Full text of "Minneapolis minnen. Kulturhistorisk axplockning frän qvarnstaden vid Mississippi af Alfred Söderström"

v - -^

^å.

K*,

" teU|3TJRHI8T0RlSK

I "^PLÖCKNINO-

' rrånqvornff<'i«". .

Vj Mississippi

Alfred ööderströii

THE NE^^

PUBLICI -.;^.-i

480840

AtTOH, URNOR AM«

I TILOEK

Entered according to act of Congress, in the year 1899, by

ALFRED SÖDERSTRÖM,

In the office of the Librarian, at Washington, D. C.

FORORD,

Fyratioåtta år hafva förflutit sedan den första svensken nedsatte sina
bopålar vid St. Anthony-fallen. Sedan denna tid har Minneapolis växt upp
från en liten ringa bondby till en verklig metropol, genom hvilken hundra
tusentals skandinaver sedan dess passerat och der mer än ett hälft hundra
tusen af dem i dag räkna sina lyckliga och fridfulla hem. Skandinaverna,
de allra fattigaste af nybyggarne, hafva med mod i barm och kraft i arm
arbetat sig upp till en icke så obetydlig ställning inom samhället. På alla
områden hafva de varit med i det stora täflingsfältet, der man i dag finner
dem talrikt representerade inom alla handelsgrenar, inom fabriker, verkstä-
der, banker, kontor och läroverk. Ja, om det vore möjligt att fullständigt
beskrifva den gradvisa förändring, som egt rum från äldre tider upp till
närvarande stund, skulle det blifva en historia om flera digra volymer, In-
nehållande månget intressant kapitel öfver de skiftesrika ödena i skandi-
navernas kulturlif. Många talangfulle män med literär förmåga hafva från
tid till annan haft eller hafva fortfarande sin verksamhet inom Minneapolis'
hank och stör. Men, ingen af dessa skriftställare har likväl slagit sig pä
försöket att skrifva en historia öfver Nordvesterns sköna drottning eller
öfver de driftiga nordbor, som här bygga och bo. Det bör medgifvas att
många svårigheter ligga till hinder i ett sådant företag, då man icke varit
med från första början och med dagboken i hand noterat de vigtigaste epi-
soder, som inträffat hvarje dygn af året. Våra literära hjeltar med deras
fint skurna pennor torde hafva funnit detta icke allenast ett hårdt och otack-
samt arbetsfält, utan kanske äfven räknat det för ett alltför hvardagligt
ämne att med fördel kunna behandlas.

Ett litet arbete, "Minneapolis Minnen." ligger emellertid nu helt oför-
modadt framför den läslystna och vetgiriga allmänheten. Det är visserligen
sant att utgif våren deraf är "gammal å gåle" samt att han i närmare trettio
år delat Ijuft och ledt med landsmännen i qvarnstaden. men tyvärr saknar
jag den literära förmågan att kunna ställa mig på historieskrifvarens an-
språksfulla gebit. Detta lilla arbete må derföre ej betraktas af den ärade
läsaren såsom en historia öfver Minneapolis och dess skandinaver, utan en-
dast som en liten samling af lösryckta fragmenter ur dess historia i förfluten
och närvarande tid.

Beundran för Minneapolis och dess fenomenala utveckling samt intresset
för den stora framgång mina landsmän rönt härstädes ha i väsentlig mån
varit det motiv, som manat mig att i "Ord och bild" framställa detta lilla
arbete mera i form af ett litet suvenir.

De poemer, som finnas strödda här och der 1 boken, ha till större delen
direkt sitt ursprung i dagens händelser eller äro knutna till omgifningarnes
skönhet. Flera af dem äro osignerade, och författaren skulle kiinna sig stolt
öfver att kunna kalla sig deras pappa. De härröra emellertid från ett par

pennor, dem våra läsare troligen lätt känna igen. Som fadder till dessa
poem af vännerna Ninian och Guck må jag dock kunna räknas, itj- jag
med alla tjenliga medel eggat dem att stränga sina lyror för de oss kära äm-
nen, som de i dem besjungit.

De få ax, som jag plockat på det historiska fältet, torde kanske fram-
deles kunna få räknas med i en större skörd, då en efterträdare inom detta
område försöker att åstadkomma något mera helt och fullständigt.

Mången, som mer eller mindre hemtat kännedom om vår goda stad ge-
nom de bilder, som tidtals varit synliga i vår skandinaviska press, torde vid
genomögnandet af detta lilla suvenir-arbeto vara frestad att säga: detta är
mig redan bekant, det har jag läst någon gång förut i tidningen, o. s. v.;
men, det är ju likväl icke rätt att endast bevara historiska fakta inom den
sekulära pressen, för att sedan endast för en kort tid kunna bibehållas i
den enskildte individens minne, ty

"Hvad i tidningen står, det genast glöms,
Hvad som står i en bok, det alltid göms."

och är det i betraktande häraf som jag hoppas att detta arbete måtte
emottagas med både öfverseende och välvilja.

Om öfver hufvud taget mitt lilla arbete eger någon förtjenst torde den-
na måhända ligga deri, att jag sparat hvarken tid eller möda att samla
hvad jag kunnat komma öfver, och att jag lagt mig vinn om att korrigera
en del hittills synliga uppgifter, särskildt i hvad som gäller diverse statisti-
ska saker. Jag må blott beklaga att oj långt tidigare ideen att samla för
detta ändaniHl fallit mig in, ty då hado säkert många fler ax, som nu sön-
dermalts i utvecklingens jetteqvarn, kunnat uppbevarats.

ALFRED SÖDERSTRÖM.
Minneapolis i November, 1899.

7///nneapo//s,

Der den fagra Mississippi
Gjuter fram si/i böljeprakt^
Der krijig "Vattnens stolte fader ^
Höga stränder källa vakt;
Der ''St. Anthony" med väldig
Brus7dng djerft sitt hemvist röjer ^
Mimiesotas glans och ära,
Minneapolis sig höjer.

" Verldens qvar?istad" — så den kallas
Och det är med skäl och fog,
Ty sä mänga jette lika
Qvarnhjul ä?i ej bölja drog.
Fallet brusar, hjulet bullrar.
Säden krossas, fnjölet rinner;
I de?i hela vida verlden
Bättre mjöl ma?i icke finner.

Kring Amerika det fraktas
Utan rast och utan hejd,
Öfver vida Oceatier
Skeppas det till fjerran 7iejd.
Engelsman, så stimi i kräfva7i
Turk och ryss, tartar och fieger.
Tysk, fransos, svensk,dansk och ?iorr-

mafi,
Gläds, om Pillsburys mjöl han eger.

Minneapolis, du växer,

Växer till en jettestad.

Der du framgångsrik dig speglar

Utiflodeyis friska bad.

Mildt klimat med fagra blommor

Eger du i sommardagar,

Och om vi}dern S7iö och rimfrost,

Bjellerklang , som oss behagar.

Derför trifves nordbon bättre
I våt stad än an?iorstäds.

Ingen farsot, inge?i hetta

I dess säkra hägn hafi räds.

D erfor växa här fabriker

Upp som svampar ntnr jorden ;

Industriens bjerta kro7ia

Ar alltre7i vår stolthet vorde?i.

Arbetsmannen viimer välstånd,
Bygger S7iart ett eget bo ;
För de små fins ingen bättre
Stad i v er Iden, må du tro.
Uti hvarje vrå och vinkel
Skall du goda skolor fi?ma
Och ett universitet, der sedan
Högsta bildning du kan vinna.

Och 7iär nägo7i gå7ig du lä7igtar
Till natur 671 s helgedo77i.
Gör en tripp till Minnetonka.
Se dig vid dess böljor om !
Fagrast ibland la7idets sjöar,
''Mälar7is like''' stads den kallas.
Der på blo7nsterklädda strä7idef
Skälla7i pinglar, hjorden vallas.

Må7igbesju?iget Minnehaha,
Invid stade7is gräns sig göt,
Kastar klara vatte7iperlor
I de7i fagra parke7is sköt.
Dit ma7i färdas, der ma7i 7ijuter
Sorgfritt uti lunda7 friska,
När de milda so77imarvi/idar
Ljuft om hopp och kärlek hviska.

.Nytt ett ''Ska7idi7iavie?r bygdes
hivid Mississippis strand ;
Norrma7i, dansk och sve7isk ses va7i-

dra
Här så t}-ofast hand i hand
Uta7i split och utan afimd,
Uta7i tvister, uta7i fejder ■ —
Derför kommen — för oss alla
Fi7ines rum i dessa nejder.'

GRYNINGSTIDEN

OCH

TIDIGASTE SKEDEN.

INNEAPOLIS, du sköna,
beundrade och förhoppnings-
fulla framtidsstad! Att be-
skrifva din korta men hän-
delserika tillvaro är minsann
ingen lätt sak; men, hoppas vi lik-
väl att kunna göra det så, att du
å hvarje blad i denna bok något så när
igenkänner de tilldragelser, som utgöra
de förnämsta länkarne i den långa ked-
ja, som utgör din skiftesrika och äro-
fulla historia.

Konsten är, att under försöket i rat-
tan tid rädda ett och annat dyrbart
minne från att spårlöst försvinna i glöm-
skans ocean, få alla uppgifter grundade
på sanning och verklighet, så att de
framdeles kunna blifva källor för en
fullständigare historia.

I beskrifningen af vår sköna stad blif-
ver det äfvenledes en kär pligt att näm-
na ett och annat af intresse, som är
förknippadt med dem af våra landsmän,
som lefvat och fortfarande utöfva sin
verksamhet inom dess hank och stör;
äfvenledes att i få ord vidröra det vig-
tigaste af den svenska koloniens utveck-
ling såväl i afseende på de kommerciela
och industriela som och de sociala och
intellektuela förhållandena. Dock kom-
mer detta att betraktas från en mera
skandinavisk synpunkt, synnerligast
som Minneapolis kan göra anspråk på
att vara hufvudorten för våra norska
bröder i Minnesota, som den är det för
oss svenskar.

Många svårigheter äro förknippade
med försöket att skildra våra landsmäns

utkämpade strider och försakelser i en
stad som denna, i en handels- och
fabriks-stad, der allt är i ett oupphörligt
och rastlöst framåtskridande; dit mån-
gen styr sin kosa för att söka lyckan.
Antingen man under tidens lopp lyc-
kats erhålla en flik af Fortunas mantel
eller ej, begifver man sig kanhända
snart derpå till en annan marknad för
att antingen i ro få njuta af sina skör-
dar eller — hvilket är mera vanligt —
finna ett rikare fält för sin outsläckliga
vinningslystnad. Med ett ord, den
plats, som stått under inflytande af en
lycksökande emigrationsströms oupp-
hörliga ebb och flod, lemnar i sanning
allt för utsinade hjelpkällor åt den efter
fakta törstande historieskrifvarcn. Der-
med må nu vara huru som helst.
På botten af hvarje stormigt och upp-
rördt haf finnes troligen någon förbor-
gad rikedom, hvilken, om den kunde
uppdragas i ljuset, skulle utgöra en dyr-
bar skatt för mången. Lika troligt är
det, att om man hos de gamle settlarne
kunde ur minnet framkalla samt troget
skildra en och annan tilldragelse röran-
de våra första landsmäns öden och be-
svärligheter här på platsen, det skulle
bland mången af våra efterkommande
betraktas som ett värdefullt kapitel i
skandinavernas i Minneapolis historia.
Kastar man en blick tillbaka på hvad
som tilldragit sig i Minneapolis under
mer än ett fjerdedels århundrade, tycker
man sig liksom uppvaknad ur en dröm.
Platsens förändring låter sig knappast
beskrifva. I stället för den forna öde-

marken omkring de majestätiska St.
Anthony-fallen, finner man nu en stor
och ståtlig stad, prydd med massiva
fabriks- och affärsbyggnader, ståtliga
kyrkor och skolhus samt eleganta vil-

gar tagit sin början vid Fort Snelling,
sju mil längre nedåt floden, samt under
tidens lopp så småningom arbetat sig
allt högre och högre upp, och att det
kommer att fortsätta på så sätt, tills det

K
<

<
fa

o'
M

lor och palatscr, hviiket^ allt uppstått
liksom genom ett trollslag.

Vi vilja först stanna vid St. Anthony-
fallet för några ögonblick. Enligt pro-
fessor Owens åsigt har det i tidiga da

slutligen uppnått en punkt sex mil
längre upp än den plats hvarest det nu
är beläget. Detta omdöme är grun-
dadt på en geologisk undersökning, som
professorn på egen bekostnad företagit,

och genom hvilken han kom till den
slutsats, att det öfversta klipplagret, som
består af en tjugu fot tjock kalkstens-
formation, hvilande på en basis af sand-
sten, så småningom underminerats och
bortsköljts af den strida forsen. Utom
de ofantliga penningesummor, som här
blifvit nedlagda af de begge kompani-
erna The Minneapolis Mill Company
samt St. Anthony Water Power Com-
pany, hvilka bildats för att hämma fal-
lets fortskridning samt göra vattenkraf-
ten fullkomligt brukbar i industriens
tjenst, har staden Minneapolis utbetalt
184,000 dollars. För samma ändamål
har af kongressen beviljats och utbetalts
550,000 dollars, förutom 168,500 dollars,
som blifvit skänkta af enskilda personer.
Med undantag af de senare årtiondena
har fallet, som i medeltal cger 52,000
hästkrafter (5,000 mer än de samman-
lagda fallen vid Holyoke, Mass., Law-
rence, Mass., och Manchester, N. H.),
varit utan gagn för menskligheten. oak-
tadt det varit kändt i närmare två hun-
dra- år. Det upptäcktes år 1680 af den
katolske missionären Louis Hennepin,
efter hvilken fransman detta county fått
sitt namn. Hennepin vr.r utsänd af
Robert de La Salle den 28 Fe-
bruari 1680 på en upptäcktsresa i nord-
vestern, från mynningen af Illinoisflo-
dcn, till hvilken plats La Salles expedi-
tion då hade genomträngt. Hennepin
var den första europé, som skådat de
sköna fallen, hvilka han gaf namn e;'ter
det katolska helgonet Sanct Anthonius
af Padua. Då Hennepin uppnådde den-
na plats var han 40 år gammal. Han
tillfångatogs då af Dakota-indianerna,
bland hvilka han försökte att utveckla
kristendomens baner. Efter att seder-
mera under två års tid hafva lidit och
försakat bland dessa skogens barn, der-
till manad af sitt brinnande religionsnit,
afled han i stilla frid.

Fallen kallades förut af indianerna,
som här hade en hel stad af wigwams,
för "Irrara", eller "the curling waters",
och voro enligt fader Hennepins uppgift
föremål för allmän dyrkan bland röd-

skinnen, hvilka betraktade fallen som
den Store Andens boning, till hvilken,
när helst de anlände, de bringade sina
offer.

Jonathan Carver skrifver rörande sitt
första besök vid fallen år 1766, då, åt-
följd af en Winnebago höfding:
"Knappt hade prinsen uppnått den
plats, hvarifrån vi kunde öfverskåda de
underbara fallen, förrän han började
med hög röst tilltala den Store Anden,
som han här trodde hade sitt hemvist.
Han berättade honom, att han hade rest
läng väg för att få betyga honom sin
dyrkan och ville han nu erbjuda honom
de bästa offer, som stodo i hans makt.
Han började derföre med att först kasta
sin pipa i den strida forsen, sedan läder-
pungen som innehöll hans tobak, arm-
banden som han burit rundt sina armar
och handleder, och örringarne jemte
sina halsprydnader. Med elt ord, han
öfverlemnade till sin gud hvarje del af
sin kostym, som var af något värde.
Under tiden slog han sig häftigt för
bröstet, slog ut med armarne och syntes
vara mycket upprörd. Han slutade med
att träget anhålla den Store Anden om
att ständigt skydda oss på våra resor,
att gifva oss en rent lysande sol, blå
himmel och ett klart, stilla vatten. Ej
heller ville han draga derifrån förrän vi
rökt tillsammans ur min pipa till den
Store Andens ära."

Hur olikt mot den hvite mannen, som
dyrkar guldet mer än skapelsens Gud.
Efter att hafva beundrat fallets skönhet
går han till arbete med lod och lina för
att mäta dess djup, beräkna dess drif-
kraft, bestämma dess geografiska läge
inom handels-sferen samt att med mate-
matiska beräkningar spekulera på dess
framtida värde. Det torde lör närvaran-
de vara svårt att öfvertyga en främling
vid ett första besök härstädcs, att St.
Anthony-fallen en gång i tiden voro
lika så majestätiska, så storartade och
sköna som Niagara någonsin vant.

Fallen med sitt nuvarande plankverk
(apron) ha icke den minsta tillstym-

h:i
O

o
n

<
O

z
o

H
H

<!
U

melse till likhet med deras iorna stor-
het och prakt. Vid foten af de brusande
fallen fans det fordom en stor urhålk-
ning, och ofta, då en ända till 40 fot lång
timmerstock kom seglande öfver fallen,
hufvudstupa ned i denna kittel, kunde
den blixtsnabbt skjuta upp igen och
kastas en 10 fot upp i luften.

Fallen äro belägna omkring 2,500 en-
gelska mil från Mississippis utlopp i
Mexikanska viken samt 500 mil från
dess källor vid Itascasjön.

Mississippifloden är här ungefär 1,200
fot bred samt delad i tvenne flodarmar,
scm omsluta den vackra ön Nicollet
Island, hvilken upptager en areal af
omkring 50 acres. Här begynner den
strida floden att tilltaga mer och mer i
sin våldsamma fart. Vsttnet skummar
och brusar hvarhelsL det möter någon
klippa eller annat hinder, tills det slut-
ligen störtar sig ned för det inom en
mil 75 fot höga fallet, som upptager en
vidd af 600 fot. Man kan ej gerna be-
trakta denna väldiga vattenmassa utan
att betagas af en viss hänryckning. In-
trycket ökas dessutom betydligt af den
våldsamhet och förödelse, som sceneriet
framvisar, i det stora klippmassor och
ofantliga stenblock befinnas nedanför
fallen, lösryckta samt af den mäktiga
forsen strödda omkring i den vildaste
oordning, hvilket ej kan annat än upp-
fjdla åskådarens sinne med fruktan så
väl som beundran för den oemotstånd-
liga makt, som uppenbarar sig i natu-
rens verkningar.

Något nedanför fallet ligger en liten
klippig holme, som kallas Cataract
Island, på hvilken förr växte några små
enstaka träd, som knappast voro i stånd
att uppbära sina späda grenar, hvilka
vissa tider på året voro lastade med
en otalig mängd af fogelbon. Det syn-
tes som om foglarnes instinktmässiga
vishet hade rådt dem att välja denna
plats, hvilken, till följd af det ofvanför
brusande fallet, var så väl skyddad från
vandaler bland såväl djur som menni-
skor. Denna lilla holme kallas äfven
Spirit Island (Ande-ön) i anledning af

en tragisk händelse, som här inträflfat,
hvilken torde vara af för stort intresse
att förbigås. Historien förmäler, att för
många, många år tillbaka, då Sioux-
indianerna voro lägrade kring fallet,
satte en ung jägare af Sioux stammen
upp sitt "wigwam" på stranden af Mis-
sissippi-floden strax ofvanför St. An-
thony-fallen. Han hade endast en hu-
stru, hvilket är ett högst sällsynt för-
hållande bland dessa herrar, som mer-
endels ega ända upp till tjugu hustrur.
Hon kallades Ampato Såpa och var en
qvinna af bländande skönhet, med, för
sin stam, ovanliga egenskaper. Histo-
rien, förmäler om de mödor och svå-
righeter, som hon för sin mans skull
fick uthärda. Den visar äfven att hon
var skicklig i att garfva hjorthudar samt
bereda hudarne för det tält, hvilket var
deras bostad; visar huru hon färgade
bufTelhudar, skaffade bränsle och slog
eld med en stenyxa, flinta och stål och
i en kittel af björkbark kokade fisk
genom att lägga glödgade stenar i vatt-
net. Alla dessa göromål verkstälde hon
utan ringaste klagan. De lefde lyckligt
tillsammans i flera Herrans år samt
hade tvenne barn, som lekte omkring
deras eldstad och utgjorde deras enda
glädje. Mannen var en utmärkt skick-
lig jägare och många familjer samlades
så småningom omkring honom och
uppsatte sina "wigwams" i närheten al
hans. För att komma i en ännu för-
troligare förbindelse med honom, före-
slogo de, att han skulle taga sig flera
hustrur, emedan han derigenom skulle
vinna mera anseende samt kanhända
mom kort blifva vald till höfding af
stammen. Detta förslag behagade ho-
nom ganska väl och i hemlighet tog
han sig en ny hustru; men för att kom-
ma i tillfälle att bringa henne in i sitt
"wigwam" utan att uppväcka något
missnöje hos sin första hustru, modern
till hans barn, sade han till henne: "Du
vet att jag aldrig kan älska någon an-
nan qvinna så ömt och tillgifvet som
jag älskar dig; men jag har märkt att
de besvärligheter, som äro förenade

med dina omsorger för mig och mina
barn, äro för svåra för dig, och jag
har derföre beslutat att taga en annan
hustru, som skall hjelpa dig; men du
skall bli den förnämsta i mitt hus."

Hustrun blef mycket bedröfvad, då hon
hörde dessa ord. Hon bad honom be-
tänka deras förra tillgifvenhet, deras
mångåriga sällhet, deras barns framtid.
Ja, hon försökte helt vänligt öfvertala
honom att icke införa denna andra hu-
stru i deras boning, men förgäfves.

hon om sin hjertesorg, om sin mans
trolöshet samt om sitt beslut att dö.
Hennes vänner hörde sången och in-
sågo hennes afsigt, men för sent att
kunna rädda henne.

Hennes vcmodsfullt gripande toner
tystades snart af fallets dofva röst.
Båten stannade för ett ögonblick på
kanten af afgrunden, men i det nästa
stjelpte den öfver och försvann i det
skummande djupet. Ampato Såpa fans
ei mer.

.\M1'.\T0 SÅPAS SISTA I-ÄKD.

Nästa dag förde mannen sin nya hustru
hem i sitt "wigwam." Ampato Såpa
kände nu att hennes lycka på jorden
var för evigt försvunnen. Derföre,
tålig och undcrgifven sitt öde, längtade
hon att dö, för att i ett annat land hos
den Store Anden återknyta det band,
som hennes otrogne make hade brutit.
En afton, sedan alla gått till hvila,
hördes en dödssång på Mississippi-
floden. En ung indianqvinna salt i en
liten kanol. Hon rodde båten ut i
floden i riktning åt fallet. Det var Am-
pato Såpa. I en vemodsfull ton sjöng

Indianerna tyckte sedermera att de
hvarje afton efter solnedgången hörde
den vemodsfulla sången, beklagande
mannens trolöshet; och de inbillade sig,
att Ampato Såpa visade sig i det ge-
nomskinliga töcknet, som uppstod från
forsen omkring Spirit Island.

Vår svenske Stillwater-skald, A. T.
Lindholm, har i ett längre poem velat
bevara minnet af Ampato Såpas svane-
sång och finna vi det på sin plats, att
h.-ir dclgifva läsaren hennes vemodsfulla
klagan:

"Det var en afton. Anden bjöd

Frid åt naturen, hvarje tippi*)

På stranden utaf INIississippi,

Stod strålande i solens glöd.

Allt stilla var, ej vinden störde

Den Ijufva sången som man hörde

Betagen djupt af känslans magt.

Högt ljuda i den öde trakt,

Som turturdufvan mången gång

Sitt qväde klagar uti natten:

Så ljöd utöfver flodens vatten

Den sköna men dock vilda sång —

Hvem var det? Säg! Hvem toner skapa

Så rena? Ack, Ampato Såpa,

En qvinna utaf indiskt blod.

Som här uppå den stilla flod

Uti kanoten står. Hon ber

Med tätt tillhopaknäppta händer.

Sin blick hon än mot himlen sänder,

Än till det mörka djupet ner.

O! Om den sköna bild I sågen —

Der på den silfverklara vågen.

Hon ensam och förtviflad står.

Med hennes vilda svarta hår,

Vildt fladdrande för qvällens vind;

Och blickande upp mot det höga,

En tår från hennes mörka öga

Sig smyger fram på bleknad kind —

I skullen tro att elfvens tärna,

Vils'ledd af dagens klara stjerna.

Står här och sörjer, när ej mer

Sitt hem hon ner i djupet ser;

Ljuft som den underbara sång,

Hon sjunger till sin harpas toner,

Af längtan ner till djupets zoner;

Så klingar Såpas klagosång

I harmoni med vågens gång:

"Flydd är den tid, då heligt bunden
Jag var till honom denna stunden.
Den skönaste af lifvets dar,
Hans kärlek ren som himlen var;
Min lika ren gaf jag tillbaka
Åt honom, som hans trogna maka,
Och ensam uppå jordens dal
Jag var hans hjertas ideal;
Fördenskull ömt jag honom gaf
En trohet, som blott qvinnan gifvit,
Ät mannen genom detta lifvet,

*) Indiansk boning.

Blott — att honom offras skall till slaf!

Och lika fullt hur annorlunda

Är nu mot förr? Nej, ingalunda

Jag anat att en annan fans

Som tjust utaf hans ögons glans.

Har gjort att han mig arma glömmer;

Den bittra kalken nu jag tömmer,

Som bjudes mig; ty kärlekens

Utsläckta låga mer ej tänds

Uti hans bröst. — Han vet ej af

Att ensam honom här på jorden

Jag älskat har, och ru är vorden

En blomma vissnad på sin graf!

Hvi klagar jag? O, arma hjerta,

Hvi slår du så? Dölj djupt den smärta.

Som hvilar i din famn, dig gläd!

Hans kärlek får du taga med

Dig till den verld der Anden reder

Ett rum för dig bland englars leder —

Der hviskas uti rena ord

Om kärlek som ej fins på jord."

"Du stilla flod, du lugna bölja

Som mången gång jag glad fick följa

När blott ett barn; ja mången gång

Jag lyssnat på din Ijufva sång — :

När stjernan uti moln försvinner,

En skönare ändå jag finner

Ner i din trohetsfulla famn,

Ty räddadt blir ditt offers namn:"

Du sol med dina milda strålar.
Som ifrån tronen härligt målar
Båd' berg och sjöar, skog och dal,
Med färger uti tusental:
När morgondagen skön du bådar
För jordens barn, ack, då jag skådar
Dig ej, ty när du sänkes ner,
Mitt väsen finnes här ej mer.
Dock grafven, som skall troget gömma
Den armas stoft, du vill ej glömma
Att visa honom hvar den är.
Han som mitt hjerta var så kär."

Till er en helsning ock jag har,

I berg och dalar, som försvinnen

Vid himlens bryn, o barndomsminnen,

I stan uti mitt hjerta qvar!
När ofta jag i oskuld lekte
I edert sköte, ack! då smekte
Förtroligt på min späda kind
Den svalkande, den friska vind —
Din ömma hviskning än jag hör,

sälla flägt, som sakta susar

1 fjerran der det evigt brusar
Från Minnehaha, nedanför

Vi mötas få — dess silfverbölja
skall troget i sin graf mig dölja —
Må öfver den du sucka matt
Min grafsång till den stumma natt.
Och när du se'n i tysthet gör
Din färd upp till den kära stranden,
Der blommor frodas uti sanden:
Min helsning då till honom för,
Och säg: fast vågen henne gömde,
Hon likväl ej i döden glömde
Den kärlek som hon till dig bar;
Ja, evigt hon dig trogen var."

En skymt jag af dess himmel såg!

Farväl, farväl, jag redo är

Att skiljas hän, nu stjernan tänker

På mig, ty hon i molnen sänker

Sin gyllne glans. Vi träffas här

Ej mer på jord, som smärta gifver

Blott åt dess barn, hvad annat blifver

I lifvet deras ödes lott.

Än lida och att offras blott?

Men borta på den fjerran stranden

Uti de stjernbeprydda landen,

Den tiden kan ej kallas åter.

Med blommor i det gyllne hår:

Der mötas vi. — Ack, re'n jag ser

Derborta uppå himlaranden

En bild, det är den Store Anden,

Som vinkar mig och himmelskt ler;-

Han mig omsväfvar re'n och bringar

Min ande uppå lätta vingar

Dit opp, der renad själ mot själ

Får träfTas än, farväl, farväl!"

"O, älskade, fast du förskjutit
Den arma, ja, fastän du brutit
Den ed du heligt svor åt mig.
Då kärleken jag skänkte dig,
Jag gerna, gerna dig förlåter!
O! må vi se hvarandra åter
Deruppe der blott kärlek bor!
Der närd af himmelsk sällhet gror
Det gyllne frö't i men'skans hjerta,
Förädlad, luttrad från all smärta.
Hon blir och hvilar kärleksvarm —
Uppå en huldrik faders arm. —
Hvi klagar jag derför och gråter?
Den tiden kan ej kallas åter.
När kärlek uppå jorden slöt
Mig i sitt trohetsfulla sköt,
Ty lyckans stjerna för mig snart
Försvann, dess dagar voro korta.
Men mellan molnen nyss derborta
Jag återsåg dess anlet klart.
Jag hörde nyss en sakta susning
Från vestanvind; den klara ljusning
Jag såg i vest, var solen blid
Som nickade till jorden frid;
Och när hon afskedsblicken sände
Till mig, jag såg i den, och kände
Hvad deruti på djupet låg:

Nu, jagad utaf strömmens lopp.
På floden båten hastigt skrider
Framåt med ökad fart, omsider
Den har sig närmat fallets topp.
Nu står hon vinkande med handen,
En blick hon kastar öfver stranden,
Se'n störtar hon i djupet ner.
Ett ögonblick — hon fins ej mer."

När man vid midten af 1870-talet gick
öfver Tenth avenue-bron märkte man
snart, att den lilla ödsliga men roman-
tiska Spirit Island i den närmast för-
flutna tiden varit besökt af civiliserade
menniskor, hvilka Icmnat efter sig ett
osvikligt bevis på, att vi lefva i "puf-
farnes land," ty på de lodräta, kala
klipporna sågos några inskriptioner,
målade i stora bokstäfver. På klipp-
väggen å den ena sidan af ön stod till
allmänhetens upplysning att läsa:
"Gents' Furnishing Goods — Fuller &
Simpson," samt å andra sidan: "North
Står Shirts — Fulicr & Simpson." Denna
firma tillhörde utan tvifvel civilisatio-
nens förstlingar i fråga om modern an-
nonsering.

Andeväsendena kunde nu icke längre icke behöfdes i andeverlden, men dere-
igenkänna denna ö, som blifvit för- mot voro alldeles nödvändiga för att
vandlad till ett slags skyltställ, som i kunna erhålla ett något så när fashio-

di
•-t

jettebokstäfver upplyste menskligheten
om, hvarest den kunde erhålla stärk-
skjortor och andra herrartiklar, som

nabelt utseende här nere. Undras just
om lille Charlie Johnson, som då hade
anställning hos ofvannämda firma, möj-

ligen haft sitt finger med i detta vanda-
listiska verk.

Ändringarne följa i tidens spår. När
dessa rader nedskrefvos i Juni, 1899,
kunde man ej längre skylta derstädes,
och om indianmodern Ampato Såpas
ande, hvilken ansågs hafva bebott Spirit
Island för ett eller två århundraden,
hade någon besittningsrätt till ön, måste
hon då varit tvungen att göra sina an-
språk gällande eller flytta till en annan
vistelseort, innan de ödsliga klipporna
blefvo helt och hållet bortsprängda. De
då lefvande indianerna trodde att hon
gömde sig i bergsklyftorna i vackert
väder och endast visade sig, då elemen-
terna voro i strid med hvarandra.

För en kort tid sedan nedbröts en del
af fördämningarne vid St. Anthony fal-
len af den för tillfället . ovanligt starka
vattenforsen, hvadan en arbetsstyrka
jgenast beordrades att borra och spränga
bort Spirit Island för att med de så-
lunda erhållna stenblocken reparera och
återställa dammen i sitt forna skick.
Den skada som denna gång vederfors
dammen blef således den ursprungliga
orsaken till Spirit Islands försvinnande,
och efter det den kommit helt och hållet
tir sigte, så fins intet mer qvar af fal-
lets primitiva utseende. Någon vidare
skada å yattcnkraftsförbättringarne vid
lallet har likväl icke egt rum, sedan
den händelserika tid, för ungefär trettio
år sedan, då tunneln mellan Nicollet-
och Hennepin-öarne bröts lös och förde
med sig ett sågverk och en mjölqvarn,
som stodo vid kanten af den senare ön.
Den första hvita qvinna. som besökte
St. Anthony-fallen, var Mrs. Goodwin,
hustru till kapten Goodwin af Förenta
Staternas femte infanteriregemente.
Hon gaf 1829 en trogen beskrifning
öfver fallets skönhet.

Fredrika Bremer, vår aktade och frej-
dade landsmaninna och novellförfatta-
rinna, var troligen den första skandi-
nav och utan allt tvifvcl det första skan-
dinaviska fruntimmer, som betraktade
St. Anthony-fallen. dctla naturens su-
blima skådespel. Det var år 1850 som

hön hedrade denna plats med ett besök.
Hon anlände med ångbåt till St. Paul,
som då knappast var aderton månader
gammalt, men icke desto mindre hade
en befolkning af 2,000 innevånare. Så
fort som ångbåten hade lagt till, emot-
togs hon af territoriet Minnesotas gu-
vernör, Alexander Ramsey, och hans
vnga fru, hvilka vänligen inbjödo henne
att gästa deras hem. Hon stannade hos
dessa gästfria menniskor, och efter att
hafva tillräckligt sett sig omkring på
platsen företog hon i sällskap med Mr.
Ramsey en resa till det tio mil aflägsna
St. Anthony för att beskåda de storar-
tade vattenfallen. Mr. North, jemte
flera andra, som skulle visa henne alla
de märkvärdigheter, hvarpå platsen har
ett sådant öfverflöd, hade de största
svårigheter, att på en flytande bro, som
bildades af de i floden förbiseglande
stockarne, hjelpa henne öfver till Nicol-
let-ön. Detta var då det enda kom-
munikationsmedel, som stod till buds
för att kunna komma öfver till ön.
Färden var äfventyrlig, men Fredrika,
van att se faran stint i synen, lät icke
förskräcka sig. Allting gick också
lyckligt. Hemkommen om aftonen till
Mr. North, hos hvilken Fredrika Bre-
mer gästade, beslöt sällskapet efter da-
gens mödor och besvärligheter förströ
tiden med musik och sång, och då Fre-
drika Bremer anmodades spela och
sjunga, svarade hon, att hon sjöng "en-
dast för Gud och små barn."

Fredrika Bremer besökte äfven Min-
nehaha, fransmännen i Little Canada
samt indianerna i deras wigwams. Vid
ett af dessa besök i Black Dögs by
aftecknade mamsell Bremer höfdingen
Mazah-rota (Grå Jernet) och en ung
qvinna, Moch-pe-da-ga-wen (Fjäder-
molnet), öfver hvars skönhet Fredrika
entusiastiskt utbrister: "Hon är så
strålande, så ovanligt skön att hon bok-
stafligcn sagdt upplyste hela rummet när
hon inträdde."

När Fredrika Bremer betraktade det
vilda och obebygda landet, der den ves-
tra delen af det kosmopolitiskt bullrande

Minneapolis nu är beläget, skulle hon
då, liksom ingen annan dödlig, ej kun-
nat ana att tjugonio år fram i tiden en
af hennes så allmänt omtyckta romaner,
"Grannarne," skulle på samma vild-
mark i dramatiserad form framställas å
en fashionabel teater, inför en njutnings-
lysten och anspråksfull publik. Drama-
tiseringen af ofvannämda roman upp-
fördes under namnet "Mother and Son"
å Academy of Music i Mars månad,
1879, då den utmärkta skådespelerskan
Janauschek utförde grefvinnan Mans-
felts rol.

Efter att som hastigast hafva sett sig
omkring i den poetiska vildmarken,
Mississippis barndomsregion, återvände
Fredrika Bremer till St. Paul, der hon
endast vistades ett par dagar. Om sta-
den St. Paul säger hon sjelf bland annat:

"Den 25te Oktober, 1850, lade vi till
vid den nedre delen af staden St. Paul.
Derifrån till den öfre klifver man upp
på trapprader, alldeles som vi göra det
på de södra bergen vid Mosebacke i
Stockholm. Längs strandgatan sutto
eller spatserade indianer. De gingo in-
svepta i långa filtar och med stolta steg,
några rätt ståtliga figurer. Midt fram-
för båten sutto på trappsteg utanför hu-
sen några unga indianer, grannt utpyn-
tade med fjädrar och band; och rökte
ur en lång pipa, hvilken de läto gå från
den ena till den andra, så att hvar och
en blott rökte några få tag.

"Vi hade ej länge legat vid stranden,
då guvernören af Minnesota, Mr. Alex-
ander Ramsey, och hans vackra unga
fru kommo ombord och inbjödo mig

till gäst i deras hus. Staden är

en af den stora vesterns yngsta 'babies,'
bara aderton månader gammal, men har
på den tiden växt till en befolkning af
två tusen personer, och kommer väl
inom få år att räkna två och tjugu
tusen, ty läget är ypperligt, så för skön-
het och sundhet som för handel.

Men ännu är staden i barndomsskick
och man hjelper sig med nödtorftiga
boningar. Förmaket i guvernör Ram-
seys hus är tillika hans 'office,' och

indianer, arbetsfolk, damer och herrar
komma in om hvarandra."

Det berättas att en norsk emigrant för
lång tid tillbaka hade tagit "claim" på
den vackra Nicollet-ön, men att han var
nog tanklös att sälja den för $500. Att
finna namnet på denne man är nästan
omöjligt, synnerligast som han sålde
landet långt innan detsamma hade af
regeringen blifvit upplåtet för allmän
bebyggning.

En egendomlig händelse inträffade år
1853 i det att en man störtade hufvud-
slupa utför St. Anthony-fallen utan att
tillsätta lifvet. Så vidt pian vet var han
den ende som gått utför fallet och kom-
mit helskinnad undan. Icke en gång ett
hår på hans hufvud skadades. Äfven
en flaska whisky, som han vid tillfället
hade i sin ficka, hade icke ens gått
sönder. Denne mans namn var Michael
Hickey. Han arbetade för Anson
Northrup å Boom Island. Hickey bru-
kade hvarje morgon gå öfver floden på
kapten Tappers färja och återvände
hvarje afton till Mr. Northrups hem.
Han var tidtals särdeles böjd för att
kröka på armen och tog sig ibland ett
glas whisky, dito två, dito tre — ja,
till och med ett hälft dussin, eller mer.
En Lördags qväll, då han var på väg
hem och passerade förbi en krog i St.
Anthony, fick han hastigt den ideen att
han borde skafifa sig en flaska whisky
för att taga med sig hem till Minne-
apolis och förpläga sig med öfver Sön-
dagen. Ju mera han tänkte på saken,
ju mera beslutsam blef han att göra så,
och besökte krogen för att sätta sin
idee i verket. Whisky'n blef köpt, be-
tald och stoppad i fickan. Krögaren
trakterade Mike för det han besökt ho-
nom. Sedan bjöd Mike krögaren och
drack sjelf med. Andra kommo in vid
detta tillfälle. Mike bjöd dem och de
bjödo Mike. Vid midnatt, då Mike
skulle begifva sig hem, var han temli-
gen påstruken. Då han anlände till
färjan, fann han att kapten Tapper var
hemgången. Han visste derför intet
annat råd än att taga en af kapten Tap-

pers småbåtar och sjelf ro sig öfver
floden. Han sköt ut båten, men i stället
för att landa på den motsatta stranden
gick han hufvudstupa öfver fallet. Nä-
sta morgon upptäckte några Winne-
bago-indianer en hvit man eller hans
vålnad på Spirit Island. De underrät-
tade genast Mr. Northrup och Col. Sta-
vens om sin upptäckt. Kapten Tapper
hade kort tid förut underrättat Stevens
om, att någon under natten hade stulit
en af hans båtar. Alla tre begåfvo sig

"Wasn't it lucky the cratur (menande
whiskyllaskan) recaived no harm in
making that bloody trip!" tydligt sät-
tande sin egen räddning i andra rum-
met. Stackars Mike! Han är nu länge
sedan död.

I sammanhang härmed vilja vi äfven
berätta ett par andra pittoreska flod-
äfventyr:

En dotter af Reuben Béan befann sig
en dag ute på floden i en liten kanot,
hvilken hon manövrerade med särdeles

K.VPTEN T.APPEKS FÄKJ.V

nu ned till fallet. Der stod Mike helt
oskadd på stranden af Spirit Island. De
skafYade sig ett långt tåg och kastade
ena ändan deraf öfver till ön. Mike
fastgjorde tågändan omkring sitt lif och
halades han sedan lyckligt i land. Efter
det han landat, tänkte han på sin
whiskyflaska, som han hade i fickan.
Han hade icke, under det han var
fängslad på ön, tänkt på att han hade
en sådan lyxartikel på sig. Under det
han tog flaskan ur fickan och tog ur
korken för första gången, sade han:

stor färdighet. Helt oförmärkt bicf hon
ai forsen förd emot färjans kabellina
med sådan fart att kanoten kantrade och
hon blcf hängande qvar på kabeln.
Edgar Folsom, som då (1848) skötte
färjan, skyndade till flickans undsätt-
ning, och efter att hafva befriat henne
från den obehagliga situationen, begär-
de han don unga damens hand som er-
sättning för sin ridderliga handling;
men flickan tyckte att anspråken voro
för höga och utropade: "Put me back
on the ferry rope."

En annan händelse, som inträffade
under den tid, då kapten Tapper skötte
färjan, var helt nära att kosta mer än
ett menniskobarn lifvet. I detta fall var
det Simon Stevens och kapten Tapper,
hvilka räddade en liten sju års pojke,
som var ensam i en båt, den der hastigt
sköt ned mot fallet. Det syntes som så,
att då en äldre pojke steg ut ur båten,
förlorade han sitt håll på densamma, och
försatte ovetande den lille pojken, som
han hade i sin vård, i stor fara. Den
äldre pojkens högljudda rop fäste räd-
darnes uppmärksamhet på den lille, som,
i allsköns oskuld, fann nöje i båtens
rörelser. De räddade honom, ehuru
sjelfva nödsakade att ro så nära kanten
af fallet, att det för ett ögonblick var
tvifvel om, hvilken som skulle segra,
den strida strömmen eller deras starka
armar. Deras bästa bemödanden tyck-
tes i början vara fåfänga, men slutligen
drogo de sig tum för tum ur sin farliga
belägenhet.

Den lilla pojken i berättelsen blef se-
dermera en af denna stads affärsmän,
neniligen vagnsfabrikören I. H. Pottle.
Efter det St. Anthony-fallen upptäck-
tes förflöto 158 år innan någon hvit man
härstädes nedslog sina bopålar. Frank-
lin Steele bygde år 1838 ett litet stock-
hus i närheten af det nuvarande Ed-
wards Block på Main street, östra Min-
neapolis, och var detta vid den tiden det
enda hus mellan St. Croix- och Missis-
sippi-floderna. Samma år bygdes ytter-
ligare tvenne andra stockhus.

Franklin Steele föddes i Chester
county, Pennsylvania, 1813. Han kom
till Fort Snelling 1838, samma dag trak-
taten med Chippewa-indianerna om
landafträdelse blifvit afslutad, då han
genast skyndade till St. Croix Falls, der
han tog "claim," förhyrde en större
arbetsstyrka, lät bygga sågverk och vid-
taga förbättringar. Sedan han blifvit
proviantmästare vid Fort Snelling, sål-
de han sina egodelar vid St. Croix och
flyttade till St. Anthony Falls, der han
sedan oafbrutet hade sitt hemvist. Han
dog den lode September, 1880. Mr.

Steele visade sig städse vara en god vän
af nybyggarne i Hennepin county, och
ehuru de flesta hitkommo fattiga, be-
höfde de aldrig två gånger bedja honom
om hjelp. Lyckan gynnade honom
dock, så att fastän många familjer hafva
orsak att vara tacksamma för hans god-

het och frikostighet, förtjenade han sjelf
alltid pengar. Steele, som uppehöll sig
vid St. Croix Falls för uppbyggandet
af ett sågverk, beslöt att passa på i tid
och taga "claim" vid St. Anthony, så
snart traktaterna med indianerna blif-
vit godkända i Washington. Förhyran-
de en kanot med besättning färdades
han utför St. Croix till Prescott, der
han efterfrågade om posten från östern
ännu anländt och erhöll till svar, att
postförarens kanot just nyss passerat på
väg till Fort Snelling. Steele sade intet,
utan uppmanade sin besättning att skyn-
da efter. Vid Pine Bend hoppade han
i land, lemnade kanot och manskap
samt skyndade till fots de femton milen
fram till Fort Snelling, der han anlände
femton minuter efter postföraren. Han
erhöll det väntade brefvet från Wash-
ington med underrättelse om traktater-
nas antagande. Men som han fruktade
att ofificerarne vid fästet äfven erhållit
underrättelse härom, smög han sig obe-
märkt upp till byn, der halfindiancrna
bodde, och hyrde sig en annan kanot
och besättning, med hvilka han skyn-
dade uppför floden till St. Anthony-
fallen, dit de ankommo klockan två på
morgonen. Månen sken klart öfver det

vackra landskapet, och Steele förde sitt
folk till en plats midtför det lodräta
fallet å östra sidan, der de genast bör-
jade fälla timmer och uppresa en stock-
hydda. Medan hans folk var sysselsatt
härmed, mätte Steele vid månskenet ut
sin "claim," hvars gränser utmärktes
genom skåror i träden. Den landsträcka
utmed floden, som utgjorde hans
"claim," kan bäst anges såsom begrän-
sad af två sedermera uppförda broar,
nemligen den vid Tenth avenue south
och den å Great Northern-banan, som
leder öfver Nicollet Island.

I daggryningen var arbetet fullbor-
dadt och ett halfblod sysselsatt med att
tillaga en magisk indiansk morgonmål-
tid. Vid soluppgången stod Steele i
dörren till sin hydda och såg en liten
trupp blårockar med en kanot på en
oxkärra anlända till motsatta stranden.
Det var kapten Martin Scott med ett
dussin soldater från Fort Snelling, hvil-
ka snart rodde öfver floden ofvanför
fallet och närmade sig den nye settla-
rens hj-dda.

"God morgon, kapten Scott!" helsade
Steele.

"God morgon," svarade kaptenen.

"Ni kommer just lagom till frukost,
kapten," fortsatte värden, med gästfri-
het pekande på den rykande steken.

"Nej tack, inte för mig," svarade
Scott, tilläggande: "Jag tycker ni är
tidigt uppe."

"Ja, jag steg upp litet tidigare än
vanligt denna morgon och har märkt
ut en farm åt mig och byggt ett hus,"
förklarade Steele.

"Ni är på min 'claim,' herre!" för-
säkrade Scott; "jag tog den för några
månader sedan och skall visa er hvar
jag här satt potatis på backen derborta."

"Ah! När det var en indianreserva-
tion! Ni måste vara helt enkelt en in-
kräktare då!"

"Jag skall taga denna 'claim' i be-
sittning," röt den rasande Scott.

"Gör det," svarade Steele, "ni kan
drifva bort mig med våld, emedan ni
har tolf beväpnade soldater och jag en-

dast tre halfblodsindianer, men frivilligt
går jag ej."

Härpå började en lång underhandling,
hvarvid Scott måste erkänna rättvisan
af Steeles "claim" och åtnöjde sig med
att märka ut en ny "claim" åt major
Plympton och en åt sig sjelf, den ena
ofvanför och den andra nedanom
Steeles.

Är 1845 anlände Pierre Bottineau, som
hade stort anseende som tolk bland våra
första settlare. Han uppköpte efter
hand flera värderika "claims."

Om vi undantaga Franklin Steele,
hvilken uppträdde mest som en land-
spekulant, kunna vi bland de första
settlarne i St. Anthony, år 1847, räkna:
R. P. Russell, S. Findley, Pierre Bot-
tineau, Wm. A. Cheever, Ard Godfrey,
Caleb D. Dörr, John McDonald, Rob-
ert Wm. Cummings, Daniel Stanchfield,
Capt. John Tapper, Calvin A. Tuttle,
Judge Atwater, J. W. North, John
Rollins, Luther Patch och hans son Ed-
ward, Sumner W. Farnham, Charles W.
Stimpson, Samuel Ferrald, Joseph och
Wm. R. Marshall, med flera. Luther
Patch förde med sig sin hustru och
tvenne döttrar, hvilka voro de första
hvita fruntimmer, som bosatte sig i St.
Anthony. Calvin Tuttle medförde äfven
sin familj. Under dessa gynnsamma
omständigheter är det icke besynnerligt
att Amor genast sköt sina pilar och det
blef "love at sight," ty giftermålsanna-
lerna förkunna att Mr. Russell och Miss
Patch förenades till ett den 3dje Okto-
ber, 1848, hvilket var det första bröllo-
pet i St. Anthony.

R. P. Russell hade äran af att vara St.
Anthonys första köpman, i det han år
1847 etablerade en handelsbutik i ett
tvåvånings stockhus, hvarest han i fem
eller sex års tid dref goda affärer med
såväl de hvita som indianerna.

Den 3ode Maj, 1849, föddes det första
hvita barnet. Det var Harriet, dotter
till Ard Godfrey.

År 1849 hade St. Anthony redan öfver
300 invånare. Dess första skola öppna-

des i ett stockhus, och några butiker
och ett postkontor etablerades.

Under de nästkommande två åren
bygdes flera kyrkor och uppmätningen
af staden fullbordades af William R.
Marshall, sedermera guvernör af Min-
nesota. Mr. Marshall utstakade några
år derefter äfven den första stadsdelen
af Minneapolis.

Col. John H. Stevens begaf sig, efter
att en kort tid ha uppehållit sig i St.
Anthony, sedermera, år 184g, öfver till
vestra sidan af fallet, och efter att hafva
erhållit tillåtelse af krigsminister Marcy,

gifter som att bygga ett "frame"-hus,
då stockhus kunde byggas så mycket
billigare.

De första settlare, som slogo sig ner
på vestsidan efter Col. Stevens, voro

C. A. Tuttle och J. P. Miller, år 1850,
doktor A. E, Ames i Oktober samt
John Jockins och Warren Bristol i De-
cember, år 1851; doktor H. Fletcher,
Col. E. Case, Edward Murphy, J. B.
Bassett, J. H. Canney, år 1852. De
efterföljdes sedermera af Charles Hoag,

D. M. Coolbaugh, R. P. Russell, Geo.

E. Huy, Anson Northrop, Calvin

tj%hwmn\mmm

DET FÖRSTA HUSET I MINNEAPOLIS - PÅ VESTRA FLODSTRANDEN - 1850

tog han "pre-emption" ä 160 acres af
reservationen. Han valde då den plats,
inom hvars område vi nu finna City
Hall, Center Block samt Nicollet
House. År 1850 bygde han sig ett litet
trähus på sin "claim," som då allmänt
kallades för Ferry Farm, tåligt afbi-
dande den tid då regeringen skulle upp-
låta landet till spekulativa köpare. Då
Col. Stevens hade byggt "det första hu-
set," hvilket nu förvaras som ett histo-
riskt minne i Minnehaha-parken, ansågs
han som litet högfärdstokig af några af
sina grannar, hvilka icke kunde inse
hvarföre man skulle gå till sådana ut-

Church, Edwin Hedderly, John L. Ten-
ney, Alex. Moore med flera, hvilka alla
kommit hit för att utstaka sig ett stycke
af den sköna jorden. Strax derefter
blefvo nybyggarnc i tillfälle att köpa
det land, hvarpå de hade slagit sig ned,
och emigrationen begynte att strömma
in allt mer och mer. Col. Stevens in-
gick, den 10 Maj 1850, äktenskap med
Miss Frances Helen Miller från Oneida
county, New York, och införde han sin
unga fru den 6te Augusti samma år i
sitt nybygda, men enkla, trähus, vid
foten af en kulle, ungefär der Union
Depot nu står.

Pioneer-hushållningen var intet nytt
för honom, men för hans unga fru, som
alltid varit van vid österns beqvämlig-
heter, var det helt annat. De sågo
ibland inga hvita menniskor på flera
veckor: deras enda besökare voro indi-
aner. De som likväl mest höllo dem i
vänlig hågkomst voro moskiterna. De
svärmade omkring deras stuga i sådan
mängd, att det var omöjligt att ens
kunna röka ut dem. Dörr- och fönster-
öppningar voro öfvertäckta med mygg-
nät, äfvenså sängarne, men detta var
icke tillfyllest. Trots allt skydd var kap-
ten Tapper, som då bodde hos Stevens,
så besvärad af myggorna, att han en
gång, efter en hel natts ständiga plågor,
just före daggryningen, samlade några
filtar och tog sin tillflykt till öfre kan-
ten af kullen, strax bakom huset, i hopp
att kunna få åtnjuta litet sömn före fru-
kosten. Han rullade in sig i filtarne
och hade just inträdt i drömmarnes
land, då han kände i ansigtet den heta
andedrägten af ett vilddjur, hvilket
gjorde fullkomligt slut på hans böjelse
till sömn. En stor varg med åtskilliga
kamrater i närheten sökte i arla mor-
gonstunden efter en välsmakande fru-
kostmåltid. Med ett skri, som till och
med öfverröstade fallets dån, rusade kap-
ten Tapper upp, skakade filtarne — hans
enda vapen — mot vargarne, hvarpå
han med några väldiga skutt rusade in
genom dörren till huset, fullt öfvertygad
om att vargarne voro hack i häl efter
honom. Lyckligt och väl kommen ur
faran förklarade kapten Tapper, att han
hellre ville bli blodsugcn af moskiter än
uppäten af vargar.

Den 3ode April 1851 inträffade å
Ferry Farm en så att säga historisk
tilldragelse i det att Stevens' familj väl-
signades med en första arfvinge, ett
litet flickebarn; det första hvita barn,
som sett dagens ljus i Minneapolis, det
vill säga på vestra sidan fallet. Mary,
som dottern kallades, upplefde endast
en ålder af sexton år. Veckan dcrpå
kom den första hvita pojken, en fidei-
kommissarie till Stevens' dåvarande

enda granne, C. A. Tuttle. Äfven han
for redan i unga år öfver den tysta
floden, derifrån ingen återvänder.

Den 8 Oktober 1853 är den anmärk-
ningsvärda dag, då vestsidans handels-
verksamhet grundlades. Det var nem-

ligen på den dagen, som Thomas Cham-
bers öppnade den första handelsbutiken,
"The Pioneer Store."

År 1854 bygdes mer än hundra hus;
nio butiker öppnades och Col. Stevens
utlade en del af sin farm i stadstomter,
hvilka inbringade från $25 till $150 styc-
ket, allt efter som de voro afsedda att
bebyggas med affärshus eller privata
bostäder.

"The Ferry Farm" upptog allt det
land, som ligger mellan floden och nu-
varande Tenth strect samt Third avenue
north och Fifth avenue south — den
del som nu innesluter Minneapolis' för-
nämsta affärshus, med ett ord hjertat
af staden. Gatorna blefvo nuniererade,
som de äro i dag; men avenuerna kal-
lades med namn. Hennepin och Nicollet
avenues, uppkallade efter de franska re-
senärerna, äro de enda avenuer, som i
närvarande stund bibehålla sina ur-
sprungliga namn.

Under året 1855 stcgo stadstomterna
i värde från 50 till 500 procent. Goda
bostadstomter kunde då köpas för från
$50 till $100 stycket under det att affärs-
tomter såldes vid vissa tillfällen så högt
som för $500. Är 1856 deremot blef
det en veritabel "boom." Bostadstom-
ter stego då i somliga fall till det fabu-

lösa priset af $500 per tomt (en qvarts
acre), under det att afifärstomterna verk-
ligen såldes för $2,500 stycket (30x165
fot i storlek).

Tomten i nordöstra hörnet af Wash-
ington och Hennepin avenues, alltid an-
sedd som en af de bästa i staden, köptes
1858 af W. W. McNair för $1,500 — en
liten del kontant och resten på lång tid.

Ofvannämda år, 1856, bygdes "Wash-
ington School," det första skolhus
bygdt af tegel. Det var beläget på en
hög kulle, å samma ställe der vårt nu-
varande $3,000,000 till $4,000,000 rådhus
nu tronar.

Med transportmedlen stod det likväl

qvarnen och det började att blifva allt
mera lif och rörelse i Col. Stevens'
nya stad.

Col. Stevens' vän general R. W. John-
son säger angående sitt första möte
med Stevens, då han anlände till Fort
Snelling: "Ett inventarium af hans
bagage och jordiska egodelar, då han
kom till Minnesota, torde vara af in-
tresse att taga ad notam. Innan han
lemnade Illinois försedde han sig med
följande proviantering, hvilken han
köpte af B. H. Campbell i Galena: En
tunna fläsk, $9.50; 200 pund rökt skinka,
$8; 10 pund kafife, $1; i pund tee, $i;
14 pund socker, $1: en fjerdedels säck

MINNEAPOLIS ÅR 1857.
I A'y af Second Aveiuie South och Washington mot norr )

illa till i dessa tider, ty då R. J. Menden-
hall, vår allmänt bekante blomsterkung.
anlände till Minneapolis år 1856 kunde
han icke finna någon åkare att köra
hans kofifert, utan blef han nödsakad att
gå och låna en skottkärra och sjelf köra
upp sitt bagage.

Är 1858 hade befolkningen stigit till
ett antal af 2,000; fyratiotvå affärshus
funnos på platsen; ett rådhus och en
dyrbar skolbyggnad voro under upp-
förande; en handelskammare etablera-
des; två sågverk voro i full gång och
fyra läkare och tio lagkarlar praktise-
rade sina respektiva professioner.

Aret derpå bygdes den första mjöl-

salt, 50 cents; i pund peppar, 30 cents;
4^ pund tobak, $1.67; i tunna whisky,
$6.84." Just tänk derpå, 38 gallons
whisky för 18 cents per gallon! Denna
fraktsedel är intressant nog i flera afse-
enden. Den visar huru de första sett-
larne hade att lita på sig sjelfva, de
slags födoämnen vår "Caesar" frossade
på samt skilnaden i priserna nu och då.
Qvantiteten af whisky synes något stort
tilltagen, men man måste komma ihåg,
att det icke fans någon kommunikation
med den yttre verlden under hela hösten
och vintern, förrän navigationen öpp-
nades på våren. För att göra historien
sanningsenlig, bör det kanske tilläggas

att Stevens var en måttlighetsperson,
som aldrig tog sig en "dram" en gång.
Han förde whisky med sig för att hafva
ett läkemedel till hands i händelse han
skulle blifva ormbiten samt för att vara
i stånd att visa den ovanliga gästfrihet,
som i så hög grad betecknat vårt folk
här i staden.

Huru många af våra nuvarande hus-
mödrar, som ofta klaga öfver att icke
allting finnes till hands, skulle vilja
byta plats med våra första pioneer-
qvinnor på 1850-talet?

Deras vinterförråd utgjordes meren-
dels af en lår salt fläsk, torkad kabeljo,
makrill, hvita bönor samt litet rökt ox-
kött, då m.an slog riktigt på stort.
Mjöl, "cornmeal" samt kafTe och tee
fullbordade listan på husförråden, un-
dantagandes hos de få lyckliga familjer,
hvilka anlände tidigt nog på våren för
att kunna anordna sin egen lilla köks-
trädgård med diverse grönsaker. Pum-
por växte i öfverflöd, men ack! det
fans ju hvarken mjölk eller ägg för att
kunna göra någon pie.

En värdinna, hvilkens gäst orimligt-
vis yrkade på mjölk till kafifet, lyckades
verkligen att försäkra sig om tre qvarts
mjölk i veckan efter 50 cents per quart.

Innan floden frös till kunde man till-
fälligtvis erhålla ett litet lager af färskt
kött, och omtänksamma husmödrar
togo då alltid tillfället i akt att tillreda
ett förlag af "mince meat" för vintern,
ty med en liten "mince pie" till hands
kunde man ju räkna sig riktigt till
societeten.

Någonting färskt i köttväg kunde
sedan icke erhållas förrän i slutet af
Februari, då någon vågsam och före-
tagsam handlande körde upp från La
Crosse med ett slädlass af färskt fläsk,

korf och hjortkött med mera

men det var många och långa veckor
innan dess, som man snart sagdt med
leda betraktade det kokta, salta fläsket.
Men oaktadt den tidens besvärligheter
voro alla nöjda med sin lott och friska
som nötkärnor. Ingen enda person var
sjuk under hela vintern — den ende

"o
ex
rt

u
(U

-4->

<u
o

"53

to m

— a

C ?

K =
Z ^

på platsen bosatte läkaren hade rest till

östern för att bevista vissa föreläsningar.

Våren 185 1 var ovanligt tidig och

ångbåten för säsongen hade anländt till
St. Paul. Denna båt förde med sig,
förutom andra lifsförnödenheter, äfven

m
■ri

vacker. Snön smälte bort i Februari
och några dagar efter mediet af Mars
tillkännagaf ånghvisslan, att den första

en laddning af sättpotatis, som såldes
för $1.50 till $2 per bushel. Följden
blef att nästan allt land i och omkring

St. Anthony blef planteradt med pota-
tis, hvilket moderjorden vedergälde med
300 bushels per acre af rotknölar af
allra finaste qvalitet. Men alldenstund
alla hade planterat potatis, så fans det
nästan inga köpare, och 12J/2 cents per
bushel var det högsta pris, som betal-
tes för dem som blefvo sålda.

Lefnadsförhållandena förbättrades lik-
väl år efter år allt eftersom ångbåts-
kommunikationerna tilltogo. År 1857
blef det annat ljud i skällan. Ej mindre
än 52 ångbåtar anlände med passagerare

lingar. — Vårvaror anlända och upp-
packas öfverallt. — Alla damer ute för
att göra det första urva,let. — Ständigt
rassel och skrammel af maskiner. —
Nya byggnader skjuta upp till höger
och venster. — Hvar och en har brådt
om. Sådant är Jifvet just nu i St. An-
thony och Minneapolis."

Omstående vy af St. Anthony och
Minneapolis framställer en ångbåt, som
ligger vid Cheevers ångbåtsbrygga,
och en annan som går ned för floden
med full ånga, midtför universitetet.

'■■'j- »9>ps:9i'

.v.r\

.ANKOMST .\F ÅNGAREN MINNEAPOLIS.

och varor jndcr olvannämda års lopp,
och lastades båtarne sedan med trävaror
och spannmål att medföras på återresan.
Den anda, som ingöts i den unga,
ärelystna staden af denna ovanliga ak-
tivitet, reflekteras i en paragraf i tid-
ningen "Rcpublican" af den 7de Maj
1857: "Business. — Aldrig förut hafva
gatorna i vår dualistiska stad företett
en sådan verksamhet inom afifärslifvet
— ångbåtshvisslor ljuda vid båda ändar
af staden — ett oändligt antal lastvag-
nar och ekipager. — Trängsel af främ-

Men ångarne fortsatte icke alltid att
plöja Mississippis vågor lika flitigt som
då. Alldenstund man icke uteslutande
kunde bero af den handelstrafik, som
under sommarsäsongen egde rum
medelst flodångare, hade kommunika-
tionerna till lands betydligt förbättrats.
År 1862 fullbordades den första jcrnvä-
gen till St. Anthony' från St. Paul.
Ångbåtstrafiken hade under tiden så af-
stannat, att man till sist ansåg det som
en riktig gala-dag, då man under som-
maren 1870 fick höra ångaren Minne-

apolis' hvisselpipa å nedre Mississippi.
Alldenstund det var den första signal,
som man hört från det hållet på flera
år, väckte det åter en stor entusiasm.
Ångarens ankomst hade telegraferats
från La Crosse samt öfriga stationer,
och då gångplankan lades ut till bryg-
gan, nära Krauslein & Muellers bryg-
geri, helsades båten välkommen af ett
stort antal stadsboar med en musikkår
i teten. Stadens damer förärade ång-
båtens befäl en utmärkt vacker flagga,
hvarefter man egnade tiden åt musik,
dans, tal och festande. De gamla
settlarne påmintes nu om tiden 1857-8-9,
då ångare kommo och gingo dagligen
på nedre Mississippi med passagerare
och fraktgods. Då Minneapolis sedan
lemnade staden, medförde den ett stort
antal lustresande på sin resa till St.
Louis.

Vi vilja nu åter för några ögonblick
egna vår uppmärksamhet åt östsidan
och, innan vi gå vidare, företaga en liten
promenad i St. Anthony på 1857-58-
talet.

Efter att hafva sett oss omkring en
stund fråga vi hvarandra med förvå-
ning hvad det är för en galgapparat,
som på afstånd reser sina tinnar högt
upp mot skyn.

Allas ögon äro vända mot
det utpekade föremålet — ett
tornlikt sparrverk af 90 fots
höjd, rakt framför oss. På
framsidan af "galgen" synes
i väldiga bokstäfver inskrip-
tionen: "Pay your dime and
climb." År 1857 var Cheevers
torn ett af St. Anthonys mera bekanta
råmärken. Det bygdes af grofhuggna
stockar år 1852 af fransk-kanadensaren
A. C. Cheever. Halsbrytande stegar
ledde från platform till platform upp till
toppen, som var omgifven af ett bräck-
ligt staket. Från spetsen af detta sär-
egna observatorium hade man en härlig
utsigt ej allenast öfver fallet utan äfven
öfver hela den kringliggande nejden.

På kort afstånd från tornet reste sig
fyra tegelväggar kanske 20 fot högt,

på hvilka åtskilliga murare och arbetare
ännu voro sysselsatta. Detta var stats-
universitetet sådant det såg ut år 1857
eller rättar^ en ofullbordad flygel af

detsamma. Af flera anledningar, af
hvilken den vigtigaste var brist på pen-
ningar, framskred arbetet ej stort längre
under detta år.

Sedan vi passerat denna vetenskaper-
nas blifvande boning, anlända vi snart
till "The Jarrett House," ett något så
när skapligt hotell, beläget nära den
plats, der Pillsbury A qvarnen nu står.

JARKeTT HOUSE

eoffleiiiieoii

•I

aUt

"BfflffljPffli"

De äldsta hotellen i St. Anthony voro
Tremont House, å en af de tomter som
nu intagas af besagda jetteqvarn, och
Union Hotel, ett stycke längre ned å
Main street, å den tomt, hvarest Salis-
bury & Satterlees storartade sängklä-
desetablissement nu är beläget.

Ett sågverk användande tretton klin-
gor låg ett stycke ofvanför fallen nästan
midt emot Jarrett House. Brädstaplar

upptogo största delen af gatan mot flo-
den till. En anspråkslös byggnad nära
sågverket begagnades till kontor, och
ett kyfife tolf fot långt och nio fot bredt
m.ed väldiga brädstaplar på båda sidor
begagnades af doktor J. S. Murphy så-
som kontor.

Invånarantalet i St. Anthony vid
denna tid har beräknats från 3,000 till
3,500 och i Minneapolis från 1,000 till

1,500, men då ingen census någonsin
blifvit tagen, var detta endast gissnin-
gar.

Äfvenså å Main street, men ett qvar-
ter söder om den nuvarande Pillsbury
A qvarnen stod en träbyggnad halfan-

nan våning i höjd, i hvars nedre del
guvernör John S. Pillsbury hade jern-
kramhandel, under det den öfre halfvå-

ten. Denna byggnad var fem våningar
hög, inneslöt 260 rum och var känd
under namnet Winslow House. Den
betäckte en yta af nära en half acre eller
16,250 qvadratfot och uppfördes år 1857.
Den kostade öfver ett hundra tusen dol-
lars, var från början afsedd till hotell
och uppehölls under sydstaternas blom-
stringsperiod väsentligast af söderns
aristokrati, då hundratals skämtsamma
och glädtiga gäster fylde dess lysande
salar. Mr. McLane visste också, som
det anstår en god värd, att ställa hvarje
lyx och njutning till sina gästers förfo-
gande. Hvad skulle icke detta slott

WINSLOW HOUSE.

ningen begagnades till kontor åt tid-
ningen "St. Anthony Express," som då
utgafs af skräddaren E. Tyler och redi-
gerades af domaren Isaac Atwater. Den
började utgifvas den 3iste Maj 1851
och var den första tidning som utgafs
norr om St. Paul.

Staden var ännu allt för ung att kun-
na uppvisa några platser, vid hvilka hi-
storiska minnen voro fastade, så framt
vi ej ingå på kapitlet vidskepelse, ty
då fans här på den höga kullen vid
floden en slottslik byggnad, hvilken gif-
vit upphof till lika många mysterier,
som något af de gamla .Mhambra-slot-

kunnat vara i dag om icke Abraham
Lincolns proklamation hade slagit ned
ibland gästerna, som en blixt från en
klar himmel! Dess glans var snart förbi.
Hvarje försök att återbringa detta hotell
i sitt forna skick misslyckades. B. B.
Trall, doktor Jewel, med flera, gjorde
sitt bästa att begagna byggnaden för
något viilgörandc ändamål, hospital och
dylikt, men hvar och en fick af ogynn-
samma förhållanden röna motgångar,
som omöjliggjorde deras försök, åtmin-
stone hvad företag inom denna byggnad
bcträfTar.

Efter doktor Jewels död upptogs pu-

blikens uppmärksamhet af ett bedrägeri,
liknande de tragedier, hvilka äro så ym-
nigt sammanknippade med sagorna om
den gråa forntidens gamla slott. Några
spekulanter uppförde för en tid spöksce-
ner i afsigt att minska värdet af egen-
domen, men blefvo slutligen afslöjade
för allmänheten samt utsatte för dess
hat och afsky.

Doktorinnan Tralls plötsliga död, till-
lika med hennes mans och familjens ha-
stiga aflägsnande, allt inom loppet af
trettiosex timmar, gaf sedermera anled-
ning till nya mysterier, och det intyga-
des ofta, att den döda Mrs. Tralls oro-
liga gestalt visade sig i rummen, öfver
hvilka dessa förskräckliga mysterier
hänga.

Flera våningar uthyrdes till folk af
olika yrkesgrenar och nationaliteter och
många af de vackra och rymliga rum-
men och salarne råkade så småningom i
förfall utan någon sympatiserande åskå-
dare att betrakta verkan af tidens frä-
tande tand. Lif och död, glädje och
sorg, fattigdom och rikedom, lyx och
nöd, hafva på en och samma gång gä-
stat denna byggning. Professor Neil
höll här under flera år en skola under
namn af Jesu College. Byggnaden be-
gagnades sedan till kallvattenshospital
och ännu senare till medicinsk läroan-
stalt, men dessa liksom alla föregående
företag inom dess murar strandade på
det oblida ödets klippiga kust.

Flera svenska familjer bebodde en
längre tid några af rummen på nedra
botten och voro fördomsfria nog att
icke oroas af de många hårresande
spökhistorier, som blifvit berättade om
denna deras bostad. De hemska och
förskräckliga gastar, som fordom
grasserade inom dessa murar, störde ej
i minsta mån deras hvila.

Om Mr. Winslow, som bygde detta
hus, har äfven en mängd fabelaktiga
rykten varit i omlopp, en del påstående,
att han medelst en pistolskula skulle
hafva förpassat sig sjelf in i evigheten,
andra återigen, att han flyktat til! Spa-
nien, der han skulle hafva fört en äfven-

tyrares lif. Dessa rykten voro likväl
ogrundade, ty mannen var ännu vid lif
år 1877 och vistades då i San Francisco,
California. Hemlighetsfulla orsaker må-
ste utan tvifvel legat till grund för dessa
rykten, hvilka han kanhända sjelf gifvit
anledning till genom att hafva haft nå-
gon att utbasuna hans död för att derige-
nom kunna slippa ur klorna på en
mängd efterhängsna kreditorer. Hans
ståtliga byggnad, som under långa tider ,
var bekant under benämningen "Wins-
lows dårskap," nedrefs år 1887 för att
lemna plats för vår praktfulla exposi-
tionsbyggnad.

Den förnämsta aflfärsgatan i St. An-
thony följde i gamla dagar flodens lopp
och när floden gjorde en krökning
följde gatan efter.

På hörnet af Main street och Second
avenue stod 1857 en vacker tvåvånings-
byggnad af tegel, i hvilken Pomeroys
jernhandel var belägen. I huset näst
invid å Second avenue var Southworth
& Hemiups apotek. Huset står ännu
qvar, men med sin nuvarande omgifning
tar det sig naturligtvis icke så ståtligt ut
som i forna dagar. Strax nedanför låg
ångbåtslandningen, och här var det som
"Alex. Ramsey" och "H. M. Rice," de
två första ångbåtarne som bygdes of-
vanför fallen, brukade intaga sina ladd-
ningar af timmer, spannmål och andra
handelsvaror för de sparsamt befolkade
settlementen uppåt floden. Ångaren
"Alex. Ramsey" bygdes så tidigt som
1850 och gjorde sin första tur den 18
Juli samma år.

I Juni 1850 landade harstädes den för-
sta ångbåten, Anthony Wayne, förd af
kapten Dan Abel. Den gick upp mot
den strida strömmen så långt som tre
mil nedanför St. Anthony-fallen.

Orths bryggeri var en af hufvudplat-
serna i norra St. Anthony på denna tid.
Det ligger fortfarande qvar på andra
sidan gatan ungefär midt emot den
plats, der det nuvarande bryggeriet är
beläget. James Nudik egde samtidigt
ett bryggeri en half mil längre uppåt
floden. Några år efteråt blef han dö-

dad af fiendtliga indianer under en resa
till California.

Ed Patch, som då var postmästare i
St. Anthony, bodde på sin "claim" nära
Fridleys farm, som sedermera blifvit så
mycket utbasunad såsom "Fridley's ad-
dition." En träbro var bygd öfver flo-
den i närheten af den nuvarande Twen-
tieth avenue-bron, men den blef några
år senare bortförd af en öfversvämning.

Advokat Day var på denna tid en
mycket bekant om just ej särdeles för-

HOLB-IN-THB-DAY.

delaktigt känd personlighet både i St.
Anthony och Minnesota. Om honom
berättas många tokroliga historier, af
hvilka en torde få anföras såsom prof.
Ett antal medborgare, uppgående till
flera hundra, sände honom ett cirkulär
öfver sina egna namnteckningar, i hvil-
ket de uttryckte sitt oförbehållsamma
ogillande af hans person och uppförande
på ett språk, som öfverflödade af smä-
deord och kraftuttrvck, och till slut

uppmanades han under grymma hotelser
att oförtöfvadt försvinna från orten. Mr.
Day lät sig emellertid icke förbluffa.
Han skref en mycket vacker ansökning
om att blifva utnämd till postmästare i
St. Anthony, utmålade vidt och bredt
sina förträffliga meriter och klippte
derefter ifrån de många namntecknin-
garne på hotelsebrefvet, hvilka han så
klistrade under ansökningen och afsän-
de alltsammans till Washington. Affä-
ren blef snart bekant, och hans fiender
blefvo föremål för ett åtlöje,
som aldrig tycktes vilja taga
slut.

Tidigt på sommaren 1858,
endast några få veckor efter
det Minnesota blifvit upptaget
såsom stat i Unionen, egde en
batalj rum mellan Sioux och
Chippewas nästan inom Shak-
opees bygräns. Hole-in-the-
Day, den store Chippewa-höf-
dingen, passerade genom St.
Anthony under natten i spet-
sen för 160 krigare. Ett stort
band Sioux låg söderut just
utanför Shakopees bygräns.
Chippewas gömde sig utmed
stranden af Minnesota-floden
före dagbräckningen, medan
de intet ondt anande S^ioux
voro på andra stranden. En
Sioux kom tidigt på morgo-
nen ned till floden för att fiska,
men en i försåt liggande Chip-
pewa sände honom strax en
pil, som blef hans bane. Den
döende krigaren hade dock
kraft att utstöta ett kraftigt
varningsrop innan han drog sin sista
suck, och med ens var bataljen i full
gång "utefter linien." Invånarne i
Shakopce voro intresserade åskådare af
striden, som nästan egde rum vid deras
trösklar, men de blandade sig ej på nå-
got sätt deri utan läto vildarne afgöra
sina tvister på sitt eget sätt. Bland
dem som sålunda voro i tillfälle att
åskåda det vilda och bizarra uppträdet
befann sig en svensk, herr C. A. Blom-

qvist, före detta Carver-bo, nu sedan
flera år bosatt i Minneapolis.

Vi omnämna denna strid endast på
det att läsarne skola kunna bilda sig en
föreställning om den skilnad, som några
decennier ha åstadkommit i vår stad.
Chippewa-indianerna blefvo besegrade
af Siouxs, och de drogo sig tillbaka un-
der skydd af nattens mörker. Nästa
morgon var St. Anthony fullt af indi-
aner. De hade fört sina sårade med sig
och buro dem till ångbåtsbryggan för
att skeppa dem till Sauk Rapids. Hvar-
je gata patrullerades med största nog-
grannhet af desperata vildar i full krigs-
skrud, som ängsligt spejade efter de
segrande Siouxs. I händelse Chippewas
blifvit förföljda, var det deras mening
att förskansa sig på Nicollet Island och
der bjuda fienden spetsen. Men inga
Siouxs syntes till, och de sårade blefvo
inskeppade i lugn, hvarefter Hole-in-
the-Day och hans trupper tågade uppåt
östra sidan af floden.

År 1857 gestaltade sig import och ex-
port i St. Anthony och Minneapolis som
följer:

IMPORTS.

EXPORTS.

Oats, bu 300

Wheat, bu 700

Corn, bu 1,100

O r e e n äpples,

bbls 7

Rye, bu 408

Live Stock—

Horses 280

Cows and ox-
en 140

Mnles 20

Fowls 240

Saw milis ma-

chinery 4

Flouring milis

machlnery ... 1

Saw logs, f t... 500,000
Sawed timber,

ft 800,000

Giuseng, Ibs... 1,400

Detta inbegriper naturligtvis icke
vanliga köpmannavaror, af hvilka stora
qvantiteter kommo från Östern till navi-
gationens slutpunkt, hvilken vid denna
tid var St. Anthony Falls. Ej heller
hade Minnesota blifvit ryktbart såsom
en hveteproducerande stat, och hvar-
ken "No. i härd" eller "No. i north-

ern" bestämde då skalan af verldens
marknadspriser.

Minneapolis började likväl efterhand
att taga lofven af sin förr så mäktige
granne på östra sidan floden. Flere af
afifärsmännen på östsidan flyttade snart
öfver sina affärer, och då mjölqvarnarne
förstördes genom eldsvåda, upphörde
för flera år intresset för mjöl fabrikatio-
nen på östsidan, hvarest denna industri
först blifvit etablerad. En annan or-
sak var också den omständigheten, att
stora sträckor af det kringliggande lan-
det var uppköpt af utom platsen boen-
de spekulanter, hvadan folk, som ström-
made in, fann det omöjligt att köpa
tomter eller farmar till något så när re-
sonligt pris. Dessa, så väl som många
gamla settlare, tittade derföre med läng-
tansfulla blickar öfver till den vackra,
parklika prairien på andra sidan, hvarest
det snart uf)pstod lif och rörelse.

De begge städerna St. Anthony och
Minneapolis förenades den 9 April 1872
till en stad under den senares namn.
Många af St. Anthonys medborgare
stretade visserligen emot allt hvad de
kunde, men förening blef det likväl.

Staden Minneapolis' första namn (in-
nan någon förening med St. Anthony
ännu hade egt rum) var All Saints, der-
efter erhöll den namnet Lowell, seder-
mera Albion och slutligen dess nuva-
rande namn, Minneapolis, hvilket är en
sammansättning af det Sioux-indianska
ordet Minne, som betyder vatten, samt
det grekiska ordet Polis (stad), hvilket
följaktligen skulle blifva detsamma som
"vattenstaden."

Charles Hoag är namnet på den gamle
settlare, som fick hedern af att ha gifvit
vår stad detta poetiskt klingande namn.

Det är ett mycket vackrare namn än
om båda hade blifvit tagna från greki-
skan, i hvilket fall namnet kanhända
hade blifvit Hydropolis.

En liten jemförelse mellan befolknin-
gen i St. Anthony och Minneapolis upp
till 1871 torde nu icke vara utan sitt in-
tresse:

U. S. St. Mlnne-

censns. Anthony. apolis.

1850 530 O

1860 3,285 2,.536

1870 5,013 13,074

Våra små härliga insjöar tycktes på

1850-60-talet ligga utom all heder och

f:r""!:''"'',,iiiMiniiiiiii;iiiii!:

Ingen resa till Minnesota ansågs full-
ständig, så framt ej fallet besöktes. Ett
litet 'shanty" stod just ofvanför fallet,
der såväl den trötte resanden som den
rike turisten kunde erhålla förfriskning
i fast eller flytande form. Intet annat

,\il\M-.li.\ll.\ F.MJ.KT I .\LI)KK TID.

redlighet. Den enda plats som ofta be-
söktes var Minnehaha Falls, hvilken då
liksom nu var en stor dragningskraft
för turister.

hus fans i grannskapet, men det lilla
vackra fallet var då ungefär i samma
skick som nu, och folk brukade slå upp
sina tält i nejden och stanna qvar i flera

dagar insupande naturens skönhet och
stridande med muskiter. Är 1852 eller
'53 var det som Alexander Hesler, en
berömd Chicago-artist, besökte Minne-
haha och med sin portativa camera tog
många förtjusande vyer såväl af fallet
som dess omgifningar. Då han åter-
vände hem, sände han några af dessa
till skalden Longfellovv, som just då
arbetade på sitt stora poetiska verk
"Hiawatha." Longfellow föll i hänryck-
ning öfver vyerna och sände Hesler ett
egenhändigt bref, hvari han varmt tac-
kade för dem, och hvad mera är, han
gaf Minnehaha dess verldsvida rykte
genom att besjunga det i sitt odödliga
skaldeverk. Det är dock anmärknings-
värdt, att en man kunnat så glödande
och på samma gång så korrekt besjunga
ett ställe, som han i verkligheten aldrig
skådat. Alexander Hesler, som var
Chicagos förste fotograf, afled vid hög
ålder derstädes den 5te Juli 1895.

Lake Calhoun och Lake Harriet hafva
tillerkänts historisk ryktbarhet, emedan
de tidigaste missionsanstalterna i denna
del af staten voro förlagda ibland Da-
kota-indianerna derstädes. Missionsan-
stalten vid Calhoun etablerades år 1834
och den vid Lake Harriet året derpå;
den förstnämda af Rev. Samuel W. och
Gideon H. Pond och den andra af mis-
sionärer utsända af presbyterianska och
kongregationalist samfunden, och år
18,36 öppnades en skola för indianska
barn vid Lake Harriet.

indiansk krigs- eller andedans, eller
hvad det nu var. Sedan föreställningen
var slut, kom alltid "den ädle röde man-
nen" omkring och tiggde pengar och
visade sig mycket tacksam då han er-
höll en "dime." Ja, en och annan af
samma band kom strax derpå och frå-
gade om man hade whisky eller tobak
på sig. De voro alltför mycket civili-
serade.

Färdades man så vidare, kom efter
några minuters förlopp Lake Harriet i
sigte, och med undantag af en eller två
dåvarande förstadshem, hvaraf vi här
lemna en afbild, var allt såsom naturen

Trakten kring Lake Calhoun var då
en fullständig vildmark och en perla af
underskön natur. Den som då besökte
sjön fick alltid tillfälle att bevittna en

hade bildat det. Personer från St. An-
thony och Minneapolis brukade då köra
ut till Lakes Harriet och Calhoun för
att fiska eller njuta af naturens skönhet,
men ej den vildaste fantasi kunde då
föreställa sig att dessa sjöar efter några
tiotal af år skulle befinna sig inom Min-
neapolis' stadsgräns.

Stadens gator sträcka sig nu ut till
Lake Calhoun, tätt bebygda med det
ena fina boningshuset efter det andra,
så att man kan med skäl säga liksom
Yankee Doodle, att man icke kan se
sta'n för de många husens skull.

Stränderna kring Lake Minnetonka
voro för 45 år sedan en fullst��ndig öde-
mark. Några få djerfva settiare hade
tagit "claims" vid Excelsior, men längre
upp och på båda sidor om sjön var
allt i sin fullständiga vildhet. Man kun-
de vara der en hel dag utmed striinderna
utan att möta andra lefvande varelser än
möjligen en hjort eller någon annan af
skogens åbor.

Kecgan's Lake \ ar ett paradis för and-
jägare, och flera af vår stads nu lefvande
invånare kunna omtala vidunderliga be-
rättelser om alla de änder, de nedlagt

vid den lilla sjöns sumpiga stränder.
Ett par af den tidens jägare från tvil-
lingstäderna voro 1856 sysselsatta med
denna sport vid Keegan's Lake (sjön
hade då icke ens ansetts värdig att hafva
ett namn) när ett litet band Sioux-
indianer under befäl af Little Six tog
dem till fånga och bortförde dem till
ett indianläger vid stranden af Minne-
sota-floden. Indianerna voro något un-
der inflytande af den hvite mannens eld-
vatten, och sedan de hållit sina fångar
öfver natten, frigåfvo de dem under till-
sägelse att gå hem, hvilket råd följdes
med största skyndsamhet. De båda
snopna andjägarne kunde sedermera al-
drig omtala denna händelse utan att be-
gagna profant språk, så mycket mera
som indianerna behagade konfiskera alla
änder, de skjutit.

Hvem har ej hört gamla settlare be-
klaga sin kortsynthet att ej hafva qvar-
stannat i Minneapolis och förvärfvat fast
egendom der? För en kort tid sedan
beklagade sig en gammal settlare så-
lunda:

"Det var allt för stilla och dödt här
för mig, och jag beslöt derför att sälja
min 'claim' nära Lake Harriet, bestå-
ende af 160 acres. Jag fick $1,000 der-
för och ansåg mig hafva gjort en god
afifär. Icke så lång tid dcrefter föll det
mig in att gå ut der och se hvad jag
kunde köpa platsen tillbaka för. Hvad
tror ni egaren begärde derför? Jo, ej
mindre än $160,000 — ett tusen dollars
per acre — och han påstod att det ändå
var mycket billigt pris."

Vi kunna nu se tillbaka i tiden och
undra hvarföre män, som egde lite pen-
ningar i dessa förflutna dagar, icke ned-
lade dem i hörntomter och behöllo dem
tills de blefvo värda en stor förmögen-
het.

Trettiofem år från nu skall folket, som
då bor i Minneapolis, troligtvis se till-
baka till denna tid och undra hvarföre
vi icke följde en liknande kurs.

Skomakaren Nils Nyberg var den för-
ste svensk som bosatte sig härstädes.
Han kom hit på våren 1851, då han slog

ned sina bopålar i St. Anthony. Han
var den förste svenske fastighetsegare
samt den förste af sin nation, som här
på platsen öppnat egen verkstad.

Nils Nyberg dog den 23dje Februari
1890. Med undantag af några af de äld-
ste settlarne, var det ganska få af dem,
hvilka sågo hans dödsnotis i de dagliga
tidningarne, som visste att han var den
förste svensk, som gjorde Minneapolis
till sitt hem. Nils Nyberg var född i
Christianstad, Skåne, den 8de Januari
1827. Hans fader var skomakare och
lärde han ut sitt yrke till sönerna Nils
och Ole. Utsigterna för framtiden sågo
ej ljusa ut för Nils, hvadan han, och
brodern likaså, emigrerade till Amerika.
Efter att hafva vistats en tid i Chicago
och St. Paul, kom Nils år 1851 till Min-
neapolis, eller hvad som då kallades St.
Anthony, och erhöll der anställning hos
pioneer-skohandlaren Wensinger. Efter
en kort tid flyttade han öfver till vest-
sidan och öppnade skomakareverkstad
för egen räkning å Henncpin avenue,
mellan Washington avenue och Second
Street. Han egde land i Pence Opera
House qvarteret; sålde detsamma och
köpte sig en egendom i hörnet af Wash-
ington och Fourth avenue norlh, der
han i många år fortsatte med sin sko-
makeriaft'är. Han var fader till sju barn,
af hvilka en son och två döttrar sa.mt
hans hustru ännu äro i lilVet. Döttrarne
bo fortfarande i Minneapolis. Enkan
och hans son, Henry, vistas för närva-
rande på hans förra farm vid Medicine
Lake, sex mil från staden.

Ehuru Nyberg bodde här stadigt i
niirmarc 40 års tid, var han mycket litet
känd bland skandinaverna, med undan-
tag af några få äldre settlare. Han var
en utmärkt skicklig skomakare, skötte
troget sina göromål och eftericmnade
vid fin död en icke så obetydlig förmö-
genhet.

Efter Nils Nyberg kommo år 1854
filosofie kandidat C. A. Widstrand och
smeden Andrew Matteson, hvilken sist-
nämde var den förste norrman som bo-
satte sig härstädes och lade sig till

med fast egendom. Året derpå, 1855,
anlände den danske urmakaren B
Thompson.

Andrew Evenson med familj bosatte
sig härstädes år 1864.

Dessa voro de första skandinaver, som
bodde i Minneapolis före och under den
tid, då det borgerliga kriget pågick. De
förtjente med lätthet sitt dagliga bröd
och i deras hem, om än enkla och torf-
tiga, bodde frid och lycka.

En svensk eller en "skandinav" var,
huru otroligt det än må låta för oss i
närvarande tid, en riktig kuriositet, som
fäste allmän uppmärksamhet under den
förra hälften af sextiotalet. Före 1862
funnos här visserligen flera invånare,
som härstammade från främmande na-
tioner, men de voro få och spridda och
kallades i klump för "foreigners." In-
gen nationalitet var representerad talrikt
nog för att kunna vara känd vid namn.
En vacker dag påträfifades en uttröttad
och trasig pilgrim, som hade satt sig
att hvila nära intill den plats, hvarest
Hennepin avenue nu korsar Washing-
ton. Ingen visste hvar han kom ifrån.
Han hade blå ögon och Ijusgult hår,
och hans Saratoga-kofifert bestod af en
rödrutig bomullsnäsduk; med andra ord,
han var en verklig Yon Yonson numro
ett. John Wilson, en smed i närheten,
tog den uttröttade vandraren in i sin
smedja, men kunde ej göra sig förstådd
af honom. Wilsons idee om utländingar
var, att de voro fransmän, så han sände
genast efter Mousseau på östsidan.
Mousseau kom, men "Parlez-vous" var
grekiska för främlingen. Sedan kom
Farrant, en annan "utlänning," som i
villervallan lät uppdaga att han var
tysk. Men han hade icke bättre tur än
fransmannen, och en folkhop skockade
sig med förvåning omkring denne ore-
sonlige främling, som nekade att förstå
någotdera af två respektabla och mo-
derna språk. Ett tredje försök misslyc-
kades också, då John Broderick från
Irland närmade sig främlingen med en
adress på gaeliskt tungomål. Slutligen
kom någon att tänka på att en skoflic-

käre vid namn Nils Nyberg var någon
slags utlänning, och han blef skyndsamt
kallad till platsen. Denna sista ledtråd
förde till ett lyckligt resultat. Nyberg
talade till mannen på svenska, och
främlingen gjorde genast ett hysteriskt
hopp från stolen, då han hörde sitt eget
modersmål. Från den tiden blef Nils
Nyberg alltjemt kallad "a Swede." Be-
nämningen "Swedes" tilltog sedermera
allt efter som befolkningen tillöktes, '
och fick man framdeles, sorgligt nog,
äfven tillfället höra mången okunnig
"Yankee," tillhörande "Knownothingis-
men," samtidigt begagna sig af ett tem-
ligen starkt adjektiv.

Det var först efter krigets slut som
skandinaverna började flytta in hit i
större mängd.

Under året 1865 anlände J. B. Chil-
ström med familj, Otto Johnson, An-
drew Bergström, John West, Ole Han-
son, Erick Peterson (vanligen kallad
"Stor Erik"), bröderna Klingenberg,
C. W. Vanstrum, August Johnson, Even
Newman, L. Erickson samt George H.
Johnson och hans broder.

På våren 1865 öppnade Chilström sta-
dens första skandinaviska 'boarding"-
hus och följdes hans exempel af L.
Erickson på hösten samma år.

Våren 1866 anlände A. E. Rice och
på hösten E. M. Titterud med familj.

Vid slutet af detta år uppgick den
norska befolkningen till ungefär 25.
Den svenska var ej stort större. Nå-
gon norsk tjenstflicka fans ej på den
tiden, deremot ett par svenska. Nu
återigen uppgår bådas antal till legio.

På samma gång som våra landsmän i
allmänhet igenkännas på sitt lugna och
stilla väsen, utmärka de sig äfven för
sin religiositet. En lång tid förflöt lik-
väl innan de fingo någon prest eller
kyrka. Oaktadt detta hinder försum-
made de icke att långt skilda från ljudet
af någon kyrkklocka i all enkelhet hel-
ga den fridfulla sabbaten. De svenska
familjerna plägade samlas stundom hos
C. W. Vanstrum, stundom hos August
Johnson med flera, för att i deras gäst-

fria hem, medelst läsandet i någon väl-
känd Postilla, samt genom afsjungandet
af några psalmer, egna sabbaten till Den
Högstes pris.

År 1867 öppnade E. M. Titterud en
skomakareverkstad, hvilken var det för-
sta "shop" af något slag, som härstädes
öppnats af någon tillhörande den norska
nationaliteten. Under detta år inström-
made så många skandinaver, att det var
omöjligt att vidare kunna hålla någon
ordning derpå. Ja, de kommo till slut
så talrika, att amerikanarne betogos af
allmän fruktan, att, om emigrationen så-
lunda fortsatte, skandinaverna helt och
hållet skulle få öfvermagten här i sta-
den.

År 1870 utgjorde skandinavemas an-
tal 2,193, och enligt folkräkningen 1875
finna vi:

Svenskar 2,676

Norrmän • 2,263

Danskar 153

Summa skandinaver — 5,092

Ett stort antal svenskar strömmade
sedan in för hvarje år.

Under tidens lopp egde betydliga för-
ändringar t-um inom det skandinaviska
elementet i Minneapolis och var det
framför allt glädjande att se, det så mån-
ga af våra landsmän, hvilka kommo hit
som fattiga emigranter, efter att först
hafva genomgått motgångens och för-
sakelsens bittra skola, slutligen lycka-
des förvärfva sig en trygg och obero-
ende ställning inom samhället.

De stora framsteg som skandinaverna
uppnått redan under år 1877 tydliggöras
bäst genom att framhålla skilnaden mel-
lan åren 1870 och 1877, och vilja vi
derför uppsätta en liten miniatyrkalen-
der , innehållande namnen på de lands-
män, som hade egna handelsbutiker;
tillika med de handtverkare, som voro
arbetsgifvare och hade egna verkstäder.

Vintern 1870-71 räknades bland våra
landsmän härstädes ungefär sju handt-
verkare samt än färre afTärmän, ncmli-
gen:

B. Thompson, urmakare och juvele-
rare; Newman & Co., kryddkrämare;
Bundy Bros., apotekare.

Under året 1877 deremot finna vi föl-
jande fördelning på afifärer och pro-
fessioner:

TYSK-SKANDINAVISK BANK:
John F. N. DeFlon, kassör.

BOKHANDLARE:
P. Engberg & Co.

SKOHANDLARE: '

P. J. E. Clementson. A. Johnson,
Bröderna Johnson.

APOTEKARE:
Alfred Backdahl, L. Damm.

KLÄDESHANDLARE:
Bruce & Erickson, kapten J. A.
Vanstrum.

MÖBELHANDLARE:
A. H. iLdsten, K. Olson.

URMAKARE OCH JUVELERARE:
M. Q. Lindqvist, P. Elmqvist, F. G.
Sundberg.

FASTIGHETSMÄKLARE:
Charles Honnette.

KRYDDKRÄMARE:
A. C. Haugan, John N. Berg, N. H.
Giertsen, M. Mark, H. Hedlund, O. S.
Parson, Bröderna Petterson, O. H.
Peterson, A. Tharalson, Bröderna
Thompson, E. A. Linscott & Co.

VINHANDLARE EN GROS:
P. Mark, J. P. Granstrand.

PORSLINSHANDLARE:
Bröderna Johnson.

DIVERSEHANDLARE:
John Ofstie.

KALK-HANDLARE:
G. A. Carlson. (Hufvudkontoret i
Red Wing.)

VEDHANDLARE:
Anderson & Co.

HÖKARE:
O. Byorum, C. Halstcad.

FRUKTHANDLARE:
Frank Rosenberg, P. O. Ringström.

RESTAURATÖRER:
Bröderna Blixt.

HÅRFRISÖRSKA:
Miss Anna Mattson.

MODEHANDLERSKOR:
Mrs. J. Engelin, Mrs. S. Madson, Mrs.
C. Holm.

MJÖLKFÖRSÄLJARE:
Christ Jensen & Co., A. Johnson, P.
H. Frandsen, Nils Smith, Aug. Ander-
son, Charles Anderson, O. Olson,
Martison, Peter Grim, Fred Peterson &
Co., Carlson med flera.

ADVOKATER:
P. O. Chilstrom.

DOKTORER:
Karl Bendeke, L. Damm, P. Nelson,
E. N. Falk.

PROFESSOR VID MINNESOTA
STATSUNIVERSITET :
J. H. Lundeen, professor i krigsveten-
skap. (Vid ofvannämda universitet fun-
nos då endast tvenne skandinaviska stu-
denter, nemligen P. P. Bodeen och A.
Holt.)

PROFESSORER VID NORSKA
AUGSBURG SEMINARIET:
George Sverdrup, Sven Oftedal, Swen
Rud, L. Gunnersen, B. B. Gjeldaker.

YRKEN:

BYGGMÄSTARE:
John W. Anderson, Williams & Erick-
son.

SNICKERI-FABRIKÖRER:
Hanson & Co., P. Simonson.

VAGNMAKARE:
Frisk, Howard & Swanberg, Iverson
& Erickson, Bröderna Lund.

SMEDER:
Lars Knudson, F. Peterson, A. F.
Jackson.

PUMPMAKARE:
P. Osander & Co.

SLAGTARE:
Bröderna Aune, Simmons & Jacobson,
Rydberg & Co., Brohaugh & Sather,
Swan Nordström.

SKRÄDDARE:

O. Throbeck, J. O. Breading, E. J.
Aase, A. M. Newman, Apelgren &
Nordqvist, M. Mattison.

För att visa huru talrikt våra lands-
män då representerades inom skräddare-
yrket här i staden, må nämnas, att bland
de 56 medlemmar, som tillhörde ''Tail-
ors Union," voro alla skandinaver, så
när som föreningens sekreterare, Mc-
Gurk, hvilken var irländare. Det var ej
stort mer än 15 yrkesbröder härstädes
som då ej tillhörde ofvannämda före-
ning.

SKOMAKARE:

N. Nyberg, E. M. Titterud, O. Chri-
stopherson, R. P. Dahl, C. J. Hamn-
ström, P. W. Rosenqvist, J. N. Ryd-
berg, Christianson, N. J. Young, E.
Thorson, Erickson & Petterson.

MÅLARE:
P. Clausen, A. J. Beckman, Christian-
sen & Co., C. P. Enstad, G. Gunneson,
Högan & Dahl, T. B. Johnson, N. P.
Liljengren.

FÄRGARE:
M. Mikkelson.

FOTOGRAFER:
John H. Olson.

TEGELSLAGARE:
Peterson & Swenson.

MATTVÄFVARE:
Hans Anderson.

CIGARRMAKARE:
J. Jorgeson, Math. Kindley.

BARBERARE:
Peter Rönne.

Så såg den skandinaviska handels- och
handtverkskalondern ut år 1877.

Skulle en liknande kalender nu sättas
upp tillika med adresserna på alla de
svenskar endast, som nu utöfva sin verk-
samhet i Minneapolis, så skulle vi tör-
hända få trycka en lika stor stadskalen-
der som den, som för närvarande utgif-
ves för tredje staden i ordningen i
Svea rike.

Våra skandinaviska pioneerer inom
handelsverldcn började sina affärer på

Washington avenue, hvilken sedermera Backdahl samt A. H. Edsten med flera

blef skandinavernas förnämsta handels- voro att anträffa.

gata. Om allting till det yttre var anspråks-
Närstående teckning visar huru det löst, jemfördt med nutidens fordringar,
första skandinaviska handelsqvarteret, så var det likväl här, som hvar och en
beläget mellan Third och Fourth ave- af våra första köpmän lade grunden till

DET ÄLDSTA SKANDINAVISKA HANDELSgVAKTKKET.

nues south, å Washington avenue, midt
emot nuvarande Milwaukee depot, tog
sig ut år 1872.

De på småstadsmaner utstående skyl-
tarne visade våra landsmän den tiden
hvarest P. J. E. Clementson, Alfred

sin efter hand förvärfvade förmögenhet.
Detta qvarter har äfvcn fått vidkännas
tidens vexlingar. Allt det gamla är för
länge sedan försvunnet, så när som Al-
fred Backdalils apotek, hvilket ännu fin-
nes qvar på sin gamla plats.

Sant är att mången då knogade i sitt
anletes svett hvarje dag och förtj enade
sina modiga kontanter, men då det var
fråga om själens njutningar, så stodo
icke många tillfällen till buds på den
tiden.

För att kasta ännu en blick på den
gamla tidens skandinaviska handels-
centrum, vilja vi förflytta våra läsare

rerna i teckningen äro allt för små att
kunna igenkännas, men representera de
ej mindre personligheter än A. H. Ed-
sten (sittande i vagnen), hans trenne
arbetare: Louis Peterson, Ole Hanson
och Petter Gunerius; Arelius Olson,
"Dry Goods-Olson," P. J. E. Cle-
mentson och hans skopliggare, Larson,
samt Alfred Backdahl i cylinderhatten.

"EDSTEN'S BACK YARD.'

til! bakgrunden af qvarteret, så framt de
vilja följa med till "Edsten's back yard,"
bakom hans butik, hvilken återfinnes å
teckningen å andra sidan, äfvenledes ko-
pierad efter fotografi, taget samma år,
1872. Här samlades, i brist på annan
förströelse, qvarterets samtlige köpmän
och handtverkare hvarje afton vid
"klubbhuset" för att diskutera sina kom-
merciela och politiska intressen. Figu-

Att det icke alltid var politik, som
dryftades vid deras reguliära samman-
komster, kan intygas ännu i dag af de
personer som åhörde de många, lustiga
landsmåls- och skepparehistorier, som
berättades af de nu hädangångna vän-
nerna Backdahl och Clementson.

Den största tioårs-förökningen i folk-
mängden egde rum åren 1880-1890, då
invånareantalet tillökades med närmare

ii8,ooo själar, i hvilket antal skandina-
verna figurera till en icke obetydlig del.
Från och med i88o-talet började skan-
dinaverna att lägga i dagen en särdeles
lifaktig verksamhet och företag af alla
slag började att tränga sig så hastigt på
hvarandra, liksom förhållandet är i
hvarje snabbt uppväxande stad, att man
ej längre kunde följa med händelsernas
gång. Vi hade önskat att kunna fram-
ställa skandinavernas verksamhet så
fullständigt som möjligt, men fruktan

förflytta oss derföre omedelbart till
Washington avenue under året 1869.

Närstående vy af Washington avenue
är tagen från hörnet af First avenue
south och visar den äldre hälften af Nic-
ollet House tillika med de närliggande
affärshusen. På "Dime Museum"-hör-
net stod Sidles gamla residens och den
dam, som synes å hörnet, lär vara Miss
Sidle. De vagnar, som synas på gatan,
äro några af de "prairie schooners,"
tillhörande den expedition som med

\ \' AF WASHINGTON AVKNUK AR 1S69.
(Nicollet Hovisc i bakgrunden.)

att detta lilla suvenirarbete skulle kom-
ma att växa till allt för stort omfång,
har nödgat oss att inskränka, ja, rent
af utesluta många saker och ting. På
det att det hela likväl ej måtte blifva
allt för knapphändigt, vilja vi i efter-
följande skildringar lemna några an-
språkslösa revyer öfver livad som varit
mest anmärkningsvärdt i våra skandina-
viska invånares lif.

Vi fortsätta nu emellertid med några
fler ämnen af en mera allmän natur och

George A. Brackett i spetsen hösten
18Ö9 återvändt hem. Mr. Brackett var
en gammal pioneer, hvars anseende som
gränsbo gjorde honom i högsta grad
passande som ledare för den första ex-
peditionen till den okända vestern. För-
hållandet var, att William Windom, vår
aflidne finansminister, år 1869 uppma-
riade George Brackett att föra ett säll-
skap af kapitalister omkring i vildmar-
kerna för att utforska huruvida det vore
möjligt eller praktiskt att bygga en jern-

väg genom den okända Nordvestern.
Mr. Windom var vid denna tid direktör
af en organisation, som sedermera före-
nade sig med Northern Pacific-bolaget.

taget. I Juli månad begaf sig derföre
sällskapet likt en stor karavan vester ut
under Bracketts ledning, väl försedt
med proviant och ammunition. Tre

cfi

3
O

u
o,

3 oi

O
<

a
z
z

3
O

Bankirerna Jay Cooke & Co. erbjödo
sig att utfärda obligationerna för före-
taget, om de kunde öfvertygas om att
landet var af tillräckligt värde för att
man skulle kunna gå i land med före-

representanter för Jay Cooke & Co. del-
togo i expeditionen. Denna begaf sig
så långt norr som till Georgetown, ett
stycke ofvanför den plats, hvarest Fargo
nu är beläget. Härifrån återvände de

flesta af sällskapet, under det att några
begåfvo sig än längre åt vester till Mis-
souri-floden. Flera gånger råkade de
illa ut för Sitting Bulls blodtörstiga an-
hang. Lyckligtvis kommo de helskin-
nade undan i hvarje batalj med indian-
flockarne. Endast en soldat blef sårad.
Brackett hade i sitt sällskap 38 körsven-
ner, alla väl beväpnade med winchester-
gevär, en hel mängd spejare samt ett
kompani infanterister.

Då de kommo hem. lemnade Jay
Cookes representanter mycket gynn-
samma rapporter angående den projek-
terade jernvägsanläggningen, hvadan
Jay Cooke genast grep sig an företaget.
Arbetet börjades redan nästa vinter
(1869-1870) och banan fullbordades till
Bismarck våren 1872. Arbetet utfördes
af tvenne konstruktionskompanier, bland
hvilkas medlemmar vi finna sådana
välkända personligheter som Col. W. D.
King, senator W. D. Washburn, Dori-
lus Morrison, John L. Merriam (ex-
guvernör Merriams fader), George A.
Brackett, ex-mayor P. B. Winston och
hans bröder, jemte andra personer, som
sedermera blifvit framstående män i all-
männa ärenden här i Nordvestern. Då
Jay Cooke 1872 gjorde konkurs var han
skyldig konstruktionskompaniet om-
kring $300,000 och tog detta i ersättning
för sina anspråk skogland efter $7 och
$8 per acre hellre än att taga Red River
land efter 60 och 70 cents per acre.
Detta visar huru litet förtroende äfven
dessa män på den tideai hade för åker-
brukets utvecklingsmöjligheter här i
Vestern.

Till George A. Brackett står Minne-
apolis och hela Nordvestern genom
detta företag i en stor tacksamhetsskuld,
hvilkcn de aldrig kunna återgälda.

År 1819 beordrade regeringen öfver-
sle Leavenworth att uppföra en skans
vid Minnesota-flodens utlopp i Missis-
sippi. En befästad träbyggnad reste sig
snr^rt pä vestra stranden af Mississippi,
söder om Minnesota-floden, hvilken be-
fästning fick namn "Cantonment Leav-
enworth." De nf<a upprepade öfver-

svämningarne gjorde att man snart må-
ste välja en annan plats, och fästet flyt-
tades upp på höjden vid motsatta sidan
om Minnesota-floden. Ar 1820 öfver-
tog öfverste Snelling befälet, och under
hans öfverinseende bygdes den nuvaran-
de fästningen, hvilken fullbordades 1824
och af Snelling benämdes Fort St. An-
thony. Under en inspektionsresa be-
sökte general Scott den nya fästningen,
hvars solida byggnad och ändamålsen-
liga konstruktion så behagade honom,
att han, byggmästaren till ära, gaf fästet
namnet Fort Snelling.

Öfverste Snelling afled i Washington
år 1828.

Det var vid Fort Snelling som den för-
sta ångbåten på Minnesotas vatten vi-
sade sig. Ångbåten Virginias ankomst
till Mendota den lode Maj 1823 var en
anmärkningsvärd händelse i Dakota-
indianernas historia. De säga, att de-
ras heliga män natten förut drömt om
ett förfärligt stort vattendjur, hvilket
skrämt dem ganska mycket. Då ång-
båten närmade sig stranden stodo män,
qvinnor och barn stilla af bestörtning,
troende den vara en ofantlig vattenande,
som hostade och utblåste het andedrägt
samt kastade vatten kring alla håll. När
den vidrörde stranden tog deras rädsla
öfverhand och de skyndade undan, men
då ångan utsläpptes, blefvo de alldeles
förfärade. Mödrar, förgätande sina
barn, sprungo af alla krafter att söka
gömställen i skogen, och gamla höfdin-
gar, förglömmande sin lugna värdighet,
rände i väg likt skrämda harar.

Bland passagcrarne ombord å Vir-
ginia var en italienare, grefve Constan-
tin Beltrami, som för någon politisk för-
brytelse blifvit landsförvist från sitt hem-
land. Han medförde rekommendatio-
ner från öfverste Snellings vänner i St.
Louis och emottogs i dennes hus, der
han qvarstannade i flera månader. Un-
der sitt vistande vid fästet samlade han
en del indianska kuriositeter, och om
ett af hans försök i den vägen berättas
följande anekdot: En dag införde han
i Mrs. Snellings rum en Sioux-höfding,

som kring sin hals bar ett halsband af
fint polerade björnklor, sägande: "Jag
kan ej förmå denne höfding att skiljas
från sitt halsband. Var god försök
hvad ni kan göra. Han nekar troligen
ej er." "Han bär det," svarade damen,
"såsom ett hederstecken och en seger-

ligt åt detta höfdingens påfund för att
slippa från vidare envishet.

Under första vintern militären var för-
lagd vid Fort Snelling utbröt skörbjugg
bland trupperna och rasade så svårt att
under några dagar militärisk ordning
måste uppgifvas. Det säges att sjukdo-

j
j

trofee, men jag skall försöka." Efter
att Mrs. Snelling en stund försökt sin
öfvertalningsförmåga svarade Vanata:
"På ett vilkor vill jag gifva med mig.
Om ni vill klippa af ert hår, fläta det
och låta det taga platsen af mitt, skall
ni få halsbandet" Alla skrattade hjert-

men angrep så hastigt att soldater, som
till utseendet friska gingo till hvila på
aftonen, påföljande morgon funnos dö-
da i sina sängar. En man, som aflösts
från vaktgöring, lade sig på en bänk,
och då han fyra timmar derefter åter
skulle kallas till tjenst, befans han död.

Regementsläkarne kunde icke göra nå-
gonting för botandet af sjukdomen,
hvilken slutligen kurerades af spignet-
rot*), som de erhöllo af indianerna,
först efter det fyratio män hade blifvit
dödens offer.

Sjukdomen förorsakades utan tvifvel
af osund föda, isynnerhet fläsk, hvilket
förstördes af skurkaktiga kontraktörer
och deras agenter, hvilka tappade salt-
laken ur tunnorna vid afsändningen från
St. Louis för att göra dem lättare att
frakta, och sedan åter påfylde dem med
Vc'ttcn före aflemnandet vid fästet. Sol-
daterna voro nödsakade att förtära den-
na skadliga föda under en längre tid,
innan bedrägeriet upptäcktes.

Skilda hundratals mil från all civili-
sation och utestängda från alla kommu-
nikationer hade soldaterna många svå-
righeter att uthärda.

Den gamla fästningen har aldrig varit
scenen för någon drabbning mellan de
hvita och indianerna, men deremot fingo
soldaterna bevittna många blodiga stri-
der bland de sins emellan iiendtliga
Sioux- och Chippewa-indianer, som om
nätterna ströfvade omkring och upp-
fylde luften med sina förskräckliga
krigstjut.

Följande är en intressant skildring
från Fort Snellings första dagar, som
lär vara skrifven af Wm. J. Snelling,
en son till öfversten och dåvarande
kommendanten, hvilkens namn fästnin-
gen ännu i dag bär. Berättelsen före-
kom första gången omkring 1830 i en
af Österns förnämsta tidsskrifter under
rubrik "Running the Gauntlet."**) Mrs.

*) Aralia racemosa.

»») Gauntlet betyder egentligen stridshandske,
men skall också eget nog, kunna öfversättas med
gatlopp. Med gatlopp meniides ett straff som
fordom var brukligt inom krigshärar och tillgick
sålunda: Soldaierna uppstftlda pi två led med
ansigtena vilncla mot hvaraiidra, hvar och en be-
väpnad med ett spö. I den gata el'er gAng. som
bildades mellan leden, skulle brottslingen springa
så fort att ej de uppstftlda so'daterna hunno slå
till den springande: och år det troligen med an-
ledning deraf som lOrfattaren kallat det "springa
gatlopp."

Van Cleve, sedermera bosatt i Minne-
apolis, var äfven ett ögonvittne till hän-
delserna och har derom likaledes skrif-
vit en berättelse.

För att bättre kunna förstå dessa till-
dragelser borde kanske upplysas om att
så långt tillbaka man minnas kan, hade
mellan Sioux- och Chippewa-indianerna
rådt ett dödligt hat och en ständig fejd;
att det land, å hvilket fästningen var
anlagd, var köpt af Siouxs och att med-
lemmarne af denna stam för det mesta
uppehöllo sig vid och omkring fästet,
hvadan de nästan ansågo ett besök af
deras dödsfiender Chippewas till stället
för en sorts intrång å deras land och
rättigheter.

Sommaren 1826 kom ett litet sällskap
Chippewas till Fort Snelling under före-
vändning att ha afTärer med deras "fa-
der," agenten, men egentligen för att
tigga ammunition, kläder och framför
allt brännvin. Beväpnade Siouxs sam-
lades snart kring platsen och visade tyd-
ligen sitt missnöje med främlingarnes
visit. Det oaktadt vågade sig två af
Chippewamännen att göra ett besök å
American Fur Companys handelsplats,
som var belägen ett par mil från fäst-
ningen. Medan de voro der, erforo de
att fara hotade dem från deras fiender,
Siouxs, hvarföre de anmodade två hvita
män att följa dem tillbaka. Under vä-
gen, då de passerade en liten skogs-
dunge, framrusade tre Siouxs och aflos-
sade sina gevär mot den först gående
Chippewa, hvarefter de genast flydde.
Gevären måste ha varit dubbelt laddade,
ty mannens hufvud bokstafligen blåstes
bort från hans skuldror, och de hvite
följcslagarne öfverstänktes med blod
och hjcrna. De andra nådde fästet i
säkerhet. Indianen begrafdes på plat-
sen, och på hans graf upprestes en påle,
hvilken allt sedan kallades "mördarepå-
len." Mördarne skröto sedan ej så litet
öfvcr sin bragd, och deras stam tyckte
att de tillfogat dödsfienden ett stort ne-
derlag. Det sades att Toopunkah Zege
och de två andra mördarne, hade hvar
för sig förvärfvat rättighet att bära

skunkskinn vid hälarne och örnfjädrar i
håret.

Vintern gick utan att den mördade
Chippewan blef hämnad.

Tidigt på morgonen den 28de Maj
1827 visade sig Chippewa-höfdingen
Kee-wee-zais-hish, af engelsmännen kal-
lad Flat Mouth, åtföljd af sju krigare
samt några qvinnor och barn, inalles 24
personer, utanför fästningen. Han för-
de sin lilla trupp direkt till porten, der
han utvecklade den amerikanska flag-
gan och begärde ett samtal med kom-
mendanten.

Så snart Siouxs fingo höra om besö-
ket samlades de till ett stort antal kring
sina fiender. Strax derpå visade sig
kommendanten och tillsade Chippewas
att komma in i fästningen.

'Blif ej vred, fader," sade EJat Mouth,
"men jag vill säga någonting här innan
jag går in i din wigwam eller äter ditt
bröd. Jag önskar att dessa Siouxs skola
höra det."

Öfverste Snelling skickade efter Chip-
pewa-tolken och så snart denne kom,
fortsatte chefen:

"Fader," sade han, "du vet att det är
mera än ett år sedan vi gjorde fred med
dessa Siouxs, emedan du önskade det.
Vi hafva hållit denna fred och lyssnat
till dma råd, såsom vi alltid göra, ty
våra amerikanska fäder äro visa män,
som alltid tillråda oss att göra det rätta.
Dessa män veta om de hafva gjort det-
samma eller ej. Jag talar med ett sjukt
hjerta. Vi äro blott några få här och
dessa män vilja ej hålla freden med oss.
Vi begära ditt skydd, såsom vi vilja
skydda dig, om du kommer till vårt
land."

Öfversten svarade, att han ej ville ha
något att göra med deras stridigheter.
Om de slogos å andra platser kunde han
ej hjelpa det, men så länge de förblefvo
under hans flagga voro de skyddade,
förutsatt att de ej ofredade andra. Han
bjöd dem uppslå sina tält inom gevärs-
skotthåll under vallarne, och der sade
han att de skulle vara säkra. Han ville
göra deras sak till sin egen, ifall någon

skada tillfogades dem der. Då detta tal
uttyddes för Siouxs utropade de:
"Hachee! Hachee! Hacheetoo!" —
"Det är så! Det är så!"

På eftermiddagen kommo Toopunkah
Zege och åtta andra Sioux krigare till
Chippewa-lägret. De gingo direkt till
det största tältet, der nio personer för
tillfället voro samlade. De emottogos
der på ett vänligt sätt, och en fest af
hjortkött, majs och lönnsocker tillred-
des, i hvilken alla deltogo. Efter inta-
gen måltid framtog Toopunkah Zege en
fredspipa, grant utstyrd med piggsvins-
taggar och rödfärgadt hår, hvarur alla
rökte, hvarefter samtalet blef allmänt
och förhållandet mellan gäster och värd-
folk tycktes vara det allra bästa. Chip-
pewaqvinnorna koketterade med Sioux-
ynglingarne och tycktes på intet vis be-
trakta hvarandra såsom fiender. En
Sioux krigare är tillåten att bära en
örnfjäder i sitt hår då han har dödat en
man. Toopunkah Zege bar en sådan för
den Chippewa han så lömskt hade mör-
dat året förut. En af Chippewa-flic-
korna observerade detta och sade: "Du
är ung att bära en sådan," hvarpå han
svarade: "Jag skall hafva en till innan
jag blir mycket äldre."

Efter så mycken visad vänskap och
förtrolighet anade naturligtvis ingen att
någon elak afsigt låg under detta besök.

Vid solnedgången togo gästerna af-
sked och aflägsnade sig, men komna
utom dörren, som med foten hölls öp-
pen af den sistgående, vände de sig om
och aflossade sina gevär på de i hyddan
innevarande, hvarefter de uppgåfvo ett
tjut och flydde likt hjortar. Två af de
innevarande dödades och sex sårades.
Skotten hördes af vakten på fästet, som
gaf allarm och strax efter, kommo Chip-
pewas med sina qvinnor till portarne,
skrikande och gestikulerande. Flat
Mouth påminte öfverste Snelling om
hans löfte om skydd, och denne afsände
genast kapten Clark med hundra solda-
ter för att fånga fredstörarne. Strax
utom fästet påstötte denna trupp ett
större band Siouxs, beväpnade och

ordnade till strid, hvilka dock ej upp-
togo kampen utan vände ryggarne till,
men förföljdes af soldaterna, som till-
fångatogo och till fästet återförde 30 af
dem, hvilka sattes i arrest.

Det var jemmer och gråt i Chippewa-
lägret den natten. Qvinnornas högljud-
da klagan och tjut störde garnisonens
hvila, men soldaterna respekterade de-
ras sorg och ingen bad dem vara tysta.
Männen svärtade sina ansigten, men mot
vanan sargade de ej eller skuro sin
kropp. Då en af de hvite frågade dem,
hvarföre de denna gång afveko från
denna eljest i deras nation brukliga sed,
svarade en af Chippewa-krigarne, Little
Soldier kallad: "Måhända vi behöfva
använda våra gevär i morgon och der-
för få vi ej förlora något blod, fastän
våra hjertan blöda, ty vi måste kunna
se rätt öfver bösspipan."

Little Soldier hade rätt i sin förmo-
dan. I dagningen följande morgon be-
sökte kommendanten de sårade Chip-
pewas och frågade dem om de kunde
igenkänna sina angripare. Härtill sva-
rade de genast jakande. Han frågade
dem derefter hvarföre de ej varit mera
på sin vakt utan låtit öfverrumpla sig,
hvarpå en dödligt sårad krigare sva-
rade: ''Vi respekterade och förlitade oss
på din flagga och trodde att våra fien-
der skulle göra detsamma." Öfversten
frågade dem vidare om de på något sätt
förolämpat Siouxs, hvarpå krigaren
svarade: "Vi gåfvo dem ingen förför-
delning men ledo mycken." Han vi-
sade fredspipan, som Siouxs hade med-
fört, och sade att det hår hvarmed den
var prydd hade tillhört ett Chippewa
hufvud. Det var vanligt hos en indian
då han visades en skalp att med största
säkerhet kunna säga, hvilken stam den
tillhört.

Fångarne framfördes och visades för
de sårade Chippewas, hvilka igenkände
två af dem såsom delaktiga i föregående
aftons våldshandling. "Jag öfverlem-
nar dem i cdra händer," sade öfversten
till Chippewa-krigarne. "De hafva för-
tjent döden och ni må döda dem eller

ej, hvilket ni för godt finner. Om ni
ej gör det, måste de förhöras och straf-
fas efter amerikansk lag. Jag har ej
rätt att straffa dem. Ni kan låta dem
gå om ni vill. Jag tvår mina händer
i detta fall."

Dessa ord öfversattes noggrant för
Chippewas, hvilka dock ej svarade ett
ord härtill, men väl noga undersökte
fängkrut och flinta på sina gevär. Little
Soldier tog fram en några fot lång rem,
skuren ur en elghud, hvarmed han sam-
manband de båda brottslingarne vid
armbågarne. OfTren utfördes derpå på
slätten framför fästet och placerades 30
yards från de sex friska Chippewa-kri-
garnes bössmynningar, samt tillsades att
springa för lifvet. De voro ej sena att
efterkomma denna order och rusade i
väg likt rådjur, men Chippewas kulor
flögo hastigare och innan många steg
voro tagna lågo de liflösa på marken.
Nu visade sig den vilda naturen i all
sin gräslighet. Qvinnor och barn dan-
sade af glädje, och stickande fingrarne
i de bloddrypande hålen efter kulorna,
slickade de dem med stor begärlighet.
Männen afskuro skalperna och tycktes
finna sin högsta njutning uti att sticka
sina knifvar i de liflösa kropparne.

Bland de Siouxs, som fångats qvällen
förut och qvarhöllos under bevakning å
fästet, var en gammal man vid namn
Khoyapa eller Eagle's Head, en onkel
till en af de två krigare, som sålunda
blifvit afrättadc af Chippewas. Under
hela tiden för dessa uppträden visade
han stor oro, och då knallen af den
mördande gevärssalvan hördes, sände
lian bud efter den kommenderande of-
ficeren, till hvilken han sade:

"Fader! Batture aux Fievres*) är ett
dåligt folk. De förorsaka alltid förar-
gelse och andra få lida för dem. Det
var orätt att skjuta Chippewan förlidet
år, men de gjorde det och nu kanhända
att ett af mina barnbarn blir skalperadt
för det. Hvad de nu hafva gjort är en

*) Namnet å det band, hvilket iiirtrdarne till-
linrde.

stor dumhet. De öfvertalade min nevö
att följa med, och nu är han död. Låt
dem denna gång sjelfva lida följderna
af sina handlingar. Jag vet hvar jag
skall finna två andra af dem; om du
släpper mig ut skall jag föra dem till
dig och du må döda dem såsom de för-
tjena, eller befria dem om du behagar.
Om du dödar dem, blir jag glad, om du
låter dem gå, blir jag ledsen. De borde
ej tillåtas att bringa hela nationen i
vanrykte och besvärlighet."

Öfverste Snelling, som hade stor tillit
till Sioux-karakteren, biföll förslaget
och frågade:

"Hur snart kan du vara tillbaka med
mördarne?"

"Vid solnedgången i morgon qväll,"
svarade Örnhufvudet, "vill jag föra dem
till din dörr, och om jag kommer en-
sam får du gifva min kropp till Chip-
pewas."

Solen stod högt på himlen då Örn-
hufvudet med bössan i hand, knif och
tomahawk i bältet begaf sig i väg. Det
var 60 mil mellan fästet och Batture aux
Fievres, dit han ankom tidigt påföljande
morgon, efter att hafva hvilat en eller
ett par timmar i skogen. Han gick di-
rekt till den hydda, i hvilken Sagando-
shee eller The Englishman, som han
äfven kallades, fader till Toopunkah
Zege, bodde. Familjen var redan upp-
stigen och mördarne höllo just på att
med glädje och stolthet omtala sina
bragder, då Khoyapa inträdde.

"Du har handlat som en hund," sade
den gamle till Toopunkah Zege, "och
så har du," tillade han, vänd till den
andre mördaren, som äfven befann sig i
hyddan. "Andra måste dö för hvad ni
hafva gjort, och det är bättre att edra
lif tagas än andra skola dö för edra
dårskaper. Det finnes ej uslare män än
ni i vår nation. Jag säger eder: Ni
måste dö! Stigen upp och följen mig
som män, eljest dödar jag eder som
hundar der I sitten!"

Så sägande spände den gamle hanen
på sin bössa och drog tomahawken ur
bältet. Qvinnorna skreko och bannadc

4—

och The Englishmans panna mulnade,
men ingen vågade göra motstånd, ty
Örnhufvudets anseende inom hans na-
tion var stort. Toopunkah Zege sjelf
visade ej ringaste tecken till olydnad.
Han steg genast upp och gaf Örnhufvu-
det ett rep och framsträckte sina armar
för att bindas. Sedan han bundits, till-
sade han sin fader att sticka hvassa ek-
splintar genom den muskulösa delen af
armarne på det att amerikanarne måtte
se att han ej fruktade smärta. Fadren
uppfylde hans begäran utan att säga ett
ord.

Den andre brottslingen deremot var
darrande och blek samt tycktes helt upp-
gifven af förskräckelse och lät sig un-
dergifvet bindas.

"Nu," sade Örnhufvudet, "marsch!
Gån före mig och det fort, ty ni måste
dö vid det amerikanska fästet före sol-
nedgången, och det är lång väg dit."

På aftonen samma dag anlände Kho-
yapa enligt löfte till fästet med fån-
garne.

"Fader, här äro de," sade han till
öfversten, "tag dem och döda dem, och
om det ej är nog för mitt folks säkerhet,
tag äfven mitt lif; jag är villig att gifva
det."

Den hvite höfdingen svarade Kho-
yapa, att från den stunden var han fri,
och förärade honom en frikostig gåfva,
hvarefter den gamle drog sig tillbaka.

Chippewas tillkallades genast och fån-
garne öfverlemnades till dem, dervid
höfdingen Flat Mouth uti ett ta! till
öfversten yttrade bland annat, att all-
denstund endast två af hans folk blifvit
dödade och två af mördarne redan fått
umgälla detta med lifvct, och deras sed
ej fordrade mera än lif för lif,' och all-
denstund Siouxs voro en stor och mäg-
tig stam, af hvilken han fruktade hämd,
ville han ej fordra mera blod.

Då reste sig Little Soldier med gni-
strande ögon. Han var en liten man
till växten, nästan dverg, men väl bygd,
qvick, stark och storsinnad, samt an-
sågs för den tappraste och oförvägnaste
krigare vid Sandy Lake. Hans broder

var det som dödades föregående år vid
"mördarepålen."

"Vår fader med den flata munnen
säger att han är nöjd," sade Little Sol-
dier. "Det är ej jag. Vi hafva fått lif
för lif, som han säger, men jag är än-
dock ej tillfredsstäld. Denne man (pe-
kande på Toopunkah Zege) sköt min
broder förlidet år och solen har ännu
ej gått ned två gånger sedan han äfven
sköt min hustru. Den andre var ho-
nom behjelplig. De förtjena att dö,
och dö skola de." "Hoh!" tillropte han
fångarne, menande att de måste dö.

Toopunkah Zege var genast färdig
och började sjunga sin dödssång. Den
andre fången, kallad Split Lip, emedan
han var harmynt — en man med ett
vederstyggligt, motbjudande utseende,
känd af de hvite som en stor tjuf och
skälm — var deremot en feg stackare,
som började gråta och ömkligt bönfalla
den kommenderande officeren att rädda
hans lif, ty han hade ej dödat någon
eller gjort något ondt, sade han.

Toopunkah Zege upphörde med sin
sång och afbröt honom med harm:

"Du ljuger, hund! Fege stackare!
gamla käring! du vet att du ljuger. Du
vet att du är lika skyldig som jag. Var
lugn och dö som en man. Dö som jag."

Hvarefter han bortvände sitt ansigte
med största uttryck af förakt samt åter-
tog sin sång och gick stolt framåt, slä-
pande ynkryggen, med hvilkcn han var
sammanbunden, med sig. Toopunkah
Zege var en ung man, ej mer än 20 år
gammal, en hjelte på sitt vis, med ett
ståtligt och fördelaktigt utseende, hvars
öde väckte medömkan bland de hvite.

Ankomne till afrättsplatsen tillsades
fångarne af Chippewas att springa för
lifvct. Gevären aflossadcs och Split Lip
föll död på stället. En kula afklippte
repet med hvilket de voro samman-
bundna och Toopunkah Zege, fastän
genomborrad af en kula, sprang som
om han varit oskadd. Ett glädjerop
hördes från de i buskarne gömda
Siouxs. Ett ögonblick till och deras
hjelte var räddad. Little Soldier, hvars

bössa första gången klickat, spände åter
hanen, sigtade, och en kula från hans
välrigtade gevär sträckte Toopunkah
Zege på 150 yards' afstånd död till mar-
ken.

Den fege Split Lips döda kropp be-
traktades med förakt af såväl Siouxs
som Chippewas, men den modige Too-
punkah Zeges deremot bevisades akt-
ning och vördnad och hans lik öfver-
höljdes af hans fiender med en ny filt.

Öfverste Snelling sökte förhindra alla,
öfver hvilka han egde någon myndighet,
att deltaga i dessa vederstyggliga sce-
ner, men han lät indianerna hafva sin
fria vilja och handla efter eget godt-
finnande, såsom deras sed bjöd. Han
tillsade Chippewas att de döda krop-
parne måste bortskafifas, hvarpå de fat-
tade liken i hälarne, släpade dem till
branten och nedkastade dem i den när-
belägna floden från en höjd af 125 fot.

För en längre tid efter dessa händelser
visade sig inga Siouxs vid fästet. De
voro högst förbittrade på agenten och
kommendanten; det talades mycket dem
emellan om att hämnas, och man fruk-
tade en tid allmänt ett indiankrig. Men
antingen de insågo det rättvisa i hvad
som skett, eller visste att de hvites magt
Vcir allt för stor, nog af, indianerna för-
höllo sig lugna.

Öfverste Snelling har äfven blifvit
skarpt klandrad af åtskillige hvite för
att han denna gång begick ett stort
misstag i det han uppoffrade fyra Siouxs
lif för två Chippewas, ett misstag som
uppväckte ett dödligt hat hos Siouxs,
såväl mot Chippewas som mot solda-
terna vid fästet, och som sedermera
kräfde blod. Det antages att för denna
fästningskommendantens blunder mån-
gen Chippewa-skalp fick lemna sin af
försynen bestämda plats, och att mån-
gen soldat, som troddes hafva rymt eller
deserterat från fästet, i stället blifvit dö-
dad af hämdfulla Siouxs och liket un-
dangömdt.

En del af befästningarne äro för länge
sedan nedrifna och de gamla baracker
scni ännu stå qvar äro tomma, förfallna

och mossbelupna, men likväl är det
många som fortfarande vallfärda till
denna plats för att beskåda Minnesotas
mest historiska relik.

Det nya, moderna Fort Snelling med
sina många ståtliga kasernbyggnader
ligger ungefär en mil ifrån det gamla
fästet, och begifva sig många äfven dit
för att vid vissa tider beskåda exercis-
öfningarne af våra gossar blå.

Innan vi orda om Minneapolis' nu-
varande naturskönheter, vilja vi låta
tanken flykta tillbaka till dem tid, då
staden ej ännu hade någr& offentliga
parker, men i stället sitt lilla förtjusande
Chalybeate Springs, hvarest både gamla
och unga efter dagens eller veckans ve-
dermödor sökte en behöflig vederqvic-
kelse.

Denna på sin tid så populära vistelse-
ort var belägen vid kanten af St. An-
thony-fallen, å den östra flodstranden,
midt för den plats, hvarest den stora
Pillsbury "A" qvarnen nu fäster all-
mänhetens uppmärksamhet.

Nedför den träd- och buskbeväxta
sluttningen begaf man sig å branta trä-
trappor. Vid första afsatsen fans en
liten paviljong, i hvilken förfriskningar
serverades och hvarest gubben Noawk,
Minneapolis' pioneer-fotograf, hade en
liten atelier,. der han roade sig med att
"slå gubbar." Vid denna paviljong voro
utbygda platformar samt ytterligare
trappor, som ledde till det skummande
vattenbrynet. Här å den jemna mar-
ken slog man sig ner å beqväma träd-
gårdsbänkar eller luftade sig i den höga
sväng-gungan.

I den höga, branta klippan vid södra
ändan af löfdungen var en större vatten-
grotta, dit man kunde ro in med båt.
Man antog att denna grotta sträckte sig
två eller tre hundra fot in i den hvita
sandstensklippan.

Vidstående illustration visar endast
långsidan af den platform som ledde till
paviljongen.

Ville man lätta sinnet samt beundra
en stolt natur, begaf man sig alltid till
Chalybeate Springs, ty

Det var sft Ijufligt alltjemt att spatsera,
Svalkas af Fallets gudomliga flftkt,
Och att i gungan sin kropp motionera,
Rulla i grfiset bland blommor helt kftckt.
Titta på räfvar, som leka i sanden,
Dito på fogeln med ett ben på stat.

Dit gingo många ganska tidigt om
morgnarne för att dricka merg i benen.
Vattnet i de små porlande källorna var
i hög grad jernhaltigt, och då man druc-
kit en tid deraf kände man sin temligen
stålsatt. Man kunde äfven bada i sam-
ma vatten i särskilda badruin, inredda i
den lilla paviljongen.

Det bästa af allt var att brunnsdrick-
ningen var ofantligt billig. Den rub-
bade ej en enda fyrk i ens fickor.

Det på platsen så mycket eftersökta
vattnet var analyseradt af den framstå-
ende kemisten S. Dana Hayes från sta-
ten Massachusetts, hvilken förklarade
detsamma vara ett verkligt helsogitvan-
de mimeralvatten. Pettengill & Co., som
hyrde denna plats för en längre tid,
sålde detta vatten gallonvis för billigt
pris till kunder i staden, men på platsen
var vattnet fritt för alla.

Skulle floden stiga för högt, som den
ofta gjorde, så hade det här ingen fara.
En på platsen biträdande person sade
en gång, att

Skulle floden af nyck öfversvflninin
V&r syndiga stad efter hand,
Så vill jag i ffirtrolighet nämna.
En ark bygger "Noawk ' vid strand.

Men, i afvaktan på vattnets stigning,
kunde Noawk ej göra annat än filoso-
fera, profetera och fotografera.

En tid gåfvos här konserter af öst-
sidans "Cornet Band" hvarje lördags-
qväll, fritt för alla som uppförde sig
ordentligt. Under dessa aftnar var plat-
sen oftast illuminerad med kulörta lyk-
tor. Chalybeate Springs, detta Tivoli i
miniatyr, var i sanning "ganz wunder-
schön," och om sinnet var aldrig så
trögt eller upphetsadt blef man ändå af
St. Anthony-fallets brusande vaggsång
Ijufligt lullad i ro på naturens sköna
armar.

Här var tillhåll för ungdomen, synner-
ligast om söndagarne. Augusti mån-
sken attraherade mer än ett älskogspar,
ty litet hvar var frestad att derstädes
njuta af de månljusa och svala aftnarne.
Nere vid stranden såg man alltid en
mängd enstaka grupper som sökt friden.

Chalybeate Springs fordom var beläget.
Sådana äro tidens verkningar.

En annan liten naturskön plats, Bridal
Veil Falls, som förr i tiden ofta besöktes
och beimdrades af främlingar såväl som
Minneapolisboar, finnes nu endast till i
minnet. Den var belägen längre nedåt

CHALYBEATE SPRINGS.

och der drogs man lill f(Jljd af de kyliga
aftnarne närmare intill hvarann.

Huru många af dem torde icke hafva
erinrats om sanningen i dessa ord:
"Hvad det är Ijuft när forsen larmar
Att tryckas af små hvita armar."

Denna härliga tillflyktsort har nu i
snart tjugo års tid varit spårlöst för-
svunnen, och få torde de vara som nu
med säkerhet kunna utpeka stället der

floden, nära iniill universitetet. Det
lilla vattenfall, som här störtade sig
öfver en 20 fots hög sandstensklippa,
bildade ett litet förtjusande, glittrande
fall, hvars tunna, genomskinliga vatten-
väfnad gaf det namnet "Bridal Veil
Falls" (Brudslöjan). En spekulativ
stenhuggare, mera praktisk än poetisk,
har huggit itu sandstensklippan och för-
stört fallet.

Tvenne andra små förtjusande vatten-
fall, belägna ej långt från hvarandra,
nemligen "Fawn's Leap" och ''Silver
Cascade", hvilka äfven störtade sig öf-
ver lodräta klipphällar till stranden ne-

danför, ett afstånd af från 50 till 70 fot,
halva af liknande orsak fått dela samma
öde som "Bridal Veil Falls". De till-
höra numera de försvunna råmärkena.

Må V , \ J A t ■ "^ ' ■' ■>

KURIOSA.

Utmed södra stranden af Mississippi-
floden, några hundra fot nedanför
Washington avenue bron, nästan i hjer-
tat af staden, finnes en ofantlig grotta.
Få känna till densamma; men ännu
färre hafva reda på, att i denna grotta,
som sträcker sig 400 fot in under jor-
den, bodde för några år sedan en man
med sin hustru, sina hästar och sin
hund. Ingen tyckes rigtigt känna till
historien om grottan.

Traditionen förmäler att för 150 år
sedan, då indianer och vilda djur trifdes
som bäst der Minneapolis nu står, ett
sällskap af upptäcktsresande, som for
utefter Mississippi, nyttjade denna grot-
ta som sitt vinterqvarter — ett varmt
och säkert skydd från Minnesotas då-
varande stränga vintrar.

