bortförd  af  en  öfversvämning. 

Advokat  Day  var  på  denna  tid  en 
mycket  bekant  om  just  ej  särdeles  för- 


HOLB-IN-THB-DAY. 

delaktigt  känd  personlighet  både  i  St. 
Anthony  och  Minnesota.  Om  honom 
berättas  många  tokroliga  historier,  af 
hvilka  en  torde  få  anföras  såsom  prof. 
Ett  antal  medborgare,  uppgående  till 
flera  hundra,  sände  honom  ett  cirkulär 
öfver  sina  egna  namnteckningar,  i  hvil- 
ket  de  uttryckte  sitt  oförbehållsamma 
ogillande  af  hans  person  och  uppförande 
på  ett  språk,  som  öfverflödade  af  smä- 
deord   och    kraftuttrvck,    och    till    slut 


uppmanades  han  under  grymma  hotelser 
att  oförtöfvadt  försvinna  från  orten.  Mr. 
Day  lät  sig  emellertid  icke  förbluffa. 
Han  skref  en  mycket  vacker  ansökning 
om  att  blifva  utnämd  till  postmästare  i 
St.  Anthony,  utmålade  vidt  och  bredt 
sina  förträffliga  meriter  och  klippte 
derefter  ifrån  de  många  namntecknin- 
garne på  hotelsebrefvet,  hvilka  han  så 
klistrade  under  ansökningen  och  afsän- 
de  alltsammans  till  Washington.  Affä- 
ren blef  snart  bekant,  och  hans  fiender 
blefvo  föremål  för  ett  åtlöje, 
som  aldrig  tycktes  vilja  taga 
slut. 

Tidigt  på  sommaren  1858, 
endast  några  få  veckor  efter 
det  Minnesota  blifvit  upptaget 
såsom  stat  i  Unionen,  egde  en 
batalj  rum  mellan  Sioux  och 
Chippewas  nästan  inom  Shak- 
opees  bygräns.  Hole-in-the- 
Day,  den  store  Chippewa-höf- 
dingen,  passerade  genom  St. 
Anthony  under  natten  i  spet- 
sen för  160  krigare.  Ett  stort 
band  Sioux  låg  söderut  just 
utanför  Shakopees  bygräns. 
Chippewas  gömde  sig  utmed 
stranden  af  Minnesota-floden 
före  dagbräckningen,  medan 
de  intet  ondt  anande  S^ioux 
voro  på  andra  stranden.  En 
Sioux  kom  tidigt  på  morgo- 
nen ned  till  floden  för  att  fiska, 
men  en  i  försåt  liggande  Chip- 
pewa  sände  honom  strax  en 
pil,  som  blef  hans  bane.  Den 
döende  krigaren  hade  dock 
kraft  att  utstöta  ett  kraftigt 
varningsrop  innan  han  drog  sin  sista 
suck,  och  med  ens  var  bataljen  i  full 
gång  "utefter  linien."  Invånarne  i 
Shakopce  voro  intresserade  åskådare  af 
striden,  som  nästan  egde  rum  vid  deras 
trösklar,  men  de  blandade  sig  ej  på  nå- 
got sätt  deri  utan  läto  vildarne  afgöra 
sina  tvister  på  sitt  eget  sätt.  Bland 
dem  som  sålunda  voro  i  tillfälle  att 
åskåda  det  vilda  och  bizarra  uppträdet 
befann  sig  en  svensk,  herr  C.  A.  Blom- 


31 


qvist,  före  detta  Carver-bo,  nu  sedan 
flera  år  bosatt  i  Minneapolis. 

Vi  omnämna  denna  strid  endast  på 
det  att  läsarne  skola  kunna  bilda  sig  en 
föreställning  om  den  skilnad,  som  några 
decennier  ha  åstadkommit  i  vår  stad. 
Chippewa-indianerna  blefvo  besegrade 
af  Siouxs,  och  de  drogo  sig  tillbaka  un- 
der skydd  af  nattens  mörker.  Nästa 
morgon  var  St.  Anthony  fullt  af  indi- 
aner. De  hade  fört  sina  sårade  med  sig 
och  buro  dem  till  ångbåtsbryggan  för 
att  skeppa  dem  till  Sauk  Rapids.  Hvar- 
je  gata  patrullerades  med  största  nog- 
grannhet af  desperata  vildar  i  full  krigs- 
skrud, som  ängsligt  spejade  efter  de 
segrande  Siouxs.  I  händelse  Chippewas 
blifvit  förföljda,  var  det  deras  mening 
att  förskansa  sig  på  Nicollet  Island  och 
der  bjuda  fienden  spetsen.  Men  inga 
Siouxs  syntes  till,  och  de  sårade  blefvo 
inskeppade  i  lugn,  hvarefter  Hole-in- 
the-Day  och  hans  trupper  tågade  uppåt 
östra  sidan  af  floden. 

År  1857  gestaltade  sig  import  och  ex- 
port i  St.  Anthony  och  Minneapolis  som 
följer: 


IMPORTS. 


EXPORTS. 


Oats,   bu    300 

Wheat,    bu    700 

Corn,   bu    1,100 

O  r  e  e  n  äpples, 

bbls    7 

Rye,  bu   408 

Live  Stock— 

Horses   280 

Cows   and   ox- 
en      140 

Mnles   20 

Fowls  240 

Saw    milis     ma- 

chinery    4 

Flouring       milis 

machlnery    ...  1 


Saw  logs,  f t... 500,000 
Sawed   timber, 

ft 800,000 

Giuseng,    Ibs...     1,400 


Detta  inbegriper  naturligtvis  icke 
vanliga  köpmannavaror,  af  hvilka  stora 
qvantiteter  kommo  från  Östern  till  navi- 
gationens slutpunkt,  hvilken  vid  denna 
tid  var  St.  Anthony  Falls.  Ej  heller 
hade  Minnesota  blifvit  ryktbart  såsom 
en  hveteproducerande  stat,  och  hvar- 
ken  "No.   i  härd"  eller  "No.   i   north- 


ern"   bestämde    då    skalan  af    verldens 
marknadspriser. 

Minneapolis  började  likväl  efterhand 
att  taga  lofven  af  sin  förr  så  mäktige 
granne  på  östra  sidan  floden.  Flere  af 
afifärsmännen  på  östsidan  flyttade  snart 
öfver  sina  affärer,  och  då  mjölqvarnarne 
förstördes  genom  eldsvåda,  upphörde 
för  flera  år  intresset  för  mjöl  fabrikatio- 
nen på  östsidan,  hvarest  denna  industri 
först  blifvit  etablerad.  En  annan  or- 
sak var  också  den  omständigheten,  att 
stora  sträckor  af  det  kringliggande  lan- 
det var  uppköpt  af  utom  platsen  boen- 
de spekulanter,  hvadan  folk,  som  ström- 
made in,  fann  det  omöjligt  att  köpa 
tomter  eller  farmar  till  något  så  när  re- 
sonligt  pris.  Dessa,  så  väl  som  många 
gamla  settlare,  tittade  derföre  med  läng- 
tansfulla blickar  öfver  till  den  vackra, 
parklika  prairien  på  andra  sidan,  hvarest 
det  snart  uf)pstod  lif  och  rörelse. 

De  begge  städerna  St.  Anthony  och 
Minneapolis  förenades  den  9  April  1872 
till  en  stad  under  den  senares  namn. 
Många  af  St.  Anthonys  medborgare 
stretade  visserligen  emot  allt  hvad  de 
kunde,  men  förening  blef  det  likväl. 

Staden  Minneapolis'  första  namn  (in- 
nan någon  förening  med  St.  Anthony 
ännu  hade  egt  rum)  var  All  Saints,  der- 
efter  erhöll  den  namnet  Lowell,  seder- 
mera Albion  och  slutligen  dess  nuva- 
rande namn,  Minneapolis,  hvilket  är  en 
sammansättning  af  det  Sioux-indianska 
ordet  Minne,  som  betyder  vatten,  samt 
det  grekiska  ordet  Polis  (stad),  hvilket 
följaktligen  skulle  blifva  detsamma  som 
"vattenstaden." 

Charles  Hoag  är  namnet  på  den  gamle 
settlare,  som  fick  hedern  af  att  ha  gifvit 
vår  stad  detta  poetiskt  klingande  namn. 

Det  är  ett  mycket  vackrare  namn  än 
om  båda  hade  blifvit  tagna  från  greki- 
skan, i  hvilket  fall  namnet  kanhända 
hade  blifvit  Hydropolis. 

En  liten  jemförelse  mellan  befolknin- 
gen i  St.  Anthony  och  Minneapolis  upp 
till  1871  torde  nu  icke  vara  utan  sitt  in- 
tresse: 


32 

U.  S.                                     St.  Mlnne- 

censns.                               Anthony.  apolis. 

1850    530  O 

1860    3,285  2,.536 

1870    5,013  13,074 

Våra  små  härliga  insjöar  tycktes  på 

1850-60-talet   ligga   utom   all  heder   och 

f:r""!:''"'',,iiiMiniiiiiii;iiiii!: 


Ingen  resa  till  Minnesota  ansågs  full- 
ständig, så  framt  ej  fallet  besöktes.  Ett 
litet  'shanty"  stod  just  ofvanför  fallet, 
der  såväl  den  trötte  resanden  som  den 
rike  turisten  kunde  erhålla  förfriskning 
i   fast   eller  flytande   form.     Intet   annat 


,\il\M-.li.\ll.\  F.MJ.KT  I  .\LI)KK  TID. 


redlighet.  Den  enda  plats  som  ofta  be- 
söktes var  Minnehaha  Falls,  hvilken  då 
liksom  nu  var  en  stor  dragningskraft 
för  turister. 


hus  fans  i  grannskapet,  men  det  lilla 
vackra  fallet  var  då  ungefär  i  samma 
skick  som  nu,  och  folk  brukade  slå  upp 
sina  tält  i  nejden  och  stanna  qvar  i  flera 


33 


dagar  insupande  naturens  skönhet  och 
stridande  med  muskiter.  Är  1852  eller 
'53  var  det  som  Alexander  Hesler,  en 
berömd  Chicago-artist,  besökte  Minne- 
haha  och  med  sin  portativa  camera  tog 
många  förtjusande  vyer  såväl  af  fallet 
som  dess  omgifningar.  Då  han  åter- 
vände hem,  sände  han  några  af  dessa 
till  skalden  Longfellovv,  som  just  då 
arbetade  på  sitt  stora  poetiska  verk 
"Hiawatha."  Longfellow  föll  i  hänryck- 
ning öfver  vyerna  och  sände  Hesler  ett 
egenhändigt  bref,  hvari  han  varmt  tac- 
kade för  dem,  och  hvad  mera  är,  han 
gaf  Minnehaha  dess  verldsvida  rykte 
genom  att  besjunga  det  i  sitt  odödliga 
skaldeverk.  Det  är  dock  anmärknings- 
värdt,  att  en  man  kunnat  så  glödande 
och  på  samma  gång  så  korrekt  besjunga 
ett  ställe,  som  han  i  verkligheten  aldrig 
skådat.  Alexander  Hesler,  som  var 
Chicagos  förste  fotograf,  afled  vid  hög 
ålder  derstädes  den  5te  Juli  1895. 

Lake  Calhoun  och  Lake  Harriet  hafva 
tillerkänts  historisk  ryktbarhet,  emedan 
de  tidigaste  missionsanstalterna  i  denna 
del  af  staten  voro  förlagda  ibland  Da- 
kota-indianerna derstädes.  Missionsan- 
stalten vid  Calhoun  etablerades  år  1834 
och  den  vid  Lake  Harriet  året  derpå; 
den  förstnämda  af  Rev.  Samuel  W.  och 
Gideon  H.  Pond  och  den  andra  af  mis- 
sionärer utsända  af  presbyterianska  och 
kongregationalist  samfunden,  och  år 
18,36  öppnades  en  skola  för  indianska 
barn  vid   Lake   Harriet. 


indiansk  krigs-  eller  andedans,  eller 
hvad  det  nu  var.  Sedan  föreställningen 
var  slut,  kom  alltid  "den  ädle  röde  man- 
nen" omkring  och  tiggde  pengar  och 
visade  sig  mycket  tacksam  då  han  er- 
höll en  "dime."  Ja,  en  och  annan  af 
samma  band  kom  strax  derpå  och  frå- 
gade om  man  hade  whisky  eller  tobak 
på  sig.  De  voro  alltför  mycket  civili- 
serade. 

Färdades  man  så  vidare,  kom  efter 
några  minuters  förlopp  Lake  Harriet  i 
sigte,  och  med  undantag  af  en  eller  två 
dåvarande  förstadshem,  hvaraf  vi  här 
lemna  en  afbild,  var  allt  såsom  naturen 


Trakten  kring  Lake  Calhoun  var  då 
en  fullständig  vildmark  och  en  perla  af 
underskön  natur.  Den  som  då  besökte 
sjön   fick   alltid   tillfälle   att   bevittna   en 


hade  bildat  det.  Personer  från  St.  An- 
thony och  Minneapolis  brukade  då  köra 
ut  till  Lakes  Harriet  och  Calhoun  för 
att  fiska  eller  njuta  af  naturens  skönhet, 
men  ej  den  vildaste  fantasi  kunde  då 
föreställa  sig  att  dessa  sjöar  efter  några 
tiotal  af  år  skulle  befinna  sig  inom  Min- 
neapolis'  stadsgräns. 

Stadens  gator  sträcka  sig  nu  ut  till 
Lake  Calhoun,  tätt  bebygda  med  det 
ena  fina  boningshuset  efter  det  andra, 
så  att  man  kan  med  skäl  säga  liksom 
Yankee  Doodle,  att  man  icke  kan  se 
sta'n  för  de  många  husens  skull. 

Stränderna  kring  Lake  Minnetonka 
voro  för  45  år  sedan  en  fullständig  öde- 
mark. Några  få  djerfva  settiare  hade 
tagit  "claims"  vid  Excelsior,  men  längre 
upp  och  på  båda  sidor  om  sjön  var 
allt  i  sin  fullständiga  vildhet.  Man  kun- 
de vara  der  en  hel  dag  utmed  striinderna 
utan  att  möta  andra  lefvande  varelser  än 
möjligen  en  hjort  eller  någon  annan  af 
skogens  åbor. 

Kecgan's  Lake  \  ar  ett  paradis  för  and- 
jägare, och  flera  af  vår  stads  nu  lefvande 
invånare  kunna  omtala  vidunderliga  be- 
rättelser om   alla  de   änder,   de   nedlagt 


34 


vid  den  lilla  sjöns  sumpiga  stränder. 
Ett  par  af  den  tidens  jägare  från  tvil- 
lingstäderna voro  1856  sysselsatta  med 
denna  sport  vid  Keegan's  Lake  (sjön 
hade  då  icke  ens  ansetts  värdig  att  hafva 
ett  namn)  när  ett  litet  band  Sioux- 
indianer  under  befäl  af  Little  Six  tog 
dem  till  fånga  och  bortförde  dem  till 
ett  indianläger  vid  stranden  af  Minne- 
sota-floden. Indianerna  voro  något  un- 
der inflytande  af  den  hvite  mannens  eld- 
vatten, och  sedan  de  hållit  sina  fångar 
öfver  natten,  frigåfvo  de  dem  under  till- 
sägelse att  gå  hem,  hvilket  råd  följdes 
med  största  skyndsamhet.  De  båda 
snopna  andjägarne  kunde  sedermera  al- 
drig omtala  denna  händelse  utan  att  be- 
gagna profant  språk,  så  mycket  mera 
som  indianerna  behagade  konfiskera  alla 
änder,  de  skjutit. 

Hvem  har  ej  hört  gamla  settlare  be- 
klaga sin  kortsynthet  att  ej  hafva  qvar- 
stannat  i  Minneapolis  och  förvärfvat  fast 
egendom  der?  För  en  kort  tid  sedan 
beklagade  sig  en  gammal  settlare  så- 
lunda: 

"Det  var  allt  för  stilla  och  dödt  här 
för  mig,  och  jag  beslöt  derför  att  sälja 
min  'claim'  nära  Lake  Harriet,  bestå- 
ende af  160  acres.  Jag  fick  $1,000  der- 
för och  ansåg  mig  hafva  gjort  en  god 
afifär.  Icke  så  lång  tid  dcrefter  föll  det 
mig  in  att  gå  ut  der  och  se  hvad  jag 
kunde  köpa  platsen  tillbaka  för.  Hvad 
tror  ni  egaren  begärde  derför?  Jo,  ej 
mindre  än  $160,000  —  ett  tusen  dollars 
per  acre  —  och  han  påstod  att  det  ändå 
var  mycket  billigt  pris." 

Vi  kunna  nu  se  tillbaka  i  tiden  och 
undra  hvarföre  män,  som  egde  lite  pen- 
ningar i  dessa  förflutna  dagar,  icke  ned- 
lade dem  i  hörntomter  och  behöllo  dem 
tills  de  blefvo  värda  en  stor  förmögen- 
het. 

Trettiofem  år  från  nu  skall  folket,  som 
då  bor  i  Minneapolis,  troligtvis  se  till- 
baka till  denna  tid  och  undra  hvarföre 
vi  icke  följde  en  liknande  kurs. 

Skomakaren  Nils  Nyberg  var  den  för- 
ste svensk  som  bosatte  sig  härstädes. 
Han  kom  hit  på  våren  1851,  då  han  slog 


ned  sina  bopålar  i  St.  Anthony.  Han 
var  den  förste  svenske  fastighetsegare 
samt  den  förste  af  sin  nation,  som  här 
på  platsen  öppnat  egen  verkstad. 

Nils  Nyberg  dog  den  23dje  Februari 
1890.  Med  undantag  af  några  af  de  äld- 
ste settlarne,  var  det  ganska  få  af  dem, 
hvilka  sågo  hans  dödsnotis  i  de  dagliga 
tidningarne,  som  visste  att  han  var  den 
förste  svensk,  som  gjorde  Minneapolis 
till  sitt  hem.  Nils  Nyberg  var  född  i 
Christianstad,  Skåne,  den  8de  Januari 
1827.  Hans  fader  var  skomakare  och 
lärde  han  ut  sitt  yrke  till  sönerna  Nils 
och  Ole.  Utsigterna  för  framtiden  sågo 
ej  ljusa  ut  för  Nils,  hvadan  han,  och 
brodern  likaså,  emigrerade  till  Amerika. 
Efter  att  hafva  vistats  en  tid  i  Chicago 
och  St.  Paul,  kom  Nils  år  1851  till  Min- 
neapolis, eller  hvad  som  då  kallades  St. 
Anthony,  och  erhöll  der  anställning  hos 
pioneer-skohandlaren  Wensinger.  Efter 
en  kort  tid  flyttade  han  öfver  till  vest- 
sidan  och  öppnade  skomakareverkstad 
för  egen  räkning  å  Henncpin  avenue, 
mellan  Washington  avenue  och  Second 
Street.  Han  egde  land  i  Pence  Opera 
House  qvarteret;  sålde  detsamma  och 
köpte  sig  en  egendom  i  hörnet  af  Wash- 
ington och  Fourth  avenue  norlh,  der 
han  i  många  år  fortsatte  med  sin  sko- 
makeriaft'är.  Han  var  fader  till  sju  barn, 
af  hvilka  en  son  och  två  döttrar  sa.mt 
hans  hustru  ännu  äro  i  lilVet.  Döttrarne 
bo  fortfarande  i  Minneapolis.  Enkan 
och  hans  son,  Henry,  vistas  för  närva- 
rande på  hans  förra  farm  vid  Medicine 
Lake,  sex  mil  från  staden. 

Ehuru  Nyberg  bodde  här  stadigt  i 
niirmarc  40  års  tid,  var  han  mycket  litet 
känd  bland  skandinaverna,  med  undan- 
tag af  några  få  äldre  settlare.  Han  var 
en  utmärkt  skicklig  skomakare,  skötte 
troget  sina  göromål  och  eftericmnade 
vid  fin  död  en  icke  så  obetydlig  förmö- 
genhet. 

Efter  Nils  Nyberg  kommo  år  1854 
filosofie  kandidat  C.  A.  Widstrand  och 
smeden  Andrew  Matteson,  hvilken  sist- 
nämde  var  den  förste  norrman  som  bo- 
satte   sig    härstädes    och    lade    sig    till 


med  fast  egendom.  Året  derpå,  1855, 
anlände  den  danske  urmakaren  B 
Thompson. 

Andrew  Evenson  med  familj  bosatte 
sig  härstädes  år  1864. 

Dessa  voro  de  första  skandinaver,  som 
bodde  i  Minneapolis  före  och  under  den 
tid,  då  det  borgerliga  kriget  pågick.  De 
förtjente  med  lätthet  sitt  dagliga  bröd 
och  i  deras  hem,  om  än  enkla  och  torf- 
tiga,  bodde   frid   och  lycka. 

En  svensk  eller  en  "skandinav"  var, 
huru  otroligt  det  än  må  låta  för  oss  i 
närvarande  tid,  en  riktig  kuriositet,  som 
fäste  allmän  uppmärksamhet  under  den 
förra  hälften  af  sextiotalet.  Före  1862 
funnos  här  visserligen  flera  invånare, 
som  härstammade  från  främmande  na- 
tioner, men  de  voro  få  och  spridda  och 
kallades  i  klump  för  "foreigners."  In- 
gen nationalitet  var  representerad  talrikt 
nog  för  att  kunna  vara  känd  vid  namn. 
En  vacker  dag  påträfifades  en  uttröttad 
och  trasig  pilgrim,  som  hade  satt  sig 
att  hvila  nära  intill  den  plats,  hvarest 
Hennepin  avenue  nu  korsar  Washing- 
ton. Ingen  visste  hvar  han  kom  ifrån. 
Han  hade  blå  ögon  och  Ijusgult  hår, 
och  hans  Saratoga-kofifert  bestod  af  en 
rödrutig  bomullsnäsduk;  med  andra  ord, 
han  var  en  verklig  Yon  Yonson  numro 
ett.  John  Wilson,  en  smed  i  närheten, 
tog  den  uttröttade  vandraren  in  i  sin 
smedja,  men  kunde  ej  göra  sig  förstådd 
af  honom.  Wilsons  idee  om  utländingar 
var,  att  de  voro  fransmän,  så  han  sände 
genast  efter  Mousseau  på  östsidan. 
Mousseau  kom,  men  "Parlez-vous"  var 
grekiska  för  främlingen.  Sedan  kom 
Farrant,  en  annan  "utlänning,"  som  i 
villervallan  lät  uppdaga  att  han  var 
tysk.  Men  han  hade  icke  bättre  tur  än 
fransmannen,  och  en  folkhop  skockade 
sig  med  förvåning  omkring  denne  ore- 
sonlige främling,  som  nekade  att  förstå 
någotdera  af  två  respektabla  och  mo- 
derna språk.  Ett  tredje  försök  misslyc- 
kades också,  då  John  Broderick  från 
Irland  närmade  sig  främlingen  med  en 
adress  på  gaeliskt  tungomål.  Slutligen 
kom  någon  att  tänka  på  att  en  skoflic- 


35 

käre  vid  namn  Nils  Nyberg  var  någon 
slags  utlänning,  och  han  blef  skyndsamt 
kallad  till  platsen.  Denna  sista  ledtråd 
förde  till  ett  lyckligt  resultat.  Nyberg 
talade  till  mannen  på  svenska,  och 
främlingen  gjorde  genast  ett  hysteriskt 
hopp  från  stolen,  då  han  hörde  sitt  eget 
modersmål.  Från  den  tiden  blef  Nils 
Nyberg  alltjemt  kallad  "a  Swede."  Be- 
nämningen "Swedes"  tilltog  sedermera 
allt  efter  som  befolkningen  tillöktes, ' 
och  fick  man  framdeles,  sorgligt  nog, 
äfven  tillfället  höra  mången  okunnig 
"Yankee,"  tillhörande  "Knownothingis- 
men,"  samtidigt  begagna  sig  af  ett  tem- 
ligen  starkt  adjektiv. 

Det  var  först  efter  krigets  slut  som 
skandinaverna  började  flytta  in  hit  i 
större  mängd. 

Under  året  1865  anlände  J.  B.  Chil- 
ström  med  familj,  Otto  Johnson,  An- 
drew Bergström,  John  West,  Ole  Han- 
son, Erick  Peterson  (vanligen  kallad 
"Stor  Erik"),  bröderna  Klingenberg, 
C.  W.  Vanstrum,  August  Johnson,  Even 
Newman,  L.  Erickson  samt  George  H. 
Johnson  och  hans  broder. 

På  våren  1865  öppnade  Chilström  sta- 
dens första  skandinaviska  'boarding"- 
hus  och  följdes  hans  exempel  af  L. 
Erickson  på  hösten  samma  år. 

Våren  1866  anlände  A.  E.  Rice  och 
på  hösten  E.  M.  Titterud  med  familj. 

Vid  slutet  af  detta  år  uppgick  den 
norska  befolkningen  till  ungefär  25. 
Den  svenska  var  ej  stort  större.  Nå- 
gon norsk  tjenstflicka  fans  ej  på  den 
tiden,  deremot  ett  par  svenska.  Nu 
återigen  uppgår  bådas  antal  till  legio. 

På  samma  gång  som  våra  landsmän  i 
allmänhet  igenkännas  på  sitt  lugna  och 
stilla  väsen,  utmärka  de  sig  äfven  för 
sin  religiositet.  En  lång  tid  förflöt  lik- 
väl innan  de  fingo  någon  prest  eller 
kyrka.  Oaktadt  detta  hinder  försum- 
made de  icke  att  långt  skilda  från  ljudet 
af  någon  kyrkklocka  i  all  enkelhet  hel- 
ga den  fridfulla  sabbaten.  De  svenska 
familjerna  plägade  samlas  stundom  hos 
C.  W.  Vanstrum,  stundom  hos  August 
Johnson  med  flera,  för  att  i  deras  gäst- 


36 


fria  hem,  medelst  läsandet  i  någon  väl- 
känd Postilla,  samt  genom  afsjungandet 
af  några  psalmer,  egna  sabbaten  till  Den 
Högstes  pris. 

År  1867  öppnade  E.  M.  Titterud  en 
skomakareverkstad,  hvilken  var  det  för- 
sta "shop"  af  något  slag,  som  härstädes 
öppnats  af  någon  tillhörande  den  norska 
nationaliteten.  Under  detta  år  inström- 
made så  många  skandinaver,  att  det  var 
omöjligt  att  vidare  kunna  hålla  någon 
ordning  derpå.  Ja,  de  kommo  till  slut 
så  talrika,  att  amerikanarne  betogos  af 
allmän  fruktan,  att,  om  emigrationen  så- 
lunda fortsatte,  skandinaverna  helt  och 
hållet  skulle  få  öfvermagten  här  i  sta- 
den. 

År  1870  utgjorde  skandinavemas  an- 
tal 2,193,  och  enligt  folkräkningen  1875 
finna  vi: 

Svenskar 2,676 

Norrmän • 2,263 

Danskar 153 

Summa  skandinaver —  5,092 

Ett  stort  antal  svenskar  strömmade 
sedan  in  för  hvarje  år. 

Under  tidens  lopp  egde  betydliga  för- 
ändringar t-um  inom  det  skandinaviska 
elementet  i  Minneapolis  och  var  det 
framför  allt  glädjande  att  se,  det  så  mån- 
ga af  våra  landsmän,  hvilka  kommo  hit 
som  fattiga  emigranter,  efter  att  först 
hafva  genomgått  motgångens  och  för- 
sakelsens bittra  skola,  slutligen  lycka- 
des förvärfva  sig  en  trygg  och  obero- 
ende ställning  inom  samhället. 

De  stora  framsteg  som  skandinaverna 
uppnått  redan  under  år  1877  tydliggöras 
bäst  genom  att  framhålla  skilnaden  mel- 
lan åren  1870  och  1877,  och  vilja  vi 
derför  uppsätta  en  liten  miniatyrkalen- 
der , innehållande  namnen  på  de  lands- 
män, som  hade  egna  handelsbutiker; 
tillika  med  de  handtverkare,  som  voro 
arbetsgifvare  och  hade  egna  verkstäder. 

Vintern  1870-71  räknades  bland  våra 
landsmän  härstädes  ungefär  sju  handt- 
verkare samt  än  färre  afTärmän,  ncmli- 
gen: 


B.  Thompson,  urmakare  och  juvele- 
rare; Newman  &  Co.,  kryddkrämare; 
Bundy  Bros.,  apotekare. 

Under  året  1877  deremot  finna  vi  föl- 
jande fördelning  på  afifärer  och  pro- 
fessioner: 

TYSK-SKANDINAVISK   BANK: 
John   F.   N.   DeFlon,   kassör. 

BOKHANDLARE: 
P.  Engberg  &  Co. 

SKOHANDLARE:  ' 

P.  J.  E.  Clementson.  A.  Johnson, 
Bröderna  Johnson. 

APOTEKARE: 
Alfred  Backdahl,  L.  Damm. 

KLÄDESHANDLARE: 
Bruce     &    Erickson,     kapten    J.     A. 
Vanstrum. 

MÖBELHANDLARE: 
A.  H.  iLdsten,  K.  Olson. 

URMAKARE  OCH  JUVELERARE: 
M.  Q.  Lindqvist,  P.  Elmqvist,  F.  G. 
Sundberg. 

FASTIGHETSMÄKLARE: 
Charles  Honnette. 

KRYDDKRÄMARE: 
A.  C.  Haugan,  John  N.  Berg,  N.  H. 
Giertsen,  M.  Mark,  H.  Hedlund,  O.  S. 
Parson,  Bröderna  Petterson,  O.  H. 
Peterson,  A.  Tharalson,  Bröderna 
Thompson,  E.  A.  Linscott  &  Co. 

VINHANDLARE  EN  GROS: 
P.  Mark,  J.  P.  Granstrand. 

PORSLINSHANDLARE: 
Bröderna  Johnson. 

DIVERSEHANDLARE: 
John  Ofstie. 

KALK-HANDLARE: 
G.    A.    Carlson.       (Hufvudkontoret    i 
Red  Wing.) 

VEDHANDLARE: 
Anderson  &  Co. 

HÖKARE: 
O.  Byorum,  C.  Halstcad. 

FRUKTHANDLARE: 
Frank   Rosenberg,  P.   O.   Ringström. 


37 


RESTAURATÖRER: 
Bröderna  Blixt. 

HÅRFRISÖRSKA: 
Miss  Anna  Mattson. 

MODEHANDLERSKOR: 
Mrs.  J.  Engelin,  Mrs.  S.  Madson,  Mrs. 
C.  Holm. 

MJÖLKFÖRSÄLJARE: 
Christ  Jensen  &  Co.,  A.  Johnson,  P. 
H.  Frandsen,  Nils  Smith,  Aug.  Ander- 
son, Charles  Anderson,  O.  Olson, 
Martison,  Peter  Grim,  Fred  Peterson  & 
Co.,  Carlson  med  flera. 

ADVOKATER: 
P.  O.  Chilstrom. 

DOKTORER: 
Karl  Bendeke,  L.  Damm,  P.  Nelson, 
E.  N.  Falk. 

PROFESSOR  VID  MINNESOTA 
STATSUNIVERSITET : 
J.  H.  Lundeen,  professor  i  krigsveten- 
skap. (Vid  ofvannämda  universitet  fun- 
nos  då  endast  tvenne  skandinaviska  stu- 
denter, nemligen  P.  P.  Bodeen  och  A. 
Holt.) 

PROFESSORER      VID      NORSKA 
AUGSBURG  SEMINARIET: 
George  Sverdrup,  Sven  Oftedal,  Swen 
Rud,  L.  Gunnersen,  B.  B.  Gjeldaker. 

YRKEN: 

BYGGMÄSTARE: 
John  W.  Anderson,  Williams  &  Erick- 
son. 

SNICKERI-FABRIKÖRER: 
Hanson  &  Co.,  P.  Simonson. 

VAGNMAKARE: 
Frisk,  Howard  &  Swanberg,  Iverson 
&  Erickson,  Bröderna  Lund. 

SMEDER: 
Lars    Knudson,    F.    Peterson,    A.    F. 
Jackson. 

PUMPMAKARE: 
P.  Osander  &  Co. 

SLAGTARE: 
Bröderna  Aune,  Simmons  &  Jacobson, 
Rydberg   &   Co.,    Brohaugh   &  Sather, 
Swan  Nordström. 


SKRÄDDARE: 

O.  Throbeck,  J.  O.  Breading,  E.  J. 
Aase,  A.  M.  Newman,  Apelgren  & 
Nordqvist,  M.  Mattison. 

För  att  visa  huru  talrikt  våra  lands- 
män då  representerades  inom  skräddare- 
yrket  här  i  staden,  må  nämnas,  att  bland 
de  56  medlemmar,  som  tillhörde  ''Tail- 
ors  Union,"  voro  alla  skandinaver,  så 
när  som  föreningens  sekreterare,  Mc- 
Gurk,  hvilken  var  irländare.  Det  var  ej 
stort  mer  än  15  yrkesbröder  härstädes 
som  då  ej  tillhörde  ofvannämda  före- 
ning. 

SKOMAKARE: 

N.  Nyberg,  E.  M.  Titterud,  O.  Chri- 
stopherson,  R.  P.  Dahl,  C.  J.  Hamn- 
ström, P.  W.  Rosenqvist,  J.  N.  Ryd- 
berg, Christianson,  N.  J.  Young,  E. 
Thorson,  Erickson  &  Petterson. 

MÅLARE: 
P.  Clausen,  A.  J.  Beckman,  Christian- 
sen  &  Co.,  C.  P.  Enstad,  G.  Gunneson, 
Högan  &  Dahl,  T.  B.  Johnson,  N.  P. 
Liljengren. 

FÄRGARE: 
M.   Mikkelson. 

FOTOGRAFER: 
John  H.  Olson. 

TEGELSLAGARE: 
Peterson  &  Swenson. 

MATTVÄFVARE: 
Hans  Anderson. 

CIGARRMAKARE: 
J.  Jorgeson,   Math.    Kindley. 

BARBERARE: 
Peter  Rönne. 

Så  såg  den  skandinaviska  handels-  och 
handtverkskalondern  ut  år  1877. 

Skulle  en  liknande  kalender  nu  sättas 
upp  tillika  med  adresserna  på  alla  de 
svenskar  endast,  som  nu  utöfva  sin  verk- 
samhet i  Minneapolis,  så  skulle  vi  tör- 
hända  få  trycka  en  lika  stor  stadskalen- 
der som  den,  som  för  närvarande  utgif- 
ves  för  tredje  staden  i  ordningen  i 
Svea  rike. 

Våra  skandinaviska  pioneerer  inom 
handelsverldcn   började   sina  affärer  på 


38 

Washington  avenue,  hvilken  sedermera  Backdahl  samt  A.  H.  Edsten  med  flera 

blef  skandinavernas  förnämsta  handels-  voro  att  anträffa. 

gata.  Om  allting  till  det  yttre  var  anspråks- 
Närstående   teckning   visar   huru    det  löst,  jemfördt  med  nutidens  fordringar, 
första    skandinaviska    handelsqvarteret,  så  var  det  likväl  här,  som  hvar  och  en 
beläget  mellan  Third  och  Fourth  ave-  af  våra  första  köpmän  lade  grunden  till 


DET  ÄLDSTA  SKANDINAVISKA  HANDELSgVAKTKKET. 


nues  south,  å  Washington  avenue,  midt 
emot  nuvarande  Milwaukee  depot,  tog 
sig  ut  år  1872. 

De  på  småstadsmaner  utstående  skyl- 
tarne  visade  våra  landsmän  den  tiden 
hvarest    P.    J.    E.    Clementson,    Alfred 


sin  efter  hand  förvärfvade  förmögenhet. 
Detta  qvarter  har  äfvcn  fått  vidkännas 
tidens  vexlingar.  Allt  det  gamla  är  för 
länge  sedan  försvunnet,  så  när  som  Al- 
fred Backdalils  apotek,  hvilket  ännu  fin- 
nes qvar  på  sin  gamla  plats. 


39 


Sant  är  att  mången  då  knogade  i  sitt 
anletes  svett  hvarje  dag  och  förtj enade 
sina  modiga  kontanter,  men  då  det  var 
fråga  om  själens  njutningar,  så  stodo 
icke  många  tillfällen  till  buds  på  den 
tiden. 

För  att  kasta  ännu  en  blick  på  den 
gamla  tidens  skandinaviska  handels- 
centrum,   vilja   vi    förflytta   våra    läsare 


rerna  i  teckningen  äro  allt  för  små  att 
kunna  igenkännas,  men  representera  de 
ej  mindre  personligheter  än  A.  H.  Ed- 
sten  (sittande  i  vagnen),  hans  trenne 
arbetare:  Louis  Peterson,  Ole  Hanson 
och  Petter  Gunerius;  Arelius  Olson, 
"Dry  Goods-Olson,"  P.  J.  E.  Cle- 
mentson  och  hans  skopliggare,  Larson, 
samt  Alfred  Backdahl  i  cylinderhatten. 


"EDSTEN'S  BACK  YARD.' 


til!  bakgrunden  af  qvarteret,  så  framt  de 
vilja  följa  med  till  "Edsten's  back  yard," 
bakom  hans  butik,  hvilken  återfinnes  å 
teckningen  å  andra  sidan,  äfvenledes  ko- 
pierad efter  fotografi,  taget  samma  år, 
1872.  Här  samlades,  i  brist  på  annan 
förströelse,  qvarterets  samtlige  köpmän 
och  handtverkare  hvarje  afton  vid 
"klubbhuset"  för  att  diskutera  sina  kom- 
merciela  och  politiska  intressen.     Figu- 


Att  det  icke  alltid  var  politik,  som 
dryftades  vid  deras  reguliära  samman- 
komster, kan  intygas  ännu  i  dag  af  de 
personer  som  åhörde  de  många,  lustiga 
landsmåls-  och  skepparehistorier,  som 
berättades  af  de  nu  hädangångna  vän- 
nerna Backdahl  och  Clementson. 

Den  största  tioårs-förökningen  i  folk- 
mängden egde  rum  åren  1880-1890,  då 
invånareantalet  tillökades  med  närmare 


40 


ii8,ooo  själar,  i  hvilket  antal  skandina- 
verna figurera  till  en  icke  obetydlig  del. 
Från  och  med  i88o-talet  började  skan- 
dinaverna att  lägga  i  dagen  en  särdeles 
lifaktig  verksamhet  och  företag  af  alla 
slag  började  att  tränga  sig  så  hastigt  på 
hvarandra,  liksom  förhållandet  är  i 
hvarje  snabbt  uppväxande  stad,  att  man 
ej  längre  kunde  följa  med  händelsernas 
gång.  Vi  hade  önskat  att  kunna  fram- 
ställa skandinavernas  verksamhet  så 
fullständigt   som   möjligt,    men    fruktan 


förflytta     oss     derföre     omedelbart    till 
Washington  avenue  under  året  1869. 

Närstående  vy  af  Washington  avenue 
är  tagen  från  hörnet  af  First  avenue 
south  och  visar  den  äldre  hälften  af  Nic- 
ollet  House  tillika  med  de  närliggande 
affärshusen.  På  "Dime  Museum"-hör- 
net  stod  Sidles  gamla  residens  och  den 
dam,  som  synes  å  hörnet,  lär  vara  Miss 
Sidle.  De  vagnar,  som  synas  på  gatan, 
äro  några  af  de  "prairie  schooners," 
tillhörande    den    expedition    som    med 


\  \'   AF  WASHINGTON  AVKNUK  AR  1S69. 
(Nicollet  Hovisc  i  bakgrunden.) 


att  detta  lilla  suvenirarbete  skulle  kom- 
ma att  växa  till  allt  för  stort  omfång, 
har  nödgat  oss  att  inskränka,  ja,  rent 
af  utesluta  många  saker  och  ting.  På 
det  att  det  hela  likväl  ej  måtte  blifva 
allt  för  knapphändigt,  vilja  vi  i  efter- 
följande skildringar  lemna  några  an- 
språkslösa revyer  öfver  livad  som  varit 
mest  anmärkningsvärdt  i  våra  skandina- 
viska invånares  lif. 

Vi  fortsätta  nu  emellertid  med  några 
fler  ämnen  af  en  mera  allmän  natur  och 


George  A.  Brackett  i  spetsen  hösten 
18Ö9  återvändt  hem.  Mr.  Brackett  var 
en  gammal  pioneer,  hvars  anseende  som 
gränsbo  gjorde  honom  i  högsta  grad 
passande  som  ledare  för  den  första  ex- 
peditionen till  den  okända  vestern.  För- 
hållandet var,  att  William  Windom,  vår 
aflidne  finansminister,  år  1869  uppma- 
riade  George  Brackett  att  föra  ett  säll- 
skap af  kapitalister  omkring  i  vildmar- 
kerna för  att  utforska  huruvida  det  vore 
möjligt  eller  praktiskt  att  bygga  en  jern- 


41 


väg  genom  den  okända  Nordvestern. 
Mr.  Windom  var  vid  denna  tid  direktör 
af  en  organisation,  som  sedermera  före- 
nade sig  med  Northern  Pacific-bolaget. 


taget.  I  Juli  månad  begaf  sig  derföre 
sällskapet  likt  en  stor  karavan  vester  ut 
under  Bracketts  ledning,  väl  försedt 
med    proviant    och    ammunition.     Tre 


3 


cfi 


3 
O 

X 

ni 

u 
o, 

3  oi 

O 
< 

a 
z 
z 


3 
O 

"o 


Bankirerna  Jay  Cooke  &  Co.  erbjödo 
sig  att  utfärda  obligationerna  för  före- 
taget, om  de  kunde  öfvertygas  om  att 
landet  var  af  tillräckligt  värde  för  att 
man  skulle  kunna  gå  i  land  med  före- 


representanter för  Jay  Cooke  &  Co.  del- 
togo  i  expeditionen.  Denna  begaf  sig 
så  långt  norr  som  till  Georgetown,  ett 
stycke  ofvanför  den  plats,  hvarest  Fargo 
nu  är  beläget.     Härifrån  återvände   de 


42 


flesta  af  sällskapet,  under  det  att  några 
begåfvo  sig  än  längre  åt  vester  till  Mis- 
souri-floden. Flera  gånger  råkade  de 
illa  ut  för  Sitting  Bulls  blodtörstiga  an- 
hang.  Lyckligtvis  kommo  de  helskin- 
nade undan  i  hvarje  batalj  med  indian- 
flockarne.  Endast  en  soldat  blef  sårad. 
Brackett  hade  i  sitt  sällskap  38  körsven- 
ner,  alla  väl  beväpnade  med  winchester- 
gevär,  en  hel  mängd  spejare  samt  ett 
kompani  infanterister. 

Då  de  kommo  hem.  lemnade  Jay 
Cookes  representanter  mycket  gynn- 
samma rapporter  angående  den  projek- 
terade jernvägsanläggningen,  hvadan 
Jay  Cooke  genast  grep  sig  an  företaget. 
Arbetet  börjades  redan  nästa  vinter 
(1869-1870)  och  banan  fullbordades  till 
Bismarck  våren  1872.  Arbetet  utfördes 
af  tvenne  konstruktionskompanier,  bland 
hvilkas  medlemmar  vi  finna  sådana 
välkända  personligheter  som  Col.  W.  D. 
King,  senator  W.  D.  Washburn,  Dori- 
lus  Morrison,  John  L.  Merriam  (ex- 
guvernör  Merriams  fader),  George  A. 
Brackett,  ex-mayor  P.  B.  Winston  och 
hans  bröder,  jemte  andra  personer,  som 
sedermera  blifvit  framstående  män  i  all- 
männa ärenden  här  i  Nordvestern.  Då 
Jay  Cooke  1872  gjorde  konkurs  var  han 
skyldig  konstruktionskompaniet  om- 
kring $300,000  och  tog  detta  i  ersättning 
för  sina  anspråk  skogland  efter  $7  och 
$8  per  acre  hellre  än  att  taga  Red  River 
land  efter  60  och  70  cents  per  acre. 
Detta  visar  huru  litet  förtroende  äfven 
dessa  män  på  den  tideai  hade  för  åker- 
brukets utvecklingsmöjligheter  här  i 
Vestern. 

Till  George  A.  Brackett  står  Minne- 
apolis och  hela  Nordvestern  genom 
detta  företag  i  en  stor  tacksamhetsskuld, 
hvilkcn  de  aldrig  kunna  återgälda. 

År  1819  beordrade  regeringen  öfver- 
sle  Leavenworth  att  uppföra  en  skans 
vid  Minnesota-flodens  utlopp  i  Missis- 
sippi. En  befästad  träbyggnad  reste  sig 
snr^rt  pä  vestra  stranden  af  Mississippi, 
söder  om  Minnesota-floden,  hvilken  be- 
fästning fick  namn  "Cantonment  Leav- 
enworth."    De    nf<a    upprepade    öfver- 


svämningarne  gjorde  att  man  snart  må- 
ste välja  en  annan  plats,  och  fästet  flyt- 
tades upp  på  höjden  vid  motsatta  sidan 
om  Minnesota-floden.  Ar  1820  öfver- 
tog  öfverste  Snelling  befälet,  och  under 
hans  öfverinseende  bygdes  den  nuvaran- 
de fästningen,  hvilken  fullbordades  1824 
och  af  Snelling  benämdes  Fort  St.  An- 
thony. Under  en  inspektionsresa  be- 
sökte general  Scott  den  nya  fästningen, 
hvars  solida  byggnad  och  ändamålsen- 
liga konstruktion  så  behagade  honom, 
att  han,  byggmästaren  till  ära,  gaf  fästet 
namnet   Fort   Snelling. 

Öfverste  Snelling  afled  i  Washington 
år  1828. 

Det  var  vid  Fort  Snelling  som  den  för- 
sta ångbåten  på  Minnesotas  vatten  vi- 
sade sig.  Ångbåten  Virginias  ankomst 
till  Mendota  den  lode  Maj  1823  var  en 
anmärkningsvärd  händelse  i  Dakota- 
indianernas historia.  De  säga,  att  de- 
ras heliga  män  natten  förut  drömt  om 
ett  förfärligt  stort  vattendjur,  hvilket 
skrämt  dem  ganska  mycket.  Då  ång- 
båten närmade  sig  stranden  stodo  män, 
qvinnor  och  barn  stilla  af  bestörtning, 
troende  den  vara  en  ofantlig  vattenande, 
som  hostade  och  utblåste  het  andedrägt 
samt  kastade  vatten  kring  alla  håll.  När 
den  vidrörde  stranden  tog  deras  rädsla 
öfverhand  och  de  skyndade  undan,  men 
då  ångan  utsläpptes,  blefvo  de  alldeles 
förfärade.  Mödrar,  förgätande  sina 
barn,  sprungo  af  alla  krafter  att  söka 
gömställen  i  skogen,  och  gamla  höfdin- 
gar,  förglömmande  sin  lugna  värdighet, 
rände  i  väg  likt  skrämda  harar. 

Bland  passagcrarne  ombord  å  Vir- 
ginia var  en  italienare,  grefve  Constan- 
tin  Beltrami,  som  för  någon  politisk  för- 
brytelse blifvit  landsförvist  från  sitt  hem- 
land. Han  medförde  rekommendatio- 
ner från  öfverste  Snellings  vänner  i  St. 
Louis  och  emottogs  i  dennes  hus,  der 
han  qvarstannade  i  flera  månader.  Un- 
der sitt  vistande  vid  fästet  samlade  han 
en  del  indianska  kuriositeter,  och  om 
ett  af  hans  försök  i  den  vägen  berättas 
följande  anekdot:  En  dag  införde  han 
i  Mrs.  Snellings  rum  en  Sioux-höfding, 


43 


som  kring  sin  hals  bar  ett  halsband  af 
fint  polerade  björnklor,  sägande:  "Jag 
kan  ej  förmå  denne  höfding  att  skiljas 
från  sitt  halsband.  Var  god  försök 
hvad  ni  kan  göra.  Han  nekar  troligen 
ej  er."  "Han  bär  det,"  svarade  damen, 
"såsom   ett  hederstecken   och   en   seger- 


ligt  åt  detta  höfdingens   påfund  för  att 
slippa  från  vidare  envishet. 

Under  första  vintern  militären  var  för- 
lagd vid  Fort  Snelling  utbröt  skörbjugg 
bland  trupperna  och  rasade  så  svårt  att 
under  några  dagar  militärisk  ordning 
måste  uppgifvas.     Det  säges  att  sjukdo- 


o 

j 
j 

2 

o 


trofee,  men  jag  skall  försöka."  Efter 
att  Mrs.  Snelling  en  stund  försökt  sin 
öfvertalningsförmåga  svarade  Vanata: 
"På  ett  vilkor  vill  jag  gifva  med  mig. 
Om  ni  vill  klippa  af  ert  hår,  fläta  det 
och  låta  det  taga  platsen  af  mitt,  skall 
ni  få  halsbandet"     Alla  skrattade  hjert- 


men  angrep  så  hastigt  att  soldater,  som 
till  utseendet  friska  gingo  till  hvila  på 
aftonen,  påföljande  morgon  funnos  dö- 
da i  sina  sängar.  En  man,  som  aflösts 
från  vaktgöring,  lade  sig  på  en  bänk, 
och  då  han  fyra  timmar  derefter  åter 
skulle  kallas  till  tjenst,  befans  han  död. 


44 


Regementsläkarne  kunde  icke  göra  nå- 
gonting för  botandet  af  sjukdomen, 
hvilken  slutligen  kurerades  af  spignet- 
rot*),  som  de  erhöllo  af  indianerna, 
först  efter  det  fyratio  män  hade  blifvit 
dödens  offer. 

Sjukdomen  förorsakades  utan  tvifvel 
af  osund  föda,  isynnerhet  fläsk,  hvilket 
förstördes  af  skurkaktiga  kontraktörer 
och  deras  agenter,  hvilka  tappade  salt- 
laken ur  tunnorna  vid  afsändningen  från 
St.  Louis  för  att  göra  dem  lättare  att 
frakta,  och  sedan  åter  påfylde  dem  med 
Vc'ttcn  före  aflemnandet  vid  fästet.  Sol- 
daterna voro  nödsakade  att  förtära  den- 
na skadliga  föda  under  en  längre  tid, 
innan   bedrägeriet  upptäcktes. 

Skilda  hundratals  mil  från  all  civili- 
sation och  utestängda  från  alla  kommu- 
nikationer hade  soldaterna  många  svå- 
righeter att  uthärda. 

Den  gamla  fästningen  har  aldrig  varit 
scenen  för  någon  drabbning  mellan  de 
hvita  och  indianerna,  men  deremot  fingo 
soldaterna  bevittna  många  blodiga  stri- 
der bland  de  sins  emellan  iiendtliga 
Sioux-  och  Chippewa-indianer,  som  om 
nätterna  ströfvade  omkring  och  upp- 
fylde  luften  med  sina  förskräckliga 
krigstjut. 

Följande  är  en  intressant  skildring 
från  Fort  Snellings  första  dagar,  som 
lär  vara  skrifven  af  Wm.  J.  Snelling, 
en  son  till  öfversten  och  dåvarande 
kommendanten,  hvilkens  namn  fästnin- 
gen ännu  i  dag  bär.  Berättelsen  före- 
kom första  gången  omkring  1830  i  en 
af  Österns  förnämsta  tidsskrifter  under 
rubrik  "Running  the  Gauntlet."**)    Mrs. 


*)  Aralia  racemosa. 

»»)  Gauntlet  betyder  egentligen  stridshandske, 
men  skall  också  eget  nog,  kunna  öfversättas  med 
gatlopp.  Med  gatlopp  meniides  ett  straff  som 
fordom  var  brukligt  inom  krigshärar  och  tillgick 
sålunda:  Soldaierna  uppstftlda  pi  två  led  med 
ansigtena  vilncla  mot  hvaraiidra,  hvar  och  en  be- 
väpnad med  ett  spö.  I  den  gata  el'er  gAng.  som 
bildades  mellan  leden,  skulle  brottslingen  springa 
så  fort  att  ej  de  uppstftlda  so'daterna  hunno  slå 
till  den  springande:  och  år  det  troligen  med  an- 
ledning deraf  som  lOrfattaren  kallat  det  "springa 
gatlopp." 


Van  Cleve,  sedermera  bosatt  i  Minne- 
apolis, var  äfven  ett  ögonvittne  till  hän- 
delserna och  har  derom  likaledes  skrif- 
vit  en  berättelse. 

För  att  bättre  kunna  förstå  dessa  till- 
dragelser borde  kanske  upplysas  om  att 
så  långt  tillbaka  man  minnas  kan,  hade 
mellan  Sioux-  och  Chippewa-indianerna 
rådt  ett  dödligt  hat  och  en  ständig  fejd; 
att  det  land,  å  hvilket  fästningen  var 
anlagd,  var  köpt  af  Siouxs  och  att  med- 
lemmarne  af  denna  stam  för  det  mesta 
uppehöllo  sig  vid  och  omkring  fästet, 
hvadan  de  nästan  ansågo  ett  besök  af 
deras  dödsfiender  Chippewas  till  stället 
för  en  sorts  intrång  å  deras  land  och 
rättigheter. 

Sommaren  1826  kom  ett  litet  sällskap 
Chippewas  till  Fort  Snelling  under  före- 
vändning att  ha  afTärer  med  deras  "fa- 
der," agenten,  men  egentligen  för  att 
tigga  ammunition,  kläder  och  framför 
allt  brännvin.  Beväpnade  Siouxs  sam- 
lades snart  kring  platsen  och  visade  tyd- 
ligen sitt  missnöje  med  främlingarnes 
visit.  Det  oaktadt  vågade  sig  två  af 
Chippewamännen  att  göra  ett  besök  å 
American  Fur  Companys  handelsplats, 
som  var  belägen  ett  par  mil  från  fäst- 
ningen. Medan  de  voro  der,  erforo  de 
att  fara  hotade  dem  från  deras  fiender, 
Siouxs,  hvarföre  de  anmodade  två  hvita 
män  att  följa  dem  tillbaka.  Under  vä- 
gen, då  de  passerade  en  liten  skogs- 
dunge, framrusade  tre  Siouxs  och  aflos- 
sade  sina  gevär  mot  den  först  gående 
Chippewa,  hvarefter  de  genast  flydde. 
Gevären  måste  ha  varit  dubbelt  laddade, 
ty  mannens  hufvud  bokstafligen  blåstes 
bort  från  hans  skuldror,  och  de  hvite 
följcslagarne  öfverstänktes  med  blod 
och  hjcrna.  De  andra  nådde  fästet  i 
säkerhet.  Indianen  begrafdes  på  plat- 
sen, och  på  hans  graf  upprestes  en  påle, 
hvilken  allt  sedan  kallades  "mördarepå- 
len." Mördarne  skröto  sedan  ej  så  litet 
öfvcr  sin  bragd,  och  deras  stam  tyckte 
att  de  tillfogat  dödsfienden  ett  stort  ne- 
derlag. Det  sades  att  Toopunkah  Zege 
och  de  två  andra  mördarne,  hade  hvar 
för    sig    förvärfvat    rättighet    att    bära 


45 


skunkskinn  vid  hälarne  och  örnfjädrar  i 
håret. 

Vintern  gick  utan  att  den  mördade 
Chippewan  blef  hämnad. 

Tidigt  på  morgonen  den  28de  Maj 
1827  visade  sig  Chippewa-höfdingen 
Kee-wee-zais-hish,  af  engelsmännen  kal- 
lad Flat  Mouth,  åtföljd  af  sju  krigare 
samt  några  qvinnor  och  barn,  inalles  24 
personer,  utanför  fästningen.  Han  för- 
de sin  lilla  trupp  direkt  till  porten,  der 
han  utvecklade  den  amerikanska  flag- 
gan och  begärde  ett  samtal  med  kom- 
mendanten. 

Så  snart  Siouxs  fingo  höra  om  besö- 
ket samlades  de  till  ett  stort  antal  kring 
sina  fiender.  Strax  derpå  visade  sig 
kommendanten  och  tillsade  Chippewas 
att  komma  in  i  fästningen. 

'Blif  ej  vred,  fader,"  sade  EJat  Mouth, 
"men  jag  vill  säga  någonting  här  innan 
jag  går  in  i  din  wigwam  eller  äter  ditt 
bröd.  Jag  önskar  att  dessa  Siouxs  skola 
höra   det." 

Öfverste  Snelling  skickade  efter  Chip- 
pewa-tolken  och  så  snart  denne  kom, 
fortsatte  chefen: 

"Fader,"  sade  han,  "du  vet  att  det  är 
mera  än  ett  år  sedan  vi  gjorde  fred  med 
dessa  Siouxs,  emedan  du  önskade  det. 
Vi  hafva  hållit  denna  fred  och  lyssnat 
till  dma  råd,  såsom  vi  alltid  göra,  ty 
våra  amerikanska  fäder  äro  visa  män, 
som  alltid  tillråda  oss  att  göra  det  rätta. 
Dessa  män  veta  om  de  hafva  gjort  det- 
samma eller  ej.  Jag  talar  med  ett  sjukt 
hjerta.  Vi  äro  blott  några  få  här  och 
dessa  män  vilja  ej  hålla  freden  med  oss. 
Vi  begära  ditt  skydd,  såsom  vi  vilja 
skydda  dig,  om  du  kommer  till  vårt 
land." 

Öfversten  svarade,  att  han  ej  ville  ha 
något  att  göra  med  deras  stridigheter. 
Om  de  slogos  å  andra  platser  kunde  han 
ej  hjelpa  det,  men  så  länge  de  förblefvo 
under  hans  flagga  voro  de  skyddade, 
förutsatt  att  de  ej  ofredade  andra.  Han 
bjöd  dem  uppslå  sina  tält  inom  gevärs- 
skotthåll under  vallarne,  och  der  sade 
han  att  de  skulle  vara  säkra.  Han  ville 
göra  deras  sak  till  sin  egen,  ifall  någon 


skada  tillfogades  dem  der.  Då  detta  tal 
uttyddes  för  Siouxs  utropade  de: 
"Hachee!  Hachee!  Hacheetoo!"  — 
"Det  är  så!     Det  är  så!" 

På  eftermiddagen  kommo  Toopunkah 
Zege  och  åtta  andra  Sioux  krigare  till 
Chippewa-lägret.  De  gingo  direkt  till 
det  största  tältet,  der  nio  personer  för 
tillfället  voro  samlade.  De  emottogos 
der  på  ett  vänligt  sätt,  och  en  fest  af 
hjortkött,  majs  och  lönnsocker  tillred- 
des, i  hvilken  alla  deltogo.  Efter  inta- 
gen måltid  framtog  Toopunkah  Zege  en 
fredspipa,  grant  utstyrd  med  piggsvins- 
taggar  och  rödfärgadt  hår,  hvarur  alla 
rökte,  hvarefter  samtalet  blef  allmänt 
och  förhållandet  mellan  gäster  och  värd- 
folk tycktes  vara  det  allra  bästa.  Chip- 
pewaqvinnorna  koketterade  med  Sioux- 
ynglingarne  och  tycktes  på  intet  vis  be- 
trakta hvarandra  såsom  fiender.  En 
Sioux  krigare  är  tillåten  att  bära  en 
örnfjäder  i  sitt  hår  då  han  har  dödat  en 
man.  Toopunkah  Zege  bar  en  sådan  för 
den  Chippewa  han  så  lömskt  hade  mör- 
dat året  förut.  En  af  Chippewa-flic- 
korna  observerade  detta  och  sade:  "Du 
är  ung  att  bära  en  sådan,"  hvarpå  han 
svarade:  "Jag  skall  hafva  en  till  innan 
jag  blir  mycket  äldre." 

Efter  så  mycken  visad  vänskap  och 
förtrolighet  anade  naturligtvis  ingen  att 
någon  elak  afsigt  låg  under  detta  besök. 

Vid  solnedgången  togo  gästerna  af- 
sked  och  aflägsnade  sig,  men  komna 
utom  dörren,  som  med  foten  hölls  öp- 
pen af  den  sistgående,  vände  de  sig  om 
och  aflossade  sina  gevär  på  de  i  hyddan 
innevarande,  hvarefter  de  uppgåfvo  ett 
tjut  och  flydde  likt  hjortar.  Två  af  de 
innevarande  dödades  och  sex  sårades. 
Skotten  hördes  af  vakten  på  fästet,  som 
gaf  allarm  och  strax  efter,  kommo  Chip- 
pewas med  sina  qvinnor  till  portarne, 
skrikande  och  gestikulerande.  Flat 
Mouth  påminte  öfverste  Snelling  om 
hans  löfte  om  skydd,  och  denne  afsände 
genast  kapten  Clark  med  hundra  solda- 
ter för  att  fånga  fredstörarne.  Strax 
utom  fästet  påstötte  denna  trupp  ett 
större     band     Siouxs,     beväpnade     och 


46 


ordnade  till  strid,  hvilka  dock  ej  upp- 
togo  kampen  utan  vände  ryggarne  till, 
men  förföljdes  af  soldaterna,  som  till- 
fångatogo  och  till  fästet  återförde  30  af 
dem,  hvilka  sattes  i  arrest. 

Det  var  jemmer  och  gråt  i  Chippewa- 
lägret  den  natten.  Qvinnornas  högljud- 
da klagan  och  tjut  störde  garnisonens 
hvila,  men  soldaterna  respekterade  de- 
ras sorg  och  ingen  bad  dem  vara  tysta. 
Männen  svärtade  sina  ansigten,  men  mot 
vanan  sargade  de  ej  eller  skuro  sin 
kropp.  Då  en  af  de  hvite  frågade  dem, 
hvarföre  de  denna  gång  afveko  från 
denna  eljest  i  deras  nation  brukliga  sed, 
svarade  en  af  Chippewa-krigarne,  Little 
Soldier  kallad:  "Måhända  vi  behöfva 
använda  våra  gevär  i  morgon  och  der- 
för  få  vi  ej  förlora  något  blod,  fastän 
våra  hjertan  blöda,  ty  vi  måste  kunna 
se  rätt  öfver  bösspipan." 

Little  Soldier  hade  rätt  i  sin  förmo- 
dan. I  dagningen  följande  morgon  be- 
sökte kommendanten  de  sårade  Chip- 
pewas  och  frågade  dem  om  de  kunde 
igenkänna  sina  angripare.  Härtill  sva- 
rade de  genast  jakande.  Han  frågade 
dem  derefter  hvarföre  de  ej  varit  mera 
på  sin  vakt  utan  låtit  öfverrumpla  sig, 
hvarpå  en  dödligt  sårad  krigare  sva- 
rade: ''Vi  respekterade  och  förlitade  oss 
på  din  flagga  och  trodde  att  våra  fien- 
der skulle  göra  detsamma."  Öfversten 
frågade  dem  vidare  om  de  på  något  sätt 
förolämpat  Siouxs,  hvarpå  krigaren 
svarade:  "Vi  gåfvo  dem  ingen  förför- 
delning  men  ledo  mycken."  Han  vi- 
sade fredspipan,  som  Siouxs  hade  med- 
fört, och  sade  att  det  hår  hvarmed  den 
var  prydd  hade  tillhört  ett  Chippewa 
hufvud.  Det  var  vanligt  hos  en  indian 
då  han  visades  en  skalp  att  med  största 
säkerhet  kunna  säga,  hvilken  stam  den 
tillhört. 

Fångarne  framfördes  och  visades  för 
de  sårade  Chippewas,  hvilka  igenkände 
två  af  dem  såsom  delaktiga  i  föregående 
aftons  våldshandling.  "Jag  öfverlem- 
nar  dem  i  cdra  händer,"  sade  öfversten 
till  Chippewa-krigarne.  "De  hafva  för- 
tjent  döden  och  ni  må  döda  dem   eller 


ej,  hvilket  ni  för  godt  finner.  Om  ni 
ej  gör  det,  måste  de  förhöras  och  straf- 
fas efter  amerikansk  lag.  Jag  har  ej 
rätt  att  straffa  dem.  Ni  kan  låta  dem 
gå  om  ni  vill.  Jag  tvår  mina  händer 
i  detta  fall." 

Dessa  ord  öfversattes  noggrant  för 
Chippewas,  hvilka  dock  ej  svarade  ett 
ord  härtill,  men  väl  noga  undersökte 
fängkrut  och  flinta  på  sina  gevär.  Little 
Soldier  tog  fram  en  några  fot  lång  rem, 
skuren  ur  en  elghud,  hvarmed  han  sam- 
manband de  båda  brottslingarne  vid 
armbågarne.  OfTren  utfördes  derpå  på 
slätten  framför  fästet  och  placerades  30 
yards  från  de  sex  friska  Chippewa-kri- 
garnes  bössmynningar,  samt  tillsades  att 
springa  för  lifvet.  De  voro  ej  sena  att 
efterkomma  denna  order  och  rusade  i 
väg  likt  rådjur,  men  Chippewas  kulor 
flögo  hastigare  och  innan  många  steg 
voro  tagna  lågo  de  liflösa  på  marken. 
Nu  visade  sig  den  vilda  naturen  i  all 
sin  gräslighet.  Qvinnor  och  barn  dan- 
sade af  glädje,  och  stickande  fingrarne 
i  de  bloddrypande  hålen  efter  kulorna, 
slickade  de  dem  med  stor  begärlighet. 
Männen  afskuro  skalperna  och  tycktes 
finna  sin  högsta  njutning  uti  att  sticka 
sina  knifvar  i  de  liflösa  kropparne. 

Bland  de  Siouxs,  som  fångats  qvällen 
förut  och  qvarhöllos  under  bevakning  å 
fästet,  var  en  gammal  man  vid  namn 
Khoyapa  eller  Eagle's  Head,  en  onkel 
till  en  af  de  två  krigare,  som  sålunda 
blifvit  afrättadc  af  Chippewas.  Under 
hela  tiden  för  dessa  uppträden  visade 
han  stor  oro,  och  då  knallen  af  den 
mördande  gevärssalvan  hördes,  sände 
lian  bud  efter  den  kommenderande  of- 
ficeren, till  hvilken  han  sade: 

"Fader!  Batture  aux  Fievres*)  är  ett 
dåligt  folk.  De  förorsaka  alltid  förar- 
gelse och  andra  få  lida  för  dem.  Det 
var  orätt  att  skjuta  Chippewan  förlidet 
år,  men  de  gjorde  det  och  nu  kanhända 
att  ett  af  mina  barnbarn  blir  skalperadt 
för  det.     Hvad  de  nu  hafva  gjort  är  en 


*)     Namnet  å  det  band,  hvilket  iiirtrdarne  till- 
linrde. 


47 


stor  dumhet.  De  öfvertalade  min  nevö 
att  följa  med,  och  nu  är  han  död.  Låt 
dem  denna  gång  sjelfva  lida  följderna 
af  sina  handlingar.  Jag  vet  hvar  jag 
skall  finna  två  andra  af  dem;  om  du 
släpper  mig  ut  skall  jag  föra  dem  till 
dig  och  du  må  döda  dem  såsom  de  för- 
tjena,  eller  befria  dem  om  du  behagar. 
Om  du  dödar  dem,  blir  jag  glad,  om  du 
låter  dem  gå,  blir  jag  ledsen.  De  borde 
ej  tillåtas  att  bringa  hela  nationen  i 
vanrykte  och  besvärlighet." 

Öfverste  Snelling,  som  hade  stor  tillit 
till  Sioux-karakteren,  biföll  förslaget 
och  frågade: 

"Hur  snart  kan  du  vara  tillbaka  med 
mördarne?" 

"Vid  solnedgången  i  morgon  qväll," 
svarade  Örnhufvudet,  "vill  jag  föra  dem 
till  din  dörr,  och  om  jag  kommer  en- 
sam får  du  gifva  min  kropp  till  Chip- 
pewas." 

Solen  stod  högt  på  himlen  då  Örn- 
hufvudet med  bössan  i  hand,  knif  och 
tomahawk  i  bältet  begaf  sig  i  väg.  Det 
var  60  mil  mellan  fästet  och  Batture  aux 
Fievres,  dit  han  ankom  tidigt  påföljande 
morgon,  efter  att  hafva  hvilat  en  eller 
ett  par  timmar  i  skogen.  Han  gick  di- 
rekt till  den  hydda,  i  hvilken  Sagando- 
shee  eller  The  Englishman,  som  han 
äfven  kallades,  fader  till  Toopunkah 
Zege,  bodde.  Familjen  var  redan  upp- 
stigen och  mördarne  höllo  just  på  att 
med  glädje  och  stolthet  omtala  sina 
bragder,  då  Khoyapa  inträdde. 

"Du  har  handlat  som  en  hund,"  sade 
den  gamle  till  Toopunkah  Zege,  "och 
så  har  du,"  tillade  han,  vänd  till  den 
andre  mördaren,  som  äfven  befann  sig  i 
hyddan.  "Andra  måste  dö  för  hvad  ni 
hafva  gjort,  och  det  är  bättre  att  edra 
lif  tagas  än  andra  skola  dö  för  edra 
dårskaper.  Det  finnes  ej  uslare  män  än 
ni  i  vår  nation.  Jag  säger  eder:  Ni 
måste  dö!  Stigen  upp  och  följen  mig 
som  män,  eljest  dödar  jag  eder  som 
hundar  der  I   sitten!" 

Så  sägande  spände  den  gamle  hanen 
på  sin  bössa  och  drog  tomahawken  ur 
bältet.     Qvinnorna  skreko  och  bannadc 

4— 


och  The  Englishmans  panna  mulnade, 
men  ingen  vågade  göra  motstånd,  ty 
Örnhufvudets  anseende  inom  hans  na- 
tion var  stort.  Toopunkah  Zege  sjelf 
visade  ej  ringaste  tecken  till  olydnad. 
Han  steg  genast  upp  och  gaf  Örnhufvu- 
det ett  rep  och  framsträckte  sina  armar 
för  att  bindas.  Sedan  han  bundits,  till- 
sade han  sin  fader  att  sticka  hvassa  ek- 
splintar genom  den  muskulösa  delen  af 
armarne  på  det  att  amerikanarne  måtte 
se  att  han  ej  fruktade  smärta.  Fadren 
uppfylde  hans  begäran  utan  att  säga  ett 
ord. 

Den  andre  brottslingen  deremot  var 
darrande  och  blek  samt  tycktes  helt  upp- 
gifven  af  förskräckelse  och  lät  sig  un- 
dergifvet  bindas. 

"Nu,"  sade  Örnhufvudet,  "marsch! 
Gån  före  mig  och  det  fort,  ty  ni  måste 
dö  vid  det  amerikanska  fästet  före  sol- 
nedgången, och  det  är  lång  väg  dit." 

På  aftonen  samma  dag  anlände  Kho- 
yapa enligt  löfte  till  fästet  med  fån- 
garne. 

"Fader,  här  äro  de,"  sade  han  till 
öfversten,  "tag  dem  och  döda  dem,  och 
om  det  ej  är  nog  för  mitt  folks  säkerhet, 
tag  äfven  mitt  lif;  jag  är  villig  att  gifva 
det." 

Den  hvite  höfdingen  svarade  Kho- 
yapa, att  från  den  stunden  var  han  fri, 
och  förärade  honom  en  frikostig  gåfva, 
hvarefter  den  gamle  drog  sig  tillbaka. 

Chippewas  tillkallades  genast  och  fån- 
garne  öfverlemnades  till  dem,  dervid 
höfdingen  Flat  Mouth  uti  ett  ta!  till 
öfversten  yttrade  bland  annat,  att  all- 
denstund  endast  två  af  hans  folk  blifvit 
dödade  och  två  af  mördarne  redan  fått 
umgälla  detta  med  lifvct,  och  deras  sed 
ej  fordrade  mera  än  lif  för  lif,'  och  all- 
denstund  Siouxs  voro  en  stor  och  mäg- 
tig  stam,  af  hvilken  han  fruktade  hämd, 
ville  han  ej  fordra  mera  blod. 

Då  reste  sig  Little  Soldier  med  gni- 
strande ögon.  Han  var  en  liten  man 
till  växten,  nästan  dverg,  men  väl  bygd, 
qvick,  stark  och  storsinnad,  samt  an- 
sågs för  den  tappraste  och  oförvägnaste 
krigare  vid  Sandy  Lake.     Hans  broder 


48 


var  det  som  dödades  föregående  år  vid 
"mördarepålen." 

"Vår  fader  med  den  flata  munnen 
säger  att  han  är  nöjd,"  sade  Little  Sol- 
dier. "Det  är  ej  jag.  Vi  hafva  fått  lif 
för  lif,  som  han  säger,  men  jag  är  än- 
dock ej  tillfredsstäld.  Denne  man  (pe- 
kande på  Toopunkah  Zege)  sköt  min 
broder  förlidet  år  och  solen  har  ännu 
ej  gått  ned  två  gånger  sedan  han  äfven 
sköt  min  hustru.  Den  andre  var  ho- 
nom behjelplig.  De  förtjena  att  dö, 
och  dö  skola  de."  "Hoh!"  tillropte  han 
fångarne,  menande  att  de  måste  dö. 

Toopunkah  Zege  var  genast  färdig 
och  började  sjunga  sin  dödssång.  Den 
andre  fången,  kallad  Split  Lip,  emedan 
han  var  harmynt  —  en  man  med  ett 
vederstyggligt,  motbjudande  utseende, 
känd  af  de  hvite  som  en  stor  tjuf  och 
skälm  —  var  deremot  en  feg  stackare, 
som  började  gråta  och  ömkligt  bönfalla 
den  kommenderande  officeren  att  rädda 
hans  lif,  ty  han  hade  ej  dödat  någon 
eller  gjort  något  ondt,  sade  han. 

Toopunkah  Zege  upphörde  med  sin 
sång  och  afbröt  honom  med  harm: 

"Du  ljuger,  hund!  Fege  stackare! 
gamla  käring!  du  vet  att  du  ljuger.  Du 
vet  att  du  är  lika  skyldig  som  jag.  Var 
lugn  och  dö  som  en  man.    Dö  som  jag." 

Hvarefter  han  bortvände  sitt  ansigte 
med  största  uttryck  af  förakt  samt  åter- 
tog sin  sång  och  gick  stolt  framåt,  slä- 
pande ynkryggen,  med  hvilkcn  han  var 
sammanbunden,  med  sig.  Toopunkah 
Zege  var  en  ung  man,  ej  mer  än  20  år 
gammal,  en  hjelte  på  sitt  vis,  med  ett 
ståtligt  och  fördelaktigt  utseende,  hvars 
öde  väckte  medömkan  bland  de  hvite. 

Ankomne  till  afrättsplatsen  tillsades 
fångarne  af  Chippewas  att  springa  för 
lifvct.  Gevären  aflossadcs  och  Split  Lip 
föll  död  på  stället.  En  kula  afklippte 
repet  med  hvilket  de  voro  samman- 
bundna och  Toopunkah  Zege,  fastän 
genomborrad  af  en  kula,  sprang  som 
om  han  varit  oskadd.  Ett  glädjerop 
hördes  från  de  i  buskarne  gömda 
Siouxs.  Ett  ögonblick  till  och  deras 
hjelte  var  räddad.     Little  Soldier,  hvars 


bössa  första  gången  klickat,  spände  åter 
hanen,  sigtade,  och  en  kula  från  hans 
välrigtade  gevär  sträckte  Toopunkah 
Zege  på  150  yards'  afstånd  död  till  mar- 
ken. 

Den  fege  Split  Lips  döda  kropp  be- 
traktades med  förakt  af  såväl  Siouxs 
som  Chippewas,  men  den  modige  Too- 
punkah Zeges  deremot  bevisades  akt- 
ning och  vördnad  och  hans  lik  öfver- 
höljdes  af  hans  fiender  med  en  ny  filt. 

Öfverste  Snelling  sökte  förhindra  alla, 
öfver  hvilka  han  egde  någon  myndighet, 
att  deltaga  i  dessa  vederstyggliga  sce- 
ner, men  han  lät  indianerna  hafva  sin 
fria  vilja  och  handla  efter  eget  godt- 
finnande,  såsom  deras  sed  bjöd.  Han 
tillsade  Chippewas  att  de  döda  krop- 
parne måste  bortskafifas,  hvarpå  de  fat- 
tade liken  i  hälarne,  släpade  dem  till 
branten  och  nedkastade  dem  i  den  när- 
belägna floden  från  en  höjd  af  125  fot. 

För  en  längre  tid  efter  dessa  händelser 
visade  sig  inga  Siouxs  vid  fästet.  De 
voro  högst  förbittrade  på  agenten  och 
kommendanten;  det  talades  mycket  dem 
emellan  om  att  hämnas,  och  man  fruk- 
tade en  tid  allmänt  ett  indiankrig.  Men 
antingen  de  insågo  det  rättvisa  i  hvad 
som  skett,  eller  visste  att  de  hvites  magt 
Vcir  allt  för  stor,  nog  af,  indianerna  för- 
höllo  sig  lugna. 

Öfverste  Snelling  har  äfven  blifvit 
skarpt  klandrad  af  åtskillige  hvite  för 
att  han  denna  gång  begick  ett  stort 
misstag  i  det  han  uppoffrade  fyra  Siouxs 
lif  för  två  Chippewas,  ett  misstag  som 
uppväckte  ett  dödligt  hat  hos  Siouxs, 
såväl  mot  Chippewas  som  mot  solda- 
terna vid  fästet,  och  som  sedermera 
kräfde  blod.  Det  antages  att  för  denna 
fästningskommendantens  blunder  mån- 
gen Chippewa-skalp  fick  lemna  sin  af 
försynen  bestämda  plats,  och  att  mån- 
gen soldat,  som  troddes  hafva  rymt  eller 
deserterat  från  fästet,  i  stället  blifvit  dö- 
dad af  hämdfulla  Siouxs  och  liket  un- 
dangömdt. 

En  del  af  befästningarne  äro  för  länge 
sedan  nedrifna  och  de  gamla  baracker 
scni  ännu  stå  qvar  äro  tomma,  förfallna 


49 


och  mossbelupna,  men  likväl  är  det 
många  som  fortfarande  vallfärda  till 
denna  plats  för  att  beskåda  Minnesotas 
mest  historiska   relik. 

Det  nya,  moderna  Fort  Snelling  med 
sina  många  ståtliga  kasernbyggnader 
ligger  ungefär  en  mil  ifrån  det  gamla 
fästet,  och  begifva  sig  många  äfven  dit 
för  att  vid  vissa  tider  beskåda  exercis- 
öfningarne  af  våra  gossar  blå. 

Innan  vi  orda  om  Minneapolis'  nu- 
varande naturskönheter,  vilja  vi  låta 
tanken  flykta  tillbaka  till  dem  tid,  då 
staden  ej  ännu  hade  någr&  offentliga 
parker,  men  i  stället  sitt  lilla  förtjusande 
Chalybeate  Springs,  hvarest  både  gamla 
och  unga  efter  dagens  eller  veckans  ve- 
dermödor sökte  en  behöflig  vederqvic- 
kelse. 

Denna  på  sin  tid  så  populära  vistelse- 
ort var  belägen  vid  kanten  af  St.  An- 
thony-fallen,  å  den  östra  flodstranden, 
midt  för  den  plats,  hvarest  den  stora 
Pillsbury  "A"  qvarnen  nu  fäster  all- 
mänhetens uppmärksamhet. 

Nedför  den  träd-  och  buskbeväxta 
sluttningen  begaf  man  sig  å  branta  trä- 
trappor. Vid  första  afsatsen  fans  en 
liten  paviljong,  i  hvilken  förfriskningar 
serverades  och  hvarest  gubben  Noawk, 
Minneapolis'  pioneer-fotograf,  hade  en 
liten  atelier,.  der  han  roade  sig  med  att 
"slå  gubbar."  Vid  denna  paviljong  voro 
utbygda  platformar  samt  ytterligare 
trappor,  som  ledde  till  det  skummande 
vattenbrynet.  Här  å  den  jemna  mar- 
ken slog  man  sig  ner  å  beqväma  träd- 
gårdsbänkar eller  luftade  sig  i  den  höga 
sväng-gungan. 

I  den  höga,  branta  klippan  vid  södra 
ändan  af  löfdungen  var  en  större  vatten- 
grotta, dit  man  kunde  ro  in  med  båt. 
Man  antog  att  denna  grotta  sträckte  sig 
två  eller  tre  hundra  fot  in  i  den  hvita 
sandstensklippan. 

Vidstående  illustration  visar  endast 
långsidan  af  den  platform  som  ledde  till 
paviljongen. 

Ville  man  lätta  sinnet  samt  beundra 
en  stolt  natur,  begaf  man  sig  alltid  till 
Chalybeate  Springs,  ty 


Det  var  sft  Ijufligt  alltjemt  att  spatsera, 
Svalkas  af  Fallets  gudomliga  flftkt, 
Och  att  i  gungan  sin  kropp  motionera, 
Rulla  i  grfiset  bland  blommor  helt  kftckt. 
Titta  på  räfvar,  som  leka  i  sanden, 
Dito  på  fogeln  med  ett  ben  på  stat. 

Dit  gingo  många  ganska  tidigt  om 
morgnarne  för  att  dricka  merg  i  benen. 
Vattnet  i  de  små  porlande  källorna  var 
i  hög  grad  jernhaltigt,  och  då  man  druc- 
kit en  tid  deraf  kände  man  sin  temligen 
stålsatt.  Man  kunde  äfven  bada  i  sam- 
ma vatten  i  särskilda  badruin,  inredda  i 
den  lilla  paviljongen. 

Det  bästa  af  allt  var  att  brunnsdrick- 
ningen  var  ofantligt  billig.  Den  rub- 
bade ej  en  enda  fyrk  i  ens  fickor. 

Det  på  platsen  så  mycket  eftersökta 
vattnet  var  analyseradt  af  den  framstå- 
ende kemisten  S.  Dana  Hayes  från  sta- 
ten Massachusetts,  hvilken  förklarade 
detsamma  vara  ett  verkligt  helsogitvan- 
de  mimeralvatten.  Pettengill  &  Co.,  som 
hyrde  denna  plats  för  en  längre  tid, 
sålde  detta  vatten  gallonvis  för  billigt 
pris  till  kunder  i  staden,  men  på  platsen 
var  vattnet  fritt  för  alla. 

Skulle  floden  stiga  för  högt,  som  den 
ofta  gjorde,  så  hade  det  här  ingen  fara. 
En  på  platsen  biträdande  person  sade 
en  gång,  att 

Skulle  floden  af  nyck  öfversvflninin 
V&r  syndiga  stad  efter  hand, 
Så  vill  jag  i  ffirtrolighet  nämna. 
En  ark  bygger  "Noawk  '  vid  strand. 

Men,  i  afvaktan  på  vattnets  stigning, 
kunde  Noawk  ej  göra  annat  än  filoso- 
fera, profetera  och  fotografera. 

En  tid  gåfvos  här  konserter  af  öst- 
sidans "Cornet  Band"  hvarje  lördags- 
qväll,  fritt  för  alla  som  uppförde  sig 
ordentligt.  Under  dessa  aftnar  var  plat- 
sen oftast  illuminerad  med  kulörta  lyk- 
tor. Chalybeate  Springs,  detta  Tivoli  i 
miniatyr,  var  i  sanning  "ganz  wunder- 
schön,"  och  om  sinnet  var  aldrig  så 
trögt  eller  upphetsadt  blef  man  ändå  af 
St.  Anthony-fallets  brusande  vaggsång 
Ijufligt  lullad  i  ro  på  naturens  sköna 
armar. 


50 


Här  var  tillhåll  för  ungdomen,  synner- 
ligast  om  söndagarne.  Augusti  mån- 
sken attraherade  mer  än  ett  älskogspar, 
ty  litet  hvar  var  frestad  att  derstädes 
njuta  af  de  månljusa  och  svala  aftnarne. 
Nere  vid  stranden  såg  man  alltid  en 
mängd  enstaka  grupper  som  sökt  friden. 


Chalybeate  Springs  fordom  var  beläget. 
Sådana  äro  tidens  verkningar. 

En  annan  liten  naturskön  plats,  Bridal 
Veil  Falls,  som  förr  i  tiden  ofta  besöktes 
och  beimdrades  af  främlingar  såväl  som 
Minneapolisboar,  finnes  nu  endast  till  i 
minnet.     Den  var  belägen  längre  nedåt 


CHALYBEATE    SPRINGS. 


och  der  drogs  man  lill  f(Jljd  af  de  kyliga 
aftnarne  närmare  intill  hvarann. 

Huru  många  af  dem  torde  icke  hafva 
erinrats  om  sanningen  i  dessa  ord: 
"Hvad    det   är   Ijuft    när    forsen    larmar 
Att  tryckas  af  små  hvita  armar." 

Denna  härliga  tillflyktsort  har  nu  i 
snart  tjugo  års  tid  varit  spårlöst  för- 
svunnen, och  få  torde  de  vara  som  nu 
med  säkerhet  kunna  utpeka  stället  der 


floden,  nära  iniill  universitetet.  Det 
lilla  vattenfall,  som  här  störtade  sig 
öfver  en  20  fots  hög  sandstensklippa, 
bildade  ett  litet  förtjusande,  glittrande 
fall,  hvars  tunna,  genomskinliga  vatten- 
väfnad  gaf  det  namnet  "Bridal  Veil 
Falls"  (Brudslöjan).  En  spekulativ 
stenhuggare,  mera  praktisk  än  poetisk, 
har  huggit  itu  sandstensklippan  och  för- 
stört  fallet. 


51 


Tvenne  andra  små  förtjusande  vatten- 
fall, belägna  ej  långt  från  hvarandra, 
nemligen  "Fawn's  Leap"  och  ''Silver 
Cascade",  hvilka  äfven  störtade  sig  öf- 
ver  lodräta  klipphällar  till  stranden  ne- 


danför, ett  afstånd  af  från  50  till  70  fot, 
halva  af  liknande  orsak  fått  dela  samma 
öde  som  "Bridal  Veil  Falls".  De  till- 
höra  numera   de   försvunna  råmärkena. 


Må  V  ,  \    J     A  t    ■  "^     '  ■'  ■> 


KURIOSA. 


Utmed  södra  stranden  af  Mississippi- 
floden, några  hundra  fot  nedanför 
Washington  avenue  bron,  nästan  i  hjer- 
tat  af  staden,  finnes  en  ofantlig  grotta. 
Få  känna  till  densamma;  men  ännu 
färre  hafva  reda  på,  att  i  denna  grotta, 
som  sträcker  sig  400  fot  in  under  jor- 
den, bodde  för  några  år  sedan  en  man 
med  sin  hustru,  sina  hästar  och  sin 
hund.  Ingen  tyckes  rigtigt  känna  till 
historien  om  grottan. 

Traditionen  förmäler  att  för  150  år 
sedan,  då  indianer  och  vilda  djur  trifdes 
som  bäst  der  Minneapolis  nu  står,  ett 
sällskap  af  upptäcktsresande,  som  for 
utefter  Mississippi,  nyttjade  denna  grot- 
ta som  sitt  vinterqvarter  —  ett  varmt 
och  säkert  skydd  från  Minnesotas  då- 
varande stränga  vintrar. 

Något  yngre  traditioner  förtälja  att 
tullsnokar,  under  "moonshiners"  tide- 
hvarf,  nyttjade  hålan  som  sitt  gömställe. 
En  båt  kunde  i  dessa  dagar  ros  rätt  in  i 
"förmaket"  af  hålan.  Grottan  är  konst- 
gjord. Menniskohänder  ha  gräft  detta 
hål,  400  fot  genom  sandstcnsklippan; 
menniskohänder  konstruerade  dess 
hvalf,  dess  olika  kamrar,  långt  borta  i 
dess  innersta  gömställen,  hvarest  man 
måste  krypa  på  händer  och  fötter  genom 
trånga  passager  in  till  en  kammare  tolf 
fot  hög  —  ett  säkert  och  skyddande 
gömställe. 

I  flera  år  beboddes  denna  grotta  af 
Ycllovvstone  Bill,  en  äkta  typ  af  den 
vilda-  Västerns  gränsbor.  Hans  rätta 
namn  var  Martin  Frank  Walker.  Mån- 
gen torde  hafva  i  friskt  minne  denna 
underlige  man  och  hans  lika  intressanta 
hustru,  der  de  bodde  i  grottan  tillsam- 
mans med  sin  hund  och  sina  favorithä- 
star, alltid  glada  att  cmottaga  besökare. 
Martin  Walker  hade  alltid  mycket  att 
berätta    om    sina    äfvcntyrliga    resor    i 


Amerika,  Europa  och  Asien,  samt  fram- 
för allt  fann  han  ett  stort  nöje  uti  att 
visa  sina  i  grottan  förvarade,  märkvär- 
diga samlingar  af  mineralier.  Colorado- 
diamanter, agater  och  andra  stenarter, 
dyrbara  skinn,  som  man  sällan  får  se 
maken  till;  förstenade  djurarter  samt 
bergskristaller  och  formationer  af  ovan- 
lig skönhet. 

En  med  dörr  försedd  skilj  ovägg  af 
bräder  afsöndrade  boningsrummet  från 
den  öfriga  delen  af  grottan.  Nästa  rum 
nyttjades  som  magasin.  Till  venster 
passerade  man  genom  ett  hvalf  till  en 
ofantligt  stor  kammare.  Här  hade  Yel- 
lowstone  Bill  sina  favorithästar,  en  gång 
ej  mindre  än  sex  till  antalet,  hvilka 
måste  passera  in  och  ut  genom  det  med 
bräder  golfbelagda  boningsrummet. 
Bill  påstod  att  han  fångade  dessa  hästar 
vilda  i  Arizona  samt  att  han  hade  sjelf 
tamt  dem. 

På  en  stång,  tvärs  öfver  ett  af  hvalf- 
ven,  hängde  Walkers  bockskinnsko- 
stym, hans  sadel  och  lasso  samt  hans 
beryktade  skjutväska,  hvilken  tillhört 
den  gamle  Wounded  Knee,  en  af  de 
indianhöfdingar,  som  figurerade  i  Black 
Hills-upproret.  Der  fans  äfven  den  trä- 
sked, som  den  gamle  höfdingen  nyttjat, 
samt  perlband  och  andra  indiankrigets 
byten.  Walker  fann  lika  stort  nöje  uti 
att  visa  besökare  sina  hästar,  sin  hund 
och  sin  hustru  som  sina  samlingar. 

Martin  Walker  hade  en  broder  vid 
namn  Fred.  I  tjugotvå  års  tid  voro 
dessa  bröder  förlorade  för  hvarandra, 
tills  de  af  en  händelse  möttes  på  Minne- 
apolis'  gator. 

Är  1893  reste  Martin  Walker  vesterut, 
och  beboddes  grottan  sedermera  af  hans 
broder,  Fred  Walker,  hvilken  väl  torde 
ihågkommas  af  mången  Minneapolisbo 
i    förbindelse  med  det  sorgliga  faktum, 


53 


att  hans  lilla  dotter,  Mable,  hans  hustru 
samt  deras  tjenstflicka  blefvo  alla  tre 
förfärligt  brända  af  en  gasolinexplosion 
år  1896  i  deras  dåvarande  hem  å  Sev- 
enth  avenue  south,  nära  Fourth  street. 


tillbaka  till  Minneapolis  och  sporde  att 
hans  broder  afrest  till  okänd  ort,  och 
ingen  vet  om  bröderna  träffats  eller 
hört  af  hvarandra  sedan  dess.  I  de  små 
trähusen,  som  ligga  ofvanpå  "bluflfen," 
nära  intill  grottan,  bo  ännu  i  dag  några 
norska  familjer,  hvilka  voro  väl  bekan- 
ta med  Martin  Walker,  och  hafva  de 
många  underbara  saker  att  berätta  om 
dessa  "Cliff  Dwellers"  och  deras  ro- 
mantiska lefnadssätt. 


Den  första  statsutställningen  (State 
Fair)  afhölls  i  Minneapolis  den  5te  Ok- 
tober 1859.  Det  var  en  kombination  af 
State-  och  county-fair.  Minneapolis, 
äfven  på  den  tiden  stolt  i  själen,  betalte 


Mable  och  tjenstflickan  dogo  i  rysliga 
plågor.  Efter  flera  veckors  svår  sjuk- 
dom tillfrisknade  likväl  Mrs.  Walker, 
och  hon  och  hennes  man  lemnade  ge- 
nast Minneapolis,  modfälda  och  förtvif- 


alla  f  eliminära  utgifter.  Platsen  för 
utstälmingen  var  belägen  å  First  avenue 
south,  nära  Hiddens  hus. 

Året  derpå,  den  26-29  September,  af- 
hölls  nästa  utställning  vid   Fort  Snell- 


lade.     Året  derpå  kom  Martin  Walker       ing. 


54 


De  voro  båda  mycket  anspråkslösa 
företag  i  jemförelse  med  nutidens  ut- 
ställningar; men  för  den  tiden  och  den 
generationen  ansågos  de  likväl  som 
"grand  and  glorious  successes." 

Hennepin  County  Fairs  hafva  länge 
sedan  upphört,  under  det  att  State  Fair 
nu  afhålles  årligen  första  veckan  i  Sep- 
tember vid  Hamline,  midt  emellan  Min- 
neapolis och  St.  Paul. 

Minnesota  Agricultural  and  Mechan- 
ical  Association  organiserades  år  1877 
med  Wm.  S.  King  som  president  och 
Charles  H.  Clarke  som  sekreterare. 
Denna  organisation  höll  'Fair"  hvarje 
år  i  Minneapolis  ända  till  1882.  Den 
framgång  denna  organisation  rönte  kan 
med  skäl  tillskrifvas  Col.  King  eller 
"Old  Thaumaturgis"  (den  gamle  under- 
göraren), som  man  på  skämt  vanligen 
titulerade  honom.  Han  var  också  på  sin 
tid  en  verklig  Barnum.  Aldrig  i  Min- 
neapolis' historia,  vare  sig  förr  eller  se- 
nare, har  det  varit  så  många  främlingar 
närvarande  på  en  gång  här  i  staden  för 
att  bevittna  liknande  tillställningar.  Sä- 
songen 1880  var  glansperioden  af  dess 
tillvaro.  Den  tjugo  mil  långa  kapplöp- 
ningstäflan  till  häst  mellan  Bell  Cook 
från  California  och  Emma  Jewett 
(svenska)  från  Litchfield,  Minr.,  var  en 
af  attraktionskrafterna;  äfvenså  den 
journalistiska  ballongfärden  gaf  anled- 
ning till  allmänt  samtal  både  när  och 
fjerran  i  två  månaders  tid  före  utställ- 
ningen. 

Det  var  tillkännagifvet  att  ballongen, 
i  händelse  af  god  vind,  skulle  göra  en 
tur  till  Boston  eller  New  York.  Repre- 
sentanter från  åtskilliga  af  Österns  och 
Vesterns  tidningar  voro  passagerare, 
och  på  den  bestämda  dagen  seglade  bal- 
longen bort.  Men,  ack!  om  några  tim- 
mar nedsteg  den  sju  mil  från  utställ- 
ningsplatsen i  Knapheidcs  kohage  i 
Ramsey  county,  hvarest  den  qvarblef  för 
fem  dagar,  då  gasen  försvann,  och  det- 
samma  gjorde   journalisterna. 


Vi  vilja  här  återgifva  några  få  karak- 


teristiska drag  ur  lifvet  vid  en   af  sta- 
dens jernvägsstationer. 

Klimatförhållanden  samt  mångfalden 
af  de  alster,  som  Minnesotas  rika  jord 
frambringar,  hafva  lockat  Nordens  sö- 
ner och  döttrar  att  framför  någon  annan 
stat  välja  Minnesota  till  sitt  nya  hem. 
Angående  dessa  pilgrimers  landstigning 
i  Amerika  yttrar  sig  derföre  Philip  L. 
Baker  på  följande  komi.ska  sätt: 

"When  the  sound  of  creaking  cordage 
Ceases  and  the  gangway's  down, 

0'er  it  troop  the  folks  from  Sweden 
To  a  land  to  them  unknown. 

Ask  what  place  they  want  to  go  to: 

'Vänta— gota— Minne — sota !' 

"Smiling  girls  with  yellow  hair, 
Dash  of  red  In  either  cheek. 
Blue-eyed,  plump  and  very  fair, 

Scarlet-lipped,  expression  meek — 
Lord!     Since  Sweden's  sent  her  quota, 
I   'vänta— gota— Minne — sota!'  " 

Minneapolis  är  statens  ingångsport. 
Alla  skola  in  genom  densamma,  antin- 
gen de  ämna  att  stanna  i  staden  eller 
begifva  sig  vidare. 

I  Union  Depot  hade  man  förr  i  tiden 
bästa  tillfället  att  kunna  göra  sig  ett  be- 
grepp om  emigrationsströmmens  ebb 
och  flod. 

Hvad  lif  och  rörelse  rådde  icke  förr  å 
denna  plats.  Midt  i  den  alldagliga  folk- 
strömmen märktes  emigrationens  mäg- 
tiga  pulsåder,  den  stora  tillströmningen 
af  Skandinaviens  ädla  söner  och  döttrar. 
Hvilkcn  tafla  af  sorg  och  glädje  kunde 
man  icke  här  skåda  i  ett  enda  ögon- 
blick, hvar  gång  man  gjorde  en  "titt  in" 
i  det  smutsiga  och  dystra  rum,  som  i 
Union  Depot  var  afsedt  för  emigranter- 
nas bruk.  Nordvesterns  skandinaviska 
befolkning  ökades  en  tid  betydligt  hvar- 
je dag  efter  morgontågens  ankomst  å 
Soo-  och   Burlington-jernvägarne. 

De  sågo  i  allmänhet  ganska  belåtna 
och  frodiga  ut,  dessa  emigranter,  som 
anlände  i  sina  varma,  grofva  kläder, 
tunga  läderskor  med  tjocka  sulor,  hem- 
väfda  själar  och  hattar  i  alla  möjliga 
fasoner.  Det  var  detta  kärnfriska  folk, 
som  kom  för  att  öka  värdet  af  vår  unga 
och  blomstrande  stat,  eller  någon  af 
dess  ännu  yngre  grannstater. 


3:) 


Vi  vilja  låta  några  af  dessa  scener 
passera  revy. 

Se  här  sitter  en  ung  qvinna  på  en 
mängd  fraktgods  i  djupa  funderingar. 
Hon  hvilar  hufvudet  i  sina  händer  och 
en  och  annan  tår  tycks  ofrivilligt  smyga 
sig  utför  hennes  kinder.  Hvad  tänker 
hon  på,  som  kan  frambringa  denna  svår- 
modighet,  om  icke  på  sitt  gamla  hem  i 
Dalarne,  der  hon  hade  hela  sin  vän- 
skapskrets, der  hon  upplefvat  sina  år 
som  barn,  flicka  och  hustru,  och  dit  hon 
nu  så  innerligt  längtar  åter,  trots  de  loc- 
kande beskrifningarne  i  "Real  Estate"- 
cirkulärer  och  trots  försäkringarne  af 
den  nordiske  yngling,  som  gått  förut 
för  att  bereda  henne  ett  hem  i  Vestern, 
att  det  skall  blifva  "bättre  i  Minne- 
sota." 

Här  synas  emigranter  af  alla  åldrar, 
gamla  män  några  af  dem,  som  tysta  och 
stilla  sitta  och  röka  sin  pipa,  allt  under 
djupa  funderingar.  De  yngre  männen 
sitta  i  gruppvis.  De  hafva  en  frisk  hy 
och  äro  starkt  bygda,  vanda  vid  hårdt 
arbete  hvarenda  en  af  dem,  samt  färdiga 
att  möta  alla  hinder,  som  ställa  sig  i 
deras  väg.  De  unga  flickorna  deremot 
skratta  och  pladdra  liksom  den  obe- 
stämda framtiden  för  dem  hade  mera 
behag  än  fasa,  hvilket  den  troligtvis 
också  har. 

Barnen  äro  de  mest  intressanta  i  hela 
samlingen.  Hvilket  buller  föra  icke  des- 
sa små  pojkar  i  sina  långa  byxor,  korta 
jackor  eller  långa  lifrockar  samt  ofant- 
ligt stora  mössor!  Det  fans  ljud  i  alla 
dessa  strupar,  ja,  till  och  med  musika- 
liska ljud.  Hör  bara  på  denna  lilla 
gosse,  som  af  sin  fader,  en  gammal  sol- 
dat i  svenska  armeen,  fått  lära  sig  att 
slå  på  trumma  samt  sjunga  sitt  lands 
nationalsånger. 

Han  sjöng  också  ett  par  verser  af 
Runebergs  "Vårt  land,"  så  att  det  väck- 
te allmän  beundran,  och  entusiastiska 
åhörare  placerade  den  lille  parfveln  på 
ett  bord,  från  hvilken  upphöjda  stånd- 
punkt han  uppmanades  att  sjunga  hela 
sången,  och  sjöng  gjorde  han  med  så- 
dan patriotisk  känsla  och  dito  gester  att 


ögonen  fuktades  på  Sveas  söner  och 
Noras  män  och  qvinnor  lyssnade  i  stum 
förtjusning  till 

"Vart  land,  vårt  land,  vårt  fosterland. 

Ljud  högt,  o  dyra  ord! 

Ej  lyfts  en  höjd  mot  himlens  rand, 

Ej  sänks  en  dal,  ej  sköljs  en  strand, 

Mer  älskad  än  vår  bygd  i  nord, 

Än  våra  faders  jord." 

"Utmärkt!"    "Bra!  bra!  pojke!"   "Väl 
sjunget!"  ropades  från  alla  håll  och  kan- 


ter, under  det  den  lille  sångaren  pause- 
rade  ett  ögonblick  för  att  sedan  fortsätta 
med  de  öfriga  verserna,  efter  hvilkas 
slut  han  hoppade  ner  från  bordet  under 
stormande  applåder. 

En  märkvärdig  tilldragelse  vid  Union 
Depot,  som  icke  allenast  betecknar  ett 
oförmodadt  sammanträffande  af  broder 
och  syster,  utan  på  samma  gång  illustre- 
rar det  slarfviga  sätt  hvarpå  biljetter  till 
emigranter  förr  i  tiden  utfärdades  å 
olika  orter  i  det  gamla  landet  gifves 
härmed. 

John  Iverson,  bosatt  i  North  Dakota 
och  försäljare  af  åkerbruksredskaper  för 
en  Minneapolis-firma,  anlände  en  mor- 
gen till  Minneapolis  från  Casselton, 
North  Dakota.  Han  kom  hit  till  Ame- 
rika för  många  år  sedan  och  hade  gjort 
det  ganska  bra,  hvadan  han  beslöt  att 
sända  efter  sin  syster,  Christina  Iverson. 


56 


Han  sände  henne  penningar  jemte  in- 
struktion att  köpa  biljett  från  Stock- 
holm direkt  till  Casselton,  North  Da- 
kota. Först  ett  år  derefter,  sedan  hen- 
nes föräldrar  dött,  blef  Christina  Iver- 
son färdig  att  resa.  Hon  köpte  biljett 
och  anlände  ordentligt  till  Minneapolis. 
Vid  denna  tid  förstod  hon  ej  ett  ord 
engelska,  hvadan  den  omständigheten, 
att  på  hennes  biljett  stod  "Minneapolis 
till  Fargo"  i  stället  för  till  Casselton, 
icke  det  ringaste  bekymrade  henne. 

Christina  visade  sin  biljett  för  sta- 
tionsagenten vid  Union  Depot,  hvilken, 
i  öfverensstämmelse  med  biljettens  före- 
skrift, förde  henne  ombord  på  Fargo- 
tåget,  och  hade  han  naturligtvis  dermed 
gjort  sin  skyldighet. 

Flickan  lemnade  tåget  i  Fargo,  der 
hon  upptäckte  att  hon  hade  förlorat  ett 
paket  med  alla  brefven  ifrån  sin  bro- 
der, i  hvilka  funnos  den  enda  utvägen 
att  finna  hans  vistelseort.  Hon  märkte 
likväl  icke  på  en  lång  tid,  att  hon  var  i 
en  orätt  stad.  Hon  frågade  ständigt 
efter  brodern,  som  hon  hade  kommit 
för  att  möta,  men  ingen  syntes  känna 
honom.  Namnet  på  orten,  hvarifrån 
han  hade  skrifvit,  kunde  hon  icke  kom- 
ma ihåg,  och  resultatet  blef,  att  hon  efter 
en  lång  resa  befann  sig  strandsatt  på 
främmande  ort,  tusentals  mil  från  hem- 
met, med  endast  några  få  dollars  i  sin 
ficka. 

Den  unga  qvinnan  var  förståndig  nog 
att  under  dessa  omständigheter  taga 
tjenst  hos  en  svensk  farmare  vid  namn 
Hanson,  nära  Fargo.  Annonser  insattes 
i  de  flesta  tidningar  i  North  Dakota  i 
afsigt  att  finna  den  eftersökte  brodern, 
men"  de  lyckades  icke  falla  under  hans 
ögon. 

Mr.  Iverson  anlände  till  Minneapolis 
för  att  möta  sin  syster  dagen  efter  hon 
hade  afrest  till  Fargo.  Några  pålitliga 
underrättelser  om  henne  kunde  han  icke 
erhålla,  ty  så  många  flickor,  motsva- 
rande beskrifningen  på  hans  syster,  hade 
passerat  genom  stationen  samma  vecka. 
Han  väntade  flera  dagar,  men  slutligen 
antog  han  att  systern  måste  ha  anländt 


före  honom.  Han  återvände  derföre  till 
Casselton,  men  fann  derstädes  inga  ny- 
heter angående  henne,  hvadan  han  skref 
till  slägtingar  på  andra  sidan  hafvet, 
underrättande  dem  om  förhållandet. 
Miss  Iverson  skref  också  till  sina  vän- 
ner, hvilka  följaktligen  sände  henne  de 
åstundade  underrättelserna  angående 
broderns  vistelseort,  men  orefven  som 
hon  skref  till  honom  blefvo  återsända, 
ty  han  hade  redan  lemnat  platsen  på 
grund  af  dåliga  aflfärskonjunkturer. 

En  lång  tid  förflöt  och  efter  att  hafva 
uppgifvit  allt  hopp  om  alt  finna  sin 
broder,  John,  lemnade  hon  Dakota  och 
reste  till  Minneapolis,  der  hon  tog  tjenst 
ho?  en  svensk  familj,  A.  J.  Österholm. 

En  vacker  morgon  kom  hon  af  en 
händelse  att  gå  in  i  Union  Depot.  Hon 
såg  då  en  skäggig,  bredsxlad  ung  man, 
^om  fäste  hennes  synnerliga  uppmärk- 
samhet. Efier  att  noga  hafva  tittat  på 
honom,  blef  hon  snart  öfvertygad  om 
att  hon  hade  funnit  sin  broder,  som  hon 
förgäfves  si  kt  under  det  förflutna  året. 
Hon  tilltalade  honom  och  ögonblickli- 
gen igenkände  John  sin  systers  röst. 
Det  sista  man  såg  af  det  lyckliga  paret, 
var  då  de  gingo  upp  Nicollet  avenue, 
förklarande  för  hvai  andra  huru  allting 
hade  inträffat. 

På  förfrågan  om  liknande  händelser 
ofta  inträffa  vid  Union  Depot,  svarade 
dervarande  emigrationsagenten,  John  R. 
Groetbum,  att  många  af  emigranterna 
till  Dakota  hade  felaktiga  biljetter  och 
skulle  aldrig  kunna  uppnå  sin  bestäm- 
melseort om  det  icke  vore  för  stations- 
agenternas vaksamhet. 

Bland  unga  resande,  som  på  ensam 
hand  företagit  den  långa  resan  från  Eu- 
ropa till  Minncapolis,  må  nämnas  en 
liten  fyraårig  pys,  Julius  E.  Oisen,  som 
i  Augusti  1895  ensam  tillryggalagl  den 
4,500  mil  långa  vägen  från  Köpenhamn. 
Han  kom  som  fraktgods  och  på  adress- 
lappen stod:  "Frakt  betald,  befordras 
till  doktor  Carl  Essen,  312  Eighth  street 
south,    Minneapolis,    Minn.,    U.    S.    A." 

Den  lille  resenären  var  den  yngste 
passagerare,  som  anländt  ensam  hit  till 


57 


staden.  Han  var  vid  godt  mod  och  be- 
rättade att  han  erhålHt  god  vård  på 
resan  och  öfverallt  träffat  vänliga  men- 
niskor,  som  hjelpt  honom.     Hans   för- 


äldrar hade  dött  och  han  skulle  adopte- 
ras af  sin  moster,  som  var  gift  med 
doktor  Carl  Essen. 

Ofvanstående   teckning  är  en  trogen 
bild  af  "den  lille  päne  dreng." 
♦       •       * 

Vi  hafva  många  vackra  stadsdelar, 
men  förvisso  äfven  några  högst  egen- 
domliga, liksom  till  exempel  "Bohemian 
Fiats,"  som  den  lilla  strandstaden  under 
Washington  avenue-bron  så  oriktigt 
kallas. 

När  man  reser  å  Interurban-spårvag- 
nen  från  Minneapolis  till  St.  Paul  öfver 
den  höga  Washington  avenue-bron, 
varsnar  man  i  afgrunden  under  sig  en 
hel  liten  stad  utefter  den  låga  fiodbräd- 
den.  Man  kan  icke  undgå  att  tänka, 
det  detta  måste  vara  Lilliputernas  stad, 
ty  allt  ser  så  ovanligt  smått  ut.  Husen 
te  sig  som  små  hundkojor,  och  "midt  i 
byn"  ligger  en  liten  kyrka. 

I  Bergshammars  socken  i  Söderman- 
land finnes  en  af  de  minsta  kyrkor  i 
Sverige.     När  en   resande  en  qväll   for 


der  förbi,  sporde  han  körsvennen  hvar 
kyrkan  fans;  han  kunde  icke  se  henne. 

"Ja,  si  ho'  ä'  så  lita,  att  di  tar  in'na 
om  nättera,"  svarade  den  finurlige  kör- 
svennen. 

Detta  infall  skulle  med  än  större  skäl 
kunna  tillämpas  på  kyrkan  i  den  lilla 
stad  vi  här  tala  om,  ty  hon  är  betydligt 
mindre  än  Bergshammars  kyrka,  ja,  så 
liten,  att  man  kan  stå  vid  kyrkväggen 
och  räcka  till  taklisten  med  handen. 

Emellertid  ger  det  hela,  med  sina  re- 
guliära  gator,  intrycket  af  en  riktig  liten 
stad. 

Hvilka  äro  då  de,  som  här  slagit  sig 
ned?  De,  som  vilja  bo  sålunda,  kunna 
ej  ha  stora  anspråk  på  lifvet,  och  dess- 
utom svämmar  floden  understundom  öf- 
ver, så  att  gatorna  fyllas  med  vatten, 
hvarvid  man  måste  befara  dem  i  båtar, 
liksom  man  i  Venedig  färdas  i  gondoler. 

"Båtar"  var  väl  dock  för  mycket 
sagdt. 

En  känd  visa   lyder  sålunda: 

■'Uti  Helsingland  ror  di  med  tråg. 
För  di  kan  inte  vftnda  med  båtar." 

Och  detta  bör  väl  ock  här  tillämpas. 

Bifogade  träsnitt  visar  vyer  af  staden 
under  öfversvämningsperioden  våren 
1894,  den  största  öfversvämning,  som 
inträffat  derstädes  på  fjorton  års  tid. 

Invånarne  i  denna  högst  kuriösa  stad 
äro  ursprungligen  "squatters."  De  fingo 
förr  bygga  sina  hyddor  nere  vid  flod- 
brädden utan  att  betala  någonting  för 
tomter.  Och  på  detta  sätt  grundlades 
staden.  Nu  äro  emellertid  dessa  gyllene 
tider  förbi.  De,  som  nu  bo  der,  måste 
betala  omkring  $10  eller  $15  per  år  för 
borätten,  allt  efter  som  tomten  är  stor 
till. 

Till  nationaliteten  äro  de  flesta  slavo- 
ner,  och  kyrkan,  öfver  hvars  dörr  föl- 
jande ord  läsas: 


SLOVANZKA   EVANGE.    LUTH. 

IMMANUBLS  CIKKEY. 

1889. 


x\\\\\\\\l  I  f  ///////// 


är  också  slavonisk.  Omkring  400  sla- 
voniska  familjer  hafva  sin  varelse  i  den- 
na stad  på  sandbankarne  i  Mississippi. 
Af  de  öfriga  äro  40  af  skandinaviskt,  15 


af  irländskt  samt  en  del  af  böhmiskt  ur- 
sprunj^.  Den  slavoniske  presten,  som 
grundlade  församlingen,  hette  C.  Hau- 
ser,  men  han  har  afdunstat  till  Pennsyl- 


59 


vania  och  en  annan   har  upptagit  hans 
mantel. 

De  som  bo  dernere  ha  dock  flera  för- 
delar. Först  och  främst  få  de  all  sin 
ved  fritt.  De  behöfva  endast  gå  ut  till 
Wood  Street  och  hala  in  så  många  af  de 
förbiflytande  timmerstockarne  de  behöf- 
va, så  ha  de  "plenty"  af  bränsle.  Ett 
storartadt  vedförråd  finnes  ock  i  staden. 
Till  och  med  utefter  kyrkväggarne  ligga 
kolossala  vedfamnar  uppstaplade,  och 
gårdarne  vid  Cooper  street  äro  äfven- 
ledes  fulla  af  ved. 

Af  fisk  fins  ock  ett  outtömligt  förråd. 
Man  fiskar  dagligen  vid  flodbrädden,  så 
att  det  räcker  för  hela  "stadens"  behof. 

Vi  begåfvo  oss  en  vacker  dag  utför 
den  väldiga  backen  ner  i  den  lilla  sta- 
den för  att  samtala  med  presten  och 
af  honom  erhålla  några  upplysningar 
om  platsen.  Men  detta  hade  vi  inga- 
lunda gjort,  om  vi  vetat,  huru  mycken 
uppståndelse  detta  vårt  besök  skulle 
åstadkomma  bland  invånarne,  som  icke 
äro  vana  vid  att  se  några  främlingar 
dernere. 

Ur  alla  de  små  husen,  af  hvilka  några 
voro  ganska  snygga,  kommo  invånarne 
ut  och  begapade  oss,  som  om  vi  varit 
de  leda  skogstrollen,  eller  Necken,  som 
med  följe  uppstigit  ur  Mississippis  djup. 
Man  syntes  rent  af  vilja  äta  upp  oss 
med  ögonen,  och  vi  kände  oss  djupt 
generade. 

Gummor  och  gubbar,  pojkar  och  flic- 
kor (många  af  de  sistnämda  voro  riktiga 
skönheter,  snarlika  zigenerskor)  beskå- 
dade oss  under  fasansfull  tystnad.  Ja, 
till  och  med  hundarne  gjorde  allt  för  att 
riktigt  skälla  ut  oss,  och  vi  hade  all 
möda  att  befria  oss  från  deras  angrepp. 

Till  sist  framsändes  en  deputation  af 
unge  män,  som  under  mörka  ögonkast 
sporde  oss,  om  vi  voro  de  ingeniörer, 
som  skulle  beordra  husens  borttagande 
och  platsens  omreglering  till  park. 

Vi  tröstade  dem  emellertid  med  att  så 
ingalunda  var  förhållandet,  och  sedan 
slutade  äfven  hundarne  upp  med  att 
skälla. 

De  flesta  vi  talade  med  begrepo  hvar- 


ken  engelska  eller  tyska,  utan  tecknade 
endast.  Till  sist  träffade  vi  dock  en 
gammal  norrman,  som  visade  oss  till  en 
svensk  vid  namn  Gustafson.  I  det  lilla 
huset,  som  bestod  af  två  rum  och  kök, 
allt  ytterst  litet,  var  det  rent  och  snyggt. 
Gumman  stod  i  köket  och  strök.  Vid 
hennes  sida  på  strykbrädet  syntes  en 
tallrik  med  afätna  fiskben.  Och  der- 
inne  i  "parlorn"  satt  Gustafson  sjelf  vid 
sitt  arbetsbord.  Gustafson,  som  led  af 
galopperande  lungsot  sedan  elfva  år  till- 
baka, var  föga  konversabel.  Vid  ena 
sidan  hade  han  en  fiol  och  vid  den  an- 
dra en  guitarr.  På  väggen  hängde  ett 
porträtt  af  general  Booth  och  på  bordet 
låg  en  af  frälsningsarmeens  sångböcker. 
Gustafson  var  nemligen  '"kapten"  i 
Booths  brigad. 

Menniskorna  dernere  sågo  i  allmän- 
het belåtna  ut,  och  barnen  svärmade 
omkring  som  bi  i  en  kupa.  Utan  tvifvel 
är  det  väl  dock  med  dessa  stadsboar 
som  med 

"Komministern  i  Möja, 
Som  får  med  litet  sig  nftja." 

Dock  —  "vara  gudelig  och  låta  sig 
nöja  är  vinning  nog." 

*       •       * 

Några  af  våra  gamla  råmärken  torde 
förtjena  ett  omnämnande.  Vid  sidan  af 
de  stora  palatsen  finna  vi  ännu  gamla 
bebodda  eller  öfvergifna  ruckel  ifrån 
forna  dagar,  hvilka  snart  torde  komma 
att  "rulla  på  trissor,"  ty 

Evigt  kan  ej  bli  det  gamla; 
Hvad  förmultnadt  ftr  skall  ramla. 
Och  det  nya  vftxa  upp 

Oaktadt  Minneapolis  framvisat  stän- 
diga scenförändringar  och  månget  gam- 
malt råmärke  försvunnit,  kunna  likväl 
de  indianer,  som  i  gamla  dagar  gästade 
staden,  ännu  finna  många  välbekanta 
ställen,  om  de  endast  kunde  återvända 
från  de  "sälla  jagtmarkcrna"  och  göra 
en  tur  omkring  staden.  De  skulle  na- 
turligtvis blifva  förvånade  öfver  de  mån- 
ga stora  förändringarne  på  alla  håll  ocli 
kanter,  men  de  skulle  också  blifva  glada 


6o 


att  få  se  ett  och  annat  välbekant  "resi- 
dens." 

Allt  efter  som  åren  rulla  undan,  för- 
svinna nu  dessa  råmärken,  och  det  kom- 
mer icke  att  dröja  länge  förrän  "de  för- 
sta husen  som  bygdes  i  Minneapolis" 
komma  att  räknas  till  de  ting,  som  varit. 

Det  första  "frame"-hus  som  bygdes  i 
St.  Anthony  finnes  ännu  qvar.   Det  upp- 


sprungliga  plats  tills  dess  grundgräfnin- 
gen  för  byggandet  af  Union  Depot  på- 
börjades. Den  gamla  byggnaden  flyt- 
tades då  till  Washington  avenue  north, 
nära  Turner  Hall,  hvarest  den  ännu  bi- 
behåller sin  gamla  yttre  form  med  un- 
dantag af  "piazzan."  som  numera  sak- 
nas. Huset  nyttjas  för  närvarande  till 
sbgtarbutik. 


DET  FÖRSTA  '•i<KAME"-HUSET  I  ST.  ANTHONY. 
Uppbygdt  ar  1848. 


fördes  år  1848  af  R.  P.  Russeli,  hvilken 
följaktligen  hade  all  rätt  till  att  räknas 
för  den  äldste  invånaren.  Huset  är  af 
historiskt  intresse  i  dubbel  mening,  då 
man  betänker  att  det  trävirke,  som  nytt- 
jades för  att  uppföra  detsamma,  var  det 
första  som  sågades  i  St.  Anthony.  Dess 
takspån  importerades  från  Stillwater  och 
fördes  hit  med  båt,  ty  dylika  tillverkades 
ej  härstädcs  på  den  tiden.  Detta  gamla 
hus,  som  i  många  år  trotsat  tidens  verk- 
ningar, står  ännu  qvar  på  sin  ursprung- 
liga plats  vid  öfre  sidan  af  North  Main 
Street,  på  tredje  tomten  norr  om  Grcat 
Northcrn-jernvägens  spår. 

Det  första  föremål,  som  helsade  fot- 
gängaren välkommen  i  tidigare  dagar, 
då  han  passerade  öfver  hängbron  från 
Nicollet  Island  till  vestra  sidan,  var 
Snyder  &  McFarlanes  "Real  Estate"- 
kontor.  Byggnaden  uppfördes  af  P.  S. 
Snyder  år   185.3   och    förblef   på  sin   ur- 


Ett  gammalt  boningshus,  som  håller 
på  att  förblekna  med  åren,  är  det  som 
står  å  University  avenue  nära  Second 
avenue    north.      Det    bygdes    af    John 


Hcaiy  och  cgcs  nu  af  kapten  O.  C. 
Mcrriman.  Byggnaden  uppfördes  på 
den  tid  då  hela  (hvad  man  nu  kallar) 
östra  Minneapolis  var  en  vild  prairie, 
som  endast  beboddes  af  jettestora  klock- 


6i 


grodor.  Det  var  ett  riktigt  palats  på 
sin  tid  och  var  allmänt  kändt  under 
namnet  "The  Castle  of  Frogmore," 
hvilken  benämning  det  erhöll  på  den 
grund  att  huset  stod  vid  kanten  af  ett 
stort  träsk  eller  groddam. 

På  University  avenue  northeast,  helt 
nära  Central  avenue  ,står  en  liten  en- 
vånings  träkåk,  som  om  sommaren  är 
öfvertäckt  med  slingrande  vinrankor  och 


ser  ytterst  hemtreflig  och  inbjudande  ut. 
Detta  hus  är  äfven  ett  af  de  äldsta  i  sta- 
den och  får  troligtvis  stå  der  ännu  i 
många  år  för  att  ge  tak  öfver  hufvudet 
åt  man  och  hustru,  som  nu  bott  der  så 
länge,  att  de  troligtvis  ej  skulle  känna 
sig  lyckliga  på  någon  annan  plats. 

H varje  främling  här  i  staden  betrak- 
tar med  förvåning  det  lilla  hvita  hus, 
som  ligger  till  hälften  undangömdt  af 
träden  å  hörnet  af  Hennepin  avenue  och 
Fourth  Street,  ty  det  är  icke  ofta  man 


får  se  ett  gammalt  "homestead"  beva- 
radt  i  all  sin  enkelhet  på  en  af  de  mest 
centrala  hörntomterna  i  en  stor  affärs- 
stad.  När  Levi  M.  Stewart  bygde  detta 
hus  samt  förvandlade  hörnet  till  en  park, 
kunna  icke  "the  oldest  inhabitants"  nu 
komma  ihåg.  Det  var  så  länge  sedan 
att  999  af  hvarje  tusen  af  våra  gamle 
invånare  här   i    staden    skulle   säga,   att 


det  fans  der,  då  de  kommo  till  Minne- 
apolis. "Mount  Zion"  —  så  kallar  Mr. 
Stewart  sitt  hem  —  är  en  af  sevärdhe- 
terna här  i  staden  och  kommer  troligt- 
vis att  förblifva  så  i  många  år,  ty  "El- 
der"  Stewart  vill  lika  ogerna  upplåta 
sitt  hem  för  något  af¥ärsqvarter  som 
han  vill  försumma  att  gifva  Courthouse- 
flickorna  sin  vanliga  ration  af  karameller 
hvarje  lördag. 

Bakom  Bank  of  Commerce-bygg- 
naden  qvarstår  ännu  Gales  gamla 
"homestead"  å  hörnet  af  First  ave- 
nue south  och  Fourth  street.  Detta 
gamla  stenhus  var  troligen  det  mest  pre- 
tentiösa och  beqvämaste  på  sin  tid  och 
ännu  har  det  icke  öfverlefvat  sin  bruk- 
barhet.  I  forna  tider  var  huset  scenen 
för  många  briljanta  sällskaper  och  soci- 
?la  tillställningar:  men  allt  har  för  länge 


sedan  förändrats  och  byggnadens  värde 
förringats  af  dess  senare  innehafvare. 
Det  måste  likväl  snart  flytta  på  sig,  ty 
tomten  som  det  upptager  är  allt  för  vär- 
derik för  att  icke  nyttjas  för  affärsända- 
mål.  Redan  denna  sommar  har  det  va- 
rit på  tal  att  nedrifva  huset  och  i  dess 
ställe  uppföra  en  större  affärsbyggnad 
för  att  dcri  inrymma  den  svensk-ameri- 
kanska  banken. 

På  hörnet  af  Eighth  avenue  south  och 
Fourth  Street,  midt  emot  det  gamla  råd- 
huset,   är    Arnes'     forna    "homestead," 


62 


hvilket  var  "långt,  långt  ut  på  landet," 
då  domare  E.  B.  Arnes  bygde  detsam- 
ma. Stället  kallades  förr  i  tiden  "The 
Elms,"  emedan  det  var  beväxt  med  al- 
niar,  hvilka  fortfarande  finnas  qvar. 
Allt  sedan  domaren  Arnes  flyttat  in  i  en 
ny  och  mera  elegant  bostad  har  detta 
gamla  "homestead"  bebotts  af  enskilda 


hyresgäster,  tills  det  slutligen  biet  ett 
"boarding"-hus.  För  flera  år  sedan  var 
platsen  befästad  af  den  hjortögde  Evert 
Nymanöver,  som  var  "boardinghusbas" 
derstädes;  men  tvingades  han  snart  på 
grund  af  sig  sammanhopande  omstän- 
digheter att  retirera.  Platsen  har  för 
länge  sedan  erhållit  det  utnötta  och  för- 
fallna utseende,  som  är  så  karakteristiskt 
för  gamla  byggnader,  som  i  längre  tid 
varit  "vårdade"  af  andra  personer  än 
egaren  sjelf. 

I  sammanhang  härmed  vilja  vi  om- 
nämna ett  annat  råmärke,  som  för  län- 
ge sedan  försvunnit,  men  som  på  sin 
tid  utgjorde  stadens  stolthet,  nemligcn 
den  275  fot  höga  elektriska  masten  å 
Bridge  Square.  Denna  "lyktstolpe"  var 
i  sitt  slag  en  af  de  första  samt  den  allra 
högsta,  som  någonsin  blifvit  uppförd. 
Den  tillverkades  här  i  staden  år  1883  af 
den  politiske  kopparslagaren  och  ång- 
pannefabrikören M.  W.  Glenn,  som  då 
var  medlem  af  City  Council.  För  åra- 
tal utgjorde  den  förnämsta  föremålet  för 
Minneapolisboarnes  stolthet  och  var  all- 
tid beskrifven  i  all  den  litcratur  som 
utgafs  för  att  annonsera  staden.  Hela 
sta'n  var  på  fötterna  första  illumina- 
tionsqvällen  och  Col.  W.  S.  King,  Col. 
M.  W.  Glenn  och  Tom  King  —  den 
senare  var  skaparen  af  denna  idee  — 
förklarades  som  offentliga  välgörare. 
Den  elektriska  masten  var  likväl  en  dyr- 
bar lyxartikel  och  efter  att  hafva  trotsat 


väder  och  vind  i  tio  års  tid,  nedtogs  den, 
den  igde   Augusti  1893,  rostig  och  vä- 
derbiten, innan  dess  egna  fall  fick  till- 
fälle att  göra  någon  skada. 
*         •         * 

Närstående  träsnitt  är  en  trogen  af- 
bildning  af  en  liten  flat  grafsten,  om- 
kring tolf  tum  hög  och  sex  tum  bred, 
som  är  inmurad  i  tegelväggen  i  Bank 
of  Commerce-byggnaden,  hörnet  af 
Fourth  Street  och  First  avenue  south. 


Bort.  Mi^o^7ft. 
Requies  — Cnt. 


Många,  många  gånger  har  man  sett 
personer  stå  på  gatan  långa  stunder  för 
att  betrakta  detta  egendomliga  monu- 
ment och  sedan  gått  sina  färde,  okun- 
niga om  de  mysterier,  som  äro  förknip- 
pade dermed.  Historien  härom  är  kort 
och  lyder  sålunda:  Då  Samuel  C.  Gale 
för  långa  tider  tillbaka  bodde  å  sitt 
gamla  "homestead,"  huset  intill  bank- 
byggnaden i  hörnet  af  Fourth  street  och 
First  avenue  south  var  detsamma  om- 
gifvet  af  en  vackert  grönskande  och 
blomsterrikt  besådd  plan,  som  i  sakta 
sluttning  sträckte  sig  ner  till  Fourth 
Street,  hvarest  den  stora  bankbygnaden 
nu  är  belägen. 

På  denna  plan  lekte  fordomdags  Sa- 
muel Gales  fem  barn  och  en  favoritkatt, 
som  kallades  Thomas.  Men  Thomas 
dog  en  vacker  dag  och  biet  af  de  sör- 
jande barnen  under  högtidliga  ceremo- 
nier begrafven  i  ett  skuggrikt  hörn  af 
griisplanen  och  blcf  ofvannämde  sten  då 
placerad  öfver  grafven.  Edward  Gale, 
äldste  sonen,  som  på  den  tiden  var  myc- 
ket fördjupad  i  Caesar  och   Cicero,  lät 


63 


i  stenen  inrista  följande  inskription: 
"Requies-Cat,"  hvilket  skulle  vara  en 
slags  ordlek  på  det  latinska  ordet  "Re- 
quiescat"  (må  han  hvila  i  frid),  som  så 
ofta  förekommer  på  grafstenar.  Allt 
efter  som  tiden  passerade  förbi  blef  grat- 
ven  försummad  och  grafstenen  slutligen 
helt  och  hållet  förlorad  ur  sigte,  tills 
man  år  1887  började  gräfva  grunden  för 
den  nuvarande  Bank  of  Commerce- 
byggnaden,  då  Stephen  Jones,  förman 
för  mureriarbetarne,  händelsevis  fann 
stenen  i  jorden  och,  utan  att  någon  enda 
medlem  af  Galeska  familjen  visste  nå- 
gonting derom,  lät  han  inmura  densam- 
ma på  denna  i  ögonfallande  plats  i  nord- 
vestra  hörnet  af  byggnaden. 

Låtom  oss  hoppas  att  denna  sten 
måtte  länge  "Requiescat"  på  denna 
plats  icke  allenast  till  minne  öfver 
Thomas-cat,  utan  äfven  öfver  de  glada 
stunder,  som  fordomdags  egt  rum  å 
Gales  gamla  "homestead." 
*        *        * 

Många  skyltar  hafva  blifvit  uthängda 
och  "dragna  in"  under  tidernas  lopp; 
men  ingen  har  tilldragit  sig  allmänhe- 
tens uppmärksamhet  så  mycket,  som 
den  skylt,  hvilken  vi  här  nedan  upp- 
visa. När  man  för  många  år  sedan  pas- 
serade Washington  avenue  north,  blef 
man  snart  varse  en  kolossal,  svartmålad 
trästöfvel,  som  gnisslade  på  sina  rostiga 
hakar  i  stormen,  sannskyldigtvis  för 
att  draga  allmänhetens  uppmärksamhet 
på  följande  egendomliga  inskription, 
som  i  hvit  färg  afstack  mot  den  svarta 
bottnen:  "In  God  We  Trust"  samt 
"Shoemaker  Joe.  A.  G.  and  ?"  För  att 
bättre  tydliggöra  skyltens  utseende  haf- 
va vi  låtit  vår  speciele  artist  troget  af- 
teckna  densamma.  Att  döma  af  den 
förstnämda  inskriptionen,  skulle  man 
frestas  tro,  att  vår  hedervärde  skoma- 
kare med  den  stora  stöfveln  vore  af  ett 
ytterst  religiöst  sinnelag.  Huru  dermed 
förhöll  sig,  har  varit  svårt  alt  finna  reda 
på,  ty  mannen  i  fråga,  som  bär  namnet 
Joseph  A.  Gluba,  sig  till  heder  och  in- 
gen skam,  har  alltid  varit  ytterst  sluten 
och  lemnade  ej,  trots  alla  möjliga  och 

5— 


omöjliga  försök,  några  upplysningar, 
som  vidrörde  hans  egen  personlighet. 
Att  några  roliga  sällar  förr  i  tiden  bru- 
kade drifva  sitt  ofog  med  gubben  Gluba, 
kunde  man  lätt  sluta  deraf,  att  på  för- 
frågan, om  han  hade  någon  kompan- 
jon, eftersom  det  stod  "Joe  A.  G.  and 
?"  på  skylten,  han  svarade:  "Nej,  det 
satte  jag  dit  för  att  jag  ej  skulle  bli 
oroad  af  banditer.  Om  de  tro,  att  det 
fins  två  härinne,  ha  de  litet  mera  re- 
spekt." 


En  vacker  dag  försvann  likväl  skylten, 
och  man  såg  den  ej  på  flera  år.  Troligt- 
vis hade  den  ej  den  af  Gluba  åsyftade 
verkan.  Nej,  nej!  den  kanhända  snarare 
hade  samma  verkan  som  en  annan  sko- 
makareskylt, förr  i  tiden,  hvilken  lydde: 
"Gå  inte  till  någon  annan  plats  för  att 
bli  lurad.  Gå  då  lika  gerna  in  här  med 
detsamma." 

Den  företagsamme  affärsmannen  lät 
likväl  icke  sin  skylt  stå  länge  och  skräpa 
på  bakgården.  Den  stora  stöfveln  dök 
åter  upp  i  dagen,  ommålad  och  med 
helt  och  hållet  nya  inskriptioner.  Hvar 
och  en,  som  gjorde  sig  besvär  att  van- 
dra åt  norr  öfver  Washington  avenue- 
viadukten,   kunde  finna  den  strax  intill 


64 


ett  litet  envånings  träruckel  (No.  414 
Washington  avenue  north)  på  hvars 
tak-kant  den  stora  stöfveln  intill  helt 
nyligen  tronade  och  "stumt  tilltalade" 
den  förbivandrande  på  latin.  Man  skulle 
vara  frestad  tro,  att  den  lämpligaste  in- 
skription å  en  skomakareskylt  vore: 
"Ne  sutor  ultra  crepidam"  ("Skoma- 
kare, blif  vid  din  iäst!").  Men  denna 
inskription  finnes  ej  å  den  åsyftade  stöf- 
veln. Det  står  i  stället:  "Salus  populi 
suprema  lex  esto"  ("Folkets  välfärd 
skall  vara  den  högsta  lagen").  Derun- 
der  läses:  "Shoe  shop  by  Joe!"  och  å 
andra  sidan:  "The  World  has  made 
Itself.     Shoemaker  Joe  A.  G — ." 

Låtom  oss  begifva  oss  in  för  att  få 
återupplifva  gamla  minnen  och  samtala 
på  de  gamle  romarnes  språk  med  den 
store  latinaren  och  skomakaren.  Den 
yttre  skrubben  —  det  står  också  på 
markisen  utanför:  "Shoemaker,  Barber 
&  Co."  —  är  en  rakstuga;  skrubben  No. 
2  är  skomakareverkstaden  och  skrubben 
No.  3  är  köket.  Med  spannremmen 
kring  knäet  och  blötbaljan  bredvid  sig 
tronar  der  bland  beck  och  lastar  den 
märklige  mannen,  hvilken  i  likhet  med 
den  verldsberyktade  filosofen  Böhme, 
som  också  var  skomakare,  utan  tvifvel 
är  en  ovanligt  intelligent  person. 

Mycket  artigt  mottager  han  de  besö- 
kande. Hans  stora,  klara  ögon  skåda 
undrande  och  spörjande  hvad  man  möj- 
ligtvis kan  hafva  för  ärende. 

"Talar  ni  tyska?" 

"Ja  vvohl!"  Den  lille  skomakaren  ta- 
lade nog  tyska.  Men  den  var  betydligt 
bruten,  så  att  man  väl  märkte  hans  pol- 
ska härkomst. 

"Talar  ni  latin  också?" 

"Nein,  meine  Herren!  Största  delen 
af  det  latin,  jag  kunnat,  har  nu  fallit  mig 
ur  minnet." 

Joscpli  A.  Gluba  (det  lär  ha  funnits 
ett  "von"  framför  namnet  fast  adels- 
märket bortkastats  i  detta  jemlikhetens 
land)  är  född  i  Sarbinowa  vid  Znin  nära 
Bromberg  i  Polen.  Han  har  varit  här  i 
tjugo  års  tid,  och  hans  lilla  affär  föder 
godt  sin  man. 


"Vet  ni  om  att  Polen  och  Sverige  en 
gång  voro  förenade?" 

"Ja,  under  Sigismund,  Johan  ni:s 
son,  ja;  det  vet  jag  nog." 

Ja,  allting  tyckes  den  lille  skomaka- 
ren med  det  intelligenta  ansigtet  ha 
reda  på. 

•  När  vi  aflägsna  oss  och  trycka  hans 
hand,  tackande  för  godt  sällskap,  säger 
han  alltid  på  god  svenska: 

"Adjö,  adjö,  mina  herrar!  Titta  in 
när  ni  tittar  ut!" 

"Hvad  för  slag?  Kan  ni  svenska 
också?" 

"Ja,  ser  ni,  jag  har  mycket  umgåtts 

med  svenskar,  och  polacker  ha,  såsom 

ni    vet,    mycket    lätt    för    att    lära    sig 

språk." 

*       •       * 

Det  gamla  ordspråket  säger:  "San- 
ning är  underbarare  än  dikt,"  hvilket 
tydligen  bekräftades  i  November  1880, 
då  en  sensation  af  mindre  vanlig  natur 
inträffade.  I  sex  månaders  tid  vistades 
här  i  staden  en  yngling,  som  uppgaf  sitt 
namn  vara  Leon  A.  Belmont  och  som 
påstod  sig  vara  en  nära  slägting  till 
bankiren  Aug.  Belmont  i  New  York. 
Han  bodde  hos  en  familj  Watts,  hvars 
dotter  snart  förälskade  sig  i  den  vackre 
ynglingen,  som  äfven  besvarade  hennes 
ömma  låga  och  talte  med  längtan  om 
den  dag,  då  kyrkans  heliga  band  skulle 
göra  dem  till  ett.  Vår  yngling  hade 
under  samma  tid  vunnit  bekantskap  med 
en  Miss  Brackett,  som  äfven  råkade  att 
bli  kär  i  honom.  Att  på  samma  gång 
ega,  besitta  och  på  ett  tillfredsställande 
sätt  sköta  tvcnne  älskarinnor  står  ej  i 
mensklig  magt  och  detta  fann  vår  hjelte 
snart  till  sin  stora  ledsnad  vara  rena 
sanningen.  Svartsjukans  mörka  demon 
bcmägtigade  sig  snart  hans  älskarin- 
nors hjcrtan  och  de  började  att  lägga 
])laner  för  hans  fördcrf.  Hotande  moln 
samlade  sig  öfver  den  stackars  lättsin- 
nige ynglingens  hufvud.  Dessa  moln 
urladdade  sig  on  vacker  dag  i  form  af 
en  arresteringsorder,  kallande  ynglin- 
gen att  stånda  till  svars  för  —  löftesbrott 
eller  försök  till  månggifte?  —  Nej,  men 


65 


för  att  vara  ett  fruntimmer  i  "onämn- 
bara," eller  med  andra  ord,  för  att  upp- 
träda på  allmänna  platser  i  en  drägt  ej 
passande  för  den  anklagades  kön.  Vid 
den  undersökning  som  egde  rum  befans 
den  anklagade  ej  vara  efter  vårt  lands 
lagar  berättigad  att  rösta  vid  andra  mö- 


LEON    A.    BELMONT. 

ten  än  skolmöten,  ej  kunna  prestera 
några  gällande  anspråk  på  att  tillhöra 
skapelsens  herrar  och  följaktligen  ej 
berättigad  att  bära  de  plagg,  hvilka 
dessa  i  trots  af  WoodhuU,  ChafBin  & 
Companys  bemödanden  äro  uteslutande 
berättigade  att  uppträda  uti. 

Stadslagen  säger,  att  "person  som 
uppträder  på  publika  platser  i  en  drägt 
ej  motsvarande  dess  kön,  skall  åläggas 
en  plikt  ej  öfverstigande  $ioo,  eller  90 
dagars  fängelse."  Den  godhjertade  do- 
maren, Mr.  Cooley,  som  troligen  såg 
saken  från  dess  komiska  sida,  dömde 
Mary  Belmont  —  icke  Leon  A.  Bel- 
mont,  den  fryntlige  älskaren  —  att  bota 
$50  eller  undergå  60  dagars  fängelse.. 

Af  orsaker,  bäst  kända  af  henne  sjelf, 
nekade  flickan  att  betala  böterna  och 
sändes  derför  till  fängelset,  der  hon 
vistades,  alltjemt  iklädd  sin  mansdrägt. 
Att  denna  sak  skulle  väcka  ett  ofantligt 
uppseende  faller  af  sig  sjelf  och  den 
diskuterades  med  ett  spännande  intresse 
vid  alla  kafferep  i  staden.  Som  ett  re- 
sultat   af    dessa    öfverläggningar    fram- 


gick, att  alla  mödrar  med  giftasvuxna 
döttrar  ingått  ett  heligt  förbund  att  ej 
i  sina  familjer  intaga  någon  yngling, 
som  ej  kunde  prestera  läkareattest  på, 
att  han  tillhörde  slägtet  "homo,  genus 
masculinum." 

Den  anklagades  lefnadshistoria,  sådan 
som  den  skildrades  af  henne  sjelf,  torde 
vara  intressant  nog  att  få  följa  efter  be- 
skrifningen  af  denna  episod:  Hon  sade 
sig  vara  född  i  Sydstaterna  och  att  hen- 
nes fader  bodde  här  i  landet.  I  sina  tidi- 
gare år  fördes  hon  af  sin  moder,  en 
färgad  amma  och  en  betjent  öfver  till 
det  inre  af  England,  der  de  under  flera 
år  vistades  och  förde  ett  afskildt  och 
ensligt  lif.  År  1874  sjuknade  hennes 
moder  och  för  att  återvinna  helsan  reste 
de  öfver  till  södra  Frankrike  och  senare 
till  Florens  i  Italien,  der  hon  dog.  Hon 
hade  före  sin  död  strängt  ålagt  amman 
och  betjenten  att  föra  barnet  öfver  till 
New  York  och  der  uppsöka  vissa  per- 
soner, som  skulle  lemna  det  skydd  och 
hjelp.  Barnet  skulle  enligt  moderns  ön- 
skan alltid  vara  klädt  i  gosskläder.  De 
anlände  till  New  York  på  våren  1876, 
der  flickan  låg  sjuk  en  längre  tid  i  följd 
af  sjösjuka.  Efter  många  fruktlösa  för- 
sök lyckades  det  slutligen  amman  att 
finna  reda  på  de  af  modern  anvista  per- 
sonerna,'dock  utan  att  från  dem  erhålla 
något  understöd.  För  att  undgå  att  lida 
nöd,  reste  de  till  ammans  son,  som 
bodde  i  Kansas  och  der  egde  en  stor 
landtegendom.  Här  tillbragte  flickan, 
iklädd  en  nybyggares  bockskinnsdrägt, 
de  lyckligaste  dagarne  af  sitt  lif  och 
hon  sade  sig  bittert  ångra  den  dag,  då 
hon  lemnade  denna  plats.  Kringströf-, 
vandet  på  den  ändlösa  prairien  styrkte 
hennes  helsa  och  hon  blef  snart  full- 
komligt återstäld  från  sin  sjukdom. 

En  dag  under  ett  af  sina  ströftåg  ka- 
stades hon  af  hästen  och  skadade  sig  så 
illa  att  hon  låg  sanslös  i  tjugofyra  tim- 
mar. Några  herdar,  som  påträffade 
henne,  förde  henne  till  närmaste  farm- 
hus, der  hon  med  mycken  ömhet  vårda- 
des af  en  Mrs.  Wolcott.  Under  sjuk- 
domen upptäcktes  hennes  kön  och  Mrs. 


66 


Wolcott  tillrådde  henne  att  anlägga 
fruntimmerskläder,  hvilket  hon  också 
gjorde  för  första  gången  i  sitt  lif,  men 
det  lyckades  ej  bättre  än  att  då  hon  en 
dag  kom  ridande  som  fruntimmer  blef 
hon  arresterad  för  förklädnad.  Sherif- 
fens hustru  öfvertygade  sig  om  hennes 
kön  och  hon  blef  frigifven.  Hon  skyn- 
dade då  hem  och  a-nlade  sina  karlkläder, 
hvilka  hon  sedan  ej  lemnat.  Hon  trött- 
nade slutligen  vid  farmen  och  öfverta- 
lade  amman  att  låta  henne  resa  till 
Östern.  Hon  gjorde  resan  i  sällskap 
med  en  man,  hvars  namn  hon  ej  ville 
uppge,  till  Leavenworth.  Komna  till 
denna  plats  öfvertalade  mannen  henne 
■  att  göra  hf)nom  sällskap  till  Leadville, 
der  han  hade  en  broder,  som  han  ville 
helsa  på.  Mannen  erhöll  af  amman 
$1,500  af  de  penningar,  som  modern 
hade  efterlemnat.  Dessa  penningar  be- 
höll mannen  jemte  $100,  som  han  erhöll 
för  en  häst,  som  tillhörde  flickan.  Han 
misshandlade  henne  äfven  och  hon  för- 
sökte att  rymma,  men  ertappades  och 
tvingades  att  göra  honom  sällskap.  De 
anlände  slutligen  till  Leadville.  Här 
gjorde  hon  bekantskap  med  en  familj 
vid  namn  Watts,  hos  hvilken  hon  um- 
gicks mycket,  och  med  hvilken  hon  flyt- 
tade till  Minneapolis.  Allting  gick  väl 
och  hon  gälde  för  en  städad  och  exem- 
plarisk  yngling.  Grace  M.  Watts  fat- 
tade tycke  för  den  vackre  ynglingen  och 
detta  tycke  mognade  snart  till  kärlek. 
Sådan  var  i  korthet  den  lefnadsteckning, 
som  hon  sjelf  lemnade. 

Det  synes  otroligt  att  hon  skulle  kun- 
nat vistats  i  Minneapolis  i  hela  sex  må- 
nader utan  alt  blifva  upptäckt.  Att  hon 
på  samma  gång  hade  tvenne  älskarin- 
nor, hvilka  båda  voro  verkligt  föräl- 
skade i  henne,  är  fullkomligt  sant,  ehuru 
det  låter  sagolikt. 


Morske  miin  finnes  det  godt  om  i 
Minneapolis,  men  det  finnes  också  en 
och  annan  qvinna,  som  vet  att  morska 
sig  ibland.  Bland  dessa  står  en  viss 
landsmaninna   i    främsta    rummet.      För 


allmänheten  är  hon  föga  bekant,  men  så 
mycket  mer  för  polisen,  der  hon  är  känd 
under  namnet  "Swede  Pete."  Under 
de  senare  åren  har  hon  oupphörligt 
anammats  af  konstapel  Battong  och 
fått  plikta  derför  att  hon  gått  klädd  i 
karlkläder.  Hennes  hela  lefnad  om- 
gifves  af  en  mystisk  slöja,  som  få  torde 
haft  tillfälle  att  genomskåda.  Förutom 
det  att  hon  så  ofta  paraderat  i  karlklä- 
der och  derför  blifvit  sänd  till  arbets- 
huset, vet  man  ej  att  något  brott  eller 
vidare  ondt  varit  förknippadt  dermed. 
En  gång  arbetade  hon  som  en  hel  karl 
i  skogarne  i  Wisconsin  och  sof  i  ba- 
racken ibland  de  andra  arbetarne,  utan 
att  hennes  kön  upptäcktes.  Hon  kän- 
ner sig  aldrig  riktigt  kurant,  då  hon  ej 
har  byxor  på  sig,  och  i  karldrägten  lik- 
nar hon  på  ett  hår  en  vanlig  arbets- 
karl. För  att  kunna  lemna  en  utförlig 
beskrifning  öfver  hennes  äfventyrliga 
lif,  försökte  vi  för  några  år  sedan  att  få 
ett  personligt  sammanträffande  med 
henne,  men  detta  var  ingen  lätt  sak;  ty, 
livar  hade  hon  sitt  hem?  Adressen  er- 
h.ölls  slutligen  af  polisen.  Vi  styrde 
kosan  till  den  uppgifna  platsen,  men 
träffade  ingen  Mrs.  der.  (Poli- 
sen underrättade  oss  om,  att  detta  var 
hennes  dåvarande  namn,  ty  hon  hade 
gift  sig  för  en  kort  tid  sedan.)  En  till 
utseendet  mycket  städad  grannqvinna  i 
samma    hus    underrättade    oss    om.    att 

Mrs.    bodde    "up    stairs,"    men 

var  mycket  sällan  hemma.  Då  jag  först 
frågade  efter  personen  i  fråga,  visste 
hon  ej  hvem  det  var,  men  då  jag  nämde 
"Swcde  Pete,"  så  gick  ett  ljus  upp  för 
henne.  Hon  underrättade  mig  då,  att 
jag  troligtvis  kunde  träffa  henne  hos 
ett    grannfolk    några    qvarter    derifrån, 

om  jag  frågade  efter  Mrs.  L ,  ty  det 

var  det  namn  under  hvilket  grannqvin- 
nan  egentligen  kände  henne.  Aha! 
tiinkte  jag,  här  kommer  att  blifva  ett 
tillfiillc  att  få  förena  många  mystiska 
liiiikar  nch  vinna  intressanta  ämnen  för 
en  liten  roman,  och  jag  gnodde  genast 
i  väg,  som  en  riktig  detektiv.  Men  för- 
gäfves,   hon    fans   ej    der   heller.      Efter 


67 


några  dagar  försökte  jag  på  nytt  å  den 
gamla  platsen,  och  blef  då  af  den  hygg- 
liga grannqvinnan  underrättad  om,  att 
hon  just  var  hemkommen.  Jag  gick 
genast  en  trappa  upp.  Dörren  till  ett 
stort,  elegant  rum  stod  öppen  på  vid 
gafvel.  Jag  steg  in  och  frågade  den 
unga   damen   som    satt   och   sydde,    om 

det   var   Mrs.   ,    men    hon   kände 

inga  grannar  med  ett  sådant  namn.  Jag 
nämnde  då  "Swede  Pete"  och  den  unga 
damen  pekade  genast  på  dörren  å  andra 
sidan  farstun.  Jag  måste  följaktligen 
göra  en  ny  frontändring.  Jag  knac- 
kade på,  steg  in  och  fann  att  jag  ej 
längre  var  på  villospår.  Derinne  var 
"Swede  Pete,"  som  vid  detta  tillfälle 
ovanligt  nog  ej  bar  några  byxor.  Jag 
uträttade  mitt  ärende,  omtalade  att  jag 
var  tidningsman  och  önskade  att  få  "in- 
terviewa"  henne.  Ett  dystert  moln 
spred  sig  genast  öfver  hennes  panna 
och  jag  märkte  tydligt  att  sådana  herrar 
hos  henne  ej  rönte  något  särdeles  godt 
mottagande.  Bäst  är  nu  att  ta'  saken 
lugnt,  tänkte  jag,  och  på  så  sätt  fick 
jag  till  att  börja  med  reda  på,  att  hon 
var  född  i  Helsingland  år  1862  (således 
34  år  gammal)  samt  att  hon  anlände  till 
Amerika  1882.  Då  jag  sedermera  spor- 
de henne,  om  de  romantiska  händelser, 
som  hon  genomgått  i  sitt  lif,  började 
hon  brumma  på  ett  högst  karlavulet  sätt 
samt  gick  in  i  nästa  rum  efter  sin  hatt 
och  kappa.  Under  denna  korta  paus 
fick  jag  tillfälle  att  titta  mig  omkring  i 
rummet.  Der  fans  endast  ett  tomt  bord, 
en  stol  på  fyra  ben  utan  ryggstöd  samt 
en  rostig  och  kall  jernspis  utan  några 
kokkärl.  Då  hon  åter  inträdde,  upp- 
tog jag  ämnet  på  nytt,  men  hon  svarade 
endast:  "Det  skall  katten  berätta  sina 
lefnadsöden  iör  att  sedan  blifva  utskri- 
ken öfver  hela  Sverige,  Norge,  Dan- 
mark och  Amerika.  Jag  har  blifvit  be- 
skrifven  i  tidningarne  nog  förut  och 
■dessutom  är  min  lefnadshistoria  så  lång, 
att  den  räcker  ända  från  Minneapolis 
till  New  York."  Det  var  således  ingen- 
ting annat  att  göra  än  att  ombyta  sam- 
talsämne och  låta  läsaren  gå  miste  om 


den  intressanta  roman,  som  kunnat  fylla 
flera  sidor  af  denna  bok.  På  tal  om  de 
hårda  tiderna  var  hon  särdeles  bitter  i 
sitt  omdöme.  "Nu  återstår  snart  intet 
annat  än  att  svälta  ihjel,"  sade  hon,  "ty 
en  'lassare'  i  skogarne  får  nu  arbeta  för 
$10  mindre  per  månad,  än  de  förut  varit 
vana  att  erhålla."  På  allt  hennes  reson- 
nemang  märktes  det  tydligt,  att  hon  var 
mera  hemmastadd  med  de  manliga  gö- 
romålen  än  med  de  qvinliga.  Hon  är 
kort  till  växten,  groft  bygd,  har  kort, 
ljust,  stripigt  hår  och  med  den  "Chewing 
Gum"  eller  tobaksbuss,  som  vältrades  i 
hennes  venstra  kind  liknade  hon  full- 
komligt en  äkta  Helsinglandspojke. 
Hon  lär  vara  lika  stark  som  två  vanliga 
karlslokar  och  är  väl  bevandrad  i  pugi- 
lismens  knep.  Efter  ett  kort  och  otill- 
fredsställande besök  aflägsnade  jag  mig, 
medveten  om,  att  jag  träffat  en  qvinna, 
som  ej  var  vid  särdeles  godt  humör. 
Att  jag  ej  tog  fel  häri,  fick  jag  strax 
bekräftelse  på  från  ett  annat  håll,  då  det 
berättades  mig,  att  flickan  nyligen   gift 

sig  med  en  man  vid  namn  John  . 

En  eftermiddag  hade  John  stuckit  näsan 
för  djupt  i  glaset,  och  när  han  kom  hem. 
började  han  träta  på  sin  manhaftiga  hu- 
stru, som  dervid  på  det  kraftigaste  op- 
ponerade sig.  Ett  slagsmål  följde 
och  Petes  ögon  voro  snart  lika  blå 
som  himmelens  fäste;  men  då  gjorde 
hon  plötsligen  en  "schock"  och  lycka- 
des kasta  ut  mannen  på  köksgolfvet. 
Så  snart  hon  hunnit  draga  andan  till  sig 
efter  kalabalikcn,  lyfte  hon  dock  upp 
sin  John,  grep  honom  vid  örat,  ledde 
ut  honom  på  gatan  och  förde  honom 
fram  till  patrullskåpct,  der  poliskonsta- 
peln John  Olson  stod. 

"Polisman,"  sade  hon,  "tag  den  här 
göken,  kalla  hit  patrullvagnen  och  låt'en 
få  en  körtur  i  den  vagn,  som  jag  sjelf 
så  ofta  åkt  i!" 

Sedan  polismannen  fått  sakens  sam- 
manhang klart  för  sig,  tillkallades  också 
patrullvagnen,  hvari  mannen  fick  åka. 

Dagen  efteråt  uppenbarade  hon  sig  i 
polisrätten,  tog  plats  i  vittnesstolen  och 
lagade    så,    att    hennes    herre   och    man 


68 


fick  åka  i  "Black  Maria"  till  arbetshu- 
set, der  han  skulle  vistas  tio  dagar,  så 
att  hon  åtminstone  så  länge  fick  njuta 
sitt  sorgfria  väsen  i  hemmet.  Detta  är 
hela  skildringen  om  besöket  hos  "Swede 
Pete,"  hvilken  under  gynsammare  för- 
hållanden skulle  varit  lång  och  ytterst 

intressant. 

*        *        * 

Nason  Carmen  är  namnet  på  den  mest 
brokige  eller  mångfärgade  tramp,  som 
af  poliskammaren  i  Minneapolis  någon- 
sin erhållit  sin  dom. 

Polismannen  Czaias  skarpa  blick  ob- 
serverade denna  sällsamma  varelse  i 
Juni  1893  patrullera  på  gatorna  här  i 
staden  och  med  beundransvärd!  kurage 


grep  han  detta  under  och  förde  det  till 
finkan.  Han  trodde  att  han  hade  funnit 
"den  felande  länken."  Då  denna  uppen- 
barelse visade  sig  för  fångvaktaren 
Bradley,   blef   hans   högvördiga  person 


helt  och  hållet  stum  af  förvåning,  hvil- 
ket  vill  säga  ganska  mycket. 

Carmen  var  klädd  i  en  kostym  lik- 
nande Rip  Van  Winkles  ehuru  att  döma 
af  utseende  och  lukt  den  måste  varit 
mycket  äldre.  Hvad  man  för  artig- 
hets skull  skulle  kunna  kalla  för  hans 
rock,  en  kombination  af  alla  möjliga 
fabrikater,  hade  alla  tänkbara  kulörer, 
och  hans  halsbeklädnad  var  en  gammal 
vinterhalsduk,  slagen  i  en  stor  knut. 
Det  öfriga  af  hans  beklädnad  var  arti- 
stiskt så  till  vida,  att  det  passade  till- 
sammans med  rocken.  Med  ett  ord 
sagdt,  han  såg  ut  som  en  personifiering 
af  dåliga  tider. 

Inför  rätten  förklarade  denne  kung  af 
lump  och  trasor,  hvars  ansigte  öfver- 
träffade  till  utseende  vida  den  kropps- 
liga hyddans  lumpna  beklädnad,  att  han 
var  en  farmare  från  Nebraska.  Han 
hade  populistiska  åsigter  angående  pen- 
ningefrågan, men  detta  räddade  honom 
icke  från  arbetshuset.  Hans  dom  blef 
60  dagar.  Han  var  omkring  55  år  gam- 
mal och  syntes  vara  alldeles  oskadlig. 
Polisen  ansåg  honom  likväl  säkrast  i 
arbetshuset,  ty  i  det  fria  kunde  han 
lätt  skrämma  ihjäl  både  qvinnor  och 
barn  samt  "turn  milk  sour,"  som  ameri- 
kanaren säger. 

*        *        * 

Ämnet  för  denna  skizz  och  originalet 
till  bifogade  fotografiporträtt,  har  gjort 
sig  bemärkt  på  ett  särdeles  karakteri- 
stiskt sätt.  Endast  under  de  sista  tre 
eller  fyra  åren  har  han  varit  känd  så- 
som "Senator  Swanson,"  och  är  det  på 
dessa  år  som  han  vunnit  den  ryktbarhet, 
hvilken  lofvar  att  vidhänga  honom  tills 
hans  hår  blifvit  hvitt  och  ålderdomen 
tryckt  sin  pregel  på  hans  anlete. 

Ar  1894,  under  det  striden  om  valet 
af  Nelson  eller  Washburn  till  senator 
pågick  i  St.  Paul,  visade  sig  ständigt 
i  hotel-korridorerna  och  i  kapitolie- 
byggnaden  en  som  man  antog  oför- 
falskad svensk.  Han  sade  sig  komma 
från  landet  och  vara  en  passionerad  be- 
undrare af  Knute  Nelson.  Han  förlo- 
rade aldrig  något  tillfälle   att   möta   en 


6» 


legislatunnedlem  för  att  underrätta  ho- 
nom om,  att  folket  öfver  hela  staten 
önskade  att  se  Nelson  sänd  till  senaten. 
Ingen  kunde  ana  att  han  var  D.  L. 
Smith,     en     infödd     amerikanare     och 


"SENATOR  SWANSON." 

Minneapolis-bo.  Hans  svenska  bryt- 
ning var  fullkomlig  och  de  som  hade 
reda  på  rätta  förhållandet  hade,  liksom 
Smith  sjelf,  rolighet  i  långa  banor.  Det 
var  under  denna  senatorsstrid  som 
Smith  utförde  sitt  första  och  mest  om- 
fattande dialektarbete,  hvilket  gaf  ho- 
nom ofvannämda  titel.  Han  har  sedan 
dess  nyttjat  sin  dialektoriska  qvalifika- 
tion  till  sin  egen  fördel  samt  för  att 
roa  sig  sjelf  och  många  andra. 

Han  besökte  St.  Louis  under  repub- 
likanska konventionen  i  1896  i  sällskap 
med  Minnesota-delegationen  och  blef 
der  presenterad  som  senator  Swanson 
till  Mark  Hanna,  Platt,  Depew  och 
flera  personer  af  nationel  ryktbarhet. 
Presenteringen  åtföljdes  naturligtvis  af 
åtskilliga  kommentarier.  Smith  är  fort- 
farande Minneapolis-bo.  Han  är  till 
yrket  byggmästare,  har  till  specialitet 
att  uppföra  "elevators"  och  har  kontor 
å  Third  street  south.     Han  var  född  i 


Rome,  Wisconsin,  1861.  År  1886  flyt- 
tade han  till  Redfield,  South  Dakota, 
och  i  Oktober  1893  till  MinneapoHs. 
Smith  är  af  tysk  härkomst,  hans  farfar, 
John  Smith,  och  hans  moders  föräldrar 
kommo  till  Amerika  från  Tyskland. 


Redan  i  äldre  tider  gjordes  åtskilliga 
försök  att  förena  de  båda  tvillingstä- 
derna till  en  enda  stor  stad,  under  en 
gemensam  stadsstyrelse,  men  alla  för- 
sök att  uppnå  detta  mål  strandade  på 
omöjlighetens  blindskär,  der  Minneapo- 
lis-patrioters motvilja  utgjort  de  farli- 
gaste bränningarne.  Den  i  alla  fall  su- 
blima tanken  att  förena  Minneapolis  och 
St.  Paul  till  en  stor  stad  under  namnet 
"Paulipopolis"  (?)  eller  "Minneapaulis" 
(?)  framträdde  likväl  som  starkast  i 
början  af  år  1879,  då  tidningen  "Pio- 
neer Press"  erhöll  en  massa  "bref"  och 
"uppsatser"  rörande  denna  fråga.  Bill 
King,  som  alltid  förfäktade  Minneapo- 
lis' enskilda  intressen,  tyckte  då  att 
bästa  sättet  att  lösa  problemet  vore  att 
flytta  kapitolium  i  St.  Paul  och  univer- 
sitetet i  Minneapolis  till  en  punkt  midt 
emellan  de  båda  städerna  och  sedan 
skulle  resten  nog  gå  af  sig  sjelft. 

Senaste  försöket  att  förena  de  tu  till 
en  stad  under  namnet  "Minnepaul"  (?) 
egde  rum  i  Januari  1898,  då  handels- 
kammaren i  St.  Paul  författade  resolu- 
tioner, som  förklarade  att  tiden  nu  var 
inne  för  att  åstadkomma  en  samman- 
slutning och  komiteer  tillsattes  å  hvar- 
dera  platsen  för  att  dryfta  frågan  i  ge- 
mensam konferens.  Resultatet  blef  lik- 
väl det  gamla. 

På  samma  gång  som  denna  sak  gif- 
vit  anledning  till  mången  allvarlig  be- 
traktelse, så  har  den  äfvenledes  varit 
upphofvet  till  skämtsamma  reflexioner, 
synnerligast  från  våra  mest  egenkära 
Minneapolisbor.  Till  och  med  vår  lille 
poetiska  "Otto"  (Otto  Anderson)  har 
ej  kunnat  låta  bli  att  drifva  lite  smått, 
ty  i  sin  visa  om  "Minnie  och  Paul" 
sjunger  han  till  sist: 


70 


"Ja,  gamla  gubbar  kan  niftngen  g&ng  kallas  tokar 
för  unga  flickor  de  lägga  ut  sina  krokar, 
och  mr.  Paul  har  också  vägat  mång'  brottning 
att  fånga  få  Minnesotas  skönaste  drottning. 

Ja,  6n  i  dag  lår  den  gamle  på  henne  tänka; 
ty  när  som  solen  sig  bort  i  vester  ses  sänka, 
på  knä  han  faller  och  se'n  han  blottat  sin  hjessa 
för  sköna  Minnie  han  högt  och  tydligt  hörs  niessa. 

På  telefon  de  med  hvarandra  nu  spraka, 
och  uppå  spårvagnar  till  hvarandra  de  åka. 
Det  synes  tydligt,  att  båda  tvä  äro  tära 
samt  att  de  båda  nu  stå  hvarandra  helt  nära. 

Vid  Mississippi,  i  skogens  lummiga  sköte, 
St.  Paul  och  Minnie  nu  mänga  år  ha  stämt  möte, 
och  när  från  floden  det  blåser  vindar  så  friska, 
om  evig  kärlek  de  båda  två  höras  hviska. 

Och  månget  ryckte  det  uti  staten  hörts  drifta, 
att  herr  St.  Paul  skall  med  skön  Minnie  sig  gifta. 
Ja,  hvarför  icke?  han  kan  ej  henne  förderfva, 
snart  gubben  dör  och  dä  får  ju  flickungen  ärfva!" 

Att  en  förening  med  tiden  kommer 
till  stånd,  trots  allt  slit  och  split,  torde 
någon  af  oss  törhända  blifva  gammal 
nog  att  få  upplefva. 


Alla  forna  profetior  om  Minneapo- 
lis' storartade  framåtskridande  hafva 
från  tid  till  annan  gått  i  fullbordan. 
Redan  då  systerstaden  St.  Paul  var  i 
sin  spädaste  ungdom,  förutspådde  den 
Mirinies  framtida  storhet.  På  nyårsda- 
gen 1850  profeterade  "Pioneer"  i  St. 
Paul,  då  endast  en  ett  års  gammal  tid- 
ning, redigerad  af  Mr.  Goodhue,  livil- 
ken  krystade  ur  sin  hjerna  en  poetisk 
utgjutelse,  beskrifvande  de  städer  som 
voro  och  de  städer  som  skulle  komma 
alt  anläggas  vid  Mississippis  stränder. 
I  denna  utgjutelse  förekommer  följande 
profetia  angående  Minneapolis,  som  då 
icke  fans  till  på  kartan  ens: 

The    thlrd    will    be    where    rivers    conflMcnt 

flow. 
From    the    wido-spreading    North    tlirough 
plains  of  BDow; 
The    mart    of   all    that    boundiess    forests 

glvo. 
To  make  mankind  nioro  roniforlably  llve. 
The   land    of   niannfiifturing    indiistry, 
The  workshop  of  Iho  nation  It  sliall  be; 
Propelled  by  this  wide  stroani  yon'll   see 
A  thousand  factorles  In  St.   Anthony." 

Det  måste  erkännas  alt  de  St.  Paul- 
boar,  som  kunde  se  in  i  framtiden,  re- 


dan då  i  dessa  tidiga  år  skådade  med 
förståndets  öga  Nordvesterns  framtida 
stora  metropol.  Det  St.  Anthony  som 
förekom  i  Goodhues  fantasi  blef  inför- 
lifvadt  med  vår  tids  Minneapolis,  med 
dess  bullrande  maskinerier,  dess  nät- 
verk af  jcrnvägar  och  den  dagliga  han- 
delsrörelsens id.  De  "thousand  fac- 
tories  at  St.  Anthony"  var  helt  enkelt 
en  profetia,  och  att  våra  hedersvärda 
St.  Paul-boar  lefde  i  en  stark  öfverty- 
gelse  om  den  kommande  stadens  för- 
dunklande storhet  visar  sig  tydligt  af 
en  annan  händelse. 

En  vacker  morgon  i  April  1850  steg 
guvernör  Ramsey,  med  en  hel  mängd 
St.  Pauliter,  åtföljd  af  officerarne  vid 
Fort  Snclling  och  Sjette  regementets 
musikkår,  ombord  på  den  gamle  ånga- 
ren "Anthony  Wayne"  i  St.  Paul  och 
passerade  under  sång  och  jubelrop, 
trumpetstötar  och  trumhvirflar,  uppför 
floden  förbi  Fort  Snelling,  till  staden 
St.  Anthony,  landstigande  strax  nedan- 
för fallen.  Denna  tilldragelse  var  helt 
inspirerande.  St.  Anthony-boarne  hän- 
förde denna  tribut  till  storheten  af  deras 
stad,  hvilken  en  vacker  dag  skulle  ut- 
göra endast  några  få  "wards"  af  den 
stora  staden  Minneapolis,  hufvudpunk- 
ten   för  Nordvesterns  industri. 

Hvad  man  antog  i  1850  har  nu  sedan 
dess  allt  mer  och  mer  förverkligats.  De 
"thousand  factories  of  St.  Anthony" 
surra  och  larma.  Staden  är  hufvud- 
punkten  för  navigationen  å  Mississippi 
och  skall  inom  några  få  år,  under  det 
verksamma  arbetet  af  Förenta  Stater- 
nas ingenjörer,  erhålla  en  djup  och  öp- 
pen farled  till  Mexikanska  viken,  öfver 
hvilken  skall  föras  rikligt  lastade  ångare 
och  flodbåtar,  representerande  en  städse 
stigande  affärsverksamhet.  Redaktör 
Goodhues  profetia  har  gått  i  fullbordan. 

Vid  firandet  af  den  4de  Juli  185 1  före- 
slogs åtskilliga  skålar,  och  kom  det  på 
Rev.  E.  D.  Ncills  lott  att  besvara  skålen 
för  St.  Paul  och  St.  Anthony.  Rev. 
Neill,  på  den  liden  en  af  våra  mest  lärde 
män  inom  staten,  yttrade  då  helt  sar- 
kastiskt: 


71 


"St.  Paul  and  St.  Anthony,— the  first 
shall  be  the  last,  and  the  last  first." 

Denna  profetia,  som  yttrades  på 
skämt,  har  sedan  blifvit  ett  historiskt 
faktum. 

På  tal  om  profetior,  kunna  vi  icke 
neka  oss  nöjet  att  meddela  följande 
högst  kuriösa  utdrag  ur  ett  tal  som  vid 
något  tillfälle  hölls  härstädes  af  socia- 
listen Evert  Nymanöver: 

"Det  fans  på  Kristi  tid  tre  underbara 
städer,  som  i  sjelfva  verket  regerade  den 
då  kända  verlden.  De  voro:  Rom, 
Athen  och  Jerusalem.  Den  nya  verlden 
har  samma  trio  af  märkbara  städer: 
New  York,  Chicago  och  Minneapolis. 
Det  skulle  icke  förvåna  mig  om  Minne- 
apolis i  en  icke  så  afiägsen  framtid 
skulle  bli  sätet  för  Nordamerikas  rege- 
ring och  sjelfva  centerpunkten  för  ame- 
rikansk magt,  rikedom  och  odling. 
Hvad  betyder  detta  förhållande  för  oss 
skandinaver?  Jo,  oändligt  mycket! 
Vi  äro  ibland  de  fattigaste  emigranter 
som  ankommit  till  detta  land.  Vi  få 
arbeta  hårdt  och  ihärdigt  och  'bära  da- 
gens tunga  och  hetta.'  Vi  äro  ett  ärligt 
folk  och  önska  blott  rum  att  vända  oss 
på.  Försynen,  som  styrer  allting  här  i 
verlden,  har  ordnat  det  så  att  vi,  skan- 
dinaverna, skulle  komma  att  bebygga 
den  fruktbaraste  staten  i  den  mest  bör- 
diga trakt  af  jorden.  Vi,  som  protestan- 
ter, skulle  få  Minneapolis  på  vår  del, 
medan  New  York  föll  irländarne  och 
Chicago  tyskarne  till  del.  Jag  talar  här 
naturligtvis  om  hvad  som  utgör  det 
öfvervägande  folkelementet  i  dessa 
verldsbeherskande  städer.  Om,  för  att 
begagna  ett  bildrikt  uttryck,  New  York 
är  Rom,  så  är  Minneapolis  Jerusalem. 
Ty  förunderligt  nog  ha  skandinaverna 
en  stor  likhet  med  det  judiska  folket  på 
Kristi  tid.  Det  fans  bland  dem  ett 
Judea,  ett  Samarien  och  ett  Galileen. 
Skandinaverna  äro  indelade  i  svenskar, 
norskar  och  danskar.  Kanske  det  är 
skandinavernas  stora  historiska  öde  att 
ingå  i  den  nya  verlden  såsom  det  judi- 
ska folket  ingick  i  det  romerska  verlds- 
riket." 


Till  de  mest  värdefulla  profetiorna 
torde  kunna  räknas  den,  som  stadens 
grundläggare,  Col.  Stevens,  på  begäran 
godhetsfullt  lemnat  som  bidrag  till  våra 
"Minneapolis  Minnen."  Hans  gamla 
erkända  tjenstaktighet  förnekade  sig 
icke,  trots  hans  svaga  och  darrande 
hand  (på  grund  af  förlamning  i  ena  si- 
dan af  kroppen),  gjorde  det  svårt  för 
honom  att  verkställa  det  kära  uppdra- 
get. Det  troliga  är,  att  denna  hans 
egenhändiga  skrifvelse  torde  komma  att 
räknas  till  ett  af  hans  allra  sista  penn- 
streck.  Det  återgifves  här  i  facsimile, 
åtföljdt  af  en  öfversättning  deraf: 

Minneapolis,  Minn.,  April  29,  1899. 
Till  Alfred  Söderström,  Esq. 

Käre  herre. 

Förliden  vecka  var  det  femtio  år  se- 
dan jag  kom  till  hvad  som  nu  är  Min- 
neapolis, då  en  ouppodlad  vildmark  å 
den  vestra  stranden.  Jag  bodde  ensam 
bland  indianerna  till  en  början.  För  att 
döma  framtiden  efter  det  förflutna,  tror 
jag  att  staden  är  bestämd  att  blifva  ett 
stort  kommercielt  centrum  i  en  nära 
framtid,  och  att  äfvenså  allt,  som  gör 
lifvet  njutbart,  skall  då  finnas  i  vår  krets, 
att  konst  och  vetenskaper  skola  upp- 
muntras, skolor  blomstra  och  kyrkor 
understödjas.  Vi  kunna  vänta,  att  sta- 
den skall  antaga  jetteproportioner  rätt 
snart.  Det  barn  är,  tror  jag,  redan 
födt,  som  vid  mogen  ålder  skall  se  den 
bebodd  af  en  million  själar. 
Eder  vän, 

JOHN  H.  STEVENS. 

Gamlingen  fylde  79  år  den  I3de  sist- 
lidne  Juni.  Af  de  160  acres,  som  ut- 
gjorde hans  farm,  hvilken  nu  utgör  hjer- 
tat  af  staden,  eger  han  för  närvarande 
ej  en  tumsmån  jord.  Han  bor  i  sitt 
eget  lilla,  snygga  och  anspråkslösa  hus 
å  527  Tenth  street  south  och  är,  enligt 
sitt  eget  påstående,  glad  öfver  att  det  är 
fritt  från  inteckning.  Han  är  hvarken 
fattig  eller  rik,  ehuru  han,  om  han  haft 
anlag  för  att  sko  sig,  skulle  kunnat  vara 
egare  till  millioner.     Sin  största  förmö- 


72 


i^seÉÉi 


"The  Minnesola   Horticulturisl.' 


A.  W.    LATHAM.  SecrcUry, 


.    LATHAM.  SecrcUry, 

:o7  iA:DTi  sioci.  imratÅieus.  u». 


T-' 


J0}1N  |1.  STEVEJ^S,  Vice  PresideAt, 


^-^.^^>-i4] 


genhet    förlorade    han    på    misslyckade 
tidningsspekulationer. 

Trots  sin  knappt  öfverståndna  förlam- 
ning är  han  kry  och  liflig  samt  lyssnar 
med  intresse  till  allt  som  rör  stadens 
angelägenheter.  Hans  förnämsta  nöje 
är  likväl  att  tala  om  sina  gamla  minnen. 

Hell  dig,  du  skäggige,  gamle  natriark. 
Som  kom  hit  mera  ensam  ftn  Noak  i  sin  ark  I 
Nu  skadar  du  omkring  dig  s&vftl  palats  som  park. 
Ty  grunden   som   du  lade,    var    botteniast   och 
stark! 

Vid  den  tid,  då  rivaliteten  och  afund- 
sjukan  mellan  St.  Paul  och  Minneapolis 


voro  som  mest  utpreglade,  gåfvo  de 
båda  städernas  lokaltidningar  hvarandra 
många  dräpande  pikar.  En  del  voro 
affattade  i  en  allvarsam  anda,  men  de 
flesta  i  en  skämtsam  stil,  hvilken  likväl 
icke  förfelade  att  ytterligare  uppegga 
jalousien.  Här  ett  exempel,  en  gammal 
fabel  i  ny  form: 

En  St.  Paulgroda  och  en  Minneapolis- 
groda  föllo  i  olika  mjölkkärl.  St.  Paul- 
grodan jemrade  sig,  "Jag  drunknar,  jag 
drunknar."  Minneapolisgrodan  ropade: 
"Knoga  på,  knoga  på!"    På  morgonsi- 


73 


dan  började  St.  Paulgrodan  återigen 
jemra  sig,  "Jag  drunknar,  jag  drunk- 
nar," men  Minneapolisgrodan  svarade 
fortfarande,  "Knoga  på,  knoga  på."  Vid 
daggryningen  hördes  St.  Paulgrodan 
åter  med  ett  svagt,  suckande  läte  fram- 
pressa ett  ytterligare,  "jag  drunknar," 
men  Minneapolisgrodan  skrek  fortfa- 
rande, "Knoga  på,  knoga  på."  När 
mjölkflickan  på  morgonen  tittade  i 
mjölkkärlen,  såg  hon  den  stackars  St. 
Paulgrodan  ligga  död,  men  Minneapo- 
lisgrodan satt  helt  lugn  på  en  liten  guld- 
gul smörklimp. 

Följande  lilla  anekdot,  som  var  myc- 
ket i  svang  på  den  tid  telefon-systemet 
först  infördes  i  Minneapolis,  lägger  tyd- 
ligt i  dagen  den  höga  tanke,  som  mån- 


gen af  våra  äldre  settlare  hyste  om  Min- 
neapolis, som  för  dem  verkligen  syntes 
vara  jordens  medelpunkt: 

En  gammal  Minneapolisbo  hade  för- 
lorat sin  hustru.  Så  snart  telefonkom- 
munikation blifvit  öppen  mellan  Minne- 
apolis och  paradiset,  ringer  han  upp  tele- 
fon och  ropar: 

"Hallål" 

"Hallå!" 

"Är  det  du,  Jenny?" 

"Ja!" 

"Hur  mår  du  deruppe,   min  älskade 


van 


?" 


"Äh,  jo,  ganska  bra;  men,  kära  du, 
man  må  nu  säga,  hvad  man  vill — inte  är 
det  Minneapolis  i  alla  fall," 


STADENS  OMGIFNINGAR. 


MINNETONKA. 

Din  \  reda  våg  med  skunimig  kam 
Bjärt  skymtar  mellan  snår  och  stam; 
Små  hvita  segel  deruppä 

Som  svanor  gå. 
Och  lummig  uddes  arm  så  grön 
Ljuft  famnar  dyningen  vid  ön  — 
O,  Miimetonka.  huru  skön 

Duar&ndå! 

I  vassen  leker  fisken  gladt, 
Och  flickor  bada  under  skratt 
Vid  holmen,  der  ej  någon  är 

Dem  till  besvär: 
Snabbt  snor  en  ångbåt  med  musik 
In  i  Rosanders  täcka  vik  — 
O,  Minnetonk  ,  huru  rik 

Din  fröjd  du  bär! 

Du  skänker  oss  en  trogen  bild 
Af  Målarn,  långt  ifrån  oss  skild, 
Med  dina  friska  vågors  lek 

Och  vindars  smek; 
Med  dina  fagra  fjärdars  längd. 
Med  trefna  hus  i  grönklädd  ängd. 
Skön  Minnetonka,  doftbemängd 

Bland  björk  och  ek. 

Men  skuggan  breder  sig  så  tyst 

Kring  strand,  som  solen  nyss  har  kysst  — 

O,  afton,  efter  dagens  strid, 

Hurljuf  och  blid! 
Se,  månei  s  guldklot,  stjernors  här 
Strö  strålig  glans  kring  lund  och  skär  — 
Du  fagrast,  Minnetonka,  är 

I  qvällens  frid! 

Denna,  den  vackraste  af  Minnesotas 
tio  tusen  sjöar,  är  belägen  lo  mil  syd- 
vest  från  Minneapolis  och  20  mil  från 
St.  Paul.  Dess  längd  är  omkring  11 
mil  och  varierar  den  i  bredd  från  en 
till  sex  mil.  Dess  areal  är  25  qvadrat- 
mil  och  dess  strandväg  är  beräk- 
nad till  närmare  100  mil.  En  blick 
på  kartan  tyckes  ange  hvilkcn  omvex- 
ling  af  scenerier  den  måste  erbjuda  på 
grund  af  dess  oregelbundna  form. 
Stränderna  och  öarne  äro  betäckta  med 
skog,  undantagandes  å  några  få  plat- 
ser, der  smärre  städer  blifvit  bygda  eller 


der  några  farmare  för  många  år  till- 
baka utstakat  sina  farmar.  Det  finnes 
tre  smärre  städer  vid  Minnetonka,  nem- 
ligen  Excelsior,  Wayzata  och  Mound 
City. 

Excelsior  grundlades  år  1852  af  en 
koloni  från  staten  New  York  och  erhöll 
sitt  namn  efter  den  titel,  som  organisa- 
tionen antog,  innan  den  lemnade  hem- 
met. Byn,  som  inkorporerades  om- 
kring år  1879,  är  belägen  på  en  rad  af 
vackra  kullar  vid  södra  stranden  af  Min- 
netonka, hvarifrån  man  har  en  härlig 
utsigt.  Excelsior  är  beläget  18  mil  från 
Minneapolis  och  har  en  befolkning  af 
omkring  750. 

Ett  annat  gammalt  settlement  vid  sjön 
är  Wayzata,  på  norra  stranden,  10  mil 
från  Minneapolis.  Namnet  Wayzata  är 
en  förvrängning  af  indianska  ordet  Wy- 
ze-a-ta,  betydande  norra  stranden,  eller 
norra  sidan.  Byn  har  omkring  300  in- 
vånare och  drifver  god  handel  med 
landtboarne. 

Det  finnes  åtskilliga  storartade  hotel- 
ler  vid  sjön,  hvilka  motsvara  om  icke 
öfverträffa  de  ryktbara  hotellen  vid  de 
östra  badorterna.  De  förnämsta  äro 
Lake  Park  Hotel,  Hotel  St.  Louis  och 
Excelsior  House. 

Tjugo  jernvägståg  anlända  dagligen  till 
Minnetonka  sommartiden  och  ångbå- 
tarne göra  sina  reguliära  turistturer. 

Det  finnes  öfver  500  privata  villor  vid 
sjön,  och  äro  de  bebodda  af  omkring 
2,500  personer. 

De  26  hotellen,  klubbhusen  och  hyrda 
villorna  rymma  2,400  personer,  och  upp- 
gå i  värde,  inberäknadt  tomterna,  till 
öfver  $1,000,000. 

Det  finnes  35  ångbåtar,  som  äro  i 
stånd  att  föra  5.300  passagerare,  160  se- 
gelbåtar samt  730  roddbåtar,  af  hvilka 
450  äro  privata  och  280  att  hyra. 


75 


7^ 


Vintertiden   finnes   det   derute    något  Stadens  småfolk  återigen,  de  som  icke 

öfver  20  isjakter.  hafva  annat  än  en  mager  plånbok  samt 

Det  tillhör  det  fashionabla  lifvet  att  ondt  om  tid,  vidtaga  helt  andra  åtgär- 

tillbringa    sommaren    vid    Minnetonka  der.     En,  två  eller  flera  familjer  slå  sig 


och  många  Minneapolisboar,  som   icke  tillsammans,  hyra  några  tält  och  slå  lä- 

hafva  sina  egna  villor,   blanda   sig  här  ger  någonstädes  i  en  behaglig  nejd,  der 

samman  med  österns  nobless  vid  något  "fiskvattnet  icke  är  allt  för  grumligt." 

af  de  många  hotellen.  När  man   sitter  i   sin  lilla   båt  ute   på 


17 


sjön  och  låter  blicken  fara  stränderna 
rundt,  förvånas  man  öfver  den  mängd 
hvita  tält,  som  belamra  strandlinien.  De 
likna  jettesvanor,  som  försöka  att 
klättra  upp  i  trädtopparne. 

I  dessa  tältläger  föras  vanligtvis  ett 
lustigt  lif  bland  de  gladare  kretsarne. 

Man  seglar,  fiskar,  simmar,  äter,  dric- 


der  sin  vistelse  vid  Solberg's  Point,  var 
vid  särdeles  godt  humör  och  berättade 
en  mängd  "fiskhistorier,"  yttrade  han 
bland  annat,  att  "man  var  nödsakad  att 
behålla  skjortan  på  kroppen  tills  den 
blef  utnött,  emedan  det  var  omöjligt  att 
taga  den  af  på  grund  af  alla  de  fiskben, 
som   stucko   ut   genom   ryggen." 


z 

o 

H 
W 


o 
o 

a: 


ker  och  sofver,  och  änskönt  man  ej  lef- 
ver  så  kräsligt  som  Phil  Scheig  gjorde 
i  sin  "camp"  i  det  soliga  Mexico,  så 
lefver  man  godt  ändå. 

Minnetonka  är  om  sommaren  ett  pa- 
radis för  fiskare,  hvilka  här  alltid  be- 
lönas med  en  riklig  fångst.  En  gång 
då  vår  nuvarande  Förenta  Staternas  se- 
nator, ex-guvernör  Knute  Nelson,  un- 


En  välbekant  "campare,"  som  legat 
och  plaskat  en  vecka  i  det  stora  vattnet 
(Minnetonka  betyder  "Stort  vatten"), 
skref  en  gång  följande  visa  om  sitt 

SOMMARNÖJE. 

Om  jag  blott  lyckas  vftcka  löje 
Vill  jag  hftr  teckna  utan  joint 
Små  skizzer  från  vårt  sommarnöje 
Vid  Minnetonka,  Solbergs  Point. 


78 


Det  rfickte  blott  en  enda  "vicka;" 
Men  kanske  rum  man  än  der  hyrt, 
Om  vatten  funnits  till  att  dricka; 
Ty  —  ölet  det  blef  ganska  dyrt. 

Der  redde  hvar  och  en  sitt  läger 
Ifrån  den  runda,  mjuka  stack; 
Men,  när  som  fånget  togs,  jag  säger. 
Att  mången  byxetamp  då  sprack. 
Se'n  slumrade  man  in  så  sakta. 
Precis  som  i  en  paulun. 
Och  englar  små  oss  syntes  vakta, 
Och  Bruce  blåste  dragbasun. 

Der  syntes  fiskaren  i  stöket 
Hvar  morgon,  innan  hanen  gol. 
Och  der  låg  fisken  uti  köket, 
Förr'n  frun  fått  på  sin  första  kjol. 
Men  jag  försäkrar,  herren  vete, 
Hvad  som  den  fisken  nappa'  på; 
Ty  de,  som  funno  drägligt  bete. 
Var  endast  —  hästarne,  you  know. 

Fast  der  ej  hölls  pä  etiketten, 

Så  möttes  vi  ibland  med  krus, 

Och  den,  som  plågades  af  svetten. 

Sig  störtade  i  sjön  burdus; 

Men  en  der  fans,  som  gick  och  stånka' 

Och  aldrig  badade  en  gång; 

Ty  han  var  rädd  för  Minnetonka, 

Liksom  Öländer  är  för  sång. 

Der  lekte  våra  små  vid  stranden 

Så  lyckliga  med  glädtig  håg. 

De  togo  snäckor  uti  sanden, 

Och  när  uti  den  stilla  våg 

Den  lilla  såg  sin  spegelbild  ren. 

Så  skrattade  en  röst  så  frisk; 

Men  Charlie  ropte:  "Keep  still  children, 

Ni  annars  skrämmer  bort  vår  fisk!" 

Der  åt  man,  när  man  äta  ville. 
Och  drack,  när  man  för  godt  sä  fann. 
Der  speltes  priffe,  knack  och  kille. 
Och  gumman  Petterson,  hon  vann, 
Men  Martin  N.,  den  trogne  maken. 
Fick  sällan  sofva  lugnt  en  blund; 
Ty  oftast  fick  han  ligga  vaken, 
Då  han  för  "Rover"  slet  en  hund. 

Musik  och  sång  var  dagens  lösen 
Samt  äfven  nattens  mången  gång. 
Der  dansade  bäd'  frun  och  tösen 
Och  Mecken  spelade  sä  bon. 
Dock  sjflngo  vi  ej  några  psalmer. 
Ej  ens  när  söndagsqvällen  kom; 
Men  soaré  chantaiit  gaf  Palmer, 
Och  litet  hvar  tog  en  svängom. 

Men  allting  hafver  ju  en  ände, 
Sä  äfven  sommarnöjet  vårt. 
Och  hem  till  sta'n  vi  alla  vände. 


Fast  vädret  ruskigt  var  och  svart. 
Och  vi  i  gyttjan  måste  vada. 

Och  slut  var  vår  lifselixir. 

Nu  återstår  af  allt  det  glada 
Blott  minnet  och  —  en  kagge  bier. 

Ett  Stort  antal  skandinaver  tillbringa 
sommarrrtånaderna  reguliärt  vid  Minne- 
tonka, der  de  vid  olika  delar  af  sjön 
byggt  sig  egna  eleganta  sommar-bo- 
städer. Vid  norra  sidan  af  "West  Arm" 
finna  vi  dem  likväl  samlade  i  större  ko- 
lonier, såsom  vid  "Saga  Hill"  och  "Fair 
View  Park." 

Norrmännen  äro  talrikast  församlade 
vid  "Saga  Hill."  Denna  koloni  grund- 
lades år  1885. 

Bland  kolonisterna  derstädes  räknas 
förnämligast:  Odin  Moe,  A.  P.  Ander- 
son, professor  Gustavus  Johnson,  John 
Blichfeldt,  professor  John  Blegen,  pro- 
fessor Buckman,  P.  M.  Dahl  med  flera. 

Den  svenska  kolonien  vid  "Fair  View 
Park"  bildades  år  1892  och  öfverstiger 
redan  i  nummerantal  den  norska  kolo- 
nien vid  "Saga  Hill."  Bland  de  sven- 
skar som  här  tillbringa  sommaren  i  sina 
prydliga  och  förtjusande  sommarvillor 
räknas  synnerligast:  Pastor  E.  A. 
Skogsbergh,  Claus  Lindeli,  Olof  Lin- 
deli, Andrew  Anderson,  Sven  Anderson, 
Mrs.  Nils  Bergquist,  C.  Wicklund,  John 
Bergquist,  Gabriel  Peterson,  Ellen  John- 
son, A.   Nordin  och   Emil  Larson. 

Omkring  aderton  svenskar  hafva  detta 
år  köpt  land  vid  "Fair  View  Park,"  der 
flertalet  af  dem  nästa  sommar  ämna 
bygga   och   bo. 

Vid  "Solberg's  Point"  vid  "Lower 
Lake"  finnes  äfven  ett  gammalt  norskt 
settlcment,  der  några  af  våra  äldsta 
norrmän  i  Minneapolis  slå  sig  i  ro  om 
somrarne.  Bland  dessa  nordens  vikin- 
gar finna  vi  A.  H.  Edstcn,  Andrew 
Tharalson,  J.  Johnson,  C.  Frogner,  med 
flera. 

Har  man  varit  vid  Minnetonka  en 
dag,  så  vet  man  också  hvilka  de  två 
mest  kända  personerna  derute  äro.  Det 
är  två  norrmän,  Anders  Pedcrsen  och 
kapten  Johnson.  Den  sistnämde  är  den 
duktige    och    omtyckte    bestyraren    för 


79 


ångbåtsbolaget       "Lake       Minnetonka 
Transportation   Company." 

Säga  hvad  man  vill,  så  lemnar  man 
mycket  skönt  efter  sig,  då  man  lemnar 
Minnetonka  för  att  åter  inträda  i  det 
bullrande  karusellika  stadslifvet  och 
med  vemodsfulla  känslor  vinkar  mången 
farväl  med  handen  åt  det  storartade  pa- 
norama, som  här  upprullas  för  ens  ögon, 
vinkar  farväl  till  alla  de  i  zig-zag  ut- 
skjutande, löfbeklädda  uddarne,  till  alla 
fjärdarne  med  deras  vackra  grönskim- 
rande vatten,  till  de  segelbåtar  och  ån- 


För  många,  många  år  sedan,  innan 
detta  sköna  land  hade  blifvit  beträdt  af 
någon  hvit.mans  fot,  bodde  i  norden  en 
indianstam  som  kallades  "Minneton- 
kans." 

Männen  af  denna  nation  voro  kända 
vidt  och  bredt  för  sin  tapperhet  i  krig 
och  jagt,  under  det  att  qvinnorna  voro 
lika  så  beryktade  för  sin  skicklighet  i 
huslig  slöjd  som  för  sin  mörklagda 
skönhet. 

De  omkringliggande  stammarne  ob- 
serverade,  att,  under  det  månarne  till- 


ANGAKEN  ST.  LOUIS  FA  MIXNETO.NK.A. 


gare,  som  korsa  hvarandra  i  hundratal, 
lill  holmarne  med  deras  indianska  namn, 
livarest  Sioux  indianerna  hållit  sina 
"medicindanser,"  till  "Spiritwpod,"  der 
en  Sioux-flicka  ofifrades  af  sin  egen 
stam;  ja,  till  hvarje  vik,  hvarje  ö,  hvarje 
klippa  vid  stranden,  som  har  sin  egen 
.:aga  att  förtälja. 

Bland  de  många  legender,  på  hvilka 
Minneapolis  och  dess  omgifningar  äro 
så  rika,  vilja  vi  berätta  om  "Den  magi- 
ska källan,"  en  legend  om  sjön  Minne- 
tonka: '  '  V 

—6 


och  aftogo,  inga  tecken  af  tidens  flygt 
voro  synliga  ibland  Minnetonkans;  de 
stcipplande  stegen  och  ålderdomens  hvit- 
håriga  hufvuden  voro  okända. 

Det  hviskades,  att  det  fans  en  "ung- 
domlighetens källa,"  som  endast  var 
känd  af  detta  folk,  och  att  den,  som 
drack  af  dess  vatten,  skulle  aldrig  kän- 
na någon  ålderdomssvaghet,  utan,  att  då 
tiden  var  inne  för  honom  att  förena  sig 
med  sina  fäder  i  de  lyckliga  jagtmar- 
kerna,  skulle  han  lemna  det  jordiska  lif- 
vet  full  af  styrka  och  lifskraft. 


8o 


Åren  försvunne.  Upptäckten  af  den 
Nya  Världen  åtföljdes  af  de  hvites  in- 
kräktningar  å  alla  delar  af  kontinenten. 
Rykten  om  den  magiska  kallen  spridde 
sig  äfven  till  Spanien  och  Don  Marico, 
en  kamrat  till  Ponce  de  Leon  på  hans 
resor  till  detta  land,  lemnade  sina  kam- 
rater i  Södern  och  styrde  kosan  ut 
allena  för  att  uppsöka  de  helsobrin- 
gande  vattnen. 

Den  tappre  soldaten  emottogs  med 
mycken  artighet  af  Minnetonkans,  men 
då  han  frågade  efter  den  fördolda  källan, 
bemöttes  han  med  tystnad.  Hvarken 
guld  eller  mutor  af  något  slag  voro  till 
någon  nytta.  Don  Marico  var  en  allt 
för  slug  smickrare  för  att  visa  någon 
harm.  I  synbar  glömska  af  hvad  han 
sökte,  fördref  han  tiden  med  jagtnöjen 
eller  lifligt  samtal  med  den  gladlynta 
Minnetonka,  höfdingens  dotter.  Hon, 
ovan  vid  den  civiliserade  verldens  sed- 
vanor, lät  snart  bedåra  sig  af  den  ståt- 
lige riddaren,  hvilkens  älskvärda  smic- 
ker kunde  ha  vunnit  ett  kallare  hjerta 
än  hennes.  Hon  blef  hans  hustru  och 
han  emottogs  med  stora  högtidligheter 
inom  stammen  samt  visades  den  plats 
der  "ungdomlighetens  källa"  var  för- 
dold. 

Några  månader  gingo  lyckligt  förbi, 
hvarefter  Don  Marico  lemnade  den  intet 
ondt  anande  Minnetonka,  tillkännagif- 
vande  för  henne,  att  han  nu  måste  fara 
till  sitt  eget  land;  men  att  han  snart 
skulle  återvända  för  att  icke  mera  skiljas 
från  henne,  förrän  kallad  hädan  till  de 
lyckligas  jagtmarker. 

Med  beklämdt  hjerta  såg  hans  mörk- 
lagda hustru  honom  afresa.  Veckorna 
förlängdes  till  månader,  månaderna  till 
år,  och  ändå  kom  han  icke  tillbaka. 
Hvarje  afton,  efter  att  hafva  lemnat  den 
fridsamma  dalen,  i  hvilken  hennes  folks 
"wigwams"  lågo  gömda,  uppsökte  Min- 
netonka den  högsta  toppen,  att  hon 
måtte  kunna  se  långt  öfver  den  vida 
slätten.  Nära  intill  porlade  vattnet  i 
källan,  den  magiska  fontän,  ur  hvilken 
Iion  och  hennes  frånvarande  älskling  i 
flydda  dagar  ofta  hade  druckit. 


Slutligen  belönades  hennes  mödosam- 
ma vaksamhet.  Långt  borta  såg  hon 
något  som  liknade  en  ensam  resande. 
Vid  närmare  annalkande  syntes  Don 
Marico,  men  icke  allena,  ty  vid  hans 
sida  red  en  dam,  så  vacker  som  vinterns 
snö  och  hvars  gyllene  hår  täflade  med 
morgonsolens   strålar  i  klarhet. 


Minnetonka  gömde  sig  bland  träden. 
Don  Marico  styrde  kosan  direkt  till  den 
magiska  källan.  Efter  alt  helt  varsamt 
hafva  hjelpt  sin  vackra  följeslagerska 
att  stiga  af,  erbjöd  han  henne  en  dryck 
af  det  svalkande  vattnet,  sägande: 

"Drick,  min  kära,  att  vi  må  tillbringa 
de  lyckliga  åren  tillsammans  oberörda 
af  tidens  grymma  hand." 

Helt  hastigt  skötos  grenarne  åt  sidan 
och  framför  dem  stod  källans  väktare, 
Minnetonkas  fader.  Han  hade  också 
sett  de  resandes  ankomst  och  hade  skyn- 
dat till  platsen. 

"Förstörare  af  mitt  hems  och  min  na- 
tions frid,"  utropade  han,  "den  Store 
Anden  skall  hämnas  och  nu  är  veder- 
gällningens stund  inne.  Alldenstund  du 
och  din  följeslagerska  hafva  druckit  af 
detta  Icfvande  vatten,  så  kan  icke  ålder- 
domen vidröra  eder;  men,  genom  för- 
vandling af  eder  kroppsliga  gestalt  skall 
ni  försmäkta  här  till  dess  den  Store  An- 
den behagar  att  befria  eder  från  eder 
fångenskap." 

Vändande  sig  till  Minnetonka  bad  han 
henne  att  fly  med  honom,  sägande: 


8i 


"Kom,  mitt  älskade  barn,  vårt  folk 
har  allaredan  lemnat  den  lyckliga  dalen, 
hvilken  har  varit  ditt  barndomshem. 
Vi  vilja  uppsöka  ett  nytt  land  och 
glömma  våra  sorger." 

Men  alla  hans  böner  voro  förgäfves. 
Den  djupt  bedröfvade  Minnetonka  vä- 
grade att  följa  honom. 

"Du  kan  gå,  fader,"  ropade  hon,  "men 
för  mig  finnes  intet  nytt  land,  intet  nytt 
hem.  Jag  stannar  här,  hvarest  mitt 
hjerta  är  begrafvet." 

Man  hörde  ljudet  af  ett  öfversväm- 
mande  vatten.  Höfdingen  sökte  sin 
räddning  genom  att  taga  till  flykten. 
Källan  blef  en  ström,  strömmen  en  flod, 
och  floden  en  stor  sjö.  Minnetonka,  den 
falske  Don  Marico  och  hans  vackra  föl- 
jeslagerska  sköljdes  bort  och  syntes  icke 
mera. 

Hvarje  år,  då  vårsolen  återvänder  och" 
bringar  med  sig  glädje  och  munterhet, 
synes  i  djupet  af  sjön  en  blomma  växa 
upp  med  snöhvita  kronblad  och  guld- 
gula ståndare,  hvilkens  drottningslika 
skönhet  kommer  en  att  tänka  på  den 
vackra  spanska  damen;  nära  intill,  men 
nästan  gömd  af  bladen,  som  omgifva 
hennes  rival,  är  en  liten  kopparfärgad 
planta,  hvilken  säges  vara  den  olyckliga 
Minnetonka.  Ständigt  sväfvande  deröf- 
ver  är  en  vacker  svärmare  i  grön  drägt, 
trollsländan,  fordomdags  Don  Marico, 
hvilken  vid  denna  tid  utan  tvifvel  på 
ett  tillfredsställande  sätt  förklarat  sitt 
uppförande  till  dem  båda. 

Och  det  försäkras  i  förtrolighet,  att 
hon,  som  dricker  af  vattnet  i  sjön,  hvil- 
ket  leder  sitt  ursprung  från  den  magi- 
ska källan,  förlorar  de  lidanden,  till  hvil- 
ka  köttet  är  arftagare,  och  återfår  sin 
ungdom  på  nytt. 

Så  lyder  legenden  om  Minnetonka, 
om  hvilken  vackra  sjö  många  sägner 
och  mysterier  kunna  förtäljas. 

Der  borta  flyr  en  nymf,  här  spelar  näcken 
Der  simma  svanor,  fogeln  sjunger  hår. 
Det  sorl,  som  tvckes  komma  ifrån  häcken. 
Är  elfvans  sång  — ;  hon  sjunger  nu  vid  bäcken, 
Om  tid  som  kommer,  tid  som  gången  är. 
Kring  '  P.-P.-villan"*)  smyger  vestanvmden 

*)  "P.-P.-villan"  vid  Orono  station,  Minne- 
tonka, eges  af  vår  populäre  landsman,  kapten  P. 
P.  Swensen. 


Och  sprider  sina  ambradofter  ut.  — 
Han  leker  barnets  lek  med  stolta  linden 
Och  kysser  skämtfullt  hvarje  ros  på  kinden, 
Men  slumrar  in  hos  en  ändå  til.  slut. 
Rosanderborgen  sträcker  lagrad  panna 
Mot  stjernarmeers  manövreringsfält. 
Men  bjuder  dock  åt  vandrare  som  stanna 
Fornnordiskt  mjöd  ur  walmokransad  kanna, 
Om  nota  bene  mjödei  blef  bestäldt. 

Då  vi  namngåfvo  de  större  hotellen 
vid  sjön,  saknade  mången  troligtvis  det 
historiska  Lafayette.  Detta,  det  största 
och  kostbaraste  hotellet,  beläget  vid 
Minnetonka  Beach,  der  Österns  aristo- 
krati sammanträffades  hvarje  sommar, 
nedbrann  till  grunden  de  4de  Oktober 

1897. 

Lafayette  uppbygdes  för  en  enorm 
kostnad  af  jernvägsmagnaten  J.  J.  Hill 
eller  Great  Northern-jernvägsbolaget 
åren  1880-82. 

Hotellbyggnaden,  som  inrymde  ej 
mindre  än  300  sängkammare,  var  745 
fot  lång,  95  fot  bred  samt  90  fot  hög. 
Hotellet  låg  på  en  34  fot  hög  platå  å 
en  halfö,  upptagande  150  acres,  så  att 
detsamma  var  nästan  helt  och  hållet 
omgifvet  af  vatten,  erbjudande  den  mest 
imponerande  utsigt  åt  alla  sidor. 

Här    var    det    som    den    rina    verlden 
från    Östern    tillsammans    med    Minne- 
apolis' "creme  de  la  creme"   i  närmare 
femton  år  förde  ett  lysande  karneval-lif, 
så    att    allting    var    ej    så    landtligt    vid 
Minnetonka,  som  naturen  ville  bjuda  på. 
En  del  menniskobarn  från  fåfängans 
marknad  kunna  icke  njuta  af  lifvet  med 
oblandad     glädje;     derför    tillställa     de 
större    hotellen    hvarje    vecka    soaréer, 
konserter  och  lysande  baler,  der  gäster- 
na täfla  om  att  öfvertäffa  hvarandra  med 
sina  eleganta  och  dyrbara  toaletter.   Der 
återspeglas  stadslifvets  prakt  i  sin  fulla 
glans.     Har  ni  i  dessa  hotell  någonsin 
åsett  "stadslifvet  på  landet,"  hvars  min- 
nen ännu  ej  förbleknat?    Har  ni  någon- 
sin bevistat 

EN  BALNATT  VID  LAFAYETTE. 

För  ungdom  fins  glädje  af  vexlande  slag. 

Som  kan  njutas  hvar  natt,  som  kan  njutas  hvar 

dag  — 
Ack,  vi  taga  ju  lifvet  så  lätt! 
Men  det  bästa,  som  fins    och    som    aldrig    blir 

glömdt. 
Är  att  trycka  den  hulda  sä  kärligt  och  ömt 
Under  dansen  vid  Lafayette. 


82 


Når  den  solvarnia  dagen  har  slutat  sitt  lopp, 
Når  rodnande  måne  bak'  vågen  går  opp, 

Och  man  blifvit  pä  mödorna  mätt. 
Hur  njuter  man  ej,  hvilken  sällhet  och  fröjd, 
När  tonerna  ljuda  mot  himmelens  höjd 

Vid  svalkande  Lafayette! 

Liten  fot  trippar  sirligt  i  sidensko  klädd. 
Och  tärnan  hon  blickar  så  blyg  och  så  rädd, 

Så  dårande  Ijuflig  och  nätt. 
O,  hvad  löften  som  gffvits,  hvad  eder  som  togs 
När  man  smyger  sig  tyst  efter  valsen  till  skogs 

Vfd  det  skuggiga  Lafayette! 

Ack,  hur  ofta  vi  vandrat  med  älsklingen  der, 
Som  varit  vårt  allt  och  som  hållit  oss  kär. 

Och  fördröjt  oss  helt  rätt  och  slätt! 
Men  mamma  sin  ängslan  vid  tärarne  gaf: 
"Hvad  har  väl  i  qväll  utaf  son'  blifvit  af?"  — 

Far  mumlar  till  svar:    "Lafayette!"' 


intill  1892  har  han  deg  och  natt  burit 
ett  hundhalsband  kring  sin  hals. 

När  Brooks  var  36  år  gammal  råkade 
han  och  hans  tvillingbroder  i  en  bitter 
strid  om  en  ung  qvinna,  hvilken  ingjutit 
kärlekens  glöd  i  de  båda  brödernas  hjer- 
tan.  De  bodde  då  i  New  Haven,  Con- 
necticut. Efter  många  heta  strider  tog 
broderskärleken  likväl  ut  sin  rätt,  och 
man  beslöt  att  skiljas  utan  hätskhet. 

Innan  dess  fäste  emellertid  hvar  och 
en  af  bröderna  kring  den  andres  hals  ett 


9raC>4l^B|H'^"-'  «  7.-)S:s: 


HOTEL  LAFAYETTE. 


Nftr  dansen  är  slutad,  och  ungdomen  flytt, 
Och  hela  vår  fröjd  sig  i  minnet  förbytt, 

.Som  glänser  af  tårarne  vätt. 
Då  drömma  vi  stilla  om  framfarna  da'r. 
När  hela  vår  fröjd  och  värt  önskningsmäl  var      , 

En  balnatt  vid  f.afayette. 

Originaler  finnas  såväl  på  landet  som 
i  de  stora  städerna  och  Minnetonka  är 
alls  intet  undantag  härifrån,  ty  nära  in- 
vid Brcczy  Point  fiiincs  ett  af  de 
största  original,  som  man  någonsin 
kunnat  leta  efter,  nemligcn  den  fanta- 
stiske båtbyggarcn,  kapten  John  B. 
Brooks,  det  tjugonde  århui^dradets  "Ha- 
rald Hårfager." 

För  31  år  sedan  aflade  han  en  dyr  ed 
på    att    aldrig    klippa    sitt    hår    och    allt 


hundhalsband  af  gediget  silfver,  hvars 
nyckel,  sedan  halsbandet  väl  var  igen- 
låst, kastades  i  floden.  Hundhalsbandet 
skulle  bibehållas  i  ett  visst  ant^l  år,  och 
ingen  af  bröderna  skulle  klippa  sitt  hår 
förrän  han  eröfrat  sin  hjertans  kär  eller 
glömt  sin  kärlek  till  henne. 

Kapten  John  Brooks  bcgaf  sig  sedan 
till  New  York,  der  han  af  en  fackman 
lät  tatuera  hela  sin  kropp  från  hjessan 
till  fotabjellet  med  en  mängd  målningar 
i  blått,  rödt  och  gult,  hvilka  aldrig  för- 
svinna. Kaptenen  är  af  medellängd  och 
bär  äfven  långt  ljust  skägg.  Ett  par 
blå  vänliga  ögon  lysa  skälmaktigt  fram 


83 


ur  det  solbrända  ansigtet.  Näsan  är 
majestätiskt  böjd.  Kring  halsen  synes 
en  krans  af  löf  tatuerad  i  blå  färg.  På 
ömse  sidor  synes  en  hund  och  ett  lejon, 
äfven  i  blått.  På  bröstet  synes  en  tistel, 
och  öfverallt  på  armar  och  ben  qvinno- 
hufvuden   och   djur   etc. 


-CaP7.  t/oM/f  Brooks 


Kapten  Brooks  kom  till  Minnetonka 
år  1884,  hvarest  han  organiserade  ett 
båtbyggeri.  De  bästa  segeljakter,  som 
freqventera  sjön  äro  bygda  af  honom, 
och  han  lär  ha  samlat  en  icke  obetydlig 
förmögenhet  genom  sitt  arbete.  Hans 
gamla  kärlek  har  likväl  icke  rostat  un- 
der de  många  åren,  och  man  har  aldrig 
sett  exempel  på  att  han  närmat  sig  en 
qvinna.-  Men  han  är  till  ytterlighet 
barnkär,  och  alla  barn  tycka  om  den 
gamle  "Enslingen  på  Johannes-skäret.'" 

Håret  binder  han  upp  i  en  knut  med 
en  metref  och  sedan  sticker  han  en  lång 
spik  genom  knuten  i  stället  för  hårnål. 

I  November  1892  blef  kapten  Brooks 
förvissad  om,  att  hans  broder  hade  för 
flera  år  tillbaka  utgått  ur  det  jordiska 
lifvet,  och  alldenstund  det  var  en  af 
öfverenskommelscrna,  då  bröderna  skil- 
des åt,  att  när  endera  af  dem  dog,  skulle 
den  efterlefvande  blifva  berättigad  att 
taga  halsbandet  från  sin  hals,  filade  kap- 
ten Brooks  af  haspen  på  låset  och  för- 
störde    sitt     silfverband,    som     omslutit 


hans  hals  i  25  års  tid.  Sitt  långa  hår 
ville  han  likväl  icke  förlora,  utan  be- 
gagnar det  fortfarande  upplagdt  i  sam- 
ma coifTure  som  förut. 

Denna  berättelse  låter  besynnerlig, 
men  är  dagens  sanning. 

För  främlingar  undviker  kapten 
Brooks  att  tala  om  detta  ämne,  men  de 
som  bebo  Breezy  Point,  och  personer 
som  känt  kapten  Brooks  allt  sedan  han 
anlände  till  Minnetonka,  och  hvilkas 
trovärdighet  är  utom  allt  tvifvel,  intyga 
med   bestämdhet   sanningen  häraf. 

Sent  omsider  gjorde  kapten  Brooks 
bekantskap  med  en  af  Maplewoods  fa- 
gra döttrar  med  den  påföljd  att  han 
dukade  under  för  det  oundvikliga  ödet 
och  påtog  sig  det  äktenskapliga  oket. 

Den  manhaftige  och  behjertade  kap- 
tenen ingick  den  2ode  Juni  1894  äkten- 
skap med  Miss  Sarah  Boyce,  en  lika- 
ledes välkänd  personlighet,  och  upp- 
hörde kapten  Brooks  dermed  att  längre 
vara  "Enslingen  på  Johannesskäret." 

VHITE  BEAR  LAKE. 

Den  vackra  sjön  White  Bear,  belägen 
12  mil  från  St.  Paul  och  18  mil  från 
Minneapolis,  är  en  ■  stor  favoritplats 
bland  besökare  från  Östern.  Sjöns  vat- 
tenyta upptager  öfver  3,000  acres,  och 
dess  strandväg  utgör  32  mil  rundtom. 
Tjugo  "rods"  från  den  vestra  stranden 
sträcker  sig  en  aflång  ö  ut  i  sjön,  upp- 
tagande omkring  64  acres.  Denna  ö 
reser  sig  på  de  flesta  platser  24  fot  öfver 
vattenytan  och  är  betäckt  med  kanske 
den  mest  omfattande  skogen  af  socker- 
lönn i  hela  Nordvestern,  med  en  liten 
uppblandning  af  ek,  ask  och  alm.  Om 
denna  ö  förkunnar  sagan: 

Under  århundraden,  eller  så  länge  som 
det  funnits  en  nation  af  rödskinn,  besök- 
tes denna  ö  hvarje  vår  af  ett  sällskap 
indianer,  som  gingo  dit  för  att  bereda 
lönnsocker.  Traditionen  förmäler  äfven 
att  lör  många  vårar  sedan,  då  de  voro 
på  denna  ö,  en  ung  krigare  älskade 
och  friade  till  en  höfdings  dotter,  och 
det  säges  äfven,  att  den  sköna  jungfrun 
besvarade  hans  kärlek.     Han  hade  fler- 


84 


faldiga  gånger  af  hennes  föräldrar  blif- 
vit  vägrad  hennes  hand;  den  gamle  höf- 
dingen  påstod,  att  han  var  icke  tapper 
nog,  och  hans  gamla  följeslagare  kallade 
honom  för  en  käring!  Solen  hade  åter 
gått  ned  öfver  "sockerskogen"  och  den 
klara  månen  vandrade  högt  på  den  blå 
himmelen,  då  den  unge  krigaren  tog 
med  sig  sin  flöjt  och  gick  ut  allena  för 
att  ännu  en  gång  sjunga  sitt  kärleks- 
qväde.  De  vackra  fjädrarne  i  hans  huf- 
vudbonad  svajade  sakta  för  de  milda 
brisarne,  och  då  han  steg  upp  på  stam- 
men af  ett  nedlutande  träd  föll  den  våta 
snön  tungt  från  hans  fötter.  Då  han 
höjde  flöjten  till  sina  läppar,  gled  den 
stora  filten  ned  från  hans  välformade 
skuldror  och  låg  nu  delvis  på  snön  ne- 
danför. Han  började  nu  sjunga  sin 
romantiska  och  hemlighetsfulla  kärleks- 
sång, men  kände  sig  snart  frusen,  och 
då  han  sträckte  sig  bakut  för  att  nå 
filten,  lade  någon  osynlig  hand  den 
sakta  på  hans  axlar;  det  var  hans  älsk- 
lings hand  —  hans  skyddande  engel. 
Hon  tog  plats  vid  hans  sida  och  för 
ögonblicket  voro  de  lyckliga;  ty  india- 
nen har  ett  hjerta  fullt  af  kärlek,  och  i 
denna  sin  stolthet  är  han  lika  ädel  som 
i  sin  egna  frihet,  hvilket  gör  honom  till 
ett  naturens  barn.  Legenden  påstår  vi- 
dare, att  en  stor,  hvit  björn,  som  be- 
stämdt  trodde  att  nordpolens  snö  och 
dystra  vintrar  sträckte  sig  öfverallt, 
hade  begifvit  sig  på  en  resa  söderut. 
Han  närmade  sig  slutligen  norra  delen 
af  den  sjö,  som  nu  bär  hans  namn,  love- 
rade  i  sakta  mak  ner  för  stranden,  och 
smög  sig  ljudlöst  genom  den  djupa  och 
tunga  snön  fram  till  ön.  Det  var  sam- 
ma vår  som  de  älskande  möttes.  De 
hade  lemnat  sin  första  tillflyktsort  och 
hade  nu  slagit  sig  ned  bland  grenarne 
af  en  stor  alm,  hvilken  sträckte  sig 
långt  ut  öfver  stranden  (samma  träd  står 
ännu  qvar  och  väcker  allmänt  intresse). 
Af  fruktan  för  att  blifva  upptäckta  hade 
de  talat  till  hvarandra  endast  i  en  «akta 


hviskning,  och  för  att  komma  tillbaka 
till  lägret  i  god  tid  och  derigenom  und- 
gå misstankar,  reste  de  sig  upp  för  att 
begifva  sig  hem,  då  den  unga  qvinnan 
helt  plötsligt  upphäfde  ett  våldsamt 
skri,  som  hördes  öfver  till  lägret.  Hon 
tumlade  af  förskräckelse  tillbaka  till  den 
unge  riddaren,  fattade  tag  i  hans  filt, 
men  snafvade  med  foten  och  föll,  dra- 
gande filten  med  sig,  i  den  stora  famnen 
på  det  okända  vidundret.  Ögonblickli- 
gen voro  hvarje  man,  qvinna  och  barn 
af  den  strax  intill  lägrade  indianstam- 
men nere  vid  stranden,  men  alla  obe- 
väpnade. Skrik  och  ångestrop  utgingo 
från  hvarje  mun.  Hvad  var  att  göra? 
Det  hvita  odjuret  höll  den  af  fasa  half- 
döda  qvinnan  i  sin  jettestora  famn  och 
lekte  med  sitt  sköna  byte,  precis  som 
om  han  varit  van  vid  liknande  händel- 
ser. Ett  döfvande  skri  från  den  äl- 
skogsfulle  krigaren  hördes  öfver  hun- 
dratals rop.  Han  rusade  genast  i  väg 
till  sin  "wigwam,"  grep  sin  stora  vapen- 
knif  och  återvände  med  några  få  språng 
till  den  fasansfulla  scenen,  rusade  fram 
genom  nedböjda  träd  till  den  plats,  der 
hans  dyrbara  skatt  föll,  och  med  en 
uppretad  panters  raseri  slog  han  ner  på 
fridstöraren.  En  stöt  af  hans  hvassa 
knifblad  öppnade  dödens  karmosinfär- 
gade  slussar  och  tvingade  den  döende 
björnen  att  genast  lossa  på  sitt  djerfva 
famntag.  Den  natten  blef  det  icke  myc- 
ket sömn  af  inom  lägret  eller  för  de 
båda  älskande,  och  under  det  att  både 
gamla  och  unga  dansade  omkring  den 
döde  bestens  lik,  dekorerades  den  unge 
krigaren  med  en  ny  fjäder,  och  innan 
en  ny  måne  hade  gått  in  hade  han  en 
lefvande  skatt  sluten  till  sitt  hjerta. 
Deras  barn  lekte  under  många  år  på 
den  hvita  björnens  beredda  skinnpels, 
och  den  tappre  krigaren  och  hans  skyd- 
dande engel  glömde  aldrig  den  förfär- 
liga tilldragelse  och  den  underbara  rädd- 
ning, som  gjorde  dem  till  ett. 


