Full text of "Minneapolis minnen. Kulturhistorisk axplockning frän qvarnstaden vid Mississippi af Alfred Söderström"

v - -^

^å.

K*,

" teU|3TJRHI8T0RlSK

I "^PLÖCKNINO-

' rrånqvornff<'i«". .

Vj Mississippi

Alfred ööderströii

THE NE^^

PUBLICI -.;^.-i

480840

AtTOH, URNOR AM«

I TILOEK

Entered according to act of Congress, in the year 1899, by

ALFRED SÖDERSTRÖM,

In the office of the Librarian, at Washington, D. C.

FORORD,

Fyratioåtta år hafva förflutit sedan den första svensken nedsatte sina
bopålar vid St. Anthony-fallen. Sedan denna tid har Minneapolis växt upp
från en liten ringa bondby till en verklig metropol, genom hvilken hundra
tusentals skandinaver sedan dess passerat och der mer än ett hälft hundra
tusen af dem i dag räkna sina lyckliga och fridfulla hem. Skandinaverna,
de allra fattigaste af nybyggarne, hafva med mod i barm och kraft i arm
arbetat sig upp till en icke så obetydlig ställning inom samhället. På alla
områden hafva de varit med i det stora täflingsfältet, der man i dag finner
dem talrikt representerade inom alla handelsgrenar, inom fabriker, verkstä-
der, banker, kontor och läroverk. Ja, om det vore möjligt att fullständigt
beskrifva den gradvisa förändring, som egt rum från äldre tider upp till
närvarande stund, skulle det blifva en historia om flera digra volymer, In-
nehållande månget intressant kapitel öfver de skiftesrika ödena i skandi-
navernas kulturlif. Många talangfulle män med literär förmåga hafva från
tid till annan haft eller hafva fortfarande sin verksamhet inom Minneapolis'
hank och stör. Men, ingen af dessa skriftställare har likväl slagit sig pä
försöket att skrifva en historia öfver Nordvesterns sköna drottning eller
öfver de driftiga nordbor, som här bygga och bo. Det bör medgifvas att
många svårigheter ligga till hinder i ett sådant företag, då man icke varit
med från första början och med dagboken i hand noterat de vigtigaste epi-
soder, som inträffat hvarje dygn af året. Våra literära hjeltar med deras
fint skurna pennor torde hafva funnit detta icke allenast ett hårdt och otack-
samt arbetsfält, utan kanske äfven räknat det för ett alltför hvardagligt
ämne att med fördel kunna behandlas.

Ett litet arbete, "Minneapolis Minnen." ligger emellertid nu helt oför-
modadt framför den läslystna och vetgiriga allmänheten. Det är visserligen
sant att utgif våren deraf är "gammal å gåle" samt att han i närmare trettio
år delat Ijuft och ledt med landsmännen i qvarnstaden. men tyvärr saknar
jag den literära förmågan att kunna ställa mig på historieskrifvarens an-
språksfulla gebit. Detta lilla arbete må derföre ej betraktas af den ärade
läsaren såsom en historia öfver Minneapolis och dess skandinaver, utan en-
dast som en liten samling af lösryckta fragmenter ur dess historia i förfluten
och närvarande tid.

Beundran för Minneapolis och dess fenomenala utveckling samt intresset
för den stora framgång mina landsmän rönt härstädes ha i väsentlig mån
varit det motiv, som manat mig att i "Ord och bild" framställa detta lilla
arbete mera i form af ett litet suvenir.

De poemer, som finnas strödda här och der 1 boken, ha till större delen
direkt sitt ursprung i dagens händelser eller äro knutna till omgifningarnes
skönhet. Flera af dem äro osignerade, och författaren skulle kiinna sig stolt
öfver att kunna kalla sig deras pappa. De härröra emellertid från ett par

pennor, dem våra läsare troligen lätt känna igen. Som fadder till dessa
poem af vännerna Ninian och Guck må jag dock kunna räknas, itj- jag
med alla tjenliga medel eggat dem att stränga sina lyror för de oss kära äm-
nen, som de i dem besjungit.

De få ax, som jag plockat på det historiska fältet, torde kanske fram-
deles kunna få räknas med i en större skörd, då en efterträdare inom detta
område försöker att åstadkomma något mera helt och fullständigt.

Mången, som mer eller mindre hemtat kännedom om vår goda stad ge-
nom de bilder, som tidtals varit synliga i vår skandinaviska press, torde vid
genomögnandet af detta lilla suvenir-arbeto vara frestad att säga: detta är
mig redan bekant, det har jag läst någon gång förut i tidningen, o. s. v.;
men, det är ju likväl icke rätt att endast bevara historiska fakta inom den
sekulära pressen, för att sedan endast för en kort tid kunna bibehållas i
den enskildte individens minne, ty

"Hvad i tidningen står, det genast glöms,
Hvad som står i en bok, det alltid göms."

och är det i betraktande häraf som jag hoppas att detta arbete måtte
emottagas med både öfverseende och välvilja.

Om öfver hufvud taget mitt lilla arbete eger någon förtjenst torde den-
na måhända ligga deri, att jag sparat hvarken tid eller möda att samla
hvad jag kunnat komma öfver, och att jag lagt mig vinn om att korrigera
en del hittills synliga uppgifter, särskildt i hvad som gäller diverse statisti-
ska saker. Jag må blott beklaga att oj långt tidigare ideen att samla för
detta ändaniHl fallit mig in, ty då hado säkert många fler ax, som nu sön-
dermalts i utvecklingens jetteqvarn, kunnat uppbevarats.

ALFRED SÖDERSTRÖM.
Minneapolis i November, 1899.

7///nneapo//s,

Der den fagra Mississippi
Gjuter fram si/i böljeprakt^
Der krijig "Vattnens stolte fader ^
Höga stränder källa vakt;
Der ''St. Anthony" med väldig
Brus7dng djerft sitt hemvist röjer ^
Mimiesotas glans och ära,
Minneapolis sig höjer.

" Verldens qvar?istad" — så den kallas
Och det är med skäl och fog,
Ty sä mänga jette lika
Qvarnhjul ä?i ej bölja drog.
Fallet brusar, hjulet bullrar.
Säden krossas, fnjölet rinner;
I de?i hela vida verlden
Bättre mjöl ma?i icke finner.

Kring Amerika det fraktas
Utan rast och utan hejd,
Öfver vida Oceatier
Skeppas det till fjerran 7iejd.
Engelsman, så stimi i kräfva7i
Turk och ryss, tartar och fieger.
Tysk, fransos, svensk,dansk och ?iorr-

mafi,
Gläds, om Pillsburys mjöl han eger.

Minneapolis, du växer,

Växer till en jettestad.

Der du framgångsrik dig speglar

Utiflodeyis friska bad.

Mildt klimat med fagra blommor

Eger du i sommardagar,

Och om vi}dern S7iö och rimfrost,

Bjellerklang , som oss behagar.

Derför trifves nordbon bättre
I våt stad än an?iorstäds.

Ingen farsot, inge?i hetta

I dess säkra hägn hafi räds.

D erfor växa här fabriker

Upp som svampar ntnr jorden ;

Industriens bjerta kro7ia

Ar alltre7i vår stolthet vorde?i.

Arbetsmannen viimer välstånd,
Bygger S7iart ett eget bo ;
För de små fins ingen bättre
Stad i v er Iden, må du tro.
Uti hvarje vrå och vinkel
Skall du goda skolor fi?ma
Och ett universitet, der sedan
Högsta bildning du kan vinna.

Och 7iär nägo7i gå7ig du lä7igtar
Till natur 671 s helgedo77i.
Gör en tripp till Minnetonka.
Se dig vid dess böljor om !
Fagrast ibland la7idets sjöar,
''Mälar7is like''' stads den kallas.
Der på blo7nsterklädda strä7idef
Skälla7i pinglar, hjorden vallas.

Må7igbesju?iget Minnehaha,
Invid stade7is gräns sig göt,
Kastar klara vatte7iperlor
I de7i fagra parke7is sköt.
Dit ma7i färdas, der ma7i 7ijuter
Sorgfritt uti lunda7 friska,
När de milda so77imarvi/idar
Ljuft om hopp och kärlek hviska.

.Nytt ett ''Ska7idi7iavie?r bygdes
hivid Mississippis strand ;
Norrma7i, dansk och sve7isk ses va7i-

dra
Här så t}-ofast hand i hand
Uta7i split och utan afimd,
Uta7i tvister, uta7i fejder ■ —
Derför kommen — för oss alla
Fi7ines rum i dessa nejder.'

GRYNINGSTIDEN

OCH

TIDIGASTE SKEDEN.

INNEAPOLIS, du sköna,
beundrade och förhoppnings-
fulla framtidsstad! Att be-
skrifva din korta men hän-
delserika tillvaro är minsann
ingen lätt sak; men, hoppas vi lik-
väl att kunna göra det så, att du
å hvarje blad i denna bok något så när
igenkänner de tilldragelser, som utgöra
de förnämsta länkarne i den långa ked-
ja, som utgör din skiftesrika och äro-
fulla historia.

Konsten är, att under försöket i rat-
tan tid rädda ett och annat dyrbart
minne från att spårlöst försvinna i glöm-
skans ocean, få alla uppgifter grundade
på sanning och verklighet, så att de
framdeles kunna blifva källor för en
fullständigare historia.

I beskrifningen af vår sköna stad blif-
ver det äfvenledes en kär pligt att näm-
na ett och annat af intresse, som är
förknippadt med dem af våra landsmän,
som lefvat och fortfarande utöfva sin
verksamhet inom dess hank och stör;
äfvenledes att i få ord vidröra det vig-
tigaste af den svenska koloniens utveck-
ling såväl i afseende på de kommerciela
och industriela som och de sociala och
intellektuela förhållandena. Dock kom-
mer detta att betraktas från en mera
skandinavisk synpunkt, synnerligast
som Minneapolis kan göra anspråk på
att vara hufvudorten för våra norska
bröder i Minnesota, som den är det för
oss svenskar.

Många svårigheter äro förknippade
med försöket att skildra våra landsmäns

utkämpade strider och försakelser i en
stad som denna, i en handels- och
fabriks-stad, der allt är i ett oupphörligt
och rastlöst framåtskridande; dit mån-
gen styr sin kosa för att söka lyckan.
Antingen man under tidens lopp lyc-
kats erhålla en flik af Fortunas mantel
eller ej, begifver man sig kanhända
snart derpå till en annan marknad för
att antingen i ro få njuta af sina skör-
dar eller — hvilket är mera vanligt —
finna ett rikare fält för sin outsläckliga
vinningslystnad. Med ett ord, den
plats, som stått under inflytande af en
lycksökande emigrationsströms oupp-
hörliga ebb och flod, lemnar i sanning
allt för utsinade hjelpkällor åt den efter
fakta törstande historieskrifvarcn. Der-
med må nu vara huru som helst.
På botten af hvarje stormigt och upp-
rördt haf finnes troligen någon förbor-
gad rikedom, hvilken, om den kunde
uppdragas i ljuset, skulle utgöra en dyr-
bar skatt för mången. Lika troligt är
det, att om man hos de gamle settlarne
kunde ur minnet framkalla samt troget
skildra en och annan tilldragelse röran-
de våra första landsmäns öden och be-
svärligheter här på platsen, det skulle
bland mången af våra efterkommande
betraktas som ett värdefullt kapitel i
skandinavernas i Minneapolis historia.
Kastar man en blick tillbaka på hvad
som tilldragit sig i Minneapolis under
mer än ett fjerdedels århundrade, tycker
man sig liksom uppvaknad ur en dröm.
Platsens förändring låter sig knappast
beskrifva. I stället för den forna öde-

marken omkring de majestätiska St.
Anthony-fallen, finner man nu en stor
och ståtlig stad, prydd med massiva
fabriks- och affärsbyggnader, ståtliga
kyrkor och skolhus samt eleganta vil-

gar tagit sin början vid Fort Snelling,
sju mil längre nedåt floden, samt under
tidens lopp så småningom arbetat sig
allt högre och högre upp, och att det
kommer att fortsätta på så sätt, tills det

K
<

<
fa

o'
M

lor och palatscr, hviiket^ allt uppstått
liksom genom ett trollslag.

Vi vilja först stanna vid St. Anthony-
fallet för några ögonblick. Enligt pro-
fessor Owens åsigt har det i tidiga da

slutligen uppnått en punkt sex mil
längre upp än den plats hvarest det nu
är beläget. Detta omdöme är grun-
dadt på en geologisk undersökning, som
professorn på egen bekostnad företagit,

och genom hvilken han kom till den
slutsats, att det öfversta klipplagret, som
består af en tjugu fot tjock kalkstens-
formation, hvilande på en basis af sand-
sten, så småningom underminerats och
bortsköljts af den strida forsen. Utom
de ofantliga penningesummor, som här
blifvit nedlagda af de begge kompani-
erna The Minneapolis Mill Company
samt St. Anthony Water Power Com-
pany, hvilka bildats för att hämma fal-
lets fortskridning samt göra vattenkraf-
ten fullkomligt brukbar i industriens
tjenst, har staden Minneapolis utbetalt
184,000 dollars. För samma ändamål
har af kongressen beviljats och utbetalts
550,000 dollars, förutom 168,500 dollars,
som blifvit skänkta af enskilda personer.
Med undantag af de senare årtiondena
har fallet, som i medeltal cger 52,000
hästkrafter (5,000 mer än de samman-
lagda fallen vid Holyoke, Mass., Law-
rence, Mass., och Manchester, N. H.),
varit utan gagn för menskligheten. oak-
tadt det varit kändt i närmare två hun-
dra- år. Det upptäcktes år 1680 af den
katolske missionären Louis Hennepin,
efter hvilken fransman detta county fått
sitt namn. Hennepin vr.r utsänd af
Robert de La Salle den 28 Fe-
bruari 1680 på en upptäcktsresa i nord-
vestern, från mynningen af Illinoisflo-
dcn, till hvilken plats La Salles expedi-
tion då hade genomträngt. Hennepin
var den första europé, som skådat de
sköna fallen, hvilka han gaf namn e;'ter
det katolska helgonet Sanct Anthonius
af Padua. Då Hennepin uppnådde den-
na plats var han 40 år gammal. Han
tillfångatogs då af Dakota-indianerna,
bland hvilka han försökte att utveckla
kristendomens baner. Efter att seder-
mera under två års tid hafva lidit och
försakat bland dessa skogens barn, der-
till manad af sitt brinnande religionsnit,
afled han i stilla frid.

Fallen kallades förut af indianerna,
som här hade en hel stad af wigwams,
för "Irrara", eller "the curling waters",
och voro enligt fader Hennepins uppgift
föremål för allmän dyrkan bland röd-

skinnen, hvilka betraktade fallen som
den Store Andens boning, till hvilken,
när helst de anlände, de bringade sina
offer.

Jonathan Carver skrifver rörande sitt
första besök vid fallen år 1766, då, åt-
följd af en Winnebago höfding:
"Knappt hade prinsen uppnått den
plats, hvarifrån vi kunde öfverskåda de
underbara fallen, förrän han började
med hög röst tilltala den Store Anden,
som han här trodde hade sitt hemvist.
Han berättade honom, att han hade rest
läng väg för att få betyga honom sin
dyrkan och ville han nu erbjuda honom
de bästa offer, som stodo i hans makt.
Han började derföre med att först kasta
sin pipa i den strida forsen, sedan läder-
pungen som innehöll hans tobak, arm-
banden som han burit rundt sina armar
och handleder, och örringarne jemte
sina halsprydnader. Med elt ord, han
öfverlemnade till sin gud hvarje del af
sin kostym, som var af något värde.
Under tiden slog han sig häftigt för
bröstet, slog ut med armarne och syntes
vara mycket upprörd. Han slutade med
att träget anhålla den Store Anden om
att ständigt skydda oss på våra resor,
att gifva oss en rent lysande sol, blå
himmel och ett klart, stilla vatten. Ej
heller ville han draga derifrån förrän vi
rökt tillsammans ur min pipa till den
Store Andens ära."

Hur olikt mot den hvite mannen, som
dyrkar guldet mer än skapelsens Gud.
Efter att hafva beundrat fallets skönhet
går han till arbete med lod och lina för
att mäta dess djup, beräkna dess drif-
kraft, bestämma dess geografiska läge
inom handels-sferen samt att med mate-
matiska beräkningar spekulera på dess
framtida värde. Det torde lör närvaran-
de vara svårt att öfvertyga en främling
vid ett första besök härstädcs, att St.
Anthony-fallen en gång i tiden voro
lika så majestätiska, så storartade och
sköna som Niagara någonsin vant.

Fallen med sitt nuvarande plankverk
(apron) ha icke den minsta tillstym-

h:i
O

o
n

<
O

z
o

H
H

<!
U

melse till likhet med deras iorna stor-
het och prakt. Vid foten af de brusande
fallen fans det fordom en stor urhålk-
ning, och ofta, då en ända till 40 fot lång
timmerstock kom seglande öfver fallen,
hufvudstupa ned i denna kittel, kunde
den blixtsnabbt skjuta upp igen och
kastas en 10 fot upp i luften.

Fallen äro belägna omkring 2,500 en-
gelska mil från Mississippis utlopp i
Mexikanska viken samt 500 mil från
dess källor vid Itascasjön.

Mississippifloden är här ungefär 1,200
fot bred samt delad i tvenne flodarmar,
scm omsluta den vackra ön Nicollet
Island, hvilken upptager en areal af
omkring 50 acres. Här begynner den
strida floden att tilltaga mer och mer i
sin våldsamma fart. Vsttnet skummar
och brusar hvarhelsL det möter någon
klippa eller annat hinder, tills det slut-
ligen störtar sig ned för det inom en
mil 75 fot höga fallet, som upptager en
vidd af 600 fot. Man kan ej gerna be-
trakta denna väldiga vattenmassa utan
att betagas af en viss hänryckning. In-
trycket ökas dessutom betydligt af den
våldsamhet och förödelse, som sceneriet
framvisar, i det stora klippmassor och
ofantliga stenblock befinnas nedanför
fallen, lösryckta samt af den mäktiga
forsen strödda omkring i den vildaste
oordning, hvilket ej kan annat än upp-
fjdla åskådarens sinne med fruktan så
väl som beundran för den oemotstånd-
liga makt, som uppenbarar sig i natu-
rens verkningar.

Något nedanför fallet ligger en liten
klippig holme, som kallas Cataract
Island, på hvilken förr växte några små
enstaka träd, som knappast voro i stånd
att uppbära sina späda grenar, hvilka
vissa tider på året voro lastade med
en otalig mängd af fogelbon. Det syn-
tes som om foglarnes instinktmässiga
vishet hade rådt dem att välja denna
plats, hvilken, till följd af det ofvanför
brusande fallet, var så väl skyddad från
vandaler bland såväl djur som menni-
skor. Denna lilla holme kallas äfven
Spirit Island (Ande-ön) i anledning af

en tragisk händelse, som här inträflfat,
hvilken torde vara af för stort intresse
att förbigås. Historien förmäler, att för
många, många år tillbaka, då Sioux-
indianerna voro lägrade kring fallet,
satte en ung jägare af Sioux stammen
upp sitt "wigwam" på stranden af Mis-
sissippi-floden strax ofvanför St. An-
thony-fallen. Han hade endast en hu-
stru, hvilket är ett högst sällsynt för-
hållande bland dessa herrar, som mer-
endels ega ända upp till tjugu hustrur.
Hon kallades Ampato Såpa och var en
qvinna af bländande skönhet, med, för
sin stam, ovanliga egenskaper. Histo-
rien, förmäler om de mödor och svå-
righeter, som hon för sin mans skull
fick uthärda. Den visar äfven att hon
var skicklig i att garfva hjorthudar samt
bereda hudarne för det tält, hvilket var
deras bostad; visar huru hon färgade
bufTelhudar, skaffade bränsle och slog
eld med en stenyxa, flinta och stål och
i en kittel af björkbark kokade fisk
genom att lägga glödgade stenar i vatt-
net. Alla dessa göromål verkstälde hon
utan ringaste klagan. De lefde lyckligt
tillsammans i flera Herrans år samt
hade tvenne barn, som lekte omkring
deras eldstad och utgjorde deras enda
glädje. Mannen var en utmärkt skick-
lig jägare och många familjer samlades
så småningom omkring honom och
uppsatte sina "wigwams" i närheten al
hans. För att komma i en ännu för-
troligare förbindelse med honom, före-
slogo de, att han skulle taga sig flera
hustrur, emedan han derigenom skulle
vinna mera anseende samt kanhända
mom kort blifva vald till höfding af
stammen. Detta förslag behagade ho-
nom ganska väl och i hemlighet tog
han sig en ny hustru; men för att kom-
ma i tillfälle att bringa henne in i sitt
"wigwam" utan att uppväcka något
missnöje hos sin första hustru, modern
till hans barn, sade han till henne: "Du
vet att jag aldrig kan älska någon an-
nan qvinna så ömt och tillgifvet som
jag älskar dig; men jag har märkt att
de besvärligheter, som äro förenade

med dina omsorger för mig och mina
barn, äro för svåra för dig, och jag
har derföre beslutat att taga en annan
hustru, som skall hjelpa dig; men du
skall bli den förnämsta i mitt hus."

Hustrun blef mycket bedröfvad, då hon
hörde dessa ord. Hon bad honom be-
tänka deras förra tillgifvenhet, deras
mångåriga sällhet, deras barns framtid.
Ja, hon försökte helt vänligt öfvertala
honom att icke införa denna andra hu-
stru i deras boning, men förgäfves.

hon om sin hjertesorg, om sin mans
trolöshet samt om sitt beslut att dö.
Hennes vänner hörde sången och in-
sågo hennes afsigt, men för sent att
kunna rädda henne.

Hennes vcmodsfullt gripande toner
tystades snart af fallets dofva röst.
Båten stannade för ett ögonblick på
kanten af afgrunden, men i det nästa
stjelpte den öfver och försvann i det
skummande djupet. Ampato Såpa fans
ei mer.

.\M1'.\T0 SÅPAS SISTA I-ÄKD.

Nästa dag förde mannen sin nya hustru
hem i sitt "wigwam." Ampato Såpa
kände nu att hennes lycka på jorden
var för evigt försvunnen. Derföre,
tålig och undcrgifven sitt öde, längtade
hon att dö, för att i ett annat land hos
den Store Anden återknyta det band,
som hennes otrogne make hade brutit.
En afton, sedan alla gått till hvila,
hördes en dödssång på Mississippi-
floden. En ung indianqvinna salt i en
liten kanol. Hon rodde båten ut i
floden i riktning åt fallet. Det var Am-
pato Såpa. I en vemodsfull ton sjöng

Indianerna tyckte sedermera att de
hvarje afton efter solnedgången hörde
den vemodsfulla sången, beklagande
mannens trolöshet; och de inbillade sig,
att Ampato Såpa visade sig i det ge-
nomskinliga töcknet, som uppstod från
forsen omkring Spirit Island.

Vår svenske Stillwater-skald, A. T.
Lindholm, har i ett längre poem velat
bevara minnet af Ampato Såpas svane-
sång och finna vi det på sin plats, att
h.-ir dclgifva läsaren hennes vemodsfulla
klagan:

"Det var en afton. Anden bjöd

Frid åt naturen, hvarje tippi*)

På stranden utaf INIississippi,

Stod strålande i solens glöd.

Allt stilla var, ej vinden störde

Den Ijufva sången som man hörde

Betagen djupt af känslans magt.

Högt ljuda i den öde trakt,

Som turturdufvan mången gång

Sitt qväde klagar uti natten:

Så ljöd utöfver flodens vatten

Den sköna men dock vilda sång —

Hvem var det? Säg! Hvem toner skapa

Så rena? Ack, Ampato Såpa,

En qvinna utaf indiskt blod.

Som här uppå den stilla flod

Uti kanoten står. Hon ber

Med tätt tillhopaknäppta händer.

Sin blick hon än mot himlen sänder,

Än till det mörka djupet ner.

O! Om den sköna bild I sågen —

Der på den silfverklara vågen.

Hon ensam och förtviflad står.

Med hennes vilda svarta hår,

Vildt fladdrande för qvällens vind;

Och blickande upp mot det höga,

En tår från hennes mörka öga

Sig smyger fram på bleknad kind —

I skullen tro att elfvens tärna,

Vils'ledd af dagens klara stjerna.

Står här och sörjer, när ej mer

Sitt hem hon ner i djupet ser;

Ljuft som den underbara sång,

Hon sjunger till sin harpas toner,

Af längtan ner till djupets zoner;

Så klingar Såpas klagosång

I harmoni med vågens gång:

"Flydd är den tid, då heligt bunden
Jag var till honom denna stunden.
Den skönaste af lifvets dar,
Hans kärlek ren som himlen var;
Min lika ren gaf jag tillbaka
Åt honom, som hans trogna maka,
Och ensam uppå jordens dal
Jag var hans hjertas ideal;
Fördenskull ömt jag honom gaf
En trohet, som blott qvinnan gifvit,
Ät mannen genom detta lifvet,

*) Indiansk boning.

Blott — att honom offras skall till slaf!

Och lika fullt hur annorlunda

Är nu mot förr? Nej, ingalunda

Jag anat att en annan fans

Som tjust utaf hans ögons glans.

Har gjort att han mig arma glömmer;

Den bittra kalken nu jag tömmer,

Som bjudes mig; ty kärlekens

Utsläckta låga mer ej tänds

Uti hans bröst. — Han vet ej af

Att ensam honom här på jorden

Jag älskat har, och ru är vorden

En blomma vissnad på sin graf!

Hvi klagar jag? O, arma hjerta,

Hvi slår du så? Dölj djupt den smärta.

Som hvilar i din famn, dig gläd!

Hans kärlek får du taga med

Dig till den verld der Anden reder

Ett rum för dig bland englars leder —

Der hviskas uti rena ord

Om kärlek som ej fins på jord."

"Du stilla flod, du lugna bölja

Som mången gång jag glad fick följa

När blott ett barn; ja mången gång

Jag lyssnat på din Ijufva sång — :

När stjernan uti moln försvinner,

En skönare ändå jag finner

Ner i din trohetsfulla famn,

Ty räddadt blir ditt offers namn:"

Du sol med dina milda strålar.
Som ifrån tronen härligt målar
Båd' berg och sjöar, skog och dal,
Med färger uti tusental:
När morgondagen skön du bådar
För jordens barn, ack, då jag skådar
Dig ej, ty när du sänkes ner,
Mitt väsen finnes här ej mer.
Dock grafven, som skall troget gömma
Den armas stoft, du vill ej glömma
Att visa honom hvar den är.
Han som mitt hjerta var så kär."

Till er en helsning ock jag har,

I berg och dalar, som försvinnen

Vid himlens bryn, o barndomsminnen,

I stan uti mitt hjerta qvar!
När ofta jag i oskuld lekte
I edert sköte, ack! då smekte
Förtroligt på min späda kind
Den svalkande, den friska vind —
Din ömma hviskning än jag hör,

sälla flägt, som sakta susar

1 fjerran der det evigt brusar
Från Minnehaha, nedanför

Vi mötas få — dess silfverbölja
skall troget i sin graf mig dölja —
Må öfver den du sucka matt
Min grafsång till den stumma natt.
Och när du se'n i tysthet gör
Din färd upp till den kära stranden,
Der blommor frodas uti sanden:
Min helsning då till honom för,
Och säg: fast vågen henne gömde,
Hon likväl ej i döden glömde
Den kärlek som hon till dig bar;
Ja, evigt hon dig trogen var."

En skymt jag af dess himmel såg!

Farväl, farväl, jag redo är

Att skiljas hän, nu stjernan tänker

På mig, ty hon i molnen sänker

Sin gyllne glans. Vi träffas här

Ej mer på jord, som smärta gifver

Blott åt dess barn, hvad annat blifver

I lifvet deras ödes lott.

Än lida och att offras blott?

Men borta på den fjerran stranden

Uti de stjernbeprydda landen,

Den tiden kan ej kallas åter.

Med blommor i det gyllne hår:

Der mötas vi. — Ack, re'n jag ser

Derborta uppå himlaranden

En bild, det är den Store Anden,

Som vinkar mig och himmelskt ler;-

Han mig omsväfvar re'n och bringar

Min ande uppå lätta vingar

Dit opp, der renad själ mot själ

Får träfTas än, farväl, farväl!"

"O, älskade, fast du förskjutit
Den arma, ja, fastän du brutit
Den ed du heligt svor åt mig.
Då kärleken jag skänkte dig,
Jag gerna, gerna dig förlåter!
O! må vi se hvarandra åter
Deruppe der blott kärlek bor!
Der närd af himmelsk sällhet gror
Det gyllne frö't i men'skans hjerta,
Förädlad, luttrad från all smärta.
Hon blir och hvilar kärleksvarm —
Uppå en huldrik faders arm. —
Hvi klagar jag derför och gråter?
Den tiden kan ej kallas åter.
När kärlek uppå jorden slöt
Mig i sitt trohetsfulla sköt,
Ty lyckans stjerna för mig snart
Försvann, dess dagar voro korta.
Men mellan molnen nyss derborta
Jag återsåg dess anlet klart.
Jag hörde nyss en sakta susning
Från vestanvind; den klara ljusning
Jag såg i vest, var solen blid
Som nickade till jorden frid;
Och när hon afskedsblicken sände
Till mig, jag såg i den, och kände
Hvad deruti på djupet låg:

Nu, jagad utaf strömmens lopp.
På floden båten hastigt skrider
Framåt med ökad fart, omsider
Den har sig närmat fallets topp.
Nu står hon vinkande med handen,
En blick hon kastar öfver stranden,
Se'n störtar hon i djupet ner.
Ett ögonblick — hon fins ej mer."

När man vid midten af 1870-talet gick
öfver Tenth avenue-bron märkte man
snart, att den lilla ödsliga men roman-
tiska Spirit Island i den närmast för-
flutna tiden varit besökt af civiliserade
menniskor, hvilka Icmnat efter sig ett
osvikligt bevis på, att vi lefva i "puf-
farnes land," ty på de lodräta, kala
klipporna sågos några inskriptioner,
målade i stora bokstäfver. På klipp-
väggen å den ena sidan af ön stod till
allmänhetens upplysning att läsa:
"Gents' Furnishing Goods — Fuller &
Simpson," samt å andra sidan: "North
Står Shirts — Fulicr & Simpson." Denna
firma tillhörde utan tvifvel civilisatio-
nens förstlingar i fråga om modern an-
nonsering.

Andeväsendena kunde nu icke längre icke behöfdes i andeverlden, men dere-
igenkänna denna ö, som blifvit för- mot voro alldeles nödvändiga för att
vandlad till ett slags skyltställ, som i kunna erhålla ett något så när fashio-

di
•-t

jettebokstäfver upplyste menskligheten
om, hvarest den kunde erhålla stärk-
skjortor och andra herrartiklar, som

nabelt utseende här nere. Undras just
om lille Charlie Johnson, som då hade
anställning hos ofvannämda firma, möj-

ligen haft sitt finger med i detta vanda-
listiska verk.

Ändringarne följa i tidens spår. När
dessa rader nedskrefvos i Juni, 1899,
kunde man ej längre skylta derstädes,
och om indianmodern Ampato Såpas
ande, hvilken ansågs hafva bebott Spirit
Island för ett eller två århundraden,
hade någon besittningsrätt till ön, måste
hon då varit tvungen att göra sina an-
språk gällande eller flytta till en annan
vistelseort, innan de ödsliga klipporna
blefvo helt och hållet bortsprängda. De
då lefvande indianerna trodde att hon
gömde sig i bergsklyftorna i vackert
väder och endast visade sig, då elemen-
terna voro i strid med hvarandra.

För en kort tid sedan nedbröts en del
af fördämningarne vid St. Anthony fal-
len af den för tillfället . ovanligt starka
vattenforsen, hvadan en arbetsstyrka
jgenast beordrades att borra och spränga
bort Spirit Island för att med de så-
lunda erhållna stenblocken reparera och
återställa dammen i sitt forna skick.
Den skada som denna gång vederfors
dammen blef således den ursprungliga
orsaken till Spirit Islands försvinnande,
och efter det den kommit helt och hållet
tir sigte, så fins intet mer qvar af fal-
lets primitiva utseende. Någon vidare
skada å yattcnkraftsförbättringarne vid
lallet har likväl icke egt rum, sedan
den händelserika tid, för ungefär trettio
år sedan, då tunneln mellan Nicollet-
och Hennepin-öarne bröts lös och förde
med sig ett sågverk och en mjölqvarn,
som stodo vid kanten af den senare ön.
Den första hvita qvinna. som besökte
St. Anthony-fallen, var Mrs. Goodwin,
hustru till kapten Goodwin af Förenta
Staternas femte infanteriregemente.
Hon gaf 1829 en trogen beskrifning
öfver fallets skönhet.

Fredrika Bremer, vår aktade och frej-
dade landsmaninna och novellförfatta-
rinna, var troligen den första skandi-
nav och utan allt tvifvcl det första skan-
dinaviska fruntimmer, som betraktade
St. Anthony-fallen. dctla naturens su-
blima skådespel. Det var år 1850 som

hön hedrade denna plats med ett besök.
Hon anlände med ångbåt till St. Paul,
som då knappast var aderton månader
gammalt, men icke desto mindre hade
en befolkning af 2,000 innevånare. Så
fort som ångbåten hade lagt till, emot-
togs hon af territoriet Minnesotas gu-
vernör, Alexander Ramsey, och hans
vnga fru, hvilka vänligen inbjödo henne
att gästa deras hem. Hon stannade hos
dessa gästfria menniskor, och efter att
hafva tillräckligt sett sig omkring på
platsen företog hon i sällskap med Mr.
Ramsey en resa till det tio mil aflägsna
St. Anthony för att beskåda de storar-
tade vattenfallen. Mr. North, jemte
flera andra, som skulle visa henne alla
de märkvärdigheter, hvarpå platsen har
ett sådant öfverflöd, hade de största
svårigheter, att på en flytande bro, som
bildades af de i floden förbiseglande
stockarne, hjelpa henne öfver till Nicol-
let-ön. Detta var då det enda kom-
munikationsmedel, som stod till buds
för att kunna komma öfver till ön.
Färden var äfventyrlig, men Fredrika,
van att se faran stint i synen, lät icke
förskräcka sig. Allting gick också
lyckligt. Hemkommen om aftonen till
Mr. North, hos hvilken Fredrika Bre-
mer gästade, beslöt sällskapet efter da-
gens mödor och besvärligheter förströ
tiden med musik och sång, och då Fre-
drika Bremer anmodades spela och
sjunga, svarade hon, att hon sjöng "en-
dast för Gud och små barn."

Fredrika Bremer besökte äfven Min-
nehaha, fransmännen i Little Canada
samt indianerna i deras wigwams. Vid
ett af dessa besök i Black Dögs by
aftecknade mamsell Bremer höfdingen
Mazah-rota (Grå Jernet) och en ung
qvinna, Moch-pe-da-ga-wen (Fjäder-
molnet), öfver hvars skönhet Fredrika
entusiastiskt utbrister: "Hon är så
strålande, så ovanligt skön att hon bok-
stafligcn sagdt upplyste hela rummet när
hon inträdde."

När Fredrika Bremer betraktade det
vilda och obebygda landet, der den ves-
tra delen af det kosmopolitiskt bullrande

Minneapolis nu är beläget, skulle hon
då, liksom ingen annan dödlig, ej kun-
nat ana att tjugonio år fram i tiden en
af hennes så allmänt omtyckta romaner,
"Grannarne," skulle på samma vild-
mark i dramatiserad form framställas å
en fashionabel teater, inför en njutnings-
lysten och anspråksfull publik. Drama-
tiseringen af ofvannämda roman upp-
fördes under namnet "Mother and Son"
å Academy of Music i Mars månad,
1879, då den utmärkta skådespelerskan
Janauschek utförde grefvinnan Mans-
felts rol.

Efter att som hastigast hafva sett sig
omkring i den poetiska vildmarken,
Mississippis barndomsregion, återvände
Fredrika Bremer till St. Paul, der hon
endast vistades ett par dagar. Om sta-
den St. Paul säger hon sjelf bland annat:

"Den 25te Oktober, 1850, lade vi till
vid den nedre delen af staden St. Paul.
Derifrån till den öfre klifver man upp
på trapprader, alldeles som vi göra det
på de södra bergen vid Mosebacke i
Stockholm. Längs strandgatan sutto
eller spatserade indianer. De gingo in-
svepta i långa filtar och med stolta steg,
några rätt ståtliga figurer. Midt fram-
för båten sutto på trappsteg utanför hu-
sen några unga indianer, grannt utpyn-
tade med fjädrar och band; och rökte
ur en lång pipa, hvilken de läto gå från
den ena till den andra, så att hvar och
en blott rökte några få tag.

"Vi hade ej länge legat vid stranden,
då guvernören af Minnesota, Mr. Alex-
ander Ramsey, och hans vackra unga
fru kommo ombord och inbjödo mig

till gäst i deras hus. Staden är

en af den stora vesterns yngsta 'babies,'
bara aderton månader gammal, men har
på den tiden växt till en befolkning af
två tusen personer, och kommer väl
inom få år att räkna två och tjugu
tusen, ty läget är ypperligt, så för skön-
het och sundhet som för handel.

Men ännu är staden i barndomsskick
och man hjelper sig med nödtorftiga
boningar. Förmaket i guvernör Ram-
seys hus är tillika hans 'office,' och

indianer, arbetsfolk, damer och herrar
komma in om hvarandra."

Det berättas att en norsk emigrant för
lång tid tillbaka hade tagit "claim" på
den vackra Nicollet-ön, men att han var
nog tanklös att sälja den för $500. Att
finna namnet på denne man är nästan
omöjligt, synnerligast som han sålde
landet långt innan detsamma hade af
regeringen blifvit upplåtet för allmän
bebyggning.

En egendomlig händelse inträffade år
1853 i det att en man störtade hufvud-
slupa utför St. Anthony-fallen utan att
tillsätta lifvet. Så vidt pian vet var han
den ende som gått utför fallet och kom-
mit helskinnad undan. Icke en gång ett
hår på hans hufvud skadades. Äfven
en flaska whisky, som han vid tillfället
hade i sin ficka, hade icke ens gått
sönder. Denne mans namn var Michael
Hickey. Han arbetade för Anson
Northrup å Boom Island. Hickey bru-
kade hvarje morgon gå öfver floden på
kapten Tappers färja och återvände
hvarje afton till Mr. Northrups hem.
Han var tidtals särdeles böjd för att
kröka på armen och tog sig ibland ett
glas whisky, dito två, dito tre — ja,
till och med ett hälft dussin, eller mer.
En Lördags qväll, då han var på väg
hem och passerade förbi en krog i St.
Anthony, fick han hastigt den ideen att
han borde skafifa sig en flaska whisky
för att taga med sig hem till Minne-
apolis och förpläga sig med öfver Sön-
dagen. Ju mera han tänkte på saken,
ju mera beslutsam blef han att göra så,
och besökte krogen för att sätta sin
idee i verket. Whisky'n blef köpt, be-
tald och stoppad i fickan. Krögaren
trakterade Mike för det han besökt ho-
nom. Sedan bjöd Mike krögaren och
drack sjelf med. Andra kommo in vid
detta tillfälle. Mike bjöd dem och de
bjödo Mike. Vid midnatt, då Mike
skulle begifva sig hem, var han temli-
gen påstruken. Då han anlände till
färjan, fann han att kapten Tapper var
hemgången. Han visste derför intet
annat råd än att taga en af kapten Tap-

pers småbåtar och sjelf ro sig öfver
floden. Han sköt ut båten, men i stället
för att landa på den motsatta stranden
gick han hufvudstupa öfver fallet. Nä-
sta morgon upptäckte några Winne-
bago-indianer en hvit man eller hans
vålnad på Spirit Island. De underrät-
tade genast Mr. Northrup och Col. Sta-
vens om sin upptäckt. Kapten Tapper
hade kort tid förut underrättat Stevens
om, att någon under natten hade stulit
en af hans båtar. Alla tre begåfvo sig

"Wasn't it lucky the cratur (menande
whiskyllaskan) recaived no harm in
making that bloody trip!" tydligt sät-
tande sin egen räddning i andra rum-
met. Stackars Mike! Han är nu länge
sedan död.

I sammanhang härmed vilja vi äfven
berätta ett par andra pittoreska flod-
äfventyr:

En dotter af Reuben Béan befann sig
en dag ute på floden i en liten kanot,
hvilken hon manövrerade med särdeles

K.VPTEN T.APPEKS FÄKJ.V

nu ned till fallet. Der stod Mike helt
oskadd på stranden af Spirit Island. De
skafYade sig ett långt tåg och kastade
ena ändan deraf öfver till ön. Mike
fastgjorde tågändan omkring sitt lif och
halades han sedan lyckligt i land. Efter
det han landat, tänkte han på sin
whiskyflaska, som han hade i fickan.
Han hade icke, under det han var
fängslad på ön, tänkt på att han hade
en sådan lyxartikel på sig. Under det
han tog flaskan ur fickan och tog ur
korken för första gången, sade han:

stor färdighet. Helt oförmärkt bicf hon
ai forsen förd emot färjans kabellina
med sådan fart att kanoten kantrade och
hon blcf hängande qvar på kabeln.
Edgar Folsom, som då (1848) skötte
färjan, skyndade till flickans undsätt-
ning, och efter att hafva befriat henne
från den obehagliga situationen, begär-
de han don unga damens hand som er-
sättning för sin ridderliga handling;
men flickan tyckte att anspråken voro
för höga och utropade: "Put me back
on the ferry rope."

En annan händelse, som inträffade
under den tid, då kapten Tapper skötte
färjan, var helt nära att kosta mer än
ett menniskobarn lifvet. I detta fall var
det Simon Stevens och kapten Tapper,
hvilka räddade en liten sju års pojke,
som var ensam i en båt, den der hastigt
sköt ned mot fallet. Det syntes som så,
att då en äldre pojke steg ut ur båten,
förlorade han sitt håll på densamma, och
försatte ovetande den lille pojken, som
han hade i sin vård, i stor fara. Den
äldre pojkens högljudda rop fäste räd-
darnes uppmärksamhet på den lille, som,
i allsköns oskuld, fann nöje i båtens
rörelser. De räddade honom, ehuru
sjelfva nödsakade att ro så nära kanten
af fallet, att det för ett ögonblick var
tvifvel om, hvilken som skulle segra,
den strida strömmen eller deras starka
armar. Deras bästa bemödanden tyck-
tes i början vara fåfänga, men slutligen
drogo de sig tum för tum ur sin farliga
belägenhet.

Den lilla pojken i berättelsen blef se-
dermera en af denna stads affärsmän,
neniligen vagnsfabrikören I. H. Pottle.
Efter det St. Anthony-fallen upptäck-
tes förflöto 158 år innan någon hvit man
härstädes nedslog sina bopålar. Frank-
lin Steele bygde år 1838 ett litet stock-
hus i närheten af det nuvarande Ed-
wards Block på Main street, östra Min-
neapolis, och var detta vid den tiden det
enda hus mellan St. Croix- och Missis-
sippi-floderna. Samma år bygdes ytter-
ligare tvenne andra stockhus.

Franklin Steele föddes i Chester
county, Pennsylvania, 1813. Han kom
till Fort Snelling 1838, samma dag trak-
taten med Chippewa-indianerna om
landafträdelse blifvit afslutad, då han
genast skyndade till St. Croix Falls, der
han tog "claim," förhyrde en större
arbetsstyrka, lät bygga sågverk och vid-
taga förbättringar. Sedan han blifvit
proviantmästare vid Fort Snelling, sål-
de han sina egodelar vid St. Croix och
flyttade till St. Anthony Falls, der han
sedan oafbrutet hade sitt hemvist. Han
dog den lode September, 1880. Mr.

Steele visade sig städse vara en god vän
af nybyggarne i Hennepin county, och
ehuru de flesta hitkommo fattiga, be-
höfde de aldrig två gånger bedja honom
om hjelp. Lyckan gynnade honom
dock, så att fastän många familjer hafva
orsak att vara tacksamma för hans god-

het och frikostighet, förtjenade han sjelf
alltid pengar. Steele, som uppehöll sig
vid St. Croix Falls för uppbyggandet
af ett sågverk, beslöt att passa på i tid
och taga "claim" vid St. Anthony, så
snart traktaterna med indianerna blif-
vit godkända i Washington. Förhyran-
de en kanot med besättning färdades
han utför St. Croix till Prescott, der
han efterfrågade om posten från östern
ännu anländt och erhöll till svar, att
postförarens kanot just nyss passerat på
väg till Fort Snelling. Steele sade intet,
utan uppmanade sin besättning att skyn-
da efter. Vid Pine Bend hoppade han
i land, lemnade kanot och manskap
samt skyndade till fots de femton milen
fram till Fort Snelling, der han anlände
femton minuter efter postföraren. Han
erhöll det väntade brefvet från Wash-
ington med underrättelse om traktater-
nas antagande. Men som han fruktade
att ofificerarne vid fästet äfven erhållit
underrättelse härom, smög han sig obe-
märkt upp till byn, der halfindiancrna
bodde, och hyrde sig en annan kanot
och besättning, med hvilka han skyn-
dade uppför floden till St. Anthony-
fallen, dit de ankommo klockan två på
morgonen. Månen sken klart öfver det

vackra landskapet, och Steele förde sitt
folk till en plats midtför det lodräta
fallet å östra sidan, der de genast bör-
jade fälla timmer och uppresa en stock-
hydda. Medan hans folk var sysselsatt
härmed, mätte Steele vid månskenet ut
sin "claim," hvars gränser utmärktes
genom skåror i träden. Den landsträcka
utmed floden, som utgjorde hans
"claim," kan bäst anges såsom begrän-
sad af två sedermera uppförda broar,
nemligen den vid Tenth avenue south
och den å Great Northern-banan, som
leder öfver Nicollet Island.

I daggryningen var arbetet fullbor-
dadt och ett halfblod sysselsatt med att
tillaga en magisk indiansk morgonmål-
tid. Vid soluppgången stod Steele i
dörren till sin hydda och såg en liten
trupp blårockar med en kanot på en
oxkärra anlända till motsatta stranden.
Det var kapten Martin Scott med ett
dussin soldater från Fort Snelling, hvil-
ka snart rodde öfver floden ofvanför
fallet och närmade sig den nye settla-
rens hj-dda.

"God morgon, kapten Scott!" helsade
Steele.

"God morgon," svarade kaptenen.

"Ni kommer just lagom till frukost,
kapten," fortsatte värden, med gästfri-
het pekande på den rykande steken.

"Nej tack, inte för mig," svarade
Scott, tilläggande: "Jag tycker ni är
tidigt uppe."

"Ja, jag steg upp litet tidigare än
vanligt denna morgon och har märkt
ut en farm åt mig och byggt ett hus,"
förklarade Steele.

"Ni är på min 'claim,' herre!" för-
säkrade Scott; "jag tog den för några
månader sedan och skall visa er hvar
jag här satt potatis på backen derborta."

"Ah! När det var en indianreserva-
tion! Ni måste vara helt enkelt en in-
kräktare då!"

"Jag skall taga denna 'claim' i be-
sittning," röt den rasande Scott.

"Gör det," svarade Steele, "ni kan
drifva bort mig med våld, emedan ni
har tolf beväpnade soldater och jag en-

dast tre halfblodsindianer, men frivilligt
går jag ej."

Härpå började en lång underhandling,
hvarvid Scott måste erkänna rättvisan
af Steeles "claim" och åtnöjde sig med
att märka ut en ny "claim" åt major
Plympton och en åt sig sjelf, den ena
ofvanför och den andra nedanom
Steeles.

Är 1845 anlände Pierre Bottineau, som
hade stort anseende som tolk bland våra
första settlare. Han uppköpte efter
hand flera värderika "claims."

Om vi undantaga Franklin Steele,
hvilken uppträdde mest som en land-
spekulant, kunna vi bland de första
settlarne i St. Anthony, år 1847, räkna:
R. P. Russell, S. Findley, Pierre Bot-
tineau, Wm. A. Cheever, Ard Godfrey,
Caleb D. Dörr, John McDonald, Rob-
ert Wm. Cummings, Daniel Stanchfield,
Capt. John Tapper, Calvin A. Tuttle,
Judge Atwater, J. W. North, John
Rollins, Luther Patch och hans son Ed-
ward, Sumner W. Farnham, Charles W.
Stimpson, Samuel Ferrald, Joseph och
Wm. R. Marshall, med flera. Luther
Patch förde med sig sin hustru och
tvenne döttrar, hvilka voro de första
hvita fruntimmer, som bosatte sig i St.
Anthony. Calvin Tuttle medförde äfven
sin familj. Under dessa gynnsamma
omständigheter är det icke besynnerligt
att Amor genast sköt sina pilar och det
blef "love at sight," ty giftermålsanna-
lerna förkunna att Mr. Russell och Miss
Patch förenades till ett den 3dje Okto-
ber, 1848, hvilket var det första bröllo-
pet i St. Anthony.

R. P. Russell hade äran af att vara St.
Anthonys första köpman, i det han år
1847 etablerade en handelsbutik i ett
tvåvånings stockhus, hvarest han i fem
eller sex års tid dref goda affärer med
såväl de hvita som indianerna.

Den 3ode Maj, 1849, föddes det första
hvita barnet. Det var Harriet, dotter
till Ard Godfrey.

År 1849 hade St. Anthony redan öfver
300 invånare. Dess första skola öppna-

des i ett stockhus, och några butiker
och ett postkontor etablerades.

Under de nästkommande två åren
bygdes flera kyrkor och uppmätningen
af staden fullbordades af William R.
Marshall, sedermera guvernör af Min-
nesota. Mr. Marshall utstakade några
år derefter äfven den första stadsdelen
af Minneapolis.

Col. John H. Stevens begaf sig, efter
att en kort tid ha uppehållit sig i St.
Anthony, sedermera, år 184g, öfver till
vestra sidan af fallet, och efter att hafva
erhållit tillåtelse af krigsminister Marcy,

gifter som att bygga ett "frame"-hus,
då stockhus kunde byggas så mycket
billigare.

De första settlare, som slogo sig ner
på vestsidan efter Col. Stevens, voro

C. A. Tuttle och J. P. Miller, år 1850,
doktor A. E, Ames i Oktober samt
John Jockins och Warren Bristol i De-
cember, år 1851; doktor H. Fletcher,
Col. E. Case, Edward Murphy, J. B.
Bassett, J. H. Canney, år 1852. De
efterföljdes sedermera af Charles Hoag,

D. M. Coolbaugh, R. P. Russell, Geo.

E. Huy, Anson Northrop, Calvin

tj%hwmn\mmm

DET FÖRSTA HUSET I MINNEAPOLIS - PÅ VESTRA FLODSTRANDEN - 1850

tog han "pre-emption" ä 160 acres af
reservationen. Han valde då den plats,
inom hvars område vi nu finna City
Hall, Center Block samt Nicollet
House. År 1850 bygde han sig ett litet
trähus på sin "claim," som då allmänt
kallades för Ferry Farm, tåligt afbi-
dande den tid då regeringen skulle upp-
låta landet till spekulativa köpare. Då
Col. Stevens hade byggt "det första hu-
set," hvilket nu förvaras som ett histo-
riskt minne i Minnehaha-parken, ansågs
han som litet högfärdstokig af några af
sina grannar, hvilka icke kunde inse
hvarföre man skulle gå till sådana ut-

Church, Edwin Hedderly, John L. Ten-
ney, Alex. Moore med flera, hvilka alla
kommit hit för att utstaka sig ett stycke
af den sköna jorden. Strax derefter
blefvo nybyggarnc i tillfälle att köpa
det land, hvarpå de hade slagit sig ned,
och emigrationen begynte att strömma
in allt mer och mer. Col. Stevens in-
gick, den 10 Maj 1850, äktenskap med
Miss Frances Helen Miller från Oneida
county, New York, och införde han sin
unga fru den 6te Augusti samma år i
sitt nybygda, men enkla, trähus, vid
foten af en kulle, ungefär der Union
Depot nu står.

Pioneer-hushållningen var intet nytt
för honom, men för hans unga fru, som
alltid varit van vid österns beqvämlig-
heter, var det helt annat. De sågo
ibland inga hvita menniskor på flera
veckor: deras enda besökare voro indi-
aner. De som likväl mest höllo dem i
vänlig hågkomst voro moskiterna. De
svärmade omkring deras stuga i sådan
mängd, att det var omöjligt att ens
kunna röka ut dem. Dörr- och fönster-
öppningar voro öfvertäckta med mygg-
nät, äfvenså sängarne, men detta var
icke tillfyllest. Trots allt skydd var kap-
ten Tapper, som då bodde hos Stevens,
så besvärad af myggorna, att han en
gång, efter en hel natts ständiga plågor,
just före daggryningen, samlade några
filtar och tog sin tillflykt till öfre kan-
ten af kullen, strax bakom huset, i hopp
att kunna få åtnjuta litet sömn före fru-
kosten. Han rullade in sig i filtarne
och hade just inträdt i drömmarnes
land, då han kände i ansigtet den heta
andedrägten af ett vilddjur, hvilket
gjorde fullkomligt slut på hans böjelse
till sömn. En stor varg med åtskilliga
kamrater i närheten sökte i arla mor-
gonstunden efter en välsmakande fru-
kostmåltid. Med ett skri, som till och
med öfverröstade fallets dån, rusade kap-
ten Tapper upp, skakade filtarne — hans
enda vapen — mot vargarne, hvarpå
han med några väldiga skutt rusade in
genom dörren till huset, fullt öfvertygad
om att vargarne voro hack i häl efter
honom. Lyckligt och väl kommen ur
faran förklarade kapten Tapper, att han
hellre ville bli blodsugcn af moskiter än
uppäten af vargar.

Den 3ode April 1851 inträffade å
Ferry Farm en så att säga historisk
tilldragelse i det att Stevens' familj väl-
signades med en första arfvinge, ett
litet flickebarn; det första hvita barn,
som sett dagens ljus i Minneapolis, det
vill säga på vestra sidan fallet. Mary,
som dottern kallades, upplefde endast
en ålder af sexton år. Veckan dcrpå
kom den första hvita pojken, en fidei-
kommissarie till Stevens' dåvarande

enda granne, C. A. Tuttle. Äfven han
for redan i unga år öfver den tysta
floden, derifrån ingen återvänder.

Den 8 Oktober 1853 är den anmärk-
ningsvärda dag, då vestsidans handels-
verksamhet grundlades. Det var nem-

ligen på den dagen, som Thomas Cham-
bers öppnade den första handelsbutiken,
"The Pioneer Store."

År 1854 bygdes mer än hundra hus;
nio butiker öppnades och Col. Stevens
utlade en del af sin farm i stadstomter,
hvilka inbringade från $25 till $150 styc-
ket, allt efter som de voro afsedda att
bebyggas med affärshus eller privata
bostäder.

"The Ferry Farm" upptog allt det
land, som ligger mellan floden och nu-
varande Tenth strect samt Third avenue
north och Fifth avenue south — den
del som nu innesluter Minneapolis' för-
nämsta affärshus, med ett ord hjertat
af staden. Gatorna blefvo nuniererade,
som de äro i dag; men avenuerna kal-
lades med namn. Hennepin och Nicollet
avenues, uppkallade efter de franska re-
senärerna, äro de enda avenuer, som i
närvarande stund bibehålla sina ur-
sprungliga namn.

Under året 1855 stcgo stadstomterna
i värde från 50 till 500 procent. Goda
bostadstomter kunde då köpas för från
$50 till $100 stycket under det att affärs-
tomter såldes vid vissa tillfällen så högt
som för $500. Är 1856 deremot blef
det en veritabel "boom." Bostadstom-
ter stego då i somliga fall till det fabu-

lösa priset af $500 per tomt (en qvarts
acre), under det att afifärstomterna verk-
ligen såldes för $2,500 stycket (30x165
fot i storlek).

Tomten i nordöstra hörnet af Wash-
ington och Hennepin avenues, alltid an-
sedd som en af de bästa i staden, köptes
1858 af W. W. McNair för $1,500 — en
liten del kontant och resten på lång tid.

Ofvannämda år, 1856, bygdes "Wash-
ington School," det första skolhus
bygdt af tegel. Det var beläget på en
hög kulle, å samma ställe der vårt nu-
varande $3,000,000 till $4,000,000 rådhus
nu tronar.

Med transportmedlen stod det likväl

qvarnen och det började att blifva allt
mera lif och rörelse i Col. Stevens'
nya stad.

Col. Stevens' vän general R. W. John-
son säger angående sitt första möte
med Stevens, då han anlände till Fort
Snelling: "Ett inventarium af hans
bagage och jordiska egodelar, då han
kom till Minnesota, torde vara af in-
tresse att taga ad notam. Innan han
lemnade Illinois försedde han sig med
följande proviantering, hvilken han
köpte af B. H. Campbell i Galena: En
tunna fläsk, $9.50; 200 pund rökt skinka,
$8; 10 pund kafife, $1; i pund tee, $i;
14 pund socker, $1: en fjerdedels säck

MINNEAPOLIS ÅR 1857.
I A'y af Second Aveiuie South och Washington mot norr )

illa till i dessa tider, ty då R. J. Menden-
hall, vår allmänt bekante blomsterkung.
anlände till Minneapolis år 1856 kunde
han icke finna någon åkare att köra
hans kofifert, utan blef han nödsakad att
gå och låna en skottkärra och sjelf köra
upp sitt bagage.

Är 1858 hade befolkningen stigit till
ett antal af 2,000; fyratiotvå affärshus
funnos på platsen; ett rådhus och en
dyrbar skolbyggnad voro under upp-
förande; en handelskammare etablera-
des; två sågverk voro i full gång och
fyra läkare och tio lagkarlar praktise-
rade sina respektiva professioner.

Aret derpå bygdes den första mjöl-

salt, 50 cents; i pund peppar, 30 cents;
4^ pund tobak, $1.67; i tunna whisky,
$6.84." Just tänk derpå, 38 gallons
whisky för 18 cents per gallon! Denna
fraktsedel är intressant nog i flera afse-
enden. Den visar huru de första sett-
larne hade att lita på sig sjelfva, de
slags födoämnen vår "Caesar" frossade
på samt skilnaden i priserna nu och då.
Qvantiteten af whisky synes något stort
tilltagen, men man måste komma ihåg,
att det icke fans någon kommunikation
med den yttre verlden under hela hösten
och vintern, förrän navigationen öpp-
nades på våren. För att göra historien
sanningsenlig, bör det kanske tilläggas

att Stevens var en måttlighetsperson,
som aldrig tog sig en "dram" en gång.
Han förde whisky med sig för att hafva
ett läkemedel till hands i händelse han
skulle blifva ormbiten samt för att vara
i stånd att visa den ovanliga gästfrihet,
som i så hög grad betecknat vårt folk
här i staden.

Huru många af våra nuvarande hus-
mödrar, som ofta klaga öfver att icke
allting finnes till hands, skulle vilja
byta plats med våra första pioneer-
qvinnor på 1850-talet?

Deras vinterförråd utgjordes meren-
dels af en lår salt fläsk, torkad kabeljo,
makrill, hvita bönor samt litet rökt ox-
kött, då m.an slog riktigt på stort.
Mjöl, "cornmeal" samt kafTe och tee
fullbordade listan på husförråden, un-
dantagandes hos de få lyckliga familjer,
hvilka anlände tidigt nog på våren för
att kunna anordna sin egen lilla köks-
trädgård med diverse grönsaker. Pum-
por växte i öfverflöd, men ack! det
fans ju hvarken mjölk eller ägg för att
kunna göra någon pie.

En värdinna, hvilkens gäst orimligt-
vis yrkade på mjölk till kafifet, lyckades
verkligen att försäkra sig om tre qvarts
mjölk i veckan efter 50 cents per quart.

Innan floden frös till kunde man till-
fälligtvis erhålla ett litet lager af färskt
kött, och omtänksamma husmödrar
togo då alltid tillfället i akt att tillreda
ett förlag af "mince meat" för vintern,
ty med en liten "mince pie" till hands
kunde man ju räkna sig riktigt till
societeten.

Någonting färskt i köttväg kunde
sedan icke erhållas förrän i slutet af
Februari, då någon vågsam och före-
tagsam handlande körde upp från La
Crosse med ett slädlass af färskt fläsk,

korf och hjortkött med mera

men det var många och långa veckor
innan dess, som man snart sagdt med
leda betraktade det kokta, salta fläsket.
Men oaktadt den tidens besvärligheter
voro alla nöjda med sin lott och friska
som nötkärnor. Ingen enda person var
sjuk under hela vintern — den ende

"o
ex
rt

u
(U

-4->

<u
o

"53

to m

— a

C ?

K =
Z ^

på platsen bosatte läkaren hade rest till

östern för att bevista vissa föreläsningar.

Våren 185 1 var ovanligt tidig och

ångbåten för säsongen hade anländt till
St. Paul. Denna båt förde med sig,
förutom andra lifsförnödenheter, äfven

m
■ri

vacker. Snön smälte bort i Februari
och några dagar efter mediet af Mars
tillkännagaf ånghvisslan, att den första

en laddning af sättpotatis, som såldes
för $1.50 till $2 per bushel. Följden
blef att nästan allt land i och omkring

St. Anthony blef planteradt med pota-
tis, hvilket moderjorden vedergälde med
300 bushels per acre af rotknölar af
allra finaste qvalitet. Men alldenstund
alla hade planterat potatis, så fans det
nästan inga köpare, och 12J/2 cents per
bushel var det högsta pris, som betal-
tes för dem som blefvo sålda.

Lefnadsförhållandena förbättrades lik-
väl år efter år allt eftersom ångbåts-
kommunikationerna tilltogo. År 1857
blef det annat ljud i skällan. Ej mindre
än 52 ångbåtar anlände med passagerare

lingar. — Vårvaror anlända och upp-
packas öfverallt. — Alla damer ute för
att göra det första urva,let. — Ständigt
rassel och skrammel af maskiner. —
Nya byggnader skjuta upp till höger
och venster. — Hvar och en har brådt
om. Sådant är Jifvet just nu i St. An-
thony och Minneapolis."

Omstående vy af St. Anthony och
Minneapolis framställer en ångbåt, som
ligger vid Cheevers ångbåtsbrygga,
och en annan som går ned för floden
med full ånga, midtför universitetet.

'■■'j- »9>ps:9i'

.v.r\

.ANKOMST .\F ÅNGAREN MINNEAPOLIS.

och varor jndcr olvannämda års lopp,
och lastades båtarne sedan med trävaror
och spannmål att medföras på återresan.
Den anda, som ingöts i den unga,
ärelystna staden af denna ovanliga ak-
tivitet, reflekteras i en paragraf i tid-
ningen "Rcpublican" af den 7de Maj
1857: "Business. — Aldrig förut hafva
gatorna i vår dualistiska stad företett
en sådan verksamhet inom afifärslifvet
— ångbåtshvisslor ljuda vid båda ändar
af staden — ett oändligt antal lastvag-
nar och ekipager. — Trängsel af främ-

Men ångarne fortsatte icke alltid att
plöja Mississippis vågor lika flitigt som
då. Alldenstund man icke uteslutande
kunde bero af den handelstrafik, som
under sommarsäsongen egde rum
medelst flodångare, hade kommunika-
tionerna till lands betydligt förbättrats.
År 1862 fullbordades den första jcrnvä-
gen till St. Anthony' från St. Paul.
Ångbåtstrafiken hade under tiden så af-
stannat, att man till sist ansåg det som
en riktig gala-dag, då man under som-
maren 1870 fick höra ångaren Minne-

apolis' hvisselpipa å nedre Mississippi.
Alldenstund det var den första signal,
som man hört från det hållet på flera
år, väckte det åter en stor entusiasm.
Ångarens ankomst hade telegraferats
från La Crosse samt öfriga stationer,
och då gångplankan lades ut till bryg-
gan, nära Krauslein & Muellers bryg-
geri, helsades båten välkommen af ett
stort antal stadsboar med en musikkår
i teten. Stadens damer förärade ång-
båtens befäl en utmärkt vacker flagga,
hvarefter man egnade tiden åt musik,
dans, tal och festande. De gamla
settlarne påmintes nu om tiden 1857-8-9,
då ångare kommo och gingo dagligen
på nedre Mississippi med passagerare
och fraktgods. Då Minneapolis sedan
lemnade staden, medförde den ett stort
antal lustresande på sin resa till St.
Louis.

Vi vilja nu åter för några ögonblick
egna vår uppmärksamhet åt östsidan
och, innan vi gå vidare, företaga en liten
promenad i St. Anthony på 1857-58-
talet.

Efter att hafva sett oss omkring en
stund fråga vi hvarandra med förvå-
ning hvad det är för en galgapparat,
som på afstånd reser sina tinnar högt
upp mot skyn.

Allas ögon äro vända mot
det utpekade föremålet — ett
tornlikt sparrverk af 90 fots
höjd, rakt framför oss. På
framsidan af "galgen" synes
i väldiga bokstäfver inskrip-
tionen: "Pay your dime and
climb." År 1857 var Cheevers
torn ett af St. Anthonys mera bekanta
råmärken. Det bygdes af grofhuggna
stockar år 1852 af fransk-kanadensaren
A. C. Cheever. Halsbrytande stegar
ledde från platform till platform upp till
toppen, som var omgifven af ett bräck-
ligt staket. Från spetsen af detta sär-
egna observatorium hade man en härlig
utsigt ej allenast öfver fallet utan äfven
öfver hela den kringliggande nejden.

På kort afstånd från tornet reste sig
fyra tegelväggar kanske 20 fot högt,

på hvilka åtskilliga murare och arbetare
ännu voro sysselsatta. Detta var stats-
universitetet sådant det såg ut år 1857
eller rättar^ en ofullbordad flygel af

detsamma. Af flera anledningar, af
hvilken den vigtigaste var brist på pen-
ningar, framskred arbetet ej stort längre
under detta år.

Sedan vi passerat denna vetenskaper-
nas blifvande boning, anlända vi snart
till "The Jarrett House," ett något så
när skapligt hotell, beläget nära den
plats, der Pillsbury A qvarnen nu står.

JARKeTT HOUSE

eoffleiiiieoii

•I

aUt

"BfflffljPffli"

De äldsta hotellen i St. Anthony voro
Tremont House, å en af de tomter som
nu intagas af besagda jetteqvarn, och
Union Hotel, ett stycke längre ned å
Main street, å den tomt, hvarest Salis-
bury & Satterlees storartade sängklä-
desetablissement nu är beläget.

Ett sågverk användande tretton klin-
gor låg ett stycke ofvanför fallen nästan
midt emot Jarrett House. Brädstaplar

upptogo största delen af gatan mot flo-
den till. En anspråkslös byggnad nära
sågverket begagnades till kontor, och
ett kyfife tolf fot långt och nio fot bredt
m.ed väldiga brädstaplar på båda sidor
begagnades af doktor J. S. Murphy så-
som kontor.

Invånarantalet i St. Anthony vid
denna tid har beräknats från 3,000 till
3,500 och i Minneapolis från 1,000 till

1,500, men då ingen census någonsin
blifvit tagen, var detta endast gissnin-
gar.

Äfvenså å Main street, men ett qvar-
ter söder om den nuvarande Pillsbury
A qvarnen stod en träbyggnad halfan-

nan våning i höjd, i hvars nedre del
guvernör John S. Pillsbury hade jern-
kramhandel, under det den öfre halfvå-

ten. Denna byggnad var fem våningar
hög, inneslöt 260 rum och var känd
under namnet Winslow House. Den
betäckte en yta af nära en half acre eller
16,250 qvadratfot och uppfördes år 1857.
Den kostade öfver ett hundra tusen dol-
lars, var från början afsedd till hotell
och uppehölls under sydstaternas blom-
stringsperiod väsentligast af söderns
aristokrati, då hundratals skämtsamma
och glädtiga gäster fylde dess lysande
salar. Mr. McLane visste också, som
det anstår en god värd, att ställa hvarje
lyx och njutning till sina gästers förfo-
gande. Hvad skulle icke detta slott

WINSLOW HOUSE.

ningen begagnades till kontor åt tid-
ningen "St. Anthony Express," som då
utgafs af skräddaren E. Tyler och redi-
gerades af domaren Isaac Atwater. Den
började utgifvas den 3iste Maj 1851
och var den första tidning som utgafs
norr om St. Paul.