Något yngre traditioner förtälja att
tullsnokar, under "moonshiners" tide-
hvarf, nyttjade hålan som sitt gömställe.
En båt kunde i dessa dagar ros rätt in i
"förmaket" af hålan. Grottan är konst-
gjord. Menniskohänder ha gräft detta
hål, 400 fot genom sandstcnsklippan;
menniskohänder konstruerade dess
hvalf, dess olika kamrar, långt borta i
dess innersta gömställen, hvarest man
måste krypa på händer och fötter genom
trånga passager in till en kammare tolf
fot hög — ett säkert och skyddande
gömställe.

I flera år beboddes denna grotta af
Ycllovvstone Bill, en äkta typ af den
vilda- Västerns gränsbor. Hans rätta
namn var Martin Frank Walker. Mån-
gen torde hafva i friskt minne denna
underlige man och hans lika intressanta
hustru, der de bodde i grottan tillsam-
mans med sin hund och sina favorithä-
star, alltid glada att cmottaga besökare.
Martin Walker hade alltid mycket att
berätta om sina äfvcntyrliga resor i

Amerika, Europa och Asien, samt fram-
för allt fann han ett stort nöje uti att
visa sina i grottan förvarade, märkvär-
diga samlingar af mineralier. Colorado-
diamanter, agater och andra stenarter,
dyrbara skinn, som man sällan får se
maken till; förstenade djurarter samt
bergskristaller och formationer af ovan-
lig skönhet.

En med dörr försedd skilj ovägg af
bräder afsöndrade boningsrummet från
den öfriga delen af grottan. Nästa rum
nyttjades som magasin. Till venster
passerade man genom ett hvalf till en
ofantligt stor kammare. Här hade Yel-
lowstone Bill sina favorithästar, en gång
ej mindre än sex till antalet, hvilka
måste passera in och ut genom det med
bräder golfbelagda boningsrummet.
Bill påstod att han fångade dessa hästar
vilda i Arizona samt att han hade sjelf
tamt dem.

På en stång, tvärs öfver ett af hvalf-
ven, hängde Walkers bockskinnsko-
stym, hans sadel och lasso samt hans
beryktade skjutväska, hvilken tillhört
den gamle Wounded Knee, en af de
indianhöfdingar, som figurerade i Black
Hills-upproret. Der fans äfven den trä-
sked, som den gamle höfdingen nyttjat,
samt perlband och andra indiankrigets
byten. Walker fann lika stort nöje uti
att visa besökare sina hästar, sin hund
och sin hustru som sina samlingar.

Martin Walker hade en broder vid
namn Fred. I tjugotvå års tid voro
dessa bröder förlorade för hvarandra,
tills de af en händelse möttes på Minne-
apolis' gator.

Är 1893 reste Martin Walker vesterut,
och beboddes grottan sedermera af hans
broder, Fred Walker, hvilken väl torde
ihågkommas af mången Minneapolisbo
i förbindelse med det sorgliga faktum,

att hans lilla dotter, Mable, hans hustru
samt deras tjenstflicka blefvo alla tre
förfärligt brända af en gasolinexplosion
år 1896 i deras dåvarande hem å Sev-
enth avenue south, nära Fourth street.

tillbaka till Minneapolis och sporde att
hans broder afrest till okänd ort, och
ingen vet om bröderna träffats eller
hört af hvarandra sedan dess. I de små
trähusen, som ligga ofvanpå "bluflfen,"
nära intill grottan, bo ännu i dag några
norska familjer, hvilka voro väl bekan-
ta med Martin Walker, och hafva de
många underbara saker att berätta om
dessa "Cliff Dwellers" och deras ro-
mantiska lefnadssätt.

Den första statsutställningen (State
Fair) afhölls i Minneapolis den 5te Ok-
tober 1859. Det var en kombination af
State- och county-fair. Minneapolis,
äfven på den tiden stolt i själen, betalte

Mable och tjenstflickan dogo i rysliga
plågor. Efter flera veckors svår sjuk-
dom tillfrisknade likväl Mrs. Walker,
och hon och hennes man lemnade ge-
nast Minneapolis, modfälda och förtvif-

alla f eliminära utgifter. Platsen för
utstälmingen var belägen å First avenue
south, nära Hiddens hus.

Året derpå, den 26-29 September, af-
hölls nästa utställning vid Fort Snell-

lade. Året derpå kom Martin Walker ing.

De voro båda mycket anspråkslösa
företag i jemförelse med nutidens ut-
ställningar; men för den tiden och den
generationen ansågos de likväl som
"grand and glorious successes."

Hennepin County Fairs hafva länge
sedan upphört, under det att State Fair
nu afhålles årligen första veckan i Sep-
tember vid Hamline, midt emellan Min-
neapolis och St. Paul.

Minnesota Agricultural and Mechan-
ical Association organiserades år 1877
med Wm. S. King som president och
Charles H. Clarke som sekreterare.
Denna organisation höll 'Fair" hvarje
år i Minneapolis ända till 1882. Den
framgång denna organisation rönte kan
med skäl tillskrifvas Col. King eller
"Old Thaumaturgis" (den gamle under-
göraren), som man på skämt vanligen
titulerade honom. Han var också på sin
tid en verklig Barnum. Aldrig i Min-
neapolis' historia, vare sig förr eller se-
nare, har det varit så många främlingar
närvarande på en gång här i staden för
att bevittna liknande tillställningar. Sä-
songen 1880 var glansperioden af dess
tillvaro. Den tjugo mil långa kapplöp-
ningstäflan till häst mellan Bell Cook
från California och Emma Jewett
(svenska) från Litchfield, Minr., var en
af attraktionskrafterna; äfvenså den
journalistiska ballongfärden gaf anled-
ning till allmänt samtal både när och
fjerran i två månaders tid före utställ-
ningen.

Det var tillkännagifvet att ballongen,
i händelse af god vind, skulle göra en
tur till Boston eller New York. Repre-
sentanter från åtskilliga af Österns och
Vesterns tidningar voro passagerare,
och på den bestämda dagen seglade bal-
longen bort. Men, ack! om några tim-
mar nedsteg den sju mil från utställ-
ningsplatsen i Knapheidcs kohage i
Ramsey county, hvarest den qvarblef för
fem dagar, då gasen försvann, och det-
samma gjorde journalisterna.

Vi vilja här återgifva några få karak-

teristiska drag ur lifvet vid en af sta-
dens jernvägsstationer.

Klimatförhållanden samt mångfalden
af de alster, som Minnesotas rika jord
frambringar, hafva lockat Nordens sö-
ner och döttrar att framför någon annan
stat välja Minnesota till sitt nya hem.
Angående dessa pilgrimers landstigning
i Amerika yttrar sig derföre Philip L.
Baker på följande komi.ska sätt:

"When the sound of creaking cordage
Ceases and the gangway's down,

0'er it troop the folks from Sweden
To a land to them unknown.

Ask what place they want to go to:

'Vänta— gota— Minne — sota !'

"Smiling girls with yellow hair,
Dash of red In either cheek.
Blue-eyed, plump and very fair,

Scarlet-lipped, expression meek —
Lord! Since Sweden's sent her quota,
I 'vänta— gota— Minne — sota!' "

Minneapolis är statens ingångsport.
Alla skola in genom densamma, antin-
gen de ämna att stanna i staden eller
begifva sig vidare.

I Union Depot hade man förr i tiden
bästa tillfället att kunna göra sig ett be-
grepp om emigrationsströmmens ebb
och flod.

Hvad lif och rörelse rådde icke förr å
denna plats. Midt i den alldagliga folk-
strömmen märktes emigrationens mäg-
tiga pulsåder, den stora tillströmningen
af Skandinaviens ädla söner och döttrar.
Hvilkcn tafla af sorg och glädje kunde
man icke här skåda i ett enda ögon-
blick, hvar gång man gjorde en "titt in"
i det smutsiga och dystra rum, som i
Union Depot var afsedt för emigranter-
nas bruk. Nordvesterns skandinaviska
befolkning ökades en tid betydligt hvar-
je dag efter morgontågens ankomst å
Soo- och Burlington-jernvägarne.

De sågo i allmänhet ganska belåtna
och frodiga ut, dessa emigranter, som
anlände i sina varma, grofva kläder,
tunga läderskor med tjocka sulor, hem-
väfda själar och hattar i alla möjliga
fasoner. Det var detta kärnfriska folk,
som kom för att öka värdet af vår unga
och blomstrande stat, eller någon af
dess ännu yngre grannstater.

3:)

Vi vilja låta några af dessa scener
passera revy.

Se här sitter en ung qvinna på en
mängd fraktgods i djupa funderingar.
Hon hvilar hufvudet i sina händer och
en och annan tår tycks ofrivilligt smyga
sig utför hennes kinder. Hvad tänker
hon på, som kan frambringa denna svår-
modighet, om icke på sitt gamla hem i
Dalarne, der hon hade hela sin vän-
skapskrets, der hon upplefvat sina år
som barn, flicka och hustru, och dit hon
nu så innerligt längtar åter, trots de loc-
kande beskrifningarne i "Real Estate"-
cirkulärer och trots försäkringarne af
den nordiske yngling, som gått förut
för att bereda henne ett hem i Vestern,
att det skall blifva "bättre i Minne-
sota."

Här synas emigranter af alla åldrar,
gamla män några af dem, som tysta och
stilla sitta och röka sin pipa, allt under
djupa funderingar. De yngre männen
sitta i gruppvis. De hafva en frisk hy
och äro starkt bygda, vanda vid hårdt
arbete hvarenda en af dem, samt färdiga
att möta alla hinder, som ställa sig i
deras väg. De unga flickorna deremot
skratta och pladdra liksom den obe-
stämda framtiden för dem hade mera
behag än fasa, hvilket den troligtvis
också har.

Barnen äro de mest intressanta i hela
samlingen. Hvilket buller föra icke des-
sa små pojkar i sina långa byxor, korta
jackor eller långa lifrockar samt ofant-
ligt stora mössor! Det fans ljud i alla
dessa strupar, ja, till och med musika-
liska ljud. Hör bara på denna lilla
gosse, som af sin fader, en gammal sol-
dat i svenska armeen, fått lära sig att
slå på trumma samt sjunga sitt lands
nationalsånger.

Han sjöng också ett par verser af
Runebergs "Vårt land," så att det väck-
te allmän beundran, och entusiastiska
åhörare placerade den lille parfveln på
ett bord, från hvilken upphöjda stånd-
punkt han uppmanades att sjunga hela
sången, och sjöng gjorde han med så-
dan patriotisk känsla och dito gester att

ögonen fuktades på Sveas söner och
Noras män och qvinnor lyssnade i stum
förtjusning till

"Vart land, vårt land, vårt fosterland.

Ljud högt, o dyra ord!

Ej lyfts en höjd mot himlens rand,

Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,

Mer älskad än vår bygd i nord,

Än våra faders jord."

"Utmärkt!" "Bra! bra! pojke!" "Väl
sjunget!" ropades från alla håll och kan-

ter, under det den lille sångaren pause-
rade ett ögonblick för att sedan fortsätta
med de öfriga verserna, efter hvilkas
slut han hoppade ner från bordet under
stormande applåder.

En märkvärdig tilldragelse vid Union
Depot, som icke allenast betecknar ett
oförmodadt sammanträffande af broder
och syster, utan på samma gång illustre-
rar det slarfviga sätt hvarpå biljetter till
emigranter förr i tiden utfärdades å
olika orter i det gamla landet gifves
härmed.

John Iverson, bosatt i North Dakota
och försäljare af åkerbruksredskaper för
en Minneapolis-firma, anlände en mor-
gen till Minneapolis från Casselton,
North Dakota. Han kom hit till Ame-
rika för många år sedan och hade gjort
det ganska bra, hvadan han beslöt att
sända efter sin syster, Christina Iverson.

Han sände henne penningar jemte in-
struktion att köpa biljett från Stock-
holm direkt till Casselton, North Da-
kota. Först ett år derefter, sedan hen-
nes föräldrar dött, blef Christina Iver-
son färdig att resa. Hon köpte biljett
och anlände ordentligt till Minneapolis.
Vid denna tid förstod hon ej ett ord
engelska, hvadan den omständigheten,
att på hennes biljett stod "Minneapolis
till Fargo" i stället för till Casselton,
icke det ringaste bekymrade henne.

Christina visade sin biljett för sta-
tionsagenten vid Union Depot, hvilken,
i öfverensstämmelse med biljettens före-
skrift, förde henne ombord på Fargo-
tåget, och hade han naturligtvis dermed
gjort sin skyldighet.

Flickan lemnade tåget i Fargo, der
hon upptäckte att hon hade förlorat ett
paket med alla brefven ifrån sin bro-
der, i hvilka funnos den enda utvägen
att finna hans vistelseort. Hon märkte
likväl icke på en lång tid, att hon var i
en orätt stad. Hon frågade ständigt
efter brodern, som hon hade kommit
för att möta, men ingen syntes känna
honom. Namnet på orten, hvarifrån
han hade skrifvit, kunde hon icke kom-
ma ihåg, och resultatet blef, att hon efter
en lång resa befann sig strandsatt på
främmande ort, tusentals mil från hem-
met, med endast några få dollars i sin
ficka.

Den unga qvinnan var förståndig nog
att under dessa omständigheter taga
tjenst hos en svensk farmare vid namn
Hanson, nära Fargo. Annonser insattes
i de flesta tidningar i North Dakota i
afsigt att finna den eftersökte brodern,
men" de lyckades icke falla under hans
ögon.

Mr. Iverson anlände till Minneapolis
för att möta sin syster dagen efter hon
hade afrest till Fargo. Några pålitliga
underrättelser om henne kunde han icke
erhålla, ty så många flickor, motsva-
rande beskrifningen på hans syster, hade
passerat genom stationen samma vecka.
Han väntade flera dagar, men slutligen
antog han att systern måste ha anländt

före honom. Han återvände derföre till
Casselton, men fann derstädes inga ny-
heter angående henne, hvadan han skref
till slägtingar på andra sidan hafvet,
underrättande dem om förhållandet.
Miss Iverson skref också till sina vän-
ner, hvilka följaktligen sände henne de
åstundade underrättelserna angående
broderns vistelseort, men orefven som
hon skref till honom blefvo återsända,
ty han hade redan lemnat platsen på
grund af dåliga aflfärskonjunkturer.

En lång tid förflöt och efter att hafva
uppgifvit allt hopp om alt finna sin
broder, John, lemnade hon Dakota och
reste till Minneapolis, der hon tog tjenst
ho? en svensk familj, A. J. Österholm.

En vacker morgon kom hon af en
händelse att gå in i Union Depot. Hon
såg då en skäggig, bredsxlad ung man,
^om fäste hennes synnerliga uppmärk-
samhet. Efier att noga hafva tittat på
honom, blef hon snart öfvertygad om
att hon hade funnit sin broder, som hon
förgäfves si kt under det förflutna året.
Hon tilltalade honom och ögonblickli-
gen igenkände John sin systers röst.
Det sista man såg af det lyckliga paret,
var då de gingo upp Nicollet avenue,
förklarande för hvai andra huru allting
hade inträffat.

På förfrågan om liknande händelser
ofta inträffa vid Union Depot, svarade
dervarande emigrationsagenten, John R.
Groetbum, att många af emigranterna
till Dakota hade felaktiga biljetter och
skulle aldrig kunna uppnå sin bestäm-
melseort om det icke vore för stations-
agenternas vaksamhet.

Bland unga resande, som på ensam
hand företagit den långa resan från Eu-
ropa till Minncapolis, må nämnas en
liten fyraårig pys, Julius E. Oisen, som
i Augusti 1895 ensam tillryggalagl den
4,500 mil långa vägen från Köpenhamn.
Han kom som fraktgods och på adress-
lappen stod: "Frakt betald, befordras
till doktor Carl Essen, 312 Eighth street
south, Minneapolis, Minn., U. S. A."

Den lille resenären var den yngste
passagerare, som anländt ensam hit till

staden. Han var vid godt mod och be-
rättade att han erhålHt god vård på
resan och öfverallt träffat vänliga men-
niskor, som hjelpt honom. Hans för-

äldrar hade dött och han skulle adopte-
ras af sin moster, som var gift med
doktor Carl Essen.

Ofvanstående teckning är en trogen
bild af "den lille päne dreng."
♦ • *

Vi hafva många vackra stadsdelar,
men förvisso äfven några högst egen-
domliga, liksom till exempel "Bohemian
Fiats," som den lilla strandstaden under
Washington avenue-bron så oriktigt
kallas.

När man reser å Interurban-spårvag-
nen från Minneapolis till St. Paul öfver
den höga Washington avenue-bron,
varsnar man i afgrunden under sig en
hel liten stad utefter den låga fiodbräd-
den. Man kan icke undgå att tänka,
det detta måste vara Lilliputernas stad,
ty allt ser så ovanligt smått ut. Husen
te sig som små hundkojor, och "midt i
byn" ligger en liten kyrka.

I Bergshammars socken i Söderman-
land finnes en af de minsta kyrkor i
Sverige. När en resande en qväll for

der förbi, sporde han körsvennen hvar
kyrkan fans; han kunde icke se henne.

"Ja, si ho' ä' så lita, att di tar in'na
om nättera," svarade den finurlige kör-
svennen.

Detta infall skulle med än större skäl
kunna tillämpas på kyrkan i den lilla
stad vi här tala om, ty hon är betydligt
mindre än Bergshammars kyrka, ja, så
liten, att man kan stå vid kyrkväggen
och räcka till taklisten med handen.

Emellertid ger det hela, med sina re-
guliära gator, intrycket af en riktig liten
stad.

Hvilka äro då de, som här slagit sig
ned? De, som vilja bo sålunda, kunna
ej ha stora anspråk på lifvet, och dess-
utom svämmar floden understundom öf-
ver, så att gatorna fyllas med vatten,
hvarvid man måste befara dem i båtar,
liksom man i Venedig färdas i gondoler.

"Båtar" var väl dock för mycket
sagdt.

En känd visa lyder sålunda:

■'Uti Helsingland ror di med tråg.
För di kan inte vftnda med båtar."

Och detta bör väl ock här tillämpas.

Bifogade träsnitt visar vyer af staden
under öfversvämningsperioden våren
1894, den största öfversvämning, som
inträffat derstädes på fjorton års tid.

Invånarne i denna högst kuriösa stad
äro ursprungligen "squatters." De fingo
förr bygga sina hyddor nere vid flod-
brädden utan att betala någonting för
tomter. Och på detta sätt grundlades
staden. Nu äro emellertid dessa gyllene
tider förbi. De, som nu bo der, måste
betala omkring $10 eller $15 per år för
borätten, allt efter som tomten är stor
till.

Till nationaliteten äro de flesta slavo-
ner, och kyrkan, öfver hvars dörr föl-
jande ord läsas:

SLOVANZKA EVANGE. LUTH.

IMMANUBLS CIKKEY.

1889.

x\\\\\\\\l I f /////////

är också slavonisk. Omkring 400 sla-
voniska familjer hafva sin varelse i den-
na stad på sandbankarne i Mississippi.
Af de öfriga äro 40 af skandinaviskt, 15

af irländskt samt en del af böhmiskt ur-
sprunj^. Den slavoniske presten, som
grundlade församlingen, hette C. Hau-
ser, men han har afdunstat till Pennsyl-

vania och en annan har upptagit hans
mantel.

De som bo dernere ha dock flera för-
delar. Först och främst få de all sin
ved fritt. De behöfva endast gå ut till
Wood Street och hala in så många af de
förbiflytande timmerstockarne de behöf-
va, så ha de "plenty" af bränsle. Ett
storartadt vedförråd finnes ock i staden.
Till och med utefter kyrkväggarne ligga
kolossala vedfamnar uppstaplade, och
gårdarne vid Cooper street äro äfven-
ledes fulla af ved.

Af fisk fins ock ett outtömligt förråd.
Man fiskar dagligen vid flodbrädden, så
att det räcker för hela "stadens" behof.

Vi begåfvo oss en vacker dag utför
den väldiga backen ner i den lilla sta-
den för att samtala med presten och
af honom erhålla några upplysningar
om platsen. Men detta hade vi inga-
lunda gjort, om vi vetat, huru mycken
uppståndelse detta vårt besök skulle
åstadkomma bland invånarne, som icke
äro vana vid att se några främlingar
dernere.

Ur alla de små husen, af hvilka några
voro ganska snygga, kommo invånarne
ut och begapade oss, som om vi varit
de leda skogstrollen, eller Necken, som
med följe uppstigit ur Mississippis djup.
Man syntes rent af vilja äta upp oss
med ögonen, och vi kände oss djupt
generade.

Gummor och gubbar, pojkar och flic-
kor (många af de sistnämda voro riktiga
skönheter, snarlika zigenerskor) beskå-
dade oss under fasansfull tystnad. Ja,
till och med hundarne gjorde allt för att
riktigt skälla ut oss, och vi hade all
möda att befria oss från deras angrepp.

Till sist framsändes en deputation af
unge män, som under mörka ögonkast
sporde oss, om vi voro de ingeniörer,
som skulle beordra husens borttagande
och platsens omreglering till park.

Vi tröstade dem emellertid med att så
ingalunda var förhållandet, och sedan
slutade äfven hundarne upp med att
skälla.

De flesta vi talade med begrepo hvar-

ken engelska eller tyska, utan tecknade
endast. Till sist träffade vi dock en
gammal norrman, som visade oss till en
svensk vid namn Gustafson. I det lilla
huset, som bestod af två rum och kök,
allt ytterst litet, var det rent och snyggt.
Gumman stod i köket och strök. Vid
hennes sida på strykbrädet syntes en
tallrik med afätna fiskben. Och der-
inne i "parlorn" satt Gustafson sjelf vid
sitt arbetsbord. Gustafson, som led af
galopperande lungsot sedan elfva år till-
baka, var föga konversabel. Vid ena
sidan hade han en fiol och vid den an-
dra en guitarr. På väggen hängde ett
porträtt af general Booth och på bordet
låg en af frälsningsarmeens sångböcker.
Gustafson var nemligen '"kapten" i
Booths brigad.

Menniskorna dernere sågo i allmän-
het belåtna ut, och barnen svärmade
omkring som bi i en kupa. Utan tvifvel
är det väl dock med dessa stadsboar
som med

"Komministern i Möja,
Som får med litet sig nftja."

Dock — "vara gudelig och låta sig
nöja är vinning nog."

* • *

Några af våra gamla råmärken torde
förtjena ett omnämnande. Vid sidan af
de stora palatsen finna vi ännu gamla
bebodda eller öfvergifna ruckel ifrån
forna dagar, hvilka snart torde komma
att "rulla på trissor," ty

Evigt kan ej bli det gamla;
Hvad förmultnadt ftr skall ramla.
Och det nya vftxa upp

Oaktadt Minneapolis framvisat stän-
diga scenförändringar och månget gam-
malt råmärke försvunnit, kunna likväl
de indianer, som i gamla dagar gästade
staden, ännu finna många välbekanta
ställen, om de endast kunde återvända
från de "sälla jagtmarkcrna" och göra
en tur omkring staden. De skulle na-
turligtvis blifva förvånade öfver de mån-
ga stora förändringarne på alla håll ocli
kanter, men de skulle också blifva glada

att få se ett och annat välbekant "resi-
dens."

Allt efter som åren rulla undan, för-
svinna nu dessa råmärken, och det kom-
mer icke att dröja länge förrän "de för-
sta husen som bygdes i Minneapolis"
komma att räknas till de ting, som varit.

Det första "frame"-hus som bygdes i
St. Anthony finnes ännu qvar. Det upp-

sprungliga plats tills dess grundgräfnin-
gen för byggandet af Union Depot på-
börjades. Den gamla byggnaden flyt-
tades då till Washington avenue north,
nära Turner Hall, hvarest den ännu bi-
behåller sin gamla yttre form med un-
dantag af "piazzan." som numera sak-
nas. Huset nyttjas för närvarande till
sbgtarbutik.

DET FÖRSTA '•i<KAME"-HUSET I ST. ANTHONY.
Uppbygdt ar 1848.

fördes år 1848 af R. P. Russeli, hvilken
följaktligen hade all rätt till att räknas
för den äldste invånaren. Huset är af
historiskt intresse i dubbel mening, då
man betänker att det trävirke, som nytt-
jades för att uppföra detsamma, var det
första som sågades i St. Anthony. Dess
takspån importerades från Stillwater och
fördes hit med båt, ty dylika tillverkades
ej härstädcs på den tiden. Detta gamla
hus, som i många år trotsat tidens verk-
ningar, står ännu qvar på sin ursprung-
liga plats vid öfre sidan af North Main
Street, på tredje tomten norr om Grcat
Northcrn-jernvägens spår.

Det första föremål, som helsade fot-
gängaren välkommen i tidigare dagar,
då han passerade öfver hängbron från
Nicollet Island till vestra sidan, var
Snyder & McFarlanes "Real Estate"-
kontor. Byggnaden uppfördes af P. S.
Snyder år 185.3 och förblef på sin ur-

Ett gammalt boningshus, som håller
på att förblekna med åren, är det som
står å University avenue nära Second
avenue north. Det bygdes af John

Hcaiy och cgcs nu af kapten O. C.
Mcrriman. Byggnaden uppfördes på
den tid då hela (hvad man nu kallar)
östra Minneapolis var en vild prairie,
som endast beboddes af jettestora klock-

grodor. Det var ett riktigt palats på
sin tid och var allmänt kändt under
namnet "The Castle of Frogmore,"
hvilken benämning det erhöll på den
grund att huset stod vid kanten af ett
stort träsk eller groddam.

På University avenue northeast, helt
nära Central avenue ,står en liten en-
vånings träkåk, som om sommaren är
öfvertäckt med slingrande vinrankor och

ser ytterst hemtreflig och inbjudande ut.
Detta hus är äfven ett af de äldsta i sta-
den och får troligtvis stå der ännu i
många år för att ge tak öfver hufvudet
åt man och hustru, som nu bott der så
länge, att de troligtvis ej skulle känna
sig lyckliga på någon annan plats.

H varje främling här i staden betrak-
tar med förvåning det lilla hvita hus,
som ligger till hälften undangömdt af
träden å hörnet af Hennepin avenue och
Fourth Street, ty det är icke ofta man

får se ett gammalt "homestead" beva-
radt i all sin enkelhet på en af de mest
centrala hörntomterna i en stor affärs-
stad. När Levi M. Stewart bygde detta
hus samt förvandlade hörnet till en park,
kunna icke "the oldest inhabitants" nu
komma ihåg. Det var så länge sedan
att 999 af hvarje tusen af våra gamle
invånare här i staden skulle säga, att

det fans der, då de kommo till Minne-
apolis. "Mount Zion" — så kallar Mr.
Stewart sitt hem — är en af sevärdhe-
terna här i staden och kommer troligt-
vis att förblifva så i många år, ty "El-
der" Stewart vill lika ogerna upplåta
sitt hem för något af¥ärsqvarter som
han vill försumma att gifva Courthouse-
flickorna sin vanliga ration af karameller
hvarje lördag.

Bakom Bank of Commerce-bygg-
naden qvarstår ännu Gales gamla
"homestead" å hörnet af First ave-
nue south och Fourth street. Detta
gamla stenhus var troligen det mest pre-
tentiösa och beqvämaste på sin tid och
ännu har det icke öfverlefvat sin bruk-
barhet. I forna tider var huset scenen
för många briljanta sällskaper och soci-
?la tillställningar: men allt har för länge

sedan förändrats och byggnadens värde
förringats af dess senare innehafvare.
Det måste likväl snart flytta på sig, ty
tomten som det upptager är allt för vär-
derik för att icke nyttjas för affärsända-
mål. Redan denna sommar har det va-
rit på tal att nedrifva huset och i dess
ställe uppföra en större affärsbyggnad
för att dcri inrymma den svensk-ameri-
kanska banken.

På hörnet af Eighth avenue south och
Fourth Street, midt emot det gamla råd-
huset, är Arnes' forna "homestead,"

hvilket var "långt, långt ut på landet,"
då domare E. B. Arnes bygde detsam-
ma. Stället kallades förr i tiden "The
Elms," emedan det var beväxt med al-
niar, hvilka fortfarande finnas qvar.
Allt sedan domaren Arnes flyttat in i en
ny och mera elegant bostad har detta
gamla "homestead" bebotts af enskilda

hyresgäster, tills det slutligen biet ett
"boarding"-hus. För flera år sedan var
platsen befästad af den hjortögde Evert
Nymanöver, som var "boardinghusbas"
derstädes; men tvingades han snart på
grund af sig sammanhopande omstän-
digheter att retirera. Platsen har för
länge sedan erhållit det utnötta och för-
fallna utseende, som är så karakteristiskt
för gamla byggnader, som i längre tid
varit "vårdade" af andra personer än
egaren sjelf.

I sammanhang härmed vilja vi om-
nämna ett annat råmärke, som för län-
ge sedan försvunnit, men som på sin
tid utgjorde stadens stolthet, nemligcn
den 275 fot höga elektriska masten å
Bridge Square. Denna "lyktstolpe" var
i sitt slag en af de första samt den allra
högsta, som någonsin blifvit uppförd.
Den tillverkades här i staden år 1883 af
den politiske kopparslagaren och ång-
pannefabrikören M. W. Glenn, som då
var medlem af City Council. För åra-
tal utgjorde den förnämsta föremålet för
Minneapolisboarnes stolthet och var all-
tid beskrifven i all den litcratur som
utgafs för att annonsera staden. Hela
sta'n var på fötterna första illumina-
tionsqvällen och Col. W. S. King, Col.
M. W. Glenn och Tom King — den
senare var skaparen af denna idee —
förklarades som offentliga välgörare.
Den elektriska masten var likväl en dyr-
bar lyxartikel och efter att hafva trotsat

väder och vind i tio års tid, nedtogs den,
den igde Augusti 1893, rostig och vä-
derbiten, innan dess egna fall fick till-
fälle att göra någon skada.
* • *

Närstående träsnitt är en trogen af-
bildning af en liten flat grafsten, om-
kring tolf tum hög och sex tum bred,
som är inmurad i tegelväggen i Bank
of Commerce-byggnaden, hörnet af
Fourth Street och First avenue south.

Bort. Mi^o^7ft.
Requies — Cnt.

Många, många gånger har man sett
personer stå på gatan långa stunder för
att betrakta detta egendomliga monu-
ment och sedan gått sina färde, okun-
niga om de mysterier, som äro förknip-
pade dermed. Historien härom är kort
och lyder sålunda: Då Samuel C. Gale
för långa tider tillbaka bodde å sitt
gamla "homestead," huset intill bank-
byggnaden i hörnet af Fourth street och
First avenue south var detsamma om-
gifvet af en vackert grönskande och
blomsterrikt besådd plan, som i sakta
sluttning sträckte sig ner till Fourth
Street, hvarest den stora bankbygnaden
nu är belägen.

På denna plan lekte fordomdags Sa-
muel Gales fem barn och en favoritkatt,
som kallades Thomas. Men Thomas
dog en vacker dag och biet af de sör-
jande barnen under högtidliga ceremo-
nier begrafven i ett skuggrikt hörn af
griisplanen och blcf ofvannämde sten då
placerad öfver grafven. Edward Gale,
äldste sonen, som på den tiden var myc-
ket fördjupad i Caesar och Cicero, lät

i stenen inrista följande inskription:
"Requies-Cat," hvilket skulle vara en
slags ordlek på det latinska ordet "Re-
quiescat" (må han hvila i frid), som så
ofta förekommer på grafstenar. Allt
efter som tiden passerade förbi blef grat-
ven försummad och grafstenen slutligen
helt och hållet förlorad ur sigte, tills
man år 1887 började gräfva grunden för
den nuvarande Bank of Commerce-
byggnaden, då Stephen Jones, förman
för mureriarbetarne, händelsevis fann
stenen i jorden och, utan att någon enda
medlem af Galeska familjen visste nå-
gonting derom, lät han inmura densam-
ma på denna i ögonfallande plats i nord-
vestra hörnet af byggnaden.

Låtom oss hoppas att denna sten
måtte länge "Requiescat" på denna
plats icke allenast till minne öfver
Thomas-cat, utan äfven öfver de glada
stunder, som fordomdags egt rum å
Gales gamla "homestead."
* * *

Många skyltar hafva blifvit uthängda
och "dragna in" under tidernas lopp;
men ingen har tilldragit sig allmänhe-
tens uppmärksamhet så mycket, som
den skylt, hvilken vi här nedan upp-
visa. När man för många år sedan pas-
serade Washington avenue north, blef
man snart varse en kolossal, svartmålad
trästöfvel, som gnisslade på sina rostiga
hakar i stormen, sannskyldigtvis för
att draga allmänhetens uppmärksamhet
på följande egendomliga inskription,
som i hvit färg afstack mot den svarta
bottnen: "In God We Trust" samt
"Shoemaker Joe. A. G. and ?" För att
bättre tydliggöra skyltens utseende haf-
va vi låtit vår speciele artist troget af-
teckna densamma. Att döma af den
förstnämda inskriptionen, skulle man
frestas tro, att vår hedervärde skoma-
kare med den stora stöfveln vore af ett
ytterst religiöst sinnelag. Huru dermed
förhöll sig, har varit svårt alt finna reda
på, ty mannen i fråga, som bär namnet
Joseph A. Gluba, sig till heder och in-
gen skam, har alltid varit ytterst sluten
och lemnade ej, trots alla möjliga och

5—

omöjliga försök, några upplysningar,
som vidrörde hans egen personlighet.
Att några roliga sällar förr i tiden bru-
kade drifva sitt ofog med gubben Gluba,
kunde man lätt sluta deraf, att på för-
frågan, om han hade någon kompan-
jon, eftersom det stod "Joe A. G. and
?" på skylten, han svarade: "Nej, det
satte jag dit för att jag ej skulle bli
oroad af banditer. Om de tro, att det
fins två härinne, ha de litet mera re-
spekt."

En vacker dag försvann likväl skylten,
och man såg den ej på flera år. Troligt-
vis hade den ej den af Gluba åsyftade
verkan. Nej, nej! den kanhända snarare
hade samma verkan som en annan sko-
makareskylt, förr i tiden, hvilken lydde:
"Gå inte till någon annan plats för att
bli lurad. Gå då lika gerna in här med
detsamma."

Den företagsamme affärsmannen lät
likväl icke sin skylt stå länge och skräpa
på bakgården. Den stora stöfveln dök
åter upp i dagen, ommålad och med
helt och hållet nya inskriptioner. Hvar
och en, som gjorde sig besvär att van-
dra åt norr öfver Washington avenue-
viadukten, kunde finna den strax intill

ett litet envånings träruckel (No. 414
Washington avenue north) på hvars
tak-kant den stora stöfveln intill helt
nyligen tronade och "stumt tilltalade"
den förbivandrande på latin. Man skulle
vara frestad tro, att den lämpligaste in-
skription å en skomakareskylt vore:
"Ne sutor ultra crepidam" ("Skoma-
kare, blif vid din iäst!"). Men denna
inskription finnes ej å den åsyftade stöf-
veln. Det står i stället: "Salus populi
suprema lex esto" ("Folkets välfärd
skall vara den högsta lagen"). Derun-
der läses: "Shoe shop by Joe!" och å
andra sidan: "The World has made
Itself. Shoemaker Joe A. G — ."

Låtom oss begifva oss in för att få
återupplifva gamla minnen och samtala
på de gamle romarnes språk med den
store latinaren och skomakaren. Den
yttre skrubben — det står också på
markisen utanför: "Shoemaker, Barber
& Co." — är en rakstuga; skrubben No.
2 är skomakareverkstaden och skrubben
No. 3 är köket. Med spannremmen
kring knäet och blötbaljan bredvid sig
tronar der bland beck och lastar den
märklige mannen, hvilken i likhet med
den verldsberyktade filosofen Böhme,
som också var skomakare, utan tvifvel
är en ovanligt intelligent person.

Mycket artigt mottager han de besö-
kande. Hans stora, klara ögon skåda
undrande och spörjande hvad man möj-
ligtvis kan hafva för ärende.

"Talar ni tyska?"

"Ja vvohl!" Den lille skomakaren ta-
lade nog tyska. Men den var betydligt
bruten, så att man väl märkte hans pol-
ska härkomst.

"Talar ni latin också?"

"Nein, meine Herren! Största delen
af det latin, jag kunnat, har nu fallit mig
ur minnet."

Joscpli A. Gluba (det lär ha funnits
ett "von" framför namnet fast adels-
märket bortkastats i detta jemlikhetens
land) är född i Sarbinowa vid Znin nära
Bromberg i Polen. Han har varit här i
tjugo års tid, och hans lilla affär föder
godt sin man.

"Vet ni om att Polen och Sverige en
gång voro förenade?"

"Ja, under Sigismund, Johan ni:s
son, ja; det vet jag nog."

Ja, allting tyckes den lille skomaka-
ren med det intelligenta ansigtet ha
reda på.

• När vi aflägsna oss och trycka hans
hand, tackande för godt sällskap, säger
han alltid på god svenska:

"Adjö, adjö, mina herrar! Titta in
när ni tittar ut!"

"Hvad för slag? Kan ni svenska
också?"

"Ja, ser ni, jag har mycket umgåtts

med svenskar, och polacker ha, såsom

ni vet, mycket lätt för att lära sig

språk."

* • *

Det gamla ordspråket säger: "San-
ning är underbarare än dikt," hvilket
tydligen bekräftades i November 1880,
då en sensation af mindre vanlig natur
inträffade. I sex månaders tid vistades
här i staden en yngling, som uppgaf sitt
namn vara Leon A. Belmont och som
påstod sig vara en nära slägting till
bankiren Aug. Belmont i New York.
Han bodde hos en familj Watts, hvars
dotter snart förälskade sig i den vackre
ynglingen, som äfven besvarade hennes
ömma låga och talte med längtan om
den dag, då kyrkans heliga band skulle
göra dem till ett. Vår yngling hade
under samma tid vunnit bekantskap med
en Miss Brackett, som äfven råkade att
bli kär i honom. Att på samma gång
ega, besitta och på ett tillfredsställande
sätt sköta tvcnne älskarinnor står ej i
mensklig magt och detta fann vår hjelte
snart till sin stora ledsnad vara rena
sanningen. Svartsjukans mörka demon
bcmägtigade sig snart hans älskarin-
nors hjcrtan och de började att lägga
])laner för hans fördcrf. Hotande moln
samlade sig öfver den stackars lättsin-
nige ynglingens hufvud. Dessa moln
urladdade sig on vacker dag i form af
en arresteringsorder, kallande ynglin-
gen att stånda till svars för — löftesbrott
eller försök till månggifte? — Nej, men

för att vara ett fruntimmer i "onämn-
bara," eller med andra ord, för att upp-
träda på allmänna platser i en drägt ej
passande för den anklagades kön. Vid
den undersökning som egde rum befans
den anklagade ej vara efter vårt lands
lagar berättigad att rösta vid andra mö-

LEON A. BELMONT.

ten än skolmöten, ej kunna prestera
några gällande anspråk på att tillhöra
skapelsens herrar och följaktligen ej
berättigad att bära de plagg, hvilka
dessa i trots af WoodhuU, ChafBin &
Companys bemödanden äro uteslutande
berättigade att uppträda uti.

Stadslagen säger, att "person som
uppträder på publika platser i en drägt
ej motsvarande dess kön, skall åläggas
en plikt ej öfverstigande $ioo, eller 90
dagars fängelse." Den godhjertade do-
maren, Mr. Cooley, som troligen såg
saken från dess komiska sida, dömde
Mary Belmont — icke Leon A. Bel-
mont, den fryntlige älskaren — att bota
$50 eller undergå 60 dagars fängelse..

Af orsaker, bäst kända af henne sjelf,
nekade flickan att betala böterna och
sändes derför till fängelset, der hon
vistades, alltjemt iklädd sin mansdrägt.
Att denna sak skulle väcka ett ofantligt
uppseende faller af sig sjelf och den
diskuterades med ett spännande intresse
vid alla kafferep i staden. Som ett re-
sultat af dessa öfverläggningar fram-

gick, att alla mödrar med giftasvuxna
döttrar ingått ett heligt förbund att ej
i sina familjer intaga någon yngling,
som ej kunde prestera l��kareattest på,
att han tillhörde slägtet "homo, genus
masculinum."

Den anklagades lefnadshistoria, sådan
som den skildrades af henne sjelf, torde
vara intressant nog att få följa efter be-
skrifningen af denna episod: Hon sade
sig vara född i Sydstaterna och att hen-
nes fader bodde här i landet. I sina tidi-
gare år fördes hon af sin moder, en
färgad amma och en betjent öfver till
det inre af England, der de under flera
år vistades och förde ett afskildt och
ensligt lif. År 1874 sjuknade hennes
moder och för att återvinna helsan reste
de öfver till södra Frankrike och senare
till Florens i Italien, der hon dog. Hon
hade före sin död strängt ålagt amman
och betjenten att föra barnet öfver till
New York och der uppsöka vissa per-
soner, som skulle lemna det skydd och
hjelp. Barnet skulle enligt moderns ön-
skan alltid vara klädt i gosskläder. De
anlände till New York på våren 1876,
der flickan låg sjuk en längre tid i följd
af sjösjuka. Efter många fruktlösa för-
sök lyckades det slutligen amman att
finna reda på de af modern anvista per-
sonerna, 'dock utan att från dem erhålla
något understöd. För att undgå att lida
nöd, reste de till ammans son, som
bodde i Kansas och der egde en stor
landtegendom. Här tillbragte flickan,
iklädd en nybyggares bockskinnsdrägt,
de lyckligaste dagarne af sitt lif och
hon sade sig bittert ångra den dag, då
hon lemnade denna plats. Kringströf-,
vandet på den ändlösa prairien styrkte
hennes helsa och hon blef snart full-
komligt återstäld från sin sjukdom.

En dag under ett af sina ströftåg ka-
stades hon af hästen och skadade sig så
illa att hon låg sanslös i tjugofyra tim-
mar. Några herdar, som påträffade
henne, förde henne till närmaste farm-
hus, der hon med mycken ömhet vårda-
des af en Mrs. Wolcott. Under sjuk-
domen upptäcktes hennes kön och Mrs.

Wolcott tillrådde henne att anlägga
fruntimmerskläder, hvilket hon också
gjorde för första gången i sitt lif, men
det lyckades ej bättre än att då hon en
dag kom ridande som fruntimmer blef
hon arresterad för förklädnad. Sherif-
fens hustru öfvertygade sig om hennes
kön och hon blef frigifven. Hon skyn-
dade då hem och a-nlade sina karlkläder,
hvilka hon sedan ej lemnat. Hon trött-
nade slutligen vid farmen och öfverta-
lade amman att låta henne resa till
Östern. Hon gjorde resan i sällskap
med en man, hvars namn hon ej ville
uppge, till Leavenworth. Komna till
denna plats öfvertalade mannen henne
■ att göra hf)nom sällskap till Leadville,
der han hade en broder, som han ville
helsa på. Mannen erhöll af amman
$1,500 af de penningar, som modern
hade efterlemnat. Dessa penningar be-
höll mannen jemte $100, som han erhöll
för en häst, som tillhörde flickan. Han
misshandlade henne äfven och hon för-
sökte att rymma, men ertappades och
tvingades att göra honom sällskap. De
anlände slutligen till Leadville. Här
gjorde hon bekantskap med en familj
vid namn Watts, hos hvilken hon um-
gicks mycket, och med hvilken hon flyt-
tade till Minneapolis. Allting gick väl
och hon gälde för en städad och exem-
plarisk yngling. Grace M. Watts fat-
tade tycke för den vackre ynglingen och
detta tycke mognade snart till kärlek.
Sådan var i korthet den lefnadsteckning,
som hon sjelf lemnade.

Det synes otroligt att hon skulle kun-
nat vistats i Minneapolis i hela sex må-
nader utan alt blifva upptäckt. Att hon
på samma gång hade tvenne älskarin-
nor, hvilka båda voro verkligt föräl-
skade i henne, är fullkomligt sant, ehuru
det låter sagolikt.

Morske miin finnes det godt om i
Minneapolis, men det finnes också en
och annan qvinna, som vet att morska
sig ibland. Bland dessa står en viss
landsmaninna i främsta rummet. För

allmänheten är hon föga bekant, men så
mycket mer för polisen, der hon är känd
under namnet "Swede Pete." Under
de senare åren har hon oupphörligt
anammats af konstapel Battong och
fått plikta derför att hon gått klädd i
karlkläder. Hennes hela lefnad om-
gifves af en mystisk slöja, som få torde
haft tillfälle att genomskåda. Förutom
det att hon så ofta paraderat i karlklä-
der och derför blifvit sänd till arbets-
huset, vet man ej att något brott eller
vidare ondt varit förknippadt dermed.
En gång arbetade hon som en hel karl
i skogarne i Wisconsin och sof i ba-
racken ibland de andra arbetarne, utan
att hennes kön upptäcktes. Hon kän-
ner sig aldrig riktigt kurant, då hon ej
har byxor på sig, och i karldrägten lik-
nar hon på ett hår en vanlig arbets-
karl. För att kunna lemna en utförlig
beskrifning öfver hennes äfventyrliga
lif, försökte vi för några år sedan att få
ett personligt sammanträffande med
henne, men detta var ingen lätt sak; ty,
livar hade hon sitt hem? Adressen er-
h.ölls slutligen af polisen. Vi styrde
kosan till den uppgifna platsen, men
träffade ingen Mrs. der. (Poli-
sen underrättade oss om, att detta var
hennes dåvarande namn, ty hon hade
gift sig för en kort tid sedan.) En till
utseendet mycket städad grannqvinna i
samma hus underrättade oss om. att

Mrs. bodde "up stairs," men

var mycket sällan hemma. Då jag först
frågade efter personen i fråga, visste
hon ej hvem det var, men då jag nämde
"Swcde Pete," så gick ett ljus upp för
henne. Hon underrättade mig då, att
jag troligtvis kunde träffa henne hos
ett grannfolk några qvarter derifrån,

om jag frågade efter Mrs. L , ty det

var det namn under hvilket grannqvin-
nan egentligen kände henne. Aha!
tiinkte jag, här kommer att blifva ett
tillfiillc att få förena många mystiska
liiiikar nch vinna intressanta ämnen för
en liten roman, och jag gnodde genast
i väg, som en riktig detektiv. Men för-
gäfves, hon fans ej der heller. Efter

några dagar försökte jag på nytt å den
gamla platsen, och blef då af den hygg-
liga grannqvinnan underrättad om, att
hon just var hemkommen. Jag gick
genast en trappa upp. Dörren till ett
stort, elegant rum stod öppen på vid
gafvel. Jag steg in och frågade den
unga damen som satt och sydde, om

det var Mrs. , men hon kände

inga grannar med ett sådant namn. Jag
nämnde då "Swede Pete" och den unga
damen pekade genast på dörren å andra
sidan farstun. Jag måste följaktligen
göra en ny frontändring. Jag knac-
kade på, steg in och fann att jag ej
längre var på villospår. Derinne var
"Swede Pete," som vid detta tillfälle
ovanligt nog ej bar några byxor. Jag
uträttade mitt ärende, omtalade att jag
var tidningsman och önskade att få "in-
terviewa" henne. Ett dystert moln
spred sig genast öfver hennes panna
och jag märkte tydligt att sådana herrar
hos henne ej rönte något särdeles godt
mottagande. Bäst är nu att ta' saken
lugnt, tänkte jag, och på så sätt fick
jag till att börja med reda på, att hon
var född i Helsingland år 1862 (således
34 år gammal) samt att hon anlände till
Amerika 1882. Då jag sedermera spor-
de henne, om de romantiska händelser,
som hon genomgått i sitt lif, började
hon brumma på ett högst karlavulet sätt
samt gick in i nästa rum efter sin hatt
och kappa. Under denna korta paus
fick jag tillfälle att titta mig omkring i
rummet. Der fans endast ett tomt bord,
en stol på fyra ben utan ryggstöd samt
en rostig och kall jernspis utan några
kokkärl. Då hon åter inträdde, upp-
tog jag ämnet på nytt, men hon svarade
endast: "Det skall katten berätta sina
lefnadsöden iör att sedan blifva utskri-
ken öfver hela Sverige, Norge, Dan-
mark och Amerika. Jag har blifvit be-
skrifven i tidningarne nog förut och
■dessutom är min lefnadshistoria så lång,
att den räcker ända från Minneapolis
till New York." Det var således ingen-
ting annat att göra än att ombyta sam-
talsämne och låta läsaren gå miste om

den intressanta roman, som kunnat fylla
flera sidor af denna bok. På tal om de
hårda tiderna var hon särdeles bitter i
sitt omdöme. "Nu återstår snart intet
annat än att svälta ihjel," sade hon, "ty
en 'lassare' i skogarne får nu arbeta för
$10 mindre per månad, än de förut varit
vana att erhålla." På allt hennes reson-
nemang märktes det tydligt, att hon var
mera hemmastadd med de manliga gö-
romålen än med de qvinliga. Hon är
kort till växten, groft bygd, har kort,
ljust, stripigt hår och med den "Chewing
Gum" eller tobaksbuss, som vältrades i
hennes venstra kind liknade hon full-
komligt en äkta Helsinglandspojke.
Hon lär vara lika stark som två vanliga
karlslokar och är väl bevandrad i pugi-
lismens knep. Efter ett kort och otill-
fredsställande besök aflägsnade jag mig,
medveten om, att jag träffat en qvinna,
som ej var vid särdeles godt humör.
Att jag ej tog fel häri, fick jag strax
bekräftelse på från ett annat håll, då det
berättades mig, att flickan nyligen gift

sig med en man vid namn John .

En eftermiddag hade John stuckit näsan
för djupt i glaset, och när han kom hem.
började han träta på sin manhaftiga hu-
stru, som dervid på det kraftigaste op-
ponerade sig. Ett slagsmål följde
och Petes ögon voro snart lika blå
som himmelens fäste; men då gjorde
hon plötsligen en "schock" och lycka-
des kasta ut mannen på köksgolfvet.
Så snart hon hunnit draga andan till sig
efter kalabalikcn, lyfte hon dock upp
sin John, grep honom vid örat, ledde
ut honom på gatan och förde honom
fram till patrullskåpct, der poliskonsta-
peln John Olson stod.

"Polisman," sade hon, "tag den här
göken, kalla hit patrullvagnen och låt'en
få en körtur i den vagn, som jag sjelf
så ofta åkt i!"

Sedan polismannen fått sakens sam-
manhang klart för sig, tillkallades också
patrullvagnen, hvari mannen fick åka.

Dagen efteråt uppenbarade hon sig i
polisrätten, tog plats i vittnesstolen och
lagade så, att hennes herre och man

fick åka i "Black Maria" till arbetshu-
set, der han skulle vistas tio dagar, så
att hon åtminstone så länge fick njuta
sitt sorgfria väsen i hemmet. Detta är
hela skildringen om besöket hos "Swede
Pete," hvilken under gynsammare för-
hållanden skulle varit lång och ytterst

intressant.

* * *

Nason Carmen är namnet på den mest
brokige eller mångfärgade tramp, som
af poliskammaren i Minneapolis någon-
sin erhållit sin dom.

Polismannen Czaias skarpa blick ob-
serverade denna sällsamma varelse i
Juni 1893 patrullera på gatorna här i
staden och med beundransvärd! kurage

grep han detta under och förde det till
finkan. Han trodde att han hade funnit
"den felande länken." Då denna uppen-
barelse visade sig för fångvaktaren
Bradley, blef hans högvördiga person

helt och hållet stum af förvåning, hvil-
ket vill säga ganska mycket.

Carmen var klädd i en kostym lik-
nande Rip Van Winkles ehuru att döma
af utseende och lukt den måste varit
mycket äldre. Hvad man för artig-
hets skull skulle kunna kalla för hans
rock, en kombination af alla möjliga
fabrikater, hade alla tänkbara kulörer,
och hans halsbeklädnad var en gammal
vinterhalsduk, slagen i en stor knut.
Det öfriga af hans beklädnad var arti-
stiskt så till vida, att det passade till-
sammans med rocken. Med ett ord
sagdt, han såg ut som en personifiering
af dåliga tider.

Inför rätten förklarade denne kung af
lump och trasor, hvars ansigte öfver-
träffade till utseende vida den kropps-
liga hyddans lumpna beklädnad, att han
var en farmare från Nebraska. Han
hade populistiska åsigter angående pen-
ningefrågan, men detta räddade honom
icke från arbetshuset. Hans dom blef
60 dagar. Han var omkring 55 år gam-
mal och syntes vara alldeles oskadlig.
Polisen ansåg honom likväl säkrast i
arbetshuset, ty i det fria kunde han
lätt skrämma ihjäl både qvinnor och
barn samt "turn milk sour," som ameri-
kanaren säger.

* * *

Ämnet för denna skizz och originalet
till bifogade fotografiporträtt, har gjort
sig bemärkt på ett särdeles karakteri-
stiskt sätt. Endast under de sista tre
eller fyra åren har han varit känd så-
som "Senator Swanson," och är det på
dessa år som han vunnit den ryktbarhet,
hvilken lofvar att vidhänga honom tills
hans hår blifvit hvitt och ålderdomen
tryckt sin pregel på hans anlete.

Ar 1894, under det striden om valet
af Nelson eller Washburn till senator
pågick i St. Paul, visade sig ständigt
i hotel-korridorerna och i kapitolie-
byggnaden en som man antog oför-
falskad svensk. Han sade sig komma
från landet och vara en passionerad be-
undrare af Knute Nelson. Han förlo-
rade aldrig något tillfälle att möta en

6»

legislatunnedlem för att underrätta ho-
nom om, att folket öfver hela staten
önskade att se Nelson sänd till senaten.
Ingen kunde ana att han var D. L.
Smith, en infödd amerikanare och

"SENATOR SWANSON."

Minneapolis-bo. Hans svenska bryt-
ning var fullkomlig och de som hade
reda på rätta förhållandet hade, liksom
Smith sjelf, rolighet i långa banor. Det
var under denna senatorsstrid som
Smith utförde sitt första och mest om-
fattande dialektarbete, hvilket gaf ho-
nom ofvannämda titel. Han har sedan
dess nyttjat sin dialektoriska qvalifika-
tion till sin egen fördel samt för att
roa sig sjelf och många andra.

Han besökte St. Louis under repub-
likanska konventionen i 1896 i sällskap
med Minnesota-delegationen och blef
der presenterad som senator Swanson
till Mark Hanna, Platt, Depew och
flera personer af nationel ryktbarhet.
Presenteringen åtföljdes naturligtvis af
åtskilliga kommentarier. Smith är fort-
farande Minneapolis-bo. Han är till
yrket byggmästare, har till specialitet
att uppföra "elevators" och har kontor
å Third street south. Han var född i

Rome, Wisconsin, 1861. År 1886 flyt-
tade han till Redfield, South Dakota,
och i Oktober 1893 till MinneapoHs.
Smith är af tysk härkomst, hans farfar,
John Smith, och hans moders föräldrar
kommo till Amerika från Tyskland.

Redan i äldre tider gjordes åtskilliga
försök att förena de båda tvillingstä-
derna till en enda stor stad, under en
gemensam stadsstyrelse, men alla för-
sök att uppnå detta mål strandade på
omöjlighetens blindskär, der Minneapo-
lis-patrioters motvilja utgjort de farli-
gaste bränningarne. Den i alla fall su-
blima tanken att förena Minneapolis och
St. Paul till en stor stad under namnet
"Paulipopolis" (?) eller "Minneapaulis"
(?) framträdde likväl som starkast i
början af år 1879, då tidningen "Pio-
neer Press" erhöll en massa "bref" och
"uppsatser" rörande denna fråga. Bill
King, som alltid förfäktade Minneapo-
lis' enskilda intressen, tyckte då att
bästa sättet att lösa problemet vore att
flytta kapitolium i St. Paul och univer-
sitetet i Minneapolis till en punkt midt
emellan de båda städerna och sedan
skulle resten nog gå af sig sjelft.

Senaste försöket att förena de tu till
en stad under namnet "Minnepaul" (?)
egde rum i Januari 1898, då handels-
kammaren i St. Paul författade resolu-
tioner, som förklarade att tiden nu var
inne för att åstadkomma en samman-
slutning och komiteer tillsattes å hvar-
dera platsen för att dryfta frågan i ge-
mensam konferens. Resultatet blef lik-
väl det gamla.

På samma gång som denna sak gif-
vit anledning till mången allvarlig be-
traktelse, så har den äfvenledes varit
upphofvet till skämtsamma reflexioner,
synnerligast från våra mest egenkära
Minneapolisbor. Till och med vår lille
poetiska "Otto" (Otto Anderson) har
ej kunnat låta bli att drifva lite smått,
ty i sin visa om "Minnie och Paul"
sjunger han till sist:

"Ja, gamla gubbar kan niftngen g&ng kallas tokar
för unga flickor de lägga ut sina krokar,
och mr. Paul har också vägat mång' brottning
att fånga få Minnesotas skönaste drottning.

Ja, 6n i dag lår den gamle på henne tänka;
ty när som solen sig bort i vester ses sänka,
på knä han faller och se'n han blottat sin hjessa
för sköna Minnie han högt och tydligt hörs niessa.

På telefon de med hvarandra nu spraka,
och uppå spårvagnar till hvarandra de åka.
Det synes tydligt, att båda tvä äro tära
samt att de båda nu stå hvarandra helt nära.

Vid Mississippi, i skogens lummiga sköte,
St. Paul och Minnie nu mänga år ha stämt möte,
och när från floden det blåser vindar så friska,
om evig kärlek de båda två höras hviska.

Och månget ryckte det uti staten hörts drifta,
att herr St. Paul skall med skön Minnie sig gifta.
Ja, hvarför icke? han kan ej henne förderfva,
snart gubben dör och dä får ju flickungen ärfva!"

Att en förening med tiden kommer
till stånd, trots allt slit och split, torde
någon af oss törhända blifva gammal
nog att få upplefva.

Alla forna profetior om Minneapo-
lis' storartade framåtskridande hafva
från tid till annan gått i fullbordan.
Redan då systerstaden St. Paul var i
sin spädaste ungdom, förutspådde den
Mirinies framtida storhet. På nyårsda-
gen 1850 profeterade "Pioneer" i St.
Paul, då endast en ett års gammal tid-
ning, redigerad af Mr. Goodhue, livil-
ken krystade ur sin hjerna en poetisk
utgjutelse, beskrifvande de städer som
voro och de städer som skulle komma
alt anläggas vid Mississippis stränder.
I denna utgjutelse förekommer följande
profetia angående Minneapolis, som då
icke fans till på kartan ens:

The thlrd will be where rivers conflMcnt

flow.
From the wido-spreading North tlirough
plains of BDow;
The mart of all that boundiess forests

glvo.
To make mankind nioro roniforlably llve.
The land of niannfiifturing indiistry,
The workshop of Iho nation It sliall be;
Propelled by this wide stroani yon'll see
A thousand factorles In St. Anthony."

Det måste erkännas alt de St. Paul-
boar, som kunde se in i framtiden, re-

dan då i dessa tidiga år skådade med
förståndets öga Nordvesterns framtida
stora metropol. Det St. Anthony som
förekom i Goodhues fantasi blef inför-
lifvadt med vår tids Minneapolis, med
dess bullrande maskinerier, dess nät-
verk af jcrnvägar och den dagliga han-
delsrörelsens id. De "thousand fac-
tories at St. Anthony" var helt enkelt
en profetia, och att våra hedersvärda
St. Paul-boar lefde i en stark öfverty-
gelse om den kommande stadens för-
dunklande storhet visar sig tydligt af
en annan händelse.

En vacker morgon i April 1850 steg
guvernör Ramsey, med en hel mängd
St. Pauliter, åtföljd af officerarne vid
Fort Snclling och Sjette regementets
musikkår, ombord på den gamle ånga-
ren "Anthony Wayne" i St. Paul och
passerade under sång och jubelrop,
trumpetstötar och trumhvirflar, uppför
floden förbi Fort Snelling, till staden
St. Anthony, landstigande strax nedan-
för fallen. Denna tilldragelse var helt
inspirerande. St. Anthony-boarne hän-
förde denna tribut till storheten af deras
stad, hvilken en vacker dag skulle ut-
göra endast några få "wards" af den
stora staden Minneapolis, hufvudpunk-
ten för Nordvesterns industri.

Hvad man antog i 1850 har nu sedan
dess allt mer och mer förverkligats. De
"thousand factories of St. Anthony"
surra och larma. Staden är hufvud-
punkten för navigationen å Mississippi
och skall inom några få år, under det
verksamma arbetet af Förenta Stater-
nas ingenjörer, erhålla en djup och öp-
pen farled till Mexikanska viken, öfver
hvilken skall föras rikligt lastade ångare
och flodbåtar, representerande en städse
stigande affärsverksamhet. Redaktör
Goodhues profetia har gått i fullbordan.

Vid firandet af den 4de Juli 185 1 före-
slogs åtskilliga skålar, och kom det på
Rev. E. D. Ncills lott att besvara skålen
för St. Paul och St. Anthony. Rev.
Neill, på den liden en af våra mest lärde
män inom staten, yttrade då helt sar-
kastiskt:

"St. Paul and St. Anthony,— the first
shall be the last, and the last first."

Denna profetia, som yttrades på
skämt, har sedan blifvit ett historiskt
faktum.

På tal om profetior, kunna vi icke
neka oss nöjet att meddela följande
högst kuriösa utdrag ur ett tal som vid
något tillfälle hölls härstädes af socia-
listen Evert Nymanöver:

"Det fans på Kristi tid tre underbara
städer, som i sjelfva verket regerade den
då kända verlden. De voro: Rom,
Athen och Jerusalem. Den nya verlden
har samma trio af märkbara städer:
New York, Chicago och Minneapolis.
Det skulle icke förvåna mig om Minne-
apolis i en icke så afiägsen framtid
skulle bli sätet för Nordamerikas rege-
ring och sjelfva centerpunkten för ame-
rikansk magt, rikedom och odling.
Hvad betyder detta förhållande för oss
skandinaver? Jo, oändligt mycket!
Vi äro ibland de fattigaste emigranter
som ankommit till detta land. Vi få
arbeta hårdt och ihärdigt och 'bära da-
gens tunga och hetta.' Vi äro ett ärligt
folk och önska blott rum att vända oss
på. Försynen, som styrer allting här i
verlden, har ordnat det så att vi, skan-
dinaverna, skulle komma att bebygga
den fruktbaraste staten i den mest bör-
diga trakt af jorden. Vi, som protestan-
ter, skulle få Minneapolis på vår del,
medan New York föll irländarne och
Chicago tyskarne till del. Jag talar här
naturligtvis om hvad som utgör det
öfvervägande folkelementet i dessa
verldsbeherskande städer. Om, för att
begagna ett bildrikt uttryck, New York
är Rom, så är Minneapolis Jerusalem.
Ty förunderligt nog ha skandinaverna
en stor likhet med det judiska folket på
Kristi tid. Det fans bland dem ett
Judea, ett Samarien och ett Galileen.
Skandinaverna äro indelade i svenskar,
norskar och danskar. Kanske det är
skandinavernas stora historiska öde att
ingå i den nya verlden såsom det judi-
ska folket ingick i det romerska verlds-
riket."

Till de mest värdefulla profetiorna
torde kunna räknas den, som stadens
grundläggare, Col. Stevens, på begäran
godhetsfullt lemnat som bidrag till våra
"Minneapolis Minnen." Hans gamla
erkända tjenstaktighet förnekade sig
icke, trots hans svaga och darrande
hand (på grund af förlamning i ena si-
dan af kroppen), gjorde det svårt för
honom att verkställa det kära uppdra-
get. Det troliga är, att denna hans
egenhändiga skrifvelse torde komma att
räknas till ett af hans allra sista penn-
streck. Det återgifves här i facsimile,
åtföljdt af en öfversättning deraf:

Minneapolis, Minn., April 29, 1899.
Till Alfred Söderström, Esq.

Käre herre.

Förliden vecka var det femtio år se-
dan jag kom till hvad som nu är Min-
neapolis, då en ouppodlad vildmark å
den vestra stranden. Jag bodde ensam
bland indianerna till en början. För att
döma framtiden efter det förflutna, tror
jag att staden är bestämd att blifva ett
stort kommercielt centrum i en nära
framtid, och att äfvenså allt, som gör
lifvet njutbart, skall då finnas i vår krets,
att konst och vetenskaper skola upp-
muntras, skolor blomstra och kyrkor
understödjas. Vi kunna vänta, att sta-
den skall antaga jetteproportioner rätt
snart. Det barn är, tror jag, redan
födt, som vid mogen ålder skall se den
bebodd af en million själar.
Eder vän,

JOHN H. STEVENS.

Gamlingen fylde 79 år den I3de sist-
lidne Juni. Af de 160 acres, som ut-
gjorde hans farm, hvilken nu utgör hjer-
tat af staden, eger han för närvarande
ej en tumsmån jord. Han bor i sitt
eget lilla, snygga och anspråkslösa hus
å 527 Tenth street south och är, enligt
sitt eget påstående, glad öfver att det är
fritt från inteckning. Han är hvarken
fattig eller rik, ehuru han, om han haft
anlag för att sko sig, skulle kunnat vara
egare till millioner. Sin största förmö-

i^seÉÉi

"The Minnesola Horticulturisl.'

A. W. LATHAM. SecrcUry,

. LATHAM. SecrcUry,

:o7 iA:DTi sioci. imratÅieus. u».

T-'

J0}1N |1. STEVEJ^S, Vice PresideAt,

^-^.^^>-i4]

genhet förlorade han på misslyckade
tidningsspekulationer.

Trots sin knappt öfverståndna förlam-
ning är han kry och liflig samt lyssnar
med intresse till allt som rör stadens
angelägenheter. Hans förnämsta nöje
är likväl att tala om sina gamla minnen.

Hell dig, du skäggige, gamle natriark.
Som kom hit mera ensam ftn Noak i sin ark I
Nu skadar du omkring dig s&vftl palats som park.
Ty grunden som du lade, var botteniast och
stark!

Vid den tid, då rivaliteten och afund-
sjukan mellan St. Paul och Minneapolis

voro som mest utpreglade, gåfvo de
båda städernas lokaltidningar hvarandra
många dräpande pikar. En del voro
affattade i en allvarsam anda, men de
flesta i en skämtsam stil, hvilken likväl
icke förfelade att ytterligare uppegga
jalousien. Här ett exempel, en gammal
fabel i ny form:

En St. Paulgroda och en Minneapolis-
groda föllo i olika mjölkkärl. St. Paul-
grodan jemrade sig, "Jag drunknar, jag
drunknar." Minneapolisgrodan ropade:
"Knoga på, knoga på!" På morgonsi-

dan började St. Paulgrodan återigen
jemra sig, "Jag drunknar, jag drunk-
nar," men Minneapolisgrodan svarade
fortfarande, "Knoga på, knoga på." Vid
daggryningen hördes St. Paulgrodan
åter med ett svagt, suckande läte fram-
pressa ett ytterligare, "jag drunknar,"
men Minneapolisgrodan skrek fortfa-
rande, "Knoga på, knoga på." När
mjölkflickan på morgonen tittade i
mjölkkärlen, såg hon den stackars St.
Paulgrodan ligga död, men Minneapo-
lisgrodan satt helt lugn på en liten guld-
gul smörklimp.

Följande lilla anekdot, som var myc-
ket i svang på den tid telefon-systemet
först infördes i Minneapolis, lägger tyd-
ligt i dagen den höga tanke, som mån-

gen af våra äldre settlare hyste om Min-
neapolis, som för dem verkligen syntes
vara jordens medelpunkt:

En gammal Minneapolisbo hade för-
lorat sin hustru. Så snart telefonkom-
munikation blifvit öppen mellan Minne-
apolis och paradiset, ringer han upp tele-
fon och ropar:

"Hallål"

"Hallå!"

"Är det du, Jenny?"

"Ja!"

"Hur mår du deruppe, min älskade

van

"Äh, jo, ganska bra; men, kära du,
man må nu säga, hvad man vill — inte är
det Minneapolis i alla fall,"

STADENS OMGIFNINGAR.

MINNETONKA.

Din \ reda våg med skunimig kam
Bjärt skymtar mellan snår och stam;
Små hvita segel deruppä

Som svanor gå.
Och lummig uddes arm så grön
Ljuft famnar dyningen vid ön —
O, Miimetonka. huru skön

Duar&ndå!

I vassen leker fisken gladt,
Och flickor bada under skratt
Vid holmen, der ej någon är

Dem till besvär:
Snabbt snor en ångbåt med musik
In i Rosanders täcka vik —
O, Minnetonk , huru rik

Din fröjd du bär!

Du skänker oss en trogen bild
Af Målarn, långt ifrån oss skild,
Med dina friska vågors lek

Och vindars smek;
Med dina fagra fjärdars längd.
Med trefna hus i grönklädd ängd.
Skön Minnetonka, doftbemängd

Bland björk och ek.

Men skuggan breder sig så tyst

Kring strand, som solen nyss har kysst —

O, afton, efter dagens strid,

Hurljuf och blid!
Se, månei s guldklot, stjernors här
Strö strålig glans kring lund och skär —
Du fagrast, Minnetonka, är

I qvällens frid!

Denna, den vackraste af Minnesotas
tio tusen sjöar, är belägen lo mil syd-
vest från Minneapolis och 20 mil från
St. Paul. Dess längd är omkring 11
mil och varierar den i bredd från en
till sex mil. Dess areal är 25 qvadrat-
mil och dess strandväg är beräk-
nad till närmare 100 mil. En blick
på kartan tyckes ange hvilkcn omvex-
ling af scenerier den måste erbjuda på
grund af dess oregelbundna form.
Stränderna och öarne äro betäckta med
skog, undantagandes å några få plat-
ser, der smärre städer blifvit bygda eller

der några farmare för många år till-
baka utstakat sina farmar. Det finnes
tre smärre städer vid Minnetonka, nem-
ligen Excelsior, Wayzata och Mound
City.

Excelsior grundlades år 1852 af en
koloni från staten New York och erhöll
sitt namn efter den titel, som organisa-
tionen antog, innan den lemnade hem-
met. Byn, som inkorporerades om-
kring år 1879, är belägen på en rad af
vackra kullar vid södra stranden af Min-
netonka, hvarifrån man har en härlig
utsigt. Excelsior är beläget 18 mil från
Minneapolis och har en befolkning af
omkring 750.

Ett annat gammalt settlement vid sjön
är Wayzata, på norra stranden, 10 mil
från Minneapolis. Namnet Wayzata är
en förvrängning af indianska ordet Wy-
ze-a-ta, betydande norra stranden, eller
norra sidan. Byn har omkring 300 in-
vånare och drifver god handel med
landtboarne.

Det finnes åtskilliga storartade hotel-
ler vid sjön, hvilka motsvara om icke
öfverträffa de ryktbara hotellen vid de
östra badorterna. De förnämsta äro
Lake Park Hotel, Hotel St. Louis och
Excelsior House.

Tjugo jernvägståg anlända dagligen till
Minnetonka sommartiden och ångbå-
tarne göra sina reguliära turistturer.

Det finnes öfver 500 privata villor vid
sjön, och äro de bebodda af omkring
2,500 personer.

De 26 hotellen, klubbhusen och hyrda
villorna rymma 2,400 personer, och upp-
gå i värde, inberäknadt tomterna, till
öfver $1,000,000.

Det finnes 35 ångbåtar, som äro i
stånd att föra 5.300 passagerare, 160 se-
gelbåtar samt 730 roddbåtar, af hvilka
450 äro privata och 280 att hyra.

Vintertiden finnes det derute något Stadens småfolk återigen, de som icke

öfver 20 isjakter. hafva annat än en mager plånbok samt

Det tillhör det fashionabla lifvet att ondt om tid, vidtaga helt andra åtgär-

tillbringa sommaren vid Minnetonka der. En, två eller flera familjer slå sig

och många Minneapolisboar, som icke tillsammans, hyra några tält och slå lä-

hafva sina egna villor, blanda sig här ger någonstädes i en behaglig nejd, der

samman med österns nobless vid något "fiskvattnet icke är allt för grumligt."

af de många hotellen. När man sitter i sin lilla båt ute på

sjön och låter blicken fara stränderna
rundt, förvånas man öfver den mängd
hvita tält, som belamra strandlinien. De
likna jettesvanor, som försöka att
klättra upp i trädtopparne.

I dessa tältläger föras vanligtvis ett
lustigt lif bland de gladare kretsarne.

Man seglar, fiskar, simmar, äter, dric-

der sin vistelse vid Solberg's Point, var
vid särdeles godt humör och berättade
en mängd "fiskhistorier," yttrade han
bland annat, att "man var nödsakad att
behålla skjortan på kroppen tills den
blef utnött, emedan det var omöjligt att
taga den af på grund af alla de fiskben,
som stucko ut genom ryggen."

H
W

o
o

ker och sofver, och änskönt man ej lef-
ver så kräsligt som Phil Scheig gjorde
i sin "camp" i det soliga Mexico, så
lefver man godt ändå.

Minnetonka är om sommaren ett pa-
radis för fiskare, hvilka här alltid be-
lönas med en riklig fångst. En gång
då vår nuvarande Förenta Staternas se-
nator, ex-guvernör Knute Nelson, un-

En välbekant "campare," som legat
och plaskat en vecka i det stora vattnet
(Minnetonka betyder "Stort vatten"),
skref en gång följande visa om sitt

SOMMARNÖJE.

Om jag blott lyckas vftcka löje
Vill jag hftr teckna utan joint
Små skizzer från vårt sommarnöje
Vid Minnetonka, Solbergs Point.

Det rfickte blott en enda "vicka;"
Men kanske rum man än der hyrt,
Om vatten funnits till att dricka;
Ty — ölet det blef ganska dyrt.

Der redde hvar och en sitt läger
Ifrån den runda, mjuka stack;
Men, när som fånget togs, jag säger.
Att mången byxetamp då sprack.
Se'n slumrade man in så sakta.
Precis som i en paulun.
Och englar små oss syntes vakta,
Och Bruce blåste dragbasun.

Der syntes fiskaren i stöket
Hvar morgon, innan hanen gol.
Och der låg fisken uti köket,
Förr'n frun fått på sin första kjol.
Men jag försäkrar, herren vete,
Hvad som den fisken nappa' på;
Ty de, som funno drägligt bete.
Var endast — hästarne, you know.

Fast der ej hölls pä etiketten,

Så möttes vi ibland med krus,

Och den, som plågades af svetten.

Sig störtade i sjön burdus;

Men en der fans, som gick och stånka'

Och aldrig badade en gång;

Ty han var rädd för Minnetonka,

Liksom Öländer är för sång.

Der lekte våra små vid stranden

Så lyckliga med glädtig håg.

De togo snäckor uti sanden,

Och när uti den stilla våg

Den lilla såg sin spegelbild ren.

Så skrattade en röst så frisk;

Men Charlie ropte: "Keep still children,

Ni annars skrämmer bort vår fisk!"

Der åt man, när man äta ville.
Och drack, när man för godt sä fann.
Der speltes priffe, knack och kille.
Och gumman Petterson, hon vann,
Men Martin N., den trogne maken.
Fick sällan sofva lugnt en blund;
Ty oftast fick han ligga vaken,
Då han för "Rover" slet en hund.

Musik och sång var dagens lösen
Samt äfven nattens mången gång.
Der dansade bäd' frun och tösen
Och Mecken spelade sä bon.
Dock sjflngo vi ej några psalmer.
Ej ens när söndagsqvällen kom;
Men soaré chantaiit gaf Palmer,
Och litet hvar tog en svängom.

Men allting hafver ju en ände,
Sä äfven sommarnöjet vårt.
Och hem till sta'n vi alla vände.

Fast vädret ruskigt var och svart.
Och vi i gyttjan måste vada.

Och slut var vår lifselixir.

Nu återstår af allt det glada
Blott minnet och — en kagge bier.

Ett Stort antal skandinaver tillbringa
sommarrrtånaderna reguliärt vid Minne-
tonka, der de vid olika delar af sjön
byggt sig egna eleganta sommar-bo-
städer. Vid norra sidan af "West Arm"
finna vi dem likväl samlade i större ko-
lonier, såsom vid "Saga Hill" och "Fair
View Park."

Norrmännen äro talrikast församlade
vid "Saga Hill." Denna koloni grund-
lades år 1885.

Bland kolonisterna derstädes räknas
förnämligast: Odin Moe, A. P. Ander-
son, professor Gustavus Johnson, John
Blichfeldt, professor John Blegen, pro-
fessor Buckman, P. M. Dahl med flera.

Den svenska kolonien vid "Fair View
Park" bildades år 1892 och öfverstiger
redan i nummerantal den norska kolo-
nien vid "Saga Hill." Bland de sven-
skar som här tillbringa sommaren i sina
prydliga och förtjusande sommarvillor
räknas synnerligast: Pastor E. A.
Skogsbergh, Claus Lindeli, Olof Lin-
deli, Andrew Anderson, Sven Anderson,
Mrs. Nils Bergquist, C. Wicklund, John
Bergquist, Gabriel Peterson, Ellen John-
son, A. Nordin och Emil Larson.

Omkring aderton svenskar hafva detta
år köpt land vid "Fair View Park," der
flertalet af dem nästa sommar ämna
bygga och bo.

Vid "Solberg's Point" vid "Lower
Lake" finnes äfven ett gammalt norskt
settlcment, der några af våra äldsta
norrmän i Minneapolis slå sig i ro om
somrarne. Bland dessa nordens vikin-
gar finna vi A. H. Edstcn, Andrew
Tharalson, J. Johnson, C. Frogner, med
flera.

Har man varit vid Minnetonka en
dag, så vet man också hvilka de två
mest kända personerna derute äro. Det
är två norrmän, Anders Pedcrsen och
kapten Johnson. Den sistnämde är den
duktige och omtyckte bestyraren för

ångbåtsbolaget "Lake Minnetonka
Transportation Company."

Säga hvad man vill, så lemnar man
mycket skönt efter sig, då man lemnar
Minnetonka för att åter inträda i det
bullrande karusellika stadslifvet och
med vemodsfulla känslor vinkar mången
farväl med handen åt det storartade pa-
norama, som här upprullas för ens ögon,
vinkar farväl till alla de i zig-zag ut-
skjutande, löfbeklädda uddarne, till alla
fjärdarne med deras vackra grönskim-
rande vatten, till de segelbåtar och ån-

För många, många år sedan, innan
detta sköna land hade blifvit beträdt af
någon hvit.mans fot, bodde i norden en
indianstam som kallades "Minneton-
kans."

Männen af denna nation voro kända
vidt och bredt för sin tapperhet i krig
och jagt, under det att qvinnorna voro
lika så beryktade för sin skicklighet i
huslig slöjd som för sin mörklagda
skönhet.

De omkringliggande stammarne ob-
serverade, att, under det månarne till-

ANGAKEN ST. LOUIS FA MIXNETO.NK.A.

gare, som korsa hvarandra i hundratal,
lill holmarne med deras indianska namn,
livarest Sioux indianerna hållit sina
"medicindanser," till "Spiritwpod," der
en Sioux-flicka ofifrades af sin egen
stam; ja, till hvarje vik, hvarje ö, hvarje
klippa vid stranden, som har sin egen
.:aga att förtälja.

Bland de många legender, på hvilka
Minneapolis och dess omgifningar äro
så rika, vilja vi berätta om "Den magi-
ska källan," en legend om sjön Minne-
tonka: ' ' V

—6

och aftogo, inga tecken af tidens flygt
voro synliga ibland Minnetonkans; de
stcipplande stegen och ålderdomens hvit-
håriga hufvuden voro okända.

Det hviskades, att det fans en "ung-
domlighetens källa," som endast var
känd af detta folk, och att den, som
drack af dess vatten, skulle aldrig kän-
na någon ålderdomssvaghet, utan, att då
tiden var inne för honom att förena sig
med sina fäder i de lyckliga jagtmar-
kerna, skulle han lemna det jordiska lif-
vet full af styrka och lifskraft.

Åren försvunne. Upptäckten af den
Nya Världen åtföljdes af de hvites in-
kräktningar å alla delar af kontinenten.
Rykten om den magiska kallen spridde
sig äfven till Spanien och Don Marico,
en kamrat till Ponce de Leon på hans
resor till detta land, lemnade sina kam-
rater i Södern och styrde kosan ut
allena för att uppsöka de helsobrin-
gande vattnen.

Den tappre soldaten emottogs med
mycken artighet af Minnetonkans, men
då han frågade efter den fördolda källan,
bemöttes han med tystnad. Hvarken
guld eller mutor af något slag voro till
någon nytta. Don Marico var en allt
för slug smickrare för att visa någon
harm. I synbar glömska af hvad han
sökte, fördref han tiden med jagtnöjen
eller lifligt samtal med den gladlynta
Minnetonka, höfdingens dotter. Hon,
ovan vid den civiliserade verldens sed-
vanor, lät snart bedåra sig af den ståt-
lige riddaren, hvilkens älskvärda smic-
ker kunde ha vunnit ett kallare hjerta
än hennes. Hon blef hans hustru och
han emottogs med stora högtidligheter
inom stammen samt visades den plats
der "ungdomlighetens källa" var för-
dold.

Några månader gingo lyckligt förbi,
hvarefter Don Marico lemnade den intet
ondt anande Minnetonka, tillkännagif-
vande för henne, att han nu måste fara
till sitt eget land; men att han snart
skulle återvända för att icke mera skiljas
från henne, förrän kallad hädan till de
lyckligas jagtmarker.

Med beklämdt hjerta såg hans mörk-
lagda hustru honom afresa. Veckorna
förlängdes till månader, månaderna till
år, och ändå kom han icke tillbaka.
Hvarje afton, efter att hafva lemnat den
fridsamma dalen, i hvilken hennes folks
"wigwams" lågo gömda, uppsökte Min-
netonka den högsta toppen, att hon
måtte kunna se långt öfver den vida
slätten. Nära intill porlade vattnet i
källan, den magiska fontän, ur hvilken
Iion och hennes frånvarande älskling i
flydda dagar ofta hade druckit.

Slutligen belönades hennes mödosam-
ma vaksamhet. Långt borta såg hon
något som liknade en ensam resande.
Vid närmare annalkande syntes Don
Marico, men icke allena, ty vid hans
sida red en dam, så vacker som vinterns
snö och hvars gyllene hår täflade med
morgonsolens strålar i klarhet.

Minnetonka gömde sig bland träden.
Don Marico styrde kosan direkt till den
magiska källan. Efter alt helt varsamt
hafva hjelpt sin vackra följeslagerska
att stiga af, erbjöd han henne en dryck
af det svalkande vattnet, sägande:

"Drick, min kära, att vi må tillbringa
de lyckliga åren tillsammans oberörda
af tidens grymma hand."

Helt hastigt skötos grenarne åt sidan
och framför dem stod källans väktare,
Minnetonkas fader. Han hade också
sett de resandes ankomst och hade skyn-
dat till platsen.

"Förstörare af mitt hems och min na-
tions frid," utropade han, "den Store
Anden skall hämnas och nu är veder-
gällningens stund inne. Alldenstund du
och din följeslagerska hafva druckit af
detta Icfvande vatten, så kan icke ålder-
domen vidröra eder; men, genom för-
vandling af eder kroppsliga gestalt skall
ni försmäkta här till dess den Store An-
den behagar att befria eder från eder
fångenskap."

Vändande sig till Minnetonka bad han
henne att fly med honom, sägande:

"Kom, mitt älskade barn, vårt folk
har allaredan lemnat den lyckliga dalen,
hvilken har varit ditt barndomshem.
Vi vilja uppsöka ett nytt land och
glömma våra sorger."

Men alla hans böner voro förgäfves.
Den djupt bedröfvade Minnetonka vä-
grade att följa honom.

"Du kan gå, fader," ropade hon, "men
för mig finnes intet nytt land, intet nytt
hem. Jag stannar här, hvarest mitt
hjerta är begrafvet."

Man hörde ljudet af ett öfversväm-
mande vatten. Höfdingen sökte sin
räddning genom att taga till flykten.
Källan blef en ström, strömmen en flod,
och floden en stor sjö. Minnetonka, den
falske Don Marico och hans vackra föl-
jeslagerska sköljdes bort och syntes icke
mera.

Hvarje år, då vårsolen återvänder och"
bringar med sig glädje och munterhet,
synes i djupet af sjön en blomma växa
upp med snöhvita kronblad och guld-
gula ståndare, hvilkens drottningslika
skönhet kommer en att tänka på den
vackra spanska damen; nära intill, men
nästan gömd af bladen, som omgifva
hennes rival, är en liten kopparfärgad
planta, hvilken säges vara den olyckliga
Minnetonka. Ständigt sväfvande deröf-
ver är en vacker svärmare i grön drägt,
trollsländan, fordomdags Don Marico,
hvilken vid denna tid utan tvifvel på
ett tillfredsställande sätt förklarat sitt
uppförande till dem båda.

Och det försäkras i förtrolighet, att
hon, som dricker af vattnet i sjön, hvil-
ket leder sitt ursprung från den magi-
ska källan, förlorar de lidanden, till hvil-
ka köttet är arftagare, och återfår sin
ungdom på nytt.

Så lyder legenden om Minnetonka,
om hvilken vackra sjö många sägner
och mysterier kunna förtäljas.

Der borta flyr en nymf, här spelar näcken
Der simma svanor, fogeln sjunger hår.
Det sorl, som tvckes komma ifrån häcken.
Är elfvans sång — ; hon sjunger nu vid bäcken,
Om tid som kommer, tid som gången är.
Kring ' P.-P.-villan"*) smyger vestanvmden

*) "P.-P.-villan" vid Orono station, Minne-
tonka, eges af vår populäre landsman, kapten P.
P. Swensen.

Och sprider sina ambradofter ut. —
Han leker barnets lek med stolta linden
Och kysser skämtfullt hvarje ros på kinden,
Men slumrar in hos en ändå til. slut.
Rosanderborgen sträcker lagrad panna
Mot stjernarmeers manövreringsfält.
Men bjuder dock åt vandrare som stanna
Fornnordiskt mjöd ur walmokransad kanna,
Om nota bene mjödei blef bestäldt.

Då vi namngåfvo de större hotellen
vid sjön, saknade mången troligtvis det
historiska Lafayette. Detta, det största
och kostbaraste hotellet, beläget vid
Minnetonka Beach, der Österns aristo-
krati sammanträffades hvarje sommar,
nedbrann till grunden de 4de Oktober

1897.

Lafayette uppbygdes för en enorm
kostnad af jernvägsmagnaten J. J. Hill
eller Great Northern-jernvägsbolaget
åren 1880-82.

Hotellbyggnaden, som inrymde ej
mindre än 300 sängkammare, var 745
fot lång, 95 fot bred samt 90 fot hög.
Hotellet låg på en 34 fot hög platå å
en halfö, upptagande 150 acres, så att
detsamma var nästan helt och hållet
omgifvet af vatten, erbjudande den mest
imponerande utsigt åt alla sidor.

Här var det som den rina verlden
från Östern tillsammans med Minne-
apolis' "creme de la creme" i närmare
femton år förde ett lysande karneval-lif,
så att allting var ej så landtligt vid
Minnetonka, som naturen ville bjuda på.
En del menniskobarn från fåfängans
marknad kunna icke njuta af lifvet med
oblandad glädje; derför tillställa de
större hotellen hvarje vecka soaréer,
konserter och lysande baler, der gäster-
na täfla om att öfvertäffa hvarandra med
sina eleganta och dyrbara toaletter. Der
återspeglas stadslifvets prakt i sin fulla
glans. Har ni i dessa hotell någonsin
åsett "stadslifvet på landet," hvars min-
nen ännu ej förbleknat? Har ni någon-
sin bevistat

EN BALNATT VID LAFAYETTE.

För ungdom fins glädje af vexlande slag.

Som kan njutas hvar natt, som kan njutas hvar

dag —
Ack, vi taga ju lifvet så lätt!
Men det bästa, som fins och som aldrig blir

glömdt.
Är att trycka den hulda sä kärligt och ömt
Under dansen vid Lafayette.

Når den solvarnia dagen har slutat sitt lopp,
Når rodnande måne bak' vågen går opp,

Och man blifvit pä mödorna mätt.
Hur njuter man ej, hvilken sällhet och fröjd,
När tonerna ljuda mot himmelens höjd

Vid svalkande Lafayette!

Liten fot trippar sirligt i sidensko klädd.
Och tärnan hon blickar så blyg och så rädd,

Så dårande Ijuflig och nätt.
O, hvad löften som gffvits, hvad eder som togs
När man smyger sig tyst efter valsen till skogs

Vfd det skuggiga Lafayette!

Ack, hur ofta vi vandrat med älsklingen der,
Som varit vårt allt och som hållit oss kär.

Och fördröjt oss helt rätt och slätt!
Men mamma sin ängslan vid tärarne gaf:
"Hvad har väl i qväll utaf son' blifvit af?" —

Far mumlar till svar: "Lafayette!"'

intill 1892 har han deg och natt burit
ett hundhalsband kring sin hals.

När Brooks var 36 år gammal råkade
han och hans tvillingbroder i en bitter
strid om en ung qvinna, hvilken ingjutit
kärlekens glöd i de båda brödernas hjer-
tan. De bodde då i New Haven, Con-
necticut. Efter många heta strider tog
broderskärleken likväl ut sin rätt, och
man beslöt att skiljas utan hätskhet.

Innan dess fäste emellertid hvar och
en af bröderna kring den andres hals ett

9raC>4l^B|H'^"-' « 7.-)S:s:

HOTEL LAFAYETTE.

Nftr dansen är slutad, och ungdomen flytt,
Och hela vår fröjd sig i minnet förbytt,

.Som glänser af tårarne vätt.
Då drömma vi stilla om framfarna da'r.
När hela vår fröjd och värt önskningsmäl var ,

En balnatt vid f.afayette.

Originaler finnas såväl på landet som
i de stora städerna och Minnetonka är
alls intet undantag härifrån, ty nära in-
vid Brcczy Point fiiincs ett af de
största original, som man någonsin
kunnat leta efter, nemligcn den fanta-
stiske båtbyggarcn, kapten John B.
Brooks, det tjugonde århui^dradets "Ha-
rald Hårfager."

För 31 år sedan aflade han en dyr ed
på att aldrig klippa sitt hår och allt

hundhalsband af gediget silfver, hvars
nyckel, sedan halsbandet väl var igen-
låst, kastades i floden. Hundhalsbandet
skulle bibehållas i ett visst ant^l år, och
ingen af bröderna skulle klippa sitt hår
förrän han eröfrat sin hjertans kär eller
glömt sin kärlek till henne.

Kapten John Brooks bcgaf sig sedan
till New York, der han af en fackman
lät tatuera hela sin kropp från hjessan
till fotabjellet med en mängd målningar
i blått, rödt och gult, hvilka aldrig för-
svinna. Kaptenen är af medellängd och
bär äfven långt ljust skägg. Ett par
blå vänliga ögon lysa skälmaktigt fram

ur det solbrända ansigtet. Näsan är
majestätiskt böjd. Kring halsen synes
en krans af löf tatuerad i blå färg. På
ömse sidor synes en hund och ett lejon,
äfven i blått. På bröstet synes en tistel,
och öfverallt på armar och ben qvinno-
hufvuden och djur etc.

-CaP7. t/oM/f Brooks

Kapten Brooks kom till Minnetonka
år 1884, hvarest han organiserade ett
båtbyggeri. De bästa segeljakter, som
freqventera sjön äro bygda af honom,
och han lär ha samlat en icke obetydlig
förmögenhet genom sitt arbete. Hans
gamla kärlek har likväl icke rostat un-
der de många åren, och man har aldrig
sett exempel på att han närmat sig en
qvinna.- Men han är till ytterlighet
barnkär, och alla barn tycka om den
gamle "Enslingen på Johannes-skäret.'"

Håret binder han upp i en knut med
en metref och sedan sticker han en lång
spik genom knuten i stället för hårnål.

I November 1892 blef kapten Brooks
förvissad om, att hans broder hade för
flera år tillbaka utgått ur det jordiska
lifvet, och alldenstund det var en af
öfverenskommelscrna, då bröderna skil-
des åt, att när endera af dem dog, skulle
den efterlefvande blifva berättigad att
taga halsbandet från sin hals, filade kap-
ten Brooks af haspen på låset och för-
störde sitt silfverband, som omslutit

hans hals i 25 års tid. Sitt långa hår
ville han likväl icke förlora, utan be-
gagnar det fortfarande upplagdt i sam-
ma coifTure som förut.

Denna berättelse låter besynnerlig,
men är dagens sanning.

För främlingar undviker kapten
Brooks att tala om detta ämne, men de
som bebo Breezy Point, och personer
som känt kapten Brooks allt sedan han
anlände till Minnetonka, och hvilkas
trovärdighet är utom allt tvifvel, intyga
med bestämdhet sanningen häraf.

Sent omsider gjorde kapten Brooks
bekantskap med en af Maplewoods fa-
gra döttrar med den påföljd att han
dukade under för det oundvikliga ödet
och påtog sig det äktenskapliga oket.

Den manhaftige och behjertade kap-
tenen ingick den 2ode Juni 1894 äkten-
skap med Miss Sarah Boyce, en lika-
ledes välkänd personlighet, och upp-
hörde kapten Brooks dermed att längre
vara "Enslingen på Johannesskäret."

VHITE BEAR LAKE.

Den vackra sjön White Bear, belägen
12 mil från St. Paul och 18 mil från
Minneapolis, är en ■ stor favoritplats
bland besökare från Östern. Sjöns vat-
tenyta upptager öfver 3,000 acres, och
dess strandväg utgör 32 mil rundtom.
Tjugo "rods" från den vestra stranden
sträcker sig en aflång ö ut i sjön, upp-
tagande omkring 64 acres. Denna ö
reser sig på de flesta platser 24 fot öfver
vattenytan och är betäckt med kanske
den mest omfattande skogen af socker-
lönn i hela Nordvestern, med en liten
uppblandning af ek, ask och alm. Om
denna ö förkunnar sagan:

Under århundraden, eller så länge som
det funnits en nation af rödskinn, besök-
tes denna ö hvarje vår af ett sällskap
indianer, som gingo dit för att bereda
lönnsocker. Traditionen förmäler äfven
att lör många vårar sedan, då de voro
på denna ö, en ung krigare älskade
och friade till en höfdings dotter, och
det säges äfven, att den sköna jungfrun
besvarade hans kärlek. Han hade fler-

faldiga gånger af hennes föräldrar blif-
vit vägrad hennes hand; den gamle höf-
dingen påstod, att han var icke tapper
nog, och hans gamla följeslagare kallade
honom för en käring! Solen hade åter
gått ned öfver "sockerskogen" och den
klara månen vandrade högt på den blå
himmelen, då den unge krigaren tog
med sig sin flöjt och gick ut allena för
att ännu en gång sjunga sitt kärleks-
qväde. De vackra fjädrarne i hans huf-
vudbonad svajade sakta för de milda
brisarne, och då han steg upp på stam-
men af ett nedlutande träd föll den våta
snön tungt från hans fötter. Då han
höjde flöjten till sina läppar, gled den
stora filten ned från hans välformade
skuldror och låg nu delvis på snön ne-
danför. Han började nu sjunga sin
romantiska och hemlighetsfulla kärleks-
sång, men kände sig snart frusen, och
då han sträckte sig bakut för att nå
filten, lade någon osynlig hand den
sakta på hans axlar; det var hans älsk-
lings hand — hans skyddande engel.
Hon tog plats vid hans sida och för
ögonblicket voro de lyckliga; ty india-
nen har ett hjerta fullt af kärlek, och i
denna sin stolthet är han lika ädel som
i sin egna frihet, hvilket gör honom till
ett naturens barn. Legenden påstår vi-
dare, att en stor, hvit björn, som be-
stämdt trodde att nordpolens snö och
dystra vintrar sträckte sig öfverallt,
hade begifvit sig på en resa söderut.
Han närmade sig slutligen norra delen
af den sjö, som nu bär hans namn, love-
rade i sakta mak ner för stranden, och
smög sig ljudlöst genom den djupa och
tunga snön fram till ön. Det var sam-
ma vår som de älskande möttes. De
hade lemnat sin första tillflyktsort och
hade nu slagit sig ned bland grenarne
af en stor alm, hvilken sträckte sig
långt ut öfver stranden (samma träd står
ännu qvar och väcker allmänt intresse).
Af fruktan för att blifva upptäckta hade
de talat till hvarandra endast i en «akta

hviskning, och för att komma tillbaka
till lägret i god tid och derigenom und-
gå misstankar, reste de sig upp för att
begifva sig hem, då den unga qvinnan
helt plötsligt upphäfde ett våldsamt
skri, som hördes öfver till lägret. Hon
tumlade af förskräckelse tillbaka till den
unge riddaren, fattade tag i hans filt,
men snafvade med foten och föll, dra-
gande filten med sig, i den stora famnen
på det okända vidundret. Ögonblickli-
gen voro hvarje man, qvinna och barn
af den strax intill lägrade indianstam-
men nere vid stranden, men alla obe-
väpnade. Skrik och ångestrop utgingo
från hvarje mun. Hvad var att göra?
Det hvita odjuret höll den af fasa half-
döda qvinnan i sin jettestora famn och
lekte med sitt sköna byte, precis som
om han varit van vid liknande händel-
ser. Ett döfvande skri från den äl-
skogsfulle krigaren hördes öfver hun-
dratals rop. Han rusade genast i väg
till sin "wigwam," grep sin stora vapen-
knif och återvände med några få språng
till den fasansfulla scenen, rusade fram
genom nedböjda träd till den plats, der
hans dyrbara skatt föll, och med en
uppretad panters raseri slog han ner på
fridstöraren. En stöt af hans hvassa
knifblad öppnade dödens karmosinfär-
gade slussar och tvingade den döende
björnen att genast lossa på sitt djerfva
famntag. Den natten blef det icke myc-
ket sömn af inom lägret eller för de
båda älskande, och under det att både
gamla och unga dansade omkring den
döde bestens lik, dekorerades den unge
krigaren med en ny fjäder, och innan
en ny måne hade gått in hade han en
lefvande skatt sluten till sitt hjerta.
Deras barn lekte under många år på
den hvita björnens beredda skinnpels,
och den tappre krigaren och hans skyd-
dande engel glömde aldrig den förfär-
liga tilldragelse och den underbara rädd-
ning, som gjorde dem till ett.

STADENS STYRELSE, INSTITUTIONER

OCH PARKER.

Stadsstyrelsen omhänderhafves för
närvarande af borgmästaren och 26
"aldermen" (stadsfullmäktige), tvenne
från hvart och ett af stadens tretton
"wards."

Följande äro namnen på dem, som
innehaft borgmästarebefattningen i St.
Anthony och Minneapolis:

MAYORS OF ST. ANTHONY:

1855....
1856....

1857... •
1858-59
1860....
1861—62
1863....
1864....
1865....
1866—67
1868....
1869 — 70
1871....

Henry T. Welles Dem.

Alvaren Allén Dem.

William W. Wales Rep.

Orrin Curtis Rep.

R. B. Graves Rep.

O. C. Merriman Dem.

Edwin S. Brown Dem.

O. C. Merriman Dem.

William W. Wales Rep.

O. C. Merriman Dem.

Winthrop Young Dem.

W. W. McNair Dem.

Edwin S. Brown Dem.

MAYORS OF MINNEAPOLIS:

1867 Dorilus Morrison Rep.

1868.... Hugh G. Harrison Rep.

1869 Dorilus Morrison Rep.

1870 — 71 Eli B. Arnes Rep.

Efter det de båda städerna förenats till
en hafva följande medborgare tronat i
mayorsstolen:

1872....
1873....
1874....
1875....
1876....

1877....
1878—82

1883—84
1885—86
1887—88
1889 — 90

Eugene M. Wilson Dem.

George A. Brackett Rep.

Eugene M. Wilson Dem.

O. C. Merriman Dem.

Albert A. Ames Dem.

John De Laittre Rep.

Alonzo C. Rand Rep.

Albert A. Ames Dem.

Geo. A. Pillsbury Rep.

Albert A. Ames Dem.

E. C Babb ;Rep.

1891— 92JPhilip B. Winston Dem.

1893— 94| William Henry Euslis... .Rep.

1895— 981 Robert Pratt Rep.

1899 — . . I James Gray Dem

Således inalles 17 demokratiska och 15
republikanska borgmästare.

Minneapolis är liksom staten republi-
kanskt, men ofvanstående lista visar lik-
väl att man i afseende på lokala val,
synnerligast borgmästarebefattningen,
icke så mycket tagit hänsyn till parti-
principerna som till den bäst passande
kandidaten.

Stadens borgmästare hafva alla varit
amerikanare.

Skandinaverna i Minnesota hafva haft
den stora tillfredsställelsen att bland de
sina räkna en norrman — Knute Nelson
— och en svensk — John Lind — på guver-
nörsstolen; skulle det då vara något hin-
der i vägen att skandinaverna i Minne-
apolis, som utgöra en femtedel af sta-
dens befolkning, framdeles kunde på-
räkna en af de sina på borgmästaresätet.
De amerikanska demokrat-tidningarne
hafva vid ett tillfälle omnämt norrman-
nen Lars M. Rand för platsen i fråga,
men med hvad auktoritet vilja vi låta
vara osagdt. Man kan naturligtvis icke
så hastigt få allt hvad man vill, men vi
komma väl dit "bye and bye."

Minnesota har aldrig haft någon de-
mokratisk guvernör, ty ingen kan med
fog kalla vår nuvarande guvernör, John
Lind, för demokrat, oaktadt han först
blifvit uppsatt å deras valsedel och se-
dermera vald med tillhjelp af republi-
kanarne.

Förr i tiden ansågs republikansk no-
mination liktydig med val. Förhållan-
dena äro nu mera tvifvelaktiga. Ändrin-
gen inom staten i sin helhet har till och

med varit så betydlig, att de Östra sta-
terna, under de två sista kampanjerna,
före valet betraktat Minnesota som "a
doubtful State."

Hennepin county — Minneapolis — gaf
förlidet år John Lind 19,633 röster.

Som ett bevis på Minnesotas republi-
kanska öfverlägsenhet förr i tiden vilja
vi citera en liten händelse, som tilldrog
sig före valet 1879. Demokraterna för-
sökte då göra djupa försänkningar i vår
stat, och bland andra importerade
"stump-speakers" befann sig äfven Mr.
Locke, utgifvaren och redaktören af
"Toledo Blade," bättre känd under nam-

net Petroleum V. Näsby, en af Ameri-
kas qvickaste humorister.

I mediet af Oktober 1879 var Näsby
på besök i Minneapolis, och före sin
afresa inlemnade han till "Pioneer
Press' " kontor följande opus, som i
öfversättning meddelas. Den sarkasti-
ska uppsatsen var skrifven under form
af ett bref till författarens synnerligen
gode vän Sam Tilden. Något som vi
icke kunna åtcrgifva är det kostliga staf-
ningssätt, som utgör icke det minst ro-
liga i Näsbys litterära alster. Brefvet
lydde sålunda:

"Jag tycker inte alls om Minnesota.
Jag har varit i Minneapolis och jag ön-

skar bara att jag vore härifrån så snart
som möjligt. Jag kommer aldrig att
tänka på denna stat utan att gråta.

"Ert val har ännu icke försiggått, men
snart kommer den dagen, och hvad
kunna vi då vänta här? — ingenting —
här har inte varit några gräshoppor i
år. Man har fått 30 bushels hvete per
acre, och farmarne få en dollar busheln.
Här råder bara välstånd, och hvad ha
då demokraterna för utsigter? Om far-
marne fått gräshoppor och frostnätter;
om de inte kunnat betala sina skulder
och om de inte hade penningar att
köpa varor och tocke der, så
skulle jag med nöje resa om-
kring och hålla tal — men nu
tjenar det ingentig till. Demo-
kraterna ha ingen chance, ty
välståndet är för allmänt.
Ingen tycks vilja ha någon för-
ändring. Hvad kunna demo-
kraterna göra? Hvad tjenar
det till att kämpa mot elemen-
terna? Jag reser tillbaka till
Kentucky och afvaktar bättre
tider. Möjligen kunna vi bli
välsignade med rost i hvetet,
potatis-skalbaggar och svinko-
lera, och då kommer nog men-
niskorna att bli så förtviflade,
att de rösta den demokratiska
valsedeln; men nu går det inte
— tjenar inte till att försöka.
Jag reser som sagdt tillbaks. Skicka
snart min andel i gulltunnan till Con-
fedrit X Roads. Der är det ingen fara
för demokratien, ty som vi förlorat allt
negerarbete, så ha vi ingen skörd, och
inte få vi någon heller."

Att amerikanska republikaner ej alltid
haft för vana att troget understödja sitt
partis valsedel hafva vi här i staden haft
varit fråga om skandinaviska kandidater
till några af de mera betydande county-
cmbetena, såsom till exempel hösten
1892, då Alfred Söderström, nominerad
till kandidat för county-kassör, på val-
dagen blef "Left stuck in the mud!"
trots den skandinaviska pressens och de

röstberättigade landsmännens ifriga och
fulltaliga understöd. Resultatet upp-
väckte en storm af ovilja och de skandi-
naviska tidningarne i och utom staten
voro fulla med kritiserande referater öf-

referat, som var synligt i en Chicago-
tidning. Det lyder sålunda:

"Fy skam, Minneapolis! Du bar se-
dan Söderströms fall betydligt sjunkit i
vår aktning. Förr kallade vi dig qvarn-

!2i

la
K

n
o

■O

o
a

ver valets sorgliga utgång. Många af
tidningarnes kommentarier innehöllo
allvarliga fingervisningar åt det republi-
kanska partiet, hvilket utrymmet icke
tillåter att här repetera, vi vilja derföre
endast återgifva slutklämmen eller sna-
rare sagdt det kortaste och mest pikanta

staden; nu får du heta mjölby så
länge du lefver."

Orsaken till Söderströms nederlag
kom från andra, fjerde, femte och åtton-
de warden, inom hvilka det puritanska
Yankee-elementet är förherskande.

Söderström är likväl ej ensam om

SECOND AVENUE VID GUAKANTY LOAN BUILDING.

denna erfarenhet. Det var från ofvan- Måtte dessa vara skandinavernas sista

nämda wards som sedermera Sherif? sorgliga erfarenhetsrön här i stadeti, ty

John Hohnberg och County Attorney skulle ett sådant politiskt drama åter-

James Peterson erhöllo ett dolkstygn i uppföras, blef det förvisso en spik i det

ryggen af sina amerikanska menings- republikanska partiets likkista i Henne-

fränder. pin county.

STADENS BEFOLKNING.

Efter inbördeskrigets slut var det som
skandinaverna först började att ström-
ma in hit i större mängd och ha sedan
oafbrutet tillväxt i antal. Att från den
tiden specificera deras antal år från år,
skulle som resultat endast lemna en
något så när proportionerlig tillökning
af totalsumman. Vi vilja derföre endast
stanna vid år 1880, då det rådde en sär-
deles stor lifaktighet inom den skandi-
naviska kolonien. Skandinaverna ut-
gjorde då ej mindre än en sjettedel af
stadens befolkning. De trenne natio-
nerna voro sålunda representerade:

Personer födda i Sverige.... 3,048
Personer födda af svenska för-
äldrar 1,042

4,090

Personer födda i Norge 2,567

Personer födda af norska för-
äldrar 1,049

3,616

Personer födda i Danmark... 234
Personer födda af danska för-
äldrar 116

350

Summa skandinaver 8,056

I förstäderna funnos dessutom 98
skandinaver, hvadan totalsumman upp-
gick till 8,154.

År 1895 räknade Minneapolis, enligt
nämda års folkräkning, 192,833 invånare.
Angående sammansättningen af denna
befolkning hade statens sekreterare, Al-
bert Berg, synnerligen vinnlagt sig om
att klassificera antalet skandinaver inom
de båda städerna Minneapolis och St.
Paul.

Vid genomläsandet af nedanstående
bulletin får man ej lemna ur sigte det
faktum, att statssekreteraren i totalsum-
man endast har fäst afseende vid "födel-
seorten." Om man ej så gör, blir rap-
porten lätt vilseledande.

Rapporten uppgifver till exempel att
vi ha 21,170 svenskar i staden. Detta
innefattar ej alla de tusentals svenskar,
som äro födda här i landet af svenska
föräldrar, och hvilka, enligt Bergs åsigt
— och det är den rätta — äro amerika-
ner. Rapporten visar att 64,064 invå-

nare i Minneapolis, eller 33.22 procent,
äro hit från främmande land inflyttade.

Nordens tre folk är det förherskande
elementet. Endast i två wards, det för-
sta och trettonde, faller deras antal un-
der 1,000-märket, under det att i de så
kallade skandinaviska wards, det sjette
och elfte, går antalet upp till 6,437 i det
sjette och 5,558 i det elfte. Vi ha två
svenskar på hvarje norsk, eller rent ut
sagdt: vi ha 21,170 svenskar, 12,275 nor-
skar och 1,515 danskar; således 34,960
skandinaver i Minneapolis. Närmast
skandinaverna komma tyskarne med
8,933 och kanadiensarne med 7,748.

Det tredje wardet är det så kallade
tyska wardet, med en tysk befolkning
belöpande sig till 2,434. Första wardet
har 1,572 tyskar. I intet annat ward nå
tyskarne upp till 1,000-märket. Fjerde
wardet har 807 och sjette 835. Dessa
fyra ward ha 5,648 af hela stadens tyska
befolkning — 8,933. Samma ward ha
9,219 skandinaver och i det tredje war-
det finnes der tusen skandinaver fler än
tyskar.

Endast 508 irländare finnes det i för-
sta wardet; det tredje wardet har 792
och det fjerde 613 invånare af irländsk
börd. I dessa tre wards finnes det alltså
1,914, eller närmare tre fjerdedelar af
stadens hela irländska befolkning —
3.876.

Af stadens i England födde invå-
nare, till antalet 2,264, äro 1,312, eller
mer än hälften, bosatta i tredje, fjerde,
femte och åttonde warden.

De i Nordens tre land födde äro för-
delade på olika wards på följande sätt:

Första, 898; andra, 1,548; tredje, 3,609;
fjerde, 2,552; femte, 3.150; sjette, 6,437;
sjunde, 2,188; åttonde, 1,538; nionde,
3,414; tionde, 2,146; elfte, 5-558; tolfte,
1,529: trettonde, 393.

I det sjette wardet utgöra skandina-
verna omkring en tredjedel af befolk-
ningen; i det elfte, en tredjedel; i det
sjunde, en femtedel; i det nionde, en
femtedel; i det tionde, en fjerdedel.
Procenten faller i åttonde ned till en
tiondedel och i andra till en sjundedel;

i första utgöra skandinaverna omkring
en sjundedel af hela befolkningen.

Följande tabell visar antalet invå-
nare i de olika warden, samt huru mån-
ga af dem äro födda här eller i främ-
mande land:

D <D

Wards—

B
o3

r (0

. i-k

*-t

• o

Ik-

Första I 13,915|

Andra 1 11,324

Tredje | 26,758

Fjerde ! 24,043

Femte | 23,256

Sjette I 15,519

Sjunde | 11,404

Åttonde I 16,440

Nionde | 15,777

Tionde | 8,450

Elfte I 15,597|

Tolfte I 6,976

Trettonde | 3,374

Summa 1192,833

8,378

5,537

8,472

2,852

16,928

9,830

17,993

6,050

17,388

5,86S

7,172

8,347

8,072

3,332

13,367

3,073

10,018

5,759

4,990

3,460

8,710

6,887

4,641

2,335

2,640

734

128,769

64,064

Om barn, födda af invandrande föräl-
drar, lades till föregående tabell, blefve
resultatet ett helt annat och totalsiffran
skulle utan tvifvel bli närmare 100,000
än 64,064, och procenten bli närmare 50
än 33.22.

Skandinaverna hvar för sig inom de
olika warden äro fördelade på följande
sätt:

Wards.

Sven-
skar.

Norr-
män.

Dan-
skar.

Första

Andra

Tredje

Fjerde

Femte

Sjette

564 1 261

1,043| 466

2,098| 1,439

1,623| 844

2,090| 929

4,0.-.6| 2,186

1,305| 762

1,126| 361

2,120| 1,176

1,362| 758

2,747 1 2.484

763 1 528

273| 81

73
39
72
85
131
195

Sjunde

Ättonde

121
51

Nionde

Tionde

Elfte

Tolfte i.....

Trettonde

118

327

2.38
39

Suiiujiu

21,170| 12,275

1,515

Följande tabell visar födelseorten för
Minneapolis' invånare:

England 2,264

Irland 3,876

Skotland 930

Wales 215

Från de bri tiska öarne 7,285

Tyskland 8,933

Frankrike 235

Sverige 21,170

Norge 12,275

Danmark 1,515

Från Skandinavien 34,960

Ryssland 2,626

Canada 7,748

Andra land 2,277

I främmande land födde.... 64,064

Inf ödde 128,769

Finnarnes antal belöper sig till om-
kring 900. mest flickor. Af dessa äro
på sin höjd 100 svensktalande.

Inom parentes vilja vi omnämna, att
skandinavernas antal i tvillingstaden,
St. Paul, vid samma tid visade sig vara
10,190 svenskar, 2,966 norrmän och 1,350
danskar, hvilket är betydligt mindre än
det var år 1890.

Huru stor tillökning, som kommit
Minneapolis' befolkning samt skandina-
verna till del under de sista fem åren,
kan endast Förenta Staternas folkräk-
ning nästa år gifva oss ett fullständigt
begrepp om.

Efterföljande parallel visar befolknin-
gens tillväxt i Minneapolis i jemförelse
med folkmängden i St. Paul upp till
1895. (Se sidan 91.)

Tjenstflickornas antal här i staden är
ganska stort och man kan icke låta bli
att undra, om de verkligen äro inbe-
gripna inom de vanliga menskliga la-
garne eller ej, ty ingen vet med säker-
het huru många som finnas här i staden,
ej heller hvarifrån de komma eller
hvarthän de gå, mer än man kan hålla
reda på sparfvarne som flyga omkring
på gatorna. Eva McDonald Valesh,
som egnat sin mesta tid ät arbetarrörel-
sen här i staden, beräknar att det är
inemot 4,000 tjenstflickor i Minncapolis.
Af dessa äro omkring 2,000 af svensk
eller norsk härkomst. Ungefär 1,000
äro tyskar, ej fullt 500 fransyskor och
ett par hundra irliindskor. Häraf kan
man lätt sluta till, huru svårt det skulle
bli för de amerikanska luismödrarne att

MINNEAPOLIS.

ST. PAUL.

i86o

5,821

0,4C

1865

8,106

12,97(

1870

18,087

20,030

3875

32,721

33,170

1880

46,887

41,473

1885

129,200

111,397

1890

164,738

133,156

1895

moooo

\ÖL,0\30

)]

140,292

få tjenstflickor i händelse emigrationen
från de skandinaviska länderna skulle
upphöra.

Af ofvannämda antal arbeta omkring
1,500 i hotellen och resten i de privata
husen. De skandinaviska tjenstfiickor-
na äro allmänt eftersökta här i staden.
De arbeta också flitigt från morgon till
qväll.

Ingen nation älskar sång mera inner-
ligt än den svenska och till och med
den svenska tjenstffickan, som gjort den
Nya Verlden till sitt hem, har icke för-
lorat något af denna förkärlek på resan
öfver hafvet, och då hon som vanligt
slår till en liten drill, går allt arbete så
lätt som en dans. Om man derföre lik-
som Sara står bakom köksdörren och
lyss, så hör man henne ofta glädtigt
sjunga:

"Jag är helt rätt och slätt en tjensteflieka,
Som sträfvar ifrån morgon och till qväll;
Dock kau jag, om det höfves, mig nog

skicka
Så prydligt som den finaste mamsell,
Jag dagligen får koka, diska, damma
Och laga månget slag af 'paj' (pastej);
Men bråkar frun, så gör det just det-
samma;
Ty det kan inga fruar stuka mej."

Den första adresskalender öfver St.
Anthony och Minneapolis utkom år
1859 och innehöll 1,265 namn för St.
Anthony och 942 namn för Minncapo-
lis; tillsammans 2,207 namn.

C. A. Widstrand och Geo. H. John-
son hafva hvardera ett exemplar af den-
na bok qvar i sin ego, och betrakta de
den nu som en verklig klenod, ehuru
densamma, liksom flera af dess efterföl-
jare, ej innehåller någon Olson och Pet-
terson eller andra "söner."

Af dessa finna vi i stället så många
fler i innevarande års kalender, hvilken
utkom i slutet af Juli månad.

Kalendern för 1899 innehåller 97,800
namn och genom att använda den låga
multipeln 2.25, skulle Minneapolis' folk-
mängd för närvarande uppgå till 220,000
själar.

Om man gnor igenom boken, så fin-
ner man ej mindre än 2,388 Johnsons.
Genom att multiplicera detta nummer
med 2.25, så skulle antalet Johnsons här
i staden således vara 5,373.

STADENS GATOR, BELYSNING,
KLOAKER OCH BROAR.

Den första uppmätning af gator i
Town of St. Anthony och Town of
Minneapolis verkstäldes af William R.
Marshall, sedermera guvernör i Minne-
sota. Gatorna löpa från norr till söder
och avenyerna från öster till vester. De
förnämsta gatorna äro 80 fot breda, för-
utom Hennepin, Washington, Minne-
lialia och Park avenucs, som hvardera
':to 100 fot breda. De längsta gatorna

SYNDICATE .\RCADE A NICOl.Li:! .\\ KM K

Det finnes 1,212 Olsons, 1,886 Ander-
sons och 1,275 Pettersons.

Alla dessa "sons" hafva ökats i antal
sedan förlidet år, med undantag af Pet-
tersönerna, som äro ett hälft hundra
mindre till antalet än i fjor.

Mr. Davison, utgifvaren af stadens
adresskalender, presenterar allmänheten
i år med sin tjugosjunde årsupplaga,
och kan han med skäl betraktas som en
"namnkunnig" man.

äro Lyndale avenue och Lake street.
Den förstnämda går från Camden Place
(som förut kallades Shingle Creek) i
norr till Minnesota River i söder, öfver
sexton mil. Den senare går från Mis-
sissippi-floden till norra ändan af Lake
Calhoun, ett afstånd af fem mil. Wash-
ington avenue har ungefär samma längd
från Cedar aveiiue till norra stadsgrän-
sen.
På båda sidor om Mississippi äro de

gator, som löpa parallelt med floden,
betecknade med nummer, räknadt från
floden. Hennepin avenue på västsidan
samt Central avenue på östsidan äro
gränslinien mellan norr och söder, hvar-
ifrån avenyernas nummerordning tager
sin början. Avenyerna genomskära ga-
torna i rät vinkel. I äldre tider hade
avenyerna namn i stället för nummer,
och om det skulle intressera någon
Minneapolisbo att veta hvad hans
"mammas gata" kallades förr i tiden,
så uppgifves härmed den gamla benäm-
ningen å våra avenyer:

VESTRA SIDAN AF FLODEN.

Minnetonka street — First avenue south.
Helen street — Second avenue south.
Oregon street — Third avenue south.
California street— Fourth avenue south.
Marshall street— Fifth avenue south.
Cataract street— Sixth avenue south.
Russell street — Seventh avenue south.
Ames street — Eighth avenue south.
Rice street— Ninth avenue south.
Smith street— Tenth avenue south.
Pearl street— Eleventh avenue south.
Huey street— Twelfth avenue south.
Hanson street — Thirteenth avenue

south.
Lake street — Fourteenth avenue south.
Vine street— Fifteenth avenue south.
Clay street— Sixteenth avenue south.
Avon street — Seventeenth avenue south.
Utah street — First avenue north.
Kansas street — Second avenue north.
Itasca street— Third avenue north.
Dakota street — Fourth avenue north.
Nebraska street— Fifth avenue north.
Harrison street — Sixth avenue north.
Lewis street — Seventh avenue north.
Seward street— Eighth avenue north.
Marcy street — Ninth avenue north.
Benton street — Tenth avenue north.
Fremont street — Thirteenth avenue

north.
Clayton street — Fourteenth avenue

north.
Bingham street — Fifteenth avenue

north.
Breckenridge street — Sixteenth avenue

north.

ÖSTRA SIDAN AF FLODEN.

Bay street — Central avenue.
Mill street — First avenue southeast.
Pine street — Second avenue southeast.
Cedar street — Third avenue southeast.
Spruce street — Fourth avenue south-
east.
Spring street — Fifth avenue southeast.
Alaple street — Sixth avenue southeast.
Walnut street — Seventh avenue south-
east.
Aspcn street — Eighth avenue southeast.
Birch street — Ninth avenue southeast.
Willow street — Tenth avenue southeast.
Elm street — Eleventh avenue southeast.
Linden street — First avenue northeast.
Oak street — Second avenue northeast.
Dakota street — Third avenue northeast.
Todd street — Fourth avenue northeast.
Dana street — Fifth avenue northeast.
Wood street — Sixth avenue northeast.
St. Paul street — Seventh avenue north-
east.
St. Anthony street — Eighth avenue

northeast.
St. Peter street — Ninth avenue north-
east.
St. Martin street — Tenth avenue north-
east.
Genevieve street — Eleventh avenue
northeast.

Förändringen å dessa namngifna ga-
tor till numrerade avenyer egde rum år
1873.

Numreringssystemet på våra gator
och avenyer erbjuder en beqväm metod
för husnumrering. Hörnnumret af
hvarje qvarter begynner med ett nytt
hundratal, hvilket korresponderar med
gatunumret. Husnumret tillkännagif-
ver således huru långt man har till
målet. Hv^r ett exempel: Numro 823
Seventh street south är beläget på Sev-
enth street, söder om Nicollet avenue,
mellan Eighth och Ninth avenues.

Den sammanlagda längden af alla ga-
tor inom den inkorporerade stadsgrän-
sen är ungefär åtta hundra mil.

Den första affärsverksamheten i Min-
neapolis var koncentrerad omkring det
nuvarande Bridge Square, hvarefterden

i4
u
O

h-I
n

t/3

t— <

Q
W

W
Oi
i-
c/)

K
H

sedermera drog sig upp till Washington
avenue, livilken egentligen från första
beirjan och i långliga tider var pulsådern
i stadens affårslif, tills att de större fir-
morna slutligen efter hand började dra
sig uppåt Nicollet avenue, den nu för-

nämsta afYärsgatan i staden. Här ligga
nu de stora dambutikerna, och qvinno-
verlden i Minneapolis trängcs här dag-
ligen på de gatubreda trottoarerna för
att i tid komma i åtnjutande af de mån-
ga olikartade "Bargain Sales," som här

dagligen äro på tapeten. När qvällen
faller på har denna gata ett nästan sago-
likt utseende. Då stråla butikerna i tu-
sentals elektriska lågor och lysa upp
gatan långa vägar. De kulörta ljusen
brinna i alla möjliga former samt i
långa ramper längs husfasaderna.

Allt eftersom afifärerna dragit sig
uppåt Nicollet avenue har Washington
avemie, stadens äldsta aflfärsgata, fått
en helt annan karakter. Den har nu,
med några få qvarters undantag, blifvit
en riktig judegata. Här ser man snart
ej annat än "de gyllene kulorna," pant-
lånarnes skyltar, krogar, "Dime Muse-
ums," auktions- och "Second Hand
Stores," klädesstånd samt en mängd
"hotel," hvilka bjuda på 15 och 25 cents
logi.

Enligt hvad krönikan förmäler, måste
det vara på någon af dessa platser som
C. A. Tolleen, den putslustige Denver-
korrespondenten, tog in, då han en gång
under den kalla säsongen gästade vår
stad. Han skildrar sin erfarenhet på
följande roliga vis:

"Jag kunde ej sofva en blund
I nattens ensliga, tysta stund:
Ty vinterns kyliga vind gjorde allt
Så bistert, bitande kallt.

"Då hörde jag tätt vid min säng
Ett gräsligt, gnisslande, gnidande fläng;
Det lät som när John S. Johnson går
På skridskor och verldsrekord slår.

"Och upp jag for och jag såg
En syn, som aldrig går ur min håg,
Två 'Bugs,' som täflade om ett pris
På skridskor å tvättfatets is."

Om hyran är billig på sådana platser
så är ohyran så mycket obilligare, och
det rådligaste är för hvarje landsman,
som besöker staden, att undvika dessa
billiga, orenliga och på samma gång
kanske farliga platser.

Den förnämsta af våra fashionabla
gator är Park avenue. Här ser man
dagligen den förnäma och rika verldens
ekipager rulla fram med noblessens da-
mer i eleganta toiletter, samt fotgän-
gare och bicyklister i oändlighet.

Upplysningen i Minneapolis bestrides
för närvarande af 810 elektriska lampor,

4,781 gaslampor och 1,941 gasoline-
lampor, inalles 7,532 gatlampor. Inne-
varande års kostnad för hvarje gasoline-
lampa per år är $7.50 och för hvarje
elektrisk lampa $108.50 (beräknadt att
brinna alla nätter, 3,500 timmar å 3.10
cents per timme) eller $90 per lampa,
enligt månskens-schemat (2,250 timmar
å 4 cents per timme). Kostnaden för
hvarje gaslampa för hela året är $11.20;
fyra dollars per år betalas då för under-
håll och tandning af hvarje lampa samt
$1 för hvarje 1,000 kubikfot gas; hvarje
gaslampa skall bränna fyra fot gas i
timmen samt brinn,a i,8co timmar. En-
ligt denna reglering har staden anslagit
för innevarande år $161,000, på det att
vi icke måtte vandra i mörkret. Be-
lysningsomkostnaderna hafva blifvit så
pass reducerade, att ofvannämda anslag
är $9,000 mindre än för år 1898.

En af guvernementets agenter upp-
gjorde förliden Juli månad en rapport
öfver Minneapolis och St. Paul och en-
ligt de paralleler, som han uppdragit,
kan man se att "Minnie" i många afse-
enden betydligt tagit lofven af "Paul."

De båda städernas skulder äro unge-
fär lika, enligt denna rapport. Minne-
apolis är skyldig $8,315,000, under det
att St. Paul har att betala $8,211,000
innan staden blir "square" med denna
verlden. De två städernas inkomster
äro ungefär i samma proportion — Min-
neapolis tar in från alla källor $4,505,-
481.60, St. Paul $4,430,072.42. Under
det att Minneapolis har större inkom-
ster, visar hon bättre afTärstakt genom
att icke slösa bort så mycket som sin
granne. St. Pauls utgiftskonto för ett
år stiger till $3,856,004.62, under det att
Minneapolis' utgifter för samma tid be-
löpa sig till $3,796,589-39-

När det kommer till frågan om upp-
fostran kommer St. Paul så långt bort,
som om man såge på staden genom den
orätta ändan af kikaren. Minneapolis'
allmänna biblioteker innehålla 106,020
volymer, under det att St. Paul endast
har 47,151. Det finnes fyra högskolor i
Minneapolis med 108 lärare. St. Paul

har samma antal skolor, med endast 53
lärare.

Enligt samma statistiker står Minne-
apolis långt fram.för i nummerantal och
förluster vid eldsvådor. Minneapolis
brände upp $521,268 värde af egendom
mot St. Pauls $159,958 under förlidet år.
Dödsfallen i Minneapolis öfverstiga dem
i St. Paul. I Minneapolis dogo 2,052
personer och i St. Paul 1,985, hvilket
gör dödsproportionen 9.09 för Minne-
apolis och 8.51 för St. Paul.

Fastigheterna i Minneapolis röna bätt-
re efterfrågan än de i St. Paul. De rela-
tiva värdena äro $88,113,676 emot $78,-
523,015, och skatterna här voro $23 per
$1,000 och i St. Paul $21.

I fråga om gatuläggning är St. Paul
mera inne för sandsten. Der har man
närmare tre gånger så mycket sand-
stens-sättning som i Minneapolis, under
det att Minneapolis har omkring fem
gånger så mycket granit-, fyra gånger
så mycket tegel- och två gånger så
mycket cedar block-sättning som St.
Paul eger.

Statistikern jemför sedan gatorna.
Minneapolis har 12,188,844 qvadrat yards
mot St. Pauls 8,983,900. St. Paul rengör
3,385,000 yards gatyta hvarje vecka, un-
der det att Minneapolis rengör 3,200,000.

Minneapolis tar in $307,000 från krog-
skatter under det St. Paul tar in $283,000
från samma inkomstkälla.

Denna statistik gäller till alla delar
för förlidet år och kan gifva en hvar
ett bättre begrepp om vår stads hurtiga
framåtskridande i förhålllande till dess
äldre broder. St. Paul.

Huru många af de tusentals personer,
som dagligen promenera utmed "News-
paper Row," på Fourth street, kunna
göra sig en föreställning om, att mer
än ett hundra fot under gatan flyter en
ström, och kanske i detta ögonblick en
båt med en liten arbetskår glider fram
på densamma. Besynnerligt som det än
må synas, finnes det en sådan flod och
på dess vatten en sådan farkost, ehuru
det varit förunnadt få, ja ganska få, att
se denna underbara scen. Dröm nu icke

om några elfvagrottor eller inbilla eder,
att någon har upptäckt en underjordisk
flod och en okänd grotta att täfla med
Kentuckys "hole in the ground." Flo-
den är helt enkelt en kloakström. Min-
neapolis har kloaker stora nog och med
vatten nog för att göra dem trafikabla
och vissa äfventyrslystna personer hafva
åtskilliga gånger företagit en båtfärd
eller vandring till fots i underjorden.
Tag som exempel North Minneapolis-
tunneln, som börjar på Fifth street
north, nära Bassett's Creek. Den går i
diagonal riktning under staden och un-
der alla andra kloaker, och uttömmer
sitt innehåll vid foten af Eighth avenue
south. Denna tunnel är åtta fot bred
och åtta fot hög och utefter dess botten
flyter beständigt tio till tolf tums djupt
vatten, eller mer än nog att föra en
ordinarie båt. Vissa tider håller tun-
neln tre eller fyra fot med vatten, men
då är det bäst för båtpartier att stanna
hemma, ty annars skulle de lätt gå för-
lorade i forsen. Detta är den största
och djupaste kloaken i staden. Ungefär
vid Hennepin eller NicoUet avenue lig-
ger den 140 fot under jordytan. Det är
också den vigtigaste, ty den dränerar
icke allenast hela norra Minneapolis,
utan äfvenledes distrikten omkring Lor-
ing Park och Lowfy Hill. Stadens alla
kloaker skulle, om de vore utsträckta i
en enda linie, utgöra en våglängd af
152 mil, eller så långt som härifrån och
till Duluth. För detta arbete hafva våra
hederliga Minneapolisboar betalt den
lilla nätta summan af $4,345,528.

En liten "sewer outing," eller "in-
ning," hvilket det snarare borde kallas,
i någon af dessa större kloaker, är sär-
deles intressant, vare sig resan företages
i båt eller i ett par voluminösa gummi-
stöflar. Den allmänna tanken är att en
"sewer" är gömstället för all slags ve-
dervärdig och motbjudande stank, far-
liga gaser och en oändlig mängd af
deles intressant, vare sig resan företages
lumpsamlare icke skulle kunna motstå.
Detta är helt och hållet en missuppfatt-
ning. Det är sant, att en hel del oren-

lighet passerar igenom dessa kloaker,
men rännstenarne på NicoUet avenue
under en regnstorm, och lukten från de
halfruttnade cederträblocken i gatlägg-
ningen en varm dag äro lika vämjeliga;
så grundlig är ventileringen i kloaksy-
stemet. Tidningsrapportörer och åtskil-
liga smärre sällskaper, deribland en väl-
känd damfotograf, hafva flerfaldiga
gånger på inbjudan af vår landsman,
kloakingeniören, Carl Ilstrup, företagit
ett par timmars underjordisk resa, och
befunno de sig mesta tiden mer än loo
fot under jorden, oaktadt de skredo
framåt beständigt. De funno naturligt-
vis alla en sådan färd nymodig och in-
tressant. Men, någon torde ropa:
"Råts!" Ja, råttor finnes det visserli-
gen dernere, stora och grymma nog att
utan tvekan våga sig på en stor vild-
katt. De anfalla äfven menniskor, om
de äro många nog samt tro sig vara i
fara; men en man med ett par långa
gummistöflar och en käpp i handen ståt
utom all fara. Norra Minneauolis tun-
neln är icke den enda af ofvannämda
storlek. Den nya tunneln på Twenty-
sixth Street, som dränerar åttonde war-
det, är af samma storlek, och så är
äfven den på östsidan, men den norra
tunneln är den längsta, två mil. Föru-
tom kloakledningarne, äro gatorna un-
derlagda med ett inveckladt system af
pipor för vatten, gas, elektriskt ljus,
elektrisk spårväg, brandalarm-, telegraf-
och telefontrådar.

I stadens tjenst äro flera skandinaver
anstälda inom kloak-konstruktions-de-
partementet, nemligen Carl Ilstrup
(norrman), hufvudingeniör; N. J. Lund
(norrman), "transit-man"; August Rydh
(svensk), bokhållare; L. E. Ström
(norrman) och S. Johnson (svensk),
ingeniörer, samt A. Anderson, Wm. An-
derson, C. Adamson och A. Dahlgren
(alla svenskar), förmän för konstruk-
tionsarbetet. Alla dessa, med ett par
undantag, hafva tjenstgjort inom detta
departement i elfva upp till aderton års
tid.

Bland de arbetare, som voro med om

att bygga den första kloakledningen
under året 1871, finna vi irländaren
Larry Broderick. Vi kunna icke gerna
undvika att gifva honom ett särskildt
omnämnande, alldenstund han är en af
de få så kallade civiliserade menniskor,
som icke har reda på sin egen ålder.

Han är ett af de original man läser
om i böcker, men sällan träffar i verk-
ligheten.

Då han kom till Förenta Staterna år
1844, for han direkt till Washington och
stannade der tills efter kriget. Hur
gammal han var, då han anlände hit till
landet visste han icke och tycks ej fråga
mycket derefter.

Hans argument är rätt och slätt detta:
"Hvad är det för nytta till att hålla reda
på hur gammal man är? Om man är
vid god helsa och kan utföra ett dags-
arbete, det är allt hvad man behöfver.
Jag bryr mig icke om antingen jag är
50 eller 100 år. Jag känner mig fortfa-
rande 'all right'."

Broderick var i Washington vid den
tid då president Lincoln blef mördad,
och var en af de fyra män, som lyfte
lönmördaren Wilkes Booths lik ner uti
den grofva brädlår, i hvilken han ' blef
begrafven under fängelsegolfvet.

Broderick kom till Minneapolis år
1866. Han bor fortfarande med sin hu-
stru och familj i ett litet trähus. No.
616 Eighth avenue south, hvilket låg i
skogen i utkanten af staden, då han
flyttade in deri för 23 år sedan. Han
har bott i samma hus hela tiden och gif-
vit akt på huru staden vuxit upp rundt
omkring. Hans moder dog vid 99 års
ålder. Han sjelf tror sig vara omkring
80 år. Broderick har endast varit en
simpel arbetare allt sedan han kom till
Minneapolis, och är för närvarande an-
stäld i stadens tjenst, under Street Com-
missioner Cole i femte wardet.

De båda settlementen på ömse sidor
om floden kände redan i tidigare dagar
behofvet af beqvämare kommunika-
tionsmedel, och St. Anthony förenade
sig med Minneapolis endast på det vil-
kor att (.venne tullfria bryggor skulle

byggas öfver Mississippi-floden, den
ena ofvanför och den andra nedanför
hängbron.

Det första transportmedlet under ter-
ritorie-tiden var den färja som Franklin
Steele lät bygga och som sedan sköttes
af kapten Tapper, hvilkens fria och
skämtsamma konversation samt stora

ras damer stt passera öfver bron. Ett
tillfällighetsgolf af plankor lades öfver
golfbjelkarne och det lilla sällskapet
passerade öfver den stora floden på den
första hängbro, som någonsin byggts
öfver Mississippis vatten, under jublan-
de hurrarop från den åskådande folk-
massan.

DEN FÖaSTA HÄNGBRON (1857.)

kärlek för qvickheter roade alla, som
hade anledning att fara öfver floden.

St. Anthony tillhör äran att hafva
byggt den första hängbro, som någonsin
blifvit spänd öfver den väldiga Missis-
sippi-floden. Franklin Steele var den
som först fick denna storartade idee,
och bildade han tillsammans med H. T.
Welles med flera Minneapolis Bridge
Company år 1854. Naturen, allas vår
moder, tycktes likväl icke vilja gynna
de friheter man tog med hennes maje-
stätiska flod, ty då bron just närmade
sig sin fullbordan blåste hon ner hela
företaget. Brobyggarne läto likväl icke
afskräcka sig utan började arbetet på
nytt. Då ingeniör Thomas M. Grifiith
kommit så långt att den sista golfbjel-
ken blef nedlagd, inviterade han tid-
ningspressens representanter jemte de-

Sedan bron blifvit öppnad för allmän
trafik, firade de båda städernas medbor-
gare denna vigtiga händelse med en
större festmiddag på St. Charles Hotel
i St. Anthony. En större procession,
öfver en mil i längd, hade förut mar-
scherat genom de båda städernas för-
nämsta gator och dundrande salut gif-
vits från en kanon, som var sta-
tionerad å Nicollet Island för att utba-
suna den glädje, som för tillfället var
rådande.

Kapten John Tapper, som förut i
många år fört färjan, steg nu i graderna
och blef tulluppbördsnian för att uppta-
ga bropengarne, 25 cents för åkande och
5 cents för fotgängare. En skylt, som
hängde vid hvardera ingången till bron,
lydde som följer:

CAUTION!

Ten dollars flne for drlving any ani-

mal on this bridge at a faster

galt than a walk.

RÅTES OF TOLL:

For each foot passenger 05

Horse, mare or mule, wlth or

without driver 15

Two-horse, two-mule or two-ox

teatQ, loaded or unloaded,

wlth driver 25

And for each additional horse,

mule or ox 10

Slngle horse carrlage 25

Cow or ox 10

Sheep or swlne 02

Vlsltors are requested not to de-
face the woodwork or paint, with
bnlves or penclls.

Bron var bolagets egendom i om-
kring femton års tid, då Hennepin
county inköpte densamma och afskaflfa-
de tullen.

I 1875 hade trafiken så tilltagit att
en ny hängbro, för en kostnad af
$223,000, måste byggas i den gamlas
ställe med starkare material, bredare
kör- och gångbanor, samt högre torn af
sten.

Äfven denna bro blef snart otidsenlig
och år 1886 bygdes den nuvarande dub-
belhvälfda stålbron, hvilken torde stå i
evärdeliga tider.

Fastighetsegare i norra och södra
Minneapolis insågo tidigt nödvändighe-
ten af att öppna flera brovägar öfver
floden och ett bolag organiserades för

DEN ANDRA HÄNGBKON (1877).

/I vXlC .i t\

100

i4
D
G
<

m
O

■■<
>

W
I— >

IX
H

<
w

fa
<

lOI

att bygga tvenne nya tullbroar år 1857.
Den ena bron bygdes vid Christmas
avenue i norra Minneapolis och den
andra vid ändpunkten af universitets-
området i södra Minneapolis. Efter att
hafva varit i bruk i knappt två års tid
hände det ej bättre än att det ovanligt
höga vattenståndet och den strida for-
sen helt och hållet bortsopade de båda
nya och vackra broarne den 3:dje Juni
1859, till stor förlust för bolaget och
obeqvämlighet för allmänheten.

