(logo)
(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Open Source Books | Project Gutenberg | Biodiversity Heritage Library | Children's Library | Additional Collections

Search: Advanced Search

Anonymous User (login or join us)Upload
See other formats

Full text of "Minneapolis minnen. Kulturhistorisk axplockning frän qvarnstaden vid Mississippi af Alfred Söderström"

\ 



A^ 



v - -^ 





^Ã¥. 



K*, 






" teU|3TJRHI8T0RlSK 

I "^PLÖCKNINO- 

' rrånqvornff<'i«". . 

Vj Mississippi 

Alfred ööderströii 




THE NE^^ 

PUBLICI -.;^.-i 

480840 

AtTOH, URNOR AM« 



I TILOEK 



Entered according to act of Congress, in the year 1899, by 

ALFRED SÖDERSTRÖM, 

In the office of the Librarian, at Washington, D. C. 



FORORD, 



Fyratioåtta år hafva förflutit sedan den första svensken nedsatte sina 
bopålar vid St. Anthony-fallen. Sedan denna tid har Minneapolis växt upp 
från en liten ringa bondby till en verklig metropol, genom hvilken hundra 
tusentals skandinaver sedan dess passerat och der mer än ett hälft hundra 
tusen af dem i dag räkna sina lyckliga och fridfulla hem. Skandinaverna, 
de allra fattigaste af nybyggarne, hafva med mod i barm och kraft i arm 
arbetat sig upp till en icke så obetydlig ställning inom samhället. På alla 
områden hafva de varit med i det stora täflingsfältet, der man i dag finner 
dem talrikt representerade inom alla handelsgrenar, inom fabriker, verkstä- 
der, banker, kontor och läroverk. Ja, om det vore möjligt att fullständigt 
beskrifva den gradvisa förändring, som egt rum från äldre tider upp till 
närvarande stund, skulle det blifva en historia om flera digra volymer, In- 
nehållande månget intressant kapitel öfver de skiftesrika ödena i skandi- 
navernas kulturlif. Många talangfulle män med literär förmåga hafva från 
tid till annan haft eller hafva fortfarande sin verksamhet inom Minneapolis' 
hank och stör. Men, ingen af dessa skriftställare har likväl slagit sig pä 
försöket att skrifva en historia öfver Nordvesterns sköna drottning eller 
öfver de driftiga nordbor, som här bygga och bo. Det bör medgifvas att 
många svårigheter ligga till hinder i ett sådant företag, då man icke varit 
med från första början och med dagboken i hand noterat de vigtigaste epi- 
soder, som inträffat hvarje dygn af året. Våra literära hjeltar med deras 
fint skurna pennor torde hafva funnit detta icke allenast ett hårdt och otack- 
samt arbetsfält, utan kanske äfven räknat det för ett alltför hvardagligt 
ämne att med fördel kunna behandlas. 

Ett litet arbete, "Minneapolis Minnen." ligger emellertid nu helt oför- 
modadt framför den läslystna och vetgiriga allmänheten. Det är visserligen 
sant att utgif våren deraf är "gammal å gåle" samt att han i närmare trettio 
år delat Ijuft och ledt med landsmännen i qvarnstaden. men tyvärr saknar 
jag den literära förmågan att kunna ställa mig på historieskrifvarens an- 
språksfulla gebit. Detta lilla arbete må derföre ej betraktas af den ärade 
läsaren såsom en historia öfver Minneapolis och dess skandinaver, utan en- 
dast som en liten samling af lösryckta fragmenter ur dess historia i förfluten 
och närvarande tid. 

Beundran för Minneapolis och dess fenomenala utveckling samt intresset 
för den stora framgång mina landsmän rönt härstädes ha i väsentlig mån 
varit det motiv, som manat mig att i "Ord och bild" framställa detta lilla 
arbete mera i form af ett litet suvenir. 

De poemer, som finnas strödda här och der 1 boken, ha till större delen 
direkt sitt ursprung i dagens händelser eller äro knutna till omgifningarnes 
skönhet. Flera af dem äro osignerade, och författaren skulle kiinna sig stolt 
öfver att kunna kalla sig deras pappa. De härröra emellertid från ett par 

3 



pennor, dem våra läsare troligen lätt känna igen. Som fadder till dessa 
poem af vännerna Ninian och Guck må jag dock kunna räknas, itj- jag 
med alla tjenliga medel eggat dem att stränga sina lyror för de oss kära äm- 
nen, som de i dem besjungit. 

De få ax, som jag plockat på det historiska fältet, torde kanske fram- 
deles kunna få räknas med i en större skörd, då en efterträdare inom detta 
område försöker att åstadkomma något mera helt och fullständigt. 

Mången, som mer eller mindre hemtat kännedom om vår goda stad ge- 
nom de bilder, som tidtals varit synliga i vår skandinaviska press, torde vid 
genomögnandet af detta lilla suvenir-arbeto vara frestad att säga: detta är 
mig redan bekant, det har jag läst någon gång förut i tidningen, o. s. v.; 
men, det är ju likväl icke rätt att endast bevara historiska fakta inom den 
sekulära pressen, för att sedan endast för en kort tid kunna bibehållas i 
den enskildte individens minne, ty 

"Hvad i tidningen står, det genast glöms, 
Hvad som står i en bok, det alltid göms." 

och är det i betraktande häraf som jag hoppas att detta arbete måtte 
emottagas med både öfverseende och välvilja. 

Om öfver hufvud taget mitt lilla arbete eger någon förtjenst torde den- 
na måhända ligga deri, att jag sparat hvarken tid eller möda att samla 
hvad jag kunnat komma öfver, och att jag lagt mig vinn om att korrigera 
en del hittills synliga uppgifter, särskildt i hvad som gäller diverse statisti- 
ska saker. Jag må blott beklaga att oj långt tidigare ideen att samla för 
detta ändaniHl fallit mig in, ty då hado säkert många fler ax, som nu sön- 
dermalts i utvecklingens jetteqvarn, kunnat uppbevarats. 

ALFRED SÖDERSTRÖM. 
Minneapolis i November, 1899. 



7///nneapo//s, 

Der den fagra Mississippi 
Gjuter fram si/i böljeprakt^ 
Der krijig "Vattnens stolte fader ^ 
Höga stränder källa vakt; 
Der ''St. Anthony" med väldig 
Brus7dng djerft sitt hemvist röjer ^ 
Mimiesotas glans och ära, 
Minneapolis sig höjer. 

" Verldens qvar?istad" — så den kallas 
Och det är med skäl och fog, 
Ty sä mänga jette lika 
Qvarnhjul ä?i ej bölja drog. 
Fallet brusar, hjulet bullrar. 
Säden krossas, fnjölet rinner; 
I de?i hela vida verlden 
Bättre mjöl ma?i icke finner. 

Kring Amerika det fraktas 
Utan rast och utan hejd, 
Öfver vida Oceatier 
Skeppas det till fjerran 7iejd. 
Engelsman, så stimi i kräfva7i 
Turk och ryss, tartar och fieger. 
Tysk, fransos, svensk,dansk och ?iorr- 

mafi, 
Gläds, om Pillsburys mjöl han eger. 

Minneapolis, du växer, 

Växer till en jettestad. 

Der du framgångsrik dig speglar 

Utiflodeyis friska bad. 

Mildt klimat med fagra blommor 

Eger du i sommardagar, 

Och om vi}dern S7iö och rimfrost, 

Bjellerklang , som oss behagar. 

Derför trifves nordbon bättre 
I våt stad än an?iorstäds. 



Ingen farsot, inge?i hetta 

I dess säkra hägn hafi räds. 

D erfor växa här fabriker 

Upp som svampar ntnr jorden ; 

Industriens bjerta kro7ia 

Ar alltre7i vår stolthet vorde?i. 

Arbetsmannen viimer välstånd, 
Bygger S7iart ett eget bo ; 
För de små fins ingen bättre 
Stad i v er Iden, må du tro. 
Uti hvarje vrå och vinkel 
Skall du goda skolor fi?ma 
Och ett universitet, der sedan 
Högsta bildning du kan vinna. 

Och 7iär nägo7i gå7ig du lä7igtar 
Till natur 671 s helgedo77i. 
Gör en tripp till Minnetonka. 
Se dig vid dess böljor om ! 
Fagrast ibland la7idets sjöar, 
''Mälar7is like''' stads den kallas. 
Der på blo7nsterklädda strä7idef 
Skälla7i pinglar, hjorden vallas. 

MÃ¥7igbesju?iget Minnehaha, 
Invid stade7is gräns sig göt, 
Kastar klara vatte7iperlor 
I de7i fagra parke7is sköt. 
Dit ma7i färdas, der ma7i 7ijuter 
Sorgfritt uti lunda7 friska, 
När de milda so77imarvi/idar 
Ljuft om hopp och kärlek hviska. 

.Nytt ett ''Ska7idi7iavie?r bygdes 
hivid Mississippis strand ; 
Norrma7i, dansk och sve7isk ses va7i- 

dra 
Här så t}-ofast hand i hand 
Uta7i split och utan afimd, 
Uta7i tvister, uta7i fejder ■ — 
Derför kommen — för oss alla 
Fi7ines rum i dessa nejder.' 



GRYNINGSTIDEN 



OCH 



TIDIGASTE SKEDEN. 




INNEAPOLIS, du sköna, 
beundrade och förhoppnings- 
fulla framtidsstad! Att be- 
skrifva din korta men hän- 
delserika tillvaro är minsann 
ingen lätt sak; men, hoppas vi lik- 
väl att kunna göra det så, att du 
å hvarje blad i denna bok något så när 
igenkänner de tilldragelser, som utgöra 
de förnämsta länkarne i den långa ked- 
ja, som utgör din skiftesrika och äro- 
fulla historia. 

Konsten är, att under försöket i rat- 
tan tid rädda ett och annat dyrbart 
minne från att spårlöst försvinna i glöm- 
skans ocean, få alla uppgifter grundade 
på sanning och verklighet, så att de 
framdeles kunna blifva källor för en 
fullständigare historia. 

I beskrifningen af vår sköna stad blif- 
ver det äfvenledes en kär pligt att näm- 
na ett och annat af intresse, som är 
förknippadt med dem af våra landsmän, 
som lefvat och fortfarande utöfva sin 
verksamhet inom dess hank och stör; 
äfvenledes att i få ord vidröra det vig- 
tigaste af den svenska koloniens utveck- 
ling såväl i afseende på de kommerciela 
och industriela som och de sociala och 
intellektuela förhållandena. Dock kom- 
mer detta att betraktas från en mera 
skandinavisk synpunkt, synnerligast 
som Minneapolis kan göra anspråk på 
att vara hufvudorten för våra norska 
bröder i Minnesota, som den är det för 
oss svenskar. 

Många svårigheter äro förknippade 
med försöket att skildra våra landsmäns 



utkämpade strider och försakelser i en 
stad som denna, i en handels- och 
fabriks-stad, der allt är i ett oupphörligt 
och rastlöst framåtskridande; dit mån- 
gen styr sin kosa för att söka lyckan. 
Antingen man under tidens lopp lyc- 
kats erhålla en flik af Fortunas mantel 
eller ej, begifver man sig kanhända 
snart derpå till en annan marknad för 
att antingen i ro få njuta af sina skör- 
dar eller — hvilket är mera vanligt — 
finna ett rikare fält för sin outsläckliga 
vinningslystnad. Med ett ord, den 
plats, som stått under inflytande af en 
lycksökande emigrationsströms oupp- 
hörliga ebb och flod, lemnar i sanning 
allt för utsinade hjelpkällor åt den efter 
fakta törstande historieskrifvarcn. Der- 
med må nu vara huru som helst. 
PÃ¥ botten af hvarje stormigt och upp- 
rördt haf finnes troligen någon förbor- 
gad rikedom, hvilken, om den kunde 
uppdragas i ljuset, skulle utgöra en dyr- 
bar skatt för mången. Lika troligt är 
det, att om man hos de gamle settlarne 
kunde ur minnet framkalla samt troget 
skildra en och annan tilldragelse röran- 
de våra första landsmäns öden och be- 
svärligheter här på platsen, det skulle 
bland mången af våra efterkommande 
betraktas som ett värdefullt kapitel i 
skandinavernas i Minneapolis historia. 
Kastar man en blick tillbaka på hvad 
som tilldragit sig i Minneapolis under 
mer än ett fjerdedels århundrade, tycker 
man sig liksom uppvaknad ur en dröm. 
Platsens förändring låter sig knappast 
beskrifva. I stället för den forna öde- 



8 



marken omkring de majestätiska St. 
Anthony-fallen, finner man nu en stor 
och ståtlig stad, prydd med massiva 
fabriks- och affärsbyggnader, ståtliga 
kyrkor och skolhus samt eleganta vil- 



gar tagit sin början vid Fort Snelling, 
sju mil längre nedåt floden, samt under 
tidens lopp så småningom arbetat sig 
allt högre och högre upp, och att det 
kommer att fortsätta på så sätt, tills det 




K 
< 



<5 



< 
fa 

1 

z 

o' 
M 

z 

< 

O! 



lor och palatscr, hviiket^ allt uppstått 
liksom genom ett trollslag. 

Vi vilja först stanna vid St. Anthony- 
fallet för några ögonblick. Enligt pro- 
fessor Owens åsigt har det i tidiga da 



slutligen uppnått en punkt sex mil 
längre upp än den plats hvarest det nu 
är beläget. Detta omdöme är grun- 
dadt på en geologisk undersökning, som 
professorn på egen bekostnad företagit, 



och genom hvilken han kom till den 
slutsats, att det öfversta klipplagret, som 
består af en tjugu fot tjock kalkstens- 
formation, hvilande på en basis af sand- 
sten, så småningom underminerats och 
bortsköljts af den strida forsen. Utom 
de ofantliga penningesummor, som här 
blifvit nedlagda af de begge kompani- 
erna The Minneapolis Mill Company 
samt St. Anthony Water Power Com- 
pany, hvilka bildats för att hämma fal- 
lets fortskridning samt göra vattenkraf- 
ten fullkomligt brukbar i industriens 
tjenst, har staden Minneapolis utbetalt 
184,000 dollars. För samma ändamål 
har af kongressen beviljats och utbetalts 
550,000 dollars, förutom 168,500 dollars, 
som blifvit skänkta af enskilda personer. 
Med undantag af de senare årtiondena 
har fallet, som i medeltal cger 52,000 
hästkrafter (5,000 mer än de samman- 
lagda fallen vid Holyoke, Mass., Law- 
rence, Mass., och Manchester, N. H.), 
varit utan gagn för menskligheten. oak- 
tadt det varit kändt i närmare två hun- 
dra- år. Det upptäcktes år 1680 af den 
katolske missionären Louis Hennepin, 
efter hvilken fransman detta county fått 
sitt namn. Hennepin vr.r utsänd af 
Robert de La Salle den 28 Fe- 
bruari 1680 på en upptäcktsresa i nord- 
vestern, från mynningen af Illinoisflo- 
dcn, till hvilken plats La Salles expedi- 
tion då hade genomträngt. Hennepin 
var den första europé, som skådat de 
sköna fallen, hvilka han gaf namn e;'ter 
det katolska helgonet Sanct Anthonius 
af Padua. Då Hennepin uppnådde den- 
na plats var han 40 år gammal. Han 
tillfångatogs då af Dakota-indianerna, 
bland hvilka han försökte att utveckla 
kristendomens baner. Efter att seder- 
mera under två års tid hafva lidit och 
försakat bland dessa skogens barn, der- 
till manad af sitt brinnande religionsnit, 
afled han i stilla frid. 

Fallen kallades förut af indianerna, 
som här hade en hel stad af wigwams, 
för "Irrara", eller "the curling waters", 
och voro enligt fader Hennepins uppgift 
föremål för allmän dyrkan bland röd- 



skinnen, hvilka betraktade fallen som 
den Store Andens boning, till hvilken, 
när helst de anlände, de bringade sina 
offer. 

Jonathan Carver skrifver rörande sitt 
första besök vid fallen år 1766, då, åt- 
följd af en Winnebago höfding: 
"Knappt hade prinsen uppnått den 
plats, hvarifrån vi kunde öfverskåda de 
underbara fallen, förrän han började 
med hög röst tilltala den Store Anden, 
som han här trodde hade sitt hemvist. 
Han berättade honom, att han hade rest 
läng väg för att få betyga honom sin 
dyrkan och ville han nu erbjuda honom 
de bästa offer, som stodo i hans makt. 
Han började derföre med att först kasta 
sin pipa i den strida forsen, sedan läder- 
pungen som innehöll hans tobak, arm- 
banden som han burit rundt sina armar 
och handleder, och örringarne jemte 
sina halsprydnader. Med elt ord, han 
öfverlemnade till sin gud hvarje del af 
sin kostym, som var af något värde. 
Under tiden slog han sig häftigt för 
bröstet, slog ut med armarne och syntes 
vara mycket upprörd. Han slutade med 
att träget anhålla den Store Anden om 
att ständigt skydda oss på våra resor, 
att gifva oss en rent lysande sol, blå 
himmel och ett klart, stilla vatten. Ej 
heller ville han draga derifrån förrän vi 
rökt tillsammans ur min pipa till den 
Store Andens ära." 

Hur olikt mot den hvite mannen, som 
dyrkar guldet mer än skapelsens Gud. 
Efter att hafva beundrat fallets skönhet 
går han till arbete med lod och lina för 
att mäta dess djup, beräkna dess drif- 
kraft, bestämma dess geografiska läge 
inom handels-sferen samt att med mate- 
matiska beräkningar spekulera på dess 
framtida värde. Det torde lör närvaran- 
de vara svårt att öfvertyga en främling 
vid ett första besök härstädcs, att St. 
Anthony-fallen en gång i tiden voro 
lika så majestätiska, så storartade och 
sköna som Niagara någonsin vant. 

Fallen med sitt nuvarande plankverk 
(apron) ha icke den minsta tillstym- 



lO 




CO 



H 

h:i 
O 

o 
n 

z 

o 

< 
O 

z 
o 

H 
H 

CO 

<! 
U 



II 



melse till likhet med deras iorna stor- 
het och prakt. Vid foten af de brusande 
fallen fans det fordom en stor urhålk- 
ning, och ofta, då en ända till 40 fot lång 
timmerstock kom seglande öfver fallen, 
hufvudstupa ned i denna kittel, kunde 
den blixtsnabbt skjuta upp igen och 
kastas en 10 fot upp i luften. 

Fallen äro belägna omkring 2,500 en- 
gelska mil från Mississippis utlopp i 
Mexikanska viken samt 500 mil från 
dess källor vid Itascasjön. 

Mississippifloden är här ungefär 1,200 
fot bred samt delad i tvenne flodarmar, 
scm omsluta den vackra ön Nicollet 
Island, hvilken upptager en areal af 
omkring 50 acres. Här begynner den 
strida floden att tilltaga mer och mer i 
sin våldsamma fart. Vsttnet skummar 
och brusar hvarhelsL det möter någon 
klippa eller annat hinder, tills det slut- 
ligen störtar sig ned för det inom en 
mil 75 fot höga fallet, som upptager en 
vidd af 600 fot. Man kan ej gerna be- 
trakta denna väldiga vattenmassa utan 
att betagas af en viss hänryckning. In- 
trycket ökas dessutom betydligt af den 
våldsamhet och förödelse, som sceneriet 
framvisar, i det stora klippmassor och 
ofantliga stenblock befinnas nedanför 
fallen, lösryckta samt af den mäktiga 
forsen strödda omkring i den vildaste 
oordning, hvilket ej kan annat än upp- 
fjdla åskådarens sinne med fruktan så 
väl som beundran för den oemotstånd- 
liga makt, som uppenbarar sig i natu- 
rens verkningar. 

Något nedanför fallet ligger en liten 
klippig holme, som kallas Cataract 
Island, på hvilken förr växte några små 
enstaka träd, som knappast voro i stånd 
att uppbära sina späda grenar, hvilka 
vissa tider på året voro lastade med 
en otalig mängd af fogelbon. Det syn- 
tes som om foglarnes instinktmässiga 
vishet hade rådt dem att välja denna 
plats, hvilken, till följd af det ofvanför 
brusande fallet, var så väl skyddad från 
vandaler bland såväl djur som menni- 
skor. Denna lilla holme kallas äfven 
Spirit Island (Ande-ön) i anledning af 



en tragisk händelse, som här inträflfat, 
hvilken torde vara af för stort intresse 
att förbigås. Historien förmäler, att för 
många, många år tillbaka, då Sioux- 
indianerna voro lägrade kring fallet, 
satte en ung jägare af Sioux stammen 
upp sitt "wigwam" på stranden af Mis- 
sissippi-floden strax ofvanför St. An- 
thony-fallen. Han hade endast en hu- 
stru, hvilket är ett högst sällsynt för- 
hållande bland dessa herrar, som mer- 
endels ega ända upp till tjugu hustrur. 
Hon kallades Ampato SÃ¥pa och var en 
qvinna af bländande skönhet, med, för 
sin stam, ovanliga egenskaper. Histo- 
rien, förmäler om de mödor och svå- 
righeter, som hon för sin mans skull 
fick uthärda. Den visar äfven att hon 
var skicklig i att garfva hjorthudar samt 
bereda hudarne för det tält, hvilket var 
deras bostad; visar huru hon färgade 
bufTelhudar, skaffade bränsle och slog 
eld med en stenyxa, flinta och stål och 
i en kittel af björkbark kokade fisk 
genom att lägga glödgade stenar i vatt- 
net. Alla dessa göromål verkstälde hon 
utan ringaste klagan. De lefde lyckligt 
tillsammans i flera Herrans år samt 
hade tvenne barn, som lekte omkring 
deras eldstad och utgjorde deras enda 
glädje. Mannen var en utmärkt skick- 
lig jägare och många familjer samlades 
så småningom omkring honom och 
uppsatte sina "wigwams" i närheten al 
hans. För att komma i en ännu för- 
troligare förbindelse med honom, före- 
slogo de, att han skulle taga sig flera 
hustrur, emedan han derigenom skulle 
vinna mera anseende samt kanhända 
mom kort blifva vald till höfding af 
stammen. Detta förslag behagade ho- 
nom ganska väl och i hemlighet tog 
han sig en ny hustru; men för att kom- 
ma i tillfälle att bringa henne in i sitt 
"wigwam" utan att uppväcka något 
missnöje hos sin första hustru, modern 
till hans barn, sade han till henne: "Du 
vet att jag aldrig kan älska någon an- 
nan qvinna så ömt och tillgifvet som 
jag älskar dig; men jag har märkt att 
de besvärligheter, som äro förenade 



12 



med dina omsorger för mig och mina 
barn, äro för svåra för dig, och jag 
har derföre beslutat att taga en annan 
hustru, som skall hjelpa dig; men du 
skall bli den förnämsta i mitt hus." 

Hustrun blef mycket bedröfvad, då hon 
hörde dessa ord. Hon bad honom be- 
tänka deras förra tillgifvenhet, deras 
mångåriga sällhet, deras barns framtid. 
Ja, hon försökte helt vänligt öfvertala 
honom att icke införa denna andra hu- 
stru i deras boning, men förgäfves. 



hon om sin hjertesorg, om sin mans 
trolöshet samt om sitt beslut att dö. 
Hennes vänner hörde sången och in- 
sågo hennes afsigt, men för sent att 
kunna rädda henne. 

Hennes vcmodsfullt gripande toner 
tystades snart af fallets dofva röst. 
Båten stannade för ett ögonblick på 
kanten af afgrunden, men i det nästa 
stjelpte den öfver och försvann i det 
skummande djupet. Ampato SÃ¥pa fans 
ei mer. 







.\M1'.\T0 SÅPAS SISTA I-ÄKD. 




Nästa dag förde mannen sin nya hustru 
hem i sitt "wigwam." Ampato SÃ¥pa 
kände nu att hennes lycka på jorden 
var för evigt försvunnen. Derföre, 
tålig och undcrgifven sitt öde, längtade 
hon att dö, för att i ett annat land hos 
den Store Anden återknyta det band, 
som hennes otrogne make hade brutit. 
En afton, sedan alla gått till hvila, 
hördes en dödssång på Mississippi- 
floden. En ung indianqvinna salt i en 
liten kanol. Hon rodde båten ut i 
floden i riktning åt fallet. Det var Am- 
pato Såpa. I en vemodsfull ton sjöng 



Indianerna tyckte sedermera att de 
hvarje afton efter solnedgången hörde 
den vemodsfulla sången, beklagande 
mannens trolöshet; och de inbillade sig, 
att Ampato SÃ¥pa visade sig i det ge- 
nomskinliga töcknet, som uppstod från 
forsen omkring Spirit Island. 

VÃ¥r svenske Stillwater-skald, A. T. 
Lindholm, har i ett längre poem velat 
bevara minnet af Ampato SÃ¥pas svane- 
sång och finna vi det på sin plats, att 
h.-ir dclgifva läsaren hennes vemodsfulla 
klagan: 



13 



"Det var en afton. Anden bjöd 

Frid åt naturen, hvarje tippi*) 

PÃ¥ stranden utaf INIississippi, 

Stod strålande i solens glöd. 

Allt stilla var, ej vinden störde 

Den Ijufva sången som man hörde 

Betagen djupt af känslans magt. 

Högt ljuda i den öde trakt, 

Som turturdufvan mången gång 

Sitt qväde klagar uti natten: 

Så ljöd utöfver flodens vatten 

Den sköna men dock vilda sång — 

Hvem var det? Säg! Hvem toner skapa 

SÃ¥ rena? Ack, Ampato SÃ¥pa, 

En qvinna utaf indiskt blod. 

Som här uppå den stilla flod 

Uti kanoten står. Hon ber 

Med tätt tillhopaknäppta händer. 

Sin blick hon än mot himlen sänder, 

Än till det mörka djupet ner. 

O! Om den sköna bild I sågen — 

Der på den silfverklara vågen. 

Hon ensam och förtviflad står. 

Med hennes vilda svarta hår, 

Vildt fladdrande för qvällens vind; 

Och blickande upp mot det höga, 

En tår från hennes mörka öga 

Sig smyger fram på bleknad kind — 

I skullen tro att elfvens tärna, 

Vils'ledd af dagens klara stjerna. 

Står här och sörjer, när ej mer 

Sitt hem hon ner i djupet ser; 

Ljuft som den underbara sång, 

Hon sjunger till sin harpas toner, 

Af längtan ner till djupets zoner; 

Så klingar Såpas klagosång 

I harmoni med vågens gång: 

"Flydd är den tid, då heligt bunden 
Jag var till honom denna stunden. 
Den skönaste af lifvets dar, 
Hans kärlek ren som himlen var; 
Min lika ren gaf jag tillbaka 
Ã…t honom, som hans trogna maka, 
Och ensam uppå jordens dal 
Jag var hans hjertas ideal; 
Fördenskull ömt jag honom gaf 
En trohet, som blott qvinnan gifvit, 
Ät mannen genom detta lifvet, 

*) Indiansk boning. 



Blott — att honom offras skall till slaf! 

Och lika fullt hur annorlunda 

Är nu mot förr? Nej, ingalunda 

Jag anat att en annan fans 

Som tjust utaf hans ögons glans. 

Har gjort att han mig arma glömmer; 

Den bittra kalken nu jag tömmer, 

Som bjudes mig; ty kärlekens 

Utsläckta låga mer ej tänds 

Uti hans bröst. — Han vet ej af 

Att ensam honom här på jorden 

Jag älskat har, och ru är vorden 

En blomma vissnad på sin graf! 

Hvi klagar jag? O, arma hjerta, 

Hvi slår du så? Dölj djupt den smärta. 

Som hvilar i din famn, dig gläd! 

Hans kärlek får du taga med 

Dig till den verld der Anden reder 

Ett rum för dig bland englars leder — 

Der hviskas uti rena ord 

Om kärlek som ej fins på jord." 



"Du stilla flod, du lugna bölja 

Som mången gång jag glad fick följa 

När blott ett barn; ja mången gång 

Jag lyssnat på din Ijufva sång — : 

När stjernan uti moln försvinner, 

En skönare ändå jag finner 

Ner i din trohetsfulla famn, 

Ty räddadt blir ditt offers namn:" 



Du sol med dina milda strålar. 
Som ifrån tronen härligt målar 
Båd' berg och sjöar, skog och dal, 
Med färger uti tusental: 
När morgondagen skön du bådar 
För jordens barn, ack, då jag skådar 
Dig ej, ty när du sänkes ner, 
Mitt väsen finnes här ej mer. 
Dock grafven, som skall troget gömma 
Den armas stoft, du vill ej glömma 
Att visa honom hvar den är. 
Han som mitt hjerta var så kär." 



Till er en helsning ock jag har, 

I berg och dalar, som försvinnen 

Vid himlens bryn, o barndomsminnen, 



I stan uti mitt hjerta qvar! 
När ofta jag i oskuld lekte 
I edert sköte, ack! då smekte 
Förtroligt på min späda kind 
Den svalkande, den friska vind — 
Din ömma hviskning än jag hör, 

sälla flägt, som sakta susar 

1 fjerran der det evigt brusar 
Från Minnehaha, nedanför 

Vi mötas få — dess silfverbölja 
skall troget i sin graf mig dölja — 
Må öfver den du sucka matt 
Min grafsång till den stumma natt. 
Och när du se'n i tysthet gör 
Din färd upp till den kära stranden, 
Der blommor frodas uti sanden: 
Min helsning då till honom för, 
Och säg: fast vågen henne gömde, 
Hon likväl ej i döden glömde 
Den kärlek som hon till dig bar; 
Ja, evigt hon dig trogen var." 



En skymt jag af dess himmel såg! 