STADENS  STYRELSE,  INSTITUTIONER 

OCH  PARKER. 


Stadsstyrelsen  omhänderhafves  för 
närvarande  af  borgmästaren  och  26 
"aldermen"  (stadsfullmäktige),  tvenne 
från  hvart  och  ett  af  stadens  tretton 
"wards." 

Följande  äro  namnen  på  dem,  som 
innehaft  borgmästarebefattningen  i  St. 
Anthony    och    Minneapolis: 

MAYORS   OF  ST.  ANTHONY: 


1855.... 
1856.... 

1857... • 
1858-59 
1860.... 
1861—62 
1863.... 
1864.... 
1865.... 
1866—67 
1868.... 
1869 — 70 
1871.... 


Henry  T.  Welles Dem. 

Alvaren  Allén Dem. 

William  W.  Wales Rep. 

Orrin    Curtis Rep. 

R.   B.   Graves Rep. 

O.    C.    Merriman Dem. 

Edwin  S.   Brown Dem. 

O.    C.    Merriman Dem. 

William  W.  Wales Rep. 

O.    C.    Merriman Dem. 

Winthrop  Young Dem. 

W.   W.    McNair Dem. 

Edwin  S.   Brown Dem. 


MAYORS  OF  MINNEAPOLIS: 

1867 Dorilus    Morrison Rep. 

1868....  Hugh  G.  Harrison Rep. 

1869 Dorilus    Morrison Rep. 

1870 — 71  Eli  B.  Arnes Rep. 

Efter  det  de  båda  städerna  förenats  till 
en  hafva  följande  medborgare  tronat  i 
mayorsstolen: 


1872.... 
1873.... 
1874.... 
1875.... 
1876.... 

1877.... 
1878—82 

1883—84 
1885—86 
1887—88 
1889 — 90 


Eugene  M.  Wilson Dem. 

George  A.  Brackett Rep. 

Eugene  M.  Wilson Dem. 

O.    C.    Merriman Dem. 

Albert  A.  Ames Dem. 

John   De  Laittre Rep. 

Alonzo  C.  Rand Rep. 

Albert  A.  Ames Dem. 

Geo.  A.  Pillsbury Rep. 

Albert  A.  Ames Dem. 

E.   C  Babb ;Rep. 


1891— 92JPhilip  B.  Winston Dem. 

1893— 94| William  Henry  Euslis...  .Rep. 

1895— 981  Robert  Pratt Rep. 

1899 — . .  I  James    Gray Dem 

Således  inalles  17  demokratiska  och  15 
republikanska  borgmästare. 

Minneapolis  är  liksom  staten  republi- 
kanskt, men  ofvanstående  lista  visar  lik- 
väl att  man  i  afseende  på  lokala  val, 
synnerligast  borgmästarebefattningen, 
icke  så  mycket  tagit  hänsyn  till  parti- 
principerna som  till  den  bäst  passande 
kandidaten. 

Stadens  borgmästare  hafva  alla  varit 
amerikanare. 

Skandinaverna  i  Minnesota  hafva  haft 
den  stora  tillfredsställelsen  att  bland  de 
sina  räkna  en  norrman — Knute  Nelson 
— och  en  svensk — John  Lind — på  guver- 
nörsstolen; skulle  det  då  vara  något  hin- 
der i  vägen  att  skandinaverna  i  Minne- 
apolis, som  utgöra  en  femtedel  af  sta- 
dens befolkning,  framdeles  kunde  på- 
räkna en  af  de  sina  på  borgmästaresätet. 
De  amerikanska  demokrat-tidningarne 
hafva  vid  ett  tillfälle  omnämt  norrman- 
nen Lars  M.  Rand  för  platsen  i  fråga, 
men  med  hvad  auktoritet  vilja  vi  låta 
vara  osagdt.  Man  kan  naturligtvis  icke 
så  hastigt  få  allt  hvad  man  vill,  men  vi 
komma  väl  dit  "bye  and  bye." 

Minnesota  har  aldrig  haft  någon  de- 
mokratisk guvernör,  ty  ingen  kan  med 
fog  kalla  vår  nuvarande  guvernör,  John 
Lind,  för  demokrat,  oaktadt  han  först 
blifvit  uppsatt  å  deras  valsedel  och  se- 
dermera vald  med  tillhjelp  af  republi- 
kanarne. 

Förr  i  tiden  ansågs  republikansk  no- 
mination  liktydig  med  val.  Förhållan- 
dena äro  nu  mera  tvifvelaktiga.  Ändrin- 
gen inom  staten  i  sin  helhet  har  till  och 


86 


med  varit  så  betydlig,  att  de  Östra  sta- 
terna, under  de  två  sista  kampanjerna, 
före  valet  betraktat  Minnesota  som  "a 
doubtful  State." 

Hennepin  county — Minneapolis — gaf 
förlidet  år  John  Lind   19,633  röster. 

Som  ett  bevis  på  Minnesotas  republi- 
kanska öfverlägsenhet  förr  i  tiden  vilja 
vi  citera  en  liten  händelse,  som  tilldrog 
sig  före  valet  1879.  Demokraterna  för- 
sökte då  göra  djupa  försänkningar  i  vår 
stat,  och  bland  andra  importerade 
"stump-speakers"  befann  sig  äfven  Mr. 
Locke,  utgifvaren  och  redaktören  af 
"Toledo  Blade,"  bättre  känd  under  nam- 


net Petroleum  V.  Näsby,  en  af  Ameri- 
kas  qvickaste   humorister. 

I  mediet  af  Oktober  1879  var  Näsby 
på  besök  i  Minneapolis,  och  före  sin 
afresa  inlemnade  han  till  "Pioneer 
Press'  "  kontor  följande  opus,  som  i 
öfversättning  meddelas.  Den  sarkasti- 
ska uppsatsen  var  skrifven  under  form 
af  ett  bref  till  författarens  synnerligen 
gode  vän  Sam  Tilden.  Något  som  vi 
icke  kunna  åtcrgifva  är  det  kostliga  staf- 
ningssätt,  som  utgör  icke  det  minst  ro- 
liga i  Näsbys  litterära  alster.  Brefvet 
lydde  sålunda: 

"Jag  tycker  inte  alls  om  Minnesota. 
Jag  har  varit  i  Minneapolis  och  jag  ön- 


skar bara  att  jag  vore  härifrån  så  snart 
som  möjligt.  Jag  kommer  aldrig  att 
tänka  på  denna  stat  utan  att  gråta. 

"Ert  val  har  ännu  icke  försiggått,  men 
snart    kommer    den    dagen,    och    hvad 
kunna  vi  då  vänta  här?  —  ingenting  — 
här  har  inte  varit  några  gräshoppor   i 
år.     Man  har  fått  30  bushels  hvete  per 
acre,  och  farmarne  få  en  dollar  busheln. 
Här  råder  bara  välstånd,  och  hvad  ha 
då  demokraterna  för  utsigter?    Om  far- 
marne fått  gräshoppor  och  frostnätter; 
om  de  inte  kunnat  betala  sina  skulder 
och    om    de    inte    hade    penningar    att 
köpa  varor  och  tocke  der,  så 
skulle  jag  med  nöje  resa  om- 
kring  och    hålla    tal — men   nu 
tjenar  det  ingentig  till.    Demo- 
kraterna  ha   ingen    chance,    ty 
välståndet     är     för     allmänt. 
Ingen  tycks  vilja  ha  någon  för- 
ändring.     Hvad  kunna   demo- 
kraterna   göra?     Hvad    tjenar 
det  till  att  kämpa  mot  elemen- 
terna?     Jag  reser  tillbaka   till 
Kentucky  och  afvaktar  bättre 
tider.      Möjligen   kunna   vi   bli 
välsignade   med   rost   i  hvetet, 
potatis-skalbaggar  och  svinko- 
lera,och  då  kommer  nog  men- 
niskorna  att  bli  så  förtviflade, 
att  de  rösta  den  demokratiska 
valsedeln;  men  nu  går  det  inte 
— tjenar   inte   till    att  försöka. 
Jag   reser   som   sagdt   tillbaks.      Skicka 
snart  min  andel   i   gulltunnan  till   Con- 
fedrit  X  Roads.     Der  är  det  ingen  fara 
för  demokratien,  ty  som  vi  förlorat  allt 
negerarbete,  så  ha  vi  ingen  skörd,  och 
inte  få  vi  någon  heller." 

Att  amerikanska  republikaner  ej  alltid 
haft  för  vana  att  troget  understödja  sitt 
partis  valsedel  hafva  vi  här  i  staden  haft 
varit  fråga  om  skandinaviska  kandidater 
till  några  af  de  mera  betydande  county- 
cmbetena,  såsom  till  exempel  hösten 
1892,  då  Alfred  Söderström,  nominerad 
till  kandidat  för  county-kassör,  på  val- 
dagen blef  "Left  stuck  in  the  mud!" 
trots  den  skandinaviska  pressens  och  de 


87 


röstberättigade  landsmännens  ifriga  och 
fulltaliga  understöd.  Resultatet  upp- 
väckte en  storm  af  ovilja  och  de  skandi- 
naviska tidningarne  i  och  utom  staten 
voro  fulla  med  kritiserande  referater  öf- 


referat,  som  var  synligt  i  en  Chicago- 
tidning.    Det  lyder  sålunda: 

"Fy  skam,  Minneapolis!  Du  bar  se- 
dan Söderströms  fall  betydligt  sjunkit  i 
vår  aktning.     Förr  kallade  vi  dig  qvarn- 


!2i 


tu 

25 

la 
K 

n 
o 

Hl 

O 

o 


O 

« 

■O 

o 
a 

w 

o 

i 

<! 


M 

O" 

CO 

a 


ver  valets  sorgliga  utgång.  Många  af 
tidningarnes  kommentarier  innehöllo 
allvarliga  fingervisningar  åt  det  republi- 
kanska partiet,  hvilket  utrymmet  icke 
tillåter  att  här  repetera,  vi  vilja  derföre 
endast  återgifva  slutklämmen  eller  sna- 
rare sagdt  det  kortaste  och  mest  pikanta 


staden;  nu  får  du  heta  mjölby  så 
länge  du  lefver." 

Orsaken  till  Söderströms  nederlag 
kom  från  andra,  fjerde,  femte  och  åtton- 
de warden,  inom  hvilka  det  puritanska 
Yankee-elementet  är  förherskande. 

Söderström    är    likväl    ej    ensam    om 


88 


SECOND  AVENUE  VID  GUAKANTY  LOAN  BUILDING. 

denna  erfarenhet.     Det  var  från  ofvan-  Måtte  dessa  vara  skandinavernas  sista 

nämda    wards    som    sedermera    Sherif?  sorgliga  erfarenhetsrön  här  i  stadeti,  ty 

John   Hohnberg  och    County  Attorney  skulle  ett   sådant  politiskt   drama   åter- 

James  Peterson  erhöllo  ett  dolkstygn  i  uppföras,  blef  det  förvisso  en  spik  i  det 

ryggen    af    sina   amerikanska    menings-  republikanska  partiets  likkista  i  Henne- 

fränder.  pin  county. 


89 


STADENS  BEFOLKNING. 

Efter  inbördeskrigets  slut  var  det  som 
skandinaverna  först  började  att  ström- 
ma in  hit  i  större  mängd  och  ha  sedan 
oafbrutet  tillväxt  i  antal.  Att  från  den 
tiden  specificera  deras  antal  år  från  år, 
skulle  som  resultat  endast  lemna  en 
något  så  när  proportionerlig  tillökning 
af  totalsumman.  Vi  vilja  derföre  endast 
stanna  vid  år  1880,  då  det  rådde  en  sär- 
deles stor  lifaktighet  inom  den  skandi- 
naviska kolonien.  Skandinaverna  ut- 
gjorde då  ej  mindre  än  en  sjettedel  af 
stadens  befolkning.  De  trenne  natio- 
nerna voro  sålunda  representerade: 

Personer  födda  i   Sverige....   3,048 
Personer  födda  af  svenska  för- 
äldrar     1,042 

4,090 

Personer  födda  i  Norge 2,567 

Personer  födda  af  norska  för- 
äldrar    1,049 

3,616 

Personer  födda  i  Danmark...      234 
Personer  födda  af  danska  för- 
äldrar       116 

350 

Summa  skandinaver 8,056 

I  förstäderna  funnos  dessutom  98 
skandinaver,  hvadan  totalsumman  upp- 
gick till  8,154. 

År  1895  räknade  Minneapolis,  enligt 
nämda  års  folkräkning,  192,833  invånare. 
Angående  sammansättningen  af  denna 
befolkning  hade  statens  sekreterare,  Al- 
bert Berg,  synnerligen  vinnlagt  sig  om 
att  klassificera  antalet  skandinaver  inom 
de  båda  städerna  Minneapolis  och  St. 
Paul. 

Vid  genomläsandet  af  nedanstående 
bulletin  får  man  ej  lemna  ur  sigte  det 
faktum,  att  statssekreteraren  i  totalsum- 
man endast  har  fäst  afseende  vid  "födel- 
seorten." Om  man  ej  så  gör,  blir  rap- 
porten lätt  vilseledande. 

Rapporten  uppgifver  till  exempel  att 
vi  ha  21,170  svenskar  i  staden.  Detta 
innefattar  ej  alla  de  tusentals  svenskar, 
som  äro  födda  här  i  landet  af  svenska 
föräldrar,  och  hvilka,  enligt  Bergs  åsigt 
—  och  det  är  den  rätta  —  äro  amerika- 
ner.    Rapporten  visar  att  64,064  invå- 


nare i  Minneapolis,  eller  33.22  procent, 
äro  hit  från  främmande  land  inflyttade. 

Nordens  tre  folk  är  det  förherskande 
elementet.  Endast  i  två  wards,  det  för- 
sta och  trettonde,  faller  deras  antal  un- 
der 1,000-märket,  under  det  att  i  de  så 
kallade  skandinaviska  wards,  det  sjette 
och  elfte,  går  antalet  upp  till  6,437  i  det 
sjette  och  5,558  i  det  elfte.  Vi  ha  två 
svenskar  på  hvarje  norsk,  eller  rent  ut 
sagdt:  vi  ha  21,170  svenskar,  12,275  nor- 
skar  och  1,515  danskar;  således  34,960 
skandinaver  i  Minneapolis.  Närmast 
skandinaverna  komma  tyskarne  med 
8,933  och  kanadiensarne  med  7,748. 

Det  tredje  wardet  är  det  så  kallade 
tyska  wardet,  med  en  tysk  befolkning 
belöpande  sig  till  2,434.  Första  wardet 
har  1,572  tyskar.  I  intet  annat  ward  nå 
tyskarne  upp  till  1,000-märket.  Fjerde 
wardet  har  807  och  sjette  835.  Dessa 
fyra  ward  ha  5,648  af  hela  stadens  tyska 
befolkning  —  8,933.  Samma  ward  ha 
9,219  skandinaver  och  i  det  tredje  war- 
det finnes  der  tusen  skandinaver  fler  än 
tyskar. 

Endast  508  irländare  finnes  det  i  för- 
sta wardet;  det  tredje  wardet  har  792 
och  det  fjerde  613  invånare  af  irländsk 
börd.  I  dessa  tre  wards  finnes  det  alltså 
1,914,  eller  närmare  tre  fjerdedelar  af 
stadens  hela  irländska  befolkning  — 
3.876. 

Af  stadens  i  England  födde  invå- 
nare, till  antalet  2,264,  äro  1,312,  eller 
mer  än  hälften,  bosatta  i  tredje,  fjerde, 
femte  och  åttonde  warden. 

De  i  Nordens  tre  land  födde  äro  för- 
delade på  olika  wards  på  följande  sätt: 

Första,  898;  andra,  1,548;  tredje,  3,609; 
fjerde,  2,552;  femte,  3.150;  sjette,  6,437; 
sjunde,  2,188;  åttonde,  1,538;  nionde, 
3,414;  tionde,  2,146;  elfte,  5-558;  tolfte, 
1,529:  trettonde,  393. 

I  det  sjette  wardet  utgöra  skandina- 
verna omkring  en  tredjedel  af  befolk- 
ningen; i  det  elfte,  en  tredjedel;  i  det 
sjunde,  en  femtedel;  i  det  nionde,  en 
femtedel;  i  det  tionde,  en  fjerdedel. 
Procenten  faller  i  åttonde  ned  till  en 
tiondedel  och  i  andra  till  en  sjundedel; 


90 


i  första  utgöra  skandinaverna  omkring 
en  sjundedel  af  hela  befolkningen. 

Följande  tabell  visar  antalet  invå- 
nare i  de  olika  warden,  samt  huru  mån- 
ga af  dem  äro  födda  här  eller  i  främ- 
mande land: 


W 

hH 

hH 

D    <D 

Ml 

B 

Wards— 

ff 

B 
o3 

r  (0 

fD 

.    i-k 

*-t 

•    o 

» 

Ik- 

O. 

Första  I  13,915| 

Andra 1  11,324 

Tredje |  26,758 

Fjerde !  24,043 

Femte   |  23,256 

Sjette   I  15,519 

Sjunde    |  11,404 

Åttonde I  16,440 

Nionde |  15,777 

Tionde |  8,450 

Elfte I  15,597| 

Tolfte   I  6,976 

Trettonde |  3,374 

I 

Summa    1192,833 


8,378 

5,537 

8,472 

2,852 

16,928 

9,830 

17,993 

6,050 

17,388 

5,86S 

7,172 

8,347 

8,072 

3,332 

13,367 

3,073 

10,018 

5,759 

4,990 

3,460 

8,710 

6,887 

4,641 

2,335 

2,640 

734 

128,769 

64,064 

Om  barn,  födda  af  invandrande  föräl- 
drar, lades  till  föregående  tabell,  blefve 
resultatet  ett  helt  annat  och  totalsiffran 
skulle  utan  tvifvel  bli  närmare  100,000 
än  64,064,  och  procenten  bli  närmare  50 
än  33.22. 

Skandinaverna  hvar  för  sig  inom  de 
olika  warden  äro  fördelade  på  följande 
sätt: 


Wards. 


Sven- 
skar. 


Norr- 
män. 


Dan- 
skar. 


Första 

Andra   

Tredje    

Fjerde   

Femte  

Sjette  

564 1        261 

1,043|        466 

2,098|     1,439 

1,623|         844 

2,090|        929 

4,0.-.6|     2,186 

1,305|         762 

1,126|        361 

2,120|     1,176 

1,362|         758 

2,747 1     2.484 

763 1        528 

273|          81 

1 

73 
39 
72 
85 
131 
195 

Sjunde    

Ättonde 

121 
51 

Nionde    

Tionde   

Elfte  

Tolfte i..... 

Trettonde 

1 

118 

20 

327 

2.38 
39 

Suiiujiu    

21,170|   12,275 

1,515 

Följande  tabell  visar  födelseorten  för 
Minneapolis'  invånare: 


England    2,264 

Irland    3,876 

Skotland    930 

Wales 215 

Från   de  bri tiska  öarne 7,285 

Tyskland    8,933 

Frankrike    235 

Sverige    21,170 

Norge   12,275 

Danmark    1,515 

Från   Skandinavien   34,960 

Ryssland   2,626 

Canada 7,748 

Andra    land    2,277 

I   främmande   land  födde....  64,064 

Inf  ödde    128,769 

Finnarnes  antal  belöper  sig  till  om- 
kring 900.  mest  flickor.  Af  dessa  äro 
på  sin  höjd  100  svensktalande. 

Inom  parentes  vilja  vi  omnämna,  att 
skandinavernas  antal  i  tvillingstaden, 
St.  Paul,  vid  samma  tid  visade  sig  vara 
10,190  svenskar,  2,966  norrmän  och  1,350 
danskar,  hvilket  är  betydligt  mindre  än 
det  var  år  1890. 

Huru  stor  tillökning,  som  kommit 
Minneapolis'  befolkning  samt  skandina- 
verna till  del  under  de  sista  fem  åren, 
kan  endast  Förenta  Staternas  folkräk- 
ning nästa  år  gifva  oss  ett  fullständigt 
begrepp  om. 

Efterföljande  parallel  visar  befolknin- 
gens tillväxt  i  Minneapolis  i  jemförelse 
med  folkmängden  i  St.  Paul  upp  till 
1895.     (Se  sidan  91.) 

Tjenstflickornas  antal  här  i  staden  är 
ganska  stort  och  man  kan  icke  låta  bli 
att  undra,  om  de  verkligen  äro  inbe- 
gripna inom  de  vanliga  menskliga  la- 
garne eller  ej,  ty  ingen  vet  med  säker- 
het huru  många  som  finnas  här  i  staden, 
ej  heller  hvarifrån  de  komma  eller 
hvarthän  de  gå,  mer  än  man  kan  hålla 
reda  på  sparfvarne  som  flyga  omkring 
på  gatorna.  Eva  McDonald  Valesh, 
som  egnat  sin  mesta  tid  ät  arbetarrörel- 
sen här  i  staden,  beräknar  att  det  är 
inemot  4,000  tjenstflickor  i  Minncapolis. 
Af  dessa  äro  omkring  2,000  af  svensk 
eller  norsk  härkomst.  Ungefär  1,000 
äro  tyskar,  ej  fullt  500  fransyskor  och 
ett  par  hundra  irliindskor.  Häraf  kan 
man  lätt  sluta  till,  huru  svårt  det  skulle 
bli  för  de  amerikanska  luismödrarne  att 


91 


MINNEAPOLIS. 

ST.  PAUL. 

i86o 

5,821 

0,4C 

1865 

8,106 

12,97( 

1870 

18,087 

20,030 

3875 

32,721 

33,170 

1880 

46,887 

41,473 

1885 

129,200 

111,397 

1890 

164,738 

133,156 

1895 

moooo 

\ÖL,0\30 


)] 


140,292 


få  tjenstflickor  i  händelse  emigrationen 
från  de  skandinaviska  länderna  skulle 
upphöra. 

Af  ofvannämda  antal  arbeta  omkring 
1,500  i  hotellen  och  resten  i  de  privata 
husen.  De  skandinaviska  tjenstfiickor- 
na  äro  allmänt  eftersökta  här  i  staden. 
De  arbeta  också  flitigt  från  morgon  till 
qväll. 

Ingen  nation  älskar  sång  mera  inner- 
ligt än  den  svenska  och  till  och  med 
den  svenska  tjenstffickan,  som  gjort  den 
Nya  Verlden  till  sitt  hem,  har  icke  för- 
lorat något  af  denna  förkärlek  på  resan 
öfver  hafvet,  och  då  hon  som  vanligt 
slår  till  en  liten  drill,  går  allt  arbete  så 
lätt  som  en  dans.  Om  man  derföre  lik- 
som Sara  står  bakom  köksdörren  och 
lyss,  så  hör  man  henne  ofta  glädtigt 
sjunga: 


"Jag  är  helt  rätt  och  slätt  en  tjensteflieka, 
Som  sträfvar  ifrån  morgon  och  till  qväll; 
Dock    kau   jag,    om    det    höfves,    mig   nog 

skicka 
Så  prydligt  som  den  finaste  mamsell, 
Jag  dagligen  får  koka,  diska,  damma 
Och  laga  månget  slag  af  'paj'  (pastej); 
Men    bråkar    frun,    så    gör    det    just    det- 
samma; 
Ty  det  kan  inga  fruar  stuka  mej." 

Den  första  adresskalender  öfver  St. 
Anthony  och  Minneapolis  utkom  år 
1859  och  innehöll  1,265  namn  för  St. 
Anthony  och  942  namn  för  Minncapo- 
lis;  tillsammans  2,207  namn. 

C.  A.  Widstrand  och  Geo.  H.  John- 
son hafva  hvardera  ett  exemplar  af  den- 
na bok  qvar  i  sin  ego,  och  betrakta  de 
den  nu  som  en  verklig  klenod,  ehuru 
densamma,  liksom  flera  af  dess  efterföl- 
jare, ej  innehåller  någon  Olson  och  Pet- 
terson  eller  andra  "söner." 


92 


Af  dessa  finna  vi  i  stället  så  många 
fler  i  innevarande  års  kalender,  hvilken 
utkom  i  slutet  af  Juli  månad. 

Kalendern  för  1899  innehåller  97,800 
namn  och  genom  att  använda  den  låga 
multipeln  2.25,  skulle  Minneapolis'  folk- 
mängd för  närvarande  uppgå  till  220,000 
själar. 

Om  man  gnor  igenom  boken,  så  fin- 
ner man  ej  mindre  än  2,388  Johnsons. 
Genom  att  multiplicera  detta  nummer 
med  2.25,  så  skulle  antalet  Johnsons  här 
i  staden  således  vara  5,373. 


STADENS      GATOR,      BELYSNING, 
KLOAKER  OCH  BROAR. 

Den  första  uppmätning  af  gator  i 
Town  of  St.  Anthony  och  Town  of 
Minneapolis  verkstäldes  af  William  R. 
Marshall,  sedermera  guvernör  i  Minne- 
sota. Gatorna  löpa  från  norr  till  söder 
och  avenyerna  från  öster  till  vester.  De 
förnämsta  gatorna  äro  80  fot  breda,  för- 
utom Hennepin,  Washington,  Minne- 
lialia  och  Park  avenucs,  som  hvardera 
':to  100  fot  breda.    De  längsta  gatorna 


SYNDICATE  .\RCADE  A  NICOl.Li:!    .\\  KM  K 


Det  finnes  1,212  Olsons,  1,886  Ander- 
sons och  1,275  Pettersons. 

Alla  dessa  "sons"  hafva  ökats  i  antal 
sedan  förlidet  år,  med  undantag  af  Pet- 
tersönerna, som  äro  ett  hälft  hundra 
mindre  till  antalet  än  i  fjor. 

Mr.  Davison,  utgifvaren  af  stadens 
adresskalender,  presenterar  allmänheten 
i  år  med  sin  tjugosjunde  årsupplaga, 
och  kan  han  med  skäl  betraktas  som  en 
"namnkunnig"  man. 


äro  Lyndale  avenue  och  Lake  street. 
Den  förstnämda  går  från  Camden  Place 
(som  förut  kallades  Shingle  Creek)  i 
norr  till  Minnesota  River  i  söder,  öfver 
sexton  mil.  Den  senare  går  från  Mis- 
sissippi-floden till  norra  ändan  af  Lake 
Calhoun,  ett  afstånd  af  fem  mil.  Wash- 
ington avenue  har  ungefär  samma  längd 
från  Cedar  aveiiue  till  norra  stadsgrän- 
sen. 
På  båda  sidor  om  Mississippi  äro  de 


93 


gator,  som  löpa  parallelt  med  floden, 
betecknade  med  nummer,  räknadt  från 
floden.  Hennepin  avenue  på  västsidan 
samt  Central  avenue  på  östsidan  äro 
gränslinien  mellan  norr  och  söder,  hvar- 
ifrån  avenyernas  nummerordning  tager 
sin  början.  Avenyerna  genomskära  ga- 
torna i  rät  vinkel.  I  äldre  tider  hade 
avenyerna  namn  i  stället  för  nummer, 
och  om  det  skulle  intressera  någon 
Minneapolisbo  att  veta  hvad  hans 
"mammas  gata"  kallades  förr  i  tiden, 
så  uppgifves  härmed  den  gamla  benäm- 
ningen å  våra  avenyer: 

VESTRA  SIDAN  AF  FLODEN. 

Minnetonka  street — First  avenue  south. 
Helen   street — Second  avenue  south. 
Oregon  street — Third  avenue  south. 
California  street— Fourth  avenue  south. 
Marshall  street— Fifth  avenue  south. 
Cataract  street— Sixth  avenue  south. 
Russell  street — Seventh  avenue  south. 
Ames  street — Eighth  avenue  south. 
Rice   street— Ninth  avenue  south. 
Smith   street— Tenth  avenue  south. 
Pearl  street— Eleventh  avenue  south. 
Huey  street— Twelfth  avenue  south. 
Hanson       street  —  Thirteenth      avenue 

south. 
Lake  street — Fourteenth  avenue  south. 
Vine  street— Fifteenth   avenue   south. 
Clay   street— Sixteenth   avenue   south. 
Avon  street — Seventeenth  avenue  south. 
Utah  street — First  avenue  north. 
Kansas  street — Second  avenue  north. 
Itasca   street— Third   avenue   north. 
Dakota  street — Fourth  avenue  north. 
Nebraska  street— Fifth  avenue  north. 
Harrison  street — Sixth  avenue  north. 
Lewis  street — Seventh  avenue  north. 
Seward  street— Eighth  avenue  north. 
Marcy  street — Ninth  avenue  north. 
Benton  street — Tenth  avenue  north. 
Fremont       street — Thirteenth       avenue 

north. 
Clayton       street — Fourteenth       avenue 

north. 
Bingham       street  —  Fifteenth       avenue 

north. 
Breckenridge   street — Sixteenth   avenue 

north. 


ÖSTRA  SIDAN  AF  FLODEN. 

Bay  street — Central  avenue. 
Mill  street — First  avenue  southeast. 
Pine  street — Second    avenue   southeast. 
Cedar   street — Third   avenue   southeast. 
Spruce    street — Fourth    avenue    south- 
east. 
Spring  street — Fifth   avenue   southeast. 
Alaple   street — Sixth   avenue    southeast. 
Walnut    street — Seventh   avenue   south- 
east. 
Aspcn  street — Eighth  avenue  southeast. 
Birch    street — Ninth    avenue    southeast. 
Willow  street — Tenth  avenue  southeast. 
Elm  street — Eleventh  avenue  southeast. 
Linden  street — First  avenue   northeast. 
Oak   street — Second   avenue   northeast. 
Dakota  street — Third  avenue  northeast. 
Todd  street — Fourth  avenue  northeast. 
Dana  street — Fifth  avenue  northeast. 
Wood   street — Sixth   avenue   northeast. 
St.  Paul  street — Seventh  avenue  north- 
east. 
St.     Anthony     street — Eighth     avenue 

northeast. 
St.    Peter  street — Ninth   avenue   north- 
east. 
St.  Martin  street — Tenth  avenue  north- 
east. 
Genevieve       street — Eleventh       avenue 
northeast. 

Förändringen  å  dessa  namngifna  ga- 
tor till  numrerade  avenyer  egde  rum  år 
1873. 

Numreringssystemet  på  våra  gator 
och  avenyer  erbjuder  en  beqväm  metod 
för  husnumrering.  Hörnnumret  af 
hvarje  qvarter  begynner  med  ett  nytt 
hundratal,  hvilket  korresponderar  med 
gatunumret.  Husnumret  tillkännagif- 
ver  således  huru  långt  man  har  till 
målet.  Hv^r  ett  exempel:  Numro  823 
Seventh  street  south  är  beläget  på  Sev- 
enth street,  söder  om  Nicollet  avenue, 
mellan  Eighth  och  Ninth  avenues. 

Den  sammanlagda  längden  af  alla  ga- 
tor inom  den  inkorporerade  stadsgrän- 
sen är  ungefär  åtta  hundra  mil. 

Den  första  affärsverksamheten  i  Min- 
neapolis var  koncentrerad  omkring  det 
nuvarande  Bridge  Square,  hvarefterden 


94 


i4 
u 
O 

h-I 
n 

o 

H 

t/3 

O 

u 

o 

t— < 

o 

<: 

w 


o 

< 

(Q 

Q 
W 

H 

W 
Oi 
i- 
c/) 

Q 

K 
H 


sedermera  drog  sig  upp  till  Washington 
avenue,  livilken  egentligen  från  första 
beirjan  och  i  långliga  tider  var  pulsådern 
i  stadens  affårslif,  tills  att  de  större  fir- 
morna slutligen  efter  hand  började  dra 
sig  uppåt  Nicollet  avenue,  den  nu  för- 


nämsta afYärsgatan  i  staden.  Här  ligga 
nu  de  stora  dambutikerna,  och  qvinno- 
verlden  i  Minneapolis  trängcs  här  dag- 
ligen på  de  gatubreda  trottoarerna  för 
att  i  tid  komma  i  åtnjutande  af  de  mån- 
ga olikartade  "Bargain  Sales,"  som  här 


95 


dagligen  äro  på  tapeten.  När  qvällen 
faller  på  har  denna  gata  ett  nästan  sago- 
likt utseende.  Då  stråla  butikerna  i  tu- 
sentals elektriska  lågor  och  lysa  upp 
gatan  långa  vägar.  De  kulörta  ljusen 
brinna  i  alla  möjliga  former  samt  i 
långa  ramper  längs  husfasaderna. 

Allt  eftersom  afifärerna  dragit  sig 
uppåt  Nicollet  avenue  har  Washington 
avemie,  stadens  äldsta  aflfärsgata,  fått 
en  helt  annan  karakter.  Den  har  nu, 
med  några  få  qvarters  undantag,  blifvit 
en  riktig  judegata.  Här  ser  man  snart 
ej  annat  än  "de  gyllene  kulorna,"  pant- 
lånarnes  skyltar,  krogar,  "Dime  Muse- 
ums," auktions-  och  "Second  Hand 
Stores,"  klädesstånd  samt  en  mängd 
"hotel,"  hvilka  bjuda  på  15  och  25  cents 
logi. 

Enligt  hvad  krönikan  förmäler,  måste 
det  vara  på  någon  af  dessa  platser  som 
C.  A.  Tolleen,  den  putslustige  Denver- 
korrespondenten,  tog  in,  då  han  en  gång 
under  den  kalla  säsongen  gästade  vår 
stad.  Han  skildrar  sin  erfarenhet  på 
följande  roliga  vis: 

"Jag  kunde  ej  sofva  en  blund 
I  nattens  ensliga,  tysta  stund: 
Ty  vinterns  kyliga   vind  gjorde   allt 
Så  bistert,  bitande  kallt. 

"Då  hörde  jag  tätt  vid  min  säng 
Ett  gräsligt,  gnisslande,  gnidande  fläng; 
Det  lät  som  när  John  S.  Johnson  går 
På   skridskor  och   verldsrekord  slår. 

"Och  upp  jag  for  och  jag  såg 
En  syn,  som  aldrig  går  ur  min  håg, 
Två  'Bugs,'  som  täflade  om  ett  pris 
På  skridskor  å  tvättfatets  is." 

Om  hyran  är  billig  på  sådana  platser 
så  är  ohyran  så  mycket  obilligare,  och 
det  rådligaste  är  för  hvarje  landsman, 
som  besöker  staden,  att  undvika  dessa 
billiga,  orenliga  och  på  samma  gång 
kanske  farliga  platser. 

Den  förnämsta  af  våra  fashionabla 
gator  är  Park  avenue.  Här  ser  man 
dagligen  den  förnäma  och  rika  verldens 
ekipager  rulla  fram  med  noblessens  da- 
mer i  eleganta  toiletter,  samt  fotgän- 
gare och  bicyklister  i  oändlighet. 

Upplysningen  i  Minneapolis  bestrides 
för  närvarande  af  810  elektriska  lampor, 


4,781  gaslampor  och  1,941  gasoline- 
lampor,  inalles  7,532  gatlampor.  Inne- 
varande års  kostnad  för  hvarje  gasoline- 
lampa  per  år  är  $7.50  och  för  hvarje 
elektrisk  lampa  $108.50  (beräknadt  att 
brinna  alla  nätter,  3,500  timmar  å  3.10 
cents  per  timme)  eller  $90  per  lampa, 
enligt  månskens-schemat  (2,250  timmar 
å  4  cents  per  timme).  Kostnaden  för 
hvarje  gaslampa  för  hela  året  är  $11.20; 
fyra  dollars  per  år  betalas  då  för  under- 
håll och  tandning  af  hvarje  lampa  samt 
$1  för  hvarje  1,000  kubikfot  gas;  hvarje 
gaslampa  skall  bränna  fyra  fot  gas  i 
timmen  samt  brinn,a  i,8co  timmar.  En- 
ligt denna  reglering  har  staden  anslagit 
för  innevarande  år  $161,000,  på  det  att 
vi  icke  måtte  vandra  i  mörkret.  Be- 
lysningsomkostnaderna hafva  blifvit  så 
pass  reducerade,  att  ofvannämda  anslag 
är  $9,000  mindre  än  för  år  1898. 

En  af  guvernementets  agenter  upp- 
gjorde förliden  Juli  månad  en  rapport 
öfver  Minneapolis  och  St.  Paul  och  en- 
ligt de  paralleler,  som  han  uppdragit, 
kan  man  se  att  "Minnie"  i  många  afse- 
enden  betydligt  tagit  lofven  af  "Paul." 

De  båda  städernas  skulder  äro  unge- 
fär lika,  enligt  denna  rapport.  Minne- 
apolis är  skyldig  $8,315,000,  under  det 
att  St.  Paul  har  att  betala  $8,211,000 
innan  staden  blir  "square"  med  denna 
verlden.  De  två  städernas  inkomster 
äro  ungefär  i  samma  proportion — Min- 
neapolis tar  in  från  alla  källor  $4,505,- 
481.60,  St.  Paul  $4,430,072.42.  Under 
det  att  Minneapolis  har  större  inkom- 
ster, visar  hon  bättre  afTärstakt  genom 
att  icke  slösa  bort  så  mycket  som  sin 
granne.  St.  Pauls  utgiftskonto  för  ett 
år  stiger  till  $3,856,004.62,  under  det  att 
Minneapolis'  utgifter  för  samma  tid  be- 
löpa sig  till  $3,796,589-39- 

När  det  kommer  till  frågan  om  upp- 
fostran kommer  St.  Paul  så  långt  bort, 
som  om  man  såge  på  staden  genom  den 
orätta  ändan  af  kikaren.  Minneapolis' 
allmänna  biblioteker  innehålla  106,020 
volymer,  under  det  att  St.  Paul  endast 
har  47,151.  Det  finnes  fyra  högskolor  i 
Minneapolis  med   108  lärare.     St.   Paul 


96 


har  samma  antal  skolor,  med  endast  53 
lärare. 

Enligt  samma  statistiker  står  Minne- 
apolis långt  fram.för  i  nummerantal  och 
förluster  vid  eldsvådor.  Minneapolis 
brände  upp  $521,268  värde  af  egendom 
mot  St.  Pauls  $159,958  under  förlidet  år. 
Dödsfallen  i  Minneapolis  öfverstiga  dem 
i  St.  Paul.  I  Minneapolis  dogo  2,052 
personer  och  i  St.  Paul  1,985,  hvilket 
gör  dödsproportionen  9.09  för  Minne- 
apolis och  8.51  för  St.  Paul. 

Fastigheterna  i  Minneapolis  röna  bätt- 
re efterfrågan  än  de  i  St.  Paul.  De  rela- 
tiva värdena  äro  $88,113,676  emot  $78,- 
523,015,  och  skatterna  här  voro  $23  per 
$1,000  och  i  St.  Paul  $21. 

I  fråga  om  gatuläggning  är  St.  Paul 
mera  inne  för  sandsten.  Der  har  man 
närmare  tre  gånger  så  mycket  sand- 
stens-sättning som  i  Minneapolis,  under 
det  att  Minneapolis  har  omkring  fem 
gånger  så  mycket  granit-,  fyra  gånger 
så  mycket  tegel-  och  två  gånger  så 
mycket  cedar  block-sättning  som  St. 
Paul  eger. 

Statistikern  jemför  sedan  gatorna. 
Minneapolis  har  12,188,844  qvadrat  yards 
mot  St.  Pauls  8,983,900.  St.  Paul  rengör 
3,385,000  yards  gatyta  hvarje  vecka,  un- 
der det  att  Minneapolis  rengör  3,200,000. 

Minneapolis  tar  in  $307,000  från  krog- 
skatter under  det  St.  Paul  tar  in  $283,000 
från  samma  inkomstkälla. 

Denna  statistik  gäller  till  alla  delar 
för  förlidet  år  och  kan  gifva  en  hvar 
ett  bättre  begrepp  om  vår  stads  hurtiga 
framåtskridande  i  förhålllande  till  dess 
äldre  broder.  St.  Paul. 

Huru  många  af  de  tusentals  personer, 
som  dagligen  promenera  utmed  "News- 
paper  Row,"  på  Fourth  street,  kunna 
göra  sig  en  föreställning  om,  att  mer 
än  ett  hundra  fot  under  gatan  flyter  en 
ström,  och  kanske  i  detta  ögonblick  en 
båt  med  en  liten  arbetskår  glider  fram 
på  densamma.  Besynnerligt  som  det  än 
må  synas,  finnes  det  en  sådan  flod  och 
på  dess  vatten  en  sådan  farkost,  ehuru 
det  varit  förunnadt  få,  ja  ganska  få,  att 
se  denna  underbara  scen.    Dröm  nu  icke 


om  några  elfvagrottor  eller  inbilla  eder, 
att  någon  har  upptäckt  en  underjordisk 
flod  och  en  okänd  grotta  att  täfla  med 
Kentuckys  "hole  in  the  ground."  Flo- 
den är  helt  enkelt  en  kloakström.  Min- 
neapolis har  kloaker  stora  nog  och  med 
vatten  nog  för  att  göra  dem  trafikabla 
och  vissa  äfventyrslystna  personer  hafva 
åtskilliga  gånger  företagit  en  båtfärd 
eller  vandring  till  fots  i  underjorden. 
Tag  som  exempel  North  Minneapolis- 
tunneln,  som  börjar  på  Fifth  street 
north,  nära  Bassett's  Creek.  Den  går  i 
diagonal  riktning  under  staden  och  un- 
der alla  andra  kloaker,  och  uttömmer 
sitt  innehåll  vid  foten  af  Eighth  avenue 
south.  Denna  tunnel  är  åtta  fot  bred 
och  åtta  fot  hög  och  utefter  dess  botten 
flyter  beständigt  tio  till  tolf  tums  djupt 
vatten,  eller  mer  än  nog  att  föra  en 
ordinarie  båt.  Vissa  tider  håller  tun- 
neln tre  eller  fyra  fot  med  vatten,  men 
då  är  det  bäst  för  båtpartier  att  stanna 
hemma,  ty  annars  skulle  de  lätt  gå  för- 
lorade i  forsen.  Detta  är  den  största 
och  djupaste  kloaken  i  staden.  Ungefär 
vid  Hennepin  eller  NicoUet  avenue  lig- 
ger den  140  fot  under  jordytan.  Det  är 
också  den  vigtigaste,  ty  den  dränerar 
icke  allenast  hela  norra  Minneapolis, 
utan  äfvenledes  distrikten  omkring  Lor- 
ing  Park  och  Lowfy  Hill.  Stadens  alla 
kloaker  skulle,  om  de  vore  utsträckta  i 
en  enda  linie,  utgöra  en  våglängd  af 
152  mil,  eller  så  långt  som  härifrån  och 
till  Duluth.  För  detta  arbete  hafva  våra 
hederliga  Minneapolisboar  betalt  den 
lilla  nätta  summan  af  $4,345,528. 

En  liten  "sewer  outing,"  eller  "in- 
ning,"  hvilket  det  snarare  borde  kallas, 
i  någon  af  dessa  större  kloaker,  är  sär- 
deles intressant,  vare  sig  resan  företages 
i  båt  eller  i  ett  par  voluminösa  gummi- 
stöflar.  Den  allmänna  tanken  är  att  en 
"sewer"  är  gömstället  för  all  slags  ve- 
dervärdig och  motbjudande  stank,  far- 
liga gaser  och  en  oändlig  mängd  af 
deles  intressant,  vare  sig  resan  företages 
lumpsamlare  icke  skulle  kunna  motstå. 
Detta  är  helt  och  hållet  en  missuppfatt- 
ning.    Det  är  sant,  att  en  hel  del  oren- 


97 


lighet  passerar   igenom   dessa  kloaker, 
men   rännstenarne   på   NicoUet   avenue 
under  en  regnstorm,  och  lukten  från  de 
halfruttnade  cederträblocken  i  gatlägg- 
ningen en  varm  dag  äro  lika  vämjeliga; 
så  grundlig  är  ventileringen  i  kloaksy- 
stemet.  Tidningsrapportörer  och  åtskil- 
liga smärre  sällskaper,  deribland  en  väl- 
känd    damfotograf,     hafva     flerfaldiga 
gånger  på   inbjudan   af  vår   landsman, 
kloakingeniören,  Carl  Ilstrup,  företagit 
ett  par  timmars  underjordisk  resa,  och 
befunno  de  sig  mesta  tiden  mer  än  loo 
fot    under    jorden,    oaktadt    de    skredo 
framåt  beständigt.    De  funno  naturligt- 
vis alla  en  sådan  färd  nymodig  och  in- 
tressant.      Men,     någon     torde     ropa: 
"Råts!"     Ja,  råttor  finnes  det  visserli- 
gen dernere,  stora  och  grymma  nog  att 
utan  tvekan  våga  sig  på  en  stor  vild- 
katt.    De  anfalla  äfven  menniskor,  om 
de  äro  många  nog  samt  tro  sig  vara  i 
fara;  men  en  man  med   ett  par  långa 
gummistöflar  och  en  käpp  i  handen  ståt 
utom  all  fara.     Norra  Minneauolis  tun- 
neln är  icke  den  enda   af  ofvannämda 
storlek.     Den  nya  tunneln  på  Twenty- 
sixth  Street,  som  dränerar  åttonde  war- 
det,   är   af   samma   storlek,    och    så   är 
äfven  den  på  östsidan,  men  den  norra 
tunneln  är  den  längsta,  två  mil.    Föru- 
tom kloakledningarne,  äro  gatorna  un- 
derlagda med  ett  inveckladt  system  af 
pipor    för    vatten,    gas,    elektriskt    ljus, 
elektrisk  spårväg,  brandalarm-,  telegraf- 
och  telefontrådar. 

I  stadens  tjenst  äro  flera  skandinaver 
anstälda  inom  kloak-konstruktions-de- 
partementet, nemligen  Carl  Ilstrup 
(norrman),  hufvudingeniör;  N.  J.  Lund 
(norrman), "transit-man";  August  Rydh 
(svensk),  bokhållare;  L.  E.  Ström 
(norrman)  och  S.  Johnson  (svensk), 
ingeniörer,  samt  A.  Anderson,  Wm.  An- 
derson, C.  Adamson  och  A.  Dahlgren 
(alla  svenskar),  förmän  för  konstruk- 
tionsarbetet. Alla  dessa,  med  ett  par 
undantag,  hafva  tjenstgjort  inom  detta 
departement  i  elfva  upp  till  aderton  års 
tid. 

Bland  de  arbetare,  som  voro  med  om 


att  bygga  den  första  kloakledningen 
under  året  1871,  finna  vi  irländaren 
Larry  Broderick.  Vi  kunna  icke  gerna 
undvika  att  gifva  honom  ett  särskildt 
omnämnande,  alldenstund  han  är  en  af 
de  få  så  kallade  civiliserade  menniskor, 
som  icke  har  reda  på  sin  egen  ålder. 

Han  är  ett  af  de  original  man  läser 
om  i  böcker,  men  sällan  träffar  i  verk- 
ligheten. 

Då  han  kom  till  Förenta  Staterna  år 
1844,  for  han  direkt  till  Washington  och 
stannade  der  tills  efter  kriget.  Hur 
gammal  han  var,  då  han  anlände  hit  till 
landet  visste  han  icke  och  tycks  ej  fråga 
mycket  derefter. 

Hans  argument  är  rätt  och  slätt  detta: 
"Hvad  är  det  för  nytta  till  att  hålla  reda 
på  hur  gammal  man  är?  Om  man  är 
vid  god  helsa  och  kan  utföra  ett  dags- 
arbete, det  är  allt  hvad  man  behöfver. 
Jag  bryr  mig  icke  om  antingen  jag  är 
50  eller  100  år.  Jag  känner  mig  fortfa- 
rande 'all  right'." 

Broderick  var  i  Washington  vid  den 
tid  då  president  Lincoln  blef  mördad, 
och  var  en  af  de  fyra  män,  som  lyfte 
lönmördaren  Wilkes  Booths  lik  ner  uti 
den  grofva  brädlår,  i  hvilken  han '  blef 
begrafven  under  fängelsegolfvet. 

Broderick  kom  till  Minneapolis  år 
1866.  Han  bor  fortfarande  med  sin  hu- 
stru och  familj  i  ett  litet  trähus.  No. 
616  Eighth  avenue  south,  hvilket  låg  i 
skogen  i  utkanten  af  staden,  då  han 
flyttade  in  deri  för  23  år  sedan.  Han 
har  bott  i  samma  hus  hela  tiden  och  gif- 
vit  akt  på  huru  staden  vuxit  upp  rundt 
omkring.  Hans  moder  dog  vid  99  års 
ålder.  Han  sjelf  tror  sig  vara  omkring 
80  år.  Broderick  har  endast  varit  en 
simpel  arbetare  allt  sedan  han  kom  till 
Minneapolis,  och  är  för  närvarande  an- 
stäld  i  stadens  tjenst,  under  Street  Com- 
missioner  Cole  i  femte  wardet. 

De  båda  settlementen  på  ömse  sidor 
om  floden  kände  redan  i  tidigare  dagar 
behofvet  af  beqvämare  kommunika- 
tionsmedel, och  St.  Anthony  förenade 
sig  med  Minneapolis  endast  på  det  vil- 
kor  att    (.venne   tullfria   bryggor   skulle 


98 


byggas  öfver  Mississippi-floden,  den 
ena  ofvanför  och  den  andra  nedanför 
hängbron. 

Det  första  transportmedlet  under  ter- 
ritorie-tiden  var  den  färja  som  Franklin 
Steele  lät  bygga  och  som  sedan  sköttes 
af  kapten  Tapper,  hvilkens  fria  och 
skämtsamma    konversation    samt    stora 


ras  damer  stt  passera  öfver  bron.  Ett 
tillfällighetsgolf  af  plankor  lades  öfver 
golfbjelkarne  och  det  lilla  sällskapet 
passerade  öfver  den  stora  floden  på  den 
första  hängbro,  som  någonsin  byggts 
öfver  Mississippis  vatten,  under  jublan- 
de hurrarop  från  den  åskådande  folk- 
massan. 


DEN  FÖaSTA  HÄNGBRON  (1857.) 


kärlek    för   qvickheter   roade   alla,   som 
hade  anledning  att  fara  öfver  floden. 

St.  Anthony  tillhör  äran  att  hafva 
byggt  den  första  hängbro,  som  någonsin 
blifvit  spänd  öfver  den  väldiga  Missis- 
sippi-floden. Franklin  Steele  var  den 
som  först  fick  denna  storartade  idee, 
och  bildade  han  tillsammans  med  H.  T. 
Welles  med  flera  Minneapolis  Bridge 
Company  år  1854.  Naturen,  allas  vår 
moder,  tycktes  likväl  icke  vilja  gynna 
de  friheter  man  tog  med  hennes  maje- 
stätiska flod,  ty  då  bron  just  närmade 
sig  sin  fullbordan  blåste  hon  ner  hela 
företaget.  Brobyggarne  läto  likväl  icke 
afskräcka  sig  utan  började  arbetet  på 
nytt.  Då  ingeniör  Thomas  M.  Grifiith 
kommit  så  långt  att  den  sista  golfbjel- 
ken  blef  nedlagd,  inviterade  han  tid- 
ningspressens representanter  jemte  de- 


Sedan  bron  blifvit  öppnad  för  allmän 
trafik,  firade  de  båda  städernas  medbor- 
gare denna  vigtiga  händelse  med  en 
större  festmiddag  på  St.  Charles  Hotel 
i  St.  Anthony.  En  större  procession, 
öfver  en  mil  i  längd,  hade  förut  mar- 
scherat genom  de  båda  städernas  för- 
nämsta gator  och  dundrande  salut  gif- 
vits  från  en  kanon,  som  var  sta- 
tionerad å  Nicollet  Island  för  att  utba- 
suna den  glädje,  som  för  tillfället  var 
rådande. 

Kapten  John  Tapper,  som  förut  i 
många  år  fört  färjan,  steg  nu  i  graderna 
och  blef  tulluppbördsnian  för  att  uppta- 
ga bropengarne,  25  cents  för  åkande  och 
5  cents  för  fotgängare.  En  skylt,  som 
hängde  vid  hvardera  ingången  till  bron, 
lydde  som  följer: 


99 


CAUTION! 

Ten  dollars  flne  for  drlving  any  ani- 

mal  on  this  bridge  at  a  faster 

galt   than   a   walk. 

RÅTES  OF  TOLL: 

For  each  foot  passenger 05 

Horse,   mare  or  mule,  wlth  or 

without  driver 15 

Two-horse,  two-mule  or  two-ox 

teatQ,     loaded     or     unloaded, 

wlth  driver   25 

And  for  each  additional  horse, 

mule  or  ox 10 

Slngle  horse  carrlage 25 

Cow  or  ox 10 

Sheep  or  swlne 02 

Vlsltors  are  requested  not  to  de- 
face  the  woodwork  or  paint,  with 
bnlves  or  penclls. 


Bron  var  bolagets  egendom  i  om- 
kring femton  års  tid,  då  Hennepin 
county  inköpte  densamma  och  afskaflfa- 
de  tullen. 

I  1875  hade  trafiken  så  tilltagit  att 
en  ny  hängbro,  för  en  kostnad  af 
$223,000,  måste  byggas  i  den  gamlas 
ställe  med  starkare  material,  bredare 
kör-  och  gångbanor,  samt  högre  torn  af 
sten. 

Äfven  denna  bro  blef  snart  otidsenlig 
och  år  1886  bygdes  den  nuvarande  dub- 
belhvälfda  stålbron,  hvilken  torde  stå  i 
evärdeliga  tider. 

Fastighetsegare  i  norra  och  södra 
Minneapolis  insågo  tidigt  nödvändighe- 
ten af  att  öppna  flera  brovägar  öfver 
floden  och  ett  bolag  organiserades  för 


DEN  ANDRA  HÄNGBKON  (1877). 


/I  vXlC   .i  t\ 


100 


i4 
D 
G 
< 

> 

m 
O 

■■< 
> 

W 
I— > 

V) 

W 

IX 
H 

a; 

O 

< 
w 

O 

fa 
< 


lOI 


att  bygga  tvenne  nya  tullbroar  år  1857. 
Den  ena  bron  bygdes  vid  Christmas 
avenue  i  norra  Minneapolis  och  den 
andra  vid  ändpunkten  af  universitets- 
området i  södra  Minneapolis.  Efter  att 
hafva  varit  i  bruk  i  knappt  två  års  tid 
hände  det  ej  bättre  än  att  det  ovanligt 
höga  vattenståndet  och  den  strida  for- 
sen helt  och  hållet  bortsopade  de  båda 
nya  och  vackra  broarne  den  3:dje  Juni 
1859,  till  stor  förlust  för  bolaget  och 
obeqvämlighet  för  allmänheten. 

När  sedermera  St.  Anthony  och  Min- 
neapolis förenades  till  en  stad  1872  byg- 
des de  tvenne  broar,  som  nu  äro  beläg- 
na, den  ena  vid  Plymouth  avenue  i 
norr  och  den  andra  vid  Tenth  avenue 
south. 

De  nästa  broar  i  ordningen  voro 
Washington  avenue  bron,  som  bygdes 
år  1884,  samt  Twentieth  avenue  north, 
Franklin  avenue-  och  Lake  street-bro- 
arne  år  1888-89. 

Förutom  dessa  sju.  trafikbroar  finijes 
det  sex  stora  jernvägsbroar,  spända  öf- 
ver  floden  inom  stadsgränsen.  Den 
dyrbaraste  och  mest  substansiela  af 
dessa  är  "Manitoba  viadukten,"  strax 
intill  fallet.  Det  är  en  stenbro  med  2^ 
symmetriska  stenhvalf,  som  springa  upp 
från  flodbädden.  Det  tog  två  år  att 
bygga  denna  bro,  och  kostade  densam- 
ma $650,000.  Antagom,  att  Minneapo- 
lis skulle  hemfalla  åt  förfall  och  glöm- 
ska, komme  dock  detta  solida  jetteverk 
af  murad  sten  att  qvarstå  i  sekler  efter 
det  alla  våra  andra  byggnadsverk  för- 
svunnit, som  om  de  varit  bygda  på 
lösan  sand. 

SKOLVÄSENDET. 

Sommaren  1849  ijörjade  stadens  första 
skola  i  ett  litet  stockhus  och  förestods 
då  af  Miss  Electa  Bachus.  Det  lilla 
skolhuset  var  försedt  med  barktak,  myc- 
ket små  fönster  och  en  dörr  så  låg,  att 
man  måste  ödmjukt  böja  på  ryggen, 
om  man  ville  komma  dit  in. 

Hösten  samma  år  bygdes  ett  särskildt 
skolhus,    hvilket    var    den    första    skol- 


byggnaden inom  den  nuvarande   grän- 
sen af  Hennepin  county. 

Bland  äldre  skolbyggnader,  som  fäst 
någon  väsendtlig  uppmärksamhet,  räk- 
na vi  Washington  School.  Efter  det 
Union  School-byggnaden  nedbrann  1865 
öfverflyttades  barnen  till  Fletcher's 
Hall,  der  de  fortsatte  med  sina  studier, 
tills  den  nya  stenbyggnaden,  hvaraf  vi 
här  se  en  afbildning,  intog  det  ned- 
brunna skolhusets  ursprungliga  plats. 
Washington  School-byggnaden  hade  ett 


DEN  FORNA  WASHINGTON-SKOLAN. 

högt  och  imponerande  läge  och  utpeka- 
des såsom  en  af  de  vackraste  offentliga 
byggnaderna  i  staden.  I  tidernas  lopp 
förändrades  den  till  högskola.  Många 
af  våra  läsare  torde  ännu  komma  ihåg, 
att  vid  sidan  af  denna  ståtliga  byggnad 
fans  en  hög  klockstapel  af  trä,  hvilken 
uppfördes  för  det  volontära  sprutman- 
skapets  räkning.  Det  var  då  stadens 
enda  brandsignals-station,  och  här  ring- 
de den  stora  klockan  alarm  i  många 
års  tid,  tills  slutligen  en  ångpipa  på 
"The  Island  Paper  Mill"  fick  göra  tjenst 
med  brandsignaler.  Skolbyggnaden 
nedrefs  år  1889  för  att  bereda  rum  för 
den  jettestora  Court  House-  och  City 
Hall-byggnaden. 

Folkskolan  i  Minneapolis  har  på  se- 
nare tider  tagit  jettesteg  framåt,  och 
den  behöfver  sannerligen  icke  skämmas 
vid  en  jemförelse  med  folkskolan  i  öf- 
riga  större  städer.  Att  den  icke  vunnit 
behörig  stadga,  att  åtskilligt  återstår 
att  komplettera  och  rätta,  faller  af  sig 
sjelft.  Men  besinna  vi,  huru  ung  den 
är,  huru  den  vuxit  såväl  utåt  som  inåt, 


102 


hvilken  liflighet  och  kraft  den  utvecklar 
etc,  så  stå  vi  der  gripna  af  förvåning 
och  beundran. 

Undervisningen  i  dessa  skolor  är  ord- 
nad med  klar  blick  samt  på  ett  meto- 
diskt, systematiskt  och  praktiskt  sätt. 

Skolorna  äro  inrymda  uti  59  byggna- 
och  lärosalar.  Byggnaderna  äro  nästan 
allesammans  af  tegel  eller  sten.  De  fyra 
högskolebyggnaderna  äro  utomordent- 
ligt vackra  och  storartade  och  utgöra 
verkliga  prydnader  för  staden.  Skolhu- 
sen äro  försedda  med  ändamålsenliga 
ventilationssystem  och  uppvärmas  med 
ånga.  Flera  skolhus  behöfvas  emeller- 
tid, och  vi  våga,  med  kännedom  om 
Minneapolis'  entusiasm  för  sitt  skolvä- 
sen, påstå,  att  de  icke  skola  låta  vänta 
på  sig  länge. 

"Monroe"-skolan  är  en  af  de  största 
skolorna  i  Minneapolis;  den  har  för  när- 
varande icke  mindre  än  1,294  lärjungar. 

Alla  läroböcker  och  nästan  all  mate- 
riel, som  barnen  behöfva,  tillhandahålles 
dem  afgiftsfritt  (förutom  i  högskolor- 
na), en  anordning,  hvarpå  fattiga  för- 
äldrar måste  sätta  stort  värde,  och  som 
helt  visst  kraftigt  och  säkert  befordrar 
en  allmän  och  jemn  skolgång. 

Skolorna  i  Minneapolis  äro  talrikt  och 
ordentligt  besökta.  Under  sist  förflut- 
na läsåret  voro  3^,672  barn  inskrifna 
(16,779  gossar  och  16,894  flickor),  deraf 
2,480  tillhörande  högskolan.  Skolgån- 
gen är  ock  särdeles  jemn:  96  procent 
af  barnaantalet  besökte  förra  året  dag- 
ligen skolorna. 

Antalet  barn  inskrifna  under  inneva- 
rande läsår  uppgår  till  35,000,  en  tillök- 
ning öfver  förlidet  år  af  1,327  skolbarn. 

Undervisningen  ombesörjes  för  när- 
varande af  782  lärare  och  lärarinnor. 

Gift  qvinna  kan  tolereras  i  vissa  fall 
som  lärarinna,  men  helst  är  man  utan 
gifta  qvinnor  i  våra  skolor.  Att  en  lära- 
rinna gifter  sig  under  pågående  termin, 
kan  utgöra  tillräcklig  anledning  till  hen- 
nes entledigande. 

Omkring  96  procent  af  lärarepersona- 
len utgöres  af  qvinnor.  Alla  förestån- 
darne  med  undantag  af  fyra  äro  qvinnor. 


De  årliga  lönerna  gestalta  sig  så- 
lunda: 

För  superintendenten  $4,000 

För  supervisorn  för  primärskolorna.     2,500 
För  supervisorn  för  sång  och  musik.     2,000 

För   supervisorn   för  slöjd 1,500 

För  supervisorn  för  teckning 1,500 

För  supervisorn  för  sömnad 1,100 

För  föreståndarne  1  skolhus  med— 

Fyra  rum,  frän    $650  upp  till    $750 

Sex   rum,    från 675  upp  till      800 

Åtta    rum,    från 700  upp  till  1,000 

Tio    rum,    från 800  upp  till  1,200 

Tolf  rum,  från 900  upp  till  1,300 

Föreståndarne  1  skolhus  med  flera  rum, 
lön  efter  särsklldt  beslut  frän  skolrådets 
sida. 

Löneförhöjning  eger  rum  med  $25 
till  $50  för  hvarje  år,  tills  maximum 
blifvit  uppnådt. 

De  öfriga  lärarne  inom  de  olika  gra- 
derna hafva  första  året  $400,  med  tillök- 
ning af  $50  för  hvarje  år,  tills  lönen 
gått  upp  till  $700,  dock  hafva  den  åtton- 
de gradens  lärare  det  åttonde  året  $750 
och  från  och  med  det  nionde  året  $800. 
Högskolelärarnes  löner  utgöra  i  medel- 
tal omkring  $1,200  och  fastställas  genom 
särskildt  beslut  af  skolrådet.  Biträdande 
lärare  inom  primärafdelningen  hafva 
$350  och  inom  de  öfriga  graderna  $450. 
Lönerna  utbetalas  månadsvis  af  skolrå- 
dets kassör. 

Utgifterna  för  skolväsendet  under  det 
senast  förflutna  läsåret  stego  till  $911,- 
845.90.     Deraf  betalades 

Till    lärares   aflöning $463,608.37 

Till  bränsle  och  ljus 18.553.71 

Till  läroböcker   10,727.52 

Af  hvad  här  blifvit  meddeladt  fram- 
går, att  skolväsendet  i  Minneapolis  före- 
ter en  storartad  anblick  och  är  väl  värdt 
allt  det  erkännande,  som  kommit  det  till 
del.  Så  många  skolor,  så  många  lärare 
och  barn,  så  många  skolpalats,  så  myc- 
ken egendom!  Undervisningen  är  all- 
sidig, praktisk  och  tidsenlig.  Lärarne 
äro  skickliga,  materialen  ypperliga  och 
ledningen  af  det  hela  utmärkt. 

Folket  gör  gerna  uppoffringar  för  si- 
na skolor,  de  äro  dess  rikedom,  dess 
ögonsten.  De  äro  dess  gemensamma 
egendom,  äro  gemensamma  för  fattiga 
och  rika.     Embetsmannens  och  arbeta- 


103 


rens  barn  sitta  der  sida  vid  sida,  åtnju- 
tande samma  uppfostran,  samma  bild- 
ning. Vägen  till  vetande  och  lärdom 
är  i  lika  hög  grad  tillgänglig  för  alla 
samhällslager.  Dottern  eller  sonen  till 
en  kusk  eller  tvätterska  kan  bli  student 
likaväl  som  guvernörens  eller  millionä- 
rens barn. 

Det  skandinaviska  elementet  i  Min- 
neapolis tillgodogör  sig  samvetsgrannt 
de  stora  förmåner,  som  skolorna  erbju- 
da. Den  skandinaviska-amerikanska 
ungdomen  gör  snabba  framsteg  och  till- 
egnar  sig  med  förvånande  lätthet  den 
amerikanska  skolbildningen. 

Den  första  skandinaviska  lärarinna, 
som  vunnit  anställning  vid  de  ofifentliga 
skolorna  härstädes  var  ett  ungt  norskt 
fruntimmer.  Miss  Isabella  Johnson,  som 
i  början  af  år  1879  blef  antagen  som 
lärarinna  vid  Monroe-skolan  i  södra  de- 
len af  staden. 


MARY  ANDERSON. 

I  förbindelse  med  vårt  skolväsen  vilja 
vi  omnämna  en  duktig  liten  svensk  Min- 
neapolis-tös.    Tidningen  "Times"  hade 


den  I5:de  December  1892  föranstaltat 
en  täflan  bland  stadens  mindre  skolbarn 
och  utlofvade  ett  pris  af  $10  för  den 
bäst  skrifna  krian.  Icke  mindre  än  4,200 
uppsatser  inlemnades  och  bland  det 
stora  antalet  täflande  tillerkändes  Maria 
Anderson  priset  för  en  kria  om  kani- 
nen (The  Rabbit).  H  varje  skolbarn 
erhöll  en  timmes  tid  att  skrifva  en  kria 
öfver  något  djur,  som  icke  förut  varit 
upptaget  som  studie  inom  skolan.. 

Maria  är  dotter  till  John  Anderson, 
som  då  bodde  i  No.  35  East  Side  Fiats. 
Hon  var  född  den  2:dre  Mars  1881  och 
anlände  hit  till  landet  från  Sverige  med 
sina  föräldrar  den  i  :ste  November  1889, 
då  hvarken  hon  eller  föräldrarne  för- 
stodo  ett  enda  ord  engelska.  Hon  bör- 
jade genast  att  gå  i  engelsk  skola,  men 
man  får  väl  ändå  anse  det  märkvärdigt, 
att  ett  barn,  som  tre  år  förut  icke  för- 
stod ett  engelskt  ord,  nu  kunde  vinna 
priset  bland  en  så  stor  mängd  täflande. 
Lilla  Maria  fick  sig  således  en  vacker 
julklapp  för  sina  flitiga  studier. 

Bland  dem,  som  utmärkt  sig  för  slöj- 
dens utbredande  såsom  skolämne,  inta- 
ger onekligen  Lars  Erikson  ett  bland 
de  främsta  rummen,  icke  allenast  der- 
före  att  han  i  sitt  fädernesland  var  bland 
de  förste  som  satte  skolslöjden  i  gång, 
utan  fast  mera  derföre  att  han  här  i 
Amerika  anordnade  den  första  slöjd- 
skola, och  denna  skola  bildades  här  i 
Minneapolis. 

Af  sådan  anledning,  och  då  Erikson 
med  få  års  undantag  varit  Minneapolis- 
bo,  har  nedanstående  slöjdhistoria  här 
fått  intaga   plats. 

Lars  Erikson  är  född  i  Nås'  försam- 
ling, Vestcrdalarne,  af  Stora  Koppar- 
bergs län,  den  24:de  Oktober  1847. 
Efter  åtnjutande  af  en  allmän  folkskole- 
bildning, antog  han,  vid  icke  fullt  fylda 
14  år,  småskoUärarebefattning  inom  för- 
samlingen. Omvexlande  med  skolunder- 
visning och  studier  dels  vid  Falu  Högre 
Elementarläroverk  och  dels  Upsala 
folkskollärareseminarium,  utexamine- 
rades han  som  folkskolelärare  den  I2:te 
Juni  1871. 


104 


Redan  som  ung  gosse  låg  hans  håg 
ständigt  åt  slöjden. 

Utexaminerad  från  Upsala  seminari- 
um med  de  nya  undervisningsmetoderna 
"på  hand,"  dref  han  sin  skolundervis- 
ning med  den  framgång,  att  han  år 
1876  af  Stora  Kopparbergs  läns  lands- 
ting anstäldes  som  instruktör  för  lä- 
nets lärareseminarium  inom  Vesterda- 
larne  och  Vesterbergslagens  distrikt. 
Härvid  blef  Erikson  i  tillfälle  att  bringa 
slöjdsaken  på  tal  och  vid  ett  tillfälle 
skänkte  en  privat  person  1,000  kronor 
för  sakens  utbredning  och  en  slöjdsko- 
las inrättning. 


LARS    ERIKSON. 

Erikson  hade  emellertid  sin  första 
slöjdskola  inrättad  i  Äppelby  folkskola. 

När  han  år  1878  antog  en  förmånli- 
gare lärarebefattning  vid  Långbanshyt- 
tan  i  Vermland,  inrättade  han  äfven  der 
slöjdskola,  hvarvid  han  af  brukspatron 
A.  Ros  erhöll  till  skänks  en  modell- 
samling, värd  200  kronor. 

Vid  skolläraremöten  passade  Erikson 
på   tillfället  att   få   slöjdfrågan   diskute- 


rad. Af  hans  embetsbröder  upptogs  sa- 
ken helt  olika.  Under  det  en  del  lärare 
ansågo  saken  vara  af  stor  betydelse  för 
det  uppväxande  slägtet,  ville  en  annan 
del  gendrifva  den,  under  förevändning, 
att  skolans  lärare  alla  redan  voro  be- 
tungade med  allt  för  många  undervis- 
ningsämnen. Erikson  medgaf  att  så 
visserligen  vore  förhållandet,  men  att 
dylika  "okristliga"  ämnen  som  gevärs- 
exercis och  krigsöfningar  gerna  kunde 
bannlysas  från  skolan.  —  "Nej,"  sade 
Erikson,  "med  de  fredliga  vapnen 
(slöjdverktygen)  skall  samhället  civili- 
seras, ej   med  gevär." 

För  slöjdens  vidare  utbredning  bör- 
jade han  att  i  December  1881  utgifva 
en  tidning  kallad  "Slöjdaren,"  innehål- 
lande ritningar  och  anvisningar  om 
handarbetet  i  olika  branscher.  Vid  ut- 
ställningen i  Örebro  år  1883  belönades 
tidningen   med   silfvermedalj. 

Under  tiden  företog  professor  John 
M.  Ordway  från  Boston,  Massachus- 
etts, en  resa  till  Sverige  för  att  taga 
kännedom  om  slöjdsaken,  och  blef  då  i 
tillfälle  att  prenumerera  på  tidningen 
"Slöjdaren."  Derigenom  ifppstod  en 
korrespondens  mellan  professor  Ord- 
way och  Erikson,  hvilken  brefvexling 
gick  ut  på  att  få  Erikson  hit  öfver  till 
Amerika  för  att  introducera  slöjden. 

Erikson  gaf  med  sig  och  på  våren 
1884  uppsade  han  sin  lärarebefattning 
vid  Långbanshyttan  och  reste  till  Ame- 
rika. 

Efter  landstigningen  i  New  York 
gjorde  han  en  afstickare  till  professor 
Ordway  i  Boston,  men  fortsatte  sedan 
resan  till  Minnesota,  der  han  redan  hade 
sin  äldsta  dotter  och  slägtingar. 

Ankommen  till  Minneapolis  började 
han  känna  sig  före,  hvilka  utsigter  det 
kunde  vara  att  göra  en  början  med 
slöjden.  Ännu  främmande  för  språket, 
måste  han  anlita  sina  egna  landsmän 
och  höll  dcrföre  sitt  första  slöjdföredrag 
i  Augustana-kyrkan  i  November,  hvil- 
kct  föredrag  hade  till  följd  att  försam- 
lingens dåvarande  pastor,  J.  Ternstedt, 
och    Street    Commissioner    A.    P.    An- 


105 


derson  med  flera  församlingsmedlem- 
mar tecknade  bidrag  stora  nog  att  an- 
skaffa åtta  hyfvelbänkar  och  några 
verktyg,  och  den  8:de  December  1884 
öppnades  den  första  slöjdskolan  i  För- 
enta Staterna.  De  första  slöjdlektioner- 
na höllos  i  kyrkans  undervåning;  men 
som  brandförsäkringsstadgarne  ej  till- 
läto  snickeriarbeten  på  platsen,  förhyr- 
des en  tom  butik  vid  1218  Third  street 
south,  der  slöjdskolan  bedrefs  en  längre 
tid. 

Skolan  existerade  dock  under  svåra 
omständigheter,  emedan  det  var  ett  för- 
svinnande fåtal  som  förstod  sakens 
egentliga  syftemål.  En  stor  del  af  fol- 
ket hånlog  åt  sådana  "småaktigheter" 
och  Erikson  blef  kallad  en  stor  tok,  som 
trodde  att  förståndigt  folk  befattade  sig 
med  sådant  skräp  i  ett  land,  der  allting 
tillverkades  med  maskiner.  —  "Ame- 
rika är  icke  Sverige,"  sades  det.  Erik- 
son försökte  dock  att  genom  fester  etc. 
att  få  in  så  pass  penningar  att  icke  sko- 
lan skulle  dö  ut  om  ock  han  sjelf  fick 
lefva  på   svältkur. 

Af  pligter  mot  sin  familj  måste  dock 
Erikson  gifva  upp  skolan  af  brist  på  un- 
derstöd och  antaga  plats  vid  Century 
Music  Company,  hvarest  han  arbetade 
två  och  ett  hälft  års  tid. 

Slöjdskolan  låg  dock  honom  alltid  om 
hjertat,  och  då  Plymouth-kyrkans  "Un- 
ga mäns  förening"  satte  upp  en  slöjdlo- 
kal vid  Fourteenth  avenue  south  gaf 
Erikson  en  och  två  timmars  undervis- 
ning hvarje  afton  der. 

Snart  nog  insjuknade  han  i  en  svår 
sjukdom,  hvilken  höll  honom  till  sängs 
en  längre  tid  och  dessutom  gjorde  ho- 
nom obrukbar  en  tid  derefter. 

Erikson  trodde  nu  att  hans  framtids- 
plan, för  hvilken  han  lemnat  sitt  fäder- 
nesland och  en  god  lärareanställning, 
skulle  vara  grusad.  Men  annorlunda  blef 
förhållandet  år  1888,  således  fyra  år  efter 
den  första  slöjdskolan  i  Minneapolis 
blef  anordnad,  då  saken  på  allvar  bör- 
jat beaktas  i  Österns  stater. 

Mr.  C.  Falleen  från  Göteborg  hade 
kommit  öfver  till  Boston  och  der  upp- 


satt en  slöjdskola  efter  det  så  kallade 
Nääs-systemet,  men  hade  snart  kommit 
under  fund  med  att  detta  system  till  alla 
delar  ej  gaf  den  "training,"  de  ameri- 
kanska skolorna  kräfde. 

Mr.  Falleen  uppgaf  då  skolan  och  reste 
till  Minneapolis  och  uppsökte  Erikson 
och  uppgjorde  med  honom  att  resa  till 
Boston  och  taga  den  påbörjade  slöjd- 
skolan om  händer. 

Erikson,  hvilken  nästan  uppgifvit 
hoppet  om  någon  framgång,  lät  icke  sä- 
ga sig  detta  tvenne  gånger,  utan  med 
snaraste,  eller  i  början  af  Februari  1889, 
lemnade  han  Minneapclis,  för  att  finna 
en  fruktbarare  jordmån  för  sin  sådd.  I 
två  och  ett  hälft  års  tid  undervisade  han 
derstädes  natt  och  dag  både  vinter  och 
sommar,  ty  der  var  ett  intresse  utan 
like,  och  alla  syntes  nästan  vilja  "rifva 
åt  sig"  metoderna.  Att  hvarje  vecka 
undervisa  120  elever  från  stadens  skolor 
samt  öfver  50  lärare  och  lärarinnor,  dels 
i  "mechanical"-  och  konstruktionsrit- 
ning, dels  i  handarbeten,  var  mera  än 
man  kunde  begära  af  en  person.  Till 
sist  dukade  dock  Erikson  under  af  öf- 
veransträngning  och  måste  i  slutet  af 
Maj  1891  lemna  Boston  för  att  i  Min- 
nesotas lämpligare  kliinat  blifva  åter- 
stäld.  Eriksons  slöjdskola  omhänder- 
togs då  af  Mr.  G.  Larson.  Emellertid 
hade  han  dock  nu  att  fröjdas  åt  att  hans 
lifsgerning  blifvit  förverkligad,  då  slöj- 
den genom  de  många  utskickade  lärare- 
krafterna fick  sin  berättigade  plats  i  de 
allmänna  skolorna. 

Efter  återhemtandet  af  helsa  och  kraf- 
ter, inrättade  Erikson  år  1894  en  privat 
slöjdskola  för  den  så  kallade  "St.  Mark's 
Boys'  Club"  (bestående  till  stor  del  af 
tidningsgossar)  vid  St.  Marks-kyrkan, 
belägen  vid  Sixth  street,  mellan  Nicollet 
och  Hennepin  avenues.  I  tre  års  tid 
eller  till  hösten  1897,  den  tid  då  Erikson 
reste  ut  för  organiserandet  af  sin  koloni 
vid  Mille  Lacs-sjön  i  Mille  Lacs  county, 
Minnesota,  handhade  han  denna  slöjd- 
skola med  stor  framgång,  och  då  han 
reste,    omhändertogs    slöjdundervisnin- 


io6 


gen   der  af  hans   yngste    son,    Erik   R. 
Erikson. 

Visserligen  har  Lars  Erikson  under 
sitt  sträfvande  för  slöjdens  utbredning 
plöjt  i  en  hårdbruten  mark  och  till  en 
början  under  stora  försakelser,  der  an- 
dra nu  måhända  få  skörda;  men  Erik- 
son kan  dock  fröjda  sig  åt  att  hafva 
äran  af  att  han  är  svensk-amerikanska 
slöjdens  fader,  och  vi,  Minneapolisbor, 
hafva  äran  att  den  första  slöjdskolan 
anlades  här. 

STATS-UNIVERSITETET. 

Icke  allenast  åt  elementarundervisnin- 
gen, som  är  anordnad  på  ett  särdeles 
praktiskt  och  tillfredsställande  sätt,  utan 
äfven  åt  den  högre  har  man  skänkt  be- 
tydlig uppmärksamhet. 

Följande  utdrag  ur  guvernör  Horace 
Austins  budskap  till  statens  legislatur  år 
1871  visar  bäst  den  praktiska  grund,  på 
hvilken  undervisningen  är  fotad.  Han 
sade  nemligen: 

"Låt  så  vidt  möjligt  hvarje  yngling, 
som  lemnar  skolan  vara  kunnig  i  något 
praktiskt  yrke,  så  att  han  städse  må  ha 
till  hands  ett  medel  att  förtjena  sitt 
ärliga  uppehälle,  och  han  är  försedd 
med  en  sköld  mot  lättja,  frestelser  och 
brott,  hvilken  kommer  att  göra  sig 
märkbar  inom  samhället  såsom  en 
minskning  af  brotten,  en  tomhet  i  fattig- 
husen och  fängelserna  och  en  bannlys- 
ning af  galgarne." 

Statens  universitet  inkorporerades  den 
25:te  Februari  185 1  och  dess  första 
"Board  of  Regents,"  som  då  utnämdes 
af  legislaturen,  bestod  af  Henry  H.  Sib- 
ley,  Franklin  Steele,  Alexander  Ram- 
sey,  Isaac  Atwater,  B.  B.  Meeker,  Soc- 
rates  Nelson,  C.  K.  Smith,  Wm.  R. 
Marshall,  N.  C.  Taylor,  Henry  M.  Rice, 
Abram  Van  Vorhes  och  J.  Turbcr. 

En  del  af  den  första  läroverksbygg- 
naden, "Old  Main  Building,"  påbörja- 
des 1856,  men  blef  i  brist  på  penninge- 
anslag ej  fullkomligt  fullbordad  förrän 
1868,  då  det  egentliga  college-lifvet  tog 
sin  början. 

Enlig   "Board    of   Regents' "    rapport 


för  läsåret  1868  hade  universitetet  fem 
lärare  och  109  studenter. 

Universitetsbyggnaderna  ligga  på  en 
höjd  prydd  med  vackra-  ekar,  helt  nära 
den  mäktiga  Mississippi-floden  och 
inom  ljudet  af  de  brusande  St.  Anthony- 
fallen.  Få  ställen  i  verlden  erbjuda  en 
vackrare  tafla  än  den  man  har  framför 
sig  från  universitetsparken,  som  för  när- 
varande upptager  50  acres  land,  värde- 
radt  till  $250,000. 

Med  undantag  af  fyra  eller  fem  af  de 
nuvarande  läroverken  ligga  de  öfriga 
byggnaderna  i  en  halfcirkel,  från  den 
ena  ändan  af  parken  till  den  andra. 

Då  man  inträder  på  platsen,  kommer 
man  först  till  Students'  Christian  Asso- 
ciation Building;  näst  i  ordningen  kom- 
ma Law  Building,  Old  Main  Building, 
Library,  Mechanic  Arts  Building,  Che- 
mical Laboratory,  Pillsbury  Hall  och 
Armory.  Bakom  denna  rad  af  bygg- 
nader finna  vi  Medical  Hall,  Laboratory 
of  Medical  Science,  Laboratory  of  Med- 
ical Chemistry,  Observatory  och  Mining 
and  Ore  Testing  Building.  Alla  dessa 
tretton  byggnader,  undantagandes  Old 
Main  Building,  hafva  blifvit  uppförda 
sedan  år  1884. 

Förutom  dessa  finnas  tio  byggnader 
tillhörande  jordbruksskolan  (Agricultu- 
ral  Department),  hvars  område  består 
af  250  acres,  värdt  $125,000  och  är  belä- 
get omkring  tre  mil  från  universitetet. 

Det  är  nöjsamt  att  erfara  att  universi- 
tetet för  närvarande  besitter  egendom 
till  ett  värde  af  $2,000,000  och* att  myc- 
ket af  denna  egendom  beständigt  ökas  i 
värde. 

Är  1883,  då  det  blef  bekant  att  Chri- 
stina Nilsson  skulle  besöka  Nordve- 
stern,  fans  det  intet  auditorium  stort 
nog  att  kunna  rymma  en  större  publik. 
Ett  förslag  framlades  då  för  "Board  of 
Regents,"  med  det  resultat  att  Coliseum, 
en  ofantligt  stor  och  ful  träbyggnad,  blef 
uppförd.  Denna  "musikaliska  lada"  be- 
gagnades sedermera  för  exercis  och 
terminsafslutningar  till  år  1894,  då  den 
nedbrann  till  grunden.  Året  derpå, 
1895,    anslog    legislaturen    $75,000     för 


107 


io8 


fr 


Di 
O 

^' 

H 

H 

t— I 
M 
Ö 

a 

D 
-^ 


^^-^^s: 


lOO 


uppförandet  af  den  nuvarande,   ståtliga      sin  fris  af  allegoriska  bilder  i  basrelief 
kastellika  Armory-byggnaden.  Biblioteket    inrymmer    för    närvarande 

Bland   de  nyare  byggnaderna  tilldra-      37,000  volymer. 


■^MR 

1  ■? 

STATSUNIVERSITETET:  PORTAL  TILL  MEDICINSKA  INSTITUTET. 


ger  sig  biblioteksbyggnaden  (Library 
Building)  den  största  uppmärksamheten 
på  grund  af  sin  imponerande  arkitektur. 
Den  är  byggd  af  hvit  sandsten  i  samma 
stil   som    det   grekiska    Parthenon   med 


Universitetet  har  haft  många  goda 
vänner  och  understödjare,  men  bland 
de  män  som  mest  ifrat  för  och  vakat 
öfver  detta  läroverks  intressen  och  väl- 
gång, allt  sedan  stadens  grundläggning, 


110 


^nSWSSRwTRT "  KK 


Il    rr  5  t    i  ( 

lim  rs  M 


STA'ISt   NIVICKSniiTlCT:   l'1 1 .1  Slil' K  \    II  \  1,1, 


STATSUNIVJ'.Kbl  I  K  I  1. 1  :  l.AGSKol.AN. 


III 


slår  John  S.  J*illsljury  i  främsta  rummet. 

I'>land  den  vackra  grupp  af  byggnaflcr, 
hoiii  utgöra  universitetets  liem,  kan  man 
icke  undvika  att  fästa  ögonen  på  Pills- 
hiiry  Hall  (Science  Building). 

])( niia    storslagna,    bruna    sandstcns- 


gent"  för  lifslid,  såsom  ett  erkännande 
af  lians  uj^iMiffring  af  tid  och  penningar 
samt  för  det  stora  intresse  i  allmänhet, 
som  han  alliid  visat  för  denna  Nordve- 
sterns  förnämsta  institution. 

Samma   motiv   liar   föranledt  alumni- 


u 
(- 

o 

S 
5 

H 
U 

W 

u 


byggnafl  uijjjfördes  är  1884  för  en  kost- 
nad af  $150,000  och  är  en  gåfva  till  uni- 
versitetet af  Mr.  Pillsbury.  Han  har 
tjenstgjort  som  medlem  af  "Board  of 
Regents"  i  35  års  tid  och  blcf  för  fyra 
år  tillbaka  vaKl  af  legislaturen  till  "re- 
-8 


föreningen  att  vilja  föreviga  hans  bild 
i  brons  och  kommer  univcrsitetsparken 
följaktligen  inom  kort  tid  att  prydas 
med  hans  byst. 

Fakulteten    består    för    närvarande    af 
234  professorer,  docenter   och   instruk- 


112 


törer  i  alla  dertill  hörande  ämnen,  och 
ibland  dessa  räknas  män  af  nationelt 
rykte  inom  vetenskapens  område.  Uni- 
versitetet besöktes  under  senaste  året  af 
2,925  studenter,  af  hvilka  826  voro  unga 
damer.  Antalet  af  de  skandinaviska  stu- 
denterna öfverstiger  200  och  ökas  årli- 
gen. 

Studenternas  antal  för  närvarande 
läsår  uppgår  till  3,150. 

Utgifterna  för  underhållandet  af  den- 
na vidlyftiga  institution  belöpte  sig  för- 
lidet  år  till  $324,193.16. 

Alla  dessa  utgifter  bestridas  af  räntan 
på  de  penningar  som  erhållas  genom 
försäljning  af  skolland,  hvilket  blifvit 
skänkt  af  regeringen,  genom  årliga 
statsanslag,  som  för  närvarande  belöpa 
sig  till  $125,000  per  annum,  genom  spe- 
ciella beviljningar  af  legislaturen  samt 
genom  direkta  inkomster  från  universi- 
tetets lag-  och  medicinskola. 

Universitetet  har  af  regeringen  i  allt 
om  allt  erhållit  92,000  acres  skolland 
som  dotation  och  utgifterna  för  byg- 
gandet af  alla  läroverken,  undantagan- 
des Pillsbury  Hall,  äro  bekostade  ge- 
nom speciela  statsanslag  som  blifvit  be- 
viljade af  legislaturen. 

Minnesotas  universitet  har  blifvit  en 
mäktig  faktor  inom  det  vetenskapliga 
området,  och  säges  redan  intaga  femte 
rummet  bland  liknande  institutioner  i 
Förenta  Staterna. 

Undervisningen  är  helt  och  hållet  fri, 
undantagandes  i  lag-  och  medicinsko- 
lorna, der  en  extra  afgift  erfordras. 

Hvarje  ung  man  och  qvinna  erhåller 
fritt  tillträde  till  läroverket  efter  att  haf- 
va   genomgått   en   viss   examen. 

Veta  alla  våra  landsmän,  att  de  i  des- 
sa palats  ega  en  förmögenhet  på  när- 
mare två  millioner  dollars,  att  de  hafva 
en  stor  kår  utmärkta  lärare,  äro  för- 
sedda med  ett  bibliotek,  ett  stort  mu- 
seum, med  kemiskt,  fysiskt  och  mine- 
ralogiskt laboratorium  och  de  bästa  ap- 
parater för  illustrerandet  af  vetenska- 
pens   olika    grenar? 

Veta  de  månne,  att  allt  detta  är  en  fri 
gåfva  till  dem  och  till  deras  efterkom- 


mande och  att  deras  söner  och  döttrar 
der  kunna  erhålla  den  mest  grundliga 
lärdom,    fritt   och   utan   betalning? 

Professor  O.  J.  Breda  utnämdes  år  1883 
till  den  af  legislaturen  nyinstiftade  pro- 
fessuren i  nordiska  språk  och  literatur, 
hvilken  han  efter  ett  års  förberedande 
tjenstledighet  tillträdde  och  på  ett  i  allo 
förtjenstfullt  sätt  fylde  i  femton  års  tid, 
eller  till  våren  1899,  då  han  tog  afsked 
för  att  bosätta  sig  i  Norge.  Den  spe- 
ciela naturen  af  denna  professur,  hvil- 
ken från  början  var  och  ännu  är  afsedd 
som  ett  politiskt  lockbete  eller  kulturel 
nådegåfva  till  skandinaverna  från  de 
maskinpolitici,  som  makten  hafva,  gjor- 
de professor  Bredas  ställning  långt 
ifrån  behaglig.  Men  han  skötte  den 
som  en  man,  oafhängig  af  alla  otillbör- 
liga påtryckningar  från  politiska,  reli- 
giösa och  nationela  klickar.  Med  pro- 
fessuren följer,  löjligt  nog,  en  förplig- 
telse  att  docera  i  latin,  och  professor 
Breda  förvärfvade  sig  snart  vitsordet 
att  vara  den  bäste  latinlärare,  statsuni- 
versitetet någonsin  haft.  I  alla  de  äm- 
nen, som  tillhörde  hans  professur,  följ- 
de han  med  sin  tids  nyaste  åsigter,  och 
var  en  ovanligt  tolerant  och  fördomsfri 
man.  Som  norrman  afskydde  han  flagg- 
frågan som  ett  småsint  tvisteämne,  och 
ehuru  varmhjertad  norsk  patriot,  kunde 
han  ej  annat  än  beklaga,  att  den  skan- 
dinaviska halfön  utgöres  af  två  sön- 
drade och  tvistande  nationer,  i  stället 
för  en  stor,  enig  stat,  lika  godt  under 
hvilken  nordisk  flagg.  Efter  professor 
Bredas  afsked  liar  till  hans  efterträdare 
utnämts  professor  John  S.  Carlson  från 
St.  Peter.  Professor  Carlson  är  visser- 
ligen icke  hvarken  språkman  eller  este- 
tiker, utan  historiker  och  filosof,  men 
är  ansedd  som  en  god  pedagog  och  en 
af  vår  stats  ypperste  politiske  talare. 
Professor  Carlson  tillträdde  sin  befatt- 
ning sistliden   September  månad. 

Som  studiet  af  Nordens  literatur  och 
språk  ännu  är  blott  ett  valämnc  vid  vårt 
statsuniversitet,  har  det  ännu  ej  vunnit 
den  anslutning  som  sig  bör.  Den  förste 
och  hittills   ende   som   der.  eller  öfver- 


"3 


hufvud  vid  något  amerikanskt  universi- 
tet gjort  detta  studium  till  specialitet 
och  hufvudämne  är  doktor  Victor  Nils- 
son, den  ende  som  af  professor  Breda 
mottagit  den  akademiska  lagern. 

STADSBIBLIOTEKET. 

"Minneapolis  Public  Library"  är  en 
af  de  institutioner,  som  vårt  samhälle 
med  rätta  är  stolt  öfver.  Dess  central- 
byggnad är  en  prydnad  för  staden. 
Hvad  mer  är,  dessa  rika  bokskatter  äro 


dagar  senare  organiserades  en  biblio- 
teksförening. David  Charlton  blef  ord- 
förande, W.  C.  Reems  och  McNair  sekre- 
terare, samt  Thomas  Hale  Williams  för- 
eningens bibliotekarie.  Dess  namn  blef 
Minneapolis  Atheneum. 

Föreningens  första  lifsyttring  var  ar- 
rangerandet af  en  föreläsning,  hvilken 
hölls  af  den  frejdade  patrioten  Bayard 
Taylor  i  stadens  på  den  tiden  enda 
metodistkyrka,  och  som  inbragte  en 
summa  af  $74  netto  som  grundplåt  för 


ALLMÄNNA  BIBLIOTEKET. 


dess  invånare  till  stor  och  väsentlig 
nytta,  och  det  i  en  utsträckning  som 
endast  få  liknande  samlingar  inom  vårt, 
de  folkliga  bibliotekens  förlofvade  land. 
Tanken  om  upprättandet  af  ett  stads- 
bibliotek uppstod  redan  på  1850-talets 
senare  del,  och  det  var  den  i6:de  Maj 
1859  som  för  första  gången  ett  möte 
sammankallades  för  biblioteksfrågans 
afgörande.  En  komitee,  bestående  af  C. 
E.  Vanderburg,  R.  R.  Nicholas  och  W. 
W.  McNair,  utnämdes  att  sammansätta 
korporationsartiklar,   och  vid  möte  två 


inköp  af  böcker.  Minneapolis  Athene- 
um  gjorde  sitt  första  inköp  i  Augusti 
1859,  då  mot  en  summa  af  $106.38  en 
samling  af  68  volymer  anskaffades.  Des- 
sa inhystes  i  bibliotekariens  affärslokal, 
och  biblioteket  var  förverkligadt. 

Från  denna  anspråkslösa  begynnelse 
genomgick  Minneapolis  Atheneum  en 
gradvis  gående,  men  i  sin  fortsättning 
storartad  utveckling.  Är  1865  väcktes 
förslag  om  en  biblioteksbyggnad  och 
nästa  år  hade  redan  $5,000  subskriberats 
för  detta  ändamål.    Är  1868  var  byggna- 


114 


den  färdig  och  kostade,  med  tomt, 
^10,693.93. 

Med  Dr.  Kirby  Spencers  död  år  1870 
inträdde  Atheneums  financiela  ställning 
i  ett  nytt  skede,  i  det  denne  testamente- 
rade större  delen  af  sina  fastigheter  till 
föreningen  för  inköp  af  böcker.  Dessa 
fastigheter  betraktades  vid  testatorns 
död  blott  vara  värda  några  få  tusen  dol- 
lars. Deras  närvarande  värde  anslås  till 
sammanlagdt  $250,000,  gifvande  Athene- 
um  en  alltjemt  stigande  inkomst,  för 
närvarande  åtskilligt  öfver  $10,000  årli- 
gen. 

Då  Atheneum  stiftades,  betonades  än- 
damålet vara  att  utveckla  föreningens 
verksamhet  till  upprättandet  af  ett  stads- 
bibliotek, men  under  årens  lopp  hade 
detta,  trots  åtskilliga  förbättringar  och 
utvidgningar,  kommit  ur  sigte.  När 
derför  T.  B.  Walker  vid  årsmötet  1877 
väckte  agitation  för  upprättandet  af  ett 
stadsbibliotek,  med  hvilket  Minneapolis 
Atheneum  borde  införlifvas,  väckte  det- 
ta på  visst  håll  inom  organisationen  häf- 
tigt och  hårdnackadt  motstånd.  INIen 
T.  B.  Walker  hade  segern  på  sin  sida. 

Bibliotekarien  Williams  resignerade 
år  1880  från  sin  befattning  efter  20  års 
intresseradt  och  energiskt  arbete,  för 
hvilket  han  under  de  första  åtta  åren  ej 
uppbar  någon  ersättning. 

Professor  R.  W.  Laing  vid  statsuni- 
versitetet utnämdes  efter  Williams.  År 
1884  valdes  Herbert  Putnam  till  biblio- 
tekarie och  qvarstod  i  denna  befattning 
till  är  1892,  då  han  resignerade.  Her- 
Ibert  Putnam  är  en  af  vårt  lands  otvifvel- 
alctigt  skickligaste  bokmän.  Under  de 
starka  utvecklingens  år,  som  följde, 
med  omflyttning  och  införlifvandet  med 
en  större  organisation,  var  Putnam  just 
rätte  mannen. 

Är  1886  sålde  Minncapolis  Atheneum 
sin  byggnad  å  Hennepin  avcnue.  nära 
Washington  avenuc,  för  en  summa  af 
$21,500  och  ingick  kontrakt  med  den 
nyupprättade  biblioteksnämdcn  om  in- 
flyttning i  det  nya  stadsbibliotekets 
byggnad.  Redan  år  1881  hade  till  sta- 
den    Minneapolis'     kapitel     ett     tillägg 


gjorts  om  upprättandet  af  en  biblioteks- 
nämd,  "The  Library  Board  of  the  City 
of  Minneapolis,"  med  auktorisation  för 
denna  nämd  att  upprätthålla  offentliga 
biblioteker  och  läsrum,  konstgallerier 
och  museer  för  den  stora  allmänhetens 
bästa.  En  lag,  som  godkände  denna 
auktorisation  och  närmare  bestämde 
biblioteksnämdens  verksamhet,  sam- 
mansättning och  skyldigheter,  antogs 
af  Minnesotas  legislatur  den  2:dre  Mars 
1885.  Texten  till  densamma  var  förfat- 
tad af  E.  M.  Johnson,  Samuel  Hill  och 
J.  B.  Atwater,  hvilka  af  legislaturen  ut- 
nämdes till  medlemmar  af  nämden, 
jemte  Thomas  Lowry,  M.  B.  Koon, 
Sven  Oftedal  och  T.  B.  Walker.  Biblio- 
tekslagen bestämde  vidare  att  stadens 
borgmästare,  ordföranden  i  dess  under- 
visningsnämd  samt  statsuniversitetets 
kansler  skola  städse  vara  ex-officio  med- 
lemm.ar  af  biblioteksnämden.  Nämden 
valde  sedermera  sina  egna  tjenstemän, 
T.  B.  Walker  blifvande  dess  ordförande 
och  E.  M.  Johnson  dess  förste  sekre- 
terare. Herbert  Putnam,  redan  fäst  vid 
Atheneum,  utsågs  till  stadsbibliotekarie. 
Nämden  besattes  reguliärt  genom  folk- 
omröstning vid  allmänna  val. 

Den  i:ste  September  1885  ingick 
biblioteksnämden  ett  kontrakt  med 
Atheneum  om  öfverflyttandet  af  alla  den 
senare  associationens  böcker  till  stadens 
nya  biblioteksbyggnad,  då  denna  blefve 
färdig.  Kontraktet  bestämde  att  böc- 
kerna skulle  fritt  inhysas  dcrstädcs  för 
en  tid  af  99  år,  men  under  hela  denna 
tid  vara  tillgängliga  för  stadens  befolk- 
ning kostnadsfritt  med  skyldighet  för 
nämden  att  ersätta  uts/itna  eller  för- 
komna böcker  och  hålla  god  vård  om 
hela  samlingen. 

I  Oktober  1885  gick  biblioteksnäm- 
den i  författning  om  inköp  af  tomt,  med 
val  af  sydöstra  hörnet  af  Hennepin  ave- 
nue  och  Tenth  street.  Priset  var  ^63,867. 
På  denna  tomt  uppfördes  en  byggnad, 
som  i  soliditet  och  ändamålsenlighet 
söker  sin  like.  Kostnaden  för  hela  bibli- 
oteket, tomt  och  alla  inventarierna,  böc- 
kerna  oberäknadt,   var  $324,893.     Häraf 


"5 


betäcktes  $61.665  genom  privata  sub- 
skriptioner, $101,800  genom  obligations- 
lån och  resten  genom  skattemedel.  Bibli- 
oteksnämclen  är  berättigad  att  af  stadens 
skattemedel  uppbära  fem  tiondedelar  af 
I  mill,  hvilket  utgör  cirka  $60,000  årli- 
gen. Denna  bevillning  har  efter  krisen 
år  1893  minskats  med  25  procent,  och 
detta  faktum  inverkar  menligt  på  insti- 
tutionen. Dertill  kommer  specielt  för 
bokinköp  den  Spencerska  Atheneum- 
fonden.  hvilken  för  närvarande  afkastar 
cirka   $11,000    årligen. 

MinneapoMs  Public  Library  är  en  im- 
ponerande byggnad,  uppförd  i  romansk 
stil.  Den  skulle  tagit  sig  än  ståtligare 
ut,  om  tomten  varit  större.  Fasaden 
prydes  af  en  bronsstaty,  en  läsande 
qvinna.  i  mer  än  kroppsstorlek,  utförd 
af  den  norske  bildhuggaren  Jakob 
Fjelde.  Jordvåningen  innehåller  det 
stora  läsrummet,  ungdomsböckernas  af- 
delning,  medicinska  och  patentafdelnin- 
garne  etc,  första  våningen  den  egent- 
liga bokutvexlingslokalen.  smärre  läs- 
rum, bibliotekariens  rum  och  katalog- 
afdelningen.  Atheneum  har  en  särskild 
afdelning  för  dess  rika  skatter  af  böc- 
ker berörande  konst,  arkitektur,  biblio- 
grafi etc.  Andra  våningen  inrymmer 
lokaler  för  komiteemöten  och  föreläs- 
ningar, naturhistoriska  och  andra  sam- 
lingar. Tredje  våningen  är  upplåten  för 
konstsamlingar.  Der  har,  eller  hade 
åtminstone  tills  helt  nyligen,  stadens 
skola  för  sköna  konster  sin  lokal,  och 
staden  sina  samlingar  af  taflor  och  re- 
produktioner från  forntidens  klassiska 
skulpturverk,  den  förra  blott  i  sin  till- 
blifvelse  ännu,  den  senare  ganska  om- 
fattande. 

Sjelfva  bokrummet  går  ifrån  botten- 
våningen upp  till  den  andra  och  är  in- 
deladt  i  två  våningar  och  ett  galleri, 
det  senare  liksom  sjelfva  bokhyllorna 
af  gjutet  jern.  Det  står  i  direkt  förbin- 
delse både  med  bokutvexlingslokalen 
och  afdelningen  för  upplagsverk.  Hela 
byggnaden  är  så  konstruerad,  att  en 
direkt  tillbyggnad  lätt  kan  göras,  så 
snart    stadens     finanser    det     medgifva. 


Utmärkande  för  vår  stads  bibliotekssy- 
stem är  att  allmänheten  ej  blott  eger 
rätt  att  kostnadsfritt  låna  böcker,  men 
den  har  ock  full  frihet  att  sjelf  från  hyl- 
lorna utvälja  hvad  den  önskar.  Ett 
annat  utmärkande  drag  för  vårt  biblio- 
tekssystem äro  dess  afdelningsbibliote- 
ker  och  utvexlingsstationer.  De  se- 
nare äro  fyra  till  antalet  och  belägna, 
en  i  stadens  centrum,  de  öfriga  i  dess 
utkanter. 

Afdelningsbiblioteken  äro  tre.  Dessa 
ega  sina  egna  boksamlingar  och  sina 
egna  bibliotekarier  och  biträden.  Hvar- 
je  afdelning  har  för  närvarande  mellan 
3.000  och  3,500  volymer,  jemte  läsrum 
med  tidskrifter  och  upplagsverk.  Af- 
sigten  är  att  så  småningom  öka  afdel- 
ningarnes  boksamlingar,  så  att  de  fak- 
tiskt blifva  oafhängiga  biblioteker.  Re- 
dan cirkulera  afdelningar  och  stationer 
nära  50  procent  af  alla  utlånade  böcker, 
och  denna  procent  kommer  att  ökas  i 
proportion  med  att  afdelningsbibliote- 
ken förses  med  böcker.  Ty  afdelnin- 
garne  äro  stadda  i  starkare  tillväxt  än 
centralen. 

Som  den  utländska  befolkningen  är 
större  i  förstäderna  än  i  stadens  centra- 
lare delar,  har  den  utländska  literaturen 
till  en  stor  del  förlagts  till  afdelnings- 
biblioteken. Sålunda  har  den  stora  och 
ganska  omfattande  dansk-norska  bok- 
samlingen förlagts  till  sydsidans  afdel- 
ning, som  ock.-^å  har  en  rätt  omfångsrik 
svensk  sa"iling  och  en  mindre  dylik  af 
v;älsk  literatur.  Nordsidans  afdelning 
har  en  tysk  samling,  medan  östsidans, 
Inars  läsekretsar  äro  de  mest  kosmopo- 
liskt  sammansatta,  har  fyra  mindre,  un- 
gefär lika  stora  samlingar  af  svensk, 
dansk-norsk,   tysk  och   fransk  literatur. 

Det  har  påpekats,  att  biblioteken  liär- 
städes  som  ett  helt  ega  färre  svenska 
böcker  än  dansk-norska.  Bland  andra 
försummelser,  som  vår  stads  svenskar 
kommit  sig  till  last  i  vårt  allmänna  lif, 
är  att  ej  se  till  att  dess  intressen  å  bibli- 
oteksnämden  bevakats  af  en  landsman 
som  medlem. 

Norrmännen  ha  varit  mera  påpassliga 


ii6 


i  så  fall.  Professor  Sven  Oftedal  var  en 
af  de  ursprungliga  konstituerade  med- 
lemmarne,  och  hans  landsmän  sågo  till 
att  han  qvarstannade  i  sin  befattning 
ända  intill  1894.  En  mera  utmärkt 
representant,  i  alla  afseenden  lämplig 
att  fylla  sitt  värf,  skulle  ej  kunna  upp- 
letas. Som  ordförande  på  nämdens 
bibliotekskomitee  voro  hans  magt  och 
duglighet  ovanliga.  Stiftandet  af  afdel- 
ningsbibliotek  är  hans  verk  likaväl  som 
han  bör  ha  äran  för  upprättandet  af 
stadens  högskolor. 

Dr.  J.  K.  Hosmer,  en  högt  bildad  man 
och  särdeles  human  personlighet,  blef 
öfverbibliotekarie  år  1892. 

Ett  af  professor  Oftedals  önsknings- 
mål var  att  se  de  tre  afdelningsbibliote- 
ken  i  besittning  af  hvar   sin  byggnad. 
Detta  mål  såg  han  förverkligadt  hvad 
nordsidans  afdelning  beträffar,   som  år 
1893    fick    en    egen    tidsenlig    byggnad, 
uppförd  å   en  tomt  hvilken  skänkts  af 
Samuel    C.    Gale   och   domare   Vander- 
burgh.    Byggnaden  är  uppförd  af  pres- 
sadt    tegel    och    kostade    föga    mer    än 
$10,000.    Om  professor  Oftedal,  som  sig 
bort,  fortfarande  qvarhållits  å  sin  plats 
å    näraden,    skulle    möjligen    de    öfriga 
afdelningsbiblioteken  förr  kunnat  motse 
egna  byggnader  än  nu  är  fallet.    Troli- 
gen  skulle   ock   en   allt   mera  märkbar 
favorisering    af   centralbibliotekets    per- 
sonal kommit  till  en  ända.     Som  det  nu 
är,   äro    posterna   vid    ccntralbiblioteket 
bättre  aflönade  än  de  vid  afdelningarne. 
Måhända  skall  en  dugande  svensk  eller 
norsk  man  kunna  afhjeipa  denna  brist, 
om   vald   till    en    plats   å   nämden.      Så 
mycket    mera,    som    tvä    af   afdelnings- 
biblioteken förestås  af  män  af  nordisk 
härkomst.     Utom  professor  Oftedal  har 
en  annan  norrman,  ehuru  blott  för  två 
år  och  i  sin  egenskap  af  undervisnings- 
nämdens    ordförande,    varit    medlem    af 
bibliotcksnämdcn,    1895-97,    och    det   är 
pastor  Falk  Giertsen.    Under  den  korta 
tid   pastor    Giertsen    var   medlem    fyldc 
han  sin  plats  på  utmärkt  sätt,  helt  och 
hållet  i  sin  väns  professor  Oftedals  anda. 
T.   B.   Walkcr  är  allt  sedan  dess  in- 


.siiftelse    biblioteksnämdens    ordförande. 

För  närvarande  eger  biblioteket  en 
75,000  band,  hvilka  äro  så  starkt  anli- 
tade, att  totalcirkulationen  öfverstiger 
650,000  om  året.  I  storlek  är  det  det 
udertondc  af  landets  offentliga  bibliote- 
ker,  men  i  cirkulation  det  tredje.  I  pro- 
portionen till  stadens  folkmängd  är  vårt 
biblioteks  cirkulation  än  större,  ity  att 
den  per  capita  öfvcrtäfT&s  blott  af  det 
stora  Boston-biblioteket  och  dess  afdel- 
ningar. 

Våra  landsmän  ega  sin  representation 
inom  bibliotekssystemet,  ehuru  ej  precis 
i  den  omfattning,  man  kunde  vänta. 
Afdelningsbiblioteket  på  söder  förestås 
af  norrmannen  Halvor  Askeland  och  det 
på  östsidan  af  svensken  doktor  Victor 
Nilsson,  medan  det  stora  läsrummet  för 
tidningar  och  tidsskrifter  samt  arkivet 
å  centralen  förestås  af  norrmannen 
Christen  Heiberg.  När  dessa  äro 
nämda,  äro  ock  gifna  namnen  på  tre  af 
bibliotekets  skickligaste  och  mest  mång- 
sidigt bildade  bokkännare.  De  äro 
mycket  populära  i  sina  nuvarande  be- 
fattningar, hvilka  de  inneliaft  sedan  år 
1889,  1892  och  1889  respektive,  men  med 
en  mera  demokratisk  och  mindre  patri- 
arkisk  anda  än  den  som  hittills  herskat, 
torde  de  kunna  förflyttas  till  mera  an- 
svarsfulla och  lönande  poster  inom  bibli- 
oteket. Skandinaviska  pager  ha  af  och 
till  användts,  hvarförutom  som  amanu- 
enser både  vid  centralen  och  afdelnings- 
biblioteken varit  anstälda  följande  per- 
soner af  nordisk  härstamning:  Miss 
Emma  Nilsson  (1893-95,  1897-99).  ^liss 
Marie  Giertsen  (1892-95),  Miss  Caspara 
Bredesen  (1895-99);  vid  afdelningsbibli- 
oteket på  söder  John  Hansen  (1889-97). 

OFFENTLIGA  BYGGNADER. 

De  första  oft'cntliga  byggnader  som 
uppfördes  voro  mycket  enkla  och  an- 
språkslösa. I  stadens  tidigare  dagar 
hade  man  icke  penningar  att  slösa  bort 
för  orn.imentala  iindr.mål. 

Den  första  offentliga  byggnaden  (för- 
utom kyrkor  och  skolhus)  var  ett  fän- 


"7 


gelse,  som  uppfördes  på  östsidan.    Det  •    man  på  senare  tider  nöja  sig  med  be- 


bygdes  af  plank  och  kostade  icke  fullt 
$200.  Det  fans  ej  många  fångar  på  den 
tiden,  och  de  som  blefvo  inlogerade  der- 
städes  kunde  ganska  lätt  återvinna  fri- 
heten. Sådant  var  förhållandet  tills 
1856-57,  då  ett  courthus  uppfördes  å  hör- 


qvämligheterna  bäst  man  kunde  tills  att 
vårt  nuvarande  courthus  nådde  sin  full- 
bordan. 

Det  nya  Court  House  och  City  Hall 
är  nu  en  af  de  ståtligaste  offentliga 
byggnader  i  landet.    Som  county-bygg- 


(T. 


< 

y. 

H 


net  af  Fourth  street  och  Eighth  avenue 
south.  Här  förvarades  fångarne  i  den 
fuktiga  och  dåligt  ventilerade  jordvå- 
ningen tills  dess  CGunty-kommissionä- 
rerna  blefvo  nödsakade  att  strax  invid 
uppföra  en  särskild  fängelsebyggnad  till 
en  kostnad  af  närmare  $40,000.    Här  fick 


nad  har  den  ej  sin  like  i  Amerika,  om 
man  undantager  City  Hall  i  Philadel- 
phia. 

Lagen  om  byggnadens  uppförande 
undertecknades  af  guvernör  A.  R.  Mc- 
Gill  den  2:dre  Mars  1887;  det  första 
spadtaget    togs    den    3i:ste    December 


/'il 


"J^-  «*** ' 


ny 


"  -liv  Kc  l«";  ■  «  ■  .■  •«'  /"''i ' 


o 

H 

cc 
H 
H 

M 
P 

w 

Q 
< 
K 

-fl 
>^ 
'A 

W 
Q 

w 
t— I 
hJ 
O 

u 
< 

H 
'A 

•A, 


mM\Kf:j 


ii8 


Ill^ 


1888  och  läggandet  af  hörnstenen  skedde 
under  storartade  högtidngheter  den 
i8:de  Juli  1891. 

Den  ii:te  November  1895  invigdes 
och  öfverlemnades  ofiicielt  den  fullbor- 
dade halfvan  som  Court  House.  Inred- 
ningen af  den  andra  halfvan  som  City 
Hall  påbörjades  denna  höst. 

Byggnaden  cär  belägen  mellan  Fourth 
och  Fifth  streets  samt  Third  och  Fourth 
avenues  south,  samma  qvarter  på  hvil- 
ket  den  gamla  Washington-skolan  stod, 
det  första  skolhus  af  sten  som  bygdes 
i  Alinncapolis. 

Totalkostnaden  för  rådhuset  är  beräk- 
nad till  $2.965.758,  men  det  sannolika  är, 
att  vi  må  kalla  det  sina  modiga 
$4.000,000  innan  det  blir  fullbordadt. 

Denna  monumentala  byggnad  är  ett 
talande  bevis  på  stadens  fenomenela  ut- 
veckling under  dess  relativt  korta  till- 
varo. 

Det  stora  kontraktet  för  grundgräf- 
ningen  samt  för  allt  tegel-  och  stenar- 
betet öfverlemnades  till  vår  landsman, 
B.  Aronson,  en  välkänd  byggmästare 
här  i  staden  sedan  år  1874. 

Byggnaden  är  300  fot  i  fyrkant,  ett 
hundra  fot  hög  på  alla  sidor  upp  till 
taklisten,  samt  försedd  med  tvenne  torn. 
Tornet  vid  hufvudingången  är  354  fot 
högt  samt  försedt  med  ett  storartadt 
klockspel,  hvilket  kan  höras  på  två  mils 
afstånd. 

Man  kan  bilda  sig  ett  svagt  begrepp 
om  byggnadens  storlek  genom  följande 
sifferuppgifter  öfver  användt  material: 
Af  huggen  granit  har  åtgått  350,000  fot; 
af  olika  slags  kalk-  och  sandsten,  580,000 
kubikfot,  och  13,850,000  mursten;  af  jern 
och  stål  har  brukats  5,060,000  pund;  af 
gjutgods,  3,260,000  pund;  af  tegelsten 
till  golfbetäckning,  360,000  qvadratfot; 
af  terracotta  taksten,  130,000  qvadratfot; 
af  Portlands-cement,  225,000  kubikfot; 
italiensk  marmor,  60,000  qvadratfot  etc. 
Dessa  tal  se  stora  ut,  och  likväl  förmå 
de  att  endast  helt  svagt  framhäfva  bygg- 
nadens storlek. 

Alan  får  kanske  ett  bättre  begrepp 
härom,  om  man  gör  några  sammanställ- 


ningar. Om  till  exempel  alla  tegelste- 
narne, som  äro  använda  i  byggnaden, 
lades  efter  hvarandra  i  en  rät  linie,  så 
skulle  denna  iinie  icke  allenast  räcka 
till  staden  Portland  i  Alaine,  utan  50- 
mil  förbi  staden  ut  i  Atlantiska  hafvet, 
och  om  all  graniten  var  huggen  till  ste- 
nar på  en  fot  i  fyrkant  och  dessa  place- 
rades efter  hvarandra,  skulle  de  utgöra 
en  solid  körväg  66  mil  lång.  Gjordes 
detsamma  med  den  öfriga  sten,  som  an- 
vändts,  skulle  vägen  förlängas  till  iio 
mil. 


Det  största  stenblock,  som  någonsin 
i  Alinneapolis  handterats  af  mcnnisko- 
händer  har  fått  sin  plats  i  den  sidan  af 
byggnaden  som  vetter  åt  Fourth  street. 
Blocket  vägde  nemligen  icke  mindre  än 
59.900  pupid  eller  i  rundt  tal  30  tons  och 
äro  dimensionerna  63x68x114  tum,  det 
vill  säga  dess  kubikinnehåll  är  280  fot. 
Det  tog  lio  hästar  att  transportera  ste- 
nen från  Milwaukee  jernvägsstation  upp 
till  Fourth  street.  Det  nästa  största 
blocket  i  ordningen  vägde  omkring 
10,000  pund  mindre. 

Uppförandet  af  dylika  gigantiska 
byggnader  plägar  i  regeln  kosta  flera 
eller  färre  menniskolif.  Olycksfallen 
vid  uppförandet  af  detta  hus  voro  iem- 
förelsevis  få,  och  det  enda  af  allvarligare 
natur  inträffade  den  8:de  Oktober  1892,. 
dä  John  Larson  blef  så  illa  skadad,  att 
han  tre  månader  senare  aHed. 

Klockspelet  högt  uppe  i  tornet  består 
af  tio  klockor.     Fvra  af  dem  äro  skänk- 


120 


ta  af  privata  personer;  sekreterare 
•Charles  Preston  och  arkitekten  Fred 
Kees  skänkte  hvars  en  till  minnet  af  en 
.afliden  dotter;  Wm.  Baxter  skänkte  en 
tredje  til!  minnet  af  sin  fader,  och  kon- 
traktörerna  skänkte  den  fjerde.  Den 
största  af  klockorna  väger  7,362  pund 
och  mäter  sex  fot  tvärs  öfver  mynnin- 


POSTKONTORET. 

Vårt  nuvarande  postkontor  inrymmes 
i  den  finaste  guvernementsbyggnad  ve- 
ster  om  Chicago,  om  man  undantager 
den  nya  guvernementsbyggnaden  i  St. 
Paul,  som  ännu  ej  är  alldeles  fullbordad. 
Den  är  bygd  af  sandsten  i  romansk  stil 
med  stora  polerade  granitpelare  och 
kostar,   tomten   inberäknad,   $641,614.56. 

Som  fallet  vanligtvis  är  med  guverne- 
mentsarbeten,  tog  det  en  ofantligt  lång 
tid  att  fullborda  byggnaden,  och  då  den 
blef  färdig  år  1891,  kunde  man  tydligt 
inse  att  den  snart  skulle  blifva  alldeles 
för  liten  för  att  kunna  fylla  sitt  ändamål 
i  den  närmaste  framtiden.  Utrymmet 
har  en  längre  tid  varit  alldeles  otillräck- 
ligt och  håller  man  nu  på  med  att  bygga 
till  ett  annex  för  en  kostnad  af  $55,000. 

Som  folkmängden  i  Vesterns  städer 
betydligt  ökas  h varje  år,  tarfvar  det  ej 
lång  tid,  innan  vi  åter  börja  ropa  på 
Uncle  Sam  efter  mera  plats. 

Vid     sidan    af    sin    jettelika    granne, 


gen.  En  temligen  stor  poj- 
ke kan  stå  rak  inom  myn- 
ningen, hvilket  synes  från 
närstående  illustration,  hvil- 
ken  är  en  reproduktion  från 
ett  fotografi,  taget  vid  gju- 
teriet i  Troy,  New  York. 
der  klockorna  götos.  Alla 
klockornas  sammanlagda 
vigt  utgör  28,140  pund. 

Det  stora  tornuret,  250 
fot  från  marken,  är  det  stör- 
sta i  verlden.  Det  största  i 
Europa — Westminster-uret 
i  London — är  två  eller  tre 
tum  mindre.  Visartaflan  på 
Minneapolis-uret  är  ej  mindre  än  tjugo- 
två fot  och  fyra  tum  i  diameter. 

County-fängelset  är  förlagdt  rätt  un- 
der taket  å  sjelfva  rådhusafdelningen. 
Då  det  höga  tornet  var  under  byggnad, 
glunkades  det,  att  det  skulle  blifva  plat- 
sen för  alla  galgfoglar,  och  en  spets- 
fundig person  undrade  hvilket  som 
skulle  vara  bäst  för  dem,  att  "dö  ihjäl 
filer  Icfva  i  jail." 


DET  FÖRST  v  POSTKONTOR  1<:T,  ST.  ;\NTHONY.  if<48. 

Guaranty  Loan  Building,  tager  likväl 
den  ståtliga  byggnaden  sig  ut  som  en 
liten  pygmce. 

Ar  1864  kunde  man  hafva  köpt  hela 
qvdrtcret,  på  hvilket  postkontoret  och 
Guaranty  Loan-byggnaden  står,  för 
$1,800;  nu  är  det  värdt  i  det  närmaste 
$1,000,000. 

Det  första  postkontoret,  inom  nuva- 
rande stadsgränsen,  etablerades  år  1848 


121 


med  Ard  Godfrey  som  postmästare. 
Postkontoret  hölls  i  en  liten  träkåk 
(10x12  fot),  hvilken  samtidigt  nyttjades 
som  "mill  office,"  och  var  belägen  på 
flodstranden  å  Main  street  på  östsidan. 

Från  år  1848  till  år  1851  var  postför- 
bindelsen mycket  irreguliär  och  till  och 
med  på  vintern  år  1850-51  hände  det 
ofta,  att  det  tog  från  tio  dagar  till  två 
veckor  innan  man  kunde  erhålla  någon 
post. 

Det  första  postkontoret  på  vestsidan 
etablerades  år  1854.  Det  var  beläget  å 
Second  avenue  south,  nära  High  street. 


HEZEKIAH  FLETCHER. 


Dr.  H  e  z  e  k  i  a 
Fletcher  var  dess 
förste  postmästare 
och  måste  hans 
första  qvartalsrap- 
port,  utfärdad  den 
30:  de  Juni  1854, 
ha  varit  ett  särde- 
les intressant  do- 
kument. De  tre 
första  månadernas 
inkomst  belöpte 
sig  till  den  oer- 
hörda summan  af 
$7.79,  och  lemna- 
de  Uncle  Sam  i 
balans  på  10  cents. 
Men  tiderna  ha 
förändrats      sedan 


dess.  Inkomsterna  för  de  tre  månader, 
som  slutade  den  30:de  Juni  1899,  var 
litet  mera  än  för  ds.  ofvannämda  tre  för- 
sta månaderna — precis  $142,242.85  mera 
—det  är  allt. 

Uncle  Sam  förlorade  10  cents  de  för- 
sta tre  månaderna,  men  för  qvartalet, 
som  slutade  den  3o:de  förliden  Juni,  er- 
höll han  som  "knappnålspengar"  den 
lilla  nätta  summan  af  $80,312.22  efter  det 
postverkets  stora  utgiftsstat— $61,938.44 
— blifvit  betald. 

Uncle  Sams  börs  visar,  liksom  allting 
annat.  Minneapolis'  hastiga  tillväxt. 
Följande  tabell  uppgifver  postverkets 
årliga  totalinkomst  för  hvart  femte  år 
sedan    det    etablerades    på   vestsidan   år 

1854: 

Första   aret    1S54 $138.71 

Femte   året    1S5!) 2,234.05 

Tionde  firet    1864 4,467.33 

Femtonde   året    1869 18.882.64 

Tjugonde  Sret 1874 40,670.90 

Tjugofemte   året    1879 63,886.45 

Trettionde   året    1884 178,218.97 

Trettiofemte  året    ....1889 309,400.42 

Fyrationde  året    1894 457,832.83 

Fyratioferate  året   ....1899 607,342.75 

Ifrån  den  tid  det  första  postkontoret 
öppnades  har  postverket  varit  förlagdt 
i  tio  olika  förhyrda  lokaler. 

Är  1888  auktoriserades  postoffice-de- 
partementet   att   etablera   fyra   bransch- 


DET 


FÖRSTÅ  rOSTKOXTORET.  MINNEAPOLIS,  1854. 


122 


afdelningar.  Dessuton?  finnas  äfven  nit- 
ton så  kallade  "Postal  Stations,"  der 
allmänheten  har  tillfälle  att  köpa  frimär- 
ken och  "]\Ioney  Orders"  samt  regi- 
strera bref. 

Den  nuvarande  postkontorspersonalen 
består  af  postmästaren,  117  kontorsbi- 
träden, 143  brefbärare,  25  extra  brefbä- 
rare  och  12  "Special  Delivery  Messen- 
gers." 


neapolis'  postmästare  "in  facto."  Efter 
att  hafva  tjenstgjort  i  postverket  i  Owa- 
tonna,  Minnesota,  i  åtta  år,  först  som 
biträde  och  sedan  som  postmästare,  kom 
han  hit  år  1870  och  har  allt  sedan  dess, 
i  hela  2g  år,  varit  anstäld  vid  härvarande 
postverk. 

En  annan  gammal  trotjenare  inom 
postverket  är  brefbäraren  Albert  Ashen- 
den.    Han  är  den  ende  som  är  qvar  af  de 


NUVARANDE 

Bland  kontorsbiträdena  finnas  nio 
svenskar  och  fyra  norrmän  samt  bland 
brefbärarne  sex  svenskar  och  tio  norr- 
män— således  29  skandinaver  inom  post- 
verket. 

Vår  nuvarande  postmästare,  S.  B. 
Lovejoy,  är  stadens  femtonde  postmä- 
stare i  ordningen. 

Biträdande  postmästaren,  T.  E. 
Hughes,  kan   med  skäl  kallas  för   Alin- 


POSTKONTORET. 

första  sju  brefbärare,  som  tillsattes  den 
I  :stc  Augusti  1873.  då  brelbäraresyste- 
met  log  sin  början  härstädcs. 

Det  är  ett  besynnerligt  faktum,  att 
den  yngste  brefbäraren  vid  kåren,  som 
tillsattes  1893,  är  Frank  Ashcnden,  en 
son  till  den  gamle  brcfl)ärare-veteranen, 
så  att  två  af  samma  familj  blefvo  repre- 
senterade inom  brcfbärarekårcn  inom 
l')]ipct  af  tvennc  tiotal  af  år. 


123 


HOTELL    OCH  KONTORSBYGGNA- 
DER. 

Af  stadens  107  hotell  äro  "West"  och 
"Nicollet"  kända  när  och  fjerran. 

Nicollet  House. — Är  1S36  besöktes 
Minnesota  af  Jean  N.  Nicollet,  en  väl- 
känd fransk  astronom  och  literatör. 
Med  ett  teleskop  i  hand  och  en  sextant 
slängd  öfver  axeln  begaf  han  sig  uppför 
Mississippi  och  gjorde  den  första  upp- 
mätningen af  Lake  Itasca  samt  flodens 
egentliga  källor.  Då  han  gjorde  sina 
observationer     vid     St.     Anthony-fallen 


hörnet  af  Washington  och  Hennepin 
avenues  för  $4,000  eller  $40  per  front 
fot.  Hotellet  bygdes  af  gult  tegel,  som 
tillverkades  på  den  plats  der  Central 
Märket  nu  är  beläget,  och  öppnades 
hotellet  för  allmänheten  med  en  stor 
bankett  den  2o:de  Maj  1858. 

Är  1867  såldes  egendomen  till  F.  S. 
och  F.  L.  Gibson,  hvilka  köpte  den  när- 
liggande tomten  och  tillbygde  hela  qvar- 
teret  mellan  Hennepin  och  Nicollet 
avenues,  som  inneslöt  inalles  160  eller 
170  gästrum.  Hotellet  är  ett  gammalt 
råmärke    och    den   originela   tomten   en 


ål  r 

mm 


l3Mi»WASHINGT0X  AVENUE,  MED  NICOLLET  HOUSE  OCH  TEMPLE  COURT. 


blef  han  frånröfvad  sina  instrument  af 
Sioux-indianerna.  Ehuru  han  upptäckt 
en  komet,  försummade  han  att  skrifva 
sitt  namn  bland  stjernorna;  men  Min- 
neapolis har  hedrat  hans  minne  genom 
att  gifva  hans  namn  åt  dess  ståtligaste 
ö  i  floden,  åt  dess  finaste  afifärsgata 
samt  åt  dess  pioneer  hotel. 

Nicollet  House  bygdes  år  1857  af 
tvenne  Boston-boar,  James  M.  Eustis 
och  W.  H.  Nudd,  efter  att  först  hafva 
erhållit  en  "bonus"  af  $10,000  af  sta- 
dens medborgare.     De  köpte  tomten  å 


utmärkt  gradvisare  på  fastighetsvärden. 
Är  1855  köpte  Colonel  Stevens  landet 
af  regeringen  för  $1.25  per  acrc.  Två  år 
senare  köptes  tomten  för  $4,000  och  i 
dag  skulle  den  kanske  icke  kunna  er- 
hållas för   mindre  än  $200,000. 

West  Hotel,  en  tid  det  mest  palatslika 
och  bäst  inredda  hotel  i  Förenta  Sta- 
terna bygdes  i  början  af  1880-talet  af 
millionären  Charles  W.  West  från  Cin- 
cinnati,  Ohio,  hvilkcn  skänkte  det  till 
sin  brorson,  Colonel  John  T.  West.  Mr. 
C.   W.    West  hade   blifvit  så   förtjust   i 


124 


Minneapolis  att  han  genast  beslöt  sig 
för  att  göra  en  ädel  handling  mot  bror- 
sonen och  på  samma  gång  bygga  ett 
honom  sjelf  värdigt  monument.  Under 
den  tid  den  ståtliga  byggnaden  uppför- 
des dog  Charles  W.  West. 

Hotellet  invigdes  den  ig:de  Novem- 
ber 1884  med  en  elegant  bankett,  som 
räknade  500  gäster,  hufvudsakligast  från 
St.  Paul  och  Minneapolis,  men  äfven 
många  aktade  medborgare  från  Chica- 
go, Cincinnati  och  andra  städer  voro 
närvarande.  Byggnaden  är  åtta  vånin- 
gar hög  och  kostar  $1,500,000.  Den  är 
bygd  af  Joliet  marmor  och  rödt  pressadt 
tegel    med    terra    cotta    ornamentering. 


nm^ 


WEST   HOTEL. 

Rotundan,  som  är  i  stånd  att  rymma 
1,000  personer,  utgör  med  den  stora 
antika  trappuppgången,  gallerierna  och 
sin  rikedom  af  ornamenter  i  marmor, 
mahogny,  brons,  messing  och  måladt 
glas,  ett  praktfullt  centrum  i  det  hela. 
Det  finnes  415  kammare  eller  sofrum 
med  beqvämlig  anordning  för  1,200  gä- 
ster. I  den  stora,  prydliga  matsalen 
kunna  750  gäster  samtidigt  blifva  upp- 
passade och  hälften  så  många  dertill  i 
närgränsande  salar.  En  artesisk  brunn, 
622  fot  djup,  är  i  stånd  att  dagligen  förse 
hotellet  med  177,000  gallons  vatten. 
Hotellets  egare,  Colonel  John  T.  West, 


hvilken  i  många  år  varit  en  af  stadens 
mest  framstående  medborgare,  afled 
plötsligt  måndagsqvällen  den  I3:de  sist- 
lidna Mars.  Han  hade  tillbragt  aftonen 
i  Metropolitan  teatern  tillsammans  med 
en  vän,  men  då  andra  akten  var  slut 
sade  han  god  natt  och  gick  hem.  In- 
kommen i  hotellets  kontor,  tog  han  af 
sig  hatten  och  rocken  samt  sade  ett  par 
ord  till  en  "Times"  rapportör,  då  han 
plötsligt  föll  till  golfvet,  död  af  hjertslag. 
Några  af  stadens  äldre  pioneerer,  som 
för  flera  år  sedan  inqvarterade  sig  å 
West  Hotel  för  att  tillbringa  sina  åter- 
stående dagar  i  lyx,  beqvämlighet  och 
välmåga,  kunna  med  intresse  blicka  till- 
baka till  den  tid,  då  de 
med  sina  vänner  år  1853 
togo  in  på  "Minneapoliä 
ITouse"  (vestsidans  första 
hotell,  beläget  nära  fallen), 
der  de  voro  tacksamma  att 
kunna  komma  i  åtnjutande 
af  den  torftiga  kost  och  de 
knapphändiga  beqvämlighe- 
ter  som  den  tiden  stodo  sta- 
dens affärsmän  och  resande 
till  buds. 

Så  kallade  skyskrapare 
hafva  vi  visserligen  några 
få,  men  de  torna  ej  så  högt 
som  de  stora  affärsbyggna- 
derna i  New  York  och 
Chicago,  hvilka  räkna  ända 
till  31  våningars  höjd.  De 
äro  också  de  högsta  bygg- 
naderna i  verlden  med  möjligtvis  ett 
undantag  af  Babels  torn,  men  äfven  det, 
påstå  några  bibliska  forskare,  steg  al- 
drig högre  än  200  fot. 

Om  vår  stads  skyskrapare  ej  äro  så 
höga,  så  kunna  de  likväl  täfla — ja,  öfver- 
träffa — i  arkitektonisk  beräkning  och 
hafva  de  derför  ett  mera  behagligt  och 
imponerande  yttre.  Våra  största  kon- 
torsbyggnader räkna  merendels  åtta, 
nio,  tio  och  tolf  våningar. 

År  1888  hade  arkitekt  Buf¥ington  upp- 
gjort en  plan  att  bygga  en  kontorsbygg- 
nad på  28  våningar,  men  den  kom  icke 
till  utförande.     Orsaken  var  den,  att  vi 


125 


ej  voro  så  trångbygda.  Liksom  Chi- 
cago och  New  York  hafva  vi  samma 
tillfälle  att  "gå  till  väders";  men  hvad 
bättre  är,  vi  hafva  också  större  jordyta 
att  svänga  oss  på.  Närstående  teck- 
ning gifver  en  fullständig  idee  om  denna 
på  sin  tid  storslagna  plan. 

Guaranty  Loan  Building,  hörnet  af 
Third  street  och  Second  avenue  south, 
är  den  största  och  dyrba- 
raste af  vår  stads  skyskra- 
pare.  Vi  äro  ej  i  stånd  att 
uppgifva  den  bestämda 
kostnaden  af  denna  bygg- 
nad, men  den  torde  belöpa 
sig  till  mer  än  $1,000,000. 
Byggnaden  fullbordades  år 
1890,  är  tolf  våningar  hög 
och  har  ett  48  fots  högt 
torn,  utgörande  hela  höjden 
från  marken  220  fot.  De 
första  tre  våningarne  äro  at 
grön  granit  samt  de  öfre 
nio  af  röd  sandsten.  I  den- 
na ståtliga  kontorsbyggnad 
finnes  det  ej  mindre  äti  400 
kontor  med  en  sammanlagd 
personal  af  1,400  personer, 
nästan  lika  många  som  in- 
vånarne  i  South  Stillwater. 
På  grund  af  sitt  utmärkta 
läge,  näst  intill  postkonto- 
ret, äro  denna  byggnads 
af?ärsIokaler  i  ständig  ef- 
terfrågan. 

Förr  i  tiden  var  det  van- 
ligt att  man  gick  ut  på  bron 
för   att    taga    motion,    men 
nu  går  man  upp  på  taket  af 
Quaranty     Loan     Building 
för  att  sluka  lite  frisk  luft. 
Hur  härligt  är  det  icke  att 
der  uppe,  högt  skild  från  stadens  buller 
och   dam,   taga   sig  en   liten   promenad 
i  de  naturliga  sandgångarne,  omgifna  å 
ömse  sidor  af  en  rabatt  (hvilken  bankir 
har  hört  talas  om  så  hög  rabatt?),  full 
med    alla    de    skönaste    blomster,    som 
kvmna   trifvas    i    ett   Minnesota   klimat. 
Om  sommaraftnarne  satt  man  fordom- 
dags deruppe  och  njöt  af  de  på  platsen 


serverade  förfriskningarne,  under  det  att 
man  förtjust  lyssnade  till  orkesterns  om- 
vexlande  konsertprogram.  Och  från 
det  höga  tornet  har  man  ännu  den  mest 
sublima  utsigt. 

New  York  Life  Building,  hörnet  af 
Fifth  Street  och  Second  avenue  south, 
eges  af  lifassuransbolaget  "New  York." 
Byggnaden  fullbordades  år  1890  och  är 


28-VANINGS  HUSET. 
L.  S.  Buffington,  Arkitekt. 

10  våningar  hög,  förutom  jordvåningen. 
De  tre  första  våningarne  äro  uppförda 
af  St.  Cloud  granit  och  de  öfriga  af 
mörkrödt  tegel.  Om  byggnaden  till  det 
yttre  utmärker  sig  för  enkelhet,  så  ådra- 
ger sig  förstugan  och  korridorerna  så 
mycken  mer  uppmärksamhet  genom  sin 
magnifika  stil.  De  bländande  marmor- 
väggarne, som  skifta  i  mångfaldiga  fär- 


j_'6 


^^      ^ ., 
iM""^^    ill 

"  111'  -ill, Ulf    ,   .  " 


•  i 


GUARANTV  LOAX  HVGGNADEN'. 


sten  och  är  fem  våningar  liög,  förutom 
midtpartiet  som  räknar  sex  våningar. 
Byggnaden  eges  af  ett  syndikat  af  fem- 
ton medlemmar.  Då  byggnaden  var 
fullbordad  var  den  här  i  landet  den 
största  affärsbyggnad  under  ett  tak,  och 
anses  den  ännu  som  en  bland  de  vack- 
raste byggnader  i  Nordvestern.  Den 
kostade  omkring  $640,000,  och  med  tom- 
ten $900,000. 

]\Iasonic  Temple  (Frimurare-templet), 
hörnet  af  Ilennepin  avenuc  ocli  Sixth 
Street,  fullbordades  våren  i8go.  Bygg- 
naden är  åtta  våningar  hög  samt  bygd 
af  ljus  Ohio  sandsten,  vackert  skulpte- 
rad med  en  mängd  frimurare-emblemer 
samt  andra  ornamenter.  Nedre  vånin- 
gen upptages  af  butiker  och  de  öfriga 
inrymma  bland  annat  125  eleganta 
afifärslokakT.  Det  tinnes  fem  loge-rum 
med  sina  50  komitee-  och  emottagnings- 
rum.  Elfva  loger  begagna  sig  af  dessa 
lokaler,  hviU<a  äro  ytterst  kostbart  och 
elegant  inredda.  Bal-  och  bankett- 
salarne  äro   belägna  å   den   åttonde   vä- 


ger, samt  de  förgylda  dekorationerna 
gifva  det  hela  en  orientalisk  pregel.  I 
förstugan  finner  man  den  bekanta  elek- 
triska klockan,  som  går  medelst  elek- 
tricitet ledd  från  apparaterna  i  jordvå- 
ningen. De  öfrc  våningarne  inrymma 
240  eleganta  kontor.  Hela  kostnaden 
för  byggnad  och  tomt  är  omkring  en 
million  dollars. 

Lumber  Exchange,  hörnet  af  Fifth 
Street  och  Ilcnnepin,  är  till  utseendet 
den  solidaste  af  alla  byggnader  i  staden. 
Der)  är  konstruerad  af  brun  Lake  Su- 
perior-sten  med  granitfot,  är  tolf  vå- 
ningar hr)g  samt  inrymmer  omkring  500 
kontorsrum.  Kostnadvrn  för  byggnad 
och  tomt  är  mellan  elfva  och  tolf  hundra 
tusen  dollars.  De  flesta  af  stadens  tim- 
nierhaiidlarc  hafva  sina  kontor  i  denna 
byggnad. 

Syndicate  Arcadc,  å  Nicollet  avenue, 
mellan  Fifth  och  Sixth  streets,  uppför- 
des år  1884  och  upptager  en  större  jord- 
yta än  någon  annan  kontorsbyggnad  i 
staden.     Den  är  uppförd  af  Ohio  sand- 


■N^ 


% 


.lUnUllrfififl 


^M 


LUMHKR   EXCIIANGK. 


127 


MASONIC    TEMPLE. 


ningen.  Danssalen  (eller  exercis-salen) 
är  80x114  fot  och  upplyses- af  450  elek- 
triska glödlampor.  Denna  byggnad, 
som  är  en  verklig  prydnad  för  staden, 
har  kostat  tillsammans  med  tomten 
$361,000.  Det  är  den  finaste  byggnaden 
i  sitt  slag  i  Vestern  och  öfverträffas  af 
endast  få  i  hela  landet. 
—Q 


Chamber  of  Commerce  (spannmåls- 
börsen) organiserades  år  1881  och  inta- 
ger för  närvarande  det  ledande  rummet 
bland  kommerciella  organisationer  i  sitt 
slag  i  hela  verlden.  Byggnaden  å  hörnet 
af  Third  Street  och  Fourth  avenue  south 
fullbordades  år  1884  för  en  kostnad  af 
$180,000   och   representerar  tillsammans 


128 


3HI0JIU8 


TAKPIiOMEXADEN  Ä  GUARANTY  LOAN  BYGGNADEN. 


med  tomten  ett  kapital   af  $240.000,   nu 
troligtvis  värdt  en  liel  del  mer. 

Enorma  affärer  förrättas  årligen  inom 
denna  byggnad.  Den  som  infinner  sig 
å  "Exchange  Room"  mellan  klockan  11 
och  I,  kan  bäst  få  ett  begrepp  om  den 
liflighet  som  här  är  rådande.  Man  tror 
sig  vara  i  en  riktig  bikupa,  då  man  kom- 
mer in  bland  de  hundratals  kommis- 
sionshandlare, mäklare  och  mjölfabri- 
kantcr,  som  under  ett  outhärdligt  sorl 
här  vimla  omkring  hvarandra.  Bland 
de  framstående  personer,  som  man  här 
i  mårrga  åratal  varit  van  att  se.  riiknas 
Minneapolis'  "Flour  King,"  C.  A.  Pills- 
bury  (afliden  den  24  September  1899), 
hvars  namn  blifvit  fört  öfver  hela  den 
civiliserade  verlden.  C.  A.  Pillsbury 
var   ganska  berest   och  besökte  Sverige 


vid  ett  eller  ett  par  tillfällen.  För  vårt 
land  och  dess  folk  egde  han  också  långt 
större  sympatier  än  flertalet  amerikaner. 
Han  talade  ofta  med  förtjusning  om 
Upsala-sången. 

Den  ståtliga  byggnaden  har  för  länge 
sedan  varit  alldeles  för  liten  för  ända- 
målet, och  pågå  för  närvarande  förbere- 
delser att  uppföra  en  mycket  ståtligare 
och  beqvämare  spannmålsbörs. 

Teniple  Court,  hörnet  af  Washington 
och  Hennepin  avenucs,  åtta  våningar 
hög; 

Boston  Block,  linnet  af  Third  street 
och  Hennepin  avtnue,  sju  våningar  hög, 
samt 

Phoenix  Huilding.  li(")rnet  af  Fourth 
Street  och  First  avenue  south,  nio  vå- 
ningar hög,  jemtc  ett  hälft  dussin  andra 


129 


CHAMBER  OF   COMMERCE. 


liknande  byggnader  närma  sig  de  först- 
nämda  i  afseende  på  centralt  läge  och 
moderna  affärslokaler.  Flera  af  våra 
landsmän  inom  olika  professioner  hafva 
kontor  i  dessa  eleganta  afifärspalats. 

Å  Nicollet  avenue  torde  vi  i  den  när- 
maste framtiden  få  se  de  elegantaste 
affärshusen.  En  storartad  kontorsbygg- 
nad, som  nu  i  det  närmaste  nå'.t  sin  full- 
bordan, är  "Arlington  Block,"  hörnet  af 
Fifth  Street  och  Nicollet  avenue.  Bygg- 
naden är  nio  våningar  hög  och  beräknps 
att  kosta  $225,000. 

EXPOSITIONS-PALATSET, 

Expositions-byggnaden  företer  en 
ståtlig  anblick  vid  den  östra  flodstran- 
den, der  det  gamla  Winslow  House  for- 
dom   fäste    allas    uppmärksamhet. 


Den  på  sin  tid  så  bittra  rivaliseringen 
mellan  St.  Paul  och  Minneapolis  var 
egentliga  orsaken  till  uppkomsten  af 
denna  imponerande  byggnad  samt  de 
årliga  expositioner,  som  der  sedermera 
i  åtta  års  tid  reguliärt  afhöllos. 

Efter  flera  års  rivaliserlng  vid  val  af 
plats,  hvarest  statens  årliga  utställning 
borde  afhållas,  hade  St.  Paul  och  Min- 
neapolis-komiteerna  under  Icgislaturens 
session  vintern  1885  förenats  om  en 
"Union  Fair  Grounds"  mellan  de  båda 
städerna.  Andra  St.  Pauliter  hade  un- 
der tiden  i  hemlighet  arbetat  på  en  an- 
nan plan,  direkt  i  staden  St.  Pauls  en- 
skilda intresse,  och  en  vacker  morgon, 
just  som  Minneapolis-komiteens  med- 
, lemmar  förmodade  att  deras  bemödan- 
den hade  krönts  med  framgång,  fingo 
de  läsa  i  St.  Paul-tidningarnc  att  Ram- 


I30 

sey  county  auktoritcter  hade  erb.iudit  att 
för  otvannämda  ändamål  till  staten  do- 
nera "Ramsey  county  poor  farm,"  belä- 
gen i  en  annan  del  af  staden.  Detta  St. 
Pauls  tillvägagående  väckte  allmän  för- 
trytelse i  Minneapolis. 

"Minneapolis  Tribune,"  som  då  egdes 
af  Alden  J.  Blethen,  fördömde  i  skarpa 
ordalag  det  ogrannlaga  beteendet;  men, 
Mr.  Blethen  gick  längre  än  så,  han  kal- 
lade personligen  ett  allmänt  massmöte, 
der  hvar  och  en  kunde  gitva  luft  åt  sina 
känslor,  och  förklarade  att  det  enda, 
som  återstod  för  Minneapolis'   förorät- 


grundstenen  till  det  ypperliga  $325,000 
industripalatset. 

Byggnaden  omfattar  ej  mindre  än 
367,500  qvadratfots  yta  för  utställnings- 
artiklar samt  kan  med  beqvämlighet  in- 
rymma 45,000  besökande. 

Den  första  exposi  ionen  öppnades  den 
23:dje  Augusti  1886 — just  124  arbetsda- 
gar från  den  tid  då  byggnadskontraktet 
blef  antaget. 

En  liten  dotter  till  en  af  expositions- 
direktörerna frågade  då  sin  fader  om 
den  nya,  magnifika  byg2;naden  måste 
byggas  om  hvarje  år,  och  då  hon  under- 


xifes; 


EXPOSITIONS-BYGGNADEN. 


tade  medborgare  var  alt  genast  organi- 
sera en  stor  "Industrial  Exposition"  på 
egen  hand  för  aihållandet  af  årliga  ut- 
ställningar. De  största  och  förnämsta 
samlingsplatser  voro  sedermera  för 
hvarje  qväll  till  trängsel  öfverfylda  ni  cd 
för  saken  intresserade  personer.  Redan 
vid  de  två  första  mötena  blefvo  $185.300 
subskriberade.  Intresset  var  allmänt 
inom  alla  folkklasser  och  en  association 
vardt  genast  organiserad.  Tomten  hvar- 
på  det  gamla  spökslottet,  Winslow 
Housc,  var  beläget,  skänktes  för  ända- 
målet af  östsidans  förmögne  medbor- 
gare   och    den    29:dc    Maj      1886    lades 


r;iliades  0111  alt  iiuluslripalatsct  var  en 
permanent  byggnad,  utropade  hon  tri- 
umferande: "Jaså,  då  stå  vi  framom 
St.  Paul.  Der  måste  de  bygga  sitt  is- 
palais  nytt  för  hvarje  år." 

På  den  första  expositionsdagen  sat- 
tes alla  maskinerna  i  gång  af  president 
Clevclands  fru,  som  då  vistades  i  Adi- 
roiidack,  New  York.  Denna  plats  hade 
för  tillfället  blifvit  satt  i  direkt  förbin- 
delse med  Expositions-byggnaden  me- 
delst en  elektrisk  tråd. 

I  byggnadens  midt  finnes  ett  utmärkt 
auditorium  med  sittplatser  för  7,300  per- 
soner.     Om    det    icke    varit    för    denna 


131 


byggnads  skull  hade  Minneapolis  aldrig 
kunnat  försäkra  sig  om  den  republikan- 
ska nationalkonventionen,  som  egde 
rum  härstädes  år  1892. 

Efter  det  årliga  expositioner  i  åtta  års 
tid  hitlockat  folk  från  alla  delar  af  Nord- 
vestern,  tog  intresset  plötsligen  slut. 
Framgången  af  denna  storslagna  plan 
kräfde  nemligen  mer  tid,  omsorg  och 
penningeuppofifring  än  flertalet  af  sta- 
dens aftärsmän  kunde  längre  vidkännas. 

Den  ståtliga  Expositions-byggnaden 
kommer  nu  kanske  sjelf  en  vacker  dag 
att  blifva  "stäld  på  exposition."  En 
oviss  dom  hvilar  fortfarande  öfver  den- 
samma. Skall  den  förvandlas  till  maga- 
sin, maskinverkstäder  och  dylikt,  eller 
torde  vi  kunna  hoppas  att  äfven  fram- 
deles få  se  tusentals  jublande  menniskor 
församlade  derstädes  i  industriens  och 
konstens  tjenst  eller  för  andra  upplyf- 
tande  och   ädla   syftemål? 

Konstutställningarne  vid  våra  exposi- 
tioner voro  ofta  ganska  beaktansvärda 
och  ha  också  för  spridandet  af  känne- 
domen om  nordisk  konst  varit  af  stor 
betydelse.  Vid  andra  utställningsåret 
exponerades  en  samling  af  skandinavi- 
ske målares  och  bildhuggares  verk,  som 
väckte  betydligt  uppseende  och  erkän- 
nande, ej  utan  sin  tillsats  af  förvåning. 
Samlingen  hade  åvägabragts  genom 
Mr.  Olaf  Ellison,  som  personligen  be- 
sökte de  tre  nordiska  landen  för  exposi- 
tionsstyrclsens  räkning.  Flere  af  konst- 
närerna, särskildt  bland  de  svenska, 
hade  sändt  sina  senaste  och  bästa  arbe- 
ten direkt  från  årets  salong  eller  ateli- 
ererna  i  Paris.  Svenskarne  Josephson, 
Liljei'ors.  Hasselberg,  Ccd  rström,  Wal- 
lander  och  Österlind  väckte  i  all  syn- 
nerhet bcrättigadt  uppseende  med  sin 
djerfva  och  säkra  konst.  Dess  värre 
funnos  ej  köpare  för  dessa  präktiga  du- 
kar och  statyer.  En  större  tafla  af  Wal- 
lander  inköptes  emellertid  af  exposi- 
tionsstyrelsen och  finnes  ännu  i  tafvel- 
samlingen   å   stadens   centralbibliotek. 

Norrmännen  härstädes  eldades  till 
kulturel  patriotism  af  den  stora  fram- 
gång,  som   den   skandinaviska   konstut- 


ställningen rönt,  och  bildade  en  konst- 
förening. Denna,  "Norwegian  Art  As- 
sociation," utstälde  år  1888  vid  exposi- 
tionen en  samling  af  norske  konstnä- 
rers arbeten  och  tillsågo  att  flera  af 
dessa  blefvo  afyttrade.  Är  1889  höll 
samma  organisation  en  skandinavisk 
konstutställning  på  egen  hand  under 
expositionsmånaden  å  Central  avenue 
på  Nicollet  Island.  Det  var  meningen, 
att  Sverige  då  skulle  representeras,  men 
på  grund  af  uppkommet  förhinder  vardt 
detta  dock  ej  af.  Danmark  och  Norge 
företräddes  deremot  ganska  bra  af  dess 
mera  framstående  konstnärer.  Sven- 
skarne hade,  som  vanligt,  visat  brist  på 
initiativ,  och  någon  konstförening  bland 
dem,  kom  ej  till  stånd.  Som  motvigt 
må  nämnas,  att  det  var  en  svensk  man, 
Dr.  Victor  Nilsson,  som  skref  mera  och 
mera  uttömmande  än  någon  annan  här- 
städes gjort,  ej  blott  om  de  skandinavi- 
ska, utan  .=amtliga  konstutställningarne 
både  i  skandinaviska  och  amerikanska 
tidningar.  Bland  andra  vackra  ansat- 
ser, som  ej  blefvo  till  mera  än  sådane, 
var  också  den  norska  konstföreningen, 
som  nu  länge  sofvit  overksamhetens 
sömn.  Bland  dess  mest  intresserade 
medlemmar  och  stiftare  voro  A.  C. 
Haugan,  domare  Ueland,  Luth.  Jaeger, 
Kristofer  Janson  med  flera.  Någre  i 
egentlig  mening  konstförståndige  fun- 
nos väl  knappast  i  dess  krets  utom 
konstnärerna. 

POLISKÅREN. 

Detta  departement  räknar  egentligen 
sitt  ursprung  från  den  tid,  då  stadssty- 
relsen organiserades  år  1872.  Före  den 
tiden  lågo  polismyndigheterna  hos  St. 
Anthonys  och  Minneapolis'  City  Mar- 
shal  och  deras  assisterande  konstaplar. 
Åldermannen  hade  då  äfvenlcdes  rättig- 
het att  arrestera  personer,  ehuru  de  säl- 
lan eller  aldrig  begagnade  sig  af  denna 
myndighet. 

Ett  vakthus  bygdes  år  1855,  der  fån- 
gar instängdes  för  tillfället.  Efter  de 
blifvit  dömda  sändes  de  antingen  till 
Ramsey  county  "jail"  eller  till  fängelset 


132 


i  Stiilwater,  tills  Hennepin  county 
Court  House  och  "jail"  blef  fullbordadt 
år  1857. 

Är  1859,  då  staden  hade  12,000  invå- 
nare (6,700  i  St.  Anthony  och  5,300  i 
Minneapolis),  säger  en  tidning: 

"Vi  hafva  en  liten  poliskår,  på  det  att 
vi  måtte  vara  fullkomligt  utrustade — 
men  det  fins  icke  mycket  för  den  att 
göra." 

Blott  man  kunde  säga  detsamma  nu 
också! 

Med  stadens  tillväxt  ökades  polisstyr- 
kan år  från  år. 

Under  Mayor  Rands  regim  började 
man  sysselsätta  stadens  fångar  med  ar- 
bete på  gården  utanför  county-häktet. 
Detta  medförde  ett  lyckadt  resultat  och 
gaf  anledning  till  uppbyggandet  af  ett 
arbetshus  (City  Work  House)  i  Shingle 
Creek,  numera  Camden  Placc.  Arbets- 
huset blef  till  alla  delar  fullbordadt  år 
1886,  från  hvilken  tid  sheriffens  inkom- 
ster frän  "boarding-huset"  blefvo  betyd- 
ligt reducerade. 

Den  I4:de  Mars  1887  utnämdcs  af 
City  Council,  enligt  ett  förslag  antaget 
af  Icgislaturen,  en  polis-kommission 
CBoard  of  Police  Coininissioncrs)  med 
fullmakt  att  bestämma  öfver  alla  utnäm- 
ningar samt  styra  och  ställa  inom  polis- 
kåren efter  eget  godlfinnande. 

Då  Mayor  Ames  hTill  sitt   inlrildi-stal. 


April  1887,  hvari  han  på  det 
högsta  berömde  poliskåren, 
alluderade  han  på  den  of- 
vannämda  förändringen  så- 
lunda: 

"Vid  legislaturens  sena- 
ste sammanträde  lyckades 
det  några  få  näsvisa  fana- 
tiker, understödda  af  en  pu- 
ritansk majoritet,  att  sätta 
sig  emot  folkviljan,  beröfva 
mayorn  hans  kontroll  öf- 
ver poliskåren  samt  anför- 
tro denna  makt  åt  en  polis- 
kommission." 

Denna      poliskommission 

^_  afskafifades     år     1890     och 

makten    och    äran    tillföUo 
åter  borgmästaren. 

Bland  skandinaverna,  och  svenskarne 
i  synnerhet,  har  det  alltid  varit  ett  för- 
färligt väsen  vid  hvarje  administrations- 
ombyte i  fråga  om  representation  inom 
poliskåren,  emedan  irländare  och  andra 
nationer  merendels  fått  företrädet.  Or- 
saken till  det  ogynnsamma  resultatet  i 
denna  "brännande  fråga"  torde  kanhän- 
da för  svenskarnes  räkning  finna  sitt 
förnämligaste  ursprung  i  deras  benägen- 
het att,  såsom  hittills,  allt  lör  mycket 
egna  sig  åt  den  maskinmessigt  drifna 
partipolitiken,  samt  oförmågan  att 
"köpslå"  eller  pocka  sig  till  sin  rätt. 
För  att  tydligt  framställa  de  makthaf- 
vandes  bruk  och  missbruk  i  afseende  på 
utnämningar  inom  poliskåren,  hafva  vi 
med  stor  omsorg  och  tidsspillan  utarbe- 
tat en  liten  statistik,  som  icke  torde 
vara  utan  eitt  intresse.  Nedanstående 
tabell  upptager  namnen,  nationaliteten, 
tjenstetiden  samt  rangordningen  på  alla 
de  skandinaver,  som  fungerat  på  polis- 
kåren ifrån  dess  uppriittande  till  när- 
varande tid: 


1870 |Goo.    n.   .Tohnson N 

1871....|Swnn    Woltcn S 

1872-81|Loul8   Solberg    N 

1874— 78|  Louis    Oloson S 

187ft-77|Win.   Chrlstlanson D 

1877 It;.   R.   niomgron S 


133 


1878— 99|Swan   Wolten S 

lUtniimd   till    sergeant    :\r    1885. 

jUtnämd    till    löjtnant    år    1886. 

lUtnämd    till    kapten    år    1899. 

1878-791  Andrew    Slotten N 

1879-85|P.    P.    West N 

jUtnämd  till  sergeant  år  1882. 

lUtniimd  till  löjtnant  år   1883. 

iutnämd    itll    kapten    år    1884. 
1879— 991  John   Norman S 

iutnämd  till  sergeant  år  1886. 

1880— 92| John    Gardner    S 

1880. , . .  I  Peter   Engberg S 

1881— 99|Tom.    Nelson N 

iutnämd  till  sergeant  år  1883. 

jUtnämd   till   löjtnant  år  1886. 

1882— 93|01e  Anderson N 

1882— 83| John  C.   Olson N 

1882— 99|01e    M.    Shelly N 

1883 I  John   Eggan    N 

1883— 99|C.   V.    Gustafson S 

iutnämd  till  sergeant  år  1889. 
1883— 99|Louis   Ness N 

iutnämd    till    kapten    år    1886. 

1884— 97| John   L.    Eklund S 

1884— 99|John  E.   Wold N 

1884— 97| Peter    Martinson S 

iutnämd  till  sergeant  år  1893. 

1884— 89|  Holger    Faursehou D 

1884— 98|N.    P.    Swenson S 

1885 I  Sam    Simonson    N 

1885— 99|Jobn  B.  Kvittum N 

1886— 87| John  Landberg S 

|öfverstlöjtnant. 
1886— 94|P.  T.    Megaarden N 

|"Court  officer." 

1886— 92|M.    Smeby N 

1886— 99|Odin   Wold N 

1886— 99]  George   Johnson N 

1886— 93|Louis   Knudson N 

1886—881  Steve   Anderson    N 

1886— 99|John    Stavlo N 

iutnämd  till  detektiv  år  1895. 

1886— 88i John    Newman S 

1886— 87|P.   A.    Lindström S 

1886— 99|John    Stewart U 

1887— 99|A.   P.  Johnson S 

1888 I  John    C.    Olson N 

1889-99|Hans    Burly N 

1889— 99|  August    Wold N 

jUtnämd  till  sergeant  år  1899. 

1889— 99|Iv.    O.    Aasgaard N 

1889 |T.    C.    Thorbergsen    N 

1889— 99|A.    G.   Erickson S 

1889— 99| Jbhn   H.   Thompson S 

1889. . . .  |Wm.    Nisted D 

1889— 99ilyar   Tollefson N 

1889 IPeter   Anderson    N 

1889— 92| August    Norén S 

1889— 99|Lars  Hansen D 

1889— 99|0.    Hovelsrud N 

1889— 91|Robt.    Langdou S 

1890— 94|D.    Colstrom    S 


1891—99 
1891—98 
1891—99 
1891-92 
1891—99 
1891—93 
1891—92 
1892—99 
1892—93 


Paul  Nass N 

A.  T.   Hallen N 

B.  Hovelsrud N 

Hans    J.    Johnson S 

Nels   Nelson 1> 

Peter  Qulst S 

AVxander   Uggla H 

Andrew  Nelson S 

Peter    Olson S 


1893— 99|John    Larson S 

1893— 99| V.    E.    Olson S 

1893 |Nols    Svenson S 

1893—99]  Frank    A.    Cla wson S 

1893— 94|Chas.    Wallin S 

1894— 99]F.    Ferm S 

1894— 99| George    Dahl N 

1894— 99|S.    Peterson D 

1894— 99|0.    Lindquist S 

1895— 99|C.    C.   Norbeck N 

1895— 98] August  Weinell S 

1898— 99|John  Ferm S 

1898— 99|Peter   Quist S 

1898— 99iEd.    Nerhaugen N 

1899 JGust.    Forseman    S 

1899....|Chas.   Wallin S 

1899 ISampson  Eide   N 

1899 |James  M.  Ringberg S 

Af  de  ofvannänide  patrullmännen  haf- 
va  två  (Peter  Quist  och  Chas.  Wallin) 
tjenstgjort  vid  tvenne  olika  tidsperioder. 
Initialerna  "S,"  "N,"  "D,"  som  följa 
efter  namnen,  beteckna  svensk,  norsk 
och  dansk,  och  finna  vi  således  att  36 
svenskar,  35  norrmän  och  sju  danskar 
tjenstgjort  som  ordningens  upprätthål- 
lare. 

Den  skandinaviska  polisstyrkan  under 
innevarande  år  beslår  af  40  medlemmar, 
nemligen  17  svenskar,  19  norrmän  och 
fyra  danskar. 

Löjtnant  Nelson  och  kapten  Ness  to- 
go  afsked  för  kort  tid  sedan,  men  torde 
några  andra  skandinaver  nu  få  lyckan 
att  träda  i  deras  spår. 

Enligt  polisrapporten  för  1898  räkna- 
des 213  personer  till  polisafdelningen 
under  nämda  år.  Af  detta  antal  voro 
129  patrullerande  och  16  beridna  poliser. 
Kostnaden  för  poliskårens  underhåll 
år  1898  uppgick  till  $214,028.21  och  in- 
komsterna för  böter  till  $52,449.88. 

Totalvärdet  af  kårens  egendom  var 
$97,000. 

Af  $16,392.50  värde  i  lösöre,  som  rap- 
porterades att  ha  blifvit  stulet,  återskaf- 
fades genom  polisens  försorg  $13,410.50. 
Värdet  af  hästar  och  vagnar,  som  blifvit 
stulna,  eller  på  annat  sätt  förlorade  och 
återlemnade  till  sina  egare  af  polisen, 
uppgick  till  $112.964. 

Under  årets  lopp,  1898,  blefvo  ej  min- 
dre än  4,785  personer  arresterade.  Bland 
dessa  befunno  sig  765  skandinaver  (448 
svenskar,  292  norrmän  och  25  danskar). 


134 


Bland  de  skandinaver,  som  under  de 
sista  sex  åren  råkat  i  lagens  klor,  har 
proportionen  årligen  visat  sig  vara: 
danskar,  25  till  50;  norrmän,  300  till 
400:  svenskar,  400  till  450. 

Man  måste  här  med  skäl  fråga:  Är 
icke  procenten  för  hög  i  förhållande  till 
den  skandinaviska  befolkningens  stor- 
lek samt  dess  i  allmänhet  stilla  och 
lugna  väsen? 

Det  troliga  är  att  icke  alla  dessa  varit 
Minneapolisbor,  utan  att  en  stor  del  till- 
hört den  folkström,  som  ständigt  ge- 
nomflyter  Minncapolis. 

Huru  många  saloon  licenses,  som 
komma  att  utfärdas  detta  år,  är  svårt  att 
korrekt  bestämma;  men  det  antages  att 
det  torde  blifva  cirka  25  mer  än  förlidet 
år,  då  saloonernas  antal  uppgick  till  307. 

Fans  det  några  skandinaviska  repre- 
sentanter bland  detta  antal?  Ja,  hvad 
tror  ni  väl?  Jo,  det  fans  icke  mindre 
än  106  skandinaviska  "saloonkeepers," 
mer  än  en  tredjedel  af  stadens  krögare! 
—  "Det  är  hemskt,  sa'  Rydingen!" 

Man  kan  ej  annat  än  känna  sig  litet 
svårmodigt  stämd,  då  man  betraktar 
nämda  sififror  samt  tänker  på  huru  för- 
hållandena ändrat  sig  sedan  den  gamla, 
goda  tiden.  I  November  1879  var  en 
polisrapport  synlig  i  en  amerikansk 
aftontidning  härstädes,  hvilkcn  bland 
annat  innehöll  ett  för  skandinaverna 
synnerligen  hedrande  omdöme,  hvilket 
vi  ej  kunna  förneka  oss  ncijct  att  här 
återgifva: 

"Det  är  ett  betecknande  faktum,  som 
högeligen  hedrar  de  arbetsamme  och 
laglydiga  skandinaviska  nationerna,  att 
ehuru  dessa  medborgare  utan  tvifvcl  äro 
till  antalet  talrikare  ;in  nägon  annan  ut- 
ländsk nation  såväl  i  denna  stad  som  i 
hela  staten,  de  likväl  icke  i  jemförelse- 
vis  stort  antal  skylta  i  po'israpporlcrna." 

Så  skall  det  låta!  Mätte  kommande 
rapporter  gifva  anledning  till  många 
liknande  offentliga  erkännanden. 

"Patrol  Limits"  är  en  reglering,  som 
särskildt  tillhör  Minncapolis.  Ingen 
annan  kommun  har  någonting  lik- 
nande.     Nykterhetsideen    tillämpas   här 


praktiskt  öfver  sju  åttondedelar  af 
stadens  areal,  det  vill  säga  S5l^ 
qvadratmil.  Innan  denna  plan  an- 
togs år  1884,  fans  det  555  salooner 
spridda  öfver  hela  staden,  betalande 
hvardera  en  "license"  af  $500.  Nu  der- 
emot  fins  det  endast  omkring  325  sa- 
looner inom  ett  jemförelsevis  litet  om- 
råde, hvilka  betala  en  "license"  af  $1,000 
hvardera.  Denna  plan  förordades  först 
af  George  A.  Pillsbury  i  hans  inträdes- 
tal som  borgmästare  i  April  1884,  och 
är  hans  son,  Charles  A.  Pillsbury,  den 
som  fått  äran  af  att  vara  pappa  till  denna 
originela  idee.  Det  var  ett  republi- 
kanskt projekt,  som  mötte  allmänt  mot- 
stånd bland  demokraterna,  men,  sedan 
det  visat  sig  att  idcen  var  god,  tages  den 
nu  i  försvar  af  alla  goda  medborgare, 
oafsedt  politiska  partier.  De  22  dåliga 
krogar,  som  förut  funnos  i  det  distrikt, 
som  allmänt  varit  bekant  under  namnet 
"Hub  of  Hell"  i  syd-Minneapolis,  hafva 
blifvit  reducerade  till  tre  eller  fyra.  Det 
niondet  wardet  har  endast  i,  det  andra 
endast  några  få  och  det  tolfte  endast  tre 
eller  fyra.  De  nyare  stadsdelarne  och 
hela  wards,  såsom  det  tionde,  trettonde, 
åttonde  och  sjunde,  äro  totalt  fria  från 
krogar.  Dessa  wards  njuta  stora  förde- 
lar af  sagda  reglering.  Inte  sant?  Frå- 
ga apotek irne  på  platsen! 

Som  gränslinicn  är  utstakad  äro  sa- 
Iconerna  förlagda  rätt  och  slätt  inom 
sjelfva  affärsstaden  och  resid,cnsdelarne 
befriade  från  desamma.  En  liten  del  af 
staden  beviljar  följaktligen  utskänk- 
ningsrättighet,  under  det  att  den  större, 
återstående  delen  strängt  regleras  af 
prohihitionslagen. 

Libertiner  och  krogpartiets  anhängare 
i  allmiinhet  hafva  alltid  hängt  upp  sig 
på  denna  "patrull  lina,"  hvilken  de  anse 
som  ett  groft  angrepp  på  mcdborgarnes 
"personliga   rättigheter." 

Oaktadt  "Patrol  Limits"  är  en  fråga, 
som  lätt  "stöter  på  patrull,"  måste  man 
likväl  erkänna,  att  den  utfört  ett  hclso- 
samt  inflytande  på  vårt  samhälle.  Man 
får  lof  att  blunda  för  oegentligheter 
ibland,    om    man    skall    kunna    betrakta 


135 


saker  och  ting  från  den  rätta  sidan  och 

liksom     Alex.    Johnson    (vid    "Svenska 

Kuriren")   måste  man   säga:      "Det  är 

svårt  att  se  en  sak  rätt,  om  man  jemt 

bh"nkar,  när  man  tittar  på  den." 

Ja,   att  åsigterna   i    detta   ämne   varit 

delade,  kan  ingen  hjelpa,   ty 

"Den    ena    hyllar,    hvad    som    starkt    plär 
kallas, 
Men  denna  smak  kan  inte  vara  allas." 

En  kusin  till  någon  Bacchi  broder — 
en  så'n  der  herre,  som,  då  han  gifver 
sin  hustru  25  cents  till  inköp  af  två  pund 
kött,  troligtvis  finner  denna  summa 
minst  tre  gånger  så  stor  som  den,  hvil- 
ken  han  kastar  på  krogdisken  för  att 
förvandlas  till  "two  whiskies," — kände 
sig  en  gång  förnärmad  på  våra  "patrol 
limits"  och  skref  derföre  följande  apro- 
pos  för  dagen: 

Det    hände    i    Abdera 
I    långt    förfluten    tid. 
Att  nSgra  siipo  mera 
Än   hvad  de  tålde  vid. 

De  nyktre  abderiter. 
Sä  store  uti  dåd 
Och    dråpliga    meriter. 
Då  funno  uppå  råd. 

De  gingo,   hela  raden. 
Att  draga  upp  en  ring 
Kring    centern    utaf    staden 
Och   trakten  näst  omkring. 

Det  inom  denna  ringen 
Blef  krogar  mer  än  nog; 
Men  utanför  fick  ingen 
Vid   lifsstraff  öppna  krog. 

Men  då   så  galet  gick  det. 
Att  litet  hvar  till   slut 
Gick    just    till    fyll-distriktet 
Och  söp  mer  än  förut. 

Nu  sände  magistraten, 
Så  rådlös,  ut  ett  båd 
Kring   hela   vida   staten 
Att   spörja   efter  råd. 

En    thracier    blef    funnen. 
En   gubbe,   klok  och  vis. 
Han    kom    och    öppna    munnen 
Samt   sa'    så    här   precis: 

"Befolkningen  .iag  känner, 
Och  hvarför  den  blir  full. 
Tag    gränsen    bort,    go'    vänner, 
Den  stöter  pä  patrull." 

Lite  hvar  af  oss  kommer  troligen  ihåg 
den  tid,  då  Minneapolis  ej  hade  annat 
än  veritabla  "syltor";  men  den  tiden  har 
flytt  och  allt  efter  som  staden  tillväxte 


i   ålder  och  visdom,   förändrades  äfven 
detta  liksom  allting  annat. 

Flertalet  "syltor"  har  förvandlats  till 
"förgylda  krogar." 

Urinvånarne  här  i  staden  erinra  sig 
säkert  en  skylt,  som  ständigt  vinkade  åt 
vandrare  på  Washington  avenue  south, 
allt  under  den  gamla  goda  tiden.  På 
denna  skylt  prunkade  de  gamla  välbe- 
kanta namnen  Anderson  &  Petterson — 
Lundström,  som  fattades,  satt  kanske 
inne  på  någon  annan  krog,  i  något  hörn, 
mer  eller  mindre  beskänkt. 

Trots  mångfaldiga  försök  har  sön- 
dagslagen merendels  varit  särdeles 
slappt  tillämpad.  Allt  har  berott  på 
borgmästarnes  uppfattning  af  saken, 
eller  snarare  sagdt  på  hans  beräkning 
att  kunna  tillfredsställa  den  stora  mäng- 
den af  folket  för  vinnandet  af  popularitet 
och  röster  för  nästkommande  val.  En 
del  hafva  hyllat  en  "Wide  Open  Policy," 
då  flertalet  deremot  försökt  att  gå  "den 
gyllene  medelvägen."  Ingen  har,  med 
ett  undantag,  vågat  taga  steget  fullt  ut. 
Den  vanligaste  regeln  har  varit,  att  huf- 
vudingången  måste  vara  stängd  på  sön- 
dagen. Derföre  har  det  varit  alldeles 
omöjligt  att  kunna  finna  en  krog,  som 
icke  varit  försedd  med  sidodörr,  ty  det 
enda  som  tycks  uppehålla  en  del  stads- 
boars anseende,  hvardagar  såväl  som 
söndagar,  är  att  "ej  gå  den  rätta  vägen." 

Äfven  då  man  försökt  tillämpa  lagen 
som  bäst,  nch  krogarne  måst  vara  her- 
metiskt tillslutna,  har  man  likväl  funnit 
förhållandena  just  precis  som  det  står  i 
visan: 

"FINS  DER  ÄNDÅ  " 

På  sönda'n  hvnr  krog  uti  staden  stängs  till, 
"Det  heliga  rådet"  så  forrtriir  och  vill — 
Om  krögarn  ej  stängt  får  i  finkan  han  gå; 
Då   syns    han    ej    mer  —  men    han    flns   der 
ändå. 

Flns  der  ändå, 
Flns  der  ändå; 
Då   syns   han    ej    mer  —  men    han    fins   der 
ända. 

Den  snaps,  som  den  törstige  fatt  vid  hans 

disk 
Med  tilltugg  af  pickles  och  chow-chow  och 

fisk. 
Har  osynlig  varit  —  men  lita  du  pa; 
Fast  icke  han  synes,  hnn  fins  der  ända. 
Fins  der  iindå, 
Flns  der  Undå; 
Men  fast  han  ej  synes  —  han  flns  der  ända. 


1.36 


BRANDKAREN. 


Det  utmärkta  brandväsen,  öfver  hvil- 
ket  Minneapolis  med  rätta  är  så  stolt, 
har  genomgått  många  evolutioner  se- 
dan den  frivilliga  brandkårens  första  da- 
gar. En  primitiv  brandkår  existerade  i 
St.  Anthony  redan  år  1851.  Hvarje 
medlem  deraf  var  ålagd  att  vara  försedd 
med  tvenne  ämbar  samt  en  ofantlig  säck 
af  segelduk.  I  de  förra  skulle  han  bära 
vatten  till  eldsvådan,  under  det  att  den 
senare  tjenade  som  en  ■"behållare''  för 
sådana  husgerådssaker  eller  varor,  som 
kunde  räddas  och  stufvas  in  i  dess  rym- 
liga djup.  Först  i  December  1854  blef 
en  mera  praktisk  brandkär  organiserad 
och  kallades  ''Cataract  Engine  Company 
No.  I."  Dess  utrustning  bestod  af  ett 
antal  läderämbar,  några  tåg,  kedjor 
samt  en  eller  två  stegar.  Det  hände  säl- 
lan, att  brandsoldaterna  blcfvo  utkallade 
och  deras  organisation  biel  mer  en  säll- 
skaplig förening  än  någonting  annat. 
Deras  uniform  bestod  i  en  röd  skjorta 
med  blå  krage  och  uppslag,  hvita  byxor 
med  svarta  galoncr,  blank  kask  och  ett 
svart  läderbälte.  Är  1858  organiserades 
ytterligare  tre  brandkårer  och  bättre  at- 
tiraljer anskaffades.  Flera  frivilliga  kå- 
rer organiserades  och  man  hade  rikli- 
gare tillfällen  att  kunna  få  gå  till  "The 
Firemen's  Bali." 

Den  första  brandkårsorganisationen 
på  vcstsidan  var  "The  Millers'  Fire  As- 
sociation" år  1865,  hvilken  var  en  privat 


afifär  för  att  skydda  qvarndistriktet,  och 
dess  upphofsman  var  W.  M.  Brackett, 
som  då  var  bokhållare  hos  Eastman, 
Gibson  &  Co. 

Brandkårsdepartementen  på  öst-  och 
vestsidan  konsoliderades  år  1878  med 
W.  M.  Brackett  som  brandchef. 

Stadens  hastiga  tillväxt  samt  det 
samtidigt  ökade  anlitandet  al  brandkå- 
ren blef  snart  för  stort  för  en  voluntär- 
organisation,  hvadan  stadsstyrelsen  år 
1879  åtog  sig  brandkårens  underhåll. 
Volontärkompanierna  upplöstes  den 
i:ste  Juli  1879  rned  stora  högtidligheter, 
tal  och  parader. 

Vestsidan  erhöll  sin  första  ångspruta, 
"City  of  Minneapolis,"  år  1875.  Ett  par 
år  förut,  i  Juli  1873,  hade  St.  Anthony 
fått  sin  första  ångspruta,  "Cataract," 
hvilken  följaktligen  är  den  äldsta  i  sta- 
den. Den  var  i  praktisk  användning 
ända  till  år  1895,  då  den  gick  ut  ur 
tjcnstgöring;  men  man  kan  iinnu  få 
se  den  gamla  "Cataract"  vara  till  nytta, 
då  man  har  att  pumpa  vatten  ur  öfver- 
svämmade  källare  eller  vakanta  tomter. 

Brandkåren  blef  utkallad  907  gånger 
förlidct  år  och  tillryggalade  därvid  5.^33 
mil,  hvilket  gjorde  ett  totalafstånd  af 
11,266  mil   fram   och  åter. 

Förlusten  vid  samtliga  eldsvådorna 
år  1898  uppgick  till  $521,268.98.  En- 
dast åtta  af  dessa  förorsakade  en  förlust 
af  $10,000  hvardera. 


137 


Branddepartementet  eger  för  när- 
varande 23  ångsprutor,  195  hästar  samt 
47,632  fot  af  sprutslangar. 

Utgifterna  för  brandkårens  underhåll 
förlidet  år  belöpte  sig  till  $327,y6g.22. 

Brandkåren  består  för  närvarande  af 
300  medlemmar.  Bland  dessa  räknas 
30  skandinaver  (14  svenskar,  13  norr- 
män och  3  danskar.) 

Bland  de  officierande  medlemmarne 
finna  vi  Joseph  C.  Hernlund,  (svensk) 
andre  biträdande  chef,  Frank  A.  Peter- 
son, (svensk)  kapten;  N.  J.  A.  Ander- 
son, (norrman)  kapten;  Swan  F.  Lind- 
stam, (svensk)  löjtnant;  John  Lind- 
ström, (svensk)   löjtnant. 

Tjugutre  brandstationer  äro  förlagda 
i  olika  delar  af  staden.  Då  alarmkloc- 
kan ljuder,  skådar  man  en  liflig  scen,  så- 
väl i  som  utom  vakthuset.  Meiiniskor, 
både  gamla  och  unga,  strömma  till  från 
alla  kanter  för  att  bevittna  det  vilda 
kaos,  som  nu  på  ett  ögonblick  uppstår. 
Man  bekikar  de  frustande,  stampande 
hästarne  hvilka  störta  förbi  med  högt 
lyftade  hufvuden,  glänsande  ögon  och 
spända  muskler,  och  som  te  sig  som 
om  vore  de  redan  omgifna  af  eld  och 
lågor  eller  eldade  af  stridslust,  hvilket 
de  äfven  äro.  Ty  vid  brandklockans 
ljud  veta  de  hvad  det  gäller,  och  i  vild 
yra  äro  de  måna  om  att  intaga  sina  plat- 
ser i  ledet  framför  den  blänkande  ång- 
sprutan  för  att  ögonblicket  derpå  i 
fyrsprång  "gå  i  elden"  för  den  uppgift 
de  fått  sig  förelagd. 

Många  stora  eldsvådor,  storartade  att 
beskåda,  men  sorgliga  att  tänka  på,  hal- 
va egt  rum,  der  både  stort  egendoms- 
värde och  många  menniskolif  gått  för- 
lorade. 

Den  första  stora  eldsvådan  i  Minnea- 
polis inträfifade  den  i8:de  Juni  1860,  då 
hela  norra  sidan  af  Bridge  Square,  från 
floden  till  Second  street,  gick  upp  i  rök. 
En  lång  rad  af  träbyggnader  hade  blif- 
vit  bygda  från  flodstranden  längs  utmed 
norra  sidan  af  Hennepin  avenue,  der 
stadens  alla  butiker  voro  belägna,  till- 
sammans med  en  liknande  rad  å  andra 
sidan  å  Nicollet  avenue.     Elden  utbröt 


på  natten  och  hade  redan  fått  en  sådan 
framfart,  innan  den  upptäcktes,  att  det 
var  alldeles  omöjligt  att  släcka  ut  den- 
samma. En  lång  sträcka  af  män  voro 
placerade  från  floden  upp  till  de  brin- 
nande byggnaderna  och  langade  fram 
och  tillbaka  ämbar  fulla  med  vatten, 
hvilka  tjenstgjorde  i  stället  för  vår  tids 
slangar  och  ångsprutor.  Männen  arbe- 
tade på  pytsbrigaden  hela  natten,  men 
endast  en  lång  sträcka  af  brända  tom- 
ter lönade  deras  möda.  Resultatet  af 
denna  eldsvåda  blef  att  man  för  första 
gången  började  tänka  på  att  organise- 
ra en  brandkår  med  lämpliga  apparater 
att  bekämpa  det  förhärjande  elementet. 
Anthony  Kelly  bygde  året  derpå  den 
första  stenbyggnaden  å  Bridge  Square, 
hvilken  ännu  står  qvar,  nästan  midt 
emot  City  Hall.  Aret  derpå  blef  den 
andra  sidan  äfven  utsatt  för  en  likaså 
förödande  brand,  och  resultatet  vardt, 
att  man  nu  började  att  bygga  upp  sten- 
byggnader på  den  sidan  vid  Nicollet 
avenue.  Den  första  stenbyggnad,  som 
uppfördes  der,  står  nu  vid  sidan  af  W. 
K.  Morisons  jernhandel.  Enligt  den  ti- 
dens förhållanden  voro  dessa  två  eldsvå- 
dor de  mest  olycksbringande,  som  nå- 
gonsin inträffat,  om  man  undantager 
qvarnexplosionen  år  1878. 

Juldagen  år  1884,  då  de  flesta  menni- 
skor  hade  blifvit  körda  inomhus  af  en 
förskräcklig  kyla,  upptäcktes  eld  i  Aca- 
demy  of  Music,  då  den  finaste  teater  i 
Nordvestern,  hvilken  stod  på  den  tomt 
som  nu  upptages  af  Temple  Court.  Lå- 
gorna hade  gripit  omkring  sig  så  ha- 
stigt att  brandsoldaterna  ej  kunde  göra 
något  annat  än  att  försöka  rädda  när- 
gränsande byggnader.  Teatern  blef 
förstörd,  ingenting  mer  än  de  isklädda 
murarne  stodo  qvar  för  att  bära  vittne 
om  den  stora  förödelsen. 

Den  I2:te  April  1886  såg  man  en  för- 
skräcklig syn  å  hörnet  af  Third  street 
och  Hennepin  avenue.  Boston  Block 
var  omgifvet  af  ett  svart  rökmoln,  som 
trängde  ut  från  de  öfre  fönstren,  och 
väldiga  eldtungor  svepte  omkring  tak- 
kanten.      Många  af  dem,  som  befunne 


138 


sig  i  byggnaden,  tittade  ut  genom  fön- 
stren med  förskräckelse  målad  i  sina 
anletsdrag  och  ropande  på  hjelp.  Snart 
kommo  brandsoldaterna.  Det  såg  nä- 
stan omöjligt  ut  att  kunna  rädda  någon, 
men  genom  att  klättra  upp  få  taken  å 
närliggande  byggnader  sträcktes  stegar 
tvärs  öfver  till  fönstren  på  Boston 
Block.  Få  dessa  bräcklga  bryggor  för- 
des qvinnorna  tvärs  öfvcr  gatan  undan 
all  fara. 

En  annan  minnesvärd  eldsvåda  var 
den  af  St.  Anthony  elevatorn,  den  I9:de 
Juli  1887.  Elevatorn  utgjorde  egarnes 
stolthet  och  ett  gammalt  kändt  råmär- 
ke i  närheten  af  St.  Anthony  Park. 

Elevatorn  innehöll  öfver  en  million 
bushels  hvete,  så  att  förlusten  blef  sär- 
deles kännbar.  Eldsvådan  var  en  af  de 
mest  pittoreska  man  någonsin  kunde  be- 
skåda. 

Då  elden  var  lös  i  Warner  Block,  hör- 
net af  Nicollet  avenue  och  Fourth  street 
den  26:te  Juli  1887,  ryckte  det  instörtade 
taket  nio  brandsoldater  med  sig,  hvil- 
ka  alla  blefvo  svårt  skadade.  Denna 
olyckshändelse  inträffade  i  åsyn  af  tu- 
sentals personer,  och  då  de  tappra 
brandsoldaterna  foro  ned  i  den  brin- 
nande byggnaden,  trodde  alla  att  de  ha- 
de gått  en  säker  död  till  möies. 

Nästa  qväll  var  det  oblida  ödet  åter 
framme,  då  brandsoldaterna  voro  tvung- 
na att  strida  mot  en  ödesdiger  eldsvåda 
i  Morrison  Block,  hörnet  af  Washington 
och  Second  avenue  soulh.  Denna  bygg- 
nad var  då  upptagen  af  Big  Boston 
Clothing  Company.  Lågorna  förde 
€n  förfärlig  strid  för  att  blifva  mästare 
och  gåfvo  icke  vika  förrän  hela  bygg- 
naden var  en  hög  af  ruiner.  Två  brand- 
soldater blefvo  betydligt  skadade  vid 
denna  eldsvåda. 

Den  I5:de  Januari  1888, en  af  de  kallaste 
dagar,  som  man  upplefvat  på  ett  tiotal 
år,  gafs  alarm  klockan  åtta  på  morgo- 
nen, att  elden  var  lös  i  Church  of  the 
Redeemer,  hörnet  af  Eiphth  street  och 
Second  avenue  south.  Hela  dagen  och 
natten  hade  brandsoldaterna  att  slita 
ondt  i  den  outhärdliga  kölden  utan  att 


kunna  få  något  kontroll  öfver  det  ra- 
sande elementet,  ty  de  vattenstrålar, 
som  riglades  mot  lågorna,  hvilka  slogo 
ut  genom  fönstren,  förvandlades  anan- 
gen  till  ånga  eller  kommo  tillbaka  som 
ett  isregn,  förorsakadt  af  den  förskräck- 
liga kölden. 

Den  mest  beklagansvärda  af  eldsvådor 
inträffade  den  30:de  November  1889,  då 
den  åtta  våningar  höga  Tribune-bygg- 
naden  förstördes.  Det  var  en  eldsvåda, 
som  alla  ännu  hafva  i  lifligt  minne.  Tu- 
sentals menniskor,  fylda  af  förtviHan, 
stodo  på  gatorna,  oförmögna  att  lyfta 
ett  finger  för  att  rädda  lifvet  på  dem, 
som  hängde  i  fönsterkarmarne  och  se- 
dan släppte  sig  ned  till  säker  död.  Sju 
män  förlorade  lifvet  denna  natt.  Der 
funnos  hjeltar  denna  natt  ibland  de  döda 
såväl  som  de  lefvande.  Det  var  icke 
en  bland  de  sju  döda,  som  icke  hade 
förlorat  dyrbara  ögonblick  i  försöket  att 
rädda  sin  granne.  De  döda  voro: 
Milton  S.  Picket,  James  F.  Igoe,  Wal- 
ter F.  Miles,  W.  H.  Millman,  Jerry  Jen- 
kinson,  Robert  McCutcheon  och  pro- 
fessor Edward  Olson,  broder  till  S.  E. 
Olson,  egaren  af  "The   Big  Store." 

Omkring  27  personers  lif  blefvo  räd- 
dade denna  förfärliga  stund  genom  de 
oförskräckta  brandsoldaternas  djerfva 
åtgärder. 

Vid  elevatorbrandcn  vid  Ninih  avenue 
south  och  Milwaukee-banan,  den  24:de 
September  1891,  skadades  allvarsamt 
mer  än  ett  dussin  bland  sprulkarlarne, 
hvilka  hade  kl.ittrat  upp  på  taket  pä  en 
40  fot  hög  närliggande  byggnad.  Un- 
der det  de  rigtade  vattenstrålar  mot  den 
brinnande  elevatorn,  exploderade  mjöl- 
dammet i  byggnaden  och  taket  rasade 
in.  Maioritctcn  af  sprutmanskapet 
sprang  till  takkanten  ocn  hoppade  ner 
till  marken  under  det  andra  gledo  ner 
på  stegar  och  sprutslangar.  C.  W. 
Mitchcll  afled  af  de  skador,  han  erhöll, 
då  han  hoppade  ner  från  taket. 

Den  fasaväckandc  branden  inom  såg- 
verksdistriktct  i  norra  Minneapolis,  sön- 
dagen den  I3:de  Augusti  1893,  var  utan 
tvifvel  den   mest   olycksbringande  elds- 


139 


vådan  i  financielt  afseende,  och  sent 
om  någonsin  skall  den  olycksdigra  tret- 
tonde Augusti  förgätas. 

Tjugu  "blocks"  (qvarter)  lades  vid 
detta  tillfälle  i  ruiner  och  närmare  två 
hundra  familjer  blefvo  husvilla.  Om- 
kring klockan  11:30  f.  m.  bröt  elden 
först  ut  i  ett  stall  bakom  Cedar  Lake 
Ice  House  på  Nicollet  Island.  Den  för- 
orsakades af  några  pojkar,  som  brukade 
samlas  i  stallet  om  söndagarne  för  att 
dricka  beer  och  röka  cigaretter.  Om 
gnistorna  härifrån  antände  bräd:årdarne 
på  Boom  Island,  eller  om  mordbrämiare 
der  utfört  sin  hemska  bedrift  kunde  al- 
drig utrönas,  men  ett  faktum  är  att 
samtliga  bräd-  och  vedgårdarne  ders  ä- 
des  snart  voro  förvandlade  till  ett  enda 
väldigt  eldhaf.  Allmänt  brandalarm  in- 
sändes, man  telegraferade  till  St.  Paul 
efter  hjelp  och  det  såg  ut  som  om  hela 
nordöstra  delen  af  staden  stode  i  fara. 

Brandmanskapet  kämprde  tappert,  un- 
derstödt  af  tvenne  kompanier  från  St. 
Paul,  men  dessa  ansträngningar  voro 
som  en  droppe  i  hafvet,  elden  spridde 
sig  hastigare  än  man  kunde  springa,  den 
gick  från  brädgård  till  brädgård,  från 
hus  till  hus.  Det  första  hinder  den 
mötte  i  sin  väg  var  Minneapolis  Brew- 
ing  Company's  massiva  sten-  och  jern- 
byggnader;  dessa  kunde  icke  brinna, 
men  hettan  från  de  omgifvande  brin- 
nande brädgårdarne  var  så  intensiv  att 
byggnaderna  möjligen  kunde  haiva 
remnat,  om  ej  vinden  just  i  detsamma 
vändt  sig. 

Vid  Fifteenth  avenue  N.  E.,  lades  de 
sista  husen  i  aska;  eldens  demon  hade 
nu  uttömt  sitt  raseri. 

Hemska  scener  utspelades,  mennisko- 
lif  voro  ofta  i  fara.  Thomas  Faloon, 
70  år  gammal,  kämpade  hårdt  för  att 
rädda  sitt  brinnande  hus,  men  då  allt 
var  förgäfves  och  han  nästan  med  våld 
måste  slitas  derifrån,  föll  han  ned  död 
på  gatan.  Många  blefvo  på  tre  sidor 
instängda  i  lågorna  och  kunde  rädda 
sina  lif  endast  genom  att  kasta  sig  i 
'  floden.  Förlusterna  vid  denna  eldsvå- 
da uppskattades  til!  $1,150,000. 


Året  derpå,  1894,  inträffade  den  stora 
sågverksfirnian  Shevlin-Carpenter-elds- 
vådan  utmed  vestra  flodstranden,  med- 
förande en  förlust  på  flera  hundra  tusen 
dollars,  samt  Central  Märket-branden, 
hvilken  på  mindre  än  en  timme  lade  den 
präktiga  byggnaden  och  egendom  till 
ett  värde  af  öfver  en  half  million  dollars 
i  aska.  Den  stora  gasklockan  som  låg 
i  grannskapet,  och  som  innehöll  100  000 
kubikfot  gas,  blef  räddad.  Om  den 
exploderat,  hade  resultatet  blifvit  för- 
skräckligt. 

Vid  dessa  eldsvådor  uppoffrades  inga 
menniskolif,  men  vid  AlcDonald-bran- 
den  å  First  avenue  south,  den  27:de  Juni 
1895,  blefvo  flera  brandsoldater  begraf- 
na  under  en  nedfallande  tegelmur.  Fem 
uttogos  ur  den  glödheta  tegelmassan 
som  lik  och   fem   betydligt   skadade. 

Staden  är  försedd  med  trenne  vatten- 
verk eller  pumpstationer  med  en  sam- 
manlagd kapacitet  af  67,000,000  gallons 
per  dag.  Den  första  pumpsta  icnen  in- 
rättades nere  i  qvarndistriktet  år  1867, 
och  den  andra  något  senare  å  Hennepin 
Island  å  östsidan.  Allt  eftersom  sta- 
dens kloaksystem  utgrenades,  måste  lik- 
väl en  radikal  ändring  vidtagas  och  en 
tredje  pumpstation  bygdes  år  1889  vid 
Camden  Place,  längre  uppåt  floden. 
Denna  station,  belägen  i  en  vacker  park, 
är  försedd  med  tvenne  utmärkta  Woith- 
ington  maskiner  med  en  sammanlagd 
kapacitet  af  30,000,000  gallons  daghgen. 
De  pumpar,  som  förut  nyttjats  vid  öst- 
och  vestsidan,  hållas  nu  endast  som  re- 
servstationer. 

Som  hufvudingeniör  (chief  engineer 
of  pumps)  vid  vattcnverKsdcpartcmen- 
tet  finna  vi  den  i  stadens  tjenst  grånade 
svensken  Andrew  Bergström,  hvilken  på 
grund  af  sin  stora  sakkännedom  och 
sällsporda  duglighet  alltjemt  inni  haft  sin 
befattning  som  ingcniör  eller  förste  man 
vid  vattenverket  sedan  början  af  1870- 
talet.  Vid  pumpstation  No.  i  finnes 
tvenne  svenskar,  Chas.  Bolin  (second 
engineer)  och  E.  Linden  (third  engi- 
neer). 
Vattenverks-departementets   egendom 


I40 


uppgår  till  ett  värde  af  $4,288,764. 

För  att  leda  vattnet  til!  de  förnämsta 
delarne  af  staden  äro  vattenledningsrör 
till  en  längd  af  257^  mil  redan  nedlagda 
samt  försedda  med  3,122  hydranter.  På 
det  departementets  arbetare  måtte  hafva 
full  kontroll  öfver  det  vatten,  som  flyter 
genom  dessa  rör,  har  det  varit  nödvän- 
digt att  placera  närmare  2,564  vattentä- 
ta skott,  så  att  de  hvarsamhelst  kunna 
afstänga  vattnet,  om  så  påfordras. 

Att  vi  tillhöra  ett  renligt  slägte  samt 


gallon  fullbordade  för  en  kostnad  af 
$820,132.80;  men  oklanderligt  dricksvat- 
ten kan  ännu  ej  erhållas  förrän  staden 
ytterligare  uppoffrat  en  cirka  $400,000 
för  upprättandet  af  ett  filtreringsverk. 

Inom  vattenverksdepartementet  fin- 
nes en  person,  som  framför  alla  andra 
gjort  sig  oumbärlig  i  stadens  tjenst, 
nemligen  Wm.  Wintheiser,  som  i  28 
års  tid  varit  förman  för  "the  street  ser- 
vice." Wintheiser  är  bördig  från  "das 
grosse  Vaterland,"  men  gift  med  en  tös 


-  PUMPSTATION  VID  CAMDEN  PLAGE. 


dricka  och  förbruka  en  hel  del  vatten, 
bevisas  bäst  deraf  att  vattenkonsumen- 
terna förlidet  år  betalade  $202,080.40  i 
vattenskatt  till  staden. 

På  grund  af  sundhetskommissarie 
Kelleys  förklaring  att  flodvattnet  fort- 
farande var  odrickbart  beslöt  statsrå- 
det 1  Maj  1894  att  bygga  en  vattenre- 
scrvoir  å  Columbia  Heights  å  östsidan, 
för  hvilket  ändamål  Thomas  Lowry 
skänkte  45  acres.  Efter  närmare  tre 
års  arbete  blefvo  de  två  reservoir-dam- 
marne,   med  en    kapacitet   af  93,000,000 


från  Vestergyllen  talar  han  svenska  samt 
liar  på  sin  talrika  arbetskår  under  hela 
sin  tjcnstetid  favoriserat  den  svenske 
arbetaren. 

NYKTERHETSRÖRELSEN. 

Nykterhetsrörelsen  spelade  en  tidig 
rol  i  Minneapolis.  Under  stadens  gry- 
ningsperiod tycks  nykterhetselementet 
ha  stått  vid  styret,  om  man  får  döma  af 
(.•n  notis,  som  var  synlig  i  tidningen 
"St.    Anthony    Express"    för    den    7:de 


141 


Februari  1852.     Notisen  löd  sålunda: 

"Det  fins  icke  ett  enda  spelhus  eller 
saloon,  ej  heller  ett  'whisky  grocery 
store'  eller  'grogshop'  i  staden.  Vi 
hafva  icke  rum  för  dem  som  besöka 
sådana  platser." 

St.  Anthonys  första  council  organise- 
rades den  i3:de  April  1855  och  den  för- 
sta petition,  som  bringades  in  till  denna 
legislativa  församling,  kom  från  G.  E. 
H.  Day,  med  flera,  för  att  förhindra  för- 
säljningen af  rusgifvande  drycker  på 
söndagen,  och  blef  denna  petition  hän- 
visad till  åldermännen  Stanchfield  och 
Cummings,  license-komiteen.  På  de- 
ras rekommendation  sammankallades 
stadens  borgare  till  ett  allmänt  möte  i 
skolhuset  i  tredje  wardet,  den  ig:de 
April,  för  att  gifva  nykterhetsvännerna 
ett  tillfälle  att  dryfta  petitionens  inne- 
håll. Vid  samma  möte  inlemnades  en 
petition  af  Mrs.  King,  undertecknad  af 
ett  stort  antal  af  stadens  damer,  hvilka 
anhöllo  council  om  att  förbjuda  för- 
säljningen af  rusgifvande  drycker  inom 
stadens  gränser. 

Resultatet  af  dessa  diskussioner  blef 
att  en  förordning  antogs,  som  bestämde 
license  till  $50  per  år  samt  en  moderat 
plikt  på  att  hålla  saloonerna  öppna  på 
söndagen  eller  senare  än  klockan  10  på 
hvardagsqvällarne. 

Enligt  en  statistisk  beräkning,  som 
uppgjordes  för  några  år  tillbaka,  kostar 
det  invånarne  i  Förenta  Staterna  jemt 
$25.000,000  att  födas,  $300,000,000  att  gif- 
ta sig,  $75,000,000  att  begrafvas  och 
$990,000,000  att  släcka  törsten.  Huru 
mycket  det  för  närvarande  kostar  invå- 
narne i  Minneapoli:  att  släcka  sin  törst 
är  ett  problem,  som  torde  blifva  svårt 
att  lösa. 

Ja,  dvrt  det  är  att  lefva 
0'jh  dvrt  det  är  att  dö; 
Och  dvrt  det  är  att  gifta  sek 
Allt  med  sin  fåstermö; 

Men  dyrare  ändock  det  ar  att  släcka  toi- 
sten  sin  ,  ..,       ^  ,    ..    ■,     ,„ 

I  dessa  sabla  krogar  med  ol  och  brandevin. 

Det  finnes  många  föreningar  härstä- 
des,  som  med  ifver  verka  för  nykterhets- 
ideen.  Bland  dem  räknas  synnerligast 
de  svenska  loger,  tillhörande  "Indepen- 


dent  Order  of  Good  Templars,"  med 
egen  skandinavisk  storloge  för  Minne- 
sota, hvilken  organiserades  den  28:de 
Augusti  1891.  Den  äldste  bland  de 
svenska  logerna  är 

"Lincoln  Lodge  No.  121,"  som  orga- 
niserades den  20:de  Juni  1886  med  14 
"charter"-medlemmar.  Dess  första 
tjenstemän  voro: 

C.  Svensson,  L  .T.;  F.  Hagsten,  W. 
L.  T.;  C.  E.  Carlson,  F.  L.  T.;  L.  E. 
Olson,  L.  S. ;  Edna  Isaacs,  B.  S.;  K.  J. 
Johnson,  F.  S.;  Hulda  Isaacs,  S.  K.; 
Erik  Ledin,  L.  K.;  L.  Lund,  L.  M.;  C. 
P.  Anderson,  B.  M.;  Rudolf  Rasmussen, 
L  W. ;  — .  Rasmussen,  Y.  W. 

För  närvarande  har  logen  60  medlem- 
mar och  en  kassabehållning  af  $200. 

Föreningen  eger  derjemte  ett  biblio- 
tek, räknande  150  volymer,  samt  annan 
egendom  till  ett  värde  af  omkring  $200. 

Dess  nuvarande  tjenstemän  äro: 

E.  Floborg,  L.  T. 

Mrs.  Jennie  Peterson,  W.  L.  T. 

C.  Peterson.  T.  L. 

Miss  Malinda, Söderlind,  I.  M.  T. 

T.  Nilsson,  L.  S. 

]\liss  Gussi  Rundqvist,  B.  S. 

S.   O.   Bergqvist,  F.   S. 

John  J.   Darin,   S.   K. 

Miss  Alma  Johnsun,  L.  K. 

Miss  "Selma  Gustafson,  L.  M. 

Miss  Hilda  Sanström,  B.  M. 

Miss  Hilda  Sanström,  B.  M. 

C.  O.  Cederstrand,  Y.  W. 

F.  Scherin,  L.  D. 

Från  logen  Lincoln  har  utgått  sju 
till  åtta  olika  loger  inom  staden,  af 
hvilka  följande  för  närvarande  äro  i 
godt  arbetsskick:  "Freja,"  "Berna- 
dotte," "Aftonstjernan,"  "Scandia"  och 
"Enigheden."  Den  sistnämda  består 
uteslutande  af  norrmän  och  tillhör  den 
amerikanska  storlogen. 

"Freja  Lodge  No.  16"  organiserades, 
eller  rättare  sagdt  omorganiserades,  den 
i8:de  Juli  1890.  Den  är  dock  mycket 
äldre,  ty  den  var  först  Goodtemplar 
loge  och  sedermera  literär  nykterhets- 
och  sjukhjelpsförening.  Logen  räknar 
en   kärnlrupp  af  75  medlemmar  och  är 


142 


L 


o 
y. 

5 
o 


för  närvarande  den  största  i  staden. 

Dess  nuvarande  tjenstemän  äro: 

Olof  Westling,  L.  T. 

Mauritz  Wold,  L.  S. 

A.  P.  Peterson,  L.  D. 

George  D.  Frisendahl,  L.  U. 

Andrew  Swedberg,  F.  L.  T. 

Charles  J.  Swanberg,  V.  L.  T. 

Miss  Emma  Carlson,  I.  U.  T. 

Em.  Hagman,  L.  S. 

Per  Ekvall,  L.  K. 

Tina  Finstedt,  L.  M. 

Otto  Stadig,  B.  L.  M. 

Gottfrid  Nord,  B.  L.  S. 

Emma  Herberg,  S.  V. 

Ernst  Carlson,  Y.  V. 

"Bernadotte  Loge  No.  20"  organise- 
rades den  27:de  September  1890.  Af 
föreningens  första  medlemmar  är  C.  A. 
Brinkman  den  ende  som  fortfarande 
qvarstår.  I  Februari  1891  grundlade  lo- 
gen ett  bibliotek  med  omkring  300  band 
och  har  den  nyligen  åter  inköpt  ett 
stort  urval  af  goda  och  nyttiga  böcker, 
deribland  en  hel  del  nykterhetsskrifter, 
som  fritt  utlånas  till  medlemmar.  Före- 
ningen räknar  40  medlemmar  och  dess 
tjenstemän  äro: 

Franz  Parson,  L.  T. 

Emma  Peterson,  V.  L.  T. 

Elizabeth  Shield,  F.  L.  T. 

J.  A.  Johnson,  L.  S. 

Elsa  Franke,  L.  U. 

Hilma  Nelson,  L.  S. 

Selma  Peterson,  K. 

Oscar  Sandin,  L.  M. 

Charley  Larson,  I.  L.  V. 

Chas.  E.  Johnson,  U.  L.  V. 

Hulda  Svenson,  B.'  L.  M. 

Ada  Hultgren,  B.  L.  S. 

Victor  Nordlöf,  L.  D. 

Logen  är  väl  betryggad  i  financielt 
hänseende.  Dess  lösöre-egendom  upp- 
går till  $200  och  har  den  dessutom  en 
god  kassa  på  hand. 

"Aftonstjernan  Loge  No.  29"  organi- 
serades den  29:de  September  1891  med 
14  medlemmar,  hvilket  antal  efter  två 
års  förlopp  hade  stigit  till  något  öfver 
femtio. 

"Aftonstjernan"  har  en  tid  varit  dold 
— 10 


143 

i  moln,  men  nu  åter  börjat  skina  med 
tolf  godkända  medlemmar.  Logen  mö- 
ter nu  hvarje  lördags  qväll  å  G.  A.  R. 
hall,  No.  2330  Central  avenue. 

Bland  föreningens  medlemmar  räknas 
en  sextett  af  messings-instrumenter, 
hvilken  stadigt  arbetar  på  att  uppöfva 
sina  musikaliska  talanger. 

Logens  nuvarande  tjenstemän  äro  föl- 
jande: 

G.  W.  Blomqvist,  L.  T. 

Hedvig  Äström,  V.  L.  T. 

Jennie  Bergsten,  L  U.  T. 

Frank  Bergsten,  L.  S. 

H.  Södergren,  F.  S. 

— .   Palmgren,  L.  S. 

Simon  Nilson,  L.  M. 

J.  Johnson,   K. 

Louis  Myller,  L.  D. 

"Scandia  Loge  No.  22"  organiserades 
den  30:de  Januari  1894.  Logen  har  af- 
hållit  flera  oflfentliga  tillställningar. 
Förlidet  år  anordnade  den  en  bazar  till 
förmån  för  en  byggnadsfond,  och  är  en 
komitee  nu  tillsatt  för  att  anskafifa  en 
passande  tomt.  Logen  räknar  66  med- 
lemmar och  består  dess  nuvarande  sty- 
relse af: 

Axel  Blomdahl,  L.  T. 

Carie  Erickson,  V.  L.  T. 

August  Oberg,  S. 

Emil  Johnson,  F.  S. 

Hanna    Nyman,   T. 

J.  K.  Nyman,  M. 

Alfred  Sandström,  K. 

"Enigheden  Loge  No.  iii"  organi- 
serades den  i8:de  Februari  1889  med  10 
så  kallade  "charter"-medlemmar.  Före- 
ningen tillhör  den  amerikanska  storlo- 
gen och  är  u1:eslutande  norsk.  Den  af- 
håller  sina  möten  hvarje  onsdags  qväll 
i  L  O.  G.  T.  hall  vid  Seven  Corners. 
"Enigheden,"  som  en  tid  betraktades 
som  "the  banner  lodge  of  the  state," 
har  under  sin  tioåriga  tillvaro  genom- 
gått många  väsentliga  skiften,  och  oak- 
tadt  den  för  närvarande  endast  räknar 
27  medlemmar  fortfar  den  att  utöfva  en 
ganska  lifaktig  verksamhet.  Här  gäller 
ej  så  mycket  ordstäfvet  "Det  är  mäng- 


144 


den   som   gör'et"  utan   fast  mer   satsen: 
"Enighet  ger  styrka." 

Föreningens  nuvarande  Lodge  Dep- 
uty,  Chr.  Kalland,  var  en  verksam  ar- 
betare inom  Goodtemplar  Orden  i  Nor- 
ge, innan  han  kom  hit,  och  har  logen 
hans  trägna  och  kraftiga  verksamhet  till 
en  stor  del  att  tacka  för  att  föreningen 
nu  åter  synes  gå  en  mera  lysande  fram- 
tid till  mötes. 

Dess  nuvarande  styrelse  utgöres  af: 

J.  B.  Naustdal,  L.  T. 

Miss  Olga  'Bruland,  V.  L.  T. 

Charlotte  Landsworth.  F.   B.  T. 

Miss  Hanna  Salhus.  L.  S. 

Miss  Eli  Eide,  F.  S. 

T.  B.  Sather,  S. 

Mrs.   Judette   Kalland,   K. 

J.   B.   Robertson,  M. 

Petter   Tången,   I.   V. 

Sivert   Lee,   U.   V. 
.Miss  Anna  Kalland,  V.  S. 

Chr.  Kalland.  L.  D. 

"Syd-Minneapolis'  Totalafholdsfore- 
ning." — Denna  organisation,  som  ge- 
nomgått flera  omgestaltningar,  stiftades 
den  8:de  Februari  1884  i  undre  våningen 
af  Svenska  Augustana-kyrkan  och  tog 
namn  af  "Den  Skandinaviska  Lutherska 
Afhållsföreningen  i  Minneapolis."  De 
ledande  männen  i  den  ursprungliga  rö- 
relsen voro  professor  S.  Oftedal.  pastor 
J.  Ternstedt  (föreningens  förste  ordfö- 
rande), J.  J.  Skördalsvofd  (dess  förste 
vice-ordförande)  samt  pastor  M.  Falk 
Gjertsen.  Först  ströks  ordet  "luthersk" 
ur  namnet  och  mötena  flyttades  från 
Augustana-kyrkan  till  Petersons  hall  å 
Washington  avenue.  Så  småningom 
drogo  sig  svenskarne  tillbaka,  och  lik- 
nande föreningar  stiftades  i  norra  och 
östra  Minncapolis.  Sålunda  blef  orga- 
nisationen "Syd-Minncapolis  Afholds- 
forening."  Mötena  höllos  en  tid  å 
Dania  hall,  sedan  i  norska  ynglingaföre- 
ningens byggnad  i  åtskilliga  år,  och  nu 
sedan  ett  års  tid  i  den  norska  Trefaldig- 
hetskyrkan.  Den  räknar  225  medlem- 
mar mot  500  före  delningstiden.  Ingen 
annan  nykterhetsförening  bland  nord- 
borna i  Amerika  har  utöfvat  en  så  om- 


fattande   och    betydelsefull    verksamhet 
som   denna.      Detta   beror   till    stor   del 
derpå,    att   den    särskildt    lagt   sig   vinn 
om   att   intressera   de   många   skandina- 
viska ynglingar  som  för  sina  studier  vi- 
stats härstädes  längre  eller  kortare   tid. 
De  ha  spridt  intresse  och  agitation  för 
nykterhetssaken   vida   omkring,   en   stor 
del    af   dem   med   den    myndighet,    som 
prestembetet       medför.         Föreningens 
verksamhet    föres    i    öppen    dag.      Dess 
möten  hållas  hvarje  söndagseftermiddag 
utom  under  sommarmånaderna,  och  har 
den    aldrig    haft    brist    pä    god:i    talare. 
En  lördags  afton  i  hvarje  månad  hålles 
en  fest  med   förfriskningar   och   låg  in- 
trädesafgift.      Programmet    är    vid    mö- 
ten och  fester  mestadels  af  verldsligt  in- 
nehåll, men  inledes  vanligen  med  bön. 
Medlemmarne  betalade  till  en  början  en 
kontingent,  men  denna  är  afskafifad,  och 
omkostnaderna,    som    uppgå    till    något 
mer   än    $100   årligen,    betäckas    genom 
frivilliga   bidrag.      Förenmgen   bidrager 
med   omkring  $25   årligen   till   "Minne- 
sota  Total   Abstinence   Society."     Intet 
spioneri  utöfvas  på  medlemmarne,  men 
den  som  beträdes  med  att  ha  brutit  sitt 
nykterhetslöfte,  uteslutes  ur  ftireningen. 
Östsidans      "Skandinaviska      Totalaf- 
holdsiorening"    stiftades    den    6:tc    No- 
vember 1887  med  39  medlemmar.    Före- 
ningens första  tjänstemän  voro: 
J.   W.   Oyen,  president. 
O.    S.    Hill,  vice-presidcnt. 
N.  J.   Barlinghaug,  sekreterare. 
Erik   Hanssen,   korresponderande   se- 
kreterare. 

Peter  Olson,  kassiir. 
Med  undantag  af  korta  sommarferier 
111)11  föreningen  väl  besökta  möten 
regelmiissigt  hvarje  vecka  tills  biirjan  af 
år  1896  och  utöfvade  under  sin  väl- 
maktsdagar  ett  icke  så  obetydligt  infly- 
tande på  östsidans  skandinaviska  be- 
folkning. Men  vid  ofvannämda  tid  bör- 
jade det  så  småningom  att  gå  utför;  en 
stor  del  af  medlemmarne  flyttade  från 
staden,  de  qvinliga  gifte  sig  och  stan- 
nade hemma,  och  inga  nya  medlemmar 
kommo  in.     Intresset  hade  slocknat  och 


145 


C 

c 


r!5 
< 


'■  c 


1^6 


man  var  nödsakad  att  upphöra  med  de 
reguliära  mötena.  Sedan  början  af  år 
1896  har  föreningen  endast  haft  möten 
tillfälligtvis,  då  det  varit  som  bäst  pas- 
sande derför.  I  financielt  afseende  re- 
der sig  föreningen  fortfarande  ganska 
bra  och  eger  förutom  medel  i  den  all- 
männa kassan,  en  fond  på  $300 — samt 
fem  aktier  i  tidningen  "Reform."  Of- 
vannämda  fond  var  ursprungligen  afsedd 
för  biblioteksfond,  meii  sedan  stadens 
allmänna  bibliotek  upprättat  filialer  i 
olika  delar  af  staden  ansågs  den  öfver- 
flödig  för  sagda  ändamål  och  inan  har 
sedan  dess  snarare  betraktat  den  som  en 
grundplåt  för  byggandet  af  egen  lokal 
i  händelse  föreningen  skulle  vakna  till 
nytt  lif  igen.  En  komitce  af  tre,  Erik 
Hanssen,  Andrew  Eide  och  Annie  John- 
son, förvalta  medlen  tills  vidare.  Före- 
ningens sistvalda  styrelse  består  af: 

H.  Casperson,  president. 

Studeranden  Haaheim,  vice-president. 

N.  J.  Barlinghaug,  kassör. 

Erik  Hanssen,  sekreterare. 

Bland  enskildta  personer,  som  stadigt 
arbetat  för  nyktcrhetssakens  befrämjan- 
de, framstår  synnerligast  den  svenske 
fastighetsmäklaren  A.  P.  Peterson,  som  i 
aderton  år,  deraf  de  sista  femton  åren  i 
Minncapolis,  med  aldrig  svikande  ifver 
nitiskt  egnat  sig  åt  detta  kall. 

Hvar  och  en  af  ofvannämda  förenin- 
gar försöker  att  verka  för  samma  goda 
ändamål  efter  bästa  förmåga,  ehuru  en- 
tusiasmen icke  ligger  så  tydligt  i  dagen 
nu  som  förr  i  tiden,  då,  till  e.xempel. 
Första  Svenska  Prohibitionsklubben 
hvarje  söndag  höll  sina  öppna  möten  för 
öfver  500  personer  i  Harrison  hall.  Or- 
saken till  aftagandet  af  denna  arbetsme- 
tod har  sin  grund  i  svårigheterna  nu 
för  tiden  att  kunna  hyra  lämpliga  loka- 
ler till  moderat  pris,  samt  den  stora 
mängd  af  föreningar,  klubbar,  loger, 
teatrar,  jemte  en  mängd  förlustelsestäl- 
len, som  ständigt  inkräktat  på  våra 
yngre  landsmäns  korta  fritid. 

Det  goda  som  dessa  och  liknande  för- 
eningar uträttat  har  icke  alltid  märkts, 
eller    ens    kunnat    uppskattas    af    deras 


egna  medlemmar;  ty  dem  omedvetet 
har  mången  blifvit  iståndsatt  att  kunna 
emotstå  den  största  af  alla  frestelser, 
och  många  torde  det  vara  som  hafva 
dessa  föreningars  verksamhet  att  tacka 
för  sitt  anseende  och  nuvarande  goda 
ställning  inom  samhället.  Det  skadar 
aldrig  någon  att  blifva  en  medlem  af 
dessa  föreningar  eller  besöka  deras  före- 
läsningar. Inga  talare  kunna  bättre  än 
deras  beskrifva  mensklighetens  skugg- 
sidor. De  kunna  upprulla  ett  panorama, 
som  i  starka  färger  visar  huru  månget 
hem  blifvit  ruineradt,  huru  mången 
maka  gjorts  olycklig,  huru  mången  mo- 
der tillintetgjorts  af  sorg,  huru  mången 
syster  förkrossats  och  huru  många  för- 
äldrar bringats  i  förtviflan.  Den,  som 
slukar  en  "Golden  Fizz,"  läppjar  på  en 
"Flash  of  Lightning"  eller  "Bosom 
Caresser"  eller  den  mest  förhärdade 
whisky-drinkare  måste  i  dessa  genre- 
målningar kunna  se  orsak  och  verk- 
ningar. 

En  ifrare  för  "borgeliga  rättigheter" 
försökte  för  en  tid  sedan  att  öfvertyga 
en  nykterhetsvän  om,  att  våra  "saloon- 
keepare"  voro  de  enda  patriotiska  men- 
niskor  i  sta'n.  "Se,"  sade  han,  "de  äro 
de  enda  som  den  fjerde  Juli  hafva  sina 
lokaler  utvändigt  dekorerade  med  löf- 
ruskor."  Den  tilltalade  fann  sig  genast 
och  svarade:  "Ja,  det  ser  ruskigt 
ut." 

Vi  veta  att  whisky  merendels  tillver- 
kas af  råg  och  majs;  men  en  nykterhets- 
vän har  gjort  den  upptäckten  att  whisky 
kan  tillverkas  af  gamla  trasor.  Se  här 
hans  oegentliga,  men  likväl  anslående 
definition: 

"Som  whisky  åstadkommer  trashan- 
kar, borde  det  hädanefter  icke  blifva 
brist  på  någondera.  Flera  trasor,  mera 
whisky  och  mera  whisky,  flera  trashan- 
kar." 