När sedermera St. Anthony och Min-
neapolis förenades till en stad 1872 byg-
des de tvenne broar, som nu äro beläg-
na, den ena vid Plymouth avenue i
norr och den andra vid Tenth avenue
south.

De nästa broar i ordningen voro
Washington avenue bron, som bygdes
år 1884, samt Twentieth avenue north,
Franklin avenue- och Lake street-bro-
arne år 1888-89.

Förutom dessa sju. trafikbroar finijes
det sex stora jernvägsbroar, spända öf-
ver floden inom stadsgränsen. Den
dyrbaraste och mest substansiela af
dessa är "Manitoba viadukten," strax
intill fallet. Det är en stenbro med 2^
symmetriska stenhvalf, som springa upp
från flodbädden. Det tog två år att
bygga denna bro, och kostade densam-
ma $650,000. Antagom, att Minneapo-
lis skulle hemfalla åt förfall och glöm-
ska, komme dock detta solida jetteverk
af murad sten att qvarstå i sekler efter
det alla våra andra byggnadsverk för-
svunnit, som om de varit bygda på
lösan sand.

SKOLVÄSENDET.

Sommaren 1849 ijörjade stadens första
skola i ett litet stockhus och förestods
då af Miss Electa Bachus. Det lilla
skolhuset var försedt med barktak, myc-
ket små fönster och en dörr så låg, att
man måste ödmjukt böja på ryggen,
om man ville komma dit in.

Hösten samma år bygdes ett särskildt
skolhus, hvilket var den första skol-

byggnaden inom den nuvarande grän-
sen af Hennepin county.

Bland äldre skolbyggnader, som fäst
någon väsendtlig uppmärksamhet, räk-
na vi Washington School. Efter det
Union School-byggnaden nedbrann 1865
öfverflyttades barnen till Fletcher's
Hall, der de fortsatte med sina studier,
tills den nya stenbyggnaden, hvaraf vi
här se en afbildning, intog det ned-
brunna skolhusets ursprungliga plats.
Washington School-byggnaden hade ett

DEN FORNA WASHINGTON-SKOLAN.

högt och imponerande läge och utpeka-
des såsom en af de vackraste offentliga
byggnaderna i staden. I tidernas lopp
förändrades den till högskola. Många
af våra läsare torde ännu komma ihåg,
att vid sidan af denna ståtliga byggnad
fans en hög klockstapel af trä, hvilken
uppfördes för det volontära sprutman-
skapets räkning. Det var då stadens
enda brandsignals-station, och här ring-
de den stora klockan alarm i många
års tid, tills slutligen en ångpipa på
"The Island Paper Mill" fick göra tjenst
med brandsignaler. Skolbyggnaden
nedrefs år 1889 för att bereda rum för
den jettestora Court House- och City
Hall-byggnaden.

Folkskolan i Minneapolis har på se-
nare tider tagit jettesteg framåt, och
den behöfver sannerligen icke skämmas
vid en jemförelse med folkskolan i öf-
riga större städer. Att den icke vunnit
behörig stadga, att åtskilligt återstår
att komplettera och rätta, faller af sig
sjelft. Men besinna vi, huru ung den
är, huru den vuxit såväl utåt som inåt,

102

hvilken liflighet och kraft den utvecklar
etc, så stå vi der gripna af förvåning
och beundran.

Undervisningen i dessa skolor är ord-
nad med klar blick samt på ett meto-
diskt, systematiskt och praktiskt sätt.

Skolorna äro inrymda uti 59 byggna-
och lärosalar. Byggnaderna äro nästan
allesammans af tegel eller sten. De fyra
högskolebyggnaderna äro utomordent-
ligt vackra och storartade och utgöra
verkliga prydnader för staden. Skolhu-
sen äro försedda med ändamålsenliga
ventilationssystem och uppvärmas med
ånga. Flera skolhus behöfvas emeller-
tid, och vi våga, med kännedom om
Minneapolis' entusiasm för sitt skolvä-
sen, påstå, att de icke skola låta vänta
på sig länge.

"Monroe"-skolan är en af de största
skolorna i Minneapolis; den har för när-
varande icke mindre än 1,294 lärjungar.

Alla läroböcker och nästan all mate-
riel, som barnen behöfva, tillhandahålles
dem afgiftsfritt (förutom i högskolor-
na), en anordning, hvarpå fattiga för-
äldrar måste sätta stort värde, och som
helt visst kraftigt och säkert befordrar
en allmän och jemn skolgång.

Skolorna i Minneapolis äro talrikt och
ordentligt besökta. Under sist förflut-
na läsåret voro 3^,672 barn inskrifna
(16,779 gossar och 16,894 flickor), deraf
2,480 tillhörande högskolan. Skolgån-
gen är ock särdeles jemn: 96 procent
af barnaantalet besökte förra året dag-
ligen skolorna.

Antalet barn inskrifna under inneva-
rande läsår uppgår till 35,000, en tillök-
ning öfver förlidet år af 1,327 skolbarn.

Undervisningen ombesörjes för när-
varande af 782 lärare och lärarinnor.

Gift qvinna kan tolereras i vissa fall
som lärarinna, men helst är man utan
gifta qvinnor i våra skolor. Att en lära-
rinna gifter sig under pågående termin,
kan utgöra tillräcklig anledning till hen-
nes entledigande.

Omkring 96 procent af lärarepersona-
len utgöres af qvinnor. Alla förestån-
darne med undantag af fyra äro qvinnor.

De årliga lönerna gestalta sig så-
lunda:

För superintendenten $4,000

För supervisorn för primärskolorna. 2,500
För supervisorn för sång och musik. 2,000

För supervisorn för slöjd 1,500

För supervisorn för teckning 1,500

För supervisorn för sömnad 1,100

För föreståndarne 1 skolhus med—

Fyra rum, frän $650 upp till $750

Sex rum, från 675 upp till 800

Åtta rum, från 700 upp till 1,000

Tio rum, från 800 upp till 1,200

Tolf rum, från 900 upp till 1,300

Föreståndarne 1 skolhus med flera rum,
lön efter särsklldt beslut frän skolrådets
sida.

Löneförhöjning eger rum med $25
till $50 för hvarje år, tills maximum
blifvit uppnådt.

De öfriga lärarne inom de olika gra-
derna hafva första året $400, med tillök-
ning af $50 för hvarje år, tills lönen
gått upp till $700, dock hafva den åtton-
de gradens lärare det åttonde året $750
och från och med det nionde året $800.
Högskolelärarnes löner utgöra i medel-
tal omkring $1,200 och fastställas genom
särskildt beslut af skolrådet. Biträdande
lärare inom primärafdelningen hafva
$350 och inom de öfriga graderna $450.
Lönerna utbetalas månadsvis af skolrå-
dets kassör.

Utgifterna för skolväsendet under det
senast förflutna läsåret stego till $911,-
845.90. Deraf betalades

Till lärares aflöning $463,608.37

Till bränsle och ljus 18.553.71

Till läroböcker 10,727.52

Af hvad här blifvit meddeladt fram-
går, att skolväsendet i Minneapolis före-
ter en storartad anblick och är väl värdt
allt det erkännande, som kommit det till
del. Så många skolor, så många lärare
och barn, så många skolpalats, så myc-
ken egendom! Undervisningen är all-
sidig, praktisk och tidsenlig. Lärarne
äro skickliga, materialen ypperliga och
ledningen af det hela utmärkt.

Folket gör gerna uppoffringar för si-
na skolor, de äro dess rikedom, dess
ögonsten. De äro dess gemensamma
egendom, äro gemensamma för fattiga
och rika. Embetsmannens och arbeta-

103

rens barn sitta der sida vid sida, åtnju-
tande samma uppfostran, samma bild-
ning. Vägen till vetande och lärdom
är i lika hög grad tillgänglig för alla
samhällslager. Dottern eller sonen till
en kusk eller tvätterska kan bli student
likaväl som guvernörens eller millionä-
rens barn.

Det skandinaviska elementet i Min-
neapolis tillgodogör sig samvetsgrannt
de stora förmåner, som skolorna erbju-
da. Den skandinaviska-amerikanska
ungdomen gör snabba framsteg och till-
egnar sig med förvånande lätthet den
amerikanska skolbildningen.

Den första skandinaviska lärarinna,
som vunnit anställning vid de ofifentliga
skolorna härstädes var ett ungt norskt
fruntimmer. Miss Isabella Johnson, som
i början af år 1879 blef antagen som
lärarinna vid Monroe-skolan i södra de-
len af staden.

MARY ANDERSON.

I förbindelse med vårt skolväsen vilja
vi omnämna en duktig liten svensk Min-
neapolis-tös. Tidningen "Times" hade

den I5:de December 1892 föranstaltat
en täflan bland stadens mindre skolbarn
och utlofvade ett pris af $10 för den
bäst skrifna krian. Icke mindre än 4,200
uppsatser inlemnades och bland det
stora antalet täflande tillerkändes Maria
Anderson priset för en kria om kani-
nen (The Rabbit). H varje skolbarn
erhöll en timmes tid att skrifva en kria
öfver något djur, som icke förut varit
upptaget som studie inom skolan..

Maria är dotter till John Anderson,
som då bodde i No. 35 East Side Fiats.
Hon var född den 2:dre Mars 1881 och
anlände hit till landet från Sverige med
sina föräldrar den i :ste November 1889,
då hvarken hon eller föräldrarne för-
stodo ett enda ord engelska. Hon bör-
jade genast att gå i engelsk skola, men
man får väl ändå anse det märkvärdigt,
att ett barn, som tre år förut icke för-
stod ett engelskt ord, nu kunde vinna
priset bland en så stor mängd täflande.
Lilla Maria fick sig således en vacker
julklapp för sina flitiga studier.

Bland dem, som utmärkt sig för slöj-
dens utbredande såsom skolämne, inta-
ger onekligen Lars Erikson ett bland
de främsta rummen, icke allenast der-
före att han i sitt fädernesland var bland
de förste som satte skolslöjden i gång,
utan fast mera derföre att han här i
Amerika anordnade den första slöjd-
skola, och denna skola bildades här i
Minneapolis.

Af sådan anledning, och då Erikson
med få års undantag varit Minneapolis-
bo, har nedanstående slöjdhistoria här
fått intaga plats.

Lars Erikson är född i Nås' försam-
ling, Vestcrdalarne, af Stora Koppar-
bergs län, den 24:de Oktober 1847.
Efter åtnjutande af en allmän folkskole-
bildning, antog han, vid icke fullt fylda
14 år, småskoUärarebefattning inom för-
samlingen. Omvexlande med skolunder-
visning och studier dels vid Falu Högre
Elementarläroverk och dels Upsala
folkskollärareseminarium, utexamine-
rades han som folkskolelärare den I2:te
Juni 1871.

104

Redan som ung gosse låg hans håg
ständigt åt slöjden.

Utexaminerad från Upsala seminari-
um med de nya undervisningsmetoderna
"på hand," dref han sin skolundervis-
ning med den framgång, att han år
1876 af Stora Kopparbergs läns lands-
ting anstäldes som instruktör för lä-
nets lärareseminarium inom Vesterda-
larne och Vesterbergslagens distrikt.
Härvid blef Erikson i tillfälle att bringa
slöjdsaken på tal och vid ett tillfälle
skänkte en privat person 1,000 kronor
för sakens utbredning och en slöjdsko-
las inrättning.

LARS ERIKSON.

Erikson hade emellertid sin första
slöjdskola inrättad i Äppelby folkskola.

När han år 1878 antog en förmånli-
gare lärarebefattning vid Långbanshyt-
tan i Vermland, inrättade han äfven der
slöjdskola, hvarvid han af brukspatron
A. Ros erhöll till skänks en modell-
samling, värd 200 kronor.

Vid skolläraremöten passade Erikson
på tillfället att få slöjdfrågan diskute-

rad. Af hans embetsbröder upptogs sa-
ken helt olika. Under det en del lärare
ansågo saken vara af stor betydelse för
det uppväxande slägtet, ville en annan
del gendrifva den, under förevändning,
att skolans lärare alla redan voro be-
tungade med allt för många undervis-
ningsämnen. Erikson medgaf att så
visserligen vore förhållandet, men att
dylika "okristliga" ämnen som gevärs-
exercis och krigsöfningar gerna kunde
bannlysas från skolan. — "Nej," sade
Erikson, "med de fredliga vapnen
(slöjdverktygen) skall samhället civili-
seras, ej med gevär."

För slöjdens vidare utbredning bör-
jade han att i December 1881 utgifva
en tidning kallad "Slöjdaren," innehål-
lande ritningar och anvisningar om
handarbetet i olika branscher. Vid ut-
ställningen i Örebro år 1883 belönades
tidningen med silfvermedalj.

Under tiden företog professor John
M. Ordway från Boston, Massachus-
etts, en resa till Sverige för att taga
kännedom om slöjdsaken, och blef då i
tillfälle att prenumerera på tidningen
"Slöjdaren." Derigenom ifppstod en
korrespondens mellan professor Ord-
way och Erikson, hvilken brefvexling
gick ut på att få Erikson hit öfver till
Amerika för att introducera slöjden.

Erikson gaf med sig och på våren
1884 uppsade han sin lärarebefattning
vid Långbanshyttan och reste till Ame-
rika.

Efter landstigningen i New York
gjorde han en afstickare till professor
Ordway i Boston, men fortsatte sedan
resan till Minnesota, der han redan hade
sin äldsta dotter och slägtingar.

Ankommen till Minneapolis började
han känna sig före, hvilka utsigter det
kunde vara att göra en början med
slöjden. Ännu främmande för språket,
måste han anlita sina egna landsmän
och höll dcrföre sitt första slöjdföredrag
i Augustana-kyrkan i November, hvil-
kct föredrag hade till följd att försam-
lingens dåvarande pastor, J. Ternstedt,
och Street Commissioner A. P. An-

105

derson med flera församlingsmedlem-
mar tecknade bidrag stora nog att an-
skaffa åtta hyfvelbänkar och några
verktyg, och den 8:de December 1884
öppnades den första slöjdskolan i För-
enta Staterna. De första slöjdlektioner-
na höllos i kyrkans undervåning; men
som brandförsäkringsstadgarne ej till-
läto snickeriarbeten på platsen, förhyr-
des en tom butik vid 1218 Third street
south, der slöjdskolan bedrefs en längre
tid.

Skolan existerade dock under svåra
omständigheter, emedan det var ett för-
svinnande fåtal som förstod sakens
egentliga syftemål. En stor del af fol-
ket hånlog åt sådana "småaktigheter"
och Erikson blef kallad en stor tok, som
trodde att förståndigt folk befattade sig
med sådant skräp i ett land, der allting
tillverkades med maskiner. — "Ame-
rika är icke Sverige," sades det. Erik-
son försökte dock att genom fester etc.
att få in så pass penningar att icke sko-
lan skulle dö ut om ock han sjelf fick
lefva på svältkur.

Af pligter mot sin familj måste dock
Erikson gifva upp skolan af brist på un-
derstöd och antaga plats vid Century
Music Company, hvarest han arbetade
två och ett hälft års tid.

Slöjdskolan låg dock honom alltid om
hjertat, och då Plymouth-kyrkans "Un-
ga mäns förening" satte upp en slöjdlo-
kal vid Fourteenth avenue south gaf
Erikson en och två timmars undervis-
ning hvarje afton der.

Snart nog insjuknade han i en svår
sjukdom, hvilken höll honom till sängs
en längre tid och dessutom gjorde ho-
nom obrukbar en tid derefter.

Erikson trodde nu att hans framtids-
plan, för hvilken han lemnat sitt fäder-
nesland och en god lärareanställning,
skulle vara grusad. Men annorlunda blef
förhållandet år 1888, således fyra år efter
den första slöjdskolan i Minneapolis
blef anordnad, då saken på allvar bör-
jat beaktas i Österns stater.

Mr. C. Falleen från Göteborg hade
kommit öfver till Boston och der upp-

satt en slöjdskola efter det så kallade
Nääs-systemet, men hade snart kommit
under fund med att detta system till alla
delar ej gaf den "training," de ameri-
kanska skolorna kräfde.

Mr. Falleen uppgaf då skolan och reste
till Minneapolis och uppsökte Erikson
och uppgjorde med honom att resa till
Boston och taga den påbörjade slöjd-
skolan om händer.

Erikson, hvilken nästan uppgifvit
hoppet om någon framgång, lät icke sä-
ga sig detta tvenne gånger, utan med
snaraste, eller i början af Februari 1889,
lemnade han Minneapclis, för att finna
en fruktbarare jordmån för sin sådd. I
två och ett hälft års tid undervisade han
derstädes natt och dag både vinter och
sommar, ty der var ett intresse utan
like, och alla syntes nästan vilja "rifva
åt sig" metoderna. Att hvarje vecka
undervisa 120 elever från stadens skolor
samt öfver 50 lärare och lärarinnor, dels
i "mechanical"- och konstruktionsrit-
ning, dels i handarbeten, var mera än
man kunde begära af en person. Till
sist dukade dock Erikson under af öf-
veransträngning och måste i slutet af
Maj 1891 lemna Boston för att i Min-
nesotas lämpligare kliinat blifva åter-
stäld. Eriksons slöjdskola omhänder-
togs då af Mr. G. Larson. Emellertid
hade han dock nu att fröjdas åt att hans
lifsgerning blifvit förverkligad, då slöj-
den genom de många utskickade lärare-
krafterna fick sin berättigade plats i de
allmänna skolorna.

Efter återhemtandet af helsa och kraf-
ter, inrättade Erikson år 1894 en privat
slöjdskola för den så kallade "St. Mark's
Boys' Club" (bestående till stor del af
tidningsgossar) vid St. Marks-kyrkan,
belägen vid Sixth street, mellan Nicollet
och Hennepin avenues. I tre års tid
eller till hösten 1897, den tid då Erikson
reste ut för organiserandet af sin koloni
vid Mille Lacs-sjön i Mille Lacs county,
Minnesota, handhade han denna slöjd-
skola med stor framgång, och då han
reste, omhändertogs slöjdundervisnin-

io6

gen der af hans yngste son, Erik R.
Erikson.

Visserligen har Lars Erikson under
sitt sträfvande för slöjdens utbredning
plöjt i en hårdbruten mark och till en
början under stora försakelser, der an-
dra nu måhända få skörda; men Erik-
son kan dock fröjda sig åt att hafva
äran af att han är svensk-amerikanska
slöjdens fader, och vi, Minneapolisbor,
hafva äran att den första slöjdskolan
anlades här.

STATS-UNIVERSITETET.

Icke allenast åt elementarundervisnin-
gen, som är anordnad på ett särdeles
praktiskt och tillfredsställande sätt, utan
äfven åt den högre har man skänkt be-
tydlig uppmärksamhet.

Följande utdrag ur guvernör Horace
Austins budskap till statens legislatur år
1871 visar bäst den praktiska grund, på
hvilken undervisningen är fotad. Han
sade nemligen:

"Låt så vidt möjligt hvarje yngling,
som lemnar skolan vara kunnig i något
praktiskt yrke, så att han städse må ha
till hands ett medel att förtjena sitt
ärliga uppehälle, och han är försedd
med en sköld mot lättja, frestelser och
brott, hvilken kommer att göra sig
märkbar inom samhället såsom en
minskning af brotten, en tomhet i fattig-
husen och fängelserna och en bannlys-
ning af galgarne."

Statens universitet inkorporerades den
25:te Februari 185 1 och dess första
"Board of Regents," som då utnämdes
af legislaturen, bestod af Henry H. Sib-
ley, Franklin Steele, Alexander Ram-
sey, Isaac Atwater, B. B. Meeker, Soc-
rates Nelson, C. K. Smith, Wm. R.
Marshall, N. C. Taylor, Henry M. Rice,
Abram Van Vorhes och J. Turbcr.

En del af den första läroverksbygg-
naden, "Old Main Building," påbörja-
des 1856, men blef i brist på penninge-
anslag ej fullkomligt fullbordad förrän
1868, då det egentliga college-lifvet tog
sin början.

Enlig "Board of Regents' " rapport

för läsåret 1868 hade universitetet fem
lärare och 109 studenter.

Universitetsbyggnaderna ligga på en
höjd prydd med vackra- ekar, helt nära
den mäktiga Mississippi-floden och
inom ljudet af de brusande St. Anthony-
fallen. Få ställen i verlden erbjuda en
vackrare tafla än den man har framför
sig från universitetsparken, som för när-
varande upptager 50 acres land, värde-
radt till $250,000.

Med undantag af fyra eller fem af de
nuvarande läroverken ligga de öfriga
byggnaderna i en halfcirkel, från den
ena ändan af parken till den andra.

Då man inträder på platsen, kommer
man först till Students' Christian Asso-
ciation Building; näst i ordningen kom-
ma Law Building, Old Main Building,
Library, Mechanic Arts Building, Che-
mical Laboratory, Pillsbury Hall och
Armory. Bakom denna rad af bygg-
nader finna vi Medical Hall, Laboratory
of Medical Science, Laboratory of Med-
ical Chemistry, Observatory och Mining
and Ore Testing Building. Alla dessa
tretton byggnader, undantagandes Old
Main Building, hafva blifvit uppförda
sedan år 1884.

Förutom dessa finnas tio byggnader
tillhörande jordbruksskolan (Agricultu-
ral Department), hvars område består
af 250 acres, värdt $125,000 och är belä-
get omkring tre mil från universitetet.

Det är nöjsamt att erfara att universi-
tetet för närvarande besitter egendom
till ett värde af $2,000,000 och* att myc-
ket af denna egendom beständigt ökas i
värde.

Är 1883, då det blef bekant att Chri-
stina Nilsson skulle besöka Nordve-
stern, fans det intet auditorium stort
nog att kunna rymma en större publik.
Ett förslag framlades då för "Board of
Regents," med det resultat att Coliseum,
en ofantligt stor och ful träbyggnad, blef
uppförd. Denna "musikaliska lada" be-
gagnades sedermera för exercis och
terminsafslutningar till år 1894, då den
nedbrann till grunden. Året derpå,
1895, anslog legislaturen $75,000 för

107

io8

Di
O

t— I
M
Ö

D
-^

^^-^^s:

lOO

uppförandet af den nuvarande, ståtliga sin fris af allegoriska bilder i basrelief
kastellika Armory-byggnaden. Biblioteket inrymmer för närvarande

Bland de nyare byggnaderna tilldra- 37,000 volymer.

■^MR

1 ■?

STATSUNIVERSITETET: PORTAL TILL MEDICINSKA INSTITUTET.

ger sig biblioteksbyggnaden (Library
Building) den största uppmärksamheten
på grund af sin imponerande arkitektur.
Den är byggd af hvit sandsten i samma
stil som det grekiska Parthenon med

Universitetet har haft många goda
vänner och understödjare, men bland
de män som mest ifrat för och vakat
öfver detta läroverks intressen och väl-
gång, allt sedan stadens grundläggning,

110

^nSWSSRwTRT " KK

Il rr 5 t i (

lim rs M

STA'ISt NIVICKSniiTlCT: l'1 1 .1 Slil' K \ II \ 1,1,

STATSUNIVJ'.Kbl I K I 1. 1 : l.AGSKol.AN.

III

slår John S. J*illsljury i främsta rummet.

I'>land den vackra grupp af byggnaflcr,
hoiii utgöra universitetets liem, kan man
icke undvika att fästa ögonen på Pills-
hiiry Hall (Science Building).

])( niia storslagna, bruna sandstcns-

gent" för lifslid, såsom ett erkännande
af lians uj^iMiffring af tid och penningar
samt för det stora intresse i allmänhet,
som han alliid visat för denna Nordve-
sterns förnämsta institution.

Samma motiv liar föranledt alumni-

u
(-

S
5

H
U

byggnafl uijjjfördes är 1884 för en kost-
nad af $150,000 och är en gåfva till uni-
versitetet af Mr. Pillsbury. Han har
tjenstgjort som medlem af "Board of
Regents" i 35 års tid och blcf för fyra
år tillbaka vaKl af legislaturen till "re-
-8

föreningen att vilja föreviga hans bild
i brons och kommer univcrsitetsparken
följaktligen inom kort tid att prydas
med hans byst.

Fakulteten består för närvarande af
234 professorer, docenter och instruk-

112

törer i alla dertill hörande ämnen, och
ibland dessa räknas män af nationelt
rykte inom vetenskapens område. Uni-
versitetet besöktes under senaste året af
2,925 studenter, af hvilka 826 voro unga
damer. Antalet af de skandinaviska stu-
denterna öfverstiger 200 och ökas årli-
gen.

Studenternas antal för närvarande
läsår uppgår till 3,150.

Utgifterna för underhållandet af den-
na vidlyftiga institution belöpte sig för-
lidet år till $324,193.16.

Alla dessa utgifter bestridas af räntan
på de penningar som erhållas genom
försäljning af skolland, hvilket blifvit
skänkt af regeringen, genom årliga
statsanslag, som för närvarande belöpa
sig till $125,000 per annum, genom spe-
ciella beviljningar af legislaturen samt
genom direkta inkomster från universi-
tetets lag- och medicinskola.

Universitetet har af regeringen i allt
om allt erhållit 92,000 acres skolland
som dotation och utgifterna för byg-
gandet af alla läroverken, undantagan-
des Pillsbury Hall, äro bekostade ge-
nom speciela statsanslag som blifvit be-
viljade af legislaturen.

Minnesotas universitet har blifvit en
mäktig faktor inom det vetenskapliga
området, och säges redan intaga femte
rummet bland liknande institutioner i
Förenta Staterna.

Undervisningen är helt och hållet fri,
undantagandes i lag- och medicinsko-
lorna, der en extra afgift erfordras.

Hvarje ung man och qvinna erhåller
fritt tillträde till läroverket efter att haf-
va genomgått en viss examen.

Veta alla våra landsmän, att de i des-
sa palats ega en förmögenhet på när-
mare två millioner dollars, att de hafva
en stor kår utmärkta lärare, äro för-
sedda med ett bibliotek, ett stort mu-
seum, med kemiskt, fysiskt och mine-
ralogiskt laboratorium och de bästa ap-
parater för illustrerandet af vetenska-
pens olika grenar?

Veta de månne, att allt detta är en fri
gåfva till dem och till deras efterkom-

mande och att deras söner och döttrar
der kunna erhålla den mest grundliga
lärdom, fritt och utan betalning?

Professor O. J. Breda utnämdes år 1883
till den af legislaturen nyinstiftade pro-
fessuren i nordiska språk och literatur,
hvilken han efter ett års förberedande
tjenstledighet tillträdde och på ett i allo
förtjenstfullt sätt fylde i femton års tid,
eller till våren 1899, då han tog afsked
för att bosätta sig i Norge. Den spe-
ciela naturen af denna professur, hvil-
ken från början var och ännu är afsedd
som ett politiskt lockbete eller kulturel
nådegåfva till skandinaverna från de
maskinpolitici, som makten hafva, gjor-
de professor Bredas ställning långt
ifrån behaglig. Men han skötte den
som en man, oafhängig af alla otillbör-
liga påtryckningar från politiska, reli-
giösa och nationela klickar. Med pro-
fessuren följer, löjligt nog, en förplig-
telse att docera i latin, och professor
Breda förvärfvade sig snart vitsordet
att vara den bäste latinlärare, statsuni-
versitetet någonsin haft. I alla de äm-
nen, som tillhörde hans professur, följ-
de han med sin tids nyaste åsigter, och
var en ovanligt tolerant och fördomsfri
man. Som norrman afskydde han flagg-
frågan som ett småsint tvisteämne, och
ehuru varmhjertad norsk patriot, kunde
han ej annat än beklaga, att den skan-
dinaviska halfön utgöres af två sön-
drade och tvistande nationer, i stället
för en stor, enig stat, lika godt under
hvilken nordisk flagg. Efter professor
Bredas afsked liar till hans efterträdare
utnämts professor John S. Carlson från
St. Peter. Professor Carlson är visser-
ligen icke hvarken språkman eller este-
tiker, utan historiker och filosof, men
är ansedd som en god pedagog och en
af vår stats ypperste politiske talare.
Professor Carlson tillträdde sin befatt-
ning sistliden September månad.

Som studiet af Nordens literatur och
språk ännu är blott ett valämnc vid vårt
statsuniversitet, har det ännu ej vunnit
den anslutning som sig bör. Den förste
och hittills ende som der. eller öfver-

hufvud vid något amerikanskt universi-
tet gjort detta studium till specialitet
och hufvudämne är doktor Victor Nils-
son, den ende som af professor Breda
mottagit den akademiska lagern.

STADSBIBLIOTEKET.

"Minneapolis Public Library" är en
af de institutioner, som vårt samhälle
med rätta är stolt öfver. Dess central-
byggnad är en prydnad för staden.
Hvad mer är, dessa rika bokskatter äro

dagar senare organiserades en biblio-
teksförening. David Charlton blef ord-
förande, W. C. Reems och McNair sekre-
terare, samt Thomas Hale Williams för-
eningens bibliotekarie. Dess namn blef
Minneapolis Atheneum.

Föreningens första lifsyttring var ar-
rangerandet af en föreläsning, hvilken
hölls af den frejdade patrioten Bayard
Taylor i stadens på den tiden enda
metodistkyrka, och som inbragte en
summa af $74 netto som grundplåt för

ALLMÄNNA BIBLIOTEKET.

dess invånare till stor och väsentlig
nytta, och det i en utsträckning som
endast få liknande samlingar inom vårt,
de folkliga bibliotekens förlofvade land.
Tanken om upprättandet af ett stads-
bibliotek uppstod redan på 1850-talets
senare del, och det var den i6:de Maj
1859 som för första gången ett möte
sammankallades för biblioteksfrågans
afgörande. En komitee, bestående af C.
E. Vanderburg, R. R. Nicholas och W.
W. McNair, utnämdes att sammansätta
korporationsartiklar, och vid möte två

inköp af böcker. Minneapolis Athene-
um gjorde sitt första inköp i Augusti
1859, då mot en summa af $106.38 en
samling af 68 volymer anskaffades. Des-
sa inhystes i bibliotekariens affärslokal,
och biblioteket var förverkligadt.

Från denna anspråkslösa begynnelse
genomgick Minneapolis Atheneum en
gradvis gående, men i sin fortsättning
storartad utveckling. Är 1865 väcktes
förslag om en biblioteksbyggnad och
nästa år hade redan $5,000 subskriberats
för detta ändamål. Är 1868 var byggna-

114

den färdig och kostade, med tomt,
^10,693.93.

Med Dr. Kirby Spencers död år 1870
inträdde Atheneums financiela ställning
i ett nytt skede, i det denne testamente-
rade större delen af sina fastigheter till
föreningen för inköp af böcker. Dessa
fastigheter betraktades vid testatorns
död blott vara värda några få tusen dol-
lars. Deras närvarande värde anslås till
sammanlagdt $250,000, gifvande Athene-
um en alltjemt stigande inkomst, för
närvarande åtskilligt öfver $10,000 årli-
gen.

Då Atheneum stiftades, betonades än-
damålet vara att utveckla föreningens
verksamhet till upprättandet af ett stads-
bibliotek, men under årens lopp hade
detta, trots åtskilliga förbättringar och
utvidgningar, kommit ur sigte. När
derför T. B. Walker vid årsmötet 1877
väckte agitation för upprättandet af ett
stadsbibliotek, med hvilket Minneapolis
Atheneum borde införlifvas, väckte det-
ta på visst håll inom organisationen häf-
tigt och hårdnackadt motstånd. INIen
T. B. Walker hade segern på sin sida.

Bibliotekarien Williams resignerade
år 1880 från sin befattning efter 20 års
intresseradt och energiskt arbete, för
hvilket han under de första åtta åren ej
uppbar någon ersättning.

Professor R. W. Laing vid statsuni-
versitetet utnämdes efter Williams. År
1884 valdes Herbert Putnam till biblio-
tekarie och qvarstod i denna befattning
till är 1892, då han resignerade. Her-
Ibert Putnam är en af vårt lands otvifvel-
alctigt skickligaste bokmän. Under de
starka utvecklingens år, som följde,
med omflyttning och införlifvandet med
en större organisation, var Putnam just
rätte mannen.

Är 1886 sålde Minncapolis Atheneum
sin byggnad å Hennepin avcnue. nära
Washington avenuc, för en summa af
$21,500 och ingick kontrakt med den
nyupprättade biblioteksnämdcn om in-
flyttning i det nya stadsbibliotekets
byggnad. Redan år 1881 hade till sta-
den Minneapolis' kapitel ett tillägg

gjorts om upprättandet af en biblioteks-
nämd, "The Library Board of the City
of Minneapolis," med auktorisation för
denna nämd att upprätthålla offentliga
biblioteker och läsrum, konstgallerier
och museer för den stora allmänhetens
bästa. En lag, som godkände denna
auktorisation och närmare bestämde
biblioteksnämdens verksamhet, sam-
mansättning och skyldigheter, antogs
af Minnesotas legislatur den 2:dre Mars
1885. Texten till densamma var förfat-
tad af E. M. Johnson, Samuel Hill och
J. B. Atwater, hvilka af legislaturen ut-
nämdes till medlemmar af nämden,
jemte Thomas Lowry, M. B. Koon,
Sven Oftedal och T. B. Walker. Biblio-
tekslagen bestämde vidare att stadens
borgmästare, ordföranden i dess under-
visningsnämd samt statsuniversitetets
kansler skola städse vara ex-officio med-
lemm.ar af biblioteksnämden. Nämden
valde sedermera sina egna tjenstemän,
T. B. Walker blifvande dess ordförande
och E. M. Johnson dess förste sekre-
terare. Herbert Putnam, redan fäst vid
Atheneum, utsågs till stadsbibliotekarie.
Nämden besattes reguliärt genom folk-
omröstning vid allmänna val.

Den i:ste September 1885 ingick
biblioteksnämden ett kontrakt med
Atheneum om öfverflyttandet af alla den
senare associationens böcker till stadens
nya biblioteksbyggnad, då denna blefve
färdig. Kontraktet bestämde att böc-
kerna skulle fritt inhysas dcrstädcs för
en tid af 99 år, men under hela denna
tid vara tillgängliga för stadens befolk-
ning kostnadsfritt med skyldighet för
nämden att ersätta uts/itna eller för-
komna böcker och hålla god vård om
hela samlingen.

I Oktober 1885 gick biblioteksnäm-
den i författning om inköp af tomt, med
val af sydöstra hörnet af Hennepin ave-
nue och Tenth street. Priset var ^63,867.
På denna tomt uppfördes en byggnad,
som i soliditet och ändamålsenlighet
söker sin like. Kostnaden för hela bibli-
oteket, tomt och alla inventarierna, böc-
kerna oberäknadt, var $324,893. Häraf

betäcktes $61.665 genom privata sub-
skriptioner, $101,800 genom obligations-
lån och resten genom skattemedel. Bibli-
oteksnämclen är berättigad att af stadens
skattemedel uppbära fem tiondedelar af
I mill, hvilket utgör cirka $60,000 årli-
gen. Denna bevillning har efter krisen
år 1893 minskats med 25 procent, och
detta faktum inverkar menligt på insti-
tutionen. Dertill kommer specielt för
bokinköp den Spencerska Atheneum-
fonden. hvilken för närvarande afkastar
cirka $11,000 årligen.

MinneapoMs Public Library är en im-
ponerande byggnad, uppförd i romansk
stil. Den skulle tagit sig än ståtligare
ut, om tomten varit större. Fasaden
prydes af en bronsstaty, en läsande
qvinna. i mer än kroppsstorlek, utförd
af den norske bildhuggaren Jakob
Fjelde. Jordvåningen innehåller det
stora läsrummet, ungdomsböckernas af-
delning, medicinska och patentafdelnin-
garne etc, första våningen den egent-
liga bokutvexlingslokalen. smärre läs-
rum, bibliotekariens rum och katalog-
afdelningen. Atheneum har en särskild
afdelning för dess rika skatter af böc-
ker berörande konst, arkitektur, biblio-
grafi etc. Andra våningen inrymmer
lokaler för komiteemöten och föreläs-
ningar, naturhistoriska och andra sam-
lingar. Tredje våningen är upplåten för
konstsamlingar. Der har, eller hade
åtminstone tills helt nyligen, stadens
skola för sköna konster sin lokal, och
staden sina samlingar af taflor och re-
produktioner från forntidens klassiska
skulpturverk, den förra blott i sin till-
blifvelse ännu, den senare ganska om-
fattande.

Sjelfva bokrummet går ifrån botten-
våningen upp till den andra och är in-
deladt i två våningar och ett galleri,
det senare liksom sjelfva bokhyllorna
af gjutet jern. Det står i direkt förbin-
delse både med bokutvexlingslokalen
och afdelningen för upplagsverk. Hela
byggnaden är så konstruerad, att en
direkt tillbyggnad lätt kan göras, så
snart stadens finanser det medgifva.

Utmärkande för vår stads bibliotekssy-
stem är att allmänheten ej blott eger
rätt att kostnadsfritt låna böcker, men
den har ock full frihet att sjelf från hyl-
lorna utvälja hvad den önskar. Ett
annat utmärkande drag för vårt biblio-
tekssystem äro dess afdelningsbibliote-
ker och utvexlingsstationer. De se-
nare äro fyra till antalet och belägna,
en i stadens centrum, de öfriga i dess
utkanter.

Afdelningsbiblioteken äro tre. Dessa
ega sina egna boksamlingar och sina
egna bibliotekarier och biträden. Hvar-
je afdelning har för närvarande mellan
3.000 och 3,500 volymer, jemte läsrum
med tidskrifter och upplagsverk. Af-
sigten är att så småningom öka afdel-
ningarnes boksamlingar, så att de fak-
tiskt blifva oafhängiga biblioteker. Re-
dan cirkulera afdelningar och stationer
nära 50 procent af alla utlånade böcker,
och denna procent kommer att ökas i
proportion med att afdelningsbibliote-
ken förses med böcker. Ty afdelnin-
garne äro stadda i starkare tillväxt än
centralen.

Som den utländska befolkningen är
större i förstäderna än i stadens centra-
lare delar, har den utländska literaturen
till en stor del förlagts till afdelnings-
biblioteken. Sålunda har den stora och
ganska omfattande dansk-norska bok-
samlingen förlagts till sydsidans afdel-
ning, som ock.-^å har en rätt omfångsrik
svensk sa"iling och en mindre dylik af
v;älsk literatur. Nordsidans afdelning
har en tysk samling, medan östsidans,
Inars läsekretsar äro de mest kosmopo-
liskt sammansatta, har fyra mindre, un-
gefär lika stora samlingar af svensk,
dansk-norsk, tysk och fransk literatur.

Det har påpekats, att biblioteken liär-
städes som ett helt ega färre svenska
böcker än dansk-norska. Bland andra
försummelser, som vår stads svenskar
kommit sig till last i vårt allmänna lif,
är att ej se till att dess intressen å bibli-
oteksnämden bevakats af en landsman
som medlem.

Norrmännen ha varit mera påpassliga

ii6

i så fall. Professor Sven Oftedal var en
af de ursprungliga konstituerade med-
lemmarne, och hans landsmän sågo till
att han qvarstannade i sin befattning
ända intill 1894. En mera utmärkt
representant, i alla afseenden lämplig
att fylla sitt värf, skulle ej kunna upp-
letas. Som ordförande på nämdens
bibliotekskomitee voro hans magt och
duglighet ovanliga. Stiftandet af afdel-
ningsbibliotek är hans verk likaväl som
han bör ha äran för upprättandet af
stadens högskolor.

Dr. J. K. Hosmer, en högt bildad man
och särdeles human personlighet, blef
öfverbibliotekarie år 1892.

Ett af professor Oftedals önsknings-
mål var att se de tre afdelningsbibliote-
ken i besittning af hvar sin byggnad.
Detta mål såg han förverkligadt hvad
nordsidans afdelning beträffar, som år
1893 fick en egen tidsenlig byggnad,
uppförd å en tomt hvilken skänkts af
Samuel C. Gale och domare Vander-
burgh. Byggnaden är uppförd af pres-
sadt tegel och kostade föga mer än
$10,000. Om professor Oftedal, som sig
bort, fortfarande qvarhållits å sin plats
å näraden, skulle möjligen de öfriga
afdelningsbiblioteken förr kunnat motse
egna byggnader än nu är fallet. Troli-
gen skulle ock en allt mera märkbar
favorisering af centralbibliotekets per-
sonal kommit till en ända. Som det nu
är, äro posterna vid ccntralbiblioteket
bättre aflönade än de vid afdelningarne.
Måhända skall en dugande svensk eller
norsk man kunna afhjeipa denna brist,
om vald till en plats å nämden. Så
mycket mera, som tvä af afdelnings-
biblioteken förestås af män af nordisk
härkomst. Utom professor Oftedal har
en annan norrman, ehuru blott för två
år och i sin egenskap af undervisnings-
nämdens ordförande, varit medlem af
bibliotcksnämdcn, 1895-97, och det är
pastor Falk Giertsen. Under den korta
tid pastor Giertsen var medlem fyldc
han sin plats på utmärkt sätt, helt och
hållet i sin väns professor Oftedals anda.
T. B. Walkcr är allt sedan dess in-

.siiftelse biblioteksnämdens ordförande.

För närvarande eger biblioteket en
75,000 band, hvilka äro så starkt anli-
tade, att totalcirkulationen öfverstiger
650,000 om året. I storlek är det det
udertondc af landets offentliga bibliote-
ker, men i cirkulation det tredje. I pro-
portionen till stadens folkmängd är vårt
biblioteks cirkulation än större, ity att
den per capita öfvcrtäfT&s blott af det
stora Boston-biblioteket och dess afdel-
ningar.

Våra landsmän ega sin representation
inom bibliotekssystemet, ehuru ej precis
i den omfattning, man kunde vänta.
Afdelningsbiblioteket på söder förestås
af norrmannen Halvor Askeland och det
på östsidan af svensken doktor Victor
Nilsson, medan det stora läsrummet för
tidningar och tidsskrifter samt arkivet
å centralen förestås af norrmannen
Christen Heiberg. När dessa äro
nämda, äro ock gifna namnen på tre af
bibliotekets skickligaste och mest mång-
sidigt bildade bokkännare. De äro
mycket populära i sina nuvarande be-
fattningar, hvilka de inneliaft sedan år
1889, 1892 och 1889 respektive, men med
en mera demokratisk och mindre patri-
arkisk anda än den som hittills herskat,
torde de kunna förflyttas till mera an-
svarsfulla och lönande poster inom bibli-
oteket. Skandinaviska pager ha af och
till användts, hvarförutom som amanu-
enser både vid centralen och afdelnings-
biblioteken varit anstälda följande per-
soner af nordisk härstamning: Miss
Emma Nilsson (1893-95, 1897-99). ^liss
Marie Giertsen (1892-95), Miss Caspara
Bredesen (1895-99); vid afdelningsbibli-
oteket på söder John Hansen (1889-97).

OFFENTLIGA BYGGNADER.

De första oft'cntliga byggnader som
uppfördes voro mycket enkla och an-
språkslösa. I stadens tidigare dagar
hade man icke penningar att slösa bort
för orn.imentala iindr.mål.

Den första offentliga byggnaden (för-
utom kyrkor och skolhus) var ett fän-

gelse, som uppfördes på östsidan. Det • man på senare tider nöja sig med be-

bygdes af plank och kostade icke fullt
$200. Det fans ej många fångar på den
tiden, och de som blefvo inlogerade der-
städes kunde ganska lätt återvinna fri-
heten. Sådant var förhållandet tills
1856-57, då ett courthus uppfördes å hör-

qvämligheterna bäst man kunde tills att
vårt nuvarande courthus nådde sin full-
bordan.

Det nya Court House och City Hall
är nu en af de ståtligaste offentliga
byggnader i landet. Som county-bygg-

(T.

net af Fourth street och Eighth avenue
south. Här förvarades fångarne i den
fuktiga och dåligt ventilerade jordvå-
ningen tills dess CGunty-kommissionä-
rerna blefvo nödsakade att strax invid
uppföra en särskild fängelsebyggnad till
en kostnad af närmare $40,000. Här fick

nad har den ej sin like i Amerika, om
man undantager City Hall i Philadel-
phia.

Lagen om byggnadens uppförande
undertecknades af guvernör A. R. Mc-
Gill den 2:dre Mars 1887; det första
spadtaget togs den 3i:ste December

/'il

"J^- «*** '

" -liv Kc l«"; ■ « ■ .■ •«' /"''i '

cc
H
H

M
P

Q
<
K

-fl
>^
'A

W
Q

w
t— I
hJ
O

u
<

H
'A

•A,

mM\Kf:j

ii8

Ill^

1888 och läggandet af hörnstenen skedde
under storartade högtidngheter den
i8:de Juli 1891.

Den ii:te November 1895 invigdes
och öfverlemnades ofiicielt den fullbor-
dade halfvan som Court House. Inred-
ningen af den andra halfvan som City
Hall påbörjades denna höst.

Byggnaden cär belägen mellan Fourth
och Fifth streets samt Third och Fourth
avenues south, samma qvarter på hvil-
ket den gamla Washington-skolan stod,
det första skolhus af sten som bygdes
i Alinncapolis.

Totalkostnaden för rådhuset är beräk-
nad till $2.965.758, men det sannolika är,
att vi må kalla det sina modiga
$4.000,000 innan det blir fullbordadt.

Denna monumentala byggnad är ett
talande bevis på stadens fenomenela ut-
veckling under dess relativt korta till-
varo.

Det stora kontraktet för grundgräf-
ningen samt för allt tegel- och stenar-
betet öfverlemnades till vår landsman,
B. Aronson, en välkänd byggmästare
här i staden sedan år 1874.

Byggnaden är 300 fot i fyrkant, ett
hundra fot hög på alla sidor upp till
taklisten, samt försedd med tvenne torn.
Tornet vid hufvudingången är 354 fot
högt samt försedt med ett storartadt
klockspel, hvilket kan höras på två mils
afstånd.

Man kan bilda sig ett svagt begrepp
om byggnadens storlek genom följande
sifferuppgifter öfver användt material:
Af huggen granit har åtgått 350,000 fot;
af olika slags kalk- och sandsten, 580,000
kubikfot, och 13,850,000 mursten; af jern
och stål har brukats 5,060,000 pund; af
gjutgods, 3,260,000 pund; af tegelsten
till golfbetäckning, 360,000 qvadratfot;
af terracotta taksten, 130,000 qvadratfot;
af Portlands-cement, 225,000 kubikfot;
italiensk marmor, 60,000 qvadratfot etc.
Dessa tal se stora ut, och likväl förmå
de att endast helt svagt framhäfva bygg-
nadens storlek.

Alan får kanske ett bättre begrepp
härom, om man gör några sammanställ-

ningar. Om till exempel alla tegelste-
narne, som äro använda i byggnaden,
lades efter hvarandra i en rät linie, så
skulle denna iinie icke allenast räcka
till staden Portland i Alaine, utan 50-
mil förbi staden ut i Atlantiska hafvet,
och om all graniten var huggen till ste-
nar på en fot i fyrkant och dessa place-
rades efter hvarandra, skulle de utgöra
en solid körväg 66 mil lång. Gjordes
detsamma med den öfriga sten, som an-
vändts, skulle vägen förlängas till iio
mil.

Det största stenblock, som någonsin
i Alinneapolis handterats af mcnnisko-
händer har fått sin plats i den sidan af
byggnaden som vetter åt Fourth street.
Blocket vägde nemligen icke mindre än
59.900 pupid eller i rundt tal 30 tons och
äro dimensionerna 63x68x114 tum, det
vill säga dess kubikinnehåll är 280 fot.
Det tog lio hästar att transportera ste-
nen från Milwaukee jernvägsstation upp
till Fourth street. Det nästa största
blocket i ordningen vägde omkring
10,000 pund mindre.

Uppförandet af dylika gigantiska
byggnader plägar i regeln kosta flera
eller färre menniskolif. Olycksfallen
vid uppförandet af detta hus voro iem-
förelsevis få, och det enda af allvarligare
natur inträffade den 8:de Oktober 1892,.
dä John Larson blef så illa skadad, att
han tre månader senare aHed.

Klockspelet högt uppe i tornet består
af tio klockor. Fvra af dem äro skänk-

120

ta af privata personer; sekreterare
•Charles Preston och arkitekten Fred
Kees skänkte hvars en till minnet af en
.afliden dotter; Wm. Baxter skänkte en
tredje til! minnet af sin fader, och kon-
traktörerna skänkte den fjerde. Den
största af klockorna väger 7,362 pund
och mäter sex fot tvärs öfver mynnin-

POSTKONTORET.

Vårt nuvarande postkontor inrymmes
i den finaste guvernementsbyggnad ve-
ster om Chicago, om man undantager
den nya guvernementsbyggnaden i St.
Paul, som ännu ej är alldeles fullbordad.
Den är bygd af sandsten i romansk stil
med stora polerade granitpelare och
kostar, tomten inberäknad, $641,614.56.

Som fallet vanligtvis är med guverne-
mentsarbeten, tog det en ofantligt lång
tid att fullborda byggnaden, och då den
blef färdig år 1891, kunde man tydligt
inse att den snart skulle blifva alldeles
för liten för att kunna fylla sitt ändamål
i den närmaste framtiden. Utrymmet
har en längre tid varit alldeles otillräck-
ligt och håller man nu på med att bygga
till ett annex för en kostnad af $55,000.

Som folkmängden i Vesterns städer
betydligt ökas h varje år, tarfvar det ej
lång tid, innan vi åter börja ropa på
Uncle Sam efter mera plats.

Vid sidan af sin jettelika granne,

gen. En temligen stor poj-
ke kan stå rak inom myn-
ningen, hvilket synes från
närstående illustration, hvil-
ken är en reproduktion från
ett fotografi, taget vid gju-
teriet i Troy, New York.
der klockorna götos. Alla
klockornas sammanlagda
vigt utgör 28,140 pund.

Det stora tornuret, 250
fot från marken, är det stör-
sta i verlden. Det största i
Europa — Westminster-uret
i London — är två eller tre
tum mindre. Visartaflan på
Minneapolis-uret är ej mindre än tjugo-
två fot och fyra tum i diameter.

County-fängelset är förlagdt rätt un-
der taket å sjelfva rådhusafdelningen.
Då det höga tornet var under byggnad,
glunkades det, att det skulle blifva plat-
sen för alla galgfoglar, och en spets-
fundig person undrade hvilket som
skulle vara bäst för dem, att "dö ihjäl
filer Icfva i jail."

DET FÖRST v POSTKONTOR 1<:T, ST. ;\NTHONY. if<48.

Guaranty Loan Building, tager likväl
den ståtliga byggnaden sig ut som en
liten pygmce.

Ar 1864 kunde man hafva köpt hela
qvdrtcret, på hvilket postkontoret och
Guaranty Loan-byggnaden står, för
$1,800; nu är det värdt i det närmaste
$1,000,000.

Det första postkontoret, inom nuva-
rande stadsgränsen, etablerades år 1848

121

med Ard Godfrey som postmästare.
Postkontoret hölls i en liten träkåk
(10x12 fot), hvilken samtidigt nyttjades
som "mill office," och var belägen på
flodstranden å Main street på östsidan.

Från år 1848 till år 1851 var postför-
bindelsen mycket irreguliär och till och
med på vintern år 1850-51 hände det
ofta, att det tog från tio dagar till två
veckor innan man kunde erhålla någon
post.

Det första postkontoret på vestsidan
etablerades år 1854. Det var beläget å
Second avenue south, nära High street.

HEZEKIAH FLETCHER.

Dr. H e z e k i a
Fletcher var dess
förste postmästare
och måste hans
första qvartalsrap-
port, utfärdad den
30: de Juni 1854,
ha varit ett särde-
les intressant do-
kument. De tre
första månadernas
inkomst belöpte
sig till den oer-
hörda summan af
$7.79, och lemna-
de Uncle Sam i
balans på 10 cents.
Men tiderna ha
förändrats sedan

dess. Inkomsterna för de tre månader,
som slutade den 30:de Juni 1899, var
litet mera än för ds. ofvannämda tre för-
sta månaderna — precis $142,242.85 mera
—det är allt.

Uncle Sam förlorade 10 cents de för-
sta tre månaderna, men för qvartalet,
som slutade den 3o:de förliden Juni, er-
höll han som "knappnålspengar" den
lilla nätta summan af $80,312.22 efter det
postverkets stora utgiftsstat— $61,938.44
— blifvit betald.

Uncle Sams börs visar, liksom allting
annat. Minneapolis' hastiga tillväxt.
Följande tabell uppgifver postverkets
årliga totalinkomst för hvart femte år
sedan det etablerades på vestsidan år

1854:

Första aret 1S54 $138.71

Femte året 1S5!) 2,234.05

Tionde firet 1864 4,467.33

Femtonde året 1869 18.882.64

Tjugonde Sret 1874 40,670.90

Tjugofemte året 1879 63,886.45

Trettionde året 1884 178,218.97

Trettiofemte året ....1889 309,400.42

Fyrationde året 1894 457,832.83

Fyratioferate året ....1899 607,342.75

Ifrån den tid det första postkontoret
öppnades har postverket varit förlagdt
i tio olika förhyrda lokaler.

Är 1888 auktoriserades postoffice-de-
partementet att etablera fyra bransch-

DET

FÖRSTÅ rOSTKOXTORET. MINNEAPOLIS, 1854.

122

afdelningar. Dessuton? finnas äfven nit-
ton så kallade "Postal Stations," der
allmänheten har tillfälle att köpa frimär-
ken och "]\Ioney Orders" samt regi-
strera bref.

Den nuvarande postkontorspersonalen
består af postmästaren, 117 kontorsbi-
träden, 143 brefbärare, 25 extra brefbä-
rare och 12 "Special Delivery Messen-
gers."

neapolis' postmästare "in facto." Efter
att hafva tjenstgjort i postverket i Owa-
tonna, Minnesota, i åtta år, först som
biträde och sedan som postmästare, kom
han hit år 1870 och har allt sedan dess,
i hela 2g år, varit anstäld vid härvarande
postverk.

En annan gammal trotjenare inom
postverket är brefbäraren Albert Ashen-
den. Han är den ende som är qvar af de

NUVARANDE

Bland kontorsbiträdena finnas nio
svenskar och fyra norrmän samt bland
brefbärarne sex svenskar och tio norr-
män — således 29 skandinaver inom post-
verket.

Vår nuvarande postmästare, S. B.
Lovejoy, är stadens femtonde postmä-
stare i ordningen.

Biträdande postmästaren, T. E.
Hughes, kan med skäl kallas för Alin-

POSTKONTORET.

första sju brefbärare, som tillsattes den
I :stc Augusti 1873. då brelbäraresyste-
met log sin början härstädcs.

Det är ett besynnerligt faktum, att
den yngste brefbäraren vid kåren, som
tillsattes 1893, är Frank Ashcnden, en
son till den gamle brcfl)ärare-veteranen,
så att två af samma familj blefvo repre-
senterade inom brcfbärarekårcn inom
l')]ipct af tvennc tiotal af år.

123

HOTELL OCH KONTORSBYGGNA-
DER.

Af stadens 107 hotell äro "West" och
"Nicollet" kända när och fjerran.

Nicollet House. — Är 1S36 besöktes
Minnesota af Jean N. Nicollet, en väl-
känd fransk astronom och literatör.
Med ett teleskop i hand och en sextant
slängd öfver axeln begaf han sig uppför
Mississippi och gjorde den första upp-
mätningen af Lake Itasca samt flodens
egentliga källor. Då han gjorde sina
observationer vid St. Anthony-fallen

hörnet af Washington och Hennepin
avenues för $4,000 eller $40 per front
fot. Hotellet bygdes af gult tegel, som
tillverkades på den plats der Central
Märket nu är beläget, och öppnades
hotellet för allmänheten med en stor
bankett den 2o:de Maj 1858.

Är 1867 såldes egendomen till F. S.
och F. L. Gibson, hvilka köpte den när-
liggande tomten och tillbygde hela qvar-
teret mellan Hennepin och Nicollet
avenues, som inneslöt inalles 160 eller
170 gästrum. Hotellet är ett gammalt
råmärke och den originela tomten en

ål r

l3Mi»WASHINGT0X AVENUE, MED NICOLLET HOUSE OCH TEMPLE COURT.

blef han frånröfvad sina instrument af
Sioux-indianerna. Ehuru han upptäckt
en komet, försummade han att skrifva
sitt namn bland stjernorna; men Min-
neapolis har hedrat hans minne genom
att gifva hans namn åt dess ståtligaste
ö i floden, åt dess finaste afifärsgata
samt åt dess pioneer hotel.

Nicollet House bygdes år 1857 af
tvenne Boston-boar, James M. Eustis
och W. H. Nudd, efter att först hafva
erhållit en "bonus" af $10,000 af sta-
dens medborgare. De köpte tomten å

utmärkt gradvisare på fastighetsvärden.
Är 1855 köpte Colonel Stevens landet
af regeringen för $1.25 per acrc. Två år
senare köptes tomten för $4,000 och i
dag skulle den kanske icke kunna er-
hållas för mindre än $200,000.

West Hotel, en tid det mest palatslika
och bäst inredda hotel i Förenta Sta-
terna bygdes i början af 1880-talet af
millionären Charles W. West från Cin-
cinnati, Ohio, hvilkcn skänkte det till
sin brorson, Colonel John T. West. Mr.
C. W. West hade blifvit så förtjust i

124

Minneapolis att han genast beslöt sig
för att göra en ädel handling mot bror-
sonen och på samma gång bygga ett
honom sjelf värdigt monument. Under
den tid den ståtliga byggnaden uppför-
des dog Charles W. West.

Hotellet invigdes den ig:de Novem-
ber 1884 med en elegant bankett, som
räknade 500 gäster, hufvudsakligast från
St. Paul och Minneapolis, men äfven
många aktade medborgare från Chica-
go, Cincinnati och andra städer voro
närvarande. Byggnaden är åtta vånin-
gar hög och kostar $1,500,000. Den är
bygd af Joliet marmor och rödt pressadt
tegel med terra cotta ornamentering.

nm^

WEST HOTEL.

Rotundan, som är i stånd att rymma
1,000 personer, utgör med den stora
antika trappuppgången, gallerierna och
sin rikedom af ornamenter i marmor,
mahogny, brons, messing och måladt
glas, ett praktfullt centrum i det hela.
Det finnes 415 kammare eller sofrum
med beqvämlig anordning för 1,200 gä-
ster. I den stora, prydliga matsalen
kunna 750 gäster samtidigt blifva upp-
passade och hälften så många dertill i
närgränsande salar. En artesisk brunn,
622 fot djup, är i stånd att dagligen förse
hotellet med 177,000 gallons vatten.
Hotellets egare, Colonel John T. West,

hvilken i många år varit en af stadens
mest framstående medborgare, afled
plötsligt måndagsqvällen den I3:de sist-
lidna Mars. Han hade tillbragt aftonen
i Metropolitan teatern tillsammans med
en vän, men då andra akten var slut
sade han god natt och gick hem. In-
kommen i hotellets kontor, tog han af
sig hatten och rocken samt sade ett par
ord till en "Times" rapportör, då han
plötsligt föll till golfvet, död af hjertslag.
Några af stadens äldre pioneerer, som
för flera år sedan inqvarterade sig å
West Hotel för att tillbringa sina åter-
stående dagar i lyx, beqvämlighet och
välmåga, kunna med intresse blicka till-
baka till den tid, då de
med sina vänner år 1853
togo in på "Minneapoliä
ITouse" (vestsidans första
hotell, beläget nära fallen),
der de voro tacksamma att
kunna komma i åtnjutande
af den torftiga kost och de
knapphändiga beqvämlighe-
ter som den tiden stodo sta-
dens affärsmän och resande
till buds.

Så kallade skyskrapare
hafva vi visserligen några
få, men de torna ej så högt
som de stora affärsbyggna-
derna i New York och
Chicago, hvilka räkna ända
till 31 våningars höjd. De
äro också de högsta bygg-
naderna i verlden med möjligtvis ett
undantag af Babels torn, men äfven det,
påstå några bibliska forskare, steg al-
drig högre än 200 fot.

Om vår stads skyskrapare ej äro så
höga, så kunna de likväl täfla — ja, öfver-
träffa — i arkitektonisk beräkning och
hafva de derför ett mera behagligt och
imponerande yttre. Våra största kon-
torsbyggnader räkna merendels åtta,
nio, tio och tolf våningar.

År 1888 hade arkitekt Buf¥ington upp-
gjort en plan att bygga en kontorsbygg-
nad på 28 våningar, men den kom icke
till utförande. Orsaken var den, att vi

125

ej voro så trångbygda. Liksom Chi-
cago och New York hafva vi samma
tillfälle att "gå till väders"; men hvad
bättre är, vi hafva också större jordyta
att svänga oss på. Närstående teck-
ning gifver en fullständig idee om denna
på sin tid storslagna plan.

Guaranty Loan Building, hörnet af
Third street och Second avenue south,
är den största och dyrba-
raste af vår stads skyskra-
pare. Vi äro ej i stånd att
uppgifva den bestämda
kostnaden af denna bygg-
nad, men den torde belöpa
sig till mer än $1,000,000.
Byggnaden fullbordades år
1890, är tolf våningar hög
och har ett 48 fots högt
torn, utgörande hela höjden
från marken 220 fot. De
första tre våningarne äro at
grön granit samt de öfre
nio af röd sandsten. I den-
na ståtliga kontorsbyggnad
finnes det ej mindre äti 400
kontor med en sammanlagd
personal af 1,400 personer,
nästan lika många som in-
vånarne i South Stillwater.
På grund af sitt utmärkta
läge, näst intill postkonto-
ret, äro denna byggnads
af?ärsIokaler i ständig ef-
terfrågan.

Förr i tiden var det van-
ligt att man gick ut på bron
för att taga motion, men
nu går man upp på taket af
Quaranty Loan Building
för att sluka lite frisk luft.
Hur härligt är det icke att
der uppe, högt skild från stadens buller
och dam, taga sig en liten promenad
i de naturliga sandgångarne, omgifna å
ömse sidor af en rabatt (hvilken bankir
har hört talas om så hög rabatt?), full
med alla de skönaste blomster, som
kvmna trifvas i ett Minnesota klimat.
Om sommaraftnarne satt man fordom-
dags deruppe och njöt af de på platsen

serverade förfriskningarne, under det att
man förtjust lyssnade till orkesterns om-
vexlande konsertprogram. Och från
det höga tornet har man ännu den mest
sublima utsigt.

New York Life Building, hörnet af
Fifth Street och Second avenue south,
eges af lifassuransbolaget "New York."
Byggnaden fullbordades år 1890 och är

28-VANINGS HUSET.
L. S. Buffington, Arkitekt.

10 våningar hög, förutom jordvåningen.
De tre första våningarne äro uppförda
af St. Cloud granit och de öfriga af
mörkrödt tegel. Om byggnaden till det
yttre utmärker sig för enkelhet, så ådra-
ger sig förstugan och korridorerna så
mycken mer uppmärksamhet genom sin
magnifika stil. De bländande marmor-
väggarne, som skifta i mångfaldiga fär-

j_'6

^^ ^ .,
iM""^^ ill

" 1 11' -ill, U lf , . "

• i

GUARANTV LOAX HVGGNADEN'.

sten och är fem våningar liög, förutom
midtpartiet som räknar sex våningar.
Byggnaden eges af ett syndikat af fem-
ton medlemmar. Då byggnaden var
fullbordad var den här i landet den
största affärsbyggnad under ett tak, och
anses den ännu som en bland de vack-
raste byggnader i Nordvestern. Den
kostade omkring $640,000, och med tom-
ten $900,000.

]\Iasonic Temple (Frimurare-templet),
hörnet af Ilennepin avenuc ocli Sixth
Street, fullbordades våren i8go. Bygg-
naden är åtta våningar hög samt bygd
af ljus Ohio sandsten, vackert skulpte-
rad med en mängd frimurare-emblemer
samt andra ornamenter. Nedre vånin-
gen upptages af butiker och de öfriga
inrymma bland annat 125 eleganta
afifärslokakT. Det tinnes fem loge-rum
med sina 50 komitee- och emottagnings-
rum. Elfva loger begagna sig af dessa
lokaler, hviU<a äro ytterst kostbart och
elegant inredda. Bal- och bankett-
salarne äro belägna å den åttonde vä-

ger, samt de förgylda dekorationerna
gifva det hela en orientalisk pregel. I
förstugan finner man den bekanta elek-
triska klockan, som går medelst elek-
tricitet ledd från apparaterna i jordvå-
ningen. De öfrc våningarne inrymma
240 eleganta kontor. Hela kostnaden
för byggnad och tomt är omkring en
million dollars.

Lumber Exchange, hörnet af Fifth
Street och Ilcnnepin, är till utseendet
den solidaste af alla byggnader i staden.
Der) är konstruerad af brun Lake Su-
perior-sten med granitfot, är tolf vå-
ningar hr)g samt inrymmer omkring 500
kontorsrum. Kostnadvrn för byggnad
och tomt är mellan elfva och tolf hundra
tusen dollars. De flesta af stadens tim-
nierhaiidlarc hafva sina kontor i denna
byggnad.

Syndicate Arcadc, å Nicollet avenue,
mellan Fifth och Sixth streets, uppför-
des år 1884 och upptager en större jord-
yta än någon annan kontorsbyggnad i
staden. Den är uppförd af Ohio sand-

■N^

.lUnUllrfififl

LUMHKR EXCIIANGK.

127

MASONIC TEMPLE.

ningen. Danssalen (eller exercis-salen)
är 80x114 fot och upplyses- af 450 elek-
triska glödlampor. Denna byggnad,
som är en verklig prydnad för staden,
har kostat tillsammans med tomten
$361,000. Det är den finaste byggnaden
i sitt slag i Vestern och öfverträffas af
endast få i hela landet.
—Q

Chamber of Commerce (spannmåls-
börsen) organiserades år 1881 och inta-
ger för närvarande det ledande rummet
bland kommerciella organisationer i sitt
slag i hela verlden. Byggnaden å hörnet
af Third Street och Fourth avenue south
fullbordades år 1884 för en kostnad af
$180,000 och representerar tillsammans

128

3HI0JIU8

TAKPIiOMEXADEN Ä GUARANTY LOAN BYGGNADEN.

med tomten ett kapital af $240.000, nu
troligtvis värdt en liel del mer.

Enorma affärer förrättas årligen inom
denna byggnad. Den som infinner sig
å "Exchange Room" mellan klockan 11
och I, kan bäst få ett begrepp om den
liflighet som här är rådande. Man tror
sig vara i en riktig bikupa, då man kom-
mer in bland de hundratals kommis-
sionshandlare, mäklare och mjölfabri-
kantcr, som under ett outhärdligt sorl
här vimla omkring hvarandra. Bland
de framstående personer, som man här
i mårrga åratal varit van att se. riiknas
Minneapolis' "Flour King," C. A. Pills-
bury (afliden den 24 September 1899),
hvars namn blifvit fört öfver hela den
civiliserade verlden. C. A. Pillsbury
var ganska berest och besökte Sverige

vid ett eller ett par tillfällen. För vårt
land och dess folk egde han också långt
större sympatier än flertalet amerikaner.
Han talade ofta med förtjusning om
Upsala-sången.

Den ståtliga byggnaden har för länge
sedan varit alldeles för liten för ända-
målet, och pågå för närvarande förbere-
delser att uppföra en mycket ståtligare
och beqvämare spannmålsbörs.

Teniple Court, hörnet af Washington
och Hennepin avenucs, åtta våningar
hög;

Boston Block, linnet af Third street
och Hennepin avtnue, sju våningar hög,
samt

Phoenix Huilding. li(")rnet af Fourth
Street och First avenue south, nio vå-
ningar hög, jemtc ett hälft dussin andra

129

CHAMBER OF COMMERCE.

liknande byggnader närma sig de först-
nämda i afseende på centralt läge och
moderna affärslokaler. Flera af våra
landsmän inom olika professioner hafva
kontor i dessa eleganta afifärspalats.

Å Nicollet avenue torde vi i den när-
maste framtiden få se de elegantaste
affärshusen. En storartad kontorsbygg-
nad, som nu i det närmaste nå'.t sin full-
bordan, är "Arlington Block," hörnet af
Fifth Street och Nicollet avenue. Bygg-
naden är nio våningar hög och beräknps
att kosta $225,000.

EXPOSITIONS-PALATSET,

Expositions-byggnaden företer en
ståtlig anblick vid den östra flodstran-
den, der det gamla Winslow House for-
dom fäste allas uppmärksamhet.

Den på sin tid så bittra rivaliseringen
mellan St. Paul och Minneapolis var
egentliga orsaken till uppkomsten af
denna imponerande byggnad samt de
årliga expositioner, som der sedermera
i åtta års tid reguliärt afhöllos.

Efter flera års rivaliserlng vid val af
plats, hvarest statens årliga utställning
borde afhållas, hade St. Paul och Min-
neapolis-komiteerna under Icgislaturens
session vintern 1885 förenats om en
"Union Fair Grounds" mellan de båda
städerna. Andra St. Pauliter hade un-
der tiden i hemlighet arbetat på en an-
nan plan, direkt i staden St. Pauls en-
skilda intresse, och en vacker morgon,
just som Minneapolis-komiteens med-
, lemmar förmodade att deras bemödan-
den hade krönts med framgång, fingo
de läsa i St. Paul-tidningarnc att Ram-

I30

sey county auktoritcter hade erb.iudit att
för otvannämda ändamål till staten do-
nera "Ramsey county poor farm," belä-
gen i en annan del af staden. Detta St.
Pauls tillvägagående väckte allmän för-
trytelse i Minneapolis.

"Minneapolis Tribune," som då egdes
af Alden J. Blethen, fördömde i skarpa
ordalag det ogrannlaga beteendet; men,
Mr. Blethen gick längre än så, han kal-
lade personligen ett allmänt massmöte,
der hvar och en kunde gitva luft åt sina
känslor, och förklarade att det enda,
som återstod för Minneapolis' förorät-

grundstenen till det ypperliga $325,000
industripalatset.

Byggnaden omfattar ej mindre än
367,500 qvadratfots yta för utställnings-
artiklar samt kan med beqvämlighet in-
rymma 45,000 besökande.

Den första exposi ionen öppnades den
23:dje Augusti 1886 — just 124 arbetsda-
gar från den tid då byggnadskontraktet
blef antaget.

En liten dotter till en af expositions-
direktörerna frågade då sin fader om
den nya, magnifika byg2;naden måste
byggas om hvarje år, och då hon under-

xifes;

EXPOSITIONS-BYGGNADEN.

tade medborgare var alt genast organi-
sera en stor "Industrial Exposition" på
egen hand för aihållandet af årliga ut-
ställningar. De största och förnämsta
samlingsplatser voro sedermera för
hvarje qväll till trängsel öfverfylda ni cd
för saken intresserade personer. Redan
vid de två första mötena blefvo $185.300
subskriberade. Intresset var allmänt
inom alla folkklasser och en association
vardt genast organiserad. Tomten hvar-
på det gamla spökslottet, Winslow
Housc, var beläget, skänktes för ända-
målet af östsidans förmögne medbor-
gare och den 29:dc Maj 1886 lades

r;iliades 0111 alt iiuluslripalatsct var en
permanent byggnad, utropade hon tri-
umferande: "Jaså, då stå vi framom
St. Paul. Der måste de bygga sitt is-
palais nytt för hvarje år."

På den första expositionsdagen sat-
tes alla maskinerna i gång af president
Clevclands fru, som då vistades i Adi-
roiidack, New York. Denna plats hade
för tillfället blifvit satt i direkt förbin-
delse med Expositions-byggnaden me-
delst en elektrisk tråd.

I byggnadens midt finnes ett utmärkt
auditorium med sittplatser för 7,300 per-
soner. Om det icke varit för denna

131

byggnads skull hade Minneapolis aldrig
kunnat försäkra sig om den republikan-
ska nationalkonventionen, som egde
rum härstädes år 1892.

Efter det årliga expositioner i åtta års
tid hitlockat folk från alla delar af Nord-
vestern, tog intresset plötsligen slut.
Framgången af denna storslagna plan
kräfde nemligen mer tid, omsorg och
penningeuppofifring än flertalet af sta-
dens aftärsmän kunde längre vidkännas.

Den ståtliga Expositions-byggnaden
kommer nu kanske sjelf en vacker dag
att blifva "stäld på exposition." En
oviss dom hvilar fortfarande öfver den-
samma. Skall den förvandlas till maga-
sin, maskinverkstäder och dylikt, eller
torde vi kunna hoppas att äfven fram-
deles få se tusentals jublande menniskor
församlade derstädes i industriens och
konstens tjenst eller för andra upplyf-
tande och ädla syftemål?

Konstutställningarne vid våra exposi-
tioner voro ofta ganska beaktansvärda
och ha också för spridandet af känne-
domen om nordisk konst varit af stor
betydelse. Vid andra utställningsåret
exponerades en samling af skandinavi-
ske målares och bildhuggares verk, som
väckte betydligt uppseende och erkän-
nande, ej utan sin tillsats af förvåning.
Samlingen hade åvägabragts genom
Mr. Olaf Ellison, som personligen be-
sökte de tre nordiska landen för exposi-
tionsstyrclsens räkning. Flere af konst-
närerna, särskildt bland de svenska,
hade sändt sina senaste och bästa arbe-
ten direkt från årets salong eller ateli-
ererna i Paris. Svenskarne Josephson,
Liljei'ors. Hasselberg, Ccd rström, Wal-
lander och Österlind väckte i all syn-
nerhet bcrättigadt uppseende med sin
djerfva och säkra konst. Dess värre
funnos ej köpare för dessa präktiga du-
kar och statyer. En större tafla af Wal-
lander inköptes emellertid af exposi-
tionsstyrelsen och finnes ännu i tafvel-
samlingen å stadens centralbibliotek.

Norrmännen härstädes eldades till
kulturel patriotism af den stora fram-
gång, som den skandinaviska konstut-

ställningen rönt, och bildade en konst-
förening. Denna, "Norwegian Art As-
sociation," utstälde år 1888 vid exposi-
tionen en samling af norske konstnä-
rers arbeten och tillsågo att flera af
dessa blefvo afyttrade. Är 1889 höll
samma organisation en skandinavisk
konstutställning på egen hand under
expositionsmånaden å Central avenue
på Nicollet Island. Det var meningen,
att Sverige då skulle representeras, men
på grund af uppkommet förhinder vardt
detta dock ej af. Danmark och Norge
företräddes deremot ganska bra af dess
mera framstående konstnärer. Sven-
skarne hade, som vanligt, visat brist på
initiativ, och någon konstförening bland
dem, kom ej till stånd. Som motvigt
må nämnas, att det var en svensk man,
Dr. Victor Nilsson, som skref mera och
mera uttömmande än någon annan här-
städes gjort, ej blott om de skandinavi-
ska, utan .=amtliga konstutställningarne
både i skandinaviska och amerikanska
tidningar. Bland andra vackra ansat-
ser, som ej blefvo till mera än sådane,
var också den norska konstföreningen,
som nu länge sofvit overksamhetens
sömn. Bland dess mest intresserade
medlemmar och stiftare voro A. C.
Haugan, domare Ueland, Luth. Jaeger,
Kristofer Janson med flera. Någre i
egentlig mening konstförståndige fun-
nos väl knappast i dess krets utom
konstnärerna.

POLISKÅREN.

Detta departement räknar egentligen
sitt ursprung från den tid, då stadssty-
relsen organiserades år 1872. Före den
tiden lågo polismyndigheterna hos St.
Anthonys och Minneapolis' City Mar-
shal och deras assisterande konstaplar.
Åldermannen hade då äfvenlcdes rättig-
het att arrestera personer, ehuru de säl-
lan eller aldrig begagnade sig af denna
myndighet.

Ett vakthus bygdes år 1855, der fån-
gar instängdes för tillfället. Efter de
blifvit dömda sändes de antingen till
Ramsey county "jail" eller till fängelset

132

i Stiilwater, tills Hennepin county
Court House och "jail" blef fullbordadt
år 1857.

Är 1859, då staden hade 12,000 invå-
nare (6,700 i St. Anthony och 5,300 i
Minneapolis), säger en tidning:

"Vi hafva en liten poliskår, på det att
vi måtte vara fullkomligt utrustade —
men det fins icke mycket för den att
göra."

Blott man kunde säga detsamma nu
också!

Med stadens tillväxt ökades polisstyr-
kan år från år.

Under Mayor Rands regim började
man sysselsätta stadens fångar med ar-
bete på gården utanför county-häktet.
Detta medförde ett lyckadt resultat och
gaf anledning till uppbyggandet af ett
arbetshus (City Work House) i Shingle
Creek, numera Camden Placc. Arbets-
huset blef till alla delar fullbordadt år
1886, från hvilken tid sheriffens inkom-
ster frän "boarding-huset" blefvo betyd-
ligt reducerade.

Den I4:de Mars 1887 utnämdcs af
City Council, enligt ett förslag antaget
af Icgislaturen, en polis-kommission
CBoard of Police Coininissioncrs) med
fullmakt att bestämma öfver alla utnäm-
ningar samt styra och ställa inom polis-
kåren efter eget godlfinnande.

Då Mayor Ames hTill sitt inlrildi-stal.

April 1887, hvari han på det
högsta berömde poliskåren,
alluderade han på den of-
vannämda förändringen så-
lunda:

"Vid legislaturens sena-
ste sammanträde lyckades
det några få näsvisa fana-
tiker, understödda af en pu-
ritansk majoritet, att sätta
sig emot folkviljan, beröfva
mayorn hans kontroll öf-
ver poliskåren samt anför-
tro denna makt åt en polis-
kommission."

Denna poliskommission

^_ afskafifades år 1890 och

makten och äran tillföUo
åter borgmästaren.

Bland skandinaverna, och svenskarne
i synnerhet, har det alltid varit ett för-
färligt väsen vid hvarje administrations-
ombyte i fråga om representation inom
poliskåren, emedan irländare och andra
nationer merendels fått företrädet. Or-
saken till det ogynnsamma resultatet i
denna "brännande fråga" torde kanhän-
da för svenskarnes räkning finna sitt
förnämligaste ursprung i deras benägen-
het att, såsom hittills, allt lör mycket
egna sig åt den maskinmessigt drifna
partipolitiken, samt oförmågan att
"köpslå" eller pocka sig till sin rätt.
För att tydligt framställa de makthaf-
vandes bruk och missbruk i afseende på
utnämningar inom poliskåren, hafva vi
med stor omsorg och tidsspillan utarbe-
tat en liten statistik, som icke torde
vara utan eitt intresse. Nedanstående
tabell upptager namnen, nationaliteten,
tjenstetiden samt rangordningen på alla
de skandinaver, som fungerat på polis-
kåren ifrån dess uppriittande till när-
varande tid:

1870 |Goo. n. .Tohnson N

1871....|Swnn Woltcn S

1872-81|Loul8 Solberg N

1874— 78| Louis Oloson S

187ft-77|Win. Chrlstlanson D

1877 It;. R. niomgron S

133

1878— 99|Swan Wolten S

lUtniimd till sergeant :\r 1885.

jUtnämd till löjtnant år 1886.

lUtnämd till kapten år 1899.

1878-791 Andrew Slotten N

1879-85|P. P. West N

jUtnämd till sergeant år 1882.

lUtniimd till löjtnant år 1883.

iutnämd itll kapten år 1884.
1879— 991 John Norman S

iutnämd till sergeant år 1886.

1880— 92| John Gardner S

1880. , . . I Peter Engberg S

1881— 99|Tom. Nelson N

iutnämd till sergeant år 1883.

jUtnämd till löjtnant år 1886.

1882— 93|01e Anderson N

1882— 83| John C. Olson N

1882— 99|01e M. Shelly N

1883 I John Eggan N

1883— 99|C. V. Gustafson S

iutnämd till sergeant år 1889.
1883— 99|Louis Ness N

iutnämd till kapten år 1886.

1884— 97| John L. Eklund S

1884— 99|John E. Wold N

1884— 97| Peter Martinson S

iutnämd till sergeant år 1893.

1884— 89| Holger Faursehou D

1884— 98|N. P. Swenson S

1885 I Sam Simonson N

1885— 99|Jobn B. Kvittum N

1886— 87| John Landberg S

|öfverstlöjtnant.
1886— 94|P. T. Megaarden N

|"Court officer."

1886— 92|M. Smeby N

1886— 99|Odin Wold N

1886— 99] George Johnson N

1886— 93|Louis Knudson N

1886—881 Steve Anderson N

1886— 99|John Stavlo N

iutnämd till detektiv år 1895.

1886— 88i John Newman S

1886— 87|P. A. Lindström S

1886— 99|John Stewart U

1887— 99|A. P. Johnson S

1888 I John C. Olson N

1889-99|Hans Burly N

1889— 99| August Wold N

jUtnämd till sergeant år 1899.

1889— 99|Iv. O. Aasgaard N

1889 |T. C. Thorbergsen N

1889— 99|A. G. Erickson S

1889— 99| Jbhn H. Thompson S

1889. . . . |Wm. Nisted D

1889— 99ilyar Tollefson N

1889 IPeter Anderson N

1889— 92| August Norén S

1889— 99|Lars Hansen D

1889— 99|0. Hovelsrud N

1889— 91|Robt. Langdou S

1890— 94|D. Colstrom S

1891—99
1891—98
1891—99
1891-92
1891—99
1891—93
1891—92
1892—99
1892—93

Paul Nass N

A. T. Hallen N

B. Hovelsrud N

Hans J. Johnson S

Nels Nelson 1>

Peter Qulst S

AVxander Uggla H

Andrew Nelson S

Peter Olson S

1893— 99|John Larson S

1893— 99| V. E. Olson S

1893 |Nols Svenson S

1893—99] Frank A. Cla wson S

1893— 94|Chas. Wallin S

1894— 99]F. Ferm S

1894— 99| George Dahl N

1894— 99|S. Peterson D

1894— 99|0. Lindquist S

1895— 99|C. C. Norbeck N

1895— 98] August Weinell S

1898— 99|John Ferm S

1898— 99|Peter Quist S

1898— 99iEd. Nerhaugen N

1899 JGust. Forseman S

1899....|Chas. Wallin S

1899 ISampson Eide N

1899 |James M. Ringberg S

Af de ofvannänide patrullmännen haf-
va två (Peter Quist och Chas. Wallin)
tjenstgjort vid tvenne olika tidsperioder.
Initialerna "S," "N," "D," som följa
efter namnen, beteckna svensk, norsk
och dansk, och finna vi således att 36
svenskar, 35 norrmän och sju danskar
tjenstgjort som ordningens upprätthål-
lare.

Den skandinaviska polisstyrkan under
innevarande år beslår af 40 medlemmar,
nemligen 17 svenskar, 19 norrmän och
fyra danskar.

Löjtnant Nelson och kapten Ness to-
go afsked för kort tid sedan, men torde
några andra skandinaver nu få lyckan
att träda i deras spår.

Enligt polisrapporten för 1898 räkna-
des 213 personer till polisafdelningen
under nämda år. Af detta antal voro
129 patrullerande och 16 beridna poliser.
Kostnaden för poliskårens underhåll
år 1898 uppgick till $214,028.21 och in-
komsterna för böter till $52,449.88.

Totalvärdet af kårens egendom var
$97,000.

Af $16,392.50 värde i lösöre, som rap-
porterades att ha blifvit stulet, återskaf-
fades genom polisens försorg $13,410.50.
Värdet af hästar och vagnar, som blifvit
stulna, eller på annat sätt förlorade och
återlemnade till sina egare af polisen,
uppgick till $112.964.

Under årets lopp, 1898, blefvo ej min-
dre än 4,785 personer arresterade. Bland
dessa befunno sig 765 skandinaver (448
svenskar, 292 norrmän och 25 danskar).

134

Bland de skandinaver, som under de
sista sex åren råkat i lagens klor, har
proportionen årligen visat sig vara:
danskar, 25 till 50; norrmän, 300 till
400: svenskar, 400 till 450.

Man måste här med skäl fråga: Är
icke procenten för hög i förhållande till
den skandinaviska befolkningens stor-
lek samt dess i allmänhet stilla och
lugna väsen?

Det troliga är att icke alla dessa varit
Minneapolisbor, utan att en stor del till-
hört den folkström, som ständigt ge-
nomflyter Minncapolis.

Huru många saloon licenses, som
komma att utfärdas detta år, är svårt att
korrekt bestämma; men det antages att
det torde blifva cirka 25 mer än förlidet
år, då saloonernas antal uppgick till 307.

Fans det några skandinaviska repre-
sentanter bland detta antal? Ja, hvad
tror ni väl? Jo, det fans icke mindre
än 106 skandinaviska "saloonkeepers,"
mer än en tredjedel af stadens krögare!
— "Det är hemskt, sa' Rydingen!"

Man kan ej annat än känna sig litet
svårmodigt stämd, då man betraktar
nämda sififror samt tänker på huru för-
hållandena ändrat sig sedan den gamla,
goda tiden. I November 1879 var en
polisrapport synlig i en amerikansk
aftontidning härstädes, hvilkcn bland
annat innehöll ett för skandinaverna
synnerligen hedrande omdöme, hvilket
vi ej kunna förneka oss ncijct att här
återgifva:

"Det är ett betecknande faktum, som
högeligen hedrar de arbetsamme och
laglydiga skandinaviska nationerna, att
ehuru dessa medborgare utan tvifvcl äro
till antalet talrikare ;in nägon annan ut-
ländsk nation såväl i denna stad som i
hela staten, de likväl icke i jemförelse-
vis stort antal skylta i po'israpporlcrna."

Så skall det låta! Mätte kommande
rapporter gifva anledning till många
liknande offentliga erkännanden.

"Patrol Limits" är en reglering, som
särskildt tillhör Minncapolis. Ingen
annan kommun har någonting lik-
nande. Nykterhetsideen tillämpas här

praktiskt öfver sju åttondedelar af
stadens areal, det vill säga S5l^
qvadratmil. Innan denna plan an-
togs år 1884, fans det 555 salooner
spridda öfver hela staden, betalande
hvardera en "license" af $500. Nu der-
emot fins det endast omkring 325 sa-
looner inom ett jemförelsevis litet om-
råde, hvilka betala en "license" af $1,000
hvardera. Denna plan förordades först
af George A. Pillsbury i hans inträdes-
tal som borgmästare i April 1884, och
är hans son, Charles A. Pillsbury, den
som fått äran af att vara pappa till denna
originela idee. Det var ett republi-
kanskt projekt, som mötte allmänt mot-
stånd bland demokraterna, men, sedan
det visat sig att idcen var god, tages den
nu i försvar af alla goda medborgare,
oafsedt politiska partier. De 22 dåliga
krogar, som förut funnos i det distrikt,
som allmänt varit bekant under namnet
"Hub of Hell" i syd-Minneapolis, hafva
blifvit reducerade till tre eller fyra. Det
niondet wardet har endast i, det andra
endast några få och det tolfte endast tre
eller fyra. De nyare stadsdelarne och
hela wards, såsom det tionde, trettonde,
åttonde och sjunde, äro totalt fria från
krogar. Dessa wards njuta stora förde-
lar af sagda reglering. Inte sant? Frå-
ga apotek irne på platsen!

Som gränslinicn är utstakad äro sa-
Iconerna förlagda rätt och slätt inom
sjelfva affärsstaden och resid,cnsdelarne
befriade från desamma. En liten del af
staden beviljar följaktligen utskänk-
ningsrättighet, under det att den större,
återstående delen strängt regleras af
prohihitionslagen.

Libertiner och krogpartiets anhängare
i allmiinhet hafva alltid hängt upp sig
på denna "patrull lina," hvilken de anse
som ett groft angrepp på mcdborgarnes
"personliga rättigheter."

Oaktadt "Patrol Limits" är en fråga,
som lätt "stöter på patrull," måste man
likväl erkänna, att den utfört ett hclso-
samt inflytande på vårt samhälle. Man
får lof att blunda för oegentligheter
ibland, om man skall kunna betrakta

135

saker och ting från den rätta sidan och

liksom Alex. Johnson (vid "Svenska

Kuriren") måste man säga: "Det är

svårt att se en sak rätt, om man jemt

bh"nkar, när man tittar på den."

Ja, att åsigterna i detta ämne varit

delade, kan ingen hjelpa, ty

"Den ena hyllar, hvad som starkt plär
kallas,
Men denna smak kan inte vara allas."

En kusin till någon Bacchi broder —
en så'n der herre, som, då han gifver
sin hustru 25 cents till inköp af två pund
kött, troligtvis finner denna summa
minst tre gånger så stor som den, hvil-
ken han kastar på krogdisken för att
förvandlas till "two whiskies," — kände
sig en gång förnärmad på våra "patrol
limits" och skref derföre följande apro-
pos för dagen:

Det hände i Abdera
I långt förfluten tid.
Att nSgra siipo mera
Än hvad de tålde vid.

De nyktre abderiter.
Sä store uti dåd
Och dråpliga meriter.
Då funno uppå råd.

De gingo, hela raden.
Att draga upp en ring
Kring centern utaf staden
Och trakten näst omkring.

Det inom denna ringen
Blef krogar mer än nog;
Men utanför fick ingen
Vid lifsstraff öppna krog.

Men då så galet gick det.
Att litet hvar till slut
Gick just till fyll-distriktet
Och söp mer än förut.

Nu sände magistraten,
Så rådlös, ut ett båd
Kring hela vida staten
Att spörja efter råd.

En thracier blef funnen.
En gubbe, klok och vis.
Han kom och öppna munnen
Samt sa' så här precis:

"Befolkningen .iag känner,
Och hvarför den blir full.
Tag gränsen bort, go' vänner,
Den stöter pä patrull."

Lite hvar af oss kommer troligen ihåg
den tid, då Minneapolis ej hade annat
än veritabla "syltor"; men den tiden har
flytt och allt efter som staden tillväxte

i ålder och visdom, förändrades äfven
detta liksom allting annat.

Flertalet "syltor" har förvandlats till
"förgylda krogar."

Urinvånarne här i staden erinra sig
säkert en skylt, som ständigt vinkade åt
vandrare på Washington avenue south,
allt under den gamla goda tiden. På
denna skylt prunkade de gamla välbe-
kanta namnen Anderson & Petterson —
Lundström, som fattades, satt kanske
inne på någon annan krog, i något hörn,
mer eller mindre beskänkt.

Trots mångfaldiga försök har sön-
dagslagen merendels varit särdeles
slappt tillämpad. Allt har berott på
borgmästarnes uppfattning af saken,
eller snarare sagdt på hans beräkning
att kunna tillfredsställa den stora mäng-
den af folket för vinnandet af popularitet
och röster för nästkommande val. En
del hafva hyllat en "Wide Open Policy,"
då flertalet deremot försökt att gå "den
gyllene medelvägen." Ingen har, med
ett undantag, vågat taga steget fullt ut.
Den vanligaste regeln har varit, att huf-
vudingången måste vara stängd på sön-
dagen. Derföre har det varit alldeles
omöjligt att kunna finna en krog, som
icke varit försedd med sidodörr, ty det
enda som tycks uppehålla en del stads-
boars anseende, hvardagar såväl som
söndagar, är att "ej gå den rätta vägen."

Äfven då man försökt tillämpa lagen
som bäst, nch krogarne måst vara her-
metiskt tillslutna, har man likväl funnit
förhållandena just precis som det står i
visan:

"FINS DER ÄNDÅ "

På sönda'n hvnr krog uti staden stängs till,
"Det heliga rådet" så forrtriir och vill —
Om krögarn ej stängt får i finkan han gå;
Då syns han ej mer — men han flns der
ändå.

Flns der ändå,
Flns der ändå;
Då syns han ej mer — men han fins der
ända.

Den snaps, som den törstige fatt vid hans

disk
Med tilltugg af pickles och chow-chow och

fisk.
Har osynlig varit — men lita du pa;
Fast icke han synes, hnn fins der ända.
Fins der iindå,
Flns der Undå;
Men fast han ej synes — han flns der ända.

1.36

BRANDKAREN.

Det utmärkta brandväsen, öfver hvil-
ket Minneapolis med rätta är så stolt,
har genomgått många evolutioner se-
dan den frivilliga brandkårens första da-
gar. En primitiv brandkår existerade i
St. Anthony redan år 1851. Hvarje
medlem deraf var ålagd att vara försedd
med tvenne ämbar samt en ofantlig säck
af segelduk. I de förra skulle han bära
vatten till eldsvådan, under det att den
senare tjenade som en ■"behållare'' för
sådana husgerådssaker eller varor, som
kunde räddas och stufvas in i dess rym-
liga djup. Först i December 1854 blef
en mera praktisk brandkär organiserad
och kallades ''Cataract Engine Company
No. I." Dess utrustning bestod af ett
antal läderämbar, några tåg, kedjor
samt en eller två stegar. Det hände säl-
lan, att brandsoldaterna blcfvo utkallade
och deras organisation biel mer en säll-
skaplig förening än någonting annat.
Deras uniform bestod i en röd skjorta
med blå krage och uppslag, hvita byxor
med svarta galoncr, blank kask och ett
svart läderbälte. Är 1858 organiserades
ytterligare tre brandkårer och bättre at-
tiraljer anskaffades. Flera frivilliga kå-
rer organiserades och man hade rikli-
gare tillfällen att kunna få gå till "The
Firemen's Bali."

Den första brandkårsorganisationen
på vcstsidan var "The Millers' Fire As-
sociation" år 1865, hvilken var en privat

afifär för att skydda qvarndistriktet, och
dess upphofsman var W. M. Brackett,
som då var bokhållare hos Eastman,
Gibson & Co.

Brandkårsdepartementen på öst- och
vestsidan konsoliderades år 1878 med
W. M. Brackett som brandchef.

Stadens hastiga tillväxt samt det
samtidigt ökade anlitandet al brandkå-
ren blef snart för stort för en voluntär-
organisation, hvadan stadsstyrelsen år
1879 åtog sig brandkårens underhåll.
Volontärkompanierna upplöstes den
i:ste Juli 1879 rned stora högtidligheter,
tal och parader.

Vestsidan erhöll sin första ångspruta,
"City of Minneapolis," år 1875. Ett par
år förut, i Juli 1873, hade St. Anthony
fått sin första ångspruta, "Cataract,"
hvilken följaktligen är den äldsta i sta-
den. Den var i praktisk användning
ända till år 1895, då den gick ut ur
tjcnstgöring; men man kan iinnu få
se den gamla "Cataract" vara till nytta,
då man har att pumpa vatten ur öfver-
svämmade källare eller vakanta tomter.

Brandkåren blef utkallad 907 gånger
förlidct år och tillryggalade därvid 5.^33
mil, hvilket gjorde ett totalafstånd af
11,266 mil fram och åter.

Förlusten vid samtliga eldsvådorna
år 1898 uppgick till $521,268.98. En-
dast åtta af dessa förorsakade en förlust
af $10,000 hvardera.

137

Branddepartementet eger för när-
varande 23 ångsprutor, 195 hästar samt
47,632 fot af sprutslangar.

Utgifterna för brandkårens underhåll
förlidet år belöpte sig till $327,y6g.22.

Brandkåren består för närvarande af
300 medlemmar. Bland dessa räknas
30 skandinaver (14 svenskar, 13 norr-
män och 3 danskar.)

Bland de officierande medlemmarne
finna vi Joseph C. Hernlund, (svensk)
andre biträdande chef, Frank A. Peter-
son, (svensk) kapten; N. J. A. Ander-
son, (norrman) kapten; Swan F. Lind-
stam, (svensk) löjtnant; John Lind-
ström, (svensk) löjtnant.

Tjugutre brandstationer äro förlagda
i olika delar af staden. Då alarmkloc-
kan ljuder, skådar man en liflig scen, så-
väl i som utom vakthuset. Meiiniskor,
både gamla och unga, strömma till från
alla kanter för att bevittna det vilda
kaos, som nu på ett ögonblick uppstår.
Man bekikar de frustande, stampande
hästarne hvilka störta förbi med högt
lyftade hufvuden, glänsande ögon och
spända muskler, och som te sig som
om vore de redan omgifna af eld och
lågor eller eldade af stridslust, hvilket
de äfven äro. Ty vid brandklockans
ljud veta de hvad det gäller, och i vild
yra äro de måna om att intaga sina plat-
ser i ledet framför den blänkande ång-
sprutan för att ögonblicket derpå i
fyrsprång "gå i elden" för den uppgift
de fått sig förelagd.

Många stora eldsvådor, storartade att
beskåda, men sorgliga att tänka på, hal-
va egt rum, der både stort egendoms-
värde och många menniskolif gått för-
lorade.

Den första stora eldsvådan i Minnea-
polis inträfifade den i8:de Juni 1860, då
hela norra sidan af Bridge Square, från
floden till Second street, gick upp i rök.
En lång rad af träbyggnader hade blif-
vit bygda från flodstranden längs utmed
norra sidan af Hennepin avenue, der
stadens alla butiker voro belägna, till-
sammans med en liknande rad å andra
sidan å Nicollet avenue. Elden utbröt

på natten och hade redan fått en sådan
framfart, innan den upptäcktes, att det
var alldeles omöjligt att släcka ut den-
samma. En lång sträcka af män voro
placerade från floden upp till de brin-
nande byggnaderna och langade fram
och tillbaka ämbar fulla med vatten,
hvilka tjenstgjorde i stället för vår tids
slangar och ångsprutor. Männen arbe-
tade på pytsbrigaden hela natten, men
endast en lång sträcka af brända tom-
ter lönade deras möda. Resultatet af
denna eldsvåda blef att man för första
gången började tänka på att organise-
ra en brandkår med lämpliga apparater
att bekämpa det förhärjande elementet.
Anthony Kelly bygde året derpå den
första stenbyggnaden å Bridge Square,
hvilken ännu står qvar, nästan midt
emot City Hall. Aret derpå blef den
andra sidan äfven utsatt för en likaså
förödande brand, och resultatet vardt,
att man nu började att bygga upp sten-
byggnader på den sidan vid Nicollet
avenue. Den första stenbyggnad, som
uppfördes der, står nu vid sidan af W.
K. Morisons jernhandel. Enligt den ti-
dens förhållanden voro dessa två eldsvå-
dor de mest olycksbringande, som nå-
gonsin inträffat, om man undantager
qvarnexplosionen år 1878.

Juldagen år 1884, då de flesta menni-
skor hade blifvit körda inomhus af en
förskräcklig kyla, upptäcktes eld i Aca-
demy of Music, då den finaste teater i
Nordvestern, hvilken stod på den tomt
som nu upptages af Temple Court. Lå-
gorna hade gripit omkring sig så ha-
stigt att brandsoldaterna ej kunde göra
något annat än att försöka rädda när-
gränsande byggnader. Teatern blef
förstörd, ingenting mer än de isklädda
murarne stodo qvar för att bära vittne
om den stora förödelsen.

Den I2:te April 1886 såg man en för-
skräcklig syn å hörnet af Third street
och Hennepin avenue. Boston Block
var omgifvet af ett svart rökmoln, som
trängde ut från de öfre fönstren, och
väldiga eldtungor svepte omkring tak-
kanten. Många af dem, som befunne

138

sig i byggnaden, tittade ut genom fön-
stren med förskräckelse målad i sina
anletsdrag och ropande på hjelp. Snart
kommo brandsoldaterna. Det såg nä-
stan omöjligt ut att kunna rädda någon,
men genom att klättra upp få taken å
närliggande byggnader sträcktes stegar
tvärs öfver till fönstren på Boston
Block. Få dessa bräcklga bryggor för-
des qvinnorna tvärs öfvcr gatan undan
all fara.

En annan minnesvärd eldsvåda var
den af St. Anthony elevatorn, den I9:de
Juli 1887. Elevatorn utgjorde egarnes
stolthet och ett gammalt kändt råmär-
ke i närheten af St. Anthony Park.

Elevatorn innehöll öfver en million
bushels hvete, så att förlusten blef sär-
deles kännbar. Eldsvådan var en af de
mest pittoreska man någonsin kunde be-
skåda.

Då elden var lös i Warner Block, hör-
net af Nicollet avenue och Fourth street
den 26:te Juli 1887, ryckte det instörtade
taket nio brandsoldater med sig, hvil-
ka alla blefvo svårt skadade. Denna
olyckshändelse inträffade i åsyn af tu-
sentals personer, och då de tappra
brandsoldaterna foro ned i den brin-
nande byggnaden, trodde alla att de ha-
de gått en säker död till möies.

Nästa qväll var det oblida ödet åter
framme, då brandsoldaterna voro tvung-
na att strida mot en ödesdiger eldsvåda
i Morrison Block, hörnet af Washington
och Second avenue soulh. Denna bygg-
nad var då upptagen af Big Boston
Clothing Company. Lågorna förde
€n förfärlig strid för att blifva mästare
och gåfvo icke vika förrän hela bygg-
naden var en hög af ruiner. Två brand-
soldater blefvo betydligt skadade vid
denna eldsvåda.

Den I5:de Januari 1888, en af de kallaste
dagar, som man upplefvat på ett tiotal
år, gafs alarm klockan åtta på morgo-
nen, att elden var lös i Church of the
Redeemer, hörnet af Eiphth street och
Second avenue south. Hela dagen och
natten hade brandsoldaterna att slita
ondt i den outhärdliga kölden utan att

kunna få något kontroll öfver det ra-
sande elementet, ty de vattenstrålar,
som riglades mot lågorna, hvilka slogo
ut genom fönstren, förvandlades anan-
gen till ånga eller kommo tillbaka som
ett isregn, förorsakadt af den förskräck-
liga kölden.

Den mest beklagansvärda af eldsvådor
inträffade den 30:de November 1889, då
den åtta våningar höga Tribune-bygg-
naden förstördes. Det var en eldsvåda,
som alla ännu hafva i lifligt minne. Tu-
sentals menniskor, fylda af förtviHan,
stodo på gatorna, oförmögna att lyfta
ett finger för att rädda lifvet på dem,
som hängde i fönsterkarmarne och se-
dan släppte sig ned till säker död. Sju
män förlorade lifvet denna natt. Der
funnos hjeltar denna natt ibland de döda
såväl som de lefvande. Det var icke
en bland de sju döda, som icke hade
förlorat dyrbara ögonblick i försöket att
rädda sin granne. De döda voro:
Milton S. Picket, James F. Igoe, Wal-
ter F. Miles, W. H. Millman, Jerry Jen-
kinson, Robert McCutcheon och pro-
fessor Edward Olson, broder till S. E.
Olson, egaren af "The Big Store."

Omkring 27 personers lif blefvo räd-
dade denna förfärliga stund genom de
oförskräckta brandsoldaternas djerfva
åtgärder.

Vid elevatorbrandcn vid Ninih avenue
south och Milwaukee-banan, den 24:de
September 1891, skadades allvarsamt
mer än ett dussin bland sprulkarlarne,
hvilka hade kl.ittrat upp på taket pä en
40 fot hög närliggande byggnad. Un-
der det de rigtade vattenstrålar mot den
brinnande elevatorn, exploderade mjöl-
dammet i byggnaden och taket rasade
in. Maioritctcn af sprutmanskapet
sprang till takkanten ocn hoppade ner
till marken under det andra gledo ner
på stegar och sprutslangar. C. W.
Mitchcll afled af de skador, han erhöll,
då han hoppade ner från taket.

Den fasaväckandc branden inom såg-
verksdistriktct i norra Minneapolis, sön-
dagen den I3:de Augusti 1893, var utan
tvifvel den mest olycksbringande elds-

139

vådan i financielt afseende, och sent
om någonsin skall den olycksdigra tret-
tonde Augusti förgätas.

Tjugu "blocks" (qvarter) lades vid
detta tillfälle i ruiner och närmare två
hundra familjer blefvo husvilla. Om-
kring klockan 11:30 f. m. bröt elden
först ut i ett stall bakom Cedar Lake
Ice House på Nicollet Island. Den för-
orsakades af några pojkar, som brukade
samlas i stallet om söndagarne för att
dricka beer och röka cigaretter. Om
gnistorna härifrån antände bräd:årdarne
på Boom Island, eller om mordbrämiare
der utfört sin hemska bedrift kunde al-
drig utrönas, men ett faktum är att
samtliga bräd- och vedgårdarne ders ä-
des snart voro förvandlade till ett enda
väldigt eldhaf. Allmänt brandalarm in-
sändes, man telegraferade till St. Paul
efter hjelp och det såg ut som om hela
nordöstra delen af staden stode i fara.

Brandmanskapet kämprde tappert, un-
derstödt af tvenne kompanier från St.
Paul, men dessa ansträngningar voro
som en droppe i hafvet, elden spridde
sig hastigare än man kunde springa, den
gick från brädgård till brädgård, från
hus till hus. Det första hinder den
mötte i sin väg var Minneapolis Brew-
ing Company's massiva sten- och jern-
byggnader; dessa kunde icke brinna,
men hettan från de omgifvande brin-
nande brädgårdarne var så intensiv att
byggnaderna möjligen kunde haiva
remnat, om ej vinden just i detsamma
vändt sig.

Vid Fifteenth avenue N. E., lades de
sista husen i aska; eldens demon hade
nu uttömt sitt raseri.

Hemska scener utspelades, mennisko-
lif voro ofta i fara. Thomas Faloon,
70 år gammal, kämpade hårdt för att
rädda sitt brinnande hus, men då allt
var förgäfves och han nästan med våld
måste slitas derifrån, föll han ned död
på gatan. Många blefvo på tre sidor
instängda i lågorna och kunde rädda
sina lif endast genom att kasta sig i
' floden. Förlusterna vid denna eldsvå-
da uppskattades til! $1,150,000.

Året derpå, 1894, inträffade den stora
sågverksfirnian Shevlin-Carpenter-elds-
vådan utmed vestra flodstranden, med-
förande en förlust på flera hundra tusen
dollars, samt Central Märket-branden,
hvilken på mindre än en timme lade den
präktiga byggnaden och egendom till
ett värde af öfver en half million dollars
i aska. Den stora gasklockan som låg
i grannskapet, och som innehöll 100 000
kubikfot gas, blef räddad. Om den
exploderat, hade resultatet blifvit för-
skräckligt.

Vid dessa eldsvådor uppoffrades inga
menniskolif, men vid AlcDonald-bran-
den å First avenue south, den 27:de Juni
1895, blefvo flera brandsoldater begraf-
na under en nedfallande tegelmur. Fem
uttogos ur den glödheta tegelmassan
som lik och fem betydligt skadade.

Staden är försedd med trenne vatten-
verk eller pumpstationer med en sam-
manlagd kapacitet af 67,000,000 gallons
per dag. Den första pumpsta icnen in-
rättades nere i qvarndistriktet år 1867,
och den andra något senare å Hennepin
Island å östsidan. Allt eftersom sta-
dens kloaksystem utgrenades, måste lik-
väl en radikal ändring vidtagas och en
tredje pumpstation bygdes år 1889 vid
Camden Place, längre uppåt floden.
Denna station, belägen i en vacker park,
är försedd med tvenne utmärkta Woith-
ington maskiner med en sammanlagd
kapacitet af 30,000,000 gallons daghgen.
De pumpar, som förut nyttjats vid öst-
och vestsidan, hållas nu endast som re-
servstationer.

Som hufvudingeniör (chief engineer
of pumps) vid vattcnverKsdcpartcmen-
tet finna vi den i stadens tjenst grånade
svensken Andrew Bergström, hvilken på
grund af sin stora sakkännedom och
sällsporda duglighet alltjemt inni haft sin
befattning som ingcniör eller förste man
vid vattenverket sedan början af 1870-
talet. Vid pumpstation No. i finnes
tvenne svenskar, Chas. Bolin (second
engineer) och E. Linden (third engi-
neer).
Vattenverks-departementets egendom

I40

uppgår till ett värde af $4,288,764.

För att leda vattnet til! de förnämsta
delarne af staden äro vattenledningsrör
till en längd af 257^ mil redan nedlagda
samt försedda med 3,122 hydranter. På
det departementets arbetare måtte hafva
full kontroll öfver det vatten, som flyter
genom dessa rör, har det varit nödvän-
digt att placera närmare 2,564 vattentä-
ta skott, så att de hvarsamhelst kunna
afstänga vattnet, om så påfordras.

Att vi tillh��ra ett renligt slägte samt

gallon fullbordade för en kostnad af
$820,132.80; men oklanderligt dricksvat-
ten kan ännu ej erhållas förrän staden
ytterligare uppoffrat en cirka $400,000
för upprättandet af ett filtreringsverk.

Inom vattenverksdepartementet fin-
nes en person, som framför alla andra
gjort sig oumbärlig i stadens tjenst,
nemligen Wm. Wintheiser, som i 28
års tid varit förman för "the street ser-
vice." Wintheiser är bördig från "das
grosse Vaterland," men gift med en tös

- PUMPSTATION VID CAMDEN PLAGE.

dricka och förbruka en hel del vatten,
bevisas bäst deraf att vattenkonsumen-
terna förlidet år betalade $202,080.40 i
vattenskatt till staden.

På grund af sundhetskommissarie
Kelleys förklaring att flodvattnet fort-
farande var odrickbart beslöt statsrå-
det 1 Maj 1894 att bygga en vattenre-
scrvoir å Columbia Heights å östsidan,
för hvilket ändamål Thomas Lowry
skänkte 45 acres. Efter närmare tre
års arbete blefvo de två reservoir-dam-
marne, med en kapacitet af 93,000,000

från Vestergyllen talar han svenska samt
liar på sin talrika arbetskår under hela
sin tjcnstetid favoriserat den svenske
arbetaren.

NYKTERHETSRÖRELSEN.

Nykterhetsrörelsen spelade en tidig
rol i Minneapolis. Under stadens gry-
ningsperiod tycks nykterhetselementet
ha stått vid styret, om man får döma af
(.•n notis, som var synlig i tidningen
"St. Anthony Express" för den 7:de

141

Februari 1852. Notisen löd sålunda:

"Det fins icke ett enda spelhus eller
saloon, ej heller ett 'whisky grocery
store' eller 'grogshop' i staden. Vi
hafva icke rum för dem som besöka
sådana platser."

St. Anthonys första council organise-
rades den i3:de April 1855 och den för-
sta petition, som bringades in till denna
legislativa församling, kom från G. E.
H. Day, med flera, för att förhindra för-
säljningen af rusgifvande drycker på
söndagen, och blef denna petition hän-
visad till åldermännen Stanchfield och
Cummings, license-komiteen. På de-
ras rekommendation sammankallades
stadens borgare till ett allmänt möte i
skolhuset i tredje wardet, den ig:de
April, för att gifva nykterhetsvännerna
ett tillfälle att dryfta petitionens inne-
håll. Vid samma möte inlemnades en
petition af Mrs. King, undertecknad af
ett stort antal af stadens damer, hvilka
anhöllo council om att förbjuda för-
säljningen af rusgifvande drycker inom
stadens gränser.

Resultatet af dessa diskussioner blef
att en förordning antogs, som bestämde
license till $50 per år samt en moderat
plikt på att hålla saloonerna öppna på
söndagen eller senare än klockan 10 på
hvardagsqvällarne.

Enligt en statistisk beräkning, som
uppgjordes för några år tillbaka, kostar
det invånarne i Förenta Staterna jemt
$25.000,000 att födas, $300,000,000 att gif-
ta sig, $75,000,000 att begrafvas och
$990,000,000 att släcka törsten. Huru
mycket det för närvarande kostar invå-
narne i Minneapoli: att släcka sin törst
är ett problem, som torde blifva svårt
att lösa.

Ja, dvrt det är att lefva
0'jh dvrt det är att dö;
Och dvrt det är att gifta sek
Allt med sin fåstermö;

Men dyrare ändock det ar att släcka toi-
sten sin , .., ^ , .. ■, ,„

I dessa sabla krogar med ol och brandevin.

Det finnes många föreningar härstä-
des, som med ifver verka för nykterhets-
ideen. Bland dem räknas synnerligast
de svenska loger, tillhörande "Indepen-

dent Order of Good Templars," med
egen skandinavisk storloge för Minne-
sota, hvilken organiserades den 28:de
Augusti 1891. Den äldste bland de
svenska logerna är

"Lincoln Lodge No. 121," som orga-
niserades den 20:de Juni 1886 med 14
"charter"-medlemmar. Dess första
tjenstemän voro:

C. Svensson, L .T.; F. Hagsten, W.
L. T.; C. E. Carlson, F. L. T.; L. E.
Olson, L. S. ; Edna Isaacs, B. S.; K. J.
Johnson, F. S.; Hulda Isaacs, S. K.;
Erik Ledin, L. K.; L. Lund, L. M.; C.
P. Anderson, B. M.; Rudolf Rasmussen,
L W. ; — . Rasmussen, Y. W.

För närvarande har logen 60 medlem-
mar och en kassabehållning af $200.

Föreningen eger derjemte ett biblio-
tek, räknande 150 volymer, samt annan
egendom till ett värde af omkring $200.

Dess nuvarande tjenstemän äro:

E. Floborg, L. T.

Mrs. Jennie Peterson, W. L. T.

C. Peterson. T. L.

Miss Malinda, Söderlind, I. M. T.

T. Nilsson, L. S.

]\liss Gussi Rundqvist, B. S.

S. O. Bergqvist, F. S.

John J. Darin, S. K.

Miss Alma Johnsun, L. K.

Miss "Selma Gustafson, L. M.

Miss Hilda Sanström, B. M.

C. O. Cederstrand, Y. W.

F. Scherin, L. D.

Från logen Lincoln har utgått sju
till åtta olika loger inom staden, af
hvilka följande för närvarande äro i
godt arbetsskick: "Freja," "Berna-
dotte," "Aftonstjernan," "Scandia" och
"Enigheden." Den sistnämda består
uteslutande af norrmän och tillhör den
amerikanska storlogen.

"Freja Lodge No. 16" organiserades,
eller rättare sagdt omorganiserades, den
i8:de Juli 1890. Den är dock mycket
äldre, ty den var först Goodtemplar
loge och sedermera literär nykterhets-
och sjukhjelpsförening. Logen räknar
en kärnlrupp af 75 medlemmar och är

142

o
y.

5
o

för närvarande den största i staden.

Dess nuvarande tjenstemän äro:

Olof Westling, L. T.

Mauritz Wold, L. S.

A. P. Peterson, L. D.

George D. Frisendahl, L. U.

Andrew Swedberg, F. L. T.

Charles J. Swanberg, V. L. T.

Miss Emma Carlson, I. U. T.

Em. Hagman, L. S.

Per Ekvall, L. K.

Tina Finstedt, L. M.

Otto Stadig, B. L. M.

Gottfrid Nord, B. L. S.

Emma Herberg, S. V.

Ernst Carlson, Y. V.

"Bernadotte Loge No. 20" organise-
rades den 27:de September 1890. Af
föreningens första medlemmar är C. A.
Brinkman den ende som fortfarande
qvarstår. I Februari 1891 grundlade lo-
gen ett bibliotek med omkring 300 band
och har den nyligen åter inköpt ett
stort urval af goda och nyttiga böcker,
deribland en hel del nykterhetsskrifter,
som fritt utlånas till medlemmar. Före-
ningen räknar 40 medlemmar och dess
tjenstemän äro:

Franz Parson, L. T.

Emma Peterson, V. L. T.

Elizabeth Shield, F. L. T.

J. A. Johnson, L. S.

Elsa Franke, L. U.

Hilma Nelson, L. S.

Selma Peterson, K.

Oscar Sandin, L. M.

Charley Larson, I. L. V.

Chas. E. Johnson, U. L. V.

Hulda Svenson, B.' L. M.

Ada Hultgren, B. L. S.

Victor Nordlöf, L. D.

Logen är väl betryggad i financielt
hänseende. Dess lösöre-egendom upp-
går till $200 och har den dessutom en
god kassa på hand.

"Aftonstjernan Loge No. 29" organi-
serades den 29:de September 1891 med
14 medlemmar, hvilket antal efter två
års förlopp hade stigit till något öfver
femtio.

"Aftonstjernan" har en tid varit dold
— 10

143

i moln, men nu åter börjat skina med
tolf godkända medlemmar. Logen mö-
ter nu hvarje lördags qväll å G. A. R.
hall, No. 2330 Central avenue.

Bland föreningens medlemmar räknas
en sextett af messings-instrumenter,
hvilken stadigt arbetar på att uppöfva
sina musikaliska talanger.

Logens nuvarande tjenstemän äro föl-
jande:

G. W. Blomqvist, L. T.

Hedvig Äström, V. L. T.

Jennie Bergsten, L U. T.

Frank Bergsten, L. S.

H. Södergren, F. S.

— . Palmgren, L. S.

Simon Nilson, L. M.

J. Johnson, K.

Louis Myller, L. D.

"Scandia Loge No. 22" organiserades
den 30:de Januari 1894. Logen har af-
hållit flera oflfentliga tillställningar.
Förlidet år anordnade den en bazar till
förmån för en byggnadsfond, och är en
komitee nu tillsatt för att anskafifa en
passande tomt. Logen räknar 66 med-
lemmar och består dess nuvarande sty-
relse af:

Axel Blomdahl, L. T.

Carie Erickson, V. L. T.

August Oberg, S.

Emil Johnson, F. S.

Hanna Nyman, T.

J. K. Nyman, M.

Alfred Sandström, K.

"Enigheden Loge No. iii" organi-
serades den i8:de Februari 1889 med 10
så kallade "charter"-medlemmar. Före-
ningen tillhör den amerikanska storlo-
gen och är u1:eslutande norsk. Den af-
håller sina möten hvarje onsdags qväll
i L O. G. T. hall vid Seven Corners.
"Enigheden," som en tid betraktades
som "the banner lodge of the state,"
har under sin tioåriga tillvaro genom-
gått många väsentliga skiften, och oak-
tadt den för närvarande endast räknar
27 medlemmar fortfar den att utöfva en
ganska lifaktig verksamhet. Här gäller
ej så mycket ordstäfvet "Det är mäng-

144

den som gör'et" utan fast mer satsen:
"Enighet ger styrka."

Föreningens nuvarande Lodge Dep-
uty, Chr. Kalland, var en verksam ar-
betare inom Goodtemplar Orden i Nor-
ge, innan han kom hit, och har logen
hans trägna och kraftiga verksamhet till
en stor del att tacka för att föreningen
nu åter synes gå en mera lysande fram-
tid till mötes.

Dess nuvarande styrelse utgöres af:

J. B. Naustdal, L. T.

Miss Olga 'Bruland, V. L. T.

Charlotte Landsworth. F. B. T.

Miss Hanna Salhus. L. S.

Miss Eli Eide, F. S.

T. B. Sather, S.

Mrs. Judette Kalland, K.

J. B. Robertson, M.

Petter Tången, I. V.

Sivert Lee, U. V.
.Miss Anna Kalland, V. S.

Chr. Kalland. L. D.

"Syd-Minneapolis' Totalafholdsfore-
ning." — Denna organisation, som ge-
nomgått flera omgestaltningar, stiftades
den 8:de Februari 1884 i undre våningen
af Svenska Augustana-kyrkan och tog
namn af "Den Skandinaviska Lutherska
Afhållsföreningen i Minneapolis." De
ledande männen i den ursprungliga rö-
relsen voro professor S. Oftedal. pastor
J. Ternstedt (föreningens förste ordfö-
rande), J. J. Skördalsvofd (dess förste
vice-ordförande) samt pastor M. Falk
Gjertsen. Först ströks ordet "luthersk"
ur namnet och mötena flyttades från
Augustana-kyrkan till Petersons hall å
Washington avenue. Så småningom
drogo sig svenskarne tillbaka, och lik-
nande föreningar stiftades i norra och
östra Minncapolis. Sålunda blef orga-
nisationen "Syd-Minncapolis Afholds-
forening." Mötena höllos en tid å
Dania hall, sedan i norska ynglingaföre-
ningens byggnad i åtskilliga år, och nu
sedan ett års tid i den norska Trefaldig-
hetskyrkan. Den räknar 225 medlem-
mar mot 500 före delningstiden. Ingen
annan nykterhetsförening bland nord-
borna i Amerika har utöfvat en så om-

fattande och betydelsefull verksamhet
som denna. Detta beror till stor del
derpå, att den särskildt lagt sig vinn
om att intressera de många skandina-
viska ynglingar som för sina studier vi-
stats härstädes längre eller kortare tid.
De ha spridt intresse och agitation för
nykterhetssaken vida omkring, en stor
del af dem med den myndighet, som
prestembetet medför. Föreningens
verksamhet föres i öppen dag. Dess
möten hållas hvarje söndagseftermiddag
utom under sommarmånaderna, och har
den aldrig haft brist pä god:i talare.
En lördags afton i hvarje månad hålles
en fest med förfriskningar och låg in-
trädesafgift. Programmet är vid mö-
ten och fester mestadels af verldsligt in-
nehåll, men inledes vanligen med bön.
Medlemmarne betalade till en början en
kontingent, men denna är afskafifad, och
omkostnaderna, som uppgå till något
mer än $100 årligen, betäckas genom
frivilliga bidrag. Förenmgen bidrager
med omkring $25 årligen till "Minne-
sota Total Abstinence Society." Intet
spioneri utöfvas på medlemmarne, men
den som beträdes med att ha brutit sitt
nykterhetslöfte, uteslutes ur ftireningen.
Östsidans "Skandinaviska Totalaf-
holdsiorening" stiftades den 6:tc No-
vember 1887 med 39 medlemmar. Före-
ningens första tjänstemän voro:
J. W. Oyen, president.
O. S. Hill, vice-presidcnt.
N. J. Barlinghaug, sekreterare.
Erik Hanssen, korresponderande se-
kreterare.

Peter Olson, kassiir.
Med undantag af korta sommarferier
111)11 föreningen väl besökta möten
regelmiissigt hvarje vecka tills biirjan af
år 1896 och utöfvade under sin väl-
maktsdagar ett icke så obetydligt infly-
tande på östsidans skandinaviska be-
folkning. Men vid ofvannämda tid bör-
jade det så småningom att gå utför; en
stor del af medlemmarne flyttade från
staden, de qvinliga gifte sig och stan-
nade hemma, och inga nya medlemmar
kommo in. Intresset hade slocknat och

145

r!5
<

'■ c

1^6

man var nödsakad att upphöra med de
reguliära mötena. Sedan början af år
1896 har föreningen endast haft möten
tillfälligtvis, då det varit som bäst pas-
sande derför. I financielt afseende re-
der sig föreningen fortfarande ganska
bra och eger förutom medel i den all-
männa kassan, en fond på $300 — samt
fem aktier i tidningen "Reform." Of-
vannämda fond var ursprungligen afsedd
för biblioteksfond, meii sedan stadens
allmänna bibliotek upprättat filialer i
olika delar af staden ansågs den öfver-
flödig för sagda ändamål och inan har
sedan dess snarare betraktat den som en
grundplåt för byggandet af egen lokal
i händelse föreningen skulle vakna till
nytt lif igen. En komitce af tre, Erik
Hanssen, Andrew Eide och Annie John-
son, förvalta medlen tills vidare. Före-
ningens sistvalda styrelse består af:

H. Casperson, president.

Studeranden Haaheim, vice-president.

N. J. Barlinghaug, kassör.

Erik Hanssen, sekreterare.

Bland enskildta personer, som stadigt
arbetat för nyktcrhetssakens befrämjan-
de, framstår synnerligast den svenske
fastighetsmäklaren A. P. Peterson, som i
aderton år, deraf de sista femton åren i
Minncapolis, med aldrig svikande ifver
nitiskt egnat sig åt detta kall.

Hvar och en af ofvannämda förenin-
gar försöker att verka för samma goda
ändamål efter bästa förmåga, ehuru en-
tusiasmen icke ligger så tydligt i dagen
nu som förr i tiden, då, till e.xempel.
Första Svenska Prohibitionsklubben
hvarje söndag höll sina öppna möten för
öfver 500 personer i Harrison hall. Or-
saken till aftagandet af denna arbetsme-
tod har sin grund i svårigheterna nu
för tiden att kunna hyra lämpliga loka-
ler till moderat pris, samt den stora
mängd af föreningar, klubbar, loger,
teatrar, jemte en mängd förlustelsestäl-
len, som ständigt inkräktat på våra
yngre landsmäns korta fritid.

Det goda som dessa och liknande för-
eningar uträttat har icke alltid märkts,
eller ens kunnat uppskattas af deras

egna medlemmar; ty dem omedvetet
har mången blifvit iståndsatt att kunna
emotstå den största af alla frestelser,
och många torde det vara som hafva
dessa föreningars verksamhet att tacka
för sitt anseende och nuvarande goda
ställning inom samhället. Det skadar
aldrig någon att blifva en medlem af
dessa föreningar eller besöka deras före-
läsningar. Inga talare kunna bättre än
deras beskrifva mensklighetens skugg-
sidor. De kunna upprulla ett panorama,
som i starka färger visar huru månget
hem blifvit ruineradt, huru mången
maka gjorts olycklig, huru mången mo-
der tillintetgjorts af sorg, huru mången
syster förkrossats och huru många för-
äldrar bringats i förtviflan. Den, som
slukar en "Golden Fizz," läppjar på en
"Flash of Lightning" eller "Bosom
Caresser" eller den mest förhärdade
whisky-drinkare måste i dessa genre-
målningar kunna se orsak och verk-
ningar.

En ifrare för "borgeliga rättigheter"
försökte för en tid sedan att öfvertyga
en nykterhetsvän om, att våra "saloon-
keepare" voro de enda patriotiska men-
niskor i sta'n. "Se," sade han, "de äro
de enda som den fjerde Juli hafva sina
lokaler utvändigt dekorerade med löf-
ruskor." Den tilltalade fann sig genast
och svarade: "Ja, det ser ruskigt
ut."

Vi veta att whisky merendels tillver-
kas af råg och majs; men en nykterhets-
vän har gjort den upptäckten att whisky
kan tillverkas af gamla trasor. Se här
hans oegentliga, men likväl anslående
definition:

"Som whisky åstadkommer trashan-
kar, borde det hädanefter icke blifva
brist på någondera. Flera trasor, mera
whisky och mera whisky, flera trashan-
kar."

Siffror tala och vilja vi derföre här
bringa in en liten statistik, som få torde
hafva tagit med i beräkningen:

"Af en bushel majs kan man distillera
fyra gallons whisky, h vilket säljcs i mi-
nut för $16. Guvernementet erhåller

147

häraf $3.60, farmaren som odlade maj-
sen får 40 cents, jernvägsbolaget får $1,
fabrikanten eller distillatören får $4, mi-
nuthandlaren får $7, och kunden får —
'en kapital fylla.' "

Mycket kunde sägas i detta ämne,
men vi vilja nöja oss med att återge
den önskan, som våra nykterhetsföre-
ningar vid hvarje möte ställa till sina
medbröder och systrar:

Säg, vill du ej fatta ett stort beslut,

Du yngling med känsla varm,

Att mer ej smaka en droppe af

Den dryck, som med skonlös arm

Skall mörda din sinnesro.

Skall sköfla din barndomstro.

Skall of rid och nöd blott så i ditt tjäll?

Skrif under vårt löfte i qväll!

Din moder dig bad ju, då ut du drog

Bland faror i syndfull verld:

"Mig lofva, att ej en droppe sprit.

Min son, af dig blir förtärd!"

Säg, vill du väl svika den.

Som aldrig svikit dig än.

Som sitter der ensam vid spiselns häll?

Skrif under vårt löfte i qväll!

Den mö. som du lofvat ditt hjertas tro.
Som älskar dig varmt och ömt.
Skall hon väl finna en gäng, att du
Ej skänkt den sällhet hon drömt?
Ack, sorg öfver supig man,
Hur ofta den sköfla kan
De skäraste rosor pä kind så mjäll.
Skrif under vårt löfte i qväll!

Din framtid du drömmer så ljus och glad.

Och hoppets löfte du tror;

Dig akta dock för den giftets orm.

Som falsk ibland rosor bor!

Blif aldrig en glasets vän!

Var stark inför frestelsen!

Blott det kan göra din framtid säll.

Skrif under vårt löfte i qvlilll

PARKER OCH BOULEVARDER.

Van att ständigt traska omkring i de
bullrande affärsqvarteren samt bland
qvarnar och fabriker, icke tänkande på
någonting annat än mjöl, timmer och
dylikt, är det vederqvickande för själen
att få styra kosan till någon af våra
härliga, lifgifvande parker, der man ef-
ter dagens vedermödor kan söka hvila
på de yppigt grönskande gräsmattorna,
bland lummiga träd- och buskgrupper
samt doftande och färgskimrande blom-
rabatter. I några af våra parker kan
man finna en och annan af den "fina
verlden," men de flesta besökare och
lustvandrare utgöras af den arbetande
klassen, som aldrig kunna komma län-

gre ut i naturen. Det är de som dra-
ga största nyttan af våra parker, hvilka
med skäl kunna kallas "de fattiges träd-
gårdar."

För sexton år tillbaka hade Minnea-
politerna inga fridfulla blomstergårdar
att lustvandra i. I dag hafva de ej min-
dre än 48 parker, upptagande en areal
äf I »553 acres och ett Doulevardsystem
af 23 mils utsträckning.

Allt detta verk är utfördt af parkdirek-
tionen, hvilken räknar sin tillvaro sedan
år 1883, enligt en författning, som an-
togs af dåvarande legislatur.

Till medlemmar af parkdirektionen
har alltid utsetts de förnämsta af sta-
dens medborgare, mest affärsmän, hvil-
ka, då de sett staden börja växa till en
metropol, sträfvat utan ersättning lika
sorgfälligt för att få parker som om det
hade gällt att få personliga fördelar.

Naturen har försett staden med allt
hvad som behöfdes för att bilda ett
magnifikt parksystem. Inom stadens
gränser ligger en kedja af nio täcka in-
sjöar, omgifna af naturliga skogsdun-
gar. Det behöfdes blott en person med
skönhetssinne och en ordnande hand
lör att tillegna sig dessa fördelar.

En sådan fann man i C. M. Loring,
hvilken med skäl kan kallas för fadern
till Minneapolis parker, af hvilka en
bär hans namn.

C. jNI. Loring har varit en företagsam
och entusiastisk hufvudman af parkdi-
rektionen allt ifrån dess första instiftel-
se ända tills år 1891.

Parksystemet omfattar en mängd små
parker, förlagda här och der i staden,
samt parkvägar och boulevarder, som
omslingra fiera små täcka insjöar och
tjena som föreningslänkar mellan några
större parker i de fjerran liggande di-
strikten.

Från Loring Park, en förtjusande till-
flyktsort, kommer man till Kenwood
Boulevard, hvilken lik alla andra är för-
skönad med ornamentala busk- och
blomstergrupper. Denna väg leder
fram till Lake of the Isles Boulevard,
som omslingrar den lilla pittoreska sjön

148

med samma namn, och banar sig sedan
väg till Lake Calhoun och Lake Har-
riet, som också omcirklas af boulevar-
den.

nehaha Falls är det parkdirektionens
mening att efterhand anlägga en storar-
tad parkväg upp till staden på hvardera
sidan af tlodcn. så nära intill tlodstran-

Q
>

Från dcniia plats sträcker sig parkvä- din. att niaii frän vägen kan skåda ner i
gen längs utmed Minnehaha Creek till djupet,
det "skrattandet vattenfallet." Från Min- Hvarje fotsbredd land mellan denna

149

avenue och stranden torde komma att
upplåtas som rekreationsplats åt allmän-
heten.

oafbruten parkanläggning längs utmed
flodens båda stränder.

Park-ideen uppstod redan i Minnea-

MINNEHAHA I VINTERSKRUD.

Resultatet af denna anläggning blir polis' tidigaste dagar och är det nästan

att den andra sidan af avenuen kommer omöjligt att kunna säga när den första

att garneras med ståtliga villor, alla propositionen formulerades,

med facaden åt floden, öfverskådande en Mr. C. M. Loring, som alltid tagit

MINNEHAHA POLKA.

MRS. S. L. LÄRA.

AUegreteo. J — 1O4.

■ v I 3 3 3

13 13 3 2

^Sl^^l

'rjfLSfz

^^=^±1^:

-i- -i-

— F — I h

S=t=ff:

Giocoso.

4 3 ^2 3 s 2 s j j s

fzS:

^K^

7n f

I -#

B tu

F — ^'^» F

r-i- ?

f: It Ä

:| — T ^ -

iptb.

> 4

3 3

ZT—

-t-l

-n^^w^

^^-

■w- -»- -w- -w

5> v t t=

-*—jt-

J:z

T^n^

fzt-

%fb.

^ i

1 -Å I 2 * • I

s4 4

'■i 'I

3 ?

"^r-t=gE

:?=^^-

EfflS

ai^ITjlE

±;

1 — n-

1 ^

fissi^:r=i=

^*^-^

^-T=ES :g^^?r?£

l^lEf^

-K-^.

F-«iWit&:

tgib. '

Vtb. ^

-Con*right— ILunkal Uroi.t 1880.

!1V-

r. 4

3»:

^ ' i

150

S^3 S

^=6

_l_-^ 53 — E.

-•— •-

ty. M.

iS*^^;

il— t^

l|-CW--tt=|;

6 I
■i
3

=— t

I =1— ^

^^=

-t_t

i 5

fti).

6 I
3

ee^iE^

P-

T — ^^

.* — •_

=|:

#ir'

3t!>.

1' 2 1

-r-i

— *-

Eöfl-^^El^-E

-t:

;?i==ff:

$tb. J

^^=^=

.-)_.f«_

-^-^- - .^_, t

agi^-

i:=?:

::ri»:zz:i=*r

it=t:=t=
-g—-» — »-

$e2r. i

^ Jtb.i

^=ri=X

.0. .0. f: 41.

^$tö. I ^

■#- ;#•

-i« — 0-

■I — r~

=f=?=

itu. i

Repeat from lite Oeyinniny to ;g;,
t/ie» yu tu FINALE.

■4 ^I ^^ '^Ä fcÉt

1 1 2 -*- 1 ■i'Oå- \ i -0- +- -t— -I—

.0. i-

19 4 It

cres

'^m

y — 1 — •-

- do.

dim.

^^^

cres-

^i^

•- f^f, i *• r -*■ -*• -f -*- f I r

152

stort intresse i stadens parkutveckling,
påstår att det första offentliga möte, som
han kommer ihåg. hölls i ändamål att
försäkra staden om tjugo acres land för
parkändamål, strax söder om den nuva-
rande Central-Högskolan. Priset som
begärdes för detta land var omkring
$300 pr acre. Detta projekt blef likväl
aldrig realiseradt.

Är 1866 gjordes ett försök genom all-
män votering att få rättighet att köpa
Nicollet Island för att förvandla den-
samma till en stor park samt derjemte
upplåta tillräcklig plats för uppförandet
af stadens rådhus. Egendomen tillhör-
de W. W. Eastman, som erbjöd sig att
öfverlemna hela ön till staden för
$28,000.

På valdagen kom förslaget likväl till
korta på sextiosex röster när.

Att detta projekt, som i så hög grad
skulle ha gifvit anlednmg till att för-
sköna staden, ej gick i fullbordan, har
sedan dess mångfaldiga gånger grämt
våra mest lojala medborgare.

Redan innan parkdirektionen blef or-
ganiserad, erhöll staden som gåfva åt-
skilligt land. afsedt för parkanläggnin-
gar.

Ett qvarter i sjette wardet å Eighth
Street, mellan Twcnty-second och Twen-
ty-third avenues, skänktes af Edward
Murphy, och kallas nämda park till
minne af gifvaren — Murphy Square.
Staden erhöll äfven som donation ett
qvarter i femte wardet. mellan Portland
och Fifth avenues south och Sixlcentli
och Seventeenth avenues south, af Mary
C. Morris, Catherine B. Steelc och Ca-
roline H. Addison, döttrar till den af-
lidne Franklin Steele. Till minne af
honom, stadens äldste och mest högak-
tade medborgare, har j^arken sederme-
ra blifvit kallad Franklin Steele Square.
Efter det parkdirektionen stiftades,
donerade Dr .Jacob S. Elliot ett värde-
rikt stycke land, begriinsadt af Ninth
och Tenth streets samt Ninth och Tcnth
avenues south, och benämnes denna El-
liot Park till minne af den liberale do-
natören. Genom uppköpande af när-

gränsande land för $20,000, har parkens
areal sedermera blifvit betydligt tiUökt.
Ninth avenue south har helt nyligen
omdöpts till Elliot avenue.

De förnämsta och mest besökta af
stadens parker för närvarande äro Lor-
ing Park, Riverside Park, Farview
Park, Lyndale Park, Powderhorn Park
och Minnehaha Park.

Genom uppköp af land i råttan tid
har parkdirektionen planlagt ett system,
som lofvar godt för framtiden, allt ef-
tersom tid och resurser hinna att för-
verkliga landskapsarkitektens idéer om
förskönandet af våra "beauty spöts."

Hvad Minneapolis dess värre saknar
är ett par säkerhetsventiler eller lun-
gor,, eller hvad man må kalla de små
gröna parkdungar i sjelfva hjertat af
afTärscentrum, hvarpå flera af Österns
städer äro så rika. Nuvarande Bridge
Square eller gubben Stewarts "Mount
Zion" borde i tid approprieras för så-
dant ändamål. Den vackraste delen af
Nicollet Island är ännu glest eller all-
deles icke bcbygd.

LAKE HARRIET

är den plats, som torde vara mest fre-
(|vcntcrad af våra stadsboar.

Till I.iikc Ihirriot vill man fara,
Der är lustigt lif minsann;
Man för fisken lägger snara,
När i vostor solon brann.
Danz' orlicstor hiirligt ljuder,
Kariiscirn snor gladt (inikrinjr;
Niiiiiu livad mer till gliidjo bjuder? —
Ingen — ingen — ingen ting!

Lake Harriet ;ir för Minneapolis hvad
Djurgården är för Stockholm, hvad
Fisher's Garden är för Chicago. Tusen-
tals menniskor strömma under vackra
sommardagar med de elektriska spår-
vagnarne ut till denna härliga sjö, der
en storartad orkester spelar både efter-
middagar och qvällar. En präktig re-
staurant finnes i paviljongen, och gu-
domligt är att få njuta sitt sorgfria vä-
sen i dessa fridens nejder, lyssnande till
artisternas musikaliska prestationer.

153

a
<

154

MINNEHAHA FALLS.

är ett af Amerikas vackraste vattenfall,
beryktadt i sång och historia. Det är
ett rätt stort fall, som blifvit ännu stör-
re derigenom att Longfellow odödlig-
gjort detsamma i sin förtjusande vild-
marksdikt, "The Song of Hiawätha."

Om Hiawätha säger den store skal-
den, att han under sin färd rastade blott
en gång, och det var:

In the land of tbe Dacotahs.
Where the Falls of Minuehaha
Flash and gleam among the oak-trees,
Laugh and leap into the valley.

With him dwelt his dark-eyed daughter
Wayward as the Minnehaha;
And he named her from the river
From the waterfall he named her
"Minnehaha" — Laughing Water.

Som ett exempel att värderika reli-
ker ännu finnas qvar, hvilka tillhört
Hiawätha, den beryktade indianhöfding,
som representerade civilisationens fram-
steg bland norra Amerikas indianer,
vilja vi här återgifva en liten notis, som
stod att läsa i tidningarna i mediet af
Juli månad år 1898, angående Hiawathas
gördel.