Farväl, farväl, jag redo är 

Att skiljas hän, nu stjernan tänker 

På mig, ty hon i molnen sänker 

Sin gyllne glans. Vi träffas här 

Ej mer på jord, som smärta gifver 

Blott åt dess barn, hvad annat blifver 

I lifvet deras ödes lott. 

Än lida och att offras blott? 

Men borta på den fjerran stranden 

Uti de stjernbeprydda landen, 

Den tiden kan ej kallas åter. 

Med blommor i det gyllne hår: 

Der mötas vi. — Ack, re'n jag ser 

Derborta uppå himlaranden 

En bild, det är den Store Anden, 

Som vinkar mig och himmelskt ler;- 

Han mig omsväfvar re'n och bringar 

Min ande uppå lätta vingar 

Dit opp, der renad själ mot själ 

Får träfTas än, farväl, farväl!" 



"O, älskade, fast du förskjutit 
Den arma, ja, fastän du brutit 
Den ed du heligt svor åt mig. 
Då kärleken jag skänkte dig, 
Jag gerna, gerna dig förlåter! 
O! må vi se hvarandra åter 
Deruppe der blott kärlek bor! 
Der närd af himmelsk sällhet gror 
Det gyllne frö't i men'skans hjerta, 
Förädlad, luttrad från all smärta. 
Hon blir och hvilar kärleksvarm — 
Uppå en huldrik faders arm. — 
Hvi klagar jag derför och gråter? 
Den tiden kan ej kallas åter. 
När kärlek uppå jorden slöt 
Mig i sitt trohetsfulla sköt, 
Ty lyckans stjerna för mig snart 
Försvann, dess dagar voro korta. 
Men mellan molnen nyss derborta 
Jag återsåg dess anlet klart. 
Jag hörde nyss en sakta susning 
Från vestanvind; den klara ljusning 
Jag såg i vest, var solen blid 
Som nickade till jorden frid; 
Och när hon afskedsblicken sände 
Till mig, jag såg i den, och kände 
Hvad deruti på djupet låg: 



Nu, jagad utaf strömmens lopp. 
På floden båten hastigt skrider 
Framåt med ökad fart, omsider 
Den har sig närmat fallets topp. 
Nu står hon vinkande med handen, 
En blick hon kastar öfver stranden, 
Se'n störtar hon i djupet ner. 
Ett ögonblick — hon fins ej mer." 

När man vid midten af 1870-talet gick 
öfver Tenth avenue-bron märkte man 
snart, att den lilla ödsliga men roman- 
tiska Spirit Island i den närmast för- 
flutna tiden varit besökt af civiliserade 
menniskor, hvilka Icmnat efter sig ett 
osvikligt bevis på, att vi lefva i "puf- 
farnes land," ty på de lodräta, kala 
klipporna sågos några inskriptioner, 
målade i stora bokstäfver. På klipp- 
väggen å den ena sidan af ön stod till 
allmänhetens upplysning att läsa: 
"Gents' Furnishing Goods — Fuller & 
Simpson," samt å andra sidan: "North 
Står Shirts — Fulicr & Simpson." Denna 
firma tillhörde utan tvifvel civilisatio- 
nens förstlingar i fråga om modern an- 
nonsering. 



15 

Andeväsendena kunde nu icke längre icke behöfdes i andeverlden, men dere- 
igenkänna denna ö, som blifvit för- mot voro alldeles nödvändiga för att 
vandlad till ett slags skyltställ, som i kunna erhålla ett något så när fashio- 




< 

03 



di 
•-t 



_t 



jettebokstäfver upplyste menskligheten 
om, hvarest den kunde erhålla stärk- 
skjortor och andra herrartiklar, som 



nabelt utseende här nere. Undras just 
om lille Charlie Johnson, som då hade 
anställning hos ofvannämda firma, möj- 



i6 



ligen haft sitt finger med i detta vanda- 
listiska verk. 

Ändringarne följa i tidens spår. När 
dessa rader nedskrefvos i Juni, 1899, 
kunde man ej längre skylta derstädes, 
och om indianmodern Ampato SÃ¥pas 
ande, hvilken ansågs hafva bebott Spirit 
Island för ett eller två århundraden, 
hade någon besittningsrätt till ön, måste 
hon då varit tvungen att göra sina an- 
språk gällande eller flytta till en annan 
vistelseort, innan de ödsliga klipporna 
blefvo helt och hållet bortsprängda. De 
då lefvande indianerna trodde att hon 
gömde sig i bergsklyftorna i vackert 
väder och endast visade sig, då elemen- 
terna voro i strid med hvarandra. 

För en kort tid sedan nedbröts en del 
af fördämningarne vid St. Anthony fal- 
len af den för tillfället . ovanligt starka 
vattenforsen, hvadan en arbetsstyrka 
jgenast beordrades att borra och spränga 
bort Spirit Island för att med de så- 
lunda erhållna stenblocken reparera och 
återställa dammen i sitt forna skick. 
Den skada som denna gång vederfors 
dammen blef således den ursprungliga 
orsaken till Spirit Islands försvinnande, 
och efter det den kommit helt och hållet 
tir sigte, så fins intet mer qvar af fal- 
lets primitiva utseende. NÃ¥gon vidare 
skada å yattcnkraftsförbättringarne vid 
lallet har likväl icke egt rum, sedan 
den händelserika tid, för ungefär trettio 
år sedan, då tunneln mellan Nicollet- 
och Hennepin-öarne bröts lös och förde 
med sig ett sågverk och en mjölqvarn, 
som stodo vid kanten af den senare ön. 
Den första hvita qvinna. som besökte 
St. Anthony-fallen, var Mrs. Goodwin, 
hustru till kapten Goodwin af Förenta 
Staternas femte infanteriregemente. 
Hon gaf 1829 en trogen beskrifning 
öfver fallets skönhet. 

Fredrika Bremer, vår aktade och frej- 
dade landsmaninna och novellförfatta- 
rinna, var troligen den första skandi- 
nav och utan allt tvifvcl det första skan- 
dinaviska fruntimmer, som betraktade 
St. Anthony-fallen. dctla naturens su- 
blima skådespel. Det var år 1850 som 



hön hedrade denna plats med ett besök. 
Hon anlände med ångbåt till St. Paul, 
som då knappast var aderton månader 
gammalt, men icke desto mindre hade 
en befolkning af 2,000 innevånare. Så 
fort som ångbåten hade lagt till, emot- 
togs hon af territoriet Minnesotas gu- 
vernör, Alexander Ramsey, och hans 
vnga fru, hvilka vänligen inbjödo henne 
att gästa deras hem. Hon stannade hos 
dessa gästfria menniskor, och efter att 
hafva tillräckligt sett sig omkring på 
platsen företog hon i sällskap med Mr. 
Ramsey en resa till det tio mil aflägsna 
St. Anthony för att beskåda de storar- 
tade vattenfallen. Mr. North, jemte 
flera andra, som skulle visa henne alla 
de märkvärdigheter, hvarpå platsen har 
ett sådant öfverflöd, hade de största 
svårigheter, att på en flytande bro, som 
bildades af de i floden förbiseglande 
stockarne, hjelpa henne öfver till Nicol- 
let-ön. Detta var då det enda kom- 
munikationsmedel, som stod till buds 
för att kunna komma öfver till ön. 
Färden var äfventyrlig, men Fredrika, 
van att se faran stint i synen, lät icke 
förskräcka sig. Allting gick också 
lyckligt. Hemkommen om aftonen till 
Mr. North, hos hvilken Fredrika Bre- 
mer gästade, beslöt sällskapet efter da- 
gens mödor och besvärligheter förströ 
tiden med musik och sång, och då Fre- 
drika Bremer anmodades spela och 
sjunga, svarade hon, att hon sjöng "en- 
dast för Gud och små barn." 

Fredrika Bremer besökte äfven Min- 
nehaha, fransmännen i Little Canada 
samt indianerna i deras wigwams. Vid 
ett af dessa besök i Black Dögs by 
aftecknade mamsell Bremer höfdingen 
Mazah-rota (Grå Jernet) och en ung 
qvinna, Moch-pe-da-ga-wen (Fjäder- 
molnet), öfver hvars skönhet Fredrika 
entusiastiskt utbrister: "Hon är så 
strålande, så ovanligt skön att hon bok- 
stafligcn sagdt upplyste hela rummet när 
hon inträdde." 

När Fredrika Bremer betraktade det 
vilda och obebygda landet, der den ves- 
tra delen af det kosmopolitiskt bullrande 



17 



Minneapolis nu är beläget, skulle hon 
då, liksom ingen annan dödlig, ej kun- 
nat ana att tjugonio år fram i tiden en 
af hennes så allmänt omtyckta romaner, 
"Grannarne," skulle på samma vild- 
mark i dramatiserad form framställas å 
en fashionabel teater, inför en njutnings- 
lysten och anspråksfull publik. Drama- 
tiseringen af ofvannämda roman upp- 
fördes under namnet "Mother and Son" 
å Academy of Music i Mars månad, 
1879, då den utmärkta skådespelerskan 
Janauschek utförde grefvinnan Mans- 
felts rol. 

Efter att som hastigast hafva sett sig 
omkring i den poetiska vildmarken, 
Mississippis barndomsregion, återvände 
Fredrika Bremer till St. Paul, der hon 
endast vistades ett par dagar. Om sta- 
den St. Paul säger hon sjelf bland annat: 

"Den 25te Oktober, 1850, lade vi till 
vid den nedre delen af staden St. Paul. 
Derifrån till den öfre klifver man upp 
på trapprader, alldeles som vi göra det 
på de södra bergen vid Mosebacke i 
Stockholm. Längs strandgatan sutto 
eller spatserade indianer. De gingo in- 
svepta i långa filtar och med stolta steg, 
några rätt ståtliga figurer. Midt fram- 
för båten sutto på trappsteg utanför hu- 
sen några unga indianer, grannt utpyn- 
tade med fjädrar och band; och rökte 
ur en lång pipa, hvilken de läto gå från 
den ena till den andra, så att hvar och 
en blott rökte några få tag. 

"Vi hade ej länge legat vid stranden, 
då guvernören af Minnesota, Mr. Alex- 
ander Ramsey, och hans vackra unga 
fru kommo ombord och inbjödo mig 

till gäst i deras hus. Staden är 

en af den stora vesterns yngsta 'babies,' 
bara aderton månader gammal, men har 
på den tiden växt till en befolkning af 
två tusen personer, och kommer väl 
inom få år att räkna två och tjugu 
tusen, ty läget är ypperligt, så för skön- 
het och sundhet som för handel. 

Men ännu är staden i barndomsskick 
och man hjelper sig med nödtorftiga 
boningar. Förmaket i guvernör Ram- 
seys hus är tillika hans 'office,' och 



indianer, arbetsfolk, damer och herrar 
komma in om hvarandra." 

Det berättas att en norsk emigrant för 
lång tid tillbaka hade tagit "claim" på 
den vackra Nicollet-ön, men att han var 
nog tanklös att sälja den för $500. Att 
finna namnet på denne man är nästan 
omöjligt, synnerligast som han sålde 
landet långt innan detsamma hade af 
regeringen blifvit upplåtet för allmän 
bebyggning. 

En egendomlig händelse inträffade år 
1853 i det att en man störtade hufvud- 
slupa utför St. Anthony-fallen utan att 
tillsätta lifvet. Så vidt pian vet var han 
den ende som gått utför fallet och kom- 
mit helskinnad undan. Icke en gång ett 
hår på hans hufvud skadades. Äfven 
en flaska whisky, som han vid tillfället 
hade i sin ficka, hade icke ens gått 
sönder. Denne mans namn var Michael 
Hickey. Han arbetade för Anson 
Northrup å Boom Island. Hickey bru- 
kade hvarje morgon gå öfver floden på 
kapten Tappers färja och återvände 
hvarje afton till Mr. Northrups hem. 
Han var tidtals särdeles böjd för att 
kröka på armen och tog sig ibland ett 
glas whisky, dito två, dito tre — ja, 
till och med ett hälft dussin, eller mer. 
En Lördags qväll, då han var på väg 
hem och passerade förbi en krog i St. 
Anthony, fick han hastigt den ideen att 
han borde skafifa sig en flaska whisky 
för att taga med sig hem till Minne- 
apolis och förpläga sig med öfver Sön- 
dagen. Ju mera han tänkte på saken, 
ju mera beslutsam blef han att göra så, 
och besökte krogen för att sätta sin 
idee i verket. Whisky'n blef köpt, be- 
tald och stoppad i fickan. Krögaren 
trakterade Mike för det han besökt ho- 
nom. Sedan bjöd Mike krögaren och 
drack sjelf med. Andra kommo in vid 
detta tillfälle. Mike bjöd dem och de 
bjödo Mike. Vid midnatt, då Mike 
skulle begifva sig hem, var han temli- 
gen påstruken. Då han anlände till 
färjan, fann han att kapten Tapper var 
hemgången. Han visste derför intet 
annat råd än att taga en af kapten Tap- 



i8 



pers småbåtar och sjelf ro sig öfver 
floden. Han sköt ut båten, men i stället 
för att landa på den motsatta stranden 
gick han hufvudstupa öfver fallet. Nä- 
sta morgon upptäckte några Winne- 
bago-indianer en hvit man eller hans 
vålnad på Spirit Island. De underrät- 
tade genast Mr. Northrup och Col. Sta- 
vens om sin upptäckt. Kapten Tapper 
hade kort tid förut underrättat Stevens 
om, att någon under natten hade stulit 
en af hans båtar. Alla tre begåfvo sig 



"Wasn't it lucky the cratur (menande 
whiskyllaskan) recaived no harm in 
making that bloody trip!" tydligt sät- 
tande sin egen räddning i andra rum- 
met. Stackars Mike! Han är nu länge 
sedan död. 

I sammanhang härmed vilja vi äfven 
berätta ett par andra pittoreska flod- 
äfventyr: 

En dotter af Reuben Béan befann sig 
en dag ute på floden i en liten kanot, 
hvilken hon manövrerade med särdeles 







K.VPTEN T.APPEKS FÄKJ.V 



nu ned till fallet. Der stod Mike helt 
oskadd på stranden af Spirit Island. De 
skafYade sig ett långt tåg och kastade 
ena ändan deraf öfver till ön. Mike 
fastgjorde tågändan omkring sitt lif och 
halades han sedan lyckligt i land. Efter 
det han landat, tänkte han på sin 
whiskyflaska, som han hade i fickan. 
Han hade icke, under det han var 
fängslad på ön, tänkt på att han hade 
en sådan lyxartikel på sig. Under det 
han tog flaskan ur fickan och tog ur 
korken för första gången, sade han: 



stor färdighet. Helt oförmärkt bicf hon 
ai forsen förd emot färjans kabellina 
med sådan fart att kanoten kantrade och 
hon blcf hängande qvar på kabeln. 
Edgar Folsom, som då (1848) skötte 
färjan, skyndade till flickans undsätt- 
ning, och efter att hafva befriat henne 
från den obehagliga situationen, begär- 
de han don unga damens hand som er- 
sättning för sin ridderliga handling; 
men flickan tyckte att anspråken voro 
för höga och utropade: "Put me back 
on the ferry rope." 



19 



En annan händelse, som inträffade 
under den tid, då kapten Tapper skötte 
färjan, var helt nära att kosta mer än 
ett menniskobarn lifvet. I detta fall var 
det Simon Stevens och kapten Tapper, 
hvilka räddade en liten sju års pojke, 
som var ensam i en båt, den der hastigt 
sköt ned mot fallet. Det syntes som så, 
att då en äldre pojke steg ut ur båten, 
förlorade han sitt håll på densamma, och 
försatte ovetande den lille pojken, som 
han hade i sin vård, i stor fara. Den 
äldre pojkens högljudda rop fäste räd- 
darnes uppmärksamhet på den lille, som, 
i allsköns oskuld, fann nöje i båtens 
rörelser. De räddade honom, ehuru 
sjelfva nödsakade att ro så nära kanten 
af fallet, att det för ett ögonblick var 
tvifvel om, hvilken som skulle segra, 
den strida strömmen eller deras starka 
armar. Deras bästa bemödanden tyck- 
tes i början vara fåfänga, men slutligen 
drogo de sig tum för tum ur sin farliga 
belägenhet. 

Den lilla pojken i berättelsen blef se- 
dermera en af denna stads affärsmän, 
neniligen vagnsfabrikören I. H. Pottle. 
Efter det St. Anthony-fallen upptäck- 
tes förflöto 158 år innan någon hvit man 
härstädes nedslog sina bopålar. Frank- 
lin Steele bygde år 1838 ett litet stock- 
hus i närheten af det nuvarande Ed- 
wards Block på Main street, östra Min- 
neapolis, och var detta vid den tiden det 
enda hus mellan St. Croix- och Missis- 
sippi-floderna. Samma år bygdes ytter- 
ligare tvenne andra stockhus. 

Franklin Steele föddes i Chester 
county, Pennsylvania, 1813. Han kom 
till Fort Snelling 1838, samma dag trak- 
taten med Chippewa-indianerna om 
landafträdelse blifvit afslutad, då han 
genast skyndade till St. Croix Falls, der 
han tog "claim," förhyrde en större 
arbetsstyrka, lät bygga sågverk och vid- 
taga förbättringar. Sedan han blifvit 
proviantmästare vid Fort Snelling, sål- 
de han sina egodelar vid St. Croix och 
flyttade till St. Anthony Falls, der han 
sedan oafbrutet hade sitt hemvist. Han 
dog den lode September, 1880. Mr. 



Steele visade sig städse vara en god vän 
af nybyggarne i Hennepin county, och 
ehuru de flesta hitkommo fattiga, be- 
höfde de aldrig två gånger bedja honom 
om hjelp. Lyckan gynnade honom 
dock, så att fastän många familjer hafva 
orsak att vara tacksamma för hans god- 




het och frikostighet, förtjenade han sjelf 
alltid pengar. Steele, som uppehöll sig 
vid St. Croix Falls för uppbyggandet 
af ett sågverk, beslöt att passa på i tid 
och taga "claim" vid St. Anthony, så 
snart traktaterna med indianerna blif- 
vit godkända i Washington. Förhyran- 
de en kanot med besättning färdades 
han utför St. Croix till Prescott, der 
han efterfrågade om posten från östern 
ännu anländt och erhöll till svar, att 
postförarens kanot just nyss passerat på 
väg till Fort Snelling. Steele sade intet, 
utan uppmanade sin besättning att skyn- 
da efter. Vid Pine Bend hoppade han 
i land, lemnade kanot och manskap 
samt skyndade till fots de femton milen 
fram till Fort Snelling, der han anlände 
femton minuter efter postföraren. Han 
erhöll det väntade brefvet från Wash- 
ington med underrättelse om traktater- 
nas antagande. Men som han fruktade 
att ofificerarne vid fästet äfven erhållit 
underrättelse härom, smög han sig obe- 
märkt upp till byn, der halfindiancrna 
bodde, och hyrde sig en annan kanot 
och besättning, med hvilka han skyn- 
dade uppför floden till St. Anthony- 
fallen, dit de ankommo klockan två på 
morgonen. Månen sken klart öfver det 



20 



vackra landskapet, och Steele förde sitt 
folk till en plats midtför det lodräta 
fallet å östra sidan, der de genast bör- 
jade fälla timmer och uppresa en stock- 
hydda. Medan hans folk var sysselsatt 
härmed, mätte Steele vid månskenet ut 
sin "claim," hvars gränser utmärktes 
genom skåror i träden. Den landsträcka 
utmed floden, som utgjorde hans 
"claim," kan bäst anges såsom begrän- 
sad af två sedermera uppförda broar, 
nemligen den vid Tenth avenue south 
och den å Great Northern-banan, som 
leder öfver Nicollet Island. 

I daggryningen var arbetet fullbor- 
dadt och ett halfblod sysselsatt med att 
tillaga en magisk indiansk morgonmål- 
tid. Vid soluppgången stod Steele i 
dörren till sin hydda och såg en liten 
trupp blårockar med en kanot på en 
oxkärra anlända till motsatta stranden. 
Det var kapten Martin Scott med ett 
dussin soldater från Fort Snelling, hvil- 
ka snart rodde öfver floden ofvanför 
fallet och närmade sig den nye settla- 
rens hj-dda. 

"God morgon, kapten Scott!" helsade 
Steele. 

"God morgon," svarade kaptenen. 

"Ni kommer just lagom till frukost, 
kapten," fortsatte värden, med gästfri- 
het pekande på den rykande steken. 

"Nej tack, inte för mig," svarade 
Scott, tilläggande: "Jag tycker ni är 
tidigt uppe." 

"Ja, jag steg upp litet tidigare än 
vanligt denna morgon och har märkt 
ut en farm åt mig och byggt ett hus," 
förklarade Steele. 

"Ni är på min 'claim,' herre!" för- 
säkrade Scott; "jag tog den för några 
månader sedan och skall visa er hvar 
jag här satt potatis på backen derborta." 

"Ah! När det var en indianreserva- 
tion! Ni måste vara helt enkelt en in- 
kräktare då!" 

"Jag skall taga denna 'claim' i be- 
sittning," röt den rasande Scott. 

"Gör det," svarade Steele, "ni kan 
drifva bort mig med våld, emedan ni 
har tolf beväpnade soldater och jag en- 



dast tre halfblodsindianer, men frivilligt 
går jag ej." 

Härpå började en lång underhandling, 
hvarvid Scott måste erkänna rättvisan 
af Steeles "claim" och åtnöjde sig med 
att märka ut en ny "claim" åt major 
Plympton och en åt sig sjelf, den ena 
ofvanför och den andra nedanom 
Steeles. 

Är 1845 anlände Pierre Bottineau, som 
hade stort anseende som tolk bland våra 
första settlare. Han uppköpte efter 
hand flera värderika "claims." 

Om vi undantaga Franklin Steele, 
hvilken uppträdde mest som en land- 
spekulant, kunna vi bland de första 
settlarne i St. Anthony, år 1847, räkna: 
R. P. Russell, S. Findley, Pierre Bot- 
tineau, Wm. A. Cheever, Ard Godfrey, 
Caleb D. Dörr, John McDonald, Rob- 
ert Wm. Cummings, Daniel Stanchfield, 
Capt. John Tapper, Calvin A. Tuttle, 
Judge Atwater, J. W. North, John 
Rollins, Luther Patch och hans son Ed- 
ward, Sumner W. Farnham, Charles W. 
Stimpson, Samuel Ferrald, Joseph och 
Wm. R. Marshall, med flera. Luther 
Patch förde med sig sin hustru och 
tvenne döttrar, hvilka voro de första 
hvita fruntimmer, som bosatte sig i St. 
Anthony. Calvin Tuttle medförde äfven 
sin familj. Under dessa gynnsamma 
omständigheter är det icke besynnerligt 
att Amor genast sköt sina pilar och det 
blef "love at sight," ty giftermålsanna- 
lerna förkunna att Mr. Russell och Miss 
Patch förenades till ett den 3dje Okto- 
ber, 1848, hvilket var det första bröllo- 
pet i St. Anthony. 

R. P. Russell hade äran af att vara St. 
Anthonys första köpman, i det han år 
1847 etablerade en handelsbutik i ett 
tvåvånings stockhus, hvarest han i fem 
eller sex års tid dref goda affärer med 
såväl de hvita som indianerna. 

Den 3ode Maj, 1849, föddes det första 
hvita barnet. Det var Harriet, dotter 
till Ard Godfrey. 

År 1849 hade St. Anthony redan öfver 
300 invånare. Dess första skola öppna- 



21 



des i ett stockhus, och några butiker 
och ett postkontor etablerades. 

Under de nästkommande två åren 
bygdes flera kyrkor och uppmätningen 
af staden fullbordades af William R. 
Marshall, sedermera guvernör af Min- 
nesota. Mr. Marshall utstakade några 
år derefter äfven den första stadsdelen 
af Minneapolis. 

Col. John H. Stevens begaf sig, efter 
att en kort tid ha uppehållit sig i St. 
Anthony, sedermera, år 184g, öfver till 
vestra sidan af fallet, och efter att hafva 
erhållit tillåtelse af krigsminister Marcy, 



gifter som att bygga ett "frame"-hus, 
då stockhus kunde byggas så mycket 
billigare. 

De första settlare, som slogo sig ner 
på vestsidan efter Col. Stevens, voro 

C. A. Tuttle och J. P. Miller, år 1850, 
doktor A. E, Ames i Oktober samt 
John Jockins och Warren Bristol i De- 
cember, år 1851; doktor H. Fletcher, 
Col. E. Case, Edward Murphy, J. B. 
Bassett, J. H. Canney, år 1852. De 
efterföljdes sedermera af Charles Hoag, 

D. M. Coolbaugh, R. P. Russell, Geo. 

E. Huy, Anson Northrop, Calvin 




tj%hwmn\mmm 






DET FÖRSTA HUSET I MINNEAPOLIS - PÅ VESTRA FLODSTRANDEN - 1850 



tog han "pre-emption" ä 160 acres af 
reservationen. Han valde då den plats, 
inom hvars område vi nu finna City 
Hall, Center Block samt Nicollet 
House. Ã…r 1850 bygde han sig ett litet 
trähus på sin "claim," som då allmänt 
kallades för Ferry Farm, tåligt afbi- 
dande den tid då regeringen skulle upp- 
låta landet till spekulativa köpare. Då 
Col. Stevens hade byggt "det första hu- 
set," hvilket nu förvaras som ett histo- 
riskt minne i Minnehaha-parken, ansågs 
han som litet högfärdstokig af några af 
sina grannar, hvilka icke kunde inse 
hvarföre man skulle gå till sådana ut- 



Church, Edwin Hedderly, John L. Ten- 
ney, Alex. Moore med flera, hvilka alla 
kommit hit för att utstaka sig ett stycke 
af den sköna jorden. Strax derefter 
blefvo nybyggarnc i tillfälle att köpa 
det land, hvarpå de hade slagit sig ned, 
och emigrationen begynte att strömma 
in allt mer och mer. Col. Stevens in- 
gick, den 10 Maj 1850, äktenskap med 
Miss Frances Helen Miller från Oneida 
county, New York, och införde han sin 
unga fru den 6te Augusti samma år i 
sitt nybygda, men enkla, trähus, vid 
foten af en kulle, ungefär der Union 
Depot nu står. 



22 



Pioneer-hushållningen var intet nytt 
för honom, men för hans unga fru, som 
alltid varit van vid österns beqvämlig- 
heter, var det helt annat. De sågo 
ibland inga hvita menniskor på flera 
veckor: deras enda besökare voro indi- 
aner. De som likväl mest höllo dem i 
vänlig hågkomst voro moskiterna. De 
svärmade omkring deras stuga i sådan 
mängd, att det var omöjligt att ens 
kunna röka ut dem. Dörr- och fönster- 
öppningar voro öfvertäckta med mygg- 
nät, äfvenså sängarne, men detta var 
icke tillfyllest. Trots allt skydd var kap- 
ten Tapper, som då bodde hos Stevens, 
så besvärad af myggorna, att han en 
gång, efter en hel natts ständiga plågor, 
just före daggryningen, samlade några 
filtar och tog sin tillflykt till öfre kan- 
ten af kullen, strax bakom huset, i hopp 
att kunna få åtnjuta litet sömn före fru- 
kosten. Han rullade in sig i filtarne 
och hade just inträdt i drömmarnes 
land, då han kände i ansigtet den heta 
andedrägten af ett vilddjur, hvilket 
gjorde fullkomligt slut på hans böjelse 
till sömn. En stor varg med åtskilliga 
kamrater i närheten sökte i arla mor- 
gonstunden efter en välsmakande fru- 
kostmåltid. Med ett skri, som till och 
med öfverröstade fallets dån, rusade kap- 
ten Tapper upp, skakade filtarne — hans 
enda vapen — mot vargarne, hvarpå 
han med några väldiga skutt rusade in 
genom dörren till huset, fullt öfvertygad 
om att vargarne voro hack i häl efter 
honom. Lyckligt och väl kommen ur 
faran förklarade kapten Tapper, att han 
hellre ville bli blodsugcn af moskiter än 
uppäten af vargar. 

Den 3ode April 1851 inträffade å 
Ferry Farm en så att säga historisk 
tilldragelse i det att Stevens' familj väl- 
signades med en första arfvinge, ett 
litet flickebarn; det första hvita barn, 
som sett dagens ljus i Minneapolis, det 
vill säga på vestra sidan fallet. Mary, 
som dottern kallades, upplefde endast 
en ålder af sexton år. Veckan dcrpå 
kom den första hvita pojken, en fidei- 
kommissarie till Stevens' dåvarande 



enda granne, C. A. Tuttle. Äfven han 
for redan i unga år öfver den tysta 
floden, derifrån ingen återvänder. 

Den 8 Oktober 1853 är den anmärk- 
ningsvärda dag, då vestsidans handels- 
verksamhet grundlades. Det var nem- 




ligen på den dagen, som Thomas Cham- 
bers öppnade den första handelsbutiken, 
"The Pioneer Store." 

År 1854 bygdes mer än hundra hus; 
nio butiker öppnades och Col. Stevens 
utlade en del af sin farm i stadstomter, 
hvilka inbringade från $25 till $150 styc- 
ket, allt efter som de voro afsedda att 
bebyggas med affärshus eller privata 
bostäder. 

"The Ferry Farm" upptog allt det 
land, som ligger mellan floden och nu- 
varande Tenth strect samt Third avenue 
north och Fifth avenue south — den 
del som nu innesluter Minneapolis' för- 
nämsta affärshus, med ett ord hjertat 
af staden. Gatorna blefvo nuniererade, 
som de äro i dag; men avenuerna kal- 
lades med namn. Hennepin och Nicollet 
avenues, uppkallade efter de franska re- 
senärerna, äro de enda avenuer, som i 
närvarande stund bibehålla sina ur- 
sprungliga namn. 