Siffror  tala  och  vilja  vi  derföre  här 
bringa  in  en  liten  statistik,  som  få  torde 
hafva  tagit  med  i  beräkningen: 

"Af  en  bushel  majs  kan  man  distillera 
fyra  gallons  whisky,  h vilket  säljcs  i  mi- 
nut    för    $16.      Guvernementet    erhåller 


147 


häraf  $3.60,  farmaren  som  odlade  maj- 
sen får  40  cents,  jernvägsbolaget  får  $1, 
fabrikanten  eller  distillatören  får  $4,  mi- 
nuthandlaren får  $7,  och  kunden  får — 
'en    kapital    fylla.'  " 

Mycket  kunde  sägas  i  detta  ämne, 
men  vi  vilja  nöja  oss  med  att  återge 
den  önskan,  som  våra  nykterhetsföre- 
ningar vid  hvarje  möte  ställa  till  sina 
medbröder  och  systrar: 

Säg,  vill  du  ej  fatta  ett  stort  beslut, 

Du  yngling  med  känsla  varm, 

Att  mer  ej  smaka  en  droppe  af 

Den  dryck,  som  med  skonlös  arm 

Skall  mörda  din  sinnesro. 

Skall  sköfla  din  barndomstro. 

Skall  of  rid  och  nöd  blott  så  i  ditt  tjäll? 

Skrif  under  vårt  löfte  i  qväll! 

Din  moder  dig  bad  ju,  då  ut  du  drog 

Bland  faror  i  syndfull  verld: 

"Mig  lofva,  att  ej  en  droppe  sprit. 

Min  son,   af  dig   blir  förtärd!" 

Säg,  vill  du  väl  svika  den. 

Som  aldrig  svikit  dig  än. 

Som  sitter  der  ensam  vid  spiselns  häll? 

Skrif  under  vårt  löfte  i  qväll! 

Den  mö.  som  du  lofvat  ditt  hjertas  tro. 
Som  älskar  dig  varmt  och  ömt. 
Skall  hon  väl  finna  en  gäng,  att  du 
Ej  skänkt  den  sällhet  hon  drömt? 
Ack,  sorg  öfver  supig  man, 
Hur  ofta  den  sköfla  kan 
De  skäraste  rosor  pä  kind  så  mjäll. 
Skrif  under  vårt  löfte  i  qväll! 

Din  framtid  du   drömmer  så  ljus  och  glad. 

Och  hoppets  löfte  du  tror; 

Dig  akta  dock  för  den  giftets  orm. 

Som  falsk  ibland  rosor  bor! 

Blif  aldrig  en  glasets  vän! 

Var  stark  inför  frestelsen! 

Blott  det  kan  göra  din  framtid  säll. 

Skrif  under  vårt  löfte  i  qvlilll 


PARKER  OCH  BOULEVARDER. 

Van  att  ständigt  traska  omkring  i  de 
bullrande  affärsqvarteren  samt  bland 
qvarnar  och  fabriker,  icke  tänkande  på 
någonting  annat  än  mjöl,  timmer  och 
dylikt,  är  det  vederqvickande  för  själen 
att  få  styra  kosan  till  någon  af  våra 
härliga,  lifgifvande  parker,  der  man  ef- 
ter dagens  vedermödor  kan  söka  hvila 
på  de  yppigt  grönskande  gräsmattorna, 
bland  lummiga  träd-  och  buskgrupper 
samt  doftande  och  färgskimrande  blom- 
rabatter. I  några  af  våra  parker  kan 
man  finna  en  och  annan  af  den  "fina 
verlden,"  men  de  flesta  besökare  och 
lustvandrare  utgöras  af  den  arbetande 
klassen,  som  aldrig  kunna  komma  län- 


gre ut  i  naturen.  Det  är  de  som  dra- 
ga största  nyttan  af  våra  parker,  hvilka 
med  skäl  kunna  kallas  "de  fattiges  träd- 
gårdar." 

För  sexton  år  tillbaka  hade  Minnea- 
politerna  inga  fridfulla  blomstergårdar 
att  lustvandra  i.  I  dag  hafva  de  ej  min- 
dre än  48  parker,  upptagande  en  areal 
äf  I  »553  acres  och  ett  Doulevardsystem 
af  23   mils   utsträckning. 

Allt  detta  verk  är  utfördt  af  parkdirek- 
tionen, hvilken  räknar  sin  tillvaro  sedan 
år  1883,  enligt  en  författning,  som  an- 
togs af  dåvarande  legislatur. 

Till  medlemmar  af  parkdirektionen 
har  alltid  utsetts  de  förnämsta  af  sta- 
dens medborgare,  mest  affärsmän,  hvil- 
ka, då  de  sett  staden  börja  växa  till  en 
metropol,  sträfvat  utan  ersättning  lika 
sorgfälligt  för  att  få  parker  som  om  det 
hade  gällt  att  få  personliga  fördelar. 

Naturen  har  försett  staden  med  allt 
hvad  som  behöfdes  för  att  bilda  ett 
magnifikt  parksystem.  Inom  stadens 
gränser  ligger  en  kedja  af  nio  täcka  in- 
sjöar, omgifna  af  naturliga  skogsdun- 
gar. Det  behöfdes  blott  en  person  med 
skönhetssinne  och  en  ordnande  hand 
lör  att  tillegna  sig  dessa  fördelar. 

En  sådan  fann  man  i  C.  M.  Loring, 
hvilken  med  skäl  kan  kallas  för  fadern 
till  Minneapolis  parker,  af  hvilka  en 
bär  hans  namn. 

C.  jNI.  Loring  har  varit  en  företagsam 
och  entusiastisk  hufvudman  af  parkdi- 
rektionen allt  ifrån  dess  första  instiftel- 
se ända  tills  år  1891. 

Parksystemet  omfattar  en  mängd  små 
parker,  förlagda  här  och  der  i  staden, 
samt  parkvägar  och  boulevarder,  som 
omslingra  fiera  små  täcka  insjöar  och 
tjena  som  föreningslänkar  mellan  några 
större  parker  i  de  fjerran  liggande  di- 
strikten. 

Från  Loring  Park,  en  förtjusande  till- 
flyktsort, kommer  man  till  Kenwood 
Boulevard,  hvilken  lik  alla  andra  är  för- 
skönad med  ornamentala  busk-  och 
blomstergrupper.  Denna  väg  leder 
fram  till  Lake  of  the  Isles  Boulevard, 
som  omslingrar  den  lilla  pittoreska  sjön 


148 


med  samma  namn,  och  banar  sig  sedan 
väg  till  Lake  Calhoun  och  Lake  Har- 
riet, som  också  omcirklas  af  boulevar- 
den. 


nehaha  Falls  är  det  parkdirektionens 
mening  att  efterhand  anlägga  en  storar- 
tad parkväg  upp  till  staden  på  hvardera 
sidan  af  tlodcn.  så  nära  intill  tlodstran- 


K 


Q 
> 


Från  dcniia  plats  sträcker  sig  parkvä-       din.  att  niaii  frän  vägen  kan  skåda  ner  i 
gen  längs  utmed  Minnehaha  Creek  till       djupet, 
det  "skrattandet  vattenfallet."  Från  Min-  Hvarje  fotsbredd   land   mellan    denna 


149 


avenue  och  stranden  torde  komma  att 
upplåtas  som  rekreationsplats  åt  allmän- 
heten. 


oafbruten  parkanläggning  längs  utmed 
flodens  båda  stränder. 

Park-ideen  uppstod  redan  i  Minnea- 


MINNEHAHA  I   VINTERSKRUD. 


Resultatet    af    denna   anläggning   blir  polis'  tidigaste  dagar  och  är  det  nästan 

att  den  andra  sidan  af  avenuen  kommer  omöjligt  att  kunna  säga  när  den  första 

att    garneras    med    ståtliga    villor,    alla  propositionen  formulerades, 

med  facaden  åt  floden,  öfverskådande  en  Mr.    C.    M.    Loring,   som   alltid   tagit 


MINNEHAHA  POLKA. 


MRS.  S.  L.  LÄRA. 


AUegreteo.  J  —  1O4. 

■  v       I       3       3       3 


13       13       3       2 


^Sl^^l 


'rjfLSfz 


^^=^±1^: 


-i-    -i- 


— F — I h 


S=t=ff: 


^- 


Giocoso. 


4     3 ^2     3         s     2     s         j     j     s 


fzS: 


^K^ 


7n  f 


I  -# 


B  tu 

F — ^'^»    F 


m 


r-i-  ? 


f:  It  Ä 


^ 


/ 


:| — T^- 


iptb. 


^ 


>         4 

3  3 

ZT— 


-t-l 


-n^^w^ 


^^- 


■w-       -»-    -w-     -w 

5>  v  t  t= 


-*—jt- 


J:z 


T^n^ 


fzt- 


%fb. 


^  i 


1      -Å       I        2  *    •  I 


s4  4 

'■i        'I 


3    ? 


"^r-t=gE 


4 


:?=^^- 


EfflS 


ai^ITjlE 


±; 


1 — n- 


1      ^ 


fissi^:r=i= 


^*^-^ 


p- 


^-T=ES  :g^^?r?£ 


l^lEf^ 


-K-^. 


F-«iWit&: 


tgib. ' 


Vtb.     ^ 


-Con*right— ILunkal  Uroi.t  1880. 


!1V- 


r.      4 

3»: 


^    '    i 


150 


S^3        S 


^=6 


_l_-^ 53 — E. 


-•— •- 


ty.  M. 


iS*^^; 


il— t^ 


l|-CW--tt=|; 


6  I 
■i 
3 


4 


^ 


=— t 


I =1— ^ 


^^= 


-t_t 


i  5 

fti). 


O 


6         I 
3 


ee^iE^ 


P- 


T — ^^ 


.* — •_ 


=|: 


#ir' 


3t!>. 


^ 


1'  2     1 


-r-i 


— *- 


Eöfl-^^El^-E 


-t: 


;?i==ff: 


$tb.  J 


^ 


^^=^= 


.-)_.f«_ 


-^-^-  -  .^_,  t 


agi^- 


i:=?: 


/ 


::ri»:zz:i=*r 


it=t:=t= 
-g—-» — »- 


$e2r.   i 


^    Jtb.i 


^=ri=X 


.0.  .0.    f:    41. 


^$tö.  I      ^ 


#P 


■#- ;#• 

-i« — 0- 

■I — r~ 


=f=?= 


itu.  i 


Repeat  from  lite  Oeyinniny  to  ;g;, 
t/ie»  yu  tu  FINALE. 


■4     ^I   ^^   '^Ä    fcÉt 

1     1    2  -*-    1    ■i'Oå-    \   i   -0-     +-  -t—  -I— 


.0.  i- 


19      4  It 


cres 


'^m 


y — 1 — •- 


-    do. 


/ 


dim. 


^^^ 


cres- 


^i^ 


•-  f^f,  i    *•  r    -*■    -*•    -f  -*-  f    I    r 


152 


stort  intresse  i  stadens  parkutveckling, 
påstår  att  det  första  offentliga  möte,  som 
han  kommer  ihåg.  hölls  i  ändamål  att 
försäkra  staden  om  tjugo  acres  land  för 
parkändamål,  strax  söder  om  den  nuva- 
rande Central-Högskolan.  Priset  som 
begärdes  för  detta  land  var  omkring 
$300  pr  acre.  Detta  projekt  blef  likväl 
aldrig  realiseradt. 

Är  1866  gjordes  ett  försök  genom  all- 
män votering  att  få  rättighet  att  köpa 
Nicollet  Island  för  att  förvandla  den- 
samma till  en  stor  park  samt  derjemte 
upplåta  tillräcklig  plats  för  uppförandet 
af  stadens  rådhus.  Egendomen  tillhör- 
de W.  W.  Eastman,  som  erbjöd  sig  att 
öfverlemna  hela  ön  till  staden  för 
$28,000. 

På  valdagen  kom  förslaget  likväl  till 
korta  på  sextiosex  röster  när. 

Att  detta  projekt,  som  i  så  hög  grad 
skulle  ha  gifvit  anlednmg  till  att  för- 
sköna staden,  ej  gick  i  fullbordan,  har 
sedan  dess  mångfaldiga  gånger  grämt 
våra  mest  lojala  medborgare. 

Redan  innan  parkdirektionen  blef  or- 
ganiserad, erhöll  staden  som  gåfva  åt- 
skilligt land.  afsedt  för  parkanläggnin- 
gar. 

Ett  qvarter  i  sjette  wardet  å  Eighth 
Street,  mellan  Twcnty-second  och  Twen- 
ty-third    avenues,    skänktes    af    Edward 
Murphy,    och    kallas    nämda     park    till 
minne   af   gifvaren   —   Murphy   Square. 
Staden    erhöll    äfven    som    donation    ett 
qvarter  i  femte  wardet.  mellan  Portland 
och  Fifth  avenues  south  och   Sixlcentli 
och  Seventeenth  avenues  south,  af  Mary 
C.  Morris,  Catherine  B.  Steelc  och  Ca- 
roline  H.   Addison,  döttrar  till  den  af- 
lidne    Franklin   Steele.        Till    minne   af 
honom,  stadens  äldste  och  mest  högak- 
tade  medborgare,   har  j^arken  sederme- 
ra blifvit  kallad  Franklin  Steele  Square. 
Efter    det    parkdirektionen      stiftades, 
donerade  Dr  .Jacob  S.  Elliot  ett  värde- 
rikt   stycke   land,    begriinsadt   af    Ninth 
och  Tenth  streets  samt  Ninth  och  Tcnth 
avenues  south,  och  benämnes  denna  El- 
liot Park  till  minne  af  den  liberale  do- 
natören.      Genom  uppköpande  af   när- 


gränsande land  för  $20,000,  har  parkens 
areal  sedermera  blifvit  betydligt  tiUökt. 
Ninth  avenue  south  har  helt  nyligen 
omdöpts   till    Elliot   avenue. 

De  förnämsta  och  mest  besökta  af 
stadens  parker  för  närvarande  äro  Lor- 
ing  Park,  Riverside  Park,  Farview 
Park,  Lyndale  Park,  Powderhorn  Park 
och    Minnehaha    Park. 

Genom  uppköp  af  land  i  råttan  tid 
har  parkdirektionen  planlagt  ett  system, 
som  lofvar  godt  för  framtiden,  allt  ef- 
tersom tid  och  resurser  hinna  att  för- 
verkliga landskapsarkitektens  idéer  om 
förskönandet  af  våra  "beauty  spöts." 

Hvad  Minneapolis  dess  värre  saknar 
är  ett  par  säkerhetsventiler  eller  lun- 
gor,, eller  hvad  man  må  kalla  de  små 
gröna  parkdungar  i  sjelfva  hjertat  af 
afTärscentrum,  hvarpå  flera  af  Österns 
städer  äro  så  rika.  Nuvarande  Bridge 
Square  eller  gubben  Stewarts  "Mount 
Zion"  borde  i  tid  approprieras  för  så- 
dant ändamål.  Den  vackraste  delen  af 
Nicollet  Island  är  ännu  glest  eller  all- 
deles icke  bcbygd. 

LAKE  HARRIET 

är  den  plats,  som  torde  vara  mest  fre- 
(|vcntcrad  af  våra  stadsboar. 

Till  I.iikc  Ihirriot  vill  man  fara, 
Der  är  lustigt  lif  minsann; 
Man  för  fisken  lägger  snara, 
När  i  vostor  solon  brann. 
Danz'  orlicstor  hiirligt  ljuder, 
Kariiscirn  snor  gladt   (inikrinjr; 
Niiiiiu  livad  mer  till  gliidjo  bjuder?  — 
Ingen  —  ingen  —  ingen  ting! 

Lake  Harriet  ;ir  för  Minneapolis  hvad 
Djurgården  är  för  Stockholm,  hvad 
Fisher's  Garden  är  för  Chicago.  Tusen- 
tals menniskor  strömma  under  vackra 
sommardagar  med  de  elektriska  spår- 
vagnarne ut  till  denna  härliga  sjö,  der 
en  storartad  orkester  spelar  både  efter- 
middagar och  qvällar.  En  präktig  re- 
staurant  finnes  i  paviljongen,  och  gu- 
domligt är  att  få  njuta  sitt  sorgfria  vä- 
sen i  dessa  fridens  nejder,  lyssnande  till 
artisternas    musikaliska   prestationer. 


153 


O 

m 

>^ 

:< 


a 
< 


154 


MINNEHAHA  FALLS. 

är  ett  af  Amerikas  vackraste  vattenfall, 
beryktadt  i  sång  och  historia.  Det  är 
ett  rätt  stort  fall,  som  blifvit  ännu  stör- 
re derigenom  att  Longfellow  odödlig- 
gjort  detsamma  i  sin  förtjusande  vild- 
marksdikt, "The  Song  of  Hiawätha." 

Om  Hiawätha  säger  den  store  skal- 
den, att  han  under  sin  färd  rastade  blott 
en  gång,  och  det  var: 

In  the  land  of  tbe  Dacotahs. 
Where  the  Falls  of  Minuehaha 
Flash  and  gleam  among  the  oak-trees, 
Laugh  and  leap  into  the  valley. 


With  him  dwelt  his  dark-eyed  daughter 
Wayward  as  the  Minnehaha; 
And  he  named  her  from  the  river 
From  the  waterfall  he  named  her 
"Minnehaha"  —  Laughing  Water. 

Som  ett  exempel  att  värderika  reli- 
ker ännu  finnas  qvar,  hvilka  tillhört 
Hiawätha,  den  beryktade  indianhöfding, 
som  representerade  civilisationens  fram- 
steg bland  norra  Amerikas  indianer, 
vilja  vi  här  återgifva  en  liten  notis,  som 
stod  att  läsa  i  tidningarna  i  mediet  af 
Juli  månad  år  1898,  angående  Hiawathas 
gördel. 

"I  Syracuse,  New  York,  kom  nyligen 
till  förhandling  inför  domare  McLen- 
nan en  egendomlig  klagan,  som  väckts 
af  statsuniversitetets  styrelse  mot  före 
detta  borgmästare  John  Boyd  Thacher 
i  Albany.  Universitetet  söker  ncmligen 
komma  i  besittning  af  fyra  så  kallade 
wampungördlar  hvilka  Thacher  för  län- 
gre tid  tillbaka  förklarade  som  sin  egen- 
dom. Gördlarne  äro  af  stort  historiskt 
värde,  emedan  en  af  dem  lär  ha  tillhört 
Irokesernas  mystiske  heros,  Hiawätha. 
som  Longfellow  besjungit.  Universite- 
tet förvärfvade  för  några  veckor  sedan 
från  Onondagas  formella  eganderätten 
till  denna  gördel;  men  Mr.  Thacher  har 
det  oakladt  vägrat  utlemna  den." 

Har  ni  en  gång  sjelf  ströfvat  omkring 
i  denna  nejd,  der  Hiawätha  bar  sin  brud 
öfver  forsen,  så  skall  ni  aldrig  förgäta 
dess  skönhet. 

Endast  en  halftimmes  färd  å  elektrisk 


spårvagn  från  centrum  af  Minneapolis 
och  ni  når  Minnehaha  vattenfall.  Ni 
lemnar  spårvägen  och  går  in  i  parken 
några  steg  och  ni  hör  ett  underligt  sor- 
lande, hoppande,  plaskande  ljud.  Det 
är  ett  klingande  eko  af  "det  skrattande 
vattnet." 

Ni  tränger  ett  stycke  in  i  skogen,  lju- 
det af  fallet  kommer  eder  närmare. 
Plötsligt  öppnar  sig  skogen,  ni  ser  fram- 
för eder  tjusta  blick  en  grönskande  dal- 
gång, djupt  under  edra  fötter.  I  dalens 
botten  slmgrar  sig  en  liten  i\od  ut  på 
sin  väg  till  "Vattnens  Fader"  och  flo- 
den kommer  från  det  imponerande  fal- 
let, forsen  som  stupar  från  höjden  der- 
borta  mellan  leende  björkar,  allvarlig 
mörkgrön  gran  och  ekar  —  det  besjung- 
na Minnehaha.  Det  är  en  tafla  af  tju- 
sande idyllisk  skönhet,  ett  stycke  natur 
som  söker  sin  like.  Rundt  dalgångens 
branta  stränder  löpa  små  stigar,  som 
göra  det  möjligt  att  tränga  ned  ända  till 
fallets  fot;  här  och  der  äro  spångar  och 
broar  utlagda  och  uppe  på  platån  är  sko- 
gen förvandlad  till  en  vacker  statspark, 
der  lustvandrande  skaror  njuta  som- 
mardagens frid. 

Vid  ett  besök  till  Minnehaha  en  4:de 
Juli-dag  strängade  Ninian  Werner  sin 
lyra  och  qvad  följande  dikt: 


"Det  skrattande  vattnet"  vältrar  sig  ned 

l''rån  liiirdahred  klippas  kant. 

Och  qviillsol  liiiikar  en  t;yldeue  ked 

Der  nfvan  vid  fallets  Ijrant. 

Men  i  djupet  gnistrar  kring  böljande  svall 

Ett  rcgii  af  silfver,  ett  skir  af  kristall. 

Och     det    klingar    1    grönskande    nejd    ett 

skratt 
Så  stormande  friskt  och  gladt. 


Hvar  droppe  giiiumer  en  tjusande  fe 

Med  siirit tände  lust  i  sin  liAg; 

llon  siiindigt   hörs  sjunga,  skalkas  och  le 

Wä  sitt  gliinsnnde  segortAg. 

I  liladcDs  svalka  hon  l)idar  ibland 

Och  kysser  hvar  ros  pA  den  yppiga  strand. 

Men  kastar  sig  se'n   mod  ett  skratt  galant 

Utför  fallets  svindlande  brant. 


Du  jublande  fe.  livad  skrattar  du  ftt, 

Der  du  trådar  din  liitta  dans; 

Är  lifvet  ej  mera  egnjult  f<>r  grAt 

Ocli  att  ses  genom  tårars  glans? 

Ack  nej,  hörs  hon  svara:  ett  paradis  ilr 

Den   nejd,   genom  livllken   min   IrrfJlrd  bilr; 

Min    viin   iir    livar   blomma,    mitt   skygd   är 

livart   lilad, 
Och  derför  iir  jag  sA  glad! 


155 


Och  derför  kan  jag  blott  dansa  och  le 

På  min  brusande,  rusande  färd, 

Och  derför  är  jag  en  glädjens  fe 

I  en  spörjande,   sörjande  verld. 

Nu  sjunga  små  fåglar  på  berg  och  1  dal, 

Och  vinden  leker  så  frisk  och  sval 

Och  hvart  jag  mig  vänder  står  skogen  på 

vakt 
Och  ängen  i  blomsterprakt. 

I  sommar,  i  vinter,  i  vår,  i  höst 

Jag  qväder  min  visa  käckt. 

Och  samma  glädje  jag  bär  1  mitt  bröst, 

Fast  tufvan  byter  om  drägt. 

När  hvart  träd  kläds  i  rimfrost,  hur  skönt 
det  är! 

När  en  glänsande  flinga  i  famnen  mig  bär! 

Gladt  klingar  mitt  skratt  —  men  jag  läng- 
tar ändock 

Efter  doftande  blommors  flock. 


Och  här  har  jag  jollrat  i  tusende  år, 

I  vårljumt,  i  vinterkalit; 

Och  allting  är  likt  sig  i  dag  som  i  går. 

Blott  menskorna  bytt  gestalt. 

Förr   svärmade    "rödskinnen"    djerft   kring 

min  våg, 
"Hiawathas"unga  kärlek  jag  såg. 
Jag    lyddes   till   svärmerskans   klagan    och 

gråt 
Och  log  mitt  nöje  deråt. 


Se'n  prydligt  pudrade  "yankees"  en  dag 

Jag  fann,  der  mitt  svall  sig  göt; 

Mång  tjusande  ungmös  anletsdrag 

Sig  speglade  Ijuft  i  mitt  sköt. 

Hon  vätte  i  daggen  sin  sidensko 

Och  sjöng  sin  visa  om  kärlek  och  tro  — 

Men  jag  log;  ty  jag  visste  att  lifvet  är  kort. 

Och  att  tro,  likt  vinden,  flyr  bort. 


Ett  annat  slägte  i  qväll  jag  ser, 

Och  poesin  har  förgått; 

Den  gläds  ej.  den  trifs  ej,  den  finnes  ej  mer 

Se'n  "Kung  Dollar"  blef  landets  drott. 

Ifrån  skilda  stränder  man  ilar  hit. 

Att  bygga  sitt  bo  under  sträfvan  och  flit; 

Men  jag  ler  —  fast  man   yfs  öfver  guldets 

behag 
Ej  man  "dansar  på  rosor"  som  jag. 


Nyss  solen  sjönk  ned  bakom  skogens  bryn; 
Små  stjernor  mig  prydt  med  sin  skrud; 
De  bäfva  i  svallet,  de  längtat  från  skyn 
Att  famna  sitt  hjertas  brud. 
De  kommit  att  stilla  sin  kärleks  glöd. 
Sin  trängtande  håg  i  mitt  svalkande   flod; 
De  blekna  så  matt,  deras  strålglans  flyr  — 
Och  jag  skrattar,  när  morgonen  gryr. 

Men  se,  nu  tändas  båd'  bloss  och  ljus, 
Der  redes  till  högtid  i  qväll. 
Raketer  rusa  med  smattrande  brus 
Mot  himlens  stråliga  päll. 
Man  firar  den  frihet  försynen  gaf, 
Fast  hvar  och  en  är  likväl  en  slaf  — 
Men  jag  sjunger  min  jublande  melodi. 
Ty  ingen  som  jag  är  fri! 

De  komma,  de  jubla,  de  gråta,  de  gå 

Och  synas  ej  mer  igen. 

Men  hur  verldenes  gång  sig  gestalta  må, 

Jag  dansar  och  skrattar  än. 

Månn  jorden  skall  bära,  hur  tiden  går, 

Ett  sällare  slägte  om  tusen  år? 

Jag  kan  dig  ej  svara  , blott  dansa  och  le: 

Den,  som  lefver,  han  får  väl  sel 


Af  alla  parker  är  Minnehaha  den  mest 
besökta,  ty  utom  fallets  lockelser  och  den 
omkringliggande  oförfalskade  naturen, 
gifver  parken  i  och  för  sig  sjelf  en  fre- 
stande invitation.  Platsen  har  på  se- 
nare tider  genom  "park  gartners"  för- 
sorg undergått  en  lika  storartad  som 
vacker  anordning,  i  det  den  hvarje  som- 
mar står  iklädd  en  utsökt  blomster- 
skrud, som  skiftar  i  många  praktfulla 
nyanser,  hvilka  redan  på  långt  håll  fä- 
sta ens  uppmärksamhet.  De  byta  ock 
under  sommarens  lopp  ofta  drägt,  dessa 
blomstergrupper,  allt  efter  de  olika, 
ögonfägnande  växternas  tid  för  framträ- 
dandet i  prunkande  skrud. 

I  en  särskild  del  af  parken,  enkom 
afsedd  för  större  och  mindre  "pic-nic"- 
sällskaper,  finner  man  dagligen  en 
mängd  familjegrupper  lägrade  omkring 
dukade  bord. 

Inom  detta  område  ligger  äfven  den 
zoologiska  trädgården,  dit  mammorna 
föra  sina  småttingar  för  att  visa  dem 
djuren.  Här  finnes  en  ganska  respek- 
tabel samling  af  Nordvesterns  djurarter, 
bland  hvilka  de  tama  kronhjortarne  tyc- 
kas utgöra  barnens  favorit-sällskap. 

Efter  att  hafva  egnat  dagen  åt  apti- 
tens tillfredsställande  samt  åt  diverse 
lekar  i  det  fria,  begifva  sig  de  små  i 
mammornas  sällskap  åter  hem  med  kor- 
garne  fulla  med   "uppäten   mat." 

Hvad  mången  under  de  senare  åren, 
med  otålighet  väntat  på  att  få  se  inom 
denna  park  är  Fjeldes  staty  af  Hiawatha 
och  Minnehaha,  ett  af  den  norske  skulp- 
törens större  arbeten.  Jacob  Fjelde 
emottog  beställningen  på  denna  staty  af 
"The  Womens  Auxiliary"  för  Minneso- 
tas utställning  vid  verldsexpositionen  i 
Chicago,  år  1893.  Omkostnaderna  för 
(lensamma,  modellerad  i  gips,  bestredos 
genom  en  allmän  "penny"-subskription, 
som  upptogs  bland  skolbarnen  inom  sta- 
tens skolor.  Statyn  blef  placerad  i 
Minnesota-byggnadens  vestibul  å  Expo- 
sitionsplatsen, der  den  väckte  allmän 
uppmärksamhet  och  prisades  af  artister 
från  alla  verldens  kanter. 

De  rader  i  Longfellows  poem,  som  in- 


iS6 


spircrade    Fjelde    i    utförandet    af    detia 
verk,  voro: 

"Över  wild  and  rushing  rivers 
In  his  arms  he  bore  the  maiden." 


IIIAWATIIA   OCIl   MINNIOIIAIIA. 

(Staty  af  Jacob  FJ<-lde.) 

Detta  arbete  var  utan  tvifvel  ett  af 
Fjeldes  svåraste  uppgifter,  alldenstund 
han  aldrig  hade  sett  någon  indian.  Han 
studerade  allting  han  kunde  få  tag  uti  i 
detta  ämne  och  reste  en  gång  till  Man- 
kato  för  att  få  se  några  indianer,  som 
han  hade  hört  voro  der  på  besök. 

Gipsstatyn    förvaras   för   niirvarande    i 


allmänna  biblioteksbyggnaden,  och  vore 
det  önskligt  att  vår  "Park  Board"  nå- 
gon gång  kunde  finna  utväg  att  an- 
skaffa medel  nog  för  att  gjuta  model- 
ien i  brons,  ty  någonting  mera  passande 
kan  man  näppeligen  finna  som  prydnad 
för  den  så  allmänt  besökta  Minnehaha- 
parken. 

Liksom  Fairmount  Park  i  Philadel- 
phia  bevarar  minnet  af  sitt  första  hus, 
bygdt  af  Wm.  Penn,  år  1682,  så  inrym- 
mer Minnehaha  Park  äfven  vår  stads 
första  hus,  bygdt  af  Colonel  Stevens, 
år   1850. 

Den  28:de  Maj  1896,  var  den  största 
festdag,  som  Minneapolis'  skolbarn  upp- 
lefvat  och  som  länge  kommer  att  qvar- 
stå  i  deras  minne.  Det  var  nemligen 
å  denna  dag  som  8,000  af  de  större  ele- 
verna från  de  offentliga  skolorna  och 
2,000  högskole-elever  förenades  om  att 
biträdda  af  12  hästar  di  aga  det  gamla 
historiska  huset  till  dess  utsedda  plats 
i  Minnehaha  Park,  hvarest  det  nu  beva- 
ras som  ett  minne  från  vår  stads  barn- 
domsdagar. 

Det  var  då  46  år  sedan  det  första  hvita 
barn  i  Minneapolis  föddes  inom  dess 
väggar,  och  var  det  derför  en  vacker 
idee  att  låta  stadens  skolbarn  få  anled- 
ning att  bringa  ut  detta  minnesmärke 
till  stadens  vackraste  park. 

De  riotusen  barnen  voro  fördelade  på 
sju  afdelningar,  som  framni(")tte  vid  de 
olika   platser,   der   aflösning  skulle   ske. 

Klockan  nio  på  morgonen  samlades 
första  afdclningen  på  Sixteenth  avenue, 
nicllaii  Third  och  Fourlh  streets,  der 
huset  stod  färdigt  att  köras  cUn  närmare 
fem   mil   långa  viigen. 

Alla  väntade  med  nyfikenhet  på  Col- 
onel Stevens,  som  hade  lofvat  att  vara 
niirvarande  för  att  se  sitt  gamla  hus, 
som  han  hade  varit  med  om  att  bygga, 
draga  åstad  på  sin  sista  färd.  Snart 
kom  likaväl  det  nedslående  budskapet 
att  Colf)nel  Stevens  icke  kunde  komma, 
lian  hade  träiTats  af  ett  hastigt  slagan- 
fall, antagligen  en  följd  af  de  upprörda 
känslor,  hvari  dagens  betydelse  hade 
ffirsatt  honom. 


10/ 


Barnen  fingo  ej  reda  på  denna  sorg- 
liga tilldragelse,  och  de  voro'  ifriga  att 
komma  och  taga  fatt  på  flyttningen,  och 
då  kommandot  "framåt  marsch!"  ljöd, 
upphäfde  de  ett  glädjeskri  och  barnen 
grepo    med   ifriga    händer    fatt    i   tågen 


slutades   med  husets  öfverlemnande  till 
parkkommissionen. 

Oerhörda  skaror  af  barn  och  vuxne 
voro  samlade  omkring  det  gamla  min- 
nesmärket, då  ålderman  Frank  B.  Sny- 
der,  som  var  född  i  iiuset,  öfverlemnade 


t— I 


Q 
> 


Vi 


> 
H 

•r. 


och    det    gamla   huset   var   snart    i    full 
fart. 

Huset  anlände  till  parken  strax  efter 
klockan  2  och  kort  efter  klockan  3  blef 
det  ändtligen  anbragt  på  sin  framtida 
plats,  hvarest  dagens  högtidligheter  af- 


det  till  staden  i  några  få  passande  orda- 
lag. Mayor  Pratt  emottog  huset  på  sta- 
dens vägnar,  och  i  det  han  också  höll 
ett  kort  tal,  öfverlemnade  han  huset  i 
parkkomniissioncns  vård  för  all  framtid. 
Park-kommissionens  president,  W.  W. 


iS8 


STEVENS  HUS  I  MINNEHÅHA  PARK. 


Folwell,  emottog  huset  och  uttalade 
kommissionens  tacksamhet,  hvarpå  han 
föreslog  att  hela  församlingen  skulle 
stämma  in  i  ett  Ijudligt  hurra  för  det 
gamla  huset,  ett  förslag  som  vann  stor- 
mande bifall  och  fick  hurraropen  att 
klinga  lusteliga  från  de  tusen  sinom 
tusen  personer,  som  voro  församlade  i 
parken. 

Klockan  8  på  aftonen  lät  spårvagns- 
bolaget afbränna  ett  vackert  fyrverkeri 
och  det  blef  sent  innan  de  sista  folkska- 
rorna förnöjda  uppnådde  sina  hem. 

Innan  denna  långa  vandring  cgde 
rum  hade  Stcvens'  hus  flerfaldiga  gån- 
ger blifvit  flyttadt  till  olika  delar  af  sta- 
den. Efter  att  hafva  lemnat  sin  första 
plats  stod  det  en  längre  tid  på  södra 
sidan  af  Second  avenue  south,  mellan 
First  och  Second  streets,  och  efter  att 
hafva  blifvit  flyttadt  derifrån,  hade  man 
för  en  tid  helt  och  hållet  förlorat  spåret 
af  detsamma.  Till  och  med  Colonel 
Stevens  sjelf  hade  ej  reda  på  hvar  det 
fans.  Slutligen  upptäckte  man  det  å 
Sixteenth    avenue    south,    hvarifrån    det 


sedan  af  folkvandringen  fördes  till  Min- 
nehaha. 

Intill  Minnehaha  Park  gränsar  soldat- 
hemmet (Minnesota  Soldiers'  Horn;), 
som  består  af  en  synnerligen  pittoresk 
grupp  af  byggnader,  belägna  inom 
stadsgränsen  å  en  51  acres  stor  park. 
som  naturen  sjelf  danat.  Detta  land 
skänkte  staden  Minneapolis  till  staten 
för  att  få  soldathemmet  törlagdt  å  den- 
na härliga  och  för  ändamålet  särdeles 
passande  plats,  och  utpekas  nu  soldat- 
hemmet med  stolthet  för  alla  turister, 
som  besöka  Minneapolis. 

Byggnadsplanerna  äro  utförda  i  villa- 
stil; omkring  hufvudbyggr.adcn  och 
Central  Hospitalet  äro  ett  antal  villor 
grupperade,  hvilka  utgöra  pcnsioniircr- 
nas  hem.  Hvar  och  en  af  dessa  "hyd- 
dor" herb?rgerar  omkring  sjuttio  män, 
och  finnes  det  för  närvarande  omkring 
27S  veteraner  inqvarterade  å  soldallicni- 
niet. 

På  de  höga  bankarne  vid  utkanten  af 
parken  finnas  befästningar  försedda  med 
fyra  32-punds  kanoner,  uppsatta  på  sin.i 


159 


r^    O 


<  5 


— II 


i6o 


lavetter.  Dessa  kanoner,  som  väga  4,500 
pund  hvardera,  äro  kasserade  vapen, 
som  af  guvernementet  blifvit  skänkta 
till  hemmet.  En  af  dessa  skansar  är 
belägen  på  "bluf?en"  vid  Minnehaha 
Creek,  vid  ändan  af  gångbron  som  för- 
binder hemmet  med  den  elektriska  spår- 
banan till  Minneapolis.  Dessa  skansar 
äro  om  somrame  prydda  med  utsökta 
blomster  och  förtjusande  slingerväxter. 
Af  de  300  nio-tums  kulor,  som  tillhöra 
kanonerna,  hafva  fem  välproportioner- 
liga  py-amider  blifvit  uppförda,  hvilka  i 
hög  grad  bidraga  att  gifva  en  karakteri- 


flodens  vattrade  böljor.  (Ä  nedanstå- 
ende plansch  ser  man  udden  af  ön 
sticka  fram  i  det  spegelklara  vattnet.) 
Denna  förtjusande  ö  har  gjort  en  af  vår 
stads  äldre  svenskar  ö-känd.  ty  den  eges 
af  den  gamle  ungkarlen  William  Ryd- 
marck.  William,  som  är  bördig  från 
det  bördiga  Skåne,  föddes  å  Sonestorp 
den  26  Februari  1846.  Han  anlände  till 
Amerika  år  1880,  och  två  år  derefter 
styrde  han  kosan  till  Minneapolis  för 
att  härstädes  grundlägga  sitt  framtida 
hem.  Under  det  han  som  bäst  fiskade 
efter   lyckan,   fick    han    ögonen   på   den 


BATTERY  GILMAN,  MINNESOTA  SOLDIERS'  HOME. 


slisk  prägel  åt  anläggningarne. 

Det  är  en  idealiskt  vacker  plats  för 
en  gammal  krigsbuss  att  tillbringa  sina 
sista  dagar  i  ro,  omgifven  af  en  ståtlig, 
svalkande  löfskog,  inom  hörhåll  af  sor- 
let från  det  brusande  fallet,  som  "för 
alltid  sjunger  en  kärlekssång  till  vatt- 
nens mäktige  fader."  Medan  vi  uppe- 
hålla oss  vid  soldathemmet,  kunna  vi 
icke  undvika  att  från  vår  upphöjda  ställ- 
ning å  "Battery  Gilman"  kasta  en  blick 
ner  i  det  blånande  djupet,  der  våra  ögon 
tjusas  vid  anblicken  af  en  härlig  ö, 
hvars  stränder  ständigt  smekas  af  jette- 


"vackra  ön",  som  upptager  ett  omfång 
af  30  acres,  och  tänkte  han  genast  som 
så.  "här  är  mig  godt  att  vara". 

År  1887  tog  han  pre-emption  på  ö-lan- 
det,  efter  det  han  likt  en  Robinson 
Crusoe  i  flera  år  förut  vistats  på  den 
obebodda  ön.  Ar  1892  erhöll  Rydniarck 
af  guvernementet  sitt  fastighetsbref  på 
egendomen.  Icke  mindre  än  fyra  jern- 
vägsbolag  försökte  emellertid  i  åratal 
medelst  processer  att  bestrida  honom 
cgandcrätten;  men  skåningen  gick  seg- 
rande ur  striden. 

Rydmarck  har  efter  hand  gjort  åtskil- 


[6i 


liga  förbättringar  samt  på  senare  tider 
uppfört  åt  sig  en  liten  tvåvånings-villa 
på  sin  lilla  ö. 

Denna  härliga  perla  på  Mississippis 
botten  har  i  långliga  tider  beundrats  för 
sin  skönhet,  men  likväl  aldrig  varit 
känd  till  namnet,  ty  den  hade  då  tro- 
ligtvis blifvit  beskärd  någon  annan  be- 
nämning än  den  "vackra  ön."  Men  en 
härlig  Juli-dag  år  1892  erhöll  ett  stort 
antal  skandinaver  af  "Minneapolis'  four 
hundred  upper"  följande  invitation: 

The  presence  of  yourself,  with  ladies  and 
children,  is  cordially  requested  at  an  exeur- 
sion  on  the  Mississippi  to  my  island,  on 
Ttiursday,  the  7th  inst.,  at  half  past  one 
o'clock,  to  start  from  the  Minneapolis 
steamboat  landing,  foot  Washington  Ave- 
nue  bridge.    Interurban  cars  talse  you  there. 

W.   Rydmareli. 

Lite  hvar  förstod  att  det  var  fråga  om 
ett  dopkalas,  och  alla  skyndade  gladt 
att  hörsamma  kallelsen.  På  den  be- 
stämda tiden  ångade  "Atlanta",  en  två- 
vånings flodångare,  med  sin  dyrbara  last 
förbi  de  bedårande  scenerierna,  som 
upprullades  för  ens  blickar,  då  "At- 
lanta" ilade  framåt  i  alla  möjliga  krokar 
och  krumbugter,  förbi  täcka  öar  och 
under  väldiga  hängbroar,  utefter  Missis- 
sippis lummiga  stränder. 

Efter  omkring  en  timmes  färd  var- 
skodde man  Rydmarcks  ö. 

Större  glädje  kunde  ej  gerna  varit 
i-ådande  på  Columbi  skepp,  då  dess  ut- 
kik den  12  Oktober  1492  varskodde  San 
Salvadors  strand. 

Alla  gäster  blefvo  med  ens  landsatta, 
och  allt  hvad  man  kunde  önska  sig  var 
snart  uppbtilladt  i  gräset  och  på  bor- 
den mellan  de  små  hyddorna,  kring 
hvilka  sällskapet  spred  sig  i  flockar  för 
att  njuta  sitt  sorgfria  väsen.  Ön  erhöll 
nu  för  första  gången  namn.  Den  döp- 
tes till  "Rydmarcks  ö",  hvilket  namn 
säkerligen  kommer  att  bevaras  i  flera 
sekler  och  på  så  sätt  göra  dess  egare 
odödlig.  Det  var  en  fest  och  en  döpel- 
seakt,  som  länge  komma  att  lefva  i  del- 
tagarnes minne. 

Tal  höllos  hela  dagen,  och  mellan  ta- 
len utfördes  sång  af  en  utsökt  svensk 
dubbelqvartett.     Innan  festen  var  afslu- 


tad,  framsteg  skalden  A.  T.  Lindholm 
och  med  sällspord  pathos  deklamerade 
han  några  af  Ninian  Werner  författade 
och  med  blyertspenna  nedskrifna  tillfäl- 
lighetsverser, hvilkas  burleska  profetia 
vi  ej  kunna  uraktlåta  att  citera: 

TILL 

WILLIAM  RTDMARCK 

vid  invigningen 

af 

hans  ö  i  Mississippi 

den  7  Juli  1892. 

Nu  stå  vi  här  pä  Rydmarcks  vackra  ö  — 
Hur  denna  täcka  nejd  vårt  öga  tjusar! 
Kring  lummig  lund  ses  sorn  sitt  skimmer 

strö. 
Och  Mississippis  våg  omkring  oss  brusar; 
I  lugnet  invid  stranden  fisken  slår, 
Och  fogeln  qvittrar  gladt  ifrån  sitt  snår. 

Och  lilja  hvit  och  ros  så  röd  om  kind, 
Förgätmigej  allt  med  de  ögon  Ijufva, 
Och  blåa  klockor  vaggande  för  vind 
Och  blyg  Parnassia  på  fuktig  tufva  — 
Allt  har  i  dag  sig  klädt  i  högtidsdrägt 
Och  sprider  härlig  doft  med  vindens  fläkt. 

Ty  ön  sin  nye  herskare  har  fått, 
Kung  "Wilhelm  Eröfrarn"  han  månde  kal- 
las; 
Hvad  väldig  seger  och  hvad  lycklig  lott  — 
Ej  fröjden  blott  är  din,  nej,  den  är  allas, 
Ty  du  ilr  svensk,  ditt  segertåg  mot  ön 
Var  ock  för  svenskheten  en  seger  skön. 

Hell  dig,  "Kung  William",  hell  ditt  bjerta 

hof, 
Som  här  dig  helsar  uti  paradiset; 
Vi  tömma  bägarn  glädtigt  till  ditt  lof 
Uppå  det  gamla  fosterländska  viset 
Och  önska  att  du  finner  snart  en  mö, 
En  drottning  på  "Lycksalighetens  ö"! 

Se'n  skall  du  se  hur  trefna'n  växer  opp 

I  denna  vrå  långt  skild  från  verldens  fara; 

Här    skall    du    fröjdas    bland    din    lefnads 

hopp. 
Små  prinsars  och  prinsessors  glada  skara. 
Vi  önska  att  försynen  dig  beskär 
Minst  lika  många  som  du  skådar  här! 

Och  niir  du  blifvor  gammal  se'n  och  grå 
Du  kan  dig  lugn  i  ensligheten  meja. 
Ett  vackert  slott  skall  då  i  grönskan  stå 
I  stället  för  i  dag  en  liten  koja. 
Och  väldig  bro  af  stål  och  af  granit 
Skall  öfver  "Vattnens  Fader"  leda  hit. 

När  många  hundra  år  sin  kos  ha  flytt 
Och  vi,  som  dväljas  här  i  afton.  alla. 
Vårt  hem  på  jorden  längese'n  förbytt 
Emot  on  skrubb  hos  "David  i  Valhalla"  — 
Då,  fastän  allting  sig  förändrat  har. 
Man  "fader  William"  mins  se'n  flydda  da  r. 

En  fager  yngling  slottets  herre  är; 

Uti  hans  anletsdrag  man  klart  kan  läsa, 

Att  han  en  Rydmarck  är,  ty  se,  han  biir. 

Liksom  sin  stamfar,  kungligt  krokig  näsa; 

Der  hänger  i  hans  högtidskabinett 

I  gvllne  ram  ett  gammaldags  porträtt. 


102 


Och  för  hvar  gäst,  som  går  i  slottet  in, 
Han  visar  gladt  hvad  han  frän  fäder  iirfde; 
Vid  bilden  säger  han  med  an-stor  min: 
"Det    William    Kydmarck   är,    som    ön    för- 
ra rf  de! 
Han  var  min  farfars  farfars  far. 
Min  lif  och  själ  —  en  sabla  karlakarl!" 

Detsamma  tycka  vi.  som  här  i  dag 
Uti  din  Angship  nalkats  dina  stränder, 
Att  fira  den  triumf  med  friskt  behag 
Bland  goda  vänner  och  bland  goda  fränder. 
Hell  Rvdmarck,  hell  hans  ö,  det  paradis, 
Som  bfef  till  slut  hans  trägna  mödors  pris! 


Först  sedan  solen  dalat  bakom  vestra 
Mississippi-stranden  b!åste  '"Atlanta"  till 
uppbrott  och  styrde  Kan  mot  Minne- 
apolis. Dagen  var  slut.  Den  hade  varit 
ovanligt  angenäm  och  härlig,  och  hvar 
och  en  kände  sig  glad,  ty  en  ny,  hittills 
namnlös  nejd  på  jorden  hade  fått  sitt 
namn: 

"RYDMARCKS   Ö". 


DE  DÖDAS  BONINGAR, 

I  detta  brådskans  och  sträfvandets 
tidehvarf  torde  få  ha  egnat  tillräcklig 
uppmärksamhet  åt  de  många  kyrkogår- 
dar, som  hafva. varit  och  äro  förlagda 
inom  vår  stads  gränser. 

Mången  har  fullgjort  sin  sista  pligt 
till  en  älskad  anförvandt  eller  god  vän 
genom  att  följa  den  till  det  sista  hvilo- 
rummet  å  Layman's  eller  Lakewood 
Cemetery  eller  också  lustvandrat  till 
dessa  fagra  kyrkogårdar  för  att  i  all 
sköns  ro  betrakta  de  storartade  monu- 
menten samt  den  sköna,  konstnärliga 
sammansättningen  af  parkanläggning, 
blomstergård  och  kyrkogård,  under  det 
att  de  öfriga  "hviloplatscrna"  för  fler 
talet  af  dem  äro  ett  "terra  incognita." 

Vi  hafva  derföre  uppsatt  en  liten  sta- 
tistisk tabell  öfver  stadens  olika  kyr- 
kogårdar, hvilkcn  torde  vara  den  första, 
som  någonsin  utgått  från  boktryckarens 
kalla  typer: 

MAPLE  HILL— Vid  Broadway,  mel- 
lan Polk  och  Fillmore  streets  N.  E.; 
öppnades  den  20:dc  Februari  1857; 
stängdes  år  1890.  Antalet  döda,  som 
här  blifvit  begrafna  beräknas  till  S,ooo. 


MINNEAPOLIS  (LAYMAN'S)  CE- 
METERY— Cedar  avenue,  hörnet  af 
Lake  strcet;  öppnades  år  1860;  27J4 
acres.  Antal  begrafna  till  den  i:ste 
Juli  1899,  19,000. 

LAKEWOOD— Vid  Lake     Calhoun; 

öppnades  år   1871;  200  acres.     Antal 

begrafna     till     den  i  :ste     Juni     1899, 
10,512. 

HILLSIDE— Mellan  Sixteenth  och 
Twenty-second  avcnues  N.  E. ;  öpp- 
nades år  1890;  80  acres.  Antal  be- 
grafna till   den   iiste  Juni   1899,  2,853. 

CRYSTAL  LAKE— Humboldt  och 
Thirty-eighth  avenues  north;  öppna- 
des år  1882;  40  acres.  Antalet  be- 
grafna till  den  i  :ste  Juni  1899,  2,200. 

ST.  ANTHONY— Central  och  Twenty- 
eighth  avenues  N.  E. ;  öppnades  år 
1857;  stängdes  år  1895.  Antal  be- 
grafna,  5,300. 

ST.  MARY'S— Chicago  avenue  och 
Forty-sixth  street;  öppnades  år  1871; 
27^2  acres.  Antal  begrafna  till  den 
1  :ste  Juli  1899,  4,221. 

De  två  sistnämda  äro  katolska  kyrko- 
gårdar, och  de  tre  efterföljande  äro  judi- 
ska begrafningsplatser. 

MONTEFIORE— Third  avenue  south 
och  Forty-second  street;  öppnades  i 
Februari  1875.  Antal  begrafna  till  den 
I  :ste  Juli  1899,  136.  Tillhör  den  re- 
formerta hebreiska  kyrkan. 

ADATH  JESHURUM  CEMETERY 
— Vid  France  avenue,  en  half  mil  ve- 
ster  om  Lake  Harriet;  öppnades  i 
September  1888.  Antal  begrafna  till 
den  i:ste  Juli  1899,  125.  Tillhör  den 
ortodoxa  hebreiska  kyrkan. 

O.  B.  A.  CEMETERY  (Order,  of  Be- 
rith  Abraham) — I  Richfield  township; 
öppnades  den  7  Maj  1891.  Antal  be- 
grafna till  den  i  :ste  Juli  1899,  209. 
Tillhör  den  ortodoxa  hebreiska  kyr- 


103 


VY  AP   MISSISSIPPI    FRÅN    LAKE    STREET  BRYGGAN. 


104 


kan.  (Dess  medlemmar  representera 
en  hemlig  förening  snarare  än  en 
kyrka.) 

CITY   CEMETERY— Belägen   utanför 
Stadsgränsen.     Antal  begrafna,   1,450. 

Denna  plats  är  de  fattiges  kyrkogård, 
hvarest  obemedlade  personer,  hvilka 
icke  hafva  några  anhöriga,  som  kunna 
taga  vård  om  deras  stoft,  begrafvas  på 
stadens  bekostnad. 

Enligt  ofvanstående  tabell  uppgår  de 
dödes  antal  till  51,006,  hvilket  är  öfver 
4,000  fler  än  det  fans  lefvande  i  Minne- 
apolis år  1880. 

Något  öfver  2,000  personer  dö  årligen 
härstädes.  Detta  gör  tillökningen  i  "The 
Dead  City"  mindre  än  förhållandet  är 
i  andra  städer,  räknadt  i  proportion  till 
invånareantalet. 

Det  finnes  likväl  m.ånga  blomstrande 
småstäder  i  Minnesota,  som  icke  räkna 
så  många  lefvande  invånare  som  de 
döde,  hvilka  Minneapolis  sänder  till 
kyrkogårdarne  hvarje  år. 

Att  det  icke  finnes  någon  helsosam- 
mare  ort  för  skandinaverna  i  Amerika 
än  Minnesota  kan  en  hvar  lätt  öfvertyga 
sig  om.  Här  om  någonstädes  åtnjuta 
de  frisk  luft  och  ett  långt  lif.  Trots  det 
stora  antalet  skandinaver  i  Minneapolis 
räkna  vi  bland  förlidet  års  hädangångne 
endast  146  svenskar,  108  norrmän  och 
15  danskar. 

Den  nuvarande  dödsproportionen  i 
Minneapolis  är  endast  9.3  pä  hvarje  tu- 
sen personer,  emot  17.  2  i  Berlin,  17.7 
i  London,  20.2  i  Paris,  20.9  i  Baltimore 
samt  21.4  i  New  York. 

Dödsrapportcn  för  förlidet  år  (1898) 
uppgifver  2,052  dödsfall. 

Under  samma  tid  föddes  4,064  barn 
eller  chcrubcr,  som  mammorna  kalla 
sina  småttingar.  Af  dessa  räknas  som 
vanligt  största  antalet  (650)  till  tredje 
wardct. 

Till  en  början  voro  inga  arragcnmcnt 
vidtagna  af  St.  Anthonys  äldre  settlare, 
hvilka  kunde  häntyda  på  att  platsen 
skulle    med    hast    växa   upp    till    någon 


större  stad.  När  någon  af  de  första 
settlarne  blef  hädankallad,  begrofs  han 
på  sin  egen  tomt,  och  om  han  ej  var  i 
besittning  af  någon  egen  jordtorfva,  så 
j ordades  hans  qvarlefvor  i  någon  isole- 
rad plats  utanför  sjelfva  byområdet. 
Detta  förhållande  egde  rum  på  begge 
sidor  om  ffoden. 

Den  första  begrafningsplatsen  var  i 
gamla  St.  Anthony,  å  en  liten  kulle, 
mellan  Eighth  street  och  Filth  avenue 
S.  E.,  hvilken  på  senare  åren  nyttjats 
till  brädgård.  Platsen  hade  intet  namn 
och  ingen  förteckning  öfver  dem  som 
der  begrofvos.  Gamla  settlare  beräkna 
deras  antal  till  omkring  50,  af  hvilka  de 
flesta  sedan  flyttades  till  Maple  Hill 
Cemetery,  som  öppnades  den  2o:de  Fe- 
bruari 1857. 

Den  första  kyrkogården  på  vestsidan, 
Layman's  Cemetery,  öppnades  år  1860. 
Innan  detta  ursprungliga  Minneapolis 
hade  erhållit  någon  kyrkogård,  hade 
man  till  begrafningsplats  utvalt  en  hög, 
skogbeväxt  sandkulle  å  nuvarande  Sixth 
avenue  north,  vester  om  Fifth  street. 
Här  egde  den  första  frimurarebegraf- 
ningen  rum  ,då  Brother  Albert  N.  Hoyt 
under  högtidliga  ceremonier  begrofs, 
som  det  sades,  å  "Brother  Bassett's 
Hill,"  den  25:te  Mars  1855. 

Den  som  nedskrifver  dessa  rader  har 
i  snart  tjugo  år  haft  sitt  hem  å  ofvan- 
nämda  sandkulle,  och  det  är  ej  särdeles 
lång  tid  sedan  man  fortfarande  kunde 
märka  tydliga  spår  af  de  forne  grafkul- 
larne. 

Martin  Layman,  som  anlade  den  för- 
sta kyrkogården  på  vestsidan,  kom  till 
Minneapolis  år  1851  och  tog  "pre-emp- 
tion"  å  en  sektion  land,  gränsande  intill 
nuvarande;  Lake  street  och  Cedar  ave- 
nue, och  bygde  han  der  det  sjette  hu- 
set i  ordningen  på  vestra  sidan  om 
floden. 

Är  1855  eller  1856  inträfYade  ett  döds- 
fall nära  intill  Laymans  hem,  och  all- 
dcnstund  folket  var  fattigt  och  icke  hade 
något  land,  gaf  han  dem  tillåtelse  att 
begrafva  den  aflidne  på  hans  egendom. 
På  detta  sätt  var  det  som  "Uncle"  Peter 


i65 


Wardell  blef  den  första  person  som  be- 
grofs  på  den  plats,  som  sedermera  blef 
känd  under  namnet  jNIinneapolis  Ceme- 
tery.  Då  Layman  tog  detta  land  i  be- 
sittning, anade  han  föga,  ait  han  skulle 
komma  att  förvandla  en  del  deraf  till  ett 
dödsrike. 

Är  1859  utstakade  han  en  half  acre  åt 
sig  sjelf  samt  för  att  dessutom  stå  sina 
grannar  till  tjenst  och  år  1860  inhäg- 
nade han  tio  acres  under  iiamn  af  Min- 
neapolis Cemetery.  Arealen  ökades  vi- 
dare, så  att  det  före  hans  död,  år  1886, 
upptog  inalles  27^  acres.  De  första 
tomterna  voro  8x24  fot  och  såldes  så 
billigt  som  för  en  dollar;  några  tomter 
voro  till  och  med  sålda  för  så  lågt  pris 
som  50  cents,  och  sällan  var  det  att 
någon  såldes  för  mer  än  fem  dollars. 
Här,  liksom  i  de  öfriga  kyrkogårdarne, 
fördes  det  i  äldre  tider  icke  något  or- 
dentligt "record"  öfver  de  döda;  men 
sedermera  blefvo  de  alla  nödsakade  att 
föra  en  fullständig  och  systematisk  för- 
teckning. 

Colonel  John  H.  Stevens'  dotter,  det 
första  barn  som  föddes  i  Minneapolis, 
begrofs  å  Minneapolis  Cemetery  år  1862, 
men  flyttades  sedermera  till  Lakewood. 

Familjen  Nichols  ligger  äfven  här — 
fem  begrafna  på  en  dag.  De  hade  alla 
drunknat  i  Lake  Calhoun.  Ett  af  bar- 
nen var  i  badet  och  blef  uppfångadt  af  en 
vattenhvirfvel.  En  liten  broder  skyn- 
dade till  hjelp,  men  också  han  blef  ned- 
dragen af  den  förrädiska  vågen.  Sedan 
sprang  modern  i,  blott  för  att  möta 
samma  öde.  En  fjerde  medlem  af  fa- 
miljen rusade  i  efter  modern — fadren 
följde,  och  alla  sjönko  i  djupet  tillsam- 
mans. 

John  T.  Hoblitt,  den  första  soldat  från 
Minnesota,  som  dog  under  inbördes- 
kriget, blef  begrafven  här,  och  hans  sista 
ord:  "Do  not  bury  me  on  slave  soil," 
äro  inhuggna  på  hans  grafsten. 

Ej  mindre  än  164  soldater  från  in- 
bördeskriget hvila  härstädes. 

På  en  hög,  enstaka  och  utsökt  plats  å 
Lakewood  Cemetery,  vid  stranden  af 
Lake    Calhoun,    finner    man    det    sista 


hvilorummet  af  "Lady  of  the  Lake," 
hvilkens  patetiska  historia  uppväcker 
alla  besökandes  medkänsla.  Hon  till- 
hörde en  ansedd  familj  i  Östern,  men 
var  invalid  och  kom  till  Minnesota  för 
att  söka  den  skatt,  förutan  hvilken  lif- 
vet  saknar  värde.  Under  sina  dagliga 
utfärder  till  Lake  Calhoun  blef  hon  så 
förtjust  i  dess  skönhet,  att  hon  utvalde 
åt  sig  en  passande  grafplats  och  för- 
säkrade sig  om  sina  anhörigas  och  vän- 
ners samtycke  att  här  erhålla  sitt  sista 
hvilorum,  inom  hörhåll  af  vågornas 
plaskande,  några  få  fot  från  den  frid- 
fulla   stranden. 

Många  besökande  uppsöka  denna 
plats,  der  man  å  en  grafsten  läser  nam- 
net "Helen  Francis,  hustru  till  Sir 
Joseph  Francis,  död  den  27:de  Mars 
1873.  Långt  innan  denna  plats  var  af- 
sedd  för  de  "dödas  boningar,"  stod  Mrs. 
Francis  på  denna  höga  kulle,  och  då 
hon  blickade  ut  öfver  sjön,  sade  hon 
att  hon  aldrig  sett  en  så  härlig 
och  passande  plats  för  de  dödas 
gårdar.  Så  snart  denna  plats  se- 
dermera blef  afsedd  för  grafgård,  för- 
säkrade sig  hennes  make,  Sir  Joseph 
Francis,  om  en  hvilostad  för  hustruns 
stoft  på  den  ofvannämda  höga  kullen, 
hvilken  också  blef  beskrifven  som  "Lot 
I,  Section  i."  Helen  Francis'  make 
slumrar  nu  också  den  sista  sömnen  vid 
hennes  sida  och  på  hans  grafsten  läser 
man  följande  intressanta  inskription: 

"Joseph  Francis,  Fatlier  and  Found- 
er  of  the  United  States  Life  Service, 
1842.  Founder  of  American  Ship- 
wreck  Society,  1842.  Inventor  of  Cor- 
rugated  Metallic  Life  Gar,  Life  Boat, 
etc.  Received  the  thanks  of  the  Forty- 
ninth  Congress,  honored  by  the  Fiftieth 
Congress  for  his  service  to  humanity. 
Honored,  decorated,  rewarded  and 
knighted  by  the  Crowned  Heads  of  Eu- 
ropé.    Born  March   i2th,  1801." 

Joseph  Francis  dog  den  io:de  Maj 
1893  i  en  ålder  af  92  år. 

Samtidigt  härmed  må  omnämnas  att 
den  pil,  som  växer  invid  denna  graf, 
planterades  för  22  är  sedan,  och  är  upp- 


i66 


växt  från  en  telning,  som  Sir  Francis 
tagit  från  det  pilträd,  som  står  invid 
den  plats,  hvarest  Napoleon  var  be- 
grafven   på  ön   St.    Helena. 


som  förlorade  lifvet  i  den  stora  qvarn- 
explosionen  år  1878.  Öfver  denna  grät 
reste  Head  Millers'  Association  år  1885 
ett   storartadt   monument  —   bestående 


p 
o 
W 

<j 
o 

< 


ta 


Alldeles  intill  Helen  Francis'  graf  be- 
finnes  det  sista  hvilorum,  hvilket  om- 
sluter  stoftet   af   de   aderton   olycklige, 


ai    en    väldig    fyrkantig    obelisk    för    en 
kostnad  af  $3,500. 

Här   hvilar   äfven    sida   vid    sida    åtta 


i67 


inedlemmar  af  Rand-Coykendall  famil- 
jen, hvilka  alla  drunknade,  då  deras  båt 
kantrade  i  den  svåra  stormen  på  Lake 
Minnetonka  år  1885. 

Bland  de  mest  storartade  och  dyrbara 
monumenten  finner  man  McNairs  mo- 
nument, närmare  50  fot  högt,  samt 
Pillsbury-,  Wolford-  och  Pence-monu- 
menten. 

Det  finnes  mycket  af  intresse  i  Lake- 
Mfood,  men  en  sak  till  kan  vara  nog.  I 
Södern  torde  nedan  berörda  faktum  icke 
vara  af  något  intresse,  ty  det  är  mindre 
sällsynt  der;  men  här  hafva  vi  så  liten 
förbindelse  med  den  afrikanska  rasen. 
Den  plats,  hvarest  qvarlefvorna  af 
"Aunt  Millie  Bronson"  hvila,  ligger  å 
•George  A.  Bracketts  grafområde,  Lot 
No.  3,  Section  2.  "Aunt  Millie"  var 
omkring  ett  hundra  år  gammal,  kanske 
mer,  då  hon  dog  i  Mars  1885.  Hon  var 
■en  tjenarinna  hos  general  Beauregard 
under  kriget  och  blef  tillfångatagen  i 
striden  vid  Tishomingo  af  major  Brack- 
■ett  från  St.  Paul,  och  efter  att  ha  blifvit 
bringad  till  Norden  och  till  George  A. 
Brackett  i  Minneapolis,  betraktade  hon 
alltid  "Massa  George"  som  sin  beskyd- 
-dare.  Hon  fäste  sig  mycket  vid  familjen 
och  i  synnerhet  vid  lilla  Annie  Brack- 
ett, och  då  den  lilla  sjuknade  och  dog  i 
Juni  1864,  var  "Aunt  Millies"  sorg  lika 
stor  som  hos  någon  af  familjens  med- 
lemmar. Mr.  Brackett  lät  taga  god  vård 
om  henne  på  hennes  ålderdomsdagar, 
och  då  hennes  slut  nalkades  frågade  han 
henne,  om  hon  skulle  tycka  om  att 
l^lifva  lagd  vid  sidan  af  lilla  Annie,  och 
den  blick  som  åtföljde  hennes  svaga 
svar,  "Oh,  yes.  Massa  George,"  visade 
huru  tacksam  hon  var  för  detta  be- 
hjertade  anbud. 


Bland  de  grafstenar,  som  flyttats  från 
Maple  Hill  till  City  Cemetery,  finna  vi 
en  med  följande  egendomliga  och  hjert- 
nypande  inskription: 

"Behold,  dear  friends,  as  you  pass  by. 
As  you  are  now,  so  once  was  I: 
And  as  I  am  now,  so  you  must  be; 
Prepare  for  death  and  follow  me." 

(Om  inte  minnet  sviker,  torde  samma 
grafskrift  [på  svenska]  en  gång  i  tiden 
varit  synlig  på  någon  kyrkogård  i  gamla 
Sverige.) 

Bland  grafmonumenten  å  Hillside 
Cemetery  fästes  ens  uppmärksamhet 
ögonblickligen  vid  en  ofantligt  stor  ka- 
non. Den  är  en  skänk  af  krigsdeparte- 
mentet i  Washington  till  Wm.  Downs 
Post  No.  68,  G.  A.  R.,  och  är  det  första 
soldatmonument  som  blifvit  uppsatt  i 
Hennepin  county.  Monumentet  invig- 
des med  högtidliga  ceremonier  den 
29:de  Maj  1897.  Denna  gamla  beryk- 
tade kanon  är  en  slätborrad  32-pundare, 
hvilken  under  inbördeskriget  gjorde 
stor  tjenst  på  örlogsskeppet  "Caronde- 
let,"  tillhörande  amiral  Porters  flottilj, 
och  hade  del  i  äran  i  alla  de  bataljer, 
som  egde  rum  mellan  Memphis  och 
New   Orleans. 

Stadens  kyrkogårdar  inrymma  till- 
sammans 869  soldatgrafvar,  hvarest  de 
Unionens  tappre  försvarare,  hvilka  stu- 
pade under  inbördeskriget,  blifvit  j  or- 
dade. På  "Memorial  Day,"  den  30:de 
Maj,  dekoreras  alla  dessa  grafvar  hvarje 
år  med  blomsterbuketter  och  kransar, 
hvilka  dagen  förut  hopbindas  af  stadens 
patriotiska  damer.  Denna  dag  finner 
alltid  mången  villig  och  hjelpsam  hand, 
som  hela  dagen  lång  frivilligt  utöfvar 
denna  kärlekens  mission. 


PRESS,  HANDEL  OCH 
INDUSTRI. 


TIDNINGAR. 

Ibland  den  själaspis,  som  flns  på  jorden, 
Nog  äro  tidningarne  numro  ett; 
Ocii  pressen  är  en  väldig  stormakt  vorden, 
Hvars    verkningar    man    skönjer    vidt    ocli 

bredt. 
Till  arma  hyddor,  prydliga  salonger 
Sig  tidningarne  bana  väg  i  dag 
Med  nyheter,  med  skämt  och  följetonger, 
Poem  och  ledare  af  skilda  slag. 

I  fråga  om  tidningar  i  äldre  och  ny- 
are tid  hafva  vi  ett  allt  för  stort  fält  att 
röra  oss  på.  Tidningar  hafva  här  upp- 
stått lika  talrikt  som  svampar  ur  jorden, 
och  kunna  vi  ej  egna  rum  och  tanke  åt 
dem  alla.  Vi  vilja  endast  nämna  nam- 
net och  tiden  för  de  första  tidningarne. 

Den  första  veckotidningen  i  St.  An- 
thony, "St.  Anthony  Express,"  begynte 
utgifvas  af  skräddaren  Tyler  den  3i:ste 
Maj  1851,  och  den  första  i  Minneapolis, 
"The  Northwestern  Democrat,"  utkom 
första  gången  den  2:dre  September  1854, 
redigerad  af  W.  A.  Hotchkiss.  Den 
första  dagliga  tidningen  härstädes  var 
"Falls  Evening  News,"  som  startades  af 
Croffut  &  Clark  den  28  September  1856. 
De  voro  de  förste  som  hade  mod  nog 
att  med  sin  farkost  för  full  vind  begifva 
sig  ut  på  den  dagliga  journalismens 
stormiga  haf;  men  en  vacker  dag  i 
April  1861  träffades  deras  bräckliga  far- 
kost af  en  stormby  och  led  den  liksom 
förut  mången  ståtligare  skuta  skepps- 
brott på  cie  klippiga  skären  och  försvann 
för  alltid  ur  sigte.  Vccko-upplagan, 
känd  under  namn  af  "State  News,"  fort- 
satte likväl  två  år  längre.  De  hundra- 
tals tidningar,  som  sedan  dess  existerat, 

(168) 


och  af  hvilka  ett  flertal  endast  fört  en 
dagsländas  tillvaro,  är  det  allt  för  lönlöst 
att  söka  referera. 

Af  de  cirka  125  tidningar  och  tid- 
skrifter af  allehanda  slag,  som  för  när- 
varande utgifvas  härstädes  framträda 
endast  tre  jemnstarka  jettar,  nemligen 
de  båda  morgontidningarne  "Minncapo- 
lis  Tribune"  och  "Times"  samt  afton- 
tidningen "Minncapolis  Journal,"  hvilka 
i  alla  afseenden  kunna  ställas  i  bredd 
med  Österns  förnämsta  nyhetstidningar. 
Om  skräddaren  Tyler,  den  gamle  rid- 
daren af  sax  och  trycksvärta,  nu  kunde 
stiga  upp  ur  sin  graf,  skulle  han  allt 
biifva  storligen  förvånad  att  se  huru  tid- 
ningar klippas  till  nu  för  tiden  samt 
huru  våra  nutida  snabbpressar  trycka 
och  vika  24,000  tolfsidiga  tidningar  i 
timman,  från  stora  pappersrullar,  som 
upptaga  fyra  till  sex  mil  i  längd. 

Vid  ofvannämda  tidningar  finna  vi 
några  af  våra  landsmän  för  närvarande 
innchaivare  af  åtskilliga  ansvarsfulla  be- 
fattningar. Vid  "Minneapolis  Journal" 
fungerar  svensken  Fred  H.  Sanders  som 
superintendent  för  annonsafdelningen, 
och  norrmannen  Adolph  Edsten  å  re- 
daktions-staben. Norrmännen  P.  O. 
Stromme  och  Paul  Gylstrom  äro  an- 
stälda  som  redaktionssekreterare;  den 
förstnämde  vid  "Minneapolis  Times" 
och  den  senare  vid  "Minneapolis  Trib- 
une." 

Den  skandinaviska  pressens  historia  i 
Minncapolis  har  varit  särdeles  skiftes- 
rik. Ja,  många  äro  de  tidningar  och 
tidskrifter,  som  uppstått  å  den  journali- 


109 


stiska  horisonten  och  snart  försvunnit 
derifrån,  oaktadt  de  hvar  för  sig  kom- 
mit till  för  att  fylla  ett  enkelt  tomrum. 

Sä  snart  en  tidning  man  börjat  pä 
Att  gifva  ut,  nog  förnam  man  då 
I  dess  anmälan  en  gammal  fras 
Med  hvilken   publikum   lätt   skall   tas, 
Men  frasen  var  blott  on  krok  så  grof : 
"Nu  f ylles  ett  jänge  kändt  behof". 

Journalistens  stig  är  törnbeströdd. 
Bäst  han  trälar  som  en  slaf  går  företaget 
i  qvaf  och  tidningen  måste  ge  upp  an- 
dan för  att  '"fylla  ett  länge  kändt  be- 
hof." 

En  skämtare  gaf  en  gång  följande  råd 
till  en  vän,  hvilken  kände  sig  manad 
att  beträda  den  publicistiska  arenan: 
"Broder,  blif  aldrig  publicist,  med  min- 
dre du,  likt  en  rhinoceros  har  horn  på 
näsan,  och  en  hud,  som  skyddar  mot 
knappnålsstyng."  Om  man  på  ytan  här- 
af  ser  ett  leende  skämt,  så  hvilar  likväl  på 
botten  en  djupare  sanning  än  måtigen 
anar.  En  och  annan  som  umgåtts  med 
begäret  att  utgifva  en  tidning  samt  fått 
sin  vilja  förverkligad,  har  också  snart 
fått  skåda  sakens  allvarliga  och  mörka 
sida  och  inom  kort  fått  erfara,  att  publi- 
cistens kall  ej  bör  räknas  till  de  afunds- 
värda. 

"Nordvestern"  var  namnet  på  den  för- 
sta svenska  tidningen  i  Minneapolis. 
Den  utgafs  år  1872,  med  W.  Gumaelius 
som  redaktör.  Efter  sju,  säger  sju,  hela 
veckor  uppgaf  den  andan.  Hösten  sam- 
ma år  flyttade  kapten  J.  A.  Vanstrum  sin 
tidning.  "Svinska  Monitören,"  från  St. 
Paul  till  Minneapolis.  Försatt  i  pen- 
ningeknipa och  urståndsatt  att  erhålla 
det  lofvade  understödet,  blef  äfven  han 
inom  kort  tid  nödsakad  att  nedlägga  sitt 
tidningsföretag. 

Dessa  första  meteorer  på  tidningslite- 
raturens  himmel  kommo,  lyste  och  för- 
svunno  således  på  en  ovanligt  kort  tid- 
rymd. Deras  korta  tillvaro  får  ej  ute- 
slutande tillskrifvas  de  män,  som  stodo 
i  spetsen  för  dem,  utan  fastmer  den 
publik  som  felat  att  understödja  ett  så- 
dant allmännyttigt  företag  genom  att 
under  tidningens  tidigare  tillvaro  und- 
vika att   subskribera  på  sin  egen  stats 


tidning   för   att   derigenom   enligt   eget 
förmenande  blifva  förvissad  om,  att  tid- 
ningen kommer  att  "lefva";  så  att  de  ej 
behöfva     förlora    sin    dollar    eller    par. 
Eller  med  andra   ord:   förvissa  sig  om 
att  det  icke  är  någon  enskild  persons 
afsigt  att  rikta  sig  på  allmänhetens  be- 
kostnad för  att  sedermera  draga  den  vid 
näsan  genom  att  upphöra  med  företaget. 
Om  detta  är  mångens  åsigt,  så  måste 
en  och  annan  rättänkande  person  likväl 
hysa  sundare  åsigter   och   erkänna,   att 
de  som  hafva   förmåga   och   energi   att 
sätta  sig  i  spetsen  för  ett  dylikt  företag 
merendels  riskera  lika  många  tusen  som 
prenumeranten  enstaka  dollars,  förutom 
den  förlorade  ersättningen  för  åt  före- 
tagets framgång  uppoflfrad  tid  och  ar- 
bete. 

Hösten  år  1875  stod  en  het  kampanj 
för  dörren.    Ingen  svensk  republikansk 
tidning  fans  till  hands,  men  deremot  en 
svensk   demokratisk   tidning,    "Svenska 
Nybyggaren"  i  St.  Paul.     Den  politiska 
striden  blef  lifhgare  och  tiden  kortare, 
hvadan  följden  blef  att  en  svensk-repu- 
blikansk kampanjtidning  dök  upp  "för 
första  gången,"  nemligen  "Mullvaden," 
som   utgafs   af   "Kurre    Brothers"    (Al- 
fred   Söderström    och    Alex.    Mobeck). 
Som   dess   utgifvare   ville   förena   nytta 
med   nöje,    utgafs    "Mullvaden,"    tillfäl- 
lighetsblad för  skämt  och  allvar,  i  stort 
format,   med  två   sidor  politik  och  två 
sidor  glad  och  skämtsam  läsning.     Att 
tidningen  ej  tillhörde  det  surmulna  sla- 
get, kan  dess  här  nedan  införda  anmälan 
bäst  intyga: 

MULLVADEN. 

Mullvaden  är  ju  ett  komiskt  djur, 
Det  kan  väl  ingen  förtänka. 
Han  är  så  piggor  och  så  tojour, 
Och  vill  i  sorg  sig  ej  driinka; 
Tv  fast  jordbrukare  af  naturen 
Är  han  till  driftkuku  klippt  och  skuren 
Och  ständigt  glad. 

Uti  hans  vägar  det  ofta  bor 
Rätt  mången  kinkiger  gata. 
Gör  han  en  "bock"  om  ej  alltför  stor, 
Han  ödmjukt  ber  er  förlåta.  ^„„^„_ 

Det  ganska  svårt  är  att  snörrätt  vanära- 
En  kan  väl  vara  så  god  som  andra, 
Blott  man  är  glad. 


1 70 


Hans  preteutiouer  ä'  ganska  siiiA, 
Han  önskar  hjelpa  de  svaga. 
De  sorgsna  han  önskar  hjelpa  få 
Att  uppä  smilbandet  di'aga. 
Gä  ej  och  bläng  som  en  ilsken  katta 
Rätt  ofta  ändras  det  helt  besatta. 
Blott  man  är  glad. 

För  likars  bästa  och  bröders  väl 
Hans  svärd  dras  ständigt  ur  skida; 
Dock,  rätt  och  sanning  är  enda  skäl, 
Hvarför  han  önskar  att  strida. 
Han  kan  ej  se  huru  orätt  öfvas: 
Hans  bättre  känslor  kan  icke  döfvas 
Ty  han  är  glad. 

I  politiken  hans  lära  är 
Att  motpartiet  bör  tuktas; 
Och  är  det  dcrför  som  han  nu  svär 
Att  med  dem  grufligt  krunibugtas. 
Ty  han  vill  lefva  "und  leben  lassen", 
Och  skulle  äfven  han  få  på  tassen 
Är  han  dock  glad. 

Ett  särdeles  eget  förhållande  .smn  stod 
i  förbindelse  med  utgifvandet  at  "Mull- 
vaden," bör  ej  förbigås.  Trots  "Mull- 
vaden" ganska  skarpt  sablade  på  sin 
politiske  motståndare,  "Nybyggaren," 
samt  på  alla  rättänkliga  vis  försökte  att 
leda  allmänheten  ifrån  dess  politiska  irr- 
gångar, uppsattes  och  trycktes  "Mull- 
vaden" å  "Nybyggarens"  eget  kontor  i 
St.  Paul  för  en  ganska  moderat  arbets- 
omkostnad,  då  man  tar  i  betraktande  alt 
intet  annat  svenskt  tryckeri  fans  att  till- 
gå. Hela  transaktionen  visade  tydligen 
att  det  fans  trohet  i  Noraen  bland  sven- 
ska tidningsmän  den  tiden,  trots  politi- 
ska skiljoineningar. 

Om  "Mullvaden"  hade  ej  hlilvit  så 
mycket  sagdt,  om  det  icke  varit  för  den 
orsak,  alt  den  gaf  upphofvet  till  alt 
strax  derefter  utgifva  en  svensk  republi- 
kansk veckotidning.  Alfred  Söderström 
blef  den  som  utsågs  att,  så  snart  som 
dyningarnc  efter  den  politiska  stormen 
lagt  sig,  påbörja  det  nya  företaget.  Öf- 
verste  Hans  Mattson,  som  då  vistades  i 
Litchfield,  hade  under  tiden  fått  nys  om 
hvad  som  var  i  görningen,  och  allden- 
stund  lian  var  en  gammal  erfaren  tid- 
ningsman och  mera  känd  bland  såväl 
amerikanare  som  svenskar,  valdes  han 
sedermera  som  den  nya  tidningens  ban- 
brytare.  På  så  sätt  såg  inom  kort  "Min- 
nesota  Stats  Tidning"   dagens  ljus. 

Under  tifkn  hade  "Svenska  Nybygga- 


ren" i  St.  Paul  nyllat  upp  till  Minne- 
apolis för  att  söka  ett  större  verknings- 
fält, men  den  blef  snart  troll  af  lifvet 
och  lade  sig  ner  alt  hvila  för  alllid. 

"Minnesota  "Stats  Tidnings"  första 
nummer  utkom  första  veckan  i  Januari 
1877.  Den  stod  alltjeml  under  ledning 
af  öfversle  Mattson,  Alfred  Söderström 
och  Axel  Dahlstrand,  samt  efter  den 
senarcs  död  af  Magnus  Lunnow.  "Slats- 
lidningen"  var  republikansk  till  sin  po- 
litiska trosbekännelse,  men  likväl  ingen 
partislaf;  och  i  afseende  på  de  värderika 
råd,  som  den  ständigt  meddelade  till 
den  svenske  farmaren  i  Nordvcstern  har 
den  ännu  ej  funnit  sin  like.  Den  valde 
staten  som  sin  verkningskrets  och  lem- 
nade  det  kyrkliga  åt  den  religiösa  tid- 
ningspressen. Den  ansåg  att  en  poli- 
tisk tidning  borde  vara  en  tidsspegel,  i 
hvilken  de  vigtigaste  händelserna  borde 
synas,  och  alldenstund  olika  händelser 
intressera  olika  personer,  trodde  den  sig 
bäst  uppfylla  sin  pligt  genom  alt  vara 
opartisk  mot  alla,  så  långt  som  det 
kunde  ske  utan  att  bryta  mot  god  ton 
eller  den  allmänna  moralen.  Kyrkotid- 
ningen "SkafYaren"  i  St.  Paul  kunde 
icke  tolerera  "Statstidningens"  sjelfstän- 
diga  hållning,  synncrligast  hvad  dess  re- 
fcratcr  öfver  svenska  sällskaps-tillställ- 
ningar beträffade,  utan  fortsatte  den 
gång  på  gång  med  de  mest  hänsynslösa 
anfall  mot  "Statstidningen"  och  dess 
personal.  Ja,  den  gick  så  långt  att  den 
i  clt  enda  nummer  publicerade  en  mellan 
ätla  och  nio  spalter  lång  artikel,  hvari 
"Minnesota  Stats  Tidnings"  program 
och  tendens  på  det  skarpaste  klandrades. 
'Statstidningens"  popularitet  och  sprid- 
ning (ikades  desto  mer.  trots  den  ruttna 
Itok-mikcn.  "Statstidningen"  existerade 
1  fyra  och  ett  hälft  år.  Under  senare 
tiden  af  dess  tillvaro  hägrade  Orientens 
glimmcr  för  öfverste  Mattsons  syn  och 
någonting  måste  göras. — Ingen  svensk  i 
.Miimesola,  och  synncrligast  ej  af  "Stats- 
tidningens" liisarc,  har  glömt  den  ru- 
skiga Hill-Montcgn-kombinationen,  den 
sorgligaste  i  svenska  tidningshistoriens 
:mn;d(T.       "Statstidningen"      blef     såld. 


oi 
< 

w 

Q 
> 

I— < 
Di 

Z 

ai 

Q 
m 

> 


-s^iS^HVri 


171 


1/2 


Den  hade  fallit  i  sin  bittraste  oväns  våld. 
"Statstidningens"  program  hade  alltid 
klandrats  af  "Skaffaren,"  men  efter  kö- 
pet tillkännagafs  det  att  "Statstidnin- 
gen" fortfarande  skulle  redigeras  i  en- 
lighet me'd  sitt  redan  utstakade  pro- 
gram och  att  dess  tendens  framdeles 
skulle  blifva  så  nära  lika  hvad  den  varit, 
att  ingen  af  dess  läsare  skulle  få  anled- 
ning att  klaga  öfver  den  skedda  hand- 
lingen. Det  kan  man  ju  kalla  en  falsk 
"unionism." 

"Att  tjena  två  herrar  tillika. 
Så  skilda  som  Mammon  och  Gud, 
Det  kan  ingen  utan  att  svika 
Och  vanvårda  enderas  bud." 

Missnöjet  öfver  "Statstidningens"  för- 
säljning var  allmänt  och  prenumeranter 
i  mängd  började  stiga  ut  ur  ledet,  ty 
ingen  ville  svära  den  nya  fanan. 

Det  blef  nödvändigt  att  draga  in  på 
staten.  "Statstidningen"  fick  slutligen 
nöja  sig  med  de  artiklar,  som  förut  varit 
uppsatta  för  "Skafifarens"  räkning;  den 
blef  till  en  del  ett  eko  af  den  senare, 
tills  den  slutligen  måste  dragas  in,  eller, 
som  det  kallades,  konsolideras  med 
"Skafifaren." 

Den  allmänna  missbelåtenheten  visade 
sig  på  mångahanda  sätt.  En  "lebsen" 
vän  till  "Statstidningen"  insände  ne- 
danstående Sorgevisa  till  en  annan 
svensk  tidning.  Han  tillkännagaf  sam- 
tidigt att  visan  bör  sjungas  långsamt 
samt  efter  den  glada  melodien  ur  "Or- 
pheus  i  underjorden." 

Sorgevisan  återgifves  i  sin  helhet  med 
utelemnandet  af  några  då  bifogade  noter 
(icke  musiknoter). 

Till  staten  född  för  fem  är  sedan, 

En  pilt  jag  var,  liolt  lihf-ral; 

Dock  att  min  sol  är  starkt  1  nedan, 

Det  miirkfi  nof?  liiir  och  i  St.  Paul. 

Aj!  aj!  aj!  aj!  aj!  aj! 

Minnesota  tidning,  du  iir  Illa  kiind 

bftd'  hilr  och  der. 
Aj!  aj!   aj!   aj!  aj!   aj! 
Minnesota  tidning,  du  är  lila  ktlnder  hiir. 

Jag  hade  viinner  ganska  flna, 
I  politik,  som  hvar  man  vet. 
Nu  håna  de  mig  jomt  och  flina; 
Men  Inte  rår  väl  Jag  för  det! 

T.v  knipen  vardt  jag  af  prelaten. 
Får  ej  mer  vara  liberal. 


Jag  får  ej  ens  en  tår  till  maten, 
Och  derför  kiinner  jag  mig  skral. 

Mig  egna  kläder  fordom  prydde; 
En  sprätt  jag  kände  mig  i  sta'n; 
Men  sedan  Sk — n  åt  mig  sydde. 
Så  ser  jag  ut  som  jag  ej  var  van. 

Vårt  inuanmäte  har  nu  blifvit 
Detsamma  för  oss  båda  två; 
Förty  hvad  Sk— n  re'n  har  skrifvit, 
Står  för  "Statstidningen"  också. 

Jag  afsked  ta*r  nu  af  publiken, 
Jag  vill  ej  klaga  mer  min  nöd, 
Af  liberala  vänner  sviken, 
Det  sannerligen  blir  min  död. 

(Publiken  applåderar). 

Hvad  tycks  väl:  en  applåd  vid  grafven! 

Jag  ficli  dock  den  för  egen  del. 

I  band  och  bojor  smidd  som  slafven 

Jag  är,  men  det  är  prestens  fel. 

Aj!  aj!   aj!  aj!  aj!   aj! 

Minnesota  tidning  dock  är  lycklig, 

har  en  salig  själ. 
Aj!  aj!  aj!  aj!  aj!  aj! 
Minnesota  tidning  säger  nu  farväl!  farväl! 

"Svenska   Folkets  Allehanda"  vitkom 
endast  en  kort  tid  här  i  staden.    Tidnin- 
gen utgafs   först  i   Litchfield  hösten  år 
1883  af  Lambert  Gisslow,  som  året  derpå 
flyttade   tidningen    till    Minneapolis    för 
att,  som  det  sades,  vinna  ett  större  fält 
för   dess   verksamhet.      Hitkommen    lät 
Gisslow   fyra   andra  personer  ingå  som 
delegare  i  tidningen  och  förstorade  den 
till     samma     format     som     de     största 
svensk-amerikanska  tidningarnes.    Giss- 
low redigerade  tidningen  från  dess  bör- 
jan till  i  Juli  1884,  biträdd  af  N.  P.  Lind 
en  kort  tid  på  försommaren.    I  slutet  af 
September  fann  bolaget  sig  nödsakadt 
att  nedlägga  tidningen  af  brist  på  erfor- 
derligt kapital  att  möta  de  ökade  utgif- 
ter, som  tidningens  flyttning  och  försto- 
ring       förorsakat.        Prcnumerantlistan 
köptes    af    "Svenska    Amerikanaren"    i 
Chicago. 

"Nya  Verlden."— I  Augusti  1889  bör- 
jade en  svensk  veckotidning  med  nam- 
net "Nya  Verlden"  utgifvas  i  Minne- 
apolis. Den  helsades  entusiastiskt  väl- 
kommen af  ett  stort  antal  landsmän, 
som  länge  önskat  se  tillvaron  af  en  verk- 
ligt frisinnad  och  i  politiskt  hänseende 
fullt     sjelfständig    tidning.      Utgifvarne 


173 


voro  fem  till  antalet:  Jphn  J-  Erickson, 
Oliver  Sköne,  Robert  H.  Bergman 
Otto  Oberg,  alla  skickliga  typografer; 
samt  literatör  Gudmund  Åkermark,  tid- 
ningens redaktör.  Företagets  afifärsfö- 
reståndare  var  Mr.  A.  E.  Sandberg. 

"Nya  Verlden"  tycktes  allt  ifrån  bör- 
jan   gå    en    vacker    framtid    till    mötes, 
men    ödet    ville,    såsom    i    det    följande 
skall    ses,    någonting   helt   annat.     "De 
gode  dö   unga!"     Redan  efter  ett  hälft 
års  existens  hade  "Nya  Verlden"  en  lo- 
kal  spridning,   ditintills    ej    uppnådd   af 
någon    annan    svensk    Minneapolis-tid- 
ning, och  prenumeranter  från  alla  sven- 
ska .settlement   i   det   öfriga   Minnesota 
och  Nordvestern  inströmmade  dagligen. 
Allt    gick   väl    och    skulle    sannolikt   så 
fortgått,    om    icke    de    fyra    förstnämda 
delegarne  i  tidningen,  lockade  af  ett  för- 
månligt anbud,  påyrkade  att  sälja  affä- 
ren till  en  tryckerifirma  från  lowa,  som 
etablerat  sig  i  Minneapolis.     Tidningen 
såldes  och  fortsatte  sin  verksamhet  med 
Gudmund  Åkermark  och  Otto  Eländer 
som    dess    redaktörer.      Den    sistnämde 
lemnade  dock  efter  några  månader  sin 
befattning    och    flyttade    till    Ironwood, 
hvarest   han  tog   anställning  å   apotek. 
Tidningens  nye  egare,  Mr.  Louis  Tjer- 
nagel,  kom  tyvärr  på  den  barocka  tan- 
ken att  ändra  bladets  utgifningsort  till 
den   lilla   obskura  staden    Story   City   i 
lowa.       Inga     föreställningar     häremot 
hjelpte,  och  vid  jultiden  år  1890  förverk- 
ligades den  för  tidningen  så  olycksdigra 
flyttningen   till   lowa.     Åkermark   med- 
följde och  qvarstod  som  redaktör  till  i 
Juli  1891,  då  han  lemnade  sin  befattning, 
i    hvilken   han    efterträddes    af   literatör 
O.  A.  Linder,  numera  redaktionsmedlem 
vid  "Svenska  Amerikanaren"  i  Chicago. 
Mr.  Linder  fick  samma  svårigheter  som 
sin  företrädare  att  kämpa  emot.    Tidnin- 
gen betraktades  till  följd  af  flyttningen 
som  ett  slags  afifälling,  och  prenumeran- 
terna från  Minnesota  och  öfriga  stater 
uppsade    prenumerationen,    hvaraf    följ- 
den blef  att  företaget  måste  nedläggas. 
"Gnistan"   utkom  på  våren   1891   och 


redigerades  af  den  begåfvade  unitarie- 
presten  Axel  Lundeberg.  Till  en  början 
utkom  ett  nummer  i  månaden,  seder- 
mera två.  Inalles  utkommo  23  nummer. 
Orsaken  till  dess  upphörande  var  brist 
på  kapital  och  uthållighet  hos  utgifva- 
ren.  "Gnistan"  var  en  frisinnad  tidning, 
som  skarpt  kritiserade  det  religiösa 
skrymteriet  och  den  politiska  hum- 
bugen. Dess  motto  var:  "Frihet,  jemn- 
likhet  och  broderskap."  Den  hade  soci- 
alistisk tendens  och  försvarade  med 
kraft  och  talang  arbetarens  intressen. 

"Friskytten,"  en  liten  frisk  jägare  på 
literaturens   fält,   som   utgafs  af  "Sven- 
ska Folkets  Tidnings"  bolag,  presente- 
rade sitt  första  nummer  för  allmänheten 
den    2S:te    November    1891,     och    den 
svensk-amerikanska    pressen    böjde    sig 
till  jorden  för  dersamma.     En   sak  är 
saker,  att  när  Sveriges  skämttidningar, 
"Söndags-Nisse"    och    "Kasper,"    först 
lades  fram  för  publiken,  fingo  de  ej  så 
mycket    blommor.      "Friskytten"    rönte 
ett  varmt  emottagande  af  sina  kollegor 
såväl  som  af  allmänheten.     Den  redige- 
rades af  de   rutinerade  tidningsmännen 
Ninian   Werner   och   Gustaf  Wicklund. 
hvilka    voro    allmänt    kända    för    sina 
framstående  förmågor  inom  det  humo- 
ristiska  området.     I    denna    lilla  pigga 
skämttidning    fann    man    ofta    allvarets 
lugn  blandadt  med  skämtets  yra  på  ett 
behagligt  sätt — ty  blandningen  verkstäl- 
des  af  vana  händer.    Wicklund-Werner 
var  en   stark  kombination  inom  denna 
bransch  af  tidningsliteraturen. 

Genom  många  af  de  från  Werners 
penna  flutna  alstren  gick  en  allvarets 
och  den  djupa  känslans  tråd,  hvilken 
kommo  oss  att  känna,  att  vi  lefva  äfven 
för  något  annat,  högre  och  ädlare,  än 
den  blotta  kampen  för  tillvaron:  under 
det  att  Gustaf  Wicklund,  den  glade  wit- 
zaren  på  vers,  genom  sina  lekande,  af 
ögonblicket  alstrade  paradoxer,  alltid 
tvingade  våra  smilband  att  utvidgas  och 
våra  hjerteröttcr  att  dallra. 

Ninian  skref  en  gång  i  "Friskytten": 


1/4 

Vår  Friskytt  eger  re'n  en  vidsträckt  sprid- 

Och  väldig  framgång  man  krabaten  spär; 
Den  är  också  en  sabla  treflig  tidning, 
Som  stads  med  lust  och  sång  kring  jorden 

gäl-.  - 
Hur  glade  månde  då  dess  pappor  vara, 
De  underbara! 

Om     Ninian     med     "pappor"     mente 
Lunnow,  Söderström  och  Höglund  (ty 
humoristerna  sjelfve  se  ju  aldrig  glada 
ut),  så  voro  de  minsann  ej   så  glada  i 
själen,  ty  strax  efter  det  nya  tidnings- 
företaget gått  af  stapeln  kom   den  allt 
förhärjande  krisen  och  flera  af  de  jern, 
som  "Svenska  Folkets  Tidnings"  bolag 
hade  i  elden,  blefvo  brända.     Utgifvan- 
det  af    "Friskytten"    var   förenadt   med 
betydligt  stora  utgifter,  och  alldenstund 
egarne    af   "Svenska    Folkets    Tidning" 
hade   att   egna   sin   mesta  tid  och   sina 
bästa  krafter  åt  "Svenska  Folkets  Tid- 
ning" blef  bördan  för  tung.     Efter  det 
"Friskytten"  utgifvits  i  något  öfver  två 
års  tid,  såldes  dess  prenumerationslista 
och    "Friskytten"    sammansmälte    med 
"Humoristen"  i  Chicago,  hvilken  i  flera 
år  bar  dess  namn  i  sin  vignett.     "Fri- 
skytten" saknades  af  mången,  ty  den  var 
den  bästa  skämttidning,  som  hittills  ut- 
kommit på  svenskt  tungomål  i  Amerika. 
"Vägbrytaren,"  som  uteslutande  redi- 
gerades i  nykterhetssakens  intresse,  bör- 
jade utgifvas  omkring  år  1893  af  ett  bo- 
lag, bestående  af  medlemmar  från  olika 
delar   af    staten.      Ole    Krön    i    Evans- 
ville  var  dess  redaktör  samt  den  ledande 
själen  i  företaget.    I  redaktionen  befann 
sig  äfven  en  tid  den  ifrigc  nykterhets- 
kämpen  Oscar   Wolf.      Denna   tidning, 
liksom    mänga    andra,    hade    svårt    att 
bryta  sig  väg  och  efter  det  densamma 
under     många    svårigheter    utgiivits     i 
Minneapolis  i  cirka  tre  års  tid,  flyttades 
tidningen  till  Stillwater,  der  den  förlidet 
år    under    iiamn    "Vcsterlandot"     stilla 
afsomnadc. 

En  annan  liten  tidning,  "Populisten," 
utgafs  år  1894  af  C.  A.  Lundberg;  men 
då  han  knappt  ett  år  derefter  afgick 
med  döden,  släcktes  äfven  lifsgnistan 
hos  "Populisten." 


"The  Northland  Magazine"  var  den 
första  och  sista  uppenbarelsen  på  det 
uteslutande  literära  området.  Denna 
månadsjournal  utgafs  år  1898  på  engel- 
ska språket  och  egrades  synnerligast  åt 
skandinavernas  intressen.  Olaf  H. 
Rask,  en  af  dess  grundläggare,  inträdde 
vid  krigets  utbrott  mot  Spanien  i  mili- 
tärtjenst,  som  löjtnant  i  kompani  M  af 
Femtonde  Minnesota-regementet,  och 
alldenstund  Mr.  Marion  S.  Norelius, 
hans  kompanjon  i  företaget,  ansåg  det 
opraktiskt  att  vidare  fortsätta  företaget, 
kom  det  i  händer  på  nya  egare  och 
upphörde  den  för  öfrigt  väl  redigerade 
månadsskriften  under  loppet  af  sin  an- 
dra årgång. 

De  norske  tidningsmännen,  som  voro 
de  första  som  beträdde  den  journalisti- 
ska arenan,  hafva  också  haft  sina  "hund- 
år,"  och  vilja  vi  äfvenledes  i  korthet 
omnämna  deras  förnämsta  organ,  som 
kommit  och  gått  för  att  "tylla  ett  länge 
kändt  behof." 

"Nordisk  Folkeblad"  var  den  första 
norska  tidning  i  Minnesota.  Den  ut- 
gafs om  våren  1868  i  Rochester  af  Leon- 
ard &  Booth,  utgifvare  af  "Rochester 
Post,"  hvilka  engagerade  danske  vice- 
konsuln  för  Minnesota,  F.  S.  Christen- 
sen  som  redaktör  och  föreståndare  för 
tidningen.  Hösten  samma  år  köpte 
Christensen  tidningen  och  flyttade  den 
till  Minneapolis,  hvarest  "Nordvestens" 
nuvarande  egare,  S.  Listoe,  trädde  i  för- 
bindelse med  densamma.  Är  1870  blefvo 
W.  T.  Rambusch  och  Hjalmar  Eger 
egare  af  tidningen,  hvilka  emellertid 
efter  ett  par  års  förlopp  på  grund  af 
financiella  svårigheter  måste  uppgifva 
hela  företaget.  Det  kom  nu  i  händerna 
på  dåvarande  sheriffen  i  Hennepin 
county,  George  H.  Johnson,  med  Ed- 
ward Larsen  som  redaktör  och  fortsattes 
under  deras  ledning  tills  1875,  då  tid- 
ningens subskriptionslista  inköptes  af 
"Skandinaven"  i  Chicago.  Dess  saga 
blef  dermed  afslutad. 

En  annan  norsk  tidning  som  en  tid 
förde  en  omvcxlandc  tillvaro  var  "Min- 
nesota."   Den  utgafs  först  som  republi- 


175 


kanskt  organ  af  C.  F.  Solberg  och  Hjal- 
mar Eger.  Efter  en  tids  förlopp  råkade 
tidningen  i  händerna  på  M.  Wesenberg 
och  blef  genast  ett  demokratiskt  språk- 
rör. Wesenberg  tröttnade  snart  på  affä- 
ren och  sålde  tidningen  år  1873  till 
Johnson  &  Gjedde.  De  ändrade  med 
ens  tidningens  tendens  och  kallade  den- 
samma för  "Budstikken." 

"Budstikken"  utgafs  år  1873  af  F.  A. 
Husher,  Gudmund  F.  Johnson  och 
John  E.  Gjedde  med  den  förstnämde 
som  redaktör.  Sedermera  sålde  Husher 
sin  andel  i  tidningen  till  sina  båda  kom- 
panjoner. Efter  Husher  blef  Paul 
Hjelm  Hansen,  Jon  Bjarnason  och 
Luth.  Jaeger  "Budstikkens"  redaktörer. 
Mr.  Jaeger  efterföljdes  år  1884  af  Jör- 
gen Jensen  och  denne  åter  år  1886  af 
Tom  Överland.  År  1888  såldes  tidnin- 
gen till  T.  Guldbrandsen  &  Co.,  och  sam- 
manslogs  den  år  1894  med  "Minneapolis 
Tidende." 

"Verldens  Gäng"  utgafs  år  1878  af  den 
på  sin  tid  så  sorgligt  beryktade  så  kal- 
lade tidningsmannen  A.  M.  Schack,  som 
utan  medel  eller  anseende  gång  på  gång 
försökte  att  medelst  sina  lösa  projekt 
upprätta  nya  tidningsföretag.  Hans 
djerfvaste  försök  var  bland  annat  att 
starta  en  norsk  daglig  tidning.  Det  blef 
följaktligen  qväfdt  i  sin  linda.  "Verl- 
dens Gäng"  gick  utan  saknad  snart  till 
all  verldens  väg. 

"Faedrelandet  og  Emigranten"  flyt- 
tades år  1886  från  La  Crosse,  Wiscon- 
sin, till  MinneapoHs  med  A.  F.  Husher 
som  redaktör  och  utgifvare.  Efter  nå- 
gra års  förlopp  sålde  Husher  tidningen 
till  T.  Guldbrandsen,  som  förenade  den- 
samma med   "Minneapolis  Tidende." 

"Saamanden,"  en  religios-estetisk  och 
politisk  tidskrift,  påbörjades  af  Kristofer 
Janson  år  1887,  men  både  tidningen  och 
Mr.  Jansen  ha  nu  flyttat  öfver  till  Norge. 

Några  medlemmar  af  den  norska  ar- 
betareföreningen härstädes  utgåfvo  hö- 
sten år  1887  ett  arbetareblad,  "Arbei- 
dets  Ridder,"  hvilken  efter  en  hård 
kamp  för  tillvaron  lugnt  och  stilla  af- 
somnade  redan  nästa  vår. 

— 12 


■■'The  North"  var  en  skandinavisk  tid- 
ning, redigerad  på  engelska  språket. 
Den  började  utgifvas  af  ett  aktiebolag 
år  1889  med  Luth.  Jaeger  som  redaktör. 
Det  var  för  öfrigt  öfverste  Hans  Matt- 
son, som  var  den  ledande  själen  i  före- 
taget.    Tidningen  drogs  in  år  1893. 

"Den  Danske  Amerikaner"  utgafs  år 
1893  af  A.  Colberg,  men  flyttades  en 
kort  tid  derefter  till  Tyler,   Minnesota. 

"Normanna,"  som  i  sex  års  tid  utgafs 
af  Gudmund  F.  Johnson,  upphörde  att 
utkomma  år  1894.  Dess  unge  rätt  be- 
gåfvade  redaktör.  Kroger  Johansen, 
hade  dessförinnan  flyttat  till   Norge. 

"Sport  og  Friluftsliv,"  en  norsk  illu- 
strerad månadsjournal  för  sport  och 
rekreation,  började  utkomma  i  Januari 
1897.  Den  utgafs  af  B.  Hage,  Carl 
Hansen  och  H.  E.  Gudbrandsen,  men 
efter  ett  par  månaders  förlopp  tog  Mr. 
Gudbrandsen  hand  om  det  hela.  Tid- 
ningen redigerades  af  Mr.  Gudbrand- 
sen, som  äfven  sjelf  utförde  illustratio- 
nerna i  densamma.  Den  dog  efter  två 
års  tid  och  var  den  femte  norska  sport- 
tidning, som  utgifvits  här  i  landet. 
"Sport  og  Friluftsliv"  lefde  likväl  längst 
af  dem  alla.  Tidningens  spalter  stodo 
endast  öppna  för  verklig  idrott — sport 
för  helsan  och  förnöjelsen — och  var  den 
en  verklig  fiende  till  knytnäfskämpar 
och  all  annan  amerikansk  "barroom 
sport."  Tidningen  rönte  ett  vänligt 
emottagande  å  många  platser  i  Förenta 
Staterna,  men  det  var  likväl  icke  till- 
räckligt lif  bland  de  norska  sportsmän- 
nen här  i  landet  för  att  kunna  betrygga 
företagets  framtid. 

Efter  att  i  korthet  hafva  omnämt  de 
döda,  vilja  vi  nu  äfvenlcdes  egna  några 
ord  åt  de  Icfvande.  Omkring  35  skan- 
dinaviska tidningar  och  tidsskrifter  ut- 
gifvas för  närvarande  i  MinneapoHs  och 
egna  en  stor  del  af  dem  sin  verksamhet 
uteslutande  åt  det  religiösa  området. 
Bland  stort  och  smått,  som  här  finnes, 
vilja  vi  endast  hålla  oss  till  de  förnäm- 
sta bland  den  sekulära  pressen,  hvilka 
alla  så  att  säga  hafva  gått  igenom  eklu- 
ten   och    datera   en    del    sin    tillvaro   så 


176 


JTo.a3.-l'-':leArg. 


>liiiueapolis  ocll  St,  Paul,  Minn..  Onsda^fon  d.  t^  Juni  1893. 


Löp.  No.  558 


lånyt  tillbaka  som  på  i88o-talet.  Vi  vilja 
börja  med  den  äldsta,  nemligen  "Sven- 
ska Folkels  Tidning." 

Efter  det  "Minnesota  Stats  Tidning" 
blifvit  uppslukad  af  "Skaffaren"  stod 
fältet  åter  öppet  för  en  tidning,  som 
oförskräckt  vågade  fcirfäkta  "rätt  och 
sanning." 

Direkt  franimaiiad  af  omständigheter- 
nas tvång  och  icke  en  produkt  af  en- 
skild affärsspekulation  sprang  "Svenska 
Folkets  Tidning"   så  att   säga   fram   ur 


skötet    af    den    svenska    befolkningen    i 
Nordvcstem,  den  5 -.te  Oktober   1881. 

Alfred  Söderström,  tidningens  grund- 
läggare,  hade  intresserat  något  öfver 
hundra  fördomsfria  och  inflytelserika 
svenskar  inom  staten  att  laga  aktier  i 
det  nya  bolaget,  The  Swedish  Publish- 
ing  Company,  och  presenterade  sig  tid- 
ningen följaktligen  redan  från  första 
början  i  ett  stort  och  imponerande  for- 
mat. Den  rådande  oviljan  mot  "Stats- 
tidningen"    samt     den     nya     tidningens 


177 


sjelfständiga  tendens  skaffade  "Folkets 
Tidning"  redan  de  två  första  månaderna 
öfver  två  tusen  prenumeranter.  På 
grund  af  sin  sjelfständiga  hållning  vann 
den  allmänt  gehör  blard  olika  politiskt 
tänkande.  Den  var  republikansk  till  sin 
bekännelse,  det  vill  säga  den  förfäktade 
de  stora  principer,  som  lågo  till  grund 
för  vårt  lands  konstitution  —  men  den 
visade  sig  icke  vara  någon  partislaf  — 
utan  klandrade  med  ens  det  orätta  och 
erkände  det  rätta  utan  afseende  på  per- 
soner eller  parti,  och  hvad  våra  lands- 
mäns politiska  intressen  beträffar  gjorde 
den  sig  med  ens  förtjent  af  namnet 
'"Svenska  Folkets  Tidning,"  ty 

Att  följa  med  uti  koinnmn  och  stat, 
Med  alltid  öppet,   iirlijrt,   vaksamt  öga: 
Att  fråga  litet  efter  storfolks  hat; 
Att  låta  sig  af  suiiel<er  riiras  fiign : 
Att  der  hon  eu  gång  ställt  sig  lugn  står  qvai 
Och  aldrig  låta  dei'ifråu  sig  nibba. 
Hur  man  försöker  locka  eller  tubba  — 
Se  der  en  tidnings  ära  och  försvar! 

De  första  tjenstemännen  i  The  Swed- 
ish  Publishing  Company  voro: 

Victor  Berggren,  president; 

P.  J.  E.  Clementson,  kassör; 

Alfred  Söderström,  sekreterare. 

Efter  två  års  förlopp  hade  tidningens 
prenumerantantal  öfverstigit  lo.ooo  och 
beslutade  bolaget  att  på  grund  af  tidnin- 
gens framgång,  som  hittills  står  exem- 
pellös inom  den  svensk-amerikanska 
tidningspressens  historia,  afhålla  ett 
storartadt  jubileum.  Den  för  festens 
anordnande  tillsatta  komiteen  hade  se- 
dermera beslutat,  att  festen  (den  S:te 
Oktober  1883)  skulle  i  främsta  rummet 
blifva  till  minne  af  "Svenska  Folkets 
Tidnings"  andra  födelsedag,  vidare  en 
slags  föreningsfest  mellan  Nordvesterns 
i  offentligt  afseende  mest  framstående 
skandinaver,  och  sist,  men  icke  minst, 
en  förbrödringsfest  mellan  representan- 
terna för  den  skandinaviska  tidnings- 
pressen i  Amerika,  h vadan  en  inbjud- 
ning sändes  till  hvarje  skandinavisk 
tidnings  redaktion  i  Amerika  att  med 
sin  närvaro  hedra  festen. 

Den  5:te   Oktober,  klockan   5   e.    m., 


samlades  följaktligen  ett  hundrade  af 
tidningens  vänner  och  gynnare  samt 
representanter  för  den  skandinavisk- 
amerikanska pressen  vid  motorlinien, 
med  hvilken  de  afreste  till  Lyndale  Ho- 
tel vid  det  natursköna  Lake  Calhoun, 
der  en  ypperlig  bankett  var  anordnad. 

Gästerna  helsades  välkomna  af  Mr.  A. 
F.   Nordin. 

Sedan  de  läckra  anrättningarne  efter 
ett  par  timmar  blifvit  ifrigt  diskuterade, 
adjournerade  sällskapet  till  en  i  öfre  vå- 
ningen belägen  sal  för  att  der  ytterligare 
fortsätta  det  angenäma  samspråket.  En 
behaglig  öfvcrraskning  väntade  här; 
från  den  ä  en  platfcrm  placerade  musik- 
kåren Ijödo  plötsligt  de  hänryckande 
tonerna  af  Björneborgsmarschen.  Nor- 
dens marseillaise.  Ett  ögonblick  stodo 
gästerna  såsom  öfverväldigade  af  gamla 
minnen,  men  snart  sattes  liksom  al 
gammal  vana  fcitterna  i  rörelse  och  i 
svinfylkaled  och  med  martialisk  håll- 
ning marscherade  de  rundt  omkring  den 
rymliga  salen. 

Efter  det  tidningens  president,  Charles 
Blomquist.  öppnat  festprogrammets 
andra  afdelning  med  några  enkla, 
hjertliga  ord,  besvarade  redaktör 
George  K.  Shaw  af  '"Evening  Jour- 
nal" skälen  för  en  fri  och  obunden 
press  med  vältalighet  och  entusiasm. 
För  våra  hustrur,  fästmör  och  småttin- 
gar i  hemmet  talade  redaktör  Dubois 
af  "The  Spectator"  på  ett  sätt  som 
ådrog  sig  allmänt  bifall  och  höll  de  för- 
samlades skrattmuskler  i  ständig  verk- 
samhet. Bland  de  öfrige  talarne  märk- 
tes herrar  A.  F.  Nordin,  Magnus  Lun- 
now.  Alfred  Söderström,  S.  Sörensen, 
A.  E.  Rice,  Luth  Jaeger  med  flera. 

Klockan  12:30  bröto  de  deltagande 
upp.  alla  högeligen  belåtna  med  sin 
afton  och  önskande  att  "Svenska  Fol- 
kets Tidning"  måtte  få  uppicfva  många 
angenäma  födelsedagar. 

Några  födelsedagsfester  ha  sedan  dess 
icke  egt  rum,  utan  har  "Svenska  Fol- 
kets Tidning"  i  dess  ställe  reguliärt 
firat  årsdagen  med  utgifvandct  af  pryd- 


i;8 


v   >-— >'     ■*-•    ^•-"    —       '•-»'      ^OM    X 

'  "^^L    '^'mk   '?••■   J!!MB    '«H  >T«. 


X-^/l 


>> 

-t; 

■/) 

b 

W 

O 
Q 


3i 

< 
2 


u 

H 
en 

S 
H 

U> 

O 


»-  ■  ■cnr      x=r^     r^^jBf     ^ 


179 


liga  och  innehållsrika  årsnummer  af 
tidningen,  hvilka  i  likhet  med  dess  jul- 
nummer alltid  stått  öfver  sina  kollegors. 
På  den  grund  att  tidningen  alltid  er- 
känts som  ett  folkets  organ  hafva  våra 
poet*er  städse  strängat  sina  lyror  på  dess 
födelsedag,  och  vilja  vi  af  dessa  qväden 
citera  ett  par  af  de  förnämsta.  Det  ena 
är  af  Ninian  Werner  vid  tidningens 
tio-års-jubileum  den  7:de  Oktober  1891 
och  lydde  sålunda: 

Re'n  tio  höstar  andats  svala  vindar 
Och  krusat  Mississippis  diinlila  våg, 
Re'n  tio  gånger  gulnat  björk  och  lindar, 
Se'n  du  första  gången  dagen  såg. 
Af  tio  höstars  frost  har  tufvan  färgats, 
Se'n  hoppfullt  du  drog  ut  kring  sjö  och  land, 
Och  tio  senhöstskördar  hafva  bergats 
Se'n  dess  kring  bördig  Minnetonkastrand. 

Stark  var  du  — trygg  du  gaf  dig  ut  på  färden 
Med  segertecknet  kring  din  panna  fäst; 
Der  svenska  hjertan  klappade  vid  härden, 
Du  blef  en  älskad,  efterlängtad  gäst. 
I  dag  ditt  jubileum  kan  du  fira, 
Der  ibland  oss  i  främsta  led  du  står; 
Med  friska  lagerkransar  vi  dig  vira, 
Du  som  en  jette  blef —  på  tio  år! 

Hvar   ärlig   sträfvan    skall    med    framgång 

krönas, 
Och  trogen  vingårdsman  skall  giildad  bli; 
Den  tunga  mödan  aktas  och  belönas, 
När  ifrån  svek  och  ränker  den  är  fri  — 
Ditt  ädla  syfte  hvarje  dag  sig  röjer: 
För  Rätt  och  Sanning  var  du  stads  en  tolk. 
Och  derför  kring  standaret,  som  du  höjer. 
Det  mangrant  samlar  sig,  ditt  svenska  folk! 

Ditt  kall  är  skönt  —  från  fadershem  i  norden 
Du  bringar  helsningar  till   hvarje  tjäll, 
Du  hviskar  om  den  dyra  fosterjorden, 
Se'n  lampan  tiindts  uti  den  tysta  qväll. 
Det  är  så  lugnt  i  prydlig  farmarhydda, 
Se'n  välförrättadt  värf  man  slutat  af, 
Och  du  för  tanken  hän  till  dagar  flydda, 
Då  allt  var  ljust  och  gladt,  som  lifvet  gaf. 

Du  helsar  oss  från  Smålands  Ijungbehöljda 
Och  sträfva  teg,  från  Sörmlands  sjöar  blå. 
Frän  Uplands  täcka  bygder,  miilarsköljda, 
Från  Vermlands  jernmalmsfylda  fjellar  grå. 
Från  Norrlands  elfvar.  Skånes  fält,  de  rika. 
Från  Östergötlands  slätter.  Nerikes  hed  — 
Från  hvarje  trakt,  som  minnet  ej  kan  svika, 
Du  varma  budskap  bland  oss  alla  spred. 

Från  dag  till  dag  uti  det  nya  landet 
Du  helsar  hyddorna  kring  berg  och  dal. 
Du  knyter  starkt  och  trofast  brödrabandet 
Och    täljer    landsmans    glädje,    landsmans 

qval. 
Du  är,  livad  jemt  du  var,  vår  viin  den  bästa, 
Som   känner   hvad   ditt   folk   har   Ijuft   och 

ledt, 
Och  derför,  niir  du  kommit  att  oss  gästa, 
Du  ständigt  fröjd  och  lärdora  oss  beredt. 


Kring  dig  vid  Mississippis  sköna  stränder 
Ett  annat  Sverige  går  i  blomstring  snart; 
Der  bygges  tjäll  vid  tjäll  af  trägna  händer, 
Och  ymnigt  välstånd  råder  uppenbart. 
Det  vackra  svenska  språket  härligt  klingar, 
Der  plogen  styres  fram  af  kraftig  arm. 
Och  enkla  visan  Ijuft  mot  skyn  sig  svingar, 
När  kärlek  väcks  till  lif  i  tärnans  barm. 

Höj  lystringsropet  öfver  land  och  riken 
Och  vandra  fram   som  förr  med  hopp   och 

tro, 
Du  svenska  folkets  tolk  i  republiken. 
Du  varma  känslors  tolk  i  svenskmans  bo! 
Lef  länge,  samla  kring  din  stolta  fana 
De  svenska  skaror,  hvar  du  framåt  går. 
Och  till  en  blomsterstig  den  blir,  din  bana, 
När  du  har  verkat  än  i  tio  år! 

På  fjortonde  årsdagen  tillegnades 
"Svenska  Folkets  Tidning"  af  skalden 
Oscar  Fliesburg  ett  längre  poem,  "Det 
tryckta  ordets  och  pressens  makt,"  hvil- 
ket   afslutades   sålunda: 

I  "tusen  sjöars  land"  en  tidning  svensk  vi 

ega. 
Som  väl  är  värd  sitt  pris  och  namnet  som 

den  bär. 
Den  talar  djerft  sitt  språk  och  kan  oj  orden 

väga, 
Ty  svensk  den  tidning  nämns  och  "Svenska 
Folkets"  är. 

Den  re'n  i  många  år  fört  svenska  folkets 
talan. 

Har  stått  som  trogen  vakt  och  vakat  för 
dess  väl, 

Har  kraftigt  höjt  en  röst,  som  väckt  det 
upp  ur  dvalan. 

Och  aldrig  sjelf  sig  sålt  till  "Konung  dol- 
lars" träl. 

Gå  stolt  din  ban'  framåt,  och  vinn  dig  nya 
segrar, 

Och  blif,  hvad  nu  du  är,  det  "svenska  fol- 
kets" tolk, 

Se,  skön  en  framtids  syn  i  morgourodnan 
hägrar, 

"Du  ljusets  flamma  bär  till  detta  ädla  folk." 

Och   sök   i   hvarje   spalt    åt   kunskap   gifva 

spridning, 
Ty  vet,  du  står  för  oss  en  stridsmans  ädla 

vakt! 
Och  att  du  bär  ett  namn,  som  pligter  ger 

din  tidning; 
"En  bärare  du  är  af  tryckta  ordets  makt." 

Några  år  efter  det  "Svenska  Folkets 
Tidning"  först  började  gästa  de  svenska 
hemmen  i  Amerika,  sålde  bolagsmän- 
nen sina  aktier  till  de  tre  personer,  som 
arbetade  i  bolagets  tjenst,  nemligen  Al- 
fred Söderström,  Magnus  Lunnow  och 
Olof  Höglund,  och  voro  de  tre  ensam- 
ma egare  af  tidningen  ända  tills  sistlidne 
vår. 


i8o 


Förutom  Magnus  Lunnow  som  huf- 
vudredaktör  har  tidningens  redigering 
tidtals  ombesörjts  af  följande  redak- 
tionssekreterare, bland  hvilka  vi  finna 
namnen  på  flera,  som  vunnit  stort  anse- 
ende inom  den  svensk-amerikanska  tid- 
ningspressen samt  varit  allmänt  kända 
bland  den  tidningsläsande  publiken.  De 
välkända  namnen  äro:  Ernst  Lindblom, 
Tobias  Sandegren,  Lambert  Gisslow, 
Victor  Nilsson,  Gust  Wicklund,  Ninian 
Werner,  Otto  Eländer,  Gudmund 
Åkermark  och  Anders  Toflft. 

Att  tidningens  framgång  icke  för  all- 
tid skulle  blifva  odelad,  kunde  man  ju 
lätt  inse.  Ifrån  att  först  vara  ''ensam 
herre  på  täppan''  tillkom  under  årens 
lopp  en  mängd  tidningar,  såväl  här  i 
staden  som  å  flera  andra  platser  inom 
staten.  "Svenska  Folkets  Tidning"  har 
dessutom  haft  sina  svåra  pröfningar.  Ej 
mindre  än  fyra  gånger  har  den  genom- 
gått elddopet  och  hvarje  gång  visat  sig 
vara  oförbrännelig.  Phocnix-likt  har 
den  rest  sig  ur  askan  för  att  ånyo  fort- 
sätta sin  mission.  Det  hårdaste  slaget 
inträfifade  vid  "Tribune"-brandcn,  den 
30:de  November  1889.  då  tidningen  för- 
lorade rubb  och  stubb.  '"Svenska  Fol- 
kets Tidning"  gjorde  då  en  förlust  af 
$8.000  och  ingen  brandf("irs;ikring  alt 
lindra  svedan;   men, 

"Eu  stund   höj.s  vagon   uti   vulds.niiit,  kiioi, 
En  annan  stund  hon  ler  mot  klippans  fot." 

ty  ett,  tu,  tre  var  tidningen  på  fötter 
igen  med  mera  lif  än  förut,  och  det 
påminner  oss  om  hvad  Niniar;  en  gång 
sade  i  "Friskytten": 

En    Phocnix    är   ju    "Svenska    Folkel s    Tid- 
ning", 
Som  rest  sig  iitnr  askiin  titt  oeli  tiilt: 
Kring  hela  liindet   räknar  den  sin  si»rldiilng 
Och  iir  Nordvesterns  .|et(e  j);!  sitt  sätt. 
Den  skutan  g/ir  framåt  fCir  fulla  segel 
Och  st.vrs  af  Lunnow,  Iir.glund,  Sr.derström; 
O,  luilja,  fräs  uti  dess  aklerspegel, 
O,  vind,  din  kraft  ull  dess  klutar  lilni. 

I  den  politiska  vågskålen  har  "Sven- 
ska Folkets  Tidning"  tyngt  mer  än  nå- 
gon annan  rkandinavi^k  tidning  i  Nord- 
vcstern,  och  mången  politiker  har  före 


kampanjen  med  spändt  intresse  afvaktat 
den  ställning,  som  tidningen  inöjligen 
torde  komma  att  intaga.  Dess  inflytan- 
de har  gjort  sig  allmänt  kändt  och  un- 
der lokala  partistrider  har  tidningen,  på 
grund  af  sin  sjelfständiga  hållning,  vid 
ett  och  annat  tillfälle,  gjort  furore  i 
lägret  och  kommit  de  amerikanska 
partiorganen  att  öfverflöda  med  kom- 
mentarier   "pro"    och    "con." 

I  närmare  femton  års  tid  utgafs 
"Svenska  Folkets  Tidning"  under  kon- 
troll af  trenne  cgare.  Söderström-Luii- 
now-Höglund  —  ett  för  en  svensk  tid- 
ning särdeles  beaktningsvärdt  fall — men 
förliden  vår  egde  en  väsentlig  ändring 
rum.  Tidens  kraf  på  nutida  tidnings- 
företag fordrar  större  resurser  i  finan- 
cielt  hänseende  än  hvad  som  för  tillfället 
stod  tidningens  forne  egare  till  buds, 
hvadan  ett  nytt  bolag  bildades  under 
namn  af  "The  Swedish  Printing  Com- 
pany  of  Minnesota"  för  att  släppa  iu 
friska  briser  i  seglen  på  den  gamla  sku- 
tan. 

Inkorporatörerna  i  det  nya  bolaget 
voro:  N.  O.  Werner,  Charles  A.  Smith. 
J.  P.  Hedberg,  P.  H.  Stolberg,  Carl 
Ekman,  John  Peterson.  N.  E.  Nelson. 
Magnus  Lunnow,  C.  J.  Larson  och  Olof 
Höglund. 

Inom  redaktionen  räknas  för  närva- 
rande: Magnus  Lunnow,  Gudmund 
Åkermark  och  Anders  Tofift.  och  som 
general  manager  fungerar  Carl  Ekman. 

Alfred  Söderström,  en  af  de  gamle 
egariic,  lemnade  "Svenska  Folkets  Tid- 
ning" förliden  vår  efter  tjugofyra  år.^ 
slafarbete  i  den  svensk-amerikanska 
pressens  tjenst. 

I  bcirjan  af  denna  månad  (November 
|8(J9)  flyttades  tidningens  kontor  från 
"Nevvspaper  R(jw"  till  andra  våningen 
i  Windom  Block,  hörnet  af  Washington 
och  Second  avenues  south,  just  samma 
plats  som  utgjorde  tidningsqvarteret  for 
Minneapolis  i  iildre  tider  och  der  "Min- 
nesota Democrat"  år  1857  hade  sitt  sanc- 
tiun  (se  sidan  23).  Byggnaden  såväl 
som    omgifningen    ter    sig    helt    annor- 


i8i 


lunda  nu  för  den  som  besöker  "Svenska 
Folkets  Tidning"  i  "The  Old  News- 
paper  Corner." 

"Svenska  Amerikanska  Posten."  — 
"The  Svvedish  American  Publishing 
Company  of  Minneapolis,  Minnesota," 
bildades  redan  år  1883  i  ändamål  att 
utgifva  en  svensk  politisk  sjelfständig 
veckotidning,  men  först  två  år  senare 
inkorporerades  detta  bolag  enligt  sta- 
tens lagar  och  påbörjade  sin  verksamhet. 

Första  numret  af  "Svenska  Amerikan- 
ska Posten"  utkom  följaktligen  icke 
förrän  den  9:de  Mars  1885.  Bolagets 
grundkapital  var  $10,000,  fördeladt  i 
i.ooo  aktier  å  $10  hvardera.  Tidningen 
stälde  sig  på  helnykterhetens  och  re- 
formvännernas sida  i  alla  dagens  frågor. 
Detta  var  någonting  så  nytt  och  oer- 
hördt  på  den  tiden,  att  förtroendet  för 
det  nya  företaget  i  allmänhet  saknades. 
Aktierna  voro  såsom  en  följd  deraf  svår- 
sålda.  Det  var  också  nästan  omöjligt 
att  anskaffa  förskottsbetalande  prenu- 
meranter,"  ty  landsmännen  hade  dess- 
utom rätt  ofta  blifvit  lurade  af  nya  tid- 
ningsföretag, hvilka  endast  lefde  en  kort 
tid,  och  man  drog  sig  för  att  riskera  en 
så  stor  summa  som  en  hel  dollar  för  en 
årgång  af  den  nya  tidningen.  Grundläg- 
garne och  inkorporatörerna  voro  vidare 
oerfarna  i  tidningsyrket  och  okända 
bland  vårt  folk  samt  saknade  medel  till 
att  upparbeta  affären.  Bland  dessa  an- 
sågs N.  P.  Lind  såsom  den  mest  erfarne, 
ty  han  hade  dels  i  Sverige  lemnat  bidrag 
till  "Fäderneslandet,"  dels  sedan  han 
ankom  hit  till  landet  rest  vida  omkring 
såsom  tidningsagent  och  dels  varit  re- 
daktör för  "Svenska  Folkets  Allehan- 
da," som  utkom  en  tid  i  Litchfield, 
Minnesota,  men  som  i  brist  på  uppmun- 
tran och  kapital  snsrt  ncdlades.  Emel- 
lertid var  Lind  en  lika  opraktisk  affärs- 
man som  han  var  driftig  prenumerant- 
samlare och  ofördragsam  skriftställare. 
En  hvar,  som  icke  hyllade  samma  åsig- 
ttr  som  Lind.  ansågs  af  denne  såsom  en 
dödlig  fiende.  Detta  ledde  snart  till 
obehagligheter  för  tidningsbolaget,  mot 
hvilket    rättegångar    inleddes    af    perso- 


ner, som  i  tidningens  spalter  blifvit  hud- 
llängda.  Tidningens  finanser  voro  inga- 
lunda på  den  tiden  i  skick  att  betala  för 
dylik  lyx.  De  förut  betydligt  stora 
skulderna  ökades  gencm  dessa  rättegån- 
gar, så  att  bolagets  hela  egendom  måste 
sättas  i  pant.  En  mindre  erfaren  affärs- 
man vid  namn  H.  Lindblom  tjenstgjor- 
de  under  denna  tid  som  tidningens 
affärsföreståndare  eller  manager.  Lind 
var  redaktör.  Lindblom  efterträddes  af 
handlanden  A.  P.  Peterson  från  Carver, 
Minnesota,  men  fordringsegarne  blefvo 
allt  otåligare  och  bolaget  stod  just  i  be- 
grepp att  upphöra  med  tidningens  utgif- 
vande,  då  Swan  J.  Turnblad,  dess  nu- 
varande egare,  på  våren  år  1887  upp- 
trädde och  räddade  företaget  från  un- 
dergång. Med  sin  erfarenhet  som  prak- 
tisk tidningsman  och  med  sitt  lilla  ka- 
pital lyckades  han  tillfredsställa  de  mest 
påträngande  fordringsegarne.  Agenter 
utsändes  åt  alla  håll,  annonsfältet  upp- 
arbetades och  tidningen  utkom  på  be- 
stämdt  klockslag  hvarje  vecka.  Utsig- 
terna  voro  dock  icke  vidare  ljusa  för 
framtiden.  Lind  tröttnade  och  sålde 
sina  aktier  samt  reste  till  vestkusten  på 
våren  år  1888.  Han  efterträddes  som 
redaktör  af  G.  Åkermark,  som  i  sin  ord- 
ning fick  till  efterträdare  F.  Lindblom, 
som  efterträddes  af  C.  Lidberg.  Mag- 
nus Turnblad  öfvertog  redaktionen  år 
1890  och  skötte  ensam  denna  befattning 
tills  på  våren  år  1894,  då  tidningen  bör- 
jade uppsättas  med  maskin  och  försto- 
rades till  närmare  dubbelt  af  dess  förra 
format.  Xinian  Werner  blef  då  med- 
redaktör.  Vid  hans  afresa  till  Sverige 
på  hösten  år  1895  ingick  Herman  Stoc- 
kenström vid  redaktionen  och  tidningen 
har  allt  sedan  dess  redigerats  af  Mag- 
nus Turnblad  och  Herman  Stocken- 
ström. 

En  händelse  inträffade  vid  julen  år 
1890,  som  kanske  mera  än  någonting 
annat  satte  fart  i  tidningsföretaget.  Det 
var  då,  som  tidningen  började  låta  ste- 
reotypera sidorna  och  tryckas  på  nya 
moderna  snällpressar.  "Svenska  Ameri- 
kanska Posten"  var  den  första  svenska 


l82 


SVKNSkA 

Iamkrikanska' 

POSTEN        1 


NU 
VEN 

STÖRSTA 
SVENSKA 
TIDNING     1 

AMKItlKA. 

Xj  J^  £> 


SveoNka  1  luerlkanskaposten 
venMka/itnerlkansknr  o<»lfii 


är  nu,  h\n(l  sprld- 
nin||;,>ttorl<-k,  inne- 
liitll  ooh  iiiflylande 
hctrufTar,  Amerikas 
fruiiista    s  >  H  II  uk  n 
1 1  <l  iiiiii;.       Krnmnir 
alln  undra    uliiiiirkpr 
dt>ii    slu:      ucnnni     Niti 
BjelfstaiiillulK'!  I  poli- 
tiken,   kIm     libfrnlllel 
mot     olikn     tiinkandi*, 
sitt  cirä<hln    iipplritdan* 
de  mot  iiKinitpnl  och  for- 
trvrknre  sa  nit  for  nfriift 
fur  sitt    till    den    Hti'iisk- 
B  me  rl  kan  sk  a     nllMiinilie- 
tenH     ^a^n      iinisnrusriilll 
vnlda  oeli    redlKerade   In- 
nehall.     SkieUa  trriiONt  vf- 
ler    ett      prorininiiner,     Koni 
Kändes  Trllt    lill   enlnar,    sii 
Nkall  ni  t%ir\  elsulan  tnrundrn 
erbfverati    ^l    kunna  uluiba 
en    tldnlnu^      Innehitltnmle     tre 
fitvcken    ftilje  lunuer    iiiijisnltn   i 
hokforiiial,  sa    atl    de    kunna  ur- 
klippas neli  inb  iiidas,    en    hel    sida 


S^eriiresnjth«'(er, 
senaste      nt  heter 
Utlandet,  Svensk- 
heter,    Minnesota 
antal  småheraltel 


vluti  t;  n  s  1  e    orh 
frun  Amerika  <i4'li 
Amerikanska   N,>  - 
Nyheter,  ett  wtorl 
i>er,  poem,  skämt 


STÖRST!  BÄST!  BILLIG! 


Iiref  trån  tidket,    Trla    lakarenid,  hes\arade  lav- 

fruifnr,        Illustrerad       veekokrönika,       llluslrernd 

KkiiuilaftleliiiiiLf,    samt    ledande   sakrika     redakt Inns- 

iippsatser     I     alla     l'räic<tr      Vara  prenuniernnter  liafia 


for  daiffii  Jemte  ett  värde- 
fullt    i;ratispreiniuni     som 
skankes  Itort   alldeles   tVIlt 
(III      alla       fursknttslieta- 
lande  pre niimeranter. 


Irlll      med  lettisk  ap    I    >Art 
Ktnrii  s\enskn  lanlilhliolek 
hvilket    (MiihiKnr    *JOJMIO 
hiii-ker:  allt    tor  del  rim- 
li^a  priNel   al   endast  :^1, 


Svenskarnes  Eilfcllorn  i  Amerika 


Som  annoiiamedlum  kan  SVENSKi    AMKItlKANSKA  POSTEN  Irke  o^p^t^ärrRK. 

rpptatfans  storlek    tfnratileras  al'     Advertisers*    tiniirniitee   t'n.    I    ('hIraL'o,    nrh 

resullnteii  iirn  tllllri-dssdillntide.        AiiiH>iisa('di')ninireii  Itrukas   IIHit:!  nf  alln  vaknn 

nrh    pålitliga     annnnsorer.     suiii     (»risk a         linMlsniilnnrns  hiindfl.      I>t-lln  SM'iisknr- 

ne»-  KiHelloni   i  Amerikaår  iipplurdt  pä    saker    oeh    lasl  Ktiind.      Pel  aren 

tldnini;       tif      iieli     r;>r       ftdket.  Sjelt\a    del    rliiLra    preni rnllons- 

VI  tieln  ritrljt-iisleii  med  wira  priset     lievisar    iitl    del    nr   en 

preiiuiiierfiii(4>r.         Stort  lldnlnu    tor    mi-nlife    man 

formnl,  ifuill  papper,    \tie-  aarr  i  f  fm^  ^k  oeh    en    hi'l    sldii    upplnl 

keri  lr_»ek    itrii    ferm    e\pe-  ^t<^  .J^Å i»      ■  liZT^l.  -"^Ä.  h^iirje   \eeka     al     Itrelskrlf- 

dll  ioii.       rihi-rala      premier, 
tllliiiitlestcäeiHli-     mnt    prenu- 
meranler,  punklllichel  nrli  upp- 
ritat lurlie  t.        Profiiumnier    fritt  I 


1883 


»are,  som   e^a   Crl    »ttrande- 
rät  I    I    alla    iininen.      VI    Inftn 
uldrli;  mera  an  \l  kunna   hulla. 
Prenumernllnnsprls  endast    $1* 


if^lÉiHM^ 


1900 


i83 


tidning  i  Amerika  att  tillgodogöra  sig 
detta  så  ändamålsenliga  system,  hvilket 
nu  användes  af  samtliga  större  tidnin- 
gar i  landet.  Förut  åtgick  det  närmare 
tre  dygn  för  tryckningen  af  tidningens 
upplaga;  på  det  nya  viset  endast  ett  par 
timmar.  Man  behöfver  icke  vara  tid- 
tiingsman  för  att  inse  fördelarne  af  en 
dylik  förändring. 

Prenumeranterna  ökades  nästan  för 
fort  och  inkomsterna  blefvo  allt  mera 
tillfredsställande.  Formatet  hade  ökats 
från  fyrasidigt  till  åtlasidigt  samt  från 
åttasidigt  till  tolf-  och  sextonsidigt. 

Ett  ännu  större  steg  framåt  togs  då 
tidningens  kontor  och  tryckeri  år  1891 
flyttades  från  Washington  avenue  till 
den  moderna,  nya  tidningsbyggnaden. 
"Tribune  Building."  År  1894  inköptes 
ett  par  Mergenthaler  sättmaskiner  och 
"Svenska  Amerikanska  Posten"  var  äf- 
ven  härvidlag  den  första  svenska  tid- 
ning att  tillgodogöra  sig  denna  mo- 
•derna  uppfinning. 

"Svenska  Amerikanska  Posten"  är  nu 
den  mest  spridda  svenska  tidning  i  Ame- 
rika. Orsaken  dertill  är  icke  svår  att 
»  fatta,  ty  den  är  i  ordets  bredaste  bety- 
delse en  svensk-amerikansk  tidning,  som 
vid  alla  tillfällen  hållit  sig  framme  och 
som  adopterat  amerikanska  affärsmeto- 
der helt  och  hållet. 

Den  i:ste  Maj  1897  flyttades  kontor 
och  tryckeri  till  den  nuvarande  präktiga 
lokalen,  54  Fourth  street  south.  En 
fullständig  bokhandel  upprättades,  som 
redan  upparbetat  en  storartad  affär. 

Under  sin  vistelse  i  Sverige  somma- 
ren år  1897  inköpte  tidningens  egare, 
Swan  J.  Turnblad,  J.  &  B.  Gans'  stora 
lånbibliotek  i  Göteborg  och  Marstrand, 
samt  öfverflyttade  det  helt  och  hållet  hit 
till  landet.  Det  omfattar  20,000  böcker, 
som  utlånas  fritt  till  "Svenska  Ameri- 
kanska Postens"  prenumeranter,  en  för- 
mån, som  väl  icke  bjudes  åt  någon  an- 
nan  tidnings   prenumeranter  i   verlden. 

Ett  filialkontor  anlades  i  Duluth, 
Minnesota,  för  ett  par  år  sedan  och 
detta  skötes  af  den  begåfvadc  tidnings- 


mannen F.  W.  Lönegren,  som  redigerar 
Duluth-afdelningen  i  tidningen. 

Prenumerationspriset  är  fortfarande 
det  ursprungliga,  nemligen  $1  om  året, 
men  häri  inberäknas  då  ett  vackert  gra- 
tispremium,  som  årligen  bortskänkas 
till  prenumeranterna. 

"Minneapolis  Veckoblad." —  En  liten 
svensk  tidning  med  namnet  "Kristna 
Härolden"  började  utgifvas  år  1884,  och 
var  den  hvad  namnet  gifver  vid  handen: 
ett  litet  kristligt  sändebud  i  bullersam 
och  orolig  tid.  Denna  härold  blef  i  lik- 
het med  många  sina  bröder  icke  lång- 
lifvad,  ty  redan  den  i:ste  Februari  1890 
bildades  ett  aktiebolag  med  $15,000  ka- 
pital, hvilket  öfvertog  utgifvandet  af 
"Minneapolis  Veckoblad,"  som  "Härol- 
den" redan  då  kallades.  Tidningen  är 
kristlig  och  politisk.  Den  utgår  i  stort 
format  me'!  åtta  sidor  och  kostar  endast 
$1.50  per  år.  Trots  den  starka  konkur- 
rensen och  andra  omständigheter  tyckes 
den  docTc  nu  ha  en  ljusare  framtid  än 
någonsin  förr.  Bolagets  direktion  be- 
står af  följande  personer: 

F.  O.  Streed,  president. 

Aug.  Miller,  vice  president. 

K.  Wallin,  sekreterare  och  manager. 

C.  M.  E.  Carlson,  kassör. 

Adolf  Petterson.     N.  A.  Öster. 

E.  Aug.  Skogsbergh. 

Skogsbergh  har  äfven  i  flera  år  varit 
redaktör,  men  nu  dragit  sig  tillbaka  från 
redaktionen  .  Redaktörer  äro  numera 
Andrew  Johnson  och  K.  Newquist. 

Bolaget  utgifver  äfven  en  södagsskol- 
tidning  med  namnet  "Söndagsskol-Vän- 
nen,"  som  äfven  är  åttasidig,  men  i  litet 
format.  Den  utgår  för  närvarande  i 
13,000  exemplar  två  gånger  i  månaden. 

Dessutom  bedrifvcr  tidningsbolaget 
en  icke  så  obetydlig  förlags-och  bok- 
handelsafifär.  Bolagets  kontor  är  belä- 
get i  No.  215  Sixth  Street  south. 

"Roman-Bladet."—  Denna  populära 
romantidning  har  rönt  en  så  fenomenet 
framgång,  att  dess  namn  allaredan  är 
välbekant  i  nästan  alla  delar  af  Förenta 
Staterna.     Tidningen   publicerades   för- 


184 


sta  gången  i  April  1889,  af  Leachman  & 
Son,  hvilka  efter  två  års  förlopp  sålde 
den  till  dess  nuvarande  egare,  C.  E. 
Peterson.  AUdenstund  det  är  den  enda 
svenska  romantidning  i  Amerika,  vann 
den  från  första  början  en  hastig  sprid- 


publiken  märkes  tydligt  hos  de  respek- 
tive nyhetstidningarne,  hvilka  alla  sträf- 
va  efter  att,  vid  sidan  af  en  hel  del  öfriga 
ämnen,  bjuda  sina  läsare  på  goda  följe- 
tonger. "Roman-Bladet"  står  dervidlag 
oöfverlriifTadt.  ty  det  egnar  icke  allenast 


••«^.;v" 


< 

O 

o 
> 

03 


a- 

w 
o 

Q 
OJ 

< 


14 
Z 


1-4 
O 

ii 


Ui- 

■X. 

E-i 
T. 


(K 


ning,  hvilken  ytterligare  förökades  i 
Januari  1893,  då  den  började  utgifvas 
en  gång  i  veckan,  i  stället  för  som  förut 
två  gånger  i  månaden.  Att  romanlitcra- 
luren  på  senare  tider  fått  ett  allt  större 
och  större  insteg  hos  den  svenski  läse- 


hela  sitt  fält  dcråt,  utan  äfven  hela  siii 
uppmärksamhet.  Följetongen  är  här 
den  tång,  med  hvilken  Peterson  uteslu- 
i.inde  kniper  sina  många  tusentals  pre- 
numeranter. Tidningen  erbjuder  dess- 
utom i  alla  tider  liberala  premie-anbud 


i8= 


till  såväl  sina  prenumeranter  som  till 
sina  många  agenter,  och  bringas  deri- 
genom  ständigt  nya  rekryter  in  i  de  täta 
lederna.  Liksom  en  mängd  andra  tid- 
ningar blifver  ''Roman-Bladet"  icke 
"lagd  på  hyllan."  Tidningens  egenskap 
är  af  sådan  natur  att  den  läses,  läses  om 
igen  och  bevaras,  hvadan  den  på  grund 
deraf  utgör  ett  första  klassens  annons- 
medium. Enligt  dess  korta  historik  har 
"Roman-Bladet"  icke  haft  några  ro- 
mantiska skiften  att  genomgå,  utan  gått 
en  lugn,  stilla  och  framgångsfull  ut- 
veckling till  mötes. 

"Svensk  Familj-Journal"  utkommer 
två  gånger  i  månaden.  Den  startades  år 
1889  af  det  danska  tidningsbolaget  C. 
Rasmussen  Publishing  Compan3^ 

"Skördemannen,"  den  enda  svenska 
landtbrukstidning  i  Amerika,  startades  i 
Winthrop,  Minnesota,  Mars  1888,  af  N. 
P.  Pcarson,  som  tidtals  egnade  sig  åt 
arbetet  på  sin  farm  samt  tidtals  åt  redi- 
gerandet af  den  nya  tidningen.  Hösten 
samma  år  sålde  Pearson  tidningen  till 
ett  för  ändamålet  bildadt  bolag,  VSwed- 
ish  Agricultural  Publishing  Company," 
med  Lars  Anderson  som  president  och 
John  Webster  som  sekreterare.  Pearson 
fungerade  fortfarande  som  redaktör  och 
manager  till  den  i5:de  Februari  1889. 

I  Januari  1890  sålde  bolaget  tidningen 
till  utgifvaren  af  "St.  Peter  Tribune," 
Mr.  P.  V.  Collins,  hvilken  i  April  må- 
nad samma  år  flyttade  tidningen  till 
Minneapolis.  Fastän  oförmögen  att 
sjelf  kunna  läsa  tidningen,  hyrde  Collins 
svenska  redaktörer  och  publicerade  tid- 
ningen i  fyra  års  tid,  hvarefter  han  bil- 
dade och  inkorporerade  "Skördemannen 
Publishing  Company"  samt  sålde  en  del 
af  bolagets  aktier  till  vår  landsman  A. 
L.  King,  som  sedermera,  den  sistlidne 
Februari,  köpte  återstoden  af  aktierna 
och  nu  är  ensam  egare  af  "Skördeman- 
nen." 

Tidningen,  som  utmärker  sig  för  en 
s»iygg  typografisk  utstyrsel  samt  väl  re- 
digerade uppsatser,  såväl  i  afseende  på 
jordbruksafdelningen  som  de  artiklar, 
hvilka   äro    afsedda    för   allmän   upplys- 


ning, har  på  den  senare  tiden  tillvunnit 
sig  en  ofantligt  stor  och  omfattande 
läsekrets. 

"Forskaren"  utgafs  först  i  Rockford, 
Illinois,  af  Edward  Fjellander  och 
Frithiof  Malmquist.  Det  första  numret 
utkom  den  4:de  September  1893  i  åtta- 
sidigt  format  (storlek:  10x7^),  och  tid- 
ningens första  anmälan  lydde: 

"  'Forskaren"  gör  härmed  sitt  inträde 
i  verlden.  Dess  uppgift  blir  att  i  ljuset 
framdraga  det  som  i  mörkret  är  för- 
doldt,  låta  allt  få  ha  sitt  ratta  namn  och 
anvisa  det  sin  rätta  plats.  Ingen  fråga 
som  rör  menniskans  bästa  skall  förbises. 
'Forskaren'  utkommer — äfven  om  Mam- 
mon  ej  vill — hvarje  måndag." 

Att  "Forskaren"  redan  från  början 
blef  "lifdömd"  af  sina  samtida  och  äfven 
af  icke  så  få  af  de  samhällsmedlemmar, 
som  vilja  gälla  för  de  respektable  i  sam- 
hället, var  ju  icke  så  underligt,  då  "tid- 
ningslappens"  utgifvare  trån  början  be- 
slutade sig  för  att  föra  krig  mot  Mam- 
mon,  skrymteriet  inom  kyrkan  och 
missförhållandena  på  det  sociala  områ- 
det. Den  lille  syntes  likväl  trifvas  väl 
och  den  ii:te  December  samma  år  blef 
det  behöfligt  att  utvidga  formatet. 

Den  7:cle  Juni  1894  flyttades  "Forska- 
ren" till  Minneapolis  och  blef  äfven  då 
förstorad  till  formatet  i  det  att  den  då 
iklädde  sig  "standard  size,"   i6xii. 

Edward  Grunlund  blef  nu  affärsföre- 
ståndare och  de  två  förutnämda  fort- 
foro  att  redigera  tidningen.  Tidningens 
format  har  flera  gånger  ytterligare  ökats 
och  utkommer  den  nu  i  scxtonsidigt  och 
fyraspaltigt  format.  På  våren  år  i8g6 
frånträdde  Frithiof  Malmquist  sin  be- 
fattning vid  "Forskaren"  och  afreste  til! 
Chicago,  men  fortsatte  dock  att  lemiui 
bidrag  till  tidningen.  Fjellander  redi- 
gerade henne  då  ensam  tills  han  i  Juli 
1897,  till  följd  af  sjuklighet,  måste  från- 
träda  sin  redaktörsbefattning  och  an- 
taga sådant  arbete,  att  han  kunde  få 
vistas  ute  i  fria  luften.  Från  denna  tid 
tills  den  20:de  Oktober  1898  sköttes  både 
redaktörs-  och  manager-sysslan  af  Ed- 
ward Grunlund,  men  vid  sagda  tid  öfver- 


iB6 


tog  den  nuvarande  redaktören,  Charles 
Borglund,   redigeringen. 

På  det  religiösa  området  har  "For- 
skaren" sedan  dess  första  nummer  käm- 
pat för  fri  tanke — icke  ateism.  Det  val- 
språk den  följt  är:  "Sanningen  som 
auktoritet,  icke  auktoritet  som  sanning." 
På  det  politiska  området  var  tidningen 
först  populist,  tills  splittringen  inom 
partiet  egde  rum,  då  den  stälde  sig  bland 
"the  middle-of-the-roaders."  På  hösten 
1896  öfvergick  hon  till  socialismen — 
"pure  and  simple." 

"Forskaren"  har  utkämpat  många 
heta  duster  med  både  prester,  lekmän 
och  politikussar,  och  har  den  varit  och 
är  hatad  af  dessa  och  flera  för  sin  fri- 
språkighet och  fria  tanke.  Men  med 
en  smålänning  och  vestmanlänning 
(Grunlund  och  Borglund)  vid  styret  vill 
det  mycket  till  att  kunna  drifva  den  ur 
sitt  spår.  Dess  utgifvare  sjelfva  säga: 
■'Financielt  sedt  har  utgifvandet  af  'For- 
skaren' varit  och  troligen  blir  en  'fail- 
ure,'  men  intellektuelt  sedt  har  det  varit 
en  'success,'  ty  bland  dess  läsare  äro 
icke  få,  som  voro  slafvar  under 
auktoritetstron  både  å  det  religiösa  och 
politiska  området,  men  som  n  u  äro 
frigjorda  och  ha  omfattat  de  sanningar, 
de  fått  syn  på,  och  stå  sökande  ejter 
flera;  det  sistnämda  räkna  vi,  som  ut- 
gifvit  och  utgifva  'Forskaren.'  såsom 
vår  lön,  ty  någon  annan  ha  vi  ej  väntat 
och  ej  fått.  Det  är  ju  dock  sjelfklart, 
att  vi  haft  vårt  torftiga  uppehälle  under 
tiden." 

Bland  skandinaviska  tidningar  är 
"Folkebladet"  den  äldsta  avis  i  byn,  den 
är  nu  redan  22  år  gammal.  "Folkebla- 
det" utgifves  af  ett  bolag,  men  kan  lik- 
väl betraktas  som  ett  personligt  organ 
för  de  tvennc  välkända  professorerna, 
Oftedal  och  Sverdrup,  vid  Augsburg 
Seminarium. 

"Folkebladet"  startades  år  1877  'if 
professor  Sven  Oftedal,  som  då  var  ord- 
förande för  den  komitee,  som  tillsattes 
för  insamling  af  $16,000  till  betäckandet 
af  seminariets  skuld.  "Folkebladet,"  då 
af  sedd  som  "skafifare,"  utkom  först  som 


månadsskrift  i  tio  tusen  exemplar,  och 
då  skulden  efter  en  kort  tids  förlopp 
blef  betald,  upphörde  tidningen  med  sitt 
sjette  nummer  att  utkomma.  Den  fort- 
sattes sedermera  år  1879  och  har  allt 
sedan  dess  utkommit  som  veckoblad. 
Professor  Oftedal  var  dess  förste  redak- 
tör; senare  blef  också  professor  Sver- 
drup medlem  af  redaktionen.  Mr.  J.  J. 
Skördalsvold  redigerade  den  också  en 
tid,  och  senare  har  teologie  kandidaten 
Heiberg,  pastor  Arntzen  och  pastor  Bir- 
keland  aflöst  hvarandra.  Tidningens  af- 
färer skötas  för  närvarande  af  O.  A. 
Hain  och  dess  redaktion  af  dennes  bro- 
der, I.  A.  Hain.  Inom  det  politiska  om- 
rådet har  tidningen  alltid  intagit  en  sjelf- 
ständig  hållning. 

Tidningsbolaget  består  af  cirka  fyratio 
aktieegare  och  dess  nuvarande  styrelse 
utgöres  af:  Professor  Sven  Oftedal, 
president;  professor  Georg  Sverdrup, 
vice  president;  J.  H.  Egeland,  sekrete- 
rare och  kassör;  Olaf  Hofif  och  profes- 
sor Theo.  S.  Reimestad. 

"Tidcnde."— "Grand  Forks  Tidende" 
stiftades  hösten  1881  af  T.  Guldbrand- 
sen,  som  en  tid  utgaf  tidningen  tillsam- 
mans med  Tellef  Grundyson. 

Är  1887  flyttades  "Tidende"  till  Min- 
neapolis och  började  Guldbrandsen 
strax  derpå  utgifva  den  nuvarande 
"Minneapolis  Daglig  Tidende,"  livilken 
är  den  enda  skandinaviska  dagliga  tid- 
ning vester  om  Chicago.  Den  utkom- 
mer sex  gånger  i  veckan,  söndags  morg- 
nar och  hvarjc  eftermiddag  utom  lör- 
dagen. 

"Inga  nyheter  äro  goda  nyheter,"  he- 
ter det;  men  det  skulle  ej  gå  att  ge  ut 
"Daglig  Tidende"  i  enlighet  med  denna 
sats,  och  är  det  derför  som  Mr.  Guld- 
brandsen drar  försorg  om  att  tidningen 
i  nyhctsväg  ej  står  tillbaks  för  någon  ai 
de  dagliga  amerikanska  lokaltidningar- 
nc.  Tidningen  redigerades  en  tid  af  ad- 
vokaten Hans  Spilde  och  sedermera  af 
Cand.  Jur.  R.  S.  N.  Sartz. 

"Tidende"  räknade  äfven  en  tid  bland 
sina  medarbetare    den    olycklige,   ung- 


i87- 


domlige  norske  dekadansdiktaren  Arne 
Dybfest. 

Den  stora  veckoupplagan  utkommer 
under  namn  af  "Minneapolis  Tidende." 

Som  förut  omnämts  uppköpte  Mr. 
Guldbrandsen  de  gamla  pioneer-tidnin- 
garne  "Faedrelandet  og  Emigranten" 
samt  "Budstikken."  "Minneapolis  Ti- 
dende" är  en  fortsättning  af  den  först- 
nämda,  och  härstammar  "Tidende"  följ- 
aktligen i  rät  linie  från  Amerikas  första 
norska  tidning,  "Nordlyset,"  som  utgafs 
år  1847  i  Norway,  Wisconsin. 

Genom  sin  ovanliga  tidningsmanna- 
duglighet  och  outtröttliga  energi  har 
Guldbrandsens  tidningsföretag  krönts 
med  den  mest  önskvärda  framgång.  År 
1890  förklarade  Mr.  Guldbrandsen  sig 
för  "expansion."  Större  och  beqvämli- 
gare  tidningslokal  blef  nödvändig,  och 
han  tlyttade  upp  till  "Newspaper  Row," 
midt  emot  "Svenska  Folkets  Tidnings" 
kontor  å  tredje  våningen  i  "Journal 
Building."  Det  var  i  ]\Iars  månad  1890 
och  ännu  hägrar  i  vårt  minne  deras  lilla 
"house-warming,"  till  hvilken  en  hel 
mängd  af  stadens  och  ortens  honoratio- 
res  voro  inbjudna.  Herrar  Guldbrand- 
sen, Sartz  och  Zmimerman  voro  ut- 
märkta värdar,  som  förstodo  att  vid- 
makthålla en  sådan  "begeistring"  att 
till  och  med  Guck  svängde  sig  kapprak 
i  sadeln  på  sin  pegas  och  qvad: 

Det  sports,  att  här  är  flyttningsfest, 
Och  jag  har  bjudits  såsom  gäst. 
Och  såsom  jag  pä  "nytt"  var  lidende, 
Så  liom  jag  genast  in  till  Tidende. 

Må  tidningen  gå  raskt  framåt 
Qppå  sin  sköna  ljusa  sti*åt, 
Mot  mörkret  städse  stridende, 
Så  skall  den  segra  —  Tidende. 

Må  spridningen  bli  ganska  stor 
Samt  Budstikken,  dess  äldre  bror, 
Och  Guldbrandsen  bli  pengar  vridende 
Utur  den  stora,  spridda  Tidende. 

Må  vännen  Sartz  och  Zimmerman  — 
Det  bästa  "team"  man  ännu  fann  — 
Få  slippa  trappan,  men  gå  ridende 
På  elevator  upp  till  Tidende. 

Och  må  till  sist  dess  redaktion 

Beständigt  träffa  rätta  ton, 

Så  blifva  nog  allvidende 

Först  Budstikken  och  sedan  Tidende. 


"Budstikken"  konsoliderades  med 
"Minneapolis  Tidende"  år  1894.  Ä  "Ti- 
dendes"  vignett  läses  derför:  ("Emi- 
grantens" 48:de  årgång.  —  "Budstik- 
kens"  27:de  årgång.) 

Dag-  och  vecko-"Tidende"  redigeras 
af  Mr.  och  Mrs.  S.  Sörensen,  John 
Heitman  och  Carl  G.  O.  Hansen. 

"Minneapolis  Tidende"  är  sjuspaltig 
och  tolfsidig  samt  utkommer  hvarje  fre- 
dag. 

Det  är  den  mest  spridda  bland  alla 
norska  tidningar  i  Nordvestern  och  tor- 
de den  troligen  komma  att  alltid  bibe- 
hålla fältet  på  grund  af  dess  utmärkta 
redigering,  dess  låga  prenumerations- 
pris, so  cents  per  år,  samt  derför  att 
den  ej  bryr  sig  om"  partipolitiken. 

Ett  annat  väsentligt  skäl  för  de  nämda 
tidningarnes  sällsporda  framgång  torde 
bäst  kunna  sökas  i  det  sakförhållandet 
att  tidningarnes  egare,  Mr.  T.  Guld- 
brandsen, alltid  skött  sin  tidningsaffär 
med  mer  än  vanlig  drift  och  kraft. 

"Ugebladet"  blef  stiftadt  i  Chicago  år 
1881  under  namn  "Illustreret  Ugeblad." 
Det  flyttades  till  Minneapolis  år  1887. 
Två  år  derefter  delades  det  upp  i  två 
olika  tidningar,  "Ugebladet,"  en  nyhets- 
tidning, och  "Illustreret  Familie  Jour- 
nal," en  literär  tidskrift,  som  utgafs  två 
gånger  i  månaden  tills  år  1896,  då  den 
ändrades  till  veckotidning.  De  utgifvas 
af  C.  Rasmussen  Publishing  Company. 
Denna  firma  är  den  enda  i  Amerika, 
som  publicerar  skandinaviska  tidningar 
i   parti. 

"Skandinavisk  Farmer  Journal"  ut- 
gifves  äfvenledes  af  C.  Rasmussen  Pub- 
lishing Company.  Den  startades  i  Chi- 
cago för  nitton  år  sedan  och  flyttades 
år  1887  till  Minneapolis.  Den  utkom- 
mer i  stort  sextonsidigt  format  två  gån- 
ger i  månaden  och  redigeras  af  A.  Sö- 
rensen. 

"Lutheranercn."— I  Juni  1890  förena- 
des de  tre  norska  kyrkorganisationerna 
Konferensen,  Anti-Missouriska  Brödra- 
skapet och  Augustana-synoden  under 
namn  af  "Den  förenade  norska  kyrkan  i 
Amerika." 


1 88 

Hvar  och  en  af  dessa  organisationer 
publicerade  en  tidning  före  unionen. 
Konferensen  utgat  "Lutheraneren,  " 
Anti-Missouri  Brödraskapet  ''Luthersk 
Vidnesbyrd"  och  Augustana-synodeti 
"Luthersk  Kirketidende."  Hösten  1890 
konsoliderades  dessa  tre  till  en  enda 
tidning  under  namn  af  "Luthersk  Kir- 
keblad." 

År  1893  var  den  "Förenade  Kyrkan" 
betydligt  i  skuld  och  det  blef  beslutadt 


ningens  nuvarande  tjenstepersonal  ut- 
göres  af  Halle  Steensland,  president; 
pastor  Halvard  Roalkvam,  sekreterare; 
Lars  Swenson,  kassör,  och  pastor  C.  O. 
Aubol,  redaktör.  Tidningen  är  sexton- 
sidig  och  utkommer  en  gång  i  veckan. 
Det  utgifver  äfven  en  illustrerad  sön- 
dagsskoltidning, "Luthersk  Börneblad." 
Denna  tidning  har  nu  utkommit  i  25 
års  tid.  Det  är  en  fyrasidig  veckotid- 
ning, som   för  närvarande   redigeras  af 


HENNEPIN  .WKNUE,  MEU  \Vi:ST  IIOTEL. 


att  insamla  $40,000  för  löpande  utgifter 
samt  f<")r  att  betala  af  den  gamla  skulden, 
och  alldcnstund  Augsburg  Publishing 
House  den  tiden  låg  i  rättegång  med 
Augsburg  Seminary,  blef  det  nödvän- 
digt att  starta  en  tidning  i  ändamål  att 
insamla  medel  för  afbördandet  af  kyrk- 
skulden.  Denna  tidning  påbörjades  och 
sköttes  af  privata  personer  inom  den 
"Förenade  Kyrkan,"  hvilkcn  år  1895 
köpte  "Samfundet,"  konsoliderade  den 
med  "Luthersk  Kirkeblad"  och  förän- 
drade namnet  til!  "Lutheraneren."    Tid- 


pastor O.  Nelson,  Scandinavia,  Wiscon- 
sin. 

"Spogetuglcn"  är  namnet  på  en  liten 
dansk  skämttidning,  som  började  utgif- 
vas  år  1893.  Den  utgifves  och  redigeras 
af  "humoristen" — nej,  af  den  tokroligc 
AxclKringclbach,  hvilken  har  följande 
att  säga  om  sitt  eget  organ: 

"  Spögcfuglen'  flyger  icke.  Den  går! 
Ja,  visst  går  den;  framtiden,  den 
snara  framtiden  skall  i)ekr;ifta  att  den 
går  som  'hot  cakes'  ur  bagarbo'n. 
g  å  r     regelbundet     till      hvarje      g  å  r'. 


1 89 


c'er  den  en  gång  släppts  in,  och  att  den 
går  långt  utan  att  någonsin  g  å  för 
långt  eller  förgå  sig. 

'"Nu  vet  hvar  och  en  hvad  slags  gå- 
påare  'Spögefuglen'  är,  när  den  riktigt 
slår  sig  på  'snick-snack.'  " 

"Spög  og  Älvor"  är  namnet  på  en 
norsk  skämttidning,  som  såg  dagens  ljus 
sistlidne  Oktober.  Tidningen  är  sex- 
tonsidig,  utkommer  en  gång  i  månaden 
samt  utgifves  och  redigeras  ai  H.  Ho- 
velsrud. 

"Nye  Normanden"  etablerades  i 
Moorhead,  Minnesota,  i  Januari  1894  af 
Foss  &  Lund  Publishing  Company.  en 
korporation  inom  hvilken  H.  A.  Foss 
är  ordförande  och  Edward  Lvmd  sekre- 
terare.    Tidningen   flyttades   til]    Minne- 


TRAVARU-INDUSTRIEN. 

Mjöl-  och  timmcrproduktionen  spelar 
fortfarande  den  förnämsta  rolen  och  har 
burit  Minneapolis'  namn  snart  sagdt  öf- 
ver  hela  verlden  och  gjort  det  till  Nord- 
vesterns  största  fabrikstad.  Innan  mjöl- 
produktionen  fick  sin  egentliga,  full- 
ständiga utveckling  var  sågverksindu- 
strien den  förnämsta  och  Minneapolis 
kallades  då  allmänt  för  ''The  Sawdust 
City,"  då  den  nu  deremot  öfverallt  är 
känd  under  namnet  "The  Flour  Citj'." 
Härmed  får  likväl  icke  förstås  att  trä- 
varuhandteringen  på  platsen  på  något 
sätt  varit  i  aftagande;  den  har  tvärtom 
ökats  i  nästan  samma  jettelika  propor- 
tioner   som    mjölindustrien    och    kan    i 


DET  FÖRSTA  SAGNERKET  VID  ST.  ANTHONY-FALLET  BVGDT  AR  1822. 


apolis  år  1895  för  att  vinna  ett  större 
fält  och  har  lyckats  deri  i  trots  af  stark 
opposition  från  det  konservativa  ele- 
mentet, så  att  den  nu  betraktas  som  den 
enda  radikala  norska  tidningen  i  Nord- 
vestern  af  någon  betydenhet.  "Nye 
Normanden"  tror  på  en  "socialism  i 
sinom  tid"  och  söker  att  uppfostra  sina 
läsare  derefter.  Mellertidigt  är  den  i  in- 
tressen befryndad  med  populisterna.  H. 
A.  Foss  är  hufvudrcdaktör  och  med  de 
många  bidrag,  han  erhåller  från  Förenta 
Staterna,  Alaska.  Filippinerna,  Norge 
och  andra  delar  af  verlden,  erkännes  det 
till  och  med  af  hans  motståndare,  atr 
han  ger  ut  en  intressant  tidning,  full 
af  tankeväckande  läsning. 


och  för  sig  sjelf  vara  on  afundsvärd 
affärsverksamhet  för  hvilkefi  som  helst 
större  stad  inom  Unionen.  Om  man 
inom  Minneapolis'  hank  och  stör  gör  en 
liten  rekognoseringstur  utmed  Missis- 
sippi-floden, finner  man  densamma  helt 
och  hållet  garnerad  med  storartade 
mj(')l(|var'iar  och  sågverk,  hvadan  sta- 
den rättare  gjorde  sig  förtjent  af  nam- 
net "The  Mill  City." 

Det  första  sågverket  vid  St.  Anthony- 
fallct  bygdes  af  guvernementet  under 
Colonel  Snellings  ledning  år  1822.  Det 
var  beläget  på  vestra  sidan  af  Missis- 
sippi-floden, nära  mynningen  af  den  nu- 
varande Seventh  avenue  south.  Just 
nedanför  sågverket  stod  en  liten  mjöl- 


ipo 


qvarn,  som  malde  mjöl  åt  soldaterna. 
Sågverket  drefs  af  ett  gammalt  vatten- 
hjul och  den  lilla  sågen  sågade  bräder, 
som  nyttjades  vid  militär-qvarteret  vid 
Fort  Snelling,  hvilken  befästning  upp- 
b3'gde3  år  1819,  då  militärstation  eta- 
blerades der  för  att  skydda  handeln  med 
pelsvaror  samt  äfvenså  hålla  de  upprori- 
ska Sioux-indianerna  i  tukt.  Sågverket 
sköttes  af  soldater.  De  smorde  axel- 
ledningarne,  släppte  vattnet  på  hjulet, 
förde  en  stock  till  sågbladet  på  morgo- 
nen och  gingo  sedan  ut  för  att  skjuta 
ekorrar,  så  framt  det  icke  fans  några 
Siouxs  eller  andra  vilddjur  i  närheten. 
Dcrmed  fortsatte  de  tills  solnedgången, 
då  de  återvände  för  att  erhålla  några  få 
bräder,  hvilka  möjligtvis  kunde  vara  fär- 
diga vid  den  tiden.  Vi  lemna  här  en 
trogen  afteckning  af  det  gamla  guverne- 
mentsågverket  tillika  med  Minneapolis' 
första  mjölqvarn. 

Sågverket  drefs  endast  några  få  år  af 
soldaterna  från  fästningen,  fem  mil  neråt 
floden,  hvarefter  det  sedan  låg  i  läger- 
vall för  många  år  och  råkade  i  förfall. 
Det  var  icke  förrän  omkring  år  1849, 
som  sågverket  och  mjölqvarnen  uthyr- 
des af  guvernementet  för  fem  års  tid 
till  Hon.  Robert  Smilh  från  Alton,  Illi- 
nois. Han  skötte  mjölqvarnen  i  flera 
års  tid,  men  fäste  ingen  vidare  upp- 
märksamhet vid  det  gamla  sågverket. 

Är  1847  började  Franklin  Steele  till- 
sammans med  Ard  Godfrey  bygga  det 
första  privata  sågverket  vid  St.  An- 
thony. Det  uppfördes  å  östra  flod- 
stranden, ungefär  hvarest  First  avenue 
S.  E.  nu  är  utlagd.  Det  förtäljes  att 
"Banjo  Bill,"  nattsågaren,  blef  så  för- 
tjust när  maskinerna  började  arbeta  den 
första  natten  han  skulle  såga,  att  han 
kände  sig  frestad  att  festa  på  ett  sätt, 
som  icke  mycket  bidrog  till  nykterhe- 
ten, hvadan  resultatet  blef  en  "regular 
smash-up"  af  maskineriet,  hvilkct  föror- 
sakade en  ansenlig  tidsförlust  samt  be- 
tydliga reparationsomkostnader.  Under 
den  första  säsongen  sågades  mellan 
500,000  och  700,000  fot  timmer,  hvilket 
icke  synes  vara  mycket  för  Minneapolis' 
sågverk,   som  under  förlidet  år  sågade 


471,150,011    fot  timmer,   förutom  ''shin- 
gles"  och  "lath." 

Om  alla  de  stockar,  som  sågades  år 
1898,  voro  i  floden  på  en  gång,  skulle 
de  fylla  upp  hela  floden  ifrån  vårt  qvarn- 
distrikt  ända  upp  till  Dayton,  Minne- 
sota. Detta  illustrerar  på  ett  förträff- 
ligt sätt  Minneapolis'  sågverksindustri 
i  dag,  jemfördt  med  år  1848,  då  den  låg 
i  sin  vagga. 

År  1854  byggde  D.  W.  Marr  ett  ång- 
sågverk  mellan  Orths  bryggeri  och  flod- 
stranden i  nordöstra  St.  Anthony.  Han 
dref  detta  sågverk  tills  år  1857,  då  den 
financiela  krisen  tvingade  honom  att 
sälja  den  till  John  Orth,  som  i  sin  ord- 
ning skötte  det  tills  år  1859,  då  det  blef 
lågornas  rof. 

Året  derpå,  1855,  bygde  Lovejoy 
Bros.  en  "Shingle  Mill"  på  den  så  kal- 
lade Cataract  Island.  Den  enda  förbin- 
delse mellan  Cataract  och  Hennepin 
Islands  var  en  smal  körväg  gjord  af 
"slabs"  och  annat  affall  från  sågverket; 
så  att  tidtals,  då  det  var  lågt  vatten, 
kunde  man  komma  öfver  till  Cataract 
Island,  men  då  floden  steg  blef  den 
improviserade  körvägen  bortspolad  och 
all  förbindelse  mellan  de  tvenne  öarne 
afbruten.  Lovejoy  Bros.  drefvo  sin 
"shingle  mill"  tills  år  1860,  då  klippan 
på  hvilken  dei]  stod  blef  underminerad  af 
forsen  och  sågverket  tumlade  ner  i  flo- 
den samt  kilade  i  väg  till    New   Orleans. 

Samma  öde  delade  Bassetts  fabrik  på 
vcstsidan  våren  1869. 

Det  första  sågverket  på  vestsidan,  un- 
dantagandes det  gamla  guvernements- 
sågverket,  bygdes  af  Pomeroy,  Bates 
&  Co.  år  1856  på  det  ställe  der  Bassett'& 
Creek  löper  ut  i  Mississippi-floden. 
Denna  anläggning  förstördes  år  1859  af 
eldsvåda. 

Flera  nya  sågverk  uppstodo  nu  inom 
en  synnerligen  kort  tid. 

De  flesta  af  dem  uppfördes  då  invid 
dammen,  der  mjölqvarnarne  nu  äro  be- 
liigna. 

Efter  inbördeskrigets  slut  började 
"Iumbcr"-indiistriens  andra  tidräkning 
och  det  ena  stora  sågverksbolaget  or- 
ganiserades efter  det  andra. 


ipl 


Förändringarne  inom  sågverksbola- 
gen hafva  varit  allt  för  många  och  vid- 
lyftiga att  här  i  korthet  kunna  relateras. 

Inom  qvarndistriktet  finnas  numera 
inga  sågrverk,  de  hafva  alla  flyttats  län- 
gre uppåt  floden,  på  det  att  mjölqvar- 
narne  icke  skulle  blifva  utsatta  för  nå- 
gon eldfara.  Sågverken  drifvas  nu  alla 
med  ånga,  och  alldenstund  ångkraften 
är  billigare  än  vattenkraften,  synnerli- 
gast  som  sågverken  äro  försedda  med 
eget  bränsle,  såsom  sågspån  och  annat 
afifall,  torde  detta  vara  egentliga  moti- 
vet för  sågverkens  flyttning  längre  upp- 
åt floden. 

Minneapolis  har  för  närvarande  tio 
stora  sågverk,  hvilka  förlidet  år  sågade 
471,150,011  fot  timmer  (förutom  "lath" 
och  "shingles") ;  deraf  utskeppades  344,- 
000,000  fot. 

Efter  ett  långvarigt  stillastånd  inom 
byggnadsverksamheten  har  Minneapolis 
nu,  liksom  alla  andra  städer,  fått  erfara 
en  större  aktivitet  i  fråga  om  uppföran- 
det af  nya  byggnader  och  beräknar  man 
följaktligen  att  innevarande  år  kommer 
att  vida  öfvertäfta  år  1894  i  afseende  på 
trävaruförbrukningen. 

Nedanstående  tabell  visar  tillverknin- 
gen af  timmer  för  de  sista  2g  åren: 

1870  118,233,113 

1871  117,557,028 

1872  167,918,814 

1873  189,909,782 

1874  191,305,679 

1875  ]50,665,000 

1876  200,371,377 

1877  129,076,000 

1878  130,274,076 

1879  149,745,547 

1880  195,452,182 

1881  234,254,071 

1882  314,363,168 

1883  272,793,222 

1884  300,724,373 

1885  313,998,166 

1886  262,636,019 

1887  220,822,974 

1888  337,663,301 

1889  275,855,648 

1890  343,573,762 

1891  447,713,252 

1892  488,724,624 

1893  409,000,000 

1894  491,256,000 

1895  479,102,000 

1896  307,179,000 

1897    460,348,272 

1898    471,150,011 

Hela  tillverkningen  för  de  sista  29 
åren  belöper  sig  således  till  8,171,666,461 
fot  och  beräknas  att  man  dermed  skulle 

—13 


kunna  lägga  en  fjorton  fot  bred  trottoar 
omkring  hela  jorden  vid  eqvatorn. 

Det  största  sågverket  eges  af  en 
svensk  under  firmanamnet  C.  A.  Sm'i.h 
Lumber  Company. 

Den  oförgätlige  skalden  Elias  Sehl- 
stedt  skref  en  gång  om  Ångerman- 
elfven:  "Hvarhelst  jag  såg,  blott  såg 
vid  såg  jag  såg,"  och  torde  detta  hans 
genialiska  yttrande  till  punkt  och  pricka 
kunna  öfverensstämma  med  förhållan- 
dena härstädes,  då  man  låter  blicken  ila 
längs  Mississippis  stränder,  der  det  ena 
stora  sågverket  följer  efter  det  andra, 
och  upprullar  ett  panorama,  som  visar 
den  största  och  mest  storslagna  industri, 
till  hvilken  icke  finnes  maken  inom  hela 
landet.  Ofvannämda  sågverk  eges  af  en 
af  Sveas  söner  och  är  ett  kraftigt  bevis 
på  hvilken  stor  insats  våra  landsmän 
göra  i  denna  Minneapolis'  jetteindustri. 
Det  är  derföre  alltid  med  en  viss  stolt- 
het som  vi  tala  och  höra  talas  om  C.  A. 
Smith  Lumber  Company. 

För  att  få  en  liten  svag  idee  om  den 
nyare  tidens  sågverksmetoder,  bör  man 
bese  deras  nya  modell-sågverk  å  Forty- 
fourth  avenue  north,  hvarest  inköpts  71 
acres  land.  Sågverket  bygdes  på  våren 
1893  och  800  män  äro  i  närvarande  stund 
sysselsatta  der,  natt  och  dag.  Icke  min- 
dre än  en  tre  qvarts  million  fot  timmer 
kunna  här  sågas  på  dygnet.  Att  be- 
skrifva  allting  i  detalj  är  omöjligt.  Vi 
vilja  endast  nämna  den  stora  ångmaski- 
nen å  1,000  hästkrafter,  som  drifver  det 
hela,  de  stora  ugnarne,  som  på  auto- 
matiskt sätt  matas  med  sågspån  samt 
de  stora  torkugnarne  (dry  kilns).  Stor 
uppmärksamhet  ådrager  sig  den  stora 
sågverksbyggnaden  (864x196  fot),  der 
sågbladen  surra  värre  än  bromsar,  som 
blifvit  instängda  i  en  tombutelj.  Fyra 
stora  bandsågar  och  en  "gang"-såg  med 
sina  49  vertikala  sågblad  hundfila  här 
de  största  jettestockar,  hvilka  på  några 
få  ögonblick  förvandlas  till  plankor, 
bräder,  lath,  shinglc,  spån  och  kafifeved. 
I  medeltal  uppsågas  fem  stockar  i  minu- 
ten. Med  beundran  åser  man  äfven  den 
mekanism,  som  vänder  dessa  kolossala 


192 


stockar,  då  de  skola  tvärsågas,  hvilket 
sker  med  större  lätthet  och  säkerhet  än 
vi  kunna  handtera  en  tändsticka.  Vid 
sidan  af  sågverket  finnes  en  större  hyf- 
velfabrik  (planing  mill)  (100x130  fot) 
samt  en  läkt-  och  takspånfabrik  (lath 
and  shingle  mill)  (32x64  fot). 

Hyfvelfabriken  såväl  som  den  stora 
såg\-erksbyggnaden  äro  inredda  med 
vattenledningsrör,  som  äro  försedda  med 
ej  mindre  än  2,900  automatiska  vatten- 
stänkare (sprinklers).  hvilka  för  att  för- 
säkra byggnaderna  från  eldfara  sjelf- 
mant  uppfylla  sin  bestämmelse,  då  tem- 
peraturen stigit  till  närmare  135  grader. 
Dessa  vattenstänkare  äro  endast  åtta  till 
tio  fot  från  hvarandra  och  kunna  ögon- 
blickligen genomdränka  hela  byggna- 
den. 

Alla  inventiösa  åtgärder  äro  här  vid- 
tagna för  skyddandet  mot  eldfara. 

I  förbindelse  med  sågverket  står  sor- 
teringsskjulet, hvilket  är  350  fot  långt. 
Här  sorteras  alla  plankor  och  bräder, 
som  staplas  upp  på  låga  spårhjulsvagnar 
(trucks)   och  transporteras  på  räls. 

Inom  området  finnes  äfven  en  större 
fabrik  för  tillverkning  af  en  ny  patente- 
rad artikel,  som  kallas  för  "Compo- 
Board,"  hvilket  hädanefter  torde  komma 
att  nyttjas  vid  alla  husbyggnadsföretag 
i  stället  för  läkter  och  rappning.  Detta 
■"Compo-Board"  består  af  maskinmes- 
sigt  kantvis  sammanpressade  trälister, 
•som  på  båda  sidor  äro  betäckta  med 
:tjockt  förhydriingspapper,  sammanhål- 
lande det  hela  medelst  ett  mellanlager  af 
tjock,  lufttät  cement.  "Compo-Board" 
kommer  i  stora  ark,  fyra  fot  breda  ocli 
ända  upp  till  aderton  fot  långa.  Denna 
inre  husbeklädnad  gör  husen  varmare 
om  vintern  och  svalare  om  sommaren 
samt  byggnadsarbetet  mycket  beqväma- 
re,  hvadan  detta  nya  patent  torde  blifva 
en  fasa  och  vederstyggelse  för  herrar 
"läktorer"  och  "plastrare."  Fabriken 
bygdes  i  April  1894,  men  nedbrann  till 
grunden  i  December  samma  år.  Den 
återuppfördes  i  större  skala  än  förut  och 
sysselsätter  för  närvarande  cirka  25  man. 

I   Northwestern   Compo-Board  Com- 


pany  äro  följande  personer  intresserade: 
C.  A.  Smith,  A.  R.  Rogers  och  W.  H. 
Springer;  men  patenträtten  eges  ute- 
slutande af  C.  A.  Smith. 


MJOLINDUSTRIEN. 

I  stället  för  den  forna  vilda,  men  lik- 
väl sköna  ödemarken  omkring  det  ma- 
jestätiska St.  Anthony-fallet  finner  man 
nu  en  mängd  väldiga  qvarnar,  hvilka  så 
att  säga  bilda  en  stad  för  sig.  De  hafva 
uppstått  liksom  genom  cit  trollslag. 
Det  som  har  framhviskat  denna  mägtiga 
trollformel,  som  åstadkommit  denna 
magiska  verkan,  är  just  detta  förtrol- 
lande  St.   Anthony. 

Väldigt,  väldigt  brusar  fallet 
Vid  de  blåa  böljors  dans; 
Solen  gjuter  öfver  svallet 
Sina  bjerta  strålars  glans. 
Der  det  förr  var  tomt  och  öde 
Vid  den  röde  mannens  välde, 
Snabbt  kring  flodens  breda  flöde 
Sig  kulturens  spiror  stälde; 
Fallets  dån  kan  vidsträckt  höras, 
Der  de  tunga  hjulen  röras. 

Fagrast  är  du  dock  i  qvällen 
När  all  dagens  id  är  slut, 
När  små  stjernor  ifrån  pällen 
Sända  sina  strålar  ut  — 
Hur  uti  din  famn  de  bäfva, 
Der  din  våg  i  djupet  flyter, 
Hur  de  tusen  sagor  väfva 
Om  hur  allt  sig  raskt  förbyter  — 
Saligt  dock  af  glädje  flamma 
Att  du  städse  är  densamma! 

Den  besynnerliga  blandningen  af  in- 
dianspråk och  grekiska  som  förekom- 
mer i  namnet  Minncapolis,  föranledde 
.Anthony  Trollope  —  icke  den  Anthony, 
efter  hvilken  fallen  blifvit  uppkallade  — 
att  en  gång  säga,  att  han  icke  kunde  tro, 
förrän  han  verkligen  såg  det,  att  det 
fans  ett  ställe,  bebodt  af  förnuftiga  men- 
niskor,  som  kallades  Minneapolis.  Men 
det  g(")r  intet  till  saken.  Filologen  må 
blifva  förskräckt,  men  icke  desto  mindre 
måste  en  stor  del  af  verlden  hemta  sitt 
bröd  från  just  detta  Minneapolis.  In- 
nan vi  fästa  våra  tankar  vid  stadens  nu- 
varande jettestora  mjölindustri,  vilja  vi 
först  blicka  tillbaka  till  densammas  tidi- 
gare dagar. 

Strax  intill  det  förut  omtalade  guver- 
ncmentssågverket  låg  Minneapolis'  för- 
sta mjölqvarn. 


193 


En    gammal    välkänd    Minneapolisbo, 
Thomas   Chambers,  har  många  gånger 
med  stolthet  omtalat,  att  han  på   1850- 
talet     var     Minneapolis'     "First     Head 
Miller."     På  den  tiden  maldes  proviant 
för  garnisonen  vid  Fort  Snelling,  huf- 
vudsakligen  hafre  och  majs,  som  skep- 
pades hit  från  lowa,  ty  Minnesota  pro- 
ducerade då  ingenting  annat  än  humle 
och    indianer.      Man    malde    eller    för- 
sökte att   mala  lite  hvit  majs,   "Squaw 
corn,"    men    det   var    så   mjukt   att   det 
klibbade    tillsammans.      Stundom    mal- 
des äfven   litet   korn   åt  John   Orth   för 
öltillverkning.      Äfven   det  inskeppades. 
Qvarnapparaten  var  icke   större  än   en 
familjcqvarn,   och  var  placerad  på  golf- 
vet  å  andra  våningen  i  den  lilla  tvåvå- 
ningshöga   stenbyggnaden.      En    ränna 
ledde  härifrån  ner  till  nedre  våningen. 
Säckarne  skuros  upp,  säden  häldes  in  i 
qvarnverket    och   upphängdes   säckarne 
sedan  på  rännorna  nedanför  för  att  upp- 
fånga  den   malda   säden.     Då   det   icke 
fans  några  säckar,  fick  mjölet  rinna  nei 
på    golfvet    och    soldaterna    från    Fort 
Snelling    måste    hemta    upp    det   i    säc- 
kar  och   bära    dem    uppför   den   branta 
backen.     De  kommo  för  detta  ändamål 
30  eller  40  man  stark  och  bringade  med 
sig  sex  till  åtta  mulåsnor   och  fordon, 
lastade   med  majs   och   hafre,   samt  två 
extra  män  för  att  fara  öfver  floden  efter 
whisky.     Innan    de   foro   bort   voro    de 
nästan  alla  beskänkta  och  spiide  ut  en 
stor    del    af   mjölet    öfverallt   på    vägen 
mellan    qvarnen    och   krönet    af    kullen. 
De  försökte  att  förmå  Chambers  att  för 
deras    räkning    lägga    in    ett    lager    af 
whisky  vid  qvarnen  för  att  bespara  dem 
besväret  att  fara  öfver  floden  efter  det, 
emedan  de  voro  rädda  att  blifva  arre- 
sterade.     Chambers   kunde    ha    förtjent 
s'tora   penningar  på   denna   affär,   ty  en 
tunna  whisky  kunde  då  erhållas  för  12^/2 
cents  per  gallon  och   två  gallons  flod- 
vatten till  en  gallon  whisky  hade  blifvit 
lika  så  bra  vara,  som  den  de  erhöllo  på 
andra   sidan    floden    för  $1    per   gallon. 
Det    såldes    i    fulla    tennkoppar    för    10 
cents    koppen    och    då    alla    soldaterna 
voro  "på  kulan''  och  öfverlemnade  fem-, 


tio-  eller  tjugo-dollars-guldstycken  i 
betalning,  försummade  de  merendels  att 
få  sin  vexel  tillbaka.  Man  kan  häraf 
lätt  inse  att  Chambers  skulle  kunnat 
förtjena  stora  penningar,  och  hade  han 
under  alla  omständigheter  lika  så  myc- 
ket besvär  af  dem,  antingen  han  sålde 
dem  den  "ädla"  varan  eller  ej.  Han 
var  ung  och  i  stort  behof  af  penningar, 
men  hans  goda  samvete  förbjöd  honom 
att  begagna  sig  af  detta  medel,  och  han 
kände  sig  glad  öfver  att  han  ej  ingick  på 
denna  afifär. 

Jim  Sarralls,  en  af  körsvennerna,  som 
var  en  stor  stark  karl,  kunde  stå  så 
mycket  "eldvatten''  som  helst,  men  det 
tog  till  slut  öfverhand  med  honom.  En 
vacker  dag  fann  man  honom  död  vid 
qvarnen  med  $800  guldmynt  i  sin  ficka. 

Den  första  mjölqvarn,  som  verkligen 
förtjente  namnet  qvarn,  bygdes  af  Rich- 
ard Rogers  i  Maj  1851  och  var  försedd 
med  ett  par  stenar.  Den  var  belägen 
på  St.  Anthony-sidan,  mellan  First  och 
Second  avenues  S.  E.,  och  var  i  full 
verksamhet  tills  1857,  då  den  förstördes 
genom  eldsvåda. 

Några  år  efter  det  denna  qvarn  blef 
byggd  började  firman  Rollins,  Eastman 
&  Upton  att  uppföra  ett  större  qvarn- 
verk,  "The  Minnesota,"  å  nedre  delen 
af  Hennepin  Island.  Föga  hvete  odla- 
des på  den  tiden  i  Minnesota,  så  att 
egarne  till  qvarnen  måste  förskaffa  sig 
det  väsentliga  förrådet  från  lowa  och 
Wisconsin.  Det  mesta  deraf  forslades 
öfver  hundra  mil  i  farmare vagnar. 

Qvarnen  sattes  i  gång  i  Oktober  1854 
och  var  en  lönande  affär  från  första 
början.  Den  kostade  $16,000  och  afka- 
stade  redan  första  året  $24,000  i  ren 
vinst. 

Det  första  mjöl  i  Minnesota  som  nå- 
gonsin levererades  till  Östern,  skeppa- 
des från  denna  qvarn  år  1858.  Frakten 
dera  belöpte  sig  till  $2.25  per  tunna,  en 
stor   skilnad    mot   nuvarande   frakttaxa. 

Byggandet  af  denna  qvarn  gjorde 
epok  i  vår  stads  mjölindustri.  Rollins, 
Eastman  &  Upton,  dessa  pioneer-mjöl- 
narc,  hade  den  tiden  ingen  aning  om 
att  de  voro  grundläggarc  till  en  industri, 


194 

som  sedermera  skulle  göra  Minneapolis  south,  var  två  våningar  hög  och  hade 

kändt  öiver  hela  verlden.  fyra  par  stenar. 

Den    första    qvarnen    på    vestsidan.  Från  och  med  denna  tid  började  qvar- 


ST.  ANTHONV  FALLET  OCH  QVARNOISTklKTET  I  ÄLDKE  OCH  NUVARANDE  TID. 


Cat^iraci  Miii,  bygdes  af  Eastman  &  narne  å  vestsidan  snart  att  mångdubb- 
Gibson  år  1859.  Den  var  belägen  i  las  i  antal  och  storlek,  och  i  närvarande 
hörnet  af  First  street  och  Sixth  avcnue      stund  ser  "Cataract  Mill"  helt  liten  ut 


195 


vid  sidan  af  de  stora  jetteqvarnarne,  som 
omgifva  densamma.  Att  gifva  en  detal- 
jerad beskrifning  öfver  alla  de  qvarnar, 
som  uppstått  sedan  den  tiden,  tillåter  ej 
utrymmet. 

År  1878  började  Minneapolis'  mjöl- 
nare  att  exportera  mjöl  till  Europa. 
Exporten  för  detta  år  be- 
löpte sig  till  109,183  tun- 
nor, eller  ungefär  en 
niondedel  af  totaltillverk- 
ningen. 

Alla  mjölqvarnarne  äro 
förlagda  i  en  klunga  vid 
vestra  sidan  af  fallet, 
undantagandes  Pillsbuty 
"A"-qvarnen  —  den  stör- 
sta i  verlden  —  som  lig- 
ger ensam  för  sig  sjelf  å 
den  östra  stranden.  Nä- 
stan alla  qvarnarne  äro 
nu  försedda  med  ångkraft 


dera  sidan  af  First  street,  som  här  är 
belagd  med  bräder,  hvilka  öfvertäcka 
den  kanal,  som  förser  de  olika  qvar- 
narne med  vattenkraft.  De  upphöjda 
jernvägarne  bringa  hvetet  ända  till  dör- 
rarne, och  i  den  stora  Washburn  "A"- 
qvarncn  gå  jernvägsvagnarne  rakt  in  i 


TVÄ  GRÅSTENSJETTAR:    PILLSBURY    'A"  MILL. 


för  att  nyttjas  i  händelse  af  lågt 
vattenstånd  eller  då  reparation  af 
kanalerna  eller  slussarne  gör  det  nöd- 
vändigt att  alstänga  vattenförrådet. 
Vestsidans  qvarndistrikt  företer  en  stor- 
iirtad  anblick  och  är  värdt  att  besökas 
af  hvarje  främling  som  bevistar  Minne- 
apolis.   Qvarnarne  äro  förlagda  på  hvar- 


WASHBURN  "A"  MILL. 

qvarnen,  der  de  af-  och  på- 
lastas med  samma  lätthet. 
Pillsbury  "A"-qvarnen 
på  östsidan  är  den  som 
mest  besökes  af  främlin- 
gar, som  bevista  staden. 
På  några  få  minuter  ser 
man  hvctekornen  förvand- 
lade till  det  finaste  mjöl, 
efter  att  ha  genomgått 
den  så  kallade  "nya  pro- 
cessen." Enligt  detta 
system  användas  inga 
qvarnstenar,  utan  i  deras 
ställe  ett  stort  antal  små 
horisontala  stål  valsar, 
hvilkas  yta  är  betäckt 
med  små,  skarpa  kanter,  som  på 
somliga  gå  i  spiraler,  på  andra  parallell 
med  axeln.  Dessa  valsar  äro  ordnade  i 
räckor,  den  ena  ofvanför  den  andra  med 
ett  visst  mellanrum.  Säden  går  först 
genom  den  öfversta  raden  och  sönder- 
krossas. Den  faller  derpå  ned  till  den 
andra  raden,  går  derigenom  och  sönder- 


196 


males  finare.  Af  den  tredje  räckan,  till 
hvilken  den  derefter  kommer,  sönder- 
males  den  ännu  finare.  Under  sitt  fall 
från  valsrad  till  valsrad  afkyles  mjölet, 
som  vid  sin  gång  genom  valsarne  blif- 
vit  genom  friktionen  npphettadt.  Den 
finaste  sortens  mjöl  passerar  sålunda 
genom  aderton  eller  tjugo  räckor  af 
valsar.  Detta  är  den  så  kallade  "nya 
processen,"  hvilken  mi  användes  i  de 
stora  qvarnarne  i  Miiineapolis.  Det  är 
intet  buller,  intet  skrammel.  Tusentals 
cylindrar  hvirfla  rundt  med  blott  ett 
lågt,  ihållande  surr.  Intet  dam,  som 
sprider  död  och  förderf,  sväfvar  numera 
i  luften.  En  gång  voro  qvarnarne  upp- 
fylda  af  ett  fint,  omärkligt  stoft.  Detta 
exploderade  en  dag  med  krutets  våld- 
samhet och  förstörde,  som  bekant,  en 
af  de  största  qvarnarne  och  många  men- 
niskolif.  Sedan  den  dagen  har  man 
uppfunnit  ett  inveckladt  system  af  luft- 
strömmar, som  ständigt  hålla  atmosfe- 
ren  i  qvarnarne  kylig  och  fri  från  dam. 

Från  hvar  och  en  af  dessa  väldiga 
qvarnar  .utsändas  dagligen  tusentals 
tunnor  mjöl,  och  för  förvaring  af  den 
snöhvita  produkten  mottagas  dagligen 
tornhöga  lass  med  tomtunnor.  Under 
så  storartade  förhållanden  blifver  natur- 
ligtvis den  gammalmodiga  tunnbindare- 
verkstaden  till  liten  nytta.  Dess  plats 
har  intagits  af  väldiga  fabriker,  i  hvilka 
sågar  och  knifvar,  drifna  af  ånga,  för- 
vandla hela  skogar  till  mjr»itunnor. 

Minneapolis  har  i  närvarande  stund  ej 
mindre  än  tjuguen  mjölqvarnar. 

På  senare  tiden  ha  de  större  qvarn- 
egarne  börjat  att  konsolidera  sina  in- 
tressen. Det  första  steget  i  denna  rikt- 
ning var  bildandet  af  Pillsbury-Wash- 
burn  Flour  Mills  Company  för  kontrol- 
lerandet af  de  stora  qvarnverken  tillhö- 
rande Charles  A.  Piilsbury  &  Co.  och 
Washburn  Mill  Company.  Engelska 
kapitalister  blefvo  intresserade  i  det 
stora  företaget,  som  grundades  på  ett 
aktiekapital  af  en  million  pund  sterling. 

Är  1891  förenades  ytterligare  fem  an- 
dra qvarnintrossen  under  namnet  North- 


western Consolidated  Milling  Company 
med  ett  kapital  af  $2,250,000. 

Den  sistnämda.  firmans  qvarnar  hafva 
en  kapacitet  af  11,000  tunnor  mjöl  un- 
der det  att  Pillsbury-bolaget  kan  till- 
verka 17,000  tunnor  mjöl  per  dag,  tarf- 
vande  350  fraktvagnar  dagligen  för  att 
hemta  säd  till  qvarnarne  och  föra  deri- 
från  den  färdiga  varan  jemte  afifallet. 

Tvenne  andra  liknande  konsoliderin- 
gar hafva  också  egt  rum  under  namn  af 
Wachburn,  Crosby  &  Co.  och  Minnc- 
apolis  Flour  Manufacturing  Company, 
hvardera  firma  kontrollerande  tre  qvar- 
nar. 

Följande  tabell  visar  huru  mjöltill- 
verkningen  stigit  under  de  sista  21  åren 
samt  huru  många  tunnor  mjöl,  som  årli- 
gen blifvit  exporterade  till  främmande 
länder: 

Tillverkning  och  export  for  21  år. 
Är.  Tillverkning.        Export. 

1898  14,232,595  3,994,395 

1897  13.625,205  3,942,630 

1890  12,874,890  3,717,265 

1895  10,581,635  3,080,935 

1894  9,400,535  2,370,756 

1893 9,377,635  2,877,277 

1892  9,750,470  3,337,205 

1891  7,877,947  3,038,065 

1890  6,988,830  2,107,125 

1889  0.088.865  1.953,815 

1888  7,056,080  2,197,640 

1887  0,574,900  2,650,000 

1880  0. 388,000  2,288,500 

1885  5,221,243  1,834,544 

18S4  5,317.072  1,805,870 

1883  4.146.220  1.343,105 

1882  3.175,910  1.201,631 

1881  3,142,972  1.181,322 

1880  2,051.840  799,442 

1870  1,. 551, 789  442,59.S 

]8-8  940,780  lOO.lS."? 

Dessa  siffror  visa  tydligt  dil  allljcmi 
ökade  värdet  af  Minneapolis'  industriela 
verksamhet  inom  dttta  område. 

Tillverkningen  af  14,232,595  tunnor 
mjöl  (förlidet  års  tillverkning)  innebär 
följaktligen  en  förbrukning  af  64.046,677 
bushels  hvete. 

Förutom  all  den  sp?nnmål.  som  frak- 
tas direkt  till  qvarnarne  och  deras  maga- 
siner,  förvaras  en  stor  del  i  de  stora 
magasiner  (elevators),  som  äro  förlagda 
vid  alla  jernbanor  inom  olika  delar  af 
staden.  Det  finnes  ej  mindre  än  trettio- 
sju sådana  spannmålsmagasin  inoni 
stadsgränsen,  hvilka  tillsammans  kunn.i 


197 


inrymma  ej  mindre  än  28,285,000  bush- 
els. Det  största  af  dessa  magasin  är 
Union  Elevator,  hvilken  ensamt  inrym- 
mer 2,300,000  bushels. 

En  sorglig  händelse,  som  rigtade  hela 
den  civiliserade  verldens  uppmärksam- 
het på  vår  stads  qvarndistrikt,  inträffade 
den  2:dre  Maj  1878,  då  en  explosion, 
liknande  i  majestätisk  storhet  sjelfva 
himmelens  ljungeldar,  inträffade  vid  7- 
tiden  på  qvällen.  I  ett  ögonblick  ut- 
slungades eld  såsom  ur  tusende  mas- 
ugnar och  insvepte  en  stor  areal  inne- 
hållande jettelika  byggnader  och  många 
menniskor    i    dödande    lågor    med    en 


QVARN  EXPLOSIONEN  1878 

knall,  som  hade  det  varit  en  jordbäfning, 
skakande  hela  rymden  på  en  omkrets  af 
flera  mil,  begrafvande  egendom,  bygg- 
nader och  menniskor  i  sina  glödande 
ruiner.  Det  var  i  den  stora  mjölqvar- 
nen  "Washburn  'A'  Mill,"  som  explosio- 
nen egde  rum,  20  minuter  efter  klockan 
7  på  torsdagsqvällen,  med  en  sådan  kraft 
att  den  gigantiska  stenbyggnaden  föll 
i  ett  enda  kras,  så  att  icke  en  sten  lem- 
nades  på  en  annan.  Med  detsamma  ut- 
bröt ett  haf  af  eld  som  nästan  ögon- 
blickligen förstörde  trenne  andra  stora 
qvarnar  på  andra  sidan  kanalen,  och 
som   om   några    minuter   spred    sig  till 


ytterligare  trenne  jemte  flera  andra 
byggnader,  lokomotiv-stallar  och  ett 
jettestort  hvetemagasin.  Värst  och  för- 
skräckligast af  allt  var  att  aderton  män, 
som  voro  sysselsatta  med  nattarbete  i 
qvarnarne  , funno  en  ögonblicklig  död 
bland  ruinerna.  Några  minuter  senare 
hade  de  förfärliga  lågorna  spridt  sig  till 
två  snickerifabriker,  två  mekaniska 
verkstäder,  en  stor  brädgård,  flera  tunn- 
binderiverkstäder  och  andra  byggnader, 
jemte  en  mängd  jernvägsvagnar,  som 
stodo  färdiga  vid  qvarnar  och  magasiner 
för  att  lossa  eller  intaga  frakt.  Vinden 
blåste  starkt,  men  lyckligtvis  mot  flod- 
sidan, i  annat  fall  hade  hela  affärsdelen 
af  staden  blifvit  lågornas  rof.  Fönster- 
glasen i  de  flesta  hus  på  fem  till  sex 
"blocks'  "  afstånd  lågo  krossade  på 
gångbanorna  och  det  hela  företedde  en 
anblick  som  aldrig  glömmes.  Som  ett 
bevis  på  hvilken  oerhörd  kraft,  som  ut- 
vecklades vid  olyckstillfället,  kan  näm- 
nas, att  en  sex  tum  bred  och  sju  fot 
lång  bräda  slugades  från  den  explode- 
rande qvarnen  ända  till  St.  Paul. 

Förlusten  af  egendom  uppgick  till  öf- 
ver  en  million  dollars. 

Dåvarande  "coroner,"  Dr,  Petrus  Nel- 
son  (svensk),  inkallade  inför  likbesigt- 
ningsnämden  vetenskapsmän  och  fack- 
män för  att  dryfta  frågan  om  orsaken 
till  explosionens  uppkomst,  för  att  i 
framtiden  förekomma  dylika  olyckor. 
Några  ansågo  att  det  var  elektricitet, 
frambringad  af  de  olika  rörelsekrafterna 
i  byggnaden  och  af  mjöldammet,  hvil- 
ket  intränger  i  alla  springor  och  öpp- 
ningar, som  åstadkommit  denna  verkan. 
Äfven  andra  teorier  framhöllos. 

De  aderton  personer,  som  förlorade 
lifvet  vid  denna  olyckshändelse,  tillhör- 
de nattvakten  vid  qvarnarne.  Hade  ex- 
plosionen inträffat  vid  någon  tid  på  da- 
gen, före  klockan  6  e.  m.,  hade  hundra- 
tals menniskolif  gått  förlorade. 

Bland  de  dödade  voro  tre  skandina- 
ver, neniligen  P.  Hagberg  i  Humboldt 
Mill,  26  år  gammal;  han  var  född  i  Ska- 
raborgs län  och  hade  ankommit  till 
Amerika  åtta  år  förut.     Han  efterlem- 


igS 


z 
w 
z 
o 

t— t 

c/3 

O 

J 

Oh 

X 

w 
z 

> 

os 
u 

b 
W 

z 

[Ii 


199 


nade    hustru    och    ett    några    månader 
gammah   barn. 

Olof  Schei,  född  i  Trondhjems  stift  i 
Norge,  25  år  gammal,  efterlemnade  hu- 
stru och  ett  årsgammalt  barn;  han  hade 
arbetat  fyra  år  i  den  stora  qvarnen, 
hvarest  han  fann  sin  död. 

John  P.  Rosenius,  född  i  Örebro  län, 
nära  Hallsberg,  var  26  år  gammal.  Han 
efterlemnade  hustru  (född  i  Norge)  och 
ett  hälft  års  gammalt  barn.  Han  hade 
anländt  till  Amerika  nio  är  förut  och 
hade  arbetat  fyra  år  i  Zenith  Mill,  i  hvil- 
ken  han  omkom.  En  tröst  i  olyckan 
var,  att  Rosenius  tillhörde  den  skandi- 
naviska logen  af  "United  Workmen," 
hos  hvilken  enkan  fick  lyfta  $2,000,  så 
att  hon  kunde  försörja  sig  och  sitt  lilla 
barn. 

Amerikansk  företagsamhet  visade  sig 
liär  såväl  som  öfverallt  i  detta  märk- 
värdiga land.  Innan  elden  var  fullkom- 
ligt släckt  hade  arbetet  med  återupp- 
byggandet af  de  förstörda  fabrikerna 
redan  tagit  sin  början. 

Dagen  efter  explosionen  sågos  stora 
skaror  arbetare  sysselsatta  med  röd- 
jandet och  ordnandet  af  tomterna  för  de 
nya  byggnaderna,  och  åtgärder  voro  re- 
dan vidtagna  för  att  uppföra  ännu  mera 
kollosala  och  fullständiga  byggnader 
och  verk  än  de  förstörda,  och  innan  den 
växande  grödan  blef  färdig  till  målning 
voro  de  storartade  qvarnarne  åter  upp- 
bygda. 

Några  veckor  efter  explosionen  sva- 
jade den  amerikanska  flaggan  öfver 
Washburn  "B"-qvarnen,  såsom  ett  tec- 
ken att  arbetet  derstädes  åter  tagit  sin 
början.  Men  denna  flagga  hade  också 
en  egen  historia.  Hon  hade  varit  med 
i  den  stora  explosionen  i  "A"-qvarnen 
och  var  det  enda  föremål  som  i  temligen 
oskadt  skick  undgick  den  allmänna  för- 
ödelsen. Hon  framdrogs  nemligen  ur 
ruinerna,  visserligen  något  dammig  och 
trasig,   men  likväl   i  tjenstbart    skick. 

MINNESVÄRD. 

Dåvarande  egaren,  ex-guvernör  C.  C. 
Washburn  i  Wisconsin,  lät  i  östra  gaf- 


veln  af  den  nya  Washburn  "A"-qvarnen 
insätta  en  vacker  minnestafla  af  marmor, 
hvarå  äro  inristade  namnen  å  de  män, 
som  arbetade  i  qvarnen  och  blefvo  dö- 
dade vid  den  stora  explosionen.  Taflan 
är  fem  fot  lång  och  tre  fot  bred  samt 
fösedd  med  följande  inskription,  hvil- 
ken i  öfversättning  lyder  sålunda: 

"Denna  qvarn  uppfördes  år  1879  på 
samma  plats  hvarest  Washburn  'A'-qvar- 
nen  vardt  helt  och  hållet  förstörd  den 
2:dre  Maj  1878  genom  eld  och  förfärlig 
explosion,  förorsakad  genom  hastig  för- 
bränning af  mjöldam.  Af  byggnaden 
qvarlåg  icke  sten  på  sten.  Namnen  på 
de  trogna  och  pålitliga  arbetare,  som 
föllo  offer  för  denna  förfärliga  olycks- 
händelse, äro  följande: 

*'E.  W.  Burbank, 
"Cynis  W.  Ewing, 
"E.  H.  Grundman, 
"Henry  Hicks, 
"Charles  Henning, 
"Patrick  Judd, 
"Charles  Kimball, 
"William  Leslie, 
"Fred.  A.  Merrill, 
"Edward  C.  Merrill, 
"Walter  E.  Savage, 
"Olaf  Schei, 
"August  Smith, 
"Clark  Wilbur. 

"  'Labor,  wide  as  the  Earth, 
Has  its  Summit  in  Heaven.'  " 

FABRIKER  OCH  HANDELS- 
RÖRELSE. 

Minneapolis  har  ständigt  varit  så  ut- 
basunadt  för  sin  storslagna  timmer-  och 
mjölindustri,  att  dess  öfriga  fabriks-  och 
handelsintressen  litet  eller  intet  tagits  i 
betraktande  af  vare  sig  inom  eller  utom 
staten  bosatta  personer,  och  likväl  hafva 
dessa  senare  intressen  gått  framåt  med 
stormsteg,  hand  i  hand  med  stadens 
timmer-  och  mjöltillverkning. 

Bakom  Minneapolis  ligger  ju  hela 
Nordvestern  och  såsom  centrum  för 
dess  vidsträckta  jernvägsnät  har  det  alla 
geografiska  betingelser  för  att  vara  me- 
delpunkten för  affärsverksamheten  i 
Nordvestern.  Att  försöka  ingå  i  några 
vidlyftiga  detaljer  är  här  platt  omöjligt. 
Vi  kunna  med  ett  ord  säga,  att  snart 
allting,  som  en  menniska  behöfver,  fa- 


200 


I  EXGKOSSDISTUIKTET:     THIIID    AVENUE   NOUTII. 


briceras  nu  här  på  platsen.  Att  Minne- 
apolis arbetat  sig  upp  till  en  fabriks>tad 
af  ej  så  ringa  ordning,  visar  tydligt 
Förenta  Staternas  senaste  census.  Fa- 
briksstatistiken i  165  af  Förenta  Stater- 
nas städer,  med  en  befolkning  af  20,000 
och  derulöfver,  sätter  Minneapolis  i 
tolfte  rummet  i  ordningen,  med  2,72.3 
etablissement  och  $42,643,764  samman- 
lagdt  kapital.  (St.  Paul  hade  samtidigt 
1,44.3  etablissement  och  $22,501,211  sam- 
manlagdt  kapital.) 

Ofvannämda  antal  fabriker  och  verk- 
städer sysselsätta  omkring  25,000  män, 
hvilka  i  det  närmaste  försörja  ett  hun- 


dra tusen  personer,  och  är  det  detta  för- 
hållande som  tydliggör  orsaken  hvarför 
Minneapolis  under  tryckande  tider 
bättre  kunnat  försörja  silt  folk  än  många 
andra  städer  med  mindre  manufaktur- 
intressen. 

Som  ett  exempel  på  den  stora  import 
och  export  af  handelsvaror,  som  eger 
rum  härstädes  kan  nämnas,  att  vi  för- 
lidet  år,  i  rundt  tal,  emottogo  224,0OO' 
samt  utskeppade  236,000  jernvägsvagns- 
laster. 

Minneapolis  är  hjulkuhben,  den  stora 
Nordvcstern  är  hjulet  och  jernvägarne- 
rpela  hjulekrarnas  roll. 


JO  I 


För  trettioåtta  år  sedan  hade  vi  icke 
en  fot  jernväg'  i  Minnesota  och  i  dag, 
enHgt  hvad  det  uppgifves,  finnes  det 
öfver  6,000  mil  af  jernväg.  Vi  hafva 
fjorton  stora  stambanor  och  250  tåg  an- 
lända och  afgå  från  Minneapolis'  fyra 
jernvägsstationer    hvarje    dygn. 

Inom  de  olika  handels-  och  handt- 
verksgrenarne  hafva  skandinaverna  gjort 
en  betydande  insats,  och  inom  en  del 
områden  ega  de  till  och  med  ett  öfver- 


hvilka  med  en  ringa  början  kunnat  visa 
prof  på  en  lysande  framgång,  nemligeu 
de  båda  grannarne  å  First  avenue  north, 
North  Står  Shoe  Company  och  "dry 
goods"-firman  Wyman,  Partridge  & 
Co. 

Mr.  Wyman,  af  firman  Wyman,  Par- 
tridge &  Co.,  kom  till  Minneapolis  år 
1875  och  började  partihandel  med  "dry 
goods"  i  mindre  skala  å  Hennepin  ave- 
nue mellan  Second  street  och  Washingr 


AVYMAN,  PARTRIDGE  &  CO.S  MAGASINS-  OCH  KOiNTORSBYGGNAD. 


vägande  intresse.  Ja,  de  hafva  del  i  allt 
förutom  i  stadens  mjölqvarnar.  Utrym- 
met tillåter  endast  att  omnämna  och  i 
bild  framställa  ett  par  af  våra  äldsta  och 
förnämsta    fabriks-    och    handelsfirmor, 


ton  avenue.  Sedan  den  tiden  har  firman 
växt  ur  sina  nya  lokaler  åtskilliga  gån- 
ger, tills  den  i  Maj  1897  flyttade  in  i  sin 
egna,  eleganta  byggnad,  hörnet  af 
Fourth   Street   och   First  avenue  north. 


20-2 


Ett  tydligt  begrepp  om  firmans  enorma 
affärer  erhåller  man  bäst,  då  man  upp- 
lyses om  att  den  sysselsätter  ej  mindre 
än  300  personer  i  de  tio  hufvuddeparte- 
menten,  500  personer  1  faktoriafdelnin- 
gen  samt  50  reseagenter. 

Näst  intill  denna  firmas  grosshandels- 
palats finna  vi  det  välkända  North  Står 
Shoe  Companys  fabriksbyggnad  å  hör- 
net af  Fifth  Street  och  First  avenue 
north. 


^^^ 


^m^ 


"  »^  tt  il «-  ,,:::g 

r-i    ^  tti    II  Ii  ill 


NORTH  STÅR  SHOE  COMPANY'S  FABRIK. 

Denna  firma,  som  organiserades  af  C. 
B.  Heffclfinger,  etablerades  år  1873  i 
liten  sjiala  å  228  Washington  avenue 
north. 

Dess  affärer  utvidgades  så  småningom 
0(;h  hade  firman  tvenne  gånger  llyltat 
till  större  affärslägenheter,  innan  den 
flyttade  in  i  sin  nya,  eleganta  fal^riks- 
byggnad  den  26:te   December  1896. 

Denna  Minneapolis-fabrik  afyttrar  nu 
sina  produkter  i  icke  mindre  än  sexton 
stater  och  två  territorier  och  för  att 
kunna  intaga  detta  stora  fält  erfordras 
34  reseagenter.  Fabriken  sysselsätter 
för  närvarande,  förutom  30  kontorsbiträ- 
den, 525  arbetare  och  förfärdigas  dagli- 
gen  i   medeltal   2.500  par   skor.     Denna 


finna  har  äfven  anlagt  en  fabrik  i  Ano- 
ka,  strax  ofvanför  Minneapolis,  för  till- 
verkning af  gröfre  arbeten.  Denna 
branschfabrik  sysselsätter  100  arbetare 
och  förfärdigas  der  dagligen  omkring 
1,000  par   skodon. 

Allt  skoarbetet  verkställes  med  ma- 
skiner, och  äro  en  del  af  dem  högst 
sinnrikt  konstruerade  och  verks'.älla  sina 
funktioner  på  ett  sätt  som  uppväcker 
förvåning.  Att  tillverka  skodon  medelst 
maskiner  är  en  icke  så  särdeles  ny  me- 
tod, ty  den  första  skofabriken  i  Förenta 
Staterna  etablerades  i  Danvers,  Massa- 
chusetts, omkring  år  1786  af  Zerubba- 
bel  Porter.  Men  tänk  likväl  om  Zerub- 
babel  nu  skulle  få  syn  på  major  Heffel- 
fingers  "Goodyear  Welt"-  eller  "Mack- 
ey"-maskiner,  då  skulle  han  allt  få  stora 
ögon. 

Denna  firma  beräknar  årets  omsätt- 
ning till  $1,750,000. 

Men  alldenstund  vi  bland  skandina- 
verna äfven  räkna  fabrikanter,  som  ej  ta 
sig  så  illa  ut,  vilja  vi  som  ett  exempel 
illustrera  Northwestern  Mantle  Com- 
panys nya  fabriksbyggnad  å  419  Sixth 
Street   south. 

Denna  firma  är  svensk,  och  anse  vi  oss 
böra  göra  dess  historia  känd,  emedan 
den  vittnar  om  hvad  svensk  redbarhet, 
duglighet  och  idoghet  kunna  uträtta. 
Detta  bolag  organiserades  den  23:6  Mars 
1891  af  J.  P.  Rheberg,  F.  O.  Streed,  C. 
M.  K.  Carlson,  A.  Peterson,  J.  B.  Lil- 
jengren  och  Nils  Anderson.  De  upp- 
rättade sin  verkstad  i  hörnet  af  Frank- 
lin och  Tcnth  avenucs  south.  De  voro 
alla  obcmedladc  och  bcgynte  med  ett 
ringa  kapital.  Men  saknade  de  pen- 
ningekapital, så  voro  de  så  mycket  rika- 
re på  kapital  af  (higliehct,  arbetsstyrka 
och  ambition.  I  Juli  1892  blef  J.  A. 
Nordecn  delegare  i  firman,  men  redan 
nästföljande  höst  sålde  han  sin  andel  till 
bolaget.  Sammaledes  gjorde  J.  P.  Rhe- 
berg, och  A.  F.  Streerj  ingick  i  stället 
i  firman.  Allt  sedan  dess  har  bolagets 
delegare  varit:  F.  O.  Streed,  president 
och  kassör;  C.  M.  E.  Carlson,  sekre- 
terare;  A.    Peterson,   vice   president;   J. 


203 


B.  Liljengren,  Nils  Anderson  och  A.  F. 
Streed.  År  1893  flyttade  firman  till  309 
Sixth  Street  south,  der  den  tillverkar 
skulpterade  kaminkransar  samt  bank- 
och  kontorsinventarier. 

I  början  af  år  1897  gjorde  bolaget  ett 
tillägg  till  sin  redan  ansenliga  affär, 
derigenom  att  det  uppköpte  den  stör- 
sta     grafmonuments-      och      eldstads- 


fyra våningar  hög  och  kostar  omkring 
$35,000. 

Denna  firma  är  nu  den  största  i  sitt 
slag  vester  om  Chicago. 