"I Syracuse, New York, kom nyligen
till förhandling inför domare McLen-
nan en egendomlig klagan, som väckts
af statsuniversitetets styrelse mot före
detta borgmästare John Boyd Thacher
i Albany. Universitetet söker ncmligen
komma i besittning af fyra så kallade
wampungördlar hvilka Thacher för län-
gre tid tillbaka förklarade som sin egen-
dom. Gördlarne äro af stort historiskt
värde, emedan en af dem lär ha tillhört
Irokesernas mystiske heros, Hiawätha.
som Longfellow besjungit. Universite-
tet förvärfvade för några veckor sedan
från Onondagas formella eganderätten
till denna gördel; men Mr. Thacher har
det oakladt vägrat utlemna den."

Har ni en gång sjelf ströfvat omkring
i denna nejd, der Hiawätha bar sin brud
öfver forsen, så skall ni aldrig förgäta
dess skönhet.

Endast en halftimmes färd å elektrisk

spårvagn från centrum af Minneapolis
och ni når Minnehaha vattenfall. Ni
lemnar spårvägen och går in i parken
några steg och ni hör ett underligt sor-
lande, hoppande, plaskande ljud. Det
är ett klingande eko af "det skrattande
vattnet."

Ni tränger ett stycke in i skogen, lju-
det af fallet kommer eder närmare.
Plötsligt öppnar sig skogen, ni ser fram-
för eder tjusta blick en grönskande dal-
gång, djupt under edra fötter. I dalens
botten slmgrar sig en liten i\od ut på
sin väg till "Vattnens Fader" och flo-
den kommer från det imponerande fal-
let, forsen som stupar från höjden der-
borta mellan leende björkar, allvarlig
mörkgrön gran och ekar — det besjung-
na Minnehaha. Det är en tafla af tju-
sande idyllisk skönhet, ett stycke natur
som söker sin like. Rundt dalgångens
branta stränder löpa små stigar, som
göra det möjligt att tränga ned ända till
fallets fot; här och der äro spångar och
broar utlagda och uppe på platån är sko-
gen förvandlad till en vacker statspark,
der lustvandrande skaror njuta som-
mardagens frid.

Vid ett besök till Minnehaha en 4:de
Juli-dag strängade Ninian Werner sin
lyra och qvad följande dikt:

"Det skrattande vattnet" vältrar sig ned

l''rån liiirdahred klippas kant.

Och qviillsol liiiikar en t;yldeue ked

Der nfvan vid fallets Ijrant.

Men i djupet gnistrar kring böljande svall

Ett rcgii af silfver, ett skir af kristall.

Och det klingar 1 grönskande nejd ett

skratt
Så stormande friskt och gladt.

Hvar droppe giiiumer en tjusande fe

Med siirit tände lust i sin liAg;

llon siiindigt hörs sjunga, skalkas och le

Wä sitt gliinsnnde segortAg.

I liladcDs svalka hon l)idar ibland

Och kysser hvar ros pA den yppiga strand.

Men kastar sig se'n mod ett skratt galant

Utför fallets svindlande brant.

Du jublande fe. livad skrattar du ftt,

Der du trådar din liitta dans;

Är lifvet ej mera egnjult f<>r grAt

Ocli att ses genom tårars glans?

Ack nej, hörs hon svara: ett paradis ilr

Den nejd, genom livllken min IrrfJlrd bilr;

Min viin iir livar blomma, mitt skygd är

livart lilad,
Och derför iir jag sA glad!

155

Och derför kan jag blott dansa och le

På min brusande, rusande färd,

Och derför är jag en glädjens fe

I en spörjande, sörjande verld.

Nu sjunga små fåglar på berg och 1 dal,

Och vinden leker så frisk och sval

Och hvart jag mig vänder står skogen på

vakt
Och ängen i blomsterprakt.

I sommar, i vinter, i vår, i höst

Jag qväder min visa käckt.

Och samma glädje jag bär 1 mitt bröst,

Fast tufvan byter om drägt.

När hvart träd kläds i rimfrost, hur skönt
det är!

När en glänsande flinga i famnen mig bär!

Gladt klingar mitt skratt — men jag läng-
tar ändock

Efter doftande blommors flock.

Och här har jag jollrat i tusende år,

I vårljumt, i vinterkalit;

Och allting är likt sig i dag som i går.

Blott menskorna bytt gestalt.

Förr svärmade "rödskinnen" djerft kring

min våg,
"Hiawathas"unga kärlek jag såg.
Jag lyddes till svärmerskans klagan och

gråt
Och log mitt nöje deråt.

Se'n prydligt pudrade "yankees" en dag

Jag fann, der mitt svall sig göt;

Mång tjusande ungmös anletsdrag

Sig speglade Ijuft i mitt sköt.

Hon vätte i daggen sin sidensko

Och sjöng sin visa om kärlek och tro —

Men jag log; ty jag visste att lifvet är kort.

Och att tro, likt vinden, flyr bort.

Ett annat slägte i qväll jag ser,

Och poesin har förgått;

Den gläds ej. den trifs ej, den finnes ej mer

Se'n "Kung Dollar" blef landets drott.

Ifrån skilda stränder man ilar hit.

Att bygga sitt bo under sträfvan och flit;

Men jag ler — fast man yfs öfver guldets

behag
Ej man "dansar på rosor" som jag.

Nyss solen sjönk ned bakom skogens bryn;
Små stjernor mig prydt med sin skrud;
De bäfva i svallet, de längtat från skyn
Att famna sitt hjertas brud.
De kommit att stilla sin kärleks glöd.
Sin trängtande håg i mitt svalkande flod;
De blekna så matt, deras strålglans flyr —
Och jag skrattar, när morgonen gryr.

Men se, nu tändas båd' bloss och ljus,
Der redes till högtid i qväll.
Raketer rusa med smattrande brus
Mot himlens stråliga päll.
Man firar den frihet försynen gaf,
Fast hvar och en är likväl en slaf —
Men jag sjunger min jublande melodi.
Ty ingen som jag är fri!

De komma, de jubla, de gråta, de gå

Och synas ej mer igen.

Men hur verldenes gång sig gestalta må,

Jag dansar och skrattar än.

Månn jorden skall bära, hur tiden går,

Ett sällare slägte om tusen år?

Jag kan dig ej svara , blott dansa och le:

Den, som lefver, han får väl sel

Af alla parker är Minnehaha den mest
besökta, ty utom fallets lockelser och den
omkringliggande oförfalskade naturen,
gifver parken i och för sig sjelf en fre-
stande invitation. Platsen har på se-
nare tider genom "park gartners" för-
sorg undergått en lika storartad som
vacker anordning, i det den hvarje som-
mar står iklädd en utsökt blomster-
skrud, som skiftar i många praktfulla
nyanser, hvilka redan på långt håll fä-
sta ens uppmärksamhet. De byta ock
under sommarens lopp ofta drägt, dessa
blomstergrupper, allt efter de olika,
ögonfägnande växternas tid för framträ-
dandet i prunkande skrud.

I en särskild del af parken, enkom
afsedd för större och mindre "pic-nic"-
sällskaper, finner man dagligen en
mängd familjegrupper lägrade omkring
dukade bord.

Inom detta område ligger äfven den
zoologiska trädgården, dit mammorna
föra sina småttingar för att visa dem
djuren. Här finnes en ganska respek-
tabel samling af Nordvesterns djurarter,
bland hvilka de tama kronhjortarne tyc-
kas utgöra barnens favorit-sällskap.

Efter att hafva egnat dagen åt apti-
tens tillfredsställande samt åt diverse
lekar i det fria, begifva sig de små i
mammornas sällskap åter hem med kor-
garne fulla med "uppäten mat."

Hvad mången under de senare åren,
med otålighet väntat på att få se inom
denna park är Fjeldes staty af Hiawatha
och Minnehaha, ett af den norske skulp-
törens större arbeten. Jacob Fjelde
emottog beställningen på denna staty af
"The Womens Auxiliary" för Minneso-
tas utställning vid verldsexpositionen i
Chicago, år 1893. Omkostnaderna för
(lensamma, modellerad i gips, bestredos
genom en allmän "penny"-subskription,
som upptogs bland skolbarnen inom sta-
tens skolor. Statyn blef placerad i
Minnesota-byggnadens vestibul å Expo-
sitionsplatsen, der den väckte allmän
uppmärksamhet och prisades af artister
från alla verldens kanter.

De rader i Longfellows poem, som in-

iS6

spircrade Fjelde i utförandet af detia
verk, voro:

"Över wild and rushing rivers
In his arms he bore the maiden."

IIIAWATIIA OCIl MINNIOIIAIIA.

(Staty af Jacob FJ<-lde.)

Detta arbete var utan tvifvel ett af
Fjeldes svåraste uppgifter, alldenstund
han aldrig hade sett någon indian. Han
studerade allting han kunde få tag uti i
detta ämne och reste en gång till Man-
kato för att få se några indianer, som
han hade hört voro der på besök.

Gipsstatyn förvaras för niirvarande i

allmänna biblioteksbyggnaden, och vore
det önskligt att vår "Park Board" nå-
gon gång kunde finna utväg att an-
skaffa medel nog för att gjuta model-
ien i brons, ty någonting mera passande
kan man näppeligen finna som prydnad
för den så allmänt besökta Minnehaha-
parken.

Liksom Fairmount Park i Philadel-
phia bevarar minnet af sitt första hus,
bygdt af Wm. Penn, år 1682, så inrym-
mer Minnehaha Park äfven vår stads
första hus, bygdt af Colonel Stevens,
år 1850.

Den 28:de Maj 1896, var den största
festdag, som Minneapolis' skolbarn upp-
lefvat och som länge kommer att qvar-
stå i deras minne. Det var nemligen
å denna dag som 8,000 af de större ele-
verna från de offentliga skolorna och
2,000 högskole-elever förenades om att
biträdda af 12 hästar di aga det gamla
historiska huset till dess utsedda plats
i Minnehaha Park, hvarest det nu beva-
ras som ett minne från vår stads barn-
domsdagar.

Det var då 46 år sedan det första hvita
barn i Minneapolis föddes inom dess
väggar, och var det derför en vacker
idee att låta stadens skolbarn få anled-
ning att bringa ut detta minnesmärke
till stadens vackraste park.

De riotusen barnen voro fördelade på
sju afdelningar, som framni(")tte vid de
olika platser, der aflösning skulle ske.

Klockan nio på morgonen samlades
första afdclningen på Sixteenth avenue,
nicllaii Third och Fourlh streets, der
huset stod färdigt att köras cUn närmare
fem mil långa viigen.

Alla väntade med nyfikenhet på Col-
onel Stevens, som hade lofvat att vara
niirvarande för att se sitt gamla hus,
som han hade varit med om att bygga,
draga åstad på sin sista färd. Snart
kom likaväl det nedslående budskapet
att Colf)nel Stevens icke kunde komma,
lian hade träiTats af ett hastigt slagan-
fall, antagligen en följd af de upprörda
känslor, hvari dagens betydelse hade
ffirsatt honom.

10/

Barnen fingo ej reda på denna sorg-
liga tilldragelse, och de voro' ifriga att
komma och taga fatt på flyttningen, och
då kommandot "framåt marsch!" ljöd,
upphäfde de ett glädjeskri och barnen
grepo med ifriga händer fatt i tågen

slutades med husets öfverlemnande till
parkkommissionen.

Oerhörda skaror af barn och vuxne
voro samlade omkring det gamla min-
nesmärket, då ålderman Frank B. Sny-
der, som var född i iiuset, öfverlemnade

t— I

Q
>

>
H

•r.

och det gamla huset var snart i full
fart.

Huset anlände till parken strax efter
klockan 2 och kort efter klockan 3 blef
det ändtligen anbragt på sin framtida
plats, hvarest dagens högtidligheter af-

det till staden i några få passande orda-
lag. Mayor Pratt emottog huset på sta-
dens vägnar, och i det han också höll
ett kort tal, öfverlemnade han huset i
parkkomniissioncns vård för all framtid.
Park-kommissionens president, W. W.

iS8

STEVENS HUS I MINNEHÅHA PARK.

Folwell, emottog huset och uttalade
kommissionens tacksamhet, hvarpå han
föreslog att hela församlingen skulle
stämma in i ett Ijudligt hurra för det
gamla huset, ett förslag som vann stor-
mande bifall och fick hurraropen att
klinga lusteliga från de tusen sinom
tusen personer, som voro församlade i
parken.

Klockan 8 på aftonen lät spårvagns-
bolaget afbränna ett vackert fyrverkeri
och det blef sent innan de sista folkska-
rorna förnöjda uppnådde sina hem.

Innan denna långa vandring cgde
rum hade Stcvens' hus flerfaldiga gån-
ger blifvit flyttadt till olika delar af sta-
den. Efter att hafva lemnat sin första
plats stod det en längre tid på södra
sidan af Second avenue south, mellan
First och Second streets, och efter att
hafva blifvit flyttadt derifrån, hade man
för en tid helt och hållet förlorat spåret
af detsamma. Till och med Colonel
Stevens sjelf hade ej reda på hvar det
fans. Slutligen upptäckte man det å
Sixteenth avenue south, hvarifrån det

sedan af folkvandringen fördes till Min-
nehaha.

Intill Minnehaha Park gränsar soldat-
hemmet (Minnesota Soldiers' Horn;),
som består af en synnerligen pittoresk
grupp af byggnader, belägna inom
stadsgränsen å en 51 acres stor park.
som naturen sjelf danat. Detta land
skänkte staden Minneapolis till staten
för att få soldathemmet törlagdt å den-
na härliga och för ändamålet särdeles
passande plats, och utpekas nu soldat-
hemmet med stolthet för alla turister,
som besöka Minneapolis.

Byggnadsplanerna äro utförda i villa-
stil; omkring hufvudbyggr.adcn och
Central Hospitalet äro ett antal villor
grupperade, hvilka utgöra pcnsioniircr-
nas hem. Hvar och en af dessa "hyd-
dor" herb?rgerar omkring sjuttio män,
och finnes det för närvarande omkring
27S veteraner inqvarterade å soldallicni-
niet.

På de höga bankarne vid utkanten af
parken finnas befästningar försedda med
fyra 32-punds kanoner, uppsatta på sin.i

159

r^ O

< 5

— II

i6o

lavetter. Dessa kanoner, som väga 4,500
pund hvardera, äro kasserade vapen,
som af guvernementet blifvit skänkta
till hemmet. En af dessa skansar är
belägen på "bluf?en" vid Minnehaha
Creek, vid ändan af gångbron som för-
binder hemmet med den elektriska spår-
banan till Minneapolis. Dessa skansar
äro om somrame prydda med utsökta
blomster och förtjusande slingerväxter.
Af de 300 nio-tums kulor, som tillhöra
kanonerna, hafva fem välproportioner-
liga py-amider blifvit uppförda, hvilka i
hög grad bidraga att gifva en karakteri-

flodens vattrade böljor. (Ä nedanstå-
ende plansch ser man udden af ön
sticka fram i det spegelklara vattnet.)
Denna förtjusande ö har gjort en af vår
stads äldre svenskar ö-känd. ty den eges
af den gamle ungkarlen William Ryd-
marck. William, som är bördig från
det bördiga Skåne, föddes å Sonestorp
den 26 Februari 1846. Han anlände till
Amerika år 1880, och två år derefter
styrde han kosan till Minneapolis för
att härstädes grundlägga sitt framtida
hem. Under det han som bäst fiskade
efter lyckan, fick han ögonen på den

BATTERY GILMAN, MINNESOTA SOLDIERS' HOME.

slisk prägel åt anläggningarne.

Det är en idealiskt vacker plats för
en gammal krigsbuss att tillbringa sina
sista dagar i ro, omgifven af en ståtlig,
svalkande löfskog, inom hörhåll af sor-
let från det brusande fallet, som "för
alltid sjunger en kärlekssång till vatt-
nens mäktige fader." Medan vi uppe-
hålla oss vid soldathemmet, kunna vi
icke undvika att från vår upphöjda ställ-
ning å "Battery Gilman" kasta en blick
ner i det blånande djupet, der våra ögon
tjusas vid anblicken af en härlig ö,
hvars stränder ständigt smekas af jette-

"vackra ön", som upptager ett omfång
af 30 acres, och tänkte han genast som
så. "här är mig godt att vara".

År 1887 tog han pre-emption på ö-lan-
det, efter det han likt en Robinson
Crusoe i flera år förut vistats på den
obebodda ön. Ar 1892 erhöll Rydniarck
af guvernementet sitt fastighetsbref på
egendomen. Icke mindre än fyra jern-
vägsbolag försökte emellertid i åratal
medelst processer att bestrida honom
cgandcrätten; men skåningen gick seg-
rande ur striden.

Rydmarck har efter hand gjort åtskil-

[6i

liga förbättringar samt på senare tider
uppfört åt sig en liten tvåvånings-villa
på sin lilla ö.

Denna härliga perla på Mississippis
botten har i långliga tider beundrats för
sin skönhet, men likväl aldrig varit
känd till namnet, ty den hade då tro-
ligtvis blifvit beskärd någon annan be-
nämning än den "vackra ön." Men en
härlig Juli-dag år 1892 erhöll ett stort
antal skandinaver af "Minneapolis' four
hundred upper" följande invitation:

The presence of yourself, with ladies and
children, is cordially requested at an exeur-
sion on the Mississippi to my island, on
Ttiursday, the 7th inst., at half past one
o'clock, to start from the Minneapolis
steamboat landing, foot Washington Ave-
nue bridge. Interurban cars talse you there.

W. Rydmareli.

Lite hvar förstod att det var fråga om
ett dopkalas, och alla skyndade gladt
att hörsamma kallelsen. På den be-
stämda tiden ångade "Atlanta", en två-
vånings flodångare, med sin dyrbara last
förbi de bedårande scenerierna, som
upprullades för ens blickar, då "At-
lanta" ilade framåt i alla möjliga krokar
och krumbugter, förbi täcka öar och
under väldiga hängbroar, utefter Missis-
sippis lummiga stränder.

Efter omkring en timmes färd var-
skodde man Rydmarcks ö.

Större glädje kunde ej gerna varit
i-ådande på Columbi skepp, då dess ut-
kik den 12 Oktober 1492 varskodde San
Salvadors strand.

Alla gäster blefvo med ens landsatta,
och allt hvad man kunde önska sig var
snart uppbtilladt i gräset och på bor-
den mellan de små hyddorna, kring
hvilka sällskapet spred sig i flockar för
att njuta sitt sorgfria väsen. Ön erhöll
nu för första gången namn. Den döp-
tes till "Rydmarcks ö", hvilket namn
säkerligen kommer att bevaras i flera
sekler och på så sätt göra dess egare
odödlig. Det var en fest och en döpel-
seakt, som länge komma att lefva i del-
tagarnes minne.

Tal höllos hela dagen, och mellan ta-
len utfördes sång af en utsökt svensk
dubbelqvartett. Innan festen var afslu-

tad, framsteg skalden A. T. Lindholm
och med sällspord pathos deklamerade
han några af Ninian Werner författade
och med blyertspenna nedskrifna tillfäl-
lighetsverser, hvilkas burleska profetia
vi ej kunna uraktlåta att citera:

TILL

WILLIAM RTDMARCK

vid invigningen

hans ö i Mississippi

den 7 Juli 1892.

Nu stå vi här pä Rydmarcks vackra ö —
Hur denna täcka nejd vårt öga tjusar!
Kring lummig lund ses sorn sitt skimmer

strö.
Och Mississippis våg omkring oss brusar;
I lugnet invid stranden fisken slår,
Och fogeln qvittrar gladt ifrån sitt snår.

Och lilja hvit och ros så röd om kind,
Förgätmigej allt med de ögon Ijufva,
Och blåa klockor vaggande för vind
Och blyg Parnassia på fuktig tufva —
Allt har i dag sig klädt i högtidsdrägt
Och sprider härlig doft med vindens fläkt.

Ty ön sin nye herskare har fått,
Kung "Wilhelm Eröfrarn" han månde kal-
las;
Hvad väldig seger och hvad lycklig lott —
Ej fröjden blott är din, nej, den är allas,
Ty du ilr svensk, ditt segertåg mot ön
Var ock för svenskheten en seger skön.

Hell dig, "Kung William", hell ditt bjerta

hof,
Som här dig helsar uti paradiset;
Vi tömma bägarn glädtigt till ditt lof
Uppå det gamla fosterländska viset
Och önska att du finner snart en mö,
En drottning på "Lycksalighetens ö"!

Se'n skall du se hur trefna'n växer opp

I denna vrå långt skild från verldens fara;

Här skall du fröjdas bland din lefnads

hopp.
Små prinsars och prinsessors glada skara.
Vi önska att försynen dig beskär
Minst lika många som du skådar här!

Och niir du blifvor gammal se'n och grå
Du kan dig lugn i ensligheten meja.
Ett vackert slott skall då i grönskan stå
I stället för i dag en liten koja.
Och väldig bro af stål och af granit
Skall öfver "Vattnens Fader" leda hit.

När många hundra år sin kos ha flytt
Och vi, som dväljas här i afton. alla.
Vårt hem på jorden längese'n förbytt
Emot on skrubb hos "David i Valhalla" —
Då, fastän allting sig förändrat har.
Man "fader William" mins se'n flydda da r.

En fager yngling slottets herre är;

Uti hans anletsdrag man klart kan läsa,

Att han en Rydmarck är, ty se, han biir.

Liksom sin stamfar, kungligt krokig näsa;

Der hänger i hans högtidskabinett

I gvllne ram ett gammaldags porträtt.

102

Och för hvar gäst, som går i slottet in,
Han visar gladt hvad han frän fäder iirfde;
Vid bilden säger han med an-stor min:
"Det William Kydmarck är, som ön för-
ra rf de!
Han var min farfars farfars far.
Min lif och själ — en sabla karlakarl!"

Detsamma tycka vi. som här i dag
Uti din Angship nalkats dina stränder,
Att fira den triumf med friskt behag
Bland goda vänner och bland goda fränder.
Hell Rvdmarck, hell hans ö, det paradis,
Som bfef till slut hans trägna mödors pris!

Först sedan solen dalat bakom vestra
Mississippi-stranden b!åste '"Atlanta" till
uppbrott och styrde Kan mot Minne-
apolis. Dagen var slut. Den hade varit
ovanligt angenäm och härlig, och hvar
och en kände sig glad, ty en ny, hittills
namnlös nejd på jorden hade fått sitt
namn:

"RYDMARCKS Ö".

DE DÖDAS BONINGAR,

I detta brådskans och sträfvandets
tidehvarf torde få ha egnat tillräcklig
uppmärksamhet åt de många kyrkogår-
dar, som hafva. varit och äro förlagda
inom vår stads gränser.

Mången har fullgjort sin sista pligt
till en älskad anförvandt eller god vän
genom att följa den till det sista hvilo-
rummet å Layman's eller Lakewood
Cemetery eller också lustvandrat till
dessa fagra kyrkogårdar för att i all
sköns ro betrakta de storartade monu-
menten samt den sköna, konstnärliga
sammansättningen af parkanläggning,
blomstergård och kyrkogård, under det
att de öfriga "hviloplatscrna" för fler
talet af dem äro ett "terra incognita."

Vi hafva derföre uppsatt en liten sta-
tistisk tabell öfver stadens olika kyr-
kogårdar, hvilkcn torde vara den första,
som någonsin utgått från boktryckarens
kalla typer:

MAPLE HILL— Vid Broadway, mel-
lan Polk och Fillmore streets N. E.;
öppnades den 20:dc Februari 1857;
stängdes år 1890. Antalet döda, som
här blifvit begrafna beräknas till S,ooo.

MINNEAPOLIS (LAYMAN'S) CE-
METERY — Cedar avenue, hörnet af
Lake strcet; öppnades år 1860; 27J4
acres. Antal begrafna till den i:ste
Juli 1899, 19,000.

LAKEWOOD— Vid Lake Calhoun;

öppnades år 1871; 200 acres. Antal

begrafna till den i :ste Juni 1899,
10,512.

HILLSIDE— Mellan Sixteenth och
Twenty-second avcnues N. E. ; öpp-
nades år 1890; 80 acres. Antal be-
grafna till den iiste Juni 1899, 2,853.

CRYSTAL LAKE— Humboldt och
Thirty-eighth avenues north; öppna-
des år 1882; 40 acres. Antalet be-
grafna till den i :ste Juni 1899, 2,200.

ST. ANTHONY— Central och Twenty-
eighth avenues N. E. ; öppnades år
1857; stängdes år 1895. Antal be-
grafna, 5,300.

ST. MARY'S— Chicago avenue och
Forty-sixth street; öppnades år 1871;
27^2 acres. Antal begrafna till den
1 :ste Juli 1899, 4,221.

De två sistnämda äro katolska kyrko-
gårdar, och de tre efterföljande äro judi-
ska begrafningsplatser.

MONTEFIORE— Third avenue south
och Forty-second street; öppnades i
Februari 1875. Antal begrafna till den
I :ste Juli 1899, 136. Tillhör den re-
formerta hebreiska kyrkan.

ADATH JESHURUM CEMETERY
— Vid France avenue, en half mil ve-
ster om Lake Harriet; öppnades i
September 1888. Antal begrafna till
den i:ste Juli 1899, 125. Tillhör den
ortodoxa hebreiska kyrkan.

O. B. A. CEMETERY (Order, of Be-
rith Abraham) — I Richfield township;
öppnades den 7 Maj 1891. Antal be-
grafna till den i :ste Juli 1899, 209.
Tillhör den ortodoxa hebreiska kyr-

103

VY AP MISSISSIPPI FRÅN LAKE STREET BRYGGAN.

104

kan. (Dess medlemmar representera
en hemlig förening snarare än en
kyrka.)

CITY CEMETERY— Belägen utanför
Stadsgränsen. Antal begrafna, 1,450.

Denna plats är de fattiges kyrkogård,
hvarest obemedlade personer, hvilka
icke hafva några anhöriga, som kunna
taga vård om deras stoft, begrafvas på
stadens bekostnad.

Enligt ofvanstående tabell uppgår de
dödes antal till 51,006, hvilket är öfver
4,000 fler än det fans lefvande i Minne-
apolis år 1880.

Något öfver 2,000 personer dö årligen
härstädes. Detta gör tillökningen i "The
Dead City" mindre än förhållandet är
i andra städer, räknadt i proportion till
invånareantalet.

Det finnes likväl m.ånga blomstrande
småstäder i Minnesota, som icke räkna
så många lefvande invånare som de
döde, hvilka Minneapolis sänder till
kyrkogårdarne hvarje år.

Att det icke finnes någon helsosam-
mare ort för skandinaverna i Amerika
än Minnesota kan en hvar lätt öfvertyga
sig om. Här om någonstädes åtnjuta
de frisk luft och ett långt lif. Trots det
stora antalet skandinaver i Minneapolis
räkna vi bland förlidet års hädangångne
endast 146 svenskar, 108 norrmän och
15 danskar.

Den nuvarande dödsproportionen i
Minneapolis är endast 9.3 pä hvarje tu-
sen personer, emot 17. 2 i Berlin, 17.7
i London, 20.2 i Paris, 20.9 i Baltimore
samt 21.4 i New York.

Dödsrapportcn för förlidet år (1898)
uppgifver 2,052 dödsfall.

Under samma tid föddes 4,064 barn
eller chcrubcr, som mammorna kalla
sina småttingar. Af dessa räknas som
vanligt största antalet (650) till tredje
wardct.

Till en början voro inga arragcnmcnt
vidtagna af St. Anthonys äldre settlare,
hvilka kunde häntyda på att platsen
skulle med hast växa upp till någon

större stad. När någon af de första
settlarne blef hädankallad, begrofs han
på sin egen tomt, och om han ej var i
besittning af någon egen jordtorfva, så
j ordades hans qvarlefvor i någon isole-
rad plats utanför sjelfva byområdet.
Detta förhållande egde rum på begge
sidor om ffoden.

Den första begrafningsplatsen var i
gamla St. Anthony, å en liten kulle,
mellan Eighth street och Filth avenue
S. E., hvilken på senare åren nyttjats
till brädgård. Platsen hade intet namn
och ingen förteckning öfver dem som
der begrofvos. Gamla settlare beräkna
deras antal till omkring 50, af hvilka de
flesta sedan flyttades till Maple Hill
Cemetery, som öppnades den 2o:de Fe-
bruari 1857.

Den första kyrkogården på vestsidan,
Layman's Cemetery, öppnades år 1860.
Innan detta ursprungliga Minneapolis
hade erhållit någon kyrkogård, hade
man till begrafningsplats utvalt en hög,
skogbeväxt sandkulle å nuvarande Sixth
avenue north, vester om Fifth street.
Här egde den första frimurarebegraf-
ningen rum ,då Brother Albert N. Hoyt
under högtidliga ceremonier begrofs,
som det sades, å "Brother Bassett's
Hill," den 25:te Mars 1855.

Den som nedskrifver dessa rader har
i snart tjugo år haft sitt hem å ofvan-
nämda sandkulle, och det är ej särdeles
lång tid sedan man fortfarande kunde
märka tydliga spår af de forne grafkul-
larne.

Martin Layman, som anlade den för-
sta kyrkogården på vestsidan, kom till
Minneapolis år 1851 och tog "pre-emp-
tion" å en sektion land, gränsande intill
nuvarande; Lake street och Cedar ave-
nue, och bygde han der det sjette hu-
set i ordningen på vestra sidan om
floden.

Är 1855 eller 1856 inträfYade ett döds-
fall nära intill Laymans hem, och all-
dcnstund folket var fattigt och icke hade
något land, gaf han dem tillåtelse att
begrafva den aflidne på hans egendom.
På detta sätt var det som "Uncle" Peter

i65

Wardell blef den första person som be-
grofs på den plats, som sedermera blef
känd under namnet jNIinneapolis Ceme-
tery. Då Layman tog detta land i be-
sittning, anade han föga, ait han skulle
komma att förvandla en del deraf till ett
dödsrike.

Är 1859 utstakade han en half acre åt
sig sjelf samt för att dessutom stå sina
grannar till tjenst och år 1860 inhäg-
nade han tio acres under iiamn af Min-
neapolis Cemetery. Arealen ökades vi-
dare, så att det före hans död, år 1886,
upptog inalles 27^ acres. De första
tomterna voro 8x24 fot och såldes så
billigt som för en dollar; några tomter
voro till och med sålda för så lågt pris
som 50 cents, och sällan var det att
någon såldes för mer än fem dollars.
Här, liksom i de öfriga kyrkogårdarne,
fördes det i äldre tider icke något or-
dentligt "record" öfver de döda; men
sedermera blefvo de alla nödsakade att
föra en fullständig och systematisk för-
teckning.

Colonel John H. Stevens' dotter, det
första barn som föddes i Minneapolis,
begrofs å Minneapolis Cemetery år 1862,
men flyttades sedermera till Lakewood.

Familjen Nichols ligger äfven här —
fem begrafna på en dag. De hade alla
drunknat i Lake Calhoun. Ett af bar-
nen var i badet och blef uppfångadt af en
vattenhvirfvel. En liten broder skyn-
dade till hjelp, men också han blef ned-
dragen af den förrädiska vågen. Sedan
sprang modern i, blott för att möta
samma öde. En fjerde medlem af fa-
miljen rusade i efter modern — fadren
följde, och alla sjönko i djupet tillsam-
mans.

John T. Hoblitt, den första soldat från
Minnesota, som dog under inbördes-
kriget, blef begrafven här, och hans sista
ord: "Do not bury me on slave soil,"
äro inhuggna på hans grafsten.

Ej mindre än 164 soldater från in-
bördeskriget hvila härstädes.

På en hög, enstaka och utsökt plats å
Lakewood Cemetery, vid stranden af
Lake Calhoun, finner man det sista

hvilorummet af "Lady of the Lake,"
hvilkens patetiska historia uppväcker
alla besökandes medkänsla. Hon till-
hörde en ansedd familj i Östern, men
var invalid och kom till Minnesota för
att söka den skatt, förutan hvilken lif-
vet saknar värde. Under sina dagliga
utfärder till Lake Calhoun blef hon så
förtjust i dess skönhet, att hon utvalde
åt sig en passande grafplats och för-
säkrade sig om sina anhörigas och vän-
ners samtycke att här erhålla sitt sista
hvilorum, inom hörhåll af vågornas
plaskande, några få fot från den frid-
fulla stranden.

Många besökande uppsöka denna
plats, der man å en grafsten läser nam-
net "Helen Francis, hustru till Sir
Joseph Francis, död den 27:de Mars
1873. Långt innan denna plats var af-
sedd för de "dödas boningar," stod Mrs.
Francis på denna höga kulle, och då
hon blickade ut öfver sjön, sade hon
att hon aldrig sett en så härlig
och passande plats för de dödas
gårdar. Så snart denna plats se-
dermera blef afsedd för grafgård, för-
säkrade sig hennes make, Sir Joseph
Francis, om en hvilostad för hustruns
stoft på den ofvannämda höga kullen,
hvilken också blef beskrifven som "Lot
I, Section i." Helen Francis' make
slumrar nu också den sista sömnen vid
hennes sida och på hans grafsten läser
man följande intressanta inskription:

"Joseph Francis, Fatlier and Found-
er of the United States Life Service,
1842. Founder of American Ship-
wreck Society, 1842. Inventor of Cor-
rugated Metallic Life Gar, Life Boat,
etc. Received the thanks of the Forty-
ninth Congress, honored by the Fiftieth
Congress for his service to humanity.
Honored, decorated, rewarded and
knighted by the Crowned Heads of Eu-
ropé. Born March i2th, 1801."

Joseph Francis dog den io:de Maj
1893 i en ålder af 92 år.

Samtidigt härmed må omnämnas att
den pil, som växer invid denna graf,
planterades för 22 är sedan, och är upp-

i66

växt från en telning, som Sir Francis
tagit från det pilträd, som står invid
den plats, hvarest Napoleon var be-
grafven på ön St. Helena.

som förlorade lifvet i den stora qvarn-
explosionen år 1878. Öfver denna grät
reste Head Millers' Association år 1885
ett storartadt monument — bestående

p
o
W

<j
o

Alldeles intill Helen Francis' graf be-
finnes det sista hvilorum, hvilket om-
sluter stoftet af de aderton olycklige,

ai en väldig fyrkantig obelisk för en
kostnad af $3,500.

Här hvilar äfven sida vid sida åtta

i67

inedlemmar af Rand-Coykendall famil-
jen, hvilka alla drunknade, då deras båt
kantrade i den svåra stormen på Lake
Minnetonka år 1885.

Bland de mest storartade och dyrbara
monumenten finner man McNairs mo-
nument, närmare 50 fot högt, samt
Pillsbury-, Wolford- och Pence-monu-
menten.

Det finnes mycket af intresse i Lake-
Mfood, men en sak till kan vara nog. I
Södern torde nedan berörda faktum icke
vara af något intresse, ty det är mindre
sällsynt der; men här hafva vi så liten
förbindelse med den afrikanska rasen.
Den plats, hvarest qvarlefvorna af
"Aunt Millie Bronson" hvila, ligger å
•George A. Bracketts grafområde, Lot
No. 3, Section 2. "Aunt Millie" var
omkring ett hundra år gammal, kanske
mer, då hon dog i Mars 1885. Hon var
■en tjenarinna hos general Beauregard
under kriget och blef tillfångatagen i
striden vid Tishomingo af major Brack-
■ett från St. Paul, och efter att ha blifvit
bringad till Norden och till George A.
Brackett i Minneapolis, betraktade hon
alltid "Massa George" som sin beskyd-
-dare. Hon fäste sig mycket vid familjen
och i synnerhet vid lilla Annie Brack-
ett, och då den lilla sjuknade och dog i
Juni 1864, var "Aunt Millies" sorg lika
stor som hos någon af familjens med-
lemmar. Mr. Brackett lät taga god vård
om henne på hennes ålderdomsdagar,
och då hennes slut nalkades frågade han
henne, om hon skulle tycka om att
l^lifva lagd vid sidan af lilla Annie, och
den blick som åtföljde hennes svaga
svar, "Oh, yes. Massa George," visade
huru tacksam hon var för detta be-
hjertade anbud.

Bland de grafstenar, som flyttats från
Maple Hill till City Cemetery, finna vi
en med följande egendomliga och hjert-
nypande inskription:

"Behold, dear friends, as you pass by.
As you are now, so once was I:
And as I am now, so you must be;
Prepare for death and follow me."

(Om inte minnet sviker, torde samma
grafskrift [på svenska] en gång i tiden
varit synlig på någon kyrkogård i gamla
Sverige.)

Bland grafmonumenten å Hillside
Cemetery fästes ens uppmärksamhet
ögonblickligen vid en ofantligt stor ka-
non. Den är en skänk af krigsdeparte-
mentet i Washington till Wm. Downs
Post No. 68, G. A. R., och är det första
soldatmonument som blifvit uppsatt i
Hennepin county. Monumentet invig-
des med högtidliga ceremonier den
29:de Maj 1897. Denna gamla beryk-
tade kanon är en slätborrad 32-pundare,
hvilken under inbördeskriget gjorde
stor tjenst på örlogsskeppet "Caronde-
let," tillhörande amiral Porters flottilj,
och hade del i äran i alla de bataljer,
som egde rum mellan Memphis och
New Orleans.

Stadens kyrkogårdar inrymma till-
sammans 869 soldatgrafvar, hvarest de
Unionens tappre försvarare, hvilka stu-
pade under inbördeskriget, blifvit j or-
dade. På "Memorial Day," den 30:de
Maj, dekoreras alla dessa grafvar hvarje
år med blomsterbuketter och kransar,
hvilka dagen förut hopbindas af stadens
patriotiska damer. Denna dag finner
alltid mången villig och hjelpsam hand,
som hela dagen lång frivilligt utöfvar
denna kärlekens mission.

PRESS, HANDEL OCH
INDUSTRI.

TIDNINGAR.

Ibland den själaspis, som flns på jorden,
Nog äro tidningarne numro ett;
Ocii pressen är en väldig stormakt vorden,
Hvars verkningar man skönjer vidt ocli

bredt.
Till arma hyddor, prydliga salonger
Sig tidningarne bana väg i dag
Med nyheter, med skämt och följetonger,
Poem och ledare af skilda slag.

I fråga om tidningar i äldre och ny-
are tid hafva vi ett allt för stort fält att
röra oss på. Tidningar hafva här upp-
stått lika talrikt som svampar ur jorden,
och kunna vi ej egna rum och tanke åt
dem alla. Vi vilja endast nämna nam-
net och tiden för de första tidningarne.

Den första veckotidningen i St. An-
thony, "St. Anthony Express," begynte
utgifvas af skräddaren Tyler den 3i:ste
Maj 1851, och den första i Minneapolis,
"The Northwestern Democrat," utkom
första gången den 2:dre September 1854,
redigerad af W. A. Hotchkiss. Den
första dagliga tidningen härstädes var
"Falls Evening News," som startades af
Croffut & Clark den 28 September 1856.
De voro de förste som hade mod nog
att med sin farkost för full vind begifva
sig ut på den dagliga journalismens
stormiga haf; men en vacker dag i
April 1861 träffades deras bräckliga far-
kost af en stormby och led den liksom
förut mången ståtligare skuta skepps-
brott på cie klippiga skären och försvann
för alltid ur sigte. Vccko-upplagan,
känd under namn af "State News," fort-
satte likväl två år längre. De hundra-
tals tidningar, som sedan dess existerat,

(168)

och af hvilka ett flertal endast fört en
dagsländas tillvaro, är det allt för lönlöst
att söka referera.

Af de cirka 125 tidningar och tid-
skrifter af allehanda slag, som för när-
varande utgifvas härstädes framträda
endast tre jemnstarka jettar, nemligen
de båda morgontidningarne "Minncapo-
lis Tribune" och "Times" samt afton-
tidningen "Minncapolis Journal," hvilka
i alla afseenden kunna ställas i bredd
med Österns förnämsta nyhetstidningar.
Om skräddaren Tyler, den gamle rid-
daren af sax och trycksvärta, nu kunde
stiga upp ur sin graf, skulle han allt
biifva storligen förvånad att se huru tid-
ningar klippas till nu för tiden samt
huru våra nutida snabbpressar trycka
och vika 24,000 tolfsidiga tidningar i
timman, från stora pappersrullar, som
upptaga fyra till sex mil i längd.

Vid ofvannämda tidningar finna vi
några af våra landsmän för närvarande
innchaivare af åtskilliga ansvarsfulla be-
fattningar. Vid "Minneapolis Journal"
fungerar svensken Fred H. Sanders som
superintendent för annonsafdelningen,
och norrmannen Adolph Edsten å re-
daktions-staben. Norrmännen P. O.
Stromme och Paul Gylstrom äro an-
stälda som redaktionssekreterare; den
förstnämde vid "Minneapolis Times"
och den senare vid "Minneapolis Trib-
une."

Den skandinaviska pressens historia i
Minncapolis har varit särdeles skiftes-
rik. Ja, många äro de tidningar och
tidskrifter, som uppstått å den journali-

109

stiska horisonten och snart försvunnit
derifrån, oaktadt de hvar för sig kom-
mit till för att fylla ett enkelt tomrum.

Sä snart en tidning man börjat pä
Att gifva ut, nog förnam man då
I dess anmälan en gammal fras
Med hvilken publikum lätt skall tas,
Men frasen var blott on krok så grof :
"Nu f ylles ett jänge kändt behof".

Journalistens stig är törnbeströdd.
Bäst han trälar som en slaf går företaget
i qvaf och tidningen måste ge upp an-
dan för att '"fylla ett länge kändt be-
hof."

En skämtare gaf en gång följande råd
till en vän, hvilken kände sig manad
att beträda den publicistiska arenan:
"Broder, blif aldrig publicist, med min-
dre du, likt en rhinoceros har horn på
näsan, och en hud, som skyddar mot
knappnålsstyng." Om man på ytan här-
af ser ett leende skämt, så hvilar likväl på
botten en djupare sanning än måtigen
anar. En och annan som umgåtts med
begäret att utgifva en tidning samt fått
sin vilja förverkligad, har också snart
fått skåda sakens allvarliga och mörka
sida och inom kort fått erfara, att publi-
cistens kall ej bör räknas till de afunds-
värda.

"Nordvestern" var namnet på den för-
sta svenska tidningen i Minneapolis.
Den utgafs år 1872, med W. Gumaelius
som redaktör. Efter sju, säger sju, hela
veckor uppgaf den andan. Hösten sam-
ma år flyttade kapten J. A. Vanstrum sin
tidning. "Svinska Monitören," från St.
Paul till Minneapolis. Försatt i pen-
ningeknipa och urståndsatt att erhålla
det lofvade understödet, blef äfven han
inom kort tid nödsakad att nedlägga sitt
tidningsföretag.

Dessa första meteorer på tidningslite-
raturens himmel kommo, lyste och för-
svunno således på en ovanligt kort tid-
rymd. Deras korta tillvaro får ej ute-
slutande tillskrifvas de män, som stodo
i spetsen för dem, utan fastmer den
publik som felat att understödja ett så-
dant allmännyttigt företag genom att
under tidningens tidigare tillvaro und-
vika att subskribera på sin egen stats

tidning för att derigenom enligt eget
förmenande blifva förvissad om, att tid-
ningen kommer att "lefva"; så att de ej
behöfva förlora sin dollar eller par.
Eller med andra ord: förvissa sig om
att det icke är någon enskild persons
afsigt att rikta sig på allmänhetens be-
kostnad för att sedermera draga den vid
näsan genom att upphöra med företaget.
Om detta är mångens åsigt, så måste
en och annan rättänkande person likväl
hysa sundare åsigter och erkänna, att
de som hafva förmåga och energi att
sätta sig i spetsen för ett dylikt företag
merendels riskera lika många tusen som
prenumeranten enstaka dollars, förutom
den förlorade ersättningen för åt före-
tagets framgång uppoflfrad tid och ar-
bete.

Hösten år 1875 stod en het kampanj
för dörren. Ingen svensk republikansk
tidning fans till hands, men deremot en
svensk demokratisk tidning, "Svenska
Nybyggaren" i St. Paul. Den politiska
striden blef lifhgare och tiden kortare,
hvadan följden blef att en svensk-repu-
blikansk kampanjtidning dök upp "för
första gången," nemligen "Mullvaden,"
som utgafs af "Kurre Brothers" (Al-
fred Söderström och Alex. Mobeck).
Som dess utgifvare ville förena nytta
med nöje, utgafs "Mullvaden," tillfäl-
lighetsblad för skämt och allvar, i stort
format, med två sidor politik och två
sidor glad och skämtsam läsning. Att
tidningen ej tillhörde det surmulna sla-
get, kan dess här nedan införda anmälan
bäst intyga:

MULLVADEN.

Mullvaden är ju ett komiskt djur,
Det kan väl ingen förtänka.
Han är så piggor och så tojour,
Och vill i sorg sig ej driinka;
Tv fast jordbrukare af naturen
Är han till driftkuku klippt och skuren
Och ständigt glad.

Uti hans vägar det ofta bor
Rätt mången kinkiger gata.
Gör han en "bock" om ej alltför stor,
Han ödmjukt ber er förlåta. ^„„^„_

Det ganska svårt är att snörrätt vanära-
En kan väl vara så god som andra,
Blott man är glad.

1 70

Hans preteutiouer ä' ganska siiiA,
Han önskar hjelpa de svaga.
De sorgsna han önskar hjelpa få
Att uppä smilbandet di'aga.
Gä ej och bläng som en ilsken katta
Rätt ofta ändras det helt besatta.
Blott man är glad.

För likars bästa och bröders väl
Hans svärd dras ständigt ur skida;
Dock, rätt och sanning är enda skäl,
Hvarför han önskar att strida.
Han kan ej se huru orätt öfvas:
Hans bättre känslor kan icke döfvas
Ty han är glad.

I politiken hans lära är
Att motpartiet bör tuktas;
Och är det dcrför som han nu svär
Att med dem grufligt krunibugtas.
Ty han vill lefva "und leben lassen",
Och skulle äfven han få på tassen
Är han dock glad.

Ett särdeles eget förhållande .smn stod
i förbindelse med utgifvandet at "Mull-
vaden," bör ej förbigås. Trots "Mull-
vaden" ganska skarpt sablade på sin
politiske motståndare, "Nybyggaren,"
samt på alla rättänkliga vis försökte att
leda allmänheten ifrån dess politiska irr-
gångar, uppsattes och trycktes "Mull-
vaden" å "Nybyggarens" eget kontor i
St. Paul för en ganska moderat arbets-
omkostnad, då man tar i betraktande alt
intet annat svenskt tryckeri fans att till-
gå. Hela transaktionen visade tydligen
att det fans trohet i Noraen bland sven-
ska tidningsmän den tiden, trots politi-
ska skiljoineningar.

Om "Mullvaden" hade ej hlilvit så
mycket sagdt, om det icke varit för den
orsak, alt den gaf upphofvet till alt
strax derefter utgifva en svensk republi-
kansk veckotidning. Alfred Söderström
blef den som utsågs att, så snart som
dyningarnc efter den politiska stormen
lagt sig, påbörja det nya företaget. Öf-
verste Hans Mattson, som då vistades i
Litchfield, hade under tiden fått nys om
hvad som var i görningen, och allden-
stund lian var en gammal erfaren tid-
ningsman och mera känd bland såväl
amerikanare som svenskar, valdes han
sedermera som den nya tidningens ban-
brytare. På så sätt såg inom kort "Min-
nesota Stats Tidning" dagens ljus.

Under tifkn hade "Svenska Nybygga-

ren" i St. Paul nyllat upp till Minne-
apolis för att söka ett större verknings-
fält, men den blef snart troll af lifvet
och lade sig ner alt hvila för alllid.

"Minnesota "Stats Tidnings" första
nummer utkom första veckan i Januari
1877. Den stod alltjeml under ledning
af öfversle Mattson, Alfred Söderström
och Axel Dahlstrand, samt efter den
senarcs död af Magnus Lunnow. "Slats-
lidningen" var republikansk till sin po-
litiska trosbekännelse, men likväl ingen
partislaf; och i afseende på de värderika
råd, som den ständigt meddelade till
den svenske farmaren i Nordvcstern har
den ännu ej funnit sin like. Den valde
staten som sin verkningskrets och lem-
nade det kyrkliga åt den religiösa tid-
ningspressen. Den ansåg att en poli-
tisk tidning borde vara en tidsspegel, i
hvilken de vigtigaste händelserna borde
synas, och alldenstund olika händelser
intressera olika personer, trodde den sig
bäst uppfylla sin pligt genom alt vara
opartisk mot alla, så långt som det
kunde ske utan att bryta mot god ton
eller den allmänna moralen. Kyrkotid-
ningen "SkafYaren" i St. Paul kunde
icke tolerera "Statstidningens" sjelfstän-
diga hållning, synncrligast hvad dess re-
fcratcr öfver svenska sällskaps-tillställ-
ningar beträffade, utan fortsatte den
gång på gång med de mest hänsynslösa
anfall mot "Statstidningen" och dess
personal. Ja, den gick så långt att den
i clt enda nummer publicerade en mellan
ätla och nio spalter lång artikel, hvari
"Minnesota Stats Tidnings" program
och tendens på det skarpaste klandrades.
'Statstidningens" popularitet och sprid-
ning (ikades desto mer. trots den ruttna
Itok-mikcn. "Statstidningen" existerade
1 fyra och ett hälft år. Under senare
tiden af dess tillvaro hägrade Orientens
glimmcr för öfverste Mattsons syn och
någonting måste göras. — Ingen svensk i
.Miimesola, och synncrligast ej af "Stats-
tidningens" liisarc, har glömt den ru-
skiga Hill-Montcgn-kombinationen, den
sorgligaste i svenska tidningshistoriens
:mn;d(T. "Statstidningen" blef såld.

oi
<

Q
>

I— <
Di

Q
m

-s^i S^HV ri

171

1/2

Den hade fallit i sin bittraste oväns våld.
"Statstidningens" program hade alltid
klandrats af "Skaffaren," men efter kö-
pet tillkännagafs det att "Statstidnin-
gen" fortfarande skulle redigeras i en-
lighet me'd sitt redan utstakade pro-
gram och att dess tendens framdeles
skulle blifva så nära lika hvad den varit,
att ingen af dess läsare skulle få anled-
ning att klaga öfver den skedda hand-
lingen. Det kan man ju kalla en falsk
"unionism."

"Att tjena två herrar tillika.
Så skilda som Mammon och Gud,
Det kan ingen utan att svika
Och vanvårda enderas bud."

Missnöjet öfver "Statstidningens" för-
säljning var allmänt och prenumeranter
i mängd började stiga ut ur ledet, ty
ingen ville svära den nya fanan.

Det blef nödvändigt att draga in på
staten. "Statstidningen" fick slutligen
nöja sig med de artiklar, som förut varit
uppsatta för "Skafifarens" räkning; den
blef till en del ett eko af den senare,
tills den slutligen måste dragas in, eller,
som det kallades, konsolideras med
"Skafifaren."

Den allmänna missbelåtenheten visade
sig på mångahanda sätt. En "lebsen"
vän till "Statstidningen" insände ne-
danstående Sorgevisa till en annan
svensk tidning. Han tillkännagaf sam-
tidigt att visan bör sjungas långsamt
samt efter den glada melodien ur "Or-
pheus i underjorden."

Sorgevisan återgifves i sin helhet med
utelemnandet af några då bifogade noter
(icke musiknoter).

Till staten född för fem är sedan,

En pilt jag var, liolt lihf-ral;

Dock att min sol är starkt 1 nedan,

Det miirkfi nof? liiir och i St. Paul.

Aj! aj! aj! aj! aj! aj!

Minnesota tidning, du iir Illa kiind

bftd' hilr och der.
Aj! aj! aj! aj! aj! aj!
Minnesota tidning, du är lila ktlnder hiir.

Jag hade viinner ganska flna,
I politik, som hvar man vet.
Nu håna de mig jomt och flina;
Men Inte rår väl Jag för det!

T.v knipen vardt jag af prelaten.
Får ej mer vara liberal.

Jag får ej ens en tår till maten,
Och derför kiinner jag mig skral.

Mig egna kläder fordom prydde;
En sprätt jag kände mig i sta'n;
Men sedan Sk — n åt mig sydde.
Så ser jag ut som jag ej var van.

Vårt inuanmäte har nu blifvit
Detsamma för oss båda två;
Förty hvad Sk— n re'n har skrifvit,
Står för "Statstidningen" också.

Jag afsked ta*r nu af publiken,
Jag vill ej klaga mer min nöd,
Af liberala vänner sviken,
Det sannerligen blir min död.

(Publiken applåderar).

Hvad tycks väl: en applåd vid grafven!

Jag ficli dock den för egen del.

I band och bojor smidd som slafven

Jag är, men det är prestens fel.

Aj! aj! aj! aj! aj! aj!

Minnesota tidning dock är lycklig,

har en salig själ.
Aj! aj! aj! aj! aj! aj!
Minnesota tidning säger nu farväl! farväl!

"Svenska Folkets Allehanda" vitkom
endast en kort tid här i staden. Tidnin-
gen utgafs först i Litchfield hösten år
1883 af Lambert Gisslow, som året derpå
flyttade tidningen till Minneapolis för
att, som det sades, vinna ett större fält
för dess verksamhet. Hitkommen lät
Gisslow fyra andra personer ingå som
delegare i tidningen och förstorade den
till samma format som de största
svensk-amerikanska tidningarnes. Giss-
low redigerade tidningen från dess bör-
jan till i Juli 1884, biträdd af N. P. Lind
en kort tid på försommaren. I slutet af
September fann bolaget sig nödsakadt
att nedlägga tidningen af brist på erfor-
derligt kapital att möta de ökade utgif-
ter, som tidningens flyttning och försto-
ring förorsakat. Prcnumerantlistan
köptes af "Svenska Amerikanaren" i
Chicago.

"Nya Verlden."— I Augusti 1889 bör-
jade en svensk veckotidning med nam-
net "Nya Verlden" utgifvas i Minne-
apolis. Den helsades entusiastiskt väl-
kommen af ett stort antal landsmän,
som länge önskat se tillvaron af en verk-
ligt frisinnad och i politiskt hänseende
fullt sjelfständig tidning. Utgifvarne

173

voro fem till antalet: Jphn J- Erickson,
Oliver Sköne, Robert H. Bergman
Otto Oberg, alla skickliga typografer;
samt literatör Gudmund Åkermark, tid-
ningens redaktör. Företagets afifärsfö-
reståndare var Mr. A. E. Sandberg.

"Nya Verlden" tycktes allt ifrån bör-
jan gå en vacker framtid till mötes,
men ödet ville, såsom i det följande
skall ses, någonting helt annat. "De
gode dö unga!" Redan efter ett hälft
års existens hade "Nya Verlden" en lo-
kal spridning, ditintills ej uppnådd af
någon annan svensk Minneapolis-tid-
ning, och prenumeranter från alla sven-
ska .settlement i det öfriga Minnesota
och Nordvestern inströmmade dagligen.
Allt gick väl och skulle sannolikt så
fortgått, om icke de fyra förstnämda
delegarne i tidningen, lockade af ett för-
månligt anbud, påyrkade att sälja affä-
ren till en tryckerifirma från lowa, som
etablerat sig i Minneapolis. Tidningen
såldes och fortsatte sin verksamhet med
Gudmund Åkermark och Otto Eländer
som dess redaktörer. Den sistnämde
lemnade dock efter några månader sin
befattning och flyttade till Ironwood,
hvarest han tog anställning å apotek.
Tidningens nye egare, Mr. Louis Tjer-
nagel, kom tyvärr på den barocka tan-
ken att ändra bladets utgifningsort till
den lilla obskura staden Story City i
lowa. Inga föreställningar häremot
hjelpte, och vid jultiden år 1890 förverk-
ligades den för tidningen så olycksdigra
flyttningen till lowa. Åkermark med-
följde och qvarstod som redaktör till i
Juli 1891, då han lemnade sin befattning,
i hvilken han efterträddes af literatör
O. A. Linder, numera redaktionsmedlem
vid "Svenska Amerikanaren" i Chicago.
Mr. Linder fick samma svårigheter som
sin företrädare att kämpa emot. Tidnin-
gen betraktades till följd af flyttningen
som ett slags afifälling, och prenumeran-
terna från Minnesota och öfriga stater
uppsade prenumerationen, hvaraf följ-
den blef att företaget måste nedläggas.
"Gnistan" utkom på våren 1891 och

redigerades af den begåfvade unitarie-
presten Axel Lundeberg. Till en början
utkom ett nummer i månaden, seder-
mera två. Inalles utkommo 23 nummer.
Orsaken till dess upphörande var brist
på kapital och uthållighet hos utgifva-
ren. "Gnistan" var en frisinnad tidning,
som skarpt kritiserade det religiösa
skrymteriet och den politiska hum-
bugen. Dess motto var: "Frihet, jemn-
likhet och broderskap." Den hade soci-
alistisk tendens och försvarade med
kraft och talang arbetarens intressen.

"Friskytten," en liten frisk jägare på
literaturens fält, som utgafs af "Sven-
ska Folkets Tidnings" bolag, presente-
rade sitt första nummer för allmänheten
den 2S:te November 1891, och den
svensk-amerikanska pressen böjde sig
till jorden för dersamma. En sak är
saker, att när Sveriges skämttidningar,
"Söndags-Nisse" och "Kasper," först
lades fram för publiken, fingo de ej så
mycket blommor. "Friskytten" rönte
ett varmt emottagande af sina kollegor
såväl som af allmänheten. Den redige-
rades af de rutinerade tidningsmännen
Ninian Werner och Gustaf Wicklund.
hvilka voro allmänt kända för sina
framstående förmågor inom det humo-
ristiska området. I denna lilla pigga
skämttidning fann man ofta allvarets
lugn blandadt med skämtets yra på ett
behagligt sätt — ty blandningen verkstäl-
des af vana händer. Wicklund-Werner
var en stark kombination inom denna
bransch af tidningsliteraturen.

Genom många af de från Werners
penna flutna alstren gick en allvarets
och den djupa känslans tråd, hvilken
kommo oss att känna, att vi lefva äfven
för något annat, högre och ädlare, än
den blotta kampen för tillvaron: under
det att Gustaf Wicklund, den glade wit-
zaren på vers, genom sina lekande, af
ögonblicket alstrade paradoxer, alltid
tvingade våra smilband att utvidgas och
våra hjerteröttcr att dallra.

Ninian skref en gång i "Friskytten":

1/4

Vår Friskytt eger re'n en vidsträckt sprid-

Och väldig framgång man krabaten spär;
Den är också en sabla treflig tidning,
Som stads med lust och sång kring jorden

gäl-. -
Hur glade månde då dess pappor vara,
De underbara!

Om Ninian med "pappor" mente
Lunnow, Söderström och Höglund (ty
humoristerna sjelfve se ju aldrig glada
ut), så voro de minsann ej så glada i
själen, ty strax efter det nya tidnings-
företaget gått af stapeln kom den allt
förhärjande krisen och flera af de jern,
som "Svenska Folkets Tidnings" bolag
hade i elden, blefvo brända. Utgifvan-
det af "Friskytten" var förenadt med
betydligt stora utgifter, och alldenstund
egarne af "Svenska Folkets Tidning"
hade att egna sin mesta tid och sina
bästa krafter åt "Svenska Folkets Tid-
ning" blef bördan för tung. Efter det
"Friskytten" utgifvits i något öfver två
års tid, såldes dess prenumerationslista
och "Friskytten" sammansmälte med
"Humoristen" i Chicago, hvilken i flera
år bar dess namn i sin vignett. "Fri-
skytten" saknades af mången, ty den var
den bästa skämttidning, som hittills ut-
kommit på svenskt tungomål i Amerika.
"Vägbrytaren," som uteslutande redi-
gerades i nykterhetssakens intresse, bör-
jade utgifvas omkring år 1893 af ett bo-
lag, bestående af medlemmar från olika
delar af staten. Ole Krön i Evans-
ville var dess redaktör samt den ledande
själen i företaget. I redaktionen befann
sig äfven en tid den ifrigc nykterhets-
kämpen Oscar Wolf. Denna tidning,
liksom mänga andra, hade svårt att
bryta sig väg och efter det densamma
under många svårigheter utgiivits i
Minneapolis i cirka tre års tid, flyttades
tidningen till Stillwater, der den förlidet
år under iiamn "Vcsterlandot" stilla
afsomnadc.

En annan liten tidning, "Populisten,"
utgafs år 1894 af C. A. Lundberg; men
då han knappt ett år derefter afgick
med döden, släcktes äfven lifsgnistan
hos "Populisten."

"The Northland Magazine" var den
första och sista uppenbarelsen på det
uteslutande literära området. Denna
månadsjournal utgafs år 1898 på engel-
ska språket och egrades synnerligast åt
skandinavernas intressen. Olaf H.
Rask, en af dess grundläggare, inträdde
vid krigets utbrott mot Spanien i mili-
tärtjenst, som löjtnant i kompani M af
Femtonde Minnesota-regementet, och
alldenstund Mr. Marion S. Norelius,
hans kompanjon i företaget, ansåg det
opraktiskt att vidare fortsätta företaget,
kom det i händer på nya egare och
upphörde den för öfrigt väl redigerade
månadsskriften under loppet af sin an-
dra årgång.

De norske tidningsmännen, som voro
de första som beträdde den journalisti-
ska arenan, hafva också haft sina "hund-
år," och vilja vi äfvenledes i korthet
omnämna deras förnämsta organ, som
kommit och gått för att "tylla ett länge
kändt behof."

"Nordisk Folkeblad" var den första
norska tidning i Minnesota. Den ut-
gafs om våren 1868 i Rochester af Leon-
ard & Booth, utgifvare af "Rochester
Post," hvilka engagerade danske vice-
konsuln för Minnesota, F. S. Christen-
sen som redaktör och föreståndare för
tidningen. Hösten samma år köpte
Christensen tidningen och flyttade den
till Minneapolis, hvarest "Nordvestens"
nuvarande egare, S. Listoe, trädde i för-
bindelse med densamma. Är 1870 blefvo
W. T. Rambusch och Hjalmar Eger
egare af tidningen, hvilka emellertid
efter ett par års förlopp på grund af
financiella svårigheter måste uppgifva
hela företaget. Det kom nu i händerna
på dåvarande sheriffen i Hennepin
county, George H. Johnson, med Ed-
ward Larsen som redaktör och fortsattes
under deras ledning tills 1875, då tid-
ningens subskriptionslista inköptes af
"Skandinaven" i Chicago. Dess saga
blef dermed afslutad.

En annan norsk tidning som en tid
förde en omvcxlandc tillvaro var "Min-
nesota." Den utgafs först som republi-

175

kanskt organ af C. F. Solberg och Hjal-
mar Eger. Efter en tids förlopp råkade
tidningen i händerna på M. Wesenberg
och blef genast ett demokratiskt språk-
rör. Wesenberg tröttnade snart på affä-
ren och sålde tidningen år 1873 till
Johnson & Gjedde. De ändrade med
ens tidningens tendens och kallade den-
samma för "Budstikken."

"Budstikken" utgafs år 1873 af F. A.
Husher, Gudmund F. Johnson och
John E. Gjedde med den förstnämde
som redaktör. Sedermera sålde Husher
sin andel i tidningen till sina båda kom-
panjoner. Efter Husher blef Paul
Hjelm Hansen, Jon Bjarnason och
Luth. Jaeger "Budstikkens" redaktörer.
Mr. Jaeger efterföljdes år 1884 af Jör-
gen Jensen och denne åter år 1886 af
Tom Överland. År 1888 såldes tidnin-
gen till T. Guldbrandsen & Co., och sam-
manslogs den år 1894 med "Minneapolis
Tidende."

"Verldens Gäng" utgafs år 1878 af den
på sin tid så sorgligt beryktade så kal-
lade tidningsmannen A. M. Schack, som
utan medel eller anseende gång på gång
försökte att medelst sina lösa projekt
upprätta nya tidningsföretag. Hans
djerfvaste försök var bland annat att
starta en norsk daglig tidning. Det blef
följaktligen qväfdt i sin linda. "Verl-
dens Gäng" gick utan saknad snart till
all verldens väg.

"Faedrelandet og Emigranten" flyt-
tades år 1886 från La Crosse, Wiscon-
sin, till MinneapoHs med A. F. Husher
som redaktör och utgifvare. Efter nå-
gra års förlopp sålde Husher tidningen
till T. Guldbrandsen, som förenade den-
samma med "Minneapolis Tidende."

"Saamanden," en religios-estetisk och
politisk tidskrift, påbörjades af Kristofer
Janson år 1887, men både tidningen och
Mr. Jansen ha nu flyttat öfver till Norge.

Några medlemmar af den norska ar-
betareföreningen härstädes utgåfvo hö-
sten år 1887 ett arbetareblad, "Arbei-
dets Ridder," hvilken efter en hård
kamp för tillvaron lugnt och stilla af-
somnade redan nästa vår.

— 12

■■'The North" var en skandinavisk tid-
ning, redigerad på engelska språket.
Den började utgifvas af ett aktiebolag
år 1889 med Luth. Jaeger som redaktör.
Det var för öfrigt öfverste Hans Matt-
son, som var den ledande själen i före-
taget. Tidningen drogs in år 1893.

"Den Danske Amerikaner" utgafs år
1893 af A. Colberg, men flyttades en
kort tid derefter till Tyler, Minnesota.

"Normanna," som i sex års tid utgafs
af Gudmund F. Johnson, upphörde att
utkomma år 1894. Dess unge rätt be-
gåfvade redaktör. Kroger Johansen,
hade dessförinnan flyttat till Norge.

"Sport og Friluftsliv," en norsk illu-
strerad månadsjournal för sport och
rekreation, började utkomma i Januari
1897. Den utgafs af B. Hage, Carl
Hansen och H. E. Gudbrandsen, men
efter ett par månaders förlopp tog Mr.
Gudbrandsen hand om det hela. Tid-
ningen redigerades af Mr. Gudbrand-
sen, som äfven sjelf utförde illustratio-
nerna i densamma. Den dog efter två
års tid och var den femte norska sport-
tidning, som utgifvits här i landet.
"Sport og Friluftsliv" lefde likväl längst
af dem alla. Tidningens spalter stodo
endast öppna för verklig idrott — sport
för helsan och förnöjelsen — och var den
en verklig fiende till knytnäfskämpar
och all annan amerikansk "barroom
sport." Tidningen rönte ett vänligt
emottagande å många platser i Förenta
Staterna, men det var likväl icke till-
räckligt lif bland de norska sportsmän-
nen här i landet för att kunna betrygga
företagets framtid.

Efter att i korthet hafva omnämt de
döda, vilja vi nu äfvenlcdes egna några
ord åt de Icfvande. Omkring 35 skan-
dinaviska tidningar och tidsskrifter ut-
gifvas för närvarande i MinneapoHs och
egna en stor del af dem sin verksamhet
uteslutande åt det religiösa området.
Bland stort och smått, som här finnes,
vilja vi endast hålla oss till de förnäm-
sta bland den sekulära pressen, hvilka
alla så att säga hafva gått igenom eklu-
ten och datera en del sin tillvaro så

176

JTo.a3.-l'-':leArg.

>liiiueapolis ocll St, Paul, Minn.. Onsda^fon d. t^ Juni 1893.

Löp. No. 558

lånyt tillbaka som på i88o-talet. Vi vilja
börja med den äldsta, nemligen "Sven-
ska Folkels Tidning."

Efter det "Minnesota Stats Tidning"
blifvit uppslukad af "Skaffaren" stod
fältet åter öppet för en tidning, som
oförskräckt vågade fcirfäkta "rätt och
sanning."

Direkt franimaiiad af omständigheter-
nas tvång och icke en produkt af en-
skild affärsspekulation sprang "Svenska
Folkets Tidning" så att säga fram ur

skötet af den svenska befolkningen i
Nordvcstem, den 5 -.te Oktober 1881.

Alfred Söderström, tidningens grund-
läggare, hade intresserat något öfver
hundra fördomsfria och inflytelserika
svenskar inom staten att laga aktier i
det nya bolaget, The Swedish Publish-
ing Company, och presenterade sig tid-
ningen följaktligen redan från första
början i ett stort och imponerande for-
mat. Den rådande oviljan mot "Stats-
tidningen" samt den nya tidningens

177

sjelfständiga tendens skaffade "Folkets
Tidning" redan de två första månaderna
öfver två tusen prenumeranter. På
grund af sin sjelfständiga hållning vann
den allmänt gehör blard olika politiskt
tänkande. Den var republikansk till sin
bekännelse, det vill säga den förfäktade
de stora principer, som lågo till grund
för vårt lands konstitution — men den
visade sig icke vara någon partislaf —
utan klandrade med ens det orätta och
erkände det rätta utan afseende på per-
soner eller parti, och hvad våra lands-
mäns politiska intressen beträffar gjorde
den sig med ens förtjent af namnet
'"Svenska Folkets Tidning," ty

Att följa med uti koinnmn och stat,
Med alltid öppet, iirlijrt, vaksamt öga:
Att fråga litet efter storfolks hat;
Att låta sig af suiiel<er riiras fiign :
Att der hon eu gång ställt sig lugn står qvai
Och aldrig låta dei'ifråu sig nibba.
Hur man försöker locka eller tubba —
Se der en tidnings ära och försvar!

De första tjenstemännen i The Swed-
ish Publishing Company voro:

Victor Berggren, president;

P. J. E. Clementson, kassör;

Alfred Söderström, sekreterare.

Efter två års förlopp hade tidningens
prenumerantantal öfverstigit lo.ooo och
beslutade bolaget att på grund af tidnin-
gens framgång, som hittills står exem-
pellös inom den svensk-amerikanska
tidningspressens historia, afhålla ett
storartadt jubileum. Den för festens
anordnande tillsatta komiteen hade se-
dermera beslutat, att festen (den S:te
Oktober 1883) skulle i främsta rummet
blifva till minne af "Svenska Folkets
Tidnings" andra födelsedag, vidare en
slags föreningsfest mellan Nordvesterns
i offentligt afseende mest framstående
skandinaver, och sist, men icke minst,
en förbrödringsfest mellan representan-
terna för den skandinaviska tidnings-
pressen i Amerika, h vadan en inbjud-
ning sändes till hvarje skandinavisk
tidnings redaktion i Amerika att med
sin närvaro hedra festen.

Den 5:te Oktober, klockan 5 e. m.,

samlades följaktligen ett hundrade af
tidningens vänner och gynnare samt
representanter för den skandinavisk-
amerikanska pressen vid motorlinien,
med hvilken de afreste till Lyndale Ho-
tel vid det natursköna Lake Calhoun,
der en ypperlig bankett var anordnad.

Gästerna helsades välkomna af Mr. A.
F. Nordin.

Sedan de läckra anrättningarne efter
ett par timmar blifvit ifrigt diskuterade,
adjournerade sällskapet till en i öfre vå-
ningen belägen sal för att der ytterligare
fortsätta det angenäma samspråket. En
behaglig öfvcrraskning väntade här;
från den ä en platfcrm placerade musik-
kåren Ijödo plötsligt de hänryckande
tonerna af Björneborgsmarschen. Nor-
dens marseillaise. Ett ögonblick stodo
gästerna såsom öfverväldigade af gamla
minnen, men snart sattes liksom al
gammal vana fcitterna i rörelse och i
svinfylkaled och med martialisk håll-
ning marscherade de rundt omkring den
rymliga salen.

Efter det tidningens president, Charles
Blomquist. öppnat festprogrammets
andra afdelning med några enkla,
hjertliga ord, besvarade redaktör
George K. Shaw af '"Evening Jour-
nal" skälen för en fri och obunden
press med vältalighet och entusiasm.
För våra hustrur, fästmör och småttin-
gar i hemmet talade redaktör Dubois
af "The Spectator" på ett sätt som
ådrog sig allmänt bifall och höll de för-
samlades skrattmuskler i ständig verk-
samhet. Bland de öfrige talarne märk-
tes herrar A. F. Nordin, Magnus Lun-
now. Alfred Söderström, S. Sörensen,
A. E. Rice, Luth Jaeger med flera.

Klockan 12:30 bröto de deltagande
upp. alla högeligen belåtna med sin
afton och önskande att "Svenska Fol-
kets Tidning" måtte få uppicfva många
angenäma födelsedagar.

Några födelsedagsfester ha sedan dess
icke egt rum, utan har "Svenska Fol-
kets Tidning" i dess ställe reguliärt
firat årsdagen med utgifvandct af pryd-

i;8

v >-— >' ■*-• ^•-" — '•-»' ^OM X

' "^^L '^'mk '?••■ J!!MB '«H >T«.

X-^/l

-t;

■/)

O
Q

<
2

H
en

S
H

»- ■ ■cnr x=r^ r^^jBf ^

179

liga och innehållsrika årsnummer af
tidningen, hvilka i likhet med dess jul-
nummer alltid stått öfver sina kollegors.
På den grund att tidningen alltid er-
känts som ett folkets organ hafva våra
poet*er städse strängat sina lyror på dess
födelsedag, och vilja vi af dessa qväden
citera ett par af de förnämsta. Det ena
är af Ninian Werner vid tidningens
tio-års-jubileum den 7:de Oktober 1891
och lydde sålunda:

Re'n tio höstar andats svala vindar
Och krusat Mississippis diinlila våg,
Re'n tio gånger gulnat björk och lindar,
Se'n du första gången dagen såg.
Af tio höstars frost har tufvan färgats,
Se'n hoppfullt du drog ut kring sjö och land,
Och tio senhöstskördar hafva bergats
Se'n dess kring bördig Minnetonkastrand.

Stark var du — trygg du gaf dig ut på färden
Med segertecknet kring din panna fäst;
Der svenska hjertan klappade vid härden,
Du blef en älskad, efterlängtad gäst.
I dag ditt jubileum kan du fira,
Der ibland oss i främsta led du står;
Med friska lagerkransar vi dig vira,
Du som en jette blef — på tio år!

Hvar ärlig sträfvan skall med framgång

krönas,
Och trogen vingårdsman skall giildad bli;
Den tunga mödan aktas och belönas,
När ifrån svek och ränker den är fri —
Ditt ädla syfte hvarje dag sig röjer:
För Rätt och Sanning var du stads en tolk.
Och derför kring standaret, som du höjer.
Det mangrant samlar sig, ditt svenska folk!

Ditt kall är skönt — från fadershem i norden
Du bringar helsningar till hvarje tjäll,
Du hviskar om den dyra fosterjorden,
Se'n lampan tiindts uti den tysta qväll.
Det är så lugnt i prydlig farmarhydda,
Se'n välförrättadt värf man slutat af,
Och du för tanken hän till dagar flydda,
Då allt var ljust och gladt, som lifvet gaf.

Du helsar oss från Smålands Ijungbehöljda
Och sträfva teg, från Sörmlands sjöar blå.
Frän Uplands täcka bygder, miilarsköljda,
Från Vermlands jernmalmsfylda fjellar grå.
Från Norrlands elfvar. Skånes fält, de rika.
Från Östergötlands slätter. Nerikes hed —
Från hvarje trakt, som minnet ej kan svika,
Du varma budskap bland oss alla spred.

Från dag till dag uti det nya landet
Du helsar hyddorna kring berg och dal.
Du knyter starkt och trofast brödrabandet
Och täljer landsmans glädje, landsmans

qval.
Du är, livad jemt du var, vår viin den bästa,
Som känner hvad ditt folk har Ijuft och

ledt,
Och derför, niir du kommit att oss gästa,
Du ständigt fröjd och lärdora oss beredt.

Kring dig vid Mississippis sköna stränder
Ett annat Sverige går i blomstring snart;
Der bygges tjäll vid tjäll af trägna händer,
Och ymnigt välstånd råder uppenbart.
Det vackra svenska språket härligt klingar,
Der plogen styres fram af kraftig arm.
Och enkla visan Ijuft mot skyn sig svingar,
När kärlek väcks till lif i tärnans barm.

Höj lystringsropet öfver land och riken
Och vandra fram som förr med hopp och

tro,
Du svenska folkets tolk i republiken.
Du varma känslors tolk i svenskmans bo!
Lef länge, samla kring din stolta fana
De svenska skaror, hvar du framåt går.
Och till en blomsterstig den blir, din bana,
När du har verkat än i tio år!

På fjortonde årsdagen tillegnades
"Svenska Folkets Tidning" af skalden
Oscar Fliesburg ett längre poem, "Det
tryckta ordets och pressens makt," hvil-
ket afslutades sålunda:

I "tusen sjöars land" en tidning svensk vi

ega.
Som väl är värd sitt pris och namnet som

den bär.
Den talar djerft sitt språk och kan oj orden

väga,
Ty svensk den tidning nämns och "Svenska
Folkets" är.

Den re'n i många år fört svenska folkets
talan.

Har stått som trogen vakt och vakat för
dess väl,

Har kraftigt höjt en röst, som väckt det
upp ur dvalan.

Och aldrig sjelf sig sålt till "Konung dol-
lars" träl.

Gå stolt din ban' framåt, och vinn dig nya
segrar,

Och blif, hvad nu du är, det "svenska fol-
kets" tolk,

Se, skön en framtids syn i morgourodnan
hägrar,

"Du ljusets flamma bär till detta ädla folk."

Och sök i hvarje spalt åt kunskap gifva

spridning,
Ty vet, du står för oss en stridsmans ädla

vakt!
Och att du bär ett namn, som pligter ger

din tidning;
"En bärare du är af tryckta ordets makt."

Några år efter det "Svenska Folkets
Tidning" först började gästa de svenska
hemmen i Amerika, sålde bolagsmän-
nen sina aktier till de tre personer, som
arbetade i bolagets tjenst, nemligen Al-
fred Söderström, Magnus Lunnow och
Olof Höglund, och voro de tre ensam-
ma egare af tidningen ända tills sistlidne
vår.

i8o

Förutom Magnus Lunnow som huf-
vudredaktör har tidningens redigering
tidtals ombesörjts af följande redak-
tionssekreterare, bland hvilka vi finna
namnen på flera, som vunnit stort anse-
ende inom den svensk-amerikanska tid-
ningspressen samt varit allmänt kända
bland den tidningsläsande publiken. De
välkända namnen äro: Ernst Lindblom,
Tobias Sandegren, Lambert Gisslow,
Victor Nilsson, Gust Wicklund, Ninian
Werner, Otto Eländer, Gudmund
Åkermark och Anders Toflft.

Att tidningens framgång icke för all-
tid skulle blifva odelad, kunde man ju
lätt inse. Ifrån att först vara ''ensam
herre på täppan'' tillkom under årens
lopp en mängd tidningar, såväl här i
staden som å flera andra platser inom
staten. "Svenska Folkets Tidning" har
dessutom haft sina svåra pröfningar. Ej
mindre än fyra gånger har den genom-
gått elddopet och hvarje gång visat sig
vara oförbrännelig. Phocnix-likt har
den rest sig ur askan för att ånyo fort-
sätta sin mission. Det hårdaste slaget
inträfifade vid "Tribune"-brandcn, den
30:de November 1889. då tidningen för-
lorade rubb och stubb. '"Svenska Fol-
kets Tidning" gjorde då en förlust af
$8.000 och ingen brandf("irs;ikring alt
lindra svedan; men,

"Eu stund höj.s vagon uti vulds.niiit, kiioi,
En annan stund hon ler mot klippans fot."

ty ett, tu, tre var tidningen på fötter
igen med mera lif än förut, och det
påminner oss om hvad Niniar; en gång
sade i "Friskytten":

En Phocnix är ju "Svenska Folkel s Tid-
ning",
Som rest sig iitnr askiin titt oeli tiilt:
Kring hela liindet räknar den sin si»rldiilng
Och iir Nordvesterns .|et(e j);! sitt sätt.
Den skutan g/ir framåt fCir fulla segel
Och st.vrs af Lunnow, Iir.glund, Sr.derström;
O, luilja, fräs uti dess aklerspegel,
O, vind, din kraft ull dess klutar lilni.

I den politiska vågskålen har "Sven-
ska Folkets Tidning" tyngt mer än nå-
gon annan rkandinavi^k tidning i Nord-
vcstern, och mången politiker har före

kampanjen med spändt intresse afvaktat
den ställning, som tidningen inöjligen
torde komma att intaga. Dess inflytan-
de har gjort sig allmänt kändt och un-
der lokala partistrider har tidningen, på
grund af sin sjelfständiga hållning, vid
ett och annat tillfälle, gjort furore i
lägret och kommit de amerikanska
partiorganen att öfverflöda med kom-
mentarier "pro" och "con."

I närmare femton års tid utgafs
"Svenska Folkets Tidning" under kon-
troll af trenne cgare. Söderström-Luii-
now-Höglund — ett för en svensk tid-
ning särdeles beaktningsvärdt fall — men
förliden vår egde en väsentlig ändring
rum. Tidens kraf på nutida tidnings-
företag fordrar större resurser i finan-
cielt hänseende än hvad som för tillfället
stod tidningens forne egare till buds,
hvadan ett nytt bolag bildades under
namn af "The Swedish Printing Com-
pany of Minnesota" för att släppa iu
friska briser i seglen på den gamla sku-
tan.

Inkorporatörerna i det nya bolaget
voro: N. O. Werner, Charles A. Smith.
J. P. Hedberg, P. H. Stolberg, Carl
Ekman, John Peterson. N. E. Nelson.
Magnus Lunnow, C. J. Larson och Olof
Höglund.

Inom redaktionen räknas för närva-
rande: Magnus Lunnow, Gudmund
Åkermark och Anders Tofift. och som
general manager fungerar Carl Ekman.

Alfred Söderström, en af de gamle
egariic, lemnade "Svenska Folkets Tid-
ning" förliden vår efter tjugofyra år.^
slafarbete i den svensk-amerikanska
pressens tjenst.

I bcirjan af denna månad (November
|8(J9) flyttades tidningens kontor från
"Nevvspaper R(jw" till andra våningen
i Windom Block, hörnet af Washington
och Second avenues south, just samma
plats som utgjorde tidningsqvarteret for
Minneapolis i iildre tider och der "Min-
nesota Democrat" år 1857 hade sitt sanc-
tiun (se sidan 23). Byggnaden såväl
som omgifningen ter sig helt annor-

i8i

lunda nu för den som besöker "Svenska
Folkets Tidning" i "The Old News-
paper Corner."

"Svenska Amerikanska Posten." —
"The Svvedish American Publishing
Company of Minneapolis, Minnesota,"
bildades redan år 1883 i ändamål att
utgifva en svensk politisk sjelfständig
veckotidning, men först två år senare
inkorporerades detta bolag enligt sta-
tens lagar och påbörjade sin verksamhet.

Första numret af "Svenska Amerikan-
ska Posten" utkom följaktligen icke
förrän den 9:de Mars 1885. Bolagets
grundkapital var $10,000, fördeladt i
i.ooo aktier å $10 hvardera. Tidningen
stälde sig på helnykterhetens och re-
formvännernas sida i alla dagens frågor.
Detta var någonting så nytt och oer-
hördt på den tiden, att förtroendet för
det nya företaget i allmänhet saknades.
Aktierna voro såsom en följd deraf svår-
sålda. Det var också nästan omöjligt
att anskaffa förskottsbetalande prenu-
meranter," ty landsmännen hade dess-
utom rätt ofta blifvit lurade af nya tid-
ningsföretag, hvilka endast lefde en kort
tid, och man drog sig för att riskera en
så stor summa som en hel dollar för en
årgång af den nya tidningen. Grundläg-
garne och inkorporatörerna voro vidare
oerfarna i tidningsyrket och okända
bland vårt folk samt saknade medel till
att upparbeta affären. Bland dessa an-
sågs N. P. Lind såsom den mest erfarne,
ty han hade dels i Sverige lemnat bidrag
till "Fäderneslandet," dels sedan han
ankom hit till landet rest vida omkring
såsom tidningsagent och dels varit re-
daktör för "Svenska Folkets Allehan-
da," som utkom en tid i Litchfield,
Minnesota, men som i brist på uppmun-
tran och kapital snsrt ncdlades. Emel-
lertid var Lind en lika opraktisk affärs-
man som han var driftig prenumerant-
samlare och ofördragsam skriftställare.
En hvar, som icke hyllade samma åsig-
ttr som Lind. ansågs af denne såsom en
dödlig fiende. Detta ledde snart till
obehagligheter för tidningsbolaget, mot
hvilket rättegångar inleddes af perso-

ner, som i tidningens spalter blifvit hud-
llängda. Tidningens finanser voro inga-
lunda på den tiden i skick att betala för
dylik lyx. De förut betydligt stora
skulderna ökades gencm dessa rättegån-
gar, så att bolagets hela egendom måste
sättas i pant. En mindre erfaren affärs-
man vid namn H. Lindblom tjenstgjor-
de under denna tid som tidningens
affärsföreståndare eller manager. Lind
var redaktör. Lindblom efterträddes af
handlanden A. P. Peterson från Carver,
Minnesota, men fordringsegarne blefvo
allt otåligare och bolaget stod just i be-
grepp att upphöra med tidningens utgif-
vande, då Swan J. Turnblad, dess nu-
varande egare, på våren år 1887 upp-
trädde och räddade företaget från un-
dergång. Med sin erfarenhet som prak-
tisk tidningsman och med sitt lilla ka-
pital lyckades han tillfredsställa de mest
påträngande fordringsegarne. Agenter
utsändes åt alla håll, annonsfältet upp-
arbetades och tidningen utkom på be-
stämdt klockslag hvarje vecka. Utsig-
terna voro dock icke vidare ljusa för
framtiden. Lind tröttnade och sålde
sina aktier samt reste till vestkusten på
våren år 1888. Han efterträddes som
redaktör af G. Åkermark, som i sin ord-
ning fick till efterträdare F. Lindblom,
som efterträddes af C. Lidberg. Mag-
nus Turnblad öfvertog redaktionen år
1890 och skötte ensam denna befattning
tills på våren år 1894, då tidningen bör-
jade uppsättas med maskin och försto-
rades till närmare dubbelt af dess förra
format. Xinian Werner blef då med-
redaktör. Vid hans afresa till Sverige
på hösten år 1895 ingick Herman Stoc-
kenström vid redaktionen och tidningen
har allt sedan dess redigerats af Mag-
nus Turnblad och Herman Stocken-
ström.

En händelse inträffade vid julen år
1890, som kanske mera än någonting
annat satte fart i tidningsföretaget. Det
var då, som tidningen började låta ste-
reotypera sidorna och tryckas på nya
moderna snällpressar. "Svenska Ameri-
kanska Posten" var den första svenska

l82

SVKNSkA

Iamkrikanska'

POSTEN 1

NU
VEN

STÖRSTA
SVENSKA
TIDNING 1

AMKItlKA.

Xj J^ £>

SveoNka 1 luerlkanskaposten
venMka/itnerlkansknr o<»lfii

är nu, h\n(l sprld-
nin||;,>ttorl<-k, inne-
liitll ooh iiiflylande
hctrufTar, Amerikas
fruiiista s > H II uk n
1 1 <l iiiiii;. Krnmnir
alln undra uliiiiirkpr
dt>ii slu: ucnnni Niti
BjelfstaiiillulK'! I poli-
tiken, kIm libfrnlllel
mot olikn tiinkandi*,
sitt cirä<hln iipplritdan*
de mot iiKinitpnl och for-
trvrknre sa nit for nfriift
fur sitt till den Hti'iisk-
B me rl kan sk a nllMiinilie-
tenH ^a^n iinisnrusriilll
vnlda oeli redlKerade In-
nehall. SkieUa trriiONt vf-
ler ett prorininiiner, Koni
Kändes Trllt lill enlnar, sii
Nkall ni t%ir\ elsulan tnrundrn
erbfverati ^l kunna uluiba
en tldnlnu^ Innehitltnmle tre
fitvcken ftilje lunuer iiiijisnltn i
hokforiiial, sa atl de kunna ur-
klippas neli inb iiidas, en hel sida

S^eriiresnjth«'(er,
senaste nt heter
Utlandet, Svensk-
heter, Minnesota
antal småheraltel

vluti t; n s 1 e orh
frun Amerika <i4'li
Amerikanska N,> -
Nyheter, ett wtorl
i>er, poem, skämt

STÖRST! BÄST! BILLIG!

Iiref trån tidket, Trla lakarenid, hes\arade lav-

fruifnr, Illustrerad veekokrönika, llluslrernd

KkiiuilaftleliiiiiLf, samt ledande sakrika redakt Inns-

iippsatser I alla l'räic<tr Vara prenuniernnter liafia

for daiffii Jemte ett värde-
fullt i;ratispreiniuni som
skankes Itort alldeles tVIlt
(III alla fursknttslieta-
lande pre niimeranter.

Irlll med lettisk ap I >Art
Ktnrii s\enskn lanlilhliolek
hvilket (MiihiKnr *JOJMIO
hiii-ker: allt tor del rim-
li^a priNel al endast :^1,

Svenskarnes Eilfcllorn i Amerika

Som annoiiamedlum kan SVENSKi AMKItlKANSKA POSTEN Irke o^p^t^ärrRK.

rpptatfans storlek tfnratileras al' Advertisers* tiniirniitee t'n. I ('hIraL'o, nrh

resullnteii iirn tllllri-dssdillntide. AiiiH>iisa('di')ninireii Itrukas IIHit:! nf alln vaknn

nrh pålitliga annnnsorer. suiii (»risk a linMlsniilnnrns hiindfl. I>t-lln SM'iisknr-

ne»- KiHelloni i Amerikaår iipplurdt pä saker oeh lasl Ktiind. Pel aren

tldnini; tif iieli r;>r ftdket. Sjelt\a del rliiLra preni rnllons-

VI tieln ritrljt-iisleii med wira priset lievisar iitl del nr en

preiiuiiierfiii(4>r. Stort lldnlnu tor mi-nlife man

formnl, ifuill papper, \tie- aarr i f fm^ ^k oeh en hi'l sldii upplnl

keri lr_»ek itrii ferm e\pe- ^t<^ .J^Å i» ■ liZT^l. -"^Ä. h^iirje \eeka al Itrelskrlf-

dll ioii. rihi-rala premier,
tllliiiitlestcäeiHli- mnt prenu-
meranler, punklllichel nrli upp-
ritat lurlie t. Profiiumnier fritt I

1883

»are, som e^a Crl »ttrande-
rät I I alla iininen. VI Inftn
uldrli; mera an \l kunna hulla.
Prenumernllnnsprls endast $1*

if^lÉiHM^

1900

i83

tidning i Amerika att tillgodogöra sig
detta så ändamålsenliga system, hvilket
nu användes af samtliga större tidnin-
gar i landet. Förut åtgick det närmare
tre dygn för tryckningen af tidningens
upplaga; på det nya viset endast ett par
timmar. Man behöfver icke vara tid-
tiingsman för att inse fördelarne af en
dylik förändring.

Prenumeranterna ökades nästan för
fort och inkomsterna blefvo allt mera
tillfredsställande. Formatet hade ökats
från fyrasidigt till åtlasidigt samt från
åttasidigt till tolf- och sextonsidigt.

Ett ännu större steg framåt togs då
tidningens kontor och tryckeri år 1891
flyttades från Washington avenue till
den moderna, nya tidningsbyggnaden.
"Tribune Building." År 1894 inköptes
ett par Mergenthaler sättmaskiner och
"Svenska Amerikanska Posten" var äf-
ven härvidlag den första svenska tid-
ning att tillgodogöra sig denna mo-
•derna uppfinning.

"Svenska Amerikanska Posten" är nu
den mest spridda svenska tidning i Ame-
rika. Orsaken dertill är icke svår att
» fatta, ty den är i ordets bredaste bety-
delse en svensk-amerikansk tidning, som
vid alla tillfällen hållit sig framme och
som adopterat amerikanska affärsmeto-
der helt och hållet.

Den i:ste Maj 1897 flyttades kontor
och tryckeri till den nuvarande präktiga
lokalen, 54 Fourth street south. En
fullständig bokhandel upprättades, som
redan upparbetat en storartad affär.

Under sin vistelse i Sverige somma-
ren år 1897 inköpte tidningens egare,
Swan J. Turnblad, J. & B. Gans' stora
lånbibliotek i Göteborg och Marstrand,
samt öfverflyttade det helt och hållet hit
till landet. Det omfattar 20,000 böcker,
som utlånas fritt till "Svenska Ameri-
kanska Postens" prenumeranter, en för-
mån, som väl icke bjudes åt någon an-
nan tidnings prenumeranter i verlden.

Ett filialkontor anlades i Duluth,
Minnesota, för ett par år sedan och
detta skötes af den begåfvadc tidnings-

mannen F. W. Lönegren, som redigerar
Duluth-afdelningen i tidningen.

Prenumerationspriset är fortfarande
det ursprungliga, nemligen $1 om året,
men häri inberäknas då ett vackert gra-
tispremium, som årligen bortskänkas
till prenumeranterna.

"Minneapolis Veckoblad." — En liten
svensk tidning med namnet "Kristna
Härolden" började utgifvas år 1884, och
var den hvad namnet gifver vid handen:
ett litet kristligt sändebud i bullersam
och orolig tid. Denna härold blef i lik-
het med många sina bröder icke lång-
lifvad, ty redan den i:ste Februari 1890
bildades ett aktiebolag med $15,000 ka-
pital, hvilket öfvertog utgifvandet af
"Minneapolis Veckoblad," som "Härol-
den" redan då kallades. Tidningen är
kristlig och politisk. Den utgår i stort
format me'! åtta sidor och kostar endast
$1.50 per år. Trots den starka konkur-
rensen och andra omständigheter tyckes
den docTc nu ha en ljusare framtid än
någonsin förr. Bolagets direktion be-
står af följande personer:

F. O. Streed, president.

Aug. Miller, vice president.

K. Wallin, sekreterare och manager.

C. M. E. Carlson, kassör.

Adolf Petterson. N. A. Öster.

E. Aug. Skogsbergh.

Skogsbergh har äfven i flera år varit
redaktör, men nu dragit sig tillbaka från
redaktionen . Redaktörer äro numera
Andrew Johnson och K. Newquist.

Bolaget utgifver äfven en södagsskol-
tidning med namnet "Söndagsskol-Vän-
nen," som äfven är åttasidig, men i litet
format. Den utgår för närvarande i
13,000 exemplar två gånger i månaden.

Dessutom bedrifvcr tidningsbolaget
en icke så obetydlig förlags-och bok-
handelsafifär. Bolagets kontor är belä-
get i No. 215 Sixth Street south.

"Roman-Bladet."— Denna populära
romantidning har rönt en så fenomenet
framgång, att dess namn allaredan är
välbekant i nästan alla delar af Förenta
Staterna. Tidningen publicerades för-

184

sta gången i April 1889, af Leachman &
Son, hvilka efter två års förlopp sålde
den till dess nuvarande egare, C. E.
Peterson. AUdenstund det är den enda
svenska romantidning i Amerika, vann
den från första början en hastig sprid-

publiken märkes tydligt hos de respek-
tive nyhetstidningarne, hvilka alla sträf-
va efter att, vid sidan af en hel del öfriga
ämnen, bjuda sina läsare på goda följe-
tonger. "Roman-Bladet" står dervidlag
oöfverlriifTadt. ty det egnar icke allenast

••«^.;v"

o
>

w
o

Q
OJ

14
Z

1-4
O

Ui-

■X.

E-i
T.

ning, hvilken ytterligare förökades i
Januari 1893, då den började utgifvas
en gång i veckan, i stället för som förut
två gånger i månaden. Att romanlitcra-
luren på senare tider fått ett allt större
och större insteg hos den svenski läse-

hela sitt fält dcråt, utan äfven hela siii
uppmärksamhet. Följetongen är här
den tång, med hvilken Peterson uteslu-
i.inde kniper sina många tusentals pre-
numeranter. Tidningen erbjuder dess-
utom i alla tider liberala premie-anbud

i8=

till såväl sina prenumeranter som till
sina många agenter, och bringas deri-
genom ständigt nya rekryter in i de täta
lederna. Liksom en mängd andra tid-
ningar blifver ''Roman-Bladet" icke
"lagd på hyllan." Tidningens egenskap
är af sådan natur att den läses, läses om
igen och bevaras, hvadan den på grund
deraf utgör ett första klassens annons-
medium. Enligt dess korta historik har
"Roman-Bladet" icke haft några ro-
mantiska skiften att genomgå, utan gått
en lugn, stilla och framgångsfull ut-
veckling till mötes.

"Svensk Familj-Journal" utkommer
två gånger i månaden. Den startades år
1889 af det danska tidningsbolaget C.
Rasmussen Publishing Compan3^

"Skördemannen," den enda svenska
landtbrukstidning i Amerika, startades i
Winthrop, Minnesota, Mars 1888, af N.
P. Pcarson, som tidtals egnade sig åt
arbetet på sin farm samt tidtals åt redi-
gerandet af den nya tidningen. Hösten
samma år sålde Pearson tidningen till
ett för ändamålet bildadt bolag, VSwed-
ish Agricultural Publishing Company,"
med Lars Anderson som president och
John Webster som sekreterare. Pearson
fungerade fortfarande som redaktör och
manager till den i5:de Februari 1889.

I Januari 1890 sålde bolaget tidningen
till utgifvaren af "St. Peter Tribune,"
Mr. P. V. Collins, hvilken i April må-
nad samma år flyttade tidningen till
Minneapolis. Fastän oförmögen att
sjelf kunna läsa tidningen, hyrde Collins
svenska redaktörer och publicerade tid-
ningen i fyra års tid, hvarefter han bil-
dade och inkorporerade "Skördemannen
Publishing Company" samt sålde en del
af bolagets aktier till vår landsman A.
L. King, som sedermera, den sistlidne
Februari, köpte återstoden af aktierna
och nu är ensam egare af "Skördeman-
nen."

Tidningen, som utmärker sig för en
s»iygg typografisk utstyrsel samt väl re-
digerade uppsatser, såväl i afseende på
jordbruksafdelningen som de artiklar,
hvilka äro afsedda för allmän upplys-

ning, har på den senare tiden tillvunnit
sig en ofantligt stor och omfattande
läsekrets.

"Forskaren" utgafs först i Rockford,
Illinois, af Edward Fjellander och
Frithiof Malmquist. Det första numret
utkom den 4:de September 1893 i åtta-
sidigt format (storlek: 10x7^), och tid-
ningens första anmälan lydde:

" 'Forskaren" gör härmed sitt inträde
i verlden. Dess uppgift blir att i ljuset
framdraga det som i mörkret är för-
doldt, låta allt få ha sitt ratta namn och
anvisa det sin rätta plats. Ingen fråga
som rör menniskans bästa skall förbises.
'Forskaren' utkommer — äfven om Mam-
mon ej vill — hvarje måndag."

Att "Forskaren" redan från början
blef "lifdömd" af sina samtida och äfven
af icke så få af de samhällsmedlemmar,
som vilja gälla för de respektable i sam-
hället, var ju icke så underligt, då "tid-
ningslappens" utgifvare trån början be-
slutade sig för att föra krig mot Mam-
mon, skrymteriet inom kyrkan och
missförhållandena på det sociala områ-
det. Den lille syntes likväl trifvas väl
och den ii:te December samma år blef
det behöfligt att utvidga formatet.

Den 7:cle Juni 1894 flyttades "Forska-
ren" till Minneapolis och blef äfven då
förstorad till formatet i det att den då
iklädde sig "standard size," i6xii.

Edward Grunlund blef nu affärsföre-
ståndare och de två förutnämda fort-
foro att redigera tidningen. Tidningens
format har flera gånger ytterligare ökats
och utkommer den nu i scxtonsidigt och
fyraspaltigt format. På våren år i8g6
frånträdde Frithiof Malmquist sin be-
fattning vid "Forskaren" och afreste til!
Chicago, men fortsatte dock att lemiui
bidrag till tidningen. Fjellander redi-
gerade henne då ensam tills han i Juli
1897, till följd af sjuklighet, måste från-
träda sin redaktörsbefattning och an-
taga sådant arbete, att han kunde få
vistas ute i fria luften. Från denna tid
tills den 20:de Oktober 1898 sköttes både
redaktörs- och manager-sysslan af Ed-
ward Grunlund, men vid sagda tid öfver-

iB6

tog den nuvarande redaktören, Charles
Borglund, redigeringen.

På det religiösa området har "For-
skaren" sedan dess första nummer käm-
pat för fri tanke — icke ateism. Det val-
språk den följt är: "Sanningen som
auktoritet, icke auktoritet som sanning."
På det politiska området var tidningen
först populist, tills splittringen inom
partiet egde rum, då den stälde sig bland
"the middle-of-the-roaders." På hösten
1896 öfvergick hon till socialismen —
"pure and simple."

"Forskaren" har utkämpat många
heta duster med både prester, lekmän
och politikussar, och har den varit och
är hatad af dessa och flera för sin fri-
språkighet och fria tanke. Men med
en smålänning och vestmanlänning
(Grunlund och Borglund) vid styret vill
det mycket till att kunna drifva den ur
sitt spår. Dess utgifvare sjelfva säga:
■'Financielt sedt har utgifvandet af 'For-
skaren' varit och troligen blir en 'fail-
ure,' men intellektuelt sedt har det varit
en 'success,' ty bland dess läsare äro
icke få, som voro slafvar under
auktoritetstron både å det religiösa och
politiska området, men som n u äro
frigjorda och ha omfattat de sanningar,
de fått syn på, och stå sökande ejter
flera; det sistnämda räkna vi, som ut-
gifvit och utgifva 'Forskaren.' såsom
vår lön, ty någon annan ha vi ej väntat
och ej fått. Det är ju dock sjelfklart,
att vi haft vårt torftiga uppehälle under
tiden."

Bland skandinaviska tidningar är
"Folkebladet" den äldsta avis i byn, den
är nu redan 22 år gammal. "Folkebla-
det" utgifves af ett bolag, men kan lik-
väl betraktas som ett personligt organ
för de tvennc välkända professorerna,
Oftedal och Sverdrup, vid Augsburg
Seminarium.

"Folkebladet" startades år 1877 'if
professor Sven Oftedal, som då var ord-
förande för den komitee, som tillsattes
för insamling af $16,000 till betäckandet
af seminariets skuld. "Folkebladet," då
af sedd som "skafifare," utkom först som

månadsskrift i tio tusen exemplar, och
då skulden efter en kort tids förlopp
blef betald, upphörde tidningen med sitt
sjette nummer att utkomma. Den fort-
sattes sedermera år 1879 och har allt
sedan dess utkommit som veckoblad.
Professor Oftedal var dess förste redak-
tör; senare blef också professor Sver-
drup medlem af redaktionen. Mr. J. J.
Skördalsvold redigerade den också en
tid, och senare har teologie kandidaten
Heiberg, pastor Arntzen och pastor Bir-
keland aflöst hvarandra. Tidningens af-
färer skötas för närvarande af O. A.
Hain och dess redaktion af dennes bro-
der, I. A. Hain. Inom det politiska om-
rådet har tidningen alltid intagit en sjelf-
ständig hållning.

Tidningsbolaget består af cirka fyratio
aktieegare och dess nuvarande styrelse
utgöres af: Professor Sven Oftedal,
president; professor Georg Sverdrup,
vice president; J. H. Egeland, sekrete-
rare och kassör; Olaf Hofif och profes-
sor Theo. S. Reimestad.

"Tidcnde."— "Grand Forks Tidende"
stiftades hösten 1881 af T. Guldbrand-
sen, som en tid utgaf tidningen tillsam-
mans med Tellef Grundyson.

Är 1887 flyttades "Tidende" till Min-
neapolis och började Guldbrandsen
strax derpå utgifva den nuvarande
"Minneapolis Daglig Tidende," livilken
är den enda skandinaviska dagliga tid-
ning vester om Chicago. Den utkom-
mer sex gånger i veckan, söndags morg-
nar och hvarjc eftermiddag utom lör-
dagen.

"Inga nyheter äro goda nyheter," he-
ter det; men det skulle ej gå att ge ut
"Daglig Tidende" i enlighet med denna
sats, och är det derför som Mr. Guld-
brandsen drar försorg om att tidningen
i nyhctsväg ej står tillbaks för någon ai
de dagliga amerikanska lokaltidningar-
nc. Tidningen redigerades en tid af ad-
vokaten Hans Spilde och sedermera af
Cand. Jur. R. S. N. Sartz.

"Tidende" räknade äfven en tid bland
sina medarbetare den olycklige, ung-

i87-

domlige norske dekadansdiktaren Arne
Dybfest.

Den stora veckoupplagan utkommer
under namn af "Minneapolis Tidende."

Som förut omnämts uppköpte Mr.
Guldbrandsen de gamla pioneer-tidnin-
garne "Faedrelandet og Emigranten"
samt "Budstikken." "Minneapolis Ti-
dende" är en fortsättning af den först-
nämda, och härstammar "Tidende" följ-
aktligen i rät linie från Amerikas första
norska tidning, "Nordlyset," som utgafs
år 1847 i Norway, Wisconsin.

Genom sin ovanliga tidningsmanna-
duglighet och outtröttliga energi har
Guldbrandsens tidningsföretag krönts
med den mest önskvärda framgång. År
1890 förklarade Mr. Guldbrandsen sig
för "expansion." Större och beqvämli-
gare tidningslokal blef nödvändig, och
han tlyttade upp till "Newspaper Row,"
midt emot "Svenska Folkets Tidnings"
kontor å tredje våningen i "Journal
Building." Det var i ]\Iars månad 1890
och ännu hägrar i vårt minne deras lilla
"house-warming," till hvilken en hel
mängd af stadens och ortens honoratio-
res voro inbjudna. Herrar Guldbrand-
sen, Sartz och Zmimerman voro ut-
märkta värdar, som förstodo att vid-
makthålla en sådan "begeistring" att
till och med Guck svängde sig kapprak
i sadeln på sin pegas och qvad:

Det sports, att här är flyttningsfest,
Och jag har bjudits såsom gäst.
Och såsom jag pä "nytt" var lidende,
Så liom jag genast in till Tidende.

Må tidningen gå raskt framåt
Qppå sin sköna ljusa sti*åt,
Mot mörkret städse stridende,
Så skall den segra — Tidende.

Må spridningen bli ganska stor
Samt Budstikken, dess äldre bror,
Och Guldbrandsen bli pengar vridende
Utur den stora, spridda Tidende.

Må vännen Sartz och Zimmerman —
Det bästa "team" man ännu fann —
Få slippa trappan, men gå ridende
På elevator upp till Tidende.

Och må till sist dess redaktion

Beständigt träffa rätta ton,

Så blifva nog allvidende

Först Budstikken och sedan Tidende.

"Budstikken" konsoliderades med
"Minneapolis Tidende" år 1894. Ä "Ti-
dendes" vignett läses derför: ("Emi-
grantens" 48:de årgång. — "Budstik-
kens" 27:de årgång.)

Dag- och vecko-"Tidende" redigeras
af Mr. och Mrs. S. Sörensen, John
Heitman och Carl G. O. Hansen.

"Minneapolis Tidende" är sjuspaltig
och tolfsidig samt utkommer hvarje fre-
dag.

Det är den mest spridda bland alla
norska tidningar i Nordvestern och tor-
de den troligen komma att alltid bibe-
hålla fältet på grund af dess utmärkta
redigering, dess låga prenumerations-
pris, so cents per år, samt derför att
den ej bryr sig om" partipolitiken.

Ett annat väsentligt skäl för de nämda
tidningarnes sällsporda framgång torde
bäst kunna sökas i det sakförhållandet
att tidningarnes egare, Mr. T. Guld-
brandsen, alltid skött sin tidningsaffär
med mer än vanlig drift och kraft.

"Ugebladet" blef stiftadt i Chicago år
1881 under namn "Illustreret Ugeblad."
Det flyttades till Minneapolis år 1887.
Två år derefter delades det upp i två
olika tidningar, "Ugebladet," en nyhets-
tidning, och "Illustreret Familie Jour-
nal," en literär tidskrift, som utgafs två
gånger i månaden tills år 1896, då den
ändrades till veckotidning. De utgifvas
af C. Rasmussen Publishing Company.
Denna firma är den enda i Amerika,
som publicerar skandinaviska tidningar
i parti.

"Skandinavisk Farmer Journal" ut-
gifves äfvenledes af C. Rasmussen Pub-
lishing Company. Den startades i Chi-
cago för nitton år sedan och flyttades
år 1887 till Minneapolis. Den utkom-
mer i stort sextonsidigt format två gån-
ger i månaden och redigeras af A. Sö-
rensen.

"Lutheranercn."— I Juni 1890 förena-
des de tre norska kyrkorganisationerna
Konferensen, Anti-Missouriska Brödra-
skapet och Augustana-synoden under
namn af "Den förenade norska kyrkan i
Amerika."

1 88

Hvar och en af dessa organisationer
publicerade en tidning före unionen.
Konferensen utgat "Lutheraneren, "
Anti-Missouri Brödraskapet ''Luthersk
Vidnesbyrd" och Augustana-synodeti
"Luthersk Kirketidende." Hösten 1890
konsoliderades dessa tre till en enda
tidning under namn af "Luthersk Kir-
keblad."

År 1893 var den "Förenade Kyrkan"
betydligt i skuld och det blef beslutadt

ningens nuvarande tjenstepersonal ut-
göres af Halle Steensland, president;
pastor Halvard Roalkvam, sekreterare;
Lars Swenson, kassör, och pastor C. O.
Aubol, redaktör. Tidningen är sexton-
sidig och utkommer en gång i veckan.
Det utgifver äfven en illustrerad sön-
dagsskoltidning, "Luthersk Börneblad."
Denna tidning har nu utkommit i 25
års tid. Det är en fyrasidig veckotid-
ning, som för närvarande redigeras af

HENNEPIN .WKNUE, MEU \Vi:ST IIOTEL.

att insamla $40,000 för löpande utgifter
samt f<")r att betala af den gamla skulden,
och alldcnstund Augsburg Publishing
House den tiden låg i rättegång med
Augsburg Seminary, blef det nödvän-
digt att starta en tidning i ändamål att
insamla medel för afbördandet af kyrk-
skulden. Denna tidning påbörjades och
sköttes af privata personer inom den
"Förenade Kyrkan," hvilkcn år 1895
köpte "Samfundet," konsoliderade den
med "Luthersk Kirkeblad" och förän-
drade namnet til! "Lutheraneren." Tid-

pastor O. Nelson, Scandinavia, Wiscon-
sin.

"Spogetuglcn" är namnet på en liten
dansk skämttidning, som började utgif-
vas år 1893. Den utgifves och redigeras
af "humoristen" — nej, af den tokroligc
AxclKringclbach, hvilken har följande
att säga om sitt eget organ:

" Spögcfuglen' flyger icke. Den går!
Ja, visst går den; framtiden, den
snara framtiden skall i)ekr;ifta att den
går som 'hot cakes' ur bagarbo'n.
g å r regelbundet till hvarje g å r'.

1 89

c'er den en gång släppts in, och att den
går långt utan att någonsin g å för
långt eller förgå sig.

'"Nu vet hvar och en hvad slags gå-
påare 'Spögefuglen' är, när den riktigt
slår sig på 'snick-snack.' "

"Spög og Älvor" är namnet på en
norsk skämttidning, som såg dagens ljus
sistlidne Oktober. Tidningen är sex-
tonsidig, utkommer en gång i månaden
samt utgifves och redigeras ai H. Ho-
velsrud.

"Nye Normanden" etablerades i
Moorhead, Minnesota, i Januari 1894 af
Foss & Lund Publishing Company. en
korporation inom hvilken H. A. Foss
är ordförande och Edward Lvmd sekre-
terare. Tidningen flyttades til] Minne-

TRAVARU-INDUSTRIEN.

Mjöl- och timmcrproduktionen spelar
fortfarande den förnämsta rolen och har
burit Minneapolis' namn snart sagdt öf-
ver hela verlden och gjort det till Nord-
vesterns största fabrikstad. Innan mjöl-
produktionen fick sin egentliga, full-
ständiga utveckling var sågverksindu-
strien den förnämsta och Minneapolis
kallades då allmänt för ''The Sawdust
City," då den nu deremot öfverallt är
känd under namnet "The Flour Citj'."
Härmed får likväl icke förstås att trä-
varuhandteringen på platsen på något
sätt varit i aftagande; den har tvärtom
ökats i nästan samma jettelika propor-
tioner som mjölindustrien och kan i

DET FÖRSTA SAGNERKET VID ST. ANTHONY-FALLET BVGDT AR 1822.

apolis år 1895 för att vinna ett större
fält och har lyckats deri i trots af stark
opposition från det konservativa ele-
mentet, så att den nu betraktas som den
enda radikala norska tidningen i Nord-
vestern af någon betydenhet. "Nye
Normanden" tror på en "socialism i
sinom tid" och söker att uppfostra sina
läsare derefter. Mellertidigt är den i in-
tressen befryndad med populisterna. H.
A. Foss är hufvudrcdaktör och med de
många bidrag, han erhåller från Förenta
Staterna, Alaska. Filippinerna, Norge
och andra delar af verlden, erkännes det
till och med af hans motståndare, atr
han ger ut en intressant tidning, full
af tankeväckande läsning.

och för sig sjelf vara on afundsvärd
affärsverksamhet för hvilkefi som helst
större stad inom Unionen. Om man
inom Minneapolis' hank och stör gör en
liten rekognoseringstur utmed Missis-
sippi-floden, finner man densamma helt
och hållet garnerad med storartade
mj(')l(|var'iar och sågverk, hvadan sta-
den rättare gjorde sig förtjent af nam-
net "The Mill City."

Det första sågverket vid St. Anthony-
fallct bygdes af guvernementet under
Colonel Snellings ledning år 1822. Det
var beläget på vestra sidan af Missis-
sippi-floden, nära mynningen af den nu-
varande Seventh avenue south. Just
nedanför sågverket stod en liten mjöl-

ipo

qvarn, som malde mjöl åt soldaterna.
Sågverket drefs af ett gammalt vatten-
hjul och den lilla sågen sågade bräder,
som nyttjades vid militär-qvarteret vid
Fort Snelling, hvilken befästning upp-
b3'gde3 år 1819, då militärstation eta-
blerades der för att skydda handeln med
pelsvaror samt äfvenså hålla de upprori-
ska Sioux-indianerna i tukt. Sågverket
sköttes af soldater. De smorde axel-
ledningarne, släppte vattnet på hjulet,
förde en stock till sågbladet på morgo-
nen och gingo sedan ut för att skjuta
ekorrar, så framt det icke fans några
Siouxs eller andra vilddjur i närheten.
Dcrmed fortsatte de tills solnedgången,
då de återvände för att erhålla några få
bräder, hvilka möjligtvis kunde vara fär-
diga vid den tiden. Vi lemna här en
trogen afteckning af det gamla guverne-
mentsågverket tillika med Minneapolis'
första mjölqvarn.

Sågverket drefs endast några få år af
soldaterna från fästningen, fem mil neråt
floden, hvarefter det sedan låg i läger-
vall för många år och råkade i förfall.
Det var icke förrän omkring år 1849,
som sågverket och mjölqvarnen uthyr-
des af guvernementet för fem års tid
till Hon. Robert Smilh från Alton, Illi-
nois. Han skötte mjölqvarnen i flera
års tid, men fäste ingen vidare upp-
märksamhet vid det gamla sågverket.

Är 1847 började Franklin Steele till-
sammans med Ard Godfrey bygga det
första privata sågverket vid St. An-
thony. Det uppfördes å östra flod-
stranden, ungefär hvarest First avenue
S. E. nu är utlagd. Det förtäljes att
"Banjo Bill," nattsågaren, blef så för-
tjust när maskinerna började arbeta den
första natten han skulle såga, att han
kände sig frestad att festa på ett sätt,
som icke mycket bidrog till nykterhe-
ten, hvadan resultatet blef en "regular
smash-up" af maskineriet, hvilkct föror-
sakade en ansenlig tidsförlust samt be-
tydliga reparationsomkostnader. Under
den första säsongen sågades mellan
500,000 och 700,000 fot timmer, hvilket
icke synes vara mycket för Minneapolis'
sågverk, som under förlidet år sågade

471,150,011 fot timmer, förutom ''shin-
gles" och "lath."

Om alla de stockar, som sågades år
1898, voro i floden på en gång, skulle
de fylla upp hela floden ifrån vårt qvarn-
distrikt ända upp till Dayton, Minne-
sota. Detta illustrerar på ett förträff-
ligt sätt Minneapolis' sågverksindustri
i dag, jemfördt med år 1848, då den låg
i sin vagga.

År 1854 byggde D. W. Marr ett ång-
sågverk mellan Orths bryggeri och flod-
stranden i nordöstra St. Anthony. Han
dref detta sågverk tills år 1857, då den
financiela krisen tvingade honom att
sälja den till John Orth, som i sin ord-
ning skötte det tills år 1859, då det blef
lågornas rof.

Året derpå, 1855, bygde Lovejoy
Bros. en "Shingle Mill" på den så kal-
lade Cataract Island. Den enda förbin-
delse mellan Cataract och Hennepin
Islands var en smal körväg gjord af
"slabs" och annat affall från sågverket;
så att tidtals, då det var lågt vatten,
kunde man komma öfver till Cataract
Island, men då floden steg blef den
improviserade körvägen bortspolad och
all förbindelse mellan de tvenne öarne
afbruten. Lovejoy Bros. drefvo sin
"shingle mill" tills år 1860, då klippan
på hvilken dei] stod blef underminerad af
forsen och sågverket tumlade ner i flo-
den samt kilade i väg till New Orleans.

Samma öde delade Bassetts fabrik på
vcstsidan våren 1869.

Det första sågverket på vestsidan, un-
dantagandes det gamla guvernements-
sågverket, bygdes af Pomeroy, Bates
& Co. år 1856 på det ställe der Bassett'&
Creek löper ut i Mississippi-floden.
Denna anläggning förstördes år 1859 af
eldsvåda.

Flera nya sågverk uppstodo nu inom
en synnerligen kort tid.

De flesta af dem uppfördes då invid
dammen, der mjölqvarnarne nu äro be-
liigna.

Efter inbördeskrigets slut började
"Iumbcr"-indiistriens andra tidräkning
och det ena stora sågverksbolaget or-
ganiserades efter det andra.

ipl

Förändringarne inom sågverksbola-
gen hafva varit allt för många och vid-
lyftiga att här i korthet kunna relateras.

Inom qvarndistriktet finnas numera
inga sågrverk, de hafva alla flyttats län-
gre uppåt floden, på det att mjölqvar-
narne icke skulle blifva utsatta för nå-
gon eldfara. Sågverken drifvas nu alla
med ånga, och alldenstund ångkraften
är billigare än vattenkraften, synnerli-
gast som sågverken äro försedda med
eget bränsle, såsom sågspån och annat
afifall, torde detta vara egentliga moti-
vet för sågverkens flyttning längre upp-
åt floden.

Minneapolis har för närvarande tio
stora sågverk, hvilka förlidet år sågade
471,150,011 fot timmer (förutom "lath"
och "shingles") ; deraf utskeppades 344,-
000,000 fot.

Efter ett långvarigt stillastånd inom
byggnadsverksamheten har Minneapolis
nu, liksom alla andra städer, fått erfara
en större aktivitet i fråga om uppföran-
det af nya byggnader och beräknar man
följaktligen att innevarande år kommer
att vida öfvertäfta år 1894 i afseende på
trävaruförbrukningen.

Nedanstående tabell visar tillverknin-
gen af timmer för de sista 2g åren:

1870 118,233,113

1871 117,557,028

1872 167,918,814

1873 189,909,782

1874 191,305,679

1875 ]50,665,000

1876 200,371,377

1877 129,076,000

1878 130,274,076

1879 149,745,547

1880 195,452,182

1881 234,254,071

1882 314,363,168

1883 272,793,222

1884 300,724,373

1885 313,998,166

1886 262,636,019

1887 220,822,974

1888 337,663,301

1889 275,855,648

1890 343,573,762

1891 447,713,252

1892 488,724,624

1893 409,000,000

1894 491,256,000

1895 479,102,000

1896 307,179,000

1897 460,348,272

1898 471,150,011

Hela tillverkningen för de sista 29
åren belöper sig således till 8,171,666,461
fot och beräknas att man dermed skulle

—13

kunna lägga en fjorton fot bred trottoar
omkring hela jorden vid eqvatorn.

Det största sågverket eges af en
svensk under firmanamnet C. A. Sm'i.h
Lumber Company.

Den oförgätlige skalden Elias Sehl-
stedt skref en gång om Ångerman-
elfven: "Hvarhelst jag såg, blott såg
vid såg jag såg," och torde detta hans
genialiska yttrande till punkt och pricka
kunna öfverensstämma med förhållan-
dena härstädes, då man låter blicken ila
längs Mississippis stränder, der det ena
stora sågverket följer efter det andra,
och upprullar ett panorama, som visar
den största och mest storslagna industri,
till hvilken icke finnes maken inom hela
landet. Ofvannämda sågverk eges af en
af Sveas söner och är ett kraftigt bevis
på hvilken stor insats våra landsmän
göra i denna Minneapolis' jetteindustri.
Det är derföre alltid med en viss stolt-
het som vi tala och höra talas om C. A.
Smith Lumber Company.

För att få en liten svag idee om den
nyare tidens sågverksmetoder, bör man
bese deras nya modell-sågverk å Forty-
fourth avenue north, hvarest inköpts 71
acres land. Sågverket bygdes på våren
1893 och 800 män äro i närvarande stund
sysselsatta der, natt och dag. Icke min-
dre än en tre qvarts million fot timmer
kunna här sågas på dygnet. Att be-
skrifva allting i detalj är omöjligt. Vi
vilja endast nämna den stora ångmaski-
nen å 1,000 hästkrafter, som drifver det
hela, de stora ugnarne, som på auto-
matiskt sätt matas med sågspån samt
de stora torkugnarne (dry kilns). Stor
uppmärksamhet ådrager sig den stora
sågverksbyggnaden (864x196 fot), der
sågbladen surra värre än bromsar, som
blifvit instängda i en tombutelj. Fyra
stora bandsågar och en "gang"-såg med
sina 49 vertikala sågblad hundfila här
de största jettestockar, hvilka på några
få ögonblick förvandlas till plankor,
bräder, lath, shinglc, spån och kafifeved.
I medeltal uppsågas fem stockar i minu-
ten. Med beundran åser man äfven den
mekanism, som vänder dessa kolossala

192

stockar, då de skola tvärsågas, hvilket
sker med större lätthet och säkerhet än
vi kunna handtera en tändsticka. Vid
sidan af sågverket finnes en större hyf-
velfabrik (planing mill) (100x130 fot)
samt en läkt- och takspånfabrik (lath
and shingle mill) (32x64 fot).

Hyfvelfabriken såväl som den stora
såg\-erksbyggnaden äro inredda med
vattenledningsrör, som äro försedda med
ej mindre än 2,900 automatiska vatten-
stänkare (sprinklers). hvilka för att för-
säkra byggnaderna från eldfara sjelf-
mant uppfylla sin bestämmelse, då tem-
peraturen stigit till närmare 135 grader.
Dessa vattenstänkare äro endast åtta till
tio fot från hvarandra och kunna ögon-
blickligen genomdränka hela byggna-
den.

Alla inventiösa åtgärder äro här vid-
tagna för skyddandet mot eldfara.

I förbindelse med sågverket står sor-
teringsskjulet, hvilket är 350 fot långt.
Här sorteras alla plankor och bräder,
som staplas upp på låga spårhjulsvagnar
(trucks) och transporteras på räls.

Inom området finnes äfven en större
fabrik för tillverkning af en ny patente-
rad artikel, som kallas för "Compo-
Board," hvilket hädanefter torde komma
att nyttjas vid alla husbyggnadsföretag
i stället för läkter och rappning. Detta
■"Compo-Board" består af maskinmes-
sigt kantvis sammanpressade trälister,
•som på båda sidor äro betäckta med
:tjockt förhydriingspapper, sammanhål-
lande det hela medelst ett mellanlager af
tjock, lufttät cement. "Compo-Board"
kommer i stora ark, fyra fot breda ocli
ända upp till aderton fot långa. Denna
inre husbeklädnad gör husen varmare
om vintern och svalare om sommaren
samt byggnadsarbetet mycket beqväma-
re, hvadan detta nya patent torde blifva
en fasa och vederstyggelse för herrar
"läktorer" och "plastrare." Fabriken
bygdes i April 1894, men nedbrann till
grunden i December samma år. Den
återuppfördes i större skala än förut och
sysselsätter för närvarande cirka 25 man.

I Northwestern Compo-Board Com-

pany äro följande personer intresserade:
C. A. Smith, A. R. Rogers och W. H.
Springer; men patenträtten eges ute-
slutande af C. A. Smith.

MJOLINDUSTRIEN.

I stället för den forna vilda, men lik-
väl sköna ödemarken omkring det ma-
jestätiska St. Anthony-fallet finner man
nu en mängd väldiga qvarnar, hvilka så
att säga bilda en stad för sig. De hafva
uppstått liksom genom cit trollslag.
Det som har framhviskat denna mägtiga
trollformel, som åstadkommit denna
magiska verkan, är just detta förtrol-
lande St. Anthony.

Väldigt, väldigt brusar fallet
Vid de blåa böljors dans;
Solen gjuter öfver svallet
Sina bjerta strålars glans.
Der det förr var tomt och öde
Vid den röde mannens välde,
Snabbt kring flodens breda flöde
Sig kulturens spiror stälde;
Fallets dån kan vidsträckt höras,
Der de tunga hjulen röras.

Fagrast är du dock i qvällen
När all dagens id är slut,
När små stjernor ifrån pällen
Sända sina strålar ut —
Hur uti din famn de bäfva,
Der din våg i djupet flyter,
Hur de tusen sagor väfva
Om hur allt sig raskt förbyter —
Saligt dock af glädje flamma
Att du städse är densamma!

Den besynnerliga blandningen af in-
dianspråk och grekiska som förekom-
mer i namnet Minncapolis, föranledde
.Anthony Trollope — icke den Anthony,
efter hvilken fallen blifvit uppkallade —
att en gång säga, att han icke kunde tro,
förrän han verkligen såg det, att det
fans ett ställe, bebodt af förnuftiga men-
niskor, som kallades Minneapolis. Men
det g(")r intet till saken. Filologen må
blifva förskräckt, men icke desto mindre
måste en stor del af verlden hemta sitt
bröd från just detta Minneapolis. In-
nan vi fästa våra tankar vid stadens nu-
varande jettestora mjölindustri, vilja vi
först blicka tillbaka till densammas tidi-
gare dagar.

Strax intill det förut omtalade guver-
ncmentssågverket låg Minneapolis' för-
sta mjölqvarn.

193

En gammal välkänd Minneapolisbo,
Thomas Chambers, har många gånger
med stolthet omtalat, att han på 1850-
talet var Minneapolis' "First Head
Miller." På den tiden maldes proviant
för garnisonen vid Fort Snelling, huf-
vudsakligen hafre och majs, som skep-
pades hit från lowa, ty Minnesota pro-
ducerade då ingenting annat än humle
och indianer. Man malde eller för-
sökte att mala lite hvit majs, "Squaw
corn," men det var så mjukt att det
klibbade tillsammans. Stundom mal-
des äfven litet korn åt John Orth för
öltillverkning. Äfven det inskeppades.
Qvarnapparaten var icke större än en
familjcqvarn, och var placerad på golf-
vet å andra våningen i den lilla tvåvå-
ningshöga stenbyggnaden. En ränna
ledde härifrån ner till nedre våningen.
Säckarne skuros upp, säden häldes in i
qvarnverket och upphängdes säckarne
sedan på rännorna nedanför för att upp-
fånga den malda säden. Då det icke
fans några säckar, fick mjölet rinna nei
på golfvet och soldaterna från Fort
Snelling måste hemta upp det i säc-
kar och bära dem uppför den branta
backen. De kommo för detta ändamål
30 eller 40 man stark och bringade med
sig sex till åtta mulåsnor och fordon,
lastade med majs och hafre, samt två
extra män för att fara öfver floden efter
whisky. Innan de foro bort voro de
nästan alla beskänkta och spiide ut en
stor del af mjölet öfverallt på vägen
mellan qvarnen och krönet af kullen.
De försökte att förmå Chambers att för
deras räkning lägga in ett lager af
whisky vid qvarnen för att bespara dem
besväret att fara öfver floden efter det,
emedan de voro rädda att blifva arre-
sterade. Chambers kunde ha förtjent
s'tora penningar på denna affär, ty en
tunna whisky kunde då erhållas för 12^/2
cents per gallon och två gallons flod-
vatten till en gallon whisky hade blifvit
lika så bra vara, som den de erhöllo på
andra sidan floden för $1 per gallon.
Det såldes i fulla tennkoppar för 10
cents koppen och då alla soldaterna
voro "på kulan'' och öfverlemnade fem-,

tio- eller tjugo-dollars-guldstycken i
betalning, försummade de merendels att
få sin vexel tillbaka. Man kan häraf
lätt inse att Chambers skulle kunnat
förtjena stora penningar, och hade han
under alla omständigheter lika så myc-
ket besvär af dem, antingen han sålde
dem den "ädla" varan eller ej. Han
var ung och i stort behof af penningar,
men hans goda samvete förbjöd honom
att begagna sig af detta medel, och han
kände sig glad öfver att han ej ingick på
denna afifär.

Jim Sarralls, en af körsvennerna, som
var en stor stark karl, kunde stå så
mycket "eldvatten'' som helst, men det
tog till slut öfverhand med honom. En
vacker dag fann man honom död vid
qvarnen med $800 guldmynt i sin ficka.

Den första mjölqvarn, som verkligen
förtjente namnet qvarn, bygdes af Rich-
ard Rogers i Maj 1851 och var försedd
med ett par stenar. Den var belägen
på St. Anthony-sidan, mellan First och
Second avenues S. E., och var i full
verksamhet tills 1857, då den förstördes
genom eldsvåda.

Några år efter det denna qvarn blef
byggd började firman Rollins, Eastman
& Upton att uppföra ett större qvarn-
verk, "The Minnesota," å nedre delen
af Hennepin Island. Föga hvete odla-
des på den tiden i Minnesota, så att
egarne till qvarnen måste förskaffa sig
det väsentliga förrådet från lowa och
Wisconsin. Det mesta deraf forslades
öfver hundra mil i farmare vagnar.

Qvarnen sattes i gång i Oktober 1854
och var en lönande affär från första
början. Den kostade $16,000 och afka-
stade redan första året $24,000 i ren
vinst.

Det första mjöl i Minnesota som nå-
gonsin levererades till Östern, skeppa-
des från denna qvarn år 1858. Frakten
dera belöpte sig till $2.25 per tunna, en
stor skilnad mot nuvarande frakttaxa.

Byggandet af denna qvarn gjorde
epok i vår stads mjölindustri. Rollins,
Eastman & Upton, dessa pioneer-mjöl-
narc, hade den tiden ingen aning om
att de voro grundläggarc till en industri,

194

som sedermera skulle göra Minneapolis south, var två våningar hög och hade

kändt öiver hela verlden. fyra par stenar.

Den första qvarnen på vestsidan. Från och med denna tid började qvar-

ST. ANTHONV FALLET OCH QVARNOISTklKTET I ÄLDKE OCH NUVARANDE TID.

Cat^iraci Miii, bygdes af Eastman & narne å vestsidan snart att mångdubb-
Gibson år 1859. Den var belägen i las i antal och storlek, och i närvarande
hörnet af First street och Sixth avcnue stund ser "Cataract Mill" helt liten ut

195

vid sidan af de stora jetteqvarnarne, som
omgifva densamma. Att gifva en detal-
jerad beskrifning öfver alla de qvarnar,
som uppstått sedan den tiden, tillåter ej
utrymmet.

År 1878 började Minneapolis' mjöl-
nare att exportera mjöl till Europa.
Exporten för detta år be-
löpte sig till 109,183 tun-
nor, eller ungefär en
niondedel af totaltillverk-
ningen.

Alla mjölqvarnarne äro
förlagda i en klunga vid
vestra sidan af fallet,
undantagandes Pillsbuty
"A"-qvarnen — den stör-
sta i verlden — som lig-
ger ensam för sig sjelf å
den östra stranden. Nä-
stan alla qvarnarne äro
nu försedda med ångkraft

dera sidan af First street, som här är
belagd med bräder, hvilka öfvertäcka
den kanal, som förser de olika qvar-
narne med vattenkraft. De upphöjda
jernvägarne bringa hvetet ända till dör-
rarne, och i den stora Washburn "A"-
qvarncn gå jernvägsvagnarne rakt in i

TVÄ GRÅSTENSJETTAR: PILLSBURY 'A" MILL.

för att nyttjas i händelse af lågt
vattenstånd eller då reparation af
kanalerna eller slussarne gör det nöd-
vändigt att alstänga vattenförrådet.
Vestsidans qvarndistrikt företer en stor-
iirtad anblick och är värdt att besökas
af hvarje främling som bevistar Minne-
apolis. Qvarnarne äro förlagda på hvar-

WASHBURN "A" MILL.

qvarnen, der de af- och på-
lastas med samma lätthet.
Pillsbury "A"-qvarnen
på östsidan är den som
mest besökes af främlin-
gar, som bevista staden.
På några få minuter ser
man hvctekornen förvand-
lade till det finaste mjöl,
efter att ha genomgått
den så kallade "nya pro-
cessen." Enligt detta
system användas inga
qvarnstenar, utan i deras
ställe ett stort antal små
horisontala stål valsar,
hvilkas yta är betäckt
med små, skarpa kanter, som på
somliga gå i spiraler, på andra parallell
med axeln. Dessa valsar äro ordnade i
räckor, den ena ofvanför den andra med
ett visst mellanrum. Säden går först
genom den öfversta raden och sönder-
krossas. Den faller derpå ned till den
andra raden, går derigenom och sönder-

196

males finare. Af den tredje räckan, till
hvilken den derefter kommer, sönder-
males den ännu finare. Under sitt fall
från valsrad till valsrad afkyles mjölet,
som vid sin gång genom valsarne blif-
vit genom friktionen npphettadt. Den
finaste sortens mjöl passerar sålunda
genom aderton eller tjugo räckor af
valsar. Detta är den så kallade "nya
processen," hvilken mi användes i de
stora qvarnarne i Miiineapolis. Det är
intet buller, intet skrammel. Tusentals
cylindrar hvirfla rundt med blott ett
lågt, ihållande surr. Intet dam, som
sprider död och förderf, sväfvar numera
i luften. En gång voro qvarnarne upp-
fylda af ett fint, omärkligt stoft. Detta
exploderade en dag med krutets våld-
samhet och förstörde, som bekant, en
af de största qvarnarne och många men-
niskolif. Sedan den dagen har man
uppfunnit ett inveckladt system af luft-
strömmar, som ständigt hålla atmosfe-
ren i qvarnarne kylig och fri från dam.

Från hvar och en af dessa väldiga
qvarnar .utsändas dagligen tusentals
tunnor mjöl, och för förvaring af den
snöhvita produkten mottagas dagligen
tornhöga lass med tomtunnor. Under
så storartade förhållanden blifver natur-
ligtvis den gammalmodiga tunnbindare-
verkstaden till liten nytta. Dess plats
har intagits af väldiga fabriker, i hvilka
sågar och knifvar, drifna af ånga, för-
vandla hela skogar till mjr»itunnor.

Minneapolis har i närvarande stund ej
mindre än tjuguen mjölqvarnar.

På senare tiden ha de större qvarn-
egarne börjat att konsolidera sina in-
tressen. Det första steget i denna rikt-
ning var bildandet af Pillsbury-Wash-
burn Flour Mills Company för kontrol-
lerandet af de stora qvarnverken tillhö-
rande Charles A. Piilsbury & Co. och
Washburn Mill Company. Engelska
kapitalister blefvo intresserade i det
stora företaget, som grundades på ett
aktiekapital af en million pund sterling.

Är 1891 förenades ytterligare fem an-
dra qvarnintrossen under namnet North-

western Consolidated Milling Company
med ett kapital af $2,250,000.

Den sistnämda. firmans qvarnar hafva
en kapacitet af 11,000 tunnor mjöl un-
der det att Pillsbury-bolaget kan till-
verka 17,000 tunnor mjöl per dag, tarf-
vande 350 fraktvagnar dagligen för att
hemta säd till qvarnarne och föra deri-
från den färdiga varan jemte afifallet.

Tvenne andra liknande konsoliderin-
gar hafva också egt rum under namn af
Wachburn, Crosby & Co. och Minnc-
apolis Flour Manufacturing Company,
hvardera firma kontrollerande tre qvar-
nar.

Följande tabell visar huru mjöltill-
verkningen stigit under de sista 21 åren
samt huru många tunnor mjöl, som årli-
gen blifvit exporterade till främmande
länder:

Tillverkning och export for 21 år.
Är. Tillverkning. Export.

1898 14,232,595 3,994,395

1897 13.625,205 3,942,630

1890 12,874,890 3,717,265

1895 10,581,635 3,080,935

1894 9,400,535 2,370,756

1893 9,377,635 2,877,277

1892 9,750,470 3,337,205

1891 7,877,947 3,038,065

1890 6,988,830 2,107,125

1889 0.088.865 1.953,815

1888 7,056,080 2,197,640

1887 0,574,900 2,650,000

1880 0. 388,000 2,288,500

1885 5,221,243 1,834,544

18S4 5,317.072 1,805,870

1883 4.146.220 1.343,105

1882 3.175,910 1.201,631

1881 3,142,972 1.181,322

1880 2,051.840 799,442

1870 1,. 551, 789 442,59.S

]8-8 940,780 lOO.lS."?

Dessa siffror visa tydligt dil allljcmi
ökade värdet af Minneapolis' industriela
verksamhet inom dttta område.

Tillverkningen af 14,232,595 tunnor
mjöl (förlidet års tillverkning) innebär
följaktligen en förbrukning af 64.046,677
bushels hvete.

Förutom all den sp?nnmål. som frak-
tas direkt till qvarnarne och deras maga-
siner, förvaras en stor del i de stora
magasiner (elevators), som äro förlagda
vid alla jernbanor inom olika delar af
staden. Det finnes ej mindre än trettio-
sju sådana spannmålsmagasin inoni
stadsgränsen, hvilka tillsammans kunn.i

197

inrymma ej mindre än 28,285,000 bush-
els. Det största af dessa magasin är
Union Elevator, hvilken ensamt inrym-
mer 2,300,000 bushels.