Under året 1855 stcgo stadstomterna 
i värde från 50 till 500 procent. Goda 
bostadstomter kunde då köpas för från 
$50 till $100 stycket under det att affärs- 
tomter såldes vid vissa tillfällen så högt 
som för $500. Är 1856 deremot blef 
det en veritabel "boom." Bostadstom- 
ter stego då i somliga fall till det fabu- 



23 



lösa priset af $500 per tomt (en qvarts 
acre), under det att afifärstomterna verk- 
ligen såldes för $2,500 stycket (30x165 
fot i storlek). 

Tomten i nordöstra hörnet af Wash- 
ington och Hennepin avenues, alltid an- 
sedd som en af de bästa i staden, köptes 
1858 af W. W. McNair för $1,500 — en 
liten del kontant och resten på lång tid. 

Ofvannämda år, 1856, bygdes "Wash- 
ington School," det första skolhus 
bygdt af tegel. Det var beläget på en 
hög kulle, å samma ställe der vårt nu- 
varande $3,000,000 till $4,000,000 rådhus 
nu tronar. 

Med transportmedlen stod det likväl 



qvarnen och det började att blifva allt 
mera lif och rörelse i Col. Stevens' 
nya stad. 

Col. Stevens' vän general R. W. John- 
son säger angående sitt första möte 
med Stevens, då han anlände till Fort 
Snelling: "Ett inventarium af hans 
bagage och jordiska egodelar, då han 
kom till Minnesota, torde vara af in- 
tresse att taga ad notam. Innan han 
lemnade Illinois försedde han sig med 
följande proviantering, hvilken han 
köpte af B. H. Campbell i Galena: En 
tunna fläsk, $9.50; 200 pund rökt skinka, 
$8; 10 pund kafife, $1; i pund tee, $i; 
14 pund socker, $1: en fjerdedels säck 




MINNEAPOLIS Ã…R 1857. 
I A'y af Second Aveiuie South och Washington mot norr ) 



illa till i dessa tider, ty då R. J. Menden- 
hall, vår allmänt bekante blomsterkung. 
anlände till Minneapolis år 1856 kunde 
han icke finna någon åkare att köra 
hans kofifert, utan blef han nödsakad att 
gå och låna en skottkärra och sjelf köra 
upp sitt bagage. 

Är 1858 hade befolkningen stigit till 
ett antal af 2,000; fyratiotvå affärshus 
funnos på platsen; ett rådhus och en 
dyrbar skolbyggnad voro under upp- 
förande; en handelskammare etablera- 
des; två sågverk voro i full gång och 
fyra läkare och tio lagkarlar praktise- 
rade sina respektiva professioner. 

Aret derpå bygdes den första mjöl- 



salt, 50 cents; i pund peppar, 30 cents; 
4^ pund tobak, $1.67; i tunna whisky, 
$6.84." Just tänk derpå, 38 gallons 
whisky för 18 cents per gallon! Denna 
fraktsedel är intressant nog i flera afse- 
enden. Den visar huru de första sett- 
larne hade att lita på sig sjelfva, de 
slags födoämnen vår "Caesar" frossade 
på samt skilnaden i priserna nu och då. 
Qvantiteten af whisky synes något stort 
tilltagen, men man måste komma ihåg, 
att det icke fans någon kommunikation 
med den yttre verlden under hela hösten 
och vintern, förrän navigationen öpp- 
nades på våren. För att göra historien 
sanningsenlig, bör det kanske tilläggas 



24 



att Stevens var en måttlighetsperson, 
som aldrig tog sig en "dram" en gång. 
Han förde whisky med sig för att hafva 
ett läkemedel till hands i händelse han 
skulle blifva ormbiten samt för att vara 
i stånd att visa den ovanliga gästfrihet, 
som i så hög grad betecknat vårt folk 
här i staden. 

Huru många af våra nuvarande hus- 
mödrar, som ofta klaga öfver att icke 
allting finnes till hands, skulle vilja 
byta plats med våra första pioneer- 
qvinnor på 1850-talet? 

Deras vinterförråd utgjordes meren- 
dels af en lår salt fläsk, torkad kabeljo, 
makrill, hvita bönor samt litet rökt ox- 
kött, då m.an slog riktigt på stort. 
Mjöl, "cornmeal" samt kafTe och tee 
fullbordade listan på husförråden, un- 
dantagandes hos de få lyckliga familjer, 
hvilka anlände tidigt nog på våren för 
att kunna anordna sin egen lilla köks- 
trädgård med diverse grönsaker. Pum- 
por växte i öfverflöd, men ack! det 
fans ju hvarken mjölk eller ägg för att 
kunna göra någon pie. 

En värdinna, hvilkens gäst orimligt- 
vis yrkade på mjölk till kafifet, lyckades 
verkligen att försäkra sig om tre qvarts 
mjölk i veckan efter 50 cents per quart. 

Innan floden frös till kunde man till- 
fälligtvis erhålla ett litet lager af färskt 
kött, och omtänksamma husmödrar 
togo då alltid tillfället i akt att tillreda 
ett förlag af "mince meat" för vintern, 
ty med en liten "mince pie" till hands 
kunde man ju räkna sig riktigt till 
societeten. 

Någonting färskt i köttväg kunde 
sedan icke erhållas förrän i slutet af 
Februari, då någon vågsam och före- 
tagsam handlande körde upp från La 
Crosse med ett slädlass af färskt fläsk, 

korf och hjortkött med mera 

men det var många och långa veckor 
innan dess, som man snart sagdt med 
leda betraktade det kokta, salta fläsket. 
Men oaktadt den tidens besvärligheter 
voro alla nöjda med sin lott och friska 
som nötkärnor. Ingen enda person var 
sjuk under hela vintern — den ende 



"o 
ex 
rt 

C 

c 



u 
(U 

-4-> 

<u 
o 

"53 

> 



to m 



— a 



C ? 

K = 
Z ^ 



25 



på platsen bosatte läkaren hade rest till 

östern för att bevista vissa föreläsningar. 

VÃ¥ren 185 1 var ovanligt tidig och 



ångbåten för säsongen hade anländt till 
St. Paul. Denna båt förde med sig, 
förutom andra lifsförnödenheter, äfven 




m 
â– ri 



W 

u 



vacker. Snön smälte bort i Februari 
och några dagar efter mediet af Mars 
tillkännagaf ånghvisslan, att den första 



en laddning af sättpotatis, som såldes 
för $1.50 till $2 per bushel. Följden 
blef att nästan allt land i och omkring 



26 



St. Anthony blef planteradt med pota- 
tis, hvilket moderjorden vedergälde med 
300 bushels per acre af rotknölar af 
allra finaste qvalitet. Men alldenstund 
alla hade planterat potatis, så fans det 
nästan inga köpare, och 12J/2 cents per 
bushel var det högsta pris, som betal- 
tes för dem som blefvo sålda. 

Lefnadsförhållandena förbättrades lik- 
väl år efter år allt eftersom ångbåts- 
kommunikationerna tilltogo. Ã…r 1857 
blef det annat ljud i skällan. Ej mindre 
än 52 ångbåtar anlände med passagerare 



lingar. — Vårvaror anlända och upp- 
packas öfverallt. — Alla damer ute för 
att göra det första urva,let. — Ständigt 
rassel och skrammel af maskiner. — 
Nya byggnader skjuta upp till höger 
och venster. — Hvar och en har brådt 
om. Sådant är Jifvet just nu i St. An- 
thony och Minneapolis." 

Omstående vy af St. Anthony och 
Minneapolis framställer en ångbåt, som 
ligger vid Cheevers ångbåtsbrygga, 
och en annan som går ned för floden 
med full ånga, midtför universitetet. 



'■■'j- »9>ps:9i' 






.v.r\ 










.ANKOMST .\F Ã…NGAREN MINNEAPOLIS. 



och varor jndcr olvannämda års lopp, 
och lastades båtarne sedan med trävaror 
och spannmål att medföras på återresan. 
Den anda, som ingöts i den unga, 
ärelystna staden af denna ovanliga ak- 
tivitet, reflekteras i en paragraf i tid- 
ningen "Rcpublican" af den 7de Maj 
1857: "Business. — Aldrig förut hafva 
gatorna i vår dualistiska stad företett 
en sådan verksamhet inom afifärslifvet 
— ångbåtshvisslor ljuda vid båda ändar 
af staden — ett oändligt antal lastvag- 
nar och ekipager. — Trängsel af främ- 



Men ångarne fortsatte icke alltid att 
plöja Mississippis vågor lika flitigt som 
då. Alldenstund man icke uteslutande 
kunde bero af den handelstrafik, som 
under sommarsäsongen egde rum 
medelst flodångare, hade kommunika- 
tionerna till lands betydligt förbättrats. 
År 1862 fullbordades den första jcrnvä- 
gen till St. Anthony' från St. Paul. 
Ångbåtstrafiken hade under tiden så af- 
stannat, att man till sist ansåg det som 
en riktig gala-dag, då man under som- 
maren 1870 fick höra ångaren Minne- 



apolis' hvisselpipa å nedre Mississippi. 
Alldenstund det var den första signal, 
som man hört från det hållet på flera 
år, väckte det åter en stor entusiasm. 
Ã…ngarens ankomst hade telegraferats 
från La Crosse samt öfriga stationer, 
och då gångplankan lades ut till bryg- 
gan, nära Krauslein & Muellers bryg- 
geri, helsades båten välkommen af ett 
stort antal stadsboar med en musikkår 
i teten. Stadens damer förärade ång- 
båtens befäl en utmärkt vacker flagga, 
hvarefter man egnade tiden åt musik, 
dans, tal och festande. De gamla 
settlarne påmintes nu om tiden 1857-8-9, 
då ångare kommo och gingo dagligen 
på nedre Mississippi med passagerare 
och fraktgods. DÃ¥ Minneapolis sedan 
lemnade staden, medförde den ett stort 
antal lustresande på sin resa till St. 
Louis. 

Vi vilja nu åter för några ögonblick 
egna vår uppmärksamhet åt östsidan 
och, innan vi gå vidare, företaga en liten 
promenad i St. Anthony på 1857-58- 
talet. 

Efter att hafva sett oss omkring en 
stund fråga vi hvarandra med förvå- 
ning hvad det är för en galgapparat, 
som på afstånd reser sina tinnar högt 
upp mot skyn. 

Allas ögon äro vända mot 
det utpekade föremålet — ett 
tornlikt sparrverk af 90 fots 
höjd, rakt framför oss. På 
framsidan af "galgen" synes 
i väldiga bokstäfver inskrip- 
tionen: "Pay your dime and 
climb." Ã…r 1857 var Cheevers 
torn ett af St. Anthonys mera bekanta 
råmärken. Det bygdes af grofhuggna 
stockar år 1852 af fransk-kanadensaren 
A. C. Cheever. Halsbrytande stegar 
ledde från platform till platform upp till 
toppen, som var omgifven af ett bräck- 
ligt staket. Från spetsen af detta sär- 
egna observatorium hade man en härlig 
utsigt ej allenast öfver fallet utan äfven 
öfver hela den kringliggande nejden. 

På kort afstånd från tornet reste sig 
fyra tegelväggar kanske 20 fot högt, 




27 

på hvilka åtskilliga murare och arbetare 
ännu voro sysselsatta. Detta var stats- 
universitetet sådant det såg ut år 1857 
eller rättar^ en ofullbordad flygel af 




detsamma. Af flera anledningar, af 
hvilken den vigtigaste var brist på pen- 
ningar, framskred arbetet ej stort längre 
under detta år. 

Sedan vi passerat denna vetenskaper- 
nas blifvande boning, anlända vi snart 
till "The Jarrett House," ett något så 
när skapligt hotell, beläget nära den 
plats, der Pillsbury A qvarnen nu står. 



JARKeTT HOUSE 

eoffleiiiieoii 



•I 

aUt 



"BfflffljPffli" 



De äldsta hotellen i St. Anthony voro 
Tremont House, å en af de tomter som 
nu intagas af besagda jetteqvarn, och 
Union Hotel, ett stycke längre ned å 
Main street, å den tomt, hvarest Salis- 
bury & Satterlees storartade sängklä- 
desetablissement nu är beläget. 

Ett sågverk användande tretton klin- 
gor låg ett stycke ofvanför fallen nästan 
midt emot Jarrett House. Brädstaplar 




upptogo största delen af gatan mot flo- 
den till. En anspråkslös byggnad nära 
sågverket begagnades till kontor, och 
ett kyfife tolf fot långt och nio fot bredt 
m.ed väldiga brädstaplar på båda sidor 
begagnades af doktor J. S. Murphy så- 
som kontor. 

Invånarantalet i St. Anthony vid 
denna tid har beräknats från 3,000 till 
3,500 och i Minneapolis från 1,000 till 



28 



1,500, men då ingen census någonsin 
blifvit tagen, var detta endast gissnin- 
gar. 

Äfvenså å Main street, men ett qvar- 
ter söder om den nuvarande Pillsbury 
A qvarnen stod en träbyggnad halfan- 




nan våning i höjd, i hvars nedre del 
guvernör John S. Pillsbury hade jern- 
kramhandel, under det den öfre halfvå- 



ten. Denna byggnad var fem våningar 
hög, inneslöt 260 rum och var känd 
under namnet Winslow House. Den 
betäckte en yta af nära en half acre eller 
16,250 qvadratfot och uppfördes år 1857. 
Den kostade öfver ett hundra tusen dol- 
lars, var från början afsedd till hotell 
och uppehölls under sydstaternas blom- 
stringsperiod väsentligast af söderns 
aristokrati, då hundratals skämtsamma 
och glädtiga gäster fylde dess lysande 
salar. Mr. McLane visste också, som 
det anstår en god värd, att ställa hvarje 
lyx och njutning till sina gästers förfo- 
gande. Hvad skulle icke detta slott 




WINSLOW HOUSE. 



ningen begagnades till kontor åt tid- 
ningen "St. Anthony Express," som då 
utgafs af skräddaren E. Tyler och redi- 
gerades af domaren Isaac Atwater. Den 
började utgifvas den 3iste Maj 1851 
och var den första tidning som utgafs 
norr om St. Paul. 

Staden var ännu allt för ung att kun- 
na uppvisa några platser, vid hvilka hi- 
storiska minnen voro fastade, så framt 
vi ej ingå på kapitlet vidskepelse, ty 
då fans här på den höga kullen vid 
floden en slottslik byggnad, hvilken gif- 
vit upphof till lika många mysterier, 
som något af de gamla .Mhambra-slot- 



kunnat vara i dag om icke Abraham 
Lincolns proklamation hade slagit ned 
ibland gästerna, som en blixt från en 
klar himmel! Dess glans var snart förbi. 
Hvarje försök att återbringa detta hotell 
i sitt forna skick misslyckades. B. B. 
Trall, doktor Jewel, med flera, gjorde 
sitt bästa att begagna byggnaden för 
något viilgörandc ändamål, hospital och 
dylikt, men hvar och en fick af ogynn- 
samma förhållanden röna motgångar, 
som omöjliggjorde deras försök, åtmin- 
stone hvad företag inom denna byggnad 
bcträfTar. 

Efter doktor Jewels död upptogs pu- 



29 



blikens uppmärksamhet af ett bedrägeri, 
liknande de tragedier, hvilka äro så ym- 
nigt sammanknippade med sagorna om 
den gråa forntidens gamla slott. Några 
spekulanter uppförde för en tid spöksce- 
ner i afsigt att minska värdet af egen- 
domen, men blefvo slutligen afslöjade 
för allmänheten samt utsatte för dess 
hat och afsky. 

Doktorinnan Tralls plötsliga död, till- 
lika med hennes mans och familjens ha- 
stiga aflägsnande, allt inom loppet af 
trettiosex timmar, gaf sedermera anled- 
ning till nya mysterier, och det intyga- 
des ofta, att den döda Mrs. Tralls oro- 
liga gestalt visade sig i rummen, öfver 
hvilka dessa förskräckliga mysterier 
hänga. 

Flera våningar uthyrdes till folk af 
olika yrkesgrenar och nationaliteter och 
många af de vackra och rymliga rum- 
men och salarne råkade så småningom i 
förfall utan någon sympatiserande åskå- 
dare att betrakta verkan af tidens frä- 
tande tand. Lif och död, glädje och 
sorg, fattigdom och rikedom, lyx och 
nöd, hafva på en och samma gång gä- 
stat denna byggning. Professor Neil 
höll här under flera år en skola under 
namn af Jesu College. Byggnaden be- 
gagnades sedan till kallvattenshospital 
och ännu senare till medicinsk läroan- 
stalt, men dessa liksom alla föregående 
företag inom dess murar strandade på 
det oblida ödets klippiga kust. 

Flera svenska familjer bebodde en 
längre tid några af rummen på nedra 
botten och voro fördomsfria nog att 
icke oroas af de många hårresande 
spökhistorier, som blifvit berättade om 
denna deras bostad. De hemska och 
förskräckliga gastar, som fordom 
grasserade inom dessa murar, störde ej 
i minsta mån deras hvila. 

Om Mr. Winslow, som bygde detta 
hus, har äfven en mängd fabelaktiga 
rykten varit i omlopp, en del påstående, 
att han medelst en pistolskula skulle 
hafva förpassat sig sjelf in i evigheten, 
andra återigen, att han flyktat til! Spa- 
nien, der han skulle hafva fört en äfven- 



tyrares lif. Dessa rykten voro likväl 
ogrundade, ty mannen var ännu vid lif 
år 1877 och vistades då i San Francisco, 
California. Hemlighetsfulla orsaker må- 
ste utan tvifvel legat till grund för dessa 
rykten, hvilka han kanhända sjelf gifvit 
anledning till genom att hafva haft nå- 
gon att utbasuna hans död för att derige- 
nom kunna slippa ur klorna på en 
mängd efterhängsna kreditorer. Hans 
ståtliga byggnad, som under långa tider , 
var bekant under benämningen "Wins- 
lows dårskap," nedrefs år 1887 för att 
lemna plats för vår praktfulla exposi- 
tionsbyggnad. 

Den förnämsta aflfärsgatan i St. An- 
thony följde i gamla dagar flodens lopp 
och när floden gjorde en krökning 
följde gatan efter. 

På hörnet af Main street och Second 
avenue stod 1857 en vacker tvåvånings- 
byggnad af tegel, i hvilken Pomeroys 
jernhandel var belägen. I huset näst 
invid å Second avenue var Southworth 
& Hemiups apotek. Huset står ännu 
qvar, men med sin nuvarande omgifning 
tar det sig naturligtvis icke så ståtligt ut 
som i forna dagar. Strax nedanför låg 
ångbåtslandningen, och här var det som 
"Alex. Ramsey" och "H. M. Rice," de 
två första ångbåtarne som bygdes of- 
vanför fallen, brukade intaga sina ladd- 
ningar af timmer, spannmål och andra 
handelsvaror för de sparsamt befolkade 
settlementen uppåt floden. Ångaren 
"Alex. Ramsey" bygdes så tidigt som 
1850 och gjorde sin första tur den 18 
Juli samma år. 

I Juni 1850 landade harstädes den för- 
sta ångbåten, Anthony Wayne, förd af 
kapten Dan Abel. Den gick upp mot 
den strida strömmen så långt som tre 
mil nedanför St. Anthony-fallen. 

Orths bryggeri var en af hufvudplat- 
serna i norra St. Anthony på denna tid. 
Det ligger fortfarande qvar på andra 
sidan gatan ungefär midt emot den 
plats, der det nuvarande bryggeriet är 
beläget. James Nudik egde samtidigt 
ett bryggeri en half mil längre uppåt 
floden. Några år efteråt blef han dö- 



30 



dad af fiendtliga indianer under en resa 
till California. 

Ed Patch, som då var postmästare i 
St. Anthony, bodde på sin "claim" nära 
Fridleys farm, som sedermera blifvit så 
mycket utbasunad såsom "Fridley's ad- 
dition." En träbro var bygd öfver flo- 
den i närheten af den nuvarande Twen- 
tieth avenue-bron, men den blef några 
år senare bortförd af en öfversvämning. 

Advokat Day var på denna tid en 
mycket bekant om just ej särdeles för- 




HOLB-IN-THB-DAY. 

delaktigt känd personlighet både i St. 
Anthony och Minnesota. Om honom 
berättas många tokroliga historier, af 
hvilka en torde få anföras såsom prof. 
Ett antal medborgare, uppgående till 
flera hundra, sände honom ett cirkulär 
öfver sina egna namnteckningar, i hvil- 
ket de uttryckte sitt oförbehållsamma 
ogillande af hans person och uppförande 
på ett språk, som öfverflödade af smä- 
deord och kraftuttrvck, och till slut 



uppmanades han under grymma hotelser 
att oförtöfvadt försvinna från orten. Mr. 
Day lät sig emellertid icke förbluffa. 
Han skref en mycket vacker ansökning 
om att blifva utnämd till postmästare i 
St. Anthony, utmålade vidt och bredt 
sina förträffliga meriter och klippte 
derefter ifrån de många namntecknin- 
garne på hotelsebrefvet, hvilka han så 
klistrade under ansökningen och afsän- 
de alltsammans till Washington. Affä- 
ren blef snart bekant, och hans fiender 
blefvo föremål för ett åtlöje, 
som aldrig tycktes vilja taga 
slut. 

Tidigt på sommaren 1858, 
endast några få veckor efter 
det Minnesota blifvit upptaget 
såsom stat i Unionen, egde en 
batalj rum mellan Sioux och 
Chippewas nästan inom Shak- 
opees bygräns. Hole-in-the- 
Day, den store Chippewa-höf- 
dingen, passerade genom St. 
Anthony under natten i spet- 
sen för 160 krigare. Ett stort 
band Sioux låg söderut just 
utanför Shakopees bygräns. 
Chippewas gömde sig utmed 
stranden af Minnesota-floden 
före dagbräckningen, medan 
de intet ondt anande S^ioux 
voro på andra stranden. En 
Sioux kom tidigt på morgo- 
nen ned till floden för att fiska, 
men en i försåt liggande Chip- 
pewa sände honom strax en 
pil, som blef hans bane. Den 
döende krigaren hade dock 
kraft att utstöta ett kraftigt 
varningsrop innan han drog sin sista 
suck, och med ens var bataljen i full 
gång "utefter linien." Invånarne i 
Shakopce voro intresserade åskådare af 
striden, som nästan egde rum vid deras 
trösklar, men de blandade sig ej på nå- 
got sätt deri utan läto vildarne afgöra 
sina tvister på sitt eget sätt. Bland 
dem som sålunda voro i tillfälle att 
åskåda det vilda och bizarra uppträdet 
befann sig en svensk, herr C. A. Blom- 



31 



qvist, före detta Carver-bo, nu sedan 
flera år bosatt i Minneapolis. 

Vi omnämna denna strid endast på 
det att läsarne skola kunna bilda sig en 
föreställning om den skilnad, som några 
decennier ha åstadkommit i vår stad. 
Chippewa-indianerna blefvo besegrade 
af Siouxs, och de drogo sig tillbaka un- 
der skydd af nattens mörker. Nästa 
morgon var St. Anthony fullt af indi- 
aner. De hade fört sina sårade med sig 
och buro dem till ångbåtsbryggan för 
att skeppa dem till Sauk Rapids. Hvar- 
je gata patrullerades med största nog- 
grannhet af desperata vildar i full krigs- 
skrud, som ängsligt spejade efter de 
segrande Siouxs. I händelse Chippewas 
blifvit förföljda, var det deras mening 
att förskansa sig på Nicollet Island och 
der bjuda fienden spetsen. Men inga 
Siouxs syntes till, och de sårade blefvo 
inskeppade i lugn, hvarefter Hole-in- 
the-Day och hans trupper tågade uppåt 
östra sidan af floden. 

Ã…r 1857 gestaltade sig import och ex- 
port i St. Anthony och Minneapolis som 
följer: 



IMPORTS. 



EXPORTS. 



Oats, bu 300 

Wheat, bu 700 

Corn, bu 1,100 

O r e e n äpples, 

bbls 7 

Rye, bu 408 

Live Stock— 

Horses 280 

Cows and ox- 
en 140 

Mnles 20 

Fowls 240 

Saw milis ma- 

chinery 4 

Flouring milis 

machlnery ... 1 



Saw logs, f t... 500,000 
Sawed timber, 

ft 800,000 

Giuseng, Ibs... 1,400 



Detta inbegriper naturligtvis icke 
vanliga köpmannavaror, af hvilka stora 
qvantiteter kommo från Östern till navi- 
gationens slutpunkt, hvilken vid denna 
tid var St. Anthony Falls. Ej heller 
hade Minnesota blifvit ryktbart såsom 
en hveteproducerande stat, och hvar- 
ken "No. i härd" eller "No. i north- 



ern" bestämde då skalan af verldens 
marknadspriser. 

Minneapolis började likväl efterhand 
att taga lofven af sin förr så mäktige 
granne på östra sidan floden. Flere af 
afifärsmännen på östsidan flyttade snart 
öfver sina affärer, och då mjölqvarnarne 
förstördes genom eldsvåda, upphörde 
för flera år intresset för mjöl fabrikatio- 
nen på östsidan, hvarest denna industri 
först blifvit etablerad. En annan or- 
sak var också den omständigheten, att 
stora sträckor af det kringliggande lan- 
det var uppköpt af utom platsen boen- 
de spekulanter, hvadan folk, som ström- 
made in, fann det omöjligt att köpa 
tomter eller farmar till något så när re- 
sonligt pris. Dessa, så väl som många 
gamla settlare, tittade derföre med läng- 
tansfulla blickar öfver till den vackra, 
parklika prairien på andra sidan, hvarest 
det snart uf)pstod lif och rörelse. 

De begge städerna St. Anthony och 
Minneapolis förenades den 9 April 1872 
till en stad under den senares namn. 
MÃ¥nga af St. Anthonys medborgare 
stretade visserligen emot allt hvad de 
kunde, men förening blef det likväl. 

Staden Minneapolis' första namn (in- 
nan någon förening med St. Anthony 
ännu hade egt rum) var All Saints, der- 
efter erhöll den namnet Lowell, seder- 
mera Albion och slutligen dess nuva- 
rande namn, Minneapolis, hvilket är en 
sammansättning af det Sioux-indianska 
ordet Minne, som betyder vatten, samt 
det grekiska ordet Polis (stad), hvilket 
följaktligen skulle blifva detsamma som 
"vattenstaden." 

Charles Hoag är namnet på den gamle 
settlare, som fick hedern af att ha gifvit 
vår stad detta poetiskt klingande namn. 

Det är ett mycket vackrare namn än 
om båda hade blifvit tagna från greki- 
skan, i hvilket fall namnet kanhända 
hade blifvit Hydropolis. 

En liten jemförelse mellan befolknin- 
gen i St. Anthony och Minneapolis upp 
till 1871 torde nu icke vara utan sitt in- 
tresse: 



32 

U. S. St. Mlnne- 

censns. Anthony. apolis. 

1850 530 O 

1860 3,285 2,.536 

1870 5,013 13,074 

Våra små härliga insjöar tycktes på 

1850-60-talet ligga utom all heder och 

f:r""!:''"'',,iiiMiniiiiiii;iiiii!: 



Ingen resa till Minnesota ansågs full- 
ständig, så framt ej fallet besöktes. Ett 
litet 'shanty" stod just ofvanför fallet, 
der såväl den trötte resanden som den 
rike turisten kunde erhålla förfriskning 
i fast eller flytande form. Intet annat 




,\il\M-.li.\ll.\ F.MJ.KT I .\LI)KK TID. 



redlighet. Den enda plats som ofta be- 
söktes var Minnehaha Falls, hvilken då 
liksom nu var en stor dragningskraft 
för turister. 



hus fans i grannskapet, men det lilla 
vackra fallet var då ungefär i samma 
skick som nu, och folk brukade slå upp 
sina tält i nejden och stanna qvar i flera 



33 



dagar insupande naturens skönhet och 
stridande med muskiter. Är 1852 eller 
'53 var det som Alexander Hesler, en 
berömd Chicago-artist, besökte Minne- 
haha och med sin portativa camera tog 
många förtjusande vyer såväl af fallet 
som dess omgifningar. Då han åter- 
vände hem, sände han några af dessa 
till skalden Longfellovv, som just då 
arbetade på sitt stora poetiska verk 
"Hiawatha." Longfellow föll i hänryck- 
ning öfver vyerna och sände Hesler ett 
egenhändigt bref, hvari han varmt tac- 
kade för dem, och hvad mera är, han 
gaf Minnehaha dess verldsvida rykte 
genom att besjunga det i sitt odödliga 
skaldeverk. Det är dock anmärknings- 
värdt, att en man kunnat så glödande 
och på samma gång så korrekt besjunga 
ett ställe, som han i verkligheten aldrig 
skådat. Alexander Hesler, som var 
Chicagos förste fotograf, afled vid hög 
ålder derstädes den 5te Juli 1895. 

Lake Calhoun och Lake Harriet hafva 
tillerkänts historisk ryktbarhet, emedan 
de tidigaste missionsanstalterna i denna 
del af staten voro förlagda ibland Da- 
kota-indianerna derstädes. Missionsan- 
stalten vid Calhoun etablerades år 1834 
och den vid Lake Harriet året derpå; 
den förstnämda af Rev. Samuel W. och 
Gideon H. Pond och den andra af mis- 
sionärer utsända af presbyterianska och 
kongregationalist samfunden, och år 
18,36 öppnades en skola för indianska 
barn vid Lake Harriet. 




indiansk krigs- eller andedans, eller 
hvad det nu var. Sedan föreställningen 
var slut, kom alltid "den ädle röde man- 
nen" omkring och tiggde pengar och 
visade sig mycket tacksam då han er- 
höll en "dime." Ja, en och annan af 
samma band kom strax derpå och frå- 
gade om man hade whisky eller tobak 
på sig. De voro alltför mycket civili- 
serade. 