Midt  för  C.  A.  Smiths  sågverk  å 
andra  sidan  floden  finna  vi  C.  J.  Swan- 
sons  i  sitt  slag  lika  storartade  tegelsla- 
geri  och  fabrik  för  tillverkning  af  ihå- 
ligt tegel  och  "tiles."    Fabriken  består  af 


NORTHWESTERN  MANTLE  COMPANVS  FABRIK. 


fabricerande  firman  i  Nordvestern, 
Farnham  &  Co.,  och  införlifvade 
med  sin  ursprungliga  affär  tillverknin- 
gen af  granit-  och  marmor-monumenter. 
Hösten  år  1898  lade  det  grunden  till  en 
egen  fabriksbyggnad,  46x150  fot,  å  419 
Sixth  Street  south,  dit  firman  inflyttade 
sistlidne    Juni    månad.      Byggnaden    ar 


tvenne  trevåningshöga  byggnader  (50.N: 
175  samt  50x100  fot  i  storlek)  samt  ett 
maskinhus  (50x50)  belägna  på  ett  land- 
område af  45  acres.  Fabriken,  som  är 
den  enda  i  sitt  slag  i  Minnesota,  upp- 
fördes år  1894  och  sysselsätter  tidtals  80 
arbetare.  Egendomens  värde  uppskat- 
tas till  cirka  $100,000.     Fabriken  ligger 


204 


vid  en  lindrig  krökning  af  floden  och 
beherskar  en  härlig  utsigt.  Vi  lemna 
härmed  en  teckning  af  platsen.  Ehuru 
den  ej  framvisar  mer  än  en  del  af  fa- 
briksbi'ggnaderna,  bidrager  den  likväl 
att  visa  till  hvilket  lysande  resultat  en 
fattig  smålänning  i  Amerika  kan  uppnå. 
Inom  handelsverlden  finnas  här  mån- 
ga storartade  manufaktur-etablissement. 
Bland  dessa  intager  S.  E.  Olsons  enor- 
ma och  praktfulla  handelspalats  det  allra 
främsta  rummet.  Det  bygdes  år  1893 
för  en  kostnad  af  $200,000  och  upptager 


neapolis  och  ansatsen  dertill  har  man  att 
tacka  norrmannen  S.  E.  Olson  för.  Det 
är  hans  financiela  förmåga,  hans  stora 
intelligens  och  hans  förutseende  som 
åstadkommit  ett  nytt  handelscentrum  i 
Minneapolis.  Innan  Mr.  Olson  bygde 
detta  palats  var  det  få  af  vår  stads  bor- 
gare och  afifärsmän,  som  ens  hade 
drömt  om  de  präktiga  etablissement, 
som  en  gång  skulle  inrättas  här.  "The 
Big  Store"  är  för  närvarande  det  största 
"department  store"  vester  om  Chicago 
och  beräknas  detta  års  omsättning  upp- 


C.    J.    SWANSONS  TEGELBRUK. 


ett  fjerdedels  qvarter.  Mr.  Olson  hade 
en  längre  tid  förut  haft  ^^m  affär  å  Nic- 
ollet  avenue,  mellan  Washington  avenue 
och  Second  street,  men  slutligen  beslöt 
han  att  taga  ett  djerft  steg  och  flytta 
den  längre  vesterut.  Han  skulle  tvinga 
liela  trafiken  att  följa  med.  I  fans  vän- 
ner förklarade  att  det  var  ett  oklokt 
steg.  De  bådo  honom  afstå  dcrifrån, 
men  han  stod  på  sig  och  bygde  den 
"Stora  Butiken."  Huru  klokt  han  då 
handlade,  och  huru  v;il  han  då  bygde, 
det  känner  nu  lite  hvar  till.  First  ave- 
nue är  den  blifvande  afifärsgatan  i  M in- 


gå till  $2,000,000.  Mr.  Olson  började 
sin  bana  som  en  fattig  yngling  och  vid 
nedersta  trappsteget,  men  har  sakta  och 
säkert  klättrat  uppåt  till  dess  högsta 
tinnar.  Det  eleganta  och  präktiga  af- 
fiirspalatset  står  nu  som  ett  monument 
åt  hans  ihärdighet.  Butiken  räknar  för 
niirvarande  70  olika  departement  .  och 
har  dess  stora  arbetspersonal  vid  olika 
tider  varierat  från  580  till  720  personer. 
Bland  de  största  affärsmännen  mom 
.<=tadens  lifliga  handelscentrum  kunna  vi 
äfven  räkna  de  båda  unga  bröderna  Ar- 
thur J.  f)cli   Frank  O.  Vanstnnn,  söner 


205 


S.  E.  OLSONS  HANDKLSPALATS. 


till  C.  G.  Vanstrum,  Älinneapolis'  sven- 
ske pioneer-klädeshandlare,  hvilken  år 
1S76  öppnade  "IXL  Clothing  Store"  å 
Bridge  Square. 

Som  helt  unga  deltogo  bröderna  i 
fadrens  affär,  i  hvilken  de  sedermera  äf- 
ven  voro  delegare.  De  blelvo  med  ens 
klippte  och  skurne  för  affärslifvct,  och 
alldenslund  de  äro  födda  här  i  landet, 
föivärfvade  de  sig  snart  amerikansk 
afifärsföretagsamhet  med  det  gyhsamma 
resultat,  att  de  nu,  under  firma-namnet 
Vanstrum  Shoe  and  Clothing  Company, 
ega  en  af  de  största  klädeshandelseta- 
blissement  i  staden.  I  Augusti  månad 
förlidet  år  började  de  egen  affär,  hvil- 
ken inrymmes  i  det  gamla  välkända  Se- 
gelbaums-qvarteret  å  hörnet  af  Nicollet 
avenue  och  Third  street.  Deras  väldiga, 
eleganta  lager  af  färdigsydda  kläder, 
skodon  och  alla  slags  herreartiklar  upp- 
fylla   alla    fyra    våningarne    tillika    med 


jordvåningen  i  den  stora  affärsbyggna- 
den. Förutom  minuthandel  drifva  de 
äfven  affärer  i  parti.  Värdet  af  deras 
lager  vid  de  olika  årsskiftena  varierar 
från  $100,000  till  $150,000,  och  äro  deras 
cirka  femtio  biträden  ständigt  sysselsatta 


VANSTRUM  SHOE  &  CLOTHING  CO:s 
AFFÄRSLOKAL. 


206 


med  att  expediera  firmans  ständigt  till- 
växande antal  kunder.  Kända  snart 
sagdt  öfver  hela  Nordvestern  för  sitt 
tillmötesgående  sätt  samt  för  sina  hu- 
mana priser,  torde  den  företagsamma 
firman,  trots  den  starka  konkurrensen, 
gå  en  ännu  mer  lysande  framtid  till 
mötes. 

BANKER. 

Redan  år  1856  egde  Minneapolis  flera 
banker  såväl  på  vest-  som  östsidan. 
De  voro  alla  till  en  början  privat- 
banker med  obestämdt  kapital  och 
utan  någon  laglig  reglering.  De 
emottogo  depositioner,  sålde  vexlar 
och  diskonterade  notor.  Kommer- 
ciel  redbarhet  var  då  den  enda  upp- 
rätthållande förordningen.  Det  vanliga 
intresset  på  den  tiden  var  "tre  procent 
per  månad  och  fem  procent  efter  för- 
fallotiden." Att  orda  om  alla  våra 
financiela  institutioner  för  närvarande 
torde  föga  intressera  våra  läsare,  och 
hade  vi  tänkt  att  icke  ingå  på  detta  om- 
råde om  icke  för  den  orsak,  att  det  icke 
torde  vara  allom  bekant  att  äfven  skan- 
dinaverna på  sin  tid  inom  detta  område 
spelat  en  ofantligt  stor  roll,  ehuru  den 
afslutades  på  ett  allt  för  drastiskt  sätt. 

Redan  år  1869  öppnade  W.  T.  Ram- 
busch  "Scandinavian  Bank,"  hvilken 
egentligen  ej  var  något  annat  än  ett 
vanligt  vexelkontor. 

"Norges  Bank"  öppnade  sina  dörrar 
för  allmänheten  under  sommaren  år 
1874.  Den  var  belägen  å  Washington 
avenue  south,  strax  nedanför  nuvarande 
"National  Hotel,"  och  utanför  dess  lo- 
kal prunkade  en  skylt  med  Norges  va- 
pen Banken  förestods  af  firman  Chri- 
stensen  &  Lund.  Strax  efter  det  kon- 
trakt var  uppgjordt  dem  emellan,  nekade 
Lund.  som  då  bodde  i  Rushford,  Min- 
nesota, på  grund  af  misstroende  att  vara 
medlem  af  firman,  hvilkct  slutade  med 
att  banken  efter  sju  veckors  tillvaro 
stängdes  och  att  Norges  vapen  blef  in- 
draget.   I  sanning  en  kort  bank-historia. 

"German-Scandinavian  Bank"  orga- 
niserades år   1877  af  Louis   C.   Mueller 


(tysk)  och  John  F.  N.  De  Flon. 
(svensk).  Den  dref  vanliga  bankaffärer 
och  existerade  i  omkring  två  års  tid. 

På  1880-talet,  då  företagsamheten 
bland  skandinaverna  var  som  allra  störst 
inom  alla  affärsgrenar,  uppstodo  de  för- 
nämsta skandinaviska  bankerna. 

"Scandia  Bank""  organiserades  år 
1883  med  följande  tjenstemän:  R. 
Sunde,  president;  Anthony  Kelly, 
vice  president;  A.  C.  Haugan,  kassör. 

"State  Bank"  organiserades  år  1886 
med  J.  H.  Paulson  som  president; 
Loren  Fletcher,  vice  president,  och  K. 
Kortgaard,   kassör. 

"Svvedish-American  Bank"  organise- 
rades år  1888  med  O.  N.  Ostrom  sorr» 
president;  Hans  Mattson,  vice  presi- 
dent, och  N.  O.  Werner,  kassör. 

"American  Exchange  Bank"  organi- 
serades år  1891  med  följande  tjenste- 
män: John  F.  Peterson,  president,  och 
John  S.  Nelson,  vice  president  och  kas- 
sör. 

"Columbia  Bank"  organiserades  år 
1891.  Chas.  Kittelson,  president;  Har- 
old Thorson,  vice  president,  och  H.  M. 
Knap,  kassör. 

"Washington  Bank"  organiserades  år 
1896.  Dess  tjenstemän  voro:  A.  C. 
Haugan,  president;  A.  E.  Johnson,  vice 
president,  och  J.  H.  Field,  kassör. 

Dessa  banker  organiserades  med  ett 
kapital  af  från  $60,000  till  $200,000.  Alla 
förutom  "Swcdish  -  American  Bank" 
voro  norska,  det  vill  säga  de  egdes  och 
leddes  hufvudsakligcn  af  norrmän. 

Att  döma  af  det  stora  antalet  skandi- 
naviska banker,  skulle  man  lätt  kunna 
tro  att  skandinaverna  häruppe  voro  ena 
rigtiga  guldgubbar.  Men  af  alla  dessa 
financiela  institutioner  återstår  nu,  för- 
utom vår  "svenska  bank,"  endast  sorg- 
liga minnen.  De  öfriga  skandinaviska 
bankerna  strtiko  med  under  krisen  och 
de  starka  dyningar,  som  följde  strax 
efter  densamma. 

]'.li  lika  stort  antal  amerikanska  ban- 
ker delade  samma  öde. 

"State  Bank"  och  "American  Ex- 
change Bank"  satte  "lapp  på  luckan"  i 


Juni-Juli  1893  och  "Scandia,"  "Wash- 
ington" och  'Cokimbia"  bankerna  "skö- 
te spjellet"  samtidigt  och  instälde  sina 
betalningar  den  28-29  December  1896. 
Orsaken  till  att  de  måste  stänga  sina 
dörrar  var  helt  enkeU  den,  att  depositö- 
rerna  massvis  uttogo  sina  penningar, 
och  sådana  anfall  kan  ingen  bank  i  verl- 
den  emotstå,  såvida  den  ej  får  hjelp  af 
andra.  Till  en  början  troddes  det,  att 
de  stängda  bankerna  voro  i  stånd  att 
betala  dollar  för  dollar,  så  snart  de 
fått  tid  att  realisera  sina  tillgångar, 
men  man  fann  slutligen,  att  icke  allting 
var  så  stäldt  som  det  borde  vara,  och 
att  i  ett  par  fall  synnerligast  politik  och 
privata  spekulationer  af  banktjenste- 
männen  hade  i  ännu  högre  grad  för- 
svårat verkningarne  af  paniken.  Många 
af  Minneapolis'  skandinaviska  affärsmän 
fingo  följaktligen  sina  tillgångar  betyd- 
ligt hopkrympta,  och  många  idoge  och 
sparsamme  arbetare,  som  i  dessa  banker 
insatt  allt  hvad  de  egde,  sågo  nu  med 
ens  sin  framtida  lycka  och  sina  förhopp- 
ningar för  alltid  grusade. 

"Svenska  banken"  erhöll  äfven  under 
paniken  en  påhelsning  i  form  af  en 
"nätt  rusning,"  men  den  stod  orubblig 
som  klippan.  Den  hade  vid  tillfället  en 
ovanligt  stor  kontant  reservfond  på 
hand  och  bestod  följaktligen  profvct 
med  heder. 

Det  kanske  alltför  stora  antalet  ban- 
ker reducerades  under  paniken  till  fem- 
ton, det  nuvarande  antalet. 

Skandinaverna  i  Minneapolis  hafva 
nu  endast  en  bank,  "Swedish-American 
National  Bank."  Den  organiserades 
som  statsbank  år  1888  med  ett  kapital 
af  $100,000,  hvilket  år  1890  ökades  till 
$250,000,  och  år  1894  omorganiserades 
den  till  nationalbank.  Dess  nuvarande 
tienstemän  utgöras  af:  N.  O.  Werner, 
president;  C.  S.  Hulbert,  vice  president; 
F.  A.  Smith,  kassör,  och  E.  L.  Mattson, 
biträdande  kassör. 

SPÅRVÄGSBOLAGET. 

Efter  att  hafva  nämt  ett  och  annat, 
som  haft  en  hastig  framgång  här  i  sta- 
den, böra  vi  väl  också  orda  något  om 

—14 


207 

Tom  Lowrys  "snurrebussar"  eller  "The 
Twin  City  Rapid  Transit  Company." 

Det  första  försöket  att  anlägga  spår- 
vägar i  Minneapolis  egde  rum  år  1873, 
då  Dorilus  Morrison,  W.  D.  Washburn, 
W.  S.  King,  J.  C.  Oswald,  R.  B.  Lang- 
don, W.  W.  McNair,  W.  W.  Eastman 
med  flera  organiserade  "The  Minneap- 
olis Street  Railway  Company."     Spår- 
väg anlades   då  på   Second  street  från^ 
Hennepin  avenue,  ända  ner  till   Cedar 
avenue.      Men    det   blef   sparsamt    med 
åkningen;    planen    gick   öfverända    och 
spåren  blefvo  upptagna  utan   att  hafva 
fullgjort  sitt  ändamål.    Alla  inkorpora- 
törerna  hade   nu  uppgifvit  ideen   utom 
Colonel   W.    S.    King,   hvilken   år    1875 
fick  åtskilliga  kapitalister  i  Ilion,  New 
York,  att  medverka.     Thomas   Lowry, 
en  ung  advokat  från  Illinois,  hade  några 
år  förut  kommit  till   Minneapolis,   och 
egnade  han  sig  till  en  stor  del  åt  fastig- 
hetstransaktioner.    Han  hade  i  sinnet  att 
oaktadt  en  spårvägsanläggning  icke  för 
tillfället  var  absolut  nödvändig,  en  sådan 
institution  likväl   skulle  bidraga  till  att 
öka  värdet  på  fastigheter  å  utkanterna 
af  staden  samt  göra  det  möjligt  för  ar-  ■ 
hetare,    oförmögna    att    köpa    egendom 
inom  stadens  afifärsgränser,  att  lägga  sig 
till  med  tomter  å  utkanterna  och  således 
oändligt  bidraga  till  stadens  möjliga  till- 
växt. 

Tillsammans  med  W.  S.  King  och 
kapitalister  från  Ilion,  New  York,  om- 
organiserade Thomas  Lowry  bolaget  i 
Juni  1875  med  ett  kapital  af  $250,000. 

Den  första  spårvägen  lades  å  Wash- 
ington avenue  från  Fourth  avenue  north 
till  Hennepin  och  derifrän  öfver  gamla 
hängbron  ner  till  universitetet.  Det  var 
den  2. -dre  September  1875,  som  den  för- 
sta "street-carsen"  sattes  i  gång.  Det 
var  en  liten  och  anspråkslös  spårvagn, 
dragen  af  en  häst.  Nya  spårvägar  ut- 
sträcktes efter  hand.  Colonel  King  höll 
det  kontrollerande  intresset  de  första 
två  åren  tills  år  1877,  då  Mr.  Lowry, 
alltmer  öfvertygad  om  planens  storar- 
tade framtid,  tillegnade  sig  det  kon- 
trollerande intresset. 


208 


Svårigheterna  kommo  nu  förstan.  De 
flesta  af  stadens  förmögne  invånare  kun- 
de ej  förmås  att  tro  det  företaget  skulle 
bli! va  vinstgi [vande,  h vadan  de  höllo  sig 
tillbaka,  tvingande  Mr.  Lowry  att  söka 
upp  de  erforderliga  kapitalen  å  Österns 
penningemarknadcr. 

Spårvägarne  förlängdes  år  efter  år, 
nya  banor  anlades  och  var  det  Mr. 
Lowrys  ständiga  sträfvan  att  försäkra 
sig  om  de  nödvändiga  kapital,  som 
gjorde  honom  så  införlifvad  med  Euro- 
pas och  de  östra  städernas  financiela 
magnater;  en  familiaritet  som  han  sedan 
ofta  begagnade  sig  af  för  att  bringa 
milliontals  dollars  till  Minneapolis,  att 
användas  i  olika  företag. 

Detta  bolag  har  gjort  det  möjligt  för 
arbetaren  att  köpa  sig  ett  hem  i  utkan- 
ten af  staden,  eller  i  dess  omgifningar, 
och  likaväl  punktligt  kunna  vara  vid 
sitt  arbete  i  staden. 

Colonel  William  McCrory  bygde  år 
1879  en  spårvagnslinie  å  First  avenuc 
south  ända  ut  till  Lake  Calhoun,  men 
alldenstund  vagnarne  dretvos  med  ång- 
kraft (steam  motor),  var  företaget  allt 
ifrån  dess  början  en  nagel  i  ögat  på  alla, 
som  bodde  utmed  "motor"-linicn,  hvil- 
ka  icke  kunde  fiJrdraga  skramlet,  röken 
och  det  ständiga  puffandet.  Spårvagns- 
bolaget inköpte  linien  år  1888  och  för- 
ändrade den  sedermera  till  elektrisk 
spårväg. 

Är  1889  försvunno  alla  spårvagns- 
Tiästar  och  mulåsnor,  ty  nämda  år  in- 
förde Mr.  Lowry  elektriciteten  som 
drifkraft.  Det  nya  elektriska  "povver"- 
huset,  nedanför  St.  Anthony-fallen,  som 
fullbordades  i  Januari  förlidct  år,  förser 
nu  spårvagnsbolagct  med  all  den  elek- 
triska kraft,  som  erfordras  för  att  sam- 
tidigt drifva  alla  de  spårvagnar,  hvilka 
nu  löpa  inom  och  emellan  de  båda  stä- 
derna. Bolaget  kontrollerar  för  närva- 
rande spårvägssystemen  i  båda  syskon- 
städerna, som  nu  äro  förenade  med  två 
elektriska  spårvägar,  der  vagnarne  följa 
hvarandra  med  fem  minuters  mellanrum 
och    föra    passagerarne    från    hjcrtat   al 


den    ena    staden    till    den    andra    på    45 
minuter. 

Långt  tillbaka  i  tiden,  före  inbördes- 
kriget, erhöll  domaren  Meeker,  en  af 
vår  stads  pioneerer,  privilegiet  att  an- 
lägga en  jernväg,  som  skulle  å  kortaste 
distansen  sammanbinda  Minneapolis 
och  St.  Paul,  och  gaf  han  denna  sin 
framtidsdröm  det  välljudande  namnet: 
"The  Air  Line  and  Hour  Line  Rail- 
way."  Detta  var  naturligtvis  allför  chi- 
märiskt.  De  äldste  settlarne  trodde  vis- 
serligen att  Minneapolis  och  St.  Paul 
någon  gång  i  framtiden  skulle  blifva 
förenade  med  en  jernväg,  men  ideen  att 
bantågen  skulle  gå  reguliärt  hvarje 
timme  tycktes  vara  alltför  onaturligt  för 
att  då  kunna  antagas  af  någon  praktisk 
afifärsman.  Denna  Meekers  tanke  var 
det  första  uttrycket  för  en  idee,  som 
sedan  dess  blifvit  så  gradvis  utförd,  att 
syskonstädernas  invånare  känna  sig  otå- 
liga, om  de  förlora  fem  minuter  med  att 
vänta  på  spårvagnen,  som  för  dem  till 
den  ena  eller  andra  staden. 

Bolaget  tillverkar  nu  sjelf  alla  sina 
spårvagnar  i  Minneapolis. 

Med  alla  de  förbättringar,  som  blifvit 
gjorda  under  tidernas  lopp  är  det  nu 
allmänt  erkändt  öfver  hela  landet,  att 
Minneapolis'  elektriska  spårvagnssystem 
är  det  bästa  och  i  alla  afseendcn  mest 
tillfredsställande,  som  finnes  i  hela  Ame- 
rika. 

Bolaget  eger  omkring  1,000  vagnar 
och  begagnar  sig  af  ungefär  248  mil  af 
spårväg,  hvaraf  136  inom  Minneapolis. 
Bolaget  utsträcker  nu  äfvenledes  sina 
banor  till  närliggande  småstäder.  I 
Augusti  månad  detta  år  fullbordades  en 
fortsättning  af  spårvägen  till  Stilhvater, 
_'0  mil  från  St.  Paul,  och  en  annan  linie 
torde  inom  kort  utsträckas  til!  Anoka, 
17  mil  från  Minncapolis.  Den  total- 
distans, som  bolagets  vagnar  tillrygga- 
liigga  under  årets  lopp,  utgör  10,336,178 
mil,  ett  tillriickligt  antal  mil  att  om- 
cirkla  jorden  vid  dess  eqvator  415  gån- 
ger eller  att  göra  en  resa  från  jorden 
till  månen  fyratioen  gånger. 
Att  bolaget  intager  fcm-centare  i  lån- 


209 


ga    banor    visar   årsrapporten    för    1898,  lionärer.     Han  kom  från  Logan  county, 

hvilken    nppgifver    passagcrarnes    antal  Illinois,  som  ung  advokat.     Han  önska- 

till  42.901.859  samt  in^Tgterna  till  $2,145.-  de   att   komma   till    en    plats,    "der   han 

^-■95-  kunde  blifva  känd  såsom  någonting  mer 


O 
H 
O 

O 

fa 

H 
Q 

W 
O 

o 

H 

I— t 

EH 

E-i 

w 

Ö 

^■' 
p 
o 

H 

H 


Spårvagnskungen,  Thomas  Lowry, 
den  fattige  farmarepojken  från  Illinois, 
räknas  nu  som  en  af  stadens  mångmil- 


;in  just  'Fathcr  Lowry's  son'."  Han  var 
fattig,  då  lian  kom  till  Minncapolis,  och 
hade   mycket   svårt  i   början  att  kunna 


210 


betala  sin  "board  bill"  af  $4  i  veckan. 
Han  erhöll  likväl  snart  en  stor  praktik 
och  började  efter  hand  att  spekulera  i 
land  och  stadstomter.  Långt  tillbaka  på 
sjuttiotalet,  då  Minneapolis'  spårvagns- 
bolag var  i  en  dålig  financiel  ställning, 
lånade  Mr.  Lowry  $75,000  af  Security 
Bank  och  uppköpte  bolagets  aktier. 
Hvad  han  sedermera  uträttat  har  ofvan- 
stående  uppsats  tydliggjort.  Han  för- 
bättrade och  utsträckte  banorna  och 
skötte  det  hela  sa  att  han  snart  blef  i 
stånd  att  äfvenledes  slå  under  sig  St. 
Pauls  spårvägslinier. 

Thomas  Lowry,  eller  Tom,  som  han 
vanligtvis  kallas,  eger  ett  gladt  och  vän- 
skapligt sätt  och  är  synnerligt  intresse- 
rad i  att  omtala  roliga  historier.  År 
1870  gifte  han  sig  med  en  ung  Minne- 
apolis-dam, Miss  Beatrice  Goodrich, 
och  har  hans  äktenskap  välsignats  med 
tvenne  döttrar  och  en  son.  Det  säges 
att  Tom  som  pojke  hade  eldrödt  hår, 
ehuru  det  sedermera  blef  brunt  och 
hans  skägg  nästan  svart.  Hans  båda 
flickor  hafva  rödt  hår.  Den  yngsta  af 
dem  var  endast  fem  år  gammal  då  hen- 
nes bror  föddes.  Hon  betraktade  den 
lille  barskallige  "babyn"  och  samma 
qväll  säges  det  att  hon  afslutade  sin 
qvällsbön  på  följande  vis: 

"Käre  Gud,  välsigna  lille  "baby"- 
bror,  men  låt  honom  icke  få  rödt  hår. 
Vi  ha  nog  af  rödt  hår  i  denna  familj 
allaredan." 

Mången,  som  i  äldre  tider  besökte 
Lake  Calhoun  och  å  ångaren  ''Hattic" 
företog  små  lustturer  på  sjön,  torde 
ännu  ha  i  lifligt  minne  dess  dramatiska 
slut.  Då  Colonel  McCrory  hade  full- 
bordat byggandet  af  sin  motorlinie, 
ansåg  han  det  som  en  god  idcc  att  förse 
den  lilla  sjTin  nu-d  en  stor  ångare  för 
att  medelst  denna  attraktion  lättare  kun- 
na förmå  folk  att  bosätta  sig  omkring 
Lake  Calhoun  eller  å  "The  West  End," 
som  åttonde   wardet  då  kallades. 

Ängaren  "Hattic"  bygdes  och  våren 
1881  började  den  göra  sina  reguliära 
turer  hvarje  timme  omkring  sjön.  Den 
blef  väl  trafikerad  den  första  sommaren 


så  väl  som  flera  efterföljande  och  visade 
sig  vara  en  god  inkomstkälla.  Men  den 
tid  kom  då  "Hattie"  hade  förlorat  sin 
tjusningskraft.  Detta  inträfifade  någon 
tid  efter  det  Colonel  McCrory  hade  sålt 
sin  motorlinie  till  spårvägsbolaget.  Det 
nya  bolaget  fortsatte  visserligen  att 
manövrera  båten  —  men  med  betydlig 
förlust,  hvadan  bolaget  en  vacker  dag 
beslöt  att  göra  slut  på  härligheten  på 
ett  inbringande  sätt.  Det  blef  annonse- 
radt  vidt  och  brcdt,  att  allmänheten 
skulle  få  tillfälle  att  bevittna  en  reali- 
stisk representation  af  ett  brinnande 
skepp  till  sjös,  innefattande  explosioner 
samt  fasaväckande  räddningssccner. 
Händelsen  skulle  förläggas  vid  Lake 
Calhoun  och  det  brinnande  fartyget 
skulle  framställas  af  den  en  gång  så 
populära  ångaren  "Hattie."  Detta  var 
för  elfva  år  sedan,  i  Oktober  1888. 

Tiden  för  skådespelet  var  inne  och 
närmare  50,000  personer  voro  försam- 
lade omkring  sjön  för  att  bevittna 
denna  storartade  pyrotekniska  föreställ- 
ning. 

Ängaren  hade  blifvit  bogserad  ut  på 
niidtcn  af  sjön,  efter  det  ångpannan, 
maskinerier  samt  alla  flyttbara  saker 
först  hade  blifvit  tagna  i  land  och  ma- 
gasinerade. Båten  blef  grundligt  ge- 
nomdränkt  af  fotogen  och  här  och  der 
på  däcket  voro  krutkaggar  placerade 
för  att  åstadkomma  de  beräknade  knall- 
efTekterna.  Ombord  å  ångaren  befun- 
nes vid  detta  tillfälle  ynglingarne  Mc- 
Crum,  Jack  Blondo  och  åtskilliga  andra 
pojkar   från  åttonde  wardet. 

Det  hade  redan  blifvit  betydligt  mörkt, 
då  fasansfulla  skrik  tillkännagåfvo  att 
tragedien  hade  börjat.  Samtidigt  syntes 
lågor  i  förcn  af  båten,  hvilka  spridde 
sig  hastigt  för  vinden  och  illuminerade 
hela  sjön.  Skeppets  besättning  sågs  un- 
der vilda  gester  springa  omkring  på 
diicket  för  att  släcka  ut  lågorna;  men, 
till  ingen  nytta.  Det  syntes  redan  att 
båten  var  dcimd  åt  undergång;  ja,  det 
var  ju  så  bestämdt  från  början.  Lå- 
gorna spridde  sig  omkring  allt  mera  ha- 
stigt och  den  enda  resurs,  som  återstod 


211 


för  de  ol}'ckliga  ombord  var  att  hoppa  i 
sjön,  hvilket  de  också  gjorde.  Genom 
någon  försummelse,  hvilken  förorsakade 
allt  för  mycken  tidsförlust,   lade   rädd- 


upptagna  på  räddningsbåtarne.    Som  det 
var,  höll  en  man  på  att  drunkna  innan 
hjelp  anlände. 
Vid  denna  tid  begynte  krutkaggarne 


ningsbåtarne,    som    skulle    hållit    sig    i      att  explodera  och  räddningsbåtarne  hade 


"HATTIES"    BRAND. 


■  grannskapet,  icke  ut  från  land  förrän 
besättningen  började  känna  det  temli- 
gen  hett  om  öronen.  Det  blef  följaktli- 
gen ingen  annan  utväg  för  dem  än  att 
kasta  sig  i  sjön  och  hade  de  att  simma 
ett    betydligt    afstånd    innan    de    blefvo 


just  kommit  på  behörigt  afstånd  från 
faran,  då  folket  på  stranden  gjorde  den 
fasaväckande  upptäckten  att  det  ännu 
fans  en  man  af  besättningen  qvar  om- 
bord på  det  brinnande  skeppet.  Det 
var  stvrniannen.     Hvarför  han  fortsatte 


212 


att  stå  qvar  på  sin  farliga  post,  kunde 
ingen  förstå,  men  han  stod  der  manligt 
vid  styret,  liksom  om  hundra  mennisko- 
lif  voro  i  hans  vård.  Några  förmodade 
att  han  blifvit  öfverväldigad  af  hettan, 
andra  att  han  var  hjelplöst  berusad. 
Slutligen  omcirklades  han  af  lågorna, 
och  den  ena  explosionen  följde  på  den 
andra  och  sande  spillror  af  fartyget  högt 
upp  i  luften. 

Sjön  vimlade  af  smäoätar,  som  voro 
öfverfjdda  med  åskådare,  under  det 
branden  pågick.  Skådespelet  varade  nå- 
got öfver  en  timme  och  efter  den  tiden 
hade  "Hattie"   ncdbrunint  ända  ner  till 


vallenytan.  Sedan  begaf  sig  folket  hem 
med  det  intrycket  att  de  icke  allenast 
hade  sett  ett  brinnande  fartyg,  utan 
äfven  att  ett  menniskolif  gått  förloradt. 
Icke  förrän  dagen  derpå,  då  de  läste 
morgontidningarne,  fingo  de  reda  på 
rätta  sammanhanget  häraf.  Styrman- 
nen, som  förlorat  lifvet,  var  helt  enkelt 
en  uppstoppad  figur. 

Detta  effektfulla  skådespel  var  en 
storartad  affär  för  spårvägsbolaget.  To- 
talinkomsten å  spårvagnarne  för  qvällen 
representerade  värdet  af  gamla  "Haitie"' 
minst   tre  gånger  om. 


SKANDINAVERNAS  INSATS  I 
POLITIKEN. 


Hvad  förhållandena  på  det  politiska 
området  beträffar,  så  hafva  våra  bröder 
norrmännen,  synnerligast  i  äldre  tider, 
varit  bättre  representerade  än  svenskar- 
ne i  hvarje  af  seende.  Nationalkänslan 
har  hos  norrmännen  spelat  den  största 
rollen  och  bidragit  till  deras  politiska 
framgång,  ty  oafsedt  hvilket  parti  de  än 
tillhört,  hafva  de  alltid  som  en  man 
understödt  sina  egna  landsmäns  kandi- 
daturer. Till  undantagen  härutinnan 
räknas  likväl  de  skandinaver  som  till- 
hört det  ena  eller  andra  politiska  maski- 
neriet eller  de  som  haft  egna  politiska 
intressen  att  bevaka  och  som  följaktli- 
gen 'på  grund  af  sjelfviskhet  alltid  varit 
färdiga  att  nedgöra  en  landsman,  sak 
samma  hvad  goda  egenskaper  han  varit 
i  besittning  af. 

Hvad  svenskarne  beträffar,  hafva  de 
så  godt  som  nyligen  vaknat  ur  en  lång 
dvala,  men  ännu  ej  hunnit  gnugga  den 
politiska  sömnen  ur  ögonen.  Derför 
kunna  de  ännu  icke  se,  att  vi  genom  vår 
oförlåtliga  försummelse  af  att  egna  oss 
åt  allmänna  förhållanden  och  att  inhem- 
ta  en  bättre  kännedom  om  landets  poli- 
tik, ej  hafva  tillförsäkrat  oss  de  fördelar, 
hvartill  vi  såsom  en  intelligent  nation 
äro  berättigade.  En  större  förändring 
till  svenskarnes  fördel  har  likväl  egt 
rum :  derom  vittna  de  entusiastiska  och 
talrikt  besökta  massmöten,  som  på  se- 
nare tider  egt  rum  under  hvarje  pågå- 
ende kampanj,  vid  hvilka  svenskarne 
visat  sig  intaga  en  mera  sjelfständig 
ställning.  Detta  har  mycket  bidragit  till 
att  bortslipa  det  skamlösa  epitetet 
"voting  cattlc,"  som  amerikanarne  vid 
flera  tillfällen  mera  elakt  än  välförtjent 


gifvit  oss  som  vedergällning.  Skandi- 
naverna komma  och  gå  ej  längre  likt  en 
boskapshjord  vid  den  minsta  vink  från 
någon  af  våra,  politiska  ledare.  Om 
detta  förut  varit  fallet,  så  är  nu  denna 
tid  förbi  och  kommer  aldrig  mera  åter. 
Härmed  vilja  vi  uppgifva  namnen  på 
de  Minneapolis-skandinaver,  som  inne- 
haft embeten  i  Minneapolis  och  Henne- 
pin  county,  samt  på  dem,  som  utöfvat 
någon  befattning  i  statens  eller  landets 
tjenst: 


SECRETARY  OF  STATE. 

1887—1891.    Hans  Mattson  S.  Rep. 

(Var  statssekreterare  ocksä 
1870—1872,  men  var  då  Icke 
Minneapolisbo.) 

SHERIFB\ 

1871—1877.    Geo.    H.    Johnson N.  Rep. 

1887—1889.    P.  P.  Swensen S.  Dem. 

1891—1893.    P.  P.  Swensen S.  Dem. 

1895—1897.    John  E.   Holmberg S.  Rep. 

1899—1901.    Phil.  Megaarden N.  Rep. 

REGISTER  OF  DEEDS. 
1887—1891.    John  F.  Peterson S.  Rep. 

COUNTl  TREASURER. 
1891—1893.    H.  O.  Peterson N.  Dem. 

COUNTY  ATTORNEY. 
1897—1899.    James  Peterson N.  Rep. 

JUDGE   OF   PROBATE. 
1883-1887.    Andrew  Ueland  N.  Rep. 

CORONER. 

1896.    Ed.  N.   Johnson S.  Dem. 

187.5—1876.    P.  O.  Chilstrom* S.  Dem. 

1877—1880.    Petrus  Nelson  S.  Rep. 

1899—1901.    Henry  S.  Nelson S.  Rep. 


*  Han  Innehade  enibetet  till  November 
1876,  d.1  han  inlemnade  sin  afskedsansökan, 
och  doktor  Ludvig  Damm,  svensk,  flck  fylla 
vakansen   till  årets  slut. 


213 


214 


COUNTY  SURVEYOR. 

1887—1891.    Peter  M.  Dahl N.  Rep. 

1895—1897.    Peter  M.  Dahl N.  Rep. 

COURT  COMMISSIONER. 
1881— 18S3.    Andrew  Ueland N.  Rep. 

COUNTY    COMMISSIONER. 

1885—1887.    John   F.    Peterson S.  Rep. 

1887—1891.    Oliver  T^  Erickson**. .  .S.  Dem. 
1895.— John  B.  Ryberg S.  Rep. 

BOARD  OF  POLICE  COMMISSIONER. 

1889—1891.    N.  H.  Gjertf-en N.  Rep. 

(Vice  president.) 

CITY  TREASURER. 

1891—1893.    Kristian  Kortgaard N.  Dem. 

1893—1897.    A.    C.    Haugan N.  Rep. 

CITY  ENGINEER. 
1893—1899.    F.  W.  Cappelen N.  Dem. 

MUNICIPAL  JUDGE. 
1895—1901.    Andrew  Holt S.  Rep. 

PARK  BOARD. 
1888—1890.    P.   J.   E.   CIementson...S.  Dem. 

1888—1894.    A.    C.    Haugan N.  Rep. 

(Var  vice  president  åren 
1890—91  och  president 
år  1892.) 

1885—1889.     Charles  Johnson    S.  Rep. 

1897.    N.   P.   Peterson S.  Rep. 

(Afled  den  28  Mars  1897.) 

BOARD  OF  EDUCATION. 

1876—1886.    Prof.  Sven  Oftedal N.  Rep. 

(Först  som  sekreterare  och 
de   sista   fyra   åren    som 
president.) 
1889—1901.    Rev.  M.  Falk  Gjertsen.N.  Rep. 
(Tjenstgjordo  6  år  som  sek- 
reterare och  2  Ar  som  pre- 
sident.) 
1890—1894.    Luth  Jaeger  N.  Dem. 

COUNTY  SUPERINTENDENT  OF 

SCHOOLS. 

1886—1888.    Prof.  W.  W.  Wraaman.N.  Dem. 

BOARD   OF    PUBLIC   LIBRARY. 

1885—1895.    Prof.    Sven   Oftedal N.  Rep. 

(Tjonslfrjfirdo    hela    tio   ftren 
som    i)rosi(lf'iit     för    biblio- 
tekslxoniltccn.) 
1895—1897.    Rev.  M.  Kalk  Gjertsen.N.  Rep. 

ASSISTANT  LTBUARIANS;  PUBLIC 
LIBUARY. 

1889.— Halvor  A  skoland N.  Rep. 

]R91.— Dr.   Victor  Nilsson S.   Rop 

188').- Christen  Ilelberg N.  Rep. 

COURT    HOUSR    COMMISSIONERS. 
1887.-01lver  T.  Erickson S.  Dem. 


♦♦  Erhöll  nonilnatlon  som  ilcniokrallsk 
kandidat  för  kongressen  flr  18!) J.  men  du- 
kade under  i  kampen  mot  republikanske 
kandidaten  Loren  Fletcher. 


1837.— Lars  Svenson N.  Rep. 

(Har  varit  kassör  under  hela 
tjenstetiden.) 

MINNESOTA  STATE  REFORMATORY 

BOARD. 

1899—1905.    Swan  J.  Turnblad S.  Ind. 

POSTMASTER— CAMDEN  PLACE. 

Frank  Olson  S.  Dem. 

Första  termin  från  13  April  1888 

till  18  November  1S92. 
Andra  termin  från  30  November 
1S95  till  15  Augusti  1897. 

STATE   WEIGHMASTER. 
1889—1899.    Chas.  M.  Reese N.  Rep. 

SUPERINTENDENT  OF  THE  WORK- 
HOUSE. 
1899.    John  A.  Hagman S.  Dem. 

CHIEF   ENGINEER    OF    PUMPING    STA- 
TIONS,  CITY  WATER  WORKS. 

1873— Andrew  Bergström S.   Rep. 

ASSISTANT  SUPERINTENDENT  OF  THE 
POORHOUSE. 
1809.    Lars  Owrie  N.  Dem. 

PENSION   ATTORNEY. 
l&Sl.-Alex    Mobeck S.  Dem. 

INSPECTOR  OF   STREET   LIGHTS. 
18S9.    A.  P.  Anderson S.  Rep. 

STATE    INSPECTOR    OF    STEAM    BOIL- 

ERS  AND  STEAM  VESSELS. 
1899—1901.    O.  Gyllstrom  S.  Dem. 

ASSISTANT   CUSTODIAN    OF    FEDERAL 
BUILDING. 
1893.-  N.  P.  Nelson S.  Dem. 

U.   S.   CONSUL  GENERAL  TO   INDIA. 
1881-1883.    Hans  Mattson   S.  Rep. 

U.  S.  CONSUL  AT  PORT  STANLEY  AND 

ST.  THOMAS,  CANADA. 
1890—1894.    F.  A.  Husher N.  Rep. 

CITY  COUNCIL. 

Ward. 

1874—1876.  A.  H.  Edsten N.  Rep.  10 

1878— 1879.  Dr.  Karl  Bendeke.  ..N.  Dem.  G 

1.S7.8— 1882.  John   W.   Anderson.  .  S.  Rep.  3 

1878—1888.  A.  C.  Haugan N.  Rep.  O 

1885-1880.  Lars  Swenson N.  Rep.  8 

1887-1889.  Claroncc  Johnson  ..  .S.  Dem.  6 

1889-1891.  C.  P.  Enstad N.  Rep.  3 

1880-1891.  Chris  Elllngsen   N.  Rep.  «5 

1889—1893.  John  A.   Blielifeldt..N.  Rep.  11 

1889—1891.  John  A.  Swenson S.  Rep.  6 

1889-1891.  Eriek  Rhode  S.  Rep.  9 

1889-1891.  O.  I'.  Fluten ^..N.  Rep.  7 

1801-1903.  Lars  M.  Unnd N.  Dem.  6 

IROl- 1895.  George  I'oterson   ...D.  Dem.  12 

1801- 1809.  Fred  A.  Schwartz.  ..N.  Dem.  10 

180;{— 1897.  Jr.hn  A.  Nordccn S.  Rop.  7 

189.3—1001.  Andrew  Anderson  .  .8.  Dem.  6 

1893—1897.  A.  L.  Skoog S.  Rep.  11 


_'l 


1897—1901.  Peter  Nelson S.  Dem.  11 

1899—1903.  Claus  O.  Peterson... S.  Rep.    11 

GOVERNOR'S  STAFF. 

1887—1891.  Charles  E.  Lindberg. .  ..S.  Rep. 

1889-1899.  S.  E.  Olson N.  Rep. 

1893—1897.  C.  A.  Smith S.  Rep. 

1899—1901.  Henry  J.  Gjertsen N.  Rep. 

LEGISLATURE. 
Senate: 

1887—1889.  Lars  Swenson N.  Rep. 

1895—1897.  Gustav  Theden   S.  Rep. 

House  of  Representatives: 

1870.  A.   E.   Rice N.  Pop. 

1877.  Geo.    H.    Johnson N.  Rep. 

1879—1881.  Andrew  Tharalson N.  Rep. 

1883.  J.  A.  Peterson S.  Rep. 

1885.  Ole  Byorum  N.  Rep. 

1887—1889.  Severt  Ellingson N.  Rep. 

1887.  J.  A.  Arneson N.  Rep. 

1889.  F.  A.  Husher N.  Rep. 

1891.  N.  P.  Nelson S.  Dem. 

1891.  A.  B.  Darelius S.  Dem. 

1893.  John  E.  Holmberg S.  Rep. 

1893.  C.  A.  Carlson S.  Rep. 

1895—1899.  L.  J.  Ahlstrom S.  Rep. 


1893-1897.  Chris.   Ellingson N.  Rep. 

1895—1897.  J.  F.  Dahl N.  Rep. 

1897-1899.  Hans  Simonson   N.  Rep. 

1899-1901.  J.  A.   Hagström S.  Rep. 

1899—1901.  C.  O.  A.  Olson S.  Rep. 

CHIEF  CLERK  HOUSIi  OF  REPRESENT- 
ATIVES. 
1899—1901.    Israel  Bergström   S.  Rt-p. 

Ofvanstående  tabell  torde  i  det  när- 
maste iippgifva  alla  de  förnämsta  embe- 
ten,  som  skandinaverna  innehaft  samt 
för  närvarande  bekläda.  Dessutom 
finna  vi  i  närvarande  stund  Nordens  sö- 
ner ganska  talrikt  representerade  af 
"deputies"  och  biträden  inom  alla  sta- 
dens och  statens  embeten. 

Embetsterminen  är  gifven  både  dä 
den  redan  tilländalupit  så  väl  som  i  så- 
dana fall,  då  den  ännu  pågår,  men  är 
af  i  lag  stadgad  längd. 


SAMFUNDSLIF:  KYRKOR,  FÖRENINGAR 

OCH  FESTER, 


SVENSKA  FORSAMLINGAR: 

Alinneapolis  med  sina  snart  sagdt 
hundratals  tornspiror  gör  sig  mer  för- 
tjent  af  namnet  "Kyrkornas  stad''  än 
Brooklyn,  som  i  många  år  bibehållit 
denna  ärofulla  titel. 

Stadens  kyrkor  uppgå  för  närvarande 
till  ett  antal  af  185  och  bland  dessa  räkna 
vi  47  skandinaviska  kyrkor,  förutora 
hyrda  salar,  som  äfven  användas  för 
religiöst  bruk. 

Kyrkornas  egendomsvärde  uppskattas 
till  omkring  $4,250,000. 

Många  af  kyrkorna  äro  verkligt  stor- 
slagna till  sin  arkitektur  och  deras  rym- 
lighet så  stor,  att  man  har  beräknat  att 
stadens  hela  fullvuxna  befolkning  skulle 
kunna  bevista  gudstjensten  hvarje  sön- 
dag, om  hälften  ginge  till  kyrkan  på 
förmiddagen  och  den  andra  hälften  på 
qvällen. 

Våra  landsmän  och  landsmaninnor, 
hvilka  hungra  och  törsta  efter  andlig 
spis,  hafva  här  rikliga  tillfällen  att  bland 
våra  många  religiösa  samfund  välja  det 
som  bäst  passar  för  deras  .själsriklning. 

Bland  de  svenska  församlingarne  är 
A.ugustana  synoden  bäst  representerad, 
oaktadt  både  metodismen  och  baptis- 
men äro  äldre  än  Augustana  kyrkan  i 
Amerika.  Lars  Paul  Esbjörn  ankom 
till  Chicago  år  1849.  och  ;lr  han,  som 
bekant,  den  egentlige  grundläggaren  nf 
den  svensk-lutherska  kyrkan  i  vårt  nya 
hemland.  Missionsvännerna  äro  yngr'.> 
än  Augustana-bekiinnarne  och  yng^^t 
torde  väl  öfriga  frireligiösa  få  räkn:is. 

Den  fé>rsta  svenska  predikan  i  Minnc- 
apolis  säges  hafva  hållits  af  pastor 
P.    Carlson,    bäst    känd    unilcr    namnet 


216 


"Carver-Carlson."       I     sin     intressanta 
sjelfbiografi   säger  han   derom: 

"En  vecka  före  julen  år  1857  färdades- 
jag  på  hästryggen  till  Minneapolis,  hvil- 
ken  då  var  en  liten  stad  med  endast  en 
svensk  familj,  och  den  var  fritänkare  I 
Ännu  så  sent  som  på  vintern  år  1862 
efter  indiankrigets  '  utbrott  hade  jag 
mycken  möda  att  leta  reda  på  en  annan 
svensk  familj,  som  bodde  der.  Jag  kör- 
de af  och  an  på  gatorna  och  frågade  i 
ungefär  två  eller  tre  timmar.  Omsider 
träffade  jag  dem  på  en  farm,  en  mil 
utom  staden,  der  norra  Minncapolis  nu 
;ir.  Strax  skickades  bud  till  staden  och 
tre  ungkarlar  och  tvä  pigor  (det  var 
alla  svenskar,  förutom  ofvannämda  fa- 
milj, som  funnos  i  Minneapolis)  kom- 
mo  ut  och  bevistade  den  första  svenska, 
predikan,   som   blifvit   hållen   der." 

Pastor  Carlson  omnämner  en  anekdot, 
som  ganska  förträfnigt  illustrerar  den 
lidens  missionsverksamhet  och  åhörare- 
skara. Han  påstår  att  han  emellanåt 
liiiU  predikan  för — busar.  En  gång 
\ar  det  fåfiingt  för  honom  att  få  dem  att 
lyssna.  "Då  lemnadc  jag  min  text," 
säger  han,  "och  började  ropa  med  alla- 
krafter om  synd,  död,  dom  och  helvete." 
Men  då  fick  han  "busarne"  att  höra  på 
livad  han  sade!  En  annan  gång  skulle 
Carlson  hålla  gudstjenst  å  en  krog,  men 
det  gick  om  intet.  Missionsverksamhe- 
ttMi  före  inbördeskriget  låter  sig  bäst 
karakteriseras  i  Carver-Carlsons  egen 
personlighet.  "Erfarenhet  af  synd  och 
el.ände,"  säger  han  i  den  omnämda  sjelf- 
biografin,  "förekommer  bedröfligt  nog, 
och  ond  och  verldslig  omgifning  begag- 
nade sig  djefvulen  af  för  att  qvarhålla 
mig.     Afången  dag  tog  jag  mitt  testa- 


217 


mente  och  gick  ut  om  morgonen  och 
uppehöll  mig  vid  Mississippi-flodens 
stränder,  kröp  under  de  öfverhängande 
bergsklipporna,  satt  der  eller  låg  dag 
efter  dag,  läste,  grät  och  bad  samt  be- 
tänkte min  olydnad.  När  jag  såg  mol- 
nen drifva  öfver  himmelen,  tyckte  jag, 
att  det  var  bergen,  som  föllo  öfver  mig. 
Understundom  genomilades  jag  af  den 
saligaste  frid.  Men  sedan  kom  jag  i  ök- 
nen igen,  och  det  blef  värre  och  icke 
bättre.  Genom  att  akta  på  sådana  små 
obetydligheter  fick  jag  ofta  lära  Her- 
rans besynnerliga  vägar  med  mig. 
Dock  huru  svårt  hade  jag  det  ej  att 
fatta  hans  egentliga  mening!" 

LUTHERSKA  AUGUST  ANA  FÖR- 
SAMLINGEN. 

Trettiotre  år  hafva  förflutit  sedan  vårt 
svenska  folk  i  denna  stad  började  med 
allvar  bedrifva  kyrklig  verksamhet.  In- 
nan denna  tid  hade  Sveas  söner  och 
döttrar  börjat  tänka  på  att  bosätta  sig 
i  närheten  af  de  beryktade  St.  Anthony- 
fallen.  I  mediet  af  '6o-talet  kommo  flera 
svenskar  och  några  af  dessa  voro  så- 
dana, som  nödgats  fly  från  sina  hem  un- 
dan indianer.  Det  ansågs  i  den  tiden 
icke  rådligt  att  bosätta  sig  härstäde«. 
En  af  konferensens  pastorer  skref  till 
en  af  de  första  nybyggarne  och  bad  ho- 
nom allvarligt  besinna  huruvida  det  vore 
i  enlighet  med  Guds  vilja  för  en  kristen 
att  skilja  sig  från  kristna  menniskors 
umgänge  och  bosätta  sig  på  en  så  vild 
och  hednisk  plats. 

I  Augusti  1865  furnos  här  i  staden 
några  få  svenskar.  Tillfälliga  besök 
aflades  af  pastorerna  P.  Carlson,  E.  No- 
relius  och  A.  Jackson.  I  Oktober  må- 
nad 1865  samlades  några  svenskar  i 
Chutes  skolhus  på  Central  avenue,  och 
predikan  hölls  af  pastor  E.  Norelius, 
som  då  vistades  i  St.  Paul.  Från  den 
tiden  fortsattes  med  hållande  af  andakts- 
stunder i  husen.  De  flesta  af  dessa  m<J- 
ten  liöllos  i  C.  G.  Vanstrums  bostad. 
Ändtligen  samlades  några  få  och  beslu- 
tade   att    bilda    en    församling.      Beslut 


härom  fattades  i  en  amerikansk  kyrka, 
som  de  för  tillfället  fingo  låna,  nemligen 
Knickerbackers  kyrka,  som  då  stod  i 
hörnet  af  Hennepin  ocn  Fourth  street. 
Församlingen  stiftades  den  i6:de  April 
1866,  och  ur  protokollet,  som  fördes, 
anföra  vi  följande:  "Dä  svenskar  och 
norskar  ha  i  senare  tider  betydligt  förö- 
kat sig  på  denna  plats,  och  då  åtmin- 
stone en  del  hafva  känt  behofvet  af  ett 
ordnadt  kyrkoskick  ibland  sig,  samt 
hjertligt  åstunda  att  få  det  så  ordnadt, 
så  uppstod  frågan  om  bildandet  af  en 
evangelisk  luthersk  församling  härstä- 
des,  derföre  beslutadt  att  vi  härmed 
bilda  oss  uti  en  luthersk  församling  un- 
der namn  af  den  Evangeliskt  Lutherska 
Augustana-församlingen  i  Minneapolis, 
Minnesota."  De,  som  underskrefva 
detta  beslut,  voro  fyra  familjer  och  fyra 
drängar,  således  åtta  röstberättigade 
personer,  eller  tolf  kommunikanter.  Be- 
slut fattades  äfven  om  att  insamla  me- 
del för  inköp  af  en  tomt.  På  Augustana 
synodens  sjunde  årsmöte  i  Decorah, 
lowa,  den  i8:de  Juni  1867,  upptogs  för- 
samlingen i  synodens  gemenskap.  För- 
samlingen räknade  då  29  kommunikan- 
ter. Den  17 :e  Augusti  1867  beslutades- 
att  köpa  tomten  på  hörnet  af  Washing- 
ton och  Thirtecnth  avenucs  south  (lot 
6,  block  1 10)  för  en  summa  af  $400. 
Under  denna  tid  höllos  församlingens- 
gudstjenster  i  ett  lånadt  skolhus, 
"Knickerbackcr  Schoolhouse,"  som  då 
var  beläget  på  Seventh  avenue  och  Sev- 
cnth  Street  south.  J.  G.  Sjöquist  var 
den  lilla  hjordens  förste  lärare.  För- 
samlingen var  vid  sin  stiftelse  skandina- 
visk, så  att  den  hade  som  medlemmar 
både  norskar  och  svenskar.  Till  en  bör- 
jan voro  de  broderligt  förenade,  men  så 
infann  sig  en  norsk  pastor,  Olson,  som 
fiirstod  sig  på  att  spela  på  nationalkäns- 
lans ömma  sträng  och  förmådde  de  nor- 
ska medlemmarne  att  möta  och  uppsätta 
en  ]K'tition.  i  hvilkcn  de  bcgiirdc  utträde 
f<ir  bildandet  af  en  norsk  kyrkoförening. 
Den  i.3:de  April  1868  beslutades  att  å 
den  köpta  tomten  bygga  en  kyrka,  6cr 
fot    lång.    38   fot    bred    och    20    fot    liTig. 


m8 


Jiicd  götiska   fönster.     Efter  att  tomten 
var  betald  hade  församlingen  vid  denna 
tid    endast   $12   i    kassan,    så   utsigterna 
tedde   sig  allt  annat   än  lofvande.     Me- 
delst mycket  hårdt  arbete  hade  man  re  ■ 
.dan  i  Juni  månad  samma  år  lyckats  hop- 
samla en  grundfond  på  $500.     Detta  var 
ingen  lått   sak,   ty   förutom   det  att  alla 
medlemmarnc  voro  ytterst  fattiga,  möt- 
tes man  ofta  af  det  påståendet:    "Hvad 
behöfva   vi    en    kyrka   och   särskildt   en 
svensk  kyrka  här  i  Amerika."     I  Okto- 
ber månad  1868  var  kyrkan  så  pass  fär- 
-dig,   att   man    kunde    börja   hålla    guds- 
tjänst i  den  för  första  gången.     Denna 
stund    var   församlingens    högtidsstund, 
och  höll  pastor  P.  Carlson  invignings- 
predikan.   Pastor  J.  Auslund,  i  St.  Paul, 
tjenade   församlingen  imder  några  må- 
nader till  den  6:te  Augusti  1872,  då  stu- 
<<ieranden  C.  A.  Evald  kallades  till  för- 
samlingens lärare.      Församlingen  hade 
■då  158  kommunikanter  och  verksamhe- 
ten bedrefs  nu  med  ännu  större  kraft  än 
förut,    dock   var    arbetet    förenadt   med 
^cke  så  få  svårigheter.     De  svåra  tider- 
-na  bidrogo   till   att   göra   det   svårt   för 
församlingen,     som     hade     tillbygt     sin 
kyrka  och  beslutat  den  6:te  April   1873 
att  bygga  presthus;  och  äfven  att  upp- 
rätta en  församlingsskola.     Under  som- 
maren 1873  blefvo  omständigheterna  så 
betänkliga  att  församlingen  var  mycket 
.missmodig.      En     extra     stämma     sam- 
mankallades den    i8:dc  September   187,3 
■och  i  protokollet  från  det  mötet  läses: 
"Då  detta  möte  var  sammankalladt  för 
alt  rådgöra  och  besluta  hufvudsakligast 
hvilka  åtgärder  borde  vidtagas   för  att 
afhjclpa    den    svåra    ekonomiska    ställ- 
ning, hvari  församlingen  sig  befinner,  i 
anseende  till  den  stora  skuld  hvari  för- 
samlingens  kyrka  häftar,  äfvensom  alt 
ordentligt     kunna     aflima     dess     lärare: 
och  enär  denna  olägenhet  förorsakas  af 
•den   stora  liknöjdhet,   som   råder  inom 
församlingen,  nödgas  stämman  fatta  det 
sorgliga   beslutet  att  försälja  såväl   kyr- 
kan som  tomten  hvarpå  den  är  uppbygd. 
-men     församlingen     skall     dessförinnan 
-från   predikstolen    ni)i)manas  till   fullgö- 


rande af  sina  skyldigheter,  hvilket  borde 
ske  före  instundande  Oktober  månads 
utgång,  för  att  om  möjligt  hindra  be- 
slutets verkställande." 

Kyrkans  skuld  uppgick  då  till  $2,514. 
Lyckligtvis  nödgades  icke  församlingen 
verkställa  detta  sorgliga  beslut.  Kraf- 
tiga ansträngningar  gjordes,  så  att  skul- 
den betydligt  förminskades  och  med- 
lemsantalet erhöll  en  kraftig  förstärk- 
ning. Församlingen  räknade  nu'  286 
kommunikanter  och  började  att  bedrifva 
stadsmission.  Gudstjenster  höUos  i 
norra  INlinneapolis  och  St.  Anthony 
(östra  Minneapolis).  Den  23:dje  Ok- 
tober 1872  stiftades  Bethlehemsförsam- 
lingen  i  norra  Minneapolis.  Ett  nytt 
bekymmer  kom  nu  i  det  pastor  Evald 
inlemnade  sin  resignation  för  att  antaga 
kallelse  till  Chicago.  Detta  var  desto 
mer  bekymmersamt  som  den  svenska 
befolkningen  i  staden  dagligen  tillväxte 
och  kyrkan,  som  ansågs  vara  allt  för 
stort  tilltagen  numera  visade  sig  vara 
allt  för  liten  för  att  kunna  rymma  de 
många,  som  kommo  för  att  bevista 
gudstjensterna.  På  stämma  den  2o:de 
April  1875  fattades  derföre  detta  beslut: 
"Till  följe  af  den  stora  trängsel  som 
alltmera  synes  tilltaga  vid  gudstjen- 
sterna uppkom  frågan  huru  man  på  bä- 
sta sätt  skulle  kunna  afhjclpa  dessa  svå- 
righeter, så  att  de,  som  komma  för  att 
h(Jra  Guds  ord,  kunna  få  plats  att  sitta 
och  slippa  att  vända  om,  fattades  beslut 
att  på  billigaste  och  bästa  sätt  uppföra 
liiktare  på  båda  sidor  i  kyrkan." 

Det  dröjde  nu  en  tid  innan  församlin- 
gen lyckades  erhålla  egen  lärare.  Flera 
stämmor  höllos,  men  församlingen  kun- 
de icke  enas  om  mannen.  Flera  kandi- 
dater uppstäldes,  men  ingen  erhöll  det 
erforderliga  röstantalet.  Den  I7:de  Ja- 
nuari 1877  kallades  likväl  pastor  J.  Aus- 
lund. Denna  tid  var  en  af  församlin- 
gens mest  betydelsefulla  skeden.  Mån- 
gas sinnen  oroades  af  de  nya  liirdoms- 
viidcr,  som  börjat  blåsa,  och  det  såg 
mycket  mörkt  och  bekymmersamt  ut 
mången  gång.  men  församlingen  för- 
kofradc  sig  så  småningom  i  både  inre 


219' 


och  yttre  kraft.  Församlingen  började 
nu  se  sig  om  efter  en  större  och  lämp- 
ligare lokal  och  redan  så  tidigt  som  den 
7:de  Mars  1877  beslutades  att  flytta  kyr- 
kan, och  "trustees"  fingo  i  uppdrag  att 
utbjuda  till  salu  den  gamla  egendomen 
för  ett  pris  icke  understigande  $6,500. 
Den    28:de    Februari    beviljades    pastor 


sande  läge  emellan  Tenth  och  Four- 
teenth  avenues  south  och  mellan  Sixth 
och  Ninth  streets.  Några  tomter  köptes 
i  hörnet  af  Seventh  street  och  Eleventh 
avenue  south.  Den  gamla  kyrkan  sål- 
des för  $1,000  till  Dr.  W.  A.  Passavant 
fur  en  påtänkt  engelsk  luthersk  mission 
i    staden.      Arbetet   på   den   nya   kyrkan 


AUGUST  .AN.-X-KVRK  AN. 

(Svensk  Evangelisk-Luthersk.) 


Auslund  ett  års  tjenstledighet  för  sjuk- 
doms skull,  och  den  26:te  Maj  1878  afled 
han  och  begrofs  i  St.  Paul.  Den  I5:de 
Augusti  samma  år  kallades  pastor  J. 
Ternstedt  till  lärare.  Han  antog  kallel- 
sen och  tillträdde  genast.  Församlingen 
räknade  då  306  kommunikanter.  På 
årsmötet  den  i:ste  Januari  1881  besluta- 
des att  skrida  till  verket  och  bygga  en 
ny  kyrka  och  fingo  "trustees"  i  uppdrag 
att  utse  och  utröna  priset  på  något  pas- 


bedrefs  nu  med  kraft  och  framgång 
trots  många  och  svåra  binder.  Ar  1883 
stod  den  nya  kyrkan  färdig  och  invigdes 
med  högtidliga  ceremonier.  Förutom 
mycket  arbete  och  besvär  hade  kyrko- 
byggnaden kostat  församlingen  $23,- 
219.74  i  kontanta  penningar.  Sedan  för- 
samlingen fått  denna  nya  kyrka,  kunde 
den  mera  än  förut  egna  sig  åt  arbetet 
bland  landsmännen  i  staden.  Den  2:dre 
Augusti  .1884   inkom    från   östsidan    en' 


220 


petition  om  organiserandet  af  en  för- 
samling i  östra  Minntcipolis.  Begäran 
beviljades  och  Emanuel-församlingen  å 
östsidan  organiserades  Samma  år  på- 
börjades en  missionsverksamhet  på 
"The  River  Fiats."  Genom  frivilliga 
bidrag  samlades  medel  för  byggandet  af 
ett  kapell,  20  fot  bredt,  30  fot  långt  och 
16  fot  högt.  Der  upprättades  en  sön- 
dagsskola och  gudstjcjist  hölls  regel- 
bundet hvarje  tisdags  afton.  Detta  ka- 
pell såldes  sedermera,  år  1889,  för  $150 
till  de  slavoniska  lutheranerna,  som 
ännu  i  dag  använda  detsamma.  I  bör- 
jan af  är  1892  organiserade  svenskarnc 
i  södra  Minneapohs  Ebenezer-försam- 
lingen.  St.  Pauli-,  Zions-  och  Salem- 
församlingarne  äro  äfven  trenne  smärre 
syskongrenar  af  Augustana-församlin- 
gen, hvilken  i  dag  räknar  1,100  kom- 
munikanter,  samt  hela  folkmängden  till 
1,650. 

Den  i6:de  April  1896  firade  Augu- 
stana-fcjrsamlingen  sitt  trettioårsjubile- 
um.  Festen  var  besökt  af  öfver  2,000 
personer  och  fungerade  stadens  alla 
svensk-lutherska  pastorer  vid  detta  hög- 
tidliga tillfälle. 

Plan  är  nu  uppgjord  för  tillbyggnad 
af  kyrkan  samt  att  förse  densamma  med 
ett  väldigt  torn. 

Församlingens  nuvarande  styrelse  be- 
står af  följande  personer:  Diakoner:  A. 
Eastman,  John  Sjöstrand,  J,  C.  Young- 
dahl,  Henry  Johnson.  Charles  Lyon, 
Erick  Lind,  John  Ström,  Andrew  Bar- 
quist,  P.  Norbom,  M.  Thuuren  och 
Frank  G.  JTanson.  Trustees:  Elias  An- 
derson, J.  A.  Nordcen,  S.  A.  Peterson. 
Peter  Johnson.  Charles  Peterson,  C.  V. 
Bratt,  J.  V.  Lundberg,  John  Lewis  och 
H.  L.  Stenvig. 

F(')rsamlingens  nuvarande  lärare,  pa- 
stor C.  J.  Petri,  höll  sin  inträdespredi- 
kan pingstdagen  år  1888,  och  har  han 
under  hela  sin  tjcnstetid  med  nit  och 
energi  verkat  för  församlingens  fram- 
Rång. 

Pastor  Petri  föddes  i  Rockford,  Illi- 
nois, den  i6:de  Juni  1856  af  svenska  för- 
äldrar,   som    invandrat     frän    Småland. 


Gossen  fick  sin  första  uppf(jstran  vid 
församlings-  och  stadsskolorna  i  Rock- 
ford  och  inträdde  år  1871  vid  .\ugustana 
College  i  Paxton,  Illinois,  från  hvilken 
institution  han  utgick  med  höga  betyg 
år  1877.  Han  har  sedermera  erhållii 
filosofie  magistersgraden  frän  denna 
hans  Alma  olater.  Petri  hade  särskildt 
utmärkt  sig  i  studiet  af  språk  och  histo- 
ria och  studerade  det  engelska  språket 
och  dess  historiska  grammatik  i  syfte 
att    informera   i    detta   ämne.      Han    stu- 


l'.'\STOR  C.AKI.   I.  l'ETRI. 

dcradc  från  år  1878  vid  Augustana  Col- 
lege, University  of  Minnesota  och  Unt- 
versity  of  PennsyKania,  ett  ärs  tid  vid 
hvardera,  under  det  sista  af  de  tre  sam- 
tidigt förestående  en  svensk-luthersk 
församling  i  Philadelphia.  Pastor  Petri 
prestvigdcs  år  1880  ocli  (ivarstannadc  i 
Philadelphia  till  år  1884,  då  han  kallades 
till  professor  i  historia  vid  Gustavus 
Adolphus  College  i  St.  Peter.  Ar  1888 
antog  han  kallelsen  som  pastor  tör 
.Xugustana-församlingen  liärstädes,  hvil- 


221 


l<et  pastorat  han  alltjemt  innehar.     För- 
samHngen  har  under  de  år  pastor  Petri 
vårdat   henne  fördubblats  i  storlek  och 
Är  nu  en  af  de  största  svensk-lutherska 
kyrkor    i    Amerika.      Pastor    Petri    tog 
initiativet  och  ledningen  till   firandet  af 
250-årsfesten    af    svenskarnes    landstig- 
ning i  Amerika,  hvilken  stora  högtidlig- 
het   firades    härstädes    år    1888.      Likaså 
gaf  han  uppslaget  till 
firandet     af     3oa-års- 
dagen  af  Upsala-mö- 
tes      beslut,      hvilken 
högtidlighölls        som 
•en       reformations  est 
år  1893.     Pastor  Petri 
har    i    flera    år    vari: 
vice    president    i   Au- 
gustana synodens 
Minnesota  -  konferens 
och  medlem  af  direk- 
tionen   för    Gustavus 
Adolphus        College. 
Jemte   andra   började 
han  år  1881  utgifvan- 
■det     af      "Augustana 
Observer,"  den  första 
engelska  kyrkotidnin- 
gen   bland   Amerikas 
svenskar.      Han    har 
afven  redigerat  en  en- 
gelsk söndagsskoltid- 
Tiing,  tillhörande  för- 
samlingen.      Pastor 
Petri   var  medlem  af 
rådsf jrsamlingen    vid 
religionskongressen  i 
Chicago     under 
verldsut  ställningen 
år  1893  och  är  med- 
lem   af    "Institute    of 
Civics."    Pastor  Petri 
år    en    dugande    talare    på    både    sven- 
ska  och   engelska  och   en  utmärkt   or- 
ganisatör  af   kyrkliga    och    sällskapliga 
förhållanden   inom   församlingen.     Han 
är  sedan  år  1880  gift  med  Christine  An- 
<lerson  från  Dalarne.     Deras  äktenskap, 
som  beseglades  i  den  historiskt  minnes- 
rika "Old  Swedes'  Church"  i  Philadcl- 
phia,  har  välsignats  med  fem  barn. 


Svenska  Evangeliska  Lutherska  Beth- 
lehems-församlingen  i  North  Minneap- 
olis stiftades  af  pastor  C.  A.  Evald  år 
1872  med  20  medlemmar.  En  kyrka  be- 
gynte  byggas  år  1874  å  Tenth  street 
north,  senare  flyttad  till  hörnet  af  Sixth 
Street  och  Twelfth  avenue  north.  Men 
motgångar  kommo.  Alla  medlemmar 
utom  tre  afgingo  och  pastorsembetet  var 


BETHLEHEMS-KVRKAN. 
(Svensk  Evangelisk-Luthersk.) 

vakant  ända  till  år  1884,  då  studeranden 
A.  J.  Enstam  väl  prcstvigd  blef  dess 
pastor  intill  år  1892,  då  han  efterträddes 
af  pastor  J.  G.  Hultkrans.  Trots  mot- 
gångarne hade  gudstjensterna  uppehål- 
lits af  teologie  studeranae  och  af  de  he- 
dersmän, som  alltjemt  efter  tjugo  års 
tjenstgöring  qvarstå  såsom  församlin- 
gens  diakoner,    S.    P.    Sabom,   John    P. 


222 


Ellstiom  och  Aug.  Jackson,  och  hvilka 
ej  endast  förestått  söndagsskolan  utan 
och  jemte  sina  öfriga  pligter  omvexlat 
i  predikstolen.  Är  1888  beslöts  att  bygga 
en  ny  och  större  kyrka  och  på  bygg- 
nadskomiteen  utsågs  pastor  A.  J.  En- 
stam  till  ordförande  och  S.  P.  Sabom 
till  sekreterare  och  kassör.  Det  kostade 
stora  uppoffringar  af  församlingens 
medlemmar,  då  ungefär  100  till  antalet, 
men  tack  vare  dessa  och  utomståendes 
frikostighet  stod  kyrkan  färdig  till  invig- 


P.ASTOR  J.  G.  HUI.rKKANS. 


marniånaderna  och  verksam  mission.. 
Utom  de  reguliära  gudstjensterna  i  kyr- 
kan söndagar  och  torsdagar,  hållas  så- 
dane  också  onsdags  qvällarne  i  sist- 
nämda  söndagsskolelokal.  Ungdoms-, 
sång-  och  sjukhjelpsföreningar  äro  med 
kyrkan  samverkande  och  möta  i  dess 
undre  våning. 

Pastor  Hultkrans  skådade  första  gån- 
gen dagens  ljus  i  Visnum  i  Vermland, 
det  sköna,  det  härliga  land.  Han  är 
född  den  2i:ste  Januari  1857  och  hade 
nått  den  respektabla  åldern  af 
tretton  år,  då  föräldrarne  beslötO' 
Utvandra  till  det  fjerran  landet  i 
vester.  De  reste  tidigt  på  året 
och  slogo  sig  ned  vid  Lake  City, 
Minnesota,  samma  vår.  Sonen 
sändes  till  Gustavus  Adolphus 
College  i  St.  Peter.  Efter  slutade 
studier  der,  inskrefs  den  unge 
Hultkrans  vid  Augustana  College 
i  Rock  Island,  hvarest  han  utda- 
nades till  prästmannens  ansvars- 
fulla kall.  Han  har  förestått  för- 
samlingar i  Pennsylvania  och 
Minnesota,  i  sistnämda  stat  Brain- 
erd  och  St.  Paul,  och  är  för  närva- 
rande pastor  vid  den  svensk- 
lutherska Bethlehemsförsamlingen 
på  norr.  Pastor  Hultkrans  är 
mörk  och  tystlåten  som  skogs- 
männen äro  det,  men  vinner  ge- 
nom vederhäftigheten  i  tal  och 
väsende.  Han  är  sedan  år  1886 
gift   med    Hannah    Nelson. 


ning  den  i4:dc  Juni  1891.  Byggnaden, 
vackert  belägen  å  hörnet  af  Fourteenth 
och  Lyndile  avenucs  north,  har  kostat 
$23,000,  inrymincr  sittplatser  för  1,200 
personer  och  är  en  af  Minnesota-kon- 
ferensens ståtligaste  tempel.  Försam- 
lingen, som  räknar  400  kommunikanter, 
består  inalles  af  umkring  675  personer. 
Söndagsskolan  har  P.  M.  Schelin  till 
föreståndare  och  eger  två  afdclningar, 
en  i  kyrkan  och  en  •  andra  å  Thirty- 
second  avenue  north  och  Fourth  street, 
begge   med   småbarnsskola  under  som- 


Emanuels-församlingen  organiserades 
den  2i:ste  Augusti  1884  i  Broadway  M. 
E.  Chapel.  Pastor  J.  Ternstedt  hade 
någon  tid  förut  verkat  som  missionär  på 
östsidan  och  valdes  han  till  ordförande 
och  Nils  Lind  till  sekreterare.  Trettioen 
personer  sammanslöto  sig  i  början  till 
församlingen.  Af  dessa  äro  tretton 
ännu  aktiva  medlemmar. 

Den  första  fastighet  församlingen 
egde  var  en  gammal  baptistkyrka,  belä- 
gen å  hörnet  af  Fourth  avenue  och  Fiftli 
Street  S.  E.,  men  församlingen  synes  ej 


223 


ha  haft  någon  ro  i  den  kyrkan 
kerna  voro  väl  mångahanda. 

Pastor  A.  Melin,  hvilken  efter  erhål- 
len ordination  år  1884  stationerades  på 
fältet,  blef  församlingens  förste  pastor. 
Han  arbetade  troget  och  flitigt  i  fyra 
års  tid,  hvarefter  han  resignerade.  Efter 
omkring  ett  års  vakans  erhöll  församlin- 
gen en  trogen  lärare  i  pastor  A.  Carlson. 
Denne  verkade  derstädes  i  omkring  fem 
års  tid.  Vid  ombyte  år  1894  tillträdde 
församlingens  nuvarande  lärare,  pastor 
O.  A.  Nelson,  hvilken  gjort  sig  mycket 
omtyckt  och  värderad 
bland  församlingsmed- 
lemmarne. 

jNIedlemsantalet  har 
aldrig  tillväxt  hastigt. 
Den  första  kyrkorapport 
som  är  förvarad  (för  år 
1887)  uppgifver  kommu- 
nikanternas  antal  till  192 
och  hela  folkmängden 
till  304.  Är  1893  var  det 
255  kommunikanter  och 
i  närvarande  stund  är 
kommunikantantalet  350 
samt  hela  folkmängden 
500. 

I     financielt     afseende 
har     församlingen     haft 
många     svårigheter     att 
bekämpa.       Dess     med- 
lemmar äro  nästan  ute- 
slutande      dagsarbetare, 
hvilka  af  en  ibland  ganska  knapp  dags- 
penning åsidolagt  litet  för  församlingens 
räkning.      Efter  en   femtonårig  tillvaro 
har    församlingen    likväl    lyckats    få    en 
kyrkoegendom,    som    kan    värderas    till 
$25,000.     På  densamma  hvilar  omkring 
$7,000  skuld. 

Församlingens  söndagsskola  räknar 
omkring  200  barn,  fördelade  i  27  klasser. 
Inom  församlingen  verka  trenne  före- 
ningar. Den  äldre  qvinnoföreningen, 
Unga  qvinnoföreningen  och  Ungdoms- 
föreningen. 

Församlingens  mål  är  att  i  allt  stå 
sina   landsmän   till    tjenst. 

Kyrkan   är  60   fot   bred   och    109   fot 
—15 


— - — -^ — —  ^fSu.!  jy-j?- 

EM.ANUELS-KVKKAN. 
(Svensk  Evangelisk  Luthersk) 

lång,  bygd  af  rödt,  veneradt  tegel  samt 
dekorerad  med  ljusröd  Kasota-sten. 
Gudstjenstrummet  lemnar  sittplatser  åt 
1,000  personer,  700  nere  och  300  på  läk- 
tarne.  Dessutom  finnes  tvenne  vackra 
expeditionsrum  och  vestibul  i  samma 
våning.  I  nedre  våningen  är  I)oning3- 
rum  för  kyrkoviiktaren,  söndagsskol- 
rum samt  rum  för  ungdomsmöten  och 
ett  litet  kök.  I  arkitektoniskt  hänse- 
ende är  kyrkan  mycket  imponerande 
och  intager  ett  framstående  rum  bland 
stadens  kyrkobyggnader.  Den  har  dess- 
utom ett  utmärkt  läge  midt  emot  den 
förtjusande  Washburn  parken. 

Söndagen    den    23:dje    Augusti    1896 


224 


firade  församlingen  sin  trettonde  årsdag 
med  en  storartad  skördefest  i  exposi- 
tionsbyggnaden, hvilken  var  särdeles 
talrikt  besökt. 

En  ännu  högtidligare  och  för  hvarje 
medlem  glädjande  högtidsdag  egde  rum 
den  2i:ste  Maj  innevarande  år,  då  för- 
samlingen hade  sin  "uppflyttningsfest." 
Under  den  långa  tid  som  åtgick  för 
fullbordandet  af  kyrkans  inredning,  hade 
man  varit  nödsakad  att  af  hålla  gudstjen- 
sterna  i  jordvåningen,  och  var  det  nu  för 
hvarje  medlem  särdeles  upplyftande  att 
under  festliga  ceremonier  lör  första  gån- 
gen få  höra  Guds  ord  i  den  nya,  l.usa 
och  smakfullt  inredda  kyrkolokalen. 
Tillströmningen  af  menniskor,  som 
ville  närvara  vid  festen,  var  så  stor,  att 
det  var  platt  omöjligt  för  många  att 
kunna  vinna  inträde. 


gen  i  hörnet  af  Twenty-seventh  street 
och  Twenty-eighth  avenue  south.  För- 
samlingen stiftades  den  22:dre  Januari 
1892  med  endast  några  få  medlemmar. 
Bland  dess  första  stödjepelare  räknas 
B.  Börjeson,  J.  A.  Larson  och  A.  Ek- 
lund. Antalet,  kommunikanter  uppgår 
för  närvarande  till  135  och  söndagsskol- 
barnen till  200.  Egendomens  värde 
uppskattas  till  $4,000.  Församlingen 
har  betjenats  af  följande  pastorer:  J.  A. 
Krantz,  A.  Sundberg  och  Emanuel  O. 
Stone.  Dess  nuvarande  pastor  är  P.  A. 
Mattson,  som  började  sin  tjenstgöring 
första  veckan  i  November  1899. 

Kyrkorådet  består  af  Bengt.  Börjeson, 
A.  \V.  Anderson,  Carl  Strömberg,  J. 
Ekelund  och  August  Gustafson. 

Likt  St.  Pauli-församlingen  har  äfven 
denna  fyra   föreningar. 


Svenska  Evangeliska  Lutherska  St. 
Pauli-fcirsamlingen  stiftades  af  pastor  J. 
Ternstedt  den  3i:ste  Oktober  1887  med 
cirka  20  medlemmar.  Bland  dem  J.  A. 
Cederberg,  N.  P.  Swanberg,  N.  P.  Pet- 
terson, J.  Ring  och  C.  A.  Allén.  Kyr- 
kan, belägen  å  hörnet  af  Bloomington 
avenue  och  Twenty-fifth  street  south, 
värderas  tillsammans  med  tomten  till 
$4,500.  Församlingen  räknar  175  kom- 
munikanter och  200  söndagsskolbarn. 

Pastor  J.  Ternstedt  var  församlingens 
förste  lärare  och  efterföljdes  han  af  pa- 
stor Swan  Johnson.  Dess  nuvarande 
själasörjare  är  Emanuel  O.  Stone,  som 
alltsedan  Maj  1895  tjänstgjort  inom  för- 
samlingen, hvars  arbete  betydligt  under- 
lättas af  fyra  föreningar:  en  ungdoms- 
förening, en  äldre  och  en  yngre  qvinno- 
förening  samt  en  "Instalment"-före- 
ning. 

Kyrkorådets  medlemmar  äro:  N.  P. 
Swanbtrg,  J.  Ring,  Gustaf  Carlbom,  G. 
W.  Olson,  Edward  Larson  och  Gust 
Swanson. 


Svenska        Evangeliska        Lutherska 
Ebenezer-församlingens  kyrka  är  belä- 


Svenska  Evangeliska  Lutherska  Zion- 
församlingen,  hvars  kyrka  är  belägen  i 
hörnet  af  Pillsbury  avenue  och  Thirty- 
first  street  south,  organiserades  år  1893 
med  cirka  20  medlemmar.  Bland  orga- 
nisatörerna i  denna  församling  finna  vi 
de  i  kyrkliga  kretsar  välkända  familjer- 
na: A.  Westerberg,  John  Fagerström, 
Carl  och  John  Engquist  samt  Salomon 
Ekström,  Aug.  Olson  och  Anarew  Noo- 
!een.  Församlingens  vård  har  sedan  år 
1895  omhänderhafts  af  den  gamle  be- 
pröfvade  prestmannen  J.  O.  Cavallin 
(nuvarande  pastorn  i  Salem-församlin- 
gen),  hvilken  helt  nyligen  efterträdts  af 
pastor  C.  O.  Öländer.  Nuvarande  med- 
lemsantalet belöper  sig  till  loi  samt  hela 
folkmängden  till  166.  Församlingen  har 
haft  ett  kraftigt  stöd  samt  rönt  mycken 
uppmuntran  i  sjtt  arbete  genom  de  före- 
ningar, som  från  början  varit  stiftade 
inom  henne,  ncmligen  Ungdomsföre- 
ningen och  qvinnornas  syförening. 
Församlingens  egendom  uppskattas  till 
$5,200,  på  hvilken  hvilar  en  skuld  af 
$2,000,  hvilken  nu  håller  på  att  utplånas 
af  en  tillfällighctsorganisation  bland 
männen,  kallad  "hundramannahären." 


225 


Svenska  Evangeliska  Lutherska  Sa- 
lem-församlingen  organiserades  år  1896 
med  cirka  elfva  medlemmar,  bland 
hvilka  organisatörer  vi  finna  familjerna 
Peter  Knox,  Frank  Ferm  och  Oscar 
Svenson  samt  C.  A.  Blomquist  och  A. 
F.  Dahlstedt.  Församlingens  nuvarande 
lärare  är  pastor  J.  O.  Cavallin, 
hvilken  alltsedan  församlingens 
stiftelse  tagit  en  trogen  vård  om 
densamma.  En  verksam  syföre- 
ning med  20  till  30  medlemmar 
har  ock  varit  församlingen  till 
mycken  hjelp  och  glädje.  Dess 
lilla  kyrka  är  belägen  i  hörnet  af 
Forty-second  och  Dupont  ave- 
nues  north.  Värdet  af  kyrkoegen- 
domen är  $950.  Endast  $150  skuld 
återstår. 


FÖRSTA  SVENSKA  BAPTIST- 
FÖRSAMLINGEN. 


Närstående  teckning  visar  det 
yttre  af  Första  Svenska  Baptist- 
kyrkan, belägen  vid  Thirteenth 
avenue  south  och  Eighth  street 
Kyrkan  har  ett  ståtligt  yttre  ocli 
ett  tilltalande  inre.  Kyrkan  har  sitt- 
platser för  omkring  800  personer.  I 
tornet  hänger  en  väldig  ringklocka,  hvil- 
ken var  den  första  kyrkklocka  som  in- 
fördes till  Minneapolis,  och  är  den  följ- 
aktligen en  intressant  relik  från  sta- 
dens tidigare  dagar.  Långt  tillbaka  på 
sextio-talet  erbjöd  tidningen  "Ad- 
vance,"  som  på  den  tiden  publicerades 
i  Chicago,  en  kyrkklocka  för  vinnandet 
af  prenumeranter.  Minneapolis  var  na- 
turligtvis "in  it"  äfven  på  den  tiden,  och 
den  gamla  Plymouth-kyrkan  i  hörnet  af 
Nicollet  avenue  och  Fourth  street  vann 
klockan,  hvilken,  enligt  D.  C.  Bells  ut- 
sago, var  gjuten  af  Blymyer  &  Co.  i 
Cincinnati,  Ohio.  När  den  nuvarande 
Plymouth-kyrkan  bygdes  för  25  år  se- 
dan skänktes  klockan  till  South  Town 
Congregational  Church,  hvilken  kyrka 
för  elfva  år  sedan  såldes  till  Svenska 
Baptist-församlingen. 

Svenska  Baptist-församlingen  bildades 


FÖRST.^  SVENSKA  BAPTISTKYRKAN. 

den  3o:de  Juli  1871  med  24  medlemmar. 
Den  förste  svenske  baptist,  som,  så  vida 
det  är  kändt,  bosatte  sig  i  Minneapolis, 
var  en  Miss  Carin  Mårtenson.  Hon  var 
döpt  i  Scandia,  en  gammal  svensk  bap- 
tistförsamling, omkring  30  mil  utom 
staden.  Hon  flyttade  in  till  Minneapo- 
lis år  1864  och  förenade  sig  med  första 
amerikanska  baptistförsamlingen.  Kort 
tid  derefter  kom  W.  Malmsten  från  Mo- 
tala, J.  L.  Johnson  och  A.  Bergqvist 
med  familj  från  Scandia,  hvilka  alla 
slöto  sig  till  samma  amerikanska  bap- 
tistförsamling. 

Den  förste  svenske  baptist-predikant, 
som  predikat  i  Minneapolis  var  troligen 
O.  Åkerson.  Hans  besök  hade  den  ver- 
kan, att  de  få  af  våra  baptister,  som  då 
funnos  här,  begynte  att  tänka  på  möj- 
ligheten af  egen  församling,  som  den 
svenska  befolkningen  här  redan  då  var 
ganska  stark. 

Vid  början  af  år  1871  hade  baptister- 
nas antal  ökats  till  öfver  20  stycken, 
och  de  började  nu  med  mera  ifver  tänka 


226 


på  bildandet  af  egen  församling.  Den 
amerikanska  baptist-kyrkan,  som  de  till- 
hörde, stod  då  der  det  nu  tolf  våningars 
höga  Lumber  Exchange  reser  sina  tin- 
nar mot  skyn.  och  der  sammanslöt  sig 
denna  iilla  hop  till  en  kristen  församling. 

Mötena  flyttades  nu  till  en  sal,  belägen 
i  hörnet  af  Nicollet  avenue  och  Second 
Street,  i  ett  hus  med  det  storslagna  nam- 
net "National  Exchange." 

Att  bygga  ett  hus  för  församlingen 
var  då  ingen  lätt  sak  att  företaga.  Knap- 
past en  enda  medlem  egde  tak  öfver  hui- 
vudet  och  utsigterna  voro  icke  ljusa. 
Men  en  Rev.  Amory  Gale,  alltid  välvil- 
lig mot  svenskarne,  köpte  en  tomt  på 
hörnet  af  Sixth  street  och  Twelfth  ave- 
nue south  för  $i,ooo,  hvilken  summa  se- 
dan till  det  mesta  bestreds  af  föreningen 
"The  Baptist  Union."  Derpå  skreds  till 
verket  att  bygga  ett  hus  på  platsen,  36 
fot  bredt  och  60  fot  långt.  I  Juni  må- 
nad var  huset  så  färdigt,  att  Minnesota 
svenska  baptistkonferens  kunde  hålla 
sitt  årsmöte  der,  och  under  följande  vin- 
ter fullbordades  det  till  stor  del  genom 
medlemmars  frivilliga  arbete.  Kyrkan 
invigdes  först  i  Mars  1874.  Är  1882 
började  huset  blifva  för  litet  och  man 
måste  tänka  på  dess  utvidgning.  Kyr- 
kan bygdes  till  på  bakre  delen  af  tomten, 
så  att  den  hade  formen  af  elt  stort  T. 
hvarigenom  den  blef  mer  ;in  (hil)l)i'lt  så 
stor. 

Rev.  John  Ring  var  församlingens 
förste  predikant  och  tjenstgjorde  till  år 
1873.  Efter  den  tiden  tjenstgjorde  flera 
predikanter  under  kortare  tider  till  dess 
Rev.  Frank  Peterson  i  Juni  1881  emot- 
tog  befattningen  och  tjenstgjorde  till 
den  I5:de  Oktober  1890,  eller  i  nio  år 
och  sex  månader.  Under  denne  pastors 
utmärkta  ledning  ökades  medlemsanta- 
let till  550  och  församlingen  liknade  en 
bikupa  af  aktiv  verksamhet.  Under 
Rev.  Frank  Petersons  ledning  gick 
verksamheten  framåt  med  stora  steg  och 
dess  olika  verksamhetsgrenar  stodo  un- 
der dessa  år  i  sin  högsta  blom  och  allt 
såg  lofvande  ut.  när  phitsligen  en  mån- 
dagsmiddag brandsignalen  ljöd.  ty  kyr- 


kan stod  i  ljusan  låga.  Det  var  en  ovan- 
ligt kall  dag,  den  i6:de  Mars  1885.  Kyr- 
kan brann  nästan  ned  till  grunden.  Den 
var  brandförsäkrad  blott  till  sitt  halfva 
värde,  hvadan  förlusten  var  ytterst  känn- 
bar. Församlingen  måste  nu  hafva  en 
ny  kyrka,  och  som  Andra  kongregatio- 
nalistkyrkan,  tre  qvarter  derifrån,  var  till 
salu,  så  köpte  församlingen  henne.  Kö- 
pet var  mycket  förmånligt,  men  ådrog 
sig  församlingen  likväl  en  dryg  skuld. 
Icke  dess  mindre  begyntes  verksamhe- 
ten i  den  nya  kyrkan  med  stor  entusi- 
asm. 

Fcirsamlingen  har  ännu  den  gläd- 
jen att  bland  sina  äldsta  medlemmar, 
som  stå  först  på  namnlistan,  fortfarande 
räkna  Mrs.  A.  Bergqvist.  Det  är  rö- 
rande att  se  den  åldriga  gumman,  nu 
bräcklig  till  helsan,  och  äfven  boende 
långt  ifrån  kyrkan,  ändå  rätt  ofta  besöka 
densamma.  Att  den  förutnämda  Miss 
Carin  Mårtenson,  nu  Mrs.  J.  L.  John- 
son, en  af  de  24  förste,  ännu  är  medlem 
af  församlingen,  torde  och  böra  nämnas. 

Församlingen  räknar  för  närvarande 
452  medlemmar,  och  uppskattas  kyrko- 
egendomens värde  till  $15,000. 

År  1896  firade  Första  Svenska  Baptist- 
församlingen med  högtidliga  ceremo- 
nier sitt  tjugofemte  årsjubileum. 

Församlingens  nuvarande  lärare  är 
pastor  Olof  Bodien. 

Från  Första  Svenska  Baptist-försam- 
lingen har  utgått  i  första  rummet  den 
norska  baptistförsamlingen.  Antalet  af 
de  norska  och  danska  syskonen  i  för- 
samlingen hade  småningom  så  ökat  sig. 
att  de  ansågo  sig  tillräckligt  starka  för 
att  tiinka  på  en  egen  organisation. 
Följaktligen  bildade  de  egen  församling 
den  28:de  Maj  1897  med  29  medlemmar. 
De  hafva  nu  en  egen,  vacker  och  skuld- 
fri kyrka,  ett  "block"  frän  moderkyrkan. 


Den  svenska  Elim-församlingen  på 
östsidan  bildades  den  29:dc  Februari 
1888  af  55  medlemmar,  utgångna  från 
Fiirsta  församlingen.  Det  långa  afstån- 
det    gjorcle    en    särskijd    församling    på 


227 


ELIM-KYRKAN. 

(Svensk  Baptist.) 

ostsidan  af  behofvet  påkallad.    Medlems- 
antalet inom  denna  församling  är  nu  208. 

Elim-församlingens  kyrka  är  belägen 
å  hörnet  af  ]\Iadison  street  och  Thir- 
teenth  avenue  N.  E.  Kyrkan  har  sitt- 
platser för  350  personer.  Kyrkoegen- 
domen uppskattas  till  $8,000,  hvarpå  häf- 
tar en  skuld  af  $1,500. 

Församlingens  förste  pastor  var  Petrus 
Öström,  som  tillträdde  sin  befattning  i 
Juni  1888  och  tjenade  församlingen  till 
den  I  :ste  Januari  1890.  Efter  honom 
tjenstgjorde  följande  lärare:  Pastor  C. 
A.  Sandvall  till  deti  i:ste  Oktober  1891: 
pastor  L.  J.  Ahlström  tjenstgjorde  i  ett 
år  och  tre  månader  vid  sidan  af  sin  be- 
fattning som  redaktör  för  "Missions- 
Bladet";  pastor  J.  P.  Rosquist  tjenst- 
gjorde från  den  i  :ste  Januari  1893  till 
den  i:ste  Oktober  1894,  och  professor 
Eric  Sandell  från  den  1  .sre  Juli  1895  till 
den  i:ste  Augusti  1899.  Den  i:ste  sist- 
lidne  Oktober  tillträdde  församlingens 
nuvarande  lärare,  pastor  V.  E.  Hedberg. 

Församlingens  diakoner  äro:  O.  E. 
Larson,    P.     A.     Nelson,     P.     Monson. 


Frank  Norin,  P.  Ceder- 
strom,  J.  P.  Anderson 
och  J.  P.  Holmberg. 
Församlingens  trustees: 
P.  Monson,  P.  A.  Nel- 
son, John  Cullen,  John 
Englund,  John  Halvar- 
son, Daniel  Nelson  och 
A.   W.    Nelson. 

Bethel-missionen  å  sö- 
der har  nu  egen  försam- 
ling.     Den     räknar     85 

medlemmar  och  har  en 
liten,  vacker  kyrka. 

Bethelförsamlingen    å 
söder  organiserades  den 
ii:te     November     1896. 
Den  eger  den  lilla  nätta 
kyrkan   å  Twenty-ninth 
avenue       south,       nära 
Twenty-fifth  street,  hvil- 
ken  bygdes  år  1884  så- 
som  mission,   tillhöran- 
de Första  Svenska  Bap- 
tistförsamlingen.     Kyr- 
koegendomen  kostar  $2,500  och  hvilar 
för     närvarande     endast     $400     skuld 
på     densamma.       Ett     säreget     förhål- 
lande    är     det,     att     denna     verksam- 
het,    hvilken     som     mission     bedrifvits 
på    engelska    språket    i    nära    tio    år, 


BETHEL-KAPELLET. 

(Svensk  Baptist.) 

utan  synbart  resultat  blef  organiserad 
till  svensk  baptistförsamling  af  19  med- 
lemmar och  har  på  tre  år  ökats  till  85, 


228 


inköpt  egendomen  samt  utdelat,  förutom 
en  mängd  matvaror,  omkring  2,000  klä- 
desplagg, nya  eller  reparerade,  till  de 
fattige  i  staden.  Söndagsskolan  räknar 
öfver  200  barn.  Församlingens  lärare, 
pastor  Carl  E.  Oberg,  har  allt  sedan  år 
1896  med  kraft  och  nit  verkat  för  försam- 
lingens   välfärd. 


P.^STOR  FRANK  PETERSON. 

Pastor  Frank  Peterson  föddes  den 
I9:de  November  1847  i  Stockseryd  i 
Östergötland.  Han  var  blott  fyra  år 
gammal,  då  han  med  föräldrarne  kom 
hit  till  landet.  Hans  första  hem  var 
Rock  Island,  Illinois,  men  år  1855  flyt- 
tade föräldrarne  till  Lansing,  lowa,  i 
hvars  offentliga  skolor  den  unge  Frank 
fick  en  omsorgsfullt  vårdad  uppfostran. 
I  inbördeskriget  tog  han  aktiv  del  som 
sexton-årig  soldat  i  lowas  Nionde  ka- 
valleriregemente, hvilket  var  i  nä-^tan 
oupphörlig  batalj  med  guerillakrigarne 
i  Södern  såsom  till  exempel  "Texas 
Rangers"  och  det  så  kallade  "QuantrelTs 
Band"  i  Missouri,  Texas  och  Arkansas. 
Manspillan  var  så  stor,  att  vid  krigets 
slut  blott  ett  fåtal  af  regementets  styrka 
var  vid  lif.  Efter  kriget  studerade  Frank 
Peterson  ett  års  tid  vid  universitetet  i 
Chicago,  hvarpå  han  företog  en  resa  till 
Sverige  för  sin  helsas  skull,  tillbrin- 
gande   ett    hälft     år     i     fäderneslandet. 


Återkommen  undervisade  han  i  flera  år 
vid  de  ofifentliga  skolorna  i  lowa  och 
Minnesota.  En  tid  tvekade  han  mellan 
juristens  kall  och  prestmannens,  men 
valde  slutligen  det  senare,  antagande  en 
kallelse  från  svenska  baptistkyrkan  i 
Worthington,  Minnesota,  år  1875.  Nå- 
got senare  tog  han  vård  om  en  försam- 
ling i  Chicago.  Han  bosatte  sig  i  Min- 
neapolis år  1881  och  var  i  elfva  år  den 
svenska  baptistkyrkans  pastor,  på  ett  ut- 
märkt sätt  vårdande  sig  om  denna  för- 
samling. Är  1891  mottog  han  utnäm- 
ningen till  distriktsekreterare  för  Amer- 
ican Baptist  Missionary  Union,  i  hvil- 
ken  hedrande  och  ansvarsfulla  befatt- 
ning pastor  Peterson  alltjemt  qvarstår. 
Detta  missionsförbund  är  en  af  de  star- 
kaste och  mest  vidtutgrenade  protestan- 
tiska organisationer,  som  öfver  hufvud 
finnes.  Dess  2,500  medarbetare  äro  sys- 
selsatta inom  ett  verksamhetsfält,  som 
omfattar  tjugutvå  nationer  i  Amerika, 
Europa,  Asien  och  Afrika,  och  som 
kräfver  en  årlig  utgift  af  öfver  en  mil- 
lion dollars.  Pastor  Peterson  är  ej  en  i 
egentlig  mening  lärd  man,  men  har  visat 
sig  vara  en  framgångsrik  lärare  och  är 
en  på  svenska  språket  god  och  på 
det  engelska  öfverlägsen  talare.  Han 
är  en  ifrig  prohibitionist  och  har  samlat 
åtskilligt  material  för  svenska  baptist- 
kyrkans historia.  Han  är  sedan  år  1878 
förenad  i  ett  barnlöst,  men  särdeles 
lyckligt  äktenskap  med  Emma  C.  John- 
son från  Chicago.  Pastor  Peterson  är 
med  sin  erfarenhet,  begåfning,  humani- 
tet och  karaktersfasthet  en  af  vår  stads 
mest  ansedde  och  i  vidaste  kretsar  kände 
prestmän  och  utgör  en  heder  för  natio- 
nen. Fullblodssvensk  är  han  ock  en 
öfvertygad   amerikansk   patriot. 

Pastor  Olof  Bodien  är  född  den  2o:de 
April  1857  i  Elfdalen,  Falu  län,  Sverige. 
Barndomstiden  tillbragtes  i  skötet  af  ett 
kristligt  föräldrahem.  I  skolan  gick  han 
tills  han  blifvit  konfirmerad.  Han  fort- 
satte sina  studier,  och  vid  ig  års  ålder 
tog  han  skollärareexamen.  Fick  derpå 
anställning  vid  statens  skola  och  tjenst- 
gjorde  der  i  tre  år  som  lärare. 


229 


Vid  13  års  ålder  blef  Bodien  omvänd, 
men  var  sedan  aflfällin^  tills  mellan  19 
och  20  år,  då  han  blef  upprättad. 

År  1880  lemnade  han  fosterjorden  och 
reste  då  öfver  till  Amerika.    På  våren  år 


1883  blef  han  ordinerad  till  predikant: 
han  var  då  pastor  i  Stanchfield,  Minne- 
sota. Fick  derpå  kallelse  att  blifva  sön- 
dagsskolmissionär  för  staten  Minnesota. 
Genom  sitt  lifiiga  och  rättframma  sätt 
att  uppträda  hade  han  ej  svårt  att  vinna 
barnens  uppmärksamhet.  Han  innehade 
denna  befattning  i  närmare  fem  år,  och 
han  skötte  den  på  ett  framgångsrikt  sätt. 

Är  1888  på  hösten  reste  pastor  Bodien 
tillbaka  till  Sverige.  Han  kallades  till 
pastor  för  baptistförsamlingen  i  Linkö- 
ping, hvilken  han  förestod  från  hösten 
år  1889  tills  på  vintern  år  1890,  då  han 
flyttade  till  Sundsvall  för  att  förestå  der- 
varande  församling  och  upptaga  verk- 
samheten efter  C.  G.  Lagergren,  som 
hade  afiflyttat  till  Amerika  på  hösten  år 
1889. 

Pastor  Bodiens  verksamhet  i  Sunds- 
vall kröntes  med  stor  rramgång.  Han 
fick  äfven  här  glädjen  se  församlingen 
få  stor  tillökning  såsom  en  frukt  af  sitt 
arbete. 

På  våren  år  1893  återvände  Bodien 
till  Amerika  och  anlände  den  7:de  April 


till  Minneapolis,  dit  han  blifvit  kallad 
till  pastor  vid  Första  Svenska  Baptist- 
församlingpn.  Sedan  dess  har  han  tje- 
nat  denna  församling,  och  äfven  här  har 
hans  verksamhet  krönts  med  framgång. 

Pastor  Bodien  är  såsom  talare  rikt 
begåfvad,  och  han  har  äfven  gjort  sig 
bemärkt  såsom  föreläsare.  Hans  egent- 
liga verksamhet  här  i  landet  har  utförts 
i  Minnesota,  ty  inom  denna  stat  har  han 
offrat  sin  mesta  tid  och  nedlagt  sitt 
mesta  arbete. 

På  hösten  år  1878  förenades  pastor 
Bodien  i  äktenskap  med  Miss  Margreta 
Olson,  som  i  barnaåren  var  hans  lek- 
kamrat och  som  nu  i  mer  än  tjugu  år 
troget  stått  vid  hans  sida  såsom  maka 
och  förträfflig  husmoder. 

Makarna  Bodien  hafva  trenne  barn: 
två    söner   och    en    dotter. 

FÖRSTA  SVENSKA  M.  E.  KYRKAN. 

■  Medan  C.  G.  Forsberg  var  vårdhaf- 
vande  predikant  i  St.  Paul,  talade  han 
Guds  ord  nu  och  då  för  svenskarne  i 
grannstaden  Minneapolis,  under  som- 
maren år  1872.  Hösten  samma  år  blef 
det  predikantombyte  i  St.  Paul;  pastor 
C.  G.  Nelson  blef  sänd  att  taga  vård  om 
församlingen  derstädes.  Pastor  Fors- 
berg talade  om  för  pastor  Nelson  att 
det  fans  ett  antal  metodister  i  Minne- 
apolis. Denne  reser  dit  en  dag  för  att 
taga  reda  på  dem.  Han  gick  hela  dagen 
utan  att  finna  någon;  går  så  till  pastorn 
för  amerikanska  församlingen  på  Sev- 
enth  Street.  Der  får  han  kännedom  om 
en  svensk  familj,  Kristoffer  Andersons. 
Han  går  dit  trött 'och  uthungrad,  säger 
hvem  han  är,  får  sig  lite  till  lifs  och 
frågar  om  han  ej  kan  få  hålla  ett  reli- 
giöst möte  i  deras  hem.  Anderson  gick 
genast  ut  för  att  samla  folk  och  så  hölls 
det  första  mötet  samma  qväll  under  pa- 
stor Nelsons  ledning.  En  lokal  hyrdes 
sedan  på  Third  street  och  pastor  Nelson 
kom  så  ofta  han  kunde  att  predika.  Den 
23:dje  Februari  1873  organiserades  den 
Första  Svenska  M.  E.-församlingen  i 
Minneapolis    af    pastor    C.    G.    Nelson. 


230 


Det  kan  ej  med  visshet  sägas  huru  män 
ga  som  då  lemnade  sina  namn,  men 
från  kyrkboken  kunna  vi  dock  gifva 
namnen  på  följande  personer:  John 
Anderson,  Kristofifer  Anderson,  Do- 
rothea  Anderson,  Jenny  Anderson. 
S.     Sigfridson,     Anna     Sigfridson,     O. 


FÖRSTA  SVENSKA  M.  E.  K^  KRAN. 

Gunderson,  William  H.  Gaslin  och 
John  Carlson.  Det  beslutades  att  för- 
samlingens namn  skulle  blilva  "Skan- 
dinaviska M.  E.  Församlingen,"  emedan 
både  norskar  och  svenskar  tillhörde  den- 
samma. Pastor  Nelson  skulle  hafva 
vård  om  den  nybildade  fcirsamlingcn. 
Snart  ville  församlingen  hafva  en  egen 
lokal.  En  tomt  erbjöds  gratis  i  norra 
Minneapolis,  men  ansåg  man  det  likväl 
bäst  att  bygga  i  södra  delen  af  staden. 
I  September  1873  insamlades  $1,500  och 
en  tomt  köptes  på  Cedar  avenue,  midt 
för  Washington  avenue,  för  $1.000.  J 
Oktober  samma  år  begyntes  byggandet 
och  invigdes  kyrkan  i  December  1873. 
Färdig  kostade  kyrkan  med  tomt  näia 
$4,000.  Kollekten  på  invigningsdagen 
uppgick  till  $80.  Hösten  år  1874  be- 
gyntc  norskarnc  att  utträda  och  bilda 
egen  församling,  hvadan  det  beslutades 
att  ändra  namnet  "Skandinavisk"  till 
Svenska  M.  E.  Församlingen.  I  Maj 
1880  bygdes  ett  pastorsboställe  för  $800. 
Kyrkan  började  slutligen  blifva  för 
trång,  så  att  egendomen  såldes  i  Augu- 


sti 1882  och  församlingen  inköpte  den 
amerikanska  metodistkyrkan  på  Sev- 
enth  Street,  hvilken  året  derpå  under- 
gick åtskilliga  omändringar  och  förbätt- 
ringar. Denna  egendom  innehafves  ai 
församlingen  för  närvarande.  Kyrkan 
har  sittplatser  för  350  personer  och  vär- 
deras egendomen  till  $7,000,  tomten  in- 
beräknad. 

Den  i8:de  December  1892  inlemnades 
en  ansökan  af  23  medlemmar  att  få 
bilda  egen  församling  i  nordöstra  delen 
af  staden.  De  öfriga  predikanter,  som 
betjenat  församlingen,  äro:  J.  A.  John- 
son, B.  Borgeson,  A.  G.  Johnson,  J.  O. 
Nelson,  N.  G.  Nelson,  J.  A.  Gabrielson, 
K.  H.  Ehnström,  N.  M.  Liljegren  och 
C.  J.  Andreen. 

En  söndagsskola  organiserades  år 
1874  med  E.  Olson  som  föreståndare. 
Nuvarande  föreståndaren  är  Carl  J. 
Stonc.  Förutom  denna  har  församlin- 
gen äfven  en  söndagsskola  i  dess  gamla 
kyrka,  som  för  närvarande  är  belägen  i 
hörnet  af  Twenty-fourth  street  och 
Twenty-third  avenue  south.  Båda  sko- 
lorna räkna  tillsammans  365  söndags- 
skolbarn. 

En  Epworth-förening  med  C.  A.  Al- 
brecktson  som  ordförande  bildades  i 
Februari  1891.  Denna  förening  räknar 
100  medlemmar  med  Fred  Graaf  som 
nuvarande  ordförande.  För  närvarande 
är  det  redan  på  tal  om  att  församlingen 
skall  bygga  en  större  och  mera  tidsen- 
lig kyrka. 

Församlingen  räknar  för  närvarande 
225  kommunikanter  och  ledes  dess  reli- 
giösa intressen  af  dess  omtänksamme 
och   nitiske  lärare,  pastor  Carl  Berggren. 


* 


Andra  Svenska  M.  E.  Kyrkan.  — 
På  östsidan  höllos  möten  regelbundet 
under  A.  G.  Johnsons  verksamhetstid. 
Församlingen  omorganiserades  den 
2o:de  December  1892,  då  N.  M.  Lilje- 
gren och  A.  F.  Peterson  voro  predikan- 
ter i  Minneapolis.  A.  F.  Peterson  var 
församlingens  predikant  tills  hösten  år 
1894,   då  Wm.    Lundin   blcf  hans  efter- 


231 


JL 


.w  v'-^  J««Mr*^»*«iJ¥^.  -- 


-r,4i 


ANDRA  SVENSKA  M.E.  KYRKAN. 

Irädare.  I  Juli  månad  1895  inköpte  för- 
samlingen tveime  tomter  för  $1,400  och 
i  Maj  månad  1896  voro  de  tillfullo  be- 
talda. Nyårsdagen  1897  lades  hörnste- 
nen till  den  nj-a  kyrkan  och  den  3o:de 
Maj  samma  år  invigdes  det  lilla  vackra 
templet. 

Egendomen  är  värd  minst  $5,000  och 
inom  en  snar  framtid  hoppas  församlin- 
gen blifva  skuldfri. 

SVENSKA.  MISSIONS  TABERNAKEL- 
FÖRSAMLINGEN. 

Denna  församling  bildades  i  Ok- 
tober 1874  under  namnet  "Svenska 
Kristna  Missionsföreningen  i  Minneap- 
olis" med  endast  et^  fåtal  medlemmar. 
Dess  första  kyrka  bygdes  ungefär  sam- 
tidigt på  hörnet  af  Sixth  street  och  Sev- 
enteenth  avenue  south.  Den  rymde  en- 
dast omkring  150  personer,  men  den  var 
den  tiden  tillräckligt  stor.  Mellan  åren 
1874  och  1878  egde  församlingen  ingen 
fast  predikant  utan  var  beroende  af  rese- 
predikanter, som  en  och  annan  gång 
helsade  på. 

Är  1877  anlände  pastor  E.  Aug. 
Skogsbergh  från  Chicago  på  besök  för 
att  hvila  sig  en  tid.     Hvilan  blef  dock 


måttlig,  ty  han  måste  genast  begynna 
att  predika.  Församlingens  lokal  befans 
vara  alldeles  otillräcklig  för  de  skaror 
som  ville  höra  honom,  hvarför  olika 
lokaler  i  hjertat  af  staden,  såsom  Harri- 
son  och  Märket  Halls,  Pence  Opera 
House  och  Academy  of  Music,  då  den 
största  lokal  i  staden,  anskafifades.  I 
dessa  lokaler  predikade  han  dagligen 
under  flera  veckors  tid  och  en  märklig 
andlig  rörelse  uppstod,  som  gjorde  att 
församlingen  betydligt  förökades. 

På  pastor  Skogsberghs  inrådan  kalla- 
des pastor  A.  Lidman  från  Sverige  till 
församlingens  lärare.  Han  anlände  året 
derpå.  Mötena  fortsattes  på  Harrison 
Hall,  emedan  kyrkan  var  otillräcklig. 

År  1878  gjorde  Skogsbergh  ett  andra 
besök,  och  då  beslöts  att  bygga  en  ny 
kyrka.  Tomt  köptes  på  hörnet  af 
Fourth  street  och  Eighth  avenue  south 
för  $2,800,  och  inom  kort  stod  der  en 
tegelkyrka,  innehållande  omkring  1,000 
sittplatser.  Den  kostade  omkring 
$10,000.  Men  äfven  den  befans  snart 
vara  för  liten.  Lidman  kom  och  betje- 
nade  församlingen  omkring  två  år.  Ef- 
ter honom  kallades  pastor  Gustaf  Törn- 
quist  ifrån  San  Francisco.  Han  före- 
stod med  stor  skicklighet  församlingen 
till  år  1883,  då  han  aflcd.  Under  hans 
tid  gjorde  församlingen  stora  framsteg. 

Pastor  Skogsbergh  kallades  nu  till 
lärare.  Han  antog  kallelsen  och  flyttade 
till  staden  i  Januari  1884.  Emedan  kyr- 
kan blef  mer  och  mer  otillräcklig  att 
rymma  folkskarorna,  uppköptes  redan 
samma  år  tvenne  tomter  på  hörnet  af 
Eighth  avenue  south  och  Seventh  street 
för  $16,000  för  en  ny  byggnad.  Ar  1887 
var  den  nya  kyrkan  färdig  under  nam- 
net Svenska  Missionstabernaklel.  Den 
är  bygd  af  mörkrödt  tegel,  107x107,  med 
väldiga  läktare  rundt  omkring  och  rym- 
mer omkring  3,000  sittplatser.  Den  ko- 
star omkring  $40,000.  Men  äfven  denna 
byggnad  har  visat  sig  vara  icke  alls  för 
stor  utan  är  på  söndagsqvällarne  i  syn- 
nerhet ofta  till  trängsel  fyld  af  lyss- 
nande åhörare. 

Församlingen,  som  stadigt  gått  fram- 


_J 


SVENSKA  MISSIONS-TABERNAKLET. 


232 


233 


åt,  räknar  trots  den  ofta  förekomman- 
de utflyttningen  af  medlemmar  omkring 
700  formliga  medlemmar  utom  många 
andra,  hvilka  taga  aktiv  del  i  arbetet. 
Församlingen  eger  dessutom  en  annex- 
kyrka på  hörnet  af  Twenty-fifth  avenue 
south  och  Twenty-second  street,  jemte 
tvenne  andra  missionsstationer.  Dess 
söndagsskola  räknar  omkring  1,200 
medlemmar.  Den  eger  dessutom  en 
ungdomsförening  på  omkring  250  med- 
lemmar och  en  förening  vid  namn  Tha- 
bita  bland  gifta  qvinnor  på  mellan  100 
och  200  medlemmar.  Den  sistnämda 
föreningens  mål  är  att  verka  bland  fat- 
tiga och  den  utför  ett  nobelt  arbete. 
Ungdomsföreningen,  som  verkar  bland 
de  unga,  bedrifver  derjemte  söndagligen 
vacker  verksamhet  på  stadens  alla  hospi- 
tal. Församlingen  är  fortfarande  uti  ett 
blomstrande  tillstånd. 

En  blandad  kör  af  60  medlemmar  har 
stått  under  Andrew  L.  Skoogs  ledning 
de  sista  14  åren. 

Tabernakelförsamlingen  firade  den 
29:de  Oktober  1899  sitt  tjugufemårs- 
jubileum,  hvilket  fortsatte  för  en  hel 
vecka  med  ett  nytt  och  omvexlande  pro- 
gram för  hvarje  qväll.  Detta  väldiga 
möte  var  det  största  och  vigtigaste,  som 
någonsin  hållits  inom  missionen  här  1 
Minneapolis. 

Pastor  Erik  August  Skogsbergh  föd- 
des den  3o:de  Juni  1850  i  Elga  socken, 
Vermland,  Sverige.  Hans  fader  var  en 
spikverkmästare  och  upprättade  slutli- 
gen ett  eget  spikbruk  ofvanför  Elga 
bruk. 

Till  sitt  tolfte  år  genomgick  unge 
Skogsbergh  folkskolan  och  vid  sitt  tret- 
tonde år  inträdde  han  i  Arvikas  tre- 
klassiga  elementarläroverk,  hvilket  han 
genomgick  på  två  och  ett  hälft  år.  Han 
måste  derefter  taga  om  hand  sin  faders 
afTär,  som  nu  betydligt  utvidgats. 
Denna  skötte  han  till  år  1869,  då  han  i 
Januari  vardt  omvänd.  Hans  sinne  och 
intresse  vändes  nu  till  andliga  ting. 
Han  inträdde  år  1870  i  Kristinehamns 
missionsskola,  der  han  skulle  utbildas 
för  missionärskallet  i  Afrika.    Omstän- 


PASTOR  ERIK  A.  SKOGSBERGH. 

digheterna  gjorde  dock,  att  han  året 
derpå  inträdde  i  missionsskolan  på  Ahls- 
berg  i  Småland.  Der  studerade  han  i 
ett  och  ett  hälft  år  och  flyttade  sedan  till 
Jönköping  för  att  fortsätta  studierna  i 
dervarande  läroverk. 

Emedan  han  allaredan  i  flere  år  hade 
bedrifvit  en  betydande  predikoverksam- 
het hindrades  han  att  inträda  i  lärover- 
ket utan  studerade  i  stället  privat  för 
dervarande  lärare.  Han  hade  aldrig  haft 
i  tankarne  att  blifva  statskyrkoprest. 
Hans  åsigter  voro  allt  för  fria  för  att 
taga  detta  steg.  Hans  mening  var  först 
att  taga  studentexamen  och  sedan  theo- 
logikofilen  samt  derefter  verka,  hvarest 
Gud  ville  använda  honom.  På  grund 
af  ideliga  kallelser  från  alla  håll  att 
predika  hindrades  han  mycket  i  sina  stu- 
dier. Han  hade  dock  år  1876  hunnit  så 
långt,  att  han  året  derpå  ämnade  taga 
studentexamen. 

Gång  efter  annan  hade  han  erhållit 
kallelser  från  Amerika,  men  alltid  af- 
slagit  dem,  tills  han  på  våren  år  1876 
erhöll  förnyad  kallelse  jemte  respennin- 


234 


gar  från  missionsförsamlingen  på  norr 
i  Chicago.  Han  hade  alltid  haft  af- 
sky  för  Amerika  och  kände  sig  mera 
hågad  att  resa  till  Afrika.  Kallelsen 
satte  dock  mjTor  i  hufvudet  på  honom, 
och  trots  sin  motvilja  för  Amerika 
slängde  han  böckerna  i  väggen  och  be- 
slöt att  resa  dit,  om  det  vore  Guds  vilje. 

Under  hela  våren  och  sommaren  re- 
ste han  ständigt  omkring  i  Småland, 
Västergötland  och  Vermland  och  höll 
väckelsemöten  för  stora  skaror,  för  det 
mesta  ute  på  fälten.  Han  verkade  myc- 
ket på  de  adliga  godsen  i  Vestergöt- 
land,  och  betydande  andliga  rörelser  för- 
märktes allestädes.  I  den  välkände  ba- 
ron Hans  von  Essen  hade  han  en  intim 
vän.  Denne  gjorde  ock  allt  för  att  hin- 
dra honom  att  resa  till  Ajnerika. 

Då  han  i  Augusti  anlände  till  Göte- 
borg för  att  företaga  resan  öfver  Atlan- 
ten, gjorde  baron  von  Essen  jemte  andra 
kristna  i  Sverige  det  sista  försöket  att 
hindra  honom.  De  telegraferade  till 
Chicago  och  hörde  sig  för  om  icke  för- 
samlingen ville  befria  honom  från  löftet 
att  komma.  Efter  två  veckors  förlopp 
kom  ett  svar  med  ett  blankt  nej.  Han 
reste  nu  och  anlände  till  Chicago  den 
io:de  Oktober,  då  han  samtidigt  med 
Moody  och  Sankey  begynte  sin  verk- 
samhet. Han  bildade  år  1877  Taberna- 
kel-församlingen på  söder  och  år  1878 
bygdes  det  stora  missionstabernaklet. 
der  han  verkade  tills  år  1884,  då  han. 
enligt  kallelse,  flyttade  till  Minneapolis, 
der  han  redan  år  1877  gjorde  sitt  första 
besök  och  sedan  årligen  helsade  på  och 
predikade. 

På  grund  af  verksamlKtcns  framgång 
måste  nu  ett  nytt  församlingshus  byg- 
gas. Här  har  han  verkat  och  verkar 
fortfarande  bland  stora  skaror  af  lands- 
män. Jcmtc  sin  predikoverksamhet  har 
han,  stvlan  han  kom  till  Minneapolis,  ut- 
gifvit  en  tidning,  "Minneapolis  Vecko- 
blad." och  en  .söndagsskoltidning.  Han 
har  dcrjcmte  utgifvit  en  stor  sångbok, 
"Evangelii   Basun,"  samt  andra  böcker. 

Är  1879  ingick  han  äktenskap  med 
Mathilda  Gabrielson  och  kan  glädjas  åt 


tio  barn.     Fastän  49  år  gammal  är  han 
ännu  besjälad  af  en  ovanlig  arbetslust. 

DEN  SKANDINAVISKA  KRISTUS- 
FÖRSAMLINGEN. 

Den  Skandinaviska  Kristus-kyrkan, 
belägen  å  hörnet  af  Seventh  street  och 
Twelfth  avenue  south,  är  en  fristående 
församling,  utan  förbindelse  med  något 
kyrkligt  samfund. 

Församlingen  organiserades  den  3i:ste 
^lars  1884,  då  ett  antal  af  88  personer 
deltogo  i  mötet,  men  blott  en  tredjedel 
af  dem  blefvo  formliga  medlemmar. 

En  verkställande  komitee  valdes  af 
mötet,  bestående  af  P.  J.  Löfgren  (ord- 
förande), And.  B.  Johnson  (sekrete- 
lare),  Chas.  Erickson  (kassör),  C.  H. 
Lundin  (vice  ordförande)  och  G.  O. 
Edberg    (vice   sekreteiare). 

Den  23:dje  Juni  1884  blef  församlin- 
gen, som  då  bestod  af  30  medlemmar, 
ordnad  och  inkorporerad.  Följande 
personer  valdes  såsom  "trustees,"  nemli- 
gen  P.  M.  Ekström,  F.  A.  Löfgren. 
Edv.  Dahlström,  J.  Klarquist  och  Chas. 
Peterson. 

Pastor  August  Davis  tjenstgjorde  så- 
som församlingens  predikant  från  dess 
början  till  i  Juni  1896.  Under  tiden  för- 
ökades församlingen,  så  att  vid  nyår 
1894  dess  medlemsantal  var  258.  Ett  ej 
ringa  antal  unga  män  och  qvinnor  ut- 
gingo  under  tiden  såsom  missionärer 
och  predikanter,  hvilka  ännu  verka  med 
välsignelse,  dels  i  Amerika,  dels  i  Sve- 
rige, Kina,  Indien  etc. 

På  våren  år  1894  uppstod  söndring 
inom  församlingen  under  ledning  af  för- 
samlingens ordförande,  Erick  Lund,  då 
omkring  ett  sextiotal  medlemmar  ut- 
gingo  och  bildade  den  så  kallade  Tem- 
])el-f(")rsanilingcn. 

Efter  sundringen  repade  sig  försam- 
lingen åter  igen.  Nya  medlemmar  till- 
kommo  och  vid  nyår  1896  var  medlems- 
antalet 220  och  dessutom  ett  ej  ringa 
antal  troende,  som  deltogo  i  verksam- 
heten, fastän  de  ej  voro  ordinarie  med- 
lemmar. 


235 


År  1896  uppsade  August 
Davis  sin  plats  såsom  försam- 
lingens predikant.  Rev.  C.  O. 
Sahlström,  från  Phelps,  Ne- 
braska, kallades  till  försam- 
lingslärare. Han  ankom  i 
Juni  1896  och  har  betjenat 
församlingen  sedan  den  tiden. 
Nuvarande  medlemsantalet  är 
omkring  100,  och  dessutom 
nästan  lika  många  troende 
som  deltaga  i  verksamheten 
utan  att  vara  medlemmar. 

Församlingens  missionshus 
rymmer  cirka  800  sittplatser. 
Hela  församlingens  egendom 
är  värd  $10,000  till  $12,000. 

Styrelseledamöter  äro  föl- 
jande: P.  Benson,  ordförande 
och  kassör;  S.  J.  Swanson, 
sekreterare;  C.  Hendrickson. 
vice  ordförande;  E.  Emanuel, 
vice  sekreterare. 

"Board  of  Trustees":  P.  Benson,  R. 
Wahlström,  J.  E.  Emanuel,  S.  J.  Swan- 
son, Victor  Carlson,  C.  Lindquist  och 
L.  Nordquist. 

SVENSKA    KONGREGATIONALIST- 
TEMPEL-FÖRSAMLINGEN. 

Denna  församling  har  en  egendomlig 
historia  och  det  är  nästan  omöjligt  alt 
i  korthet  göra  en  beskrifnjng,  som 
skulle  kunna  rätteligen  bedömas. 

År  1894  utgingo  en  hel  del  medlem- 
mar ifrån  den  så  kallade  Kristus-försam- 
lingen i  följd  af  stridigheter,  som  en 
längre  tid  pågått  incm  sistnämda  för- 
samling. De,  som  sålunda  utgått,  bil- 
dade en  församling  och  kallade  professor 
J.  G.  Princell  til!  sin  lärare.  Församlin- 
gen hyrde  en  kyrka  för  en  tid,  der  den 
höll  sina  möten.  Sedermera  beslöts  att 
bygga  egen  kyrka,  hvilken  i  kostnad 
icke  skulle  få  öfverstiga  $8,000.  Under 
den  tid  den  nya  kyrkan  bygdes  höUos 
gudstjensterna  i  ett  tält,  på  samma  tomt 
der  kyrkan  uppfördes.  En  stor  enthu- 
siasm  om  framgång  besjälade  både  för- 
samlingen och  dess  lärare  och  man  ville 


SVENSK.A  KONGREG.\TION.\LIST-TEMPLET. 


helst  se  allt  i  ljusa  färger.  Tiderna  voro 
då  i  ett  visst  hänseende  temligen  goda 
i  Alinneapolis,  och  stora  löften  gåfvos 
att  bidraga  till  kyrkobygget  såväl  som 
till  den  religiösa  verksamheten;  och  ati 
alla  löften  voro  "goda  som  guld,"  derom 
var  ju  intet  tvifvel,  och  på  sådana  löften 
lygdes  kyrkan  till  en  stor  del.  I  No- 
vember 1895  var  kyrkan  i  det  närmaste 
färdig;  stor,  vacker  och  i  allo  ändamåls- 
enlig. Kyrkan  har  sittplatser  för  1,000 
personer.  Vid  sidan  af  kyrkskeppet  är 
ett  kapell  eller  söndagsskolrum,  som 
rymmer  40c  personer.  Väggen  mellan 
dessa  lokaler  kan  öppnas,  så  att  m.an  af 
de  båda  rummen  har  en  enda  stor  hör- 
sal. Vid  ändan  af  detta  kapell  finnas  sex 
mindre  rum.  I  jordvåningen,  hvilken 
upptager  samma  längd  och  bredd  som 
kyrkan,  finnes  en  större  sal  samt  fem 
rum  för  kyrkoväktaren.  Allting  är  i 
sanning  väl  ordnadt,  men  så  blef  kyrkan 
också  närmare  tre  gånger  dyrare  än  för- 
samlingen hade  tänkt  att  den  skulle 
kosta.  Den  värderas  till  $25,000.  När 
inbetalningarne  skulle  ske,  började  det 
att  kännas  efter,  och  det  visade  sig,  att 
många   så  lätt  kunde  bryta  sina  löften. 


22,6 


liksom  det  icke  vore  något  orätt  deri. 
Följderna  häraf  fingo  likväl  de  medlem- 
mar känna  och  bära,  hvilka  ärligt  stodo 
fast  vid  sitt  påbörjade  verk. 

Det  lån,  som  församlingen  fått  löfte 
om,  kunde  icke  erhållas,  emedan 
Österns  kapitalister  hade  redan  fått 
känna  den  hårda  penningekris,  som 
tryckte  Vestern  och  särskildt  Minneapo- 
lis. De  liberala  subskriptionerna,  som 
tecknats  till  församlingen,  blefvo  af 
många  obetalta,  intresset  aftog,  verk- 
samheten förlamades  och  bidragen  för- 
minskades. 

Pastor  Princell  resignerade  och  lem- 
nade  församlingen  i  Oktober  1896. 

Nuvarande  pastorn,  J.  M.  Ahnström, 
emottog  församlingens  kallelse  och  flyt- 
tade hit  i  November  1896  för  att  göra  ett 
försök  att  få  verksamheten  att  gå  fram- 
åt. Inteckningen  på  tomterna  hade  re- 
dan blifvit  uppsagd;  medvetandet  om 
skuld  och  tviflet  om  huru  allting  skulle 
gestalta  sig  alstrade  modlöshet,  vidt  om- 
kring utsatt  för  misstydningar  och  anti- 
pati; sådant  var  tillståndet.  Tiden  gick, 
lån  kunde  icke  fås,  fastän  många  halfva 
löften  gifvits;  allt  kändes  förfärligt  ned- 
slående. 

Församlingen  stod  fristående,  fastän 
den  en  tid  erhållit  financicl  hjelp  af  kon- 
gregationalist-missionen. 

Nu  stod  församlingen  i  den  mest  kri- 
tiska ställning,  den  kunde  komma  uti. 
Uppsägningstiden  var  öfverskriden  och 
kyrkan  var  icke  längre  deras.  Det  enda 
församlingen  hade  var  ett  löfte,  att  om 
den  kunde  återköpa  den,  skulle  försam- 
lingen få  företrädet  framför  andra.  För- 
samlingen blef  nu  nödsakad  att  upp- 
lösas, dock  hade  gemenskapen  dcrmcd 
ej  afbrutits,  utan  den  fortsatte  att  verka 
och  samlas  i  Templet  liksom  förut. 

Sedan  församlingen  blifvit  upplöst 
(det  vill  säga  till  det  yttre  i  formelt 
afseende)  gjorde  pastor  Ahnström  en 
offentlig  inbjudning  till  alla  församlin- 
gens medlemmar  att  möta  i  kyrkan,  och 
vid  det  mötet,  efter  det  ställningen  blif- 
vit lagd  klart  i  dagen,  organiserades  en 
svensk       kongregationalist-församling 


(den  2i:ste  Juli  1897)  med  40  medlem- 
mar. 

Efter  detta  steg  var  taget,  framlades 
församlingens  ställning  inför  de  ameri- 
kanska kongregationalisterna,  och  efter 
många  undersökningar  och  mycket  ar- 
bete blef  det  lofvadt  församlingen,  att 
om  den  kunde  anskaffa  $1,000,  så  skulle 
den  amerikanska  kongregationalist- 
byggnadsföreningen  skänka  församlin- 
gen $3,500  samt  låna  densamma  $5,000, 
räntefritt.  Den  Svenska  Kongregatio- 
nalist-Tempel-församlingen  köpte  nu 
kyrkan  tillbaka,  och  då  alla  handlingar 
voro  klara,  kände  sig  församlingen  tack- 
sam både  till  Gud  och  dem  som  hulpit, 
ty  nog  hade  det  bästa  skett  under  om- 
ständigheterna. 

Genom  pastor  Ahnströms  nit  och  om- 
sorg för  församlingen  har  densamma  nu 
börjat  att  se  en  skymt  af  bättre  dagar. 

Hvad  ofvan  blifvit  sagdt  om  denna 
församling,  torde  vara  till  en  god  var- 
ning för  andra  att  icke  i  förhastande 
ikläda  sig  en  stor  skuld,  som  förlamar 
verksamheten,  ja,  rent  af  krossar  den- 
samma. 

Pastor  Ahnström  har  visligen  an- 
märkt, "att  det  är  bättre  att  samlas  i  ett 
torftigt  trähus  med  känslan  att  'det  är 
vårt  hus'  än  att  samlas  i  en  fin  stenkyrka 
med  den  ständiga  fruktan,  hur  man  skall 
komma  ur  sina  skulder." 

Omkring  60  barn  besöka  församlin- 
gens söndagsskola  och  Ungdomsföre- 
ningen räknar  mellan  30  och  40  med- 
lemmar. 

Församlingens  medlemsantal  uppgår 
för  närvarande  till  86  medlemmar. 


DEN  FÖRSTA  SVENSKA  UNIVER- 
SALIST-KYRKAN. 

Denna  församling  organiserades  af 
femton  medlemmar  den  i6:de  December 
1886.  Pastor  August  Dellgren,  som  gra- 
ducrat  från  den  teologiska  afdclningen 
nf  Lombard  University,  i  Galcsburg, 
Illinois,  blef  dess  förste  pastor  samma 
dag,  och  har  han  fortsatt  i  dess  tjenst 


2i7 


intill  närvarande  tid,  med  undantag  at 
tre  år,  från  Oktober  1894  till  Oktober 
1897,  då  pastor  Lars  Erikson  var  för- 
samlingens lärare.  Församlingen  räk- 
nar för  närvarande  60  aktiva  medlem- 
mar och  ungefär  hälften  så  många  med- 
intresserade.  Oliver  T.  Erickson  är  för 
närvarande  ordförande  i  kyrkorådet. 
Församlingen  har  hittills  icke  haft  nå- 
gon egen  kyrka,  utan  samlats  i  hyrda 
kyrkor  och  salar,  för  det  mesta  i  Labor 
Temple. 

Den  Första  Svenska  Universalist- 
kyrkan i  Minneapolis  är  den  enda  eckle- 
siastiska  organisation  af  skandinaviska 
män  och  qvinnor  af  universalistisk  be- 
kännelse i  detta  land  och  troligtvis  i 
hela  verlden. 


En  tid  existerade  äfvenledes  ett 
svenskt  unitariskt  samfund  här  i  staden. 
Det  organiserades  i  Mars  1890  af  Axel 
Lundeberg  cch  John  Mattson. 

Axel  Lundeberg  var  församlingens 
föreläsare  tills  hösten  år  1894,  då  han 
resignerade,  hvarefter  samfundet  tidtals 
möttes  för  diskussioner  och  föreläsnin- 
gar tills  den  I2:te  Januari  1896,  då  för- 
samlingen upplöstes.  Svårigheten  att 
finna  en  lämplig  föreläsare  var  orsaken 
till  samfundets  upplösning. 

ST.    ANSGARn    SVENSKA    PROTE- 
STANTISKA EPISKOPAL- 
FÖRSAMLING. 

Arbetet  för  bildandet  af  en  svensk 
episkopalförsamling  börjades  den  23:d'c 
Oktober  1892  och  den  i  :ste  Maj  189,3 
organiserades  den  under  namnet  St. 
Ansgarii-församling.  Dess  nuvarande 
pastor,  kyrkoherden  Olof  A.  Toffteen, 
påbörjade  arbetet  och  organiserade  för- 
samlingen. I  Juni  1894  intogs  försam- 
lingen såsom  fullt  organiserad  socken  i 
gemenskap  med  Minnesota  stift  vid  dess 
stiftsmöte  i  St.  Pauls  kyrka,  St.  Paul. 
Dess    biskop    är    Dr.    H.    B.    Whipple, 


hvilken  visat  sig  särdeles  gynsam  och 
frikostig  mot  församlingen.  Hans  med- 
hjelpare,  biskopen  och  doktorn  M.  N. 
Gilbert,  har  likaledes  tagit  verksam  del 
i  detta  arbete  och  kraftigt  understödt 
församlingens  pastor. 

St.  Ansgarii-kyrkan,  som  är  belägen 
å  hörnet  af  Fifth  street  och  Nineteenth 
avenue  south,  öppnades  för  första  gån- 
gen med  en  högtidlig  gudstjenst  den 
I3:de  September  1893.  Kyrkan  är  upp- 
förd i  äkta  svenskt  mönster  och  är  hvit 
målad  såväl  ut-  som  invändigt.  Den  är 
så  nära  lik  en  svenska  statskyrka,  som 
det  är  möjligt  att  få  den,  samt  har  sitt- 
platser för  1,200  personer.  Kyrkoegen- 
domen har  kostat  $25,000.  Kyrkan  är 
50x125  fot  med  ett  100  fot  högt  torn, 
hvilket  på  toppen  prydes  af  ett  brons- 
kors. Altaret  är  i},  fot  högt  och  predik- 
stolen i  svenskt  mönster.  En  ring- 
klocka vägande  1,000  pund  har  skänkts 
till  kyrkan  af  skolbarnen. 

Församlingen  räknar  redan  452  kom- 
munikanter  och  inalles  700  medlemmar. 
Kyrkoherde  Toffteen  är  en  driftig  och 
nitisk  man,  hvilket  bäst  bevisas  af  den 
framgång  i  arbetet,  som  han  under  sin 
korta  vistelse  fått  röna.  Han  har  nem- 
ligen  redan  tre  församlingar  härstädes 
och  tre  nya  kyrkor.  Hans  verksamhet 
konkurrerar  på  intet  vis  med  öfriga 
svenska  församlingar,  utan  söker  hellre 
samla  utomstående  incm  sitt  hägn. 

Inom  församlingen  har  bildats  en  för- 
ening, kallad  "De  5,000,"  hvilken  har  till 
uppgift  att  samla  de  $5,000  som  utgöra 
församlingens  skuld  mot  inteckning  i 
egendomen. 

Söndagsskolan  räknar  öfvcr  200  med- 
lemmar, delade  i  åtta  grader.  Tven- 
iic  större  körer,  en  manskör  och  en 
blandad  kör  med  öfver  40  ypperliga  för- 
mågor, hjeipa  till  att  höja  församlingens 
gudstjenster. 

Jemte  detta  hafva  männen  sammanslu- 
tit  sig  till  en  mansklubb.  De  äldre  da- 
merna hafva  en  damförening,  de  yngre 
damerna  ett  "Ankare-gille"  och  sön- 
dagsskolflickorna ett  "St.  Hildas  gille" 
och  konfirmationsungdomen  en  konfir- 


238 


f 

aM 

^'       '                                -               t' 

ST.  ANSGARII-KVKRAN. 
(Svensk  Episkopal.) 


mandförening.hvilka  föreningars  uppgift 
är  att  hålla  medlemmarne  tillsammans 
och  åstadkomma  närmare  bekantskap 
emellan  dem.  Alla  föreningarnes  in- 
komster gå  till  afbetalandct  af  kyrko- 
skulden. 

PASTOR  O.  A.  TOFFTEEN. 

Pastor  Olof  A.  TofYteen,  kyrkoherde 
i  St.  Ansgarius-kyrkan,  föddes  den  26:te 
Juni  1863  i  Hcxarfvc  af  Sprogs  socken 
på  ön  Gotland.  Efter  att  ha  genomgått 
sockenskolan  och  Gotlands  folkhög- 
skola, inträdde  han  vid  statens  läroverk 
i  Visby  i  Januari  1881  och  hade  redan 
den  I2:te  Juni  1885  genomgått  detsam- 
ma, i  det  han  afslutat  den  nioåriga  kur- 
sen på  fyra  och  ett  hälft  år.  Sommaren 
år  1885  var  han  informator  i  godsegarcn 
S.  Myhrmans  familj  i  Roma  på  Got- 
land. Den  6:te  Oktober  samma  år  in- 
trädde han  vid  Upsala  universitet  nicd 
högsta  examensbetyg.  I  December 
samma  år  skrcf  han  sin  latinska  stil  för 
filosofiska  graden  och  aflade  påföljande 
år  förberedande  examen  fiir  theologisk- 


filosofiska  graden  i  semitiska  och  klassi- 
ska språk,  filosofi  och  historia.  Sitt 
första  tjensteår  som  lekman  fulländade 
han  under  prosten  Broander  1  Ilafdem 
på  Gotland  år  1886-87.  Han  kom  till 
Amerika  år  1888  och  ingick  äktenskap 
med  Miss  Maria  Nitilia  Russell  den 
25:tc  Augusti  1891.  T  episkopalkyrkan 
inträdde  han  den  24:de  Juni  1892,  vardt 
ordinerad  som  diakon  den  i:ste  Januari 
1893  och  prestvigd  den  2i:ste  Juni  sist- 
niimda  år  af  Right  Rev.  Alex.  Burgess, 
biskop  af  Quincy.  Kyrkoherde  Toff- 
teen  har  nedlagt  enormt  och  intensivt 
arbete  på  att  bland  landsmännen  upp- 
bygga ett  episkopalt  samfund,  i  intim 
anslutning  till  den  svenska  statskyrkan, 
eller  än  nogare  uttryckt,  till  denna  sist- 
niimdas  strängt  högkyrkliga  principer 
och  traditioner.  Häruti  har  han  städse 
lagt  sig  vinn  om  att  omfatta  alla  sven- 
ska kulturströmmar  och  leda  dem  in  till 
förädling  och  förkofring  af  landsmän- 
nens bildningsståndpunkt.  Pastor  Tofif- 
tcen  är  intresserad  och  kunnig  forskare 
i     orientaliska     språk.      Förut     skicklig 


239 


PASTOR  O.  A.  TOFFTEEN. 


hebreisk  språkman,  har  han  vid  Minne- 
sotas statsuniversitet  fulländat  sin  kän- 
nedom om  Österlandets  språk,  historia 
och  arkeologi.  Han  har  utarbetat  en 
lärd  och  öfverraskande  teori  om  sam- 
stämmighet i  namn,  myter  och  historia 
mellan  Nordens  folk  och  fornakadierna, 
stödd  på  kilskrifter  och  bibelns  utsagor, 
den  han  i  den  närmaste  tiden  kom- 
mer att  offentligt  framställa  dels  i 
ett  arbete  med  titel  "Myths  and 
Bible,"  dels  i  en  serie  populära 
föredrag.  I  kyrkliga  ämnen  har  kyrko- 
herde Toffteen  utgifvit  flera  broschyrer 
och  ett  större  arbete,  "Våra  Fäders 
Kyrka,"  tryckt  på  eget  förlag  år  1897. 
Hela  hans  verksamhet  har  krönts  af 
—16 


ovanlig  framgång,  hvilken  skulle  varit 
än  större,  om  han  ej  af  sjuklighet  för 
långa  perioder  åt  gången  hindrats  i  att 
fullfölja  sina  många  arbeten  och  piigter. 

Den  episkopaliska  St.  Johannes-fiu- 
samlingen  på  nordsidan  stiftades  af  pa- 
stor O.  A.  Tofifteen  vid  hans  ankomst 
till  Minneapolis  hösten  år  1892.  Verk- 
samheten omfattades  till  en  början  med 
välvilja,  och  inköp  gjordes  af  några 
tomter  för  en  blifvande  kyrkobyggnad. 
Af  någon  anledning  afsvalnade  dock  ni- 
tet, så  att  det  gjorda  köpet  måste  återgå, 
ehuru  grunden  fÖr  kyrkan  allaredan  var 
lagd.    Pastor  Tofifteen  lemnade  snart  ar- 


240 


betet  för  att  upptaga  ett  betydelsefullare 
sådant  i  södra  delen  af  staden  och  för- 
samlingsarbetet uppehölls  af  en  stude- 
rande J.  E.  Boodin,  som  kommit  till 
Minnesota   från   Colorado.      Denne   blef 


jan  upptog  arbetet  med  ifver  och  inom 
kort  medelst  subskription  bland  ameri- 
kanarne anskaffade  tillräckliga  medel  att 
uppbygga  en  kyrka.  Om  för  att  tillför- 
säkra    sig    en     billigare     byggnadstomt 


MliSSIAS-   ST.  JOHA.NNIS-  0(  II   ST.  ANS(;..\KII-KVKKAN. 

DE  TRE  SVENSKA  KIMSKOPAL-KVRKORN.A. 

emellertid  kallad  till  Providence.  Rhode  eller  af  någon  annan  anledning  utvalde 

Island,  såsom  biträde  åt  dervarande  pa-  dock  pastor  Johnson  ett  sådant  läge  för 

storn  Erik  Forsberg,  och  i  hans  ställe  den  nya  kyrkan,  nemligen  en  utkant  af 

kom  pastor  J.  Johnson,  som  till  en  bör-  staden.  ;ilt   det  torde  blifva  svårt  att   få 


241 


svenskarne  att  gå  dit  för  bevistande  af 
gudstjenster. 

Kyrkan  är  emellertid  skuldfri,  öch 
detta  är  en  sak,  som  man  här  må  taga  i 
beräkning,  när  man  vill  bedöma  möjlig- 
heten af  ett  kyrkligt  arbete. 

Johnsons  afTall  från  episkopalkyrkan 
och  frändskap  med  missionsvännerna, 
till  hvilka  han  slutligen  rådde  sitt  folk 
att  gå,  gaf  nära  nog  dråpslaget  åt  det 
episkopala  arbetet. 

Den  nye  pastorn,  Erik  Forsberg,  har 
derför  allt  hvad  han  kan  göra  för  att 
uppehålla  den  svaga  församlingen.  Det 
finnes  dock  några  arbetsamma  och 
trogna  familjer,  som  utgöra  hans  stöd. 
och  om  man  kan  fästa  sig  vid  de  yttre 
tecknen,  synes  isen  äfven  här  vara  snart 
bruten  och  en  ljusare  tid  för  församlin- 
gen vara  i  annalkande.  Antalet  kom- 
munikanter  är  nu  36.  Söndagsskolan 
räknar  60  barn  och  sex  lärare. 


Den  svensk-episkopala  mission,  som 
är  känd  under  namnet  Messias-försam- 
lingen,  stiftades  den  ii:te  April  1893  af 
pastor  O.  A.  TofTteen.  Gudstjenster 
hade  en  tid  förut  hållits  i  den  engelska 
Kristus-kyrkan  vid  Pleasant  avenue  och 
Thirty-second  street.  Församlingen 
hyrde  sedan  en  större  butik  vid  Nicollet 
avenue  och  Twenty-ninth  street  och  in- 
redde den  till  gudstjenstlokal. 

Den  27:de  December  1893  utsåg  för- 
samlingen till  sin  själasörjare  teologie 
studeranden  C.  A.  Nybladh.  På  af  ho- 
nom framstäldt  förslag  inköptes  på  vå- 
ren 1894  en  kyrka  belägen  vid  Stevens 
avenue,  och  flyttades  denna  till  en  tomt 
i  hörnet  af  Twenty-ninth  street  och 
Blaisdell  avenue.  Arbetet  gick  raskt 
undan,  så  att  den  nya  kyrkan  redan  efter 
två  månader  kunde  öppnas  för  guds- 
tjensters  hållande. 

De  inträdande  dåliga  tiderna  synas 
hafva  vållat  afbräck  i  det  kyrkliga  arbe- 
tet, hvilket  aftog  allt  mer  och  mer  och 
ingalunda  upphjelptes  dermed,  att  Ny- 
bladh, som  var  en  duglig  predikant  och 
treflig  sällskapsmenniska,   lemnade  för- 


samlingen och  efterträddes  af  pastor 
J.  Johnson,  hvilken  visserligen  var  en 
from  och  välmenande  Guds  tjenare  men 
totalt  saknade  den  karaktersfasthet  och 
kyrkliga  stadga,  som  erfordras  af  en  pa- 
stor i  de  svenska  episkopalernas  led. 
Snart  nog  började  pastor  Johnson  luta 
åt  de  frikyrklige,  så  att  han  införde  bö- 
nemöten i  husen  och  hade  visserligen 
vid  dessa  omkring  sig  några  lättledda 
fruntimmer,  af  honom  kallade  "Guds 
barn"— men  kyrkan  blef  allt  mer  och 
mer  åsidosatt.  Så  stodo  sakerna  på  hö- 
sten år  1898,  då  pastor  Johnson  måste 
uppgifva  arbetet. 

På  hösten  samma  år  tillträdde  pastor 
Erik  Forsberg,  hvilken  hitkallades  af 
stiftets  biskop  från  en  god  anställning 
och  stor  församling  i  Providence. 
Rhode  Island.  Arbetet  tog  dermed  ny 
fart.  De  gamla  medlemmarne  återkom- 
mo  med  undantag  af  några  få,  som  varit 
med  pastor  Johnson  på  hans  bönemöten. 
Gudstjensterna  äro  numera  väl  besökta, 
och  ansträngning  göres  att  befria  för- 
samlingen från  den  återstående  skulden 
på  kyrkan.  Utsigterna  för  denna  för- 
samling äro  nu  mycket  goda.  Det  när- 
varande antalet  kommunikanter  är  70, 
och  söndagsskolan  räknar  mellan  30  och 
40  barn,  undervisade  af  fem  lärare. 

SPIRITUALIST  SAMFUND. 

Bland  spiritualisterna  räknas  härstä- 
des  tvenne  skandinaviska  samfund. 
Sällskapet  "Fridsbandet"  stiftades  med 
16  medlemmar.  Efter  att  hafva  existe- 
rat omkring  ett  år  höll  act  på  att  dö  ut 
på  grund  af  bristande-  iiitrcssr.  men  blef 
då  omorganiseradt  den  24:de  P"ebruari 
1897,  med  följande  nya  tjenstcmän: 

A.  Göthson,  ordförande;  Axel  Svvan- 
son,  vice  ordförande;  L.  P.  Renson, 
sekreterare;  Gust  Johnson,  kassör;  Sam- 
frid Fritzen,  Mrs.  Kjersta  Almos  och 
Miss  Amanda  Petterson,  trustees. 

Medlemsantalet   vid  denna  tid  var  23. 

De  afhålla  sina  möten  i  A.  O.  U.  W. 
hall  vid  Central  avenue  på  östsidan.  De 
hafva   ännu   ingen   reguliär  lärare   utan 


242 


Utvälja  talare  och  "trance  mediums"  för 
tillfället. 

Sällskapet  räknar  en  söndagsskola 
med  43  skolbarn  samt  en  fruntimmers- 
förening, "Swedenborg  Union,"  hvars 
uppgift  är  att  insamla  medel  för  uppfö- 
randet af  egen  kyrkobyggnad.  Säll- 
skapet utgöres  för  närvarande  af  42 
medlemmar.  Två  tredjedelar  deraf  äro 
svenskar  och  resten  norrmän  med  un- 
dantag af  två  danska.  De  slöto  sig  den 
4:de  September  1898  till  The  State  Spir- 
itualist  Association  of  Minnesota.  Dess 
nuvarande  tjenstemän  äru: 

A.  Göthson,  ordförande;  Mrs.  Emma 
Skuth,  vice  ordförande;  Samfrid  Fritzen. 
sekreterare;  C.  Spong,  kassör;  J.  Holm, 
Andrew  Åkerlund.  Nils  Petterson,  Mrs. 
A.  Crosby,  Mrs.  Bina  Strand,  trustees. 

* 

Den  Första  Skandiiiaviska  Spiritua- 
list-församlingen  organiserades  den  8:de 
Oktober  1898  med  22  medlemmar.  De 
afhålla  sina  möten  å  Dania  hall.  Detta, 
liksom  det  föregående  samfundet,  har 
ännu  ingen  reguliär  pastor.  Dess  med- 
lemsantal är  för  närvarande  25,  alla 
norrmän,  så  när  som  fyra  svenskar.  Sty- 
relsen består  af: 

Dr.  E.  A.  Westrom,  ordförande;  L. 
O.  Skuttle.  vice  ordförande;  T.  E.  Ryan, 
kassör;  S.  N.  Waller,  E.  Swenson  och 
A.  E.  Ry~an,  trustees. 

FRÄLSNINGS  ARM  EEN. 

Stadens  frälsningsarmee,  som  organi- 
serades för  omkring  tolf  år  sedan,  räk- 
nar fem  kårer,  två  amerikanska,  två 
svenska  och  en  norsk,  nifd  tillsammans 
261  soldater.  De  skamlin.-iviska  kå- 
rerna äro: 

K.lr.  Rekryter. 

No.  1  (svensk) 20 

No.  4  (svensk^ 87 

No.   7  (nor^k) 24 

Summn 131 

Den  svenska  kårens  (No.  4)  verk- 
samhet grundlades  den  8:de  April  1888 
af  kapten  Olson  å  Washington  oCh  Fif- 


teenth  avenues  south.  Den  utöfvade 
efter  hand  så  stort  inflytande,  att  den 
tvenne  gånger  måste  se  sig  om  efter 
större  och  beqvämligare  lokal.  Den 
flyttade  först  till  Cedar  avenue  och  Fifth 
Street  samt  sedan  till  No.  623  Cedar 
avenue.  Kåren  har  varit  ytterst  hand- 
lingskraftig och  ihärdig  ej  blott  för  sjä- 
lars frälsning  utan  äfven  för  insamlandet 
af  medel  för  att  få  en  dgen  samlings- 
lokal. För  omkring  åtta  år  sedan  in- 
köpte kåren  en  tomt  för  $2,000  och  i 
våras  bygdes  en  ny  kyrka  för  en  kost- 
nad af  $2,650.  Den  invigdes  den  I7:de 
Juni  i  närvaro  af  800  personer  under 
ledning  af  öfverste  Chas.  Sowton  från 
New  York,  ledare  af  den  skandinaviska 
armeen  i  Amerika.  Byggnaden,  som  är 
belägen  å  No.  1707  Sixth  street  south, 
inrymmer  en  stor  hörsal  med  sittplatser 
för  400  personer,  en  söndagsskolsal  för 
150  barn  samt  fyra  rum  för  officerarnes 
bostad.  Denna  uppgifves  vara  den  för- 
sta lokal,  som  eges  af  någon  af  fräls- 
ningsarmeens kårer  i  Nordvestern.  En- 
sign  A.  V.  Hermanson  och  fru  öfver- 
togo  befälet  öfver  kåren  No.  4  den  ii:te 
December  1898.  men  blefvo  förliden 
Augusti  månad  beordrade  att  taga  hand 
om   frälsningsarmeen   i   Duluth. 

NORSKA  OCH  DANSKA  KYRKOR. 

Norsk-Lutherska  Trefaldighetskyrkan 
organiserade  år  1867,  och  var  Rev. 
A.  Paulson  dess  förste  pastor,  som 
tjenstgjorde  till  år  1874.  då  professor 
Sven  Oftedal  kallades  att  efterträda  ho- 
nom. Den  sistnämde  mottog  ej  kallel- 
sen, hvarför  pastor  Gustav  Oftedal  i 
Norge  kallades.  Denne  förestod  för- 
.samlingcn  intill  år  1881,  då  Rev.  M. 
Falk  Giertscn  i  Stoughton,  Wisconsin, 
kallades.  Denne  har  allt  sedan  varit 
fiirsamlingcns  pastor.  Den  första  kyr- 
kan, uppförd  år  1868.  var  en  liten  trä- 
byggnad 18  fot  bred  och  34  fot  lång,  å 
Twellh  avenue  south,  mellan  Washing- 
ton avenue  och  Third  street.  Den  är  nu 
ombygd  och  användes  som  boningshus. 
Då  den  snart  nog  blef  för  liten,  bygdes 
en  ny  kyrka,  år  1870,  å  hörnet  af  Fourth 


243 


!  '''\JiW\  ■ 


TREFALDIGHETS-KYRKAN. 
(Norsk  Luthersk.) 

Street  och  Tenth  avenue  south.  Denna 
byggnad  har  sedermera  två  gånger  ut- 
vidgats att  möta  de  kraf,  som  den  allt- 
jemt  växande  församlingen  gjort  på 
ökadt  utrymme.  Icke  desto  mindre  blef 
den  otillfredsställande,  och  en  ny  kyrka 
af  tegel  uppfördes  år  1896  på  hörnet  af 
Twentieth  avenue  south  och  Ninth 
Street.  Den  sistnämda  är  ännu  ej  fullt 
färdigbygd,  i  hvilket  skick  den  kommer 
att  kosta  $30,000. 

Trefaldighetskyrkan  utgör  moderkyr- 
kan för  fiera  norsk-lutherska  församlin- 
gar härstädes.  Är  1885  bildades  St. 
Olafs  församling  på  norr,  två  år  senare 
St.  Peters  i  nordöstra  Minneapolis  och 
år  1891  St.  Lukas'  på  söder.  Dessa 
kyrkor  växte  upp  ur  söndagsskolornas 
missionsarbete  och  äro  stiftade  af  Tre- 
faldighetskyrkans  pastor  och  medlem- 
mar. Alla  dessa  församlingar  ega  rym- 
liga gudstjensthus  och  äro  i  ett  blom- 
strande   skick,    alla    med    egen    pastor. 


Trefaldighetskyrkans  medlemsantal  om- 
fattar mer  än  1,100  namn. 

Två  söndagsskolor  stå  i  förbindelse 
med  kyrkan,  en  hållen  på  engelska  och 
den  andra  på  norska  språket,  med  till- 
sammans 600  lärjungar.  Välgörenhets- 
arbetet ledes  af  tolf  damer,  af  försam- 
lingen utsedda,  hvilka  årligen  samla  och 
utdela  omkring  $600  bland  de  fattige. 
Denna  verksamhet  är  ej  begränsad  till 
församlingen,  så  att  af  72  familjer,  som 
år  1898  erhöllo  hjelp,  blott  fem  hörde 
dit.  En  förening  af  unga  qvinnor,  fler- 
talet arbeterskor,  tager  vara  på  med- 
lemmarne  och  vårda  dem  vid  sjukdoms- 
fall, betala  deras  hospitalsomkostnader 
etc.  Denna  förening  gör  sitt  arbete 
sjelfständigt,  men  bär  kyrkans  namn 
och  tillhör  denna.  En  annan  qvinno- 
förening  underhåller  församlingsskolan, 
hvilken  pågår  under  sommarmånaderna. 
Två  missionsföreningar  finnas,  en  af 
ogifta,  den  andra  af  gifta  qvinnor. 

Pastor  Melchior  Falk  Gjertsen,  af 
Norska  Trefaldighetskyrkan,  föddes  den 
I9:de  Februari  1847  i  Amie  i  Norge. 
Efter  att  hafva  tagit  en  kurs  vid  latin- 
skolan i  Bergen,  utbytte  han  de  norska 
fjellarne  för  den  fjerran  Vesterns  slät- 
ter vid  sjutton  års  ålder.  Vid  det  teolo- 
giska läroverket  i  Paxton,  Illinois,  full- 
ändade han  sin  teologiska  bildning  och 
vardt  prestvigd  redan  vid  21  års  ålder. 
Återstoden  af  hans  lif  har  tills  dato  de- 
lats mellan  Leland,  Illinois,  Stoughton, 
Wisconsin,  och  Minneapolis.  Pastor 
Gjertsens  styrka  ligger  i  hans  aldrig 
svigtande  vältalighet  och  i  det  manliga 
mod.  med  hvilket  han  möter  hvarje  mot- 
stånd mot  den  sak,  han  för  ögonblicket 
förfäktar.  Men  många  gånger  har  han 
visat,  att  han  ock  med  tålamodets  och 
föraragsamhetens  konst  förstår  att  vin- 
na tid  och  dermed  målet.  Han  är  för- 
krossande i  sina  förkastelsedomar,  och 
hans  antagonister  äro  benägna  att  kalla 
honom  hjertlös;  men  faktum  är  att  man- 
nen är  varmhjertad  och  generös  nästan 
till  ytterlighet.  Under  de  aderton  år 
han  vistats  ibland  oss  har  pastor  Gjert- 
sen utöfvat  en  omfattande  och  betydel- 


244 


TASTdi:   M.    FALK   ( MinjTSEN. 

sefull  verksamhet  för  det  allmänna. 
Den  som  läser  denna  bok,  skall  nogsamt 
finna  hur  mycket  godt  för  vårt  sam- 
fund han  lyckats  åstadkomma.  I  början 
af  år  1884  öppnade  han  krig  mot  rus- 
dryckerna och  deras  missbruk  inom  alla 
samhiillsklasser,  och  allt  sedan  har  man 
funnit  lionom  som  en  af  nykterhetshä- 
rens slandarförare.  Honom  ha  vi  att 
tacka  för  den  snillrika  indelningen  i 
stadsdelar  med  och  utan  utskänknings- 
rättip'''\eter.  som  visat  sig  så  kraftigt 
skydda  hemmen  mot  krogväldcts  för- 
tryck. I  politiskt  afseende  är  han  re- 
publikan, och  har  han  sökt  inblåsa  sann 
allmänanda  i  de  lokala  republikanska 
kretsarne.  Han  predikar  simdagligcn 
för  en  församling  af  800  till  1.200  perso- 
ner. Pastor  Gjertsen  tjenstgör  sedan  år 
1888  å  skolnämden,  som  medlem  af 
hvilken  hans  nuvarande  1  ionstctcrmiti 
utlöper  först  den  i  :stc  Januari  igoi. 
Som  medlem,  sex  år  i  egenskap  af  sekre- 


terare och  två  år  af  president, 
i  hvilken  sistnämda  ställning 
lian  ock  var  ex  ofhcio-medlem 
af  biblioteksnämden,  har  pa- 
stor Gjertsen  utvecklat  stor 
och  prisvärd  ifver  för  fullkom- 
nandet af  de  idéer  och  reformer, 
för  hvilka  hans  intime  vän  och 
föregångare,  professor  Oftedal, 
gjort  sig  till  målsman.  Bland 
lofvärda  reformer,  för  hvilka 
pastor  Gjerlsen  ihärdigt  käm- 
pat, är  införandet  al  kostnads- 
iri  läsmateriel.  Denna  har 
.gjort  mer  än  något  annat  för 
åstadkommandet  af  en  regel- 
bunden skolgång.  Dess  värre 
liotas  den  nu  med  tillintetgö- 
relse.  Pastor  Gjertsen  har 
iitgifvit  "Kom  Hjem,"  ett 
1'and  af  ])redikningar,  likaså 
■Hjemlandssange,"  en  sång- 
bok; och  tillsammans  med  pro- 
fessor Theo.  Reimestad  "Sang- 
bogen," en  samling  af  sånger 
med  musik.  Han  ingick  äk- 
tenskap med  Miss  Sarah  Mo- 
sey  år  1869  och  liar  tlera  barn. 


Den  Norska  Evangeliska  Lutherska 
St.  Olafs-församlingen  organiserades  år 
1885  af  pastor  M.  Falk  Gjertsen  med  n 
röstberättigade  medlemmar.  För.sam- 
'"igen  betjenades  först  af  pastor  C  O 
Ko.ing  till  år  1889.  och  af  j,astor  N 
Iversen  till  år  189.,.  från  hvilken  tid  des.s 
nuvarande  pastor,  Andreas  Helland,  haft 
vär<l  om  församlingen,  som  för  närva- 
rande räknar  300  medlemmar.  Den  lilla 
triikyrkan  är  belägen  å  hörnet  af  Du- 
l)ont  och  Sixteenth  avcnues  north.  Dess 
egendomsvär-ie  uppskattas  till  $1,200. 

En  qvinnoförcning  arbetar  för  försam- 
lingen, en  missionsförening  U\r  missio- 
nen och  en  hjelpförening  för  fattiga  och 
nödlidande.  En  "Unga  damers  före- 
nrng"  uppehåller  dessutom  en  lärare  på 
Madagascar  och  en  "Ungdomsförening" 
"uibesörjer  uppfostran  för  tvenne  barn 
pä  samma  plats. 


245 


Söndagsskolan  räknar  i;r  barn  med 
24  lärare. 

■  *  * 

* 

Den  Norska  Evangelisk-Lutherska 
St.  Petri-församlingen  organiserades  af 
pastor  M.  Falk  Gjertsen  den  28:de  Juni 
1887.  Församlingen  bildades  af  sex  fa- 
miljer och  en  ungkarl,  så  att  den  i  bör- 
jan endast  hade  sju  röstberättigade  med- 
lemmar. Sommaren  år  1888  bygde  för- 
samlingen sin  kyrka,  å  hörnet  af  Madi- 
son  Street  och  Fifteenth  avenue  N.  E. 
Dess  värde  uppskattas  till  $2,500.  Kan- 
didaten E.  Gynild  från  Augsburgs-semi- 
nariet  blef  vald  till  församlingens  förste 
pastor,  och  tjenstgjorde  han  från  år 
1888  till  år  1891.  då  han  efterträddes  af 
kandidaten  O.  Ellingson,  som  tjenst- 
gjorde till  sommaren  år  1895. 

Från  år  1895  till  år  1897  hade  för- 
samlingen ingen  fast  anstäld  pastor,  utan 
betjenades  af  åtskilliga  lärare,  deribland 
pastor  P.  Nilsen.  År  1897  kallades 
kandidaten  J.  M.  Jacobson  från  Augs- 
burgs-seminariet,  som  för  närvarande 
är  församlingens  pastor.  Församlingen 
räknar  nu  60  medlemmar. 

"Qvinno"-  och  "Ungdoms-förenin- 
gen" hafva  varit  till  stort  gag'i  och 
understöd  för  församlingen  allt  sedan 
dess  stiftelse.  En  hjelpförening  för  att 
hjelpa  sjuka  och  fattiga  har  länge  exi- 
sterat inom  församlingen,  och  har  den- 
samma under  sin  tillvaro  utöfvat  ett  väl- 
signelserikt  arbete.  Söndagsskolan  räk- 
nar 175  barn  med  25  lärare. 


Den  Norska  Evangelisk-Lutherska 
St.  Lukas-församlingen  .stiftades  den 
28:de  December  1891  med  15  röstberät- 
tigade medlemmar.  Grundstenen  til! 
församlingens  kyrkobyggnad,  å  Seven- 
teenth  avenue  south.  mellan  Lake  och 
Thirty-first  streets,  lades  den  26:te  Juni 
1892.  Egendomen  värderas  till  $3,600. 
Pastor  P.  Nilsen  var  församlingens  för- 
ste lärare  och  begyntc  sitt  arbete  i  De- 
cember 1892.  Från  Januari  1895  till 
Mars    1896   var   församlingen    utan    fast 


anstäld  prest,  men  betjenades  tidtals  af 
pastor  K.  B.  Birkeland  och  s.uderanden 
M.  A.  Pedersen  samt  sedermera  af  stu- 
denten M.  Silseth,  som  i  j\laj  1897  ordi- 
nerades till  församlingens  pastor.  Han 
slutade  sin  verksamhet  den  i  :ste  Juni 
1899.  Pastor  S.  R.  Tollelson,  prest  för 
den  norsk-lutherska  diukoniss-inrättnin- 
gen.  betjenar  för  närvarande  församlin- 
gen, som  riiknar  jg  ros. berättigade  med- 
letnmar. 

VOR   FRELSERS  KIRKE. 

\"or     Frelsers-lörsamlingen     stiftades 
den   6:te    December    1869   af   pastor   N. 
Ylvisaker,   tillhörande   norska   synoden. 
De    stiftande    medlemmarne    voro    tret- 
ton:   N.  C.  Aamodt.  Olof  Throbeck,  A. 
O.     Sand,     Laurits     Solberg,     Andrew 
Johnson,    B.    Oisen,    Johannes    Larsen. 
Martin    Aamodt.    Even    Ncvvman,   Even 
.\1.   Holmlund,  P.   C.   Hansen,  Q.   Han- 
sen,    Kristian    Johnsen.        Till    trustees 
valdes   N.    C.    Aamodt,    Olof  Throbeck 
och  Andrew  Johnsen.      Pastor  Ylvisaker 
skötte  i  två  år  församlingen  på  ett  fram- 
gångsrikt sätt.     En  tysk-luthersk  kyrka 
upplåts  gratis  för  gudstjenster,  men  för- 
öamlingen  köpte  snart  en  tomt  å  hörnet 
at     Washington     och     Tenth     avennes 
south  för  $1,100,  och  redan  år  1S71  var 
på  denna   en   kyrka   någorlunda   färdig- 
i)ygd.     Den  kostade  utan  inredning  un- 
getär    $3,000.      Pastor    Ylvisaker    predi- 
kade  der   för    första   gången    den    i8:de 
Juni    1871.     Pastor  Ylvisaker,  som  hade 
många    kyrkor    att    vårda,    efterträddes 
snnima  år  af  teologie  kandidaten   H.   G. 
Stub.     Kyrkan  inträdde  i  en  stark  upp- 
blomstringstid,    och   det   blef   snart   nö- 
digt att  bilda  dotterkyrkor.     En  gammal 
kongregationalistkyrka  vid  Fourth  ave- 
nue N.    E.   i  St.   -Anthony  inköptes  för 
$2,100  och  luthersk  gudstjenst  hölls  der 
för  första  gången  den  2i:ste  September 
1873.     Den   22:dre   Mars    1874  blef  den 
fornult  invigd  med  namn  af  Immanuels 
Kirke,  sedan  den  bli'v  t  vackert  inredd. 
På   norr  uppförde  der  boende  medlem- 
mar en  liten  träbyggnad  för  gudstjenst 


246 


VOR  FRELSERS-KIKKE. 
(Norsk  Luthersk.) 


och  församlingsskola.  Det  vackert 
smyckade  kapellet,  som  kostat  ungefär 
$300,  invigdes  den  I4:de  Februari  1875 
med  namn  af  Zions  Kirke. 

Då  det  blifvit  bestämdt,  att  den  nor- 
ska synoden  skulle  möta  i  Minneapolis 
påföljande  sommar,  vardt  det  nödvän- 
digt att  afsluta  byggandet  och  inrednin- 
gen af  moderkyrkan,  hvilket  arbete  blif- 
vit uppskjutet.  Med  ett  nytt  kor  och 
inre  och  yttre  smyckning  kostade  detta 
omkring  $3,400,  men  gjorde  också  Vor 
Freisers  Kirke  på  sin  tid  till  en  af  de 
vackraste  templen  inom  synoden,  hvars 
president,  H.  A.  Preuss,  högtidligen  in- 
vigde henne  den  I3:de  Juni  1875.  På 
s.ex  år  hade  den  lilla  församlingen  så- 
lunda växt  upp  till  en  tredubbel,  lifs- 
kraftig  menighet. 

Då  pastor  H.  G.  Stub  år  1878  blef  pro- 
fessor vid  det  teologiska  seminariet  i 
Madison,  Wisconsin,  efterträddes  han 
af  teologie  kandidaten  O.  P.  Vangsnes, 
som  vid  tillträdandet  prestvigdes  i  kyr- 
kan.    Under    den     mera    än    tjugo    år 


långa  period,  som  pastor  Vangsnes  vår- 
dade församlingen,  växte  den  upp  till 
den  största  i  synoden  med  en  folkmängd 
af  1,200.  År  1882  flyttades  kyrkan  till 
en  tomt  å  hörnet  af  Seventh  street  och 
Fourteenth  avenue  south,  hvilken  in- 
köpts för  något  mer  än  $4,000,  hvarest 
ett  torn  tillbygdes  och  inre  restaurering 
skedde  för  en  kostnad  af  ungefär  $1,300. 
Är  1883  uppförde  församlingen  ett  skol- 
hus för  $1,800,  hvars  lokaler  användas 
af  den  dagliga  skolan  och  lör  möten  af 
kyrkans  olika  föreningar.  År  1886  upp- 
fördes ett  vackert  och  rymligt  pastors- 
boställe vid  sidan  af  kyrkan  för  vidpass 
$2,200.  Förutom  församlingsskola,  som 
pågår  dagligen  under  sommaren,  har 
kyrkan  sin  söndagsskola,  hvars  lärjun- 
gar stundom  uppgå  till  ett  antal  af  500. 
En  missionsafdelning  längre  ned  på  sö- 
der har  en  söndagsskola  med  125  barn, 
hvilken  ledes  af  en  missionsförening 
bestående  af  qvinliga  församlingsmed- 
lemmar bosatta  i  denna  stadsdel.  Den- 
na förening  har  ungefär  60  medlemmar, 


247 


och    kallas    missionen    Syd-Minneapolis 
Evangelisk-Lutherska  Mission. 

Ungefär  samtidigt  med  församlingens 
stiftande  bildades  också  qvinnoförenin- 
gen,  hvilken  under  denna  långa  tids- 
rymd troget  stått  vid  dess  sida  och  ge- 
nom sitt  nit  samlat  betydande  summor 
för  kyrkan  och  underhållandet  af  dess 
verksamhet.  I  mårga  år  ha  äfven 
"Ungdomsföreningen"  och  "De  Unge 
Damers  Förening"  troget  och  med  fram- 
gång samarbetat  till  kyrkans  förkcfran. 
Ungdomsföreningen  räknar  ungefär  80 
medlemmar. 

Hösten  år  1898  antog  pastor  Vangs- 
nes,  som  i  så  många  år  tjenat  försam- 
lingen, kallelse  till  Story  City,  lowa, 
och  höll  sin  afskedspredikan  i  Vor  Frei- 
sers Kirke  juldagen  samma  år.  Han 
efterträddes  i  embetet  af  pastor  J.  W. 
Preuss,  som  började  sin  verksamhet  1 
Februari  1899.  Kyrkan  eger  nu  egen 
dom  till  ett  värde  af  $25,000  och  räknai 
närmare   1,200  medlemmar. 

NOXSKA  EV.   LUra.    IMMANUELS- 
FÖRSAttiLINGEN. 

Denna  första  dotterförsamling  till  Vor 
Freisers  Kirke  betjenades  från  början 
af  pastor  H.  G.  Stub  tills  år  1878  samt 
från  år  1878  till  år  1884  af  pastor  O.  P. 
Vangsnes.  Är  1884  fick  församlingen 
sin  egen  faststälde  lärare,  O.  C.  Ottesen, 
som  tjenade  församlingen  tills  år  1889, 
då  dess  nuvarande  pastor,  L.  J.  Jerdee, 
tog  vård  om  församlingen,  som  nu  räk- 
nar 550  själar. 

En  qvinnoförening,  en  unga  damers- 
förening  och  en  ungdomsförening  verka 
i  dess  krets. 

Församlingens  kyrka,  som  är  belägen 
å  hörnet  af  Monroe  street  och  Fifteenth 
avenue  N.  E.,  värderas  tillsammans  med 
prestgården  till  cirka  $5,000. 

NORSKA    EVANGELISK-LUTHERSKA 

ZIONS   FÖRSAMLINGEN. 

Den  Norska  Evangelisk-Lutherska 
Zions-församlingen  på  norr  organise- 
rade sig  till  eget  samfund  den  I5:de 
Februari    1884  under  ledning  af  pastor 


O.  P.  Vangsnes,  som  tjenade  försam- 
lingen tills  år  1887.  Han  efterträddes  af 
pastor  H.  Rosenqvist,  som  var  fast  an- 
stäld  predikant  tills  sommaren  år  1890, 
då  församlingens  nuvarande  pastor, 
John  Halvorson,  antog  kallelsen.  Är 
1887  bygde  församlingen  egen  kyrka  å 
hörnet  af  Twenty-fourth  avenue  north 
och  Sixth  Street.  Är  1894  bygdes  på 
samma  tomt  en  ny,  större  och  beqvä- 
mare  kyrka,  hvilken  tillsammans  med 
tomten  kostar  cirka  $5,000.  Det  närbe- 
lägna pastorsbostället  kostar  dessutom 
$1,240. 

Församlingen  räknar  60  röstberätti- 
gade medlemmar,  190  kommunikanter 
samt  inalles  350  själar. 

Fyra  olika  föreningar  med  tillsam- 
mans 102  medlemmar  verka  i  samfun- 
dets intresse. 

Zions  söndagsskola  räknar  160  barn 
med  20  lärare. 


Är  1893  stiftade  några  medlemmar  af 
Zions-församlingen  jemte  några  utom- 
stående personer  en  liten  församling  vid 
Camden  Place,  der  de  genast  började 
bygga  sig  en  kyrka  å  hörnet  af  Forty- 
seventh  och  Colfax  avenues.  Kyrkan 
och  två  tomter  värderas  till  $2,500. 
Församlingen,  som  allt  ifrån  dess  bör- 
jan har  betjenats  af  pastor  John  Halvor- 
son,  räknar  25  röstberättigade  medlem- 
mar och  75  kommunikanter.  Hela  be- 
folkningen uppgår  till  150  medlemmar. 
Inom  söndagsskolan  finnas  40  barn  och 
sex  lärare.  Tre  föreningar  med  50  med- 
lemmar gifva  sitt  stöd  åt  församlingen. 

NORSK  DANSKA  M.  E.   KYRKAN. 

Den  norsk-danska  methodistkyrkan  är 
belägen  å  hörnet  af  Thirteenth  avenue 
south  och  Ninth  street.  Dess  försam- 
ling organiserades  den  ii:te  Augusti 
1873  med  nio  medlemmar,  af  hvilka  tre 
valdes  till  trustees,  nemligen  Abel  och 
Iver  Thompson  samt  John  H.  Johnson. 
Pastor  J.  H.  Johnsen  var  "Presiding 
Elder,"  och  N.  Christophersen  vardt 
samma  års  höst  anstäld  som  församlin- 


248 


NORSK-DANSKA  H  \l'l  l-IKN  KK  AX. 


gens  pastor.  En  lilcii  Ijyugnad  upplHr- 
des  på  norr  och  tjenstgjorde  som  kyrka. 
Hösten  år  1883  blef  pastor  F.  W.  Erik- 
sen  anstäld  som  församlingens  f«')restån- 
dare.   och   varcii   ar    1XK4  lades   grunden 


lill  den  nuvarande  kyrkan  a  Thirleenlli 
avcnue  south.  Ärct  derpå  invigdes  kyr- 
kan af  pastor  A.  Knudsen,  som  då  var 
"Presiding  Elder."  S.  E.  Simonscn  blef 
fr)rsandingcns  pastor  med  100  konimuni- 


249 


kanter.  Sedan  dess  har  församlingen 
betjenats  af  flere  predikanter,  nemligen 
J.  C.  Tollefsen,  O.  P.  Petersen,  O.  H. 
Hanson,  O.  Jacobsen,  och  nu  tjenstgör 
pastor  A.  Knudsen.  Församhngen  räk- 
nar omkring  200,  söndagsskolan  om- 
kring 200  och  Epworth-ligan  omkring 
50  medlemmar.  Kyrkan  inrymmer  sitt- 
platser för  800  personer.  Dess  nuvaran- 
de skuld  uppgår  till  $1,000,  som  man  an- 
ser sig  kunna  i  en  snar  framtid  betala. 
Församlingen  befinner  sig  i  godt  skick, 
och  enighet  och  harmoni  råda  i  allt. 
Kyrkobyggnaden  har  kostat  inalles 
$18,000. 

NORSK-DANSKA   BAPTIST    FÖRSAM- 
LINGEN. 

Den  Första  Norsk-Danska  Baptist- 
församlingen organiserades  den  28:de 
I\Iaj  1879  med  29  medlemmar,  af  hvilka 
tolf  förut  tillhört  den  Första  Svenska 
Baptist-församlingen,  och  femton  som 
blefvo  omvända  af  den  unge,  trägne 
missionären  J.  A.  H.  Johnson.  Kyrkan, 
som  är  belägen  å  hörnet  af  Seventh 
Street  och  Thirteenth  avenue  south, 
bygdes  år  1890.  Den  har  sittplatser  för 
500  personer  och  värderas  för  närva- 
rande till  $8,000. 

Församlingens  nuvarande  pastor  är 
K.  J.  Wick,  som  begynte  sitt  predikokall 
derstädes  den  22:dre  Maj  1897,  då  han 
som  student  kom  från  teologiska  semi- 
nariet i  Morgan  Park,  Illinois.  Han 
blef  prestvigd  nästföljande  Januari  må- 
nad. De  pastorer,  som  från  början 
tjenstgjort  inom  församlingen  äro:  J. 
A.  H.  Johnson,  Ivar  Larsen,  E.  S. 
Sundt,  M.  A.  Oliver,  O.  L.  Hoyen  och 
C.  W.  Finwall.  Pastor  Ivar  Larsen 
tjenstgjorde  tvenne  gånger,  i  tillsam- 
mans nio  år  och  fyra  månader,  ined  en 
mellantid  af  tre  år. 

Församlingen  har  hela  tiden  hållit 
sina  gudstjenster  i  det  lilla  kapell,  hvil- 
ket  stod  på  den  tomt  å  hvilken  den 
nuvarande  kyrkan  är  uppförd,  men  hvil- 
ket  sedan  år  1870  är  en  del  af  det  nya 
templet. 

Till  kyrkostyrelsen  räknas  såsom  dia- 
koner:    L,    Ohman,  ordförande;   K.   C. 


King,  sekreterare  och  kassör;  Thos. 
Nickeisen,  J.  L.  Brandsmark.  Diako- 
nisser:  Mrs.  Thos.  Larsen,  Miss  Ella 
Eriksen.  Såsom  kyrkovärdar:  Ottin 
Oisen,  president;  M.  O.  Cleve,  sekrete- 
rare; P.  E.  Satrum,  kassör;  Fred  Peter- 
son, Claus  Sundby,  Louis  Reitan  och 
J.   L.   Brandsmark. 

Mr.  C.  M.  Larsen  är  söndagsskol- 
superintendent  samt  äfvenledes  försam- 
lingens orgelnist. 

Församlingen  firade  sitt  20-årsjubile- 
um  den  28:de  sistlidnc  Maj  och  uppgick 
medlemsantalet  då  till   118. 

Föreningen  "Ruth,"  "'Den  hjelpsam- 
me  handen,"  "De  glade  Negsamlere" 
och  "Dorkas  Systrarne"  utgöra  några 
af  de  föreningar  som  äro  stiftade  för  be- 
främjandet af  församlingens  välfärd. 
Den  sistnämda  föreningen,  "Dorkas 
systrarne,"  mottager  och  omarbetar 
kläder  för  de  fattige. 

NORSKA     UNITARISKA     NAZARETH- 

FÖRSAMLINGEN. 

Den  Norska  Unitariska  Nazareth- 
församlingen  organiserades  den  2:re  Ja- 
nuari 1882  med  22  medlemmar,  alla  norr- 
män, så  när  som  några  få  svenskar  och 
danskar.  År  1886  uppförde  församlingen 
en  präktig  tegelkyrka  å  hörnet  af  Ninth 
Street  och  Twelfth  avenue  south,  men  på 
efterhösten  samma  år  blåste  murarne 
ned,  under  det  att  en  stark  tornado 
svepte  öfver  Syd-Minneapolis.  Kyrkan 
återuppbygdes  år  1888  och  invigdes  den 
8;de  September  1889.  De  förnämste  ta- 
larne på  invigningsprogrammet  voro 
Kristofer  Janson,  pastor  H.  M.  Sim- 
mons  af  Första  Unitarie-församlingen 
och  pastor  August  Dellgren  af  Svenska 
Universalist-församlingen.  Den  allmänt 
kände  norske  författaren  och  folkskalden 
Kristofer  Janson  var  församlingens  pa- 
stor ifrån  dess  början  tills  år  1893,  då 
han  lemnade  Amerika.  Janson  var  en  af 
dessa  som  egnat  hela  sitt  lif  åt  frihetens 
heliga  sak.  Allt  tvång,  alla  bojor,  vare 
sig  de  påläggas  af  den  andliga  eller 
verldsliga  makten  voro  honom  förhat- 
liga och  hans  uppgift  var  derföre  att  på 


250 


öfvertygelsens  väg  söka  bryta  dessa  hin- 
der för  folkets  intellektuela  utveckling. 
Janson  var  en  ordets  man  och  var  det 
hans  flytande  vältalighet  som  så  mycket 
bidrog  till  att  i  hast  öka  församlingens 
medlemsantal,  hvilket  sedan  hans  afsked 
betydligt  reducerats.  Janson  efterträd- 
des af  Amandus  Norman,  som  var  för- 
samlingens pastor  i  två  år,  efter  hvilken 
tid  pastor  Herman  Haugerud  betjenade 
församlingen  i  tre  års  tid.  På  senaste 
tiden  har  församlingen  icke  halt  någon 
fast  anstäld  lärare.  Nuvarande  med- 
lemsantalet belöper  sig  till  60.  Kyrkan 
uppfördes  för  en  kostnad  af  $12,000  och 
belöper  sig  hela  egendomsvärdet  till 
$15,000,  hvarpå  hvilar  en  skuld  af  $3,400. 

DANSKA-LUTHERSKA   ST.    PETERS 

FÖRSAMLINGEN. 

St.  Peters  Dansk  Lutherska  försam- 
ling organiserades  den  I3:de  Mars  1884. 
Det  första  kyrkorådet  var  sålunda  sam- 
mansatt: Paulsen,  ordförande;  Knud 
Nielsen,    vice   ordförande;    H.    P.    Särs, 


ST.  FETKK.S-KVI<K.\N. 
(iJansk  Kvangclisk-Luthcrsk.) 

protok(jllsckrctcrare;    F.   Brown,   korre 
spondcrandc     sekreterare;     Thcrkelscii, 
kassör;  J.  Jacobsen,  Herman  Jensen  ocli 
Laurits  Petersen,  trustees;  H.  P.  Peter 


sen,  Schneider  och  H.  Petersen,  diako- 
ner. Följande  pastorer  hafva  tjenst- 
gjort  inom  församlingen:  A.  Dan  från 
Oktober  1884  till  Juli  1891,  M.  C.  Jensen 
från  Augusti  1891  till  Maj  1894,  P.  Jen- 
sen från  Juni  1894  till  Juni- 1896,  J.  C. 
Pedersen,  den  nuvarande  innehafvaren 
af  embetet,  sedan  Oktober  1896.  För- 
samlingen har  147  kommunikanter  och 
eger  fastighet  till  ett  värde  af  vid  pass 
$4,000.  Kyrkan  är  en  liten  täck  trä- 
byggnad och  rymmer  en  300  personer. 
Flera  organisationer  äro  med  kyrkan 
förenade.  Söndagsskolan  hålles  dels  på 
danska  dels  på  engelska.  Den  har  64 
lärjungar  fördelade  på  åtta  klasser  med 
åtta  lärare  och  en  superintendent. 
"Young  People's  Luther  League,"  orga- 
niserad år  1898,  håller  gudstjenst  på 
engelska  hvarje  söndags  afton.  För- 
samlingen har  också  en  "Ladies'  Aid 
Society"  och  tillhör  den  dansk  evange- 
lisk-lutherska kyrkans  i  Amerika  synod. 

DANSKA  LUTHERSKA   IMMANUELS- 
FÖRSAMLINGEN. 

Denna  församling  stiftades  å  Libby's 
Hall,  hörnet  af  Minnehaha  avenue  och 
Lake  street,  den  första  tisdagen  i  Juli 
månad  år  1888.  Pastor  A.  S.  Nielsen 
var  församlingens  förste  pastor,  och 
tjenstgjorde  han  i  tvenne  terminer  från 
år  1888  till  år  i8qi  samt  från  år  1895  till 
år  1898.  Ar  1891,  då  Nielsen  blef  ut- 
vald till  professor  i  Blair.  Nebraska, 
kallades  pastor  J.  J.  Kild.sig,  hvilken 
tjcnadc  församlingen  under  mellantiden. 
P^örsamlingens  gudstjenster  afhöllos  till 
en  början  i  en  butik  å  hörnet  af  Frank- 
lin och  Twcnty-fourth  avenues,  samt  nå- 
got senare  å  Franklin  och  Twenty-sixth 
avenues.  Trots  de  stora  olägenheter, 
som  de  båda  lokalerna  medförde,  till- 
vä.xte  församlingen  alltjemt  i  storlek, 
och  då  pastor  Kildsig  anlände,  beslöts 
•let  att  församlingen  skulle  ega  sitt  eget 
tempel.  Ar  189.2  bygdes  dcrföre  den  nu- 
varande vackra  tegelkyrkan  å  hörnet  af 
Twcnty-eighth  avenue  och  Twenty- 
second  street  south.    Egendomens  värde 


251 


uppskattas  till  $6,000  och  för- 
samlingens nuvarande  skuld 
derpå  är  $2,500. 

Våren  år  1898  anlände  pastor 
A.  M.  Nielsen,  hvilken  för  när- 
varande har  själavården  om 
församlingens  125  medlemmar. 

Söndagsskolans  80  barn  un- 
dervisas  af  nio  lärare. 

En  missionsförening  af  dan- 
ska damer  möter  en  gång  1 
månaden  tillsammans  med  för- 
samlingens medlemmar.  Den- 
na missionsförening  organise- 
rades redan  år  1877,  således 
elfva  år  innan  församlingen 
stiftades.  Dess  ändamål  är  nu, 
liksom  förr,  att  understödja 
missionen  hemma  och  utom 
lands,  på  samma  gång  som  den 
nu  äfven  arbetar  på  att  aflyfta 
Immanuels  -  kyrkans  skuld. 
Här  existerar  äfven  en  förening 
af  tolf  damer,  utvalda  af  för- 
samlingen, för  att  uppsamla 
och  utdela  medel  åt  de  fattige. 
Förlidet  års  arbete  inbringade 
$200  af  hopsamlade  tio-centare, 
som  dessa  damer  erhållit  af  sina  vänner. 

Dessutom  finnes  en  ungdomsförening, 
hvilken  i  början  af  detta  år  begynte  att 
upparbeta  ett  litet  bibliotek,  hvilket  re- 
dan räknar  öfver  ett  hundra  volymer. 


NORSKA  LUTHERSKA  BETHLEHEMS- 
FÖRSAMLINGEN. 

Denna  församling  tillhör  den  "'För- 
enade Norsk-Lutherska  kyrkan"  och  är 
en  af  de  mest  blomstrande  församlingar 
i  staden.  Den  är  helt  ung  till  åren,  ty 
den  organiserades  ej  förrän  den  i  :ste 
Januari  1894  och  räknade  vid  den  tiden 
endast  285  själar.  Den  har  allt  ifrån 
dess  början  tills  innevarande  år  afhållit 
sina  gudstjenster  å  en  "hall"  å  tredje 
våningen  vid  Franklin  och  Fifteenth 
avenues  south,  en  särdeles  olämplig 
lokal,  men  likväl  har  församlingens 
medlemsantal   stigit    till    omkring    600. 


IMMANUELS-KYRKAN. 
(Dansk  Evangelisk-Luthersk.) 

Församlingen  betjenades  under  de  för- 
sta månaderna  af  sin  tillvaro  af  profes- 
sorer och  studenter  från  den  Förenade 
kyrkans  teologiska  seminarium  här  i 
staden  samt  af  pastor  T.  Tjornhom  från 
St.  Paul.  Dess  nuvarande  pastor,  G. 
Rasmussen  kallades  från  Madison,  Wis- 
consin, och  inträdde  i  sin  nya  befattning 
härstädes  i  December  1894.  Han  är  den 
enda  reguliära  pastor,  som  församlingen 
har  haft  och  har  man  hans  utmärkta 
tjenstenit  och  förmåga  som  tempeltalare 
att  tacka  för  församlingens  stora  fram- 
gång under  de  sista  åren.  Församlingen 
invigde  med  storartade  ceremonier  sitt 
nya,  storartade  tempel  å  hörnet  af 
Eighteenth  street  och  Fourteenth  ave- 
nue  south  den  5:te  sistlidne  Februari. 
Kyrkan  är  ytterst  smakfull  och  gör  he- 
der åt  församlingen.  I  förhållande  till 
dess  storlek  kan  man  ej  finna  någon 
mera  tilldragande  kyrkobyggnad  inom 
hela  Nordvestern.     Tomten,  på  hvilken 


252 


liETHLEHEMS-KYRKAN. 

( Norsk  Evangelisk-Lutlicrslc.) 


kyrkan  är  bygd,  köptes  år  1895  ocli 
hörnstenen  lades  den  4:de  September 
år  1898.  Kyrkan  är  upp! ord  al  rödbrun 
sten,  tagen  från  den  gamla  VVestminster- 
kyrkan,  hvilkcn  f()r  några  år  sedan  biel' 
förstörd  af  eldsvåda.  I  sin  nuvarande 
infattning  är  stenen  liksom  ny.  Kyr- 
kan, som  har  sillplatser  för  1,000  perso- 
ner, är  försedd  med  eleganta  bänkar, 
frescomålningar  saml  vackra  katedral - 
fönster.  Kyrkan  jcmte  tomten  värderas 
till  $25,000. 


ST.   JOHNS  ENGLISH  LUTHERAN 
CHURCH. 

1  e  m  t  c      de      skandinavisk  -  lulherskn 


kyrkorna  i  Alinneapolis  finnes  del  en- 
gelsk-lutherska  församlingar,  hvilkas 
medlemmar  hufvudsakligast  utgöras  af 
skandinaver.  Rev.  G.  H.  Trabert  kom 
hit  till  staden  år  1883  från  Lebanon, 
Pennsylvania,  för  att  begynna  engelsk- 
lutherskt  missionsarbete  i  Nordvestern. 
Han  var  utsänd  från  direktionen  för 
inre  missionen  af  den  evangelisk-luther- 
ska kyrkans  i  Nordamerika  generalför- 
samling, till  hvilken  Augustana-synoden 
hörer,  och  han  samarbetade  med  den 
sistnämda.  I  Juni  samma  år  organise- 
rades St.  Johns  engelsk-lulherska  för- 
samling i  dåvarande  Augustanakyrkan, 
som  från  Fourtecnth  och  Washington 
avenues  soutli  flyttats  till  Eighth  avenu^- 


253 


south  och  Fifth  street,  midt  emot  det 
gamla  rådhuset.  Församhngen  stiftades 
af  sju  medlemmar,  en  af  hvilken  var  nu- 
varande polisdomare  Andrew  Holt,  som 
ännu  är  en  af  kyrkans  mest  framstående 
kommunikanter.  En  annan  var  profes- 
sor W.  VVraaman  vid  Augsburg  Semi- 
nary.  Majoriteten  af  kyrkans  medlem- 
mar har  alltid  bestått  af  skandinaver 
eller  personer  af  skandinavisk  härstam- 
ning. År  1897  bygdes  en  ny  vacker  kyr- 
ka å  hörnet  af  Seventeenth  street  och 
Chicago  avenue.  Församlingen  räknar 
nu  mellan  300  och  400  medlemmar. 

SALEM  ENGLISH  LUTHERAN  CHURCH 

Denna  kyrka  är  belägen  å  West 
Twenty-eighth  street  och  Garfield  ave- 
nue och  organiserades  af  doktor  Tra- 
bert.  Han  bygde  år  1889  en  kyrka  i 
denna  del  af  staden,  ity  att  han  fann 
.många  skandinaviska  lutheraner  der, 
som  ej  hade  fördelen  af  en  närbelägen 
skandinavisk  kyrka,  och  som  önskade 
att  deras  barn  skulle  undervisas  i  en  en- 
gelsk-luthersk  söndagsskola.  I  April 
1890  organiserades  församlingen,  hvar- 
enda  medlem  varande  af  skandinavisk 
börd  eller  härstamning.  Hösten  år  1897 
kallades  Rev.  Dr.  Trabert,  som  år  1892 
återvändt  till  Pennsylvania,  till  försam- 
lingens pastor,  hvilken  kallelse  vardt  an- 
tagen. Församlingen  räknar  iio  kom- 
munikanter, af  hvilka  två  tredjedelar  äro 
af  skandinaviskt  ursprung.  Mr.  C.  A. 
Smith,  af  C.  A.  Smith  Lumber  Com- 
pany,  är  en  af  kyrkans  ledande  män. 

Rev.  G.  H.  Trabert.  D.  D..  är  född  i 
Lancaster  county,  Pennsylvania,  af 
tyska  föräldrar.  Han  studerade  vid 
Pennsylvania  College  i  Gettysburg  ocli 
sedermera  vid  den  evangelisk-lutherska 
kyrkans  teologiska  seminarium  i  Phil- 
adelphia,  der  han  tog  graden  i  Juni  1870. 
Han  blef  prestvigd  af  lutherska  ministe- 
riet i  Pennsylvania  och  tjenstgjorde  i 
församlingarne  i  Ephrata  och  Elizabeth- 
tovvn.  År  1876  kallades  han  till  staden 
Lebanon.  hvarest  han  i  sex  års  tid  var 
pastor  i  en  af  de  största  och  äldsta  tysk- 
engelska    församlingarne     i     Amerika. 


REV.  G.IH.  TRABERT. 

Han  flyttade  till  Minneapolis  år  1883  på 
kallelse  från  direktionen  för  inre  missio- 
nen af  den  lutherska  generalförsamlin- 
gen att  organisera  den  engelsk-lutherska 
kyrkan  i  Nordvestern.  Han  stiftade  för- 
samlingar i  St.  Paul,  Minneapolis,  Red 
Wing  och  Duluth.  År  1895  hedrades 
han  med  teologie  doktorsgraden  af 
Bethany  College  i  Kansas.  Han  är  för- 
fattare af  flera  arbeten,  såsom  "Outlines 
of  Church  History,"  "Mission  Among 
the  Telugus,"  ''A  Church  History  for 
the  People,"  etc.  samt  förklaringar  till 
Luthers  lillkatekes. 


Om  man  företager  en  liten  rekognise- 
ringstur,  märker  man  genast  att  äfven 
några  af  stadens  kyrkor  genomgått  en  i 
ögonfallande  och  högst  besynnerlig 
transformation.  Så  finna  vi  till  exem- 
pel den  gamla  Plymouth  kongregationa- 
list-kyrkan,  som  nu  står  å  hörnet  af 
Third  street  och  Seventh  avenue  north, 
förvandlad  till  en  hyreskasern,  bebodd 
af  en  hel  judekoloni.  Den  prydliga 
"First  Methodist  Church"  i  St.  Anthony 
är,  under  namn  af  "Windom  Hotel." 
ändrad  till  ett  första  klassens  familje- 
hotell, som  eges  af  landsmannen  Bengt 


254 


Anderson.  Den  gamla  Centenary-kyr- 
kan  å  hörnet  af  Seventh  street  och  First 
avenue  south,  nyttjas  för  närvarande  af 
"grocery"-firman,  Yerxa  Bros.  som  ma- 
gasin, stall  och  levereringsrum.  Första 
våningen  begagnas  som  utskeppnings- 
rum; andra  våningen  som  stall  samt 
tredje  och  fjerde  våningen  som  maga- 
sinsrum. Episcopal-kyrkan  å  hörnet  af 
Fourth  avenue  south  och  Nineteenth 
Street,  är  förvandlad  till  en  snickeri- 
fabrik. Norska  lutherska  kyrkan  å  hör- 
net af  Fourth  street  och  Tenth  avenue 
south  inrymrrier  en  kaminfabrik,  och 
Svenska  Missionshuset  å  Fourth  street 
och  Eighth  avenue  south  har  helt  sonika 
blifvit  omstöpt  till  en  förlustelselokal, 
hvarest  verldsliga  sällskaper  hafva  sina 
tillställningar  och  baler,  och  der  i  "vå- 
ningen derunder"  tillhandahålles  alle- 
handa slags  våtvaror.  Vid  tanken  på 
alla  dessa  radikala  öfvergångar  kan  man 
ej  annat  än  utbrista:  ''Sic  transit  gloria 
mundi!" 

LÄROVERK   OCH   SJUKHUS. 

En  plats  mellan  kyrkor  och  föreningar 
torde  det  passa  alt  bereda  en  liten  histo- 
rik öfver  våra  skandinaviska  läroverk 
och  sjukhus,  hvilka  ju  ha  dels  kyrklig 
verksamhet,  dels  patriotisk  samman- 
hållning eller  begge  att  tacka  för  sin  till- 
komst och  nuvarande  blomstring. 

AUGSBURGS    SEMINARY. 

Augsburg  Scminary  stiftades  för  30  år 
sedan  i  Marshall,  Wisconsin.  Professor 
A.  Wecnaas,  prest  i  norska  statskyrkan 
och  kallad  att  undervisa  i  teologi  vid 
skandinaviska  Augustana-synodens  läro- 
verk i  Paxlon,  Illinois,  blcf  den  lilla 
skolans  föreståndare.  Redan  år  1872 
flyttades  denna  till  Minneapolis  och  har 
allt  sedan  upptagit  i  det  närmaste  hela 
det  qvarter.  som  omslutcs  af  Seventh 
och  liighth  streets  och  Twcnty-first  och 
Twenty-second  avenues  south. 

Augsburg  Scminarys  historia  är  så 
nära  förbunden  med  den  norsk-luther- 
ska  kyrkans   här  i  landet,  att   dtn   i   sin 


helhet  berättad  skulle  synas  töra  ut  ur 
detta  arbetes  ram.  Men  frånsedt  dess 
kamp  för  tillvaron,  de  stormar  som  upp- 
repade gånger  gått  fram  öfver  det  och 
det  nästan  herkuliska  arbete,  som  erfor- 
drats för  att  upprätthålla  detsamma,  må 
det  med  skäl  sägas,  att  intet  läroverk  af 
detta  slag  i  hela  landet  har  haft  att  mot- 
stå så  hårda  angrepp  eller  haft  så  bittra 
och  hänsynslösa  fiender  som  Augsburg 
Seminary.  Dock  står  det  qvar  den  dag 
1  dag  är  efter  ett  trettioårigt  krig,  och 
ej  som  en  ruin,  utan  som  ett  organiskt 
lefvande  och  besjäladt  vittnesbörd  om 
lifskraften  af  de  principer,  på  hvilka 
menskligheten  gjort  insatsen  af  sin  tro 
och  sin  sträfvan. 

Såsom  varande  den  äldsta  af  norska 
teologiska  skolor  i  Förenta  Staterna, 
har  Augsburg  Seminary  städse  sträfvat 
att  tillgodose  de  fordringar,  som  ett  ny- 
byggarfolk  1  en  ny  verld  ställa  på  utbil-  . 
(landet  af  ärlige,  vigde  ordets  förkun- 
narc.  Dess  grundvalar  äro  en  sann  och 
lefvande  kristendom,  luthersk  Ijekän- 
nclse  och  en  nära  anslutning  till  för- 
samlingar och  folk,  verkande  för  ett  fritt 
evangelium,  fria  menigheter  och  en  fri 
kyrka  i  ett  fritt  land.  Hvarje  verkligen 
folkligt  intresse  har  städse  i  Augsburg 
Seminary  haft  en  oförfärad  förkämpe. 
Från  denna  demokratiska  institution  har 
för  lång  tid  sedan  utgått  de  yppersta 
argumenter  för  upprätthållandet  af  fria 
folkskolor,  och  den  har  ställt  upprepade 
och  fasta  protester  emot  svek,  bestick- 
lighet  och  (jfvergrepp  af  <*n  hvar  form. 

Sedan  aderton  år  tillbaka  är  läroverket 
indcladt  i  följande  afdelningar  och  kur- 
ser: i)  En  förberedande  afdelning  för 
vanliga  praktiska  studier  och  omfattan- 
de tvä  år.  Denna  tvåårs  kurs  berättigar 
till  lärarecertifikat  af  andra  graden.  2) 
En  fyraårig  klassisk  kurs  med  särskildt 
afseendc  fästadt  på  blifvande  prestmäns 
behof.  Grekiska  och  historia  äro  huf- 
vudämnena;  dernäst  latin,  franska  och 
tyska.  Stor  vigt  lägges  på  lärjungarnes 
språkliga  utbildning  i  norska  och  engel- 
ska, på  Nj'a  Testamentets  studium  i 
originalspråket     och     på    kyrkohistoria. 


255 


Denna  kurs  berättigar  till  graden 
Bachelor  of  Arts.  3)  En  grundlig  och 
vetenskaplig  treårs  kurs  i  teologi,  som 
afslutar  det  hela  och  berättigar  till  gra- 
den Bachelor  of  Divinity,  det  vill  säga 
teologie  kandidaten.  Det  mål,  som  ej 
slappes  ur  sigte  under  denna  trefaldiga 
serie  af  kurser,  är  att  utveckla  den  and- 
liga halten  hos  studenten  för  att  göra 
honom  allvarligt  hängifven  sitt  kall  så- 
väl som  till  en  bildad  och  intelligent 
arbetare  inom  kyrkan. 

Lärarekåren  är  för  närvarande  sålun- 
da sammansatt:  Georg  Sverdrup,  teo- 
logie kandidat  från  Kristiania  universi- 
tet, president  och  professor  i  gammal 
testamentlig  teologi,  dogmatik  och  he- 
breiska; Sven  Oftedal,  teologie  kandi- 
dat från  Kristiania  universitet,  president 
å  "Board  of  Trustees"  och  professor  i 
ny-testamentlig  exegetik  och  kyrkohi- 
storia: J.  H.  Blegen,  B.  A.  och  teologie 
kandidat  från  Augsburg  Seminary,  pro- 
fessor i  grekiska;  A.  M.  Hove,  B.  A. 
från  Luther  College,  Decorah,  lowa, 
kassör  och  professor  i  engelska  språket 
och  literaturen;  J.  L.  Nydahl,  B.  A.  och 
teologie  kandidat  från  Augsburg  Semi- 
nary, professor  i  grekiska  och  natur- 
vetenskap; Wilhelm  Pettersen,  B.  A. 
från  Augsburg  Seminary,  professor  i 
historia  och  matematik;  Theo.  S. 
Reimestad,  B.  A.  och  teologie  kandi- 
dat från  Augsburg  Seminary,  professor 
i  latin  och  norsk  literatur;  H.  A.  Urseth, 
B.  A.  och  teologie  kandidat  från  Augs- 
burg Seminary,  engelsk  professor  i  teo- 
logi.   Af  dessc  lärare  äro  Blegen,  Ofte- 

—17 


dal,  Reimestad  och  Urseth  också  prest- 
vigde  inom  den  norsk-lutherska  kyr- 
kan. En  ny  byggnad  med  klassrum  har 
beslutats  uppföras  att  stå  färdig  för  läs- 
året 1900. 

Läroverket  begynte  med  en  teologie 
professor  år  1869,  men  har  senare  aldrig 
haft  mindre  än  tre,  åren  1890  till  1893 
till  och  med  fyra  teologie  professorer. 
De  två  högre  afdelningarne  ha  vuxit  om 
kapp  med  hvarann,  ehuru  tillväxten  va- 
rit mera  stadig  än  snabb.  Institutionen 
har  till  och  med  förlorat  en  vigtig  förut- 
sättning för  dess  uppblomstring,  en  do- 
nationsfond, hvilken  förlust  nu  måste 
ersättas  med  fördubblade  ansträngnin- 
gar att  göra  den  sjelfuppehållande.  An- 
talet vitexaminerade  från  den  grekiska 
afdelningen  har  under  loppet  af  tjugo 
år  utgjort  iii,  under  det  antalet  af  teo- 
logie kandidater,  som  promoverats  un- 
der åren  1870  till  1898,  är  245.  Antalet 
studerande  var  förra  året  180.  Med  de 
förbättringar,  som  man  har  i  sinne,  fullt 
genomförda,  kommer  läroverket  att 
kunna  tillgodose  ett  antal  af  300  stude- 
rande. 

Så  länge  den  gamla  läroverksbyggna- 
den kommer  att  qvarstå,  skall  den  räk- 
nas till  ett  af  vår  stads  mest  betydande 
minnesmärken.  Liksom  den  ursprung- 
liga hufvudbyggnaden  vid  statsuniversi- 
tetet betecknar  den  den  utveckling,  vår 
vackra  stad  genomgått  som  centrum  för 
Minnesotas  och  hela  Nordvesterns  kul- 
tur, och  i  hvilken  vår  ras  tagit  en 
hedrande  andel. 


256 


M 
H 

D 

< 

(fl 

>< 


S 

w 

CO 

O 

D 

pa 

c« 

o 
< 


UNITED    CHURCH  SEMINARY. 

United  Cliurcli  Scminary  är  den  For- 
enede  Norsk-Lutherske  Kirkes  i  Ame- 
rika teologiska  läroverk.  Skolan  upp- 
stod, då  Augsburg  Seminary  efter  åt- 
skilligt proccssande  gick  ur  den  förenta 
kyrkans  händer.  Från  år  1890  till  år 
1893  ledde  den  sin  verksamhet  i  Augs- 
burg Seminarys  byggnad,  hvarefter  den 
flyttades  till  sitt  nuvarande  temporära 
läge  å  hörnet  af  Franklin  och  Twcnty- 
si.xth  avciuics  south,  då  namnet  ändra- 


des till  United  Church  Seminary.  Lä- 
roverket, som  har  en  förberedande,  en 
akademisk  och  en  teologisk  afdclning, 
lär  snart  komma  att  helt  och  hållet 
förflyttas  från  Minneapolis.  Med  det- 
sanmia  är  förbunden  en  pensionsklubb 
för  studenterna.  Direktionen  utgörcs 
af  pastorerna  G.  Hoyme,  Johan  Oisen, 
Th.  Eggen  och  H.  O.  Fjcldstad  samt 
Mr.  Carl  Raugland.  Den  förstnämde 
är  ordförande  och  tillika  president  af 
den  förenta  kyrkan.     Pastorerna  M.  O. 


257 


Böckman,  A.  M.;  E.  G.  Lund,  A.  M.. 
och  F.  A.  Schmidt,  D.  D.,  äro  ordfö- 
rande, vice  ordförande  och  sekreterare 
respektive  å  den  akademiska  såväl  som 
den  teologiska  fakulteten,  utgörande 
den  senares  lärarekår.  Professor  E. 
Kr.  Johnson,  förut  vid  seminariet  i  Red 
Wing,  numera  pastor  i  ?^Iartell,  Wis- 
consin, har  nyligen  kallats  till  teologie 
professor.  I  akademiska  afdelningen 
äro  följande  lärare  anstälda:  P.  J.  Eike- 
land,  A.  B.;  M.  M.  Steensland,  A.  M.; 
Nils  Flaten,  A.  M.;  John  P.  Tandberg. 
A.  B.;  I.  F.  Grose  och  pastor  Oluf 
Glasöe,  A.  B. 

DET  [NORSKA   TEOLOGISKA 
LUTHER-SEMINARIET. 

Det  Norska  Teologiska  Luther-semi- 
nariet, tillhörande  den  norska  synoden  i 
Amerika,  flyttades  år  1887  från  Madison, 
Wisconsin,  till  Minneapolis.  Det  anla- 
des i  Robbinsdale.  norra  Minneapolis, 
hvarest  tio  acres  af  land  tillika  med 
$1,000  i  kontanter  donerats  till  läro- 
anstalten. Byggnadsförberedelserna  vid- 
togos  samma  år.  Den  I5:de  Juli  1888 
lades  hörnstenen  och  den  8:de  Septem- 
ber 1889  invigdes  den  vackra  seminarie- 
byggnaden med  högtidliga  ceremonier. 
Byggnaden  (64x132  fot  i  storlek)  var 
uppförd  i  modern  götisk  stil.  Denna 
lärdomsanstalt  rönte  synnerlig  upp- 
muntran år  från  år,  och  då  den  slutli- 
gen nått  sin  blomstringsperiod,  hem- 
söktes den,  den  11 -.te  Januari  1895,  af 
en  förhärjande  eldsvåda,  som  lade  hela 
den  ståtliga  byggnaden  i  ruiner,  åsam- 
kande en  förlust  af  $40,000.  Från  den 
tiden  och  intill  detta  skolårs  början  har 
undervisningen  vid  seminariet  försiggått 
i  hyrda  lokaler.  Icke  vana  vid  att  låta 
sig  stukas  af  ett  oblidt  öde,  skredo  ve- 
derbörande genast  till  verket  med  för- 
beredelserna för  uppförandet  af  en  ny 
byggnad.  Att  detta  deras  arbete  krönts 
med  en  beundransvärd  framgång,  visade 
sig  bäst  Lördagen  den  I4:de  Oktober 
1899.   då   deras   nya   scminarie-byggnad. 


nu  förflyttad  till  Hamline,  några  mil 
utanför  Minneapolis,  invigdes  i  närvaro 
af  omkring  4,000  personer. 

Denna  ytterst  imponerande  skolbyg.g- 
nad,  som  kostar  mellan  $60,000  och 
$70,000,  är  belägen  på  en  vacker,  upp- 
höjd plats,  nära  Hamline  University, 
med  en  härlig  utsigt  öfver  staden  St. 
Paul.  Studentantalet  för  innevarande 
läsår  utgör  femtio.  Fakulteten  består 
af:  J.  B.  Frich,  president;  John  Ylvisa- 
ker,  vice  president;  H.  G.  Stub  och 
O.   E.   Brandt,   bibliotekarie. 

Ehuru  denna  förträffliga  läroanstalt 
nu  kommit  utom  vår  stads  gränser,  kun- 
na vi  likväl  räkna  den  för  att  ligga 
mom    Minneapolis'    intellektuela   sfer. 


SVENSKA  HOSPITALET. 

Bland  Minneapolis'  ett  dussin  hospi- 
taler  för  sjuka  räkna  vi  äfven  ett  svenskt 
och  ett  norskt.*) 

Behofvet  af  ett  svenskt  hospital  hade 
länge  varit  kändt,  och  många  voro  de 
försök  som  gjorts  att  verkliggöra  detta 
trängande  behof.  Under  årens  lopp 
hafva  olika  rörelser  i  denna  riktning 
vaknat  till  lif,  endast  för  att  lika  hastigt 
dö.  För  ungefär  sexton  år  sedan  be- 
gynte  denna  fråga  för  första  gången 
taga  form,  då  det  första  försöket  att  få 
i  gång  ett  svenskt  hospital  gjordes,  men 
detta  och  flera  efterföljande  försök  dogo 
snart,  ja,  innan  de  knappt  hunnit  födas 
till  verlden.  Den  första  verkligt  lifs- 
kraftiga  rörelse  som  gjordes,  var  den, 
som  för  sex  år  sedan  igångsattes  på 
initiativ  af  den  då  i  Minneapolis  bosatte 
läkaren  Dr.  Hugo  Toll.  Med  honom 
medverkade  Dr.  C.  J.  Ringnell  och  pa- 
stor C.  J.  Petri.  Ett  upprop  stäldes  till 
svenska  folket  och  ett  stort  massmöte 
hölls  i  Century  Hall,  vid  hvilket  det  be- 
slöts att  bilda  en  hospitals-association. 
Anteckningslistor  utfärdades,  komiteer 
tillsattes,  en  del  penningar  inflöto,  och 


•)  Ordet  hospital  motsvarar  i  svensk-am- 
erikanskt språkbruk  det  svenska  sjukhus 
eller  lasarett. 


258 


^  => 

>  t 

-4-' 

— '  C 

x;  - 


:3i 


för  en  tid  syntes  det  som  skulle  före- 
taget lyckas  att  förverkligas  utan  vidare 
svårigheter. 

Men  vid  detta  eljes  så  gynnsamma 
tillfälle  inträffade  den  svåra  penningekri- 
sen, som  gjorde  att  rörelsen  afstannade, 
och  då  strax  derefter  doktor  Toll  reste 
tillbaka  till  Sverige,  aftynade  rörelsen 
ytterligare. 

För  ungefär  tre  år  sedan  börjades  en 
ny  rörelse  för  ett  svenskt  hospital  att 
vakna  till  lif. 

På  uppmaning  af  doktor  O.  A.  Flies- 
burg  inbjöd  föreningen  "Svenska  Brö- 


derna" i  samverkan  med  Svenska  Cen- 
tralförbundet genom  dess  ordförande, 
filosofie  doktor  Victor  Nilsson,  den 
svenska  allmänheten  till  ett  massmöte  i 
"Svenska  Brödernas"  hall.  Ganska 
lifligt  intresse  visades  för  företaget,  och 
(let  beslöts  att  bilda  en  förening  med 
det  vackra  och  fosterländska  namnet 
"The  John  Ericsson  Memorial  Hospital 
Association."  Ett  ytterligare  massmöte 
afhölls  i  Tabernakclförsamlingens  stora 
hörsal.  Intresset  var  lifligt  och  rörelsen 
växte  i  styrka,  men  de  olika  elementen 
voro   ännu    ej    tillfyllest   representerade. 


259 


Först  på  hösten  år  1897,  då  doktor 
Fliesburg  en  qväll  sammanträffade  med 
doktor  Alfred  Lind,  som  nyligen  åter- 
kommit från  en  studieresa  till  Sverige, 
bragtes  hospitalfrågan  ånyo  på  tapeten, 
och  det  talades  om  att  de  här  bosatte 
läkarna  skulle  gemensamt  hyra  en  lägen- 
het, förskaffa  passande  sköterskor  och 
öppna  ett  privat  hospital.  Doktor  Lind 
gillade  delvis  förslaget.  Aftonen  samma 
dag  uppsöktes  doktor  C.  J.  Ringnell  och 
nämde  han  då,  att  de  härvarande  vid 
Augustana-församlingen  fastade  diako- 
nissorna  voro  villiga  att  åtaga  sig  sjuk- 
vården, om  man  ville  garantera  dem,  att 
företaget  blef  tillbörligt  understödt.  Vid 
denna  tidpunkt  yppade  sig  ett  gynsamt 
tillfälle  att  förhyra  en  passande  lägen- 
het för  ett  jemförelsevis  mycket  lågt 
hyresbelopp.  Följden  af  alla  dessa  gyn- 
nande konjunkturer  var,  att  ett  möte 
sammankallades  i  Missionshyddan,  en 
af  diakonissorna  bebodd  och  med 
Augustana-församlingen  förenad  inrätt- 
ning. På  detta  möte,  vid  hvilket  när- 
voro  pastor  C.  J.  Petri,  doktorerna  Al- 
fred Lind,  C.  J.  Ringnell,  A.  E.  Ander- 
son och  O.  A.  Fliesburg,  beslöts  att  för- 
hyra den  erbjudna  lägenheten  (1419 
Ninth  Street  south)  och  försöka  intres- 
sera alla  de  svenska  elementen;  likaså 
beslöts,  att  hospitalet  skulle  blifva  osek- 
teriskt,  men  dock  byggas  på  kyrklig 
grundval. 

De  olika  pastorerna  i  de  svenska 
kyrkosamfunden  besöktes,  intresserade 
personer  subskriberade  en  summa  af 
$550,  och  slutligen,  efter  flera  förbere- 
dande möten,  kommo  alla  de  intresse- 
rade tillsammans  i  Januari  uti  advokat 
G.  A.  Petris  kontor,  då  stadgar  delvis 
antogos  och  inkorporationsartiklarne 
godkändes.  Den  io:de  Januari  1898 
inkorporerades  hospitalsassociationen, 
hvilkens  namn  är  den  ursprungliga 
Svenska  Hospitals-Associationen.  På 
ett  möte,  hållet  nästföljande  vecka,  val- 
des hospitalets  första  styrelse:  Andrew 
Holt,  president;  Olof  Bodien,  vice  pre- 
sident; Magnus  Lunnow,  sekreterare; 
A.   P.   Anderson,  kassör.     Öfriga  med- 


lemmar af  styrelsen  voro  pastor  E.  A. 
Skogsbergh,  pastor  C.  J.  Petri,  pastor 
E.  O.  Stone,  Andrew  Dahlgren,  C.  J. 
Johnson,  A.  B.  Darelius,  Aaron  Carlson 
och  Frank  O.  Streed.  Till  hospitalets 
aftarsföreståndare  utsågs  A.  P.  Ander- 
son. Som  matrona  utvaldes  syster 
Hanna  Swenson,  examinerad  diakonissa 
från  Philadelphia  och  Omaha.  På 
Washingtons  födelsedag,  den  22:dre 
Februari  1898,  öppnades  hospitalet  för 
allmänheten.  Uti  hospitalet  finnes  rum 
för  trettio  patienter,  och  operations- 
rummet är  förträffligt  inredt.  En  all- 
män belåtenhet  har  varit  rådande  bland 
folket  öfver  det  uppnådda  resultatet,  och 
flera  af  våra  svenska  föreningar  såväl 
som  enskilda  personer  hafva  lemnat  rik- 
liga bidrag  samt  visat  stort  intresse  för 
det  välgörande  företaget. 

De  till  hospitalet  influtna  medel,  från 
dess  början  upp  till  den  i:ste  Oktober 
1899,  belöpa  sig  till  $9,396.14,  samt  ut- 
gifterna för  samma  period  till  $9,348.51. 