En sorglig händelse, som rigtade hela
den civiliserade verldens uppmärksam-
het på vår stads qvarndistrikt, inträffade
den 2:dre Maj 1878, då en explosion,
liknande i majestätisk storhet sjelfva
himmelens ljungeldar, inträffade vid 7-
tiden på qvällen. I ett ögonblick ut-
slungades eld såsom ur tusende mas-
ugnar och insvepte en stor areal inne-
hållande jettelika byggnader och många
menniskor i dödande lågor med en

QVARN EXPLOSIONEN 1878

knall, som hade det varit en jordbäfning,
skakande hela rymden på en omkrets af
flera mil, begrafvande egendom, bygg-
nader och menniskor i sina glödande
ruiner. Det var i den stora mjölqvar-
nen "Washburn 'A' Mill," som explosio-
nen egde rum, 20 minuter efter klockan
7 på torsdagsqvällen, med en sådan kraft
att den gigantiska stenbyggnaden föll
i ett enda kras, så att icke en sten lem-
nades på en annan. Med detsamma ut-
bröt ett haf af eld som nästan ögon-
blickligen förstörde trenne andra stora
qvarnar på andra sidan kanalen, och
som om några minuter spred sig till

ytterligare trenne jemte flera andra
byggnader, lokomotiv-stallar och ett
jettestort hvetemagasin. Värst och för-
skräckligast af allt var att aderton män,
som voro sysselsatta med nattarbete i
qvarnarne , funno en ögonblicklig död
bland ruinerna. Några minuter senare
hade de förfärliga lågorna spridt sig till
två snickerifabriker, två mekaniska
verkstäder, en stor brädgård, flera tunn-
binderiverkstäder och andra byggnader,
jemte en mängd jernvägsvagnar, som
stodo färdiga vid qvarnar och magasiner
för att lossa eller intaga frakt. Vinden
blåste starkt, men lyckligtvis mot flod-
sidan, i annat fall hade hela affärsdelen
af staden blifvit lågornas rof. Fönster-
glasen i de flesta hus på fem till sex
"blocks' " afstånd lågo krossade på
gångbanorna och det hela företedde en
anblick som aldrig glömmes. Som ett
bevis på hvilken oerhörd kraft, som ut-
vecklades vid olyckstillfället, kan näm-
nas, att en sex tum bred och sju fot
lång bräda slugades från den explode-
rande qvarnen ända till St. Paul.

Förlusten af egendom uppgick till öf-
ver en million dollars.

Dåvarande "coroner," Dr, Petrus Nel-
son (svensk), inkallade inför likbesigt-
ningsnämden vetenskapsmän och fack-
män för att dryfta frågan om orsaken
till explosionens uppkomst, för att i
framtiden förekomma dylika olyckor.
Några ansågo att det var elektricitet,
frambringad af de olika rörelsekrafterna
i byggnaden och af mjöldammet, hvil-
ket intränger i alla springor och öpp-
ningar, som åstadkommit denna verkan.
Äfven andra teorier framhöllos.

De aderton personer, som förlorade
lifvet vid denna olyckshändelse, tillhör-
de nattvakten vid qvarnarne. Hade ex-
plosionen inträffat vid någon tid på da-
gen, före klockan 6 e. m., hade hundra-
tals menniskolif gått förlorade.

Bland de dödade voro tre skandina-
ver, neniligen P. Hagberg i Humboldt
Mill, 26 år gammal; han var född i Ska-
raborgs län och hade ankommit till
Amerika åtta år förut. Han efterlem-

igS

z
w
z
o

t— t

c/3

w
z

os
u

b
W

[Ii

199

nade hustru och ett några månader
gammah barn.

Olof Schei, född i Trondhjems stift i
Norge, 25 år gammal, efterlemnade hu-
stru och ett årsgammalt barn; han hade
arbetat fyra år i den stora qvarnen,
hvarest han fann sin död.

John P. Rosenius, född i Örebro län,
nära Hallsberg, var 26 år gammal. Han
efterlemnade hustru (född i Norge) och
ett hälft års gammalt barn. Han hade
anländt till Amerika nio är förut och
hade arbetat fyra år i Zenith Mill, i hvil-
ken han omkom. En tröst i olyckan
var, att Rosenius tillhörde den skandi-
naviska logen af "United Workmen,"
hos hvilken enkan fick lyfta $2,000, så
att hon kunde försörja sig och sitt lilla
barn.

Amerikansk företagsamhet visade sig
liär såväl som öfverallt i detta märk-
värdiga land. Innan elden var fullkom-
ligt släckt hade arbetet med återupp-
byggandet af de förstörda fabrikerna
redan tagit sin början.

Dagen efter explosionen sågos stora
skaror arbetare sysselsatta med röd-
jandet och ordnandet af tomterna för de
nya byggnaderna, och åtgärder voro re-
dan vidtagna för att uppföra ännu mera
kollosala och fullständiga byggnader
och verk än de förstörda, och innan den
växande grödan blef färdig till målning
voro de storartade qvarnarne åter upp-
bygda.

Några veckor efter explosionen sva-
jade den amerikanska flaggan öfver
Washburn "B"-qvarnen, såsom ett tec-
ken att arbetet derstädes åter tagit sin
början. Men denna flagga hade också
en egen historia. Hon hade varit med
i den stora explosionen i "A"-qvarnen
och var det enda föremål som i temligen
oskadt skick undgick den allmänna för-
ödelsen. Hon framdrogs nemligen ur
ruinerna, visserligen något dammig och
trasig, men likväl i tjenstbart skick.

MINNESVÄRD.

Dåvarande egaren, ex-guvernör C. C.
Washburn i Wisconsin, lät i östra gaf-

veln af den nya Washburn "A"-qvarnen
insätta en vacker minnestafla af marmor,
hvarå äro inristade namnen å de män,
som arbetade i qvarnen och blefvo dö-
dade vid den stora explosionen. Taflan
är fem fot lång och tre fot bred samt
fösedd med följande inskription, hvil-
ken i öfversättning lyder sålunda:

"Denna qvarn uppfördes år 1879 på
samma plats hvarest Washburn 'A'-qvar-
nen vardt helt och hållet förstörd den
2:dre Maj 1878 genom eld och förfärlig
explosion, förorsakad genom hastig för-
bränning af mjöldam. Af byggnaden
qvarlåg icke sten på sten. Namnen på
de trogna och pålitliga arbetare, som
föllo offer för denna förfärliga olycks-
händelse, äro följande:

*'E. W. Burbank,
"Cynis W. Ewing,
"E. H. Grundman,
"Henry Hicks,
"Charles Henning,
"Patrick Judd,
"Charles Kimball,
"William Leslie,
"Fred. A. Merrill,
"Edward C. Merrill,
"Walter E. Savage,
"Olaf Schei,
"August Smith,
"Clark Wilbur.

" 'Labor, wide as the Earth,
Has its Summit in Heaven.' "

FABRIKER OCH HANDELS-
RÖRELSE.

Minneapolis har ständigt varit så ut-
basunadt för sin storslagna timmer- och
mjölindustri, att dess öfriga fabriks- och
handelsintressen litet eller intet tagits i
betraktande af vare sig inom eller utom
staten bosatta personer, och likväl hafva
dessa senare intressen gått framåt med
stormsteg, hand i hand med stadens
timmer- och mjöltillverkning.

Bakom Minneapolis ligger ju hela
Nordvestern och såsom centrum för
dess vidsträckta jernvägsnät har det alla
geografiska betingelser för att vara me-
delpunkten för affärsverksamheten i
Nordvestern. Att försöka ingå i några
vidlyftiga detaljer är här platt omöjligt.
Vi kunna med ett ord säga, att snart
allting, som en menniska behöfver, fa-

200

I EXGKOSSDISTUIKTET: THIIID AVENUE NOUTII.

briceras nu här på platsen. Att Minne-
apolis arbetat sig upp till en fabriks>tad
af ej så ringa ordning, visar tydligt
Förenta Staternas senaste census. Fa-
briksstatistiken i 165 af Förenta Stater-
nas städer, med en befolkning af 20,000
och derulöfver, sätter Minneapolis i
tolfte rummet i ordningen, med 2,72.3
etablissement och $42,643,764 samman-
lagdt kapital. (St. Paul hade samtidigt
1,44.3 etablissement och $22,501,211 sam-
manlagdt kapital.)

Ofvannämda antal fabriker och verk-
städer sysselsätta omkring 25,000 män,
hvilka i det närmaste försörja ett hun-

dra tusen personer, och är det detta för-
hållande som tydliggör orsaken hvarför
Minneapolis under tryckande tider
bättre kunnat försörja silt folk än många
andra städer med mindre manufaktur-
intressen.

Som ett exempel på den stora import
och export af handelsvaror, som eger
rum härstädes kan nämnas, att vi för-
lidet år, i rundt tal, emottogo 224,0OO'
samt utskeppade 236,000 jernvägsvagns-
laster.

Minneapolis är hjulkuhben, den stora
Nordvcstern är hjulet och jernvägarne-
rpela hjulekrarnas roll.

JO I

För trettioåtta år sedan hade vi icke
en fot jernväg' i Minnesota och i dag,
enHgt hvad det uppgifves, finnes det
öfver 6,000 mil af jernväg. Vi hafva
fjorton stora stambanor och 250 tåg an-
lända och afgå från Minneapolis' fyra
jernvägsstationer hvarje dygn.

Inom de olika handels- och handt-
verksgrenarne hafva skandinaverna gjort
en betydande insats, och inom en del
områden ega de till och med ett öfver-

hvilka med en ringa början kunnat visa
prof på en lysande framgång, nemligeu
de båda grannarne å First avenue north,
North Står Shoe Company och "dry
goods"-firman Wyman, Partridge &
Co.

Mr. Wyman, af firman Wyman, Par-
tridge & Co., kom till Minneapolis år
1875 och började partihandel med "dry
goods" i mindre skala å Hennepin ave-
nue mellan Second street och Washingr

AVYMAN, PARTRIDGE & CO.S MAGASINS- OCH KOiNTORSBYGGNAD.

vägande intresse. Ja, de hafva del i allt
förutom i stadens mjölqvarnar. Utrym-
met tillåter endast att omnämna och i
bild framställa ett par af våra äldsta och
förnämsta fabriks- och handelsfirmor,

ton avenue. Sedan den tiden har firman
växt ur sina nya lokaler åtskilliga gån-
ger, tills den i Maj 1897 flyttade in i sin
egna, eleganta byggnad, hörnet af
Fourth Street och First avenue north.

20-2

Ett tydligt begrepp om firmans enorma
affärer erhåller man bäst, då man upp-
lyses om att den sysselsätter ej mindre
än 300 personer i de tio hufvuddeparte-
menten, 500 personer 1 faktoriafdelnin-
gen samt 50 reseagenter.

Näst intill denna firmas grosshandels-
palats finna vi det välkända North Står
Shoe Companys fabriksbyggnad å hör-
net af Fifth Street och First avenue
north.

^^^

^m^

" »^ tt il «- ,,:::g

r-i ^ tti II Ii ill

NORTH STÅR SHOE COMPANY'S FABRIK.

Denna firma, som organiserades af C.
B. Heffclfinger, etablerades år 1873 i
liten sjiala å 228 Washington avenue
north.

Dess affärer utvidgades så småningom
0(;h hade firman tvenne gånger llyltat
till större affärslägenheter, innan den
flyttade in i sin nya, eleganta fal^riks-
byggnad den 26:te December 1896.

Denna Minneapolis-fabrik afyttrar nu
sina produkter i icke mindre än sexton
stater och två territorier och för att
kunna intaga detta stora fält erfordras
34 reseagenter. Fabriken sysselsätter
för närvarande, förutom 30 kontorsbiträ-
den, 525 arbetare och förfärdigas dagli-
gen i medeltal 2.500 par skor. Denna

finna har äfven anlagt en fabrik i Ano-
ka, strax ofvanför Minneapolis, för till-
verkning af gröfre arbeten. Denna
branschfabrik sysselsätter 100 arbetare
och förfärdigas der dagligen omkring
1,000 par skodon.

Allt skoarbetet verkställes med ma-
skiner, och äro en del af dem högst
sinnrikt konstruerade och verks'.älla sina
funktioner på ett sätt som uppväcker
förvåning. Att tillverka skodon medelst
maskiner är en icke så särdeles ny me-
tod, ty den första skofabriken i Förenta
Staterna etablerades i Danvers, Massa-
chusetts, omkring år 1786 af Zerubba-
bel Porter. Men tänk likväl om Zerub-
babel nu skulle få syn på major Heffel-
fingers "Goodyear Welt"- eller "Mack-
ey"-maskiner, då skulle han allt få stora
ögon.

Denna firma beräknar årets omsätt-
ning till $1,750,000.

Men alldenstund vi bland skandina-
verna äfven räkna fabrikanter, som ej ta
sig så illa ut, vilja vi som ett exempel
illustrera Northwestern Mantle Com-
panys nya fabriksbyggnad å 419 Sixth
Street south.

Denna firma är svensk, och anse vi oss
böra göra dess historia känd, emedan
den vittnar om hvad svensk redbarhet,
duglighet och idoghet kunna uträtta.
Detta bolag organiserades den 23:6 Mars
1891 af J. P. Rheberg, F. O. Streed, C.
M. K. Carlson, A. Peterson, J. B. Lil-
jengren och Nils Anderson. De upp-
rättade sin verkstad i hörnet af Frank-
lin och Tcnth avenucs south. De voro
alla obcmedladc och bcgynte med ett
ringa kapital. Men saknade de pen-
ningekapital, så voro de så mycket rika-
re på kapital af (higliehct, arbetsstyrka
och ambition. I Juli 1892 blef J. A.
Nordecn delegare i firman, men redan
nästföljande höst sålde han sin andel till
bolaget. Sammaledes gjorde J. P. Rhe-
berg, och A. F. Streerj ingick i stället
i firman. Allt sedan dess har bolagets
delegare varit: F. O. Streed, president
och kassör; C. M. E. Carlson, sekre-
terare; A. Peterson, vice president; J.

203

B. Liljengren, Nils Anderson och A. F.
Streed. År 1893 flyttade firman till 309
Sixth Street south, der den tillverkar
skulpterade kaminkransar samt bank-
och kontorsinventarier.

I början af år 1897 gjorde bolaget ett
tillägg till sin redan ansenliga affär,
derigenom att det uppköpte den stör-
sta grafmonuments- och eldstads-

fyra våningar hög och kostar omkring
$35,000.

Denna firma är nu den största i sitt
slag vester om Chicago.

Midt för C. A. Smiths sågverk å
andra sidan floden finna vi C. J. Swan-
sons i sitt slag lika storartade tegelsla-
geri och fabrik för tillverkning af ihå-
ligt tegel och "tiles." Fabriken består af

NORTHWESTERN MANTLE COMPANVS FABRIK.

fabricerande firman i Nordvestern,
Farnham & Co., och införlifvade
med sin ursprungliga affär tillverknin-
gen af granit- och marmor-monumenter.
Hösten år 1898 lade det grunden till en
egen fabriksbyggnad, 46x150 fot, å 419
Sixth Street south, dit firman inflyttade
sistlidne Juni månad. Byggnaden ar

tvenne trevåningshöga byggnader (50.N:
175 samt 50x100 fot i storlek) samt ett
maskinhus (50x50) belägna på ett land-
område af 45 acres. Fabriken, som är
den enda i sitt slag i Minnesota, upp-
fördes år 1894 och sysselsätter tidtals 80
arbetare. Egendomens värde uppskat-
tas till cirka $100,000. Fabriken ligger

204

vid en lindrig krökning af floden och
beherskar en härlig utsigt. Vi lemna
härmed en teckning af platsen. Ehuru
den ej framvisar mer än en del af fa-
briksbi'ggnaderna, bidrager den likväl
att visa till hvilket lysande resultat en
fattig smålänning i Amerika kan uppnå.
Inom handelsverlden finnas här mån-
ga storartade manufaktur-etablissement.
Bland dessa intager S. E. Olsons enor-
ma och praktfulla handelspalats det allra
främsta rummet. Det bygdes år 1893
för en kostnad af $200,000 och upptager

neapolis och ansatsen dertill har man att
tacka norrmannen S. E. Olson för. Det
är hans financiela förmåga, hans stora
intelligens och hans förutseende som
åstadkommit ett nytt handelscentrum i
Minneapolis. Innan Mr. Olson bygde
detta palats var det få af vår stads bor-
gare och afifärsmän, som ens hade
drömt om de präktiga etablissement,
som en gång skulle inrättas här. "The
Big Store" är för närvarande det största
"department store" vester om Chicago
och beräknas detta års omsättning upp-

C. J. SWANSONS TEGELBRUK.

ett fjerdedels qvarter. Mr. Olson hade
en längre tid förut haft ^^m affär å Nic-
ollet avenue, mellan Washington avenue
och Second street, men slutligen beslöt
han att taga ett djerft steg och flytta
den längre vesterut. Han skulle tvinga
liela trafiken att följa med. I fans vän-
ner förklarade att det var ett oklokt
steg. De bådo honom afstå dcrifrån,
men han stod på sig och bygde den
"Stora Butiken." Huru klokt han då
handlade, och huru v;il han då bygde,
det känner nu lite hvar till. First ave-
nue är den blifvande afifärsgatan i M in-

gå till $2,000,000. Mr. Olson började
sin bana som en fattig yngling och vid
nedersta trappsteget, men har sakta och
säkert klättrat uppåt till dess högsta
tinnar. Det eleganta och präktiga af-
fiirspalatset står nu som ett monument
åt hans ihärdighet. Butiken räknar för
niirvarande 70 olika departement . och
har dess stora arbetspersonal vid olika
tider varierat från 580 till 720 personer.
Bland de största affärsmännen mom
.<=tadens lifliga handelscentrum kunna vi
äfven räkna de båda unga bröderna Ar-
thur J. f)cli Frank O. Vanstnnn, söner

205

S. E. OLSONS HANDKLSPALATS.

till C. G. Vanstrum, Älinneapolis' sven-
ske pioneer-klädeshandlare, hvilken år
1S76 öppnade "IXL Clothing Store" å
Bridge Square.

Som helt unga deltogo bröderna i
fadrens affär, i hvilken de sedermera äf-
ven voro delegare. De blelvo med ens
klippte och skurne för affärslifvct, och
alldenslund de äro födda här i landet,
föivärfvade de sig snart amerikansk
afifärsföretagsamhet med det gyhsamma
resultat, att de nu, under firma-namnet
Vanstrum Shoe and Clothing Company,
ega en af de största klädeshandelseta-
blissement i staden. I Augusti månad
förlidet år började de egen affär, hvil-
ken inrymmes i det gamla välkända Se-
gelbaums-qvarteret å hörnet af Nicollet
avenue och Third street. Deras väldiga,
eleganta lager af färdigsydda kläder,
skodon och alla slags herreartiklar upp-
fylla alla fyra våningarne tillika med

jordvåningen i den stora affärsbyggna-
den. Förutom minuthandel drifva de
äfven affärer i parti. Värdet af deras
lager vid de olika årsskiftena varierar
från $100,000 till $150,000, och äro deras
cirka femtio biträden ständigt sysselsatta

VANSTRUM SHOE & CLOTHING CO:s
AFFÄRSLOKAL.

206

med att expediera firmans ständigt till-
växande antal kunder. Kända snart
sagdt öfver hela Nordvestern för sitt
tillmötesgående sätt samt för sina hu-
mana priser, torde den företagsamma
firman, trots den starka konkurrensen,
gå en ännu mer lysande framtid till
mötes.

BANKER.

Redan år 1856 egde Minneapolis flera
banker såväl på vest- som östsidan.
De voro alla till en början privat-
banker med obestämdt kapital och
utan någon laglig reglering. De
emottogo depositioner, sålde vexlar
och diskonterade notor. Kommer-
ciel redbarhet var då den enda upp-
rätthållande förordningen. Det vanliga
intresset på den tiden var "tre procent
per månad och fem procent efter för-
fallotiden." Att orda om alla våra
financiela institutioner för närvarande
torde föga intressera våra läsare, och
hade vi tänkt att icke ingå på detta om-
råde om icke för den orsak, att det icke
torde vara allom bekant att äfven skan-
dinaverna på sin tid inom detta område
spelat en ofantligt stor roll, ehuru den
afslutades på ett allt för drastiskt sätt.

Redan år 1869 öppnade W. T. Ram-
busch "Scandinavian Bank," hvilken
egentligen ej var något annat än ett
vanligt vexelkontor.

"Norges Bank" öppnade sina dörrar
för allmänheten under sommaren år
1874. Den var belägen å Washington
avenue south, strax nedanför nuvarande
"National Hotel," och utanför dess lo-
kal prunkade en skylt med Norges va-
pen Banken förestods af firman Chri-
stensen & Lund. Strax efter det kon-
trakt var uppgjordt dem emellan, nekade
Lund. som då bodde i Rushford, Min-
nesota, på grund af misstroende att vara
medlem af firman, hvilkct slutade med
att banken efter sju veckors tillvaro
stängdes och att Norges vapen blef in-
draget. I sanning en kort bank-historia.

"German-Scandinavian Bank" orga-
niserades år 1877 af Louis C. Mueller

(tysk) och John F. N. De Flon.
(svensk). Den dref vanliga bankaffärer
och existerade i omkring två års tid.

På 1880-talet, då företagsamheten
bland skandinaverna var som allra störst
inom alla affärsgrenar, uppstodo de för-
nämsta skandinaviska bankerna.

"Scandia Bank"" organiserades år
1883 med följande tjenstemän: R.
Sunde, president; Anthony Kelly,
vice president; A. C. Haugan, kassör.

"State Bank" organiserades år 1886
med J. H. Paulson som president;
Loren Fletcher, vice president, och K.
Kortgaard, kassör.

"Svvedish-American Bank" organise-
rades år 1888 med O. N. Ostrom sorr»
president; Hans Mattson, vice presi-
dent, och N. O. Werner, kassör.

"American Exchange Bank" organi-
serades år 1891 med följande tjenste-
män: John F. Peterson, president, och
John S. Nelson, vice president och kas-
sör.

"Columbia Bank" organiserades år
1891. Chas. Kittelson, president; Har-
old Thorson, vice president, och H. M.
Knap, kassör.

"Washington Bank" organiserades år
1896. Dess tjenstemän voro: A. C.
Haugan, president; A. E. Johnson, vice
president, och J. H. Field, kassör.

Dessa banker organiserades med ett
kapital af från $60,000 till $200,000. Alla
förutom "Swcdish - American Bank"
voro norska, det vill säga de egdes och
leddes hufvudsakligcn af norrmän.

Att döma af det stora antalet skandi-
naviska banker, skulle man lätt kunna
tro att skandinaverna häruppe voro ena
rigtiga guldgubbar. Men af alla dessa
financiela institutioner återstår nu, för-
utom vår "svenska bank," endast sorg-
liga minnen. De öfriga skandinaviska
bankerna strtiko med under krisen och
de starka dyningar, som följde strax
efter densamma.

]'.li lika stort antal amerikanska ban-
ker delade samma öde.

"State Bank" och "American Ex-
change Bank" satte "lapp på luckan" i

Juni-Juli 1893 och "Scandia," "Wash-
ington" och 'Cokimbia" bankerna "skö-
te spjellet" samtidigt och instälde sina
betalningar den 28-29 December 1896.
Orsaken till att de måste stänga sina
dörrar var helt enkeU den, att depositö-
rerna massvis uttogo sina penningar,
och sådana anfall kan ingen bank i verl-
den emotstå, såvida den ej får hjelp af
andra. Till en början troddes det, att
de stängda bankerna voro i stånd att
betala dollar för dollar, så snart de
fått tid att realisera sina tillgångar,
men man fann slutligen, att icke allting
var så stäldt som det borde vara, och
att i ett par fall synnerligast politik och
privata spekulationer af banktjenste-
männen hade i ännu högre grad för-
svårat verkningarne af paniken. Många
af Minneapolis' skandinaviska affärsmän
fingo följaktligen sina tillgångar betyd-
ligt hopkrympta, och många idoge och
sparsamme arbetare, som i dessa banker
insatt allt hvad de egde, sågo nu med
ens sin framtida lycka och sina förhopp-
ningar för alltid grusade.

"Svenska banken" erhöll äfven under
paniken en påhelsning i form af en
"nätt rusning," men den stod orubblig
som klippan. Den hade vid tillfället en
ovanligt stor kontant reservfond på
hand och bestod följaktligen profvct
med heder.

Det kanske alltför stora antalet ban-
ker reducerades under paniken till fem-
ton, det nuvarande antalet.

Skandinaverna i Minneapolis hafva
nu endast en bank, "Swedish-American
National Bank." Den organiserades
som statsbank år 1888 med ett kapital
af $100,000, hvilket år 1890 ökades till
$250,000, och år 1894 omorganiserades
den till nationalbank. Dess nuvarande
tienstemän utgöras af: N. O. Werner,
president; C. S. Hulbert, vice president;
F. A. Smith, kassör, och E. L. Mattson,
biträdande kassör.

SPÅRVÄGSBOLAGET.

Efter att hafva nämt ett och annat,
som haft en hastig framgång här i sta-
den, böra vi väl också orda något om

—14

207

Tom Lowrys "snurrebussar" eller "The
Twin City Rapid Transit Company."

Det första försöket att anlägga spår-
vägar i Minneapolis egde rum år 1873,
då Dorilus Morrison, W. D. Washburn,
W. S. King, J. C. Oswald, R. B. Lang-
don, W. W. McNair, W. W. Eastman
med flera organiserade "The Minneap-
olis Street Railway Company." Spår-
väg anlades då på Second street från^
Hennepin avenue, ända ner till Cedar
avenue. Men det blef sparsamt med
åkningen; planen gick öfverända och
spåren blefvo upptagna utan att hafva
fullgjort sitt ändamål. Alla inkorpora-
törerna hade nu uppgifvit ideen utom
Colonel W. S. King, hvilken år 1875
fick åtskilliga kapitalister i Ilion, New
York, att medverka. Thomas Lowry,
en ung advokat från Illinois, hade några
år förut kommit till Minneapolis, och
egnade han sig till en stor del åt fastig-
hetstransaktioner. Han hade i sinnet att
oaktadt en spårvägsanläggning icke för
tillfället var absolut nödvändig, en sådan
institution likväl skulle bidraga till att
öka värdet på fastigheter å utkanterna
af staden samt göra det möjligt för ar- ■
hetare, oförmögna att köpa egendom
inom stadens afifärsgränser, att lägga sig
till med tomter å utkanterna och således
oändligt bidraga till stadens möjliga till-
växt.

Tillsammans med W. S. King och
kapitalister från Ilion, New York, om-
organiserade Thomas Lowry bolaget i
Juni 1875 med ett kapital af $250,000.

Den första spårvägen lades å Wash-
ington avenue från Fourth avenue north
till Hennepin och derifrän öfver gamla
hängbron ner till universitetet. Det var
den 2. -dre September 1875, som den för-
sta "street-carsen" sattes i gång. Det
var en liten och anspråkslös spårvagn,
dragen af en häst. Nya spårvägar ut-
sträcktes efter hand. Colonel King höll
det kontrollerande intresset de första
två åren tills år 1877, då Mr. Lowry,
alltmer öfvertygad om planens storar-
tade framtid, tillegnade sig det kon-
trollerande intresset.

208

Svårigheterna kommo nu förstan. De
flesta af stadens förmögne invånare kun-
de ej förmås att tro det företaget skulle
bli! va vinstgi [vande, h vadan de höllo sig
tillbaka, tvingande Mr. Lowry att söka
upp de erforderliga kapitalen å Österns
penningemarknadcr.

Spårvägarne förlängdes år efter år,
nya banor anlades och var det Mr.
Lowrys ständiga sträfvan att försäkra
sig om de nödvändiga kapital, som
gjorde honom så införlifvad med Euro-
pas och de östra städernas financiela
magnater; en familiaritet som han sedan
ofta begagnade sig af för att bringa
milliontals dollars till Minneapolis, att
användas i olika företag.

Detta bolag har gjort det möjligt för
arbetaren att köpa sig ett hem i utkan-
ten af staden, eller i dess omgifningar,
och likaväl punktligt kunna vara vid
sitt arbete i staden.

Colonel William McCrory bygde år
1879 en spårvagnslinie å First avenuc
south ända ut till Lake Calhoun, men
alldenstund vagnarne dretvos med ång-
kraft (steam motor), var företaget allt
ifrån dess början en nagel i ögat på alla,
som bodde utmed "motor"-linicn, hvil-
ka icke kunde fiJrdraga skramlet, röken
och det ständiga puffandet. Spårvagns-
bolaget inköpte linien år 1888 och för-
ändrade den sedermera till elektrisk
spårväg.

Är 1889 försvunno alla spårvagns-
Tiästar och mulåsnor, ty nämda år in-
förde Mr. Lowry elektriciteten som
drifkraft. Det nya elektriska "povver"-
huset, nedanför St. Anthony-fallen, som
fullbordades i Januari förlidct år, förser
nu spårvagnsbolagct med all den elek-
triska kraft, som erfordras för att sam-
tidigt drifva alla de spårvagnar, hvilka
nu löpa inom och emellan de båda stä-
derna. Bolaget kontrollerar för närva-
rande spårvägssystemen i båda syskon-
städerna, som nu äro förenade med två
elektriska spårvägar, der vagnarne följa
hvarandra med fem minuters mellanrum
och föra passagerarne från hjcrtat al

den ena staden till den andra på 45
minuter.

Långt tillbaka i tiden, före inbördes-
kriget, erhöll domaren Meeker, en af
vår stads pioneerer, privilegiet att an-
lägga en jernväg, som skulle å kortaste
distansen sammanbinda Minneapolis
och St. Paul, och gaf han denna sin
framtidsdröm det välljudande namnet:
"The Air Line and Hour Line Rail-
way." Detta var naturligtvis allför chi-
märiskt. De äldste settlarne trodde vis-
serligen att Minneapolis och St. Paul
någon gång i framtiden skulle blifva
förenade med en jernväg, men ideen att
bantågen skulle gå reguliärt hvarje
timme tycktes vara alltför onaturligt för
att då kunna antagas af någon praktisk
afifärsman. Denna Meekers tanke var
det första uttrycket för en idee, som
sedan dess blifvit så gradvis utförd, att
syskonstädernas invånare känna sig otå-
liga, om de förlora fem minuter med att
vänta på spårvagnen, som för dem till
den ena eller andra staden.

Bolaget tillverkar nu sjelf alla sina
spårvagnar i Minneapolis.

Med alla de förbättringar, som blifvit
gjorda under tidernas lopp är det nu
allmänt erkändt öfver hela landet, att
Minneapolis' elektriska spårvagnssystem
är det bästa och i alla afseendcn mest
tillfredsställande, som finnes i hela Ame-
rika.

Bolaget eger omkring 1,000 vagnar
och begagnar sig af ungefär 248 mil af
spårväg, hvaraf 136 inom Minneapolis.
Bolaget utsträcker nu äfvenledes sina
banor till närliggande småstäder. I
Augusti månad detta år fullbordades en
fortsättning af spårvägen till Stilhvater,
_'0 mil från St. Paul, och en annan linie
torde inom kort utsträckas til! Anoka,
17 mil från Minncapolis. Den total-
distans, som bolagets vagnar tillrygga-
liigga under årets lopp, utgör 10,336,178
mil, ett tillriickligt antal mil att om-
cirkla jorden vid dess eqvator 415 gån-
ger eller att göra en resa från jorden
till månen fyratioen gånger.
Att bolaget intager fcm-centare i lån-

209

ga banor visar årsrapporten för 1898, lionärer. Han kom från Logan county,

hvilken nppgifver passagcrarnes antal Illinois, som ung advokat. Han önska-

till 42.901.859 samt in^Tgterna till $2,145.- de att komma till en plats, "der han

^-■95- kunde blifva känd såsom någonting mer

O
H
O

H
Q

W
O

I— t

E-i

^■'
p
o

Spårvagnskungen, Thomas Lowry,
den fattige farmarepojken från Illinois,
räknas nu som en af stadens mångmil-

;in just 'Fathcr Lowry's son'." Han var
fattig, då lian kom till Minncapolis, och
hade mycket svårt i början att kunna

210

betala sin "board bill" af $4 i veckan.
Han erhöll likväl snart en stor praktik
och började efter hand att spekulera i
land och stadstomter. Långt tillbaka på
sjuttiotalet, då Minneapolis' spårvagns-
bolag var i en dålig financiel ställning,
lånade Mr. Lowry $75,000 af Security
Bank och uppköpte bolagets aktier.
Hvad han sedermera uträttat har ofvan-
stående uppsats tydliggjort. Han för-
bättrade och utsträckte banorna och
skötte det hela sa att han snart blef i
stånd att äfvenledes slå under sig St.
Pauls spårvägslinier.

Thomas Lowry, eller Tom, som han
vanligtvis kallas, eger ett gladt och vän-
skapligt sätt och är synnerligt intresse-
rad i att omtala roliga historier. År
1870 gifte han sig med en ung Minne-
apolis-dam, Miss Beatrice Goodrich,
och har hans äktenskap välsignats med
tvenne döttrar och en son. Det säges
att Tom som pojke hade eldrödt hår,
ehuru det sedermera blef brunt och
hans skägg nästan svart. Hans båda
flickor hafva rödt hår. Den yngsta af
dem var endast fem år gammal då hen-
nes bror föddes. Hon betraktade den
lille barskallige "babyn" och samma
qväll säges det att hon afslutade sin
qvällsbön på följande vis:

"Käre Gud, välsigna lille "baby"-
bror, men låt honom icke få rödt hår.
Vi ha nog af rödt hår i denna familj
allaredan."

Mången, som i äldre tider besökte
Lake Calhoun och å ångaren ''Hattic"
företog små lustturer på sjön, torde
ännu ha i lifligt minne dess dramatiska
slut. Då Colonel McCrory hade full-
bordat byggandet af sin motorlinie,
ansåg han det som en god idcc att förse
den lilla sjTin nu-d en stor ångare för
att medelst denna attraktion lättare kun-
na förmå folk att bosätta sig omkring
Lake Calhoun eller å "The West End,"
som åttonde wardet då kallades.

Ängaren "Hattic" bygdes och våren
1881 började den göra sina reguliära
turer hvarje timme omkring sjön. Den
blef väl trafikerad den första sommaren

så väl som flera efterföljande och visade
sig vara en god inkomstkälla. Men den
tid kom då "Hattie" hade förlorat sin
tjusningskraft. Detta inträfifade någon
tid efter det Colonel McCrory hade sålt
sin motorlinie till spårvägsbolaget. Det
nya bolaget fortsatte visserligen att
manövrera båten — men med betydlig
förlust, hvadan bolaget en vacker dag
beslöt att göra slut på härligheten på
ett inbringande sätt. Det blef annonse-
radt vidt och brcdt, att allmänheten
skulle få tillfälle att bevittna en reali-
stisk representation af ett brinnande
skepp till sjös, innefattande explosioner
samt fasaväckande räddningssccner.
Händelsen skulle förläggas vid Lake
Calhoun och det brinnande fartyget
skulle framställas af den en gång så
populära ångaren "Hattie." Detta var
för elfva år sedan, i Oktober 1888.

Tiden för skådespelet var inne och
närmare 50,000 personer voro försam-
lade omkring sjön för att bevittna
denna storartade pyrotekniska föreställ-
ning.

Ängaren hade blifvit bogserad ut på
niidtcn af sjön, efter det ångpannan,
maskinerier samt alla flyttbara saker
först hade blifvit tagna i land och ma-
gasinerade. Båten blef grundligt ge-
nomdränkt af fotogen och här och der
på däcket voro krutkaggar placerade
för att åstadkomma de beräknade knall-
efTekterna. Ombord å ångaren befun-
nes vid detta tillfälle ynglingarne Mc-
Crum, Jack Blondo och åtskilliga andra
pojkar från åttonde wardet.

Det hade redan blifvit betydligt mörkt,
då fasansfulla skrik tillkännagåfvo att
tragedien hade börjat. Samtidigt syntes
lågor i förcn af båten, hvilka spridde
sig hastigt för vinden och illuminerade
hela sjön. Skeppets besättning sågs un-
der vilda gester springa omkring på
diicket för att släcka ut lågorna; men,
till ingen nytta. Det syntes redan att
båten var dcimd åt undergång; ja, det
var ju så bestämdt från början. Lå-
gorna spridde sig omkring allt mera ha-
stigt och den enda resurs, som återstod

211

för de ol}'ckliga ombord var att hoppa i
sjön, hvilket de också gjorde. Genom
någon försummelse, hvilken förorsakade
allt för mycken tidsförlust, lade rädd-

upptagna på räddningsbåtarne. Som det
var, höll en man på att drunkna innan
hjelp anlände.
Vid denna tid begynte krutkaggarne

ningsbåtarne, som skulle hållit sig i att explodera och räddningsbåtarne hade

"HATTIES" BRAND.

■ grannskapet, icke ut från land förrän
besättningen började känna det temli-
gen hett om öronen. Det blef följaktli-
gen ingen annan utväg för dem än att
kasta sig i sjön och hade de att simma
ett betydligt afstånd innan de blefvo

just kommit på behörigt afstånd från
faran, då folket på stranden gjorde den
fasaväckande upptäckten att det ännu
fans en man af besättningen qvar om-
bord på det brinnande skeppet. Det
var stvrniannen. Hvarför han fortsatte

212

att stå qvar på sin farliga post, kunde
ingen förstå, men han stod der manligt
vid styret, liksom om hundra mennisko-
lif voro i hans vård. Några förmodade
att han blifvit öfverväldigad af hettan,
andra att han var hjelplöst berusad.
Slutligen omcirklades han af lågorna,
och den ena explosionen följde på den
andra och sande spillror af fartyget högt
upp i luften.

Sjön vimlade af smäoätar, som voro
öfverfjdda med åskådare, under det
branden pågick. Skådespelet varade nå-
got öfver en timme och efter den tiden
hade "Hattie" ncdbrunint ända ner till

vallenytan. Sedan begaf sig folket hem
med det intrycket att de icke allenast
hade sett ett brinnande fartyg, utan
äfven att ett menniskolif gått förloradt.
Icke förrän dagen derpå, då de läste
morgontidningarne, fingo de reda på
rätta sammanhanget häraf. Styrman-
nen, som förlorat lifvet, var helt enkelt
en uppstoppad figur.

Detta effektfulla skådespel var en
storartad affär för spårvägsbolaget. To-
talinkomsten å spårvagnarne för qvällen
representerade värdet af gamla "Haitie"'
minst tre gånger om.

SKANDINAVERNAS INSATS I
POLITIKEN.

Hvad förhållandena på det politiska
området beträffar, så hafva våra bröder
norrmännen, synnerligast i äldre tider,
varit bättre representerade än svenskar-
ne i hvarje af seende. Nationalkänslan
har hos norrmännen spelat den största
rollen och bidragit till deras politiska
framgång, ty oafsedt hvilket parti de än
tillhört, hafva de alltid som en man
understödt sina egna landsmäns kandi-
daturer. Till undantagen härutinnan
räknas likväl de skandinaver som till-
hört det ena eller andra politiska maski-
neriet eller de som haft egna politiska
intressen att bevaka och som följaktli-
gen 'på grund af sjelfviskhet alltid varit
färdiga att nedgöra en landsman, sak
samma hvad goda egenskaper han varit
i besittning af.

Hvad svenskarne beträffar, hafva de
så godt som nyligen vaknat ur en lång
dvala, men ännu ej hunnit gnugga den
politiska sömnen ur ögonen. Derför
kunna de ännu icke se, att vi genom vår
oförlåtliga försummelse af att egna oss
åt allmänna förhållanden och att inhem-
ta en bättre kännedom om landets poli-
tik, ej hafva tillförsäkrat oss de fördelar,
hvartill vi såsom en intelligent nation
äro berättigade. En större förändring
till svenskarnes fördel har likväl egt
rum : derom vittna de entusiastiska och
talrikt besökta massmöten, som på se-
nare tider egt rum under hvarje pågå-
ende kampanj, vid hvilka svenskarne
visat sig intaga en mera sjelfständig
ställning. Detta har mycket bidragit till
att bortslipa det skamlösa epitetet
"voting cattlc," som amerikanarne vid
flera tillfällen mera elakt än välförtjent

gifvit oss som vedergällning. Skandi-
naverna komma och gå ej längre likt en
boskapshjord vid den minsta vink från
någon af våra, politiska ledare. Om
detta förut varit fallet, så är nu denna
tid förbi och kommer aldrig mera åter.
Härmed vilja vi uppgifva namnen på
de Minneapolis-skandinaver, som inne-
haft embeten i Minneapolis och Henne-
pin county, samt på dem, som utöfvat
någon befattning i statens eller landets
tjenst:

SECRETARY OF STATE.

1887—1891. Hans Mattson S. Rep.

(Var statssekreterare ocksä
1870—1872, men var då Icke
Minneapolisbo.)

SHERIFB\

1871—1877. Geo. H. Johnson N. Rep.

1887—1889. P. P. Swensen S. Dem.

1891—1893. P. P. Swensen S. Dem.

1895—1897. John E. Holmberg S. Rep.

1899—1901. Phil. Megaarden N. Rep.

COUNTl TREASURER.
1891—1893. H. O. Peterson N. Dem.

COUNTY ATTORNEY.
1897—1899. James Peterson N. Rep.

JUDGE OF PROBATE.
1883-1887. Andrew Ueland N. Rep.

CORONER.

1896. Ed. N. Johnson S. Dem.

187.5—1876. P. O. Chilstrom* S. Dem.

1877—1880. Petrus Nelson S. Rep.

1899—1901. Henry S. Nelson S. Rep.

* Han Innehade enibetet till November
1876, d.1 han inlemnade sin afskedsansökan,
och doktor Ludvig Damm, svensk, flck fylla
vakansen till årets slut.

213

214

COUNTY SURVEYOR.

1887—1891. Peter M. Dahl N. Rep.

1895—1897. Peter M. Dahl N. Rep.

COURT COMMISSIONER.
1881— 18S3. Andrew Ueland N. Rep.

COUNTY COMMISSIONER.

1885—1887. John F. Peterson S. Rep.

1887—1891. Oliver T^ Erickson**. . .S. Dem.
1895.— John B. Ryberg S. Rep.

BOARD OF POLICE COMMISSIONER.

1889—1891. N. H. Gjertf-en N. Rep.

(Vice president.)

CITY TREASURER.

1891—1893. Kristian Kortgaard N. Dem.

1893—1897. A. C. Haugan N. Rep.

CITY ENGINEER.
1893—1899. F. W. Cappelen N. Dem.

MUNICIPAL JUDGE.
1895—1901. Andrew Holt S. Rep.

PARK BOARD.
1888—1890. P. J. E. CIementson...S. Dem.

1888—1894. A. C. Haugan N. Rep.

(Var vice president åren
1890—91 och president
år 1892.)

1885—1889. Charles Johnson S. Rep.

1897. N. P. Peterson S. Rep.

(Afled den 28 Mars 1897.)

BOARD OF EDUCATION.

1876—1886. Prof. Sven Oftedal N. Rep.

(Först som sekreterare och
de sista fyra åren som
president.)
1889—1901. Rev. M. Falk Gjertsen.N. Rep.
(Tjenstgjordo 6 år som sek-
reterare och 2 Ar som pre-
sident.)
1890—1894. Luth Jaeger N. Dem.

COUNTY SUPERINTENDENT OF

SCHOOLS.

1886—1888. Prof. W. W. Wraaman.N. Dem.

BOARD OF PUBLIC LIBRARY.

1885—1895. Prof. Sven Oftedal N. Rep.

(Tjonslfrjfirdo hela tio ftren
som i)rosi(lf'iit för biblio-
tekslxoniltccn.)
1895—1897. Rev. M. Kalk Gjertsen.N. Rep.

ASSISTANT LTBUARIANS; PUBLIC
LIBUARY.

1889.— Halvor A skoland N. Rep.

]R91.— Dr. Victor Nilsson S. Rop

188').- Christen Ilelberg N. Rep.

COURT HOUSR COMMISSIONERS.
1887.-01lver T. Erickson S. Dem.

♦♦ Erhöll nonilnatlon som ilcniokrallsk
kandidat för kongressen flr 18!) J. men du-
kade under i kampen mot republikanske
kandidaten Loren Fletcher.

1837.— Lars Svenson N. Rep.

(Har varit kassör under hela
tjenstetiden.)

MINNESOTA STATE REFORMATORY

BOARD.

1899—1905. Swan J. Turnblad S. Ind.

POSTMASTER— CAMDEN PLACE.

Frank Olson S. Dem.

Första termin från 13 April 1888

till 18 November 1S92.
Andra termin från 30 November
1S95 till 15 Augusti 1897.

STATE WEIGHMASTER.
1889—1899. Chas. M. Reese N. Rep.

SUPERINTENDENT OF THE WORK-
HOUSE.
1899. John A. Hagman S. Dem.

CHIEF ENGINEER OF PUMPING STA-
TIONS, CITY WATER WORKS.

1873— Andrew Bergström S. Rep.

ASSISTANT SUPERINTENDENT OF THE
POORHOUSE.
1809. Lars Owrie N. Dem.

PENSION ATTORNEY.
l&Sl.-Alex Mobeck S. Dem.

INSPECTOR OF STREET LIGHTS.
18S9. A. P. Anderson S. Rep.

STATE INSPECTOR OF STEAM BOIL-

ERS AND STEAM VESSELS.
1899—1901. O. Gyllstrom S. Dem.

ASSISTANT CUSTODIAN OF FEDERAL
BUILDING.
1893.- N. P. Nelson S. Dem.

U. S. CONSUL GENERAL TO INDIA.
1881-1883. Hans Mattson S. Rep.

U. S. CONSUL AT PORT STANLEY AND

ST. THOMAS, CANADA.
1890—1894. F. A. Husher N. Rep.

CITY COUNCIL.

Ward.

1874—1876. A. H. Edsten N. Rep. 10

1878— 1879. Dr. Karl Bendeke. ..N. Dem. G

1.S7.8— 1882. John W. Anderson. . S. Rep. 3

1878—1888. A. C. Haugan N. Rep. O

1885-1880. Lars Swenson N. Rep. 8

1887-1889. Claroncc Johnson .. .S. Dem. 6

1889-1891. C. P. Enstad N. Rep. 3

1880-1891. Chris Elllngsen N. Rep. «5

1889—1893. John A. Blielifeldt..N. Rep. 11

1889—1891. John A. Swenson S. Rep. 6

1889-1891. Eriek Rhode S. Rep. 9

1889-1891. O. I'. Fluten ^..N. Rep. 7

1801-1903. Lars M. Unnd N. Dem. 6

IROl- 1895. George I'oterson ...D. Dem. 12

1801- 1809. Fred A. Schwartz. ..N. Dem. 10

180;{— 1897. Jr.hn A. Nordccn S. Rop. 7

189.3—1001. Andrew Anderson . .8. Dem. 6

1893—1897. A. L. Skoog S. Rep. 11

_'l

1897—1901. Peter Nelson S. Dem. 11

1899—1903. Claus O. Peterson... S. Rep. 11

GOVERNOR'S STAFF.

1887—1891. Charles E. Lindberg. . ..S. Rep.

1889-1899. S. E. Olson N. Rep.

1893—1897. C. A. Smith S. Rep.

1899—1901. Henry J. Gjertsen N. Rep.

LEGISLATURE.
Senate:

1887—1889. Lars Swenson N. Rep.

1895—1897. Gustav Theden S. Rep.

House of Representatives:

1870. A. E. Rice N. Pop.

1877. Geo. H. Johnson N. Rep.

1879—1881. Andrew Tharalson N. Rep.

1883. J. A. Peterson S. Rep.

1885. Ole Byorum N. Rep.

1887—1889. Severt Ellingson N. Rep.

1887. J. A. Arneson N. Rep.

1889. F. A. Husher N. Rep.

1891. N. P. Nelson S. Dem.

1891. A. B. Darelius S. Dem.

1893. John E. Holmberg S. Rep.

1893. C. A. Carlson S. Rep.

1895—1899. L. J. Ahlstrom S. Rep.

1893-1897. Chris. Ellingson N. Rep.

1895—1897. J. F. Dahl N. Rep.

1897-1899. Hans Simonson N. Rep.

1899-1901. J. A. Hagström S. Rep.

1899—1901. C. O. A. Olson S. Rep.

CHIEF CLERK HOUSIi OF REPRESENT-
ATIVES.
1899—1901. Israel Bergström S. Rt-p.

Ofvanstående tabell torde i det när-
maste iippgifva alla de förnämsta embe-
ten, som skandinaverna innehaft samt
för närvarande bekläda. Dessutom
finna vi i närvarande stund Nordens sö-
ner ganska talrikt representerade af
"deputies" och biträden inom alla sta-
dens och statens embeten.

Embetsterminen är gifven både dä
den redan tilländalupit så väl som i så-
dana fall, då den ännu pågår, men är
af i lag stadgad längd.

SAMFUNDSLIF: KYRKOR, FÖRENINGAR

OCH FESTER,

SVENSKA FORSAMLINGAR:

Alinneapolis med sina snart sagdt
hundratals tornspiror gör sig mer för-
tjent af namnet "Kyrkornas stad'' än
Brooklyn, som i många år bibehållit
denna ärofulla titel.

Stadens kyrkor uppgå för närvarande
till ett antal af 185 och bland dessa räkna
vi 47 skandinaviska kyrkor, förutora
hyrda salar, som äfven användas för
religiöst bruk.

Kyrkornas egendomsvärde uppskattas
till omkring $4,250,000.

Många af kyrkorna äro verkligt stor-
slagna till sin arkitektur och deras rym-
lighet så stor, att man har beräknat att
stadens hela fullvuxna befolkning skulle
kunna bevista gudstjensten hvarje sön-
dag, om hälften ginge till kyrkan på
förmiddagen och den andra hälften på
qvällen.

Våra landsmän och landsmaninnor,
hvilka hungra och törsta efter andlig
spis, hafva här rikliga tillfällen att bland
våra många religiösa samfund välja det
som bäst passar för deras .själsriklning.

Bland de svenska församlingarne är
A.ugustana synoden bäst representerad,
oaktadt både metodismen och baptis-
men äro äldre än Augustana kyrkan i
Amerika. Lars Paul Esbjörn ankom
till Chicago år 1849. och ;lr han, som
bekant, den egentlige grundläggaren nf
den svensk-lutherska kyrkan i vårt nya
hemland. Missionsvännerna äro yngr'.>
än Augustana-bekiinnarne och yng^^t
torde väl öfriga frireligiösa få räkn:is.

Den fé>rsta svenska predikan i Minnc-
apolis säges hafva hållits af pastor
P. Carlson, bäst känd unilcr namnet

216

"Carver-Carlson." I sin intressanta
sjelfbiografi säger han derom:

"En vecka före julen år 1857 färdades-
jag på hästryggen till Minneapolis, hvil-
ken då var en liten stad med endast en
svensk familj, och den var fritänkare I
Ännu så sent som på vintern år 1862
efter indiankrigets ' utbrott hade jag
mycken möda att leta reda på en annan
svensk familj, som bodde der. Jag kör-
de af och an på gatorna och frågade i
ungefär två eller tre timmar. Omsider
träffade jag dem på en farm, en mil
utom staden, der norra Minncapolis nu
;ir. Strax skickades bud till staden och
tre ungkarlar och tvä pigor (det var
alla svenskar, förutom ofvannämda fa-
milj, som funnos i Minneapolis) kom-
mo ut och bevistade den första svenska,
predikan, som blifvit hållen der."

Pastor Carlson omnämner en anekdot,
som ganska förträfnigt illustrerar den
lidens missionsverksamhet och åhörare-
skara. Han påstår att han emellanåt
liiiU predikan för — busar. En gång
\ar det fåfiingt för honom att få dem att
lyssna. "Då lemnadc jag min text,"
säger han, "och började ropa med alla-
krafter om synd, död, dom och helvete."
Men då fick han "busarne" att höra på
livad han sade! En annan gång skulle
Carlson hålla gudstjenst å en krog, men
det gick om intet. Missionsverksamhe-
ttMi före inbördeskriget låter sig bäst
karakteriseras i Carver-Carlsons egen
personlighet. "Erfarenhet af synd och
el.ände," säger han i den omnämda sjelf-
biografin, "förekommer bedröfligt nog,
och ond och verldslig omgifning begag-
nade sig djefvulen af för att qvarhålla
mig. Afången dag tog jag mitt testa-

217

mente och gick ut om morgonen och
uppehöll mig vid Mississippi-flodens
stränder, kröp under de öfverhängande
bergsklipporna, satt der eller låg dag
efter dag, läste, grät och bad samt be-
tänkte min olydnad. När jag såg mol-
nen drifva öfver himmelen, tyckte jag,
att det var bergen, som föllo öfver mig.
Understundom genomilades jag af den
saligaste frid. Men sedan kom jag i ök-
nen igen, och det blef värre och icke
bättre. Genom att akta på sådana små
obetydligheter fick jag ofta lära Her-
rans besynnerliga vägar med mig.
Dock huru svårt hade jag det ej att
fatta hans egentliga mening!"

LUTHERSKA AUGUST ANA FÖR-
SAMLINGEN.

Trettiotre år hafva förflutit sedan vårt
svenska folk i denna stad började med
allvar bedrifva kyrklig verksamhet. In-
nan denna tid hade Sveas söner och
döttrar börjat tänka på att bosätta sig
i närheten af de beryktade St. Anthony-
fallen. I mediet af '6o-talet kommo flera
svenskar och några af dessa voro så-
dana, som nödgats fly från sina hem un-
dan indianer. Det ansågs i den tiden
icke rådligt att bosätta sig härstäde«.
En af konferensens pastorer skref till
en af de första nybyggarne och bad ho-
nom allvarligt besinna huruvida det vore
i enlighet med Guds vilja för en kristen
att skilja sig från kristna menniskors
umgänge och bosätta sig på en så vild
och hednisk plats.

I Augusti 1865 furnos här i staden
några få svenskar. Tillfälliga besök
aflades af pastorerna P. Carlson, E. No-
relius och A. Jackson. I Oktober må-
nad 1865 samlades några svenskar i
Chutes skolhus på Central avenue, och
predikan hölls af pastor E. Norelius,
som då vistades i St. Paul. Från den
tiden fortsattes med hållande af andakts-
stunder i husen. De flesta af dessa m<J-
ten liöllos i C. G. Vanstrums bostad.
Ändtligen samlades några få och beslu-
tade att bilda en församling. Beslut

härom fattades i en amerikansk kyrka,
som de för tillfället fingo låna, nemligen
Knickerbackers kyrka, som då stod i
hörnet af Hennepin ocn Fourth street.
Församlingen stiftades den i6:de April
1866, och ur protokollet, som fördes,
anföra vi följande: "Dä svenskar och
norskar ha i senare tider betydligt förö-
kat sig på denna plats, och då åtmin-
stone en del hafva känt behofvet af ett
ordnadt kyrkoskick ibland sig, samt
hjertligt åstunda att få det så ordnadt,
så uppstod frågan om bildandet af en
evangelisk luthersk församling härstä-
des, derföre beslutadt att vi härmed
bilda oss uti en luthersk församling un-
der namn af den Evangeliskt Lutherska
Augustana-församlingen i Minneapolis,
Minnesota." De, som underskrefva
detta beslut, voro fyra familjer och fyra
drängar, således åtta röstberättigade
personer, eller tolf kommunikanter. Be-
slut fattades äfven om att insamla me-
del för inköp af en tomt. På Augustana
synodens sjunde årsmöte i Decorah,
lowa, den i8:de Juni 1867, upptogs för-
samlingen i synodens gemenskap. För-
samlingen räknade då 29 kommunikan-
ter. Den 17 :e Augusti 1867 beslutades-
att köpa tomten på hörnet af Washing-
ton och Thirtecnth avenucs south (lot
6, block 1 10) för en summa af $400.
Under denna tid höllos församlingens-
gudstjenster i ett lånadt skolhus,
"Knickerbackcr Schoolhouse," som då
var beläget på Seventh avenue och Sev-
cnth Street south. J. G. Sjöquist var
den lilla hjordens förste lärare. För-
samlingen var vid sin stiftelse skandina-
visk, så att den hade som medlemmar
både norskar och svenskar. Till en bör-
jan voro de broderligt förenade, men så
infann sig en norsk pastor, Olson, som
fiirstod sig på att spela på nationalkäns-
lans ömma sträng och förmådde de nor-
ska medlemmarne att möta och uppsätta
en ]K'tition. i hvilkcn de bcgiirdc utträde
f<ir bildandet af en norsk kyrkoförening.
Den i.3:de April 1868 beslutades att å
den köpta tomten bygga en kyrka, 6cr
fot lång. 38 fot bred och 20 fot liTig.

Jiicd götiska fönster. Efter att tomten
var betald hade församlingen vid denna
tid endast $12 i kassan, så utsigterna
tedde sig allt annat än lofvande. Me-
delst mycket hårdt arbete hade man re ■
.dan i Juni månad samma år lyckats hop-
samla en grundfond på $500. Detta var
ingen lått sak, ty förutom det att alla
medlemmarnc voro ytterst fattiga, möt-
tes man ofta af det påståendet: "Hvad
behöfva vi en kyrka och särskildt en
svensk kyrka här i Amerika." I Okto-
ber månad 1868 var kyrkan så pass fär-
-dig, att man kunde börja hålla guds-
tjänst i den för första gången. Denna
stund var församlingens högtidsstund,
och höll pastor P. Carlson invignings-
predikan. Pastor J. Auslund, i St. Paul,
tjenade församlingen imder några må-
nader till den 6:te Augusti 1872, då stu-
<<ieranden C. A. Evald kallades till för-
samlingens lärare. Församlingen hade
■då 158 kommunikanter och verksamhe-
ten bedrefs nu med ännu större kraft än
förut, dock var arbetet förenadt med
^cke så få svårigheter. De svåra tider-
-na bidrogo till att göra det svårt för
församlingen, som hade tillbygt sin
kyrka och beslutat den 6:te April 1873
att bygga presthus; och äfven att upp-
rätta en församlingsskola. Under som-
maren 1873 blefvo omständigheterna så
betänkliga att församlingen var mycket
.missmodig. En extra stämma sam-
mankallades den i8:dc September 187,3
■och i protokollet från det mötet läses:
"Då detta möte var sammankalladt för
alt rådgöra och besluta hufvudsakligast
hvilka åtgärder borde vidtagas för att
afhjclpa den svåra ekonomiska ställ-
ning, hvari församlingen sig befinner, i
anseende till den stora skuld hvari för-
samlingens kyrka häftar, äfvensom alt
ordentligt kunna aflima dess lärare:
och enär denna olägenhet förorsakas af
•den stora liknöjdhet, som råder inom
församlingen, nödgas stämman fatta det
sorgliga beslutet att försälja såväl kyr-
kan som tomten hvarpå den är uppbygd.
-men församlingen skall dessförinnan
-från predikstolen ni)i)manas till fullgö-

rande af sina skyldigheter, hvilket borde
ske före instundande Oktober månads
utgång, för att om möjligt hindra be-
slutets verkställande."

Kyrkans skuld uppgick då till $2,514.
Lyckligtvis nödgades icke församlingen
verkställa detta sorgliga beslut. Kraf-
tiga ansträngningar gjordes, så att skul-
den betydligt förminskades och med-
lemsantalet erhöll en kraftig förstärk-
ning. Församlingen räknade nu' 286
kommunikanter och började att bedrifva
stadsmission. Gudstjenster höUos i
norra INlinneapolis och St. Anthony
(östra Minneapolis). Den 23:dje Ok-
tober 1872 stiftades Bethlehemsförsam-
lingen i norra Minneapolis. Ett nytt
bekymmer kom nu i det pastor Evald
inlemnade sin resignation för att antaga
kallelse till Chicago. Detta var desto
mer bekymmersamt som den svenska
befolkningen i staden dagligen tillväxte
och kyrkan, som ansågs vara allt för
stort tilltagen numera visade sig vara
allt för liten för att kunna rymma de
många, som kommo för att bevista
gudstjensterna. På stämma den 2o:de
April 1875 fattades derföre detta beslut:
"Till följe af den stora trängsel som
alltmera synes tilltaga vid gudstjen-
sterna uppkom frågan huru man på bä-
sta sätt skulle kunna afhjclpa dessa svå-
righeter, så att de, som komma för att
h(Jra Guds ord, kunna få plats att sitta
och slippa att vända om, fattades beslut
att på billigaste och bästa sätt uppföra
liiktare på båda sidor i kyrkan."

Det dröjde nu en tid innan församlin-
gen lyckades erhålla egen lärare. Flera
stämmor höllos, men församlingen kun-
de icke enas om mannen. Flera kandi-
dater uppstäldes, men ingen erhöll det
erforderliga röstantalet. Den I7:de Ja-
nuari 1877 kallades likväl pastor J. Aus-
lund. Denna tid var en af församlin-
gens mest betydelsefulla skeden. Mån-
gas sinnen oroades af de nya liirdoms-
viidcr, som börjat blåsa, och det såg
mycket mörkt och bekymmersamt ut
mången gång. men församlingen för-
kofradc sig så småningom i både inre

219'

och yttre kraft. Församlingen började
nu se sig om efter en större och lämp-
ligare lokal och redan så tidigt som den
7:de Mars 1877 beslutades att flytta kyr-
kan, och "trustees" fingo i uppdrag att
utbjuda till salu den gamla egendomen
för ett pris icke understigande $6,500.
Den 28:de Februari beviljades pastor

sande läge emellan Tenth och Four-
teenth avenues south och mellan Sixth
och Ninth streets. Några tomter köptes
i hörnet af Seventh street och Eleventh
avenue south. Den gamla kyrkan sål-
des för $1,000 till Dr. W. A. Passavant
fur en påtänkt engelsk luthersk mission
i staden. Arbetet på den nya kyrkan

AUGUST .AN.-X-KVRK AN.

(Svensk Evangelisk-Luthersk.)

Auslund ett års tjenstledighet för sjuk-
doms skull, och den 26:te Maj 1878 afled
han och begrofs i St. Paul. Den I5:de
Augusti samma år kallades pastor J.
Ternstedt till lärare. Han antog kallel-
sen och tillträdde genast. Församlingen
räknade då 306 kommunikanter. På
årsmötet den i:ste Januari 1881 besluta-
des att skrida till verket och bygga en
ny kyrka och fingo "trustees" i uppdrag
att utse och utröna priset på något pas-

bedrefs nu med kraft och framgång
trots många och svåra binder. Ar 1883
stod den nya kyrkan färdig och invigdes
med högtidliga ceremonier. Förutom
mycket arbete och besvär hade kyrko-
byggnaden kostat församlingen $23,-
219.74 i kontanta penningar. Sedan för-
samlingen fått denna nya kyrka, kunde
den mera än förut egna sig åt arbetet
bland landsmännen i staden. Den 2:dre
Augusti .1884 inkom från östsidan en'

220

petition om organiserandet af en för-
samling i östra Minntcipolis. Begäran
beviljades och Emanuel-församlingen å
östsidan organiserades Samma år på-
börjades en missionsverksamhet på
"The River Fiats." Genom frivilliga
bidrag samlades medel för byggandet af
ett kapell, 20 fot bredt, 30 fot långt och
16 fot högt. Der upprättades en sön-
dagsskola och gudstjcjist hölls regel-
bundet hvarje tisdags afton. Detta ka-
pell såldes sedermera, år 1889, för $150
till de slavoniska lutheranerna, som
ännu i dag använda detsamma. I bör-
jan af är 1892 organiserade svenskarnc
i södra Minneapohs Ebenezer-försam-
lingen. St. Pauli-, Zions- och Salem-
församlingarne äro äfven trenne smärre
syskongrenar af Augustana-församlin-
gen, hvilken i dag räknar 1,100 kom-
munikanter, samt hela folkmängden till
1,650.

Den i6:de April 1896 firade Augu-
stana-fcjrsamlingen sitt trettioårsjubile-
um. Festen var besökt af öfver 2,000
personer och fungerade stadens alla
svensk-lutherska pastorer vid detta hög-
tidliga tillfälle.

Plan är nu uppgjord för tillbyggnad
af kyrkan samt att förse densamma med
ett väldigt torn.

Församlingens nuvarande styrelse be-
står af följande personer: Diakoner: A.
Eastman, John Sjöstrand, J, C. Young-
dahl, Henry Johnson. Charles Lyon,
Erick Lind, John Ström, Andrew Bar-
quist, P. Norbom, M. Thuuren och
Frank G. JTanson. Trustees: Elias An-
derson, J. A. Nordcen, S. A. Peterson.
Peter Johnson. Charles Peterson, C. V.
Bratt, J. V. Lundberg, John Lewis och
H. L. Stenvig.

F(')rsamlingens nuvarande lärare, pa-
stor C. J. Petri, höll sin inträdespredi-
kan pingstdagen år 1888, och har han
under hela sin tjcnstetid med nit och
energi verkat för församlingens fram-
Rång.

Pastor Petri föddes i Rockford, Illi-
nois, den i6:de Juni 1856 af svenska för-
äldrar, som invandrat frän Småland.

Gossen fick sin första uppf(jstran vid
församlings- och stadsskolorna i Rock-
ford och inträdde år 1871 vid .\ugustana
College i Paxton, Illinois, från hvilken
institution han utgick med höga betyg
år 1877. Han har sedermera erhållii
filosofie magistersgraden frän denna
hans Alma olater. Petri hade särskildt
utmärkt sig i studiet af språk och histo-
ria och studerade det engelska språket
och dess historiska grammatik i syfte
att informera i detta ämne. Han stu-

l'.'\STOR C.AKI. I. l'ETRI.

dcradc från år 1878 vid Augustana Col-
lege, University of Minnesota och Unt-
versity of PennsyKania, ett ärs tid vid
hvardera, under det sista af de tre sam-
tidigt förestående en svensk-luthersk
församling i Philadelphia. Pastor Petri
prestvigdcs år 1880 ocli (ivarstannadc i
Philadelphia till år 1884, då han kallades
till professor i historia vid Gustavus
Adolphus College i St. Peter. Ar 1888
antog han kallelsen som pastor tör
.Xugustana-församlingen liärstädes, hvil-

221

l<et pastorat han alltjemt innehar. För-
samHngen har under de år pastor Petri
vårdat henne fördubblats i storlek och
Är nu en af de största svensk-lutherska
kyrkor i Amerika. Pastor Petri tog
initiativet och ledningen till firandet af
250-årsfesten af svenskarnes landstig-
ning i Amerika, hvilken stora högtidlig-
het firades härstädes år 1888. Likaså
gaf han uppslaget till
firandet af 3oa-års-
dagen af Upsala-mö-
tes beslut, hvilken
högtidlighölls som
•en reformations est
år 1893. Pastor Petri
har i flera år vari:
vice president i Au-
gustana synodens
Minnesota - konferens
och medlem af direk-
tionen för Gustavus
Adolphus College.
Jemte andra började
han år 1881 utgifvan-
■det af "Augustana
Observer," den första
engelska kyrkotidnin-
gen bland Amerikas
svenskar. Han har
afven redigerat en en-
gelsk söndagsskoltid-
Tiing, tillhörande för-
samlingen. Pastor
Petri var medlem af
rådsf jrsamlingen vid
religionskongressen i
Chicago under
verldsut ställningen
år 1893 och är med-
lem af "Institute of
Civics." Pastor Petri
år en dugande talare på både sven-
ska och engelska och en utmärkt or-
ganisatör af kyrkliga och sällskapliga
förhållanden inom församlingen. Han
är sedan år 1880 gift med Christine An-
<lerson från Dalarne. Deras äktenskap,
som beseglades i den historiskt minnes-
rika "Old Swedes' Church" i Philadcl-
phia, har välsignats med fem barn.

Svenska Evangeliska Lutherska Beth-
lehems-församlingen i North Minneap-
olis stiftades af pastor C. A. Evald år
1872 med 20 medlemmar. En kyrka be-
gynte byggas år 1874 å Tenth street
north, senare flyttad till hörnet af Sixth
Street och Twelfth avenue north. Men
motgångar kommo. Alla medlemmar
utom tre afgingo och pastorsembetet var

BETHLEHEMS-KVRKAN.
(Svensk Evangelisk-Luthersk.)

vakant ända till år 1884, då studeranden
A. J. Enstam väl prcstvigd blef dess
pastor intill år 1892, då han efterträddes
af pastor J. G. Hultkrans. Trots mot-
gångarne hade gudstjensterna uppehål-
lits af teologie studeranae och af de he-
dersmän, som alltjemt efter tjugo års
tjenstgöring qvarstå såsom församlin-
gens diakoner, S. P. Sabom, John P.

222

Ellstiom och Aug. Jackson, och hvilka
ej endast förestått söndagsskolan utan
och jemte sina öfriga pligter omvexlat
i predikstolen. Är 1888 beslöts att bygga
en ny och större kyrka och på bygg-
nadskomiteen utsågs pastor A. J. En-
stam till ordförande och S. P. Sabom
till sekreterare och kassör. Det kostade
stora uppoffringar af församlingens
medlemmar, då ungefär 100 till antalet,
men tack vare dessa och utomståendes
frikostighet stod kyrkan färdig till invig-

P.ASTOR J. G. HUI.rKKANS.

marniånaderna och verksam mission..
Utom de reguliära gudstjensterna i kyr-
kan söndagar och torsdagar, hållas så-
dane också onsdags qvällarne i sist-
nämda söndagsskolelokal. Ungdoms-,
sång- och sjukhjelpsföreningar äro med
kyrkan samverkande och möta i dess
undre våning.

Pastor Hultkrans skådade första gån-
gen dagens ljus i Visnum i Vermland,
det sköna, det härliga land. Han är
född den 2i:ste Januari 1857 och hade
nått den respektabla åldern af
tretton år, då föräldrarne beslötO'
Utvandra till det fjerran landet i
vester. De reste tidigt på året
och slogo sig ned vid Lake City,
Minnesota, samma vår. Sonen
sändes till Gustavus Adolphus
College i St. Peter. Efter slutade
studier der, inskrefs den unge
Hultkrans vid Augustana College
i Rock Island, hvarest han utda-
nades till prästmannens ansvars-
fulla kall. Han har förestått för-
samlingar i Pennsylvania och
Minnesota, i sistnämda stat Brain-
erd och St. Paul, och är för närva-
rande pastor vid den svensk-
lutherska Bethlehemsförsamlingen
på norr. Pastor Hultkrans är
mörk och tystlåten som skogs-
männen äro det, men vinner ge-
nom vederhäftigheten i tal och
väsende. Han är sedan år 1886
gift med Hannah Nelson.

ning den i4:dc Juni 1891. Byggnaden,
vackert belägen å hörnet af Fourteenth
och Lyndile avenucs north, har kostat
$23,000, inrymincr sittplatser för 1,200
personer och är en af Minnesota-kon-
ferensens ståtligaste tempel. Försam-
lingen, som räknar 400 kommunikanter,
består inalles af umkring 675 personer.
Söndagsskolan har P. M. Schelin till
föreståndare och eger två afdclningar,
en i kyrkan och en • andra å Thirty-
second avenue north och Fourth street,
begge med småbarnsskola under som-

Emanuels-församlingen organiserades
den 2i:ste Augusti 1884 i Broadway M.
E. Chapel. Pastor J. Ternstedt hade
någon tid förut verkat som missionär på
östsidan och valdes han till ordförande
och Nils Lind till sekreterare. Trettioen
personer sammanslöto sig i början till
församlingen. Af dessa äro tretton
ännu aktiva medlemmar.

Den första fastighet församlingen
egde var en gammal baptistkyrka, belä-
gen å hörnet af Fourth avenue och Fiftli
Street S. E., men församlingen synes ej

223

ha haft någon ro i den kyrkan
kerna voro väl mångahanda.

Pastor A. Melin, hvilken efter erhål-
len ordination år 1884 stationerades på
fältet, blef församlingens förste pastor.
Han arbetade troget och flitigt i fyra
års tid, hvarefter han resignerade. Efter
omkring ett års vakans erhöll församlin-
gen en trogen lärare i pastor A. Carlson.
Denne verkade derstädes i omkring fem
års tid. Vid ombyte år 1894 tillträdde
församlingens nuvarande lärare, pastor
O. A. Nelson, hvilken gjort sig mycket
omtyckt och värderad
bland församlingsmed-
lemmarne.

jNIedlemsantalet har
aldrig tillväxt hastigt.
Den första kyrkorapport
som är förvarad (för år
1887) uppgifver kommu-
nikanternas antal till 192
och hela folkmängden
till 304. Är 1893 var det
255 kommunikanter och
i närvarande stund är
kommunikantantalet 350
samt hela folkmängden
500.

I financielt afseende
har församlingen haft
många svårigheter att
bekämpa. Dess med-
lemmar äro nästan ute-
slutande dagsarbetare,
hvilka af en ibland ganska knapp dags-
penning åsidolagt litet för församlingens
räkning. Efter en femtonårig tillvaro
har församlingen likväl lyckats få en
kyrkoegendom, som kan värderas till
$25,000. På densamma hvilar omkring
$7,000 skuld.

Församlingens söndagsskola räknar
omkring 200 barn, fördelade i 27 klasser.
Inom församlingen verka trenne före-
ningar. Den äldre qvinnoföreningen,
Unga qvinnoföreningen och Ungdoms-
föreningen.

Församlingens mål är att i allt stå
sina landsmän till tjenst.

Kyrkan är 60 fot bred och 109 fot
—15

— - — -^ — — ^fSu.! jy-j?-

EM.ANUELS-KVKKAN.
(Svensk Evangelisk Luthersk)

lång, bygd af rödt, veneradt tegel samt
dekorerad med ljusröd Kasota-sten.
Gudstjenstrummet lemnar sittplatser åt
1,000 personer, 700 nere och 300 på läk-
tarne. Dessutom finnes tvenne vackra
expeditionsrum och vestibul i samma
våning. I nedre våningen är I)oning3-
rum för kyrkoviiktaren, söndagsskol-
rum samt rum för ungdomsmöten och
ett litet kök. I arkitektoniskt hänse-
ende är kyrkan mycket imponerande
och intager ett framstående rum bland
stadens kyrkobyggnader. Den har dess-
utom ett utmärkt läge midt emot den
förtjusande Washburn parken.

Söndagen den 23:dje Augusti 1896

224

firade församlingen sin trettonde årsdag
med en storartad skördefest i exposi-
tionsbyggnaden, hvilken var särdeles
talrikt besökt.

En ännu högtidligare och för hvarje
medlem glädjande högtidsdag egde rum
den 2i:ste Maj innevarande år, då för-
samlingen hade sin "uppflyttningsfest."
Under den långa tid som åtgick för
fullbordandet af kyrkans inredning, hade
man varit nödsakad att af hålla gudstjen-
sterna i jordvåningen, och var det nu för
hvarje medlem särdeles upplyftande att
under festliga ceremonier lör första gån-
gen få höra Guds ord i den nya, l.usa
och smakfullt inredda kyrkolokalen.
Tillströmningen af menniskor, som
ville närvara vid festen, var så stor, att
det var platt omöjligt för många att
kunna vinna inträde.

gen i hörnet af Twenty-seventh street
och Twenty-eighth avenue south. För-
samlingen stiftades den 22:dre Januari
1892 med endast några få medlemmar.
Bland dess första stödjepelare räknas
B. Börjeson, J. A. Larson och A. Ek-
lund. Antalet, kommunikanter uppgår
för närvarande till 135 och söndagsskol-
barnen till 200. Egendomens värde
uppskattas till $4,000. Församlingen
har betjenats af följande pastorer: J. A.
Krantz, A. Sundberg och Emanuel O.
Stone. Dess nuvarande pastor är P. A.
Mattson, som började sin tjenstgöring
första veckan i November 1899.

Kyrkorådet består af Bengt. Börjeson,
A. \V. Anderson, Carl Strömberg, J.
Ekelund och August Gustafson.

Likt St. Pauli-församlingen har äfven
denna fyra föreningar.

Svenska Evangeliska Lutherska St.
Pauli-fcirsamlingen stiftades af pastor J.
Ternstedt den 3i:ste Oktober 1887 med
cirka 20 medlemmar. Bland dem J. A.
Cederberg, N. P. Swanberg, N. P. Pet-
terson, J. Ring och C. A. Allén. Kyr-
kan, belägen å hörnet af Bloomington
avenue och Twenty-fifth street south,
värderas tillsammans med tomten till
$4,500. Församlingen räknar 175 kom-
munikanter och 200 söndagsskolbarn.

Pastor J. Ternstedt var församlingens
förste lärare och efterföljdes han af pa-
stor Swan Johnson. Dess nuvarande
själasörjare är Emanuel O. Stone, som
alltsedan Maj 1895 tjänstgjort inom för-
samlingen, hvars arbete betydligt under-
lättas af fyra föreningar: en ungdoms-
förening, en äldre och en yngre qvinno-
förening samt en "Instalment"-före-
ning.

Kyrkorådets medlemmar äro: N. P.
Swanbtrg, J. Ring, Gustaf Carlbom, G.
W. Olson, Edward Larson och Gust
Swanson.

Svenska Evangeliska Lutherska
Ebenezer-församlingens kyrka är belä-

Svenska Evangeliska Lutherska Zion-
församlingen, hvars kyrka är belägen i
hörnet af Pillsbury avenue och Thirty-
first street south, organiserades år 1893
med cirka 20 medlemmar. Bland orga-
nisatörerna i denna församling finna vi
de i kyrkliga kretsar välkända familjer-
na: A. Westerberg, John Fagerström,
Carl och John Engquist samt Salomon
Ekström, Aug. Olson och Anarew Noo-
!een. Församlingens vård har sedan år
1895 omhänderhafts af den gamle be-
pröfvade prestmannen J. O. Cavallin
(nuvarande pastorn i Salem-församlin-
gen), hvilken helt nyligen efterträdts af
pastor C. O. Öländer. Nuvarande med-
lemsantalet belöper sig till loi samt hela
folkmängden till 166. Församlingen har
haft ett kraftigt stöd samt rönt mycken
uppmuntran i sjtt arbete genom de före-
ningar, som från början varit stiftade
inom henne, ncmligen Ungdomsföre-
ningen och qvinnornas syförening.
Församlingens egendom uppskattas till
$5,200, på hvilken hvilar en skuld af
$2,000, hvilken nu håller på att utplånas
af en tillfällighctsorganisation bland
männen, kallad "hundramannahären."

225

Svenska Evangeliska Lutherska Sa-
lem-församlingen organiserades år 1896
med cirka elfva medlemmar, bland
hvilka organisatörer vi finna familjerna
Peter Knox, Frank Ferm och Oscar
Svenson samt C. A. Blomquist och A.
F. Dahlstedt. Församlingens nuvarande
lärare är pastor J. O. Cavallin,
hvilken alltsedan församlingens
stiftelse tagit en trogen vård om
densamma. En verksam syföre-
ning med 20 till 30 medlemmar
har ock varit församlingen till
mycken hjelp och glädje. Dess
lilla kyrka är belägen i hörnet af
Forty-second och Dupont ave-
nues north. Värdet af kyrkoegen-
domen är $950. Endast $150 skuld
återstår.

FÖRSTA SVENSKA BAPTIST-
FÖRSAMLINGEN.

Närstående teckning visar det
yttre af Första Svenska Baptist-
kyrkan, belägen vid Thirteenth
avenue south och Eighth street
Kyrkan har ett ståtligt yttre ocli
ett tilltalande inre. Kyrkan har sitt-
platser för omkring 800 personer. I
tornet hänger en väldig ringklocka, hvil-
ken var den första kyrkklocka som in-
fördes till Minneapolis, och är den följ-
aktligen en intressant relik från sta-
dens tidigare dagar. Långt tillbaka på
sextio-talet erbjöd tidningen "Ad-
vance," som på den tiden publicerades
i Chicago, en kyrkklocka för vinnandet
af prenumeranter. Minneapolis var na-
turligtvis "in it" äfven på den tiden, och
den gamla Plymouth-kyrkan i hörnet af
Nicollet avenue och Fourth street vann
klockan, hvilken, enligt D. C. Bells ut-
sago, var gjuten af Blymyer & Co. i
Cincinnati, Ohio. När den nuvarande
Plymouth-kyrkan bygdes för 25 år se-
dan skänktes klockan till South Town
Congregational Church, hvilken kyrka
för elfva år sedan såldes till Svenska
Baptist-församlingen.

Svenska Baptist-församlingen bildades

FÖRST.^ SVENSKA BAPTISTKYRKAN.

den 3o:de Juli 1871 med 24 medlemmar.
Den förste svenske baptist, som, så vida
det är kändt, bosatte sig i Minneapolis,
var en Miss Carin Mårtenson. Hon var
döpt i Scandia, en gammal svensk bap-
tistförsamling, omkring 30 mil utom
staden. Hon flyttade in till Minneapo-
lis år 1864 och förenade sig med första
amerikanska baptistförsamlingen. Kort
tid derefter kom W. Malmsten från Mo-
tala, J. L. Johnson och A. Bergqvist
med familj från Scandia, hvilka alla
slöto sig till samma amerikanska bap-
tistförsamling.

Den förste svenske baptist-predikant,
som predikat i Minneapolis var troligen
O. Åkerson. Hans besök hade den ver-
kan, att de få af våra baptister, som då
funnos här, begynte att tänka på möj-
ligheten af egen församling, som den
svenska befolkningen här redan då var
ganska stark.

Vid början af år 1871 hade baptister-
nas antal ökats till öfver 20 stycken,
och de började nu med mera ifver tänka

226

på bildandet af egen församling. Den
amerikanska baptist-kyrkan, som de till-
hörde, stod då der det nu tolf våningars
höga Lumber Exchange reser sina tin-
nar mot skyn. och der sammanslöt sig
denna iilla hop till en kristen församling.

Mötena flyttades nu till en sal, belägen
i hörnet af Nicollet avenue och Second
Street, i ett hus med det storslagna nam-
net "National Exchange."

Att bygga ett hus för församlingen
var då ingen lätt sak att företaga. Knap-
past en enda medlem egde tak öfver hui-
vudet och utsigterna voro icke ljusa.
Men en Rev. Amory Gale, alltid välvil-
lig mot svenskarne, köpte en tomt på
hörnet af Sixth street och Twelfth ave-
nue south för $i,ooo, hvilken summa se-
dan till det mesta bestreds af föreningen
"The Baptist Union." Derpå skreds till
verket att bygga ett hus på platsen, 36
fot bredt och 60 fot långt. I Juni må-
nad var huset så färdigt, att Minnesota
svenska baptistkonferens kunde hålla
sitt årsmöte der, och under följande vin-
ter fullbordades det till stor del genom
medlemmars frivilliga arbete. Kyrkan
invigdes först i Mars 1874. Är 1882
började huset blifva för litet och man
måste tänka på dess utvidgning. Kyr-
kan bygdes till på bakre delen af tomten,
så att den hade formen af elt stort T.
hvarigenom den blef mer ;in (hil)l)i'lt så
stor.

Rev. John Ring var församlingens
förste predikant och tjenstgjorde till år
1873. Efter den tiden tjenstgjorde flera
predikanter under kortare tider till dess
Rev. Frank Peterson i Juni 1881 emot-
tog befattningen och tjenstgjorde till
den I5:de Oktober 1890, eller i nio år
och sex månader. Under denne pastors
utmärkta ledning ökades medlemsanta-
let till 550 och församlingen liknade en
bikupa af aktiv verksamhet. Under
Rev. Frank Petersons ledning gick
verksamheten framåt med stora steg och
dess olika verksamhetsgrenar stodo un-
der dessa år i sin högsta blom och allt
såg lofvande ut. när phitsligen en mån-
dagsmiddag brandsignalen ljöd. ty kyr-

kan stod i ljusan låga. Det var en ovan-
ligt kall dag, den i6:de Mars 1885. Kyr-
kan brann nästan ned till grunden. Den
var brandförsäkrad blott till sitt halfva
värde, hvadan förlusten var ytterst känn-
bar. Församlingen måste nu hafva en
ny kyrka, och som Andra kongregatio-
nalistkyrkan, tre qvarter derifrån, var till
salu, så köpte församlingen henne. Kö-
pet var mycket förmånligt, men ådrog
sig församlingen likväl en dryg skuld.
Icke dess mindre begyntes verksamhe-
ten i den nya kyrkan med stor entusi-
asm.

Fcirsamlingen har ännu den gläd-
jen att bland sina äldsta medlemmar,
som stå först på namnlistan, fortfarande
räkna Mrs. A. Bergqvist. Det är rö-
rande att se den åldriga gumman, nu
bräcklig till helsan, och äfven boende
långt ifrån kyrkan, ändå rätt ofta besöka
densamma. Att den förutnämda Miss
Carin Mårtenson, nu Mrs. J. L. John-
son, en af de 24 förste, ännu är medlem
af församlingen, torde och böra nämnas.

Församlingen räknar för närvarande
452 medlemmar, och uppskattas kyrko-
egendomens värde till $15,000.

År 1896 firade Första Svenska Baptist-
församlingen med högtidliga ceremo-
nier sitt tjugofemte årsjubileum.

Församlingens nuvarande lärare är
pastor Olof Bodien.

Från Första Svenska Baptist-försam-
lingen har utgått i första rummet den
norska baptistförsamlingen. Antalet af
de norska och danska syskonen i för-
samlingen hade småningom så ökat sig.
att de ansågo sig tillräckligt starka för
att tiinka på en egen organisation.
Följaktligen bildade de egen församling
den 28:de Maj 1897 med 29 medlemmar.
De hafva nu en egen, vacker och skuld-
fri kyrka, ett "block" frän moderkyrkan.

Den svenska Elim-församlingen på
östsidan bildades den 29:dc Februari
1888 af 55 medlemmar, utgångna från
Fiirsta församlingen. Det långa afstån-
det gjorcle en särskijd församling på

227

ELIM-KYRKAN.

(Svensk Baptist.)

ostsidan af behofvet påkallad. Medlems-
antalet inom denna församling är nu 208.

Elim-församlingens kyrka är belägen
å hörnet af ]\Iadison street och Thir-
teenth avenue N. E. Kyrkan har sitt-
platser för 350 personer. Kyrkoegen-
domen uppskattas till $8,000, hvarpå häf-
tar en skuld af $1,500.

Församlingens förste pastor var Petrus
Öström, som tillträdde sin befattning i
Juni 1888 och tjenade församlingen till
den I :ste Januari 1890. Efter honom
tjenstgjorde följande lärare: Pastor C.
A. Sandvall till deti i:ste Oktober 1891:
pastor L. J. Ahlström tjenstgjorde i ett
år och tre månader vid sidan af sin be-
fattning som redaktör för "Missions-
Bladet"; pastor J. P. Rosquist tjenst-
gjorde från den i :ste Januari 1893 till
den i:ste Oktober 1894, och professor
Eric Sandell från den 1 .sre Juli 1895 till
den i:ste Augusti 1899. Den i:ste sist-
lidne Oktober tillträdde församlingens
nuvarande lärare, pastor V. E. Hedberg.

Församlingens diakoner äro: O. E.
Larson, P. A. Nelson, P. Monson.

Frank Norin, P. Ceder-
strom, J. P. Anderson
och J. P. Holmberg.
Församlingens trustees:
P. Monson, P. A. Nel-
son, John Cullen, John
Englund, John Halvar-
son, Daniel Nelson och
A. W. Nelson.

Bethel-missionen å sö-
der har nu egen försam-
ling. Den räknar 85

medlemmar och har en
liten, vacker kyrka.

Bethelförsamlingen å
söder organiserades den
ii:te November 1896.
Den eger den lilla nätta
kyrkan å Twenty-ninth
avenue south, nära
Twenty-fifth street, hvil-
ken bygdes år 1884 så-
som mission, tillhöran-
de Första Svenska Bap-
tistförsamlingen. Kyr-
koegendomen kostar $2,500 och hvilar
för närvarande endast $400 skuld
på densamma. Ett säreget förhål-
lande är det, att denna verksam-
het, hvilken som mission bedrifvits
på engelska språket i nära tio år,

BETHEL-KAPELLET.

(Svensk Baptist.)

utan synbart resultat blef organiserad
till svensk baptistförsamling af 19 med-
lemmar och har på tre år ökats till 85,

228

inköpt egendomen samt utdelat, förutom
en mängd matvaror, omkring 2,000 klä-
desplagg, nya eller reparerade, till de
fattige i staden. Söndagsskolan räknar
öfver 200 barn. Församlingens lärare,
pastor Carl E. Oberg, har allt sedan år
1896 med kraft och nit verkat för försam-
lingens välfärd.

P.^STOR FRANK PETERSON.

Pastor Frank Peterson föddes den
I9:de November 1847 i Stockseryd i
Östergötland. Han var blott fyra år
gammal, då han med föräldrarne kom
hit till landet. Hans första hem var
Rock Island, Illinois, men år 1855 flyt-
tade föräldrarne till Lansing, lowa, i
hvars offentliga skolor den unge Frank
fick en omsorgsfullt vårdad uppfostran.
I inbördeskriget tog han aktiv del som
sexton-årig soldat i lowas Nionde ka-
valleriregemente, hvilket var i nä-^tan
oupphörlig batalj med guerillakrigarne
i Södern såsom till exempel "Texas
Rangers" och det så kallade "QuantrelTs
Band" i Missouri, Texas och Arkansas.
Manspillan var så stor, att vid krigets
slut blott ett fåtal af regementets styrka
var vid lif. Efter kriget studerade Frank
Peterson ett års tid vid universitetet i
Chicago, hvarpå han företog en resa till
Sverige för sin helsas skull, tillbrin-
gande ett hälft år i fäderneslandet.

Återkommen undervisade han i flera år
vid de ofifentliga skolorna i lowa och
Minnesota. En tid tvekade han mellan
juristens kall och prestmannens, men
valde slutligen det senare, antagande en
kallelse från svenska baptistkyrkan i
Worthington, Minnesota, år 1875. Nå-
got senare tog han vård om en försam-
ling i Chicago. Han bosatte sig i Min-
neapolis år 1881 och var i elfva år den
svenska baptistkyrkans pastor, på ett ut-
märkt sätt vårdande sig om denna för-
samling. Är 1891 mottog han utnäm-
ningen till distriktsekreterare för Amer-
ican Baptist Missionary Union, i hvil-
ken hedrande och ansvarsfulla befatt-
ning pastor Peterson alltjemt qvarstår.
Detta missionsförbund är en af de star-
kaste och mest vidtutgrenade protestan-
tiska organisationer, som öfver hufvud
finnes. Dess 2,500 medarbetare äro sys-
selsatta inom ett verksamhetsfält, som
omfattar tjugutvå nationer i Amerika,
Europa, Asien och Afrika, och som
kräfver en årlig utgift af öfver en mil-
lion dollars. Pastor Peterson är ej en i
egentlig mening lärd man, men har visat
sig vara en framgångsrik lärare och är
en på svenska språket god och på
det engelska öfverlägsen talare. Han
är en ifrig prohibitionist och har samlat
åtskilligt material för svenska baptist-
kyrkans historia. Han är sedan år 1878
förenad i ett barnlöst, men särdeles
lyckligt äktenskap med Emma C. John-
son från Chicago. Pastor Peterson är
med sin erfarenhet, begåfning, humani-
tet och karaktersfasthet en af vår stads
mest ansedde och i vidaste kretsar kände
prestmän och utgör en heder för natio-
nen. Fullblodssvensk är han ock en
öfvertygad amerikansk patriot.

Pastor Olof Bodien är född den 2o:de
April 1857 i Elfdalen, Falu län, Sverige.
Barndomstiden tillbragtes i skötet af ett
kristligt föräldrahem. I skolan gick han
tills han blifvit konfirmerad. Han fort-
satte sina studier, och vid ig års ålder
tog han skollärareexamen. Fick derpå
anställning vid statens skola och tjenst-
gjorde der i tre år som lärare.

229

Vid 13 års ålder blef Bodien omvänd,
men var sedan aflfällin^ tills mellan 19
och 20 år, då han blef upprättad.

År 1880 lemnade han fosterjorden och
reste då öfver till Amerika. På våren år

1883 blef han ordinerad till predikant:
han var då pastor i Stanchfield, Minne-
sota. Fick derpå kallelse att blifva sön-
dagsskolmissionär för staten Minnesota.
Genom sitt lifiiga och rättframma sätt
att uppträda hade han ej svårt att vinna
barnens uppmärksamhet. Han innehade
denna befattning i närmare fem år, och
han skötte den på ett framgångsrikt sätt.

Är 1888 på hösten reste pastor Bodien
tillbaka till Sverige. Han kallades till
pastor för baptistförsamlingen i Linkö-
ping, hvilken han förestod från hösten
år 1889 tills på vintern år 1890, då han
flyttade till Sundsvall för att förestå der-
varande församling och upptaga verk-
samheten efter C. G. Lagergren, som
hade afiflyttat till Amerika på hösten år
1889.

Pastor Bodiens verksamhet i Sunds-
vall kröntes med stor rramgång. Han
fick äfven här glädjen se församlingen
få stor tillökning såsom en frukt af sitt
arbete.

På våren år 1893 återvände Bodien
till Amerika och anlände den 7:de April

till Minneapolis, dit han blifvit kallad
till pastor vid Första Svenska Baptist-
församlingpn. Sedan dess har han tje-
nat denna församling, och äfven här har
hans verksamhet krönts med framgång.

Pastor Bodien är såsom talare rikt
begåfvad, och han har äfven gjort sig
bemärkt såsom föreläsare. Hans egent-
liga verksamhet här i landet har utförts
i Minnesota, ty inom denna stat har han
offrat sin mesta tid och nedlagt sitt
mesta arbete.

På hösten år 1878 förenades pastor
Bodien i äktenskap med Miss Margreta
Olson, som i barnaåren var hans lek-
kamrat och som nu i mer än tjugu år
troget stått vid hans sida såsom maka
och förträfflig husmoder.

Makarna Bodien hafva trenne barn:
två söner och en dotter.

FÖRSTA SVENSKA M. E. KYRKAN.

■ Medan C. G. Forsberg var vårdhaf-
vande predikant i St. Paul, talade han
Guds ord nu och då för svenskarne i
grannstaden Minneapolis, under som-
maren år 1872. Hösten samma år blef
det predikantombyte i St. Paul; pastor
C. G. Nelson blef sänd att taga vård om
församlingen derstädes. Pastor Fors-
berg talade om för pastor Nelson att
det fans ett antal metodister i Minne-
apolis. Denne reser dit en dag för att
taga reda på dem. Han gick hela dagen
utan att finna någon; går så till pastorn
för amerikanska församlingen på Sev-
enth Street. Der får han kännedom om
en svensk familj, Kristoffer Andersons.
Han går dit trött 'och uthungrad, säger
hvem han är, får sig lite till lifs och
frågar om han ej kan få hålla ett reli-
giöst möte i deras hem. Anderson gick
genast ut för att samla folk och så hölls
det första mötet samma qväll under pa-
stor Nelsons ledning. En lokal hyrdes
sedan på Third street och pastor Nelson
kom så ofta han kunde att predika. Den
23:dje Februari 1873 organiserades den
Första Svenska M. E.-församlingen i
Minneapolis af pastor C. G. Nelson.

230

Det kan ej med visshet sägas huru män
ga som då lemnade sina namn, men
från kyrkboken kunna vi dock gifva
namnen på följande personer: John
Anderson, Kristofifer Anderson, Do-
rothea Anderson, Jenny Anderson.
S. Sigfridson, Anna Sigfridson, O.

FÖRSTA SVENSKA M. E. K^ KRAN.

Gunderson, William H. Gaslin och
John Carlson. Det beslutades att för-
samlingens namn skulle blilva "Skan-
dinaviska M. E. Församlingen," emedan
både norskar och svenskar tillhörde den-
samma. Pastor Nelson skulle hafva
vård om den nybildade fcirsamlingcn.
Snart ville församlingen hafva en egen
lokal. En tomt erbjöds gratis i norra
Minneapolis, men ansåg man det likväl
bäst att bygga i södra delen af staden.
I September 1873 insamlades $1,500 och
en tomt köptes på Cedar avenue, midt
för Washington avenue, för $1.000. J
Oktober samma år begyntes byggandet
och invigdes kyrkan i December 1873.
Färdig kostade kyrkan med tomt näia
$4,000. Kollekten på invigningsdagen
uppgick till $80. Hösten år 1874 be-
gyntc norskarnc att utträda och bilda
egen församling, hvadan det beslutades
att ändra namnet "Skandinavisk" till
Svenska M. E. Församlingen. I Maj
1880 bygdes ett pastorsboställe för $800.
Kyrkan började slutligen blifva för
trång, så att egendomen såldes i Augu-

sti 1882 och församlingen inköpte den
amerikanska metodistkyrkan på Sev-
enth Street, hvilken året derpå under-
gick åtskilliga omändringar och förbätt-
ringar. Denna egendom innehafves ai
församlingen för närvarande. Kyrkan
har sittplatser för 350 personer och vär-
deras egendomen till $7,000, tomten in-
beräknad.

Den i8:de December 1892 inlemnades
en ansökan af 23 medlemmar att få
bilda egen församling i nordöstra delen
af staden. De öfriga predikanter, som
betjenat församlingen, äro: J. A. John-
son, B. Borgeson, A. G. Johnson, J. O.
Nelson, N. G. Nelson, J. A. Gabrielson,
K. H. Ehnström, N. M. Liljegren och
C. J. Andreen.

En söndagsskola organiserades år
1874 med E. Olson som föreståndare.
Nuvarande föreståndaren är Carl J.
Stonc. Förutom denna har församlin-
gen äfven en söndagsskola i dess gamla
kyrka, som för närvarande är belägen i
hörnet af Twenty-fourth street och
Twenty-third avenue south. Båda sko-
lorna räkna tillsammans 365 söndags-
skolbarn.

En Epworth-förening med C. A. Al-
brecktson som ordförande bildades i
Februari 1891. Denna förening räknar
100 medlemmar med Fred Graaf som
nuvarande ordförande. För närvarande
är det redan på tal om att församlingen
skall bygga en större och mera tidsen-
lig kyrka.

Församlingen räknar för närvarande
225 kommunikanter och ledes dess reli-
giösa intressen af dess omtänksamme
och nitiske lärare, pastor Carl Berggren.

Andra Svenska M. E. Kyrkan. —
På östsidan höllos möten regelbundet
under A. G. Johnsons verksamhetstid.
Församlingen omorganiserades den
2o:de December 1892, då N. M. Lilje-
gren och A. F. Peterson voro predikan-
ter i Minneapolis. A. F. Peterson var
församlingens predikant tills hösten år
1894, då Wm. Lundin blcf hans efter-

231

.w v'-^ J««Mr*^»*«iJ¥^. --

-r,4i

ANDRA SVENSKA M.E. KYRKAN.

Irädare. I Juli månad 1895 inköpte för-
samlingen tveime tomter för $1,400 och
i Maj månad 1896 voro de tillfullo be-
talda. Nyårsdagen 1897 lades hörnste-
nen till den nj-a kyrkan och den 3o:de
Maj samma år invigdes det lilla vackra
templet.

Egendomen är värd minst $5,000 och
inom en snar framtid hoppas församlin-
gen blifva skuldfri.

SVENSKA. MISSIONS TABERNAKEL-
FÖRSAMLINGEN.

Denna församling bildades i Ok-
tober 1874 under namnet "Svenska
Kristna Missionsföreningen i Minneap-
olis" med endast et^ fåtal medlemmar.
Dess första kyrka bygdes ungefär sam-
tidigt på hörnet af Sixth street och Sev-
enteenth avenue south. Den rymde en-
dast omkring 150 personer, men den var
den tiden tillräckligt stor. Mellan åren
1874 och 1878 egde församlingen ingen
fast predikant utan var beroende af rese-
predikanter, som en och annan gång
helsade på.

Är 1877 anlände pastor E. Aug.
Skogsbergh från Chicago på besök för
att hvila sig en tid. Hvilan blef dock

måttlig, ty han måste genast begynna
att predika. Församlingens lokal befans
vara alldeles otillräcklig för de skaror
som ville höra honom, hvarför olika
lokaler i hjertat af staden, såsom Harri-
son och Märket Halls, Pence Opera
House och Academy of Music, då den
största lokal i staden, anskafifades. I
dessa lokaler predikade han dagligen
under flera veckors tid och en märklig
andlig rörelse uppstod, som gjorde att
församlingen betydligt förökades.

På pastor Skogsberghs inrådan kalla-
des pastor A. Lidman från Sverige till
församlingens lärare. Han anlände året
derpå. Mötena fortsattes på Harrison
Hall, emedan kyrkan var otillräcklig.

År 1878 gjorde Skogsbergh ett andra
besök, och då beslöts att bygga en ny
kyrka. Tomt köptes på hörnet af
Fourth street och Eighth avenue south
för $2,800, och inom kort stod der en
tegelkyrka, innehållande omkring 1,000
sittplatser. Den kostade omkring
$10,000. Men äfven den befans snart
vara för liten. Lidman kom och betje-
nade församlingen omkring två år. Ef-
ter honom kallades pastor Gustaf Törn-
quist ifrån San Francisco. Han före-
stod med stor skicklighet församlingen
till år 1883, då han aflcd. Under hans
tid gjorde församlingen stora framsteg.

Pastor Skogsbergh kallades nu till
lärare. Han antog kallelsen och flyttade
till staden i Januari 1884. Emedan kyr-
kan blef mer och mer otillräcklig att
rymma folkskarorna, uppköptes redan
samma år tvenne tomter på hörnet af
Eighth avenue south och Seventh street
för $16,000 för en ny byggnad. Ar 1887
var den nya kyrkan färdig under nam-
net Svenska Missionstabernaklel. Den
är bygd af mörkrödt tegel, 107x107, med
väldiga läktare rundt omkring och rym-
mer omkring 3,000 sittplatser. Den ko-
star omkring $40,000. Men äfven denna
byggnad har visat sig vara icke alls för
stor utan är på söndagsqvällarne i syn-
nerhet ofta till trängsel fyld af lyss-
nande åhörare.

Församlingen, som stadigt gått fram-

SVENSKA MISSIONS-TABERNAKLET.

232

233

åt, räknar trots den ofta förekomman-
de utflyttningen af medlemmar omkring
700 formliga medlemmar utom många
andra, hvilka taga aktiv del i arbetet.
Församlingen eger dessutom en annex-
kyrka på hörnet af Twenty-fifth avenue
south och Twenty-second street, jemte
tvenne andra missionsstationer. Dess
söndagsskola räknar omkring 1,200
medlemmar. Den eger dessutom en
ungdomsförening på omkring 250 med-
lemmar och en förening vid namn Tha-
bita bland gifta qvinnor på mellan 100
och 200 medlemmar. Den sistnämda
föreningens mål är att verka bland fat-
tiga och den utför ett nobelt arbete.
Ungdomsföreningen, som verkar bland
de unga, bedrifver derjemte söndagligen
vacker verksamhet på stadens alla hospi-
tal. Församlingen är fortfarande uti ett
blomstrande tillstånd.

En blandad kör af 60 medlemmar har
stått under Andrew L. Skoogs ledning
de sista 14 åren.

Tabernakelförsamlingen firade den
29:de Oktober 1899 sitt tjugufemårs-
jubileum, hvilket fortsatte för en hel
vecka med ett nytt och omvexlande pro-
gram för hvarje qväll. Detta väldiga
möte var det största och vigtigaste, som
någonsin hållits inom missionen här 1
Minneapolis.

Pastor Erik August Skogsbergh föd-
des den 3o:de Juni 1850 i Elga socken,
Vermland, Sverige. Hans fader var en
spikverkmästare och upprättade slutli-
gen ett eget spikbruk ofvanför Elga
bruk.

Till sitt tolfte år genomgick unge
Skogsbergh folkskolan och vid sitt tret-
tonde år inträdde han i Arvikas tre-
klassiga elementarläroverk, hvilket han
genomgick på två och ett hälft år. Han
måste derefter taga om hand sin faders
afTär, som nu betydligt utvidgats.
Denna skötte han till år 1869, då han i
Januari vardt omvänd. Hans sinne och
intresse vändes nu till andliga ting.
Han inträdde år 1870 i Kristinehamns
missionsskola, der han skulle utbildas
för missionärskallet i Afrika. Omstän-

PASTOR ERIK A. SKOGSBERGH.

digheterna gjorde dock, att han året
derpå inträdde i missionsskolan på Ahls-
berg i Småland. Der studerade han i
ett och ett hälft år och flyttade sedan till
Jönköping för att fortsätta studierna i
dervarande läroverk.

Emedan han allaredan i flere år hade
bedrifvit en betydande predikoverksam-
het hindrades han att inträda i lärover-
ket utan studerade i stället privat för
dervarande lärare. Han hade aldrig haft
i tankarne att blifva statskyrkoprest.
Hans åsigter voro allt för fria för att
taga detta steg. Hans mening var först
att taga studentexamen och sedan theo-
logikofilen samt derefter verka, hvarest
Gud ville använda honom. På grund
af ideliga kallelser från alla håll att
predika hindrades han mycket i sina stu-
dier. Han hade dock år 1876 hunnit så
långt, att han året derpå ämnade taga
studentexamen.

Gång efter annan hade han erhållit
kallelser från Amerika, men alltid af-
slagit dem, tills han på våren år 1876
erhöll förnyad kallelse jemte respennin-

234

gar från missionsförsamlingen på norr
i Chicago. Han hade alltid haft af-
sky för Amerika och kände sig mera
hågad att resa till Afrika. Kallelsen
satte dock mjTor i hufvudet på honom,
och trots sin motvilja för Amerika
slängde han böckerna i väggen och be-
slöt att resa dit, om det vore Guds vilje.

Under hela våren och sommaren re-
ste han ständigt omkring i Småland,
Västergötland och Vermland och höll
väckelsemöten för stora skaror, för det
mesta ute på fälten. Han verkade myc-
ket på de adliga godsen i Vestergöt-
land, och betydande andliga rörelser f��r-
märktes allestädes. I den välkände ba-
ron Hans von Essen hade han en intim
vän. Denne gjorde ock allt för att hin-
dra honom att resa till Ajnerika.

Då han i Augusti anlände till Göte-
borg för att företaga resan öfver Atlan-
ten, gjorde baron von Essen jemte andra
kristna i Sverige det sista försöket att
hindra honom. De telegraferade till
Chicago och hörde sig för om icke för-
samlingen ville befria honom från löftet
att komma. Efter två veckors förlopp
kom ett svar med ett blankt nej. Han
reste nu och anlände till Chicago den
io:de Oktober, då han samtidigt med
Moody och Sankey begynte sin verk-
samhet. Han bildade år 1877 Taberna-
kel-församlingen på söder och år 1878
bygdes det stora missionstabernaklet.
der han verkade tills år 1884, då han.
enligt kallelse, flyttade till Minneapolis,
der han redan år 1877 gjorde sitt första
besök och sedan årligen helsade på och
predikade.

På grund af verksamlKtcns framgång
måste nu ett nytt församlingshus byg-
gas. Här har han verkat och verkar
fortfarande bland stora skaror af lands-
män. Jcmtc sin predikoverksamhet har
han, stvlan han kom till Minneapolis, ut-
gifvit en tidning, "Minneapolis Vecko-
blad." och en .söndagsskoltidning. Han
har dcrjcmte utgifvit en stor sångbok,
"Evangelii Basun," samt andra böcker.

Är 1879 ingick han äktenskap med
Mathilda Gabrielson och kan glädjas åt

tio barn. Fastän 49 år gammal är han
ännu besjälad af en ovanlig arbetslust.

DEN SKANDINAVISKA KRISTUS-
FÖRSAMLINGEN.

Den Skandinaviska Kristus-kyrkan,
belägen å hörnet af Seventh street och
Twelfth avenue south, är en fristående
församling, utan förbindelse med något
kyrkligt samfund.

Församlingen organiserades den 3i:ste
^lars 1884, då ett antal af 88 personer
deltogo i mötet, men blott en tredjedel
af dem blefvo formliga medlemmar.

En verkställande komitee valdes af
mötet, bestående af P. J. Löfgren (ord-
förande), And. B. Johnson (sekrete-
lare), Chas. Erickson (kassör), C. H.
Lundin (vice ordförande) och G. O.
Edberg (vice sekreteiare).

Den 23:dje Juni 1884 blef församlin-
gen, som då bestod af 30 medlemmar,
ordnad och inkorporerad. Följande
personer valdes såsom "trustees," nemli-
gen P. M. Ekström, F. A. Löfgren.
Edv. Dahlström, J. Klarquist och Chas.
Peterson.

Pastor August Davis tjenstgjorde så-
som församlingens predikant från dess
början till i Juni 1896. Under tiden för-
ökades församlingen, så att vid nyår
1894 dess medlemsantal var 258. Ett ej
ringa antal unga män och qvinnor ut-
gingo under tiden såsom missionärer
och predikanter, hvilka ännu verka med
välsignelse, dels i Amerika, dels i Sve-
rige, Kina, Indien etc.

På våren år 1894 uppstod söndring
inom församlingen under ledning af för-
samlingens ordförande, Erick Lund, då
omkring ett sextiotal medlemmar ut-
gingo och bildade den så kallade Tem-
])el-f(")rsanilingcn.

Efter sundringen repade sig försam-
lingen åter igen. Nya medlemmar till-
kommo och vid nyår 1896 var medlems-
antalet 220 och dessutom ett ej ringa
antal troende, som deltogo i verksam-
heten, fastän de ej voro ordinarie med-
lemmar.

235

År 1896 uppsade August
Davis sin plats såsom försam-
lingens predikant. Rev. C. O.
Sahlström, från Phelps, Ne-
braska, kallades till försam-
lingslärare. Han ankom i
Juni 1896 och har betjenat
församlingen sedan den tiden.
Nuvarande medlemsantalet är
omkring 100, och dessutom
nästan lika många troende
som deltaga i verksamheten
utan att vara medlemmar.

Församlingens missionshus
rymmer cirka 800 sittplatser.
Hela församlingens egendom
är värd $10,000 till $12,000.

Styrelseledamöter äro föl-
jande: P. Benson, ordförande
och kassör; S. J. Swanson,
sekreterare; C. Hendrickson.
vice ordförande; E. Emanuel,
vice sekreterare.

"Board of Trustees": P. Benson, R.
Wahlström, J. E. Emanuel, S. J. Swan-
son, Victor Carlson, C. Lindquist och
L. Nordquist.

SVENSKA KONGREGATIONALIST-
TEMPEL-FÖRSAMLINGEN.

Denna församling har en egendomlig
historia och det är nästan omöjligt alt
i korthet göra en beskrifnjng, som
skulle kunna rätteligen bedömas.

År 1894 utgingo en hel del medlem-
mar ifrån den så kallade Kristus-försam-
lingen i följd af stridigheter, som en
längre tid pågått incm sistnämda för-
samling. De, som sålunda utgått, bil-
dade en församling och kallade professor
J. G. Princell til! sin lärare. Församlin-
gen hyrde en kyrka för en tid, der den
höll sina möten. Sedermera beslöts att
bygga egen kyrka, hvilken i kostnad
icke skulle få öfverstiga $8,000. Under
den tid den nya kyrkan bygdes höUos
gudstjensterna i ett tält, på samma tomt
der kyrkan uppfördes. En stor enthu-
siasm om framgång besjälade både för-
samlingen och dess lärare och man ville

SVENSK.A KONGREG.\TION.\LIST-TEMPLET.

helst se allt i ljusa färger. Tiderna voro
då i ett visst hänseende temligen goda
i Alinneapolis, och stora löften gåfvos
att bidraga till kyrkobygget såväl som
till den religiösa verksamheten; och ati
alla löften voro "goda som guld," derom
var ju intet tvifvel, och på sådana löften
lygdes kyrkan till en stor del. I No-
vember 1895 var kyrkan i det närmaste
färdig; stor, vacker och i allo ändamåls-
enlig. Kyrkan har sittplatser för 1,000
personer. Vid sidan af kyrkskeppet är
ett kapell eller söndagsskolrum, som
rymmer 40c personer. Väggen mellan
dessa lokaler kan öppnas, så att m.an af
de båda rummen har en enda stor hör-
sal. Vid ändan af detta kapell finnas sex
mindre rum. I jordvåningen, hvilken
upptager samma längd och bredd som
kyrkan, finnes en större sal samt fem
rum för kyrkoväktaren. Allting är i
sanning väl ordnadt, men så blef kyrkan
också närmare tre gånger dyrare än för-
samlingen hade tänkt att den skulle
kosta. Den värderas till $25,000. När
inbetalningarne skulle ske, började det
att kännas efter, och det visade sig, att
många så lätt kunde bryta sina löften.

22,6

liksom det icke vore något orätt deri.
Följderna häraf fingo likväl de medlem-
mar känna och bära, hvilka ärligt stodo
fast vid sitt påbörjade verk.

Det lån, som församlingen fått löfte
om, kunde icke erhållas, emedan
Österns kapitalister hade redan fått
känna den hårda penningekris, som
tryckte Vestern och särskildt Minneapo-
lis. De liberala subskriptionerna, som
tecknats till församlingen, blefvo af
många obetalta, intresset aftog, verk-
samheten förlamades och bidragen för-
minskades.

Pastor Princell resignerade och lem-
nade församlingen i Oktober 1896.

Nuvarande pastorn, J. M. Ahnström,
emottog församlingens kallelse och flyt-
tade hit i November 1896 för att göra ett
försök att få verksamheten att gå fram-
åt. Inteckningen på tomterna hade re-
dan blifvit uppsagd; medvetandet om
skuld och tviflet om huru allting skulle
gestalta sig alstrade modlöshet, vidt om-
kring utsatt för misstydningar och anti-
pati; sådant var tillståndet. Tiden gick,
lån kunde icke fås, fastän många halfva
löften gifvits; allt kändes förfärligt ned-
slående.

Församlingen stod fristående, fastän
den en tid erhållit financicl hjelp af kon-
gregationalist-missionen.

Nu stod församlingen i den mest kri-
tiska ställning, den kunde komma uti.
Uppsägningstiden var öfverskriden och
kyrkan var icke längre deras. Det enda
församlingen hade var ett löfte, att om
den kunde återköpa den, skulle försam-
lingen få företrädet framför andra. För-
samlingen blef nu nödsakad att upp-
lösas, dock hade gemenskapen dcrmcd
ej afbrutits, utan den fortsatte att verka
och samlas i Templet liksom förut.

Sedan församlingen blifvit upplöst
(det vill säga till det yttre i formelt
afseende) gjorde pastor Ahnström en
offentlig inbjudning till alla församlin-
gens medlemmar att möta i kyrkan, och
vid det mötet, efter det ställningen blif-
vit lagd klart i dagen, organiserades en
svensk kongregationalist-församling

(den 2i:ste Juli 1897) med 40 medlem-
mar.

Efter detta steg var taget, framlades
församlingens ställning inför de ameri-
kanska kongregationalisterna, och efter
många undersökningar och mycket ar-
bete blef det lofvadt församlingen, att
om den kunde anskaffa $1,000, så skulle
den amerikanska kongregationalist-
byggnadsföreningen skänka församlin-
gen $3,500 samt låna densamma $5,000,
räntefritt. Den Svenska Kongregatio-
nalist-Tempel-församlingen köpte nu
kyrkan tillbaka, och då alla handlingar
voro klara, kände sig församlingen tack-
sam både till Gud och dem som hulpit,
ty nog hade det bästa skett under om-
ständigheterna.

Genom pastor Ahnströms nit och om-
sorg för församlingen har densamma nu
börjat att se en skymt af bättre dagar.

Hvad ofvan blifvit sagdt om denna
församling, torde vara till en god var-
ning för andra att icke i förhastande
ikläda sig en stor skuld, som förlamar
verksamheten, ja, rent af krossar den-
samma.

Pastor Ahnström har visligen an-
märkt, "att det är bättre att samlas i ett
torftigt trähus med känslan att 'det är
vårt hus' än att samlas i en fin stenkyrka
med den ständiga fruktan, hur man skall
komma ur sina skulder."

Omkring 60 barn besöka församlin-
gens söndagsskola och Ungdomsföre-
ningen räknar mellan 30 och 40 med-
lemmar.

Församlingens medlemsantal uppgår
för närvarande till 86 medlemmar.

DEN FÖRSTA SVENSKA UNIVER-
SALIST-KYRKAN.

Denna församling organiserades af
femton medlemmar den i6:de December
1886. Pastor August Dellgren, som gra-
ducrat från den teologiska afdclningen
nf Lombard University, i Galcsburg,
Illinois, blef dess förste pastor samma
dag, och har han fortsatt i dess tjenst

2i7

intill närvarande tid, med undantag at
tre år, från Oktober 1894 till Oktober
1897, då pastor Lars Erikson var för-
samlingens lärare. Församlingen räk-
nar för närvarande 60 aktiva medlem-
mar och ungefär hälften så många med-
intresserade. Oliver T. Erickson är för
närvarande ordförande i kyrkorådet.
Församlingen har hittills icke haft nå-
gon egen kyrka, utan samlats i hyrda
kyrkor och salar, för det mesta i Labor
Temple.

Den Första Svenska Universalist-
kyrkan i Minneapolis är den enda eckle-
siastiska organisation af skandinaviska
män och qvinnor af universalistisk be-
kännelse i detta land och troligtvis i
hela verlden.

En tid existerade äfvenledes ett
svenskt unitariskt samfund här i staden.
Det organiserades i Mars 1890 af Axel
Lundeberg cch John Mattson.

Axel Lundeberg var församlingens
föreläsare tills hösten år 1894, då han
resignerade, hvarefter samfundet tidtals
möttes för diskussioner och föreläsnin-
gar tills den I2:te Januari 1896, då för-
samlingen upplöstes. Svårigheten att
finna en lämplig föreläsare var orsaken
till samfundets upplösning.

ST. ANSGARn SVENSKA PROTE-
STANTISKA EPISKOPAL-
FÖRSAMLING.

Arbetet för bildandet af en svensk
episkopalförsamling börjades den 23:d'c
Oktober 1892 och den i :ste Maj 189,3
organiserades den under namnet St.
Ansgarii-församling. Dess nuvarande
pastor, kyrkoherden Olof A. Toffteen,
påbörjade arbetet och organiserade för-
samlingen. I Juni 1894 intogs försam-
lingen såsom fullt organiserad socken i
gemenskap med Minnesota stift vid dess
stiftsmöte i St. Pauls kyrka, St. Paul.
Dess biskop är Dr. H. B. Whipple,

hvilken visat sig särdeles gynsam och
frikostig mot församlingen. Hans med-
hjelpare, biskopen och doktorn M. N.
Gilbert, har likaledes tagit verksam del
i detta arbete och kraftigt understödt
församlingens pastor.

St. Ansgarii-kyrkan, som är belägen
å hörnet af Fifth street och Nineteenth
avenue south, öppnades för första gån-
gen med en högtidlig gudstjenst den
I3:de September 1893. Kyrkan är upp-
förd i äkta svenskt mönster och är hvit
målad såväl ut- som invändigt. Den är
så nära lik en svenska statskyrka, som
det är möjligt att få den, samt har sitt-
platser för 1,200 personer. Kyrkoegen-
domen har kostat $25,000. Kyrkan är
50x125 fot med ett 100 fot högt torn,
hvilket på toppen prydes af ett brons-
kors. Altaret är i}, fot högt och predik-
stolen i svenskt mönster. En ring-
klocka vägande 1,000 pund har skänkts
till kyrkan af skolbarnen.

Församlingen räknar redan 452 kom-
munikanter och inalles 700 medlemmar.
Kyrkoherde Toffteen är en driftig och
nitisk man, hvilket bäst bevisas af den
framgång i arbetet, som han under sin
korta vistelse fått röna. Han har nem-
ligen redan tre församlingar härstädes
och tre nya kyrkor. Hans verksamhet
konkurrerar på intet vis med öfriga
svenska församlingar, utan söker hellre
samla utomstående incm sitt hägn.

Inom församlingen har bildats en för-
ening, kallad "De 5,000," hvilken har till
uppgift att samla de $5,000 som utgöra
församlingens skuld mot inteckning i
egendomen.

Söndagsskolan räknar öfvcr 200 med-
lemmar, delade i åtta grader. Tven-
iic större körer, en manskör och en
blandad kör med öfver 40 ypperliga för-
mågor, hjeipa till att höja församlingens
gudstjenster.

Jemte detta hafva männen sammanslu-
tit sig till en mansklubb. De äldre da-
merna hafva en damförening, de yngre
damerna ett "Ankare-gille" och sön-
dagsskolflickorna ett "St. Hildas gille"
och konfirmationsungdomen en konfir-

238

^' ' - t'

ST. ANSGARII-KVKRAN.
(Svensk Episkopal.)

mandförening.hvilka föreningars uppgift
är att hålla medlemmarne tillsammans
och åstadkomma närmare bekantskap
emellan dem. Alla föreningarnes in-
komster gå till afbetalandct af kyrko-
skulden.

PASTOR O. A. TOFFTEEN.

Pastor Olof A. TofYteen, kyrkoherde
i St. Ansgarius-kyrkan, föddes den 26:te
Juni 1863 i Hcxarfvc af Sprogs socken
på ön Gotland. Efter att ha genomgått
sockenskolan och Gotlands folkhög-
skola, inträdde han vid statens läroverk
i Visby i Januari 1881 och hade redan
den I2:te Juni 1885 genomgått detsam-
ma, i det han afslutat den nioåriga kur-
sen på fyra och ett hälft år. Sommaren
år 1885 var han informator i godsegarcn
S. Myhrmans familj i Roma på Got-
land. Den 6:te Oktober samma år in-
trädde han vid Upsala universitet nicd
högsta examensbetyg. I December
samma år skrcf han sin latinska stil för
filosofiska graden och aflade påföljande
år förberedande examen fiir theologisk-

filosofiska graden i semitiska och klassi-
ska språk, filosofi och historia. Sitt
första tjensteår som lekman fulländade
han under prosten Broander 1 Ilafdem
på Gotland år 1886-87. Han kom till
Amerika år 1888 och ingick äktenskap
med Miss Maria Nitilia Russell den
25:tc Augusti 1891. T episkopalkyrkan
inträdde han den 24:de Juni 1892, vardt
ordinerad som diakon den i:ste Januari
1893 och prestvigd den 2i:ste Juni sist-
niimda år af Right Rev. Alex. Burgess,
biskop af Quincy. Kyrkoherde Toff-
teen har nedlagt enormt och intensivt
arbete på att bland landsmännen upp-
bygga ett episkopalt samfund, i intim
anslutning till den svenska statskyrkan,
eller än nogare uttryckt, till denna sist-
niimdas strängt högkyrkliga principer
och traditioner. Häruti har han städse
lagt sig vinn om att omfatta alla sven-
ska kulturströmmar och leda dem in till
förädling och förkofring af landsmän-
nens bildningsståndpunkt. Pastor Tofif-
tcen är intresserad och kunnig forskare
i orientaliska språk. Förut skicklig

239

PASTOR O. A. TOFFTEEN.

hebreisk språkman, har han vid Minne-
sotas statsuniversitet fulländat sin kän-
nedom om Österlandets språk, historia
och arkeologi. Han har utarbetat en
lärd och öfverraskande teori om sam-
stämmighet i namn, myter och historia
mellan Nordens folk och fornakadierna,
stödd på kilskrifter och bibelns utsagor,
den han i den närmaste tiden kom-
mer att offentligt framställa dels i
ett arbete med titel "Myths and
Bible," dels i en serie populära
föredrag. I kyrkliga ämnen har kyrko-
herde Toffteen utgifvit flera broschyrer
och ett större arbete, "Våra Fäders
Kyrka," tryckt på eget förlag år 1897.
Hela hans verksamhet har krönts af
—16

ovanlig framgång, hvilken skulle varit
än större, om han ej af sjuklighet för
långa perioder åt gången hindrats i att
fullfölja sina många arbeten och piigter.

Den episkopaliska St. Johannes-fiu-
samlingen på nordsidan stiftades af pa-
stor O. A. Tofifteen vid hans ankomst
till Minneapolis hösten år 1892. Verk-
samheten omfattades till en början med
välvilja, och inköp gjordes af några
tomter för en blifvande kyrkobyggnad.
Af någon anledning afsvalnade dock ni-
tet, så att det gjorda köpet måste återgå,
ehuru grunden fÖr kyrkan allaredan var
lagd. Pastor Tofifteen lemnade snart ar-

240

betet för att upptaga ett betydelsefullare
sådant i södra delen af staden och för-
samlingsarbetet uppehölls af en stude-
rande J. E. Boodin, som kommit till
Minnesota från Colorado. Denne blef

jan upptog arbetet med ifver och inom
kort medelst subskription bland ameri-
kanarne anskaffade tillräckliga medel att
uppbygga en kyrka. Om för att tillför-
säkra sig en billigare byggnadstomt

MliSSIAS- ST. JOHA.NNIS- 0( II ST. ANS(;..\KII-KVKKAN.

DE TRE SVENSKA KIMSKOPAL-KVRKORN.A.

emellertid kallad till Providence. Rhode eller af någon annan anledning utvalde

Island, såsom biträde åt dervarande pa- dock pastor Johnson ett sådant läge för

storn Erik Forsberg, och i hans ställe den nya kyrkan, nemligen en utkant af

kom pastor J. Johnson, som till en bör- staden. ;ilt det torde blifva svårt att få

241

svenskarne att gå dit för bevistande af
gudstjenster.

Kyrkan är emellertid skuldfri, öch
detta är en sak, som man här må taga i
beräkning, när man vill bedöma möjlig-
heten af ett kyrkligt arbete.

Johnsons afTall från episkopalkyrkan
och frändskap med missionsvännerna,
till hvilka han slutligen rådde sitt folk
att gå, gaf nära nog dråpslaget åt det
episkopala arbetet.

Den nye pastorn, Erik Forsberg, har
derför allt hvad han kan göra för att
uppehålla den svaga församlingen. Det
finnes dock några arbetsamma och
trogna familjer, som utgöra hans stöd.
och om man kan fästa sig vid de yttre
tecknen, synes isen äfven här vara snart
bruten och en ljusare tid för församlin-
gen vara i annalkande. Antalet kom-
munikanter är nu 36. Söndagsskolan
räknar 60 barn och sex lärare.

Den svensk-episkopala mission, som
är känd under namnet Messias-försam-
lingen, stiftades den ii:te April 1893 af
pastor O. A. TofTteen. Gudstjenster
hade en tid förut hållits i den engelska
Kristus-kyrkan vid Pleasant avenue och
Thirty-second street. Församlingen
hyrde sedan en större butik vid Nicollet
avenue och Twenty-ninth street och in-
redde den till gudstjenstlokal.

Den 27:de December 1893 utsåg för-
samlingen till sin själasörjare teologie
studeranden C. A. Nybladh. På af ho-
nom framstäldt förslag inköptes på vå-
ren 1894 en kyrka belägen vid Stevens
avenue, och flyttades denna till en tomt
i hörnet af Twenty-ninth street och
Blaisdell avenue. Arbetet gick raskt
undan, så att den nya kyrkan redan efter
två månader kunde öppnas för guds-
tjensters hållande.

De inträdande dåliga tiderna synas
hafva vållat afbräck i det kyrkliga arbe-
tet, hvilket aftog allt mer och mer och
ingalunda upphjelptes dermed, att Ny-
bladh, som var en duglig predikant och
treflig sällskapsmenniska, lemnade för-

samlingen och efterträddes af pastor
J. Johnson, hvilken visserligen var en
from och välmenande Guds tjenare men
totalt saknade den karaktersfasthet och
kyrkliga stadga, som erfordras af en pa-
stor i de svenska episkopalernas led.
Snart nog började pastor Johnson luta
åt de frikyrklige, så att han införde bö-
nemöten i husen och hade visserligen
vid dessa omkring sig några lättledda
fruntimmer, af honom kallade "Guds
barn"— men kyrkan blef allt mer och
mer åsidosatt. Så stodo sakerna på hö-
sten år 1898, då pastor Johnson måste
uppgifva arbetet.

På hösten samma år tillträdde pastor
Erik Forsberg, hvilken hitkallades af
stiftets biskop från en god anställning
och stor församling i Providence.
Rhode Island. Arbetet tog dermed ny
fart. De gamla medlemmarne återkom-
mo med undantag af några få, som varit
med pastor Johnson på hans bönemöten.
Gudstjensterna äro numera väl besökta,
och ansträngning göres att befria för-
samlingen från den återstående skulden
på kyrkan. Utsigterna för denna för-
samling äro nu mycket goda. Det när-
varande antalet kommunikanter är 70,
och söndagsskolan räknar mellan 30 och
40 barn, undervisade af fem lärare.

SPIRITUALIST SAMFUND.

Bland spiritualisterna räknas härstä-
des tvenne skandinaviska samfund.
Sällskapet "Fridsbandet" stiftades med
16 medlemmar. Efter att hafva existe-
rat omkring ett år höll act på att dö ut
på grund af bristande- iiitrcssr. men blef
då omorganiseradt den 24:de P"ebruari
1897, med följande nya tjenstcmän:

A. Göthson, ordförande; Axel Svvan-
son, vice ordförande; L. P. Renson,
sekreterare; Gust Johnson, kassör; Sam-
frid Fritzen, Mrs. Kjersta Almos och
Miss Amanda Petterson, trustees.

Medlemsantalet vid denna tid var 23.

De afhålla sina möten i A. O. U. W.
hall vid Central avenue på östsidan. De
hafva ännu ingen reguliär lärare utan

242

Utvälja talare och "trance mediums" för
tillfället.

Sällskapet räknar en söndagsskola
med 43 skolbarn samt en fruntimmers-
förening, "Swedenborg Union," hvars
uppgift är att insamla medel för uppfö-
randet af egen kyrkobyggnad. Säll-
skapet utgöres för närvarande af 42
medlemmar. Två tredjedelar deraf äro
svenskar och resten norrmän med un-
dantag af två danska. De slöto sig den
4:de September 1898 till The State Spir-
itualist Association of Minnesota. Dess
nuvarande tjenstemän äru:

A. Göthson, ordförande; Mrs. Emma
Skuth, vice ordförande; Samfrid Fritzen.
sekreterare; C. Spong, kassör; J. Holm,
Andrew Åkerlund. Nils Petterson, Mrs.
A. Crosby, Mrs. Bina Strand, trustees.

Den Första Skandiiiaviska Spiritua-
list-församlingen organiserades den 8:de
Oktober 1898 med 22 medlemmar. De
afhålla sina möten å Dania hall. Detta,
liksom det föregående samfundet, har
ännu ingen reguliär pastor. Dess med-
lemsantal är för närvarande 25, alla
norrmän, så när som fyra svenskar. Sty-
relsen består af:

Dr. E. A. Westrom, ordförande; L.
O. Skuttle. vice ordförande; T. E. Ryan,
kassör; S. N. Waller, E. Swenson och
A. E. Ry~an, trustees.

FRÄLSNINGS ARM EEN.

Stadens frälsningsarmee, som organi-
serades för omkring tolf år sedan, räk-
nar fem kårer, två amerikanska, två
svenska och en norsk, nifd tillsammans
261 soldater. De skamlin.-iviska kå-
rerna äro:

K.lr. Rekryter.

No. 1 (svensk) 20

No. 4 (svensk^ 87

No. 7 (nor^k) 24

Summn 131

Den svenska kårens (No. 4) verk-
samhet grundlades den 8:de April 1888
af kapten Olson å Washington oCh Fif-

teenth avenues south. Den utöfvade
efter hand så stort inflytande, att den
tvenne gånger måste se sig om efter
större och beqvämligare lokal. Den
flyttade först till Cedar avenue och Fifth
Street samt sedan till No. 623 Cedar
avenue. Kåren har varit ytterst hand-
lingskraftig och ihärdig ej blott för sjä-
lars frälsning utan äfven för insamlandet
af medel för att få en dgen samlings-
lokal. För omkring åtta år sedan in-
köpte kåren en tomt för $2,000 och i
våras bygdes en ny kyrka för en kost-
nad af $2,650. Den invigdes den I7:de
Juni i närvaro af 800 personer under
ledning af öfverste Chas. Sowton från
New York, ledare af den skandinaviska
armeen i Amerika. Byggnaden, som är
belägen å No. 1707 Sixth street south,
inrymmer en stor hörsal med sittplatser
för 400 personer, en söndagsskolsal för
150 barn samt fyra rum för officerarnes
bostad. Denna uppgifves vara den för-
sta lokal, som eges af någon af fräls-
ningsarmeens kårer i Nordvestern. En-
sign A. V. Hermanson och fru öfver-
togo befälet öfver kåren No. 4 den ii:te
December 1898. men blefvo förliden
Augusti månad beordrade att taga hand
om frälsningsarmeen i Duluth.

NORSKA OCH DANSKA KYRKOR.

Norsk-Lutherska Trefaldighetskyrkan
organiserade år 1867, och var Rev.
A. Paulson dess förste pastor, som
tjenstgjorde till år 1874. då professor
Sven Oftedal kallades att efterträda ho-
nom. Den sistnämde mottog ej kallel-
sen, hvarför pastor Gustav Oftedal i
Norge kallades. Denne förestod för-
.samlingcn intill år 1881, då Rev. M.
Falk Giertscn i Stoughton, Wisconsin,
kallades. Denne har allt sedan varit
fiirsamlingcns pastor. Den första kyr-
kan, uppförd år 1868. var en liten trä-
byggnad 18 fot bred och 34 fot lång, å
Twellh avenue south, mellan Washing-
ton avenue och Third street. Den är nu
ombygd och användes som boningshus.
Då den snart nog blef för liten, bygdes
en ny kyrka, år 1870, å hörnet af Fourth

243

! '''\JiW\ ■

TREFALDIGHETS-KYRKAN.
(Norsk Luthersk.)

Street och Tenth avenue south. Denna
byggnad har sedermera två gånger ut-
vidgats att möta de kraf, som den allt-
jemt växande församlingen gjort på
ökadt utrymme. Icke desto mindre blef
den otillfredsställande, och en ny kyrka
af tegel uppfördes år 1896 på hörnet af
Twentieth avenue south och Ninth
Street. Den sistnämda är ännu ej fullt
färdigbygd, i hvilket skick den kommer
att kosta $30,000.

Trefaldighetskyrkan utgör moderkyr-
kan för fiera norsk-lutherska församlin-
gar härstädes. Är 1885 bildades St.
Olafs församling på norr, två år senare
St. Peters i nordöstra Minneapolis och
år 1891 St. Lukas' på söder. Dessa
kyrkor växte upp ur söndagsskolornas
missionsarbete och äro stiftade af Tre-
faldighetskyrkans pastor och medlem-
mar. Alla dessa församlingar ega rym-
liga gudstjensthus och äro i ett blom-
strande skick, alla med egen pastor.

Trefaldighetskyrkans medlemsantal om-
fattar mer än 1,100 namn.

Två söndagsskolor stå i förbindelse
med kyrkan, en hållen på engelska och
den andra på norska språket, med till-
sammans 600 lärjungar. Välgörenhets-
arbetet ledes af tolf damer, af försam-
lingen utsedda, hvilka årligen samla och
utdela omkring $600 bland de fattige.
Denna verksamhet är ej begränsad till
församlingen, så att af 72 familjer, som
år 1898 erhöllo hjelp, blott fem hörde
dit. En förening af unga qvinnor, fler-
talet arbeterskor, tager vara på med-
lemmarne och vårda dem vid sjukdoms-
fall, betala deras hospitalsomkostnader
etc. Denna förening gör sitt arbete
sjelfständigt, men bär kyrkans namn
och tillhör denna. En annan qvinno-
förening underhåller församlingsskolan,
hvilken pågår under sommarmånaderna.
Två missionsföreningar finnas, en af
ogifta, den andra af gifta qvinnor.

Pastor Melchior Falk Gjertsen, af
Norska Trefaldighetskyrkan, föddes den
I9:de Februari 1847 i Amie i Norge.
Efter att hafva tagit en kurs vid latin-
skolan i Bergen, utbytte han de norska
fjellarne för den fjerran Vesterns slät-
ter vid sjutton års ålder. Vid det teolo-
giska läroverket i Paxton, Illinois, full-
ändade han sin teologiska bildning och
vardt prestvigd redan vid 21 års ålder.
Återstoden af hans lif har tills dato de-
lats mellan Leland, Illinois, Stoughton,
Wisconsin, och Minneapolis. Pastor
Gjertsens styrka ligger i hans aldrig
svigtande vältalighet och i det manliga
mod. med hvilket han möter hvarje mot-
stånd mot den sak, han för ögonblicket
förfäktar. Men många gånger har han
visat, att han ock med tålamodets och
föraragsamhetens konst förstår att vin-
na tid och dermed målet. Han är för-
krossande i sina förkastelsedomar, och
hans antagonister äro benägna att kalla
honom hjertlös; men faktum är att man-
nen är varmhjertad och generös nästan
till ytterlighet. Under de aderton år
han vistats ibland oss har pastor Gjert-
sen utöfvat en omfattande och betydel-

244

TASTdi: M. FALK ( MinjTSEN.

sefull verksamhet för det allmänna.
Den som läser denna bok, skall nogsamt
finna hur mycket godt för vårt sam-
fund han lyckats åstadkomma. I början
af år 1884 öppnade han krig mot rus-
dryckerna och deras missbruk inom alla
samhiillsklasser, och allt sedan har man
funnit lionom som en af nykterhetshä-
rens slandarförare. Honom ha vi att
tacka för den snillrika indelningen i
stadsdelar med och utan utskänknings-
rättip'''\eter. som visat sig så kraftigt
skydda hemmen mot krogväldcts för-
tryck. I politiskt afseende är han re-
publikan, och har han sökt inblåsa sann
allmänanda i de lokala republikanska
kretsarne. Han predikar simdagligcn
för en församling af 800 till 1.200 perso-
ner. Pastor Gjertsen tjenstgör sedan år
1888 å skolnämden, som medlem af
hvilken hans nuvarande 1 ionstctcrmiti
utlöper först den i :stc Januari igoi.
Som medlem, sex år i egenskap af sekre-

terare och två år af president,
i hvilken sistnämda ställning
lian ock var ex ofhcio-medlem
af biblioteksnämden, har pa-
stor Gjertsen utvecklat stor
och prisvärd ifver för fullkom-
nandet af de idéer och reformer,
för hvilka hans intime vän och
föregångare, professor Oftedal,
gjort sig till målsman. Bland
lofvärda reformer, för hvilka
pastor Gjerlsen ihärdigt käm-
pat, är införandet al kostnads-
iri läsmateriel. Denna har
.gjort mer än något annat för
åstadkommandet af en regel-
bunden skolgång. Dess värre
liotas den nu med tillintetgö-
relse. Pastor Gjertsen har
iitgifvit "Kom Hjem," ett
1'and af ])redikningar, likaså
■Hjemlandssange," en sång-
bok; och tillsammans med pro-
fessor Theo. Reimestad "Sang-
bogen," en samling af sånger
med musik. Han ingick äk-
tenskap med Miss Sarah Mo-
sey år 1869 och liar tlera barn.

Den Norska Evangeliska Lutherska
St. Olafs-församlingen organiserades år
1885 af pastor M. Falk Gjertsen med n
röstberättigade medlemmar. För.sam-
'"igen betjenades först af pastor C O
Ko.ing till år 1889. och af j,astor N
Iversen till år 189.,. från hvilken tid des.s
nuvarande pastor, Andreas Helland, haft
vär<l om församlingen, som för närva-
rande räknar 300 medlemmar. Den lilla
triikyrkan är belägen å hörnet af Du-
l)ont och Sixteenth avcnues north. Dess
egendomsvär-ie uppskattas till $1,200.

En qvinnoförcning arbetar för försam-
lingen, en missionsförening U\r missio-
nen och en hjelpförening för fattiga och
nödlidande. En "Unga damers före-
nrng" uppehåller dessutom en lärare på
Madagascar och en "Ungdomsförening"
"uibesörjer uppfostran för tvenne barn
pä samma plats.

245

Söndagsskolan räknar i;r barn med
24 lärare.