Färdades man så vidare, kom efter 
några minuters förlopp Lake Harriet i 
sigte, och med undantag af en eller två 
dåvarande förstadshem, hvaraf vi här 
lemna en afbild, var allt såsom naturen 




Trakten kring Lake Calhoun var då 
en fullständig vildmark och en perla af 
underskön natur. Den som då besökte 
sjön fick alltid tillfälle att bevittna en 



hade bildat det. Personer från St. An- 
thony och Minneapolis brukade då köra 
ut till Lakes Harriet och Calhoun för 
att fiska eller njuta af naturens skönhet, 
men ej den vildaste fantasi kunde då 
föreställa sig att dessa sjöar efter några 
tiotal af år skulle befinna sig inom Min- 
neapolis' stadsgräns. 

Stadens gator sträcka sig nu ut till 
Lake Calhoun, tätt bebygda med det 
ena fina boningshuset efter det andra, 
så att man kan med skäl säga liksom 
Yankee Doodle, att man icke kan se 
sta'n för de många husens skull. 

Stränderna kring Lake Minnetonka 
voro för 45 år sedan en fullständig öde- 
mark. Några få djerfva settiare hade 
tagit "claims" vid Excelsior, men längre 
upp och på båda sidor om sjön var 
allt i sin fullständiga vildhet. Man kun- 
de vara der en hel dag utmed striinderna 
utan att möta andra lefvande varelser än 
möjligen en hjort eller någon annan af 
skogens åbor. 

Kecgan's Lake \ ar ett paradis för and- 
jägare, och flera af vår stads nu lefvande 
invånare kunna omtala vidunderliga be- 
rättelser om alla de änder, de nedlagt 



34 



vid den lilla sjöns sumpiga stränder. 
Ett par af den tidens jägare från tvil- 
lingstäderna voro 1856 sysselsatta med 
denna sport vid Keegan's Lake (sjön 
hade då icke ens ansetts värdig att hafva 
ett namn) när ett litet band Sioux- 
indianer under befäl af Little Six tog 
dem till fånga och bortförde dem till 
ett indianläger vid stranden af Minne- 
sota-floden. Indianerna voro något un- 
der inflytande af den hvite mannens eld- 
vatten, och sedan de hållit sina fångar 
öfver natten, frigåfvo de dem under till- 
sägelse att gå hem, hvilket råd följdes 
med största skyndsamhet. De båda 
snopna andjägarne kunde sedermera al- 
drig omtala denna händelse utan att be- 
gagna profant språk, så mycket mera 
som indianerna behagade konfiskera alla 
änder, de skjutit. 

Hvem har ej hört gamla settlare be- 
klaga sin kortsynthet att ej hafva qvar- 
stannat i Minneapolis och förvärfvat fast 
egendom der? För en kort tid sedan 
beklagade sig en gammal settlare så- 
lunda: 

"Det var allt för stilla och dödt här 
för mig, och jag beslöt derför att sälja 
min 'claim' nära Lake Harriet, bestå- 
ende af 160 acres. Jag fick $1,000 der- 
för och ansåg mig hafva gjort en god 
afifär. Icke så lång tid dcrefter föll det 
mig in att gå ut der och se hvad jag 
kunde köpa platsen tillbaka för. Hvad 
tror ni egaren begärde derför? Jo, ej 
mindre än $160,000 — ett tusen dollars 
per acre — och han påstod att det ändå 
var mycket billigt pris." 

Vi kunna nu se tillbaka i tiden och 
undra hvarföre män, som egde lite pen- 
ningar i dessa förflutna dagar, icke ned- 
lade dem i hörntomter och behöllo dem 
tills de blefvo värda en stor förmögen- 
het. 

Trettiofem år från nu skall folket, som 
då bor i Minneapolis, troligtvis se till- 
baka till denna tid och undra hvarföre 
vi icke följde en liknande kurs. 

Skomakaren Nils Nyberg var den för- 
ste svensk som bosatte sig härstädes. 
Han kom hit på våren 1851, då han slog 



ned sina bopålar i St. Anthony. Han 
var den förste svenske fastighetsegare 
samt den förste af sin nation, som här 
på platsen öppnat egen verkstad. 

Nils Nyberg dog den 23dje Februari 
1890. Med undantag af några af de äld- 
ste settlarne, var det ganska få af dem, 
hvilka sågo hans dödsnotis i de dagliga 
tidningarne, som visste att han var den 
förste svensk, som gjorde Minneapolis 
till sitt hem. Nils Nyberg var född i 
Christianstad, Skåne, den 8de Januari 
1827. Hans fader var skomakare och 
lärde han ut sitt yrke till sönerna Nils 
och Ole. Utsigterna för framtiden sågo 
ej ljusa ut för Nils, hvadan han, och 
brodern likaså, emigrerade till Amerika. 
Efter att hafva vistats en tid i Chicago 
och St. Paul, kom Nils år 1851 till Min- 
neapolis, eller hvad som då kallades St. 
Anthony, och erhöll der anställning hos 
pioneer-skohandlaren Wensinger. Efter 
en kort tid flyttade han öfver till vest- 
sidan och öppnade skomakareverkstad 
för egen räkning å Henncpin avenue, 
mellan Washington avenue och Second 
Street. Han egde land i Pence Opera 
House qvarteret; sålde detsamma och 
köpte sig en egendom i hörnet af Wash- 
ington och Fourth avenue norlh, der 
han i många år fortsatte med sin sko- 
makeriaft'är. Han var fader till sju barn, 
af hvilka en son och två döttrar sa.mt 
hans hustru ännu äro i lilVet. Döttrarne 
bo fortfarande i Minneapolis. Enkan 
och hans son, Henry, vistas för närva- 
rande på hans förra farm vid Medicine 
Lake, sex mil från staden. 

Ehuru Nyberg bodde här stadigt i 
niirmarc 40 års tid, var han mycket litet 
känd bland skandinaverna, med undan- 
tag af några få äldre settlare. Han var 
en utmärkt skicklig skomakare, skötte 
troget sina göromål och eftericmnade 
vid fin död en icke så obetydlig förmö- 
genhet. 

Efter Nils Nyberg kommo år 1854 
filosofie kandidat C. A. Widstrand och 
smeden Andrew Matteson, hvilken sist- 
nämde var den förste norrman som bo- 
satte sig härstädes och lade sig till 



med fast egendom. Året derpå, 1855, 
anlände den danske urmakaren B 
Thompson. 

Andrew Evenson med familj bosatte 
sig härstädes år 1864. 

Dessa voro de första skandinaver, som 
bodde i Minneapolis före och under den 
tid, då det borgerliga kriget pågick. De 
förtjente med lätthet sitt dagliga bröd 
och i deras hem, om än enkla och torf- 
tiga, bodde frid och lycka. 

En svensk eller en "skandinav" var, 
huru otroligt det än må låta för oss i 
närvarande tid, en riktig kuriositet, som 
fäste allmän uppmärksamhet under den 
förra hälften af sextiotalet. Före 1862 
funnos här visserligen flera invånare, 
som härstammade från främmande na- 
tioner, men de voro få och spridda och 
kallades i klump för "foreigners." In- 
gen nationalitet var representerad talrikt 
nog för att kunna vara känd vid namn. 
En vacker dag påträfifades en uttröttad 
och trasig pilgrim, som hade satt sig 
att hvila nära intill den plats, hvarest 
Hennepin avenue nu korsar Washing- 
ton. Ingen visste hvar han kom ifrån. 
Han hade blå ögon och Ijusgult hår, 
och hans Saratoga-kofifert bestod af en 
rödrutig bomullsnäsduk; med andra ord, 
han var en verklig Yon Yonson numro 
ett. John Wilson, en smed i närheten, 
tog den uttröttade vandraren in i sin 
smedja, men kunde ej göra sig förstådd 
af honom. Wilsons idee om utländingar 
var, att de voro fransmän, så han sände 
genast efter Mousseau på östsidan. 
Mousseau kom, men "Parlez-vous" var 
grekiska för främlingen. Sedan kom 
Farrant, en annan "utlänning," som i 
villervallan lät uppdaga att han var 
tysk. Men han hade icke bättre tur än 
fransmannen, och en folkhop skockade 
sig med förvåning omkring denne ore- 
sonlige främling, som nekade att förstå 
någotdera af två respektabla och mo- 
derna språk. Ett tredje försök misslyc- 
kades också, då John Broderick från 
Irland närmade sig främlingen med en 
adress på gaeliskt tungomål. Slutligen 
kom någon att tänka på att en skoflic- 



35 

käre vid namn Nils Nyberg var någon 
slags utlänning, och han blef skyndsamt 
kallad till platsen. Denna sista ledtråd 
förde till ett lyckligt resultat. Nyberg 
talade till mannen på svenska, och 
främlingen gjorde genast ett hysteriskt 
hopp från stolen, då han hörde sitt eget 
modersmål. Från den tiden blef Nils 
Nyberg alltjemt kallad "a Swede." Be- 
nämningen "Swedes" tilltog sedermera 
allt efter som befolkningen tillöktes, ' 
och fick man framdeles, sorgligt nog, 
äfven tillfället höra mången okunnig 
"Yankee," tillhörande "Knownothingis- 
men," samtidigt begagna sig af ett tem- 
ligen starkt adjektiv. 

Det var först efter krigets slut som 
skandinaverna började flytta in hit i 
större mängd. 

Under året 1865 anlände J. B. Chil- 
ström med familj, Otto Johnson, An- 
drew Bergström, John West, Ole Han- 
son, Erick Peterson (vanligen kallad 
"Stor Erik"), bröderna Klingenberg, 
C. W. Vanstrum, August Johnson, Even 
Newman, L. Erickson samt George H. 
Johnson och hans broder. 

På våren 1865 öppnade Chilström sta- 
dens första skandinaviska 'boarding"- 
hus och följdes hans exempel af L. 
Erickson på hösten samma år. 

Våren 1866 anlände A. E. Rice och 
på hösten E. M. Titterud med familj. 

Vid slutet af detta år uppgick den 
norska befolkningen till ungefär 25. 
Den svenska var ej stort större. Nå- 
gon norsk tjenstflicka fans ej på den 
tiden, deremot ett par svenska. Nu 
återigen uppgår bådas antal till legio. 

På samma gång som våra landsmän i 
allmänhet igenkännas på sitt lugna och 
stilla väsen, utmärka de sig äfven för 
sin religiositet. En lång tid förflöt lik- 
väl innan de fingo någon prest eller 
kyrka. Oaktadt detta hinder försum- 
made de icke att långt skilda från ljudet 
af någon kyrkklocka i all enkelhet hel- 
ga den fridfulla sabbaten. De svenska 
familjerna plägade samlas stundom hos 
C. W. Vanstrum, stundom hos August 
Johnson med flera, för att i deras gäst- 



36 



fria hem, medelst läsandet i någon väl- 
känd Postilla, samt genom afsjungandet 
af några psalmer, egna sabbaten till Den 
Högstes pris. 

År 1867 öppnade E. M. Titterud en 
skomakareverkstad, hvilken var det för- 
sta "shop" af något slag, som härstädes 
öppnats af någon tillhörande den norska 
nationaliteten. Under detta år inström- 
made så många skandinaver, att det var 
omöjligt att vidare kunna hålla någon 
ordning derpå. Ja, de kommo till slut 
så talrika, att amerikanarne betogos af 
allmän fruktan, att, om emigrationen så- 
lunda fortsatte, skandinaverna helt och 
hållet skulle få öfvermagten här i sta- 
den. 

Ã…r 1870 utgjorde skandinavemas an- 
tal 2,193, och enligt folkräkningen 1875 
finna vi: 

Svenskar 2,676 

Norrmän • 2,263 

Danskar 153 

Summa skandinaver — 5,092 

Ett stort antal svenskar strömmade 
sedan in för hvarje år. 

Under tidens lopp egde betydliga för- 
ändringar t-um inom det skandinaviska 
elementet i Minneapolis och var det 
framför allt glädjande att se, det så mån- 
ga af våra landsmän, hvilka kommo hit 
som fattiga emigranter, efter att först 
hafva genomgått motgångens och för- 
sakelsens bittra skola, slutligen lycka- 
des förvärfva sig en trygg och obero- 
ende ställning inom samhället. 

De stora framsteg som skandinaverna 
uppnått redan under år 1877 tydliggöras 
bäst genom att framhålla skilnaden mel- 
lan åren 1870 och 1877, och vilja vi 
derför uppsätta en liten miniatyrkalen- 
der , innehållande namnen på de lands- 
män, som hade egna handelsbutiker; 
tillika med de handtverkare, som voro 
arbetsgifvare och hade egna verkstäder. 

Vintern 1870-71 räknades bland våra 
landsmän härstädes ungefär sju handt- 
verkare samt än färre afTärmän, ncmli- 
gen: 



B. Thompson, urmakare och juvele- 
rare; Newman & Co., kryddkrämare; 
Bundy Bros., apotekare. 

Under året 1877 deremot finna vi föl- 
jande fördelning på afifärer och pro- 
fessioner: 

TYSK-SKANDINAVISK BANK: 
John F. N. DeFlon, kassör. 

BOKHANDLARE: 
P. Engberg & Co. 

SKOHANDLARE: ' 

P. J. E. Clementson. A. Johnson, 
Bröderna Johnson. 

APOTEKARE: 
Alfred Backdahl, L. Damm. 

KLÄDESHANDLARE: 
Bruce & Erickson, kapten J. A. 
Vanstrum. 

MÖBELHANDLARE: 
A. H. iLdsten, K. Olson. 

URMAKARE OCH JUVELERARE: 
M. Q. Lindqvist, P. Elmqvist, F. G. 
Sundberg. 

FASTIGHETSMÄKLARE: 
Charles Honnette. 

KRYDDKRÄMARE: 
A. C. Haugan, John N. Berg, N. H. 
Giertsen, M. Mark, H. Hedlund, O. S. 
Parson, Bröderna Petterson, O. H. 
Peterson, A. Tharalson, Bröderna 
Thompson, E. A. Linscott & Co. 

VINHANDLARE EN GROS: 
P. Mark, J. P. Granstrand. 

PORSLINSHANDLARE: 
Bröderna Johnson. 

DIVERSEHANDLARE: 
John Ofstie. 

KALK-HANDLARE: 
G. A. Carlson. (Hufvudkontoret i 
Red Wing.) 

VEDHANDLARE: 
Anderson & Co. 

HÖKARE: 
O. Byorum, C. Halstcad. 

FRUKTHANDLARE: 
Frank Rosenberg, P. O. Ringström. 



37 



RESTAURATÖRER: 
Bröderna Blixt. 

HÅRFRISÖRSKA: 
Miss Anna Mattson. 

MODEHANDLERSKOR: 
Mrs. J. Engelin, Mrs. S. Madson, Mrs. 
C. Holm. 

MJÖLKFÖRSÄLJARE: 
Christ Jensen & Co., A. Johnson, P. 
H. Frandsen, Nils Smith, Aug. Ander- 
son, Charles Anderson, O. Olson, 
Martison, Peter Grim, Fred Peterson & 
Co., Carlson med flera. 

ADVOKATER: 
P. O. Chilstrom. 

DOKTORER: 
Karl Bendeke, L. Damm, P. Nelson, 
E. N. Falk. 

PROFESSOR VID MINNESOTA 
STATSUNIVERSITET : 
J. H. Lundeen, professor i krigsveten- 
skap. (Vid ofvannämda universitet fun- 
nos då endast tvenne skandinaviska stu- 
denter, nemligen P. P. Bodeen och A. 
Holt.) 

PROFESSORER VID NORSKA 
AUGSBURG SEMINARIET: 
George Sverdrup, Sven Oftedal, Swen 
Rud, L. Gunnersen, B. B. Gjeldaker. 

YRKEN: 

BYGGMÄSTARE: 
John W. Anderson, Williams & Erick- 
son. 

SNICKERI-FABRIKÖRER: 
Hanson & Co., P. Simonson. 

VAGNMAKARE: 
Frisk, Howard & Swanberg, Iverson 
& Erickson, Bröderna Lund. 

SMEDER: 
Lars Knudson, F. Peterson, A. F. 
Jackson. 

PUMPMAKARE: 
P. Osander & Co. 

SLAGTARE: 
Bröderna Aune, Simmons & Jacobson, 
Rydberg & Co., Brohaugh & Sather, 
Swan Nordström. 



SKRÄDDARE: 

O. Throbeck, J. O. Breading, E. J. 
Aase, A. M. Newman, Apelgren & 
Nordqvist, M. Mattison. 

För att visa huru talrikt våra lands- 
män då representerades inom skräddare- 
yrket här i staden, må nämnas, att bland 
de 56 medlemmar, som tillhörde ''Tail- 
ors Union," voro alla skandinaver, så 
när som föreningens sekreterare, Mc- 
Gurk, hvilken var irländare. Det var ej 
stort mer än 15 yrkesbröder härstädes 
som då ej tillhörde ofvannämda före- 
ning. 

SKOMAKARE: 

N. Nyberg, E. M. Titterud, O. Chri- 
stopherson, R. P. Dahl, C. J. Hamn- 
ström, P. W. Rosenqvist, J. N. Ryd- 
berg, Christianson, N. J. Young, E. 
Thorson, Erickson & Petterson. 

MÃ…LARE: 
P. Clausen, A. J. Beckman, Christian- 
sen & Co., C. P. Enstad, G. Gunneson, 
Högan & Dahl, T. B. Johnson, N. P. 
Liljengren. 

FÄRGARE: 
M. Mikkelson. 

FOTOGRAFER: 
John H. Olson. 

TEGELSLAGARE: 
Peterson & Swenson. 

MATTVÄFVARE: 
Hans Anderson. 

CIGARRMAKARE: 
J. Jorgeson, Math. Kindley. 

BARBERARE: 
Peter Rönne. 

Så såg den skandinaviska handels- och 
handtverkskalondern ut år 1877. 

Skulle en liknande kalender nu sättas 
upp tillika med adresserna på alla de 
svenskar endast, som nu utöfva sin verk- 
samhet i Minneapolis, så skulle vi tör- 
hända få trycka en lika stor stadskalen- 
der som den, som för närvarande utgif- 
ves för tredje staden i ordningen i 
Svea rike. 

VÃ¥ra skandinaviska pioneerer inom 
handelsverldcn började sina affärer på 



38 

Washington avenue, hvilken sedermera Backdahl samt A. H. Edsten med flera 

blef skandinavernas förnämsta handels- voro att anträffa. 

gata. Om allting till det yttre var anspråks- 
Närstående teckning visar huru det löst, jemfördt med nutidens fordringar, 
första skandinaviska handelsqvarteret, så var det likväl här, som hvar och en 
beläget mellan Third och Fourth ave- af våra första köpmän lade grunden till 




DET ÄLDSTA SKANDINAVISKA HANDELSgVAKTKKET. 



nues south, å Washington avenue, midt 
emot nuvarande Milwaukee depot, tog 
sig ut år 1872. 

De på småstadsmaner utstående skyl- 
tarne visade våra landsmän den tiden 
hvarest P. J. E. Clementson, Alfred 



sin efter hand förvärfvade förmögenhet. 
Detta qvarter har äfvcn fått vidkännas 
tidens vexlingar. Allt det gamla är för 
länge sedan försvunnet, så när som Al- 
fred Backdalils apotek, hvilket ännu fin- 
nes qvar på sin gamla plats. 



39 



Sant är att mången då knogade i sitt 
anletes svett hvarje dag och förtj enade 
sina modiga kontanter, men då det var 
fråga om själens njutningar, så stodo 
icke många tillfällen till buds på den 
tiden. 

För att kasta ännu en blick på den 
gamla tidens skandinaviska handels- 
centrum, vilja vi förflytta våra läsare 



rerna i teckningen äro allt för små att 
kunna igenkännas, men representera de 
ej mindre personligheter än A. H. Ed- 
sten (sittande i vagnen), hans trenne 
arbetare: Louis Peterson, Ole Hanson 
och Petter Gunerius; Arelius Olson, 
"Dry Goods-Olson," P. J. E. Cle- 
mentson och hans skopliggare, Larson, 
samt Alfred Backdahl i cylinderhatten. 




"EDSTEN'S BACK YARD.' 



til! bakgrunden af qvarteret, så framt de 
vilja följa med till "Edsten's back yard," 
bakom hans butik, hvilken återfinnes å 
teckningen å andra sidan, äfvenledes ko- 
pierad efter fotografi, taget samma år, 
1872. Här samlades, i brist på annan 
förströelse, qvarterets samtlige köpmän 
och handtverkare hvarje afton vid 
"klubbhuset" för att diskutera sina kom- 
merciela och politiska intressen. Figu- 



Att det icke alltid var politik, som 
dryftades vid deras reguliära samman- 
komster, kan intygas ännu i dag af de 
personer som åhörde de många, lustiga 
landsmåls- och skepparehistorier, som 
berättades af de nu hädangångna vän- 
nerna Backdahl och Clementson. 

Den största tioårs-förökningen i folk- 
mängden egde rum åren 1880-1890, då 
invånareantalet tillökades med närmare 



40 



ii8,ooo själar, i hvilket antal skandina- 
verna figurera till en icke obetydlig del. 
Från och med i88o-talet började skan- 
dinaverna att lägga i dagen en särdeles 
lifaktig verksamhet och företag af alla 
slag började att tränga sig så hastigt på 
hvarandra, liksom förhållandet är i 
hvarje snabbt uppväxande stad, att man 
ej längre kunde följa med händelsernas 
gång. Vi hade önskat att kunna fram- 
ställa skandinavernas verksamhet så 
fullständigt som möjligt, men fruktan 



förflytta oss derföre omedelbart till 
Washington avenue under året 1869. 

Närstående vy af Washington avenue 
är tagen från hörnet af First avenue 
south och visar den äldre hälften af Nic- 
ollet House tillika med de närliggande 
affärshusen. På "Dime Museum"-hör- 
net stod Sidles gamla residens och den 
dam, som synes å hörnet, lär vara Miss 
Sidle. De vagnar, som synas på gatan, 
äro några af de "prairie schooners," 
tillhörande den expedition som med 




\ \' AF WASHINGTON AVKNUK AR 1S69. 
(Nicollet Hovisc i bakgrunden.) 



att detta lilla suvenirarbete skulle kom- 
ma att växa till allt för stort omfång, 
har nödgat oss att inskränka, ja, rent 
af utesluta många saker och ting. På 
det att det hela likväl ej måtte blifva 
allt för knapphändigt, vilja vi i efter- 
följande skildringar lemna några an- 
språkslösa revyer öfver livad som varit 
mest anmärkningsvärdt i våra skandina- 
viska invånares lif. 

Vi fortsätta nu emellertid med några 
fler ämnen af en mera allmän natur och 



George A. Brackett i spetsen hösten 
18Ö9 återvändt hem. Mr. Brackett var 
en gammal pioneer, hvars anseende som 
gränsbo gjorde honom i högsta grad 
passande som ledare för den första ex- 
peditionen till den okända vestern. För- 
hållandet var, att William Windom, vår 
aflidne finansminister, år 1869 uppma- 
riade George Brackett att föra ett säll- 
skap af kapitalister omkring i vildmar- 
kerna för att utforska huruvida det vore 
möjligt eller praktiskt att bygga en jern- 



41 



väg genom den okända Nordvestern. 
Mr. Windom var vid denna tid direktör 
af en organisation, som sedermera före- 
nade sig med Northern Pacific-bolaget. 



taget. I Juli månad begaf sig derföre 
sällskapet likt en stor karavan vester ut 
under Bracketts ledning, väl försedt 
med proviant och ammunition. Tre 




3 



cfi 



3 
O 

X 

ni 

u 
o, 

3 oi 

O 
< 

a 
z 
z 



3 
O 

"o 



Bankirerna Jay Cooke & Co. erbjödo 
sig att utfärda obligationerna för före- 
taget, om de kunde öfvertygas om att 
landet var af tillräckligt värde för att 
man skulle kunna gå i land med före- 



representanter för Jay Cooke & Co. del- 
togo i expeditionen. Denna begaf sig 
så långt norr som till Georgetown, ett 
stycke ofvanför den plats, hvarest Fargo 
nu är beläget. Härifrån återvände de 



42 



flesta af sällskapet, under det att några 
begåfvo sig än längre åt vester till Mis- 
souri-floden. Flera gånger råkade de 
illa ut för Sitting Bulls blodtörstiga an- 
hang. Lyckligtvis kommo de helskin- 
nade undan i hvarje batalj med indian- 
flockarne. Endast en soldat blef sårad. 
Brackett hade i sitt sällskap 38 körsven- 
ner, alla väl beväpnade med winchester- 
gevär, en hel mängd spejare samt ett 
kompani infanterister. 

DÃ¥ de kommo hem. lemnade Jay 
Cookes representanter mycket gynn- 
samma rapporter angående den projek- 
terade jernvägsanläggningen, hvadan 
Jay Cooke genast grep sig an företaget. 
Arbetet börjades redan nästa vinter 
(1869-1870) och banan fullbordades till 
Bismarck våren 1872. Arbetet utfördes 
af tvenne konstruktionskompanier, bland 
hvilkas medlemmar vi finna sådana 
välkända personligheter som Col. W. D. 
King, senator W. D. Washburn, Dori- 
lus Morrison, John L. Merriam (ex- 
guvernör Merriams fader), George A. 
Brackett, ex-mayor P. B. Winston och 
hans bröder, jemte andra personer, som 
sedermera blifvit framstående män i all- 
männa ärenden här i Nordvestern. Då 
Jay Cooke 1872 gjorde konkurs var han 
skyldig konstruktionskompaniet om- 
kring $300,000 och tog detta i ersättning 
för sina anspråk skogland efter $7 och 
$8 per acre hellre än att taga Red River 
land efter 60 och 70 cents per acre. 
Detta visar huru litet förtroende äfven 
dessa män på den tideai hade för åker- 
brukets utvecklingsmöjligheter här i 
Vestern. 

Till George A. Brackett står Minne- 
apolis och hela Nordvestern genom 
detta företag i en stor tacksamhetsskuld, 
hvilkcn de aldrig kunna återgälda. 

År 1819 beordrade regeringen öfver- 
sle Leavenworth att uppföra en skans 
vid Minnesota-flodens utlopp i Missis- 
sippi. En befästad träbyggnad reste sig 
snr^rt pä vestra stranden af Mississippi, 
söder om Minnesota-floden, hvilken be- 
fästning fick namn "Cantonment Leav- 
enworth." De nf<a upprepade öfver- 



svämningarne gjorde att man snart må- 
ste välja en annan plats, och fästet flyt- 
tades upp på höjden vid motsatta sidan 
om Minnesota-floden. Ar 1820 öfver- 
tog öfverste Snelling befälet, och under 
hans öfverinseende bygdes den nuvaran- 
de fästningen, hvilken fullbordades 1824 
och af Snelling benämdes Fort St. An- 
thony. Under en inspektionsresa be- 
sökte general Scott den nya fästningen, 
hvars solida byggnad och ändamålsen- 
liga konstruktion så behagade honom, 
att han, byggmästaren till ära, gaf fästet 
namnet Fort Snelling. 

Öfverste Snelling afled i Washington 
Ã¥r 1828. 

Det var vid Fort Snelling som den för- 
sta ångbåten på Minnesotas vatten vi- 
sade sig. Ångbåten Virginias ankomst 
till Mendota den lode Maj 1823 var en 
anmärkningsvärd händelse i Dakota- 
indianernas historia. De säga, att de- 
ras heliga män natten förut drömt om 
ett förfärligt stort vattendjur, hvilket 
skrämt dem ganska mycket. Då ång- 
båten närmade sig stranden stodo män, 
qvinnor och barn stilla af bestörtning, 
troende den vara en ofantlig vattenande, 
som hostade och utblåste het andedrägt 
samt kastade vatten kring alla håll. När 
den vidrörde stranden tog deras rädsla 
öfverhand och de skyndade undan, men 
då ångan utsläpptes, blefvo de alldeles 
förfärade. Mödrar, förgätande sina 
barn, sprungo af alla krafter att söka 
gömställen i skogen, och gamla höfdin- 
gar, förglömmande sin lugna värdighet, 
rände i väg likt skrämda harar. 

Bland passagcrarne ombord å Vir- 
ginia var en italienare, grefve Constan- 
tin Beltrami, som för någon politisk för- 
brytelse blifvit landsförvist från sitt hem- 
land. Han medförde rekommendatio- 
ner från öfverste Snellings vänner i St. 
Louis och emottogs i dennes hus, der 
han qvarstannade i flera månader. Un- 
der sitt vistande vid fästet samlade han 
en del indianska kuriositeter, och om 
ett af hans försök i den vägen berättas 
följande anekdot: En dag införde han 
i Mrs. Snellings rum en Sioux-höfding, 



43 



som kring sin hals bar ett halsband af 
fint polerade björnklor, sägande: "Jag 
kan ej förmå denne höfding att skiljas 
från sitt halsband. Var god försök 
hvad ni kan göra. Han nekar troligen 
ej er." "Han bär det," svarade damen, 
"såsom ett hederstecken och en seger- 



ligt åt detta höfdingens påfund för att 
slippa från vidare envishet. 