Staden var ännu allt för ung att kun-
na uppvisa några platser, vid hvilka hi-
storiska minnen voro fastade, så framt
vi ej ingå på kapitlet vidskepelse, ty
då fans här på den höga kullen vid
floden en slottslik byggnad, hvilken gif-
vit upphof till lika många mysterier,
som något af de gamla .Mhambra-slot-

kunnat vara i dag om icke Abraham
Lincolns proklamation hade slagit ned
ibland gästerna, som en blixt från en
klar himmel! Dess glans var snart förbi.
Hvarje försök att återbringa detta hotell
i sitt forna skick misslyckades. B. B.
Trall, doktor Jewel, med flera, gjorde
sitt bästa att begagna byggnaden för
något viilgörandc ändamål, hospital och
dylikt, men hvar och en fick af ogynn-
samma förhållanden röna motgångar,
som omöjliggjorde deras försök, åtmin-
stone hvad företag inom denna byggnad
bcträfTar.

Efter doktor Jewels död upptogs pu-

blikens uppmärksamhet af ett bedrägeri,
liknande de tragedier, hvilka äro så ym-
nigt sammanknippade med sagorna om
den gråa forntidens gamla slott. Några
spekulanter uppförde för en tid spöksce-
ner i afsigt att minska värdet af egen-
domen, men blefvo slutligen afslöjade
för allmänheten samt utsatte för dess
hat och afsky.

Doktorinnan Tralls plötsliga död, till-
lika med hennes mans och familjens ha-
stiga aflägsnande, allt inom loppet af
trettiosex timmar, gaf sedermera anled-
ning till nya mysterier, och det intyga-
des ofta, att den döda Mrs. Tralls oro-
liga gestalt visade sig i rummen, öfver
hvilka dessa förskräckliga mysterier
hänga.

Flera våningar uthyrdes till folk af
olika yrkesgrenar och nationaliteter och
många af de vackra och rymliga rum-
men och salarne råkade så småningom i
förfall utan någon sympatiserande åskå-
dare att betrakta verkan af tidens frä-
tande tand. Lif och död, glädje och
sorg, fattigdom och rikedom, lyx och
nöd, hafva på en och samma gång gä-
stat denna byggning. Professor Neil
höll här under flera år en skola under
namn af Jesu College. Byggnaden be-
gagnades sedan till kallvattenshospital
och ännu senare till medicinsk läroan-
stalt, men dessa liksom alla föregående
företag inom dess murar strandade på
det oblida ödets klippiga kust.

Flera svenska familjer bebodde en
längre tid några af rummen på nedra
botten och voro fördomsfria nog att
icke oroas af de många hårresande
spökhistorier, som blifvit berättade om
denna deras bostad. De hemska och
förskräckliga gastar, som fordom
grasserade inom dessa murar, störde ej
i minsta mån deras hvila.

Om Mr. Winslow, som bygde detta
hus, har äfven en mängd fabelaktiga
rykten varit i omlopp, en del påstående,
att han medelst en pistolskula skulle
hafva förpassat sig sjelf in i evigheten,
andra återigen, att han flyktat til! Spa-
nien, der han skulle hafva fört en äfven-

tyrares lif. Dessa rykten voro likväl
ogrundade, ty mannen var ännu vid lif
år 1877 och vistades då i San Francisco,
California. Hemlighetsfulla orsaker må-
ste utan tvifvel legat till grund för dessa
rykten, hvilka han kanhända sjelf gifvit
anledning till genom att hafva haft nå-
gon att utbasuna hans död för att derige-
nom kunna slippa ur klorna på en
mängd efterhängsna kreditorer. Hans
ståtliga byggnad, som under långa tider ,
var bekant under benämningen "Wins-
lows dårskap," nedrefs år 1887 för att
lemna plats för vår praktfulla exposi-
tionsbyggnad.

Den förnämsta aflfärsgatan i St. An-
thony följde i gamla dagar flodens lopp
och när floden gjorde en krökning
följde gatan efter.

På hörnet af Main street och Second
avenue stod 1857 en vacker tvåvånings-
byggnad af tegel, i hvilken Pomeroys
jernhandel var belägen. I huset näst
invid å Second avenue var Southworth
& Hemiups apotek. Huset står ännu
qvar, men med sin nuvarande omgifning
tar det sig naturligtvis icke så ståtligt ut
som i forna dagar. Strax nedanför låg
ångbåtslandningen, och här var det som
"Alex. Ramsey" och "H. M. Rice," de
två första ångbåtarne som bygdes of-
vanför fallen, brukade intaga sina ladd-
ningar af timmer, spannmål och andra
handelsvaror för de sparsamt befolkade
settlementen uppåt floden. Ångaren
"Alex. Ramsey" bygdes så tidigt som
1850 och gjorde sin första tur den 18
Juli samma år.

I Juni 1850 landade harstädes den för-
sta ångbåten, Anthony Wayne, förd af
kapten Dan Abel. Den gick upp mot
den strida strömmen så långt som tre
mil nedanför St. Anthony-fallen.

Orths bryggeri var en af hufvudplat-
serna i norra St. Anthony på denna tid.
Det ligger fortfarande qvar på andra
sidan gatan ungefär midt emot den
plats, der det nuvarande bryggeriet är
beläget. James Nudik egde samtidigt
ett bryggeri en half mil längre uppåt
floden. Några år efteråt blef han dö-

dad af fiendtliga indianer under en resa
till California.

Ed Patch, som då var postmästare i
St. Anthony, bodde på sin "claim" nära
Fridleys farm, som sedermera blifvit så
mycket utbasunad såsom "Fridley's ad-
dition." En träbro var bygd öfver flo-
den i närheten af den nuvarande Twen-
tieth avenue-bron, men den blef några
år senare bortförd af en öfversvämning.

Advokat Day var på denna tid en
mycket bekant om just ej särdeles för-

HOLB-IN-THB-DAY.

delaktigt känd personlighet både i St.
Anthony och Minnesota. Om honom
berättas många tokroliga historier, af
hvilka en torde få anföras såsom prof.
Ett antal medborgare, uppgående till
flera hundra, sände honom ett cirkulär
öfver sina egna namnteckningar, i hvil-
ket de uttryckte sitt oförbehållsamma
ogillande af hans person och uppförande
på ett språk, som öfverflödade af smä-
deord och kraftuttrvck, och till slut

uppmanades han under grymma hotelser
att oförtöfvadt försvinna från orten. Mr.
Day lät sig emellertid icke förbluffa.
Han skref en mycket vacker ansökning
om att blifva utnämd till postmästare i
St. Anthony, utmålade vidt och bredt
sina förträffliga meriter och klippte
derefter ifrån de många namntecknin-
garne på hotelsebrefvet, hvilka han så
klistrade under ansökningen och afsän-
de alltsammans till Washington. Affä-
ren blef snart bekant, och hans fiender
blefvo föremål för ett åtlöje,
som aldrig tycktes vilja taga
slut.

Tidigt på sommaren 1858,
endast några få veckor efter
det Minnesota blifvit upptaget
såsom stat i Unionen, egde en
batalj rum mellan Sioux och
Chippewas nästan inom Shak-
opees bygräns. Hole-in-the-
Day, den store Chippewa-höf-
dingen, passerade genom St.
Anthony under natten i spet-
sen för 160 krigare. Ett stort
band Sioux låg söderut just
utanför Shakopees bygräns.
Chippewas gömde sig utmed
stranden af Minnesota-floden
före dagbräckningen, medan
de intet ondt anande S^ioux
voro på andra stranden. En
Sioux kom tidigt på morgo-
nen ned till floden för att fiska,
men en i försåt liggande Chip-
pewa sände honom strax en
pil, som blef hans bane. Den
döende krigaren hade dock
kraft att utstöta ett kraftigt
varningsrop innan han drog sin sista
suck, och med ens var bataljen i full
gång "utefter linien." Invånarne i
Shakopce voro intresserade åskådare af
striden, som nästan egde rum vid deras
trösklar, men de blandade sig ej på nå-
got sätt deri utan läto vildarne afgöra
sina tvister på sitt eget sätt. Bland
dem som sålunda voro i tillfälle att
åskåda det vilda och bizarra uppträdet
befann sig en svensk, herr C. A. Blom-

qvist, före detta Carver-bo, nu sedan
flera år bosatt i Minneapolis.

Vi omnämna denna strid endast på
det att läsarne skola kunna bilda sig en
föreställning om den skilnad, som några
decennier ha åstadkommit i vår stad.
Chippewa-indianerna blefvo besegrade
af Siouxs, och de drogo sig tillbaka un-
der skydd af nattens mörker. Nästa
morgon var St. Anthony fullt af indi-
aner. De hade fört sina sårade med sig
och buro dem till ångbåtsbryggan för
att skeppa dem till Sauk Rapids. Hvar-
je gata patrullerades med största nog-
grannhet af desperata vildar i full krigs-
skrud, som ängsligt spejade efter de
segrande Siouxs. I händelse Chippewas
blifvit förföljda, var det deras mening
att förskansa sig på Nicollet Island och
der bjuda fienden spetsen. Men inga
Siouxs syntes till, och de sårade blefvo
inskeppade i lugn, hvarefter Hole-in-
the-Day och hans trupper tågade uppåt
östra sidan af floden.

År 1857 gestaltade sig import och ex-
port i St. Anthony och Minneapolis som
följer:

IMPORTS.

EXPORTS.

Oats, bu 300

Wheat, bu 700

Corn, bu 1,100

O r e e n äpples,

bbls 7

Rye, bu 408

Live Stock—

Horses 280

Cows and ox-
en 140

Mnles 20

Fowls 240

Saw milis ma-

chinery 4

Flouring milis

machlnery ... 1

Saw logs, f t... 500,000
Sawed timber,

ft 800,000

Giuseng, Ibs... 1,400

Detta inbegriper naturligtvis icke
vanliga köpmannavaror, af hvilka stora
qvantiteter kommo från Östern till navi-
gationens slutpunkt, hvilken vid denna
tid var St. Anthony Falls. Ej heller
hade Minnesota blifvit ryktbart såsom
en hveteproducerande stat, och hvar-
ken "No. i härd" eller "No. i north-

ern" bestämde då skalan af verldens
marknadspriser.

Minneapolis började likväl efterhand
att taga lofven af sin förr så mäktige
granne på östra sidan floden. Flere af
afifärsmännen på östsidan flyttade snart
öfver sina affärer, och då mjölqvarnarne
förstördes genom eldsvåda, upphörde
för flera år intresset för mjöl fabrikatio-
nen på östsidan, hvarest denna industri
först blifvit etablerad. En annan or-
sak var också den omständigheten, att
stora sträckor af det kringliggande lan-
det var uppköpt af utom platsen boen-
de spekulanter, hvadan folk, som ström-
made in, fann det omöjligt att köpa
tomter eller farmar till något så när re-
sonligt pris. Dessa, så väl som många
gamla settlare, tittade derföre med läng-
tansfulla blickar öfver till den vackra,
parklika prairien på andra sidan, hvarest
det snart uf)pstod lif och rörelse.

De begge städerna St. Anthony och
Minneapolis förenades den 9 April 1872
till en stad under den senares namn.
Många af St. Anthonys medborgare
stretade visserligen emot allt hvad de
kunde, men förening blef det likväl.

Staden Minneapolis' första namn (in-
nan någon förening med St. Anthony
ännu hade egt rum) var All Saints, der-
efter erhöll den namnet Lowell, seder-
mera Albion och slutligen dess nuva-
rande namn, Minneapolis, hvilket är en
sammansättning af det Sioux-indianska
ordet Minne, som betyder vatten, samt
det grekiska ordet Polis (stad), hvilket
följaktligen skulle blifva detsamma som
"vattenstaden."

Charles Hoag är namnet på den gamle
settlare, som fick hedern af att ha gifvit
vår stad detta poetiskt klingande namn.

Det är ett mycket vackrare namn än
om båda hade blifvit tagna från greki-
skan, i hvilket fall namnet kanhända
hade blifvit Hydropolis.

En liten jemförelse mellan befolknin-
gen i St. Anthony och Minneapolis upp
till 1871 torde nu icke vara utan sitt in-
tresse:

U. S. St. Mlnne-

censns. Anthony. apolis.

1850 530 O

1860 3,285 2,.536

1870 5,013 13,074

Våra små härliga insjöar tycktes på

1850-60-talet ligga utom all heder och

f:r""!:''"'',,iiiMiniiiiiii;iiiii!:

Ingen resa till Minnesota ansågs full-
ständig, så framt ej fallet besöktes. Ett
litet 'shanty" stod just ofvanför fallet,
der såväl den trötte resanden som den
rike turisten kunde erhålla förfriskning
i fast eller flytande form. Intet annat

,\il\M-.li.\ll.\ F.MJ.KT I .\LI)KK TID.

redlighet. Den enda plats som ofta be-
söktes var Minnehaha Falls, hvilken då
liksom nu var en stor dragningskraft
för turister.

hus fans i grannskapet, men det lilla
vackra fallet var då ungefär i samma
skick som nu, och folk brukade slå upp
sina tält i nejden och stanna qvar i flera

dagar insupande naturens skönhet och
stridande med muskiter. Är 1852 eller
'53 var det som Alexander Hesler, en
berömd Chicago-artist, besökte Minne-
haha och med sin portativa camera tog
många förtjusande vyer såväl af fallet
som dess omgifningar. Då han åter-
vände hem, sände han några af dessa
till skalden Longfellovv, som just då
arbetade på sitt stora poetiska verk
"Hiawatha." Longfellow föll i hänryck-
ning öfver vyerna och sände Hesler ett
egenhändigt bref, hvari han varmt tac-
kade för dem, och hvad mera är, han
gaf Minnehaha dess verldsvida rykte
genom att besjunga det i sitt odödliga
skaldeverk. Det är dock anmärknings-
värdt, att en man kunnat så glödande
och på samma gång så korrekt besjunga
ett ställe, som han i verkligheten aldrig
skådat. Alexander Hesler, som var
Chicagos förste fotograf, afled vid hög
ålder derstädes den 5te Juli 1895.

Lake Calhoun och Lake Harriet hafva
tillerkänts historisk ryktbarhet, emedan
de tidigaste missionsanstalterna i denna
del af staten voro förlagda ibland Da-
kota-indianerna derstädes. Missionsan-
stalten vid Calhoun etablerades år 1834
och den vid Lake Harriet året derpå;
den förstnämda af Rev. Samuel W. och
Gideon H. Pond och den andra af mis-
sionärer utsända af presbyterianska och
kongregationalist samfunden, och år
18,36 öppnades en skola för indianska
barn vid Lake Harriet.

indiansk krigs- eller andedans, eller
hvad det nu var. Sedan föreställningen
var slut, kom alltid "den ädle röde man-
nen" omkring och tiggde pengar och
visade sig mycket tacksam då han er-
höll en "dime." Ja, en och annan af
samma band kom strax derpå och frå-
gade om man hade whisky eller tobak
på sig. De voro alltför mycket civili-
serade.

Färdades man så vidare, kom efter
några minuters förlopp Lake Harriet i
sigte, och med undantag af en eller två
dåvarande förstadshem, hvaraf vi här
lemna en afbild, var allt såsom naturen

Trakten kring Lake Calhoun var då
en fullständig vildmark och en perla af
underskön natur. Den som då besökte
sjön fick alltid tillfälle att bevittna en

hade bildat det. Personer från St. An-
thony och Minneapolis brukade då köra
ut till Lakes Harriet och Calhoun för
att fiska eller njuta af naturens skönhet,
men ej den vildaste fantasi kunde då
föreställa sig att dessa sjöar efter några
tiotal af år skulle befinna sig inom Min-
neapolis' stadsgräns.

Stadens gator sträcka sig nu ut till
Lake Calhoun, tätt bebygda med det
ena fina boningshuset efter det andra,
så att man kan med skäl säga liksom
Yankee Doodle, att man icke kan se
sta'n för de många husens skull.

Stränderna kring Lake Minnetonka
voro för 45 år sedan en fullst��ndig öde-
mark. Några få djerfva settiare hade
tagit "claims" vid Excelsior, men längre
upp och på båda sidor om sjön var
allt i sin fullständiga vildhet. Man kun-
de vara der en hel dag utmed striinderna
utan att möta andra lefvande varelser än
möjligen en hjort eller någon annan af
skogens åbor.

Kecgan's Lake \ ar ett paradis för and-
jägare, och flera af vår stads nu lefvande
invånare kunna omtala vidunderliga be-
rättelser om alla de änder, de nedlagt

vid den lilla sjöns sumpiga stränder.
Ett par af den tidens jägare från tvil-
lingstäderna voro 1856 sysselsatta med
denna sport vid Keegan's Lake (sjön
hade då icke ens ansetts värdig att hafva
ett namn) när ett litet band Sioux-
indianer under befäl af Little Six tog
dem till fånga och bortförde dem till
ett indianläger vid stranden af Minne-
sota-floden. Indianerna voro något un-
der inflytande af den hvite mannens eld-
vatten, och sedan de hållit sina fångar
öfver natten, frigåfvo de dem under till-
sägelse att gå hem, hvilket råd följdes
med största skyndsamhet. De båda
snopna andjägarne kunde sedermera al-
drig omtala denna händelse utan att be-
gagna profant språk, så mycket mera
som indianerna behagade konfiskera alla
änder, de skjutit.

Hvem har ej hört gamla settlare be-
klaga sin kortsynthet att ej hafva qvar-
stannat i Minneapolis och förvärfvat fast
egendom der? För en kort tid sedan
beklagade sig en gammal settlare så-
lunda:

"Det var allt för stilla och dödt här
för mig, och jag beslöt derför att sälja
min 'claim' nära Lake Harriet, bestå-
ende af 160 acres. Jag fick $1,000 der-
för och ansåg mig hafva gjort en god
afifär. Icke så lång tid dcrefter föll det
mig in att gå ut der och se hvad jag
kunde köpa platsen tillbaka för. Hvad
tror ni egaren begärde derför? Jo, ej
mindre än $160,000 — ett tusen dollars
per acre — och han påstod att det ändå
var mycket billigt pris."

Vi kunna nu se tillbaka i tiden och
undra hvarföre män, som egde lite pen-
ningar i dessa förflutna dagar, icke ned-
lade dem i hörntomter och behöllo dem
tills de blefvo värda en stor förmögen-
het.

Trettiofem år från nu skall folket, som
då bor i Minneapolis, troligtvis se till-
baka till denna tid och undra hvarföre
vi icke följde en liknande kurs.

Skomakaren Nils Nyberg var den för-
ste svensk som bosatte sig härstädes.
Han kom hit på våren 1851, då han slog

ned sina bopålar i St. Anthony. Han
var den förste svenske fastighetsegare
samt den förste af sin nation, som här
på platsen öppnat egen verkstad.

Nils Nyberg dog den 23dje Februari
1890. Med undantag af några af de äld-
ste settlarne, var det ganska få af dem,
hvilka sågo hans dödsnotis i de dagliga
tidningarne, som visste att han var den
förste svensk, som gjorde Minneapolis
till sitt hem. Nils Nyberg var född i
Christianstad, Skåne, den 8de Januari
1827. Hans fader var skomakare och
lärde han ut sitt yrke till sönerna Nils
och Ole. Utsigterna för framtiden sågo
ej ljusa ut för Nils, hvadan han, och
brodern likaså, emigrerade till Amerika.
Efter att hafva vistats en tid i Chicago
och St. Paul, kom Nils år 1851 till Min-
neapolis, eller hvad som då kallades St.
Anthony, och erhöll der anställning hos
pioneer-skohandlaren Wensinger. Efter
en kort tid flyttade han öfver till vest-
sidan och öppnade skomakareverkstad
för egen räkning å Henncpin avenue,
mellan Washington avenue och Second
Street. Han egde land i Pence Opera
House qvarteret; sålde detsamma och
köpte sig en egendom i hörnet af Wash-
ington och Fourth avenue norlh, der
han i många år fortsatte med sin sko-
makeriaft'är. Han var fader till sju barn,
af hvilka en son och två döttrar sa.mt
hans hustru ännu äro i lilVet. Döttrarne
bo fortfarande i Minneapolis. Enkan
och hans son, Henry, vistas för närva-
rande på hans förra farm vid Medicine
Lake, sex mil från staden.

Ehuru Nyberg bodde här stadigt i
niirmarc 40 års tid, var han mycket litet
känd bland skandinaverna, med undan-
tag af några få äldre settlare. Han var
en utmärkt skicklig skomakare, skötte
troget sina göromål och eftericmnade
vid fin död en icke så obetydlig förmö-
genhet.

Efter Nils Nyberg kommo år 1854
filosofie kandidat C. A. Widstrand och
smeden Andrew Matteson, hvilken sist-
nämde var den förste norrman som bo-
satte sig härstädes och lade sig till

med fast egendom. Året derpå, 1855,
anlände den danske urmakaren B
Thompson.

Andrew Evenson med familj bosatte
sig härstädes år 1864.

Dessa voro de första skandinaver, som
bodde i Minneapolis före och under den
tid, då det borgerliga kriget pågick. De
förtjente med lätthet sitt dagliga bröd
och i deras hem, om än enkla och torf-
tiga, bodde frid och lycka.

En svensk eller en "skandinav" var,
huru otroligt det än må låta för oss i
närvarande tid, en riktig kuriositet, som
fäste allmän uppmärksamhet under den
förra hälften af sextiotalet. Före 1862
funnos här visserligen flera invånare,
som härstammade från främmande na-
tioner, men de voro få och spridda och
kallades i klump för "foreigners." In-
gen nationalitet var representerad talrikt
nog för att kunna vara känd vid namn.
En vacker dag påträfifades en uttröttad
och trasig pilgrim, som hade satt sig
att hvila nära intill den plats, hvarest
Hennepin avenue nu korsar Washing-
ton. Ingen visste hvar han kom ifrån.
Han hade blå ögon och Ijusgult hår,
och hans Saratoga-kofifert bestod af en
rödrutig bomullsnäsduk; med andra ord,
han var en verklig Yon Yonson numro
ett. John Wilson, en smed i närheten,
tog den uttröttade vandraren in i sin
smedja, men kunde ej göra sig förstådd
af honom. Wilsons idee om utländingar
var, att de voro fransmän, så han sände
genast efter Mousseau på östsidan.
Mousseau kom, men "Parlez-vous" var
grekiska för främlingen. Sedan kom
Farrant, en annan "utlänning," som i
villervallan lät uppdaga att han var
tysk. Men han hade icke bättre tur än
fransmannen, och en folkhop skockade
sig med förvåning omkring denne ore-
sonlige främling, som nekade att förstå
någotdera af två respektabla och mo-
derna språk. Ett tredje försök misslyc-
kades också, då John Broderick från
Irland närmade sig främlingen med en
adress på gaeliskt tungomål. Slutligen
kom någon att tänka på att en skoflic-

käre vid namn Nils Nyberg var någon
slags utlänning, och han blef skyndsamt
kallad till platsen. Denna sista ledtråd
förde till ett lyckligt resultat. Nyberg
talade till mannen på svenska, och
främlingen gjorde genast ett hysteriskt
hopp från stolen, då han hörde sitt eget
modersmål. Från den tiden blef Nils
Nyberg alltjemt kallad "a Swede." Be-
nämningen "Swedes" tilltog sedermera
allt efter som befolkningen tillöktes, '
och fick man framdeles, sorgligt nog,
äfven tillfället höra mången okunnig
"Yankee," tillhörande "Knownothingis-
men," samtidigt begagna sig af ett tem-
ligen starkt adjektiv.

Det var först efter krigets slut som
skandinaverna började flytta in hit i
större mängd.

Under året 1865 anlände J. B. Chil-
ström med familj, Otto Johnson, An-
drew Bergström, John West, Ole Han-
son, Erick Peterson (vanligen kallad
"Stor Erik"), bröderna Klingenberg,
C. W. Vanstrum, August Johnson, Even
Newman, L. Erickson samt George H.
Johnson och hans broder.

På våren 1865 öppnade Chilström sta-
dens första skandinaviska 'boarding"-
hus och följdes hans exempel af L.
Erickson på hösten samma år.

Våren 1866 anlände A. E. Rice och
på hösten E. M. Titterud med familj.

Vid slutet af detta år uppgick den
norska befolkningen till ungefär 25.
Den svenska var ej stort större. Nå-
gon norsk tjenstflicka fans ej på den
tiden, deremot ett par svenska. Nu
återigen uppgår bådas antal till legio.

På samma gång som våra landsmän i
allmänhet igenkännas på sitt lugna och
stilla väsen, utmärka de sig äfven för
sin religiositet. En lång tid förflöt lik-
väl innan de fingo någon prest eller
kyrka. Oaktadt detta hinder försum-
made de icke att långt skilda från ljudet
af någon kyrkklocka i all enkelhet hel-
ga den fridfulla sabbaten. De svenska
familjerna plägade samlas stundom hos
C. W. Vanstrum, stundom hos August
Johnson med flera, för att i deras gäst-

fria hem, medelst läsandet i någon väl-
känd Postilla, samt genom afsjungandet
af några psalmer, egna sabbaten till Den
Högstes pris.

År 1867 öppnade E. M. Titterud en
skomakareverkstad, hvilken var det för-
sta "shop" af något slag, som härstädes
öppnats af någon tillhörande den norska
nationaliteten. Under detta år inström-
made så många skandinaver, att det var
omöjligt att vidare kunna hålla någon
ordning derpå. Ja, de kommo till slut
så talrika, att amerikanarne betogos af
allmän fruktan, att, om emigrationen så-
lunda fortsatte, skandinaverna helt och
hållet skulle få öfvermagten här i sta-
den.

År 1870 utgjorde skandinavemas an-
tal 2,193, och enligt folkräkningen 1875
finna vi:

Svenskar 2,676

Norrmän • 2,263

Danskar 153

Summa skandinaver — 5,092

Ett stort antal svenskar strömmade
sedan in för hvarje år.

Under tidens lopp egde betydliga för-
ändringar t-um inom det skandinaviska
elementet i Minneapolis och var det
framför allt glädjande att se, det så mån-
ga af våra landsmän, hvilka kommo hit
som fattiga emigranter, efter att först
hafva genomgått motgångens och för-
sakelsens bittra skola, slutligen lycka-
des förvärfva sig en trygg och obero-
ende ställning inom samhället.

De stora framsteg som skandinaverna
uppnått redan under år 1877 tydliggöras
bäst genom att framhålla skilnaden mel-
lan åren 1870 och 1877, och vilja vi
derför uppsätta en liten miniatyrkalen-
der , innehållande namnen på de lands-
män, som hade egna handelsbutiker;
tillika med de handtverkare, som voro
arbetsgifvare och hade egna verkstäder.

Vintern 1870-71 räknades bland våra
landsmän härstädes ungefär sju handt-
verkare samt än färre afTärmän, ncmli-
gen:

B. Thompson, urmakare och juvele-
rare; Newman & Co., kryddkrämare;
Bundy Bros., apotekare.

Under året 1877 deremot finna vi föl-
jande fördelning på afifärer och pro-
fessioner:

TYSK-SKANDINAVISK BANK:
John F. N. DeFlon, kassör.

BOKHANDLARE:
P. Engberg & Co.

SKOHANDLARE: '

P. J. E. Clementson. A. Johnson,
Bröderna Johnson.

APOTEKARE:
Alfred Backdahl, L. Damm.

KLÄDESHANDLARE:
Bruce & Erickson, kapten J. A.
Vanstrum.

MÖBELHANDLARE:
A. H. iLdsten, K. Olson.

URMAKARE OCH JUVELERARE:
M. Q. Lindqvist, P. Elmqvist, F. G.
Sundberg.

FASTIGHETSMÄKLARE:
Charles Honnette.

KRYDDKRÄMARE:
A. C. Haugan, John N. Berg, N. H.
Giertsen, M. Mark, H. Hedlund, O. S.
Parson, Bröderna Petterson, O. H.
Peterson, A. Tharalson, Bröderna
Thompson, E. A. Linscott & Co.

VINHANDLARE EN GROS:
P. Mark, J. P. Granstrand.

PORSLINSHANDLARE:
Bröderna Johnson.

DIVERSEHANDLARE:
John Ofstie.

KALK-HANDLARE:
G. A. Carlson. (Hufvudkontoret i
Red Wing.)

VEDHANDLARE:
Anderson & Co.

HÖKARE:
O. Byorum, C. Halstcad.

FRUKTHANDLARE:
Frank Rosenberg, P. O. Ringström.

RESTAURATÖRER:
Bröderna Blixt.

HÅRFRISÖRSKA:
Miss Anna Mattson.

MODEHANDLERSKOR:
Mrs. J. Engelin, Mrs. S. Madson, Mrs.
C. Holm.

MJÖLKFÖRSÄLJARE:
Christ Jensen & Co., A. Johnson, P.
H. Frandsen, Nils Smith, Aug. Ander-
son, Charles Anderson, O. Olson,
Martison, Peter Grim, Fred Peterson &
Co., Carlson med flera.

ADVOKATER:
P. O. Chilstrom.

DOKTORER:
Karl Bendeke, L. Damm, P. Nelson,
E. N. Falk.

PROFESSOR VID MINNESOTA
STATSUNIVERSITET :
J. H. Lundeen, professor i krigsveten-
skap. (Vid ofvannämda universitet fun-
nos då endast tvenne skandinaviska stu-
denter, nemligen P. P. Bodeen och A.
Holt.)

PROFESSORER VID NORSKA
AUGSBURG SEMINARIET:
George Sverdrup, Sven Oftedal, Swen
Rud, L. Gunnersen, B. B. Gjeldaker.

YRKEN:

BYGGMÄSTARE:
John W. Anderson, Williams & Erick-
son.

SNICKERI-FABRIKÖRER:
Hanson & Co., P. Simonson.

VAGNMAKARE:
Frisk, Howard & Swanberg, Iverson
& Erickson, Bröderna Lund.

SMEDER:
Lars Knudson, F. Peterson, A. F.
Jackson.

PUMPMAKARE:
P. Osander & Co.

SLAGTARE:
Bröderna Aune, Simmons & Jacobson,
Rydberg & Co., Brohaugh & Sather,
Swan Nordström.

SKRÄDDARE:

O. Throbeck, J. O. Breading, E. J.
Aase, A. M. Newman, Apelgren &
Nordqvist, M. Mattison.

För att visa huru talrikt våra lands-
män då representerades inom skräddare-
yrket här i staden, må nämnas, att bland
de 56 medlemmar, som tillhörde ''Tail-
ors Union," voro alla skandinaver, så
när som föreningens sekreterare, Mc-
Gurk, hvilken var irländare. Det var ej
stort mer än 15 yrkesbröder härstädes
som då ej tillhörde ofvannämda före-
ning.

SKOMAKARE:

N. Nyberg, E. M. Titterud, O. Chri-
stopherson, R. P. Dahl, C. J. Hamn-
ström, P. W. Rosenqvist, J. N. Ryd-
berg, Christianson, N. J. Young, E.
Thorson, Erickson & Petterson.

MÅLARE:
P. Clausen, A. J. Beckman, Christian-
sen & Co., C. P. Enstad, G. Gunneson,
Högan & Dahl, T. B. Johnson, N. P.
Liljengren.

FÄRGARE:
M. Mikkelson.

FOTOGRAFER:
John H. Olson.

TEGELSLAGARE:
Peterson & Swenson.

MATTVÄFVARE:
Hans Anderson.

CIGARRMAKARE:
J. Jorgeson, Math. Kindley.

BARBERARE:
Peter Rönne.

Så såg den skandinaviska handels- och
handtverkskalondern ut år 1877.

Skulle en liknande kalender nu sättas
upp tillika med adresserna på alla de
svenskar endast, som nu utöfva sin verk-
samhet i Minneapolis, så skulle vi tör-
hända få trycka en lika stor stadskalen-
der som den, som för närvarande utgif-
ves för tredje staden i ordningen i
Svea rike.

Våra skandinaviska pioneerer inom
handelsverldcn började sina affärer på

Washington avenue, hvilken sedermera Backdahl samt A. H. Edsten med flera

blef skandinavernas förnämsta handels- voro att anträffa.

gata. Om allting till det yttre var anspråks-
Närstående teckning visar huru det löst, jemfördt med nutidens fordringar,
första skandinaviska handelsqvarteret, så var det likväl här, som hvar och en
beläget mellan Third och Fourth ave- af våra första köpmän lade grunden till

DET ÄLDSTA SKANDINAVISKA HANDELSgVAKTKKET.

nues south, å Washington avenue, midt
emot nuvarande Milwaukee depot, tog
sig ut år 1872.

De på småstadsmaner utstående skyl-
tarne visade våra landsmän den tiden
hvarest P. J. E. Clementson, Alfred

sin efter hand förvärfvade förmögenhet.
Detta qvarter har äfvcn fått vidkännas
tidens vexlingar. Allt det gamla är för
länge sedan försvunnet, så när som Al-
fred Backdalils apotek, hvilket ännu fin-
nes qvar på sin gamla plats.

Sant är att mången då knogade i sitt
anletes svett hvarje dag och förtj enade
sina modiga kontanter, men då det var
fråga om själens njutningar, så stodo
icke många tillfällen till buds på den
tiden.

För att kasta ännu en blick på den
gamla tidens skandinaviska handels-
centrum, vilja vi förflytta våra läsare

rerna i teckningen äro allt för små att
kunna igenkännas, men representera de
ej mindre personligheter än A. H. Ed-
sten (sittande i vagnen), hans trenne
arbetare: Louis Peterson, Ole Hanson
och Petter Gunerius; Arelius Olson,
"Dry Goods-Olson," P. J. E. Cle-
mentson och hans skopliggare, Larson,
samt Alfred Backdahl i cylinderhatten.

"EDSTEN'S BACK YARD.'

til! bakgrunden af qvarteret, så framt de
vilja följa med till "Edsten's back yard,"
bakom hans butik, hvilken återfinnes å
teckningen å andra sidan, äfvenledes ko-
pierad efter fotografi, taget samma år,
1872. Här samlades, i brist på annan
förströelse, qvarterets samtlige köpmän
och handtverkare hvarje afton vid
"klubbhuset" för att diskutera sina kom-
merciela och politiska intressen. Figu-

Att det icke alltid var politik, som
dryftades vid deras reguliära samman-
komster, kan intygas ännu i dag af de
personer som åhörde de många, lustiga
landsmåls- och skepparehistorier, som
berättades af de nu hädangångna vän-
nerna Backdahl och Clementson.

Den största tioårs-förökningen i folk-
mängden egde rum åren 1880-1890, då
invånareantalet tillökades med närmare

ii8,ooo själar, i hvilket antal skandina-
verna figurera till en icke obetydlig del.
Från och med i88o-talet började skan-
dinaverna att lägga i dagen en särdeles
lifaktig verksamhet och företag af alla
slag började att tränga sig så hastigt på
hvarandra, liksom förhållandet är i
hvarje snabbt uppväxande stad, att man
ej längre kunde följa med händelsernas
gång. Vi hade önskat att kunna fram-
ställa skandinavernas verksamhet så
fullständigt som möjligt, men fruktan

förflytta oss derföre omedelbart till
Washington avenue under året 1869.

Närstående vy af Washington avenue
är tagen från hörnet af First avenue
south och visar den äldre hälften af Nic-
ollet House tillika med de närliggande
affärshusen. På "Dime Museum"-hör-
net stod Sidles gamla residens och den
dam, som synes å hörnet, lär vara Miss
Sidle. De vagnar, som synas på gatan,
äro några af de "prairie schooners,"
tillhörande den expedition som med

\ \' AF WASHINGTON AVKNUK AR 1S69.
(Nicollet Hovisc i bakgrunden.)

att detta lilla suvenirarbete skulle kom-
ma att växa till allt för stort omfång,
har nödgat oss att inskränka, ja, rent
af utesluta många saker och ting. På
det att det hela likväl ej måtte blifva
allt för knapphändigt, vilja vi i efter-
följande skildringar lemna några an-
språkslösa revyer öfver livad som varit
mest anmärkningsvärdt i våra skandina-
viska invånares lif.

Vi fortsätta nu emellertid med några
fler ämnen af en mera allmän natur och

George A. Brackett i spetsen hösten
18Ö9 återvändt hem. Mr. Brackett var
en gammal pioneer, hvars anseende som
gränsbo gjorde honom i högsta grad
passande som ledare för den första ex-
peditionen till den okända vestern. För-
hållandet var, att William Windom, vår
aflidne finansminister, år 1869 uppma-
riade George Brackett att föra ett säll-
skap af kapitalister omkring i vildmar-
kerna för att utforska huruvida det vore
möjligt eller praktiskt att bygga en jern-

väg genom den okända Nordvestern.
Mr. Windom var vid denna tid direktör
af en organisation, som sedermera före-
nade sig med Northern Pacific-bolaget.

taget. I Juli månad begaf sig derföre
sällskapet likt en stor karavan vester ut
under Bracketts ledning, väl försedt
med proviant och ammunition. Tre

cfi

3
O

u
o,

3 oi

O
<

a
z
z

3
O

Bankirerna Jay Cooke & Co. erbjödo
sig att utfärda obligationerna för före-
taget, om de kunde öfvertygas om att
landet var af tillräckligt värde för att
man skulle kunna gå i land med före-

representanter för Jay Cooke & Co. del-
togo i expeditionen. Denna begaf sig
så långt norr som till Georgetown, ett
stycke ofvanför den plats, hvarest Fargo
nu är beläget. Härifrån återvände de

flesta af sällskapet, under det att några
begåfvo sig än längre åt vester till Mis-
souri-floden. Flera gånger råkade de
illa ut för Sitting Bulls blodtörstiga an-
hang. Lyckligtvis kommo de helskin-
nade undan i hvarje batalj med indian-
flockarne. Endast en soldat blef sårad.
Brackett hade i sitt sällskap 38 körsven-
ner, alla väl beväpnade med winchester-
gevär, en hel mängd spejare samt ett
kompani infanterister.

Då de kommo hem. lemnade Jay
Cookes representanter mycket gynn-
samma rapporter angående den projek-
terade jernvägsanläggningen, hvadan
Jay Cooke genast grep sig an företaget.
Arbetet börjades redan nästa vinter
(1869-1870) och banan fullbordades till
Bismarck våren 1872. Arbetet utfördes
af tvenne konstruktionskompanier, bland
hvilkas medlemmar vi finna sådana
välkända personligheter som Col. W. D.
King, senator W. D. Washburn, Dori-
lus Morrison, John L. Merriam (ex-
guvernör Merriams fader), George A.
Brackett, ex-mayor P. B. Winston och
hans bröder, jemte andra personer, som
sedermera blifvit framstående män i all-
männa ärenden här i Nordvestern. Då
Jay Cooke 1872 gjorde konkurs var han
skyldig konstruktionskompaniet om-
kring $300,000 och tog detta i ersättning
för sina anspråk skogland efter $7 och
$8 per acre hellre än att taga Red River
land efter 60 och 70 cents per acre.
Detta visar huru litet förtroende äfven
dessa män på den tideai hade för åker-
brukets utvecklingsmöjligheter här i
Vestern.

Till George A. Brackett står Minne-
apolis och hela Nordvestern genom
detta företag i en stor tacksamhetsskuld,
hvilkcn de aldrig kunna återgälda.

År 1819 beordrade regeringen öfver-
sle Leavenworth att uppföra en skans
vid Minnesota-flodens utlopp i Missis-
sippi. En befästad träbyggnad reste sig
snr^rt pä vestra stranden af Mississippi,
söder om Minnesota-floden, hvilken be-
fästning fick namn "Cantonment Leav-
enworth." De nf<a upprepade öfver-

svämningarne gjorde att man snart må-
ste välja en annan plats, och fästet flyt-
tades upp på höjden vid motsatta sidan
om Minnesota-floden. Ar 1820 öfver-
tog öfverste Snelling befälet, och under
hans öfverinseende bygdes den nuvaran-
de fästningen, hvilken fullbordades 1824
och af Snelling benämdes Fort St. An-
thony. Under en inspektionsresa be-
sökte general Scott den nya fästningen,
hvars solida byggnad och ändamålsen-
liga konstruktion så behagade honom,
att han, byggmästaren till ära, gaf fästet
namnet Fort Snelling.

Öfverste Snelling afled i Washington
år 1828.

Det var vid Fort Snelling som den för-
sta ångbåten på Minnesotas vatten vi-
sade sig. Ångbåten Virginias ankomst
till Mendota den lode Maj 1823 var en
anmärkningsvärd händelse i Dakota-
indianernas historia. De säga, att de-
ras heliga män natten förut drömt om
ett förfärligt stort vattendjur, hvilket
skrämt dem ganska mycket. Då ång-
båten närmade sig stranden stodo män,
qvinnor och barn stilla af bestörtning,
troende den vara en ofantlig vattenande,
som hostade och utblåste het andedrägt
samt kastade vatten kring alla håll. När
den vidrörde stranden tog deras rädsla
öfverhand och de skyndade undan, men
då ångan utsläpptes, blefvo de alldeles
förfärade. Mödrar, förgätande sina
barn, sprungo af alla krafter att söka
gömställen i skogen, och gamla höfdin-
gar, förglömmande sin lugna värdighet,
rände i väg likt skrämda harar.

Bland passagcrarne ombord å Vir-
ginia var en italienare, grefve Constan-
tin Beltrami, som för någon politisk för-
brytelse blifvit landsförvist från sitt hem-
land. Han medförde rekommendatio-
ner från öfverste Snellings vänner i St.
Louis och emottogs i dennes hus, der
han qvarstannade i flera månader. Un-
der sitt vistande vid fästet samlade han
en del indianska kuriositeter, och om
ett af hans försök i den vägen berättas
följande anekdot: En dag införde han
i Mrs. Snellings rum en Sioux-höfding,

som kring sin hals bar ett halsband af
fint polerade björnklor, sägande: "Jag
kan ej förmå denne höfding att skiljas
från sitt halsband. Var god försök
hvad ni kan göra. Han nekar troligen
ej er." "Han bär det," svarade damen,
"såsom ett hederstecken och en seger-

ligt åt detta höfdingens påfund för att
slippa från vidare envishet.

Under första vintern militären var för-
lagd vid Fort Snelling utbröt skörbjugg
bland trupperna och rasade så svårt att
under några dagar militärisk ordning
måste uppgifvas. Det säges att sjukdo-

j
j

trofee, men jag skall försöka." Efter
att Mrs. Snelling en stund försökt sin
öfvertalningsförmåga svarade Vanata:
"På ett vilkor vill jag gifva med mig.
Om ni vill klippa af ert hår, fläta det
och låta det taga platsen af mitt, skall
ni få halsbandet" Alla skrattade hjert-

men angrep så hastigt att soldater, som
till utseendet friska gingo till hvila på
aftonen, påföljande morgon funnos dö-
da i sina sängar. En man, som aflösts
från vaktgöring, lade sig på en bänk,
och då han fyra timmar derefter åter
skulle kallas till tjenst, befans han död.

Regementsläkarne kunde icke göra nå-
gonting för botandet af sjukdomen,
hvilken slutligen kurerades af spignet-
rot*), som de erhöllo af indianerna,
först efter det fyratio män hade blifvit
dödens offer.

Sjukdomen förorsakades utan tvifvel
af osund föda, isynnerhet fläsk, hvilket
förstördes af skurkaktiga kontraktörer
och deras agenter, hvilka tappade salt-
laken ur tunnorna vid afsändningen från
St. Louis för att göra dem lättare att
frakta, och sedan åter påfylde dem med
Vc'ttcn före aflemnandet vid fästet. Sol-
daterna voro nödsakade att förtära den-
na skadliga föda under en längre tid,
innan bedrägeriet upptäcktes.

Skilda hundratals mil från all civili-
sation och utestängda från alla kommu-
nikationer hade soldaterna många svå-
righeter att uthärda.

Den gamla fästningen har aldrig varit
scenen för någon drabbning mellan de
hvita och indianerna, men deremot fingo
soldaterna bevittna många blodiga stri-
der bland de sins emellan iiendtliga
Sioux- och Chippewa-indianer, som om
nätterna ströfvade omkring och upp-
fylde luften med sina förskräckliga
krigstjut.

Följande är en intressant skildring
från Fort Snellings första dagar, som
lär vara skrifven af Wm. J. Snelling,
en son till öfversten och dåvarande
kommendanten, hvilkens namn fästnin-
gen ännu i dag bär. Berättelsen före-
kom första gången omkring 1830 i en
af Österns förnämsta tidsskrifter under
rubrik "Running the Gauntlet."**) Mrs.

*) Aralia racemosa.

»») Gauntlet betyder egentligen stridshandske,
men skall också eget nog, kunna öfversättas med
gatlopp. Med gatlopp meniides ett straff som
fordom var brukligt inom krigshärar och tillgick
sålunda: Soldaierna uppstftlda pi två led med
ansigtena vilncla mot hvaraiidra, hvar och en be-
väpnad med ett spö. I den gata el'er gAng. som
bildades mellan leden, skulle brottslingen springa
så fort att ej de uppstftlda so'daterna hunno slå
till den springande: och år det troligen med an-
ledning deraf som lOrfattaren kallat det "springa
gatlopp."

Van Cleve, sedermera bosatt i Minne-
apolis, var äfven ett ögonvittne till hän-
delserna och har derom likaledes skrif-
vit en berättelse.

För att bättre kunna förstå dessa till-
dragelser borde kanske upplysas om att
så långt tillbaka man minnas kan, hade
mellan Sioux- och Chippewa-indianerna
rådt ett dödligt hat och en ständig fejd;
att det land, å hvilket fästningen var
anlagd, var köpt af Siouxs och att med-
lemmarne af denna stam för det mesta
uppehöllo sig vid och omkring fästet,
hvadan de nästan ansågo ett besök af
deras dödsfiender Chippewas till stället
för en sorts intrång å deras land och
rättigheter.

Sommaren 1826 kom ett litet sällskap
Chippewas till Fort Snelling under före-
vändning att ha afTärer med deras "fa-
der," agenten, men egentligen för att
tigga ammunition, kläder och framför
allt brännvin. Beväpnade Siouxs sam-
lades snart kring platsen och visade tyd-
ligen sitt missnöje med främlingarnes
visit. Det oaktadt vågade sig två af
Chippewamännen att göra ett besök å
American Fur Companys handelsplats,
som var belägen ett par mil från fäst-
ningen. Medan de voro der, erforo de
att fara hotade dem från deras fiender,
Siouxs, hvarföre de anmodade två hvita
män att följa dem tillbaka. Under vä-
gen, då de passerade en liten skogs-
dunge, framrusade tre Siouxs och aflos-
sade sina gevär mot den först gående
Chippewa, hvarefter de genast flydde.
Gevären måste ha varit dubbelt laddade,
ty mannens hufvud bokstafligen blåstes
bort från hans skuldror, och de hvite
följcslagarne öfverstänktes med blod
och hjcrna. De andra nådde fästet i
säkerhet. Indianen begrafdes på plat-
sen, och på hans graf upprestes en påle,
hvilken allt sedan kallades "mördarepå-
len." Mördarne skröto sedan ej så litet
öfvcr sin bragd, och deras stam tyckte
att de tillfogat dödsfienden ett stort ne-
derlag. Det sades att Toopunkah Zege
och de två andra mördarne, hade hvar
för sig förvärfvat rättighet att bära

skunkskinn vid hälarne och örnfjädrar i
håret.

Vintern gick utan att den mördade
Chippewan blef hämnad.

Tidigt på morgonen den 28de Maj
1827 visade sig Chippewa-höfdingen
Kee-wee-zais-hish, af engelsmännen kal-
lad Flat Mouth, åtföljd af sju krigare
samt några qvinnor och barn, inalles 24
personer, utanför fästningen. Han för-
de sin lilla trupp direkt till porten, der
han utvecklade den amerikanska flag-
gan och begärde ett samtal med kom-
mendanten.

Så snart Siouxs fingo höra om besö-
ket samlades de till ett stort antal kring
sina fiender. Strax derpå visade sig
kommendanten och tillsade Chippewas
att komma in i fästningen.

'Blif ej vred, fader," sade EJat Mouth,
"men jag vill säga någonting här innan
jag går in i din wigwam eller äter ditt
bröd. Jag önskar att dessa Siouxs skola
höra det."

Öfverste Snelling skickade efter Chip-
pewa-tolken och så snart denne kom,
fortsatte chefen:

"Fader," sade han, "du vet att det är
mera än ett år sedan vi gjorde fred med
dessa Siouxs, emedan du önskade det.
Vi hafva hållit denna fred och lyssnat
till dma råd, såsom vi alltid göra, ty
våra amerikanska fäder äro visa män,
som alltid tillråda oss att göra det rätta.
Dessa män veta om de hafva gjort det-
samma eller ej. Jag talar med ett sjukt
hjerta. Vi äro blott några få här och
dessa män vilja ej hålla freden med oss.
Vi begära ditt skydd, såsom vi vilja
skydda dig, om du kommer till vårt
land."

Öfversten svarade, att han ej ville ha
något att göra med deras stridigheter.
Om de slogos å andra platser kunde han
ej hjelpa det, men så länge de förblefvo
under hans flagga voro de skyddade,
förutsatt att de ej ofredade andra. Han
bjöd dem uppslå sina tält inom gevärs-
skotthåll under vallarne, och der sade
han att de skulle vara säkra. Han ville
göra deras sak till sin egen, ifall någon

skada tillfogades dem der. Då detta tal
uttyddes för Siouxs utropade de:
"Hachee! Hachee! Hacheetoo!" —
"Det är så! Det är så!"

På eftermiddagen kommo Toopunkah
Zege och åtta andra Sioux krigare till
Chippewa-lägret. De gingo direkt till
det största tältet, der nio personer för
tillfället voro samlade. De emottogos
der på ett vänligt sätt, och en fest af
hjortkött, majs och lönnsocker tillred-
des, i hvilken alla deltogo. Efter inta-
gen måltid framtog Toopunkah Zege en
fredspipa, grant utstyrd med piggsvins-
taggar och rödfärgadt hår, hvarur alla
rökte, hvarefter samtalet blef allmänt
och förhållandet mellan gäster och värd-
folk tycktes vara det allra bästa. Chip-
pewaqvinnorna koketterade med Sioux-
ynglingarne och tycktes på intet vis be-
trakta hvarandra såsom fiender. En
Sioux krigare är tillåten att bära en
örnfjäder i sitt hår då han har dödat en
man. Toopunkah Zege bar en sådan för
den Chippewa han så lömskt hade mör-
dat året förut. En af Chippewa-flic-
korna observerade detta och sade: "Du
är ung att bära en sådan," hvarpå han
svarade: "Jag skall hafva en till innan
jag blir mycket äldre."

Efter så mycken visad vänskap och
förtrolighet anade naturligtvis ingen att
någon elak afsigt låg under detta besök.

Vid solnedgången togo gästerna af-
sked och aflägsnade sig, men komna
utom dörren, som med foten hölls öp-
pen af den sistgående, vände de sig om
och aflossade sina gevär på de i hyddan
innevarande, hvarefter de uppgåfvo ett
tjut och flydde likt hjortar. Två af de
innevarande dödades och sex sårades.
Skotten hördes af vakten på fästet, som
gaf allarm och strax efter, kommo Chip-
pewas med sina qvinnor till portarne,
skrikande och gestikulerande. Flat
Mouth påminte öfverste Snelling om
hans löfte om skydd, och denne afsände
genast kapten Clark med hundra solda-
ter för att fånga fredstörarne. Strax
utom fästet påstötte denna trupp ett
större band Siouxs, beväpnade och

ordnade till strid, hvilka dock ej upp-
togo kampen utan vände ryggarne till,
men förföljdes af soldaterna, som till-
fångatogo och till fästet återförde 30 af
dem, hvilka sattes i arrest.

Det var jemmer och gråt i Chippewa-
lägret den natten. Qvinnornas högljud-
da klagan och tjut störde garnisonens
hvila, men soldaterna respekterade de-
ras sorg och ingen bad dem vara tysta.
Männen svärtade sina ansigten, men mot
vanan sargade de ej eller skuro sin
kropp. Då en af de hvite frågade dem,
hvarföre de denna gång afveko från
denna eljest i deras nation brukliga sed,
svarade en af Chippewa-krigarne, Little
Soldier kallad: "Måhända vi behöfva
använda våra gevär i morgon och der-
för få vi ej förlora något blod, fastän
våra hjertan blöda, ty vi måste kunna
se rätt öfver bösspipan."

Little Soldier hade rätt i sin förmo-
dan. I dagningen följande morgon be-
sökte kommendanten de sårade Chip-
pewas och frågade dem om de kunde
igenkänna sina angripare. Härtill sva-
rade de genast jakande. Han frågade
dem derefter hvarföre de ej varit mera
på sin vakt utan låtit öfverrumpla sig,
hvarpå en dödligt sårad krigare sva-
rade: ''Vi respekterade och förlitade oss
på din flagga och trodde att våra fien-
der skulle göra detsamma." Öfversten
frågade dem vidare om de på något sätt
förolämpat Siouxs, hvarpå krigaren
svarade: "Vi gåfvo dem ingen förför-
delning men ledo mycken." Han vi-
sade fredspipan, som Siouxs hade med-
fört, och sade att det hår hvarmed den
var prydd hade tillhört ett Chippewa
hufvud. Det var vanligt hos en indian
då han visades en skalp att med största
säkerhet kunna säga, hvilken stam den
tillhört.

Fångarne framfördes och visades för
de sårade Chippewas, hvilka igenkände
två af dem såsom delaktiga i föregående
aftons våldshandling. "Jag öfverlem-
nar dem i cdra händer," sade öfversten
till Chippewa-krigarne. "De hafva för-
tjent döden och ni må döda dem eller

ej, hvilket ni för godt finner. Om ni
ej gör det, måste de förhöras och straf-
fas efter amerikansk lag. Jag har ej
rätt att straffa dem. Ni kan låta dem
gå om ni vill. Jag tvår mina händer
i detta fall."

Dessa ord öfversattes noggrant för
Chippewas, hvilka dock ej svarade ett
ord härtill, men väl noga undersökte
fängkrut och flinta på sina gevär. Little
Soldier tog fram en några fot lång rem,
skuren ur en elghud, hvarmed han sam-
manband de båda brottslingarne vid
armbågarne. OfTren utfördes derpå på
slätten framför fästet och placerades 30
yards från de sex friska Chippewa-kri-
garnes bössmynningar, samt tillsades att
springa för lifvet. De voro ej sena att
efterkomma denna order och rusade i
väg likt rådjur, men Chippewas kulor
flögo hastigare och innan många steg
voro tagna lågo de liflösa på marken.
Nu visade sig den vilda naturen i all
sin gräslighet. Qvinnor och barn dan-
sade af glädje, och stickande fingrarne
i de bloddrypande hålen efter kulorna,
slickade de dem med stor begärlighet.
Männen afskuro skalperna och tycktes
finna sin högsta njutning uti att sticka
sina knifvar i de liflösa kropparne.

Bland de Siouxs, som fångats qvällen
förut och qvarhöllos under bevakning å
fästet, var en gammal man vid namn
Khoyapa eller Eagle's Head, en onkel
till en af de två krigare, som sålunda
blifvit afrättadc af Chippewas. Under
hela tiden för dessa uppträden visade
han stor oro, och då knallen af den
mördande gevärssalvan hördes, sände
lian bud efter den kommenderande of-
ficeren, till hvilken han sade:

"Fader! Batture aux Fievres*) är ett
dåligt folk. De förorsaka alltid förar-
gelse och andra få lida för dem. Det
var orätt att skjuta Chippewan förlidet
år, men de gjorde det och nu kanhända
att ett af mina barnbarn blir skalperadt
för det. Hvad de nu hafva gjort är en

*) Namnet å det band, hvilket iiirtrdarne till-
linrde.

stor dumhet. De öfvertalade min nevö
att följa med, och nu är han död. Låt
dem denna gång sjelfva lida följderna
af sina handlingar. Jag vet hvar jag
skall finna två andra af dem; om du
släpper mig ut skall jag föra dem till
dig och du må döda dem såsom de för-
tjena, eller befria dem om du behagar.
Om du dödar dem, blir jag glad, om du
låter dem gå, blir jag ledsen. De borde
ej tillåtas att bringa hela nationen i
vanrykte och besvärlighet."

Öfverste Snelling, som hade stor tillit
till Sioux-karakteren, biföll förslaget
och frågade:

"Hur snart kan du vara tillbaka med
mördarne?"

"Vid solnedgången i morgon qväll,"
svarade Örnhufvudet, "vill jag föra dem
till din dörr, och om jag kommer en-
sam får du gifva min kropp till Chip-
pewas."

Solen stod högt på himlen då Örn-
hufvudet med bössan i hand, knif och
tomahawk i bältet begaf sig i väg. Det
var 60 mil mellan fästet och Batture aux
Fievres, dit han ankom tidigt påföljande
morgon, efter att hafva hvilat en eller
ett par timmar i skogen. Han gick di-
rekt till den hydda, i hvilken Sagando-
shee eller The Englishman, som han
äfven kallades, fader till Toopunkah
Zege, bodde. Familjen var redan upp-
stigen och mördarne höllo just på att
med glädje och stolthet omtala sina
bragder, då Khoyapa inträdde.

"Du har handlat som en hund," sade
den gamle till Toopunkah Zege, "och
så har du," tillade han, vänd till den
andre mördaren, som äfven befann sig i
hyddan. "Andra måste dö för hvad ni
hafva gjort, och det är bättre att edra
lif tagas än andra skola dö för edra
dårskaper. Det finnes ej uslare män än
ni i vår nation. Jag säger eder: Ni
måste dö! Stigen upp och följen mig
som män, eljest dödar jag eder som
hundar der I sitten!"

Så sägande spände den gamle hanen
på sin bössa och drog tomahawken ur
bältet. Qvinnorna skreko och bannadc

4—

och The Englishmans panna mulnade,
men ingen vågade göra motstånd, ty
Örnhufvudets anseende inom hans na-
tion var stort. Toopunkah Zege sjelf
visade ej ringaste tecken till olydnad.
Han steg genast upp och gaf Örnhufvu-
det ett rep och framsträckte sina armar
för att bindas. Sedan han bundits, till-
sade han sin fader att sticka hvassa ek-
splintar genom den muskulösa delen af
armarne på det att amerikanarne måtte
se att han ej fruktade smärta. Fadren
uppfylde hans begäran utan att säga ett
ord.

Den andre brottslingen deremot var
darrande och blek samt tycktes helt upp-
gifven af förskräckelse och lät sig un-
dergifvet bindas.

"Nu," sade Örnhufvudet, "marsch!
Gån före mig och det fort, ty ni måste
dö vid det amerikanska fästet före sol-
nedgången, och det är lång väg dit."

På aftonen samma dag anlände Kho-
yapa enligt löfte till fästet med fån-
garne.

"Fader, här äro de," sade han till
öfversten, "tag dem och döda dem, och
om det ej är nog för mitt folks säkerhet,
tag äfven mitt lif; jag är villig att gifva
det."

Den hvite höfdingen svarade Kho-
yapa, att från den stunden var han fri,
och förärade honom en frikostig gåfva,
hvarefter den gamle drog sig tillbaka.

Chippewas tillkallades genast och fån-
garne öfverlemnades till dem, dervid
höfdingen Flat Mouth uti ett ta! till
öfversten yttrade bland annat, att all-
denstund endast två af hans folk blifvit
dödade och två af mördarne redan fått
umgälla detta med lifvct, och deras sed
ej fordrade mera än lif för lif,' och all-
denstund Siouxs voro en stor och mäg-
tig stam, af hvilken han fruktade hämd,
ville han ej fordra mera blod.

Då reste sig Little Soldier med gni-
strande ögon. Han var en liten man
till växten, nästan dverg, men väl bygd,
qvick, stark och storsinnad, samt an-
sågs för den tappraste och oförvägnaste
krigare vid Sandy Lake. Hans broder

var det som dödades föregående år vid
"mördarepålen."

"Vår fader med den flata munnen
säger att han är nöjd," sade Little Sol-
dier. "Det är ej jag. Vi hafva fått lif
för lif, som han säger, men jag är än-
dock ej tillfredsstäld. Denne man (pe-
kande på Toopunkah Zege) sköt min
broder förlidet år och solen har ännu
ej gått ned två gånger sedan han äfven
sköt min hustru. Den andre var ho-
nom behjelplig. De förtjena att dö,
och dö skola de." "Hoh!" tillropte han
fångarne, menande att de måste dö.

Toopunkah Zege var genast färdig
och började sjunga sin dödssång. Den
andre fången, kallad Split Lip, emedan
han var harmynt — en man med ett
vederstyggligt, motbjudande utseende,
känd af de hvite som en stor tjuf och
skälm — var deremot en feg stackare,
som började gråta och ömkligt bönfalla
den kommenderande officeren att rädda
hans lif, ty han hade ej dödat någon
eller gjort något ondt, sade han.

Toopunkah Zege upphörde med sin
sång och afbröt honom med harm:

"Du ljuger, hund! Fege stackare!
gamla käring! du vet att du ljuger. Du
vet att du är lika skyldig som jag. Var
lugn och dö som en man. Dö som jag."

Hvarefter han bortvände sitt ansigte
med största uttryck af förakt samt åter-
tog sin sång och gick stolt framåt, slä-
pande ynkryggen, med hvilkcn han var
sammanbunden, med sig. Toopunkah
Zege var en ung man, ej mer än 20 år
gammal, en hjelte på sitt vis, med ett
ståtligt och fördelaktigt utseende, hvars
öde väckte medömkan bland de hvite.

Ankomne till afrättsplatsen tillsades
fångarne af Chippewas att springa för
lifvct. Gevären aflossadcs och Split Lip
föll död på stället. En kula afklippte
repet med hvilket de voro samman-
bundna och Toopunkah Zege, fastän
genomborrad af en kula, sprang som
om han varit oskadd. Ett glädjerop
hördes från de i buskarne gömda
Siouxs. Ett ögonblick till och deras
hjelte var räddad. Little Soldier, hvars

bössa första gången klickat, spände åter
hanen, sigtade, och en kula från hans
välrigtade gevär sträckte Toopunkah
Zege på 150 yards' afstånd död till mar-
ken.

Den fege Split Lips döda kropp be-
traktades med förakt af såväl Siouxs
som Chippewas, men den modige Too-
punkah Zeges deremot bevisades akt-
ning och vördnad och hans lik öfver-
höljdes af hans fiender med en ny filt.

Öfverste Snelling sökte förhindra alla,
öfver hvilka han egde någon myndighet,
att deltaga i dessa vederstyggliga sce-
ner, men han lät indianerna hafva sin
fria vilja och handla efter eget godt-
finnande, såsom deras sed bjöd. Han
tillsade Chippewas att de döda krop-
parne måste bortskafifas, hvarpå de fat-
tade liken i hälarne, släpade dem till
branten och nedkastade dem i den när-
belägna floden från en höjd af 125 fot.

För en längre tid efter dessa händelser
visade sig inga Siouxs vid fästet. De
voro högst förbittrade på agenten och
kommendanten; det talades mycket dem
emellan om att hämnas, och man fruk-
tade en tid allmänt ett indiankrig. Men
antingen de insågo det rättvisa i hvad
som skett, eller visste att de hvites magt
Vcir allt för stor, nog af, indianerna för-
höllo sig lugna.

Öfverste Snelling har äfven blifvit
skarpt klandrad af åtskillige hvite för
att han denna gång begick ett stort
misstag i det han uppoffrade fyra Siouxs
lif för två Chippewas, ett misstag som
uppväckte ett dödligt hat hos Siouxs,
såväl mot Chippewas som mot solda-
terna vid fästet, och som sedermera
kräfde blod. Det antages att för denna
fästningskommendantens blunder mån-
gen Chippewa-skalp fick lemna sin af
försynen bestämda plats, och att mån-
gen soldat, som troddes hafva rymt eller
deserterat från fästet, i stället blifvit dö-
dad af hämdfulla Siouxs och liket un-
dangömdt.

En del af befästningarne äro för länge
sedan nedrifna och de gamla baracker
scni ännu stå qvar äro tomma, förfallna

och mossbelupna, men likväl är det
många som fortfarande vallfärda till
denna plats för att beskåda Minnesotas
mest historiska relik.

Det nya, moderna Fort Snelling med
sina många ståtliga kasernbyggnader
ligger ungefär en mil ifrån det gamla
fästet, och begifva sig många äfven dit
för att vid vissa tider beskåda exercis-
öfningarne af våra gossar blå.

Innan vi orda om Minneapolis' nu-
varande naturskönheter, vilja vi låta
tanken flykta tillbaka till dem tid, då
staden ej ännu hade någr& offentliga
parker, men i stället sitt lilla förtjusande
Chalybeate Springs, hvarest både gamla
och unga efter dagens eller veckans ve-
dermödor sökte en behöflig vederqvic-
kelse.

Denna på sin tid så populära vistelse-
ort var belägen vid kanten af St. An-
thony-fallen, å den östra flodstranden,
midt för den plats, hvarest den stora
Pillsbury "A" qvarnen nu fäster all-
mänhetens uppmärksamhet.

Nedför den träd- och buskbeväxta
sluttningen begaf man sig å branta trä-
trappor. Vid första afsatsen fans en
liten paviljong, i hvilken förfriskningar
serverades och hvarest gubben Noawk,
Minneapolis' pioneer-fotograf, hade en
liten atelier,. der han roade sig med att
"slå gubbar." Vid denna paviljong voro
utbygda platformar samt ytterligare
trappor, som ledde till det skummande
vattenbrynet. Här å den jemna mar-
ken slog man sig ner å beqväma träd-
gårdsbänkar eller luftade sig i den höga
sväng-gungan.

I den höga, branta klippan vid södra
ändan af löfdungen var en större vatten-
grotta, dit man kunde ro in med båt.
Man antog att denna grotta sträckte sig
två eller tre hundra fot in i den hvita
sandstensklippan.

Vidstående illustration visar endast
långsidan af den platform som ledde till
paviljongen.

Ville man lätta sinnet samt beundra
en stolt natur, begaf man sig alltid till
Chalybeate Springs, ty

Det var sft Ijufligt alltjemt att spatsera,
Svalkas af Fallets gudomliga flftkt,
Och att i gungan sin kropp motionera,
Rulla i grfiset bland blommor helt kftckt.
Titta på räfvar, som leka i sanden,
Dito på fogeln med ett ben på stat.

Dit gingo många ganska tidigt om
morgnarne för att dricka merg i benen.
Vattnet i de små porlande källorna var
i hög grad jernhaltigt, och då man druc-
kit en tid deraf kände man sin temligen
stålsatt. Man kunde äfven bada i sam-
ma vatten i särskilda badruin, inredda i
den lilla paviljongen.

Det bästa af allt var att brunnsdrick-
ningen var ofantligt billig. Den rub-
bade ej en enda fyrk i ens fickor.

Det på platsen så mycket eftersökta
vattnet var analyseradt af den framstå-
ende kemisten S. Dana Hayes från sta-
ten Massachusetts, hvilken förklarade
detsamma vara ett verkligt helsogitvan-
de mimeralvatten. Pettengill & Co., som
hyrde denna plats för en längre tid,
sålde detta vatten gallonvis för billigt
pris till kunder i staden, men på platsen
var vattnet fritt för alla.

Skulle floden stiga för högt, som den
ofta gjorde, så hade det här ingen fara.
En på platsen biträdande person sade
en gång, att

Skulle floden af nyck öfversvflninin
V&r syndiga stad efter hand,
Så vill jag i ffirtrolighet nämna.
En ark bygger "Noawk ' vid strand.

Men, i afvaktan på vattnets stigning,
kunde Noawk ej göra annat än filoso-
fera, profetera och fotografera.

En tid gåfvos här konserter af öst-
sidans "Cornet Band" hvarje lördags-
qväll, fritt för alla som uppförde sig
ordentligt. Under dessa aftnar var plat-
sen oftast illuminerad med kulörta lyk-
tor. Chalybeate Springs, detta Tivoli i
miniatyr, var i sanning "ganz wunder-
schön," och om sinnet var aldrig så
trögt eller upphetsadt blef man ändå af
St. Anthony-fallets brusande vaggsång
Ijufligt lullad i ro på naturens sköna
armar.

Här var tillhåll för ungdomen, synner-
ligast om söndagarne. Augusti mån-
sken attraherade mer än ett älskogspar,
ty litet hvar var frestad att derstädes
njuta af de månljusa och svala aftnarne.
Nere vid stranden såg man alltid en
mängd enstaka grupper som sökt friden.

Chalybeate Springs fordom var beläget.
Sådana äro tidens verkningar.

En annan liten naturskön plats, Bridal
Veil Falls, som förr i tiden ofta besöktes
och beimdrades af främlingar såväl som
Minneapolisboar, finnes nu endast till i
minnet. Den var belägen längre nedåt

CHALYBEATE SPRINGS.

och der drogs man lill f(Jljd af de kyliga
aftnarne närmare intill hvarann.