■ * *

Den Norska Evangelisk-Lutherska
St. Petri-församlingen organiserades af
pastor M. Falk Gjertsen den 28:de Juni
1887. Församlingen bildades af sex fa-
miljer och en ungkarl, så att den i bör-
jan endast hade sju röstberättigade med-
lemmar. Sommaren år 1888 bygde för-
samlingen sin kyrka, å hörnet af Madi-
son Street och Fifteenth avenue N. E.
Dess värde uppskattas till $2,500. Kan-
didaten E. Gynild från Augsburgs-semi-
nariet blef vald till församlingens förste
pastor, och tjenstgjorde han från år
1888 till år 1891. då han efterträddes af
kandidaten O. Ellingson, som tjenst-
gjorde till sommaren år 1895.

Från år 1895 till år 1897 hade för-
samlingen ingen fast anstäld pastor, utan
betjenades af åtskilliga lärare, deribland
pastor P. Nilsen. År 1897 kallades
kandidaten J. M. Jacobson från Augs-
burgs-seminariet, som för närvarande
är församlingens pastor. Församlingen
räknar nu 60 medlemmar.

"Qvinno"- och "Ungdoms-förenin-
gen" hafva varit till stort gag'i och
understöd för församlingen allt sedan
dess stiftelse. En hjelpförening för att
hjelpa sjuka och fattiga har länge exi-
sterat inom församlingen, och har den-
samma under sin tillvaro utöfvat ett väl-
signelserikt arbete. Söndagsskolan räk-
nar 175 barn med 25 lärare.

Den Norska Evangelisk-Lutherska
St. Lukas-församlingen .stiftades den
28:de December 1891 med 15 röstberät-
tigade medlemmar. Grundstenen til!
församlingens kyrkobyggnad, å Seven-
teenth avenue south. mellan Lake och
Thirty-first streets, lades den 26:te Juni
1892. Egendomen värderas till $3,600.
Pastor P. Nilsen var församlingens för-
ste lärare och begyntc sitt arbete i De-
cember 1892. Från Januari 1895 till
Mars 1896 var församlingen utan fast

anstäld prest, men betjenades tidtals af
pastor K. B. Birkeland och s.uderanden
M. A. Pedersen samt sedermera af stu-
denten M. Silseth, som i j\laj 1897 ordi-
nerades till församlingens pastor. Han
slutade sin verksamhet den i :ste Juni
1899. Pastor S. R. Tollelson, prest för
den norsk-lutherska diukoniss-inrättnin-
gen. betjenar för närvarande församlin-
gen, som riiknar jg ros. berättigade med-
letnmar.

VOR FRELSERS KIRKE.

\"or Frelsers-lörsamlingen stiftades
den 6:te December 1869 af pastor N.
Ylvisaker, tillhörande norska synoden.
De stiftande medlemmarne voro tret-
ton: N. C. Aamodt. Olof Throbeck, A.
O. Sand, Laurits Solberg, Andrew
Johnson, B. Oisen, Johannes Larsen.
Martin Aamodt. Even Ncvvman, Even
.\1. Holmlund, P. C. Hansen, Q. Han-
sen, Kristian Johnsen. Till trustees
valdes N. C. Aamodt, Olof Throbeck
och Andrew Johnsen. Pastor Ylvisaker
skötte i två år församlingen på ett fram-
gångsrikt sätt. En tysk-luthersk kyrka
upplåts gratis för gudstjenster, men för-
öamlingen köpte snart en tomt å hörnet
at Washington och Tenth avennes
south för $1,100, och redan år 1S71 var
på denna en kyrka någorlunda färdig-
i)ygd. Den kostade utan inredning un-
getär $3,000. Pastor Ylvisaker predi-
kade der för första gången den i8:de
Juni 1871. Pastor Ylvisaker, som hade
många kyrkor att vårda, efterträddes
snnima år af teologie kandidaten H. G.
Stub. Kyrkan inträdde i en stark upp-
blomstringstid, och det blef snart nö-
digt att bilda dotterkyrkor. En gammal
kongregationalistkyrka vid Fourth ave-
nue N. E. i St. -Anthony inköptes för
$2,100 och luthersk gudstjenst hölls der
för första gången den 2i:ste September
1873. Den 22:dre Mars 1874 blef den
fornult invigd med namn af Immanuels
Kirke, sedan den bli'v t vackert inredd.
På norr uppförde der boende medlem-
mar en liten träbyggnad för gudstjenst

246

VOR FRELSERS-KIKKE.
(Norsk Luthersk.)

och församlingsskola. Det vackert
smyckade kapellet, som kostat ungefär
$300, invigdes den I4:de Februari 1875
med namn af Zions Kirke.

Då det blifvit bestämdt, att den nor-
ska synoden skulle möta i Minneapolis
påföljande sommar, vardt det nödvän-
digt att afsluta byggandet och inrednin-
gen af moderkyrkan, hvilket arbete blif-
vit uppskjutet. Med ett nytt kor och
inre och yttre smyckning kostade detta
omkring $3,400, men gjorde också Vor
Freisers Kirke på sin tid till en af de
vackraste templen inom synoden, hvars
president, H. A. Preuss, högtidligen in-
vigde henne den I3:de Juni 1875. På
s.ex år hade den lilla församlingen så-
lunda växt upp till en tredubbel, lifs-
kraftig menighet.

Då pastor H. G. Stub år 1878 blef pro-
fessor vid det teologiska seminariet i
Madison, Wisconsin, efterträddes han
af teologie kandidaten O. P. Vangsnes,
som vid tillträdandet prestvigdes i kyr-
kan. Under den mera än tjugo år

långa period, som pastor Vangsnes vår-
dade församlingen, växte den upp till
den största i synoden med en folkmängd
af 1,200. År 1882 flyttades kyrkan till
en tomt å hörnet af Seventh street och
Fourteenth avenue south, hvilken in-
köpts för något mer än $4,000, hvarest
ett torn tillbygdes och inre restaurering
skedde för en kostnad af ungefär $1,300.
Är 1883 uppförde församlingen ett skol-
hus för $1,800, hvars lokaler användas
af den dagliga skolan och lör möten af
kyrkans olika föreningar. År 1886 upp-
fördes ett vackert och rymligt pastors-
boställe vid sidan af kyrkan för vidpass
$2,200. Förutom församlingsskola, som
pågår dagligen under sommaren, har
kyrkan sin söndagsskola, hvars lärjun-
gar stundom uppgå till ett antal af 500.
En missionsafdelning längre ned på sö-
der har en söndagsskola med 125 barn,
hvilken ledes af en missionsförening
bestående af qvinliga församlingsmed-
lemmar bosatta i denna stadsdel. Den-
na förening har ungefär 60 medlemmar,

247

och kallas missionen Syd-Minneapolis
Evangelisk-Lutherska Mission.

Ungefär samtidigt med församlingens
stiftande bildades också qvinnoförenin-
gen, hvilken under denna långa tids-
rymd troget stått vid dess sida och ge-
nom sitt nit samlat betydande summor
för kyrkan och underhållandet af dess
verksamhet. I mårga år ha äfven
"Ungdomsföreningen" och "De Unge
Damers Förening" troget och med fram-
gång samarbetat till kyrkans förkcfran.
Ungdomsföreningen räknar ungefär 80
medlemmar.

Hösten år 1898 antog pastor Vangs-
nes, som i så många år tjenat försam-
lingen, kallelse till Story City, lowa,
och höll sin afskedspredikan i Vor Frei-
sers Kirke juldagen samma år. Han
efterträddes i embetet af pastor J. W.
Preuss, som började sin verksamhet 1
Februari 1899. Kyrkan eger nu egen
dom till ett värde af $25,000 och räknai
närmare 1,200 medlemmar.

NOXSKA EV. LUra. IMMANUELS-
FÖRSAttiLINGEN.

Denna första dotterförsamling till Vor
Freisers Kirke betjenades från början
af pastor H. G. Stub tills år 1878 samt
från år 1878 till år 1884 af pastor O. P.
Vangsnes. Är 1884 fick församlingen
sin egen faststälde lärare, O. C. Ottesen,
som tjenade församlingen tills år 1889,
då dess nuvarande pastor, L. J. Jerdee,
tog vård om församlingen, som nu räk-
nar 550 själar.

En qvinnoförening, en unga damers-
förening och en ungdomsförening verka
i dess krets.

Församlingens kyrka, som är belägen
å hörnet af Monroe street och Fifteenth
avenue N. E., värderas tillsammans med
prestgården till cirka $5,000.

NORSKA EVANGELISK-LUTHERSKA

ZIONS FÖRSAMLINGEN.

Den Norska Evangelisk-Lutherska
Zions-församlingen på norr organise-
rade sig till eget samfund den I5:de
Februari 1884 under ledning af pastor

O. P. Vangsnes, som tjenade försam-
lingen tills år 1887. Han efterträddes af
pastor H. Rosenqvist, som var fast an-
stäld predikant tills sommaren år 1890,
då församlingens nuvarande pastor,
John Halvorson, antog kallelsen. Är
1887 bygde församlingen egen kyrka å
hörnet af Twenty-fourth avenue north
och Sixth Street. Är 1894 bygdes på
samma tomt en ny, större och beqvä-
mare kyrka, hvilken tillsammans med
tomten kostar cirka $5,000. Det närbe-
lägna pastorsbostället kostar dessutom
$1,240.

Församlingen räknar 60 röstberätti-
gade medlemmar, 190 kommunikanter
samt inalles 350 själar.

Fyra olika föreningar med tillsam-
mans 102 medlemmar verka i samfun-
dets intresse.

Zions söndagsskola räknar 160 barn
med 20 lärare.

Är 1893 stiftade några medlemmar af
Zions-församlingen jemte några utom-
stående personer en liten församling vid
Camden Place, der de genast började
bygga sig en kyrka å hörnet af Forty-
seventh och Colfax avenues. Kyrkan
och två tomter värderas till $2,500.
Församlingen, som allt ifrån dess bör-
jan har betjenats af pastor John Halvor-
son, räknar 25 röstberättigade medlem-
mar och 75 kommunikanter. Hela be-
folkningen uppgår till 150 medlemmar.
Inom söndagsskolan finnas 40 barn och
sex lärare. Tre föreningar med 50 med-
lemmar gifva sitt stöd åt församlingen.

NORSK DANSKA M. E. KYRKAN.

Den norsk-danska methodistkyrkan är
belägen å hörnet af Thirteenth avenue
south och Ninth street. Dess försam-
ling organiserades den ii:te Augusti
1873 med nio medlemmar, af hvilka tre
valdes till trustees, nemligen Abel och
Iver Thompson samt John H. Johnson.
Pastor J. H. Johnsen var "Presiding
Elder," och N. Christophersen vardt
samma års höst anstäld som församlin-

248

NORSK-DANSKA H \l'l l-IKN KK AX.

gens pastor. En lilcii Ijyugnad upplHr-
des på norr och tjenstgjorde som kyrka.
Hösten år 1883 blef pastor F. W. Erik-
sen anstäld som församlingens f«')restån-
dare. och varcii ar 1XK4 lades grunden

lill den nuvarande kyrkan a Thirleenlli
avcnue south. Ärct derpå invigdes kyr-
kan af pastor A. Knudsen, som då var
"Presiding Elder." S. E. Simonscn blef
fr)rsandingcns pastor med 100 konimuni-

249

kanter. Sedan dess har församlingen
betjenats af flere predikanter, nemligen
J. C. Tollefsen, O. P. Petersen, O. H.
Hanson, O. Jacobsen, och nu tjenstgör
pastor A. Knudsen. Församhngen räk-
nar omkring 200, söndagsskolan om-
kring 200 och Epworth-ligan omkring
50 medlemmar. Kyrkan inrymmer sitt-
platser för 800 personer. Dess nuvaran-
de skuld uppgår till $1,000, som man an-
ser sig kunna i en snar framtid betala.
Församlingen befinner sig i godt skick,
och enighet och harmoni råda i allt.
Kyrkobyggnaden har kostat inalles
$18,000.

NORSK-DANSKA BAPTIST FÖRSAM-
LINGEN.

Den Första Norsk-Danska Baptist-
församlingen organiserades den 28:de
I\Iaj 1879 med 29 medlemmar, af hvilka
tolf förut tillhört den Första Svenska
Baptist-församlingen, och femton som
blefvo omvända af den unge, trägne
missionären J. A. H. Johnson. Kyrkan,
som är belägen å hörnet af Seventh
Street och Thirteenth avenue south,
bygdes år 1890. Den har sittplatser för
500 personer och värderas för närva-
rande till $8,000.

Församlingens nuvarande pastor är
K. J. Wick, som begynte sitt predikokall
derstädes den 22:dre Maj 1897, då han
som student kom från teologiska semi-
nariet i Morgan Park, Illinois. Han
blef prestvigd nästföljande Januari må-
nad. De pastorer, som från början
tjenstgjort inom församlingen äro: J.
A. H. Johnson, Ivar Larsen, E. S.
Sundt, M. A. Oliver, O. L. Hoyen och
C. W. Finwall. Pastor Ivar Larsen
tjenstgjorde tvenne gånger, i tillsam-
mans nio år och fyra månader, ined en
mellantid af tre år.

Församlingen har hela tiden hållit
sina gudstjenster i det lilla kapell, hvil-
ket stod på den tomt å hvilken den
nuvarande kyrkan är uppförd, men hvil-
ket sedan år 1870 är en del af det nya
templet.

Till kyrkostyrelsen räknas såsom dia-
koner: L, Ohman, ordförande; K. C.

King, sekreterare och kassör; Thos.
Nickeisen, J. L. Brandsmark. Diako-
nisser: Mrs. Thos. Larsen, Miss Ella
Eriksen. Såsom kyrkovärdar: Ottin
Oisen, president; M. O. Cleve, sekrete-
rare; P. E. Satrum, kassör; Fred Peter-
son, Claus Sundby, Louis Reitan och
J. L. Brandsmark.

Mr. C. M. Larsen är söndagsskol-
superintendent samt äfvenledes försam-
lingens orgelnist.

Församlingen firade sitt 20-årsjubile-
um den 28:de sistlidnc Maj och uppgick
medlemsantalet då till 118.

Föreningen "Ruth," "'Den hjelpsam-
me handen," "De glade Negsamlere"
och "Dorkas Systrarne" utgöra några
af de föreningar som äro stiftade för be-
främjandet af församlingens välfärd.
Den sistnämda föreningen, "Dorkas
systrarne," mottager och omarbetar
kläder för de fattige.

NORSKA UNITARISKA NAZARETH-

FÖRSAMLINGEN.

Den Norska Unitariska Nazareth-
församlingen organiserades den 2:re Ja-
nuari 1882 med 22 medlemmar, alla norr-
män, så när som några få svenskar och
danskar. År 1886 uppförde församlingen
en präktig tegelkyrka å hörnet af Ninth
Street och Twelfth avenue south, men på
efterhösten samma år blåste murarne
ned, under det att en stark tornado
svepte öfver Syd-Minneapolis. Kyrkan
återuppbygdes år 1888 och invigdes den
8;de September 1889. De förnämste ta-
larne på invigningsprogrammet voro
Kristofer Janson, pastor H. M. Sim-
mons af Första Unitarie-församlingen
och pastor August Dellgren af Svenska
Universalist-församlingen. Den allmänt
kände norske författaren och folkskalden
Kristofer Janson var församlingens pa-
stor ifrån dess början tills år 1893, då
han lemnade Amerika. Janson var en af
dessa som egnat hela sitt lif åt frihetens
heliga sak. Allt tvång, alla bojor, vare
sig de påläggas af den andliga eller
verldsliga makten voro honom förhat-
liga och hans uppgift var derföre att på

250

öfvertygelsens väg söka bryta dessa hin-
der för folkets intellektuela utveckling.
Janson var en ordets man och var det
hans flytande vältalighet som så mycket
bidrog till att i hast öka församlingens
medlemsantal, hvilket sedan hans afsked
betydligt reducerats. Janson efterträd-
des af Amandus Norman, som var för-
samlingens pastor i två år, efter hvilken
tid pastor Herman Haugerud betjenade
församlingen i tre års tid. På senaste
tiden har församlingen icke halt någon
fast anstäld lärare. Nuvarande med-
lemsantalet belöper sig till 60. Kyrkan
uppfördes för en kostnad af $12,000 och
belöper sig hela egendomsvärdet till
$15,000, hvarpå hvilar en skuld af $3,400.

DANSKA-LUTHERSKA ST. PETERS

FÖRSAMLINGEN.

St. Peters Dansk Lutherska försam-
ling organiserades den I3:de Mars 1884.
Det första kyrkorådet var sålunda sam-
mansatt: Paulsen, ordförande; Knud
Nielsen, vice ordförande; H. P. Särs,

ST. FETKK.S-KVI<K.\N.
(iJansk Kvangclisk-Luthcrsk.)

protok(jllsckrctcrare; F. Brown, korre
spondcrandc sekreterare; Thcrkelscii,
kassör; J. Jacobsen, Herman Jensen ocli
Laurits Petersen, trustees; H. P. Peter

sen, Schneider och H. Petersen, diako-
ner. Följande pastorer hafva tjenst-
gjort inom församlingen: A. Dan från
Oktober 1884 till Juli 1891, M. C. Jensen
från Augusti 1891 till Maj 1894, P. Jen-
sen från Juni 1894 till Juni- 1896, J. C.
Pedersen, den nuvarande innehafvaren
af embetet, sedan Oktober 1896. För-
samlingen har 147 kommunikanter och
eger fastighet till ett värde af vid pass
$4,000. Kyrkan är en liten täck trä-
byggnad och rymmer en 300 personer.
Flera organisationer äro med kyrkan
förenade. Söndagsskolan hålles dels på
danska dels på engelska. Den har 64
lärjungar fördelade på åtta klasser med
åtta lärare och en superintendent.
"Young People's Luther League," orga-
niserad år 1898, håller gudstjenst på
engelska hvarje söndags afton. För-
samlingen har också en "Ladies' Aid
Society" och tillhör den dansk evange-
lisk-lutherska kyrkans i Amerika synod.

DANSKA LUTHERSKA IMMANUELS-
FÖRSAMLINGEN.

Denna församling stiftades å Libby's
Hall, hörnet af Minnehaha avenue och
Lake street, den första tisdagen i Juli
månad år 1888. Pastor A. S. Nielsen
var församlingens förste pastor, och
tjenstgjorde han i tvenne terminer från
år 1888 till år i8qi samt från år 1895 till
år 1898. Ar 1891, då Nielsen blef ut-
vald till professor i Blair. Nebraska,
kallades pastor J. J. Kild.sig, hvilken
tjcnadc församlingen under mellantiden.
P^örsamlingens gudstjenster afhöllos till
en början i en butik å hörnet af Frank-
lin och Twcnty-fourth avenues, samt nå-
got senare å Franklin och Twenty-sixth
avenues. Trots de stora olägenheter,
som de båda lokalerna medförde, till-
vä.xte församlingen alltjemt i storlek,
och då pastor Kildsig anlände, beslöts
•let att församlingen skulle ega sitt eget
tempel. Ar 189.2 bygdes dcrföre den nu-
varande vackra tegelkyrkan å hörnet af
Twcnty-eighth avenue och Twenty-
second street south. Egendomens värde

251

uppskattas till $6,000 och för-
samlingens nuvarande skuld
derpå är $2,500.

Våren år 1898 anlände pastor
A. M. Nielsen, hvilken för när-
varande har själavården om
församlingens 125 medlemmar.

Söndagsskolans 80 barn un-
dervisas af nio lärare.

En missionsförening af dan-
ska damer möter en gång 1
månaden tillsammans med för-
samlingens medlemmar. Den-
na missionsförening organise-
rades redan år 1877, således
elfva år innan församlingen
stiftades. Dess ändamål är nu,
liksom förr, att understödja
missionen hemma och utom
lands, på samma gång som den
nu äfven arbetar på att aflyfta
Immanuels - kyrkans skuld.
Här existerar äfven en förening
af tolf damer, utvalda af för-
samlingen, för att uppsamla
och utdela medel åt de fattige.
Förlidet års arbete inbringade
$200 af hopsamlade tio-centare,
som dessa damer erhållit af sina vänner.

Dessutom finnes en ungdomsförening,
hvilken i början af detta år begynte att
upparbeta ett litet bibliotek, hvilket re-
dan räknar öfver ett hundra volymer.

NORSKA LUTHERSKA BETHLEHEMS-
FÖRSAMLINGEN.

Denna församling tillhör den "'För-
enade Norsk-Lutherska kyrkan" och är
en af de mest blomstrande församlingar
i staden. Den är helt ung till åren, ty
den organiserades ej förrän den i :ste
Januari 1894 och räknade vid den tiden
endast 285 själar. Den har allt ifrån
dess början tills innevarande år afhållit
sina gudstjenster å en "hall" å tredje
våningen vid Franklin och Fifteenth
avenues south, en särdeles olämplig
lokal, men likväl har församlingens
medlemsantal stigit till omkring 600.

IMMANUELS-KYRKAN.
(Dansk Evangelisk-Luthersk.)

Församlingen betjenades under de för-
sta månaderna af sin tillvaro af profes-
sorer och studenter från den Förenade
kyrkans teologiska seminarium här i
staden samt af pastor T. Tjornhom från
St. Paul. Dess nuvarande pastor, G.
Rasmussen kallades från Madison, Wis-
consin, och inträdde i sin nya befattning
härstädes i December 1894. Han är den
enda reguliära pastor, som församlingen
har haft och har man hans utmärkta
tjenstenit och förmåga som tempeltalare
att tacka för församlingens stora fram-
gång under de sista åren. Församlingen
invigde med storartade ceremonier sitt
nya, storartade tempel å hörnet af
Eighteenth street och Fourteenth ave-
nue south den 5:te sistlidne Februari.
Kyrkan är ytterst smakfull och gör he-
der åt församlingen. I förhållande till
dess storlek kan man ej finna någon
mera tilldragande kyrkobyggnad inom
hela Nordvestern. Tomten, på hvilken

252

liETHLEHEMS-KYRKAN.

( Norsk Evangelisk-Lutlicrslc.)

kyrkan är bygd, köptes år 1895 ocli
hörnstenen lades den 4:de September
år 1898. Kyrkan är upp! ord al rödbrun
sten, tagen från den gamla VVestminster-
kyrkan, hvilkcn f()r några år sedan biel'
förstörd af eldsvåda. I sin nuvarande
infattning är stenen liksom ny. Kyr-
kan, som har sillplatser för 1,000 perso-
ner, är försedd med eleganta bänkar,
frescomålningar saml vackra katedral -
fönster. Kyrkan jcmte tomten värderas
till $25,000.

ST. JOHNS ENGLISH LUTHERAN
CHURCH.

1 e m t c de skandinavisk - lulherskn

kyrkorna i Alinneapolis finnes del en-
gelsk-lutherska församlingar, hvilkas
medlemmar hufvudsakligast utgöras af
skandinaver. Rev. G. H. Trabert kom
hit till staden år 1883 från Lebanon,
Pennsylvania, för att begynna engelsk-
lutherskt missionsarbete i Nordvestern.
Han var utsänd från direktionen för
inre missionen af den evangelisk-luther-
ska kyrkans i Nordamerika generalför-
samling, till hvilken Augustana-synoden
hörer, och han samarbetade med den
sistnämda. I Juni samma år organise-
rades St. Johns engelsk-lulherska för-
samling i dåvarande Augustanakyrkan,
som från Fourtecnth och Washington
avenues soutli flyttats till Eighth avenu^-

253

south och Fifth street, midt emot det
gamla rådhuset. Församhngen stiftades
af sju medlemmar, en af hvilken var nu-
varande polisdomare Andrew Holt, som
ännu är en af kyrkans mest framstående
kommunikanter. En annan var profes-
sor W. VVraaman vid Augsburg Semi-
nary. Majoriteten af kyrkans medlem-
mar har alltid bestått af skandinaver
eller personer af skandinavisk härstam-
ning. År 1897 bygdes en ny vacker kyr-
ka å hörnet af Seventeenth street och
Chicago avenue. Församlingen räknar
nu mellan 300 och 400 medlemmar.

SALEM ENGLISH LUTHERAN CHURCH

Denna kyrka är belägen å West
Twenty-eighth street och Garfield ave-
nue och organiserades af doktor Tra-
bert. Han bygde år 1889 en kyrka i
denna del af staden, ity att han fann
.många skandinaviska lutheraner der,
som ej hade fördelen af en närbelägen
skandinavisk kyrka, och som önskade
att deras barn skulle undervisas i en en-
gelsk-luthersk söndagsskola. I April
1890 organiserades församlingen, hvar-
enda medlem varande af skandinavisk
börd eller härstamning. Hösten år 1897
kallades Rev. Dr. Trabert, som år 1892
återvändt till Pennsylvania, till försam-
lingens pastor, hvilken kallelse vardt an-
tagen. Församlingen räknar iio kom-
munikanter, af hvilka två tredjedelar äro
af skandinaviskt ursprung. Mr. C. A.
Smith, af C. A. Smith Lumber Com-
pany, är en af kyrkans ledande män.

Rev. G. H. Trabert. D. D.. är född i
Lancaster county, Pennsylvania, af
tyska föräldrar. Han studerade vid
Pennsylvania College i Gettysburg ocli
sedermera vid den evangelisk-lutherska
kyrkans teologiska seminarium i Phil-
adelphia, der han tog graden i Juni 1870.
Han blef prestvigd af lutherska ministe-
riet i Pennsylvania och tjenstgjorde i
församlingarne i Ephrata och Elizabeth-
tovvn. År 1876 kallades han till staden
Lebanon. hvarest han i sex års tid var
pastor i en af de största och äldsta tysk-
engelska församlingarne i Amerika.

REV. G.IH. TRABERT.

Han flyttade till Minneapolis år 1883 på
kallelse från direktionen för inre missio-
nen af den lutherska generalförsamlin-
gen att organisera den engelsk-lutherska
kyrkan i Nordvestern. Han stiftade för-
samlingar i St. Paul, Minneapolis, Red
Wing och Duluth. År 1895 hedrades
han med teologie doktorsgraden af
Bethany College i Kansas. Han är för-
fattare af flera arbeten, såsom "Outlines
of Church History," "Mission Among
the Telugus," ''A Church History for
the People," etc. samt förklaringar till
Luthers lillkatekes.

Om man företager en liten rekognise-
ringstur, märker man genast att äfven
några af stadens kyrkor genomgått en i
ögonfallande och högst besynnerlig
transformation. Så finna vi till exem-
pel den gamla Plymouth kongregationa-
list-kyrkan, som nu står å hörnet af
Third street och Seventh avenue north,
förvandlad till en hyreskasern, bebodd
af en hel judekoloni. Den prydliga
"First Methodist Church" i St. Anthony
är, under namn af "Windom Hotel."
ändrad till ett första klassens familje-
hotell, som eges af landsmannen Bengt

254

Anderson. Den gamla Centenary-kyr-
kan å hörnet af Seventh street och First
avenue south, nyttjas för närvarande af
"grocery"-firman, Yerxa Bros. som ma-
gasin, stall och levereringsrum. Första
våningen begagnas som utskeppnings-
rum; andra våningen som stall samt
tredje och fjerde våningen som maga-
sinsrum. Episcopal-kyrkan å hörnet af
Fourth avenue south och Nineteenth
Street, är förvandlad till en snickeri-
fabrik. Norska lutherska kyrkan å hör-
net af Fourth street och Tenth avenue
south inrymrrier en kaminfabrik, och
Svenska Missionshuset å Fourth street
och Eighth avenue south har helt sonika
blifvit omstöpt till en förlustelselokal,
hvarest verldsliga sällskaper hafva sina
tillställningar och baler, och der i "vå-
ningen derunder" tillhandahålles alle-
handa slags våtvaror. Vid tanken på
alla dessa radikala öfvergångar kan man
ej annat än utbrista: ''Sic transit gloria
mundi!"

LÄROVERK OCH SJUKHUS.

En plats mellan kyrkor och föreningar
torde det passa alt bereda en liten histo-
rik öfver våra skandinaviska läroverk
och sjukhus, hvilka ju ha dels kyrklig
verksamhet, dels patriotisk samman-
hållning eller begge att tacka för sin till-
komst och nuvarande blomstring.

AUGSBURGS SEMINARY.

Augsburg Scminary stiftades för 30 år
sedan i Marshall, Wisconsin. Professor
A. Wecnaas, prest i norska statskyrkan
och kallad att undervisa i teologi vid
skandinaviska Augustana-synodens läro-
verk i Paxlon, Illinois, blcf den lilla
skolans föreståndare. Redan år 1872
flyttades denna till Minneapolis och har
allt sedan upptagit i det närmaste hela
det qvarter. som omslutcs af Seventh
och liighth streets och Twcnty-first och
Twenty-second avenues south.

Augsburg Scminarys historia är så
nära förbunden med den norsk-luther-
ska kyrkans här i landet, att dtn i sin

helhet berättad skulle synas töra ut ur
detta arbetes ram. Men frånsedt dess
kamp för tillvaron, de stormar som upp-
repade gånger gått fram öfver det och
det nästan herkuliska arbete, som erfor-
drats för att upprätthålla detsamma, må
det med skäl sägas, att intet läroverk af
detta slag i hela landet har haft att mot-
stå så hårda angrepp eller haft så bittra
och hänsynslösa fiender som Augsburg
Seminary. Dock står det qvar den dag
1 dag är efter ett trettioårigt krig, och
ej som en ruin, utan som ett organiskt
lefvande och besjäladt vittnesbörd om
lifskraften af de principer, på hvilka
menskligheten gjort insatsen af sin tro
och sin sträfvan.

Såsom varande den äldsta af norska
teologiska skolor i Förenta Staterna,
har Augsburg Seminary städse sträfvat
att tillgodose de fordringar, som ett ny-
byggarfolk 1 en ny verld ställa på utbil- .
(landet af ärlige, vigde ordets förkun-
narc. Dess grundvalar äro en sann och
lefvande kristendom, luthersk Ijekän-
nclse och en nära anslutning till för-
samlingar och folk, verkande för ett fritt
evangelium, fria menigheter och en fri
kyrka i ett fritt land. Hvarje verkligen
folkligt intresse har städse i Augsburg
Seminary haft en oförfärad förkämpe.
Från denna demokratiska institution har
för lång tid sedan utgått de yppersta
argumenter för upprätthållandet af fria
folkskolor, och den har ställt upprepade
och fasta protester emot svek, bestick-
lighet och (jfvergrepp af <*n hvar form.

Sedan aderton år tillbaka är läroverket
indcladt i följande afdelningar och kur-
ser: i) En förberedande afdelning för
vanliga praktiska studier och omfattan-
de tvä år. Denna tvåårs kurs berättigar
till lärarecertifikat af andra graden. 2)
En fyraårig klassisk kurs med särskildt
afseendc fästadt på blifvande prestmäns
behof. Grekiska och historia äro huf-
vudämnena; dernäst latin, franska och
tyska. Stor vigt lägges på lärjungarnes
språkliga utbildning i norska och engel-
ska, på Nj'a Testamentets studium i
originalspråket och på kyrkohistoria.

255

Denna kurs berättigar till graden
Bachelor of Arts. 3) En grundlig och
vetenskaplig treårs kurs i teologi, som
afslutar det hela och berättigar till gra-
den Bachelor of Divinity, det vill säga
teologie kandidaten. Det mål, som ej
slappes ur sigte under denna trefaldiga
serie af kurser, är att utveckla den and-
liga halten hos studenten för att göra
honom allvarligt hängifven sitt kall så-
väl som till en bildad och intelligent
arbetare inom kyrkan.

Lärarekåren är för närvarande sålun-
da sammansatt: Georg Sverdrup, teo-
logie kandidat från Kristiania universi-
tet, president och professor i gammal
testamentlig teologi, dogmatik och he-
breiska; Sven Oftedal, teologie kandi-
dat från Kristiania universitet, president
å "Board of Trustees" och professor i
ny-testamentlig exegetik och kyrkohi-
storia: J. H. Blegen, B. A. och teologie
kandidat från Augsburg Seminary, pro-
fessor i grekiska; A. M. Hove, B. A.
från Luther College, Decorah, lowa,
kassör och professor i engelska språket
och literaturen; J. L. Nydahl, B. A. och
teologie kandidat från Augsburg Semi-
nary, professor i grekiska och natur-
vetenskap; Wilhelm Pettersen, B. A.
från Augsburg Seminary, professor i
historia och matematik; Theo. S.
Reimestad, B. A. och teologie kandi-
dat från Augsburg Seminary, professor
i latin och norsk literatur; H. A. Urseth,
B. A. och teologie kandidat från Augs-
burg Seminary, engelsk professor i teo-
logi. Af dessc lärare äro Blegen, Ofte-

—17

dal, Reimestad och Urseth också prest-
vigde inom den norsk-lutherska kyr-
kan. En ny byggnad med klassrum har
beslutats uppföras att stå färdig för läs-
året 1900.

Läroverket begynte med en teologie
professor år 1869, men har senare aldrig
haft mindre än tre, åren 1890 till 1893
till och med fyra teologie professorer.
De två högre afdelningarne ha vuxit om
kapp med hvarann, ehuru tillväxten va-
rit mera stadig än snabb. Institutionen
har till och med förlorat en vigtig förut-
sättning för dess uppblomstring, en do-
nationsfond, hvilken förlust nu måste
ersättas med fördubblade ansträngnin-
gar att göra den sjelfuppehållande. An-
talet vitexaminerade från den grekiska
afdelningen har under loppet af tjugo
år utgjort iii, under det antalet af teo-
logie kandidater, som promoverats un-
der åren 1870 till 1898, är 245. Antalet
studerande var förra året 180. Med de
förbättringar, som man har i sinne, fullt
genomförda, kommer läroverket att
kunna tillgodose ett antal af 300 stude-
rande.

Så länge den gamla läroverksbyggna-
den kommer att qvarstå, skall den räk-
nas till ett af vår stads mest betydande
minnesmärken. Liksom den ursprung-
liga hufvudbyggnaden vid statsuniversi-
tetet betecknar den den utveckling, vår
vackra stad genomgått som centrum för
Minnesotas och hela Nordvesterns kul-
tur, och i hvilken vår ras tagit en
hedrande andel.

256

M
H

(fl

c«

o
<

UNITED CHURCH SEMINARY.

United Cliurcli Scminary är den For-
enede Norsk-Lutherske Kirkes i Ame-
rika teologiska läroverk. Skolan upp-
stod, då Augsburg Seminary efter åt-
skilligt proccssande gick ur den förenta
kyrkans händer. Från år 1890 till år
1893 ledde den sin verksamhet i Augs-
burg Seminarys byggnad, hvarefter den
flyttades till sitt nuvarande temporära
läge å hörnet af Franklin och Twcnty-
si.xth avciuics south, då namnet ändra-

des till United Church Seminary. Lä-
roverket, som har en förberedande, en
akademisk och en teologisk afdclning,
lär snart komma att helt och hållet
förflyttas från Minneapolis. Med det-
sanmia är förbunden en pensionsklubb
för studenterna. Direktionen utgörcs
af pastorerna G. Hoyme, Johan Oisen,
Th. Eggen och H. O. Fjcldstad samt
Mr. Carl Raugland. Den förstnämde
är ordförande och tillika president af
den förenta kyrkan. Pastorerna M. O.

257

Böckman, A. M.; E. G. Lund, A. M..
och F. A. Schmidt, D. D., äro ordfö-
rande, vice ordförande och sekreterare
respektive å den akademiska såväl som
den teologiska fakulteten, utgörande
den senares lärarekår. Professor E.
Kr. Johnson, förut vid seminariet i Red
Wing, numera pastor i ?^Iartell, Wis-
consin, har nyligen kallats till teologie
professor. I akademiska afdelningen
äro följande lärare anstälda: P. J. Eike-
land, A. B.; M. M. Steensland, A. M.;
Nils Flaten, A. M.; John P. Tandberg.
A. B.; I. F. Grose och pastor Oluf
Glasöe, A. B.

DET [NORSKA TEOLOGISKA
LUTHER-SEMINARIET.

Det Norska Teologiska Luther-semi-
nariet, tillhörande den norska synoden i
Amerika, flyttades år 1887 från Madison,
Wisconsin, till Minneapolis. Det anla-
des i Robbinsdale. norra Minneapolis,
hvarest tio acres af land tillika med
$1,000 i kontanter donerats till läro-
anstalten. Byggnadsförberedelserna vid-
togos samma år. Den I5:de Juli 1888
lades hörnstenen och den 8:de Septem-
ber 1889 invigdes den vackra seminarie-
byggnaden med högtidliga ceremonier.
Byggnaden (64x132 fot i storlek) var
uppförd i modern götisk stil. Denna
lärdomsanstalt rönte synnerlig upp-
muntran år från år, och då den slutli-
gen nått sin blomstringsperiod, hem-
söktes den, den 11 -.te Januari 1895, af
en förhärjande eldsvåda, som lade hela
den ståtliga byggnaden i ruiner, åsam-
kande en förlust af $40,000. Från den
tiden och intill detta skolårs början har
undervisningen vid seminariet försiggått
i hyrda lokaler. Icke vana vid att låta
sig stukas af ett oblidt öde, skredo ve-
derbörande genast till verket med för-
beredelserna för uppförandet af en ny
byggnad. Att detta deras arbete krönts
med en beundransvärd framgång, visade
sig bäst Lördagen den I4:de Oktober
1899. då deras nya scminarie-byggnad.

nu förflyttad till Hamline, några mil
utanför Minneapolis, invigdes i närvaro
af omkring 4,000 personer.

Denna ytterst imponerande skolbyg.g-
nad, som kostar mellan $60,000 och
$70,000, är belägen på en vacker, upp-
höjd plats, nära Hamline University,
med en härlig utsigt öfver staden St.
Paul. Studentantalet för innevarande
läsår utgör femtio. Fakulteten består
af: J. B. Frich, president; John Ylvisa-
ker, vice president; H. G. Stub och
O. E. Brandt, bibliotekarie.

Ehuru denna förträffliga läroanstalt
nu kommit utom vår stads gränser, kun-
na vi likväl räkna den för att ligga
mom Minneapolis' intellektuela sfer.

SVENSKA HOSPITALET.

Bland Minneapolis' ett dussin hospi-
taler för sjuka räkna vi äfven ett svenskt
och ett norskt.*)

Behofvet af ett svenskt hospital hade
länge varit kändt, och många voro de
försök som gjorts att verkliggöra detta
trängande behof. Under årens lopp
hafva olika rörelser i denna riktning
vaknat till lif, endast för att lika hastigt
dö. För ungefär sexton år sedan be-
gynte denna fråga för första gången
taga form, då det första försöket att få
i gång ett svenskt hospital gjordes, men
detta och flera efterföljande försök dogo
snart, ja, innan de knappt hunnit födas
till verlden. Den första verkligt lifs-
kraftiga rörelse som gjordes, var den,
som för sex år sedan igångsattes på
initiativ af den då i Minneapolis bosatte
läkaren Dr. Hugo Toll. Med honom
medverkade Dr. C. J. Ringnell och pa-
stor C. J. Petri. Ett upprop stäldes till
svenska folket och ett stort massmöte
hölls i Century Hall, vid hvilket det be-
slöts att bilda en hospitals-association.
Anteckningslistor utfärdades, komiteer
tillsattes, en del penningar inflöto, och

•) Ordet hospital motsvarar i svensk-am-
erikanskt språkbruk det svenska sjukhus
eller lasarett.

258

^ =>

> t

-4-'

— ' C

x; -

:3i

för en tid syntes det som skulle före-
taget lyckas att förverkligas utan vidare
svårigheter.

Men vid detta eljes så gynnsamma
tillfälle inträffade den svåra penningekri-
sen, som gjorde att rörelsen afstannade,
och då strax derefter doktor Toll reste
tillbaka till Sverige, aftynade rörelsen
ytterligare.

För ungefär tre år sedan börjades en
ny rörelse för ett svenskt hospital att
vakna till lif.

På uppmaning af doktor O. A. Flies-
burg inbjöd föreningen "Svenska Brö-

derna" i samverkan med Svenska Cen-
tralförbundet genom dess ordförande,
filosofie doktor Victor Nilsson, den
svenska allmänheten till ett massmöte i
"Svenska Brödernas" hall. Ganska
lifligt intresse visades för företaget, och
(let beslöts att bilda en förening med
det vackra och fosterländska namnet
"The John Ericsson Memorial Hospital
Association." Ett ytterligare massmöte
afhölls i Tabernakclförsamlingens stora
hörsal. Intresset var lifligt och rörelsen
växte i styrka, men de olika elementen
voro ännu ej tillfyllest representerade.

259

Först på hösten år 1897, då doktor
Fliesburg en qväll sammanträffade med
doktor Alfred Lind, som nyligen åter-
kommit från en studieresa till Sverige,
bragtes hospitalfrågan ånyo på tapeten,
och det talades om att de här bosatte
läkarna skulle gemensamt hyra en lägen-
het, förskaffa passande sköterskor och
öppna ett privat hospital. Doktor Lind
gillade delvis förslaget. Aftonen samma
dag uppsöktes doktor C. J. Ringnell och
nämde han då, att de härvarande vid
Augustana-församlingen fastade diako-
nissorna voro villiga att åtaga sig sjuk-
vården, om man ville garantera dem, att
företaget blef tillbörligt understödt. Vid
denna tidpunkt yppade sig ett gynsamt
tillfälle att förhyra en passande lägen-
het för ett jemförelsevis mycket lågt
hyresbelopp. Följden af alla dessa gyn-
nande konjunkturer var, att ett möte
sammankallades i Missionshyddan, en
af diakonissorna bebodd och med
Augustana-församlingen förenad inrätt-
ning. På detta möte, vid hvilket när-
voro pastor C. J. Petri, doktorerna Al-
fred Lind, C. J. Ringnell, A. E. Ander-
son och O. A. Fliesburg, beslöts att för-
hyra den erbjudna lägenheten (1419
Ninth Street south) och försöka intres-
sera alla de svenska elementen; likaså
beslöts, att hospitalet skulle blifva osek-
teriskt, men dock byggas på kyrklig
grundval.

De olika pastorerna i de svenska
kyrkosamfunden besöktes, intresserade
personer subskriberade en summa af
$550, och slutligen, efter flera förbere-
dande möten, kommo alla de intresse-
rade tillsammans i Januari uti advokat
G. A. Petris kontor, då stadgar delvis
antogos och inkorporationsartiklarne
godkändes. Den io:de Januari 1898
inkorporerades hospitalsassociationen,
hvilkens namn är den ursprungliga
Svenska Hospitals-Associationen. På
ett möte, hållet nästföljande vecka, val-
des hospitalets första styrelse: Andrew
Holt, president; Olof Bodien, vice pre-
sident; Magnus Lunnow, sekreterare;
A. P. Anderson, kassör. Öfriga med-

lemmar af styrelsen voro pastor E. A.
Skogsbergh, pastor C. J. Petri, pastor
E. O. Stone, Andrew Dahlgren, C. J.
Johnson, A. B. Darelius, Aaron Carlson
och Frank O. Streed. Till hospitalets
aftarsföreståndare utsågs A. P. Ander-
son. Som matrona utvaldes syster
Hanna Swenson, examinerad diakonissa
från Philadelphia och Omaha. På
Washingtons födelsedag, den 22:dre
Februari 1898, öppnades hospitalet för
allmänheten. Uti hospitalet finnes rum
för trettio patienter, och operations-
rummet är förträffligt inredt. En all-
män belåtenhet har varit rådande bland
folket öfver det uppnådda resultatet, och
flera af våra svenska föreningar såväl
som enskilda personer hafva lemnat rik-
liga bidrag samt visat stort intresse för
det välgörande företaget.

De till hospitalet influtna medel, från
dess början upp till den i:ste Oktober
1899, belöpa sig till $9,396.14, samt ut-
gifterna för samma period till $9,348.51.

Patienternas antal från hospitalets
öppnande den 22:dre Februari 1898 tills
den I9:de Oktober 1899 uppgick till 42Ö.
Enligt nationaliteten voro -af dessa 319
svenskar, 74 norrmän, 9 danskar, 9 fin-
nar, 9 tyskar, 4 amerikaner, i bömare
och I irländare. Af dessa voro 194 kyr-
komedlemmar; de öfriga 232 voro icke
kyrkomedlemmar, ehuru de flesta voro
fostrade iiiom den lutherska kyrkan i
fäderneslandet. Bland dem som voro
kyrkomedlemmar funnos 140 lutheraner,
27 missionsvänner, nio baptister, tre
metodister, sju katoliker, tre episkopa-
ler, två kongregationalister, en presby-
terian, en Christian och en jude.

Hospitalet är redan för litet, och um-
gås man med tanken att snart kunna få
en egen hospitalsbyggnad. En bygg-
nadsfond finnes redan med en grundplåt
å $400.

NORSKA DIAKONISSHEMMET.

Liksom äran af att ha varit själen och
en af stiftarne i vår stads Board of
Corrections and Charities tillkommer

26o

pastor M. Falk Gjertsen, likaså bör han landet af ett norskt sjukhus med en

ha hedern af att nämnas såsom den der sj^skonring af sjuksk<'»terskor bragtes å

tagit initiativet till inrättandet af det bane af pastor Gjertsen och på möten i

Norska Diakonisshemmet i Minneapo- hans hem förverkligades. En verkstäl-

lis. Det var hösten år 1888 som stif- lande komitee tillsattes, bankiren Sunde

201

upplät fritt en bj'ggnad vid Hennepir.
avenue och diakonissan Elisabeth Fedde
från New York fiyttade den i:ste No-
vember 1888 in i densamma, med ens
begynnande arbetet. Nämda diakonissa
nödgades snart återvända till New
York, och svårigheter följde med slapp-
het och manspillan å medlemslistan.
Men man tog fatt med nya tag, gif-
vande hospitalsföreningen en fast och
inkorporerad organisation den I7:de
Augusti 1889. Den första Board of
Trustees bestod af pastorerna M. Falk
Gjertsen, G. Hoyme och M. Hegge samt
professor S. Oftedal, professor G. Sver-
drup, Lars Swenson, John J. Hove,
Elisabeth Fedde och Olaf Hofif. Pro-
fessor Sverdrup valdes till ordförande,
hvilken ställning han alltsedan och fort-
farande bekläder med osviklig trohet
och takt. Diakonissheminet gick med
kraft, entusiasm och öfvertygelse en
lugn, men storartad utveckling till mö-
tes under en ypperlig direktions ledning.
Åren 1890 och 1891 genomgick sjukhu-
set en svår kris, ur hvilkeii den utgick
segrande. Den I5:de September 1891
flyttade den in å egna tomter, på hvilka
efter behof nya byggnader uppförts eller
genom inköp af närliggande fastigheter
förstorats. Samtidigt invigdes diako-
nissan Ingeborg Sponland från Kristi-
ania till hemmets förestånderska, hvil-
ken ansvarsfulla plats hon framgent fyl-
ler. Tomterna, två till antalet, å hörnet
af Twenty-third street och Fifteenth
avenue south, kostade $5,500 med dera
stående hus, hvilket med en kostnad af
$3,500 utvidgades och iståndsattes. Aled-
lemmar af hospitalsföreningen betala $l
om året, lifstidsmedlemmar $10 en gång
för alla. Antalet diakonissor har från
en enda vuxit till elfva, och pröfvesy-
strarne äro tjugufyra, jemfördt med två
vid verksamhetens början, om hvars ut-
veckling dessa tal ge en tydlig nog före-
ställning. Utgifterna belöpa sig för när-
varande till öfver $12,600, betäckta huf-
vudsakligast genom medlemsafgifter
och sjukvårdsinkomster. Diakoniss-
hemmets embetsmän äro för närvaran-

de: Professor Georg Sverdrup, ordfö-
rande; professor Sven Oftedal, vice
ordförande; Olaf Hoff, sekreterare; pro-
fessor I. H. Blegen, kassör; pastor S.
R. Tollefson, föreståndare; diakonissa
Ingeborg Sponland, förestånderska, ocli
Dr. Fr. Laws, läkare. Diakonisshem-
met åtnjuter stort anseende såväl hos
allmänheten som i medicinska kretsar.
Antalet patienter från den i:ste Sep-
tember 1898 till den i:ste Oktober 1899
uppgick till 174. Vid sistnämda tid var
dåvarande antalet ovanligt lågt, endast
elfva; nemligen en amerikanare, sex
norrmän och fyra svenskar.

HEMMEN.

Den stad som gör sig förtjent af att
kallas "kyrkornas stad" kan icke förfela
att äfven vara en "hemmens stad."
Minneapolis känner sig stolt öfver sina
palatslika boningshus, hvilka icke äro
så hopgyttrade som fallet är med lik-t
nande byggnader i de flesta städer. In-
genstädes kan man finna en sådan varia-
tion af arkitektur på medium kostbara
byggnader. Gå till nästan hvilken del
som helst af staden, och ni finner små
vackra villor samt mera pretentiösa hus,
omgifna af friskt grönskande gräsmat-
tor samt skuggrika löfträd. Stig upp i
tornet på det nya rådhuset, och ni ser
bortom affärscentrum af staden elt små-
leende perspektiv; tusentals vackra
byggnader, innästlade i ett rikt löfverk.
Man skådar här en verklig "trädgårds-
stad." Och kan man knappt undvika
att tänka på hvad en betjent en gång
yttrade till sin matmor, då de från
Stockholm utflyttat till hennes landt-
egendom: "Om jag finge råda, skulle
alla städer byggas på landet för den
friska luftens skull." Om vi från vår
upphöjda plats i rådhustornet rikta blic-
ken norr eller än bättre söder ut, så
märka vi hustaken på de skandinaviska
hemmen, den stora koloni, der man kan
gå från hus till hus utan att mötas af
några andra invånare än sina egna
landsmän.
\

202

Bland de ståtliga hemmen i jNIinnea-
polis intager cx-senator W. D. Wash-
burns palats, "Fair Oaks," det allra
främsta rummet. Byggnaden, som upp-
fördes år 1883, har en parklik omgif-
ning på ett helt qvarters utsträckning.
Egendomen värderas till omkring en
half million dollars.

Bland de skandinaviska afifärsmännen
finnas flera, som ej kunna räknas bland
"fattiglapparne."

Den elegantaste och dyrbaraste bo-
stadsbyggnaden eges af svensken Fre-
ierick T. Vanstrum. Hans ytterst ele-
ganta och kostbart inredda bostad (8ox
206 fot) är belägen å hörnet af Park
avenue och Eighteenth street. Bygg-
naden kallas för "Waldorf Fiats" och
kostar $150,000.

Man skulle med lätthet kunna fylla en
hel bok med illustrationer öfver de verk-
ligt vackra svenska hemmen och egen-
domarne i Minneapolis, men vi få för
utrymmets skull nöja oss med att en-
dast återgifva några få, som skola blifva
synliga längre fram i den biografiska
afdelningen. Minneapolis har troligtvis
en större proportion af familjeförsör-
jare bosatte i eget hus än någon annan
amerikansk stad. med undantag möjligt-
vis af Philadelphia.

Om det är uppmuntrande att se det
flera af våra skandinaviska affärsmän
äro i besittning af eleganta hem och
kostbara stadsegendomar, så gör det
så mycket mera godt i själen att erfara,
att den arbetande klassen i allmänhet
härstädes är försedd med eget tak öfver
hufvudet, och att svensken liksom yan-
keen icke känner sig nöjd med att bo i
ett "hyrdt hus," ty här om någonstädes
ha våra landsmän i rattan tid lärt sig
inse att ''egen härd är guld värd."

FÖRENINGAR.

De tvenne första föreningar, som bil-
dades här i staden i början af 1850-talet
voro frimurare-föreningarnc "Cataract
Lodge No. 2" i St. Anthony och "Hen
nepin Lodge No. 4" i Minncapolis.

i\Itn vi vilja icke stanna vid det ameri-
kanska samfundslifvet, utan i stället med
ens öfvergå till det skandinaviska.

Föreningslifvet bland landsmännen
härstädes har varit ovanligt högt upp-
drifvet, synnerligast i fråga om de mera
.socialt anlagda sällskaperna. Allt sedan
skandinaverna bosatte sig i Minneapo-
lis har sången varit dyrkad mer eller
mindre, men det var alltid svårt i äldre
tider att bilda någon större, permanent
sångförening. En norsk mansqvartett
existerade redan år 1869, bestående af
herrar Andrew Slotten, Bernt Sanne-
rud, John E. Gjedde och Louis Solberg.
Många qvartetter och sångföreningar
hafva sedan dess sett dagens ljus; en del
af dem, såsom "Scandia," ''Skandinavi-
ska Sångföreningen," "Normanna,"
"Norönna" med flera, blefvo knappast
ett par år gamla.

Den nuvarande föreningen "Norden"
är den äldsta af alla sociala föreningar i
staden. Den organiserades år 1870, och
hafva många föreningar med olika pro-
gram sedan den tiden dukit upp, utöfvat
spasmodiska lifsyttringar och sedan för-
svunnit i glömskans djupa svalg. Det
skulle ej vara mödan lönt att gå om-
kring på de sällskapliga föreningarnes
grafgård för att å deras förmultnade
minnesvårdar försöka dechiffrera de
länge sedan hälft utplånade namnen.
Vi vilja derföre endast i korthet nämna
några af de äldsta föreningarne, hvilka
ännu svagt hägra på minnets horisont:
Den "Skandinaviska Föreningen,"
hvilken organiserades på våren år 1869
samt existerade omkring fyra års tid,
egnade hufvudsakligen sin verksamhet
åt den dramatiska konsten. Den gaf
många teatcrrcpresentationer, hvarvid
pjeser uppfördes på det norska språket,
ett bevis på att norrmännen inom denna
förening utgjorde det rådande elemen-
tet.

Den "Svenska Arbetareföreningen"
stiftades i Mars 1871 samt dog efter ett
kort års tillvaro. Förlusten af John
Ekströmer, föreningens president och
stödjepelare, kan utan tvekan tillskrif-

203

vas såsom varande föreningens döds-
stöt. Föreningen höll under sin korta
tillvaro en arbetsbyrå vid "Bridge
Square," hvilken sköttes af kapten John
Ohlson samt C. A. Wahlström. Genom
dess verksamhet erhöllo öfver 200 skan-
dinaviska tjensteflickor plats.

"Skarpskytte-kompaniet" (Company
C, Second Regiment M. N. G.) organi-
serades den I3:de April 1871 samt upp-
löstes den I3:de Augusti 1874. Det var
då omkring 75 man starkt. Bland de
många olika föreningar och organisa-
tioner som bildats af våra landsmän här-
städes, torde ingen 'haft så god "show"
som denna. Kompaniet ryckte under
sommartiden ut på en och annan liten
manöver samt deltog allt som oftast i
parader vid ofifentliga tillfällen, då det
väckte mången åskådares synnerliga be-
undran. Uniformerna voro långt ifrån
pråliga: men under den enkla vapen-
rocken klappade likväl hjertat i förökad
takt på en och annan, som fortfarande
egde en gnista qvar af den i gamla
verlden medfödda svagheten att få leka
soldat. Vid den tid kompaniet upp-
löstes, bestod dess befäl af: P. P. Swen-
sen, kapten; Geo. H. Johnson, f��rste
löjtnant, samt H. Mortrud, andre löjt-
nant. En hvar måste rättvisligen er-
känna, att under den tid Swensen
tjenstgjorde som kapten vid detta kom-
pani, han gjorde sig förtjent af det all-
männa erkännandet, att han icke alle-
nast på ett uppoffrande sätt verkade för
sitt kompanis framgång, utan äfven
visste att inskärpa en god disciplin hos
de unga Martissönerna.

'"Skandinaviska Musik-Corpsen" or-
ganiserades våren år 1872 samt upplö-
stes år 1875. Den bestod af tio eller tolf
man och hade just uppnått en tillfreds-
ställande färdighet, då någon tillhörande
corpsen lemnade staden för annan ort,
och som vakansen ej genast kunde fyl-
las, föll intresset och corpsen upplöstes.
Andrew Slotten var dess ledare. Flera,
som tillhörde denna corps, slöto sig se-
dan till andra amerikanska musikföre-
ningar härstädes.

Sångföreningen "Skandia" organise-
rades den i:ste April 1874. Den hade
2-j medlemmar, af hvilka 17 voro ak-
tiva. Den i:ste April 1875 slöt den sig
till föreningen "Norden," der den seder-
mera saligen afsomnade. Under sin till-
varo gaf den åtskilliga ofifentliga konser-
ter, der våra musikaliska landsmän i så
hög grad tjusades af våra gamla, kärn-
friska, nordiska melodier, att de seder-
mera kände en djup saknad öfver före-
ningens bortgång.

Den "Skandinaviska Unionen, Min-
neapolis-afdelning No. i," hvilken skulle
vara en nationel, politisk och social
föreningslänk mellan skandinaverna i
Förenta Staterna, organiserades den
i6:de April 1875. Aldrig tillförne torde
någon skandinavisk förening i Amerika
hafva uppsatt ett mera storartadt och
vidtonifattande program än denna.
Men, liksom mången, som gläder sig
vid betraktandet af ett minderårigt barn,
utrustadt med för sin ålder ovanliga
naturgåfvor, genast hyser den tanken,
att det ej kan uppnå någon mognare
ålder, så uppstod hos mången vis a vis
denna förening samma fruktan. Man
förespådde allmänt, att den ej skulle
blifva gammal. Profetian gick äfven i
fullbordan, ty föreningen dog redan i
sin linda, eller, såsom man då sade:
den gick upp som en sol och föll ned
som — någonting annat. Norrmannen
Edvard Larssen var fader till det beun-
dransvärda barnet. På det att läsaren
måtte få en svag idee om denna stor-
artade och på sin tid i de flesta skan-
dinavisk-amerikanska tidningar om-
nämda förening, hvilken hade sitt huf-
vudsäte i Minneapolis, citeras härmed
ordagrant från konstitutionen dess af-
sigter och ändamål, hvilka voro:

I. — Att bilda en nyttig och angenäm
social förbindelse mellan den million
skandinaver, som nu äro spridda öfver
Förenta Staternas område;

2. — Att befordra större politisk enig-
het och samverkan emellan dem, väcka
dem till ett mera aktivt och intelligent
deltagande i landets styrelse, lagstift-

204

ning och politiska utveckling, göra dem
dugliga att på ett mera värdigt och
fruktbringande sätt kunna uppfylla sina
pligter och utöfva sina rättigheter som
medborgare i Förenta Staterna samt
sätta dem i stånd att med den styrka
som enighet gifver, kunna försvara sina
konstitutionela rättigheter och borger-
liga intressen; samt

3. — Att beskydda skandinavernas mo-
dersmål, seder och traditioner emot
missaktning och glömska här i landet,
knyta en ömsesidigt verkande förbin-
delse mellan den skandinaviska rasens
kulturutveckling i de båda verldsdelarne
och befordra rasens här varande mis-
sion att inplanta och odödliggöra sin
särskilda kultur i den amerikanska na-
tionalkultur, som nu är under bildning
och utveckling.

Denna sublima idee, hvilken mycket
förordades i flertaliga bref från olika
föreningar i de Östra staterna, skulle
säkerligen bättre realiserats, om den
kommit från våra mera försigkomna
landsmän i Chicago eller Brooklyn i
stället för, att den nu kom från några
få broderligt sinnade landsmän i en
aflägsen vrå af den, såsom det då sades,
vilda Nordvestern.

"Föreningen Danmark" stiftades deii
2i:ste Oktober 1875. Dess ändamål var
att verka för nyttiga och behagliga nö-
jen, åstadkommandet af föreläsningar,
debatter, sång och musik samt drama-
tiska föreställningar. Föreningen åstad-
kom under sin tillvaro mycken trefnad
orh konstnjutning, icke allenast bland
danskarne utan äfven bland svenskar
och norrmän härstädes, hvilka alla på
den tiden betraktades som medlemmar
af samma familj. Professor Peter Clau-
sen, för en tid föreningens president,
var den som då satte "lif i spelet"' me-
delst sitt eldiga, lifliga och sällskapliga
väsen, af hvilket han ännu i dag, trots
sina sjuttio år, besitter en betydlig por-
tion.

Det "Norske Litcraere Selskab" or-
ganiserades den 23:dje Maj 1877. Dess
ändamål var att befrämja mcdiemmar-

nes intelligens medelst diskussioner,
föredrag och musikaliska imderhållnin-
gar. Hvad som alltid kommer en att ha
denna förening i vänlig hågkomst, var
dess ofta anordnade offentliga föreläs-
ningar, der man så ofta fick tillfället att
lyssna till pastor Erick L. Peterson, som
då var en af de mest framstående skan-
dinaviska föreläsare vi hade i Amerika.
Genom sitt briljanta framställningssätt
samt sin ovanliga förmåga att på ett lika
grundligt som populärt sätt behandla
sitt ämne, kunde han alltid både väcka
och underhålla intresset. Hans föredrag
voro en och annan gång af en humori-
stisk natur, men äfven då låg ett djupt
allvar under skämtet, och de vackra lär-
domar och de skarpa sanningar, som
pastor Peterson uttalade, förfelade aldrig
att utöfva en helsosam verkan.

Den "Norska Dramatiska Föreningen."
år 1878, kan liknas vid en fräsande raket,
som faller ner och dödar sina egne
målsmän. Med braskande annonser och
peripatetiska musikkårer hade sällska-
pet utbasunat, att det den 8:de Mars
skulle å Pence Opera House uppföra
Oehlenschlaegers gripande sorgespel
"Axel och Valborg." "Konsten- är
svår," heter det, och den icke minst
svåra är skådespelarekonsten. Grund-
liga studier och en oöfvervinnerlig kär-
lek till konsten tillsammans med natur-
liga anlag för scenen bilda den store
skådespelaren. Hvad var derföre mera
naturligt än att dessa amatörer — hvilka
redan vid första entreen tappade kon-
cepterna — "togo sig vatten öfver huf-
vudct." "Axel och Valborg" i Minne-
apolis blef derföre ett "sorgespel," som
gaf konsten ett blått öga och gjorde ett
hastigt slut på den Dramatiska Före-
ningen.

Den "Skandinaviska Sångkören" star-
tades i April 1878. Den var under led-
ning af den skicklige sång- och musik-
läraren Oliver Larson, som äfven hade
ledningen af "Scandia" år 1874. Den
existerade endast ett par år, under hvil-
ken tid den flera gånger höll på att
upplösas af brist på tenorer. En qvar-

tett, bestående af herrar Oliver Larson,
August Öhman, Charles Strandberg och
Bernt Sannerud, fortsatte likväl att gifva
"god ton" åt den tidens tillställningar.
Ar 1882-83 existerade åter en andra
skandinavisk sångförening med namnet
"Scandia," under ledning af vår allmänt
kände musiklärare professor Gustavus
Johnson; men äfven denna, liksom dess
föregångare, hade sina skiftande öden
att genomgå.

"Skandinaviska Dramatiska Sällska-
pet" organiserades år 1882. Bland dess
medlemmar räkna vi: H. T. Hasberg,
Carl Ilstrup, Chr. Ilstrup, A. C. Nelson,
H. Hoiback, Gustava Pederson och Ma-
thilda Ilstrup, hvilken sistnämda genom
sitt talangfulla och konstnärliga uppträ-
dande ständigt var en publikens gunst-
ling. Denna förening, olikt sina före-
gångare, arbetade flitigt för den drama-
tiska konsten i tre års tid, och räknade
på sin repertoar cirka 50 olika pjeser.

"The Norwegian Young Men's Chris-
tian Association" organiserades härstä-
des den i8:de December 1882, men har
efter femton års verksamhet nedlagts.
Den amerikanska föreningen i samma
fält- började sin tillvaro ungefär samti-
digt och kunde derför ej gifva något
bistånd åt den norska systerorganisa-
tionen, hvars resurser gifvetvis voro in-
skränkta. Efter en mycket svag början
med möten i en kyrka sköt den norska
föreningen dock fart. Den underhöll
söndagsskolor i Northeast och South
Minneapolis, utur hvilka senare tre
kyrkosamfund framväxte; hade en
sekreterare och en stadsmissionär, öpp-
nade läsrum och bildade ett bibliotek
för sina medlemmar. Man flyttade cen-
tralverksamheten till förhyrd lokal vid
Cedar avenue och vid tioårsmötet af
föreningens tillvaro till egen byggnad.
Men så kommo de hårda tiderna. In-
tresset slocknade och inkomsterna sina-
de, hvarför byggnaden å Riverside ave-
nue måste säljas för skuld. De närmast
följande åren efter denna katastrof
gjordes upprepade, men fåfänga försök
att återupplifva föreningens prisvärda

265

verksamhet. Ledande i densamma haf-
va varit Rev. M. F. Gjertsen, professor
Wilhelm Pettersen, John H. Field, pro-
fessor Theo. S. Reimestad, Martin Ul-
vestad, Chr. Foss, H. Botteisen, A.
Netland med flera.

"The Scandinavian Press Association
of the Northwest" organiserades af här-
varande skandinaviska tidningar den
I3:de December 1883. Följande tidnin-
gar representerades: "Gamla och Nya
Hemlandet," "Skafifaren och Alinnesota
Stats-Tidning," "Svenska Folkets Tid-
ning," "Budstikken," "Skandinaven,"
"Nordvesten," "Faedrelandet og Emi-
granten" samt "Folkebladet." Före-
ningens tjenstemän voro: Luth Jaeger,
president; Magnus Lunnow, vice presi-
dent; Christopher Brandt, sekreterare;
Alfred Söderström, korresponderande
sekreterare och Hjalmar Eger, kassör.

Dess ändamål var att åstadkomma en
närmare sammanslutning, på gemen-
samma möten afhandla hvad som kunde
anses vara af vigt för deras profession
samt att på ett lämpligt sätt emottaga
de allmänt kända skandinaver, som möj-
ligen kommo att besöka våra landsän-
dar. Någonting vidare riksvigtigt vit-
rättade föreningen ej under sin korta
tillvaro, ty i detta liksom i många före-
gående fall var det omöjligt att af de
respektive tidningarnes olika intressen
kunna åstadkomma något resultat i mera
helgjuten form.

"Det enda minne," som den Skandi-
naviska Pressföreningen lemnade efter
sig innan den dog, var tvifvelsutan dess
storslagna, literära årsfest, som afhölls
i Märket hall, den I4:de Mars 1884.

"Normanna," den en gång öfver 300
man starka föreningen, utgjorde från år
1885 och en tid framåt den starkaste
attraktionen inom det norska samfunds-
lifvet; ja, kanske snarare sagdt det skan-
dinaviska. Den i:ste Februari 1886 in-
korporerades sällskapet såsom bygg-
nadsförening med ett kapital af $50,000,
hvilket om så påfordrades kunde ökas
till $100,000. Dess första tjenstemän
voro: A. H. Edsten, president; N.

2(^

Grevstad, vice president: Kristian Kort-
gaard, protokollsekreterare; IM. Aune,
korresponderande sekreterare; Andrew
Tharalson, kassör; Knut L. Opheim,
Ole J. Johnson, O. Bjerknes och Hans
Nilson. Efter att hafva försäkrat sig
om byggnadstomt å hörnet af Third
Street och Twelfth avenue south upp-
fördes dera år 1888 den största och ståt-
ligaste societetsbyggnaden i staden, ett
af den norske arkitekten C. F. Strucks
förnämsta mästerverk. Utgifterna för
det hela uppgingo till omkring $75,000.
Efter det allting i början visat sig så
gladt. ljust och förhoppningsfullt, kom-
mo finansbekymmer, hårda tider och
ännu mera bekymmer, tills slutligen för-
eningen år 1893 fann sig nödsakad att
göra konkurs och den ståtliga byggna-
den hamnade i klorna på Northwestern
jMutual Life Insurance Company i W\\-
waukee, Wisconsin.

Detta var en kort men ruinerande pe-
riod för mången af föreningens med-
lemmar, och hafva projektorerna fler-
faldiga gånger skarpt kritiserats för sin
kortsynthet i fråga om det dåliga valet
af läge för uppförandet af en så kostbar
byggnad.

"Old Settlers' Association" (de gam-
le banbrytarnes förening). Den ii:te
Januari 1887 mötte några skandina-
ver i A. H. Edstens hem för att
bilda en förening bland dem, som bodde
härstädes år 1867 eller före den tiden.
Vid ett andra möte den 8:de Februari
åstadkoms en permanent organisation
med George H. Johnson som president
och Adolph Edsten som sekreterare.
Trettio af stadens äldsta settlare regi-
strerades som medlemmar af densamma,
nemligen: A. C. Haugan, A. H. Ed-
sten, O. Throbcck, Samuel Throbeck.
John W. Anderson, Peter Johnson, J.
O. .Skore, Ole M. Shelley, Charles Hol-
gren, John A. Widström, Ernest Dean,
Even Newman, Amund Olson, Swan
Walton. J. Aug. Johnson, Jolin L. John-
son, J. Otto Johnson, Geo. H. Johnson,
N. H. Gjcrtsen, C. A. Blomquist, P. J.
E. Clcnientson, Andrew Bergström, Pe-

ter Clausen, C. A. Smith, John M. Gard-
ner, Andrew Loberg, J. W. Hernlund.
Halvor Hoel, Adolph Edsten och C. J.
Johnson.

Trots det intressanta ändamål, som
alltid ligger till grund för bildandet af
en förening lik denna, nemligen att för-
eviga minnet af äldre tilldragelser, be-
fordra vänskapen samt bistå med att be-
vara Minneapolis' tidigare historia, lefde
föreningen ej stort längre än något öf-
ver ett år. Allt hvad man vet om den-
sammas tillvaro var att den höll en säll-
skaplig tillställning på Dania Hall samt
deltog i den svenska militärparaden den
I4:de Oktober samma år, hvarefter den
helt sonika marscherade in i förgängel-
sen.

"Norska Konst-föreningen," den enda
i sitt slag, organiserades i Mars 1887.
Dess direktörer voro: A. C. Haugan,
Kristofer Janson, Nils Michelet, Sven
Oftedal, John E. Ofstie, A. Ueland och
Dr. T. Thams. Den existerade tills år
1893. Hösten år 1889 och 1890 expone-
rade föreningen en större samling af
oljemålningar och skulpturarbeten, huf-
vudsakligast af norska artister. En stor
del af hvardera samlingen uppköptes
härstädes och resten återsändes till ar-
tisterna. -_

Många nya föreningar växte upp på
8o-talet, men för att icke längre behöfva
upprepa ett och samma thema, vilja vi
endast vidröra ett par till, nemligen
"Jenny Lind Society" och sångförenin-
gen "Orpheus," hvilken sistnämda lem-
nade ett så djupt intryck efter sig bland
sångens vänner, att mången, efter det
den var upplöst, på en lång tid icke eller
ens ännu kunnat förmås att tro, att den
är död.

"Jenny Lind Society." — Upprinnel-
sen till denna förening var helt tillfällig.
En eftermiddag vintern år 1882 kom det
på tal bland en del skandinaviska damer
som voro samlade i ett sällskapligt sam-
fiväm i Mrs. J. F. Petersons hem, hvad
som uträttades eller rättare icke uträt-
tades i välgörande syfte. En af dem
hade råkat höra om en skandinavisk fa-

267

milj som befann sig i en ytterst nödstäld
belägenhet; den tillhörde ej något kyr-
kosamfund och hade ej vändt sig till
fattigvården med bön om hjelp. Da-
merna åstadkommo på stället en slags
organisation för att bispringa ifrågava-
rande familj. Ett möte sammankallades
veckan derpå till Mrs. Hans Mattsons
hus, då tjenstemän valdes och omkring
ett tjugotal damer ingingo som med-
lemmar i "Ladies' Aid Society." För-
eningens syfte blef att bispringa en hvar
skandinav som befans vara i behof af
ofördröj lig hjelp i ekonomiskt afseende.
Genom en låg medlemsafgift, diverse
tillställningar till kassans förmån och
frivilliga bidrag blef föreningen istånd-
s£tt att göra ej så litet godt. Mrs.
Hans Mattson var dess första ordfö-
rande och innehade denna syssla i fiera
år. Bland dess öfriga tidigare medlem-
mar märktes Mrs. A. Bergström, Mrs.
P. P. Swensen, Mrs. N. P. Peterson,
Mr.s. K. Bendeke, Mrs. J. F. Peterson,
Mrs. Luth. Jaeger, Mrs. P. Clausen, Dr.
Svanoe och Miss Sahlgaard. Förenin-
gen fullföljde sin verksamhet i flera år,
men så inträfifade en period af slappt in-
tresse och stillestånd. Efter ett par år
återupplifvades intresset på nytt vid ett
möte, som år 1890 hölls hos Mrs. P. P.
Swensen och en ny period af lifiig verk-
samhet begynte. För att gifva förenin-
gen en mera bestämd plats bland sam-
hällets välgörande organisationer beslöts
vid möte i Mrs. Eertha Nilssons hem,
på förslag af Mrs. Luth. Jaeger, att an-
taga ett annat namn för densamma. Va-
let föll på "'Jenny Lind Society,'"' såsom
omfattande begrepp på all svensk qvin-
lighet och välgörenhet. Jenny Lind So-
ciety gjorde sitt nya namn särdeles för-
delaktigt kändt härstädes och samver-
kade för en tid med Associated Chari-
tics, en gång bidragande med en summa
på flera hundra dollars för lindring a[
r.öden bland stadens fattige. Förenin-
gens årsfest, som firades med bal eller
stort samqväm, tillhörde de största och
mest fashionabla af skandinavernas säll-
skapliga attraktioner. Medlemsskapet

ökades betydligt och föreningen blom-
strade för en ny period af flera år intill
år 1897, då flera af dess mest aktiva
niedlcmmar drogo sig tillbaka. Efter
några månader af overksamhet kallades
ett möte till Mrs. Jacob Swansons hem,
vid hvilket beslut om föreningens upp-
lösning fattades.

"Orpheus."— Bland alla föreningar
som "sjungit ut" har ingen under sin
mödosamma tillvaro egt ett så lysande
och omfångsrikt program som Or-
pheus. Hvad densamma presterat lef-
ver ännu i friskt minne bland svenskar-
ne. Ingen förening har vid dess bort-
gång saknats mer än Orpheus, och mån-
gen lefver ännu i det Ijufva hoppet att
föreningen ej är död, att den endast
slumrar och snart måtte vakna upp igen.
I den tron, att så möjligen kunde vara
förhållandet, lemnas en kort redogö-
relse öfver den så allmänt saknade folk-
Cunstlingens lif och verksamhet.

Sångföreningen Orpheus stiftades i
November 1889 på initiativ af Gustaf
Wicklund, som blef dess förste ordfö-
rande. Ändamålet var närmast att få
till stånd en svensk sångförening, som
kunde samverka med de respektive
norska och danska sångföreningarne på
platsen för att värdigt förbereda och fira
(len skandinaviska sångarfesten, som be-
slutats hållas i Minneapolis i Juli 1891.
I de förberedande arbetena för festen
gjorde Orphei medlemmar, åtminstone
de flesta, mer än sin andel och ha för
der lyckade och storartade resultatet af
festen all heder. N. P. Nelson var kas-
sör och Victor Nilsson sekreterare å'
sångarfestens exekutiva komitee. För-
eningen, som till en början bestod af
ett trettiotal medlemmar, valde till sin
direktör professor Gustavus Johnson,
som efterträddes af direktör C. H. E.
Öberg, hvilken var anförare vid sångar-
festen härstädes. Dess värre voro röst-
resurserna ojemna och det nummer,
Josephssons "Islossningen," som valts
för sångartäflingen, allt för fordrande,
hvarför Orpheus vid festen ej gjorde det
intryck som man haft anledning vänta.

268

Flera musikaliskt bildade personer, som
hörde Orphei täflingssång strax före
festen, förvånades öfver den precision
hvarmcd den utfördes, hvarför det min-
dre lyckade resultatet vid täflingen var
dess mera oväntadt. Då den stora fe-
sten var förbi, syntes intresset för sån-
gen ha dött ut. Flera af föreningens
mest framstående medlemmar förklarade
alt "Orpheus måste dö" och bildade en
rivaliserande förening, hvilken dock
sn.nrt upplöstes. Några af Orphei med-
lemmar samlade emellertid de spridda
krafterna, lyckades med heroiska an-
strängningar bringa reda i de försum-
made finanserna och ansågo att förenin-
gen kunde hvila sig på sina lagrar först
sedan den gjort hvar man rätt. Or-
pheus hade städse varit en lojal med-
len'; af det skandinaviska sångarförbun-
det (United Scandinavian Singers of
America) och dess medlemmar hade
förbrödrat sig och knutit vänskapsband
föl' lifvet med många norska och dan-
ska sångare. Men då det blåstes till
storms i Chicago rörande flaggfrågan, ej
den norska, utan den Lindblomska —
det af börsmäklaren Robert Lindblom
skänkta vandringsbaneret — var Or-
pheus en af de första föreningarne att
begära sitt utträde ur ett förbund, som
tillåtit för sången främmande element
att inverka störande på sämjan. Då det
Svenska Sångarförbundet (American
Uiiion of Swcdish Singers) stiftades,
tacksägelsedagen år 1892, var Orpheus
med. Intresset vaknade på nytt, och
man begynte öfva för ett deltagande i
den Svenska Sångarfesten vid verldsut-
ställningen i Chicago år 1893. Orpheus
uppträdde med värdighet vid den oför-
gätliga festen, der emellertid ingen täflan
egde rum. Våren år 1894 omorganise-
rades föreningen. Passiva medlemmar
till ett hundratal intogos, klubblokaler
förhyrdes och en damförening af sån-
garnes qvinliga anförvandter och gyn-
nare bildades. Victor Nilsson var för-
eningens ordförande åren 1891-97 med
undantag af ett par korta afbrott. Brö-
derna August och Knut Ekman omvex-

lade sedan år 1891 som föreningens kas-
sör, intill år 1896, då den senare efter-
trädde John Wicklund, som under dessa
fem år varit dess sekreterare. Oscar
IMattson blef den omorganiserade
föreningens klubbmästare och år 1896
också dess kassör.

Med. omgestaltningen till klubb in-
trädde Orpheus i sin glansperiod. För-
eningen hade redan förut gjort kultureia
insatser af värde, då den åtagit sig an-
s\aret för och derför ock bör ha hedern
af att två svenska konstnärer af rang
bereddes tillfälle att uppträda i Minne-
apolis och Nordvestern, fru Caroline
Östberg å Lyceum Theater våren år
189.3 och herr Carl Fredrik Lundqvist
sensommaren samma år. Som direktö-
rer åren efter sångarfesten hade profes-
sorerna Johnson, Scheibe och Öhman
omvexlande fungerat. Med 1895 års in-
gång förvärfvade Orpheus i Hugo Hull-
man en sånganförare, som saknade flere
af sina företrädares teoretiska bildning,
men som stod i intim förståelse af sven-
ska qvartettsångens traditioner, och som
sjelf var en skicklig tenorsångare. Un-
der hans ledning fick sången en
schwung, en klang och en färg, som den
förut aldrig egt. Sångarnes antal hade
ock reducerats till sexton för att uppnå
jemnhet och balansering. Orpheus stif-
tade äfvenledes en dramatisk klubb och
uppförde med framgång sångpjeserna
"En Söndag på Amager" och "En Mid-
sommarnatt i Dalarne," lustspelen "Den
politiske kocken" och "Sparlakans-
lexor." De verkligt fordrande hel-
aftcrsstyckena "Svärfar" af Gustaf at
Geijerstam och "Hin och Smålännin-
gen" af Frans Hedberg spelades med
god besättning, särskildt af de olika
hufvudrolerna. Orpheus Dramatiska
Klubb har hedern af att ha varit den
första organisation i Minneapolis, som
uppfört en operett på nordiskt språk.
Denna, "Drilleens Operett," gafs upp-
repade gånger och med stegrad fram-
gång. Som instruktörer vid inöfvandet
fungerade vid olika tillfällen literatören
Edwin Biörkman, skådespelaren J.

209

Liander och sångerskan Miss Emma
Nilsson. Den sistnämda och hennes
yngre syster, Bertha, numera Mrs. Nils-
son-Best. gåfvo med sina vackra och
väl skolade röster och sin scenvana en
hållning och styrka åt damsidan, som
vanligen saknas vid amatörföreställnin-
gar. En annan organisation, som bi-
drog att sprida kännedom om svensk
kultur, utgick från Orphei krets, nem-
ligen Amphion Quartet Club, bestå-
ende af systrarne Emma och Bercha
Nilsson, Hugo Hullman och Nils Lö-
wenmark, den livad röster och sångför-
måga beträffar troligen rikast utrustade
blandade qvartett, som någonsin existe-
rat bland svenskarne i Amerika. Am-
phion företog vintern år 1896 en kon-
scrttur genom sydliga och vestliga de-
k:rne af staten.

Då Orpheus stod i sin glans, kom
bakslaget. Ole Bull monument-förbun-
det hade utlyst en internationel sångtäf-
bn att liållas å Minneapolis Exposition
den I7:de Maj 1896. Dagen kom, och
täflingen vardt en glänsande triumf för
Orpheus, som den gången förde den
svenska sångens runor med den äran.
Men med aftonen kom underrättelsen,
att den komitee, som tillsatts att utdela
priserna, skänkt det första priset ej åt
Orpheus, utan åt Nordmaendenes Sång-
förening. Indignationen var allmän.
Hela pressen uttalade mer eller mindre
förbehållsamt sin mening, att Orpheus
vore förtjent af första priset. Redan
inom en vecka fingo de två täflande
föreningarne tillfälle att pröfva sina
krafter emot hvarann i samma uppgifter
som förra gången. Det var å Lyceum
Theater å en konsert till förmån för
skulptören Fjeldes efterlemnade familj.
Äfven denna gång distanserade Orpheus
sin medtäflare ej obetydligt. Till iöljd
häraf qvarstod Orpheus vid sitt från
begynnelsen fattade beslut att undan-
bedja sig det andra priset, hvilket do-
marne funnit för godt att tillerkänna
föreningen.

Orpheus höll samman ännu bort emot
ett år, men den stora missräkningen att

ha förlorat, då de gjorde sin allra bästa
insats, hade beröfvat sångarne tillför-
sigten och intresset. Det faktum, att
tre af de sexton sångarne voro bosatta i
St. Paul och att en fjerde reste till Klon-
dyke och en femte till San Francisco,
var ock afgörande.

"De flyktade sedan åt skilda håll, men
sjöngo väl ännu ibland," men Hugo
Hrllman har sedermera afgått med dö-
den och en kompetent och entusiasme-
rad sångledare saknas för samlandet af
spridda eller nya krafter. Orphei fest-
liga och sällskapliga samqväm voro vida
kända såsom de mest angenäma och spi-
rituela bland skandinaverna i Nordve-
stern, och Orphei sång hann, innan den
förstummades, att väcka beundran bland
alla nationaliteter.

Hvad landsmännen egde af kulturelt
intresserade fann man nästan allt i Or-
phei krets, och dit inbjödos notabla gä-
ster och sångarbröder från när och fjer-
ran. Klubbens lokaler voro i Svensk-
Amerikanska bankbyggnaden, der mö-
ten och samqväm höllos, under det tea-
terföreställningarne höllos omvexlande
på Metropolitan Opera House, Lyceum
Theater och Harmonia Hall.

I sångarfärden till Sverigöe år 1897
kommo blott tre af Orphei medlemmar
att deltaga och deribland blott en. Dr.
Victor Nilsson, som sångare i Svenska
Sångarförbundets Elitkör, såsom den i
Sverige benämdes. Orpheus är nu en
Morpheus. Men huru länge?

Strax efter det föreningen lagt sig i
dvala, försökte en beundrande själ, Otto
Anderson, att väcka den slumrande Or-
pheus till lif genom följande lilla upp-
rop:

Statt upp, min vän.

Låt dina touer ljuda
Med dubbel känsla ur ditt starka bröst!

Visst kan väl än,

Som fordom du oss bjuda,
Pä idel njutning med din sängarröst?
Hvarföre slumrar du, när som du skulle,
Som förr du gjorde mängen, mängen gång
Med Necken i din lilla vigda julle,
Uppstämma jublandle din segersäng?

Statt upp, min vän ! .
Sjung och lät verlden höra,

270

Att det fins klang i svenskens poesi!

Och sången, den,

Skall dig till seger föra,
När som den sjunges uti harmoni.
Gå ut i striden enligt gammal vana.
Vinn pris och ära, såsom förr, med glans;
Se sångmön redan på din vackra fana,
Broderat har "Orphei" segerkrans.

Nuvarande Föreningar.

NORDEN.

Är 1870 samlades den 22:dre Augusti
fyra norrmän och en dansk någonstädes
i staden och bildade en förening, som
i dopet erhöll namnet "Minneapolis'
Skandinavisk - Dramatiska Förening."
Till embetsmän för denna nya förening
utnämde dessa fem skandinaver sig
sjelfve. Föreningens ändamål var: "Att
främja upplysning, sällskapligt umgän-
ge och förnöjelse, icke allenast inom
föreningens eget verksamhetsfält, utan
bland stadens skandinaver i allmänhet."
Såsom medlemmar upptogos såväl da-
mer som herrar. Nya medlemmar hade
ingen rösträtt, innan de hade debuterat
och visat sin förmåga på scenen såsom
aktörer eller aktriser. Medlen, som in-
samlades vid dessa teaterföreställningar,
skulle, efter det att alla löpande utgifter
och damernas garderobspenningar blif-
vit liqviderade, insättas i en bank och
användas som grundfond för inköpandet
af en publik hall eller samlingsplats för
skandinaverna i Minneapolis. Denna
senare vackra idcc blef dock tyvärr al-
drig realiserad. Den skandinavisk-
dramatiska föreningen tycktes omfattas
med det största intresse och hade inom

kort nöjet att räkna ett jemförelsens
ganska betydligt antal medlemmar,
hvaribland många qvinliga. Så till ex-
empel, då föreningen ännu icke var fyra
månader gammal, eller vid slutet af år
1870, hade den redan 43 manliga och 12
qvinliga medlemmar, och hade uppfört
tvenne berömda norska teaterpjeser, en
i St. Paul och en i Minneapolis, hvilka
helsades med stort bifall och bevistades
af en talrik och tacksam publik. Denna
skandinavisk-dramatiska förening var
just början till den förening, som i dag
existerar under det betydelsefulla och
fosterländska namnet "Norden."

I Minneapolis existerade vid den tid,
då den "Skandinaviska Dramatiska
Föreningen" bildades, en annan före-
ning, hvars medlemmar på alla möjliga
sätt, både hemligen och uppenbarligen
motarbetade den nya och framåtskri-
dande föreningen. Fiendskapen mellan
de båda föreningarne gick slutligen så
långt, att den Dramatiska föreningen
såg sig nödsakad till att förneka upp-
taga i sin förening medlemmar, som
förut tillhört den andra och förändra
namnet på sin förening till "Norden."
För detta ändamål sammankallades en
generalförsamling till söndagen den
27:de November 1870. Vid detta möte
stiftades en ny grundlag för föreningen.
I denna heter det bland annat: "För-
eningens namn skall vara 'Norden,' för
att beteckna, att den skall vara ett före-
ningsband mellan Nordens söner och
döttrar." Denna grundlag är under-
tecknad af bland andra P. J. E. Cle-
mentson, E. Clemcntson, \Vm. Christen-
sen. P. O. Chilström, Peter Hanson.
Albert Larson. L. N. Larson, A. P.
Anderson, N. Dahl, John Frisk, J. O.
Dahlgren, N. N. Ringdahl med flera —
af inalles 37 personer. Påföljande nyårs-
afton afhöll den nybildade föreningen
sin första fest med uppförandet af teater-
pjcscn "En söndag på Amager." Efter
det att flera lyckade publika fester blif-
vit afhållna, dels med teater, dels
med konserter och baler, började skan-
dinaverna i Minneapolis höja sina blic-
kar upp mc)\ den nya och framåtskri-

271

dande föreningen och dess nitiska med-
lemmar såsom ett sällskap, det der hade
de mest lofvärda utsigter för att en gång
få betraktas som ett mäktigt och starkt
brödraband mellan Minneapolis' skan-
dinaver. Följden blef, att nya medlem-
mar läto anmäla sig oupphörligt och att
stödjepelarne för den redan omnämda
"skandinaviska föreningen" så smånin-
gom gingo ur densamma och slöto sig
till "Det lustiga sällskapet 'Norden',"
som föreningen af många vid den tiden
benämdes. Detta senare hade slutligen
den följden med sig, att den "Skandina-
viska föreningen," efter att en tid hafva
fört en tynande tillvaro, gick till sina
fäder. Fiendskapen mellan dessa båda
föreningar var en tid så stor, att då den
"Skandinaviska Föreningen" en gång i
medio af år 1871 genom en skrif-
velse till "Norden" bad den sistnämda
föreningen om ett penningebidrag till
en del i staden boende, nödlidande fran-
ska familjer, funno sig "Nordens" med-
lemmar föranlåtna att lemna uppmanin-
gen utan afseende, emedan den kom
från såda'nt håll. I Maj 1871 insågo
en del af de musikälskande medlem-
marne af "Norden" nödvändigheten af
att allt emellanåt roa sig sjelfva och de
öfrige med sång och musik, och en
sångförening af manliga medlemmar
bildades, hvilken höll reguliära öfnings-
möten å föreningens hall, tills det att
den efter någon tids förlopp genom
medlemmars af^lyttning från orten upp-
löstes. Under åren 1871-72 afhöllos
många aftonunderhållningar, stundom
flera gånger i månaden. Då föreningen
slutligen fick en så öfvervägande stor
majoritet manliga medlemmar, funno
de vid slutet af år 1872 ännu qvar-
stående qvinliga medlemmarne sig för-
anlåtna att ur föreningen utgå, efter
hvilken tid "Norden" bestått af uteslu-
tande manliga medlemmar. Efter år
1872 började majoriteten af föreningens
medlemmar utgöras af svenskar, så att
"Norden" omsider i Mars 1877 förkla-
rade sig såsom en uteslutande svensk
förening och stiftade på samma gång
—18

nya stadgar och grundlagar. Medan
föreningens medlemmar utgjordes af en
blandning af söner från de skandinavi-
ska landen, fördes protokoUema den ena
gången af en norrman, den andra af en
svensk och åter den tredje af en dansk,
hvaraf följden blef, att då den svenske
tillfällige sekreteraren skulle uppläsa sin
norske broders förda protokoll, det kom
att ta' sig ut ungefär, som då ett barn
håller på att lära sig de första raderna
i sin a-b-c-bok. Detta var naturligtvis
obehagligt, och för att kunna afhjelpa
detta missförhållande, blef det seder-
mera, såsom redan blifvit nämdt, en
följd, att "Norden" slutligen kom att
bestå endast af svenska medlemmar. Så-
som en kuriositet anföres följande ur
protokollerna af den I7:de April 1872
och den 22:dre Oktober 1879: I slutet
af det förstnämda heter det: "Då mö-
tets förhandlingar ändtligen voro slut,
föreslogs att aftonens möte upplöstes.
Stor 'running' till dörren och det till
och med så hastigt, att presidenten
knappast fick tid till att slå klubban i
bordet. Derefter inträdde en dödstyst-
nad bland den stillsammare delen, som
qvarstannat, och sedan lamporna blifvit
släckta och de menskliga varelserna
afiägsnat sig, tillätos råttorna att i frid
och ro taga sig en liten lustig sväng-om
på golfvet, hvilket kommo fanorna att
darra alltigenom af förskräckelse öfver
att bli uppätna och besvikna i hoppet på
bättre tid och beskydd. Deras fruktan
synes dock vara öfverflödig, ty ännu ha
ej råttorna gjort dem något synbarligt
ondt." I det andra heter det: "Innan
presidenten och öfriga närvarande med-
lemmar hade hunnit intaga sina platser
och öppna aftonens möte, öfverraskades
sällskapet af ett antal damer, som med
välfylda korgar under armen intågade i
'hallen' och uppdukade sina medhafda
läckerheter såväl i torr som flytande
form, hvarefter de sålunda surprinerade
medlemmarne ansågo det vara bäst att
slå allt 'business' för aftonen ur hågen
och började hjelpa våra glada värdinnor
med att lätta deras bördoi på bästa sätt

272

samt för öfrigt göra lifvet för dem sä
gladt som möjligt. Man festade sami
åt och drack af hjertans lust, och efter
en liflig 'svängom' åtskildes sällskapet
omkring klockan 2 på natten, då hvar
och en tågade hem till sitt, nöjd och be-
låten som en nygift prins." Sådana till-
fällen voro legio inom "Norden." Un-
der år 1873 roade man sig oupphörligt.
Trefliga aftonunderhållningar, baler och
fester afhöllos, af hvilka somliga inbrin-
gade en nettovinst af öfver $150, tack
vare föreståndarnes outtröttliga energi
och förmåga att arrangera dem. Är

1874 bildades inom föreningen en de-
battklubb, hvilken man egnade ett sär-
deles stort intresse. Diskussionerna och
meningsutbytena voro ofta ganska all-
varsamma och buro goda frukter. Den-
na debattklubb afhöH reguliära möten
hvarje vecka öfver allmännyttiga ämnen
och öfver de på dagordningen stående
"brännande frågorna." I Februari 1873
stiftades inom "Norden" en sjukfond.
Medlemmarne betalte 25 cents i måna-
den och erhöllo i händelse af sjukdom
$3 i veckan. Vid svårare sjukdomar
voro "Nordens" medlemmar förpligtade
till att vårda och se till den sjuke. År

1875 i Mars ingick sångföreningen
"Scandia" i "Norden." Mycket godt
väntades af denna sammanslutning, men
som flera af "Scandias" aktiva medlem-
mar lemnade staden, blef resultatet en
upplösning. I September och Oktober
1875 tycktes intresset för föreningen på
ett betänkligt sätt hafva afsvalnat, eme-
dan vid flera möten ej så många med-
lemmar voro tillstädes, att ordföranden
enligt föreningens konstitution kunde
öppna något möte. Hvem felet härför
borde tillskrifvas, vet man icke, men
måhända de dåvarande tjenstemännen
hade sin beskärda del deraf. Förenin-
gen har i äldre tider med varmt intresse
omfattat dramatiken och uppfört flera
större och mindre teaterpjeser. Lust-
spelet "Anderson, Petterson och Lund-
ström" uppfördes fem gånger. "Löjen
och Tårar," "Söndagslejonen," "Hem-
komsten" med flera andra stycken upp-

fördes också med mer eller mindre
framgång.

Bland "Nordens" aktörer vilja vi i
synnerhet nämna Mr. Leonard Land-
quist, som i pjesen "Anderson, Petter-
son och Lundström" skapat den mest
fulländade typen af en äkta Lundström,
i flera afseenden vida öfvertäfifande
Frans Hodell i samma roll. På samma
gång kunna vi ej heller undvika att visa

B.»'."^ ,-^^-

LKONAKl) LANDQLaST.

läsaren huru en teater-recension tog sig
ut i början på 1870-talet. Det var ett
referat öfver "Anderson, Petterson och
Lundström," då pjesen gafs första gån-
gen å Pence Opera House, fredagen
den 24:de Oktober 1873.

"Konsten är Icke nftgon !nhemf5k planta,"
SÄ har en af värt tldehvarfs största tän-
kare sagt, och detta hans piistAende har
äfvon af alla erkiints för on god sanning,
ty konsten, donna don odlade Intelligensens
och smakens framtriidande, är Icke begrän-
sad vare sig af tid oDor rum, utan uppträ-
der fritt och sjolfstiindigt öfverallt hvarest
de nödvändiga Indlviduela ogejiskaporna äro
till finnandes och dor samhiillsllfvet orhälllt
den civilisationens förriiiing, utan hvilken
konsten Icke kan trlfvas. Man skulle allts.1
icke utan ett visst berättigande kunna säga,
att det pflstäcnde vi ofvan citerat visserli-
gen är en sanning, men att det är, hvad vi
k.illii. en "sanning med modifikation," det
vill säga. att don fordrar vissa förutsätt-
nigar för att bllfva on full verklighet. Sil-
hmda skall tör en konstens utöfvnro I en
eller annan riktning. Indianbyn, lika litet

^12>

soui de samhällen, hvilka utgöras af tran-
ätaude grönländare, vara tacksamma fält,
ty till musik, som är en af de sköna kon-
sterna, får man icke räkna de primitiva
naturläten, som förhöja glädjen vid deras
fester, och till skön konst icke heller tatu-
cringen, den må nu vittna om huru stor
färdighet och uppfinningsrikhet som helst,
ty ett våldförande på det naturliga är alltid
ett brott mot de lagar, frän hvilka de
sköna konsterna icke få afvika, och guttu-
ralljud skapa icke ett helt, som kan hedras
med beniimningen musik, ty musikens
yttersta lag är harmoni, en förutsättning
så nödvändig, att den kallat till lif en hel
vetenskap, och i tatueringen ligger en vidrig
protest mot den upphöjda och försonande
liarmoni, som reglerar det hela, och utgör
ott af gi'uuddragen inom det skönas verld.
L'emnar man så dessa samhällen, der
ingen skön konst finnes, och stiger steg för
steg uppför civilisationens breda trappa,
skall man finna huru konsten och civilisatio-
nen vid hvarje steg gå hand i hand med
livarandra, att den ena icke trifves der de;i
andra icke finnes och att konsten å sin sida,
såsom mera specielt förnimbar, sålunda
alltid i sitt framträdande lemnar en temii-
gen tydlig fingervisning med afseende fl
den kulturståndpunkt som ett samhälle in-
tager.

Men man planterar icke civilisation på
ett ställe, liksom man planterar en park.
och åren låta icke der bestämma sig som
vid skogsplanteringen. Visserligen fordrar
det unga trädskottet ans, vård och stöd.
liksom civilisationen, men denna omsorg
är af helt annat slag. Det är det enskilda
intresset som framkallar skogsplanterarens
omsorger, under det att civilisationen, som
är de sköna konsternas moder, hemtar sitt
stöd och sin uppdragelse i hjertats ädelhet,
hvaraf återigen födes begäret efter det
sköna och sanna, som är konstens evigt
bestående mål. Att påstå att dessa hjer-
tats och sinnets egenskaper finnas nedlagda
hos alla, torde väl vara djerft, och erfaren-
heten har äfven stundom på det mest otve-
tydiga sätt jäfvat ett sådant påstående:
men deremot är det ganska visst, att i
hvarje menniskohjerta finnes något
godt och ädelt, som kan lemna goda resulta-
ter, om vilja att tillvarataga det finnes för
handen, men som äfven kan förqväfvas, till
skada både för individen sjelf och det sam-
hälle han tillhör. Der icke sådan vilja
finnes, skall konsten alltid tyna bort och
försvinna.

Det var sålunda, med hänsyn till hvad vi
ofvan yttrat, helt naturligt, att man med
spänd uppmärksamhet skulle motse upp-
förandet af folk-komedien "Anderson, Per-
tereon och Lundström," en pjes som i
Stockholm rönt en den ovanligaste fram-
gång, hvilken der var att tillskrifva Icke
allenast de naturtrogna karakterer som lör-
fattaren vetat att framkalla på scenen,
men väl äfven det 1 allmänhet förtjensi-
fnlla, men specielt hvad hufvudrollerna be
träffar utmärkta sätt, hvarpå stycket ut-
fördes, och hvilken pjes var annonserad att,
i förening med en bal. gifvas af det i MI;i-
neapolis existerande skandinaviska sällska-

pet "Norden" i Pence Opera House. öfver
dess framträdande på tiljan skola vi här
nedan tillåta oss lemna en kort recension.
"Anderson, Petterson och Lundström" är
visserligen hvad den benämnes af författa-
ren eller rättare bearbetaren — ty herr Ho-
dell har endast l)earbetat den från en tysk
pjes af Nestroy — en folk-komedi, men en
sådan som hémtar sina bilder äfven från
andra klasser än den. till hvilken hemma 1
Sverige stundom med så stor orätt knytes
beteckningen "folket," liksom äfven det
liittsinne, som utgör det varnande draget
genom hela pjesen, är en gäst som söker
sina offer inom alla stånd. Att detta lätt-
sinne stundom framträder på ett så komiskt
sätt, att det oemotståndligt framtvingar
den ena skrattsalfvan efter den andra,

"Anderson, Petterson och Lundström" 1873.

minskar icke det moraliska allvaret af det
hela, och för den som tror, att endast moral
finnes i situationer på tiljan, som framkalla
tårar, lemnar äfven pjesen tillfälle härtill,
till exempel i den varmt tilltalande scenen,
då Anderson mottager sina tvenne gånger
genom eget lättsinne ruinerade kamrater,
Petterson och Lundström, och med samma
varma och broderliga hjerta, som rikedomen
icke förmått hårdna, trycker de i trasor
klädda till sitt hjerta, uppmuntrar dem och
hjelper dem till en ny ställning i lifvet.

Styckets innehåll är i korthet följande:
Anderson, Petterson och Lundström äro
trenne vandrande gesäller, den ene snickare,
den andre skräddare och den tredje, eller
Lundström, skomakare. Under sin van-
dring lade de sig en gång att sofva i en
skogslund och drömde dervid alla tre om
ott och samma nummer. Händelsevis er-
bjöds dem strax derefter tillfälle att köpa
just detta nummer af en kringresande lot-
terisedelsförsäljare, och, hvilket var att
vänta, det utkom äfven med enormt stor
vinst, hvilken de tre stallbröderna förde-
lade sins emellan i trenne lika stora delar.
Huru Petterson sedermera visste att genom
fåfänga, spel och lättsinne göra slut pä
sitt, ett resultat som Lundström äfven lyc-
kades vinna, enär han icke ansåg det vara
värdt att hålla på styfvern, då i alla fall

2/4

Inom kort den "stora kometen skulle kom-
ma" och bortsopa allt, samt Anderson, som
ensam af de tre vetat att taga vara på sitt
goda, slutligen uppträdde såsom deras räd-
dare och återförde dem till ett arbetsamt
och förnöjsamt lif, är för långt att här i
detalj omtala, och vore äfven öfverflödigt,
då man kan antaga, att sällskapet "Nor-
den" icke ännu på någon tid nedlägger
stycket; deremot skola vi tillåta oss att
med några få ord beröra det utförande, som
kom pjesen till del, dervid dock förutskic-
kande den anmärkningen, att vi dervldlag
Icke afse att utöfva någon kritisk myndig-
het, för hvilken ett enskndt sällskap alltid
bör vara fritaget, utan endast att uttala
vår egen uppfattnig deraf.

Som man af pjesens titel kan finna, utgöra
de trenne gesällerna hufvudrollerna och
bland dem intager onekligen Lundström den
främsta platsen. Det är på denna karakter
som författaren nedlagt den största omsor-
gen och följaktligen är det äfven kring
honom som åskådarnes intresse hufvudsak-
llgen koncentreras; en dåligt framstäld
Lundström skulle med all säkerhet, äfven om
alla de andra medspelaude på det utmärk-
taste sätt fylde sina roller, framkalla ett
icke tillfredsställande helt. Det var också,
vi medgifva det öppet, med ganska små
förhoppningar om att få se en någotsånär
skapligt utförd Lundström som vi gingo till
teatern 1 MinneapoUs, men lika villigt måste
vi äfven medgifva, att vi gingo derifrån
med en helt annan uppfattning. Den store
skådespelaren Garrick yttrade en gång om
en aktör, som uppträdde i en "full roll,"
att "han var för litet full i högra foten";
I Stockholm var man temligen ense om att
herr Hodell i Lundströms roll "var för
mycket full 1 båda fötterna," hvaremot man
om herr Landqulst-Lundström rättvisligen
torde kunna säga, "att han var lagom full
1 hela kroppen." Lägger man så härtill,
att maskeringen var utmärkt, spelet ledigt
samt fritt från de öfverdrlfter som denna
roll så lätt gifver anledning till, är det Icke
mer än en rättvis giinl ät sanningen att
säga, det herr Landquist visste att skapa en
Lundström, fullt jcmförlig med herr Uo-
dells, samt, efter vår förmening, i vls'3a
pointor öfvorträlTade dennes. lian under-
stöddes förtjenstfullt af den öfriga delen af
klilfverbladet, och skulle vi här våga alt
göra någon anmärkning, så vore det deu.
att Anderson inlade vill mycket svårinodlgt
svärmeri 1 sitt spel, och sviirmiska snickar"
äro, livad bättre, sällsynta företeelser 1
verkligheten.

Hvad de medspelande i öfrigt vidkommer,
så Iakttog man hos alla ett aktnlugsvärdt
Hträfvande att på bästa sätt lösa deras upp-
gifter, och iitt liiinderna stundom hos en del
af de spelande tycktes vara något fiiini-
mande för den ilfrlga kroppens rörelser, får
nian viil llllskrlfva räilsla och ovana vid
scenen. S[)eclelt torde denna anmärkiil/i,':;
kunna tllliimpas på grosshandlare Balaiicc,
Bom leke rörde sig med fullt den ledl;<her,
som man har skäl att vänta af en blaseiad
bon vivant. CamelladamenH älskvriida
representant borde ttfvcu möjligen hafva

egnat en något mindre "hårdhänd" upp-
märksamhet åt sin parasoll.

Samspelet var godt, kupletterna väl ut-
förda och rolerna väl Inlärda; och det hela
länder sällskapet "Norden" till all Heder
och bör, så hoppas vi, vara en maning för
andra annorstädes existerande skandin.ivi-
ska föreningar att följa exemplet.

Vi hafva ordagrant återgifvit den lån-
ga recensionen, synnerligast som den
var skrifven af en stor teaterkritiker,
nemligen den välkände publicisten
Hugo Nisbeth, som då vistades i j\Iin-
neapolis som korrespondent till de
större dagtidningarne i Stockholm, se-
dermera utgifvare af Stockholmstidnin-
gen "Figaro" samt för närvarande
"sporting editor" någonstädes inom de
"sälla jagtmarkerna."

Högst animerade voro framför allt
föreningens små privata tillställningar
och i synnerhet de, som tillstäldes då
några ömmare band inom brödraringen
hade att slitas; då någon aktiv och ta-
langfull broder hade att lemna staden
för att bryta sin bana på nya fält eller
reste hem för att alltid stanna i hem-
landets skogar och dalar. Hos mången
lefver kanske ännu i friskt minne "Nor-
dens" afskedsfest för de talangfulla ama-
törerna Leonard och Knut Landquist.
Sällan torde man hafva sett någon större
vänskap och hjertlighet rådande bland
föreningens medlemmar, hvilka allmänt
täflade om att tolka saknaden och väl-
önskningarne för tvenne af sina mest
värderade medlemmar. Festligheterna
afslutades med Alfred Söderströms

AFSKEDSHELSNING

till vännerna

KNUT OCH LEONARD LANDQUIST.

Då här, mina damer och herrar, en sång
Jag egnar de vänner, vi här denna gång
Kanske se för den sista. Välan, om så är.
Lät stunden bil rolig och nöjsam och kär.

Det faller sig svårt, jag det neka ej kan,
Men skilsmessan biira jag vill som en man.
livad hjclper att klaga? Hvad hjelper väl

knöt?
Ty ödet kan Ingen dock spjerna emot.

Ilvem här Jag åsyftar, att tolka ej höfs.
[ kiliinen dem alla. Och vänskapen knöts
Mod dem af oss längese'n. — Lyckliga dag,
Då hjertllgt jag svor dem svenskt Cost-
brödralag.

275

På ädelhet hjeitlig. de lida ej brist,
Jag mins väl den stund, då vi träffades sist!
Ej trodde jag då, att så snart skulle vi
Upplösa vårt samband och åtskilda bli.

Bror Knut och bror Leonard Landquist,

åt er
Jag egnar min hyllning, min aktning, och

ber.
Att helsning I bringen till hembygden kär
Frän oss, barn af Svea, som samlats nu här.

Jag anar de känslor, som lifva er häg.
Då snart I nu gån öfver gungande våg
Att fadershem gästa. Hell, vänner, ät er!
Mor Svea er väntar med glädje och ler.

Och Ijuft må det bli att inträda på nytt
Uti barndomens kretsar. Är hafva flytt
Se'n sist ni der dvaldes. Jag vet hvad

det är.
Att lemna i fjerran dem man håller kär.

Er himlen bevare och skydde er så,
Att friska och glade ert mål I mån nå—
Det härliga Sverige— och njut med behag
Dess gästfrihet, vänskap, i rätt mången
dag.

Er lycka vi önska. Men glömmen oss ei!
Vänd åter tillbaka till oss och förtälj.
Det sköna I sett och det ädla I sport.
Och helen det sår, som oss saknaden gjort.

Farväl, käre bröder! Ej skilsmessan må
Förkallna vår vänskap. Vi varde den så,
Att ren som hos brudgum och brud
Den är, då vi råkas— här eller hos Gud.

På hösten år 1875 emottog föreningen
genom C. C. Andrews, Förenta Stater-
nas dåvarande minister i Stockholm, en
gåfva från ecclesiastikdepartementet af
75 volymer till biblioteket, hufvudsakli-
gen historiska arbeten. De personer,
som mest arbetade för bibliotekets föi-
ökande voro Alfred Söderström, Olof
Höghmd och Charles Honnett.

Den I5:de September 1879 gaf för-
eningen sin första "Fair" i sin nya lokal
i "Centennial Block" å Washington
avenue south. Den lilla expositionen,
som varade en hel vecka, förenade i sig
smak, elegans och ett rikt urval af
ganska värderika artiklar af alla möj-
liga slag. Alfred Söderström, förenin-
gens dåvarande president, uppgjorde
planen för "Fairen" samt ledde det hela
ända in i dess minsta detaljer. Före-
drag höllos af öfverste Hans Mattson,
general W. D. Washburn och general
C. C. Andrews. "Fairen" var under vec-
kans lopp besökt af 1,082 personer och
inkomsten uppgick till närmare $900.

Under den tid "Norden" hade sin
lokal vid Bridge Square (år 1870-79)
samt i "Centennial Block" (år 1879-85)
utöfvade föreningen i sin helhet den
största lifaktigheten. Dess dramatiska
glansperiod varade egentligen från år
1872 tills år 1880, då flera af de äldre och
outtröttliga aktörerna tyckte det kunde
vara tid att få hvila på sina lagrar, och
hafva Thalias portar allt sedan dess icke
mer varit upplåtna af "Norden."

De personer, som i äldre tider visat
det lifligaste intresset för "Norden" och
som gjort de största uppofifringarne för
densamma äro: Charles Honnett, C.
M. Reese, Alfred Söderström, C. C.
Bennet, John Peterson, Charles John-
son, Alex Mobeck, John F. Peterson,
Axel Dahlstrand, Olof Höglund, N. P.
Nelson, Robert Engdahl, Martin Lin-
der och Jonas Engberg. Robert Ene-
gren var föreningens bard, som stämde
sin lyra vid alla julfester samt till da-
mernas ära.

Sedan föreningen lemnade sin lokal i
"Centennial Block" har den varit mera
på resande fot. Derifrån flyttade den
sin lokal i Januari 1885 till 100 Wash-
ington avenue south; sedermera till
Fourth Street, nära First avenue south,
i Juni 1888, samt derifrån till No. 250
Second avenue south, i Juni 1889,
der föreningen stannade tills i Juli
1895 då den flyttade till sin nu-
varande lokal. No. 108 Central ave-
nue å östsidan. Alldenstund de fle-
sta medlemmarne på senare tiden voro
bosatta på östsidan och de länge sträfvat
att få föreningens lokal flyttad dit, blef
det efter denna ändring en ny blom-
stringsperiod för föreningen. På senare
tider har "Nordens" sociela verksamhet
icke utsträckts till den stora allmänhe-
tens förmån, utan har dess program
snarare begränsat sig till ett sällskapligt
klubblif.

I Juli 188,3 diskuterades frågan om en
sammanslutning med föreningen "Sven-
ska Bröderna" samt i December 1886
och i Januari 1891 med föreningen "Gu-
staf II Adolf," hvilkct dock i hvardera

2/6

fallet icke ledde till något gynnsamt re-
sultat. I November 1885 afhöll förenin-
gen sin andra lyckade "Fair" till förmån
för en byggnadsfond. Föreningens
bibliotek innehåller för närvarande öf-
ver 2,000 volymer af nutidens bästa lite-
ratur, i hvilken den efter kunskap tör-
stande kan finna en behöflig vederqvic-
kelse. Biblioteket hålles öppet för all-
mänheten hvarje onsdags qväll samt
söndags eftermiddagar.

De som under senare åren tagit en
särdeles aktiv del i föreningens verk-
samhet äro: Otto A. Nelson, Anton
Holm, Frank Johnson, Louis Halvor-
son och Fred Bolmgren, hvilka alla haf-
va varit ordförande i föreningen.

Föreningens inventarier, bibliotek
samt landtegendom i Todd county, Min-
nesota, äro värderade till cirka $3,000.
För bestridandet af löpande och oför-
utsedda utgifter, såsom till exempel vid
dödsfall, har föreningen deponerade i
en bank öfver $1,000 i kontanter.

Sedan några år tillbaka utbetalas vid
medlems frånlälle $100 i begrafningsom-
kostnader samt för sjukhjelp $4 i vec-
kan.

Det nuvarande medlemsantalet upp-
går till närmare ett hundra aktiva med-
lemmar.

Föreningen afhåller sina ordinarie
möten hvarje onsdags afton. Sällskap-
liga sammankomster, dit äfven utom
föreningen stående personer hafva in-
träde, afhållas under vintertiden regel-
bundet hvarje torsdags afton.

"Nordens" nuvarande skyddsvakt ut-
göres af: Gust Greenwall, president;
Carl Benson, vice president; C. J. Hall,
kassör; Teodor Norbeck, protokoll-
sekreterare; P. Bonander, finanssekrete-
rarc; John G. Anderson, bibliotekarie;
Nels Swanbcrg. bitriidandc biblioteka-
rie; Frank Fritz, ceremonimästare; Fr.
Ahlbcrg, yttre vakt; Louis Halvorson,
Otto A. ^elson, revisorer.

Stfi stnrk, du stolta sknra,

I kampen fiir dot inAI,

Dit hvnrje svensk förening synes dragn!

För dig flns Ingen fnra,

Med vilja utaf stAI,

Glf hjelp och bistå dem som äro svagrv.
För landsmännens intresse,
I smått, så väl som stort,
Fortfar att tappert strida
Såsom du städse gjort.

I bredd med stjernströdd fana

Res högt den gula, blå —

Och slut en brödraring omkring dem iiAda.

De skola stads dig mana

Till nya strider gå,

Dä dubbelt ädla segrar vi få skåda.

Må lyckan stads dig följa

Allt ifrån denna dag!

Och framgång skall du röna

I alla företag.

—Otto.

SVEMSKA BRÖDERNA.

"Svenska Bröderna" är i afseende på
medlemsantal och ekonomiskt bestånd
den starkaste af alla svenska föreningar
i staden.

Tanken på att få till stånd en sam-
manslutning och ett föreningsband
bland svenskarne i Minneapolis uppstod
för tjugotre år sedan hos följande per-
soner: P. Osander, John Frisk, A. 1.
Beckman. G. Lundell, N. P. Liljengren,
E. W. Erlandson, Fred Petterson, P.
Howard, A. Lindahl och P. A. Lind-
ström. Dessa personer sammanträdde
till ett möte på P. Osander & Co.'s
verkstad den 26:te November 1876. Re-
sultatet af detta m(">te blef 1)ildandct af
föreningen "Svenska Bröderna." Men
som tillfället alltid är vid bildandet al
föreningar måste mycket arbete och
mänga f(')rsakclser göras för att möta
de financiela svårigheter som uppstodo.
Till följd dcraf drogo sig en del till-
baka, så att de enda, som slutligen togo
verksam del i företaget voro: P. Osan-
der, Fred Petterson, N. P. Liljengren,

277

A. I. Beckman och E. W. Erlandson.
Efter det några möten i Osanders och
A. I. Beckmans verkstäder egt rum,
hyrde föreningen en lokal i hörnet af
Washington och First avenues south,
der de höllo sina möten i tre månader,
derefter flyttade föreningen till Sniders
Block på Hennepin avenue, nära Bridge
Square, samt sedermera till Center
Block, Nicollet avenue. Föreningens
medlemsantal vid denna tid (1877) var
25. I Januari 1878 inkorporerades före-
ningen under statens lagar. Efter att
hafva afhållit sina möten i Center Block

kunde åstadkomma, var $i,ooo; men ge-
nom fortsatta afbetalningar inbetaltes
sista summan, $1,000, i Augusti 1897.
Föreningen synes gå en lysande fram-
tid till mötes med ett medlemsantal af
omkring 300 samt penningar nog att -
möta sina utgifter, oaktadt utgifterna
för år 1898 voro öfver $3,000. "Svenska
Bröderna" är den enda svenska förening
härstädes som eger egen lokal, och som
till på köpet är skuldfri.

Föreningens nuvarande styrelse består
af: Chas. Hedin, ordförande; Ben.
Petterson, vice ordförande; L. A. Lind-

SVENSKA BRÖDERNAS HALL.

i fem års tid flyttade den sedermera till
Vanstrums Block på Hennepin avenue
och Bridge Square. der de qvarblefvo i
omkring fyra år. Under denna tid upp-
stod tanken på att försöka skaffa sig
egen lokal och resultatet blef att förenin-
gen den 3:dje Augusti 1886 köpte sin
nuvarande lokal, före detta Svenska
Missionsvännernas kapell, i hörnet af
Fourth Street och Eighth avenue south,
efter den tiden kallad "Svenska Bröder-
nas Hall," för en summa af $10,000.
Första betalningssumman, som förenin-
gen då genom frivilliga bidrag samt lån

gren, protokollsekreterare; Harry A.
Lund, finanssekreterare; Albin Karlson,
kassör; Martin Johnson, ceremonimä-
stare; Chas. Lundberg, inre dörrvakt;
Axel Johnson, yttre dörrvakt: A. B.
Darelius, Theodore Korp och Gust A.
Anderson, "trustees"; John Grunlund,
Sam Schowell och liust Bjornlund,
finanskomitee; Erik Rudqvist, Chas. O.
Swanson och Peter Nelson, sjuk-
komitee

Enligt stadgarne fordras, att den som
vill blifva medlem, ej får vara under 20
och ej öfver 45 år gammal. Sällskapet

Martin Johnson.
G. A Anderson.

Harry A. Lund
A. B. Darelius.

L. A. Lindgren.
Albin Carlson.

E. H. Carlson. Theo. Korp.
Chas. Hedin. s. W. Schowell.

SVENSKA BRÖDERNAS TJENSTEMÄN.

är deladt i trenne ordensgrader. En
broder kan efter att två veckor hafva
varit medlem af första graden vid ett
ordinarie möte inlemna ansökan om att
blifva medlem af andra graden och för
att vinna inträde till tredje graden, må-
ste den sökande hafva tillhört andra gra-
den minst två veckor.

Hvarje medlem, som fullgör sina plig-
ter, erhåller i händelse af sjukdom eller
kroppsskada, som gör honom oförmö-
gen att arbeta, ett understöd af $3 i
veckan om medlem af endast första gra-
den; $4 i veckan om medlem af andra
graden, samt $5 i veckan om medlem af
tredje graden. Sjukhjelp utbetalas så
länge sjukdomen varar: dock ej öfver
$50 till medlem af f<".r^ta gr;ifl(Mi. $75 till

medlem af andra graden, samt $100 till
medlem af tredje graden, såsom sjuk-
hjelp under ett år. När någon medlem
dör, utbetalar föreningen såsom begraf-
ningsomkostnader till den aflidnes an-
höriga, eller till den, som ombesörjer
begrafningen, en summa af $20, om den
aflidne tillhört första graden; en summa
af $25, om han tillhört andra graden,
och $35 om han tillhört den tredje gra-
den. Medlem af första graden erhåller
af föreningen, i händelse af sin hustrus
dödsfall, som begrafningshjelp, en sum-
ma af $15: medlem af andra graden $20,
och af tredje graden $25. Hvarje med-
lem är tre månader efter han erhållit
första graden berättigad till en lifför-
säkring af $500. Det är hvarje med-

278

279

lems skyldighet, att till föreningen in-
betala en assessment af $1.50 för bestri-
dande af utgifter för liflförsäkringen.

Många familjer hafva under inträflfad
sjukdom och dödsfall erhållit understöd
och hjelp af denna förening, ty förenin-
gens syfte och ändamål var vid dess för-
sta början och är ännu i dag att, när
nöd och sjukdom afbryter en medlems
verksamhet, genom moraliska och mate-
riela medel såsom sjukhjelp, understöd,
visiter understödja och upplifva det sjun-
kande modet och gifva kraft att emotstå
lifvets pröfningar, samt om döden in-
finner sig, genom begrafningshjelp och
lifTörsäkring söka i någon mån lindra
det hårda slaget för de sörjande anför-
vandterna. Följen Ottos uppmaning

Till eder.
Som här i ett främmande land,
Långt borta frän Sverige, vår moder,

Med heder
Tililinutit ett starlit brödraband
Och hjeipt mången lidande broder:

Till eder Jag egnar.

Förutan allt tvång.

På vänskapens vägnar

Nu denna min sång.

Ja, bröder.
Häll samman i tätare led.
Ty framåt bär alltid er bana.

Och stöder
Hvarandra, men glöm ej den ed,
Ni svurit vår blågula fana.

Låt ovänner käxa

Om edert förfall.

Ert samfund skall växa

I dylika fall.

Som hemlig
Förening förblifver du störst
Af svenska föreningar alla.

Berömlig
Du blifvit, ty jemt är du först
Att hjelpa, när nöden hörs kalla;

Jag derför vill våga

Att fälla en dom:
Till seger ni tåga.

Var säker derom!

Politiska Klubbar.

SVENSK -AMERIKANSKA UNIONEN,
NORTH STÅR LEAGUE OCH NORTH
STÅR REPUBLICAN CLUB.

Ar 1883 organiserades här i staden
en Svensk-Amerikansk Republikansk
Klubb. Kapten Andrew Sandberg val-

des till president och denna förening
fortsatte sin verksamhet till svenskarnes
fördel tills året 1893. Under dessa tio år
voro följande i den ordning de äro
nämda presidenter för denna förening:
Kapten Andrew Sandberg, N. O. Wer-
ner och C. A. Smith. Är 1893 omorga-
niserades denna politiska förening un-
der namnet Svensk-Amerikanska Unio-
nen med G. Theden till president, G. A.
Petri sekreterare och N. P. Peterson,
kassör. Unionen fortsatte under 1893
års kampanj sin verksamhet med stor
framgång. Icke mindre än sju svensk-
amerikaner invaldes till embeten i stat,
county och staden Minneapolis i följd
af denna förenings kraftiga och eniga
verksamhet, bland hvilka kunna nämnas
G. Theden till statssenator och John E.
Holmberg till sherifif för Hennepin
county. Är 1894 fortsatte Unionen sin
verksamhet med samma embetsmän. På
hösten år 1894 och vintern år 1895 öpp-
nade föreningen en arbetsbyrå å hörnet
af Washington och Third avenues
south, som förestods af kapten Andrew
Sandberg, och denna byrå skaffade ar-
bete för icke mindre än 1,500 personer
under de närmare tolf månader denna
byrå existerade. Svensk-Amerikanska
Unionen räknade under denna blom-
strande tid öfver 800 aktiva medlemmar.
Den 8:de December 1896 organisera-
des å Orpheus hall en independent re-
publikansk förening under namnet
North Står League. North Står League
var en sällskaplig, hälft politisk organi-
sation med sjelfständig hållning och
med syfte att väcka landsmännen till
förståelse och intresse för det politiska
lifvet. J. W. Hernlund vardt dess ord-
förande, S. J. Turnblad sekreterare och
L. N. Gayner kassör. Medlemskapet
växte snart till 200 och derutöfver.
Största uppmärksamhet egnades åt be-
hofvet att göra landsmännen till full-
ständiga amerikanska medborgare, så
att de enligt lagens skärpta bestämmelse
skulle bli i besittning af rösträtt. Tu-
sentals svenskar väcktes genom förenin-
gens agitation till inseende af nödvän-

280

digheten af att bli fullt röstberättigade
medborgare.

Som emellertid North Står League
hade många icke-republikanska med-
lemmar, gaf detta impuls till återupplif-
vandet af Svenska Amerikanska Unio-
nen hösten år 1897 med John F. Dahl
som ordförande, Frank J. Peterson som
sekreterare och F. O. Streed som kas-
sör. Nu hade svenskarne tvenne rivali-
serande organisationer med en helt och
hållet och en öfvervägande republi-
kanskt sinnad förening. Detta hjelptes
med en sammanslagning af begge till en
den i6:de Maj 1898 å ett stort möte å
Labor Temple. Den nya föreningens
namn vardt North Står Republican Club
med J. Alb. Hagstrom som ordförande,
J. A. Dahl som sekreterare och Theo-
dore Korp som kassör. North Står Re-
publican Club tog aktiv del i kampan-
jen samma år, men med ett ganska
klent och tarfiigt resultat på grund af
bristande enighet att förenas om lämp-
liga svenska kandidater. Detta åter gaf
anledning till omorganiserandet af den
Svensk-Amerikanska Unionen 1 Juni
1899 med kapten Andrew Sandberg som
ordförande och C. O. Alexius Olson till
sekreterare. Begge de rivaliserande or-
ganisationerna ha under den sist för-
flutna sommaren och hösten gifvit öf-
vertygande bevis på lifskraft. Men kraf-
vet på enighet och sammanslagning har
förmått dem att utnämna delegater för
gemensamma möten till diskussion i sa-
ken. För närvarande ha begge organi-
sationerna bestämt sig för att upplösas
om en ny helgjuten organisation skall
visa sig blifva en verklighet, bestämd
att intaga bi-ggcs plats under namn al
"Monitor Republican League."

SVEA MILITARY BAND.

Denna svenska musikkår organisera-
des år 1884. Den visade från början ha
godt gry i sig, mon det tog många år
innan den lyckades svinga sig upp till
sitt nuvarande stora och beriittigade an-
seende för skicklighet och kompetens.
Dirigenterna ha varit olika vid olika

perioder. Den förste var W. \V. Sid-
vvell. Vidare Oscar Ringwall, A. Nord-
ström, Aug. Wennerström, A. M. An-
derson, Herman Fisher, Gustaf Schu-
bert, J. H. Watson, Geo. Sendner och
J. A. Norling. För närvarande är pro-
fessor Ringwall åter den som för bat-
tongen öfver de raska "bandpojkarne."
Tjenstemän äro: H. Edlund, ordfö-
rande; A. L. Swenson, vice ordförande;
Alfred Ekman, sekreterare; C. Ander-
son, kassör; J. A. Norling bibliotekarie.
Svea Band består af 25 medlemmar.
Det räknar två solister, har ett musik-
bibliotek värdt $400 och uniformer
värda $500. Uniformerna ha flera gån-
ger förändrats. De nu använda, en
sammansättning af mörkrödt och blått,
torde kunna anses de vackraste, som
någon musikkår härstädes burit. Öfnin-
gar hållas å Martins hall, Washington
och Cedar avenues. hvarje måndags af-
ton. Svea Band har haft många motig-
heter att bekämpa, men under de sista
fyra åren ha arbetet och finanserna
skötts på ett sätt, som betryggat ut-
vecklingen af kårens resurser. Under
ett par års tid hyrde Svea Band lokal
af den svenska sångföreningen Orpheus
i Labor Temple. och begge organisa-
tionerna arrangerade diverse fester och
utflykter tillsammans. Då den första
svenska sångarfesten stod för dörren,
åtföljde Svea Band Orpheus på dess
färd till Chicago och spelade vid detta
tillfälle en hel vecka vid verldsutställ-
ningen, dels engageradt af Svenska
Sångarförbundct. dels af staten Minne-
sotas utställningskomitee. Svea Band
räknas med skäl till en af vår stads
yppersta musikkårer.

r.ossar utnf "Svoa T'.:uh1."
Spd' npp en marsoli. on fostoiliindsk,
LAt hitrn. att 1 ilron srcnskiir.

Som li.T pil roliinihi stmnd
novnrnt tonernn frftn edert fosterland.
Stilni npp en ton. som all.is hjortnn rörn,
I. Svens söner, or-li Iftt "yankopn" hörn

Att fr fiircninR ilr sft rik.
Om o] pA ponninjrnr. sfl nppi\ fin mnslk.

Kom. kom. allo man I lod!
MarsfluTf-n nll stadle takt:
Mtisikon Ijudor. trnmman liullrnr

Si^siiin fi'>n- iiä lilodlfr liod—

2«I

Kom, skyuden eder allesammiin, följen med!
Framåt I gån till seger och till iira—
Lyssna blott på, och dessa toner bära

Alla hem till fosterjord,
Till gamla Sverge, lång, långt bort i högan
nord.

—Otto.

GUSTAF II ADOLF.

Den ir:te Juni 1886 sammanträdde
hos handelsexpediten Charles Öländer
här i staden tolf svenskar i den behjer-
tansvärda afsigten att söka bilda en
svensk nationalförening. Dess ändamål
skall förblifva: Nytta förenadt med nöje
samt att genom diskussioner, musik,
sång, föreläsningar, exercis och gymna-
stik samt andra för kropp och själ för-
ädlande tidsfördrif söka förbättra våra
landsmäns ställning här på platsen, äf-
vensom genom ömsesidig hjelpsamhet
stå hvarandra till hjelp vid inträffande
sjukdomsfall etc.

Föreningen Gustaf II Adolf och
Svenska Gardet, hvilket sistnämda var
en militär afdelning af föreningen, afhöll
sitt första möte å Nordens hall den
2:dre Juli 1886. Detta var ett mass-
möte och 32 svenskar voro församlade,
hvilka alla ingingo såsom medlem-
mar till föreningen. Detta var förenin-
gens konstituerande möte, och var det
efter eget behag antingen en medlem af
föreningen önskade ingå i Gardet eller
ej, eftersom de i verkligheten voro ett.
De första embetsmännen voro: Robert
Engdahl, president; Andrew Sandberg,
vice president; Lambert Gisslow, proto-
kollsekreterare; E. Bodin, finanssekrete-
rare; Alex Carlson, kassör. För mili-
tärkompaniet voro följande invalda så-

som de första officerare: J. A. Dahl,
kapten; Sam Rossell, förste löjtnant;
John A. Werner, andre löjtnant.

De flesta af de första embetsmännen
tjenstgjorde endast en kort tid. Nya
blefvo således invalda att intaga deras
platser inom föreningen och gardet.
Gardet fortsatte under gynsamma om-
ständigheter tills på vintern år 1888, då
några af dess ledande män voro af den
tanken att gardet skulle ingå i statens
milis såsom ett särskildt "Battery of
Artillery," hvilket verkligen skedde på
dess exercismöte den 25:te Januari, och
fortgick såsom sådant en tid. Men
misshälligheter uppstodo, och på grund
häraf sammanträdde 25 man utaf batte-
riet på privat möte den I4:de Mars och
beslutade itt afgå ifrån detsamma. Vid
nästa exercismöte utträdde 32 man ifrån
detsamma. Det var nemligen å mötet
då batteriet var färdigt att inmönstra.
Af ofvanstående synes som om för-
eningens krafter vore brutna, och erkän-
nas måste att dess bestånd syntes gan-
ska ovisst. Men till all heder för de
qvarblifna medlemmarne, om dock ett
fåtal, och trots alla motgångar voro alla
besjälade af den rätta andan, som kunde
i framtiden se något stort. Med friska
krafter gingo de denna framtid till mö-
tes.

Föreningen inkorporerades den i6:de
December 1889. Inkorporatörerna voro
F. W. Edman, J. Ekström, Hans J.
Johnson. Aug. Clarine, C. J. Nelson och
J. Aug. Peterson.

Den militära afdelningen af förenin-
gen fortfor till den i:ste Maj 1893, då
den i anseende till en ny konstitutions
antagande upplöstes. De medlemmar,
hvilka utarbetade denna nya konstitu-
tion, under hvilken föreningen nu utför
sina förhandlingar, voro: J. Aug. Peter-
son, John Grunlund, J. H. Johnson. C.
J. Johnson, M. O. Hawkinson, P. W.
Edman, J. M. Benson.

Af embetsmännen hafva flera blifvit
återvalda och tjenstgjort i många ter-
miner. En af dessa är kassör G. A.
Smith samt förre protokollsekreteraren

.28:2

J. H. Johnson, hvilken sistnämde tjenst-
gjort i nio terminer eller fyra och ett
lialft år. Han var åter nominerad under
valet den i:ste sistlidne Maj, men antog
.ej platsen.

De nuvarande embetsmännen äro föl-
jande: J. Aug. Peterson, ordförande;
J. L. Sjösten, vice ordförande; Fred
Rudberg, protokollsekreterare; F. O.
Williams, biträdande sekreterare; G. W.
Ericson, finanssekreterare; G. A. Smith,
kassör; C. L. Anderson, marskalk; C.
O. Linwall och Martin Oberg, ord-
ningsmän; John Grunlund och C. A.
Carlson, revisorer; S. P. Johnson, J.
Ekberg och A. J. Anderson, trustees.

De medlemmar, hvilka vi nu få kalla
grundläggare för föreningen eftersom
.de varit medlemmar sedan första dagen
(den 2:dre Juli 1886), när den organi-
serades och qvarstått allt sedan och un-
der dessa tretton åren nedlagt mycket
.arbete för föreningens utvidgande, äro:
J. Aug. Peterson, C. J. Nelson, P. A.
Benson, N. P. Swadberg och N. B.
Harlin. De äro de ende som qvarstått
ifrån första dagen.

Föreningen har dock under de senare
åren visat en stadig och grundlig fram-
gång. Både i financielt och socielt hän-
seende är den nu mycket framstående.
Medlemsantalet öfverstigcr nu 200 och
flera ansluta sig oupphörligt nästan vid
hvarje möte. Föreningen har mycket
fästat sin uppmärksamhet vid .sjuka och
-nödlidande medlemmar. En manstark
sjukkomitee är permanent inom före-
ningen, med två skickliga svenska lä-
kare.

Föreningen har under senare åren do-
nerat flerc hundra dollars till sjuka och
behöfvande personer, som ej äro med-
lemmar af föreningen, samt till hospital
etc. Alla föreningens företag hafva i de
flesta fall varit särskildl lyckade. Myc-
ket har berott på den ihärdighet, sträf-
van och det myckna arbete, som egnats
al de trogna embetsmännen, såväl som
•.af inånga andra af nicdlcmmarne.

FraiiiAt, gossar, böj ))aneret.
Och lat hörn svensk fanfnr!

Vecklen ut, så alla se det,
Edert präktiga standar.
Friskt framåt i slutna leder,
Strid för sanning, tro och rätt,
Åt konung Gustafs namn gör heder,
Ty ni är af samma iltt.

Ifrån gamla Sveriges stränder
Ha'n I alla kommit hit.
Mestadels med tomma händer,
Men med kraft, med mod och flit,
Gån att vid hvarandras sida
Kämpa troget hand i hand,
GAn att hjelpa dem. som lida,
Tillkn.vt fast ert brödraband.

Många svenskar redan slutit
Sig till eder stolta trupp.
Och det starka band ni knutit
Kan af ingen lösas upp.
Derför. gossar, strid med ära.
Strid för sanning, tro och rätt;
Ty den kung, hvars namn ni bära.
Gjorde uppå samma sätt.

—Otto.

NYTTA OCH NÖJE.

Svenska fruntimmersföreningen Nytta
och Nöje stiftades år 1886 på initiativ af
fruarne Johaima Linderos och Lovisa
Peterson för välgörande ändamål. Vid
första mötet å lokalen 203 Hennepin
avenue den i:ste Juli samma år voro
clfva personer villiga att inträda i för-
eningen, som till ordförande och kassör
valde ofvannämda fruar och till vice
ordförande och finanssekreterare Miss
Anna Lagerqvist och Mrs. Marie Sven-
son, respektive. Medlemmar måste vara
af svensk härkomst och bosatta inom
staten. Inträdesafgiften var 35 cents,
sedermera höjd till 50 cents; månads-
afgiftcn är 10 cents. Vid dödsfall er-
lägger hvarje medlem 50 cents och har
skyldighet att bevista begrafningcn. Är
1894 omorganiserades föreningen för
sjuk- och bcgrafningshjclp. Medlem er-
håller i sjukhjelp $2 i veckan för
en tid af fyra veckor i hvarje
sex månader. Föreningen har vid
flera tillfällen trädt hjclpande till för
välg()rande ändamål. Sålunda skänktes
mat, kläder och penningar till genom
branden i Hinckley nödlidande perso-
ner. Till Svenska Hospitalet härstädes
skänktes år 1898 sängkläder och en
summa af $20. Samma år gafs en sum-
ma af $25 til! en medlem som genom

28^

eldsvåda förlorat sina gångkläder. In-
komsterna under föreningens tretton-
åriga tillvaro belöpa sig till $2,150 och
utgifterna till $1,630, med något öfver
$500 i kassabehållning. Medlemsanta-
let är för närvarande 90. Sedan förenin-
gens stiftelse qvarstå sju medlemmar
och hafva fyra dödsfall inträffat. Sty-
relsen för närvarande år består af Miss
Olivia Florin, ordförande; Mrs. Emma
Johnson, vice ordförande; Miss Beda
Gustafson, protokollsekreterare; Mrs.
Ida Carlson, finanssekreterare; Mrs.
Lovisa Peterson, kassör.

BATTERY B.

Battery B, eller som det man och man
emellan vanligen kallas Kapten Bennets
batteri, tillhör första artilleribataljonen
af Minnesota nationalgarde och inmön-
strades i statens tjenst den 25:te Mars
1888 med Carl C. Bennet som kapten,
Frank P. Bruce som premierlöjtnant
och Andrew C. Haugan som under-
löjtnant. Före inmönstringen benäm-
des batteriet artillerireserven, senare
Second Battery, och organiserades den
25:te Januari 1888 som en afdelning af
Emmet Light Artillery i St. Paul. Ge-
nom en lag af legislaturen, som antogs
den I2:te Februari 1889, upprättades en
bataljon af beridna trupper att bestå af
tvä batterier artilleri och en trupp ka-
valleri, allt under befäl af en major med
stab. Det artilleribatteri, som fans i St.
Paul, fick namn af Battery A, det i
Minneapolis Battery B och kavalleriet
First Troop of Cavalry. Underlöjtnant
Andrew C. Haugan tog afsked den 26:te
Mars 1889, och vardt förste sergeant
Andrew Olson hans efterträdare. Den-
ne efterträddes i sin ordning den 29:de
September 1892 af N. P. Nelson, hvil-
ken den ii:te Maj 1899 befordrades till
bataljonsqvartermästare med premier-
löjtnants rang. Löjtnant Nelsons befäl
öfvertogs af Al F, Pray.