Patienternas  antal  från  hospitalets 
öppnande  den  22:dre  Februari  1898  tills 
den  I9:de  Oktober  1899  uppgick  till  42Ö. 
Enligt  nationaliteten  voro  -af  dessa  319 
svenskar,  74  norrmän,  9  danskar,  9  fin- 
nar, 9  tyskar,  4  amerikaner,  i  bömare 
och  I  irländare.  Af  dessa  voro  194  kyr- 
komedlemmar; de  öfriga  232  voro  icke 
kyrkomedlemmar,  ehuru  de  flesta  voro 
fostrade  iiiom  den  lutherska  kyrkan  i 
fäderneslandet.  Bland  dem  som  voro 
kyrkomedlemmar  funnos  140  lutheraner, 
27  missionsvänner,  nio  baptister,  tre 
metodister,  sju  katoliker,  tre  episkopa- 
ler,  två  kongregationalister,  en  presby- 
terian,  en  Christian  och  en  jude. 

Hospitalet  är  redan  för  litet,  och  um- 
gås man  med  tanken  att  snart  kunna  få 
en  egen  hospitalsbyggnad.  En  bygg- 
nadsfond finnes  redan  med  en  grundplåt 
å  $400. 

NORSKA  DIAKONISSHEMMET. 

Liksom  äran  af  att  ha  varit  själen  och 
en  af  stiftarne  i  vår  stads  Board  of 
Corrections    and    Charities    tillkommer 


26o 


pastor  M.  Falk  Gjertsen,  likaså  bör  han  landet    af    ett    norskt    sjukhus    med    en 

ha  hedern  af  att  nämnas  såsom  den  der  sj^skonring  af  sjuksk<'»terskor  bragtes  å 

tagit    initiativet    till    inrättandet    af    det  bane  af  pastor  Gjertsen  och  på  möten  i 

Norska  Diakonisshemmet  i  Minneapo-  hans  hem  förverkligades.     En  verkstäl- 

lis.     Det   var  hösten  år   1888  som  stif-  lande  komitee  tillsattes,  bankiren  Sunde 


201 


upplät  fritt  en  bj'ggnad  vid  Hennepir. 
avenue  och  diakonissan  Elisabeth  Fedde 
från  New  York  fiyttade  den  i:ste  No- 
vember 1888  in  i  densamma,  med  ens 
begynnande  arbetet.  Nämda  diakonissa 
nödgades  snart  återvända  till  New 
York,  och  svårigheter  följde  med  slapp- 
het och  manspillan  å  medlemslistan. 
Men  man  tog  fatt  med  nya  tag,  gif- 
vande  hospitalsföreningen  en  fast  och 
inkorporerad  organisation  den  I7:de 
Augusti  1889.  Den  första  Board  of 
Trustees  bestod  af  pastorerna  M.  Falk 
Gjertsen,  G.  Hoyme  och  M.  Hegge  samt 
professor  S.  Oftedal,  professor  G.  Sver- 
drup,  Lars  Swenson,  John  J.  Hove, 
Elisabeth  Fedde  och  Olaf  Hofif.  Pro- 
fessor Sverdrup  valdes  till  ordförande, 
hvilken  ställning  han  alltsedan  och  fort- 
farande bekläder  med  osviklig  trohet 
och  takt.  Diakonissheminet  gick  med 
kraft,  entusiasm  och  öfvertygelse  en 
lugn,  men  storartad  utveckling  till  mö- 
tes under  en  ypperlig  direktions  ledning. 
Åren  1890  och  1891  genomgick  sjukhu- 
set en  svår  kris,  ur  hvilkeii  den  utgick 
segrande.  Den  I5:de  September  1891 
flyttade  den  in  å  egna  tomter,  på  hvilka 
efter  behof  nya  byggnader  uppförts  eller 
genom  inköp  af  närliggande  fastigheter 
förstorats.  Samtidigt  invigdes  diako- 
nissan Ingeborg  Sponland  från  Kristi- 
ania till  hemmets  förestånderska,  hvil- 
ken ansvarsfulla  plats  hon  framgent  fyl- 
ler. Tomterna,  två  till  antalet,  å  hörnet 
af  Twenty-third  street  och  Fifteenth 
avenue  south,  kostade  $5,500  med  dera 
stående  hus,  hvilket  med  en  kostnad  af 
$3,500  utvidgades  och  iståndsattes.  Aled- 
lemmar  af  hospitalsföreningen  betala  $l 
om  året,  lifstidsmedlemmar  $10  en  gång 
för  alla.  Antalet  diakonissor  har  från 
en  enda  vuxit  till  elfva,  och  pröfvesy- 
strarne  äro  tjugufyra,  jemfördt  med  två 
vid  verksamhetens  början,  om  hvars  ut- 
veckling dessa  tal  ge  en  tydlig  nog  före- 
ställning. Utgifterna  belöpa  sig  för  när- 
varande till  öfver  $12,600,  betäckta  huf- 
vudsakligast  genom  medlemsafgifter 
och  sjukvårdsinkomster.  Diakoniss- 
hemmets embetsmän  äro  för  närvaran- 


de: Professor  Georg  Sverdrup,  ordfö- 
rande; professor  Sven  Oftedal,  vice 
ordförande;  Olaf  Hoff,  sekreterare;  pro- 
fessor I.  H.  Blegen,  kassör;  pastor  S. 
R.  Tollefson,  föreståndare;  diakonissa 
Ingeborg  Sponland,  förestånderska,  ocli 
Dr.  Fr.  Laws,  läkare.  Diakonisshem- 
met åtnjuter  stort  anseende  såväl  hos 
allmänheten  som  i  medicinska  kretsar. 
Antalet  patienter  från  den  i:ste  Sep- 
tember 1898  till  den  i:ste  Oktober  1899 
uppgick  till  174.  Vid  sistnämda  tid  var 
dåvarande  antalet  ovanligt  lågt,  endast 
elfva;  nemligen  en  amerikanare,  sex 
norrmän  och  fyra  svenskar. 

HEMMEN. 

Den  stad  som  gör  sig  förtjent  af  att 
kallas  "kyrkornas  stad"  kan  icke  förfela 
att  äfven  vara  en  "hemmens  stad." 
Minneapolis  känner  sig  stolt  öfver  sina 
palatslika  boningshus,  hvilka  icke  äro 
så  hopgyttrade  som  fallet  är  med  lik-t 
nande  byggnader  i  de  flesta  städer.  In- 
genstädes kan  man  finna  en  sådan  varia- 
tion af  arkitektur  på  medium  kostbara 
byggnader.  Gå  till  nästan  hvilken  del 
som  helst  af  staden,  och  ni  finner  små 
vackra  villor  samt  mera  pretentiösa  hus, 
omgifna  af  friskt  grönskande  gräsmat- 
tor samt  skuggrika  löfträd.  Stig  upp  i 
tornet  på  det  nya  rådhuset,  och  ni  ser 
bortom  affärscentrum  af  staden  elt  små- 
leende perspektiv;  tusentals  vackra 
byggnader,  innästlade  i  ett  rikt  löfverk. 
Man  skådar  här  en  verklig  "trädgårds- 
stad." Och  kan  man  knappt  undvika 
att  tänka  på  hvad  en  betjent  en  gång 
yttrade  till  sin  matmor,  då  de  från 
Stockholm  utflyttat  till  hennes  landt- 
egendom:  "Om  jag  finge  råda,  skulle 
alla  städer  byggas  på  landet  för  den 
friska  luftens  skull."  Om  vi  från  vår 
upphöjda  plats  i  rådhustornet  rikta  blic- 
ken norr  eller  än  bättre  söder  ut,  så 
märka  vi  hustaken  på  de  skandinaviska 
hemmen,  den  stora  koloni,  der  man  kan 
gå  från  hus  till  hus  utan  att  mötas  af 
några  andra  invånare  än  sina  egna 
landsmän. 
\ 


202 


Bland  de  ståtliga  hemmen  i  jNIinnea- 
polis  intager  cx-senator  W.  D.  Wash- 
burns  palats,  "Fair  Oaks,"  det  allra 
främsta  rummet.  Byggnaden,  som  upp- 
fördes år  1883,  har  en  parklik  omgif- 
ning  på  ett  helt  qvarters  utsträckning. 
Egendomen  värderas  till  omkring  en 
half  million  dollars. 

Bland  de  skandinaviska  afifärsmännen 
finnas  flera,  som  ej  kunna  räknas  bland 
"fattiglapparne." 

Den  elegantaste  och  dyrbaraste  bo- 
stadsbyggnaden eges  af  svensken  Fre- 
ierick  T.  Vanstrum.  Hans  ytterst  ele- 
ganta och  kostbart  inredda  bostad  (8ox 
206  fot)  är  belägen  å  hörnet  af  Park 
avenue  och  Eighteenth  street.  Bygg- 
naden kallas  för  "Waldorf  Fiats"  och 
kostar  $150,000. 

Man  skulle  med  lätthet  kunna  fylla  en 
hel  bok  med  illustrationer  öfver  de  verk- 
ligt vackra  svenska  hemmen  och  egen- 
domarne i  Minneapolis,  men  vi  få  för 
utrymmets  skull  nöja  oss  med  att  en- 
dast återgifva  några  få,  som  skola  blifva 
synliga  längre  fram  i  den  biografiska 
afdelningen.  Minneapolis  har  troligtvis 
en  större  proportion  af  familjeförsör- 
jare bosatte  i  eget  hus  än  någon  annan 
amerikansk  stad.  med  undantag  möjligt- 
vis af  Philadelphia. 

Om  det  är  uppmuntrande  att  se  det 
flera  af  våra  skandinaviska  affärsmän 
äro  i  besittning  af  eleganta  hem  och 
kostbara  stadsegendomar,  så  gör  det 
så  mycket  mera  godt  i  själen  att  erfara, 
att  den  arbetande  klassen  i  allmänhet 
härstädes  är  försedd  med  eget  tak  öfver 
hufvudet,  och  att  svensken  liksom  yan- 
keen  icke  känner  sig  nöjd  med  att  bo  i 
ett  "hyrdt  hus,"  ty  här  om  någonstädes 
ha  våra  landsmän  i  rattan  tid  lärt  sig 
inse   att   ''egen  härd  är   guld  värd." 

FÖRENINGAR. 

De  tvenne  första  föreningar,  som  bil- 
dades här  i  staden  i  början  af  1850-talet 
voro    frimurare-föreningarnc    "Cataract 
Lodge  No.  2"  i  St.  Anthony  och  "Hen 
nepin    Lodge    No.    4"    i    Minncapolis. 


i\Itn  vi  vilja  icke  stanna  vid  det  ameri- 
kanska samfundslifvet,  utan  i  stället  med 
ens  öfvergå  till  det  skandinaviska. 

Föreningslifvet  bland  landsmännen 
härstädes  har  varit  ovanligt  högt  upp- 
drifvet,  synnerligast  i  fråga  om  de  mera 
.socialt  anlagda  sällskaperna.  Allt  sedan 
skandinaverna  bosatte  sig  i  Minneapo- 
lis har  sången  varit  dyrkad  mer  eller 
mindre,  men  det  var  alltid  svårt  i  äldre 
tider  att  bilda  någon  större,  permanent 
sångförening.  En  norsk  mansqvartett 
existerade  redan  år  1869,  bestående  af 
herrar  Andrew  Slotten,  Bernt  Sanne- 
rud,  John  E.  Gjedde  och  Louis  Solberg. 
Många  qvartetter  och  sångföreningar 
hafva  sedan  dess  sett  dagens  ljus;  en  del 
af  dem,  såsom  "Scandia,"  ''Skandinavi- 
ska Sångföreningen,"  "Normanna," 
"Norönna"  med  flera,  blefvo  knappast 
ett  par  år  gamla. 

Den  nuvarande  föreningen  "Norden" 
är  den  äldsta  af  alla  sociala  föreningar  i 
staden.    Den  organiserades  år  1870,  och 
hafva  många  föreningar  med  olika  pro- 
gram sedan  den  tiden  dukit  upp,  utöfvat 
spasmodiska  lifsyttringar  och  sedan  för- 
svunnit i  glömskans  djupa  svalg.     Det 
skulle  ej   vara  mödan  lönt  att  gå  om- 
kring på   de   sällskapliga  föreningarnes 
grafgård    för    att    å    deras    förmultnade 
minnesvårdar     försöka     dechiffrera    de 
länge    sedan    hälft    utplånade    namnen. 
Vi  vilja  derföre  endast  i  korthet  nämna 
några  af  de  äldsta  föreningarne,  hvilka 
ännu  svagt  hägra  på  minnets  horisont: 
Den      "Skandinaviska      Föreningen," 
hvilken  organiserades  på  våren  år  1869 
samt   existerade    omkring   fyra   års   tid, 
egnade   hufvudsakligen   sin   verksamhet 
åt    den    dramatiska   konsten.      Den    gaf 
många    teatcrrcpresentationer,     hvarvid 
pjeser  uppfördes  på  det  norska  språket, 
ett  bevis  på  att  norrmännen  inom  denna 
förening  utgjorde  det  rådande  elemen- 
tet. 

Den  "Svenska  Arbetareföreningen" 
stiftades  i  Mars  1871  samt  dog  efter  ett 
kort  års  tillvaro.  Förlusten  af  John 
Ekströmer,  föreningens  president  och 
stödjepelare,    kan  utan   tvekan  tillskrif- 


203 


vas  såsom  varande  föreningens  döds- 
stöt. Föreningen  höll  under  sin  korta 
tillvaro  en  arbetsbyrå  vid  "Bridge 
Square,"  hvilken  sköttes  af  kapten  John 
Ohlson  samt  C.  A.  Wahlström.  Genom 
dess  verksamhet  erhöllo  öfver  200  skan- 
dinaviska tjensteflickor  plats. 

"Skarpskytte-kompaniet"  (Company 
C,  Second  Regiment  M.  N.  G.)  organi- 
serades den  I3:de  April  1871  samt  upp- 
löstes den  I3:de  Augusti  1874.  Det  var 
då  omkring  75  man  starkt.  Bland  de 
många  olika  föreningar  och  organisa- 
tioner som  bildats  af  våra  landsmän  här- 
städes,  torde  ingen  'haft  så  god  "show" 
som  denna.  Kompaniet  ryckte  under 
sommartiden  ut  på  en  och  annan  liten 
manöver  samt  deltog  allt  som  oftast  i 
parader  vid  ofifentliga  tillfällen,  då  det 
väckte  mången  åskådares  synnerliga  be- 
undran. Uniformerna  voro  långt  ifrån 
pråliga:  men  under  den  enkla  vapen- 
rocken klappade  likväl  hjertat  i  förökad 
takt  på  en  och  annan,  som  fortfarande 
egde  en  gnista  qvar  af  den  i  gamla 
verlden  medfödda  svagheten  att  få  leka 
soldat.  Vid  den  tid  kompaniet  upp- 
löstes, bestod  dess  befäl  af:  P.  P.  Swen- 
sen,  kapten;  Geo.  H.  Johnson,  förste 
löjtnant,  samt  H.  Mortrud,  andre  löjt- 
nant. En  hvar  måste  rättvisligen  er- 
känna, att  under  den  tid  Swensen 
tjenstgjorde  som  kapten  vid  detta  kom- 
pani, han  gjorde  sig  förtjent  af  det  all- 
männa erkännandet,  att  han  icke  alle- 
nast på  ett  uppoffrande  sätt  verkade  för 
sitt  kompanis  framgång,  utan  äfven 
visste  att  inskärpa  en  god  disciplin  hos 
de  unga  Martissönerna. 

'"Skandinaviska  Musik-Corpsen"  or- 
ganiserades våren  år  1872  samt  upplö- 
stes år  1875.  Den  bestod  af  tio  eller  tolf 
man  och  hade  just  uppnått  en  tillfreds- 
ställande färdighet,  då  någon  tillhörande 
corpsen  lemnade  staden  för  annan  ort, 
och  som  vakansen  ej  genast  kunde  fyl- 
las, föll  intresset  och  corpsen  upplöstes. 
Andrew  Slotten  var  dess  ledare.  Flera, 
som  tillhörde  denna  corps,  slöto  sig  se- 
dan till  andra  amerikanska  musikföre- 
ningar härstädes. 


Sångföreningen  "Skandia"  organise- 
rades den  i:ste  April  1874.  Den  hade 
2-j  medlemmar,  af  hvilka  17  voro  ak- 
tiva. Den  i:ste  April  1875  slöt  den  sig 
till  föreningen  "Norden,"  der  den  seder- 
mera saligen  afsomnade.  Under  sin  till- 
varo gaf  den  åtskilliga  ofifentliga  konser- 
ter, der  våra  musikaliska  landsmän  i  så 
hög  grad  tjusades  af  våra  gamla,  kärn- 
friska, nordiska  melodier,  att  de  seder- 
mera kände  en  djup  saknad  öfver  före- 
ningens bortgång. 

Den  "Skandinaviska  Unionen,  Min- 
neapolis-afdelning  No.  i,"  hvilken  skulle 
vara  en  nationel,  politisk  och  social 
föreningslänk  mellan  skandinaverna  i 
Förenta  Staterna,  organiserades  den 
i6:de  April  1875.  Aldrig  tillförne  torde 
någon  skandinavisk  förening  i  Amerika 
hafva  uppsatt  ett  mera  storartadt  och 
vidtonifattande  program  än  denna. 
Men,  liksom  mången,  som  gläder  sig 
vid  betraktandet  af  ett  minderårigt  barn, 
utrustadt  med  för  sin  ålder  ovanliga 
naturgåfvor,  genast  hyser  den  tanken, 
att  det  ej  kan  uppnå  någon  mognare 
ålder,  så  uppstod  hos  mången  vis  a  vis 
denna  förening  samma  fruktan.  Man 
förespådde  allmänt,  att  den  ej  skulle 
blifva  gammal.  Profetian  gick  äfven  i 
fullbordan,  ty  föreningen  dog  redan  i 
sin  linda,  eller,  såsom  man  då  sade: 
den  gick  upp  som  en  sol  och  föll  ned 
som  —  någonting  annat.  Norrmannen 
Edvard  Larssen  var  fader  till  det  beun- 
dransvärda barnet.  På  det  att  läsaren 
måtte  få  en  svag  idee  om  denna  stor- 
artade och  på  sin  tid  i  de  flesta  skan- 
dinavisk-amerikanska tidningar  om- 
nämda  förening,  hvilken  hade  sitt  huf- 
vudsäte  i  Minneapolis,  citeras  härmed 
ordagrant  från  konstitutionen  dess  af- 
sigter  och  ändamål,  hvilka  voro: 

I. — Att  bilda  en  nyttig  och  angenäm 
social  förbindelse  mellan  den  million 
skandinaver,  som  nu  äro  spridda  öfver 
Förenta  Staternas  område; 

2. — Att  befordra  större  politisk  enig- 
het och  samverkan  emellan  dem,  väcka 
dem  till  ett  mera  aktivt  och  intelligent 
deltagande    i    landets    styrelse,    lagstift- 


204 


ning  och  politiska  utveckling,  göra  dem 
dugliga  att  på  ett  mera  värdigt  och 
fruktbringande  sätt  kunna  uppfylla  sina 
pligter  och  utöfva  sina  rättigheter  som 
medborgare  i  Förenta  Staterna  samt 
sätta  dem  i  stånd  att  med  den  styrka 
som  enighet  gifver,  kunna  försvara  sina 
konstitutionela  rättigheter  och  borger- 
liga intressen;  samt 

3. — Att  beskydda  skandinavernas  mo- 
dersmål, seder  och  traditioner  emot 
missaktning  och  glömska  här  i  landet, 
knyta  en  ömsesidigt  verkande  förbin- 
delse mellan  den  skandinaviska  rasens 
kulturutveckling  i  de  båda  verldsdelarne 
och  befordra  rasens  här  varande  mis- 
sion att  inplanta  och  odödliggöra  sin 
särskilda  kultur  i  den  amerikanska  na- 
tionalkultur,  som  nu  är  under  bildning 
och  utveckling. 

Denna  sublima  idee,  hvilken  mycket 
förordades  i  flertaliga  bref  från  olika 
föreningar  i  de  Östra  staterna,  skulle 
säkerligen  bättre  realiserats,  om  den 
kommit  från  våra  mera  försigkomna 
landsmän  i  Chicago  eller  Brooklyn  i 
stället  för,  att  den  nu  kom  från  några 
få  broderligt  sinnade  landsmän  i  en 
aflägsen  vrå  af  den,  såsom  det  då  sades, 
vilda   Nordvestern. 

"Föreningen  Danmark"  stiftades  deii 
2i:ste  Oktober  1875.  Dess  ändamål  var 
att  verka  för  nyttiga  och  behagliga  nö- 
jen, åstadkommandet  af  föreläsningar, 
debatter,  sång  och  musik  samt  drama- 
tiska föreställningar.  Föreningen  åstad- 
kom under  sin  tillvaro  mycken  trefnad 
orh  konstnjutning,  icke  allenast  bland 
danskarne  utan  äfven  bland  svenskar 
och  norrmän  härstädes,  hvilka  alla  på 
den  tiden  betraktades  som  medlemmar 
af  samma  familj.  Professor  Peter  Clau- 
sen,  för  en  tid  föreningens  president, 
var  den  som  då  satte  "lif  i  spelet"'  me- 
delst sitt  eldiga,  lifliga  och  sällskapliga 
väsen,  af  hvilket  han  ännu  i  dag,  trots 
sina  sjuttio  år,  besitter  en  betydlig  por- 
tion. 

Det  "Norske  Litcraere  Selskab"  or- 
ganiserades den  23:dje  Maj  1877.  Dess 
ändamål  var  att   befrämja  mcdiemmar- 


nes  intelligens  medelst  diskussioner, 
föredrag  och  musikaliska  imderhållnin- 
gar.  Hvad  som  alltid  kommer  en  att  ha 
denna  förening  i  vänlig  hågkomst,  var 
dess  ofta  anordnade  offentliga  föreläs- 
ningar, der  man  så  ofta  fick  tillfället  att 
lyssna  till  pastor  Erick  L.  Peterson,  som 
då  var  en  af  de  mest  framstående  skan- 
dinaviska föreläsare  vi  hade  i  Amerika. 
Genom  sitt  briljanta  framställningssätt 
samt  sin  ovanliga  förmåga  att  på  ett  lika 
grundligt  som  populärt  sätt  behandla 
sitt  ämne,  kunde  han  alltid  både  väcka 
och  underhålla  intresset.  Hans  föredrag 
voro  en  och  annan  gång  af  en  humori- 
stisk natur,  men  äfven  då  låg  ett  djupt 
allvar  under  skämtet,  och  de  vackra  lär- 
domar och  de  skarpa  sanningar,  som 
pastor  Peterson  uttalade,  förfelade  aldrig 
att  utöfva  en  helsosam  verkan. 

Den  "Norska  Dramatiska  Föreningen." 
år  1878,  kan  liknas  vid  en  fräsande  raket, 
som  faller  ner  och  dödar  sina  egne 
målsmän.  Med  braskande  annonser  och 
peripatetiska  musikkårer  hade  sällska- 
pet utbasunat,  att  det  den  8:de  Mars 
skulle  å  Pence  Opera  House  uppföra 
Oehlenschlaegers  gripande  sorgespel 
"Axel  och  Valborg."  "Konsten-  är 
svår,"  heter  det,  och  den  icke  minst 
svåra  är  skådespelarekonsten.  Grund- 
liga studier  och  en  oöfvervinnerlig  kär- 
lek till  konsten  tillsammans  med  natur- 
liga anlag  för  scenen  bilda  den  store 
skådespelaren.  Hvad  var  derföre  mera 
naturligt  än  att  dessa  amatörer  —  hvilka 
redan  vid  första  entreen  tappade  kon- 
cepterna —  "togo  sig  vatten  öfver  huf- 
vudct."  "Axel  och  Valborg"  i  Minne- 
apolis blef  derföre  ett  "sorgespel,"  som 
gaf  konsten  ett  blått  öga  och  gjorde  ett 
hastigt  slut  på  den  Dramatiska  Före- 
ningen. 

Den  "Skandinaviska  Sångkören"  star- 
tades i  April  1878.  Den  var  under  led- 
ning af  den  skicklige  sång-  och  musik- 
läraren Oliver  Larson,  som  äfven  hade 
ledningen  af  "Scandia"  år  1874.  Den 
existerade  endast  ett  par  år,  under  hvil- 
ken tid  den  flera  gånger  höll  på  att 
upplösas  af  brist  på  tenorer.     En  qvar- 


tett,  bestående  af  herrar  Oliver  Larson, 
August  Öhman,  Charles  Strandberg  och 
Bernt  Sannerud,  fortsatte  likväl  att  gifva 
"god  ton"  åt  den  tidens  tillställningar. 
Ar  1882-83  existerade  åter  en  andra 
skandinavisk  sångförening  med  namnet 
"Scandia,"  under  ledning  af  vår  allmänt 
kände  musiklärare  professor  Gustavus 
Johnson;  men  äfven  denna,  liksom  dess 
föregångare,  hade  sina  skiftande  öden 
att  genomgå. 

"Skandinaviska  Dramatiska  Sällska- 
pet" organiserades  år  1882.  Bland  dess 
medlemmar  räkna  vi:  H.  T.  Hasberg, 
Carl  Ilstrup,  Chr.  Ilstrup,  A.  C.  Nelson, 
H.  Hoiback,  Gustava  Pederson  och  Ma- 
thilda Ilstrup,  hvilken  sistnämda  genom 
sitt  talangfulla  och  konstnärliga  uppträ- 
dande ständigt  var  en  publikens  gunst- 
ling. Denna  förening,  olikt  sina  före- 
gångare, arbetade  flitigt  för  den  drama- 
tiska konsten  i  tre  års  tid,  och  räknade 
på  sin  repertoar  cirka  50  olika  pjeser. 

"The  Norwegian  Young  Men's  Chris- 
tian Association"  organiserades  härstä- 
des  den  i8:de  December  1882,  men  har 
efter  femton  års  verksamhet  nedlagts. 
Den  amerikanska  föreningen  i  samma 
fält-  började  sin  tillvaro  ungefär  samti- 
digt och  kunde  derför  ej  gifva  något 
bistånd  åt  den  norska  systerorganisa- 
tionen, hvars  resurser  gifvetvis  voro  in- 
skränkta. Efter  en  mycket  svag  början 
med  möten  i  en  kyrka  sköt  den  norska 
föreningen  dock  fart.  Den  underhöll 
söndagsskolor  i  Northeast  och  South 
Minneapolis,  utur  hvilka  senare  tre 
kyrkosamfund  framväxte;  hade  en 
sekreterare  och  en  stadsmissionär,  öpp- 
nade läsrum  och  bildade  ett  bibliotek 
för  sina  medlemmar.  Man  flyttade  cen- 
tralverksamheten till  förhyrd  lokal  vid 
Cedar  avenue  och  vid  tioårsmötet  af 
föreningens  tillvaro  till  egen  byggnad. 
Men  så  kommo  de  hårda  tiderna.  In- 
tresset slocknade  och  inkomsterna  sina- 
de, hvarför  byggnaden  å  Riverside  ave- 
nue måste  säljas  för  skuld.  De  närmast 
följande  åren  efter  denna  katastrof 
gjordes  upprepade,  men  fåfänga  försök 
att    återupplifva    föreningens    prisvärda 


265 

verksamhet.  Ledande  i  densamma  haf- 
va  varit  Rev.  M.  F.  Gjertsen,  professor 
Wilhelm  Pettersen,  John  H.  Field,  pro- 
fessor Theo.  S.  Reimestad,  Martin  Ul- 
vestad, Chr.  Foss,  H.  Botteisen,  A. 
Netland  med  flera. 

"The  Scandinavian  Press  Association 
of  the  Northwest"  organiserades  af  här- 
varande skandinaviska  tidningar  den 
I3:de  December  1883.  Följande  tidnin- 
gar representerades:  "Gamla  och  Nya 
Hemlandet,"  "Skafifaren  och  Alinnesota 
Stats-Tidning,"  "Svenska  Folkets  Tid- 
ning," "Budstikken,"  "Skandinaven," 
"Nordvesten,"  "Faedrelandet  og  Emi- 
granten" samt  "Folkebladet."  Före- 
ningens tjenstemän  voro:  Luth  Jaeger, 
president;  Magnus  Lunnow,  vice  presi- 
dent; Christopher  Brandt,  sekreterare; 
Alfred  Söderström,  korresponderande 
sekreterare  och  Hjalmar  Eger,  kassör. 

Dess  ändamål  var  att  åstadkomma  en 
närmare  sammanslutning,  på  gemen- 
samma möten  afhandla  hvad  som  kunde 
anses  vara  af  vigt  för  deras  profession 
samt  att  på  ett  lämpligt  sätt  emottaga 
de  allmänt  kända  skandinaver,  som  möj- 
ligen kommo  att  besöka  våra  landsän- 
dar. Någonting  vidare  riksvigtigt  vit- 
rättade  föreningen  ej  under  sin  korta 
tillvaro,  ty  i  detta  liksom  i  många  före- 
gående fall  var  det  omöjligt  att  af  de 
respektive  tidningarnes  olika  intressen 
kunna  åstadkomma  något  resultat  i  mera 
helgjuten   form. 

"Det  enda  minne,"  som  den  Skandi- 
naviska Pressföreningen  lemnade  efter 
sig  innan  den  dog,  var  tvifvelsutan  dess 
storslagna,  literära  årsfest,  som  afhölls 
i  Märket  hall,  den  I4:de  Mars  1884. 

"Normanna,"  den  en  gång  öfver  300 
man  starka  föreningen,  utgjorde  från  år 
1885  och  en  tid  framåt  den  starkaste 
attraktionen  inom  det  norska  samfunds- 
lifvet;  ja,  kanske  snarare  sagdt  det  skan- 
dinaviska. Den  i:ste  Februari  1886  in- 
korporerades sällskapet  såsom  bygg- 
nadsförening med  ett  kapital  af  $50,000, 
hvilket  om  så  påfordrades  kunde  ökas 
till  $100,000.  Dess  första  tjenstemän 
voro:     A.     H.     Edsten,    president;     N. 


2(^ 


Grevstad,  vice  president:  Kristian  Kort- 
gaard,  protokollsekreterare;  IM.  Aune, 
korresponderande  sekreterare;  Andrew 
Tharalson,  kassör;  Knut  L.  Opheim, 
Ole  J.  Johnson,  O.  Bjerknes  och  Hans 
Nilson.  Efter  att  hafva  försäkrat  sig 
om  byggnadstomt  å  hörnet  af  Third 
Street  och  Twelfth  avenue  south  upp- 
fördes dera  år  1888  den  största  och  ståt- 
ligaste societetsbyggnaden  i  staden,  ett 
af  den  norske  arkitekten  C.  F.  Strucks 
förnämsta  mästerverk.  Utgifterna  för 
det  hela  uppgingo  till  omkring  $75,000. 
Efter  det  allting  i  början  visat  sig  så 
gladt.  ljust  och  förhoppningsfullt,  kom- 
mo  finansbekymmer,  hårda  tider  och 
ännu  mera  bekymmer,  tills  slutligen  för- 
eningen år  1893  fann  sig  nödsakad  att 
göra  konkurs  och  den  ståtliga  byggna- 
den hamnade  i  klorna  på  Northwestern 
jMutual  Life  Insurance  Company  i  W\\- 
waukee,  Wisconsin. 

Detta  var  en  kort  men  ruinerande  pe- 
riod för  mången  af  föreningens  med- 
lemmar, och  hafva  projektorerna  fler- 
faldiga  gånger  skarpt  kritiserats  för  sin 
kortsynthet  i  fråga  om  det  dåliga  valet 
af  läge  för  uppförandet  af  en  så  kostbar 
byggnad. 

"Old  Settlers'  Association"  (de  gam- 
le banbrytarnes  förening).  Den  ii:te 
Januari  1887  mötte  några  skandina- 
ver i  A.  H.  Edstens  hem  för  att 
bilda  en  förening  bland  dem,  som  bodde 
härstädes  år  1867  eller  före  den  tiden. 
Vid  ett  andra  möte  den  8:de  Februari 
åstadkoms  en  permanent  organisation 
med  George  H.  Johnson  som  president 
och  Adolph  Edsten  som  sekreterare. 
Trettio  af  stadens  äldsta  settlare  regi- 
strerades som  medlemmar  af  densamma, 
nemligen:  A.  C.  Haugan,  A.  H.  Ed- 
sten,  O.  Throbcck,  Samuel  Throbeck. 
John  W.  Anderson,  Peter  Johnson,  J. 
O.  .Skore,  Ole  M.  Shelley,  Charles  Hol- 
gren,  John  A.  Widström,  Ernest  Dean, 
Even  Newman,  Amund  Olson,  Swan 
Walton.  J.  Aug.  Johnson,  Jolin  L.  John- 
son, J.  Otto  Johnson,  Geo.  H.  Johnson, 
N.  H.  Gjcrtsen,  C.  A.  Blomquist,  P.  J. 
E.  Clcnientson,  Andrew  Bergström,  Pe- 


ter Clausen,  C.  A.  Smith,  John  M.  Gard- 
ner,  Andrew  Loberg,  J.  W.  Hernlund. 
Halvor  Hoel,  Adolph  Edsten  och  C.  J. 
Johnson. 

Trots  det  intressanta  ändamål,  som 
alltid  ligger  till  grund  för  bildandet  af 
en  förening  lik  denna,  nemligen  att  för- 
eviga minnet  af  äldre  tilldragelser,  be- 
fordra vänskapen  samt  bistå  med  att  be- 
vara Minneapolis'  tidigare  historia,  lefde 
föreningen  ej  stort  längre  än  något  öf- 
ver  ett  år.  Allt  hvad  man  vet  om  den- 
sammas  tillvaro  var  att  den  höll  en  säll- 
skaplig tillställning  på  Dania  Hall  samt 
deltog  i  den  svenska  militärparaden  den 
I4:de  Oktober  samma  år,  hvarefter  den 
helt  sonika  marscherade  in  i  förgängel- 
sen. 

"Norska  Konst-föreningen,"  den  enda 
i  sitt  slag,  organiserades  i  Mars  1887. 
Dess  direktörer  voro:  A.  C.  Haugan, 
Kristofer  Janson,  Nils  Michelet,  Sven 
Oftedal,  John  E.  Ofstie,  A.  Ueland  och 
Dr.  T.  Thams.  Den  existerade  tills  år 
1893.  Hösten  år  1889  och  1890  expone- 
rade föreningen  en  större  samling  af 
oljemålningar  och  skulpturarbeten,  huf- 
vudsakligast  af  norska  artister.  En  stor 
del  af  hvardera  samlingen  uppköptes 
härstädes  och  resten  återsändes  till  ar- 
tisterna. -_ 

Många  nya  föreningar  växte  upp  på 
8o-talet,  men  för  att  icke  längre  behöfva 
upprepa  ett  och  samma  thema,  vilja  vi 
endast  vidröra  ett  par  till,  nemligen 
"Jenny  Lind  Society"  och  sångförenin- 
gen "Orpheus,"  hvilken  sistnämda  lem- 
nade  ett  så  djupt  intryck  efter  sig  bland 
sångens  vänner,  att  mången,  efter  det 
den  var  upplöst,  på  en  lång  tid  icke  eller 
ens  ännu  kunnat  förmås  att  tro,  att  den 
är  död. 

"Jenny  Lind  Society."  —  Upprinnel- 
sen till  denna  förening  var  helt  tillfällig. 
En  eftermiddag  vintern  år  1882  kom  det 
på  tal  bland  en  del  skandinaviska  damer 
som  voro  samlade  i  ett  sällskapligt  sam- 
fiväm  i  Mrs.  J.  F.  Petersons  hem,  hvad 
som  uträttades  eller  rättare  icke  uträt- 
tades i  välgörande  syfte.  En  af  dem 
hade  råkat  höra  om  en  skandinavisk  fa- 


267 


milj  som  befann  sig  i  en  ytterst  nödstäld 
belägenhet;  den  tillhörde  ej  något  kyr- 
kosamfund och  hade  ej  vändt  sig  till 
fattigvården  med  bön  om  hjelp.  Da- 
merna åstadkommo  på  stället  en  slags 
organisation  för  att  bispringa  ifrågava- 
rande familj.  Ett  möte  sammankallades 
veckan  derpå  till  Mrs.  Hans  Mattsons 
hus,  då  tjenstemän  valdes  och  omkring 
ett  tjugotal  damer  ingingo  som  med- 
lemmar i  "Ladies'  Aid  Society."  För- 
eningens syfte  blef  att  bispringa  en  hvar 
skandinav  som  befans  vara  i  behof  af 
ofördröj  lig  hjelp  i  ekonomiskt  afseende. 
Genom  en  låg  medlemsafgift,  diverse 
tillställningar  till  kassans  förmån  och 
frivilliga  bidrag  blef  föreningen  istånd- 
s£tt  att  göra  ej  så  litet  godt.  Mrs. 
Hans  Mattson  var  dess  första  ordfö- 
rande och  innehade  denna  syssla  i  fiera 
år.  Bland  dess  öfriga  tidigare  medlem- 
mar märktes  Mrs.  A.  Bergström,  Mrs. 
P.  P.  Swensen,  Mrs.  N.  P.  Peterson, 
Mr.s.  K.  Bendeke,  Mrs.  J.  F.  Peterson, 
Mrs.  Luth.  Jaeger,  Mrs.  P.  Clausen,  Dr. 
Svanoe  och  Miss  Sahlgaard.  Förenin- 
gen fullföljde  sin  verksamhet  i  flera  år, 
men  så  inträfifade  en  period  af  slappt  in- 
tresse och  stillestånd.  Efter  ett  par  år 
återupplifvades  intresset  på  nytt  vid  ett 
möte,  som  år  1890  hölls  hos  Mrs.  P.  P. 
Swensen  och  en  ny  period  af  lifiig  verk- 
samhet begynte.  För  att  gifva  förenin- 
gen en  mera  bestämd  plats  bland  sam- 
hällets välgörande  organisationer  beslöts 
vid  möte  i  Mrs.  Eertha  Nilssons  hem, 
på  förslag  af  Mrs.  Luth.  Jaeger,  att  an- 
taga ett  annat  namn  för  densamma.  Va- 
let föll  på  "'Jenny  Lind  Society,'"'  såsom 
omfattande  begrepp  på  all  svensk  qvin- 
lighet  och  välgörenhet.  Jenny  Lind  So- 
ciety gjorde  sitt  nya  namn  särdeles  för- 
delaktigt kändt  härstädes  och  samver- 
kade för  en  tid  med  Associated  Chari- 
tics,  en  gång  bidragande  med  en  summa 
på  flera  hundra  dollars  för  lindring  a[ 
r.öden  bland  stadens  fattige.  Förenin- 
gens årsfest,  som  firades  med  bal  eller 
stort  samqväm,  tillhörde  de  största  och 
mest  fashionabla  af  skandinavernas  säll- 
skapliga    attraktioner.      Medlemsskapet 


ökades  betydligt  och  föreningen  blom- 
strade för  en  ny  period  af  flera  år  intill 
år  1897,  då  flera  af  dess  mest  aktiva 
niedlcmmar  drogo  sig  tillbaka.  Efter 
några  månader  af  overksamhet  kallades 
ett  möte  till  Mrs.  Jacob  Swansons  hem, 
vid  hvilket  beslut  om  föreningens  upp- 
lösning fattades. 

"Orpheus."—  Bland  alla  föreningar 
som  "sjungit  ut"  har  ingen  under  sin 
mödosamma  tillvaro  egt  ett  så  lysande 
och  omfångsrikt  program  som  Or- 
pheus. Hvad  densamma  presterat  lef- 
ver  ännu  i  friskt  minne  bland  svenskar- 
ne. Ingen  förening  har  vid  dess  bort- 
gång saknats  mer  än  Orpheus,  och  mån- 
gen lefver  ännu  i  det  Ijufva  hoppet  att 
föreningen  ej  är  död,  att  den  endast 
slumrar  och  snart  måtte  vakna  upp  igen. 
I  den  tron,  att  så  möjligen  kunde  vara 
förhållandet,  lemnas  en  kort  redogö- 
relse öfver  den  så  allmänt  saknade  folk- 
Cunstlingens   lif  och   verksamhet. 

Sångföreningen  Orpheus  stiftades  i 
November  1889  på  initiativ  af  Gustaf 
Wicklund,  som  blef  dess  förste  ordfö- 
rande. Ändamålet  var  närmast  att  få 
till  stånd  en  svensk  sångförening,  som 
kunde  samverka  med  de  respektive 
norska  och  danska  sångföreningarne  på 
platsen  för  att  värdigt  förbereda  och  fira 
(len  skandinaviska  sångarfesten,  som  be- 
slutats hållas  i  Minneapolis  i  Juli  1891. 
I  de  förberedande  arbetena  för  festen 
gjorde  Orphei  medlemmar,  åtminstone 
de  flesta,  mer  än  sin  andel  och  ha  för 
der  lyckade  och  storartade  resultatet  af 
festen  all  heder.  N.  P.  Nelson  var  kas- 
sör och  Victor  Nilsson  sekreterare  å' 
sångarfestens  exekutiva  komitee.  För- 
eningen, som  till  en  början  bestod  af 
ett  trettiotal  medlemmar,  valde  till  sin 
direktör  professor  Gustavus  Johnson, 
som  efterträddes  af  direktör  C.  H.  E. 
Öberg,  hvilken  var  anförare  vid  sångar- 
festen härstädes.  Dess  värre  voro  röst- 
resurserna  ojemna  och  det  nummer, 
Josephssons  "Islossningen,"  som  valts 
för  sångartäflingen,  allt  för  fordrande, 
hvarför  Orpheus  vid  festen  ej  gjorde  det 
intryck  som  man  haft  anledning  vänta. 


268 


Flera  musikaliskt  bildade  personer,  som 
hörde    Orphei    täflingssång    strax    före 
festen,   förvånades    öfver   den   precision 
hvarmcd  den  utfördes,  hvarför  det  min- 
dre lyckade  resultatet  vid  täflingen  var 
dess  mera  oväntadt.     Då  den  stora  fe- 
sten var  förbi,  syntes  intresset  för  sån- 
gen  ha  dött  ut.     Flera  af  föreningens 
mest  framstående  medlemmar  förklarade 
alt  "Orpheus  måste  dö"  och  bildade  en 
rivaliserande     förening,     hvilken     dock 
sn.nrt  upplöstes.     Några  af  Orphei  med- 
lemmar  samlade   emellertid   de   spridda 
krafterna,    lyckades    med    heroiska    an- 
strängningar bringa  reda  i  de  försum- 
made finanserna  och  ansågo  att  förenin- 
gen kunde  hvila  sig  på  sina  lagrar  först 
sedan    den    gjort   hvar   man   rätt.      Or- 
pheus hade  städse  varit  en  lojal   med- 
len'; af  det  skandinaviska  sångarförbun- 
det    (United    Scandinavian    Singers    of 
America)    och    dess    medlemmar    hade 
förbrödrat  sig  och  knutit  vänskapsband 
föl'  lifvet  med  många  norska  och  dan- 
ska  sångare.      Men    då   det   blåstes   till 
storms  i  Chicago  rörande  flaggfrågan,  ej 
den   norska,   utan   den  Lindblomska  — 
det  af  börsmäklaren   Robert  Lindblom 
skänkta    vandringsbaneret  —  var    Or- 
pheus en  af  de  första  föreningarne  att 
begära  sitt  utträde  ur  ett  förbund,  som 
tillåtit   för   sången    främmande    element 
att  inverka  störande  på  sämjan.     Då  det 
Svenska     Sångarförbundet     (American 
Uiiion    of    Swcdish    Singers)    stiftades, 
tacksägelsedagen  år  1892,  var  Orpheus 
med.      Intresset   vaknade   på   nytt,    och 
man  begynte  öfva  för  ett  deltagande  i 
den  Svenska  Sångarfesten  vid  verldsut- 
ställningen  i  Chicago  år  1893.     Orpheus 
uppträdde  med  värdighet  vid  den  oför- 
gätliga festen,  der  emellertid  ingen  täflan 
egde  rum.     Våren  år  1894  omorganise- 
rades föreningen.     Passiva  medlemmar 
till   ett  hundratal   intogos,  klubblokaler 
förhyrdes   och   en  damförening  af  sån- 
garnes qvinliga  anförvandter  och   gyn- 
nare bildades.     Victor  Nilsson  var  för- 
eningens ordförande  åren   1891-97  med 
undantag  af  ett  par  korta  afbrott.    Brö- 
derna August  och  Knut  Ekman  omvex- 


lade  sedan  år  1891  som  föreningens  kas- 
sör, intill  år  1896,  då  den  senare  efter- 
trädde John  Wicklund,  som  under  dessa 
fem  år  varit  dess  sekreterare.  Oscar 
IMattson  blef  den  omorganiserade 
föreningens  klubbmästare  och  år  1896 
också  dess  kassör. 

Med.  omgestaltningen    till    klubb    in- 
trädde Orpheus  i  sin  glansperiod.     För- 
eningen hade  redan  förut  gjort  kultureia 
insatser  af  värde,  då  den  åtagit  sig  an- 
s\aret  för  och  derför  ock  bör  ha  hedern 
af  att   två  svenska  konstnärer  af  rang 
bereddes  tillfälle  att  uppträda  i  Minne- 
apolis   och    Nordvestern,    fru    Caroline 
Östberg    å    Lyceum    Theater    våren    år 
189.3   och   herr   Carl   Fredrik   Lundqvist 
sensommaren  samma  år.     Som  direktö- 
rer åren  efter  sångarfesten  hade  profes- 
sorerna Johnson,    Scheibe   och   Öhman 
omvexlande  fungerat.     Med  1895  års  in- 
gång förvärfvade  Orpheus  i  Hugo  Hull- 
man en  sånganförare,  som  saknade  flere 
af  sina  företrädares  teoretiska  bildning, 
men  som  stod  i  intim  förståelse  af  sven- 
ska qvartettsångens  traditioner,  och  som 
sjelf  var  en  skicklig  tenorsångare.     Un- 
der    hans     ledning     fick     sången     en 
schwung,  en  klang  och  en  färg,  som  den 
förut  aldrig  egt.     Sångarnes  antal  hade 
ock  reducerats  till  sexton  för  att  uppnå 
jemnhet  och  balansering.    Orpheus  stif- 
tade äfvenledes  en  dramatisk  klubb  och 
uppförde    med    framgång    sångpjeserna 
"En  Söndag  på  Amager"  och  "En  Mid- 
sommarnatt i  Dalarne,"  lustspelen    "Den 
politiske     kocken"     och     "Sparlakans- 
lexor."     De     verkligt     fordrande     hel- 
aftcrsstyckena    "Svärfar"    af    Gustaf    at 
Geijerstam    och   "Hin    och   Smålännin- 
gen"  af   Frans   Hedberg   spelades   med 
god    besättning,    särskildt    af    de    olika 
hufvudrolerna.       Orpheus     Dramatiska 
Klubb  har  hedern  af  att  ha  varit  den 
första  organisation  i  Minneapolis,  som 
uppfört   en   operett   på   nordiskt    språk. 
Denna,  "Drilleens  Operett,"   gafs  upp- 
repade  gånger  och   med  stegrad   fram- 
gång.    Som  instruktörer  vid  inöfvandet 
fungerade  vid  olika  tillfällen  literatören 
Edwin      Biörkman,      skådespelaren      J. 


209 


Liander  och  sångerskan  Miss  Emma 
Nilsson.  Den  sistnämda  och  hennes 
yngre  syster,  Bertha,  numera  Mrs.  Nils- 
son-Best. gåfvo  med  sina  vackra  och 
väl  skolade  röster  och  sin  scenvana  en 
hållning  och  styrka  åt  damsidan,  som 
vanligen  saknas  vid  amatörföreställnin- 
gar. En  annan  organisation,  som  bi- 
drog att  sprida  kännedom  om  svensk 
kultur,  utgick  från  Orphei  krets,  nem- 
ligen  Amphion  Quartet  Club,  bestå- 
ende af  systrarne  Emma  och  Bercha 
Nilsson,  Hugo  Hullman  och  Nils  Lö- 
wenmark,  den  livad  röster  och  sångför- 
måga beträffar  troligen  rikast  utrustade 
blandade  qvartett,  som  någonsin  existe- 
rat bland  svenskarne  i  Amerika.  Am- 
phion företog  vintern  år  1896  en  kon- 
scrttur  genom  sydliga  och  vestliga  de- 
k:rne  af  staten. 

Då   Orpheus    stod    i   sin    glans,    kom 
bakslaget.     Ole  Bull  monument-förbun- 
det hade  utlyst  en  internationel  sångtäf- 
bn  att  liållas  å  Minneapolis  Exposition 
den  I7:de  Maj   1896.     Dagen  kom,  och 
täflingen  vardt  en  glänsande  triumf  för 
Orpheus,    som    den    gången    förde    den 
svenska   sångens    runor  med  den  äran. 
Men  med  aftonen  kom  underrättelsen, 
att  den  komitee,  som  tillsatts  att  utdela 
priserna,  skänkt  det  första  priset  ej   åt 
Orpheus,  utan  åt  Nordmaendenes  Sång- 
förening.    Indignationen     var     allmän. 
Hela  pressen  uttalade  mer  eller  mindre 
förbehållsamt  sin  mening,  att  Orpheus 
vore   förtjent   af    första   priset.      Redan 
inom    en    vecka    fingo    de    två    täflande 
föreningarne     tillfälle    att    pröfva     sina 
krafter  emot  hvarann  i  samma  uppgifter 
som  förra  gången.     Det  var  å  Lyceum 
Theater    å    en    konsert   till    förmån   för 
skulptören  Fjeldes  efterlemnade  familj. 
Äfven  denna  gång  distanserade  Orpheus 
sin  medtäflare  ej   obetydligt.     Till  iöljd 
häraf    qvarstod    Orpheus    vid    sitt    från 
begynnelsen    fattade    beslut   att    undan- 
bedja sig  det  andra  priset,  hvilket  do- 
marne   funnit   för    godt   att    tillerkänna 
föreningen. 

Orpheus  höll  samman  ännu  bort  emot 
ett  år,  men  den  stora  missräkningen  att 


ha  förlorat,  då  de  gjorde  sin  allra  bästa 
insats,  hade  beröfvat  sångarne  tillför- 
sigten  och  intresset.  Det  faktum,  att 
tre  af  de  sexton  sångarne  voro  bosatta  i 
St.  Paul  och  att  en  fjerde  reste  till  Klon- 
dyke  och  en  femte  till  San  Francisco, 
var   ock   afgörande. 

"De  flyktade  sedan  åt  skilda  håll,  men 
sjöngo  väl  ännu  ibland,"  men  Hugo 
Hrllman  har  sedermera  afgått  med  dö- 
den och  en  kompetent  och  entusiasme- 
rad sångledare  saknas  för  samlandet  af 
spridda  eller  nya  krafter.  Orphei  fest- 
liga och  sällskapliga  samqväm  voro  vida 
kända  såsom  de  mest  angenäma  och  spi- 
rituela  bland  skandinaverna  i  Nordve- 
stern,  och  Orphei  sång  hann,  innan  den 
förstummades,  att  väcka  beundran  bland 
alla  nationaliteter. 

Hvad  landsmännen  egde  af  kulturelt 
intresserade  fann  man  nästan  allt  i  Or- 
phei krets,  och  dit  inbjödos  notabla  gä- 
ster och  sångarbröder  från  när  och  fjer- 
ran.  Klubbens  lokaler  voro  i  Svensk- 
Amerikanska  bankbyggnaden,  der  mö- 
ten och  samqväm  höllos,  under  det  tea- 
terföreställningarne höllos  omvexlande 
på  Metropolitan  Opera  House,  Lyceum 
Theater  och  Harmonia  Hall. 

I  sångarfärden  till  Sverigöe  år  1897 
kommo  blott  tre  af  Orphei  medlemmar 
att  deltaga  och  deribland  blott  en.  Dr. 
Victor  Nilsson,  som  sångare  i  Svenska 
Sångarförbundets  Elitkör,  såsom  den  i 
Sverige  benämdes.  Orpheus  är  nu  en 
Morpheus.      Men    huru    länge? 

Strax  efter  det  föreningen  lagt  sig  i 
dvala,  försökte  en  beundrande  själ,  Otto 
Anderson,  att  väcka  den  slumrande  Or- 
pheus till  lif  genom  följande  lilla  upp- 
rop: 

Statt  upp,  min  vän. 

Låt  dina  touer  ljuda 
Med  dubbel  känsla  ur  ditt  starka  bröst! 

Visst    kan    väl    än, 

Som   fordom    du    oss    bjuda, 
Pä  idel  njutning  med   din   sängarröst? 
Hvarföre   slumrar  du,   när  som   du  skulle, 
Som  förr  du  gjorde  mängen,  mängen  gång 
Med  Necken  i  din  lilla  vigda  julle, 
Uppstämma  jublandle  din  segersäng? 

Statt  upp,  min  vän !        . 
Sjung  och  lät  verlden  höra, 


270 


Att  det  fins  klang  i  svenskens  poesi! 

Och  sången,  den, 

Skall  dig  till  seger  föra, 
När  som  den  sjunges  uti  harmoni. 
Gå  ut  i  striden  enligt  gammal  vana. 
Vinn  pris  och  ära,  såsom  förr,   med  glans; 
Se  sångmön  redan  på  din  vackra  fana, 
Broderat   har    "Orphei"    segerkrans. 


Nuvarande  Föreningar. 


NORDEN. 


Är  1870  samlades  den  22:dre  Augusti 
fyra  norrmän  och  en  dansk  någonstädes 
i  staden  och  bildade  en  förening,  som 
i  dopet  erhöll  namnet  "Minneapolis' 
Skandinavisk  -  Dramatiska  Förening." 
Till  embetsmän  för  denna  nya  förening 
utnämde  dessa  fem  skandinaver  sig 
sjelfve.  Föreningens  ändamål  var:  "Att 
främja  upplysning,  sällskapligt  umgän- 
ge och  förnöjelse,  icke  allenast  inom 
föreningens  eget  verksamhetsfält,  utan 
bland  stadens  skandinaver  i  allmänhet." 
Såsom  medlemmar  upptogos  såväl  da- 
mer som  herrar.  Nya  medlemmar  hade 
ingen  rösträtt,  innan  de  hade  debuterat 
och  visat  sin  förmåga  på  scenen  såsom 
aktörer  eller  aktriser.  Medlen,  som  in- 
samlades vid  dessa  teaterföreställningar, 
skulle,  efter  det  att  alla  löpande  utgifter 
och  damernas  garderobspenningar  blif- 
vit  liqviderade,  insättas  i  en  bank  och 
användas  som  grundfond  för  inköpandet 
af  en  publik  hall  eller  samlingsplats  för 
skandinaverna  i  Minneapolis.  Denna 
senare  vackra  idcc  blef  dock  tyvärr  al- 
drig realiserad.  Den  skandinavisk- 
dramatiska föreningen  tycktes  omfattas 
med  det  största  intresse  och  hade  inom 


kort  nöjet  att  räkna  ett  jemförelsens 
ganska  betydligt  antal  medlemmar, 
hvaribland  många  qvinliga.  Så  till  ex- 
empel, då  föreningen  ännu  icke  var  fyra 
månader  gammal,  eller  vid  slutet  af  år 
1870,  hade  den  redan  43  manliga  och  12 
qvinliga  medlemmar,  och  hade  uppfört 
tvenne  berömda  norska  teaterpjeser,  en 
i  St.  Paul  och  en  i  Minneapolis,  hvilka 
helsades  med  stort  bifall  och  bevistades 
af  en  talrik  och  tacksam  publik.  Denna 
skandinavisk-dramatiska  förening  var 
just  början  till  den  förening,  som  i  dag 
existerar  under  det  betydelsefulla  och 
fosterländska  namnet  "Norden." 

I  Minneapolis  existerade  vid  den  tid, 
då  den  "Skandinaviska  Dramatiska 
Föreningen"  bildades,  en  annan  före- 
ning, hvars  medlemmar  på  alla  möjliga 
sätt,  både  hemligen  och  uppenbarligen 
motarbetade  den  nya  och  framåtskri- 
dande föreningen.  Fiendskapen  mellan 
de  båda  föreningarne  gick  slutligen  så 
långt,  att  den  Dramatiska  föreningen 
såg  sig  nödsakad  till  att  förneka  upp- 
taga i  sin  förening  medlemmar,  som 
förut  tillhört  den  andra  och  förändra 
namnet  på  sin  förening  till  "Norden." 
För  detta  ändamål  sammankallades  en 
generalförsamling  till  söndagen  den 
27:de  November  1870.  Vid  detta  möte 
stiftades  en  ny  grundlag  för  föreningen. 
I  denna  heter  det  bland  annat:  "För- 
eningens namn  skall  vara  'Norden,'  för 
att  beteckna,  att  den  skall  vara  ett  före- 
ningsband mellan  Nordens  söner  och 
döttrar."  Denna  grundlag  är  under- 
tecknad af  bland  andra  P.  J.  E.  Cle- 
mentson,  E.  Clemcntson,  \Vm.  Christen- 
sen.  P.  O.  Chilström,  Peter  Hanson. 
Albert  Larson.  L.  N.  Larson,  A.  P. 
Anderson,  N.  Dahl,  John  Frisk,  J.  O. 
Dahlgren,  N.  N.  Ringdahl  med  flera  — 
af  inalles  37  personer.  Påföljande  nyårs- 
afton afhöll  den  nybildade  föreningen 
sin  första  fest  med  uppförandet  af  teater- 
pjcscn  "En  söndag  på  Amager."  Efter 
det  att  flera  lyckade  publika  fester  blif- 
vit  afhållna,  dels  med  teater,  dels 
med  konserter  och  baler,  började  skan- 
dinaverna i  Minneapolis  höja  sina  blic- 
kar upp  mc)\   den   nya  och    framåtskri- 


271 


dande  föreningen  och  dess  nitiska  med- 
lemmar såsom  ett  sällskap,  det  der  hade 
de  mest  lofvärda  utsigter  för  att  en  gång 
få  betraktas  som  ett  mäktigt  och  starkt 
brödraband   mellan    Minneapolis'   skan- 
dinaver.    Följden  blef,  att  nya  medlem- 
mar läto  anmäla  sig  oupphörligt  och  att 
stödjepelarne   för  den   redan   omnämda 
"skandinaviska  föreningen"  så  smånin- 
gom gingo  ur  densamma  och  slöto  sig 
till    "Det   lustiga    sällskapet    'Norden'," 
som  föreningen  af  många  vid  den  tiden 
benämdes.    Detta  senare  hade  slutligen 
den  följden  med  sig,  att  den  "Skandina- 
viska föreningen,"  efter  att  en  tid  hafva 
fört  en  tynande   tillvaro,   gick  till  sina 
fäder.     Fiendskapen  mellan  dessa  båda 
föreningar  var  en  tid  så  stor,  att  då  den 
"Skandinaviska  Föreningen"  en  gång  i 
medio    af    år    1871     genom     en     skrif- 
velse  till  "Norden"  bad  den  sistnämda 
föreningen   om   ett  penningebidrag   till 
en  del  i  staden  boende,  nödlidande  fran- 
ska familjer,  funno  sig  "Nordens"  med- 
lemmar föranlåtna  att  lemna  uppmanin- 
gen   utan    afseende,    emedan    den   kom 
från    såda'nt   håll.      I    Maj    1871    insågo 
en    del    af    de    musikälskande    medlem- 
marne  af  "Norden"  nödvändigheten  af 
att  allt  emellanåt  roa  sig  sjelfva  och  de 
öfrige    med    sång    och    musik,    och    en 
sångförening    af    manliga    medlemmar 
bildades,  hvilken  höll  reguliära  öfnings- 
möten   å  föreningens  hall,  tills  det  att 
den    efter    någon    tids    förlopp    genom 
medlemmars  af^lyttning  från  orten  upp- 
löstes.    Under    åren     1871-72    afhöllos 
många    aftonunderhållningar,    stundom 
flera  gånger  i  månaden.     Då  föreningen 
slutligen   fick  en   så   öfvervägande   stor 
majoritet    manliga    medlemmar,    funno 
de   vid    slutet    af    år    1872    ännu    qvar- 
stående  qvinliga  medlemmarne  sig  för- 
anlåtna   att    ur    föreningen    utgå,    efter 
hvilken  tid  "Norden"  bestått  af  uteslu- 
tande   manliga    medlemmar.     Efter    år 
1872  började  majoriteten  af  föreningens 
medlemmar  utgöras  af  svenskar,  så  att 
"Norden"  omsider  i  Mars  1877  förkla- 
rade  sig  såsom   en   uteslutande   svensk 
förening   och    stiftade   på   samma   gång 
—18 


nya    stadgar    och    grundlagar.     Medan 
föreningens  medlemmar  utgjordes  af  en 
blandning  af  söner  från  de  skandinavi- 
ska landen,  fördes  protokoUema  den  ena 
gången  af  en  norrman,  den  andra  af  en 
svensk  och  åter  den  tredje  af  en  dansk, 
hvaraf  följden  blef,  att  då  den  svenske 
tillfällige  sekreteraren  skulle  uppläsa  sin 
norske  broders  förda  protokoll,  det  kom 
att  ta'  sig  ut  ungefär,  som  då  ett  barn 
håller  på  att  lära  sig  de  första  raderna 
i  sin  a-b-c-bok.     Detta  var  naturligtvis 
obehagligt,  och  för  att  kunna  afhjelpa 
detta    missförhållande,    blef    det    seder- 
mera,   såsom    redan    blifvit    nämdt,    en 
följd,   att   "Norden"   slutligen   kom  att 
bestå  endast  af  svenska  medlemmar.   Så- 
som  en  kuriositet  anföres   följande   ur 
protokollerna  af  den    I7:de   April    1872 
och  den  22:dre  Oktober  1879:     I  slutet 
af  det  förstnämda  heter  det:     "Då  mö- 
tets  förhandlingar  ändtligen  voro  slut, 
föreslogs   att   aftonens   möte   upplöstes. 
Stor   'running'    till   dörren  och  det  till 
och    med    så    hastigt,    att    presidenten 
knappast  fick  tid  till  att  slå  klubban  i 
bordet.     Derefter  inträdde  en  dödstyst- 
nad bland  den  stillsammare  delen,  som 
qvarstannat,  och  sedan  lamporna  blifvit 
släckta    och    de    menskliga    varelserna 
afiägsnat  sig,  tillätos  råttorna  att  i  frid 
och  ro  taga  sig  en  liten  lustig  sväng-om 
på  golfvet,  hvilket  kommo  fanorna  att 
darra  alltigenom  af  förskräckelse  öfver 
att  bli  uppätna  och  besvikna  i  hoppet  på 
bättre  tid  och  beskydd.    Deras  fruktan 
synes  dock  vara  öfverflödig,  ty  ännu  ha 
ej  råttorna  gjort  dem  något  synbarligt 
ondt."     I  det  andra  heter  det:    "Innan 
presidenten  och  öfriga  närvarande  med- 
lemmar hade  hunnit  intaga  sina  platser 
och  öppna  aftonens  möte,  öfverraskades 
sällskapet  af  ett  antal  damer,  som  med 
välfylda  korgar  under  armen  intågade  i 
'hallen'    och  uppdukade   sina   medhafda 
läckerheter    såväl    i    torr    som    flytande 
form,  hvarefter  de  sålunda  surprinerade 
medlemmarne  ansågo  det  vara  bäst  att 
slå  allt  'business'  för  aftonen  ur  hågen 
och  började  hjelpa  våra  glada  värdinnor 
med  att  lätta  deras  bördoi  på  bästa  sätt 


272 


samt  för  öfrigt  göra  lifvet  för  dem  sä 
gladt  som  möjligt.  Man  festade  sami 
åt  och  drack  af  hjertans  lust,  och  efter 
en  liflig  'svängom'  åtskildes  sällskapet 
omkring  klockan  2  på  natten,  då  hvar 
och  en  tågade  hem  till  sitt,  nöjd  och  be- 
låten som  en  nygift  prins."  Sådana  till- 
fällen voro  legio  inom  "Norden."  Un- 
der år  1873  roade  man  sig  oupphörligt. 
Trefliga  aftonunderhållningar,  baler  och 
fester  afhöllos,  af  hvilka  somliga  inbrin- 
gade en  nettovinst  af  öfver  $150,  tack 
vare  föreståndarnes  outtröttliga  energi 
och    förmåga    att   arrangera   dem.      Är 

1874  bildades  inom  föreningen  en  de- 
battklubb,  hvilken  man  egnade  ett  sär- 
deles stort  intresse.  Diskussionerna  och 
meningsutbytena  voro  ofta  ganska  all- 
varsamma och  buro  goda  frukter.  Den- 
na debattklubb  afhöH  reguliära  möten 
hvarje  vecka  öfver  allmännyttiga  ämnen 
och  öfver  de  på  dagordningen  stående 
"brännande  frågorna."  I  Februari  1873 
stiftades  inom  "Norden"  en  sjukfond. 
Medlemmarne  betalte  25  cents  i  måna- 
den och  erhöllo  i  händelse  af  sjukdom 
$3  i  veckan.  Vid  svårare  sjukdomar 
voro  "Nordens"  medlemmar  förpligtade 
till  att  vårda  och  se  till  den  sjuke.     År 

1875  i  Mars  ingick  sångföreningen 
"Scandia"  i  "Norden."  Mycket  godt 
väntades  af  denna  sammanslutning,  men 
som  flera  af  "Scandias"  aktiva  medlem- 
mar lemnade  staden,  blef  resultatet  en 
upplösning.  I  September  och  Oktober 
1875  tycktes  intresset  för  föreningen  på 
ett  betänkligt  sätt  hafva  afsvalnat,  eme- 
dan vid  flera  möten  ej  så  många  med- 
lemmar voro  tillstädes,  att  ordföranden 
enligt  föreningens  konstitution  kunde 
öppna  något  möte.  Hvem  felet  härför 
borde  tillskrifvas,  vet  man  icke,  men 
måhända  de  dåvarande  tjenstemännen 
hade  sin  beskärda  del  deraf.  Förenin- 
gen har  i  äldre  tider  med  varmt  intresse 
omfattat  dramatiken  och  uppfört  flera 
större  och  mindre  teaterpjeser.  Lust- 
spelet "Anderson,  Petterson  och  Lund- 
ström" uppfördes  fem  gånger.  "Löjen 
och  Tårar,"  "Söndagslejonen,"  "Hem- 
komsten" med  flera  andra  stycken  upp- 


fördes   också    med    mer    eller    mindre 
framgång. 

Bland  "Nordens"  aktörer  vilja  vi  i 
synnerhet  nämna  Mr.  Leonard  Land- 
quist, som  i  pjesen  "Anderson,  Petter- 
son och  Lundström"  skapat  den  mest 
fulländade  typen  af  en  äkta  Lundström, 
i  flera  afseenden  vida  öfvertäfifande 
Frans  Hodell  i  samma  roll.  På  samma 
gång  kunna  vi  ej  heller  undvika  att  visa 


B.»'."^  ,-^^- 


LKONAKl)  LANDQLaST. 

läsaren  huru  en  teater-recension  tog  sig 
ut  i  början  på  1870-talet.  Det  var  ett 
referat  öfver  "Anderson,  Petterson  och 
Lundström,"  då  pjesen  gafs  första  gån- 
gen å  Pence  Opera  House,  fredagen 
den  24:de  Oktober  1873. 

"Konsten  är  Icke  nftgon  !nhemf5k  planta," 
SÄ  har  en  af  värt  tldehvarfs  största  tän- 
kare sagt,  och  detta  hans  piistAende  har 
äfvon  af  alla  erkiints  för  on  god  sanning, 
ty  konsten,  donna  don  odlade  Intelligensens 
och  smakens  framtriidande,  är  Icke  begrän- 
sad vare  sig  af  tid  oDor  rum,  utan  uppträ- 
der fritt  och  sjolfstiindigt  öfverallt  hvarest 
de  nödvändiga  Indlviduela  ogejiskaporna  äro 
till  finnandes  och  dor  samhiillsllfvet  orhälllt 
den  civilisationens  förriiiing,  utan  hvilken 
konsten  Icke  kan  trlfvas.  Man  skulle  allts.1 
icke  utan  ett  visst  berättigande  kunna  säga, 
att  det  pflstäcnde  vi  ofvan  citerat  visserli- 
gen är  en  sanning,  men  att  det  är,  hvad  vi 
k.illii.  en  "sanning  med  modifikation,"  det 
vill  säga.  att  don  fordrar  vissa  förutsätt- 
nigar  för  att  bllfva  on  full  verklighet.  Sil- 
hmda  skall  tör  en  konstens  utöfvnro  I  en 
eller   annan    riktning.    Indianbyn,    lika    litet 


^12> 


soui  de  samhällen,  hvilka  utgöras  af  tran- 
ätaude  grönländare,  vara  tacksamma  fält, 
ty  till  musik,  som  är  en  af  de  sköna  kon- 
sterna, får  man  icke  räkna  de  primitiva 
naturläten,  som  förhöja  glädjen  vid  deras 
fester,  och  till  skön  konst  icke  heller  tatu- 
cringen,  den  må  nu  vittna  om  huru  stor 
färdighet  och  uppfinningsrikhet  som  helst, 
ty  ett  våldförande  på  det  naturliga  är  alltid 
ett  brott  mot  de  lagar,  frän  hvilka  de 
sköna  konsterna  icke  få  afvika,  och  guttu- 
ralljud skapa  icke  ett  helt,  som  kan  hedras 
med  beniimningen  musik,  ty  musikens 
yttersta  lag  är  harmoni,  en  förutsättning 
så  nödvändig,  att  den  kallat  till  lif  en  hel 
vetenskap,  och  i  tatueringen  ligger  en  vidrig 
protest  mot  den  upphöjda  och  försonande 
liarmoni,  som  reglerar  det  hela,  och  utgör 
ott  af  gi'uuddragen  inom  det  skönas  verld. 
L'emnar  man  så  dessa  samhällen,  der 
ingen  skön  konst  finnes,  och  stiger  steg  för 
steg  uppför  civilisationens  breda  trappa, 
skall  man  finna  huru  konsten  och  civilisatio- 
nen vid  hvarje  steg  gå  hand  i  hand  med 
livarandra,  att  den  ena  icke  trifves  der  de;i 
andra  icke  finnes  och  att  konsten  å  sin  sida, 
såsom  mera  specielt  förnimbar,  sålunda 
alltid  i  sitt  framträdande  lemnar  en  temii- 
gen  tydlig  fingervisning  med  afseende  fl 
den  kulturståndpunkt  som  ett  samhälle  in- 
tager. 

Men  man  planterar  icke  civilisation  på 
ett  ställe,  liksom  man  planterar  en  park. 
och  åren  låta  icke  der  bestämma  sig  som 
vid  skogsplanteringen.  Visserligen  fordrar 
det  unga  trädskottet  ans,  vård  och  stöd. 
liksom  civilisationen,  men  denna  omsorg 
är  af  helt  annat  slag.  Det  är  det  enskilda 
intresset  som  framkallar  skogsplanterarens 
omsorger,  under  det  att  civilisationen,  som 
är  de  sköna  konsternas  moder,  hemtar  sitt 
stöd  och  sin  uppdragelse  i  hjertats  ädelhet, 
hvaraf  återigen  födes  begäret  efter  det 
sköna  och  sanna,  som  är  konstens  evigt 
bestående  mål.  Att  påstå  att  dessa  hjer- 
tats och  sinnets  egenskaper  finnas  nedlagda 
hos  alla,  torde  väl  vara  djerft,  och  erfaren- 
heten har  äfven  stundom  på  det  mest  otve- 
tydiga sätt  jäfvat  ett  sådant  påstående: 
men  deremot  är  det  ganska  visst,  att  i 
hvarje  menniskohjerta  finnes  något 
godt  och  ädelt,  som  kan  lemna  goda  resulta- 
ter,  om  vilja  att  tillvarataga  det  finnes  för 
handen,  men  som  äfven  kan  förqväfvas,  till 
skada  både  för  individen  sjelf  och  det  sam- 
hälle han  tillhör.  Der  icke  sådan  vilja 
finnes,  skall  konsten  alltid  tyna  bort  och 
försvinna. 

Det  var  sålunda,  med  hänsyn  till  hvad  vi 
ofvan  yttrat,  helt  naturligt,  att  man  med 
spänd  uppmärksamhet  skulle  motse  upp- 
förandet af  folk-komedien  "Anderson,  Per- 
tereon  och  Lundström,"  en  pjes  som  i 
Stockholm  rönt  en  den  ovanligaste  fram- 
gång, hvilken  der  var  att  tillskrifva  Icke 
allenast  de  naturtrogna  karakterer  som  lör- 
fattaren  vetat  att  framkalla  på  scenen, 
men  väl  äfven  det  1  allmänhet  förtjensi- 
fnlla,  men  specielt  hvad  hufvudrollerna  be 
träffar  utmärkta  sätt,  hvarpå  stycket  ut- 
fördes, och  hvilken  pjes  var  annonserad  att, 
i  förening  med  en  bal.  gifvas  af  det  i  MI;i- 
neapolis  existerande  skandinaviska  sällska- 


pet "Norden"  i  Pence  Opera  House.  öfver 
dess  framträdande  på  tiljan  skola  vi  här 
nedan  tillåta  oss  lemna  en  kort  recension. 
"Anderson,  Petterson  och  Lundström"  är 
visserligen  hvad  den  benämnes  af  författa- 
ren eller  rättare  bearbetaren — ty  herr  Ho- 
dell  har  endast  l)earbetat  den  från  en  tysk 
pjes  af  Nestroy — en  folk-komedi,  men  en 
sådan  som  hémtar  sina  bilder  äfven  från 
andra  klasser  än  den.  till  hvilken  hemma  1 
Sverige  stundom  med  så  stor  orätt  knytes 
beteckningen  "folket,"  liksom  äfven  det 
liittsinne,  som  utgör  det  varnande  draget 
genom  hela  pjesen,  är  en  gäst  som  söker 
sina  offer  inom  alla  stånd.  Att  detta  lätt- 
sinne stundom  framträder  på  ett  så  komiskt 
sätt,  att  det  oemotståndligt  framtvingar 
den    ena    skrattsalfvan    efter    den    andra, 


"Anderson,  Petterson  och  Lundström"  1873. 

minskar  icke  det  moraliska  allvaret  af  det 
hela,  och  för  den  som  tror,  att  endast  moral 
finnes  i  situationer  på  tiljan,  som  framkalla 
tårar,  lemnar  äfven  pjesen  tillfälle  härtill, 
till  exempel  i  den  varmt  tilltalande  scenen, 
då  Anderson  mottager  sina  tvenne  gånger 
genom  eget  lättsinne  ruinerade  kamrater, 
Petterson  och  Lundström,  och  med  samma 
varma  och  broderliga  hjerta,  som  rikedomen 
icke  förmått  hårdna,  trycker  de  i  trasor 
klädda  till  sitt  hjerta,  uppmuntrar  dem  och 
hjelper  dem  till  en  ny  ställning  i  lifvet. 

Styckets  innehåll  är  i  korthet  följande: 
Anderson,  Petterson  och  Lundström  äro 
trenne  vandrande  gesäller,  den  ene  snickare, 
den  andre  skräddare  och  den  tredje,  eller 
Lundström,  skomakare.  Under  sin  van- 
dring lade  de  sig  en  gång  att  sofva  i  en 
skogslund  och  drömde  dervid  alla  tre  om 
ott  och  samma  nummer.  Händelsevis  er- 
bjöds dem  strax  derefter  tillfälle  att  köpa 
just  detta  nummer  af  en  kringresande  lot- 
terisedelsförsäljare,  och,  hvilket  var  att 
vänta,  det  utkom  äfven  med  enormt  stor 
vinst,  hvilken  de  tre  stallbröderna  förde- 
lade sins  emellan  i  trenne  lika  stora  delar. 
Huru  Petterson  sedermera  visste  att  genom 
fåfänga,  spel  och  lättsinne  göra  slut  pä 
sitt,  ett  resultat  som  Lundström  äfven  lyc- 
kades vinna,  enär  han  icke  ansåg  det  vara 
värdt  att  hålla   på  styfvern,   då   i   alla   fall 


2/4 


Inom  kort  den  "stora  kometen  skulle  kom- 
ma" och  bortsopa  allt,  samt  Anderson,  som 
ensam  af  de  tre  vetat  att  taga  vara  på  sitt 
goda,  slutligen  uppträdde  såsom  deras  räd- 
dare och  återförde  dem  till  ett  arbetsamt 
och  förnöjsamt  lif,  är  för  långt  att  här  i 
detalj  omtala,  och  vore  äfven  öfverflödigt, 
då  man  kan  antaga,  att  sällskapet  "Nor- 
den" icke  ännu  på  någon  tid  nedlägger 
stycket;  deremot  skola  vi  tillåta  oss  att 
med  några  få  ord  beröra  det  utförande,  som 
kom  pjesen  till  del,  dervid  dock  förutskic- 
kande den  anmärkningen,  att  vi  dervldlag 
Icke  afse  att  utöfva  någon  kritisk  myndig- 
het, för  hvilken  ett  enskndt  sällskap  alltid 
bör  vara  fritaget,  utan  endast  att  uttala 
vår  egen  uppfattnig  deraf. 

Som  man  af  pjesens  titel  kan  finna,  utgöra 
de  trenne  gesällerna  hufvudrollerna  och 
bland  dem  intager  onekligen  Lundström  den 
främsta  platsen.  Det  är  på  denna  karakter 
som  författaren  nedlagt  den  största  omsor- 
gen och  följaktligen  är  det  äfven  kring 
honom  som  åskådarnes  intresse  hufvudsak- 
llgen  koncentreras;  en  dåligt  framstäld 
Lundström  skulle  med  all  säkerhet,  äfven  om 
alla  de  andra  medspelaude  på  det  utmärk- 
taste  sätt  fylde  sina  roller,  framkalla  ett 
icke  tillfredsställande  helt.  Det  var  också, 
vi  medgifva  det  öppet,  med  ganska  små 
förhoppningar  om  att  få  se  en  någotsånär 
skapligt  utförd  Lundström  som  vi  gingo  till 
teatern  1  MinneapoUs,  men  lika  villigt  måste 
vi  äfven  medgifva,  att  vi  gingo  derifrån 
med  en  helt  annan  uppfattning.  Den  store 
skådespelaren  Garrick  yttrade  en  gång  om 
en  aktör,  som  uppträdde  i  en  "full  roll," 
att  "han  var  för  litet  full  i  högra  foten"; 
I  Stockholm  var  man  temligen  ense  om  att 
herr  Hodell  i  Lundströms  roll  "var  för 
mycket  full  1  båda  fötterna,"  hvaremot  man 
om  herr  Landqulst-Lundström  rättvisligen 
torde  kunna  säga,  "att  han  var  lagom  full 
1  hela  kroppen."  Lägger  man  så  härtill, 
att  maskeringen  var  utmärkt,  spelet  ledigt 
samt  fritt  från  de  öfverdrlfter  som  denna 
roll  så  lätt  gifver  anledning  till,  är  det  Icke 
mer  än  en  rättvis  giinl  ät  sanningen  att 
säga,  det  herr  Landquist  visste  att  skapa  en 
Lundström,  fullt  jcmförlig  med  herr  Uo- 
dells,  samt,  efter  vår  förmening,  i  vls'3a 
pointor  öfvorträlTade  dennes.  lian  under- 
stöddes förtjenstfullt  af  den  öfriga  delen  af 
klilfverbladet,  och  skulle  vi  här  våga  alt 
göra  någon  anmärkning,  så  vore  det  deu. 
att  Anderson  inlade  vill  mycket  svårinodlgt 
svärmeri  1  sitt  spel,  och  sviirmiska  snickar" 
äro,  livad  bättre,  sällsynta  företeelser  1 
verkligheten. 

Hvad  de  medspelande  i  öfrigt  vidkommer, 
så  Iakttog  man  hos  alla  ett  aktnlugsvärdt 
Hträfvande  att  på  bästa  sätt  lösa  deras  upp- 
gifter, och  iitt  liiinderna  stundom  hos  en  del 
af  de  spelande  tycktes  vara  något  fiiini- 
mande  för  den  ilfrlga  kroppens  rörelser,  får 
nian  viil  llllskrlfva  räilsla  och  ovana  vid 
scenen.  S[)eclelt  torde  denna  anmärkiil/i,':; 
kunna  tllliimpas  på  grosshandlare  Balaiicc, 
Bom  leke  rörde  sig  med  fullt  den  ledl;<her, 
som  man  har  skäl  att  vänta  af  en  blaseiad 
bon  vivant.  CamelladamenH  älskvriida 
representant    borde    ttfvcu    möjligen    hafva 


egnat    en    något    mindre    "hårdhänd"    upp- 
märksamhet åt  sin  parasoll. 

Samspelet  var  godt,  kupletterna  väl  ut- 
förda och  rolerna  väl  Inlärda;  och  det  hela 
länder  sällskapet  "Norden"  till  all  Heder 
och  bör,  så  hoppas  vi,  vara  en  maning  för 
andra  annorstädes  existerande  skandin.ivi- 
ska  föreningar  att  följa  exemplet. 

Vi  hafva  ordagrant  återgifvit  den  lån- 
ga recensionen,  synnerligast  som  den 
var  skrifven  af  en  stor  teaterkritiker, 
nemligen  den  välkände  publicisten 
Hugo  Nisbeth,  som  då  vistades  i  j\Iin- 
neapolis  som  korrespondent  till  de 
större  dagtidningarne  i  Stockholm,  se- 
dermera utgifvare  af  Stockholmstidnin- 
gen "Figaro"  samt  för  närvarande 
"sporting  editor"  någonstädes  inom  de 
"sälla  jagtmarkerna." 

Högst  animerade  voro  framför  allt 
föreningens  små  privata  tillställningar 
och  i  synnerhet  de,  som  tillstäldes  då 
några  ömmare  band  inom  brödraringen 
hade  att  slitas;  då  någon  aktiv  och  ta- 
langfull broder  hade  att  lemna  staden 
för  att  bryta  sin  bana  på  nya  fält  eller 
reste  hem  för  att  alltid  stanna  i  hem- 
landets skogar  och  dalar.  Hos  mången 
lefver  kanske  ännu  i  friskt  minne  "Nor- 
dens" afskedsfest  för  de  talangfulla  ama- 
törerna Leonard  och  Knut  Landquist. 
Sällan  torde  man  hafva  sett  någon  större 
vänskap  och  hjertlighet  rådande  bland 
föreningens  medlemmar,  hvilka  allmänt 
täflade  om  att  tolka  saknaden  och  väl- 
önskningarne för  tvenne  af  sina  mest 
värderade  medlemmar.  Festligheterna 
afslutades  med  Alfred  Söderströms 

AFSKEDSHELSNING 

till   vännerna 

KNUT  OCH  LEONARD  LANDQUIST. 

Då  här,  mina  damer  och  herrar,  en  sång 
Jag  egnar  de  vänner,  vi  här  denna  gång 
Kanske  se  för  den  sista.     Välan,  om  så  är. 
Lät  stunden  bil  rolig  och  nöjsam  och  kär. 

Det  faller  sig  svårt,  jag  det  neka  ej  kan, 
Men  skilsmessan  biira  jag  vill  som  en  man. 
livad  hjclper  att  klaga?    Hvad  hjelper  väl 

knöt? 
Ty  ödet  kan  Ingen  dock  spjerna  emot. 

Ilvem  här  Jag  åsyftar,  att  tolka  ej  höfs. 
[  kiliinen  dem  alla.    Och  vänskapen  knöts 
Mod  dem  af  oss  längese'n.  —  Lyckliga  dag, 
Då    hjertllgt    jag    svor   dem    svenskt    Cost- 
brödralag. 


275 


På  ädelhet  hjeitlig.  de  lida  ej  brist, 
Jag  mins  väl  den  stund,  då  vi  träffades  sist! 
Ej  trodde  jag  då,  att  så  snart  skulle  vi 
Upplösa  vårt  samband  och  åtskilda  bli. 

Bror    Knut    och    bror    Leonard    Landquist, 

åt  er 
Jag  egnar  min  hyllning,   min   aktning,   och 

ber. 
Att  helsning  I  bringen  till  hembygden  kär 
Frän  oss,  barn  af  Svea,  som  samlats  nu  här. 

Jag  anar  de  känslor,  som  lifva  er  häg. 
Då  snart  I  nu  gån  öfver  gungande  våg 
Att  fadershem  gästa.    Hell,  vänner,  ät  er! 
Mor  Svea  er  väntar  med  glädje  och  ler. 

Och  Ijuft  må  det  bli  att  inträda  på  nytt 
Uti  barndomens  kretsar.  Är  hafva  flytt 
Se'n    sist    ni    der    dvaldes.    Jag    vet    hvad 

det  är. 
Att  lemna  i  fjerran  dem  man  håller  kär. 

Er  himlen  bevare  och  skydde  er  så, 
Att  friska  och  glade  ert  mål  I  mån  nå— 
Det  härliga  Sverige— och  njut  med  behag 
Dess    gästfrihet,    vänskap,    i    rätt    mången 
dag. 

Er  lycka  vi  önska.    Men  glömmen  oss  ei! 
Vänd  åter  tillbaka  till  oss  och  förtälj. 
Det  sköna  I  sett  och  det  ädla  I  sport. 
Och  helen  det  sår,  som  oss  saknaden  gjort. 

Farväl,  käre  bröder!    Ej  skilsmessan  må 
Förkallna  vår  vänskap.    Vi  varde  den  så, 
Att  ren  som  hos  brudgum  och  brud 
Den  är,  då  vi  råkas— här  eller  hos  Gud. 

På  hösten  år  1875  emottog  föreningen 
genom  C.  C.  Andrews,  Förenta  Stater- 
nas dåvarande  minister  i  Stockholm,  en 
gåfva  från  ecclesiastikdepartementet  af 
75  volymer  till  biblioteket,  hufvudsakli- 
gen  historiska  arbeten.  De  personer, 
som  mest  arbetade  för  bibliotekets  föi- 
ökande  voro  Alfred  Söderström,  Olof 
Höghmd  och  Charles  Honnett. 

Den  I5:de  September  1879  gaf  för- 
eningen sin  första  "Fair"  i  sin  nya  lokal 
i  "Centennial  Block"  å  Washington 
avenue  south.  Den  lilla  expositionen, 
som  varade  en  hel  vecka,  förenade  i  sig 
smak,  elegans  och  ett  rikt  urval  af 
ganska  värderika  artiklar  af  alla  möj- 
liga slag.  Alfred  Söderström,  förenin- 
gens dåvarande  president,  uppgjorde 
planen  för  "Fairen"  samt  ledde  det  hela 
ända  in  i  dess  minsta  detaljer.  Före- 
drag höllos  af  öfverste  Hans  Mattson, 
general  W.  D.  Washburn  och  general 
C.  C.  Andrews.  "Fairen"  var  under  vec- 
kans lopp  besökt  af  1,082  personer  och 
inkomsten  uppgick  till  närmare  $900. 


Under  den  tid  "Norden"  hade  sin 
lokal  vid  Bridge  Square  (år  1870-79) 
samt  i  "Centennial  Block"  (år  1879-85) 
utöfvade  föreningen  i  sin  helhet  den 
största  lifaktigheten.  Dess  dramatiska 
glansperiod  varade  egentligen  från  år 
1872  tills  år  1880,  då  flera  af  de  äldre  och 
outtröttliga  aktörerna  tyckte  det  kunde 
vara  tid  att  få  hvila  på  sina  lagrar,  och 
hafva  Thalias  portar  allt  sedan  dess  icke 
mer   varit   upplåtna   af   "Norden." 

De  personer,  som  i  äldre  tider  visat 
det  lifligaste  intresset  för  "Norden"  och 
som  gjort  de  största  uppofifringarne  för 
densamma  äro:  Charles  Honnett,  C. 
M.  Reese,  Alfred  Söderström,  C.  C. 
Bennet,  John  Peterson,  Charles  John- 
son, Alex  Mobeck,  John  F.  Peterson, 
Axel  Dahlstrand,  Olof  Höglund,  N.  P. 
Nelson,  Robert  Engdahl,  Martin  Lin- 
der och  Jonas  Engberg.  Robert  Ene- 
gren  var  föreningens  bard,  som  stämde 
sin  lyra  vid  alla  julfester  samt  till  da- 
mernas ära. 

Sedan  föreningen  lemnade  sin  lokal  i 
"Centennial  Block"  har  den  varit  mera 
på  resande  fot.  Derifrån  flyttade  den 
sin  lokal  i  Januari  1885  till  100  Wash- 
ington avenue  south;  sedermera  till 
Fourth  Street,  nära  First  avenue  south, 
i  Juni  1888,  samt  derifrån  till  No.  250 
Second  avenue  south,  i  Juni  1889, 
der  föreningen  stannade  tills  i  Juli 
1895  då  den  flyttade  till  sin  nu- 
varande lokal.  No.  108  Central  ave- 
nue å  östsidan.  Alldenstund  de  fle- 
sta medlemmarne  på  senare  tiden  voro 
bosatta  på  östsidan  och  de  länge  sträfvat 
att  få  föreningens  lokal  flyttad  dit,  blef 
det  efter  denna  ändring  en  ny  blom- 
stringsperiod  för  föreningen.  På  senare 
tider  har  "Nordens"  sociela  verksamhet 
icke  utsträckts  till  den  stora  allmänhe- 
tens förmån,  utan  har  dess  program 
snarare  begränsat  sig  till  ett  sällskapligt 
klubblif. 

I  Juli  188,3  diskuterades  frågan  om  en 
sammanslutning  med  föreningen  "Sven- 
ska Bröderna"  samt  i  December  1886 
och  i  Januari  1891  med  föreningen  "Gu- 
staf II  Adolf,"  hvilkct  dock  i  hvardera 


2/6 


fallet  icke  ledde  till  något  gynnsamt  re- 
sultat. I  November  1885  afhöll  förenin- 
gen sin  andra  lyckade  "Fair"  till  förmån 
för  en  byggnadsfond.  Föreningens 
bibliotek  innehåller  för  närvarande  öf- 
ver  2,000  volymer  af  nutidens  bästa  lite- 
ratur, i  hvilken  den  efter  kunskap  tör- 
stande kan  finna  en  behöflig  vederqvic- 
kelse.  Biblioteket  hålles  öppet  för  all- 
mänheten hvarje  onsdags  qväll  samt 
söndags  eftermiddagar. 

De  som  under  senare  åren  tagit  en 
särdeles  aktiv  del  i  föreningens  verk- 
samhet äro:  Otto  A.  Nelson,  Anton 
Holm,  Frank  Johnson,  Louis  Halvor- 
son  och  Fred  Bolmgren,  hvilka  alla  haf- 
va  varit  ordförande  i  föreningen. 

Föreningens  inventarier,  bibliotek 
samt  landtegendom  i  Todd  county,  Min- 
nesota, äro  värderade  till  cirka  $3,000. 
För  bestridandet  af  löpande  och  oför- 
utsedda utgifter,  såsom  till  exempel  vid 
dödsfall,  har  föreningen  deponerade  i 
en  bank  öfver  $1,000  i  kontanter. 

Sedan  några  år  tillbaka  utbetalas  vid 
medlems  frånlälle  $100  i  begrafningsom- 
kostnader  samt  för  sjukhjelp  $4  i  vec- 
kan. 

Det  nuvarande  medlemsantalet  upp- 
går till  närmare  ett  hundra  aktiva  med- 
lemmar. 

Föreningen  afhåller  sina  ordinarie 
möten  hvarje  onsdags  afton.  Sällskap- 
liga sammankomster,  dit  äfven  utom 
föreningen  stående  personer  hafva  in- 
träde, afhållas  under  vintertiden  regel- 
bundet hvarje  torsdags  afton. 

"Nordens"  nuvarande  skyddsvakt  ut- 
göres  af:  Gust  Greenwall,  president; 
Carl  Benson,  vice  president;  C.  J.  Hall, 
kassör;  Teodor  Norbeck,  protokoll- 
sekreterare; P.  Bonander,  finanssekrete- 
rarc;  John  G.  Anderson,  bibliotekarie; 
Nels  Swanbcrg.  bitriidandc  biblioteka- 
rie; Frank  Fritz,  ceremonimästare;  Fr. 
Ahlbcrg,  yttre  vakt;  Louis  Halvorson, 
Otto  A.  ^elson,  revisorer. 

Stfi  stnrk,  du  stolta  sknra, 

I  kampen  fiir  dot  inAI, 

Dit  hvnrje  svensk  förening  synes  dragn! 

För  dig  flns  Ingen  fnra, 

Med  vilja  utaf  stAI, 


Glf  hjelp  och  bistå  dem  som  äro  svagrv. 
För  landsmännens  intresse, 
I  smått,  så  väl  som  stort, 
Fortfar  att  tappert  strida 
Såsom   du  städse  gjort. 

I  bredd  med  stjernströdd  fana 

Res  högt  den  gula,  blå — 

Och  slut  en  brödraring  omkring  dem  iiAda. 

De  skola   stads  dig  mana 

Till  nya  strider  gå, 

Dä  dubbelt  ädla  segrar  vi  få  skåda. 

Må  lyckan  stads  dig  följa 

Allt  ifrån  denna  dag! 

Och  framgång  skall  du  röna 

I  alla  företag. 

—Otto. 

SVEMSKA  BRÖDERNA. 


"Svenska  Bröderna"  är  i  afseende  på 
medlemsantal  och  ekonomiskt  bestånd 
den  starkaste  af  alla  svenska  föreningar 
i  staden. 

Tanken  på  att  få  till  stånd  en  sam- 
manslutning och  ett  föreningsband 
bland  svenskarne  i  Minneapolis  uppstod 
för  tjugotre  år  sedan  hos  följande  per- 
soner: P.  Osander,  John  Frisk,  A.  1. 
Beckman.  G.  Lundell,  N.  P.  Liljengren, 
E.  W.  Erlandson,  Fred  Petterson,  P. 
Howard,  A.  Lindahl  och  P.  A.  Lind- 
ström. Dessa  personer  sammanträdde 
till  ett  möte  på  P.  Osander  &  Co.'s 
verkstad  den  26:te  November  1876.  Re- 
sultatet af  detta  m(">te  blef  1)ildandct  af 
föreningen  "Svenska  Bröderna."  Men 
som  tillfället  alltid  är  vid  bildandet  al 
föreningar  måste  mycket  arbete  och 
mänga  f(')rsakclser  göras  för  att  möta 
de  financiela  svårigheter  som  uppstodo. 
Till  följd  dcraf  drogo  sig  en  del  till- 
baka, så  att  de  enda,  som  slutligen  togo 
verksam  del  i  företaget  voro:  P.  Osan- 
der, Fred  Petterson,  N.   P.    Liljengren, 


277 


A.  I.  Beckman  och  E.  W.  Erlandson. 
Efter  det  några  möten  i  Osanders  och 
A.  I.  Beckmans  verkstäder  egt  rum, 
hyrde  föreningen  en  lokal  i  hörnet  af 
Washington  och  First  avenues  south, 
der  de  höllo  sina  möten  i  tre  månader, 
derefter  flyttade  föreningen  till  Sniders 
Block  på  Hennepin  avenue,  nära  Bridge 
Square,  samt  sedermera  till  Center 
Block,  Nicollet  avenue.  Föreningens 
medlemsantal  vid  denna  tid  (1877)  var 
25.  I  Januari  1878  inkorporerades  före- 
ningen under  statens  lagar.  Efter  att 
hafva  afhållit  sina  möten  i  Center  Block 


kunde  åstadkomma,  var  $i,ooo;  men  ge- 
nom fortsatta  afbetalningar  inbetaltes 
sista  summan,  $1,000,  i  Augusti  1897. 
Föreningen  synes  gå  en  lysande  fram- 
tid till  mötes  med  ett  medlemsantal  af 
omkring  300  samt  penningar  nog  att  - 
möta  sina  utgifter,  oaktadt  utgifterna 
för  år  1898  voro  öfver  $3,000.  "Svenska 
Bröderna"  är  den  enda  svenska  förening 
härstädes  som  eger  egen  lokal,  och  som 
till  på  köpet  är  skuldfri. 

Föreningens  nuvarande  styrelse  består 
af:  Chas.  Hedin,  ordförande;  Ben. 
Petterson,  vice  ordförande;  L.  A.  Lind- 


SVENSKA  BRÖDERNAS  HALL. 


i  fem  års  tid  flyttade  den  sedermera  till 
Vanstrums  Block  på  Hennepin  avenue 
och  Bridge  Square.  der  de  qvarblefvo  i 
omkring  fyra  år.  Under  denna  tid  upp- 
stod tanken  på  att  försöka  skaffa  sig 
egen  lokal  och  resultatet  blef  att  förenin- 
gen den  3:dje  Augusti  1886  köpte  sin 
nuvarande  lokal,  före  detta  Svenska 
Missionsvännernas  kapell,  i  hörnet  af 
Fourth  Street  och  Eighth  avenue  south, 
efter  den  tiden  kallad  "Svenska  Bröder- 
nas Hall,"  för  en  summa  af  $10,000. 
Första  betalningssumman,  som  förenin- 
gen då  genom  frivilliga  bidrag  samt  lån 


gren,  protokollsekreterare;  Harry  A. 
Lund,  finanssekreterare;  Albin  Karlson, 
kassör;  Martin  Johnson,  ceremonimä- 
stare; Chas.  Lundberg,  inre  dörrvakt; 
Axel  Johnson,  yttre  dörrvakt:  A.  B. 
Darelius,  Theodore  Korp  och  Gust  A. 
Anderson,  "trustees";  John  Grunlund, 
Sam  Schowell  och  liust  Bjornlund, 
finanskomitee;  Erik  Rudqvist,  Chas.  O. 
Swanson  och  Peter  Nelson,  sjuk- 
komitee 

Enligt  stadgarne  fordras,  att  den  som 
vill  blifva  medlem,  ej  får  vara  under  20 
och  ej  öfver  45  år  gammal.     Sällskapet 


Martin  Johnson. 
G.  A  Anderson. 


Harry  A.  Lund 
A.   B.  Darelius. 


L.  A.  Lindgren. 
Albin  Carlson. 


E.  H.  Carlson.      Theo.  Korp. 
Chas.  Hedin.       s.  W.  Schowell. 

SVENSKA  BRÖDERNAS  TJENSTEMÄN. 


är  deladt  i  trenne  ordensgrader.  En 
broder  kan  efter  att  två  veckor  hafva 
varit  medlem  af  första  graden  vid  ett 
ordinarie  möte  inlemna  ansökan  om  att 
blifva  medlem  af  andra  graden  och  för 
att  vinna  inträde  till  tredje  graden,  må- 
ste den  sökande  hafva  tillhört  andra  gra- 
den minst  två  veckor. 

Hvarje  medlem,  som  fullgör  sina  plig- 
ter,  erhåller  i  händelse  af  sjukdom  eller 
kroppsskada,  som  gör  honom  oförmö- 
gen att  arbeta,  ett  understöd  af  $3  i 
veckan  om  medlem  af  endast  första  gra- 
den; $4  i  veckan  om  medlem  af  andra 
graden,  samt  $5  i  veckan  om  medlem  af 
tredje  graden.  Sjukhjelp  utbetalas  så 
länge  sjukdomen  varar:  dock  ej  öfver 
$50  till  medlem  af  f<".r^ta  gr;ifl(Mi.  $75  till 


medlem  af  andra  graden,  samt  $100  till 
medlem  af  tredje  graden,  såsom  sjuk- 
hjelp under  ett  år.  När  någon  medlem 
dör,  utbetalar  föreningen  såsom  begraf- 
ningsomkostnader  till  den  aflidnes  an- 
höriga, eller  till  den,  som  ombesörjer 
begrafningen,  en  summa  af  $20,  om  den 
aflidne  tillhört  första  graden;  en  summa 
af  $25,  om  han  tillhört  andra  graden, 
och  $35  om  han  tillhört  den  tredje  gra- 
den. Medlem  af  första  graden  erhåller 
af  föreningen,  i  händelse  af  sin  hustrus 
dödsfall,  som  begrafningshjelp,  en  sum- 
ma af  $15:  medlem  af  andra  graden  $20, 
och  af  tredje  graden  $25.  Hvarje  med- 
lem är  tre  månader  efter  han  erhållit 
första  graden  berättigad  till  en  lifför- 
säkring   af  $500.      Det   är  hvarje   med- 


278 


279 


lems  skyldighet,  att  till  föreningen  in- 
betala en  assessment  af  $1.50  för  bestri- 
dande af  utgifter  för  liflförsäkringen. 

Många  familjer  hafva  under  inträflfad 
sjukdom  och  dödsfall  erhållit  understöd 
och  hjelp  af  denna  förening,  ty  förenin- 
gens syfte  och  ändamål  var  vid  dess  för- 
sta början  och  är  ännu  i  dag  att,  när 
nöd  och  sjukdom  afbryter  en  medlems 
verksamhet,  genom  moraliska  och  mate- 
riela  medel  såsom  sjukhjelp,  understöd, 
visiter  understödja  och  upplifva  det  sjun- 
kande modet  och  gifva  kraft  att  emotstå 
lifvets  pröfningar,  samt  om  döden  in- 
finner sig,  genom  begrafningshjelp  och 
lifTörsäkring  söka  i  någon  mån  lindra 
det  hårda  slaget  för  de  sörjande  anför- 
vandterna.     Följen  Ottos  uppmaning 

Till  eder. 
Som  här  i  ett  främmande  land, 
Långt  borta  frän  Sverige,  vår  moder, 

Med  heder 
Tililinutit  ett  starlit  brödraband 
Och  hjeipt  mången  lidande  broder: 

Till   eder  Jag   egnar. 

Förutan  allt  tvång. 

På  vänskapens  vägnar 

Nu  denna  min  sång. 

Ja,   bröder. 
Häll  samman  i  tätare  led. 
Ty  framåt  bär  alltid  er  bana. 

Och  stöder 
Hvarandra,  men  glöm  ej  den  ed, 
Ni  svurit  vår  blågula  fana. 

Låt  ovänner  käxa 

Om  edert  förfall. 

Ert   samfund  skall  växa 

I  dylika  fall. 

Som    hemlig 
Förening  förblifver  du  störst 
Af  svenska   föreningar  alla. 

Berömlig 
Du  blifvit,  ty  jemt  är  du  först 
Att  hjelpa,  när  nöden  hörs  kalla; 

Jag   derför  vill   våga 

Att  fälla  en  dom: 
Till  seger  ni  tåga. 

Var  säker  derom! 


Politiska  Klubbar. 


SVENSK -AMERIKANSKA  UNIONEN, 
NORTH  STÅR  LEAGUE  OCH  NORTH 
STÅR  REPUBLICAN    CLUB. 

Ar  1883  organiserades  här  i  staden 
en  Svensk-Amerikansk  Republikansk 
Klubb.    Kapten  Andrew  Sandberg  val- 


des till  president  och  denna  förening 
fortsatte  sin  verksamhet  till  svenskarnes 
fördel  tills  året  1893.  Under  dessa  tio  år 
voro  följande  i  den  ordning  de  äro 
nämda  presidenter  för  denna  förening: 
Kapten  Andrew  Sandberg,  N.  O.  Wer- 
ner och  C.  A.  Smith.  Är  1893  omorga- 
niserades denna  politiska  förening  un- 
der namnet  Svensk-Amerikanska  Unio- 
nen med  G.  Theden  till  president,  G.  A. 
Petri  sekreterare  och  N.  P.  Peterson, 
kassör.  Unionen  fortsatte  under  1893 
års  kampanj  sin  verksamhet  med  stor 
framgång.  Icke  mindre  än  sju  svensk- 
amerikaner invaldes  till  embeten  i  stat, 
county  och  staden  Minneapolis  i  följd 
af  denna  förenings  kraftiga  och  eniga 
verksamhet,  bland  hvilka  kunna  nämnas 
G.  Theden  till  statssenator  och  John  E. 
Holmberg  till  sherifif  för  Hennepin 
county.  Är  1894  fortsatte  Unionen  sin 
verksamhet  med  samma  embetsmän.  På 
hösten  år  1894  och  vintern  år  1895  öpp- 
nade föreningen  en  arbetsbyrå  å  hörnet 
af  Washington  och  Third  avenues 
south,  som  förestods  af  kapten  Andrew 
Sandberg,  och  denna  byrå  skaffade  ar- 
bete för  icke  mindre  än  1,500  personer 
under  de  närmare  tolf  månader  denna 
byrå  existerade.  Svensk-Amerikanska 
Unionen  räknade  under  denna  blom- 
strande tid  öfver  800  aktiva  medlemmar. 
Den  8:de  December  1896  organisera- 
des å  Orpheus  hall  en  independent  re- 
publikansk förening  under  namnet 
North  Står  League.  North  Står  League 
var  en  sällskaplig,  hälft  politisk  organi- 
sation med  sjelfständig  hållning  och 
med  syfte  att  väcka  landsmännen  till 
förståelse  och  intresse  för  det  politiska 
lifvet.  J.  W.  Hernlund  vardt  dess  ord- 
förande, S.  J.  Turnblad  sekreterare  och 
L.  N.  Gayner  kassör.  Medlemskapet 
växte  snart  till  200  och  derutöfver. 
Största  uppmärksamhet  egnades  åt  be- 
hofvet  att  göra  landsmännen  till  full- 
ständiga amerikanska  medborgare,  så 
att  de  enligt  lagens  skärpta  bestämmelse 
skulle  bli  i  besittning  af  rösträtt.  Tu- 
sentals svenskar  väcktes  genom  förenin- 
gens agitation  till  inseende  af  nödvän- 


280 


digheten  af  att  bli  fullt  röstberättigade 
medborgare. 

Som  emellertid  North  Står  League 
hade  många  icke-republikanska  med- 
lemmar, gaf  detta  impuls  till  återupplif- 
vandet  af  Svenska  Amerikanska  Unio- 
nen hösten  år  1897  med  John  F.  Dahl 
som  ordförande,  Frank  J.  Peterson  som 
sekreterare  och  F.  O.  Streed  som  kas- 
sör. Nu  hade  svenskarne  tvenne  rivali- 
serande organisationer  med  en  helt  och 
hållet  och  en  öfvervägande  republi- 
kanskt sinnad  förening.  Detta  hjelptes 
med  en  sammanslagning  af  begge  till  en 
den  i6:de  Maj  1898  å  ett  stort  möte  å 
Labor  Temple.  Den  nya  föreningens 
namn  vardt  North  Står  Republican  Club 
med  J.  Alb.  Hagstrom  som  ordförande, 
J.  A.  Dahl  som  sekreterare  och  Theo- 
dore  Korp  som  kassör.  North  Står  Re- 
publican Club  tog  aktiv  del  i  kampan- 
jen samma  år,  men  med  ett  ganska 
klent  och  tarfiigt  resultat  på  grund  af 
bristande  enighet  att  förenas  om  lämp- 
liga svenska  kandidater.  Detta  åter  gaf 
anledning  till  omorganiserandet  af  den 
Svensk-Amerikanska  Unionen  1  Juni 
1899  med  kapten  Andrew  Sandberg  som 
ordförande  och  C.  O.  Alexius  Olson  till 
sekreterare.  Begge  de  rivaliserande  or- 
ganisationerna ha  under  den  sist  för- 
flutna sommaren  och  hösten  gifvit  öf- 
vertygande  bevis  på  lifskraft.  Men  kraf- 
vet  på  enighet  och  sammanslagning  har 
förmått  dem  att  utnämna  delegater  för 
gemensamma  möten  till  diskussion  i  sa- 
ken. För  närvarande  ha  begge  organi- 
sationerna bestämt  sig  för  att  upplösas 
om  en  ny  helgjuten  organisation  skall 
visa  sig  blifva  en  verklighet,  bestämd 
att  intaga  bi-ggcs  plats  under  namn  al 
"Monitor  Republican  League." 

SVEA    MILITARY    BAND. 

Denna  svenska  musikkår  organisera- 
des år  1884.  Den  visade  från  början  ha 
godt  gry  i  sig,  mon  det  tog  många  år 
innan  den  lyckades  svinga  sig  upp  till 
sitt  nuvarande  stora  och  beriittigade  an- 
seende för  skicklighet  och  kompetens. 
Dirigenterna    ha    varit    olika    vid    olika 


perioder.  Den  förste  var  W.  \V.  Sid- 
vvell.  Vidare  Oscar  Ringwall,  A.  Nord- 
ström, Aug.  Wennerström,  A.  M.  An- 
derson, Herman  Fisher,  Gustaf  Schu- 
bert,  J.  H.  Watson,  Geo.  Sendner  och 
J.  A.  Norling.  För  närvarande  är  pro- 
fessor Ringwall  åter  den  som  för  bat- 
tongen  öfver  de  raska  "bandpojkarne." 
Tjenstemän  äro:  H.  Edlund,  ordfö- 
rande; A.  L.  Swenson,  vice  ordförande; 
Alfred  Ekman,  sekreterare;  C.  Ander- 
son, kassör;  J.  A.  Norling  bibliotekarie. 
Svea  Band  består  af  25  medlemmar. 
Det  räknar  två  solister,  har  ett  musik- 
bibliotek värdt  $400  och  uniformer 
värda  $500.  Uniformerna  ha  flera  gån- 
ger förändrats.  De  nu  använda,  en 
sammansättning  af  mörkrödt  och  blått, 
torde  kunna  anses  de  vackraste,  som 
någon  musikkår  härstädes  burit.  Öfnin- 
gar  hållas  å  Martins  hall,  Washington 
och  Cedar  avenues.  hvarje  måndags  af- 
ton. Svea  Band  har  haft  många  motig- 
heter att  bekämpa,  men  under  de  sista 
fyra  åren  ha  arbetet  och  finanserna 
skötts  på  ett  sätt,  som  betryggat  ut- 
vecklingen af  kårens  resurser.  Under 
ett  par  års  tid  hyrde  Svea  Band  lokal 
af  den  svenska  sångföreningen  Orpheus 
i  Labor  Temple.  och  begge  organisa- 
tionerna arrangerade  diverse  fester  och 
utflykter  tillsammans.  Då  den  första 
svenska  sångarfesten  stod  för  dörren, 
åtföljde  Svea  Band  Orpheus  på  dess 
färd  till  Chicago  och  spelade  vid  detta 
tillfälle  en  hel  vecka  vid  verldsutställ- 
ningen,  dels  engageradt  af  Svenska 
Sångarförbundct.  dels  af  staten  Minne- 
sotas utställningskomitee.  Svea  Band 
räknas  med  skäl  till  en  af  vår  stads 
yppersta  musikkårer. 

r.ossar  utnf  "Svoa   T'.:uh1." 
Spd'  npp  en  marsoli.  on  fostoiliindsk, 
LAt  hitrn.  att  1  ilron  srcnskiir. 

Som  li.T   pil   roliinihi  stmnd 
novnrnt  tonernn  frftn  edert  fosterland. 
Stilni  npp  en  ton.  som  all.is  hjortnn   rörn, 
I.   Svens   söner,   or-li  Iftt   "yankopn"   hörn 

Att  fr  fiircninR  ilr  sft  rik. 
Om  o]  pA  ponninjrnr.  sfl  nppi\  fin  mnslk. 

Kom.   kom.   allo  man   I    lod! 
MarsfluTf-n   nll   stadle  takt: 
Mtisikon  Ijudor.  trnmman  liullrnr 

Si^siiin   fi'>n-  iiä   lilodlfr  liod— 


2«I 


Kom,  skyuden  eder  allesammiin,  följen  med! 
Framåt  I  gån  till  seger  och  till  iira— 
Lyssna  blott  på,  och  dessa  toner  bära 

Alla  hem  till  fosterjord, 
Till  gamla  Sverge,  lång,  långt  bort  i  högan 
nord. 

—Otto. 

GUSTAF  II  ADOLF. 


Den  ir:te  Juni  1886  sammanträdde 
hos  handelsexpediten  Charles  Öländer 
här  i  staden  tolf  svenskar  i  den  behjer- 
tansvärda  afsigten  att  söka  bilda  en 
svensk  nationalförening.  Dess  ändamål 
skall  förblifva:  Nytta  förenadt  med  nöje 
samt  att  genom  diskussioner,  musik, 
sång,  föreläsningar,  exercis  och  gymna- 
stik samt  andra  för  kropp  och  själ  för- 
ädlande tidsfördrif  söka  förbättra  våra 
landsmäns  ställning  här  på  platsen,  äf- 
vensom  genom  ömsesidig  hjelpsamhet 
stå  hvarandra  till  hjelp  vid  inträffande 
sjukdomsfall  etc. 

Föreningen  Gustaf  II  Adolf  och 
Svenska  Gardet,  hvilket  sistnämda  var 
en  militär  afdelning  af  föreningen,  afhöll 
sitt  första  möte  å  Nordens  hall  den 
2:dre  Juli  1886.  Detta  var  ett  mass- 
möte och  32  svenskar  voro  församlade, 
hvilka  alla  ingingo  såsom  medlem- 
mar till  föreningen.  Detta  var  förenin- 
gens konstituerande  möte,  och  var  det 
efter  eget  behag  antingen  en  medlem  af 
föreningen  önskade  ingå  i  Gardet  eller 
ej,  eftersom  de  i  verkligheten  voro  ett. 
De  första  embetsmännen  voro:  Robert 
Engdahl,  president;  Andrew  Sandberg, 
vice  president;  Lambert  Gisslow,  proto- 
kollsekreterare; E.  Bodin,  finanssekrete- 
rare; Alex  Carlson,  kassör.  För  mili- 
tärkompaniet voro  följande  invalda  så- 


som de  första  officerare:  J.  A.  Dahl, 
kapten;  Sam  Rossell,  förste  löjtnant; 
John  A.   Werner,  andre  löjtnant. 

De  flesta  af  de  första  embetsmännen 
tjenstgjorde   endast   en   kort   tid.      Nya 
blefvo  således  invalda  att   intaga  deras 
platser    inom    föreningen    och    gardet. 
Gardet  fortsatte  under  gynsamma  om- 
ständigheter tills  på  vintern  år  1888,  då 
några  af  dess  ledande  män  voro  af  den 
tanken  att  gardet  skulle  ingå  i   statens 
milis    såsom    ett    särskildt    "Battery    of 
Artillery,"  hvilket  verkligen  skedde  på 
dess  exercismöte  den  25:te  Januari,  och 
fortgick    såsom    sådant    en    tid.     Men 
misshälligheter  uppstodo,  och  på  grund 
häraf  sammanträdde  25  man  utaf  batte- 
riet på  privat  möte  den  I4:de  Mars  och 
beslutade  itt  afgå  ifrån  detsamma.    Vid 
nästa  exercismöte  utträdde  32  man  ifrån 
detsamma.     Det  var  nemligen  å  mötet 
då   batteriet  var  färdigt  att   inmönstra. 
Af   ofvanstående   synes  som   om   för- 
eningens krafter  vore  brutna,  och  erkän- 
nas måste  att  dess  bestånd  syntes  gan- 
ska  ovisst.     Men   till    all   heder  för  de 
qvarblifna  medlemmarne,    om   dock  ett 
fåtal,  och  trots  alla  motgångar  voro  alla 
besjälade  af  den  rätta  andan,  som  kunde 
i  framtiden  se  något  stort.     Med  friska 
krafter  gingo  de  denna  framtid  till  mö- 
tes. 

Föreningen  inkorporerades  den  i6:de 
December  1889.  Inkorporatörerna  voro 
F.  W.  Edman,  J.  Ekström,  Hans  J. 
Johnson.  Aug.  Clarine,  C.  J.  Nelson  och 
J.  Aug.  Peterson. 

Den  militära  afdelningen  af  förenin- 
gen fortfor  till  den  i:ste  Maj  1893,  då 
den  i  anseende  till  en  ny  konstitutions 
antagande  upplöstes.  De  medlemmar, 
hvilka  utarbetade  denna  nya  konstitu- 
tion, under  hvilken  föreningen  nu  utför 
sina  förhandlingar,  voro:  J.  Aug.  Peter- 
son, John  Grunlund,  J.  H.  Johnson.  C. 
J.  Johnson,  M.  O.  Hawkinson,  P.  W. 
Edman,  J.  M.  Benson. 

Af  embetsmännen  hafva  flera  blifvit 
återvalda  och  tjenstgjort  i  många  ter- 
miner. En  af  dessa  är  kassör  G.  A. 
Smith  samt  förre  protokollsekreteraren 


.28:2 


J.  H.  Johnson,  hvilken  sistnämde  tjenst- 
gjort  i  nio  terminer  eller  fyra  och  ett 
lialft  år.  Han  var  åter  nominerad  under 
valet  den  i:ste  sistlidne  Maj,  men  antog 
.ej  platsen. 

De  nuvarande  embetsmännen  äro  föl- 
jande: J.  Aug.  Peterson,  ordförande; 
J.  L.  Sjösten,  vice  ordförande;  Fred 
Rudberg,  protokollsekreterare;  F.  O. 
Williams,  biträdande  sekreterare;  G.  W. 
Ericson,  finanssekreterare;  G.  A.  Smith, 
kassör;  C.  L.  Anderson,  marskalk;  C. 
O.  Linwall  och  Martin  Oberg,  ord- 
ningsmän; John  Grunlund  och  C.  A. 
Carlson,  revisorer;  S.  P.  Johnson,  J. 
Ekberg  och  A.  J.  Anderson,  trustees. 

De  medlemmar,  hvilka  vi  nu  få  kalla 
grundläggare  för  föreningen  eftersom 
.de  varit  medlemmar  sedan  första  dagen 
(den  2:dre  Juli  1886),  när  den  organi- 
serades och  qvarstått  allt  sedan  och  un- 
der dessa  tretton  åren  nedlagt  mycket 
.arbete  för  föreningens  utvidgande,  äro: 
J.  Aug.  Peterson,  C.  J.  Nelson,  P.  A. 
Benson,  N.  P.  Swadberg  och  N.  B. 
Harlin.  De  äro  de  ende  som  qvarstått 
ifrån  första  dagen. 

Föreningen  har  dock  under  de  senare 
åren  visat  en  stadig  och  grundlig  fram- 
gång. Både  i  financielt  och  socielt  hän- 
seende är  den  nu  mycket  framstående. 
Medlemsantalet  öfverstigcr  nu  200  och 
flera  ansluta  sig  oupphörligt  nästan  vid 
hvarje  möte.  Föreningen  har  mycket 
fästat  sin  uppmärksamhet  vid  .sjuka  och 
-nödlidande  medlemmar.  En  manstark 
sjukkomitee  är  permanent  inom  före- 
ningen, med  två  skickliga  svenska  lä- 
kare. 

Föreningen  har  under  senare  åren  do- 
nerat flerc  hundra  dollars  till  sjuka  och 
behöfvande  personer,  som  ej  äro  med- 
lemmar af  föreningen,  samt  till  hospital 
etc.  Alla  föreningens  företag  hafva  i  de 
flesta  fall  varit  särskildl  lyckade.  Myc- 
ket har  berott  på  den  ihärdighet,  sträf- 
van  och  det  myckna  arbete,  som  egnats 
al  de  trogna  embetsmännen,  såväl  som 
•.af  inånga  andra  af  nicdlcmmarne. 

FraiiiAt,   gossar,   böj   ))aneret. 
Och  lat  hörn  svensk  fanfnr! 


Vecklen  ut,  så  alla  se  det, 
Edert   präktiga   standar. 
Friskt  framåt  i  slutna  leder, 
Strid  för  sanning,  tro  och  rätt, 
Åt  konung  Gustafs  namn  gör  heder, 
Ty  ni  är  af  samma  iltt. 

Ifrån  gamla  Sveriges  stränder 
Ha'n  I  alla  kommit  hit. 
Mestadels  med  tomma  händer, 
Men  med  kraft,  med  mod  och  flit, 
Gån  att  vid  hvarandras  sida 
Kämpa  troget  hand  i  hand, 
GAn  att  hjelpa  dem.  som  lida, 
Tillkn.vt  fast  ert  brödraband. 

Många  svenskar  redan  slutit 
Sig  till  eder  stolta  trupp. 
Och  det  starka  band  ni  knutit 
Kan   af   ingen   lösas   upp. 
Derför.  gossar,  strid  med  ära. 
Strid  för  sanning,  tro  och  rätt; 
Ty  den  kung,  hvars  namn  ni  bära. 
Gjorde  uppå  samma  sätt. 

—Otto. 


NYTTA   OCH   NÖJE. 

Svenska  fruntimmersföreningen  Nytta 
och  Nöje  stiftades  år  1886  på  initiativ  af 
fruarne  Johaima  Linderos  och  Lovisa 
Peterson  för  välgörande  ändamål.  Vid 
första  mötet  å  lokalen  203  Hennepin 
avenue  den  i:ste  Juli  samma  år  voro 
clfva  personer  villiga  att  inträda  i  för- 
eningen, som  till  ordförande  och  kassör 
valde  ofvannämda  fruar  och  till  vice 
ordförande  och  finanssekreterare  Miss 
Anna  Lagerqvist  och  Mrs.  Marie  Sven- 
son, respektive.  Medlemmar  måste  vara 
af  svensk  härkomst  och  bosatta  inom 
staten.  Inträdesafgiften  var  35  cents, 
sedermera  höjd  till  50  cents;  månads- 
afgiftcn  är  10  cents.  Vid  dödsfall  er- 
lägger  hvarje  medlem  50  cents  och  har 
skyldighet  att  bevista  begrafningcn.  Är 
1894  omorganiserades  föreningen  för 
sjuk-  och  bcgrafningshjclp.  Medlem  er- 
håller i  sjukhjelp  $2  i  veckan  för 
en  tid  af  fyra  veckor  i  hvarje 
sex  månader.  Föreningen  har  vid 
flera  tillfällen  trädt  hjclpande  till  för 
välg()rande  ändamål.  Sålunda  skänktes 
mat,  kläder  och  penningar  till  genom 
branden  i  Hinckley  nödlidande  perso- 
ner. Till  Svenska  Hospitalet  härstädes 
skänktes  år  1898  sängkläder  och  en 
summa  af  $20.  Samma  år  gafs  en  sum- 
ma af  $25   til!   en    medlem   som   genom 


28^ 


eldsvåda  förlorat  sina  gångkläder.  In- 
komsterna under  föreningens  tretton- 
åriga  tillvaro  belöpa  sig  till  $2,150  och 
utgifterna  till  $1,630,  med  något  öfver 
$500  i  kassabehållning.  Medlemsanta- 
let är  för  närvarande  90.  Sedan  förenin- 
gens stiftelse  qvarstå  sju  medlemmar 
och  hafva  fyra  dödsfall  inträffat.  Sty- 
relsen för  närvarande  år  består  af  Miss 
Olivia  Florin,  ordförande;  Mrs.  Emma 
Johnson,  vice  ordförande;  Miss  Beda 
Gustafson,  protokollsekreterare;  Mrs. 
Ida  Carlson,  finanssekreterare;  Mrs. 
Lovisa  Peterson,  kassör. 

BATTERY  B. 

Battery  B,  eller  som  det  man  och  man 
emellan  vanligen  kallas  Kapten  Bennets 
batteri,  tillhör  första  artilleribataljonen 
af  Minnesota  nationalgarde  och  inmön- 
strades i  statens  tjenst  den  25:te  Mars 
1888  med  Carl  C.  Bennet  som  kapten, 
Frank  P.  Bruce  som  premierlöjtnant 
och  Andrew  C.  Haugan  som  under- 
löjtnant. Före  inmönstringen  benäm- 
des  batteriet  artillerireserven,  senare 
Second  Battery,  och  organiserades  den 
25:te  Januari  1888  som  en  afdelning  af 
Emmet  Light  Artillery  i  St.  Paul.  Ge- 
nom en  lag  af  legislaturen,  som  antogs 
den  I2:te  Februari  1889,  upprättades  en 
bataljon  af  beridna  trupper  att  bestå  af 
tvä  batterier  artilleri  och  en  trupp  ka- 
valleri, allt  under  befäl  af  en  major  med 
stab.  Det  artilleribatteri,  som  fans  i  St. 
Paul,  fick  namn  af  Battery  A,  det  i 
Minneapolis  Battery  B  och  kavalleriet 
First  Troop  of  Cavalry.  Underlöjtnant 
Andrew  C.  Haugan  tog  afsked  den  26:te 
Mars  1889,  och  vardt  förste  sergeant 
Andrew  Olson  hans  efterträdare.  Den- 
ne efterträddes  i  sin  ordning  den  29:de 
September  1892  af  N.  P.  Nelson,  hvil- 
ken  den  ii:te  Maj  1899  befordrades  till 
bataljonsqvartermästare  med  premier- 
löjtnants rang.  Löjtnant  Nelsons  befäl 
öfvertogs  af  Al  F,  Pray. 

Battery  B  har  allt  från  dess  organise- 
ring varit  en  prydnad  och  en  stolthet 
för    vapnet.     Den     sammansättning    af 


disciplin,  hållning  och  vederhäftighet, 
som  utmärker  befälet,  genomgår  och 
präglar  hela  kåren.  Det  klöfverblad  af 
svenska  officerare,  som  batteriet  är  stolt 
att  ega,  är  en  heder  för  det  svenska 
namnet,  och  de  ha  i  sina  gossar  ingjutit 
en  svensk,  det  vill  säga  äkta  militärisk 
anda.  Under  batteriets  första  öfnings- 
tid  var  det  vanligt  att  trupperna  beta- 
lade hyra  till  staden  för  lokalen  i  tyg- 
huset. Detta  bruk  vardt  afskafifadt  på 
kapten  Bennets  initiativ.  Den  21  :ste  Ok- 
tober 1892  deltog  Minnesotas  national- 
garde i  invigningshögtidligheterna  i  och' 
för  verldsutställningen  i  Chicago,  hvar- 
vid  Battery  B  skördade  allmänhetens, 
pressens  och  kamraternas  respektiva  be- 
röm för  sin  utmärkta  hållning  vid  re- 
vyn. Battery  B  har  med  intresse  och 
de  bästa  resultat  deltagit  i  hvarenda 
lägermöte,  som  hållits  sedan  dess  orga- 
nisering. Till  det  första  af  dessa,  år 
1888,  marscherade  batteriet,  som  då  be- 
stod af  en  pluton,  ned  till  Lake  City, 
användande  tre  dagar  för  nedmarschen 
och  återvändande  från  mötet  med  ång- 
båt uppför  Mississippi.  Under  den  för- 
skräckliga cyklon,  som  hemsökte  Camp' 
Lakeview  år  1890,  ådagalade  kapten 
Bennet,  hans  officerare  och  manskap 
glänsande  bevis  på  mod,  sinnesnärvaro 
och  omtänksamhet.  Den  8:de  Oktober 
1898  utkommenderades  Battery  B  till 
scenen  för  indianoroligheterna  vid 
Leech  Lake  och  förekom  med  två  vec- 
kors uppehåll  vid  Deer  River  befarade 
upplopp  och  blodsutgjutelse.  De  be- 
hjertade  och  ridderlige  officerarne  i  Bat- 
tery B  och  deras  präktiga  gossar  åt- 
njuta sällspord  popularitet  bland  sina 
militärkamrater  och  hos  Minneapolis- 
befolkningen,  hvilken  senare  med  glädje 
motser  hvarje  tillfälle  att  få  beundra  de- 
ras vackra  uniformer,  goda  hållning  och 
förträffliga  rörelser.  Blott  två  saker  ha 
vållat  kapten  Bennet  och  hans  män  leds- 
nad, nemligen  att  regeringen  ej  gaf 
dem  tillfälle  att  gifva  spanjorerna  prof 
på  deras  "bästa  exercis,"  och  att  det 
befunnits  för  dyrbart  att  bestå  batteriet 
med  egen  militärmusik.     Batteriets  mu- 


KMiitci)   c.   c.   Bounot. 


rremlerWiJfnant  Frank  P.  Hriice. 


Qvarteriujlstaro  Löjtnant  Nels  r.   Nelson. 


OFriCERAKE,    BATTERY   "B." 
284 


285 


sikkår  existerade  intill  för  två  år  sedan, 
då  den  beklagligtvis  måste  upplösas. 
Att  det  käcka  batteriet  undslapp  Cubas 
aromatiska  biffkött  och  Philippinernas 
träskfebrar  kunna  vi  ej  annat  än  lyck- 
önska dem  till.  Batteriets  numerär  är 
76  manskap  och  tre  befäl.  Nästan  hälf- 
ten af  manskapet  utgöres  af  skandinaver 
eller  äro  af  skandinavisk  härkomst. 


dess  första  sångarfest  vid  verldsutställ- 
ningen  i  Chicago  den  2i:ste,  22:dre  och 
23:dje  Juli  1893,  hvaraf  minnet  och  tri- 
umfen ej  skall  så  snart  utplånas  ur  sån- 
garnes hjertan.  På  grund  af  en  lång- 
varig sjukdom  måste  dock  J.  Björkman 
afstå  från  sin  plats  som  föreningens  le- 
dare på  hösten  år  1893,  och  valdes  pro- 
fessor  Erik   Oulie  såsom  dirigent. 


SÅNGFÖRENINGEN  UNGA  SVEA. 


UNGA  SVEA. 

Sångföreningen  Unga  Svea  organise- 
rades den  21  :ste  Juli  1892  af  några  för 
svensk  sång  ifrande  arbetare,  under  led- 
ning af  John  Björkman,  som  ej  sparade 
hvarken  tid  eller  möda  för  att  bringa 
föreningen  framåt.  Unga  Svea  anmäl- 
des till  inträde  i  Svenska  Amerikanska 
Sångarförbundet  vid  dettas  stiftande 
tacksägelsedagen  år  1892,   och   deltog  i 


Vid  den  internationela  sångtäflingen  i 
expositionsbyggnaden  i  Minneapolis 
den  I7:de  Maj  1896  blcf  Unga  Svea  ge- 
nom publikens  röstning  tillerkändt  det 
populära  priset.  Vid  sångtäflan  den 
io:dc  September  1898,  arrangerad  af 
"Carnival  of  Fire,"  tillerkändes  förenin- 
gen af  en  amerikansk  prisdomare  det 
tredje  priset.  På  grund  af  mindre  gyn- 
nande  omständigheter    kunde    ej    Unga 


286 


Svea  mangrant  deltaga  i  den  andra 
svenska  sångarfesten  eller  i  sångarfär- 
den till  Sverige  år  1897,  utan  måste  nöja 
sig  med  att  sända  en  enda  representant, 
C.  E.  Johnson.  Medlemsantalet  är  för 
närvarande  20.  Föreningens  tjenste- 
män  äro:  John  Björkman,  ordförande; 
Richard  Wallin,  vice  ordförande;  Henry 
Anderson,  sekreterare;  H.  Tidholm, 
finanssekretenirc;  Charles  E.  Johnson, 
kassör. 

SVENSKA    CENTRALFÖRBUNDET. 

Den  framgång,  som  följt  sammanslut- 
ningen af  alla  Chicagos  svenska  förenin- 
gar till  ett  centralförbund,  gaf  anledning 
till  att  försök  gjordes  härstädes  i  samma 
rigtning.  Sångföreningen  "Orpheus" 
och  "Svea  Band"  hade  på  flera  sätt 
samverkat  med  hvarandra  och  i  två  år 
tillsammans  med  föreningarne  "Nor- 
den" och  "Gustaf  Adolf"  firat  Förfä- 
dernas Dag,  då  det  på  hösten  år  1895 
beslöts  att  bilda  ett  centralförbund.  De- 
legater mötte  från  de  fyra  nämda  före- 
ningarne å  Orphei  klubb  och  en  konsti- 
tuerande komitee,  bestående  af  Dr.  Vic- 
tor Nilsson,  Alfred  Ekman  och  Otto  A. 
Nelson,  tillsattes  att  utarbeta  stadgar. 
Dessa  formulerades  hufvudsakligast  i 
enlighet  med  Chicago-förbundets  och 
inbjödos  alla  svenska  föreningar  att 
sammansluta  sig  till  ömsesidig  förkof- 
ran  samt  för  att  hjelpa  landsmän,  som 
oförskyldt  råkat  i  nöd  eller  juridiskt 
trångmål.  De  fyra  stiftande  förenin- 
garnc  arbetade  städse  i  fullständig  har- 
moni genom  sina  respektive  delegater, 
men  den  väntade  anslutningen  från  ma- 
joriteten af  svenska  föreningar  lät  för- 
gäfves  vänta  på  sig. 

Svcnsk.i  Centralförbundet  höll  under 
sommaren  år  1896  en  utflykt  till  Ryd- 
marck's  Island,  men  detta  var  dess  sista 
större  kraftyttring.  Det  mötte  reguliärt 
intill  hösten  år  1890,  då  ajournering  sine 
die  beslöts  på  grund  af  det  slappa  in- 
tresset. Organisationen  är  dock  icke 
upplöst  och  torde  måhända  fyllas  af  nytt 
lif  en  dag  då  svenskarne  vaknat  ur  sin 


slöhetssömn.  Svenska  Centralförbun- 
dets ordförande  är  sedan  dess  organise- 
ring Dr.  Victor  Nilsson;  Otto  A.  Nel- 
son   är    sekreterare    och    G.    A.    Smith 

kassör. 

JOHN    ERICSSON    MEMORIAL    ASSO- 
CIATION. 

Hvartbän  i  detta  land  vi  kosan  ställa: 
Frän  Mexico  till   Mississippis  källa, 
Från  Delaware  till  skogigt  Washington, 
Vi  träffa  folk,  som  vi  få  landsmän  kalla. 
Och  frågas  det,  hvem  ypperst  var  bland  all.a. 
Så  svaras  Ijndeligt:    John  Ericsson. 

Vi  hitintills  med  ord  oss  låtit  nöja. 
Men  nu  vi  önska  äfven  blicken  höja 
Mot  bilden  af  vår  stolthets  föremål; 
Och  ej  blott  det:  —  vi  vilja  äfven  visa 
För  andra  folk,  att  när  vi  något  prisa. 
Det  också  deras  stränga  granskning  tål. 

När  Yankeen  höres  yfverboret  skräfla. 
Att  intet  folk  med  honom  mäktar  tiifla: 
Att  svensken  vida  under  honom  står; 
Att  intet  skäl  till  tack  mot  oss  ens  finnes, 
—Då  fråga  vi  helt  enkelt,  om  han  minnes 
John  Ericsson  och  dennes  "Monitor," 

Strax  efter  svenskarnes  hedersdag  i 
den  unga  jettestaden  vid  Michigan,  den 
23 :dje  Maj  1891,  då  det  ståtliga  Linnce- 
monumentet  aftäcktcs  i  Lincoln  Park, 
umgicks  nedskrifvaren  af  dessa  rader 
med  den  ideen  att  det  borde  ligga  hvarje 
Minnesota-svensk  om  hjertat  att  få  visa 
sin  patriotism  genom  att  resa  ett  min- 
nesmärke öfver  den  störste  svensk- 
amerikanen, "landets  räddare,"  veten- 
skapsmannen John  Ericsson,  ty  för  oss 
svenskar  finnes  intet  namn,  som  är  oss 
mera  dyrt  och  kärt,  intet  svensk-ameri- 
kanskt namn,  som  lyser  med  sådan 
glans  på  ärans  och  minnenas  firmament 
som  Monitors  skapare,  John  Ericsson. 

Det  skulle  kanske  icke  vara  för  djerft 
att  påstå  att  en  Erikson,  en  nordbo  upp- 
täckte detta  land  och  en  annan  Erics- 
son, likaledes  nordbo,   räddat  det. 

Den  cncs  minnesmärke  är  rest  i  detta 
land  af  nordbor;  hvarför  skulle  då  icke 
nordbor  resa  högt  den  andres? 

De  inträffade  hårda  tiderna  qväfde  det 
gryende  försöket  till  att  börja  med  och 
sedermera,  den   ijide  Maj    1895,  väckte 


287 


John  W.  Arctander  förslaget  bland 
norrmännen  att  uppföra  ett  monument 
öfver  deras  favoritson,  Ole  Bull. 

Denna  Arctanders  framtidsdröm  visa- 
de sig  också,  redan  den  andra  årsdagen 
derefter,  förverkligad  i  brons,  ty  den 
I7:de  Maj  1897  aftäcktes  den  ståtliga 
statyn  i  Loring  Park. 

Nu  först  voro  hindren  för  svenskarne 
undanröjda  och  täflingskonfiikt  i  monu- 
mentsfrågor stod  utom  dagordningen. 
Några  veckor  efter  Ole  Bull-statyns  af- 
täckande  sammankallade  Alfred  Söder- 
ström till  "Svenska  Folkets  Tidnings" 
kontor  ett  halft  dussin  af  stadens  i 
offentliga  angelägenheter  aktiva  lands- 
män för  att  om  möjligt  få  dem  att  före- 
na sig  med  honom  till  en  organiserad 
monumentskomitee  för  uppförandet  af 
en  staty  öfver  John  Ericsson.  Allas  tan- 
kar öfverensstämde,  så  när  som  i  fråga 
om  komiteens  sammansättning,  i  hvil- 
ket  fall  de  flesta  voro  af  den  åsigten, 
att  man  borde  sammankalla  ett  svenskt 
massmöte,  som  skulle  formulera  en  hela 
staten  omfattande  komitee.  Enligt  in- 
bjudan i  de  svenska  tidningarne  egde 
följaktligen  ett  väl  besökt  och  entusias- 
stiskt  massmöte  rum  å  Orpheus  hall  den 
2o:de  Juli.  Kapten  C.  C.  Bennet  valdes 
till  tillförordnad  ordförande  och  Her- 
man Stockenström  till  sekreterare.  En 
resolution  affattades  vid  detta  möte,  att 
en  staty  till  John  Ericssons  minne 
skulle  uppföras  i  Minneapolis  och  en  så 
kallad  general-komitee  af  25  personer 
tillsättas  bland  de  närvarande,  tillika 
med  en  medlem  från  hvar  och  en  af  de 
svenska  församlingarne  och  föreningar- 
ne i  staden,  jemte  öfriga  som  önskade 
att  blifva  medlemmar  af  nämda  komitee, 
hvilken  befullmäktigades  att  bilda  en 
organisation  i  öfverensstämmelse  med 
den  vidtagna  resolutionen. 

General-komiteens  första  reguliära 
möte  hölls  i  C.  C.  Bennets  butik  (hvil- 
ken kapten  Bennet  alltjemt  öfverlåtit 
till  komiteens  förfogande).  Vid  detta 
möte  utvidgades  general-komiteen  och 
det  beslutades  dessutom  att  inbjuda  alla 
församlingar  och  föreningar  i  Minnea- 

—19 


polis  att  utse  en  representant  å  general- 
komiteen.  En  komitee  bestående  af  C 
C.  Bennet,  Herman  Stockenström,  A. 
B.  Darelius,  Francis  Bergström,  C.  O. 
Alexius  Olson,  E.  A.  Kempe  och  Ed- 
win Björkman,  tillsattes  att  utarbeta  ett 
förslag  till  konstitution  och  bilagar  och 
att  uppsätta  inkorporationshandlingar, 
hvilket  allt  skulle  vara  färdigt  till  den 
io:de  Augusti,  då  ett  större  pålyst  möte 
i  Orpheus  hall  skulle  ega  rum.  Detta 
sistnämda  möte  var  talrikt  besökt  och 
att  intresset  för  det  storartade  företaget 
var  allmänt  bland  våra  landsmän,  bevi- 
sades bäst  af  att  så  många  framstående 
svenskar  från  olika  delar  af  staten  infun- 
nit sig.  Bland  dessa  höllo  flera  entusi- 
astiska tal,  hvari  de  upplyste  de  närva- 
rande Minneapoliterna  om  att  sven- 
skarne ute  på  landsbygden  med  största 
intresse  omfattade  saken,  och  att  det 
kraftigaste  understöd  kunde  påräknas 
vid  resandet  af  en  minnesstod  öfver 
den  störste-  svensk-amerikanaren,  John 
Ericsson. 

Efter    det    konstitution    och    bilagar, 
blifvit  antagna,   beslutades   det   att  till- 
sätta  en   verkställande   komitee,   bestå- 
ende af  40  medlemmar.     Valet  af  em- 
betsmän  utföll  sålunda: 

Domare  Andrew  Holt,  Minneapolis, 
president;  Herman  Stockenström,  St. 
Paul,  förste  vice  president;  John  Lind, 
New  Ulm,  andre  vice  president;  M. 
Wahlström,  St.  Peter,  tredje  vice  presi- 
dent; C.  C.  Bennet,  Minneapolis,  fjerde 
vice  president;  C.  O.  Alexius  Olson, 
Minneapolis,  sekreterare;  E.  A.  Kempe, 
Minneapolis,  finanssekreterare;  C.  A. 
Smith,  kassör. 

Till  medlemmar  af  den  verkställande 
komiteen  valdes  från  Minneapolis: 
John  W.  Hernlund,  C.  J.  Swcnson,  Erik 
Rhode,  Peter  Nilsson,  Andrew  Ander- 
son, Swan  J.  Turnblad,  Alfred  Söder- 
ström, Dr.  O.  A.  Fliesburg,  C.  J.  John- 
son, P.  G.  Sjöblom,  Gustave  Theden, 
Edwin  Björkman,  A.  Sandberg,  O.  W. 
Oestlund,  John  E.  Holmberg,  John  A. 
Nordeen,  Dr.  C.  J.  Ringnell,  P.  P. 
Swensen:    Dr.   Victor   Nilsson,   Adolph 


288 


Peterson,  A.  Palmström,  pastor  O.  A. 
Toffteen,  L.  N.  Gayner,  J.  O.  Peter- 
son,   Bengt   Aronson. 

Ytterligare  valdes  som  medlemmar 
af  komiteen:  Dr.  C.  H.  Cassel,  Litch- 
field;  John  P.  Hedberg,  Kensington; 
John  Ostrom,  Warren;  Otto  Wallmark, 
Chisago  Cit}';  Dr.  J.  J.  Eklund  och  E. 
Olund,  Duluth;  A.  T.  Lindholm,  Still- 
water;  Hugo  Lundbohm,  Brandon;  A. 
F.  Nordin,  Willmar;  Albert  Berg,  O. 
H.  Arosin  och  Dr.  E  .M.  Lundholm, 
St.  Paul;  A.  G.  Rosing  och  Peter  Nel- 
son,  Red  Wing;  John  W.  Peterson, 
Vasa. 

Denna  komitee  utgör  nu  med  valda 
embetsmän  anföraretruppen  för  John 
Ericsson  Memorial  Association. 

Den  första  tillställning,  som  gafs  till 
förmån  för  monumentsfonden  var  en 
föreläsning  af  kapten  Hans  Anderson, 
den  siste  qvarlefvande  af  manskapet  på 
"Monitor,"  å  Svenska  Tabernaklet,  den 
3:dje   December  1897. 

Förutom  det  musikaliska  programmet 
uppträdde  som  talare:  Domare  A.  Holt, 
Herman  Stockenström,  John  Lind,  W. 
H.  Eustis  och  kapten  Hans  Anderson. 
I  sitt  föredrag  om  "John  Ericsson  och 
hans  samtid"  gaf  John  Lind  en  full- 
ständig och  intressant  biografi  af  Moni- 
torens uppfinnare.  Den  "dragande"  at- 
traktionen, kapten  Hans  Anderson,  var 
på  långt  när  ej  så  lyckad  i  sitt  föredrag 
som  man  hade  väntat,  och  dessutom  var 
det  vid  flera  tillfällen  svårt  att  uppfatta 
hans  ord,  emedan  det  alltid  var  omöjligt 
för  kapten  Andersons  impressario  eller 
manager  att  kunna  förmå  den  heder- 
värde åldringen  att  bibehålla  sina  lös- 
tänder i  mund,  då  han  steg  upp  på  tala- 
retribunen. 

De  förnämsta  tilldragelserna  i  före- 
ningens historia  äro  de  tvennc  banket- 
ter, som  afhöllos  å  Hotel  Nicollct  den 
y:de  Mars  1898  och  år  1899  för  firandet 
af  "Monitors"  seger  öfver  "Merrimac" 
vid  det  afgörande  sjöslaget  vid  Hamp- 
ton  Roads.  Den  första  banketten  be- 
söktes af  omkring  225  personer  och  den 
senare  af  cirka  200. 


Bland  talarne  å  den  förstnämda  till- 
ställningen märkas  förnämligast  före- 
ningens president,  Andrew  Holt,  Hon. 
L.  A.  Rosing,  statsuniversitetets  presi- 
dent, Dr.  Cyrus  Northrup,  A.  F.  Nor- 
din, Herman  Stockenström  och  major 
George  Blight  Halstead,  hvilken  sjelf 
var  ett  ögonvittne  till  striden  mellan 
"Monitor"   och   "Merrimac." 

Den  andra  festens  talare  utgjordes  af 
Andrew  Holt,  A.  F.  Nordin,  guvernör 
John  Lind,  A.  T.  Lindholm,  borgmä- 
stare James  Gray,  Rear  Admiral  J.  F.  R. 
Foss,  J.  L.  Dobbin  och  vice  guvernör 
Lyndon  A.  Smith. 

Vid  den  förstnämda  banketten  upp- 
lästes af  amerikanske  författaren  Henry 
Siade  Gofif  ett  poem  öfver  "John  Erics- 
son," af  hvilket  vi  här  endast  återgifva 
dess  sista  stanza: 

Now  build  ye  a  statue  to  John  Ericsson, 
To  the   land   rendered   free  by   the  gveat 
Washington, 
Now  build  ye  a  statue  to  Scandia's  son, 
And  the  old  world   and  the   new  world's 
united  in  one. 
Let  it  stånd  where  the  wäves  of  hunianity 
beat 
And  the  throng  of  the   city   and  coiiutry 
folk   meet: 
Where  the  voico  of  the  laughing  of  waters 
calls 
To  the  cchoing  thunder  of  Anthony's  falls. 
At  the   hoart   of  the  continent   let   Its  fair 
form 
Arise  to  the  sunshino  and  pierce  the  dread 
storm. 
Where  the  land  stretches  far  •■nid  the  west- 
ern winds  blow. 
And  the  father  of  walors  is  rnllinjr  helow, 
Lay  firm  its  foundation  and  build  ye  theroon 
The  features  and  form  of  the  great  Erics- 
son; 
In  majpsty  build  it  high  Into  the  air. 
And    name    ye   the    site    for    it    Ericsson 
square. 

I  socielt  hiinseende  har  det  följaktli- 
gen visat  sig  att  föreningen  är  af  stor 
vigt,  alldcnstund  den  infört  en  ny 
svensk-amerikansk  nationaldag,  då  hun- 
dratals landsmiin  från  alla  delar  af  staten 
komma  tillsammans  för  att  fira  hjelte- 
dåden  af  vikingarnes  ryktbara  efter- 
trädare i  uppbyggandet  och  utvecklin- 
gen af  denna  stora  nation;  en  fest,  då  vi 
hvarje  år  komma  tillsammans  för  att 
lyssna    till    böljorna    som    rulla    öfver 


289 


I    1!IS 

I^Ö-^^rMi  .Mi!r:K'oi--  'I»  -loiix  l',|.'U  s^ox  ^||■^I<M*Il\r;  As.so(XVTf(Ä  tj 


MEDLEMSBREF  FÖR  JOHN  ERICSSONS-FÖRBUNDET. 


Hampton  Roads.  De  blåa  böljorna, 
som  en  gång  af  "Merrimac"  purprades 
med  blod,  sjunga  nu  för  evärderliga  ti- 
der en  frihetshymn  till  John  Ericssons 
ära. 

Med  en  stod  af  John  Ericsson  resa 
vi  icke  blott  ett  monument  åt  en  stor 
uppfinnare,  som  gjort  den  svenska  folk- 
stammen känd  och  ärad  i  Amerika,  utan 
äfven  ett  vårdtecken  åt  vensk-amerika- 
nismen.  Må  hvarje  svensk  i  Minnesota 
derföre  bidraga  med  en  skärf  till  detta 
ädla  ändamål.  Det  tarfvas  ju  ej  så  myc- 
ket per  man  af  de  120,000  svenskar, 
som  här  bygga  och  bo  (förutom  kanske 
tre  eller  fyra  gånger  det  antalet,  hvilka 
äro  födda  här  i  landet).  Hvad  som  är 
af  största  vigt,  är  att  på  alla  håll  och 
kanter  insamla  medel  genom  direkta 
subskriptioner  samt  genom  en  mängd 
olikartade  fester,  picnickar  och  andra 
tillställnnigar.     Härtill  fordras  en  ofant- 


lig tidsuppoffring,  och  har  den  verk- 
ställande komiteen  derför  utnämt  sin 
sekreterare,  C.  O.  Alexius  Olson,  till 
"manager,"  en  befattning  som  härvidlag 
fordrar  ett  ytterst  ihärdigt  arbete  samt 
en  ofantligt  stor  organisationsförmåga. 
Närstående  teckning  gifver  endast  en 
svag  idee  om  föreningens  kostbara  och 
konstnärligt  utförda  medlems-certifikat. 
Detsamma  visar  ett  utmärkt  porträtt  af 
John  Ericsson,  jemte  en  förträfflig 
framställning  af  striden  mellan  "Moni- 
tor" och  "Merrimac"  vid  Hampton 
Roads,  den  9<de  Mars  1862.  Vid  nedre 
kanten  af  certifikatet  intryckes  edert 
namn,  som  intyg  på  att  ni  är  medlem  af 
föreningen  samt  deltagare  i  ett  af  de 
största  och  mest  hedrande  national- 
företag.  som  någonsin  satts  i  verkstäl- 
lighet af  svenskarne  i  Minnesota.  Hvad 
är  derföre  mera  naturligt  än  att  den 
praktfulla    taflan     borde     pryda    hvarje 


290 


svenskt  hem  i  Nordvestern.  Insänd  $i 
till  föreningens  sekreterare,  C.  O. 
Alexius  Olson,  Temple  Court,  Minne- 
apolis, och  erhåll  ett  af  dessa  medlems- 
certifikat  (16x20  tum),  graveradt  i  fem 
färgtoner.  De  som  kontnbuera  $5  eller 
mer  erhålla  ett  certifikat  tryckt  i  åtta 
kulörer,  samma  utkast,  men  större  och 
af  mera  elegant  utstyrsel,  samt  med 
donators  namn  tryckt  med  stora  götiska 
bokstäfver. 

Om  utgifvaren  af  detta  lilla  arbete  nu 
kunnat  visa  dess  läsare  en  teckning  öfver 
"John  Ericssons  statyn  i  Minneapolis," 
hade  ett  af  hans  käraste  älsklingsmål 
vunnits,  men  som  tid  derför  ännu  åter- 
står, kunna  vi  ej  annat  än  önska  det 
hvarje  svensk  i  Minnesota  ville  vara 
med  om  att  på  ett  värdigt  sätt  hedra 
vår  store  landsmans  minne  genom  att 
uppföra  en  ärestod,  hvilken  kommer  att 
lända  oss  svenskar  till  heder  i  evärde- 
liga  tider. 

Må  hvar  och  en  derför  gripa  verket  an 
med  kraft  och  energi,  ty  det  är  vår  he- 
der och  ära,  som  det  nu  gäller. 

SANNING   OCH   FRIHET. 

"Sanning  och  Frihet'"  är  namnet  på 
en  diskussionsklubb,  som  håller  sina 
föredrag  och  öppna  diskussioner  i  reli- 
giösa och  politiska  frågor  hvarje  sön- 
dags eftermiddag  i  I.  O.  G.  T.  hall, 
Seven  Corners.  Den  unga  rabulisten, 
som  kallar  John  Mattson  för  sin  pappa, 
kom  till  verlden  i  Februari  1899  och 
räknar  nu  46  medlemmar  med  ett  bibli- 
otek af  150  band.  Föreningen  "Sanning 
och  Frihet"  har  följande  tjenstemän: 
Fred  Wilson,  ordförande;  Malkom  An- 
derson, vice  ordförande;  John  B.  Ander- 
son, sekreterare;  Olof  Westling,  finans- 
sekreterare, och  Tilda  Erikson,  kassör. 

ODIN    KLUBB. 

"Odin  Klubben,"  en  sociel  förening 
bland  stadens  skandinaviska  afifärsmän, 
organiserades  och  inkorporerades  den 
i5:de  Februari  1899.  Klubbens  tjenste- 
män och  trustees  äro:  C.  C.  Bennet, 
president;  Henry  J.  Gjertscn.  vice  presi- 


dent; C.  A.  Quist,  sekreterare;  Thomas 
Hanson,  kassör,  Thorvald  Guldbrand- 
sen,  N.  P.  Nelson  och  Frank  E.  Moody. 
Klubben,  som  nu  räknar  öfver  50  med- 
lemmar, är  ännu  för  ung  för  att  förete 
något  af  specielt  intresse.  Förutom  det 
att  klubben  i  det  närmaste  har  samma 
program  som  "Scandia  Klubb,"  hvilken 
existerade  i  ungefär  sju  års  tid  från  me- 
diet af  1880-talet,  är  dess  uppgift  ati 
invitera  "notabla  resande,"  som  besöka 
vår  stad;  synnerligast  som  ingen  sär- 
skild förening  är  i  stånd  eller  färdig  att 
genast  emottaga  dem  på  ett  enligt  för- 
hållandena passande  sätt.  "Odin"  har 
hyrt  sig  en  elegant  våning  i  den  nya 
byggnaden  på  hörnet  af  Hennepin  ave- 
nue  och  Seventh  street. 

QVINNOFÖRENINGEN   IDUN. 

Denna  den  yngsta  af  alla-  svenska  för- 
eningar organiserades  den  I9:de  No- 
vember 1899  med  syftemål  att  verka  för 
yrkesskydd  samt  högre  betalning  för 
qvinliga  butiksbiträden,  sjukhjelp,  kun- 
skapers spridande  genom  diskussioner 
och  fritt  läsrum  samt  för  förädlande  nö- 
jen som  sång,  musik  och  deklamation 
med  mera.  På  samma  gång  som  den 
kommer  att  tillgodose  de  sällskapliga 
krafven,  är  den  således  också  en  skydds- 
och  sjukhjelpsförening.  Föreningen, 
som  räknar  25  medlemmar  att  börja 
med,  styres  för  närvarande  af:  Dr. 
Ingeborg  Tauström,  ordförande;  Mrs. 
J.  Dahl,  vice  ordförande;  Mrs.  A.  Sand- 
quist,  andra  vice  ordförande;  Miss  In- 
grid Lundblad,  kassör;  Miss  Hilma  An- 
derson, protokollsekreterare,  och  Miss 
Lydia  Lagerquist,  korresponderande 
sekreterare.  Föreningen  möter  regel- 
bundet i  Svenska  Templet  den  första 
och  tredje  lördagen  klockan  8  e.  m. 
hvarje  månad. 

SVENSKA    DRAMATISKA    SÄLLSKA- 
PET. 

Svenska  Dramatiska  Sällskapet  är  en 
af  vår  stads  yngsta  organisationer  till 
namnet,  men  ej  till  gagnet.  De  verk- 
samma   viljorna    inom    densamma    äro 


291 


nemligen  till  en  stor  del  de,  som  skänkte 
lif  och  betydelse  åt  Orphei  Dramatiska 
Klubb,  nemligen  Miss  Emma  Nilsson, 
Dr.  Victor  Nilsson,  Mr.  och  Mrs.  Her- 
man Lindberg,  Mr.  Ernest  Magnusson 
med  flera.  Den  yttre  anledningen,  som 
satte  dessa  dramatiska  krafter  i  rörelse 
och  förmådde  dem  att  med  anlitande  af 
andra  dugande  sådana  slå  nya  slag  för 
svensk  teater,  var  ankomsten  hit  förli- 
den  höst  af  Mr.  Richard  Rosengren  från 
Chicago,  en  energisk  och  talangfull 
amatörskådespelare.  Svenska  Dramati- 
ska Sällskapet  uppträdde  först  med 
"Kärlek  och  Upptåg"  af  Uller  på  Dania 
hall  den  i2:te  November  1899  och  ny- 
årsdagen 1900  med  "Vermländingarne" 
på  Normanna  hall,  begge  gånger  med 
nästan  exempellös  framgång.  Dania 
hall  har  aldrig  varit  så  fullpackad  som 
vid  nämda  tillfälle,  och  "Vermländin- 
garne"  gafs  inför  den  största  publik, 
som  någonsin  varit  samlad  att  åse  en 
skandinavisk  teaterföreställning  i  Min- 
neapolis. Miss  Emma  Nilsson  skänkte  åt 
"Vermländingarne"  den  i  både  drama- 
tiskt och  musikaliskt  hänseende  yppersta 
Anna  som  varit  sedd  å  amerikansk  scen, 
och  Mr.  Emil  Meurling  gaf  en  dråplig 
Löparenisse.  Sällskapet  utvisar  utefier 
hela  linien  prof  på  framåtgående,  ar- 
betskraftig  talang.  "Kärlek  och  Upp- 
tåg" spelades  om  i  St.  Paul,  "Verm- 
ländingarne"  i  Minneapolis.  Sällskapet 
arbetar  med  lif  och  lust  på  att  förvärfva 
sig  nya  lagrar  af  en  allmänhet,  hvars 
favorit  det  är,  och  af  en  press,  hvilken 
är  det  bevågen. 


NORSKA  OCH  DANSKA  FOR= 
ENINGAR. 

SÄLLSKAPET  DANIA. 

Som  redan  omnämts  omfattade  före- 
ningen "Norden"  i  början  på  1870-talet 
de  tre  skandinaviska  elementen  i  Min- 
neapolis; men  unionen  bland  brödrafol- 
ken blef  ej  af  lång  varaktighet,  på  grund 
af  den  jalousi  som  uppstod  mellan  före- 


ningens olii.ca  medlemmar.  Norrmän- 
nen vunno  i  början  majoriteten  och  dan- 
skarne drogo  sig  tillbaka;  sedermera 
fingo  svenskarne  öfverhand  och  norr- 
männen retirerade,  hvadan  hvar  nation 
för  sig  började  bilda  egna  föreningar. 

I  åratal  insågo  danskarne  nödvändig- 
heten af  en  starkare  sammanslutning 
samt  en  förbättring  af  deras  sällskapliga 
förhållanden,  och  genom  Christen  Ber- 
teisens och  A.  Therkildsens,  med  flera, 
energiska  verksamhet  organiserades 
sällskapet  Dania,  såsom  en  literär  väl- 
görenhetsförening ,den  io:de  November 

1875. 

Föreningens  första  tjenstemän  voro: 
Jens  Larsen,  president;  C.  Berteisen, 
vice  president;  Jens  Peter  Jensen,  se- 
kreterare; A.  M.  Scack,  biträdande  se- 
kreterare; A.  Therkildsen,  kassör,  samt 
C.  Madsen  och  Peter  Christensen, 
trustees. 

Det  dröjde  likväl  ej  länge  innan  före- 
ningens medlemmar  fingo  åtnjuta  nöjer 
att  se  sitt  företag  krönas  med  en  ly- 
sande framgång. 

Föreningen  var  till  att  börja  med  liten 
och  fattig,  emedan  de  få  danskar  som 
funnos  i  staden  hade  alla  kommit  nit 
för  att  förbättra  sin  ställning;  men  den 
stora  välgörenhet  och  den  hjelpsamma 
hand  som  sällskapet  likväl  utsträckte 
till  sina  medlemmar,  såväl  som  till  utom- 
stående landsmän,  gjorde  föreningen 
omtyckt  och  omhuldad  af  hvarje  dansk 
man  och  (jvinna  i  staden,  och  som  ett 
bevis  derpå  kan  omnämnas,  att  stadens 
danska  damer,  den  5:te  Juni  1881,  för- 
ärade sällskapet  med  tvenne  vackra 
sidenflaggor,  en  amerikansk  och  en 
dansk,  värda  $250. 

Ett  af  sällskapets  tidigare  företag  var 
upparbetandet  af  ett  litet  bibliotek  till 
fritt  bruk  för  föreningens  medlemmar. 
Genom  träget  arbete  och  personliga 
uppoffringar  bland  åtskilliga  medlem- 
mar, förnämligast  C.  Newman,  insam- 
lades ett  större  antal  nyttiga  böcker, 
hvilka  blefvo  grundvalen  till  förenin- 
gens nuvarande  bibliotek,  som  räknar 
öfver  400  volymer,  deribland  flera  repre- 


292 


senterande     Amerikas     and     Danmarks 
yppersta  författare. 

För  en  längre  tid  höll  föreningen  sina 
möten  å  Martins  hall,  hörnet  af  Cedar 
och  Washington  avenues,  men  slutligen 
tillsattes  en  komitee  af  tre,  nemligen 
M.  F.  Hinch,  C.  Bensen  och  J.  H. 
Paul  sen,  för  att  uppsöka  beqvämare 
qvarter.  Efter  åtskilliga  undersöknin- 
gar rapporterade  komiteen  att  det  var 
danskarnes  i  staden  önskan  att  en  dansk 
societetsbyggnad  uppföres,  hvilken  för- 
eningen Dania  efter  hand  skulle  sträfva 
att  komma  i  full  besittning  af.  Förenin- 
gen  skulle    i   denna   byggnad   med   ens 


m 


HiliiSiiiii 


DANIA   HALL. 

erhålla  sina  bchöfliga  lokaler  och  klubb- 
rum. Projektet  upptogs  med  allmän 
entusiasm.  Ett  aktiebolag  med  $50,000 
kapital  organiserades  af  föreningens 
medlemmar  samt  af  åtskilliga  utomstå- 
ende patriotiska  danskar,  och  inkorpo- 
rerades under  namn  af  "Dania  Hall 
Ruilding  Association." 

Bolagets  första  direktion  utgjordes  af: 
Peter  Clausen,  president;  W.  L.  Kisler, 
vice  president;  J.  H.  Paulsen,  sekrete- 
rare; J.  II.  Stahr,  kassör;  M.  F.  Hiucli, 


C.  Benson,  C.  New^man  och  R.  Chris- 

tensen.  Vid  direktionens  första  möte 
hade  Danias  medlemmar  redan  subskri- 
berat  $2,600  samt  inom  ett  år  $5,000. 

Aktier  såldes  till  höger  och  venster 
och  flera  donationer  emottogos  från  åt- 
skilliga af  stadens  ledande  medborgare. 
C.  A.  Pillsbury  ensam  donerade  $300 
till  företaget. 

]\Iånga  byggnadstomter  voro  på  för- 
slag, men  genom  L.  Meldahls  tillmötes- 
gående erhöllos  slutligen  tvenne  tomter 
på  de  mest  fördelaktiga  vilkor  å  hörnet 
af  Cedar  avenue  och  Fifth  street. 

C.  Newman  och  M.  F.  Hinch  tillsat- 
tes på  byggnadskomiteen  och  C.  F. 
Struck  valdes   till  bolagets  arkitekt. 

Hösten  år  1885  fullbordades  grunden 
till  den  nya  byggnaden.  Den  5:te  Juni 
1886  lades  hörnstenen  med  högtidliga 
ceremonier  under  sällskapet  Danias  au- 
spicier,  och  den  io:de  November 
samma  år  (föreningens  årsdag)  invig- 
des den  ståtliga  fyravånings-byggnaden. 
Den  första  våningen  upptages  af  buti- 
ker, den  andra  af  kontor  och  föreningens 
klubbrum  samt  den  tredje  och  fjerde 
våningen  af  en  stor  sal  med  scen,  läk- 
tare, förmak  och  garderob,  etc. 

Byggnaden  och  tomterna  tillsammans 
kostade  $35,000. 

Föreningen  Dania  har  alltjemt  betalt 
hyra  till  byggnadsföreningen  för  de  lä- 
genheter, som  den  nyttjat. 

Till  slut  uppstod  en  liten  rubbning 
mellan  Dania  och  byggnadsföreningen, 
förorsakad  mestadels  af  de  inträffade 
kritiska  tiderna;  men  några  af  förenin- 
gens vänner  samt  förkämpar  för  det 
danska  namnets  ära  kommo  till  undsätt- 
ning och  föreslogo  att  Dania  skulle  köpa 
byggnaden  af  byggnadsföreningen  och 
samtidigt  ikläda  sig  allt  ansvar. 

För  $26,000,  den  återstående  skulden 
på  byggnaden,  uppköpte  Dania  bygg- 
nadsföreningens intresse,  den  I5:de 
April  1896,  och  blef  på  så  sätt  ensam 
egare  af  byggnaden. 

Redan  första  året  lyckades  Dania  af- 
betala  $2,700  och  har  allt  sedaji  dess 
minskat  skulden  för  hvarje  år.     Den  nu- 


293 


varande      skulden     nå     byggnaden      är 

$22,000. 

Bland  föreningens  på  senare  tider 
mest  aktiva  medlemmar  räknas:  H.  J. 
Christensen,  C.  A.  Quist,  C.  Jörgensen, 
F.  Reesen,  M.  F.  Hinch,  C.  Jacobsen, 
M.  Rasmussen,  T.  H.  Paulsen,  Carl  Jen- 
sen.  N.  C.  Nelsen,  T.  N.  Hoirup,  M. 
Bock,  O.  W.  Lund,  R.  Rasmussen, 
Mads  Christensen,  A.  Hansen,  N.  C. 
Jepsoii,  C.  C.  Christensen  och  J.  Jör- 
gensen  med  flera. 

Medlemsantalet  för  närvarande  upp- 
går till  165  och  dess  tjenstemän  äro: 
O.  W.  Lund,  president;  Chr.  Petersen, 
vice  president;  E.  Jensen,  korrespon- 
derande sekreterare;  J.  Jörgonsen, 
finanssekreterare;  N.  C.  Nelson,  kassör; 
A.  Hansen,  M.  Rasmussen,  P.  Hansen 
och  J.  M.   Christiansen,  trustees. 

Bland  föreningar  härstädes  åtnjuter 
Dania  ett  stort  anseende  och  oaktadt 
danskarne  endast  utgöra  en  ringa  del  af 
den  skandinaviska  befolkningen  i  Min- 
neapolis, voro  de  de  första,  som  genom 
harmoni  och  endrägt  byggt  sig  ett  mo- 
nument, som  de  med  skäl  kunna  känna 
sig  stolta  öfver. 

FRAM. 

Denna  norska  literära  förening  har 
till  ändamål  att  främja  literära  och  kul- 
turela  intressen  bland  den  skandinavi- 
ska, särskildt  den  norska  befolkningen, 
genom  läsning,  föredrag  och  debatter  i 
skönliterära  och  andra  ämnen  af  in- 
tresse för  dagen.  I  ändamålet  ingår 
också  att  uppöfva  medlemmarnes  orato- 
riska  anlag.  Föreningen  har,  sitt  syfte 
likmätigt,  förskaffat  sig  ett  bibliotek, 
som  i  rikedom  på  böcker  af  författare 
från  de  tre  nordiska  landen  torde  vara 
allenastående  i  Minneapolis.  Det  är 
stadt  i  stadig  tillväxt,  omfattar  alla  lite- 
raturgrenar  och  är  särdeles  flitigt  anli- 
tadt  af  medlemmarne.  Ofta  hålles  af 
någon  af  de  senare  literaturhistoriska 
föredrag  med  åtföljande  diskussion  öf- 
ver det  behandlade  ämnet.  Intresset  för 
skandinavisk  literatur  är,  som  bekant, 
dess  värre  temligen  skralt  bland  nord- 


borna i  Amerika,  och  "Fram"  har  der- 
lör  haft  många  svårigheter  och  betyd- 
ligt motstånd  att  bekämpa.  Men  före- 
ningen har  efter  sjutton  års  tillvaro  al- 
drig varit  i  så  blomstrande  skick  som 
nu,  med  ett  medlemsantal  större  än  nå- 
gonsin  tillförne. 

"Fram"  har  på  flera  sätt  gifvit  oför- 
tydbara  bevis  på  dess  önskan  att  verka 
för  skandinavernas  odling  och  enighet. 
Sålunda  stälde  föreningen  sig  i  spetsen 
för  en  agitation  med  syfte  att  förmå 
Icgislaturen  att  antaga  lagen  om  på  sta- 
tens bekostnad  cirkulerande  bibliotek 
och  att  i  dessa  boksamlingar  gifva  en 
lagfäst  plats  åt  skandinavisk  literatur. 
Den  nya  bibliotekslagen  vardt  antagen, 
men  utan  någon  särskild  bestämmelse  i 
önskad  riktning.  "Fram"  har  med  än 
mindre  framgång  arbetat  för  en  sam- 
manslutning af  alla  stadens  norska,  eller 
eventuelt  alla  dess  skandinaviska  för- 
eningar. Ett  af  dess  senaste  önsknings- 
mål, på  hvars  förverkligande  "Fram" 
med  ifver  verkar,  synes  slå  bättre  an. 
Det  är  en  sammanslutning  med  gemen- 
sam nationel  organisation  af  alla  literära 
föreningar  bland  skandinaverna  i  Ame- 
rika. Föreningens  75  medlemmar  möta 
("fram")  hvarje  torsdags  afton  å  Dania 
hall.  Dess  nuvarande  tjenstemän  äro: 
Arne  Ofstie,  ordförande;  C.  M.  Stade, 
vice  ordförande;  N.  Oisen,  sekreterare, 
och  John  A.  Bruheim,  kassör. 

NORMANNA      INFANTRY     COMPANY. 

Denna  organisation  bildades  på  ett  af 
fullt  200  norrmän  besökt  och  entusi- 
astiskt intresseradt  möte  å  Wahls  hall  å 
Twenty-fifth  och  Riverside  avenues,  den 
4:de  Juli  1884.  O.  H.  Flakstad  och 
Hans  Wahl  fungerade  som  ordförande 
och  sekreterare.  Som  åsigterna  voro 
delade.  Huruvida  en  strängt  militärisk 
eller  en  mera  civilt  borgerlig  skarp- 
skytteorganisation skulle  effektueras, 
tillsattes  en  komitee  af  sex  för  utredning 
af  frågan.  Vid  nästa  möte  rapporterade 
denna,  men  ehuru  det  element,  som  fa- 
voriserade sträng  militärisk  organisa- 
tion   var    i    majoritet,    var    sådan    dock 


294 


beslutad  först  med  tillägg  att  omfatta 
också  skarpskytte-elementets  önsknin- 
gar. Organisationens  först  antagna 
namn  blef  "The  Norwegian  Rifle  Club" 
och  dess  förste  officerare  blefvo  kapten 
Hans  Wahl,  befälhafvare,  och  kapten 
John  E.  Kvittum.  qvartermästare.  Till 
direktörer  invaldes:  B.  Kindlien,  presi- 
dent; O.  H.  Flakstad,  sekreterare;  kap- 
ten Hans  Wahl,  H.  Peterson,  kapten 
J.  E.  Kvittum,  general  Henry  J.  Gjert- 
sen,  kapten  Louis  Ness,  Halvard  Ax-- 
elson,  C.  Thompson,  H.  Askcland,  C. 
Olsson,  A.  Wasmuth. 

Efter  några  år  ändrades  namnet  till 
Normanna  Infantry  Company.  Vackra 
uniformer,  militäröfningar  och  parader 
kommo  nu  på  dagordningen.  Detta  på- 
gick några  år,  och  i  alla  offentliga  pa- 
rader tog  Normanna  Infantry  Com- 
pany städse  en  hedrande  och  verksam 
del.  Kompaniets  olika  kaptener  ha  va- 
rit: Hans  Wahl,  John  E.  Kvittum,  K. 
L.  Opheim.  John  Hermstad,  O.  Mel- 
lem,  T.  G.  Lee  och  A.  Thingstad.  Men 
tiderna  förändras  och  vi  med  dem. 
Skarpskytteöfningarne  fingo  en  allt  mer 
och  mer  framskjuten  plats,  under  det 
militäröfningarne  råkade  i  lägervall. 
Härtill  bidrog  den  inträfifade  upplösnin- 
gen af  Norwegian  Rifle  Association  för 
några  år  sedan,  då  många  af  denna 
civila  organisations  medlemmar  ingingo 
i  infanterikompaniet.  Detta  senare  eger 
numera  en  präktig  skyttebana  å  Foss" 
mejeriegendom  nära  Keagan"s  Lake. 
Här  har  uppförts  ett  praktiskt  och  kom- 
fortabelt hus  uteslutande  för  målskju:- 
ningsöfningars  hållande.  Men  sistli- 
den vår  tillbygdes  en  elegant  afdelning 
för  damernas  trefnad  och  sällskapliga 
samf4väm.  De  qvinliga  medlemmarne 
visa  stort  intresse  för  målskjutnings- 
sporten och  utgöra  en  öfnmgsklass  för 
sig  sjelfvc  med  lättare  gevär  och  kor- 
tare distans. 

NORMANNA   MUSIKKÅR. 

Denna  musikkär  organiserades  den 
20:de  november  1884.  Biand  dess  för- 
sta   medlemmar   voro   A.    Bralbcrg.    C. 


Wolling,  G.  Jevne,  O.  H.  Flakstad,  H. 
Eggan,  O.  F.  Eggan,  Andrew^  Peterson. 
M.  J.  Wold,  H.  Riegels,  Ole  Wold, 
Chas.  Hertzenberg,  Martin  Martinson, 
John  Martinson,  O.  Olson,  A.  Evenson 
och  Eberhard  Erickson.  O.  H.  Flak- 
stad valdes  till  ordförande  och  G.  Jevne 
till  sekreterare  vid  mötet,  tillika  med  en 
komitee  för  organisering.  Inom  kort 
var  Normanna  Band  färdigt  med  fly- 
gande fanor  och  klingande  spel.  Bland 
framstående  numera  till  större  delen  af- 
gångna  medlemmar  må  nämnas:  F. 
Hirsch,  N.  P.  Nelson,  ålderman  An- 
drew Anderson,  N.  Aune,  Chas.  Olson, 
Alfred  Anderson,  C.  Jahr,  Elias  Haug- 
lund.  Iver  Folstad,  T.  Hotvedt,  Hans 
Lund,  E.  J.  Revitt,  K.  Halland,  O.  C. 
Hexeberg  med  flera. 

Bland  kårens  dirigenter  under  skilda 
perioder  må  nämnas:  M.  W.  Thore- 
son,  Mr.  Norrström,  Fr.  Lund,  Louis 
Larsen,  professor  Oulie  och  för  närva- 
rande professor  G.  A.  Schubert. 

Ännu  icke  fem  år  gammalt,  tog  Nor- 
manna Band  första  priset  i  sin  klass  i 
den  stora  pristäflan.  öppen  för  hela 
Nordvestern,  som  hölls  i  Minnehaha 
Driving  Park  hösten  år  1889.  I  anled- 
ning häraf  gåfvo  de  norska  föreningar- 
ne  härstädes  en  bankett  å  Normanna 
hall,  och  öfverlemnade  då  åj:  dirigenten 
F.  Lund  en  guldmedalj.  Normanna 
Band  har  deltagit  i  många  exkursioner 
och  konserter  i  närgränsande  städer  och 
mycket  anlitats  för  fester,  parader  etc, 
och  har  ofta  bidragit  kostnadsfritt  för 
välgörande  ändamål.  Musikkåren  be- 
finner sig  i  ett  utmärkt  skick  och  synes 
gå  en  lång  och  lycklig  framtid  till  mö- 
tes. 

NORDMiENDENES   SÅNGFÖRENING. 

Sommaren  år  1886  lågo  sångkrafterna 
i  fullständig  dvala.  Det  var  då  som 
"Nordmaendcnes  Sångförening"  af  Chi- 
cago gjorde  en  konscrtresa  i  Nordve- 
stern. Den  kom  till  Minneapolis,  höll 
konserter,  sjöng  de  välkända  norska 
melodierna,  och  sjöng  dem  väl.  De 
gnistor  af  kärlek  till   den  norska   sån- 


295 


gen,  som  ännu  lågo  och  glödde,  blossa- 
de nu  upp  i  eld  och  lågor.  Det  be- 
gynte  på  allvar  att  visas  tecken  till  lif 
bland  de  sångälskande,  och  i  synnerhet 
medlemmarne  af  den  hädangångna 
"Norönna"  arbetade  ifrigt  för  bildandet 
af  en  ny  sångförening. 

Den  grde  September  1886  stiftades 
"Nordmaendenes  Sångförening"'  med 
omkring  25  aktiva  medlemmar.  Dess 
första  tjenstemän  voro:  A.  Grinager, 
president;  John  Dahlseng,  J.  W.  Öven 
och  J..  Kvarn,  vice  presidenter;  Hans 
Erickson,  kassör. 

Föreningens  första  instruktör  var  Mr. 
Scheibe,  dåvarande  instruktören  af  den 
svenska  sångföreningen  "Apollo"  i  St. 
Paul. 

Tillslutningen  var  stor  och  medlem- 
mai-ne  "begeistrede" — ett  par  månader; 
men  att  det  fordrades  uppoffringar  och 
mödosamt  arbete,  hade  många  icke  be- 
räknat, och  så  snart  den  första  motgån- 
gen kom,  gåfvo  de  flesta  upp,  och  det 
såg  ut  som  om  detta  företag,  hvilket 
begynte  så  lofvande,  skulle  alldeles  gå 
öfver  ända.  Föreningen  var  nu  kom- 
men i  skuld  och  på  ett  öfningsmöte  in- 
funno  sig  endast  instruktören  och  fem 
sångare.  Detta  var  i  grunden  ett  af  de 
vigtigaste  möten,  som  föreningen  hål- 
lit. Frågan  blef  nu:  Skola  vi  ge  upp 
eller  skola  vi  ännu  "ta'  ett  tag." 

Man  beslutade  att  "ta'  ett  tag." 

Sångarne  ofifrade  hvad  de  kunde  spara 
till  kassan,  och  Mr.  Scheibe  lofvade  att 
instruera  gratis,  tills  föreningen  såg  sig 
i  stånd  till  att  betala  honom. 

Månadsafgiften  nedsattes  till  25  cents 
och  ingen  inträdesafgift  fordrades.  Nu 
började  det  gå  framåt  igen;  medlemmar 
upptogos  på  hvarje  möte,  en  fana  an- 
skaffades och  den  I7:de  Maj  1887  deltog 
föreningen  i  festligheterna  med  om- 
kring 30  medlemmar. 

I  Oktober  blef  föreningen  utan  in- 
struktör och  i  tre  månaders  tid  sökte 
man  förgäfves  efter  en  duglig  ledare. 
Mr.  Westrem  var  en  kort  tid  anstäld. 
äfvenså  Franz  Lund. 

I   Januari   1888  var  man   lycklig  nog 


att  engagera  Halfdan  Wiberg,  hvilken 
i  alla  afseenden  tillfredsstälde  förenin- 
gens fordringar.  Han  tog  saken  an  med 
ifver  och  de  aktiva  medlemmarnes  an- 
tal, som  på  de  sista  månaderna  hade 
krympit  ihop,  steg  på  en  kort  tid  till  50. 

Först  då  föreningen  bestämt  sig  för 
att  deltaga  i  sångarfesten  i  Chicago  år 
1889,  började  man  att  arbeta  med  riktigt 
allvar.  Instruktör  Wiberg  reste  nu  till 
Norge,  men  lyckades  det  föreningen  att 
i  hans  ställe  engagera  Carlo  A.  Sperati, 
som  fortsatte  instruktionerna  för  sån- 
garfesten med  ännu  mera  framgång. 

Föreningen  kom  tillbaka  från  sångar- 
festen som  den  bästa  norska  sångför- 
ening i  sångarförbundet,  och  dess  dele- 
gater hade  dessutom  försäkrat  sig  om 
den  nästa  sångarfesten  för  Minneapolis 
år  1891.  Tidsrummet  mellan  dessa  två 
fester  var  en  sträcka  af  möten,  fester, 
baler,  basarer  och  konserter,  dels  för 
att  indrifva  den  lofvade  garantifonden 
och  dels  var  det  sammankomster  af  en 
mera  sällskaplig  natur  inom  "United 
Scandinavian  Singers  of  Minneapolis," 
som  stiftades  året  före  festen  och  bestod 
af  de  yngre  svenska  och  danska  sång- 
körerna  samt  "Nordmaendenes  Sang- 
forenmg." 

Strax  efter  sångarfesten  tog  Sperati 
afsked,  han  hade  då  fungerat  som  in- 
struktör i  omkring  två  och  ett  hälft  år. 

Den  7:de  Augusti  hade  föreningen 
arrangerat  en  afskedsfest  för  sin  värde- 
rade ledare,  såsom  en  tacksamhets  - 
gärd  för  det  arbete  han  nedlagt  inom 
sångföreningen.  Vid  tillfället  öfverlem- 
nades  till  honom  ett  dyrbart  och  ele- 
gant guldur  och  sång  och  tal  aflöste 
hvarandra.  Bland  de  församlade  gä- 
sterna befunno  sig  äfven  f.  d.  ynglingen 
"Wis-Gucklund,"  hvilken,  sedan  han  af 
välvilliga  armar  blifvit  upphjelpt  på 
estraden,  föredrog  följande  visa: 

Här  ser  ni  nn  ett  par  sven.^ika  lifliga  tor- 
skar, 

Som  "helsa  pA"  ibland  eängarbröder  och 
norskar. 

Visst  ii  ro  bftda  ett  par  så  hyggliga  pappor: 

Men  doclc  vi  kil.nf  i  l'Mst  uppför  era  trap- 
por. 


296 


I   mur  ts^rihkM 


1^ 


i\0R[)M-c\D(:M£5   Sanoforemng. 


ni\NK\JHHJi 


^_^^T^ 


wmsiéJM 


Xv% 


NORDM.KNDENES  SANGFOKENINfi.  1S1J4. 


Förty  vi  visste,  ntt  liiir  i  qvilll  sliullo  blifva 
Ett  litet  naclispifl,  som  liiiiulc  siniioiia  lifva. 
Frfln  siipperliordot  ocli  alla  fnteii  med  mat  i 
VI  spninjjo  lilt  för  att  säga  skäl  till  Sperati. 

Nii  Ifrftn  svordom  d»?  K"la  helj?oii  mig  viirjol 
M<'i)  ta  mig—  har  jag  icke  (rillTnt  i  Sverige 
Speratis  pappa  oeli  sA  lians  lr'>fllga  broder-- 
DA  flöt  eliampagiHTi  i  liiiiga,  Ijiishriina  flo- 
der. 

Och  derfiir  gör  det  I  f|v:lll  så  godt  uti 
kroppi-n, 

Se'n  fylda  higare  hiir  1  hast  lifvat  opp'en, 

Att  fft  mlii  viinskap  för  brodern  Carlo  be- 
visa 

Uti  en  enkel,  men  ganska  ynkellg  visa. 


Iliir  ibland  norrniiiiiiKMi  uti  dess  sångför- 
ening 

Du    varit    sjiilen-  i    ordcis    fullaste    mening. 

Oeli  mAnga  iiro  de,  både  gamla  oeli  miga. 

Som  utaf  dig  liiri  di'ii  s\  ara  konst<'n  att 
sjunga. 

Som   prilktlg  ledare  sliir  du   stiids  för  vårt 

ndnne: 
Ty  smak  oeh  takt   bo  ull  <llii  ledarepinne, 
Oeh  dti  fiirenar— tlllAt  mig  det  att  berätta— 
.lust  Nordens  iskr.ld  allt   med  Italiens  hetta. 

Nu    skall    du    snini    \:\    f.irv;il    utaf    din    fiir- 

enlng. 
Och  derfiir  iir  det  min  outgrundliga  mening. 
Att   ingen   "gut"   finnes  här  så  slem  och  så 

"natight.v," 
Att  ej  i  botten  han  t:ir  ett  glas  med  Sperati. 


297 


Carlo  A.  Sperati  är  en  son  till  den 
allmänt  kände,  nu  aflidne,  musikern  i 
Kristiania,  Paola  Sperati,  som  för  flera 
är  sedan  kom  till  Norge  med  ett  itali- 
enskt operasällskap  och  förblef  bosatt 
derstädes.  Carlo  A.  Sperati  är  nu  prest 
i  den  norska  synoden  och  verkar  som 
sådan  för  flera  församlingar  i  Washing- 
ton.    Han  är  bosatt  i  Tacoma. 

Sångföreningen  leddes  sedermera  på 
kortare  mellantider  af  J.  L.  Hjort,  Os- 
car Ringwall  och  John  Dahl. 

På  grund  af  den  förslappning,  som 
följde  efter  sångarfesten,  låg  föreningen 
i  dödsdvala  i  ett  års  tid.  Aren  1892-97 
egde  föreningen  också  en  blandad  kör. 

I  Augusti  1892  blef  Erik  Oulie  anstäM 
som  instruktör.  Man  ryckte  upp  sig  lite 
grand,  och  reste  föreningen  till  den 
skandinaviska  sångarfesten,  som  hölls  i 
Chicago  under  verldsutställningen,  med 
23  sångare. 

Det  var  icke  nu  samma  lif  i  sångar- 
festen som  förut,  på  grund  af  den  splitt- 
ring som  uppstått  mellan  de  norska  och 
svenska  sångföreningarne  inom  "Unit- 
ed Scandinavian  Singers  of  America." 
Kassan  blef  uttömd  för  att  kunna  be- 
strida reseomkostnaderna,  och  efter  fe- 
sten såg  det  temligen  mörkt  ut.  Det 
säges,  att  på  ett  öfningsmöte  vintern 
år  1894  bestod  manskören  af  instruktö- 
ren och  en  sångare. 

De  gamla  medleinmarne  vaknade 
snart  upp  och  slöto  sig  till  föreningen 
igen.  Vid  den  sångartäflan,  som  egde 
rum  den  I7:de  Maj  1896,  och  i  hvilken 
nio  sångföreningar  deltogo,  blef  Nord- 
maendenes  Sångförening  tillerkänd  för- 
sta priset. 

Föreningen  deltog  i  "Northwestern 
Scandinavian  Singers'  Association's" 
sångarfest  i  Duluth  och  West  Superior 
i  Augusti  1898  och  vann  åtskilligt  bifall 
vid  konserterna  såväl  som  smickrande 
tidningsreferater.  All  konkurrens  var 
utesluten  från  denna  fest. 

Föreningen,  som  för  närvarande  hål- 
ler sina  sångmöten  å  1700  E.  Franklin 
avenue,  räknar  30  aktiva  medlemmar 
och  står  nu  under  ledning  af  violinisten 


F.  Melius  Christiansen,  som  för  en  kort 
tid  sedan  kommit  tillbaka  från  ett  par 
års  studieuppehåll  i  Leipzig. 

De  nuvarande  tjenstemännen  äro: 
Carl  Hansen,  president;  E.  O.  Blind- 
heim,  vice  president;  Olaf  Sivertsen, 
kassör;  E.  Ottesen,  protokollsekrete- 
rare; Lorentz  Myhr,  korresponderande 
sekreterare,  och  John  Grong,  finans- 
sekreterare. 

DEN  NORSKE  TURNFORENING. 

Omkring  år  1887  stiftade  en  del  nor- 
ska turn-entusiaster  "Normanna  Turn- 
forening  af  Minneapolis."  Föreningen 
frodades  en  tid  och  hade  ett  medlems- 
antal af  närmare  ett  par  hundra,  men  så 
afslappades  intresset,  de  gamla  kraf- 
terna försvunno  och  inga  nya  kommo  i 
stället,  mötena  blefvo  sämre  och  sämre, 
tills  man  slutligen  måste  ge  upp  hoppet 
och  nedlägga  föreningen. 

Det  varade  emellertid  icke  länge  förr 
än  en  del  af  de  mest  ifriga  gymnasterna 
väckte  det  sofvande  intresset,  och  den 
i:ste  Oktober  1892  organiserade  de 
"Den  Norske  Turnforening  af  Minne- 
apolis." Medlemsantalet  var  icke  stort, 
kapitalen  ännu  mindre — men  det  lifliga 
intresset  för  saken  var  så  mycket  större. 

Deras  första  lokal  var  i  Normanna 
hall,  der  de  hade  tillfälle  att  nyttja  den 
gamla  Turnföreningens  apparater,  som 
då  egdes  af  Normanna  Hall  Society. 
De  första  instruktörerna  voro  Oscar 
Olson  och  Eugene  Erickson. 

Sommaren  år  1893  blef  man  emeller- 
tid nödsakad  att  flytta  från  Normanna 
hall.  Utan  varning  fann  föreningen  sig 
således  med  en  gång  utan  lokal  och 
utan  apparater,  och  då  kassan  var  tem- 
ligen skral,  var  situationen  allt  annat  än 
behaglig. 

Men  man  tappade  icke  modet  för  det. 
En  komitee  blef  på  stående  fot  tillsatt 
för  att  finna  en  ny  lokal  och  en  insam- 
ling bland  medlcmmarne  sattes  i  gång 
för  att  skafifa  de  mest  nödvändiga  ap- 
parater. Martins  hall  på  hörnet  af 
Washington  och  Cedar  avenues  blef 
hyrd.     Det  var  lågt  i  tak  och  mörkt. 


298 


< 
C 

z 

Pi 
O 
(1- 


K 
U 

IS. 

C 

y. 
is 


nic-n    gymnasterna    lato     sig    icke    af- 
skräcka. 

Man  höll  "picnics"  och  uppvisningar, 
hvilka  i  allmänhet  medförde  ett  godt  re- 
sultat i  financielt  hänseende,  så  att  man 
efter  hand  kunde  göra  uppköp  af  nya 
apparater.     Medlemsantalet  ökades  ock- 


så, så  att  man  i  den  stora  processionen 
den  i7:dc  Maj  1894  kunde  mönstra  cirka 
40  hvitklädda  gymnaster  under  förenin- 
gens vackra,  nya  sidenfana  med  emble- 
met 4F  omcirkladt  af  en  lagerkrans. 

Sedan  den  tiden  har  föreningen  med 
stora  steg  gått  stadigt  framåt.    Martins 


2y9 


hall  blef  snart  för  liten,  man  måste  se 
sig  om   efter  en  större  lokal,   och  var 
föreningen  lycklig  nog  att  få  hyra  den 
stora  hallen  i  Stockholm-Olsons  bygg 
nad,   1209  Washington  avenue  south. 

Här  hade  föreningen  sina  klubbrum, 
snyggt  möblerade,  der  förrättningsmö- 
ten egde  rum  och  der  medlemmarne 
kunde  mötas  utom  de  reguliära  öfnings- 
aftnarne. 

Den  Norska  Turnföreningens  stolta- 
ste minne  är  det  norsk-amerikanska 
Turnförbundets  fest  i  Chicago  den  20- 
22:dre  Juli   1895. 

En  gladare  flock  än  de  21  gymnaster 
som  den  iQide  Juli  på  aftonen  under 
hurrarop  tågade  ut  genom  Great  West- 
ern Depot,  har  man  sällan  sett. 

Och  Turnfesten  var  för  hvar  och  en 
af  de  21  en  lifsuppgift.  Oaktadt  det 
gymnasterna  från  Minneapolis  voro  de 
hurtigaste,  i  det  de  icke  allenast  eröfra- 
de  det  stora  dryckeshornet,  utan  äfven- 
så  guld-  och  silfvermedaljen,  var  för- 
hållandet mellan  deltagarne  så  socialt, 
så  äkta  broderligt,  uppburet  af  idel  fest- 
stämning, att  man  skildes  åt  med  leds- 
nad öfver  att  samvaron  hade  varit  allt 
för   kort. 

Liksom  de  21  man  från  Minneapolis 
reste  med  hurrarop,  så  kommo  de  till- 
baka med  hurrarop  och  blefvo  emot- 
tagna  med  sång  och  musik,  i  det  "Nor- 
manna Band"  och  "Nordmaendenes 
Sångförening"  var  dem  till  mötes  vid 
stationen. 

Den  9-12  :te  Juli  1898  afhöll  den 
Norsk- Amerikanska  Gymnastik-Unio- 
nen sin  andra  turnfest  i  Minneapolis, 
då  täflingen  stod  mellan  Minneapolis' 
och  Chicagos  norska  turnföreningar  så- 
väl i  gymnastik  som  i  fältsport.  Arran- 
gementerna  för  en  sådan  fest  voro  inga 
småsaker,  men  föreningen  grep  verket 
an  med  ifver  och  alla  medlemmarne 
arbetade  som  en  man.  Penningebidrag 
samt  kontributioner  "in  natura"  upp- 
togos  bland  stadens  afifärsmän. 

På  aftonen  den  9:de  Juli  öppnades 
festen  med  en  stor  sexa  i  föreningens 
prydligt     dekorerade     lokaler     å     1209 


Washington  avenue  south  och  dagen 
derpå,  lördagen  den  io:de  Juli,  började 
täflingarne  i  Minnehaha  Baseball  Park. 

Bland  de  olika  föreningarnes  pris- 
täflare  räknades  inom  Minneapolis- 
klassen  följande  medlemmar:  John 
Arntzen,  Peter  Fischer,  Alfred  Amund- 
sen,  Christ  Christoffersen,  Theodor 
Sjönnesen,  Christ  Torwick,  Wilmar 
Leegaard  och  Hagbart  Hermansen. 

Här  liksom  i  Chicago  togo  Minne- 
apolis-gymnasterna första  priset. 

På  qvällen  egde  en  större  bankett 
rum,  då  alla  prisen  utdelades  till  de 
lyckliga  vinnarne.  Unionens  dryckes- 
horn, första  priset,  som  Minneapolis- 
föreningen  vann  i  Chicago  år  1895,  fick 
fortfarande  stanna  qvar  i  Minneapolis. 
Dessutom  erhöllo  Theodor  Sjönnesen 
och  Christ  Torwick,  båda  Minneapolis- 
boar,   guld-  och  silfvermedaljen. 

Söndagen  den  ii:te  företogs  en  pic- 
nic  till  Lake  Minnetonka  och  på  mån- 
dagen egnade  man  tiden  åt  konven- 
tionsmöte samt  åt  ströftåg  kring  sta- 
den. På  tisdags  morgon  reste  alla  ' 
gästerna  hem,  och  den  lyckade  turner- 
festen    var    öfverstånden. 

Föreningen,  som  för  närvarande  räk- 
nar 125  medlemmar  (dessutom  en  goss- 
klass  af  30),  möter  hvarje  tisdag  och 
fredag  i  sin  nya  lokal  i  Normanna  hall. 
Dess  gymnastikapparater  uppgå  till  ett 
värde  af  $400. 

Nuvarande  tjenstemän  äro:  S.  J. 
Bakke,  president;  John  Finman,  vice 
president;  John  Olson,  sekreterare: 
Theodor  Sjönnesen,  kassör,  och  A. 
Hansen,  finanssekreterare. 

Föreningens  nitiske  instruktör,  Hag- 
barth  Hermansen,  är  väl  känd  bland 
gymnasterna  både  här  och  i  Norge. 

DANSKA  SÅNGFÖRENINGEN  APOLLO. 

"Apollo"  stiftades  den  5:te  Augusti 
1889.  Dess  första  embetsmän  utgjordes 
af:  Chas.  Benson,  president;  A.  Col- 
berg,  sekreterare;  C.  Jörgensen,  kassör, 
och  C.  M.  Selling,  dirigent. 

Omedelbart    efter    dess    organisatior 


300 


slöt  sig  föreningen  till  Förenta  Stater- 
nas Skandinaviska  Sångarförbund. 

Med  undantag  af  en  kort  tid  under 
föreningens  allra  första  existens  har 
"Apollo"  stått  i  en  så  nära  förbindeiso 
med  och  i  ett  så  vänskapligt  förhållande 
till  föreningen  "Dania,"  att  den  har  fått 
begagna  dess  lokal  fritt  eller  för  en 
ganska   ringa   hyra. 

"Apollo"  arbetade  snart  upp  ett  stort 
medlemsantal  af  såväl  aktiva  som  pas- 
siva medlemmar  och  ansågs  till  sist 
sjelfskrifven  att  gifva  "god  ton"  till  alla 
sällskapliga  företag  bland  danskarne  i 
staden;  ett  uppdrag  som  den  ät  ven  full- 
gjorde med  all  heder. 

Dess  medlemmar  försökte  äfven  sina 
talanger  på  Thalias  slippriga  tiljor. 
Nyårsafton  år  1890  uppfördes  Erik 
Böghs  skådespel  "Fastelavsgildet"  i 
förbindelse  med  ett  utsökt  musikaliskt 
program.  Från  den  stund  gafs  en 
mängd  lyckade  teater-  och  aftonunder- 
hållningar för  en  alltjemt  ökad  publik. 
Efter  att  hafva  uppnått  en  ålder  af 
sex  månader  räknade  föreningen  redan 
35  medlemmar. 

En  kort  tid  inöfvade  föreningen  en 
blandad  kör,  men  måste  snart  uppgifva 
försöket. 

Efter  ett  års  förlopp  valdes  professor 
H.  Askeland  till  sångledare  och  med 
imdantag  af  en  kort  tid,  då  Mr.  A. 
Kringelback  var  anförare,  har  professor 
Askeland  med  ovanlig  duglighet,  beun- 
dransvärd ifver  och  stora  uppofTringar 
allt  sedan  dess  haft  ledningen  om  hand. 
Till  honom  står  föreningen  i  tack- 
samhetsskuld för  alla  sina  framgångar, 
i  det  att  han  i  hög  grad  förstått  att  göra 
sig  omtyckt,  icke  allenast  bland  för- 
eningens medlemmar  utan  äfven  af  den 
sångälskande  publiken  inom  den  danska 
befolkningen. 

Stadens  danska  damer  hafva  skänkt 
"Apollo"  ett  vackert  och  kostbart  ba- 
ner, hvilket  öfverlemnades  till  förenin- 
gen vid  en  större  fest,  som  afhölls 
den  ii:te  Juli  1891.  Detta  baner  är — 
och  det  med  rätta — sångarnes  stolthet, 
icke  allenast  dcrfnr  att  det  är  en  gåfva 


af  stadens  damer,  utan  derföre  att  del 
är  ovanligt  smakfullt  och  prydligt. 

Efter  att  hafva  deltagit  i  sångarfesten 
i  Minneapolis  år  1891  samt  äfvenledes  i 
sångarfesten  i  Chicago  år  1893.  beslöt 
föreningen  att  taga  en  längre  hvila,  syn- 
nerligast  som  de  flesta  sångarne  efter 
hand  lemnade  staden. 

Nu  är  föreningen  ånyo  i  stadig  verk- 
samhet med  sin  gamle,  outtröttlige  le- 
dare, professor  Askeland,  i  teten. 

"Apollos"  nuvarande  styresmän  äro: 
C.  Jörgensen,  president;  C.  Jespersen, 
vice  president;  Carl  Jensen,  sekreterare; 
R.  Blinkenberg,  kassör. 

NORTHWESTERN    ATHLETIC     CLUB. 

Den  5:te  Juni  1893  samlades  cirka  20 
medlemmar  af  den  nyligen  nedlagda 
Normanna  skridskoklabb  för  att  orga- 
nisera en  förening,  som  skulle  omfatta 
all  slags  sport.  Enligt  öfverenskom- 
nielse  mötte  man  åter  ett  par  gånger, 
och  den  i9:de  Jum  fick  föreningen  nam- 
net Northwestern  Athletic  Club.  Den 
26:te  Juni  blef  föreningens  konstitution 
och  lagar  antagna  samt  dess  första  tjen- 
stemän  tillsatta  för  ett  år:  H.  E.  Gud- 
brandscn,  president;  Bernh.  Hage,  vice 
president;  Paul  Gyllström,  sekreterare; 
Dr.  C.  F.  Disen,  kassör  Oluf  Rudd, 
finanssckretcrare,  samt  tre  revisorer: 
O.  H.  Julcs,  Jens  Johnsen  och  Peder 
Pedersen.  Från  och  med  nu  begynte 
"N.  W.  A.  C."  att  göra  sig  känd  "bland 
de  lefvaiides  antal,"  och  dess  medlems- 
lista  ökades  vid  hvarje  möte. 

Den  27:de  Augusti  begynte  förenin- 
gens gymnastikafdclning  för  herrar  ak- 
tivt arbete  med  Carl  Ilstrup  som  lärare 
och  var  det  hans  duktiga  och  sträfsam- 
ma  arbete,  som  bringade  föreningen  upp 
till  ett  så  blomstrande  stadium,  ty  sällan 
var  det  han  var  frånvarande  en  enda 
afton  af  de  fyra  han  hvarje  vecka  hade 
att  undervisa  sina  herr-  och  damklasser 
i  gymnastiklokalen  i  Nornianna  hall. 

Den  28:dc  Augusti  organiserades 
daniklasscn,  hvilkcn  började  gymnasti- 
sera den  6:te  September.  Enligt  sekre- 
terarens årsrapport  den  4:de  September 


30I 


1894  hade  föreningen  118  herr-  och  21 
dam-medlemmar.  Samma  rapport  visa;- 
äfvenledes  att  föreningen  genom  John 
Nilsson  och  Alfred  Scheibe  hade  vunnit 
två  guld-  och  två  silfvermedaljer  vid 
skridskotäflingen  för  "mästerskapet  af 
Minnesota,"  samt  att  Nels  Herslet, 
John  Nilsson  och  Pete  Saeter  hade  vun- 
nit första,  andra  och  tredje  premiet  i 
bicycleåkning  under  "L.  A.  W.'s"  auspi- 
cier. 

Redan  föreningens  första  år  visade 
följaktligen  ett  särdeles  gynsamt  resul- 
tat och  en  högst  ovanlig  framgång  inom 
olika  täflingssport.  Föreningen  hade 
äfven  till  en  början  en  ''football"  och 
en  "basebali  team,"  som  icke  i  mindre 
grad  gjorde  sig  bemärkta,  men  den  se- 
nare upphörde  snart,  då  de  funno  att 
det  var  en  sport,  som  var  allt  för  dyr 
att  uppehålla. 

För  närvarande  räknar  föreningen  100 
medlemmar  i  herr-klassen  samt  25  i 
dam-klassen.  Föreningens  nuvarande' 
instruktör  är  E.  Erickson,  förutom  i 
dam-klassen,  som  fortfarande  undervi- 
sas af  Mr.  Carl  Ilstrup.  Den  sistnämda 
klassen  möter  måndagar  och  torsdagar 
samt  herr-klassen  tisdagar  och  freda- 
gar å  623  Cedar  avenue.  De  nuvarande 
ijenstemännen  äro:  A.  O.  Field,  presi- 
dent; E.  H.  Hammer,  sekreterare,  och 
K.  Björhus,  kassör.  "Northwestern 
Athletic  Club"  har  aldrig  varit  uteslu- 
tande skandinavisk,  utan  har  alltid  haft 
"open  door"  för  alla  nationaliteter. 
Norrmännen  utgöra  likväl  ännu  i  dag 
föreningens   förnämsta  stöd. 

SÖNNER  AF  NORGE. 

Nidaros  Loge  No.  i,  U.  O.  S.  N. 

Denna  förening  organiserades  den 
i6:de  Januari  1895. 

I  början  höll  föreningen  sina  möten 
h varje  vecka  och  ofta  flera  gånger  i 
veckan  för  att  få  den  ordentligt  organi- 
serad. Lokaler  för  dessa  möten  blefvo 
välvilligt  upplåtna  af  intresserade  med- 
lemmar. "Sönner  af  Norges"  första 
styrelse  bestod  af:  E.  O.  Rognaas,  J. 
Peterson.  D.  O.  Drazten,  L.  J.  Stokke, 


Ed.   Larsen,  J.   S.  Johnson   och   E.   M. 
Wold. 

Den  2i:ste  Februari  mötte  förenin- 
gen för  första  gången  i  Grand  Army 
hall,  hörnet  af  Washington  och  Twen- 
tieth  avenues  north,  och  har  sedan  den 
tiden  haft  sina  reguliära  möten  derstä- 
des,  tills  föreningen  den  23:dje  Decem- 
ber 1896  beslutade  att  hyra  en  större 
och  beqvämare  hall. 

Föreningens  ändamål  är  berömvärdt, 
alldenstund  den  är  en  ömsesidig  hjelp- 
och  understödsförening,  som  bisträcker 
medlemmarne  vid  sjukdomstillfälle  och 
nöd.  I  händelse  af  sjukdom  erhåller 
medlem  $5  i  veckan  för  de  första  tretton 
veckorna.  Skulle  sjukdomen  fortsätta 
erhåller  han  $3  i  veckan  för  de  påföl-' 
jande  tretton  veckorna,  hvarefter  allt 
understöd  upphäfves  för  samma  sjuk- 
domstillfälle. Dess  uppgift  var  också 
att  upprätta  lififörsäkring  bland  dess 
medlemmar,  och  har  detta  vigtiga  än- 
damål nu  realiserats. 

Utom  föreningen  stående  personer, 
som  hörde  talas  om  detta  sällskap, 
skrattade  åt  företaget  och  påstodo,  att 
en  sådan  förening  skulle  aldrig  kunna 
existera;  det  fans  icke  enighet  nog  bland 
norrmännen,  sades  det.  Trots  allt  så- 
dant "snak"  har  likväl  "Sönner  af  Nor- 
ge" gått  stadigt  framåt.  Början  var 
här,  som  i  andra  föreningar,  lite  trög, 
men  intresset  blef  väckt  gång  på  gång 
och  det  gaf  medlemmarne  ett  ständigt 
ökadt  mod.  Bland  dem,  som  egnat  ett 
stort  intresse  för  föreningen,  bör  syn- 
nerligen nämnas  J.  Petersen,  som  flera 
gånger  visat  sin  stora  liberalitet  för  be- 
främjandet af  föreningens  trefnad  och 
framgång. 

Vid  alla  föreningens  möten  herskar 
en  berömvärd  harmoni  och  enighet,  och 
dess  angelägenheter  hafva  alltid  blifvit 
utförda  på  ett  affärsmässigt  sätt.  För- 
eningen har  för  närvarande  220  med- 
lemmar samt  $1,275  i  kassan. 

"Nidaros'  "  medlemmar  möta  den  an- 
dre och  fjerde  onsdagen  i  hvarje  månad 
i  Foresters'  hall,  Washington  avenue, 
mellan  Twentielh  och  Twenty-first  ave- 


302 


nues  norlh.  Nuvarande  tjenstemän  äro: 
Iver  Odegaard,  president;  Anton  John- 
son, vice  president;  Falk  Tennyson, 
doktor;  Edw.  Riksheim,  sekreterare: 
John  Enger,  finanssekreterare,  och  P. 
Ruseth,  kassör. 

Oslo  Loge  No.  2,  U.  S.  O.  N.,  or- 
ganiserades den  29:de  Juni  1899  med 
20  "charter  members."  Föreningen  räk- 
nar för  närvarande  83  medlemmar  och 
möter  den  andre  och  fjerde  torsdagen  i 
hvarje  månad  i  Simonsens  hall,  hörnet 
af  Washington  och  Cedar  avenues. 
Dess  nuvarande  tjenstemän  äro:  L. 
Arctander,  president;  Elmer  S.  Thomp- 
son, vice  president;  Jacob  Hvoslef,  dok- 
tor; P.  S.  Gunness,  sekreterare;  Ole  P. 
Koting,  finanssekreterarc.  och  Louis 
Bentsen,  kassör. 

THE  VIKING  LEAGUE. 


Denna  organisation  stiftades  den 
2i:ste  September  1896  å  ett  möte  i  New 
York  Life  Building  härstädes  under 
presidium  af  general  S.  \i.  Olson.  Till 
tjenstemän  valdes:  Henry  J.  Gjertsen, 
ordförande;  S.  E.  Olson,  förste  vice 
ordförande;  H.  C.  Christensen,  andre 
vice  ordförande;  Phil  T.  Megaarden. 
sekreterare,  och  P.  A.  Anderson,  kas- 
sör. Öfriga  stiftande  ledamöter  voro: 
J.  A.  Westby,  P.  W.  Wildt,  T.  Guld- 
brandscn,  Rev.  M.  Falk  Gjertsen,  Fred 
M.  Werner,  Samuel  N.  Nichols,  L  M. 
Ilstrup,  H.  C.  Christensen,  O.  Ragnas, 
Carl  Sorenson,  A.  N.  Wasmuth,  C.  M. 
Reese.    S.    Sivertsen,    Julius    Newgord, 


Dr.  H.  S.  Nelson.  O.  P.  Flaten,  P.  G. 
Anderson,  A.  H.  Opsahl,  Samuel  Vangs- 
nes,  H.  Simonson  med  flera.  Syftet  med 
denna  organisation  af  "vikingar"  är  att 
befrämja  den  skandinaviska  befolknin- 
gens i  Amerika  intressen  och  välfärd,  att 
skapa  bland  dess  medlemmar  intresse 
för  politik  genom  diskussion  och  kritik 
af  politiska  personligheter  och  frågor, 
både  man  och  man  emellan  och  i  offent- 
lig debatt,  att  genom  alla  legitima  åt- 
gärder främja  republikanska  partiets 
principer  och  att  till  alla  tider  häfda 
upphöjda  och  renhåriga  metoder  inom 
nationalpolitiken.  För  att  blifva  med- 
lem måste  man  vara  Minnesotabo  af 
republikanskt  tänkesätt  och  af  antingen 
norsk  eller  dansk  börd  eller  härstam- 
ning. Vid  föreningens  möten  få  blott 
medlemmar  närvara.  Dessa  senare  upp- 
gå till  mer  än  1,100  med  goda  utsigter 
att  ökas  till  2,000  före  nästa  president- 
kampanjs början.  Vikingarne  ha  en 
underafdelning  af  organisationen  i  hvar- 
je ward  under  ledning  af  en  vice  ord- 
förande, som  presiderar  vid  mötena, 
hvilka  hållas  en  gång  i  veckan.  Dessa 
tjenstemän  väljas  vid  årsmötet,  som  hål- 
les tredje  tisdagen  i  Januari.  En  exe- 
kutiv komitee  af  sju  medlemmar  be- 
stämmer med  full  handlingsfrihet  vid 
tillfällen,  då  organisationen  i  dess  helhet 
ej  kan  sammankallas.  Som  tjenstemän 
har  H.  J.  Gjertsen  sin  tredje  termin 
som  ordförande  och  Samuel  N.  Nich- 
ols sin  andra  termin  som  sekreterare, 
medan  O.  Rognas  är  förste  vice  ordfö- 
rande, O.  O.  Hegna  andre  vice  ordfö- 
rande och  A.  N.  Wasmuth  kassör  och 
finanssekreterare.  John  N.  Berg  är 
sergcant-at-arms.  "The  Viking  League" 
tror  sig  redan  ha  uträttat  en  hel  del 
godt  genom  att  verka  för  lämpliga  och 
renhåriga  kandidaters  val  till  ansvars- 
fulla embcten  och  är  säker  om  att  kunna 
uträtta  än  mer  i  framtiden. 


HUGNAD. 

Ungdomslaget      "Hugnad"      är 


en 


norsk  förening,  som  är  ganska  ovanlig 
till  sin  art.    Syftet  är  mcdgifvet  att  vara 


303 


blott  för  nöje,  men  föreningen  anser  det 
vara  en  ganska  ädel  sträfvan  att  roa 
sina  medlemmar  på  ett  oförargligt, 
sundt  och  behagligt  sätt.  "Hugnad" 
stiftades  den  23:dje  September  1895  och 
voro  dess  grundläggare  Mörten  Fen- 
stad,  K.  Dieseth,  Marins  Hansen,  Mor- 
ris Lee,  Ole  Haarsager,  H.  Dahltorp, 
Ole  Sporsem,  Martin  Johnson,  Borge 
Nenaas,  Hans  Chelness  samt  Robert 
Halvor  och  Martin  Quam.  Till  en  bör- 
jan räknade  laget  blott  manliga  med- 
lemmar, men  med  inväljande  af  också 
qvinliga  visade  sig  först  hur  treflig  och 
blomstrande  föreningen  skulle  bli.  Den 
räknar  nu  150  medlemmar  och  har  må- 
natliga kalTefester  till  inbördes  hugnad. 
Dess  enskilda  såväl  som  ofifentliga  till- 
ställningar äro  präglade  af  genomgå- 
ende godt  lynne  och  glad  stämning. 
Våren  år  1897  bildades  inom  "Hugnad" 
ett  skyttelag,  som  hastigt  vuxit  sig  in  i 
medlemmarnes  gunst.  Både  herrar  och 
damer  deltaga  med  lif  och  lust  i  dess 
skjutöfningar.  "Hvignad"  möter  på 
Normanna  hall.  Medlemmar  väljas  ej 
efter  ansökan   utan   genom   inkallande. 

GRIEG  CHORAL  ASSOCIATION. 

Denna  blandade  sångkör,  som  med 
fördel  uppträdt  på  flera  offentliga  kon- 
serter, organiserades  den  I2:te  Decem- 
ber 1897  och  räknar  för  närvarande  60 
röster.  Dess  nuvarande  tjenstemän  äro: 
Mrs.  K.  Heiberg,  president;  Th.  Nel- 
son,  vice  president;  A.  Kliplef,  sekrete- 
rare; Mrs.  J.  Jensen,  kassör,  och  Mr. 
Ottesen,  finanssekreterare.  Kören,  som 
sammansjunger  en  gång  i  veckan,  står 
under  ledning  af  den  duglige  sångdiri- 
genten professor  H.  Askeland  och  bå- 
dar kören  särdeles  godt  för  framtiden. 

YGGDRASILS  TEOSOFISKA  SAMFUND. 

Yggdrasils  Teosofiska  Samfund  är  en 
skandinavisk  afdelning  af  den  ameri- 
kanska kretsen  af  det  teosofiska  sam- 
fundet och  stiftades  af  grefvinnan 
Wachtmeister,  maka  efter  afhdne 
svensk-norske  utrikesministern  grefve 
Wachtmeister,   den   25:te   Januari    1897. 

— 20 


Ansökningen  om  föreningens  "charter" 
underskrefs  af  Kristine  Hansen,  Thore 
A.  Netland,  Charles  Borglund,  Berner 
Loftfjeld,  Ida  Johnson,  Niels  Juel, 
Gunerius  Throseth,  Agnete  Johnsen, 
John  Johnsen,  Marie  Jensen  och 
Charles  Rue.  Föreningens  syfte  är 
att  bilda  ett  skandinaviskt  centrum 
för  utbredeisen  af  det  universala 
brödraskapet  utan  hänsyn  till  natio- 
nalitet, sekt,  kön,  stånd  eller  hud- 
färg. Vidare  att  främja  studiet  af  skilda 
religioner,  filosofi  och  vetenskap  samt 
att  undersöka  oförklarade  naturlagar 
och  menniskans  dolda  krafter.  Förenin- 
gens styrelse  utgöres  för  närvarande  af 
Niels  Juel,  ordförande;  John  Johnsen, 
vice  ordförande;  Charles  Berglund,  se- 
kreterare; Agnete  Johnsen,  kassör,  och 
Lena  Holt,  bibliotekarie.  Föreningen 
har  egen  lokal  i  Tollefsen  hall-byggna- 
den, 1500  East  Franklin  avenue,  som 
städse  står  öppen  för  medlemmarne. 
Offentliga  möten  minst  en  gång  i  vec- 
kan och  ett  teosofiskt  lånbibliotek  uppe- 
hållas. 

SÅNGFÖRENINGEN  VIKING. 

Norske  Sångföreningen  Viking  är  en 
af  våra  yngre  föreningar,  men  full  af  lif. 
Knappt  mer  än  ett  år  gammal,  har  den 
betydligt  tillväxt  i  både  numerär  styrka 
och  musikaliskt  omfång,  och  sträfvar 
den  allt  hvad  tyglarna  hålla  för  att 
framdeles  kunna  få  konserter  och  musi- 
kaliska fester  i  gång  och  väcka  våra 
slumrande  minnen  till  lifs  med  sina 
vackra  sånger,  vårfriska  helsningar  från 
tonernas  verld. 

Viking  upphof  sin  första  stämma  den 
4:de  December   1898. 

Föreningens  nuvarande  tjenstemän 
äro:  E.  Ellingson,  president;  Chr. 
Ertzgaard,  vice  president;  Ole  Johnson, 
protokollsekreterare;  Jonas  Lie,  finans- 
sekreterare;  Anton  Johnson,  korrespon- 
derande sekreterare;  Olaf  Rood,  kas- 
sör; A.  Abelsen,  marskalk,  Christ  Berg, 
fanjunkare. 

Öfningarne,    som    ledas   af    norrmän- 


304 


nens  talangfulle  sånganförare,  professor 
Erick  Oulie,  ega  rum  hvarje  söndags 
förmiddag,  mellan  klockan  11-12,  å  Ro- 
man and  Persons  hall,  hörnet  af  Wash- 
ington och  Twentieth  avenues  north. 

Föreningen  räknar  för  närvarande  23 
aktiva  medlemmar,  och  att  de  alla  med 
särdeles  stort  intresse  omfatta  sin  sak, 
visas  bäst  derigenom,  att  äfven  under 
de  varmaste  sommarmånaderna,  de 
mangrannt  infunno  sig  å  alla  öfnings- 
möten. 

När  medlemmarne  sjelfva  hafva  ett 
sådant  intresse  för  saken,  torde  man 
kunna  hysa  den  förhoppning,  att  den 
stora  allmänheten  snart  måtte  få  till- 
fälle att  få  njuta  af  deras  klingande 
sång,  hvilken  på  samma  gång  genom 
sina  vemodsfulla  toner  kommer  att  för- 
flytta våra  tankar  till  hembygdens  sko- 
gar och  dalar. 

Rätt  så!    Kör  pä!  —  ty 
Allt  hvad   stort  och  ädelt,    skönt   och   upp- 

böjdt  är 
Sångens  Ijufva  genius  till  vårt  lijorta  bär! 

BALDER. 

"Balder,  afdclning  No.  2/,  af  den 
oberoende  skandinaviska  arbetare-före- 
ningen af  Amerika,"  organiserades  den 
4:dc  November  1899  med  tolf  "charter 
mcmbers."  Nuvarande  medlemsantalet 
är  redan  22.  Bland  föreningens  tjen- 
stemän  räknas  Ludvig  Arctander,  presi- 
dent; Ludvig  Nelson,  vice  president  och 
G.  W.  Olson,  sekreterare.  Dr.  Jacolj 
Hvoslef  och  Dr.  Alfred  Lind  äro  före- 
ningens läkare.  Hufvudqvarteret  är  i 
Eau  Claire,  Wisconsin,  der  föreningen 
organiserades  den  2:dre  Mars  1893.  Den 
har  för  närvarande  30  Iiranscher  med  ett 
sammanlagdt  medlemsantal  af  omkring 
1,700.  "Balder  Branch  No.  27"  är  den 
första  afdclning,  som  organiserades  i 
Minnesota.  Föreningen,  som  är  af  en 
social  och  broderlig  karaktcr,  bistår 
sina  medlemmar  nierl  sjukhjelp  samt 
lifassurans  till   ett    l)elopp   af  $1,000. 

HEMLIGA  FÖRENINGAR. 

Flera    af    våra    landsmän    tillhöra    de 
amerikanska    hemliga    föreningarne,    af 


Il  vilka  flera  haft  skandinaviska  loger. 
Den  äldsta  bland  dessa  är  "Scandia 
Lodge  No.  6,  Knights  of  Pythias,"  som 
är  grundad  på  den  välkända  historien 
om  Damon  och  Pythias  och  principen 
af  deras  underbara  vänskap.  Denna 
loge,  som  organiserades  den  2i:ste  No- 
vember 1871,  upphörde  att  vara  skandi- 
navisk loge  efter  nio  års  tillvaro,  då 
den  sammanslöt  sig  med  "Monitor 
Lodge  No.  6,"  hvilken  åter  på  nyåret 
år  1900  sammanslogs  med  "Minneapo- 
lis Lodge  No.  I." 