Huru många af dem torde icke hafva
erinrats om sanningen i dessa ord:
"Hvad det är Ijuft när forsen larmar
Att tryckas af små hvita armar."

Denna härliga tillflyktsort har nu i
snart tjugo års tid varit spårlöst för-
svunnen, och få torde de vara som nu
med säkerhet kunna utpeka stället der

floden, nära iniill universitetet. Det
lilla vattenfall, som här störtade sig
öfver en 20 fots hög sandstensklippa,
bildade ett litet förtjusande, glittrande
fall, hvars tunna, genomskinliga vatten-
väfnad gaf det namnet "Bridal Veil
Falls" (Brudslöjan). En spekulativ
stenhuggare, mera praktisk än poetisk,
har huggit itu sandstensklippan och för-
stört fallet.

Tvenne andra små förtjusande vatten-
fall, belägna ej långt från hvarandra,
nemligen "Fawn's Leap" och ''Silver
Cascade", hvilka äfven störtade sig öf-
ver lodräta klipphällar till stranden ne-

danför, ett afstånd af från 50 till 70 fot,
halva af liknande orsak fått dela samma
öde som "Bridal Veil Falls". De till-
höra numera de försvunna råmärkena.

Må V , \ J A t ■ "^ ' ■' ■>

KURIOSA.

Utmed södra stranden af Mississippi-
floden, några hundra fot nedanför
Washington avenue bron, nästan i hjer-
tat af staden, finnes en ofantlig grotta.
Få känna till densamma; men ännu
färre hafva reda på, att i denna grotta,
som sträcker sig 400 fot in under jor-
den, bodde för några år sedan en man
med sin hustru, sina hästar och sin
hund. Ingen tyckes rigtigt känna till
historien om grottan.

Traditionen förmäler att för 150 år
sedan, då indianer och vilda djur trifdes
som bäst der Minneapolis nu står, ett
sällskap af upptäcktsresande, som for
utefter Mississippi, nyttjade denna grot-
ta som sitt vinterqvarter — ett varmt
och säkert skydd från Minnesotas då-
varande stränga vintrar.

Något yngre traditioner förtälja att
tullsnokar, under "moonshiners" tide-
hvarf, nyttjade hålan som sitt gömställe.
En båt kunde i dessa dagar ros rätt in i
"förmaket" af hålan. Grottan är konst-
gjord. Menniskohänder ha gräft detta
hål, 400 fot genom sandstcnsklippan;
menniskohänder konstruerade dess
hvalf, dess olika kamrar, långt borta i
dess innersta gömställen, hvarest man
måste krypa på händer och fötter genom
trånga passager in till en kammare tolf
fot hög — ett säkert och skyddande
gömställe.

I flera år beboddes denna grotta af
Ycllovvstone Bill, en äkta typ af den
vilda- Västerns gränsbor. Hans rätta
namn var Martin Frank Walker. Mån-
gen torde hafva i friskt minne denna
underlige man och hans lika intressanta
hustru, der de bodde i grottan tillsam-
mans med sin hund och sina favorithä-
star, alltid glada att cmottaga besökare.
Martin Walker hade alltid mycket att
berätta om sina äfvcntyrliga resor i

Amerika, Europa och Asien, samt fram-
för allt fann han ett stort nöje uti att
visa sina i grottan förvarade, märkvär-
diga samlingar af mineralier. Colorado-
diamanter, agater och andra stenarter,
dyrbara skinn, som man sällan får se
maken till; förstenade djurarter samt
bergskristaller och formationer af ovan-
lig skönhet.

En med dörr försedd skilj ovägg af
bräder afsöndrade boningsrummet från
den öfriga delen af grottan. Nästa rum
nyttjades som magasin. Till venster
passerade man genom ett hvalf till en
ofantligt stor kammare. Här hade Yel-
lowstone Bill sina favorithästar, en gång
ej mindre än sex till antalet, hvilka
måste passera in och ut genom det med
bräder golfbelagda boningsrummet.
Bill påstod att han fångade dessa hästar
vilda i Arizona samt att han hade sjelf
tamt dem.

På en stång, tvärs öfver ett af hvalf-
ven, hängde Walkers bockskinnsko-
stym, hans sadel och lasso samt hans
beryktade skjutväska, hvilken tillhört
den gamle Wounded Knee, en af de
indianhöfdingar, som figurerade i Black
Hills-upproret. Der fans äfven den trä-
sked, som den gamle höfdingen nyttjat,
samt perlband och andra indiankrigets
byten. Walker fann lika stort nöje uti
att visa besökare sina hästar, sin hund
och sin hustru som sina samlingar.

Martin Walker hade en broder vid
namn Fred. I tjugotvå års tid voro
dessa bröder förlorade för hvarandra,
tills de af en händelse möttes på Minne-
apolis' gator.

Är 1893 reste Martin Walker vesterut,
och beboddes grottan sedermera af hans
broder, Fred Walker, hvilken väl torde
ihågkommas af mången Minneapolisbo
i förbindelse med det sorgliga faktum,

att hans lilla dotter, Mable, hans hustru
samt deras tjenstflicka blefvo alla tre
förfärligt brända af en gasolinexplosion
år 1896 i deras dåvarande hem å Sev-
enth avenue south, nära Fourth street.

tillbaka till Minneapolis och sporde att
hans broder afrest till okänd ort, och
ingen vet om bröderna träffats eller
hört af hvarandra sedan dess. I de små
trähusen, som ligga ofvanpå "bluflfen,"
nära intill grottan, bo ännu i dag några
norska familjer, hvilka voro väl bekan-
ta med Martin Walker, och hafva de
många underbara saker att berätta om
dessa "Cliff Dwellers" och deras ro-
mantiska lefnadssätt.

Den första statsutställningen (State
Fair) afhölls i Minneapolis den 5te Ok-
tober 1859. Det var en kombination af
State- och county-fair. Minneapolis,
äfven på den tiden stolt i själen, betalte

Mable och tjenstflickan dogo i rysliga
plågor. Efter flera veckors svår sjuk-
dom tillfrisknade likväl Mrs. Walker,
och hon och hennes man lemnade ge-
nast Minneapolis, modfälda och förtvif-

alla f eliminära utgifter. Platsen för
utstälmingen var belägen å First avenue
south, nära Hiddens hus.

Året derpå, den 26-29 September, af-
hölls nästa utställning vid Fort Snell-

lade. Året derpå kom Martin Walker ing.

De voro båda mycket anspråkslösa
företag i jemförelse med nutidens ut-
ställningar; men för den tiden och den
generationen ansågos de likväl som
"grand and glorious successes."

Hennepin County Fairs hafva länge
sedan upphört, under det att State Fair
nu afhålles årligen första veckan i Sep-
tember vid Hamline, midt emellan Min-
neapolis och St. Paul.

Minnesota Agricultural and Mechan-
ical Association organiserades år 1877
med Wm. S. King som president och
Charles H. Clarke som sekreterare.
Denna organisation höll 'Fair" hvarje
år i Minneapolis ända till 1882. Den
framgång denna organisation rönte kan
med skäl tillskrifvas Col. King eller
"Old Thaumaturgis" (den gamle under-
göraren), som man på skämt vanligen
titulerade honom. Han var också på sin
tid en verklig Barnum. Aldrig i Min-
neapolis' historia, vare sig förr eller se-
nare, har det varit så många främlingar
närvarande på en gång här i staden för
att bevittna liknande tillställningar. Sä-
songen 1880 var glansperioden af dess
tillvaro. Den tjugo mil långa kapplöp-
ningstäflan till häst mellan Bell Cook
från California och Emma Jewett
(svenska) från Litchfield, Minr., var en
af attraktionskrafterna; äfvenså den
journalistiska ballongfärden gaf anled-
ning till allmänt samtal både när och
fjerran i två månaders tid före utställ-
ningen.

Det var tillkännagifvet att ballongen,
i händelse af god vind, skulle göra en
tur till Boston eller New York. Repre-
sentanter från åtskilliga af Österns och
Vesterns tidningar voro passagerare,
och på den bestämda dagen seglade bal-
longen bort. Men, ack! om några tim-
mar nedsteg den sju mil från utställ-
ningsplatsen i Knapheidcs kohage i
Ramsey county, hvarest den qvarblef för
fem dagar, då gasen försvann, och det-
samma gjorde journalisterna.

Vi vilja här återgifva några få karak-

teristiska drag ur lifvet vid en af sta-
dens jernvägsstationer.

Klimatförhållanden samt mångfalden
af de alster, som Minnesotas rika jord
frambringar, hafva lockat Nordens sö-
ner och döttrar att framför någon annan
stat välja Minnesota till sitt nya hem.
Angående dessa pilgrimers landstigning
i Amerika yttrar sig derföre Philip L.
Baker på följande komi.ska sätt:

"When the sound of creaking cordage
Ceases and the gangway's down,

0'er it troop the folks from Sweden
To a land to them unknown.

Ask what place they want to go to:

'Vänta— gota— Minne — sota !'

"Smiling girls with yellow hair,
Dash of red In either cheek.
Blue-eyed, plump and very fair,

Scarlet-lipped, expression meek —
Lord! Since Sweden's sent her quota,
I 'vänta— gota— Minne — sota!' "

Minneapolis är statens ingångsport.
Alla skola in genom densamma, antin-
gen de ämna att stanna i staden eller
begifva sig vidare.

I Union Depot hade man förr i tiden
bästa tillfället att kunna göra sig ett be-
grepp om emigrationsströmmens ebb
och flod.

Hvad lif och rörelse rådde icke förr å
denna plats. Midt i den alldagliga folk-
strömmen märktes emigrationens mäg-
tiga pulsåder, den stora tillströmningen
af Skandinaviens ädla söner och döttrar.
Hvilkcn tafla af sorg och glädje kunde
man icke här skåda i ett enda ögon-
blick, hvar gång man gjorde en "titt in"
i det smutsiga och dystra rum, som i
Union Depot var afsedt för emigranter-
nas bruk. Nordvesterns skandinaviska
befolkning ökades en tid betydligt hvar-
je dag efter morgontågens ankomst å
Soo- och Burlington-jernvägarne.

De sågo i allmänhet ganska belåtna
och frodiga ut, dessa emigranter, som
anlände i sina varma, grofva kläder,
tunga läderskor med tjocka sulor, hem-
väfda själar och hattar i alla möjliga
fasoner. Det var detta kärnfriska folk,
som kom för att öka värdet af vår unga
och blomstrande stat, eller någon af
dess ännu yngre grannstater.

3:)

Vi vilja låta några af dessa scener
passera revy.

Se här sitter en ung qvinna på en
mängd fraktgods i djupa funderingar.
Hon hvilar hufvudet i sina händer och
en och annan tår tycks ofrivilligt smyga
sig utför hennes kinder. Hvad tänker
hon på, som kan frambringa denna svår-
modighet, om icke på sitt gamla hem i
Dalarne, der hon hade hela sin vän-
skapskrets, der hon upplefvat sina år
som barn, flicka och hustru, och dit hon
nu så innerligt längtar åter, trots de loc-
kande beskrifningarne i "Real Estate"-
cirkulärer och trots försäkringarne af
den nordiske yngling, som gått förut
för att bereda henne ett hem i Vestern,
att det skall blifva "bättre i Minne-
sota."

Här synas emigranter af alla åldrar,
gamla män några af dem, som tysta och
stilla sitta och röka sin pipa, allt under
djupa funderingar. De yngre männen
sitta i gruppvis. De hafva en frisk hy
och äro starkt bygda, vanda vid hårdt
arbete hvarenda en af dem, samt färdiga
att möta alla hinder, som ställa sig i
deras väg. De unga flickorna deremot
skratta och pladdra liksom den obe-
stämda framtiden för dem hade mera
behag än fasa, hvilket den troligtvis
också har.

Barnen äro de mest intressanta i hela
samlingen. Hvilket buller föra icke des-
sa små pojkar i sina långa byxor, korta
jackor eller långa lifrockar samt ofant-
ligt stora mössor! Det fans ljud i alla
dessa strupar, ja, till och med musika-
liska ljud. Hör bara på denna lilla
gosse, som af sin fader, en gammal sol-
dat i svenska armeen, fått lära sig att
slå på trumma samt sjunga sitt lands
nationalsånger.

Han sjöng också ett par verser af
Runebergs "Vårt land," så att det väck-
te allmän beundran, och entusiastiska
åhörare placerade den lille parfveln på
ett bord, från hvilken upphöjda stånd-
punkt han uppmanades att sjunga hela
sången, och sjöng gjorde han med så-
dan patriotisk känsla och dito gester att

ögonen fuktades på Sveas söner och
Noras män och qvinnor lyssnade i stum
förtjusning till

"Vart land, vårt land, vårt fosterland.

Ljud högt, o dyra ord!

Ej lyfts en höjd mot himlens rand,

Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,

Mer älskad än vår bygd i nord,

Än våra faders jord."

"Utmärkt!" "Bra! bra! pojke!" "Väl
sjunget!" ropades från alla håll och kan-

ter, under det den lille sångaren pause-
rade ett ögonblick för att sedan fortsätta
med de öfriga verserna, efter hvilkas
slut han hoppade ner från bordet under
stormande applåder.

En märkvärdig tilldragelse vid Union
Depot, som icke allenast betecknar ett
oförmodadt sammanträffande af broder
och syster, utan på samma gång illustre-
rar det slarfviga sätt hvarpå biljetter till
emigranter förr i tiden utfärdades å
olika orter i det gamla landet gifves
härmed.

John Iverson, bosatt i North Dakota
och försäljare af åkerbruksredskaper för
en Minneapolis-firma, anlände en mor-
gen till Minneapolis från Casselton,
North Dakota. Han kom hit till Ame-
rika för många år sedan och hade gjort
det ganska bra, hvadan han beslöt att
sända efter sin syster, Christina Iverson.

Han sände henne penningar jemte in-
struktion att köpa biljett från Stock-
holm direkt till Casselton, North Da-
kota. Först ett år derefter, sedan hen-
nes föräldrar dött, blef Christina Iver-
son färdig att resa. Hon köpte biljett
och anlände ordentligt till Minneapolis.
Vid denna tid förstod hon ej ett ord
engelska, hvadan den omständigheten,
att på hennes biljett stod "Minneapolis
till Fargo" i stället för till Casselton,
icke det ringaste bekymrade henne.

Christina visade sin biljett för sta-
tionsagenten vid Union Depot, hvilken,
i öfverensstämmelse med biljettens före-
skrift, förde henne ombord på Fargo-
tåget, och hade han naturligtvis dermed
gjort sin skyldighet.

Flickan lemnade tåget i Fargo, der
hon upptäckte att hon hade förlorat ett
paket med alla brefven ifrån sin bro-
der, i hvilka funnos den enda utvägen
att finna hans vistelseort. Hon märkte
likväl icke på en lång tid, att hon var i
en orätt stad. Hon frågade ständigt
efter brodern, som hon hade kommit
för att möta, men ingen syntes känna
honom. Namnet på orten, hvarifrån
han hade skrifvit, kunde hon icke kom-
ma ihåg, och resultatet blef, att hon efter
en lång resa befann sig strandsatt på
främmande ort, tusentals mil från hem-
met, med endast några få dollars i sin
ficka.

Den unga qvinnan var förståndig nog
att under dessa omständigheter taga
tjenst hos en svensk farmare vid namn
Hanson, nära Fargo. Annonser insattes
i de flesta tidningar i North Dakota i
afsigt att finna den eftersökte brodern,
men" de lyckades icke falla under hans
ögon.

Mr. Iverson anlände till Minneapolis
för att möta sin syster dagen efter hon
hade afrest till Fargo. Några pålitliga
underrättelser om henne kunde han icke
erhålla, ty så många flickor, motsva-
rande beskrifningen på hans syster, hade
passerat genom stationen samma vecka.
Han väntade flera dagar, men slutligen
antog han att systern måste ha anländt

före honom. Han återvände derföre till
Casselton, men fann derstädes inga ny-
heter angående henne, hvadan han skref
till slägtingar på andra sidan hafvet,
underrättande dem om förhållandet.
Miss Iverson skref också till sina vän-
ner, hvilka följaktligen sände henne de
åstundade underrättelserna angående
broderns vistelseort, men orefven som
hon skref till honom blefvo återsända,
ty han hade redan lemnat platsen på
grund af dåliga aflfärskonjunkturer.

En lång tid förflöt och efter att hafva
uppgifvit allt hopp om alt finna sin
broder, John, lemnade hon Dakota och
reste till Minneapolis, der hon tog tjenst
ho? en svensk familj, A. J. Österholm.

En vacker morgon kom hon af en
händelse att gå in i Union Depot. Hon
såg då en skäggig, bredsxlad ung man,
^om fäste hennes synnerliga uppmärk-
samhet. Efier att noga hafva tittat på
honom, blef hon snart öfvertygad om
att hon hade funnit sin broder, som hon
förgäfves si kt under det förflutna året.
Hon tilltalade honom och ögonblickli-
gen igenkände John sin systers röst.
Det sista man såg af det lyckliga paret,
var då de gingo upp Nicollet avenue,
förklarande för hvai andra huru allting
hade inträffat.

På förfrågan om liknande händelser
ofta inträffa vid Union Depot, svarade
dervarande emigrationsagenten, John R.
Groetbum, att många af emigranterna
till Dakota hade felaktiga biljetter och
skulle aldrig kunna uppnå sin bestäm-
melseort om det icke vore för stations-
agenternas vaksamhet.

Bland unga resande, som på ensam
hand företagit den långa resan från Eu-
ropa till Minncapolis, må nämnas en
liten fyraårig pys, Julius E. Oisen, som
i Augusti 1895 ensam tillryggalagl den
4,500 mil långa vägen från Köpenhamn.
Han kom som fraktgods och på adress-
lappen stod: "Frakt betald, befordras
till doktor Carl Essen, 312 Eighth street
south, Minneapolis, Minn., U. S. A."

Den lille resenären var den yngste
passagerare, som anländt ensam hit till

staden. Han var vid godt mod och be-
rättade att han erhålHt god vård på
resan och öfverallt träffat vänliga men-
niskor, som hjelpt honom. Hans för-

äldrar hade dött och han skulle adopte-
ras af sin moster, som var gift med
doktor Carl Essen.

Ofvanstående teckning är en trogen
bild af "den lille päne dreng."
♦ • *

Vi hafva många vackra stadsdelar,
men förvisso äfven några högst egen-
domliga, liksom till exempel "Bohemian
Fiats," som den lilla strandstaden under
Washington avenue-bron så oriktigt
kallas.

När man reser å Interurban-spårvag-
nen från Minneapolis till St. Paul öfver
den höga Washington avenue-bron,
varsnar man i afgrunden under sig en
hel liten stad utefter den låga fiodbräd-
den. Man kan icke undgå att tänka,
det detta måste vara Lilliputernas stad,
ty allt ser så ovanligt smått ut. Husen
te sig som små hundkojor, och "midt i
byn" ligger en liten kyrka.

I Bergshammars socken i Söderman-
land finnes en af de minsta kyrkor i
Sverige. När en resande en qväll for

der förbi, sporde han körsvennen hvar
kyrkan fans; han kunde icke se henne.

"Ja, si ho' ä' så lita, att di tar in'na
om nättera," svarade den finurlige kör-
svennen.

Detta infall skulle med än större skäl
kunna tillämpas på kyrkan i den lilla
stad vi här tala om, ty hon är betydligt
mindre än Bergshammars kyrka, ja, så
liten, att man kan stå vid kyrkväggen
och räcka till taklisten med handen.

Emellertid ger det hela, med sina re-
guliära gator, intrycket af en riktig liten
stad.

Hvilka äro då de, som här slagit sig
ned? De, som vilja bo sålunda, kunna
ej ha stora anspråk på lifvet, och dess-
utom svämmar floden understundom öf-
ver, så att gatorna fyllas med vatten,
hvarvid man måste befara dem i båtar,
liksom man i Venedig färdas i gondoler.

"Båtar" var väl dock för mycket
sagdt.

En känd visa lyder sålunda:

■'Uti Helsingland ror di med tråg.
För di kan inte vftnda med båtar."

Och detta bör väl ock här tillämpas.

Bifogade träsnitt visar vyer af staden
under öfversvämningsperioden våren
1894, den största öfversvämning, som
inträffat derstädes på fjorton års tid.

Invånarne i denna högst kuriösa stad
äro ursprungligen "squatters." De fingo
förr bygga sina hyddor nere vid flod-
brädden utan att betala någonting för
tomter. Och på detta sätt grundlades
staden. Nu äro emellertid dessa gyllene
tider förbi. De, som nu bo der, måste
betala omkring $10 eller $15 per år för
borätten, allt efter som tomten är stor
till.

Till nationaliteten äro de flesta slavo-
ner, och kyrkan, öfver hvars dörr föl-
jande ord läsas:

SLOVANZKA EVANGE. LUTH.

IMMANUBLS CIKKEY.

1889.

x\\\\\\\\l I f /////////

är också slavonisk. Omkring 400 sla-
voniska familjer hafva sin varelse i den-
na stad på sandbankarne i Mississippi.
Af de öfriga äro 40 af skandinaviskt, 15

af irländskt samt en del af böhmiskt ur-
sprunj^. Den slavoniske presten, som
grundlade församlingen, hette C. Hau-
ser, men han har afdunstat till Pennsyl-

vania och en annan har upptagit hans
mantel.

De som bo dernere ha dock flera för-
delar. Först och främst få de all sin
ved fritt. De behöfva endast gå ut till
Wood Street och hala in så många af de
förbiflytande timmerstockarne de behöf-
va, så ha de "plenty" af bränsle. Ett
storartadt vedförråd finnes ock i staden.
Till och med utefter kyrkväggarne ligga
kolossala vedfamnar uppstaplade, och
gårdarne vid Cooper street äro äfven-
ledes fulla af ved.

Af fisk fins ock ett outtömligt förråd.
Man fiskar dagligen vid flodbrädden, så
att det räcker för hela "stadens" behof.

Vi begåfvo oss en vacker dag utför
den väldiga backen ner i den lilla sta-
den för att samtala med presten och
af honom erhålla några upplysningar
om platsen. Men detta hade vi inga-
lunda gjort, om vi vetat, huru mycken
uppståndelse detta vårt besök skulle
åstadkomma bland invånarne, som icke
äro vana vid att se några främlingar
dernere.

Ur alla de små husen, af hvilka några
voro ganska snygga, kommo invånarne
ut och begapade oss, som om vi varit
de leda skogstrollen, eller Necken, som
med följe uppstigit ur Mississippis djup.
Man syntes rent af vilja äta upp oss
med ögonen, och vi kände oss djupt
generade.

Gummor och gubbar, pojkar och flic-
kor (många af de sistnämda voro riktiga
skönheter, snarlika zigenerskor) beskå-
dade oss under fasansfull tystnad. Ja,
till och med hundarne gjorde allt för att
riktigt skälla ut oss, och vi hade all
möda att befria oss från deras angrepp.

Till sist framsändes en deputation af
unge män, som under mörka ögonkast
sporde oss, om vi voro de ingeniörer,
som skulle beordra husens borttagande
och platsens omreglering till park.

Vi tröstade dem emellertid med att så
ingalunda var förhållandet, och sedan
slutade äfven hundarne upp med att
skälla.

De flesta vi talade med begrepo hvar-

ken engelska eller tyska, utan tecknade
endast. Till sist träffade vi dock en
gammal norrman, som visade oss till en
svensk vid namn Gustafson. I det lilla
huset, som bestod af två rum och kök,
allt ytterst litet, var det rent och snyggt.
Gumman stod i köket och strök. Vid
hennes sida på strykbrädet syntes en
tallrik med afätna fiskben. Och der-
inne i "parlorn" satt Gustafson sjelf vid
sitt arbetsbord. Gustafson, som led af
galopperande lungsot sedan elfva år till-
baka, var föga konversabel. Vid ena
sidan hade han en fiol och vid den an-
dra en guitarr. På väggen hängde ett
porträtt af general Booth och på bordet
låg en af frälsningsarmeens sångböcker.
Gustafson var nemligen '"kapten" i
Booths brigad.

Menniskorna dernere sågo i allmän-
het belåtna ut, och barnen svärmade
omkring som bi i en kupa. Utan tvifvel
är det väl dock med dessa stadsboar
som med

"Komministern i Möja,
Som får med litet sig nftja."

Dock — "vara gudelig och låta sig
nöja är vinning nog."

* • *

Några af våra gamla råmärken torde
förtjena ett omnämnande. Vid sidan af
de stora palatsen finna vi ännu gamla
bebodda eller öfvergifna ruckel ifrån
forna dagar, hvilka snart torde komma
att "rulla på trissor," ty

Evigt kan ej bli det gamla;
Hvad förmultnadt ftr skall ramla.
Och det nya vftxa upp

Oaktadt Minneapolis framvisat stän-
diga scenförändringar och månget gam-
malt råmärke försvunnit, kunna likväl
de indianer, som i gamla dagar gästade
staden, ännu finna många välbekanta
ställen, om de endast kunde återvända
från de "sälla jagtmarkcrna" och göra
en tur omkring staden. De skulle na-
turligtvis blifva förvånade öfver de mån-
ga stora förändringarne på alla håll ocli
kanter, men de skulle också blifva glada

att få se ett och annat välbekant "resi-
dens."

Allt efter som åren rulla undan, för-
svinna nu dessa råmärken, och det kom-
mer icke att dröja länge förrän "de för-
sta husen som bygdes i Minneapolis"
komma att räknas till de ting, som varit.

Det första "frame"-hus som bygdes i
St. Anthony finnes ännu qvar. Det upp-

sprungliga plats tills dess grundgräfnin-
gen för byggandet af Union Depot på-
börjades. Den gamla byggnaden flyt-
tades då till Washington avenue north,
nära Turner Hall, hvarest den ännu bi-
behåller sin gamla yttre form med un-
dantag af "piazzan." som numera sak-
nas. Huset nyttjas för närvarande till
sbgtarbutik.

DET FÖRSTA '•i<KAME"-HUSET I ST. ANTHONY.
Uppbygdt ar 1848.

fördes år 1848 af R. P. Russeli, hvilken
följaktligen hade all rätt till att räknas
för den äldste invånaren. Huset är af
historiskt intresse i dubbel mening, då
man betänker att det trävirke, som nytt-
jades för att uppföra detsamma, var det
första som sågades i St. Anthony. Dess
takspån importerades från Stillwater och
fördes hit med båt, ty dylika tillverkades
ej härstädcs på den tiden. Detta gamla
hus, som i många år trotsat tidens verk-
ningar, står ännu qvar på sin ursprung-
liga plats vid öfre sidan af North Main
Street, på tredje tomten norr om Grcat
Northcrn-jernvägens spår.

Det första föremål, som helsade fot-
gängaren välkommen i tidigare dagar,
då han passerade öfver hängbron från
Nicollet Island till vestra sidan, var
Snyder & McFarlanes "Real Estate"-
kontor. Byggnaden uppfördes af P. S.
Snyder år 185.3 och förblef på sin ur-

Ett gammalt boningshus, som håller
på att förblekna med åren, är det som
står å University avenue nära Second
avenue north. Det bygdes af John

Hcaiy och cgcs nu af kapten O. C.
Mcrriman. Byggnaden uppfördes på
den tid då hela (hvad man nu kallar)
östra Minneapolis var en vild prairie,
som endast beboddes af jettestora klock-

grodor. Det var ett riktigt palats på
sin tid och var allmänt kändt under
namnet "The Castle of Frogmore,"
hvilken benämning det erhöll på den
grund att huset stod vid kanten af ett
stort träsk eller groddam.

På University avenue northeast, helt
nära Central avenue ,står en liten en-
vånings träkåk, som om sommaren är
öfvertäckt med slingrande vinrankor och

ser ytterst hemtreflig och inbjudande ut.
Detta hus är äfven ett af de äldsta i sta-
den och får troligtvis stå der ännu i
många år för att ge tak öfver hufvudet
åt man och hustru, som nu bott der så
länge, att de troligtvis ej skulle känna
sig lyckliga på någon annan plats.

H varje främling här i staden betrak-
tar med förvåning det lilla hvita hus,
som ligger till hälften undangömdt af
träden å hörnet af Hennepin avenue och
Fourth Street, ty det är icke ofta man

får se ett gammalt "homestead" beva-
radt i all sin enkelhet på en af de mest
centrala hörntomterna i en stor affärs-
stad. När Levi M. Stewart bygde detta
hus samt förvandlade hörnet till en park,
kunna icke "the oldest inhabitants" nu
komma ihåg. Det var så länge sedan
att 999 af hvarje tusen af våra gamle
invånare här i staden skulle säga, att

det fans der, då de kommo till Minne-
apolis. "Mount Zion" — så kallar Mr.
Stewart sitt hem — är en af sevärdhe-
terna här i staden och kommer troligt-
vis att förblifva så i många år, ty "El-
der" Stewart vill lika ogerna upplåta
sitt hem för något af¥ärsqvarter som
han vill försumma att gifva Courthouse-
flickorna sin vanliga ration af karameller
hvarje lördag.

Bakom Bank of Commerce-bygg-
naden qvarstår ännu Gales gamla
"homestead" å hörnet af First ave-
nue south och Fourth street. Detta
gamla stenhus var troligen det mest pre-
tentiösa och beqvämaste på sin tid och
ännu har det icke öfverlefvat sin bruk-
barhet. I forna tider var huset scenen
för många briljanta sällskaper och soci-
?la tillställningar: men allt har för länge

sedan förändrats och byggnadens värde
förringats af dess senare innehafvare.
Det måste likväl snart flytta på sig, ty
tomten som det upptager är allt för vär-
derik för att icke nyttjas för affärsända-
mål. Redan denna sommar har det va-
rit på tal att nedrifva huset och i dess
ställe uppföra en större affärsbyggnad
för att dcri inrymma den svensk-ameri-
kanska banken.

På hörnet af Eighth avenue south och
Fourth Street, midt emot det gamla råd-
huset, är Arnes' forna "homestead,"

hvilket var "långt, långt ut på landet,"
då domare E. B. Arnes bygde detsam-
ma. Stället kallades förr i tiden "The
Elms," emedan det var beväxt med al-
niar, hvilka fortfarande finnas qvar.
Allt sedan domaren Arnes flyttat in i en
ny och mera elegant bostad har detta
gamla "homestead" bebotts af enskilda

hyresgäster, tills det slutligen biet ett
"boarding"-hus. För flera år sedan var
platsen befästad af den hjortögde Evert
Nymanöver, som var "boardinghusbas"
derstädes; men tvingades han snart på
grund af sig sammanhopande omstän-
digheter att retirera. Platsen har för
länge sedan erhållit det utnötta och för-
fallna utseende, som är så karakteristiskt
för gamla byggnader, som i längre tid
varit "vårdade" af andra personer än
egaren sjelf.

I sammanhang härmed vilja vi om-
nämna ett annat råmärke, som för län-
ge sedan försvunnit, men som på sin
tid utgjorde stadens stolthet, nemligcn
den 275 fot höga elektriska masten å
Bridge Square. Denna "lyktstolpe" var
i sitt slag en af de första samt den allra
högsta, som någonsin blifvit uppförd.
Den tillverkades här i staden år 1883 af
den politiske kopparslagaren och ång-
pannefabrikören M. W. Glenn, som då
var medlem af City Council. För åra-
tal utgjorde den förnämsta föremålet för
Minneapolisboarnes stolthet och var all-
tid beskrifven i all den litcratur som
utgafs för att annonsera staden. Hela
sta'n var på fötterna första illumina-
tionsqvällen och Col. W. S. King, Col.
M. W. Glenn och Tom King — den
senare var skaparen af denna idee —
förklarades som offentliga välgörare.
Den elektriska masten var likväl en dyr-
bar lyxartikel och efter att hafva trotsat

väder och vind i tio års tid, nedtogs den,
den igde Augusti 1893, rostig och vä-
derbiten, innan dess egna fall fick till-
fälle att göra någon skada.
* • *

Närstående träsnitt är en trogen af-
bildning af en liten flat grafsten, om-
kring tolf tum hög och sex tum bred,
som är inmurad i tegelväggen i Bank
of Commerce-byggnaden, hörnet af
Fourth Street och First avenue south.

Bort. Mi^o^7ft.
Requies — Cnt.

Många, många gånger har man sett
personer stå på gatan långa stunder för
att betrakta detta egendomliga monu-
ment och sedan gått sina färde, okun-
niga om de mysterier, som äro förknip-
pade dermed. Historien härom är kort
och lyder sålunda: Då Samuel C. Gale
för långa tider tillbaka bodde å sitt
gamla "homestead," huset intill bank-
byggnaden i hörnet af Fourth street och
First avenue south var detsamma om-
gifvet af en vackert grönskande och
blomsterrikt besådd plan, som i sakta
sluttning sträckte sig ner till Fourth
Street, hvarest den stora bankbygnaden
nu är belägen.

På denna plan lekte fordomdags Sa-
muel Gales fem barn och en favoritkatt,
som kallades Thomas. Men Thomas
dog en vacker dag och biet af de sör-
jande barnen under högtidliga ceremo-
nier begrafven i ett skuggrikt hörn af
griisplanen och blcf ofvannämde sten då
placerad öfver grafven. Edward Gale,
äldste sonen, som på den tiden var myc-
ket fördjupad i Caesar och Cicero, lät

i stenen inrista följande inskription:
"Requies-Cat," hvilket skulle vara en
slags ordlek på det latinska ordet "Re-
quiescat" (må han hvila i frid), som så
ofta förekommer på grafstenar. Allt
efter som tiden passerade förbi blef grat-
ven försummad och grafstenen slutligen
helt och hållet förlorad ur sigte, tills
man år 1887 började gräfva grunden för
den nuvarande Bank of Commerce-
byggnaden, då Stephen Jones, förman
för mureriarbetarne, händelsevis fann
stenen i jorden och, utan att någon enda
medlem af Galeska familjen visste nå-
gonting derom, lät han inmura densam-
ma på denna i ögonfallande plats i nord-
vestra hörnet af byggnaden.

Låtom oss hoppas att denna sten
måtte länge "Requiescat" på denna
plats icke allenast till minne öfver
Thomas-cat, utan äfven öfver de glada
stunder, som fordomdags egt rum å
Gales gamla "homestead."
* * *

Många skyltar hafva blifvit uthängda
och "dragna in" under tidernas lopp;
men ingen har tilldragit sig allmänhe-
tens uppmärksamhet så mycket, som
den skylt, hvilken vi här nedan upp-
visa. När man för många år sedan pas-
serade Washington avenue north, blef
man snart varse en kolossal, svartmålad
trästöfvel, som gnisslade på sina rostiga
hakar i stormen, sannskyldigtvis för
att draga allmänhetens uppmärksamhet
på följande egendomliga inskription,
som i hvit färg afstack mot den svarta
bottnen: "In God We Trust" samt
"Shoemaker Joe. A. G. and ?" För att
bättre tydliggöra skyltens utseende haf-
va vi låtit vår speciele artist troget af-
teckna densamma. Att döma af den
förstnämda inskriptionen, skulle man
frestas tro, att vår hedervärde skoma-
kare med den stora stöfveln vore af ett
ytterst religiöst sinnelag. Huru dermed
förhöll sig, har varit svårt alt finna reda
på, ty mannen i fråga, som bär namnet
Joseph A. Gluba, sig till heder och in-
gen skam, har alltid varit ytterst sluten
och lemnade ej, trots alla möjliga och

5—

omöjliga försök, några upplysningar,
som vidrörde hans egen personlighet.
Att några roliga sällar förr i tiden bru-
kade drifva sitt ofog med gubben Gluba,
kunde man lätt sluta deraf, att på för-
frågan, om han hade någon kompan-
jon, eftersom det stod "Joe A. G. and
?" på skylten, han svarade: "Nej, det
satte jag dit för att jag ej skulle bli
oroad af banditer. Om de tro, att det
fins två härinne, ha de litet mera re-
spekt."

En vacker dag försvann likväl skylten,
och man såg den ej på flera år. Troligt-
vis hade den ej den af Gluba åsyftade
verkan. Nej, nej! den kanhända snarare
hade samma verkan som en annan sko-
makareskylt, förr i tiden, hvilken lydde:
"Gå inte till någon annan plats för att
bli lurad. Gå då lika gerna in här med
detsamma."

Den företagsamme affärsmannen lät
likväl icke sin skylt stå länge och skräpa
på bakgården. Den stora stöfveln dök
åter upp i dagen, ommålad och med
helt och hållet nya inskriptioner. Hvar
och en, som gjorde sig besvär att van-
dra åt norr öfver Washington avenue-
viadukten, kunde finna den strax intill

ett litet envånings träruckel (No. 414
Washington avenue north) på hvars
tak-kant den stora stöfveln intill helt
nyligen tronade och "stumt tilltalade"
den förbivandrande på latin. Man skulle
vara frestad tro, att den lämpligaste in-
skription å en skomakareskylt vore:
"Ne sutor ultra crepidam" ("Skoma-
kare, blif vid din iäst!"). Men denna
inskription finnes ej å den åsyftade stöf-
veln. Det står i stället: "Salus populi
suprema lex esto" ("Folkets välfärd
skall vara den högsta lagen"). Derun-
der läses: "Shoe shop by Joe!" och å
andra sidan: "The World has made
Itself. Shoemaker Joe A. G — ."

Låtom oss begifva oss in för att få
återupplifva gamla minnen och samtala
på de gamle romarnes språk med den
store latinaren och skomakaren. Den
yttre skrubben — det står också på
markisen utanför: "Shoemaker, Barber
& Co." — är en rakstuga; skrubben No.
2 är skomakareverkstaden och skrubben
No. 3 är köket. Med spannremmen
kring knäet och blötbaljan bredvid sig
tronar der bland beck och lastar den
märklige mannen, hvilken i likhet med
den verldsberyktade filosofen Böhme,
som också var skomakare, utan tvifvel
är en ovanligt intelligent person.

Mycket artigt mottager han de besö-
kande. Hans stora, klara ögon skåda
undrande och spörjande hvad man möj-
ligtvis kan hafva för ärende.

"Talar ni tyska?"

"Ja vvohl!" Den lille skomakaren ta-
lade nog tyska. Men den var betydligt
bruten, så att man väl märkte hans pol-
ska härkomst.

"Talar ni latin också?"

"Nein, meine Herren! Största delen
af det latin, jag kunnat, har nu fallit mig
ur minnet."

Joscpli A. Gluba (det lär ha funnits
ett "von" framför namnet fast adels-
märket bortkastats i detta jemlikhetens
land) är född i Sarbinowa vid Znin nära
Bromberg i Polen. Han har varit här i
tjugo års tid, och hans lilla affär föder
godt sin man.

"Vet ni om att Polen och Sverige en
gång voro förenade?"

"Ja, under Sigismund, Johan ni:s
son, ja; det vet jag nog."

Ja, allting tyckes den lille skomaka-
ren med det intelligenta ansigtet ha
reda på.

• När vi aflägsna oss och trycka hans
hand, tackande för godt sällskap, säger
han alltid på god svenska:

"Adjö, adjö, mina herrar! Titta in
när ni tittar ut!"

"Hvad för slag? Kan ni svenska
också?"

"Ja, ser ni, jag har mycket umgåtts

med svenskar, och polacker ha, såsom

ni vet, mycket lätt för att lära sig

språk."

* • *

Det gamla ordspråket säger: "San-
ning är underbarare än dikt," hvilket
tydligen bekräftades i November 1880,
då en sensation af mindre vanlig natur
inträffade. I sex månaders tid vistades
här i staden en yngling, som uppgaf sitt
namn vara Leon A. Belmont och som
påstod sig vara en nära slägting till
bankiren Aug. Belmont i New York.
Han bodde hos en familj Watts, hvars
dotter snart förälskade sig i den vackre
ynglingen, som äfven besvarade hennes
ömma låga och talte med längtan om
den dag, då kyrkans heliga band skulle
göra dem till ett. Vår yngling hade
under samma tid vunnit bekantskap med
en Miss Brackett, som äfven råkade att
bli kär i honom. Att på samma gång
ega, besitta och på ett tillfredsställande
sätt sköta tvcnne älskarinnor står ej i
mensklig magt och detta fann vår hjelte
snart till sin stora ledsnad vara rena
sanningen. Svartsjukans mörka demon
bcmägtigade sig snart hans älskarin-
nors hjcrtan och de började att lägga
])laner för hans fördcrf. Hotande moln
samlade sig öfver den stackars lättsin-
nige ynglingens hufvud. Dessa moln
urladdade sig on vacker dag i form af
en arresteringsorder, kallande ynglin-
gen att stånda till svars för — löftesbrott
eller försök till månggifte? — Nej, men

för att vara ett fruntimmer i "onämn-
bara," eller med andra ord, för att upp-
träda på allmänna platser i en drägt ej
passande för den anklagades kön. Vid
den undersökning som egde rum befans
den anklagade ej vara efter vårt lands
lagar berättigad att rösta vid andra mö-

LEON A. BELMONT.

ten än skolmöten, ej kunna prestera
några gällande anspråk på att tillhöra
skapelsens herrar och följaktligen ej
berättigad att bära de plagg, hvilka
dessa i trots af WoodhuU, ChafBin &
Companys bemödanden äro uteslutande
berättigade att uppträda uti.

Stadslagen säger, att "person som
uppträder på publika platser i en drägt
ej motsvarande dess kön, skall åläggas
en plikt ej öfverstigande $ioo, eller 90
dagars fängelse." Den godhjertade do-
maren, Mr. Cooley, som troligen såg
saken från dess komiska sida, dömde
Mary Belmont — icke Leon A. Bel-
mont, den fryntlige älskaren — att bota
$50 eller undergå 60 dagars fängelse..

Af orsaker, bäst kända af henne sjelf,
nekade flickan att betala böterna och
sändes derför till fängelset, der hon
vistades, alltjemt iklädd sin mansdrägt.
Att denna sak skulle väcka ett ofantligt
uppseende faller af sig sjelf och den
diskuterades med ett spännande intresse
vid alla kafferep i staden. Som ett re-
sultat af dessa öfverläggningar fram-

gick, att alla mödrar med giftasvuxna
döttrar ingått ett heligt förbund att ej
i sina familjer intaga någon yngling,
som ej kunde prestera l��kareattest på,
att han tillhörde slägtet "homo, genus
masculinum."

Den anklagades lefnadshistoria, sådan
som den skildrades af henne sjelf, torde
vara intressant nog att få följa efter be-
skrifningen af denna episod: Hon sade
sig vara född i Sydstaterna och att hen-
nes fader bodde här i landet. I sina tidi-
gare år fördes hon af sin moder, en
färgad amma och en betjent öfver till
det inre af England, der de under flera
år vistades och förde ett afskildt och
ensligt lif. År 1874 sjuknade hennes
moder och för att återvinna helsan reste
de öfver till södra Frankrike och senare
till Florens i Italien, der hon dog. Hon
hade före sin död strängt ålagt amman
och betjenten att föra barnet öfver till
New York och der uppsöka vissa per-
soner, som skulle lemna det skydd och
hjelp. Barnet skulle enligt moderns ön-
skan alltid vara klädt i gosskläder. De
anlände till New York på våren 1876,
der flickan låg sjuk en längre tid i följd
af sjösjuka. Efter många fruktlösa för-
sök lyckades det slutligen amman att
finna reda på de af modern anvista per-
sonerna, 'dock utan att från dem erhålla
något understöd. För att undgå att lida
nöd, reste de till ammans son, som
bodde i Kansas och der egde en stor
landtegendom. Här tillbragte flickan,
iklädd en nybyggares bockskinnsdrägt,
de lyckligaste dagarne af sitt lif och
hon sade sig bittert ångra den dag, då
hon lemnade denna plats. Kringströf-,
vandet på den ändlösa prairien styrkte
hennes helsa och hon blef snart full-
komligt återstäld från sin sjukdom.

En dag under ett af sina ströftåg ka-
stades hon af hästen och skadade sig så
illa att hon låg sanslös i tjugofyra tim-
mar. Några herdar, som påträffade
henne, förde henne till närmaste farm-
hus, der hon med mycken ömhet vårda-
des af en Mrs. Wolcott. Under sjuk-
domen upptäcktes hennes kön och Mrs.

Wolcott tillrådde henne att anlägga
fruntimmerskläder, hvilket hon också
gjorde för första gången i sitt lif, men
det lyckades ej bättre än att då hon en
dag kom ridande som fruntimmer blef
hon arresterad för förklädnad. Sherif-
fens hustru öfvertygade sig om hennes
kön och hon blef frigifven. Hon skyn-
dade då hem och a-nlade sina karlkläder,
hvilka hon sedan ej lemnat. Hon trött-
nade slutligen vid farmen och öfverta-
lade amman att låta henne resa till
Östern. Hon gjorde resan i sällskap
med en man, hvars namn hon ej ville
uppge, till Leavenworth. Komna till
denna plats öfvertalade mannen henne
■ att göra hf)nom sällskap till Leadville,
der han hade en broder, som han ville
helsa på. Mannen erhöll af amman
$1,500 af de penningar, som modern
hade efterlemnat. Dessa penningar be-
höll mannen jemte $100, som han erhöll
för en häst, som tillhörde flickan. Han
misshandlade henne äfven och hon för-
sökte att rymma, men ertappades och
tvingades att göra honom sällskap. De
anlände slutligen till Leadville. Här
gjorde hon bekantskap med en familj
vid namn Watts, hos hvilken hon um-
gicks mycket, och med hvilken hon flyt-
tade till Minneapolis. Allting gick väl
och hon gälde för en städad och exem-
plarisk yngling. Grace M. Watts fat-
tade tycke för den vackre ynglingen och
detta tycke mognade snart till kärlek.
Sådan var i korthet den lefnadsteckning,
som hon sjelf lemnade.

Det synes otroligt att hon skulle kun-
nat vistats i Minneapolis i hela sex må-
nader utan alt blifva upptäckt. Att hon
på samma gång hade tvenne älskarin-
nor, hvilka båda voro verkligt föräl-
skade i henne, är fullkomligt sant, ehuru
det låter sagolikt.

Morske miin finnes det godt om i
Minneapolis, men det finnes också en
och annan qvinna, som vet att morska
sig ibland. Bland dessa står en viss
landsmaninna i främsta rummet. För

allmänheten är hon föga bekant, men så
mycket mer för polisen, der hon är känd
under namnet "Swede Pete." Under
de senare åren har hon oupphörligt
anammats af konstapel Battong och
fått plikta derför att hon gått klädd i
karlkläder. Hennes hela lefnad om-
gifves af en mystisk slöja, som få torde
haft tillfälle att genomskåda. Förutom
det att hon så ofta paraderat i karlklä-
der och derför blifvit sänd till arbets-
huset, vet man ej att något brott eller
vidare ondt varit förknippadt dermed.
En gång arbetade hon som en hel karl
i skogarne i Wisconsin och sof i ba-
racken ibland de andra arbetarne, utan
att hennes kön upptäcktes. Hon kän-
ner sig aldrig riktigt kurant, då hon ej
har byxor på sig, och i karldrägten lik-
nar hon på ett hår en vanlig arbets-
karl. För att kunna lemna en utförlig
beskrifning öfver hennes äfventyrliga
lif, försökte vi för några år sedan att få
ett personligt sammanträffande med
henne, men detta var ingen lätt sak; ty,
livar hade hon sitt hem? Adressen er-
h.ölls slutligen af polisen. Vi styrde
kosan till den uppgifna platsen, men
träffade ingen Mrs. der. (Poli-
sen underrättade oss om, att detta var
hennes dåvarande namn, ty hon hade
gift sig för en kort tid sedan.) En till
utseendet mycket städad grannqvinna i
samma hus underrättade oss om. att

Mrs. bodde "up stairs," men

var mycket sällan hemma. Då jag först
frågade efter personen i fråga, visste
hon ej hvem det var, men då jag nämde
"Swcde Pete," så gick ett ljus upp för
henne. Hon underrättade mig då, att
jag troligtvis kunde träffa henne hos
ett grannfolk några qvarter derifrån,

om jag frågade efter Mrs. L , ty det

var det namn under hvilket grannqvin-
nan egentligen kände henne. Aha!
tiinkte jag, här kommer att blifva ett
tillfiillc att få förena många mystiska
liiiikar nch vinna intressanta ämnen för
en liten roman, och jag gnodde genast
i väg, som en riktig detektiv. Men för-
gäfves, hon fans ej der heller. Efter

några dagar försökte jag på nytt å den
gamla platsen, och blef då af den hygg-
liga grannqvinnan underrättad om, att
hon just var hemkommen. Jag gick
genast en trappa upp. Dörren till ett
stort, elegant rum stod öppen på vid
gafvel. Jag steg in och frågade den
unga damen som satt och sydde, om

det var Mrs. , men hon kände

inga grannar med ett sådant namn. Jag
nämnde då "Swede Pete" och den unga
damen pekade genast på dörren å andra
sidan farstun. Jag måste följaktligen
göra en ny frontändring. Jag knac-
kade på, steg in och fann att jag ej
längre var på villospår. Derinne var
"Swede Pete," som vid detta tillfälle
ovanligt nog ej bar några byxor. Jag
uträttade mitt ärende, omtalade att jag
var tidningsman och önskade att få "in-
terviewa" henne. Ett dystert moln
spred sig genast öfver hennes panna
och jag märkte tydligt att sådana herrar
hos henne ej rönte något särdeles godt
mottagande. Bäst är nu att ta' saken
lugnt, tänkte jag, och på så sätt fick
jag till att börja med reda på, att hon
var född i Helsingland år 1862 (således
34 år gammal) samt att hon anlände till
Amerika 1882. Då jag sedermera spor-
de henne, om de romantiska händelser,
som hon genomgått i sitt lif, började
hon brumma på ett högst karlavulet sätt
samt gick in i nästa rum efter sin hatt
och kappa. Under denna korta paus
fick jag tillfälle att titta mig omkring i
rummet. Der fans endast ett tomt bord,
en stol på fyra ben utan ryggstöd samt
en rostig och kall jernspis utan några
kokkärl. Då hon åter inträdde, upp-
tog jag ämnet på nytt, men hon svarade
endast: "Det skall katten berätta sina
lefnadsöden iör att sedan blifva utskri-
ken öfver hela Sverige, Norge, Dan-
mark och Amerika. Jag har blifvit be-
skrifven i tidningarne nog förut och
■dessutom är min lefnadshistoria så lång,
att den räcker ända från Minneapolis
till New York." Det var således ingen-
ting annat att göra än att ombyta sam-
talsämne och låta läsaren gå miste om

den intressanta roman, som kunnat fylla
flera sidor af denna bok. På tal om de
hårda tiderna var hon särdeles bitter i
sitt omdöme. "Nu återstår snart intet
annat än att svälta ihjel," sade hon, "ty
en 'lassare' i skogarne får nu arbeta för
$10 mindre per månad, än de förut varit
vana att erhålla." På allt hennes reson-
nemang märktes det tydligt, att hon var
mera hemmastadd med de manliga gö-
romålen än med de qvinliga. Hon är
kort till växten, groft bygd, har kort,
ljust, stripigt hår och med den "Chewing
Gum" eller tobaksbuss, som vältrades i
hennes venstra kind liknade hon full-
komligt en äkta Helsinglandspojke.
Hon lär vara lika stark som två vanliga
karlslokar och är väl bevandrad i pugi-
lismens knep. Efter ett kort och otill-
fredsställande besök aflägsnade jag mig,
medveten om, att jag träffat en qvinna,
som ej var vid särdeles godt humör.
Att jag ej tog fel häri, fick jag strax
bekräftelse på från ett annat håll, då det
berättades mig, att flickan nyligen gift

sig med en man vid namn John .

En eftermiddag hade John stuckit näsan
för djupt i glaset, och när han kom hem.
började han träta på sin manhaftiga hu-
stru, som dervid på det kraftigaste op-
ponerade sig. Ett slagsmål följde
och Petes ögon voro snart lika blå
som himmelens fäste; men då gjorde
hon plötsligen en "schock" och lycka-
des kasta ut mannen på köksgolfvet.
Så snart hon hunnit draga andan till sig
efter kalabalikcn, lyfte hon dock upp
sin John, grep honom vid örat, ledde
ut honom på gatan och förde honom
fram till patrullskåpct, der poliskonsta-
peln John Olson stod.

"Polisman," sade hon, "tag den här
göken, kalla hit patrullvagnen och låt'en
få en körtur i den vagn, som jag sjelf
så ofta åkt i!"

Sedan polismannen fått sakens sam-
manhang klart för sig, tillkallades också
patrullvagnen, hvari mannen fick åka.

Dagen efteråt uppenbarade hon sig i
polisrätten, tog plats i vittnesstolen och
lagade så, att hennes herre och man

fick åka i "Black Maria" till arbetshu-
set, der han skulle vistas tio dagar, så
att hon åtminstone så länge fick njuta
sitt sorgfria väsen i hemmet. Detta är
hela skildringen om besöket hos "Swede
Pete," hvilken under gynsammare för-
hållanden skulle varit lång och ytterst

intressant.

* * *

Nason Carmen är namnet på den mest
brokige eller mångfärgade tramp, som
af poliskammaren i Minneapolis någon-
sin erhållit sin dom.

Polismannen Czaias skarpa blick ob-
serverade denna sällsamma varelse i
Juni 1893 patrullera på gatorna här i
staden och med beundransvärd! kurage

grep han detta under och förde det till
finkan. Han trodde att han hade funnit
"den felande länken." Då denna uppen-
barelse visade sig för fångvaktaren
Bradley, blef hans högvördiga person

helt och hållet stum af förvåning, hvil-
ket vill säga ganska mycket.

Carmen var klädd i en kostym lik-
nande Rip Van Winkles ehuru att döma
af utseende och lukt den måste varit
mycket äldre. Hvad man för artig-
hets skull skulle kunna kalla för hans
rock, en kombination af alla möjliga
fabrikater, hade alla tänkbara kulörer,
och hans halsbeklädnad var en gammal
vinterhalsduk, slagen i en stor knut.
Det öfriga af hans beklädnad var arti-
stiskt så till vida, att det passade till-
sammans med rocken. Med ett ord
sagdt, han såg ut som en personifiering
af dåliga tider.

Inför rätten förklarade denne kung af
lump och trasor, hvars ansigte öfver-
träffade till utseende vida den kropps-
liga hyddans lumpna beklädnad, att han
var en farmare från Nebraska. Han
hade populistiska åsigter angående pen-
ningefrågan, men detta räddade honom
icke från arbetshuset. Hans dom blef
60 dagar. Han var omkring 55 år gam-
mal och syntes vara alldeles oskadlig.
Polisen ansåg honom likväl säkrast i
arbetshuset, ty i det fria kunde han
lätt skrämma ihjäl både qvinnor och
barn samt "turn milk sour," som ameri-
kanaren säger.

* * *

Ämnet för denna skizz och originalet
till bifogade fotografiporträtt, har gjort
sig bemärkt på ett särdeles karakteri-
stiskt sätt. Endast under de sista tre
eller fyra åren har han varit känd så-
som "Senator Swanson," och är det på
dessa år som han vunnit den ryktbarhet,
hvilken lofvar att vidhänga honom tills
hans hår blifvit hvitt och ålderdomen
tryckt sin pregel på hans anlete.

Ar 1894, under det striden om valet
af Nelson eller Washburn till senator
pågick i St. Paul, visade sig ständigt
i hotel-korridorerna och i kapitolie-
byggnaden en som man antog oför-
falskad svensk. Han sade sig komma
från landet och vara en passionerad be-
undrare af Knute Nelson. Han förlo-
rade aldrig något tillfälle att möta en

6»

legislatunnedlem för att underrätta ho-
nom om, att folket öfver hela staten
önskade att se Nelson sänd till senaten.
Ingen kunde ana att han var D. L.
Smith, en infödd amerikanare och

"SENATOR SWANSON."

Minneapolis-bo. Hans svenska bryt-
ning var fullkomlig och de som hade
reda på rätta förhållandet hade, liksom
Smith sjelf, rolighet i långa banor. Det
var under denna senatorsstrid som
Smith utförde sitt första och mest om-
fattande dialektarbete, hvilket gaf ho-
nom ofvannämda titel. Han har sedan
dess nyttjat sin dialektoriska qvalifika-
tion till sin egen fördel samt för att
roa sig sjelf och många andra.

Han besökte St. Louis under repub-
likanska konventionen i 1896 i sällskap
med Minnesota-delegationen och blef
der presenterad som senator Swanson
till Mark Hanna, Platt, Depew och
flera personer af nationel ryktbarhet.
Presenteringen åtföljdes naturligtvis af
åtskilliga kommentarier. Smith är fort-
farande Minneapolis-bo. Han är till
yrket byggmästare, har till specialitet
att uppföra "elevators" och har kontor
å Third street south. Han var född i

Rome, Wisconsin, 1861. År 1886 flyt-
tade han till Redfield, South Dakota,
och i Oktober 1893 till MinneapoHs.
Smith är af tysk härkomst, hans farfar,
John Smith, och hans moders föräldrar
kommo till Amerika från Tyskland.

Redan i äldre tider gjordes åtskilliga
försök att förena de båda tvillingstä-
derna till en enda stor stad, under en
gemensam stadsstyrelse, men alla för-
sök att uppnå detta mål strandade på
omöjlighetens blindskär, der Minneapo-
lis-patrioters motvilja utgjort de farli-
gaste bränningarne. Den i alla fall su-
blima tanken att förena Minneapolis och
St. Paul till en stor stad under namnet
"Paulipopolis" (?) eller "Minneapaulis"
(?) framträdde likväl som starkast i
början af år 1879, då tidningen "Pio-
neer Press" erhöll en massa "bref" och
"uppsatser" rörande denna fråga. Bill
King, som alltid förfäktade Minneapo-
lis' enskilda intressen, tyckte då att
bästa sättet att lösa problemet vore att
flytta kapitolium i St. Paul och univer-
sitetet i Minneapolis till en punkt midt
emellan de båda städerna och sedan
skulle resten nog gå af sig sjelft.

Senaste försöket att förena de tu till
en stad under namnet "Minnepaul" (?)
egde rum i Januari 1898, då handels-
kammaren i St. Paul författade resolu-
tioner, som förklarade att tiden nu var
inne för att åstadkomma en samman-
slutning och komiteer tillsattes å hvar-
dera platsen för att dryfta frågan i ge-
mensam konferens. Resultatet blef lik-
väl det gamla.

På samma gång som denna sak gif-
vit anledning till mången allvarlig be-
traktelse, så har den äfvenledes varit
upphofvet till skämtsamma reflexioner,
synnerligast från våra mest egenkära
Minneapolisbor. Till och med vår lille
poetiska "Otto" (Otto Anderson) har
ej kunnat låta bli att drifva lite smått,
ty i sin visa om "Minnie och Paul"
sjunger han till sist:

"Ja, gamla gubbar kan niftngen g&ng kallas tokar
för unga flickor de lägga ut sina krokar,
och mr. Paul har också vägat mång' brottning
att fånga få Minnesotas skönaste drottning.

Ja, 6n i dag lår den gamle på henne tänka;
ty när som solen sig bort i vester ses sänka,
på knä han faller och se'n han blottat sin hjessa
för sköna Minnie han högt och tydligt hörs niessa.

På telefon de med hvarandra nu spraka,
och uppå spårvagnar till hvarandra de åka.
Det synes tydligt, att båda tvä äro tära
samt att de båda nu stå hvarandra helt nära.

Vid Mississippi, i skogens lummiga sköte,
St. Paul och Minnie nu mänga år ha stämt möte,
och när från floden det blåser vindar så friska,
om evig kärlek de båda två höras hviska.

Och månget ryckte det uti staten hörts drifta,
att herr St. Paul skall med skön Minnie sig gifta.
Ja, hvarför icke? han kan ej henne förderfva,
snart gubben dör och dä får ju flickungen ärfva!"

Att en förening med tiden kommer
till stånd, trots allt slit och split, torde
någon af oss törhända blifva gammal
nog att få upplefva.

Alla forna profetior om Minneapo-
lis' storartade framåtskridande hafva
från tid till annan gått i fullbordan.
Redan då systerstaden St. Paul var i
sin spädaste ungdom, förutspådde den
Mirinies framtida storhet. På nyårsda-
gen 1850 profeterade "Pioneer" i St.
Paul, då endast en ett års gammal tid-
ning, redigerad af Mr. Goodhue, livil-
ken krystade ur sin hjerna en poetisk
utgjutelse, beskrifvande de städer som
voro och de städer som skulle komma
alt anläggas vid Mississippis stränder.
I denna utgjutelse förekommer följande
profetia angående Minneapolis, som då
icke fans till på kartan ens:

The thlrd will be where rivers conflMcnt

flow.
From the wido-spreading North tlirough
plains of BDow;
The mart of all that boundiess forests

glvo.
To make mankind nioro roniforlably llve.
The land of niannfiifturing indiistry,
The workshop of Iho nation It sliall be;
Propelled by this wide stroani yon'll see
A thousand factorles In St. Anthony."

Det måste erkännas alt de St. Paul-
boar, som kunde se in i framtiden, re-

dan då i dessa tidiga år skådade med
förståndets öga Nordvesterns framtida
stora metropol. Det St. Anthony som
förekom i Goodhues fantasi blef inför-
lifvadt med vår tids Minneapolis, med
dess bullrande maskinerier, dess nät-
verk af jcrnvägar och den dagliga han-
delsrörelsens id. De "thousand fac-
tories at St. Anthony" var helt enkelt
en profetia, och att våra hedersvärda
St. Paul-boar lefde i en stark öfverty-
gelse om den kommande stadens för-
dunklande storhet visar sig tydligt af
en annan händelse.

En vacker morgon i April 1850 steg
guvernör Ramsey, med en hel mängd
St. Pauliter, åtföljd af officerarne vid
Fort Snclling och Sjette regementets
musikkår, ombord på den gamle ånga-
ren "Anthony Wayne" i St. Paul och
passerade under sång och jubelrop,
trumpetstötar och trumhvirflar, uppför
floden förbi Fort Snelling, till staden
St. Anthony, landstigande strax nedan-
för fallen. Denna tilldragelse var helt
inspirerande. St. Anthony-boarne hän-
förde denna tribut till storheten af deras
stad, hvilken en vacker dag skulle ut-
göra endast några få "wards" af den
stora staden Minneapolis, hufvudpunk-
ten för Nordvesterns industri.

Hvad man antog i 1850 har nu sedan
dess allt mer och mer förverkligats. De
"thousand factories of St. Anthony"
surra och larma. Staden är hufvud-
punkten för navigationen å Mississippi
och skall inom några få år, under det
verksamma arbetet af Förenta Stater-
nas ingenjörer, erhålla en djup och öp-
pen farled till Mexikanska viken, öfver
hvilken skall föras rikligt lastade ångare
och flodbåtar, representerande en städse
stigande affärsverksamhet. Redaktör
Goodhues profetia har gått i fullbordan.

Vid firandet af den 4de Juli 185 1 före-
slogs åtskilliga skålar, och kom det på
Rev. E. D. Ncills lott att besvara skålen
för St. Paul och St. Anthony. Rev.
Neill, på den liden en af våra mest lärde
män inom staten, yttrade då helt sar-
kastiskt:

"St. Paul and St. Anthony,— the first
shall be the last, and the last first."

Denna profetia, som yttrades på
skämt, har sedan blifvit ett historiskt
faktum.

På tal om profetior, kunna vi icke
neka oss nöjet att meddela följande
högst kuriösa utdrag ur ett tal som vid
något tillfälle hölls härstädes af socia-
listen Evert Nymanöver:

"Det fans på Kristi tid tre underbara
städer, som i sjelfva verket regerade den
då kända verlden. De voro: Rom,
Athen och Jerusalem. Den nya verlden
har samma trio af märkbara städer:
New York, Chicago och Minneapolis.
Det skulle icke förvåna mig om Minne-
apolis i en icke så afiägsen framtid
skulle bli sätet för Nordamerikas rege-
ring och sjelfva centerpunkten för ame-
rikansk magt, rikedom och odling.
Hvad betyder detta förhållande för oss
skandinaver? Jo, oändligt mycket!
Vi äro ibland de fattigaste emigranter
som ankommit till detta land. Vi få
arbeta hårdt och ihärdigt och 'bära da-
gens tunga och hetta.' Vi äro ett ärligt
folk och önska blott rum att vända oss
på. Försynen, som styrer allting här i
verlden, har ordnat det så att vi, skan-
dinaverna, skulle komma att bebygga
den fruktbaraste staten i den mest bör-
diga trakt af jorden. Vi, som protestan-
ter, skulle få Minneapolis på vår del,
medan New York föll irländarne och
Chicago tyskarne till del. Jag talar här
naturligtvis om hvad som utgör det
öfvervägande folkelementet i dessa
verldsbeherskande städer. Om, för att
begagna ett bildrikt uttryck, New York
är Rom, så är Minneapolis Jerusalem.
Ty förunderligt nog ha skandinaverna
en stor likhet med det judiska folket på
Kristi tid. Det fans bland dem ett
Judea, ett Samarien och ett Galileen.
Skandinaverna äro indelade i svenskar,
norskar och danskar. Kanske det är
skandinavernas stora historiska öde att
ingå i den nya verlden såsom det judi-
ska folket ingick i det romerska verlds-
riket."

Till de mest värdefulla profetiorna
torde kunna räknas den, som stadens
grundläggare, Col. Stevens, på begäran
godhetsfullt lemnat som bidrag till våra
"Minneapolis Minnen." Hans gamla
erkända tjenstaktighet förnekade sig
icke, trots hans svaga och darrande
hand (på grund af förlamning i ena si-
dan af kroppen), gjorde det svårt för
honom att verkställa det kära uppdra-
get. Det troliga är, att denna hans
egenhändiga skrifvelse torde komma att
räknas till ett af hans allra sista penn-
streck. Det återgifves här i facsimile,
åtföljdt af en öfversättning deraf:

Minneapolis, Minn., April 29, 1899.
Till Alfred Söderström, Esq.

Käre herre.

Förliden vecka var det femtio år se-
dan jag kom till hvad som nu är Min-
neapolis, då en ouppodlad vildmark å
den vestra stranden. Jag bodde ensam
bland indianerna till en början. För att
döma framtiden efter det förflutna, tror
jag att staden är bestämd att blifva ett
stort kommercielt centrum i en nära
framtid, och att äfvenså allt, som gör
lifvet njutbart, skall då finnas i vår krets,
att konst och vetenskaper skola upp-
muntras, skolor blomstra och kyrkor
understödjas. Vi kunna vänta, att sta-
den skall antaga jetteproportioner rätt
snart. Det barn är, tror jag, redan
födt, som vid mogen ålder skall se den
bebodd af en million själar.
Eder vän,

JOHN H. STEVENS.

Gamlingen fylde 79 år den I3de sist-
lidne Juni. Af de 160 acres, som ut-
gjorde hans farm, hvilken nu utgör hjer-
tat af staden, eger han för närvarande
ej en tumsmån jord. Han bor i sitt
eget lilla, snygga och anspråkslösa hus
å 527 Tenth street south och är, enligt
sitt eget påstående, glad öfver att det är
fritt från inteckning. Han är hvarken
fattig eller rik, ehuru han, om han haft
anlag för att sko sig, skulle kunnat vara
egare till millioner. Sin största förmö-

i^seÉÉi

"The Minnesola Horticulturisl.'

A. W. LATHAM. SecrcUry,

. LATHAM. SecrcUry,

:o7 iA:DTi sioci. imratÅieus. u».

T-'

J0}1N |1. STEVEJ^S, Vice PresideAt,

^-^.^^>-i4]

genhet förlorade han på misslyckade
tidningsspekulationer.

Trots sin knappt öfverståndna förlam-
ning är han kry och liflig samt lyssnar
med intresse till allt som rör stadens
angelägenheter. Hans förnämsta nöje
är likväl att tala om sina gamla minnen.

Hell dig, du skäggige, gamle natriark.
Som kom hit mera ensam ftn Noak i sin ark I
Nu skadar du omkring dig s&vftl palats som park.
Ty grunden som du lade, var botteniast och
stark!