Battery B har allt från dess organise-
ring varit en prydnad och en stolthet
för vapnet. Den sammansättning af

disciplin, hållning och vederhäftighet,
som utmärker befälet, genomgår och
präglar hela kåren. Det klöfverblad af
svenska officerare, som batteriet är stolt
att ega, är en heder för det svenska
namnet, och de ha i sina gossar ingjutit
en svensk, det vill säga äkta militärisk
anda. Under batteriets första öfnings-
tid var det vanligt att trupperna beta-
lade hyra till staden för lokalen i tyg-
huset. Detta bruk vardt afskafifadt på
kapten Bennets initiativ. Den 21 :ste Ok-
tober 1892 deltog Minnesotas national-
garde i invigningshögtidligheterna i och'
för verldsutställningen i Chicago, hvar-
vid Battery B skördade allmänhetens,
pressens och kamraternas respektiva be-
röm för sin utmärkta hållning vid re-
vyn. Battery B har med intresse och
de bästa resultat deltagit i hvarenda
lägermöte, som hållits sedan dess orga-
nisering. Till det första af dessa, år
1888, marscherade batteriet, som då be-
stod af en pluton, ned till Lake City,
användande tre dagar för nedmarschen
och återvändande från mötet med ång-
båt uppför Mississippi. Under den för-
skräckliga cyklon, som hemsökte Camp'
Lakeview år 1890, ådagalade kapten
Bennet, hans officerare och manskap
glänsande bevis på mod, sinnesnärvaro
och omtänksamhet. Den 8:de Oktober
1898 utkommenderades Battery B till
scenen för indianoroligheterna vid
Leech Lake och förekom med två vec-
kors uppehåll vid Deer River befarade
upplopp och blodsutgjutelse. De be-
hjertade och ridderlige officerarne i Bat-
tery B och deras präktiga gossar åt-
njuta sällspord popularitet bland sina
militärkamrater och hos Minneapolis-
befolkningen, hvilken senare med glädje
motser hvarje tillfälle att få beundra de-
ras vackra uniformer, goda hållning och
förträffliga rörelser. Blott två saker ha
vållat kapten Bennet och hans män leds-
nad, nemligen att regeringen ej gaf
dem tillfälle att gifva spanjorerna prof
på deras "bästa exercis," och att det
befunnits för dyrbart att bestå batteriet
med egen militärmusik. Batteriets mu-

KMiitci) c. c. Bounot.

rremlerWiJfnant Frank P. Hriice.

Qvarteriujlstaro Löjtnant Nels r. Nelson.

OFriCERAKE, BATTERY "B."
284

285

sikkår existerade intill för två år sedan,
då den beklagligtvis måste upplösas.
Att det käcka batteriet undslapp Cubas
aromatiska biffkött och Philippinernas
träskfebrar kunna vi ej annat än lyck-
önska dem till. Batteriets numerär är
76 manskap och tre befäl. Nästan hälf-
ten af manskapet utgöres af skandinaver
eller äro af skandinavisk härkomst.

dess första sångarfest vid verldsutställ-
ningen i Chicago den 2i:ste, 22:dre och
23:dje Juli 1893, hvaraf minnet och tri-
umfen ej skall så snart utplånas ur sån-
garnes hjertan. På grund af en lång-
varig sjukdom måste dock J. Björkman
afstå från sin plats som föreningens le-
dare på hösten år 1893, och valdes pro-
fessor Erik Oulie såsom dirigent.

SÅNGFÖRENINGEN UNGA SVEA.

UNGA SVEA.

Sångföreningen Unga Svea organise-
rades den 21 :ste Juli 1892 af några för
svensk sång ifrande arbetare, under led-
ning af John Björkman, som ej sparade
hvarken tid eller möda för att bringa
föreningen framåt. Unga Svea anmäl-
des till inträde i Svenska Amerikanska
Sångarförbundet vid dettas stiftande
tacksägelsedagen år 1892, och deltog i

Vid den internationela sångtäflingen i
expositionsbyggnaden i Minneapolis
den I7:de Maj 1896 blcf Unga Svea ge-
nom publikens röstning tillerkändt det
populära priset. Vid sångtäflan den
io:dc September 1898, arrangerad af
"Carnival of Fire," tillerkändes förenin-
gen af en amerikansk prisdomare det
tredje priset. På grund af mindre gyn-
nande omständigheter kunde ej Unga

286

Svea mangrant deltaga i den andra
svenska sångarfesten eller i sångarfär-
den till Sverige år 1897, utan måste nöja
sig med att sända en enda representant,
C. E. Johnson. Medlemsantalet är för
närvarande 20. Föreningens tjenste-
män äro: John Björkman, ordförande;
Richard Wallin, vice ordförande; Henry
Anderson, sekreterare; H. Tidholm,
finanssekretenirc; Charles E. Johnson,
kassör.

SVENSKA CENTRALFÖRBUNDET.

Den framgång, som följt sammanslut-
ningen af alla Chicagos svenska förenin-
gar till ett centralförbund, gaf anledning
till att försök gjordes härstädes i samma
rigtning. Sångföreningen "Orpheus"
och "Svea Band" hade på flera sätt
samverkat med hvarandra och i två år
tillsammans med föreningarne "Nor-
den" och "Gustaf Adolf" firat Förfä-
dernas Dag, då det på hösten år 1895
beslöts att bilda ett centralförbund. De-
legater mötte från de fyra nämda före-
ningarne å Orphei klubb och en konsti-
tuerande komitee, bestående af Dr. Vic-
tor Nilsson, Alfred Ekman och Otto A.
Nelson, tillsattes att utarbeta stadgar.
Dessa formulerades hufvudsakligast i
enlighet med Chicago-förbundets och
inbjödos alla svenska föreningar att
sammansluta sig till ömsesidig förkof-
ran samt för att hjelpa landsmän, som
oförskyldt råkat i nöd eller juridiskt
trångmål. De fyra stiftande förenin-
garnc arbetade städse i fullständig har-
moni genom sina respektive delegater,
men den väntade anslutningen från ma-
joriteten af svenska föreningar lät för-
gäfves vänta på sig.

Svcnsk.i Centralförbundet höll under
sommaren år 1896 en utflykt till Ryd-
marck's Island, men detta var dess sista
större kraftyttring. Det mötte reguliärt
intill hösten år 1890, då ajournering sine
die beslöts på grund af det slappa in-
tresset. Organisationen är dock icke
upplöst och torde måhända fyllas af nytt
lif en dag då svenskarne vaknat ur sin

slöhetssömn. Svenska Centralförbun-
dets ordförande är sedan dess organise-
ring Dr. Victor Nilsson; Otto A. Nel-
son är sekreterare och G. A. Smith

kassör.

JOHN ERICSSON MEMORIAL ASSO-
CIATION.

Hvartbän i detta land vi kosan ställa:
Frän Mexico till Mississippis källa,
Från Delaware till skogigt Washington,
Vi träffa folk, som vi få landsmän kalla.
Och frågas det, hvem ypperst var bland all.a.
Så svaras Ijndeligt: John Ericsson.

Vi hitintills med ord oss låtit nöja.
Men nu vi önska äfven blicken höja
Mot bilden af vår stolthets föremål;
Och ej blott det: — vi vilja äfven visa
För andra folk, att när vi något prisa.
Det också deras stränga granskning tål.

När Yankeen höres yfverboret skräfla.
Att intet folk med honom mäktar tiifla:
Att svensken vida under honom står;
Att intet skäl till tack mot oss ens finnes,
—Då fråga vi helt enkelt, om han minnes
John Ericsson och dennes "Monitor,"

Strax efter svenskarnes hedersdag i
den unga jettestaden vid Michigan, den
23 :dje Maj 1891, då det ståtliga Linnce-
monumentet aftäcktcs i Lincoln Park,
umgicks nedskrifvaren af dessa rader
med den ideen att det borde ligga hvarje
Minnesota-svensk om hjertat att få visa
sin patriotism genom att resa ett min-
nesmärke öfver den störste svensk-
amerikanen, "landets räddare," veten-
skapsmannen John Ericsson, ty för oss
svenskar finnes intet namn, som är oss
mera dyrt och kärt, intet svensk-ameri-
kanskt namn, som lyser med sådan
glans på ärans och minnenas firmament
som Monitors skapare, John Ericsson.

Det skulle kanske icke vara för djerft
att påstå att en Erikson, en nordbo upp-
täckte detta land och en annan Erics-
son, likaledes nordbo, räddat det.

Den cncs minnesmärke är rest i detta
land af nordbor; hvarför skulle då icke
nordbor resa högt den andres?

De inträffade hårda tiderna qväfde det
gryende försöket till att börja med och
sedermera, den ijide Maj 1895, väckte

287

John W. Arctander förslaget bland
norrmännen att uppföra ett monument
öfver deras favoritson, Ole Bull.

Denna Arctanders framtidsdröm visa-
de sig också, redan den andra årsdagen
derefter, förverkligad i brons, ty den
I7:de Maj 1897 aftäcktes den ståtliga
statyn i Loring Park.

Nu först voro hindren för svenskarne
undanröjda och täflingskonfiikt i monu-
mentsfrågor stod utom dagordningen.
Några veckor efter Ole Bull-statyns af-
täckande sammankallade Alfred Söder-
ström till "Svenska Folkets Tidnings"
kontor ett halft dussin af stadens i
offentliga angelägenheter aktiva lands-
män för att om möjligt få dem att före-
na sig med honom till en organiserad
monumentskomitee för uppförandet af
en staty öfver John Ericsson. Allas tan-
kar öfverensstämde, så när som i fråga
om komiteens sammansättning, i hvil-
ket fall de flesta voro af den åsigten,
att man borde sammankalla ett svenskt
massmöte, som skulle formulera en hela
staten omfattande komitee. Enligt in-
bjudan i de svenska tidningarne egde
följaktligen ett väl besökt och entusias-
stiskt massmöte rum å Orpheus hall den
2o:de Juli. Kapten C. C. Bennet valdes
till tillförordnad ordförande och Her-
man Stockenström till sekreterare. En
resolution affattades vid detta möte, att
en staty till John Ericssons minne
skulle uppföras i Minneapolis och en så
kallad general-komitee af 25 personer
tillsättas bland de närvarande, tillika
med en medlem från hvar och en af de
svenska församlingarne och föreningar-
ne i staden, jemte öfriga som önskade
att blifva medlemmar af nämda komitee,
hvilken befullmäktigades att bilda en
organisation i öfverensstämmelse med
den vidtagna resolutionen.

General-komiteens första reguliära
möte hölls i C. C. Bennets butik (hvil-
ken kapten Bennet alltjemt öfverlåtit
till komiteens förfogande). Vid detta
möte utvidgades general-komiteen och
det beslutades dessutom att inbjuda alla
församlingar och föreningar i Minnea-

—19

polis att utse en representant å general-
komiteen. En komitee bestående af C
C. Bennet, Herman Stockenström, A.
B. Darelius, Francis Bergström, C. O.
Alexius Olson, E. A. Kempe och Ed-
win Björkman, tillsattes att utarbeta ett
förslag till konstitution och bilagar och
att uppsätta inkorporationshandlingar,
hvilket allt skulle vara färdigt till den
io:de Augusti, då ett större pålyst möte
i Orpheus hall skulle ega rum. Detta
sistnämda möte var talrikt besökt och
att intresset för det storartade företaget
var allmänt bland våra landsmän, bevi-
sades bäst af att så många framstående
svenskar från olika delar af staten infun-
nit sig. Bland dessa höllo flera entusi-
astiska tal, hvari de upplyste de närva-
rande Minneapoliterna om att sven-
skarne ute på landsbygden med största
intresse omfattade saken, och att det
kraftigaste understöd kunde påräknas
vid resandet af en minnesstod öfver
den störste- svensk-amerikanaren, John
Ericsson.

Efter det konstitution och bilagar,
blifvit antagna, beslutades det att till-
sätta en verkställande komitee, bestå-
ende af 40 medlemmar. Valet af em-
betsmän utföll sålunda:

Domare Andrew Holt, Minneapolis,
president; Herman Stockenström, St.
Paul, förste vice president; John Lind,
New Ulm, andre vice president; M.
Wahlström, St. Peter, tredje vice presi-
dent; C. C. Bennet, Minneapolis, fjerde
vice president; C. O. Alexius Olson,
Minneapolis, sekreterare; E. A. Kempe,
Minneapolis, finanssekreterare; C. A.
Smith, kassör.

Till medlemmar af den verkställande
komiteen valdes från Minneapolis:
John W. Hernlund, C. J. Swcnson, Erik
Rhode, Peter Nilsson, Andrew Ander-
son, Swan J. Turnblad, Alfred Söder-
ström, Dr. O. A. Fliesburg, C. J. John-
son, P. G. Sjöblom, Gustave Theden,
Edwin Björkman, A. Sandberg, O. W.
Oestlund, John E. Holmberg, John A.
Nordeen, Dr. C. J. Ringnell, P. P.
Swensen: Dr. Victor Nilsson, Adolph

288

Peterson, A. Palmström, pastor O. A.
Toffteen, L. N. Gayner, J. O. Peter-
son, Bengt Aronson.

Ytterligare valdes som medlemmar
af komiteen: Dr. C. H. Cassel, Litch-
field; John P. Hedberg, Kensington;
John Ostrom, Warren; Otto Wallmark,
Chisago Cit}'; Dr. J. J. Eklund och E.
Olund, Duluth; A. T. Lindholm, Still-
water; Hugo Lundbohm, Brandon; A.
F. Nordin, Willmar; Albert Berg, O.
H. Arosin och Dr. E .M. Lundholm,
St. Paul; A. G. Rosing och Peter Nel-
son, Red Wing; John W. Peterson,
Vasa.

Denna komitee utgör nu med valda
embetsmän anföraretruppen för John
Ericsson Memorial Association.

Den första tillställning, som gafs till
förmån för monumentsfonden var en
föreläsning af kapten Hans Anderson,
den siste qvarlefvande af manskapet på
"Monitor," å Svenska Tabernaklet, den
3:dje December 1897.

Förutom det musikaliska programmet
uppträdde som talare: Domare A. Holt,
Herman Stockenström, John Lind, W.
H. Eustis och kapten Hans Anderson.
I sitt föredrag om "John Ericsson och
hans samtid" gaf John Lind en full-
ständig och intressant biografi af Moni-
torens uppfinnare. Den "dragande" at-
traktionen, kapten Hans Anderson, var
på långt när ej så lyckad i sitt föredrag
som man hade väntat, och dessutom var
det vid flera tillfällen svårt att uppfatta
hans ord, emedan det alltid var omöjligt
för kapten Andersons impressario eller
manager att kunna förmå den heder-
värde åldringen att bibehålla sina lös-
tänder i mund, då han steg upp på tala-
retribunen.

De förnämsta tilldragelserna i före-
ningens historia äro de tvennc banket-
ter, som afhöllos å Hotel Nicollct den
y:de Mars 1898 och år 1899 för firandet
af "Monitors" seger öfver "Merrimac"
vid det afgörande sjöslaget vid Hamp-
ton Roads. Den första banketten be-
söktes af omkring 225 personer och den
senare af cirka 200.

Bland talarne å den förstnämda till-
ställningen märkas förnämligast före-
ningens president, Andrew Holt, Hon.
L. A. Rosing, statsuniversitetets presi-
dent, Dr. Cyrus Northrup, A. F. Nor-
din, Herman Stockenström och major
George Blight Halstead, hvilken sjelf
var ett ögonvittne till striden mellan
"Monitor" och "Merrimac."

Den andra festens talare utgjordes af
Andrew Holt, A. F. Nordin, guvernör
John Lind, A. T. Lindholm, borgmä-
stare James Gray, Rear Admiral J. F. R.
Foss, J. L. Dobbin och vice guvernör
Lyndon A. Smith.

Vid den förstnämda banketten upp-
lästes af amerikanske författaren Henry
Siade Gofif ett poem öfver "John Erics-
son," af hvilket vi här endast återgifva
dess sista stanza:

Now build ye a statue to John Ericsson,
To the land rendered free by the gveat
Washington,
Now build ye a statue to Scandia's son,
And the old world and the new world's
united in one.
Let it stånd where the wäves of hunianity
beat
And the throng of the city and coiiutry
folk meet:
Where the voico of the laughing of waters
calls
To the cchoing thunder of Anthony's falls.
At the hoart of the continent let Its fair
form
Arise to the sunshino and pierce the dread
storm.
Where the land stretches far •■nid the west-
ern winds blow.
And the father of walors is rnllinjr helow,
Lay firm its foundation and build ye theroon
The features and form of the great Erics-
son;
In majpsty build it high Into the air.
And name ye the site for it Ericsson
square.

I socielt hiinseende har det följaktli-
gen visat sig att föreningen är af stor
vigt, alldcnstund den infört en ny
svensk-amerikansk nationaldag, då hun-
dratals landsmiin från alla delar af staten
komma tillsammans för att fira hjelte-
dåden af vikingarnes ryktbara efter-
trädare i uppbyggandet och utvecklin-
gen af denna stora nation; en fest, då vi
hvarje år komma tillsammans för att
lyssna till böljorna som rulla öfver

289

I 1!IS

I^Ö-^^rMi .Mi!r:K'oi-- 'I» -loiix l',|.'U s^ox ^||■^I<M*Il\r; As.so(XVTf(Ä tj

MEDLEMSBREF FÖR JOHN ERICSSONS-FÖRBUNDET.

Hampton Roads. De blåa böljorna,
som en gång af "Merrimac" purprades
med blod, sjunga nu för evärderliga ti-
der en frihetshymn till John Ericssons
ära.

Med en stod af John Ericsson resa
vi icke blott ett monument åt en stor
uppfinnare, som gjort den svenska folk-
stammen känd och ärad i Amerika, utan
äfven ett vårdtecken åt vensk-amerika-
nismen. Må hvarje svensk i Minnesota
derföre bidraga med en skärf till detta
ädla ändamål. Det tarfvas ju ej så myc-
ket per man af de 120,000 svenskar,
som här bygga och bo (förutom kanske
tre eller fyra gånger det antalet, hvilka
äro födda här i landet). Hvad som är
af största vigt, är att på alla håll och
kanter insamla medel genom direkta
subskriptioner samt genom en mängd
olikartade fester, picnickar och andra
tillställnnigar. Härtill fordras en ofant-

lig tidsuppoffring, och har den verk-
ställande komiteen derför utnämt sin
sekreterare, C. O. Alexius Olson, till
"manager," en befattning som härvidlag
fordrar ett ytterst ihärdigt arbete samt
en ofantligt stor organisationsförmåga.
Närstående teckning gifver endast en
svag idee om föreningens kostbara och
konstnärligt utförda medlems-certifikat.
Detsamma visar ett utmärkt porträtt af
John Ericsson, jemte en förträfflig
framställning af striden mellan "Moni-
tor" och "Merrimac" vid Hampton
Roads, den 9<de Mars 1862. Vid nedre
kanten af certifikatet intryckes edert
namn, som intyg på att ni är medlem af
föreningen samt deltagare i ett af de
största och mest hedrande national-
företag. som någonsin satts i verkstäl-
lighet af svenskarne i Minnesota. Hvad
är derföre mera naturligt än att den
praktfulla taflan borde pryda hvarje

290

svenskt hem i Nordvestern. Insänd $i
till föreningens sekreterare, C. O.
Alexius Olson, Temple Court, Minne-
apolis, och erhåll ett af dessa medlems-
certifikat (16x20 tum), graveradt i fem
färgtoner. De som kontnbuera $5 eller
mer erhålla ett certifikat tryckt i åtta
kulörer, samma utkast, men större och
af mera elegant utstyrsel, samt med
donators namn tryckt med stora götiska
bokstäfver.

Om utgifvaren af detta lilla arbete nu
kunnat visa dess läsare en teckning öfver
"John Ericssons statyn i Minneapolis,"
hade ett af hans käraste älsklingsmål
vunnits, men som tid derför ännu åter-
står, kunna vi ej annat än önska det
hvarje svensk i Minnesota ville vara
med om att på ett värdigt sätt hedra
vår store landsmans minne genom att
uppföra en ärestod, hvilken kommer att
lända oss svenskar till heder i evärde-
liga tider.

Må hvar och en derför gripa verket an
med kraft och energi, ty det är vår he-
der och ära, som det nu gäller.

SANNING OCH FRIHET.

"Sanning och Frihet'" är namnet på
en diskussionsklubb, som håller sina
föredrag och öppna diskussioner i reli-
giösa och politiska frågor hvarje sön-
dags eftermiddag i I. O. G. T. hall,
Seven Corners. Den unga rabulisten,
som kallar John Mattson för sin pappa,
kom till verlden i Februari 1899 och
räknar nu 46 medlemmar med ett bibli-
otek af 150 band. Föreningen "Sanning
och Frihet" har följande tjenstemän:
Fred Wilson, ordförande; Malkom An-
derson, vice ordförande; John B. Ander-
son, sekreterare; Olof Westling, finans-
sekreterare, och Tilda Erikson, kassör.

ODIN KLUBB.

"Odin Klubben," en sociel förening
bland stadens skandinaviska afifärsmän,
organiserades och inkorporerades den
i5:de Februari 1899. Klubbens tjenste-
män och trustees äro: C. C. Bennet,
president; Henry J. Gjertscn. vice presi-

dent; C. A. Quist, sekreterare; Thomas
Hanson, kassör, Thorvald Guldbrand-
sen, N. P. Nelson och Frank E. Moody.
Klubben, som nu räknar öfver 50 med-
lemmar, är ännu för ung för att förete
något af specielt intresse. Förutom det
att klubben i det närmaste har samma
program som "Scandia Klubb," hvilken
existerade i ungefär sju års tid från me-
diet af 1880-talet, är dess uppgift ati
invitera "notabla resande," som besöka
vår stad; synnerligast som ingen sär-
skild förening är i stånd eller färdig att
genast emottaga dem på ett enligt för-
hållandena passande sätt. "Odin" har
hyrt sig en elegant våning i den nya
byggnaden på hörnet af Hennepin ave-
nue och Seventh street.

QVINNOFÖRENINGEN IDUN.

Denna den yngsta af alla- svenska för-
eningar organiserades den I9:de No-
vember 1899 med syftemål att verka för
yrkesskydd samt högre betalning för
qvinliga butiksbiträden, sjukhjelp, kun-
skapers spridande genom diskussioner
och fritt läsrum samt för förädlande nö-
jen som sång, musik och deklamation
med mera. På samma gång som den
kommer att tillgodose de sällskapliga
krafven, är den således också en skydds-
och sjukhjelpsförening. Föreningen,
som räknar 25 medlemmar att börja
med, styres för närvarande af: Dr.
Ingeborg Tauström, ordförande; Mrs.
J. Dahl, vice ordförande; Mrs. A. Sand-
quist, andra vice ordförande; Miss In-
grid Lundblad, kassör; Miss Hilma An-
derson, protokollsekreterare, och Miss
Lydia Lagerquist, korresponderande
sekreterare. Föreningen möter regel-
bundet i Svenska Templet den första
och tredje lördagen klockan 8 e. m.
hvarje månad.

SVENSKA DRAMATISKA SÄLLSKA-
PET.

Svenska Dramatiska Sällskapet är en
af vår stads yngsta organisationer till
namnet, men ej till gagnet. De verk-
samma viljorna inom densamma äro

291

nemligen till en stor del de, som skänkte
lif och betydelse åt Orphei Dramatiska
Klubb, nemligen Miss Emma Nilsson,
Dr. Victor Nilsson, Mr. och Mrs. Her-
man Lindberg, Mr. Ernest Magnusson
med flera. Den yttre anledningen, som
satte dessa dramatiska krafter i rörelse
och förmådde dem att med anlitande af
andra dugande sådana slå nya slag för
svensk teater, var ankomsten hit förli-
den höst af Mr. Richard Rosengren från
Chicago, en energisk och talangfull
amatörskådespelare. Svenska Dramati-
ska Sällskapet uppträdde först med
"Kärlek och Upptåg" af Uller på Dania
hall den i2:te November 1899 och ny-
årsdagen 1900 med "Vermländingarne"
på Normanna hall, begge gånger med
nästan exempellös framgång. Dania
hall har aldrig varit så fullpackad som
vid nämda tillfälle, och "Vermländin-
garne" gafs inför den största publik,
som någonsin varit samlad att åse en
skandinavisk teaterföreställning i Min-
neapolis. Miss Emma Nilsson skänkte åt
"Vermländingarne" den i både drama-
tiskt och musikaliskt hänseende yppersta
Anna som varit sedd å amerikansk scen,
och Mr. Emil Meurling gaf en dråplig
Löparenisse. Sällskapet utvisar utefier
hela linien prof på framåtgående, ar-
betskraftig talang. "Kärlek och Upp-
tåg" spelades om i St. Paul, "Verm-
ländingarne" i Minneapolis. Sällskapet
arbetar med lif och lust på att förvärfva
sig nya lagrar af en allmänhet, hvars
favorit det är, och af en press, hvilken
är det bevågen.

NORSKA OCH DANSKA FOR=
ENINGAR.

SÄLLSKAPET DANIA.

Som redan omnämts omfattade före-
ningen "Norden" i början på 1870-talet
de tre skandinaviska elementen i Min-
neapolis; men unionen bland brödrafol-
ken blef ej af lång varaktighet, på grund
af den jalousi som uppstod mellan före-

ningens olii.ca medlemmar. Norrmän-
nen vunno i början majoriteten och dan-
skarne drogo sig tillbaka; sedermera
fingo svenskarne öfverhand och norr-
männen retirerade, hvadan hvar nation
för sig började bilda egna föreningar.

I åratal insågo danskarne nödvändig-
heten af en starkare sammanslutning
samt en förbättring af deras sällskapliga
förhållanden, och genom Christen Ber-
teisens och A. Therkildsens, med flera,
energiska verksamhet organiserades
sällskapet Dania, såsom en literär väl-
görenhetsförening ,den io:de November

1875.

Föreningens första tjenstemän voro:
Jens Larsen, president; C. Berteisen,
vice president; Jens Peter Jensen, se-
kreterare; A. M. Scack, biträdande se-
kreterare; A. Therkildsen, kassör, samt
C. Madsen och Peter Christensen,
trustees.

Det dröjde likväl ej länge innan före-
ningens medlemmar fingo åtnjuta nöjer
att se sitt företag krönas med en ly-
sande framgång.

Föreningen var till att börja med liten
och fattig, emedan de få danskar som
funnos i staden hade alla kommit nit
för att förbättra sin ställning; men den
stora välgörenhet och den hjelpsamma
hand som sällskapet likväl utsträckte
till sina medlemmar, såväl som till utom-
stående landsmän, gjorde föreningen
omtyckt och omhuldad af hvarje dansk
man och (jvinna i staden, och som ett
bevis derpå kan omnämnas, att stadens
danska damer, den 5:te Juni 1881, för-
ärade sällskapet med tvenne vackra
sidenflaggor, en amerikansk och en
dansk, värda $250.

Ett af sällskapets tidigare företag var
upparbetandet af ett litet bibliotek till
fritt bruk för föreningens medlemmar.
Genom träget arbete och personliga
uppoffringar bland åtskilliga medlem-
mar, förnämligast C. Newman, insam-
lades ett större antal nyttiga böcker,
hvilka blefvo grundvalen till förenin-
gens nuvarande bibliotek, som räknar
öfver 400 volymer, deribland flera repre-

292

senterande Amerikas and Danmarks
yppersta författare.

För en längre tid höll föreningen sina
möten å Martins hall, hörnet af Cedar
och Washington avenues, men slutligen
tillsattes en komitee af tre, nemligen
M. F. Hinch, C. Bensen och J. H.
Paul sen, för att uppsöka beqvämare
qvarter. Efter åtskilliga undersöknin-
gar rapporterade komiteen att det var
danskarnes i staden önskan att en dansk
societetsbyggnad uppföres, hvilken för-
eningen Dania efter hand skulle sträfva
att komma i full besittning af. Förenin-
gen skulle i denna byggnad med ens

HiliiSiiiii

DANIA HALL.

erhålla sina bchöfliga lokaler och klubb-
rum. Projektet upptogs med allmän
entusiasm. Ett aktiebolag med $50,000
kapital organiserades af föreningens
medlemmar samt af åtskilliga utomstå-
ende patriotiska danskar, och inkorpo-
rerades under namn af "Dania Hall
Ruilding Association."

Bolagets första direktion utgjordes af:
Peter Clausen, president; W. L. Kisler,
vice president; J. H. Paulsen, sekrete-
rare; J. II. Stahr, kassör; M. F. Hiucli,

C. Benson, C. New^man och R. Chris-

tensen. Vid direktionens första möte
hade Danias medlemmar redan subskri-
berat $2,600 samt inom ett år $5,000.

Aktier såldes till höger och venster
och flera donationer emottogos från åt-
skilliga af stadens ledande medborgare.
C. A. Pillsbury ensam donerade $300
till företaget.

]\Iånga byggnadstomter voro på för-
slag, men genom L. Meldahls tillmötes-
gående erhöllos slutligen tvenne tomter
på de mest fördelaktiga vilkor å hörnet
af Cedar avenue och Fifth street.

C. Newman och M. F. Hinch tillsat-
tes på byggnadskomiteen och C. F.
Struck valdes till bolagets arkitekt.

Hösten år 1885 fullbordades grunden
till den nya byggnaden. Den 5:te Juni
1886 lades hörnstenen med högtidliga
ceremonier under sällskapet Danias au-
spicier, och den io:de November
samma år (föreningens årsdag) invig-
des den ståtliga fyravånings-byggnaden.
Den första våningen upptages af buti-
ker, den andra af kontor och föreningens
klubbrum samt den tredje och fjerde
våningen af en stor sal med scen, läk-
tare, förmak och garderob, etc.

Byggnaden och tomterna tillsammans
kostade $35,000.

Föreningen Dania har alltjemt betalt
hyra till byggnadsföreningen för de lä-
genheter, som den nyttjat.

Till slut uppstod en liten rubbning
mellan Dania och byggnadsföreningen,
förorsakad mestadels af de inträffade
kritiska tiderna; men några af förenin-
gens vänner samt förkämpar för det
danska namnets ära kommo till undsätt-
ning och föreslogo att Dania skulle köpa
byggnaden af byggnadsföreningen och
samtidigt ikläda sig allt ansvar.

För $26,000, den återstående skulden
på byggnaden, uppköpte Dania bygg-
nadsföreningens intresse, den I5:de
April 1896, och blef på så sätt ensam
egare af byggnaden.

Redan första året lyckades Dania af-
betala $2,700 och har allt sedaji dess
minskat skulden för hvarje år. Den nu-

293

varande skulden nå byggnaden är

$22,000.

Bland föreningens på senare tider
mest aktiva medlemmar räknas: H. J.
Christensen, C. A. Quist, C. Jörgensen,
F. Reesen, M. F. Hinch, C. Jacobsen,
M. Rasmussen, T. H. Paulsen, Carl Jen-
sen. N. C. Nelsen, T. N. Hoirup, M.
Bock, O. W. Lund, R. Rasmussen,
Mads Christensen, A. Hansen, N. C.
Jepsoii, C. C. Christensen och J. Jör-
gensen med flera.

Medlemsantalet för närvarande upp-
går till 165 och dess tjenstemän äro:
O. W. Lund, president; Chr. Petersen,
vice president; E. Jensen, korrespon-
derande sekreterare; J. Jörgonsen,
finanssekreterare; N. C. Nelson, kassör;
A. Hansen, M. Rasmussen, P. Hansen
och J. M. Christiansen, trustees.

Bland föreningar härstädes åtnjuter
Dania ett stort anseende och oaktadt
danskarne endast utgöra en ringa del af
den skandinaviska befolkningen i Min-
neapolis, voro de de första, som genom
harmoni och endrägt byggt sig ett mo-
nument, som de med skäl kunna känna
sig stolta öfver.

FRAM.

Denna norska literära förening har
till ändamål att främja literära och kul-
turela intressen bland den skandinavi-
ska, särskildt den norska befolkningen,
genom läsning, föredrag och debatter i
skönliterära och andra ämnen af in-
tresse för dagen. I ändamålet ingår
också att uppöfva medlemmarnes orato-
riska anlag. Föreningen har, sitt syfte
likmätigt, förskaffat sig ett bibliotek,
som i rikedom på böcker af författare
från de tre nordiska landen torde vara
allenastående i Minneapolis. Det är
stadt i stadig tillväxt, omfattar alla lite-
raturgrenar och är särdeles flitigt anli-
tadt af medlemmarne. Ofta hålles af
någon af de senare literaturhistoriska
föredrag med åtföljande diskussion öf-
ver det behandlade ämnet. Intresset för
skandinavisk literatur är, som bekant,
dess värre temligen skralt bland nord-

borna i Amerika, och "Fram" har der-
lör haft många svårigheter och betyd-
ligt motstånd att bekämpa. Men före-
ningen har efter sjutton års tillvaro al-
drig varit i så blomstrande skick som
nu, med ett medlemsantal större än nå-
gonsin tillförne.

"Fram" har på flera sätt gifvit oför-
tydbara bevis på dess önskan att verka
för skandinavernas odling och enighet.
Sålunda stälde föreningen sig i spetsen
för en agitation med syfte att förmå
Icgislaturen att antaga lagen om på sta-
tens bekostnad cirkulerande bibliotek
och att i dessa boksamlingar gifva en
lagfäst plats åt skandinavisk literatur.
Den nya bibliotekslagen vardt antagen,
men utan någon särskild bestämmelse i
önskad riktning. "Fram" har med än
mindre framgång arbetat för en sam-
manslutning af alla stadens norska, eller
eventuelt alla dess skandinaviska för-
eningar. Ett af dess senaste önsknings-
mål, på hvars förverkligande "Fram"
med ifver verkar, synes slå bättre an.
Det är en sammanslutning med gemen-
sam nationel organisation af alla literära
föreningar bland skandinaverna i Ame-
rika. Föreningens 75 medlemmar möta
("fram") hvarje torsdags afton å Dania
hall. Dess nuvarande tjenstemän äro:
Arne Ofstie, ordförande; C. M. Stade,
vice ordförande; N. Oisen, sekreterare,
och John A. Bruheim, kassör.

NORMANNA INFANTRY COMPANY.

Denna organisation bildades på ett af
fullt 200 norrmän besökt och entusi-
astiskt intresseradt möte å Wahls hall å
Twenty-fifth och Riverside avenues, den
4:de Juli 1884. O. H. Flakstad och
Hans Wahl fungerade som ordförande
och sekreterare. Som åsigterna voro
delade. Huruvida en strängt militärisk
eller en mera civilt borgerlig skarp-
skytteorganisation skulle effektueras,
tillsattes en komitee af sex för utredning
af frågan. Vid nästa möte rapporterade
denna, men ehuru det element, som fa-
voriserade sträng militärisk organisa-
tion var i majoritet, var sådan dock

294

beslutad först med tillägg att omfatta
också skarpskytte-elementets önsknin-
gar. Organisationens först antagna
namn blef "The Norwegian Rifle Club"
och dess förste officerare blefvo kapten
Hans Wahl, befälhafvare, och kapten
John E. Kvittum. qvartermästare. Till
direktörer invaldes: B. Kindlien, presi-
dent; O. H. Flakstad, sekreterare; kap-
ten Hans Wahl, H. Peterson, kapten
J. E. Kvittum, general Henry J. Gjert-
sen, kapten Louis Ness, Halvard Ax--
elson, C. Thompson, H. Askcland, C.
Olsson, A. Wasmuth.

Efter några år ändrades namnet till
Normanna Infantry Company. Vackra
uniformer, militäröfningar och parader
kommo nu på dagordningen. Detta på-
gick några år, och i alla offentliga pa-
rader tog Normanna Infantry Com-
pany städse en hedrande och verksam
del. Kompaniets olika kaptener ha va-
rit: Hans Wahl, John E. Kvittum, K.
L. Opheim. John Hermstad, O. Mel-
lem, T. G. Lee och A. Thingstad. Men
tiderna förändras och vi med dem.
Skarpskytteöfningarne fingo en allt mer
och mer framskjuten plats, under det
militäröfningarne råkade i lägervall.
Härtill bidrog den inträfifade upplösnin-
gen af Norwegian Rifle Association för
några år sedan, då många af denna
civila organisations medlemmar ingingo
i infanterikompaniet. Detta senare eger
numera en präktig skyttebana å Foss"
mejeriegendom nära Keagan"s Lake.
Här har uppförts ett praktiskt och kom-
fortabelt hus uteslutande för målskju:-
ningsöfningars hållande. Men sistli-
den vår tillbygdes en elegant afdelning
för damernas trefnad och sällskapliga
samf4väm. De qvinliga medlemmarne
visa stort intresse för målskjutnings-
sporten och utgöra en öfnmgsklass för
sig sjelfvc med lättare gevär och kor-
tare distans.

NORMANNA MUSIKKÅR.

Denna musikkär organiserades den
20:de november 1884. Biand dess för-
sta medlemmar voro A. Bralbcrg. C.

Wolling, G. Jevne, O. H. Flakstad, H.
Eggan, O. F. Eggan, Andrew^ Peterson.
M. J. Wold, H. Riegels, Ole Wold,
Chas. Hertzenberg, Martin Martinson,
John Martinson, O. Olson, A. Evenson
och Eberhard Erickson. O. H. Flak-
stad valdes till ordförande och G. Jevne
till sekreterare vid mötet, tillika med en
komitee för organisering. Inom kort
var Normanna Band färdigt med fly-
gande fanor och klingande spel. Bland
framstående numera till större delen af-
gångna medlemmar må nämnas: F.
Hirsch, N. P. Nelson, ålderman An-
drew Anderson, N. Aune, Chas. Olson,
Alfred Anderson, C. Jahr, Elias Haug-
lund. Iver Folstad, T. Hotvedt, Hans
Lund, E. J. Revitt, K. Halland, O. C.
Hexeberg med flera.

Bland kårens dirigenter under skilda
perioder må nämnas: M. W. Thore-
son, Mr. Norrström, Fr. Lund, Louis
Larsen, professor Oulie och för närva-
rande professor G. A. Schubert.

Ännu icke fem år gammalt, tog Nor-
manna Band första priset i sin klass i
den stora pristäflan. öppen för hela
Nordvestern, som hölls i Minnehaha
Driving Park hösten år 1889. I anled-
ning häraf gåfvo de norska föreningar-
ne härstädes en bankett å Normanna
hall, och öfverlemnade då åj: dirigenten
F. Lund en guldmedalj. Normanna
Band har deltagit i många exkursioner
och konserter i närgränsande städer och
mycket anlitats för fester, parader etc,
och har ofta bidragit kostnadsfritt för
välgörande ändamål. Musikkåren be-
finner sig i ett utmärkt skick och synes
gå en lång och lycklig framtid till mö-
tes.

NORDMiENDENES SÅNGFÖRENING.

Sommaren år 1886 lågo sångkrafterna
i fullständig dvala. Det var då som
"Nordmaendcnes Sångförening" af Chi-
cago gjorde en konscrtresa i Nordve-
stern. Den kom till Minneapolis, höll
konserter, sjöng de välkända norska
melodierna, och sjöng dem väl. De
gnistor af kärlek till den norska sån-

295

gen, som ännu lågo och glödde, blossa-
de nu upp i eld och lågor. Det be-
gynte på allvar att visas tecken till lif
bland de sångälskande, och i synnerhet
medlemmarne af den hädangångna
"Norönna" arbetade ifrigt för bildandet
af en ny sångförening.

Den grde September 1886 stiftades
"Nordmaendenes Sångförening"' med
omkring 25 aktiva medlemmar. Dess
första tjenstemän voro: A. Grinager,
president; John Dahlseng, J. W. Öven
och J.. Kvarn, vice presidenter; Hans
Erickson, kassör.

Föreningens första instruktör var Mr.
Scheibe, dåvarande instruktören af den
svenska sångföreningen "Apollo" i St.
Paul.

Tillslutningen var stor och medlem-
mai-ne "begeistrede" — ett par månader;
men att det fordrades uppoffringar och
mödosamt arbete, hade många icke be-
räknat, och så snart den första motgån-
gen kom, gåfvo de flesta upp, och det
såg ut som om detta företag, hvilket
begynte så lofvande, skulle alldeles gå
öfver ända. Föreningen var nu kom-
men i skuld och på ett öfningsmöte in-
funno sig endast instruktören och fem
sångare. Detta var i grunden ett af de
vigtigaste möten, som föreningen hål-
lit. Frågan blef nu: Skola vi ge upp
eller skola vi ännu "ta' ett tag."

Man beslutade att "ta' ett tag."

Sångarne ofifrade hvad de kunde spara
till kassan, och Mr. Scheibe lofvade att
instruera gratis, tills föreningen såg sig
i stånd till att betala honom.

Månadsafgiften nedsattes till 25 cents
och ingen inträdesafgift fordrades. Nu
började det gå framåt igen; medlemmar
upptogos på hvarje möte, en fana an-
skaffades och den I7:de Maj 1887 deltog
föreningen i festligheterna med om-
kring 30 medlemmar.

I Oktober blef föreningen utan in-
struktör och i tre månaders tid sökte
man förgäfves efter en duglig ledare.
Mr. Westrem var en kort tid anstäld.
äfvenså Franz Lund.

I Januari 1888 var man lycklig nog

att engagera Halfdan Wiberg, hvilken
i alla afseenden tillfredsstälde förenin-
gens fordringar. Han tog saken an med
ifver och de aktiva medlemmarnes an-
tal, som på de sista månaderna hade
krympit ihop, steg på en kort tid till 50.

Först då föreningen bestämt sig för
att deltaga i sångarfesten i Chicago år
1889, började man att arbeta med riktigt
allvar. Instruktör Wiberg reste nu till
Norge, men lyckades det föreningen att
i hans ställe engagera Carlo A. Sperati,
som fortsatte instruktionerna för sån-
garfesten med ännu mera framgång.

Föreningen kom tillbaka från sångar-
festen som den bästa norska sångför-
ening i sångarförbundet, och dess dele-
gater hade dessutom försäkrat sig om
den nästa sångarfesten för Minneapolis
år 1891. Tidsrummet mellan dessa två
fester var en sträcka af möten, fester,
baler, basarer och konserter, dels för
att indrifva den lofvade garantifonden
och dels var det sammankomster af en
mera sällskaplig natur inom "United
Scandinavian Singers of Minneapolis,"
som stiftades året före festen och bestod
af de yngre svenska och danska sång-
körerna samt "Nordmaendenes Sang-
forenmg."

Strax efter sångarfesten tog Sperati
afsked, han hade då fungerat som in-
struktör i omkring två och ett hälft år.

Den 7:de Augusti hade föreningen
arrangerat en afskedsfest för sin värde-
rade ledare, såsom en tacksamhets -
gärd för det arbete han nedlagt inom
sångföreningen. Vid tillfället öfverlem-
nades till honom ett dyrbart och ele-
gant guldur och sång och tal aflöste
hvarandra. Bland de församlade gä-
sterna befunno sig äfven f. d. ynglingen
"Wis-Gucklund," hvilken, sedan han af
välvilliga armar blifvit upphjelpt på
estraden, föredrog följande visa:

Här ser ni nn ett par sven.^ika lifliga tor-
skar,

Som "helsa pA" ibland eängarbröder och
norskar.

Visst ii ro bftda ett par så hyggliga pappor:

Men doclc vi kil.nf i l'Mst uppför era trap-
por.

296

I mur ts^rihkM

i\0R[)M-c\D(:M£5 Sanoforemng.

ni\NK\JHHJi

^_^^T^

wmsiéJM

Xv%

NORDM.KNDENES SANGFOKENINfi. 1S1J4.

Förty vi visste, ntt liiir i qvilll sliullo blifva
Ett litet naclispifl, som liiiiulc siniioiia lifva.
Frfln siipperliordot ocli alla fnteii med mat i
VI spninjjo lilt för att säga skäl till Sperati.

Nii Ifrftn svordom d»? K"la helj?oii mig viirjol
M<'i) ta mig— har jag icke (rillTnt i Sverige
Speratis pappa oeli sA lians lr'>fllga broder--
DA flöt eliampagiHTi i liiiiga, Ijiishriina flo-
der.

Och derfiir gör det I f|v:lll så godt uti
kroppi-n,

Se'n fylda higare hiir 1 hast lifvat opp'en,

Att fft mlii viinskap för brodern Carlo be-
visa

Uti en enkel, men ganska ynkellg visa.

Iliir ibland norrniiiiiiKMi uti dess sångför-
ening

Du varit sjiilen- i ordcis fullaste mening.

Oeli mAnga iiro de, både gamla oeli miga.

Som utaf dig liiri di'ii s\ ara konst<'n att
sjunga.

Som prilktlg ledare sliir du stiids för vårt

ndnne:
Ty smak oeh takt bo ull <llii ledarepinne,
Oeh dti fiirenar— tlllAt mig det att berätta—
.lust Nordens iskr.ld allt med Italiens hetta.

Nu skall du snini \:\ f.irv;il utaf din fiir-

enlng.
Och derfiir iir det min outgrundliga mening.
Att ingen "gut" finnes här så slem och så

"natight.v,"
Att ej i botten han t:ir ett glas med Sperati.

297

Carlo A. Sperati är en son till den
allmänt kände, nu aflidne, musikern i
Kristiania, Paola Sperati, som för flera
är sedan kom till Norge med ett itali-
enskt operasällskap och förblef bosatt
derstädes. Carlo A. Sperati är nu prest
i den norska synoden och verkar som
sådan för flera församlingar i Washing-
ton. Han är bosatt i Tacoma.

Sångföreningen leddes sedermera på
kortare mellantider af J. L. Hjort, Os-
car Ringwall och John Dahl.

På grund af den förslappning, som
följde efter sångarfesten, låg föreningen
i dödsdvala i ett års tid. Aren 1892-97
egde föreningen också en blandad kör.

I Augusti 1892 blef Erik Oulie anstäM
som instruktör. Man ryckte upp sig lite
grand, och reste föreningen till den
skandinaviska sångarfesten, som hölls i
Chicago under verldsutställningen, med
23 sångare.

Det var icke nu samma lif i sångar-
festen som förut, på grund af den splitt-
ring som uppstått mellan de norska och
svenska sångföreningarne inom "Unit-
ed Scandinavian Singers of America."
Kassan blef uttömd för att kunna be-
strida reseomkostnaderna, och efter fe-
sten såg det temligen mörkt ut. Det
säges, att på ett öfningsmöte vintern
år 1894 bestod manskören af instruktö-
ren och en sångare.

De gamla medleinmarne vaknade
snart upp och slöto sig till föreningen
igen. Vid den sångartäflan, som egde
rum den I7:de Maj 1896, och i hvilken
nio sångföreningar deltogo, blef Nord-
maendenes Sångförening tillerkänd för-
sta priset.

Föreningen deltog i "Northwestern
Scandinavian Singers' Association's"
sångarfest i Duluth och West Superior
i Augusti 1898 och vann åtskilligt bifall
vid konserterna såväl som smickrande
tidningsreferater. All konkurrens var
utesluten från denna fest.

Föreningen, som för närvarande hål-
ler sina sångmöten å 1700 E. Franklin
avenue, räknar 30 aktiva medlemmar
och står nu under ledning af violinisten

F. Melius Christiansen, som för en kort
tid sedan kommit tillbaka från ett par
års studieuppehåll i Leipzig.

De nuvarande tjenstemännen äro:
Carl Hansen, president; E. O. Blind-
heim, vice president; Olaf Sivertsen,
kassör; E. Ottesen, protokollsekrete-
rare; Lorentz Myhr, korresponderande
sekreterare, och John Grong, finans-
sekreterare.

DEN NORSKE TURNFORENING.

Omkring år 1887 stiftade en del nor-
ska turn-entusiaster "Normanna Turn-
forening af Minneapolis." Föreningen
frodades en tid och hade ett medlems-
antal af närmare ett par hundra, men så
afslappades intresset, de gamla kraf-
terna försvunno och inga nya kommo i
stället, mötena blefvo sämre och sämre,
tills man slutligen måste ge upp hoppet
och nedlägga föreningen.

Det varade emellertid icke länge förr
än en del af de mest ifriga gymnasterna
väckte det sofvande intresset, och den
i:ste Oktober 1892 organiserade de
"Den Norske Turnforening af Minne-
apolis." Medlemsantalet var icke stort,
kapitalen ännu mindre — men det lifliga
intresset för saken var så mycket större.

Deras första lokal var i Normanna
hall, der de hade tillfälle att nyttja den
gamla Turnföreningens apparater, som
då egdes af Normanna Hall Society.
De första instruktörerna voro Oscar
Olson och Eugene Erickson.

Sommaren år 1893 blef man emeller-
tid nödsakad att flytta från Normanna
hall. Utan varning fann föreningen sig
således med en gång utan lokal och
utan apparater, och då kassan var tem-
ligen skral, var situationen allt annat än
behaglig.

Men man tappade icke modet för det.
En komitee blef på stående fot tillsatt
för att finna en ny lokal och en insam-
ling bland medlcmmarne sattes i gång
för att skafifa de mest nödvändiga ap-
parater. Martins hall på hörnet af
Washington och Cedar avenues blef
hyrd. Det var lågt i tak och mörkt.

298

<
C

Pi
O
(1-

K
U

IS.

y.
is

nic-n gymnasterna lato sig icke af-
skräcka.

Man höll "picnics" och uppvisningar,
hvilka i allmänhet medförde ett godt re-
sultat i financielt hänseende, så att man
efter hand kunde göra uppköp af nya
apparater. Medlemsantalet ökades ock-

så, så att man i den stora processionen
den i7:dc Maj 1894 kunde mönstra cirka
40 hvitklädda gymnaster under förenin-
gens vackra, nya sidenfana med emble-
met 4F omcirkladt af en lagerkrans.

Sedan den tiden har föreningen med
stora steg gått stadigt framåt. Martins

2y9

hall blef snart för liten, man måste se
sig om efter en större lokal, och var
föreningen lycklig nog att få hyra den
stora hallen i Stockholm-Olsons bygg
nad, 1209 Washington avenue south.

Här hade föreningen sina klubbrum,
snyggt möblerade, der förrättningsmö-
ten egde rum och der medlemmarne
kunde mötas utom de reguliära öfnings-
aftnarne.

Den Norska Turnföreningens stolta-
ste minne är det norsk-amerikanska
Turnförbundets fest i Chicago den 20-
22:dre Juli 1895.

En gladare flock än de 21 gymnaster
som den iQide Juli på aftonen under
hurrarop tågade ut genom Great West-
ern Depot, har man sällan sett.

Och Turnfesten var för hvar och en
af de 21 en lifsuppgift. Oaktadt det
gymnasterna från Minneapolis voro de
hurtigaste, i det de icke allenast eröfra-
de det stora dryckeshornet, utan äfven-
så guld- och silfvermedaljen, var för-
hållandet mellan deltagarne så socialt,
så äkta broderligt, uppburet af idel fest-
stämning, att man skildes åt med leds-
nad öfver att samvaron hade varit allt
för kort.

Liksom de 21 man från Minneapolis
reste med hurrarop, så kommo de till-
baka med hurrarop och blefvo emot-
tagna med sång och musik, i det "Nor-
manna Band" och "Nordmaendenes
Sångförening" var dem till mötes vid
stationen.

Den 9-12 :te Juli 1898 afhöll den
Norsk- Amerikanska Gymnastik-Unio-
nen sin andra turnfest i Minneapolis,
då täflingen stod mellan Minneapolis'
och Chicagos norska turnföreningar så-
väl i gymnastik som i fältsport. Arran-
gementerna för en sådan fest voro inga
småsaker, men föreningen grep verket
an med ifver och alla medlemmarne
arbetade som en man. Penningebidrag
samt kontributioner "in natura" upp-
togos bland stadens afifärsmän.

På aftonen den 9:de Juli öppnades
festen med en stor sexa i föreningens
prydligt dekorerade lokaler å 1209

Washington avenue south och dagen
derpå, lördagen den io:de Juli, började
täflingarne i Minnehaha Baseball Park.

Bland de olika föreningarnes pris-
täflare räknades inom Minneapolis-
klassen följande medlemmar: John
Arntzen, Peter Fischer, Alfred Amund-
sen, Christ Christoffersen, Theodor
Sjönnesen, Christ Torwick, Wilmar
Leegaard och Hagbart Hermansen.

Här liksom i Chicago togo Minne-
apolis-gymnasterna första priset.

På qvällen egde en större bankett
rum, då alla prisen utdelades till de
lyckliga vinnarne. Unionens dryckes-
horn, första priset, som Minneapolis-
föreningen vann i Chicago år 1895, fick
fortfarande stanna qvar i Minneapolis.
Dessutom erhöllo Theodor Sjönnesen
och Christ Torwick, båda Minneapolis-
boar, guld- och silfvermedaljen.

Söndagen den ii:te företogs en pic-
nic till Lake Minnetonka och på mån-
dagen egnade man tiden åt konven-
tionsmöte samt åt ströftåg kring sta-
den. På tisdags morgon reste alla '
gästerna hem, och den lyckade turner-
festen var öfverstånden.

Föreningen, som för närvarande räk-
nar 125 medlemmar (dessutom en goss-
klass af 30), möter hvarje tisdag och
fredag i sin nya lokal i Normanna hall.
Dess gymnastikapparater uppgå till ett
värde af $400.

Nuvarande tjenstemän äro: S. J.
Bakke, president; John Finman, vice
president; John Olson, sekreterare:
Theodor Sjönnesen, kassör, och A.
Hansen, finanssekreterare.

Föreningens nitiske instruktör, Hag-
barth Hermansen, är väl känd bland
gymnasterna både här och i Norge.

DANSKA SÅNGFÖRENINGEN APOLLO.

"Apollo" stiftades den 5:te Augusti
1889. Dess första embetsmän utgjordes
af: Chas. Benson, president; A. Col-
berg, sekreterare; C. Jörgensen, kassör,
och C. M. Selling, dirigent.

Omedelbart efter dess organisatior

300

slöt sig föreningen till Förenta Stater-
nas Skandinaviska Sångarförbund.

Med undantag af en kort tid under
föreningens allra första existens har
"Apollo" stått i en så nära förbindeiso
med och i ett så vänskapligt förhållande
till föreningen "Dania," att den har fått
begagna dess lokal fritt eller för en
ganska ringa hyra.

"Apollo" arbetade snart upp ett stort
medlemsantal af såväl aktiva som pas-
siva medlemmar och ansågs till sist
sjelfskrifven att gifva "god ton" till alla
sällskapliga företag bland danskarne i
staden; ett uppdrag som den ät ven full-
gjorde med all heder.

Dess medlemmar försökte äfven sina
talanger på Thalias slippriga tiljor.
Nyårsafton år 1890 uppfördes Erik
Böghs skådespel "Fastelavsgildet" i
förbindelse med ett utsökt musikaliskt
program. Från den stund gafs en
mängd lyckade teater- och aftonunder-
hållningar för en alltjemt ökad publik.
Efter att hafva uppnått en ålder af
sex månader räknade föreningen redan
35 medlemmar.

En kort tid inöfvade föreningen en
blandad kör, men måste snart uppgifva
försöket.

Efter ett års förlopp valdes professor
H. Askeland till sångledare och med
imdantag af en kort tid, då Mr. A.
Kringelback var anförare, har professor
Askeland med ovanlig duglighet, beun-
dransvärd ifver och stora uppofTringar
allt sedan dess haft ledningen om hand.
Till honom står föreningen i tack-
samhetsskuld för alla sina framgångar,
i det att han i hög grad förstått att göra
sig omtyckt, icke allenast bland för-
eningens medlemmar utan äfven af den
sångälskande publiken inom den danska
befolkningen.

Stadens danska damer hafva skänkt
"Apollo" ett vackert och kostbart ba-
ner, hvilket öfverlemnades till förenin-
gen vid en större fest, som afhölls
den ii:te Juli 1891. Detta baner är —
och det med rätta — sångarnes stolthet,
icke allenast dcrfnr att det är en gåfva

af stadens damer, utan derföre att del
är ovanligt smakfullt och prydligt.

Efter att hafva deltagit i sångarfesten
i Minneapolis år 1891 samt äfvenledes i
sångarfesten i Chicago år 1893. beslöt
föreningen att taga en längre hvila, syn-
nerligast som de flesta sångarne efter
hand lemnade staden.

Nu är föreningen ånyo i stadig verk-
samhet med sin gamle, outtröttlige le-
dare, professor Askeland, i teten.

"Apollos" nuvarande styresmän äro:
C. Jörgensen, president; C. Jespersen,
vice president; Carl Jensen, sekreterare;
R. Blinkenberg, kassör.

NORTHWESTERN ATHLETIC CLUB.

Den 5:te Juni 1893 samlades cirka 20
medlemmar af den nyligen nedlagda
Normanna skridskoklabb för att orga-
nisera en förening, som skulle omfatta
all slags sport. Enligt öfverenskom-
nielse mötte man åter ett par gånger,
och den i9:de Jum fick föreningen nam-
net Northwestern Athletic Club. Den
26:te Juni blef föreningens konstitution
och lagar antagna samt dess första tjen-
stemän tillsatta för ett år: H. E. Gud-
brandscn, president; Bernh. Hage, vice
president; Paul Gyllström, sekreterare;
Dr. C. F. Disen, kassör Oluf Rudd,
finanssckretcrare, samt tre revisorer:
O. H. Julcs, Jens Johnsen och Peder
Pedersen. Från och med nu begynte
"N. W. A. C." att göra sig känd "bland
de lefvaiides antal," och dess medlems-
lista ökades vid hvarje möte.

Den 27:de Augusti begynte förenin-
gens gymnastikafdclning för herrar ak-
tivt arbete med Carl Ilstrup som lärare
och var det hans duktiga och sträfsam-
ma arbete, som bringade föreningen upp
till ett så blomstrande stadium, ty sällan
var det han var frånvarande en enda
afton af de fyra han hvarje vecka hade
att undervisa sina herr- och damklasser
i gymnastiklokalen i Nornianna hall.

Den 28:dc Augusti organiserades
daniklasscn, hvilkcn började gymnasti-
sera den 6:te September. Enligt sekre-
terarens årsrapport den 4:de September

30I

1894 hade föreningen 118 herr- och 21
dam-medlemmar. Samma rapport visa;-
äfvenledes att föreningen genom John
Nilsson och Alfred Scheibe hade vunnit
två guld- och två silfvermedaljer vid
skridskotäflingen för "mästerskapet af
Minnesota," samt att Nels Herslet,
John Nilsson och Pete Saeter hade vun-
nit första, andra och tredje premiet i
bicycleåkning under "L. A. W.'s" auspi-
cier.

Redan föreningens första år visade
följaktligen ett särdeles gynsamt resul-
tat och en högst ovanlig framgång inom
olika täflingssport. Föreningen hade
äfven till en början en ''football" och
en "basebali team," som icke i mindre
grad gjorde sig bemärkta, men den se-
nare upphörde snart, då de funno att
det var en sport, som var allt för dyr
att uppehålla.

För närvarande räknar föreningen 100
medlemmar i herr-klassen samt 25 i
dam-klassen. Föreningens nuvarande'
instruktör är E. Erickson, förutom i
dam-klassen, som fortfarande undervi-
sas af Mr. Carl Ilstrup. Den sistnämda
klassen möter måndagar och torsdagar
samt herr-klassen tisdagar och freda-
gar å 623 Cedar avenue. De nuvarande
ijenstemännen äro: A. O. Field, presi-
dent; E. H. Hammer, sekreterare, och
K. Björhus, kassör. "Northwestern
Athletic Club" har aldrig varit uteslu-
tande skandinavisk, utan har alltid haft
"open door" för alla nationaliteter.
Norrmännen utgöra likväl ännu i dag
föreningens förnämsta stöd.

SÖNNER AF NORGE.

Nidaros Loge No. i, U. O. S. N.

Denna förening organiserades den
i6:de Januari 1895.

I början höll föreningen sina möten
h varje vecka och ofta flera gånger i
veckan för att få den ordentligt organi-
serad. Lokaler för dessa möten blefvo
välvilligt upplåtna af intresserade med-
lemmar. "Sönner af Norges" första
styrelse bestod af: E. O. Rognaas, J.
Peterson. D. O. Drazten, L. J. Stokke,

Ed. Larsen, J. S. Johnson och E. M.
Wold.

Den 2i:ste Februari mötte förenin-
gen för första gången i Grand Army
hall, hörnet af Washington och Twen-
tieth avenues north, och har sedan den
tiden haft sina reguliära möten derstä-
des, tills föreningen den 23:dje Decem-
ber 1896 beslutade att hyra en större
och beqvämare hall.

Föreningens ändamål är berömvärdt,
alldenstund den är en ömsesidig hjelp-
och understödsförening, som bisträcker
medlemmarne vid sjukdomstillfälle och
nöd. I händelse af sjukdom erhåller
medlem $5 i veckan för de första tretton
veckorna. Skulle sjukdomen fortsätta
erhåller han $3 i veckan för de påföl-'
jande tretton veckorna, hvarefter allt
understöd upphäfves för samma sjuk-
domstillfälle. Dess uppgift var också
att upprätta lififörsäkring bland dess
medlemmar, och har detta vigtiga än-
damål nu realiserats.

Utom föreningen stående personer,
som hörde talas om detta sällskap,
skrattade åt företaget och påstodo, att
en sådan förening skulle aldrig kunna
existera; det fans icke enighet nog bland
norrmännen, sades det. Trots allt så-
dant "snak" har likväl "Sönner af Nor-
ge" gått stadigt framåt. Början var
här, som i andra föreningar, lite trög,
men intresset blef väckt gång på gång
och det gaf medlemmarne ett ständigt
ökadt mod. Bland dem, som egnat ett
stort intresse för föreningen, bör syn-
nerligen nämnas J. Petersen, som flera
gånger visat sin stora liberalitet för be-
främjandet af föreningens trefnad och
framgång.

Vid alla föreningens möten herskar
en berömvärd harmoni och enighet, och
dess angelägenheter hafva alltid blifvit
utförda på ett affärsmässigt sätt. För-
eningen har för närvarande 220 med-
lemmar samt $1,275 i kassan.

"Nidaros' " medlemmar möta den an-
dre och fjerde onsdagen i hvarje månad
i Foresters' hall, Washington avenue,
mellan Twentielh och Twenty-first ave-

302

nues norlh. Nuvarande tjenstemän äro:
Iver Odegaard, president; Anton John-
son, vice president; Falk Tennyson,
doktor; Edw. Riksheim, sekreterare:
John Enger, finanssekreterare, och P.
Ruseth, kassör.

Oslo Loge No. 2, U. S. O. N., or-
ganiserades den 29:de Juni 1899 med
20 "charter members." Föreningen räk-
nar för närvarande 83 medlemmar och
möter den andre och fjerde torsdagen i
hvarje månad i Simonsens hall, hörnet
af Washington och Cedar avenues.
Dess nuvarande tjenstemän äro: L.
Arctander, president; Elmer S. Thomp-
son, vice president; Jacob Hvoslef, dok-
tor; P. S. Gunness, sekreterare; Ole P.
Koting, finanssekreterarc. och Louis
Bentsen, kassör.

THE VIKING LEAGUE.

Denna organisation stiftades den
2i:ste September 1896 å ett möte i New
York Life Building härstädes under
presidium af general S. \i. Olson. Till
tjenstemän valdes: Henry J. Gjertsen,
ordförande; S. E. Olson, förste vice
ordförande; H. C. Christensen, andre
vice ordförande; Phil T. Megaarden.
sekreterare, och P. A. Anderson, kas-
sör. Öfriga stiftande ledamöter voro:
J. A. Westby, P. W. Wildt, T. Guld-
brandscn, Rev. M. Falk Gjertsen, Fred
M. Werner, Samuel N. Nichols, L M.
Ilstrup, H. C. Christensen, O. Ragnas,
Carl Sorenson, A. N. Wasmuth, C. M.
Reese. S. Sivertsen, Julius Newgord,

Dr. H. S. Nelson. O. P. Flaten, P. G.
Anderson, A. H. Opsahl, Samuel Vangs-
nes, H. Simonson med flera. Syftet med
denna organisation af "vikingar" är att
befrämja den skandinaviska befolknin-
gens i Amerika intressen och välfärd, att
skapa bland dess medlemmar intresse
för politik genom diskussion och kritik
af politiska personligheter och frågor,
både man och man emellan och i offent-
lig debatt, att genom alla legitima åt-
gärder främja republikanska partiets
principer och att till alla tider häfda
upphöjda och renhåriga metoder inom
nationalpolitiken. För att blifva med-
lem måste man vara Minnesotabo af
republikanskt tänkesätt och af antingen
norsk eller dansk börd eller härstam-
ning. Vid föreningens möten få blott
medlemmar närvara. Dessa senare upp-
gå till mer än 1,100 med goda utsigter
att ökas till 2,000 före nästa president-
kampanjs början. Vikingarne ha en
underafdelning af organisationen i hvar-
je ward under ledning af en vice ord-
förande, som presiderar vid mötena,
hvilka hållas en gång i veckan. Dessa
tjenstemän väljas vid årsmötet, som hål-
les tredje tisdagen i Januari. En exe-
kutiv komitee af sju medlemmar be-
stämmer med full handlingsfrihet vid
tillfällen, då organisationen i dess helhet
ej kan sammankallas. Som tjenstemän
har H. J. Gjertsen sin tredje termin
som ordförande och Samuel N. Nich-
ols sin andra termin som sekreterare,
medan O. Rognas är förste vice ordfö-
rande, O. O. Hegna andre vice ordfö-
rande och A. N. Wasmuth kassör och
finanssekreterare. John N. Berg är
sergcant-at-arms. "The Viking League"
tror sig redan ha uträttat en hel del
godt genom att verka för lämpliga och
renhåriga kandidaters val till ansvars-
fulla embcten och är säker om att kunna
uträtta än mer i framtiden.

HUGNAD.

Ungdomslaget "Hugnad" är

norsk förening, som är ganska ovanlig
till sin art. Syftet är mcdgifvet att vara

303

blott för nöje, men föreningen anser det
vara en ganska ädel sträfvan att roa
sina medlemmar på ett oförargligt,
sundt och behagligt sätt. "Hugnad"
stiftades den 23:dje September 1895 och
voro dess grundläggare Mörten Fen-
stad, K. Dieseth, Marins Hansen, Mor-
ris Lee, Ole Haarsager, H. Dahltorp,
Ole Sporsem, Martin Johnson, Borge
Nenaas, Hans Chelness samt Robert
Halvor och Martin Quam. Till en bör-
jan räknade laget blott manliga med-
lemmar, men med inväljande af också
qvinliga visade sig först hur treflig och
blomstrande föreningen skulle bli. Den
räknar nu 150 medlemmar och har må-
natliga kalTefester till inbördes hugnad.
Dess enskilda såväl som ofifentliga till-
ställningar äro präglade af genomgå-
ende godt lynne och glad stämning.
Våren år 1897 bildades inom "Hugnad"
ett skyttelag, som hastigt vuxit sig in i
medlemmarnes gunst. Både herrar och
damer deltaga med lif och lust i dess
skjutöfningar. "Hvignad" möter på
Normanna hall. Medlemmar väljas ej
efter ansökan utan genom inkallande.

GRIEG CHORAL ASSOCIATION.

Denna blandade sångkör, som med
fördel uppträdt på flera offentliga kon-
serter, organiserades den I2:te Decem-
ber 1897 och räknar för närvarande 60
röster. Dess nuvarande tjenstemän äro:
Mrs. K. Heiberg, president; Th. Nel-
son, vice president; A. Kliplef, sekrete-
rare; Mrs. J. Jensen, kassör, och Mr.
Ottesen, finanssekreterare. Kören, som
sammansjunger en gång i veckan, står
under ledning af den duglige sångdiri-
genten professor H. Askeland och bå-
dar kören särdeles godt för framtiden.

YGGDRASILS TEOSOFISKA SAMFUND.

Yggdrasils Teosofiska Samfund är en
skandinavisk afdelning af den ameri-
kanska kretsen af det teosofiska sam-
fundet och stiftades af grefvinnan
Wachtmeister, maka efter afhdne
svensk-norske utrikesministern grefve
Wachtmeister, den 25:te Januari 1897.

— 20

Ansökningen om föreningens "charter"
underskrefs af Kristine Hansen, Thore
A. Netland, Charles Borglund, Berner
Loftfjeld, Ida Johnson, Niels Juel,
Gunerius Throseth, Agnete Johnsen,
John Johnsen, Marie Jensen och
Charles Rue. Föreningens syfte är
att bilda ett skandinaviskt centrum
för utbredeisen af det universala
brödraskapet utan hänsyn till natio-
nalitet, sekt, kön, stånd eller hud-
färg. Vidare att främja studiet af skilda
religioner, filosofi och vetenskap samt
att undersöka oförklarade naturlagar
och menniskans dolda krafter. Förenin-
gens styrelse utgöres för närvarande af
Niels Juel, ordförande; John Johnsen,
vice ordförande; Charles Berglund, se-
kreterare; Agnete Johnsen, kassör, och
Lena Holt, bibliotekarie. Föreningen
har egen lokal i Tollefsen hall-byggna-
den, 1500 East Franklin avenue, som
städse står öppen för medlemmarne.
Offentliga möten minst en gång i vec-
kan och ett teosofiskt lånbibliotek uppe-
hållas.

SÅNGFÖRENINGEN VIKING.

Norske Sångföreningen Viking är en
af våra yngre föreningar, men full af lif.
Knappt mer än ett år gammal, har den
betydligt tillväxt i både numerär styrka
och musikaliskt omfång, och sträfvar
den allt hvad tyglarna hålla för att
framdeles kunna få konserter och musi-
kaliska fester i gång och väcka våra
slumrande minnen till lifs med sina
vackra sånger, vårfriska helsningar från
tonernas verld.

Viking upphof sin första stämma den
4:de December 1898.

Föreningens nuvarande tjenstemän
äro: E. Ellingson, president; Chr.
Ertzgaard, vice president; Ole Johnson,
protokollsekreterare; Jonas Lie, finans-
sekreterare; Anton Johnson, korrespon-
derande sekreterare; Olaf Rood, kas-
sör; A. Abelsen, marskalk, Christ Berg,
fanjunkare.

Öfningarne, som ledas af norrmän-

304

nens talangfulle sånganförare, professor
Erick Oulie, ega rum hvarje söndags
förmiddag, mellan klockan 11-12, å Ro-
man and Persons hall, hörnet af Wash-
ington och Twentieth avenues north.

Föreningen räknar för närvarande 23
aktiva medlemmar, och att de alla med
särdeles stort intresse omfatta sin sak,
visas bäst derigenom, att äfven under
de varmaste sommarmånaderna, de
mangrannt infunno sig å alla öfnings-
möten.

När medlemmarne sjelfva hafva ett
sådant intresse för saken, torde man
kunna hysa den förhoppning, att den
stora allmänheten snart måtte få till-
fälle att få njuta af deras klingande
sång, hvilken på samma gång genom
sina vemodsfulla toner kommer att för-
flytta våra tankar till hembygdens sko-
gar och dalar.

Rätt så! Kör pä! — ty
Allt hvad stort och ädelt, skönt och upp-

böjdt är
Sångens Ijufva genius till vårt lijorta bär!

BALDER.

"Balder, afdclning No. 2/, af den
oberoende skandinaviska arbetare-före-
ningen af Amerika," organiserades den
4:dc November 1899 med tolf "charter
mcmbers." Nuvarande medlemsantalet
är redan 22. Bland föreningens tjen-
stemän räknas Ludvig Arctander, presi-
dent; Ludvig Nelson, vice president och
G. W. Olson, sekreterare. Dr. Jacolj
Hvoslef och Dr. Alfred Lind äro före-
ningens läkare. Hufvudqvarteret är i
Eau Claire, Wisconsin, der föreningen
organiserades den 2:dre Mars 1893. Den
har för närvarande 30 Iiranscher med ett
sammanlagdt medlemsantal af omkring
1,700. "Balder Branch No. 27" är den
första afdclning, som organiserades i
Minnesota. Föreningen, som är af en
social och broderlig karaktcr, bistår
sina medlemmar nierl sjukhjelp samt
lifassurans till ett l)elopp af $1,000.

HEMLIGA FÖRENINGAR.

Flera af våra landsmän tillhöra de
amerikanska hemliga föreningarne, af

Il vilka flera haft skandinaviska loger.
Den äldsta bland dessa är "Scandia
Lodge No. 6, Knights of Pythias," som
är grundad på den välkända historien
om Damon och Pythias och principen
af deras underbara vänskap. Denna
loge, som organiserades den 2i:ste No-
vember 1871, upphörde att vara skandi-
navisk loge efter nio års tillvaro, då
den sammanslöt sig med "Monitor
Lodge No. 6," hvilken åter på nyåret
år 1900 sammanslogs med "Minneapo-
lis Lodge No. I."

"Nora Lodge No. 33, K. of P.," är.
som namnet antyder, skandinavisk.
Den organiserades den io:de Juli 1884
och räknar nu 130 medlemmar.

"Hennepin Lodge No. 15, Ancient
Order of United Workmen," organise-
rades den 2i:ste Maj 1877 med 39 skan-
dinaviska "charter members." Den
upphörde omkring år 1882 att vara ute-
slutande skandinavisk loge. Af dess 200
medlemmar äro nu endast en tredjedel
skandinaver.

"Frithiof Grove No. 18, United An-
cient Order of Druids," organiserades
i September 1878 af 50 skandinaviska
medlemmar. Efter närmare sex års till-
varo sammanslöt den sig med den ame-
rikanska logen "Mistletoe Grove No.
17." Bland dess 200 medlemmar äro nu
endast cirka 25 skandinaver.

"Odin Lodge No. 29, U, A. O. D.,'"
organiserades i Maj 1885. Denna loge
är äfvenledes öppen för alla, men af
(less nuvarande medlemsantal, 220, äro
210 likaväl skandinaver.

FESTER OCH TILLSTÄLL-
NINGAR.

På grund af den stora mängd förenin-
gar, som under årens lopp existerat,
hafva våra landsmän icke lidit brist på
tillställningar, der de kunnat efter egen
smak f(Jrädla sinnet eller tillfredsställa
sin njutningslystnad. Det har till och
med vissa tider varit en sådan uppsjö

305

på föreningstillställningar, att den ena
föreningen nästan stått i vägen för den
andra, hvadan de financiela resultaten
mången gång blifvit lidande.

De största fester och tillställningar,
som ådragit sig allmän uppmärksamhet,
äro likväl de som varit anordnade af
flera sammanslutna församlingar och
föreningar eller af tillfälliga organisa-
tioner, bildade af stadens skandinaviska
befolkning i sin helhet.

Skandinaverna i Minneapolis hafva
haft en intellektuel fördel och förbin-
delse med sitt fädernesland, hvilket de-
ras landsmän å många andra platser af
Unionen icke haft tillfället åtnjuta. De
hafva haft nöjet att höra och komma
i beröring med många af de största och
ädlaste män och qvinnor, som Norden
någonsin frambringat. Många af de till-
ställningar, som hållits till deras ära, '
hafva varit storslagna, och icke alle-
nast varit ett nöje för oss sjelfva, utan
äfven bidragit till att fästa de öfriga
nationernas uppmärksamhet på vårt
folk.

För att uppfriska minnet hos alla
dem, som tagit del i eller bevistat dessa
högtidligheter, vilja vi låta de vigtiga-
ste passera revy — samt tillika upptaga
några mindre företeelser, der icke några
vidare demonstrationer egt rum.

I afseende på de besök som här egt
rum af stora och vidtbekanta person-
ligheter i allmänhet, stå Sverige och
Norge i teten; ty Fredrika Bremer be-
sökte denna plats år 1850 och Ole Bull
år 1856. Då fröken Bremer anlände,
hade ännu ingen af hennes landsmän
eller iandsmaninnor anländt hit för ati
helsa henne välkommen, och då Ole
Bull anlände fans här blott ett par
svenskar, af hvilka den ene, Mr. C. A.
Widstrand, som ännu räknas ibland vårt
antal, fungerade som hans ciceron.

Ole Bull gaf då en konsert härstädes,
tillsammans med den lilla täcka sån-
gerskan Adelina Patti, i en särdeles obe-
tydlig lokal ofvanpå Archie McGhees
'"grocery store" i hörnet af Washing-
ton och Second avenues south.

På eftermiddagen, samma dag som
konserten skulle ega rum, gick Ole Bull
tillsammans med Mr. Widstrand ut för
att bese den salong, hvari han skulle
uppträda. Inkommen på platsen, visa-
de sig Ole Bull ej särdeles belåten med
lokalen, men det fans tyvärr ej någon
bättre att få på den tiden. Efter att ha
gått några hvarf omkring salen, stälde
han sig midt på golfvet och började
hoppa jemfota. Då golfvet svigtade
betydligt, mumlade Ole Bull några ord
för sig sjelf samt ombad Mr. Widstrand
att ögonblickligen se till att några
stödjepelare sattes upp i butiken inun-
der för att styrka golfvet och derige-
nom förekomma en annars möjligen in-
träffad olycka.

Det påstås, att Ole Bull framlockade
lika Ijufva toner ur sin viol denna gång.
då han stod framför några hundra af
den nyfödda stadens driftige pioneerer.
som han någonsin gjort framför den
mest fashionabla publik i Europas huf-
vudstäder.

Ole Bull besökte återigen Minneapo
lis år 1867.

Sedan dröjde det många år innan
Minneapolis fick njuta af några vidare
gedigna konstnärliga prestationer.
Först år 1877 kom det glädjande bud-
skapet att Nordens sångarfoglar voro
på flygt hitöfver, och den 28-29 :de No-
vember fingo vi i Academy of Music
tjusas af den Svenska Damqvartettens
(Amanda Carlson, Ingeborg Löfgren,
Inga Ekström och Bcrtha Erixon) silf-
verklart klingande toner. Och månget
öga tårades, då de älskvärda sånger-
skorna på ett oöfverträffligt sätt åter-
gåfvo vårt kära fosterlands härliga
folkmelodier. Det var en helsning från
Sverige som då trängde till allas hjer-
tan. Någon offentlig mottagning var
icke anordnad och .vid den festmiddag,
som Mr. John F. N. De Flon arran-
gerat till deras ära, blef det endast få
förunnadt att få göra bekantskap med
de unga sångerskorna.

Året derpå fingo vi också njuta af ei:
musikalisk högtidsstund, då den så kal-

3o6

lade "ursprungliga" Svenska Damqvar-
tetten: Hilda Widerberg, Amy Åberg.
Mari Peterson och Wilhelmina Söder-
hmd, fyra röster och en själ, å Märket
hall, den i8:de Mars, 1878, tjusade oss
med sin rena harmoni och samman-
sjungning, hvilken länge torde lefva i
mångens minne. Deras amerikanska
melodier voro otvifvelaktigt aftonens
glanspunkter; ty sällan, ja, troligtvis al-
drig hafva amerikanare härstädes hört
sina favoritmelodier tolkade på ett så-
dant sätt.

Sedan dess har vår stad hedrats af
flera utmärkta svenska dam-solister, af
hvilka ingen, förutom Christina Nils-
son, så kunnat hänrycka publiken som
madame Carolina Östberg, hvilken upp-
trädde å Lyceum Theater den 27:de
Mars 1892 och den 3i:ste Januari 1893.
I konung Oscar II :s egenhändiga skrif-
velse till svenske ministern i Washing-
ton betecknas också madame Östberg,
kungliga operans primadonna, såsom
"den största och mångsidigaste sånger-
ska som Sverige hittills uppammat."

På tal om beryktade sångerskor kun-
na vi ej gerna uraktlåta att göra en liten
afvikelse från programmet genom att
omnämna det vår goda stad äfven upp-

OLIVF. FRKMSIAD.
ammat ett par unga sångerskor, som
nu utomlands genom sin konstnärsta-
lang skörda lagrar samt häfda den nor-

diska sångens ryktbarhet. De äro Ab-
bie Warendorph och Olive Fremstad,
hvilka båda uppehålla sig i Tyskland.
Miss Warendorph, född af norska för-
äldrar, har nu i tre års tid uppträdt
som primadonna vid teatern i Erfurt,
och Miss Olive Fremstad, hvars fader
var norsk och modren svenska, har un-
der de senare tre åren uppträdt som le-
dande kontralto vid teatern i Köln, der
hon vunnit stormande bifall, synnerli-
gast i "Carmen" samt i Ortruds parti i
"Lohengrin." Miss Fremstad har nn
från och med början af år 1900 antagit
ett särdeles fördelaktigt kontrakt på fem
år som ledande primadonna vid kung-
liga teatern i Mynchen, och torde vi
ännu framdeles kunna vänta att få er-
hålla uppmuntrande underrättelser om
den unga Minneapolis-konstnärinnan.
Miss Fremstad har under två säsonger
uppträdt vid Wagner festspelen i Bay-
reuth.

Efter att hafva tält om våra svenska
damqvartetter böra vi ej heller förgäta
den Luttemanska sextetten — "Lutte-
männerna" — hvilken genom sin verlds-
berömda sång gjort det svenska namnet
äradt hvarhelst den dragit fram i verl-
dens olika delar. Denna sångarkrets,
som bestod af herrar F. Erikson, C.
Fröholm. C. Smith, E. Schill, N. Lö-
wenmark och G. Kindlundh, tjusade oss
med sina bedårande, klingande röster i
början af året 1891. Hvad som är sagdt
om damqvartetterna kan i ännu högre
grad tillskrifvas "Luttemännerna." hvil-
ka vi sedermera hade tillfället höra rätt
ofta, ty det var med dem, under deras
rundresor genom Amerika, liksom med
en viss beryktad sångerska, de kommo
tillbaka tid efter annan för att gifva-
en afskedskonsert. Efter ett mång-
årigt vistande i Amerika blef denna sex-
tett ej mera hvad den var; och man kan
ju ej heller begära att de i alla tider
skulle behålla sina vackra röster. Är
1897 voro de endast fyra, en qvartett.
och mången förmodar törhända att äf-
ven den nu hör till det förflutna, men så
är ej fallet, ty enligt Stockholmstidnin-

307

garne läto de ännu höra sig förliden
sommar (1899) i Berns salong i Stock-
holm, der de voro engagerade för
"specialiteten."

På tal om sång hafva vi blifvit ryckta
så långt fram i tiden, att vi nu måste
börja på nytt igen; det vill säga gå till-
baka till äldre tid för att berätta om
våra tillställningar och fester i den tur
och ordning, som de egt rum. Vi säga
derföre som "gubben med tittskåpet":
titta nu med det ena ögat och blunda
med det andra, ty nu kommer

BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON.

I slutet af år 1880 gästade Björnson
Chicago, och alldenstund skandinaverna
härstädes närde en särdeles stor önskan
att få ett tillfälle att höra Nordens stör-

BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON.

ste lefvande skald, sammankallades ett
allmänt massmöte å Nordens hall, den
igide November. För att vinna ända-
målet uppsattes en petition, som tillsän-
des Björnson, med anhållan att han
ville hedra sina landsmän med ett eller
par föredrag i Minneapolis. Petitio-

nen var underskrifven af 150 ledande
skandinaver, hvaribland funnos namnen
på många af våra förnämsta svenskar.
Det dröjde en längre tid innan komi-
teen erhöll direkt besked, men slutli-
gen kom underrättelsen: "Björnson
kommer och ämnar att hålla sitt för-
sta föredrag i Minneapolis den ii:te
Januari 1881."

Björnson anlände dagen förut och
många voro de, som begåfvo sig ut för
att om möjligt för första gången få till-
fälle att beskåda sin store landsman,
om hvilken de hade hört så mycket talas
och beskrifvas. Han var icke svår att
igenkänna. Det stora, yfviga hufvudet,
de buskiga ögonbrynen samt den i det
hela kraftiga figuren drog genast upp-
märksamheten till sig, och man kände
genast, att det icke var någon vanlig
menniska man hade framför sig.

Björnson höll tre föreläsningar. Den
första å Pence Opera House, tisdagen
den ii:te Januari, om "Nuvarande för-
hållanden i de tre Nordiska landen;"
den andra, den 2i:ste Januari, om "Pro-
feterna," religiöst föredrag, samt den
tredje om "Grundtvig og hans Samtid,"
söndagen den 20:de Februari.

Om man undantager den första före-
läsningen, voro ämnena för hans före-
drag icke särdeles väl afpassade för den
publik, han här hade att uppträda inför.

Det första föredraget, som bevistades
af 870 personer, var det mest entusi-
astiska och tilltalande.

Lite hvar var nyfiken att höra hvad.
den store skalden, den oförskräckte fri-
hetskämpen, hade att säga om de skan-
dinaviska länderna och den strid som
l^ågick mellan folkmakten och konunga-
makten i Norge.

Någon introduktion behöfdes icke vid
hans första föreläsning och skulle dess-
utom varit omöjlig, ty den varma och
långvariga bifallsyttringen, som helsade
hans inträde, skulle hafva förqväft hvar-
je försök i den vägen. Bifallet följde
honom också genom hela föredraget,
som ibland försatte publiken i ett hjert-
ligt skratt, ibland i en högtidlig stillhet

3o8

samt stundtals, genom hans gripande
skildringar, framkallade starka och lång-
variga applåder.

Den andra, religiösa föreläsningen,
var ej så talrikt besökt — endast 410 per-
soner voro närvarande.

Såväl i enskildt samtal som i sitt fö-
redrag framhöll Björnson, att han icke
var någon svenskhatare eller fiende till
unionen. Han sade, att han'älskade fol-
ket, men han hatade kungadömet; han
önskade icke en upplösning af unionen,
men han ville att föreningsbandet skall
knytas mellan tvenne sjelfständiga, fria
brödrafolk, som hafva hvar sin "rena
flagga" och derigenom visa, att de icke
stå i något slags beroende af hvarandra.

Eget nog gjordes ej någon större
ovation för Björnson, vare sig vid hans
ankomst eller under hans vistelse här-
städes.

Doktor Karl Bendckc, hos hvilken
Björnson bodde, hade en afton inviterat
flera skandinaver, och fingo åtskilliga
då tillfälle att göra Björnsons personliga
bekantskap.

De flesta af våra landsmän hade utan
tvifvel förestält sig Björnson såsom en
stolt och anspråksfull personlighet, men
den Björnson, som här mötte oss, var
emellertid tillmötesgående, vänlig och
vinnande i sitt sätt.

DEN SKANDINAVISKA PRESSFÖR-
ENINGENS FEST.

Den förnämsta tilldragelsen i Nord-
vesterns Skand. Pressförenings historia
var dess första storslagna literära års-
fest, som hölls i Märket Hall, fredags-
aftonen den i4:de Mars 1884, och hvil-
ken enligt allas samstämmande omdöme
var "a grand success." Förmodligen
hade aldrig förut ett så stort antal
skandinaver varit samladt här vid nå-
gon borgerlig fest, i det åhörareskaran
väl uppgick till inemot 800 personer.

Tal, sång och musik omvexladc. Det
första talet hölls af den norske redaktö-
ren Husher om "den norsk-amerikanska
pressen," utgörande en kort historik öf-

ver utvecklingen af denna press, dess
strider och segrar, och slutande med den
vackra önskan att den i en framtid måt-
te sammansmälta med sina båda syskon,
den danska och svenska, till en enda
stor skandinavisk-amerikansk press.
Det andra talet var redaktör Enanders
om "den svensk-amerikanska pressen,"
hvars tidigare historia tramstäldes på
ett sätt, som vittnade om stor sakkän-
nedom. De träffande anmärkningar
som gjordes öfver en svensk-amerikansk
hufvudredaktörs ställning och åliggan-
den nu för tiden, till skilnad mot förr,
voro ganska pikanta. Sista talet hölls
på engelska språket af Mr. Jos. E. Os-
l)orn och behandlade ämnet '"The Press
and Patriotism." Talarens hela fram-
ställning karakteriserades af en hjerte-
värme som meddelade sig åt åhörarne.
Såväl krigaren, som kallas ut för att
värna hem och land, som pressens man,
hvilken strider för ljus och sanning,
skildrades "con amore."

Den vackra nettobehållningen af
festen smälte dagen derpå bort som
"smör i solsken," då medlemmarne hade
anordnadt en afskedsfrukost å Sherman
House i St. Paul. för att säga ett hjert-
ligt farväl åt den föregående aftonens
festtalare före deras afresa til! Chicago.
Vid denna gemytliga kollation var or-
det fritt, och om de festliga talen i bör-
jan voro något kyliga så blefvo de efter-
hand så mycket mera varma — ja. rik-
tigt eldiga. Under den första, allvar-
liga delen af programmet afsändes en-
ligt enhälligt beslut följande telegram:

St. Paul, Minn., Marcli 15, 1884.
To John Ericsson, Invcntor of the
Monitor, New York, N. Y. —

The Scandinavian Press Association
of the Northwest, at its first annual
festival, hails you as a grand exponent
of Scandinavian genius and enterprise
in America. Live long to the honor
of your nativc and adopted land.

A. SÖDERSTRÖM,
Corresponding Secretary.
Minneapolis, Minn.

309

St. Paul, Alinn., Alarch 15. 1884.
Hon. Knute Nelson, M. C, Washing-
ton, D. C—

The Scandinavian Press Association
of the Northwest, at its first annual
festival greets you as the first represent-
ative m the Congress of the United
States.

A. SÖDERSTRÖM,
Corresponding Secretary.
Minneapolis, Minn.

CHRISTINA NILSON-FESTEN.

wå:

CHRISTINA NILSSON.

VÄLKOMSTHELSNING TILL
CHRISTINA NILSSON.

Säg, minnes du än ifrån flydda år,

Hur våren drog in i Nord?

Hur grönslia och blommor följde hau.s spår,

Der han liysste en nyvalvnad jord?

Hur vinden lelite i björliens topp,

Och vårbäcken styrde sitt ystra lopp

Bland hemlandets skogar och dalar?

Hur liöjdes icke af glädje vart bröst
Vid lärkans drill uti skyn!
Hur tjuste oss icke bofinkens röst
Der borta vid skogsdungens bryn!
Först rätt vi kände att du var vår,
Då fågelsång ljöd ur kronor och snår
Bland hemlandets skogar och dalar.

Och äfven hitöfver till fjerran In ml
Han kommit, den tjusande vår;
Och sången, som följer den hand i hand.
Kommit äfven— med dig, just i går.
Af sällhet höjes åter vårt bröst.

Vi lyss till en älskande, välbekant röst
Från hemlandets skogar och dalar.

Vi lyss: der klingar bland tonernas ström

En helsning från flydda da'r.

Den anslår en sträng så känslig och öm,

Som fius än i värt hjerta qvar:

Vi känna hur våren dra'r in i Nord

Och åter kysser en nyvaknad jord

Bland hemlandets skogar och dalar.

— H. A. Peters.

Så snart »nan rigtigt fått klart för
sig att Christina Nilsson verkligen
komme att sjunga vid "The State Musi-
cal Festival" i Minneapolis, beslöts å
ett af landsmän talrikt besökt möte, att
en fest skulle gifvas till hennes ära å
något af de förnämsta hotellen vid det
natursköna Lake Minnetonka, hvilken
fest borde fördunkla allt, hvad i dylik
väg dittills åstadkommits för henne af
svenskarne i Amerika. Efter det ko-
miteen haft en mängd möten beslöts att
festen i fråga skulle utgöras af en lust-
färd å Lake Minnetonka på eftermid-
dagen den g:de Juni samt bankett och
bal på qvällen å Lyndale Hotel vid
Lake Calhoun.

Sedan allt var i ordning, kom det
oväntade telegrammet från M:me Nils-
son, att hon ej kunde komma hit å ut-
satt tid på grund af jernvägsmissöde.
Följden blef, att efter åtskillig telegram-
vexHng mellan henne och komiteen.
festen uppskTits med stort omak, till
onsdagen den ]i:te Juni.

Hrr John F. Peterson och C. O. Carl-
son blefvo af komiteen utsedda att möta
M:me Nilsson vid Jordan och eskortera
henne till staden.

Då M:me Nilsson, åtföljd af sin fo-
sterdotter, Mlle. Rosa de Vallejo, jem-
te eskort på måndagsqvällen anlände till
Minneapolis, mottogs hon vid stationen
af komiteen och en oräknelig mennisko-
massa, som hurrade af hjertans grund.
Det var med möda man kunde bereda
henne väg genom folkhopen. Vid an-
komsten till stadens "ypperliga hotell"
det "verldsberömda" Nicollet House,
fick Christina Nilsson stå i mörkret
utanför sitt rum nära en halftimme, in-
nan hotellets föreståndare. Col. West,

3IO

CHRISTINA NILSSON-EXKURSIONISTERNA \1D T.AKK PARK llolF.L, MINNETONKA.

kunde hitta rätta nyckeln till rummet.
S .olar och soflfor ansågos troligen som
iyxartiklar på den tiden, ty man kunde
ej finna någon för M:me Nilsson att
sitta på, medan hon väntade på nyc-
keln.

Onsdagen den 1 1 :te Juni vid middags-
liden hade en oöfverskådlig mennisko-
massa infunnit sig vid Minneapolis &
St. Louis-jernvägens station, hvarifrån
festtåget skulle afgå. Vid 2-tiden kom
Christina Nilsson åkande i en vagn dra-
gen af fyra hvita hästar. Ett sådant
jubel och ett sådant hurrande, som eg-
de rum då hon steg ur vagnen och om-
bord på tåget, har troligen Minneapolis
aldrig hört maken till.

Hon helsade leende till höger och
vcnster och talade till alla som kommo

i hennes närhet. Tåget var festligt
smyckadt med svenska och amerikanska
flaggor, blommor och löf, och å "the
headlight" på lokomotivet fans hennes
porträtt infattadt i en ram af blommor
och grönt. Framkomna till Minnetonka
gick sällskapet ombord på den palats-
lika ångaren "Belle of Minnetonka" för
att göra en lur öfver denna Nord-
vcsterns härligaste sjö. Ombord på
båten blefvo de af sällskapet, som ej
förut voro bekanta med M:me Nils-
son, presenterade för henne, och hon
hade en blick och ett vänligt ord för
livar och en. Bland sällskapet fun-
nos många af Christina Nilssons barn-
(lomsbekanta och många lustiga episo-
der skulle kanna omnämnas, som tima-
de på båten med anledning häraf. En-

311

•dast en dylik vilja vi omnämna. En
viss persons hustru närmade sig M:me
Nilsson och utropade, i det hon slog
ihop händerna: "Ä' dä' du Christina?"
hvarpå M:me Nilsson under liknande
åtbörd svarade:

"Ja, å ä' dä' du Brita?"

Sjöresan tycktes intressera M:me
Nilsson i högsta grad och betraktade
hon med hänryckning de vackra scene-
rier, hvilka de passerande stränderna
ständigt upprullade för passagerarnes
åsyn.

Ankomna till Lake Park företog en
del af sällskapet en liten tur upp till det
ståtligt belägna hotellet.

Vid 6-tiden på eftermiddagen land-
steg sällskapet vid Excelsior, hvarest
€tt smakfullt dekoreradt extratåg stod
färdigt att föra det till Lyndale Hotel,
Lake Calhoun. Dit anlände turisterna
klockan 7, hungriga och törstiga, tack
vare hotellegarens försumlighet att å
båten tillhandahålla bestälda förfrisk-
ningar.

Vid 8-tiden satte man sig till bords
och njöt på förhand vid tanken på alla
de läckerheter, som funnos upptagna
på den storståtliga matsedeln. Men
man blef lurad på konfekten. Sämre
servering och sämre bankett har man
aldrig sett maken till. Vinerna till de
olika rätterna serverades nära nog en
halftimme efter man ätit. En stor del
gäster fingo ingenting alls. Banketten
förorsakade allmänt missnöje bland gä-
sterna som tyckte att för $10 borde de
kunnat få någonting att äta. M:me
Nilsson blef ej heller särdeles väl ser-
verad. Det hela var en outplånlig
skamfläck på hotellets föreståndare,
hvilken försökte förtjena så mycket som
möjligt på affären och som dessutom
var berusad på qvällen af de viner som
komiteen ditskickat för gästernas räk-
ning.

Om denna stora festmåltid skref skal-
den Ninian, som då befann sig i Chica-
go, följande parodiska jeremiad:

HUNGER OCH TÖRST.

ELLER

DEN GRÄSLIGA FESTMÅLTIDEN I LAKE

CALHOUN.
Och aldrig nå'nsin den lilla frun
Haft slik en ängslan vid Lake Calhoun;
Hon kokte so-lår och stekte lök
Och gnafde pepparrot i sitt kök.
Så klart som korfspa var allting snart,
Så delikat, och så fint och rart.

I helig väntan på en estrad
Nu stod så pyntad den långa rad;
Man alla hundarne hade släppt;
Och sina händer på magen knäppt;
Allt skulle vara på herrgårdsvis,
Den svenska "divan" till lof och pris.

Då rusar plötsligt en he.iduk fram.
Han bär i handen ett telegram;
"Christina Nilsson, vår trast 1 Nord,
Den största sångerska uppå jord.
Kan inte komma i dag, enär
Två jernvägs-syllar ha' gått isär."

"O. Herre Jemine, all vår mat;
Den stekta flundran på silfverfat.
Don brynta paddan i guldgult smör.
Och gåspastejen— jag tror jag dör!"
Så tung en klagan från lilla frun
Flög öfver vågen vid Lake Calhoun.

De kloka hjernor man slog ihop
Och höjde gräsliga klagorop:
"Well. käre vänner, vi göra bäst.
Om lugnt vi vänta vår dyra gäst,"
Så guvernören hof upp sin röst
Och slog med händerna på sitt bröst.

Man slog sig ned kring ett aflångt bord.
Och guvernören tog på nytt till ord;
Parentationer med kraft och nit
Han höll om— dubbla bokhålleriet.
Och när som tiden för trögt förrann.
Då Ijögo farmrarne för hvarann.

Så satt man stilla i dagar tre.
Att tåligt vänta på sångens Fe.
En sof, en vakade, en höll tal,
Att ekot flög öfver berg och dal;
En meta' småfisk vid Lake Cnlhoun.
En ann' slog lofvar kring lilla frun.

På tredje dagen en legation
Blef sänd till närmaste tågstation:
Tolf gamla damer i krinolin
Med högär'vördig och vigtig min.
Att föra "divan" till vänsäll bygd
I måugbepröfvado vingars skygd.

En säng af Sankey de stämde opp.
Och "trainen" saktade tvärt sitt lopp;
Christina Nilsson kom ut och såg
De feta fruarnes jubeltåg. —
En tår hon bortströk med afvog hand,
En kärleksgärd för sitt fosterland.

Helt lätt man fann en konversation,
Om Per och Pål och om Truls och kon,

31-^

Samt om den siiggan, som jiist i fjol
Fick nitton grisar, när tuppen gol. —
En tär på nytt med sin fina hand
Strök "divan" bort— för sitt fosterland.

Omsider dock man till målet hann.

Der öfver dörren ett talgljus brann.

Pä trappan syntes vär guvernör,

Vår glade, treflige arrangör,

Han bar i handen ett stjernbaner

Och sjöng en psalm till sitt handklaver.

Så uti gåsraarseh man trädde in
Med nobla miner och högstämdt sinn'.
Christina Nilsson stod tyst och såg
På all den prakt, som för ögat låg —
Då kom Convoyen i hastigt lopp
Och skrek till "divan": "Move up. niove
np!"

Sä blef hon uppträngd uti ett hörn
Och fiek mot viiggen en viildig törn:
På fat kom killing och fisk. 'med mer —
Men allt var surt— och gifk inte ner.
Som skogen.-! hniitrrlga. hemska varg
Hvar bordsgiisl grinade, tviir och karg.

Men om ock killingen smakar sur,
En man sig finner i nr och skur;
Herr guverniiren steg upp och höll
Ett tal: hvart ord som ett majregn föll
Och vederqvickte det fält till slut.
Der allt låg vissnadt en qvart fiirut.

Han fattar sirligt sitt glas och ber
I fint och storslaget festmancr:
"Cliristina, prisade näktergal.
Säg, vill du h<»ja din festpokal
Och tömma— lyckligt fiir Lyndales hopp-
Ett fullt och perlande 'botten opp?" "

Dä höjde "divan" pf)kalii <ieh drack
Och säg i taket och sade: "snnick:""
Men hon drack luft, ty i huset fans
En enda droppe ej mer till hands.
Allt— sä att säga— var supet ut;
Helt torr blef pic-nickens fröjd till slut.

I, dyn' landsmän, vitl Lake ('alhuiin,
Köp' hem ett Isskåp åt lilla finn.
Der hon kan gömma ett ofödt lam,
Att ej det surnar tiP längre fram!
NI gä ej säkra; — om tusen är
Till nytt besök NI en diva får.

Vid banketten hiiWos tal af C. C. Beii-
iiet — "Välkomsthclsning;" af Herman
.Stockenström för "Vart fosterland;" af
Y\ P. Swcnsen för "Vårt adoptivland;"
af A. F. Nordin för "Hedersgästen."
Dessutom talade guvernör Ilnbljard
och l)orgmästarc G. A. Pillsbury och till
sist M:me Nilsson, som i vartna orda-
lag tackade för den ära. snm bevisats
henne.

Efter det festmåltiden var slutad re-
tirerade man till den rymliga danssa-
longen, der man dansade flitigt hela nat-
ten. I början af balen uppeldade Chri-
stina Nilsson entusiasmen med att sjun-
ga "'Fjorton år tror jag visst atf jag
var" samt en charmant dalpolska. Un-
der hela aftonen var divan omgifven af
flitiga beundrare, som ständigt ville
bädda sig i solskenet af hennes närvaro.
Förnämligast bland dessa fixstjernor
märktes patron Carlsons klotrunda figur
der han vid pianot alltid stod färdig att
.sjunga:

"Stina, här har du mej.
Kom, ska' vi dansa polska," (etc.)

Christina Nilsson deltog i balen endast
en kort stund. Vid 12-tiden begaf hoit
sig hem till sitt hotell, temligen uttröt-
tad.

Torsdagen den I2:tc' Juni sjöng M:me"
Nilsson i Coliseum för öfverfullt hus
ett nummer ur oratoriet "Skapelsen,"
en italiensk aria samt en del af Elsas-
parti i Lohengrin. Huru hon sjöng är
öfverflödigt att nämna. Hon tog som
vanligt publiken med storm, och applå-
derna öfverröstade åskan, som mullrade
utanför och som på eftermiddagen sam-
ma dag hade slagit ned i konsertsalen
under pågående konsert. I samman-
hang härmed kan nämnas, att då Rcm-
mertz på qvällen sjöng Rafaels parti i
"Skapelsen" och kom till stället der det
heter: "Och mörker rådde på djupet,"
slocknade alla elektriska ljusen i bygg-
naden så att det blef kolmörkt flera mi-
nuter. Då senare Toedt sjöng: "Och
Gud sade: Varde ljus. och det vardt
ljus," tändes de ögonblickligen. Publi-
ken applåderade ursinnigt under förmo-
dan att det hörde till pjesen, men så
var dock ej förhållandet.

Den 1 1 :tc Juni på förmiddagen upp-
vaktades Christina Nilsson å Nicollct
Housc af en 12—14 medlemmar af den
skandinaviska pressföreningen. Under
det de komitcerade sysslade i korrido-
ren utanf(')r M:me Nilssons rum. öpp-
nades plötsligt dörren och Stina utropa-

313

de: "Kommer in, godt folk, å våren in-
te rädda."

Efter det medlemmarne inträdt i det
stora förmaket, och presenteringen egt
rum, öfverlemnade kapten Osborn å
pressföreningens vägnar ett väl utfördt
litografiskt souvenir, inbundet i fina

now, Luth. Taeger, Nicolaus Grevstad,
Chr. Brandt, Jos. E. Osborn. Axel Alm-
quist, Berndt Anderson och Herman
Stockenstfom. Andra sidan åter fram-
stälde sångerskans barndomshem, der
hon sjelf syntes i förgrunden, lyssnande
till näktergalens toner. Vid sidan af

&'^

'■^'

<*^

"^r.

,<si

y^^^h

f^^:;

/7-.^;,r\-v Vi

SKANDINAVISKA PRESSFÖRENINGENS CHRISTINA NILSSON-SOUVENIR.

plyschpärmar i de svenska färgerna.
Vid öfverlemnandet af detsamma yttrade
sig kapten Osborn sålunda:

"Högt ärade landsmaninna! Då ni
nu åter besöker vårt adopterade foster-
land för att ännu en gång låta oss
höra och njuta af eder gudagåfva, den
odödliga sången, en helsning från våra
fäders land, sångens hemland på jor-
den, så ha vi, för att visa huru högt vi
akta eder och älska sången, dristat in-
finna oss här, och bedja eder ödmjukli-
gen att från oss mottaga en välkomst-
helsning."

Första insidan af litografien upptogs
af Christina Nilssons porträtt som mid-
telfigur, om slutet af porträtter af föl-
jande af pressklubbens aktiva medlem-
mar: Alfred Söderström, Magnus Lun-

denna teckning läses följande inskrip-
tion:

VÄLKOMSTHELSNING

TILL CHRISTINA NILSSON FRÅN SKAN-
DINAVISKA FRESSFÖRENIN-
GEN I MINNESOTA.

Du är ditt fosterlands stolthet och
verldens beundran.

Du är drottning i sångens rike.

Den ringa flickan från det torftiga
hemmet har med tonernas makt, med
det tjusande inflytandet af sin nordi-
ska enkelhet eröfrat en verld.

Derför helsar dig med jubel den
tätaste skandinaviska syskonringen i
Amerika välkommen till det ung-
domsfriska Minnesota.

Den II :te Juni 1884.

314

C. O. Carlson, en af festkomiteens
medlemmar samt agent här i staden för
"The Equitable Life of New York,"
var den som alltid försökte att förena
nytta och nöje. Han lät öfvertyga Chri-
stina Nilsson om de stora företräden,
som detta bolag egde framför alla an-
dra dylika, och följden af hans välta-
lighet blef att M:me Nilsson lät för-
säkra sitt lif för en summa af $25.000
till förmån för en aflägsen slägting till
hennes andre man, fröken Rosa de Val-
lejo, som hon upptagit till sin foster-
dotter. Doktor J. Pearson härstädes
undersökte M:me Nilssons helsotill-
stånd och fann detsamma lemna intet
öfrigt att önska. Af försäkringsbrefvet
framgick, att M:me Nilsson då var 41
år gammal, mätte 5.5 fot i längd, 30
tum omkring midjan samt vägde 175
pounds. Man fann således, att hon
äfven i qvantitativt hänseende var en re-
spektabel ättling af gamla Sverige. Bå-
da hennes föräldrar voro då döda; hon
hade haft en syster som afled vid 58 års
ålder, och fem bröder af hvilka tyra lef-
<ie och voro i en ålder af 50 — 60 år.

Den stora sångerskan firade sitt silf-
verbröllop med operasången år 1889, då
hon för alltid lemnade scenen och för-
svann i privatlifvets skymundan.

DEN STORA BANKETTEN Å WEST
HOTEL.

I början af Januari månad 1886 sam-
manträffade några Minncapolisboar helt
apropos med några vänner från St.
Paul, och yttrade en af Minneapolis-
boarne då helt oförmodadt och utan att
någon plan förut varit uppgjord, att de
vid första lägliga tillfälle ville anordna
ett litet slädparti och köra ner till St.
Paul för att helsa på sina gamla vän-
ner. St. Paulboarne blefvo förtjusta i
planen och lofvade att emottaga hela
sällskapet med "varma servetter," om
de fingo behörig beredelsetid samt be-
sked om huru många som kommo att
deltaga i slädpartiet.

Beslut och handling blefvo nu ett och
erhöllo Minneapolisboarne snart derpå

en inbjudning till en större reception
för den 27:de Januari å Hotel Ryan (det
största hotellet i hufvudstaden), der en
liten föreningsfest mellan St. Pauls och
Minneapolis' ledande skandinaver då
skulle ega rum.

Gynnade af vackert väder och klin-
gande slädföre företogo Minneapolis-
boarne resan till St. Paul i sina privata
åkdon och anlände den stora karava-
nen omkring klockan 9 på aftonen till
Hotel Ryan, der den emottogs af en
reception-komitce. bestående af herrar
A. E. Johnson, Colonel Chris. Brandt,
Dr. Nelson, G. Elmquist och Dr. Lund-
gren.

Två hundra damer och herrar voro
församlade vid banketten, der St. Paul-
ilerna öfverraskade sina gäster med ett
särdeles storslaget program. Festen
afslutades med en större bal.

Bland de olika konversationsgrupper-
na rådde den lifligaste munterhet och
märktes tydligen att någon afundsjuka
mellan St. Pauls och Minneapolis' skan-
dinaver ej fans till eller att den åtmin-
stone för tillfället måtte ha blifvit lem-
nad hemma.

Denna, den största sällskapliga fest
som någonsin afhållits af skandinaverna
i St. Paul, var det som gaf anledning
tjll den stora banketten å West Hotel
onsdagen den 24:de Mars 1886, hvilken
var afsedd som ett "tack för sist" för
det vänliga och storartade emottagande
Minneapolisboarne rönte af sina vänner
i St. Paul ett par månader förut.

Begäret att öfverträfifa sina grannar
(i St. Paul) samt de skandinaviska
afTärsmänncns i Minncapolis numerära
styrka bidrogo att göra denna fest till
en "pyramidal success" och till den ele-
gantaste tillställning, som någonsin egt
rum bland skandinaverna.

Det förberedande arbetet lör denna
fest verkstäldes af en exekutiv komitee,
bestående af herrar S. E. Olson, P. P.
Swensen, J. W. Arctander, P. J. E.
Clementson, A. J. Rosander, Charles
Johnson, N. H. Gjertsen, R. L. Berg-
lund, P. Clausen. J. H. Paulson, John

315

Brandt, John E. Ofstie, J. F. Peterson,
Gerh. Gjertsen, Andrew Bergström,
John Peterson, C. F. Struck, Alfred
Söderström, Charles Blomquist, Gud-
mund F. Johnson, Nick Anderson, John
Carlson, M. Munster och H. O. Peter-
son, jemte följande supplementär-ko-
miteer:

Arrangement — S. E. Olson, P. P.
Swensen, P. Clausen.

Invitation — H. O. Peterson, John E.
Ofstie, J. H. Paulson, N. H. Gjertsen,
Gerh. Gjertsen, Alf. Söderström, An-
drew Bergström, Charles Blomquist, J.
Landberg, sekreterare.

Reception — John F. Peterson, C. F.
Struck, William Heggum, Charles John-
son, Gudmund F. Johnson, A. J. Ro-
sander, John Carlson.

Floor — C. C. Bennet, John Peterson,
Nick Anderson, H. T. Hasberg, C.
Haug.

Närmare 500 personer voro närvaran-
de. Förutom St. Pauls och Minneapo-
lis' ledande affärsmän voro flera notabla
representanter närvarande, såsom:

Prof. Edward Olson vid Universite-
tet i Chicago, Hon. S. F. Christensen,
Rush City; Hon. A. E. Rice, Willmar;
Hon. S. D. Peterson, New Ulm; N.
O. Werner, Red Wing; Hon. L. P.
Larson, Eau Clair, Wis.; N. P. Nelson,
(dåvarande) egaren af "Svenska Ameri-
kanaren," Chicago, samt bankiren N.
O. Ostrom, Evansville.

Supeen var ytterst elegant, och de
många, långa borden dignade under
bördan af de finaste delikatesser, blom-
sterdekorationer och krokaner. Aldrig
hade den prydliga salen företett en mera
storartad anblick. Två hundra uppas-
sare, uppsträckta i svart frack och hvit
halsduk voro under fyra timmars tid
ständigt sysselsatta med att egna gäster-
na sin uppmärksamhet.

Bland dekorationerna i den stora sa-
longen märktes bland annat ett större
standar, måladt enkom för festen af
professor P. Clausen, föreställande
Svea, Nora och Dana, hållande hvar-
andra om lifvet, samt ofvanför den ame-

rikanska frihetsgudinnan, hvilken utgöt
ufver dem sitt ymnighetshorn. Standa-
ret bar dessutom följande inskription:
"Three in One." Under supeen afhöl-
los flera entusiastiska och väldigt ap-
plåderade tal. Efter det ceremoni-
mästaren, S. E. Olson, i väl valda orda-
lag öppnat festen, föreslogs följande
skålar: "Våra gäster," Colonel Hans
Mattson; "Våra värdar," J. E. Osborn;
"Förenta Staterna," L. R. Larson;
"Sverige," S. F. Christensen; "Norge,"
Oscar Torrison; "Danmark," F. A.
Husher; "Minneapolis," Rev. Kristofer
Janson; "Skandinaverna i Amerika,"
professor Edward Olson; "Damerna,"
Lars Rand; "Tvillingstäderna," A. F.
Nordin.

Mr. A. J. Blethen, egaren af "Min-
neapolis Daily Tribune," räknades äfven
bland talarnes antal och inspirerad af
de storartade intryck, som han hade af
festen, ville han icke allenast räkna sig
som skandinav, utan försökte äfven be-
visa att han var af skandinavisk här-
komst. P. P. Swensen afslutade den
långa serien af tal i några få ordalag,
hvarefter åtskilliga tacksägelseadresser
upplästes från flera af våra mest fram-
stående skandinaver i Amerika, hvilka
ej kunde hedra festen med sin närvaro,
bland hvilka räknades: Hon. Knute
Nelson, Washington, D. C; B. Love-
son, danska ministern i Washington, D.
C; Grefve Reuterskjöld, svensk-norska
ministern i Washington, D. C; Hon.
P. A. Larson, Lake Crystal, Minn.;
Hon. Wm. Christensen, Olivia, Minn.;
Hon. Geo. H. Johnson, Groton, N. D. ;
A. Chaiser, utgifvaren af "Svenska Tri-
bunen," Chicago; Prof. Storm Bull,
University of Wisconsin, Madison,Wis.;
Col. J. A. Johnson, Madison, Wis.;
Hon. N. P. Haugen, state railroad com-
missioner, Madison, Wis.; Hon. S. J.
Willard, Red Wing; Hon. T. K. Sim-
mons, Red Wing; Prof. Hjalmar Hjort
Boyesen, Columbia College, New York.

Efter skålen för Sverige, Norge och
Danmark spelade Danz' orkester de re-
spektive ländernas nationalsånger, hvil-

3i6

ka mottogos med stormande applåder.
Musiken dertill var på ett förtjenstfuUt
sätt enkom för tillfället arrangerad af
Prof. Oscar Ringwall.

Efter supeen förflyttade sig sällska-
pet till en annan sal, der en animerad
bal egde rum och damernas eleganta
toaletter fingo bättre tillfälle att lägga
sin elegans i dagen.

Tillställningen var till alla delar lyc-
kad och bidrog i niånga afseenden till

P. P. Swensen, Carl F. Struck, P. Clau-
sen, A. E. Johnson, N. H. Gjertsen,
Andrew Bergström och Lars Rand.

MILITÄRFESTEN.

Fredagen den I4:de Oktober 1887. De
svenska militärernas ankomst till Min-
neapolis omfattades med vida större
entusiasm af vår skandinaviska befolk-
ning än till och med den mest sangvini-
ske hade vågat hoppas. Bland stadens

DK SVENSKA M1[.IT.\KE

att höja vårt folks anseende i andra na-
tioners ögon. Länge torde också den-
na fest lefva i Minneapolisboarnes min-
ne. Alen smakar det bra. så kostar
det bra — det fordrades ej mindre än
närmare ett tusen sex hundra dollars
för att betala kalaset.

Den amerikanska dagtidningen '"Min-
neapolis Tribune" innehöll dagen derpå
det längsta referat, som någonsin gifvits
öfver någon skandinavisk fest i Min-
neapolis, ej mindre än nio hela spalter,
tillika med porträtter och biografier af
S. E. Olson, Adolph Bierman, John W.
Arctander, Col. Hans Mattson, Col.
Chris. Brandt, Alfred Söderström. Capt.

RN.\. )i ()I-FICKK.\RE.*)

skandinaver var det ej niånga som ej
hade infunnit sig vid Union Depot eller
närgrär.sande gator för att helsa de
långväga gästerna välkomna. En väl-

* Do inilitärtT, som deltogo i denna fest,
voro fhcfcn fiir K. Ncrikos rejjomonto öfver-
sto .loliii IJlliclniriU (siilcr till vcuslcr ,1
plansclien), nia.iorcii vid K. Sven lifjrnrde II.
Oyllciinini fsitlcr lill ln"»t:cr), liijf iKintcn vid
K. Gilta arlillprirogenientt' F. O. Tlicoander
fstAr liiiitrst till vcnstcrl. liijliuuUon vid K.
Neril<os rcKoincnte A. Wostcr (st:ir liakom
major Cyllciiiam), liötiiaiitcMi vid K. lifgar-
dct lill liiist ^trcfvf F. von INiscii (liiiiffst
till luififr), liiji iiaiitcii vid (iitin artillcrircge-
montc O. IJIlicliiirpk sanil niidciliijl unnten
vid T/ifi'ctrciiiciitcls luisarkar grofvi' C. Le-
wonliaiij)!. TiHlcilicliilcI nt;rj(n-(lcw af tvft
man fraii livai-tdcia ;if Svoa ^iirdo. liJi.stKar-
dot and Andni Rardot. K. Ncrlkcs roRO-
monto. liifrofifnipntots InisarkAr. Kroiiprln-
sons liusaiTcRfincnto orh Oöla artillcrireÄe-
mcntf.

317

komstkomitee, bestående af herrar F. A.
Husher, John F. Peterson, kapten C. C.
Bennet, kapten Opheim och Alfred Sö-
derström, mötte gästerna i Hudson,
Wis., och ledsagade dem hit. Ombord
på tåget befunno sig tolf officerare och
trettiosex underofficerare och soldater
samt dessutom tjugufem andra personer
bestående af representanter för Chica-
gotidningarne och andra framstående
inan.

drog fram, och på klangen i dessa hör-
des det mer än väl, att de ej kommo
från svaga, amerikanska strupar.

Ankomna till "Dania Hall" dröjde det
ej länge förrän F. A. Husher, festkomi-
teens ordförande, gaf tillkänna att ma-
ten var färdig, hvarpå alla gingo upp i
den i andra våningen belägna, festligt
dekorerade matsalen. Redaktör Hush-
er helsade i några få ord såväl de civila
som militära gästerna välkomna och

DE SVENSKA MILITÄRERNA

Strax före kl. 9 på qvällen ångade tå-
get in på Union Depot, som var så full-
packad med folk. att det var med möda
polisen kunde bereda fri passage för gä-
sterna, som här togos om hand af mot-
tagningskomiteen. "Svenska Gardet,"
■"Normanna infanteri" och föreningen
"Dania" paraderade utanför stationen.

Processionen leddes af sherifif Swen-
sen såsom marskalk uppåt Hennepin
avenue. till Sixth street, och derifrån
nedåt den illuminerade NicoUet avenue
till Washington avenue och derifrån till
"Dania Hall." Gatorna voro öfverallt i
centrum af staden till trängsel fuUpac-
"kade af folk, och processionen emottogs
-af dundrande hurrarop, h varhelst den

2) UNDERBEFÄL.

bad dem hålla till godo med anrättnin-
garne. På stående fot intogs nu en
väl tillagad "sexa," åtföljd af diverse
flytande förfriskningar, allt under det
tafifelmusik utfördes af Svea och Nor-
manna musikkårer.

När de materiella behofven blifvit
tillfredsstälda, äskade ordföranden ljud
och introducerade Mayor Ames, som
på sitt vanliga lyckliga sätt höll ett li-
tet impromptu tal till de församlade
och å stadens vägnar utlofvadc munici-
pal gästfrihet.

Klingande tal höllos af flera utsedda
skandinaviska talare. Öfverste Hans
Mattson var den förste, och yttrade han
sig sålunda:

3i8

"Herrar hedersgäster från Sverige,
Norge och Danmark!

"På den plats, der vi nu stå, höres i
den stilla natten Mississippiflodens fors
öfver St. Anthonyfallen. I befinnen
Eder således djupt inne i den amerikan-
ska Vestern, och likväl är detta blott
den nya tidens ingångsport till den vida
Nordvestern.

"För ett par timmar sedan utgingo
från våra stationer ett hälft dussin långa
iltåg, som nu med frustande ånghästar
på olika banor färdas i riktning mot den
nergångna solen och af hvilka några
icke stanna förrän de tillryggalagt di-
stanser längre än mellan Köpenhamn
och Konstantinopel genom bördiga och
ännu till stor del obebyggda trakter.
För 34 år sedan stod jag med några
andra landsmän, bland de första i Min-
nesota, med spejande blick för första
gången vid St. Anthonyfallen. Då fans
ingen stad eller tecken till stad på den
na sidan floden; då jagade ännu den
röde infödingen sitt villebråd i skogen,
der nu våra kyrkor och skolhus stå; då
var allt landet vester om oss en okänd
ödemark; då fans Minnesota icke ens
till som stat; då voro flera af våra vestra
stater, som nu äro befolkade af många
millioner lyckliga invånare, icke ens på-
tänkta.

"Nu deremot hafva vi ett mäktigt rike
endast i vår egen stat med en befolk-
ning af en ocli en half million och ett
skattevärde af två tusen millioner.
Minnesota producerar nu årligen öfvcr
tio millioner bushels spannmål på sina
1)ördiga åkrar och afverkar sexhundra-
femtio millioner fot sågtimmer ur sina
skogar, och dess jcrngrufvor, ännu i
sitt utvecklingsstadium, utskeppa en
half million tons rikhaltig malm. Den
skandinaviska befolkningen utgör mer
än fjcrdedelen af statens invånarantal
och producerar fullt en tredjedel af våra
åkerbruksproduktcr på sin egen jord,
ty de flesta äro jordbrukare. Den
spannmål, som endast i Minnesota årli-
gen produceras af våra landsmän, vore
mer än tillräcklig att fJirse hela Sveri-

ges befolkning med bröd, år ut och
år in.

"Vår vackra stad Minneapolis har re-
dan nu en befolkning af 160,000, hvaraf
en fjerdedel eller 40,000 äro skandina-
ver eller deras afkomlingar.

"Hvad staden är med sina qvarnar,
fabriker, kyrkor, skolor och lyckliga
hem, hoppas jag I alla med egna ögon
skolen se, innan I lemnen oss, och jag
vill derför icke uppehålla tiden dermed.

"Hvad eder sjelfve beträffar, mina ära-
de herrar, så hafva vi hört hvad som så,
uttrycksfullt blifvit sagdt till eder i Chi-
cago af vännerna der — och vi instäm-
ma hjertligt i deras lof och pris.

"När vi hörde att Danmarks, Norges-
och Sveriges krigsmän och representan-
ter ville hedra oss med ett besök, så
gladdes vi alla deröfver och hafva sam-
lats i afton för att uttrycka denna glädje
i ett hjertligt välkommen!

"Vi hafva med afsigt fört eder till den-
na sal, der vi kunna under eget tak på
ett enkelt men gammalnordiskt sätt vi-
sa eder vår hyllning och gifva eder till-
fälle att se oss för oss sjelfve, sådana
som vi äro i vårt dagliga lif. Vi ära
'män af folket,' vi hafva kommit hit
fattiga emigranter, okunniga i landets
språk och förhållanden. Det enda arf
vi medfört är starka armar och friskt
mod — nej ,jag ber om ursäkt, ett annat
arf af mera värde än guld eller snille
hafva vi medfört från kära fosterbyg-
der — vår andel af nordisk trohet, kraft
och dygd; och med de pund som blifvit
oss förlänta, hafva vi verkat inom alla
industriens grenar, i de lärda facken, i
de sköna konsterna, i kommunens, i
statens och i Unionens tjenst — i krig
•och fred, och vi utföra dagligen vår an-
del i det stora nationalarbetet, hvars re-
sultat är en ny och mäktig samhällsord-
ning, hvars grundval iir det individuella
menniskovärdet och den individuella
menniskorätten.

"Jag tror mig se en försynens skic-
kclse dcri, att när tiden var inne för den
nya verlden att träda fram på nationer-
nas vädjobana med en ny och kraftig

319

kosmopolitisk ras, voro de skandinavi-
ska folken också utsedda att deltaga i
detta stora värf, och att det var 'män-
nen af folket' förunnadt att här i syn-
nerhet erhålla fria tyglar för sin utveck-
ling. Hvem kan icke tydligt se de nor-
diska brödrafolkens prägel på hela sam-
hällsandan i den nya verlden?

"Vi vore glömska om vi ej med tack-
samhet erkände det myckna goda, som
fäderneslanden skänkt oss från den
späda barndomen till den stund vi sade
dem farväl; vi vore ovärdiga våra fäders
namn och minnen, om vi ej högaktade
och älskade som en kär moder den
oförgätliga fosterjorden — och Eder,
dess värdige representanter, såsom våra
fränder och bröder.

"Eder närvaro bland oss är en stolt
tilldragelse, och minnet deraf skall be-
varas som ett af våra angenämaste.

"Och när I återvänden till de kära
ställen, der vi togo de första stegen på
lifvets skiftesrika bana, så medfören kära
helsningar från oss alla. Sägen våra
fränder att vi äfven lära våra barn att
älska våra folk och land i Nordanriken,
ehuru de aldrig sett dem. Och sägen
dem att långt ute i den vida Vestern vid
Hiawathas leende vatten och hundra-
tals mil derbortom finnas vänner och
bröder i hundra tusental, hvilkas trohet
och kärlek hvarken tid eller afstånd har
förminskat."

Mattsons tal besvarades af öfverste
Lilliehöök. Dernäst i ordningen kom
doktor O. A. Fliesburg, hvilken upp-
läste ett för anledningen af honom sjelf
författadt poem.

Redaktör Husher talade för den del
af den skandinaviska Chicago-pressen,
som hade visat sin uppmärksamhet mot
Minneapolis genom att såsom gäster
med extra tåg hitföra de skandinaviska
militärerna.

Den norske festtalaren var professor
Breda, som besvarades af öfverstlöjtnant
Nyquist, och för danskarne talade herr
C. Neuman, hvarpå svarades af löjtnant
Falkenberg.

— 21

Det musikaliska programmet af Miss
Emma Nilsson, professor G. Johnson
och professor J. L. Hjort blef väl emot-
taget.

Följande morgon togos gästerna åter
om hand och kördes i vagnar från Wesf
Hotel genom den förnämsta delen af
staden, hvarefter ett besök aflades i ex-
positionsbyggnaden och tafvelgalleriet.
Tiden var nu inne för tågets afgång till
St. Paul, hvarföre kosan stäldes till
Union Depot, der under ömsesidiga väl-
gångsönskningar och hurrarop, värdar
och gäster skiljdes från hvarandra, de
senare för att aflägga ett besök i vår
systerstad St. Paul.

Festen var särdeles lyckad, då man
tager i betraktande att komiteerna en-
dast hade fyra dagars beredelsetid.

Upprepade gånger försäkrade flera af
militärerna att de alltid skulle behålla
Minneapolis i kär hågkomst och tvenne
af underofficerarne yttrade att så snart
de uttjent sin kapitulationstid derhemma
var det deras fasta föresats, att resa hit
och slå ner sina bopålar härstädes, ty de
hade nu fått en helt annan föreställning
om Amerika än de förut haft.

250-ARSDAGEN.

En hejdundrande fest kan man med
skäl kalla firandet af 250 :de årsdagen af
svenskarnes ankomst till Amerika. På
ett ståtligare sätt har "Svenskarnes
dag" aldrig firats i Amerika.

I mediet af Juli år 1888 lästes följande
upprop i de svenska tidningarne:

"Massmöte. — Härmed inbjudas alla
svenskar i och omkring Minneapolis,
Minnesota, att möta lördagen den 21
Juli, klockan 8 e. m., i Svenska Luther-
ska Augustana-kyrkans undervåning,
hörnet af Eleventh avenue och Sevcnth
Street south, för att vidtaga förberedan-
de mått och steg att i sammanhang med
'Minneapolis Industrial Exposition' fira
den 250 :de årsdagen af svenskarnes an-
komst till Amerika.

Carl J. Petri, pastor för Lutherska Au-
gustana-församlingen ;

320

A. J. Enstam, pastor för Lutherska

Bethlehems-församlingen;
E. Aug. Skogsberg, pastor för Svenska

Missions-församlingen ;
Frank Peterson, pastor för Svenska

Baptist-församlingen ;
John Ternstedt, pastor för Lutherska

St. Pauli-församlingen;
K. H. Elmström, pastor för Svenska

Metodist-församlingen ;
Hans Mattson, statssekreterare;
M. Lunnow, redaktör för "Svenska Fol-
kets Tidning";
A. Mellander, redaktör för "Minneapo-
lis Veckoblad";
N. O. Werner, kassör för Sw^edish-

American Bank:
P. P. Swensen, shcrifif för Hennepin

county;
John F. Peterson, register of deeds i

Hennepin county;
S. J. Turnblad, manager för "Svenska

Amerikanska Posten";
J. H. Sandberg, läkare;
A. Holt, advokat.

"Minneapolis, Minn., den ii:te Juli
1888."

På grund af denna kallelse mötte om-
kring två hundra svenskar på den be-
stämda tiden och platsen. Komiteer
tillsattes och ett par veckor senare syn-
tes följande inbjudan i alla svenska tid-
ningar i Amerika:

"Alla svenskar, svenska församlingar
och societeter i Minneapolis och staten
Minnesota och svenskar pä andra trak-
ter inom Förenta Staterna hafva vi här-
med äran inbjuda att deltaga i firandet
af den 250 :dc årsdagen af svenskarnes
ankomst till Amerika. Denna fest firas
i Expositions-byggnaden i Minneapolis,
Minnesota, fredagen (K-n 14:60 Septem-
ber, klockan 2 e. m. Högtidligheterna
öppnas med en procession, i hvilken alla
svenskar inbjudas att deltaga. Ett in-
tressant program har utarbetats. Tal
hållas på engelska och svenska språket.
Det engelska talet hålles af f. d. ameri-
kanske ministern, herr W. W. Thomas.
Jr., från Portland, Maine, och det sven-
ska af redaktör J. A. I^nander från Chi-

cago, Illinois. De medel, som samlas
vid festen genom försäljningen af för
tillfället förfärdigade dekorationsband,
etc, tillfalla de brandskadade i Sunds-
vall, Umeå och Lilla Edet, Sverige.
"E. Aug. Skogsbergh,

N. O. Werner,

H. Mattson,

C. J. Petri,

John Ternstedt,

M. Lunnow,

A. Malmsten,
"Program- och inbjudningskomitee.
"Minneapolis, Minn., i Augusti, 1888."
Eleganta "Souvenir Badges" såldes
till tusentals svenskar. De voro särdeles
nätta. Blå sidenband, 2x6 tum, por-
trätter af Gustaf H Adolf och Axel
Oxenstjerna, svenska riksvapnet i guld
samt inskription. Försäljningen af dessa
små dekorationsband inbringade en net-
tovinst af 3,100 kronor, som sändes till
nödhjelpskomitcen för de brandskadade
i Sverige.

Storartade förberedelser hade blifvit
vidtagna och mycket arbete nedlagdt på
den yttre glanspunkten af programmet,
nemligen den stora paraden med musik-
kårer, flaggor och standarer, samt de
många rikligt dekorerade tablå-vagnar-
ne; men ett stridt regn kom tidigt på
dagen och förstörde hela härligheten
och blefvo föreningar så väl som en-
skildte uppmanade att efter bästa sätt
sjelfva styra kosan till Expositions-
byggnaden. Denna uppmaning hörsam-
mades på ögonblicket, ty redan en tim-
me innan programmet började var hvar-
jc sitt- och ståplats i det stora audito-
riet upptagen. Många kommo från
långt aflägsna städer och stater, och
ett extratåg medförde närmare ett tusen
personer från St. Paul med flygande
fanor och klingande spel.

Estraderna voro dekorerade med tal-
rika föreningsstandar, och öfvcrallt syn-
tes de svenska färgerna sida vid sida
med Amerikas "Stars and Stripes."

En stor tafla af den gamla svenska
kyrkan i Wilmington, Delaware, bygd
år 1698, var upphängd midt för talar-

321

estraden ocli fäste särdeles stor upp-
märksamhet.

Det torde intressera våra läsare, att vi
här göra en liten afvikelse från pro-
grammet och orda litet om det som står
i förbindelse med detta dekorationsföre-
mål, som för närvarande utgör sven-
skarnes äldsta historiska minnesvård här
i landet:

DEN GAMLA .S\ ENSKA KYRKAX
I WILMINGTON.

Är 1698 bygde de första svenska kolo-
nisterna i Amerika en prydlig stenkyrka,
på en plats der staden Wilmington se-
dermera uppstått, och ännu i dag visas
denna "Old Swedes' Church" såsom eti
af de vackraste minnesmärkena från lan-
dets kolonisationstid. Kyrkobyggnaden
var emellertid det sista större företaget
af de svenska kolonisterna som helhet.
Sammansmältningen med den allt talri-
kare vordna kontingenten af engelsk-
talande nybyggare, som slagit sig ned i
trakten, hade redan länge pågått och
småningom uppgick den svenska befolk-
ningen fullständigt i den amerikanska.
Inom några- få generationer var deras
språk glömdt och allt utom minnet af
"Nya Sverige" utplånadt. men ännu i
dag lefva ättlingarne af dessa första
svenskar i Amerika qvar och mera än
en man, hvars namn är berömdt i För-
enta Staternas häfder, härstammar i rätt
nedstigande led från kolonisterna i "Nya
Sverige."

På "Old Swedes' Cemetery" i Dela-
ware finnes, enligt "Wilmington News,"
en simpel hundraårig grafsten af granit,
åtta fot hög, hvilken förtäljer en svensk

lamiljehistoria i Amerika samt påminner
om våra landsmäns första landstigning
på amerikansk jord. Den visar den nu-
varande svenska generationen här, huru
det svenska folket i forna tider liksom
nu i sin mån bidragit att höja vårt ge-
mensamma adoptivland till den storhet
och makt, det nu faktiskt intager, samt
huru den svenska nationen ammat hjel-
tar och patrioter, som med gladt mod
ofTrat.det käraste de egt här i verlden,
sina barn, ja, lif och blod för det land,
dit deras förfäder inkommit som fattiga
invandrare. Först på den gamla min-
nesstenen ser man namnet på den ifrå-
gavarande familjens stamfader i Ame-
rika, Benjamin Burr, hvilken afled i
Hartford år 1681. Härefter följde nam-
net på Annie Burr, afliden år 1682, med
flera. En Nathaniel Burr. som skattade
åt förgängelsen i början af detta år-
hundrade, år 1802, var en äkta patriot.
Han utsände sina sex söner, Samuel,
Benjamin, Joseph, Nathaniel, Jonathan
och Stephen, i det amerikanska befri-
elsekriget, der den yngste bland dem,
i6-årig, stupade på ärans fält. Bland nu
lefvande ättlingar märkes en doktor
Horace Burr.

Programmet för festen började kloc-
kan 2 med ett nummer af Cappas Sev-
enth New York Regiment Band, hvar-
efter Colonel Hans Mattson, festkomi-
teens ordförande, helsade gästerna väl-
komna.

Bön förrättades sedan på svenska af
dtn svenska lutherska kyrkans ärevör-
dige apostel, professor T. N. Hassel-
quist, hvarefter "Vårt land" afsjöngs af
(len svenska 150 man starka kören un-
der professor Normars ledning.

De historiska och egentliga festtalen
för dagen höllos af general W. W.
Tliomas. Jr., från Maine, f. d. Förenta
Staternas minister i Stockholm, samt
af Hon. J. A. Enander från Illinois.

Sång och musik omvexlade alltjemt
mellan talen och deklamationerna.

Ett ode för dagen af Hon. H. Stoc-
kenström afsjöngs, då alla de närvaran-
de reste sig. Några korta anmärknin-

2,21

KAPTEN
O. G. LANGE.

gar gjordes af president Cyrus Norih-
rup af Minnesotas statsuniversitet.

Därefter introducerades kapten O. G.
Lange från Chicago såsom den äldste

då lefvande sven-
ske settlaren i
Förenta Staterna.
Lange var den
fi)rste svensk, som
l)osatte sig i Chi-
cago den i8:d.'
September 1838.
Han kom först till
Boston den i:ste
Juli 1824. Gamlin-
gen titandades sin
sista suck den
I3:de Juli 1893.
något öfver 82 år gammal. Ifrigt
vurmade Lange för firandet af en svensk
nationaldag öfver hela Amerika, och ;ir
det honom vi till en stor del hafva att
tacka för, att vi för närvarande iira
"Våra förfäders dag," till hågkomst af
de första svenskarnes bosättning i Ame-
rika år 1638.

Poem af A. T. Lindholm, "Gamla och
Nya Sverige," upplästes af författaren.
Derpå följde en skriftlig helsning från
Rev .E. Aug. Skogsbergh. "Hör oss.
Svea" sjöngs af kören, äfvenså ett ode
af Mr. D. Nyvall. Kort och kraftigt
tal af Rev. C. A. Swensson följde. Se-
dermera upplästes följande poem af fiir-
faltarcn, Ernst Lindblom:

TILL MINNEAPOLLS.

I idofjlietons land.
Vid Mississippis tiicka strand,
Der Anthony- ocli Minnolialia-f:illon hnisa,
Kn stad har stolt växt opp. —
Det iir don nn>;a Vestorn.s hopp.
Det hopp, som afnndsjiika iin fiirj^iifves
sökt att grusa.

Invid den hroda elf,
Der indianen sajr siff s.jclf
Pfl femtitalft vara hoVre nti trukliii.
Har nu ett joltoljarn

Byggt hus vid hus och <ivarn vid i|varn;
Och Minneai)oIis ;ii' Maiimct ji.i dcii unga
makten.

Den flrar ull dag

Kn storstndsfost af niiirkligt slag.
Som synii)ati I alla svenska hjertau niner.
Den firar minnet af
Den tid, da iifver vida haf

De drogo lill Colunihi i;ind, de försle Svl-
Ihiods söner.

En liten koloni

Den bildade, som fann sig fri,

FastUu den under fjerran Svea-drotten

lydde,
Den gick med flit och id
Framåt. Det s.vutes, som en tid.
Då mödan skulle Idi Ijelönt, för Nya Sverige

grydde.

Den tiden Ur nu här:

Vi se uti den dag. som iir.

Det nya .Sverige tom ett stort och vidsträckt

rike.
Inimder tidens lopp
Ha våra fäders stolta hopp
Förverkligats af landsmän, hvilka varit

fädren like.

De gamle sådde gladt
I ärlig, varm förtröstan, att
"De skulle berga skörden uti sina dagar.
De trodde på den trakt,
Der de ned svett och möda higt.
De trodde på sig sjelfve ocli på Svea-kun-
gens lagai-.

Men säden, en gång sådd,

Låg öfver sekler två 1 brodd;

Nu först den sägas kan ha spirat upp ur

gruset.
De gamles koloni
Har blifvit stor. och den är fri.
Så länge verldeu står och stjernbaneret höjs

i ljuset.

Det nya Sverige iir

Ej Ijingre blott i Delawaro,

Nej, det når öfver alla Unionens stater.

Inunder årens lopj)

Ha svenskar luilpit b.vgga opp

Vår republik med tysta, ofta obelönta dater.

Hvar iin de hittills b.vggt
Man nu dock påstå kan lielt tryggt,
Att Minnesota för dem Iilifvit hufvudorten.
De tyckas trifvas der.
Och Minneapolis det iir

Till doras lyclcliga och nöjda hem den öppna
pDrten.

Derfiir oek der i dag
En fest kan liras af ett slag.
Som sympati i alla svenska lijertan rilner.
Högt iefvo minnet af
Den tid. då öfver vida haf
De drogo till ColumM land, de fiirste Svi
thiods söner!

Till slut gjordes några anmärkningar
af Miss Mary A. Brovvn från Washing-
ton angående Amerikas upptäckande al
skandinaviska vikingar år 1000, hvaref-
ter några af de förnämsta gratulations-
brefven och lyckönskningstelegrammen
upplästes.

Det storartade och vidlyftiga pru-
grammet afslöts med afsjungandel al
Davids i5o:de psalm mod ackompanje-
mang af Cappa's Band.