"Nora  Lodge  No.  33,  K.  of  P.,"  är. 
som  namnet  antyder,  skandinavisk. 
Den  organiserades  den  io:de  Juli  1884 
och  räknar  nu  130  medlemmar. 

"Hennepin  Lodge  No.  15,  Ancient 
Order  of  United  Workmen,"  organise- 
rades den  2i:ste  Maj  1877  med  39  skan- 
dinaviska "charter  members."  Den 
upphörde  omkring  år  1882  att  vara  ute- 
slutande skandinavisk  loge.  Af  dess  200 
medlemmar  äro  nu  endast  en  tredjedel 
skandinaver. 

"Frithiof  Grove  No.  18,  United  An- 
cient Order  of  Druids,"  organiserades 
i  September  1878  af  50  skandinaviska 
medlemmar.  Efter  närmare  sex  års  till- 
varo sammanslöt  den  sig  med  den  ame- 
rikanska logen  "Mistletoe  Grove  No. 
17."  Bland  dess  200  medlemmar  äro  nu 
endast  cirka  25  skandinaver. 

"Odin  Lodge  No.  29,  U,  A.  O.  D.,'" 
organiserades  i  Maj  1885.  Denna  loge 
är  äfvenledes  öppen  för  alla,  men  af 
(less  nuvarande  medlemsantal,  220,  äro 
210  likaväl  skandinaver. 


FESTER  OCH  TILLSTÄLL- 
NINGAR. 

På  grund  af  den  stora  mängd  förenin- 
gar, som  under  årens  lopp  existerat, 
hafva  våra  landsmän  icke  lidit  brist  på 
tillställningar,  der  de  kunnat  efter  egen 
smak  f(Jrädla  sinnet  eller  tillfredsställa 
sin  njutningslystnad.  Det  har  till  och 
med  vissa  tider  varit  en  sådan  uppsjö 


305 


på  föreningstillställningar,  att  den  ena 
föreningen  nästan  stått  i  vägen  för  den 
andra,  hvadan  de  financiela  resultaten 
mången  gång  blifvit  lidande. 

De  största  fester  och  tillställningar, 
som  ådragit  sig  allmän  uppmärksamhet, 
äro  likväl  de  som  varit  anordnade  af 
flera  sammanslutna  församlingar  och 
föreningar  eller  af  tillfälliga  organisa- 
tioner, bildade  af  stadens  skandinaviska 
befolkning  i   sin  helhet. 

Skandinaverna  i  Minneapolis  hafva 
haft  en  intellektuel  fördel  och  förbin- 
delse med  sitt  fädernesland,  hvilket  de- 
ras landsmän  å  många  andra  platser  af 
Unionen  icke  haft  tillfället  åtnjuta.  De 
hafva  haft  nöjet  att  höra  och  komma 
i  beröring  med  många  af  de  största  och 
ädlaste  män  och  qvinnor,  som  Norden 
någonsin  frambringat.  Många  af  de  till- 
ställningar, som  hållits  till  deras  ära, ' 
hafva  varit  storslagna,  och  icke  alle- 
nast varit  ett  nöje  för  oss  sjelfva,  utan 
äfven  bidragit  till  att  fästa  de  öfriga 
nationernas  uppmärksamhet  på  vårt 
folk. 

För  att  uppfriska  minnet  hos  alla 
dem,  som  tagit  del  i  eller  bevistat  dessa 
högtidligheter,  vilja  vi  låta  de  vigtiga- 
ste  passera  revy — samt  tillika  upptaga 
några  mindre  företeelser,  der  icke  några 
vidare  demonstrationer  egt  rum. 

I  afseende  på  de  besök  som  här  egt 
rum  af  stora  och  vidtbekanta  person- 
ligheter i  allmänhet,  stå  Sverige  och 
Norge  i  teten;  ty  Fredrika  Bremer  be- 
sökte denna  plats  år  1850  och  Ole  Bull 
år  1856.  Då  fröken  Bremer  anlände, 
hade  ännu  ingen  af  hennes  landsmän 
eller  iandsmaninnor  anländt  hit  för  ati 
helsa  henne  välkommen,  och  då  Ole 
Bull  anlände  fans  här  blott  ett  par 
svenskar,  af  hvilka  den  ene,  Mr.  C.  A. 
Widstrand,  som  ännu  räknas  ibland  vårt 
antal,    fungerade   som   hans   ciceron. 

Ole  Bull  gaf  då  en  konsert  härstädes, 
tillsammans  med  den  lilla  täcka  sån- 
gerskan Adelina  Patti,  i  en  särdeles  obe- 
tydlig lokal  ofvanpå  Archie  McGhees 
'"grocery  store"  i  hörnet  af  Washing- 
ton och  Second  avenues  south. 


På  eftermiddagen,  samma  dag  som 
konserten  skulle  ega  rum,  gick  Ole  Bull 
tillsammans  med  Mr.  Widstrand  ut  för 
att  bese  den  salong,  hvari  han  skulle 
uppträda.  Inkommen  på  platsen,  visa- 
de sig  Ole  Bull  ej  särdeles  belåten  med 
lokalen,  men  det  fans  tyvärr  ej  någon 
bättre  att  få  på  den  tiden.  Efter  att  ha 
gått  några  hvarf  omkring  salen,  stälde 
han  sig  midt  på  golfvet  och  började 
hoppa  jemfota.  Då  golfvet  svigtade 
betydligt,  mumlade  Ole  Bull  några  ord 
för  sig  sjelf  samt  ombad  Mr.  Widstrand 
att  ögonblickligen  se  till  att  några 
stödjepelare  sattes  upp  i  butiken  inun- 
der för  att  styrka  golfvet  och  derige- 
nom  förekomma  en  annars  möjligen  in- 
träffad olycka. 

Det  påstås,  att  Ole  Bull  framlockade 
lika  Ijufva  toner  ur  sin  viol  denna  gång. 
då  han  stod  framför  några  hundra  af 
den  nyfödda  stadens  driftige  pioneerer. 
som  han  någonsin  gjort  framför  den 
mest  fashionabla  publik  i  Europas  huf- 
vudstäder. 

Ole  Bull  besökte  återigen  Minneapo 
lis  år   1867. 

Sedan  dröjde  det  många  år  innan 
Minneapolis  fick  njuta  af  några  vidare 
gedigna  konstnärliga  prestationer. 
Först  år  1877  kom  det  glädjande  bud- 
skapet att  Nordens  sångarfoglar  voro 
på  flygt  hitöfver,  och  den  28-29 :de  No- 
vember fingo  vi  i  Academy  of  Music 
tjusas  af  den  Svenska  Damqvartettens 
(Amanda  Carlson,  Ingeborg  Löfgren, 
Inga  Ekström  och  Bcrtha  Erixon)  silf- 
verklart  klingande  toner.  Och  månget 
öga  tårades,  då  de  älskvärda  sånger- 
skorna på  ett  oöfverträffligt  sätt  åter- 
gåfvo  vårt  kära  fosterlands  härliga 
folkmelodier.  Det  var  en  helsning  från 
Sverige  som  då  trängde  till  allas  hjer- 
tan.  Någon  offentlig  mottagning  var 
icke  anordnad  och  .vid  den  festmiddag, 
som  Mr.  John  F.  N.  De  Flon  arran- 
gerat till  deras  ära,  blef  det  endast  få 
förunnadt  att  få  göra  bekantskap  med 
de  unga  sångerskorna. 

Året  derpå  fingo  vi  också  njuta  af  ei: 
musikalisk  högtidsstund,  då  den  så  kal- 


3o6 


lade  "ursprungliga"  Svenska  Damqvar- 
tetten:  Hilda  Widerberg,  Amy  Åberg. 
Mari  Peterson  och  Wilhelmina  Söder- 
hmd,  fyra  röster  och  en  själ,  å  Märket 
hall,  den  i8:de  Mars,  1878,  tjusade  oss 
med  sin  rena  harmoni  och  samman- 
sjungning,  hvilken  länge  torde  lefva  i 
mångens  minne.  Deras  amerikanska 
melodier  voro  otvifvelaktigt  aftonens 
glanspunkter;  ty  sällan,  ja,  troligtvis  al- 
drig hafva  amerikanare  härstädes  hört 
sina  favoritmelodier  tolkade  på  ett  så- 
dant sätt. 

Sedan  dess  har  vår  stad  hedrats  af 
flera  utmärkta  svenska  dam-solister,  af 
hvilka  ingen,  förutom  Christina  Nils- 
son, så  kunnat  hänrycka  publiken  som 
madame  Carolina  Östberg,  hvilken  upp- 
trädde å  Lyceum  Theater  den  27:de 
Mars  1892  och  den  3i:ste  Januari  1893. 
I  konung  Oscar  II  :s  egenhändiga  skrif- 
velse  till  svenske  ministern  i  Washing- 
ton betecknas  också  madame  Östberg, 
kungliga  operans  primadonna,  såsom 
"den  största  och  mångsidigaste  sånger- 
ska som  Sverige  hittills  uppammat." 

På  tal  om  beryktade  sångerskor  kun- 
na vi  ej  gerna  uraktlåta  att  göra  en  liten 
afvikelse  från  programmet  genom  att 
omnämna  det  vår  goda  stad  äfven  upp- 


OLIVF.  FRKMSIAD. 
ammat   ett   par   unga   sångerskor,   som 
nu   utomlands  genom   sin   konstnärsta- 
lang skörda  lagrar  samt  häfda  den  nor- 


diska sångens  ryktbarhet.  De  äro  Ab- 
bie  Warendorph  och  Olive  Fremstad, 
hvilka  båda  uppehålla  sig  i  Tyskland. 
Miss  Warendorph,  född  af  norska  för- 
äldrar, har  nu  i  tre  års  tid  uppträdt 
som  primadonna  vid  teatern  i  Erfurt, 
och  Miss  Olive  Fremstad,  hvars  fader 
var  norsk  och  modren  svenska,  har  un- 
der de  senare  tre  åren  uppträdt  som  le- 
dande kontralto  vid  teatern  i  Köln,  der 
hon  vunnit  stormande  bifall,  synnerli- 
gast  i  "Carmen"  samt  i  Ortruds  parti  i 
"Lohengrin."  Miss  Fremstad  har  nn 
från  och  med  början  af  år  1900  antagit 
ett  särdeles  fördelaktigt  kontrakt  på  fem 
år  som  ledande  primadonna  vid  kung- 
liga teatern  i  Mynchen,  och  torde  vi 
ännu  framdeles  kunna  vänta  att  få  er- 
hålla uppmuntrande  underrättelser  om 
den  unga  Minneapolis-konstnärinnan. 
Miss  Fremstad  har  under  två  säsonger 
uppträdt  vid  Wagner  festspelen  i  Bay- 
reuth. 

Efter  att  hafva  tält  om  våra  svenska 
damqvartetter  böra  vi  ej  heller  förgäta 
den  Luttemanska  sextetten  —  "Lutte- 
männerna"  —  hvilken  genom  sin  verlds- 
berömda  sång  gjort  det  svenska  namnet 
äradt  hvarhelst  den  dragit  fram  i  verl- 
dens  olika  delar.  Denna  sångarkrets, 
som  bestod  af  herrar  F.  Erikson,  C. 
Fröholm.  C.  Smith,  E.  Schill,  N.  Lö- 
wenmark  och  G.  Kindlundh,  tjusade  oss 
med  sina  bedårande,  klingande  röster  i 
början  af  året  1891.  Hvad  som  är  sagdt 
om  damqvartetterna  kan  i  ännu  högre 
grad  tillskrifvas  "Luttemännerna."  hvil- 
ka vi  sedermera  hade  tillfället  höra  rätt 
ofta,  ty  det  var  med  dem,  under  deras 
rundresor  genom  Amerika,  liksom  med 
en  viss  beryktad  sångerska,  de  kommo 
tillbaka  tid  efter  annan  för  att  gifva- 
en  afskedskonsert.  Efter  ett  mång- 
årigt vistande  i  Amerika  blef  denna  sex- 
tett ej  mera  hvad  den  var;  och  man  kan 
ju  ej  heller  begära  att  de  i  alla  tider 
skulle  behålla  sina  vackra  röster.  Är 
1897  voro  de  endast  fyra,  en  qvartett. 
och  mången  förmodar  törhända  att  äf- 
ven den  nu  hör  till  det  förflutna,  men  så 
är  ej  fallet,  ty  enligt  Stockholmstidnin- 


307 


garne  läto  de  ännu  höra  sig  förliden 
sommar  (1899)  i  Berns  salong  i  Stock- 
holm, der  de  voro  engagerade  för 
"specialiteten." 

På  tal  om  sång  hafva  vi  blifvit  ryckta 
så  långt  fram  i  tiden,  att  vi  nu  måste 
börja  på  nytt  igen;  det  vill  säga  gå  till- 
baka till  äldre  tid  för  att  berätta  om 
våra  tillställningar  och  fester  i  den  tur 
och  ordning,  som  de  egt  rum.  Vi  säga 
derföre  som  "gubben  med  tittskåpet": 
titta  nu  med  det  ena  ögat  och  blunda 
med  det  andra,  ty  nu  kommer 

BJÖRNSTJERNE  BJÖRNSON. 

I  slutet  af  år  1880  gästade  Björnson 
Chicago,  och  alldenstund  skandinaverna 
härstädes  närde  en  särdeles  stor  önskan 
att  få  ett  tillfälle  att  höra  Nordens  stör- 


BJÖRNSTJERNE  BJÖRNSON. 

ste  lefvande  skald,  sammankallades  ett 
allmänt  massmöte  å  Nordens  hall,  den 
igide  November.  För  att  vinna  ända- 
målet uppsattes  en  petition,  som  tillsän- 
des Björnson,  med  anhållan  att  han 
ville  hedra  sina  landsmän  med  ett  eller 
par    föredrag    i    Minneapolis.      Petitio- 


nen var  underskrifven  af  150  ledande 
skandinaver,  hvaribland  funnos  namnen 
på  många  af  våra  förnämsta  svenskar. 
Det  dröjde  en  längre  tid  innan  komi- 
teen  erhöll  direkt  besked,  men  slutli- 
gen kom  underrättelsen:  "Björnson 
kommer  och  ämnar  att  hålla  sitt  för- 
sta föredrag  i  Minneapolis  den  ii:te 
Januari    1881." 

Björnson  anlände  dagen  förut  och 
många  voro  de,  som  begåfvo  sig  ut  för 
att  om  möjligt  för  första  gången  få  till- 
fälle att  beskåda  sin  store  landsman, 
om  hvilken  de  hade  hört  så  mycket  talas 
och  beskrifvas.  Han  var  icke  svår  att 
igenkänna.  Det  stora,  yfviga  hufvudet, 
de  buskiga  ögonbrynen  samt  den  i  det 
hela  kraftiga  figuren  drog  genast  upp- 
märksamheten till  sig,  och  man  kände 
genast,  att  det  icke  var  någon  vanlig 
menniska  man  hade  framför  sig. 

Björnson  höll  tre  föreläsningar.  Den 
första  å  Pence  Opera  House,  tisdagen 
den  ii:te  Januari,  om  "Nuvarande  för- 
hållanden i  de  tre  Nordiska  landen;" 
den  andra,  den  2i:ste  Januari,  om  "Pro- 
feterna," religiöst  föredrag,  samt  den 
tredje  om  "Grundtvig  og  hans  Samtid," 
söndagen  den  20:de  Februari. 

Om  man  undantager  den  första  före- 
läsningen, voro  ämnena  för  hans  före- 
drag icke  särdeles  väl  afpassade  för  den 
publik,  han  här  hade  att  uppträda  inför. 

Det  första  föredraget,  som  bevistades 
af  870  personer,  var  det  mest  entusi- 
astiska och  tilltalande. 

Lite  hvar  var  nyfiken  att  höra  hvad. 
den  store  skalden,  den  oförskräckte  fri- 
hetskämpen, hade  att  säga  om  de  skan- 
dinaviska länderna  och  den  strid  som 
l^ågick  mellan  folkmakten  och  konunga- 
makten i  Norge. 

Någon  introduktion  behöfdes  icke  vid 
hans  första  föreläsning  och  skulle  dess- 
utom varit  omöjlig,  ty  den  varma  och 
långvariga  bifallsyttringen,  som  helsade 
hans  inträde,  skulle  hafva  förqväft  hvar- 
je  försök  i  den  vägen.  Bifallet  följde 
honom  också  genom  hela  föredraget, 
som  ibland  försatte  publiken  i  ett  hjert- 
ligt  skratt,  ibland  i  en  högtidlig  stillhet 


3o8 


samt  stundtals,  genom  hans  gripande 
skildringar,  framkallade  starka  och  lång- 
variga applåder. 

Den  andra,  religiösa  föreläsningen, 
var  ej  så  talrikt  besökt — endast  410  per- 
soner voro  närvarande. 

Såväl  i  enskildt  samtal  som  i  sitt  fö- 
redrag framhöll  Björnson,  att  han  icke 
var  någon  svenskhatare  eller  fiende  till 
unionen.  Han  sade,  att  han'älskade  fol- 
ket, men  han  hatade  kungadömet;  han 
önskade  icke  en  upplösning  af  unionen, 
men  han  ville  att  föreningsbandet  skall 
knytas  mellan  tvenne  sjelfständiga,  fria 
brödrafolk,  som  hafva  hvar  sin  "rena 
flagga"  och  derigenom  visa,  att  de  icke 
stå  i  något  slags  beroende  af  hvarandra. 

Eget  nog  gjordes  ej  någon  större 
ovation  för  Björnson,  vare  sig  vid  hans 
ankomst  eller  under  hans  vistelse  här- 
städes. 

Doktor  Karl  Bendckc,  hos  hvilken 
Björnson  bodde,  hade  en  afton  inviterat 
flera  skandinaver,  och  fingo  åtskilliga 
då  tillfälle  att  göra  Björnsons  personliga 
bekantskap. 

De  flesta  af  våra  landsmän  hade  utan 
tvifvel  förestält  sig  Björnson  såsom  en 
stolt  och  anspråksfull  personlighet,  men 
den  Björnson,  som  här  mötte  oss,  var 
emellertid  tillmötesgående,  vänlig  och 
vinnande  i  sitt  sätt. 

DEN   SKANDINAVISKA  PRESSFÖR- 
ENINGENS FEST. 

Den  förnämsta  tilldragelsen  i  Nord- 
vesterns  Skand.  Pressförenings  historia 
var  dess  första  storslagna  literära  års- 
fest, som  hölls  i  Märket  Hall,  fredags- 
aftonen  den  i4:de  Mars  1884,  och  hvil- 
ken enligt  allas  samstämmande  omdöme 
var  "a  grand  success."  Förmodligen 
hade  aldrig  förut  ett  så  stort  antal 
skandinaver  varit  samladt  här  vid  nå- 
gon borgerlig  fest,  i  det  åhörareskaran 
väl  uppgick  till   inemot  800  personer. 

Tal,  sång  och  musik  omvexladc.  Det 
första  talet  hölls  af  den  norske  redaktö- 
ren Husher  om  "den  norsk-amerikanska 
pressen,"  utgörande  en  kort  historik  öf- 


ver  utvecklingen  af  denna  press,  dess 
strider  och  segrar,  och  slutande  med  den 
vackra  önskan  att  den  i  en  framtid  måt- 
te sammansmälta  med  sina  båda  syskon, 
den  danska  och  svenska,  till  en  enda 
stor  skandinavisk-amerikansk  press. 
Det  andra  talet  var  redaktör  Enanders 
om  "den  svensk-amerikanska  pressen," 
hvars  tidigare  historia  tramstäldes  på 
ett  sätt,  som  vittnade  om  stor  sakkän- 
nedom. De  träffande  anmärkningar 
som  gjordes  öfver  en  svensk-amerikansk 
hufvudredaktörs  ställning  och  åliggan- 
den nu  för  tiden,  till  skilnad  mot  förr, 
voro  ganska  pikanta.  Sista  talet  hölls 
på  engelska  språket  af  Mr.  Jos.  E.  Os- 
l)orn  och  behandlade  ämnet  '"The  Press 
and  Patriotism."  Talarens  hela  fram- 
ställning karakteriserades  af  en  hjerte- 
värme  som  meddelade  sig  åt  åhörarne. 
Såväl  krigaren,  som  kallas  ut  för  att 
värna  hem  och  land,  som  pressens  man, 
hvilken  strider  för  ljus  och  sanning, 
skildrades  "con  amore." 

Den  vackra  nettobehållningen  af 
festen  smälte  dagen  derpå  bort  som 
"smör  i  solsken,"  då  medlemmarne  hade 
anordnadt  en  afskedsfrukost  å  Sherman 
House  i  St.  Paul.  för  att  säga  ett  hjert- 
ligt  farväl  åt  den  föregående  aftonens 
festtalare  före  deras  afresa  til!  Chicago. 
Vid  denna  gemytliga  kollation  var  or- 
det fritt,  och  om  de  festliga  talen  i  bör- 
jan voro  något  kyliga  så  blefvo  de  efter- 
hand så  mycket  mera  varma  —  ja.  rik- 
tigt eldiga.  Under  den  första,  allvar- 
liga delen  af  programmet  afsändes  en- 
ligt enhälligt  beslut   följande   telegram: 

St.  Paul,  Minn.,  Marcli  15,  1884. 
To    John     Ericsson,     Invcntor    of    the 
Monitor,  New  York,  N.  Y. — 

The  Scandinavian  Press  Association 
of  the  Northwest,  at  its  first  annual 
festival,  hails  you  as  a  grand  exponent 
of  Scandinavian  genius  and  enterprise 
in  America.  Live  long  to  the  honor 
of  your  nativc  and  adopted  land. 

A.  SÖDERSTRÖM, 
Corresponding  Secretary. 
Minneapolis,  Minn. 


309 


St.  Paul,  Alinn.,  Alarch  15.  1884. 
Hon.   Knute  Nelson,  M.  C,   Washing- 
ton, D.  C— 

The  Scandinavian  Press  Association 
of  the  Northwest,  at  its  first  annual 
festival  greets  you  as  the  first  represent- 
ative m  the  Congress  of  the  United 
States. 

A.  SÖDERSTRÖM, 
Corresponding  Secretary. 
Minneapolis,  Minn. 

CHRISTINA  NILSON-FESTEN. 


wå: 


CHRISTINA  NILSSON. 

VÄLKOMSTHELSNING     TILL 
CHRISTINA  NILSSON. 

Säg,  minnes  du  än  ifrån  flydda  år, 

Hur  våren  drog  in  i  Nord? 

Hur  grönslia  och  blommor  följde  hau.s  spår, 

Der  han   liysste   en   nyvalvnad   jord? 

Hur  vinden  lelite  i   björliens   topp, 

Och  vårbäcken  styrde  sitt  ystra   lopp 

Bland  hemlandets  skogar  och  dalar? 

Hur  liöjdes  icke  af  glädje   vart   bröst 
Vid  lärkans  drill  uti  skyn! 
Hur  tjuste  oss  icke  bofinkens  röst 
Der  borta  vid  skogsdungens  bryn! 
Först  rätt  vi  kände  att  du  var  vår, 
Då  fågelsång  ljöd  ur  kronor  och  snår 
Bland  hemlandets  skogar  och  dalar. 

Och  äfven   hitöfver  till   fjerran    In  ml 
Han  kommit,  den  tjusande  vår; 
Och  sången,  som  följer  den  hand  i  hand. 
Kommit  äfven— med  dig,  just  i  går. 
Af  sällhet  höjes  åter   vårt   bröst. 


Vi  lyss  till  en  älskande,  välbekant  röst 
Från    hemlandets   skogar  och   dalar. 

Vi   lyss:   der  klingar  bland  tonernas  ström 

En  helsning  från  flydda  da'r. 

Den  anslår  en  sträng  så  känslig  och  öm, 

Som  fius  än  i  värt  hjerta  qvar: 

Vi  känna  hur  våren  dra'r  in  i  Nord 

Och  åter  kysser  en  nyvaknad  jord 

Bland  hemlandets  skogar  och  dalar. 

— H.   A.   Peters. 

Så  snart  »nan  rigtigt  fått  klart  för 
sig  att  Christina  Nilsson  verkligen 
komme  att  sjunga  vid  "The  State  Musi- 
cal  Festival"  i  Minneapolis,  beslöts  å 
ett  af  landsmän  talrikt  besökt  möte,  att 
en  fest  skulle  gifvas  till  hennes  ära  å 
något  af  de  förnämsta  hotellen  vid  det 
natursköna  Lake  Minnetonka,  hvilken 
fest  borde  fördunkla  allt,  hvad  i  dylik 
väg  dittills  åstadkommits  för  henne  af 
svenskarne  i  Amerika.  Efter  det  ko- 
miteen  haft  en  mängd  möten  beslöts  att 
festen  i  fråga  skulle  utgöras  af  en  lust- 
färd å  Lake  Minnetonka  på  eftermid- 
dagen den  g:de  Juni  samt  bankett  och 
bal  på  qvällen  å  Lyndale  Hotel  vid 
Lake  Calhoun. 

Sedan  allt  var  i  ordning,  kom  det 
oväntade  telegrammet  från  M:me  Nils- 
son, att  hon  ej  kunde  komma  hit  å  ut- 
satt tid  på  grund  af  jernvägsmissöde. 
Följden  blef,  att  efter  åtskillig  telegram- 
vexHng  mellan  henne  och  komiteen. 
festen  uppskTits  med  stort  omak,  till 
onsdagen  den   ]i:te  Juni. 

Hrr  John  F.  Peterson  och  C.  O.  Carl- 
son blefvo  af  komiteen  utsedda  att  möta 
M:me  Nilsson  vid  Jordan  och  eskortera 
henne  till  staden. 

Då  M:me  Nilsson,  åtföljd  af  sin  fo- 
sterdotter, Mlle.  Rosa  de  Vallejo,  jem- 
te  eskort  på  måndagsqvällen  anlände  till 
Minneapolis,  mottogs  hon  vid  stationen 
af  komiteen  och  en  oräknelig  mennisko- 
massa,  som  hurrade  af  hjertans  grund. 
Det  var  med  möda  man  kunde  bereda 
henne  väg  genom  folkhopen.  Vid  an- 
komsten till  stadens  "ypperliga  hotell" 
det  "verldsberömda"  Nicollet  House, 
fick  Christina  Nilsson  stå  i  mörkret 
utanför  sitt  rum  nära  en  halftimme,  in- 
nan   hotellets   föreståndare.    Col.    West, 


3IO 


CHRISTINA  NILSSON-EXKURSIONISTERNA  \1D  T.AKK  PARK   llolF.L,  MINNETONKA. 


kunde  hitta  rätta  nyckeln  till  rummet. 
S  .olar  och  soflfor  ansågos  troligen  som 
iyxartiklar  på  den  tiden,  ty  man  kunde 
ej  finna  någon  för  M:me  Nilsson  att 
sitta  på,  medan  hon  väntade  på  nyc- 
keln. 

Onsdagen  den  1 1  :te  Juni  vid  middags- 
liden  hade  en  oöfverskådlig  mennisko- 
massa  infunnit  sig  vid  Minneapolis  & 
St.  Louis-jernvägens  station,  hvarifrån 
festtåget  skulle  afgå.  Vid  2-tiden  kom 
Christina  Nilsson  åkande  i  en  vagn  dra- 
gen af  fyra  hvita  hästar.  Ett  sådant 
jubel  och  ett  sådant  hurrande,  som  eg- 
de  rum  då  hon  steg  ur  vagnen  och  om- 
bord på  tåget,  har  troligen  Minneapolis 
aldrig  hört  maken  till. 

Hon  helsade  leende  till  höger  och 
vcnster  och  talade  till  alla  som  kommo 


i  hennes  närhet.  Tåget  var  festligt 
smyckadt  med  svenska  och  amerikanska 
flaggor,  blommor  och  löf,  och  å  "the 
headlight"  på  lokomotivet  fans  hennes 
porträtt  infattadt  i  en  ram  af  blommor 
och  grönt.  Framkomna  till  Minnetonka 
gick  sällskapet  ombord  på  den  palats- 
lika ångaren  "Belle  of  Minnetonka"  för 
att  göra  en  lur  öfver  denna  Nord- 
vcsterns  härligaste  sjö.  Ombord  på 
båten  blefvo  de  af  sällskapet,  som  ej 
förut  voro  bekanta  med  M:me  Nils- 
son, presenterade  för  henne,  och  hon 
hade  en  blick  och  ett  vänligt  ord  för 
livar  och  en.  Bland  sällskapet  fun- 
nos  många  af  Christina  Nilssons  barn- 
(lomsbekanta  och  många  lustiga  episo- 
der skulle  kanna  omnämnas,  som  tima- 
de  på  båten  med  anledning  häraf.   En- 


311 


•dast  en  dylik  vilja  vi  omnämna.  En 
viss  persons  hustru  närmade  sig  M:me 
Nilsson  och  utropade,  i  det  hon  slog 
ihop  händerna:  "Ä'  dä'  du  Christina?" 
hvarpå  M:me  Nilsson  under  liknande 
åtbörd   svarade: 

"Ja,  å  ä'  dä'  du  Brita?" 

Sjöresan  tycktes  intressera  M:me 
Nilsson  i  högsta  grad  och  betraktade 
hon  med  hänryckning  de  vackra  scene- 
rier, hvilka  de  passerande  stränderna 
ständigt  upprullade  för  passagerarnes 
åsyn. 

Ankomna  till  Lake  Park  företog  en 
del  af  sällskapet  en  liten  tur  upp  till  det 
ståtligt  belägna  hotellet. 

Vid  6-tiden  på  eftermiddagen  land- 
steg sällskapet  vid  Excelsior,  hvarest 
€tt  smakfullt  dekoreradt  extratåg  stod 
färdigt  att  föra  det  till  Lyndale  Hotel, 
Lake  Calhoun.  Dit  anlände  turisterna 
klockan  7,  hungriga  och  törstiga,  tack 
vare  hotellegarens  försumlighet  att  å 
båten  tillhandahålla  bestälda  förfrisk- 
ningar. 

Vid  8-tiden  satte  man  sig  till  bords 
och  njöt  på  förhand  vid  tanken  på  alla 
de  läckerheter,  som  funnos  upptagna 
på  den  storståtliga  matsedeln.  Men 
man  blef  lurad  på  konfekten.  Sämre 
servering  och  sämre  bankett  har  man 
aldrig  sett  maken  till.  Vinerna  till  de 
olika  rätterna  serverades  nära  nog  en 
halftimme  efter  man  ätit.  En  stor  del 
gäster  fingo  ingenting  alls.  Banketten 
förorsakade  allmänt  missnöje  bland  gä- 
sterna som  tyckte  att  för  $10  borde  de 
kunnat  få  någonting  att  äta.  M:me 
Nilsson  blef  ej  heller  särdeles  väl  ser- 
verad. Det  hela  var  en  outplånlig 
skamfläck  på  hotellets  föreståndare, 
hvilken  försökte  förtjena  så  mycket  som 
möjligt  på  affären  och  som  dessutom 
var  berusad  på  qvällen  af  de  viner  som 
komiteen  ditskickat  för  gästernas  räk- 
ning. 

Om  denna  stora  festmåltid  skref  skal- 
den Ninian,  som  då  befann  sig  i  Chica- 
go, följande  parodiska  jeremiad: 


HUNGER  OCH  TÖRST. 

ELLER 

DEN  GRÄSLIGA  FESTMÅLTIDEN  I  LAKE 

CALHOUN. 
Och  aldrig  nå'nsin  den  lilla  frun 
Haft  slik  en  ängslan  vid  Lake  Calhoun; 
Hon  kokte  so-lår  och  stekte  lök 
Och  gnafde  pepparrot  i  sitt  kök. 
Så  klart  som  korfspa  var  allting  snart, 
Så  delikat,  och  så  fint  och  rart. 

I  helig  väntan  på  en  estrad 
Nu  stod  så  pyntad  den  långa  rad; 
Man  alla  hundarne  hade  släppt; 
Och  sina  händer  på  magen  knäppt; 
Allt  skulle  vara  på  herrgårdsvis, 
Den  svenska  "divan"  till  lof  och  pris. 

Då  rusar  plötsligt  en  he.iduk  fram. 
Han  bär  i  handen  ett  telegram; 
"Christina  Nilsson,  vår  trast  1  Nord, 
Den  största  sångerska  uppå  jord. 
Kan  inte  komma  i  dag,  enär 
Två  jernvägs-syllar  ha'  gått  isär." 

"O.   Herre  Jemine,  all  vår  mat; 
Den  stekta  flundran  på  silfverfat. 
Don  brynta  paddan  i  guldgult  smör. 
Och  gåspastejen— jag  tror  jag  dör!" 
Så  tung  en  klagan  från  lilla  frun 
Flög  öfver  vågen  vid  Lake  Calhoun. 

De  kloka  hjernor  man  slog  ihop 
Och  höjde  gräsliga  klagorop: 
"Well.  käre  vänner,  vi  göra  bäst. 
Om  lugnt  vi  vänta  vår  dyra  gäst," 
Så  guvernören  hof  upp  sin  röst 
Och  slog  med  händerna  på  sitt  bröst. 

Man  slog  sig  ned  kring  ett  aflångt  bord. 
Och  guvernören  tog  på  nytt  till  ord; 
Parentationer  med  kraft  och   nit 
Han  höll  om— dubbla  bokhålleriet. 
Och  när  som  tiden  för  trögt  förrann. 
Då  Ijögo  farmrarne  för  hvarann. 

Så  satt  man  stilla  i  dagar  tre. 
Att  tåligt  vänta  på  sångens  Fe. 
En  sof,  en   vakade,   en  höll   tal, 
Att  ekot  flög  öfver  berg  och  dal; 
En  meta'  småfisk  vid  Lake  Cnlhoun. 
En  ann'  slog  lofvar  kring  lilla  frun. 

På  tredje  dagen  en  legation 
Blef  sänd  till  närmaste  tågstation: 
Tolf  gamla  damer  i  krinolin 
Med  högär'vördig  och  vigtig  min. 
Att  föra  "divan"  till  vänsäll  bygd 
I  måugbepröfvado  vingars  skygd. 

En  säng  af  Sankey  de  stämde  opp. 
Och  "trainen"  saktade  tvärt  sitt  lopp; 
Christina  Nilsson  kom  ut  och  såg 
De  feta  fruarnes  jubeltåg.  — 
En  tår  hon  bortströk  med  afvog  hand, 
En  kärleksgärd  för  sitt  fosterland. 

Helt  lätt  man  fann  en  konversation, 
Om   Per  och  Pål  och  om  Truls  och  kon, 


31-^ 


Samt  om  den  siiggan,  som  jiist  i  fjol 
Fick  nitton  grisar,  när  tuppen  gol.  — 
En  tär  på  nytt  med  sin  fina  hand 
Strök  "divan"  bort— för  sitt  fosterland. 

Omsider  dock  man  till  målet  hann. 

Der  öfver  dörren  ett  talgljus  brann. 

Pä  trappan  syntes  vär  guvernör, 

Vår  glade,   treflige  arrangör, 

Han  bar  i  handen  ett  stjernbaner 

Och  sjöng  en  psalm  till  sitt  handklaver. 

Så  uti  gåsraarseh  man  trädde  in 
Med  nobla  miner  och  högstämdt  sinn'. 
Christina  Nilsson  stod  tyst  och  såg 
På  all  den  prakt,  som  för  ögat  låg  — 
Då  kom  Convoyen  i  hastigt  lopp 
Och   skrek   till    "divan":     "Move   up.    niove 
np!" 

Sä  blef  hon  uppträngd  uti  ett  hörn 
Och  fiek  mot  viiggen  en  viildig  törn: 
På  fat   kom  killing  och  fisk.  'med   mer — 
Men  allt  var  surt— och  gifk  inte  ner. 
Som  skogen.-!  hniitrrlga.  hemska  varg 
Hvar  bordsgiisl  grinade,  tviir  och  karg. 

Men  om  ock  killingen  smakar  sur, 
En  man  sig  finner  i  nr  och  skur; 
Herr  guverniiren  steg  upp  och  höll 
Ett  tal:  hvart  ord  som  ett  majregn  föll 
Och  vederqvickte  det  fält  till  slut. 
Der  allt  låg  vissnadt  en  qvart  fiirut. 

Han  fattar  sirligt  sitt  glas  och  ber 
I  fint  och  storslaget  festmancr: 
"Cliristina,  prisade  näktergal. 
Säg,  vill  du  h<»ja  din  festpokal 
Och  tömma— lyckligt  fiir  Lyndales  hopp- 
Ett  fullt  och  perlande  'botten  opp?"  " 

Dä  höjde  "divan"  pf)kalii   <ieh   drack 
Och  säg  i  taket  och  sade:  "snnick:"" 
Men  hon  drack  luft,  ty  i  huset  fans 
En  enda  droppe  ej  mer  till  hands. 
Allt— sä  att  säga— var  supet  ut; 
Helt  torr  blef  pic-nickens  fröjd  till  slut. 

I,  dyn'  landsmän,  vitl   Lake  ('alhuiin, 
Köp'  hem  ett  Isskåp  åt  lilla  finn. 
Der  hon  kan  gömma  ett  ofödt  lam, 
Att  ej  det   surnar  tiP    längre  fram! 
NI  gä  ej  säkra;  —  om  tusen  är 
Till  nytt  besök  NI  en  diva  får. 

Vid  banketten  hiiWos  tal  af  C.  C.  Beii- 
iiet — "Välkomsthclsning;"  af  Herman 
.Stockenström  för  "Vart  fosterland;"  af 
Y\  P.  Swcnsen  för  "Vårt  adoptivland;" 
af  A.  F.  Nordin  för  "Hedersgästen." 
Dessutom  talade  guvernör  Ilnbljard 
och  l)orgmästarc  G.  A.  Pillsbury  och  till 
sist  M:me  Nilsson,  som  i  vartna  orda- 
lag tackade  för  den  ära.  snm  bevisats 
henne. 


Efter  det  festmåltiden  var  slutad  re- 
tirerade man  till  den  rymliga  danssa- 
longen, der  man  dansade  flitigt  hela  nat- 
ten. I  början  af  balen  uppeldade  Chri- 
stina Nilsson  entusiasmen  med  att  sjun- 
ga "'Fjorton  år  tror  jag  visst  atf  jag 
var"  samt  en  charmant  dalpolska.  Un- 
der hela  aftonen  var  divan  omgifven  af 
flitiga  beundrare,  som  ständigt  ville 
bädda  sig  i  solskenet  af  hennes  närvaro. 
Förnämligast  bland  dessa  fixstjernor 
märktes  patron  Carlsons  klotrunda  figur 
der  han  vid  pianot  alltid  stod  färdig  att 
.sjunga: 

"Stina,  här  har  du  mej. 
Kom,  ska'  vi  dansa  polska,"  (etc.) 

Christina  Nilsson  deltog  i  balen  endast 
en  kort  stund.  Vid  12-tiden  begaf  hoit 
sig  hem  till  sitt  hotell,  temligen  uttröt- 
tad. 

Torsdagen  den  I2:tc' Juni  sjöng  M:me" 
Nilsson  i  Coliseum  för  öfverfullt  hus 
ett  nummer  ur  oratoriet  "Skapelsen," 
en  italiensk  aria  samt  en  del  af  Elsas- 
parti i  Lohengrin.  Huru  hon  sjöng  är 
öfverflödigt  att  nämna.  Hon  tog  som 
vanligt  publiken  med  storm,  och  applå- 
derna öfverröstade  åskan,  som  mullrade 
utanför  och  som  på  eftermiddagen  sam- 
ma dag  hade  slagit  ned  i  konsertsalen 
under  pågående  konsert.  I  samman- 
hang härmed  kan  nämnas,  att  då  Rcm- 
mertz  på  qvällen  sjöng  Rafaels  parti  i 
"Skapelsen"  och  kom  till  stället  der  det 
heter:  "Och  mörker  rådde  på  djupet," 
slocknade  alla  elektriska  ljusen  i  bygg- 
naden så  att  det  blef  kolmörkt  flera  mi- 
nuter. Då  senare  Toedt  sjöng:  "Och 
Gud  sade:  Varde  ljus.  och  det  vardt 
ljus,"  tändes  de  ögonblickligen.  Publi- 
ken applåderade  ursinnigt  under  förmo- 
dan att  det  hörde  till  pjesen,  men  så 
var  dock  ej  förhållandet. 

Den  1 1  :tc  Juni  på  förmiddagen  upp- 
vaktades Christina  Nilsson  å  Nicollct 
Housc  af  en  12—14  medlemmar  af  den 
skandinaviska  pressföreningen.  Under 
det  de  komitcerade  sysslade  i  korrido- 
ren utanf(')r  M:me  Nilssons  rum.  öpp- 
nades plötsligt  dörren  och  Stina  utropa- 


313 


de:  "Kommer  in,  godt  folk,  å  våren  in- 
te rädda." 

Efter  det  medlemmarne  inträdt  i  det 
stora  förmaket,  och  presenteringen  egt 
rum,  öfverlemnade  kapten  Osborn  å 
pressföreningens  vägnar  ett  väl  utfördt 
litografiskt  souvenir,  inbundet     i     fina 


now,  Luth.  Taeger,  Nicolaus  Grevstad, 
Chr.  Brandt,  Jos.  E.  Osborn.  Axel  Alm- 
quist,  Berndt  Anderson  och  Herman 
Stockenstfom.  Andra  sidan  åter  fram- 
stälde  sångerskans  barndomshem,  der 
hon  sjelf  syntes  i  förgrunden,  lyssnande 
till   näktergalens   toner.       Vid   sidan   af 


&'^ 


fi 


%' 


'■^' 


<*^ 


"^r. 


,<si 


y^^^h 


f^^:; 


/7-.^;,r\-v  Vi 


SKANDINAVISKA  PRESSFÖRENINGENS  CHRISTINA  NILSSON-SOUVENIR. 


plyschpärmar  i  de  svenska  färgerna. 
Vid  öfverlemnandet  af  detsamma  yttrade 
sig  kapten  Osborn  sålunda: 

"Högt  ärade  landsmaninna!  Då  ni 
nu  åter  besöker  vårt  adopterade  foster- 
land för  att  ännu  en  gång  låta  oss 
höra  och  njuta  af  eder  gudagåfva,  den 
odödliga  sången,  en  helsning  från  våra 
fäders  land,  sångens  hemland  på  jor- 
den, så  ha  vi,  för  att  visa  huru  högt  vi 
akta  eder  och  älska  sången,  dristat  in- 
finna oss  här,  och  bedja  eder  ödmjukli- 
gen  att  från  oss  mottaga  en  välkomst- 
helsning." 

Första  insidan  af  litografien  upptogs 
af  Christina  Nilssons  porträtt  som  mid- 
telfigur,  om  slutet  af  porträtter  af  föl- 
jande af  pressklubbens  aktiva  medlem- 
mar: Alfred  Söderström,  Magnus  Lun- 


denna  teckning  läses    följande   inskrip- 
tion: 

VÄLKOMSTHELSNING 

TILL   CHRISTINA    NILSSON   FRÅN   SKAN- 
DINAVISKA FRESSFÖRENIN- 
GEN  I  MINNESOTA. 

Du  är  ditt  fosterlands  stolthet  och 
verldens   beundran. 

Du  är  drottning  i  sångens  rike. 

Den  ringa  flickan  från  det  torftiga 
hemmet  har  med  tonernas  makt,  med 
det  tjusande  inflytandet  af  sin  nordi- 
ska enkelhet  eröfrat  en  verld. 

Derför  helsar  dig  med  jubel  den 
tätaste  skandinaviska  syskonringen  i 
Amerika  välkommen  till  det  ung- 
domsfriska  Minnesota. 

Den  II  :te  Juni  1884. 


314 


C.  O.  Carlson,  en  af  festkomiteens 
medlemmar  samt  agent  här  i  staden  för 
"The  Equitable  Life  of  New  York," 
var  den  som  alltid  försökte  att  förena 
nytta  och  nöje.  Han  lät  öfvertyga  Chri- 
stina Nilsson  om  de  stora  företräden, 
som  detta  bolag  egde  framför  alla  an- 
dra dylika,  och  följden  af  hans  välta- 
lighet blef  att  M:me  Nilsson  lät  för- 
säkra sitt  lif  för  en  summa  af  $25.000 
till  förmån  för  en  aflägsen  slägting  till 
hennes  andre  man,  fröken  Rosa  de  Val- 
lejo,  som  hon  upptagit  till  sin  foster- 
dotter. Doktor  J.  Pearson  härstädes 
undersökte  M:me  Nilssons  helsotill- 
stånd och  fann  detsamma  lemna  intet 
öfrigt  att  önska.  Af  försäkringsbrefvet 
framgick,  att  M:me  Nilsson  då  var  41 
år  gammal,  mätte  5.5  fot  i  längd,  30 
tum  omkring  midjan  samt  vägde  175 
pounds.  Man  fann  således,  att  hon 
äfven  i  qvantitativt  hänseende  var  en  re- 
spektabel ättling  af  gamla  Sverige.  Bå- 
da hennes  föräldrar  voro  då  döda;  hon 
hade  haft  en  syster  som  afled  vid  58  års 
ålder,  och  fem  bröder  af  hvilka  tyra  lef- 
<ie  och  voro  i  en  ålder  af  50 — 60  år. 

Den  stora  sångerskan  firade  sitt  silf- 
verbröllop  med  operasången  år  1889,  då 
hon  för  alltid  lemnade  scenen  och  för- 
svann i  privatlifvets  skymundan. 

DEN    STORA    BANKETTEN    Å    WEST 
HOTEL. 

I  början  af  Januari  månad  1886  sam- 
manträffade några  Minncapolisboar  helt 
apropos  med  några  vänner  från  St. 
Paul,  och  yttrade  en  af  Minneapolis- 
boarne  då  helt  oförmodadt  och  utan  att 
någon  plan  förut  varit  uppgjord,  att  de 
vid  första  lägliga  tillfälle  ville  anordna 
ett  litet  slädparti  och  köra  ner  till  St. 
Paul  för  att  helsa  på  sina  gamla  vän- 
ner. St.  Paulboarne  blefvo  förtjusta  i 
planen  och  lofvade  att  emottaga  hela 
sällskapet  med  "varma  servetter,"  om 
de  fingo  behörig  beredelsetid  samt  be- 
sked om  huru  många  som  kommo  att 
deltaga  i  slädpartiet. 

Beslut  och  handling  blefvo  nu  ett  och 
erhöllo   Minneapolisboarne   snart   derpå 


en  inbjudning  till  en  större  reception 
för  den  27:de  Januari  å  Hotel  Ryan  (det 
största  hotellet  i  hufvudstaden),  der  en 
liten  föreningsfest  mellan  St.  Pauls  och 
Minneapolis'  ledande  skandinaver  då 
skulle  ega  rum. 

Gynnade  af  vackert  väder  och  klin- 
gande slädföre  företogo  Minneapolis- 
boarne resan  till  St.  Paul  i  sina  privata 
åkdon  och  anlände  den  stora  karava- 
nen omkring  klockan  9  på  aftonen  till 
Hotel  Ryan,  der  den  emottogs  af  en 
reception-komitce.  bestående  af  herrar 
A.  E.  Johnson,  Colonel  Chris.  Brandt, 
Dr.  Nelson,  G.  Elmquist  och  Dr.  Lund- 
gren. 

Två  hundra  damer  och  herrar  voro 
församlade  vid  banketten,  der  St.  Paul- 
ilerna  öfverraskade  sina  gäster  med  ett 
särdeles  storslaget  program.  Festen 
afslutades  med  en  större  bal. 

Bland  de  olika  konversationsgrupper- 
na rådde  den  lifligaste  munterhet  och 
märktes  tydligen  att  någon  afundsjuka 
mellan  St.  Pauls  och  Minneapolis'  skan- 
dinaver ej  fans  till  eller  att  den  åtmin- 
stone för  tillfället  måtte  ha  blifvit  lem- 
nad  hemma. 

Denna,  den  största  sällskapliga  fest 
som  någonsin  afhållits  af  skandinaverna 
i  St.  Paul,  var  det  som  gaf  anledning 
tjll  den  stora  banketten  å  West  Hotel 
onsdagen  den  24:de  Mars  1886,  hvilken 
var  afsedd  som  ett  "tack  för  sist"  för 
det  vänliga  och  storartade  emottagande 
Minneapolisboarne  rönte  af  sina  vänner 
i  St.  Paul  ett  par  månader  förut. 

Begäret  att  öfverträfifa  sina  grannar 
(i  St.  Paul)  samt  de  skandinaviska 
afTärsmänncns  i  Minncapolis  numerära 
styrka  bidrogo  att  göra  denna  fest  till 
en  "pyramidal  success"  och  till  den  ele- 
gantaste tillställning,  som  någonsin  egt 
rum  bland  skandinaverna. 

Det  förberedande  arbetet  lör  denna 
fest  verkstäldes  af  en  exekutiv  komitee, 
bestående  af  herrar  S.  E.  Olson,  P.  P. 
Swensen,  J.  W.  Arctander,  P.  J.  E. 
Clementson,  A.  J.  Rosander,  Charles 
Johnson,  N.  H.  Gjertsen,  R.  L.  Berg- 
lund, P.   Clausen.  J.   H.  Paulson,  John 


315 


Brandt,  John  E.  Ofstie,  J.  F.  Peterson, 
Gerh.  Gjertsen,  Andrew  Bergström, 
John  Peterson,  C.  F.  Struck,  Alfred 
Söderström,  Charles  Blomquist,  Gud- 
mund F.  Johnson,  Nick  Anderson,  John 
Carlson,  M.  Munster  och  H.  O.  Peter- 
son, jemte  följande  supplementär-ko- 
miteer: 

Arrangement — S.  E.  Olson,  P.  P. 
Swensen,  P.  Clausen. 

Invitation — H.  O.  Peterson,  John  E. 
Ofstie,  J.  H.  Paulson,  N.  H.  Gjertsen, 
Gerh.  Gjertsen,  Alf.  Söderström,  An- 
drew Bergström,  Charles  Blomquist,  J. 
Landberg,  sekreterare. 

Reception — John  F.  Peterson,  C.  F. 
Struck, William  Heggum,  Charles  John- 
son, Gudmund  F.  Johnson,  A.  J.  Ro- 
sander, John  Carlson. 

Floor — C.  C.  Bennet,  John  Peterson, 
Nick  Anderson,  H.  T.  Hasberg,  C. 
Haug. 

Närmare  500  personer  voro  närvaran- 
de. Förutom  St.  Pauls  och  Minneapo- 
lis' ledande  affärsmän  voro  flera  notabla 
representanter  närvarande,  såsom: 

Prof.  Edward  Olson  vid  Universite- 
tet i  Chicago,  Hon.  S.  F.  Christensen, 
Rush  City;  Hon.  A.  E.  Rice,  Willmar; 
Hon.  S.  D.  Peterson,  New  Ulm;  N. 
O.  Werner,  Red  Wing;  Hon.  L.  P. 
Larson,  Eau  Clair,  Wis.;  N.  P.  Nelson, 
(dåvarande)  egaren  af  "Svenska  Ameri- 
kanaren," Chicago,  samt  bankiren  N. 
O.  Ostrom,  Evansville. 

Supeen  var  ytterst  elegant,  och  de 
många,  långa  borden  dignade  under 
bördan  af  de  finaste  delikatesser,  blom- 
sterdekorationer och  krokaner.  Aldrig 
hade  den  prydliga  salen  företett  en  mera 
storartad  anblick.  Två  hundra  uppas- 
sare, uppsträckta  i  svart  frack  och  hvit 
halsduk  voro  under  fyra  timmars  tid 
ständigt  sysselsatta  med  att  egna  gäster- 
na sin  uppmärksamhet. 

Bland  dekorationerna  i  den  stora  sa- 
longen märktes  bland  annat  ett  större 
standar,  måladt  enkom  för  festen  af 
professor  P.  Clausen,  föreställande 
Svea,  Nora  och  Dana,  hållande  hvar- 
andra  om  lifvet,  samt  ofvanför  den  ame- 


rikanska frihetsgudinnan,  hvilken  utgöt 
ufver  dem  sitt  ymnighetshorn.  Standa- 
ret  bar  dessutom  följande  inskription: 
"Three  in  One."  Under  supeen  afhöl- 
los  flera  entusiastiska  och  väldigt  ap- 
plåderade tal.  Efter  det  ceremoni- 
mästaren, S.  E.  Olson,  i  väl  valda  orda- 
lag öppnat  festen,  föreslogs  följande 
skålar:  "Våra  gäster,"  Colonel  Hans 
Mattson;  "Våra  värdar,"  J.  E.  Osborn; 
"Förenta  Staterna,"  L.  R.  Larson; 
"Sverige,"  S.  F.  Christensen;  "Norge," 
Oscar  Torrison;  "Danmark,"  F.  A. 
Husher;  "Minneapolis,"  Rev.  Kristofer 
Janson;  "Skandinaverna  i  Amerika," 
professor  Edward  Olson;  "Damerna," 
Lars  Rand;  "Tvillingstäderna,"  A.  F. 
Nordin. 

Mr.  A.  J.  Blethen,  egaren  af  "Min- 
neapolis Daily  Tribune,"  räknades  äfven 
bland  talarnes  antal  och  inspirerad  af 
de  storartade  intryck,  som  han  hade  af 
festen,  ville  han  icke  allenast  räkna  sig 
som  skandinav,  utan  försökte  äfven  be- 
visa att  han  var  af  skandinavisk  här- 
komst. P.  P.  Swensen  afslutade  den 
långa  serien  af  tal  i  några  få  ordalag, 
hvarefter  åtskilliga  tacksägelseadresser 
upplästes  från  flera  af  våra  mest  fram- 
stående skandinaver  i  Amerika,  hvilka 
ej  kunde  hedra  festen  med  sin  närvaro, 
bland  hvilka  räknades:  Hon.  Knute 
Nelson,  Washington,  D.  C;  B.  Love- 
son, danska  ministern  i  Washington,  D. 
C;  Grefve  Reuterskjöld,  svensk-norska 
ministern  i  Washington,  D.  C;  Hon. 
P.  A.  Larson,  Lake  Crystal,  Minn.; 
Hon.  Wm.  Christensen,  Olivia,  Minn.; 
Hon.  Geo.  H.  Johnson,  Groton,  N.  D. ; 
A.  Chaiser,  utgifvaren  af  "Svenska  Tri- 
bunen,"  Chicago;  Prof.  Storm  Bull, 
University  of  Wisconsin,  Madison,Wis.; 
Col.  J.  A.  Johnson,  Madison,  Wis.; 
Hon.  N.  P.  Haugen,  state  railroad  com- 
missioner,  Madison,  Wis.;  Hon.  S.  J. 
Willard,  Red  Wing;  Hon.  T.  K.  Sim- 
mons,  Red  Wing;  Prof.  Hjalmar  Hjort 
Boyesen,  Columbia  College,  New  York. 

Efter  skålen  för  Sverige,  Norge  och 
Danmark  spelade  Danz'  orkester  de  re- 
spektive ländernas  nationalsånger,  hvil- 


3i6 


ka  mottogos  med  stormande  applåder. 
Musiken  dertill  var  på  ett  förtjenstfuUt 
sätt  enkom  för  tillfället  arrangerad  af 
Prof.  Oscar  Ringwall. 

Efter  supeen  förflyttade  sig  sällska- 
pet till  en  annan  sal,  der  en  animerad 
bal  egde  rum  och  damernas  eleganta 
toaletter  fingo  bättre  tillfälle  att  lägga 
sin  elegans  i  dagen. 

Tillställningen  var  till  alla  delar  lyc- 
kad och  bidrog  i   niånga  afseenden  till 


P.  P.  Swensen,  Carl  F.  Struck,  P.  Clau- 
sen,  A.  E.  Johnson,  N.  H.  Gjertsen, 
Andrew  Bergström  och  Lars  Rand. 

MILITÄRFESTEN. 

Fredagen  den  I4:de  Oktober  1887.  De 
svenska  militärernas  ankomst  till  Min- 
neapolis omfattades  med  vida  större 
entusiasm  af  vår  skandinaviska  befolk- 
ning än  till  och  med  den  mest  sangvini- 
ske  hade  vågat  hoppas.      Bland  stadens 


DK  SVENSKA  M1[.IT.\KE 

att  höja  vårt  folks  anseende  i  andra  na- 
tioners ögon.  Länge  torde  också  den- 
na fest  lefva  i  Minneapolisboarnes  min- 
ne. Alen  smakar  det  bra.  så  kostar 
det  bra  —  det  fordrades  ej  mindre  än 
närmare  ett  tusen  sex  hundra  dollars 
för  att  betala  kalaset. 

Den  amerikanska  dagtidningen  '"Min- 
neapolis  Tribune"  innehöll  dagen  derpå 
det  längsta  referat,  som  någonsin  gifvits 
öfver  någon  skandinavisk  fest  i  Min- 
neapolis, ej  mindre  än  nio  hela  spalter, 
tillika  med  porträtter  och  biografier  af 
S.  E.  Olson,  Adolph  Bierman,  John  W. 
Arctander,  Col.  Hans  Mattson,  Col. 
Chris.  Brandt,  Alfred  Söderström.  Capt. 


RN.\.     )i    ()I-FICKK.\RE.*) 

skandinaver  var  det  ej  niånga  som  ej 
hade  infunnit  sig  vid  Union  Depot  eller 
närgrär.sande  gator  för  att  helsa  de 
långväga  gästerna  välkomna.     En  väl- 


*  Do  inilitärtT,  som  deltogo  i  denna  fest, 
voro  fhcfcn  fiir  K.  Ncrikos  rejjomonto  öfver- 
sto  .loliii  IJlliclniriU  (siilcr  till  vcuslcr  ,1 
plansclien),  nia.iorcii  vid  K.  Sven  lifjrnrde  II. 
Oyllciinini  fsitlcr  lill  ln"»t:cr),  liijf iKintcn  vid 
K.  Gilta  arlillprirogenientt'  F.  O.  Tlicoander 
fstAr  liiiitrst  till  vcnstcrl.  liijliuuUon  vid  K. 
Neril<os  rcKoincnte  A.  Wostcr  (st:ir  liakom 
major  Cyllciiiam),  liötiiaiitcMi  vid  K.  lifgar- 
dct  lill  liiist  ^trcfvf  F.  von  INiscii  (liiiiffst 
till  luififr),  liiji  iiaiitcii  vid  (iitin  artillcrircge- 
montc  O.  IJIlicliiirpk  sanil  niidciliijl  unnten 
vid  T/ifi'ctrciiiciitcls  luisarkar  grofvi'  C.  Le- 
wonliaiij)!.  TiHlcilicliilcI  nt;rj(n-(lcw  af  tvft 
man  fraii  livai-tdcia  ;if  Svoa  ^iirdo.  liJi.stKar- 
dot  and  Andni  Rardot.  K.  Ncrlkcs  roRO- 
monto.  liifrofifnipntots  InisarkAr.  Kroiiprln- 
sons  liusaiTcRfincnto  orh  Oöla  artillcrireÄe- 
mcntf. 


317 


komstkomitee,  bestående  af  herrar  F.  A. 
Husher,  John  F.  Peterson,  kapten  C.  C. 
Bennet,  kapten  Opheim  och  Alfred  Sö- 
derström, mötte  gästerna  i  Hudson, 
Wis.,  och  ledsagade  dem  hit.  Ombord 
på  tåget  befunno  sig  tolf  officerare  och 
trettiosex  underofficerare  och  soldater 
samt  dessutom  tjugufem  andra  personer 
bestående  af  representanter  för  Chica- 
gotidningarne  och  andra  framstående 
inan. 


drog  fram,  och  på  klangen  i  dessa  hör- 
des det  mer  än  väl,  att  de  ej  kommo 
från  svaga,  amerikanska  strupar. 

Ankomna  till  "Dania  Hall"  dröjde  det 
ej  länge  förrän  F.  A.  Husher,  festkomi- 
teens  ordförande,  gaf  tillkänna  att  ma- 
ten var  färdig,  hvarpå  alla  gingo  upp  i 
den  i  andra  våningen  belägna,  festligt 
dekorerade  matsalen.  Redaktör  Hush- 
er helsade  i  några  få  ord  såväl  de  civila 
som    militära    gästerna    välkomna      och 


DE  SVENSKA  MILITÄRERNA 


Strax  före  kl.  9  på  qvällen  ångade  tå- 
get in  på  Union  Depot,  som  var  så  full- 
packad  med  folk.  att  det  var  med  möda 
polisen  kunde  bereda  fri  passage  för  gä- 
sterna, som  här  togos  om  hand  af  mot- 
tagningskomiteen.  "Svenska  Gardet," 
■"Normanna  infanteri"  och  föreningen 
"Dania"    paraderade    utanför    stationen. 

Processionen  leddes  af  sherifif  Swen- 
sen  såsom  marskalk  uppåt  Hennepin 
avenue.  till  Sixth  street,  och  derifrån 
nedåt  den  illuminerade  NicoUet  avenue 
till  Washington  avenue  och  derifrån  till 
"Dania  Hall."  Gatorna  voro  öfverallt  i 
centrum  af  staden  till  trängsel  fuUpac- 
"kade  af  folk,  och  processionen  emottogs 
-af   dundrande  hurrarop,   h varhelst     den 


2)  UNDERBEFÄL. 

bad  dem  hålla  till  godo  med  anrättnin- 
garne. På  stående  fot  intogs  nu  en 
väl  tillagad  "sexa,"  åtföljd  af  diverse 
flytande  förfriskningar,  allt  under  det 
tafifelmusik  utfördes  af  Svea  och  Nor- 
manna musikkårer. 

När  de  materiella  behofven  blifvit 
tillfredsstälda,  äskade  ordföranden  ljud 
och  introducerade  Mayor  Ames,  som 
på  sitt  vanliga  lyckliga  sätt  höll  ett  li- 
tet impromptu  tal  till  de  församlade 
och  å  stadens  vägnar  utlofvadc  munici- 
pal  gästfrihet. 

Klingande  tal  höllos  af  flera  utsedda 
skandinaviska  talare.  Öfverste  Hans 
Mattson  var  den  förste,  och  yttrade  han 
sig  sålunda: 


3i8 


"Herrar  hedersgäster  från  Sverige, 
Norge  och  Danmark! 

"På  den  plats,  der  vi  nu  stå,  höres  i 
den  stilla  natten  Mississippiflodens  fors 
öfver  St.  Anthonyfallen.  I  befinnen 
Eder  således  djupt  inne  i  den  amerikan- 
ska Vestern,  och  likväl  är  detta  blott 
den  nya  tidens  ingångsport  till  den  vida 
Nordvestern. 

"För  ett  par  timmar  sedan  utgingo 
från  våra  stationer  ett  hälft  dussin  långa 
iltåg,  som  nu  med  frustande  ånghästar 
på  olika  banor  färdas  i  riktning  mot  den 
nergångna  solen  och  af  hvilka  några 
icke  stanna  förrän  de  tillryggalagt  di- 
stanser längre  än  mellan  Köpenhamn 
och  Konstantinopel  genom  bördiga  och 
ännu  till  stor  del  obebyggda  trakter. 
För  34  år  sedan  stod  jag  med  några 
andra  landsmän,  bland  de  första  i  Min- 
nesota, med  spejande  blick  för  första 
gången  vid  St.  Anthonyfallen.  Då  fans 
ingen  stad  eller  tecken  till  stad  på  den 
na  sidan  floden;  då  jagade  ännu  den 
röde  infödingen  sitt  villebråd  i  skogen, 
der  nu  våra  kyrkor  och  skolhus  stå;  då 
var  allt  landet  vester  om  oss  en  okänd 
ödemark;  då  fans  Minnesota  icke  ens 
till  som  stat;  då  voro  flera  af  våra  vestra 
stater,  som  nu  äro  befolkade  af  många 
millioner  lyckliga  invånare,  icke  ens  på- 
tänkta. 

"Nu  deremot  hafva  vi  ett  mäktigt  rike 
endast  i  vår  egen  stat  med  en  befolk- 
ning af  en  ocli  en  half  million  och  ett 
skattevärde  af  två  tusen  millioner. 
Minnesota  producerar  nu  årligen  öfvcr 
tio  millioner  bushels  spannmål  på  sina 
1)ördiga  åkrar  och  afverkar  sexhundra- 
femtio millioner  fot  sågtimmer  ur  sina 
skogar,  och  dess  jcrngrufvor,  ännu  i 
sitt  utvecklingsstadium,  utskeppa  en 
half  million  tons  rikhaltig  malm.  Den 
skandinaviska  befolkningen  utgör  mer 
än  fjcrdedelen  af  statens  invånarantal 
och  producerar  fullt  en  tredjedel  af  våra 
åkerbruksproduktcr  på  sin  egen  jord, 
ty  de  flesta  äro  jordbrukare.  Den 
spannmål,  som  endast  i  Minnesota  årli- 
gen produceras  af  våra  landsmän,  vore 
mer  än  tillräcklig  att  fJirse  hela  Sveri- 


ges   befolkning    med    bröd,    år   ut    och 
år  in. 

"Vår  vackra  stad  Minneapolis  har  re- 
dan nu  en  befolkning  af  160,000,  hvaraf 
en  fjerdedel  eller  40,000  äro  skandina- 
ver eller  deras  afkomlingar. 

"Hvad  staden  är  med  sina  qvarnar, 
fabriker,  kyrkor,  skolor  och  lyckliga 
hem,  hoppas  jag  I  alla  med  egna  ögon 
skolen  se,  innan  I  lemnen  oss,  och  jag 
vill  derför  icke  uppehålla  tiden  dermed. 

"Hvad  eder  sjelfve  beträffar,  mina  ära- 
de herrar,  så  hafva  vi  hört  hvad  som  så, 
uttrycksfullt  blifvit  sagdt  till  eder  i  Chi- 
cago af  vännerna  der  —  och  vi  instäm- 
ma hjertligt  i  deras  lof  och  pris. 

"När  vi  hörde  att  Danmarks,  Norges- 
och  Sveriges  krigsmän  och  representan- 
ter ville  hedra  oss  med  ett  besök,  så 
gladdes  vi  alla  deröfver  och  hafva  sam- 
lats i  afton  för  att  uttrycka  denna  glädje 
i   ett  hjertligt  välkommen! 

"Vi  hafva  med  afsigt  fört  eder  till  den- 
na sal,  der  vi  kunna  under  eget  tak  på 
ett  enkelt  men  gammalnordiskt  sätt  vi- 
sa eder  vår  hyllning  och  gifva  eder  till- 
fälle att  se  oss  för  oss  sjelfve,  sådana 
som  vi  äro  i  vårt  dagliga  lif.  Vi  ära 
'män  af  folket,'  vi  hafva  kommit  hit 
fattiga  emigranter,  okunniga  i  landets 
språk  och  förhållanden.  Det  enda  arf 
vi  medfört  är  starka  armar  och  friskt 
mod  —  nej  ,jag  ber  om  ursäkt,  ett  annat 
arf  af  mera  värde  än  guld  eller  snille 
hafva  vi  medfört  från  kära  fosterbyg- 
der —  vår  andel  af  nordisk  trohet,  kraft 
och  dygd;  och  med  de  pund  som  blifvit 
oss  förlänta,  hafva  vi  verkat  inom  alla 
industriens  grenar,  i  de  lärda  facken,  i 
de  sköna  konsterna,  i  kommunens,  i 
statens  och  i  Unionens  tjenst  —  i  krig 
•och  fred,  och  vi  utföra  dagligen  vår  an- 
del i  det  stora  nationalarbetet,  hvars  re- 
sultat är  en  ny  och  mäktig  samhällsord- 
ning, hvars  grundval  iir  det  individuella 
menniskovärdet  och  den  individuella 
menniskorätten. 

"Jag  tror  mig  se  en  försynens  skic- 
kclse  dcri,  att  när  tiden  var  inne  för  den 
nya  verlden  att  träda  fram  på  nationer- 
nas  vädjobana    med   en   ny   och   kraftig 


319 


kosmopolitisk  ras,  voro  de  skandinavi- 
ska folken  också  utsedda  att  deltaga  i 
detta  stora  värf,  och  att  det  var  'män- 
nen af  folket'  förunnadt  att  här  i  syn- 
nerhet erhålla  fria  tyglar  för  sin  utveck- 
ling. Hvem  kan  icke  tydligt  se  de  nor- 
diska brödrafolkens  prägel  på  hela  sam- 
hällsandan  i  den  nya  verlden? 

"Vi  vore  glömska  om  vi  ej  med  tack- 
samhet erkände  det  myckna  goda,  som 
fäderneslanden  skänkt  oss  från  den 
späda  barndomen  till  den  stund  vi  sade 
dem  farväl;  vi  vore  ovärdiga  våra  fäders 
namn  och  minnen,  om  vi  ej  högaktade 
och  älskade  som  en  kär  moder  den 
oförgätliga  fosterjorden  —  och  Eder, 
dess  värdige  representanter,  såsom  våra 
fränder  och  bröder. 

"Eder  närvaro  bland  oss  är  en  stolt 
tilldragelse,  och  minnet  deraf  skall  be- 
varas som  ett  af  våra  angenämaste. 

"Och  när  I  återvänden  till  de  kära 
ställen,  der  vi  togo  de  första  stegen  på 
lifvets  skiftesrika  bana,  så  medfören  kära 
helsningar  från  oss  alla.  Sägen  våra 
fränder  att  vi  äfven  lära  våra  barn  att 
älska  våra  folk  och  land  i  Nordanriken, 
ehuru  de  aldrig  sett  dem.  Och  sägen 
dem  att  långt  ute  i  den  vida  Vestern  vid 
Hiawathas  leende  vatten  och  hundra- 
tals mil  derbortom  finnas  vänner  och 
bröder  i  hundra  tusental,  hvilkas  trohet 
och  kärlek  hvarken  tid  eller  afstånd  har 
förminskat." 

Mattsons  tal  besvarades  af  öfverste 
Lilliehöök.  Dernäst  i  ordningen  kom 
doktor  O.  A.  Fliesburg,  hvilken  upp- 
läste ett  för  anledningen  af  honom  sjelf 
författadt  poem. 

Redaktör  Husher  talade  för  den  del 
af  den  skandinaviska  Chicago-pressen, 
som  hade  visat  sin  uppmärksamhet  mot 
Minneapolis  genom  att  såsom  gäster 
med  extra  tåg  hitföra  de  skandinaviska 
militärerna. 

Den  norske  festtalaren  var  professor 
Breda,  som  besvarades  af  öfverstlöjtnant 
Nyquist,  och  för  danskarne  talade  herr 
C.  Neuman,  hvarpå  svarades  af  löjtnant 
Falkenberg. 

— 21 


Det  musikaliska  programmet  af  Miss 
Emma  Nilsson,  professor  G.  Johnson 
och  professor  J.  L.  Hjort  blef  väl  emot- 
taget. 

Följande  morgon  togos  gästerna  åter 
om  hand  och  kördes  i  vagnar  från  Wesf 
Hotel  genom  den  förnämsta  delen  af 
staden,  hvarefter  ett  besök  aflades  i  ex- 
positionsbyggnaden och  tafvelgalleriet. 
Tiden  var  nu  inne  för  tågets  afgång  till 
St.  Paul,  hvarföre  kosan  stäldes  till 
Union  Depot,  der  under  ömsesidiga  väl- 
gångsönskningar och  hurrarop,  värdar 
och  gäster  skiljdes  från  hvarandra,  de 
senare  för  att  aflägga  ett  besök  i  vår 
systerstad  St.  Paul. 

Festen  var  särdeles  lyckad,  då  man 
tager  i  betraktande  att  komiteerna  en- 
dast hade  fyra  dagars  beredelsetid. 

Upprepade  gånger  försäkrade  flera  af 
militärerna  att  de  alltid  skulle  behålla 
Minneapolis  i  kär  hågkomst  och  tvenne 
af  underofficerarne  yttrade  att  så  snart 
de  uttjent  sin  kapitulationstid  derhemma 
var  det  deras  fasta  föresats,  att  resa  hit 
och  slå  ner  sina  bopålar  härstädes,  ty  de 
hade  nu  fått  en  helt  annan  föreställning 
om  Amerika  än  de  förut  haft. 

250-ARSDAGEN. 

En  hejdundrande  fest  kan  man  med 
skäl  kalla  firandet  af  250  :de  årsdagen  af 
svenskarnes  ankomst  till  Amerika.  På 
ett  ståtligare  sätt  har  "Svenskarnes 
dag"   aldrig   firats   i   Amerika. 

I  mediet  af  Juli  år  1888  lästes  följande 
upprop  i  de  svenska  tidningarne: 

"Massmöte. — Härmed  inbjudas  alla 
svenskar  i  och  omkring  Minneapolis, 
Minnesota,  att  möta  lördagen  den  21 
Juli,  klockan  8  e.  m.,  i  Svenska  Luther- 
ska Augustana-kyrkans  undervåning, 
hörnet  af  Eleventh  avenue  och  Sevcnth 
Street  south,  för  att  vidtaga  förberedan- 
de mått  och  steg  att  i  sammanhang  med 
'Minneapolis  Industrial  Exposition'  fira 
den  250  :de  årsdagen  af  svenskarnes  an- 
komst till  Amerika. 

Carl  J.  Petri,  pastor  för  Lutherska  Au- 
gustana-församlingen ; 


320 


A.    J.    Enstam,    pastor    för    Lutherska 

Bethlehems-församlingen; 
E.  Aug.  Skogsberg,  pastor  för  Svenska 

Missions-församlingen ; 
Frank    Peterson,    pastor    för    Svenska 

Baptist-församlingen ; 
John    Ternstedt,    pastor    för    Lutherska 

St.  Pauli-församlingen; 
K.    H.    Elmström,   pastor    för   Svenska 

Metodist-församlingen ; 
Hans  Mattson,  statssekreterare; 
M.  Lunnow,  redaktör  för  "Svenska  Fol- 
kets Tidning"; 
A.   Mellander,  redaktör  för  "Minneapo- 
lis Veckoblad"; 
N.    O.    Werner,    kassör    för    Sw^edish- 

American   Bank: 
P.    P.    Swensen,    shcrifif    för    Hennepin 

county; 
John    F.    Peterson,   register   of  deeds   i 

Hennepin  county; 
S.  J.   Turnblad,  manager  för  "Svenska 

Amerikanska  Posten"; 
J.  H.  Sandberg,  läkare; 
A.  Holt,  advokat. 

"Minneapolis,  Minn.,  den  ii:te  Juli 
1888." 

På  grund  af  denna  kallelse  mötte  om- 
kring två  hundra  svenskar  på  den  be- 
stämda tiden  och  platsen.  Komiteer 
tillsattes  och  ett  par  veckor  senare  syn- 
tes följande  inbjudan  i  alla  svenska  tid- 
ningar i  Amerika: 

"Alla  svenskar,  svenska  församlingar 
och  societeter  i  Minneapolis  och  staten 
Minnesota  och  svenskar  pä  andra  trak- 
ter inom  Förenta  Staterna  hafva  vi  här- 
med äran  inbjuda  att  deltaga  i  firandet 
af  den  250 :dc  årsdagen  af  svenskarnes 
ankomst  till  Amerika.  Denna  fest  firas 
i  Expositions-byggnaden  i  Minneapolis, 
Minnesota,  fredagen  (K-n  14:60  Septem- 
ber, klockan  2  e.  m.  Högtidligheterna 
öppnas  med  en  procession,  i  hvilken  alla 
svenskar  inbjudas  att  deltaga.  Ett  in- 
tressant program  har  utarbetats.  Tal 
hållas  på  engelska  och  svenska  språket. 
Det  engelska  talet  hålles  af  f.  d.  ameri- 
kanske ministern,  herr  W.  W.  Thomas. 
Jr.,  från  Portland,  Maine,  och  det  sven- 
ska af  redaktör  J.  A.  I^nander  från  Chi- 


cago, Illinois.  De  medel,  som  samlas 
vid  festen  genom  försäljningen  af  för 
tillfället  förfärdigade  dekorationsband, 
etc,  tillfalla  de  brandskadade  i  Sunds- 
vall, Umeå  och  Lilla  Edet,  Sverige. 
"E.  Aug.  Skogsbergh, 

N.  O.  Werner, 

H.    Mattson, 

C.  J.  Petri, 

John  Ternstedt, 

M.  Lunnow, 

A.  Malmsten, 
"Program-  och  inbjudningskomitee. 
"Minneapolis,  Minn.,  i  Augusti,  1888." 
Eleganta    "Souvenir    Badges"    såldes 
till  tusentals  svenskar.    De  voro  särdeles 
nätta.      Blå    sidenband,    2x6   tum,    por- 
trätter   af    Gustaf    H    Adolf    och    Axel 
Oxenstjerna,  svenska  riksvapnet  i  guld 
samt  inskription.   Försäljningen  af  dessa 
små  dekorationsband  inbringade  en  net- 
tovinst af  3,100  kronor,  som  sändes  till 
nödhjelpskomitcen  för  de  brandskadade 
i  Sverige. 

Storartade  förberedelser  hade  blifvit 
vidtagna  och  mycket  arbete  nedlagdt  på 
den  yttre  glanspunkten  af  programmet, 
nemligen  den  stora  paraden  med  musik- 
kårer, flaggor  och  standarer,  samt  de 
många  rikligt  dekorerade  tablå-vagnar- 
ne; men  ett  stridt  regn  kom  tidigt  på 
dagen  och  förstörde  hela  härligheten 
och  blefvo  föreningar  så  väl  som  en- 
skildte  uppmanade  att  efter  bästa  sätt 
sjelfva  styra  kosan  till  Expositions- 
byggnaden. Denna  uppmaning  hörsam- 
mades på  ögonblicket,  ty  redan  en  tim- 
me innan  programmet  började  var  hvar- 
jc  sitt-  och  ståplats  i  det  stora  audito- 
riet upptagen.  Många  kommo  från 
långt  aflägsna  städer  och  stater,  och 
ett  extratåg  medförde  närmare  ett  tusen 
personer  från  St.  Paul  med  flygande 
fanor  och  klingande  spel. 

Estraderna  voro  dekorerade  med  tal- 
rika föreningsstandar,  och  öfvcrallt  syn- 
tes de  svenska  färgerna  sida  vid  sida 
med  Amerikas  "Stars  and  Stripes." 

En  stor  tafla  af  den  gamla  svenska 
kyrkan  i  Wilmington,  Delaware,  bygd 
år   1698,   var  upphängd   midt   för  talar- 


321 


estraden    ocli    fäste    särdeles    stor    upp- 
märksamhet. 

Det  torde  intressera  våra  läsare,  att  vi 
här  göra  en  liten  afvikelse  från  pro- 
grammet och  orda  litet  om  det  som  står 
i  förbindelse  med  detta  dekorationsföre- 
mål, som  för  närvarande  utgör  sven- 
skarnes äldsta  historiska  minnesvård  här 
i  landet: 


DEN  GAMLA  .S\  ENSKA  KYRKAX 
I  WILMINGTON. 

Är  1698  bygde  de  första  svenska  kolo- 
nisterna i  Amerika  en  prydlig  stenkyrka, 
på  en  plats  der  staden  Wilmington  se- 
dermera uppstått,  och  ännu  i  dag  visas 
denna  "Old  Swedes'  Church"  såsom  eti 
af  de  vackraste  minnesmärkena  från  lan- 
dets kolonisationstid.  Kyrkobyggnaden 
var  emellertid  det  sista  större  företaget 
af  de  svenska  kolonisterna  som  helhet. 
Sammansmältningen  med  den  allt  talri- 
kare vordna  kontingenten  af  engelsk- 
talande nybyggare,  som  slagit  sig  ned  i 
trakten,  hade  redan  länge  pågått  och 
småningom  uppgick  den  svenska  befolk- 
ningen fullständigt  i  den  amerikanska. 
Inom  några-  få  generationer  var  deras 
språk  glömdt  och  allt  utom  minnet  af 
"Nya  Sverige"  utplånadt.  men  ännu  i 
dag  lefva  ättlingarne  af  dessa  första 
svenskar  i  Amerika  qvar  och  mera  än 
en  man,  hvars  namn  är  berömdt  i  För- 
enta Staternas  häfder,  härstammar  i  rätt 
nedstigande  led  från  kolonisterna  i  "Nya 
Sverige." 

På  "Old  Swedes'  Cemetery"  i  Dela- 
ware  finnes,  enligt  "Wilmington  News," 
en  simpel  hundraårig  grafsten  af  granit, 
åtta  fot  hög,  hvilken  förtäljer  en  svensk 


lamiljehistoria  i  Amerika  samt  påminner 
om  våra  landsmäns  första  landstigning 
på  amerikansk  jord.  Den  visar  den  nu- 
varande svenska  generationen  här,  huru 
det  svenska  folket  i  forna  tider  liksom 
nu  i  sin  mån  bidragit  att  höja  vårt  ge- 
mensamma adoptivland  till  den  storhet 
och  makt,  det  nu  faktiskt  intager,  samt 
huru  den  svenska  nationen  ammat  hjel- 
tar  och  patrioter,  som  med  gladt  mod 
ofTrat.det  käraste  de  egt  här  i  verlden, 
sina  barn,  ja,  lif  och  blod  för  det  land, 
dit  deras  förfäder  inkommit  som  fattiga 
invandrare.  Först  på  den  gamla  min- 
nesstenen ser  man  namnet  på  den  ifrå- 
gavarande familjens  stamfader  i  Ame- 
rika, Benjamin  Burr,  hvilken  afled  i 
Hartford  år  1681.  Härefter  följde  nam- 
net på  Annie  Burr,  afliden  år  1682,  med 
flera.  En  Nathaniel  Burr.  som  skattade 
åt  förgängelsen  i  början  af  detta  år- 
hundrade, år  1802,  var  en  äkta  patriot. 
Han  utsände  sina  sex  söner,  Samuel, 
Benjamin,  Joseph,  Nathaniel,  Jonathan 
och  Stephen,  i  det  amerikanska  befri- 
elsekriget, der  den  yngste  bland  dem, 
i6-årig,  stupade  på  ärans  fält.  Bland  nu 
lefvande  ättlingar  märkes  en  doktor 
Horace   Burr. 

Programmet  för  festen  började  kloc- 
kan 2  med  ett  nummer  af  Cappas  Sev- 
enth  New  York  Regiment  Band,  hvar- 
efter  Colonel  Hans  Mattson,  festkomi- 
teens  ordförande,  helsade  gästerna  väl- 
komna. 

Bön  förrättades  sedan  på  svenska  af 
dtn  svenska  lutherska  kyrkans  ärevör- 
dige apostel,  professor  T.  N.  Hassel- 
quist,  hvarefter  "Vårt  land"  afsjöngs  af 
(len  svenska  150  man  starka  kören  un- 
der professor  Normars  ledning. 

De  historiska  och  egentliga  festtalen 
för  dagen  höllos  af  general  W.  W. 
Tliomas.  Jr.,  från  Maine,  f.  d.  Förenta 
Staternas  minister  i  Stockholm,  samt 
af  Hon.  J.  A.  Enander  från  Illinois. 

Sång  och  musik  omvexlade  alltjemt 
mellan  talen  och  deklamationerna. 

Ett  ode  för  dagen  af  Hon.  H.  Stoc- 
kenström afsjöngs,  då  alla  de  närvaran- 
de reste  sig.     Några  korta  anmärknin- 


2,21 


KAPTEN 
O.    G.    LANGE. 


gar  gjordes  af  president   Cyrus   Norih- 
rup   af  Minnesotas   statsuniversitet. 

Därefter  introducerades  kapten  O.  G. 
Lange   från   Chicago   såsom   den   äldste 

då  lefvande  sven- 
ske settlaren  i 
Förenta  Staterna. 
Lange  var  den 
fi)rste  svensk,  som 
l)osatte  sig  i  Chi- 
cago den  i8:d.' 
September  1838. 
Han  kom  först  till 
Boston  den  i:ste 
Juli  1824.  Gamlin- 
gen titandades  sin 
sista  suck  den 
I3:de  Juli  1893. 
något  öfver  82  år  gammal.  Ifrigt 
vurmade  Lange  för  firandet  af  en  svensk 
nationaldag  öfver  hela  Amerika,  och  ;ir 
det  honom  vi  till  en  stor  del  hafva  att 
tacka  för,  att  vi  för  närvarande  iira 
"Våra  förfäders  dag,"  till  hågkomst  af 
de  första  svenskarnes  bosättning  i  Ame- 
rika år  1638. 

Poem  af  A.  T.  Lindholm,  "Gamla  och 
Nya  Sverige,"  upplästes  af  författaren. 
Derpå  följde  en  skriftlig  helsning  från 
Rev  .E.  Aug.  Skogsbergh.  "Hör  oss. 
Svea"  sjöngs  af  kören,  äfvenså  ett  ode 
af  Mr.  D.  Nyvall.  Kort  och  kraftigt 
tal  af  Rev.  C.  A.  Swensson  följde.  Se- 
dermera upplästes  följande  poem  af  fiir- 
faltarcn,   Ernst  Lindblom: 

TILL   MINNEAPOLLS. 

I  idofjlietons  land. 
Vid  Mississippis  tiicka  strand, 
Der  Anthony-  ocli  Minnolialia-f:illon  hnisa, 
Kn  stad  har  stolt  växt  opp.  — 
Det  iir  don  nn>;a  Vestorn.s  hopp. 
Det    hopp,    som    afnndsjiika    iin     fiirj^iifves 
sökt  att  grusa. 

Invid  den  hroda  elf, 
Der  indianen  sajr  siff  s.jclf 
Pfl  femtitalft   vara  hoVre  nti  trukliii. 
Har  nu  ett  joltoljarn 

Byggt  hus  vid  hus  och  <ivarn  vid  i|varn; 
Och    Minneai)oIis   ;ii'    Maiimct    ji.i    dcii    unga 
makten. 

Den  flrar  ull  dag 

Kn  storstndsfost  af   niiirkligt  slag. 
Som  synii)ati  I  alla  svenska  hjertau  niner. 
Den  firar  minnet  af 
Den  tid,  da  iifver  vida  haf 

De  drogo   lill    Colunihi    i;ind,    de   försle   Svl- 
Ihiods  söner. 


En  liten  koloni 

Den  bildade,  som  fann  sig  fri, 

FastUu     den     under     fjerran     Svea-drotten 

lydde, 
Den  gick  med  flit  och  id 
Framåt.    Det  s.vutes,  som  en  tid. 
Då  mödan  skulle  Idi  Ijelönt,  för  Nya  Sverige 

grydde. 

Den  tiden  Ur  nu  här: 

Vi  se  uti  den  dag.  som  iir. 

Det  nya  .Sverige  tom  ett  stort  och  vidsträckt 

rike. 
Inimder  tidens  lopp 
Ha  våra  fäders  stolta  hopp 
Förverkligats    af    landsmän,     hvilka    varit 

fädren  like. 

De  gamle  sådde  gladt 
I  ärlig,  varm  förtröstan,  att 
"De  skulle  berga  skörden  uti  sina  dagar. 
De  trodde  på  den  trakt, 
Der  de  ned  svett  och  möda  higt. 
De  trodde  på  sig  sjelfve  ocli  på  Svea-kun- 
gens lagai-. 

Men  säden,  en  gång  sådd, 

Låg  öfver  sekler  två  1  brodd; 

Nu   först   den   sägas  kan   ha   spirat   upp   ur 

gruset. 
De  gamles  koloni 
Har  blifvit  stor.  och  den  är  fri. 
Så  länge  verldeu  står  och  stjernbaneret  höjs 

i  ljuset. 

Det  nya  Sverige  iir 

Ej  Ijingre  blott  i  Delawaro, 

Nej,  det  når  öfver  alla  Unionens  stater. 

Inunder  årens  lopj) 

Ha  svenskar  luilpit  b.vgga  opp 

Vår  republik  med  tysta,  ofta  obelönta  dater. 

Hvar  iin  de  hittills  b.vggt 
Man  nu  dock  påstå  kan  lielt  tryggt, 
Att  Minnesota  för  dem  Iilifvit  hufvudorten. 
De  tyckas  trifvas  der. 
Och  Minneapolis  det  iir 

Till  doras  lyclcliga  och  nöjda  hem  den  öppna 
pDrten. 

Derfiir  oek  der  i  dag 
En  fest  kan  liras  af  ett  slag. 
Som  sympati   i  alla  svenska  lijertan  rilner. 
Högt  iefvo  minnet  af 
Den  tid.  då  öfver  vida  haf 
De  drogo  till   ColumM   land,   de  fiirste  Svi 
thiods  söner! 

Till  slut  gjordes  några  anmärkningar 
af  Miss  Mary  A.  Brovvn  från  Washing- 
ton angående  Amerikas  upptäckande  al 
skandinaviska  vikingar  år  1000,  hvaref- 
ter  några  af  de  förnämsta  gratulations- 
brefven  och  lyckönskningstelegrammen 
upplästes. 

Det  storartade  och  vidlyftiga  pru- 
grammet  afslöts  med  afsjungandel  al 
Davids  i5o:de  psalm  mod  ackompanje- 
mang af  Cappa's  Band. 

Festen  var  till  alla  delar  lyckad.  Så 
noga  som  man  kan  bcriikna  voro  när- 
mare 15,000  personer  n.irvarande  och  del 
stora  intresse,  som  h\:w  och  en  ådaga- 


3^3 


lade,  kan  lätt  förstås  ai  det  faktum,  att 
tusentals  personer  stodo  orörliga,  som 
packade  sillar,  under  hela  ceremonien, 
hvilken  varade  i  tre  timmars  tid. 

Aret  derpå,  lördagen  den  I4:de  Sep-  * 
tember,  firades  äfvenledes  denna  svensk- 
amerikanska nationaldag,  om  ej  fullt  så 
storslaget,  likväl  med  samma  entusiasm, 
samma  lif  och  värme.  Klockan  2  på 
slaget,  då  dånet  af  skotten  från  svenska 
artilleribatteriets  salut  för  guvernör 
Merriam  förklingat,  hade  omkring  3,000 
högtidsklädda  svenskar  intagit  sina 
platser  i  det  rymliga  Coliseum  på  öst- 
sidan. Programmet  var  äfven  denna 
gång  särdeles  rikhaltigt. 

Bland  de  många  festtalarne  märktes 
förnämligast  guvernör  W.  R.  Merriam. 
senator  C.  K.  Davis,  Alinnesotas  främ- 
ste vältalare,  professor  J.  S.  Carlson  och 
Hon.  John  Lind.  Allting  gick  här  med 
en  viss  takt  och  ton,  synnerligast  då 
den  gemytlige  Oscar  Ringwall,  under 
stormande  applåder,  svängde  taktpin- 
nen öfver  sin  väldiga  orkester. 

En  ingalunda  obetydlig  del  af  festlig- 
heterna var  den  stora  i  många  divisioner 
uppdelade  parad,  som  anstäldes  omedel- 
bart   före    ceremonierna.      Paraden    var 
stor  och  lysande  nog  att  slå  våra  ameri- 
kanska bröder  med  häpnad.     Några   af 
de  mest  utmärkande  dragen  i  denna  pro- 
cession utgjordes  af  ett  drakskepp  fullt 
af    bepansrade    krigare,    "Kalmar    Nyc- 
kel," i  hvilket  de  första  svenska  koloni- 
sterna kommo  öfver,   Svea,  personifie- 
rad af  en  ung  dam  i  svensk  nalionalko- 
stym.    samt    amerikanska    frihetsgudin- 
nan, Columbia,  omgifven  af  hvitklädda 
flickor.     Då  tiden  för  processionens  bil- 
dande   närmade   sig,    uppstego    hotande 
moln  på  himlahvalfvet,  och  då  densam- 
ma satte  sig  i  gång  regnade   det  ej    så 
obetydligt  ett  par  minuter.     Regnet  öf- 
verensstämde    dock    icke    hvarken    med 
fartygens    konstruktion    eller    med    flic- 
kornas hvita  klädningar,  och  det  var  åt- 
minstone en  gång  nära  att  panik  utbru 
tit.     Lyckligtvis  afstannade  regnet  i  det- 
samma.    Då   guvernör   Merriams   vagn, 
som   äfven   körde    med   i    processionen. 


passerade  förbi  Columbia,  yttrade  gu- 
vernören i  förtrolighet  till  "underteck- 
nad," att  han  aldrig  förr  sett  frihets- 
gudinnan "så  vacker,  men  så  blöt." 

Sedan  denna  tid  har  vår  svensk-ame- 
rikanska nationaldag  icke  anordnats  och 
firats  af  närboende  svenskar  som  ett 
helt,  utan  hafva  de  svenska  föreningar- 
ne och  kyrkosamfunden  livar  för  sig 
nrat  denna  minnesfest. 

Vid  "Svenska  Brödernas"  firande  af 
Förfädrens  dag  året  derpå,  föredrogos 
följande  verser,  allt  för  goda  att  här 
uteslutas,  författade  af  G.  Wicklund, 
med  titel: 

VÅRA  FÖRFÄDER. 

En  minnesfest  i  qväll  vi  öva  liär 
Med  patriotisk  Ivänsla  utan  måtta 
För  våra  landsniiin.  som  till  Delaware 
Hitkommo   1638. 

De  trotsade  Atlantens  vreda  våg. 
Och  iifventvrligt  var  nos  deras  tåg: 
Men  hvarken  stormar  eller  ruskigt  väder 
Förmådde  skrämma  dessa  våra  "fäder". 

Den  tiden  gick  det  icke  så  galant 

Att  komma  öfver  hafvit  hit  till  landet. 

Och  den,  som  dessa  dar  var  emigrant. 

Var  säker,  ätt  han  ganska  tråkigt  fann  det. 

Då  var  det  brist  på  ångare  totalt. 

Med  reskostymer  var  det  också  skralt : 

Tv  uti  korta  knäbyxor  af  läder 

Och  svala  rockar  —  kommo  våra  fäder. 

Dock  hur  det  var,  så  slogo  de  sig  ut, 
Och  särskildt  de,  som  voro  ifrån  Smaland, 
Och  några  blefvo  farmare  till  slut  - 

Samt  skötte  väl  sin  åker  och  sitt  kal-land. 
En  blef  skomakare,  en  annan  prest. 
Man  tog  det  vrke,  som  man  fann  för  bast, 
Dock  mest  förtjente  de,  som  sydde  kläder 
Och  bryggde  öl  åt  våra  första  fäder. 

Det  var  en  stilla,  var  en  lycklig  tid: 
Ty  här  fans  ännu  icke  politiken, 
Och  våra  fäder  lefde  uti  frid 
Förgätande  den  gamla  verldens  riken, 
Ej  fans  republikan,  e.i  demokrat, 

Ej  valkampanjer  med  politiskt  prat 

Och  till  borgmästare  i  deras  städer 
Do  l)äste  togos  utaf  våra  fäder. 

Och  eniga  de  voro  uti  tron: 
De  voro  gamla  goila  liilheraner. 
Ej  fans  nutidens  slemma  religion. 
Der  främst  i  templet  sitta  publikaner. 
Bland  dem  var  aldrig  någon  humbug  spord, 
Och  deras  valspråk  var:  "en  man  ett  ord"— 
En    sak    som    gör    mig    stolt    och    som    mi^ 

gläder; 
Ty  smickrande  den  är  för  våra  fader. 

Fastän  af  år  två  hundra  femtitvå 
Se'n  d^^ss  försvunnit  uti  tidens  bölja. 
Syns  här  det  svenska  slägtet  kraftfullt  stå: 
l-Virty  vi  fiidernas  exempel  följa. 
Och  "framgång  kröner  våra  företag, 
Och  glädligt  helsa  vi  hvar  nyfödd  dag; 
Ty  samma  frilietssol  emot  oss  träder, 
söm  log  i  Delaware  mot  våra  fäder. 


324 


Presidenten  för  högtidligheterna,  kap- 
ten C.  C.  Bennet,  var  den  förste  som 
äskade  ljud  och  helsade  de  församlade 
välkomna  i  kärnfulla  ordalag,  framhål- 
lande anledningen  till  festens  firande, 
och  betonande,  att  den  ej  stod  i  någon 
motsats  till  den  stora  amerikanska  fri- 


lektor Waldenström  i  början  af  Septem- 
ber 1889  gjorde  sitt  intåg  i  Minneapolis, 
der  han,  liksom  öfverallt  annorstädes, 
.emottogs  med  stor  entusiasm.  Känd  för 
att  vara  en  af  vårt  fäderneslands  mest 
inflytelserika  män,  var  det  ej  underligt 
att   han   l)etraktades   som  dagens  hjelte 


LEKTOR  PAUL  PETER  WALDENSTRÖM. 


hetsdagen,  den  fjerde  Juli,  utan  tvärtom 
slod  i  innerlig  samklang  med  denna. 

LEKTOR  P.  P.  WALDENSTRÖM. 

Det  högtidligaste  ögonblick,  som  cgt 
rum  bland  Missionsvännerna  här  på 
platsen,  torde  förvisso  varit  den  dag,  då 


och  att  man  allmiint  önskade  att  fä  se 
hans  inflytande  äfven  pä  denna  sidan 
Atlanten.  Waldenströms  predikoverk- 
samhet är  ringa  till  sitt  ursprung.  Den 
iiiirjadcs  år  1858  i  ett  fattighus,  hvars 
inhyseshjon  han  sökte  trösta  med  evan- 
gelii    milda    budskap,    ehuru    han   snart 


325 


måste  afstå  derifrån  på  grund  at  förföl- 
jelse från  pastorn  i  församlingen. 

Han  är  det  erkända  hufvudet  för  den 
frikyrkliga  rörelsen  i  Sverige  och  utöf- 
var  en  rastlös  verksamhet,  dels  som  pre- 
dikant, men  kanske  mest  som  författare 
af  en  mängd  religiösa  broschyrer  och 
tidskrifter. 

Alldenstund  så  många  af  våra  lands- 
män hade  tillfälle  att  få  beundra  hans 
karakter  och  stora  förmåga  samt  till 
och  med  fingo  göra  hans  personliga  be- 
kantskap, skall  det  utan  tvifvel  glädja 
många  af  våra  läsare  att  här  se  hans 
konterfej — få  se  huru  han  såg  ut  på  sin 
sextionde  årsdag,  den  2o:de  Juli  1898. 

På  tal  om  Minneapolis  yttrade  Wal- 
denström: "Om  man  finge  bedöma  det 
andliga  tillståndet  efter  kyrkornas  antal, 
skulle  man  om  Minneapolis  kunna  säga, 
att  det  är  gudsfruktans  hemvist  i  Ame- 
rika." 

Han  predikade  i  den  rymliga  med  två 
stora  läktare  försedda  Coliseum-bygg- 
naden,  söndagen  den  8:de  September, 
både  på  förmiddagen  och  aftonen,  inför 
en  ofantlig  åhörareskara.  Om  dessa 
möten  yttrade  Waldenström  sjelf:  "Det 
var  en  praktfull  anblick  att  se  denna 
stora  lokal  och  denna  oerhörda  menni- 
skomassa,  isynnerhet  på  qvällen  i  elek- 
triskt ljus." 

Hans  tal  var  okonstladt  och  tydligt, 
men  på  samma  gång  kraftfullt  och  gjor- 
de ett  underbart  intryck.  Hans  sätt  var 
mycket  anspråkslöst,  men  fullt  af  vär- 
dighet och  en  kraft,  som  icke  kommer 
endast  från  deklamation. 

Närmare  5,000  personer  voro  närva- 
rande vid  hvardera  föredraget,  och  det 
oaktadt  fingo  många  återvända  hem 
utan  att  få  tillfälle  att  höra  honom. 

Rev.  C.  A.  Björk  höll  en  utmärkt 
predikan  på  eftermiddagen. 

Det  var  helt  nära  att  en  panik  hade 
inträfifat  under  förmiddagens  gudstjenst. 
Den  öfre  läktaren  svigtade  nemligen  be- 
tydligt under  tyngden  af  menniskor,  så 
att  många  blefvo  rädda.  Allt  gick  dock 
bra;  men  folket  måste  på  eftermiddagen 
tillsägas,  att  de  icke  skulle  resa  sig,  då 


de  sjöngo,  hvilket  annars  är  vanligt  vid 
andliga  sammankomster. 

SKANDINAVISKA      SÅNGARFESTEN 

Förenta  Staternas  skandinaviska  sån- 
gare afhöllo  sin  sångarfest,  den  tredje  i 
ordningen,  i  Minneapolis  den  I7:de  till. 
den  21  :ste  Juli  1891,  efter  det  ^enorma 
förberedelser  blifvit  gjorda  för  mer  än 
ett  helt  år  i  förväg.  Denna  storartade, 
och  klingande  fest,  som  satte  en  lysande 
plym  i  Minnies  hatt,  torde  aldrig  kunna 
förgätas  af  alla  dem,  som  i  ett  nu  blefvo 
förflyttade  till  tonernas  verld.  Sång, 
sång  och  idel  sång  var  det,  som  nu 
lyfte  själen  högt  öfver  den  krassa  mate- 
rialismen, och  det  icke  allenast  bland 
våra  landsmän,  utan  äfven  bland  ame- 
rikanare samt  alla  öfriga  musikälskande 
nationer  inom  vår  stad. 

Under  loppet  af  torsdagen  och  fredags 
morgon  anlände  de  skilda  sångförenin- 
garne från  de  fyra  väderstrecken,  och  en 
Minneapolis-sångarbroder  stod  då  redo 
med  sin  varma  helsning 

TILL  SÄNGARBRÖDERNA. 

Välkommen  .iublande  sångarskara 

Från  när  och  fjerran,  frän  dal  och  höjder! 

Till  sångarfest  och  till  sångarfröjder 

Du  månde  trefaldt  välkommen  vara. 

Nu  fl.ykte  sorger  och  d.ystert  tvång. 

Men  klinge  gladt  skandinavisk  sång. 

Hvarhelst  vår  vagga  än  stod  i  norden, 
I  Danarike  vid  Sundets  stränder  — 
I  gamla  Svea  och  Göta  länder  — 
Vid  Nores  f jell  eller  fagra  fjorden  — 
Vi  varit  stads'  under  seklers  gång 
Ett  folk  i  saga,  ett  folk  i  sång. 

Och  sängens  makt  är  föreuingsbandet. 

Som  nu  oss  alla  har  dragit  samman. 

Och  glädjens  gud  under  skämt  och  gamman 

Sitt  hägn  oss  ger  i  det  nya  landet. 

Och  sången  ljuder  på  fjerran  strand 

Så  kraftfullt  skön  som  i  Nordanland. 

Hvad  siillsara  trollmakt  i  dessa  toner! 
De  bana  viigen  till  hjertuts  schakter. 
De  äro  segrande,  starka  makter 
I  skilda  länder  med  dess  nationer, 
För  pris  och  undran  blott  föremål, 
Med  klang  af  silfver,  med  klang  af  stål. 

(Jch  derför,  nordiska  sångarbröder. 
Vår  sång  må  ljuda,  som  glädje  väcker!  — 
Till  hvarje  stat  vårt  förbund  sig  sträcker 
Frän  haf  till  haf,  ifrån  norr  till  söder. 
.Ta,  kanske  fira  vi  gladt  härnäst 
I  Skandinavien  sångarfest. 

Efter  det  alla  sångföreningar  blifvit 
inqvarterade  på  olika  hotell,  dröjde  det 
ej  länge  förrän  hela  staden  bestormades 


326 


af  "White  Caps."  Hvart  man  vände  sig, 
glimmade  de  betecknande  hvita  mös- 
sorna i  solskenet.  Fredagen  vid  mid- 
dagstiden voro  samtlige  sångare  sam- 
lade på  Normanna  hall,  som  högtiden 
till  ära  var  utomordentligt  smakfullt  de- 
korerad såväl  ut-  som  invändigt.  Här 
helsades  sångarne  välkomna  af  förbun- 
dets president,  herr  J.  L.  Hjort,  och  af 
stadens  borgmästare,  P.  B.  Winston, 
hvarefter  några  patriotiska  sånger  sjön- 
gos  med  lif  och  själ  af  hela  sångar- 
skaran. 

Den  bekante  svenske  börsmannen  från 
Chicago,  Mr.  Robert  Lindblom,  tog  se- 
dan till  ordet.  I  ett  längre  och  delvist 
radikalt  tal,  ofta  afbrutet  af  starka  ap- 
plåder, (ifverlemnade  han  till  sångarför- 
bundet  det  dyrbara  täflingsstandar,  han 
skänkt  detsamma,  och  hvilket  före  ta- 
lets   hörjan    placerats    midt    på    scenen, 


IJNDBLOMSICA  FKISSI  ANDAR  II'. 

När  standarcts  täckelsc  efter  talets  slut 
föll,  uppstod  ett  allmänt  ohcjdadt  jubel 
bland  de  församlade  sångarne.  Också 
var  prisstandaret  något  att  jubla  öfver. 
Ett  smakfullare  standar  torde  knappast 
finnas  i  Förenta  Staterna.  Å  framsidan 
af  standarct  finnes  återgifvcn  den  v,irkr:i 


taflan  "Norden,"  tre  flickor  i  national- 
drägt,  en  från  hvardera  af  de  tre  skan- 
dinaviska länderna,  jemte  de  olika  flag- 
gorna tillsammans  med  den  amerikan- 
ska, sköldar,  etc. — allt  broderadt  i  silke 
med  konstnärshand.  Öfverst  prunkar  i 
glänsande  metall  norrskenet  med  ordet 
"Norden"  infiickadt.  Derunder  läses 
"Champions."  Ä  baksidan  läses:  "Unit- 
ed Scandinavian  Singers  of  America"  i 
guld  på  hvit  silkesbotten. 

Efter  det  den  långvariga  handklapp- 
ningen ocTi  de  mångfaldiga  hurraropen 
så  småningom  dött  bort,  uppstämdes 
med  kläm  af  hela  kören  "Hör  oss  Svea" 
till  ära  för  den  nation,  som  den  fri- 
kostige   gifvaren  tillhörde. 

De  tre  jettekonserterna  (den  i7:de 
och  i8:de  på  aftonen  samt  den  igide 
[söndag]  matinee)  gåfvos  för  fulla  hus  i 
det  r3'mliga  och  storslaget  dekorerade 
Coliseum  på  östsidan.  Förutom  de  en- 
skilda föreningarne  och  jettekören  på 
öfver  ett  tusen  röster,  under  ledning  af 
professor  John  R.  Örtengren,  uppträdde 
sex  solister:  Sopran,  Mme.  Kathinka 
Paulsen  White;  sopran.  Miss  Sigrid 
Lunde;  alt.  Miss  Aagot  Lunde;  baryton. 
Mr.  John  R.  Örtengren;  violinist,  Mr. 
A.  C.  Yttrup;  pianist,  Mr.  Aug.  Hylle- 
sted;  ackompagnatör,  ]\Ir.  Alfr.  Paul- 
sen,  samt  en  stor  orkester  under  led- 
ning af  professor  Oscar  Ringwall.  Pu- 
bliken betogs  af  häpnad  och  förtjusning 
och  direktör  Örtengren  vann  nya  och 
välförtjenta  lagrar  såväl  som  solist  och 
som  dirigent.  Körens  sammansjung- 
ning  var  delvis  utomordentligt  fin  ocli 
samtlige  solister  —  alla  skandinaver  — 
visade  sig  vara  sanna  artister.  1mi  sär- 
skild komplimang  förtjenar  också  direk- 
tör  Oscar  Ring*\vall  för  sin  orkester. 

Bruttoinkomsterna  af  de  tre  konser- 
terna uppgingo  till  $5,634.30. 

Efter  konsertens  slut  på  fredags  qväl- 
len  tågade  sångarskaran  i  procession  till 
West  Hotel,  hvarcst  en  serenad  gafs  för 
Mrs.  Ole  Bull,  enka  efter  den  store  vio- 
lin-virtuosen, och  för  Mf.  Robert  Lind- 
blom. hvilkT  från  balkongen  afhördc 
■-ån  gen. 


327 


DEN  SKANDINAVISKA  SÅNGARPARADEN  UTANFÖR  MINNEAPOLIS  EXPOSITION. 


Lördags  morgonen  vid  ii-tiden  satte 
sig  den  stora  sångarprocessionen  i  gång 
från  Normanna  hall  med  flygande  sån- 
garfanor  och  klingande  spel.  En  ofant- 
lig menniskomassa  garnerade  alla  de  ga- 
tor, der  "hvitlufvorna"  skulle  tåga  fram. 
Processionen  företedde  en  säreget  vac- 
ker och  imponerande  anblick  och  helsa- 
des  med  lifliga  bifallsyttringar,  der  de 
ståtliga,  högtidsklädda  ynglingarne  dro- 
go  fram,  iklädda  sina  vackra  mössor, 
hvita  såsom  Nordens  snö. 

Paraden  aisågs  från  balkongen  å  West 
Hotel  af  en  mängd  inbjudna  gäster, 
hvilka  saluterades  af  de  passerande  före- 
ningarne. Dessa  åter  å  sin  sida  emotto- 
go  stormande  bifallsyttringar  från  den 
här  ytterst  tätt  sammanpackade  folk- 
massan. 

Paraden  bestod  af: 


RIDANDE  POLIS. 

Major  Henderson,   polismästare. 
Sängarförbundets  tjenstemiln  i   vagnar. 

LUTHER    COLLEGE     SILVER    CORNET 
BAND. 

C.  M.  McHold,  grand  marshal.  med  stab. 

Scandinavian  Quartette  Club,  Philadelphla, 

Pa. 

Scandinavian  Chorus,  Boston,  Mass. 

Norske  Sångförening,  New  York  City. 

Swedish  Glee  Club,  Brooklyn.  N.  Y. 

Odeon    Sångförening,    Perth   Aniboy.    N.    J. 

Nordmsendenes   Sångförening.    Chicago,   111. 

Björgvin  Sångförening,  Chicago,  111. 

Harmonien  Sångförening,  Chicago.  111. 

Framåt    Sångförening,    New   Haven,    Conu. 

Droslen  Sångförening,  Omaha,  Neb. 

NORMANNA  BAND. 

Lyran  Sångförening,  Bridgeport,  Coun. 

Nordmaendcnes,   Minneapolis,   Minn. 

Svithiod,   Chicago,   111. 

Kjerulf,  Chicago,  111. 

Norden,  Omaha,  Neb. 

Hamlet.  Racino,  Wis. 

Luren,  Decorah,  lowa. 

Swedish  Glee  Club.  McKeesport.  l'a. 

Swedish  Glee  Club,  Chicago.  111. 

RINGWALLS   BAND. 

Robert  Lindblomska  Prisstandaret. 
Lyran,  New  York,  N.  Y. 


328 


Danish    Quartette    Club,    Brooklyn,    N.     y. 

Scandinavlan    Qvartett   Club,    Chicago,    111. 

Norwegian  Glee  Club,  Chicago,  111. 

Bellmans  Bröderna,  Merideu.  Conn. 

Svea  Manskör,  Moline,  111. 

Skandia,   New  Haven.  Conn. 

Normanna  Sangerkor,  La  Crosse,  Wis. 

Nordmsendenes      Sångförening,      Brooklyn, 

N.  Y. 
Nordmsendenes    Sångförening,     San     Fran- 
cisco, Cal. 
Skandia  Sångförening,  Willmar,  Minn. 

SVEA  BAND. 

Orpheus,  Minueapolis,  Minn. 

Apollo,  Minneapolis,  Minn. 

Nidaros,  St.   Paul,   Minn. 

Nordmsendenes    Sangforeniag,    Milwaukee, 

Wis. 
Granite   Falls   Male    Choir,    Granite    Falls, 

Minn. 

Vikingen    Quartette,    West    Superior,    Wis. 

Glee   Club  Brödreue,   Hudson,   Wis. 

Sagatun   Quartette,   Seattle,   Wash. 

NordmsendeDes        Sångförening,        Seattle, 

Wash. 

Norönna,    Moorhead,    Minn. 

Sagatnn.  Louiisl)orr.v.  S.  D. 

Lyran,  rullmaii.  111. 

TYLES  BAND. 

Norden,  Ironwood,  Mioh. 

Bjarne,  Grand  Forks,  N.  D. 

Mlnnehaha    Mandskor,    Sioux    Falls,    S.    D. 

Freja,  Grand  Kapids,  Micli. 

Odin,  Helena,  Mont. 

Eeho,  St.  Paul,  Minn. 

Trönderen,  Glenwood,  Minn. 

Vagnar  med  solisterna  och  damer. 

Efter  att  ha  fullbordat' den  utstakade 
marschrutan  till  Expositions-byggnaden 
placerades  alla  sångarne  i  en  stor  grupp 
på  terassen  mellan  expositions-palatset 
och  Mississippi-floden  för  att  fotogra- 
feras. 

När  Opsahls  camera-obscura  slukat 
den  stora  gruppen, 

Höjdes  se'n  med  röst  s:1  klar 
Ett  glartt  hurrali  med  liipp  i 
För  floden,  som  är    vattnets  far". 
Men  heter  —  Missis  Slppl! 

På  söndags(ivällen  gafs  å  Nomianna 
hall  en  särdeles  lifvad  "cafee  chantant'" 
för  endast  aktiva  och  passiva  medlem- 
mar af  sångarförbundct.  Bland  de  upp- 
trädande artisterna  togo  herrar  Edward 
Molin  från  Brooklyn,  Ernst  Schyckcr 
och  Olof  Palmer  från  Minneapolis  do 
mesta  applåderna. 

På  måndagen  egde  en  stor  picnic 
rum  vid  Lake  Park,  som  lockade  tusen- 
tals icke-sångare  att  åtfölja  sångarska- 
ran till  den  gudomliga  Minnetonka- 
sjön.     Här  stod  glädjen  högt  i  tak. 

Nu  kllnge  hela  dagen  Iftng 

Vflr  ton  I  saga  och  1  sflng. 

Ty  Nordens  barn  pa  fjerran  strand 

r»e  sjunga  om  sitt  fosterland. 


Det  var  icke  svårt  att  här  finna  huru 
djupt  och  innerligt  den  utvandrade  skan- 
dinaven fortfarande  var  fästad  vid  det 
gamla  fäderneslandet. 

På  tisdagen  sammanträdde  delegater- 
na till  konvent.  Först  sammanträdde 
prisdomarne,  en  delegat  ur  hvarje  före- 
ning. Prisstandaret  togs  af  Svenska 
Gleeklubben  från  Brooklyn,  som  fick  23 
röster  af  32  kastade.  Chicagos  Svenska 
Gleeklubb  erhöll  sex  röster,  Nordinaen- 
denes  Sångförening  i  Minneapolis  två 
och  Skandinaviska  kören  från  Boston 
en. 

Denna  storartade  sångarfest,  af  hvil- 
ken  såväl  sångarne  som  Minneapolis  ha 
all  heder,  afslutades  på  tisdagsqvällen 
med  bankett  och  bal  i  den  stora  festsa- 
len i  Masonic  Temple.  Vid  detta  till- 
fälle uppläste  Ernst  Lindblom  ett  stor- 
slaget poem  och  Robert  Lindblom  öf- 
verlemnade  prisstandaret  till  segervin- 
naren, den  Svenska  Gleeklubben  från 
Brooklyn. 

På  tal  om  sångarfesten  yttrade  Her- 
man Stockenström,  "Hemlandets" 
Minnesota-utkik,  följande  väl  behjer- 
tans värda  ord: 

"Sådana  konserter  som  de  under  vec- 
kan athållna  kunna  ej  förfela  sin  verkan. 
Amerikanerna  i  Minneapolis  hafva  bygt 
det  jettelika  '  Coliseum,  men  skandi- 
naverna fylla  byggnaden.  Christina 
Nilsson  var  här  ibland  oss,  och  Colise- 
um var  för  litet.  Paul  Waldenström 
kom  under  sin  eriksgata  Kcnom  För- 
enta Staterna  till  Minneapolis  och  Coli- 
seum pröfvades  på  nytt.  De  Förenade 
Skandinaviska  Sångarne,  med  sina  hvita 
mössor,  sina  glada  anleten,  liafva  ånyo 
visat  att  Coliseum-byggnaden  kunnat 
utan  skada  vara  större  än  den  är.  Men 
vi  förstå  ej  endast  att  fylla  en  lokal;  vi 
kunna  äfven  fylla  de  (ifverdrifnaste  an- 
språk till  brädden.  Christina  Nilsson 
sjöng  och  man  låg  vid  hennes  fötter; 
Paul  Waldenstrcini  talade  och  snillets 
enkla  ljusflod  upplyste  den  torra  dog- 
men och  värmde  hjcrtat;  de  Förenade 
Skandinaviska  Sångarne  sjöngo  och 
jublet  och  hänförelsen  stego  öfver  sina 


329 


vanliga,  utmätta  gränser  som  svällande 
flod  vid  starka  vårregn.  Sådant  är  hel- 
sosamt!  Det  skall  hafva  sin  verkan. 
Det  ställer  oss  i  jembredd  med  'de  an- 
dra' och  visar  'what  stuff  we  are 
made  of.'  " 

På  torsdagen  drogo  de  sista  sångarne 
åter  till  sina  respektive  hembygder,  och 
staden  började  återtaga  sitt  vanliga  ut- 
seende. 

Att  den  stora  skaran  af  besökande 
sångare  visste  att  göra  godt  intryck 
äfven  utom  konsertlokalen  icke  allenast 
på  skandinaverna  utan  äfven  på  ameri- 
kanerna, derom  vittnar  den  massa  be- 
röm som  de  amerikanska  tidningarnc 
egnat  sångarnes  uppträdande.  En  tid- 
ning säger: 

"Dessa  kraftiga  Nordens  söner  förstå 
att  roa  sig  på  ett  helt  aimat  och  bättre 
sätt  än  amerikanerna.  Ingen  jom  såg 
dem  kunde  uraktlåta  att  observera  ock 
låta  sig  påverkas  af  det  sätt,  hvarpå  de 
roade  sig.  När  en  amerikan  skall  roa 
sig,  måste  han  slå  sönder  glas,  ställa 
till  slagsmål  och  åka  hem  i  droska  i 
ett  sådant  tillstånd,  att  hans  hufvud  nä- 
sta morgon  är  alltför  stort,  hans  mage 
sur  och  hans  andedrägt  så  förfärlig,  att 
den  skulle  kunna  förpesta  luften  på  ett 
apotek.  Det  är  tydligt,  att  dessa  sån- 
gare hade  rest  hemifrån  för  att  roa  sig 
i  fullaste  måtto.  Skilnaden  i  deras  sätt 
att  roa  sig  och  ett  liknande  antal  ame- 
rikanares är  den,  att  de  förre  icke  göra 
något  som  förtryter  de  senare:  allt  är 
idel  glädje.  De  äro  alla  sångarbröder  i 
ordets  vackraste  bemärkelse." 

Egaren  till  National  Hotel,  hvarest 
ett  stort  antal  sångare  var  inqvarteradt, 
yttrade  sig  på  tal  om  deras  uppförande 
på  följande  sätt:  "Under  hela  den  tid 
jag  varit  hotellvärd  har  jag  aldrig  sett 
en  samling  mera  ordentliga  gäster  än 
de  skandinaviska  sångarne.'' 

En  exekutiv  komitee  af  fem  personer 
bar  ensam  ansvaret  för  den  storartade 
festen,  planerade  det  hela  och  utförde 
slutligen  med  hjelp  af  flera  komiteer  alla 
arrangementen.  A  denna  exekutiva  ko- 
mitee var  Mr.  J.   L.   Hjort  ordförande. 


Dr.  Victor  Nilsson  sekreterare,  Air.  N. 
P.  Nelson  kassör.  Mr.  C.  Jorgensen 
vice  ordförande  och  Mr.  Nils  Fosen  bi- 
trädande kassör.  De  utförde  det  svåra 
värfvet  med  sällspord  entusiasm,  har- 
moni och  sammanhållning. 

De  skandinaviska  sångföreningarne 
härstädes  hade  genom  gemensamt  ar- 
bete sammanskrapat  $1,400,  som  sändes 
till  Österns  sångarbröder  som  subsidier 
för  deras  dryga  reseomkostnader.  I  och 
för  festens  utgifter  samlades  ett  belopp 
af  $1,000  i  subskriberade  medel.  På 
grund  af  ett  kostbart  souvenir,  som 
trycktes  i  Östern  och  ej  förrän  väl  sent 
nådde  bestämmelseorten,  förekom  det 
som  om  festen  bragte  underbalans,  ity 
att  den  exekutiva  komiteen  nödgades 
betala  för  det  förolyckade  souveniret, 
som  med  sjelfva  festarrangemcnten  hade 
intet  att  skaffa.  Balansen  godtgjordes 
sedan  som  sig  borde  af  det  Skandinavi- 
ska Sångarförbundet. 

Om  den  stora  skandinaviska  sångar- 
festens politiska  och  kulturela  innebörd 
kan  man  göra  sig  ett  begrepp  genom 
det  yttrande,  som  den  kloke  och  förbe- 
hållsamme  senator  Knute  Nelson  flera 
år  senare  fälde  under  samtal  med  en  af 
vårt  Svenska  Sångarförbunds  tjenste- 
män: 

"Jag  är  öfvertygad  om,  att  jag,  norr- 
man född.  har  den  skandinaviska  sån- 
garfesten i  Minneapolis  att  tacka  för  det 
faktum,  att  jag  blef  vald  till  Minnesotas 
guvernör." 

JOSEPH  LEUVENMARK. 

Joseph  Leuvenmark  från  Stockholm, 
.Sverige,  är  en  konstnär,  som  sla- 
git oss  Minneapolitaner  med  förvåning. 
Mr.  Leuvenmark  \ar  verldens  "cham- 
pion" höjddykare,  den  mest  våghalsiga 
i  sitt  slag.  Han  uppträdde  i  Germania 
Park  vid  Keegan's  Lake,  söndagen  den 
I3:de  Septembec  1891,  då  han  dök  från 
ett  75  fot  högt  torn,  uppfördt  för  detta 
iindamål.  På  grund  af  de  besvärligheter 
som  voro  förenade  med  att  komma  ut 
till  platsen  samt  till  följd  af  Keegan's 
Lakes  dåvarande  stora  opopularitet,  var 


330 


åskådarnes  antal  icke  så  stort  som  man 
hade  väntat.  Hade  Mr.  Leuvenmark  i 
stället  kunnat  erhålla  parkdirektionens 
tillåtelse  att  uppträda  vid  Lake  Harriet, 
hade  resultatet  blifvit  annorlunda.     Hela 


JOSEPH  LEUVENMARK. 

Minneapolis  hade  då  kommit  på  föt- 
terna eller  rättare  sagdt  på  Tom  Low- 
rys  "snurrcbussar."  Men  var  åskådare- 
antalet vid  Kecgan's  Lake  ringa,  så  var 
dercmot  deras  förvåning  sä  mycket  stör- 
re. Ingen  trodde  att  ett  sådant  språng 
kunde  utföras,  utan  att  medföra  ögon- 
blicklig död  åt  den  djerfve  dykaren. 
Litet  hvar  bäfvadc;  allas  hjcrtan  tycktes 


stanna,  då  signalen  gafs.  Alen  Mr.  Leu- 
venmark, han  flög  i  luften  som  en  fogel, 
sam  i  vattnet  som  en  fisk.  Hans  make 
liade  ännu  aldrig  någon  sett.  Han  kom. 
flög,  sam  och  segrade.  Mr.  Leuven- 
mark var  en  jovialisk  själ.  Han  var  en 
af  dessa  få  menniskor,  som  var  utrustad 
med  förmågan  att  sprida  trefnad  och 
glädje  omkring  sig.  Ett  sällskap,  i  hvil- 
ket  L.  befann  sig,  hade  alltid  roligt. 
Komiska  berättdser  och  qvickheter 
haglade  öfver  hans  läppar,  och  till  och 
med  den  surmulnaste  måste  i  hans  när- 
varo känna  sig  glad  och  belåten.  Han 
var  godhjertad  och  oförarglig  till  sin 
natur  och  var  omtyckt  af  alla,  med  hvil- 
ka  han  kom  i  beröring.  I  sin  konst  stod 
han  oupphunnen.  Han  var  "the  charn- 
pion  high  diver  of  the  world"  och  ut- 
miirkte  sig  framför  alla  sina  medtäflare 
ej  endast  genom  sin  oerhörda  våghalsig- 
het, som  förmådde  honom  att  i  Kansas 
City,  Missouri,  år  1891  öfverträflfa  sig 
sjelf  genom  att  hoppa  från  ett  82  fot 
högt  torn.  ehuru  ingen  annan  uppnått 
det  af  honom  förut  slagna  verldsrekor- 
det — utan  äfven  genom  smidigheter  och 
det  oöfverträflligt  behagfulla  sätt,  hvar- 
på  han  utförde  sitt  konststycke. 

Under  sin  vistelse  i  Minneapolis  fira- 
de den  svenske  simkonstnären  sin  tret- 
tioförsta födelsedag  (torsdagen  den 
3:dje  September  1891)  på  Ilstrups  pri- 
vat-hotell.  Festen,  till  hvilken  inbjudits 
några  af  Mr.  Leuvenmarks  härstädes 
nyförvärfvade  vänner,  såväl  inom  som 
utom  den  skandinaviska  pressen,  bör- 
jade med  en  magnifik  supce.  Det  egent- 
liga högtidstalet  hiilis  af  Mr.  J.  M.  II- 
strup,  och  några  timmar  förflöto  på  det 
angenämaste.  Under  loppet  af  qvällen 
uppliisle  Gustaf  Wicklund  nedanstående 
lillfiillighclsverser: 

I  dett.i  land  .l.ap;  .skAdat  niAnga  sporter 
Utaf  de  mest  hcsyniierlifra  slag; 
Men  iiiRoii  .'if  do  iiifliiira  .slalda  sorter 
liar  liliviil  lvcl<;its  vimia  iiiilt  Ix-hag. 
Mä  yaiikeefolkel  ha  dem  fritt  för  sig! 
De  knnnn  iindft  aldrig  ron  mig. 

Nej,  tacka  viii  jag  att  fft  se  dig  sviifva 
Frän  liöga  tornet   nod  mot  biiljan  bift, 
Dft  Inseiidon  iiuiiider  dig  sos  l);ifvii, 
Ocli  iii;iii  kan   liöra  doras  lijortan  slå  —  — 


331 


Se  dig  försvinna  uti  sjön,  och  se'n 
Få  se  dig  välbeliållen  strax  igen. 

Sliönt  är  det  till  att  se  dig  ystert  simma 
Och  tumla  om,  sä  lefnadsfrisk  och  glad. 
Du  skriimmer  flskarne,  som  kring  dig  stim- 
ma; 
För  dem  du  syns  precis  som  en  najad. 
Och  fast  du  mycket  nykter  är  ph  land, 
Sä  tar  med  dem  en  kallsup  du  ibland. 

Man  sagt  om  dig,  och  jag  har  tecknat 
opp'et, 

Så  du  kan  höra  det,  ifall  du  vill: 

Man  sagt,  att  stads'  du  "lefver  uppä  hop- 
pet", 

Och  det  kan  ingen  menska  neka  till. 

Men  som  din  ställning  vanligtvis  är  hög. 

Så  öfverser  du  nog,  ifall  jag  ljög. 

Och  om  du  "vatten  öfver  hufvud  tager". 
Så  rör  det  ingen  annan,  vill  jag  tro. 
"Renhårig  är  du  dock:  ity  du  tvager. 
Din  kropp,  der  Ägirs  fagra  döttrar  bo, 
Men  akta  dig  för  flickorna,  min  bror; 
De  äro  farligare,  än  du  tror. 

Men  när  du  slutligen  är  gammal  vorden 

Och  uppä  tornet  står  en  vacker  dag. 

Då  vemodsfullt  du  skådar  ned   mot  jorden 

Och  känner  dig  i  benen  något  svag. 

Då  sorgsot  är  ditt  sinne,  trött  din  håg. 

Och  du  har  ledsnat  vid  den  muntra  våg  — 

Då  skola  ett  par  silfverhvita  vingar 
Utväxa  i  ett  nu  ifrän  din  kropp, 
Och  ut  i  rymden  lycklig  du  dig  svingar 
Mot  himlen  blå  —  ej  nedåt  —  går  ditt  lopp, 

Der  plaskar  du  i  lifsens  klara  elf 

Men  då  får  Boedtker*  börja  dyka  sjelf. 

Joseph  Leuvenmark  afled  i  San  Fran- 
cisco (af  blodstörtning)  den  ii:te 
Mars  1894.  Han  var  omkring  33y2  år 
gammal  och  broder  till  Nils  Löwen- 
mark,  den  präktige  och  allmänt  om- 
tyckte  basen   i   Luttemanska   sextetten. 


TREHUNDRAARS-JUBILEET. 

Tre  hitndra-års-jubileet,den  22:dre  och 
23:dje  Maj  1893,  var  den  största  fest 
som  någonsin  firats  af  våra  svenska  lu- 
theraner. Väldiga  skaror  af  svenska 
män  och  qvinnor  från  alla  delar  af  Min- 
nesota, North  och  South  Dakota  och 
Wisconsin  hade  kommit  till  Minneapolis 
för  att  fira  det  tre  hundra-åriga  minnet 
af  "Upsala  mötes  beslut,"  fira  minnet  af 
det  epokgörande  möte,  som  hölls  i  Up- 
sala år  1593,  hvilket  inom  den  svenska 
reformationshistorien  har  en  ännu  högre 
betydelse  än  den  bekanta  riksdagen  i 
Vesterås  år  1527.  Denna  senare  beteck- 
nar nemligen  mera  en  politisk  frisägelse 
från  beroendet  af  Romas  påfvestol,  hvil- 


*Mr.    Leuvenmarks    affärsföreståndare. 


ket  under  Kalmar-unionens  stormiga 
tider  ofta  visat  sig  synnerligen  ödes- och 
olycksdigert  för  vårt  land.  På  mötet  i 
Upsala  var  det  en  religiös  myndighets- 
förklaring af  den  reformerade  svenska 
kyrkan,  som  egde  rum:  det  gälde  här 
bestämmandet  af  lära  och  kyrkoordning, 
ej  som  förut  reduktion  af  kyrkogods 
och  indragning  af  kloster.  Målet  var 
sålunda  högre,  mera  ideelt.  Hela  re- 
formationens stora  befrielseverk  stod 
nemligen  år  1593  på  spel.  Utan  detta 
möte  skulle  sannolikt  ännu  katolska 
kyrkans  trostvång  hvila  öfver  oss  alla. 
Och  vi  skulle  icke  som  nu  kunna  fritt 
diskutera  hvad  som  är  den  rätta  upp- 
fattningen af  bibelns  ord,  än  mindre 
bilda  dissenterande  samfund  på  grund  af 
särskilda  meningar  om  ett  och  annat. 
Den  strid  som  pågick  hade  med  stor 
visshet  tagit  ett  för  frihetens  och  ut- 
vecklingens sak  ogynsamt  slut  ,om  icke 
de  svenskar,  som  i  Upsala  år  1593  ''blif- 
vit  en  man  med  en  Gud"  eller  deras 
efterkommande  ej  vunnit  segrarne  vid 
Breitenfeld  och  Ltitzen,  Wittstock  och 
Jankowitz  samt  dikterat  freden  i  Osna- 
bruck.  I  sanning  det  är  ett  stort  minne, 
detta  af  Upsala  möte! 

Upsala-mötets  beslut  uppsattes  då 
prins  Carl — sedermera  kung  Carl  IX — 
tillfälligtvis  höll  regeringstömmarne, 
och  har  prinsen  sedsn  dess  alltid  betrak- 
tats som  fader  till  den  religiösa  frihet, 
som  Sverige  allt  sedan  dess  åtnjutit. 

Då  prinsen  »satt  sitt  namn  under  be- 
slutet blef  det  landets  lag,  och  det  tryck- 
tes genast,  och  spriddes  vidt  och  bredt 
öfver  hela  Sverige. 

Ett  exemplar  af  dessa  original-kopior 
har  länge  gått  i  arf,  tills  slutligen  Gu- 
stavus  Adolphus  College  i  St.  Peter 
bibliotek  kom  i  besittning  af  detsamma. 
Det  var  återgifvet  på  de  program,  som 
voro  utfärdade  af  jubelfestens  general- 
kom  itee. 

Ä  andra  sidan  lemna  vi  ett  facsimile 
af  originalskriftens  början  och  slutord 
med  prins  Carls  autograf. 

Vigten  och  betydelsen  af  300-års-jubi- 
leet    hade    uppväckt    ett    stort    intresse 


332 


DECRETVM 

VPSALIENSE. 

^Qer 

Concilio  oc^  Tlöte  ot^i  Upjala,  roorbt  fam* 
JUcft  orf)  onbftffcifroit,  Dtt)i  gebruarij     . 
öc^'5Kartii  S[JJdnabf)er 
ål)¥  efter  ehtifti  (>dtl>.  1593. 

3  ^axi  tittbi)  (Subä  näbe,  si„"i'r,r::i": 

9?änc!e  ocf)  SBäritielont»,  Od)  mij  efterllrefne  ©itierigeå  SRijteS  iRåbt),  Sijcopor  od)  menige 
<Breflfri'fQP,4orn  nu  Iriir  )  58plQla,  til  tl)ette 'DJiötc  tjafroe  roaribt  töriomblaöc.    ©öre  roetiet 
ligit  odi  Dopenborligen  betanne,  jå  rool  jör  oiå  närroaronbe,  iom  tt)em  tl)e  ftdnroatonbe  öre 
at  ftterlom  oflom  nogtiiampt  funnigt  cir,  ömaD  lroi|l  od)  oenigt)eet,  jom  på  nQfliörlcDne_dl)r,  ^ax  Btl)i  rcårt 


aiTl)terme!)re  föifie  ocf)  flobfoftdie,  ot  alt  tfjetlc  n?ibl)  lljen  mcntng  fom  mibb  hroar  '!3unct  beiUim  ar,  ai)i- 
[igen,  Dprici}tehgen  od)  Gbrfteligen,  faft.  ftobigt  od)  orijggeligen  tnä  ^åUet  od)  eiterlommet  roorbe,  od)  ot  tt)ftene 
Sfönbet  til,tt)et  onbre,  icfe  onnet  måtte  figt)  t)afroe  til  Qt  forfee,  än  tro5)eet,  tn)ggl)eet.  rätrQbi9l)cet,  t)ielp  od) 
biiftåiibigl)eet  Dtt)i  ttjenne  fomtpdle  Selonnclfe,  ja  l)Qfn)e  rcij  Clarl  niebt)  ®ubj  nåbe,  etc  od)  ipi)  onberlfrefne 
Srocrige»  SRijfcS  SRdbl),  iBiicopot,  SJibBerémon  od)  SIbel,  ^rcjterjfnp  oc^  Siöpftob^möii,  iå  roöl  för  ofe,  |om  rourc 
r*terrommenbc,  tl)cnne  33efännelie,  frijroilliflen  od)  off  troofait  I)icrte,  mebt)  egne  l)änber  onberjfrifrau.  od)  roar 
^ptrct   od)  3''''9'f   ^'^'^  nebcn  före  tn)rfie  lotibt:     ^roilfet  od)  tl)e  få  mal  91nbelige  fom  SSerlb^lige,  jom 

o<f  nu  ide  närroarenbe  itte,  mcbl)  ojé  ct)nfe  roälroil' 

Ifligcn  roprbe  görenbe.    Acium  Vpsalia. 

t^cn  20  OTartij,  ål)r 

etc.  1593  (Eollri  orlgloalet  ' 


333 


bland  lutheranerna  och  trots  det  var  en 
sekterisk  fest  antog  den  nära  nog  en 
nationel  pregel,  hvilket  visar  huru  be- 
nägna svenskarne  äro  att  i  kyrkligt  hän- 
seende uppträda  "såsom  en  man."  Från 
när  och  fjerran  hade  ju  väldiga  skaror 
af  landsmän  strömmat  samman,  alla 
med  samma  mål  för  ögonen  och  alla  be- 
själade af  samma  tanke. 

På  söndagsförmiddagen,  den  21  :ste 
Maj,  hölls  högmessogudstjenst  i  Colise- 
um.  Långt  innan  tiden  var  inne  var 
hvarje  sittplats  i  den  jettestora  byggna- 
den upptagen,  och  då  pastorerna  A. 
Carlson  och  J.  G.  Hultkrans  öppnade 
förhandlingarne,  fans  icke  stående  plats 
att  tillgå.     Biskop   Knut   Henning  Ge- 


BISKOP  K.  H.  G.  VON  SCHEELE. 

zelius  von  Scheele  höll  den  första  pre- 
dikan, som  någonsin  hållits  af  en  svensk 
biskop  i  Amerika,  och  han  var  natur- 
ligtvis den  medelpunkt,  mot  hvilken 
allas  blickar  riktade  sig.  Han  var  en 
välbygd.  kraftig  man  med  skarpt  mar- 
kerade drag  och  såg  i  hvarje  tum  ut 
som  en  kyrkofurste.  Han  var  iklädd 
den  biskopliga  skruden,  det  stora  guld- 
korset icke  att  förglömma,  och  på  hans 
bröst  strålade  Nordstjerneordens  kom- 
mendörs-kraschan.    Det  var  pingstsön- 


dag, och  biskopen  predikade  öfver  Joh. 
16:  15-17.  Han  var  en  god  talare,  be- 
gagnade elegant  språk  och  visade  i  hela 
sitt  uppträdande,  att  han  var  en  såväl 
i  teologiskt  som  sekulärt  afseende  högt 
bildad  man.  När  dertill  kommer  att 
han  i  olikhet  med  de  flesta  af  Sveriges 
biskopar  ej  var  en  bräcklig  och  ålder- 
domssvag gubbe,  utan  ännu  befann  sig 
på  höjdpunkten  af  sin  fysiska  och  intel- 
lektuela  mannakraft,  var  det  ej  att  för- 
undra sig  öfver  att  han  gjorde  ett  mäk- 
tigt och  fördelaktigt  intryck  på  de  när- 
varande och  gaf  dem  en  hög  tanke  om 
den   biskopliga  värdigheten   derhemma. 

Denna  högmessogudstjenst  var  i 
\erkligheten  ett  preludium  till  det  stora 
jubileet,  ehuru  det  icke  var  upptaget  på 
det  originela  programmet.  Biskop  von 
Scheele  hade  lofvat  pastor  Petri  att  pre- 
dika i  Augustana-kyrkan,  men  det  var 
en  så  allmän  önskan  att  höra  denne 
framstående  gudsman,  att  aet  ansågs 
nödvändigt  att  försäkra  sig  om  det  rym- 
liga Coliseum,  för  att  kunna  stå  all- 
mänheten bättre  till  tjenst. 

Vid  tanken  på  de  tvenne  efterföljande 
dagarnes  vidlyftiga  och  omvexlande 
program,  blifver  det  omöjligt  att  åter- 
gifva  allt  i  detalj,  hvadan  endast  de  huf- 
vudsakligaste  punkterna  komma  att  i 
korthet  vidröras. 

Jubileets  glanspunkt  var  utan  tvifvel 
den  storartade  konsert,  som  måndags 
afton,  den  22:dre  Maj,  hölls  i  Exposi- 
tions-byggnaden. Omkring  3,000  perso- 
ner voro  närvarande  och  lyssnade  till 
ett  program  bestående  af  körsång  al 
nära  600  röster,  goda  solister  och  Danz' 
och  Seiberts  förenade  orkester. 

Programmet  hade  följande  innehåll: 
PAKT  I. 

Helsningstal  nf  konferenses  ordförande. 

Tannhäuser  Marsch    Wagner 

Orkestern. 

Davids  150de  Psalm Wennerberg 

Jubelkören. 
Arla  ur  Örat.  Skapelsen— "Ren  bjuder 

ängens  friska  grils" Haydn 

Mme.  Augusta  Ohrstrom-Renard. 

Herdens  Söndagssång Kreutzer 

Manskören. 

Largo   Handel 

Orkestern. 

Cantata Dr.  R.  Lagerström 

Pastor  L.   P.    P.crg.striini.  Dr.    R.    Lager- 
ström, .Tubelkiiren  och  Orkestern. 


334 


PAKT    II. 

Overtnre— Leonora,  Xo.  3 Beethoven 

Orkestern. 
Lofsäng   Bach 

JiilielUiiren. 

Violin  Solo — "Andaute  and  Finale 
from  Guinor  Oonoerto" Max  Bruch 

Emil  Straka. 
Tone  Sketches—  i 

a.  Spring  Evening. 

b.  In  the  Chnrch.  |       Stopel 

c.  Chlldren  at  Play, 

d.  The  Gypsles.  | 

Orkestern. 

Aria  ur  Örat.   "Messiah" — "I  Know 

that  My  Redeomer  Liveth" Händol 

Mme.   Augusta  Ohrstrom-Renard. 

Hallelujah,  ur  örat.  "Messiah" Handel 

Jubelkören. 

Fru  Ohrström-Renards  Ijiifva  sopran- 
stämriia  tog  publiken  med  storm.  Hen- 
nes första  sångmmimer  var  en  aria  ur 
operan  "Skapelsen"  af  Haydn,  och  till 
svar  på  en  entusiastisk  inropning  sjöng 
hon  med  god  effekt  "Home,  Sweet 
Home."  Violinisten  Emil  Straka  hade 
en  af  sina  lyckligaste  momanger  och 
spelade  med  verkligt  sann  konstnärsin- 
spiration, som  äfven  på  ett  tacksamt  sätt 
blef  uppskattad  af  publiken.  Doktor  R. 
Lagerström  från  St.  Peter  hade  dagen 
till  ära  komponerat  en  särskild  festkan- 
tat öfver  Davids  63:dje  psalm,  som  var 
hållen  i  en  synnerligt  högstämd  olIi 
storslagen  ton  och  lemnar  ett  godt  vitt- 
nesbörd om  doktor  Lagerströms  förmåga 
såsom  kompositör.  Pastor  L.  P.  Berg- 
ström från  Winthrop  hade  en  rik  och 
stark  tenor,  som  han  förstod  att  väl  an- 
vända. Kören,  som  leddes  af  G.  Johan- 
son från  St.  Paul,  bestod  af  medlemmar 
af  de  olika  lutherska  församlingskörerna 
inom  staten,  och  om  man  tar  i  betrak- 
tande de  få  tillfiillen  den  hade  till  sam- 
sjungr.ing,  kan  det  ej  nekas  att  den 
gjorde  sin  sak  på  ett  kreditabelt  sätt. 

På  tisdagsf(")rmiddagcn,  den  23:dje 
Maj,  predikade  den  gamle  ])restvetera- 
iien  E.  Norelius  i  Expositions-byggna- 
den ffir  omkring  3,000  personer.  Det 
måste  hafva  varit  ett  högtidligt  (">gon- 
l>lick  för  honom,  som  kan  sägas  vara 
den  egentlige  grundläggaren  af  den  lu- 
therska missionen  i  Minnesota.  Jem- 
fördc  han  dä  det  fr(').  han  f<')r  trettio  år 
x-d.in    planterade    i    v;'ir    trnktbirn    iord- 


mån,  med  det  väldiga  träd,  som  sedan 
dess  vuxit  upp  från  detsamma,  och  de 
frukter,  som  detta  träd  nu  framvisade, 
kunde  han  helt  säkert  icke  underlåta  att 
finna  att  Herren  välsignat  utsädet.  Han^ 
predikan  var  ej  såsom  ett  helt  taget  at 
sträng  dogmatisk  natur  utan  utgjorde 
snarare  ett  slags  karakteristik  af  den 
svenska  nationen  och  dess  utmärkande 
drag,  följd  af  en  historik  öfver  hvad  som 
tilldrog  sig  i  vårt  fädernesland  före,  un- 
der och  efter  det  ryktbara  Upsala  möte. 

Eftermiddagsmötet  var  särskildt  af- 
sedt  för  barnen,  som  intogo  hedersplat- 
sen i  auditoriet,  men  naturligtvis  hin- 
drade detta  icke  att  den  öfvervägande 
delen  af  de  närvarande  bestod  af  vuxet 
folk.  Doktor  O.  Olsson  talade  till  de 
.små  och  valde  till  ämne  liknelsen  om 
den  rike  mannen  och  Lazarus.  Biskop 
von  Scheele,  fastän  ej  upptagen  på  pro- 
grammet, begagnade  sig  dock  af  tillfäl- 
let att  säga  några  ord  åt  barnen,  och 
slutade  med  en  hänsyftning  till  de  sven- 
ska och  amerikanska  flaggorna,  påmin- 
nande om  att  de  borde  anse  det  såsom 
en  stor  välsignelse  att  få  vara  amerikan- 
ska barn.  Derefter  uppträdde  guvernör 
Nelson  och  gai  med  vältalighet  och 
kraft  en  historisk  resumee  öfver  den 
lutherska  lärans  införande  i  Sverige  och 
hvilken  betydelse  detta  haft  för  prote- 
stantismen i  sin  liellu-t. 

På  aftonen  samma  dag  var  en  ännu 
större  folkmassa  församlad  i  Exposi- 
tions-byggnaden. Biskop  von  Scheele 
\ar  den  förnäinste  talaren  och  b(")rjade 
med  att  uppläsa  den  fullmakt  han  hade 
från  Sveriges  konung,  att  såsom  hans 
ombud  närvara  vid  jubileet.  Mången 
hade  väntat  att  få  höra  ex-kongressman 
John  Ivind,  den  man  af  deras  egen  na- 
tif)nalitet,  hvilken  vunnit  en  sådan  hög 
befattning  i  detta  lands  publika  affärer; 
men  innan  festen  afslutades  upplästes 
ett  telegram,  hvari  John  Lind  uttryckte 
sin  ledsnad,  att  han  ej  kunde  vara  när- 
varande. Pastor  Ludvig  Holmes  från 
Burlington.  Towa.  uppläste  ett  af  honom 
fiirfattadt  storslaget  pncm.  hvilket  kräf- 
de  sinttf>n  minuter  f(")r  ui^pliisiiing.  livar- 


335 


—22 


336 


efter  professor  S.  J.  Carlson  från  St. 
Peter  höll  ett  kraftfullt  patriotiskt  tal 
på  engelska,  och  dermed  voro  jubilei- 
festligheterna  afslutade. 

Pastor  Holmes'  poem  är  allt  för  vid- 
lyftigt att  här  återgifvas  i  dess  helhet, 
hvadan  vi  nöja  oss  med  tvenne  af  de 
sista  afdelningarne 

UR  FESTPOEMET. 

VIII. 

Leende  stränder  kring  skimrande  sjöar, 
Brusande  strömmar  1  dalarnas  famn, 
Susande  skogar  på  grönskande  öar. 
Eder  jag  känner.    I  ställen  ett  namn 
Äter  för  tanken,  det  namnet  vi  varje 
Evigt  från  glömska,  ty  namnet  är  Sverige. 

Sverige  jag  skådar  bär  uppe  1  norden, 
Söner  af  Sverige  här  bygga  och  bo, 
Hemland  de  funnit  på  främmande  jordeu. 
Hit  med  sig  förde  de  hemlandets  tro. 
Korsprydda  spiror  mot  strålande  himmel 
Peka  från  gruset  och  verldslifvets  vimmel. 

Smidas  i  mörkret  än  listiga  ränker. 
Svensken  här  vakar  för  sanning  och  rätt. 
Åldrig  han  vinnes  med  mutor  och  skänker. 
Trogen  sin  ära  och  trogen  sin  iitt 
Reser  han  upp  sig  och  blottar  de  snaror 
Lagda  i  löndom  af  smygande  skaror. 

Bröder,  vi  veta.  att  Herren  åt  eder 
Glfvlt  en  kallelse,  härlig  och  stor. 
Han,  som  nationernas  öden  än  leder. 
Rikligt  välsignande  när  eder  bor. 
Han,  som  i  vildmarken  väg  eder  banat. 
Eder  för  vigtiga  värf  har  ock  danat. 


Här  rustas,  säges  dot,  för  hota  strider. 
Det  gamla  Rom  nog  vill  sin  brutna  makt 
Upprätta  åter,  kanske,  hvad  dot  lider. 
För  sent  till  mången  ljuder  ett:  gif  akt! 
Men  skola  äter  stridens  oldar  blossa 
En  makt  jag  vet,  som  åter  Rom  skall  krossa. 

VI  äro  söner  af  dot  folk  som  bUidde 
På  Lytzens  slätter,  der  den  striden  stod, 
Som  frihet  skön  ät  hela  verlden  födde. 
Beseglad  mod  vår  store  Gustafs  blod; 
EJ  Sveas  barn  i  bojor  kunna  ligga 
Och  aldrig  nåd  från  påfvostolen  tigga. 

Må  denna  tro,  som  skfina  segrar  vunnit. 
De  sprängda  leder  binda  hop  igen. 
Den  kärlekseld,  som  fordom  bland  oss  brun- 
nit, 
O,  må  vi  äter  skyndsamt  tJlnda  den. 
Och  om  vi  då  1  stridens  midt  oss  finna 
Vårt  fasta  hopp,  det  är  att  segrar  vinna. 

Dot  ord,  den  tro,  den  lilra  vi  bekänna 
VArt  vapen  är,  vårt  värn,   vår  starka  staf, 
V:ir  sak  Ur  Guds  och  vetande,  att  denna 
Af  mörkret  aldrig  slungas  skall  I  graf, 
VI  frukta  ej,  om  Rom  iln  slipar  svilrden; 
Vår  tro  skall  segra  öfvor  Rom  och  verlden. 

Det  var  kallt,  ruskigt  och  regnigt  hela 
tiden  som  festen  vaiade,  men  entusias- 
men hos  vårt  svenska  folk  låter  ej  däm- 
pa sig  af  några  regnskurar. 


På  tillfrågan  hvad  biskop  von  Scheele 
tänkte  om  Minneapolis,  svarade  han: 
"Jag  tycker  om  denna  stad.  Bonings- 
husen hafva  icke  det  hopträngda  utseen- 
de som  vanligtvis  är  fallet  i  Österns  stä- 
der, så  väl  som  i  de  städer  i  Europa, 
hvilka  jag  besökt.  Jag  tycker  om  hem, 
som  äro  omgifna  af  gröna  gräsplaner 
och  skuggiga  träd." 

"Harper's  Weekly,"  den  ansedda  tid- 
skriften i  New  York  City,  innehöll  den 
2g:de  INIaj  1893  ytterst  väl  utförda  por- 
trätter af  biskop  von  Scheele,  pastor  E. 
Norelius,  pastor  M.  Stolpe,  professor 
C.  E.  Lindberg  och  pastor  C.  J.  Petri; 
dessutom  en  afbildning  af  Upsala  dom- 
kyrka, sådan  denna  såg  ut  före  branden 
år  1698,  samt  ock  en  afbildning  af  den 
stora  hörsal  i  Minneapolis,  der  300-års- 
jubileet  af  Upsala  möte  firades.  I  en 
särskild  artikel  i  samma  nummer  af 
tidskriften  lemnades  en  kortfattad,  men 
dock  ganska  uttömmande  redogörelse 
öfver  jubileet  i  dess  helhet. 

I  förbindelse  med  300-års-festen  vilja 
vi  äfvenledes  bifoga  några  verser  ur  ett 
poem  af  pastor  Ludvig  Holmes,  hvilket 
upplästes  vid  en  festmiddag,  arrangerad 
till  ära  för  biskop  von  Scheele: 

TILL    BISKOP    K.    H.    GEZ.    VON 

SCHEELE. 

Jag  hör  en  vesperklockas  helga  ljud. 

Till  Herrens  altar'  skyndar  Kristi  brud 

.\tt  bönons  kin  ra  offorlAgor  tända. 

Af  mystiskt  dnukol  templet  fnnuiadt  är. 

Blott  Kristusbildens  liöjda  händer  der 

I   dunkolt  ljus  med  purpurstrimmor  tända. 

Men  stormar  bviilfva  öfver  fager  ö. 

Och  vesporklookans  sakta  toner  dö. 

De  gamla  templen  i  ruiner  falla. 

Il)land,  nu  siigos,  dit  en  andehär 

Till  remnadt  altare  sitt  ofTor  bär 

Och   midnattsklockar  då  till  andakt  kalla. 

.Tag  sörjer  dock  ej  år  som  hädanflytt, 

Ty  dunkol  gryning  sig  1  dag  förbytt. 

Och  nya  tempel  sig  mot  himlen  sträcka. 

Och  nya  sliigton  på  don  fagra  ö. 

Som  famnad  iir  af  djupblå  östersjö. 

Till  renad  gudstjenst  sabbatsklockor  vftcka. 

Du  ädle  gäst.  en  helsnlng  göm  1  dag 
I  minnots  helgedom  och  mod  den  tag 
Till  koniiiigon  i  fjorran  höga  norden, 
llniis  milda  spira  oj  invandrarn  glömt, 
I    skydd    af     den    sin     barndomsdröm    han 

"driimt, 
Och  iin  hans  hjerta  slår  för  fosterjorden. 

Säg  honom,  när  ditt  land  du  åter  når. 
Att  mången  svensk  härborta  redo  står. 


Om  stridsrop  skulle  öfver  Sverige  skälla. 
Att  draga  ut,   som  förr,  på  härnadsfärd 
Ocli  pröfva  kraften  af  sitt  goda  svärd, 
För  gamla  Sverige  segra  eller  falla. 

Säg  våra  bröder,  när  de  tryckt  hin  hand, 
Att  bröderna  i  stjernbanerets  land 
Med  dem  gemensamt  korsets  klädnad  bära. 
Till  samma  himmel  blicken  lyftad  är 
Och  vid  det  stora  jubelmötet  der. 
Gemensamt  jubla  vi  till  Jesu  ära. 

C.  F.  LUNDQVIST. 

Carl  Fredrik  Lundqvist,  en  af  verl- 
dens  mest  framstående  baryton-sångare 
från  kungliga  operan  i  Stockholm,  upp- 
trädde    i      Minneapolis'      Expositions- 


337 

populär  konsert,  hvilken  på  samma  gång 
var  den  största  i  sitt  slag,  som  svenskar- 
ne i  qvarnstaden  någonsin  arrangerat. 
Den  var  den  talrikast  besökta  som  gått 
af  stapeln  härstädes  sedan  den  stora 
skandinaviska  eftermiddagskonserten 
under  sångarfesten  år  1891. 

Som  den  förste  inom  tenorstämman 
var  Lundqvist  med  de  svenska  studen- 
terna i  Paris  år  1867,  då  de  uppträdde, 
sedan  den  egentliga  täflingen  och  pris- 
utdelningen var  slut,  för  att  eröfra  ett 
extra    hederspris,    utdeladt   af   kejsarin- 


C.  F.  LUNDQVIST. 


byggnad  söndagen  den  20:de  Augusti 
1893.  Lundqvist  besökte  Minneapolis 
på  inbjudning  af  sångföreningen  Or- 
pheus,  som  i  förening  med  Vega  i  St. 
Paul  bildade  en  kör  af  75  klangfulla 
röster. 

Denna  konsert,  vid  hvilken  Lundqvist 
(allmänligen  kallad  '"Lunkan")  upp- 
trädde för  första,  och  troligen  sista,  gån- 
gen  i   Minneapolis,   bar  pregeln   af  en 


nans  egen  hand.  Då  Upsala-studenter- 
na  vid  verldsutställningen  i  Paris  år 
1878  ånyo  drogo  ut  för  att  eröfra  en 
verld,  var  Lundqvist  med  igen.  Den 
gången  vann  han  som  solist  en  storar- 
tad triumf.  Då  de  svenska  sångarne  i 
Amerika  vid  verldsutställningen  i  Chi- 
cago ville  slå  ett  stort  slag  för  svensk 
sång,  sände  de  hem  till  Sverige  efter 
Lundqvist.    Och  han  kom  för  att  skörda 


338 


nya  lagrar  att  lägga  till   de  många  han 
vunnit  förut. 

Konserten  i  Minneapolis  våren  "succés 
pyramidale."  Direktör  Valline  från  St. 
Paul,  sångföreningen  Vegas  ledare,  an- 
förde den  stora  kören  med  en  kraft  och 
finess,  som  tydde  på  en  gedigen  upp- 
fattning af  sångens  hela  innebörd.  Den 
svenska  sångerskan  Emma  Nilsson 
sjöng  flera  sånger  med  utmärkt  dispo- 
sition. Professor  Gustavus  Johnson 
skötte  hela  tiden  ackompanjemanget. 

Lundqvists  repertoar  upptog  både  all- 
varliga och  humoristiska  sånger.  Den 
klangfulla,  starka  och  odlade  rösten 
fylde  hvarje  vrå  i  den  kolossala  Exposi- 
tions-lokalen och  hvarje  ord  i  vårt  här- 
liga modersmål,  på  hvilket  han  natur- 
ligtvis uteslutande  sjöng,  klingade  klart 
och  expressivt,  och  alla  hans  nummer 
tjusade  med  samma  förunderliga  makt 
våra  sinnen.  Konsertens  slutnummer, 
sedan  Lundqvist  sjungit  så  många  sån- 
ger att  man  måste  förvånas  öfver  att 
han  stod  ut  dermed,  utgjordes  af  "Du 
gamla,  du  friska,  du  fjellhöga  Nord,'' 
barytonsolo  med  riturnell  eller  kanske 
rättare  sagdt  refräng  af  kören.  Här 
klämde  "Lunkan"  i,  så  att  det  sade 
"sqvatt"  i  salen  och  effekten  var  maka- 
lös. Vi  få  aldrig  mer  höra  denna  af 
kungliga  majestätet  i  nåder  gillade  och 
antagna  svenska  folksång,  föredragas 
på  detta  sätt,  såvida  inte  "Lunkan" 
kommer  igen.  Ty  vårt  århundrade  eger 
ledsamt  nog  endast  e  n  "Lunka." 
"En,  men  ett  lejon." 

Lundqvist  är  dessutom  en  koloss, 
tjockare  än  "den  fete  mannen"  på  något 
museum,  och  är  det  i  anledning  deraf, 
som  vi  vilja  illustrera  hans  figur  med 
en  högst  rolig  liknelse,  som  en  viilkänd 
skämtare  begagnade  sig  af,  då  han  såg 
"Lunkan"  och  hans  ciceron  lunka  uppåt 
Nicollct  avenue.  Han  liknade  nemligen 
det  celebra  paret  på  afständ  vid  ett  väl- 
digt ullgarnsnystan  nicd  en  på  sidan  in- 
körd strumpsticka  eller  en  käpp  i  en 
portgång  bredvid  en  beerkagge  —  huru 
man  nu  tager  det. 
Af    en    sångarbroder    och    beundrare 


helsades  Lundqvist  välkommen  till 
qvarnstaden  på  följande  rimliga 
vis: 

Du  sångardrott  fråu  illskadt  fosterland, 
Välkoinmen  hit  till  Mississippis  strand, 
Att  glädja  oss  med  dina  klara  toner, 
Som  tjusat  och  bedårat  millioner. 

Du  är  en  "sångarkung  i  utdödt  hof". 
På  flykt  när  operan  i  Stockholm  sof  — 
Dock  menas  ej  härmed  att  du  kan  flyga, 
Ty  dimensioner  har  du  allt  för  dryga. 

Blott  att  du  är  en  älsklig  näktergal, 
Hvars  drillar  ljuda  öfver  berg  och  dal 
Så  friskt  att  skogens  bjerta  sångarskara 
Blir  tyst  och  drömmande  och  lyssnar  bara. 

Så  stark  som  din  ej  klungit  någon  röst: 
Den  qväller  ur  ett  bredt  och  manligt  bröst- 
Men  om  ett  litet  kalfskinn  man  vill  klämma 
Så  blir  det  en    båd'  vek  och  tarflig  "stäm- 
ma". 

Dock  —  "Lunkan"    klämmer   1,    så    att   det 

hörs, 
Så  att  till  tårar  hvarje  öga  rörs; 
Så  kan  blott  hans  föfbålda  stämma  skälla— 
Det  märken,  skälf vande,  I  snorkar  alla! 

Shake  hands!     Välkommen   hit,  Ers  Korpu- 
lens! 
Vi  smälla  dig  i  näfven,  så  det  käns 
Och   hissa  upp  en  blågul  flagg  på  stången. 
Högt  hunsande  för  dig  och  svenska  sången! 

KAPTEN  MAGNUS  ANDERSEN. 

Egendomliga  företeelser  af  mångfal- 
diga slag  egde  rum  i  Chicago  år  1893 
under  den  tid  verldsexpositionen  på- 
gick. 

Till  en  af  de  mest  minnesrika  dagar, 
under  denna  tid,  torde  man  kunna  räkna 
den  I3:dc  Juli,  då  kapten  Andersen  och 
hans  käcka  gossar,  elfva  till  antalet,  an- 
lände med  sitt  lilla  drakskepp,  "V^iking," 
och  der  rönte  ett  emottagandc  värdigt 
deras  mod  och  raskhet.  Kapten  Ander- 
sen blef  hedrad  med  stora  ovationer  och 
sällskapskretsarne  visade  honom  sin 
hyllning  medelst  banketter  och  tillställ- 
ningar. 

"Hvilken  galen  idcc  att  f()rsöka  att 
segla  öfver  Atlanten  i  ett  sådant  nöt- 
skal!" var  det  vanliga  utropet,  då  det 
blef  bekant  att  norrmännen  ämnade 
sända  till  verldsexpositionen  i  Chicago 
en  modell  af  det  ett  tusen  år  gamla 
vikingaskeppet,  hvilket  år  1880  blef  fun- 
net i  kämpahögarne  vid  Gokstad  i  sö- 
dra Norge. 

Några  söner  af  Norge,  riktiga  .sjöbus-, 
sar,  med  litet  vikingablod  i  sina  ådror. 


339 


ansågo  nu  tillfället  vara  inne  att  visa 
verlden  huru  våra  gamla  förfäder  försto- 
do  sig  på  att  bygga  fartyg,  samt  att  det 
fortfarande    lefde    män    utmed    Norges 


KAPTEN  MAGNUS  ANDERSEN. 

vilda  kuster,  som  voro  färdiga  och  i 
stånd  till  att  utföra  hjeltemodiga  hand- 
lingar, utkämpa  svårigheter  samt  trotsii 
farorna  på  det  djupa,  blåa  hafvet,  hvil- 
ket  de  hålla  så  kärt. 

Efter  att  en  tid  hafva  uppehållit  sig 
vid  expositionen  i  Chicago,  begaf  sig 
kapten  Andersen  ut  på  en  föredragsresa 
på  uppmaning  af  både  amerikanare  och 
landsmän,  hvilka  intresserade  sig  för 
att  veta  litet  mer  om  vikingaskeppet 
och  färden,  om  huruledes  det  gamla 
vikingaskeppet  blef  funr.et  och  det  nya 
bygdt.  Många  önskade  äfven  höra  huru 
han  sju  år  förut  for  öfver  Atlanten  i  en 
öppen  båt,  endast  19  fot  lång. 


Likt  öfriga  storheter  styrde  kapten 
Andersen  naturligtvis  äfven  kosan  till 
Minneapolis,  der  skandinaverna  alltid 
sätta  värde  på  allt  hvad  som  är  skönt, 
ädelt  och  hjeltemodigt. 


VIKINGASKEPPET. 

Kapten  Andersen  höll  här  tvenne  fö- 
reläsningar. Den  första  på  engelska  å 
Lyceum-teatern  onsdagen  den  i3:de 
September  1893,  samt  den  andra  på  nor- 
ska måndagen  derpå  å  Normanna  hall. 
Den  första  föreläsningen  var  fåtaligt  be- 
sökt, men  den  andra  lopp  af  stapeln  för 
fullt  hus. 

Han  började  sitt  föredrag  med  att 
skildra  de  gamla  vikingarne  och  deras 
upptäcktsresor  till  Island,  Grönland 
och  Amerika  —  samt  huru  man  nu- 
mera mera  allmänt  började  att  erkänna 
Leif  Erikson  och  norrmännen  som 
.\merikas  upptäckare. 

Genom  att  beskrifva  sina  egna  resor, 
bevisade  han  också  tydligt  möjligheten 
f(')r  Leif  Erikson  att  nå  Amerika  med 
dåtidens  skepp. 

Med  spännande  intresse  åhörde  publi- 
ken  kapten  Andersens  lifliga  skildring 


340 


af  den  första  resa  han  gjorde  ötver  At- 
lanter-hafvet  i  en  bräcklig  farkost,  kal- 
lad "Ocean,"  hvari  han  med  en  kam- 
rat, styrmannen  Christen  Christensen, 
tillbragte  sextio  dagar  på  hafvet  och 
genomgingo  flera  förskräckliga  stormar, 
tills  de  i  närheten  af  Newfoundland 
blefvo  upptagna  af  ett  skepp  på  resa  till 
England. 

Bland  de  elfva  sjöbussarne  ombord 
på  "Vikingen"  befann  sig  äfven  ofvan- 
nämde  Christensen,  och  kände  kapten 
Andersen  sig  stolt  öfver,  att  äfven  på 
den  andra  resan  kunna  få  sin  gamle, 
bepröfvade  kamrat  med  sig. 

Såväl  hans  första  resa  som  den  med 
"Viking"  från  Christiania  till  Chicago 
belystes  med  en  mängd  förträffliga  ste- 
reoptiska  bilder. 

Kapten  Andersen  beledsagades  af 
Jens  Bing,  den  yngste  af  "Vikings" 
manskap,  endast  21  år  gammal,  hvilken 
uppträdde  på  scenen  och  visade  huru 
man  klädde  sig  och  "köiede"  ombord  på 
det  lilla  skeppet. 

Föredraget  i  dess  helhet  var  intres- 
sant och  fängslande  och  gjorde  ett  godt 
intryck  på  publiken. 

Skandinaverna  i  Minneapolis  kunde 
med  skäl  känna  sig  stolta  öfver  kapten 
Andersen  och  hans  besök. 

DE  SVENSKA  JETTARNE. 

De  svenska  jettarne,  Wahlund  och 
Johnson,  hafva  äfven  besökt  vår  goda 
stad.  Af  pressen  och  allmänheten  er- 
höllo  dessa  glada,  qvicka  och  trefliga 
kamrater  hederstiteln  "verldens  starka- 
ste män."  Som  det  torde  roa  eder  kan- 
hända att  se  huru  dessa  bjessar  sågo  ut, 
återgifva  vi  här  deras  porträtter. 

Det  vill  ej  säga  litet  att  göra  anspråk 
på  att  vara  verldens  starkaste  karlar, 
men  herrar  Wahlund  och  Johnson  gjor- 
de verkligen  skäl  för  sina  anspråk. 
Båda  utgjorde  lefvandc  bevis  på  att  den 
gamla  nordmannakraftcn,  i  motsats  till 
hvad  mången  tror,  fortlefver  hos  det 
nutida  slägtct.  Till  deras  Iicdtr  må  ock 
sägas,  att  de  ej  tagit  sold  hos  sportfånar 
och  slagskämpar,  utan  att  de  helt  enkelt 


visade,  hvilken  förvånande  styrka  men- 
niskokroppen  eger,  om  den  harmoniskt 
utbildas. 

Mr.  Wahlund  föddes  i  Upsala  den 
2o:de  April  1865.  Han  är  6  fot  2j4  tum 
lång  samt  proportionerligt  bygd.  Hans 
vigt  är  240  pounds,  och  hans  öfverarm 
mäter  18  tum  i  omkrets.  Hans  första 
offentliga  uppträdande  i  utlandet  var  i 


OSCAR  B.  \V.\HLl  iND. 

Duisburg  i  Preussen  i  Juni  1891,  då  han 
vid  en  täflan  mellan  300  amatöratleter 
tog  första  priset.  Han  slog  senare  un- 
der sin  i  sällskap  med  herr  Johnson  i 
Ryssland  företagna  turnee  verldsrekor- 
det  i  tyngdlyftning,  i  det  han  i  St.  Pe- 
tersburg lyfte  en  hel  orkester  om  22 
man  jemte  platformcn,  hvarå  den  befann 
sig — en  vigt  af  4,039  pounds.  Han  har 
senare  uppbringat  rekordet  till  4,674 
pounds. 

Mr.  Johnson  är  född  den  i:ste  Maj 
1872  i  Stockholm.  Redan  som  barn  be- 
satt han  en  ovanlig  kroppsstyrka.  Vid 
femton    års   ålder    tog   han    anställning 


341 


vid  Aktiebolaget  "Separator"  i  Stock- 
holm, bland  hvars  till  425  man  uppgå- 
ende personal  han,  ehuru  endast  en  yng- 
ling, var  den  starkaste.  I  Februari  1892 
började  han  i  sällskap  med  herr  Wah- 
lund  en  förevisningsturnee  i  Sverige, 
hvarefter  de  begåfvo  sig  till  Finland  och 
Ryssland. 


.AUGUST  W.  JOHNSON. 

I  Oktober  1892  anlände  de  till  Förenta 
Staterna  och  hafva  härstädes  genom  sina 
kraftprof   väckt   det   största   uppseende. 

Här  i  staden  uppträdde  de  å  Har- 
monia hall  lördagen  den  2i:ste  April 
1894  inför  en  stor  mängd  beundrare  af 
"mandom,  mod  och  morske  män,"  så- 
väl amerikanare  som  skandinaver;  ja. 
beundrare  bland  alla  nationer.  Starka 
män  hafva  vi  många  i  Minneapolis,  men 
inga  som  vågade  att  vinka  åt  Wahlund 
och  Johnson. 


OLE  BULL-FESTLIGHETERNA. 

Den  sjuttonde  Maj  firas  alltid  med 
stora  högtidligheter  bland  norrmännen 
här  i  staden;  men  den  I7:de  Maj  1897 
öfverträfTar  icke  allenast  föregående 
majfester  i  Minneapolis,  utan  alla  i  hela 
Amerika,  ty  norrmännen  firade  då  icke 
allenast  sin  stora  frihetsdag,  utan  samti- 
digt försiggingo  festligheterna  för  af- 
täckandet  af  statyn  öfver  Norges  store, 
öfver  hela  verlden  beryktade  son,  Ole 
Bull. 

Festligheterna  togo  redan  sin  början 
på  söndagen  den  i6:de  Maj. 

"Nordmaendenes  Sångförening"  och 
"Den  norske  Turnforening"  hade  till- 
sammans hyrt  Expositions-byggnaden 
för  afhållandet  af  en  stor  folkfest.  Året 
förut  (1896)  var  det  som  modellen  af 
Ole  Bull-statyn  blef  aftäckt  inom  sam- 
ma lokal,  och  änskönt  den  nu  icke  var 
så  fullpackad  med  folk  som  året  förut, 
så  hade  föreningarne  likväl  en  stor  he- 
der af  tillställningen  samt  ett  stort  plus 
i  kassan.. 

Dagen  var  ju  norsk  och  derför  var 
allt  på  programmet  norskt,  om  man  un- 
dantager "Unga  Sveas"  sång  och  det 
tal  som  hölls  af  advokaten  Erwin  på 
engelska. 

Danz'  orkester  spelade  kompositioner 
af  Johan  Svendsen  och  Edw.  Grieg. 
Svendsens  "Rhapsodie  Norvegienne" 
drog  församlingen  med  sig  och  "Aases 
död"  samt  "Hos  Dovregubben"  ur 
"Peer  Gynt"  blefvo  mottagna  af  en 
tacksam  publik.  Festtalet  hölls  på  nor- 
ska af  John  W.  Arctander. 

Mme.  Ragna  Linnee  från  Chicago 
sjöng  flera  sånger  och  blef  framkallad 
gång  på  gång.  Hon  var  iklädde  norsk 
nationaldrägt  och  sjöng  endast  national- 
sånger. 

"Nordmaendenes  Sångförening"  samt 
den  svenska  sångföreningen  "Unga 
Svea"  gåfvo  flera  nummer,  som  skör- 
dade stort  bifall. 

På  idrottens  område  måtte  ju  icke  den 
sjuttonde  Maj  blifva  glömd.  Turnföre- 
ningens  medlemmar  gåfvo  med  sina  öf- 


< 
u 

H 

W 

O 

lj 

H 
en 

I 

►J 
»-) 

n 

w 

o 

z 
o: 


343 


ningar  på  planka  samt  pyramider  anled- 
ning till  "begeistring"  och  obetingadt 
beröm. 

Till  slut  kom  den  storslagna  sången 
"Landkjending,"  af  den  stora  kören — 
150  man — ackompagnerad  af  Danz'  or- 
kester. Få  voro  de  som  icke  fingo  det 
rätta  intryck  af  "Landkjending"'  som 
den  då  blef  sjungen. 

Hade  den  i6:de  lockat  skarorna  ut  till 
folkfesten,  så  bragte  den  ijrde  dem  ut 
af  en  mera  storslagen  och  värdig  anled- 
ning. Först  var  det  frihetsdagen,  och 
så  hade  ju  komiteen  för  uppförandet  af 
Ole  Bull-monumentet  fulländat  sina 
sträfvanden  och  valt  denna  dag  för  in- 
vigningen. Den  I7:de  Maj  var  en  af 
Ole  Bulls  käraste  dagar,  och  det  var 
som  om  han  skulle  hafva  bedt  om  det 
sjelf  att  hans  staty,  den  första  i  Minne- 
apolis, skulle  blifva  afslöjad  på  den  da- 
gen. Komiteen  blef  kraftigt  understödd 
af  de  olika  föreningarne.  Icke  allenast 
norrmän  utan  äfven  svenska  och  danska 
bröder  samlade  sig  under  sina  olika 
föreningars  standarer  den  dagen  och 
marscherade  tillsammans  till  Loring 
Park. 

Sydsidans  föreningar  samlades  vid 
Dania  hall,  och  klockan  2  satte  sig 
paraden  i  gång  med  Svea  Bands  musik- 
kår i  spetsen.  Derefter  kom  Den  nor- 
ske Turnforening  i  sina  hvita  unifor- 
mer, Nordmaendenes  Sångförening, 
Unga  Svea,  Den  norske  Ynglingefore- 
ning,  Afholdsforeningen,  Dania,  Hug- 
nad samt  Fram.  Hagbart  Hermansen 
fungerade  som  marskalk. 

Kursen  gick  Cedar  avenue  till  Third 
Street  och  Nicollet  avenue.  Här  mötte 
man  nordsidans  parad,  Sönner  äf  Norge 
med  Normanna  Band  och  med  dessa  i 
teten  drog  hela  tåget  uppåt  Nicollet 
avenue  till  Tenth  street  och  Harmon 
place  och  in  i  parken. 

Alla  föreningarne  intogo  sina  anvisa- 
de platser  på  läktarne  och  ceremonierna 
började  i  närvaro  af  mellan  20,000  och 
25,000  menniskor. 

Professor  E.  Oulies  "Ole  Bull 
Marsch"  tonade  ut  öfver  mängden  som 


inledningsnummer  och  emottogs  med 
stormande  applåder. 

Derefter  trädde  monumentkomiteens 
ordförande,  John  W.  Arctander,  fram 
och  höll  talet  för  dagen.  Det  är  icke 
ofta  man  får  höra  ett  sådant  vältaligt 
ordsvall  med  en  stämma  så  stark,  att 
till  och  med  de  mest  aflägsna  kunde 
höra  hans  ord. 

"Pokker  te'  kar,  den  Arctander," 
hörde  man  mången  norrman  yttra  och 
amerikanerna  applåderade  den  ena  gån- 
gen efter  den  andra  samt  gjorde  flera 
berömmande  anmärkningar. 

Då  talet  var  slut  kom  det  ögonblick 
då  täckelset  skulle  sänkas  och  Jacob 
Fjeldes  mästerverk  beskådas  af  de  mån- 
ga tusende  personer,  som  stodo  vän- 
tande. 

Fröken  Ragnhild  Sörensen.  dotter  till 
"Minneapolis  Tidendes"  redaktör,  som 
hade  fått  det  uppdraget  att  aftäcka  sta- 
tyn, trädde  fram,  och  i  ett  nu  föll  täc- 
kelsen. 

Det  var  några  allvarliga  ögonblick 
som  följde,  hela  mängden  stod  der  med 
ett  beundrans  uttryck  i  ansigtena;  det 
var  som  om  samma  tanke  gästade  hos 
dem  alla.  Men  så  begynte  glädjen  och 
entusiasmen  att  göra  sig  gällande,  och 
det  blef  ett  oändligt  jubel.  Tårar  glim- 
made i  mångens  ögon.  Ja,  det  var  i 
sanning  ett  högtidligt  ögonblick,  men 
ännu  mer  högtidligt,  då  man  strax  der- 
på  hörde  Alexander  Bull  på  fadrens  vio- 
lin spela  "Saeterjentens  Söndag"  ac- 
kompagnerad af  Danz'  orkester.  Äter 
handklappningar   och   bifallsrop. 

Derefter  följde  tal  af  Alexander  Bull, 
Arctander,  mayor  Pratt,  presidenten 
för  parkstyrelsen,  professor  Folwell 
samt  uppläsning  af  gratulationstelegram. 

Sångarnc  sjöngo  derpå  "I  ensnmmo 
Stunde"  och  till  slut  sjöngo  alla  "Ja  vi 
elsker  dette  Landet,"  hvarefter  efter- 
middagens program  var  slut. 

En  hvar  begaf  sig  nu  hem  för  att 
hvila  ut  lite  tills  aftonen,  ty  då  var  det 
som  "Morroen"  skulle  begynna. 

"Nordmaendenes  Sångförening"  spe- 
lade   "Til    Saetcrs"    på    Harmonia    hall 


.344 


••••»■j 
»■••■I 


'  MXf.r».vi>..T«i. 


OLE  BULI.-STATVN  I  r.ORIN(;  l'.\KK, 


för  fullt  hus,  efteråt  bal,  medan  "Tur- 
narne"  höllo  till  på  Dania.  Amatör- 
sällskapet från  St.  Paul  spelade  "Ing- 
vald   Enersen"   och   gymnasterna  gåfvo 


uppvisningar,  hvilka  skördade  bifall  som 
vanligt.  Dans  och  allmänt  jubel  rådde 
till  arla  morgonstund.  I  norra  Minne- 
apolis    samlade     "Sönner     af     Norge" 


345 


landsmännen  omkring  sig.     Tal,  musik 
och  dans  utgjorde  programmet. 

Summa  summarum  är,  att  detta  var 
den  mest  storartade  sjuttonde  Maj,  som 
norrmännen  hafva  firat  i  Amerika. 

FRIDTIOF  NANSEN. 

Det  var  den  igide  November  1897, 
som  norrmännen  härstädes  gåfvo  sin 
berömda  landsman,  Fridtiof  Nansen,  ett 
storartadt  och  entusiastiskt  mottagande, 
som  väsentligast  bestod  i  ett  stort  och 
glimrande  fackeltåg,  uti  hvilket  alla 
norska    föreningar    deltogo.     Det    var 


FRIDTIOF  NANSEN. 

med  en  viss  längtan  som  norrmännen 
emotsågo  den  dag,  då  Dr.  Nansen  skulle 
komma  till  Minneapolis,  och  under  af- 
vaktan  derpå  var  det  som  stadens  alla 
norska  föreningar  sammanslöto  sig  för 
att  gifva  honom  den  bästa  hyllning,  de 
kunde  bringa  denne  Norges  ädle,  be- 
römde son. 

Dagen  kom. — Det  var  icke  något  snö- 
igt och  kyligt  Novemberväder,  utan  var 
det  en  klar,  mild  och  vänlig  dag,  med 
solsken  och  värme,  så  att  folk  gick  och 
spatserade   med   oknäppta  underrockar. 


och  undrade  om  de  verkligen  blifvit  till- 
bakaflyttade  till  September  månad. 

Klockan  12:30  e.  m.  skulle  Nansen 
komma,  men  i  närheten  af  La  Crosse 
blef  tåget  försenadt  på  grund  af  en 
liten  jernvägsolycka,  precis  som  det  in- 
träffade med  Christina  Nilsson  då  hon 
var  på  väg  till  Minneapolis.  Han  an- 
lände derföre  omkring  tre  timmar  se- 
nare, och  alldenstund  mottagningsko- 
miteen  blifvit  felaktigt  underrättad,  an- 
lände densamma  ej  i  tid  till  stationen, 
hvadan  Nansen  utan  följe  åkte  till  West 
Hotel. 

Vid  sjutiden  på  qvällen  samlades  alla 
föreningarne  vid  Dania  hall  på  söder 
samt  vid  Foresters'  hall  på  norr.  Trot- 
toarerna på  begge  sidor  af  Cedar  avenue 
och  likaledes  på  Fifth  street  voro  full- 
packade  af  menniskor,  och  midt  i  gator- 
na trängdas  folk  fram  och  tillbaka,  och 
det  var  svårt  för  marskalkerna  till  häst 
att  kunna  mönstra  sina  trupper  samt 
hålla  dem  i  fullkomlig  ordning. 

Under  öfvermarskalken  H.  Herman- 
sens ledning  aftågade  från  Dania  hall 
Normanna  musikkår,  åtföljd  af  sångar- 
ne, derefter  kom  "Enigheden,"  Den 
Forenede  Kirkes  studenter,  universite- 
tets norska  studenter,  literära  föreningen 
"Fram,"  Miller's  Band,  Turnföreningen 
i  sina  nya,  vackra  uniformer  samt  yng- 
lingaföreningen "Hugnad." 

Tåget  från  nordsidan  bestod  af  Schu- 
berts  musikkår  samt  den  stora  förenin- 
gen "Sönner  af  Norge." 

På  alla  de  gator,  der  de  båda  fackel- 
tågen banade  sig  fram  genom  den  stora 
folkhopen,  helsades  de  med  handklapp- 
ningar och  hurrarop.  Alla  voro  eniga 
om,  att  en  mera  storartad  qvällsparad 
hade  man  aldrig  sett  i  Minneapolis. — 
Flaggor  och  fanor  svajade  för  vinden. — 
Det  låg  en  "begeistring"  öfver  hela 
folkmassan,  hvilken  styrkte  öfvcrtygel- 
sen  om,  att  det  icke  var  en  pligtens 
gerning,  man  utöfvade,  utan  att  man 
följde  hjertats  kraf  att  vilja  visa  sin 
hyllning  mot  en  man,  som  i  så  hög  grad 
hade  gjort  sitt  land  och  folk  ära. 

Det    var    svårt    för    processionen    att 


346 


kunna  komma  fram  till  West  Hotel,  der 
icke  mindre  än  10,000  menniskor  hade 
skockat  sig. 

"Det  var  omöjligt  att  hålla  gatan 
klar,"  sade  polisbetjenterna,  "om  man 
jagade  bort  tre,  kommo  tio  i  stället." 

Efter  det  processionen  anländt  till 
West  Hotel,  tonade  J.  H.  Lampes 
"Nordpolsmarsch"  ut  öfver  den  stora 
folksamlingen.  Medan  musiken  ljöd, 
trädde  Fridtiof  Nansen  ut  på  balkongen, 
åtföljd  af  Minnesotas  guvernör  samt  för- 
mannen och  sekreteraren  af  arrange- 
mentskomiteen.  Så  snart  Nansen  visa- 
de sig,  blef  han  helsad  med  handklapp- 
ningar och  hurrarop  af  den  stora,  böl- 
jande skaran. 

Då  musiken  var  slut,  instämde  sång- 
föreningen i  den  nedanstående  välkomst- 
sången,  som  var  författad  af  arrange- 
mentskomiteens  sekreterare,  Mr.  John 
Heitman: 

Fakkelblus,   musik  og  faner, 
Folkejubel  hllser  dig, 
Du,  som  op  mod  iirens  baner, 
Hug  med  viljens  vaaben  vei. 
Du,  som  modig,  kjiimpestiirk 
öved'  manddoms  mesterverk. 

GjenHem  kamp  og  slld  mod  maalet 

—  Op  mod  polens  sne  og  is  — 
Nu  af  arens  glans  omstraalet  — 
Gjenstand  for  al  verdens  pris: 

—  Slig  vi  hllse  dig  som  tolk 

For  vert  maal,  vört  land,  vört  folk. 

Derfor  väkkes  byldningstrangen, 
Lösner  et  begeistrlngs  viild, 
Derfor  bölger  velkonistsangen 
Jubelstomt  mod  dig  ikvcld. 

—  Som  et  tusentunget  bud 
Flyr  vor  hyldest  mod  dig  ud. 

Derpå  framträdde  komiteens  ordfö- 
rande, John  W.  Arctander,  och  yttrade 
sig  i  följande  ordalag: 

"Norrmän  af  Minncapolis!  Jag  vill 
icke  hålla  något  tal.  Jag  vill  endast  sä- 
ga, att  vi  helt  enkelt  kommit  hit  för  att 
gifva  vfir  hyllning  åt  den  man,  som  har 
insatt  (k-  dyraste  och  ädlaste  stenarnc  i 
gamla  Norges  ärekrona.  Och  vi  vilja 
förtälja  honom,  att  också  här  funnits 
hjcrtan,  som  klappat  fÖr  Iionom,  och 
att  vi  följde  honom  med  våra  bästa 
önskningar,  och  att  värt  hopp  sväfvadc 
omkring  honom  liksom  hvita  dufvor, 
medan    han    kämpade    drnippc    vid   po- 


lens eviga  is.  Och  att  vi  kände  oss 
glada  och  stolta,  då  telegrafen  bragte 
bud  om  att  hafi  var  kommen  tillbaka, 
och  likaledes  senare,  då  vi  fingo  veta  att 
'Fram'  var  välbehållen  kommen  fram." 

Stormande  applåder  åtföljde  dessa 
ord,  då  Nansen  steg  fram,  tog  af  sig 
mössan  och  sade: 

"Landsmän!  Det  fattas  mig  ord  för 
att  uttrycka  den  öfverväldigande  känsla, 
som  gör  sig  gällande, — och  att  uttrycka 
min  tacksamhet  för  den  ära  I  hafven 
visat  mig,  och  för  det  intresse  hvarmed 
I  hafven  följt  oss  på  vår  färd.  Jag  kän- 
ner mig  stolt  och  glad  öfver  att  bli  hel- 
sad på  ett  sådant  sätt  af  mina  landsmän 
på  denna  sidan  hafvet,  hvilket  således 
visar,  att  de  ära  sitt  fädernesland  och 
det  arbete,  som  göres  för  dess  ära.  Och 
den  hyllning,  man  bevisat  oss,  är  mera 
än  belöning  nog  för  det  som  mina  kam- 
rater och  jag  har  haft  anledning  att 
göra. — Och  jag  vet  också,  att  I  hafven 
bidragit  till  det  kära  fäderneslandets  ära, 
derigenom  att  I  hafven  visat  eder  som 
goda  medborgare  af  det  samhälle,  I  till- 
hören. Jag  må  nu  till  sist  uttala  min 
varmaste  och  djupaste  tacksägelse  för 
den  ära,  I  hafven  bevisat  mig,  och  för 
det  intresse,  hvarmed  I  hafven  omfat- 
tat vår  expedition." 

Sångföreningen  sjöng  derefter:  "Ja  vi 
elsker  dette  Landet,"  i  hvilken  sång 
hela  den  norska  folkhopen  föll  in  i 
korus. 

Dä  Nansen  och  hans  sällskap  steg 
ned  från  balkongen,  spelade  alla  musik- 
kårerna L.  O.  Shibleys  "Nansen 
March"  samt  derpå  G.  P.  Pettersens 
"Thclnia  March."  Dessa  två  nnisikstyc- 
ken  voro  särskildt  komponerade  för  till- 
fället af  de  två  kända  norska  komposi- 
törerna. 

Fackeltåget  eskorterade  sedermera 
Nansen  till  Svenska  Tabernaklet,  der 
han  skulle  hålla  sitt  engelska  föredrag. 
Framkommen  till  platsen,  fann  man  här 
mellan  4,000  och  5,000  minniskor,  som 
hade  samlats  af  nyfikenhet  för  att  få  se 
den  man,  som  trotsat  så  mänga  faror  i 
pnlar-regionerna,  och  det  var  med  stor 


347 


möda  han  kunde  komma  in  i  Tabernak- 
let. 

Efter  föredraget  blef  Nansen  eskorte- 
rad till  biblioteksbyggnaden,  der  Min- 
nesota Academy  of  Natural  Sciences  gaf 
en  "reception"*  till  hans  ära.  Tredje 
och  fjerde  våningarne  i  den  stora  bygg- 
naden voro  i  anledning  häraf  praktfullt 
dekorerade. 

Påföljande  qväll  höll  Nansen  ett  före- 
drag på  norska  språket,  till  innehåll  nå- 
got liknande  det  som  gafs  föregående 
afton. 

Vid  detta  tillfälle  yttrade  Dr.  Nansen 
äfven  några  sympatiska  ord  om  vår 
landsman,  öfveringeniör  Andree,  och 
hans  djerfva  polarfärd.  Han  hoppades, 
att  vi  nästa  år  skulle  få  höra  att  Andree 
vore  i  lifvet  och  välbehållen,  samt  att 
han  skulle  lägga  ännu  en  lager  till  alla 
dem,  som  föregångarne  af  polarforskar- 
nes  stora  skara  tillkämpat  sig.  Dr.  Nan- 
sen betonade  också  önskligheten  af  att 
man    icke    skulle    småaktigt    äflas    om 


hvilken  nation  som  först  skulle  kunna 
med  sin  flagga  markera  den  eftertrak- 
tade, matematiska  punkten,  och  en  väl- 
signad sak  för  "husfriden"  i  vårt  här- 
varande norsk-svenska  samhälle  vore 
det,  om  vi,  svenskar  och  norrmän,  der- 
efter  ville  "rätta  och  packa  oss"  i  tal, 
skrift  och  lefverne  inbördes. 

På  grund  af  sitt  korta  besök  härstä- 
des,  och  dels  för  att  erhålla  en  behöfiig 
motion,  företog  Nansen  under  dagens 
lopp,  tillsammans  med  en  vägvisare,  en 
vidlyftig  bicykelfärd  omkring  staden, 
och  blef  han,  liksom  öfriga  främlingar, 
förtjust  öfver  staden,  dess  parker,  boule- 
varder, täcka  insjöar  och  omgifningar. 

Att  norrmännen  kände  sig  belåtna 
med  resultatet  af  de  arrangementer,  som 
blifvit  gjorda  för  Nansens  emottagande, 
märktes  tydligen,  och  de  kunde  ju  icke 
annat  än  känna  sig  förnöjda  deröfver,  då 
Nansen  sjelf  yttrade,  att  det  var  den 
vackraste  hyllning,  han  hade  fått  på 
denna  sidan  af  hafvet. 


DÖDSRUNOR. 


PAUL  HJELM-H ANSEN, 

en  af  våra  banbrytare  på  det  journalisti- 
ska området,  föddes  i  Bergen,  Norge, 
den  io:de  December  1810.  Han  be- 
trädde den  juridiska  banan  som  Exami- 
natus  juris,  bosatte  sig  som  lagkarl  i 
Siljord,  Telemarken,  der  han  äfvenledes 


gor.  Han  har  sålunda  varit  medarbe- 
tare i  både  "Morgenbladet"  och  "Aften- 
bladet"  och  det  frisinnade  partiet  fann  i 
honom  alltid  en  varm,  duktig  och  sak- 
kunnig talsman. 

Är  1867  kom  Hjelm-Hansen  till  Ame- 
rika, till  dels  utsänd  af  folkupplysnings- 


PAUL  HJELM-HANSEN. 

hade  en  större  egendom.    En  lång  tid  var       sällskapet    i    Norge    för    att    undersöka 


han  konstituerad  sorenskriver  samt  ut- 
gaf  dereftcr  en  tidning  i  Frcderikshald. 
Senare  flyttade  han  till  Kristiania  och 
tog  der  i  flera  år  en  verksam  del  i  pres- 
sens dryftning  af  tidens  brännande  frå- 


förhållandena  härstädes  och  gifva  en  be- 
skrifning  deröfver  till  norska  läsare. 
Före  sin  Amerika-resa  delade  han  den 
tidens  allwiänna  fördom  mot  och  miss- 
tro till  Förenta  Staterna,  men  det  dröjde 


348 


349 


icke  länge  förrän  hans  mening  i  det 
hänseendet  undergick  en  fullständig 
förändring,  synnerligast  efter  att  i  två 
år  hafva  varit  redaktör  för  "Faedrelandet 
og  Emigranten"  i  La  Crosse.  Somma- 
ren och  hösten  1869  företog  han  en  flera 
månaders  resa  i  Red  River-dalen.  Den 
delen  af  Minnesota  var  då  litet  eller 
intet  känd.  I  en  med  oxar  förspänd 
tältvagn  flackade  han  omkring  i  dessa 
trakter,  och  de  intryck  han  mottog  un- 
der denna  friluftsresa  meddelade  han  i 
bref  till  'Nordisk  Folkeblad,"  hvarifrån 
de  sedan  ingingo  i  den  öfriga  norsk- 
amerikanska pressen.  Resan  var  för 
honom  sjelf  uppfriskande  och  styrkande 
i  hög  grad.  Rheumatismen  lemnade 
honom.  Den  rena,  torra  luften,  prairie- 
hafvets  skönhet  och  vindarnes  fria  lif 
tilltalade  honom,  och  jordmånens  frukt- 
barhet frammanade  för  hans  själ  dristi- 
ga bilder,  som  han  äfven  hade  lyckan 
att  få  se  öfverträfifade  af  verkligheten. 
Det  var  således  den  allaredan  åldrige 
gubben,  som  blef  banbrytaren  för  den 
norska  invandringen  till  dessa  bördiga 
trakter,  ty  hans  skildringar  af  hvad  han 
hade  sett  lästes  vidt  och  bredt. 

Efter  tillbakakomsten  från  denna  upp- 
täcktsresa,  om  man  sä  får  kalla  den,  ut- 
gaf  han  härstädes  under  ett  års  tid 
"Maanedstidende,"  redigerade  derefter  i 
ett  och  ett  hälft  års  tid  "Nordisk  Fol- 
keblad" och  stiftade  sedermera  tillsam- 
mans med  Gudm.  F.  Johnson  och  John 
E.  Gjedde,  "Budstikken"  är  1873. 

Hans  förbindelse  med  sistnämda  tid- 
ning var  ganska  kort,  ty  modet  hos  ho- 
nom svigtade  snart  efter  besinnandet  af 
det  vådliga  i  företaget  att  börja  en  ny 
tidning  utan  kapital,  och  sålde  han  efter 
ett  par  veckors  tid  sin  andel  till  "Faedre- 
landet og  Emigrantens"  dåvarande  ut- 
gifvare,  F.  A.  Husher.  Är  i875_  redige- 
rade han  åter  "Budstikken"  för  ett  år 
och  samlade  och  utgaf  derefter  1877-78 
en  adresskalender  öfver  statens  skandi- 
naviska afifärsmän,  och  från  1879-80  en 
liten  veckotidning,  "Minnesota  Skandi- 
nav." Med  detta  hans  sista  journalisti- 
ska företag  gick  det  emellertid  icke  bra, 


helsan  var  nu  nästan  nedbruten,  och 
änskönt  han  hade  sina  själskrafter  i  be- 
håll, uthärdade  han  icke  längre  det  an- 
strängande arbete,  som  en  skandina- 
visk-amerikansk journalist  har  att  utstå. 
Det  gick  således  smått  med  tidningen, 
så  mycket  mer  som  dess  utgifvare  var 
utblottad  på  erforderligt  kapital,  och  den 
dukade  under  våren  1880.  Hans  lekam- 
liga krafter  tillät  honom  ej  längre  att 
hålla  ut  med  något  arbete.  Ett  nervöst 
lidande,  som  satte  sig  i  hans  högra  arm, 
antog  vid  denna  tid  en  sådan  karaktär, 
att  hvad  som  helst  arbete  blef  honom 
en  omöjlighet,  hvadan  han  på  hösten 
1880  reste  till  sin  mångårige  vän  doktor 
Grönvolds  hem  i  Goodhue  county,  för 
att  derstädes  tillbringa  vintern. 

Hjelm-Hansen  hade  många  vänner, 
spridda  öfver  hela  Nordvestern,  som 
rned  ledsnad  emottogo  sorgebudet,  att 
den  jovialiske  och  underhållande  gam- 
lingen den  5:te  Maj  1881  hade  nedlagt 
sin  vandringsstaf.  Honom  sjelf  koin 
det  väl  till  pass.  Han  var  trött  och  mätt 
af  lifvet  och  längtade  efter  den  hvila, 
som  endast  dödssömnen  kan  bringa. 

I  ett  bref,  med  underrättelsen  om 
Hjelm-Hansens  död,  säger  doktor 
Grönvold:  Han  har  under  de  sista  må- 
naderna varit  muntrare  och  syntes  vid 
bättre  helsa  än  förr  ända  till  hans  sista 
stund.  Dagen  förut  satt  jag  som  vanligt 
och  sprakade  med  honom  tills  sent  på 
qvällen.  Nästa  morgon  gick  han  efter 
att  hafva  tagit  sin  frukost  som  sedvan- 
ligt ut  att  spatsera.  Efter  att  hafva 
varit  borta  en  god  stund,  gingo  vi  ut 
för  att  leta  efter  honom  och  funno 
honom  sittande  på  en  bänk,  lutad  till- 
baka med  hatten  framgliden  öfver  an- 
sigtet.  Uttrycket  var  gladt  och  vän- 
ligt som  vanligt,  något  högtidligt.  Det 
såg  ut  som  om  han  satt  och  sof; 
ögonen  voro  tillslutna.  Jag  tilltalade 
honom,  men  erhöll  intet  svar,  han  hör- 
de icke " 

*        *        * 

CARL  AXEL  DAHLSTRAND. 

Han  afsomnade  lugnt  och  fridfullt  den 
4:de    December    1884    efter    att    endast 


350 


tvenne  dagar  hafva  varit  bunden  vid 
sängen.  Länge  hade  han  dock  burit 
döden  inom  sig,  och  hans  bortgång  var 
visst  icke  oväntad  hvarken  för  honom 
sjelf  eller  för  hans  vänner.  Redan  fyra 
år  förut  angreps  han  af  Bright's  Disease 
och  han  nödgades  då  att  upphöra  med 
sin  verksamhet  i  det  fria  ordets  tjenst 
och  anträdde  en  resa  till  sitt  fädernes- 
land för  att  under  dess  välgörande  kli- 
mat och  genom  en  omsorgsfull  vård  i 


\ 


CAKL  AXEL  DAHLSTRÅND. 

hemmet  söka  återvinna  sina  brutna 
krafter.  Sålunda  tillbragtc  han  tre  år 
hos  sina  anförvandter  i  Stockholm  och 
kom  sedan  för  andra  gången  hit  till 
landet  med  till  utseendet  stärkta  kraf- 
ter. Sjukdomen  var  tyvärr  icke  utro- 
tad utan  slumrade  blott  inom  honom; 
snart  bröt  den  ånyo  ut  med  förökad 
styrka,  som  hans  redan  förut  svaga  och 
underminerade  kroppskonstitution  ej 
förmådde  emotstå.  I  blomman  af  sin 
ålder  måste  han  skatta  åt  förgängelsen. 
Carl  Axel  Dahlstrand  föddes  i  Stock- 
holm den  io:de  Juli  1846  och  var  såle- 
des vid   sin  död  38  år   gammal.      Han 


erhöll  en  vårdad  uppfostran,  genomgick 
Stockholms  Lyceum  och  ämnade  sedan 
blifva  ingeniör,  hvarför  han  ingick  vid 
Teknologiska  Institutet,  der  han  qvar- 
stannade  ett  års  tid.  År  1871  utvan- 
drade han  till  Amerika.  Angående  hans 
första  öden  här  är  e}  mycket  kändt; 
man  vet  endast  att  han  arbetade  på  åt- 
skilliga svenska  tryckerier  i  Chicago, 
hvarifrån  han  dock  snart  styrde  kosan 
till  Minnesota;  här  erhöll  han  inom  kort 
anställning  vid  tidningen  "Svenska  Ny- 
byggarens" redaktion  under  major  John 
Swainson,  men  denna  blef  dock  ej 
långvarig,  emedan  tidningen  snart  upp- 
hörde att  utkomma.  När  då  öfverste 
Hans  Mattson  strax  derpå  började  ut- 
gifvandet  af  "Minnesota  Stats  Tidning," 
ingick  Dahlstrand  i  dess  redaktion,  och 
det  var  här  han  utförde  sin  egentliga 
lifsgerning.  Han  var  en  i  många  afse- 
enden  rikt  begåfvad  man  och  han  in- 
trädde här  i  en  sfer,  der  han  kunde  göra 
sina  egenskaper  gällande.  I  tidningen 
förfäktade  han  varmt  och  entusiastiskt, 
men  dock  på  ett  hofsamt  sätt,  frisinnade, 
framåtsträfvande  idéer,  och  om  han  än 
från  vissa  håll  rönte  motstånd,  så  visste 
han  dock  så  småningom  öfvervinna 
större  delen  af  detta.  Såsom  tidnings- 
redaktör bidrog  han  i  ej  så  obetydlig 
mån  till  den  allmänna  upplysningens 
höjande  och  till  åstadkommande  af  en 
ädlare  och  mera  fördragsam  allmän 
opinion,  hvarför  hans  namn  är  kändt 
och  aktadt  i  de  flesta  af  Minnesotas 
svenska  settlenicnt.  Dock  var  det  kan- 
ske såsom  enskild  man  och  i  trängre 
kretsar,  som  Axel  Dahlstrand  skördade 
sina  vackraste  lagrar.  Han  var  i  be- 
sittning af  en  ganska  god  musikalisk 
begåfning,  som  han  äfven  visste  att  om- 
sorgsfullt odla  och  göra  gällande, 
och  denna  i  förening  med  hans  ädla 
och  vänfasta  kariklär  samt  hans  tilldra- 
gande uppträdande  i  öfrigt,  gjorde  ho- 
nom till  en  inom  våra  svenska  säll- 
skapskretsar allmänt  eftersökt  man. 
Han  egde  äfven  ganska  framstående  sce- 
niska anlag,  och  ett  af  hans  käraste 
tidsfördrif  var  inöfvandet  och  gifvandet 


351 


af  teatraliska  töreställningar.  Inom  för- 
eningen "Norden,"  hvars  själ  och  egent- 
liga medelpunkt  han  en  längre  tid  var, 
hade  han  såkmda  lyckats  utbilda  flera 
ganska  passabla  sceniska  förmågor,  med 
hvilkas  tillhjelp  han  mången  gång  be- 
redt  Minneapolis-publiken  ett  angenämt 
nöje.  För  sammanhållning  och  enighet 
bland  vår  stads  svenska  befolkning  ver- 
kade han  outtröttligt,  och  länge  torde 
det  dröja,  innan  hans  plats  i  detta  afse- 
ende  blir  ersatt. 

Likbegängelsen  försiggick  på  Nor- 
dens hall  och  under  denna  förenings  led- 
ning. Ett  talrikt  .sällskap  damer  och 
herrar,  dels  från  Minneapolis  och  dels 
från  vår  systerstad  St.  Paul  (der  Axel 
Dahlstrand  var  nästan  lika  mycket  känd 
och  värderad)  hade  infunnit  sig  för  att 
bevisa  honom  den  sista  tjensten.  Kri- 
stofer Janson  lyste  grafvens  frid  öfver 
den  döde,  hvarefter  Alfred  Söderström, 
som  under  många  år  delat  Ijuft  och  ledt 
med  den  hänsofne  kamraten,  trädde 
fram  till  hans  bår  och  med  af  rörelse 
darrande  stämma  uppläste  följande  af 
herr  Ernst  Lindblom  författade  afskeds- 
helsning: 

Frän  oss,  som  stå  vid  Axel  Dahlstrauds  bår, 
Och  honom  känt  uti  hans  flydda  år. 
Från  oss,  som  liänna  salinad  i  vårt  sinne. 
Jag  bringa  vill  en  helsning  till  hans  minne. 

Det  är  de  sista  ord,  vi  honom  ge, 
Den  sista  gång  de  kända  drag  vi  se, 
Och  hör  ej  kroppslig  hydda,  hvad  jag  talar, 
Hör  oss  hans  ande  dock  från  högre  salar. 

Tack,  broder,  för  den  hädangångna  tid, 
Du  lefde  ibland  oss  i  llfvets  strid, 
Som  nu  är  slutad  och  för  evigt  svunnit 
Med  obekymrad  hvila,  som  du  funnit. 

Tack,  broder,  för  de  ofta  kulna  da'r. 
Du  med  din  glädje  midt  ibland  oss  var 
Att  muntra  oss  med  dina  kära  sånger. 
Och  det  var  ej  en  gång,  men  många  gånger. 

Hvad  är  dock  lifvets  nöjen  och   dess  fröjd 
Mot  fröjden  i  de  ljusa  rymders  höjd? 
En  irrbild  blott,  en  obetydlig  droppe 
Från  hafvet  af  den  glans,  som  flns  deroppe. 

Derföre,  änskönt  vi  här  sakna  dig 
Och  ville  åter  se  dig  på  vår  stig. 
Så  låt  oss  prisa  nöjdt  Försynens  vilja 
Att  dig  från  dina  många  vänner  skilja. 

Vi  stå  här  än,  men  hvilken  af  oss  vet. 
När  vi  gå  bort  från  tom  fåfänglighet 
Att  finna  ro  1  dödens  kalla  armar 
Och  nåd  hos  denne  Gud,  som  sig  förbarmar? 

Det  ingen  vet,  men  hvad  vi  veta  -ir. 
Att  Skaparen  hvar  skapad  håller  kär, 

—2Z 


Och  i  de  sista  stunder  tager  anden 

Ifrån  den  stoftlekamen,  hvilken  band  den. 

Så  ock  med  honom  gått,  som  sofver  nu 
Den  sömn,  vi  alla  skola  sofva  ju. 
Hans  bana  var  ej  lång,  och  små  hans  öden, 
Men  se,  hans  hågkomst  öfverlefver  döden! 

Ja,  vänner,  ännu  många  många  hvarf 
Skall  jorden  gå  kring  solen,  förr'n  det  arf 
Förintas      skall,      som      Axel      Dahlstrand 

skänkte 
I  minnet  af  en  man,  som  redbart  tänkte. 

I  minnet  af  en  man,  som,  fastän  arm, 
Var  alltid  lika  god  och  hjertevarm. 
Och  trogen,  vänfast  och  med  sådant  väsen. 
Som  lade  sanning  in  i  lefnadspjesen. 

Sof  lugn,  sof  trygg,  kamrat  och  ärlig  vän! 
Vi  minnas  dig,  till  dess  vi  ses  igen. 
Vi  minnas,  att  du  styrde  öfver  hafven 
Att  lefva  ibland  oss  —  men  blef  begrafvcL  . 

Ej  månget  öga  var  tårlöst,  då  de  sista 

stanzerna  af  denna  dikt  förklingat  och 

då  sex  af  den  aflidnes  närmaste  vänner 

trädde  fram  till  kistan  för  att  förflytta 

den  till  dess  sista  hvilorum  på  den  af  ett 

lätt  snötäcke  beklädda  Layman-grafgår- 

den. 

*        *        * 

HJALMAR  £6ER 

föddes  i  Kristiania,  Norge,  den  I4:de 
Februari  1843  och  var  i  sin  tid  student 
vid  Kristiania  universitet.  Helt  ung 
lemnade  han  sitt  fädernesland  och  kom 
till  Amerika  år  1867.  Han  var  en  af  de 
första  norska  tidningsutgifvare  och  re- 
daktörer i  Minnesota  och  var  ansedd 
som  en  af  de  mest  inflytelserika  skandi- 
naver i  staten.  År  1868  anlände  han 
till  Minneapolis  och  associerade  sig  med 
■'Nordisk  Folkeblad"  som  nyhetsredak- 
tör, hvarefter  han  sedermera  i  kompa- 
niskap  med  W.  T.  Rambusch,  år  1870, 
öfvertog  utgifvandet  af  nämda  tidning  i 
Minneapolis.  Senare  grundlade  han  och 
konsul  C.  F.  Solberg  tidningen  ".Min- 
nesota." Båda  dessa  företag  dukade  un- 
der af  brist  på  kapital.  Han  bitriidde 
sedermera  i  flera  år  som  medredaktör 
vid  "Skandinaven"  i  Chicago.  Efter 
några  års  bortovaro  från  Minneapolis 
återvände  han  år  1882  för  att  åter  upp- 
taga tidningsarbetet  såsom  manager  för 
St.  Paul-tidningen  "Nordvestens"  filial- 
kontor härstädes.  Han  var  en  begåfvad 
journalist  och  en  utmärkt  talare.    Hans 


352 


medfödda  goda  hjertelag  gjorde  det 
omöjligt  för  honom  att  vara  hård  eller 
sträng  mot  någon  menniska.  Sarkasti- 
ska och  ironiska  anrnärkningar  lät  han 
ofta  undfalla  sig,  men  äfven  då  inflätade 
han  alltid  en  humoristisk  vändning,  som 
läkte  de  sår  hans  satir  framkallat.  Han 
gifte    sig    år    1870    med    Miss    Ella    M. 


■SR-: 


•■..  .{M^/W.v^ 


HJALMAll  EGER. 

Wakeficld.  Är  1871  blef  han  vald  till 
president  för  Skandinaviska  föreningen 
och  samma  år  utnämd  af  statens  guver- 
nör till  förste  löjtnant  af  kompani  C, 
andra  regementet  af  Minnesotas  natio- 
nalgarde. 

Många  af  våra  skandinaviska  emi- 
granter, som  anlände  hit  åren  1869-71, 
hafva  honom  ännu  i  vänlig  hågkomst,  ty 
det  var  han  som  alltid  hade  ett  vaksamt 
öga  lur  deras  intressen.  Genom  Egcrs 
personliga  omsorg  bygdcs  ett  emigrant- 
hus,  i  livilket  emigranterna  kunde  vistas, 
medan  de  gjorde  sig  i  ordning  för  att 
begifva  sig  till  andra  delar  af  Vestern. 
Till  alla  dem  utsträckte  han  en  hjclpsam 
hand,  och  alldenslund  han  var  väl  hem- 
mastadd med  förhållandena  inom  olika 


delar  af  staten  voro  hans  råd  af  betyd- 
ligt värde  för  dem,  som  sökte  sig  ett 
hem,  såväl  som  för  de  emigranter,  som 
sökte  arbete  inom  olika  arbetsfält. 
Hans  goda  råd  och  vänliga  hjelpsamhet 
komma  för  alltid  att  hålla  hans  minne 
kärt. 

På  de  senare  åren  var  hans  helsa 
mycket  klen  och  sorgen  öfver  hans 
misslyckade  tidningsföretag  bidrog  i 
väsentlig  mån  till  att  förkorta  hans  lif. 
Han  afled  den  29:de  December  1888  och 
begrofs  å  Lakewood-kyrkogården. 
*        *        * 

JOHN  W.   ANDERSON 

föddes  år  1833  i  Elfsborgs  län,  två  mil 
från  Borås,  Sverige.  Reste  till  Ame- 
rika år  1865  och  bosatte  sig  i  Han- 
cock, Michigan.  Flyttade  till  New  Lon- 
don, Minnesota,  är  1866  samt  till  Min- 


JOHN  W.  ANDEUSON. 

neapolis  värcn  1867,  der  han  sedan  allt- 
jemt  utöfvade  sin  verksamhet.  Som 
byggmästare  och  entreprenör  till  yrket 
hade  han  ett  godt  tillfälle  att  lägga 
grunden  till  en  oberoende  ställning, 
synnerligast  i  Minneapolis,  der  han  un- 
der den  goda  tiden  såg  sig  i  stånd  att 


353 


förskaffa    sig    stora    fastigheter,    hvilka 
alla  stego  betydligt  i  värde.     I  kyrkligt 
afseende  var  han  lutheran  och  var  en 
bland  dem.  som  organiserade  den  första 
lutherska    församlingen    i    Minneapolis. 
Han  bygde  den  första  svenska  kyrkan 
(Augustana-kyrkan)  å  hörnet  af  Wash- 
ington  och   Thirteenth   avenues    south. 
Han  var  alltsedan  församlingen  organi- 
serades en  af  dess  förnämsta  stödjepe- 
lare  samt  var   medlem  af  kyrkorådet  i 
nitton  års  tid.     Anderson  var  den  förste 
svensk  i   Hennepin  county,  som  repre- 
senterade  svenskarne  i   City  Council,  i 
det  han  år  1878  valdes  till  ålderman  för 
stadens  tredje  ward  samt  återvaldes  år 
1880  för  en  andra  termin.     Han  dref  en 
egen  "Planing  Mill"  i  norra  Minneapo- 
lis 1881  samt  organiserade  år  1887  "Min- 
neapolis Burial  Case  Company,"  af  hvil- 
ket  bolag  han  var  president.     Han  var 
dessutom  intresserad  i  fiera  andra  affärs- 
förrättningar.      Ingick    äktenskap    den 
24:de   Oktober   1859  med  Johanna   So- 
phia   Olson    och    efterlemnade    vid    sin 
död,   den  7:de  Januari   1892,    enka  och 
fyra  barn,  af  hvilka  tre  äro  i  lifvet. 
*        *        * 

HANS  MATTSON 

var  känd  ibland  oss  svenskar  såsom  en 
af  den  svensk-amerikanska  bildningens 
och  kulturens  främste  banbrytare.  Han 
var  född  af  bondeslägt  i  Önnestad,  Sve- 
rige, den  23:dje  December  1832,  till- 
bragte  barndomen  på  faderns  gård  och 
deltog  i  de  vanliga  landtliga  göremå- 
len,  men  hade  fördel  af  alla  de  skolor 
och  all  den  undervisning,  som  då  stod 
till  buds  på  landet.  Han  inträdde  vid 
13  års  ålder  i  Kristianstads  latinskola  i 
afsigt  att  egna  sig  åt  den  klassiska  ba- 
nan, men  under  dansk-tyska  kriget  in- 
gick han  på  hösten  år  1849  som  kadett 
vid  Vendes  artilleri,  då  beordradt  till 
Danmark.  Fred  slöts  med  Tyskland 
strax  efter,  och  Mattson  qvarstannade 
vid  regementet  något  öfver  ett  år  och 
deltog  i  vapenöfningarne,  men  särskildt 
i  studierna  vid  artilleri-informationen. 
Detta    lif    blef    honom    dock    snart    för 


enformigt,  och  vid  19  års  ålder  tog  han 
afsked  och  emigrerade  till  Amerika,  dit 
han  anlände  bland  de  första  svenska 
emigranterna  på  våren  1851.  De  första 
tvenne  åren  tillbragtes  dels  i  östra  sta- 
terna, dels  i  Illinois  och  en  kort  tid  i 
South  Carolina,  der  han  hade  tillfälle 
att  lära  känna  det  dåvarande  negerslaf- 
veriet  i   all  dess  barbariska   råhet. 


^j^^     '■'l^Ä!»  % 


HANS  MATTSON. 

Under  dessa  år  led  han  at  fattigdom, 
sjukdom  och  försakelser  så  stora  och 
svåra,  att  det  torde  knappast  finnas  nå- 
gon annan  svensk  i  Amerika,  som  ge- 
nomgått så  svåra  motgångar  under  den 
första  vistelsen  här.  En  tid  hade  han 
under  ett  långvarigt  anfall  af  frossfeber 
intet  annat  hem  än  en  gammal  lada  nära 
Buffalo,  New  York,  och  han  måste  då 
lifnära  sig  af  de  bär  han  plockade  i  sko- 
gen samt  af  några  brödstycken,  delade 
med  en  barndomsvän,  kapten  H.  Eu- 
strom.  Några  månader  senare  fick  han 
under  arbete  i  skogen  hos  en  farmare  i 
New  Hampshire  båda  händerna  förfrus- 
na och  vårdades  af  främlingar  i  många 
månader;  under  tiden  tillkallades  tvenne 
läkare,  som  bestämde  sig  för  att  ampu- 
tera åtta  fingrar  på  hans  händer,  men 
detta   förbjöd   han   och    sade   sig   hellre 


354 


vilja  dö  af  kallbrand.  En  irländsk  qvin- 
na  läkte  händerna,  och  på  våren  1852 
var  han  i  stånd  att  taga  tjenst  hos  en 
farmare  och  arbetade  nu  för  $5  i  måna- 
den tills  han  hade  tjent  nog  att  resa  till 
Illinois.  Der  återfick  han  den  gamla 
frossan  och  genomgick  de  svåraste  li- 
danden. För  att  lifnära  sig  nödsakades 
han  arbeta  med  spade  och  skofvel  för 
75  cents  om  dagen,  hvarannan  dag,  då 
frossan  släppte  honom.  Detta  var  vid 
Rock  Island-banan,  nära  Moline,  och 
många  svenskar  der  minnas  ännu,  då 
han  blef  transporterad  från  jernvägsar- 
betet  till  Moline  på  en  grusvagn,  mera 
död  än  lefvande.  Genom  goda  menni- 
skors  hjelp  och  vård  återvann  han  hel- 
san och  tillbragte  följande  vinter  i  Mo- 
line dels  i  skola,  dels  med  att  undervisa 
svensk  ungdom  i  engelska  språket  om 
aftnarne.  På  sommaren  år  1853  utsågs 
han  af  en  del  svenskar,  som  anlände 
från  Sverige,  deribland  hans  egna  för- 
äldrar och  syskon,  att  med  några  andra 
resa  till  Minnesota  och  söka  land  för 
ett  svenskt  nybygge.  Resultatet  deraf 
blef  grundläggandet  af  det  stora  sven- 
ska settlementet  Vasa  i  Goodhue  coun- 
ty  och  Mattsons  bo.-ättning  i  Minnesota. 
Han  var  nu  blott  20  år  gammal  och 
återvann  snart  helsa  och  krafter  samt 
dermed  hopp  om  ett  nytt  Hf.  Hans  liela 
förmögenhet  bestod  i  en  mycket  torf- 
tig beklädnad  och  50  cents  i  penningar. 
Men  kraftiga  armar,  god  helsa  och  god 
kännedom  i  engelska  språket  och  ame- 
rikanska förhållanden  gjorde  framtiden 
ljus  för  honom.  Första  vintern  tillbrag- 
tes  med  svågern  Willard  (alltsedan  bo- 
satt i  Red  Wing)  och  några  unga  norr- 
män i  en  "wood  camp"  nära  Red  Wing, 
der  de  höggo  ved  för  ångDätar  och  {nr- 
tjentc  nog  derpå  för  att  följande  vår 
kunna  flytta  ut  på  sina  "claims"  i  'Vasa 
och  börja  etl  h'tet  jordl)ruk.  De  tvennc 
följande  somrarne  följde  han  plogen  och 
var  allmän  i)logmästare  och  oxkusk  för 
de  flesta  nybyggare  som  anlände  under 
de  åren.  Mattson  ingick  i  äktenskap 
den  23:djc  November  1855  med  Chcr- 
stin    Peterson    från    Ballingslöf,    Skåne, 


hvilken  Jtnite  hennes  familj  då  nyligen 
ankommit  från  Sverige.  Detta  var  det 
första  bröllopet  i  det  nyanlagda  svenska 
settlementet  Vasa.  Under  tiden  föllo 
också  på  hans  lott.  såsom  den  ende  som 
var  hemmastadd  i  engelska  språket, 
många  af  de  bestyr,  som  vidlåda  ett 
nytt  samhälles  kommunala  angelägenhe- 
ter, och  han  fick  derföre  mycket  tidigt 
en  rik  erfarenhet  i  politiska  och  andra 
maktpåliggande    göromål. 