Vid den tid, då rivaliteten och afund-
sjukan mellan St. Paul och Minneapolis

voro som mest utpreglade, gåfvo de
båda städernas lokaltidningar hvarandra
många dräpande pikar. En del voro
affattade i en allvarsam anda, men de
flesta i en skämtsam stil, hvilken likväl
icke förfelade att ytterligare uppegga
jalousien. Här ett exempel, en gammal
fabel i ny form:

En St. Paulgroda och en Minneapolis-
groda föllo i olika mjölkkärl. St. Paul-
grodan jemrade sig, "Jag drunknar, jag
drunknar." Minneapolisgrodan ropade:
"Knoga på, knoga på!" På morgonsi-

dan började St. Paulgrodan återigen
jemra sig, "Jag drunknar, jag drunk-
nar," men Minneapolisgrodan svarade
fortfarande, "Knoga på, knoga på." Vid
daggryningen hördes St. Paulgrodan
åter med ett svagt, suckande läte fram-
pressa ett ytterligare, "jag drunknar,"
men Minneapolisgrodan skrek fortfa-
rande, "Knoga på, knoga på." När
mjölkflickan på morgonen tittade i
mjölkkärlen, såg hon den stackars St.
Paulgrodan ligga död, men Minneapo-
lisgrodan satt helt lugn på en liten guld-
gul smörklimp.

Följande lilla anekdot, som var myc-
ket i svang på den tid telefon-systemet
först infördes i Minneapolis, lägger tyd-
ligt i dagen den höga tanke, som mån-

gen af våra äldre settlare hyste om Min-
neapolis, som för dem verkligen syntes
vara jordens medelpunkt:

En gammal Minneapolisbo hade för-
lorat sin hustru. Så snart telefonkom-
munikation blifvit öppen mellan Minne-
apolis och paradiset, ringer han upp tele-
fon och ropar:

"Hallål"

"Hallå!"

"Är det du, Jenny?"

"Ja!"

"Hur mår du deruppe, min älskade

van

"Äh, jo, ganska bra; men, kära du,
man må nu säga, hvad man vill — inte är
det Minneapolis i alla fall,"

STADENS OMGIFNINGAR.

MINNETONKA.

Din \ reda våg med skunimig kam
Bjärt skymtar mellan snår och stam;
Små hvita segel deruppä

Som svanor gå.
Och lummig uddes arm så grön
Ljuft famnar dyningen vid ön —
O, Miimetonka. huru skön

Duar&ndå!

I vassen leker fisken gladt,
Och flickor bada under skratt
Vid holmen, der ej någon är

Dem till besvär:
Snabbt snor en ångbåt med musik
In i Rosanders täcka vik —
O, Minnetonk , huru rik

Din fröjd du bär!

Du skänker oss en trogen bild
Af Målarn, långt ifrån oss skild,
Med dina friska vågors lek

Och vindars smek;
Med dina fagra fjärdars längd.
Med trefna hus i grönklädd ängd.
Skön Minnetonka, doftbemängd

Bland björk och ek.

Men skuggan breder sig så tyst

Kring strand, som solen nyss har kysst —

O, afton, efter dagens strid,

Hurljuf och blid!
Se, månei s guldklot, stjernors här
Strö strålig glans kring lund och skär —
Du fagrast, Minnetonka, är

I qvällens frid!

Denna, den vackraste af Minnesotas
tio tusen sjöar, är belägen lo mil syd-
vest från Minneapolis och 20 mil från
St. Paul. Dess längd är omkring 11
mil och varierar den i bredd från en
till sex mil. Dess areal är 25 qvadrat-
mil och dess strandväg är beräk-
nad till närmare 100 mil. En blick
på kartan tyckes ange hvilkcn omvex-
ling af scenerier den måste erbjuda på
grund af dess oregelbundna form.
Stränderna och öarne äro betäckta med
skog, undantagandes å några få plat-
ser, der smärre städer blifvit bygda eller

der några farmare för många år till-
baka utstakat sina farmar. Det finnes
tre smärre städer vid Minnetonka, nem-
ligen Excelsior, Wayzata och Mound
City.

Excelsior grundlades år 1852 af en
koloni från staten New York och erhöll
sitt namn efter den titel, som organisa-
tionen antog, innan den lemnade hem-
met. Byn, som inkorporerades om-
kring år 1879, är belägen på en rad af
vackra kullar vid södra stranden af Min-
netonka, hvarifrån man har en härlig
utsigt. Excelsior är beläget 18 mil från
Minneapolis och har en befolkning af
omkring 750.

Ett annat gammalt settlement vid sjön
är Wayzata, på norra stranden, 10 mil
från Minneapolis. Namnet Wayzata är
en förvrängning af indianska ordet Wy-
ze-a-ta, betydande norra stranden, eller
norra sidan. Byn har omkring 300 in-
vånare och drifver god handel med
landtboarne.

Det finnes åtskilliga storartade hotel-
ler vid sjön, hvilka motsvara om icke
öfverträffa de ryktbara hotellen vid de
östra badorterna. De förnämsta äro
Lake Park Hotel, Hotel St. Louis och
Excelsior House.

Tjugo jernvägståg anlända dagligen till
Minnetonka sommartiden och ångbå-
tarne göra sina reguliära turistturer.

Det finnes öfver 500 privata villor vid
sjön, och äro de bebodda af omkring
2,500 personer.

De 26 hotellen, klubbhusen och hyrda
villorna rymma 2,400 personer, och upp-
gå i värde, inberäknadt tomterna, till
öfver $1,000,000.

Det finnes 35 ångbåtar, som äro i
stånd att föra 5.300 passagerare, 160 se-
gelbåtar samt 730 roddbåtar, af hvilka
450 äro privata och 280 att hyra.

Vintertiden finnes det derute något Stadens småfolk återigen, de som icke

öfver 20 isjakter. hafva annat än en mager plånbok samt

Det tillhör det fashionabla lifvet att ondt om tid, vidtaga helt andra åtgär-

tillbringa sommaren vid Minnetonka der. En, två eller flera familjer slå sig

och många Minneapolisboar, som icke tillsammans, hyra några tält och slå lä-

hafva sina egna villor, blanda sig här ger någonstädes i en behaglig nejd, der

samman med österns nobless vid något "fiskvattnet icke är allt för grumligt."

af de många hotellen. När man sitter i sin lilla båt ute på

sjön och låter blicken fara stränderna
rundt, förvånas man öfver den mängd
hvita tält, som belamra strandlinien. De
likna jettesvanor, som försöka att
klättra upp i trädtopparne.

I dessa tältläger föras vanligtvis ett
lustigt lif bland de gladare kretsarne.

Man seglar, fiskar, simmar, äter, dric-

der sin vistelse vid Solberg's Point, var
vid särdeles godt humör och berättade
en mängd "fiskhistorier," yttrade han
bland annat, att "man var nödsakad att
behålla skjortan på kroppen tills den
blef utnött, emedan det var omöjligt att
taga den af på grund af alla de fiskben,
som stucko ut genom ryggen."

H
W

o
o

ker och sofver, och änskönt man ej lef-
ver så kräsligt som Phil Scheig gjorde
i sin "camp" i det soliga Mexico, så
lefver man godt ändå.

Minnetonka är om sommaren ett pa-
radis för fiskare, hvilka här alltid be-
lönas med en riklig fångst. En gång
då vår nuvarande Förenta Staternas se-
nator, ex-guvernör Knute Nelson, un-

En välbekant "campare," som legat
och plaskat en vecka i det stora vattnet
(Minnetonka betyder "Stort vatten"),
skref en gång följande visa om sitt

SOMMARNÖJE.

Om jag blott lyckas vftcka löje
Vill jag hftr teckna utan joint
Små skizzer från vårt sommarnöje
Vid Minnetonka, Solbergs Point.

Det rfickte blott en enda "vicka;"
Men kanske rum man än der hyrt,
Om vatten funnits till att dricka;
Ty — ölet det blef ganska dyrt.

Der redde hvar och en sitt läger
Ifrån den runda, mjuka stack;
Men, när som fånget togs, jag säger.
Att mången byxetamp då sprack.
Se'n slumrade man in så sakta.
Precis som i en paulun.
Och englar små oss syntes vakta,
Och Bruce blåste dragbasun.

Der syntes fiskaren i stöket
Hvar morgon, innan hanen gol.
Och der låg fisken uti köket,
Förr'n frun fått på sin första kjol.
Men jag försäkrar, herren vete,
Hvad som den fisken nappa' på;
Ty de, som funno drägligt bete.
Var endast — hästarne, you know.

Fast der ej hölls pä etiketten,

Så möttes vi ibland med krus,

Och den, som plågades af svetten.

Sig störtade i sjön burdus;

Men en der fans, som gick och stånka'

Och aldrig badade en gång;

Ty han var rädd för Minnetonka,

Liksom Öländer är för sång.

Der lekte våra små vid stranden

Så lyckliga med glädtig håg.

De togo snäckor uti sanden,

Och när uti den stilla våg

Den lilla såg sin spegelbild ren.

Så skrattade en röst så frisk;

Men Charlie ropte: "Keep still children,

Ni annars skrämmer bort vår fisk!"

Der åt man, när man äta ville.
Och drack, när man för godt sä fann.
Der speltes priffe, knack och kille.
Och gumman Petterson, hon vann,
Men Martin N., den trogne maken.
Fick sällan sofva lugnt en blund;
Ty oftast fick han ligga vaken,
Då han för "Rover" slet en hund.

Musik och sång var dagens lösen
Samt äfven nattens mången gång.
Der dansade bäd' frun och tösen
Och Mecken spelade sä bon.
Dock sjflngo vi ej några psalmer.
Ej ens när söndagsqvällen kom;
Men soaré chantaiit gaf Palmer,
Och litet hvar tog en svängom.

Men allting hafver ju en ände,
Sä äfven sommarnöjet vårt.
Och hem till sta'n vi alla vände.

Fast vädret ruskigt var och svart.
Och vi i gyttjan måste vada.

Och slut var vår lifselixir.

Nu återstår af allt det glada
Blott minnet och — en kagge bier.

Ett Stort antal skandinaver tillbringa
sommarrrtånaderna reguliärt vid Minne-
tonka, der de vid olika delar af sjön
byggt sig egna eleganta sommar-bo-
städer. Vid norra sidan af "West Arm"
finna vi dem likväl samlade i större ko-
lonier, såsom vid "Saga Hill" och "Fair
View Park."

Norrmännen äro talrikast församlade
vid "Saga Hill." Denna koloni grund-
lades år 1885.

Bland kolonisterna derstädes räknas
förnämligast: Odin Moe, A. P. Ander-
son, professor Gustavus Johnson, John
Blichfeldt, professor John Blegen, pro-
fessor Buckman, P. M. Dahl med flera.

Den svenska kolonien vid "Fair View
Park" bildades år 1892 och öfverstiger
redan i nummerantal den norska kolo-
nien vid "Saga Hill." Bland de sven-
skar som här tillbringa sommaren i sina
prydliga och förtjusande sommarvillor
räknas synnerligast: Pastor E. A.
Skogsbergh, Claus Lindeli, Olof Lin-
deli, Andrew Anderson, Sven Anderson,
Mrs. Nils Bergquist, C. Wicklund, John
Bergquist, Gabriel Peterson, Ellen John-
son, A. Nordin och Emil Larson.

Omkring aderton svenskar hafva detta
år köpt land vid "Fair View Park," der
flertalet af dem nästa sommar ämna
bygga och bo.

Vid "Solberg's Point" vid "Lower
Lake" finnes äfven ett gammalt norskt
settlcment, der några af våra äldsta
norrmän i Minneapolis slå sig i ro om
somrarne. Bland dessa nordens vikin-
gar finna vi A. H. Edstcn, Andrew
Tharalson, J. Johnson, C. Frogner, med
flera.

Har man varit vid Minnetonka en
dag, så vet man också hvilka de två
mest kända personerna derute äro. Det
är två norrmän, Anders Pedcrsen och
kapten Johnson. Den sistnämde är den
duktige och omtyckte bestyraren för

ångbåtsbolaget "Lake Minnetonka
Transportation Company."

Säga hvad man vill, så lemnar man
mycket skönt efter sig, då man lemnar
Minnetonka för att åter inträda i det
bullrande karusellika stadslifvet och
med vemodsfulla känslor vinkar mången
farväl med handen åt det storartade pa-
norama, som här upprullas för ens ögon,
vinkar farväl till alla de i zig-zag ut-
skjutande, löfbeklädda uddarne, till alla
fjärdarne med deras vackra grönskim-
rande vatten, till de segelbåtar och ån-

För många, många år sedan, innan
detta sköna land hade blifvit beträdt af
någon hvit.mans fot, bodde i norden en
indianstam som kallades "Minneton-
kans."

Männen af denna nation voro kända
vidt och bredt för sin tapperhet i krig
och jagt, under det att qvinnorna voro
lika så beryktade för sin skicklighet i
huslig slöjd som för sin mörklagda
skönhet.

De omkringliggande stammarne ob-
serverade, att, under det månarne till-

ANGAKEN ST. LOUIS FA MIXNETO.NK.A.

gare, som korsa hvarandra i hundratal,
lill holmarne med deras indianska namn,
livarest Sioux indianerna hållit sina
"medicindanser," till "Spiritwpod," der
en Sioux-flicka ofifrades af sin egen
stam; ja, till hvarje vik, hvarje ö, hvarje
klippa vid stranden, som har sin egen
.:aga att förtälja.

Bland de många legender, på hvilka
Minneapolis och dess omgifningar äro
så rika, vilja vi berätta om "Den magi-
ska källan," en legend om sjön Minne-
tonka: ' ' V

—6

och aftogo, inga tecken af tidens flygt
voro synliga ibland Minnetonkans; de
stcipplande stegen och ålderdomens hvit-
håriga hufvuden voro okända.

Det hviskades, att det fans en "ung-
domlighetens källa," som endast var
känd af detta folk, och att den, som
drack af dess vatten, skulle aldrig kän-
na någon ålderdomssvaghet, utan, att då
tiden var inne för honom att förena sig
med sina fäder i de lyckliga jagtmar-
kerna, skulle han lemna det jordiska lif-
vet full af styrka och lifskraft.

Åren försvunne. Upptäckten af den
Nya Världen åtföljdes af de hvites in-
kräktningar å alla delar af kontinenten.
Rykten om den magiska kallen spridde
sig äfven till Spanien och Don Marico,
en kamrat till Ponce de Leon på hans
resor till detta land, lemnade sina kam-
rater i Södern och styrde kosan ut
allena för att uppsöka de helsobrin-
gande vattnen.

Den tappre soldaten emottogs med
mycken artighet af Minnetonkans, men
då han frågade efter den fördolda källan,
bemöttes han med tystnad. Hvarken
guld eller mutor af något slag voro till
någon nytta. Don Marico var en allt
för slug smickrare för att visa någon
harm. I synbar glömska af hvad han
sökte, fördref han tiden med jagtnöjen
eller lifligt samtal med den gladlynta
Minnetonka, höfdingens dotter. Hon,
ovan vid den civiliserade verldens sed-
vanor, lät snart bedåra sig af den ståt-
lige riddaren, hvilkens älskvärda smic-
ker kunde ha vunnit ett kallare hjerta
än hennes. Hon blef hans hustru och
han emottogs med stora högtidligheter
inom stammen samt visades den plats
der "ungdomlighetens källa" var för-
dold.

Några månader gingo lyckligt förbi,
hvarefter Don Marico lemnade den intet
ondt anande Minnetonka, tillkännagif-
vande för henne, att han nu måste fara
till sitt eget land; men att han snart
skulle återvända för att icke mera skiljas
från henne, förrän kallad hädan till de
lyckligas jagtmarker.

Med beklämdt hjerta såg hans mörk-
lagda hustru honom afresa. Veckorna
förlängdes till månader, månaderna till
år, och ändå kom han icke tillbaka.
Hvarje afton, efter att hafva lemnat den
fridsamma dalen, i hvilken hennes folks
"wigwams" lågo gömda, uppsökte Min-
netonka den högsta toppen, att hon
måtte kunna se långt öfver den vida
slätten. Nära intill porlade vattnet i
källan, den magiska fontän, ur hvilken
Iion och hennes frånvarande älskling i
flydda dagar ofta hade druckit.

Slutligen belönades hennes mödosam-
ma vaksamhet. Långt borta såg hon
något som liknade en ensam resande.
Vid närmare annalkande syntes Don
Marico, men icke allena, ty vid hans
sida red en dam, så vacker som vinterns
snö och hvars gyllene hår täflade med
morgonsolens strålar i klarhet.

Minnetonka gömde sig bland träden.
Don Marico styrde kosan direkt till den
magiska källan. Efter alt helt varsamt
hafva hjelpt sin vackra följeslagerska
att stiga af, erbjöd han henne en dryck
af det svalkande vattnet, sägande:

"Drick, min kära, att vi må tillbringa
de lyckliga åren tillsammans oberörda
af tidens grymma hand."

Helt hastigt skötos grenarne åt sidan
och framför dem stod källans väktare,
Minnetonkas fader. Han hade också
sett de resandes ankomst och hade skyn-
dat till platsen.

"Förstörare af mitt hems och min na-
tions frid," utropade han, "den Store
Anden skall hämnas och nu är veder-
gällningens stund inne. Alldenstund du
och din följeslagerska hafva druckit af
detta Icfvande vatten, så kan icke ålder-
domen vidröra eder; men, genom för-
vandling af eder kroppsliga gestalt skall
ni försmäkta här till dess den Store An-
den behagar att befria eder från eder
fångenskap."

Vändande sig till Minnetonka bad han
henne att fly med honom, sägande:

"Kom, mitt älskade barn, vårt folk
har allaredan lemnat den lyckliga dalen,
hvilken har varit ditt barndomshem.
Vi vilja uppsöka ett nytt land och
glömma våra sorger."

Men alla hans böner voro förgäfves.
Den djupt bedröfvade Minnetonka vä-
grade att följa honom.

"Du kan gå, fader," ropade hon, "men
för mig finnes intet nytt land, intet nytt
hem. Jag stannar här, hvarest mitt
hjerta är begrafvet."

Man hörde ljudet af ett öfversväm-
mande vatten. Höfdingen sökte sin
räddning genom att taga till flykten.
Källan blef en ström, strömmen en flod,
och floden en stor sjö. Minnetonka, den
falske Don Marico och hans vackra föl-
jeslagerska sköljdes bort och syntes icke
mera.

Hvarje år, då vårsolen återvänder och"
bringar med sig glädje och munterhet,
synes i djupet af sjön en blomma växa
upp med snöhvita kronblad och guld-
gula ståndare, hvilkens drottningslika
skönhet kommer en att tänka på den
vackra spanska damen; nära intill, men
nästan gömd af bladen, som omgifva
hennes rival, är en liten kopparfärgad
planta, hvilken säges vara den olyckliga
Minnetonka. Ständigt sväfvande deröf-
ver är en vacker svärmare i grön drägt,
trollsländan, fordomdags Don Marico,
hvilken vid denna tid utan tvifvel på
ett tillfredsställande sätt förklarat sitt
uppförande till dem båda.

Och det försäkras i förtrolighet, att
hon, som dricker af vattnet i sjön, hvil-
ket leder sitt ursprung från den magi-
ska källan, förlorar de lidanden, till hvil-
ka köttet är arftagare, och återfår sin
ungdom på nytt.

Så lyder legenden om Minnetonka,
om hvilken vackra sjö många sägner
och mysterier kunna förtäljas.

Der borta flyr en nymf, här spelar näcken
Der simma svanor, fogeln sjunger hår.
Det sorl, som tvckes komma ifrån häcken.
Är elfvans sång — ; hon sjunger nu vid bäcken,
Om tid som kommer, tid som gången är.
Kring ' P.-P.-villan"*) smyger vestanvmden

*) "P.-P.-villan" vid Orono station, Minne-
tonka, eges af vår populäre landsman, kapten P.
P. Swensen.

Och sprider sina ambradofter ut. —
Han leker barnets lek med stolta linden
Och kysser skämtfullt hvarje ros på kinden,
Men slumrar in hos en ändå til. slut.
Rosanderborgen sträcker lagrad panna
Mot stjernarmeers manövreringsfält.
Men bjuder dock åt vandrare som stanna
Fornnordiskt mjöd ur walmokransad kanna,
Om nota bene mjödei blef bestäldt.

Då vi namngåfvo de större hotellen
vid sjön, saknade mången troligtvis det
historiska Lafayette. Detta, det största
och kostbaraste hotellet, beläget vid
Minnetonka Beach, der Österns aristo-
krati sammanträffades hvarje sommar,
nedbrann till grunden de 4de Oktober

1897.

Lafayette uppbygdes för en enorm
kostnad af jernvägsmagnaten J. J. Hill
eller Great Northern-jernvägsbolaget
åren 1880-82.

Hotellbyggnaden, som inrymde ej
mindre än 300 sängkammare, var 745
fot lång, 95 fot bred samt 90 fot hög.
Hotellet låg på en 34 fot hög platå å
en halfö, upptagande 150 acres, så att
detsamma var nästan helt och hållet
omgifvet af vatten, erbjudande den mest
imponerande utsigt åt alla sidor.

Här var det som den rina verlden
från Östern tillsammans med Minne-
apolis' "creme de la creme" i närmare
femton år förde ett lysande karneval-lif,
så att allting var ej så landtligt vid
Minnetonka, som naturen ville bjuda på.
En del menniskobarn från fåfängans
marknad kunna icke njuta af lifvet med
oblandad glädje; derför tillställa de
större hotellen hvarje vecka soaréer,
konserter och lysande baler, der gäster-
na täfla om att öfvertäffa hvarandra med
sina eleganta och dyrbara toaletter. Der
återspeglas stadslifvets prakt i sin fulla
glans. Har ni i dessa hotell någonsin
åsett "stadslifvet på landet," hvars min-
nen ännu ej förbleknat? Har ni någon-
sin bevistat

EN BALNATT VID LAFAYETTE.

För ungdom fins glädje af vexlande slag.

Som kan njutas hvar natt, som kan njutas hvar

dag —
Ack, vi taga ju lifvet så lätt!
Men det bästa, som fins och som aldrig blir

glömdt.
Är att trycka den hulda sä kärligt och ömt
Under dansen vid Lafayette.

Når den solvarnia dagen har slutat sitt lopp,
Når rodnande måne bak' vågen går opp,

Och man blifvit pä mödorna mätt.
Hur njuter man ej, hvilken sällhet och fröjd,
När tonerna ljuda mot himmelens höjd

Vid svalkande Lafayette!

Liten fot trippar sirligt i sidensko klädd.
Och tärnan hon blickar så blyg och så rädd,

Så dårande Ijuflig och nätt.
O, hvad löften som gffvits, hvad eder som togs
När man smyger sig tyst efter valsen till skogs

Vfd det skuggiga Lafayette!

Ack, hur ofta vi vandrat med älsklingen der,
Som varit vårt allt och som hållit oss kär.

Och fördröjt oss helt rätt och slätt!
Men mamma sin ängslan vid tärarne gaf:
"Hvad har väl i qväll utaf son' blifvit af?" —

Far mumlar till svar: "Lafayette!"'

intill 1892 har han deg och natt burit
ett hundhalsband kring sin hals.

När Brooks var 36 år gammal råkade
han och hans tvillingbroder i en bitter
strid om en ung qvinna, hvilken ingjutit
kärlekens glöd i de båda brödernas hjer-
tan. De bodde då i New Haven, Con-
necticut. Efter många heta strider tog
broderskärleken likväl ut sin rätt, och
man beslöt att skiljas utan hätskhet.

Innan dess fäste emellertid hvar och
en af bröderna kring den andres hals ett

9raC>4l^B|H'^"-' « 7.-)S:s:

HOTEL LAFAYETTE.

Nftr dansen är slutad, och ungdomen flytt,
Och hela vår fröjd sig i minnet förbytt,

.Som glänser af tårarne vätt.
Då drömma vi stilla om framfarna da'r.
När hela vår fröjd och värt önskningsmäl var ,

En balnatt vid f.afayette.

Originaler finnas såväl på landet som
i de stora städerna och Minnetonka är
alls intet undantag härifrån, ty nära in-
vid Brcczy Point fiiincs ett af de
största original, som man någonsin
kunnat leta efter, nemligcn den fanta-
stiske båtbyggarcn, kapten John B.
Brooks, det tjugonde århui^dradets "Ha-
rald Hårfager."

För 31 år sedan aflade han en dyr ed
på att aldrig klippa sitt hår och allt

hundhalsband af gediget silfver, hvars
nyckel, sedan halsbandet väl var igen-
låst, kastades i floden. Hundhalsbandet
skulle bibehållas i ett visst ant^l år, och
ingen af bröderna skulle klippa sitt hår
förrän han eröfrat sin hjertans kär eller
glömt sin kärlek till henne.

Kapten John Brooks bcgaf sig sedan
till New York, der han af en fackman
lät tatuera hela sin kropp från hjessan
till fotabjellet med en mängd målningar
i blått, rödt och gult, hvilka aldrig för-
svinna. Kaptenen är af medellängd och
bär äfven långt ljust skägg. Ett par
blå vänliga ögon lysa skälmaktigt fram

ur det solbrända ansigtet. Näsan är
majestätiskt böjd. Kring halsen synes
en krans af löf tatuerad i blå färg. På
ömse sidor synes en hund och ett lejon,
äfven i blått. På bröstet synes en tistel,
och öfverallt på armar och ben qvinno-
hufvuden och djur etc.

-CaP7. t/oM/f Brooks

Kapten Brooks kom till Minnetonka
år 1884, hvarest han organiserade ett
båtbyggeri. De bästa segeljakter, som
freqventera sjön äro bygda af honom,
och han lär ha samlat en icke obetydlig
förmögenhet genom sitt arbete. Hans
gamla kärlek har likväl icke rostat un-
der de många åren, och man har aldrig
sett exempel på att han närmat sig en
qvinna.- Men han är till ytterlighet
barnkär, och alla barn tycka om den
gamle "Enslingen på Johannes-skäret.'"

Håret binder han upp i en knut med
en metref och sedan sticker han en lång
spik genom knuten i stället för hårnål.

I November 1892 blef kapten Brooks
förvissad om, att hans broder hade för
flera år tillbaka utgått ur det jordiska
lifvet, och alldenstund det var en af
öfverenskommelscrna, då bröderna skil-
des åt, att när endera af dem dog, skulle
den efterlefvande blifva berättigad att
taga halsbandet från sin hals, filade kap-
ten Brooks af haspen på låset och för-
störde sitt silfverband, som omslutit

hans hals i 25 års tid. Sitt långa hår
ville han likväl icke förlora, utan be-
gagnar det fortfarande upplagdt i sam-
ma coifTure som förut.

Denna berättelse låter besynnerlig,
men är dagens sanning.

För främlingar undviker kapten
Brooks att tala om detta ämne, men de
som bebo Breezy Point, och personer
som känt kapten Brooks allt sedan han
anlände till Minnetonka, och hvilkas
trovärdighet är utom allt tvifvel, intyga
med bestämdhet sanningen häraf.

Sent omsider gjorde kapten Brooks
bekantskap med en af Maplewoods fa-
gra döttrar med den påföljd att han
dukade under för det oundvikliga ödet
och påtog sig det äktenskapliga oket.

Den manhaftige och behjertade kap-
tenen ingick den 2ode Juni 1894 äkten-
skap med Miss Sarah Boyce, en lika-
ledes välkänd personlighet, och upp-
hörde kapten Brooks dermed att längre
vara "Enslingen på Johannesskäret."

VHITE BEAR LAKE.

Den vackra sjön White Bear, belägen
12 mil från St. Paul och 18 mil från
Minneapolis, är en ■ stor favoritplats
bland besökare från Östern. Sjöns vat-
tenyta upptager öfver 3,000 acres, och
dess strandväg utgör 32 mil rundtom.
Tjugo "rods" från den vestra stranden
sträcker sig en aflång ö ut i sjön, upp-
tagande omkring 64 acres. Denna ö
reser sig på de flesta platser 24 fot öfver
vattenytan och är betäckt med kanske
den mest omfattande skogen af socker-
lönn i hela Nordvestern, med en liten
uppblandning af ek, ask och alm. Om
denna ö förkunnar sagan:

Under århundraden, eller så länge som
det funnits en nation af rödskinn, besök-
tes denna ö hvarje vår af ett sällskap
indianer, som gingo dit för att bereda
lönnsocker. Traditionen förmäler äfven
att lör många vårar sedan, då de voro
på denna ö, en ung krigare älskade
och friade till en höfdings dotter, och
det säges äfven, att den sköna jungfrun
besvarade hans kärlek. Han hade fler-

faldiga gånger af hennes föräldrar blif-
vit vägrad hennes hand; den gamle höf-
dingen påstod, att han var icke tapper
nog, och hans gamla följeslagare kallade
honom för en käring! Solen hade åter
gått ned öfver "sockerskogen" och den
klara månen vandrade högt på den blå
himmelen, då den unge krigaren tog
med sig sin flöjt och gick ut allena för
att ännu en gång sjunga sitt kärleks-
qväde. De vackra fjädrarne i hans huf-
vudbonad svajade sakta för de milda
brisarne, och då han steg upp på stam-
men af ett nedlutande träd föll den våta
snön tungt från hans fötter. Då han
höjde flöjten till sina läppar, gled den
stora filten ned från hans välformade
skuldror och låg nu delvis på snön ne-
danför. Han började nu sjunga sin
romantiska och hemlighetsfulla kärleks-
sång, men kände sig snart frusen, och
då han sträckte sig bakut för att nå
filten, lade någon osynlig hand den
sakta på hans axlar; det var hans älsk-
lings hand — hans skyddande engel.
Hon tog plats vid hans sida och för
ögonblicket voro de lyckliga; ty india-
nen har ett hjerta fullt af kärlek, och i
denna sin stolthet är han lika ädel som
i sin egna frihet, hvilket gör honom till
ett naturens barn. Legenden påstår vi-
dare, att en stor, hvit björn, som be-
stämdt trodde att nordpolens snö och
dystra vintrar sträckte sig öfverallt,
hade begifvit sig på en resa söderut.
Han närmade sig slutligen norra delen
af den sjö, som nu bär hans namn, love-
rade i sakta mak ner för stranden, och
smög sig ljudlöst genom den djupa och
tunga snön fram till ön. Det var sam-
ma vår som de älskande möttes. De
hade lemnat sin första tillflyktsort och
hade nu slagit sig ned bland grenarne
af en stor alm, hvilken sträckte sig
långt ut öfver stranden (samma träd står
ännu qvar och väcker allmänt intresse).
Af fruktan för att blifva upptäckta hade
de talat till hvarandra endast i en «akta

hviskning, och för att komma tillbaka
till lägret i god tid och derigenom und-
gå misstankar, reste de sig upp för att
begifva sig hem, då den unga qvinnan
helt plötsligt upphäfde ett våldsamt
skri, som hördes öfver till lägret. Hon
tumlade af förskräckelse tillbaka till den
unge riddaren, fattade tag i hans filt,
men snafvade med foten och föll, dra-
gande filten med sig, i den stora famnen
på det okända vidundret. Ögonblickli-
gen voro hvarje man, qvinna och barn
af den strax intill lägrade indianstam-
men nere vid stranden, men alla obe-
väpnade. Skrik och ångestrop utgingo
från hvarje mun. Hvad var att göra?
Det hvita odjuret höll den af fasa half-
döda qvinnan i sin jettestora famn och
lekte med sitt sköna byte, precis som
om han varit van vid liknande händel-
ser. Ett döfvande skri från den äl-
skogsfulle krigaren hördes öfver hun-
dratals rop. Han rusade genast i väg
till sin "wigwam," grep sin stora vapen-
knif och återvände med några få språng
till den fasansfulla scenen, rusade fram
genom nedböjda träd till den plats, der
hans dyrbara skatt föll, och med en
uppretad panters raseri slog han ner på
fridstöraren. En stöt af hans hvassa
knifblad öppnade dödens karmosinfär-
gade slussar och tvingade den döende
björnen att genast lossa på sitt djerfva
famntag. Den natten blef det icke myc-
ket sömn af inom lägret eller för de
båda älskande, och under det att både
gamla och unga dansade omkring den
döde bestens lik, dekorerades den unge
krigaren med en ny fjäder, och innan
en ny måne hade gått in hade han en
lefvande skatt sluten till sitt hjerta.
Deras barn lekte under många år på
den hvita björnens beredda skinnpels,
och den tappre krigaren och hans skyd-
dande engel glömde aldrig den förfär-
liga tilldragelse och den underbara rädd-
ning, som gjorde dem till ett.

STADENS STYRELSE, INSTITUTIONER

OCH PARKER.

Stadsstyrelsen omhänderhafves för
närvarande af borgmästaren och 26
"aldermen" (stadsfullmäktige), tvenne
från hvart och ett af stadens tretton
"wards."

Följande äro namnen på dem, som
innehaft borgmästarebefattningen i St.
Anthony och Minneapolis:

MAYORS OF ST. ANTHONY:

1855....
1856....

1857... •
1858-59
1860....
1861—62
1863....
1864....
1865....
1866—67
1868....
1869 — 70
1871....

Henry T. Welles Dem.

Alvaren Allén Dem.

William W. Wales Rep.

Orrin Curtis Rep.

R. B. Graves Rep.

O. C. Merriman Dem.

Edwin S. Brown Dem.

O. C. Merriman Dem.

William W. Wales Rep.

O. C. Merriman Dem.

Winthrop Young Dem.

W. W. McNair Dem.

Edwin S. Brown Dem.

MAYORS OF MINNEAPOLIS:

1867 Dorilus Morrison Rep.

1868.... Hugh G. Harrison Rep.

1869 Dorilus Morrison Rep.

1870 — 71 Eli B. Arnes Rep.

Efter det de båda städerna förenats till
en hafva följande medborgare tronat i
mayorsstolen:

1872....
1873....
1874....
1875....
1876....

1877....
1878—82

1883—84
1885—86
1887—88
1889 — 90

Eugene M. Wilson Dem.

George A. Brackett Rep.

Eugene M. Wilson Dem.

O. C. Merriman Dem.

Albert A. Ames Dem.

John De Laittre Rep.

Alonzo C. Rand Rep.

Albert A. Ames Dem.

Geo. A. Pillsbury Rep.

Albert A. Ames Dem.

E. C Babb ;Rep.

1891— 92JPhilip B. Winston Dem.

1893— 94| William Henry Euslis... .Rep.

1895— 981 Robert Pratt Rep.

1899 — . . I James Gray Dem

Således inalles 17 demokratiska och 15
republikanska borgmästare.

Minneapolis är liksom staten republi-
kanskt, men ofvanstående lista visar lik-
väl att man i afseende på lokala val,
synnerligast borgmästarebefattningen,
icke så mycket tagit hänsyn till parti-
principerna som till den bäst passande
kandidaten.

Stadens borgmästare hafva alla varit
amerikanare.

Skandinaverna i Minnesota hafva haft
den stora tillfredsställelsen att bland de
sina räkna en norrman — Knute Nelson
— och en svensk — John Lind — på guver-
nörsstolen; skulle det då vara något hin-
der i vägen att skandinaverna i Minne-
apolis, som utgöra en femtedel af sta-
dens befolkning, framdeles kunde på-
räkna en af de sina på borgmästaresätet.
De amerikanska demokrat-tidningarne
hafva vid ett tillfälle omnämt norrman-
nen Lars M. Rand för platsen i fråga,
men med hvad auktoritet vilja vi låta
vara osagdt. Man kan naturligtvis icke
så hastigt få allt hvad man vill, men vi
komma väl dit "bye and bye."

Minnesota har aldrig haft någon de-
mokratisk guvernör, ty ingen kan med
fog kalla vår nuvarande guvernör, John
Lind, för demokrat, oaktadt han först
blifvit uppsatt å deras valsedel och se-
dermera vald med tillhjelp af republi-
kanarne.

Förr i tiden ansågs republikansk no-
mination liktydig med val. Förhållan-
dena äro nu mera tvifvelaktiga. Ändrin-
gen inom staten i sin helhet har till och

med varit så betydlig, att de Östra sta-
terna, under de två sista kampanjerna,
före valet betraktat Minnesota som "a
doubtful State."

Hennepin county — Minneapolis — gaf
förlidet år John Lind 19,633 röster.

Som ett bevis på Minnesotas republi-
kanska öfverlägsenhet förr i tiden vilja
vi citera en liten händelse, som tilldrog
sig före valet 1879. Demokraterna för-
sökte då göra djupa försänkningar i vår
stat, och bland andra importerade
"stump-speakers" befann sig äfven Mr.
Locke, utgifvaren och redaktören af
"Toledo Blade," bättre känd under nam-

net Petroleum V. Näsby, en af Ameri-
kas qvickaste humorister.

I mediet af Oktober 1879 var Näsby
på besök i Minneapolis, och före sin
afresa inlemnade han till "Pioneer
Press' " kontor följande opus, som i
öfversättning meddelas. Den sarkasti-
ska uppsatsen var skrifven under form
af ett bref till författarens synnerligen
gode vän Sam Tilden. Något som vi
icke kunna åtcrgifva är det kostliga staf-
ningssätt, som utgör icke det minst ro-
liga i Näsbys litterära alster. Brefvet
lydde sålunda:

"Jag tycker inte alls om Minnesota.
Jag har varit i Minneapolis och jag ön-

skar bara att jag vore härifrån så snart
som möjligt. Jag kommer aldrig att
tänka på denna stat utan att gråta.

"Ert val har ännu icke försiggått, men
snart kommer den dagen, och hvad
kunna vi då vänta här? — ingenting —
här har inte varit några gräshoppor i
år. Man har fått 30 bushels hvete per
acre, och farmarne få en dollar busheln.
Här råder bara välstånd, och hvad ha
då demokraterna för utsigter? Om far-
marne fått gräshoppor och frostnätter;
om de inte kunnat betala sina skulder
och om de inte hade penningar att
köpa varor och tocke der, så
skulle jag med nöje resa om-
kring och hålla tal — men nu
tjenar det ingentig till. Demo-
kraterna ha ingen chance, ty
välståndet är för allmänt.
Ingen tycks vilja ha någon för-
ändring. Hvad kunna demo-
kraterna göra? Hvad tjenar
det till att kämpa mot elemen-
terna? Jag reser tillbaka till
Kentucky och afvaktar bättre
tider. Möjligen kunna vi bli
välsignade med rost i hvetet,
potatis-skalbaggar och svinko-
lera, och då kommer nog men-
niskorna att bli så förtviflade,
att de rösta den demokratiska
valsedeln; men nu går det inte
— tjenar inte till att försöka.
Jag reser som sagdt tillbaks. Skicka
snart min andel i gulltunnan till Con-
fedrit X Roads. Der är det ingen fara
för demokratien, ty som vi förlorat allt
negerarbete, så ha vi ingen skörd, och
inte få vi någon heller."

Att amerikanska republikaner ej alltid
haft för vana att troget understödja sitt
partis valsedel hafva vi här i staden haft
varit fråga om skandinaviska kandidater
till några af de mera betydande county-
cmbetena, såsom till exempel hösten
1892, då Alfred Söderström, nominerad
till kandidat för county-kassör, på val-
dagen blef "Left stuck in the mud!"
trots den skandinaviska pressens och de

röstberättigade landsmännens ifriga och
fulltaliga understöd. Resultatet upp-
väckte en storm af ovilja och de skandi-
naviska tidningarne i och utom staten
voro fulla med kritiserande referater öf-

referat, som var synligt i en Chicago-
tidning. Det lyder sålunda:

"Fy skam, Minneapolis! Du bar se-
dan Söderströms fall betydligt sjunkit i
vår aktning. Förr kallade vi dig qvarn-

!2i

la
K

n
o

■O

o
a

ver valets sorgliga utgång. Många af
tidningarnes kommentarier innehöllo
allvarliga fingervisningar åt det republi-
kanska partiet, hvilket utrymmet icke
tillåter att här repetera, vi vilja derföre
endast återgifva slutklämmen eller sna-
rare sagdt det kortaste och mest pikanta

staden; nu får du heta mjölby så
länge du lefver."

Orsaken till Söderströms nederlag
kom från andra, fjerde, femte och åtton-
de warden, inom hvilka det puritanska
Yankee-elementet är förherskande.

Söderström är likväl ej ensam om

SECOND AVENUE VID GUAKANTY LOAN BUILDING.

denna erfarenhet. Det var från ofvan- Måtte dessa vara skandinavernas sista

nämda wards som sedermera Sherif? sorgliga erfarenhetsrön här i stadeti, ty

John Hohnberg och County Attorney skulle ett sådant politiskt drama åter-

James Peterson erhöllo ett dolkstygn i uppföras, blef det förvisso en spik i det

ryggen af sina amerikanska menings- republikanska partiets likkista i Henne-

fränder. pin county.

STADENS BEFOLKNING.

Efter inbördeskrigets slut var det som
skandinaverna först började att ström-
ma in hit i större mängd och ha sedan
oafbrutet tillväxt i antal. Att från den
tiden specificera deras antal år från år,
skulle som resultat endast lemna en
något så när proportionerlig tillökning
af totalsumman. Vi vilja derföre endast
stanna vid år 1880, då det rådde en sär-
deles stor lifaktighet inom den skandi-
naviska kolonien. Skandinaverna ut-
gjorde då ej mindre än en sjettedel af
stadens befolkning. De trenne natio-
nerna voro sålunda representerade:

Personer födda i Sverige.... 3,048
Personer födda af svenska för-
äldrar 1,042

4,090

Personer födda i Norge 2,567

Personer födda af norska för-
äldrar 1,049

3,616

Personer födda i Danmark... 234
Personer födda af danska för-
äldrar 116

350

Summa skandinaver 8,056

I förstäderna funnos dessutom 98
skandinaver, hvadan totalsumman upp-
gick till 8,154.

År 1895 räknade Minneapolis, enligt
nämda års folkräkning, 192,833 invånare.
Angående sammansättningen af denna
befolkning hade statens sekreterare, Al-
bert Berg, synnerligen vinnlagt sig om
att klassificera antalet skandinaver inom
de båda städerna Minneapolis och St.
Paul.

Vid genomläsandet af nedanstående
bulletin får man ej lemna ur sigte det
faktum, att statssekreteraren i totalsum-
man endast har fäst afseende vid "födel-
seorten." Om man ej så gör, blir rap-
porten lätt vilseledande.

Rapporten uppgifver till exempel att
vi ha 21,170 svenskar i staden. Detta
innefattar ej alla de tusentals svenskar,
som äro födda här i landet af svenska
föräldrar, och hvilka, enligt Bergs åsigt
— och det är den rätta — äro amerika-
ner. Rapporten visar att 64,064 invå-

nare i Minneapolis, eller 33.22 procent,
äro hit från främmande land inflyttade.

Nordens tre folk är det förherskande
elementet. Endast i två wards, det för-
sta och trettonde, faller deras antal un-
der 1,000-märket, under det att i de så
kallade skandinaviska wards, det sjette
och elfte, går antalet upp till 6,437 i det
sjette och 5,558 i det elfte. Vi ha två
svenskar på hvarje norsk, eller rent ut
sagdt: vi ha 21,170 svenskar, 12,275 nor-
skar och 1,515 danskar; således 34,960
skandinaver i Minneapolis. Närmast
skandinaverna komma tyskarne med
8,933 och kanadiensarne med 7,748.

Det tredje wardet är det så kallade
tyska wardet, med en tysk befolkning
belöpande sig till 2,434. Första wardet
har 1,572 tyskar. I intet annat ward nå
tyskarne upp till 1,000-märket. Fjerde
wardet har 807 och sjette 835. Dessa
fyra ward ha 5,648 af hela stadens tyska
befolkning — 8,933. Samma ward ha
9,219 skandinaver och i det tredje war-
det finnes der tusen skandinaver fler än
tyskar.

Endast 508 irländare finnes det i för-
sta wardet; det tredje wardet har 792
och det fjerde 613 invånare af irländsk
börd. I dessa tre wards finnes det alltså
1,914, eller närmare tre fjerdedelar af
stadens hela irländska befolkning —
3.876.

Af stadens i England födde invå-
nare, till antalet 2,264, äro 1,312, eller
mer än hälften, bosatta i tredje, fjerde,
femte och åttonde warden.

De i Nordens tre land födde äro för-
delade på olika wards på följande sätt:

Första, 898; andra, 1,548; tredje, 3,609;
fjerde, 2,552; femte, 3.150; sjette, 6,437;
sjunde, 2,188; åttonde, 1,538; nionde,
3,414; tionde, 2,146; elfte, 5-558; tolfte,
1,529: trettonde, 393.

I det sjette wardet utgöra skandina-
verna omkring en tredjedel af befolk-
ningen; i det elfte, en tredjedel; i det
sjunde, en femtedel; i det nionde, en
femtedel; i det tionde, en fjerdedel.
Procenten faller i åttonde ned till en
tiondedel och i andra till en sjundedel;

i första utgöra skandinaverna omkring
en sjundedel af hela befolkningen.

Följande tabell visar antalet invå-
nare i de olika warden, samt huru mån-
ga af dem äro födda här eller i främ-
mande land:

D <D

Wards—

B
o3

r (0

. i-k

*-t

• o

Ik-

Första I 13,915|

Andra 1 11,324

Tredje | 26,758

Fjerde ! 24,043

Femte | 23,256

Sjette I 15,519

Sjunde | 11,404

Åttonde I 16,440

Nionde | 15,777

Tionde | 8,450

Elfte I 15,597|

Tolfte I 6,976

Trettonde | 3,374

Summa 1192,833

8,378

5,537

8,472

2,852

16,928

9,830

17,993

6,050

17,388

5,86S

7,172

8,347

8,072

3,332

13,367

3,073

10,018

5,759

4,990

3,460

8,710

6,887

4,641

2,335

2,640

734

128,769

64,064

Om barn, födda af invandrande föräl-
drar, lades till föregående tabell, blefve
resultatet ett helt annat och totalsiffran
skulle utan tvifvel bli närmare 100,000
än 64,064, och procenten bli närmare 50
än 33.22.

Skandinaverna hvar för sig inom de
olika warden äro fördelade på följande
sätt:

Wards.

Sven-
skar.

Norr-
män.

Dan-
skar.

Första

Andra

Tredje

Fjerde

Femte

Sjette

564 1 261

1,043| 466

2,098| 1,439

1,623| 844

2,090| 929

4,0.-.6| 2,186

1,305| 762

1,126| 361

2,120| 1,176

1,362| 758

2,747 1 2.484

763 1 528

273| 81

73
39
72
85
131
195

Sjunde

Ättonde

121
51

Nionde

Tionde

Elfte

Tolfte i.....

Trettonde

118

327

2.38
39

Suiiujiu

21,170| 12,275

1,515

Följande tabell visar födelseorten för
Minneapolis' invånare:

England 2,264

Irland 3,876

Skotland 930

Wales 215

Från de bri tiska öarne 7,285

Tyskland 8,933

Frankrike 235

Sverige 21,170

Norge 12,275

Danmark 1,515

Från Skandinavien 34,960

Ryssland 2,626

Canada 7,748

Andra land 2,277

I främmande land födde.... 64,064

Inf ödde 128,769

Finnarnes antal belöper sig till om-
kring 900. mest flickor. Af dessa äro
på sin höjd 100 svensktalande.

Inom parentes vilja vi omnämna, att
skandinavernas antal i tvillingstaden,
St. Paul, vid samma tid visade sig vara
10,190 svenskar, 2,966 norrmän och 1,350
danskar, hvilket är betydligt mindre än
det var år 1890.

Huru stor tillökning, som kommit
Minneapolis' befolkning samt skandina-
verna till del under de sista fem åren,
kan endast Förenta Staternas folkräk-
ning nästa år gifva oss ett fullständigt
begrepp om.

Efterföljande parallel visar befolknin-
gens tillväxt i Minneapolis i jemförelse
med folkmängden i St. Paul upp till
1895. (Se sidan 91.)

Tjenstflickornas antal här i staden är
ganska stort och man kan icke låta bli
att undra, om de verkligen äro inbe-
gripna inom de vanliga menskliga la-
garne eller ej, ty ingen vet med säker-
het huru många som finnas här i staden,
ej heller hvarifrån de komma eller
hvarthän de gå, mer än man kan hålla
reda på sparfvarne som flyga omkring
på gatorna. Eva McDonald Valesh,
som egnat sin mesta tid ät arbetarrörel-
sen här i staden, beräknar att det är
inemot 4,000 tjenstflickor i Minncapolis.
Af dessa äro omkring 2,000 af svensk
eller norsk härkomst. Ungefär 1,000
äro tyskar, ej fullt 500 fransyskor och
ett par hundra irliindskor. Häraf kan
man lätt sluta till, huru svårt det skulle
bli för de amerikanska luismödrarne att

MINNEAPOLIS.

ST. PAUL.

i86o

5,821

0,4C

1865

8,106

12,97(

1870

18,087

20,030

3875

32,721

33,170

1880

46,887

41,473

1885

129,200

111,397

1890

164,738

133,156

1895

moooo

\ÖL,0\30

)]

140,292

få tjenstflickor i händelse emigrationen
från de skandinaviska länderna skulle
upphöra.

Af ofvannämda antal arbeta omkring
1,500 i hotellen och resten i de privata
husen. De skandinaviska tjenstfiickor-
na äro allmänt eftersökta här i staden.
De arbeta också flitigt från morgon till
qväll.

Ingen nation älskar sång mera inner-
ligt än den svenska och till och med
den svenska tjenstffickan, som gjort den
Nya Verlden till sitt hem, har icke för-
lorat något af denna förkärlek på resan
öfver hafvet, och då hon som vanligt
slår till en liten drill, går allt arbete så
lätt som en dans. Om man derföre lik-
som Sara står bakom köksdörren och
lyss, så hör man henne ofta glädtigt
sjunga:

"Jag är helt rätt och slätt en tjensteflieka,
Som sträfvar ifrån morgon och till qväll;
Dock kau jag, om det höfves, mig nog

skicka
Så prydligt som den finaste mamsell,
Jag dagligen får koka, diska, damma
Och laga månget slag af 'paj' (pastej);
Men bråkar frun, så gör det just det-
samma;
Ty det kan inga fruar stuka mej."

Den första adresskalender öfver St.
Anthony och Minneapolis utkom år
1859 och innehöll 1,265 namn för St.
Anthony och 942 namn för Minncapo-
lis; tillsammans 2,207 namn.

C. A. Widstrand och Geo. H. John-
son hafva hvardera ett exemplar af den-
na bok qvar i sin ego, och betrakta de
den nu som en verklig klenod, ehuru
densamma, liksom flera af dess efterföl-
jare, ej innehåller någon Olson och Pet-
terson eller andra "söner."

Af dessa finna vi i stället så många
fler i innevarande års kalender, hvilken
utkom i slutet af Juli månad.

Kalendern för 1899 innehåller 97,800
namn och genom att använda den låga
multipeln 2.25, skulle Minneapolis' folk-
mängd för närvarande uppgå till 220,000
själar.

Om man gnor igenom boken, så fin-
ner man ej mindre än 2,388 Johnsons.
Genom att multiplicera detta nummer
med 2.25, så skulle antalet Johnsons här
i staden således vara 5,373.

STADENS GATOR, BELYSNING,
KLOAKER OCH BROAR.

Den första uppmätning af gator i
Town of St. Anthony och Town of
Minneapolis verkstäldes af William R.
Marshall, sedermera guvernör i Minne-
sota. Gatorna löpa från norr till söder
och avenyerna från öster till vester. De
förnämsta gatorna äro 80 fot breda, för-
utom Hennepin, Washington, Minne-
lialia och Park avenucs, som hvardera
':to 100 fot breda. De längsta gatorna

SYNDICATE .\RCADE A NICOl.Li:! .\\ KM K

Det finnes 1,212 Olsons, 1,886 Ander-
sons och 1,275 Pettersons.

Alla dessa "sons" hafva ökats i antal
sedan förlidet år, med undantag af Pet-
tersönerna, som äro ett hälft hundra
mindre till antalet än i fjor.

Mr. Davison, utgifvaren af stadens
adresskalender, presenterar allmänheten
i år med sin tjugosjunde årsupplaga,
och kan han med skäl betraktas som en
"namnkunnig" man.

äro Lyndale avenue och Lake street.
Den förstnämda går från Camden Place
(som förut kallades Shingle Creek) i
norr till Minnesota River i söder, öfver
sexton mil. Den senare går från Mis-
sissippi-floden till norra ändan af Lake
Calhoun, ett afstånd af fem mil. Wash-
ington avenue har ungefär samma längd
från Cedar aveiiue till norra stadsgrän-
sen.
På båda sidor om Mississippi äro de

gator, som löpa parallelt med floden,
betecknade med nummer, räknadt från
floden. Hennepin avenue på västsidan
samt Central avenue på östsidan äro
gränslinien mellan norr och söder, hvar-
ifrån avenyernas nummerordning tager
sin början. Avenyerna genomskära ga-
torna i rät vinkel. I äldre tider hade
avenyerna namn i stället för nummer,
och om det skulle intressera någon
Minneapolisbo att veta hvad hans
"mammas gata" kallades förr i tiden,
så uppgifves härmed den gamla benäm-
ningen å våra avenyer:

VESTRA SIDAN AF FLODEN.

Minnetonka street — First avenue south.
Helen street — Second avenue south.
Oregon street — Third avenue south.
California street— Fourth avenue south.
Marshall street— Fifth avenue south.
Cataract street— Sixth avenue south.
Russell street — Seventh avenue south.
Ames street — Eighth avenue south.
Rice street— Ninth avenue south.
Smith street— Tenth avenue south.
Pearl street— Eleventh avenue south.
Huey street— Twelfth avenue south.
Hanson street — Thirteenth avenue

south.
Lake street — Fourteenth avenue south.
Vine street— Fifteenth avenue south.
Clay street— Sixteenth avenue south.
Avon street — Seventeenth avenue south.
Utah street — First avenue north.
Kansas street — Second avenue north.
Itasca street— Third avenue north.
Dakota street — Fourth avenue north.
Nebraska street— Fifth avenue north.
Harrison street — Sixth avenue north.
Lewis street — Seventh avenue north.
Seward street— Eighth avenue north.
Marcy street — Ninth avenue north.
Benton street — Tenth avenue north.
Fremont street — Thirteenth avenue

north.
Clayton street — Fourteenth avenue

north.
Bingham street — Fifteenth avenue

north.
Breckenridge street — Sixteenth avenue

north.

ÖSTRA SIDAN AF FLODEN.

Bay street — Central avenue.
Mill street — First avenue southeast.
Pine street — Second avenue southeast.
Cedar street — Third avenue southeast.
Spruce street — Fourth avenue south-
east.
Spring street — Fifth avenue southeast.
Alaple street — Sixth avenue southeast.
Walnut street — Seventh avenue south-
east.
Aspcn street — Eighth avenue southeast.
Birch street — Ninth avenue southeast.
Willow street — Tenth avenue southeast.
Elm street — Eleventh avenue southeast.
Linden street — First avenue northeast.
Oak street — Second avenue northeast.
Dakota street — Third avenue northeast.
Todd street — Fourth avenue northeast.
Dana street — Fifth avenue northeast.
Wood street — Sixth avenue northeast.
St. Paul street — Seventh avenue north-
east.
St. Anthony street — Eighth avenue

northeast.
St. Peter street — Ninth avenue north-
east.
St. Martin street — Tenth avenue north-
east.
Genevieve street — Eleventh avenue
northeast.

Förändringen å dessa namngifna ga-
tor till numrerade avenyer egde rum år
1873.

Numreringssystemet på våra gator
och avenyer erbjuder en beqväm metod
för husnumrering. Hörnnumret af
hvarje qvarter begynner med ett nytt
hundratal, hvilket korresponderar med
gatunumret. Husnumret tillkännagif-
ver således huru långt man har till
målet. Hv^r ett exempel: Numro 823
Seventh street south är beläget på Sev-
enth street, söder om Nicollet avenue,
mellan Eighth och Ninth avenues.

Den sammanlagda längden af alla ga-
tor inom den inkorporerade stadsgrän-
sen är ungefär åtta hundra mil.

Den första affärsverksamheten i Min-
neapolis var koncentrerad omkring det
nuvarande Bridge Square, hvarefterden

i4
u
O

h-I
n

t/3

t— <

Q
W

W
Oi
i-
c/)

K
H

sedermera drog sig upp till Washington
avenue, livilken egentligen från första
beirjan och i långliga tider var pulsådern
i stadens affårslif, tills att de större fir-
morna slutligen efter hand började dra
sig uppåt Nicollet avenue, den nu för-

nämsta afYärsgatan i staden. Här ligga
nu de stora dambutikerna, och qvinno-
verlden i Minneapolis trängcs här dag-
ligen på de gatubreda trottoarerna för
att i tid komma i åtnjutande af de mån-
ga olikartade "Bargain Sales," som här

dagligen äro på tapeten. När qvällen
faller på har denna gata ett nästan sago-
likt utseende. Då stråla butikerna i tu-
sentals elektriska lågor och lysa upp
gatan långa vägar. De kulörta ljusen
brinna i alla möjliga former samt i
långa ramper längs husfasaderna.

Allt eftersom afifärerna dragit sig
uppåt Nicollet avenue har Washington
avemie, stadens äldsta aflfärsgata, fått
en helt annan karakter. Den har nu,
med några få qvarters undantag, blifvit
en riktig judegata. Här ser man snart
ej annat än "de gyllene kulorna," pant-
lånarnes skyltar, krogar, "Dime Muse-
ums," auktions- och "Second Hand
Stores," klädesstånd samt en mängd
"hotel," hvilka bjuda på 15 och 25 cents
logi.

Enligt hvad krönikan förmäler, måste
det vara på någon af dessa platser som
C. A. Tolleen, den putslustige Denver-
korrespondenten, tog in, då han en gång
under den kalla säsongen gästade vår
stad. Han skildrar sin erfarenhet på
följande roliga vis:

"Jag kunde ej sofva en blund
I nattens ensliga, tysta stund:
Ty vinterns kyliga vind gjorde allt
Så bistert, bitande kallt.

"Då hörde jag tätt vid min säng
Ett gräsligt, gnisslande, gnidande fläng;
Det lät som när John S. Johnson går
På skridskor och verldsrekord slår.

"Och upp jag for och jag såg
En syn, som aldrig går ur min håg,
Två 'Bugs,' som täflade om ett pris
På skridskor å tvättfatets is."

Om hyran är billig på sådana platser
så är ohyran så mycket obilligare, och
det rådligaste är för hvarje landsman,
som besöker staden, att undvika dessa
billiga, orenliga och på samma gång
kanske farliga platser.

Den förnämsta af våra fashionabla
gator är Park avenue. Här ser man
dagligen den förnäma och rika verldens
ekipager rulla fram med noblessens da-
mer i eleganta toiletter, samt fotgän-
gare och bicyklister i oändlighet.

Upplysningen i Minneapolis bestrides
för närvarande af 810 elektriska lampor,

4,781 gaslampor och 1,941 gasoline-
lampor, inalles 7,532 gatlampor. Inne-
varande års kostnad för hvarje gasoline-
lampa per år är $7.50 och för hvarje
elektrisk lampa $108.50 (beräknadt att
brinna alla nätter, 3,500 timmar å 3.10
cents per timme) eller $90 per lampa,
enligt månskens-schemat (2,250 timmar
å 4 cents per timme). Kostnaden för
hvarje gaslampa för hela året är $11.20;
fyra dollars per år betalas då för under-
håll och tandning af hvarje lampa samt
$1 för hvarje 1,000 kubikfot gas; hvarje
gaslampa skall bränna fyra fot gas i
timmen samt brinn,a i,8co timmar. En-
ligt denna reglering har staden anslagit
för innevarande år $161,000, på det att
vi icke måtte vandra i mörkret. Be-
lysningsomkostnaderna hafva blifvit så
pass reducerade, att ofvannämda anslag
är $9,000 mindre än för år 1898.

En af guvernementets agenter upp-
gjorde förliden Juli månad en rapport
öfver Minneapolis och St. Paul och en-
ligt de paralleler, som han uppdragit,
kan man se att "Minnie" i många afse-
enden betydligt tagit lofven af "Paul."

De båda städernas skulder äro unge-
fär lika, enligt denna rapport. Minne-
apolis är skyldig $8,315,000, under det
att St. Paul har att betala $8,211,000
innan staden blir "square" med denna
verlden. De två städernas inkomster
äro ungefär i samma proportion — Min-
neapolis tar in från alla källor $4,505,-
481.60, St. Paul $4,430,072.42. Under
det att Minneapolis har större inkom-
ster, visar hon bättre afTärstakt genom
att icke slösa bort så mycket som sin
granne. St. Pauls utgiftskonto för ett
år stiger till $3,856,004.62, under det att
Minneapolis' utgifter för samma tid be-
löpa sig till $3,796,589-39-

När det kommer till frågan om upp-
fostran kommer St. Paul så långt bort,
som om man såge på staden genom den
orätta ändan af kikaren. Minneapolis'
allmänna biblioteker innehålla 106,020
volymer, under det att St. Paul endast
har 47,151. Det finnes fyra högskolor i
Minneapolis med 108 lärare. St. Paul

har samma antal skolor, med endast 53
lärare.

Enligt samma statistiker står Minne-
apolis långt fram.för i nummerantal och
förluster vid eldsvådor. Minneapolis
brände upp $521,268 värde af egendom
mot St. Pauls $159,958 under förlidet år.
Dödsfallen i Minneapolis öfverstiga dem
i St. Paul. I Minneapolis dogo 2,052
personer och i St. Paul 1,985, hvilket
gör dödsproportionen 9.09 för Minne-
apolis och 8.51 för St. Paul.

Fastigheterna i Minneapolis röna bätt-
re efterfrågan än de i St. Paul. De rela-
tiva värdena äro $88,113,676 emot $78,-
523,015, och skatterna här voro $23 per
$1,000 och i St. Paul $21.

I fråga om gatuläggning är St. Paul
mera inne för sandsten. Der har man
närmare tre gånger så mycket sand-
stens-sättning som i Minneapolis, under
det att Minneapolis har omkring fem
gånger så mycket granit-, fyra gånger
så mycket tegel- och två gånger så
mycket cedar block-sättning som St.
Paul eger.

Statistikern jemför sedan gatorna.
Minneapolis har 12,188,844 qvadrat yards
mot St. Pauls 8,983,900. St. Paul rengör
3,385,000 yards gatyta hvarje vecka, un-
der det att Minneapolis rengör 3,200,000.

Minneapolis tar in $307,000 från krog-
skatter under det St. Paul tar in $283,000
från samma inkomstkälla.

Denna statistik gäller till alla delar
för förlidet år och kan gifva en hvar
ett bättre begrepp om vår stads hurtiga
framåtskridande i förhålllande till dess
äldre broder. St. Paul.

Huru många af de tusentals personer,
som dagligen promenera utmed "News-
paper Row," på Fourth street, kunna
göra sig en föreställning om, att mer
än ett hundra fot under gatan flyter en
ström, och kanske i detta ögonblick en
båt med en liten arbetskår glider fram
på densamma. Besynnerligt som det än
må synas, finnes det en sådan flod och
på dess vatten en sådan farkost, ehuru
det varit förunnadt få, ja ganska få, att
se denna underbara scen. Dröm nu icke

om några elfvagrottor eller inbilla eder,
att någon har upptäckt en underjordisk
flod och en okänd grotta att täfla med
Kentuckys "hole in the ground." Flo-
den är helt enkelt en kloakström. Min-
neapolis har kloaker stora nog och med
vatten nog för att göra dem trafikabla
och vissa äfventyrslystna personer hafva
åtskilliga gånger företagit en båtfärd
eller vandring till fots i underjorden.
Tag som exempel North Minneapolis-
tunneln, som börjar på Fifth street
north, nära Bassett's Creek. Den går i
diagonal riktning under staden och un-
der alla andra kloaker, och uttömmer
sitt innehåll vid foten af Eighth avenue
south. Denna tunnel är åtta fot bred
och åtta fot hög och utefter dess botten
flyter beständigt tio till tolf tums djupt
vatten, eller mer än nog att föra en
ordinarie båt. Vissa tider håller tun-
neln tre eller fyra fot med vatten, men
då är det bäst för båtpartier att stanna
hemma, ty annars skulle de lätt gå för-
lorade i forsen. Detta är den största
och djupaste kloaken i staden. Ungefär
vid Hennepin eller NicoUet avenue lig-
ger den 140 fot under jordytan. Det är
också den vigtigaste, ty den dränerar
icke allenast hela norra Minneapolis,
utan äfvenledes distrikten omkring Lor-
ing Park och Lowfy Hill. Stadens alla
kloaker skulle, om de vore utsträckta i
en enda linie, utgöra en våglängd af
152 mil, eller så långt som härifrån och
till Duluth. För detta arbete hafva våra
hederliga Minneapolisboar betalt den
lilla nätta summan af $4,345,528.

En liten "sewer outing," eller "in-
ning," hvilket det snarare borde kallas,
i någon af dessa större kloaker, är sär-
deles intressant, vare sig resan företages
i båt eller i ett par voluminösa gummi-
stöflar. Den allmänna tanken är att en
"sewer" är gömstället för all slags ve-
dervärdig och motbjudande stank, far-
liga gaser och en oändlig mängd af
deles intressant, vare sig resan företages
lumpsamlare icke skulle kunna motstå.
Detta är helt och hållet en missuppfatt-
ning. Det är sant, att en hel del oren-

lighet passerar igenom dessa kloaker,
men rännstenarne på NicoUet avenue
under en regnstorm, och lukten från de
halfruttnade cederträblocken i gatlägg-
ningen en varm dag äro lika vämjeliga;
så grundlig är ventileringen i kloaksy-
stemet. Tidningsrapportörer och åtskil-
liga smärre sällskaper, deribland en väl-
känd damfotograf, hafva flerfaldiga
gånger på inbjudan af vår landsman,
kloakingeniören, Carl Ilstrup, företagit
ett par timmars underjordisk resa, och
befunno de sig mesta tiden mer än loo
fot under jorden, oaktadt de skredo
framåt beständigt. De funno naturligt-
vis alla en sådan färd nymodig och in-
tressant. Men, någon torde ropa:
"Råts!" Ja, råttor finnes det visserli-
gen dernere, stora och grymma nog att
utan tvekan våga sig på en stor vild-
katt. De anfalla äfven menniskor, om
de äro många nog samt tro sig vara i
fara; men en man med ett par långa
gummistöflar och en käpp i handen ståt
utom all fara. Norra Minneauolis tun-
neln är icke den enda af ofvannämda
storlek. Den nya tunneln på Twenty-
sixth Street, som dränerar åttonde war-
det, är af samma storlek, och så är
äfven den på östsidan, men den norra
tunneln är den längsta, två mil. Föru-
tom kloakledningarne, äro gatorna un-
derlagda med ett inveckladt system af
pipor för vatten, gas, elektriskt ljus,
elektrisk spårväg, brandalarm-, telegraf-
och telefontrådar.

I stadens tjenst äro flera skandinaver
anstälda inom kloak-konstruktions-de-
partementet, nemligen Carl Ilstrup
(norrman), hufvudingeniör; N. J. Lund
(norrman), "transit-man"; August Rydh
(svensk), bokhållare; L. E. Ström
(norrman) och S. Johnson (svensk),
ingeniörer, samt A. Anderson, Wm. An-
derson, C. Adamson och A. Dahlgren
(alla svenskar), förmän för konstruk-
tionsarbetet. Alla dessa, med ett par
undantag, hafva tjenstgjort inom detta
departement i elfva upp till aderton års
tid.

Bland de arbetare, som voro med om

att bygga den första kloakledningen
under året 1871, finna vi irländaren
Larry Broderick. Vi kunna icke gerna
undvika att gifva honom ett särskildt
omnämnande, alldenstund han är en af
de få så kallade civiliserade menniskor,
som icke har reda på sin egen ålder.

Han är ett af de original man läser
om i böcker, men sällan träffar i verk-
ligheten.

Då han kom till Förenta Staterna år
1844, for han direkt till Washington och
stannade der tills efter kriget. Hur
gammal han var, då han anlände hit till
landet visste han icke och tycks ej fråga
mycket derefter.

Hans argument är rätt och slätt detta:
"Hvad är det för nytta till att hålla reda
på hur gammal man är? Om man är
vid god helsa och kan utföra ett dags-
arbete, det är allt hvad man behöfver.
Jag bryr mig icke om antingen jag är
50 eller 100 år. Jag känner mig fortfa-
rande 'all right'."

Broderick var i Washington vid den
tid då president Lincoln blef mördad,
och var en af de fyra män, som lyfte
lönmördaren Wilkes Booths lik ner uti
den grofva brädlår, i hvilken han ' blef
begrafven under fängelsegolfvet.