Festen var till alla delar lyckad. Så
noga som man kan bcriikna voro när-
mare 15,000 personer n.irvarande och del
stora intresse, som h\:w och en ådaga-

3^3

lade, kan lätt förstås ai det faktum, att
tusentals personer stodo orörliga, som
packade sillar, under hela ceremonien,
hvilken varade i tre timmars tid.

Aret derpå, lördagen den I4:de Sep- *
tember, firades äfvenledes denna svensk-
amerikanska nationaldag, om ej fullt så
storslaget, likväl med samma entusiasm,
samma lif och värme. Klockan 2 på
slaget, då dånet af skotten från svenska
artilleribatteriets salut för guvernör
Merriam förklingat, hade omkring 3,000
högtidsklädda svenskar intagit sina
platser i det rymliga Coliseum på öst-
sidan. Programmet var äfven denna
gång särdeles rikhaltigt.

Bland de många festtalarne märktes
förnämligast guvernör W. R. Merriam.
senator C. K. Davis, Alinnesotas främ-
ste vältalare, professor J. S. Carlson och
Hon. John Lind. Allting gick här med
en viss takt och ton, synnerligast då
den gemytlige Oscar Ringwall, under
stormande applåder, svängde taktpin-
nen öfver sin väldiga orkester.

En ingalunda obetydlig del af festlig-
heterna var den stora i många divisioner
uppdelade parad, som anstäldes omedel-
bart före ceremonierna. Paraden var
stor och lysande nog att slå våra ameri-
kanska bröder med häpnad. Några af
de mest utmärkande dragen i denna pro-
cession utgjordes af ett drakskepp fullt
af bepansrade krigare, "Kalmar Nyc-
kel," i hvilket de första svenska koloni-
sterna kommo öfver, Svea, personifie-
rad af en ung dam i svensk nalionalko-
stym. samt amerikanska frihetsgudin-
nan, Columbia, omgifven af hvitklädda
flickor. Då tiden för processionens bil-
dande närmade sig, uppstego hotande
moln på himlahvalfvet, och då densam-
ma satte sig i gång regnade det ej så
obetydligt ett par minuter. Regnet öf-
verensstämde dock icke hvarken med
fartygens konstruktion eller med flic-
kornas hvita klädningar, och det var åt-
minstone en gång nära att panik utbru
tit. Lyckligtvis afstannade regnet i det-
samma. Då guvernör Merriams vagn,
som äfven körde med i processionen.

passerade förbi Columbia, yttrade gu-
vernören i förtrolighet till "underteck-
nad," att han aldrig förr sett frihets-
gudinnan "så vacker, men så blöt."

Sedan denna tid har vår svensk-ame-
rikanska nationaldag icke anordnats och
firats af närboende svenskar som ett
helt, utan hafva de svenska föreningar-
ne och kyrkosamfunden livar för sig
nrat denna minnesfest.

Vid "Svenska Brödernas" firande af
Förfädrens dag året derpå, föredrogos
följande verser, allt för goda att här
uteslutas, författade af G. Wicklund,
med titel:

VÅRA FÖRFÄDER.

En minnesfest i qväll vi öva liär
Med patriotisk Ivänsla utan måtta
För våra landsniiin. som till Delaware
Hitkommo 1638.

De trotsade Atlantens vreda våg.
Och iifventvrligt var nos deras tåg:
Men hvarken stormar eller ruskigt väder
Förmådde skrämma dessa våra "fäder".

Den tiden gick det icke så galant

Att komma öfver hafvit hit till landet.

Och den, som dessa dar var emigrant.

Var säker, ätt han ganska tråkigt fann det.

Då var det brist på ångare totalt.

Med reskostymer var det också skralt :

Tv uti korta knäbyxor af läder

Och svala rockar — kommo våra fäder.

Dock hur det var, så slogo de sig ut,
Och särskildt de, som voro ifrån Smaland,
Och några blefvo farmare till slut -

Samt skötte väl sin åker och sitt kal-land.
En blef skomakare, en annan prest.
Man tog det vrke, som man fann för bast,
Dock mest förtjente de, som sydde kläder
Och bryggde öl åt våra första fäder.

Det var en stilla, var en lycklig tid:
Ty här fans ännu icke politiken,
Och våra fäder lefde uti frid
Förgätande den gamla verldens riken,
Ej fans republikan, e.i demokrat,

Ej valkampanjer med politiskt prat

Och till borgmästare i deras städer
Do l)äste togos utaf våra fäder.

Och eniga de voro uti tron:
De voro gamla goila liilheraner.
Ej fans nutidens slemma religion.
Der främst i templet sitta publikaner.
Bland dem var aldrig någon humbug spord,
Och deras valspråk var: "en man ett ord"—
En sak som gör mig stolt och som mi^

gläder;
Ty smickrande den är för våra fader.

Fastän af år två hundra femtitvå
Se'n d^^ss försvunnit uti tidens bölja.
Syns här det svenska slägtet kraftfullt stå:
l-Virty vi fiidernas exempel följa.
Och "framgång kröner våra företag,
Och glädligt helsa vi hvar nyfödd dag;
Ty samma frilietssol emot oss träder,
söm log i Delaware mot våra fäder.

324

Presidenten för högtidligheterna, kap-
ten C. C. Bennet, var den förste som
äskade ljud och helsade de församlade
välkomna i kärnfulla ordalag, framhål-
lande anledningen till festens firande,
och betonande, att den ej stod i någon
motsats till den stora amerikanska fri-

lektor Waldenström i början af Septem-
ber 1889 gjorde sitt intåg i Minneapolis,
der han, liksom öfverallt annorstädes,
.emottogs med stor entusiasm. Känd för
att vara en af vårt fäderneslands mest
inflytelserika män, var det ej underligt
att han l)etraktades som dagens hjelte

LEKTOR PAUL PETER WALDENSTRÖM.

hetsdagen, den fjerde Juli, utan tvärtom
slod i innerlig samklang med denna.

LEKTOR P. P. WALDENSTRÖM.

Det högtidligaste ögonblick, som cgt
rum bland Missionsvännerna här på
platsen, torde förvisso varit den dag, då

och att man allmiint önskade att fä se
hans inflytande äfven pä denna sidan
Atlanten. Waldenströms predikoverk-
samhet är ringa till sitt ursprung. Den
iiiirjadcs år 1858 i ett fattighus, hvars
inhyseshjon han sökte trösta med evan-
gelii milda budskap, ehuru han snart

325

måste afstå derifrån på grund at förföl-
jelse från pastorn i församlingen.

Han är det erkända hufvudet för den
frikyrkliga rörelsen i Sverige och utöf-
var en rastlös verksamhet, dels som pre-
dikant, men kanske mest som författare
af en mängd religiösa broschyrer och
tidskrifter.

Alldenstund så många af våra lands-
män hade tillfälle att få beundra hans
karakter och stora förmåga samt till
och med fingo göra hans personliga be-
kantskap, skall det utan tvifvel glädja
många af våra läsare att här se hans
konterfej — få se huru han såg ut på sin
sextionde årsdag, den 2o:de Juli 1898.

På tal om Minneapolis yttrade Wal-
denström: "Om man finge bedöma det
andliga tillståndet efter kyrkornas antal,
skulle man om Minneapolis kunna säga,
att det är gudsfruktans hemvist i Ame-
rika."

Han predikade i den rymliga med två
stora läktare försedda Coliseum-bygg-
naden, söndagen den 8:de September,
både på förmiddagen och aftonen, inför
en ofantlig åhörareskara. Om dessa
möten yttrade Waldenström sjelf: "Det
var en praktfull anblick att se denna
stora lokal och denna oerhörda menni-
skomassa, isynnerhet på qvällen i elek-
triskt ljus."

Hans tal var okonstladt och tydligt,
men på samma gång kraftfullt och gjor-
de ett underbart intryck. Hans sätt var
mycket anspråkslöst, men fullt af vär-
dighet och en kraft, som icke kommer
endast från deklamation.

Närmare 5,000 personer voro närva-
rande vid hvardera föredraget, och det
oaktadt fingo många återvända hem
utan att få tillfälle att höra honom.

Rev. C. A. Björk höll en utmärkt
predikan på eftermiddagen.

Det var helt nära att en panik hade
inträfifat under förmiddagens gudstjenst.
Den öfre läktaren svigtade nemligen be-
tydligt under tyngden af menniskor, så
att många blefvo rädda. Allt gick dock
bra; men folket måste på eftermiddagen
tillsägas, att de icke skulle resa sig, då

de sjöngo, hvilket annars är vanligt vid
andliga sammankomster.

SKANDINAVISKA SÅNGARFESTEN

Förenta Staternas skandinaviska sån-
gare afhöllo sin sångarfest, den tredje i
ordningen, i Minneapolis den I7:de till.
den 21 :ste Juli 1891, efter det ^enorma
förberedelser blifvit gjorda för mer än
ett helt år i förväg. Denna storartade,
och klingande fest, som satte en lysande
plym i Minnies hatt, torde aldrig kunna
förgätas af alla dem, som i ett nu blefvo
förflyttade till tonernas verld. Sång,
sång och idel sång var det, som nu
lyfte själen högt öfver den krassa mate-
rialismen, och det icke allenast bland
våra landsmän, utan äfven bland ame-
rikanare samt alla öfriga musikälskande
nationer inom vår stad.

Under loppet af torsdagen och fredags
morgon anlände de skilda sångförenin-
garne från de fyra väderstrecken, och en
Minneapolis-sångarbroder stod då redo
med sin varma helsning

TILL SÄNGARBRÖDERNA.

Välkommen .iublande sångarskara

Från när och fjerran, frän dal och höjder!

Till sångarfest och till sångarfröjder

Du månde trefaldt välkommen vara.

Nu fl.ykte sorger och d.ystert tvång.

Men klinge gladt skandinavisk sång.

Hvarhelst vår vagga än stod i norden,
I Danarike vid Sundets stränder —
I gamla Svea och Göta länder —
Vid Nores f jell eller fagra fjorden —
Vi varit stads' under seklers gång
Ett folk i saga, ett folk i sång.

Och sängens makt är föreuingsbandet.

Som nu oss alla har dragit samman.

Och glädjens gud under skämt och gamman

Sitt hägn oss ger i det nya landet.

Och sången ljuder på fjerran strand

Så kraftfullt skön som i Nordanland.

Hvad siillsara trollmakt i dessa toner!
De bana viigen till hjertuts schakter.
De äro segrande, starka makter
I skilda länder med dess nationer,
För pris och undran blott föremål,
Med klang af silfver, med klang af stål.

(Jch derför, nordiska sångarbröder.
Vår sång må ljuda, som glädje väcker! —
Till hvarje stat vårt förbund sig sträcker
Frän haf till haf, ifrån norr till söder.
.Ta, kanske fira vi gladt härnäst
I Skandinavien sångarfest.

Efter det alla sångföreningar blifvit
inqvarterade på olika hotell, dröjde det
ej länge förrän hela staden bestormades

326

af "White Caps." Hvart man vände sig,
glimmade de betecknande hvita mös-
sorna i solskenet. Fredagen vid mid-
dagstiden voro samtlige sångare sam-
lade på Normanna hall, som högtiden
till ära var utomordentligt smakfullt de-
korerad såväl ut- som invändigt. Här
helsades sångarne välkomna af förbun-
dets president, herr J. L. Hjort, och af
stadens borgmästare, P. B. Winston,
hvarefter några patriotiska sånger sjön-
gos med lif och själ af hela sångar-
skaran.

Den bekante svenske börsmannen från
Chicago, Mr. Robert Lindblom, tog se-
dan till ordet. I ett längre och delvist
radikalt tal, ofta afbrutet af starka ap-
plåder, (ifverlemnade han till sångarför-
bundet det dyrbara täflingsstandar, han
skänkt detsamma, och hvilket före ta-
lets hörjan placerats midt på scenen,

IJNDBLOMSICA FKISSI ANDAR II'.

När standarcts täckelsc efter talets slut
föll, uppstod ett allmänt ohcjdadt jubel
bland de församlade sångarne. Också
var prisstandaret något att jubla öfver.
Ett smakfullare standar torde knappast
finnas i Förenta Staterna. Å framsidan
af standarct finnes återgifvcn den v,irkr:i

taflan "Norden," tre flickor i national-
drägt, en från hvardera af de tre skan-
dinaviska länderna, jemte de olika flag-
gorna tillsammans med den amerikan-
ska, sköldar, etc. — allt broderadt i silke
med konstnärshand. Öfverst prunkar i
glänsande metall norrskenet med ordet
"Norden" infiickadt. Derunder läses
"Champions." Ä baksidan läses: "Unit-
ed Scandinavian Singers of America" i
guld på hvit silkesbotten.

Efter det den långvariga handklapp-
ningen ocTi de mångfaldiga hurraropen
så småningom dött bort, uppstämdes
med kläm af hela kören "Hör oss Svea"
till ära för den nation, som den fri-
kostige gifvaren tillhörde.

De tre jettekonserterna (den i7:de
och i8:de på aftonen samt den igide
[söndag] matinee) gåfvos för fulla hus i
det r3'mliga och storslaget dekorerade
Coliseum på östsidan. Förutom de en-
skilda föreningarne och jettekören på
öfver ett tusen röster, under ledning af
professor John R. Örtengren, uppträdde
sex solister: Sopran, Mme. Kathinka
Paulsen White; sopran. Miss Sigrid
Lunde; alt. Miss Aagot Lunde; baryton.
Mr. John R. Örtengren; violinist, Mr.
A. C. Yttrup; pianist, Mr. Aug. Hylle-
sted; ackompagnatör, ]\Ir. Alfr. Paul-
sen, samt en stor orkester under led-
ning af professor Oscar Ringwall. Pu-
bliken betogs af häpnad och förtjusning
och direktör Örtengren vann nya och
välförtjenta lagrar såväl som solist och
som dirigent. Körens sammansjung-
ning var delvis utomordentligt fin ocli
samtlige solister — alla skandinaver —
visade sig vara sanna artister. 1mi sär-
skild komplimang förtjenar också direk-
tör Oscar Ring*\vall för sin orkester.

Bruttoinkomsterna af de tre konser-
terna uppgingo till $5,634.30.

Efter konsertens slut på fredags qväl-
len tågade sångarskaran i procession till
West Hotel, hvarcst en serenad gafs för
Mrs. Ole Bull, enka efter den store vio-
lin-virtuosen, och för Mf. Robert Lind-
blom. hvilkT från balkongen afhördc
■-ån gen.

327

DEN SKANDINAVISKA SÅNGARPARADEN UTANFÖR MINNEAPOLIS EXPOSITION.

Lördags morgonen vid ii-tiden satte
sig den stora sångarprocessionen i gång
från Normanna hall med flygande sån-
garfanor och klingande spel. En ofant-
lig menniskomassa garnerade alla de ga-
tor, der "hvitlufvorna" skulle tåga fram.
Processionen f��retedde en säreget vac-
ker och imponerande anblick och helsa-
des med lifliga bifallsyttringar, der de
ståtliga, högtidsklädda ynglingarne dro-
go fram, iklädda sina vackra mössor,
hvita såsom Nordens snö.

Paraden aisågs från balkongen å West
Hotel af en mängd inbjudna gäster,
hvilka saluterades af de passerande före-
ningarne. Dessa åter å sin sida emotto-
go stormande bifallsyttringar från den
här ytterst tätt sammanpackade folk-
massan.

Paraden bestod af:

RIDANDE POLIS.

Major Henderson, polismästare.
Sängarförbundets tjenstemiln i vagnar.

LUTHER COLLEGE SILVER CORNET
BAND.

C. M. McHold, grand marshal. med stab.

Scandinavian Quartette Club, Philadelphla,

Pa.

Scandinavian Chorus, Boston, Mass.

Norske Sångförening, New York City.

Swedish Glee Club, Brooklyn. N. Y.

Odeon Sångförening, Perth Aniboy. N. J.

Nordmsendenes Sångförening. Chicago, 111.

Björgvin Sångförening, Chicago, 111.

Harmonien Sångförening, Chicago. 111.

Framåt Sångförening, New Haven, Conu.

Droslen Sångförening, Omaha, Neb.

NORMANNA BAND.

Lyran Sångförening, Bridgeport, Coun.

Nordmaendcnes, Minneapolis, Minn.

Svithiod, Chicago, 111.

Kjerulf, Chicago, 111.

Norden, Omaha, Neb.

Hamlet. Racino, Wis.

Luren, Decorah, lowa.

Swedish Glee Club. McKeesport. l'a.

Swedish Glee Club, Chicago. 111.

RINGWALLS BAND.

Robert Lindblomska Prisstandaret.
Lyran, New York, N. Y.

328

Danish Quartette Club, Brooklyn, N. y.

Scandinavlan Qvartett Club, Chicago, 111.

Norwegian Glee Club, Chicago, 111.

Bellmans Bröderna, Merideu. Conn.

Svea Manskör, Moline, 111.

Skandia, New Haven. Conn.

Normanna Sangerkor, La Crosse, Wis.

Nordmsendenes Sångförening, Brooklyn,

N. Y.
Nordmsendenes Sångförening, San Fran-
cisco, Cal.
Skandia Sångförening, Willmar, Minn.

SVEA BAND.

Orpheus, Minueapolis, Minn.

Apollo, Minneapolis, Minn.

Nidaros, St. Paul, Minn.

Nordmsendenes Sangforeniag, Milwaukee,

Wis.
Granite Falls Male Choir, Granite Falls,

Minn.

Vikingen Quartette, West Superior, Wis.

Glee Club Brödreue, Hudson, Wis.

Sagatun Quartette, Seattle, Wash.

NordmsendeDes Sångförening, Seattle,

Wash.

Norönna, Moorhead, Minn.

Sagatnn. Louiisl)orr.v. S. D.

Lyran, rullmaii. 111.

TYLES BAND.

Norden, Ironwood, Mioh.

Bjarne, Grand Forks, N. D.

Mlnnehaha Mandskor, Sioux Falls, S. D.

Freja, Grand Kapids, Micli.

Odin, Helena, Mont.

Eeho, St. Paul, Minn.

Trönderen, Glenwood, Minn.

Vagnar med solisterna och damer.

Efter att ha fullbordat' den utstakade
marschrutan till Expositions-byggnaden
placerades alla sångarne i en stor grupp
på terassen mellan expositions-palatset
och Mississippi-floden för att fotogra-
feras.

När Opsahls camera-obscura slukat
den stora gruppen,

Höjdes se'n med röst s:1 klar
Ett glartt hurrali med liipp i
För floden, som är vattnets far".
Men heter — Missis Slppl!

På söndags(ivällen gafs å Nomianna
hall en särdeles lifvad "cafee chantant'"
för endast aktiva och passiva medlem-
mar af sångarförbundct. Bland de upp-
trädande artisterna togo herrar Edward
Molin från Brooklyn, Ernst Schyckcr
och Olof Palmer från Minneapolis do
mesta applåderna.

På måndagen egde en stor picnic
rum vid Lake Park, som lockade tusen-
tals icke-sångare att åtfölja sångarska-
ran till den gudomliga Minnetonka-
sjön. Här stod glädjen högt i tak.

Nu kllnge hela dagen Iftng

Vflr ton I saga och 1 sflng.

Ty Nordens barn pa fjerran strand

r»e sjunga om sitt fosterland.

Det var icke svårt att här finna huru
djupt och innerligt den utvandrade skan-
dinaven fortfarande var fästad vid det
gamla fäderneslandet.

På tisdagen sammanträdde delegater-
na till konvent. Först sammanträdde
prisdomarne, en delegat ur hvarje före-
ning. Prisstandaret togs af Svenska
Gleeklubben från Brooklyn, som fick 23
röster af 32 kastade. Chicagos Svenska
Gleeklubb erhöll sex röster, Nordinaen-
denes Sångförening i Minneapolis två
och Skandinaviska kören från Boston
en.

Denna storartade sångarfest, af hvil-
ken såväl sångarne som Minneapolis ha
all heder, afslutades på tisdagsqvällen
med bankett och bal i den stora festsa-
len i Masonic Temple. Vid detta till-
fälle uppläste Ernst Lindblom ett stor-
slaget poem och Robert Lindblom öf-
verlemnade prisstandaret till segervin-
naren, den Svenska Gleeklubben från
Brooklyn.

På tal om sångarfesten yttrade Her-
man Stockenström, "Hemlandets"
Minnesota-utkik, följande väl behjer-
tans värda ord:

"Sådana konserter som de under vec-
kan athållna kunna ej förfela sin verkan.
Amerikanerna i Minneapolis hafva bygt
det jettelika ' Coliseum, men skandi-
naverna fylla byggnaden. Christina
Nilsson var här ibland oss, och Colise-
um var för litet. Paul Waldenström
kom under sin eriksgata Kcnom För-
enta Staterna till Minneapolis och Coli-
seum pröfvades på nytt. De Förenade
Skandinaviska Sångarne, med sina hvita
mössor, sina glada anleten, liafva ånyo
visat att Coliseum-byggnaden kunnat
utan skada vara större än den är. Men
vi förstå ej endast att fylla en lokal; vi
kunna äfven fylla de (ifverdrifnaste an-
språk till brädden. Christina Nilsson
sjöng och man låg vid hennes fötter;
Paul Waldenstrcini talade och snillets
enkla ljusflod upplyste den torra dog-
men och värmde hjcrtat; de Förenade
Skandinaviska Sångarne sjöngo och
jublet och hänförelsen stego öfver sina

329

vanliga, utmätta gränser som svällande
flod vid starka vårregn. Sådant är hel-
sosamt! Det skall hafva sin verkan.
Det ställer oss i jembredd med 'de an-
dra' och visar 'what stuff we are
made of.' "

På torsdagen drogo de sista sångarne
åter till sina respektive hembygder, och
staden började återtaga sitt vanliga ut-
seende.

Att den stora skaran af besökande
sångare visste att göra godt intryck
äfven utom konsertlokalen icke allenast
på skandinaverna utan äfven på ameri-
kanerna, derom vittnar den massa be-
röm som de amerikanska tidningarnc
egnat sångarnes uppträdande. En tid-
ning säger:

"Dessa kraftiga Nordens söner förstå
att roa sig på ett helt aimat och bättre
sätt än amerikanerna. Ingen jom såg
dem kunde uraktlåta att observera ock
låta sig påverkas af det sätt, hvarpå de
roade sig. När en amerikan skall roa
sig, måste han slå sönder glas, ställa
till slagsmål och åka hem i droska i
ett sådant tillstånd, att hans hufvud nä-
sta morgon är alltför stort, hans mage
sur och hans andedrägt så förfärlig, att
den skulle kunna förpesta luften på ett
apotek. Det är tydligt, att dessa sån-
gare hade rest hemifrån för att roa sig
i fullaste måtto. Skilnaden i deras sätt
att roa sig och ett liknande antal ame-
rikanares är den, att de förre icke göra
något som förtryter de senare: allt är
idel glädje. De äro alla sångarbröder i
ordets vackraste bemärkelse."

Egaren till National Hotel, hvarest
ett stort antal sångare var inqvarteradt,
yttrade sig på tal om deras uppförande
på följande sätt: "Under hela den tid
jag varit hotellvärd har jag aldrig sett
en samling mera ordentliga gäster än
de skandinaviska sångarne.''

En exekutiv komitee af fem personer
bar ensam ansvaret för den storartade
festen, planerade det hela och utförde
slutligen med hjelp af flera komiteer alla
arrangementen. A denna exekutiva ko-
mitee var Mr. J. L. Hjort ordförande.

Dr. Victor Nilsson sekreterare, Air. N.
P. Nelson kassör. Mr. C. Jorgensen
vice ordförande och Mr. Nils Fosen bi-
trädande kassör. De utförde det svåra
värfvet med sällspord entusiasm, har-
moni och sammanhållning.

De skandinaviska sångföreningarne
härstädes hade genom gemensamt ar-
bete sammanskrapat $1,400, som sändes
till Österns sångarbröder som subsidier
för deras dryga reseomkostnader. I och
för festens utgifter samlades ett belopp
af $1,000 i subskriberade medel. På
grund af ett kostbart souvenir, som
trycktes i Östern och ej förrän väl sent
nådde bestämmelseorten, förekom det
som om festen bragte underbalans, ity
att den exekutiva komiteen nödgades
betala för det förolyckade souveniret,
som med sjelfva festarrangemcnten hade
intet att skaffa. Balansen godtgjordes
sedan som sig borde af det Skandinavi-
ska Sångarförbundet.

Om den stora skandinaviska sångar-
festens politiska och kulturela innebörd
kan man göra sig ett begrepp genom
det yttrande, som den kloke och förbe-
hållsamme senator Knute Nelson flera
år senare fälde under samtal med en af
vårt Svenska Sångarförbunds tjenste-
män:

"Jag är öfvertygad om, att jag, norr-
man född. har den skandinaviska sån-
garfesten i Minneapolis att tacka för det
faktum, att jag blef vald till Minnesotas
guvernör."

JOSEPH LEUVENMARK.

Joseph Leuvenmark från Stockholm,
.Sverige, är en konstnär, som sla-
git oss Minneapolitaner med förvåning.
Mr. Leuvenmark \ar verldens "cham-
pion" höjddykare, den mest våghalsiga
i sitt slag. Han uppträdde i Germania
Park vid Keegan's Lake, söndagen den
I3:de Septembec 1891, då han dök från
ett 75 fot högt torn, uppfördt för detta
iindamål. På grund af de besvärligheter
som voro förenade med att komma ut
till platsen samt till följd af Keegan's
Lakes dåvarande stora opopularitet, var

330

åskådarnes antal icke så stort som man
hade väntat. Hade Mr. Leuvenmark i
stället kunnat erhålla parkdirektionens
tillåtelse att uppträda vid Lake Harriet,
hade resultatet blifvit annorlunda. Hela

JOSEPH LEUVENMARK.

Minneapolis hade då kommit på föt-
terna eller rättare sagdt på Tom Low-
rys "snurrcbussar." Men var åskådare-
antalet vid Kecgan's Lake ringa, så var
dercmot deras förvåning sä mycket stör-
re. Ingen trodde att ett sådant språng
kunde utföras, utan att medföra ögon-
blicklig död åt den djerfve dykaren.
Litet hvar bäfvadc; allas hjcrtan tycktes

stanna, då signalen gafs. Alen Mr. Leu-
venmark, han flög i luften som en fogel,
sam i vattnet som en fisk. Hans make
liade ännu aldrig någon sett. Han kom.
flög, sam och segrade. Mr. Leuven-
mark var en jovialisk själ. Han var en
af dessa få menniskor, som var utrustad
med förmågan att sprida trefnad och
glädje omkring sig. Ett sällskap, i hvil-
ket L. befann sig, hade alltid roligt.
Komiska berättdser och qvickheter
haglade öfver hans läppar, och till och
med den surmulnaste måste i hans när-
varo känna sig glad och belåten. Han
var godhjertad och oförarglig till sin
natur och var omtyckt af alla, med hvil-
ka han kom i beröring. I sin konst stod
han oupphunnen. Han var "the charn-
pion high diver of the world" och ut-
miirkte sig framför alla sina medtäflare
ej endast genom sin oerhörda våghalsig-
het, som förmådde honom att i Kansas
City, Missouri, år 1891 öfverträflfa sig
sjelf genom att hoppa från ett 82 fot
högt torn. ehuru ingen annan uppnått
det af honom förut slagna verldsrekor-
det — utan äfven genom smidigheter och
det oöfverträflligt behagfulla sätt, hvar-
på han utförde sitt konststycke.

Under sin vistelse i Minneapolis fira-
de den svenske simkonstnären sin tret-
tioförsta födelsedag (torsdagen den
3:dje September 1891) på Ilstrups pri-
vat-hotell. Festen, till hvilken inbjudits
några af Mr. Leuvenmarks härstädes
nyförvärfvade vänner, såväl inom som
utom den skandinaviska pressen, bör-
jade med en magnifik supce. Det egent-
liga högtidstalet hiilis af Mr. J. M. II-
strup, och några timmar förflöto på det
angenämaste. Under loppet af qvällen
uppliisle Gustaf Wicklund nedanstående
lillfiillighclsverser:

I dett.i land .l.ap; .skAdat niAnga sporter
Utaf de mest hcsyniierlifra slag;
Men iiiRoii .'if do iiifliiira .slalda sorter
liar liliviil lvcl<;its vimia iiiilt Ix-hag.
Mä yaiikeefolkel ha dem fritt för sig!
De knnnn iindft aldrig ron mig.

Nej, tacka viii jag att fft se dig sviifva
Frän liöga tornet nod mot biiljan bift,
Dft Inseiidon iiuiiider dig sos l);ifvii,
Ocli iii;iii kan liöra doras lijortan slå — —

331

Se dig försvinna uti sjön, och se'n
Få se dig välbeliållen strax igen.

Sliönt är det till att se dig ystert simma
Och tumla om, sä lefnadsfrisk och glad.
Du skriimmer flskarne, som kring dig stim-
ma;
För dem du syns precis som en najad.
Och fast du mycket nykter är ph land,
Sä tar med dem en kallsup du ibland.

Man sagt om dig, och jag har tecknat
opp'et,

Så du kan höra det, ifall du vill:

Man sagt, att stads' du "lefver uppä hop-
pet",

Och det kan ingen menska neka till.

Men som din ställning vanligtvis är hög.

Så öfverser du nog, ifall jag ljög.

Och om du "vatten öfver hufvud tager".
Så rör det ingen annan, vill jag tro.
"Renhårig är du dock: ity du tvager.
Din kropp, der Ägirs fagra döttrar bo,
Men akta dig för flickorna, min bror;
De äro farligare, än du tror.

Men när du slutligen är gammal vorden

Och uppä tornet står en vacker dag.

Då vemodsfullt du skådar ned mot jorden

Och känner dig i benen något svag.

Då sorgsot är ditt sinne, trött din håg.

Och du har ledsnat vid den muntra våg —

Då skola ett par silfverhvita vingar
Utväxa i ett nu ifrän din kropp,
Och ut i rymden lycklig du dig svingar
Mot himlen blå — ej nedåt — går ditt lopp,

Der plaskar du i lifsens klara elf

Men då får Boedtker* börja dyka sjelf.

Joseph Leuvenmark afled i San Fran-
cisco (af blodstörtning) den ii:te
Mars 1894. Han var omkring 33y2 år
gammal och broder till Nils Löwen-
mark, den präktige och allmänt om-
tyckte basen i Luttemanska sextetten.

TREHUNDRAARS-JUBILEET.

Tre hitndra-års-jubileet,den 22:dre och
23:dje Maj 1893, var den största fest
som någonsin firats af våra svenska lu-
theraner. Väldiga skaror af svenska
män och qvinnor från alla delar af Min-
nesota, North och South Dakota och
Wisconsin hade kommit till Minneapolis
för att fira det tre hundra-åriga minnet
af "Upsala mötes beslut," fira minnet af
det epokgörande möte, som hölls i Up-
sala år 1593, hvilket inom den svenska
reformationshistorien har en ännu högre
betydelse än den bekanta riksdagen i
Vesterås år 1527. Denna senare beteck-
nar nemligen mera en politisk frisägelse
från beroendet af Romas påfvestol, hvil-

*Mr. Leuvenmarks affärsföreståndare.

ket under Kalmar-unionens stormiga
tider ofta visat sig synnerligen ödes- och
olycksdigert för vårt land. På mötet i
Upsala var det en religiös myndighets-
förklaring af den reformerade svenska
kyrkan, som egde rum: det gälde här
bestämmandet af lära och kyrkoordning,
ej som förut reduktion af kyrkogods
och indragning af kloster. Målet var
sålunda högre, mera ideelt. Hela re-
formationens stora befrielseverk stod
nemligen år 1593 på spel. Utan detta
möte skulle sannolikt ännu katolska
kyrkans trostvång hvila öfver oss alla.
Och vi skulle icke som nu kunna fritt
diskutera hvad som är den rätta upp-
fattningen af bibelns ord, än mindre
bilda dissenterande samfund på grund af
särskilda meningar om ett och annat.
Den strid som pågick hade med stor
visshet tagit ett för frihetens och ut-
vecklingens sak ogynsamt slut ,om icke
de svenskar, som i Upsala år 1593 ''blif-
vit en man med en Gud" eller deras
efterkommande ej vunnit segrarne vid
Breitenfeld och Ltitzen, Wittstock och
Jankowitz samt dikterat freden i Osna-
bruck. I sanning det är ett stort minne,
detta af Upsala möte!

Upsala-mötets beslut uppsattes då
prins Carl — sedermera kung Carl IX —
tillfälligtvis höll regeringstömmarne,
och har prinsen sedsn dess alltid betrak-
tats som fader till den religiösa frihet,
som Sverige allt sedan dess åtnjutit.

Då prinsen »satt sitt namn under be-
slutet blef det landets lag, och det tryck-
tes genast, och spriddes vidt och bredt
öfver hela Sverige.

Ett exemplar af dessa original-kopior
har länge gått i arf, tills slutligen Gu-
stavus Adolphus College i St. Peter
bibliotek kom i besittning af detsamma.
Det var återgifvet på de program, som
voro utfärdade af jubelfestens general-
kom itee.

Ä andra sidan lemna vi ett facsimile
af originalskriftens början och slutord
med prins Carls autograf.

Vigten och betydelsen af 300-års-jubi-
leet hade uppväckt ett stort intresse

332

DECRETVM

VPSALIENSE.

^Qer

Concilio oc^ Tlöte ot^i Upjala, roorbt fam*
JUcft orf) onbftffcifroit, Dtt)i gebruarij .
öc^'5Kartii S[JJdnabf)er
ål)¥ efter ehtifti (>dtl>. 1593.

3 ^axi tittbi) (Subä näbe, si„"i'r,r::i":

9?änc!e ocf) SBäritielont», Od) mij efterllrefne ©itierigeå SRijteS iRåbt), Sijcopor od) menige
<Breflfri'fQP,4orn nu Iriir ) 58plQla, til tl)ette 'DJiötc tjafroe roaribt töriomblaöc. ©öre roetiet
ligit odi Dopenborligen betanne, jå rool jör oiå närroaronbe, iom tt)em tl)e ftdnroatonbe öre
at ftterlom oflom nogtiiampt funnigt cir, ömaD lroi|l od) oenigt)eet, jom på nQfliörlcDne_dl)r, ^ax Btl)i rcårt

aiTl)terme!)re föifie ocf) flobfoftdie, ot alt tfjetlc n?ibl) lljen mcntng fom mibb hroar '!3unct beiUim ar, ai)i-
[igen, Dprici}tehgen od) Gbrfteligen, faft. ftobigt od) orijggeligen tnä ^åUet od) eiterlommet roorbe, od) ot tt)ftene
Sfönbet til,tt)et onbre, icfe onnet måtte figt) t)afroe til Qt forfee, än tro5)eet, tn)ggl)eet. rätrQbi9l)cet, t)ielp od)
biiftåiibigl)eet Dtt)i ttjenne fomtpdle Selonnclfe, ja l)Qfn)e rcij Clarl niebt) ®ubj nåbe, etc od) ipi) onberlfrefne
Srocrige» SRijfcS SRdbl), iBiicopot, SJibBerémon od) SIbel, ^rcjterjfnp oc^ Siöpftob^möii, iå roöl för ofe, |om rourc
r*terrommenbc, tl)cnne 33efännelie, frijroilliflen od) off troofait I)icrte, mebt) egne l)änber onberjfrifrau. od) roar
^ptrct od) 3''''9'f ^'^'^ nebcn före tn)rfie lotibt: ^roilfet od) tl)e få mal 91nbelige fom SSerlb^lige, jom

o<f nu ide närroarenbe itte, mcbl) ojé ct)nfe roälroil'

Ifligcn roprbe görenbe. Acium Vpsalia.

t^cn 20 OTartij, ål)r

etc. 1593 (Eollri orlgloalet '

333

bland lutheranerna och trots det var en
sekterisk fest antog den nära nog en
nationel pregel, hvilket visar huru be-
nägna svenskarne äro att i kyrkligt hän-
seende uppträda "såsom en man." Från
när och fjerran hade ju väldiga skaror
af landsmän strömmat samman, alla
med samma mål för ögonen och alla be-
själade af samma tanke.

På söndagsförmiddagen, den 21 :ste
Maj, hölls högmessogudstjenst i Colise-
um. Långt innan tiden var inne var
hvarje sittplats i den jettestora byggna-
den upptagen, och då pastorerna A.
Carlson och J. G. Hultkrans öppnade
förhandlingarne, fans icke stående plats
att tillgå. Biskop Knut Henning Ge-

BISKOP K. H. G. VON SCHEELE.

zelius von Scheele höll den första pre-
dikan, som någonsin hållits af en svensk
biskop i Amerika, och han var natur-
ligtvis den medelpunkt, mot hvilken
allas blickar riktade sig. Han var en
välbygd. kraftig man med skarpt mar-
kerade drag och såg i hvarje tum ut
som en kyrkofurste. Han var iklädd
den biskopliga skruden, det stora guld-
korset icke att förglömma, och på hans
bröst strålade Nordstjerneordens kom-
mendörs-kraschan. Det var pingstsön-

dag, och biskopen predikade öfver Joh.
16: 15-17. Han var en god talare, be-
gagnade elegant språk och visade i hela
sitt uppträdande, att han var en såväl
i teologiskt som sekulärt afseende högt
bildad man. När dertill kommer att
han i olikhet med de flesta af Sveriges
biskopar ej var en bräcklig och ålder-
domssvag gubbe, utan ännu befann sig
på höjdpunkten af sin fysiska och intel-
lektuela mannakraft, var det ej att för-
undra sig öfver att han gjorde ett mäk-
tigt och fördelaktigt intryck på de när-
varande och gaf dem en hög tanke om
den biskopliga värdigheten derhemma.

Denna högmessogudstjenst var i
\erkligheten ett preludium till det stora
jubileet, ehuru det icke var upptaget på
det originela programmet. Biskop von
Scheele hade lofvat pastor Petri att pre-
dika i Augustana-kyrkan, men det var
en så allmän önskan att höra denne
framstående gudsman, att aet ansågs
nödvändigt att försäkra sig om det rym-
liga Coliseum, för att kunna stå all-
mänheten bättre till tjenst.

Vid tanken på de tvenne efterföljande
dagarnes vidlyftiga och omvexlande
program, blifver det omöjligt att åter-
gifva allt i detalj, hvadan endast de huf-
vudsakligaste punkterna komma att i
korthet vidröras.

Jubileets glanspunkt var utan tvifvel
den storartade konsert, som måndags
afton, den 22:dre Maj, hölls i Exposi-
tions-byggnaden. Omkring 3,000 perso-
ner voro närvarande och lyssnade till
ett program bestående af körsång al
nära 600 röster, goda solister och Danz'
och Seiberts förenade orkester.

Programmet hade följande innehåll:
PAKT I.

Helsningstal nf konferenses ordförande.

Tannhäuser Marsch Wagner

Orkestern.

Davids 150de Psalm Wennerberg

Jubelkören.
Arla ur Örat. Skapelsen— "Ren bjuder

ängens friska grils" Haydn

Mme. Augusta Ohrstrom-Renard.

Herdens Söndagssång Kreutzer

Manskören.

Largo Handel

Orkestern.

Cantata Dr. R. Lagerström

Pastor L. P. P.crg.striini. Dr. R. Lager-
ström, .Tubelkiiren och Orkestern.

334

PAKT II.

Overtnre— Leonora, Xo. 3 Beethoven

Orkestern.
Lofsäng Bach

JiilielUiiren.

Violin Solo — "Andaute and Finale
from Guinor Oonoerto" Max Bruch

Emil Straka.
Tone Sketches— i

a. Spring Evening.

b. In the Chnrch. | Stopel

c. Chlldren at Play,

d. The Gypsles. |

Orkestern.

Aria ur Örat. "Messiah" — "I Know

that My Redeomer Liveth" Händol

Mme. Augusta Ohrstrom-Renard.

Hallelujah, ur örat. "Messiah" Handel

Jubelkören.

Fru Ohrström-Renards Ijiifva sopran-
stämriia tog publiken med storm. Hen-
nes första sångmmimer var en aria ur
operan "Skapelsen" af Haydn, och till
svar på en entusiastisk inropning sjöng
hon med god effekt "Home, Sweet
Home." Violinisten Emil Straka hade
en af sina lyckligaste momanger och
spelade med verkligt sann konstnärsin-
spiration, som äfven på ett tacksamt sätt
blef uppskattad af publiken. Doktor R.
Lagerström från St. Peter hade dagen
till ära komponerat en särskild festkan-
tat öfver Davids 63:dje psalm, som var
hållen i en synnerligt högstämd olIi
storslagen ton och lemnar ett godt vitt-
nesbörd om doktor Lagerströms förmåga
såsom kompositör. Pastor L. P. Berg-
ström från Winthrop hade en rik och
stark tenor, som han förstod att väl an-
vända. Kören, som leddes af G. Johan-
son från St. Paul, bestod af medlemmar
af de olika lutherska församlingskörerna
inom staten, och om man tar i betrak-
tande de få tillfiillen den hade till sam-
sjungr.ing, kan det ej nekas att den
gjorde sin sak på ett kreditabelt sätt.

På tisdagsf(")rmiddagcn, den 23:dje
Maj, predikade den gamle ])restvetera-
iien E. Norelius i Expositions-byggna-
den ffir omkring 3,000 personer. Det
måste hafva varit ett högtidligt (">gon-
l>lick för honom, som kan sägas vara
den egentlige grundläggaren af den lu-
therska missionen i Minnesota. Jem-
fördc han dä det fr('). han f<')r trettio år
x-d.in planterade i v;'ir trnktbirn iord-

mån, med det väldiga träd, som sedan
dess vuxit upp från detsamma, och de
frukter, som detta träd nu framvisade,
kunde han helt säkert icke underlåta att
finna att Herren välsignat utsädet. Han^
predikan var ej såsom ett helt taget at
sträng dogmatisk natur utan utgjorde
snarare ett slags karakteristik af den
svenska nationen och dess utmärkande
drag, följd af en historik öfver hvad som
tilldrog sig i vårt fädernesland före, un-
der och efter det ryktbara Upsala möte.

Eftermiddagsmötet var särskildt af-
sedt för barnen, som intogo hedersplat-
sen i auditoriet, men naturligtvis hin-
drade detta icke att den öfvervägande
delen af de närvarande bestod af vuxet
folk. Doktor O. Olsson talade till de
.små och valde till ämne liknelsen om
den rike mannen och Lazarus. Biskop
von Scheele, fastän ej upptagen på pro-
grammet, begagnade sig dock af tillfäl-
let att säga några ord åt barnen, och
slutade med en hänsyftning till de sven-
ska och amerikanska flaggorna, påmin-
nande om att de borde anse det såsom
en stor välsignelse att få vara amerikan-
ska barn. Derefter uppträdde guvernör
Nelson och gai med vältalighet och
kraft en historisk resumee öfver den
lutherska lärans införande i Sverige och
hvilken betydelse detta haft för prote-
stantismen i sin liellu-t.

På aftonen samma dag var en ännu
större folkmassa församlad i Exposi-
tions-byggnaden. Biskop von Scheele
\ar den förnäinste talaren och b(")rjade
med att uppläsa den fullmakt han hade
från Sveriges konung, att såsom hans
ombud närvara vid jubileet. Mången
hade väntat att få höra ex-kongressman
John Ivind, den man af deras egen na-
tif)nalitet, hvilken vunnit en sådan hög
befattning i detta lands publika affärer;
men innan festen afslutades upplästes
ett telegram, hvari John Lind uttryckte
sin ledsnad, att han ej kunde vara när-
varande. Pastor Ludvig Holmes från
Burlington. Towa. uppläste ett af honom
fiirfattadt storslaget pncm. hvilket kräf-
de sinttf>n minuter f(")r ui^pliisiiing. livar-

335

—22

336

efter professor S. J. Carlson från St.
Peter höll ett kraftfullt patriotiskt tal
på engelska, och dermed voro jubilei-
festligheterna afslutade.

Pastor Holmes' poem är allt för vid-
lyftigt att här återgifvas i dess helhet,
hvadan vi nöja oss med tvenne af de
sista afdelningarne

UR FESTPOEMET.

VIII.

Leende stränder kring skimrande sjöar,
Brusande strömmar 1 dalarnas famn,
Susande skogar på grönskande öar.
Eder jag känner. I ställen ett namn
Äter för tanken, det namnet vi varje
Evigt från glömska, ty namnet är Sverige.

Sverige jag skådar bär uppe 1 norden,
Söner af Sverige här bygga och bo,
Hemland de funnit på främmande jordeu.
Hit med sig förde de hemlandets tro.
Korsprydda spiror mot strålande himmel
Peka från gruset och verldslifvets vimmel.

Smidas i mörkret än listiga ränker.
Svensken här vakar för sanning och rätt.
Åldrig han vinnes med mutor och skänker.
Trogen sin ära och trogen sin iitt
Reser han upp sig och blottar de snaror
Lagda i löndom af smygande skaror.

Bröder, vi veta. att Herren åt eder
Glfvlt en kallelse, härlig och stor.
Han, som nationernas öden än leder.
Rikligt välsignande när eder bor.
Han, som i vildmarken väg eder banat.
Eder för vigtiga värf har ock danat.

Här rustas, säges dot, för hota strider.
Det gamla Rom nog vill sin brutna makt
Upprätta åter, kanske, hvad dot lider.
För sent till mången ljuder ett: gif akt!
Men skola äter stridens oldar blossa
En makt jag vet, som åter Rom skall krossa.

VI äro söner af dot folk som bUidde
På Lytzens slätter, der den striden stod,
Som frihet skön ät hela verlden födde.
Beseglad mod vår store Gustafs blod;
EJ Sveas barn i bojor kunna ligga
Och aldrig nåd från påfvostolen tigga.

Må denna tro, som skfina segrar vunnit.
De sprängda leder binda hop igen.
Den kärlekseld, som fordom bland oss brun-
nit,
O, må vi äter skyndsamt tJlnda den.
Och om vi då 1 stridens midt oss finna
Vårt fasta hopp, det är att segrar vinna.

Dot ord, den tro, den lilra vi bekänna
VArt vapen är, vårt värn, vår starka staf,
V:ir sak Ur Guds och vetande, att denna
Af mörkret aldrig slungas skall I graf,
VI frukta ej, om Rom iln slipar svilrden;
Vår tro skall segra öfvor Rom och verlden.

Det var kallt, ruskigt och regnigt hela
tiden som festen vaiade, men entusias-
men hos vårt svenska folk låter ej däm-
pa sig af några regnskurar.

På tillfrågan hvad biskop von Scheele
tänkte om Minneapolis, svarade han:
"Jag tycker om denna stad. Bonings-
husen hafva icke det hopträngda utseen-
de som vanligtvis är fallet i Österns stä-
der, så väl som i de städer i Europa,
hvilka jag besökt. Jag tycker om hem,
som äro omgifna af gröna gräsplaner
och skuggiga träd."

"Harper's Weekly," den ansedda tid-
skriften i New York City, innehöll den
2g:de INIaj 1893 ytterst väl utförda por-
trätter af biskop von Scheele, pastor E.
Norelius, pastor M. Stolpe, professor
C. E. Lindberg och pastor C. J. Petri;
dessutom en afbildning af Upsala dom-
kyrka, sådan denna såg ut före branden
år 1698, samt ock en afbildning af den
stora hörsal i Minneapolis, der 300-års-
jubileet af Upsala möte firades. I en
särskild artikel i samma nummer af
tidskriften lemnades en kortfattad, men
dock ganska uttömmande redogörelse
öfver jubileet i dess helhet.

I förbindelse med 300-års-festen vilja
vi äfvenledes bifoga några verser ur ett
poem af pastor Ludvig Holmes, hvilket
upplästes vid en festmiddag, arrangerad
till ära för biskop von Scheele:

TILL BISKOP K. H. GEZ. VON

SCHEELE.

Jag hör en vesperklockas helga ljud.

Till Herrens altar' skyndar Kristi brud

.\tt bönons kin ra offorlAgor tända.

Af mystiskt dnukol templet fnnuiadt är.

Blott Kristusbildens liöjda händer der

I dunkolt ljus med purpurstrimmor tända.

Men stormar bviilfva öfver fager ö.

Och vesporklookans sakta toner dö.

De gamla templen i ruiner falla.

Il)land, nu siigos, dit en andehär

Till remnadt altare sitt ofTor bär

Och midnattsklockar då till andakt kalla.

.Tag sörjer dock ej år som hädanflytt,

Ty dunkol gryning sig 1 dag förbytt.

Och nya tempel sig mot himlen sträcka.

Och nya sliigton på don fagra ö.

Som famnad iir af djupblå östersjö.

Till renad gudstjenst sabbatsklockor vftcka.

Du ädle gäst. en helsnlng göm 1 dag
I minnots helgedom och mod den tag
Till koniiiigon i fjorran höga norden,
llniis milda spira oj invandrarn glömt,
I skydd af den sin barndomsdröm han

"driimt,
Och iin hans hjerta slår för fosterjorden.

Säg honom, när ditt land du åter når.
Att mången svensk härborta redo står.

Om stridsrop skulle öfver Sverige skälla.
Att draga ut, som förr, på härnadsfärd
Ocli pröfva kraften af sitt goda svärd,
För gamla Sverige segra eller falla.

Säg våra bröder, när de tryckt hin hand,
Att bröderna i stjernbanerets land
Med dem gemensamt korsets klädnad bära.
Till samma himmel blicken lyftad är
Och vid det stora jubelmötet der.
Gemensamt jubla vi till Jesu ära.

C. F. LUNDQVIST.

Carl Fredrik Lundqvist, en af verl-
dens mest framstående baryton-sångare
från kungliga operan i Stockholm, upp-
trädde i Minneapolis' Expositions-

337

populär konsert, hvilken på samma gång
var den största i sitt slag, som svenskar-
ne i qvarnstaden någonsin arrangerat.
Den var den talrikast besökta som gått
af stapeln härstädes sedan den stora
skandinaviska eftermiddagskonserten
under sångarfesten år 1891.

Som den förste inom tenorstämman
var Lundqvist med de svenska studen-
terna i Paris år 1867, då de uppträdde,
sedan den egentliga täflingen och pris-
utdelningen var slut, för att eröfra ett
extra hederspris, utdeladt af kejsarin-

C. F. LUNDQVIST.

byggnad söndagen den 20:de Augusti
1893. Lundqvist besökte Minneapolis
på inbjudning af sångföreningen Or-
pheus, som i förening med Vega i St.
Paul bildade en kör af 75 klangfulla
röster.

Denna konsert, vid hvilken Lundqvist
(allmänligen kallad '"Lunkan") upp-
trädde för första, och troligen sista, gån-
gen i Minneapolis, bar pregeln af en

nans egen hand. Då Upsala-studenter-
na vid verldsutställningen i Paris år
1878 ånyo drogo ut för att eröfra en
verld, var Lundqvist med igen. Den
gången vann han som solist en storar-
tad triumf. Då de svenska sångarne i
Amerika vid verldsutställningen i Chi-
cago ville slå ett stort slag för svensk
sång, sände de hem till Sverige efter
Lundqvist. Och han kom för att skörda

338

nya lagrar att lägga till de många han
vunnit förut.

Konserten i Minneapolis våren "succés
pyramidale." Direktör Valline från St.
Paul, sångföreningen Vegas ledare, an-
förde den stora kören med en kraft och
finess, som tydde på en gedigen upp-
fattning af sångens hela innebörd. Den
svenska sångerskan Emma Nilsson
sjöng flera sånger med utmärkt dispo-
sition. Professor Gustavus Johnson
skötte hela tiden ackompanjemanget.

Lundqvists repertoar upptog både all-
varliga och humoristiska sånger. Den
klangfulla, starka och odlade rösten
fylde hvarje vrå i den kolossala Exposi-
tions-lokalen och hvarje ord i vårt här-
liga modersmål, på hvilket han natur-
ligtvis uteslutande sjöng, klingade klart
och expressivt, och alla hans nummer
tjusade med samma förunderliga makt
våra sinnen. Konsertens slutnummer,
sedan Lundqvist sjungit så många sån-
ger att man måste förvånas öfver att
han stod ut dermed, utgjordes af "Du
gamla, du friska, du fjellhöga Nord,''
barytonsolo med riturnell eller kanske
rättare sagdt refräng af kören. Här
klämde "Lunkan" i, så att det sade
"sqvatt" i salen och effekten var maka-
lös. Vi få aldrig mer höra denna af
kungliga majestätet i nåder gillade och
antagna svenska folksång, föredragas
på detta sätt, såvida inte "Lunkan"
kommer igen. Ty vårt århundrade eger
ledsamt nog endast e n "Lunka."
"En, men ett lejon."

Lundqvist är dessutom en koloss,
tjockare än "den fete mannen" på något
museum, och är det i anledning deraf,
som vi vilja illustrera hans figur med
en högst rolig liknelse, som en viilkänd
skämtare begagnade sig af, då han såg
"Lunkan" och hans ciceron lunka uppåt
Nicollct avenue. Han liknade nemligen
det celebra paret på afständ vid ett väl-
digt ullgarnsnystan nicd en på sidan in-
körd strumpsticka eller en käpp i en
portgång bredvid en beerkagge — huru
man nu tager det.
Af en sångarbroder och beundrare

helsades Lundqvist välkommen till
qvarnstaden på följande rimliga
vis:

Du sångardrott fråu illskadt fosterland,
Välkoinmen hit till Mississippis strand,
Att glädja oss med dina klara toner,
Som tjusat och bedårat millioner.

Du är en "sångarkung i utdödt hof".
På flykt när operan i Stockholm sof —
Dock menas ej härmed att du kan flyga,
Ty dimensioner har du allt för dryga.

Blott att du är en älsklig näktergal,
Hvars drillar ljuda öfver berg och dal
Så friskt att skogens bjerta sångarskara
Blir tyst och drömmande och lyssnar bara.

Så stark som din ej klungit någon röst:
Den qväller ur ett bredt och manligt bröst-
Men om ett litet kalfskinn man vill klämma
Så blir det en båd' vek och tarflig "stäm-
ma".

Dock — "Lunkan" klämmer 1, så att det

hörs,
Så att till tårar hvarje öga rörs;
Så kan blott hans föfbålda stämma skälla—
Det märken, skälf vande, I snorkar alla!

Shake hands! Välkommen hit, Ers Korpu-
lens!
Vi smälla dig i näfven, så det käns
Och hissa upp en blågul flagg på stången.
Högt hunsande för dig och svenska sången!

KAPTEN MAGNUS ANDERSEN.

Egendomliga företeelser af mångfal-
diga slag egde rum i Chicago år 1893
under den tid verldsexpositionen på-
gick.

Till en af de mest minnesrika dagar,
under denna tid, torde man kunna räkna
den I3:dc Juli, då kapten Andersen och
hans käcka gossar, elfva till antalet, an-
lände med sitt lilla drakskepp, "V^iking,"
och der rönte ett emottagandc värdigt
deras mod och raskhet. Kapten Ander-
sen blef hedrad med stora ovationer och
sällskapskretsarne visade honom sin
hyllning medelst banketter och tillställ-
ningar.

"Hvilken galen idcc att f()rsöka att
segla öfver Atlanten i ett sådant nöt-
skal!" var det vanliga utropet, då det
blef bekant att norrmännen ämnade
sända till verldsexpositionen i Chicago
en modell af det ett tusen år gamla
vikingaskeppet, hvilket år 1880 blef fun-
net i kämpahögarne vid Gokstad i sö-
dra Norge.

Några söner af Norge, riktiga .sjöbus-,
sar, med litet vikingablod i sina ådror.

339

ansågo nu tillfället vara inne att visa
verlden huru våra gamla förfäder försto-
do sig på att bygga fartyg, samt att det
fortfarande lefde män utmed Norges

KAPTEN MAGNUS ANDERSEN.

vilda kuster, som voro färdiga och i
stånd till att utföra hjeltemodiga hand-
lingar, utkämpa svårigheter samt trotsii
farorna på det djupa, blåa hafvet, hvil-
ket de hålla så kärt.

Efter att en tid hafva uppehållit sig
vid expositionen i Chicago, begaf sig
kapten Andersen ut på en föredragsresa
på uppmaning af både amerikanare och
landsmän, hvilka intresserade sig för
att veta litet mer om vikingaskeppet
och färden, om huruledes det gamla
vikingaskeppet blef funr.et och det nya
bygdt. Många önskade äfven höra huru
han sju år förut for öfver Atlanten i en
öppen båt, endast 19 fot lång.

Likt öfriga storheter styrde kapten
Andersen naturligtvis äfven kosan till
Minneapolis, der skandinaverna alltid
sätta värde på allt hvad som är skönt,
ädelt och hjeltemodigt.

VIKINGASKEPPET.

Kapten Andersen höll här tvenne fö-
reläsningar. Den första på engelska å
Lyceum-teatern onsdagen den i3:de
September 1893, samt den andra på nor-
ska måndagen derpå å Normanna hall.
Den första föreläsningen var fåtaligt be-
sökt, men den andra lopp af stapeln för
fullt hus.

Han började sitt föredrag med att
skildra de gamla vikingarne och deras
upptäcktsresor till Island, Grönland
och Amerika — samt huru man nu-
mera mera allmänt började att erkänna
Leif Erikson och norrmännen som
.\merikas upptäckare.

Genom att beskrifva sina egna resor,
bevisade han också tydligt möjligheten
f(')r Leif Erikson att nå Amerika med
dåtidens skepp.

Med spännande intresse åhörde publi-
ken kapten Andersens lifliga skildring

340

af den första resa han gjorde ötver At-
lanter-hafvet i en bräcklig farkost, kal-
lad "Ocean," hvari han med en kam-
rat, styrmannen Christen Christensen,
tillbragte sextio dagar på hafvet och
genomgingo flera förskräckliga stormar,
tills de i närheten af Newfoundland
blefvo upptagna af ett skepp på resa till
England.

Bland de elfva sjöbussarne ombord
på "Vikingen" befann sig äfven ofvan-
nämde Christensen, och kände kapten
Andersen sig stolt öfver, att äfven på
den andra resan kunna få sin gamle,
bepröfvade kamrat med sig.

Såväl hans första resa som den med
"Viking" från Christiania till Chicago
belystes med en mängd förträffliga ste-
reoptiska bilder.

Kapten Andersen beledsagades af
Jens Bing, den yngste af "Vikings"
manskap, endast 21 år gammal, hvilken
uppträdde på scenen och visade huru
man klädde sig och "köiede" ombord på
det lilla skeppet.

Föredraget i dess helhet var intres-
sant och fängslande och gjorde ett godt
intryck på publiken.

Skandinaverna i Minneapolis kunde
med skäl känna sig stolta öfver kapten
Andersen och hans besök.

DE SVENSKA JETTARNE.

De svenska jettarne, Wahlund och
Johnson, hafva äfven besökt vår goda
stad. Af pressen och allmänheten er-
höllo dessa glada, qvicka och trefliga
kamrater hederstiteln "verldens starka-
ste män." Som det torde roa eder kan-
hända att se huru dessa bjessar sågo ut,
återgifva vi här deras porträtter.

Det vill ej säga litet att göra anspråk
på att vara verldens starkaste karlar,
men herrar Wahlund och Johnson gjor-
de verkligen skäl för sina anspråk.
Båda utgjorde lefvandc bevis på att den
gamla nordmannakraftcn, i motsats till
hvad mången tror, fortlefver hos det
nutida slägtct. Till deras Iicdtr må ock
sägas, att de ej tagit sold hos sportfånar
och slagskämpar, utan att de helt enkelt

visade, hvilken förvånande styrka men-
niskokroppen eger, om den harmoniskt
utbildas.

Mr. Wahlund föddes i Upsala den
2o:de April 1865. Han är 6 fot 2j4 tum
lång samt proportionerligt bygd. Hans
vigt är 240 pounds, och hans öfverarm
mäter 18 tum i omkrets. Hans första
offentliga uppträdande i utlandet var i

OSCAR B. \V.\HLl iND.

Duisburg i Preussen i Juni 1891, då han
vid en täflan mellan 300 amatöratleter
tog första priset. Han slog senare un-
der sin i sällskap med herr Johnson i
Ryssland företagna turnee verldsrekor-
det i tyngdlyftning, i det han i St. Pe-
tersburg lyfte en hel orkester om 22
man jemte platformcn, hvarå den befann
sig — en vigt af 4,039 pounds. Han har
senare uppbringat rekordet till 4,674
pounds.

Mr. Johnson är född den i:ste Maj
1872 i Stockholm. Redan som barn be-
satt han en ovanlig kroppsstyrka. Vid
femton års ålder tog han anställning

341

vid Aktiebolaget "Separator" i Stock-
holm, bland hvars till 425 man uppgå-
ende personal han, ehuru endast en yng-
ling, var den starkaste. I Februari 1892
började han i sällskap med herr Wah-
lund en förevisningsturnee i Sverige,
hvarefter de begåfvo sig till Finland och
Ryssland.

.AUGUST W. JOHNSON.

I Oktober 1892 anlände de till Förenta
Staterna och hafva härstädes genom sina
kraftprof väckt det största uppseende.

Här i staden uppträdde de å Har-
monia hall lördagen den 2i:ste April
1894 inför en stor mängd beundrare af
"mandom, mod och morske män," så-
väl amerikanare som skandinaver; ja.
beundrare bland alla nationer. Starka
män hafva vi många i Minneapolis, men
inga som vågade att vinka åt Wahlund
och Johnson.

OLE BULL-FESTLIGHETERNA.

Den sjuttonde Maj firas alltid med
stora högtidligheter bland norrmännen
här i staden; men den I7:de Maj 1897
öfverträfTar icke allenast föregående
majfester i Minneapolis, utan alla i hela
Amerika, ty norrmännen firade då icke
allenast sin stora frihetsdag, utan samti-
digt försiggingo festligheterna för af-
täckandet af statyn öfver Norges store,
öfver hela verlden beryktade son, Ole
Bull.

Festligheterna togo redan sin början
på söndagen den i6:de Maj.

"Nordmaendenes Sångförening" och
"Den norske Turnforening" hade till-
sammans hyrt Expositions-byggnaden
för afhållandet af en stor folkfest. Året
förut (1896) var det som modellen af
Ole Bull-statyn blef aftäckt inom sam-
ma lokal, och änskönt den nu icke var
så fullpackad med folk som året förut,
så hade föreningarne likväl en stor he-
der af tillställningen samt ett stort plus
i kassan..

Dagen var ju norsk och derför var
allt på programmet norskt, om man un-
dantager "Unga Sveas" sång och det
tal som hölls af advokaten Erwin på
engelska.

Danz' orkester spelade kompositioner
af Johan Svendsen och Edw. Grieg.
Svendsens "Rhapsodie Norvegienne"
drog församlingen med sig och "Aases
död" samt "Hos Dovregubben" ur
"Peer Gynt" blefvo mottagna af en
tacksam publik. Festtalet hölls på nor-
ska af John W. Arctander.

Mme. Ragna Linnee från Chicago
sjöng flera sånger och blef framkallad
gång på gång. Hon var iklädde norsk
nationaldrägt och sjöng endast national-
sånger.

"Nordmaendenes Sångförening" samt
den svenska sångföreningen "Unga
Svea" gåfvo flera nummer, som skör-
dade stort bifall.

På idrottens område måtte ju icke den
sjuttonde Maj blifva glömd. Turnföre-
ningens medlemmar gåfvo med sina öf-

<
u

H
en

►J
»-)

z
o:

343

ningar på planka samt pyramider anled-
ning till "begeistring" och obetingadt
beröm.

Till slut kom den storslagna sången
"Landkjending," af den stora kören —
150 man — ackompagnerad af Danz' or-
kester. Få voro de som icke fingo det
rätta intryck af "Landkjending"' som
den då blef sjungen.

Hade den i6:de lockat skarorna ut till
folkfesten, så bragte den ijrde dem ut
af en mera storslagen och värdig anled-
ning. Först var det frihetsdagen, och
så hade ju komiteen för uppförandet af
Ole Bull-monumentet fulländat sina
sträfvanden och valt denna dag för in-
vigningen. Den I7:de Maj var en af
Ole Bulls käraste dagar, och det var
som om han skulle hafva bedt om det
sjelf att hans staty, den första i Minne-
apolis, skulle blifva afslöjad på den da-
gen. Komiteen blef kraftigt understödd
af de olika föreningarne. Icke allenast
norrmän utan äfven svenska och danska
bröder samlade sig under sina olika
föreningars standarer den dagen och
marscherade tillsammans till Loring
Park.

Sydsidans föreningar samlades vid
Dania hall, och klockan 2 satte sig
paraden i gång med Svea Bands musik-
kår i spetsen. Derefter kom Den nor-
ske Turnforening i sina hvita unifor-
mer, Nordmaendenes Sångförening,
Unga Svea, Den norske Ynglingefore-
ning, Afholdsforeningen, Dania, Hug-
nad samt Fram. Hagbart Hermansen
fungerade som marskalk.

Kursen gick Cedar avenue till Third
Street och Nicollet avenue. Här mötte
man nordsidans parad, Sönner äf Norge
med Normanna Band och med dessa i
teten drog hela tåget uppåt Nicollet
avenue till Tenth street och Harmon
place och in i parken.

Alla föreningarne intogo sina anvisa-
de platser på läktarne och ceremonierna
började i närvaro af mellan 20,000 och
25,000 menniskor.

Professor E. Oulies "Ole Bull
Marsch" tonade ut öfver mängden som

inledningsnummer och emottogs med
stormande applåder.

Derefter trädde monumentkomiteens
ordförande, John W. Arctander, fram
och höll talet för dagen. Det är icke
ofta man får höra ett sådant vältaligt
ordsvall med en stämma så stark, att
till och med de mest aflägsna kunde
höra hans ord.

"Pokker te' kar, den Arctander,"
hörde man mången norrman yttra och
amerikanerna applåderade den ena gån-
gen efter den andra samt gjorde flera
berömmande anmärkningar.

Då talet var slut kom det ögonblick
då täckelset skulle sänkas och Jacob
Fjeldes mästerverk beskådas af de mån-
ga tusende personer, som stodo vän-
tande.

Fröken Ragnhild Sörensen. dotter till
"Minneapolis Tidendes" redaktör, som
hade fått det uppdraget att aftäcka sta-
tyn, trädde fram, och i ett nu föll täc-
kelsen.

Det var några allvarliga ögonblick
som följde, hela mängden stod der med
ett beundrans uttryck i ansigtena; det
var som om samma tanke gästade hos
dem alla. Men så begynte glädjen och
entusiasmen att göra sig gällande, och
det blef ett oändligt jubel. Tårar glim-
made i mångens ögon. Ja, det var i
sanning ett högtidligt ögonblick, men
ännu mer högtidligt, då man strax der-
på hörde Alexander Bull på fadrens vio-
lin spela "Saeterjentens Söndag" ac-
kompagnerad af Danz' orkester. Äter
handklappningar och bifallsrop.

Derefter följde tal af Alexander Bull,
Arctander, mayor Pratt, presidenten
för parkstyrelsen, professor Folwell
samt uppläsning af gratulationstelegram.

Sångarnc sjöngo derpå "I ensnmmo
Stunde" och till slut sjöngo alla "Ja vi
elsker dette Landet," hvarefter efter-
middagens program var slut.

En hvar begaf sig nu hem för att
hvila ut lite tills aftonen, ty då var det
som "Morroen" skulle begynna.

"Nordmaendenes Sångförening" spe-
lade "Til Saetcrs" på Harmonia hall

.344

••••»■j
»■••■I

' MXf.r».vi>..T«i.

OLE BULI.-STATVN I r.ORIN(; l'.\KK,

för fullt hus, efteråt bal, medan "Tur-
narne" höllo till på Dania. Amatör-
sällskapet från St. Paul spelade "Ing-
vald Enersen" och gymnasterna gåfvo

uppvisningar, hvilka skördade bifall som
vanligt. Dans och allmänt jubel rådde
till arla morgonstund. I norra Minne-
apolis samlade "Sönner af Norge"

345

landsmännen omkring sig. Tal, musik
och dans utgjorde programmet.

Summa summarum är, att detta var
den mest storartade sjuttonde Maj, som
norrmännen hafva firat i Amerika.

FRIDTIOF NANSEN.

Det var den igide November 1897,
som norrmännen härstädes gåfvo sin
berömda landsman, Fridtiof Nansen, ett
storartadt och entusiastiskt mottagande,
som väsentligast bestod i ett stort och
glimrande fackeltåg, uti hvilket alla
norska föreningar deltogo. Det var

FRIDTIOF NANSEN.

med en viss längtan som norrmännen
emotsågo den dag, då Dr. Nansen skulle
komma till Minneapolis, och under af-
vaktan derpå var det som stadens alla
norska föreningar sammanslöto sig för
att gifva honom den bästa hyllning, de
kunde bringa denne Norges ädle, be-
römde son.

Dagen kom. — Det var icke något snö-
igt och kyligt Novemberväder, utan var
det en klar, mild och vänlig dag, med
solsken och värme, så att folk gick och
spatserade med oknäppta underrockar.

och undrade om de verkligen blifvit till-
bakaflyttade till September månad.

Klockan 12:30 e. m. skulle Nansen
komma, men i närheten af La Crosse
blef tåget försenadt på grund af en
liten jernvägsolycka, precis som det in-
träffade med Christina Nilsson då hon
var på väg till Minneapolis. Han an-
lände derföre omkring tre timmar se-
nare, och alldenstund mottagningsko-
miteen blifvit felaktigt underrättad, an-
lände densamma ej i tid till stationen,
hvadan Nansen utan följe åkte till West
Hotel.

Vid sjutiden på qvällen samlades alla
föreningarne vid Dania hall på söder
samt vid Foresters' hall på norr. Trot-
toarerna på begge sidor af Cedar avenue
och likaledes på Fifth street voro full-
packade af menniskor, och midt i gator-
na trängdas folk fram och tillbaka, och
det var svårt för marskalkerna till häst
att kunna mönstra sina trupper samt
hålla dem i fullkomlig ordning.

Under öfvermarskalken H. Herman-
sens ledning aftågade från Dania hall
Normanna musikkår, åtföljd af sångar-
ne, derefter kom "Enigheden," Den
Forenede Kirkes studenter, universite-
tets norska studenter, literära föreningen
"Fram," Miller's Band, Turnföreningen
i sina nya, vackra uniformer samt yng-
lingaföreningen "Hugnad."

Tåget från nordsidan bestod af Schu-
berts musikkår samt den stora förenin-
gen "Sönner af Norge."

På alla de gator, der de båda fackel-
tågen banade sig fram genom den stora
folkhopen, helsades de med handklapp-
ningar och hurrarop. Alla voro eniga
om, att en mera storartad qvällsparad
hade man aldrig sett i Minneapolis. —
Flaggor och fanor svajade för vinden. —
Det låg en "begeistring" öfver hela
folkmassan, hvilken styrkte öfvcrtygel-
sen om, att det icke var en pligtens
gerning, man utöfvade, utan att man
följde hjertats kraf att vilja visa sin
hyllning mot en man, som i så hög grad
hade gjort sitt land och folk ära.

Det var svårt för processionen att

346

kunna komma fram till West Hotel, der
icke mindre än 10,000 menniskor hade
skockat sig.

"Det var omöjligt att hålla gatan
klar," sade polisbetjenterna, "om man
jagade bort tre, kommo tio i stället."

Efter det processionen anländt till
West Hotel, tonade J. H. Lampes
"Nordpolsmarsch" ut öfver den stora
folksamlingen. Medan musiken ljöd,
trädde Fridtiof Nansen ut på balkongen,
åtföljd af Minnesotas guvernör samt för-
mannen och sekreteraren af arrange-
mentskomiteen. Så snart Nansen visa-
de sig, blef han helsad med handklapp-
ningar och hurrarop af den stora, böl-
jande skaran.

Då musiken var slut, instämde sång-
föreningen i den nedanstående välkomst-
sången, som var författad af arrange-
mentskomiteens sekreterare, Mr. John
Heitman:

Fakkelblus, musik og faner,
Folkejubel hllser dig,
Du, som op mod iirens baner,
Hug med viljens vaaben vei.
Du, som modig, kjiimpestiirk
öved' manddoms mesterverk.

GjenHem kamp og slld mod maalet

— Op mod polens sne og is —
Nu af arens glans omstraalet —
Gjenstand for al verdens pris:

— Slig vi hllse dig som tolk

For vert maal, vört land, vört folk.

Derfor väkkes byldningstrangen,
Lösner et begeistrlngs viild,
Derfor bölger velkonistsangen
Jubelstomt mod dig ikvcld.

— Som et tusentunget bud
Flyr vor hyldest mod dig ud.

Derpå framträdde komiteens ordfö-
rande, John W. Arctander, och yttrade
sig i följande ordalag:

"Norrmän af Minncapolis! Jag vill
icke hålla något tal. Jag vill endast sä-
ga, att vi helt enkelt kommit hit för att
gifva vfir hyllning åt den man, som har
insatt (k- dyraste och ädlaste stenarnc i
gamla Norges ärekrona. Och vi vilja
förtälja honom, att också här funnits
hjcrtan, som klappat fÖr Iionom, och
att vi följde honom med våra bästa
önskningar, och att värt hopp sväfvadc
omkring honom liksom hvita dufvor,
medan han kämpade drnippc vid po-

lens eviga is. Och att vi kände oss
glada och stolta, då telegrafen bragte
bud om att hafi var kommen tillbaka,
och likaledes senare, då vi fingo veta att
'Fram' var välbehållen kommen fram."

Stormande applåder åtföljde dessa
ord, då Nansen steg fram, tog af sig
mössan och sade:

"Landsmän! Det fattas mig ord för
att uttrycka den öfverväldigande känsla,
som gör sig gällande, — och att uttrycka
min tacksamhet för den ära I hafven
visat mig, och för det intresse hvarmed
I hafven följt oss på vår färd. Jag kän-
ner mig stolt och glad öfver att bli hel-
sad på ett sådant sätt af mina landsmän
på denna sidan hafvet, hvilket således
visar, att de ära sitt fädernesland och
det arbete, som göres för dess ära. Och
den hyllning, man bevisat oss, är mera
än belöning nog för det som mina kam-
rater och jag har haft anledning att
göra. — Och jag vet också, att I hafven
bidragit till det kära fäderneslandets ära,
derigenom att I hafven visat eder som
goda medborgare af det samhälle, I till-
hören. Jag må nu till sist uttala min
varmaste och djupaste tacksägelse för
den ära, I hafven bevisat mig, och för
det intresse, hvarmed I hafven omfat-
tat vår expedition."

Sångföreningen sjöng derefter: "Ja vi
elsker dette Landet," i hvilken sång
hela den norska folkhopen föll in i
korus.

Dä Nansen och hans sällskap steg
ned från balkongen, spelade alla musik-
kårerna L. O. Shibleys "Nansen
March" samt derpå G. P. Pettersens
"Thclnia March." Dessa två nnisikstyc-
ken voro särskildt komponerade för till-
fället af de två kända norska komposi-
törerna.

Fackeltåget eskorterade sedermera
Nansen till Svenska Tabernaklet, der
han skulle hålla sitt engelska föredrag.
Framkommen till platsen, fann man här
mellan 4,000 och 5,000 minniskor, som
hade samlats af nyfikenhet för att få se
den man, som trotsat så mänga faror i
pnlar-regionerna, och det var med stor

347

möda han kunde komma in i Tabernak-
let.

Efter föredraget blef Nansen eskorte-
rad till biblioteksbyggnaden, der Min-
nesota Academy of Natural Sciences gaf
en "reception"* till hans ära. Tredje
och fjerde våningarne i den stora bygg-
naden voro i anledning häraf praktfullt
dekorerade.

Påföljande qväll höll Nansen ett före-
drag på norska språket, till innehåll nå-
got liknande det som gafs föregående
afton.

Vid detta tillfälle yttrade Dr. Nansen
äfven några sympatiska ord om vår
landsman, öfveringeniör Andree, och
hans djerfva polarfärd. Han hoppades,
att vi nästa år skulle få höra att Andree
vore i lifvet och välbehållen, samt att
han skulle lägga ännu en lager till alla
dem, som föregångarne af polarforskar-
nes stora skara tillkämpat sig. Dr. Nan-
sen betonade också önskligheten af att
man icke skulle småaktigt äflas om

hvilken nation som först skulle kunna
med sin flagga markera den eftertrak-
tade, matematiska punkten, och en väl-
signad sak för "husfriden" i vårt här-
varande norsk-svenska samhälle vore
det, om vi, svenskar och norrmän, der-
efter ville "rätta och packa oss" i tal,
skrift och lefverne inbördes.

På grund af sitt korta besök härstä-
des, och dels för att erhålla en behöfiig
motion, företog Nansen under dagens
lopp, tillsammans med en vägvisare, en
vidlyftig bicykelfärd omkring staden,
och blef han, liksom öfriga främlingar,
förtjust öfver staden, dess parker, boule-
varder, täcka insjöar och omgifningar.

Att norrmännen kände sig belåtna
med resultatet af de arrangementer, som
blifvit gjorda för Nansens emottagande,
märktes tydligen, och de kunde ju icke
annat än känna sig förnöjda deröfver, då
Nansen sjelf yttrade, att det var den
vackraste hyllning, han hade fått på
denna sidan af hafvet.

DÖDSRUNOR.

PAUL HJELM-H ANSEN,

en af våra banbrytare på det journalisti-
ska området, föddes i Bergen, Norge,
den io:de December 1810. Han be-
trädde den juridiska banan som Exami-
natus juris, bosatte sig som lagkarl i
Siljord, Telemarken, der han äfvenledes

gor. Han har sålunda varit medarbe-
tare i både "Morgenbladet" och "Aften-
bladet" och det frisinnade partiet fann i
honom alltid en varm, duktig och sak-
kunnig talsman.

Är 1867 kom Hjelm-Hansen till Ame-
rika, till dels utsänd af folkupplysnings-

PAUL HJELM-HANSEN.

hade en större egendom. En lång tid var sällskapet i Norge för att undersöka

han konstituerad sorenskriver samt ut-
gaf dereftcr en tidning i Frcderikshald.
Senare flyttade han till Kristiania och
tog der i flera år en verksam del i pres-
sens dryftning af tidens brännande frå-

förhållandena härstädes och gifva en be-
skrifning deröfver till norska läsare.
Före sin Amerika-resa delade han den
tidens allwiänna fördom mot och miss-
tro till Förenta Staterna, men det dröjde

348

349

icke länge förrän hans mening i det
hänseendet undergick en fullständig
förändring, synnerligast efter att i två
år hafva varit redaktör för "Faedrelandet
og Emigranten" i La Crosse. Somma-
ren och hösten 1869 företog han en flera
månaders resa i Red River-dalen. Den
delen af Minnesota var då litet eller
intet känd. I en med oxar förspänd
tältvagn flackade han omkring i dessa
trakter, och de intryck han mottog un-
der denna friluftsresa meddelade han i
bref till 'Nordisk Folkeblad," hvarifrån
de sedan ingingo i den öfriga norsk-
amerikanska pressen. Resan var för
honom sjelf uppfriskande och styrkande
i hög grad. Rheumatismen lemnade
honom. Den rena, torra luften, prairie-
hafvets skönhet och vindarnes fria lif
tilltalade honom, och jordmånens frukt-
barhet frammanade för hans själ dristi-
ga bilder, som han äfven hade lyckan
att få se öfverträfifade af verkligheten.
Det var således den allaredan åldrige
gubben, som blef banbrytaren för den
norska invandringen till dessa bördiga
trakter, ty hans skildringar af hvad han
hade sett lästes vidt och bredt.

Efter tillbakakomsten från denna upp-
täcktsresa, om man sä får kalla den, ut-
gaf han härstädes under ett års tid
"Maanedstidende," redigerade derefter i
ett och ett hälft års tid "Nordisk Fol-
keblad" och stiftade sedermera tillsam-
mans med Gudm. F. Johnson och John
E. Gjedde, "Budstikken" är 1873.

Hans förbindelse med sistnämda tid-
ning var ganska kort, ty modet hos ho-
nom svigtade snart efter besinnandet af
det vådliga i företaget att börja en ny
tidning utan kapital, och sålde han efter
ett par veckors tid sin andel till "Faedre-
landet og Emigrantens" dåvarande ut-
gifvare, F. A. Husher. Är i875_ redige-
rade han åter "Budstikken" för ett år
och samlade och utgaf derefter 1877-78
en adresskalender öfver statens skandi-
naviska afifärsmän, och från 1879-80 en
liten veckotidning, "Minnesota Skandi-
nav." Med detta hans sista journalisti-
ska företag gick det emellertid icke bra,

helsan var nu nästan nedbruten, och
änskönt han hade sina själskrafter i be-
håll, uthärdade han icke längre det an-
strängande arbete, som en skandina-
visk-amerikansk journalist har att utstå.
Det gick således smått med tidningen,
så mycket mer som dess utgifvare var
utblottad på erforderligt kapital, och den
dukade under våren 1880. Hans lekam-
liga krafter tillät honom ej längre att
hålla ut med något arbete. Ett nervöst
lidande, som satte sig i hans högra arm,
antog vid denna tid en sådan karaktär,
att hvad som helst arbete blef honom
en omöjlighet, hvadan han på hösten
1880 reste till sin mångårige vän doktor
Grönvolds hem i Goodhue county, för
att derstädes tillbringa vintern.

Hjelm-Hansen hade många vänner,
spridda öfver hela Nordvestern, som
rned ledsnad emottogo sorgebudet, att
den jovialiske och underhållande gam-
lingen den 5:te Maj 1881 hade nedlagt
sin vandringsstaf. Honom sjelf koin
det väl till pass. Han var trött och mätt
af lifvet och längtade efter den hvila,
som endast dödssömnen kan bringa.

I ett bref, med underrättelsen om
Hjelm-Hansens död, säger doktor
Grönvold: Han har under de sista må-
naderna varit muntrare och syntes vid
bättre helsa än förr ända till hans sista
stund. Dagen förut satt jag som vanligt
och sprakade med honom tills sent på
qvällen. Nästa morgon gick han efter
att hafva tagit sin frukost som sedvan-
ligt ut att spatsera. Efter att hafva
varit borta en god stund, gingo vi ut
för att leta efter honom och funno
honom sittande på en bänk, lutad till-
baka med hatten framgliden öfver an-
sigtet. Uttrycket var gladt och vän-
ligt som vanligt, något högtidligt. Det
såg ut som om han satt och sof;
ögonen voro tillslutna. Jag tilltalade
honom, men erhöll intet svar, han hör-
de icke "

* * *

CARL AXEL DAHLSTRAND.

Han afsomnade lugnt och fridfullt den
4:de December 1884 efter att endast

350

tvenne dagar hafva varit bunden vid
sängen. Länge hade han dock burit
döden inom sig, och hans bortgång var
visst icke oväntad hvarken för honom
sjelf eller för hans vänner. Redan fyra
år förut angreps han af Bright's Disease
och han nödgades då att upphöra med
sin verksamhet i det fria ordets tjenst
och anträdde en resa till sitt fädernes-
land för att under dess välgörande kli-
mat och genom en omsorgsfull vård i

CAKL AXEL DAHLSTRÅND.

hemmet söka återvinna sina brutna
krafter. Sålunda tillbragtc han tre år
hos sina anförvandter i Stockholm och
kom sedan för andra gången hit till
landet med till utseendet stärkta kraf-
ter. Sjukdomen var tyvärr icke utro-
tad utan slumrade blott inom honom;
snart bröt den ånyo ut med förökad
styrka, som hans redan förut svaga och
underminerade kroppskonstitution ej
förmådde emotstå. I blomman af sin
ålder måste han skatta åt förgängelsen.
Carl Axel Dahlstrand föddes i Stock-
holm den io:de Juli 1846 och var såle-
des vid sin död 38 år gammal. Han

erhöll en vårdad uppfostran, genomgick
Stockholms Lyceum och ämnade sedan
blifva ingeniör, hvarför han ingick vid
Teknologiska Institutet, der han qvar-
stannade ett års tid. År 1871 utvan-
drade han till Amerika. Angående hans
första öden här är e} mycket kändt;
man vet endast att han arbetade på åt-
skilliga svenska tryckerier i Chicago,
hvarifrån han dock snart styrde kosan
till Minnesota; här erhöll han inom kort
anställning vid tidningen "Svenska Ny-
byggarens" redaktion under major John
Swainson, men denna blef dock ej
långvarig, emedan tidningen snart upp-
hörde att utkomma. När då öfverste
Hans Mattson strax derpå började ut-
gifvandet af "Minnesota Stats Tidning,"
ingick Dahlstrand i dess redaktion, och
det var här han utförde sin egentliga
lifsgerning. Han var en i många afse-
enden rikt begåfvad man och han in-
trädde här i en sfer, der han kunde göra
sina egenskaper gällande. I tidningen
förfäktade han varmt och entusiastiskt,
men dock på ett hofsamt sätt, frisinnade,
framåtsträfvande idéer, och om han än
från vissa håll rönte motstånd, så visste
han dock så småningom öfvervinna
större delen af detta. Såsom tidnings-
redaktör bidrog han i ej så obetydlig
mån till den allmänna upplysningens
höjande och till åstadkommande af en
ädlare och mera fördragsam allmän
opinion, hvarför hans namn är kändt
och aktadt i de flesta af Minnesotas
svenska settlenicnt. Dock var det kan-
ske såsom enskild man och i trängre
kretsar, som Axel Dahlstrand skördade
sina vackraste lagrar. Han var i be-
sittning af en ganska god musikalisk
begåfning, som han äfven visste att om-
sorgsfullt odla och göra gällande,
och denna i förening med hans ädla
och vänfasta kariklär samt hans tilldra-
gande uppträdande i öfrigt, gjorde ho-
nom till en inom våra svenska säll-
skapskretsar allmänt eftersökt man.
Han egde äfven ganska framstående sce-
niska anlag, och ett af hans käraste
tidsfördrif var inöfvandet och gifvandet

351

af teatraliska töreställningar. Inom för-
eningen "Norden," hvars själ och egent-
liga medelpunkt han en längre tid var,
hade han såkmda lyckats utbilda flera
ganska passabla sceniska förmågor, med
hvilkas tillhjelp han mången gång be-
redt Minneapolis-publiken ett angenämt
nöje. För sammanhållning och enighet
bland vår stads svenska befolkning ver-
kade han outtröttligt, och länge torde
det dröja, innan hans plats i detta afse-
ende blir ersatt.

Likbegängelsen försiggick på Nor-
dens hall och under denna förenings led-
ning. Ett talrikt .sällskap damer och
herrar, dels från Minneapolis och dels
från vår systerstad St. Paul (der Axel
Dahlstrand var nästan lika mycket känd
och värderad) hade infunnit sig för att
bevisa honom den sista tjensten. Kri-
stofer Janson lyste grafvens frid öfver
den döde, hvarefter Alfred Söderström,
som under många år delat Ijuft och ledt
med den hänsofne kamraten, trädde
fram till hans bår och med af rörelse
darrande stämma uppläste följande af
herr Ernst Lindblom författade afskeds-
helsning:

Frän oss, som stå vid Axel Dahlstrauds bår,
Och honom känt uti hans flydda år.
Från oss, som liänna salinad i vårt sinne.
Jag bringa vill en helsning till hans minne.

Det är de sista ord, vi honom ge,
Den sista gång de kända drag vi se,
Och hör ej kroppslig hydda, hvad jag talar,
Hör oss hans ande dock från högre salar.

Tack, broder, för den hädangångna tid,
Du lefde ibland oss i llfvets strid,
Som nu är slutad och för evigt svunnit
Med obekymrad hvila, som du funnit.

Tack, broder, för de ofta kulna da'r.
Du med din glädje midt ibland oss var
Att muntra oss med dina kära sånger.
Och det var ej en gång, men många gånger.

Hvad är dock lifvets nöjen och dess fröjd
Mot fröjden i de ljusa rymders höjd?
En irrbild blott, en obetydlig droppe
Från hafvet af den glans, som flns deroppe.

Derföre, änskönt vi här sakna dig
Och ville åter se dig på vår stig.
Så låt oss prisa nöjdt Försynens vilja
Att dig från dina många vänner skilja.

Vi stå här än, men hvilken af oss vet.
När vi gå bort från tom fåfänglighet
Att finna ro 1 dödens kalla armar
Och nåd hos denne Gud, som sig förbarmar?

Det ingen vet, men hvad vi veta -ir.
Att Skaparen hvar skapad håller kär,

—2Z

Och i de sista stunder tager anden

Ifrån den stoftlekamen, hvilken band den.

Så ock med honom gått, som sofver nu
Den sömn, vi alla skola sofva ju.
Hans bana var ej lång, och små hans öden,
Men se, hans hågkomst öfverlefver döden!

Ja, vänner, ännu många många hvarf
Skall jorden gå kring solen, förr'n det arf
Förintas skall, som Axel Dahlstrand

skänkte
I minnet af en man, som redbart tänkte.

I minnet af en man, som, fastän arm,
Var alltid lika god och hjertevarm.
Och trogen, vänfast och med sådant väsen.
Som lade sanning in i lefnadspjesen.

Sof lugn, sof trygg, kamrat och ärlig vän!
Vi minnas dig, till dess vi ses igen.
Vi minnas, att du styrde öfver hafven
Att lefva ibland oss — men blef begrafvcL .

Ej månget öga var tårlöst, då de sista

stanzerna af denna dikt förklingat och

då sex af den aflidnes närmaste vänner

trädde fram till kistan för att förflytta

den till dess sista hvilorum på den af ett

lätt snötäcke beklädda Layman-grafgår-

den.

* * *

HJALMAR £6ER

föddes i Kristiania, Norge, den I4:de
Februari 1843 och var i sin tid student
vid Kristiania universitet. Helt ung
lemnade han sitt fädernesland och kom
till Amerika år 1867. Han var en af de
första norska tidningsutgifvare och re-
daktörer i Minnesota och var ansedd
som en af de mest inflytelserika skandi-
naver i staten. År 1868 anlände han
till Minneapolis och associerade sig med
■'Nordisk Folkeblad" som nyhetsredak-
tör, hvarefter han sedermera i kompa-
niskap med W. T. Rambusch, år 1870,
öfvertog utgifvandet af nämda tidning i
Minneapolis. Senare grundlade han och
konsul C. F. Solberg tidningen ".Min-
nesota." Båda dessa företag dukade un-
der af brist på kapital. Han bitriidde
sedermera i flera år som medredaktör
vid "Skandinaven" i Chicago. Efter
några års bortovaro från Minneapolis
återvände han år 1882 för att åter upp-
taga tidningsarbetet såsom manager för
St. Paul-tidningen "Nordvestens" filial-
kontor härstädes. Han var en begåfvad
journalist och en utmärkt talare. Hans

352

medfödda goda hjertelag gjorde det
omöjligt för honom att vara hård eller
sträng mot någon menniska. Sarkasti-
ska och ironiska anrnärkningar lät han
ofta undfalla sig, men äfven då inflätade
han alltid en humoristisk vändning, som
läkte de sår hans satir framkallat. Han
gifte sig år 1870 med Miss Ella M.

■SR-:

•■.. .{M^/W.v^

HJALMAll EGER.

Wakeficld. Är 1871 blef han vald till
president för Skandinaviska föreningen
och samma år utnämd af statens guver-
nör till förste löjtnant af kompani C,
andra regementet af Minnesotas natio-
nalgarde.

Många af våra skandinaviska emi-
granter, som anlände hit åren 1869-71,
hafva honom ännu i vänlig hågkomst, ty
det var han som alltid hade ett vaksamt
öga lur deras intressen. Genom Egcrs
personliga omsorg bygdcs ett emigrant-
hus, i livilket emigranterna kunde vistas,
medan de gjorde sig i ordning för att
begifva sig till andra delar af Vestern.
Till alla dem utsträckte han en hjclpsam
hand, och alldenslund han var väl hem-
mastadd med förhållandena inom olika

delar af staten voro hans råd af betyd-
ligt värde för dem, som sökte sig ett
hem, såväl som för de emigranter, som
sökte arbete inom olika arbetsfält.
Hans goda råd och vänliga hjelpsamhet
komma för alltid att hålla hans minne
kärt.

På de senare åren var hans helsa
mycket klen och sorgen öfver hans
misslyckade tidningsföretag bidrog i
väsentlig mån till att förkorta hans lif.
Han afled den 29:de December 1888 och
begrofs å Lakewood-kyrkogården.
* * *

JOHN W. ANDERSON

föddes år 1833 i Elfsborgs län, två mil
från Borås, Sverige. Reste till Ame-
rika år 1865 och bosatte sig i Han-
cock, Michigan. Flyttade till New Lon-
don, Minnesota, är 1866 samt till Min-

JOHN W. ANDEUSON.

neapolis värcn 1867, der han sedan allt-
jemt utöfvade sin verksamhet. Som
byggmästare och entreprenör till yrket
hade han ett godt tillfälle att lägga
grunden till en oberoende ställning,
synnerligast i Minneapolis, der han un-
der den goda tiden såg sig i stånd att

353

förskaffa sig stora fastigheter, hvilka
alla stego betydligt i värde. I kyrkligt
afseende var han lutheran och var en
bland dem. som organiserade den första
lutherska församlingen i Minneapolis.
Han bygde den första svenska kyrkan
(Augustana-kyrkan) å hörnet af Wash-
ington och Thirteenth avenues south.
Han var alltsedan församlingen organi-
serades en af dess förnämsta stödjepe-
lare samt var medlem af kyrkorådet i
nitton års tid. Anderson var den förste
svensk i Hennepin county, som repre-
senterade svenskarne i City Council, i
det han år 1878 valdes till ålderman för
stadens tredje ward samt återvaldes år
1880 för en andra termin. Han dref en
egen "Planing Mill" i norra Minneapo-
lis 1881 samt organiserade år 1887 "Min-
neapolis Burial Case Company," af hvil-
ket bolag han var president. Han var
dessutom intresserad i fiera andra affärs-
förrättningar. Ingick äktenskap den
24:de Oktober 1859 med Johanna So-
phia Olson och efterlemnade vid sin
död, den 7:de Januari 1892, enka och
fyra barn, af hvilka tre äro i lifvet.
* * *

HANS MATTSON

var känd ibland oss svenskar såsom en
af den svensk-amerikanska bildningens
och kulturens främste banbrytare. Han
var född af bondeslägt i Önnestad, Sve-
rige, den 23:dje December 1832, till-
bragte barndomen på faderns gård och
deltog i de vanliga landtliga göremå-
len, men hade fördel af alla de skolor
och all den undervisning, som då stod
till buds på landet. Han inträdde vid
13 års ålder i Kristianstads latinskola i
afsigt att egna sig åt den klassiska ba-
nan, men under dansk-tyska kriget in-
gick han på hösten år 1849 som kadett
vid Vendes artilleri, då beordradt till
Danmark. Fred slöts med Tyskland
strax efter, och Mattson qvarstannade
vid regementet något öfver ett år och
deltog i vapenöfningarne, men särskildt
i studierna vid artilleri-informationen.
Detta lif blef honom dock snart för

enformigt, och vid 19 års ålder tog han
afsked och emigrerade till Amerika, dit
han anlände bland de första svenska
emigranterna på våren 1851. De första
tvenne åren tillbragtes dels i östra sta-
terna, dels i Illinois och en kort tid i
South Carolina, der han hade tillfälle
att lära känna det dåvarande negerslaf-
veriet i all dess barbariska råhet.

^j^^ '■'l^Ä!» %

HANS MATTSON.

Under dessa år led han at fattigdom,
sjukdom och försakelser så stora och
svåra, att det torde knappast finnas nå-
gon annan svensk i Amerika, som ge-
nomgått så svåra motgångar under den
första vistelsen här. En tid hade han
under ett långvarigt anfall af frossfeber
intet annat hem än en gammal lada nära
Buffalo, New York, och han måste då
lifnära sig af de bär han plockade i sko-
gen samt af några brödstycken, delade
med en barndomsvän, kapten H. Eu-
strom. Några månader senare fick han
under arbete i skogen hos en farmare i
New Hampshire båda händerna förfrus-
na och vårdades af främlingar i många
månader; under tiden tillkallades tvenne
läkare, som bestämde sig för att ampu-
tera åtta fingrar på hans händer, men
detta förbjöd han och sade sig hellre

354

vilja dö af kallbrand. En irländsk qvin-
na läkte händerna, och på våren 1852
var han i stånd att taga tjenst hos en
farmare och arbetade nu för $5 i måna-
den tills han hade tjent nog att resa till
Illinois. Der återfick han den gamla
frossan och genomgick de svåraste li-
danden. För att lifnära sig nödsakades
han arbeta med spade och skofvel för
75 cents om dagen, hvarannan dag, då
frossan släppte honom. Detta var vid
Rock Island-banan, nära Moline, och
många svenskar der minnas ännu, då
han blef transporterad från jernvägsar-
betet till Moline på en grusvagn, mera
död än lefvande. Genom goda menni-
skors hjelp och vård återvann han hel-
san och tillbragte följande vinter i Mo-
line dels i skola, dels med att undervisa
svensk ungdom i engelska språket om
aftnarne. På sommaren år 1853 utsågs
han af en del svenskar, som anlände
från Sverige, deribland hans egna för-
äldrar och syskon, att med några andra
resa till Minnesota och söka land för
ett svenskt nybygge. Resultatet deraf
blef grundläggandet af det stora sven-
ska settlementet Vasa i Goodhue coun-
ty och Mattsons bo.-ättning i Minnesota.
Han var nu blott 20 år gammal och
återvann snart helsa och krafter samt
dermed hopp om ett nytt Hf. Hans liela
förmögenhet bestod i en mycket torf-
tig beklädnad och 50 cents i penningar.
Men kraftiga armar, god helsa och god
kännedom i engelska språket och ame-
rikanska förhållanden gjorde framtiden
ljus för honom. Första vintern tillbrag-
tes med svågern Willard (alltsedan bo-
satt i Red Wing) och några unga norr-
män i en "wood camp" nära Red Wing,
der de höggo ved för ångDätar och {nr-
tjentc nog derpå för att följande vår
kunna flytta ut på sina "claims" i 'Vasa
och börja etl h'tet jordl)ruk. De tvennc
följande somrarne följde han plogen och
var allmän i)logmästare och oxkusk för
de flesta nybyggare som anlände under
de åren. Mattson ingick i äktenskap
den 23:djc November 1855 med Chcr-
stin Peterson från Ballingslöf, Skåne,

hvilken Jtnite hennes familj då nyligen
ankommit från Sverige. Detta var det
första bröllopet i det nyanlagda svenska
settlementet Vasa. Under tiden föllo
också på hans lott. såsom den ende som
var hemmastadd i engelska språket,
många af de bestyr, som vidlåda ett
nytt samhälles kommunala angelägenhe-
ter, och han fick derföre mycket tidigt
en rik erfarenhet i politiska och andra
maktpåliggande göromål.

Kanske var också detta till en stor
del anledningen till att han år 1857 bör-
jade i Red Wing studera lag, och efter
ett års trägna studier hos domaren Bris-
tol aflade han advokatexamen. Men
han fick ej länge egna sig åt denna
verksamhet, enär han strax derefter val-
des till County Auditor, hvilken befatt-
ning han skötte till efter krigets utbrott
med sådan utmärkelse att, då han, för
att ingå i armeen år 1861 begärde af-
sked från denna befattning, vederbö-
rande fattade det beslut, att han i stället
skulle gifvas nödig tjenstledighet, eme-
dan de ej ville skilja honom från audi-
törsembetet.

Såsom auditör kallades han jcmte nå-
gra andra af guvernören till St. Paul un-
der vintern år 1860 för att biträda legis-
laturcns lagutskott med revision af sta-
tens skatteväsende och lian var ordfö-
rande i den komitce, som uppgjorde de
nya taxeringsstadgarne. På hösten år
1861 Icmnade han Minnesota såsom kap-
ten för kompani D, Tredje Minnesota
infanteri-regemente, och tjenstgjorde
med heder och utmiirkclse till efter kri-
gets slut, eller något öfver fyra år, och
avancerade steg för steg till öfverste
och brigadbefälhafvare öfver nordöstra
distriktet i staten Arkansas, hvarest han
hade i särskildt uppdrag att återställa
den civila makten, och i följd deraf un-
der tiden utöfvado en militär-civil myn-
dighet (ifver den delen af staten.

Efter krigets slut utnämdes han till
sekreterare vid cmigrationsbyrån. och
verkade i några år i denna egenskap
med stor framgång, särskildt för att få
Minnesota befolkadt af skandinaver, och

355

det är hans verksamhet mer än någon
annan enskild mans, staten har att tacka
föl sin stora skandinaviska befolkning.
Är 1869 valdes han till statssekreterare
och deltog år 1870 som statsdelegat i det
nationela emigrantkonventet i Indian-
apolis, hvilket hölls i afsigt att vidtaga
åtgärder för emigrantens skydd och för-
svar, såväl på haf som land; han förde
här de värnlösas och förtrycktas talan
med sådan framgång, att han utsågs lill
en af de fem komiterade. som skicka-
des till Washington för att inför presi-
denten och kongressen framlägga och
förorda förslag om nödiga åtgärders
vidtagande till emigranters skydd. I
Washington gjorde han för andra gån-
gen bekantskap med general Grant, som
då var president (har. hade förut sam-
manträffat med och tjenstgjort under
honom vid Vicksburgs belägring år
1863). — De utmärkta Föreiita Stater-
nas lagar, som allt sedan varit ett värn
och skydd för den europeiske emigran-
ten äro till stor del en följd af desse
komiterades verksamhet.

När Jay'Cooke började det storartade
företaget att bygga Northern Pacific-
banan och organisera bolagets landde-
partement, erbjöd han Mattson en vig-
tig plats, hvilken gaf honom anledning
att på sommaren år 1871 begära afsked
från statens tjenst och resa till Europa
för några år för att der verka i North-
ern Pacific-banans intresse. Återkom-
men år 1876 utsågs han och valdes sam-
ma år till Presidential Elector och del-
tog, liksom han ofta förut gjort, med
stor energi i den politiska kampanjen,
som slutade med Hayes' val till Förenta
Staternas president.

De följande fyra åren egnades åt
verksamhet inom den svensk-amerikan-
ska tidningsverlden och med några vän-
ners tillhjelp organiserade och utgaf
han nu "Minnesota Stats Tidning" i
Minneapolis och '"Svenska Tribunen" i
Chicago. Svenskarne i Minnesota tor-
de icke glömma huru han under en tid
af nära fem år i förstnänida tidning be-
h.andlade alla för dem såsom nybyggare

i den stora Vostern vigtiga frågor, samt
huru han med duglighet och kraft förde
deras talan såväl på svenska som en-
gelska språket, när och hvarhelst deras
intressen eller goda namn det fordrade.
Det torde knappast finnas en sak af in-
tresse för den svensk-amerikanske ny-
byggaren, som ej af honom behandlats
med klarhet och sanning, särskildt i
den så väl kända afdelningen "Frågor
och svar." Efter nära fem års mödo-
samt arbete, för hvilket tidningen gaf
ringa eller ingen ekonomisk ersättning,
nr')dsakades han att sälja densamma och
mottog strax derefter på sommaren år
1881 utnämning af president Garfield så-
som generalkonsul till Indien. Hans
verksamhet der var af så stort värde
att han efter halftannat års tjenstgöring
af regeringen i Washington hedrades
med det ovanliga uppdraget att göra en
inspektionsresa och rapportera öfver
hvarjehanda vigtiga förhållanden i Hin-
dostan och dess grannländer. Åtskilliga
rapporter, deribland öfver "Amerikan-
ska sjöfartens aftagande i Asien,"
"Åkerbruksredskap i Indien," "Teod-
ling i Indien," "Indien såsom afsätt-
ningsort för amerikanska manufaktur-
varor," "Indiskt hvete såsom medtäflare
till det amerikanska" med flera, som nu
förvaras i arkiven i Washington, visa,
att han använde sin embetsmannatid till
sina konstiiucnters bästa. Återkommen
från Indien, sommaren år 1883, kallades
Mattson af ett holländskt bolag att ut-
reda och omorganisera ett jordområde i
New Mexico af stort ekonomiskt värde,
och han utförde detta under de tvenne
följande åren på ett tillfredsställande
sätt. Under tiden gjorde han flera resor
mellan London, Amsterdam och New
Mexico, och han var dessutom kanske
den mest bereste man i Minnesota.
Han har besökt nästan alla Europas
liinder, rest i Egypten. Arabien, Birma,
Ceylon och Hindostan, har besökt Vin-
terpalatsct i St. Petersburg, Jupiters
tempel i Pompeii, St. Peters i Rom,
pyramiderna vid Nil-floden, sett Sinai
berg från Röda hafvet, varit gäst bland

.^.=56

Buddhas prester å Ceylon och hos brah-
minerna i Benares vid den heliga Gan-
ges.

Aftonen af öfverste Mattsons lif för-
flöt stilla och fridfullt. Åren 1887-90
tillbragte han såsom statssekreterare i
Minnesota och de derpå följande åren
såsom president för Security Savings
and Loan Association, hvilken institu-
tion han sjelf organiserade. Sina sista
krafter egnade han åt Security Savings
and Loan Association och han dref den
upp till en sådan höjd, att intet skandi-
naviskt afifärsföretag i landet kunde i
storlek och betydelse mäta sig dermed.

Efter hans hemkomst från Indien an-
staltade ett sextiotal af Minneapolis' och
St. Pauls äldre och mera framstående
skandinaver en festlig kollation å Lyn-
dale Hotel, Lake Calhoun, den ii:te
Juli, 1883, för att helsa den från Indien
nyligen ankomne generalkonsuln väl-
kommen hem. Sällskapet afreste kl. 5
e. m. under musikens klingande toner
med motor-linien till den natursköna
sjön. der samtliga exkursionisterna
gingo ombord å ångaren ''Hattie,"
med hvilken företogs en tvcnne tim-
mars lustfärd. Vid banketten å Lyndale
Hotel på aftonen föreslog Mr. Alfred
Söderström hedersgästens skål i ett
formfulländadt och anslående tal, hvil-
ket besvarades af Mr. Mattson med ett
längre anförande, hvari han kastade en
återblick på sitt lif från den dag, då han
för 30 är sedan stod vid St. Antliony-
fallen och blickade vestcrut mot de af
civilisationen ännu oberörda vildmar-
ker, som då togo sin början här. Efter
intagen supee samlades sällskapet under
sång och muntert samspråk omkring
bålarne, der Mr. C. C. Bennet i versifi-
erad form utbragte följande skål för
aftonens hedersgäst:

"Villkominen äter fr;"ln östorlaixlen,
FrAn Indiens sliittor, frftn Gangca' flod!
Viilkomnicn hit. hvarest viiiiskapsbnnden
Och trogna hjortan emot dig log.
Till hemmets härd och till trogen maka.
Till nya vilrf och till Idog strid,
Derför villkommen igen tillhaka.
Och njnt af viln.skap och hii.sllg frid.

"Välkommen hit, hvarest frln männer,
Med glädje fatta Igen din hand,

Och helsa dig med ett språk du känner.
Och lärt dig älska från Nordens land.
Och må dess toner i qväll dig skänka
En Ijuflig hågkomst från flydda dar
Och trogna hjertan sig sammanlänka
Och minnas stunden, som än är qvar.

"Välkommen derför, i vänners skara
Och till det land, som du kallar ditt.
Ja, till det land, som du bjöd försvara
Och trohet svor; der vi andas fritt.
Vår republik ingen oviln känner.
Trygg i vår kraft, vi oss känna här.
Mitt glas jag höjer, en skål go' vänner,
För "Hedersgästen" — som är oss kär."

Mr. Victor Berggren från St. Paul
helsade gästen derefter välkommen på
poetisk prosa. De öfriga talarne voro
Luth. Jaeger, Hjalmar Eger samt major
John Swainson från St. Paul.

Tidigt söndags morgonen den 5 :te Mars
1893 utandades Mattson sin sista suck.
Fullkomligt frisk hade han ej varit sedan
något öfver ett år förut, då han ådrog
sig ett svårt anfall af la grippe, från
hvilket han aldrig blef fullkomligt åter-
stäld. Allvarligt sjuk hade han derc-
mot endast varit i omkring tre veckors
tid, då han led af fettbildning omkring
hjertat, som omsider gjorde att detta
det menskliga systemets ädlaste organ
upphörde att fullgöra sina funktioner,
så att han lugnt och stilla, utan plågor
och vid fullt medvetande ända till det
sista, slutade sin jordiska tillvaro.

Vi kunna här ej underlåta att anföra
ett yttrande, som ex-guvernör McGill
fälde vid underrättelsen om Mattsons
död. "Mattson var." sade han, "i mån-
ga afseenden den ädlaste romaren bland
dem alla."

På bcgrafningsdagen erhöllos talrika
blomster-dekorationer från olika delar
af landet.

Öfverste Mattsons minne hedrades på
ett mycket vackert sätt af den svenska
pressklubbcn i Chicago, hvilken icke
allenast nedlade vackra och smakfulla
blomsteremblem vid den aflidnes bår,
utan äfven hade sändt en särskild repre-
sentant, herr A. E. G. Wingård af
"Svenska Amerikanaren," att öfvervara
begrafningen. Klubben hade dessutom
vid sitt sammanträde den 7:de Mars an-
tagit följande resolution:

357

"Svensk-amerikanska Publicistklub-
ben i Chicago, sammankallad till extra
möte tisdagen den 7:de Mars 1893, fat-
tade följande resolution:

"Att enär vår berömde landsman öf-
verste Hans Mattson aflidit i Minne-
apolis, Minnesota, söndagen den 5:te
Mars detta år; och enär öfverste Matt-
son vid dödstillfällét var den äldste med-
lem af den svensk-amerikanska pressen
samt under sitt utöfvande af publicist-
kallet städse utvecklat de egenskaper,
som pryda en tidningsman, och varit en
af de förnämsta faktorerna i det civili-
sationsarbete, de svenska tidningarne i
Amerika befiitat sig om att utföra;

"Så få närvarande medlemmar af
Svensk-amerikanska Publicist-klubben i
Chicago härmed vördsammast till öfver-
ste Mattsons efterlemnade familj fram-
föra uttrycken af sitt djupa deltagande i
den smärtsamma förlust, som drabbat
densamma äfvensom hela den svenska
nationaliteten i Amerika. Äfvenledes
vare det beslutadt, att en delegat från
Svensk-amerikanska Publicistklubben
erhåller i uppdrag att personligen öf-
verlemna denna resolution till öfverste
Mattsons familj och representera klub-
ben vid den affidnes begrafning.

ALEX J. JOHNSON,
NILS MANNOW, ordförande.

sekreterare.

Vår svenske skald, O. A. Fliesburg.
agnade följande vackra poem till öfver-
ste Mattsons minne:

Plocka en ros och lägg den pä grafven,
Främling som vandrar förbi,
Slumraren nedlagt har svärdet och glafven,
Anden har sväfvat till rymderna fri;
Domnade handen ligger vid sidan.
Stelnat har blodsvallets lopp;
Bitande svärdet fastnat i skidan,
Anför ej mera krigaretropp;
Slocknade ögat förr fullt af lAga
Kastar ej mera sin ljungande blick;
Gudsborna snillets höghvälfda båga,
Tronar i döden i skapareskick;
Sträfvande anden, rastlöse danar'n.
Slutat har mannagod strid;
Trofaste vännen, varmsinte varnar'n,
Hvile han stilla i frid.

Du dagens svensk! se du tillbaka
På denne hjeltes graf,
Lär du att allt, som han försaka.
Och akta väl hvad han dig gaf, —

Ett arf sä stort på sköna minnen,
Att intet större detta landet har;
Låt det få väcka lif i dofna sinnen,
Och svaja högt som ett standar!
Lät det få bli en lärospån, den höga
Att följa i din egen mannastrid,
Och då när bittra öden möta, föga
De störa skall ditt sinnes frid:
Ty han den iidle, värme döde,
Han aldrig svigtade i mod,
Nej öppet stred mot oblidt öde
Och segrade — en kämpe god.

När söderns stater höjde upprorsfanor.
Han ilade till fostermoders sköt.
Från plogens och frän lians banor,
Till tappre hjeltar han sig slöt.

Och snart han nämdes en af modrens söner.
Som glädtigt öfver stridsfält blodet göt,
Och hon hans mod med ärekrans bekröncr.
Och famnar huldt i moderns sköt.

Så gå ock du, du dagens svensk-amerikan.
Och gör dig värdig hennes namn —
Bryt du, som han, en ärans lefnadsban'
Att du må slutas in i hennes famn.

Plocka en ros och lägg den på grafven.
Främling som vandrar förbi,
Slumraren nedlagt svärdet och glafvrn.
Anden har sväfvat till rymderna fri.

Mattson lemnade strax efter sin hem-
komst från Indien ett minne till efter-
verlden, ett literärt alster: "Minnen,"
en högst värdefull sjelfbiografr, som med
intresse lästes af våra landsmän såväl i
Sverige som Amerika.

OLOF N. OSTROM

föddes i Äby, nära Christianstad, Sve-
rige, den 29:de Juli 1850 och afled den
i9:de September 1893 af blodstockning
i hjernan, som han troligen ådrog sig
genom öfveransträiigning.

Hans fader var skohandlare och i
goda omständigheter, så att Olof erhöll
en god uppfostran i de oflfentliga sko-
lorna samt genom privat undervisning.

Hans första erfarenhet i affärsverlden
var som bokhållare å födelseorten. Vid
17 års ålder blef stugan för trång och
han begaf sig öfver till Amerika. Efter
:itt hafva uppehållit sig ett år i Afton,
Minnesota, reste han, år 1868, till St.
Peter, der han som byggmästare och
entreprenör uppförde Gustavus Adol-
phus College jemte flera andra bygg-
nader. Gifte sig den i:ste Oktober 1870

358

med Helena Elg. For år 1877 till Miii-
neapolis under det familjen fortfarande
qvarbodde i St. Peter, och öfvervakade
uppbyggandet af The Central High
School samt Pettit &. Robinsons qvarn.
Fl3'ttade år 1879 med familj till Evans-
ville, Douglas county. der han öppnade
en diversehandel samt egnade större de-
len af sin tid åt hveteafifärer. Bygde
egen elevator på platsen och sedermera,
eftersom aiTärerna (»kades, ytterligare 25

president af nämda bank, hvilken be-
fattning han innehade till sin död. Or-
ganiserade år 1889 The Inter-State
Grain Company med ett kapital af
$500,000. Var president och kassör för
nämda bolag, hvilket fullbordat uppfö-
randet af The Inter-State Elevator i
sydöstra Minneapolis, som tillika med
annexet eger en kapacitet af 1,000,000
bushels. Samma bolag har äfven upp-
fört flera ekvatorer utmed Great North-
ern-, Minneapolis &, St. Louis-, Min-
neapolis & Pacific- samt Chicago, St.
Paul & Kansas-jernvägarne. Han var
dessutom medlem och direktör af The
Griffiths-Marshall Grain Commission
Company med ett kapital af $100,000.
Sistnämda firma hade sitt hufvudkontor
i Minneapolis och egde dessutom afdel-
ningskontor i Chicago och Duluth. Få
torde de vara, hvilka liksom Oström på
så kort tid kunnat gå en så lysande
karrier till mötes samt associerat sig
med så många inkomstbringande före-
tag.

Han cftcrlcmnadc enka och två barn,
en son. Alexander, och en dotter, Alma.
En andra dotter, Maggie, hade redan
förut, den i5:de December 1899, lyssnat
till dödens budskap och gått sin fader i
förväg för att möta honom vid "The
Gates Ajar."

Ol.OF N. OSI KOM

elevatorcr utmed Great Norllurn sann
Minncapolis & Pacific-jcrnvägarnc. Var
år 1882 en af inkorporalörerna för First
National Bank i Akxandria med ett
kapital af $rK),ooo och var allt sedan
banken organiserades medlem af direk-
tionen. Organiserade år 1883 Bank oi
Evansvillc med ett kapital af $30,000.
Var kassör i nämda bank i fem års tid.
tills han år 1888 reste till Minneapolis
och organiserade tillsammans med n;i
gra andra framstående landsmän The
Swcdish American Bank med ett kapi-
tal af $100,000. \';il(Ks från början till

FERDINAND A. HUSHER

afled i Grand Forks, North Dakota, af
hjertsjukdom den I2:te Februari 1894.
Husher föddes i Viborg, Danmark,
den i6:de Juni 1825, men redan som
barn flyttade han med sin moder till
Kristiania, Norge, vid hvars universitet
han erhiill sin utbildning. Han aflade
teologie kandidatexamen år 1851 och
blef efter hand lärare i Risör, Lillesand
och Arendal samt föreståndare af bor-
gareskolan i Brevig. Sedan var han
sockenprest i Nissedal från år 1864 till
dess han ;ir 1869 tog afsked för att ut-
vandra till Amerika. Han kom först
till La Crosse, Wisconsin, der han blef
nudredaktTir af "Facdrelandet og Emi-

359

granten," som den gång utga.s af seder-
mera aflidne F. Fleischer. År 1873 afre-
ste Husher till Minneapolis, der han in-
gick som redaktör och medegare af
"Budstikken." I Maj 1875 reste han
tillbaka till La Crosse och öfvertog ånyo
redaktionen af "Faedrelandet og Emi-
granten," af hvilken tidning han äfven
blef egare sedan Fleischer är 18^8 aflidit.
Husher utnämdes år 1878 till registrator
vid Förenta Staternas landkontor i La
Crosse och innehade detta embete till
år 18S3, då han tog afsked för att an-
träda en resa till Norge. År 1886 flyt-

FERDINAND A. HUSHER.

tade han med "Faedrelandet og Emi-
granten" till Minneapolis, hvarifrån han
redan förut hade utgilvit en IMinneapo-
lis-npplaga af tidningen. Här utnämdes
han af guvernören till medlem af
"Board of Managers" lör statens re-
formskola och blef år 1888 vald till med-
lem af Minnesotas legislatur. Dessa
sina befattningar nedlade han emellertid,
då han år 1890 af president Harrison
blef utnämd till Förenta Staternas kon-
sul i Port Stanley och St. Thomas.
Canada. Detta embete innehade han
till Oktober 1893, då president Cleve-

land tillsatte ny konsul, hvarefter han i
Grand Forks, North Dakota, öfvertog
redaktionen af tidningen "Nordman-
den."

Redaktör Husher efterlemnade enka,
fru Theresie Husher i Lillesand, en son,
Peter Husher, samt tvenne döttrar, Mrs.
S. Sörensen i Minneapolis och Mrs. A.
C. Hurst i Grand Forks.

Redaktör Ferdinand A. Husher var
en ärans och hederns man af den nu allt
mer och mer sällsynt representerade
gamla stammen. Enkel och flärdfri i
sitt uppförande, redlig och pålitlig i
handel och vandel samt framför allt ut-
märkt af en ovanlig karaktärsstyrka och
vänfasthet, var han aktad och ansedd
både inom tidningspressen och bland
sin stora personliga vänkrets. I politi-
ken tog han ständigt en verksam andel,
och en trognare anhängare än F. A.
Husher har väl det republikanska par-
tiet aldrig haft. I Wisconsin, Minne-
sota och North Dakota var intet repub-
likanskt konvent fullständigt, så vida
ej Hushers kämpagestalt höjde sig öfver
de närvarande.

Inom föreningslifvet i Minneapolis
räknades Husher såsom en af de mest
lysande stjernorna och försummade han
aldrig att som medlem utöfva en per-
sonlig aktivitet. Hvarthelst Husher
flyttade sin verksamhet räknade han all-
tid Minneapolis som sitt egentliga hem.
Här hade han sin största vänkrets och
många äro de, som ännu i dag i ange-
näm hågkomst nämna den gamle he-
dersmannens namn.

"Rätt tnilngen än den gubben mins,
Fastän hans skugga ej mer fins,"

"Fastän han hvllar i sin graf"
Och nedlagt har sin vandrlngsstaf.

* * *

JAKOB FJELDE.

Den 5:te Maj 1896 lade den berömde
norske bildhuggaren Jakob H. J. Fjelde
ned sin mejsel för att hvila. Medan
det grodde och grönskade i skog och
mark, medan det var lif och rörelse
rundt omkring, medan luften var mät-
tad af vårfläktar och solen lekte i de ny-

36o

födda lötven utanför hans fönster, slöt
Fjelde ögat och drog sitt sista andedrag.
En sjukdom i örat, som han ej i tid
egnade tillbörlig uppmärksamhet, hade

tidigt uppdagades hans konstnärsanlag
och hans fader beslöt att gifva honom
en god uppfostran. För att förbättra
sina omständigheter utvandrade han til!

JAKOB FJELDE.

lagt honom på sjukbädden; läkarne ope-
rerade honom tre gånger, men utan re-
sultat.

Jacob Fjelde var född i Aalesund,
Norge, den io:de April 1859. Redan

Chicago, dä sonen var 14 år gammal,
men afled der inom kort och Jacob
måste söka sin utkomst med hvarje-
handa arbete. Som sjuttonåring lycka-
des han få medel att resa htm till Norge

301

och besökte der museerna och konst-
gallerierna. Inspirerad af hvad han såg,
modellerade han två ansigten, ett skrat-
tande och ett gråtande, som han visade
för den kände skulptören Bergslien, som
deri genast såg ynglingens begåfning.
Genom hans bemedling erhöll han hjelp
till fortsatta studier i Kristiania och
Köpenhamn och började blifva känd
biand konstälskare. En af dessa, konsul
C. Smidt, i Bergen, förskaffade den be-
gåfvade unge konstnären medel till en
Rom-resa, hvarest han studerade i två
år med ifver och flit. År 1887 ankom
han till Minneapolis, hvarest han allt
sedan var bosatt och utförde sina bästa
skapelser. Hans slutarbete var Ole
Bull-statyen, hvarpå han arbetade under
inspiration och med outtröttlig flit.

Det skulle blifva för vidlyftigt att här
omnämna alla Fjeldes arbeten. Det är
en respektabel lista, som vittnar om ett
outtröttligt arbete och en aldrig hvi-
lande rastlöshet.

De arbeten, som på denna sidan haf-
vet ha bragt Fjeldes namn vida om-
kring, äro Mmnesotas soldat-monument
vid Gettysburg och hans grupp "Minne-
haha och Hiawatha" i allmänna biblio-
teket här i MinneapoHs. Då det för-
spordes att Fjelde skulle modellera Ole
Bull-statyen, spåddes det, att detta
skulle blifva "the work of his life," och
denna spådom gick också i fullbordan.
Ty alla konstdomare äro eniga om, att
statyn af den norske musikkungen är
hans mest geniala verk.

Vi bifoga härmed en lista på alla de
arbeten, som här i Minneapolis fr^m-
bragts af hans outtröttliga verksamhet:

S. E. Olson, Mrs. S .P .Snider, mar-
mor; Mrs. Jacob Schefifer, marmor;
professor Sven Oftedal och Georg
Sverdrup, marmor; "Reading Woman,"
Minneapolis' allmänna bibliotek; Tor-
denskjold monument, modell; professor
Olson, Rev. Falk Gjertsen, Eugene M.
Wilson, Claudine Fjelde, marmor; Hen-
rik Fjelde, marmor; Judge R. R. Nel-
son, United States circuit court, St.
Paul; Minnesota Soldiers' monument.

Gettysburg; Leif Erikson, sketch; "Hia-
watha och Minnehaha," Minneapolis'
allmänna bibliotek; L. O. Skrefsrud,
Colonel j. H. Stevens, byst; Colonel J.
H. Stevens, statuett; Judge Lochren.
Judge Vanderburg, Judge A. H. Young,
Judge Hooker; 24 relief-figurer. Uni-
versitetsbiblioteket; Knute Nelson, del-
vis huggen i marmor; Ole Bull, byst;
Father Hennepin, sketch; G. A. R.-
monument, sketch; Dr. A. A. Arnes,
professor W. W. Folwell, professor
Cyrus Northrop, Minnesota universitet;
Judge Flandreau, J. Jay Smith.

När Ole Bull-statyn restes i Loring
Park den i/rde Maj 1897 under allmänt
folkjubel, bragtes Jacob Fjeldes namn
till efterverlden lika väl som Ole BuUs.

Är 1888 ingick Fjelde äktenskap med
Miss Margarethe Madsen från Köpen-
hamn, som med fyra barn, en gosse och
tre flickor, sörjde makens och faderns,
menskligt att döma, allt för tidiga bort-
gång.

Innan Fjeldes stoft fördes till sitt sista
hvilorum uttalade John W. Arctander
följande vackra afskedsord vid hans bår:

"På Ole Bull Monumentföreningens
vägnar ber jag om lof att få lägga en
lagerkrans, bunden i Norges färger, på
Jacob Fjeldes bår.

"Den är enkel och anspråkslös, liksom
den hädangångne sjelf var i lifstiden.

"Den är fin och känslig, liksom hans
varma, rika konstnärssjäl.

"Den är löftesrik, liksom hans lif
ibland oss, för den är konstnärskungar-
nes krona.

"Den kom sent till honom, för sent,
konstnärskronan, bunden i Norges fär-
ger, som den sista helsningen från hans
gamla fädernesland.

"Ja, tack, Jacob Fjelde, för allt hvad
du har tänkt af rika, stora konstnärs-
tankar!

"För allt hvad du har bygt och format
med dina trofasta, ärliga konstnärshän-
der!

"Tack för allt hvad du har lidit; ty
genom lidandets, umbärandets och nö-
dens luttrande eldflammor höjde sig din

362

själ till högre rymder, hvarest du såg
stora, sköna konstnärssyner och tolkade
dem för oss!

"Tack för det du aldrig svek ditt
konstnärskall !

"För det du aldrig vanhedrade Norges
namn i främmande land!

"Tack för ditt sista stora mästerverk,
för modelleringen, af honom, den store,
norske konstnären, som förde Norges
namn till de aflägsnaste stränder!

"Tack för dina sista krafter, som du
så trofast egnade åt detta stora verk.

"Tack för det du, sjuk och eländig,
icke släppte mejseln, förrän ditt lifs
största verk stod der fullbordadt, och
tack för det ditt sista stora arbete har
blifvit för oss en dragningskraft, som
har samlat oss omkring ett stort natio-
nalföretag. som bär i sitt sköte löftet om
en sammanslutningens och enighetens
soluppgång för det norska folket i Ame-
rika!

"Och så farväl, du varma, trofasta
själ! Farväl från din ungdoms kärlek!
Från dina faderlösa små! Farväl från
dina många vänner! Från denna stad,
som nu, till sist, lärt att uppskatta ditt
värde!

"Farväl från det norska folk i Ame-
rika, som i dag står sörjande vid din
bår!

"Farväl från gamla Norge, som med
sorgens perlor i sina ögon för sista
gången sänder sin helsning!

"Farväl och Guds frid!"

ADOLF ORTMAN

synes förtjent af en plats bland de män,
som lagt sig vinn om att hjelpa till
rätta de nordbor, hvilka slagit sig ned
i Minneapolis. Han föddes i Rostock
år 1820 och var af tysk slägt, ehuru far-
modern var af danskt urspnmg. Ort-
man fick sin elementarundervisning vid
iärovcrkct i Stralsund. Han hade alltid
haft starka svenska sympatier liksom
flertalet tyskar födda i det fordom sven-
ska Pommern. Men en händelse under
hans skoltid väckte dessa sympatier till

en lågande entusiasm, den han behöll
för lifvet. Denna var ett besök som
biskop Esaias Tegnér aflade vid läro-
verket i Stralsund, hvars rektor och hela
lärarepersonal voro stora beundrare af
den svenske nationalskalden, Tegnér
var som en lysande uppenbarelse från
en annan verld för den unge gossen,
och han beslöt att tillegna sig svenskan
och att läsa den blide, snillrike man-
nens diktverk. Han lärde sig "Frithiofs
Saga" nästan helt och hållet utantill och
kunde långt in i sena ålderdomen erinra
sig och ur minnet uppläsa många frag-
ment ur denna sin ungdoms och man-
doms käraste lektyr.

Ortmin fullföljde sina studier vid uni-
versiteten i Berlin och Halle, väljande
den medicinska banan. Han tog liflig
del i den studerande ungdomens politi-
ska agitation för ett fritt och enadt
Tyskland, och år 1849 såg han sig nöd-
sakad att såsom politisk flykting styra
kurs till Amerika. Han bosatte sig
- först i Indiana som praktiserande lä-
kare, men flyttade år 1857 till St. An-
thony. Dr. Ortman gjorde sig snart
l-;emärkt för grundlig och öm omsorg
(im sina patienter, och han valdes efter
någon tid till "county physician," hvil-
ken befattning han i femton år inne-
hade. I tolf år var han jemväl ordfö-
rande i Minneapolis' skolnämd. Dr.
Ortman hade goda inkomster och ut-
märkta tillfällen att grundlägga en för-
mögenhet, men ett af hans största fel,
en ömmande godhjertenhet för fattige
och lidande, lade oöfverstigliga hinder
dcremot. Han ej endast vårdade sig
med omsorg om stadens sjuke, men på
en tid då organiserad fattigvård och
harmhertighetssystem voro okända, gaf
den ömsinte läkaren af egna medel till
bestridande af medicin, mat och under-
håll åt sina talrika fattiga patienter.

Då emigrationen öppnade sina slussar
uch ff)lk af alla nationaliteter str(')mmade
in öfver Nordvestcrn, var Dr. Ortman
redo att taga emot alla, som kommo
inom räckvidden af hans verksamhet.
Men mot inga visade han sig så om-

363

huldande som mot skandinaverna. Det
var intressant att höra den åldrige läka-
karen tala om det tidiga skede, då de
första stora laddningarne af skandinaver
anlände. De kommo ej med iltåg från
Chicago eller med palatsångare uppför
Mississippi utan i bräckliga "prairie-
skonare" öfver de vida slätterna och
ödemarkerna. Såvidt Dr. Ortman erin-
rade sig bestodo de första vagnslasterna
till öfvervägande del af norrmän. En
del af dem voro mycket gudfruktiga,
mycket fattiga, vidskepliga och sjuka.
Karavanen gjorde halt å den sänka
landsträckan i flodbädden som nu kal-
las "Bohemian Fiats." Der tillbragtes
de första veckorna i tält eller i sjelfva
vagnarne. Bland de nykomne rasade
tyfus febern, som då var mycket allmän
i sådana fall, och doktor Ortman hade
fullt upp att göra med att vårda de sjuka
och att efter hand söka skaffa dem bättre
*^öda, liggplatser och tillsyn. Han sökte
'/inna deras förtroende genom att an-
vända sitt svenska ordförråd och lycka-
des ganska väl häri, ehuru han ibland
stötte på patrull mot deras inrotade vid-
skepelse. Sålunda vägrade en vacker
dag några af hans patienter att intaga
fler af de kinakapslar, med hvilka han
var på god väg att återställa de tyfus-
sjuke till helsan. Länge dröjde det
också, innan han kunde utröna orsaken
till deras hårdnackade vägran. Till slut
kom det fram.. De sjuke hade obser-
verat att kinan i kapslarne utgjordes af

ett hvitt pulver, och någon hade inbillat
dem att detta pulver var benmjöl. Nu
sattes deras fantasi i verksamhet och
gjorde raskt sina slutledningar. Hvar-
ifrån kunde väl detta benmjöl härleda
sig, om ej från osjäliga djur. sjelfspil-
lingar och andra brottslingar, hvars
kroppar aldrig hvilat i vigd jord? Och
hellre än att göra sig saker till helvetets
eld, ville de stackars norske invandrarne
bära ansvaret af att göra den snälle
doktorn emot och stå risken att duka
under i den farliga sjukdomen.

Dr. Ortman lefde till är 1898 eller sitt
sjuttioåttonde år. Med synen var det
mycket skralt bestäldt under de sista
fem eller sex åren. Men sin raskhet
och rörlighet bibehöll han trots anfäk-
telser af gikten till det sista, tillika med
en lynnets glädtighet, en qvickhet och
en minnesstyrka, som gjorde umgänget
med honom angenämt och intressant.
Snart är af den gamle menniskokäre,
svenskälskande läkaren ej mera qvar än
namnet, hvilket qvarlefver som benäm-
ningen på en liten gata å östsidan, som
förenar Central avenue med Bank strcet
mellan Second street och University
avenue S. E. Men trots mildheten och
lifsmodet i hans väsen, trots maka och
barn, trots slägt och vänner, var dock
den gamle patrioten i mycket en fredlös
enstöring, som djupt kände sanningen
af Frithiofs ord:

Lycklig är den, som hans land ej förskjutit.
Ingen förjagat från fildernas graf.

BIOGRAFIER.

Liksom en stad utgöres af ett visst
antal individer, lika säkert kan man på-
stå att individens historia till en del
äfven utgör stadens. Några individers
biografier torde derföre här vara på sin
plats. Vi hafva afslutat detta arbete
med ett litet bildorgalleri utan anspråk
på att göra detsamma till något biogra-
fiskt lexikon, eller ens att i allo till-
fredsställa läsaren i afseende på biogra-
fiernas antal eller urval.

Bland det stora antal framstående
skandinaver, som lefva midt ibland oss,
hafva många skapat sig ett hedrande
namn. Vår beskrifning öfver några af
dem utgör som vanligt en samman-
trängd berättelse om kampen för till-
varon i vanlig bemärkelse, men är ock-
så egnad att visa hvad skandinaverna
här i staden, unga såväl som gamla,
efter hand blifvit i socialt såväl som i
politiskt och kommercielt afseende.

De följa i alfabetisk ordning.

EMIL AHLBERG.

Emil Ahlberg är född i Sollebrunn i
Vestergötland den i:ste Oktober 1865.
Vid fjorton års ålder inträdde en för-
ändring i hans öden, som blcf bestäm-
mande för hela hans lifsriktning. Det
var då han kom till Göteborg för att gå
i skola. I detta Sveriges förnämsta
konstcentrum väcktes hans artistiska
anlag till fullt medvetande. Han in-
trädde som elev vid Slöjdföreningens
ritskola, der han i fem års tid ifrigt
studerade, fyra af dessa år under led-
ning af den ryktbare professor Richard
Calmander, under hvilkens ögon
Ahlberg sysselsatte sig med dekora-
tions- och stillebcnsmålning. För sina
förtjenstfulla arbeten belönades han

med silfvermedalj och rönte den utmär-
kelsen att få sälja en af sina taflor till
Slöjdföreningens samlingar. Är 1886 re-
ste Ahlberg till Amerika och qvarstan-
nade ett års tid i New York för studier
i dess konstsamlingar, i hvilket syfte

EMIL AHLBERG.

han förut besökt Köpenhamn. Alltse-
dan år 1887 har Mr. Ahlberg varit bo-
satt i Minneapolis, hvarest han arbetat
sig upp till erkännandet af att vara vår
stads främste porträttmålare såväl i kol
och kritor som i olja. Vår artist har
varit anstäld hos flera af stadens främ-
sta fotografer och konsthandlare, men
tager nu sjclf beställningar för egen räk-
ning. Somrarne plägade han tillbringa
ute på landet för att om vintrarnc in-

364

305

stallera sig i någon centralt belägen lo-
kal. Men minnena af Sveriges många
framstående landskapsmålare och bull-
ret af deras växande verldsrykte loc-
kade vår unge konstnär att söka utbilda
sig till friluftsmålare. Dertill gåfvos till-
fällen om somrarne, men erfaren konst-
närlig ledning var ock af nöden, hvarför
Mr. Ahlberg anmälde sig som medlem
af den berömde amerikanske målaren
William M. Chase's sommarskola för
landskapsmåleri. Sommaren år 1888
tillbragte Mr. Ahlberg på ett lika ange-
nämt som lärorikt sätt vid denna som-
marskola i Shinnecock i staten Nev/
York. Mr. Chase, som är en ifrig be-
undrare af de svenska friluftsmålarne,
helsade den unge landsmannen till
Zorn, Larsson, Liljefors och Kreuger
med välvilja och belönade hans ärliga
sträfvan med stor uppmuntran. En af
de taflor, som blefvo frukterna af detta
studium, vardt på lönande sätt afyttrad
genom Mr. Chase's tillsln^ndan. Efter
artisten Fourniers afresa till Europa har
Mr. Ahlberg satt sig i besittning af
dennes förra atelier, No. 481 1 Columbus
avenue, der han bor året om, delande
sin tid mellan porträttbeställningar och
det kära landskapsmåleriet och synlig i
sin studio i Bank of Minneapolis blott
en och annan gång. Troligen dröjer
det ej länge förrän Mr. Ahlberg gör en
tur till Sverige för att grundligt studera
dess natur och den utveckling dess konst
tagit, sedan hans utresa. Den som då
har efifektuerat en beställning hos ho-
nom af en bild från barndomshemmet,
hvar det än står å gamla Sveas jord, har
visliga handlat, ty vi förutspå att Mr.
Ahlbergs rykte som landskapsmålare en
dag kommer att vida öfverglänsa det
han redan vunnit som dugande porträtt-
målare. Utom förmågan att "träffa lik-
heter" har han nemligen den att förläna
åt sina verk den åsyftade stämningen,
framhäfd af en varm och fyllig kolorit.
i\Ir. Ahlberg ingick år 1890 äktenskap
med Miss May Johnson och är pappa
till tre små bytingar, som göra anspråk
att målas och ritas af.

JOHN ALMQUIST.

John Almquist är född i Småland den
2i:ste September 1856. Vid fjorton års
ålder ingick han i snickareläia i Jönkö-
ping, der han stannade i närmare fyra

"— •" RrjOHN .'\LMQUIST.

år. Sedan arbetade han på åtskilliga
platser i Sverige tills sommaren år 1876,
då han för första gången landade på
amerikansk jord i Indiana. Här arbetade
han på Haskell & Barkers bekanta jern-
vägsvagnsfabrik i Michigan City tills
fram på året 1878, då han fick anställ-
ning i Pullmans sofvagns-fabrik i Pull-
man, Illinois, der han stannade tills vå-
ren år 1881. För att blifva i stånd att
förbättra sin då nedbrutna helsa for han
sedan till Lyon county. Minnesota, der
han stannade i två år. Är 1883 an-
lände han till Minncapolis, der han allt-
sedan genom sin arbetsamhet och red-
barhet förvärfvat sig ett äradt namn i
samhället. Almquist har besökt många
platser i detta land, men aldrig någon,
der han trifvcs så bra som i Minneapo-

366

lis. Under de senaste tolf åren har
Almquist haft stadig anställning som
elevator-inspektör samt assistent i
byggnadsinspektörens byrå. Almquist
är svensk-svensk till själ och hjerta och
intresserar sig för allt, som kan lända
till landsmännens bästa. Alltsedan han
kom till detta land har han tagit en
liflig del i politiken, och synnerligast då
någon af våra landsmän varit represen-
terad på valsedeln. Hans politiska
åskådning har med några få undantag
varit uteslutande republikansk. I den
befattning han nu innehar har han haft
tillfälle att blicka in bakom de politiska
kulisserna, och de observationer han
gjort hafva förvissat honom om att vårt
svenska folk icke äro så hungriga efter
embeten som många andra nationers
samt att då man fått någon svensk till
embetsman, så har man alltid med få
undantag funnit honom värdig förtro-
endet. Detta har varit orsaken till att
Almquist röstat för en landsman, då han
funnit hans namn på valsedeln, samt if-
rigt uppmanat alla sina landsmän att
göra sammaledes.