Kanske  var  också  detta  till  en  stor 
del  anledningen  till  att  han  år  1857  bör- 
jade i  Red  Wing  studera  lag,  och  efter 
ett  års  trägna  studier  hos  domaren  Bris- 
tol aflade  han  advokatexamen.  Men 
han  fick  ej  länge  egna  sig  åt  denna 
verksamhet,  enär  han  strax  derefter  val- 
des till  County  Auditor,  hvilken  befatt- 
ning han  skötte  till  efter  krigets  utbrott 
med  sådan  utmärkelse  att,  då  han,  för 
att  ingå  i  armeen  år  1861  begärde  af- 
sked  från  denna  befattning,  vederbö- 
rande fattade  det  beslut,  att  han  i  stället 
skulle  gifvas  nödig  tjenstledighet,  eme- 
dan de  ej  ville  skilja  honom  från  audi- 
törsembetet. 

Såsom  auditör  kallades  han  jcmte  nå- 
gra andra  af  guvernören  till  St.  Paul  un- 
der vintern  år  1860  för  att  biträda  legis- 
laturcns  lagutskott  med  revision  af  sta- 
tens skatteväsende  och  lian  var  ordfö- 
rande i  den  komitce,  som  uppgjorde  de 
nya  taxeringsstadgarne.  På  hösten  år 
1861  Icmnade  han  Minnesota  såsom  kap- 
ten för  kompani  D,  Tredje  Minnesota 
infanteri-regemente,  och  tjenstgjorde 
med  heder  och  utmiirkclse  till  efter  kri- 
gets slut,  eller  något  öfver  fyra  år,  och 
avancerade  steg  för  steg  till  öfverste 
och  brigadbefälhafvare  öfver  nordöstra 
distriktet  i  staten  Arkansas,  hvarest  han 
hade  i  särskildt  uppdrag  att  återställa 
den  civila  makten,  och  i  följd  deraf  un- 
der tiden  utöfvado  en  militär-civil  myn- 
dighet (ifver  den  delen  af   staten. 

Efter  krigets  slut  utnämdes  han  till 
sekreterare  vid  cmigrationsbyrån.  och 
verkade  i  några  år  i  denna  egenskap 
med  stor  framgång,  särskildt  för  att  få 
Minnesota  befolkadt  af  skandinaver,  och 


355 


det  är  hans  verksamhet  mer  än  någon 
annan  enskild  mans,  staten  har  att  tacka 
föl  sin  stora  skandinaviska  befolkning. 
Är  1869  valdes  han  till  statssekreterare 
och  deltog  år  1870  som  statsdelegat  i  det 
nationela  emigrantkonventet  i  Indian- 
apolis, hvilket  hölls  i  afsigt  att  vidtaga 
åtgärder  för  emigrantens  skydd  och  för- 
svar, såväl  på  haf  som  land;  han  förde 
här  de  värnlösas  och  förtrycktas  talan 
med  sådan  framgång,  att  han  utsågs  lill 
en  af  de  fem  komiterade.  som  skicka- 
des till  Washington  för  att  inför  presi- 
denten och  kongressen  framlägga  och 
förorda  förslag  om  nödiga  åtgärders 
vidtagande  till  emigranters  skydd.  I 
Washington  gjorde  han  för  andra  gån- 
gen bekantskap  med  general  Grant,  som 
då  var  president  (har.  hade  förut  sam- 
manträffat med  och  tjenstgjort  under 
honom  vid  Vicksburgs  belägring  år 
1863).  —  De  utmärkta  Föreiita  Stater- 
nas lagar,  som  allt  sedan  varit  ett  värn 
och  skydd  för  den  europeiske  emigran- 
ten äro  till  stor  del  en  följd  af  desse 
komiterades  verksamhet. 

När  Jay'Cooke  började  det  storartade 
företaget  att  bygga  Northern  Pacific- 
banan  och  organisera  bolagets  landde- 
partement, erbjöd  han  Mattson  en  vig- 
tig plats,  hvilken  gaf  honom  anledning 
att  på  sommaren  år  1871  begära  afsked 
från  statens  tjenst  och  resa  till  Europa 
för  några  år  för  att  der  verka  i  North- 
ern Pacific-banans  intresse.  Återkom- 
men år  1876  utsågs  han  och  valdes  sam- 
ma år  till  Presidential  Elector  och  del- 
tog, liksom  han  ofta  förut  gjort,  med 
stor  energi  i  den  politiska  kampanjen, 
som  slutade  med  Hayes'  val  till  Förenta 
Staternas  president. 

De  följande  fyra  åren  egnades  åt 
verksamhet  inom  den  svensk-amerikan- 
ska tidningsverlden  och  med  några  vän- 
ners tillhjelp  organiserade  och  utgaf 
han  nu  "Minnesota  Stats  Tidning"  i 
Minneapolis  och  '"Svenska  Tribunen"  i 
Chicago.  Svenskarne  i  Minnesota  tor- 
de icke  glömma  huru  han  under  en  tid 
af  nära  fem  år  i  förstnänida  tidning  be- 
h.andlade  alla  för  dem  såsom  nybyggare 


i  den  stora  Vostern  vigtiga  frågor,  samt 
huru  han  med  duglighet  och  kraft  förde 
deras  talan  såväl  på  svenska  som  en- 
gelska språket,  när  och  hvarhelst  deras 
intressen  eller  goda  namn  det  fordrade. 
Det  torde  knappast  finnas  en  sak  af  in- 
tresse för  den  svensk-amerikanske  ny- 
byggaren, som  ej  af  honom  behandlats 
med  klarhet  och  sanning,  särskildt  i 
den  så  väl  kända  afdelningen  "Frågor 
och  svar."  Efter  nära  fem  års  mödo- 
samt arbete,  för  hvilket  tidningen  gaf 
ringa  eller  ingen  ekonomisk  ersättning, 
nr')dsakades  han  att  sälja  densamma  och 
mottog  strax  derefter  på  sommaren  år 
1881  utnämning  af  president  Garfield  så- 
som generalkonsul  till  Indien.  Hans 
verksamhet  der  var  af  så  stort  värde 
att  han  efter  halftannat  års  tjenstgöring 
af  regeringen  i  Washington  hedrades 
med  det  ovanliga  uppdraget  att  göra  en 
inspektionsresa  och  rapportera  öfver 
hvarjehanda  vigtiga  förhållanden  i  Hin- 
dostan  och  dess  grannländer.  Åtskilliga 
rapporter,  deribland  öfver  "Amerikan- 
ska sjöfartens  aftagande  i  Asien," 
"Åkerbruksredskap  i  Indien,"  "Teod- 
ling  i  Indien,"  "Indien  såsom  afsätt- 
ningsort  för  amerikanska  manufaktur- 
varor," "Indiskt  hvete  såsom  medtäflare 
till  det  amerikanska"  med  flera,  som  nu 
förvaras  i  arkiven  i  Washington,  visa, 
att  han  använde  sin  embetsmannatid  till 
sina  konstiiucnters  bästa.  Återkommen 
från  Indien,  sommaren  år  1883,  kallades 
Mattson  af  ett  holländskt  bolag  att  ut- 
reda och  omorganisera  ett  jordområde  i 
New  Mexico  af  stort  ekonomiskt  värde, 
och  han  utförde  detta  under  de  tvenne 
följande  åren  på  ett  tillfredsställande 
sätt.  Under  tiden  gjorde  han  flera  resor 
mellan  London,  Amsterdam  och  New 
Mexico,  och  han  var  dessutom  kanske 
den  mest  bereste  man  i  Minnesota. 
Han  har  besökt  nästan  alla  Europas 
liinder,  rest  i  Egypten.  Arabien,  Birma, 
Ceylon  och  Hindostan,  har  besökt  Vin- 
terpalatsct  i  St.  Petersburg,  Jupiters 
tempel  i  Pompeii,  St.  Peters  i  Rom, 
pyramiderna  vid  Nil-floden,  sett  Sinai 
berg  från  Röda  hafvet,  varit  gäst  bland 


.^.=56 


Buddhas  prester  å  Ceylon  och  hos  brah- 
minerna  i  Benares  vid  den  heliga  Gan- 
ges. 

Aftonen  af  öfverste  Mattsons  lif  för- 
flöt stilla  och  fridfullt.  Åren  1887-90 
tillbragte  han  såsom  statssekreterare  i 
Minnesota  och  de  derpå  följande  åren 
såsom  president  för  Security  Savings 
and  Loan  Association,  hvilken  institu- 
tion han  sjelf  organiserade.  Sina  sista 
krafter  egnade  han  åt  Security  Savings 
and  Loan  Association  och  han  dref  den 
upp  till  en  sådan  höjd,  att  intet  skandi- 
naviskt afifärsföretag  i  landet  kunde  i 
storlek  och  betydelse  mäta  sig  dermed. 

Efter  hans  hemkomst  från  Indien  an- 
staltade  ett  sextiotal  af  Minneapolis'  och 
St.  Pauls  äldre  och  mera  framstående 
skandinaver  en  festlig  kollation  å  Lyn- 
dale  Hotel,  Lake  Calhoun,  den  ii:te 
Juli,  1883,  för  att  helsa  den  från  Indien 
nyligen  ankomne  generalkonsuln  väl- 
kommen hem.  Sällskapet  afreste  kl.  5 
e.  m.  under  musikens  klingande  toner 
med  motor-linien  till  den  natursköna 
sjön.  der  samtliga  exkursionisterna 
gingo  ombord  å  ångaren  ''Hattie," 
med  hvilken  företogs  en  tvcnne  tim- 
mars lustfärd.  Vid  banketten  å  Lyndale 
Hotel  på  aftonen  föreslog  Mr.  Alfred 
Söderström  hedersgästens  skål  i  ett 
formfulländadt  och  anslående  tal,  hvil- 
ket  besvarades  af  Mr.  Mattson  med  ett 
längre  anförande,  hvari  han  kastade  en 
återblick  på  sitt  lif  från  den  dag,  då  han 
för  30  är  sedan  stod  vid  St.  Antliony- 
fallen  och  blickade  vestcrut  mot  de  af 
civilisationen  ännu  oberörda  vildmar- 
ker, som  då  togo  sin  början  här.  Efter 
intagen  supee  samlades  sällskapet  under 
sång  och  muntert  samspråk  omkring 
bålarne,  der  Mr.  C.  C.  Bennet  i  versifi- 
erad form  utbragte  följande  skål  för 
aftonens  hedersgäst: 

"Villkominen  äter  fr;"ln  östorlaixlen, 
FrAn  Indiens  sliittor,  frftn  Gangca'  flod! 
Viilkomnicn  hit.  hvarest  viiiiskapsbnnden 
Och  trogna  hjortan  emot  dig  log. 
Till  hemmets  härd  och  till  trogen  maka. 
Till  nya  vilrf  och  till  Idog  strid, 
Derför  villkommen  igen  tillhaka. 
Och  njnt  af  viln.skap  och  hii.sllg  frid. 

"Välkommen  hit,  hvarest  frln  männer, 
Med  glädje  fatta  Igen  din  hand, 


Och  helsa  dig  med  ett  språk  du  känner. 
Och  lärt  dig  älska  från  Nordens  land. 
Och  må  dess  toner  i  qväll  dig  skänka 
En  Ijuflig  hågkomst  från  flydda  dar 
Och  trogna  hjertan  sig  sammanlänka 
Och  minnas  stunden,  som  än  är  qvar. 

"Välkommen  derför,  i  vänners  skara 
Och  till  det  land,  som  du  kallar  ditt. 
Ja,  till  det  land,  som  du  bjöd  försvara 
Och  trohet  svor;  der  vi  andas  fritt. 
Vår  republik  ingen  oviln  känner. 
Trygg  i  vår  kraft,  vi  oss  känna  här. 
Mitt  glas  jag  höjer,  en  skål  go'  vänner, 
För  "Hedersgästen"  —  som  är  oss  kär." 


Mr.  Victor  Berggren  från  St.  Paul 
helsade  gästen  derefter  välkommen  på 
poetisk  prosa.  De  öfriga  talarne  voro 
Luth.  Jaeger,  Hjalmar  Eger  samt  major 
John  Swainson  från  St.  Paul. 

Tidigt  söndags  morgonen  den  5  :te  Mars 
1893  utandades  Mattson  sin  sista  suck. 
Fullkomligt  frisk  hade  han  ej  varit  sedan 
något  öfver  ett  år  förut,  då  han  ådrog 
sig  ett  svårt  anfall  af  la  grippe,  från 
hvilket  han  aldrig  blef  fullkomligt  åter- 
stäld.  Allvarligt  sjuk  hade  han  derc- 
mot  endast  varit  i  omkring  tre  veckors 
tid,  då  han  led  af  fettbildning  omkring 
hjertat,  som  omsider  gjorde  att  detta 
det  menskliga  systemets  ädlaste  organ 
upphörde  att  fullgöra  sina  funktioner, 
så  att  han  lugnt  och  stilla,  utan  plågor 
och  vid  fullt  medvetande  ända  till  det 
sista,  slutade  sin  jordiska  tillvaro. 

Vi  kunna  här  ej  underlåta  att  anföra 
ett  yttrande,  som  ex-guvernör  McGill 
fälde  vid  underrättelsen  om  Mattsons 
död.  "Mattson  var."  sade  han,  "i  mån- 
ga afseenden  den  ädlaste  romaren  bland 
dem  alla." 

På  bcgrafningsdagen  erhöllos  talrika 
blomster-dekorationer  från  olika  delar 
af  landet. 

Öfverste  Mattsons  minne  hedrades  på 
ett  mycket  vackert  sätt  af  den  svenska 
pressklubbcn  i  Chicago,  hvilken  icke 
allenast  nedlade  vackra  och  smakfulla 
blomsteremblem  vid  den  aflidnes  bår, 
utan  äfven  hade  sändt  en  särskild  repre- 
sentant, herr  A.  E.  G.  Wingård  af 
"Svenska  Amerikanaren,"  att  öfvervara 
begrafningen.  Klubben  hade  dessutom 
vid  sitt  sammanträde  den  7:de  Mars  an- 
tagit följande  resolution: 


357 


"Svensk-amerikanska  Publicistklub- 
ben i  Chicago,  sammankallad  till  extra 
möte  tisdagen  den  7:de  Mars  1893,  fat- 
tade följande  resolution: 

"Att  enär  vår  berömde  landsman  öf- 
verste  Hans  Mattson  aflidit  i  Minne- 
apolis, Minnesota,  söndagen  den  5:te 
Mars  detta  år;  och  enär  öfverste  Matt- 
son vid  dödstillfällét  var  den  äldste  med- 
lem af  den  svensk-amerikanska  pressen 
samt  under  sitt  utöfvande  af  publicist- 
kallet städse  utvecklat  de  egenskaper, 
som  pryda  en  tidningsman,  och  varit  en 
af  de  förnämsta  faktorerna  i  det  civili- 
sationsarbete, de  svenska  tidningarne  i 
Amerika  befiitat  sig  om  att  utföra; 

"Så  få  närvarande  medlemmar  af 
Svensk-amerikanska  Publicist-klubben  i 
Chicago  härmed  vördsammast  till  öfver- 
ste Mattsons  efterlemnade  familj  fram- 
föra uttrycken  af  sitt  djupa  deltagande  i 
den  smärtsamma  förlust,  som  drabbat 
densamma  äfvensom  hela  den  svenska 
nationaliteten  i  Amerika.  Äfvenledes 
vare  det  beslutadt,  att  en  delegat  från 
Svensk-amerikanska  Publicistklubben 
erhåller  i  uppdrag  att  personligen  öf- 
verlemna  denna  resolution  till  öfverste 
Mattsons  familj  och  representera  klub- 
ben vid  den  affidnes  begrafning. 

ALEX  J.  JOHNSON, 
NILS  MANNOW,  ordförande. 

sekreterare. 

Vår  svenske  skald,  O.  A.  Fliesburg. 
agnade  följande  vackra  poem  till  öfver- 
ste Mattsons  minne: 

Plocka  en  ros  och  lägg  den  pä  grafven, 
Främling  som  vandrar  förbi, 
Slumraren  nedlagt  har  svärdet  och  glafven, 
Anden  har  sväfvat  till  rymderna  fri; 
Domnade  handen  ligger  vid  sidan. 
Stelnat  har  blodsvallets  lopp; 
Bitande  svärdet  fastnat  i  skidan, 
Anför  ej  mera  krigaretropp; 
Slocknade  ögat  förr  fullt  af  lAga 
Kastar  ej  mera  sin  ljungande  blick; 
Gudsborna  snillets  höghvälfda  båga, 
Tronar  i  döden  i  skapareskick; 
Sträfvande  anden,  rastlöse  danar'n. 
Slutat  har  mannagod  strid; 
Trofaste  vännen,  varmsinte  varnar'n, 
Hvile  han  stilla  i  frid. 


Du  dagens  svensk!  se  du  tillbaka 
På  denne  hjeltes  graf, 
Lär  du  att  allt,  som  han  försaka. 
Och  akta  väl  hvad  han  dig  gaf,  — 


Ett  arf  sä  stort  på  sköna  minnen, 
Att  intet  större  detta  landet  har; 
Låt  det  få  väcka  lif  i  dofna  sinnen, 
Och  svaja  högt  som  ett  standar! 
Lät  det  få  bli  en  lärospån,  den  höga 
Att  följa  i  din  egen  mannastrid, 
Och  då  när  bittra  öden  möta,  föga 
De  störa  skall  ditt  sinnes  frid: 
Ty  han  den  iidle,  värme  döde, 
Han  aldrig  svigtade  i  mod, 
Nej  öppet  stred  mot  oblidt  öde 
Och  segrade  —  en  kämpe  god. 


När  söderns  stater  höjde  upprorsfanor. 
Han  ilade  till  fostermoders  sköt. 
Från  plogens  och  frän  lians  banor, 
Till  tappre  hjeltar  han  sig  slöt. 

Och  snart  han  nämdes  en  af  modrens  söner. 
Som  glädtigt  öfver  stridsfält  blodet  göt, 
Och  hon  hans  mod  med  ärekrans  bekröncr. 
Och  famnar  huldt  i  moderns  sköt. 

Så  gå  ock  du,  du  dagens  svensk-amerikan. 
Och  gör  dig  värdig  hennes  namn  — 
Bryt  du,  som  han,  en  ärans  lefnadsban' 
Att  du  må  slutas  in  i  hennes  famn. 

Plocka  en  ros  och  lägg  den  på  grafven. 
Främling  som  vandrar  förbi, 
Slumraren  nedlagt  svärdet  och  glafvrn. 
Anden  har  sväfvat  till  rymderna  fri. 

Mattson  lemnade  strax  efter  sin  hem- 
komst från  Indien  ett  minne  till  efter- 
verlden,  ett  literärt  alster:  "Minnen," 
en  högst  värdefull  sjelfbiografr,  som  med 
intresse  lästes  af  våra  landsmän  såväl  i 
Sverige    som    Amerika. 


OLOF  N.  OSTROM 

föddes  i  Äby,  nära  Christianstad,  Sve- 
rige, den  29:de  Juli  1850  och  afled  den 
i9:de  September  1893  af  blodstockning 
i  hjernan,  som  han  troligen  ådrog  sig 
genom  öfveransträiigning. 

Hans  fader  var  skohandlare  och  i 
goda  omständigheter,  så  att  Olof  erhöll 
en  god  uppfostran  i  de  oflfentliga  sko- 
lorna samt  genom  privat  undervisning. 

Hans  första  erfarenhet  i  affärsverlden 
var  som  bokhållare  å  födelseorten.  Vid 
17  års  ålder  blef  stugan  för  trång  och 
han  begaf  sig  öfver  till  Amerika.  Efter 
:itt  hafva  uppehållit  sig  ett  år  i  Afton, 
Minnesota,  reste  han,  år  1868,  till  St. 
Peter,  der  han  som  byggmästare  och 
entreprenör  uppförde  Gustavus  Adol- 
phus  College  jemte  flera  andra  bygg- 
nader.   Gifte  sig  den  i:ste  Oktober  1870 


358 


med  Helena  Elg.  For  år  1877  till  Miii- 
neapolis  under  det  familjen  fortfarande 
qvarbodde  i  St.  Peter,  och  öfvervakade 
uppbyggandet  af  The  Central  High 
School  samt  Pettit  &.  Robinsons  qvarn. 
Fl3'ttade  år  1879  med  familj  till  Evans- 
ville,  Douglas  county.  der  han  öppnade 
en  diversehandel  samt  egnade  större  de- 
len af  sin  tid  åt  hveteafifärer.  Bygde 
egen  elevator  på  platsen  och  sedermera, 
eftersom  aiTärerna  (»kades,  ytterligare  25 


president  af  nämda  bank,  hvilken  be- 
fattning han  innehade  till  sin  död.  Or- 
ganiserade år  1889  The  Inter-State 
Grain  Company  med  ett  kapital  af 
$500,000.  Var  president  och  kassör  för 
nämda  bolag,  hvilket  fullbordat  uppfö- 
randet af  The  Inter-State  Elevator  i 
sydöstra  Minneapolis,  som  tillika  med 
annexet  eger  en  kapacitet  af  1,000,000 
bushels.  Samma  bolag  har  äfven  upp- 
fört flera  ekvatorer  utmed  Great  North- 
ern-, Minneapolis  &,  St.  Louis-,  Min- 
neapolis &  Pacific-  samt  Chicago,  St. 
Paul  &  Kansas-jernvägarne.  Han  var 
dessutom  medlem  och  direktör  af  The 
Griffiths-Marshall  Grain  Commission 
Company  med  ett  kapital  af  $100,000. 
Sistnämda  firma  hade  sitt  hufvudkontor 
i  Minneapolis  och  egde  dessutom  afdel- 
ningskontor  i  Chicago  och  Duluth.  Få 
torde  de  vara,  hvilka  liksom  Oström  på 
så  kort  tid  kunnat  gå  en  så  lysande 
karrier  till  mötes  samt  associerat  sig 
med  så  många  inkomstbringande  före- 
tag. 

Han  cftcrlcmnadc  enka  och  två  barn, 
en  son.  Alexander,  och  en  dotter,  Alma. 
En  andra  dotter,  Maggie,  hade  redan 
förut,  den  i5:de  December  1899,  lyssnat 
till  dödens  budskap  och  gått  sin  fader  i 
förväg  för  att  möta  honom  vid  "The 
Gates  Ajar." 


Ol.OF  N.  OSI  KOM 

elevatorcr  utmed  Great  Norllurn  sann 
Minncapolis  &  Pacific-jcrnvägarnc.  Var 
år  1882  en  af  inkorporalörerna  för  First 
National  Bank  i  Akxandria  med  ett 
kapital  af  $rK),ooo  och  var  allt  sedan 
banken  organiserades  medlem  af  direk- 
tionen. Organiserade  år  1883  Bank  oi 
Evansvillc  med  ett  kapital  af  $30,000. 
Var  kassör  i  nämda  bank  i  fem  års  tid. 
tills  han  år  1888  reste  till  Minneapolis 
och  organiserade  tillsammans  med  n;i 
gra  andra  framstående  landsmän  The 
Swcdish  American  Bank  med  ett  kapi- 
tal  af  $100,000.     \';il(Ks  från   början   till 


FERDINAND  A.  HUSHER 

afled  i  Grand  Forks,  North  Dakota,  af 
hjertsjukdom  den  I2:te  Februari  1894. 
Husher  föddes  i  Viborg,  Danmark, 
den  i6:de  Juni  1825,  men  redan  som 
barn  flyttade  han  med  sin  moder  till 
Kristiania,  Norge,  vid  hvars  universitet 
han  erhiill  sin  utbildning.  Han  aflade 
teologie  kandidatexamen  år  1851  och 
blef  efter  hand  lärare  i  Risör,  Lillesand 
och  Arendal  samt  föreståndare  af  bor- 
gareskolan i  Brevig.  Sedan  var  han 
sockenprest  i  Nissedal  från  år  1864  till 
dess  han  ;ir  1869  tog  afsked  för  att  ut- 
vandra till  Amerika.  Han  kom  först 
till  La  Crosse,  Wisconsin,  der  han  blef 
nudredaktTir  af  "Facdrelandet  og  Emi- 


359 


granten,"  som  den  gång  utga.s  af  seder- 
mera aflidne  F.  Fleischer.  År  1873  afre- 
ste  Husher  till  Minneapolis,  der  han  in- 
gick som  redaktör  och  medegare  af 
"Budstikken."  I  Maj  1875  reste  han 
tillbaka  till  La  Crosse  och  öfvertog  ånyo 
redaktionen  af  "Faedrelandet  og  Emi- 
granten," af  hvilken  tidning  han  äfven 
blef  egare  sedan  Fleischer  är  18^8  aflidit. 
Husher  utnämdes  år  1878  till  registrator 
vid  Förenta  Staternas  landkontor  i  La 
Crosse  och  innehade  detta  embete  till 
år  18S3,  då  han  tog  afsked  för  att  an- 
träda en  resa  till  Norge.     År  1886  flyt- 


FERDINAND  A.  HUSHER. 

tade  han  med  "Faedrelandet  og  Emi- 
granten" till  Minneapolis,  hvarifrån  han 
redan  förut  hade  utgilvit  en  IMinneapo- 
lis-npplaga  af  tidningen.  Här  utnämdes 
han  af  guvernören  till  medlem  af 
"Board  of  Managers"  lör  statens  re- 
formskola och  blef  år  1888  vald  till  med- 
lem af  Minnesotas  legislatur.  Dessa 
sina  befattningar  nedlade  han  emellertid, 
då  han  år  1890  af  president  Harrison 
blef  utnämd  till  Förenta  Staternas  kon- 
sul i  Port  Stanley  och  St.  Thomas. 
Canada.  Detta  embete  innehade  han 
till    Oktober    1893,   då   president    Cleve- 


land  tillsatte  ny  konsul,  hvarefter  han  i 
Grand  Forks,  North  Dakota,  öfvertog 
redaktionen  af  tidningen  "Nordman- 
den." 

Redaktör  Husher  efterlemnade  enka, 
fru  Theresie  Husher  i  Lillesand,  en  son, 
Peter  Husher,  samt  tvenne  döttrar,  Mrs. 
S.  Sörensen  i  Minneapolis  och  Mrs.  A. 
C.  Hurst  i  Grand  Forks. 

Redaktör  Ferdinand  A.  Husher  var 
en  ärans  och  hederns  man  af  den  nu  allt 
mer  och  mer  sällsynt  representerade 
gamla  stammen.  Enkel  och  flärdfri  i 
sitt  uppförande,  redlig  och  pålitlig  i 
handel  och  vandel  samt  framför  allt  ut- 
märkt af  en  ovanlig  karaktärsstyrka  och 
vänfasthet,  var  han  aktad  och  ansedd 
både  inom  tidningspressen  och  bland 
sin  stora  personliga  vänkrets.  I  politi- 
ken tog  han  ständigt  en  verksam  andel, 
och  en  trognare  anhängare  än  F.  A. 
Husher  har  väl  det  republikanska  par- 
tiet aldrig  haft.  I  Wisconsin,  Minne- 
sota och  North  Dakota  var  intet  repub- 
likanskt konvent  fullständigt,  så  vida 
ej  Hushers  kämpagestalt  höjde  sig  öfver 
de  närvarande. 

Inom  föreningslifvet  i  Minneapolis 
räknades  Husher  såsom  en  af  de  mest 
lysande  stjernorna  och  försummade  han 
aldrig  att  som  medlem  utöfva  en  per- 
sonlig aktivitet.  Hvarthelst  Husher 
flyttade  sin  verksamhet  räknade  han  all- 
tid Minneapolis  som  sitt  egentliga  hem. 
Här  hade  han  sin  största  vänkrets  och 
många  äro  de,  som  ännu  i  dag  i  ange- 
näm hågkomst  nämna  den  gamle  he- 
dersmannens namn. 

"Rätt  tnilngen  än  den  gubben  mins, 
Fastän  hans  skugga  ej  mer  fins," 

"Fastän  han  hvllar  i  sin  graf" 
Och  nedlagt  har  sin  vandrlngsstaf. 

*  *  * 

JAKOB  FJELDE. 

Den  5:te  Maj  1896  lade  den  berömde 
norske  bildhuggaren  Jakob  H.  J.  Fjelde 
ned  sin  mejsel  för  att  hvila.  Medan 
det  grodde  och  grönskade  i  skog  och 
mark,  medan  det  var  lif  och  rörelse 
rundt  omkring,  medan  luften  var  mät- 
tad af  vårfläktar  och  solen  lekte  i  de  ny- 


36o 


födda  lötven  utanför  hans  fönster,  slöt 
Fjelde  ögat  och  drog  sitt  sista  andedrag. 
En  sjukdom  i  örat,  som  han  ej  i  tid 
egnade  tillbörlig  uppmärksamhet,   hade 


tidigt  uppdagades  hans  konstnärsanlag 
och  hans  fader  beslöt  att  gifva  honom 
en  god  uppfostran.  För  att  förbättra 
sina  omständigheter  utvandrade  han  til! 


JAKOB  FJELDE. 

lagt  honom  på  sjukbädden;  läkarne  ope- 
rerade honom  tre  gånger,  men  utan  re- 
sultat. 

Jacob    Fjelde    var    född    i    Aalesund, 
Norge,    den    io:de    April    1859.     Redan 


Chicago,  dä  sonen  var  14  år  gammal, 
men  afled  der  inom  kort  och  Jacob 
måste  söka  sin  utkomst  med  hvarje- 
handa  arbete.  Som  sjuttonåring  lycka- 
des han  få  medel  att  resa  htm  till  Norge 


301 


och  besökte  der  museerna  och  konst- 
gallerierna. Inspirerad  af  hvad  han  såg, 
modellerade  han  två  ansigten,  ett  skrat- 
tande och  ett  gråtande,  som  han  visade 
för  den  kände  skulptören  Bergslien,  som 
deri  genast  såg  ynglingens  begåfning. 
Genom  hans  bemedling  erhöll  han  hjelp 
till  fortsatta  studier  i  Kristiania  och 
Köpenhamn  och  började  blifva  känd 
biand  konstälskare.  En  af  dessa,  konsul 
C.  Smidt,  i  Bergen,  förskaffade  den  be- 
gåfvade  unge  konstnären  medel  till  en 
Rom-resa,  hvarest  han  studerade  i  två 
år  med  ifver  och  flit.  År  1887  ankom 
han  till  Minneapolis,  hvarest  han  allt 
sedan  var  bosatt  och  utförde  sina  bästa 
skapelser.  Hans  slutarbete  var  Ole 
Bull-statyen,  hvarpå  han  arbetade  under 
inspiration  och   med  outtröttlig  flit. 

Det  skulle  blifva  för  vidlyftigt  att  här 
omnämna  alla  Fjeldes  arbeten.  Det  är 
en  respektabel  lista,  som  vittnar  om  ett 
outtröttligt  arbete  och  en  aldrig  hvi- 
lande  rastlöshet. 

De  arbeten,  som  på  denna  sidan  haf- 
vet  ha  bragt  Fjeldes  namn  vida  om- 
kring, äro  Mmnesotas  soldat-monument 
vid  Gettysburg  och  hans  grupp  "Minne- 
haha  och  Hiawatha"  i  allmänna  biblio- 
teket här  i  MinneapoHs.  Då  det  för- 
spordes att  Fjelde  skulle  modellera  Ole 
Bull-statyen,  spåddes  det,  att  detta 
skulle  blifva  "the  work  of  his  life,"  och 
denna  spådom  gick  också  i  fullbordan. 
Ty  alla  konstdomare  äro  eniga  om,  att 
statyn  af  den  norske  musikkungen  är 
hans  mest  geniala  verk. 

Vi  bifoga  härmed  en  lista  på  alla  de 
arbeten,  som  här  i  Minneapolis  fr^m- 
bragts  af  hans  outtröttliga  verksamhet: 

S.  E.  Olson,  Mrs.  S  .P  .Snider,  mar- 
mor; Mrs.  Jacob  Schefifer,  marmor; 
professor  Sven  Oftedal  och  Georg 
Sverdrup,  marmor;  "Reading  Woman," 
Minneapolis'  allmänna  bibliotek;  Tor- 
denskjold  monument,  modell;  professor 
Olson,  Rev.  Falk  Gjertsen,  Eugene  M. 
Wilson,  Claudine  Fjelde,  marmor;  Hen- 
rik Fjelde,  marmor;  Judge  R.  R.  Nel- 
son,  United  States  circuit  court,  St. 
Paul;    Minnesota    Soldiers'    monument. 


Gettysburg;  Leif  Erikson,  sketch;  "Hia- 
watha och  Minnehaha,"  Minneapolis' 
allmänna  bibliotek;  L.  O.  Skrefsrud, 
Colonel  j.  H.  Stevens,  byst;  Colonel  J. 
H.  Stevens,  statuett;  Judge  Lochren. 
Judge  Vanderburg,  Judge  A.  H.  Young, 
Judge  Hooker;  24  relief-figurer.  Uni- 
versitetsbiblioteket; Knute  Nelson,  del- 
vis huggen  i  marmor;  Ole  Bull,  byst; 
Father  Hennepin,  sketch;  G.  A.  R.- 
monument,  sketch;  Dr.  A.  A.  Arnes, 
professor  W.  W.  Folwell,  professor 
Cyrus  Northrop,  Minnesota  universitet; 
Judge  Flandreau,  J.  Jay  Smith. 

När  Ole  Bull-statyn  restes  i  Loring 
Park  den  i/rde  Maj  1897  under  allmänt 
folkjubel,  bragtes  Jacob  Fjeldes  namn 
till  efterverlden  lika  väl  som  Ole  BuUs. 

Är  1888  ingick  Fjelde  äktenskap  med 
Miss  Margarethe  Madsen  från  Köpen- 
hamn, som  med  fyra  barn,  en  gosse  och 
tre  flickor,  sörjde  makens  och  faderns, 
menskligt  att  döma,  allt  för  tidiga  bort- 
gång. 

Innan  Fjeldes  stoft  fördes  till  sitt  sista 
hvilorum  uttalade  John  W.  Arctander 
följande  vackra  afskedsord  vid  hans  bår: 

"På  Ole  Bull  Monumentföreningens 
vägnar  ber  jag  om  lof  att  få  lägga  en 
lagerkrans,  bunden  i  Norges  färger,  på 
Jacob  Fjeldes  bår. 

"Den  är  enkel  och  anspråkslös,  liksom 
den  hädangångne  sjelf  var  i  lifstiden. 

"Den  är  fin  och  känslig,  liksom  hans 
varma,    rika    konstnärssjäl. 

"Den  är  löftesrik,  liksom  hans  lif 
ibland  oss,  för  den  är  konstnärskungar- 
nes  krona. 

"Den  kom  sent  till  honom,  för  sent, 
konstnärskronan,  bunden  i  Norges  fär- 
ger, som  den  sista  helsningen  från  hans 
gamla  fädernesland. 

"Ja,  tack,  Jacob  Fjelde,  för  allt  hvad 
du  har  tänkt  af  rika,  stora  konstnärs- 
tankar! 

"För  allt  hvad  du  har  bygt  och  format 
med  dina  trofasta,  ärliga  konstnärshän- 
der! 

"Tack  för  allt  hvad  du  har  lidit;  ty 
genom  lidandets,  umbärandets  och  nö- 
dens luttrande  eldflammor  höjde  sig  din 


362 


själ  till  högre  rymder,  hvarest  du  såg 
stora,  sköna  konstnärssyner  och  tolkade 
dem  för  oss! 

"Tack  för  det  du  aldrig  svek  ditt 
konstnärskall ! 

"För  det  du  aldrig  vanhedrade  Norges 
namn  i  främmande  land! 

"Tack  för  ditt  sista  stora  mästerverk, 
för  modelleringen,  af  honom,  den  store, 
norske  konstnären,  som  förde  Norges 
namn  till  de  aflägsnaste  stränder! 

"Tack  för  dina  sista  krafter,  som  du 
så  trofast  egnade  åt  detta  stora  verk. 

"Tack  för  det  du,  sjuk  och  eländig, 
icke  släppte  mejseln,  förrän  ditt  lifs 
största  verk  stod  der  fullbordadt,  och 
tack  för  det  ditt  sista  stora  arbete  har 
blifvit  för  oss  en  dragningskraft,  som 
har  samlat  oss  omkring  ett  stort  natio- 
nalföretag.  som  bär  i  sitt  sköte  löftet  om 
en  sammanslutningens  och  enighetens 
soluppgång  för  det  norska  folket  i  Ame- 
rika! 

"Och  så  farväl,  du  varma,  trofasta 
själ!  Farväl  från  din  ungdoms  kärlek! 
Från  dina  faderlösa  små!  Farväl  från 
dina  många  vänner!  Från  denna  stad, 
som  nu,  till  sist,  lärt  att  uppskatta  ditt 
värde! 

"Farväl  från  det  norska  folk  i  Ame- 
rika, som  i  dag  står  sörjande  vid  din 
bår! 

"Farväl  från  gamla  Norge,  som  med 
sorgens  perlor  i  sina  ögon  för  sista 
gången  sänder  sin  helsning! 

"Farväl   och   Guds    frid!" 


ADOLF  ORTMAN 

synes  förtjent  af  en  plats  bland  de  män, 
som  lagt  sig  vinn  om  att  hjelpa  till 
rätta  de  nordbor,  hvilka  slagit  sig  ned 
i  Minneapolis.  Han  föddes  i  Rostock 
år  1820  och  var  af  tysk  slägt,  ehuru  far- 
modern var  af  danskt  urspnmg.  Ort- 
man fick  sin  elementarundervisning  vid 
iärovcrkct  i  Stralsund.  Han  hade  alltid 
haft  starka  svenska  sympatier  liksom 
flertalet  tyskar  födda  i  det  fordom  sven- 
ska Pommern.  Men  en  händelse  under 
hans  skoltid  väckte  dessa  sympatier  till 


en  lågande  entusiasm,  den  han  behöll 
för  lifvet.  Denna  var  ett  besök  som 
biskop  Esaias  Tegnér  aflade  vid  läro- 
verket i  Stralsund,  hvars  rektor  och  hela 
lärarepersonal  voro  stora  beundrare  af 
den  svenske  nationalskalden,  Tegnér 
var  som  en  lysande  uppenbarelse  från 
en  annan  verld  för  den  unge  gossen, 
och  han  beslöt  att  tillegna  sig  svenskan 
och  att  läsa  den  blide,  snillrike  man- 
nens diktverk.  Han  lärde  sig  "Frithiofs 
Saga"  nästan  helt  och  hållet  utantill  och 
kunde  långt  in  i  sena  ålderdomen  erinra 
sig  och  ur  minnet  uppläsa  många  frag- 
ment ur  denna  sin  ungdoms  och  man- 
doms käraste  lektyr. 

Ortmin  fullföljde  sina  studier  vid  uni- 
versiteten i  Berlin  och  Halle,  väljande 
den  medicinska  banan.  Han  tog  liflig 
del  i  den  studerande  ungdomens  politi- 
ska agitation  för  ett  fritt  och  enadt 
Tyskland,  och  år  1849  såg  han  sig  nöd- 
sakad att  såsom  politisk  flykting  styra 
kurs  till  Amerika.  Han  bosatte  sig 
-  först  i  Indiana  som  praktiserande  lä- 
kare, men  flyttade  år  1857  till  St.  An- 
thony. Dr.  Ortman  gjorde  sig  snart 
l-;emärkt  för  grundlig  och  öm  omsorg 
(im  sina  patienter,  och  han  valdes  efter 
någon  tid  till  "county  physician,"  hvil- 
ken  befattning  han  i  femton  år  inne- 
hade. I  tolf  år  var  han  jemväl  ordfö- 
rande i  Minneapolis'  skolnämd.  Dr. 
Ortman  hade  goda  inkomster  och  ut- 
märkta tillfällen  att  grundlägga  en  för- 
mögenhet, men  ett  af  hans  största  fel, 
en  ömmande  godhjertenhet  för  fattige 
och  lidande,  lade  oöfverstigliga  hinder 
dcremot.  Han  ej  endast  vårdade  sig 
med  omsorg  om  stadens  sjuke,  men  på 
en  tid  då  organiserad  fattigvård  och 
harmhertighetssystem  voro  okända,  gaf 
den  ömsinte  läkaren  af  egna  medel  till 
bestridande  af  medicin,  mat  och  under- 
håll åt  sina  talrika  fattiga  patienter. 

Då  emigrationen  öppnade  sina  slussar 
uch  ff)lk  af  alla  nationaliteter  str(')mmade 
in  öfver  Nordvestcrn,  var  Dr.  Ortman 
redo  att  taga  emot  alla,  som  kommo 
inom  räckvidden  af  hans  verksamhet. 
Men   mot   inga    visade   han   sig   så   om- 


363 


huldande  som  mot  skandinaverna.  Det 
var  intressant  att  höra  den  åldrige  läka- 
karen  tala  om  det  tidiga  skede,  då  de 
första  stora  laddningarne  af  skandinaver 
anlände.  De  kommo  ej  med  iltåg  från 
Chicago  eller  med  palatsångare  uppför 
Mississippi  utan  i  bräckliga  "prairie- 
skonare"  öfver  de  vida  slätterna  och 
ödemarkerna.  Såvidt  Dr.  Ortman  erin- 
rade sig  bestodo  de  första  vagnslasterna 
till  öfvervägande  del  af  norrmän.  En 
del  af  dem  voro  mycket  gudfruktiga, 
mycket  fattiga,  vidskepliga  och  sjuka. 
Karavanen  gjorde  halt  å  den  sänka 
landsträckan  i  flodbädden  som  nu  kal- 
las "Bohemian  Fiats."  Der  tillbragtes 
de  första  veckorna  i  tält  eller  i  sjelfva 
vagnarne.  Bland  de  nykomne  rasade 
tyfus  febern,  som  då  var  mycket  allmän 
i  sådana  fall,  och  doktor  Ortman  hade 
fullt  upp  att  göra  med  att  vårda  de  sjuka 
och  att  efter  hand  söka  skaffa  dem  bättre 
*^öda,  liggplatser  och  tillsyn.  Han  sökte 
'/inna  deras  förtroende  genom  att  an- 
vända sitt  svenska  ordförråd  och  lycka- 
des ganska  väl  häri,  ehuru  han  ibland 
stötte  på  patrull  mot  deras  inrotade  vid- 
skepelse. Sålunda  vägrade  en  vacker 
dag  några  af  hans  patienter  att  intaga 
fler  af  de  kinakapslar,  med  hvilka  han 
var  på  god  väg  att  återställa  de  tyfus- 
sjuke  till  helsan.  Länge  dröjde  det 
också,  innan  han  kunde  utröna  orsaken 
till  deras  hårdnackade  vägran.  Till  slut 
kom  det  fram..  De  sjuke  hade  obser- 
verat att  kinan  i  kapslarne  utgjordes  af 


ett  hvitt  pulver,  och  någon  hade  inbillat 
dem  att  detta  pulver  var  benmjöl.  Nu 
sattes  deras  fantasi  i  verksamhet  och 
gjorde  raskt  sina  slutledningar.  Hvar- 
ifrån  kunde  väl  detta  benmjöl  härleda 
sig,  om  ej  från  osjäliga  djur.  sjelfspil- 
lingar  och  andra  brottslingar,  hvars 
kroppar  aldrig  hvilat  i  vigd  jord?  Och 
hellre  än  att  göra  sig  saker  till  helvetets 
eld,  ville  de  stackars  norske  invandrarne 
bära  ansvaret  af  att  göra  den  snälle 
doktorn  emot  och  stå  risken  att  duka 
under  i  den  farliga  sjukdomen. 

Dr.  Ortman  lefde  till  är  1898  eller  sitt 
sjuttioåttonde  år.  Med  synen  var  det 
mycket  skralt  bestäldt  under  de  sista 
fem  eller  sex  åren.  Men  sin  raskhet 
och  rörlighet  bibehöll  han  trots  anfäk- 
telser  af  gikten  till  det  sista,  tillika  med 
en  lynnets  glädtighet,  en  qvickhet  och 
en  minnesstyrka,  som  gjorde  umgänget 
med  honom  angenämt  och  intressant. 
Snart  är  af  den  gamle  menniskokäre, 
svenskälskande  läkaren  ej  mera  qvar  än 
namnet,  hvilket  qvarlefver  som  benäm- 
ningen på  en  liten  gata  å  östsidan,  som 
förenar  Central  avenue  med  Bank  strcet 
mellan  Second  street  och  University 
avenue  S.  E.  Men  trots  mildheten  och 
lifsmodet  i  hans  väsen,  trots  maka  och 
barn,  trots  slägt  och  vänner,  var  dock 
den  gamle  patrioten  i  mycket  en  fredlös 
enstöring,  som  djupt  kände  sanningen 
af   Frithiofs   ord: 

Lycklig  är  den,  som  hans  land  ej  förskjutit. 
Ingen  förjagat  från  fildernas  graf. 


BIOGRAFIER. 


Liksom  en  stad  utgöres  af  ett  visst 
antal  individer,  lika  säkert  kan  man  på- 
stå att  individens  historia  till  en  del 
äfven  utgör  stadens.  Några  individers 
biografier  torde  derföre  här  vara  på  sin 
plats.  Vi  hafva  afslutat  detta  arbete 
med  ett  litet  bildorgalleri  utan  anspråk 
på  att  göra  detsamma  till  något  biogra- 
fiskt lexikon,  eller  ens  att  i  allo  till- 
fredsställa läsaren  i  afseende  på  biogra- 
fiernas antal  eller  urval. 

Bland  det  stora  antal  framstående 
skandinaver,  som  lefva  midt  ibland  oss, 
hafva  många  skapat  sig  ett  hedrande 
namn.  Vår  beskrifning  öfver  några  af 
dem  utgör  som  vanligt  en  samman- 
trängd berättelse  om  kampen  för  till- 
varon i  vanlig  bemärkelse,  men  är  ock- 
så egnad  att  visa  hvad  skandinaverna 
här  i  staden,  unga  såväl  som  gamla, 
efter  hand  blifvit  i  socialt  såväl  som  i 
politiskt  och  kommercielt  afseende. 

De  följa  i  alfabetisk  ordning. 

EMIL  AHLBERG. 

Emil  Ahlberg  är  född  i  Sollebrunn  i 
Vestergötland  den  i:ste  Oktober  1865. 
Vid  fjorton  års  ålder  inträdde  en  för- 
ändring i  hans  öden,  som  blcf  bestäm- 
mande för  hela  hans  lifsriktning.  Det 
var  då  han  kom  till  Göteborg  för  att  gå 
i  skola.  I  detta  Sveriges  förnämsta 
konstcentrum  väcktes  hans  artistiska 
anlag  till  fullt  medvetande.  Han  in- 
trädde som  elev  vid  Slöjdföreningens 
ritskola,  der  han  i  fem  års  tid  ifrigt 
studerade,  fyra  af  dessa  år  under  led- 
ning af  den  ryktbare  professor  Richard 
Calmander,  under  hvilkens  ögon 
Ahlberg  sysselsatte  sig  med  dekora- 
tions- och  stillebcnsmålning.  För  sina 
förtjenstfulla     arbeten     belönades     han 


med  silfvermedalj  och  rönte  den  utmär- 
kelsen att  få  sälja  en  af  sina  taflor  till 
Slöjdföreningens  samlingar.  Är  1886  re- 
ste Ahlberg  till  Amerika  och  qvarstan- 
nade  ett  års  tid  i  New  York  för  studier 
i    dess    konstsamlingar,    i    hvilket   syfte 


EMIL  AHLBERG. 

han  förut  besökt  Köpenhamn.  Alltse- 
dan år  1887  har  Mr.  Ahlberg  varit  bo- 
satt i  Minneapolis,  hvarest  han  arbetat 
sig  upp  till  erkännandet  af  att  vara  vår 
stads  främste  porträttmålare  såväl  i  kol 
och  kritor  som  i  olja.  Vår  artist  har 
varit  anstäld  hos  flera  af  stadens  främ- 
sta fotografer  och  konsthandlare,  men 
tager  nu  sjclf  beställningar  för  egen  räk- 
ning. Somrarne  plägade  han  tillbringa 
ute  på  landet  för  att  om  vintrarnc   in- 


364 


305 


stallera  sig  i  någon  centralt  belägen  lo- 
kal. Men  minnena  af  Sveriges  många 
framstående  landskapsmålare  och  bull- 
ret af  deras  växande  verldsrykte  loc- 
kade vår  unge  konstnär  att  söka  utbilda 
sig  till  friluftsmålare.  Dertill  gåfvos  till- 
fällen om  somrarne,  men  erfaren  konst- 
närlig ledning  var  ock  af  nöden,  hvarför 
Mr.  Ahlberg  anmälde  sig  som  medlem 
af  den  berömde  amerikanske  målaren 
William  M.  Chase's  sommarskola  för 
landskapsmåleri.  Sommaren  år  1888 
tillbragte  Mr.  Ahlberg  på  ett  lika  ange- 
nämt som  lärorikt  sätt  vid  denna  som- 
marskola i  Shinnecock  i  staten  Nev/ 
York.  Mr.  Chase,  som  är  en  ifrig  be- 
undrare af  de  svenska  friluftsmålarne, 
helsade  den  unge  landsmannen  till 
Zorn,  Larsson,  Liljefors  och  Kreuger 
med  välvilja  och  belönade  hans  ärliga 
sträfvan  med  stor  uppmuntran.  En  af 
de  taflor,  som  blefvo  frukterna  af  detta 
studium,  vardt  på  lönande  sätt  afyttrad 
genom  Mr.  Chase's  tillsln^ndan.  Efter 
artisten  Fourniers  afresa  till  Europa  har 
Mr.  Ahlberg  satt  sig  i  besittning  af 
dennes  förra  atelier,  No.  481 1  Columbus 
avenue,  der  han  bor  året  om,  delande 
sin  tid  mellan  porträttbeställningar  och 
det  kära  landskapsmåleriet  och  synlig  i 
sin  studio  i  Bank  of  Minneapolis  blott 
en  och  annan  gång.  Troligen  dröjer 
det  ej  länge  förrän  Mr.  Ahlberg  gör  en 
tur  till  Sverige  för  att  grundligt  studera 
dess  natur  och  den  utveckling  dess  konst 
tagit,  sedan  hans  utresa.  Den  som  då 
har  efifektuerat  en  beställning  hos  ho- 
nom af  en  bild  från  barndomshemmet, 
hvar  det  än  står  å  gamla  Sveas  jord,  har 
visliga  handlat,  ty  vi  förutspå  att  Mr. 
Ahlbergs  rykte  som  landskapsmålare  en 
dag  kommer  att  vida  öfverglänsa  det 
han  redan  vunnit  som  dugande  porträtt- 
målare. Utom  förmågan  att  "träffa  lik- 
heter" har  han  nemligen  den  att  förläna 
åt  sina  verk  den  åsyftade  stämningen, 
framhäfd  af  en  varm  och  fyllig  kolorit. 
i\Ir.  Ahlberg  ingick  år  1890  äktenskap 
med  Miss  May  Johnson  och  är  pappa 
till  tre  små  bytingar,  som  göra  anspråk 
att  målas  och  ritas  af. 


JOHN  ALMQUIST. 

John  Almquist  är  född  i  Småland  den 
2i:ste  September  1856.  Vid  fjorton  års 
ålder  ingick  han  i  snickareläia  i  Jönkö- 
ping, der  han  stannade  i  närmare  fyra 


"— •"  RrjOHN   .'\LMQUIST. 

år.  Sedan  arbetade  han  på  åtskilliga 
platser  i  Sverige  tills  sommaren  år  1876, 
då  han  för  första  gången  landade  på 
amerikansk  jord  i  Indiana.  Här  arbetade 
han  på  Haskell  &  Barkers  bekanta  jern- 
vägsvagnsfabrik  i  Michigan  City  tills 
fram  på  året  1878,  då  han  fick  anställ- 
ning i  Pullmans  sofvagns-fabrik  i  Pull- 
man,  Illinois,  der  han  stannade  tills  vå- 
ren år  1881.  För  att  blifva  i  stånd  att 
förbättra  sin  då  nedbrutna  helsa  for  han 
sedan  till  Lyon  county.  Minnesota,  der 
han  stannade  i  två  år.  Är  1883  an- 
lände han  till  Minncapolis,  der  han  allt- 
sedan genom  sin  arbetsamhet  och  red- 
barhet förvärfvat  sig  ett  äradt  namn  i 
samhället.  Almquist  har  besökt  många 
platser  i  detta  land,  men  aldrig  någon, 
der  han  trifvcs  så  bra  som  i  Minneapo- 


366 


lis.      Under    de    senaste    tolf    åren    har 
Almquist    haft    stadig   anställning    som 
elevator-inspektör      samt      assistent      i 
byggnadsinspektörens    byrå.      Almquist 
är  svensk-svensk  till  själ  och  hjerta  och 
intresserar  sig  för  allt,   som  kan   lända 
till  landsmännens  bästa.     Alltsedan  han 
kom   till   detta   land   har   han  tagit   en 
liflig  del  i  politiken,  och  synnerligast  då 
någon  af  våra  landsmän  varit  represen- 
terad    på     valsedeln.      Hans     politiska 
åskådning  har  med  några  få  undantag 
varit  uteslutande   republikansk.     I   den 
befattning  han  nu  innehar  har  han  haft 
tillfälle  att  blicka  in  bakom  de  politiska 
kulisserna,    och    de    observationer    han 
gjort  hafva  förvissat  honom  om  att  vårt 
svenska  folk  icke  äro  så  hungriga  efter 
embeten    som    många    andra    nationers 
samt  att  då  man  fått  någon  svensk  till 
embetsman,   så  har  man  alltid  med  få 
undantag  funnit  honom   värdig  förtro- 
endet.    Detta  har  varit  orsaken  till  att 
Almquist  röstat  för  en  landsman,  då  han 
funnit  hans  namn  på  valsedeln,  samt  if- 
rigt  uppmanat   alla    sina   landsmän    att 
göra  sammaledes.     Voro  alla  af  samma 
kaliber  som  Almquist,  så  skulle  vi  i  en 
snar   framtid    få   se    många   af   de   våra 
fylla  de  hTigsta  embeten  inom  staten. 


A.  J.  ANDERSON. 

Alfred  Johan  Anderson,  tillhörande 
vår  stads  yngre  generation,  är  son  till 
den  så  allmänt  välkände  Minncapolis- 
pioneeren  A.  P.  Anderson.  På  en  farm. 
nära  St.  James,  Minnesota,  fick  .Mfred 
den  2o:dc  December  187 1,  njuta  landt- 
luft  för  första  gången.  Två  år  senare 
fick  han  i  släptåg  medfölja  sina  föräl- 
drar till  Minneapolis,  der  han  alltjemt 
stannade  i  föräldrahemmet  under  sina 
återstående  ungkarlsdagar,  hvilka  upp- 
hörde år  1895  då  han  i  äktenskap  före- 
nade sig  med  en  ung  amerikanska,  Miss 
Gertrudc  Dicks.  Efter  att  ha  genom- 
gått sjunde  klassen  i  de  offentliga  sko- 
lorna, afslutade  han  en  kurs  i  Archi- 
balds  handelsskola.     Här   slutade  hans 


studier,  och  han  började  genast  att  ka- 
sta sig  in  på  handelsbanan.  Först  ar- 
betade han  som  biträde  i  sin  faders 
(Anderson  &  Bjerknes)  ved-  och  kol- 
affär, hvarefter  han  i  Maj  1894  ingick  i 
kompaniskap  med  fadren  under  firma- 
namnet A.  P.  Anderson  &  Son.  Detta 
bolag  existerade  tills  i  Februari  1897, 
då  vår  kärnfriske  vedhandlare  sjelf  tog 


A.  J.  .ANDERSON. 

hela  affären  om  hand  under  namn  af  A. 
J.  Anderson  Fuel  Company.  No.  1028 
East  Franklin  avenue.  Uppväxt  så  att 
säga  i  den  skandinaviska  kolonien  har 
Anderson  genom  sin  redbarhet  och  sitt 
i  allo  tillmötesgående  sätt  bland  sina 
landsmän  uppbyggt  en  liten  affär,  som 
lofvar  godt  för  framtiden.  Der  isbe- 
kymmer  taga  slut,  taga  kolbekymmer 
vid  och  hvarje  höst  är  han  derföre  all- 
tid beredd  på  att  göra  kol-lossala  affä- 
rer. Det  är  ej  vår  mening  att  "puffa" 
för  vår  unge  vedhandlare,  men  vi  kunna 
likväl  ej  undvika  att  gifvy  en  livar  det 
goda  rådet: 

Silg,   vill   »111   11(1   spisen   en   brasa  so, 
Hvars    lAt;:i    upp    slj?    Tornar    nmt    sjolfva 

spjcllot, 
Gli  till  An(l<Tsims  vcdjrAnl  ocb  ropa  "Ve'!" 
Don    platsen    är    för    "ve*rop"    Just    rätta 

Rtilllet. 
Om    du    "vemodig"    nallias    sagda    hamn, 
Vedlianrtiar'n  möter  dig  med  iippen  "famn." 


367 


A.  P.  ANDERSON. 

Anders  Petter  Anderson,  den  gamle 
pioneeren,  hvars  konterfej  här  pryder 
vårt  porträttgalleri,  föddes  i  Fölened 
socken,  Herrljunga  pastorat,   Elfsborgs 


A,  P.  ANDERSON. 

län,  Vestergötland,  den  7:de  Mars  1844. 
Hans  skoluppfostran  blef  knapphändig, 
ty  redan  vid  12  års  ålder  fick  han  börja 
att  försörja  sig  sjelf.  Arbetsförmåga 
och  arbetsvilja  är  det  bästa  arf  gumman 
Svea  ger  sina  barn,  och  det  var  också 
det  enda  arf  Anders  erhöll  vid  sitt  in- 
träde både  i  den  gamla  och  den  nya 
verlden.  Till  Amerika  anlände  han  år 
1866  och  kom  direkt  till  Minnesota,  der 
han  genast  visade  prof  på  att: 

"Anders,  han  var  en  hurtlger  dräng, 
Flitiger  som  en  myra. 
Stor  var  han  som  den  grofvaste  karl, 
Stark  var  han  väl  som  fyra." 

Han  tog  sig  genast  "homested"-land  i 
Watonwan  county,  der  hans  muskler 
ytterligare  upparbetades  och  härdades; 
men,  år  1873  drefvo  gräshopporna  ho- 
nom från  farmen  och  han  flyttade  in  till 
Minneapolis,  der  han  alltsedan  varit  bo- 
satt. Anderson  är  den  förste  svensk, 
—24 


som  innehaft  "street  commissioner"- 
syssian  i  Minneapolis.  Han  utnämdes 
år  1884  till  "commissioner"  i  dess  sjette 
ward  och  innehade  tjensten  i  tre  års  tid, 
och  åren  1889  och  1890  tjenstgjorde  han 
som  "street  light  inspector."  Är  1888 
ingick  Anderson  i  kompaniskap  med  O. 
O.  Bjerknes  i  ved-  och  kolaflfärer,  men 
år  1894  tog  Andersons  äldste  son,  Al- 
fred, den  senares  plats  och  firmans  namn 
ändrades  till  A.  P.  Anderson  &  Son. 
På  de  senaste  tio  åren  har  Anderson 
varit  besvärad  af  andtäppa  och  måste 
han  på  grund  af  sjuklighet  för  ett  par 
år  sedan  öfverlemna  sina  affärer  i  so- 
nens händer.  Anderson  gifte  sig  år  1870 
med  en  Vermlandsmö,  Kristina  Hen- 
drikson,  som  skänkte  honom  nio  barn, 
af  hvilka  fyra  pojkar  och  en  flicka  äro 
i  lifvet.  Alltsedan  sin  ankomst  till  Min- 
neapolis har  Anderson  tillhört  den  lu- 
therska Augustana-kyrkan  samt  varit 
en  af  församlingens  förnämsta  stödje- 
pelare.  Anders  är  af  en  högst  vänsäll  na- 
tur, en  verklig  vänskap-vän  samt  kärn- 
fast  och  pligttrogen  i  alla  afseenden. 
Alltid  ömmande  för  sin  lidande  nästa, 
blef  Anderson,  då  Svenska  hospitalet 
inkorporerades,  utsedd  till  medlem  af 
direktionen  samt  dessutom  vald  till  kas- 
sör och  superintendent  för  hospitalet,. 
hvilka  befattningar  han  fortfarande  in- 
nehar. Sin  mesta  tid  ofifrar  Anderson 
nu  åt  hospitalets  välfärd  och  framåt- 
skridande. 

*        *        * 

O,  E.  ANDERSON. 

Otto  Emil  Anderson  är  välkänd  un- 
der signaturen  "Otto."  Som  humorist, 
poet,  kåsör  och  skämtare  har  han  för- 
sökt och  lyckats  att  intaga  sina  läsare 
med  allt  hvad  humor  och  skämt  kan  er- 
bjuda. 

Han  är  väl  bekant  bland  de  flesta  af 
våra  landsmän  och  landsmaninnor  ge- 
nom de  många  bidrag  som  han  i  flera 
år  lemnat  den  svensk-amerikanska  tid- 
ningspressen. Sin  tidigare  lefnadshisto- 
ria  har  han  på  ett  träfifande  sätt  omta- 
lat  i    en    serie    kallad:    "Brorse-Lind- 


368 


qvists  äfventyr,"  hvilken  uppsats  på  både 
vers  och  prosa  varit  synlig  i  en  Minne- 
apolis-tidning. 

På  hösten  år  1896  utgaf  han  ett  dikt- 
häfte med  titeln:  "På  lediga  stunder; 
visor  och  poem  af  Otto,"  innehållande 


O.  E.  ANDERSON, 

ett  fyratiotal  skämtsamma  och  humo- 
ristiska visor  och  ämnar  han  äfven  snart 
utgifva  sin  andra  bok,  "Skrattsalfvor 
och  äfventyr,"  omkring  200  sidor  stark, 
upptagande  med  få  undantag  allt  hvad 
som  tills  dato  flutit  ur  hans  penna,  både 
i  bunden  och  obunden  form. 

Anderson  är  född  i  Norrköping  den 
I7:de  Maj  1867.  Han  var  den  åttonde 
i  ordningen  af  tio  barn,  med  anledning 
hvaraf  han  påstår  sig  ha  fått  namnet 
Otto. 

Han  genomgick  skolan  med  goda  be- 
tyg och  visade  redan  under  sin  skoltid 
en  afgjord  lust  för  diktning. 

På  våren  år  1884  emigrerade  han  till 


Amerika  och  styrde  kosan  direkt  till 
Minneapolis,  der  han  alltsedan  varit  bo- 
satt, med  undantag  af  några  månader 
vintern  år  1892-93,  då  han  med  familj 
besökte  fäderneslandet.  Han  har  här 
försökt  sig  på  mångt  och  mycket  med 
vexlande  lycka  och  är  för  närvarande 
anstäld  som  reseombud  för  "Svenska 
Folkets  Tidning." 

Sjelf  anser  han  sig  såsom  den  värst 
hemsökte  utaf  alla  svensk-amerikanska 
poeter,  och  har  under  de  mest  svåra  om- 
ständigheter författat  sina  skämtsamma 
och  mycket  skrattretande  dikter  och  be- 
rättelser. 

Hans  bref  "Bland  våra  svenska  tjenst- 
flickor,"  som  publicerats  i  "Svenska 
Amerikanska  Posten"  vintern  år  1897- 
98,  förskaffade  honom  tusentals  vänner, 
genom  det  skämtsamma  sätt  hvarpå  han 
förstod  att  tolka  sina  och  Pelles  äfven- 
tyr. 

Andersons  dikter  uppgå  till  flera 
hundratal  och  många  af  det  allvarliga 
slaget  hafva  tid  efter  annan  varit  syn- 
'  liga  i  våra  tidningar. 

Gift  sedan  hösten  år  1888  är  han  fader 

åt   fem   barn — såsom   han   sjelf   påstår, 

det   enda   företag   hvari   han   har   haft 

"success." 

*        *        * 

J.  W.  ARCTANDER. 

John  Wilhelm  Arctander  är  född 
i  Sveriges  hufvudstad  den  2:dre  Ok- 
tober 1849  af  norsk  fader,  dåva- 
rande rektorn  vid  den  privata  Nya 
Elementarskolan  på  söder,  och  af 
svensk  moder,  Lina  Ahlsell,  dotter 
af  tullförvaltare  Ludvig  Ahlsell  i 
Stockholm.  Faderns  familj  tillhörde  en 
i  Norges  statslif  framstående  slägt,  me- 
dan han  på  mödernet  är  kusin  till  brö- 
derna Nobel,  af  hvilka  den  numera  af- 
lidne  brodern  Alfred  är  verldsberömd 
som  dynamitens  uppfinnare.  Arctan- 
ders  föräldrar  flyttade  till  Skien  i  Norge 
då  han  var  blott  fyra  år  gammal.  Han 
växte  upp  under  den  märkliga  andliga 
rörelse,  hvilken  väcktes  till  lif  i  Skien 
af  den  man,  som  Ibsen  tagit  till  modell 


369 


för  sin  "Brand,"  och  hvilken  rörelse- 
starkt  berörde  hans  stränge  fader,  då 
rektor  vid  stadens  latinskola.  Är  1867 
aflade  Arctander  en  hedrande  student- 
examen vid  Christiania  universitet, 
hvarest  han  år  1869  tog  filosofie  kandi- 


J.    W.  ARCTANDER. 

daten  med  höga  bttyg.  Strax  derpå 
ingick  han  under  Björnstjerne  Björnson 
som  medredaktör  af  "Norskt  Folke- 
blad," men  emottog  efter  ett  par  års 
förlopp  befattning  som  hufvudredaktör 
af  "Vikingen,"  Norges  enda  dåvarande 
skämttidning,  hvarjemte  han  samtidigt 
tjenstgjorde  såsom  redaktionssekrete- 
rare vid  "Christiania  Dagblad"  samt  re- 
daktör af  den  skönliterära  tidningen 
"Normanna." 

Redan  vid  denna  tid  började  Arctan- 


der uppträda  såsom  folktalare,  ifrande 
för  folkets  rätt  gent  emot  öfvergrepp, 
och  sökte  göra  allt  för  att  förbättra  de 
fattiges  och  förtrycktes  ställning.  Här- 
igenom ådrog  han  sig  de  reaktionära 
myndigheternas  misshag,  och  dessa 
sökte  att  göra  honom  lifvet  surt.  Han 
förverkligade  derför  slutligen  en  länge 
närd  plan  att  emigrera  till  Förenta  Sta- 
terna. År  1870  kom  han  sålunda  till 
Chicago  och  blef  der  redaktör  af 
"Norskt  Aftenblad"  samt  ingick  något 
senare  vid  tidningen  "Fremad,"  men  öf- 
vergaf  efter  den  stora  branden  snart 
nog  sin  journalistiska  verksamhet  för 
att  egna  sig  åt  juridiska  studier.  Är 
1874  kom  Arctander  till  Minneapolis, 
hvarest  han  slog  sig  ned  som  sakförare 
och  begynte  utgifvandet  af  "Praktisk 
Haandbog  i  Minnesotaloven,"  som  ut- 
kom häftesvis  åren  1875-1877  och  blef 
af  stor  betydelse  för  hans  landsmäns 
samfundslif.  Är  1876  flyttade  han  till 
Willmar,  hvarest  han  i  tio  års  tid  dref 
en  omfattande  juridisk  verksamhet,  sär- 
skildt  framgångsrik  i  kriminalsaker.  Då 
legislaturen  fann  nödigt  att  upprätta  ett 
distriktsadvokats  embete  i  det  tolfte  ju- 
diciela  distriktet,  vardt  Arctander  ut- 
iiämd  att  fylla  detsamma.  Men  då  hans 
termin  var  tilländalupen,  flyttade  Arc- 
tander åter  till  Minneapolis. 

John  W.  Arctander  har  sedan  Januari 
1886  drifvit  juridisk  praktik  härstädes, 
intill  för  omkring  ett  års  tid  sedan  i 
kompaniskap  med  sin  broder  Ludvig, 
och  krönts  med  sällsynt  framgång. 
John  W.  Arctander  har  under  denna 
snart  fjortonåriga  verksamhet  gjort  sig 
känd  som  ovanligt  skicklig  i  att  afvinna 
domstolarne  skadestånd  för  sårade  eller 
lemlästade  medmenniskor.  Det  anses, 
att  han  aftvingat  jernvägsbolag  och  fa- 
briksegare  summor  som  belöpa  sig  till 
sammanlagdt  en  half  million  dollars,  till 
förmån  för  skandinaver,  hvilka  råkat  ut 
för  olyckshändelser.  Han  har  inlagt 
stor  förtjenst  om  lagstiftningen  inom 
staten  för  den  fattiges  och  arbetarens 
förmån  och  gjort  mycket  för  att  se  den 
högsta  domstolens  säten  intagas  af  du- 


370 


gande  och  obesticklige  män.  Det  är 
ock  inför  den  högsta  domstolen,  som 
Arctander  firat  sina  största  segrar  som 
jurist,  vinnande  i  denna  rätt  i  genom- 
snitt tjugofyra  mål  af  tjugofem.  Han 
var  medlem  af  den  komitee,  som  utar- 
betat Minnesotas  nya  kriminallag.  Sin 
egen  handbok  omarbetade  han  och  ut- 
gaf  på  nytt  år  1895.  Af  literära  företag, 
som  Arctander  gifvit  sig  i  kast  med, 
må  nämnas  en  öfversättning  till  norskan 
af  Starbäcks  historiska  romaner  och  en 
öfversättning  till  engelskan  af  Ibsens 
"Bygmester  Solness"  (The  Master 
Builder). 

Af  de  många  skandinaviska  företag, 
dem  Arctander  egnat  sin  jernvilja  och 
sin  jernflit,  är  intet  så  hedrande  och 
nära  förknippadt  med  hans  namn  som 
Ole  Bull-monumentet,  hvilket  honom 
förutan  säkerligen  aldrig  blifvit  rest. 
Arctander  är  med  sin  stora  och  oroliga 
inbillningskraft  och  med  sin  benägenhet 
att  slå  öfver  från  en  ytterlighet  till  en 
annan  ingen  god  partiman  i  politiken, 
och  hans  åsigter  i  politiska  och  sociela 
saker  äro  underkastade  täta  och  våld- 
samma omkastningar.  Ej  heller  är  han 
någon  estetiker,  men  hans  frodiga,  ro- 
busta intelligens  och  ovanliga  gåfvor 
som  talare  göra  honom  till  en  folklc- 
dare,  som  om  demokrat,  populist  eller 
republikan,  socialist  eller  autokrat, 
"höjre"  eller  "venstre,"  alltid  har  ett 
varmt  klappande  hjerta  för  de  små  och 
förtryckta  i  samhället. 

Arctander  hade  tillhört  den  ameri- 
kanska metodistkyrkan  ett  år,  då  han 
sammanträflfade  med  de  kanadicnskc 
evangelisterna  H.  T.  Crossley  och  J.  E. 
Hunter,  hvilka  den  22:dre  November 
1898  omvände  honom.  Han  har  sedan 
dess  hållit  religiösa  och  nykterhetstal 
till  mer  än  100,000  personer.  Hvar  man 
ställer  Arctander  eller  hvart  helst  han 
sjelf  går,  kan  han  med  arten  af  sin  be- 
gåfning  och  karakter  aldrig  upphöra  att 
vara  personligen  fängslande  och  en  vik- 
tig faktor  i  landsmännens  allmänna  lif. 
I  "ondt  som  godt,"  före  hans  omvän- 


delse   och    efter,    förblir   han   en   af   de 
mäktigaste  personligheterna  ibland  dem. 

*        *        * 

DR.  K.  BENDEKE. 

Dr.  Karl  Bendeke,  läkare  och  kirurg, 
föddes  i  Christiania  i  Norge  år  1841. 
Han  gick  i  skola  derstädes  intill  sitt 
sextonde  år,  då  hans  föräldrar  flyttade 


DK.  Is.  BENDEKE. 

till  Trondhjem,  hvarest  han  tillbragte 
två  år  vid  latinskolan  ocn  är  1859  erhöll 
sina  studentbetyg  med  inträde  till  Chri- 
stiania universitet.  De  följande  tre 
åren  tillbragte  han  dels  i  Tyskland,  dels 
i  Sverige,  studerande  kemi  och  tekno- 
logi. Ar  1862  återvände  han  till  Norge 
och  upptog  medicinska  studier  vid  uni- 
versitetet, under  de  nästföljande  fem 
åren  tagande  två  examina  derstädes. 
Ar  1868  utnämdcs  han  till  fältskär  om- 
bord å  ett  cmigrantskcpp,  som  seglade 
mellan  Christiania  och  Quebec.  Han 
följde  med  dess  passagerare  till  Chi- 
cago och  blef  lätt  öfvcrtalad  att  qvar- 
ncr  och  var  redan  vid  sitt  tjugoandra 
stanna   i   Amerika,   ity  han   såg  att  en 


371 


skandinavisk  läkare  här  hade  en  framtid 
för  sig.  Dr.  Bendeke  praktiserade  två 
års  tid  i  Chicago  och  tog  derunder 
också  graden  vid  Chicago  Medical  Col- 
lege. Är  1870  flyttade  han  till  Minne- 
sota, först  till  Rushford,  men  år  1875 
till  Minneapolis,  hvarest  han  sedan  allt 
jemt  varit  bosatt.  Dr.  Bendeke  fick 
allt  mera  lust  att  egna  sig  åt  behandling 
af  ögon-  och  öronsjukdomar  och  gjorde 
år  1877  en  resa  till  Europa  för  ett  spe- 
cialstudium i  detta  fack.  Vintern  år 
1881  tillbragte  han  till  stor  del  i  New 
York  vid  dess  Eye  and  Kar  Iniirmary, 
•den  största  institutionen  i  sitt  slag  här 
i  landet,  och  år  1891  for  han  till  Tysk- 
land för  att  fullkomna  sitt  studium  med 
■de  senaste  metoderna  och  upptäckterna 
på  medicinens  och  kirurgiens  område. 

Dr.  Bendeke  valdes  till  ålderman  hö- 
sten år  1877  och  tjenstgjorde  ett  år,  men 
undanbad  sig  återval  på  den  grund,  att 
hans  växande  praktik  upptog  all  hans 
tid.  Hans  hustru  är  Josephine  Fauske 
från  Bergen  och  hans  dotter  den  talang- 
fulla unga  violinisten  Francesca  Ben- 
deke. Dr.  Bendeke  är  en  man,  som  ge- 
nom yttre  företräden,  förbindligt  sätt 
och  värdig  hållning  imponerar  och  vin- 
ner. Humanitet  präglar  all  hans  färd, 
och  han  är  inom  den  äldre  norska  kolo- 
nien gentlemannen  af  den  gamla  skolan. 
I  vårt  samhälles  musiklif  har  Dr.  Ben- 
deke i  alla  tider  varit  varmt  intresserad. 
*        *        * 

FRANCESCA  DAGNY  BENDEKE. 

Francesca  Dagny  Bendeke,  den  be- 
gåfvade  unga  violinisten,  är  dotter  af 
Dr.  Karl  Bendeke  härstädes.  Hon  är 
född  (1880)  och  uppfostrad  i  Minnc- 
apolis  och  visade  tidigt  tecken  till  lof- 
vande  musikaliska  anlag.  Hand  i  hand 
med  hennes  skolundervisning  fortgingo 
hennes  musiklektioner,  och  vardt  hon 
•efter  fem  års  studier  en  gäska  skicklig 
pianist.  Men  violinen  lockade  henne 
mera,  och  hon  beslöt  göra  den  till  sin 
framtids  instrument.  Efter  att  i  flera  år 
ha  studerat  under  de  bästa  lärare  på 
platsen,  blef  hon  tillrådd  att  fullfölja  sin 


utveckling  utrikes.  Hon  reste  med  mo- 
dern till  Tyskland  hösten  år  1896  och 
inträdde  vid  Stern-konservatoriet  i  Ber- 
lin såsom  privatelev  af  professor  Gustav 
Hollaender,    en    af    Tysklands    främste 


FRANCESCA  DAGNY  BENDEKE. 

violinlärare.  Miss  Bendeke  är  alltjemt 
inbegripen  i  studier  vid  nämda  celebra 
institution.  Under  sina  ferier  förlidet 
år  besökte  Miss  Bendeke  hemstaden  och 
vi  hade  glädjen  att  höra  den  unga  violi- 
nisten vid  en  konsert,  som  hon  gaf  i 
Unitarian  Church  den  I3:de  Januari. 
Kritiken  var  enstämmig  i  att  gifva  hen- 
ne det  högsta  erkännande  för  hennes 
konstnärliga  spel  och  förutspådde  hen- 
ne en  vacker  framtid. 

*        *        * 

BERTHA  NILS50N-BEST. 

Bcrtha  Julia  Nilsson-Best  är  en  syster 
till  sångerskan  Miss  Emma  Nilsson  och 
Dr.  Victor  Nilsson.     Hon  är  lödd  i  Gö- 


372 


teborg  den  gide  Maj  1880,  men  har  va- 
rit bosatt  i  Minneapolis  alltsedan  år 
1885  med  undantag  af  året  1888,  det 
hon  och  modern  tillbragte  i  Europa. 
Tidigt  röjde  hon  ovanliga  musikaliska 
anlag  och  har  utvecklat  samt  för  lifvet 
bibehållit  förmågan  att  improvisera  och 


BKR TH  A  NI  LSSON-15HST. 

transponera  å  pianot  i  ett  dussin  olika 
tonarter.  Hon  afiockar  hvarje  slag  af 
musikaliskt  instrument  dess  hemlighe- 
ter vid  en  än  aldrig  så  flygtig  bekant- 
skap. Tidigt  fick  hon  följa  med  på  de 
konserter,  der  hennes  sedermera  aflidna 
syster  Nanny,  en  intresserad  amatör- 
sångerska,   uppträdde,    samt    till    Göte- 


borgs Stora  Teater,  der  hon  från  en 
parterrloge  i  avantscenen  var  en  osynlig 
åskådarinna.  Der  gjorde  Miss  Bertha 
sina  första  studier;  de  fullföljdes  sedan 
i  hemmet  under  systern  Emmas  skick- 
liga ledning.  Sin  hälft  omedvetna  de- 
but på  de  tiljor,  som  föreställa  verlden, 
gjorde  hon  som  en  byting  på  tio  år, 
också  från  en  parterrloge.  Hon  bevi- 
stade med  familjen  en  föreställning  af 
"Brölloppet  på  Ulfåsa"  å  Lyceum  The- 
ater  härstädes,  då  hon  fick  tillåtelse  att 
efter  första  akten  afiägga  ett  besök  hos 
Miss  Hilma  Nelson  från  Chicago,  som 
spelade  Sigrid  den  fagra,  och  hvars  an- 
genäma bekantskap  hon  redan  gjort. 
Då  ridån  åter  gick  upp,  hade  lilla  Ber- 
tha ej  återvändt  till  sin  "box,"  i  hvil- 
ken  förvåningen  och  munterheten  blef- 
vo  ej  så  obetydliga,  då  den  saknade 
sågs  inträda  med  brudföljet,  uppbäran- 
de brudens  släp!  Prima  donnan  hade 
lagt  beslag  på  sin  lilla  väninna  i  brist 
på  småsvenner.  Redan  innan  hon  var 
15  år,  väckte  Miss  Bertha  uppseende 
som  en  begåfvad  amatörskådespelerska 
vid  de  föreställningar,  som  gåfvos  af 
Orphei  Dramatiska  Klubb,  i  hvilken 
Miss  Emma  Nilsson  var  själen.  Fem- 
tonåringen gaf  med  glans  ej  blott  Eme- 
lie i  "Svärfar"  och  Lotta  i  "Drilleens 
Operett,"  utan  ock  mera  fordrande  ro- 
ler,  såsom  Elna  i  "Hin  och  Smålännin- 
gen," Lisbet  i  "En  Söndag  på  Ama- 
gcr"  och  Britta  i  "En  Midsommarnatt 
i  Dalarne."  Men  hufvudintresset  knöt 
sig  snart  om  hennes  röst.  en  ej  stark, 
men  bärkraftig  alt  af  en  sällsynt  melo- 
disk Ijufhet. 

Hösten  år  1896  deltog  Miss  Bertha 
i  en  konscrtresa  med  Amphion  Quar- 
tet  Club  och  vintern  år  1897  var  hon 
solist  i  Appelon  Concert  Company  på 
en  ny  turnee.  Då  professor  Willard 
Pattcn  uppförde  sitt  oratorium  '"Esa- 
iah"  vid  den  stora  utställningen  i  Oma- 
ha var  hon  med  som  en  af  hans  vokala 
stödjcpclare.  För  spelåret  1898-99  in- 
gick Miss  Nilsson  i  Dorothy  Morton 
Opera  Company  och  anträdde  med  det- 
ta   en    vidtomfattande     turnee     genom 


373 


Manitoba,  British  Columbia,  Stillahafs- 
staterna,   Klippiga  bergen  och  Södern. 
Då     sällskapet     upplöstes     i     Atlanta, 
Georgia,  i  Mars  1899,  antog  Miss  Nils- 
son engagement  i  Boston  Lyric  Opera 
Company.     Sin  första  hufvudroU  i  detta 
sällskap    spelade    hon    första    gången    i 
Rockford,   Illinois,   på  sin  nittonde  fö- 
delsedag.    I  hemstaden  gjorde  hon  sin 
första  professionella   debut  sex   veckor 
senare    i    samma    roll,    nemligen     som 
drottning  Alti  i   "Said   Pascha,"   förvå- 
nande alla  med  att  ha  utvecklat  sin  röst 
till  ett  exceptionelt  omfång.     Låga  A  i 
alt  och  höga   C  i   sopran   återger  hon 
med  samma  lätthet.    Men  det  var  egent- 
ligen som  Marie  i  "Wang,"  hvilken  hon 
kreerade  för  Boston  Lyric  Opera  Com- 
pany, som  hon  slog  rigtigt  igenom,  vin- 
nande kritiken  och  publiken  i   Nordve- 
sterns    tvillingstäder.      Vid    mindre    än 
tjugo  föreställningar  förmåddes  hon  att 
sjunga    sången    "Every    Rose    Has    Its 
Thorn"  närmare  femtio  gånger.     Om- 
dömet var  enhälligt,   att  Miss   Nilsson 
var  sällskapets  bäst  utrustade  medlem 
både  hvad  röstmedel  och  musikalisk  be- 
gåfning  angår.     Midt  under  sin  success 
som  Marie  kom  den  unga  sångerskan 
med  en  ny  öfverraskning.     Hon  ingick 
äktenskap  med  George  Seldon  Best,  en 
styfson  till  ex-kongressman  Bell  i  Du- 
luth.     Kritici  och  literatörer,  som  vur- 
mat om  hennes  "Corinne  smile,"  funno 
nu,   eller  fann  en  åtminstone  och  gaf  i 
ett  epigram  förklaringen,  hvarför  hon, 
som  var  så  varm  på  scenen,  förekommit 
så  kall  utom  den:   "She  was  looking  for 
the    best."     Efter    smekmånadens    slut 
medföljde   Mr.    och   Mrs.    Best   Boston 
Lyric  Opera  Company  på  en  vidsträckt 
turnee,  som  omfattat  tolf  veckors  uppe- 
håll i  Honolulu.     Mr.   Best",   sjelf  sån- 
gare, är  kompaniets  afifärsföreståndare. 
Vår   unga   landsmaninna   och    medbor- 
garinna  har  en  röst  af  äkta  lyrisk  tim- 
bre och  af  ovanlig  jemnhet  och  melo- 
disk fägring.     Hon  har  en  präktig  ap- 
parition och  är  i  privatlifvet  en  inkar- 
nation af  rättframhet  och  lifsglädje. 


C.  C.  BENNET, 

Carl  Christian  Bannet  föddes  i  Malmö 
den  5:te  Mars  1847  och  är  äldste  sonen 
af  baronen  och  öfversten  vid  kronprin- 
sens husarer,  Wilhelm  Bennet.  Hans 
första  uppfostran  leddes  af  den  kände 
författaren  Pehr  Thomasson,  hvilkens 
undervisning  han  åtnjöt  i  tre  års  tid. 
Efter  att  i  Malmö  ha  fortsatt  studierna 
begaf  han  sig  vid  femton  års  ålder  till 
Köpenhamn  för  att  lära  sig  körsnärs- 
yrket.  Tre  år  derefter  flyttade  han  till 
Stockholm  och  reste  år  1867  till  Mon- 
treal, Canada.  Sedan  han  här  arbetat  i 
sitt  yrke  halfannat  år  företog  han  en 
resa  till  Österns  större  städer,  men  åter- 
vände efter  ett  par  år  till  Montreal, 
hvarest  han  ingick  som  delegare  i  en 
stor  körsnärsfirma,  hvars  manager  han 
äfven  blef.  Är  1877  begaf  han  sig  till 
Omaha  och  öppnade  grosshandel  med 
pelsvaror  med  sin  broder  som  kompan- 
jon; men  då  afifären  ej  lönade  sig  reste 
Bennet  till  Minneapolis  och  öppnade 
der  körsnärsafifär,  som  han  ännu  i  dag 
bedrifver.  I  Minneapolis  har  kapten 
Bennet  brutit  det  amerikanska  lifvets  is 
och  är  han  för  närvarande  den  förnäm- 
ste körsnären  i  sta'n.  Många  hafva  ho- 
nom att  tacka  för  att  de  för  billigt  pris 
kommit  helskinnade  undan  Bores  bistra 
nordanvindar,  ty 

Bennet  vet  konsten  att  oss  bepelsa. 
Så  Bore  fryntligt  man  se'n  kan  helsa. 
Om  härd  han  blefve  som  s.1elfva  Nero 
Och  kröp  med  kölden  iSngt  under  Zero; 
Han   dock  vet   konsten   för  Bore  freda, 
Vill   oss  i  skinn  och  1  pelsverk  kläda. 
Sä  att  i  drifvan   man  knnde  sofva 
Och  ändock  prisa  hans  varma  gftfva. 

Kapten  Bennet  gifte  sig  i  Montreal 
den  22:dre  Januari  1874  med  en  engelsk- 
kanadienska,  Miss  Jenny  Stokes  och 
har  i  detta  äktenskap  fyra  barn.  Han 
har  alltid  tagit  ett  aktivt  intresse  i  det 
sociala  lifvet  bland  sina  landsmän  samt 
har  varit  och  är  fortfarande  aktiv  med- 
lem i  flera  af  våra  skandinaviska  före- 
ningar. Bennet  har  åtskilliga  gånger 
varit  president  af  föreningen  "Norden," 
hvars  dramatiska  klubb  han  äfven  till- 


c.  c.  BENNET. 
871 


375 


hörde,  och  som  festtalare  vid  flera  af 
våra  skandinaviska  fester  och  andra 
större  sammankomster  har  han  gjort 
mycket  för  att  sammanknyta  vänskaps- 
bandet mellan  de  tre  brödrafolken.  Han 
är  äfven  en  framstående  medlem  inom 
frimureriet.  Som  sällskapsmenniska  är 
Bennet  alltid  gemytlig;  han  är  glad  i 
köld  och  värme,  i  ur  och  skur,  och  hans 
glada  humör  kan  aldrig  rubbas  äfven 
om  eqvatorn  skulle  närma  sig  nordpo- 
len. Inom  militärlifvet  har  kapten  Ben- 
net alltid  intagit  ett  framstående  rum. 
Hans  militärbana  började  i  de  tidigare 
åren.  När  kriget  bröt  ut  mellan  Dan- 
mark och  Tyskland  inskrets  han  som 
volontär  den  2:dre  Mars  1864  och  tjänst- 
gjorde till  krigets  slut.  Han  deltog  i 
den  minnesvärda  striden  vid  Dyböl  och 
upphöjdes  till  premierlöjtnant.  Seder- 
mera var  han  adjutant  vid  tredje  batal- 
jon af  Stockholms  skarpskyttekår.  Ef- 
ter ankomsten  till  Amerika  var  han  år 
1868  sergeant  vid  kompani  K.,  nionde 
regementet,  i  New  Yorks  nationalgarde. 
Har  varit  sergeant  vid  Bostons  Lanci- 
erer.  År  1886  organiserade  han  Svenska 
Gardet  i  Minneapolis  och  var  dess 
öfverste  befälhafvare.  Hans  senaste 
rekord  som  kapten  vid  Battery  B  känna 
vi  alla  till.  Det  sannolika  är  att  vi 
aldrig  haft  någon  mera  framstående 
officer  inom  Minneapolis'  militära  kret- 
sar än  kapten  C.  C.  Bennet,  hvilkens 
tjenst  inom  Minnesota  National  Guard 
varit  af  ofantligt  stort  värde. 

*        *        * 

F.  W.  BERGER. 

Frans  Wilhelm  Berger,  figur-  och 
ornamentbildhuggare,  är  född  i  Stock- 
holm den  i8:de  Mars  1846.  Lik  många 
andra  pojkar  tyckte  han  ej  särdeles  om 
skolgången,  utan  ville  gerna  gått  till 
sjös,  men  fick  ej  för  pappa.  Som  en 
kompromiss  erhöll  han  tillstånd  att  re- 
dan i  barnaåren  lära  ornamentbildhug- 
geri.  Hågen  till  sjömansyrket  satt  qvar 
i  honom  då  han  efter  fadrens  död  kom 
till  Hamburg  som  en  tjugoårig  yngling. 
Det  lyckades  honom  dock  ej  trots  mån- 


ga försök  att  få  denna  sin  önskan  upp- 
fyld.  I  stället  började  han  studera 
figurbildhuggeri  under  professor  Bör- 
ner  och  var  redan  vid  sitt  tjugoandra 
år  erbjuden  plats  som  underlärare  vid 
skolan  för  konstindustri  i  Hamburg. 
Men  vandringslusten  grep  honom,  och 
så  bar  det  i  väg,  först  till  Berlin  och 
sedermera  till  Wien  och  de  flesta  städer 
af  betydenhet  i  Europa.  Då  kriget  mel- 
lan Frankrike  och  Tyskland  bröt  ut  år 


^*«# 


'é» 


^ 


rV, 


v! 


JKÉa 


F.  AV.  BERGER. 

1870,  befann  sig  vår  vandrare  i  Paris, 
men  såg  sig  på  grund  af  oron  och 
villervallan  å  alla  näringens  och  indu- 
striens områden  nödgad  att  resa  hem. 
Af  en  slump  kom  han  derefter  att  ställa 
kosan  till  nya  verlden.  En  före  detta 
reskamrat  hade  fått  Amerikafebern. 
Denne  fick  honom  en  afton  i  ett  gladt 
lag  att  ge  sitt  löfte  att  följa  med  till 
det  förlofvade  landet,  och  sedan  år  1871 
på  våren  har  den  begåfvade  konstnären 
vistats  å  amerikansk  botten.  De  första 
tolf  åren  tillbragtc  Bcrgcr  i  New  York 
och  Philadelphia,  der  han  arbetade  om- 
vexlande  på  figur-  och  ornamentbild- 
huggeri    för    sådane    mästare    som   den 


376 


berömde  John  Q.  A.  VVard,  Morcatt  & 
Co.  med  flera.  Till  Chicago  styrde  han 
sedan  kosan  år  1881,  men  ledsnade  på 
den  mycket  omskrikna  "trädgårdssta- 
den," som  han  fann  ha  större  rikedom 
på  gödsel  än  på  trädgårdar.  Han  äm- 
nade sig  tillbaka  till  New  York,  då  helt 
oförmodadt  en  engelsman,  hvars  arbete 
han  skött  i  New  York,  och  som  landat 
i  Minneapolis,  fick  honom  att  vända 
kursen  mot  nordvest. 

Sedan  år  1883  har  Berger  varit  ibland 
oss  med  sin  höga,  kämpalika  gestalt, 
som  tornar  betydligt  upp  öfver  de  fle- 
stes,  och  har  han  gjort  en  betydande 
insats  för  utvecklandet  af  plastisk  deko- 
rationskonst. Minst  ett  dussin  af  hans 
lärjungar  från  Minneapolis  äro  etable- 
rade på  olika  håll  eller  räknas  bland  de 
ledande  arbetarne  för  andra  firmor. 
Byggnader  sådane  som  Public  Library, 
Masonic  ,Tempie,  Rochester  Block, 
Journal  Building  och  det  inre  af  Nicol- 
let  National  Bank  här  i  staden  och  flere 
större  och  mindre  byggnader  i  St.  Paul 
vittna  om  hvad  hans  stilrena,  dådkraf- 
tiga konst  uträttat  med  ingen  annan 
hjelp  än  den  han  sjelf  inöfvat  härstädes. 

Till  gestalten  en  viking,  i  själ  och 
hjerta  konstnär,  är  Berger  till  anlägg- 
ningen en  arbetets  och  arbetarens  vän. 
Begåfvad  med  en  ovanligt  stark  och  om- 
fångsrik röst,  är  han  entusiastisk  sån- 
gare. Han  var  en  af  de  stiftande  leda- 
möterna i  "Orpheus"  och  kan  aldrig 
få  ur  sitt  hufvud,  att  icke  Minneapolis 
borde  ha  flera  lifskraftiga  svenska  sång- 
föreningar. Med  sin  starka  känslona- 
tur, eldiga  hug  och  goda  hjerta,  är 
Berger  en  af  vår  skandinaviska  kolonis 
mest  intressanta  medlemmar,  som  i 
verklig  ursprunglighet  och  omfattande 
verldserfarenhet  står  framom  de  fleste. 

Då  Jacob  Fjelde  låg  på  dödsbädden, 
var  det  Frans  Berger  som  trädde  räd- 
dande till.  Han  frälste  den  ofulländade 
gipsfiguren  från  att  störta  samman, 
försedde  den  med  Ole  Bulls  hufvud  och 
anletsdrag  efter  Fjcldes  skizz  och  öfver- 
vakade  alla  de  kinkiga  detaljer,  som 
tarfvas    för    en    gipsstatys    afskeppning 


och  dess  uppställning,  då  den  återkom- 
mit gjuten  i  skinande  brons.  Om  våra 
hedersvärde  landsmän  någonsin  blifva 
färdige  med  att  resa  en  stod  åt  en 
svensk  man,  hoppas  författaren  af  dessa 
"Minnen,"  att  de  ej  mage  förbise  vår 
dugande  svenske  bildhuggare  härstädes, 
som  visat  sig  ega  "så  säkert  ett  öga, 
så  säker  en  hand,"  och  som  gjort  så 
mycket  för  vår  stads  förskönande  i  sant 
konstnärlig  rigtning.  Ett  talande  skäl 
härför  är  dessutom  detta,  att  Berger  un- 
der sina  många  vandringar  med  mejseln 
i  ränseln  kommit  i  beröring  med  rätt 
många  af  tidens  märkligaste'män,  bland 
hvilka  ock  med — ^John  Ericsson. 
*        *        * 

FRANCIS  BERGSTRÖM. 

Francis  Bergström  är  född  i  Liljedahl, 
Vermland,  den  27:de  Mars  1859  af  he- 
derliga och  aktade  föräldrar.    Den  unge 


F.   BERGSTRÖM. 

Francis  kom  med  sina  föräldrar  till 
Vasa,  Goodhue  county,  Minnesota,  då 
han  var  sju  år  gammal.  Der  gick  han  i 
den   lilla   stadens   skolor,   tills  familjen 


2>n 


flyttade  till  Red  Wing  och  senare  till 
Hastings,  under  det  han  förkofrades  i 
visdom  med  ett  års  skolgång  i  hvardera 
samhällets  folkskolor.  Med  föräldrarne 
hitflyttad  besökte  han  våra  pedagogiska 
anstalter,  tills  han  var  färdig  för  hög- 
skolan. Då  tog  han  anställning  i  Hef- 
felfingers  skobutik  vid  Bridge  Square 
och  ingick  efter  fem  års  sysselsättning 
der  i  Curtiss'  Business  College,  hvari- 
från  han  utgick  som  fullfjädrad  konto- 
rist. Han  skötte  sig  så  utmärkt  som 
bokhållare  hos  jernhandlare  H.  D. 
Wood,  att  denne  motvilligt  lät  honom 
lemna  platsen  efter  ett  års  tid,  då  Mr. 
Bergström  inträdde  i  Minneapolis 
Academy  för  att  lägga  grunden  till  en 
akademisk  uppfostran.  Efter  ännu  ett 
år  finna  vi  honom  i  Phillips'  Academy  i 
Andover,  Massachusetts,  der  han  tog 
slutexamen  i  Juni  1884.  På  hösten 
samma  år  inskrefs  han  vid  Yale  Col- 
lege, hvars  reguliära  klassiska  kurs  han 
år  1888  hedrande  genomgått.  Han  för- 
sörjde sig  till  största  delen  sjelf  under 
sina  universitetsår  som  korrespondent 
till  "New  York  Sun,"  "Chicago  Trib- 
une"  och  "Philadelpia  Press"  och  hade 
under  ferierna  plats  i  Boston.  Mr. 
Bergström  är  troligen  den  förste 
svensk,  som  promoverats  vid  detta 
Amerikas  Upsala.  Hos  Shaw,  Best  & 
Cray  härstädes  studerade  han  då  juridik 
ett  och  ett  hälft  år,  samtidigt  besökande 
Minnesota  statsuniversitets  lagskola  un- 
der dess  första  läsår  (1888-89).  Sedan 
vann  han  inträde  i  den  berömda  lagsko- 
lan vid  Harvard  University  och  efter 
att  ha  fullbordat  sin  kurs  derstädes  tog 
han  den  examen  som  fordras  för  att 
blifva  beviljad  att  praktisera  lag  inom 
staten  Massachusetts.  Bland  de  fjor- 
ton, som  försökte  taga  denna  examen, 
var  Mr.  Bergström  en»  af  de  tre  lyck- 
lige. Efter  slutad  juridisk  kurs  och  med 
sina  grundliga  och  briljanta  studier  som 
basis  började  han  sedan  att  praktisera 
lag  i  hemstaden,  hvarest  han  räknas 
som  en  af  våra  mest  skicklige  och  fram- 
gångsrika jurister,  den  der  vunnit  mån- 
gen   celeber    process.      Mr.    Bergström 


har  eröfrat  den  allenastående  äran  att 
ha  vunnit  fem  successiva  utslag  för  en 
klient  i  ett  och  samma  mål,  under  det 
tre  varit  det  dittills  högsta  kända  antal 
gånger  som  slikt  förekommit.  Men  om 
han  är  skicklig  i  att  vinna  processer,  är 
han  dock  än  skickligare  i  att  undvika 
dem  genom  att  ena  och  försona  stri- 
dande parter.  För  dylikt  arbete  besit- 
ter Mr.  Bergström  just  de  nödiga  egen- 
skaperna af  lugn,  älskvärdhet  och 
skarpsinnighet  i  harmonisk  förening. 
Med  osjelfviskt  nit  har  han  mån- 
gen gång  fört  den  fattiges  och  be- 
trycktes sak  till  seger,  såsom  många 
tacksamma  landsmän  äro  redo  att  in- 
tyga. Arrogans  och  orättvisa  ha  då 
måst  falla  till  föga.  I  politiskt  hän- 
seende är  Mr.  Bergström  varm  och 
öfvertygad  republikanare  och  har  ofta 
företagit  kampanj  resor  i  partiets  in- 
tresse. Han  är  medlem  af  lokala  re- 
publikanska klubbar,  både  skandinavi- 
ska och  amerikanska.  Den  I4:de  Juni 
1894  ingick  han  äktenskap  med  Miss 
Gertrude  Barnard,  af  ansedd  slägt  i  An- 
dover, Massachusetts,  och  har  välsig- 
nats med  två  söner,  af  hvilka  en  är  i 
lifvet.  Begge  makarne  äro  medlemmar 
af    Plymouth    Congregational    Church 

härstädes. 

*        *        * 

ISRAEL  BERGSTRÖM. 

Israel  Bergström  föddes  i  Stockholm 
den  24:de  Februari  1863  och  erhöll  en 
svensk  elementarundervisning,  hvar- 
efter  han  inträdde  vid  kungliga  naviga- 
tionsskolan. Han  utvandrade  till  Ame- 
rika hösten  år  1880  och  bosatte  sig  i 
Peoria,  Illinois,  hvarest  han  innehade 
anställning  å  dåvarande  Toledo,  Peoria 
&  Warsawr-banans  kontor  intill  år  1883, 
då  han  flyttade  till  Chicago  och  blef 
annonsagent  för  tidningen  "Svenska 
Tribunen."  Bergström  kom  till  Minne- 
sota år  1885  och  begynte  här  efter  nå- 
gon tid  studera  teologi.  Två  år  senare 
prestvigdes  han  i  Minneapolis.  Han 
innehade  pastorat  i  Brainerd,  Lake 
Crystal,   Mankato   och    Litchfield,   men 


378 


ehuru  dugande  prestman  blef  han  snart 
alltför  intresserad  i  politiken  för  att 
känna  sig  längre  hågad  att  som  sådan 
fortfara.  Han  tog  en  aktiv  del  i  kam- 
panjen  år   1894  som  varm   och   öfver- 


I.  BERGSTRÖM. 

tygad  republikanare  och  gjorde  Minne- 
apolis till  sitt  hem.  Allt  sedan  har 
Bergström  tagit  en  framstående  del  i 
stats-  och  förbundskampanjerna  och 
betraktas  som  en  af  de  yppersta  kam- 
panjtalare både  på  engelska  och  sven- 
ska. Åren  1897  och  1898  innehade  han 
en  syssla  under  statens  jernvägskom- 
mission,  samtidigt  besökande  statsuni- 
versitetets aftonskola  för  lagstudium. 
År  1899  valdes  Bergström  utan  opposi- 
tion till  "chief  clerk"  i  huset  för  legis- 
laturens  trettioförsta  session.  För  när- 
varande är  han  representant  för  Ameri- 
can Union  Life  Insurance  Company 
med  Minneapolis  som  högqvarter.  För 
elfva  år  sedan  ingick  Bergström  äkten- 
skap med  Miss  Amanda  Ahlström,  hvil- 
ket  välsignats  med  tre  barn.  Bergström 
har  ett  vinnande  sätt,  en  välljudande 
stämma  och  uttrycker  sig  korrekt  och 
vårdadt   på  två  språk.      Han   har  utan 


tvifvel   en   framtid   för  sig  i  det  partis 
tjenst  för  hvilket  han  så  nitiskt  verkat. 

S|*  SfC  ^ 

c.  A.  BLOMQUIST. 

Carl  August  Blomquist  är  en  af  de 
"äldste  i  gala"  och  kan  följaktligen  räk- 
nas som  "högsta  hönset  i  korgen." 
Han  och  Claes  Axel  Widstrand  äro  de 
enda  två  svenskar  i  Minneapolis  som 
äro  medlemmar  af  Minnesota  Territor- 
ial Pioneers'  Association.  Blomquists 
fader  var  en  välbergad  landtbrukare  i 
Släthult,  Högsby  socken,  Kalmar  län, 
der  Carl  August  föddes  den  4:de  April 
1833.  Tänk  om  den  stora  händelsen 
hade  inträffat  några  dagar  tidigare,  då 
kunde  han  lätt  ha  blifvit  narrad  April 
redan  vid  sin  första  entree  här  i  verlden. 
Första  ögonblicket  efter  att  ha  sett  da- 
gens ljus  var  han  mycket  högljudd  och 
språksam  af  sig,  hvilket  hängt  i  honom 
allt  sedan  dess.     Han   lemnade  skolan 


C.  A.  BLOMQUIST. 

vid  13  års  ålder  för  att  göra  sig  nyttig 
som  handelsbiträde,  först  i  Mönsterås 
och  sedan  i  Oscarshamn.  Ar  1852  for 
han  ut  i  verlden  och  reste  som  handels- 
ombud  för  sin  svåger  till   Kiel,   Ham- 


379 


burg,  Berlin,  St.  Petersburg  och  Stock- 
halm, visande  goda  prof  på  att  han  var 
danad  för  afifärslifvet.  Efter  att  han 
tillbringat  en  kort  tid  i  sin  hembygd, 
for  han  den  2i:ste  April  1853  till  Ame- 
rika och  landsteg  i  New  York  den  28:de 
Augusti.  I  öfver  fyra  månaders  tid 
brottades  det  skröpliga  segelfartyget 
med  häftiga  stormar  på  Atlanten  och 
betraktade  han  sitt  lif  ej  mycket  värdt, 
då  kaptenen  förklarade  att  det  hängde 
på  en  tråd  öfver  ett  djup — af  27,366  fot, 
hvilket  lär  vara  den  djupaste  platsen  på 
oceanen.  Att  förmå  honom  att  göra  en 
resa  öfver  oceanen  har  sedan  dess  varit 
en  omöjlighet.  Han,  liksom  hvarje  an- 
nan emigrant,  försökte  sig  först  på  lite 
af  hvarje  här  i  landet.  Han  kom  till 
St.  Paul  den  23 :dje  April  1854.  Var 
åren  1855-1869  anstäld  som  clerk  på  en 
af  de  små  ångbåtar  som  plöjde  Missis- 
sippi-floden mellan  La  Crosse  och  Fort 
Ridgely.  Den  13  April  1857  ingick  han 
i  ett  äkta  heligt  förbund  med  Henrietta 
Svenson,  syster  till  P.  J.och  A.  M.  Sven- 
son i  Carver  county,  och  har  resultatet 
deraf  blifvit  två  flickor  och  fyra  pojkar 
af  hvilka  den  yngste,  George  Leonard, 
på  de  senaste  tre  åren  gjort  sig  be- 
märkt som  en  talangfull  skådespelare. 
Han  är  endast  24  år  gammal  och  tyc- 
kes gå  en  lysande  framtid  till  mötes  på 
de  slippriga  tiljor  som  föreställa verlden. 
De  öfriga  sönerna  hafva  hvar  för  sig 
förmånliga  och  inkomstbringande  be- 
fattningar här  i  staden.  C.  A.  Blom- 
quist  bosatte  sig  i  Carver  den  14  April 
1867,  der  han  strax  derefter  gjorde  sig 
fördelaktigt  känd  bland  resande  från 
alla  landets  ändar  som  den  mest  jovia- 
liske och  förekommande  värd  å  "Plant- 
ers'  House,"  stadens  förnämsta  hotell. 
Han  har  flera  gånger  verkstält  folkräk- 
ningen inom  Carver  county,  fungerat  i 
åtskilliga  kommunala  befattningar  och 
var  en  af  stiftarne  af  Carver  county  läse- 
förening  och  arbetade  med  nit  och 
ifver  för  densammas  framgång.  Våren 
år  1883  flyttade  han  till  Minneapolis 
för  att  sko  sig  på  skoaffärer  och  var  en 
tid   äfven  president  för  det  bolag  som 


utgaf  "Svenska  Folkets  Tidning."  Fgr 
närvarande  tar  Mr.  Blomquist  det  mera 
"easigt." 

År  1891  ingick  han  som  bolagsman  i 
Scandia  Ice  Company  och  är  för  när- 
varande bolagets  affärsföreståndare. 
Trots  de  många  åren  och  de  grå  håren 
är  han  ännu  samme  radikale,  orerande 
och  skämtande  skrattmenniska,  på  hvil- 
kens  glada  humör  ingenting  kan  inver- 
ka; och  skulle  någon  göra  en  anmärk- 
ning deremot,  säger  han  alltid: 

"En  grinolle  gerna  ni  kalla  mig  få, 
Men  vet  ni,  go'  vänner,  jag  skrattar  ändå. 
Ja,  in  i  det  sista  ett  löje  jag  har 
På  läpparna  qvar. 

Och  när  jag  begrafves  en  gång  utan  ståt. 
Mitt  kistlock,  det  svarta,  det  skrattar  Jae 
ät." 

Med  familjen  Blomquists  lefnadshi- 
storia  är  ett  litet  minne  förknippadt, 
som  torde  hafva  sitt  intresse  att  här 
återgifvas: 

När  Ole  Bull  på  sin  stora  amerikanska 
tournee  år  1856  kom  till  St.  Paul,  tog 
han  in  på  Merchants'  Hotel,  som  då 
var  beläget  i  ett  log-hus  och  förestods 
af  Colonel  Belot.  Den  store  konstnä- 
rens ankomst  väckte  stor  uppståndelse 
i  alla  kretsar,  och  särskildt  voro  skan- 
dinaverna stolta  öfver  sin  ryktbare 
landsman  och  hvarenda  en,  som  kunde, 
föresatte  sig  att  öfvervara  konserten. 
Henriette  Swenson,  en  17-årig  flicka, 
var  då  "förste  man"  i  matsalen  på  Mer- 
chants' Hotel.  Hon  var  förtjust  öfver 
tillfället  att  få  höra  Ole  Bull,  men  när 
konserttimmen  kom,  fann  hon  till  sin 
stora  bedröfvelse  att  hon  då  måste 
sköta  sina  pligter  i  matsalen  och  sålun- 
da gå  miste  om  den  stora  konstnjut- 
ningen, som  hon  bespetsat  sig  på.  Hon 
blef  mycket  ledsen  häröfver  och  i  mat- 
salen sökte  hon  på  allt  sätt  att  få  någon 
i  sin  plats  för  tillfället,  men  det  var  all- 
deles omöjligt.  Hvarken  för  pengar 
eller  goda  ord  kunde  hon  få  någon  i  sin 
plats  och  half gråtande  utbrast  hon: 

"Så  får  jag  då  ej  höra  min  store 
landsman!" 

En  ung,  ståtlig  man,  som  satt  vid  ett 


38o 


af  borden,  hade  åhört  flickans  misslyc- 
kade försök,  och  vid  Henriettas  utrop 
vände   han    sig   vänligt   till    henne    och 
sade  på  norska: 
"Hvarifrån  är  du,  min  lilla  flicka?" 
"Jag  är  från  Östergötland,"  svarade 
hon. 
"Och  du  vill  så  gerna  höra  Ole  Bull?" 
"Ack,  ja,  jag  har  så  länge  gladt  mig 
deråt,  men  nu  kan  jag  ej  få  det.    Ingen 
af  de  andra  flickorna  vill  ta  min  plats 
och  då  får  jag  stanna  hemma." 

"Men  jag  skall  se  till  att  du  i  alla  fall 
får  höra  honom,"  sade  främlingen  vän- 
ligt och  gick  ut. 

Han  kom  strax  tillbaka,  bärande  en 
viollåda.  Han  framtog  violen  och  bör- 
jade spela.  Det  var  Ole  Bull  sjelf  och 
han  spelade  nu  för  sin  unga  svenska 
beundrarinna  på  ett  sätt  som  han  kan- 
ske hvarken  förr  eller  senare  spelat. 
Matsalen  fyldes  inom  kort  af  en  stor 
skara  personer,  ditlockade  af  de  trolska 
tonerna,  som  strömmade  ut  genom  fön- 
stren. Och  lilla  Henriette,  som  velat 
höra  sin  store  landsman  spela,  fick  sin 
önskan  uppfyld.  Den  lilla  flickan  är 
numera  Mrs.  C.  A.  Blomquist,  och  än  i 
dag  talar  hon  i  entusiastiska  ordalag 
om  den  gång,  då  Ole  Bull  höll  konsert 
för  henne  allena. 


C.  M.  E.  CARLSON. 

Carl  Magnus  Emil  Carlson  föddes  i 
Järesa  församling,  Kalmar  län,  Små- 
land, den  25:te  December  1859.  I  'sina 
tidigare  år  egnade  han  sig  synnerligast 
åt  mekaniska  yrken.  Våren  1882  reste 
han  till  Stockholm  och  erhöll  arbete  på 
Ligna  snickerifabrik.  Inskref  sig  hö- 
sten samma  år  i  Stockholms  tekniska 
skola,  der  han  studerade  tvenne  termi- 
ner hvarje  qväll  efter  slutadt  arbete. 
Dagarne  före  jul  återvände  han  till 
Wirsperum,  Småland,  hvarest  han  er- 
höll arbete  på  en  möbelverkstad.  Der 
stannade  han  tills  år  1885,  då  han  åter 
begaf  sig  till  Stockholm  och  erhöll  ar- 
bete   på    Ekmans    mekaniska    snickeri- 


fabrik. Han  inträdde  åter  i  tekniska 
skolan  för  att  fortsätta  sina  studier.  I 
Januari  1887  erhöll  han  plats  som  lärare 
i  universitetets  slöjdskola  i  Upsala,  hvil- 
ken  plats  han  innehade  till  årets  slut, 
då  han  återvände  till  Stockholm  för  att 


C.  M.  E.  CARLSON 

helt  och  hållet  egna  sig  åt  ritkonsten. 
Han  anhöll  nu  om  resestipendier  för  att 
i  främmande  land  utbilda  sig  i  sitt  yrke, 
men  då  staten  afslog  hans  begäran,  re- 
ste Carlson  till  Amerika  och  anlände 
till  Minneapolis  den  28:de  Juni  1888. 
Här  arbetade  han  först  för  Wheaton, 
Raynholt  &  Co.  som  snickare  och  sedan 
för  Minneapolis  Sash  and  Door  Com- 
pany  som  svarfvare  tills  våren  år  1890, 
då  han  började  en  svarfveriaffär  för 
egen  räkning  och  fortsatte  dermed  tills 
han  ingick  som  medlem  i  Northwestern 
Mantel  Company,  der  han  nu  fungerar 
som  bolagets  sekreterare. 


38i 


FRITHIOF  COLLING. 

Frithlof  Colling  föddes  på  Bubbetorp, 
Rödeby  församling,  nära  Karlskrona  i 
Blekinge,  den  24:de  Mars  1863.  Bör- 
jade flytta  omkring  i  verlden  redan  vid 


F.  COLLING. 

ett  års  ålder,  då  fadern,  som  var  rättare, 
flyttade  till  en  gård  nära  Lenebo,  Små- 
land, och  senare  till  Kollinge,  Hälle- 
berga  församling  i  samma  provins. 
Nämnas  bör  att  Colling  i  dopet  erhöll 
namnet  Frithiof  Gabriel.  Efter  far  sin 
hette  han  Carlson,  men  då  han  vid  16 
års  ålder  reste  till  Amerika  och  ej  kunde 
erhålla  något  annat  i  arf  efter  sitt  sista 
hem.  Kollinge,  beslöt  han  att  kalla  sig 
Colling.  Han  hade  tidigt  visat  anlag 
för  att  rita  och  måia.  Efter  att  hafva 
anländt  till  Minneapolis  år  1879  och  ett 
par  år  tjenstgjort  som  rallebuse  och  far- 
maredräng  vardt  han  plankstrykare. 
Han  hade  emellertid  de  två  första  vin- 
trarne  här  i  landet  besökt  ett  par  skolor 
härstädes  och  tagit  lektioner  af  artisten 
B.  Newman  från  Boston.  Han  fortsatte 
emellertid  med  att  måla  hus,  vagnar  och 
skyltar  tills  han  år  1883  besökte  Vest- 
kusten,  då  de  storslagna  scenerierna  i 
Washington,     Oregon    och    California 


öppnade  hans  ögon  på  vid  gafvel  för 
hvad  han  borde  måla.  Han  återkom  år 
1884  till  Minneapolis  och  blef  porträtt- 
och  landskapsmålare.  Colling  fick  en 
idee  att  landsmännen  önskade  taflor  af 
sina  gamla  hem  i  Sverige,  hvarför  han 
började  samla  beställningar  och  gjorde 
en  första  resa  till  Sverige  år  1885,  en 
andra  år  1887,  en  tredje  år  1889,  en 
fjerde  år  1891,  en  femte  år  1892,  en  sjette 
år  1894,  en  sjunde  år  1895  och  en  åtton- 
de år  1897,  då  han  besökte  Stockholms- 
utställningen och  stannade  i  Stockholm 
öfver  vintern  tills  år  1898  i  Maj,  då  han 
återvände  till  Minneapolis.  Hans  mål- 
ningar från  Sverige  äro  spridda  i  lands- 
männens hem  öfver  hela  Amerika. 

Saknande  medel,  gynnare  och  utbild- 
ning, hade  han  föga  utsigt  att  blifva 
framstående  artist.  Då  han  bott  i  huset 
No.  415  Washington  avenue  south  på 
fjerde  våningen,  närmare  fjorton  år,  för- 
mörkades hans  utsigt  helt  och  hållet  af 
det  svarta  schiflfertaket  på  Milwaukee- 
banhallen,  som  reste  sig  midt  emot  hans 
fönster  och  skymde  vyn  till  floden  och 
de  fjerran  höjderna  å  andra  sidan.  Så 
reste  han  sin  kos  för  att  få  bättre  ut- 
sigter  i  Maj   1899. 

Vi  hoppas  dock,  att  han  må  återkom- 
ma, ty  Colling  är  en  ursprunglig  och 
kraftfull  natur,  som  trots  en  kanske 
för  stor  portion  af  sjelfironi  bör  kunna 
arbeta  sig  upp  till  en  dugande  konstnär. 
Colling  är  humorist,  och  hans  pennas 
alster  ha  genom  sin  friskhet,  rättfram- 
het och  saftighet  vunnit  många  läsare. 
"Mr.  Colesons  Sverigesresa"  är  en  ty- 
piskt svensk-amerikansk  produkt,  som 
får  sitt  värde  derigenom  att  författa- 
rens nivå  ligger  öfver  ämnet,  men  den 
folkliga  tonen  och  humören  nära. 
*        *        * 

ERNEST  DEAN. 

Ernest  Dean  föddes  i  Norrköping, 
Sverige,  den  is:de  Maj  1851  och  gifte 
sig  i  Minneapolis,  U.  S.,  den  I2:te  Fe- 
bruari 1875.  Mellan  dessa  båda  hän- 
delser— födelse  och  giftermål — har  ett 
och  annat  inträffat,  som  ej  bör  förbigås 


382 


i  hans  biografi.  Son  till  en  byggmästare 
i  Norrköping  hade  han  tillfälle  att  er- 
hålla en  god  uppfostran.  Efter  att  ha 
genomgått  folkskolan  studerade  han 
tvenne  år  vid  tekniska  skolan,  men  när 
han  hade  uppnått  sitt  sextonde  år,  be- 
slutade han  fullt  och  fast  att  följa  med 
den  emigrantström  som  gick  till  det 
stora  landet  i  vester  för  att  der  söka  sig 


E.  DEAN. 

ett  hem  bland  nybyggarne.  Hösten  år 
1866  anlände  han  till  Amerika  och  styr- 
de kosan  direkt  till  Hastings,  Minne- 
sota, der  han  erhöll  plats  som  hjelpare 
hos  vagnsfabrikören  Östergren.  Här 
fick  han  lära  sig  målareyrket.  Den 
unge  Erncst  hade  odlat  denna  konst 
förut,  så  till  vida  att  han  alltid  målat 
sin  framtidshimmel  rosenröd,  men  nu 
fick  han  i  stället  måla  vagnar  i  alla 
möjliga  kulörer.  På  våren  år  1867  be- 
gaf  han  sig  till  Minneapolis  och  fort- 
satte härstädcs  i  det  nyförvärfvade  yr- 
ket. Efter  att  sedermera  ha  varit  an- 
stäld  som  biträde  i  en  skobutik  i  tre  års 


tid,  återgick  han  till  målareyrket  och 
målade  i  Northern  Pacific  iernvägsbo- 
lagets  tjenst  stationerna  utmed  linien. 
Trött  härpå  återkom  han  till  Minne- 
apolis år  1872  och  fick  plats  som  sko- 
handelsbiträde  hos  P.  J.  E.  Clement- 
son,  Minneapolis'  förste  svenske  sko- 
handlare. Här  stannade  han  i  sex  år, 
hvarefter  han  ingick  i  egen  afifär  till- 
sammans med  N.  P.  Liljengren,  under 
firma  Liljengren  &  Dean,  för  tillverk- 
ning af  möbler,  å  den  plats  hvarest 
postkontoret  nu  är  beläget.  Efter  en 
kort  tid  sålde  han  sin  andel  i  affären 
till  sin  kompanjon,  ty  han  önskade  att 
ingå  i  en  affär,  der  han  kunde  sko  både 
sig  och  andra  och  öppnade  derföre  på 
egen  hand  skohandel  å  No.  621  Wash- 
ington avenue  south,  hvilken  affär  han 
innehade  i  tretton  års  tid.  Gift  år  1875 
med  Ida  Peterson,  en  ung,  sprittande 
liflig  Vermlandstös,  har  han  förärats 
med  fem  söner,  af  hvilka  Ernest,  den 
näst  äldste  sonen,  ingick  som  frivillig 
i  Minnesotas  femtonde  regemente  för 
att  få  tukta  de  upproriska  spanjorerna. 
Föreningslifvet  intresserar  Dean  föga, 
undantagandes  i  äldre  tider,  då  han  med 
stort  intresse  verkade  inom  "Norden"' 
och  dess  dramatiska  klubb.  Han  är  en 
glad  och  eftersökt  sällskapsmenniska 
som  likväl  föredrar  att  uppoffra  sina  le- 
diga stunder  vid  den  husliga  härden  i 
sin  eleganta  och  hemtrefiiga  bostad  å 
Fifteenth  avenue  south. 

Dean  har  äfven  gjort  flera  vidlyftiga 
utflygter.  Vintern  år  i868-6g  for  han 
till  den  soliga  Södern  och  besökte  bland 
andra  städer  Memphis,  Vicksburg  och 
New  Orleans  samt  stannade  äfven  en 
kort  tid   i   Pittsburg,   Pennsylvania. 

Alltsedan  September  1895  har  Ernest 
Dean  varit  i  Onkel  Sams  tjenst  som 
"stamp  clerk"  vid  postkontoret,  der  han 
innanför  sitt  galler  med  stoiskt  lugn 
bevittnat  mången  "stampede."  Hvad 
Dean  änskönt  tänkt  om  sina  skiftande 
öden  i  Amerika,  måste  han  nu  i  alla  fall 
erkänna,  att  United  States  är  ett  bra 
Onkel  Sam-hälle. 


383 


KARL  EKMAN. 

I  stället  för  porträtt  af  Carl  Ekman 
gifves   här  en  af  honom   sjelf  skrifven 
biografi,    hvilken   i   all    sin    godmodiga 
enkelhet  är  karakteristisk  för   mannen: 
Om   uttrycket  "han   fann  stugan   för 
trång"   kan  tillämpas  på   någon,   så  är 
det  på  mig.      Född   i  Vexiö  den  25:te 
Oktober  1851  ville  ödet  att  jag  blef  den 
andre  i  ordningen  af  nio  syskon   (åtta 
bröder  och  en  syster).     Våra  goda  för- 
äldrar (båda  numera  döda)  gjorde  alla 
uppoffringar  för  att  utrusta  oss  för  den 
blifvande  kampen  för  tillvaron,  men  re- 
surserna voro  små.    Vi  två  äldsta  måste 
derför    tidigt    och    efter    en    ofulländad 
skolutbildning  sörja  för  oss  sjelfva.   Jag 
erhöll  anställning  i  en  så  kallad  manu- 
fakturhandel  i   min   hembygd,   der  jag 
arbetade   några   år,   hvarefter  jag  med 
goda   rekommendationer   men   med   en 
klen    kassa    begaf    mig    till    Hamburg. 
Kassan  tog  snart  slut  och  sedan  åter- 
stod endast  rekommendationerna.     Lef- 
va  på  dem  kunde  jag  icke  och  dö  med 
dem  dugde  de  icke  till.     Efter  många 
fruktlösa  försök  lyckades  det  mig  slut- 
ligen   att    erhålla     anställning    uti     ett 
större    partihandelshus,    till    en    början 
som  svensk  korrespondent  och  bokfö- 
rare, och  senare  som  reseombud.    Efter 
flera    års    sysselsättning    som    "profryt- 
tare"   tröttnade  jag  på   detta,    försökte 
mig  som  "egen,"  men  måste  efter  några 
år  i   brist  på  tillräckligt  rörelsekapital 
upphöra    dermed.     En    god    vän    från 
barnaåren,  som  vistades  i  Amerika,  och 
med  hvilken  jag  underhållit  en  oafbru- 
ten  korrespondens,   rådde  mig  att  för- 
söka  min  lycka  här.     Jag  följde  hans 
råd  och  emigrerade  till  Amerika  år  1879 
samt  anlände  just  i  tid  att  fira  tacksä- 
gelsedagen.    Om  detta  hade  någon  sär- 
skild betydelse  vet  jag  verkligen   icke. 
Här  gick  det  mig  som  mången  annan, 
"ibland  på  tok  och  ibland  galet,"  men 
värst    af    allt    var,    då    jag    genom    en 
eldsvåda  dagen  före  julaftonen  år  1888 
förlorade  allt  hvad  jag  under  ett  fler- 
årigt arbete  och  med   stor  sparsamhet 
samlat  ihop.     Detta  var  ett  hårdt  slag. 
—25 


särskildt  som  jag  då  hade  hustru  och 
fyra  små.  Men  förlitande  mig  på  mina 
småländska  egenskaper  och  begåfvad 
med  ett  lätt  humör  tappade  jag  icke 
hufvudet  helt  och  hållet.  Jag  sökte  och 
erhöll  först  anställning  i  legislaturen 
och  sedermera  "chief  clerks"-befattnin- 
gen  uti  dåvarande  statssekreterarens 
(öfverste  Hans  Mattson)  kontor.  Två 
år  senare  erhöll  jag  plats  vid  "Minne- 
sota Stats  Tidning"  och  sedan  den  i:ste 
Juli  1899  bekläder  jag  förtroendeposten 
som  afifärsföreståndare  vid  "Svenska 
Folkets  Tidning." 

Min  familj  utgöres  nu  af  hustru,  född 
Wallmark,  och  nio  barn,  samma  antal 
som  mitt  föräldrahem  utgjordes  af  då 
jag  lemnade  det  för  32  år  sedan. 


HOLGER  FAURSCHOU. 

Holger  Faurschou,  af  firman  Aug. 
Zimmerman  &  Co.,  föddes  i  Aarhus  i 
Danmark  den  8:de  Mars  1857.  Vid 
närmare  16  års  ålder  afbröt  han  sina 
skolstudier  för  att  egna  sig  åt  aflfärslif- 
vet,  och  arbetade  han  i  "Kongens  By" 
som  biträde  vid  åtskilliga  en  gros- 
hus, som  spekulerade  i  smör,  spannmål 
och  stenkol.  Slutligen  tröttnade  han 
härpå  och  afsvor  all  tro  och  lydnad  till 
Fredrik  den  syvende  för  att  bege  sig  till 
Garfields  republik,  dit  han  anlände  den 
i:ste  Juni  1881,  just  en  månad  före  pre- 
sident Garfield  föll  ett  offer  för  en  fana- 
tisk lönmördares  dödande  kula.  Fullt 
beredd  att  möta  hvarje  yttre  strid  finna 
vi  honom  samma  år  som  farmarbetare 
på  de  stora  hvetesfälten  i  Red  River- 
dalen i  Minnesota  samt  om  vintern  i 
någon  af  de  stora  "log  camps."  Är 
1882  kom  han  till  Minneapolis.  Hans 
verksamhetsfält  skiftade  alltjemt  ined 
årets  vexlingar,  så  att  hvarje  höst  var 
han  med  om  att  inbringa  gyllene  skör- 
dar; först  å  en  farm  intill  Morris,  sedan 
å  Frank  Mayos  farm  på  östsidan  i  Min- 
neapolis, senare  känd  som  Tom  Lowrys 
farm,  der  den  stora  vattenreservoaren 
nu  är  belägen,  samt  slutligen  på  den 
stora    Dalrymple-farmen    i    North    Da- 


384 


kota.  År  1884  invaldes  han  för  ordnin- 
gens upprätthållande  som  patrullman  å 
Minneapolis'  poliskår,  der  han  i  sex  års 
tid  behörigen  komplimenterades  för 
sin  ståtliga  figur  (sex  fot  och  fyra  tum), 
sin  vigtighet  (250  pund)  och  sin  aldrig 
svikande  plikt  trogenhet.  Den  i  :ste 
Maj    1890  tog  han  afsked  från  poliskå- 


Småland.  Hans  farfader  inflyttade  till 
Sverige  från  Tyskland  under  senare 
hälften  af  sjuttonhundratalet;  fadern 
var  officer  vid  svenska  flottan.  Flies- 
burg  studerade  några  år  vid  läroverket 
i  Kalmar  och  approberades  som  phar- 
maceut  år  1869,  hvarefter  han  en  del  år 
praktiserade   pillertrillarkonsten  å  apo- 


DK.  O.  A.  FLIESBUKG. 


ren  och  började  genast  med  annons- 
agentur för  egen  räkning,  tills  han  år 
iSo''»  ingick  i  kompaniskap  med  August 
Ziniincrman.  Faurschou  gifte  sig  den 
I5:dc    September    1887    med    Elisa    M. 

Smeby. 

*        *        * 

DR.  O.   A.  FLIESBURG. 
Oscar   Alfred    Fliesburg,    läkare    och 
skald,    är    född    den    5:te    -Xpril    1851    i 


tek  i  Stockholm,  Göteborg  med  f^era 
städer.  Som  sjöman  besökte  han  derpå 
diverse  länder  i  Europa,  Afrika'  och 
Sydamerika  och  landsteg  på  Columbias 
strand  år  1874.  Han  besökte  efterhand 
nästan  hvarenda  stat  i  förbundet  med 
tjcnstgöring  på  apotek  i  New  York, 
Baltimore,  Chicago,  St.  Louis  och 
skilda  orter  i  Minnesota.  På  lediga 
stunder  studerade  han  medicin,  och  var 


385 


så  efter  flera  års  sträfvan  redo  att  med 
heder   bestå   sin   examen   inför   Minne- 
sotas medicinalstyrelse  år  1883.     Två  år 
senare  promoverades  han  från  College 
of  Physicians  and  Surgeons  i  Chicago, 
hvarefter  han  i  tre  åis  tid  var  bosatt  i 
Hudson,  Wisconsin,  som  praktiserande 
läkare.      Senare   praktiserade   han   i   St. 
Paul  i  flera  år,  innan  han  år  1894  flyt- 
tade till  Minneapolis,  hvarest  han  allt- 
sedan med  stor  framgång  utöfvat  läka- 
rens och  kirurgens  gerning.     Dr.  Flies- 
burg  har  här   varit   en    af  de   ifrigaste 
förkämparne    för    upprättandet    af    ett 
svenskt  sjukhus  och  hade  år  1898  gläd- 
jen att  se  det  Svenska  Hospitalet  för- 
verkligadt.     Dr.    Fliesburg.   den  skick- 
lige kirurgen  och  erfarne  läkaren,  är  ej 
nöjd  med  att  föra  lansetten  och  fara  på 
sjukbesök;  han  är  också  flitig  med  pen- 
nan som  vetenskaplig  essayist  och  svin- 
gar sig  på   Pegasens  rygg  i  rymderna. 
Doktorn  har  lemnat  en  mängd   poeti- 
ska bidrag  till  våra  svensk-amerikanska 
tidningar   och   tidskrifter   och   är  en   af 
vår    emigrantliteraturs    mest   omstridda 
förmågor.    Som  episk  skald  är  han  mest 
bekant  genom  sitt  år  1893  i  samarbete 
med  Lewis  P.  Johnson  på  engelska  ut- 
gifna    arbete    "Cristoforo    Colon."     Är 
1899  utgaf  han  på  svenska  en  samling  af 
blandade  dikter  under  titel  af  "Vildrosor 
och  Tistlar."    Vår  ärade  doktor  är  en 
verklig    skald,    och    likväl    fins    det    så 
många    andra    poeter,    som    vilja    vara 
doktor  och  borttaga  liktornarne  på  hans 
versfötter.     Oss  synes  han  bäst  i  sina 
smärre  poem,  hvilka  oftast  uppbäras  af 
en  djup  känsla,  och  hvilka  förekomma 
dess    mera    fulländade    ju    enklare    äro 
stämningen  och  den  form,  som  han  valt 
för  desamma.    Att  den  humane  läkaren, 
den  bereste,  allmänt  bildade  och  allmänt 
intresserade  verldsmannen,  den  verklige 
diktaren  och  den  ädelsinnade  menniskan 
komma  till  syne  i  hans  verk,  är  ej  att 
undra  på,  ty  de  finnas  alla  i  hans  per- 
sonlighet    förenade.       Dr.      Fliesburgs 
språkliga  förvillelser  äro  till  allra  stör- 
sta delen  medvetna,  och  när  han  uppger 
dem,   skall  hans  diktning  vinna  derpå. 


Doktorn  ingick  äktenskap  med  Miss 
Birgitta  Opsahl  från  Chicago  år  1879, 
hvilket  dock  upplöstes  af  döden  redan 
det  påföljande  året.  Miss  Brita  Sund- 
quist  från  Östersund  vardt  hans  andra 
hustru  år  1889  och  har  skänkt  honom 
tre  lofvande  små  ungdomar. 


H.  A.  FOSS. 

Hans  A.  Foss,  publicist,  föddes  å  en 
bondgård  nära  St.   Olafs  Bad  vid  Mo- 
dum  i  Norge  den  2S:te  November  1851. 
Han   erhöll   en   kommerciel    uppfostran 
och  innehade  plats  som  biträde  och  bok- 
hållare intill  år  1878,  då  han  utvandrade 
till  Amerika.     Här  arbetade  han  först 
på  landet  om  sommaren  och  undervisa- 
de i  skolorna  om  vintern  intill  år  1884, 
då  han  skref  och  utgaf  sin  första  bok 
"Husmands    Gutten"    som    följetong    i 
"Decorah  Posten."    Boken  gjorde  Foss 
med    ens    namnkunnig.      Utgifvaren   af 
"Decorah  Posten"  medgaf  att  den  ver- 
kat    högst     förmånligt     på     tidningens 
spridning,    som    tack    vare    densamma 
steg    från    10,000   till    16,000    exemplar. 
Han  begärde  på  en  ny  roman  af  Mr. 
Foss,  som  då  skref  "Kristine,"  hvilken 
väckte  nästan   lika   stor   framgång  hos 
allmänheten.      Senare     har    författaren 
skrifvit   "Livet  i   Vesterheimen,"   "Den 
Amerikanske  Saloon"  och  "Hvide  Sla- 
ven," hvilka  alla  upplefvat  flera  uppla- 
gor.    "Den  Amerikanske   Saloon"   har 
nyligen  öfversatts  till  engelska  och  ut- 
gifvits   härstädes   under  titel    "Tobias." 
Grand    Forks,    North    Dakota,    är   den 
stad,  hvarest  H.  A.  Foss  först  varit  bo- 
satt.     Der    utgaf    och    redigerade    han 
tidningen  "Normanden"  under  en  följd 
af   år.      Han    var   oafhängighetspartiets 
ledare  i  North  Dakota  och  år  1892  dess 
kongressmannakandidat.    Våren  år  1895 
flyttade   han   till    Minneapolis   med   sin 
tidning,  "Nye  Normanden,"  hvilken  han 
redigerar   och    skafTat    anseende    såsom 
det   mest   framskridna   af   reformorgan. 
Han  är  i  själ  och  hjcrta  socialist  och 
ej    rädd    att    i    tidningen    förfäkta   sina 


386 


åsigtcr.  Men  som  han  ej  tror  att  mas- 
san af  folket  ännu  är  moget  för  socia- 
lismens evangelium,  sluter  han  sig  till 
populisternas  parti — tills  vidare. 

Mr.  Foss  utnämdes  of  State  Grain 
and  Warehouse  Commission  den  i:ste 
September  1899  till  clerk  i  State  Grain 
Inspector's    Department. 


J.  A.  HAGMAN. 

John  August  Hagman  är  född  i 
Sköfde,  Vestergötland,  den  24:de  Juni 
1864  och  är  följaktligen  en  helt  ung 
man.     I    sällskap    med    sin    moder    an- 


J.  .\.  HAGMAN. 

lände  han  Ull  Chicago  år  1868.  Fadern 
hade  hitkommit  året  förut.  Från  Chi- 
cago flyttade  familjen  år  1869  till  Red 
Wing,  Minnesota,  och  bosatte  sig  på  en 
farm  i  town  of  Welch,  nära  Red  Wing. 
Sonen  John  stannade  med  föräldrarnc 
på  farmen  till  dess  han  år  1881  reste  till 
Minncapolis.  På  landet  slet  John  hårdt 
som  den  styfvastc  bonddräng  och  vann 
anseende  i  sitt  anspråkslösa  kall,  ty  en 
trognare  arbetare  har  jorden  aldrig  skå- 


dat. Han  är  en  af  dessa  "knallar"  som 
under  striden  för  tillvaron  icke  varit 
rädda  för  hvarken  bomber  eller  grana- 
ter, och  som  alltid  insett  hvilket  för- 
färligt arbete  lifvet  skulle  vara — utan 
arbete.  Många  hårda  år  hafva  flytt  och 
den  unge  mannen  sitter  nu  på  arbets- 
huset i  Minneapolis — icke  såsom  ett  in- 
hyseshjon  utan  såsom  superintendent 
för  hela  den  stora  inrättningen.  Hag- 
man anlände  år  1881  till  Minneapolis 
och  har  alltsedan  bott  i  dess  sjette 
ward,  svenskarnes  sköldborg  här  i  sta- 
den. Efter  det  han  innehaft  åtskilliga 
anställningar  blef  han  år  1893  utnämd 
till  gatukommissarie  i  sitt  ward  och 
skötte  detta  embete  i  sex  års  tid.  I 
Juli  1899  utnämdes  han  af  borgmästare 
Gray  till  chef  för  arbetshuset.  Under 
sista  valkampanjen  arbetade  den  unge 
demokraten  med  stor  ifver  för  Lind  och 
Gray.  Samtliga  affärsmän  i  södra  de- 
len af  staden,  der  Hagman  är  bäst  känd, 
påyrkade  hans  inväljande  till  chef  för 
arbetshuset  och  borgmästare  Gray  gjor- 
de hvad  han  kunde  för  saken,  då  han 
derigenom  icke  allenast  kunde  belöna 
en  utaf  sina  egna  mest  verksamma  be- 
undrare utan  på  samma  gång  kunde  er- 
hålla en  duglig,  hederlig  och  i  allo  väl 
lämplig  embetsman  att  fylla  detta  ett  af 
de  vigtigaste  embetena  i  stadens  tjenst. 
Hagman  gifte  sig  år  1884  med  Miss 
Mathilda  Nelson.  De  hafva  fem  barn. 
Han  är  en  framstående  medlem  af 
Knights  of  Pythias  samt  för  närvarande 
major  af  första  bataljon,  andra  rege- 
mentet, Minnesota  Brigade  Uniform 
Rank,  K.  of  P. 

Hagman  är  särdeles  förekommande 
mot  alla  och  har  liksom  de  flesta  vest- 
götar  ett  gladt  och  trefligt  sätt,  på 
samma  gång  som  ett  utprägladt  lugn 
och  en  ovanlig  stillsamhet  hvila  öfver 
hela  hans  väsen: 

.Ta,   Hngmnn  hnn   hnr  ett  så  ypperligt  siltt, 
'J'iir    medgAngen     sansadt    och     motgftngeii 

lätt, 
Och    spörjer    iii;iii    honom    Ibland    hur    han 

in  Ar, 
SA    svarar    lian    alltid:      "Det    knallar    och 

gAr." 


38/ 


J.  A.   HAGSTROM. 

J.  Albert  Hagström  är  född  i  Minne- 
apolis af  svenska  föräldrar  den  23 :dje 
November  1872,  och  har  han  vuxit  upp, 
gått      i      skola      och      drifvit      affärs- 


års tid  var  Hagström  derpå  clerk  i 
auditörkontoret  för  Hennepin  county, 
alltjemt  lika  intresserad  i  politiken  och 
outtröttlig  i  sin  sträfvan  för  sina  vän- 
ners bästa.  För  närvarande  är  han  vice 
ordförande  i  Monitor  Republican  Club 
härstädes  och  var  i  fem  år  sekreterare  i 
sjette  w^ardets  republikanska  klubb. 
Under  1895  års  session  var  Hagström 
"filé  clerk"  i  huset  och  inbesparade  ge- 
nom sitt  sätt  att  sköta  sysslan  en  $300 
för  statskassan.  Vid  valen  år  1898  vardt 
Hagström  sjelf  vald  till  medlem  i  hu- 
set. Trots  han  ej  var  kandidat  förrän 
en  vecka  före  konventionen,  blef  han 
dock  nominerad  vid  första  omröstnin- 
gen och  vald  med  stor  majoritet.  Det 
fyrtioförsta  valdistriktet,  hvilket  Hag- 
ström representerade  i  legislaturen,  är 
det  största  i  staten,  väljande  en  senator 
och  fyra  representanter  för  huset.  Hag- 
ström var  vid  sitt  val,  som  sagdt,  den 
yngste  medlemmen  i  statens  lagstiftan- 
de församling  och  torde  hafva  en  poli- 
tisk  framtid   för  sig. 


J.  A.  HAGSTRÖM. 

verksamhet,  tills  han  invaldes  som  den 
yngste  medlemmen  af  Minnesotas  legis- 
latur.  Efter  slutad  skolgång  i  våra  of- 
fentliga skolor  inträdde  Hagström  i 
kollekteringsverksamhet.  Han  hade  i 
tre  år  anställning  å  Daniel  C.  Bell  In- 
vestment  Companys  kontor,  hvarest 
han  gjorde  sin  första  lärospån  i  affärs- 
väg.  Derefter  begynte  han  affärsverk- 
samhet för  egen  räkning  och  rönte  der- 
utinnan  åtskillig  framgång.  För  en  tid 
var  han  sekreterare  i  South  Minneapolis 
Commercial  Club  och  har  sedan  städse 
varit  förbunden  med  en  eller  flera  orga- 
nisationer, alltid  som  en  intresserad  och 
verksam  medlem.  Vid  den  republikan- 
ska nationalkonventionen  i  St.  Louis, 
som  nominerade  McKinley  till  presi- 
dent, var  han  biträdande  marskalk.  På 
hösten  samma  år  vardt  han  tagen  i  an- 
språk af  republikanska  centralkomiteen 
inom  staten,  hvilken  ät  honom  anför- 
trodde den  literära  afdelningen.     I  två 


J.  C.  HERNLUND. 

Joseph  C.  Hernlund,  biträdande 
brandchef,  född  i  Skog  af  Strands  för- 
samling, Gefleborgs  län,  den  I2:te  Juni 
1858  och  utbytte  den  svenska  foster- 
jorden för  amerikansk  botten  år  186S. 
Han  åtföljde  föräldrarne  till  Chicago 
och  gick  i  aftonskola  derstädes,  samti- 
digt arbetande  om  dagarne  för  Fielder- 
Ladder  Sidcwalk  Light  Company.  Fa- 
miljen förlorade  alla  sina  egodelar  i 
den  stora  Chicago-branden  år  1871  och 
flyttade  derför  omedelbart  till  Minne- 
apolis. Här  arbetade  vår  unge  lands- 
man först  för  N.  F.  Griswold  Fanning 
Mill  Company  i  två  års  tid,  hvarefter 
han  tog  plats  i  Vanstrums  grocery- 
butik  och  qvarstannade  der  i  åtta  år. 
Under  denna  tid,  den  io:de  December 
1876,  inträdde  han  som  frivillig  i  Min- 
nehaha  Hose  Company  No.  5,  ehuru 
blott  18  år  gammal.  I  tre  år  tjenst- 
gjorde  han  utan  lön.  Då  den  så  kallade 
"call    service"    år    1879    inrättades,    ut- 


388 


nämdes  Hernlund  af  brandchef  Brack- 
ett  som  en  af  "caH"-männen  med  tjenst- 
göring  nattetid.  Är  1882  var  han  an- 
stäld    hos    A.    C.    Haugan.      Brandchef 


j.  C.  HERNLUND. 

Stetson  tilldelade  honom  den  26:te  April 
1884  kaptens  rang  vid  brandkåren  och 
anförtrodde  Engine  Company  No.  7, 
förlagdt  till  Twenty-first  avenue  south 
och  Franklin  avenue,  åt  hans  befäl.  Der 
qvarstannade  han  till  den  30:de  Januari 
1895,  då  han  vardt  utnämd  till  andre 
biträdande  chefsingeniör  och  statione- 
rad vid  brandstationen  No.  4  å  Twelfth 
avenue  north  och  Third  street.  Denna 
post  innehade  han  till  den  4:dc  Febru- 
ari 1896,  då  han  förflyttades  till  brand- 
stationen No.  8  och  tjcnstgjordc  i  egen- 
skap af  distriktschef,  tack  vare  öfver- 
enskommelsc  med  sous-chefen  Rungc. 
Den  i:ste  Januari  1898  utnämdes  Hern- 
lund återigen  af  Stetson  till  andre  biträ- 
dande brandchef,  hvilken  befattning  han 
fortfarande  innehar. 

Hernlund  ingick  den  i2:te  Januari 
1892  äktenskap  och  bor  i  eget  hus,  2646 
Pleasant  avenue.  En  gång  måste  han 
i  tre  veckors  tid  hålla  sjuksängen  pä 
grund  af  skador,  vållade  af  en  nedfal- 
lande  skorsten.      En   annan   gång   stör- 


tade han  ned  genom  en  fallucka  och 
måste  hålla  sig  hemma  i  två  veckor. 
Vid  den  stora  McDonald-branden  år 
1895,  då  fem  brandsoldater  omkommo, 
var  chef  Hernlund  nära  att  tillsätta  lif- 
vet.  Sedan  en  följd  af  år  har  han  varit 
förtroendeman  i  brandkårens  hjelp-  och 
understödsförening.  Han  är  medlem  af 
Minneapolis  Lodge  No.  19,  A.  F.  and 
A.  M.;  af  St.  John's  Chapter  No.  9. 
R.  A.  M.;  af  Minneapolis  Mounted 
Commandery  No.  23;  af  K.  T.,  och 
Ridgely  Lodge  No.  5,  I.  O.  O.  F. 


J.  J.  HJORT. 

Johan  Julius  Hjort,  en  af  vår  stads 
driftigaste  kommissionshandlare,  är  född 
i  Södermanland  den  3i:ste  Augusti  1845, 
der  han  i  Lundby,  Wagn  härad,  liksom 
andra  landtmannaprodukter,  växte  upp 


J.  J.  HJORT. 

och  frodades.  Han  erhöll  en  vårdad 
uppfostran.  Genomgick  högskolan  i 
Nyköping,  tekniska  skolan  i  Örebro 
samt  spankulerade  i  hvita  niiissan  i  Up- 


389 


sala.     Efter  slutade  studier  blef  han  in- 
spektor på  sin  faders  egendom  från  år 
1865  till  år  1870,  då  han  blef  arrendator 
på   platsen,   hvilken   han   skötte  tills   år 
1885     tillsammans     med     närgränsande 
egendom,    hvilken    han    inköpt    fem    år 
förut.     Är  1885  flyttade  han  med  föräl- 
drarne  till  Stockholm.     För  att  riktigt 
"komma  upp  i  smöret"  tog  han  der  an- 
ställning som  superintendent  vid  ett  me- 
jeri.    Efter  ett  år  for  han  till  Enköping 
och  skötte  en  liknande  befattning  der- 
städes  i  ett  års  tid  och  for  sedan  till- 
baka till  det  glada  Stockholm,  der  han 
för    egen    räkning    uppsatte    mekanisk 
ångtvättinrättning.     Då  han  så  tillhört 
"tvättbjörnarne"  i  cirka  ett  års  tid,  tog 
han    steget    fullt   ut   och   begaf    sig   till 
Chicago,  U.  S.,  år  1888.     Der  fick  han 
telegram  att  komma  till  De  Lavals  ak- 
tiebolag  i    Philadelphia,    Pennsylvania; 
men    som    han    vid    ankomsten    dit    ej 
emottog  någon   anställning,   sökte   och 
erhöll  han  äfven  der  plats  vid  ett  me- 
jeri.     Hösten    samma    år    for    han    till 
Willmar,    Minnesota,    och    startade    ett 
eget    mejeri    tillsammans    med    Mr.    F. 
Lindström.     Detsamma  flyttades  seder- 
mera till   Minneapolis  i   Oktober   1889. 
hvarest    Hjort    tillsammans    med    Axel 
Engnell    i    närmare    sju   års    tid    drifvit 
mejeriafifärer.     Då  Hjort  ansåg  sig  haf- 
va  gjort  nog  på  denna  feta  "jol)."  än- 
drade han  signalerna  och  har  nu  sedan 
dess,  på  de  sista  tre  åren,  med  tillhjelp 
af  sin  son  William,  egnat  sig  åt  kom- 
missionsafifärer  under  den  så  länge  väl- 
kända firman  Willmar  Creamery  Com- 
pany.      Det    nya    Central    Märket,    den 
lifligaste   affärspunktcn   inom   hela    sta- 
den, räknar  omkring  femtio  partihand- 
lare  eller    kommissionärer,    hvilka    till- 
sammans     göra      en      omsättning      af 
$10,000,000  årligen.     Mr.  Hjort,  som  här 
är  med  "på  ett  hörn,"   har  också  med 
tillfredsställelse  erfarit,  att  hans  alltjemt 
ökade   omsättning   af   frukt   och   landt- 
mannaprodukter  för  förlidet  år  belöpte 
sig  till  just  en  femtiondedel   af  ofvan- 
mämda  summa.     Fastän  han  tillbringat 
sin  mesta  tid  i  städerna  har  han  likväl 


funnit  en  fördel  af  sin  ursprungliga  här- 
komst från  landet  i  det  att  han  alltid 
varit  i  stånd  att  bibehålla  och  föröka 
sina  affärer  med  farmarne.  Men  Hjort 
är  mer  än  "business"-man,  han  är  äfven 
en  angenäm  sällskapsmenniska,  alltid 
glad  och  munter  och  fastän  hans  namn 
är  Hjort,  har  han  dock  icke  något  "horn 
i  sidan"  till  en  enda  menniska  här  i 
verlden. 

^;  ^jS  ^ 

J.  L.  HJORT. 

Jacob  Laurits  Hjort,  tenorsångare, 
föddes  i  staten  lowa  år  1864  af  norska 
föräldrar,  till  hvilka  begge  han  står  i 
skuld  för  sina  musikaliska  anlag.    Hans 


.1.  L.  HJORT. 

fader,  den  kände  prestmannen  Rev.  O. 
J.  Hjort,  egde  en  ypperlig  bariton  och 
modern  var  ansedd  som  en  pianist  och 
musiklärarinna  af  stor  talang.  Som 
åttaårig  gosse  gjorde  sig  Jacob  bemärkt 
för  sin  silfverklingande  sopran,  den  han 
fick  behålla  till  sitt  fjortonde  år,  och 
sjöng  under  dessa  år  ofta  solo  i  de 
kyrkor,  som  stodo  under  hans  faders 
vård.  Från  sitt  sjuttonde  till  sitt  tju- 
gonde år  studerade  han  violin  under 
skicklige  lärare  i  Milwaukee,  Wiscon- 
sin, och  utvecklades  till  en  lofvande 
violinvirtuos.      Är     1885     flyttade     han 


390 


till  Minneapolis  som  föreståndare  för 
härvarande  afdelningskontor  af  tidnin- 
gen "Faedrelandet  cg  Emigranten." 
År  i88g  öppnade  han  egen  annons- 
agentur, den  han  nedlade  två  år  senare 
för  att  mottaga  anbudet  att  sköta  tid- 
ningen ''Syd  Dakota  Ekko"  i  Sioux 
Falls,  South  Dakota.  Denna  sistnämda 
befattning  afsade  han  sig  under  afifärs- 
krisen  år  1893  och  mottog  anställning 
hos  C.  Rasmussen  Publishing  Company 
i  Minneapolis.  Senare  utgaf  han  i  flera 
år  "Tidende"  i  La  Crosse,  Wisconsin, 
hvilken  tidning  i  Oktober  1897  nedlades. 
Med  sådana  motgångar  är  det  ej  att 
unidra  öfver  att  Hjort  gaf  afifärslifvet 
på  båten  och  egnade  sig  åt  musiken  som 
profession.  I  Minneapolis  var  det  först 
sångerskan  Olive  Fremstad,  som  fattade 
intresse  för  hans  röst.  Hon  rekom- 
menderade honom  till  sånglärarinnan 
Miss  Lucy  Williams,  som  gaf  ledning 
och  utveckling  åt  hans  behagligt  klin- 
gande lyriska  tenor.  Hjort  väckte  stor 
entusiasm  med  sin  sång  vid  den  skandi- 
naviska sångarfesten  i  Chicago  år  1889, 
då  han  uppträdde  med  ett  solo  ackom- 
pagnerad  af  Nordmaendenes  Sångföre- 
ning från  Minneapolis.  Dagen  derpå 
inbjödo  Hjort  och  direktör  Carlo  A. 
Sperati,  som  voro  nämda  förenings  de- 
legater vid  sångarförbundets  årsmöte, 
sångarbröderna  att  hålla  sin  nästa  två- 
årsfest i  Minneapolis.  Inbjudningen 
helsades  med  glädje  och  vardt  enhälligt 
antagen.  Hjort  valdes  till  det  skandi- 
naviska sångarförbundets  ordförande 
Som  sådan  blef  han  sjelfskrifven  ordfö 
rande  i  den  exekutiva  komiteen  för  sån- 
garfesten år  1891.  Han  förstod  med  fin 
urskiljning  att  omge  sig  med  just  de 
rätte  männen  för  sina  komiteer,  ådaga- 
lade stor  takt  vid  det  tvååriga  samarbe- 
tet och  offrade  all  sin  tid  och  alla  sina 
krafter  på  att  göra  festen  till  en  suc- 
cess.  Och  det  blef  den.  United  Scan- 
dinavian  Singers  of  America  stod  just 
då  på  höjdpunkten  af  sin  utveckling. 
Minneapolis  likaså,  och  festen  blef  al 
stor  kulturel  betydelse  för  skandinaver- 
na   i    hela    Nordvcstern.      Hjorts   belö- 


ning blef  en  sällspord  popularitet  bland 
nordborna  i  alla  delar  af  Amerika,  hvil- 
ken bör  komma  honom  väl  till  pass  un- 
der den  konsertresa,  han  nyligen  an- 
trädt  till  Östern  och  vid  andra  framtida 
sådane.  Hjort  har  städse  visat  sig  som 
en  pålitlig  affärsman,  redlig  vän,  ange- 
näm sällskapsman  och  dugande  sångare. 
Ehuru  infödd  amerikan  är  han  varmt 
entusiasmerad  för  allt  nordiskt  i  språk 
och  odling,  men  hyser  ingen  af  de  för- 
domar, som  stundom  skilja  sönerna  af 
Nore  och  Svea  åt  i  förnufts-eller  kän- 
slosaker. 

*        *     .   * 

ANDREW  HOLT. 

Andrew  Holt  är  född  den  2o:de  Maj 
1855  i  East  Union,  Minnesota,  och  är 
son  till  en  af  de  äldsta  settlarne  i  Carver 


.ANDKKW  HOL']-. 

county,  Johannes  Hult,  hvilken  utvan- 
drade frän  Biltcrna  i  Skaraborgs  län  i 
Vestergötland  år  1853  och  tog  land  ej 
långt    från   den   plats,   der   den    svensk- 


391 


lutherska  kyrkan  i  East  Union  nu  är 
belägen.  Andrew  var  den  äldste  sonen 
och  växte  upp  på  farmen,  hvarest  han 
under  nybyggarlifvet,  i  den  mån  han 
kunde,  fick  vara  behjelplig  vid  landtliga 
göromål.  Efter  att  hafva  fått  smak  för 
studierna  imder  skolgången  i  den  der- 
ute  förlagda  Ansgarii-skolan,  som  före- 
stods af  pastor  Jackson,  drogs  hans  håg 
oemotståndligt  till  den  lärda  banan. 
Vid  nitton  års  ålder  upptog  han  studier 
vid  Minnesotas  statsuniversitet  från 
hvilket  han  år  1880  med  stor  utmärkelse 
approberades.  Mr.  Holt  var  den  förste 
studerande  af  skandinavisk  härkomst, 
som  vid  denna  statens  högsta  lärdoms- 
anstalt afiade  mogenhetsexamen.  Kort 
derpå  upptog  han  juridiska  studier  un- 
der ledning  af  domare  Baxter  i  Chaska 
och  fortsatte  desamma  hos  M.  O.  Little 
i  Glencoe.  År  1881  aflade  Mr.  Holt  sin 
examen  som  fullfjädrad  jurist  och  flyt- 
tade följande  år  till  Minneapolis.  Han 
begynte  sin  praktik  som  sakförare  i 
kompaniskap  med  domare  Uelånd  un- 
der firma  Ueland  &  Holt,  samt  gjorde 
sig  känd  för  sin  skicklighet,  pålitlighet 
och  omutliga  ärlighet.  I  likhet  med 
sin  aktningsvärde  fader,  hvilken  från 
början  varit  en  af  stödjepelarne  i  East 
Unions  församling,  är  han  en  framstå- 
ende medlem  af  den  lutherska  kyrkan 
samt  en  stark  nykterhetsvän.  Han  var 
en  af  organisatörerna  af  St.  John's 
English  Lutheran  Church.  Mr.  Holt 
utgick  ur  lagfirman,  då  han  i  Januari 
1894  af  guvernör  Nelson  utnämdes  till 
polisdomare.  Denna  hedrande  utnäm- 
ning bekräftades  af  folkviljan  vid  de 
allmänna  valen  hösten  år  1894,  då  do- 
mare Holt  valdes  att  för  sex  år  qvar- 
stanna  i  sitt  ansvarsfulla  embete.  Det 
är  högst  få  embeten,  som  äro  af  så  stor 
betydelse  inom  samhället  eller  så  utsatt 
för  kritisk  skärskådan  som  just  polis- 
domarens, och  det  är  derför  en  stor 
tillfredsställelse  att  se  en  landsman 
med  heder  fylla  det  kinkiga  och 
ansvarsfulla  värfvet.  Domare  Holt 
har  visat  sig  som  en  sträng,  men 
ej      drakonisk      embetsman,      som      är 


döf  blott  för  bestickligheten,  klasskän- 
slan och  den  osunda,  men  allmänt  ut- 
bredda känslosamhet,  som  söker  fritaga 
barn  och  qvinnor  från  följderna  af  la- 
gens öfverträdelse.  Som  medborgare 
är  domare  Holt  helt  och  hållet  ameri- 
kan, men  icke  desto  mindre  varmt  till- 
gifven  våra  svenska  traditioner  och  in- 
tresserad i  vårt  folks  kulturela  utveck- 
ling. Sålunda  har  han  stödt  med  sitt 
namn  och  sin  erfarenhet  John  Ericsson- 
förbundet i  egenskap  af  ordförande  i 
dess  sträfvan  att  härstädes  resa  ett  vär- 
digt monument  åt  det  nittonde  århun- 
dradets störste  son.  Domare  Holt  in- 
gick år  1885  äktenskap  med  Miss  Hilda 
C.  Turnquist  och  har  tre  små  arftagarc. 

*        *        * 

J.  E.  HOLMBERG. 

John  Elof  Holmberg,  son  till  en  fat- 
tig farmare,  är  en  af  de  många  smålän- 
ningar, som  på  en  kort  tid  svingat  sig 
upp  till  välstånd  i  vår  göda  stad.     Han 


J.  E.  HOLMBERG. 

är  född  i  Furuby,  Småland,  den  I7:de 
December  1850.  År  1863  dog  hans  fa- 
der, och  den  trettonårige  ynglingen 
hade  då  att  börja  försörja  sig  sjelf. 
Han  valde  murareyrket.  För  att  för- 
bättra sin  ekonomiska  ställning  for  han 
till  Amerika  år  1873  och  kom  direkt  till 


392 


Minneapolis.  Här  förtjente  han  sin  för- 
sta dollar  med  att  bära  byggnadssten 
upp  till  fjerde  våningen  i  den  gamla 
Washburn  A  qvarnen,  hvilkcn  några  år 
därefter  exploderade.  Efter  att  hafva 
varit  murare  i  nio  år,  blef  han  sin  egen 
kontraktör  och  har  han  i  väsendtlig  mån 
bidragit  till  att  försköna  vår  stad  genom 
uppförandet   af   månget   stort   och   mo- 


sin  befattning  på  ett  förtjenstfullt  sätt, 
ett  slagtofifer  för  de  politiska  "bos- 
sarne." 

Från  fattigdom  och  ringhet  arbetade 
sig  John  upp  till  rikedom  och  anseende 
och  var  en  tid  ansedd  som  en  af  sta- 
dens rikaste  svenskar.  Hans  ambition 
var  att  blifva  rik,  och  ingick  han  under 
de  goda  tiderna   i   mänga   särdeles  vid- 


J.  E.  HOLMBERGS  HEM.  1502  NINTH  .WENUE  SOUTH. 


dernt  byggnadskomplex.  I  tjugo  års 
tid  tillhörde  han  svenska  lutherska  Au- 
gustana-församlingcn,  men  slöt  sig  se- 
dermera till  St.  John's  English  Luthe- 
ran Church.  Var  "trustee"  och  kassör 
för  förstnämda  församling  i  fjorton  år. 
I  egenskap  af  stark  rcpuhlikanare  val- 
des Holmberg  till  legislaturen  år  1892 
samt  till  sheriff  af  Hennepin  county  år 
1894.  Han  åternominerades  för  en  an- 
dra   termin,    men    blcf,    trots   han    fylde 


lyftiga  fastighetstransaktioner,  hvilket 
hade  till  följd  att  då  finanskrisen  inträf- 
fade, han  blcf  hårdare  tillklämd  än  nå- 
gon annan.  Trots  denna  plötsligt  in- 
träffade financiela  rubbning  lär  Holm- 
berg likväl  ännu  vara  i  besittning  af 
icke  så  obetydliga  fasta  egendomar. 
Trenne  gånger  har  han  aflagt  besök  i 
sitt  gamla  fädernesland,  åren  1885,  1897 
och  1898,  och  under  senaste  "trippen" 
besökte   han    flera   platser   i    Danmark, 


393 


Holland  och  Tyskland.  Holmberg  gifte 
sig  år  1875  med  Miss  Maria  C.  Hanson. 
Hon  dog  tre  år  senare,  hvarefter  John 
inträdde  i  äktenskap  med  Miss  Char- 
lotta W.  Lundberg,  som  förärat  honom 
med  sex  Holmbergianare. 


men  från  föräldrarnes  sida  hamnade  han 
slutligen  i  Red  Wing  den  3:dje  Juni 
1868.  Arbetade  först  som  f armarebi- 
träde och  jern vägsarbetare.  Våren  år 
1869  tog  han  städsel  på  Mississippi- 
ångaren "Baldwin,"  som  gick  mellan  La 


J.  E.  HOLMBERGS  BONINGSHUS.  HÖRNET  AF  3^  AVE.  S.  OCH  FOURTEENTH  STREET. 


OLOF  HÖGLUND. 

Olof  Höglund  såg  dagens  ljus  för  för- 
sta gången  i  Näfved,  Jernskogs  försam- 
ling, Vermland,  den  30:de  Januari  1848. 
Drifven  af  en  oemotståndlig  längtan  att 
komma  ut  i  verlden,  for  han  hösten  år 
1867  till  Norge  för  att  göra  sin  lycka, 
men  misslyckades.  Han  arbetade  der 
på  Drammen  och  Hönefossbanan  i  tre 
månader,  men  återvände  hem  till  julen 
fattigare  än  förut.  Nu  uppstod  tanken 
på  Amerika,  och  efter  många  om  och 


Crosse  och  Stillwater.  Detta  var  det 
svåraste  arbete  han  någonsin  varit  med 
om  och  efter  tre  resor  och  åtta  bedröf- 
velser,  ville  han  ej  längre  göra  om  den 
resan.  Han  hyrde  då  ut  sig  till  St.  Paul 
&  Duluth-jernvägsbolagct  att  arbeta  pä 
jernvägen  i  närheten  af  Duluth  och  må- 
ste tillryggalägga  den  långa  vägen  til! 
fots  från  Wyoming.  Här  fick  han  ingen 
betalning  för  sitt  arbete  och  måste 
larfva  tillbaks  till  fots  samma  väg.  Ar- 
betade sedermera  på  jernvägsanlägg- 
ningar    i    två    år    och     som    biträde    i. 


394 


klädeshandel  i  tre  årt>  tid.  Blef  sedan 
vedhuggare  i  Michigan  och  snickare  i 
Brainerd,  Minnesota.  År  1881  ingick 
han  som  medarbetare  i  "Svenska  Fol- 
kets Tidning,"  i  hvilkens  tjenst  han 
fortfarande  qvarstår.  Höglund  har  va- 
rit gift  tvenne  gånger:  den  2o:de  Tum 
1874  iTied  Miss  Carolina  Paulson  och 
•efter  dennas  död  den  2i:ste  Januari 
1888  med  Miss  Elizabeth  Holmgren 
och  har  haft  inalles  fem  barn.  Är  1890 
gjorde  han  ett  tre  månaders  besök  1 
Sverige,  dels  för  att  återse  scenerna 
från  sin  barndom  och  dels  för  att  upp- 
köpa ett  större  lager  af  böcker  för 
"Svenska  Folkets  Tidnings"  bokhandel. 
Aftonen  före  af  resan  hade  ett  antal  af 
hans  närmaste  umgängesvänner  sam- 
lats i  hans  hem  för  att  önska  honom 
"lykke  paa  reisen."  Vid  detta  tillfälle 
egnades  hedersgästen  äfven  farväl  i  bun- 
den stil  som  följer: 

Förrän  till  afsked  du  oss  handen  räcker, 
Förrän  mot  Sverige  glad  du  kosan  sträcker, 
Vill  jag  en  liten  enkel  visstump  gnola 
För  dig,   min  vän— för   "Svenska   Folkets" 
Ola. 

I  tjugu  år  du  traskat  här  i  landet. 

Och  knaggligt  nog   du   understundom   fann 

det. 
Dock   har  du   aldrig  än   förlorat  modet; 
Ty  viljekraft  flns  uti   Vermlandsblodet. 

I  motgängshackar  har  du  knogat  "värre," 

Tills  slntligpn  du  blef  din  ögen  herre 

Och   gud   skall  veta.  att  du  skaffat  sprid- 
ning 
Pfi  alla  håll  åt  "Svenska  Folkets  Tidning." 

Nu  far  du  för  att  återse  de  ställen. 
Der  först   du  stjernorna   sSg  uppå  pellon, 
Der  först  du  hörde  ljud  af  skogens  yxor. 
Der  du  flck  stryk  på  dina  första  byxor. 

Nu  lycklig  resa!  Tag  blott  gud  I  hågen, 
SA  går  dig  allting  väl  pA  salta  vågen; 
Men    när   du   uijpnår,    hvad   man    Danmark 

kallar, 
Sfi  akta  dig,  min  bror,  för  "danska  skallar." 

Nfir  se'n  du  står  i  Vermeland,  det  sköna. 
Och  ser  dess  elfvar  blå,  doss  iingar  gröna. 
Så  tänk  på  oss,  som  svettas  hilr  och  stånka 
I    lyckligaste    fall    vid    Minnetonka. 

I  Stockholm  biir  du  taga  dig  till  vara; 
Der  lurar  för  dig  mången  hemlig  snara 
I  form  af  fagra  mör  och  punschbuteljer. 
Var  blott  försigtig.  när  du  sällskap  väljer. 

Men    skulle    någon    jag    rekommendera, 
Som  passar  att  som  ciceron   fungera, 


En  treflig  och  en  tillförlitlig  prlsse, 

Sä  är  det  Frans  Hodell  vid  "Söndagsnisse." 

Och   när  du   uppgjort  alla   slags   affärer, 
När  Sverige  du  har  sett  med  dess  chimärer. 
När  du  fått  nog  af  Stockholmslifvet  smaka, 
Så  är  du  hjertligt  välkommen  tillbaka. 

Vid  en  liten  kollation  inom  förenin- 
gen "Norden,"  i  hvilken  han  i  många 
år  varit  en  trogen  och  verksam  medlem, 
helsades  han  äfvenledes  välkommen  i 
bunden  stil,  men  "ett  upp  och  ett  i 
minnet"  torde  här  vara  nog.  Det  har 
aldrig  varit  Olof-ligt  att  kalla  Höglund 
för  Olof,  men  på  grund  af  sin  förbin- 
delse med  tidningen,  har  han  i  allmän- 
het gått  under  namnet  "Svenska  Fol- 
kets Ola."  Som  delegare  i  "Svenska 
Folkets  Tidning"  har  han  likväl  egnat 
sin  mesta  tid  åt  förläggareskap.  Hans 
favorit-idee  har  alltid  varit  att  trycka 
böcker,  böcker  och  bara  böcker.  När 
Höglund  en  gång  i  framtiden  tröttnat 
på  tidningsaffärer  är  det  hans  mening 
att  blifva  farmare,  och  med  den  vurm 
som  han  alltid  haft  för  bokafifärer  skulle 
det  icke  förvåna  någon  om  han  köpte 
sig  en  farm  försedd  med  väldiga  bok- 
skogar. 

C.   J.  M.  ILSTRUP. 

Bland  de  norrmän  som  arbetat  för 
idrott  i  kretsen  af  sina  landsmän  här- 
städeSj  intager  Carl  Ilstrup  en  fram- 
skjuten plats.  Han  föddes  i  Drammen 
(len  27  December  1860,  och  redan  som 
gosse  tog  han  premier  fÖr  skicklighet 
både  på  skridskor  och  skidor.  Gymnast 
har  han  varit  från  barnsben  af  och 
gymnastiserade  under  den  berömde 
Clauscn  i  Kristiania  både  som  stude- 
rande vid  den  tekniska  skolan  derstädes 
och  som  medlem  af  Kristiania  Turn- 
forening.  Ilstrup  utdanades  till  ingeni- 
örvid  nämda  läroverk  odh  kom  år  1881 
till  Minneapolis.  Intill  Februari  1882 
var  han  anstäld  som  ingeniör  vid  en 
jcrnvägsanläggning  i  Wisconsin,  men 
sökte  då  och  fick  plats  vid  stadsingeni- 
örens  kontor  i  Minncapolis,  hvarest  han 
alltjemt  sedan  arl)ctat.    Han  är  för  när- 


395 


varande  den  äldste  i  tjensten  af  om- 
kring fyratio  på  samma  kontor.  Det 
var  Ilstrup,  som  fick  i  gång  den  första 
norska  gymnastikföreningen  i  Minne- 
apolis,   i   hvilken    han   innehade   ordfö- 


C.  J.  M.  ILSTRUP. 

rändes  och  gymnastiklärarens  poster, 
och  den  biträdande  lärarens  efter  Mr. 
Hermansens  ankomst  från  Chicago.  I 
flera  år  var  han  medlem  af  den  tyska 
gymnastikföreningen  härstädes,  då  den- 
na anfördes  af  Mr.  Kindervater,  en  af 
vår  samtids  främste  gymnaster.  I  skid- 
löpningssporten har  Ilstrup  likaledes 
varit  en  vägbrytare.  Han  stiftade  den 
första  skidlöpningsföreningen  i  hela 
Amerika,  var  dess  förste  ordförande 
och  stod  i  spetsen  för  den  stora  lyckade 
skidlöparetäflingen  vid  St.  Louis- 
banans  lokomotivstallar  i  Minneapolis, 
hvarest  amerikanerna  för  första  gån- 
gen hade  tillfälle  att  se  Mikkel  Hem- 
mestvedt  och  andra  utmärkta  skidlö- 
pare. Han  var  också  med  om  bildandet 
af  ett  Nordvestern  omfattande  skidlö- 
pareförbund, hvars  president  han  blef. 
Tillnamnet  "den  lille  Napoleon"  gafs 
honom  af  de  amerikanska  tidningarne 


då  han  under  det  att  "tug  of  war"- 
sporten  stod  i  sitt  flor  inmönstrade  ett 
lag  af  landsmän,  hvilka  ehuru  lättare  i 
genomsnittsvigt  än  alla  andra,  dock 
städse  och  bokstafligt  taladt  "drogo  af" 
med  segern  i  hvarje  täfling. 

Då  Northwestern  Athletic  Club  or- 
ganiserades år  1893  vardt  ingeniör  Il- 
strup anmodad  att  blifva  dess  lärare. 
Han  har  allt  sedan  utan  ersättning  varit 
både  dam-  och  herrklassernas  lärare, 
intill  nyår  1898,  då  Mr.  Lauritz  Berg 
öfvertog  den  senare.  Vid  generalför- 
samlingen den  4:de  September  1895 
blef  Ilstrup  förklarad  hedersmedlem  af 
N.  W.  A.  C.  Han  är  och  förblir  en  af 
de  förste  målsmännen  för  manlig  idrott 
i  Nordvestern.  Ingeniör  Ilstrup  är  se- 
dan November  1899  i  äktenskap  förenad 
med  Mrs.  Rosa  Björkman. 

LUTH  JAEGER. 

Luth  Jaeger  är  född  den  4:de 
Augusti  1851  nära  Arendal  i  Norge. 
Han  erhöll  en  vårdad  uppfostran  och 
inträdde  som  student  vid  Christiania 
universitet  år  1870,  men  reste  till  Ame- 
rika efter  ett  års  studier.  Han  stod  i 
butik  i  Madison  och  La  Crosse,  Wis- 
consin, åren  1871  till  1876.  Sedermera 
var  han  ett  års  tid  förbunden  med  nor- 
ska tidningen  "Norden"  i  Chicago, 
hvarefter  han  i  åtta  år  var  redaktör  för 
"Budstikken"  i  Minneapolis.  Derefter 
var  han  i  fem  års  tid  "Deputy  Collector 
of  Internal  Revenue";  för  en  kort  tid 
var  han  etablerad  som  fastighetsmäk- 
lare i  Minneapolis  och  tillbragte  när- 
mare ett  år  i  New  Mexico.  År  1886 
nominerades  han  till  statssekreterare  af 
det  demokratiska  partiet,  hvars  kandi- 
dater emellertid  besegrades  vid  valen. 
Är  1890  valdes  han  till  medlem  af  skol- 
direktionen  i  Minneapolis,  om  hvars  ar- 
beten han  inlade  stor  förtjenst.  Han 
var  år  1889  en  af  grundläggarne  af  tid- 
ningen "The  North,"  hvars  redaktör 
han  var  intill  dess  upphörande  år  1894. 
Denna  tidnings  tendens  att  genomföra 
en    mera    genomgripande    amerikanise- 


396 


ring  af  skandinaverna  än  dessa  på  goda 
grunder  anse  nödig  förfäktades  på  för- 
tjenstfullt  sätt  af  redaktör  Jaeger,  som 
har  en  klar  och  kraftig,  om  ock  något 
torr  stil.  Opåverkad  af  vare  sig  politi- 
ska eller  nationela  fördomar,  räknas 
han  med  fog  till  de  mera  framstående 
bland  våra  skandinaviske  journalister  i 
Amerika.  Hans  åsigter  i  dagens  brän- 
nande frågor,  såsom  han  i  "The  North" 
gaf  form  åt  dem,  citerades  ofta  i  den 
skandinavisk-amerikanska  pressen,  och 
icke-skandinaver  i  Amerika  ansågo  med 
skäl  "The  North"  som  nordbornas  yp- 
persta språkrör  på  engelska  språket. 
Äfven  för  de  mest  framstående  journa- 
listerna i  Skandinavien  är  Jaegers  namn 
€j  obekant.  Jaeger  var  i  flera  år  tjen- 
steman  i  Security  Savings  and  Loan 
Association,  från  hvilken  han  på  ett  he- 
drande sätt  skildes  långt  före  den  senare 
råkade  i  obestånd.  Är  1897  valdes  Jae- 
ger till  utredningsman  af  den  bankrutte- 
rade  Scandia  Bank  härstädes,  hvilken 
befattning  han  ännu  innehar,  samtidigt 
skötande  en  fastighets-,  lån-  och  assu- 
ranskommissionärs  verksamhet.  År 
1883  ingick  han  äktenskap  med  Miss 
Nanny  Mattson,  enda  dotter  till  öfver- 
ste  Hans  Mattson,  och  en  dam  som  ta- 
ger stort  intresse  i  uppfostrings-  och 
välgörenhetssaker. 

:):  *  * 

A.  G.  JOHNSON. 

Bland  vår  stads  yngre,  industriela 
män  kunna  vi  äfven  räkna  August  G. 
Johnson.  I  Göteryds  socken,  Småland, 
kastade  han,  den  20:de  Oktober,  1867, 
sin  första  smilande  blick  in  i  denna 
verlden.  Omgifven  af  en  tät  syskon- 
ring,  varande  den  femte  i  ordningen  al 
tolf,  var  det  ej  att  undra  på  att  August 
snart  fann  hemmet  för  trångt  och  begaf 
sig  ut  i  verlden.  Vid  18  års  ålder  for 
han  år  1885  till  Amerika  och  landade 
direkt  i  den  "heliga  staden"  i  Ramsey 
county,  Minnesota,  der  han  strax  fick 
anställning  i  ett  stilgjutcri.  För  endast 
$3  i  veckan  var  han  der  stadigt  syssel- 
satt   med    att    gjuta    dessa    små    gråa. 


kalla  typer,  hvilka  alltsedan  Gutenbergs 
dagar  skingrat  mörker  och  förtryck  och 
hvilka  skapat  en  gryende  sjelfständig- 
hetsdag  och  en  varmare  sol  på  mensk- 
lighetens  frihetshimmel.  Efter  att  ge- 
nom träget  arbete  hafva  tillvunnit  sig  en 
praktisk   kännedom   i  yrket,   begaf  han 


A.  G.  JOHNSON. 

sig  till  Minneapolis  år  1895  och  ingick 
i  kompaniskap  med  C.  H.  Perry  under 
firmanamn  The  Printers'  Electrotyping 
Company.  Denna  firma,  som  på  de  se- 
nare åren  rönt  en  så  ovanlig  framgång, 
utför  alla  slags  electro-  och  stcreo- 
typoringsarbcten,  reproducerar  zink- 
och  fotogravyrplatar  samt  tillhandahål- 
ler dessutom  alla  slags  tryckningsmate- 
rialer,  såsom  tryckpressar,  trycksvärta 
och  typer,  etc,  etc. 

Så  vidt  vi  veta  är  Mr.  Johnson  den 
ende  svensk  i  Nordvestern  som  drifver 
affärer  af  ofvannämda  slag.  Han  har 
varit  sin  egen  lyckas  gjutare,  hvilken 
genom  ärligt  och  hårdt  arbete  nu  blif- 
vit  en  burgen  man,  ansedd  och  värde- 
rad af  alla  som  lärt  känna  honom.  Till- 
hörande de   stilla   i   landcn,   trifves  han 


397 


bäst  i  att  njuta  af  sina  lediga  stunder 
i  sitt  nya  och  trefliga  hem  i  2708  Colfax 
avenue  south. 

Man  kan  ej  annat  än  känna  sig  be- 
hagligt vidrörd  i  att  göra  hans  person- 
liga bekantskap,  ty  Johnson  är  typen 
af  en  äkta  gentleman,  hvars  godmodiga 
och  vänsälla  sätt  är  fritt  från  all  stereo- 
typisk pregel. 

Den  9:de  Oktober  1895  ingick  John- 
son i  ett  heligt  förbund  med  Miss  Ida 
Johnson  och  har  detsamma  välsignats 
med  en  liten  blomstrande  "tulta"  på 
trenne  vårar. 

*        *        * 

CHARLES  JOHNSON. 

Kalle  Johnson,  son  till  en  arrendator, 
föddes  i  Prosta  Köbbeled  församling, 
Kronobergs  län,  Småland,  den  9:de  Au- 


C.  JOHNSON. 

gusti  1852.  Han  genomgick  Vexiö 
elementarläroverk  och  efter  att  ha  er- 
hållit de  nödiga  kunskaper,  som  erfor- 


dras för  att  stiga  utom  hemmets  trö- 
skel, kände  Kalle  sig  genast  hågad  att 
flyga  ur  boet.  Samtidigt  hade  han  fått 
ett  begrepp  om  penningars  värde,  och 
för  att  få  fickorna  fulla  deraf  följde  han 
Petter  Jonsons  exempel  och  for  till- 
sammans med  en  af  sina  skolkamrater, 
C.  A.  Hemborg,  till  Amerika.  Detta 
var  år  1871.  De  båda  ynglingarne  äm- 
nade nu  resa  till  Paxton  för  att  fort- 
sätta sina  studier.  Hemborg  for  också 
dit  och  blef  sedermera  verkligen  prest- 
vigd;  men  Kalle,  eller  Charles,  som  han 
nu  kallade  sig,  hade  fått  nys  om  att  en 
"Presta-Kalle,"  och  det  en  inföding  till 
på  köpet,  redan  var  i  daningen.  Char- 
lie föredrog  derföre  att  köra  oxar  för 
farmarne  i  Illinois.  Dagen  före  jul- 
afton år  1874  anlände  Charles  Johnson 
till  St.  Paul  och  i  Mars  1875  bosatte 
han  sig  i  Minneapolis.  Ännu  hade  han 
ej  gått  igenom  "ekluts-processen"  och 
fick  han  härstädes  arbeta  hårdt  i  ett 
års  tid  hos  kontraktören  Fred.  Alm. 
Våren  år  1876  fick  Johnson  anställning 
hos  herrekiperingsfirman  Fuller  & 
Simpson.  Nu  kom  vändpunkten  i  hans 
Hf  och  Charlie  började  redan  känna  luk- 
ten af  de  "stekta  sparfvarne."  Här  ar- 
betade han  som  handelsexpedit  i  sex  år 
och  då  Fuller  derefter  öppnade  affär 
på  ensam  hand,  qvarstannade  Charlie 
med  honom  i  ytterligare  fyra  år.  Så 
gjorde  Fuller  konkurs,  och  Charles 
Johnson  blef  kurator.  Båda  dessa  fir- 
mor hade  skjorttillverkning,  och  fick 
Charlie  på  de  två  senaste  åren  ständigt 
vara  på  resande  fot  för  att  upptaga  be- 
ställningar. År  1885  började  Johnson 
tillsammans  med  C.  A.  Langley,  de  of- 
vannämde  firmornas  tillskärare,  skjort- 
fabrik för  egen  räkning.  Affären  bör- 
jade i  en  liten  anspråkslös  verkstad, 
men  har  efterhand  så  upparbetats,  att 
den  för  närvarande  är  den  största  af 
stadens  sex  skjortfabriker.  Den  som 
tittar  in  i  Johnsons  skjortfabrik.  No. 
615  First  avenue  south,  kommer  in  i  en 
bikupa — surr,  surr,  surr  låter  det  från 
de  tjugo  symaskiner  som  ständigt  äro  i 
full   gång.      Firman    sysselsätter   nu   25 


398 


arbetare  samt  fyra  reseagenter,  hvilka 
när  och  fjerran  introducera  firmans 
skjortor,  tillverkade  af  de  finaste  impor- 
terade fabrikaten  Kunde  den  odödlige 
författaren  till  "Song  of  the  Shirt"  i 
dessa  framåtskridande  tider  göra  en 
"titt  in"  i  Charlie  Johnsons  skjortfabrik, 
skulle  han  genast  sätta  sig  ner  att  skrif- 
va  en  gladare  visa: 

Thomas    Hood    en    gång 
Sjöng   en   skjortas   sång, 
Som  vi  alla  nog  känna, 
Då  man  läser  den 
Tycks  ens  skjorta  än 
Liksom  Nessus'  en  bränna. 

Ty  hvem  vet,   kanske 
Också    den    med    ve 
Blifvit  sömmad  i  tårar 
Af  en  qvinna  arm 
Med  lungsotbarm 
Och   som   lidandet   fårar. 

Men  för  samvetsfrid 
Denna  korta  tid 
Man  en   skjorta  behöfver 
Man  till  Johnson  går, 
Der  man   skjortor  får 
Som   man  gläder  sig  öfver. 

Är  1877  ingick  Johnson  i  äkta  för- 
bund med  Miss  Hanna  Svenson.  Deras 
äktenskap  har  krönts  med  sex  barn,  af 
hvilka  fyra  äro  i  lifvet.  Inom  före- 
ningslifvet  räknar  Johnson  sig  till 
Knights  of  Pythias  och  United  Work- 
men.  I  äldre  tid  tillhörde  han  äfven- 
ledes  "Norden"  och  dess  dramatiska 
klubb  och  verkade  ifrigt  för  höjandet 
af  det  svenska  namnet. 


bodar  och  brädgårdar.  Så  hade  den 
energiske  ocji  bildningssökande  man- 
nen lyckats  bana  sig  fram  till  en  ställ- 
ning, då  han  år  1879,  tillsammans  med 
C.  A.  Smith  öppnade  en  brädhandel  i 
Evansville,  Minnesota,  hvilken  sedan 
utvidgades  att  omfatta  Hcra  närliggande 
platser. 


C.  J.  JOHNSON. 


C.  J,  JOHNSON. 

Charles  John  Johnson  är  född  i  Hof ■ 
manstorp  församling  i  Småland  den 
I2:te  September  1849  och  reste  till  Ame- 
rika år  1869.  Det  första  året  i  det  för- 
lofvade  landet  tillbragte  han  med  tim- 
merflottning  på  St.  Croix-floden  och 
med  jordbruksarbete.  Sedan  kom  han 
till  Minneapolis,  hvarest  han  genom- 
gick de  allmänna  skolorna  åren  1870 
och  1871,  tillbringande  läsåret  1872-73 
med  studier  vid  statsuniversitetet.  Sitt 
uppehälle  förtjente  han  då  som  under 
flera  följande  år  med  arbete  i  handels- 


År  1884  började  han  i  Minneapolis 
tillsammans  med  C.  A.  Smith  tillverk- 
ning och  försäljning  af  timmer,  från 
hvilken  storartade  affärsverksamhet  han 
drog  sig  tillbaka  våren  år  1899  för  att 
som  en  rik  och  ansedd  man  besöka  de 
kära  nejder  i  frisk  och  fjellhög  Nord, 
der  han  först  såg  dagens  ljus.  Utom  i 
Smålands  steniga  skogstrakter  helsade 
han  ock  på  i  många  andra  märkliga 
länder,  ehuru  väl  ingen  annorstädes 
himlen  tycktes  den  blide  boksynte  man- 
nen så  blå  cilcr  foglarnes  sång  så  Ijuf 
som  bland  hembygdens  höjder  och  da- 
lar.     Lyckligt    återkommen    egnar    sig 


399 


Mr.  Johnson  på  nytt  åt  sina  kära  böc- 
ker. Han  är  nemligen  en  af  våra  främ- 
ste svensk-amerikanske  bibliofiler  och 
eger  ett  utsökt  privatbibliotek  på  öfver 
2,000  band.  Ehuru  Mr.  Johnson  ej  län- 
gre tillhör  den  kolossala  firman  C.  A. 
Smith  &  Co.,  har  han  dock  en  mängd 
afifärer  att  taga  vara  på.  Sålunda  eger 
han  brädgårdar  i  Evansville  och  Bra- 
ham,  butiker  i  Brandon,  Kensington 
och  Elbow  Lake,  allt  i  Minnesota,  och 
spannmålsmagasiner  i  White  Rock, 
South  Dakota.  Mr.  Johnson  är  sedan 
år  1881  gift  med  Mary  S.  Craft  och  är 
fader  till  tre  manliga  ungdomar. 


G.  H.  JOHNSON. 

George  Herman  Johnson  är  född  nära 
Rosendahl  i  Norge  den  29:de  Januari 
1843.  Då  han  var  sex  år  gammal  följde 
han    med    sina    föräldrar    till    Amerika. 


G.  H.  JOHNSON, 

Hans  första  hem  på  Columbias  jord 
blef  en  farm  i  närheten  af  Chicago. 
Han  tjenstgjorde  under  inbördeskriget 
i  Battery  M  af  First  Illinois  Artillery, 
—26 


och  tillhörde  detta  hufvudsakligast  den 
vestra  armeekåren,  i  hvars  alla  större 
slag  han  tog  en  hedrande  andel.  John- 
son tog  afsked  i  Juli  1865  och  kom  till 
Minneapolis  i  Oktober  samma  år,  de 
tre  nästföljande  åren  varande  sysselsatt 
i  sågverken  härstädes.  År  1869  blef  han 
utnämd  till  polisofficer  och  valdes  år 
1870  till  sherifif  i  Hennepin  county  med 
omval  till  samma  ansvarsfulla  embete 
åren  1872  och  1874.  År  1872  hade  han 
af  guvernör  x\ustin  utnämts  till  kapten 
vid  Company  C  af  nationalgardets  an- 
dra regemente.  Johnson  valdes  till 
medlem  af  legislaturen  år  1877,  hvarefter 
han  i  sex  år  var  "deputy  sherifif."  Då 
Johnson  år  1883  flyttade  till  Groton, 
South  Dakota,  för  att  egna  sig  åt  han- 
del, var  han  sålunda  en  i  allmänna  ären- 
den särdeles  erfaren  man,  hvarför  det 
var  helt  naturligt  att  invånarne  i  det 
nya  samhälle,  dit  han  flyttat,  skulle  taga 
hans  skicklighet  i  anspråk.  De  valde 
honom  till  representant  i  dåvarande 
territorial-Iegislaturen  i  Bismarck  år 
1885.  Men  redan  år  1886  återvände  Mr. 
Johnson  till  fältet  för  sin  tidigare  verk- 
samhet, hvilken  ej  varit  utan  sin  bety- 
delse för  vårt  samhälles  utveckling,  och 
som  gjort  honom  för  alltid  intresserad 
i  dess  framtid.  Han  begynte  affär  som 
fastighetsmäklare,  men  vardt  redan  den 
i:ste  Januari  1887  utnämd  till  "deputy 
sherifif."  Efter  att  i  två  år  ha  tjenst- 
gjort  i  sin  förra  befattning  drog  sig 
Mr.  Johnson  tillbaka  till  privatlifvet  och 
har  ej  sedermera  egnat  sig  åt  någon 
bestämd  verksamhet.  Han  inträdde  i 
äktenskap  den  27:de  December  1870 
med  Miss  Annie  Sheridan,  som  skänkt 
honom  fem  barn,  af  hvilka  två  äro  i 
lifvet.  Den  gamle  veteranen  tillhör  vårt 
samhälles  urgubbar,  som  har  dess  hi- 
storia och  krönika  på  sina  fem  fingrar, 
och  som  med  sin  driftiga  verksamhet 
varit  med  om  att  lemna  bidrag  till  dem 
begge.  Med  den  kärlek  Mr.  Johnson 
hyser  för  Minneapolis  är  det  ej  troligt, 
att  han  kommer  att  företaga  några  fler 
utvandringsförsök  till  andra  stater  eller 
territorier. 


400 


GUSTAVUS  JOHNSON. 

Gustavus  Johnson  är  född  i  hamn- 
staden Hull  i  England  den  2:dre  No- 
vember 1856.  Han  är  son  till  Peter 
Johanson,  som  var  köpman  i  Stockholm 


GUSTAVUS  JOHNSON. 

mellan  år  1860  och  hans  dödsår,  1887, 
men  som  dessförinnan  i  tjugofem  år 
varit  bosatt  i  England.  Moderns  namn 
var  före  giftermålet  Henrietta  Hole, 
och  var  hon  en  dotter  till  amiral  Levvis 
Hole,  en  af  engelska  flottans  veteraner. 
Den  lille  Gustavus  flyttade  vid  fyra  års 
ålder  till  .Sverige  med  föräldrarne,  och 
han  fick  sin  uppfostran  vid  ett  af  Stock- 
holms läroverk,  hvarefter  hans  musika- 
liska utbildning  gjordes  vid  Kungliga 
Musikaliska  Akademien.  Han  stude- 
rade pianotcknik  under  så  berömda  lä- 
rare som  Lindström,  Mankell  och  Nord- 
quist,  musikteori  under  Mankell  och 
Winge  och  sång  under  Håkanson. 
Dessutom  förvärfvade  han  kommerciel 
bildning  vid  ett  handelsinstitut.  Pro- 
fessor Johnson  Icmnade  fädernejorden 
blott  nitton  år  gammal  och  kom  till 
Minncapolis   redan   år    1875.      Han   har 


alltsedan,  med  undantag  af  en  kort  tids 
vistelse  i  Wisconsin,  förblifvit  midt 
ibland  oss,  oförtrutet  arbetande  sig 
fram  till  erkännandet  af  att  vara  en  af 
Nordvesterns  skickligaste  pianister  och 
kanske  mest  framgångsrike  musiklä- 
rare. Trots  han  i  många  år  varit  öfver- 
hopad  af  privatlektioner,  har  professor 
Johnson  dock  funnit  tid  att  utveckla 
och  individualisera  sin  konst  och  äfven 
vuxit  upp  till  en  kompositör  af  bety- 
delse. Han  har  komponerat  diverse 
salongstycken  för  piano,  en  del  sånger 
samt  flera  instrumentala  ensemble- 
nummer. Hans  mest  fordrande  och  på 
samma  gång  mest  betydande  verk  är  en 
konsert  för  piano  och  orkester,  hvilken 
uppförts  härstädes  och  mottagits  på  det 
mest  smickrande  sätt.  Detta  verk  skulle 
ha  blifvit  uppfördt  vid  den  svenska  sån- 
garfesten vid  verldsutställningcn  i  Chi- 
cago med  kompositören  sjelf  i  solo- 
partiet, blott  det  svenska  sångarförbun- 
dets  härvarande  representant  varit  satt  i 
tillfälle  att  höra  konserten  återgifvas  på 
ett  värdigt  sätt.  Men  sådane  voro  loj- 
heten och  slappheten  hos  våra  plats- 
musici,  att  det  ej  lyckades  professor 
Johnson  att  få  sitt  verk  i  dess  helhet 
tolkadt  förrän  flera  år  senare,  på  en 
konsert  i  Plymouth  Ciuirch  i  Mars  1899. 
Det  var  på  en  lokal-kompositörernas 
konsert,  vid  hvilken  priset  med  lätthet 
togs  af  Johnsons  concerto,  orkestern  di- 
rigerad af  kompositören  och  Mrs.  Frank 
Fayette  Fletcher  vid  pianot.  Professor 
Johnson  har  också  gjort  sig  bemärkt 
som  sångare.  Han  var  medlem  af  den 
forna  qvartetten  "Freja"  och  var  vid 
skilda  perioder  sånganförare  i  ".Skan- 
dia" och  "Orpheus." 

Professor  Johnson  var  i  flera  år  med- 
lem af  fakulteten  vid  Stanley  Hall,  en 
högre  undervisningsanstalt  för  unga 
flickor,  intill  hösten  år  1898,  då  han 
grundlade  ett  eget  litet  konservatorium 
med  namn  "Johnson  Piano  School." 
Men  detta  har  gått  en  snabb  utyeckling 
tillmötes.  Icke  allenast  har  en  hel  kår 
af  sång-  och  musiklärare  der  anställ- 
ning under  professor  Johnsons  presidi- 


401 


um,  utan  lärare  i  vältalighet,  deklama- 
tion och  dramatisk  plastik  ha  engage- 
rats och  ha  fullt  upp  att  göra.  "The 
Johnson  School  of  Music,  Oratory  and 
Dramatic  Art,"  som  den  numera  be- 
nämnes, har  redan  ett  i  hela  Nord- 
vestern  kändt  och  aktadt  namn.  Som 
tonsättare  är  vår  landsman  känd  öfver 
hela  Amerika,  hvars  främste  pianister 
upptagit  hans  kompositioner  på  sin  re- 
pertoar; men  också  som  pianist  är  han 
vida  känd  genom  en  mängd  framgångs- 
rika turnéer.  Denne  populäre  musiker 
med  det  förbindliga  men  något  kyliga 
sättet,  är  i  själ  och  hjerta  en  svensk 
gentleman,  som  gjort  heder  åt  sin  ta- 
lang och  sin  nation.  Han  har  större 
personligt  anseende  än  någon  annan 
musiker  i  Tvillingstäderna,  och  hvad 
bättre  är,  han  förtjenar  det.  Professor 
Johnson  är  gift  med  Miss  Caroline 
Winslow  från  South  Royalton,  Ver- 
mont,  en  ättling  af  guvernör  Winslov^r, 
hvilken  dam  i  sin  tur  skänkt  honom  en 
liten  qvinlig  ättling,  fager  under  ögon- 
brynen. 

*!"  "i*  ^ 

J.  S.  JOHNSON. 

John  S.  Johnson  är  ett  bland  de 
märkligaste  exemplen  på  en  nu  lefvande 
fulländad  atlet.  Han  har  i  flera  år  varit 
en  af  verldens  "bicycle  champions"  och 
har  derjemte  vunnit  flera  utmärkelser 
som  skridskoåkare.  Johnson  är  född 
den  ii:te  Maj  1873,  nära  Karlstad,  Sve- 
rige, och  eger  alla  de  drag,  som  äro 
egendomliga  för  hans  fädernesland. 
Första  gången  han  utmärkte  sig  på 
atletfältet  var  i  Independence,  lowa,  år 
1893,  då  han  väckte  beundran  hos  bi- 
cycleryttare  genom  att  åka  en  mil  och 
hålla  jemna  steg  med  en  trafvande  häst 
på  den  utomordentligt  korta  tiden  af 
1:56  1-5.  Vid  den  tiden  var  verldsrekor- 
det  för  samma  afstånd  2:08  och  man 
kan  tänka  sig  hvilken  förvåning  detta 
framkallade.  På  flera  håll  ville  man 
icke  tro  det,  men  efter  en  grundlig  un- 
dersökning af  League  of  American 
Wheelmen,  som  är  auktoritet  här  i  lan- 


det,  ansåg  den   detta   vara   fullkomligt 
rigtigt  och  upptog  det  i  sin  berättelse. 

Följande  år  uppträdde  Johnson  på 
fältet  såsom  en  medtäflare  med  de  bäste 
män,  deribland  den  fruktansvärde  Zim- 
merman,  och  tvang  dem  att  erkänna 
honom  såsom  en  af  de  snabbaste  bicy- 
cleryttare  för  dagen.  Sedan  den  tiden 
har  han  ådragit  sig  stor  uppmärksam- 


J.  S.  JOHNSON. 

het  genom  att  öfverträfifa  föregående 
rekord  med  sådan  framgång,  att  flera 
löpningar  stå  för  hans  räkning  såsom 
de  snabbaste  i  verlden. 

Johnson  har  gjort  flera  amerikanska 
och  verldsrekord  än  någon  annan  man 
i  detta  eller  något  annat  land.  Att  öf- 
verträf¥a  andra  (bryta  rekord)  har  all- 
tid varit  hans  starka  sida,  men  i  början 
af  år  1894  egnade  han  betydlig  uppmärk- 
samhet ■  åt  täflingsridt  och  stod  högt 
uppe  på  framgångens  stege.  Han  ut- 
förde täflingsridt  under  sommaren  och 
började  derefter  tränera  för  att  bryta 
rekord,  fortsättande  dermed  till  sent  på 


402 


hösten  och  vintern,  hvarefter  han  bör- 
jade att  gå  på  skridskor,  och  vann  flera 
amerikanska  och  internationela  skrid- 
sko-"championships." 

Johnson  är  sannolikt  den  som  arbetat 
mest  bland  alla  sportsman  i  Amerika. 
Han  har  haft  Thomas  Eck  till  manager, 
och  denne  har  varit  hans  ständige  följe- 
slagare och  har  varit  en  mycket  sträng 
uppsyningsman.  hvadan  Johnson  har 
uppnått  högsta  fullkomlighet. 

Säsongeri  år  1895  var  sannoliki  has 
mest  framgångsrika,  och  under  den  ti- 
den slog  han  mer  än  tjuguåtta  rekord 
på  en  månad.  Efter  dessa  segrar  reste 
han  till  Canada  för  att  deltaga  i  skrid- 
skotäflingarne  och  besegrade  de  bästa 
män,  med  hvilka  han  täflade,  deribland 
Joe  Donoghue,  som  vid  den  tiden  var 
världens  "champion."  Nästa  säsong 
såg  honom  tidigt  i  fältet  och  i  Mars 
1896  reste  han  till  Europa  i  sällskap 
med  Ray  Macdonald,  Anton  Johnson 
(hans  broder)  och  J.  W.  Florence,  en  af 
de  bäst  kända  handbollspelare  i  Ame- 
rika. Hans  säsong  der  blef  icke  fram- 
gångsrik, ur  täflingssynpunkt,  men 
hans  brytande  af  rekord  väckte  uppse- 
ende i  England,  der  han  utförde  det 
mesta  i  den  vägen.  På  de  fasta  spåren 
i  London  slog  han  nya  rekord  öfver 
alla  deras  bäste  män,  och  endast  två  af 
hans  rekord  öfverträflfades  af  engelsmän 
efter  många  fåfänga  försök.  Under 
denna  säsong  blef  hg,n  uppstäld  mot 
Michael,  vid  den  tiden  beryktad  att 
vara  den  störste  ryttaren  i  verlden,  för 
en  och  tio  mil.  Johnson  hade  mycket 
liten  svårighet  att,  besegra  walesaren 
uti  täflingen  på  en  mil,  men  blef  af  sin 
motståndare  besegrad  i  täflan  på  längre 
afstånd. 

Återkommen  till  Amerika  i  Augusti, 
företog  Johnson  inga  täflingar  förrän 
vid  Quilt  Club  Whcclmen's  i  New  York 
möte,  livilket  egdc  rum  i  September. 
Då  inbjöds  han  att  täfla  om  denna 
ryktbara  klubbs  blåa  band,  och  ut- 
märkte sig  öfver  all  förväntan.  Denna 
täflan   var  på  särskild  inbjudning,   och 


endast  de  snabbaste  voro  inbjudne.  De 
på  listan  upptagne  voro  Eddie  Bald, 
Tommy  Cooper,  Tommy  Butler,  John- 
nie  Johnson,  Arthur  Gardiner  och  Ray 
Macdonald.  Det  var  bestämdt,  att  se- 
gervinnaren vid  tillfället  måste  segra  i 
två  täfiingar  af  tre  eller  flera  proftäflin- 
gar.  Så  jemngoda  voro  desse  män,  att 
sedan  fyra  täflingar  egt  rum,  hade  fyra 
olika  personer  vunnit  en  hvardera,  in- 
neslutande Johnson,  Bald,  Butler  och 
Cooper.  De  andra  två  männen.  Gardi- 
ner och  Macdonald,  blefvo  uteslutne  till 
följd  deraf  att  de  icke  gjort  sig  berät- 
tigade, och  Bald  och  Butler  blefvo  vid 
nästa  täflan  underkände.  Detta  gjorde, 
att  Cooper  och  Johnson  skulle  utföra 
den  afgörande  täflingen.  Hade  afslut- 
ningen  af  denna  täflan  egt  rum  vid  den 
tiden,  hade  Johnson  blifvit  segervin- 
nare, emedan  han  visade  sig  i  ett  skick, 
som  var  förvånansvärdt  efter  hans  långa 
sjöresa.  Till  följd  af  en  svår  storm 
måste  täflingen  uppskjutas  i  flera  dagar 
och  afslutades  på  den  smutsiga  täflings- 
platsen  vid  Waverley.  På  denna  bana 
var  det  endast  en  liten  remsa  af  godt 
spår  för  ridning,  och  Cooper  styrde  så 
till  att  han  fick  det  då  starten  gjordes. 
Som  Johnson  icke  kunde  komma  förbi 
honom  till  följd  af  den  ojemna  yttersi- 
dan, fick  han  nöja  sig  med  andra  plat- 
sen. 

Efter  detta  reste  Johnson  till  Södern, 
och  i  New  Orleans,  Memphis  och  Nash- 
villc  vann  han  en  rad  af  lysande  segrar, 
slutande  med  följande:  En  tredjedels 
mil,  274-5  sekunder;  en  half  mil,  441-5 
sekunder;  tre  ijerdedels  mil,  i:io;  två 
mil,  3:383-5.  Han  innehar  äfven  det 
två  tredjedels  rekord  af  1:08,  som  gjor- 
des för  fem  år  sedan,  något  hittills 
okändt  i  bicycle  historiens  annaler. 

Hösten  år  1899  förklaradi'  Johnson 
att  sagda  år  skulle  blifva  hans  sista  i 
sporttäflingar  och  att  han  var  färdig  att 
slå  sig  i  ro  för  att  hvila  på  sina  lagrar. 
Johnson  har  ett  i)rydligt  hem  i  No. 
2310  Lyndale  avenue  south,  der  han  om- 
gifves  af  många  vänner  och  beundrare. 


403 


S.  G.  JOHNSON. 

Swan  Gustaf  Johnson  föddes  i  Slätt- 
hög, Kronobergs  län,  den  2o:de  Fe- 
bruari 1849  och  är  således  smålänning 
till  födseln,  ehuru  han  i  dag  räknas  till 


S.  G.  JOHNSON. 

Minneapolis"  solidare  svensk-amerika- 
ner. Redan  i  unga  år  måste  han  hjelpa 
sin  fader  med  åkerbruket,  och  ehuru 
han  hade  stor  läslust  och  qvick  fatt- 
ningsgåfva  blef  han  beröfvad  all  skol- 
undervisning, ty  nio  veckors  "plugg- 
ning"  var  den  enda  läskurs,  som  han 
först  vid  14  års  ålder  fick  åtnjuta.  Alen, 
iick  han  ej  bokliga  kunskaper,  så  fick 
han  åtminstone  lära  sig  arbeta  så  myc- 
ket mer,  och  den  konsten  har  han  aldrig 
låtit  gå  sig  ur  händerna.  Vid  25  års 
ålder  var  han  egen  herre  på  täppan 
■och  hade  eget  jordbruk,  nära  intill  för- 
äldrahemmet, der  han  knoga'  och  streta' 
i  två  års  tid,  tills  han  slutligen  fick 
Amerika-feber,  och  en  resa  öfver  Atlan- 
ten var  det  enda,  som  kunde  bota  den 
sjukdomen.  I  sina  Amerika-bref  hade 
han  läst  så  mycket  om  svenskarnes 
framgång   i    Minnesota,    att   han   också 


ville  komma  hit  för  att  skära  guld  med 
täljknifvar.  Vid  27  års  ålder  anlände 
han  till  Stillwater,  den  29:de  April  1876. 
Täljknifvar  för  25  cents  stycket  funnes 
i  mängd,  men  guld  att  skära  blef  osyn- 
light,  hvadan  han  helt  "penniless"  hyr- 
de sig  ut  som  biträde  hos  farmarne  i 
Washington  county  samt  sedermera  de 
två  efterföljande  åren  sammalunda  i 
Goodhue  county.'  Efter  att  hafva  ge- 
nomgått många  hårda  pröfningar  kom 
han  år  1880  till  Minneapolis  och  bör- 
jade arbeta  på  tegelslagerierna.  Han 
såg  nu  att  han  slagit  sig  in  på  den  rätta 
banan  och  sände  genast  efter  sin  flicka, 
en  barndomsvän  från  hemtrakten,  och 
bröllopet  stod  i  dagarne  tre,  den  3:dje 
December  samma  är  (1880),  men  ödet 
fogade  det  ej  bättre  än  att  hans  kära 
maka  lemnade  detta  jordelifvet  efter  en- 
dast elfva  månaders  äktenskap.  John- 
son hade  nu  köpt  sig  eget  tegelslageri, 
och  intogos  tvenne  tyskar  som  kom- 
panjoner. Efter  två  år  såldes  tegelbru- 
ket på  auktion,  då  Johnson,  den  ene 
tysken  och  en  svensk,  Otto  A.  Benson, 
köpte  det  då  väl  upparbetade  tegelbru- 
ket. I  fjorton  år  arbetade  de  tre  till- 
sammans som  kompanjoner.  Johnson 
skötte  affärerna  vid  bruket  och  Herman 
Vogt,  den  tyske  kompanjonen,  såg  efter 
affärerna  i  staden.  Ar  1896  bildade  alla 
stadens  tegelslagare  en  ring.  Detta  var 
mer  än  Johnson  kunde  fördra,  och  sålde 
han  derföre  sin  andel  år  1898  till  sina 
båda  kompanjoner.  Strax  derefter  be- 
gaf  han  sig  till  Vestkusten  för  att  om 
möjligt  finna  ett  fördelaktigt  arbetsfält, 
men  kom  strax  tillbaka,  fullt  öfvertygad 
om  att  Minneapolis  likväl  var  den  bä- 
sta platsen.  Ständigt  upptagen  af  trä- 
get arbete  har  Johnson  allt  som  oftast 
funnit  det  behöfligt  att  ibland  företaga 
en  och  annan  liten  rekreationsresa, 
bland  hvilka  hans  färd  till  Sverige  år 
1890  tyckes  mest  ha  intresserat  honom, 
ty  förutom  glädjen  och  nyfikenheten  att 
återse  sitt  barndomshem  fick  han,  lik- 
som fallet  är  med  de  flesta  svensk- 
amerikaner, se  och  lära  mer  af  Svea 
rike  än  under  de  27  år  han  var  svensk 


404 


medborgare.  Efter  att  ha  handlat  med 
tegel  i  närmare  ett  års  tid,  köpte  han 
våren  år  1899  S.  D.  Morrisons  stora 
tegelslageri,  vid  Lyndale  och  Fifty-first 
avenues  north,  för  $10,000  och  drifver 
ånyo  affärer  i  stort.  Förutom  sitt  tref- 
liga  hem  vid  Farview  Park  eger  han 
äfvenledes  tvenne  snart  väl  uppodlade 
jordbruksegendomar.  Är  1884  gifte 
Johnson  sig  för  andra  gången  med  Miss 
Anna  B.  Lindström,  och  har  han  i  detta 
lyckliga  äktenskap  tvenne  pojkar  och 
tvenne  flickor. 


JOHN  LANDBERG. 

John  Landberg  föddes  den  2i:ste  Au- 
gusti 1845  i  Norrköping,  Sverige.  Efter 
att  ha  genomgått  högre  elementarläro- 
verket derstädes  studerade  han  vid  tek- 


JOH.N  I,ANI)BF,K(;. 

niska  högskolan  till  civil-ingcniör  i 
samma  stad  under  tre  års  tid.  Afreste 
vid  utbrottet  af  tysk-danska  kriget  till 
Danmark  år  1864  och  ingick  som  frivil- 
lig i  danska  armeen.  Här  deltog  han  i 
flera  bataljer  och  afrcstc  vid  krigets  slut 
ål  1866  till  Amerika  samt  gjorde  Min- 
nesota till  sitt  hemvist.     Han  har  bott  i 


Minneapolis  sedan  år  1872,  undantagan- 
des fem  år  från  1876,  då  han  var  sheriff  i 
Stevens,  Big  Stone  och  Traverse 
counties.  Sina  första  år  i  Minneapolis 
egnade  han  åt  handel.  Var  assisterande 
polischef  under  mayor  Ames'  styrelse 
åren  1886-87.  Blef  vald  till  sekreterare 
af  Minnesota  Democratic  State  Central 
Committee  år  1888  för  tvenne  år.  Inne- 
hade derefter  befattningen  som  "store- 
keeper  and  gauger"  vid  Minneapolis 
Distilling  Company.  Han  arbetade  två 
år  som  bokhållare  och  deputy  sheriff 
under  P.  P.  Swensens  regime.  Efter 
att  i  närmare  fem  och  ett  hälft  års  tid 
haft  anställning  som  resande  auditör 
för  Pabst  Brewing  Company  i  Milwau- 
kee,  emottog  han  i  början  af  år  1899  den 
ansvarsfulla  posten  som  föreståndare 
för  Pabsts  härvarande  filial.  John,  eller 
"major"  Landberg,  som  han  vanligtvis 
kallas  af  sina  många  vänner,  kan  med 
skäl  räknas  till  det  "gamla  gardet,"  ty 
han  är  en  af  banbrytarne  för  skandina- 
verna i  Nordvestern.  Ganska  ung  kom 
han  hit  till  landet  och  fick,  som  de 
flesta  andra,  hvilka  arbetat  sig  upp,  i 
begynnelsen  taga  styfva  tag,  men  det 
var  godt  gry  i  ynglingen,  han  hade 
energi  och  viljekraft  som  få  och  dess- 
utom ett  oförbränneligt  godt  humör, 
som  gjorde  att  han  stod  både  onda  och 
goda  dagar  och  aldrig  tappade  modet. 
Länge  lefve  majorn! 


O.  S.  LANGUM 

Otto  S.  Langum  är  född  i  staden 
Drammen  i  Norge  den  io:de  Maj  1860. 
Han  reste  till  Amerika  vid  16  års  ålder, 
kom  första  gången  till  Minneapolis  den 
20:de  November  1876  och  liar  alltsedan 
dess  qvarbott  i  vår  goda  stad.  I  två 
års  tid  gick  han  i  skola  och  sörjde 
samtidigt  för  sitt  dagliga  bröd  genom 
arbete.  Dcrpå  arbetade  han  i  fyra  år 
som  målare,  då  han  utnämdes  till  chef- 
vaktmästare i  vårt  gamla  court  house, 
hvilken  befattning  han  innehade  till  år 
1890.  Nu  vardt  han  utnämd  till  "deputy 
sheriff"  och  tjenstgjordc  i  egenskap  af 


405 


bokhållare  i  sheriffskontoret  intill  år 
1897,  då  han  utnämdes  till  "deputy 
county  auditor."  Denna  syssla  inne- 
hade han  intill  det  spansk-amerikanska 
kriget,  vid  hvars  utbrott  han  tog  värf- 
ning  vid  Company  I  vid  Minnesotas 
trettonde  voluntär-regemente.  Han 
tjenstgjorde  intill  dess  guvernören  ent- 
ledigade honom  för  att  möjliggöra  det 
för  honom  att  mottaga  utnämningen 
som  löjtnant  vid  det  femtonde  volun- 
tär-regementet.  Innan  Mr.  Langum 
hunnit  tillträda  sitt  befäl,  vardt  rege- 
mentet emellertid  afmönstradt,  hvarför 
han  återtog  sin  befattning  i  auditörs- 
embetet,  inom  hvilket  han  den  i:ste 
Januari  befordades  till  "chief  deputy." 
Huru  länge  Mr.  Langum  kommer  att 
qvarstå  på  denna  förtroendepost,  är 
temligen  ovisst,  ty  mannen  har  både 
politiska  förtjenster  och  aspirationer, 
hvarför  måhända  det  republikanska 
partiet  kommer  att  lyfta  honom  flera 
pinnar  högre  upp  på  den  samhälleliga 
stegen. 


C.  E.  LINDBERG. 

Carl     Emanuel     Lindberg     föddes     i 
Torpshammars   bruk    i    Norrland    den 
25:te  Januari  1849.    Två  år  derefter  flyt- 
tade hans  föräldrar  till  Nianfors  i  norra 
Helsingland,  der  han  tillbragte  återsto- 
den af  sina  barndomsdagar.     Som  ung 
visade   han   stor  talang   for   mekaniska 
arbeten  och  bygde  sjelf  redan  vid  sex- 
ton   års    ålder   sin   egen   vattenqvarn    i 
Njutånger.     När  han  på  den  tiden  gick 
der  och  sysslade  bland  sina  mjölsäckar 
skulle  han  aldrig  kunnat  tro,  att  han, 
mer  än  ett  qvarts  sekel   senare,   skulle 
blifva  besjungen  i  tillfällighetskupletter 
ur     "Sabinskornas     Bortröfvande,"     år 
1890,    i    en    liten    uppblomstrande    stad 
långt     borta     i     den     nordamerikanska 
vestern.       Stora   ögon  — .och   öron  — 
skulle  han  sannerligen  fått,  om  han  då 
hade    hört   början   på   dessa   kupletter: 

"Min  bror,  Minneapolis  det  är  en  stad. 
Der  qvarnar  det  finnes  så  långer  en  rad; 


Meu  bäst  ibland  qvarnarnes  buller  och  sus 
Är  dock  Charlie  Lindbergs— som  blott  ma- 
ler snus.*" 

Men,  man  vet  icke,  när  man  är  ung, 
hvad  ändringar  tiden  bär  i  sitt  sköte. 
Ar  1868  anlände  C.  E.  Lindberg  till 
Amerika  och   hade   under  flera   år  an- 


C.  E.  LINDBERG. 

ställning  som  snickare.  Sedermera  tog 
han  engagement  som  assuransagent  för 
"Farmers'  Mutual  Insurance  Company" 
i  Minneapolis,  och  var  det  då  först  som 
han  under  sina  många  rundresor  fick 
tillfälle  att  göra  sig  personligen  känd 
bland  statens  dåvarande  svenska  be- 
folkning. Under  samma  tid  uppstod 
hos  honom  begäret  att  söka  bättre  in- 
komstkällor för  egen  räkning,  i  ställeL 
för  att  arbeta  för  andra,  hvadan  han  år 
1871  öppnade  egen  diversehandel  i  Co- 
kato  och  fortsatte  dermed  tills  våren  år 
1875,  då  han  flyttade  sin  afifär  till  Grove 
City.  Här  bygde  han  den  första  pri- 
vata elevator,  inköpte  den  stora  ång- 
qvarnen  på  platsen,  som  han  genast  lät 
tillbygga  och  förbättra,  så  att  den  pro- 
ducerade 150  tunnor  mjöl  dagligen.     Nu 


4o6 


började  han  göra  affärer  i  stort.  Spe- 
kulerade med  stor  framgång  i  hvete; 
köpte  farm  nära  intill  staden,  som  han 
snart  förvandlade  till  en  riktig  mönster- 
farm. På  en  af  sina  affärsresor  till  St. 
Paul  fogade  sig  händelserna  så,  att  han 
sammanträffade  med  Miss  Anna  M.  Ol- 
son, bördig  från  Vestergyllen.  Nu  an- 
såg Charley  det  vara  tid  att  samman- 
kalla bolagsstämma,  och  bröllop  stod  i 
dagarne  tre,  räknadt  från  den  i:ste  Juli 
1875.  Många  stora  ting  egde  således 
rum  år  1875,  det  bctydelserikaste  året 
af  hans  lefnad.  Är  1884  begaf  han  sig 
med  familj  för  första  gången  till  Sve- 
rige för  att  besöka  sin  hembygd  och 
gamla  barndomsvänner.  Efter  sexton 
års  förlopp  fick  han  den  glädjen  att 
återse  sitt  barndomsverk,  den  lilla  vat- 
tenqvarnen  i  Njutånger,  som  fortfaran- 
de surrade  på  "å  dragande  kall  och  em- 
betets  vägnar."  Men  liksom  det  icke 
finnes  någon  ros  utan  törne,  så  blef- 
glädjen  ej  heller  oblandad,  ty  ett  tele- 
gram, med  underrättelse  om  att  hans 
qvarn  i  Grove  City  hade  blifvit  ett  lå- 
gornas rof,  gjorde  med  ens  slut  på  hans 
barndomsfantasier,  och  han  måste  huf- 
vudstupa  skiljas  från  sin  hembygd  och 
sina  gästfria  barndomsbekanta.  Under 
sin  vistelse  i  Grove  City  tillvann  Lind- 
berg sig  ett  välförtjent  anseende  bland 
farmargubbarne,  och  representerade 
han  sitt  distrikt  flerfaldiga  gånger  som 
delegat  till  statens  konventioner,  der 
han  med  sin  vanliga  bestämdhet  och 
öfvertygelse  lät  mången  förstå  '"hvar 
skåpet  skulle  stå." 