Broderick kom till Minneapolis år
1866. Han bor fortfarande med sin hu-
stru och familj i ett litet trähus. No.
616 Eighth avenue south, hvilket låg i
skogen i utkanten af staden, då han
flyttade in deri för 23 år sedan. Han
har bott i samma hus hela tiden och gif-
vit akt på huru staden vuxit upp rundt
omkring. Hans moder dog vid 99 års
ålder. Han sjelf tror sig vara omkring
80 år. Broderick har endast varit en
simpel arbetare allt sedan han kom till
Minneapolis, och är för närvarande an-
stäld i stadens tjenst, under Street Com-
missioner Cole i femte wardet.

De båda settlementen på ömse sidor
om floden kände redan i tidigare dagar
behofvet af beqvämare kommunika-
tionsmedel, och St. Anthony förenade
sig med Minneapolis endast på det vil-
kor att (.venne tullfria bryggor skulle

byggas öfver Mississippi-floden, den
ena ofvanför och den andra nedanför
hängbron.

Det första transportmedlet under ter-
ritorie-tiden var den färja som Franklin
Steele lät bygga och som sedan sköttes
af kapten Tapper, hvilkens fria och
skämtsamma konversation samt stora

ras damer stt passera öfver bron. Ett
tillfällighetsgolf af plankor lades öfver
golfbjelkarne och det lilla sällskapet
passerade öfver den stora floden på den
första hängbro, som någonsin byggts
öfver Mississippis vatten, under jublan-
de hurrarop från den åskådande folk-
massan.

DEN FÖaSTA HÄNGBRON (1857.)

kärlek för qvickheter roade alla, som
hade anledning att fara öfver floden.

St. Anthony tillhör äran att hafva
byggt den första hängbro, som någonsin
blifvit spänd öfver den väldiga Missis-
sippi-floden. Franklin Steele var den
som först fick denna storartade idee,
och bildade han tillsammans med H. T.
Welles med flera Minneapolis Bridge
Company år 1854. Naturen, allas vår
moder, tycktes likväl icke vilja gynna
de friheter man tog med hennes maje-
stätiska flod, ty då bron just närmade
sig sin fullbordan blåste hon ner hela
företaget. Brobyggarne läto likväl icke
afskräcka sig utan började arbetet på
nytt. Då ingeniör Thomas M. Grifiith
kommit så långt att den sista golfbjel-
ken blef nedlagd, inviterade han tid-
ningspressens representanter jemte de-

Sedan bron blifvit öppnad för allmän
trafik, firade de båda städernas medbor-
gare denna vigtiga händelse med en
större festmiddag på St. Charles Hotel
i St. Anthony. En större procession,
öfver en mil i längd, hade förut mar-
scherat genom de båda städernas för-
nämsta gator och dundrande salut gif-
vits från en kanon, som var sta-
tionerad å Nicollet Island för att utba-
suna den glädje, som för tillfället var
rådande.

Kapten John Tapper, som förut i
många år fört färjan, steg nu i graderna
och blef tulluppbördsnian för att uppta-
ga bropengarne, 25 cents för åkande och
5 cents för fotgängare. En skylt, som
hängde vid hvardera ingången till bron,
lydde som följer:

CAUTION!

Ten dollars flne for drlving any ani-

mal on this bridge at a faster

galt than a walk.

RÅTES OF TOLL:

For each foot passenger 05

Horse, mare or mule, wlth or

without driver 15

Two-horse, two-mule or two-ox

teatQ, loaded or unloaded,

wlth driver 25

And for each additional horse,

mule or ox 10

Slngle horse carrlage 25

Cow or ox 10

Sheep or swlne 02

Vlsltors are requested not to de-
face the woodwork or paint, with
bnlves or penclls.

Bron var bolagets egendom i om-
kring femton års tid, då Hennepin
county inköpte densamma och afskaflfa-
de tullen.

I 1875 hade trafiken så tilltagit att
en ny hängbro, för en kostnad af
$223,000, måste byggas i den gamlas
ställe med starkare material, bredare
kör- och gångbanor, samt högre torn af
sten.

Äfven denna bro blef snart otidsenlig
och år 1886 bygdes den nuvarande dub-
belhvälfda stålbron, hvilken torde stå i
evärdeliga tider.

Fastighetsegare i norra och södra
Minneapolis insågo tidigt nödvändighe-
ten af att öppna flera brovägar öfver
floden och ett bolag organiserades för

DEN ANDRA HÄNGBKON (1877).

/I vXlC .i t\

100

i4
D
G
<

m
O

■■<
>

W
I— >

IX
H

<
w

fa
<

lOI

att bygga tvenne nya tullbroar år 1857.
Den ena bron bygdes vid Christmas
avenue i norra Minneapolis och den
andra vid ändpunkten af universitets-
området i södra Minneapolis. Efter att
hafva varit i bruk i knappt två års tid
hände det ej bättre än att det ovanligt
höga vattenståndet och den strida for-
sen helt och hållet bortsopade de båda
nya och vackra broarne den 3:dje Juni
1859, till stor förlust för bolaget och
obeqvämlighet för allmänheten.

När sedermera St. Anthony och Min-
neapolis förenades till en stad 1872 byg-
des de tvenne broar, som nu äro beläg-
na, den ena vid Plymouth avenue i
norr och den andra vid Tenth avenue
south.

De nästa broar i ordningen voro
Washington avenue bron, som bygdes
år 1884, samt Twentieth avenue north,
Franklin avenue- och Lake street-bro-
arne år 1888-89.

Förutom dessa sju. trafikbroar finijes
det sex stora jernvägsbroar, spända öf-
ver floden inom stadsgränsen. Den
dyrbaraste och mest substansiela af
dessa är "Manitoba viadukten," strax
intill fallet. Det är en stenbro med 2^
symmetriska stenhvalf, som springa upp
från flodbädden. Det tog två år att
bygga denna bro, och kostade densam-
ma $650,000. Antagom, att Minneapo-
lis skulle hemfalla åt förfall och glöm-
ska, komme dock detta solida jetteverk
af murad sten att qvarstå i sekler efter
det alla våra andra byggnadsverk för-
svunnit, som om de varit bygda på
lösan sand.

SKOLVÄSENDET.

Sommaren 1849 ijörjade stadens första
skola i ett litet stockhus och förestods
då af Miss Electa Bachus. Det lilla
skolhuset var försedt med barktak, myc-
ket små fönster och en dörr så låg, att
man måste ödmjukt böja på ryggen,
om man ville komma dit in.

Hösten samma år bygdes ett särskildt
skolhus, hvilket var den första skol-

byggnaden inom den nuvarande grän-
sen af Hennepin county.

Bland äldre skolbyggnader, som fäst
någon väsendtlig uppmärksamhet, räk-
na vi Washington School. Efter det
Union School-byggnaden nedbrann 1865
öfverflyttades barnen till Fletcher's
Hall, der de fortsatte med sina studier,
tills den nya stenbyggnaden, hvaraf vi
här se en afbildning, intog det ned-
brunna skolhusets ursprungliga plats.
Washington School-byggnaden hade ett

DEN FORNA WASHINGTON-SKOLAN.

högt och imponerande läge och utpeka-
des såsom en af de vackraste offentliga
byggnaderna i staden. I tidernas lopp
förändrades den till högskola. Många
af våra läsare torde ännu komma ihåg,
att vid sidan af denna ståtliga byggnad
fans en hög klockstapel af trä, hvilken
uppfördes för det volontära sprutman-
skapets räkning. Det var då stadens
enda brandsignals-station, och här ring-
de den stora klockan alarm i många
års tid, tills slutligen en ångpipa på
"The Island Paper Mill" fick göra tjenst
med brandsignaler. Skolbyggnaden
nedrefs år 1889 för att bereda rum för
den jettestora Court House- och City
Hall-byggnaden.

Folkskolan i Minneapolis har på se-
nare tider tagit jettesteg framåt, och
den behöfver sannerligen icke skämmas
vid en jemförelse med folkskolan i öf-
riga större städer. Att den icke vunnit
behörig stadga, att åtskilligt återstår
att komplettera och rätta, faller af sig
sjelft. Men besinna vi, huru ung den
är, huru den vuxit såväl utåt som inåt,

102

hvilken liflighet och kraft den utvecklar
etc, så stå vi der gripna af förvåning
och beundran.

Undervisningen i dessa skolor är ord-
nad med klar blick samt på ett meto-
diskt, systematiskt och praktiskt sätt.

Skolorna äro inrymda uti 59 byggna-
och lärosalar. Byggnaderna äro nästan
allesammans af tegel eller sten. De fyra
högskolebyggnaderna äro utomordent-
ligt vackra och storartade och utgöra
verkliga prydnader för staden. Skolhu-
sen äro försedda med ändamålsenliga
ventilationssystem och uppvärmas med
ånga. Flera skolhus behöfvas emeller-
tid, och vi våga, med kännedom om
Minneapolis' entusiasm för sitt skolvä-
sen, påstå, att de icke skola låta vänta
på sig länge.

"Monroe"-skolan är en af de största
skolorna i Minneapolis; den har för när-
varande icke mindre än 1,294 lärjungar.

Alla läroböcker och nästan all mate-
riel, som barnen behöfva, tillhandahålles
dem afgiftsfritt (förutom i högskolor-
na), en anordning, hvarpå fattiga för-
äldrar måste sätta stort värde, och som
helt visst kraftigt och säkert befordrar
en allmän och jemn skolgång.

Skolorna i Minneapolis äro talrikt och
ordentligt besökta. Under sist förflut-
na läsåret voro 3^,672 barn inskrifna
(16,779 gossar och 16,894 flickor), deraf
2,480 tillhörande högskolan. Skolgån-
gen är ock särdeles jemn: 96 procent
af barnaantalet besökte förra året dag-
ligen skolorna.

Antalet barn inskrifna under inneva-
rande läsår uppgår till 35,000, en tillök-
ning öfver förlidet år af 1,327 skolbarn.

Undervisningen ombesörjes för när-
varande af 782 lärare och lärarinnor.

Gift qvinna kan tolereras i vissa fall
som lärarinna, men helst är man utan
gifta qvinnor i våra skolor. Att en lära-
rinna gifter sig under pågående termin,
kan utgöra tillräcklig anledning till hen-
nes entledigande.

Omkring 96 procent af lärarepersona-
len utgöres af qvinnor. Alla förestån-
darne med undantag af fyra äro qvinnor.

De årliga lönerna gestalta sig så-
lunda:

För superintendenten $4,000

För supervisorn för primärskolorna. 2,500
För supervisorn för sång och musik. 2,000

För supervisorn för slöjd 1,500

För supervisorn för teckning 1,500

För supervisorn för sömnad 1,100

För föreståndarne 1 skolhus med—

Fyra rum, frän $650 upp till $750

Sex rum, från 675 upp till 800

Åtta rum, från 700 upp till 1,000

Tio rum, från 800 upp till 1,200

Tolf rum, från 900 upp till 1,300

Föreståndarne 1 skolhus med flera rum,
lön efter särsklldt beslut frän skolrådets
sida.

Löneförhöjning eger rum med $25
till $50 för hvarje år, tills maximum
blifvit uppnådt.

De öfriga lärarne inom de olika gra-
derna hafva första året $400, med tillök-
ning af $50 för hvarje år, tills lönen
gått upp till $700, dock hafva den åtton-
de gradens lärare det åttonde året $750
och från och med det nionde året $800.
Högskolelärarnes löner utgöra i medel-
tal omkring $1,200 och fastställas genom
särskildt beslut af skolrådet. Biträdande
lärare inom primärafdelningen hafva
$350 och inom de öfriga graderna $450.
Lönerna utbetalas månadsvis af skolrå-
dets kassör.

Utgifterna för skolväsendet under det
senast förflutna läsåret stego till $911,-
845.90. Deraf betalades

Till lärares aflöning $463,608.37

Till bränsle och ljus 18.553.71

Till läroböcker 10,727.52

Af hvad här blifvit meddeladt fram-
går, att skolväsendet i Minneapolis före-
ter en storartad anblick och är väl värdt
allt det erkännande, som kommit det till
del. Så många skolor, så många lärare
och barn, så många skolpalats, så myc-
ken egendom! Undervisningen är all-
sidig, praktisk och tidsenlig. Lärarne
äro skickliga, materialen ypperliga och
ledningen af det hela utmärkt.

Folket gör gerna uppoffringar för si-
na skolor, de äro dess rikedom, dess
ögonsten. De äro dess gemensamma
egendom, äro gemensamma för fattiga
och rika. Embetsmannens och arbeta-

103

rens barn sitta der sida vid sida, åtnju-
tande samma uppfostran, samma bild-
ning. Vägen till vetande och lärdom
är i lika hög grad tillgänglig för alla
samhällslager. Dottern eller sonen till
en kusk eller tvätterska kan bli student
likaväl som guvernörens eller millionä-
rens barn.

Det skandinaviska elementet i Min-
neapolis tillgodogör sig samvetsgrannt
de stora förmåner, som skolorna erbju-
da. Den skandinaviska-amerikanska
ungdomen gör snabba framsteg och till-
egnar sig med förvånande lätthet den
amerikanska skolbildningen.

Den första skandinaviska lärarinna,
som vunnit anställning vid de ofifentliga
skolorna härstädes var ett ungt norskt
fruntimmer. Miss Isabella Johnson, som
i början af år 1879 blef antagen som
lärarinna vid Monroe-skolan i södra de-
len af staden.

MARY ANDERSON.

I förbindelse med vårt skolväsen vilja
vi omnämna en duktig liten svensk Min-
neapolis-tös. Tidningen "Times" hade

den I5:de December 1892 föranstaltat
en täflan bland stadens mindre skolbarn
och utlofvade ett pris af $10 för den
bäst skrifna krian. Icke mindre än 4,200
uppsatser inlemnades och bland det
stora antalet täflande tillerkändes Maria
Anderson priset för en kria om kani-
nen (The Rabbit). H varje skolbarn
erhöll en timmes tid att skrifva en kria
öfver något djur, som icke förut varit
upptaget som studie inom skolan..

Maria är dotter till John Anderson,
som då bodde i No. 35 East Side Fiats.
Hon var född den 2:dre Mars 1881 och
anlände hit till landet från Sverige med
sina föräldrar den i :ste November 1889,
då hvarken hon eller föräldrarne för-
stodo ett enda ord engelska. Hon bör-
jade genast att gå i engelsk skola, men
man får väl ändå anse det märkvärdigt,
att ett barn, som tre år förut icke för-
stod ett engelskt ord, nu kunde vinna
priset bland en så stor mängd täflande.
Lilla Maria fick sig således en vacker
julklapp för sina flitiga studier.

Bland dem, som utmärkt sig för slöj-
dens utbredande såsom skolämne, inta-
ger onekligen Lars Erikson ett bland
de främsta rummen, icke allenast der-
före att han i sitt fädernesland var bland
de förste som satte skolslöjden i gång,
utan fast mera derföre att han här i
Amerika anordnade den första slöjd-
skola, och denna skola bildades här i
Minneapolis.

Af sådan anledning, och då Erikson
med få års undantag varit Minneapolis-
bo, har nedanstående slöjdhistoria här
fått intaga plats.

Lars Erikson är född i Nås' försam-
ling, Vestcrdalarne, af Stora Koppar-
bergs län, den 24:de Oktober 1847.
Efter åtnjutande af en allmän folkskole-
bildning, antog han, vid icke fullt fylda
14 år, småskoUärarebefattning inom för-
samlingen. Omvexlande med skolunder-
visning och studier dels vid Falu Högre
Elementarläroverk och dels Upsala
folkskollärareseminarium, utexamine-
rades han som folkskolelärare den I2:te
Juni 1871.

104

Redan som ung gosse låg hans håg
ständigt åt slöjden.

Utexaminerad från Upsala seminari-
um med de nya undervisningsmetoderna
"på hand," dref han sin skolundervis-
ning med den framgång, att han år
1876 af Stora Kopparbergs läns lands-
ting anstäldes som instruktör för lä-
nets lärareseminarium inom Vesterda-
larne och Vesterbergslagens distrikt.
Härvid blef Erikson i tillfälle att bringa
slöjdsaken på tal och vid ett tillfälle
skänkte en privat person 1,000 kronor
för sakens utbredning och en slöjdsko-
las inrättning.

LARS ERIKSON.

Erikson hade emellertid sin första
slöjdskola inrättad i Äppelby folkskola.

När han år 1878 antog en förmånli-
gare lärarebefattning vid Långbanshyt-
tan i Vermland, inrättade han äfven der
slöjdskola, hvarvid han af brukspatron
A. Ros erhöll till skänks en modell-
samling, värd 200 kronor.

Vid skolläraremöten passade Erikson
på tillfället att få slöjdfrågan diskute-

rad. Af hans embetsbröder upptogs sa-
ken helt olika. Under det en del lärare
ansågo saken vara af stor betydelse för
det uppväxande slägtet, ville en annan
del gendrifva den, under förevändning,
att skolans lärare alla redan voro be-
tungade med allt för många undervis-
ningsämnen. Erikson medgaf att så
visserligen vore förhållandet, men att
dylika "okristliga" ämnen som gevärs-
exercis och krigsöfningar gerna kunde
bannlysas från skolan. — "Nej," sade
Erikson, "med de fredliga vapnen
(slöjdverktygen) skall samhället civili-
seras, ej med gevär."

För slöjdens vidare utbredning bör-
jade han att i December 1881 utgifva
en tidning kallad "Slöjdaren," innehål-
lande ritningar och anvisningar om
handarbetet i olika branscher. Vid ut-
ställningen i Örebro år 1883 belönades
tidningen med silfvermedalj.

Under tiden företog professor John
M. Ordway från Boston, Massachus-
etts, en resa till Sverige för att taga
kännedom om slöjdsaken, och blef då i
tillfälle att prenumerera på tidningen
"Slöjdaren." Derigenom ifppstod en
korrespondens mellan professor Ord-
way och Erikson, hvilken brefvexling
gick ut på att få Erikson hit öfver till
Amerika för att introducera slöjden.

Erikson gaf med sig och på våren
1884 uppsade han sin lärarebefattning
vid Långbanshyttan och reste till Ame-
rika.

Efter landstigningen i New York
gjorde han en afstickare till professor
Ordway i Boston, men fortsatte sedan
resan till Minnesota, der han redan hade
sin äldsta dotter och slägtingar.

Ankommen till Minneapolis började
han känna sig före, hvilka utsigter det
kunde vara att göra en början med
slöjden. Ännu främmande för språket,
måste han anlita sina egna landsmän
och höll dcrföre sitt första slöjdföredrag
i Augustana-kyrkan i November, hvil-
kct föredrag hade till följd att försam-
lingens dåvarande pastor, J. Ternstedt,
och Street Commissioner A. P. An-

105

derson med flera församlingsmedlem-
mar tecknade bidrag stora nog att an-
skaffa åtta hyfvelbänkar och några
verktyg, och den 8:de December 1884
öppnades den första slöjdskolan i För-
enta Staterna. De första slöjdlektioner-
na höllos i kyrkans undervåning; men
som brandförsäkringsstadgarne ej till-
läto snickeriarbeten på platsen, förhyr-
des en tom butik vid 1218 Third street
south, der slöjdskolan bedrefs en längre
tid.

Skolan existerade dock under svåra
omständigheter, emedan det var ett för-
svinnande fåtal som förstod sakens
egentliga syftemål. En stor del af fol-
ket hånlog åt sådana "småaktigheter"
och Erikson blef kallad en stor tok, som
trodde att förståndigt folk befattade sig
med sådant skräp i ett land, der allting
tillverkades med maskiner. — "Ame-
rika är icke Sverige," sades det. Erik-
son försökte dock att genom fester etc.
att få in så pass penningar att icke sko-
lan skulle dö ut om ock han sjelf fick
lefva på svältkur.

Af pligter mot sin familj måste dock
Erikson gifva upp skolan af brist på un-
derstöd och antaga plats vid Century
Music Company, hvarest han arbetade
två och ett hälft års tid.

Slöjdskolan låg dock honom alltid om
hjertat, och då Plymouth-kyrkans "Un-
ga mäns förening" satte upp en slöjdlo-
kal vid Fourteenth avenue south gaf
Erikson en och två timmars undervis-
ning hvarje afton der.

Snart nog insjuknade han i en svår
sjukdom, hvilken höll honom till sängs
en längre tid och dessutom gjorde ho-
nom obrukbar en tid derefter.

Erikson trodde nu att hans framtids-
plan, för hvilken han lemnat sitt fäder-
nesland och en god lärareanställning,
skulle vara grusad. Men annorlunda blef
förhållandet år 1888, således fyra år efter
den första slöjdskolan i Minneapolis
blef anordnad, då saken på allvar bör-
jat beaktas i Österns stater.

Mr. C. Falleen från Göteborg hade
kommit öfver till Boston och der upp-

satt en slöjdskola efter det så kallade
Nääs-systemet, men hade snart kommit
under fund med att detta system till alla
delar ej gaf den "training," de ameri-
kanska skolorna kräfde.

Mr. Falleen uppgaf då skolan och reste
till Minneapolis och uppsökte Erikson
och uppgjorde med honom att resa till
Boston och taga den påbörjade slöjd-
skolan om händer.

Erikson, hvilken nästan uppgifvit
hoppet om någon framgång, lät icke sä-
ga sig detta tvenne gånger, utan med
snaraste, eller i början af Februari 1889,
lemnade han Minneapclis, för att finna
en fruktbarare jordmån för sin sådd. I
två och ett hälft års tid undervisade han
derstädes natt och dag både vinter och
sommar, ty der var ett intresse utan
like, och alla syntes nästan vilja "rifva
åt sig" metoderna. Att hvarje vecka
undervisa 120 elever från stadens skolor
samt öfver 50 lärare och lärarinnor, dels
i "mechanical"- och konstruktionsrit-
ning, dels i handarbeten, var mera än
man kunde begära af en person. Till
sist dukade dock Erikson under af öf-
veransträngning och måste i slutet af
Maj 1891 lemna Boston för att i Min-
nesotas lämpligare kliinat blifva åter-
stäld. Eriksons slöjdskola omhänder-
togs då af Mr. G. Larson. Emellertid
hade han dock nu att fröjdas åt att hans
lifsgerning blifvit förverkligad, då slöj-
den genom de många utskickade lärare-
krafterna fick sin berättigade plats i de
allmänna skolorna.

Efter återhemtandet af helsa och kraf-
ter, inrättade Erikson år 1894 en privat
slöjdskola för den så kallade "St. Mark's
Boys' Club" (bestående till stor del af
tidningsgossar) vid St. Marks-kyrkan,
belägen vid Sixth street, mellan Nicollet
och Hennepin avenues. I tre års tid
eller till hösten 1897, den tid då Erikson
reste ut för organiserandet af sin koloni
vid Mille Lacs-sjön i Mille Lacs county,
Minnesota, handhade han denna slöjd-
skola med stor framgång, och då han
reste, omhändertogs slöjdundervisnin-

io6

gen der af hans yngste son, Erik R.
Erikson.

Visserligen har Lars Erikson under
sitt sträfvande för slöjdens utbredning
plöjt i en hårdbruten mark och till en
början under stora försakelser, der an-
dra nu måhända få skörda; men Erik-
son kan dock fröjda sig åt att hafva
äran af att han är svensk-amerikanska
slöjdens fader, och vi, Minneapolisbor,
hafva äran att den första slöjdskolan
anlades här.

STATS-UNIVERSITETET.

Icke allenast åt elementarundervisnin-
gen, som är anordnad på ett särdeles
praktiskt och tillfredsställande sätt, utan
äfven åt den högre har man skänkt be-
tydlig uppmärksamhet.

Följande utdrag ur guvernör Horace
Austins budskap till statens legislatur år
1871 visar bäst den praktiska grund, på
hvilken undervisningen är fotad. Han
sade nemligen:

"Låt så vidt möjligt hvarje yngling,
som lemnar skolan vara kunnig i något
praktiskt yrke, så att han städse må ha
till hands ett medel att förtjena sitt
ärliga uppehälle, och han är försedd
med en sköld mot lättja, frestelser och
brott, hvilken kommer att göra sig
märkbar inom samhället såsom en
minskning af brotten, en tomhet i fattig-
husen och fängelserna och en bannlys-
ning af galgarne."

Statens universitet inkorporerades den
25:te Februari 185 1 och dess första
"Board of Regents," som då utnämdes
af legislaturen, bestod af Henry H. Sib-
ley, Franklin Steele, Alexander Ram-
sey, Isaac Atwater, B. B. Meeker, Soc-
rates Nelson, C. K. Smith, Wm. R.
Marshall, N. C. Taylor, Henry M. Rice,
Abram Van Vorhes och J. Turbcr.

En del af den första läroverksbygg-
naden, "Old Main Building," påbörja-
des 1856, men blef i brist på penninge-
anslag ej fullkomligt fullbordad förrän
1868, då det egentliga college-lifvet tog
sin början.

Enlig "Board of Regents' " rapport

för läsåret 1868 hade universitetet fem
lärare och 109 studenter.

Universitetsbyggnaderna ligga på en
höjd prydd med vackra- ekar, helt nära
den mäktiga Mississippi-floden och
inom ljudet af de brusande St. Anthony-
fallen. Få ställen i verlden erbjuda en
vackrare tafla än den man har framför
sig från universitetsparken, som för när-
varande upptager 50 acres land, värde-
radt till $250,000.

Med undantag af fyra eller fem af de
nuvarande läroverken ligga de öfriga
byggnaderna i en halfcirkel, från den
ena ändan af parken till den andra.

Då man inträder på platsen, kommer
man först till Students' Christian Asso-
ciation Building; näst i ordningen kom-
ma Law Building, Old Main Building,
Library, Mechanic Arts Building, Che-
mical Laboratory, Pillsbury Hall och
Armory. Bakom denna rad af bygg-
nader finna vi Medical Hall, Laboratory
of Medical Science, Laboratory of Med-
ical Chemistry, Observatory och Mining
and Ore Testing Building. Alla dessa
tretton byggnader, undantagandes Old
Main Building, hafva blifvit uppförda
sedan år 1884.

Förutom dessa finnas tio byggnader
tillhörande jordbruksskolan (Agricultu-
ral Department), hvars område består
af 250 acres, värdt $125,000 och är belä-
get omkring tre mil från universitetet.

Det är nöjsamt att erfara att universi-
tetet för närvarande besitter egendom
till ett värde af $2,000,000 och* att myc-
ket af denna egendom beständigt ökas i
värde.

Är 1883, då det blef bekant att Chri-
stina Nilsson skulle besöka Nordve-
stern, fans det intet auditorium stort
nog att kunna rymma en större publik.
Ett förslag framlades då för "Board of
Regents," med det resultat att Coliseum,
en ofantligt stor och ful träbyggnad, blef
uppförd. Denna "musikaliska lada" be-
gagnades sedermera för exercis och
terminsafslutningar till år 1894, då den
nedbrann till grunden. Året derpå,
1895, anslog legislaturen $75,000 för

107

io8

Di
O

t— I
M
Ö

D
-^

^^-^^s:

lOO

uppförandet af den nuvarande, ståtliga sin fris af allegoriska bilder i basrelief
kastellika Armory-byggnaden. Biblioteket inrymmer för närvarande

Bland de nyare byggnaderna tilldra- 37,000 volymer.

■^MR

1 ■?

STATSUNIVERSITETET: PORTAL TILL MEDICINSKA INSTITUTET.

ger sig biblioteksbyggnaden (Library
Building) den största uppmärksamheten
på grund af sin imponerande arkitektur.
Den är byggd af hvit sandsten i samma
stil som det grekiska Parthenon med

Universitetet har haft många goda
vänner och understödjare, men bland
de män som mest ifrat för och vakat
öfver detta läroverks intressen och väl-
gång, allt sedan stadens grundläggning,

110

^nSWSSRwTRT " KK

Il rr 5 t i (

lim rs M

STA'ISt NIVICKSniiTlCT: l'1 1 .1 Slil' K \ II \ 1,1,

STATSUNIVJ'.Kbl I K I 1. 1 : l.AGSKol.AN.

III

slår John S. J*illsljury i främsta rummet.

I'>land den vackra grupp af byggnaflcr,
hoiii utgöra universitetets liem, kan man
icke undvika att fästa ögonen på Pills-
hiiry Hall (Science Building).

])( niia storslagna, bruna sandstcns-

gent" för lifslid, såsom ett erkännande
af lians uj^iMiffring af tid och penningar
samt för det stora intresse i allmänhet,
som han alliid visat för denna Nordve-
sterns förnämsta institution.

Samma motiv liar föranledt alumni-

u
(-

S
5

H
U

byggnafl uijjjfördes är 1884 för en kost-
nad af $150,000 och är en gåfva till uni-
versitetet af Mr. Pillsbury. Han har
tjenstgjort som medlem af "Board of
Regents" i 35 års tid och blcf för fyra
år tillbaka vaKl af legislaturen till "re-
-8

föreningen att vilja föreviga hans bild
i brons och kommer univcrsitetsparken
följaktligen inom kort tid att prydas
med hans byst.

Fakulteten består för närvarande af
234 professorer, docenter och instruk-

112

törer i alla dertill hörande ämnen, och
ibland dessa räknas män af nationelt
rykte inom vetenskapens område. Uni-
versitetet besöktes under senaste året af
2,925 studenter, af hvilka 826 voro unga
damer. Antalet af de skandinaviska stu-
denterna öfverstiger 200 och ökas årli-
gen.

Studenternas antal för närvarande
läsår uppgår till 3,150.

Utgifterna för underhållandet af den-
na vidlyftiga institution belöpte sig för-
lidet år till $324,193.16.

Alla dessa utgifter bestridas af räntan
på de penningar som erhållas genom
försäljning af skolland, hvilket blifvit
skänkt af regeringen, genom årliga
statsanslag, som för närvarande belöpa
sig till $125,000 per annum, genom spe-
ciella beviljningar af legislaturen samt
genom direkta inkomster från universi-
tetets lag- och medicinskola.

Universitetet har af regeringen i allt
om allt erhållit 92,000 acres skolland
som dotation och utgifterna för byg-
gandet af alla läroverken, undantagan-
des Pillsbury Hall, äro bekostade ge-
nom speciela statsanslag som blifvit be-
viljade af legislaturen.

Minnesotas universitet har blifvit en
mäktig faktor inom det vetenskapliga
området, och säges redan intaga femte
rummet bland liknande institutioner i
Förenta Staterna.

Undervisningen är helt och hållet fri,
undantagandes i lag- och medicinsko-
lorna, der en extra afgift erfordras.

Hvarje ung man och qvinna erhåller
fritt tillträde till läroverket efter att haf-
va genomgått en viss examen.

Veta alla våra landsmän, att de i des-
sa palats ega en förmögenhet på när-
mare två millioner dollars, att de hafva
en stor kår utmärkta lärare, äro för-
sedda med ett bibliotek, ett stort mu-
seum, med kemiskt, fysiskt och mine-
ralogiskt laboratorium och de bästa ap-
parater för illustrerandet af vetenska-
pens olika grenar?

Veta de månne, att allt detta är en fri
gåfva till dem och till deras efterkom-

mande och att deras söner och döttrar
der kunna erhålla den mest grundliga
lärdom, fritt och utan betalning?

Professor O. J. Breda utnämdes år 1883
till den af legislaturen nyinstiftade pro-
fessuren i nordiska språk och literatur,
hvilken han efter ett års förberedande
tjenstledighet tillträdde och på ett i allo
förtjenstfullt sätt fylde i femton års tid,
eller till våren 1899, då han tog afsked
för att bosätta sig i Norge. Den spe-
ciela naturen af denna professur, hvil-
ken från början var och ännu är afsedd
som ett politiskt lockbete eller kulturel
nådegåfva till skandinaverna från de
maskinpolitici, som makten hafva, gjor-
de professor Bredas ställning långt
ifrån behaglig. Men han skötte den
som en man, oafhängig af alla otillbör-
liga påtryckningar från politiska, reli-
giösa och nationela klickar. Med pro-
fessuren följer, löjligt nog, en förplig-
telse att docera i latin, och professor
Breda förvärfvade sig snart vitsordet
att vara den bäste latinlärare, statsuni-
versitetet någonsin haft. I alla de äm-
nen, som tillhörde hans professur, följ-
de han med sin tids nyaste åsigter, och
var en ovanligt tolerant och fördomsfri
man. Som norrman afskydde han flagg-
frågan som ett småsint tvisteämne, och
ehuru varmhjertad norsk patriot, kunde
han ej annat än beklaga, att den skan-
dinaviska halfön utgöres af två sön-
drade och tvistande nationer, i stället
för en stor, enig stat, lika godt under
hvilken nordisk flagg. Efter professor
Bredas afsked liar till hans efterträdare
utnämts professor John S. Carlson från
St. Peter. Professor Carlson är visser-
ligen icke hvarken språkman eller este-
tiker, utan historiker och filosof, men
är ansedd som en god pedagog och en
af vår stats ypperste politiske talare.
Professor Carlson tillträdde sin befatt-
ning sistliden September månad.

Som studiet af Nordens literatur och
språk ännu är blott ett valämnc vid vårt
statsuniversitet, har det ännu ej vunnit
den anslutning som sig bör. Den förste
och hittills ende som der. eller öfver-

hufvud vid något amerikanskt universi-
tet gjort detta studium till specialitet
och hufvudämne är doktor Victor Nils-
son, den ende som af professor Breda
mottagit den akademiska lagern.

STADSBIBLIOTEKET.

"Minneapolis Public Library" är en
af de institutioner, som vårt samhälle
med rätta är stolt öfver. Dess central-
byggnad är en prydnad för staden.
Hvad mer är, dessa rika bokskatter äro

dagar senare organiserades en biblio-
teksförening. David Charlton blef ord-
förande, W. C. Reems och McNair sekre-
terare, samt Thomas Hale Williams för-
eningens bibliotekarie. Dess namn blef
Minneapolis Atheneum.

Föreningens första lifsyttring var ar-
rangerandet af en föreläsning, hvilken
hölls af den frejdade patrioten Bayard
Taylor i stadens på den tiden enda
metodistkyrka, och som inbragte en
summa af $74 netto som grundplåt för

ALLMÄNNA BIBLIOTEKET.

dess invånare till stor och väsentlig
nytta, och det i en utsträckning som
endast få liknande samlingar inom vårt,
de folkliga bibliotekens förlofvade land.
Tanken om upprättandet af ett stads-
bibliotek uppstod redan på 1850-talets
senare del, och det var den i6:de Maj
1859 som för första gången ett möte
sammankallades för biblioteksfrågans
afgörande. En komitee, bestående af C.
E. Vanderburg, R. R. Nicholas och W.
W. McNair, utnämdes att sammansätta
korporationsartiklar, och vid möte två

inköp af böcker. Minneapolis Athene-
um gjorde sitt första inköp i Augusti
1859, då mot en summa af $106.38 en
samling af 68 volymer anskaffades. Des-
sa inhystes i bibliotekariens affärslokal,
och biblioteket var förverkligadt.

Från denna anspråkslösa begynnelse
genomgick Minneapolis Atheneum en
gradvis gående, men i sin fortsättning
storartad utveckling. Är 1865 väcktes
förslag om en biblioteksbyggnad och
nästa år hade redan $5,000 subskriberats
för detta ändamål. Är 1868 var byggna-

114

den färdig och kostade, med tomt,
^10,693.93.

Med Dr. Kirby Spencers död år 1870
inträdde Atheneums financiela ställning
i ett nytt skede, i det denne testamente-
rade större delen af sina fastigheter till
föreningen för inköp af böcker. Dessa
fastigheter betraktades vid testatorns
död blott vara värda några få tusen dol-
lars. Deras närvarande värde anslås till
sammanlagdt $250,000, gifvande Athene-
um en alltjemt stigande inkomst, för
närvarande åtskilligt öfver $10,000 årli-
gen.

Då Atheneum stiftades, betonades än-
damålet vara att utveckla föreningens
verksamhet till upprättandet af ett stads-
bibliotek, men under årens lopp hade
detta, trots åtskilliga förbättringar och
utvidgningar, kommit ur sigte. När
derför T. B. Walker vid årsmötet 1877
väckte agitation för upprättandet af ett
stadsbibliotek, med hvilket Minneapolis
Atheneum borde införlifvas, väckte det-
ta på visst håll inom organisationen häf-
tigt och hårdnackadt motstånd. INIen
T. B. Walker hade segern på sin sida.

Bibliotekarien Williams resignerade
år 1880 från sin befattning efter 20 års
intresseradt och energiskt arbete, för
hvilket han under de första åtta åren ej
uppbar någon ersättning.

Professor R. W. Laing vid statsuni-
versitetet utnämdes efter Williams. År
1884 valdes Herbert Putnam till biblio-
tekarie och qvarstod i denna befattning
till är 1892, då han resignerade. Her-
Ibert Putnam är en af vårt lands otvifvel-
alctigt skickligaste bokmän. Under de
starka utvecklingens år, som följde,
med omflyttning och införlifvandet med
en större organisation, var Putnam just
rätte mannen.

Är 1886 sålde Minncapolis Atheneum
sin byggnad å Hennepin avcnue. nära
Washington avenuc, för en summa af
$21,500 och ingick kontrakt med den
nyupprättade biblioteksnämdcn om in-
flyttning i det nya stadsbibliotekets
byggnad. Redan år 1881 hade till sta-
den Minneapolis' kapitel ett tillägg

gjorts om upprättandet af en biblioteks-
nämd, "The Library Board of the City
of Minneapolis," med auktorisation för
denna nämd att upprätthålla offentliga
biblioteker och läsrum, konstgallerier
och museer för den stora allmänhetens
bästa. En lag, som godkände denna
auktorisation och närmare bestämde
biblioteksnämdens verksamhet, sam-
mansättning och skyldigheter, antogs
af Minnesotas legislatur den 2:dre Mars
1885. Texten till densamma var förfat-
tad af E. M. Johnson, Samuel Hill och
J. B. Atwater, hvilka af legislaturen ut-
nämdes till medlemmar af nämden,
jemte Thomas Lowry, M. B. Koon,
Sven Oftedal och T. B. Walker. Biblio-
tekslagen bestämde vidare att stadens
borgmästare, ordföranden i dess under-
visningsnämd samt statsuniversitetets
kansler skola städse vara ex-officio med-
lemm.ar af biblioteksnämden. Nämden
valde sedermera sina egna tjenstemän,
T. B. Walker blifvande dess ordförande
och E. M. Johnson dess förste sekre-
terare. Herbert Putnam, redan fäst vid
Atheneum, utsågs till stadsbibliotekarie.
Nämden besattes reguliärt genom folk-
omröstning vid allmänna val.

Den i:ste September 1885 ingick
biblioteksnämden ett kontrakt med
Atheneum om öfverflyttandet af alla den
senare associationens böcker till stadens
nya biblioteksbyggnad, då denna blefve
färdig. Kontraktet bestämde att böc-
kerna skulle fritt inhysas dcrstädcs för
en tid af 99 år, men under hela denna
tid vara tillgängliga för stadens befolk-
ning kostnadsfritt med skyldighet för
nämden att ersätta uts/itna eller för-
komna böcker och hålla god vård om
hela samlingen.

I Oktober 1885 gick biblioteksnäm-
den i författning om inköp af tomt, med
val af sydöstra hörnet af Hennepin ave-
nue och Tenth street. Priset var ^63,867.
På denna tomt uppfördes en byggnad,
som i soliditet och ändamålsenlighet
söker sin like. Kostnaden för hela bibli-
oteket, tomt och alla inventarierna, böc-
kerna oberäknadt, var $324,893. Häraf

betäcktes $61.665 genom privata sub-
skriptioner, $101,800 genom obligations-
lån och resten genom skattemedel. Bibli-
oteksnämclen är berättigad att af stadens
skattemedel uppbära fem tiondedelar af
I mill, hvilket utgör cirka $60,000 årli-
gen. Denna bevillning har efter krisen
år 1893 minskats med 25 procent, och
detta faktum inverkar menligt på insti-
tutionen. Dertill kommer specielt för
bokinköp den Spencerska Atheneum-
fonden. hvilken för närvarande afkastar
cirka $11,000 årligen.

MinneapoMs Public Library är en im-
ponerande byggnad, uppförd i romansk
stil. Den skulle tagit sig än ståtligare
ut, om tomten varit större. Fasaden
prydes af en bronsstaty, en läsande
qvinna. i mer än kroppsstorlek, utförd
af den norske bildhuggaren Jakob
Fjelde. Jordvåningen innehåller det
stora läsrummet, ungdomsböckernas af-
delning, medicinska och patentafdelnin-
garne etc, första våningen den egent-
liga bokutvexlingslokalen. smärre läs-
rum, bibliotekariens rum och katalog-
afdelningen. Atheneum har en särskild
afdelning för dess rika skatter af böc-
ker berörande konst, arkitektur, biblio-
grafi etc. Andra våningen inrymmer
lokaler för komiteemöten och föreläs-
ningar, naturhistoriska och andra sam-
lingar. Tredje våningen är upplåten för
konstsamlingar. Der har, eller hade
åtminstone tills helt nyligen, stadens
skola för sköna konster sin lokal, och
staden sina samlingar af taflor och re-
produktioner från forntidens klassiska
skulpturverk, den förra blott i sin till-
blifvelse ännu, den senare ganska om-
fattande.

Sjelfva bokrummet går ifrån botten-
våningen upp till den andra och är in-
deladt i två våningar och ett galleri,
det senare liksom sjelfva bokhyllorna
af gjutet jern. Det står i direkt förbin-
delse både med bokutvexlingslokalen
och afdelningen för upplagsverk. Hela
byggnaden är så konstruerad, att en
direkt tillbyggnad lätt kan göras, så
snart stadens finanser det medgifva.

Utmärkande för vår stads bibliotekssy-
stem är att allmänheten ej blott eger
rätt att kostnadsfritt låna böcker, men
den har ock full frihet att sjelf från hyl-
lorna utvälja hvad den önskar. Ett
annat utmärkande drag för vårt biblio-
tekssystem äro dess afdelningsbibliote-
ker och utvexlingsstationer. De se-
nare äro fyra till antalet och belägna,
en i stadens centrum, de öfriga i dess
utkanter.

Afdelningsbiblioteken äro tre. Dessa
ega sina egna boksamlingar och sina
egna bibliotekarier och biträden. Hvar-
je afdelning har för närvarande mellan
3.000 och 3,500 volymer, jemte läsrum
med tidskrifter och upplagsverk. Af-
sigten är att så småningom öka afdel-
ningarnes boksamlingar, så att de fak-
tiskt blifva oafhängiga biblioteker. Re-
dan cirkulera afdelningar och stationer
nära 50 procent af alla utlånade böcker,
och denna procent kommer att ökas i
proportion med att afdelningsbibliote-
ken förses med böcker. Ty afdelnin-
garne äro stadda i starkare tillväxt än
centralen.

Som den utländska befolkningen är
större i förstäderna än i stadens centra-
lare delar, har den utländska literaturen
till en stor del förlagts till afdelnings-
biblioteken. Sålunda har den stora och
ganska omfattande dansk-norska bok-
samlingen förlagts till sydsidans afdel-
ning, som ock.-^å har en rätt omfångsrik
svensk sa"iling och en mindre dylik af
v;älsk literatur. Nordsidans afdelning
har en tysk samling, medan östsidans,
Inars läsekretsar äro de mest kosmopo-
liskt sammansatta, har fyra mindre, un-
gefär lika stora samlingar af svensk,
dansk-norsk, tysk och fransk literatur.

Det har påpekats, att biblioteken liär-
städes som ett helt ega färre svenska
böcker än dansk-norska. Bland andra
försummelser, som vår stads svenskar
kommit sig till last i vårt allmänna lif,
är att ej se till att dess intressen å bibli-
oteksnämden bevakats af en landsman
som medlem.

Norrmännen ha varit mera påpassliga

ii6

i så fall. Professor Sven Oftedal var en
af de ursprungliga konstituerade med-
lemmarne, och hans landsmän sågo till
att han qvarstannade i sin befattning
ända intill 1894. En mera utmärkt
representant, i alla afseenden lämplig
att fylla sitt värf, skulle ej kunna upp-
letas. Som ordförande på nämdens
bibliotekskomitee voro hans magt och
duglighet ovanliga. Stiftandet af afdel-
ningsbibliotek är hans verk likaväl som
han bör ha äran för upprättandet af
stadens högskolor.

Dr. J. K. Hosmer, en högt bildad man
och särdeles human personlighet, blef
öfverbibliotekarie år 1892.

Ett af professor Oftedals önsknings-
mål var att se de tre afdelningsbibliote-
ken i besittning af hvar sin byggnad.
Detta mål såg han förverkligadt hvad
nordsidans afdelning beträffar, som år
1893 fick en egen tidsenlig byggnad,
uppförd å en tomt hvilken skänkts af
Samuel C. Gale och domare Vander-
burgh. Byggnaden är uppförd af pres-
sadt tegel och kostade föga mer än
$10,000. Om professor Oftedal, som sig
bort, fortfarande qvarhållits å sin plats
å näraden, skulle möjligen de öfriga
afdelningsbiblioteken förr kunnat motse
egna byggnader än nu är fallet. Troli-
gen skulle ock en allt mera märkbar
favorisering af centralbibliotekets per-
sonal kommit till en ända. Som det nu
är, äro posterna vid ccntralbiblioteket
bättre aflönade än de vid afdelningarne.
Måhända skall en dugande svensk eller
norsk man kunna afhjeipa denna brist,
om vald till en plats å nämden. Så
mycket mera, som tvä af afdelnings-
biblioteken förestås af män af nordisk
härkomst. Utom professor Oftedal har
en annan norrman, ehuru blott för två
år och i sin egenskap af undervisnings-
nämdens ordförande, varit medlem af
bibliotcksnämdcn, 1895-97, och det är
pastor Falk Giertsen. Under den korta
tid pastor Giertsen var medlem fyldc
han sin plats på utmärkt sätt, helt och
hållet i sin väns professor Oftedals anda.
T. B. Walkcr är allt sedan dess in-

.siiftelse biblioteksnämdens ordförande.

För närvarande eger biblioteket en
75,000 band, hvilka äro så starkt anli-
tade, att totalcirkulationen öfverstiger
650,000 om året. I storlek är det det
udertondc af landets offentliga bibliote-
ker, men i cirkulation det tredje. I pro-
portionen till stadens folkmängd är vårt
biblioteks cirkulation än större, ity att
den per capita öfvcrtäfT&s blott af det
stora Boston-biblioteket och dess afdel-
ningar.

Våra landsmän ega sin representation
inom bibliotekssystemet, ehuru ej precis
i den omfattning, man kunde vänta.
Afdelningsbiblioteket på söder förestås
af norrmannen Halvor Askeland och det
på östsidan af svensken doktor Victor
Nilsson, medan det stora läsrummet för
tidningar och tidsskrifter samt arkivet
å centralen förestås af norrmannen
Christen Heiberg. När dessa äro
nämda, äro ock gifna namnen på tre af
bibliotekets skickligaste och mest mång-
sidigt bildade bokkännare. De äro
mycket populära i sina nuvarande be-
fattningar, hvilka de inneliaft sedan år
1889, 1892 och 1889 respektive, men med
en mera demokratisk och mindre patri-
arkisk anda än den som hittills herskat,
torde de kunna förflyttas till mera an-
svarsfulla och lönande poster inom bibli-
oteket. Skandinaviska pager ha af och
till användts, hvarförutom som amanu-
enser både vid centralen och afdelnings-
biblioteken varit anstälda följande per-
soner af nordisk härstamning: Miss
Emma Nilsson (1893-95, 1897-99). ^liss
Marie Giertsen (1892-95), Miss Caspara
Bredesen (1895-99); vid afdelningsbibli-
oteket på söder John Hansen (1889-97).

OFFENTLIGA BYGGNADER.

De första oft'cntliga byggnader som
uppfördes voro mycket enkla och an-
språkslösa. I stadens tidigare dagar
hade man icke penningar att slösa bort
för orn.imentala iindr.mål.

Den första offentliga byggnaden (för-
utom kyrkor och skolhus) var ett fän-

gelse, som uppfördes på östsidan. Det • man på senare tider nöja sig med be-

bygdes af plank och kostade icke fullt
$200. Det fans ej många fångar på den
tiden, och de som blefvo inlogerade der-
städes kunde ganska lätt återvinna fri-
heten. Sådant var förhållandet tills
1856-57, då ett courthus uppfördes å hör-

qvämligheterna bäst man kunde tills att
vårt nuvarande courthus nådde sin full-
bordan.

Det nya Court House och City Hall
är nu en af de ståtligaste offentliga
byggnader i landet. Som county-bygg-

(T.

net af Fourth street och Eighth avenue
south. Här förvarades fångarne i den
fuktiga och dåligt ventilerade jordvå-
ningen tills dess CGunty-kommissionä-
rerna blefvo nödsakade att strax invid
uppföra en särskild fängelsebyggnad till
en kostnad af närmare $40,000. Här fick

nad har den ej sin like i Amerika, om
man undantager City Hall i Philadel-
phia.

Lagen om byggnadens uppförande
undertecknades af guvernör A. R. Mc-
Gill den 2:dre Mars 1887; det första
spadtaget togs den 3i:ste December

/'il

"J^- «*** '

" -liv Kc l«"; ■ « ■ .■ •«' /"''i '

cc
H
H

M
P

Q
<
K

-fl
>^
'A

W
Q

w
t— I
hJ
O

u
<

H
'A

•A,

mM\Kf:j

ii8

Ill^

1888 och läggandet af hörnstenen skedde
under storartade högtidngheter den
i8:de Juli 1891.

Den ii:te November 1895 invigdes
och öfverlemnades ofiicielt den fullbor-
dade halfvan som Court House. Inred-
ningen af den andra halfvan som City
Hall påbörjades denna höst.

Byggnaden cär belägen mellan Fourth
och Fifth streets samt Third och Fourth
avenues south, samma qvarter på hvil-
ket den gamla Washington-skolan stod,
det första skolhus af sten som bygdes
i Alinncapolis.

Totalkostnaden för rådhuset är beräk-
nad till $2.965.758, men det sannolika är,
att vi må kalla det sina modiga
$4.000,000 innan det blir fullbordadt.

Denna monumentala byggnad är ett
talande bevis på stadens fenomenela ut-
veckling under dess relativt korta till-
varo.

Det stora kontraktet för grundgräf-
ningen samt för allt tegel- och stenar-
betet öfverlemnades till vår landsman,
B. Aronson, en välkänd byggmästare
här i staden sedan år 1874.

Byggnaden är 300 fot i fyrkant, ett
hundra fot hög på alla sidor upp till
taklisten, samt försedd med tvenne torn.
Tornet vid hufvudingången är 354 fot
högt samt försedt med ett storartadt
klockspel, hvilket kan höras på två mils
afstånd.

Man kan bilda sig ett svagt begrepp
om byggnadens storlek genom följande
sifferuppgifter öfver användt material:
Af huggen granit har åtgått 350,000 fot;
af olika slags kalk- och sandsten, 580,000
kubikfot, och 13,850,000 mursten; af jern
och stål har brukats 5,060,000 pund; af
gjutgods, 3,260,000 pund; af tegelsten
till golfbetäckning, 360,000 qvadratfot;
af terracotta taksten, 130,000 qvadratfot;
af Portlands-cement, 225,000 kubikfot;
italiensk marmor, 60,000 qvadratfot etc.
Dessa tal se stora ut, och likväl förmå
de att endast helt svagt framhäfva bygg-
nadens storlek.

Alan får kanske ett bättre begrepp
härom, om man gör några sammanställ-

ningar. Om till exempel alla tegelste-
narne, som äro använda i byggnaden,
lades efter hvarandra i en rät linie, så
skulle denna iinie icke allenast räcka
till staden Portland i Alaine, utan 50-
mil förbi staden ut i Atlantiska hafvet,
och om all graniten var huggen till ste-
nar på en fot i fyrkant och dessa place-
rades efter hvarandra, skulle de utgöra
en solid körväg 66 mil lång. Gjordes
detsamma med den öfriga sten, som an-
vändts, skulle vägen förlängas till iio
mil.

Det största stenblock, som någonsin
i Alinneapolis handterats af mcnnisko-
händer har fått sin plats i den sidan af
byggnaden som vetter åt Fourth street.
Blocket vägde nemligen icke mindre än
59.900 pupid eller i rundt tal 30 tons och
äro dimensionerna 63x68x114 tum, det
vill säga dess kubikinnehåll är 280 fot.
Det tog lio hästar att transportera ste-
nen från Milwaukee jernvägsstation upp
till Fourth street. Det nästa största
blocket i ordningen vägde omkring
10,000 pund mindre.

Uppförandet af dylika gigantiska
byggnader plägar i regeln kosta flera
eller färre menniskolif. Olycksfallen
vid uppförandet af detta hus voro iem-
förelsevis få, och det enda af allvarligare
natur inträffade den 8:de Oktober 1892,.
dä John Larson blef så illa skadad, att
han tre månader senare aHed.

Klockspelet högt uppe i tornet består
af tio klockor. Fvra af dem äro skänk-

120

ta af privata personer; sekreterare
•Charles Preston och arkitekten Fred
Kees skänkte hvars en till minnet af en
.afliden dotter; Wm. Baxter skänkte en
tredje til! minnet af sin fader, och kon-
traktörerna skänkte den fjerde. Den
största af klockorna väger 7,362 pund
och mäter sex fot tvärs öfver mynnin-

POSTKONTORET.

Vårt nuvarande postkontor inrymmes
i den finaste guvernementsbyggnad ve-
ster om Chicago, om man undantager
den nya guvernementsbyggnaden i St.
Paul, som ännu ej är alldeles fullbordad.
Den är bygd af sandsten i romansk stil
med stora polerade granitpelare och
kostar, tomten inberäknad, $641,614.56.

Som fallet vanligtvis är med guverne-
mentsarbeten, tog det en ofantligt lång
tid att fullborda byggnaden, och då den
blef färdig år 1891, kunde man tydligt
inse att den snart skulle blifva alldeles
för liten för att kunna fylla sitt ändamål
i den närmaste framtiden. Utrymmet
har en längre tid varit alldeles otillräck-
ligt och håller man nu på med att bygga
till ett annex för en kostnad af $55,000.

Som folkmängden i Vesterns städer
betydligt ökas h varje år, tarfvar det ej
lång tid, innan vi åter börja ropa på
Uncle Sam efter mera plats.

Vid sidan af sin jettelika granne,

gen. En temligen stor poj-
ke kan stå rak inom myn-
ningen, hvilket synes från
närstående illustration, hvil-
ken är en reproduktion från
ett fotografi, taget vid gju-
teriet i Troy, New York.
der klockorna götos. Alla
klockornas sammanlagda
vigt utgör 28,140 pund.

Det stora tornuret, 250
fot från marken, är det stör-
sta i verlden. Det största i
Europa — Westminster-uret
i London — är två eller tre
tum mindre. Visartaflan på
Minneapolis-uret är ej mindre än tjugo-
två fot och fyra tum i diameter.

County-fängelset är förlagdt rätt un-
der taket å sjelfva rådhusafdelningen.
Då det höga tornet var under byggnad,
glunkades det, att det skulle blifva plat-
sen för alla galgfoglar, och en spets-
fundig person undrade hvilket som
skulle vara bäst för dem, att "dö ihjäl
filer Icfva i jail."

DET FÖRST v POSTKONTOR 1<:T, ST. ;\NTHONY. if<48.

Guaranty Loan Building, tager likväl
den ståtliga byggnaden sig ut som en
liten pygmce.

Ar 1864 kunde man hafva köpt hela
qvdrtcret, på hvilket postkontoret och
Guaranty Loan-byggnaden står, för
$1,800; nu är det värdt i det närmaste
$1,000,000.

Det första postkontoret, inom nuva-
rande stadsgränsen, etablerades år 1848

121

med Ard Godfrey som postmästare.
Postkontoret hölls i en liten träkåk
(10x12 fot), hvilken samtidigt nyttjades
som "mill office," och var belägen på
flodstranden å Main street på östsidan.

Från år 1848 till år 1851 var postför-
bindelsen mycket irreguliär och till och
med på vintern år 1850-51 hände det
ofta, att det tog från tio dagar till två
veckor innan man kunde erhålla någon
post.

Det första postkontoret på vestsidan
etablerades år 1854. Det var beläget å
Second avenue south, nära High street.

HEZEKIAH FLETCHER.

Dr. H e z e k i a
Fletcher var dess
förste postmästare
och måste hans
första qvartalsrap-
port, utfärdad den
30: de Juni 1854,
ha varit ett särde-
les intressant do-
kument. De tre
första månadernas
inkomst belöpte
sig till den oer-
hörda summan af
$7.79, och lemna-
de Uncle Sam i
balans på 10 cents.
Men tiderna ha
förändrats sedan

dess. Inkomsterna för de tre månader,
som slutade den 30:de Juni 1899, var
litet mera än för ds. ofvannämda tre för-
sta månaderna — precis $142,242.85 mera
—det är allt.

Uncle Sam förlorade 10 cents de för-
sta tre månaderna, men för qvartalet,
som slutade den 3o:de förliden Juni, er-
höll han som "knappnålspengar" den
lilla nätta summan af $80,312.22 efter det
postverkets stora utgiftsstat— $61,938.44
— blifvit betald.

Uncle Sams börs visar, liksom allting
annat. Minneapolis' hastiga tillväxt.
Följande tabell uppgifver postverkets
årliga totalinkomst för hvart femte år
sedan det etablerades på vestsidan år

1854:

Första aret 1S54 $138.71

Femte året 1S5!) 2,234.05

Tionde firet 1864 4,467.33

Femtonde året 1869 18.882.64

Tjugonde Sret 1874 40,670.90

Tjugofemte året 1879 63,886.45

Trettionde året 1884 178,218.97

Trettiofemte året ....1889 309,400.42

Fyrationde året 1894 457,832.83

Fyratioferate året ....1899 607,342.75

Ifrån den tid det första postkontoret
öppnades har postverket varit förlagdt
i tio olika förhyrda lokaler.

Är 1888 auktoriserades postoffice-de-
partementet att etablera fyra bransch-

DET

FÖRSTÅ rOSTKOXTORET. MINNEAPOLIS, 1854.

122

afdelningar. Dessuton? finnas äfven nit-
ton så kallade "Postal Stations," der
allmänheten har tillfälle att köpa frimär-
ken och "]\Ioney Orders" samt regi-
strera bref.

Den nuvarande postkontorspersonalen
består af postmästaren, 117 kontorsbi-
träden, 143 brefbärare, 25 extra brefbä-
rare och 12 "Special Delivery Messen-
gers."

neapolis' postmästare "in facto." Efter
att hafva tjenstgjort i postverket i Owa-
tonna, Minnesota, i åtta år, först som
biträde och sedan som postmästare, kom
han hit år 1870 och har allt sedan dess,
i hela 2g år, varit anstäld vid härvarande
postverk.

En annan gammal trotjenare inom
postverket är brefbäraren Albert Ashen-
den. Han är den ende som är qvar af de

NUVARANDE

Bland kontorsbiträdena finnas nio
svenskar och fyra norrmän samt bland
brefbärarne sex svenskar och tio norr-
män — således 29 skandinaver inom post-
verket.

Vår nuvarande postmästare, S. B.
Lovejoy, är stadens femtonde postmä-
stare i ordningen.

Biträdande postmästaren, T. E.
Hughes, kan med skäl kallas för Alin-

POSTKONTORET.

första sju brefbärare, som tillsattes den
I :stc Augusti 1873. då brelbäraresyste-
met log sin början härstädcs.

Det är ett besynnerligt faktum, att
den yngste brefbäraren vid kåren, som
tillsattes 1893, är Frank Ashcnden, en
son till den gamle brcfl)ärare-veteranen,
så att två af samma familj blefvo repre-
senterade inom brcfbärarekårcn inom
l')]ipct af tvennc tiotal af år.

123

HOTELL OCH KONTORSBYGGNA-
DER.

Af stadens 107 hotell äro "West" och
"Nicollet" kända när och fjerran.

Nicollet House. — Är 1S36 besöktes
Minnesota af Jean N. Nicollet, en väl-
känd fransk astronom och literatör.
Med ett teleskop i hand och en sextant
slängd öfver axeln begaf han sig uppför
Mississippi och gjorde den första upp-
mätningen af Lake Itasca samt flodens
egentliga källor. Då han gjorde sina
observationer vid St. Anthony-fallen

hörnet af Washington och Hennepin
avenues för $4,000 eller $40 per front
fot. Hotellet bygdes af gult tegel, som
tillverkades på den plats der Central
Märket nu är beläget, och öppnades
hotellet för allmänheten med en stor
bankett den 2o:de Maj 1858.

Är 1867 såldes egendomen till F. S.
och F. L. Gibson, hvilka köpte den när-
liggande tomten och tillbygde hela qvar-
teret mellan Hennepin och Nicollet
avenues, som inneslöt inalles 160 eller
170 gästrum. Hotellet är ett gammalt
råmärke och den originela tomten en

ål r

l3Mi»WASHINGT0X AVENUE, MED NICOLLET HOUSE OCH TEMPLE COURT.

blef han frånröfvad sina instrument af
Sioux-indianerna. Ehuru han upptäckt
en komet, försummade han att skrifva
sitt namn bland stjernorna; men Min-
neapolis har hedrat hans minne genom
att gifva hans namn åt dess ståtligaste
ö i floden, åt dess finaste afifärsgata
samt åt dess pioneer hotel.

Nicollet House bygdes år 1857 af
tvenne Boston-boar, James M. Eustis
och W. H. Nudd, efter att först hafva
erhållit en "bonus" af $10,000 af sta-
dens medborgare. De köpte tomten å

utmärkt gradvisare på fastighetsvärden.
Är 1855 köpte Colonel Stevens landet
af regeringen för $1.25 per acrc. Två år
senare köptes tomten för $4,000 och i
dag skulle den kanske icke kunna er-
hållas för mindre än $200,000.

West Hotel, en tid det mest palatslika
och bäst inredda hotel i Förenta Sta-
terna bygdes i början af 1880-talet af
millionären Charles W. West från Cin-
cinnati, Ohio, hvilkcn skänkte det till
sin brorson, Colonel John T. West. Mr.
C. W. West hade blifvit så förtjust i

124

Minneapolis att han genast beslöt sig
för att göra en ädel handling mot bror-
sonen och på samma gång bygga ett
honom sjelf värdigt monument. Under
den tid den ståtliga byggnaden uppför-
des dog Charles W. West.

Hotellet invigdes den ig:de Novem-
ber 1884 med en elegant bankett, som
räknade 500 gäster, hufvudsakligast från
St. Paul och Minneapolis, men äfven
många aktade medborgare från Chica-
go, Cincinnati och andra städer voro
närvarande. Byggnaden är åtta vånin-
gar hög och kostar $1,500,000. Den är
bygd af Joliet marmor och rödt pressadt
tegel med terra cotta ornamentering.

nm^

WEST HOTEL.

Rotundan, som är i stånd att rymma
1,000 personer, utgör med den stora
antika trappuppgången, gallerierna och
sin rikedom af ornamenter i marmor,
mahogny, brons, messing och måladt
glas, ett praktfullt centrum i det hela.
Det finnes 415 kammare eller sofrum
med beqvämlig anordning för 1,200 gä-
ster. I den stora, prydliga matsalen
kunna 750 gäster samtidigt blifva upp-
passade och hälften så många dertill i
närgränsande salar. En artesisk brunn,
622 fot djup, är i stånd att dagligen förse
hotellet med 177,000 gallons vatten.
Hotellets egare, Colonel John T. West,

hvilken i många år varit en af stadens
mest framstående medborgare, afled
plötsligt måndagsqvällen den I3:de sist-
lidna Mars. Han hade tillbragt aftonen
i Metropolitan teatern tillsammans med
en vän, men då andra akten var slut
sade han god natt och gick hem. In-
kommen i hotellets kontor, tog han af
sig hatten och rocken samt sade ett par
ord till en "Times" rapportör, då han
plötsligt föll till golfvet, död af hjertslag.
Några af stadens äldre pioneerer, som
för flera år sedan inqvarterade sig å
West Hotel för att tillbringa sina åter-
stående dagar i lyx, beqvämlighet och
välmåga, kunna med intresse blicka till-
baka till den tid, då de
med sina vänner år 1853
togo in på "Minneapoliä
ITouse" (vestsidans första
hotell, beläget nära fallen),
der de voro tacksamma att
kunna komma i åtnjutande
af den torftiga kost och de
knapphändiga beqvämlighe-
ter som den tiden stodo sta-
dens affärsmän och resande
till buds.

Så kallade skyskrapare
hafva vi visserligen några
få, men de torna ej så högt
som de stora affärsbyggna-
derna i New York och
Chicago, hvilka räkna ända
till 31 våningars höjd. De
äro också de högsta bygg-
naderna i verlden med möjligtvis ett
undantag af Babels torn, men äfven det,
påstå några bibliska forskare, steg al-
drig högre än 200 fot.

Om vår stads skyskrapare ej äro så
höga, så kunna de likväl täfla — ja, öfver-
träffa — i arkitektonisk beräkning och
hafva de derför ett mera behagligt och
imponerande yttre. Våra största kon-
torsbyggnader räkna merendels åtta,
nio, tio och tolf våningar.

År 1888 hade arkitekt Buf¥ington upp-
gjort en plan att bygga en kontorsbygg-
nad på 28 våningar, men den kom icke
till utförande. Orsaken var den, att vi

125

ej voro så trångbygda. Liksom Chi-
cago och New York hafva vi samma
tillfälle att "gå till väders"; men hvad
bättre är, vi hafva också större jordyta
att svänga oss på. Närstående teck-
ning gifver en fullständig idee om denna
på sin tid storslagna plan.

Guaranty Loan Building, hörnet af
Third street och Second avenue south,
är den största och dyrba-
raste af vår stads skyskra-
pare. Vi äro ej i stånd att
uppgifva den bestämda
kostnaden af denna bygg-
nad, men den torde belöpa
sig till mer än $1,000,000.
Byggnaden fullbordades år
1890, är tolf våningar hög
och har ett 48 fots högt
torn, utgörande hela höjden
från marken 220 fot. De
första tre våningarne äro at
grön granit samt de öfre
nio af röd sandsten. I den-
na ståtliga kontorsbyggnad
finnes det ej mindre äti 400
kontor med en sammanlagd
personal af 1,400 personer,
nästan lika många som in-
vånarne i South Stillwater.
På grund af sitt utmärkta
läge, näst intill postkonto-
ret, äro denna byggnads
af?ärsIokaler i ständig ef-
terfrågan.

Förr i tiden var det van-
ligt att man gick ut på bron
för att taga motion, men
nu går man upp på taket af
Quaranty Loan Building
för att sluka lite frisk luft.
Hur härligt är det icke att
der uppe, högt skild från stadens buller
och dam, taga sig en liten promenad
i de naturliga sandgångarne, omgifna å
ömse sidor af en rabatt (hvilken bankir
har hört talas om så hög rabatt?), full
med alla de skönaste blomster, som
kvmna trifvas i ett Minnesota klimat.
Om sommaraftnarne satt man fordom-
dags deruppe och njöt af de på platsen

serverade förfriskningarne, under det att
man förtjust lyssnade till orkesterns om-
vexlande konsertprogram. Och från
det höga tornet har man ännu den mest
sublima utsigt.

New York Life Building, hörnet af
Fifth Street och Second avenue south,
eges af lifassuransbolaget "New York."
Byggnaden fullbordades år 1890 och är

28-VANINGS HUSET.
L. S. Buffington, Arkitekt.

10 våningar hög, förutom jordvåningen.
De tre första våningarne äro uppförda
af St. Cloud granit och de öfriga af
mörkrödt tegel. Om byggnaden till det
yttre utmärker sig för enkelhet, så ådra-
ger sig förstugan och korridorerna så
mycken mer uppmärksamhet genom sin
magnifika stil. De bländande marmor-
väggarne, som skifta i mångfaldiga fär-

j_'6

^^ ^ .,
iM""^^ ill

" 1 11' -ill, U lf , . "

• i

GUARANTV LOAX HVGGNADEN'.

sten och är fem våningar liög, förutom
midtpartiet som räknar sex våningar.
Byggnaden eges af ett syndikat af fem-
ton medlemmar. Då byggnaden var
fullbordad var den här i landet den
största affärsbyggnad under ett tak, och
anses den ännu som en bland de vack-
raste byggnader i Nordvestern. Den
kostade omkring $640,000, och med tom-
ten $900,000.