Under första vintern militären var för- 
lagd vid Fort Snelling utbröt skörbjugg 
bland trupperna och rasade så svårt att 
under några dagar militärisk ordning 
måste uppgifvas. Det säges att sjukdo- 




o 

j 
j 

2 

o 



trofee, men jag skall försöka." Efter 
att Mrs. Snelling en stund försökt sin 
öfvertalningsförmåga svarade Vanata: 
"PÃ¥ ett vilkor vill jag gifva med mig. 
Om ni vill klippa af ert hår, fläta det 
och låta det taga platsen af mitt, skall 
ni få halsbandet" Alla skrattade hjert- 



men angrep så hastigt att soldater, som 
till utseendet friska gingo till hvila på 
aftonen, påföljande morgon funnos dö- 
da i sina sängar. En man, som aflösts 
från vaktgöring, lade sig på en bänk, 
och då han fyra timmar derefter åter 
skulle kallas till tjenst, befans han död. 



44 



Regementsläkarne kunde icke göra nå- 
gonting för botandet af sjukdomen, 
hvilken slutligen kurerades af spignet- 
rot*), som de erhöllo af indianerna, 
först efter det fyratio män hade blifvit 
dödens offer. 

Sjukdomen förorsakades utan tvifvel 
af osund föda, isynnerhet fläsk, hvilket 
förstördes af skurkaktiga kontraktörer 
och deras agenter, hvilka tappade salt- 
laken ur tunnorna vid afsändningen från 
St. Louis för att göra dem lättare att 
frakta, och sedan åter påfylde dem med 
Vc'ttcn före aflemnandet vid fästet. Sol- 
daterna voro nödsakade att förtära den- 
na skadliga föda under en längre tid, 
innan bedrägeriet upptäcktes. 

Skilda hundratals mil från all civili- 
sation och utestängda från alla kommu- 
nikationer hade soldaterna många svå- 
righeter att uthärda. 

Den gamla fästningen har aldrig varit 
scenen för någon drabbning mellan de 
hvita och indianerna, men deremot fingo 
soldaterna bevittna många blodiga stri- 
der bland de sins emellan iiendtliga 
Sioux- och Chippewa-indianer, som om 
nätterna ströfvade omkring och upp- 
fylde luften med sina förskräckliga 
krigstjut. 

Följande är en intressant skildring 
från Fort Snellings första dagar, som 
lär vara skrifven af Wm. J. Snelling, 
en son till öfversten och dåvarande 
kommendanten, hvilkens namn fästnin- 
gen ännu i dag bär. Berättelsen före- 
kom första gången omkring 1830 i en 
af Österns förnämsta tidsskrifter under 
rubrik "Running the Gauntlet."**) Mrs. 



*) Aralia racemosa. 

»») Gauntlet betyder egentligen stridshandske, 
men skall också eget nog, kunna öfversättas med 
gatlopp. Med gatlopp meniides ett straff som 
fordom var brukligt inom krigshärar och tillgick 
sålunda: Soldaierna uppstftlda pi två led med 
ansigtena vilncla mot hvaraiidra, hvar och en be- 
väpnad med ett spö. I den gata el'er gAng. som 
bildades mellan leden, skulle brottslingen springa 
så fort att ej de uppstftlda so'daterna hunno slå 
till den springande: och år det troligen med an- 
ledning deraf som lOrfattaren kallat det "springa 
gatlopp." 



Van Cleve, sedermera bosatt i Minne- 
apolis, var äfven ett ögonvittne till hän- 
delserna och har derom likaledes skrif- 
vit en berättelse. 

För att bättre kunna förstå dessa till- 
dragelser borde kanske upplysas om att 
så långt tillbaka man minnas kan, hade 
mellan Sioux- och Chippewa-indianerna 
rådt ett dödligt hat och en ständig fejd; 
att det land, å hvilket fästningen var 
anlagd, var köpt af Siouxs och att med- 
lemmarne af denna stam för det mesta 
uppehöllo sig vid och omkring fästet, 
hvadan de nästan ansågo ett besök af 
deras dödsfiender Chippewas till stället 
för en sorts intrång å deras land och 
rättigheter. 

Sommaren 1826 kom ett litet sällskap 
Chippewas till Fort Snelling under före- 
vändning att ha afTärer med deras "fa- 
der," agenten, men egentligen för att 
tigga ammunition, kläder och framför 
allt brännvin. Beväpnade Siouxs sam- 
lades snart kring platsen och visade tyd- 
ligen sitt missnöje med främlingarnes 
visit. Det oaktadt vågade sig två af 
Chippewamännen att göra ett besök å 
American Fur Companys handelsplats, 
som var belägen ett par mil från fäst- 
ningen. Medan de voro der, erforo de 
att fara hotade dem från deras fiender, 
Siouxs, hvarföre de anmodade två hvita 
män att följa dem tillbaka. Under vä- 
gen, då de passerade en liten skogs- 
dunge, framrusade tre Siouxs och aflos- 
sade sina gevär mot den först gående 
Chippewa, hvarefter de genast flydde. 
Gevären måste ha varit dubbelt laddade, 
ty mannens hufvud bokstafligen blåstes 
bort från hans skuldror, och de hvite 
följcslagarne öfverstänktes med blod 
och hjcrna. De andra nådde fästet i 
säkerhet. Indianen begrafdes på plat- 
sen, och på hans graf upprestes en påle, 
hvilken allt sedan kallades "mördarepå- 
len." Mördarne skröto sedan ej så litet 
öfvcr sin bragd, och deras stam tyckte 
att de tillfogat dödsfienden ett stort ne- 
derlag. Det sades att Toopunkah Zege 
och de två andra mördarne, hade hvar 
för sig förvärfvat rättighet att bära 



45 



skunkskinn vid hälarne och örnfjädrar i 
håret. 

Vintern gick utan att den mördade 
Chippewan blef hämnad. 

Tidigt på morgonen den 28de Maj 
1827 visade sig Chippewa-höfdingen 
Kee-wee-zais-hish, af engelsmännen kal- 
lad Flat Mouth, åtföljd af sju krigare 
samt några qvinnor och barn, inalles 24 
personer, utanför fästningen. Han för- 
de sin lilla trupp direkt till porten, der 
han utvecklade den amerikanska flag- 
gan och begärde ett samtal med kom- 
mendanten. 

Så snart Siouxs fingo höra om besö- 
ket samlades de till ett stort antal kring 
sina fiender. Strax derpå visade sig 
kommendanten och tillsade Chippewas 
att komma in i fästningen. 

'Blif ej vred, fader," sade EJat Mouth, 
"men jag vill säga någonting här innan 
jag går in i din wigwam eller äter ditt 
bröd. Jag önskar att dessa Siouxs skola 
höra det." 

Öfverste Snelling skickade efter Chip- 
pewa-tolken och så snart denne kom, 
fortsatte chefen: 

"Fader," sade han, "du vet att det är 
mera än ett år sedan vi gjorde fred med 
dessa Siouxs, emedan du önskade det. 
Vi hafva hållit denna fred och lyssnat 
till dma råd, såsom vi alltid göra, ty 
våra amerikanska fäder äro visa män, 
som alltid tillråda oss att göra det rätta. 
Dessa män veta om de hafva gjort det- 
samma eller ej. Jag talar med ett sjukt 
hjerta. Vi äro blott några få här och 
dessa män vilja ej hålla freden med oss. 
Vi begära ditt skydd, såsom vi vilja 
skydda dig, om du kommer till vårt 
land." 

Öfversten svarade, att han ej ville ha 
något att göra med deras stridigheter. 
Om de slogos å andra platser kunde han 
ej hjelpa det, men så länge de förblefvo 
under hans flagga voro de skyddade, 
förutsatt att de ej ofredade andra. Han 
bjöd dem uppslå sina tält inom gevärs- 
skotthåll under vallarne, och der sade 
han att de skulle vara säkra. Han ville 
göra deras sak till sin egen, ifall någon 



skada tillfogades dem der. DÃ¥ detta tal 
uttyddes för Siouxs utropade de: 
"Hachee! Hachee! Hacheetoo!" — 
"Det är så! Det är så!" 

PÃ¥ eftermiddagen kommo Toopunkah 
Zege och åtta andra Sioux krigare till 
Chippewa-lägret. De gingo direkt till 
det största tältet, der nio personer för 
tillfället voro samlade. De emottogos 
der på ett vänligt sätt, och en fest af 
hjortkött, majs och lönnsocker tillred- 
des, i hvilken alla deltogo. Efter inta- 
gen måltid framtog Toopunkah Zege en 
fredspipa, grant utstyrd med piggsvins- 
taggar och rödfärgadt hår, hvarur alla 
rökte, hvarefter samtalet blef allmänt 
och förhållandet mellan gäster och värd- 
folk tycktes vara det allra bästa. Chip- 
pewaqvinnorna koketterade med Sioux- 
ynglingarne och tycktes på intet vis be- 
trakta hvarandra såsom fiender. En 
Sioux krigare är tillåten att bära en 
örnfjäder i sitt hår då han har dödat en 
man. Toopunkah Zege bar en sådan för 
den Chippewa han så lömskt hade mör- 
dat året förut. En af Chippewa-flic- 
korna observerade detta och sade: "Du 
är ung att bära en sådan," hvarpå han 
svarade: "Jag skall hafva en till innan 
jag blir mycket äldre." 

Efter så mycken visad vänskap och 
förtrolighet anade naturligtvis ingen att 
någon elak afsigt låg under detta besök. 

Vid solnedgången togo gästerna af- 
sked och aflägsnade sig, men komna 
utom dörren, som med foten hölls öp- 
pen af den sistgående, vände de sig om 
och aflossade sina gevär på de i hyddan 
innevarande, hvarefter de uppgåfvo ett 
tjut och flydde likt hjortar. Två af de 
innevarande dödades och sex sårades. 
Skotten hördes af vakten på fästet, som 
gaf allarm och strax efter, kommo Chip- 
pewas med sina qvinnor till portarne, 
skrikande och gestikulerande. Flat 
Mouth påminte öfverste Snelling om 
hans löfte om skydd, och denne afsände 
genast kapten Clark med hundra solda- 
ter för att fånga fredstörarne. Strax 
utom fästet påstötte denna trupp ett 
större band Siouxs, beväpnade och 



46 



ordnade till strid, hvilka dock ej upp- 
togo kampen utan vände ryggarne till, 
men förföljdes af soldaterna, som till- 
fångatogo och till fästet återförde 30 af 
dem, hvilka sattes i arrest. 

Det var jemmer och gråt i Chippewa- 
lägret den natten. Qvinnornas högljud- 
da klagan och tjut störde garnisonens 
hvila, men soldaterna respekterade de- 
ras sorg och ingen bad dem vara tysta. 
Männen svärtade sina ansigten, men mot 
vanan sargade de ej eller skuro sin 
kropp. Då en af de hvite frågade dem, 
hvarföre de denna gång afveko från 
denna eljest i deras nation brukliga sed, 
svarade en af Chippewa-krigarne, Little 
Soldier kallad: "Måhända vi behöfva 
använda våra gevär i morgon och der- 
för få vi ej förlora något blod, fastän 
våra hjertan blöda, ty vi måste kunna 
se rätt öfver bösspipan." 

Little Soldier hade rätt i sin förmo- 
dan. I dagningen följande morgon be- 
sökte kommendanten de sårade Chip- 
pewas och frågade dem om de kunde 
igenkänna sina angripare. Härtill sva- 
rade de genast jakande. Han frågade 
dem derefter hvarföre de ej varit mera 
på sin vakt utan låtit öfverrumpla sig, 
hvarpå en dödligt sårad krigare sva- 
rade: ''Vi respekterade och förlitade oss 
på din flagga och trodde att våra fien- 
der skulle göra detsamma." Öfversten 
frågade dem vidare om de på något sätt 
förolämpat Siouxs, hvarpå krigaren 
svarade: "Vi gåfvo dem ingen förför- 
delning men ledo mycken." Han vi- 
sade fredspipan, som Siouxs hade med- 
fört, och sade att det hår hvarmed den 
var prydd hade tillhört ett Chippewa 
hufvud. Det var vanligt hos en indian 
då han visades en skalp att med största 
säkerhet kunna säga, hvilken stam den 
tillhört. 

Fångarne framfördes och visades för 
de sårade Chippewas, hvilka igenkände 
två af dem såsom delaktiga i föregående 
aftons våldshandling. "Jag öfverlem- 
nar dem i cdra händer," sade öfversten 
till Chippewa-krigarne. "De hafva för- 
tjent döden och ni må döda dem eller 



ej, hvilket ni för godt finner. Om ni 
ej gör det, måste de förhöras och straf- 
fas efter amerikansk lag. Jag har ej 
rätt att straffa dem. Ni kan låta dem 
gå om ni vill. Jag tvår mina händer 
i detta fall." 

Dessa ord öfversattes noggrant för 
Chippewas, hvilka dock ej svarade ett 
ord härtill, men väl noga undersökte 
fängkrut och flinta på sina gevär. Little 
Soldier tog fram en några fot lång rem, 
skuren ur en elghud, hvarmed han sam- 
manband de båda brottslingarne vid 
armbågarne. OfTren utfördes derpå på 
slätten framför fästet och placerades 30 
yards från de sex friska Chippewa-kri- 
garnes bössmynningar, samt tillsades att 
springa för lifvet. De voro ej sena att 
efterkomma denna order och rusade i 
väg likt rådjur, men Chippewas kulor 
flögo hastigare och innan många steg 
voro tagna lågo de liflösa på marken. 
Nu visade sig den vilda naturen i all 
sin gräslighet. Qvinnor och barn dan- 
sade af glädje, och stickande fingrarne 
i de bloddrypande hålen efter kulorna, 
slickade de dem med stor begärlighet. 
Männen afskuro skalperna och tycktes 
finna sin högsta njutning uti att sticka 
sina knifvar i de liflösa kropparne. 

Bland de Siouxs, som fångats qvällen 
förut och qvarhöllos under bevakning å 
fästet, var en gammal man vid namn 
Khoyapa eller Eagle's Head, en onkel 
till en af de två krigare, som sålunda 
blifvit afrättadc af Chippewas. Under 
hela tiden för dessa uppträden visade 
han stor oro, och då knallen af den 
mördande gevärssalvan hördes, sände 
lian bud efter den kommenderande of- 
ficeren, till hvilken han sade: 

"Fader! Batture aux Fievres*) är ett 
dåligt folk. De förorsaka alltid förar- 
gelse och andra få lida för dem. Det 
var orätt att skjuta Chippewan förlidet 
år, men de gjorde det och nu kanhända 
att ett af mina barnbarn blir skalperadt 
för det. Hvad de nu hafva gjort är en 



*) Namnet å det band, hvilket iiirtrdarne till- 
linrde. 



47 



stor dumhet. De öfvertalade min nevö 
att följa med, och nu är han död. Låt 
dem denna gång sjelfva lida följderna 
af sina handlingar. Jag vet hvar jag 
skall finna två andra af dem; om du 
släpper mig ut skall jag föra dem till 
dig och du må döda dem såsom de för- 
tjena, eller befria dem om du behagar. 
Om du dödar dem, blir jag glad, om du 
låter dem gå, blir jag ledsen. De borde 
ej tillåtas att bringa hela nationen i 
vanrykte och besvärlighet." 

Öfverste Snelling, som hade stor tillit 
till Sioux-karakteren, biföll förslaget 
och frågade: 

"Hur snart kan du vara tillbaka med 
mördarne?" 

"Vid solnedgången i morgon qväll," 
svarade Örnhufvudet, "vill jag föra dem 
till din dörr, och om jag kommer en- 
sam får du gifva min kropp till Chip- 
pewas." 

Solen stod högt på himlen då Örn- 
hufvudet med bössan i hand, knif och 
tomahawk i bältet begaf sig i väg. Det 
var 60 mil mellan fästet och Batture aux 
Fievres, dit han ankom tidigt påföljande 
morgon, efter att hafva hvilat en eller 
ett par timmar i skogen. Han gick di- 
rekt till den hydda, i hvilken Sagando- 
shee eller The Englishman, som han 
äfven kallades, fader till Toopunkah 
Zege, bodde. Familjen var redan upp- 
stigen och mördarne höllo just på att 
med glädje och stolthet omtala sina 
bragder, då Khoyapa inträdde. 

"Du har handlat som en hund," sade 
den gamle till Toopunkah Zege, "och 
så har du," tillade han, vänd till den 
andre mördaren, som äfven befann sig i 
hyddan. "Andra måste dö för hvad ni 
hafva gjort, och det är bättre att edra 
lif tagas än andra skola dö för edra 
dårskaper. Det finnes ej uslare män än 
ni i vår nation. Jag säger eder: Ni 
måste dö! Stigen upp och följen mig 
som män, eljest dödar jag eder som 
hundar der I sitten!" 

Så sägande spände den gamle hanen 
på sin bössa och drog tomahawken ur 
bältet. Qvinnorna skreko och bannadc 

4— 



och The Englishmans panna mulnade, 
men ingen vågade göra motstånd, ty 
Örnhufvudets anseende inom hans na- 
tion var stort. Toopunkah Zege sjelf 
visade ej ringaste tecken till olydnad. 
Han steg genast upp och gaf Örnhufvu- 
det ett rep och framsträckte sina armar 
för att bindas. Sedan han bundits, till- 
sade han sin fader att sticka hvassa ek- 
splintar genom den muskulösa delen af 
armarne på det att amerikanarne måtte 
se att han ej fruktade smärta. Fadren 
uppfylde hans begäran utan att säga ett 
ord. 

Den andre brottslingen deremot var 
darrande och blek samt tycktes helt upp- 
gifven af förskräckelse och lät sig un- 
dergifvet bindas. 

"Nu," sade Örnhufvudet, "marsch! 
Gån före mig och det fort, ty ni måste 
dö vid det amerikanska fästet före sol- 
nedgången, och det är lång väg dit." 

På aftonen samma dag anlände Kho- 
yapa enligt löfte till fästet med fån- 
garne. 

"Fader, här äro de," sade han till 
öfversten, "tag dem och döda dem, och 
om det ej är nog för mitt folks säkerhet, 
tag äfven mitt lif; jag är villig att gifva 
det." 

Den hvite höfdingen svarade Kho- 
yapa, att från den stunden var han fri, 
och förärade honom en frikostig gåfva, 
hvarefter den gamle drog sig tillbaka. 

Chippewas tillkallades genast och fån- 
garne öfverlemnades till dem, dervid 
höfdingen Flat Mouth uti ett ta! till 
öfversten yttrade bland annat, att all- 
denstund endast två af hans folk blifvit 
dödade och två af mördarne redan fått 
umgälla detta med lifvct, och deras sed 
ej fordrade mera än lif för lif,' och all- 
denstund Siouxs voro en stor och mäg- 
tig stam, af hvilken han fruktade hämd, 
ville han ej fordra mera blod. 

DÃ¥ reste sig Little Soldier med gni- 
strande ögon. Han var en liten man 
till växten, nästan dverg, men väl bygd, 
qvick, stark och storsinnad, samt an- 
sågs för den tappraste och oförvägnaste 
krigare vid Sandy Lake. Hans broder 



48 



var det som dödades föregående år vid 
"mördarepålen." 

"VÃ¥r fader med den flata munnen 
säger att han är nöjd," sade Little Sol- 
dier. "Det är ej jag. Vi hafva fått lif 
för lif, som han säger, men jag är än- 
dock ej tillfredsstäld. Denne man (pe- 
kande på Toopunkah Zege) sköt min 
broder förlidet år och solen har ännu 
ej gått ned två gånger sedan han äfven 
sköt min hustru. Den andre var ho- 
nom behjelplig. De förtjena att dö, 
och dö skola de." "Hoh!" tillropte han 
fångarne, menande att de måste dö. 

Toopunkah Zege var genast färdig 
och började sjunga sin dödssång. Den 
andre fången, kallad Split Lip, emedan 
han var harmynt — en man med ett 
vederstyggligt, motbjudande utseende, 
känd af de hvite som en stor tjuf och 
skälm — var deremot en feg stackare, 
som började gråta och ömkligt bönfalla 
den kommenderande officeren att rädda 
hans lif, ty han hade ej dödat någon 
eller gjort något ondt, sade han. 

Toopunkah Zege upphörde med sin 
sång och afbröt honom med harm: 

"Du ljuger, hund! Fege stackare! 
gamla käring! du vet att du ljuger. Du 
vet att du är lika skyldig som jag. Var 
lugn och dö som en man. Dö som jag." 

Hvarefter han bortvände sitt ansigte 
med största uttryck af förakt samt åter- 
tog sin sång och gick stolt framåt, slä- 
pande ynkryggen, med hvilkcn han var 
sammanbunden, med sig. Toopunkah 
Zege var en ung man, ej mer än 20 år 
gammal, en hjelte på sitt vis, med ett 
ståtligt och fördelaktigt utseende, hvars 
öde väckte medömkan bland de hvite. 

Ankomne till afrättsplatsen tillsades 
fångarne af Chippewas att springa för 
lifvct. Gevären aflossadcs och Split Lip 
föll död på stället. En kula afklippte 
repet med hvilket de voro samman- 
bundna och Toopunkah Zege, fastän 
genomborrad af en kula, sprang som 
om han varit oskadd. Ett glädjerop 
hördes från de i buskarne gömda 
Siouxs. Ett ögonblick till och deras 
hjelte var räddad. Little Soldier, hvars 



bössa första gången klickat, spände åter 
hanen, sigtade, och en kula från hans 
välrigtade gevär sträckte Toopunkah 
Zege på 150 yards' afstånd död till mar- 
ken. 

Den fege Split Lips döda kropp be- 
traktades med förakt af såväl Siouxs 
som Chippewas, men den modige Too- 
punkah Zeges deremot bevisades akt- 
ning och vördnad och hans lik öfver- 
höljdes af hans fiender med en ny filt. 

Öfverste Snelling sökte förhindra alla, 
öfver hvilka han egde någon myndighet, 
att deltaga i dessa vederstyggliga sce- 
ner, men han lät indianerna hafva sin 
fria vilja och handla efter eget godt- 
finnande, såsom deras sed bjöd. Han 
tillsade Chippewas att de döda krop- 
parne måste bortskafifas, hvarpå de fat- 
tade liken i hälarne, släpade dem till 
branten och nedkastade dem i den när- 
belägna floden från en höjd af 125 fot. 

För en längre tid efter dessa händelser 
visade sig inga Siouxs vid fästet. De 
voro högst förbittrade på agenten och 
kommendanten; det talades mycket dem 
emellan om att hämnas, och man fruk- 
tade en tid allmänt ett indiankrig. Men 
antingen de insågo det rättvisa i hvad 
som skett, eller visste att de hvites magt 
Vcir allt för stor, nog af, indianerna för- 
höllo sig lugna. 

Öfverste Snelling har äfven blifvit 
skarpt klandrad af åtskillige hvite för 
att han denna gång begick ett stort 
misstag i det han uppoffrade fyra Siouxs 
lif för två Chippewas, ett misstag som 
uppväckte ett dödligt hat hos Siouxs, 
såväl mot Chippewas som mot solda- 
terna vid fästet, och som sedermera 
kräfde blod. Det antages att för denna 
fästningskommendantens blunder mån- 
gen Chippewa-skalp fick lemna sin af 
försynen bestämda plats, och att mån- 
gen soldat, som troddes hafva rymt eller 
deserterat från fästet, i stället blifvit dö- 
dad af hämdfulla Siouxs och liket un- 
dangömdt. 

En del af befästningarne äro för länge 
sedan nedrifna och de gamla baracker 
scni ännu stå qvar äro tomma, förfallna 



49 



och mossbelupna, men likväl är det 
många som fortfarande vallfärda till 
denna plats för att beskåda Minnesotas 
mest historiska relik. 

Det nya, moderna Fort Snelling med 
sina många ståtliga kasernbyggnader 
ligger ungefär en mil ifrån det gamla 
fästet, och begifva sig många äfven dit 
för att vid vissa tider beskåda exercis- 
öfningarne af våra gossar blå. 

Innan vi orda om Minneapolis' nu- 
varande naturskönheter, vilja vi låta 
tanken flykta tillbaka till dem tid, då 
staden ej ännu hade någr& offentliga 
parker, men i stället sitt lilla förtjusande 
Chalybeate Springs, hvarest både gamla 
och unga efter dagens eller veckans ve- 
dermödor sökte en behöflig vederqvic- 
kelse. 

Denna på sin tid så populära vistelse- 
ort var belägen vid kanten af St. An- 
thony-fallen, å den östra flodstranden, 
midt för den plats, hvarest den stora 
Pillsbury "A" qvarnen nu fäster all- 
mänhetens uppmärksamhet. 

Nedför den träd- och buskbeväxta 
sluttningen begaf man sig å branta trä- 
trappor. Vid första afsatsen fans en 
liten paviljong, i hvilken förfriskningar 
serverades och hvarest gubben Noawk, 
Minneapolis' pioneer-fotograf, hade en 
liten atelier,. der han roade sig med att 
"slå gubbar." Vid denna paviljong voro 
utbygda platformar samt ytterligare 
trappor, som ledde till det skummande 
vattenbrynet. Här å den jemna mar- 
ken slog man sig ner å beqväma träd- 
gårdsbänkar eller luftade sig i den höga 
sväng-gungan. 

I den höga, branta klippan vid södra 
ändan af löfdungen var en större vatten- 
grotta, dit man kunde ro in med båt. 
Man antog att denna grotta sträckte sig 
två eller tre hundra fot in i den hvita 
sandstensklippan. 

Vidstående illustration visar endast 
långsidan af den platform som ledde till 
paviljongen. 

Ville man lätta sinnet samt beundra 
en stolt natur, begaf man sig alltid till 
Chalybeate Springs, ty 



Det var sft Ijufligt alltjemt att spatsera, 
Svalkas af Fallets gudomliga flftkt, 
Och att i gungan sin kropp motionera, 
Rulla i grfiset bland blommor helt kftckt. 
Titta på räfvar, som leka i sanden, 
Dito på fogeln med ett ben på stat. 

Dit gingo många ganska tidigt om 
morgnarne för att dricka merg i benen. 
Vattnet i de små porlande källorna var 
i hög grad jernhaltigt, och då man druc- 
kit en tid deraf kände man sin temligen 
stålsatt. Man kunde äfven bada i sam- 
ma vatten i särskilda badruin, inredda i 
den lilla paviljongen. 

Det bästa af allt var att brunnsdrick- 
ningen var ofantligt billig. Den rub- 
bade ej en enda fyrk i ens fickor. 

Det på platsen så mycket eftersökta 
vattnet var analyseradt af den framstå- 
ende kemisten S. Dana Hayes från sta- 
ten Massachusetts, hvilken förklarade 
detsamma vara ett verkligt helsogitvan- 
de mimeralvatten. Pettengill & Co., som 
hyrde denna plats för en längre tid, 
sålde detta vatten gallonvis för billigt 
pris till kunder i staden, men på platsen 
var vattnet fritt för alla. 

Skulle floden stiga för högt, som den 
ofta gjorde, så hade det här ingen fara. 
En på platsen biträdande person sade 
en gång, att 

Skulle floden af nyck öfversvflninin 
V&r syndiga stad efter hand, 
Så vill jag i ffirtrolighet nämna. 
En ark bygger "Noawk ' vid strand. 

Men, i afvaktan på vattnets stigning, 
kunde Noawk ej göra annat än filoso- 
fera, profetera och fotografera. 

En tid gåfvos här konserter af öst- 
sidans "Cornet Band" hvarje lördags- 
qväll, fritt för alla som uppförde sig 
ordentligt. Under dessa aftnar var plat- 
sen oftast illuminerad med kulörta lyk- 
tor. Chalybeate Springs, detta Tivoli i 
miniatyr, var i sanning "ganz wunder- 
schön," och om sinnet var aldrig så 
trögt eller upphetsadt blef man ändå af 
St. Anthony-fallets brusande vaggsång 
Ijufligt lullad i ro på naturens sköna 
armar. 



50 



Här var tillhåll för ungdomen, synner- 
ligast om söndagarne. Augusti mån- 
sken attraherade mer än ett älskogspar, 
ty litet hvar var frestad att derstädes 
njuta af de månljusa och svala aftnarne. 
Nere vid stranden såg man alltid en 
mängd enstaka grupper som sökt friden. 



Chalybeate Springs fordom var beläget. 
Sådana äro tidens verkningar. 

En annan liten naturskön plats, Bridal 
Veil Falls, som förr i tiden ofta besöktes 
och beimdrades af främlingar såväl som 
Minneapolisboar, finnes nu endast till i 
minnet. Den var belägen längre nedåt 




CHALYBEATE SPRINGS. 



och der drogs man lill f(Jljd af de kyliga 
aftnarne närmare intill hvarann. 

Huru många af dem torde icke hafva 
erinrats om sanningen i dessa ord: 
"Hvad det är Ijuft när forsen larmar 
Att tryckas af små hvita armar." 

Denna härliga tillflyktsort har nu i 
snart tjugo års tid varit spårlöst för- 
svunnen, och få torde de vara som nu 
med säkerhet kunna utpeka stället der 



floden, nära iniill universitetet. Det 
lilla vattenfall, som här störtade sig 
öfver en 20 fots hög sandstensklippa, 
bildade ett litet förtjusande, glittrande 
fall, hvars tunna, genomskinliga vatten- 
väfnad gaf det namnet "Bridal Veil 
Falls" (Brudslöjan). En spekulativ 
stenhuggare, mera praktisk än poetisk, 
har huggit itu sandstensklippan och för- 
stört fallet. 