År  1886  bosatte  han  sig  i  Minneapo- 
lis och  egnadc  sig  en  tid  fortfarande 
åt  hvetespekulationer.  "Med  ett  vän- 
ligt ord  och  en  pris  snus"  kan  man  und- 
vika mången  sorg  här  i  lifvet,"  och  var 
det  vid  tanken  härpå  som  Charley  år 
1889  fick  den  "pris"värda  ideen  att  an- 
lägga en  snusfabrik  på  Nicollet  Island, 
och  många  snusburkar  hafva  sedan  dess 
lemnat  Scandia  Snuff  and  Tobacco 
Company  för  att  vandra  all  verldens 
väg. 

Förutom    den    förut    omnämda    mön- 


sterfarmen i  Meeker  county  eger  Lind- 
berg en  stor  landtegendom  i  North  Da- 
kota, eget  hem  i  Minneapolis  samt  flera 
intressen  i  kolgrufvor  i  Wyoming,  Utah 
och  Montana.  Varande  utan  köttsliga 
arfvingar  har  han  upptagit  en  liten  11- 
års  värnlös  flicka  som  adoptivdotter. 
År  1887  utnämdes  han  af  guvernör  Mc- 
Gill  till  Commissary  General  å  guver- 
nörens stab,  till  hvilken  befattning  han 
sedermera  återutnämdes  af  guvernör 
Merriam.  Hög,  rak  och  ståtlig,  som 
furan  i  nordan  skog,  kunde  han  med 
lätthet  fördunkla  hvarje  annat  general- 
stabs-ämne; ty  han  är  ej  mindre  än  sex 
fot  och  två  tum  hög  och  väger  sina 
modiga  229  pund.  Förenings-  och  säll- 
skapslifvet  fängslar  honom  föga;  dere- 
mot  sätter  han  ett  ofantligt  stort  värde 
på  att  hos  någon  enskild  bland  sina 
umgängesvänner  kunna  räkna  på  en 
trofast  vän. 


H.  A.  LUND. 

Harry  A.  Lund  är  född  i  St.  Paul  den 
i8:de  November  1870.  Hans  föräldrar 
hade  emigrerat  från  Småland  några  få  år 
förut,  och  vår  unge  Minnesota  smålän- 
ning fick  också  så  fort  han  var  stor  nog 
att  kunna  gå  enligt  getapuliernas  lindrigt 
nomadiska  vanor  utbyta  hufvudstadens 
qvalm  för  qvarnstadens  mera  helsosam- 
ma  atmosfer.  Under  skolåren  ansågo 
föräldrarne  det  helsosamt  för  dem  och 
honom,  att  han  egnade  fristunderna  åt 
arbctsförtjcnst,  hvarför  gossen  fick  sälja 
tidningar,  till  han  senare  gjorde  sig  nyt- 
tig i  diverse  affärslokaler,  i  qvarnarne 
och  slutligen  hos  Janney,  Scmple  ^  Co. 
Lund  genomgick  de  allmänna  skolorna, 
ett  godt  handelsinstitut  och  statsuniver- 
sitetet, från  hvilken  sistnämda  institu- 
tion han  afgick  år  1897  efter  slutade 
lagstudier.  Han  har  allt  sedan  prakti- 
serat som  advokat  i  hemstaden.  Lund 
har  tagit  verksamt  intresse  i  politiska 
och  ekonomiska  frågor  allt  sedan  sitt 
fjortonde  år.  då  han  blef  aktiv  medlem 
af  Minncapolis  Single  Tax  League,  i 
hvilken    lian    fortfarande    är    en    trogen 


407 


riddersnian  af  ekonomisk  reform.  Vid 
sjutlon  år  begynte  han  sin  politiska 
verksamhet  och  har  varit  nyttig  för  sitt 
parti,  det  demokratiska,  i  fiera  afseen- 
den.     Sålunda  var  han  den  demokrati - 


11.  A.  LUND. 

ska  kongressionela  komitcens  sekrete- 
rare år  1894,  då  han  förestod  den  kände 
landsmannen  Oliver  T.  Ericksons  kam- 
panj. Tack  vare  Lunds  arbete  var  det 
till  stor  del  som  Erickson  gjorde  en  så- 
dan vacker  karrier  som  kongressman- 
nakandidat.  Ar  1896  var  Lund  medlem 
'af  den  demokratiska  county-komiteen 
och  gjorde  styft  arbete  för  densamma. 
Samma  är  nominerades  han  af  demo- 
kraterna och  deras  allierade  som  kandi- 
dat för  legislaturen.  Sä  stor  var  hans 
popularitet  att  han  erhöll  i  eget  ward 
ett  större  antal  röster  ;in  någon  annan 
demokratisk  kandidat,  trots  han  för  po- 
litiska tals  hållande  var  frånvarande  från 
sin  hemstad  största  delen  af  tiden. 
Lund  är  en  god  talare.  Han  använder 
svenska  och  engelska  språken  med 
samma  lätthet  och  har  träffande  gester 
och  anekdoter  på  lager.  Som  skribent 
är  han  också  förträfflig,  synnerligast  i 
tidningsuppsatser  af  ekonomisk,  poli- 
tisk   eller    social    natur,    åt    hvilka    han 


hufvudsakligast  egnat  sig.  Som  presi- 
dent eller  ordförande  å  Young  Men's 
Democratic  Club  härstädes  har  han  till 
en  hel  del  äran  af  de  många  stora  och 
lyckade  banketter  och  offentliga  möten, 
som  hållits  i  vår  goda  stad  af  hans  po- 
litiska meningsfränder,  exempelvis  ban- 
ketterna å  West  Hotel  för  Colonel  Wm. 
J.  Bryan,  Mayor  Gray  och  guvernör 
Lind,  banketterna  å  Nicollct  House  för 
kongressman  Towne  etc. 

Lund  är  gift  med  före  detta  skollära- 
rinnan härstädes  Miss  Josephine  Dahl, 
med  hvilken  han  har  en  dotter.  I  sin 
verksamhet  har  han  Edwin  S.  Wright 
till  kompanjon  under  firma  Lund  & 
Wright  med  kontor  i  Guaranty  Loan- 
byggnaden. Han  är  medlem  och  tjen- 
stcman  i  följande  föreningar:  Modern 
Woodmen  of  America,  Knights  of  the 
Maccabees,  "Svenska  Bröderna," 
Knights  of  Pythias,  Gustaf  Adolfs - 
föreningen  och  National  Union. 


MAGNUS  LDNNOW. 

Magnus  I-unnow  är  född  i  Broby, 
Skåne,  den  25:te  September  1852.  Efter 
att  ha  genomgått  Kristianstads  läroverk 
blef  han  informator  och  reste  sedermera 
år  1874  till  Amerika.  Till  en  början 
uppehöll  han  sig  i  Canada,  der  han  ge- 
nast fick  börja  slå  sig  fram  så  godt  han 
kunde  med  vanligt  grofarbete  samt  blef 
derefter  kontorist.  Är  1878  reste  han 
till  Chicago  och  fick  anställning  vid 
"Svenska  Tribunens"  redaktion.  På 
uppmaning  af  öfverste  Hans  Mattson 
kom  Lunnow  till  Minncapolis  år  1881 
och  erhöll  redaktionsbefattningen  vid 
"Minnesota  Stats  Tidning,"  der  han  på 
ett  förtjenstfullt  sätt  upptog  Axel  Dahl- 
strands mantel  och  med  frisinthet  och 
manlighet  afvärjdc  de  många  försök, 
som  då  gjordes  från  ett  visst  håll  för  att 
förhindra  insteget  och  inflytandet  af  en 
sekulär  press  inom  staten.  Då  "Sven- 
ska Folkets  Tidning"  organiserades, 
hösten  år  1881,  bléf  han  en  af  dess  del- 
egare  samt  redakt()r.  I  samma  stol  sit- 
ter  han    qvar   ännu    och    har   under   de 


4o8 


många,  långa  åren  bidragit  med  att  ge- 
nom tidningens  spalter  sprida  upplys- 
ning  och    trefnad    i    månget    hem,    der 


insigter.  Politiskt  pennfäkteri  har  der- 
före  alltid  varit  hans  starkaste  sida.  Här 
har  han  en  hvass  penna  och  många  äro 


1'.    I'.  MK(i.\.\KI)EN. 


vårt  sköna  modersmål  talas.  På  na- 
tionens, statens  och  kommunens  politi- 
ska manövreringsfält  har  Lunnow  all- 
tid visat  sig  ega  djupa  och  strategiska 


(le  som  hesiterat  att  korsa  vapen  med 
honom  i  en  politisk  strid,  ty  i  de  flesta 
fall  kan  han  taga  sin  motståndare  "på 
rak  arm,"  och  kallas  han  dcrföre  också 


409 


bland  sina  närmaste  intima  för  "Den 
Starke  Mannen."  Ja,  till  och  med  den 
oemotståndlige  Amor  har  ännu  icke 
förmått  att  på  Magnus  lägga  några 
Hymens  bojor. 

Lunnow  intresserar  sig  föga  för  det 
estetiska  här  i  lifvet;  föredrar  de  smärre 
kotterierna  framför  det  offentliga  sam- 
fundslifvet  och  lägger  aldrig  an  på  att 
göra  sig  bemärkt  i  det  enskilda,  vare 
sig  som  menniska  eller  redaktör. 

4c  *  He 

P.  T.  MEGAARDEN. 

Philip  Tollef  Megaarden,  sheriff  i 
Hennepin  county,  är  född  i  lowa  af 
norska  föräldrar  den  2:dre  Oktober 
1864.  Fadern,  som  var  boskapshand- 
lare och  åkerbrnkare,  senare  jernvägs- 
entreprenör,  var  bosatt  i  Allaniakee 
county,  hvarest  sonen  föddes,  intill  in- 
bördeskriget, i  hvilket  han  deltog  som 
frivillig  i  lowas  fjerde  kavalleri-rege- 
mente. Unge  Megaarden,  som  var  den 
näst  yngste  af  sju  syskon,  började  sin 
skolgång  i  lowa  och  fortsatte  den  i 
Minneapolis,  dit  familjen  flyttade  år 
1877.  Han  inträdde  påföljande  år  i 
Augsburg  Seminary,  men  måste  snart 
afbryta  en  tilltänkt  presterlig  utbildning 
på  grund  af  faderns  hastigt  inträffade 
frånfälle.  Ynglingen,  hänvisad  till  sina 
egna  resurser,  slog  sig  fram  som  han- 
delsbiträde och  bokhållare  och  vardt 
slutligen  rådhusvakt.  Han  studerade 
ifrigt,  dels  i  aftonskolorna,  dels  för  pri- 
vatlärare, tog  en  handelskurs  och  in- 
trädde omsider  i  statsuniversitetets  lag- 
skola. Efter  en  treårig  kurs  eröfrade 
han  år  1892  en  lagkarls  rättigheter  med 
graden  "Bachelor  of  Law"  och  lade  till 
dessa  mästarbrefvet  påföljande  år  med 
graden  "Master  of  Law."  Megaarden 
började  lagpraktik  den  i:ste  Januari 
1895,  men  nedlade  den  för  att  antaga 
sysslan  som  "chief  deputy  sheriff"  i 
Hennepin  county  under  sheriff  John  E. 
Holmberg.  Han  innehade  densamma 
till  den  i:ste  Januari  1897,  då  han  i 
kompaniskap  med  domare  John  H. 
Steele  återupptog  sin  lagpraktik  under 


firma  Steele  &  Megaarden.  Den  i:ste 
Januari  1899  nedlade  han  för  andra  gån- 
gen lagens  plädering  för  dess  tillämp- 
ning, denna  gång  som  sheriff  i  Henne- 
pin county,  till  hvilket  embete  han  valts 
som  det  republikanska  partiets  kandi- 
dat. Megaarden  är  gift  sedan  år  1897 
med  Miss  Angeline  Erickson  från  Lake 
Crystal,  Minnesota. 

Få  torde  vara  i  så  hög  grad  förenings- 
man som  Megaarden,  ty  han  är  medlem 
af  ej  mindre  än  öfver  ett  dussin  olika 
föreningar.  Inom  "Monitor  Lodge  No. 
6,  Knights  of  Pythias,"  har  han  vid  oli- 
ka tider  tjenstgjort  i  hvarje  officielt  em- 
bete. Han  har  äfvenledes  genomgått 
alla  graderna  i  frimurare-orden.  Me- 
gaarden är  dessutom  medlem  af  "Inter- 
State  Sheriffs'  Association,"  och  är  för 
närvarande  dess  sekreterare. 


F.  E.  MOODY. 

Frank  Emil  Moody,  D.  M.  D.,  den- 
tist,  föddes  i  Småland  den  5:te  Mars 
1870  och  kom  till  Amerika  i  sällskap 
med  slägtingar  år  1882.  Han  slog  sig 
ner  i  St.  James,  Minnesota,  hvars  folk- 
skola han  besökte.  Påföljande  år  kom- 
mo  hans  föräldrar  efter  för  att  börja 
nyodling  i  Watonwan  county,  i  hvil- 
ket ansträngande  arbete  den  unge  Frank 
i  två  års  tid  bistod  dem.  Derpå  började 
han  sin  merkantila  bana  som  biträde  i 
en  butik  i  St.  James.  Är  1885  finna  vi 
honom  i  Minneapolis,  der  han  med 
framgång  skötte  ansvarsfulla  platser 
hos  Segelbaums,  Donaldsons,  Goodfel- 
lows  med  flere  stora  manufakturaffärer. 
Men  Frank  var  ingalunda  belåten  med 
att  till  döddagar  mäta  ut  band  och 
räkna  mynt.  Han  beslöt  sig  för  att  för- 
värfva  sig  en  akademisk  uppfostran, 
utan  hvilkcn  han  kände  sig  otillfreds. 
Han  tog  afsked  från  en  förmånlig  an- 
ställning för  att  fullfölja  en  tre  års  kurs 
vid  Gustavus  Adolphus  College  i  St. 
Peter,  från  hvilken  institution  han  vän- 
de sig  till  statsuniversitetet.  Vid  lär- 
domssätets dentistskola  egnade  han  sig 
åt   ytterligare    tre   års    studier   och    ab- 


410 


solverade  med  heder  sina  examina  år 
1896,  ehuru  ej  utan  betydlig  skuldsätt- 
ning. Men  detta  betydde  föga  för  en 
man  med  doktor  Moodys  energi.  Han 
begynte  ofördröjligen  praktisera,  viss 
om  att  såsom   svensk  dentist  i   Minne- 


F.  E.  MOODY. 

apolis  ha  ett  stort  och  lönande  arbets- 
fält framför  sig.  Beslut  och  handling 
äro  ett  hos  Moody.  Resultatet  har 
visat,  att  hans  beräkningar  ingalunda 
felslagit.  Han  hade  ingått  kompaniskap 
med  doktor  Strait,  men  hans  medgång 
var  redan  från  början  så  tydligt  gifven, 
att  han  efter  ett  års  tid  fann  fördelak- 
tigt att  praktisera  ensam.  Två  gånger 
har  han  funnit  det  nödviindigt  att  ut- 
vid.ga  sitt  kontor.  Han  innehar  nu  sju 
rum  i  Syndicate  Block,  hvarest  han  sys- 
selsätter sex  erfarna  medhjelpare,  och 
har  hans  praktik  vuxit  (ill  en  af  de 
största  i  Nordvcstern. 

Dr.    Moody   har   dock   dess   värre   ej 
varit    fri    från    motgångar.      Under    sin 


studietid  vid  universitetet  blef  han  be- 
kant och  förlofvad  med  en  ung  isländ- 
ska, Miss  Rose  Peterson,  som  tog  sin 
examen  år  1895.  De  gifte  sig  år  1897 
och  välsignades  året  derpå  med  en  son, 
Richard  Villard.  Lyckan  syntes  le  mot 
de  nygifte,  som  på  våren  189g  stodo 
fjjrdiga  att  flytta  in  i  ett  elegant  hem 
å  Park  avenue,  då  den  unga  frun  hastigt 
insjuknade  och  dog  i  lunginflammation. 

Dr.  Moody  har  vid  flera  tillfällen 
ådragit  sig  fördelaktig  uppmärksamhet 
inom  professionen  genom  sin  duglighet, 
grundlighet  och  präktiga  karakter.  Det 
påstås,  att  guvernör  Lind  skall  ha  varit 
besluten  att  utnämna  honom  att  fylla 
en  vakans  å  statens  undersökningsnämd 
för  tandläkare,  men  att  doktorn  af  blyg- 
samhetsskäl af  böj  t,  skyllande  på  sin 
stora  praktik.  Men  som  statens  tand- 
läkareförening vid  dess  senaste  årsmöte 
förliden  höst  enhälligt  förordat  sin  om- 
tyckte medlem  till  guvernörens  åtanke 
för  en  slik  utmärkelse,  kommer  den 
sistnämde  säkert  att  åter  bjuda  doktor 
Moody  en  plats  å  sagda  nämd,  som  han 
då  ej  gerna  kan  vägra  att  mottaga. 

Doktor  Moody  har  med  mod  burit 
sin  unga  sorg  och  är  dubbelt  verksam 
i  sitt  kall.  Ehuru  ej  ens  30  år  gammal, 
har  han  vunnit  stor  och  sällsynt  fram- 
gång. Hans  landsmän  komma  säkert 
att  ha  ytterligare  glädje  och  heder  af 
honom,  om  han  får  lefva.  Hans  sätt  är 
prägladt  af  hjertlighet  och  vederhäftig- 
het. 

*  *  ;i: 

O.  N.  NELSON. 

Olof  Nikolaus  Nelson,  historieskrif- 
vare,  är  född  i  Vidtsköfle,  Skåne,  Sve- 
rige, der  fadern  arrenderade  en  större 
egendom  samt  var  en  ganska  rik  och 
framstående  man  i  den  trakten.  Från 
Skarstcdts  "Våra  pennfäktare"  hemta 
vi  det  hufvudsakligaste  af  denna  bio- 
grafi. Efter  fadern  säger  Nelson  sig  ha 
iirft  vetgirighet,  lust  för  resor  samt  en 
viljekraft  och  beslutsamhet,  som  icke 
känna  någon  gräns.  Af  modern  ärfde 
han  lätthet  att  uttrycka  sig.     Han  gick 


411 


i  skola,  arbetade  på  en  landtgård,  läste 
privat  ett  hälft  års  tid  och  utvandrade 
år  1881  till  Amerika.  Efter  att  de  första 
månaderna  ha  arbetat  på  en  farm,  vid 
sågverk  etc.  i  Minnesota,  besökte  han 
under  ett  års  tid  folkskolan  i  Minne- 
apolis, studerade  derpå  under  tre  år  vid 


o.  N.  NELSON. 

Minneapolis  Academy  och  ett  år  vid 
Minnesotas        statsuniversitet.  Han 

tvangs  af  sjuklighet  att  lemna  studierna. 
Nästan  under  hela  skoltiden  förtjenade 
han  sitt  uppehälle  genom  olika  slags  ar- 
bete. I  Mars  1886  reste  han  till  San 
Francisco  och  två  månader  derefter  till 
Seattle,  Washington.  Tog  ett  stycke 
land  i  Snohomish  county,  25  mil  från 
Seattle,  men  öfvergaf  det  snart  och  bör- 
jade i  stället  sälja  böcker.  Han  biet 
agent  för '"The  Home  Library  Associa- 
tion" i  Chicago  och  genomreste  under 
ett  par  års  tid  Oregon  och  Washington, 
säljande  boken  "The  Home  Library  of 
Useful  Knowledge."  Han  hade  flera 
agenter  under  sig  och  möttes  af  en  oer- 
hörd framgång.  Efter  att  under  läsåret 
1888-89  ha  bevistat  Willamette-universi- 
tetet i  Salem,  Oregon,  och  ha  aflagt 
lärare-examen,    återtog    han    sin    verk- 


samhet som  boKLigent.  Han  följdes  af 
samma  lycka  och  afyttrade  svenska, 
norska  och  engelska  familjebiblar  till 
flera  tusen  dollars  värde.  Ar  1891  af- 
lade  han  advokatexamen  vid  det  ofvan- 
nämda  universitetet.  Samma  år  for  han 
till  Europa,  stannade  öfver  en  månad 
i  England  och  ett  hälft  år  i  de  skandina- 
viska länderna,  dels  för  nöjes  skull,  dels 
idkande  studier  i  de  stora  biblioteken, 
der  han  uppsnokade  allt,  som  hade  af- 
seende  på  de  skandinaviska  amerika- 
nernas historia.  Är  1892  återkom  han 
till  Seattle,  sålde  en  del  egendom,  som 
han  hade  der,  bland  annat  några  hus 
och  tomter  saint  aktier  i  en  national- 
bank, samt  började  omedelbart  derefter 
samla  material  till  ett  historiskt  verk. 
Han  slog  ned  sina  bopålar  i  Minneapo- 
lis, besökte  hvarje  af  skandinaver  be- 
folkadt  county  i  Minnesota,  lowa  och 
Wisconsin  och  utgaf  år  1893  den  första 
volymen  af  sitt  stora  verk  "History  of 
the  Scandinavians  and  Successful  Scan- 
dinavians  in  the  United  States,"  inne- 
hållande sakrika  uppsatser  om  skandi- 
navernas karaktersdrag  och  historia, 
den  skandinaviska  invandringens  histo- 
ria, skandinaverna  i  Minnesota,  förteck- 
ning öfver  den  skandinavisk-amerikan- 
ska literaturen,  biografier  öfver  skandi- 
naver i  Minnesota  etc.  af  Nelson  sjelf, 
samt  uppsatser  om  de  olika  kyrkornas 
historia  etc.  af  andra  författare.  Under 
sommaren  år  1897  trycktes  det  andra 
bandet,  hvilket  är  egnadt  åt  skandina- 
vernas i  lowa  och  Wisconsin  historia 
och  dessutom  innehåller  mycket  annat, 
deribland  en  artikel  af  O.  N.  Nelson 
om  förekomsten  af  brottslighet  och 
svagsinthet  hos  landets  skilda  nationa- 
liteter, en  artikel,  som  kostat  författaren 
mycket  arbete  och  trägna  studier  af 
fängelse-  och  dårhusstatistiker  etc. 
Han  har  gjort  vår  literatur  en  stor 
tjenst,  genom  att  i  sin  bok  inrymma  en 
förteckning  öfver  alla  svenska,  norska 
och  danska  böcker  och  pamfletter,  som 
innehållit  något  rörande  vårt  folks  hi- 
storia i  Amerika,  en  statistik  hvarpå 
Nelson  nedlagt  mycket  arbete. 


412 


Första  och  andra  volymerna  af  detta 
arbete  ha  nu  nyligen  reviderats  och  in- 
bundits  i  ett  band,  hvilket  utan  tvifvel 
är  den  mest  originela  och  största  hi- 
storia, som  någonsin  utgifvits  af  någon 
skandinav  i  Amerika.  Nelson  gifte  sig 
år  1894  med  Miss  Kristina  Bolinder, 
som  i  flera  afseenden  varit  honom  be- 
hjelplig  med  detta  arbete. 


H.   S.  NELSON. 

Den  populäre  unge  Minneapolis-läka- 
re, som  för  närvarande  är  "coroner"  i 
Hennepin  county,  föddes  härstädes  år 
1864.  Det  hus,  i  hvilket  han  först  såg 
dagens  ljus,  stod  på  ett  par  hundra  fots 
afstånd  från  den  tomt,  som  nu  upptages 
af  Guaranty  Loan-byggnaden.  Fadern 
var  svensk  och  modern  norska.  Unge 
Nelson  besökte  den  gamla  Washington 
School,  som  nu  fått  vandra  all  verldens 
väg  för  att  ge  plats  åt  vårt  nya  rådhus. 
Han  var  blott  tolf  år,  då  han  begynte 
att  sörja  för  sitt  eget  uppehälle  som 
tidningsförsäljare  och  skoputsare.  Se- 
nare var  han  springpojke  å  det  gamla 
National  Hotel,  hvarefter  han  i  tre  års 
tid  gjorde  tunnbindarearbete  i  North- 
western Flour  Mill.  Derpå  inträdde 
han  som  biträde  i  Wm.  P.  Cadys  klä- 
desbutik å  Washington  avenue  south 
och  qvarstod  der  i  sju  år.  Här  sam- 
mansparade  han  penningar  för  förverk- 
ligandet af  sin  ungdomsdröm,  ernåen- 
det af  en  klassisk  underbyggnad.  Han 
inträdde  vid  universitetet  och  lemnade 
institutionen  fyra  år  senare  som  promo- 
verad medicine  doktor.  Dr.  Nelson 
öppnade  ofördröjligen  praktik  och  lyc- 
kades snart  vinna  ansenlig  popularitet. 
Han  är  en  ifrig  republikansk  partiman. 
Åren  1897-98  var  han  biträdande  "coro- 
ner" och  valdes  på  hösten  sistnämda  år 
att  bekläda  sjelfva  embetet  som  "coro- 
ner" i  Hennepin  county.  Dr.  Nelson 
tillträdde  sin  ansvarsfulla  befattning 
den  i:ste  Januari  1899  och  har  alltsedan 
skött  den  på  ett  förtjenstfullt  sätt. 


VICTOR  NILSSON. 

Victor  Nilsson,  filosofie  doktor,  född 
den  io:de  Mars  1867  å  den  fadern 
tillhöriga  bruksegendomen  Östra  Torp 
å    Sveriges    sydspets,    stammar  han   på 


DR.  VICTOR  NILSSON. 

både  fädernet  och  mödernet  från  urål- 
drig, besuten  skånsk  jetteslägt,  ur  hvil- 
ken  flera  utmärkta  män  framgått,  exem- 
pelvis professor  T.  Hartelius,  som  är 
hans  grandonkel.  Fadern  var  åren 
1870-1885  köpman  i  Göteborg,  och  Vic- 
tor fick  der  en  ovanligt  vårdad  uppfo- 
stran, börjad  vid  Reuterskiöldska  pri- 
vatskolan och  fortsatt  vid  Högre  Latin- 
läroverket. Han  var  en  flitig  besökare 
af  de  föreläsningar,  som  höllos  vid  Gö- 
teborgs Högskola  (på  den  tiden  kallad 
Göteborgs  Undervisningsfond).  Ofta 
på  resor,  väckte  konstsamlingarne  i 
norra  Europas  hufvudstäder  och 
hemstaden  med  dess  talrika  sepa- 
ratutställningar hans  håg  för  skön 
konst.  Han  reste  med  familjen 
till     Amerika  år     1885     och     var     un- 


413 


<ie.r  de  närmaste  sex  åren  biträdande 
redaktör  vid  "Skaffaren"  i  St.  Paul  intill 
Maj  1886  och  vid  "Svenska  Folkets 
Tidning"  i  Minneapolis  intill  Decem- 
ber 1890,  då  han  blef  hufvudredaktör 
vid  "Minnesota-Posten"  i  St.  Paul.  Då 
denna  tidning  bytte  färg  och  egare  af- 
gick  han,  hösten  år  1891,  och  mottog 
omedelbart  derpå  uppdraget  att  grund- 
lägga en  afdelning  af  Minneapolis' 
stadsbibliotek  å  östsidan,  hvilken  bibli- 
otekariesyssla han  alltjemt  innehar. 
"Den  nye  bibliotekarien"  åtog  sig  redi- 
gerandet af  "Svensk  Familj-Journal"  i 
Minneapolis,  men  nedlade  denna  befatt- 
ning hösten  år  1894  för  att  blifva  mu- 
sikkritiker vid  den  på  engelska  redige- 
rade tidningen  "Progress."  Samtidigt 
inskrefs  han  som  kandidat  för  filosofi- 
ska graden  vid  Minnesotas  statsuniver- 
sitet, hvarest  han  tog  "prillan"  i  ger- 
mansk och  romansk  filologi  och  med 
afhandlingen  "Loddfafnismal,  en  Eddie 
Study,"  eröfrade  filosofie  doktorsgraden 
våren  år  1897.  Redan  förut  hade  han 
på  svenska  utgifvit  "Förenta  Staternas 
Presidenter,  populär  historia  i  ord  och 
bild,"  som  af  Ernst  Skarstedt  erhållit 
omdömet  att  vara  "en  samling  väl  teck- 
nade karaktärs-  och  lifsbilder."  Hans 
doktorsafhandling  har  blifvit  hedrande 
omnämd  af  flere  amerikanske,  svenske 
och  tyske  vetenskapsmän.  Dr.  Nilsson 
har  helt  nyligen  fullbordat  en  Sveriges 
historia  på  engelska,  som  i  fjol  utkom 
på  C.  F.  Colliers  förlag  i  New  York. 
Detta  arbete,  om  en  430  sidor,  hvilket 
mottagits  med  ampla  loford  af  pressen, 
blir  det  första  i  sitt  slag  i  Amerika,  lik- 
som dess  författare  var  den  förste  och 
hitintills  ende,  som  vid  amerikanskt 
universitet  tagit  doktorsgraden  med 
nordiska  språken  och  literaturen  som 
hufvudämne.  Dr.  Nilsson  är  varmt  in- 
tresserad i  svensk  sång,  såväl  som  allt 
som  häfdar  sträfvandet  efter  kontinuitet 
i  svensk  kultur.  En  af  sångföreningen 
Orphei  stiftare,  har  han  med  ett  par 
korta  afbrott  varit  dess  ordförande  se- 
dan år  1890  och  är  ordförande  i  de  sven- 
ska föreningarnes  centralförbund  i  Min- 


neapolis. Han  var  finanssekreterare  i 
det  skandinaviska  och  senare  i  det  sven- 
ska sångarförbundet  i  Amerika  och 
medlem  af  de  exekutiva  komiteerna  för 
sångarfesten  i  Minneapolis  år  1891  och 
sångarfärden  till  Sverige  år  1897.  I  den 
senare  deltog  han  som  medlem  af  Sven- 
ska Glee  Klubben  i  Chicago  och  som 
korrespondent  för  "Minneapolis  Times" 
och  "Svenska  Amerikanaren."  Som 
sångarskarans  ofificiele  talman  framför- 
de han  svensk-amerikanernas  helsning 
till  fosterjorden  vid  festerna  i  Göteborg, 
Lund,  Linköping  och  Stockholm.  Se- 
nare företog  han  en  vidsträckt  resa  ge- 
nom Norrland,  Norge,  Danmark 
Tyskland,  Belgien,  Frankrike  och  Eng- 
land. På  anmodan  har  han  hållit  lite- 
rära föredrag  i  flertalet  skandinaviska 
föreningar  i  Minneapolis  samt  i  Philo- 
logical  Association  of  the  University  of 
Minnesota,  i  hvilket  sistnämda  lärda 
sällskap  han  numera  är  styrelsemedlem. 
Som  festtalare  har  han  anlitats  vid  de 
svenska  sångarfesterna  och  för  aftäc- 
kandet  af  en  Bellmansbyst  i  Chicago, 
fester  i  Chicago  och  St.  Paul  till  firande 
af  konung  Oscars  regeringsjubileer 
med  flera  tillfällen.  I  Östern  som  Ve- 
stern  har  han  gjort  sig  känd  som  en 
flink  impromptu  talare  och  i  Minneapo- 
lis som  en  god  amatörskådespelare.  Dr. 
Nilsson  anses  som  en  af  våra  förnämsta, 
om  ej  den  allra  förnämste  konst-  och 
literaturgranskare  bland  skandinaverna 
i  Amerika.  Han  har  skrifvit  en  hel  del 
konst-  och  literaturkritik  och  kulturhi- 
storiska uppsatser  i  "The  North," 
"Progress,"  "Minneapolis  Times," 
"Valkyrian,"  "Northland  Magazine," 
och  har  sett  åtskilligt  deraf  återgifvet  i 
Sveriges  tidningar.  Med  -en  mängd 
framstående  författare  och  konstnä- 
rer i  de  nordiska  landen  har  han 
sedan  en  följd  af  år  stått  i  personlig 
eller  skriftlig  beröring.  Sitt  omdöme 
om  hans  literära  förtjenster  har  Jacob 
Bonggren  sammanfattat  sålunda:  "Dr. 
Nilsson  har  som  literaturgranskare  visat 
hvad  han  förmår,  både  i  fråga  om 
granskning  och  literära  kåserier.     Hans 


414 


reseskildringar  utmärka  sig  för  elegans 
och  spiritualitet.  Som  fin  uppfattare  af 
musik  och  sång  söker  Dr.  Nilsson  sin 
like;  musiken  och  sången  insöpos  af 
honom,  så  att  säga,  med  modersmjöl- 
ken. I  novelettform  kan  Nilsson  på  ett 
lätt,  behagligt  sätt  framställa  fantasi- 
och  verklighetsbilder,  och  vi  hoppas,  att 
han  snart  måtte  framträda  för  allmän- 
heten med  en  volym,  full  af  sådana 
originalstycken,  tecknade  på  det  för 
Nilsson  kännetecknande,  på  samma 
gång  högsensitiva  och  läckra  maneret." 
Dr.  Nilsson  har  moder  och  två  systrar 
i  lifvet,  de  senare  begge  sångerskor. 
Miss  Emma  Nilsson  gjorde  sin  opera- 
debut i  Berlin  år  1884  och  har 
sedan  sin  hitkomst  utöfvat  stort  infly- 
tande på  musiklifvet  i  tvillingstäderna 
som  konsertsångerska,  musiklärarinna 
och  scenisk  instruktris.  Hennes  främ- 
sta elev  är  systern,  Mrs.  Bertha  Nilsson- 
Best,  en  framstående  medlem  af  Bos- 
ton Lyric  Opera  Company. 


J.  A.  NORLING. 

John  Anthonius  Norling  föddes 
den  22:dre  Juli  1869  i  Stora  Tuna 
församling  af  Kopparbergs  län  i 
Dalarne.  Han  arbetade  vid  Domn- 
arfvets  sågverk  tills  han  var  17  år  och 
reste  till  Amerika  den  24:de  Mars  1887. 
Vår  musikaliske  dalmas  uppehöll  sig 
först  i  Pennsylvania  en  fem  års  tid  med 
grufarbete  och  kom  så  till  Minnesota, 
hvarest  han  de  första  två  åren  arbetade 
i  qvarnstadens  sågverk.  Men  så  slog 
Norling  igenom  som  solo-kornettist  och 
beslöt  egna  resten  af  sina  dagar  uteslu- 
tande åt  musiken.  Han  hade  börjat 
studera  musik  då  han  var  blott  14  år 
gammal  och  i  Minneapolis  blef  hans 
talang  snart  uppmärksammad.  Nor- 
ling anses  med  skäl  som  en  af  Nord- 
vesterns  skickligaste  kornettister.  Han 
ingick  i  Svea  Band  och  har  i  sju  års 
tid  varit  en  stödjepelare  för  denna 
präktiga  organisation,  jemväl  mycket 
omtyckt   inom    den    svenska   förenings- 


verlden  ej  blott  för  sin  utmärkta  kor- 
nett, men  också  för  sitt  blida,  fasta  och 
vederhäftiga  väsen.  När  Svea  Band  åt- 
följde sångföreningen  "Orpheus"  till 
verldsutställningen  i  Chicago,  stod  det 
under  herr  Norlings  musikaliska  led- 
ning   och    inlade     stor    förtjenst    med 


AT 

1"     ' 

J.  A.  NORLING. 

sin  goda  musik  under  den  veckas  tid 
uppehållet  vid  den  svenska  sångarfesten 
och  verldsmötet  varade.  Norling  har 
innehaft  flera  fördelaktiga  engagement 
såsom  i  det  berömda  lowa  State  Band 
och  i  den  tyska  Schubert  orkestern  i 
Minneapolis,  i  hvilken  sistnämda  han 
i  tre  års  tid  tjenstgjorde  som  solo- 
kornettist.  För  närvarande  spelar  Nor- 
ling i  en  af  St.  Pauls  fashionabla  teat- 
rar. Norling  ingick  för  sju  år  sedan 
ett  äktenskap,  som  välsignats  med  två 
pojkar  och  en  flicka. 


415 


PROF.  O.  W.  OESTLUND. 

Professor  Oscar  W.  Oestlund,  ento- 
molog vid  "The  Natural  History  Sur- 
vey  of  Minnesota"  och  instruktör  i  bio- 
logiska afdelningen  vid  statsuniversite- 
tet, föddes  i  Attica,  Indiana,  den  27:de 


September  1857.  Föräldrarne  hade  in- 
vandrat från  Östergötland  år  185 1. 
Tjugutvå  år  gammal  tog  Oestlund  sin 
studentexamen  vid  Augustana  College, 
Rock  Island,  Illinois,  år  1879.  Efter 
fortsatta  studier  aflade  han  sin  filosofie 
magistersexamen  vid  samma  läroverk 
år  1887.  År  1885  utnämdes  han  till  en- 
tomolog och  ammanuens  vid  Minnesotas 
geologiska  och  naturhistoriska  under- 
sökningsbyrå. Då  dennas  arbeten  för- 
flyttades till  statsuniversitetet  att  före- 
nas med  den  biologiska  afdelningen 
derstädes,  vardt  Oestlund  utnämd  till 
docent  eller  instruktör  i  sagda  afdel- 
ning.  Han  är  medlem  af  Dayenport 
Academy  of  Sciences  och  Minnesota 
Academy  of  Science.  Han  har  ofifent- 
liggjort  flera  uppsatser  i  entomologiska 
ämnen  i  undersökningsbyråns  rapporter 
och  i  skilda  tidskrifter.  Ehuru  född 
amerikan  är  denne  naturforskare  i  flera 
afseenden  typiskt  svensk,  ehuru  ej  till 
utseendet.  Lugn,  tillbakadragen  och 
anspråkslös,  har  han  genom  sitt  veder- 
häftiga vetenskapliga  arbete  och  sin 
redbara  karakter  vunnit  sina  kamraters 
och  lärjungars  aktning.  Det  har  med 
skäl  blifvit  anmärkt,  att  bland  de  skan- 
dinaver som  slå  sig  på  studier  vid  våra 
—27 


universiteter  norrmännen  vanligen  ex- 
cellera som  lagkarlar  och  språkmän, 
under  det  svenskarne  företrädesvis  vin- 
na utmärkelse  som  de  exakta  vetenska- 
pernas, i  all  synnerhet  naturvetenska- 
pernas ämnesvenner.  Äfven  i  detta  af- 
seende  är  professor  Oestlund  typiskt 
svensk,  i  det  han  valt  till  sitt  fack  na- 
turvetenskaperna, hvilka  bland  sina  fä- 
der och  grundläggare  räkna  svenskarne 
Rudbeck,  Linnee,  Swedenborg,  Scheele, 
Bergman,  Wargentin,  Berzelius,  Ret- 
zius,  Nilsson,  Fries,  Agardh,  Loven, 
Ångström,  Edlund  och  Nordenskiöld, 
en  större  och  mera  bländande  falang  af 
vetenskapliga  storheter  än  hvad  mån- 
get äldre  och  större  kulturland  än  Sve- 
rige kan  skryta  med. 


ANDERS  OLSON. 

Anders  Olson,  son  till  en  jordbru- 
kare, föddes  den  ii:te  Juni  1857  strax 
utanför     Östersund,     Jemtland.     Hans 


.\.  OL^^ON. 

skoltid  var  kort,  ty  redan  vid  11  års 
ålder  gick  han  i  skräddarelära  och  fort- 
satte i  detta  yrke  under  hela  sin  vistelse 
i  Sverige,  Först  vid  25  års  ålder  begaf 
han  sig  ut  på  vandring.    Med  ett  friskt 


4i6 


mod  och  medveten  om  sin  duglighet, 
beslöt  han  att  resa  till  Amerika  för  att 
göra  sin  konst  fruktbärande  på  större 
fält.  Han  anlände  till  Anoka,  Minne- 
sota, i  Maj  1882.  Här  stannade  han  i 
två  år.  Begaf  sig  sedan  till  St.  Paul, 
till  Eau  Qaire,  Wisconsin,  med  flera  an- 
dra platser,  och  kom  sedan  tillbaka  till 
Anoka  igen.     På  nyåret  år  1885  anlände 


sig  sin  duglighet  från  tidiga  barnaåren, 
visade  det  sig  snart  att  han  inom  sitt 
fack  var   en  verklig  konstnär. 

Berger    (bildhuggaren)    kan    formera 
Ett  vackert   par  af  gips  och  sten, 
Men  Olson,  han  kan  mera, 
Ty  han  gör  folk  af— 

Ja,    af    hvem    som    helst!      Olson    är 
aktiv    medlem    af    Odd    Fellows-orden. 


A.  OLSONS  BOST.M),  2635  LYND.\LE  AVENUE  NORTH. 


Andrew  till  Minneapolis,  alla  skandina- 
viska skräddares  forna  Mecka,  ty  på 
få  platser  torde  våra  landsmän  ha  varit 
så  talrikt  representerade  inom  skräd- 
dare-skrået som  i  Minncapolis,  der  fler- 
talet af  de  äldre  yrkesmännen  förvärf- 
vat  sig  betydlig  förmögenhet.  Här 
började  Olson  skrädderiafTär  för  egen 
räkning  och  gjorde  sig  snart  känd  och 
populär,   ty   alldcnstund   han   förvärfvat 


Han  har  tillhört  "Svenska  Gardet"  som 
fanjunkare,  samt  "Battery  B"  från  dess 
början,  först  som  sergeant  och  sedan 
som  underlöjtnant.  Vid  "Battery  B" 
stannade  han  endast  fyra  och  ett  hälft 
år,  ty  hans  affär  hade  tilltagit  i  så  stor 
proportion,  att  han  ej  längre  kunde  upp- 
oftra  någon  tid  åt  militärlifvet.  Mr.  Ol- 
son har  au  nyligen  förlagt  sin  affär  i 
hjertat  af  staden,  der  han  i  andra  vå- 


417 


ningen  å  No.  235  Nicollet  avenue  inreclt 
åt  sig  ett  snyggt  och  trefligt  etablisse- 
ment.  Olson  gifte  sig  den  3:dje  Juni 
1888  med  en  Jemtlandsflicka,  Miss  Ly- 
dia Lindell,  och  har  trenne  barn.  Un- 
der sina  bråda  dagar  har  han  trocklat 
ihop  åt  sig  ett  nätt  och  trefligt  hem  å 
No.  2635  Lyndale  avenue  north.  Olson 
är  till  sitt  sätt  vänlig  och  förekomman- 
de. Han  önskar  se  menniskorna  lefva 
i  endrägt,  men  vill  ej  att  de  för  alltid 
skola  lefva  i  en  drägt.  Sjelf  säger  Ol- 
son: 

"Som  man  är  klädd,  så  blir  man  hädd," 

Och  den   der  vill  bemötas 

Som  gentleman  bör  af  en  skrädd- 

Dare  ordentligt  skötas. 

Man  kan  väl  ej  beskyllas  för 

Att   "skära  till  i  växten," 

När  det  påståendet  man  gör, 

Men— vidare  i  texten! 

Vi   "taga  mått"   och  steg,   you  see, 

Till  menskligbetens  bästa: 

Och  för  det  "passande"  stå  vi 

I   teten  för  vår  nästa. 

Och   vore  det   ej    för   vårt    skrå, 

Det  skulle  kunnat  hända 

Med  flkonlöf  ni  då  fått  gå, 

Allt  intill  verldens  ända. 

Men  som  nu  är;  så  är  det  bäst 

Och   hör  till   goda   tonen 

Att    hafva    byxoi-,    rock    och    väst 

Af  senaste  fasonen. 

Behöfs  en  ny  kostym,  så  vet 

Och  andra  det  berätta: 

Det  är  vår  specialitet 

Att  stå  till  tjenst  med  detta. 

Hos    oss.    der   kan    ni    vara    trygg 

Att   få   en    "snit"    som   duger. 

En    välgjord,    billig,    stark    och    snygg; 

Och  man  för  er  ej   ljuger 

Om   tiden   när   den    färdig   fås. 

Ni  får  den  prompt  på  dagen. 

Ej  hvarje  skräddare,  gunås, 

Har  i  sig  dessa  tagen. 


C.  A.  OLSON. 

När  han  har  fått 

Ta'  sina  mått 

Ni  edra  steg  kan  taga; 

Bär  det  på  sned, 

Vet  han  besked 

Att  det  till  rätta  laga, 

hvadan  han  också  torde  vara  berättigad 
till  en  plats  i  vårt  tafvelgalleri.  Carl 
Anders  Olson  föddes  i  Lanryd  socken, 
Linköpings  län,  Östergötland,  den  iptde 


Juni  1859,  der  han  vid  sidan  af  fadern 
uppfostrades  på  skomakarebänken.  Vid 
13  års  ålder  for  han  öfver  till  Amerika 
och  det  så  fort  som  om  spannremmen 
hade  varit  efter  honom.  Här  uppsökte 
han  sin  faster  i  Penn  Yan,  New  York, 
som  höll  honom  fyra  år  i  skola,  hvaref- 


m  m^ 


c.  A.  OLSON 

efter  han  begaf  sig  till  Center  City, 
Minnesota.  Efter  att  derstädes  hafva 
knogat  ihärdigt  som  biträde  hos  far- 
mare  i  tre  års  tid,  begaf  han  sig  till 
Taylors  Falls,  Wisconsin,  der  vi  åter 
finna  honom  på  skomakarebänken.  År 
1882  reste  han  till  Minneapolis  och  tog 
anställning  som  förman  hos  skohandels- 
firman Anderson  &  Lundquist.  Efter 
att  ha  stannat  der  ett  par  års  tid  tog  han 
anställning  hos  vår  på  den  tiden  väl- 
kände skohandlare,  Ernest  Dean.  Hö- 
sten år  1891  började  han  egen  afifär  och 
öppnade  skohandel  på  östsidan.  I  sin 
butik,  421  Central  avenue.  är  han  nu 
försedd  med  ett  utsökt  $8,ooo-lager  af 
skodon  och  drifver  dessutom  egen  sko- 
makareverkstad, der  dugliga  arbetare 
äro  ständigt  sysselsatta.  Som  vi  förut 
omnämt  hade  Olson  erhållit  endast  fyra 


4i8 


års  skolunderbyggnad;  men,  såsom  va- 
rande medlem  af  det  vällofliga  skoma- 
kareyrket, anser  Olson  att  han  har 
"läst"  nog.  Likt  många  andra  af  Min- 
neapolis' framgångsrika  Olsöner  har 
han  genom  träget  arbete  på  jemförelse- 
vis  kort  tid  förvärfvat  sig  "plenty"  af 
pluringar,  ett  eget  hem,  en  egen  liten 
gumma  samt  tre  välartade  barn.  Här 
ser  man  huru  flitiga  händer  kunna 
ställa  en  person  på  goda  fötter. 

Att  stå  på  goda  fötter  är 

En  önskan  hos  en  hvar, 

Den  önskan  kan  bli  uppfylld  här 

I  dag  och  alla  dar, 

Och  det  för  mycket  billigt  pris, 

Om  man  tar  hänsyn  till 

(Som    man    bör    göra,    är    man    vis) 

Båd'   qvalitee  och   "bill." 

En  hederlig  skoniakar,'   han 

Gör  starka  skor  åt   dig 

Och  pliggar  på  så  fort  han  kan, 

Men   icke   "skor  han  sig," 

Ty  väl  han  vet  och  kan  det  so 

Att  beck   blott   icke  drar; 

Ett  hederligt  bemötande 

En  bättre  dragning  har. 

Om    prisas    skall    den    "goda    gång," 
Som  Olsons  skodon  ha. 
Så   tarfvas   nog  en    bättre   sång, 
Som  icke   "haltar,"  ja- 
Ty  aldrig  har  man  haltat  än. 
Ej  heller  skoskaf  fått 
Af  sådant  fabrikat,   min   vän. 
Som  från  hans  "shop"  utgått. 

Var  god  gå  dit.   O   fagra  mö; 

Sätt  fram  er  nätta  fot! 

Och  ni,   som  håller  på  att  dö 

Af  liktorn— der  fins  bot! 

För  unga,   gamla,   stora,   små, 

För  barn  och  far  och  mor. 

För  hvar  och  en  som   går  "på  två" 

Han  står  till  tjenst  med  skor. 


C.  O.  A.  OLSON. 

Carl  Oscar  Alexius  Olson — lagkarl 
och  statslegislator — föddes  i  Long  soc- 
ken, i  närheten  af  Håkanstorp  station, 
Vestergötland,  Sverige,  den  5:te  April 
1872.  Då  han  var  två  månader  gammal, 
dog  hans  fader  och  våren  år  1874  emi- 
grerade han  med  sin  moder  till  Förenta 
Staterna  och  kom  direkt  till  Minncapo- 
lis,  der  hans  moder  sedermera  gifte  sig 
med  John  Swenson.  Det  var  således 
ej  lång  tid  som  Alexius  fick  andas  Ve- 


stergyllens  luft,  ty  pysen  var  endast  två 
och  ett  hälft  år  gammal,  då  han  vin- 
kade farväl  åt  den  kalla  knallebygden 
och  for,  inbäddad  i  varma  och  hem- 
väfda  schalar,  till  Amerika,  der  han  höll 
på  att  skrämma  ihjel  alla  tullsnokarne 
i  Castle  Garden,  då  de  ville  se  efter 
hvad  mor  hade  i  schalen.  Som  liten 
pojke  arbetade  han  mellan  skoltimmar- 


C.  O.  A.  OLSON. 

ne  som  biträde  i  nordsidans  butiker 
samt  kolporterade  tidtals  de  dagliga 
tidningarne.  Han  genomgick  stadens 
allmänna  skolor  och  utexaminerades 
från  nordsidans  högskola  i  Juni  månad 
1891,  då  han  erhöll  ett  pris  af  $50,  som 
erbjöds  af  German- American  Bank,  för 
hållandet  af  den  bästa  examens-oratio- 
nen. Hösten  samma  år  inskrefs  han  i 
matcmatisk-naturvetcnskapliga  sektio- 
nen af  den  filosofiska  fakulteten  i  Min- 
nesota statsuniversitet,  och  gradueradc 
i  Juni  1895  med  graden  Bachelor  of 
Science.  På  hösten  år  1894  inskrefs  han 
i  den  juridiska  fakulteten  och  erhöll  på 
promotionsdagen  i  Juni  1896  graden 
Bachelor  of  Laws  och  samma  år  diplom 


419 


från  statens  högsta  domstol,  berätti- 
gande honom  att  praktisera  vid  alla 
statens  domstolar.  Han  öppnade  ge- 
nast eget  kontor  i  Temple  Court,  Min- 
neapolis, och  har  sedan  dess  verkat 
inom  det  praktiskt-juridiska  området. 
Han  fortsatte  det  oaktadt  sina  juridiska 
studier  och  erhöll  år  1897  graden  Mas- 
ter of  Law^s.  Vid  universitetet  var  han 
mycket  intresserad  i  militären,  tjenst- 
gjorde  som  kadett-major  vid  kadett- 
bataljonen  och  var  rekommenderad  till 
general-adjutanten  för  militärtjenst  i 
händelse  regeringen  skulle  önska  att 
organisera  trupper.  Han  var  också  re- 
daktör för  studentkårens  tidning  'The 
Ariel." 

Under  sommaren  år  1892  företog  han 
en  resa  i  Sverige,  Norge,  Danmark, 
England  och  Tyskland.  År  1893  var 
han  anstäld  vid  verldsutställningen  i 
Chicago.  I  religiöst  hänseende  tillhör 
han  den  lutherska  kyrkan.  Han  hyser 
stort  intresse  för  allt  hvad  svenskt  he- 
ter, och  såsom  sekreterare  för  John 
Ericsson  Memorial  Association  verkar 
han  flitigt  för  resandet  af  ett  monument 
öfver  den  store  svensk-amerikanen, 
Monitorens  uppfinnare.  Under  de  sista 
fem  åren  har  han  tjenstgjort  som  presi- 
dent för  "The  North  Side  High  School 
Alumni  Association."  Å  det  politiska 
området  har  han  alltid  tillhört  det  re- 
publikanska partiet,  och  erhöll  somma- 
ren år  1898  enhälligt  nominationen  som 
dess  kandidat  för  medlem  af  statslegis- 
laturen,  i  hvilken  han  år  1899  tjenst- 
gjorde  som  medlem  i  representanthuset 
från   fyratiofjerde   distriktet. 


N.  P.   OLSON. 

Nels  P.  Olson  är  född  i  Chri- 
stianstads län  i  Skåne  den  23:dje 
Februari  1854  och  kom  till  Ame- 
rika i  Augusti  1864.  Med  fadern, 
Paul  O.  Olson,  flyttade  han  till 
ett  nybygge  i  Harvey,  Meeker 
county,  Minnesota,  hvarest  den  först- 
nämde  alltsedan  qvarbott.  Ynglingen 
lillbragte  sin  tid  hos  fadern  på  farmen 


intill  år  1874,  oafsedt  korta  mellanrum 
för  skolgång,  men  ändtligen  fick  han 
tillfredsställa  sitt  behof  af  en  mera  om- 
fattande boklig  bildning..  Hans  försök 
till  inträde  vid  statsuniversitetet  stran- 
dade på  hans  bristfälliga  förstudier, 
hvarför  han  vände  sig  till  Keokuk 
Classical    Institute   i    lowa   utan   andra 


N.  P.  OLSON. 

resurser  än  sitt  hufvud  och  sina  kropps- 
krafter. Två  års  trägna  studier  dernere 
gjorde  honom  färdig  till  inträde  vid  vårt 
statsuniversitet.  Olson  afslutade  emel- 
lertid ej  sin  kurs,  ty  dels  var  han  i  trän- 
gande omständigheter,  dels  kände  han 
hågen  och  förmågan  att  försörja  sig 
med  pennan  ha  mognat  inom  honom. 
Snart  finna  vi  honom  som  lokal  repor- 
ter och  sättarlärling  vid  "Litchfield 
News-Ledger."  Två  månader  senare 
erhöll  han  anbud  att  taga  fatt  om  en 
ny  tidning,  som  skulle  utgifvas  i  oppo- 
sition till  den,  vid  hvilken  han  var  an- 
stäld. Han  antog  emellertid  ett  annat 
anbud  att  taga  ledningen  af  "Hutchin- 
son  Enterprise,"  utgifven  i  Hutchinson, 


420 


Minnesota,  och  köpte  kort  derpå  tidnin- 
gen, den  han  fortfor  att  redigera  till  år 
1879,  då  sjuklighet  tvang  honom  att 
draga  sig  tillbaka  från  sin  verksamhet 
för  att  kämpa  mot  döden.  Det  var  un- 
der tiden  för  sin  förbindelse  med  "Hut- 
chinson  Enterprise,"  som  han  startade 
och  utgaf  den  första  svenska  tidningen 
i  Amerika  af  radikal  religiös  tendens, 
"Upplysningens  Tidehvarf,"  hvilken 
väckte  stort  uppseende  och  många  olika 
meningar  på  sin  tid.  Olson  lyckades 
emellertid  återvinna  sin  helsa  och  flyt- 
tade till  Minneapolis  år  1880  med  sin 
unga  hustru,  Fredrika  Pfaf?,  af  tysk 
börd,  med  hvilken  han  ingått  äktenskap 
två  år  förut.  Som  han  ej  rönte  någon 
framgång  härstädes  flyttade  han  till 
Grove  City,  Meeker  county,  hvarest  han 
grundlade  "Meeker  County  Tribune," 
hvilken  tidning  han  i  fem  år  utgaf  och 
redigerade,  mesta  tiden  också  tjenst- 
görande  som  postmästare  och  platsdo- 
mare. Han  återvände  till  Minneapolis 
år  1886,  hvarest  han  blef  biträdande  re- 
daktör af  "The  North."  då  öfverste 
Mattson  startade  denna  tidning,  och 
qvarstod  som  sådan  under  större  delen 
af  hennes  lifstid.  I  tre  års  tid  var  han 
förbunden  med  "Daily  Penny  Press" 
härstädes,  först  i  egenskap  af  reporter, 
derpå  som  lokalredaktör  och  slutligen 
som  hufvudredaktör.  Då  "Penny 
Press"  gjorde  bankrutt,  hvarvid  Olson 
drabbades  af  kännbar  ekonomisk  för- 
lust, etablerade  han  "Minneapolis  Dem- 
ocrat,"  hvilken  han  ännu  eger  och  kon- 
trollerar. Som  ersättning  för  de  tjen- 
ster,  hans  tidning  gjorde  guvernör  Lind 
under  valkampanjen  år  1898,  blef  Olson 
utnämd  till  biträdande  kommissarie  vid 
statens  arbetsbyrå,  hvilken  plats  hans 
qvalifikationer  och  erfarenhet  göra  ho- 
nom särdeles  lämplig  att  fylla. 


S.  E.  OLSON. 

Den  tfcknlug  som  ni  liiir  lirodvld  ser, 
En   Idlil  af  nalntscts  cln-f  (Hk  avr. 
Och  Sonver  E.  Olson  iir  linns  namn, 
Som   förts  krlnp  vorlflon    I   ryktets   famn. 
BInnd  Ktndens  handlnnde  ta'r  han  plats 


I   främsta  ledet  för  sitt   palats— 

Ett  slikt  palats  som    "The   Big  Store"  är 

Uti   Nordvestern   ej    finnas   lär. 

Den  framgång  "Stora  Butiken"  haft, 
Bevisar  stor  energi  och   kraft 
Hos   den    person,    som    i    spetsen   stått 
Och  genom   strider  till   seger  gått. 
Det  städse  varit  hans  hederssak 
Ätt  söka  efter  publikens  smaK — 
När  den  han  fann  på  sitt  egna  vis 
Han  tillvann  sig  sjelf  publikens  pris. 

Seaver  Elbert  Olson  är  född  i  Ring- 
sager,  nära  Hamar,  Norge,  den  2:dre 
Februari  1846,  der  han  i  tolf  år  knaprade 
på  knäckebröd  och  inandades  lifsluft 
från  de  norska  fjellen. 

Sin  barndom  tillbragte  han  dels  i  sko- 
lan, dels  med  att  hjelpa  fadrcn,  som 
var  snickare,  i  dennes  yrke.  Han  till- 
växte så  i  visdom  och  förstånd,  att  han 
redan  vid  tio  års  ålder  blef  skolmästare 
och  hade  sin  egen  lilla  skola.  År  1858 
utvandrade  han  med  föräldrarne  till 
Amerika;  familjen  slog  sig  ned  på  en 
farm  i  närheten  af  La  Crosse,  Wiscon- 
sin. Den  lille  Seaver  arbetade  med  på 
farmen  i  ett  års  tid,  hvarefter  han  fick 
anställning  i  en  butik  i  La  Crosse,  der 
han  qvarblef  i  närmare  två  år.  Derefter 
begaf  han  sig  vid  fjorton  års  ålder  till 
Beloit,  Wisconsin,  för  att  utan  pennin- 
gar eller  vänner  fullborda  sin  uppfo- 
stran. Genom  hårdt  arbete  kunde  han 
äfven  uppehålla  sig  nio  månader  vid  den 
förberedande  afdelningen  af  Beloit  Col- 
lege och  var  denna  all  den  bokliga  upp- 
fostran han  erhållit  här  i  landet.  Han 
hade  närt  en  innerlig  önskan  att  erhålla 
en  akademisk  uppfostran,  men  allden- 
stund  hans  föräldrar  icke  hade  råd  att 
bistå  honom  dermed,  så  beslutade  den 
unge  Seaver  likväl  att  hans  yngre  bro- 
der skulle  erhålla  den  uppfostran,  som 
han  sjelf  ej  fick  tillfälle  att  åtnjuta.  Det 
är  till  Olsons  heder  att  säga,  att  dessa 
hans  ungdoms  idecr  blcfvo  genomförda 
i  hans  senare  lif.  Han  tog  sin  broder 
från  farmen  och  försåg  honom  i  tio  års 
tid  med  medel  till  att  fullborda  sina 
studier,  både  i  detta  landet  och  i  Eu- 
ropa, så  att  han  försattes  i  den  hedrande 
befattning  han  sedermera  erhöll  som 
president  vid  South  Dakota  State  Uni- 


421 


versity.  Detta  vänskapsdrag,  som  Sea- 
ver  visade  en  yngre  broder,  måste  räk- 
nas som  den  ädlaste  juvelen  i  hans  äre- 
krona.  Det  var  denne  hans  förhopp- 
ningsfulle broder,  som  sedermera  för 
lorade  lifvet  i  den  ödesdigra  Tribune- 
branden  år  1889. 

Enär  Seaver  Olson  saknade  medel  att 
fortsätta  sina  studier  tog  han  anställ- 
ning i  en  butik  i  Cambridge,  Wiscon- 
sin, der  han  qvarblef  i  tre  år,  hvarpå  han 
återvände  till  La  Crosse 
och  fick  plats  hos  sin  förre 
principal,  hos  hvilken  han 
var  "förste  man"  till  år 
1867.  Då  öppnade  han, 
ännu  ej  fullt  20  år  gammal, 
egen  aflfär  i  Rushford,  Min- 
nesota, men  tjugu  dagar 
efter  afifärens  öppnande 
nedbrann  butiken  jemte  la- 
gret. Nu  stod  han  icke 
blott  på  bar  backe  utan  var 
äfven  betydligt  i  skuld. 
Men  sitt  norska  mod  hade 
han  ej  förlorat.  Omedel- 
bart började  han  att  åter- 
uppbygga sin  lokal,  och 
han  hade  snart  en  ny  bu- 
tik, vida  bättre  än  den 
gamla.  År  1870  sålde  han 
ut  och  gick  i  kompaniskap 
med  sin  förre  principal  i 
La  Crosse.  Tre  år  senare 
grundlade  han  en  gros- 
firman Olson,  Smith  & 
Co.,  i  La  Crosse,  hvilken 
firma  dock  två  år  derefter 
upplöstes.  Olson  fortsatte 
likväl  med  en  gros-afifären 
till  år  1878,  då  han  flyttade  till  Minne- 
apolis och  associerade  sig  med  N.  B. 
Harwood;  men  firman  gjorde  kon- 
kurs år  1880,  och  Olson  var  ännu  en 
gång  utblottad.  Han  förlorade  lik- 
väl icke  modet  utan  började  på  nytt  till- 
sammans med  M.  D.  Ingram  och  gjorde 
åter  goda  affärer.  Tre  år  derefter  än- 
drades firman  till  S.  E.  Olson  &  Co. 
Han  är  nu  egare  af  "Den  Stora  Buti- 
ken,"  en   af  de  största  handelshusen   i 


Vestern  och  det  största  skandinaviska 
handelsetablissement  i  Amerika. 

Olson,  som  ännu  är  i  sina  bästa  år, 
har  under  sin  skiftesrika  bana  visat, 
hvarthän  man  kan  komma  genom  ar- 
betsamhet, ärlighet  och  ett  aldrig  svig- 
tande  mod. 

År  1889  trädde  Olson  i  äktenskap  med 
Miss  Ida  Havirley  af  Minneapolis. 

Under  tio  års  tid  har  general  Olson 
tjenstgjort  å  guvernörens  stab. 


^■1 

JjM 

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^r-  •            /^■'r^^stBk 

^% 

S.  E.  OLSON. 

I  allting  som  rört  Minneapolis'  väl- 
färd har  Olson  städse  tagit  ett  aktivt  in- 
tresse samt  visat  den    största    liberalitet. 

För  det  allmännas  bästa  är  han  alltid 
villig  att  uppoffra  tid  samt  stå  till 
tjenst  med  goda  råd. 

Olson  kan  med  skäl  vara  stolt  öfver 
sin  karrier,  liksom  skandinaverna  i  Min- 
neapolis kunna  vara  stolta  öfver  att  i 
sina  leder  räkna  en  sådan  man  som 
Seaver  E.  Olson. 


422 


J.  E     OSBORN. 

Bland  våra  landsmän  i  Minneapolis 
intager  kapten  Osborn  en  intressant 
ställning,  enär  han  är  en  verklig  svensk- 
amerikansk "pioneer."  Det  är  just  50 
år  sedan  han  ankom  till   Amerika,   en 


J.  E.  OSBORN. 

liten  sexårig  pilt,  tillsammans  med  sina 
föräldrar  och  syskon.  Det  var  år  1849, 
samma  år  som  guldfebern  grasserade  i 
Amerika,  och  så  många,  till  och  med 
nykomna  svenskar,  drogo  ut  till  Cali- 
fornia  för  att  söka  efter  den  ädla  me- 
tallen. Resan  ifrån  Sverige  till  New 
York  skedde  med  segelfartyg  och  tog 
tio  veckors  tid.  Den  lille  blifvande  kri- 
garen måtte  ha  varit  en  käck  gosse,  ty 
det  berättas  om  honom  att  han  under 
resan  på  hafvet  en  vacker  dag,  till  sina 
föräldrars  stora  fasa,  men  till  besätt- 
ningens lika  stora  nöje,  klättrade  upp- 
för "riggingen"  ända  till  första  mast- 
korgen. Så  stor  var  sjökaptenens  för- 
tjusning öfver  pojkbragden  att  han 
skänkte  den  lille  emigranten,  vid  fram- 
komsten till  New  York,  en  hel  bekläd- 
nad. På  vägen  vesterut  kom  den  äfven- 
tyrligc  gossen   nära  att  plötsligen   sluta 


sina  lefnadsdagar  genom  drunkning  i 
Erie-kanalen.  Farleden  vesterut  var  då 
med  ångbåt  från  New  York  till  Albany, 
derifrån  på  kanalbåt  till  Buffalo  och  så 
sedan  med  ångbåt  till  Chicago.  På  fär- 
den emellan  Albany  och  Buffalo  skulle 
lille  Joseph  en  dag  hoppa  i  land,  men  i 
stället  bar  det  af  ner  i  kanalen.  Hade 
ej  vänliga  och  starka  armar  hasteligen 
dragit  honom  upp,  så  hade  den  ystre  gos- 
sen måst  gräsligen  sluta  sina  äfventyrs 
dagar.  Han  fiskades  dock  upp  för  att 
genomlefva  många  äfventyr  sedan  den 
dagen,  deribland  fyra  och  ett  hälft  års 
krigstjenst  i  Unions-armeen. 

Kapten  Osborn  har  icke  lyckats  samla 
några  jordiska  egodelar,  dertill  har  han 
varit  alltför  hjelpsam  mot  andra,  men 
kom  ändå  'en  gång  nära  att  blifva  en 
rik  arftagare.  Hans  fader,  den  välkän- 
de och  allmänt  högaktade  professor  L. 
P.  Esbjörn,  hade  nemligen  vid  sin  an- 
komst till  Chicago  en  stark  böjelse  att 
uppköpa  en  tio  acres  landbit,  som  er- 
bjöds honom  för  $250.  Chicago  var  då 
ej  mycket  mer  än  en  liten  by  och  den 
omnämda  landbiten  var  belägen  ej  långt 
från  verldsstadcns  nuvarande  centrum. 
En  mycket  klok  landsman  afrådde  ho- 
nom dock  på  det  allvarligaste  från  ett 
sådant  äfventyrligt  förfarande.  Den 
lärde  teologen  tänkte,  att  den  råd  lyder 
är  vis,  reste  längre  vester  till  Andover, 
Illinois,  der  han  lefde  upp  sin  lilla  kassa 
under  ett  sträfsamt  arbete  med  att 
grundlägga  kyrklig  ordning  bland  sina 
invandrande  landsmän.  Och  så  blef 
Joseph  med  sina  syskon  arflös.  Den 
ömme  fadern  sökte  dock  efter  bästa 
förmåga  att  delgifva  sina  barn  en  upp- 
fostran, fastän  läroverk  ute  på  Illinois' 
prärier  voro  få  på  den  tiden.  Den  blif- 
vande kaptenen  skickades  dcrför  vid  tio 
års  ålder  till  ett  läroverk,  "The  Capital 
University,"  i  Columbus,  Ohio,  der  han 
under  en  kort  tid  fick  inhemta  de  för- 
sta grunderna  till  en  allmän  bildning. 
Den  allmänt  älskade  Dr.  E.  Norelius 
var  då  en  ung  teologie  student  vid  sam- 
ma läroverk  och  hade  ett  vaksamt  öga 
öfver   skolpilten,   som   gaf  teologen  åt- 


423 


skilligt  besvär.  Med  tom  kassa,  men 
lemligen  goda  betyg,  fick  skolpilten 
resa  tillbaka  till  hemmet  i  Illinois  efter 
ett  par  terminers  skolgång.  Kort  der- 
efter  börjades  Osborns  verksamhet  som 
svensk-amerikansk  tidningsman.  Alla 
barn  i  början;  och  han  började  som  lär- 
ling på  "Hemlandets"  tryckeri  i  Gales- 
burg,  Illinois,  och  fortsatte  med  tryc- 
keriarbete under  hela  sin  ungdom,  med 
undantag  af  ett  år,  som  användes  vid 
Illinois  State  University  i  Springfield, 
Illinois.  Då  inbördeskriget  bröt  ut,  in- 
mönstrade han  som  en  i8-årig  yngling 
som  simpel  soldat  i  Stolbrands  batteri  G, 
Andra  Illinois  Artilleri-regemente.  Är 
1864  i  Januari  befordrades  han,  efter 
examen  inför  en  militär  kommission  i 
Memphis,  Tennessee,  till  sekundlöjtnant 
och  beordrades  till  Fourth  Regiment 
U.  S.  Heavy  Artillery,  Colored,  som 
gjorde  garnisonstjenst  i  Columbus, 
Kentucky.  Här  befordrades  löjtnant 
Osborn  till  "Chief  of  the  U.  S.  Ord- 
nance  Bureau"  i  Columbus,  Kentucky, 
och  placerades  på  general  Ords  stab. 
Efter  åtta  månaders  tjenst  i  denna  be- 
fattning, hvilken  var  en  mycket  an- 
svarsfull post  för  en  så  ung  officer  (vär- 
det af  de  krigsförråd  löjtnant  Osborn 
här  stod  ansvarig  för  till  den  allmänna 
regeringen  uppgick  till  öfver  $1,000,000), 
blef  han  öfverflyttad  till  kommissariatet 
och  utnämd  till  "Post  Commissary"  i 
Columbus,  Kentucky,  en  annan  dryg 
post,  som  medförde  stort  pekuniärt  an- 
svar till  regeringen.  Då  kriget  upphör- 
de och  de  flesta  trupperna  hemförlof- 
vades,  blef  Osborn  aflöst  från  denna 
post  och  utnämdes  till  "Provost  Mar- 
shal  of  the  Freedmen's  Bureau,"  från 
hvilken  post  han  beordrades  tillbaka  till 
sitt  regemente  och  blef  kommendant  för 
sitt  kompani.  Han  utmönstrades  i  Little 
Rock,  Arkansas,  i  Februari  1866. 

Sedan  krigets  slut  har  kapten  Osborn 
haft  många  olika  befattningar;  varit  tid- 
ningsutgifvare  i  många  år.  Kom  som 
sådan  till  Minnesota  år  1883  och  blef 
genast  engagerad  som  general  manager 
för    tidningen    "SkafYaren"    i    St.    Paul. 


Han  är  väl  känd  öfver  hela  Minnesota 
som  en  politisk  talare.  Han  har  tjenat 
staten  som  assisterande  statssekreterare 
och  assisterande  "public  examiner"  i 
många  år.  Kapten  Osborn,  som  hela 
sitt  lif  varit  en  ifrig  republikan  bröt  med 
partiet  år  1896  och  blef  en  lika  ifrig  för- 
fäktare  för  John  Linds  guvernörskandi- 
datur, och  blef  af  honom  utnämd  till 
clerk  i  State  Weighmaster's  Office  i 
Minneapolis,  hvilken  ringa  post  han 
ännu  bekläder.  Särdeles  vänfast  till  sin 
karakter  och  hjelpsam  mot  alla,  åtnjuter 
han  en  stor  vänkrets,  men  är  dock 
högst  af  hållen  af  sin  familj,  der 
han,  en  grånad  veteran,  bäst  trifves, 
omringad  af  en  trogen  maka  och  sju 
barn,  en  del  af  dem  rikt  begåfvade  på 
musikens  och  intelligensens  område. 
*        *        * 

G.  A.  PETRI. 

Gustaf  Axel  Petri,  advokat,  föddes  i 
Rockford,   Illinois,   den  2i:ste  Septem- 


G.  A.  PETRI. 

ber   1863.     Föräldrarne  ankommo   från 
Småland,  Sverige,  år  1852.     De  bosatte 


424 


sig  först  i  Chicago,  men  flyttade  till 
Rockford  sommaren  år  1854.  Gustaf 
A.  Petri  ådagalade  tidigt  både  lust  och 
förmåga  till  studier.  Fastän  han  tidigt 
måste  ut  i  verlden  för  att  förtjena  sitt 
uppehälle,  sysselsatte  han  sig  dock  vid 
mellanstunder  med  att  på  egen  hand 
studera.  Sparpenningar  satte  honom  i 
stånd  till  att  börja  studier  vid  Gustavus 
Adolphus  College  i  St.  Peter,  men  han 
inträdde  senare  uti  Minnesota  statsuni- 
versitet i  Minneapolis.  Der  aflade  han 
år  1890  mogenhetsexamen  och  tre  år 
senare,  vid  samma  universitet,  tog  han 
graden  vid  den  juridiska  afdelningen. 
År  1893  inträdde  han  i  äktenskap  med 
Miss  Ida  M.  Peterson  från  Grove  City, 
Minnesota.  Bosatt  i  Minneapolis  uti 
eget  trefligt  hem,  No.  1713  West  Thirty- 
first  Street,  har  han  genom  en  alltid 
växande  praktik  vunnit  erkännande  af 
att  vara  en  samvetsgrann  och  pålitlig 
advokat  och  framgångsrik  sakförare. 
Han  tager  ett  lifligt  intresse  i  allmänna 
värf  och  kämpar  för  det  sanna  och 
goda  i  stat  och  kyrka.  Han  är  medlem 
af  den  lutherska  kyrkan  och  i  staten  en 
ifrig  försvarare  af  det  republikanska 
partiets  principer. 


ADOLPH  PETERSON. 

Adolph  Peterson  föddes  bland  Verm- 
lands  höga  berg  och  djupa  dalar  år 
1852.  Tidigt  som  gosse  lemnade  han 
föräldrahemmet  och  arbetade  sig  sjelf 
fram  tills  vid  21  års  ålder,  då  han  reste 
till  Stockholm  och  lärde  sig  der  snic- 
kareyrket som  byggnadssnickare.  Är 
1877  reste  Peterson  till  Kristiania,  Nor- 
ge, och  fortsatte  der  i  sitt  yrke  tills  efter 
branden  på  Horten.  Han  reste  då  dit, 
uppgjorde  kontrakter  samt  uppförde 
flera  byggnader.  År  1880  begaf  han  sig 
till  Yankee-land  och  stannade  först  i 
Red  Wing,  Minnesota,  som  vermlän- 
dingar  i  allmänhet  göra.  Sedan  fort- 
sattes resan  till  Minneapolis,  der  han 
arbetade  i  sitt  gamla  yrke  tills  år  1891, 
då  Northwestern  Mantel  Company  or- 
ganiserades.   Efter  att  ha  arbetat  i  detta 


bolag  i  två  år,  utnämdes  han  af  Sheriff 
Ege   till    "deputy   sherif?"    och   bibehöll 


A.  PETERSON. 

samma  syssla  äfven  under  Sherif? 
Holmbergs  administration.  Under  den- 
na tid  hade  han  dock  sin  andel  i  North- 
western Mantel  Company,  af  hvilket 
bolag  han  var  och   fortfarande  är  vice 

president. 

*        *        * 

C.  E.  PETERSON. 

Carl  Edward  Peterson,  romanhjelten, 
föddes  i  Wadstena  den  i9:de  December 
1859.  Efter  att  hafva  erhållit  en  helt 
vanlig  skolunderbyggnad,  började  han 
redan  i  tidigare  år  att  i  olika  kapaci- 
teter  arbeta  inom  tidningsverlden. 
Vadstena  historiska  minnen  tycktes 
icke  utöfva  något  mflytande  i  favör  af 
hans  svenska  patriotism,  ty  vid  20  års 
ålder  längtade  han  att  komma  till  "the 
land  of  the  free  and  the  home  of  the 
brave."  Han  anlände  till  Amerika  år 
1879.  Styrde  kosan  direkt  till  Pennsyl- 
vania, der  han  en  tid  garfvade  hudar. 
Här   var   det   troligen    som   han    också 


425 


beredde  sitt  eget  skinn,  ty  för  att  kun- 
na beträda  den  journalistiska  banan  i 
Amerika,  måste  man  hafva  en  hud  så 
tjock  och  ogenomtränglig  som  den  på 


C.  E.  PETERSON. 

en  rhinoceros.  År  1881  flyttade  han  till , 
St.  Paul,  Minn.,  och  har  sedan  den  ti- 
den stått  i  förbindelse  med  olika  svenska 
tidningar  i  staten.  Peterson  bosatte  sig 
i  Minneapolis  år  1883.  Som  tidningsman 
uppmärksammades  han  först  efter  det 
han  år  1888  blef  egare  af  "Svenska 
Roman-Bladet."  Peterson  inträdde  i 
äktenskap  år  1882  med  Miss  Christine 
Olson  och  har  fem  barn. 
*         *         -x- 

F.  J.  PETERSON. 

Frank  Johannes  Peterson  föddes  i 
Minneapolis  den  i6:de  Januari  1870. 
Hans  fader  är  den  välkände  gamle  sett- 
laren  Charles  Peterson. 

Efter  att  hafva  åtnjutit  undervisning' 
i  stadens  allmänna  skolor  till  sitt  sex- 
tonde år,  genomgick  han  en  kurs  i  ste- 
nograf! och  "typewriting."  På  den 
ovanligt  korta  tiden  af  sex  veckor  hade 


han  hunnit  förvärfva  sig  så  pass  kun- 
skaper i  sina  nya  ämnen  att  han  kunde 
mottaga  anställning  som  stenograf  hos 
firman  Drischel  &  Smith,  en  kommis- 
sionsfirma i  den  gamla  "Märket  Stånd" 
i   Minneapolis. 

Påföljande  år  befordrades  han  till  en 
mera  hedrande  och  ansvarsfull  syssla, 
nemligen  som  "clerk"  i  Hennepin  coun- 
lys  registrators  kontor  under  John  F. 
Peterson,  dess  då  nyvalde  chef.  Å  sag- 
da departement  har  vår  unge  landsman 
sedan  dess  alltjemt  qvarblifvit;  genom 
sin  energi,  pligttrogenhet  och  tillmötes- 
gående   har    han    arbetat    sig    upp    till 


F.  J.  PETERSON. 

platsen  näst  efter  chefen  med  namn, 
heder  och  värdighet  af  "deputy  register 
of  deeds."  Mr.  Peterson  ingick  år  1894 
i  äktenskap  med  Miss  Jennie  Goddard 
och  namnes  pappa  af  en  fyraårig  dotter. 

*  *  =H 

J.   A.  PETERSON. 

James  Aslak  Peterson,  ex-county 
attorney  af  Hennepin  county,  är 
född  af  norska  föräldrar  nära  byn 
Alderly,  Dodge  county,  Wisconsin, 
den  i8:de  Januari  1859.  Under  det  han 
i  sina  yngre  år  bevistade   landtskolan. 


420 


uppstod  hos  honom  begäret  att  erhålla 
en  högre  uppfostran,  och  ehuru  hans 
föräldrar  voro  oförmögna  att  förse  ho- 
nom med  medel  dertill,  hesiterade  han 
icke  att  på  egen  hand  förvärfva  sig  hög- 
re  studier. 

Han  ingick  slutligen  i  statsuniver- 
sitetet i  Wisconsin,  och  genom  att  gifva 
undervisning  förtjenade  han  penningar 
nog  för  att  bestrida  utgifterna  för  sin 
egen  uppfostran.      Peterson  tog  graden 


J.  A.  PETERSON. 

vid  Wisconsins  universitet  år   1884  och 
erhöll   sitt  juridiska  diplom  år   1887. 

Den  i8:de  Augusti  samma  år  anlände 
han  till  Minneapolis  och  tillvann  sig 
med  ens  en  framstående  plats  inom  sta- 
dens advokatkår.  Att  det  var  godt  gry 
i  den  unge  sakföraren,  insågo  alla,  och 
det  dröjde  icke  länge  innan  han  var 
allmänt  ansedd  som  den  mest  lofvande 
och  förhoppningsfulle  af  de  yngre  ad- 
vokaterna. Sin  förmåga  såsom  brott- 
målsadvokat fick  han  särskildt  tillfälle 
att  uppöfva,  då  han  år  1893  utsågs  till 
assisterande  County  Attorney  under 
Frank  M.  Nye,  ordinarie  innehafvare  af 
embetet.  Under  de  år  han  beklädde 
denna   syssla    doltog   han    i   eller   ledde 


sjelf  en  mängd  vigtiga  rättegångar,  och 
genom  hans  försorg  blefvo  många  af 
våra  värsta  brottslingar  befordrade  till 
laga  straff.  Hvar  och  en  ansåg  derföre 
med  rätta,  att  när  Nyes  termin  var  ute 
ingen  kunde  vara  närmare  att  intaga 
platsen  som  ordinarie  county  attorney 
än  Peterson,  och  blef  han  följaktligen 
nominerad  och  vald  dertill  hösten  år 
1896. 

Trols  Peterson  itnder  sin  första  ter- 
min såsom  ordinarie  ådagalade  en  säll- 
spord  duglighet,  blef  han  likväl  å  kon- 
ventionen år  1898  genom  politiskt  be- 
drägeri beröfvad  nomination  för  en  an- 
dra termin,  till  hvilken  han  visat  sig 
fullkomligt  berättigad. 

Sedan  denna  tid  har  han  tillsammans 
med  Robert  S.  Kolliner  alltjemt  egnat 
sig  åt  sin  lagpraktik,  imder  firma  Peter- 
son &  Kolliner. 

Peterson  är  en  stark  republikanare 
och  en  kraftig  vältalare.  Han  "'stum- 
pade"  Wisconsin  för  Blaine  år  1884 
samt   Minnesota  för  Harrison  år  1892. 

Mr.  Peterson  gifte  sig  i  Perry,  Dane 
county,  Wisconsin,  den  I9:de  November 
1889  med  Marie  Emelie  Dahle.  Mrs. 
Peterson  studerade  också  vid  statsuni- 
versitetet i  Wisconsin  och  i  samma 
klass,  af  hvilken  Mr.  Peterson  var  med- 
lem, och  tog  der  graden  "Bachelor  of 
Letters." 

Hennes  broder,  Herman  Dahle,  blef 
vald  till  kongressman  från  Dane  county 
distriktet  i  Wisconsin  hösten  år  1898. 


J.  F.  PETERSON. 

John  F.  Peterson  är  en  af  de  många 
som  under  en  omvexlande  bana  stude- 
rat lifvet  i  alla  dess  mångfaldiga 
skiftningar  af  ondt  och  godt,  framgång 
och  vedermödor.  Peterson  föddes  i  Bo- 
rås den  5:te  April  1848.  Vid  sexton  års 
ålder  kom  han  till  Amerika  (1864).  Bo- 
satte sig  först  i  Mantorville,  Dodge 
county,  Minnesota,  hvarest  han  arbe- 
tade hos  en  farmare.  Erhöll  sedermera 
anställning  i  en  jernkramhandeV.  der 
han  qvarstannade  i  tre  års  tid.     Reste 


427 


år  1867  till  Red  Wing  och  biträdde  i 
diversehandel  under  ett  år.  Efter  att 
ha  sammansparat  lite  penningar  reste 
han  till  Rockford,  Illinois,  för  att  ge- 
nomgå en  kurs  vid  dervarande  handels- 
skola. Begaf  sig  sedan  till  Chicago, 
hvarest  han  egnade  sig  åt  "dry  goods"- 
handel.  År  1870  bosatte  han  sig  i  Min- 
neapolis och  blef  engagerad  af  pioneer- 
dry  goods-iirman  Geo.  W.  Hale  &  Co., 
hvilken  befattning  han  innehade  i  tio  år. 


och  skandinaver,  kallade  honom  nu  rätt 
och  slätt  för  "Djan  Eflf." 

Efter  att  hafva  aflagt  ett  besök  i  sitt 
föräldrahem  i  gamla  landet,  öppnade 
John  F.  år  1880  "dry  goods"-afifär  för 
egen  räkning  och  fortsatte  dermed  i 
sex  års  tid.  År  1884  blef  han  vald  till 
"county  commissioner"  i  Hennepin 
county  och  hösten  år  1886  till  "register 
of  deeds,"  hvilken  befattning  han  inne- 
hade i  två  terminer. 


J,  F.  PETERSON. 


Vid  ankomsten  till  Minneapolis  fann 
han  mången  John  Peterson  före  ho- 
nom; ja,  nästan  lika  många  som  gräs- 
hopporna i  kung  Faraos  land.  Huru 
skulle  han  nu  kunna  skilja  sig  från  den 
stora  mängden?  I  sin  bedröfvelse 
tänkte  han  på  sin  farbror,  Floren,  i 
gamla  landet  och  inflikade  ett  F  mellan 
sitt  för-  och  tillnamn.  Detta  hade 
åsyftad  verkan.  Det  ändrade  hans 
namn    betydligt,    ty    alla,    amerikanare 


John  F.  ingick  äktenskap  med  Miss 
Mary  Moberg  den  i8:de  April  1878  och 
har  tre  fullvuxna  pojkar. 

I  behof  af  en  liten  "vacation"  företog 
Mr.  Peterson  med  fru  en  resa  till  Sve- 
rige under  sommaren  år  1889  för  att 
derstädes  helsa  på  vänner  och  fränder. 
De  begåfvo  sig  först  till  England  och 
derifrån  till  Paris  för  att  bese  exposi- 
tionen, hvarpå  färden  gick  öfver  Tysk- 
land  och    Danmark   till    de   kärälskliga 


428 


ställena  i  knallebygden.  Före  afresan 
hade  ett  större  antal  vänner  infunnit  sig 
i  Petersons  bostad  för  att  bjuda  dem 
farväl,  vid  hvilket  tillfälle  Wis-Guck- 
lund  framsade  följande  afskedsrim: 

Bland  dina  vänner  har  det  blifvit  spordt, 
Att  snart  du  drager  hän  mot  Nordanlanden, 
Och  derför  ha  vi  denna   "hemgång"  gjort 
För  att  nu  vänskapsfullt  få  trycka  handen 
På  denna   afskedsfestens  föremål, 
Att  ni  må  lyckligt  nå  ert  önskningsmål. 

Din  bana  vexlat  har  i  detta  land, 
Och  du  till  sist  har  hamnat  som  "recorder," 
Men  än  har  gumman  Svea  på  dig  band 
Och  du  får  lof  att  lyda  hjertats  order, 
Som  bjuder  dig  med  röst  så  kär  och  dyr: 
"Statt    upp,    John    F.,    mot    Sverige    kosan 
styr!" 

Må   färden   på   Atlanten   ej   bli   svår 
Men  res  för  guds  skull  inte  med  Thingvalla, 
Och   tag   mot    sjösjukan    en    styrketår, 
Att  du  af  ångest  ej  må  nederfalla; 
Men   vill    du   städse   vara   kry  och   käck, 
Så  bör  du  vistas  allra  mest  på  däck. 

I  stället  för  att  proppa  i  dig  "pie." 
Tag  dig  en  maglikör— a  little  soury — 
Men  om  du  någon  gång  får  se  en  haj, 
Så   tänk   i   andanom   uppå  Tom   Lowry 
Och  tacka  gud,  att  det  så  lyckligt  händt, 
Att  denne  herre  du  har  ryggen  vändt. 

När  efter  sjöresan  du  England  når 

Och  gör  din  komplimang  för  tant  Victoria, 

Du  utan  tvifvel  strumpbands-orden  får 

Och  varder   riddare  förvisst— det  tror  ja'. 

Ja,  sen  du  reser  uppå  nobelt  vis 

Och  ser  expositionen  i  Paris. 

Och  när  du  står  på  Sveriges  jord  så  trygg, 
Så  helsa  kunglig  majestät  ocli  kronan. 
Dock   bör  du  ju   alls   icke   kröka   rygg, 
Fast    du    kan    lyfta    uppå   hufvudboua'n, 
Och  lilla  prinsen,  som  är  född  helt  nyss. 
Den   kan  du  ge  från  damerna   en  kyss. 

Du  mången  fjerde  Juli  varit  med. 

När  skotten  smälla  och  trumpeten  skallar, 

Och  derför  bör  du  icke  bllfva  vred. 

Om  du  I  Sverige  råkar  ut  för  "knallar" 

Du    kan   stå   tryeg  1   både   rök   och   dam. 
Du  som  är  skyddad  ut  af  onkel  Sam. 

Om   af  en   händelse   du   stöter  på 
Lls.s  Olof  Larson  och   gamle  Smitten, 
Sfi    holsa    1111    dem    hjertligt    båda    två. 
Om  oj  den  helsnlngen  mer  än  vltten 
Värderas  utaf  dessa   herrar  skall. 
Så  helsa  gubbarna  i  alla  fall. 

En  lycklig  resa  sist  jag  önskar  nu. 
F^örlåt,  om  här  Jag  har  gjort  några  fanter, 
Det    bästa    ressällskap    du    har — din    fru — 
Må  snart   vi   helsa   er  välkomna   åter! 
Nu   trefnad    bjudes   er   med   säker   träff 
Samt  lycklig  resa  för  vår  vän  John  Fl 


Äter  kommen  tillbaka  för  att  regi- 
strera våra  '"deeds,"  öfverraskades  John 
F.  Peterson  med  en  större  bankett  å 
Nicollet  House  den  igrde  September 
1889. 

Är  1891  organiserade  Peterson  med 
flera  andra  American  Exchange  Bank, 
af  hvilken  han  blef  president.  Han  har 
dessutom  varit  intresserad  i  flera  finan- 
ciela  företag.  För  närvarande  represen- 
terar han  en  en-grosfirma  i  Rockford, 
Illinois. 

Peterson  är  en  glad  och  angenäm 
sällskapsmenniska,  som  alltid  sprider 
glädje  omkring  sig  i  de  kretsar  han  upp- 
träder. Godhjertad  och  liberal  har  han 
dessutom  under  sina  välmagtsdagar  all- 
tid varit  hjelpsam  der  bistånd  varit  af 
behofvet  påkalladt. 


J.  O.  PETERSON. 

Johannes    Otto    Peterson,    vår    stads 
unge    apotekare,    hvars    trogna    drag    i 


J.  O.  PETERSON. 

närstående   bild  äro   oss  alla  så  välbe- 
kanta,  föddes  den  9:de  Augusti   1864  i 


429 


Woxtorps  församling,  Vernamo,  Små- 
land, der  hans  fader  var  arrendator  un- 
der Edhs  stora  herregård.  Hela  hans 
ungdom  egnades  åt  studier;  men  strax 
efter  att  hafva  "läst  för  presten"  ådrog 
han  sig  "Amerika-sjukan"  och  lemnade 
föräldrahemmet  vid  femton  års  ålder 
för  att  i  Onkel  Sams  stora  republik 
pröfva  lyckan,  hvilken  också  sedan  dess 
varit  honom  väl  bevågen.  Han  anlände 
hit  till  landet  på  våren  år  1880  och  tog 
genast  anställning  hos   en  jordbrukare 


tog  provisorsexamen  år  18.85  och  apo- 
tekareexamen år  1889  samt  var  en  af 
de  yngsta  utexaminerade  apotekare  vid 
skolan. 

Peterson  började  egen  affär  år  1888, 
och  är  hans  apotek  med  laboratorium 
nu  ett  af  de  största  i  staden.  Sjelf  till- 
verkar han  alla  sina  svenska  mediciner, 
hvilka  gjort  hans  namn  vida  kändt  öf- 
ver  hela  Nordvestern. 

Genom  sin  småländska  drift,  sin  spar- 
samhet och  sitt  glada  och  tillmötesgå- 


J.  o.  PETERSONS  BLIFVANDE  AFFÄRSBYGGNAD. 


i  närheten  af  Prophetstown,  Illinois, 
men  fick  sedan  på  hösten  samma  år 
plats  såsom  springpojke  hos  en  apote- 
kare i  staden.  Han  bemägtigades  nu  af 
en  stor  lust  för  apotekareyrket  och  be- 
vistade under  fristunderna  skolan,  och 
då  hans  principal  någon  tid  senare  flyt- 
tade sin  affär  till  Orion,  Illinois,  följde 
Otto  med  och  bevistade  flitigt  skolan  i 
två  års  tid. 

På  våren  år  1884  styrde  han  kosan  till 
MinneapoHs  och  erhöll  plats  hos  en 
apotekare  på  sydsidan.  Han  studerade 
vid  Minnesota   Institute  of   Pharmacy, 


ende  sätt,  kom  han  hastigt  upp  i  verl- 
den,  och  bland  de  1,275  Pettersöner, 
som  för  närvarande  finnas  i  Minneapo- 
lis, räknas  han  nu  till  en  af  de  främsta 
bland  våra  svenska  affärsman.  Allt  un- 
der det  lyckan  smålog  åt  honom,  tänkte 
han  på  sitt  föräldrahem  i  Vernamo,  och 
år  1891  sände  han  efter  sina  föräldrar, 
hvilka  han  försåg  med  en  liten  nätt 
farm  vid  den  natursköna  Spring  Lake. 
Vid  samma  plats  har  han  sjelf  byggt 
sig  en  liten  villa,  der  familjen  tillbrin- 
gar sommarmånaderna.  Manad  af  kär- 
lek till  fäderneslandet  företog  Peterson 


430 


en  lust-  och  affärsresa  till  Sverige  år 
1892,  då  han  hade  det  stora  nöjet  att 
besöka  sina  fäders  gård.  Hösten  år 
1897  köpte  Peterson  den  värderika 
egendomen  i  hörnet  af  Washington  och 
Fifteenth  avenues  south,  der  hans  apo- 
tek är  beläget.  Hans  afsigt  är  att  här 
uppföra  en  större  affärsbyggnad,  och 
hafva  vi,  genom  att  insmuggla  medföl- 
jande teckning,  gått  Mr.  Peterson  i 
förväg  genom  att  gifva  allmänheten  en 
idee  om  huru  hans  affärspalats  kommer 
att  taga  sig  ut  i  den  närmaste  framti- 
den. 

Mr.  Peterson  var  president  för  Min- 
nesota Pharmacy  Association  (apote- 
kareföreningen) åren  1893  och  1894. 
Han  är  äfven  en  framstående  medlem 
af  The  National  American  Pharmacy 
Association,  Frimurarne.  Royal  Arca- 
num,  i  komiteen  för  John  Ericsson 
Memorial  Association  samt  aktiv  med- 
lem af  St.  John's  English  Lutheran 
Church. 

Han  gifte  sig  den  27:de  Mars  1889 
med  Miss  Mary  Anderson  och  är  fader 
till   sex  små-ländingar. 

Mycket  mer  kunde  sägas  om  Mr.  Pe- 
tersons affärer,  hans  apotek  och  apote- 
karevaror, men  derom  vilja  vi  låta  ho- 
nom sjelf  tala: 

Ett  svenskt  ap'tek  finns  i  vår  stad. 

Der   gyllne   morteln    priiktigt   skiner, 

Och   (ler  det   flns   en   längan   rad 

Utaf  famil.iemediciner, 

Som  äro  goda  till  att  ta 

Och  stads  en  kraftig  verkan  ha. 

Här  finnes  norsk  fisklevertran 

Och  bästa   blod-  och   lefverpiller, 

De  bästa  droppar  uti  sta'n 

För  magens  kraf    och  hjernans  griller, 

Och  vSr  amykos-aceptin 

Är  äkta  svensk  och  mycket  fin. 

Värt  sundhetssalt  är  lika  rent 
Rom  .iungfnni.  dfi  hon  giir  i  kloster. 
Borinii  vi  städse  ha  furtjent 
Allt  för  vårt  fliiss-  och  läkeplåster; 
Ett    liktonisnicdcl.    godt    som    vårt, 
Att  finna   bllfver  ganska   svårt. 

För  tänderna  vi  pulver  ha 

Och  allt  som   styrker  era  kroppar. 

Filr  magen   bör  ni   alltid   ta 

,\f    vAra    svenska    Ilofliiiiinsdroppar; 

Or'li   doktor   sänds,    hvar   än    I    bon. 

Ty   vi   ge   bud  per  telefon. 


CHRISTIAN  RASMUSSEN. 

Christian   Rasmussen,  chef  af  firman 
C.     Rasmussen     Publishing     Company, 
föddes  den  23:dje  Mars  1852  i  den  dan- 
ska  staden    Saeby,    hvarest   hans    fader 
var  bokhandlare,  och  stammar  han  från 
en  slägt,  som  i  många  led  drifvit  affärs- 
verksamhet af  flere  slag.     Tidigt  fadern- 
lös,    lemnade    han    hemmet    fjorton    år 
gammal    och    kom    i    boktryckerilära    i 
Frederikshavn   hos  utgifvaren  af  "Fre- 
derikshavns  Avis,"  Vogelius,  men  senare 
i  bokhandel.     Han  reste  till  Amerika  år 
1873,  hvarest  han  i  nio  månader  arbetade 
vid    Österns    kolgrufvor    och    jernvägs- 
anläggningar.      Ar    1874    kom    han    till 
Chicago  som  försäljare  af  skandinaviska 
böcker  och  upprättade  samma  år  tillika 
med    nuvarande    möbelhandlaren     Chr. 
Jorgensen  i  Red  Wing,  Minnesota,  bok- 
handelsfirman  Jorgensen  &  Rasmussen. 
Något  senare  öfvertog  han  tryckningen 
och  affärsledningen  af  "Heimdal,"  den 
tidens  mest  ansedda  danska  tidning,  re- 
digerad af  den  bekante  journalisten  M. 
Salmonsen.      Han  begynte   förlagsbok- 
handel år  1877  och  har  sedermera  utgif- 
vit  cirka  400  danska,  norska  och  svenska 
böcker,  af  hvilka  många  ha  en  stor  åt- 
gång.     Tidningsverksamheten    begynte 
år  1878  med  "Chicago  Posten,"  som  se- 
dan   öfvergick   till    "Illustreret    Familie 
Journal."     Firman  eger  nu  följande  tid- 
ningar:   "Ugebladet,"    "Illustreret    Fa- 
milie   Journal,"    "Svensk    Familj-Jour- 
nal," "Chicago  Posten"  och  "Skandina- 
visk   Farmer  Journal,"    eger    och   kon- 
trollerar    annonseringen     i     "Heimdal" 
och  levererar  "patent-insidor"  till  flera 
danska  och  norska  tidningar.     Är  1887 
flyttades  affären  till  Minneapolis,  hvar- 
est firman  inkorporerades  som  aktiebo- 
lag  med   ett  kapital   af  $40,000  och   C. 
Rasmussen  som  president,   M.   S.    Ras- 
mussen   som    sekreterare    och    kassör. 
Före  afresan  från  Chicago  hedrades  C. 
Rasmussen  med  en  bankett  af  framstå- 
ende  danskar.     Den  nya  verksamheten 
utvidgades  med  ett  stort  tryckeri  med 
ångprcssar,    bokbindcri    etc.    sysselsät- 


431 


tände  ibland  upp  till  50  personer.  Efter 
hand  har  maskinkraft  vunnit  mera  in- 
steg, så  att  det  mesta  af  lässtoffet  för 
tidningarne  nu  sättes  på  linotyp-maski- 
ner,   hvilka    jemte   viknings-    och    häft- 


aktigt  känd  inom  den  skandinaviska 
pressen  i  landet,  och  som  gör  större 
affärer  än  flertalet  slika  agenturer  till- 
sammans och  blott  med  de  största  och 
mest  solida  handelshus.     Som  en  följd 


C.  R.ASMUSSEN. 


ningsmaskinerna  och  pressarne  drifvas 
af  en  elektrisk  motor.  En  filial  i  Chi- 
cago uppehälles  alltjemt  och  derifrån 
utgifves  "Chicago  Posten."  '  C.  Ras- 
mussen  Advertising  Company  är  en  sär- 
skild afdelning  af  firman,  som  är  fördel- 
—28 


af  denna  affärsgren  är  C.  Rasmussen 
städse  på  resor  och  har  filialkontor  för 
densamma  i  Chicago  och  New  York. 

C.  Rasmussen  är  en  af  Amerikas  mest 
kände  danskar,  bland  hvilka  han  åtnju- 
ter stor  popularitet.     Han  har  rest  ge- 


432 


nom  största  delen  af  Förenta  Staterna, 
har  en  ovanligt  stor  personalkännedom 
och  har  jemte  sitt  eget  infört  hemstaden 
Minneapolis'  namn  i  flere  hotellregister 
än  rågon  annan  enskild  man.  Innan 
hans  afifärer  lade  fullständigt  beslag  på 
hans  tid,  tog  han  mycket  lifiigt  intresse 
i  danskt  förenings-  och  kyrkolif.  Han 
har  varit  stiftande  ledamot  i  många 
föreningar  och  församlingar  och  städse 
verksam  i  alla  skandinaviska  företag  här 
i  landet.  Han  var  särdeles  verksam  å 
flera  komiteer  under  den  skandinaviska 
sångarfesten  i  Minneapolis  och  en  af  de 
ledande  vid  den  skandinaviska  insam- 
lingen för  de  brandskadade  i  Hir.ckley. 
Denna  insamling,  vid  hvilken  han  var 
sekreterare,  inbragte  $4,000  i  varor  och 
kontanter  med  endast  $30  utgifter,  det 
minsta  utgiftsbelopp  något  liknande  fö- 
retag kan  uppvisa.  För  närvarande  ;ir 
C.  Rasmussen  sekreterare  i  den  norsk- 
danska pressföreningen. 

C.  Rasmussen  är  en  energisk,  lefnads- 
glad  natur  och  är  af  ett  vinnande  sätt 
och  ett  imponerande  yttre.  Till  trots  af 
sitt  långa  uppehåll  här  i  landet  och  sin 
intima  förbindelse  med  amerikanska  fir- 
mor är  han  fullständigt  dansk  i  språk 
och  tanke.  Han  främjar  hvarje  anslu- 
telse  till  moderlandet  och  har  tidigare 
gjort  sig  känd  som  en  ansedd  folkta- 
lare. Sjeif  typisk  jute,  är  han  i  ett 
lyckligt  äktenskap  förenad  med  Michella 
Pihl,  en  lififull  och  älskvärd  bornholm- 
ska af  literära  intressen  och  stor  berät- 
tartalang. 

Till  firande  af  Rasmussens  tjugofem- 
årsjubileum  som  affärs-  och  tidningsman 
höllo  ett  hundratal  af  hans  niimiaste 
vänner  i  Chicago  och  Nordvestern  en 
ståtlig  bankett  å  Oulie's  Hotel  i  Min- 
ncapolis  den  5:tc   November   189g. 


C.  M.  REESE. 

Carl  Martin  Rccsc  ftkldes  i  Rcllingcn 
nära  Lillcström  i  Norge  den  27:de  De- 
cember 1850.  Hati  hade  ganska  goda 
tillfällen     för    boklig    utbildning     intill 


Mars  månad  1867,  då  han  med  sina  för- 
äldrar och  syskon  utvandrade  till  Ame- 
lika.  Familjen  bosatte  sig  först  i  St. 
Cloud,  Minnesota,  men  året  derpå  i 
Lake  Andrew,  Kandiyohi  county,  der 
det  ålderstigna  paret  ännu  vistas.  Vår 
Carl  Martin  var  åren  1870-74  bosatt  i 
Minneapolis  och  var  anstäld  i  handel. 
Han  tog  under  denna  tid  en  verksam 
del  i  de  härboende  skandinavernas  säll- 
skapliga lif,   var  i   två  år  ordförande  i 


C.  M.  KEESE. 

föreningen  "Norden"  och  spelade  med 
vid  norska  och  svenska  teaterföreställ- 
ningar. Ar  1875  återvände  han  till  far- 
men i  Kandiyohi  county.  Som  han 
tagit  verksam  del  i  politiken  var  han 
biträdande  sergeant-at-arms  under 
statssenatens  reguliära  och  extra  ses- 
sioner åren  1879,  1881  och  1889  samt 
ordinarie  innehafvare  af  liknande  be- 
fattning år  1883.  Reese  var  represen- 
tant i  Huset  för  trettiosjette  Icgislativa 
distriktet,  omfattande  Kandiyohi 
county,  från  den   1  :ste  Januari   1885  till 


433 


den  I  :ste  Januari  1889.  Som  ordförande 
på  den  vigtiga  spannmålskomiteen  un- 
der sessionen  år  1885  var  han  med  om 
att  formulera  de  statens  lagar  för  in- 
spektering  och  vägande  af  spannmål, 
som  ännu  äro  gällande.  För  sina  f(")r- 
tjenster  i  valkampanjen  år  188S  utnäm- 
des  han  af  guvernör  Merriam,  eller  rät- 
tare på  dennes  rekommendation,  till 
statens  vågmästare  med  Minneapolis 
till  hufvudqvarter,  hvilken  lönande  och 
ansvarsfulla  befattning  Reese  innehade 
från  den  I5:de  Maj  1889  till  den  I5:de 
Juni  1899,  då  han  af  vår  nuvarande  gu- 
vernör, John  Lind,  erhöll  sitt  afsked. 
Reese  har  ej  blott  städse  varit  en  entu- 
siastisk republikanare,-  utan  ock  för- 
stått att  göra  sig  omtyckt  af  sin  tjen- 
stepersonal,  hvilken  vid  hans  afgång 
förärade  honom  en  dyrbar  promenad- 
käpp. Reese  var  ungkarl  ända  till  år 
1895,  då  han  gifte  sig  med  Miss  Jennie 
M.  Larson  från  Cloquet,  hvilken  skänkt 
honom  en  dotter. 


OSCAR  RINGWALL. 

Oscar  Ringwall.  den  nuvarande  mu- 
sikdirektören af  Svea  musikkår,  är  ett 
Stockholmsbarn;  hans  fader  var  den  all- 
mänt kände  musikdirektören  i  Berns 
salong,  Fred.  W.  Ringwall.  Hans  upp- 
fostran i  den  musikaliska  verlden  bör- 
jade i  tidigare  år  som  elev  vid  kungliga 
Svea  Lifgardet.  Efter  genomgående 
studier  vid  Musikaliska  Akademien  blef 
Ringwall  engagerad  vid  kungliga  hof- 
kapellet,  men  alldenstund  han  fann 
verkningskretsen  i  gamla  Sverige  för 
trång  för  sin  musikaliska  natur,  reste 
han  år  1867  till  London,  der  vår  stora 
sångerska,  Christina  Nilsson,  då  befann 
sig.  och  emottog  den  maktpåliggande 
befattningen  som  då  erbjöds  honom 
;-om  andre  kapellmästare  vid  hennef 
sällskap.  (Förste  kapellmästaren  var 
då  den  öfver  hela  den  musikaliska  verl- 
den kände  Arditi.)  Efter  att  ha  stan- 
nat med  Christina  Nilssons  sällskap  i 
sju  år  begaf  sig  professor  Ringwall  till 
Amerika,  der  han  genast  erhöll  den  för- 


månliga anställningen  som  solo  klari- 
nettist vid  det  allmänt  kända  Patrick 
Gilmore's  Band.  Sedermera  emottog 
Ringwall  band-mästare-befattningen  vid 
U.  S.  femte  infanteri  vid  Fort  Keogh, 
Montana  (general  Nelson  A.  Miles  var 
då  befälhafvare  vid  nämda  regemente). 
Efter  erhållet  afsked  kom  Ringwall  till 


/ 

% 

OSCAR  RINGWALL. 


Minneapolis  år  1883,  der  hans  verksam- 
het är  känd  bland  oss  alla.  Professor 
Ringwall  är  känd  i  Amerika  som  en  af 
dess  förnämsta  klarinettister,  hvilket  be- 
visas bäst  deraf,  att  då  första  klarinet- 
tist-platsen i  Boston  symfoni  orkester 
var  obesatt  tillbjöds  och  emottog  pro- 
fessor Ringwall  densamma  år  1892. 
Der  stannade  han  i  fyra  år  och  kom 
sedan  tillbaka  till  Minneapolis  för  att 
öfvertaga  direktörskapet  vid  Svea  mu- 
sikkår, hvilken  har  hans  utmärkta  led- 
ning att  tacka  för  det  musikaliska  an- 
seende som  kåren  för  närvarande  åt- 
njuter. Professor  Ringwall  var  orke- 
ster-dirigent för  de  skandinaviska  sån- 
garfesterna i  Minneapolis  år  1891.  i  Chi- 


434 


cago  vid  verldsutställningen  år  1893  och 
i  New  York  (Carnegie  Hall)  år  1897. 
*         *         * 

G.  A.  SANDBERG. 

Gustaf  Adolf  Sandberg  föddes  i 
Alingsås  den  3:dje  Oktober  1864.  Han 
genomgick  elementarläroverket  derstä- 
des  och  kom  år  1880  ti'1   Giiteborg,  der 


G.  A.  SANDBERG. 

han  fick  anställning  som  kontorist  i  en 
en-gros  jernmanufakturafifär.  Två  år 
senare  innehade  han  en  likadan  plats 
hos  firman  Sandberg  &  Co.  (tvcnne 
bröder  till  Gustaf  Adolf),  i  socker-  och 
sill-affärer.  Sommaren  år  1884  gjorde 
han  en  resa  till  Tyskland  och  blef  så 
betagen  i  tyskarnc  och  deras  land,  att 
han  redan  sex  veckor  senare  slog  sig 
ned  i  "Das  Grossc  Vaterland."  Bremen 
blef  platsen.  Här  hade  han  anställning 
som  korrespondent  hos  den  välkända 
tobaksfirman  Gebryder  Frentzel,  en  fir- 
ma som  gjorde  betydande  afTärer  på 
Sverige.  Han  stannade  der  i  två  år  och 
hade  troligen  ännu  varit  der,  om  ej  en 
ren  tillfällighet  hade  riktat  hans  tankar 


på  annat  håll.  Han  fick  nemligen  ett 
fördelaktigt  engagement  å  en  tobaks- 
plantage  å  Sumatra.  Hemkommen  till 
fosterlandet  för  att  göra  förberedelser 
för  resan,  blef  han  emellertid  af  anhö- 
riga på  det  bestämdaste  afrådd  från  att 
antaga  denna  plats  och  styrde  i  stället 
kurs  på  United  .States,  dit  han  anlände 
den  28:de  November  1886.  Reste  strax 
till  Chicago  och  fick,  samma  dag  han 
anlände,  plats  å  Svenska  sjukgymna- 
stik-institutet, hvarest  han  stannade  nå- 
gra år.  Kom  derpå  till  Hvita  Stjern- 
liniens  kontor  i  Chicago,  men  flyttade 
några  år  senare  till  Minneapolis.  Här 
arbetade  han  två  år  i  "State-banken," 
två  år  i  "Bank  of  Mitineapolis,"  sedan 
som  kollektör  hos  Pabst  Brewing  Com- 
pany  i  nära  två  år  och  har  nu  i  närmare 
tre  års  tid  haft  anställning  hos  Sanden 
Electric  Belt  Company.  Han  är  sedan 
år  1890  gift  med  Tekla  Meck  från 
Stockholm. 

Till  karakteren  är  Sandberg  öppen, 
hjertlig  och  glad  och  hans  sällskapsta- 
langer äro  många  och  varierande.  Rikt 
musikaliskt  begåfvad,  är  han  af  våra  få 
svensk-amerikanske  kompositörer  den 
ende  på  ett  undantag  när,  som  väckt 
uppmärksamhet  och  erkännande  äfven 
i  det  gamla  fosterlandet,  der  hans  kom- 
positioner blifvit  befordrade  till  trycket 
af  en  bland  landets  förnämste  musik- 
förläggare. 

Sandberg  har  äfven  förevigat  flera  af 
Ninians  och  Gucks  snillefoster  genom 
att  sätta  musik  till  dem,  så  att  de  nu 
när  som  helst  kunna  sjungas.  Ett  af 
hans  opus  är  en  romans  med  titeln 
"Love's  Story."  Melodien  är  särdeles 
originel  och  fyndig  men  på  samma 
gång  kraftfull  och  svärmisk.  I  ett  af 
Sandbergs  födelscdagspoemer  står  det 
l)Inn(l    annat: 

En  vackoi-  dag  i  Oktober  månad 

PA  se.\titalct,  om  jag  mins  riitt, 

Dn    gjorde   verlden    I  ha.st   förvånad: 

T.v  då  dii  anlände  helt  honett 

Till  jorden,  der  du  stor  fröjd  beredde 

Eör  far   oeh   mor  oeh  för  all   din   slilgt; 

I    Vostergötland,    jag   tror,    det    skedde, 

Och  derför  blef  det  en  knalleffekt. 


435 


Så  blef  du  insnörd  galant  i  linda 
Och   log  belåtet  mot  verlden  all; 
Men   ingen   kunde  din  tunga   binda 
Ej   heller  tonernas  starka  svall. 
Du  tjöt  beständigt,  och  alla  sporde: 
'•Af   detta   barnet   hvad   skall    det   bli?" 
Men    högst    förbluffade   du    dem    gjorde, 
Förty   du   tjöt  —  uti   harmoni! 

Sandberg  är  i  besittning  af  en  sym- 
patisk och  väl  skolad  barytonstämma, 
med  hvilken  han  alltid  kniper  sina  åhö- 
rare i  konsertsalongen  eller  i  enskild;: 
familjekretsar. 


DR.  J.  H.  SANDBERG. 

Doktor  J.  H.  Sandberg  föddes  i 
Broby,  Skåne,  den  24:de  Juli  1846.  Han 
studerade  i  Lund  samt  tog  apotekare- 
examen i  Stockholm  år  1864.  Kom  till 
Amerika  år  1868,  till  Minnesota  år  1876 
och  till  Minneapolis  år  1887.  Åren  1880- 
81  studerade  han  vid  Rush  Medical  Col- 
lege i  Chicago.  Sandberg  har  i  förbin- 
delse med  sin  apoteksaffär  ständigt 
praktiserat  som  läkare.  Doktor  Sand- 
berg har  djupa  studier  och  stor  erfa- 
renhet i  botanik.  Han  utnäi-.ides  af 
The  Agricultural  Department  i  Wash- 
ington till  guvernementets  botanist  åren 
1891-93.  Är  1891  företog  doktor  Sand- 
berg botaniska  utflygter  i  norra  Min- 
nesota. Inga  nya  plantor  upptäcktes, 
men  deremot  förökades  statens  flora 
med  cirka  30  till  40  arter.  År  1892  be- 
ordrades han  att  göra  botaniska  under- 
sökningar i  norra  Idaho  tillsammans 
med  tvenne  assistenter  och  skyddsvakt. 
De  reste  från  Minneapolis  den  I5:de 
April  till  Lewiston,  Idaho,  der  sällska- 
pet utrustades  för  expeditionen.  Vid- 
lyftiga ströftåg  företogos  omkring 
Clearwater  River,  Lake  Cour  d'Alene, 
Lake  Pend  d'Oreillc  och  genom  Bitter 
Root  Mountains.  År  1893  företog  dok- 
tor Sandberg  i  sällskap  med  J.  B.  Lei- 
berg  och  några  soldater  från  reguliära 
armeen  en  botanisk  exkursion  genom 
Columbia  öknen  och  trakten  öster  om 
Cascade  bergen.  Doktor  Sandberg  har 
samlat  och  preserverat  öfver  20,000  oli- 
ka växter,  hvilka  han  insändt  till  rege- 


rings-departementet i  Washington. 
Många  nya  plantor  upptäcktes  och 
hafva  några  af  dem  namngifvits  efter 
dess  upptäckare,  nemligen:  Peuceda- 
num  Sandbergii,  Foa  Sandbergii  och 
Hypntmi  Sandbergii. 


A.  M.  SMITH. 

Anders  Madsen  Smith,  en  af  vår 
stads  förmögnaste  danskar,  såg  först 
dagens  ljus  i  den  lilla  staden  Knusböl, 
åtta  mil  från  Koldings  slott,  icke  långt 


A.U.  SMITH 

från  det  slagfält,  der  drottning  Mar- 
gareta klådde  sina  fiender;  klockan  8 
på  morgonen  den  4:de  Februari  1841. 
Hans  fader  var  en  stor  och  grofiemmad 
smed,  af  hvilken  han  ärft  en  stark  och 
sund  kroppskonstitution,  som  motstått 
många  hårda  törnar.  Farfadern,  till- 
hörande en  af  Danmarks  gamla  jette- 
stammar, var  sous-löjtnant  i  den  dan- 
ska bataljon  af  tunga  artilleriet,  som 
medföljde  Napoleon  i  hans  beryktade 
kampanj  mot  Ryssland.  Den  unge 
Smith  var  icke  någon  flitig  skolgån- 
gare,  och  ehuru  han  lärde  sig  skrifva, 
läsa  och  räkna,  så  är  det  ännu  en  gåta 
för  honom  huru  han  ens  kom  att  få  så 
pass  mycket  i  skallemejan.  När  han 
var  14  år  gammal  var  han  stor  och 
stark  nog  att  förtjena  sitt  eget  bröd. 
Han  var  ej  lat   och  ovillig  att  arbeta, 


436 


men  var  saktfärdig  och  kunde  icke 
komma  öfverens  med  sig  sjelf,  åt  hvil- 
ket  yrke  han  borde  egna  sina  talanger. 
Han  var  Hk  den  der  mannen  som  sade 
om  sig  sjelf,  att  han  "måste  ha  en  hel 
del  förmåga,  ty  det  tog  honom  så  lång 
tid  att  få  den  i  gång."  En  vacker  dag 
beslöt  han  likväl  att  bli  doktor,  men 
alldenstund  det  ej  fans  medel  att  be- 
kosta hans  studier,  så  kom  han  i  stället 
i  lära  på  ett  gjuteri.  Sedermera  beslöt 
han  att  gå  till  sjös.  Han  tog  farväl  af 
sin  mor  med  två  danska  kronor  i  fic- 
kan, och  med  hela  sin  garderob  inknu- 
ten i  en  näsduk  knallade  han  i  väg  till 
Köpenhamn.  Det  var  den  27:de  Au- 
gusti 1857.  Han  gungade  nu  hit  och 
dit  på  bölja  blå,  seglade  sedermera  till 
Brasilien  och  gick  under  ett  års  tid 
många  äfventyrliga  händelser  till  mö- 
tes. I  Januari  1859,  då  Smith  befann 
S4g  i  Pernambuco,  anlände  den  ameri- 
kanske ångaren  "Mary  Comet,"  som 
tillhörde  den  af  Förenta  Staterna  ut- 
sända Paraguyanska  expeditionen. 
Alan  behöfde  en  man  ombord  och 
Smith  var  lycklig  nog  att  blifva  anta- 
gen. Det  var  hans  första  inmönstring 
under  stjernfiaggan.  Här  lärde  han  att 
älska  den  flagga,  som  svajade  öfver 
hans  hufvud.  Han  satte  för  första  gån- 
gen sin  fot  på  Columbias  jord  i  Phila- 
delphia  Maj  1859  och  afmönstrades  kort 
efteråt  i  Washington.  Det  förekom  ho- 
nom nu  som  om  sj(")mansyrket  hvarken 
ledde  till  rikedom  eller  ära,  hvadan  han 
beslöt  att  försöka  sin  lycka  på  landbac- 
ken. Han  arbetade  först  en  kort  tid  på 
ett  gjuteri  i  Philadelphia,  tog  sedan 
anstiillning  som  vanlig  dräng  vid  ett 
hotell  ett  stycke  in  i  landet  med  en  lön 
af  sex  dollars  i  månaden.  Han  fick 
snart  i  sinnet  att  "gå  vestcrut,"  men 
obevandrad  i  geografien  for  han  åt  ga- 
let håll.  Efter  att  hafva  knogat  och 
stretat  på  flera  platser  i  ÖsUrn  kom 
han  så  åter  tillbaka  till  Philadelphia 
och  inmönstrades  f(')r  andra  gången 
som  "blåtröja"  å  Förenta  Staternas 
skepp  "Allegheny."  T  Oktober  1860 
tog   han    afskcd    och    bes!()t    U'>r   andra 


gången  att  "gå  vesterut."  Han  arbe- 
tade först  som  jernvägsarbetare  på 
Missouri  Pacific-jernvägen  och  som 
vedhugggare  i  skogarne  och  for  så  till 
New  Orleans  och  blef  fogelhandlare. 
Ä  de  småbåtar,  som  kommo  nedför 
floden  med  marknadsprodukter,  köpte 
han  farmarnes  hela  laddning  af  höns 
och  gäss,  och  med  dessa  dinglande  på 
sin  person,  gick  han  omkring  i  staden 
och  sålde  sina  varor  och  förtjente  bra 
med  pengar.  Att  här  relatera  Smiths 
alla  skiftesrika  händelser  under  hund- 
åren är  omöjligt.  Inbördeskriget  stod 
nu  för  dörren.  Smith,  som  då  befann 
sig  i  Galveston,  Texas,  brann  af  lust 
att  slåss  för  den  stjernbeprydda  flaggan 
och  den  22  :dre  April  1861  inmönstra- 
des han  i  Indianas  Trettonde  volontär- 
regemente.  Svårt  sårad  under  kriget, 
erhöll  han  afsked  i  Oktober  1862.  I 
Mars  1863  inskref  han  sig  åter  vid 
amerikanska  flottan  å  kanonbåten 
"Conestoga,"  men  blef  sedermera 
transporterad  till  kanonbåten  "No.  13," 
Fort  Hineman,  Mississippi  flod-flottil- 
jen. IJuli  1864  erhöll  han  åter  sitt  af- 
sked vid  flottan  på  grund  af  erhållna 
svåra  sår  i  hufvudet.  Begaf  sig  så 
vesterut,  uppnådde  California  och  in- 
skref sig  i  California  Andra  volontär- 
regemente,  hvilket  mestadels  hade  att 
bekriga  indianerna.  Är  1866  upplöstes 
regementet.  Efter  att  ha  arbetat  på 
Central  Pacific-jernvägen  for  han  ge- 
nom Oregon  som  "pcddlarc"  med  en 
judelåda  på  ryggen  full  med  alla  slags 
smycken  och  prydnader.  I  Juli  1868 
blef  han  egen  farmare.  Sedan  han  ned- 
lagt mycket  mödosamt  arbete  på  far- 
men, förstörde  frosten,  den  8:de  Augu- 
-^ti  1870.  totalt  hela  hans  gröda.  Han 
l)lef  nu  icke  allenast  bankrutt  utan  till 
och  med  "gafs  på  båten"  af  sin  lilla 
efterskickade  fästmö.  Han  sade  nu 
adjö  åt  farniarelifvet  och  begaf  sig  till 
Ogden.  Utah,  och  fick  anställning  som 
vaklkarl  vid  jernvägsstationen.  Här 
var  del  som  han  IriifTadc  sin  landsman- 
inna.  Miss  Botella  Elberg,  med  hvilken 
han    f("irenades    den    i7:de    .Xiiril     1872. 


437 


och    hvilken    sedan    dess   alltid    utgjort 
hans   förnämsta  glädje  och   stöd  i   alla 
hans   företag.     Som  gift  man  öppnade 
Smith    nu    egen    affär    med    California 
viner  i  Salt  Lake  City,  Utah.  men  tvin- 
gades   af    Brigham    Young    att    lemna 
staden  på  grund  af  sin  starka,  frisprå- 
kiga    opposition     mot     mormonismen. 
Han   flyttade   då  till    Philadelphia,   der 
han  fortsatte  med  sistnämda  affär  tills 
år  1886,  då  han  begaf  sig  till  vår  unga 
och  framåtskridande  stad,  Alinneapo.is. 
Under  de  tretton  år  Mr.   Smith,   egare 
af  Californa   Wine   Depot,   drifvit   affä- 
rer härstädes,  har  han  gjort  sig  allmänt 
känd   för  sin   stora   redbarhet   i   handel 
och  vandel   och  från  de  hundra  tusen- 
tals här  i  Nordvestern,  som  haft  affärer 
med  mannen,  har  man  ännu  aldrig  hört 
ett  enda  klagomål.     Förutom  de  tvenne 
stora    affärsbyggnaderna    på    Hennepin 
avenue,  der  hans  affär  är  belägen,  eger 
han    dessutom     flera     stora,     värderika 
egedomar     i     staden,     synnerligast     på 
Nicollet    Island.       Han    egnar    sin    tid 
mycket  åt  studier  och  eger  kanske  det 
största    och    dyrbaraste    privatbibliotek 
inom    staten.        Mr.    Smith,    som    ofta 
gjort   vidlyftiga   rekreationsresor,   före- 
tog år  1895  tillsammans  med  sin  fru  en 
rundresa  kring  jorden,  då  han  besökte 
de  förnämsta  platserna  i  Orienten,  samt 
i  Februari  1899  en  resa  med  en  af  sina 
tvenne  söner  till  Porto  Rico.    För  när- 
varande håller  gamlingen  som  bäst  på 
med  att  studera  franska  för  att  kunna 
ilifva  en  så  mycket  skarpare  iakttagare 
vid   den    blifvande   verldsutsällningen   1 
Paris.      Då  Mr.   Smith  var   i   Philadel- 
phia, skref  och  utgaf  han  "The  History 
of  the  United  States  Mint,"  "A  History 
of  United  States  Coins,"  "A  History  of 
Colonial    Coins"    samt    slutligen    "En- 
cyclopedia  of  Gold  and  Silver  Coins  of 
the  World."    På  detta  senare  verk  upp- 
offrade han  sju  års  arbete  samt  många 
tusentals    dollars    för    hopsamlandet    af 
alla  de  guld  och  silfvermynt,  som  illu- 
strera detta  arbete,  hvilket  ännu  i  dag 
är   den    mest    fullständiga    och   akurata 
vägledare  för  myntsamlare  i  alla  länder. 


C.  A.   SMITH. 

Carl  Axel  Smith  är  helt  och  hållet 
hvad  man  kallar  en  "self-made  man."  I 
sin  ungdom  nödgades  han  att  kämpa 
mot  fattigdom  och  brist,  men  hans  ener- 
gi och  arbetskraft  segrade  dock  till  sist. 
Sedan  han  under  flera  år  arbetat  för  en 
ringa  aflöning  och  användt  sina  inkom- 
ster för  skolundervisning,  började  han 
vid  helt  unga  år  egen  affär.  Egnande 
sig  åt  denna  med  ihärdighet  och  varande 
hederlig  i  sina  transaktioner  samt  utru- 
stad med  ett  förträffligt  affärshufvud, 
gick  det  med  hvarje  år  framåt  för  unge 
Smith,  tilldess  att  nu  hans  affär  antagit 
jettelika  dimensioner. 

C.  A.  Smith  föddes  den  ii:te  Decem- 
ber 1852  i  Boxholm  i  Östergötland,  och 
han  är  den  yngste  af  fyra  syskon.  Fa- 
dern var  soldat,  hvilken  på  mellanstun- 
der arbetade  som  möbelsnickare.  Snart 
blef  soldatstugan  allt  för  trång  och  vid 
fjorton  års  ålder  begaf  sig  Smith  i  för- 
äldrarnes  sällskap  till  Amerika,  dit  förut 
två  bröder  afrest.  På  sommaren  1867 
anlände  de  till  Minneapolis,  och  på  hö- 
sten samma  år  flyttade  de  ut  på  ett 
"hornestead"  i  ^leeker  county,  der  sy- 
stern ännu  bor. 

På  vintern  1868  bevistade  C.  A.  Smith 
en  fem  mil  från  hemmet  belägen  en- 
gelsk skola,  dit  han  hvarje  morgon  styr- 
de sina  steg  med  en  brinnande  längtan 
att  lära  sitt  adoptivlands  språk  och  in- 
hemta  dess  seder.  På  våren  samma  år 
begaf  han  sig  till  fots  till  Minneapo- 
lis, der  han  ämnade  lära  sig  snickeri- 
yrket. Men  för  en  femton  års  yngling 
i  ett  främmande  land,  der  han  befinner 
sig  utan  penningar  och  utan  vänner,  äro 
utsigterna  icke  de  ljusaste,  och  det  lyc- 
kades icke  för  unge  Smith  att  få  plats 
som  snickare.  Kanhända  låg  häruti  för- 
synens underbara  ledning,  ty  detta  miss- 
lyckande ledde  honom  in  på  en  annan 
bana  och  öppnade  för  honom  dörren  till 
den  framgång,  som  sedan  i  så  rikt  mått 
blifvit  hans. 

Under   sina   vandringar   i    staden,    sö- 
kande   efter    snickarearbete,     samman- 


438 


träffade  Smith  med  en  person,  som  för- 
mådde honom  att  söka  en  familjeplats, 
och  denna  person  förde  honom  då  till 
hemmet  af  den  man,  som  i  många  år  var 
kompanjon  i  Smiths  stora  affär,  mil- 
lionären, före  detta  guvernören  i  Minne- 
sota, Hon.  John   S.   Pillsbury. 

C.  A.  Smith  blef  antagen  som  dräng  i 
Pillsburys  familj,  och  han  skötte  sin  be- 
fattning  till    sådan    belåtenhet,    att    han 


lat  sig,  till  dess  att  den  nu  är  den  största 
i  sitt  slag.  Denna  storartade  sågverks- 
affär bedrifves  nu  under  namnet  C.  A. 
Smith  Lumber  Company.  Mr.  Smith 
är  samtidigt  delegare  i  flera  andra  stora 
affärer  af  olika  slag,  och  han  eger  stora 
landsträckor  i  Nordvestern. 

Är  1878  ingick  Mr.  Smith  äktenskap 
med  Miss  Johanna  Anderson  från  Göta- 
holm, Minnesota.    Fem  barn  äro  i  lifvet, 


C.  A.  SMITH. 


bereddes  tillfälle  att  fortsätta  sin  påbör- 
jade skolgång  samt  upptaga  studier  vid 
Minnesotas  statsuniversitet.  När  han 
fullbordat  sina  studier  blef  han  handels- 
biträde i  Mr.  Pillsburys  jernhandcl.  Är 
1878  organiserades  C.  A.  Smith  &  Co.. 
som  började  sin  verksamhet  i  Herman, 
Minnesola.  Mr.  Smith  flyttade  år  1884 
tillbaka  till  Minncapolis,  der  nu  såg- 
verksdrift börjades  i  större  skala,  och 
under  årens  lopp  har  denna  aftär  utveck- 


och  familjen  bor  i  ett  präktigt  hem  vid 
Hennepin  avenue  och  Twenty-fourth 
Street. 

Den  framgång  och  lycka,  som  följt  C. 
A.  Smith,  har  icke  gjort  honom  öfver- 
modig  och  stolt,  utan  hans  karakter  ut- 
märker sig  allt  fortfarande  för  enkelhet 
och  vänfasthet.  I  religiöst  hänseende  är 
C.  A.  Smith  lutheran,  och  i  politiken 
tillhör  han  det  republikanska  partiet. 

Mången   fattig  yngling  kan  tacka   C. 


439 


A.  Smith  för  hjelp  till  skolgång,  och 
endast  för  kort  tid  sedan  gaf  Smith  ett 
talande  bevis  på  sitt  intresse  för  skol- 
saken,  då  han  gaf  $ioo  till  underhållet 
af  fria  aftonskolor.  En  gång  tillfrågad 
af  någon,  om  han  ej  stammade  från 
"bättre  folk"  i  Sverige,  svarade  C.  A. 
Smith:    "Jo,  min  fader  var  soldat!" 

Här  i  Minneapolis  intager  Smith  ett 
framstående  rum,  och  han  är  lika  högt 
aktad  af  de  infödda  amerikanerna  som  af 
sina  egna  landsmän.  Han  har  varit  de- 
legat till   många  statskonvent,   och  var 


tar  med  stort  intresse  monumentsaken. 
Han  har  icke  beklädt  något  publikt 
embete,  men  med  den  popularitet,  som 
han  åtnjuter,  är  det  ganska  troligt  att 
han  i  framtiden  kommer  att  kallas  till 
någon  framstående  politisk  syssla  i  sta- 
ten, såvida  han  är  villig  att  uppoffra  tid 
och  krafter  för  det  allmännas  bästa. 


WASHINGTON  SMITH. 

Närstående    teckning    är    en    trogen 
bild    af    den    unge    dansk-amerikanske 


* 

5*.^. 


Kb.N\\(i(jD  FL.ATS,  C.  A.  SMITHS  BYGGN.ADSKOMPLE.X  VID  LORING  PARK. 


vid  sista  presidentval  en  af  statens  pre- 
sident-elektorer och  utsågs  att  bringa 
Minnesotas  elektoralröster  till  kongres- 
sen i  Washington. 

Till  sitt  yttre  är  Smith  belefvad  och 
det  ligger  i  hans  uppträdande  detta  "nå- 
got," som  ingifver  förtroende  och  akt- 
ning. Han  är  en  god  talare  och  uttryc- 
ker sig  med  reda  och  klarhet.  När  han 
vid  ett  ofifentligt  möte  uttalar  sig,  lyssna 
alltid  alla  uppmärksamt,  och  man  kän- 
ner, att  det  ej  är  bara  munväder,  utan 
att  der  står  en  man  bakom  orden.  Mr. 
Smith  är  kassör  för  John  Ericsson 
Memorial   Association,  och  han  omfat- 


"attorney"  Washington  Smith,  hvilkens 
framtid  lofvar  så  mycket,  och  till  hvil- 
ken  skandinaverna  här  i  staden  fee  upp 
med  förhoppningar,  hvilka  helt  säkert 
skola  gå  i  fullbordan.  Washington 
Smith  är  äldste  sonen  af  den  så  allmänt 
kände  vinhandlaren  A.  M.  Smith.  Unge 
Smith  hade  i  början  militärlifvet  starkt 
i  tankarne  och  blef,  efter  att  hafva  lem- 
nat  Minneapolis'  ofTentliga  skolor,  sänd 
till  det  välkända  "St.  Johns  Military 
College,"  i  Manlius,  New  York,  hvar- 
est  han  studerade  i  tre  och  ett  hälft  år, 
förberedande  sig  till  Förenta  Staternas 
militärskola    i    West    Point.      Han    ge- 


440 


nomgick  sin  examen  och  erhöll  de  hög- 
sta betygen  i  andeligt  så  väl  som  lekam- 
ligt hänseende.  Genom  politiska  intri- 
ger blcf  han  emellertid  ntnämd  till  "al- 
ternate,"  hvilket  han  icke  var  belåten 
med,  utan  lemnade  skolan  och  företog 
en  sex  månaders  resa  till  Sydamerika 
med  vissa  aflfärsintressen  i  sigte.  För- 
hållandena och  konjunkturerna  fann 
han  likväl  icke  nog  tillfredsställande, 
hvadan  han  återvände  till  norden  och 
ingick  i  militärskolan  i  Manlius,  hvar- 
est    han    blef    utnämd    som    instruktör. 


WASHINGTON  SMITH. 

Denna  befattning  innehade  han  ett  års 
tid  och  började  sedan  att  studera  lag 
vid  Minnesotas  universitet,  hvarifrån 
han  utgick  med  de  allra  högsta  bety- 
gen. Mr.  Smith  är  en  ung  man  med 
grundliga  kunskaper  samt  ett  behagligt 
och  älskvärdt  siitt,  som  gör  honom  väl 
sedd  hvarhelst  han  kommer.  Under 
den  politiska  kami)anjcn  år  1896  tog  han 
aktiv  del  som  talare  och  tillvann  sig  ge- 
nom sin  sunda  logik  många  välförtjenta 
a])plådcr  från  åhorarnes  sida.  Hans 
namn    har    på    senare    tiden    flerfaldiga 


gånger  varit  nämdt  i  förbindelse  med 
utnämningar  af  ärofull  betydelse,  hvilket 
visar  att  mångas  ögon  äro  rigtade  på 
den  förhoppningsfulle  och  duglige  unge 
mannen.  Den  prde  December  1896  in- 
trädde Washington  Smith  i  äktenskap 
med  en  ung  amerikanska,  Miss  Stacey. 
från  Geneva,  New  York,  och  har  han 
haft  en  dotter,  som  dog  i  Augusti  må- 
nad 1898.  I  sin  profession  synes  han 
härstädes  redan  ha  tillvunnit  sig  de  mest 
lysande  utsigter  för  framtiden.  Han  är 
mycket  anlitad  af  våra  landsmän,  som 
behöfva  hjelp  i  legala  frågor,  och  har 
han  alltid  utfört  sina  uppdrag  på  det 
mest  nitiska  och  samvetsgranna  sätt. 
Hans  kontor  är  för  närvarande  i  No. 
gi6  Guaranty  Loan  Building. 

Washington  Smith,  som  härstammar 
från  en  gammal  kärnfrisk  stam,  är  sjelf 
af  kämpagestalt.  Han  har  vid  flera  le- 
diga tillfällen  intresserat  sig  för  manlig 
sport  samt  tagit  aktiv  del  i  de  härva- 
rande "Olympiska  Spelen." 

Inom  de  militäriska  kretsarne  är  det 
likväl  som  den  unge  Smith  ådragit  sig 
den  största  uppmärksamheten.  Då  gu- 
vernör Clough  utfärdade  kallelsen  för 
volontärer  att  stäfja  indian-upproret 
hösten  år  1898,  organiserade  Washing- 
ton Smith  ett  af  de  första  kompanierna, 
men  dess  tjenstgöring  blef  sedermera 
ej  af  behofvet  påkallad.  Kapten  Smiths 
kompani,  kändt  som  "Company  D,"  tog 
på  grund  af  dess  utmärkta  exercis  och 
militäriska  disciplin  första  platsen  inom 
Fourth  Regiment  Infantry,  N.  G.  S.  M., 
vid  den  årliga  inspektionen  i  April  1899, 
och  erhöll  kapten  Washington  Smith 
följaktligen  den  medalj,  som  förärades 
af  major  Hendley  till  kaptenen  af  det 
kompani,  som  de  inspekterande  office- 
rarne ansågo  vara  det  bästa  i  Minne- 
apolis. Vid  samma  kompani  tjenstgör 
iifven  hans  yngre  broder,  .Arthur  M. 
Smith,  som  förste  sergeant.  Washing- 
ton Smith  räknas  också  bland  nuirtlar- 
ne,  ty  han  ;ir  tillsammans  med  C.  Watt 
Brandon,  utgifvare  af  den  i  Minneapo- 
lis publicerade  militär-tidskriften  "The 
Northwestern  Guardsman." 


441 


HERMAN  STOCKENSTROM. 

Herman  Stockenström  föddes  å 
Stjernsunds  bruk  i  Dalarne  den  I3:de 
Mars  1853.  Han  åtnjöt  undervisning 
vid    Falu   högre   elementarläroverk   och 


H.  STOCKENSTROM 

vid  Stockholms  gymnasium.  Sedan  han 
genomgått  en  kurs  vid  Schartaus  han- 
delsinstitut i  Stocholm,  begaf  han  sig 
till  sjös  och  anlände  år  1874  till  Phila- 
delphia,  Pennsylvania,  samt  har  allt  se- 
dan den  tiden  vistats  i  Amerika.  En 
tid  studerade  Stockenström  vid  Augu- 
stana College,  der  han  också  deltog  i 
undervisning  och  gaf  privatlektioner  i 
latin.  År  1877  var  han  redaktör  för  tid- 
ningen "Skandia"  i  Moline,  Illinois,  och 
på  hösten  samma  år  flyttade  han  till  St. 
Paul,  Minnesota,  der  han  ännu  bor.  Ett 
par  år  idkade  Stockenström  studier  vid 
Minnesotas  statsuniversitet  i  Minneapo- 
lis. Han  hade  från  November  1879  till 
Augusti  1881  redaktörsplats  vid  tidnin- 
gen "Skafifaren"  i  St.  Paul  och  var  der- 
på  till  år  1884  redaktör  och  manager 
för  "Skafifaren  och  Minnesota  Stats 
Tidning."      Är    1884   blef   han   manager 


och  redaktör  för  tidningen  "Hemlan- 
dets" nordvesternupplaga.  Sedan  den- 
na indrogs,  skref  Stockenström  under 
en  följd  af  år  hvarje  vecka  flera  spalter 
redaktionsuppsatser  och  nyheter  1 
''Hemlandet."  Han  tillhörde  "Hemlan- 
dets" redaktion  elfva  år. 

Stockenström  har  tagit  stort  intresse 
i  politiken  och  varit  delegat  i  Minnesota 
till  två  statskonvent  och  en  mängd 
countykonvent.  Han  var  år  1886  en 
stark  kandidat  till  statssekreterare- 
befattningen i  Minnesota,  men  drog  sig 
i  sista  minuten  tillbaka  till  förmån  för 
öfverste  Hans  Mattson,  hvilken  vid  sitt 
tillträde  till  embetet  den  4:de  Januari 
1887  utnämde  Stockenström  till  biträ- 
dande statssekreterare  och  statistiker. 
Är  1889  blef  han  af  öfverste  Mattson 
återutnämd,  och  år  1891  utnämdes  han 
ånyo  af  statssekreterare  F.  P.  Brown, 
.hvilken  år  1893  förnyade  utnämningen, 
så  att  Stockenström  tjenstgjorde  som 
biträdande  statssekreterare  till  år  1895 
eller  sammanlagdt  åtta  år.  Under  den- 
na tid  var  han  två  gånger  under  stats- 
sekreterarens långvariga  frånvaro  ur 
staten  "acting  secretar_y  of  state."  På 
våren  år  1896  efterträdde  han  Ninian 
Werner  i  ''Svenska  Amerikanska  Po- 
stens" redaktion,  och  han  är  fortfarande 
medlem  af  densamma. 

Stockenström  har  lemnat  tillfälliga 
bidrag  på  vers  och  prosa  till  en  mängd 
svensk-amerikanska  tidningar,  samt  år 
1878  på  uppdrag  af  öfverste  Mattson 
reguliära  sådana  till  "Svenska  Tribu- 
nen"  under  dess  redaktörs  vistelse  i 
Sverige. 

Sedan  år  1881  är  Stockenström  lyck- 
ligt gift  med  Anna  Maria  Nelson,  dot- 
ter till  Martin  och  Christine  Nelson  i 
St.   Paul.     Äktenskapet  är  barnlöst. 

Herman  Stockenströni  är  en  utrnärkt 
talare  och  föreläsare  samt  en  af  våra 
mest  framstående  tidningsmän  och  skal- 
der. Ända  sedan  år  1877  har  han  varit 
förbunden  med  den  svensk-amerikanska 
pressen.  På  senare  tiden  har  han  högst 
sällan  skrifvit  någon  poesi.  I  allmän-, 
het   är   hans   poesi    känslig,    ehuru    han 


442 


äfven    skrifvit    ypperliga    skämtsamma 
och  satiriska  stycken. 

Under  rubriken  "Svensk-amerikansk 
literatur"  har  den  skicklige  literatur- 
kritikern  Jacob  Bonggren  i  sina  "Kon- 
turer, tecknade  i  förbifarten,"  uti 
"Svenska  Amerikanaren"  bland  annat 
om  Stockenström  yttrat: 

"Att  berömma  en  person  bara  för  det 
han  är  gammal  literatör,  eller  för  att 
han  skrifver  vers,  eller  för  att  han  har 
samma  idéer  som  jag  i  någon  riktning. 
har  under  de  femton  år  jag  tillhört 
svensk  -  amerikanska  tidningspressen 
och  under  de  tjugosex  år  jag  plitat  i 
bladen  icke  fallit  mig  in.  Gamla  litera- 
törer  bruka  bli  så  sjelfkära  och  deras 
skriftställarskap  får  gerna  en  så  stere- 
otyp prägel,  att  det  förefaller  den  om 
storhetens  relativitet  och  ständig  ut- 
vecklings absoluta  nödvändighet  fullt 
öfvertygade  vara  föga  tjenligt  att  lägga 
sig  på  knä  för  någon.  Herman  Stoc- 
kenström hör  emellertid  till  dem,  som 
icke  blifvit  uppblåsta,  hvarken  af  sin 
långa  skriftställarverksamhet  eller  sin 
förmåga  att  skrifva  vers.  Detta  hedrar 
honom  så  mycket  mer,  som  han  icke 
blott  är  'gammal  i  gåle,'  utan  jemväl  är 
så  god  författare,  äfven  i  bunden  form, 
att  han  kan  mäta  sig  med  snart  sagdt 
hvilken  som  helst  af  våra  bäste." 

När  Stockenström  år  1898  på  begäran 
i  tidningen  "Iduna"  hade  skrifvit  en 
humoristisk  sjelfbiografi,  yttrade  sig 
"Iduna"  editorielt  om  honom  på  föl- 
jande sätt: 

"  'Iduna'  presenterar  denna  vecka 
bilden  af  en  svensk-amerikan,  som  haft 
en  välförtjent  framgång  både  på  deti 
literära  och  den  politiska  banan.  Her- 
man Stockenström  har,  ehuru  född 
adelsman,  visat  sig  vara  en  folkvän  och 
ej  någon  snobb  eller  öfversittare.  Född, 
som  han  är,  i  palatset,  är  han  i  hjertat 
långt  mer  republikan  än  mången  af  dem, 

som  äro  födda  i  kojan." 

*         •»         « 

F.  O.  STREED. 
Frank  Oscar  Streed  är  född  i   Borg 
och  Löth  församling  i  Östergötland  den 


i6:de  Juli  1860.  Efter  att  ha  genom- 
gått den  allmänna  skolan  började  han 
sin  bana  som  arbetare  på  landtbruket 
Fiskeby;  men  det  dröjde  ej  länge  förrän 
den  unge  Streed  ville  begifva  sig  längre 
ut  i  verlden  för  att  kämpa  i  lifvets  strid, 
och  begaf  han  sig  derföre  till  Amerika 
på  våren  1880.  Här  började  han  sina 
hundar  som  jernvägsarbetare.  Det  sved 
visserligen  i  början  både  in-  och  utvär- 
tcs,  men  satte  likväl  kraft  i  armen  och 


F.  o.  STREEU. 

Stål  i  viljan.  På  våren  år  1883  anlände 
Streed  till  Minneapolis  och  började  som 
arbetare  hos  firman  Sullivan  &  Farn- 
ham,  för  hvilken  han  gjorde  resor  öfver 
hela  Amerika  från  New  York  till  Port- 
land och  utförde  "tile"-  och  marmor- 
arbete i  alla  de  förnämsta  städer  i  Ame- 
rika och  Canada.  Efter  åtta  års  arbete 
hos  nämda  firma  började  han  tänka  på 
att  bilda  egen  affär  och  startade  North- 
western Mantel  Company,  hvilket  allt 
sedan  dess  början  rönt  en  exempellös 
framgång. 


44.^ 


Detta   bolag   står  sig  excellent, 
Men  också  har  det  en  president 
Som   få   kan    hända    ha    haft   en,... 
Ty  F.   O.   Streed  nu  i  manna-år 
Som  förestyre  för  verket  står; 
Han  är  den  driivande  kraften. 

Mr.    Streed    har   allt    sedan    bolagets 
början  varit  dess  president  och  kassör. 


P.  P.  SWENSEN. 

Ä  denna  sida  finna  vi  bilden  af  en 
man,  som  de  flesta  af  våra  landsmän  i 
Amerika  hafva  hört  talas  om,  äfven  i  fall 


P.  F.  SWENSEN. 

de  icke  personligen  känna  den  populäre 
ex-sherififen  af   Hennepin  county. 

Petrus  Paulus  Swensen  föddes  i  Väby, 
Hoby  socken,  Blekinge,  den  io:de  Fe- 
bruari 1844.  Vid  tio  års  ålder  åtföljde 
han  sina  föräldrar  till  Amerika,  der  deras 
första  hem  blef  Chisago  Lake,  Minne- 
sota. P.  P.  fick  endast  en  vanlig  och 
kort  tids  skolunderbyggnad.  När  in- 
bördeskriget bröt  ut  år  1861,  tog  den 
sjuttonårige  gossen  musköten  på  axeln 
och  stred  ärligt  för  sitt  nya  fosterland 
till  krigets  slut.  Det  var  af  egen  fri 
vilja,  som  han  ingick  som  volontär  och 
blef  menig  soldat  i  det  sextonde  U.  S. 
infanteriregementet.     Han   deltog  i  öf- 


ver  trettio  bataljer  och  traffningar,  och 
blef  två  gånger  sårad  under  striden  vid 
Stone  River,  Tennessee.  Till  P.  P. 
Swensens  heder  länder  det,  att  han, 
detta  oaktadt,  aldrig  begärt  en  cent  i 
pension  af  Onkel  Sam. 

Man  tillbjöd  honom  befordran  under 
kriget,  men  han  afslog  det.  Han  blef 
likväl  i  början  af  år  1864  utnämd  som 
"Aid"  till  Captain  Trowbridge  å  general 
R.  W.  Johnsons  stab. 

R.  W.  Johnson,  hans  forne  befälhaf- 
vare,  major  general  commander  vid 
fjortonde  armeekåren,  säger  bland  annat 
i  ett  af  sina  bref,  dateradt  St.  Paul  den 
3i:ste  Oktober  1888: 

"Af  de  många  män,  som  jag  hade 
äran  kommendera,  var  det  ingen  som 
öfverträfTade  eder  i  tapperhet  eller  i 
egenskap   af   fullständig   soldat." 

Efter  krigets  slut  for  P.  P.  till  Cin- 
cinnati,  Ohio,  der  han  i  tre  års  tid  ar- 
betade vid  ett  faktori  för  tillverkning  af 
byggnadsmaterialer  och  blef  inom  kort 
sjelf  medlem  af  firman,  hvars  namn  blef 
Robinson  &  Co.  Sedermera  blef  han 
kassör  för  en  af  stadens  större  firmor. 
Derefter  reste  han  till  St.  Louis  med 
flera  andra  städer  för  att  se  sig  litet  om- 
kring här  i  verlden. 

Är  1869  slog  han  ned  sina  bopålar  i 
Minneapolis  och  har  allt  sedan  dess  blif- 
vit  trogen  sin  kärlek  till  den  vackra  her- 
skarinnan  öfver  Mississippi,  hvilken  kär- 
lek blifvit  lika  varmt  besvarad.  Uttryc- 
ken för  dessa  känslor  ha  visat  sig  i  en 
förkrossande  majoritet  vid  de  tillfällen, 
då  P.  P.  Swensen  uppträdt  som  kandi- 
dat för  sheriflfsysslan,  en  af  de  vigtigaste 
och  på  samma  gång  mest  lukrativa  be- 
fattningar inom  vårt  county. 

P.  P.  är  demokrat  af  gammalt  datum 
och  renaste  vatten.  Hans  politiska  se- 
grar hafva  räknats  som  stora,  då  man 
betänker  att  han  ej  tillhör  det  parti,  som 
i  svenskarne  härstädes  kunnat  räkna  "sin 
fasta  borg,  sitt  värn  och  sitt  beskydd." 

Endast  en  timme  efter  han  anlände  till 
Minneapolis  år  1869  var  han  i  full  verk- 
samhet vid  en  af  maskinerna  i  Coplands 


444- 


"Planing  Mill."  Tjenstgjorde  sederme- 
ra som  handelsexpedit  i  Rothschild's 
Clothing  Store,  Winslow  Clothing 
House  och  Boston  One  Price  Clothing 
Store,  i  hvilken  senare  plats  han  var 
"allt  i  allo"  i  närmare  tio  års  tid. 

År  1882  ingick  hati  i  egen  affär  som 
fastighetsmäklare  och  biljettförsäljare, 
och  år  1895  öppnade  han  The  Big  Bos- 
ton Department  Store  å  Washington 
avenue,  för  att  upparbeta  detsamma  till 
någonting  a  la  Donaldson-Olson,  men 
den  svåra  krisen  satte  "P"  derför  den 
I3:de  Juni  1896.  I  närvarande  stund  se 
vi  honom  åter  som  välbestäld  stads- 
mäklare. Swensen  gifte  sig  den  29:de 
December  1871  med  Annie  Johnson  från 
Sogn.  Bergens  stift,  Norge,  och  har  i 
detta  äktenskap  haft  fem  barn,  af  hvilka 
endast  två  flickor  och  en  son  äro  i  lif- 
vet.  Sonen  Harry  S.  har  nu  nyligen  in- 
gått på  den  juridiska  banan. 

Swensen  var  kandidat  för  sheriff  för- 
sta gången  år  1884,  men  blef  slagen  ur 
brädet.  Uppträdde  två  år  derefter  med 
bättre  lycka  och  innehade  sheriffsbefatt- 
ningen åren  1887-88.  Försökte  återval 
för  andra  termin,  men  misslyckades. 
Blef  så  åter  sheriff  under  åit'n  1891-92. 
efter  att  hafva  blifvit  invald  med  5,000 
rösters   majoritet. 

Flerfaldiga  gånger  har  P.  P.  företagit 
vidlyftiga  rekreationsresor  inom  landet 
och  varande  fullt  ut  lika  populär  borta 
som  hemma,  emottog;^  han  alltid  med 
vänskapsbetygelser  och  festligheter. 
Vid  ett  besök  i  Denver,  Colorado,  der 
hans  familj  vistades  för  sin  helsas  skull 
vintern  1892,  liöll  han  på  att  utan  var- 
ning blifva  kastad  i  dödens  gap.  Just 
som  li.iM  skulle  stiga  af  en  elektrisk 
spårvagn  och  gå  tvärs  öfver  gatan,  kom 
en  annan  spårvagn  från  motsatt  håll 
med  iltågsfart  och  utan  signal.  En  kol- 
lision uppstod  och  P.  P.  slungades  tio 
fot  från  platsen  nifd  afbräckt  skulder- 
blad och  åtskilliga  blessyrer.  Efter 
mycken  plåstring  och  doktorering  blef 
han  sig  åter  lik  igen  och  styrde  så 
kosan  lill   Kansas  City,  Missouri.     Far- 


bror Slocum,*)  som  4å  bodde  i  Kansas 
City  och  hade  hört  talas  om  den  stora  , 
inalheuren  i  Denver,  blef  nu  alldeles 
förvånad,  när  han  fick  se  den  oomkuU- 
runkelige  P.  P.  lifslefvande,  och  i  för- 
ljusning häröfver  var  det  som  han  skref 
f(')ljande   tillfällighetsrim: 

.Tag  hade  hört  att  i  den  här  byn 
Snart  nSsontinj?  skulle  hända. 
Att  plötsligt,  som  om  ned  ifrfln  skyn 
Kn  svensk-svensk  skulle  anländ.T. 
FrAn  Denver  pAstods  han  skulle  far.n 
Oeh  sheriff  sa'  man  han  skulle  vnra 
1  Hennepin. 

Han  lärer  Åtföljas  af  en  fru 
Samt    "plantor"   rara   och    mans;;!   — 
Ett  starkt  bevis,  att  han  fiirr  än  nu 
Ilar  varit  van  vid  att  fftnga.   — 
X\i  kunna  rtess.n  AskAdlisgiira 
Hur  fAngad  sheriff  de  Återföra 
Till  Hennepin. 

I  staden  Denver,  sA  har  .iag  sport. 
Der  lefves  dunkom  beständi.ct, 
Oeh  trilttnar  någon,  sA  kan  han  fort 
Till  liimlom  sändas  behiindigt: 
Med  spArvagnsknnffar  man  honom  döfvar 
Och  samma  sätt  pA  sheriffen  pröfvar 
FrAn  Hennepin. 

Men  dA  hi)gg  Denver  likväl  i  sten. 
Ty  sällan  faller  till  fota 
I  Colorado  en  sAdan  en. 
Hvars    hem    iir    i    Minnesota, 
Oeh  Denver  borde  v:il  kunna  veta. 
Att  den  en  sheriff  ej  kan  bortpeta 
FrAn  Hennepin. 

Nej,  nej,  minsann!    Och  nu  är  han  hilr, 
Helt  välbehAllen  och  niidt  i 
En  viinkrets,  som  honom  häller  kiir, 
I  hjerlev.-uant  Kansas  City, 
Der  tusen  anse  det  för  en  lycka. 
Att  än  en  gAng  fA  sheriffen  trycka 
FrAn  Henn(>pin. 

Sjelf  ett  arbetets  barn  och  arbetarens 
vän  har  P.  P.  alltid  visat  ett  stort  in- 
tresse för  arbetsföreningar,  och  var  vice 
president  för  den  första  amerikanska 
Labor  Union   i   Minneapolis,  år   1874. 

Swensen  var  en  af  organisatörerna  af 
det  "Skandinaviska  Skarpskyttekompa- 
niet" samt  dess  kapten,  då  detsamma 
upplöstes  år  1874.  Har  varit  medlem 
af  flera  svenska  f(')rcningar  samt  är  upp- 
hofsmannen  och  en  af  grundläggarne  till 
"Svenska  Bröderna." 


•  Theodore  HpsspI,  då  titglfvare  af  "Fack- 
lan" i   Kansns  City. 


445 


Han  är  vänfast  som  få,  och  begåfvad 
med  det  mest  oförbränneliga  lynne  spri- 
der han  glädje  hvart  han  kommer.  Är 
ytterst  gästfri  och  alltid  ömmande  och 
hjelpsam  mot  alla,  som  lyckan  har  gått 
emot. 

Ingen  svensk,  som  kommer  till  Min- 
neapolis, kan  undgå  att  höra  om  den 
gamle  P.  P.  Svvensen  med  det  ungdom- 
liga hainet,  som  i  45  år  arbetat  i  sitt 
nya  fädernesland,  men  aldrig  glömmer 
det  gamla. 

P.  P.  Swensen  är  fullkomligt  ameri- 
kaniserad, men  det  oaktadt  stryker  han 
alltid  bort  en  tår  med  vanten,  hvar  gång 
man  talar  om  Väby,  och  den  närbelägna 
Asarumsdalen,  der  hans  vagga  stod. 


C.  J.  SWANSON. 

Carl  Johan  Swanson  föddes  i  Frän- 
narp,  Haurida  socken,  Småland.  Hans 
fader  var  bonde  och  efter  den  tid  Carl 
Johan  ansågs  lör  gammal  att  leka  hela 
dagen,  uppdelades  hans  tid  mellan  att 
besöka  sockenskolan  och  att  lära  sig 
"farma."  Hans  mesta  tid  tillbragtes  lik- 
väl vid  plogen.  Vid  nitton  års  ålder 
började  guldlandet  i  vestern  att  hägra 
för  hans  syn  som  ett  lyckoland  och  han 
längtade  till   Amerika. 

Är  1869  begaf  han  sig  till  Minnesota, 
McLeod  county,  der  han  redan  förut 
hade  tvenne  systrar.  Här  arbetade  han 
en  kort  tid  som  farmbiträde  hos  sin 
svåger,  John  Björkman,  före  detta  guld- 
gräfvare  från  California  sedan  guld- 
febersperioden år  1849. 

Är  1870  anlände  Swanson  till  Minne- 
apolis och  arbetade  de  första  fem  åren 
som  murare.  Under  denna  tid  hade  han 
alltjemt  ett  öppet  öga  för  det  praktiska 
lifvet.  Han  började  att  se  sig  omkring, 
hvarest  han  kunde  bryta  mark  —  nej, 
lera,  och  upptäckte  slutligen  vidsträckta 
lerlag  vid  Shingle  Creek,  i  den  trakt 
hvarest  arbetshuset  nu  är  beläget.  Här 
köpte  han  land  och  öppnade  tillsam- 
mans med  N.  P.  Peterson  år  1875  Min- 
neapolis'  första   ordentliga   tegelslageri 


(det  fans  endast  ett  tegelslageri  förut, 
som  var  mycket  dåligt  och  obetydligt,  å 
den  tomt  der  Central  Märket  nu  är 
beläget). 

Efter  att  hafva  slagit  tegel  å  ofvan- 
nämda  plats  i  tre  års  tid  köpte  Swanson 
för  egen  räkning  45  acres  på  östsidan, 
der  han  anlade  ett  ännu  större  tegel- 
slageri samt  år  1894  uppbygde  den  stora 


C.  J.  SWANSON. 

tegel-  och  ■'tile"-fabriken,  som  förut 
blifvit  omnämd  och  illustrerad  i  detta 
arbete. 

Under  sin  vidlyftiga  afYärsverksamhet 
har  Swanson  haft  tillfälle  att  göra  mån- 
ga stora  kontrakter,  och  har  han  bland 
annat  expedierat  betydande  orders  för 
dårhuset  i  Fergus  Falls,  tvenne  hospital 
i  St.  Peter,  hospitalet  i  Winona,  stads- 
hospitalet och  rådhuset  i  Minneapolis 
samt  helt  nyligen  för  det  nya  postkon- 
toret i  St.  Paul. 

Swanson  gifte  sig  år  1877  med  Miss 
Christin  Johnson,  och  har  deras  äkten- 
skap välsignats  med  trenne  tegelslagare. 

Alla  våra  äldre  tegelslagare  hafva  af 
en  eller  annan  orsak  Icmnat  fältet,  hva- 


446 


dan    Swanson   nu   är   den   äldste   tegel- 
fabrikanten i  staden. 

Swanson  sätter  en  stoltliet  uti,  att  så- 
som murare,  hafva  uppfört  den  första 
husfasad  af  pressadt  tegel  i  Minneapolis. 


SIGVART  SORENSEN, 

Sigvart  Sörensen,  redaktör  af  "Min- 
neapolis Tidende/'  föddes  år  1849  i  Kri- 
stiania, Norge,  och  genomgick  han  en 
af  den  norska  hufvudstaden?  latinläro- 


/ 


.S    SOKENSEN. 

verk.  Då  hans  föräldrar  utvandrade  till 
Amerika  år  1866  för  att  förbättra  sina 
ekonomiska  vilkor,  följde  han  med  och 
var  i  ett  par  års  tid  med  dem  bosatt  i 
Chicago.  Ar  1868  fick  han  anstiillning 
på  kontor  i  Madison,  Wisconsin,  hos 
den  norsk-amcrikanska  bankirfirman 
Flcischcr  &  Jurgens  och  qvarstannade  i 
sex  års  tid  i  olika  befattningar  hos 
denna  firmas  förste  innehafvarc  och  hos 
deras  cfterlr.idare.  Han  föreslod  i  ett 
års  tid  firmans  filial  i  Austin,  Minne- 
sota, och   flyttade  i   December   1870  till 


La   Crosse,   Wisconsin,   hvarest   firman 
då  öppnade   filial,  men  dit  den  senare 
förlade  sitt  hufvudkontor.    Är  1873  bör- 
jade Sörensen  tillika  med  Luth.  Jaeger 
utgifvandet     af     en     literär     tidskrift, 
"Norsk   Maanedsskrift,"    men   efter   ett 
hälft  års  tid  uppgafs  detta  försök.     År 
1875   vardt    han    engagerad   af   numera 
aflidne    Frederick    Fleischer,   som    kort 
förut    af   president    Grant    utnämts    till 
registrator  vid  Förenta  Staternas  land- 
kontor i  La  Crosse,  och  det  var  Sören- 
sen som  i  åtta  år  skötte  detta  embete 
under    Fleischer    och    dennes    efterträ- 
dare, F.  A.  Husher.     Under  vistelsen  i 
La   Crosse   deltog  han  åtskilligt   i    det 
politiska  lifvet  och  blef  af  demokratiska 
partiet  vald,  och  sex  gånger  omvald,  till 
stadsassessor.     År  1889  flyttade  han  till 
Chicago  och  öfvertog  år  1890  redaktio- 
nen   af    "Norden."      I    November    1891 
flyttade  han  till  Minneapolis  och  öfver- 
tog  redaktionen    af   "Daglig    Tid^de" 
och     "Budstikken,"     numera    samman- 
slagna   under   namn    "Minneapolis    Ti- 
dende."    Sörensen  blef  år  1873  gift  med 
Miss  Hanna  Husher,  dotter  till  numera 
aflidne  F.  A.   Husher;  de  ha  två  barn, 
en    son    och    en    dotter,    begge    vuxna. 
Sörensen  har  skrifvit  en   Norges  histo- 
ria  på   engelska,   som   utkommit   på   P. 
F.  Colliers  förlag  i  New  York.     Redak- 
tör Sörensen  är  med   sitt  stilla,  starkt 
tillbakadragna    väsende    typen    för    en 
äkta  gentleman.     Plan  för  en  väl  ansad, 
ytterst    försigtig   penna,   och   alla   hans 
yttranden  i  tal  som  skrift  äro  preglade 
af  mogen  öfverläggning  och  ett  sundt 
omdöme.     Det  är  en  man  som  läst  och 
lärt   mycket  och   som   lifvet   fostrat  till 
fördomsfrihet       och       förbehållsamhet. 
Han  företer  denna  blandning  af  oklan- 
derlig amerikansk  medborgare  och  nor- 
disk  patriot   och   kulturvän    som   ej    är 
helt  sällsynt  ibland  oss,  men  hans  sär- 
märke är  blidheten  och  total  frånvaron 
af    all    arrogans.     Redaktör    Sörensen 
väljer  sina   v.änner,  hvilka  alla  äro  ho- 
nom  varmt   tillgifne  och  skatta  honom 
högt. 


447 


K.  M.  TEIGEN. 

Knut  Martin  Teigen,  Ph.  D.,  M.  D., 
är  född  af  norska  föräldrar  på  Kosh- 
konong  i'  Dane  county,  Wisconsin,  den 
23:dje  Augusti  1854.  Både  på  fars-  och 
morssidan  lär  dock  slägten  vara  kom- 
men från  Nord-Tyskland  några  genera- 
tioner tillbaka.  Mr.  Teigens  år  1887 
afiidne  fader,  Ole  Kristianson  Teigen, 
var  bondeson,  till  yrket  skomakare,  ifrig 
björnjägare,   samt   kunglig   waldthorns- 


K.  M.  TEIGEN. 

blåsare  den  tiden  han  marscherade  i 
kronans  rock  på  Lärdalsören.  Doktorns 
snart  nittioåriga  moder,  Kari  Teigen, 
är  äldsta  dottern  af  den  för  hundrade  år 
sedan  i  Numedalsbygden  vida  bekante 
odalsbonden  Hellik  Gullikson  Holtan, 
en  ansedd  och  inflytelserik  man,  till 
hvilken  alla  knutiga  lagkrånglerier, 
dem  länsmannen  eller  kronofogden  icke 
rådde  med,  refererades,  och  från  hvil- 
kens  domslut  man  säger  det  aldrig  blef 

—29 


fråga  om  appell.  I  '"svenska  kriget" 
tjenstgjorde  Holtan  som  major  Schrö- 
ders  privatsekreterare.  Öfver  sextio  år 
vid  hitkomsten  till  Amerika,  lärde  gub- 
ben sig  ändå  att  läsa,  skrifva  och  tala 
engelska  språket  oklanderligt. 

Dottersonen  Knut  Martin  sändes  re- 
dan vid  tre  års  ålder  på  norska  reli- 
gionsskolan, dit  fadern  vintertiden  bar 
honom  på  sin  rygg,  omlindad  af  mors 
stora,  varma  ylleschal.  På  "Yankee- 
skolan"  kom  han  först  flera  år  senare, 
emedan  han  plågades  af  asthma  vinter- 
tiden. På  femtonde  året  konfirmerades 
han  i  Vestre  Koshkonongs  lutherska 
kyrka  af  pastor  Jacob  Aall  Ottesen. 

Sin  enda  son  hade  nog  Mr.  och  Mrs. 
Teigen  helst  sett  blifvit  vid  farmen,  der 
de  sjelfva  nedlagt  så  mycket  redligt 
dagsarbete.  Men  pojkens  asthma  var  i 
vägen.  Han  tålde  inte  mycken  kropps- 
lig ansträngning,  och  Dr.  Hansen  spåd- 
de, att  det  blef  sannolikt  värre  med  åren. 
Så  skulle  han  då  efter  pastorns  råd  stu- 
dera —  till  prest.  I  två  år  åtnjöt  han 
privatinformation  i  prestgården  af  ka- 
pellanen  uti  det  elementära,  hvarpå  han- 
hösten  år  1873  kom  till  Luther  College 
i  Decorah,  lowa,  hvarest  han  i  hälft- 
annat  år  förblef.  Så  höll  han  engelsk 
och  norsk  skola  ett  år  och  studerade  på; 
egen  hand,  gick  sä  till  Wisconsin  stats- 
universitet, der  han  förnämligast  stude- 
rade språk,  matematik,  historia  och  lite- 
ratur. Sedan  har  han  "lite  till  husbe- 
hof"  lärt  sig  läsa  också  franska,  span- 
ska, volapyk  och  hebreiska,  och  under 
det  för-flutna  året  har  han  äfven  stämt 
sin  lyra  på  sjelfva  "ärans  och  hjeltarnes 
språk." 

Från  Wisconsins  universitet  gick  han 
ett  år  på  Luther  Seminary,  den  norska 
synodens  prestläroverk  i  Madison,  vid 
hvars  teoretiska  departement  han  för- 
blef tills  "nådevalgsstriden"  bröt  ut  mel- 
lan professorerna  Schmidt  och  Asper- 
heim,  då  Knut  Martin  började  medici- 
nalstudiet  hemma  på  farsfarmen  under 
Stoughton-lakaren  Dr.  Laws'  precepto- 
rat.  Med  läroboken  på  plogstyret,  i  hö- 
lasset, hvar  som  helst,  arbetade  han  sig 


448 


de  två  påföljande  åren  genom  de  medi- 
cinska disciplinerna  så  vida  han  på  egen 
hand  förmådde;  mången  gång,  när  hä- 
starne fodrades  och  hvilade  i  middags- 
stunden, sågs  medicine-studenten  sit- 
tande bredvid  i  skuggan  med  sin  läkare- 
bok i  handen.  Hösten  år  1879  blef  han 
inmatrikulerad  vid  medicinska  afdelnin- 
gen  af  New  York  Citys  universitet,  der 
han  i  Mars  1882  promoverades  och  er- 
höll doktorsgraden.  Samtidigt  tog  han 
en  mängd  specialkurser  inför  flera  af 
New  Yorks  skickligaste  specialister  och 
vetenskapsmän. 

Under  de  sista  nio  åren  har  Dr.  Tei- 
gen  egnat  sin  mesta  tid  åt  studiet  och 
behandlandet  af  nerv-  och  sinnessjuk- 
domar, i  hvilka  han  anses  vara  en  af 
landets  mest  framstående  läkare,  och 
mot  hvilka  han  lyckats  utföra  mången 
otrolig  kur  i  "hopplösa  fall,"  hvar  an- 
dra misslyckats. 

Till  medicinska  literaturen  har  han 
levererat  många  vetenskapliga  afhand- 
lingar  rörande  olika  •  ämnen,  såsom: 
"Penile  Fistula— Nelaton's  Operation" 
—"St.  Paul  Lancet,"  år  1883;  "The 
Kataphoric  Action  of  Electricity,"  en 
princip  efter  hvilken  han  behandlat  pa- 
tienter i  fyra  år,  då  Thomas  Edison  kun- 
gjorde sin  upptäckt  af  precis  saksamma, 
år  1889;  "Salicin  as  a  Prophylactic 
Against  Scarlatina"  —  "Medical  Re- 
view,"  år  1891;  "Hereditary  Psychoses," 
—Ibid.,  år  1893;  "Notes  on  Nuclein 
Therapeutics"— "Northwestern  Lancet" 
och  "Therapeutic  Gazetle,"  år  1895. 

Dessutom  har  han  perfekterat  en 
kurmetod  för  dipsomani,  med  hvilken 
han  botat  för  spritbegäret  äfven  sådana 
som  tagit  "Kcclcy-Curen"  både  en  och 
flera  gånger. 

Dr.  Tcigen  har  varit  eller  är  medlem 
af  vetenskapliga  och  literära  förenin- 
gar, såsom:  "North  Dakota  Medical 
Association,"  'Cass  County  Medical 
Association,"  "Ilennepin  County  Medi- 
cal Association"  och  "American  Public 
Health  Association."  Från  år  1890  till 
år  1893  var  han  vice  president  i  "North 


Dakota  State  Board  of  Health;  fiån  år 
1891  till  år  1894  medlem  af  statens 
"Board  of  Medical  Censors,"  samt  år 
1893  af  "Advisory  Council  World's  Fair 
Medical  Congress."  Äfvenledes  af  "Mi- 
mer Literary  Society,"  Madison,  Min- 
nesota; "Gimle  Literary  Society," 
Fargo,  och  af  "Fargo  Scientific  Asso- 
ciation." 

År  1892  var  Dr.  Teigen  populisternas 
enhälligt  nominerade  kandidat  för  kon- 
gress-embetet  i  North  Dakota,  men  han 
drog  sitt  namn  tillbaka.  I  politiken  har 
han   alltsedan   varit  republikanare. 

"Dr.  Teigen  är  en  förmåga."  "Han 
är  obetingadt  en  af  den  skandinaviska 
stammens  yppersta  representanter  i 
Amerika."  Äfven  som  skald,  kåsör,  hu- 
morist och  satiriker  har  han  nyligen 
med  sin  nya  bok,  "Ligt  og  Uligt,"  för- 
fattad i  alla  de  tre  skandinaviska  språ- 
ken, jemte  ett  dussin  norska  dialekter, 
skördat  nya  lagrar.  Oreserverade  kri- 
tici  både  i  Europa  och  här  hafva  jem- 
fört  hans  literära  stil  med  ingen  ringare 
än  Dean  Swifts,  Mark  Twains,  "Si- 
gurds" och  Kjellands,  och  bland  norr- 
männen är  hans  bok  karakteriserad  som 
"det  mest  helstöpta  och  värdefulla 
estetiska  arbete  ibland  vårt  folk  häröf- 
ver  tills  denna  dag."  Hans  begeistrade 
sång  till  amerikanska  flaggan,  "Lead  on 
the  world,  like  guiding  står,"  på  "Vårt 
land,  vårt  lands"  melodi,  är  en  poetisk 
perla  af  renaste  vatten,  för  hvilken  han 
ifjor  af  Northern  Illinois  College  i  Ful- 
ton kreerades  filosofie  doktor,  den  enda 
läkare  af  skandinavisk  ätt  i  Amerika 
som  hittills  hedrats  med  en  sådan  ut- 
märkelse. Det  berättas,  att  han  för  när- 
varande har  under  arbete  läkarekårens 
historia  på  norska,  och  en  roman,  be- 
titlad "Ole  Mc.Mlister,"  på  engelska. 

Dr.  Teigen  har  tvenne  gånger  varit 
gift,  år  1875  med  Miss  Mathea  Lunde, 
som  afled  år  1890,  efterlemnande  fem 
barn,  och  sedan  år  1894  med  Miss 
.Amanda  Roos,  en  sonsons  dotter  af  den 
gamle  ädlingen  Herman  Roos  i  Verm- 
land. 


449 


GUSTAV  THEDEN. 

Gustav  Thcden,  en  af  våra  sträfsani- 
ma  Vermlandssöner,  föddes  i  Nor  den 
I2:te  November  1862.  Han  uppfostra- 
des i  ett  stilla  och  fridsamt  hem,  om- 
gifvet  af  dessa  djupa,  d3'stra  och  maje- 
stätiskt tilltalande  skogar,  som  endast 
det  sköna  Vermland  kan  förete,  och 
hvilka  satte  en  fredens  stämpel  på  den 
uppväxande  ynglingen  med  de  annars 
så  martialiska  dragen.  Den  unge  Gu- 
staf  hade   stor  läslust,   studerade   flitigt 


GUSTAV  THEDEN 

och  aflade  mogenhetsexamen  vid  hög- 
skolan i  Karlstad  år  1880.  Strax  der- 
efter  emigrerade  han  till  Amerika  och 
bosatte  sig  i  Chicago,  der  han  blef  re- 
daktör för  "Missions-Vännen,"  hvilken 
post  han  innehade  i  åtta  års  tid.  Der- 
efter  begaf  han  sig  till  Minneapolis  och 
blef  redaktör  för  samt  delegare  i  "Min- 
neapolis Veckoblad."  I  egenskap  af 
tidningsman  insöp  Theden  efterhand 
politiska  aspirationer.  Som  politiker 
uppträdde   han   först   under  kampanjen 


år  1892,  då  han  var  engagerad  af  statens 
republikanska  centralkomitee  för  att 
hålla  politiska  tal  i  olika  delar  af  staten. 
Det  var  hans  aktivitet  under  denna  val- 
strid som  två  år  senare  försäkrade  ho- 
nom om  nomination  som  kandidat  för 
statssenator  från  ett  af  Minneapolis- 
distrikten. Han  blef  vald  med  stor  ma- 
joritet och  är  den  förste  Minneapolis- 
svensk  som  har  haft  säte  i  första  kam- 
maren. Under  de  två  terminer  som 
rheden  tjenstgjorde  i  sonaten  var  han 
den  som  icke  satte  sitt  ljus  under  ena 
skäppo  utan  med  kraft  och  öfvertygelse 
verkade  för  all  lagstiftning,  som  be- 
främja nykterhetsreform  samt  den  ar- 
betande klassens  intressen.  Under  sin 
andra  termin  väckte  han  icke  så  litet 
uppseende  genom  sin  drift  och  oför- 
skräckthet  i  att  ställa  sig  som  föresprå- 
kare för  den  stora  och  alltjemt  till- 
växande klass  af  medborgare,  som  tro 
att  de  moderna  departement-butikerna 
iro  i  konflikt  med  det  allmänna  afTärs- 
ntresset,  och  var  han  äfven  ordförande 
för  den  komitee,  som  under  större  delen 
af  sessionen  var  sysselsatt  med  att  un- 
dersöka alla  de  faktum,  som  stodo  i 
förbindelse  med  detta  handelssystem. 

Inom  det  industriela  området  är  det 
likväl  som  Theden  alltsedan  två  år  till- 
haka slagit  det  största  slaget.  Genom 
hans  för  en  längre  tid  gjorda  under- 
sökningar och  konklusioner  har  Min- 
ncapolis  blifvit  försedt  med  åter  en  ny 
industri  och  inkomstkälla,  nemligen 
den  stora  sockerfabriken  i  St.  Louis 
Park.  De  stora  fabriksanläggningarne, 
som  der  upptaga  40  acres,  kosta  $525,- 
000.  Under  den  tid  denna  fabrik  är  i 
gång  tarfvas  det  dagligen  350  tons  af 
råa  sockerbetor,  hvilka  på  samma  dag 
kunna  förvandlas  till  från  40  upp  till  45 
tons  af  "granulated"  socker.  Till  detta 
storslagna  företag  är  Theden  pappa — 
om  icke  till  något  annat.  Det  mägtiga 
bolag,  The  Minneapolis  Sugar  Gom- 
pany,  som  eger  och  kofitrollerar  denna 
fabrik,  utgöres  af  rika  New  York-boar. 
Mr.  Theden,  som  är  president  för  bo- 
laget, är  den  enda  Minneapolisbo,  som 
är   personligen   intresserad   i   företaget. 


I50 


Sedan  dess  början  har  Theden  egnat 
sin  mesta  tid  åt  att  rikta  farmarnes 
uppmärksamhet  på  betodling,  hvilket 
också  lyckats  ö*fver  förväntan.  Far- 
marne öfver  hela  staten  komma  såle- 
des att  vinna  pä  denna  nya  industri- 
gren, ty  det  förmäles  att  sockerbets- 
odling i  Minnesota  kan  inbringa  från 
$50  till  $75  eller  mer  per  acre. 

Denna  skizz  skrifves  för  tidigt  för  att 
kunna  framvisa  det  förmånliga  infly- 
tande som  det  nya  företaget  utöfvar  på 
senator  Thedens  industriela  verksam- 
het. Vi  kunna  visserligen  profetera, 
men — tyst,  min  mun,  sä  får  du  socker! 

■K-  4f  * 

MAGNUS  TURNBLAD. 

Magnus  Turnblad,  senior  medlem  at 
"Svenska  Amerikanska  Postens"  redak- 
tion,  föddes   den   28:de   Januari    1858   i 


MAGNUS  TURN15I.AIJ. 

Tubbcmåla,  Vislanda  socken,  Sverige, 
och  anlände  i  sällskap  med  sina  föräl- 
drar och  syskon  till  \'asa,  Goodhuc 
county,  Minnesota,  pä  hösten  år  1868. 
Under  vintrarnc  gick  han  i  engelsk 
skola,   och   om   somrarnc   arbetade   han 


på  farmen.  Efter  afslutad  kristen- 
domsundervisning blef  han  i  svenska 
lutherska  kyrkan  i  Vasa  konfirmerad  af 
doktor  E.  Norelius.  I  tre  terminer  åt- 
njöt Turnblad  undervisning  i  P.  T. 
Lindholms  högskola  i  Vasa,  och  derpå 
fortsatte  han  sina  studier  vid  ett  läro- 
verk i  Red  Wing  och  i  St.  Paul. 

Efter  slutade  studier  började  Turn- 
blad en  groceryhandel  i  Red  Wing,  och 
han  fortsatte  med  denna  ai^är  i  tio  år. 
Han  flyttade  derpå  till  Minneapolis  år 
1885,  och  här  hade  han  groceryhandel  i 
några  år. 

En  förändring  i  Turnblads  verksam- 
het inträffade  år  1887,  då  han  blef  redak- 
tör för  '"Svenska  Amerikanska  Posten." 
Denna  befattning  har  han  allt  sedan 
den  tiden  innehaft,  och  han  har  i  väsent- 
lig mån  genom  sin  flit,  sitt  goda  om- 
döme och  sin  duglighet  bidragit  till  den 
fenomenela  framgång  som  kommit  tid- 
ningen till  del.  Turnblad  var  först  en- 
sam tidningens  redaktör,  och  det  var  ett 
uppförsarbete  han  hade  att  utföra.  Men 
det  gick  framåt,  och  efter  hand  ökades 
redaktionskrafterna  med  dugliga  perso- 
ner, men  hela  tiden  har  Magnus  Turn- 
blad behållit  sin  plats  i  redaktionen,  och 
han  har  bidragit  att  gifva  tidningen  färg 
och  anseende.  "Svenska  Amerikanska 
Posten"  är  nu  Amerikas  största  och 
mest  spridda  svenska  tidning,  och 
Turnblads  inflytande  på  sina  landsmäns 
andliga  utveckling  måste  derför  helt  na- 
turligt vara  stort.  Han  är  en  enkel  och 
tillbakadragen  man,  som  ej  gör  mycket 
väsen  af  sig  i  verlden,  men  hvilken 
pligttroget  och  med  fullt  medvetande 
om  dess  vigt  sköter  sitt  kall.  Och  då 
en  gång  den  svensk-amerikanska  pres- 
sens historia  med  oväld  skall  skrifvas. 
får  icke  Magnus  Turnblads  lifsverk  för- 
bises. 

Magnus  Turnblad  har  varit  gift  tre 
gånger,  först  med  Eva  Maria  Vogt,  af 
tysk  härkomst,  år  1880.  Hon  dog  på 
hösten  år  1887.  Är  1894  gifte  han  sig 
med  Amanda  Christina  Carlson,  som 
aflcd  ett  år  senare.  Han  gifte  sig  den 
2:dre  September  1899  rhed  Ida  Johnson 


451 


Han    har    en    dotter,    Mildred    Lorina, 
som  nu  är  17  år  gammal. 


S.  J.  TURNBLAD. 

"Chicago  var  för  en  längre  tid  Ameri- 
kas enda  svenska  'tidningscentcr,'  den 
enda  krets  hvarifrån  utstrålade  svenska 
tidningar  åt  alla  håll  från  ett  dussin 
tryckerier,"  skriiver  C.  F.  Peterson  i 
sin  bok  "Sverige  i  Amerika."  "Men 
helt  plötsligt  fick  den  stora  staden  vid 
Lake  Michigan  i  detta  afseende  en  liflig 
medtäflare  i  den  ej  så  stora  men  mycket 
vackrare  staden  i  Mississippis  källområ- 
de,  nemligcn  Minneapois.     För  skapan- 


S.  J    TL'RNBL.\D. 

det  af  en  aktningsvärd  svensk  press  der 
få  vi,  ibland  andra  ordets  och  pennans 
män,  gifva  Swan  J.  Turnblad  räkning. 
Ung  ännu — hati  föddes  i  Vislanda,  Små- 
land, den  7:de  Oktober  1860 — har  han 
■dock  haft  tid  och  kraft  nog  att  genom- 
föra ett  tidningsföretag  som  i  dag  måste 
anses  såsom  ett  af  de  bäst.i  inem  hela 
Nordvestern,  de  anglo-amerikanska  icke 
undantagna. 

Turnblad  var  helt  ung  när  han   med 


sina  föräldrar  anlände  till  Amerika — en- 
dast nio  år  gammal.  Och  denna  lilla 
omständighet  torde  till  en  del  förklara 
hans  stora  framgång  som  affärsman. 
Han  vardt  derigenom  mera  amerikan  än 
svensk,  det  vill  säga  djerfvare  och  mera 
energisk  i  sina  affärsmetoder,  lugnare 
och  mera  beräknande.  Huru  som  helst, 
så  har  han  sedan  år  1887,  då  han  tog 
hand  om  "Svenska  Amerikanska  Po- 
sten" i  Minneapolis,  lyckats  göra  den 
till  en  af  Förenta  Staternas  innehållsri- 
kaste och  mest  spridda  svenska  blad. 
Hans  sakkännedom  i  företagets  olika 
delar  har  härvid  varit  honom  till  betyd- 
lig hjelp.  Han  började  nemligen  sin 
praktiska  bana  såsom  sättare  i  ett  tryc- 
keri. Denna  hans  fackkunskap  i  för- 
ening med  affärsinsigter  och  ett  vackert 
mått  af  allmänanda  har  satt  honom  i 
stånd  att  hålla  en  klar  och  öfverinseende 
blick  öfver  företagets  alla  detaljer. 
Turnblad  är  äfven  uppfinnare  af  en  bref- 
skrifningsmaskin,  som  blifvit  patenterad 
och  är  mycket  begagnad.  Utom  sin 
verksamhet  som  tidningsman  lägger  han 
i  egenskap  af  nykterhetsifrare  stort  nit  i 
dagen.  I  sin  egen  stad,  Minneapolis, 
var  han  den  förste  som  vidtog  praktiska 
åtgärder  för  bildandet  af  en  svensk  nyk- 
terhetsförening, hvilken,  öppen  och 
sjelfständig  som  den  varit,  burit  många 
goda  synliga  frukter.  Han  har  dess- 
utom hjelpt  till  att  organisera  flera  Good 
Templars-föreningar  inom  staten,  och  i 
två  års  tid  tjenstgjorde  han  såsom  näm- 
da  ordens  sekreterare.  Hans  tidnings 
hållning  är  icke  partisk  utan  sjelfstän- 
dig och  i  det  hela  taget  så  omtyckt,  att 
företaget  haft  en  nästan  exempellös 
framgång  ibland  folket." 

Prenumerationsantalet  öfverstiger  40,- 
000  exemplar  hvarje  vecka.  Ar  1892  blef 
Turnblad  delegare  i  tidningen  "The 
North"  och  tjenstgjorde  som  tidnin- 
gens manager  en  kort  tid.  Han  har  äf- 
ven varit  intresserad  i  tidningarne 
"Hemmet"  och  "Sago-Verlden."  Vid 
22  års  ålder  ingick  han  äktenskap  med 
Christine  Nelson  från  Worthington, 
Minnesota,    född    i    Jenitland,    Sverige. 


45^ 


ritrjrg 


r 


"^    /^  ^^ 


A 


/-■•■■    '  '-■« 


-^Ä.    «6 


~    Ii 
f 


^L'^'  :■  -"-'•■ 


S    J.  n  RNULAUS  KOMNGSHl 

De  hafva  en  dotter,  Lillian  Zenobia,  nu 
14  år  gammal.  I  sällskap  med  hustru 
och  dotter  har  Turnblad  gjort  trenne 
turer  till  Europa,  nemligen  åren  1895, 
1897  och  1899.  och  besökte  han  under 
resan  år  1897  elfva  olika  länder.  Föl- 
jande poem  tillcgnadcs  honom  vid  hans 
första  resa  till  Kuropa  af  redaktfir 
Ninian  Werner: 


'S.  r.ii  STE\ENS  A\  KXl  H. 

Ja,  holsii  luMii,  när  du  drar  på  fiird 
Och  når  den  strand,  livarcmi  vi  alla  drömma; 
Gif  Kanila  Sverij^e  våra  känslors  gärd 
Och  siiK.  att  vi  det  aldrig  skola  Klömma  — 
Ty  livart  oss  iidots  stormar  drifva  må 
vart  fosterland  vi  älska  högt  iindå! 

O,  kunde  hvarje  suck  dn  bringa  dem 
Der  lu-ninia  ifrån  oss.  som  fjorran  bida, 
O,  knndc  till  hvart  iilskadt  barndomshem 
Dn  våra  tankars  vårdagsskimnier  sprida. 
Då  sknllo  I  livar  blomma,  i  bvar  knopp 
ICii   dr<>m,   fiirgiilcn.  åter  \lifkas  opp. 


453 


En  dröm  förgäten  kanske  till  en  tid. 
Men  aldrig  glömd,  och  hjertats  dörr  så  nära; 
En  dröm  om  oss,  som  uti  lifvets  strid 
Hårdt  kämpa  för  vårt  bröd  och  våra  kära  — 
En  dröm  lik  moderns,  när  hon  ser  en  bild 
Af  älskad  barnakrets  från  henne  skild. 

Ack,  intet  land  bör  vara  mera  kärt 
För  Sverige,  än  Columbi  land  det  vida; 
Mångtusen,  som  du  förr  vid  barmen  närt, 
O,  Svea,  nu  sin  kamp  härute  strida. 
Här  talas  ju  ditt  språk  af  tusental. 
Och  sången  klingar  svensk  bland  berg  och 
dal. 

Och  han,  som  nalkas  nu  din  fagra  strand 
Uppå  den  stig,  der  vreda  vågor  svalla, 
Han  kommer  som  ett  bud  från  detta  land 
Med  varma  helsningar  ifrån  oss  alla; 
Han  är  en  tolk  för  hvarje  känsla  varm. 
Som  hembygdskärlek  födt  uti  vår  barm. 

Tack  för  god  vakt,  du  vän,  som  hemåt  drar, 
En  hel  nation  lyckönskar  dig  på  färden; 
Ditt  lifsverk  är  ju  kändt  af  en  och  hvar, 
Och  alla  oLira  vi  dig  väuskapsgärden  — 
Din  tidning  blef  en  gäst  i  hvarje  hus 
Vid  vinterskymning  som  vid  sommarljus. 

Du  har  oss  visat,  att  en  vilja  stark 
Ett  kärnfriskt  mod  skall  rika  skördar  skära, 
Skall  bryta  stig  i  otillgänglig  mark 
Vid  andras  aktning  fram  till  ljus  och  ära; 
Och  mer:  för  svensken  har  en  väg  du  röjt. 
Du  har  hans  namn  bland  främlingshopen 
höjt! 

Vi  som  dig  närmast  stått  i  stridens  larm 

Som  trogna  vänner  under  arbetsdagen, 

Vi  veta  bäst,  att  hjertat  i  din  barm 

För  rätt  och  sanning  slår  de  friska  slagen; 

Vi  lärt  oss  akta  högt  ditt  varma  nit. 

Din  pligttrohet,  ditt  allvar  och  din  flit! 

Och  nu  vi  trycka  än  en  gång  din  hand 
Och  dina  käras,  när  I  från  oss  dragen; 
Säg,  att  vi  minnas  stads'  vårt  fosterland 
I  nattens  drömmar,  vid  vår  id  om  dagen  — 
Ja,  helsa  hem  till  hvarje  bygd  och  tjäll, 
Till  skog  och  lund,  till  sjö,  till  dal  och  fjell! 

Swan  J.  Turnblacl  eger  en  a  t  de  mest 
moderna  och  prydliga  "flat"-byggna- 
derna  i  Minneapolis,  i  hvilken  han  bor 
och  som  uppbygdes  år  1893  för  en  kost- 
nad af  öfver  $30,000,  belägen  vid  Stev- 
ens  avenue,  mellan  Fifteenth  och  Six- 
teenth  streets,  således  endast  12  "blocks" 
från  stadens  affärscenter  och  uti  en  af 
de  vackraste  delarne  af  staden. 

Knappt  hade  det  nya  året,  1900,  trädt 
öfver  tidens  tröskel,  förrän  Turnblad 
åter  sttrprinerade  sina  vänner  med  ett 
nytt,  storartadt  fastighetsköp,  nemli- 
jjen   den   välbekanta  Tavlor-egendomen 


i  Loring  Park,  hvilken  flera  gånger 
förgäfves  eftertraktats  af  stadens  park- 
direktion. På  denna  värderika  tomt, 
med  front  åt  Oak  Grove  boulevard  och 
på  trenne  sidor  omgifven  af  Loring 
Park,  kommer  Mr.  Turnblad  att  innan 
årets  slut  lägga  grunden  till  ett  platsen 
värdigt  byggnadskomplex. 

Är  1899  blef  han  hedrad  med  en  ut- 
nämning af  guvernör  John  Lind  till 
medlem  för  sex  år  af  staten  Minnesotas 
Reformatory  Board  för  reformatoriet  i 
St.    Cloud. 

«•         *         * 

SWAN  WALTON. 

Swan  Walton  föddes  i  Glimåkra  för- 
samling, Kristianstads  län,  Skåne,  den 
20:de  December  1840.    Vid  fylda  femton 


SWAN  \V.\I.T(X\. 

år  reste  han  till  Danmark  och  vistades 
der  i  två  år  och  tre  månader.  Blef  så 
hemsjuk  och  återvände  till  sitt  kära 
fosterland: 

"Ty  vårt  land,   ehur   vi    khiga 
Alltid   är   oss  kärt   ändå. 


454 


Alltid  hur  vi  segla  må 

Tycks  dess  strand  oss  till   sig  draga." 

Strax  efter  hemkomsten  arrenderade 
Walton  en  qvarn,  hvilken  han  skötte- 
tills  våren  år  1866.  Den  i:ste  Septem- 
ber samma  år  lemnade  han  för  andra 
gången  fosterjorden  och  begaf  sig  till 
Amerika.  Här  i  landet  försökte  han  sin 
lycka  på  åtskilliga  platser  tills  han  den 
i:ste  Augusti  1868  anlände  till  Minne- 
apolis, der  han  alltsedan  haft  sitt  hem. 
Länge  hade  Swan  ej  varit  i  staden  förr- 
än han  för  första  gången  mötte  sin  till- 
kommande följeslagarinna  genom  lifvet, 
och  firade  han  sitt  bröllop  den  7:de 
Januari  1869  i  Winslow  House,  det  be- 
ryktade spökslottet.  Swan  Walton  är 
Minneapolis'  förste  svenske  polisman. 
I  besittning  af  ett  lugnt  och  stillsamt 
väsen  samt  stor  ifrare  för  ordning  och 
skick  sade  Swan  en  vacker  dag  till  sig 
sjelf  i  början  af  år  1870. 

O,    yngling,    om    dn    hjorta    har 
Allt   uppå   fiidrens  vis. 
Gå  genast   till   din   stads  försvar 
Och  blif  en  bra  polis! 

Så  hände  också.  Den  i:ste  Maj  1870 
blef  han  invald  på  poliskåren,  som  då 
bestod  af  en  chef  och  sex  poliskonstap- 
lar. Han  tjenstgjorde  första  gången 
endast  tills  våren  defpå,  då  han  tillika 
med  N.  M.  Vanstrum  ingick  uti  "gro- 
cery"-afTärer.  På  våren  1878  blef  han 
ånyo  utnämd  till  poliskonstapel  och  har 
sedan  dess  hela  tiden  burit  den  blå  uni- 
formen med  de  blanka  knapparne.  Den 
i:ste  December  1885  blef  han  befordrad 
till  sergeant,  den  i:ste  Maj  1886  till  löjt- 
nant och  den  i  :ste  Juni  1899  till  kapten, 
hvilken  senare  befordran  väckte  allmän 
belåtenhet  på  sydsidan  samt  öfvcr  hela 
staden,  hvarhelst  hans  talrika  vänner 
bo,  ty  han  är  allmänt  afhållen  för  sitt 
humana  väsende,  hvilkct  ej  ens,  då  han 
"å  dragande  kall  och  cmbctets  vägnar" 
har  de  svåraste  uppgifter  att  lösa,  för- 
nekar sig.  (Här  torde  få  anmärkas  att 
Walton  är  densamma  Swan,  hvars  namn 
i  en  föregående  polisrapport  af  misstag 
blifvit  stafvadt  "Wolten.")  Kapten 
Walton    är    ej    blott    en    duglig    lagens 


väktare,  han  är  äfven  uppfinnare  och 
har  uttagit  flera  patenter,  af  hvilka  nå- 
gra varit  i  praktiskt  bruk.  För  cirka 
åtta  år  tillbaka  kastade  han  sig  med 
stort  intresse  på  studiet  af  insekter. 
Han  samlade  omkring  300  olika  arter 
och  många  af  dem  voro  sällsynta  och 
af  stort  värde  för  en  entomolog.  Wal- 
ton är  dessutom  en  literärt  bildad  man 
med  goda  skaldeanlag,  som  han  vid 
festliga  samqväm  använder  för  att  höja 
högtidligheterna  och  flera  af  hans  skal- 
deförsök ha   publicerats  i   våra   svenska 

tidningar. 

»         *         * 

C.  W.  WERDENHOFF. 

Carl  Wilhelm  WerdenhofY  kom  till 
verlden  år  1846.  Denna  miirkliga  hän- 
delse inträfifadc  midt  i  Tackhammar  i 
Södermanland    den    femtonde    dagen    i 


v.  w    wi' kdi:nii<)FI'. 

andra  månaden.  Sedan  lian  genomgått 
Nyköpings  elemenlariärovcrk  blef  han 
vid  18  års  ålder  bokhållare  på  landt- 
egendomen  Hornsberg  i  Småland.  Ef- 
ter att  ha  stannat  der  i  fyra  år  försökte 
han    få    plats    som    bokhållare   å    andra 


455 


platser  men  misslyckades  och  reste  i 
förargelsen  till  Amerika  år  1870.  Hans 
fader,  som  var  inspektor,  var  på  långt 
håll  slägt  med  vår  celebre  landsman 
John  Ericsson,  med  hvilken  han  ofta 
lekte  tillsammans  i  barnaåren,  samt  är 
dessutom  enligt  svenska  adelskalendern 
af  adlig  stam.  Men  Kalle  bryr  sig  hvar- 
ken  om  von  eller  fån,  ty  i  unga  år  lärde 
han  sig  af  Marie  Sofie  Schwartz  att 
arbetet  adlar  mannen.  Han  for  direkt 
till  St.  Paul  och  kom  tillsammans  med 
andra  emigranter  som  rest  vesterut  till 
farmare  i  Goodhue  county.  På  hösten 
arbetade  han  på  timmerflottning  på 
Mississippi  samt  om  vintern  på  ved- 
huggning i  skogarne. 

Om  man  undantager  den  korta  tid 
som  Werdenhoff  arbetat  hos  farmare 
om  sommaren,  i  skogarne  om  vintern 
samt  tre  månader  i  Humboldt-jerngruf- 
vorna  i  Michigan,  har  han  alltsedan  år 
1871  varit  intresserad  i  jernvägsarbeten; 
först  som  vanlig  arbetare,  sedan  som 
sektions-bas  och  slutligen  som  välbe- 
stäld  jernvägskontraktör.  För  att  bana 
väg  åt  civilisationens  vägvisare — det 
eldfrustande  lokomotivet — hafva  i  för- 
väg lunkat  sådana  stora  och  urstyfva 
gubbar  som  en  Halvorson,  Dahlquist, 
Larson  och  Werdenhofif,  bland  hvilka 
den  senare  intagit  ett  särdeles  stort  ter- 
räng. Att  här  göra  en  tur  på  alla  de 
banor  i  Nordvestern  som  Werdenhoff 
under  tidernas  lopp  varit  med  om  att 
anlägga,  dertill  skulle  fordras  ett  par 
sjumila-stöflar. 

Vår  framgångsrike  kontraktör,  som 
alltid  hyllat  en  praktisk  skadinavism, 
gifte  sig  den  I7:de  Maj  år  1882  med 
Miss  Anna  Carolina  Bergitta  Shcrdahl 
från  Nordfjord  Eide  i  Bergens  stift, 
Norge,  och  har  i  denna  (skandinavi- 
ska) union  erhållit  tio  äkta  skandina- 
ver, af  hvilka  tre  pojkar  och  fyra  flickor 
äro  i  lifvet.  Är  1888  besökte  de  båda 
makarne  sina  respektive  födelseorter  i 
midnattsolens  land. 

Mr.  Werdenhoff,  som  tillhört  Nykö- 
pings "jägare-förbund,"  är  en  intresse- 
rad  jagare,   som  imder  sina   ströftåg  i 


Nordvesterns  djupa  urskogar  med  sä- 
kert öga  och  med  stadig  hand  tvingat 
mången  ståtlig  kronhjort  eller  skogens 
nalle  att  bita  i  gräset. 

I  sitt  trefliga  hem  å  No.  400  Irving 
Avenue  har  han  en  liten  nätt  samling 
af  kuriositeter,  hvilka  alla  äro  hans  eg- 
na fynd.  Det  mesta  utgöres  af  egen- 
domliga petrifikatcr.  Bland  de  för- 
nämligaste kuriositeterna  torde  räknas 
en  bet  af  en  urverldens  elefant  (Ma- 
stodon Gigantens),  hvilken  han  upp- 
täckte under  gräfningen  af  en  bank  nä- 
ra intill  Hay  Creek  vid  Red  Wing, 
Minnesota.  Detta  märkvärdiga  fynd 
har  han  länge  haft  i  tankarne  att  skän- 
ka till  statens  museum. 


C.  A.  WIDSTRAND. 

Claes  Axel  Widstrand  kom  till  Min- 
neapolis år  1854  och  är  för  närvarande 
den  äldste  bland  de  skandinaviska  ban- 
brytare,  som  först  letade  sig  väg  hit. 
Trots  Widstrand  varit  här  i  landet  i  45 
års  tid,  har  han  bevarat  sitt  kära  mo- 
dersmål, och  vilja  vi  derföre  låta  honom 
sjelf  beskrifva  sina  antecedentia  på 
ärans  och  hjeltarnes  språk: 

"Den  förste  svensk,  sa  vidt  jag  vet, 
som  bosatte  sig  här  var  Nils  Nyberg, 
en  god  och  hederlig  man  i  allo.  Han 
dog  för  flera  år  tillbaka.  Hans  familj 
bor  ännu  på  landet,  nära  Minneapolis. 
Efter  honom  kom  C.  A.  Widstrand.  Min 
fader,  Jacob  Widstr?.nd,  var  gift  med 
fröken  Ebba  Gustava  Anneli,  dotter  af 
prosten  Johan  Anneli  pa  Ytter  Selö  i 
Södermanland.  Vid  mitt  inträde  i  denna 
besvärliga  verlden,  den  25:te  Juni  kloc- 
kan 2  på  morgonen,  1828,  var  min  far 
komminister  i  Jacobs  och  Johannes  för- 
samling i  Stockholm.  Är  1834  blef  han 
vald  till  kyrkoherde  i  Mosjö  och  Täby 
församlingar  i  Nerike,  belägna  en  tim- 
mes väg  söderut  från  Örebro.  Sedan 
jag  genomgått  Örebro  skola,  Strengnäs" 
gymnasium  och  Upsala  universitet  och 
till  slut  fann  att  jag  icke  kunde  lefva  i 
Sverige  på  en  skollärares  lilla  lön  eller 


456 


som  extra  ordinarie  kammarskrifvare  i 
verken  i  Stockholm,  beslutade  jag  att 
gifva  mig  af  till  Förenta  Staterna,  dit 
jag  anlände  den  2o:de  Maj  1854.  Sjö- 
resan från  Stockholm  lill  Lj^beck,  äf- 
vensom  resan  från  Hamburg  till  New 
York,  hvilken  sistnämda  tog  35  dagar, 
med  kapten  Jachtman  på  barkskeppet 
Elida,  roade  mig  utomordentligt,  all- 
denstund  jag  ej  var.  sjösjuk  och  ej  gick 


c.  A.  WIDSI  R WD. 

miste  om  ell  enda  mal  med  undanlag 
af  frukost  en  söndags  morgon,  då  en 
stormby  antastade  oss,  slog  sönder  hela 
bordsservisen  dcli  vi  alla  måste  gå  utan 
frukost. 

"Som  mamxll  iMrdrika  linnuT  tyck- 
tes taga  ett  stort  intresse  i  min  välfärd 
och  hade  presenterat  mig  med  tre  böc- 
ker, tre  introduktionsbrel'  och  en  del 
goda  råd,  ibland  andra  att  resa  till  St. 
Paul.   Minnesota,  fann  jag  mig  i  nämda 


stad  den  io:de  Juni  1854.  I  Juli  1854: 
angrep  mig  koleran  och  en  onsdags  af- 
ton var  jag  nära  dödens  dörr.  Min 
gode,  tyske  doktor  lemnade  mig  kloc- 
kan 10  samma  afton.  Under  natten  fick 
han  koleran  och  dog  före  klockan  6 
torsdags  morgon,  då  jag  deremot  var 
mycket  bättre.  Jag  qvarblef  i  St.  Paul 
till  December  1854,  då  S.  A.  Jewett 
från  St.  Anthony  kom  ned  till  St.  Paul 
och  öfvertalade  mig  att  resa  öfver  till 
St.  Anthony  och  bosätta  mig  der,  hvil- 
ket  han  ansåg  vara  mycket  bättre  för 
mig.  I  St.  Paul  hade  jag  fungerat  som 
organist  från  min  ankomst  till  slutet  af 
året.  I  St.  xAnthony  fortsatte  jag  nu 
med  min  undervisning  i  musik  och  som 
organist  i  åtskilliga  kyrkor,  bland  andra 
i  Gethsemane-kyrkan  från  år  1856  till  år 
1863.  Den  28:de  April  1855  nedbrann 
huset  der  jag  bodde  i  St.  Anthony  och 
jag  förlorade  i  branden  det  sköna  alt- 
horn, som  mina  Upsala  kamrater  hade 
presenterat  mig  på  en  kollation  i  Upsala. 
till  hvilken  de  hade  inbjudit  mig  några 
dagar  före  min  afresa.  Förlorade  också 
en  exccllent  violin,  guitar.  alla  kläder, 
böcker,  manuskript  etc.  En  kappsäck 
med  flera  album,  lite  pengar.  Miss  Bre- 
mcrs  bref  etc  var  det  enda  jag  räddade. 
Vid  ofvannämda  kollation  uppläste  Nils 
Fredrik  Sander,  nu  en  af  de  aderton  i 
Svenska  Akademien,  kanslirådet  etc. 
en  afskedsdikt  i  kamraternas  namn.  som 
här   följer: 

"Du  gAr  bort  från  ditt  fosterland. 
Och  fliHior  kanske  on  l>ättro  strand, 
Än  den  1  kalla,  sniiljetiiekta  Norden. 
Du  jrar  <1A  hört  ifrAn  din  harndomsverld; 
>[A  0<i(l  liesk.vdda  dig  i)A  denna  färd, 
Det  iir  do  sisla,  enkla  af  skedsorden! 

"Men  iin  du  leninar  oss  1   saknad  qvar, 
Ooh  pA  den  torfva,  som  di>;  Innit  har, 
De  sista  fjiiten  vandr.-ir,  dA  dn  kiinner 
Hur  svArt  iir  skiljas  utur  deras  famn, 
Som  iilska  din.  som  kall.n  dig  vid  namn, 
Och  hviskn:    'Dröj   hos  oss,  hos  dina  vän- 
ner!' 

"Dn  var  oss  kiir;  vAr  iniKdoins  Illad 
Sin  liiirjan  ejrer  I  den  arma  stad, 
Som  nu  iir  liiirjad.  TxlelaKd  af  lApor. 
I'A  Miihirstranden  och  vid   F.vrlsAn 
Var  du  med  oss.     VArt  minne  hiirlfrän 
Skall  fiilja  dig  utöfver  vestervAgor. 


457 


"När  hafvet  stormar,  när  du  eusaui  stAr 
På  skeppets  däck,  jag  vet  att  blickeu  går 
Tillbaka  till    den  strand,   som  sjunker  ne- 

der. 
Ej  utan  strid  skall  då  ditt  hjerta  slå: 
Vid  gamla  Sverge  är  du  fäst  ändå; 
Deröfver  ingen  glömskas  natt  sig  breder. 

"Framåt!  så  bjuder  en  orubblig  lag. 
Nog  hårdnar  mennlskan  med  hvarje  dag: 
Ditt  sinne  mäktigt  är  af  fröjd  och  smärta. 
Behåll  hvad  minnet  ger:  det  gör  dig  rik: 
Din  själs  förtrogne  vän  är  dock  musik, 
Din  bil  sta  arfvedel  ett  klangfullt  hjerta. 

"Men  handlingen  är  fri,  och  mannen  sjelf 
Sin  farkost  styrer  öfver  lifvets  elf. 
Med   kraft  och  mod  han  går  mot  dunkla 

öden, 
Der  hoppet  vinkar  slår  han  upp  sitt  tjäll, 
Om  i  en  rik  natur,  om  på  en  häll. 
Der  trägen  möda  blott  kan  tvinga  nöden.— 

"Vi  veta  ej  hvad  tiden  innebär. 
Men  du  är  värd  att  få  hvad  du  begär, 
Ett  sorgfritt  hem  uti  den  nya  verlden. 
Vi  vilja  dröja  här  i  nöd  och  lust 
Och  offra  lif  och  blod  för  denna  kust. 
Som    hjeltars    kummel    bär    bland    knappa 
gärden. 

"Farväl!  Förgät  ej  att  du  varit  vår! 
Minuten  flyr,  till  afsked  klockan  slår. 
En  både  Ijuf  och  bitter  skål  vi  tömma: 
För  fordna  mödor  och  för  sång  och  lek, 
För  broderskapet  utan  harm  och  svek! 
Du  kan  ej  glömmas,  du  kan  aldrig  glömma. 

"Farväl!    Hvad  bitterhet  i  detta  ord! 
Men  du  skall  återse  den  kära  Nord, 
Af  längtan  förd  från  andra  sidan  hafven. 
Då  blif  hos  oss,  så  mången  som  är  qvar! 
Med  toner  mana  fram  de  flydda  dar 
Och  fäll  i  Sverge  nötta  vandringsstafven! 

''Åtskilliga  poemer  af  andra  vänner 
erhöll  jag  också,  visande  deras  utmärkta 
välvilja  mot  mig. 

"I  Juli  1856  anlände  till  Minneapolis 
Ole  Bull,  Miss  Adelina  Patti,  då  om- 
kring 16  år  gammal  (gift  den  25:te  Ja- 
nuari 1899  med  svenske  baronen  Rudolf 
Cederström),  och  hennes  fader;  herr 
Roth,  pianist,  och  herr  Koenig,  kor- 
netist,  för  att  ge  er.  konsert,  hvilken 
också  egde  rum  i  en  sal  öfver  A.  F. 
McGhees  "grocery  store,"  hvilken  var 
belägen  nära  intill  gränden,  bakom  den 
tomt  å  hvilken  Windom  Block  nu  är 
beläget.  Alla  voro  förtjusta  äfven  om 
arrangementerna  ej  voro  särdeles  beqvä- 
ma.  De  gåfvo  också  en  konsert  på  an- 
dra sidan  floden  i  St.  Anthony. 

"Är    1868  var  jag   erbjuden   en   plats 


som  skollärare  i  Minneapolis-skolorna 
af  professor  Kissel,  som  då  var  super- 
intendent och  en  af  mina  högt  respekte- 
rade grannar,  men  som  jag  kunde  för- 
tjena  mer  som  musiklärare,  så  fortsatte 
jag  med  det  sistnämda.  Är  1869  reste 
jag  till  Washington,  D.  C,  och  fick  plats 
i  censusbyrån  år  1870  och  sedan  i  rege- 
ringens landkontor,  men  kom  tillbaka  i 
Januari  1875  och  fick  plats  som  bokhål- 
lare först  i  State  National  Bank  och  se- 
dan i  Security  Bank.  Tag  har  blifvit 
bemött  med  den  mest  hjertliga  välvilja 
af  de  bästa  familjerna  i  Minneapolis, 
'East  and  West.'  Besökte  Sverige  år 
1874,  1885  och  1890.  ]Många  af  de  gamla 
vännerna  hafva  redan  utbytt  detta  jorde- 
lifvet  för  ett  bättre  på  andra  sidan,  der 
vi  alla  hoppas  att  möta  hvarandra  'bye 
and  bye'." 

*        *        * 

AUGUST  ZIMMERMAN. 

August  Zimmerman  är  af  tysk  här- 
komst, men  likväl  äkta  svensk,  så  framt 


.\UGUST  ZIMMERMAN. 

vi  få  räkna  skåningarne  dit.  Sina  för- 
sta lektioner  i  skånsk  provincial-dia- 
lekt  erhöll  han  i  Charlottcnlund,  Skåne, 


458 


der    han    föddes    den    29:de    Juli    1855. 
Vid   sjutton  års  ålder  blef  stugan   för 
trång    och    han    styrde    kosan    till    det 
förlofvade  landet,  der  han  år  1872  upp- 
dök i  Minneapolis,  svenskarnes  hufvud- 
stad    par    preference.      Efter    några    år 
ingick  han  som  biträde  i  den  på  sin  tid 
så    välkända    klädeshandelsbutiken    "U. 
T.  K,"  der  han  arbetade  i  femton  års 
tid.     På  grund  af  sin  flit  och  sin  dug- 
lighet befordrades  han  till  manager  och 
förestod    hela    affären    på    de    sista    tre 
åren  af  sin  verksamhet  derstädes.     Der- 
efter  ingick  han  i  firman  T.  Guldbrand- 
sen  &  Co.,  då  utgifvare  af  flera  norska 
tidningar    här   i   staden.      Trött   på   att 
såsom  förut  vara  fängslad  inomhus  val- 
de han  det  stora  annonsfältet  för  sina 
kommande  manövrer.     Nu  fick  han  mo- 
tion,  frisk  luft  samt  stor  smak  för  de 
yttre   tidningsgöromålen   och   efter  två 
års  förlopp  sålde  han  sin  andel  i  firman 
för   att   grundlägga   den   skandinaviska 
annonsbyrå,    som    han    för    närvarande 
innehar      tillsammans      med      dansken 
Holger   Faurschou.     Zimmerman,   som 
representerar    flera    hundra    tidningar, 
känner   sin   sak  i   botten   och  kan  lätt 
öfvertyga  en  hvar  om  fördelarne  af  att 
annonsera   samt  lära   dem   konsten   att 
nedlägga  mera  "pifT"  i  metoden.     Ingen 
verklig  affärsman  kan  rätt  gerna  und- 
vika att  uppgöra   kontrakter  med   Mr. 
Zimmerman,  ty 

Hvart  skulle  köparen  väl  ta'  vägen, 
Om  annonsering  ej  funnit.s  opp. 
Och  den  som  säljer  hief  allt  förlägen. 
Ty  till  annonsen  står  allt  hans  hopp 
Hvem  Jingo  vet,  hvad  som  Pfll  vill  sälla 
Orh  hvar  skall  Per  få,  hvad  han  vill  ha' 
Annonsen  vet  att  det  der  förtälja 
Och  derför  är  annonsering  bra. 

Ja,   fans  annonsen   oj  och   reklamen, 
I  allt  man  stod  sig  ganska  slätt 
Den  ilr  affischen  till   lofnadsdramen 
Det  ;ir  don  Mänkfyr  som  visar  rätt 


Häll    goda    varor    och    annonsera. 
Snart  då  din   handel   i   blomstring  är 
Du   aldrig   kunder   skall    sakna    mera' 
Men  blifva  ryktbar  och  populär. 

Om  man  vill  skörda  frukterna  af  li- 
beral  annonsering   bör   man   hänvända 
sig  till  Mr.  Zimmerman,  och  man  skall 
snart   få   mycket    "Geld"    att   lägga    på 
kistbotten— eller   i    banken.      Den    som 
försöker  att  göra  affärer  utan  att  an- 
nonsera, påminner  oss  om  en  viss  per- 
son,   som    traskade    uppför    alla    elfva 
trapporna  i  Guaranty  Loan-byggnaden, 
då  det  fans  elevator  att  tillgå.     Genom 
sin  godmodighet,   trefna  lifsglädje   och 
starka    kamratkänsla    har    Zimmerman 
förskaffat    sig   en    ovanligt    omfångsrik 
vänkrets  bland  män  af  skilda  nationali- 
teter och  bildningsgrader.     Och  ehuru 
han  snart  nog  varit  härstädes  bosatt  i 
trettio  år,  har  han  sina  sympatier  lika 
mycket  om  ej  mera  fastade  vid  hyggliga 
nykomlingar  som  vid  "the  oid  settlers." 
Zimmerman  betraktas  af  sina  bekanta 
som    en    förhärdad    ungkarl,    men   är   i 
sjelfva  verket   enkeman   sedan   år   1889 
efter    sin    hustru,    född    Louise    Smeby. 
Zimmerman  har  två  gånger  besökt  hem- 
landet  och    dess    fosterbrödraland,    der 
hans  hustru  först  såg  dagens  ljus. 


Jag  har  nu  stapplat  igenom  alfabetet 
en  gång  och  vill  ej  börja  om  på  nytt 
Igen  för  att  möjligtvis  försöka  att  ifylla 
den  mängd  af  felande  länkar  som  här 
uppstått.  Jag  måste  nu  likväl  sätta 
punktum;  synnerligast  som  jag  dertill 
känner  mig  nödd  och  tvungen,  ty  ar- 
betet har  redan  upptagit  större  dimen- 
sioner än  beräknadt  var.  Dessutom  äro 
alla  mina  blyertspennor  utnötta,  så  att 
nu  endast  en  liten  stump  återstår. 


INNEHALL. 


Sidan. 

Förord             ----....  3 

Inlednmg                 --.--..  5 

Gi-yningstiden  och   Tidigaste   Skeden              -              ...  7 

Kuriosa                  .......  52 

Stadens  o^ngifningar               -             -             -              -              -              -  74 

Stadens   Styrelse,   Institutioner  och  Parker          -              -              -  85 

Nykterhetsrörelsen        -             -             -             .             -             .             -  140 

Press,  -Handel  och  Industri           -             -              -             -              -  1(38 

Skandinavertias  Insats  i  Politiken    -             -             -             .             -  213 

Samfundslif :     Kyrkor,  Föreningar  och  Fester               -             -  216 

Dödsrwior        ---.-...  343 

Biografier                .......  3^4 


409 


RÄTTELSER. 


Sidan   132,   andra   spalten,   femte   raden  nedifrån,  står  Swan  Wolten,  läs  Swan 

Walton. 
Sidan    133,    första    spalten,    första    raden    ofvanifrån,    står    Swan    Wolten,    läs 

Swan   Walton. 
Sidan  213,  andra   spalten,   fjerde  raden  nedifrån,   står   1896.     Ed.    N.  Johnson, 
^  läs  1869. 

Sidan  375,  första  spalten,  nittonde  raden  ofvanifrån,  står  Dyböl,  läs  Dybböl. 


4(50 


I' 


ll>ll'