]\Iasonic Temple (Frimurare-templet),
hörnet af Ilennepin avenuc ocli Sixth
Street, fullbordades våren i8go. Bygg-
naden är åtta våningar hög samt bygd
af ljus Ohio sandsten, vackert skulpte-
rad med en mängd frimurare-emblemer
samt andra ornamenter. Nedre vånin-
gen upptages af butiker och de öfriga
inrymma bland annat 125 eleganta
afifärslokakT. Det tinnes fem loge-rum
med sina 50 komitee- och emottagnings-
rum. Elfva loger begagna sig af dessa
lokaler, hviU<a äro ytterst kostbart och
elegant inredda. Bal- och bankett-
salarne äro belägna å den åttonde vä-

ger, samt de förgylda dekorationerna
gifva det hela en orientalisk pregel. I
förstugan finner man den bekanta elek-
triska klockan, som går medelst elek-
tricitet ledd från apparaterna i jordvå-
ningen. De öfrc våningarne inrymma
240 eleganta kontor. Hela kostnaden
för byggnad och tomt är omkring en
million dollars.

Lumber Exchange, hörnet af Fifth
Street och Ilcnnepin, är till utseendet
den solidaste af alla byggnader i staden.
Der) är konstruerad af brun Lake Su-
perior-sten med granitfot, är tolf vå-
ningar hr)g samt inrymmer omkring 500
kontorsrum. Kostnadvrn för byggnad
och tomt är mellan elfva och tolf hundra
tusen dollars. De flesta af stadens tim-
nierhaiidlarc hafva sina kontor i denna
byggnad.

Syndicate Arcadc, å Nicollet avenue,
mellan Fifth och Sixth streets, uppför-
des år 1884 och upptager en större jord-
yta än någon annan kontorsbyggnad i
staden. Den är uppförd af Ohio sand-

■N^

.lUnUllrfififl

LUMHKR EXCIIANGK.

127

MASONIC TEMPLE.

ningen. Danssalen (eller exercis-salen)
är 80x114 fot och upplyses- af 450 elek-
triska glödlampor. Denna byggnad,
som är en verklig prydnad för staden,
har kostat tillsammans med tomten
$361,000. Det är den finaste byggnaden
i sitt slag i Vestern och öfverträffas af
endast få i hela landet.
—Q

Chamber of Commerce (spannmåls-
börsen) organiserades år 1881 och inta-
ger för närvarande det ledande rummet
bland kommerciella organisationer i sitt
slag i hela verlden. Byggnaden å hörnet
af Third Street och Fourth avenue south
fullbordades år 1884 för en kostnad af
$180,000 och representerar tillsammans

128

3HI0JIU8

TAKPIiOMEXADEN Ä GUARANTY LOAN BYGGNADEN.

med tomten ett kapital af $240.000, nu
troligtvis värdt en liel del mer.

Enorma affärer förrättas årligen inom
denna byggnad. Den som infinner sig
å "Exchange Room" mellan klockan 11
och I, kan bäst få ett begrepp om den
liflighet som här är rådande. Man tror
sig vara i en riktig bikupa, då man kom-
mer in bland de hundratals kommis-
sionshandlare, mäklare och mjölfabri-
kantcr, som under ett outhärdligt sorl
här vimla omkring hvarandra. Bland
de framstående personer, som man här
i mårrga åratal varit van att se. riiknas
Minneapolis' "Flour King," C. A. Pills-
bury (afliden den 24 September 1899),
hvars namn blifvit fört öfver hela den
civiliserade verlden. C. A. Pillsbury
var ganska berest och besökte Sverige

vid ett eller ett par tillfällen. För vårt
land och dess folk egde han också långt
större sympatier än flertalet amerikaner.
Han talade ofta med förtjusning om
Upsala-sången.

Den ståtliga byggnaden har för länge
sedan varit alldeles för liten för ända-
målet, och pågå för närvarande förbere-
delser att uppföra en mycket ståtligare
och beqvämare spannmålsbörs.

Teniple Court, hörnet af Washington
och Hennepin avenucs, åtta våningar
hög;

Boston Block, linnet af Third street
och Hennepin avtnue, sju våningar hög,
samt

Phoenix Huilding. li(")rnet af Fourth
Street och First avenue south, nio vå-
ningar hög, jemtc ett hälft dussin andra

129

CHAMBER OF COMMERCE.

liknande byggnader närma sig de först-
nämda i afseende på centralt läge och
moderna affärslokaler. Flera af våra
landsmän inom olika professioner hafva
kontor i dessa eleganta afifärspalats.

Å Nicollet avenue torde vi i den när-
maste framtiden få se de elegantaste
affärshusen. En storartad kontorsbygg-
nad, som nu i det närmaste nå'.t sin full-
bordan, är "Arlington Block," hörnet af
Fifth Street och Nicollet avenue. Bygg-
naden är nio våningar hög och beräknps
att kosta $225,000.

EXPOSITIONS-PALATSET,

Expositions-byggnaden företer en
ståtlig anblick vid den östra flodstran-
den, der det gamla Winslow House for-
dom fäste allas uppmärksamhet.

Den på sin tid så bittra rivaliseringen
mellan St. Paul och Minneapolis var
egentliga orsaken till uppkomsten af
denna imponerande byggnad samt de
årliga expositioner, som der sedermera
i åtta års tid reguliärt afhöllos.

Efter flera års rivaliserlng vid val af
plats, hvarest statens årliga utställning
borde afhållas, hade St. Paul och Min-
neapolis-komiteerna under Icgislaturens
session vintern 1885 förenats om en
"Union Fair Grounds" mellan de båda
städerna. Andra St. Pauliter hade un-
der tiden i hemlighet arbetat på en an-
nan plan, direkt i staden St. Pauls en-
skilda intresse, och en vacker morgon,
just som Minneapolis-komiteens med-
, lemmar förmodade att deras bemödan-
den hade krönts med framgång, fingo
de läsa i St. Paul-tidningarnc att Ram-

I30

sey county auktoritcter hade erb.iudit att
för otvannämda ändamål till staten do-
nera "Ramsey county poor farm," belä-
gen i en annan del af staden. Detta St.
Pauls tillvägagående väckte allmän för-
trytelse i Minneapolis.

"Minneapolis Tribune," som då egdes
af Alden J. Blethen, fördömde i skarpa
ordalag det ogrannlaga beteendet; men,
Mr. Blethen gick längre än så, han kal-
lade personligen ett allmänt massmöte,
der hvar och en kunde gitva luft åt sina
känslor, och förklarade att det enda,
som återstod för Minneapolis' förorät-

grundstenen till det ypperliga $325,000
industripalatset.

Byggnaden omfattar ej mindre än
367,500 qvadratfots yta för utställnings-
artiklar samt kan med beqvämlighet in-
rymma 45,000 besökande.

Den första exposi ionen öppnades den
23:dje Augusti 1886 — just 124 arbetsda-
gar från den tid då byggnadskontraktet
blef antaget.

En liten dotter till en af expositions-
direktörerna frågade då sin fader om
den nya, magnifika byg2;naden måste
byggas om hvarje år, och då hon under-

xifes;

EXPOSITIONS-BYGGNADEN.

tade medborgare var alt genast organi-
sera en stor "Industrial Exposition" på
egen hand för aihållandet af årliga ut-
ställningar. De största och förnämsta
samlingsplatser voro sedermera för
hvarje qväll till trängsel öfverfylda ni cd
för saken intresserade personer. Redan
vid de två första mötena blefvo $185.300
subskriberade. Intresset var allmänt
inom alla folkklasser och en association
vardt genast organiserad. Tomten hvar-
på det gamla spökslottet, Winslow
Housc, var beläget, skänktes för ända-
målet af östsidans förmögne medbor-
gare och den 29:dc Maj 1886 lades

r;iliades 0111 alt iiuluslripalatsct var en
permanent byggnad, utropade hon tri-
umferande: "Jaså, då stå vi framom
St. Paul. Der måste de bygga sitt is-
palais nytt för hvarje år."

På den första expositionsdagen sat-
tes alla maskinerna i gång af president
Clevclands fru, som då vistades i Adi-
roiidack, New York. Denna plats hade
för tillfället blifvit satt i direkt förbin-
delse med Expositions-byggnaden me-
delst en elektrisk tråd.

I byggnadens midt finnes ett utmärkt
auditorium med sittplatser för 7,300 per-
soner. Om det icke varit för denna

131

byggnads skull hade Minneapolis aldrig
kunnat försäkra sig om den republikan-
ska nationalkonventionen, som egde
rum härstädes år 1892.

Efter det årliga expositioner i åtta års
tid hitlockat folk från alla delar af Nord-
vestern, tog intresset plötsligen slut.
Framgången af denna storslagna plan
kräfde nemligen mer tid, omsorg och
penningeuppofifring än flertalet af sta-
dens aftärsmän kunde längre vidkännas.

Den ståtliga Expositions-byggnaden
kommer nu kanske sjelf en vacker dag
att blifva "stäld på exposition." En
oviss dom hvilar fortfarande öfver den-
samma. Skall den förvandlas till maga-
sin, maskinverkstäder och dylikt, eller
torde vi kunna hoppas att äfven fram-
deles få se tusentals jublande menniskor
församlade derstädes i industriens och
konstens tjenst eller för andra upplyf-
tande och ädla syftemål?

Konstutställningarne vid våra exposi-
tioner voro ofta ganska beaktansvärda
och ha också för spridandet af känne-
domen om nordisk konst varit af stor
betydelse. Vid andra utställningsåret
exponerades en samling af skandinavi-
ske målares och bildhuggares verk, som
väckte betydligt uppseende och erkän-
nande, ej utan sin tillsats af förvåning.
Samlingen hade åvägabragts genom
Mr. Olaf Ellison, som personligen be-
sökte de tre nordiska landen för exposi-
tionsstyrclsens räkning. Flere af konst-
närerna, särskildt bland de svenska,
hade sändt sina senaste och bästa arbe-
ten direkt från årets salong eller ateli-
ererna i Paris. Svenskarne Josephson,
Liljei'ors. Hasselberg, Ccd rström, Wal-
lander och Österlind väckte i all syn-
nerhet bcrättigadt uppseende med sin
djerfva och säkra konst. Dess värre
funnos ej köpare för dessa präktiga du-
kar och statyer. En större tafla af Wal-
lander inköptes emellertid af exposi-
tionsstyrelsen och finnes ännu i tafvel-
samlingen å stadens centralbibliotek.

Norrmännen härstädes eldades till
kulturel patriotism af den stora fram-
gång, som den skandinaviska konstut-

ställningen rönt, och bildade en konst-
förening. Denna, "Norwegian Art As-
sociation," utstälde år 1888 vid exposi-
tionen en samling af norske konstnä-
rers arbeten och tillsågo att flera af
dessa blefvo afyttrade. Är 1889 höll
samma organisation en skandinavisk
konstutställning på egen hand under
expositionsmånaden å Central avenue
på Nicollet Island. Det var meningen,
att Sverige då skulle representeras, men
på grund af uppkommet förhinder vardt
detta dock ej af. Danmark och Norge
företräddes deremot ganska bra af dess
mera framstående konstnärer. Sven-
skarne hade, som vanligt, visat brist på
initiativ, och någon konstförening bland
dem, kom ej till stånd. Som motvigt
må nämnas, att det var en svensk man,
Dr. Victor Nilsson, som skref mera och
mera uttömmande än någon annan här-
städes gjort, ej blott om de skandinavi-
ska, utan .=amtliga konstutställningarne
både i skandinaviska och amerikanska
tidningar. Bland andra vackra ansat-
ser, som ej blefvo till mera än sådane,
var också den norska konstföreningen,
som nu länge sofvit overksamhetens
sömn. Bland dess mest intresserade
medlemmar och stiftare voro A. C.
Haugan, domare Ueland, Luth. Jaeger,
Kristofer Janson med flera. Någre i
egentlig mening konstförståndige fun-
nos väl knappast i dess krets utom
konstnärerna.

POLISKÅREN.

Detta departement räknar egentligen
sitt ursprung från den tid, då stadssty-
relsen organiserades år 1872. Före den
tiden lågo polismyndigheterna hos St.
Anthonys och Minneapolis' City Mar-
shal och deras assisterande konstaplar.
Åldermannen hade då äfvenlcdes rättig-
het att arrestera personer, ehuru de säl-
lan eller aldrig begagnade sig af denna
myndighet.

Ett vakthus bygdes år 1855, der fån-
gar instängdes för tillfället. Efter de
blifvit dömda sändes de antingen till
Ramsey county "jail" eller till fängelset

132

i Stiilwater, tills Hennepin county
Court House och "jail" blef fullbordadt
år 1857.

Är 1859, då staden hade 12,000 invå-
nare (6,700 i St. Anthony och 5,300 i
Minneapolis), säger en tidning:

"Vi hafva en liten poliskår, på det att
vi måtte vara fullkomligt utrustade —
men det fins icke mycket för den att
göra."

Blott man kunde säga detsamma nu
också!

Med stadens tillväxt ökades polisstyr-
kan år från år.

Under Mayor Rands regim började
man sysselsätta stadens fångar med ar-
bete på gården utanför county-häktet.
Detta medförde ett lyckadt resultat och
gaf anledning till uppbyggandet af ett
arbetshus (City Work House) i Shingle
Creek, numera Camden Placc. Arbets-
huset blef till alla delar fullbordadt år
1886, från hvilken tid sheriffens inkom-
ster frän "boarding-huset" blefvo betyd-
ligt reducerade.

Den I4:de Mars 1887 utnämdcs af
City Council, enligt ett förslag antaget
af Icgislaturen, en polis-kommission
CBoard of Police Coininissioncrs) med
fullmakt att bestämma öfver alla utnäm-
ningar samt styra och ställa inom polis-
kåren efter eget godlfinnande.

Då Mayor Ames hTill sitt inlrildi-stal.

April 1887, hvari han på det
högsta berömde poliskåren,
alluderade han på den of-
vannämda förändringen så-
lunda:

"Vid legislaturens sena-
ste sammanträde lyckades
det några få näsvisa fana-
tiker, understödda af en pu-
ritansk majoritet, att sätta
sig emot folkviljan, beröfva
mayorn hans kontroll öf-
ver poliskåren samt anför-
tro denna makt åt en polis-
kommission."

Denna poliskommission

^_ afskafifades år 1890 och

makten och äran tillföUo
åter borgmästaren.

Bland skandinaverna, och svenskarne
i synnerhet, har det alltid varit ett för-
färligt väsen vid hvarje administrations-
ombyte i fråga om representation inom
poliskåren, emedan irländare och andra
nationer merendels fått företrädet. Or-
saken till det ogynnsamma resultatet i
denna "brännande fråga" torde kanhän-
da för svenskarnes räkning finna sitt
förnämligaste ursprung i deras benägen-
het att, såsom hittills, allt lör mycket
egna sig åt den maskinmessigt drifna
partipolitiken, samt oförmågan att
"köpslå" eller pocka sig till sin rätt.
För att tydligt framställa de makthaf-
vandes bruk och missbruk i afseende på
utnämningar inom poliskåren, hafva vi
med stor omsorg och tidsspillan utarbe-
tat en liten statistik, som icke torde
vara utan eitt intresse. Nedanstående
tabell upptager namnen, nationaliteten,
tjenstetiden samt rangordningen på alla
de skandinaver, som fungerat på polis-
kåren ifrån dess uppriittande till när-
varande tid:

1870 |Goo. n. .Tohnson N

1871....|Swnn Woltcn S

1872-81|Loul8 Solberg N

1874— 78| Louis Oloson S

187ft-77|Win. Chrlstlanson D

1877 It;. R. niomgron S

133

1878— 99|Swan Wolten S

lUtniimd till sergeant :\r 1885.

jUtnämd till löjtnant år 1886.

lUtnämd till kapten år 1899.

1878-791 Andrew Slotten N

1879-85|P. P. West N

jUtnämd till sergeant år 1882.

lUtniimd till löjtnant år 1883.

iutnämd itll kapten år 1884.
1879— 991 John Norman S

iutnämd till sergeant år 1886.

1880— 92| John Gardner S

1880. , . . I Peter Engberg S

1881— 99|Tom. Nelson N

iutnämd till sergeant år 1883.

jUtnämd till löjtnant år 1886.

1882— 93|01e Anderson N

1882— 83| John C. Olson N

1882— 99|01e M. Shelly N

1883 I John Eggan N

1883— 99|C. V. Gustafson S

iutnämd till sergeant år 1889.
1883— 99|Louis Ness N

iutnämd till kapten år 1886.

1884— 97| John L. Eklund S

1884— 99|John E. Wold N

1884— 97| Peter Martinson S

iutnämd till sergeant år 1893.

1884— 89| Holger Faursehou D

1884— 98|N. P. Swenson S

1885 I Sam Simonson N

1885— 99|Jobn B. Kvittum N

1886— 87| John Landberg S

|öfverstlöjtnant.
1886— 94|P. T. Megaarden N

|"Court officer."

1886— 92|M. Smeby N

1886— 99|Odin Wold N

1886— 99] George Johnson N

1886— 93|Louis Knudson N

1886—881 Steve Anderson N

1886— 99|John Stavlo N

iutnämd till detektiv år 1895.

1886— 88i John Newman S

1886— 87|P. A. Lindström S

1886— 99|John Stewart U

1887— 99|A. P. Johnson S

1888 I John C. Olson N

1889-99|Hans Burly N

1889— 99| August Wold N

jUtnämd till sergeant år 1899.

1889— 99|Iv. O. Aasgaard N

1889 |T. C. Thorbergsen N

1889— 99|A. G. Erickson S

1889— 99| Jbhn H. Thompson S

1889. . . . |Wm. Nisted D

1889— 99ilyar Tollefson N

1889 IPeter Anderson N

1889— 92| August Norén S

1889— 99|Lars Hansen D

1889— 99|0. Hovelsrud N

1889— 91|Robt. Langdou S

1890— 94|D. Colstrom S

1891—99
1891—98
1891—99
1891-92
1891—99
1891—93
1891—92
1892—99
1892—93

Paul Nass N

A. T. Hallen N

B. Hovelsrud N

Hans J. Johnson S

Nels Nelson 1>

Peter Qulst S

AVxander Uggla H

Andrew Nelson S

Peter Olson S

1893— 99|John Larson S

1893— 99| V. E. Olson S

1893 |Nols Svenson S

1893—99] Frank A. Cla wson S

1893— 94|Chas. Wallin S

1894— 99]F. Ferm S

1894— 99| George Dahl N

1894— 99|S. Peterson D

1894— 99|0. Lindquist S

1895— 99|C. C. Norbeck N

1895— 98] August Weinell S

1898— 99|John Ferm S

1898— 99|Peter Quist S

1898— 99iEd. Nerhaugen N

1899 JGust. Forseman S

1899....|Chas. Wallin S

1899 ISampson Eide N

1899 |James M. Ringberg S

Af de ofvannänide patrullmännen haf-
va två (Peter Quist och Chas. Wallin)
tjenstgjort vid tvenne olika tidsperioder.
Initialerna "S," "N," "D," som följa
efter namnen, beteckna svensk, norsk
och dansk, och finna vi således att 36
svenskar, 35 norrmän och sju danskar
tjenstgjort som ordningens upprätthål-
lare.

Den skandinaviska polisstyrkan under
innevarande år beslår af 40 medlemmar,
nemligen 17 svenskar, 19 norrmän och
fyra danskar.

Löjtnant Nelson och kapten Ness to-
go afsked för kort tid sedan, men torde
några andra skandinaver nu få lyckan
att träda i deras spår.

Enligt polisrapporten för 1898 räkna-
des 213 personer till polisafdelningen
under nämda år. Af detta antal voro
129 patrullerande och 16 beridna poliser.
Kostnaden för poliskårens underhåll
år 1898 uppgick till $214,028.21 och in-
komsterna för böter till $52,449.88.

Totalvärdet af kårens egendom var
$97,000.

Af $16,392.50 värde i lösöre, som rap-
porterades att ha blifvit stulet, återskaf-
fades genom polisens försorg $13,410.50.
Värdet af hästar och vagnar, som blifvit
stulna, eller på annat sätt förlorade och
återlemnade till sina egare af polisen,
uppgick till $112.964.

Under årets lopp, 1898, blefvo ej min-
dre än 4,785 personer arresterade. Bland
dessa befunno sig 765 skandinaver (448
svenskar, 292 norrmän och 25 danskar).

134

Bland de skandinaver, som under de
sista sex åren råkat i lagens klor, har
proportionen årligen visat sig vara:
danskar, 25 till 50; norrmän, 300 till
400: svenskar, 400 till 450.

Man måste här med skäl fråga: Är
icke procenten för hög i förhållande till
den skandinaviska befolkningens stor-
lek samt dess i allmänhet stilla och
lugna väsen?

Det troliga är att icke alla dessa varit
Minneapolisbor, utan att en stor del till-
hört den folkström, som ständigt ge-
nomflyter Minncapolis.

Huru många saloon licenses, som
komma att utfärdas detta år, är svårt att
korrekt bestämma; men det antages att
det torde blifva cirka 25 mer än förlidet
år, då saloonernas antal uppgick till 307.

Fans det några skandinaviska repre-
sentanter bland detta antal? Ja, hvad
tror ni väl? Jo, det fans icke mindre
än 106 skandinaviska "saloonkeepers,"
mer än en tredjedel af stadens krögare!
— "Det är hemskt, sa' Rydingen!"

Man kan ej annat än känna sig litet
svårmodigt stämd, då man betraktar
nämda sififror samt tänker på huru för-
hållandena ändrat sig sedan den gamla,
goda tiden. I November 1879 var en
polisrapport synlig i en amerikansk
aftontidning härstädes, hvilkcn bland
annat innehöll ett för skandinaverna
synnerligen hedrande omdöme, hvilket
vi ej kunna förneka oss ncijct att här
återgifva:

"Det är ett betecknande faktum, som
högeligen hedrar de arbetsamme och
laglydiga skandinaviska nationerna, att
ehuru dessa medborgare utan tvifvcl äro
till antalet talrikare ;in nägon annan ut-
ländsk nation såväl i denna stad som i
hela staten, de likväl icke i jemförelse-
vis stort antal skylta i po'israpporlcrna."

Så skall det låta! Mätte kommande
rapporter gifva anledning till många
liknande offentliga erkännanden.

"Patrol Limits" är en reglering, som
särskildt tillhör Minncapolis. Ingen
annan kommun har någonting lik-
nande. Nykterhetsideen tillämpas här

praktiskt öfver sju åttondedelar af
stadens areal, det vill säga S5l^
qvadratmil. Innan denna plan an-
togs år 1884, fans det 555 salooner
spridda öfver hela staden, betalande
hvardera en "license" af $500. Nu der-
emot fins det endast omkring 325 sa-
looner inom ett jemförelsevis litet om-
råde, hvilka betala en "license" af $1,000
hvardera. Denna plan förordades först
af George A. Pillsbury i hans inträdes-
tal som borgmästare i April 1884, och
är hans son, Charles A. Pillsbury, den
som fått äran af att vara pappa till denna
originela idee. Det var ett republi-
kanskt projekt, som mötte allmänt mot-
stånd bland demokraterna, men, sedan
det visat sig att idcen var god, tages den
nu i försvar af alla goda medborgare,
oafsedt politiska partier. De 22 dåliga
krogar, som förut funnos i det distrikt,
som allmänt varit bekant under namnet
"Hub of Hell" i syd-Minneapolis, hafva
blifvit reducerade till tre eller fyra. Det
niondet wardet har endast i, det andra
endast några få och det tolfte endast tre
eller fyra. De nyare stadsdelarne och
hela wards, såsom det tionde, trettonde,
åttonde och sjunde, äro totalt fria från
krogar. Dessa wards njuta stora förde-
lar af sagda reglering. Inte sant? Frå-
ga apotek irne på platsen!

Som gränslinicn är utstakad äro sa-
Iconerna förlagda rätt och slätt inom
sjelfva affärsstaden och resid,cnsdelarne
befriade från desamma. En liten del af
staden beviljar följaktligen utskänk-
ningsrättighet, under det att den större,
återstående delen strängt regleras af
prohihitionslagen.

Libertiner och krogpartiets anhängare
i allmiinhet hafva alltid hängt upp sig
på denna "patrull lina," hvilken de anse
som ett groft angrepp på mcdborgarnes
"personliga rättigheter."

Oaktadt "Patrol Limits" är en fråga,
som lätt "stöter på patrull," måste man
likväl erkänna, att den utfört ett hclso-
samt inflytande på vårt samhälle. Man
får lof att blunda för oegentligheter
ibland, om man skall kunna betrakta

135

saker och ting från den rätta sidan och

liksom Alex. Johnson (vid "Svenska

Kuriren") måste man säga: "Det är

svårt att se en sak rätt, om man jemt

bh"nkar, när man tittar på den."

Ja, att åsigterna i detta ämne varit

delade, kan ingen hjelpa, ty

"Den ena hyllar, hvad som starkt plär
kallas,
Men denna smak kan inte vara allas."

En kusin till någon Bacchi broder —
en så'n der herre, som, då han gifver
sin hustru 25 cents till inköp af två pund
kött, troligtvis finner denna summa
minst tre gånger så stor som den, hvil-
ken han kastar på krogdisken för att
förvandlas till "two whiskies," — kände
sig en gång förnärmad på våra "patrol
limits" och skref derföre följande apro-
pos för dagen:

Det hände i Abdera
I långt förfluten tid.
Att nSgra siipo mera
Än hvad de tålde vid.

De nyktre abderiter.
Sä store uti dåd
Och dråpliga meriter.
Då funno uppå råd.

De gingo, hela raden.
Att draga upp en ring
Kring centern utaf staden
Och trakten näst omkring.

Det inom denna ringen
Blef krogar mer än nog;
Men utanför fick ingen
Vid lifsstraff öppna krog.

Men då så galet gick det.
Att litet hvar till slut
Gick just till fyll-distriktet
Och söp mer än förut.

Nu sände magistraten,
Så rådlös, ut ett båd
Kring hela vida staten
Att spörja efter råd.

En thracier blef funnen.
En gubbe, klok och vis.
Han kom och öppna munnen
Samt sa' så här precis:

"Befolkningen .iag känner,
Och hvarför den blir full.
Tag gränsen bort, go' vänner,
Den stöter pä patrull."

Lite hvar af oss kommer troligen ihåg
den tid, då Minneapolis ej hade annat
än veritabla "syltor"; men den tiden har
flytt och allt efter som staden tillväxte

i ålder och visdom, förändrades äfven
detta liksom allting annat.

Flertalet "syltor" har förvandlats till
"förgylda krogar."

Urinvånarne här i staden erinra sig
säkert en skylt, som ständigt vinkade åt
vandrare på Washington avenue south,
allt under den gamla goda tiden. På
denna skylt prunkade de gamla välbe-
kanta namnen Anderson & Petterson —
Lundström, som fattades, satt kanske
inne på någon annan krog, i något hörn,
mer eller mindre beskänkt.

Trots mångfaldiga försök har sön-
dagslagen merendels varit särdeles
slappt tillämpad. Allt har berott på
borgmästarnes uppfattning af saken,
eller snarare sagdt på hans beräkning
att kunna tillfredsställa den stora mäng-
den af folket för vinnandet af popularitet
och röster för nästkommande val. En
del hafva hyllat en "Wide Open Policy,"
då flertalet deremot försökt att gå "den
gyllene medelvägen." Ingen har, med
ett undantag, vågat taga steget fullt ut.
Den vanligaste regeln har varit, att huf-
vudingången måste vara stängd på sön-
dagen. Derföre har det varit alldeles
omöjligt att kunna finna en krog, som
icke varit försedd med sidodörr, ty det
enda som tycks uppehålla en del stads-
boars anseende, hvardagar såväl som
söndagar, är att "ej gå den rätta vägen."

Äfven då man försökt tillämpa lagen
som bäst, nch krogarne måst vara her-
metiskt tillslutna, har man likväl funnit
förhållandena just precis som det står i
visan:

"FINS DER ÄNDÅ "

På sönda'n hvnr krog uti staden stängs till,
"Det heliga rådet" så forrtriir och vill —
Om krögarn ej stängt får i finkan han gå;
Då syns han ej mer — men han flns der
ändå.

Flns der ändå,
Flns der ändå;
Då syns han ej mer — men han fins der
ända.

Den snaps, som den törstige fatt vid hans

disk
Med tilltugg af pickles och chow-chow och

fisk.
Har osynlig varit — men lita du pa;
Fast icke han synes, hnn fins der ända.
Fins der iindå,
Flns der Undå;
Men fast han ej synes — han flns der ända.

1.36

BRANDKAREN.

Det utmärkta brandväsen, öfver hvil-
ket Minneapolis med rätta är så stolt,
har genomgått många evolutioner se-
dan den frivilliga brandkårens första da-
gar. En primitiv brandkår existerade i
St. Anthony redan år 1851. Hvarje
medlem deraf var ålagd att vara försedd
med tvenne ämbar samt en ofantlig säck
af segelduk. I de förra skulle han bära
vatten till eldsvådan, under det att den
senare tjenade som en ■"behållare'' för
sådana husgerådssaker eller varor, som
kunde räddas och stufvas in i dess rym-
liga djup. Först i December 1854 blef
en mera praktisk brandkär organiserad
och kallades ''Cataract Engine Company
No. I." Dess utrustning bestod af ett
antal läderämbar, några tåg, kedjor
samt en eller två stegar. Det hände säl-
lan, att brandsoldaterna blcfvo utkallade
och deras organisation biel mer en säll-
skaplig förening än någonting annat.
Deras uniform bestod i en röd skjorta
med blå krage och uppslag, hvita byxor
med svarta galoncr, blank kask och ett
svart läderbälte. Är 1858 organiserades
ytterligare tre brandkårer och bättre at-
tiraljer anskaffades. Flera frivilliga kå-
rer organiserades och man hade rikli-
gare tillfällen att kunna få gå till "The
Firemen's Bali."

Den första brandkårsorganisationen
på vcstsidan var "The Millers' Fire As-
sociation" år 1865, hvilken var en privat

afifär för att skydda qvarndistriktet, och
dess upphofsman var W. M. Brackett,
som då var bokhållare hos Eastman,
Gibson & Co.

Brandkårsdepartementen på öst- och
vestsidan konsoliderades år 1878 med
W. M. Brackett som brandchef.

Stadens hastiga tillväxt samt det
samtidigt ökade anlitandet al brandkå-
ren blef snart för stort för en voluntär-
organisation, hvadan stadsstyrelsen år
1879 åtog sig brandkårens underhåll.
Volontärkompanierna upplöstes den
i:ste Juli 1879 rned stora högtidligheter,
tal och parader.

Vestsidan erhöll sin första ångspruta,
"City of Minneapolis," år 1875. Ett par
år förut, i Juli 1873, hade St. Anthony
fått sin första ångspruta, "Cataract,"
hvilken följaktligen är den äldsta i sta-
den. Den var i praktisk användning
ända till år 1895, då den gick ut ur
tjcnstgöring; men man kan iinnu få
se den gamla "Cataract" vara till nytta,
då man har att pumpa vatten ur öfver-
svämmade källare eller vakanta tomter.

Brandkåren blef utkallad 907 gånger
förlidct år och tillryggalade därvid 5.^33
mil, hvilket gjorde ett totalafstånd af
11,266 mil fram och åter.

Förlusten vid samtliga eldsvådorna
år 1898 uppgick till $521,268.98. En-
dast åtta af dessa förorsakade en förlust
af $10,000 hvardera.

137

Branddepartementet eger för när-
varande 23 ångsprutor, 195 hästar samt
47,632 fot af sprutslangar.

Utgifterna för brandkårens underhåll
förlidet år belöpte sig till $327,y6g.22.

Brandkåren består för närvarande af
300 medlemmar. Bland dessa räknas
30 skandinaver (14 svenskar, 13 norr-
män och 3 danskar.)

Bland de officierande medlemmarne
finna vi Joseph C. Hernlund, (svensk)
andre biträdande chef, Frank A. Peter-
son, (svensk) kapten; N. J. A. Ander-
son, (norrman) kapten; Swan F. Lind-
stam, (svensk) löjtnant; John Lind-
ström, (svensk) löjtnant.

Tjugutre brandstationer äro förlagda
i olika delar af staden. Då alarmkloc-
kan ljuder, skådar man en liflig scen, så-
väl i som utom vakthuset. Meiiniskor,
både gamla och unga, strömma till från
alla kanter för att bevittna det vilda
kaos, som nu på ett ögonblick uppstår.
Man bekikar de frustande, stampande
hästarne hvilka störta förbi med högt
lyftade hufvuden, glänsande ögon och
spända muskler, och som te sig som
om vore de redan omgifna af eld och
lågor eller eldade af stridslust, hvilket
de äfven äro. Ty vid brandklockans
ljud veta de hvad det gäller, och i vild
yra äro de måna om att intaga sina plat-
ser i ledet framför den blänkande ång-
sprutan för att ögonblicket derpå i
fyrsprång "gå i elden" för den uppgift
de fått sig förelagd.

Många stora eldsvådor, storartade att
beskåda, men sorgliga att tänka på, hal-
va egt rum, der både stort egendoms-
värde och många menniskolif gått för-
lorade.

Den första stora eldsvådan i Minnea-
polis inträfifade den i8:de Juni 1860, då
hela norra sidan af Bridge Square, från
floden till Second street, gick upp i rök.
En lång rad af träbyggnader hade blif-
vit bygda från flodstranden längs utmed
norra sidan af Hennepin avenue, der
stadens alla butiker voro belägna, till-
sammans med en liknande rad å andra
sidan å Nicollet avenue. Elden utbröt

på natten och hade redan fått en sådan
framfart, innan den upptäcktes, att det
var alldeles omöjligt att släcka ut den-
samma. En lång sträcka af män voro
placerade från floden upp till de brin-
nande byggnaderna och langade fram
och tillbaka ämbar fulla med vatten,
hvilka tjenstgjorde i stället för vår tids
slangar och ångsprutor. Männen arbe-
tade på pytsbrigaden hela natten, men
endast en lång sträcka af brända tom-
ter lönade deras möda. Resultatet af
denna eldsvåda blef att man för första
gången började tänka på att organise-
ra en brandkår med lämpliga apparater
att bekämpa det förhärjande elementet.
Anthony Kelly bygde året derpå den
första stenbyggnaden å Bridge Square,
hvilken ännu står qvar, nästan midt
emot City Hall. Aret derpå blef den
andra sidan äfven utsatt för en likaså
förödande brand, och resultatet vardt,
att man nu började att bygga upp sten-
byggnader på den sidan vid Nicollet
avenue. Den första stenbyggnad, som
uppfördes der, står nu vid sidan af W.
K. Morisons jernhandel. Enligt den ti-
dens förhållanden voro dessa två eldsvå-
dor de mest olycksbringande, som nå-
gonsin inträffat, om man undantager
qvarnexplosionen år 1878.

Juldagen år 1884, då de flesta menni-
skor hade blifvit körda inomhus af en
förskräcklig kyla, upptäcktes eld i Aca-
demy of Music, då den finaste teater i
Nordvestern, hvilken stod på den tomt
som nu upptages af Temple Court. Lå-
gorna hade gripit omkring sig så ha-
stigt att brandsoldaterna ej kunde göra
något annat än att försöka rädda när-
gränsande byggnader. Teatern blef
förstörd, ingenting mer än de isklädda
murarne stodo qvar för att bära vittne
om den stora förödelsen.

Den I2:te April 1886 såg man en för-
skräcklig syn å hörnet af Third street
och Hennepin avenue. Boston Block
var omgifvet af ett svart rökmoln, som
trängde ut från de öfre fönstren, och
väldiga eldtungor svepte omkring tak-
kanten. Många af dem, som befunne

138

sig i byggnaden, tittade ut genom fön-
stren med förskräckelse målad i sina
anletsdrag och ropande på hjelp. Snart
kommo brandsoldaterna. Det såg nä-
stan omöjligt ut att kunna rädda någon,
men genom att klättra upp få taken å
närliggande byggnader sträcktes stegar
tvärs öfver till fönstren på Boston
Block. Få dessa bräcklga bryggor för-
des qvinnorna tvärs öfvcr gatan undan
all fara.

En annan minnesvärd eldsvåda var
den af St. Anthony elevatorn, den I9:de
Juli 1887. Elevatorn utgjorde egarnes
stolthet och ett gammalt kändt råmär-
ke i närheten af St. Anthony Park.

Elevatorn innehöll öfver en million
bushels hvete, så att förlusten blef sär-
deles kännbar. Eldsvådan var en af de
mest pittoreska man någonsin kunde be-
skåda.

Då elden var lös i Warner Block, hör-
net af Nicollet avenue och Fourth street
den 26:te Juli 1887, ryckte det instörtade
taket nio brandsoldater med sig, hvil-
ka alla blefvo svårt skadade. Denna
olyckshändelse inträffade i åsyn af tu-
sentals personer, och då de tappra
brandsoldaterna foro ned i den brin-
nande byggnaden, trodde alla att de ha-
de gått en säker död till möies.

Nästa qväll var det oblida ödet åter
framme, då brandsoldaterna voro tvung-
na att strida mot en ödesdiger eldsvåda
i Morrison Block, hörnet af Washington
och Second avenue soulh. Denna bygg-
nad var då upptagen af Big Boston
Clothing Company. Lågorna förde
€n förfärlig strid för att blifva mästare
och gåfvo icke vika förrän hela bygg-
naden var en hög af ruiner. Två brand-
soldater blefvo betydligt skadade vid
denna eldsvåda.

Den I5:de Januari 1888, en af de kallaste
dagar, som man upplefvat på ett tiotal
år, gafs alarm klockan åtta på morgo-
nen, att elden var lös i Church of the
Redeemer, hörnet af Eiphth street och
Second avenue south. Hela dagen och
natten hade brandsoldaterna att slita
ondt i den outhärdliga kölden utan att

kunna få något kontroll öfver det ra-
sande elementet, ty de vattenstrålar,
som riglades mot lågorna, hvilka slogo
ut genom fönstren, förvandlades anan-
gen till ånga eller kommo tillbaka som
ett isregn, förorsakadt af den förskräck-
liga kölden.

Den mest beklagansvärda af eldsvådor
inträffade den 30:de November 1889, då
den åtta våningar höga Tribune-bygg-
naden förstördes. Det var en eldsvåda,
som alla ännu hafva i lifligt minne. Tu-
sentals menniskor, fylda af förtviHan,
stodo på gatorna, oförmögna att lyfta
ett finger för att rädda lifvet på dem,
som hängde i fönsterkarmarne och se-
dan släppte sig ned till säker död. Sju
män förlorade lifvet denna natt. Der
funnos hjeltar denna natt ibland de döda
såväl som de lefvande. Det var icke
en bland de sju döda, som icke hade
förlorat dyrbara ögonblick i försöket att
rädda sin granne. De döda voro:
Milton S. Picket, James F. Igoe, Wal-
ter F. Miles, W. H. Millman, Jerry Jen-
kinson, Robert McCutcheon och pro-
fessor Edward Olson, broder till S. E.
Olson, egaren af "The Big Store."

Omkring 27 personers lif blefvo räd-
dade denna förfärliga stund genom de
oförskräckta brandsoldaternas djerfva
åtgärder.

Vid elevatorbrandcn vid Ninih avenue
south och Milwaukee-banan, den 24:de
September 1891, skadades allvarsamt
mer än ett dussin bland sprulkarlarne,
hvilka hade kl.ittrat upp på taket pä en
40 fot hög närliggande byggnad. Un-
der det de rigtade vattenstrålar mot den
brinnande elevatorn, exploderade mjöl-
dammet i byggnaden och taket rasade
in. Maioritctcn af sprutmanskapet
sprang till takkanten ocn hoppade ner
till marken under det andra gledo ner
på stegar och sprutslangar. C. W.
Mitchcll afled af de skador, han erhöll,
då han hoppade ner från taket.

Den fasaväckandc branden inom såg-
verksdistriktct i norra Minneapolis, sön-
dagen den I3:de Augusti 1893, var utan
tvifvel den mest olycksbringande elds-

139

vådan i financielt afseende, och sent
om någonsin skall den olycksdigra tret-
tonde Augusti förgätas.

Tjugu "blocks" (qvarter) lades vid
detta tillfälle i ruiner och närmare två
hundra familjer blefvo husvilla. Om-
kring klockan 11:30 f. m. bröt elden
först ut i ett stall bakom Cedar Lake
Ice House på Nicollet Island. Den för-
orsakades af några pojkar, som brukade
samlas i stallet om söndagarne för att
dricka beer och röka cigaretter. Om
gnistorna härifrån antände bräd:årdarne
på Boom Island, eller om mordbrämiare
der utfört sin hemska bedrift kunde al-
drig utrönas, men ett faktum är att
samtliga bräd- och vedgårdarne ders ä-
des snart voro förvandlade till ett enda
väldigt eldhaf. Allmänt brandalarm in-
sändes, man telegraferade till St. Paul
efter hjelp och det såg ut som om hela
nordöstra delen af staden stode i fara.

Brandmanskapet kämprde tappert, un-
derstödt af tvenne kompanier från St.
Paul, men dessa ansträngningar voro
som en droppe i hafvet, elden spridde
sig hastigare än man kunde springa, den
gick från brädgård till brädgård, från
hus till hus. Det första hinder den
mötte i sin väg var Minneapolis Brew-
ing Company's massiva sten- och jern-
byggnader; dessa kunde icke brinna,
men hettan från de omgifvande brin-
nande brädgårdarne var så intensiv att
byggnaderna möjligen kunde haiva
remnat, om ej vinden just i detsamma
vändt sig.

Vid Fifteenth avenue N. E., lades de
sista husen i aska; eldens demon hade
nu uttömt sitt raseri.

Hemska scener utspelades, mennisko-
lif voro ofta i fara. Thomas Faloon,
70 år gammal, kämpade hårdt för att
rädda sitt brinnande hus, men då allt
var förgäfves och han nästan med våld
måste slitas derifrån, föll han ned död
på gatan. Många blefvo på tre sidor
instängda i lågorna och kunde rädda
sina lif endast genom att kasta sig i
' floden. Förlusterna vid denna eldsvå-
da uppskattades til! $1,150,000.

Året derpå, 1894, inträffade den stora
sågverksfirnian Shevlin-Carpenter-elds-
vådan utmed vestra flodstranden, med-
förande en förlust på flera hundra tusen
dollars, samt Central Märket-branden,
hvilken på mindre än en timme lade den
präktiga byggnaden och egendom till
ett värde af öfver en half million dollars
i aska. Den stora gasklockan som låg
i grannskapet, och som innehöll 100 000
kubikfot gas, blef räddad. Om den
exploderat, hade resultatet blifvit för-
skräckligt.

Vid dessa eldsvådor uppoffrades inga
menniskolif, men vid AlcDonald-bran-
den å First avenue south, den 27:de Juni
1895, blefvo flera brandsoldater begraf-
na under en nedfallande tegelmur. Fem
uttogos ur den glödheta tegelmassan
som lik och fem betydligt skadade.

Staden är försedd med trenne vatten-
verk eller pumpstationer med en sam-
manlagd kapacitet af 67,000,000 gallons
per dag. Den första pumpsta icnen in-
rättades nere i qvarndistriktet år 1867,
och den andra något senare å Hennepin
Island å östsidan. Allt eftersom sta-
dens kloaksystem utgrenades, måste lik-
väl en radikal ändring vidtagas och en
tredje pumpstation bygdes år 1889 vid
Camden Place, längre uppåt floden.
Denna station, belägen i en vacker park,
är försedd med tvenne utmärkta Woith-
ington maskiner med en sammanlagd
kapacitet af 30,000,000 gallons daghgen.
De pumpar, som förut nyttjats vid öst-
och vestsidan, hållas nu endast som re-
servstationer.

Som hufvudingeniör (chief engineer
of pumps) vid vattcnverKsdcpartcmen-
tet finna vi den i stadens tjenst grånade
svensken Andrew Bergström, hvilken på
grund af sin stora sakkännedom och
sällsporda duglighet alltjemt inni haft sin
befattning som ingcniör eller förste man
vid vattenverket sedan början af 1870-
talet. Vid pumpstation No. i finnes
tvenne svenskar, Chas. Bolin (second
engineer) och E. Linden (third engi-
neer).
Vattenverks-departementets egendom

I40

uppgår till ett värde af $4,288,764.

För att leda vattnet til! de förnämsta
delarne af staden äro vattenledningsrör
till en längd af 257^ mil redan nedlagda
samt försedda med 3,122 hydranter. På
det departementets arbetare måtte hafva
full kontroll öfver det vatten, som flyter
genom dessa rör, har det varit nödvän-
digt att placera närmare 2,564 vattentä-
ta skott, så att de hvarsamhelst kunna
afstänga vattnet, om så påfordras.

Att vi tillh��ra ett renligt slägte samt

gallon fullbordade för en kostnad af
$820,132.80; men oklanderligt dricksvat-
ten kan ännu ej erhållas förrän staden
ytterligare uppoffrat en cirka $400,000
för upprättandet af ett filtreringsverk.

Inom vattenverksdepartementet fin-
nes en person, som framför alla andra
gjort sig oumbärlig i stadens tjenst,
nemligen Wm. Wintheiser, som i 28
års tid varit förman för "the street ser-
vice." Wintheiser är bördig från "das
grosse Vaterland," men gift med en tös

- PUMPSTATION VID CAMDEN PLAGE.

dricka och förbruka en hel del vatten,
bevisas bäst deraf att vattenkonsumen-
terna förlidet år betalade $202,080.40 i
vattenskatt till staden.

På grund af sundhetskommissarie
Kelleys förklaring att flodvattnet fort-
farande var odrickbart beslöt statsrå-
det 1 Maj 1894 att bygga en vattenre-
scrvoir å Columbia Heights å östsidan,
för hvilket ändamål Thomas Lowry
skänkte 45 acres. Efter närmare tre
års arbete blefvo de två reservoir-dam-
marne, med en kapacitet af 93,000,000

från Vestergyllen talar han svenska samt
liar på sin talrika arbetskår under hela
sin tjcnstetid favoriserat den svenske
arbetaren.

NYKTERHETSRÖRELSEN.

Nykterhetsrörelsen spelade en tidig
rol i Minneapolis. Under stadens gry-
ningsperiod tycks nykterhetselementet
ha stått vid styret, om man får döma af
(.•n notis, som var synlig i tidningen
"St. Anthony Express" för den 7:de

141

Februari 1852. Notisen löd sålunda:

"Det fins icke ett enda spelhus eller
saloon, ej heller ett 'whisky grocery
store' eller 'grogshop' i staden. Vi
hafva icke rum för dem som besöka
sådana platser."

St. Anthonys första council organise-
rades den i3:de April 1855 och den för-
sta petition, som bringades in till denna
legislativa församling, kom från G. E.
H. Day, med flera, för att förhindra för-
säljningen af rusgifvande drycker på
söndagen, och blef denna petition hän-
visad till åldermännen Stanchfield och
Cummings, license-komiteen. På de-
ras rekommendation sammankallades
stadens borgare till ett allmänt möte i
skolhuset i tredje wardet, den ig:de
April, för att gifva nykterhetsvännerna
ett tillfälle att dryfta petitionens inne-
håll. Vid samma möte inlemnades en
petition af Mrs. King, undertecknad af
ett stort antal af stadens damer, hvilka
anhöllo council om att förbjuda för-
säljningen af rusgifvande drycker inom
stadens gränser.

Resultatet af dessa diskussioner blef
att en förordning antogs, som bestämde
license till $50 per år samt en moderat
plikt på att hålla saloonerna öppna på
söndagen eller senare än klockan 10 på
hvardagsqvällarne.

Enligt en statistisk beräkning, som
uppgjordes för några år tillbaka, kostar
det invånarne i Förenta Staterna jemt
$25.000,000 att födas, $300,000,000 att gif-
ta sig, $75,000,000 att begrafvas och
$990,000,000 att släcka törsten. Huru
mycket det för närvarande kostar invå-
narne i Minneapoli: att släcka sin törst
är ett problem, som torde blifva svårt
att lösa.

Ja, dvrt det är att lefva
0'jh dvrt det är att dö;
Och dvrt det är att gifta sek
Allt med sin fåstermö;

Men dyrare ändock det ar att släcka toi-
sten sin , .., ^ , .. ■, ,„

I dessa sabla krogar med ol och brandevin.

Det finnes många föreningar härstä-
des, som med ifver verka för nykterhets-
ideen. Bland dem räknas synnerligast
de svenska loger, tillhörande "Indepen-

dent Order of Good Templars," med
egen skandinavisk storloge för Minne-
sota, hvilken organiserades den 28:de
Augusti 1891. Den äldste bland de
svenska logerna är

"Lincoln Lodge No. 121," som orga-
niserades den 20:de Juni 1886 med 14
"charter"-medlemmar. Dess första
tjenstemän voro:

C. Svensson, L .T.; F. Hagsten, W.
L. T.; C. E. Carlson, F. L. T.; L. E.
Olson, L. S. ; Edna Isaacs, B. S.; K. J.
Johnson, F. S.; Hulda Isaacs, S. K.;
Erik Ledin, L. K.; L. Lund, L. M.; C.
P. Anderson, B. M.; Rudolf Rasmussen,
L W. ; — . Rasmussen, Y. W.

För närvarande har logen 60 medlem-
mar och en kassabehållning af $200.

Föreningen eger derjemte ett biblio-
tek, räknande 150 volymer, samt annan
egendom till ett värde af omkring $200.

Dess nuvarande tjenstemän äro:

E. Floborg, L. T.

Mrs. Jennie Peterson, W. L. T.

C. Peterson. T. L.

Miss Malinda, Söderlind, I. M. T.

T. Nilsson, L. S.

]\liss Gussi Rundqvist, B. S.

S. O. Bergqvist, F. S.

John J. Darin, S. K.

Miss Alma Johnsun, L. K.

Miss "Selma Gustafson, L. M.

Miss Hilda Sanström, B. M.

C. O. Cederstrand, Y. W.

F. Scherin, L. D.

Från logen Lincoln har utgått sju
till åtta olika loger inom staden, af
hvilka följande för närvarande äro i
godt arbetsskick: "Freja," "Berna-
dotte," "Aftonstjernan," "Scandia" och
"Enigheden." Den sistnämda består
uteslutande af norrmän och tillhör den
amerikanska storlogen.

"Freja Lodge No. 16" organiserades,
eller rättare sagdt omorganiserades, den
i8:de Juli 1890. Den är dock mycket
äldre, ty den var först Goodtemplar
loge och sedermera literär nykterhets-
och sjukhjelpsförening. Logen räknar
en kärnlrupp af 75 medlemmar och är

142

o
y.

5
o

för närvarande den största i staden.

Dess nuvarande tjenstemän äro:

Olof Westling, L. T.

Mauritz Wold, L. S.

A. P. Peterson, L. D.

George D. Frisendahl, L. U.

Andrew Swedberg, F. L. T.

Charles J. Swanberg, V. L. T.

Miss Emma Carlson, I. U. T.

Em. Hagman, L. S.

Per Ekvall, L. K.

Tina Finstedt, L. M.

Otto Stadig, B. L. M.

Gottfrid Nord, B. L. S.

Emma Herberg, S. V.

Ernst Carlson, Y. V.

"Bernadotte Loge No. 20" organise-
rades den 27:de September 1890. Af
föreningens första medlemmar är C. A.
Brinkman den ende som fortfarande
qvarstår. I Februari 1891 grundlade lo-
gen ett bibliotek med omkring 300 band
och har den nyligen åter inköpt ett
stort urval af goda och nyttiga böcker,
deribland en hel del nykterhetsskrifter,
som fritt utlånas till medlemmar. Före-
ningen räknar 40 medlemmar och dess
tjenstemän äro:

Franz Parson, L. T.

Emma Peterson, V. L. T.

Elizabeth Shield, F. L. T.

J. A. Johnson, L. S.

Elsa Franke, L. U.

Hilma Nelson, L. S.

Selma Peterson, K.

Oscar Sandin, L. M.

Charley Larson, I. L. V.

Chas. E. Johnson, U. L. V.

Hulda Svenson, B.' L. M.

Ada Hultgren, B. L. S.

Victor Nordlöf, L. D.

Logen är väl betryggad i financielt
hänseende. Dess lösöre-egendom upp-
går till $200 och har den dessutom en
god kassa på hand.

"Aftonstjernan Loge No. 29" organi-
serades den 29:de September 1891 med
14 medlemmar, hvilket antal efter två
års förlopp hade stigit till något öfver
femtio.

"Aftonstjernan" har en tid varit dold
— 10

143

i moln, men nu åter börjat skina med
tolf godkända medlemmar. Logen mö-
ter nu hvarje lördags qväll å G. A. R.
hall, No. 2330 Central avenue.

Bland föreningens medlemmar räknas
en sextett af messings-instrumenter,
hvilken stadigt arbetar på att uppöfva
sina musikaliska talanger.

Logens nuvarande tjenstemän äro föl-
jande:

G. W. Blomqvist, L. T.

Hedvig Äström, V. L. T.

Jennie Bergsten, L U. T.

Frank Bergsten, L. S.

H. Södergren, F. S.

— . Palmgren, L. S.

Simon Nilson, L. M.

J. Johnson, K.

Louis Myller, L. D.

"Scandia Loge No. 22" organiserades
den 30:de Januari 1894. Logen har af-
hållit flera oflfentliga tillställningar.
Förlidet år anordnade den en bazar till
förmån för en byggnadsfond, och är en
komitee nu tillsatt för att anskafifa en
passande tomt. Logen räknar 66 med-
lemmar och består dess nuvarande sty-
relse af:

Axel Blomdahl, L. T.

Carie Erickson, V. L. T.

August Oberg, S.

Emil Johnson, F. S.

Hanna Nyman, T.

J. K. Nyman, M.

Alfred Sandström, K.

"Enigheden Loge No. iii" organi-
serades den i8:de Februari 1889 med 10
så kallade "charter"-medlemmar. Före-
ningen tillhör den amerikanska storlo-
gen och är u1:eslutande norsk. Den af-
håller sina möten hvarje onsdags qväll
i L O. G. T. hall vid Seven Corners.
"Enigheden," som en tid betraktades
som "the banner lodge of the state,"
har under sin tioåriga tillvaro genom-
gått många väsentliga skiften, och oak-
tadt den för närvarande endast räknar
27 medlemmar fortfar den att utöfva en
ganska lifaktig verksamhet. Här gäller
ej så mycket ordstäfvet "Det är mäng-

144

den som gör'et" utan fast mer satsen:
"Enighet ger styrka."

Föreningens nuvarande Lodge Dep-
uty, Chr. Kalland, var en verksam ar-
betare inom Goodtemplar Orden i Nor-
ge, innan han kom hit, och har logen
hans trägna och kraftiga verksamhet till
en stor del att tacka för att föreningen
nu åter synes gå en mera lysande fram-
tid till mötes.

Dess nuvarande styrelse utgöres af:

J. B. Naustdal, L. T.

Miss Olga 'Bruland, V. L. T.

Charlotte Landsworth. F. B. T.

Miss Hanna Salhus. L. S.

Miss Eli Eide, F. S.

T. B. Sather, S.

Mrs. Judette Kalland, K.

J. B. Robertson, M.

Petter Tången, I. V.

Sivert Lee, U. V.
.Miss Anna Kalland, V. S.

Chr. Kalland. L. D.

"Syd-Minneapolis' Totalafholdsfore-
ning." — Denna organisation, som ge-
nomgått flera omgestaltningar, stiftades
den 8:de Februari 1884 i undre våningen
af Svenska Augustana-kyrkan och tog
namn af "Den Skandinaviska Lutherska
Afhållsföreningen i Minneapolis." De
ledande männen i den ursprungliga rö-
relsen voro professor S. Oftedal. pastor
J. Ternstedt (föreningens förste ordfö-
rande), J. J. Skördalsvofd (dess förste
vice-ordförande) samt pastor M. Falk
Gjertsen. Först ströks ordet "luthersk"
ur namnet och mötena flyttades från
Augustana-kyrkan till Petersons hall å
Washington avenue. Så småningom
drogo sig svenskarne tillbaka, och lik-
nande föreningar stiftades i norra och
östra Minncapolis. Sålunda blef orga-
nisationen "Syd-Minncapolis Afholds-
forening." Mötena höllos en tid å
Dania hall, sedan i norska ynglingaföre-
ningens byggnad i åtskilliga år, och nu
sedan ett års tid i den norska Trefaldig-
hetskyrkan. Den räknar 225 medlem-
mar mot 500 före delningstiden. Ingen
annan nykterhetsförening bland nord-
borna i Amerika har utöfvat en så om-

fattande och betydelsefull verksamhet
som denna. Detta beror till stor del
derpå, att den särskildt lagt sig vinn
om att intressera de många skandina-
viska ynglingar som för sina studier vi-
stats härstädes längre eller kortare tid.
De ha spridt intresse och agitation för
nykterhetssaken vida omkring, en stor
del af dem med den myndighet, som
prestembetet medför. Föreningens
verksamhet föres i öppen dag. Dess
möten hållas hvarje söndagseftermiddag
utom under sommarmånaderna, och har
den aldrig haft brist pä god:i talare.
En lördags afton i hvarje månad hålles
en fest med förfriskningar och låg in-
trädesafgift. Programmet är vid mö-
ten och fester mestadels af verldsligt in-
nehåll, men inledes vanligen med bön.
Medlemmarne betalade till en början en
kontingent, men denna är afskafifad, och
omkostnaderna, som uppgå till något
mer än $100 årligen, betäckas genom
frivilliga bidrag. Förenmgen bidrager
med omkring $25 årligen till "Minne-
sota Total Abstinence Society." Intet
spioneri utöfvas på medlemmarne, men
den som beträdes med att ha brutit sitt
nykterhetslöfte, uteslutes ur ftireningen.
Östsidans "Skandinaviska Totalaf-
holdsiorening" stiftades den 6:tc No-
vember 1887 med 39 medlemmar. Före-
ningens första tjänstemän voro:
J. W. Oyen, president.
O. S. Hill, vice-presidcnt.
N. J. Barlinghaug, sekreterare.
Erik Hanssen, korresponderande se-
kreterare.

Peter Olson, kassiir.
Med undantag af korta sommarferier
111)11 föreningen väl besökta möten
regelmiissigt hvarje vecka tills biirjan af
år 1896 och utöfvade under sin väl-
maktsdagar ett icke så obetydligt infly-
tande på östsidans skandinaviska be-
folkning. Men vid ofvannämda tid bör-
jade det så småningom att gå utför; en
stor del af medlemmarne flyttade från
staden, de qvinliga gifte sig och stan-
nade hemma, och inga nya medlemmar
kommo in. Intresset hade slocknat och

145

r!5
<

'■ c

1^6

man var nödsakad att upphöra med de
reguliära mötena. Sedan början af år
1896 har föreningen endast haft möten
tillfälligtvis, då det varit som bäst pas-
sande derför. I financielt afseende re-
der sig föreningen fortfarande ganska
bra och eger förutom medel i den all-
männa kassan, en fond på $300 — samt
fem aktier i tidningen "Reform." Of-
vannämda fond var ursprungligen afsedd
för biblioteksfond, meii sedan stadens
allmänna bibliotek upprättat filialer i
olika delar af staden ansågs den öfver-
flödig för sagda ändamål och inan har
sedan dess snarare betraktat den som en
grundplåt för byggandet af egen lokal
i händelse föreningen skulle vakna till
nytt lif igen. En komitce af tre, Erik
Hanssen, Andrew Eide och Annie John-
son, förvalta medlen tills vidare. Före-
ningens sistvalda styrelse består af:

H. Casperson, president.

Studeranden Haaheim, vice-president.

N. J. Barlinghaug, kassör.

Erik Hanssen, sekreterare.

Bland enskildta personer, som stadigt
arbetat för nyktcrhetssakens befrämjan-
de, framstår synnerligast den svenske
fastighetsmäklaren A. P. Peterson, som i
aderton år, deraf de sista femton åren i
Minncapolis, med aldrig svikande ifver
nitiskt egnat sig åt detta kall.

Hvar och en af ofvannämda förenin-
gar försöker att verka för samma goda
ändamål efter bästa förmåga, ehuru en-
tusiasmen icke ligger så tydligt i dagen
nu som förr i tiden, då, till e.xempel.
Första Svenska Prohibitionsklubben
hvarje söndag höll sina öppna möten för
öfver 500 personer i Harrison hall. Or-
saken till aftagandet af denna arbetsme-
tod har sin grund i svårigheterna nu
för tiden att kunna hyra lämpliga loka-
ler till moderat pris, samt den stora
mängd af föreningar, klubbar, loger,
teatrar, jemte en mängd förlustelsestäl-
len, som ständigt inkräktat på våra
yngre landsmäns korta fritid.

Det goda som dessa och liknande för-
eningar uträttat har icke alltid märkts,
eller ens kunnat uppskattas af deras

egna medlemmar; ty dem omedvetet
har mången blifvit iståndsatt att kunna
emotstå den största af alla frestelser,
och många torde det vara som hafva
dessa föreningars verksamhet att tacka
för sitt anseende och nuvarande goda
ställning inom samhället. Det skadar
aldrig någon att blifva en medlem af
dessa föreningar eller besöka deras före-
läsningar. Inga talare kunna bättre än
deras beskrifva mensklighetens skugg-
sidor. De kunna upprulla ett panorama,
som i starka färger visar huru månget
hem blifvit ruineradt, huru mången
maka gjorts olycklig, huru mången mo-
der tillintetgjorts af sorg, huru mången
syster förkrossats och huru många för-
äldrar bringats i förtviflan. Den, som
slukar en "Golden Fizz," läppjar på en
"Flash of Lightning" eller "Bosom
Caresser" eller den mest förhärdade
whisky-drinkare måste i dessa genre-
målningar kunna se orsak och verk-
ningar.

En ifrare för "borgeliga rättigheter"
försökte för en tid sedan att öfvertyga
en nykterhetsvän om, att våra "saloon-
keepare" voro de enda patriotiska men-
niskor i sta'n. "Se," sade han, "de äro
de enda som den fjerde Juli hafva sina
lokaler utvändigt dekorerade med löf-
ruskor." Den tilltalade fann sig genast
och svarade: "Ja, det ser ruskigt
ut."

Vi veta att whisky merendels tillver-
kas af råg och majs; men en nykterhets-
vän har gjort den upptäckten att whisky
kan tillverkas af gamla trasor. Se här
hans oegentliga, men likväl anslående
definition:

"Som whisky åstadkommer trashan-
kar, borde det hädanefter icke blifva
brist på någondera. Flera trasor, mera
whisky och mera whisky, flera trashan-
kar."

Siffror tala och vilja vi derföre här
bringa in en liten statistik, som få torde
hafva tagit med i beräkningen:

"Af en bushel majs kan man distillera
fyra gallons whisky, h vilket säljcs i mi-
nut för $16. Guvernementet erhåller

147

häraf $3.60, farmaren som odlade maj-
sen får 40 cents, jernvägsbolaget får $1,
fabrikanten eller distillatören får $4, mi-
nuthandlaren får $7, och kunden får —
'en kapital fylla.' "

Mycket kunde sägas i detta ämne,
men vi vilja nöja oss med att återge
den önskan, som våra nykterhetsföre-
ningar vid hvarje möte ställa till sina
medbröder och systrar:

Säg, vill du ej fatta ett stort beslut,

Du yngling med känsla varm,

Att mer ej smaka en droppe af

Den dryck, som med skonlös arm

Skall mörda din sinnesro.

Skall sköfla din barndomstro.

Skall of rid och nöd blott så i ditt tjäll?

Skrif under vårt löfte i qväll!

Din moder dig bad ju, då ut du drog

Bland faror i syndfull verld:

"Mig lofva, att ej en droppe sprit.

Min son, af dig blir förtärd!"

Säg, vill du väl svika den.

Som aldrig svikit dig än.

Som sitter der ensam vid spiselns häll?

Skrif under vårt löfte i qväll!

Den mö. som du lofvat ditt hjertas tro.
Som älskar dig varmt och ömt.
Skall hon väl finna en gäng, att du
Ej skänkt den sällhet hon drömt?
Ack, sorg öfver supig man,
Hur ofta den sköfla kan
De skäraste rosor pä kind så mjäll.
Skrif under vårt löfte i qväll!

Din framtid du drömmer så ljus och glad.

Och hoppets löfte du tror;

Dig akta dock för den giftets orm.

Som falsk ibland rosor bor!

Blif aldrig en glasets vän!

Var stark inför frestelsen!

Blott det kan göra din framtid säll.

Skrif under vårt löfte i qvlilll

PARKER OCH BOULEVARDER.

Van att ständigt traska omkring i de
bullrande affärsqvarteren samt bland
qvarnar och fabriker, icke tänkande på
någonting annat än mjöl, timmer och
dylikt, är det vederqvickande för själen
att få styra kosan till någon af våra
härliga, lifgifvande parker, der man ef-
ter dagens vedermödor kan söka hvila
på de yppigt grönskande gräsmattorna,
bland lummiga träd- och buskgrupper
samt doftande och färgskimrande blom-
rabatter. I några af våra parker kan
man finna en och annan af den "fina
verlden," men de flesta besökare och
lustvandrare utgöras af den arbetande
klassen, som aldrig kunna komma län-

gre ut i naturen. Det är de som dra-
ga största nyttan af våra parker, hvilka
med skäl kunna kallas "de fattiges träd-
gårdar."

För sexton år tillbaka hade Minnea-
politerna inga fridfulla blomstergårdar
att lustvandra i. I dag hafva de ej min-
dre än 48 parker, upptagande en areal
äf I »553 acres och ett Doulevardsystem
af 23 mils utsträckning.

Allt detta verk är utfördt af parkdirek-
tionen, hvilken räknar sin tillvaro sedan
år 1883, enligt en författning, som an-
togs af dåvarande legislatur.

Till medlemmar af parkdirektionen
har alltid utsetts de förnämsta af sta-
dens medborgare, mest affärsmän, hvil-
ka, då de sett staden börja växa till en
metropol, sträfvat utan ersättning lika
sorgfälligt för att få parker som om det
hade gällt att få personliga fördelar.

Naturen har försett staden med allt
hvad som behöfdes för att bilda ett
magnifikt parksystem. Inom stadens
gränser ligger en kedja af nio täcka in-
sjöar, omgifna af naturliga skogsdun-
gar. Det behöfdes blott en person med
skönhetssinne och en ordnande hand
lör att tillegna sig dessa fördelar.

En sådan fann man i C. M. Loring,
hvilken med skäl kan kallas för fadern
till Minneapolis parker, af hvilka en
bär hans namn.

C. jNI. Loring har varit en företagsam
och entusiastisk hufvudman af parkdi-
rektionen allt ifrån dess första instiftel-
se ända tills år 1891.

Parksystemet omfattar en mängd små
parker, förlagda här och der i staden,
samt parkvägar och boulevarder, som
omslingra fiera små täcka insjöar och
tjena som föreningslänkar mellan några
större parker i de fjerran liggande di-
strikten.

Från Loring Park, en förtjusande till-
flyktsort, kommer man till Kenwood
Boulevard, hvilken lik alla andra är för-
skönad med ornamentala busk- och
blomstergrupper. Denna väg leder
fram till Lake of the Isles Boulevard,
som omslingrar den lilla pittoreska sjön

148

med samma namn, och banar sig sedan
väg till Lake Calhoun och Lake Har-
riet, som också omcirklas af boulevar-
den.

nehaha Falls är det parkdirektionens
mening att efterhand anlägga en storar-
tad parkväg upp till staden på hvardera
sidan af tlodcn. så nära intill tlodstran-

Q
>

Från dcniia plats sträcker sig parkvä- din. att niaii frän vägen kan skåda ner i
gen längs utmed Minnehaha Creek till djupet,
det "skrattandet vattenfallet." Från Min- Hvarje fotsbredd land mellan denna

149

avenue och stranden torde komma att
upplåtas som rekreationsplats åt allmän-
heten.

oafbruten parkanläggning längs utmed
flodens båda stränder.

Park-ideen uppstod redan i Minnea-

MINNEHAHA I VINTERSKRUD.

Resultatet af denna anläggning blir polis' tidigaste dagar och är det nästan

att den andra sidan af avenuen kommer omöjligt att kunna säga när den första

att garneras med ståtliga villor, alla propositionen formulerades,

med facaden åt floden, öfverskådande en Mr. C. M. Loring, som alltid tagit

MINNEHAHA POLKA.

MRS. S. L. LÄRA.

AUegreteo. J — 1O4.

■ v I 3 3 3

13 13 3 2

^Sl^^l

'rjfLSfz

^^=^±1^:

-i- -i-

— F — I h

S=t=ff:

Giocoso.