51 



Tvenne andra små förtjusande vatten- 
fall, belägna ej långt från hvarandra, 
nemligen "Fawn's Leap" och ''Silver 
Cascade", hvilka äfven störtade sig öf- 
ver lodräta klipphällar till stranden ne- 



danför, ett afstånd af från 50 till 70 fot, 
halva af liknande orsak fått dela samma 
öde som "Bridal Veil Falls". De till- 
höra numera de försvunna råmärkena. 






MÃ¥ V , \ J A t â–  "^ ' â– ' â– > 







KURIOSA. 



Utmed södra stranden af Mississippi- 
floden, några hundra fot nedanför 
Washington avenue bron, nästan i hjer- 
tat af staden, finnes en ofantlig grotta. 
Få känna till densamma; men ännu 
färre hafva reda på, att i denna grotta, 
som sträcker sig 400 fot in under jor- 
den, bodde för några år sedan en man 
med sin hustru, sina hästar och sin 
hund. Ingen tyckes rigtigt känna till 
historien om grottan. 

Traditionen förmäler att för 150 år 
sedan, då indianer och vilda djur trifdes 
som bäst der Minneapolis nu står, ett 
sällskap af upptäcktsresande, som for 
utefter Mississippi, nyttjade denna grot- 
ta som sitt vinterqvarter — ett varmt 
och säkert skydd från Minnesotas då- 
varande stränga vintrar. 

Något yngre traditioner förtälja att 
tullsnokar, under "moonshiners" tide- 
hvarf, nyttjade hålan som sitt gömställe. 
En båt kunde i dessa dagar ros rätt in i 
"förmaket" af hålan. Grottan är konst- 
gjord. Menniskohänder ha gräft detta 
hål, 400 fot genom sandstcnsklippan; 
menniskohänder konstruerade dess 
hvalf, dess olika kamrar, långt borta i 
dess innersta gömställen, hvarest man 
måste krypa på händer och fötter genom 
trånga passager in till en kammare tolf 
fot hög — ett säkert och skyddande 
gömställe. 

I flera år beboddes denna grotta af 
Ycllovvstone Bill, en äkta typ af den 
vilda- Västerns gränsbor. Hans rätta 
namn var Martin Frank Walker. MÃ¥n- 
gen torde hafva i friskt minne denna 
underlige man och hans lika intressanta 
hustru, der de bodde i grottan tillsam- 
mans med sin hund och sina favorithä- 
star, alltid glada att cmottaga besökare. 
Martin Walker hade alltid mycket att 
berätta om sina äfvcntyrliga resor i 



Amerika, Europa och Asien, samt fram- 
för allt fann han ett stort nöje uti att 
visa sina i grottan förvarade, märkvär- 
diga samlingar af mineralier. Colorado- 
diamanter, agater och andra stenarter, 
dyrbara skinn, som man sällan får se 
maken till; förstenade djurarter samt 
bergskristaller och formationer af ovan- 
lig skönhet. 

En med dörr försedd skilj ovägg af 
bräder afsöndrade boningsrummet från 
den öfriga delen af grottan. Nästa rum 
nyttjades som magasin. Till venster 
passerade man genom ett hvalf till en 
ofantligt stor kammare. Här hade Yel- 
lowstone Bill sina favorithästar, en gång 
ej mindre än sex till antalet, hvilka 
måste passera in och ut genom det med 
bräder golfbelagda boningsrummet. 
Bill påstod att han fångade dessa hästar 
vilda i Arizona samt att han hade sjelf 
tamt dem. 

På en stång, tvärs öfver ett af hvalf- 
ven, hängde Walkers bockskinnsko- 
stym, hans sadel och lasso samt hans 
beryktade skjutväska, hvilken tillhört 
den gamle Wounded Knee, en af de 
indianhöfdingar, som figurerade i Black 
Hills-upproret. Der fans äfven den trä- 
sked, som den gamle höfdingen nyttjat, 
samt perlband och andra indiankrigets 
byten. Walker fann lika stort nöje uti 
att visa besökare sina hästar, sin hund 
och sin hustru som sina samlingar. 

Martin Walker hade en broder vid 
namn Fred. I tjugotvå års tid voro 
dessa bröder förlorade för hvarandra, 
tills de af en händelse möttes på Minne- 
apolis' gator. 

Är 1893 reste Martin Walker vesterut, 
och beboddes grottan sedermera af hans 
broder, Fred Walker, hvilken väl torde 
ihågkommas af mången Minneapolisbo 
i förbindelse med det sorgliga faktum, 



53 



att hans lilla dotter, Mable, hans hustru 
samt deras tjenstflicka blefvo alla tre 
förfärligt brända af en gasolinexplosion 
år 1896 i deras dåvarande hem å Sev- 
enth avenue south, nära Fourth street. 




tillbaka till Minneapolis och sporde att 
hans broder afrest till okänd ort, och 
ingen vet om bröderna träffats eller 
hört af hvarandra sedan dess. I de små 
trähusen, som ligga ofvanpå "bluflfen," 
nära intill grottan, bo ännu i dag några 
norska familjer, hvilka voro väl bekan- 
ta med Martin Walker, och hafva de 
många underbara saker att berätta om 
dessa "Cliff Dwellers" och deras ro- 
mantiska lefnadssätt. 



Den första statsutställningen (State 
Fair) afhölls i Minneapolis den 5te Ok- 
tober 1859. Det var en kombination af 
State- och county-fair. Minneapolis, 
äfven på den tiden stolt i själen, betalte 



Mable och tjenstflickan dogo i rysliga 
plågor. Efter flera veckors svår sjuk- 
dom tillfrisknade likväl Mrs. Walker, 
och hon och hennes man lemnade ge- 
nast Minneapolis, modfälda och förtvif- 



alla f eliminära utgifter. Platsen för 
utstälmingen var belägen å First avenue 
south, nära Hiddens hus. 

Året derpå, den 26-29 September, af- 
hölls nästa utställning vid Fort Snell- 



lade. Året derpå kom Martin Walker ing. 



54 



De voro båda mycket anspråkslösa 
företag i jemförelse med nutidens ut- 
ställningar; men för den tiden och den 
generationen ansågos de likväl som 
"grand and glorious successes." 

Hennepin County Fairs hafva länge 
sedan upphört, under det att State Fair 
nu afhålles årligen första veckan i Sep- 
tember vid Hamline, midt emellan Min- 
neapolis och St. Paul. 

Minnesota Agricultural and Mechan- 
ical Association organiserades år 1877 
med Wm. S. King som president och 
Charles H. Clarke som sekreterare. 
Denna organisation höll 'Fair" hvarje 
år i Minneapolis ända till 1882. Den 
framgång denna organisation rönte kan 
med skäl tillskrifvas Col. King eller 
"Old Thaumaturgis" (den gamle under- 
göraren), som man på skämt vanligen 
titulerade honom. Han var också på sin 
tid en verklig Barnum. Aldrig i Min- 
neapolis' historia, vare sig förr eller se- 
nare, har det varit så många främlingar 
närvarande på en gång här i staden för 
att bevittna liknande tillställningar. Sä- 
songen 1880 var glansperioden af dess 
tillvaro. Den tjugo mil långa kapplöp- 
ningstäflan till häst mellan Bell Cook 
från California och Emma Jewett 
(svenska) från Litchfield, Minr., var en 
af attraktionskrafterna; äfvenså den 
journalistiska ballongfärden gaf anled- 
ning till allmänt samtal både när och 
fjerran i två månaders tid före utställ- 
ningen. 

Det var tillkännagifvet att ballongen, 
i händelse af god vind, skulle göra en 
tur till Boston eller New York. Repre- 
sentanter från åtskilliga af Österns och 
Vesterns tidningar voro passagerare, 
och på den bestämda dagen seglade bal- 
longen bort. Men, ack! om några tim- 
mar nedsteg den sju mil från utställ- 
ningsplatsen i Knapheidcs kohage i 
Ramsey county, hvarest den qvarblef för 
fem dagar, då gasen försvann, och det- 
samma gjorde journalisterna. 



Vi vilja här återgifva några få karak- 



teristiska drag ur lifvet vid en af sta- 
dens jernvägsstationer. 

Klimatförhållanden samt mångfalden 
af de alster, som Minnesotas rika jord 
frambringar, hafva lockat Nordens sö- 
ner och döttrar att framför någon annan 
stat välja Minnesota till sitt nya hem. 
Angående dessa pilgrimers landstigning 
i Amerika yttrar sig derföre Philip L. 
Baker på följande komi.ska sätt: 

"When the sound of creaking cordage 
Ceases and the gangway's down, 

0'er it troop the folks from Sweden 
To a land to them unknown. 

Ask what place they want to go to: 

'Vänta— gota— Minne — sota !' 

"Smiling girls with yellow hair, 
Dash of red In either cheek. 
Blue-eyed, plump and very fair, 

Scarlet-lipped, expression meek — 
Lord! Since Sweden's sent her quota, 
I 'vänta— gota— Minne — sota!' " 

Minneapolis är statens ingångsport. 
Alla skola in genom densamma, antin- 
gen de ämna att stanna i staden eller 
begifva sig vidare. 

I Union Depot hade man förr i tiden 
bästa tillfället att kunna göra sig ett be- 
grepp om emigrationsströmmens ebb 
och flod. 

Hvad lif och rörelse rådde icke förr å 
denna plats. Midt i den alldagliga folk- 
strömmen märktes emigrationens mäg- 
tiga pulsåder, den stora tillströmningen 
af Skandinaviens ädla söner och döttrar. 
Hvilkcn tafla af sorg och glädje kunde 
man icke här skåda i ett enda ögon- 
blick, hvar gång man gjorde en "titt in" 
i det smutsiga och dystra rum, som i 
Union Depot var afsedt för emigranter- 
nas bruk. Nordvesterns skandinaviska 
befolkning ökades en tid betydligt hvar- 
je dag efter morgontågens ankomst å 
Soo- och Burlington-jernvägarne. 

De sågo i allmänhet ganska belåtna 
och frodiga ut, dessa emigranter, som 
anlände i sina varma, grofva kläder, 
tunga läderskor med tjocka sulor, hem- 
väfda själar och hattar i alla möjliga 
fasoner. Det var detta kärnfriska folk, 
som kom för att öka värdet af vår unga 
och blomstrande stat, eller någon af 
dess ännu yngre grannstater. 



3:) 



Vi vilja låta några af dessa scener 
passera revy. 

Se här sitter en ung qvinna på en 
mängd fraktgods i djupa funderingar. 
Hon hvilar hufvudet i sina händer och 
en och annan tår tycks ofrivilligt smyga 
sig utför hennes kinder. Hvad tänker 
hon på, som kan frambringa denna svår- 
modighet, om icke på sitt gamla hem i 
Dalarne, der hon hade hela sin vän- 
skapskrets, der hon upplefvat sina år 
som barn, flicka och hustru, och dit hon 
nu så innerligt längtar åter, trots de loc- 
kande beskrifningarne i "Real Estate"- 
cirkulärer och trots försäkringarne af 
den nordiske yngling, som gått förut 
för att bereda henne ett hem i Vestern, 
att det skall blifva "bättre i Minne- 
sota." 

Här synas emigranter af alla åldrar, 
gamla män några af dem, som tysta och 
stilla sitta och röka sin pipa, allt under 
djupa funderingar. De yngre männen 
sitta i gruppvis. De hafva en frisk hy 
och äro starkt bygda, vanda vid hårdt 
arbete hvarenda en af dem, samt färdiga 
att möta alla hinder, som ställa sig i 
deras väg. De unga flickorna deremot 
skratta och pladdra liksom den obe- 
stämda framtiden för dem hade mera 
behag än fasa, hvilket den troligtvis 
också har. 

Barnen äro de mest intressanta i hela 
samlingen. Hvilket buller föra icke des- 
sa små pojkar i sina långa byxor, korta 
jackor eller långa lifrockar samt ofant- 
ligt stora mössor! Det fans ljud i alla 
dessa strupar, ja, till och med musika- 
liska ljud. Hör bara på denna lilla 
gosse, som af sin fader, en gammal sol- 
dat i svenska armeen, fått lära sig att 
slå på trumma samt sjunga sitt lands 
nationalsånger. 

Han sjöng också ett par verser af 
Runebergs "Vårt land," så att det väck- 
te allmän beundran, och entusiastiska 
åhörare placerade den lille parfveln på 
ett bord, från hvilken upphöjda stånd- 
punkt han uppmanades att sjunga hela 
sången, och sjöng gjorde han med så- 
dan patriotisk känsla och dito gester att 



ögonen fuktades på Sveas söner och 
Noras män och qvinnor lyssnade i stum 
förtjusning till 

"Vart land, vårt land, vårt fosterland. 

Ljud högt, o dyra ord! 

Ej lyfts en höjd mot himlens rand, 

Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, 

Mer älskad än vår bygd i nord, 

Än våra faders jord." 

"Utmärkt!" "Bra! bra! pojke!" "Väl 
sjunget!" ropades från alla håll och kan- 




ter, under det den lille sångaren pause- 
rade ett ögonblick för att sedan fortsätta 
med de öfriga verserna, efter hvilkas 
slut han hoppade ner från bordet under 
stormande applåder. 

En märkvärdig tilldragelse vid Union 
Depot, som icke allenast betecknar ett 
oförmodadt sammanträffande af broder 
och syster, utan på samma gång illustre- 
rar det slarfviga sätt hvarpå biljetter till 
emigranter förr i tiden utfärdades å 
olika orter i det gamla landet gifves 
härmed. 

John Iverson, bosatt i North Dakota 
och försäljare af åkerbruksredskaper för 
en Minneapolis-firma, anlände en mor- 
gen till Minneapolis från Casselton, 
North Dakota. Han kom hit till Ame- 
rika för många år sedan och hade gjort 
det ganska bra, hvadan han beslöt att 
sända efter sin syster, Christina Iverson. 



56 



Han sände henne penningar jemte in- 
struktion att köpa biljett från Stock- 
holm direkt till Casselton, North Da- 
kota. Först ett år derefter, sedan hen- 
nes föräldrar dött, blef Christina Iver- 
son färdig att resa. Hon köpte biljett 
och anlände ordentligt till Minneapolis. 
Vid denna tid förstod hon ej ett ord 
engelska, hvadan den omständigheten, 
att på hennes biljett stod "Minneapolis 
till Fargo" i stället för till Casselton, 
icke det ringaste bekymrade henne. 

Christina visade sin biljett för sta- 
tionsagenten vid Union Depot, hvilken, 
i öfverensstämmelse med biljettens före- 
skrift, förde henne ombord på Fargo- 
tåget, och hade han naturligtvis dermed 
gjort sin skyldighet. 

Flickan lemnade tåget i Fargo, der 
hon upptäckte att hon hade förlorat ett 
paket med alla brefven ifrån sin bro- 
der, i hvilka funnos den enda utvägen 
att finna hans vistelseort. Hon märkte 
likväl icke på en lång tid, att hon var i 
en orätt stad. Hon frågade ständigt 
efter brodern, som hon hade kommit 
för att möta, men ingen syntes känna 
honom. Namnet på orten, hvarifrån 
han hade skrifvit, kunde hon icke kom- 
ma ihåg, och resultatet blef, att hon efter 
en lång resa befann sig strandsatt på 
främmande ort, tusentals mil från hem- 
met, med endast några få dollars i sin 
ficka. 

Den unga qvinnan var förståndig nog 
att under dessa omständigheter taga 
tjenst hos en svensk farmare vid namn 
Hanson, nära Fargo. Annonser insattes 
i de flesta tidningar i North Dakota i 
afsigt att finna den eftersökte brodern, 
men" de lyckades icke falla under hans 
ögon. 

Mr. Iverson anlände till Minneapolis 
för att möta sin syster dagen efter hon 
hade afrest till Fargo. Några pålitliga 
underrättelser om henne kunde han icke 
erhålla, ty så många flickor, motsva- 
rande beskrifningen på hans syster, hade 
passerat genom stationen samma vecka. 
Han väntade flera dagar, men slutligen 
antog han att systern måste ha anländt 



före honom. Han återvände derföre till 
Casselton, men fann derstädes inga ny- 
heter angående henne, hvadan han skref 
till slägtingar på andra sidan hafvet, 
underrättande dem om förhållandet. 
Miss Iverson skref också till sina vän- 
ner, hvilka följaktligen sände henne de 
åstundade underrättelserna angående 
broderns vistelseort, men orefven som 
hon skref till honom blefvo återsända, 
ty han hade redan lemnat platsen på 
grund af dåliga aflfärskonjunkturer. 

En lång tid förflöt och efter att hafva 
uppgifvit allt hopp om alt finna sin 
broder, John, lemnade hon Dakota och 
reste till Minneapolis, der hon tog tjenst 
ho? en svensk familj, A. J. Österholm. 

En vacker morgon kom hon af en 
händelse att gå in i Union Depot. Hon 
såg då en skäggig, bredsxlad ung man, 
^om fäste hennes synnerliga uppmärk- 
samhet. Efier att noga hafva tittat på 
honom, blef hon snart öfvertygad om 
att hon hade funnit sin broder, som hon 
förgäfves si kt under det förflutna året. 
Hon tilltalade honom och ögonblickli- 
gen igenkände John sin systers röst. 
Det sista man såg af det lyckliga paret, 
var då de gingo upp Nicollet avenue, 
förklarande för hvai andra huru allting 
hade inträffat. 

På förfrågan om liknande händelser 
ofta inträffa vid Union Depot, svarade 
dervarande emigrationsagenten, John R. 
Groetbum, att många af emigranterna 
till Dakota hade felaktiga biljetter och 
skulle aldrig kunna uppnå sin bestäm- 
melseort om det icke vore för stations- 
agenternas vaksamhet. 

Bland unga resande, som på ensam 
hand företagit den långa resan från Eu- 
ropa till Minncapolis, må nämnas en 
liten fyraårig pys, Julius E. Oisen, som 
i Augusti 1895 ensam tillryggalagl den 
4,500 mil långa vägen från Köpenhamn. 
Han kom som fraktgods och på adress- 
lappen stod: "Frakt betald, befordras 
till doktor Carl Essen, 312 Eighth street 
south, Minneapolis, Minn., U. S. A." 

Den lille resenären var den yngste 
passagerare, som anländt ensam hit till 



57 



staden. Han var vid godt mod och be- 
rättade att han erhålHt god vård på 
resan och öfverallt träffat vänliga men- 
niskor, som hjelpt honom. Hans för- 




äldrar hade dött och han skulle adopte- 
ras af sin moster, som var gift med 
doktor Carl Essen. 

Ofvanstående teckning är en trogen 
bild af "den lille päne dreng." 
♦ • * 

Vi hafva många vackra stadsdelar, 
men förvisso äfven några högst egen- 
domliga, liksom till exempel "Bohemian 
Fiats," som den lilla strandstaden under 
Washington avenue-bron så oriktigt 
kallas. 

När man reser å Interurban-spårvag- 
nen från Minneapolis till St. Paul öfver 
den höga Washington avenue-bron, 
varsnar man i afgrunden under sig en 
hel liten stad utefter den låga fiodbräd- 
den. Man kan icke undgå att tänka, 
det detta måste vara Lilliputernas stad, 
ty allt ser så ovanligt smått ut. Husen 
te sig som små hundkojor, och "midt i 
byn" ligger en liten kyrka. 

I Bergshammars socken i Söderman- 
land finnes en af de minsta kyrkor i 
Sverige. När en resande en qväll for 



der förbi, sporde han körsvennen hvar 
kyrkan fans; han kunde icke se henne. 

"Ja, si ho' ä' så lita, att di tar in'na 
om nättera," svarade den finurlige kör- 
svennen. 

Detta infall skulle med än större skäl 
kunna tillämpas på kyrkan i den lilla 
stad vi här tala om, ty hon är betydligt 
mindre än Bergshammars kyrka, ja, så 
liten, att man kan stå vid kyrkväggen 
och räcka till taklisten med handen. 

Emellertid ger det hela, med sina re- 
guliära gator, intrycket af en riktig liten 
stad. 

Hvilka äro då de, som här slagit sig 
ned? De, som vilja bo sålunda, kunna 
ej ha stora anspråk på lifvet, och dess- 
utom svämmar floden understundom öf- 
ver, så att gatorna fyllas med vatten, 
hvarvid man måste befara dem i båtar, 
liksom man i Venedig färdas i gondoler. 

"Båtar" var väl dock för mycket 
sagdt. 

En känd visa lyder sålunda: 

■'Uti Helsingland ror di med tråg. 
För di kan inte vftnda med båtar." 

Och detta bör väl ock här tillämpas. 

Bifogade träsnitt visar vyer af staden 
under öfversvämningsperioden våren 
1894, den största öfversvämning, som 
inträffat derstädes på fjorton års tid. 

Invånarne i denna högst kuriösa stad 
äro ursprungligen "squatters." De fingo 
förr bygga sina hyddor nere vid flod- 
brädden utan att betala någonting för 
tomter. Och på detta sätt grundlades 
staden. Nu äro emellertid dessa gyllene 
tider förbi. De, som nu bo der, måste 
betala omkring $10 eller $15 per år för 
borätten, allt efter som tomten är stor 
till. 

Till nationaliteten äro de flesta slavo- 
ner, och kyrkan, öfver hvars dörr föl- 
jande ord läsas: 



SLOVANZKA EVANGE. LUTH. 

IMMANUBLS CIKKEY. 

1889. 



x\\\\\\\\l I f ///////// 




är också slavonisk. Omkring 400 sla- 
voniska familjer hafva sin varelse i den- 
na stad på sandbankarne i Mississippi. 
Af de öfriga äro 40 af skandinaviskt, 15 



af irländskt samt en del af böhmiskt ur- 
sprunj^. Den slavoniske presten, som 
grundlade församlingen, hette C. Hau- 
ser, men han har afdunstat till Pennsyl- 



59 



vania och en annan har upptagit hans 
mantel. 

De som bo dernere ha dock flera för- 
delar. Först och främst få de all sin 
ved fritt. De behöfva endast gå ut till 
Wood Street och hala in så många af de 
förbiflytande timmerstockarne de behöf- 
va, så ha de "plenty" af bränsle. Ett 
storartadt vedförråd finnes ock i staden. 
Till och med utefter kyrkväggarne ligga 
kolossala vedfamnar uppstaplade, och 
gårdarne vid Cooper street äro äfven- 
ledes fulla af ved. 

Af fisk fins ock ett outtömligt förråd. 
Man fiskar dagligen vid flodbrädden, så 
att det räcker för hela "stadens" behof. 

Vi begåfvo oss en vacker dag utför 
den väldiga backen ner i den lilla sta- 
den för att samtala med presten och 
af honom erhålla några upplysningar 
om platsen. Men detta hade vi inga- 
lunda gjort, om vi vetat, huru mycken 
uppståndelse detta vårt besök skulle 
åstadkomma bland invånarne, som icke 
äro vana vid att se några främlingar 
dernere. 

Ur alla de små husen, af hvilka några 
voro ganska snygga, kommo invånarne 
ut och begapade oss, som om vi varit 
de leda skogstrollen, eller Necken, som 
med följe uppstigit ur Mississippis djup. 
Man syntes rent af vilja äta upp oss 
med ögonen, och vi kände oss djupt 
generade. 

Gummor och gubbar, pojkar och flic- 
kor (många af de sistnämda voro riktiga 
skönheter, snarlika zigenerskor) beskå- 
dade oss under fasansfull tystnad. Ja, 
till och med hundarne gjorde allt för att 
riktigt skälla ut oss, och vi hade all 
möda att befria oss från deras angrepp. 

Till sist framsändes en deputation af 
unge män, som under mörka ögonkast 
sporde oss, om vi voro de ingeniörer, 
som skulle beordra husens borttagande 
och platsens omreglering till park. 

Vi tröstade dem emellertid med att så 
ingalunda var förhållandet, och sedan 
slutade äfven hundarne upp med att 
skälla. 

De flesta vi talade med begrepo hvar- 



ken engelska eller tyska, utan tecknade 
endast. Till sist träffade vi dock en 
gammal norrman, som visade oss till en 
svensk vid namn Gustafson. I det lilla 
huset, som bestod af två rum och kök, 
allt ytterst litet, var det rent och snyggt. 
Gumman stod i köket och strök. Vid 
hennes sida på strykbrädet syntes en 
tallrik med afätna fiskben. Och der- 
inne i "parlorn" satt Gustafson sjelf vid 
sitt arbetsbord. Gustafson, som led af 
galopperande lungsot sedan elfva år till- 
baka, var föga konversabel. Vid ena 
sidan hade han en fiol och vid den an- 
dra en guitarr. På väggen hängde ett 
porträtt af general Booth och på bordet 
låg en af frälsningsarmeens sångböcker. 
Gustafson var nemligen '"kapten" i 
Booths brigad. 

Menniskorna dernere sågo i allmän- 
het belåtna ut, och barnen svärmade 
omkring som bi i en kupa. Utan tvifvel 
är det väl dock med dessa stadsboar 
som med 

"Komministern i Möja, 
Som får med litet sig nftja." 

Dock — "vara gudelig och låta sig 
nöja är vinning nog." 

* • * 

Några af våra gamla råmärken torde 
förtjena ett omnämnande. Vid sidan af 
de stora palatsen finna vi ännu gamla 
bebodda eller öfvergifna ruckel ifrån 
forna dagar, hvilka snart torde komma 
att "rulla på trissor," ty 

Evigt kan ej bli det gamla; 
Hvad förmultnadt ftr skall ramla. 
Och det nya vftxa upp 

Oaktadt Minneapolis framvisat stän- 
diga scenförändringar och månget gam- 
malt råmärke försvunnit, kunna likväl 
de indianer, som i gamla dagar gästade 
staden, ännu finna många välbekanta 
ställen, om de endast kunde återvända 
från de "sälla jagtmarkcrna" och göra 
en tur omkring staden. De skulle na- 
turligtvis blifva förvånade öfver de mån- 
ga stora förändringarne på alla håll ocli 
kanter, men de skulle också blifva glada 



6o 



att få se ett och annat välbekant "resi- 
dens." 

Allt efter som åren rulla undan, för- 
svinna nu dessa råmärken, och det kom- 
mer icke att dröja länge förrän "de för- 
sta husen som bygdes i Minneapolis" 
komma att räknas till de ting, som varit. 

Det första "frame"-hus som bygdes i 
St. Anthony finnes ännu qvar. Det upp- 



sprungliga plats tills dess grundgräfnin- 
gen för byggandet af Union Depot på- 
börjades. Den gamla byggnaden flyt- 
tades då till Washington avenue north, 
nära Turner Hall, hvarest den ännu bi- 
behåller sin gamla yttre form med un- 
dantag af "piazzan." som numera sak- 
nas. Huset nyttjas för närvarande till 
sbgtarbutik. 




DET FÖRSTA '•i<KAME"-HUSET I ST. ANTHONY. 
Uppbygdt ar 1848. 



fördes år 1848 af R. P. Russeli, hvilken 
följaktligen hade all rätt till att räknas 
för den äldste invånaren. Huset är af 
historiskt intresse i dubbel mening, då 
man betänker att det trävirke, som nytt- 
jades för att uppföra detsamma, var det 
första som sågades i St. Anthony. Dess 
takspån importerades från Stillwater och 
fördes hit med båt, ty dylika tillverkades 
ej härstädcs på den tiden. Detta gamla 
hus, som i många år trotsat tidens verk- 
ningar, står ännu qvar på sin ursprung- 
liga plats vid öfre sidan af North Main 
Street, på tredje tomten norr om Grcat 
Northcrn-jernvägens spår. 

Det första föremål, som helsade fot- 
gängaren välkommen i tidigare dagar, 
då han passerade öfver hängbron från 
Nicollet Island till vestra sidan, var 
Snyder & McFarlanes "Real Estate"- 
kontor. Byggnaden uppfördes af P. S. 
Snyder år 185.3 och förblef på sin ur- 



Ett gammalt boningshus, som håller 
på att förblekna med åren, är det som 
står å University avenue nära Second 
avenue north. Det bygdes af John 




Hcaiy och cgcs nu af kapten O. C. 
Mcrriman. Byggnaden uppfördes på 
den tid då hela (hvad man nu kallar) 
östra Minneapolis var en vild prairie, 
som endast beboddes af jettestora klock- 



6i 



grodor. Det var ett riktigt palats på 
sin tid och var allmänt kändt under 
namnet "The Castle of Frogmore," 
hvilken benämning det erhöll på den 
grund att huset stod vid kanten af ett 
stort träsk eller groddam. 

PÃ¥ University avenue northeast, helt 
nära Central avenue ,står en liten en- 
vånings träkåk, som om sommaren är 
öfvertäckt med slingrande vinrankor och 




ser ytterst hemtreflig och inbjudande ut. 
Detta hus är äfven ett af de äldsta i sta- 
den och får troligtvis stå der ännu i 
många år för att ge tak öfver hufvudet 
åt man och hustru, som nu bott der så 
länge, att de troligtvis ej skulle känna 
sig lyckliga på någon annan plats. 

H varje främling här i staden betrak- 
tar med förvåning det lilla hvita hus, 
som ligger till hälften undangömdt af 
träden å hörnet af Hennepin avenue och 
Fourth Street, ty det är icke ofta man 




får se ett gammalt "homestead" beva- 
radt i all sin enkelhet på en af de mest 
centrala hörntomterna i en stor affärs- 
stad. När Levi M. Stewart bygde detta 
hus samt förvandlade hörnet till en park, 
kunna icke "the oldest inhabitants" nu 
komma ihåg. Det var så länge sedan 
att 999 af hvarje tusen af våra gamle 
invånare här i staden skulle säga, att 



det fans der, då de kommo till Minne- 
apolis. "Mount Zion" — så kallar Mr. 
Stewart sitt hem — är en af sevärdhe- 
terna här i staden och kommer troligt- 
vis att förblifva så i många år, ty "El- 
der" Stewart vill lika ogerna upplåta 
sitt hem för något af¥ärsqvarter som 
han vill försumma att gifva Courthouse- 
flickorna sin vanliga ration af karameller 
hvarje lördag. 