4 3 ^2 3 s 2 s j j s

fzS:

^K^

7n f

I -#

B tu

F — ^'^» F

r-i- ?

f: It Ä

:| — T ^ -

iptb.

> 4

3 3

ZT—

-t-l

-n^^w^

^^-

■w- -»- -w- -w

5> v t t=

-*—jt-

J:z

T^n^

fzt-

%fb.

^ i

1 -Å I 2 * • I

s4 4

'■i 'I

3 ?

"^r-t=gE

:?=^^-

EfflS

ai^ITjlE

±;

1 — n-

1 ^

fissi^:r=i=

^*^-^

^-T=ES :g^^?r?£

l^lEf^

-K-^.

F-«iWit&:

tgib. '

Vtb. ^

-Con*right— ILunkal Uroi.t 1880.

!1V-

r. 4

3»:

^ ' i

150

S^3 S

^=6

_l_-^ 53 — E.

-•— •-

ty. M.

iS*^^;

il— t^

l|-CW--tt=|;

6 I
■i
3

=— t

I =1— ^

^^=

-t_t

i 5

fti).

6 I
3

ee^iE^

P-

T — ^^

.* — •_

=|:

#ir'

3t!>.

1' 2 1

-r-i

— *-

Eöfl-^^El^-E

-t:

;?i==ff:

$tb. J

^^=^=

.-)_.f«_

-^-^- - .^_, t

agi^-

i:=?:

::ri»:zz:i=*r

it=t:=t=
-g—-» — »-

$e2r. i

^ Jtb.i

^=ri=X

.0. .0. f: 41.

^$tö. I ^

■#- ;#•

-i« — 0-

■I — r~

=f=?=

itu. i

Repeat from lite Oeyinniny to ;g;,
t/ie» yu tu FINALE.

■4 ^I ^^ '^Ä fcÉt

1 1 2 -*- 1 ■i'Oå- \ i -0- +- -t— -I—

.0. i-

19 4 It

cres

'^m

y — 1 — •-

- do.

dim.

^^^

cres-

^i^

•- f^f, i *• r -*■ -*• -f -*- f I r

152

stort intresse i stadens parkutveckling,
påstår att det första offentliga möte, som
han kommer ihåg. hölls i ändamål att
försäkra staden om tjugo acres land för
parkändamål, strax söder om den nuva-
rande Central-Högskolan. Priset som
begärdes för detta land var omkring
$300 pr acre. Detta projekt blef likväl
aldrig realiseradt.

Är 1866 gjordes ett försök genom all-
män votering att få rättighet att köpa
Nicollet Island för att förvandla den-
samma till en stor park samt derjemte
upplåta tillräcklig plats för uppförandet
af stadens rådhus. Egendomen tillhör-
de W. W. Eastman, som erbjöd sig att
öfverlemna hela ön till staden för
$28,000.

På valdagen kom förslaget likväl till
korta på sextiosex röster när.

Att detta projekt, som i så hög grad
skulle ha gifvit anlednmg till att för-
sköna staden, ej gick i fullbordan, har
sedan dess mångfaldiga gånger grämt
våra mest lojala medborgare.

Redan innan parkdirektionen blef or-
ganiserad, erhöll staden som gåfva åt-
skilligt land. afsedt för parkanläggnin-
gar.

Ett qvarter i sjette wardet å Eighth
Street, mellan Twcnty-second och Twen-
ty-third avenues, skänktes af Edward
Murphy, och kallas nämda park till
minne af gifvaren — Murphy Square.
Staden erhöll äfven som donation ett
qvarter i femte wardet. mellan Portland
och Fifth avenues south och Sixlcentli
och Seventeenth avenues south, af Mary
C. Morris, Catherine B. Steelc och Ca-
roline H. Addison, döttrar till den af-
lidne Franklin Steele. Till minne af
honom, stadens äldste och mest högak-
tade medborgare, har j^arken sederme-
ra blifvit kallad Franklin Steele Square.
Efter det parkdirektionen stiftades,
donerade Dr .Jacob S. Elliot ett värde-
rikt stycke land, begriinsadt af Ninth
och Tenth streets samt Ninth och Tcnth
avenues south, och benämnes denna El-
liot Park till minne af den liberale do-
natören. Genom uppköpande af när-

gränsande land för $20,000, har parkens
areal sedermera blifvit betydligt tiUökt.
Ninth avenue south har helt nyligen
omdöpts till Elliot avenue.

De förnämsta och mest besökta af
stadens parker för närvarande äro Lor-
ing Park, Riverside Park, Farview
Park, Lyndale Park, Powderhorn Park
och Minnehaha Park.

Genom uppköp af land i råttan tid
har parkdirektionen planlagt ett system,
som lofvar godt för framtiden, allt ef-
tersom tid och resurser hinna att för-
verkliga landskapsarkitektens idéer om
förskönandet af våra "beauty spöts."

Hvad Minneapolis dess värre saknar
är ett par säkerhetsventiler eller lun-
gor,, eller hvad man må kalla de små
gröna parkdungar i sjelfva hjertat af
afTärscentrum, hvarpå flera af Österns
städer äro så rika. Nuvarande Bridge
Square eller gubben Stewarts "Mount
Zion" borde i tid approprieras för så-
dant ändamål. Den vackraste delen af
Nicollet Island är ännu glest eller all-
deles icke bcbygd.

LAKE HARRIET

är den plats, som torde vara mest fre-
(|vcntcrad af våra stadsboar.

Till I.iikc Ihirriot vill man fara,
Der är lustigt lif minsann;
Man för fisken lägger snara,
När i vostor solon brann.
Danz' orlicstor hiirligt ljuder,
Kariiscirn snor gladt (inikrinjr;
Niiiiiu livad mer till gliidjo bjuder? —
Ingen — ingen — ingen ting!

Lake Harriet ;ir för Minneapolis hvad
Djurgården är för Stockholm, hvad
Fisher's Garden är för Chicago. Tusen-
tals menniskor strömma under vackra
sommardagar med de elektriska spår-
vagnarne ut till denna härliga sjö, der
en storartad orkester spelar både efter-
middagar och qvällar. En präktig re-
staurant finnes i paviljongen, och gu-
domligt är att få njuta sitt sorgfria vä-
sen i dessa fridens nejder, lyssnande till
artisternas musikaliska prestationer.

153

a
<

154

MINNEHAHA FALLS.

är ett af Amerikas vackraste vattenfall,
beryktadt i sång och historia. Det är
ett rätt stort fall, som blifvit ännu stör-
re derigenom att Longfellow odödlig-
gjort detsamma i sin förtjusande vild-
marksdikt, "The Song of Hiawätha."

Om Hiawätha säger den store skal-
den, att han under sin färd rastade blott
en gång, och det var:

In the land of tbe Dacotahs.
Where the Falls of Minuehaha
Flash and gleam among the oak-trees,
Laugh and leap into the valley.

With him dwelt his dark-eyed daughter
Wayward as the Minnehaha;
And he named her from the river
From the waterfall he named her
"Minnehaha" — Laughing Water.

Som ett exempel att värderika reli-
ker ännu finnas qvar, hvilka tillhört
Hiawätha, den beryktade indianhöfding,
som representerade civilisationens fram-
steg bland norra Amerikas indianer,
vilja vi här återgifva en liten notis, som
stod att läsa i tidningarna i mediet af
Juli månad år 1898, angående Hiawathas
gördel.

"I Syracuse, New York, kom nyligen
till förhandling inför domare McLen-
nan en egendomlig klagan, som väckts
af statsuniversitetets styrelse mot före
detta borgmästare John Boyd Thacher
i Albany. Universitetet söker ncmligen
komma i besittning af fyra så kallade
wampungördlar hvilka Thacher för län-
gre tid tillbaka förklarade som sin egen-
dom. Gördlarne äro af stort historiskt
värde, emedan en af dem lär ha tillhört
Irokesernas mystiske heros, Hiawätha.
som Longfellow besjungit. Universite-
tet förvärfvade för några veckor sedan
från Onondagas formella eganderätten
till denna gördel; men Mr. Thacher har
det oakladt vägrat utlemna den."

Har ni en gång sjelf ströfvat omkring
i denna nejd, der Hiawätha bar sin brud
öfver forsen, så skall ni aldrig förgäta
dess skönhet.

Endast en halftimmes färd å elektrisk

spårvagn från centrum af Minneapolis
och ni når Minnehaha vattenfall. Ni
lemnar spårvägen och går in i parken
några steg och ni hör ett underligt sor-
lande, hoppande, plaskande ljud. Det
är ett klingande eko af "det skrattande
vattnet."

Ni tränger ett stycke in i skogen, lju-
det af fallet kommer eder närmare.
Plötsligt öppnar sig skogen, ni ser fram-
för eder tjusta blick en grönskande dal-
gång, djupt under edra fötter. I dalens
botten slmgrar sig en liten i\od ut på
sin väg till "Vattnens Fader" och flo-
den kommer från det imponerande fal-
let, forsen som stupar från höjden der-
borta mellan leende björkar, allvarlig
mörkgrön gran och ekar — det besjung-
na Minnehaha. Det är en tafla af tju-
sande idyllisk skönhet, ett stycke natur
som söker sin like. Rundt dalgångens
branta stränder löpa små stigar, som
göra det möjligt att tränga ned ända till
fallets fot; här och der äro spångar och
broar utlagda och uppe på platån är sko-
gen förvandlad till en vacker statspark,
der lustvandrande skaror njuta som-
mardagens frid.

Vid ett besök till Minnehaha en 4:de
Juli-dag strängade Ninian Werner sin
lyra och qvad följande dikt:

"Det skrattande vattnet" vältrar sig ned

l''rån liiirdahred klippas kant.

Och qviillsol liiiikar en t;yldeue ked

Der nfvan vid fallets Ijrant.

Men i djupet gnistrar kring böljande svall

Ett rcgii af silfver, ett skir af kristall.

Och det klingar 1 grönskande nejd ett

skratt
Så stormande friskt och gladt.

Hvar droppe giiiumer en tjusande fe

Med siirit tände lust i sin liAg;

llon siiindigt hörs sjunga, skalkas och le

Wä sitt gliinsnnde segortAg.

I liladcDs svalka hon l)idar ibland

Och kysser hvar ros pA den yppiga strand.

Men kastar sig se'n mod ett skratt galant

Utför fallets svindlande brant.

Du jublande fe. livad skrattar du ftt,

Der du trådar din liitta dans;

Är lifvet ej mera egnjult f<>r grAt

Ocli att ses genom tårars glans?

Ack nej, hörs hon svara: ett paradis ilr

Den nejd, genom livllken min IrrfJlrd bilr;

Min viin iir livar blomma, mitt skygd är

livart lilad,
Och derför iir jag sA glad!

155

Och derför kan jag blott dansa och le

På min brusande, rusande färd,

Och derför är jag en glädjens fe

I en spörjande, sörjande verld.

Nu sjunga små fåglar på berg och 1 dal,

Och vinden leker så frisk och sval

Och hvart jag mig vänder står skogen på

vakt
Och ängen i blomsterprakt.

I sommar, i vinter, i vår, i höst

Jag qväder min visa käckt.

Och samma glädje jag bär 1 mitt bröst,

Fast tufvan byter om drägt.

När hvart träd kläds i rimfrost, hur skönt
det är!

När en glänsande flinga i famnen mig bär!

Gladt klingar mitt skratt — men jag läng-
tar ändock

Efter doftande blommors flock.

Och här har jag jollrat i tusende år,

I vårljumt, i vinterkalit;

Och allting är likt sig i dag som i går.

Blott menskorna bytt gestalt.

Förr svärmade "rödskinnen" djerft kring

min våg,
"Hiawathas"unga kärlek jag såg.
Jag lyddes till svärmerskans klagan och

gråt
Och log mitt nöje deråt.

Se'n prydligt pudrade "yankees" en dag

Jag fann, der mitt svall sig göt;

Mång tjusande ungmös anletsdrag

Sig speglade Ijuft i mitt sköt.

Hon vätte i daggen sin sidensko

Och sjöng sin visa om kärlek och tro —

Men jag log; ty jag visste att lifvet är kort.

Och att tro, likt vinden, flyr bort.

Ett annat slägte i qväll jag ser,

Och poesin har förgått;

Den gläds ej. den trifs ej, den finnes ej mer

Se'n "Kung Dollar" blef landets drott.

Ifrån skilda stränder man ilar hit.

Att bygga sitt bo under sträfvan och flit;

Men jag ler — fast man yfs öfver guldets

behag
Ej man "dansar på rosor" som jag.

Nyss solen sjönk ned bakom skogens bryn;
Små stjernor mig prydt med sin skrud;
De bäfva i svallet, de längtat från skyn
Att famna sitt hjertas brud.
De kommit att stilla sin kärleks glöd.
Sin trängtande håg i mitt svalkande flod;
De blekna så matt, deras strålglans flyr —
Och jag skrattar, när morgonen gryr.

Men se, nu tändas båd' bloss och ljus,
Der redes till högtid i qväll.
Raketer rusa med smattrande brus
Mot himlens stråliga päll.
Man firar den frihet försynen gaf,
Fast hvar och en är likväl en slaf —
Men jag sjunger min jublande melodi.
Ty ingen som jag är fri!

De komma, de jubla, de gråta, de gå

Och synas ej mer igen.

Men hur verldenes gång sig gestalta må,

Jag dansar och skrattar än.

Månn jorden skall bära, hur tiden går,

Ett sällare slägte om tusen år?

Jag kan dig ej svara , blott dansa och le:

Den, som lefver, han får väl sel

Af alla parker är Minnehaha den mest
besökta, ty utom fallets lockelser och den
omkringliggande oförfalskade naturen,
gifver parken i och för sig sjelf en fre-
stande invitation. Platsen har på se-
nare tider genom "park gartners" för-
sorg undergått en lika storartad som
vacker anordning, i det den hvarje som-
mar står iklädd en utsökt blomster-
skrud, som skiftar i många praktfulla
nyanser, hvilka redan på långt håll fä-
sta ens uppmärksamhet. De byta ock
under sommarens lopp ofta drägt, dessa
blomstergrupper, allt efter de olika,
ögonfägnande växternas tid för framträ-
dandet i prunkande skrud.

I en särskild del af parken, enkom
afsedd för större och mindre "pic-nic"-
sällskaper, finner man dagligen en
mängd familjegrupper lägrade omkring
dukade bord.

Inom detta område ligger äfven den
zoologiska trädgården, dit mammorna
föra sina småttingar för att visa dem
djuren. Här finnes en ganska respek-
tabel samling af Nordvesterns djurarter,
bland hvilka de tama kronhjortarne tyc-
kas utgöra barnens favorit-sällskap.

Efter att hafva egnat dagen åt apti-
tens tillfredsställande samt åt diverse
lekar i det fria, begifva sig de små i
mammornas sällskap åter hem med kor-
garne fulla med "uppäten mat."

Hvad mången under de senare åren,
med otålighet väntat på att få se inom
denna park är Fjeldes staty af Hiawatha
och Minnehaha, ett af den norske skulp-
törens större arbeten. Jacob Fjelde
emottog beställningen på denna staty af
"The Womens Auxiliary" för Minneso-
tas utställning vid verldsexpositionen i
Chicago, år 1893. Omkostnaderna för
(lensamma, modellerad i gips, bestredos
genom en allmän "penny"-subskription,
som upptogs bland skolbarnen inom sta-
tens skolor. Statyn blef placerad i
Minnesota-byggnadens vestibul å Expo-
sitionsplatsen, der den väckte allmän
uppmärksamhet och prisades af artister
från alla verldens kanter.

De rader i Longfellows poem, som in-

iS6

spircrade Fjelde i utförandet af detia
verk, voro:

"Över wild and rushing rivers
In his arms he bore the maiden."

IIIAWATIIA OCIl MINNIOIIAIIA.

(Staty af Jacob FJ<-lde.)

Detta arbete var utan tvifvel ett af
Fjeldes svåraste uppgifter, alldenstund
han aldrig hade sett någon indian. Han
studerade allting han kunde få tag uti i
detta ämne och reste en gång till Man-
kato för att få se några indianer, som
han hade hört voro der på besök.

Gipsstatyn förvaras för niirvarande i

allmänna biblioteksbyggnaden, och vore
det önskligt att vår "Park Board" nå-
gon gång kunde finna utväg att an-
skaffa medel nog för att gjuta model-
ien i brons, ty någonting mera passande
kan man näppeligen finna som prydnad
för den så allmänt besökta Minnehaha-
parken.

Liksom Fairmount Park i Philadel-
phia bevarar minnet af sitt första hus,
bygdt af Wm. Penn, år 1682, så inrym-
mer Minnehaha Park äfven vår stads
första hus, bygdt af Colonel Stevens,
år 1850.

Den 28:de Maj 1896, var den största
festdag, som Minneapolis' skolbarn upp-
lefvat och som länge kommer att qvar-
stå i deras minne. Det var nemligen
å denna dag som 8,000 af de större ele-
verna från de offentliga skolorna och
2,000 högskole-elever förenades om att
biträdda af 12 hästar di aga det gamla
historiska huset till dess utsedda plats
i Minnehaha Park, hvarest det nu beva-
ras som ett minne från vår stads barn-
domsdagar.

Det var då 46 år sedan det första hvita
barn i Minneapolis föddes inom dess
väggar, och var det derför en vacker
idee att låta stadens skolbarn få anled-
ning att bringa ut detta minnesmärke
till stadens vackraste park.

De riotusen barnen voro fördelade på
sju afdelningar, som framni(")tte vid de
olika platser, der aflösning skulle ske.

Klockan nio på morgonen samlades
första afdclningen på Sixteenth avenue,
nicllaii Third och Fourlh streets, der
huset stod färdigt att köras cUn närmare
fem mil långa viigen.

Alla väntade med nyfikenhet på Col-
onel Stevens, som hade lofvat att vara
niirvarande för att se sitt gamla hus,
som han hade varit med om att bygga,
draga åstad på sin sista färd. Snart
kom likaväl det nedslående budskapet
att Colf)nel Stevens icke kunde komma,
lian hade träiTats af ett hastigt slagan-
fall, antagligen en följd af de upprörda
känslor, hvari dagens betydelse hade
ffirsatt honom.

10/

Barnen fingo ej reda på denna sorg-
liga tilldragelse, och de voro' ifriga att
komma och taga fatt på flyttningen, och
då kommandot "framåt marsch!" ljöd,
upphäfde de ett glädjeskri och barnen
grepo med ifriga händer fatt i tågen

slutades med husets öfverlemnande till
parkkommissionen.

Oerhörda skaror af barn och vuxne
voro samlade omkring det gamla min-
nesmärket, då ålderman Frank B. Sny-
der, som var född i iiuset, öfverlemnade

t— I

Q
>

>
H

•r.

och det gamla huset var snart i full
fart.

Huset anlände till parken strax efter
klockan 2 och kort efter klockan 3 blef
det ändtligen anbragt på sin framtida
plats, hvarest dagens högtidligheter af-

det till staden i några få passande orda-
lag. Mayor Pratt emottog huset på sta-
dens vägnar, och i det han också höll
ett kort tal, öfverlemnade han huset i
parkkomniissioncns vård för all framtid.
Park-kommissionens president, W. W.

iS8

STEVENS HUS I MINNEHÅHA PARK.

Folwell, emottog huset och uttalade
kommissionens tacksamhet, hvarpå han
föreslog att hela församlingen skulle
stämma in i ett Ijudligt hurra för det
gamla huset, ett förslag som vann stor-
mande bifall och fick hurraropen att
klinga lusteliga från de tusen sinom
tusen personer, som voro församlade i
parken.

Klockan 8 på aftonen lät spårvagns-
bolaget afbränna ett vackert fyrverkeri
och det blef sent innan de sista folkska-
rorna förnöjda uppnådde sina hem.

Innan denna långa vandring cgde
rum hade Stcvens' hus flerfaldiga gån-
ger blifvit flyttadt till olika delar af sta-
den. Efter att hafva lemnat sin första
plats stod det en längre tid på södra
sidan af Second avenue south, mellan
First och Second streets, och efter att
hafva blifvit flyttadt derifrån, hade man
för en tid helt och hållet förlorat spåret
af detsamma. Till och med Colonel
Stevens sjelf hade ej reda på hvar det
fans. Slutligen upptäckte man det å
Sixteenth avenue south, hvarifrån det

sedan af folkvandringen fördes till Min-
nehaha.

Intill Minnehaha Park gränsar soldat-
hemmet (Minnesota Soldiers' Horn;),
som består af en synnerligen pittoresk
grupp af byggnader, belägna inom
stadsgränsen å en 51 acres stor park.
som naturen sjelf danat. Detta land
skänkte staden Minneapolis till staten
för att få soldathemmet törlagdt å den-
na härliga och för ändamålet särdeles
passande plats, och utpekas nu soldat-
hemmet med stolthet för alla turister,
som besöka Minneapolis.

Byggnadsplanerna äro utförda i villa-
stil; omkring hufvudbyggr.adcn och
Central Hospitalet äro ett antal villor
grupperade, hvilka utgöra pcnsioniircr-
nas hem. Hvar och en af dessa "hyd-
dor" herb?rgerar omkring sjuttio män,
och finnes det för närvarande omkring
27S veteraner inqvarterade å soldallicni-
niet.

På de höga bankarne vid utkanten af
parken finnas befästningar försedda med
fyra 32-punds kanoner, uppsatta på sin.i

159

r^ O

< 5

— II

i6o

lavetter. Dessa kanoner, som väga 4,500
pund hvardera, äro kasserade vapen,
som af guvernementet blifvit skänkta
till hemmet. En af dessa skansar är
belägen på "bluf?en" vid Minnehaha
Creek, vid ändan af gångbron som för-
binder hemmet med den elektriska spår-
banan till Minneapolis. Dessa skansar
äro om somrame prydda med utsökta
blomster och förtjusande slingerväxter.
Af de 300 nio-tums kulor, som tillhöra
kanonerna, hafva fem välproportioner-
liga py-amider blifvit uppförda, hvilka i
hög grad bidraga att gifva en karakteri-

flodens vattrade böljor. (Ä nedanstå-
ende plansch ser man udden af ön
sticka fram i det spegelklara vattnet.)
Denna förtjusande ö har gjort en af vår
stads äldre svenskar ö-känd. ty den eges
af den gamle ungkarlen William Ryd-
marck. William, som är bördig från
det bördiga Skåne, föddes å Sonestorp
den 26 Februari 1846. Han anlände till
Amerika år 1880, och två år derefter
styrde han kosan till Minneapolis för
att härstädes grundlägga sitt framtida
hem. Under det han som bäst fiskade
efter lyckan, fick han ögonen på den

BATTERY GILMAN, MINNESOTA SOLDIERS' HOME.

slisk prägel åt anläggningarne.

Det är en idealiskt vacker plats för
en gammal krigsbuss att tillbringa sina
sista dagar i ro, omgifven af en ståtlig,
svalkande löfskog, inom hörhåll af sor-
let från det brusande fallet, som "för
alltid sjunger en kärlekssång till vatt-
nens mäktige fader." Medan vi uppe-
hålla oss vid soldathemmet, kunna vi
icke undvika att från vår upphöjda ställ-
ning å "Battery Gilman" kasta en blick
ner i det blånande djupet, der våra ögon
tjusas vid anblicken af en härlig ö,
hvars stränder ständigt smekas af jette-

"vackra ön", som upptager ett omfång
af 30 acres, och tänkte han genast som
så. "här är mig godt att vara".

År 1887 tog han pre-emption på ö-lan-
det, efter det han likt en Robinson
Crusoe i flera år förut vistats på den
obebodda ön. Ar 1892 erhöll Rydniarck
af guvernementet sitt fastighetsbref på
egendomen. Icke mindre än fyra jern-
vägsbolag försökte emellertid i åratal
medelst processer att bestrida honom
cgandcrätten; men skåningen gick seg-
rande ur striden.

Rydmarck har efter hand gjort åtskil-

[6i

liga förbättringar samt på senare tider
uppfört åt sig en liten tvåvånings-villa
på sin lilla ö.

Denna härliga perla på Mississippis
botten har i långliga tider beundrats för
sin skönhet, men likväl aldrig varit
känd till namnet, ty den hade då tro-
ligtvis blifvit beskärd någon annan be-
nämning än den "vackra ön." Men en
härlig Juli-dag år 1892 erhöll ett stort
antal skandinaver af "Minneapolis' four
hundred upper" följande invitation:

The presence of yourself, with ladies and
children, is cordially requested at an exeur-
sion on the Mississippi to my island, on
Ttiursday, the 7th inst., at half past one
o'clock, to start from the Minneapolis
steamboat landing, foot Washington Ave-
nue bridge. Interurban cars talse you there.

W. Rydmareli.

Lite hvar förstod att det var fråga om
ett dopkalas, och alla skyndade gladt
att hörsamma kallelsen. På den be-
stämda tiden ångade "Atlanta", en två-
vånings flodångare, med sin dyrbara last
förbi de bedårande scenerierna, som
upprullades för ens blickar, då "At-
lanta" ilade framåt i alla möjliga krokar
och krumbugter, förbi täcka öar och
under väldiga hängbroar, utefter Missis-
sippis lummiga stränder.

Efter omkring en timmes färd var-
skodde man Rydmarcks ö.

Större glädje kunde ej gerna varit
i-ådande på Columbi skepp, då dess ut-
kik den 12 Oktober 1492 varskodde San
Salvadors strand.

Alla gäster blefvo med ens landsatta,
och allt hvad man kunde önska sig var
snart uppbtilladt i gräset och på bor-
den mellan de små hyddorna, kring
hvilka sällskapet spred sig i flockar för
att njuta sitt sorgfria väsen. Ön erhöll
nu för första gången namn. Den döp-
tes till "Rydmarcks ö", hvilket namn
säkerligen kommer att bevaras i flera
sekler och på så sätt göra dess egare
odödlig. Det var en fest och en döpel-
seakt, som länge komma att lefva i del-
tagarnes minne.

Tal höllos hela dagen, och mellan ta-
len utfördes sång af en utsökt svensk
dubbelqvartett. Innan festen var afslu-

tad, framsteg skalden A. T. Lindholm
och med sällspord pathos deklamerade
han några af Ninian Werner författade
och med blyertspenna nedskrifna tillfäl-
lighetsverser, hvilkas burleska profetia
vi ej kunna uraktlåta att citera:

TILL

WILLIAM RTDMARCK

vid invigningen

hans ö i Mississippi

den 7 Juli 1892.

Nu stå vi här pä Rydmarcks vackra ö —
Hur denna täcka nejd vårt öga tjusar!
Kring lummig lund ses sorn sitt skimmer

strö.
Och Mississippis våg omkring oss brusar;
I lugnet invid stranden fisken slår,
Och fogeln qvittrar gladt ifrån sitt snår.

Och lilja hvit och ros så röd om kind,
Förgätmigej allt med de ögon Ijufva,
Och blåa klockor vaggande för vind
Och blyg Parnassia på fuktig tufva —
Allt har i dag sig klädt i högtidsdrägt
Och sprider härlig doft med vindens fläkt.

Ty ön sin nye herskare har fått,
Kung "Wilhelm Eröfrarn" han månde kal-
las;
Hvad väldig seger och hvad lycklig lott —
Ej fröjden blott är din, nej, den är allas,
Ty du ilr svensk, ditt segertåg mot ön
Var ock för svenskheten en seger skön.

Hell dig, "Kung William", hell ditt bjerta

hof,
Som här dig helsar uti paradiset;
Vi tömma bägarn glädtigt till ditt lof
Uppå det gamla fosterländska viset
Och önska att du finner snart en mö,
En drottning på "Lycksalighetens ö"!

Se'n skall du se hur trefna'n växer opp

I denna vrå långt skild från verldens fara;

Här skall du fröjdas bland din lefnads

hopp.
Små prinsars och prinsessors glada skara.
Vi önska att försynen dig beskär
Minst lika många som du skådar här!

Och niir du blifvor gammal se'n och grå
Du kan dig lugn i ensligheten meja.
Ett vackert slott skall då i grönskan stå
I stället för i dag en liten koja.
Och väldig bro af stål och af granit
Skall öfver "Vattnens Fader" leda hit.

När många hundra år sin kos ha flytt
Och vi, som dväljas här i afton. alla.
Vårt hem på jorden längese'n förbytt
Emot on skrubb hos "David i Valhalla" —
Då, fastän allting sig förändrat har.
Man "fader William" mins se'n flydda da r.

En fager yngling slottets herre är;

Uti hans anletsdrag man klart kan läsa,

Att han en Rydmarck är, ty se, han biir.

Liksom sin stamfar, kungligt krokig näsa;

Der hänger i hans högtidskabinett

I gvllne ram ett gammaldags porträtt.

102

Och för hvar gäst, som går i slottet in,
Han visar gladt hvad han frän fäder iirfde;
Vid bilden säger han med an-stor min:
"Det William Kydmarck är, som ön för-
ra rf de!
Han var min farfars farfars far.
Min lif och själ — en sabla karlakarl!"

Detsamma tycka vi. som här i dag
Uti din Angship nalkats dina stränder,
Att fira den triumf med friskt behag
Bland goda vänner och bland goda fränder.
Hell Rvdmarck, hell hans ö, det paradis,
Som bfef till slut hans trägna mödors pris!

Först sedan solen dalat bakom vestra
Mississippi-stranden b!åste '"Atlanta" till
uppbrott och styrde Kan mot Minne-
apolis. Dagen var slut. Den hade varit
ovanligt angenäm och härlig, och hvar
och en kände sig glad, ty en ny, hittills
namnlös nejd på jorden hade fått sitt
namn:

"RYDMARCKS Ö".

DE DÖDAS BONINGAR,

I detta brådskans och sträfvandets
tidehvarf torde få ha egnat tillräcklig
uppmärksamhet åt de många kyrkogår-
dar, som hafva. varit och äro förlagda
inom vår stads gränser.

Mången har fullgjort sin sista pligt
till en älskad anförvandt eller god vän
genom att följa den till det sista hvilo-
rummet å Layman's eller Lakewood
Cemetery eller också lustvandrat till
dessa fagra kyrkogårdar för att i all
sköns ro betrakta de storartade monu-
menten samt den sköna, konstnärliga
sammansättningen af parkanläggning,
blomstergård och kyrkogård, under det
att de öfriga "hviloplatscrna" för fler
talet af dem äro ett "terra incognita."

Vi hafva derföre uppsatt en liten sta-
tistisk tabell öfver stadens olika kyr-
kogårdar, hvilkcn torde vara den första,
som någonsin utgått från boktryckarens
kalla typer:

MAPLE HILL— Vid Broadway, mel-
lan Polk och Fillmore streets N. E.;
öppnades den 20:dc Februari 1857;
stängdes år 1890. Antalet döda, som
här blifvit begrafna beräknas till S,ooo.

MINNEAPOLIS (LAYMAN'S) CE-
METERY — Cedar avenue, hörnet af
Lake strcet; öppnades år 1860; 27J4
acres. Antal begrafna till den i:ste
Juli 1899, 19,000.

LAKEWOOD— Vid Lake Calhoun;

öppnades år 1871; 200 acres. Antal

begrafna till den i :ste Juni 1899,
10,512.

HILLSIDE— Mellan Sixteenth och
Twenty-second avcnues N. E. ; öpp-
nades år 1890; 80 acres. Antal be-
grafna till den iiste Juni 1899, 2,853.

CRYSTAL LAKE— Humboldt och
Thirty-eighth avenues north; öppna-
des år 1882; 40 acres. Antalet be-
grafna till den i :ste Juni 1899, 2,200.

ST. ANTHONY— Central och Twenty-
eighth avenues N. E. ; öppnades år
1857; stängdes år 1895. Antal be-
grafna, 5,300.

ST. MARY'S— Chicago avenue och
Forty-sixth street; öppnades år 1871;
27^2 acres. Antal begrafna till den
1 :ste Juli 1899, 4,221.

De två sistnämda äro katolska kyrko-
gårdar, och de tre efterföljande äro judi-
ska begrafningsplatser.

MONTEFIORE— Third avenue south
och Forty-second street; öppnades i
Februari 1875. Antal begrafna till den
I :ste Juli 1899, 136. Tillhör den re-
formerta hebreiska kyrkan.

ADATH JESHURUM CEMETERY
— Vid France avenue, en half mil ve-
ster om Lake Harriet; öppnades i
September 1888. Antal begrafna till
den i:ste Juli 1899, 125. Tillhör den
ortodoxa hebreiska kyrkan.

O. B. A. CEMETERY (Order, of Be-
rith Abraham) — I Richfield township;
öppnades den 7 Maj 1891. Antal be-
grafna till den i :ste Juli 1899, 209.
Tillhör den ortodoxa hebreiska kyr-

103

VY AP MISSISSIPPI FRÅN LAKE STREET BRYGGAN.

104

kan. (Dess medlemmar representera
en hemlig förening snarare än en
kyrka.)

CITY CEMETERY— Belägen utanför
Stadsgränsen. Antal begrafna, 1,450.

Denna plats är de fattiges kyrkogård,
hvarest obemedlade personer, hvilka
icke hafva några anhöriga, som kunna
taga vård om deras stoft, begrafvas på
stadens bekostnad.

Enligt ofvanstående tabell uppgår de
dödes antal till 51,006, hvilket är öfver
4,000 fler än det fans lefvande i Minne-
apolis år 1880.

Något öfver 2,000 personer dö årligen
härstädes. Detta gör tillökningen i "The
Dead City" mindre än förhållandet är
i andra städer, räknadt i proportion till
invånareantalet.

Det finnes likväl m.ånga blomstrande
småstäder i Minnesota, som icke räkna
så många lefvande invånare som de
döde, hvilka Minneapolis sänder till
kyrkogårdarne hvarje år.

Att det icke finnes någon helsosam-
mare ort för skandinaverna i Amerika
än Minnesota kan en hvar lätt öfvertyga
sig om. Här om någonstädes åtnjuta
de frisk luft och ett långt lif. Trots det
stora antalet skandinaver i Minneapolis
räkna vi bland förlidet års hädangångne
endast 146 svenskar, 108 norrmän och
15 danskar.

Den nuvarande dödsproportionen i
Minneapolis är endast 9.3 pä hvarje tu-
sen personer, emot 17. 2 i Berlin, 17.7
i London, 20.2 i Paris, 20.9 i Baltimore
samt 21.4 i New York.

Dödsrapportcn för förlidet år (1898)
uppgifver 2,052 dödsfall.

Under samma tid föddes 4,064 barn
eller chcrubcr, som mammorna kalla
sina småttingar. Af dessa räknas som
vanligt största antalet (650) till tredje
wardct.

Till en början voro inga arragcnmcnt
vidtagna af St. Anthonys äldre settlare,
hvilka kunde häntyda på att platsen
skulle med hast växa upp till någon

större stad. När någon af de första
settlarne blef hädankallad, begrofs han
på sin egen tomt, och om han ej var i
besittning af någon egen jordtorfva, så
j ordades hans qvarlefvor i någon isole-
rad plats utanför sjelfva byområdet.
Detta förhållande egde rum på begge
sidor om ffoden.

Den första begrafningsplatsen var i
gamla St. Anthony, å en liten kulle,
mellan Eighth street och Filth avenue
S. E., hvilken på senare åren nyttjats
till brädgård. Platsen hade intet namn
och ingen förteckning öfver dem som
der begrofvos. Gamla settlare beräkna
deras antal till omkring 50, af hvilka de
flesta sedan flyttades till Maple Hill
Cemetery, som öppnades den 2o:de Fe-
bruari 1857.

Den första kyrkogården på vestsidan,
Layman's Cemetery, öppnades år 1860.
Innan detta ursprungliga Minneapolis
hade erhållit någon kyrkogård, hade
man till begrafningsplats utvalt en hög,
skogbeväxt sandkulle å nuvarande Sixth
avenue north, vester om Fifth street.
Här egde den första frimurarebegraf-
ningen rum ,då Brother Albert N. Hoyt
under högtidliga ceremonier begrofs,
som det sades, å "Brother Bassett's
Hill," den 25:te Mars 1855.

Den som nedskrifver dessa rader har
i snart tjugo år haft sitt hem å ofvan-
nämda sandkulle, och det är ej särdeles
lång tid sedan man fortfarande kunde
märka tydliga spår af de forne grafkul-
larne.

Martin Layman, som anlade den för-
sta kyrkogården på vestsidan, kom till
Minneapolis år 1851 och tog "pre-emp-
tion" å en sektion land, gränsande intill
nuvarande; Lake street och Cedar ave-
nue, och bygde han der det sjette hu-
set i ordningen på vestra sidan om
floden.

Är 1855 eller 1856 inträfYade ett döds-
fall nära intill Laymans hem, och all-
dcnstund folket var fattigt och icke hade
något land, gaf han dem tillåtelse att
begrafva den aflidne på hans egendom.
På detta sätt var det som "Uncle" Peter

i65

Wardell blef den första person som be-
grofs på den plats, som sedermera blef
känd under namnet jNIinneapolis Ceme-
tery. Då Layman tog detta land i be-
sittning, anade han föga, ait han skulle
komma att förvandla en del deraf till ett
dödsrike.

Är 1859 utstakade han en half acre åt
sig sjelf samt för att dessutom stå sina
grannar till tjenst och år 1860 inhäg-
nade han tio acres under iiamn af Min-
neapolis Cemetery. Arealen ökades vi-
dare, så att det före hans död, år 1886,
upptog inalles 27^ acres. De första
tomterna voro 8x24 fot och såldes så
billigt som för en dollar; några tomter
voro till och med sålda för så lågt pris
som 50 cents, och sällan var det att
någon såldes för mer än fem dollars.
Här, liksom i de öfriga kyrkogårdarne,
fördes det i äldre tider icke något or-
dentligt "record" öfver de döda; men
sedermera blefvo de alla nödsakade att
föra en fullständig och systematisk för-
teckning.

Colonel John H. Stevens' dotter, det
första barn som föddes i Minneapolis,
begrofs å Minneapolis Cemetery år 1862,
men flyttades sedermera till Lakewood.

Familjen Nichols ligger äfven här —
fem begrafna på en dag. De hade alla
drunknat i Lake Calhoun. Ett af bar-
nen var i badet och blef uppfångadt af en
vattenhvirfvel. En liten broder skyn-
dade till hjelp, men också han blef ned-
dragen af den förrädiska vågen. Sedan
sprang modern i, blott för att möta
samma öde. En fjerde medlem af fa-
miljen rusade i efter modern — fadren
följde, och alla sjönko i djupet tillsam-
mans.

John T. Hoblitt, den första soldat från
Minnesota, som dog under inbördes-
kriget, blef begrafven här, och hans sista
ord: "Do not bury me on slave soil,"
äro inhuggna på hans grafsten.

Ej mindre än 164 soldater från in-
bördeskriget hvila härstädes.

På en hög, enstaka och utsökt plats å
Lakewood Cemetery, vid stranden af
Lake Calhoun, finner man det sista

hvilorummet af "Lady of the Lake,"
hvilkens patetiska historia uppväcker
alla besökandes medkänsla. Hon till-
hörde en ansedd familj i Östern, men
var invalid och kom till Minnesota för
att söka den skatt, förutan hvilken lif-
vet saknar värde. Under sina dagliga
utfärder till Lake Calhoun blef hon så
förtjust i dess skönhet, att hon utvalde
åt sig en passande grafplats och för-
säkrade sig om sina anhörigas och vän-
ners samtycke att här erhålla sitt sista
hvilorum, inom hörhåll af vågornas
plaskande, några få fot från den frid-
fulla stranden.

Många besökande uppsöka denna
plats, der man å en grafsten läser nam-
net "Helen Francis, hustru till Sir
Joseph Francis, död den 27:de Mars
1873. Långt innan denna plats var af-
sedd för de "dödas boningar," stod Mrs.
Francis på denna höga kulle, och då
hon blickade ut öfver sjön, sade hon
att hon aldrig sett en så härlig
och passande plats för de dödas
gårdar. Så snart denna plats se-
dermera blef afsedd för grafgård, för-
säkrade sig hennes make, Sir Joseph
Francis, om en hvilostad för hustruns
stoft på den ofvannämda höga kullen,
hvilken också blef beskrifven som "Lot
I, Section i." Helen Francis' make
slumrar nu också den sista sömnen vid
hennes sida och på hans grafsten läser
man följande intressanta inskription:

"Joseph Francis, Fatlier and Found-
er of the United States Life Service,
1842. Founder of American Ship-
wreck Society, 1842. Inventor of Cor-
rugated Metallic Life Gar, Life Boat,
etc. Received the thanks of the Forty-
ninth Congress, honored by the Fiftieth
Congress for his service to humanity.
Honored, decorated, rewarded and
knighted by the Crowned Heads of Eu-
ropé. Born March i2th, 1801."

Joseph Francis dog den io:de Maj
1893 i en ålder af 92 år.

Samtidigt härmed må omnämnas att
den pil, som växer invid denna graf,
planterades för 22 är sedan, och är upp-

i66

växt från en telning, som Sir Francis
tagit från det pilträd, som står invid
den plats, hvarest Napoleon var be-
grafven på ön St. Helena.

som förlorade lifvet i den stora qvarn-
explosionen år 1878. Öfver denna grät
reste Head Millers' Association år 1885
ett storartadt monument — bestående

p
o
W

<j
o

Alldeles intill Helen Francis' graf be-
finnes det sista hvilorum, hvilket om-
sluter stoftet af de aderton olycklige,

ai en väldig fyrkantig obelisk för en
kostnad af $3,500.

Här hvilar äfven sida vid sida åtta

i67

inedlemmar af Rand-Coykendall famil-
jen, hvilka alla drunknade, då deras båt
kantrade i den svåra stormen på Lake
Minnetonka år 1885.

Bland de mest storartade och dyrbara
monumenten finner man McNairs mo-
nument, närmare 50 fot högt, samt
Pillsbury-, Wolford- och Pence-monu-
menten.

Det finnes mycket af intresse i Lake-
Mfood, men en sak till kan vara nog. I
Södern torde nedan berörda faktum icke
vara af något intresse, ty det är mindre
sällsynt der; men här hafva vi så liten
förbindelse med den afrikanska rasen.
Den plats, hvarest qvarlefvorna af
"Aunt Millie Bronson" hvila, ligger å
•George A. Bracketts grafområde, Lot
No. 3, Section 2. "Aunt Millie" var
omkring ett hundra år gammal, kanske
mer, då hon dog i Mars 1885. Hon var
■en tjenarinna hos general Beauregard
under kriget och blef tillfångatagen i
striden vid Tishomingo af major Brack-
■ett från St. Paul, och efter att ha blifvit
bringad till Norden och till George A.
Brackett i Minneapolis, betraktade hon
alltid "Massa George" som sin beskyd-
-dare. Hon fäste sig mycket vid familjen
och i synnerhet vid lilla Annie Brack-
ett, och då den lilla sjuknade och dog i
Juni 1864, var "Aunt Millies" sorg lika
stor som hos någon af familjens med-
lemmar. Mr. Brackett lät taga god vård
om henne på hennes ålderdomsdagar,
och då hennes slut nalkades frågade han
henne, om hon skulle tycka om att
l^lifva lagd vid sidan af lilla Annie, och
den blick som åtföljde hennes svaga
svar, "Oh, yes. Massa George," visade
huru tacksam hon var för detta be-
hjertade anbud.

Bland de grafstenar, som flyttats från
Maple Hill till City Cemetery, finna vi
en med följande egendomliga och hjert-
nypande inskription:

"Behold, dear friends, as you pass by.
As you are now, so once was I:
And as I am now, so you must be;
Prepare for death and follow me."

(Om inte minnet sviker, torde samma
grafskrift [på svenska] en gång i tiden
varit synlig på någon kyrkogård i gamla
Sverige.)

Bland grafmonumenten å Hillside
Cemetery fästes ens uppmärksamhet
ögonblickligen vid en ofantligt stor ka-
non. Den är en skänk af krigsdeparte-
mentet i Washington till Wm. Downs
Post No. 68, G. A. R., och är det första
soldatmonument som blifvit uppsatt i
Hennepin county. Monumentet invig-
des med högtidliga ceremonier den
29:de Maj 1897. Denna gamla beryk-
tade kanon är en slätborrad 32-pundare,
hvilken under inbördeskriget gjorde
stor tjenst på örlogsskeppet "Caronde-
let," tillhörande amiral Porters flottilj,
och hade del i äran i alla de bataljer,
som egde rum mellan Memphis och
New Orleans.

Stadens kyrkogårdar inrymma till-
sammans 869 soldatgrafvar, hvarest de
Unionens tappre försvarare, hvilka stu-
pade under inbördeskriget, blifvit j or-
dade. På "Memorial Day," den 30:de
Maj, dekoreras alla dessa grafvar hvarje
år med blomsterbuketter och kransar,
hvilka dagen förut hopbindas af stadens
patriotiska damer. Denna dag finner
alltid mången villig och hjelpsam hand,
som hela dagen lång frivilligt utöfvar
denna kärlekens mission.

PRESS, HANDEL OCH
INDUSTRI.

TIDNINGAR.

Ibland den själaspis, som flns på jorden,
Nog äro tidningarne numro ett;
Ocii pressen är en väldig stormakt vorden,
Hvars verkningar man skönjer vidt ocli

bredt.
Till arma hyddor, prydliga salonger
Sig tidningarne bana väg i dag
Med nyheter, med skämt och följetonger,
Poem och ledare af skilda slag.

I fråga om tidningar i äldre och ny-
are tid hafva vi ett allt för stort fält att
röra oss på. Tidningar hafva här upp-
stått lika talrikt som svampar ur jorden,
och kunna vi ej egna rum och tanke åt
dem alla. Vi vilja endast nämna nam-
net och tiden för de första tidningarne.

Den första veckotidningen i St. An-
thony, "St. Anthony Express," begynte
utgifvas af skräddaren Tyler den 3i:ste
Maj 1851, och den första i Minneapolis,
"The Northwestern Democrat," utkom
första gången den 2:dre September 1854,
redigerad af W. A. Hotchkiss. Den
första dagliga tidningen härstädes var
"Falls Evening News," som startades af
Croffut & Clark den 28 September 1856.
De voro de förste som hade mod nog
att med sin farkost för full vind begifva
sig ut på den dagliga journalismens
stormiga haf; men en vacker dag i
April 1861 träffades deras bräckliga far-
kost af en stormby och led den liksom
förut mången ståtligare skuta skepps-
brott på cie klippiga skären och försvann
för alltid ur sigte. Vccko-upplagan,
känd under namn af "State News," fort-
satte likväl två år längre. De hundra-
tals tidningar, som sedan dess existerat,

(168)

och af hvilka ett flertal endast fört en
dagsländas tillvaro, är det allt för lönlöst
att söka referera.

Af de cirka 125 tidningar och tid-
skrifter af allehanda slag, som för när-
varande utgifvas härstädes framträda
endast tre jemnstarka jettar, nemligen
de båda morgontidningarne "Minncapo-
lis Tribune" och "Times" samt afton-
tidningen "Minncapolis Journal," hvilka
i alla afseenden kunna ställas i bredd
med Österns förnämsta nyhetstidningar.
Om skräddaren Tyler, den gamle rid-
daren af sax och trycksvärta, nu kunde
stiga upp ur sin graf, skulle han allt
biifva storligen förvånad att se huru tid-
ningar klippas till nu för tiden samt
huru våra nutida snabbpressar trycka
och vika 24,000 tolfsidiga tidningar i
timman, från stora pappersrullar, som
upptaga fyra till sex mil i längd.

Vid ofvannämda tidningar finna vi
några af våra landsmän för närvarande
innchaivare af åtskilliga ansvarsfulla be-
fattningar. Vid "Minneapolis Journal"
fungerar svensken Fred H. Sanders som
superintendent för annonsafdelningen,
och norrmannen Adolph Edsten å re-
daktions-staben. Norrmännen P. O.
Stromme och Paul Gylstrom äro an-
stälda som redaktionssekreterare; den
förstnämde vid "Minneapolis Times"
och den senare vid "Minneapolis Trib-
une."

Den skandinaviska pressens historia i
Minncapolis har varit särdeles skiftes-
rik. Ja, många äro de tidningar och
tidskrifter, som uppstått å den journali-

109

stiska horisonten och snart försvunnit
derifrån, oaktadt de hvar för sig kom-
mit till för att fylla ett enkelt tomrum.

Sä snart en tidning man börjat pä
Att gifva ut, nog förnam man då
I dess anmälan en gammal fras
Med hvilken publikum lätt skall tas,
Men frasen var blott on krok så grof :
"Nu f ylles ett jänge kändt behof".

Journalistens stig är törnbeströdd.
Bäst han trälar som en slaf går företaget
i qvaf och tidningen måste ge upp an-
dan för att '"fylla ett länge kändt be-
hof."

En skämtare gaf en gång följande råd
till en vän, hvilken kände sig manad
att beträda den publicistiska arenan:
"Broder, blif aldrig publicist, med min-
dre du, likt en rhinoceros har horn på
näsan, och en hud, som skyddar mot
knappnålsstyng." Om man på ytan här-
af ser ett leende skämt, så hvilar likväl på
botten en djupare sanning än måtigen
anar. En och annan som umgåtts med
begäret att utgifva en tidning samt fått
sin vilja förverkligad, har också snart
fått skåda sakens allvarliga och mörka
sida och inom kort fått erfara, att publi-
cistens kall ej bör räknas till de afunds-
värda.

"Nordvestern" var namnet på den för-
sta svenska tidningen i Minneapolis.
Den utgafs år 1872, med W. Gumaelius
som redaktör. Efter sju, säger sju, hela
veckor uppgaf den andan. Hösten sam-
ma år flyttade kapten J. A. Vanstrum sin
tidning. "Svinska Monitören," från St.
Paul till Minneapolis. Försatt i pen-
ningeknipa och urståndsatt att erhålla
det lofvade understödet, blef äfven han
inom kort tid nödsakad att nedlägga sitt
tidningsföretag.

Dessa första meteorer på tidningslite-
raturens himmel kommo, lyste och för-
svunno således på en ovanligt kort tid-
rymd. Deras korta tillvaro får ej ute-
slutande tillskrifvas de män, som stodo
i spetsen för dem, utan fastmer den
publik som felat att understödja ett så-
dant allmännyttigt företag genom att
under tidningens tidigare tillvaro und-
vika att subskribera på sin egen stats

tidning för att derigenom enligt eget
förmenande blifva förvissad om, att tid-
ningen kommer att "lefva"; så att de ej
behöfva förlora sin dollar eller par.
Eller med andra ord: förvissa sig om
att det icke är någon enskild persons
afsigt att rikta sig på allmänhetens be-
kostnad för att sedermera draga den vid
näsan genom att upphöra med företaget.
Om detta är mångens åsigt, så måste
en och annan rättänkande person likväl
hysa sundare åsigter och erkänna, att
de som hafva förmåga och energi att
sätta sig i spetsen för ett dylikt företag
merendels riskera lika många tusen som
prenumeranten enstaka dollars, förutom
den förlorade ersättningen för åt före-
tagets framgång uppoflfrad tid och ar-
bete.

Hösten år 1875 stod en het kampanj
för dörren. Ingen svensk republikansk
tidning fans till hands, men deremot en
svensk demokratisk tidning, "Svenska
Nybyggaren" i St. Paul. Den politiska
striden blef lifhgare och tiden kortare,
hvadan följden blef att en svensk-repu-
blikansk kampanjtidning dök upp "för
första gången," nemligen "Mullvaden,"
som utgafs af "Kurre Brothers" (Al-
fred Söderström och Alex. Mobeck).
Som dess utgifvare ville förena nytta
med nöje, utgafs "Mullvaden," tillfäl-
lighetsblad för skämt och allvar, i stort
format, med två sidor politik och två
sidor glad och skämtsam läsning. Att
tidningen ej tillhörde det surmulna sla-
get, kan dess här nedan införda anmälan
bäst intyga:

MULLVADEN.

Mullvaden är ju ett komiskt djur,
Det kan väl ingen förtänka.
Han är så piggor och så tojour,
Och vill i sorg sig ej driinka;
Tv fast jordbrukare af naturen
Är han till driftkuku klippt och skuren
Och ständigt glad.

Uti hans vägar det ofta bor
Rätt mången kinkiger gata.
Gör han en "bock" om ej alltför stor,
Han ödmjukt ber er förlåta. ^„„^„_

Det ganska svårt är att snörrätt vanära-
En kan väl vara så god som andra,
Blott man är glad.

1 70

Hans preteutiouer ä' ganska siiiA,
Han önskar hjelpa de svaga.
De sorgsna han önskar hjelpa få
Att uppä smilbandet di'aga.
Gä ej och bläng som en ilsken katta
Rätt ofta ändras det helt besatta.
Blott man är glad.

För likars bästa och bröders väl
Hans svärd dras ständigt ur skida;
Dock, rätt och sanning är enda skäl,
Hvarför han önskar att strida.
Han kan ej se huru orätt öfvas:
Hans bättre känslor kan icke döfvas
Ty han är glad.

I politiken hans lära är
Att motpartiet bör tuktas;
Och är det dcrför som han nu svär
Att med dem grufligt krunibugtas.
Ty han vill lefva "und leben lassen",
Och skulle äfven han få på tassen
Är han dock glad.

Ett särdeles eget förhållande .smn stod
i förbindelse med utgifvandet at "Mull-
vaden," bör ej förbigås. Trots "Mull-
vaden" ganska skarpt sablade på sin
politiske motståndare, "Nybyggaren,"
samt på alla rättänkliga vis försökte att
leda allmänheten ifrån dess politiska irr-
gångar, uppsattes och trycktes "Mull-
vaden" å "Nybyggarens" eget kontor i
St. Paul för en ganska moderat arbets-
omkostnad, då man tar i betraktande alt
intet annat svenskt tryckeri fans att till-
gå. Hela transaktionen visade tydligen
att det fans trohet i Noraen bland sven-
ska tidningsmän den tiden, trots politi-
ska skiljoineningar.

Om "Mullvaden" hade ej hlilvit så
mycket sagdt, om det icke varit för den
orsak, alt den gaf upphofvet till alt
strax derefter utgifva en svensk republi-
kansk veckotidning. Alfred Söderström
blef den som utsågs att, så snart som
dyningarnc efter den politiska stormen
lagt sig, påbörja det nya företaget. Öf-
verste Hans Mattson, som då vistades i
Litchfield, hade under tiden fått nys om
hvad som var i görningen, och allden-
stund lian var en gammal erfaren tid-
ningsman och mera känd bland såväl
amerikanare som svenskar, valdes han
sedermera som den nya tidningens ban-
brytare. På så sätt såg inom kort "Min-
nesota Stats Tidning" dagens ljus.

Under tifkn hade "Svenska Nybygga-

ren" i St. Paul nyllat upp till Minne-
apolis för att söka ett större verknings-
fält, men den blef snart troll af lifvet
och lade sig ner alt hvila för alllid.

"Minnesota "Stats Tidnings" första
nummer utkom första veckan i Januari
1877. Den stod alltjeml under ledning
af öfversle Mattson, Alfred Söderström
och Axel Dahlstrand, samt efter den
senarcs död af Magnus Lunnow. "Slats-
lidningen" var republikansk till sin po-
litiska trosbekännelse, men likväl ingen
partislaf; och i afseende på de värderika
råd, som den ständigt meddelade till
den svenske farmaren i Nordvcstern har
den ännu ej funnit sin like. Den valde
staten som sin verkningskrets och lem-
nade det kyrkliga åt den religiösa tid-
ningspressen. Den ansåg att en poli-
tisk tidning borde vara en tidsspegel, i
hvilken de vigtigaste händelserna borde
synas, och alldenstund olika händelser
intressera olika personer, trodde den sig
bäst uppfylla sin pligt genom alt vara
opartisk mot alla, så långt som det
kunde ske utan att bryta mot god ton
eller den allmänna moralen. Kyrkotid-
ningen "SkafYaren" i St. Paul kunde
icke tolerera "Statstidningens" sjelfstän-
diga hållning, synncrligast hvad dess re-
fcratcr öfver svenska sällskaps-tillställ-
ningar beträffade, utan fortsatte den
gång på gång med de mest hänsynslösa
anfall mot "Statstidningen" och dess
personal. Ja, den gick så långt att den
i clt enda nummer publicerade en mellan
ätla och nio spalter lång artikel, hvari
"Minnesota Stats Tidnings" program
och tendens på det skarpaste klandrades.
'Statstidningens" popularitet och sprid-
ning (ikades desto mer. trots den ruttna
Itok-mikcn. "Statstidningen" existerade
1 fyra och ett hälft år. Under senare
tiden af dess tillvaro hägrade Orientens
glimmcr för öfverste Mattsons syn och
någonting måste göras. — Ingen svensk i
.Miimesola, och synncrligast ej af "Stats-
tidningens" liisarc, har glömt den ru-
skiga Hill-Montcgn-kombinationen, den
sorgligaste i svenska tidningshistoriens
:mn;d(T. "Statstidningen" blef såld.

oi
<

Q
>

I— <
Di

Q
m

-s^i S^HV ri

171

1/2

Den hade fallit i sin bittraste oväns våld.
"Statstidningens" program hade alltid
klandrats af "Skaffaren," men efter kö-
pet tillkännagafs det att "Statstidnin-
gen" fortfarande skulle redigeras i en-
lighet me'd sitt redan utstakade pro-
gram och att dess tendens framdeles
skulle blifva så nära lika hvad den varit,
att ingen af dess läsare skulle få anled-
ning att klaga öfver den skedda hand-
lingen. Det kan man ju kalla en falsk
"unionism."

"Att tjena två herrar tillika.
Så skilda som Mammon och Gud,
Det kan ingen utan att svika
Och vanvårda enderas bud."

Missnöjet öfver "Statstidningens" för-
säljning var allmänt och prenumeranter
i mängd började stiga ut ur ledet, ty
ingen ville svära den nya fanan.

Det blef nödvändigt att draga in på
staten. "Statstidningen" fick slutligen
nöja sig med de artiklar, som förut varit
uppsatta för "Skafifarens" räkning; den
blef till en del ett eko af den senare,
tills den slutligen måste dragas in, eller,
som det kallades, konsolideras med
"Skafifaren."

Den allmänna missbelåtenheten visade
sig på mångahanda sätt. En "lebsen"
vän till "Statstidningen" insände ne-
danstående Sorgevisa till en annan
svensk tidning. Han tillkännagaf sam-
tidigt att visan bör sjungas långsamt
samt efter den glada melodien ur "Or-
pheus i underjorden."

Sorgevisan återgifves i sin helhet med
utelemnandet af några då bifogade noter
(icke musiknoter).

Till staten född för fem är sedan,

En pilt jag var, liolt lihf-ral;

Dock att min sol är starkt 1 nedan,

Det miirkfi nof? liiir och i St. Paul.

Aj! aj! aj! aj! aj! aj!

Minnesota tidning, du iir Illa kiind

bftd' hilr och der.
Aj! aj! aj! aj! aj! aj!
Minnesota tidning, du är lila ktlnder hiir.

Jag hade viinner ganska flna,
I politik, som hvar man vet.
Nu håna de mig jomt och flina;
Men Inte rår väl Jag för det!

T.v knipen vardt jag af prelaten.
Får ej mer vara liberal.

Jag får ej ens en tår till maten,
Och derför kiinner jag mig skral.

Mig egna kläder fordom prydde;
En sprätt jag kände mig i sta'n;
Men sedan Sk — n åt mig sydde.
Så ser jag ut som jag ej var van.

Vårt inuanmäte har nu blifvit
Detsamma för oss båda två;
Förty hvad Sk— n re'n har skrifvit,
Står för "Statstidningen" också.

Jag afsked ta*r nu af publiken,
Jag vill ej klaga mer min nöd,
Af liberala vänner sviken,
Det sannerligen blir min död.

(Publiken applåderar).

Hvad tycks väl: en applåd vid grafven!

Jag ficli dock den för egen del.

I band och bojor smidd som slafven

Jag är, men det är prestens fel.

Aj! aj! aj! aj! aj! aj!

Minnesota tidning dock är lycklig,

har en salig själ.
Aj! aj! aj! aj! aj! aj!
Minnesota tidning säger nu farväl! farväl!

"Svenska Folkets Allehanda" vitkom
endast en kort tid här i staden. Tidnin-
gen utgafs först i Litchfield hösten år
1883 af Lambert Gisslow, som året derpå
flyttade tidningen till Minneapolis för
att, som det sades, vinna ett större fält
för dess verksamhet. Hitkommen lät
Gisslow fyra andra personer ingå som
delegare i tidningen och förstorade den
till samma format som de största
svensk-amerikanska tidningarnes. Giss-
low redigerade tidningen från dess bör-
jan till i Juli 1884, biträdd af N. P. Lind
en kort tid på försommaren. I slutet af
September fann bolaget sig nödsakadt
att nedlägga tidningen af brist på erfor-
derligt kapital att möta de ökade utgif-
ter, som tidningens flyttning och försto-
ring förorsakat. Prcnumerantlistan
köptes af "Svenska Amerikanaren" i
Chicago.

"Nya Verlden."— I Augusti 1889 bör-
jade en svensk veckotidning med nam-
net "Nya Verlden" utgifvas i Minne-
apolis. Den helsades entusiastiskt väl-
kommen af ett stort antal landsmän,
som länge önskat se tillvaron af en verk-
ligt frisinnad och i politiskt hänseende
fullt sjelfständig tidning. Utgifvarne

173

voro fem till antalet: Jphn J- Erickson,
Oliver Sköne, Robert H. Bergman
Otto Oberg, alla skickliga typografer;
samt literatör Gudmund Åkermark, tid-
ningens redaktör. Företagets afifärsfö-
reståndare var Mr. A. E. Sandberg.

"Nya Verlden" tycktes allt ifrån bör-
jan gå en vacker framtid till mötes,
men ödet ville, såsom i det följande
skall ses, någonting helt annat. "De
gode dö unga!" Redan efter ett hälft
års existens hade "Nya Verlden" en lo-
kal spridning, ditintills ej uppnådd af
någon annan svensk Minneapolis-tid-
ning, och prenumeranter från alla sven-
ska .settlement i det öfriga Minnesota
och Nordvestern inströmmade dagligen.
Allt gick väl och skulle sannolikt så
fortgått, om icke de fyra förstnämda
delegarne i tidningen, lockade af ett för-
månligt anbud, påyrkade att sälja affä-
ren till en tryckerifirma från lowa, som
etablerat sig i Minneapolis. Tidningen
såldes och fortsatte sin verksamhet med
Gudmund Åkermark och Otto Eländer
som dess redaktörer. Den sistnämde
lemnade dock efter några månader sin
befattning och flyttade till Ironwood,
hvarest han tog anställning å apotek.
Tidningens nye egare, Mr. Louis Tjer-
nagel, kom tyvärr på den barocka tan-
ken att ändra bladets utgifningsort till
den lilla obskura staden Story City i
lowa. Inga föreställningar häremot
hjelpte, och vid jultiden år 1890 förverk-
ligades den för tidningen så olycksdigra
flyttningen till lowa. Åkermark med-
följde och qvarstod som redaktör till i
Juli 1891, då han lemnade sin befattning,
i hvilken han efterträddes af literatör
O. A. Linder, numera redaktionsmedlem
vid "Svenska Amerikanaren" i Chicago.
Mr. Linder fick samma svårigheter som
sin företrädare att kämpa emot. Tidnin-
gen betraktades till följd af flyttningen
som ett slags afifälling, och prenumeran-
terna från Minnesota och öfriga stater
uppsade prenumerationen, hvaraf följ-
den blef att företaget måste nedläggas.
"Gnistan" utkom på våren 1891 och

redigerades af den begåfvade unitarie-
presten Axel Lundeberg. Till en början
utkom ett nummer i månaden, seder-
mera två. Inalles utkommo 23 nummer.
Orsaken till dess upphörande var brist
på kapital och uthållighet hos utgifva-
ren. "Gnistan" var en frisinnad tidning,
som skarpt kritiserade det religiösa
skrymteriet och den politiska hum-
bugen. Dess motto var: "Frihet, jemn-
likhet och broderskap." Den hade soci-
alistisk tendens och försvarade med
kraft och talang arbetarens intressen.

"Friskytten," en liten frisk jägare på
literaturens fält, som utgafs af "Sven-
ska Folkets Tidnings" bolag, presente-
rade sitt första nummer för allmänheten
den 2S:te November 1891, och den
svensk-amerikanska pressen böjde sig
till jorden för dersamma. En sak är
saker, att när Sveriges skämttidningar,
"Söndags-Nisse" och "Kasper," först
lades fram för publiken, fingo de ej så
mycket blommor. "Friskytten" rönte
ett varmt emottagande af sina kollegor
såväl som af allmänheten. Den redige-
rades af de rutinerade tidningsmännen
Ninian Werner och Gustaf Wicklund.
hvilka voro allmänt kända för sina
framstående förmågor inom det humo-
ristiska området. I denna lilla pigga
skämttidning fann man ofta allvarets
lugn blandadt med skämtets yra på ett
behagligt sätt — ty blandningen verkstäl-
des af vana händer. Wicklund-Werner
var en stark kombination inom denna
bransch af tidningsliteraturen.

Genom många af de från Werners
penna flutna alstren gick en allvarets
och den djupa känslans tråd, hvilken
kommo oss att känna, att vi lefva äfven
för något annat, högre och ädlare, än
den blotta kampen för tillvaron: under
det att Gustaf Wicklund, den glade wit-
zaren på vers, genom sina lekande, af
ögonblicket alstrade paradoxer, alltid
tvingade våra smilband att utvidgas och
våra hjerteröttcr att dallra.

Ninian skref en gång i "Friskytten":

1/4

Vår Friskytt eger re'n en vidsträckt sprid-

Och väldig framgång man krabaten spär;
Den är också en sabla treflig tidning,
Som stads med lust och sång kring jorden

gäl-. -
Hur glade månde då dess pappor vara,
De underbara!

Om Ninian med "pappor" mente
Lunnow, Söderström och Höglund (ty
humoristerna sjelfve se ju aldrig glada
ut), så voro de minsann ej så glada i
själen, ty strax efter det nya tidnings-
företaget gått af stapeln kom den allt
förhärjande krisen och flera af de jern,
som "Svenska Folkets Tidnings" bolag
hade i elden, blefvo brända. Utgifvan-
det af "Friskytten" var förenadt med
betydligt stora utgifter, och alldenstund
egarne af "Svenska Folkets Tidning"
hade att egna sin mesta tid och sina
bästa krafter åt "Svenska Folkets Tid-
ning" blef bördan för tung. Efter det
"Friskytten" utgifvits i något öfver två
års tid, såldes dess prenumerationslista
och "Friskytten" sammansmälte med
"Humoristen" i Chicago, hvilken i flera
år bar dess namn i sin vignett. "Fri-
skytten" saknades af mången, ty den var
den bästa skämttidning, som hittills ut-
kommit på svenskt tungomål i Amerika.
"Vägbrytaren," som uteslutande redi-
gerades i nykterhetssakens intresse, bör-
jade utgifvas omkring år 1893 af ett bo-
lag, bestående af medlemmar från olika
delar af staten. Ole Krön i Evans-
ville var dess redaktör samt den ledande
själen i företaget. I redaktionen befann
sig äfven en tid den ifrigc nykterhets-
kämpen Oscar Wolf. Denna tidning,
liksom mänga andra, hade svårt att
bryta sig väg och efter det densamma
under många svårigheter utgiivits i
Minneapolis i cirka tre års tid, flyttades
tidningen till Stillwater, der den förlidet
år under iiamn "Vcsterlandot" stilla
afsomnadc.

En annan liten tidning, "Populisten,"
utgafs år 1894 af C. A. Lundberg; men
då han knappt ett år derefter afgick
med döden, släcktes äfven lifsgnistan
hos "Populisten."

"The Northland Magazine" var den
första och sista uppenbarelsen på det
uteslutande literära området. Denna
månadsjournal utgafs år 1898 på engel-
ska språket och egrades synnerligast åt
skandinavernas intressen. Olaf H.
Rask, en af dess grundläggare, inträdde
vid krigets utbrott mot Spanien i mili-
tärtjenst, som löjtnant i kompani M af
Femtonde Minnesota-regementet, och
alldenstund Mr. Marion S. Norelius,
hans kompanjon i företaget, ansåg det
opraktiskt att vidare fortsätta företaget,
kom det i händer på nya egare och
upphörde den för öfrigt väl redigerade
månadsskriften under loppet af sin an-
dra årgång.

De norske tidningsmännen, som voro
de första som beträdde den journalisti-
ska arenan, hafva också haft sina "hund-
år," och vilja vi äfvenledes i korthet
omnämna deras förnämsta organ, som
kommit och gått för att "tylla ett länge
kändt behof."