Bakom Bank of Commerce-bygg- 
naden qvarstår ännu Gales gamla 
"homestead" å hörnet af First ave- 
nue south och Fourth street. Detta 
gamla stenhus var troligen det mest pre- 
tentiösa och beqvämaste på sin tid och 
ännu har det icke öfverlefvat sin bruk- 
barhet. I forna tider var huset scenen 
för många briljanta sällskaper och soci- 
?la tillställningar: men allt har för länge 




sedan förändrats och byggnadens värde 
förringats af dess senare innehafvare. 
Det måste likväl snart flytta på sig, ty 
tomten som det upptager är allt för vär- 
derik för att icke nyttjas för affärsända- 
mål. Redan denna sommar har det va- 
rit på tal att nedrifva huset och i dess 
ställe uppföra en större affärsbyggnad 
för att dcri inrymma den svensk-ameri- 
kanska banken. 

På hörnet af Eighth avenue south och 
Fourth Street, midt emot det gamla råd- 
huset, är Arnes' forna "homestead," 



62 



hvilket var "långt, långt ut på landet," 
då domare E. B. Arnes bygde detsam- 
ma. Stället kallades förr i tiden "The 
Elms," emedan det var beväxt med al- 
niar, hvilka fortfarande finnas qvar. 
Allt sedan domaren Arnes flyttat in i en 
ny och mera elegant bostad har detta 
gamla "homestead" bebotts af enskilda 




hyresgäster, tills det slutligen biet ett 
"boarding"-hus. För flera år sedan var 
platsen befästad af den hjortögde Evert 
Nymanöver, som var "boardinghusbas" 
derstädes; men tvingades han snart på 
grund af sig sammanhopande omstän- 
digheter att retirera. Platsen har för 
länge sedan erhållit det utnötta och för- 
fallna utseende, som är så karakteristiskt 
för gamla byggnader, som i längre tid 
varit "vårdade" af andra personer än 
egaren sjelf. 

I sammanhang härmed vilja vi om- 
nämna ett annat råmärke, som för län- 
ge sedan försvunnit, men som på sin 
tid utgjorde stadens stolthet, nemligcn 
den 275 fot höga elektriska masten å 
Bridge Square. Denna "lyktstolpe" var 
i sitt slag en af de första samt den allra 
högsta, som någonsin blifvit uppförd. 
Den tillverkades här i staden år 1883 af 
den politiske kopparslagaren och ång- 
pannefabrikören M. W. Glenn, som då 
var medlem af City Council. För åra- 
tal utgjorde den förnämsta föremålet för 
Minneapolisboarnes stolthet och var all- 
tid beskrifven i all den litcratur som 
utgafs för att annonsera staden. Hela 
sta'n var på fötterna första illumina- 
tionsqvällen och Col. W. S. King, Col. 
M. W. Glenn och Tom King — den 
senare var skaparen af denna idee — 
förklarades som offentliga välgörare. 
Den elektriska masten var likväl en dyr- 
bar lyxartikel och efter att hafva trotsat 



väder och vind i tio års tid, nedtogs den, 
den igde Augusti 1893, rostig och vä- 
derbiten, innan dess egna fall fick till- 
fälle att göra någon skada. 
* • * 

Närstående träsnitt är en trogen af- 
bildning af en liten flat grafsten, om- 
kring tolf tum hög och sex tum bred, 
som är inmurad i tegelväggen i Bank 
of Commerce-byggnaden, hörnet af 
Fourth Street och First avenue south. 




Bort. Mi^o^7ft. 
Requies — Cnt. 




Många, många gånger har man sett 
personer stå på gatan långa stunder för 
att betrakta detta egendomliga monu- 
ment och sedan gått sina färde, okun- 
niga om de mysterier, som äro förknip- 
pade dermed. Historien härom är kort 
och lyder sålunda: Då Samuel C. Gale 
för långa tider tillbaka bodde å sitt 
gamla "homestead," huset intill bank- 
byggnaden i hörnet af Fourth street och 
First avenue south var detsamma om- 
gifvet af en vackert grönskande och 
blomsterrikt besådd plan, som i sakta 
sluttning sträckte sig ner till Fourth 
Street, hvarest den stora bankbygnaden 
nu är belägen. 

PÃ¥ denna plan lekte fordomdags Sa- 
muel Gales fem barn och en favoritkatt, 
som kallades Thomas. Men Thomas 
dog en vacker dag och biet af de sör- 
jande barnen under högtidliga ceremo- 
nier begrafven i ett skuggrikt hörn af 
griisplanen och blcf ofvannämde sten då 
placerad öfver grafven. Edward Gale, 
äldste sonen, som på den tiden var myc- 
ket fördjupad i Caesar och Cicero, lät 



63 



i stenen inrista följande inskription: 
"Requies-Cat," hvilket skulle vara en 
slags ordlek på det latinska ordet "Re- 
quiescat" (må han hvila i frid), som så 
ofta förekommer på grafstenar. Allt 
efter som tiden passerade förbi blef grat- 
ven försummad och grafstenen slutligen 
helt och hållet förlorad ur sigte, tills 
man år 1887 började gräfva grunden för 
den nuvarande Bank of Commerce- 
byggnaden, då Stephen Jones, förman 
för mureriarbetarne, händelsevis fann 
stenen i jorden och, utan att någon enda 
medlem af Galeska familjen visste nå- 
gonting derom, lät han inmura densam- 
ma på denna i ögonfallande plats i nord- 
vestra hörnet af byggnaden. 

LÃ¥tom oss hoppas att denna sten 
måtte länge "Requiescat" på denna 
plats icke allenast till minne öfver 
Thomas-cat, utan äfven öfver de glada 
stunder, som fordomdags egt rum å 
Gales gamla "homestead." 
* * * 

Många skyltar hafva blifvit uthängda 
och "dragna in" under tidernas lopp; 
men ingen har tilldragit sig allmänhe- 
tens uppmärksamhet så mycket, som 
den skylt, hvilken vi här nedan upp- 
visa. När man för många år sedan pas- 
serade Washington avenue north, blef 
man snart varse en kolossal, svartmålad 
trästöfvel, som gnisslade på sina rostiga 
hakar i stormen, sannskyldigtvis för 
att draga allmänhetens uppmärksamhet 
på följande egendomliga inskription, 
som i hvit färg afstack mot den svarta 
bottnen: "In God We Trust" samt 
"Shoemaker Joe. A. G. and ?" För att 
bättre tydliggöra skyltens utseende haf- 
va vi låtit vår speciele artist troget af- 
teckna densamma. Att döma af den 
förstnämda inskriptionen, skulle man 
frestas tro, att vår hedervärde skoma- 
kare med den stora stöfveln vore af ett 
ytterst religiöst sinnelag. Huru dermed 
förhöll sig, har varit svårt alt finna reda 
på, ty mannen i fråga, som bär namnet 
Joseph A. Gluba, sig till heder och in- 
gen skam, har alltid varit ytterst sluten 
och lemnade ej, trots alla möjliga och 

5— 



omöjliga försök, några upplysningar, 
som vidrörde hans egen personlighet. 
Att några roliga sällar förr i tiden bru- 
kade drifva sitt ofog med gubben Gluba, 
kunde man lätt sluta deraf, att på för- 
frågan, om han hade någon kompan- 
jon, eftersom det stod "Joe A. G. and 
?" på skylten, han svarade: "Nej, det 
satte jag dit för att jag ej skulle bli 
oroad af banditer. Om de tro, att det 
fins två härinne, ha de litet mera re- 
spekt." 




En vacker dag försvann likväl skylten, 
och man såg den ej på flera år. Troligt- 
vis hade den ej den af Gluba åsyftade 
verkan. Nej, nej! den kanhända snarare 
hade samma verkan som en annan sko- 
makareskylt, förr i tiden, hvilken lydde: 
"Gå inte till någon annan plats för att 
bli lurad. Gå då lika gerna in här med 
detsamma." 

Den företagsamme affärsmannen lät 
likväl icke sin skylt stå länge och skräpa 
på bakgården. Den stora stöfveln dök 
åter upp i dagen, ommålad och med 
helt och hållet nya inskriptioner. Hvar 
och en, som gjorde sig besvär att van- 
dra åt norr öfver Washington avenue- 
viadukten, kunde finna den strax intill 



64 



ett litet envånings träruckel (No. 414 
Washington avenue north) på hvars 
tak-kant den stora stöfveln intill helt 
nyligen tronade och "stumt tilltalade" 
den förbivandrande på latin. Man skulle 
vara frestad tro, att den lämpligaste in- 
skription å en skomakareskylt vore: 
"Ne sutor ultra crepidam" ("Skoma- 
kare, blif vid din iäst!"). Men denna 
inskription finnes ej å den åsyftade stöf- 
veln. Det står i stället: "Salus populi 
suprema lex esto" ("Folkets välfärd 
skall vara den högsta lagen"). Derun- 
der läses: "Shoe shop by Joe!" och å 
andra sidan: "The World has made 
Itself. Shoemaker Joe A. G — ." 

Låtom oss begifva oss in för att få 
Ã¥terupplifva gamla minnen och samtala 
på de gamle romarnes språk med den 
store latinaren och skomakaren. Den 
yttre skrubben — det står också på 
markisen utanför: "Shoemaker, Barber 
& Co." — är en rakstuga; skrubben No. 
2 är skomakareverkstaden och skrubben 
No. 3 är köket. Med spannremmen 
kring knäet och blötbaljan bredvid sig 
tronar der bland beck och lastar den 
märklige mannen, hvilken i likhet med 
den verldsberyktade filosofen Böhme, 
som också var skomakare, utan tvifvel 
är en ovanligt intelligent person. 

Mycket artigt mottager han de besö- 
kande. Hans stora, klara ögon skåda 
undrande och spörjande hvad man möj- 
ligtvis kan hafva för ärende. 

"Talar ni tyska?" 

"Ja vvohl!" Den lille skomakaren ta- 
lade nog tyska. Men den var betydligt 
bruten, så att man väl märkte hans pol- 
ska härkomst. 

"Talar ni latin också?" 

"Nein, meine Herren! Största delen 
af det latin, jag kunnat, har nu fallit mig 
ur minnet." 

Joscpli A. Gluba (det lär ha funnits 
ett "von" framför namnet fast adels- 
märket bortkastats i detta jemlikhetens 
land) är född i Sarbinowa vid Znin nära 
Bromberg i Polen. Han har varit här i 
tjugo års tid, och hans lilla affär föder 
godt sin man. 



"Vet ni om att Polen och Sverige en 
gång voro förenade?" 

"Ja, under Sigismund, Johan ni:s 
son, ja; det vet jag nog." 

Ja, allting tyckes den lille skomaka- 
ren med det intelligenta ansigtet ha 
reda på. 

• När vi aflägsna oss och trycka hans 
hand, tackande för godt sällskap, säger 
han alltid på god svenska: 

"Adjö, adjö, mina herrar! Titta in 
när ni tittar ut!" 

"Hvad för slag? Kan ni svenska 
också?" 

"Ja, ser ni, jag har mycket umgåtts 

med svenskar, och polacker ha, såsom 

ni vet, mycket lätt för att lära sig 

språk." 

* • * 

Det gamla ordspråket säger: "San- 
ning är underbarare än dikt," hvilket 
tydligen bekräftades i November 1880, 
då en sensation af mindre vanlig natur 
inträffade. I sex månaders tid vistades 
här i staden en yngling, som uppgaf sitt 
namn vara Leon A. Belmont och som 
påstod sig vara en nära slägting till 
bankiren Aug. Belmont i New York. 
Han bodde hos en familj Watts, hvars 
dotter snart förälskade sig i den vackre 
ynglingen, som äfven besvarade hennes 
ömma låga och talte med längtan om 
den dag, då kyrkans heliga band skulle 
göra dem till ett. Vår yngling hade 
under samma tid vunnit bekantskap med 
en Miss Brackett, som äfven råkade att 
bli kär i honom. Att på samma gång 
ega, besitta och på ett tillfredsställande 
sätt sköta tvcnne älskarinnor står ej i 
mensklig magt och detta fann vår hjelte 
snart till sin stora ledsnad vara rena 
sanningen. Svartsjukans mörka demon 
bcmägtigade sig snart hans älskarin- 
nors hjcrtan och de började att lägga 
])laner för hans fördcrf. Hotande moln 
samlade sig öfver den stackars lättsin- 
nige ynglingens hufvud. Dessa moln 
urladdade sig on vacker dag i form af 
en arresteringsorder, kallande ynglin- 
gen att stånda till svars för — löftesbrott 
eller försök till månggifte? — Nej, men 



65 



för att vara ett fruntimmer i "onämn- 
bara," eller med andra ord, för att upp- 
träda på allmänna platser i en drägt ej 
passande för den anklagades kön. Vid 
den undersökning som egde rum befans 
den anklagade ej vara efter vårt lands 
lagar berättigad att rösta vid andra mö- 




LEON A. BELMONT. 

ten än skolmöten, ej kunna prestera 
några gällande anspråk på att tillhöra 
skapelsens herrar och följaktligen ej 
berättigad att bära de plagg, hvilka 
dessa i trots af WoodhuU, ChafBin & 
Companys bemödanden äro uteslutande 
berättigade att uppträda uti. 

Stadslagen säger, att "person som 
uppträder på publika platser i en drägt 
ej motsvarande dess kön, skall åläggas 
en plikt ej öfverstigande $ioo, eller 90 
dagars fängelse." Den godhjertade do- 
maren, Mr. Cooley, som troligen såg 
saken från dess komiska sida, dömde 
Mary Belmont — icke Leon A. Bel- 
mont, den fryntlige älskaren — att bota 
$50 eller undergå 60 dagars fängelse.. 

Af orsaker, bäst kända af henne sjelf, 
nekade flickan att betala böterna och 
sändes derför till fängelset, der hon 
vistades, alltjemt iklädd sin mansdrägt. 
Att denna sak skulle väcka ett ofantligt 
uppseende faller af sig sjelf och den 
diskuterades med ett spännande intresse 
vid alla kafferep i staden. Som ett re- 
sultat af dessa öfverläggningar fram- 



gick, att alla mödrar med giftasvuxna 
döttrar ingått ett heligt förbund att ej 
i sina familjer intaga någon yngling, 
som ej kunde prestera läkareattest på, 
att han tillhörde slägtet "homo, genus 
masculinum." 

Den anklagades lefnadshistoria, sådan 
som den skildrades af henne sjelf, torde 
vara intressant nog att få följa efter be- 
skrifningen af denna episod: Hon sade 
sig vara född i Sydstaterna och att hen- 
nes fader bodde här i landet. I sina tidi- 
gare år fördes hon af sin moder, en 
färgad amma och en betjent öfver till 
det inre af England, der de under flera 
år vistades och förde ett afskildt och 
ensligt lif. Ã…r 1874 sjuknade hennes 
moder och för att återvinna helsan reste 
de öfver till södra Frankrike och senare 
till Florens i Italien, der hon dog. Hon 
hade före sin död strängt ålagt amman 
och betjenten att föra barnet öfver till 
New York och der uppsöka vissa per- 
soner, som skulle lemna det skydd och 
hjelp. Barnet skulle enligt moderns ön- 
skan alltid vara klädt i gosskläder. De 
anlände till New York på våren 1876, 
der flickan låg sjuk en längre tid i följd 
af sjösjuka. Efter många fruktlösa för- 
sök lyckades det slutligen amman att 
finna reda på de af modern anvista per- 
sonerna, 'dock utan att från dem erhålla 
något understöd. För att undgå att lida 
nöd, reste de till ammans son, som 
bodde i Kansas och der egde en stor 
landtegendom. Här tillbragte flickan, 
iklädd en nybyggares bockskinnsdrägt, 
de lyckligaste dagarne af sitt lif och 
hon sade sig bittert ångra den dag, då 
hon lemnade denna plats. Kringströf-, 
vandet på den ändlösa prairien styrkte 
hennes helsa och hon blef snart full- 
komligt återstäld från sin sjukdom. 

En dag under ett af sina ströftåg ka- 
stades hon af hästen och skadade sig så 
illa att hon låg sanslös i tjugofyra tim- 
mar. Några herdar, som påträffade 
henne, förde henne till närmaste farm- 
hus, der hon med mycken ömhet vårda- 
des af en Mrs. Wolcott. Under sjuk- 
domen upptäcktes hennes kön och Mrs. 



66 



Wolcott tillrådde henne att anlägga 
fruntimmerskläder, hvilket hon också 
gjorde för första gången i sitt lif, men 
det lyckades ej bättre än att då hon en 
dag kom ridande som fruntimmer blef 
hon arresterad för förklädnad. Sherif- 
fens hustru öfvertygade sig om hennes 
kön och hon blef frigifven. Hon skyn- 
dade då hem och a-nlade sina karlkläder, 
hvilka hon sedan ej lemnat. Hon trött- 
nade slutligen vid farmen och öfverta- 
lade amman att låta henne resa till 
Östern. Hon gjorde resan i sällskap 
med en man, hvars namn hon ej ville 
uppge, till Leavenworth. Komna till 
denna plats öfvertalade mannen henne 
■ att göra hf)nom sällskap till Leadville, 
der han hade en broder, som han ville 
helsa på. Mannen erhöll af amman 
$1,500 af de penningar, som modern 
hade efterlemnat. Dessa penningar be- 
höll mannen jemte $100, som han erhöll 
för en häst, som tillhörde flickan. Han 
misshandlade henne äfven och hon för- 
sökte att rymma, men ertappades och 
tvingades att göra honom sällskap. De 
anlände slutligen till Leadville. Här 
gjorde hon bekantskap med en familj 
vid namn Watts, hos hvilken hon um- 
gicks mycket, och med hvilken hon flyt- 
tade till Minneapolis. Allting gick väl 
och hon gälde för en städad och exem- 
plarisk yngling. Grace M. Watts fat- 
tade tycke för den vackre ynglingen och 
detta tycke mognade snart till kärlek. 
SÃ¥dan var i korthet den lefnadsteckning, 
som hon sjelf lemnade. 

Det synes otroligt att hon skulle kun- 
nat vistats i Minneapolis i hela sex må- 
nader utan alt blifva upptäckt. Att hon 
på samma gång hade tvenne älskarin- 
nor, hvilka båda voro verkligt föräl- 
skade i henne, är fullkomligt sant, ehuru 
det låter sagolikt. 



Morske miin finnes det godt om i 
Minneapolis, men det finnes också en 
och annan qvinna, som vet att morska 
sig ibland. Bland dessa står en viss 
landsmaninna i främsta rummet. För 



allmänheten är hon föga bekant, men så 
mycket mer för polisen, der hon är känd 
under namnet "Swede Pete." Under 
de senare åren har hon oupphörligt 
anammats af konstapel Battong och 
fått plikta derför att hon gått klädd i 
karlkläder. Hennes hela lefnad om- 
gifves af en mystisk slöja, som få torde 
haft tillfälle att genomskåda. Förutom 
det att hon så ofta paraderat i karlklä- 
der och derför blifvit sänd till arbets- 
huset, vet man ej att något brott eller 
vidare ondt varit förknippadt dermed. 
En gång arbetade hon som en hel karl 
i skogarne i Wisconsin och sof i ba- 
racken ibland de andra arbetarne, utan 
att hennes kön upptäcktes. Hon kän- 
ner sig aldrig riktigt kurant, då hon ej 
har byxor på sig, och i karldrägten lik- 
nar hon på ett hår en vanlig arbets- 
karl. För att kunna lemna en utförlig 
beskrifning öfver hennes äfventyrliga 
lif, försökte vi för några år sedan att få 
ett personligt sammanträffande med 
henne, men detta var ingen lätt sak; ty, 
livar hade hon sitt hem? Adressen er- 
h.ölls slutligen af polisen. Vi styrde 
kosan till den uppgifna platsen, men 
träffade ingen Mrs. der. (Poli- 
sen underrättade oss om, att detta var 
hennes dåvarande namn, ty hon hade 
gift sig för en kort tid sedan.) En till 
utseendet mycket städad grannqvinna i 
samma hus underrättade oss om. att 

Mrs. bodde "up stairs," men 

var mycket sällan hemma. Då jag först 
frågade efter personen i fråga, visste 
hon ej hvem det var, men då jag nämde 
"Swcde Pete," så gick ett ljus upp för 
henne. Hon underrättade mig då, att 
jag troligtvis kunde träffa henne hos 
ett grannfolk några qvarter derifrån, 

om jag frågade efter Mrs. L , ty det 

var det namn under hvilket grannqvin- 
nan egentligen kände henne. Aha! 
tiinkte jag, här kommer att blifva ett 
tillfiillc att få förena många mystiska 
liiiikar nch vinna intressanta ämnen för 
en liten roman, och jag gnodde genast 
i väg, som en riktig detektiv. Men för- 
gäfves, hon fans ej der heller. Efter 



67 



några dagar försökte jag på nytt å den 
gamla platsen, och blef då af den hygg- 
liga grannqvinnan underrättad om, att 
hon just var hemkommen. Jag gick 
genast en trappa upp. Dörren till ett 
stort, elegant rum stod öppen på vid 
gafvel. Jag steg in och frågade den 
unga damen som satt och sydde, om 

det var Mrs. , men hon kände 

inga grannar med ett sådant namn. Jag 
nämnde då "Swede Pete" och den unga 
damen pekade genast på dörren å andra 
sidan farstun. Jag måste följaktligen 
göra en ny frontändring. Jag knac- 
kade på, steg in och fann att jag ej 
längre var på villospår. Derinne var 
"Swede Pete," som vid detta tillfälle 
ovanligt nog ej bar några byxor. Jag 
uträttade mitt ärende, omtalade att jag 
var tidningsman och önskade att få "in- 
terviewa" henne. Ett dystert moln 
spred sig genast öfver hennes panna 
och jag märkte tydligt att sådana herrar 
hos henne ej rönte något särdeles godt 
mottagande. Bäst är nu att ta' saken 
lugnt, tänkte jag, och på så sätt fick 
jag till att börja med reda på, att hon 
var född i Helsingland år 1862 (således 
34 år gammal) samt att hon anlände till 
Amerika 1882. DÃ¥ jag sedermera spor- 
de henne, om de romantiska händelser, 
som hon genomgått i sitt lif, började 
hon brumma på ett högst karlavulet sätt 
samt gick in i nästa rum efter sin hatt 
och kappa. Under denna korta paus 
fick jag tillfälle att titta mig omkring i 
rummet. Der fans endast ett tomt bord, 
en stol på fyra ben utan ryggstöd samt 
en rostig och kall jernspis utan några 
kokkärl. Då hon åter inträdde, upp- 
tog jag ämnet på nytt, men hon svarade 
endast: "Det skall katten berätta sina 
lefnadsöden iör att sedan blifva utskri- 
ken öfver hela Sverige, Norge, Dan- 
mark och Amerika. Jag har blifvit be- 
skrifven i tidningarne nog förut och 
■dessutom är min lefnadshistoria så lång, 
att den räcker ända från Minneapolis 
till New York." Det var således ingen- 
ting annat att göra än att ombyta sam- 
talsämne och låta läsaren gå miste om 



den intressanta roman, som kunnat fylla 
flera sidor af denna bok. PÃ¥ tal om de 
hårda tiderna var hon särdeles bitter i 
sitt omdöme. "Nu återstår snart intet 
annat än att svälta ihjel," sade hon, "ty 
en 'lassare' i skogarne får nu arbeta för 
$10 mindre per månad, än de förut varit 
vana att erhålla." På allt hennes reson- 
nemang märktes det tydligt, att hon var 
mera hemmastadd med de manliga gö- 
romålen än med de qvinliga. Hon är 
kort till växten, groft bygd, har kort, 
ljust, stripigt hår och med den "Chewing 
Gum" eller tobaksbuss, som vältrades i 
hennes venstra kind liknade hon full- 
komligt en äkta Helsinglandspojke. 
Hon lär vara lika stark som två vanliga 
karlslokar och är väl bevandrad i pugi- 
lismens knep. Efter ett kort och otill- 
fredsställande besök aflägsnade jag mig, 
medveten om, att jag träffat en qvinna, 
som ej var vid särdeles godt humör. 
Att jag ej tog fel häri, fick jag strax 
bekräftelse på från ett annat håll, då det 
berättades mig, att flickan nyligen gift 

sig med en man vid namn John . 

En eftermiddag hade John stuckit näsan 
för djupt i glaset, och när han kom hem. 
började han träta på sin manhaftiga hu- 
stru, som dervid på det kraftigaste op- 
ponerade sig. Ett slagsmål följde 
och Petes ögon voro snart lika blå 
som himmelens fäste; men då gjorde 
hon plötsligen en "schock" och lycka- 
des kasta ut mannen på köksgolfvet. 
SÃ¥ snart hon hunnit draga andan till sig 
efter kalabalikcn, lyfte hon dock upp 
sin John, grep honom vid örat, ledde 
ut honom på gatan och förde honom 
fram till patrullskåpct, der poliskonsta- 
peln John Olson stod. 

"Polisman," sade hon, "tag den här 
göken, kalla hit patrullvagnen och låt'en 
få en körtur i den vagn, som jag sjelf 
så ofta åkt i!" 

Sedan polismannen fått sakens sam- 
manhang klart för sig, tillkallades också 
patrullvagnen, hvari mannen fick åka. 

Dagen efteråt uppenbarade hon sig i 
polisrätten, tog plats i vittnesstolen och 
lagade så, att hennes herre och man 



68 



fick åka i "Black Maria" till arbetshu- 
set, der han skulle vistas tio dagar, så 
att hon åtminstone så länge fick njuta 
sitt sorgfria väsen i hemmet. Detta är 
hela skildringen om besöket hos "Swede 
Pete," hvilken under gynsammare för- 
hållanden skulle varit lång och ytterst 

intressant. 

* * * 

Nason Carmen är namnet på den mest 
brokige eller mångfärgade tramp, som 
af poliskammaren i Minneapolis någon- 
sin erhållit sin dom. 

Polismannen Czaias skarpa blick ob- 
serverade denna sällsamma varelse i 
Juni 1893 patrullera på gatorna här i 
staden och med beundransvärd! kurage 




grep han detta under och förde det till 
finkan. Han trodde att han hade funnit 
"den felande länken." Då denna uppen- 
barelse visade sig för fångvaktaren 
Bradley, blef hans högvördiga person 



helt och hållet stum af förvåning, hvil- 
ket vill säga ganska mycket. 

Carmen var klädd i en kostym lik- 
nande Rip Van Winkles ehuru att döma 
af utseende och lukt den måste varit 
mycket äldre. Hvad man för artig- 
hets skull skulle kunna kalla för hans 
rock, en kombination af alla möjliga 
fabrikater, hade alla tänkbara kulörer, 
och hans halsbeklädnad var en gammal 
vinterhalsduk, slagen i en stor knut. 
Det öfriga af hans beklädnad var arti- 
stiskt så till vida, att det passade till- 
sammans med rocken. Med ett ord 
sagdt, han såg ut som en personifiering 
af dåliga tider. 

Inför rätten förklarade denne kung af 
lump och trasor, hvars ansigte öfver- 
träffade till utseende vida den kropps- 
liga hyddans lumpna beklädnad, att han 
var en farmare från Nebraska. Han 
hade populistiska åsigter angående pen- 
ningefrågan, men detta räddade honom 
icke från arbetshuset. Hans dom blef 
60 dagar. Han var omkring 55 år gam- 
mal och syntes vara alldeles oskadlig. 
Polisen ansåg honom likväl säkrast i 
arbetshuset, ty i det fria kunde han 
lätt skrämma ihjäl både qvinnor och 
barn samt "turn milk sour," som ameri- 
kanaren säger. 

* * * 

Ämnet för denna skizz och originalet 
till bifogade fotografiporträtt, har gjort 
sig bemärkt på ett särdeles karakteri- 
stiskt sätt. Endast under de sista tre 
eller fyra åren har han varit känd så- 
som "Senator Swanson," och är det på 
dessa år som han vunnit den ryktbarhet, 
hvilken lofvar att vidhänga honom tills 
hans hår blifvit hvitt och ålderdomen 
tryckt sin pregel på hans anlete. 

Ar 1894, under det striden om valet 
af Nelson eller Washburn till senator 
pågick i St. Paul, visade sig ständigt 
i hotel-korridorerna och i kapitolie- 
byggnaden en som man antog oför- 
falskad svensk. Han sade sig komma 
från landet och vara en passionerad be- 
undrare af Knute Nelson. Han förlo- 
rade aldrig något tillfälle att möta en 



6» 



legislatunnedlem för att underrätta ho- 
nom om, att folket öfver hela staten 
önskade att se Nelson sänd till senaten. 
Ingen kunde ana att han var D. L. 
Smith, en infödd amerikanare och 




"SENATOR SWANSON." 

Minneapolis-bo. Hans svenska bryt- 
ning var fullkomlig och de som hade 
reda på rätta förhållandet hade, liksom 
Smith sjelf, rolighet i långa banor. Det 
var under denna senatorsstrid som 
Smith utförde sitt första och mest om- 
fattande dialektarbete, hvilket gaf ho- 
nom ofvannämda titel. Han har sedan 
dess nyttjat sin dialektoriska qvalifika- 
tion till sin egen fördel samt för att 
roa sig sjelf och många andra. 