"Nordisk Folkeblad" var den första
norska tidning i Minnesota. Den ut-
gafs om våren 1868 i Rochester af Leon-
ard & Booth, utgifvare af "Rochester
Post," hvilka engagerade danske vice-
konsuln för Minnesota, F. S. Christen-
sen som redaktör och föreståndare för
tidningen. Hösten samma år köpte
Christensen tidningen och flyttade den
till Minneapolis, hvarest "Nordvestens"
nuvarande egare, S. Listoe, trädde i för-
bindelse med densamma. Är 1870 blefvo
W. T. Rambusch och Hjalmar Eger
egare af tidningen, hvilka emellertid
efter ett par års förlopp på grund af
financiella svårigheter måste uppgifva
hela företaget. Det kom nu i händerna
på dåvarande sheriffen i Hennepin
county, George H. Johnson, med Ed-
ward Larsen som redaktör och fortsattes
under deras ledning tills 1875, då tid-
ningens subskriptionslista inköptes af
"Skandinaven" i Chicago. Dess saga
blef dermed afslutad.

En annan norsk tidning som en tid
förde en omvcxlandc tillvaro var "Min-
nesota." Den utgafs först som republi-

175

kanskt organ af C. F. Solberg och Hjal-
mar Eger. Efter en tids förlopp råkade
tidningen i händerna på M. Wesenberg
och blef genast ett demokratiskt språk-
rör. Wesenberg tröttnade snart på affä-
ren och sålde tidningen år 1873 till
Johnson & Gjedde. De ändrade med
ens tidningens tendens och kallade den-
samma för "Budstikken."

"Budstikken" utgafs år 1873 af F. A.
Husher, Gudmund F. Johnson och
John E. Gjedde med den förstnämde
som redaktör. Sedermera sålde Husher
sin andel i tidningen till sina båda kom-
panjoner. Efter Husher blef Paul
Hjelm Hansen, Jon Bjarnason och
Luth. Jaeger "Budstikkens" redaktörer.
Mr. Jaeger efterföljdes år 1884 af Jör-
gen Jensen och denne åter år 1886 af
Tom Överland. År 1888 såldes tidnin-
gen till T. Guldbrandsen & Co., och sam-
manslogs den år 1894 med "Minneapolis
Tidende."

"Verldens Gäng" utgafs år 1878 af den
på sin tid så sorgligt beryktade så kal-
lade tidningsmannen A. M. Schack, som
utan medel eller anseende gång på gång
försökte att medelst sina lösa projekt
upprätta nya tidningsföretag. Hans
djerfvaste försök var bland annat att
starta en norsk daglig tidning. Det blef
följaktligen qväfdt i sin linda. "Verl-
dens Gäng" gick utan saknad snart till
all verldens väg.

"Faedrelandet og Emigranten" flyt-
tades år 1886 från La Crosse, Wiscon-
sin, till MinneapoHs med A. F. Husher
som redaktör och utgifvare. Efter nå-
gra års förlopp sålde Husher tidningen
till T. Guldbrandsen, som förenade den-
samma med "Minneapolis Tidende."

"Saamanden," en religios-estetisk och
politisk tidskrift, påbörjades af Kristofer
Janson år 1887, men både tidningen och
Mr. Jansen ha nu flyttat öfver till Norge.

Några medlemmar af den norska ar-
betareföreningen härstädes utgåfvo hö-
sten år 1887 ett arbetareblad, "Arbei-
dets Ridder," hvilken efter en hård
kamp för tillvaron lugnt och stilla af-
somnade redan nästa vår.

— 12

■■'The North" var en skandinavisk tid-
ning, redigerad på engelska språket.
Den började utgifvas af ett aktiebolag
år 1889 med Luth. Jaeger som redaktör.
Det var för öfrigt öfverste Hans Matt-
son, som var den ledande själen i före-
taget. Tidningen drogs in år 1893.

"Den Danske Amerikaner" utgafs år
1893 af A. Colberg, men flyttades en
kort tid derefter till Tyler, Minnesota.

"Normanna," som i sex års tid utgafs
af Gudmund F. Johnson, upphörde att
utkomma år 1894. Dess unge rätt be-
gåfvade redaktör. Kroger Johansen,
hade dessförinnan flyttat till Norge.

"Sport og Friluftsliv," en norsk illu-
strerad månadsjournal för sport och
rekreation, började utkomma i Januari
1897. Den utgafs af B. Hage, Carl
Hansen och H. E. Gudbrandsen, men
efter ett par månaders förlopp tog Mr.
Gudbrandsen hand om det hela. Tid-
ningen redigerades af Mr. Gudbrand-
sen, som äfven sjelf utförde illustratio-
nerna i densamma. Den dog efter två
års tid och var den femte norska sport-
tidning, som utgifvits här i landet.
"Sport og Friluftsliv" lefde likväl längst
af dem alla. Tidningens spalter stodo
endast öppna för verklig idrott — sport
för helsan och förnöjelsen — och var den
en verklig fiende till knytnäfskämpar
och all annan amerikansk "barroom
sport." Tidningen rönte ett vänligt
emottagande å många platser i Förenta
Staterna, men det var likväl icke till-
räckligt lif bland de norska sportsmän-
nen här i landet för att kunna betrygga
företagets framtid.

Efter att i korthet hafva omnämt de
döda, vilja vi nu äfvenlcdes egna några
ord åt de Icfvande. Omkring 35 skan-
dinaviska tidningar och tidsskrifter ut-
gifvas för närvarande i MinneapoHs och
egna en stor del af dem sin verksamhet
uteslutande åt det religiösa området.
Bland stort och smått, som här finnes,
vilja vi endast hålla oss till de förnäm-
sta bland den sekulära pressen, hvilka
alla så att säga hafva gått igenom eklu-
ten och datera en del sin tillvaro så

176

JTo.a3.-l'-':leArg.

>liiiueapolis ocll St, Paul, Minn.. Onsda^fon d. t^ Juni 1893.

Löp. No. 558

lånyt tillbaka som på i88o-talet. Vi vilja
börja med den äldsta, nemligen "Sven-
ska Folkels Tidning."

Efter det "Minnesota Stats Tidning"
blifvit uppslukad af "Skaffaren" stod
fältet åter öppet för en tidning, som
oförskräckt vågade fcirfäkta "rätt och
sanning."

Direkt franimaiiad af omständigheter-
nas tvång och icke en produkt af en-
skild affärsspekulation sprang "Svenska
Folkets Tidning" så att säga fram ur

skötet af den svenska befolkningen i
Nordvcstem, den 5 -.te Oktober 1881.

Alfred Söderström, tidningens grund-
läggare, hade intresserat något öfver
hundra fördomsfria och inflytelserika
svenskar inom staten att laga aktier i
det nya bolaget, The Swedish Publish-
ing Company, och presenterade sig tid-
ningen följaktligen redan från första
början i ett stort och imponerande for-
mat. Den rådande oviljan mot "Stats-
tidningen" samt den nya tidningens

177

sjelfständiga tendens skaffade "Folkets
Tidning" redan de två första månaderna
öfver två tusen prenumeranter. På
grund af sin sjelfständiga hållning vann
den allmänt gehör blard olika politiskt
tänkande. Den var republikansk till sin
bekännelse, det vill säga den förfäktade
de stora principer, som lågo till grund
för vårt lands konstitution — men den
visade sig icke vara någon partislaf —
utan klandrade med ens det orätta och
erkände det rätta utan afseende på per-
soner eller parti, och hvad våra lands-
mäns politiska intressen beträffar gjorde
den sig med ens förtjent af namnet
'"Svenska Folkets Tidning," ty

Att följa med uti koinnmn och stat,
Med alltid öppet, iirlijrt, vaksamt öga:
Att fråga litet efter storfolks hat;
Att låta sig af suiiel<er riiras fiign :
Att der hon eu gång ställt sig lugn står qvai
Och aldrig låta dei'ifråu sig nibba.
Hur man försöker locka eller tubba —
Se der en tidnings ära och försvar!

De första tjenstemännen i The Swed-
ish Publishing Company voro:

Victor Berggren, president;

P. J. E. Clementson, kassör;

Alfred Söderström, sekreterare.

Efter två års förlopp hade tidningens
prenumerantantal öfverstigit lo.ooo och
beslutade bolaget att på grund af tidnin-
gens framgång, som hittills står exem-
pellös inom den svensk-amerikanska
tidningspressens historia, afhålla ett
storartadt jubileum. Den för festens
anordnande tillsatta komiteen hade se-
dermera beslutat, att festen (den S:te
Oktober 1883) skulle i främsta rummet
blifva till minne af "Svenska Folkets
Tidnings" andra födelsedag, vidare en
slags föreningsfest mellan Nordvesterns
i offentligt afseende mest framstående
skandinaver, och sist, men icke minst,
en förbrödringsfest mellan representan-
terna för den skandinaviska tidnings-
pressen i Amerika, h vadan en inbjud-
ning sändes till hvarje skandinavisk
tidnings redaktion i Amerika att med
sin närvaro hedra festen.

Den 5:te Oktober, klockan 5 e. m.,

samlades följaktligen ett hundrade af
tidningens vänner och gynnare samt
representanter för den skandinavisk-
amerikanska pressen vid motorlinien,
med hvilken de afreste till Lyndale Ho-
tel vid det natursköna Lake Calhoun,
der en ypperlig bankett var anordnad.

Gästerna helsades välkomna af Mr. A.
F. Nordin.

Sedan de läckra anrättningarne efter
ett par timmar blifvit ifrigt diskuterade,
adjournerade sällskapet till en i öfre vå-
ningen belägen sal för att der ytterligare
fortsätta det angenäma samspråket. En
behaglig öfvcrraskning väntade här;
från den ä en platfcrm placerade musik-
kåren Ijödo plötsligt de hänryckande
tonerna af Björneborgsmarschen. Nor-
dens marseillaise. Ett ögonblick stodo
gästerna såsom öfverväldigade af gamla
minnen, men snart sattes liksom al
gammal vana fcitterna i rörelse och i
svinfylkaled och med martialisk håll-
ning marscherade de rundt omkring den
rymliga salen.

Efter det tidningens president, Charles
Blomquist. öppnat festprogrammets
andra afdelning med några enkla,
hjertliga ord, besvarade redaktör
George K. Shaw af '"Evening Jour-
nal" skälen för en fri och obunden
press med vältalighet och entusiasm.
För våra hustrur, fästmör och småttin-
gar i hemmet talade redaktör Dubois
af "The Spectator" på ett sätt som
ådrog sig allmänt bifall och höll de för-
samlades skrattmuskler i ständig verk-
samhet. Bland de öfrige talarne märk-
tes herrar A. F. Nordin, Magnus Lun-
now. Alfred Söderström, S. Sörensen,
A. E. Rice, Luth Jaeger med flera.

Klockan 12:30 bröto de deltagande
upp. alla högeligen belåtna med sin
afton och önskande att "Svenska Fol-
kets Tidning" måtte få uppicfva många
angenäma födelsedagar.

Några födelsedagsfester ha sedan dess
icke egt rum, utan har "Svenska Fol-
kets Tidning" i dess ställe reguliärt
firat årsdagen med utgifvandct af pryd-

i;8

v >-— >' ■*-• ^•-" — '•-»' ^OM X

' "^^L '^'mk '?••■ J!!MB '«H >T«.

X-^/l

-t;

■/)

O
Q

<
2

H
en

S
H

»- ■ ■cnr x=r^ r^^jBf ^

179

liga och innehållsrika årsnummer af
tidningen, hvilka i likhet med dess jul-
nummer alltid stått öfver sina kollegors.
På den grund att tidningen alltid er-
känts som ett folkets organ hafva våra
poet*er städse strängat sina lyror på dess
födelsedag, och vilja vi af dessa qväden
citera ett par af de förnämsta. Det ena
är af Ninian Werner vid tidningens
tio-års-jubileum den 7:de Oktober 1891
och lydde sålunda:

Re'n tio höstar andats svala vindar
Och krusat Mississippis diinlila våg,
Re'n tio gånger gulnat björk och lindar,
Se'n du första gången dagen såg.
Af tio höstars frost har tufvan färgats,
Se'n hoppfullt du drog ut kring sjö och land,
Och tio senhöstskördar hafva bergats
Se'n dess kring bördig Minnetonkastrand.

Stark var du — trygg du gaf dig ut på färden
Med segertecknet kring din panna fäst;
Der svenska hjertan klappade vid härden,
Du blef en älskad, efterlängtad gäst.
I dag ditt jubileum kan du fira,
Der ibland oss i främsta led du står;
Med friska lagerkransar vi dig vira,
Du som en jette blef — på tio år!

Hvar ärlig sträfvan skall med framgång

krönas,
Och trogen vingårdsman skall giildad bli;
Den tunga mödan aktas och belönas,
När ifrån svek och ränker den är fri —
Ditt ädla syfte hvarje dag sig röjer:
För Rätt och Sanning var du stads en tolk.
Och derför kring standaret, som du höjer.
Det mangrant samlar sig, ditt svenska folk!

Ditt kall är skönt — från fadershem i norden
Du bringar helsningar till hvarje tjäll,
Du hviskar om den dyra fosterjorden,
Se'n lampan tiindts uti den tysta qväll.
Det är så lugnt i prydlig farmarhydda,
Se'n välförrättadt värf man slutat af,
Och du för tanken hän till dagar flydda,
Då allt var ljust och gladt, som lifvet gaf.

Du helsar oss från Smålands Ijungbehöljda
Och sträfva teg, från Sörmlands sjöar blå.
Frän Uplands täcka bygder, miilarsköljda,
Från Vermlands jernmalmsfylda fjellar grå.
Från Norrlands elfvar. Skånes fält, de rika.
Från Östergötlands slätter. Nerikes hed —
Från hvarje trakt, som minnet ej kan svika,
Du varma budskap bland oss alla spred.

Från dag till dag uti det nya landet
Du helsar hyddorna kring berg och dal.
Du knyter starkt och trofast brödrabandet
Och täljer landsmans glädje, landsmans

qval.
Du är, livad jemt du var, vår viin den bästa,
Som känner hvad ditt folk har Ijuft och

ledt,
Och derför, niir du kommit att oss gästa,
Du ständigt fröjd och lärdora oss beredt.

Kring dig vid Mississippis sköna stränder
Ett annat Sverige går i blomstring snart;
Der bygges tjäll vid tjäll af trägna händer,
Och ymnigt välstånd råder uppenbart.
Det vackra svenska språket härligt klingar,
Der plogen styres fram af kraftig arm.
Och enkla visan Ijuft mot skyn sig svingar,
När kärlek väcks till lif i tärnans barm.

Höj lystringsropet öfver land och riken
Och vandra fram som förr med hopp och

tro,
Du svenska folkets tolk i republiken.
Du varma känslors tolk i svenskmans bo!
Lef länge, samla kring din stolta fana
De svenska skaror, hvar du framåt går.
Och till en blomsterstig den blir, din bana,
När du har verkat än i tio år!

På fjortonde årsdagen tillegnades
"Svenska Folkets Tidning" af skalden
Oscar Fliesburg ett längre poem, "Det
tryckta ordets och pressens makt," hvil-
ket afslutades sålunda:

I "tusen sjöars land" en tidning svensk vi

ega.
Som väl är värd sitt pris och namnet som

den bär.
Den talar djerft sitt språk och kan oj orden

väga,
Ty svensk den tidning nämns och "Svenska
Folkets" är.

Den re'n i många år fört svenska folkets
talan.

Har stått som trogen vakt och vakat för
dess väl,

Har kraftigt höjt en röst, som väckt det
upp ur dvalan.

Och aldrig sjelf sig sålt till "Konung dol-
lars" träl.

Gå stolt din ban' framåt, och vinn dig nya
segrar,

Och blif, hvad nu du är, det "svenska fol-
kets" tolk,

Se, skön en framtids syn i morgourodnan
hägrar,

"Du ljusets flamma bär till detta ädla folk."

Och sök i hvarje spalt åt kunskap gifva

spridning,
Ty vet, du står för oss en stridsmans ädla

vakt!
Och att du bär ett namn, som pligter ger

din tidning;
"En bärare du är af tryckta ordets makt."

Några år efter det "Svenska Folkets
Tidning" först började gästa de svenska
hemmen i Amerika, sålde bolagsmän-
nen sina aktier till de tre personer, som
arbetade i bolagets tjenst, nemligen Al-
fred Söderström, Magnus Lunnow och
Olof Höglund, och voro de tre ensam-
ma egare af tidningen ända tills sistlidne
vår.

i8o

Förutom Magnus Lunnow som huf-
vudredaktör har tidningens redigering
tidtals ombesörjts af följande redak-
tionssekreterare, bland hvilka vi finna
namnen på flera, som vunnit stort anse-
ende inom den svensk-amerikanska tid-
ningspressen samt varit allmänt kända
bland den tidningsläsande publiken. De
välkända namnen äro: Ernst Lindblom,
Tobias Sandegren, Lambert Gisslow,
Victor Nilsson, Gust Wicklund, Ninian
Werner, Otto Eländer, Gudmund
Åkermark och Anders Toflft.

Att tidningens framgång icke för all-
tid skulle blifva odelad, kunde man ju
lätt inse. Ifrån att först vara ''ensam
herre på täppan'' tillkom under årens
lopp en mängd tidningar, såväl här i
staden som å flera andra platser inom
staten. "Svenska Folkets Tidning" har
dessutom haft sina svåra pröfningar. Ej
mindre än fyra gånger har den genom-
gått elddopet och hvarje gång visat sig
vara oförbrännelig. Phocnix-likt har
den rest sig ur askan för att ånyo fort-
sätta sin mission. Det hårdaste slaget
inträfifade vid "Tribune"-brandcn, den
30:de November 1889. då tidningen för-
lorade rubb och stubb. '"Svenska Fol-
kets Tidning" gjorde då en förlust af
$8.000 och ingen brandf("irs;ikring alt
lindra svedan; men,

"Eu stund höj.s vagon uti vulds.niiit, kiioi,
En annan stund hon ler mot klippans fot."

ty ett, tu, tre var tidningen på fötter
igen med mera lif än förut, och det
påminner oss om hvad Niniar; en gång
sade i "Friskytten":

En Phocnix är ju "Svenska Folkel s Tid-
ning",
Som rest sig iitnr askiin titt oeli tiilt:
Kring hela liindet räknar den sin si»rldiilng
Och iir Nordvesterns .|et(e j);! sitt sätt.
Den skutan g/ir framåt fCir fulla segel
Och st.vrs af Lunnow, Iir.glund, Sr.derström;
O, luilja, fräs uti dess aklerspegel,
O, vind, din kraft ull dess klutar lilni.

I den politiska vågskålen har "Sven-
ska Folkets Tidning" tyngt mer än nå-
gon annan rkandinavi^k tidning i Nord-
vcstern, och mången politiker har före

kampanjen med spändt intresse afvaktat
den ställning, som tidningen inöjligen
torde komma att intaga. Dess inflytan-
de har gjort sig allmänt kändt och un-
der lokala partistrider har tidningen, på
grund af sin sjelfständiga hållning, vid
ett och annat tillfälle, gjort furore i
lägret och kommit de amerikanska
partiorganen att öfverflöda med kom-
mentarier "pro" och "con."

I närmare femton års tid utgafs
"Svenska Folkets Tidning" under kon-
troll af trenne cgare. Söderström-Luii-
now-Höglund — ett för en svensk tid-
ning särdeles beaktningsvärdt fall — men
förliden vår egde en väsentlig ändring
rum. Tidens kraf på nutida tidnings-
företag fordrar större resurser i finan-
cielt hänseende än hvad som för tillfället
stod tidningens forne egare till buds,
hvadan ett nytt bolag bildades under
namn af "The Swedish Printing Com-
pany of Minnesota" för att släppa iu
friska briser i seglen på den gamla sku-
tan.

Inkorporatörerna i det nya bolaget
voro: N. O. Werner, Charles A. Smith.
J. P. Hedberg, P. H. Stolberg, Carl
Ekman, John Peterson. N. E. Nelson.
Magnus Lunnow, C. J. Larson och Olof
Höglund.

Inom redaktionen räknas för närva-
rande: Magnus Lunnow, Gudmund
Åkermark och Anders Tofift. och som
general manager fungerar Carl Ekman.

Alfred Söderström, en af de gamle
egariic, lemnade "Svenska Folkets Tid-
ning" förliden vår efter tjugofyra år.^
slafarbete i den svensk-amerikanska
pressens tjenst.

I bcirjan af denna månad (November
|8(J9) flyttades tidningens kontor från
"Nevvspaper R(jw" till andra våningen
i Windom Block, hörnet af Washington
och Second avenues south, just samma
plats som utgjorde tidningsqvarteret for
Minneapolis i iildre tider och der "Min-
nesota Democrat" år 1857 hade sitt sanc-
tiun (se sidan 23). Byggnaden såväl
som omgifningen ter sig helt annor-

i8i

lunda nu för den som besöker "Svenska
Folkets Tidning" i "The Old News-
paper Corner."

"Svenska Amerikanska Posten." —
"The Svvedish American Publishing
Company of Minneapolis, Minnesota,"
bildades redan år 1883 i ändamål att
utgifva en svensk politisk sjelfständig
veckotidning, men först två år senare
inkorporerades detta bolag enligt sta-
tens lagar och påbörjade sin verksamhet.

Första numret af "Svenska Amerikan-
ska Posten" utkom följaktligen icke
förrän den 9:de Mars 1885. Bolagets
grundkapital var $10,000, fördeladt i
i.ooo aktier å $10 hvardera. Tidningen
stälde sig på helnykterhetens och re-
formvännernas sida i alla dagens frågor.
Detta var någonting så nytt och oer-
hördt på den tiden, att förtroendet för
det nya företaget i allmänhet saknades.
Aktierna voro såsom en följd deraf svår-
sålda. Det var också nästan omöjligt
att anskaffa förskottsbetalande prenu-
meranter," ty landsmännen hade dess-
utom rätt ofta blifvit lurade af nya tid-
ningsföretag, hvilka endast lefde en kort
tid, och man drog sig för att riskera en
så stor summa som en hel dollar för en
årgång af den nya tidningen. Grundläg-
garne och inkorporatörerna voro vidare
oerfarna i tidningsyrket och okända
bland vårt folk samt saknade medel till
att upparbeta affären. Bland dessa an-
sågs N. P. Lind såsom den mest erfarne,
ty han hade dels i Sverige lemnat bidrag
till "Fäderneslandet," dels sedan han
ankom hit till landet rest vida omkring
såsom tidningsagent och dels varit re-
daktör för "Svenska Folkets Allehan-
da," som utkom en tid i Litchfield,
Minnesota, men som i brist på uppmun-
tran och kapital snsrt ncdlades. Emel-
lertid var Lind en lika opraktisk affärs-
man som han var driftig prenumerant-
samlare och ofördragsam skriftställare.
En hvar, som icke hyllade samma åsig-
ttr som Lind. ansågs af denne såsom en
dödlig fiende. Detta ledde snart till
obehagligheter för tidningsbolaget, mot
hvilket rättegångar inleddes af perso-

ner, som i tidningens spalter blifvit hud-
llängda. Tidningens finanser voro inga-
lunda på den tiden i skick att betala för
dylik lyx. De förut betydligt stora
skulderna ökades gencm dessa rättegån-
gar, så att bolagets hela egendom måste
sättas i pant. En mindre erfaren affärs-
man vid namn H. Lindblom tjenstgjor-
de under denna tid som tidningens
affärsföreståndare eller manager. Lind
var redaktör. Lindblom efterträddes af
handlanden A. P. Peterson från Carver,
Minnesota, men fordringsegarne blefvo
allt otåligare och bolaget stod just i be-
grepp att upphöra med tidningens utgif-
vande, då Swan J. Turnblad, dess nu-
varande egare, på våren år 1887 upp-
trädde och räddade företaget från un-
dergång. Med sin erfarenhet som prak-
tisk tidningsman och med sitt lilla ka-
pital lyckades han tillfredsställa de mest
påträngande fordringsegarne. Agenter
utsändes åt alla håll, annonsfältet upp-
arbetades och tidningen utkom på be-
stämdt klockslag hvarje vecka. Utsig-
terna voro dock icke vidare ljusa för
framtiden. Lind tröttnade och sålde
sina aktier samt reste till vestkusten på
våren år 1888. Han efterträddes som
redaktör af G. Åkermark, som i sin ord-
ning fick till efterträdare F. Lindblom,
som efterträddes af C. Lidberg. Mag-
nus Turnblad öfvertog redaktionen år
1890 och skötte ensam denna befattning
tills på våren år 1894, då tidningen bör-
jade uppsättas med maskin och försto-
rades till närmare dubbelt af dess förra
format. Xinian Werner blef då med-
redaktör. Vid hans afresa till Sverige
på hösten år 1895 ingick Herman Stoc-
kenström vid redaktionen och tidningen
har allt sedan dess redigerats af Mag-
nus Turnblad och Herman Stocken-
ström.

En händelse inträffade vid julen år
1890, som kanske mera än någonting
annat satte fart i tidningsföretaget. Det
var då, som tidningen började låta ste-
reotypera sidorna och tryckas på nya
moderna snällpressar. "Svenska Ameri-
kanska Posten" var den första svenska

l82

SVKNSkA

Iamkrikanska'

POSTEN 1

NU
VEN

STÖRSTA
SVENSKA
TIDNING 1

AMKItlKA.

Xj J^ £>

SveoNka 1 luerlkanskaposten
venMka/itnerlkansknr o<»lfii

är nu, h\n(l sprld-
nin||;,>ttorl<-k, inne-
liitll ooh iiiflylande
hctrufTar, Amerikas
fruiiista s > H II uk n
1 1 <l iiiiii;. Krnmnir
alln undra uliiiiirkpr
dt>ii slu: ucnnni Niti
BjelfstaiiillulK'! I poli-
tiken, kIm libfrnlllel
mot olikn tiinkandi*,
sitt cirä<hln iipplritdan*
de mot iiKinitpnl och for-
trvrknre sa nit for nfriift
fur sitt till den Hti'iisk-
B me rl kan sk a nllMiinilie-
tenH ^a^n iinisnrusriilll
vnlda oeli redlKerade In-
nehall. SkieUa trriiONt vf-
ler ett prorininiiner, Koni
Kändes Trllt lill enlnar, sii
Nkall ni t%ir\ elsulan tnrundrn
erbfverati ^l kunna uluiba
en tldnlnu^ Innehitltnmle tre
fitvcken ftilje lunuer iiiijisnltn i
hokforiiial, sa atl de kunna ur-
klippas neli inb iiidas, en hel sida

S^eriiresnjth«'(er,
senaste nt heter
Utlandet, Svensk-
heter, Minnesota
antal småheraltel

vluti t; n s 1 e orh
frun Amerika <i4'li
Amerikanska N,> -
Nyheter, ett wtorl
i>er, poem, skämt

STÖRST! BÄST! BILLIG!

Iiref trån tidket, Trla lakarenid, hes\arade lav-

fruifnr, Illustrerad veekokrönika, llluslrernd

KkiiuilaftleliiiiiLf, samt ledande sakrika redakt Inns-

iippsatser I alla l'räic<tr Vara prenuniernnter liafia

for daiffii Jemte ett värde-
fullt i;ratispreiniuni som
skankes Itort alldeles tVIlt
(III alla fursknttslieta-
lande pre niimeranter.

Irlll med lettisk ap I >Art
Ktnrii s\enskn lanlilhliolek
hvilket (MiihiKnr *JOJMIO
hiii-ker: allt tor del rim-
li^a priNel al endast :^1,

Svenskarnes Eilfcllorn i Amerika

Som annoiiamedlum kan SVENSKi AMKItlKANSKA POSTEN Irke o^p^t^ärrRK.

rpptatfans storlek tfnratileras al' Advertisers* tiniirniitee t'n. I ('hIraL'o, nrh

resullnteii iirn tllllri-dssdillntide. AiiiH>iisa('di')ninireii Itrukas IIHit:! nf alln vaknn

nrh pålitliga annnnsorer. suiii (»risk a linMlsniilnnrns hiindfl. I>t-lln SM'iisknr-

ne»- KiHelloni i Amerikaår iipplurdt pä saker oeh lasl Ktiind. Pel aren

tldnini; tif iieli r;>r ftdket. Sjelt\a del rliiLra preni rnllons-

VI tieln ritrljt-iisleii med wira priset lievisar iitl del nr en

preiiuiiierfiii(4>r. Stort lldnlnu tor mi-nlife man

formnl, ifuill papper, \tie- aarr i f fm^ ^k oeh en hi'l sldii upplnl

keri lr_»ek itrii ferm e\pe- ^t<^ .J^Å i» ■ liZT^l. -"^Ä. h^iirje \eeka al Itrelskrlf-

dll ioii. rihi-rala premier,
tllliiiitlestcäeiHli- mnt prenu-
meranler, punklllichel nrli upp-
ritat lurlie t. Profiiumnier fritt I

1883

»are, som e^a Crl »ttrande-
rät I I alla iininen. VI Inftn
uldrli; mera an \l kunna hulla.
Prenumernllnnsprls endast $1*

if^lÉiHM^

1900

i83

tidning i Amerika att tillgodogöra sig
detta så ändamålsenliga system, hvilket
nu användes af samtliga större tidnin-
gar i landet. Förut åtgick det närmare
tre dygn för tryckningen af tidningens
upplaga; på det nya viset endast ett par
timmar. Man behöfver icke vara tid-
tiingsman för att inse fördelarne af en
dylik förändring.

Prenumeranterna ökades nästan för
fort och inkomsterna blefvo allt mera
tillfredsställande. Formatet hade ökats
från fyrasidigt till åtlasidigt samt från
åttasidigt till tolf- och sextonsidigt.

Ett ännu större steg framåt togs då
tidningens kontor och tryckeri år 1891
flyttades från Washington avenue till
den moderna, nya tidningsbyggnaden.
"Tribune Building." År 1894 inköptes
ett par Mergenthaler sättmaskiner och
"Svenska Amerikanska Posten" var äf-
ven härvidlag den första svenska tid-
ning att tillgodogöra sig denna mo-
•derna uppfinning.

"Svenska Amerikanska Posten" är nu
den mest spridda svenska tidning i Ame-
rika. Orsaken dertill är icke svår att
» fatta, ty den är i ordets bredaste bety-
delse en svensk-amerikansk tidning, som
vid alla tillfällen hållit sig framme och
som adopterat amerikanska affärsmeto-
der helt och hållet.

Den i:ste Maj 1897 flyttades kontor
och tryckeri till den nuvarande präktiga
lokalen, 54 Fourth street south. En
fullständig bokhandel upprättades, som
redan upparbetat en storartad affär.

Under sin vistelse i Sverige somma-
ren år 1897 inköpte tidningens egare,
Swan J. Turnblad, J. & B. Gans' stora
lånbibliotek i Göteborg och Marstrand,
samt öfverflyttade det helt och hållet hit
till landet. Det omfattar 20,000 böcker,
som utlånas fritt till "Svenska Ameri-
kanska Postens" prenumeranter, en för-
mån, som väl icke bjudes åt någon an-
nan tidnings prenumeranter i verlden.

Ett filialkontor anlades i Duluth,
Minnesota, för ett par år sedan och
detta skötes af den begåfvadc tidnings-

mannen F. W. Lönegren, som redigerar
Duluth-afdelningen i tidningen.

Prenumerationspriset är fortfarande
det ursprungliga, nemligen $1 om året,
men häri inberäknas då ett vackert gra-
tispremium, som årligen bortskänkas
till prenumeranterna.

"Minneapolis Veckoblad." — En liten
svensk tidning med namnet "Kristna
Härolden" började utgifvas år 1884, och
var den hvad namnet gifver vid handen:
ett litet kristligt sändebud i bullersam
och orolig tid. Denna härold blef i lik-
het med många sina bröder icke lång-
lifvad, ty redan den i:ste Februari 1890
bildades ett aktiebolag med $15,000 ka-
pital, hvilket öfvertog utgifvandet af
"Minneapolis Veckoblad," som "Härol-
den" redan då kallades. Tidningen är
kristlig och politisk. Den utgår i stort
format me'! åtta sidor och kostar endast
$1.50 per år. Trots den starka konkur-
rensen och andra omständigheter tyckes
den docTc nu ha en ljusare framtid än
någonsin förr. Bolagets direktion be-
står af följande personer:

F. O. Streed, president.

Aug. Miller, vice president.

K. Wallin, sekreterare och manager.

C. M. E. Carlson, kassör.

Adolf Petterson. N. A. Öster.

E. Aug. Skogsbergh.

Skogsbergh har äfven i flera år varit
redaktör, men nu dragit sig tillbaka från
redaktionen . Redaktörer äro numera
Andrew Johnson och K. Newquist.

Bolaget utgifver äfven en södagsskol-
tidning med namnet "Söndagsskol-Vän-
nen," som äfven är åttasidig, men i litet
format. Den utgår för närvarande i
13,000 exemplar två gånger i månaden.

Dessutom bedrifvcr tidningsbolaget
en icke så obetydlig förlags-och bok-
handelsafifär. Bolagets kontor är belä-
get i No. 215 Sixth Street south.

"Roman-Bladet."— Denna populära
romantidning har rönt en så fenomenet
framgång, att dess namn allaredan är
välbekant i nästan alla delar af Förenta
Staterna. Tidningen publicerades för-

184

sta gången i April 1889, af Leachman &
Son, hvilka efter två års förlopp sålde
den till dess nuvarande egare, C. E.
Peterson. AUdenstund det är den enda
svenska romantidning i Amerika, vann
den från första början en hastig sprid-

publiken märkes tydligt hos de respek-
tive nyhetstidningarne, hvilka alla sträf-
va efter att, vid sidan af en hel del öfriga
ämnen, bjuda sina läsare på goda följe-
tonger. "Roman-Bladet" står dervidlag
oöfverlriifTadt. ty det egnar icke allenast

••«^.;v"

o
>

w
o

Q
OJ

14
Z

1-4
O

Ui-

■X.

E-i
T.

ning, hvilken ytterligare förökades i
Januari 1893, då den började utgifvas
en gång i veckan, i stället för som förut
två gånger i månaden. Att romanlitcra-
luren på senare tider fått ett allt större
och större insteg hos den svenski läse-

hela sitt fält dcråt, utan äfven hela siii
uppmärksamhet. Följetongen är här
den tång, med hvilken Peterson uteslu-
i.inde kniper sina många tusentals pre-
numeranter. Tidningen erbjuder dess-
utom i alla tider liberala premie-anbud

i8=

till såväl sina prenumeranter som till
sina många agenter, och bringas deri-
genom ständigt nya rekryter in i de täta
lederna. Liksom en mängd andra tid-
ningar blifver ''Roman-Bladet" icke
"lagd på hyllan." Tidningens egenskap
är af sådan natur att den läses, läses om
igen och bevaras, hvadan den på grund
deraf utgör ett första klassens annons-
medium. Enligt dess korta historik har
"Roman-Bladet" icke haft några ro-
mantiska skiften att genomgå, utan gått
en lugn, stilla och framgångsfull ut-
veckling till mötes.

"Svensk Familj-Journal" utkommer
två gånger i månaden. Den startades år
1889 af det danska tidningsbolaget C.
Rasmussen Publishing Compan3^

"Skördemannen," den enda svenska
landtbrukstidning i Amerika, startades i
Winthrop, Minnesota, Mars 1888, af N.
P. Pcarson, som tidtals egnade sig åt
arbetet på sin farm samt tidtals åt redi-
gerandet af den nya tidningen. Hösten
samma år sålde Pearson tidningen till
ett för ändamålet bildadt bolag, VSwed-
ish Agricultural Publishing Company,"
med Lars Anderson som president och
John Webster som sekreterare. Pearson
fungerade fortfarande som redaktör och
manager till den i5:de Februari 1889.

I Januari 1890 sålde bolaget tidningen
till utgifvaren af "St. Peter Tribune,"
Mr. P. V. Collins, hvilken i April må-
nad samma år flyttade tidningen till
Minneapolis. Fastän oförmögen att
sjelf kunna läsa tidningen, hyrde Collins
svenska redaktörer och publicerade tid-
ningen i fyra års tid, hvarefter han bil-
dade och inkorporerade "Skördemannen
Publishing Company" samt sålde en del
af bolagets aktier till vår landsman A.
L. King, som sedermera, den sistlidne
Februari, köpte återstoden af aktierna
och nu är ensam egare af "Skördeman-
nen."

Tidningen, som utmärker sig för en
s»iygg typografisk utstyrsel samt väl re-
digerade uppsatser, såväl i afseende på
jordbruksafdelningen som de artiklar,
hvilka äro afsedda för allmän upplys-

ning, har på den senare tiden tillvunnit
sig en ofantligt stor och omfattande
läsekrets.

"Forskaren" utgafs först i Rockford,
Illinois, af Edward Fjellander och
Frithiof Malmquist. Det första numret
utkom den 4:de September 1893 i åtta-
sidigt format (storlek: 10x7^), och tid-
ningens första anmälan lydde:

" 'Forskaren" gör härmed sitt inträde
i verlden. Dess uppgift blir att i ljuset
framdraga det som i mörkret är för-
doldt, låta allt få ha sitt ratta namn och
anvisa det sin rätta plats. Ingen fråga
som rör menniskans bästa skall förbises.
'Forskaren' utkommer — äfven om Mam-
mon ej vill — hvarje måndag."

Att "Forskaren" redan från början
blef "lifdömd" af sina samtida och äfven
af icke så få af de samhällsmedlemmar,
som vilja gälla för de respektable i sam-
hället, var ju icke så underligt, då "tid-
ningslappens" utgifvare trån början be-
slutade sig för att föra krig mot Mam-
mon, skrymteriet inom kyrkan och
missförhållandena på det sociala områ-
det. Den lille syntes likväl trifvas väl
och den ii:te December samma år blef
det behöfligt att utvidga formatet.

Den 7:cle Juni 1894 flyttades "Forska-
ren" till Minneapolis och blef äfven då
förstorad till formatet i det att den då
iklädde sig "standard size," i6xii.

Edward Grunlund blef nu affärsföre-
ståndare och de två förutnämda fort-
foro att redigera tidningen. Tidningens
format har flera gånger ytterligare ökats
och utkommer den nu i scxtonsidigt och
fyraspaltigt format. På våren år i8g6
frånträdde Frithiof Malmquist sin be-
fattning vid "Forskaren" och afreste til!
Chicago, men fortsatte dock att lemiui
bidrag till tidningen. Fjellander redi-
gerade henne då ensam tills han i Juli
1897, till följd af sjuklighet, måste från-
träda sin redaktörsbefattning och an-
taga sådant arbete, att han kunde få
vistas ute i fria luften. Från denna tid
tills den 20:de Oktober 1898 sköttes både
redaktörs- och manager-sysslan af Ed-
ward Grunlund, men vid sagda tid öfver-

iB6

tog den nuvarande redaktören, Charles
Borglund, redigeringen.

På det religiösa området har "For-
skaren" sedan dess första nummer käm-
pat för fri tanke — icke ateism. Det val-
språk den följt är: "Sanningen som
auktoritet, icke auktoritet som sanning."
På det politiska området var tidningen
först populist, tills splittringen inom
partiet egde rum, då den stälde sig bland
"the middle-of-the-roaders." På hösten
1896 öfvergick hon till socialismen —
"pure and simple."

"Forskaren" har utkämpat många
heta duster med både prester, lekmän
och politikussar, och har den varit och
är hatad af dessa och flera för sin fri-
språkighet och fria tanke. Men med
en smålänning och vestmanlänning
(Grunlund och Borglund) vid styret vill
det mycket till att kunna drifva den ur
sitt spår. Dess utgifvare sjelfva säga:
■'Financielt sedt har utgifvandet af 'For-
skaren' varit och troligen blir en 'fail-
ure,' men intellektuelt sedt har det varit
en 'success,' ty bland dess läsare äro
icke få, som voro slafvar under
auktoritetstron både å det religiösa och
politiska området, men som n u äro
frigjorda och ha omfattat de sanningar,
de fått syn på, och stå sökande ejter
flera; det sistnämda räkna vi, som ut-
gifvit och utgifva 'Forskaren.' såsom
vår lön, ty någon annan ha vi ej väntat
och ej fått. Det är ju dock sjelfklart,
att vi haft vårt torftiga uppehälle under
tiden."

Bland skandinaviska tidningar är
"Folkebladet" den äldsta avis i byn, den
är nu redan 22 år gammal. "Folkebla-
det" utgifves af ett bolag, men kan lik-
väl betraktas som ett personligt organ
för de tvennc välkända professorerna,
Oftedal och Sverdrup, vid Augsburg
Seminarium.

"Folkebladet" startades år 1877 'if
professor Sven Oftedal, som då var ord-
förande för den komitee, som tillsattes
för insamling af $16,000 till betäckandet
af seminariets skuld. "Folkebladet," då
af sedd som "skafifare," utkom först som

månadsskrift i tio tusen exemplar, och
då skulden efter en kort tids förlopp
blef betald, upphörde tidningen med sitt
sjette nummer att utkomma. Den fort-
sattes sedermera år 1879 och har allt
sedan dess utkommit som veckoblad.
Professor Oftedal var dess förste redak-
tör; senare blef också professor Sver-
drup medlem af redaktionen. Mr. J. J.
Skördalsvold redigerade den också en
tid, och senare har teologie kandidaten
Heiberg, pastor Arntzen och pastor Bir-
keland aflöst hvarandra. Tidningens af-
färer skötas för närvarande af O. A.
Hain och dess redaktion af dennes bro-
der, I. A. Hain. Inom det politiska om-
rådet har tidningen alltid intagit en sjelf-
ständig hållning.

Tidningsbolaget består af cirka fyratio
aktieegare och dess nuvarande styrelse
utgöres af: Professor Sven Oftedal,
president; professor Georg Sverdrup,
vice president; J. H. Egeland, sekrete-
rare och kassör; Olaf Hofif och profes-
sor Theo. S. Reimestad.

"Tidcnde."— "Grand Forks Tidende"
stiftades hösten 1881 af T. Guldbrand-
sen, som en tid utgaf tidningen tillsam-
mans med Tellef Grundyson.

Är 1887 flyttades "Tidende" till Min-
neapolis och började Guldbrandsen
strax derpå utgifva den nuvarande
"Minneapolis Daglig Tidende," livilken
är den enda skandinaviska dagliga tid-
ning vester om Chicago. Den utkom-
mer sex gånger i veckan, söndags morg-
nar och hvarjc eftermiddag utom lör-
dagen.

"Inga nyheter äro goda nyheter," he-
ter det; men det skulle ej gå att ge ut
"Daglig Tidende" i enlighet med denna
sats, och är det derför som Mr. Guld-
brandsen drar försorg om att tidningen
i nyhctsväg ej står tillbaks för någon ai
de dagliga amerikanska lokaltidningar-
nc. Tidningen redigerades en tid af ad-
vokaten Hans Spilde och sedermera af
Cand. Jur. R. S. N. Sartz.

"Tidende" räknade äfven en tid bland
sina medarbetare den olycklige, ung-

i87-

domlige norske dekadansdiktaren Arne
Dybfest.

Den stora veckoupplagan utkommer
under namn af "Minneapolis Tidende."

Som förut omnämts uppköpte Mr.
Guldbrandsen de gamla pioneer-tidnin-
garne "Faedrelandet og Emigranten"
samt "Budstikken." "Minneapolis Ti-
dende" är en fortsättning af den först-
nämda, och härstammar "Tidende" följ-
aktligen i rät linie från Amerikas första
norska tidning, "Nordlyset," som utgafs
år 1847 i Norway, Wisconsin.

Genom sin ovanliga tidningsmanna-
duglighet och outtröttliga energi har
Guldbrandsens tidningsföretag krönts
med den mest önskvärda framgång. År
1890 förklarade Mr. Guldbrandsen sig
för "expansion." Större och beqvämli-
gare tidningslokal blef nödvändig, och
han tlyttade upp till "Newspaper Row,"
midt emot "Svenska Folkets Tidnings"
kontor å tredje våningen i "Journal
Building." Det var i ]\Iars månad 1890
och ännu hägrar i vårt minne deras lilla
"house-warming," till hvilken en hel
mängd af stadens och ortens honoratio-
res voro inbjudna. Herrar Guldbrand-
sen, Sartz och Zmimerman voro ut-
märkta värdar, som förstodo att vid-
makthålla en sådan "begeistring" att
till och med Guck svängde sig kapprak
i sadeln på sin pegas och qvad:

Det sports, att här är flyttningsfest,
Och jag har bjudits såsom gäst.
Och såsom jag pä "nytt" var lidende,
Så liom jag genast in till Tidende.

Må tidningen gå raskt framåt
Qppå sin sköna ljusa sti*åt,
Mot mörkret städse stridende,
Så skall den segra — Tidende.

Må spridningen bli ganska stor
Samt Budstikken, dess äldre bror,
Och Guldbrandsen bli pengar vridende
Utur den stora, spridda Tidende.

Må vännen Sartz och Zimmerman —
Det bästa "team" man ännu fann —
Få slippa trappan, men gå ridende
På elevator upp till Tidende.

Och må till sist dess redaktion

Beständigt träffa rätta ton,

Så blifva nog allvidende

Först Budstikken och sedan Tidende.

"Budstikken" konsoliderades med
"Minneapolis Tidende" år 1894. Ä "Ti-
dendes" vignett läses derför: ("Emi-
grantens" 48:de årgång. — "Budstik-
kens" 27:de årgång.)

Dag- och vecko-"Tidende" redigeras
af Mr. och Mrs. S. Sörensen, John
Heitman och Carl G. O. Hansen.

"Minneapolis Tidende" är sjuspaltig
och tolfsidig samt utkommer hvarje fre-
dag.

Det är den mest spridda bland alla
norska tidningar i Nordvestern och tor-
de den troligen komma att alltid bibe-
hålla fältet på grund af dess utmärkta
redigering, dess låga prenumerations-
pris, so cents per år, samt derför att
den ej bryr sig om" partipolitiken.

Ett annat väsentligt skäl för de nämda
tidningarnes sällsporda framgång torde
bäst kunna sökas i det sakförhållandet
att tidningarnes egare, Mr. T. Guld-
brandsen, alltid skött sin tidningsaffär
med mer än vanlig drift och kraft.

"Ugebladet" blef stiftadt i Chicago år
1881 under namn "Illustreret Ugeblad."
Det flyttades till Minneapolis år 1887.
Två år derefter delades det upp i två
olika tidningar, "Ugebladet," en nyhets-
tidning, och "Illustreret Familie Jour-
nal," en literär tidskrift, som utgafs två
gånger i månaden tills år 1896, då den
ändrades till veckotidning. De utgifvas
af C. Rasmussen Publishing Company.
Denna firma är den enda i Amerika,
som publicerar skandinaviska tidningar
i parti.

"Skandinavisk Farmer Journal" ut-
gifves äfvenledes af C. Rasmussen Pub-
lishing Company. Den startades i Chi-
cago för nitton år sedan och flyttades
år 1887 till Minneapolis. Den utkom-
mer i stort sextonsidigt format två gån-
ger i månaden och redigeras af A. Sö-
rensen.

"Lutheranercn."— I Juni 1890 förena-
des de tre norska kyrkorganisationerna
Konferensen, Anti-Missouriska Brödra-
skapet och Augustana-synoden under
namn af "Den förenade norska kyrkan i
Amerika."

1 88

Hvar och en af dessa organisationer
publicerade en tidning före unionen.
Konferensen utgat "Lutheraneren, "
Anti-Missouri Brödraskapet ''Luthersk
Vidnesbyrd" och Augustana-synodeti
"Luthersk Kirketidende." Hösten 1890
konsoliderades dessa tre till en enda
tidning under namn af "Luthersk Kir-
keblad."

År 1893 var den "Förenade Kyrkan"
betydligt i skuld och det blef beslutadt

ningens nuvarande tjenstepersonal ut-
göres af Halle Steensland, president;
pastor Halvard Roalkvam, sekreterare;
Lars Swenson, kassör, och pastor C. O.
Aubol, redaktör. Tidningen är sexton-
sidig och utkommer en gång i veckan.
Det utgifver äfven en illustrerad sön-
dagsskoltidning, "Luthersk Börneblad."
Denna tidning har nu utkommit i 25
års tid. Det är en fyrasidig veckotid-
ning, som för närvarande redigeras af

HENNEPIN .WKNUE, MEU \Vi:ST IIOTEL.

att insamla $40,000 för löpande utgifter
samt f<")r att betala af den gamla skulden,
och alldcnstund Augsburg Publishing
House den tiden låg i rättegång med
Augsburg Seminary, blef det nödvän-
digt att starta en tidning i ändamål att
insamla medel för afbördandet af kyrk-
skulden. Denna tidning påbörjades och
sköttes af privata personer inom den
"Förenade Kyrkan," hvilkcn år 1895
köpte "Samfundet," konsoliderade den
med "Luthersk Kirkeblad" och förän-
drade namnet til! "Lutheraneren." Tid-

pastor O. Nelson, Scandinavia, Wiscon-
sin.

"Spogetuglcn" är namnet på en liten
dansk skämttidning, som började utgif-
vas år 1893. Den utgifves och redigeras
af "humoristen" — nej, af den tokroligc
AxclKringclbach, hvilken har följande
att säga om sitt eget organ:

" Spögcfuglen' flyger icke. Den går!
Ja, visst går den; framtiden, den
snara framtiden skall i)ekr;ifta att den
går som 'hot cakes' ur bagarbo'n.
g å r regelbundet till hvarje g å r'.

1 89

c'er den en gång släppts in, och att den
går långt utan att någonsin g å för
långt eller förgå sig.

'"Nu vet hvar och en hvad slags gå-
påare 'Spögefuglen' är, när den riktigt
slår sig på 'snick-snack.' "

"Spög og Älvor" är namnet på en
norsk skämttidning, som såg dagens ljus
sistlidne Oktober. Tidningen är sex-
tonsidig, utkommer en gång i månaden
samt utgifves och redigeras ai H. Ho-
velsrud.

"Nye Normanden" etablerades i
Moorhead, Minnesota, i Januari 1894 af
Foss & Lund Publishing Company. en
korporation inom hvilken H. A. Foss
är ordförande och Edward Lvmd sekre-
terare. Tidningen flyttades til] Minne-

TRAVARU-INDUSTRIEN.

Mjöl- och timmcrproduktionen spelar
fortfarande den förnämsta rolen och har
burit Minneapolis' namn snart sagdt öf-
ver hela verlden och gjort det till Nord-
vesterns största fabrikstad. Innan mjöl-
produktionen fick sin egentliga, full-
ständiga utveckling var sågverksindu-
strien den förnämsta och Minneapolis
kallades då allmänt för ''The Sawdust
City," då den nu deremot öfverallt är
känd under namnet "The Flour Citj'."
Härmed får likväl icke förstås att trä-
varuhandteringen på platsen på något
sätt varit i aftagande; den har tvärtom
ökats i nästan samma jettelika propor-
tioner som mjölindustrien och kan i

DET FÖRSTA SAGNERKET VID ST. ANTHONY-FALLET BVGDT AR 1822.

apolis år 1895 för att vinna ett större
fält och har lyckats deri i trots af stark
opposition från det konservativa ele-
mentet, så att den nu betraktas som den
enda radikala norska tidningen i Nord-
vestern af någon betydenhet. "Nye
Normanden" tror på en "socialism i
sinom tid" och söker att uppfostra sina
läsare derefter. Mellertidigt är den i in-
tressen befryndad med populisterna. H.
A. Foss är hufvudrcdaktör och med de
många bidrag, han erhåller från Förenta
Staterna, Alaska. Filippinerna, Norge
och andra delar af verlden, erkännes det
till och med af hans motståndare, atr
han ger ut en intressant tidning, full
af tankeväckande läsning.

och för sig sjelf vara on afundsvärd
affärsverksamhet för hvilkefi som helst
större stad inom Unionen. Om man
inom Minneapolis' hank och stör gör en
liten rekognoseringstur utmed Missis-
sippi-floden, finner man densamma helt
och hållet garnerad med storartade
mj(')l(|var'iar och sågverk, hvadan sta-
den rättare gjorde sig förtjent af nam-
net "The Mill City."

Det första sågverket vid St. Anthony-
fallct bygdes af guvernementet under
Colonel Snellings ledning år 1822. Det
var beläget på vestra sidan af Missis-
sippi-floden, nära mynningen af den nu-
varande Seventh avenue south. Just
nedanför sågverket stod en liten mjöl-

ipo

qvarn, som malde mjöl åt soldaterna.
Sågverket drefs af ett gammalt vatten-
hjul och den lilla sågen sågade bräder,
som nyttjades vid militär-qvarteret vid
Fort Snelling, hvilken befästning upp-
b3'gde3 år 1819, då militärstation eta-
blerades der för att skydda handeln med
pelsvaror samt äfvenså hålla de upprori-
ska Sioux-indianerna i tukt. Sågverket
sköttes af soldater. De smorde axel-
ledningarne, släppte vattnet på hjulet,
förde en stock till sågbladet på morgo-
nen och gingo sedan ut för att skjuta
ekorrar, så framt det icke fans några
Siouxs eller andra vilddjur i närheten.
Dcrmed fortsatte de tills solnedgången,
då de återvände för att erhålla några få
bräder, hvilka möjligtvis kunde vara fär-
diga vid den tiden. Vi lemna här en
trogen afteckning af det gamla guverne-
mentsågverket tillika med Minneapolis'
första mjölqvarn.

Sågverket drefs endast några få år af
soldaterna från fästningen, fem mil neråt
floden, hvarefter det sedan låg i läger-
vall för många år och råkade i förfall.
Det var icke förrän omkring år 1849,
som sågverket och mjölqvarnen uthyr-
des af guvernementet för fem års tid
till Hon. Robert Smilh från Alton, Illi-
nois. Han skötte mjölqvarnen i flera
års tid, men fäste ingen vidare upp-
märksamhet vid det gamla sågverket.

Är 1847 började Franklin Steele till-
sammans med Ard Godfrey bygga det
första privata sågverket vid St. An-
thony. Det uppfördes å östra flod-
stranden, ungefär hvarest First avenue
S. E. nu är utlagd. Det förtäljes att
"Banjo Bill," nattsågaren, blef så för-
tjust när maskinerna började arbeta den
första natten han skulle såga, att han
kände sig frestad att festa på ett sätt,
som icke mycket bidrog till nykterhe-
ten, hvadan resultatet blef en "regular
smash-up" af maskineriet, hvilkct föror-
sakade en ansenlig tidsförlust samt be-
tydliga reparationsomkostnader. Under
den första säsongen sågades mellan
500,000 och 700,000 fot timmer, hvilket
icke synes vara mycket för Minneapolis'
sågverk, som under förlidet år sågade

471,150,011 fot timmer, förutom ''shin-
gles" och "lath."

Om alla de stockar, som sågades år
1898, voro i floden på en gång, skulle
de fylla upp hela floden ifrån vårt qvarn-
distrikt ända upp till Dayton, Minne-
sota. Detta illustrerar på ett förträff-
ligt sätt Minneapolis' sågverksindustri
i dag, jemfördt med år 1848, då den låg
i sin vagga.

År 1854 byggde D. W. Marr ett ång-
sågverk mellan Orths bryggeri och flod-
stranden i nordöstra St. Anthony. Han
dref detta sågverk tills år 1857, då den
financiela krisen tvingade honom att
sälja den till John Orth, som i sin ord-
ning skötte det tills år 1859, då det blef
lågornas rof.

Året derpå, 1855, bygde Lovejoy
Bros. en "Shingle Mill" på den så kal-
lade Cataract Island. Den enda förbin-
delse mellan Cataract och Hennepin
Islands var en smal körväg gjord af
"slabs" och annat affall från sågverket;
så att tidtals, då det var lågt vatten,
kunde man komma öfver till Cataract
Island, men då floden steg blef den
improviserade körvägen bortspolad och
all förbindelse mellan de tvenne öarne
afbruten. Lovejoy Bros. drefvo sin
"shingle mill" tills år 1860, då klippan
på hvilken dei] stod blef underminerad af
forsen och sågverket tumlade ner i flo-
den samt kilade i väg till New Orleans.

Samma öde delade Bassetts fabrik på
vcstsidan våren 1869.

Det första sågverket på vestsidan, un-
dantagandes det gamla guvernements-
sågverket, bygdes af Pomeroy, Bates
& Co. år 1856 på det ställe der Bassett'&
Creek löper ut i Mississippi-floden.
Denna anläggning förstördes år 1859 af
eldsvåda.

Flera nya sågverk uppstodo nu inom
en synnerligen kort tid.

De flesta af dem uppfördes då invid
dammen, der mjölqvarnarne nu äro be-
liigna.

Efter inbördeskrigets slut började
"Iumbcr"-indiistriens andra tidräkning
och det ena stora sågverksbolaget or-
ganiserades efter det andra.

ipl

Förändringarne inom sågverksbola-
gen hafva varit allt för många och vid-
lyftiga att här i korthet kunna relateras.

Inom qvarndistriktet finnas numera
inga sågrverk, de hafva alla flyttats län-
gre uppåt floden, på det att mjölqvar-
narne icke skulle blifva utsatta för nå-
gon eldfara. Sågverken drifvas nu alla
med ånga, och alldenstund ångkraften
är billigare än vattenkraften, synnerli-
gast som sågverken äro försedda med
eget bränsle, såsom sågspån och annat
afifall, torde detta vara egentliga moti-
vet för sågverkens flyttning längre upp-
åt floden.

Minneapolis har för närvarande tio
stora sågverk, hvilka förlidet år sågade
471,150,011 fot timmer (förutom "lath"
och "shingles") ; deraf utskeppades 344,-
000,000 fot.

Efter ett långvarigt stillastånd inom
byggnadsverksamheten har Minneapolis
nu, liksom alla andra städer, fått erfara
en större aktivitet i fråga om uppföran-
det af nya byggnader och beräknar man
följaktligen att innevarande år kommer
att vida öfvertäfta år 1894 i afseende på
trävaruförbrukningen.

Nedanstående tabell visar tillverknin-
gen af timmer för de sista 2g åren:

1870 118,233,113

1871 117,557,028

1872 167,918,814

1873 189,909,782

1874 191,305,679

1875 ]50,665,000

1876 200,371,377

1877 129,076,000

1878 130,274,076

1879 149,745,547

1880 195,452,182

1881 234,254,071

1882 314,363,168

1883 272,793,222

1884 300,724,373

1885 313,998,166

1886 262,636,019

1887 220,822,974

1888 337,663,301

1889 275,855,648

1890 343,573,762

1891 447,713,252

1892 488,724,624

1893 409,000,000

1894 491,256,000

1895 479,102,000

1896 307,179,000

1897 460,348,272

1898 471,150,011

Hela tillverkningen för de sista 29
åren belöper sig således till 8,171,666,461
fot och beräknas att man dermed skulle

—13

kunna lägga en fjorton fot bred trottoar
omkring hela jorden vid eqvatorn.

Det största sågverket eges af en
svensk under firmanamnet C. A. Sm'i.h
Lumber Company.

Den oförgätlige skalden Elias Sehl-
stedt skref en gång om Ångerman-
elfven: "Hvarhelst jag såg, blott såg
vid såg jag såg," och torde detta hans
genialiska yttrande till punkt och pricka
kunna öfverensstämma med förhållan-
dena härstädes, då man låter blicken ila
längs Mississippis stränder, der det ena
stora sågverket följer efter det andra,
och upprullar ett panorama, som visar
den största och mest storslagna industri,
till hvilken icke finnes maken inom hela
landet. Ofvannämda sågverk eges af en
af Sveas söner och är ett kraftigt bevis
på hvilken stor insats våra landsmän
göra i denna Minneapolis' jetteindustri.
Det är derföre alltid med en viss stolt-
het som vi tala och höra talas om C. A.
Smith Lumber Company.

För att få en liten svag idee om den
nyare tidens sågverksmetoder, bör man
bese deras nya modell-sågverk å Forty-
fourth avenue north, hvarest inköpts 71
acres land. Sågverket bygdes på våren
1893 och 800 män äro i närvarande stund
sysselsatta der, natt och dag. Icke min-
dre än en tre qvarts million fot timmer
kunna här sågas på dygnet. Att be-
skrifva allting i detalj är omöjligt. Vi
vilja endast nämna den stora ångmaski-
nen å 1,000 hästkrafter, som drifver det
hela, de stora ugnarne, som på auto-
matiskt sätt matas med sågspån samt
de stora torkugnarne (dry kilns). Stor
uppmärksamhet ådrager sig den stora
sågverksbyggnaden (864x196 fot), der
sågbladen surra värre än bromsar, som
blifvit instängda i en tombutelj. Fyra
stora bandsågar och en "gang"-såg med
sina 49 vertikala sågblad hundfila här
de största jettestockar, hvilka på några
få ögonblick förvandlas till plankor,
bräder, lath, shinglc, spån och kafifeved.
I medeltal uppsågas fem stockar i minu-
ten. Med beundran åser man äfven den
mekanism, som vänder dessa kolossala

192

stockar, då de skola tvärsågas, hvilket
sker med större lätthet och säkerhet än
vi kunna handtera en tändsticka. Vid
sidan af sågverket finnes en större hyf-
velfabrik (planing mill) (100x130 fot)
samt en läkt- och takspånfabrik (lath
and shingle mill) (32x64 fot).

Hyfvelfabriken såväl som den stora
såg\-erksbyggnaden äro inredda med
vattenledningsrör, som äro försedda med
ej mindre än 2,900 automatiska vatten-
stänkare (sprinklers). hvilka för att för-
säkra byggnaderna från eldfara sjelf-
mant uppfylla sin bestämmelse, då tem-
peraturen stigit till närmare 135 grader.
Dessa vattenstänkare äro endast åtta till
tio fot från hvarandra och kunna ögon-
blickligen genomdränka hela byggna-
den.

Alla inventiösa åtgärder äro här vid-
tagna för skyddandet mot eldfara.

I förbindelse med sågverket står sor-
teringsskjulet, hvilket är 350 fot långt.
Här sorteras alla plankor och bräder,
som staplas upp på låga spårhjulsvagnar
(trucks) och transporteras på räls.

Inom området finnes äfven en större
fabrik för tillverkning af en ny patente-
rad artikel, som kallas för "Compo-
Board," hvilket hädanefter torde komma
att nyttjas vid alla husbyggnadsföretag
i stället för läkter och rappning. Detta
■"Compo-Board" består af maskinmes-
sigt kantvis sammanpressade trälister,
•som på båda sidor äro betäckta med
:tjockt förhydriingspapper, sammanhål-
lande det hela medelst ett mellanlager af
tjock, lufttät cement. "Compo-Board"
kommer i stora ark, fyra fot breda ocli
ända upp till aderton fot långa. Denna
inre husbeklädnad gör husen varmare
om vintern och svalare om sommaren
samt byggnadsarbetet mycket beqväma-
re, hvadan detta nya patent torde blifva
en fasa och vederstyggelse för herrar
"läktorer" och "plastrare." Fabriken
bygdes i April 1894, men nedbrann till
grunden i December samma år. Den
återuppfördes i större skala än förut och
sysselsätter för närvarande cirka 25 man.

I Northwestern Compo-Board Com-

pany äro följande personer intresserade:
C. A. Smith, A. R. Rogers och W. H.
Springer; men patenträtten eges ute-
slutande af C. A. Smith.

MJOLINDUSTRIEN.

I stället för den forna vilda, men lik-
väl sköna ödemarken omkring det ma-
jestätiska St. Anthony-fallet finner man
nu en mängd väldiga qvarnar, hvilka så
att säga bilda en stad för sig. De hafva
uppstått liksom genom cit trollslag.
Det som har framhviskat denna mägtiga
trollformel, som åstadkommit denna
magiska verkan, är just detta förtrol-
lande St. Anthony.

Väldigt, väldigt brusar fallet
Vid de blåa böljors dans;
Solen gjuter öfver svallet
Sina bjerta strålars glans.
Der det förr var tomt och öde
Vid den röde mannens välde,
Snabbt kring flodens breda flöde
Sig kulturens spiror stälde;
Fallets dån kan vidsträckt höras,
Der de tunga hjulen röras.

Fagrast är du dock i qvällen
När all dagens id är slut,
När små stjernor ifrån pällen
Sända sina strålar ut —
Hur uti din famn de bäfva,
Der din våg i djupet flyter,
Hur de tusen sagor väfva
Om hur allt sig raskt förbyter —
Saligt dock af glädje flamma
Att du städse är densamma!

Den besynnerliga blandningen af in-
dianspråk och grekiska som förekom-
mer i namnet Minncapolis, föranledde
.Anthony Trollope — icke den Anthony,
efter hvilken fallen blifvit uppkallade —
att en gång säga, att han icke kunde tro,
förrän han verkligen såg det, att det
fans ett ställe, bebodt af förnuftiga men-
niskor, som kallades Minneapolis. Men
det g(")r intet till saken. Filologen må
blifva förskräckt, men icke desto mindre
måste en stor del af verlden hemta sitt
bröd från just detta Minneapolis. In-
nan vi fästa våra tankar vid stadens nu-
varande jettestora mjölindustri, vilja vi
först blicka tillbaka till densammas tidi-
gare dagar.

Strax intill det förut omtalade guver-
ncmentssågverket låg Minneapolis' för-
sta mjölqvarn.

193

En gammal välkänd Minneapolisbo,
Thomas Chambers, har många gånger
med stolthet omtalat, att han på 1850-
talet var Minneapolis' "First Head
Miller." På den tiden maldes proviant
för garnisonen vid Fort Snelling, huf-
vudsakligen hafre och majs, som skep-
pades hit från lowa, ty Minnesota pro-
ducerade då ingenting annat än humle
och indianer. Man malde eller för-
sökte att mala lite hvit majs, "Squaw
corn," men det var så mjukt att det
klibbade tillsammans. Stundom mal-
des äfven litet korn åt John Orth för
öltillverkning. Äfven det inskeppades.
Qvarnapparaten var icke större än en
familjcqvarn, och var placerad på golf-
vet å andra våningen i den lilla tvåvå-
ningshöga stenbyggnaden. En ränna
ledde härifrån ner till nedre våningen.
Säckarne skuros upp, säden häldes in i
qvarnverket och upphängdes säckarne
sedan på rännorna nedanför för att upp-
fånga den malda säden. Då det icke
fans några säckar, fick mjölet rinna nei
på golfvet och soldaterna från Fort
Snelling måste hemta upp det i säc-
kar och bära dem uppför den branta
backen. De kommo för detta ändamål
30 eller 40 man stark och bringade med
sig sex till åtta mulåsnor och fordon,
lastade med majs och hafre, samt två
extra män för att fara öfver floden efter
whisky. Innan de foro bort voro de
nästan alla beskänkta och spiide ut en
stor del af mjölet öfverallt på vägen
mellan qvarnen och krönet af kullen.
De försökte att förmå Chambers att för
deras räkning lägga in ett lager af
whisky vid qvarnen för att bespara dem
besväret att fara öfver floden efter det,
emedan de voro rädda att blifva arre-
sterade. Chambers kunde ha förtjent
s'tora penningar på denna affär, ty en
tunna whisky kunde då erhållas för 12^/2
cents per gallon och två gallons flod-
vatten till en gallon whisky hade blifvit
lika så bra vara, som den de erhöllo på
andra sidan floden för $1 per gallon.
Det såldes i fulla tennkoppar för 10
cents koppen och då alla soldaterna
voro "på kulan'' och öfverlemnade fem-,

tio- eller tjugo-dollars-guldstycken i
betalning, försummade de merendels att
få sin vexel tillbaka. Man kan häraf
lätt inse att Chambers skulle kunnat
förtjena stora penningar, och hade han
under alla omständigheter lika så myc-
ket besvär af dem, antingen han sålde
dem den "ädla" varan eller ej. Han
var ung och i stort behof af penningar,
men hans goda samvete förbjöd honom
att begagna sig af detta medel, och han
kände sig glad öfver att han ej ingick på
denna afifär.

Jim Sarralls, en af körsvennerna, som
var en stor stark karl, kunde stå så
mycket "eldvatten'' som helst, men det
tog till slut öfverhand med honom. En
vacker dag fann man honom död vid
qvarnen med $800 guldmynt i sin ficka.

Den första mjölqvarn, som verkligen
förtjente namnet qvarn, bygdes af Rich-
ard Rogers i Maj 1851 och var försedd
med ett par stenar. Den var belägen
på St. Anthony-sidan, mellan First och
Second avenues S. E., och v