Han besökte St. Louis under repub- 
likanska konventionen i 1896 i sällskap 
med Minnesota-delegationen och blef 
der presenterad som senator Swanson 
till Mark Hanna, Platt, Depew och 
flera personer af nationel ryktbarhet. 
Presenteringen åtföljdes naturligtvis af 
åtskilliga kommentarier. Smith är fort- 
farande Minneapolis-bo. Han är till 
yrket byggmästare, har till specialitet 
att uppföra "elevators" och har kontor 
å Third street south. Han var född i 



Rome, Wisconsin, 1861. Ã…r 1886 flyt- 
tade han till Redfield, South Dakota, 
och i Oktober 1893 till MinneapoHs. 
Smith är af tysk härkomst, hans farfar, 
John Smith, och hans moders föräldrar 
kommo till Amerika från Tyskland. 



Redan i äldre tider gjordes åtskilliga 
försök att förena de båda tvillingstä- 
derna till en enda stor stad, under en 
gemensam stadsstyrelse, men alla för- 
sök att uppnå detta mål strandade på 
omöjlighetens blindskär, der Minneapo- 
lis-patrioters motvilja utgjort de farli- 
gaste bränningarne. Den i alla fall su- 
blima tanken att förena Minneapolis och 
St. Paul till en stor stad under namnet 
"Paulipopolis" (?) eller "Minneapaulis" 
(?) framträdde likväl som starkast i 
början af år 1879, då tidningen "Pio- 
neer Press" erhöll en massa "bref" och 
"uppsatser" rörande denna fråga. Bill 
King, som alltid förfäktade Minneapo- 
lis' enskilda intressen, tyckte då att 
bästa sättet att lösa problemet vore att 
flytta kapitolium i St. Paul och univer- 
sitetet i Minneapolis till en punkt midt 
emellan de båda städerna och sedan 
skulle resten nog gå af sig sjelft. 

Senaste försöket att förena de tu till 
en stad under namnet "Minnepaul" (?) 
egde rum i Januari 1898, då handels- 
kammaren i St. Paul författade resolu- 
tioner, som förklarade att tiden nu var 
inne för att åstadkomma en samman- 
slutning och komiteer tillsattes å hvar- 
dera platsen för att dryfta frågan i ge- 
mensam konferens. Resultatet blef lik- 
väl det gamla. 

På samma gång som denna sak gif- 
vit anledning till mången allvarlig be- 
traktelse, så har den äfvenledes varit 
upphofvet till skämtsamma reflexioner, 
synnerligast från våra mest egenkära 
Minneapolisbor. Till och med vår lille 
poetiska "Otto" (Otto Anderson) har 
ej kunnat låta bli att drifva lite smått, 
ty i sin visa om "Minnie och Paul" 
sjunger han till sist: 



70 



"Ja, gamla gubbar kan niftngen g&ng kallas tokar 
för unga flickor de lägga ut sina krokar, 
och mr. Paul har också vägat mång' brottning 
att fånga få Minnesotas skönaste drottning. 

Ja, 6n i dag lår den gamle på henne tänka; 
ty när som solen sig bort i vester ses sänka, 
på knä han faller och se'n han blottat sin hjessa 
för sköna Minnie han högt och tydligt hörs niessa. 

PÃ¥ telefon de med hvarandra nu spraka, 
och uppå spårvagnar till hvarandra de åka. 
Det synes tydligt, att båda tvä äro tära 
samt att de båda nu stå hvarandra helt nära. 

Vid Mississippi, i skogens lummiga sköte, 
St. Paul och Minnie nu mänga år ha stämt möte, 
och när från floden det blåser vindar så friska, 
om evig kärlek de båda två höras hviska. 

Och månget ryckte det uti staten hörts drifta, 
att herr St. Paul skall med skön Minnie sig gifta. 
Ja, hvarför icke? han kan ej henne förderfva, 
snart gubben dör och dä får ju flickungen ärfva!" 

Att en förening med tiden kommer 
till stånd, trots allt slit och split, torde 
någon af oss törhända blifva gammal 
nog att få upplefva. 



Alla forna profetior om Minneapo- 
lis' storartade framåtskridande hafva 
från tid till annan gått i fullbordan. 
Redan då systerstaden St. Paul var i 
sin spädaste ungdom, förutspådde den 
Mirinies framtida storhet. På nyårsda- 
gen 1850 profeterade "Pioneer" i St. 
Paul, då endast en ett års gammal tid- 
ning, redigerad af Mr. Goodhue, livil- 
ken krystade ur sin hjerna en poetisk 
utgjutelse, beskrifvande de städer som 
voro och de städer som skulle komma 
alt anläggas vid Mississippis stränder. 
I denna utgjutelse förekommer följande 
profetia angående Minneapolis, som då 
icke fans till på kartan ens: 

The thlrd will be where rivers conflMcnt 

flow. 
From the wido-spreading North tlirough 
plains of BDow; 
The mart of all that boundiess forests 

glvo. 
To make mankind nioro roniforlably llve. 
The land of niannfiifturing indiistry, 
The workshop of Iho nation It sliall be; 
Propelled by this wide stroani yon'll see 
A thousand factorles In St. Anthony." 

Det måste erkännas alt de St. Paul- 
boar, som kunde se in i framtiden, re- 



dan då i dessa tidiga år skådade med 
förståndets öga Nordvesterns framtida 
stora metropol. Det St. Anthony som 
förekom i Goodhues fantasi blef inför- 
lifvadt med vår tids Minneapolis, med 
dess bullrande maskinerier, dess nät- 
verk af jcrnvägar och den dagliga han- 
delsrörelsens id. De "thousand fac- 
tories at St. Anthony" var helt enkelt 
en profetia, och att våra hedersvärda 
St. Paul-boar lefde i en stark öfverty- 
gelse om den kommande stadens för- 
dunklande storhet visar sig tydligt af 
en annan händelse. 

En vacker morgon i April 1850 steg 
guvernör Ramsey, med en hel mängd 
St. Pauliter, åtföljd af officerarne vid 
Fort Snclling och Sjette regementets 
musikkår, ombord på den gamle ånga- 
ren "Anthony Wayne" i St. Paul och 
passerade under sång och jubelrop, 
trumpetstötar och trumhvirflar, uppför 
floden förbi Fort Snelling, till staden 
St. Anthony, landstigande strax nedan- 
för fallen. Denna tilldragelse var helt 
inspirerande. St. Anthony-boarne hän- 
förde denna tribut till storheten af deras 
stad, hvilken en vacker dag skulle ut- 
göra endast några få "wards" af den 
stora staden Minneapolis, hufvudpunk- 
ten för Nordvesterns industri. 

Hvad man antog i 1850 har nu sedan 
dess allt mer och mer förverkligats. De 
"thousand factories of St. Anthony" 
surra och larma. Staden är hufvud- 
punkten för navigationen å Mississippi 
och skall inom några få år, under det 
verksamma arbetet af Förenta Stater- 
nas ingenjörer, erhålla en djup och öp- 
pen farled till Mexikanska viken, öfver 
hvilken skall föras rikligt lastade ångare 
och flodbåtar, representerande en städse 
stigande affärsverksamhet. Redaktör 
Goodhues profetia har gått i fullbordan. 

Vid firandet af den 4de Juli 185 1 före- 
slogs åtskilliga skålar, och kom det på 
Rev. E. D. Ncills lott att besvara skålen 
för St. Paul och St. Anthony. Rev. 
Neill, på den liden en af våra mest lärde 
män inom staten, yttrade då helt sar- 
kastiskt: 



71 



"St. Paul and St. Anthony,— the first 
shall be the last, and the last first." 

Denna profetia, som yttrades på 
skämt, har sedan blifvit ett historiskt 
faktum. 

PÃ¥ tal om profetior, kunna vi icke 
neka oss nöjet att meddela följande 
högst kuriösa utdrag ur ett tal som vid 
något tillfälle hölls härstädes af socia- 
listen Evert Nymanöver: 

"Det fans på Kristi tid tre underbara 
städer, som i sjelfva verket regerade den 
då kända verlden. De voro: Rom, 
Athen och Jerusalem. Den nya verlden 
har samma trio af märkbara städer: 
New York, Chicago och Minneapolis. 
Det skulle icke förvåna mig om Minne- 
apolis i en icke så afiägsen framtid 
skulle bli sätet för Nordamerikas rege- 
ring och sjelfva centerpunkten för ame- 
rikansk magt, rikedom och odling. 
Hvad betyder detta förhållande för oss 
skandinaver? Jo, oändligt mycket! 
Vi äro ibland de fattigaste emigranter 
som ankommit till detta land. Vi få 
arbeta hårdt och ihärdigt och 'bära da- 
gens tunga och hetta.' Vi äro ett ärligt 
folk och önska blott rum att vända oss 
på. Försynen, som styrer allting här i 
verlden, har ordnat det så att vi, skan- 
dinaverna, skulle komma att bebygga 
den fruktbaraste staten i den mest bör- 
diga trakt af jorden. Vi, som protestan- 
ter, skulle få Minneapolis på vår del, 
medan New York föll irländarne och 
Chicago tyskarne till del. Jag talar här 
naturligtvis om hvad som utgör det 
öfvervägande folkelementet i dessa 
verldsbeherskande städer. Om, för att 
begagna ett bildrikt uttryck, New York 
är Rom, så är Minneapolis Jerusalem. 
Ty förunderligt nog ha skandinaverna 
en stor likhet med det judiska folket på 
Kristi tid. Det fans bland dem ett 
Judea, ett Samarien och ett Galileen. 
Skandinaverna äro indelade i svenskar, 
norskar och danskar. Kanske det är 
skandinavernas stora historiska öde att 
ingå i den nya verlden såsom det judi- 
ska folket ingick i det romerska verlds- 
riket." 



Till de mest värdefulla profetiorna 
torde kunna räknas den, som stadens 
grundläggare, Col. Stevens, på begäran 
godhetsfullt lemnat som bidrag till våra 
"Minneapolis Minnen." Hans gamla 
erkända tjenstaktighet förnekade sig 
icke, trots hans svaga och darrande 
hand (på grund af förlamning i ena si- 
dan af kroppen), gjorde det svårt för 
honom att verkställa det kära uppdra- 
get. Det troliga är, att denna hans 
egenhändiga skrifvelse torde komma att 
räknas till ett af hans allra sista penn- 
streck. Det återgifves här i facsimile, 
åtföljdt af en öfversättning deraf: 

Minneapolis, Minn., April 29, 1899. 
Till Alfred Söderström, Esq. 

Käre herre. 

Förliden vecka var det femtio år se- 
dan jag kom till hvad som nu är Min- 
neapolis, då en ouppodlad vildmark å 
den vestra stranden. Jag bodde ensam 
bland indianerna till en början. För att 
döma framtiden efter det förflutna, tror 
jag att staden är bestämd att blifva ett 
stort kommercielt centrum i en nära 
framtid, och att äfvenså allt, som gör 
lifvet njutbart, skall då finnas i vår krets, 
att konst och vetenskaper skola upp- 
muntras, skolor blomstra och kyrkor 
understödjas. Vi kunna vänta, att sta- 
den skall antaga jetteproportioner rätt 
snart. Det barn är, tror jag, redan 
födt, som vid mogen ålder skall se den 
bebodd af en million själar. 
Eder vän, 

JOHN H. STEVENS. 

Gamlingen fylde 79 år den I3de sist- 
lidne Juni. Af de 160 acres, som ut- 
gjorde hans farm, hvilken nu utgör hjer- 
tat af staden, eger han för närvarande 
ej en tumsmån jord. Han bor i sitt 
eget lilla, snygga och anspråkslösa hus 
å 527 Tenth street south och är, enligt 
sitt eget påstående, glad öfver att det är 
fritt från inteckning. Han är hvarken 
fattig eller rik, ehuru han, om han haft 
anlag för att sko sig, skulle kunnat vara 
egare till millioner. Sin största förmö- 



72 




i^seÉÉi 



"The Minnesola Horticulturisl.' 



A. W. LATHAM. SecrcUry, 



. LATHAM. SecrcUry, 

:o7 iA:DTi sioci. imratÅieus. u». 



T-' 



J0}1N |1. STEVEJ^S, Vice PresideAt, 















^-^.^^>-i4] 









genhet förlorade han på misslyckade 
tidningsspekulationer. 

Trots sin knappt öfverståndna förlam- 
ning är han kry och liflig samt lyssnar 
med intresse till allt som rör stadens 
angelägenheter. Hans förnämsta nöje 
är likväl att tala om sina gamla minnen. 

Hell dig, du skäggige, gamle natriark. 
Som kom hit mera ensam ftn Noak i sin ark I 
Nu skadar du omkring dig s&vftl palats som park. 
Ty grunden som du lade, var botteniast och 
stark! 

Vid den tid, då rivaliteten och afund- 
sjukan mellan St. Paul och Minneapolis 



voro som mest utpreglade, gåfvo de 
båda städernas lokaltidningar hvarandra 
många dräpande pikar. En del voro 
affattade i en allvarsam anda, men de 
flesta i en skämtsam stil, hvilken likväl 
icke förfelade att ytterligare uppegga 
jalousien. Här ett exempel, en gammal 
fabel i ny form: 

En St. Paulgroda och en Minneapolis- 
groda föllo i olika mjölkkärl. St. Paul- 
grodan jemrade sig, "Jag drunknar, jag 
drunknar." Minneapolisgrodan ropade: 
"Knoga på, knoga på!" På morgonsi- 



73 



dan började St. Paulgrodan återigen 
jemra sig, "Jag drunknar, jag drunk- 
nar," men Minneapolisgrodan svarade 
fortfarande, "Knoga på, knoga på." Vid 
daggryningen hördes St. Paulgrodan 
åter med ett svagt, suckande läte fram- 
pressa ett ytterligare, "jag drunknar," 
men Minneapolisgrodan skrek fortfa- 
rande, "Knoga på, knoga på." När 
mjölkflickan på morgonen tittade i 
mjölkkärlen, såg hon den stackars St. 
Paulgrodan ligga död, men Minneapo- 
lisgrodan satt helt lugn på en liten guld- 
gul smörklimp. 

Följande lilla anekdot, som var myc- 
ket i svang på den tid telefon-systemet 
först infördes i Minneapolis, lägger tyd- 
ligt i dagen den höga tanke, som mån- 



gen af våra äldre settlare hyste om Min- 
neapolis, som för dem verkligen syntes 
vara jordens medelpunkt: 

En gammal Minneapolisbo hade för- 
lorat sin hustru. SÃ¥ snart telefonkom- 
munikation blifvit öppen mellan Minne- 
apolis och paradiset, ringer han upp tele- 
fon och ropar: 

"Hallål" 

"Hallå!" 

"Är det du, Jenny?" 

"Ja!" 

"Hur mår du deruppe, min älskade 



van 



?" 



"Äh, jo, ganska bra; men, kära du, 
man må nu säga, hvad man vill — inte är 
det Minneapolis i alla fall," 



STADENS OMGIFNINGAR. 



MINNETONKA. 

Din \ reda våg med skunimig kam 
Bjärt skymtar mellan snår och stam; 
Små hvita segel deruppä 

Som svanor gå. 
Och lummig uddes arm så grön 
Ljuft famnar dyningen vid ön — 
O, Miimetonka. huru skön 

Duar&ndå! 

I vassen leker fisken gladt, 
Och flickor bada under skratt 
Vid holmen, der ej någon är 

Dem till besvär: 
Snabbt snor en ångbåt med musik 
In i Rosanders täcka vik — 
O, Minnetonk , huru rik 

Din fröjd du bär! 

Du skänker oss en trogen bild 
Af Målarn, långt ifrån oss skild, 
Med dina friska vågors lek 

Och vindars smek; 
Med dina fagra fjärdars längd. 
Med trefna hus i grönklädd ängd. 
Skön Minnetonka, doftbemängd 

Bland björk och ek. 

Men skuggan breder sig så tyst 

Kring strand, som solen nyss har kysst — 

O, afton, efter dagens strid, 

Hurljuf och blid! 
Se, månei s guldklot, stjernors här 
Strö strålig glans kring lund och skär — 
Du fagrast, Minnetonka, är 

I qvällens frid! 

Denna, den vackraste af Minnesotas 
tio tusen sjöar, är belägen lo mil syd- 
vest från Minneapolis och 20 mil från 
St. Paul. Dess längd är omkring 11 
mil och varierar den i bredd från en 
till sex mil. Dess areal är 25 qvadrat- 
mil och dess strandväg är beräk- 
nad till närmare 100 mil. En blick 
på kartan tyckes ange hvilkcn omvex- 
ling af scenerier den måste erbjuda på 
grund af dess oregelbundna form. 
Stränderna och öarne äro betäckta med 
skog, undantagandes å några få plat- 
ser, der smärre städer blifvit bygda eller 



der några farmare för många år till- 
baka utstakat sina farmar. Det finnes 
tre smärre städer vid Minnetonka, nem- 
ligen Excelsior, Wayzata och Mound 
City. 

Excelsior grundlades år 1852 af en 
koloni från staten New York och erhöll 
sitt namn efter den titel, som organisa- 
tionen antog, innan den lemnade hem- 
met. Byn, som inkorporerades om- 
kring år 1879, är belägen på en rad af 
vackra kullar vid södra stranden af Min- 
netonka, hvarifrån man har en härlig 
utsigt. Excelsior är beläget 18 mil från 
Minneapolis och har en befolkning af 
omkring 750. 

Ett annat gammalt settlement vid sjön 
är Wayzata, på norra stranden, 10 mil 
från Minneapolis. Namnet Wayzata är 
en förvrängning af indianska ordet Wy- 
ze-a-ta, betydande norra stranden, eller 
norra sidan. Byn har omkring 300 in- 
vånare och drifver god handel med 
landtboarne. 

Det finnes åtskilliga storartade hotel- 
ler vid sjön, hvilka motsvara om icke 
öfverträffa de ryktbara hotellen vid de 
östra badorterna. De förnämsta äro 
Lake Park Hotel, Hotel St. Louis och 
Excelsior House. 

Tjugo jernvägståg anlända dagligen till 
Minnetonka sommartiden och ångbå- 
tarne göra sina reguliära turistturer. 

Det finnes öfver 500 privata villor vid 
sjön, och äro de bebodda af omkring 
2,500 personer. 

De 26 hotellen, klubbhusen och hyrda 
villorna rymma 2,400 personer, och upp- 
gå i värde, inberäknadt tomterna, till 
öfver $1,000,000. 

Det finnes 35 ångbåtar, som äro i 
stånd att föra 5.300 passagerare, 160 se- 
gelbåtar samt 730 roddbåtar, af hvilka 
450 äro privata och 280 att hyra. 



75 




7^ 



Vintertiden finnes det derute något Stadens småfolk återigen, de som icke 

öfver 20 isjakter. hafva annat än en mager plånbok samt 

Det tillhör det fashionabla lifvet att ondt om tid, vidtaga helt andra åtgär- 

tillbringa sommaren vid Minnetonka der. En, två eller flera familjer slå sig 










och många Minneapolisboar, som icke tillsammans, hyra några tält och slå lä- 

hafva sina egna villor, blanda sig här ger någonstädes i en behaglig nejd, der 

samman med österns nobless vid något "fiskvattnet icke är allt för grumligt." 

af de många hotellen. När man sitter i sin lilla båt ute på 



17 



sjön och låter blicken fara stränderna 
rundt, förvånas man öfver den mängd 
hvita tält, som belamra strandlinien. De 
likna jettesvanor, som försöka att 
klättra upp i trädtopparne. 

I dessa tältläger föras vanligtvis ett 
lustigt lif bland de gladare kretsarne. 

Man seglar, fiskar, simmar, äter, dric- 



der sin vistelse vid Solberg's Point, var 
vid särdeles godt humör och berättade 
en mängd "fiskhistorier," yttrade han 
bland annat, att "man var nödsakad att 
behålla skjortan på kroppen tills den 
blef utnött, emedan det var omöjligt att 
taga den af på grund af alla de fiskben, 
som stucko ut genom ryggen." 




z 

o 

H 
W 



o 
o 

a: 



ker och sofver, och änskönt man ej lef- 
ver så kräsligt som Phil Scheig gjorde 
i sin "camp" i det soliga Mexico, så 
lefver man godt ändå. 

Minnetonka är om sommaren ett pa- 
radis för fiskare, hvilka här alltid be- 
lönas med en riklig fångst. En gång 
då vår nuvarande Förenta Staternas se- 
nator, ex-guvernör Knute Nelson, un- 



En välbekant "campare," som legat 
och plaskat en vecka i det stora vattnet 
(Minnetonka betyder "Stort vatten"), 
skref en gång följande visa om sitt 

SOMMARNÖJE. 

Om jag blott lyckas vftcka löje 
Vill jag hftr teckna utan joint 
Små skizzer från vårt sommarnöje 
Vid Minnetonka, Solbergs Point. 



78 



Det rfickte blott en enda "vicka;" 
Men kanske rum man än der hyrt, 
Om vatten funnits till att dricka; 
Ty — ölet det blef ganska dyrt. 

Der redde hvar och en sitt läger 
Ifrån den runda, mjuka stack; 
Men, när som fånget togs, jag säger. 
Att mången byxetamp då sprack. 
Se'n slumrade man in så sakta. 
Precis som i en paulun. 
Och englar små oss syntes vakta, 
Och Bruce blåste dragbasun. 

Der syntes fiskaren i stöket 
Hvar morgon, innan hanen gol. 
Och der låg fisken uti köket, 
Förr'n frun fått på sin första kjol. 
Men jag försäkrar, herren vete, 
Hvad som den fisken nappa' på; 
Ty de, som funno drägligt bete. 
Var endast — hästarne, you know. 

Fast der ej hölls pä etiketten, 

Så möttes vi ibland med krus, 

Och den, som plågades af svetten. 

Sig störtade i sjön burdus; 

Men en der fans, som gick och stånka' 

Och aldrig badade en gång; 

Ty han var rädd för Minnetonka, 

Liksom Öländer är för sång. 

Der lekte våra små vid stranden 

Så lyckliga med glädtig håg. 

De togo snäckor uti sanden, 

Och när uti den stilla våg 

Den lilla såg sin spegelbild ren. 

Så skrattade en röst så frisk; 

Men Charlie ropte: "Keep still children, 

Ni annars skrämmer bort vår fisk!" 

Der åt man, när man äta ville. 
Och drack, när man för godt sä fann. 
Der speltes priffe, knack och kille. 
Och gumman Petterson, hon vann, 
Men Martin N., den trogne maken. 
Fick sällan sofva lugnt en blund; 
Ty oftast fick han ligga vaken, 
Då han för "Rover" slet en hund. 

Musik och sång var dagens lösen 
Samt äfven nattens mången gång. 
Der dansade bäd' frun och tösen 
Och Mecken spelade sä bon. 
Dock sjflngo vi ej några psalmer. 
Ej ens när söndagsqvällen kom; 
Men soaré chantaiit gaf Palmer, 
Och litet hvar tog en svängom. 

Men allting hafver ju en ände, 
Sä äfven sommarnöjet vårt. 
Och hem till sta'n vi alla vände. 



Fast vädret ruskigt var och svart. 
Och vi i gyttjan måste vada. 

Och slut var vår lifselixir. 

Nu återstår af allt det glada 
Blott minnet och — en kagge bier. 

Ett Stort antal skandinaver tillbringa 
sommarrrtånaderna reguliärt vid Minne- 
tonka, der de vid olika delar af sjön 
byggt sig egna eleganta sommar-bo- 
städer. Vid norra sidan af "West Arm" 
finna vi dem likväl samlade i större ko- 
lonier, såsom vid "Saga Hill" och "Fair 
View Park." 

Norrmännen äro talrikast församlade 
vid "Saga Hill." Denna koloni grund- 
lades år 1885. 

Bland kolonisterna derstädes räknas 
förnämligast: Odin Moe, A. P. Ander- 
son, professor Gustavus Johnson, John 
Blichfeldt, professor John Blegen, pro- 
fessor Buckman, P. M. Dahl med flera. 

Den svenska kolonien vid "Fair View 
Park" bildades år 1892 och öfverstiger 
redan i nummerantal den norska kolo- 
nien vid "Saga Hill." Bland de sven- 
skar som här tillbringa sommaren i sina 
prydliga och förtjusande sommarvillor 
räknas synnerligast: Pastor E. A. 
Skogsbergh, Claus Lindeli, Olof Lin- 
deli, Andrew Anderson, Sven Anderson, 
Mrs. Nils Bergquist, C. Wicklund, John 
Bergquist, Gabriel Peterson, Ellen John- 
son, A. Nordin och Emil Larson. 

Omkring aderton svenskar hafva detta 
år köpt land vid "Fair View Park," der 
flertalet af dem nästa sommar ämna 
bygga och bo. 

Vid "Solberg's Point" vid "Lower 
Lake" finnes äfven ett gammalt norskt 
settlcment, der några af våra äldsta 
norrmän i Minneapolis slå sig i ro om 
somrarne. Bland dessa nordens vikin- 
gar finna vi A. H. Edstcn, Andrew 
Tharalson, J. Johnson, C. Frogner, med 
flera. 

Har man varit vid Minnetonka en 
dag, så vet man också hvilka de två 
mest kända personerna derute äro. Det 
är två norrmän, Anders Pedcrsen och 
kapten Johnson. Den sistnämde är den 
duktige och omtyckte bestyraren för 



79 



ångbåtsbolaget "Lake Minnetonka 
Transportation Company." 

Säga hvad man vill, så lemnar man 
mycket skönt efter sig, då man lemnar 
Minnetonka för att åter inträda i det 
bullrande karusellika stadslifvet och 
med vemodsfulla känslor vinkar mången 
farväl med handen åt det storartade pa- 
norama, som här upprullas för ens ögon, 
vinkar farväl till alla de i zig-zag ut- 
skjutande, löfbeklädda uddarne, till alla 
fjärdarne med deras vackra grönskim- 
rande vatten, till de segelbåtar och ån- 



För många, många år sedan, innan 
detta sköna land hade blifvit beträdt af 
någon hvit.mans fot, bodde i norden en 
indianstam som kallades "Minneton- 
kans." 

Männen af denna nation voro kända 
vidt och bredt för sin tapperhet i krig 
och jagt, under det att qvinnorna voro 
lika så beryktade för sin skicklighet i 
huslig slöjd som för sin mörklagda 
skönhet. 

De omkringliggande stammarne ob- 
serverade, att, under det månarne till- 




ANGAKEN ST. LOUIS FA MIXNETO.NK.A. 



gare, som korsa hvarandra i hundratal, 
lill holmarne med deras indianska namn, 
livarest Sioux indianerna hållit sina 
"medicindanser," till "Spiritwpod," der 
en Sioux-flicka ofifrades af sin egen 
stam; ja, till hvarje vik, hvarje ö, hvarje 
klippa vid stranden, som har sin egen 
.:aga att förtälja. 

Bland de många legender, på hvilka 
Minneapolis och dess omgifningar äro 
så rika, vilja vi berätta om "Den magi- 
ska källan," en legend om sjön Minne- 
tonka: ' ' V 

—6 



och aftogo, inga tecken af tidens flygt 
voro synliga ibland Minnetonkans; de 
stcipplande stegen och ålderdomens hvit- 
håriga hufvuden voro okända. 

Det hviskades, att det fans en "ung- 
domlighetens källa," som endast var 
känd af detta folk, och att den, som 
drack af dess vatten, skulle aldrig kän- 
na någon ålderdomssvaghet, utan, att då 
tiden var inne för honom att förena sig 
med sina fäder i de lyckliga jagtmar- 
kerna, skulle han lemna det jordiska lif- 
vet full af styrka och lifskraft. 



8o 



Åren försvunne. Upptäckten af den 
Nya Världen åtföljdes af de hvites in- 
kräktningar å alla delar af kontinenten. 
Rykten om den magiska kallen spridde 
sig äfven till Spanien och Don Marico, 
en kamrat till Ponce de Leon på hans 
resor till detta land, lemnade sina kam- 
rater i Södern och styrde kosan ut 
allena för att uppsöka de helsobrin- 
gande vattnen. 

Den tappre soldaten emottogs med 
mycken artighet af Minnetonkans, men 
då han frågade efter den fördolda källan, 
bemöttes han med tystnad. Hvarken 
guld eller mutor af något slag voro till 
någon nytta. Don Marico var en allt 
för slug smickrare för att visa någon 
harm. I synbar glömska af hvad han 
sökte, fördref han tiden med jagtnöjen 
eller lifligt samtal med den gladlynta 
Minnetonka, höfdingens dotter. Hon, 
ovan vid den civiliserade verldens sed- 
vanor, lät snart bedåra sig af den ståt- 
lige riddaren, hvilkens älskvärda smic- 
ker kunde ha vunnit ett kallare hjerta 
än hennes. Hon blef hans hustru och 
han emottogs med stora högtidligheter 
inom stammen samt visades den plats 
der "ungdomlighetens källa" var för- 
dold. 

Några månader gingo lyckligt förbi, 
hvarefter Don Marico lemnade den intet 
ondt anande Minnetonka, tillkännagif- 
vande för henne, att han nu måste fara 
till sitt eget land; men att han snart 
skulle återvända för att icke mera skiljas 
från henne, förrän kallad hädan till de 
lyckligas jagtmarker. 

Med beklämdt hjerta såg hans mörk- 
lagda hustru honom afresa. Veckorna 
förlängdes till månader, månaderna till 
år, och ändå kom han icke tillbaka. 
Hvarje afton, efter att hafva lemnat den 
fridsamma dalen, i hvilken hennes folks 
"wigwams" lågo gömda, uppsökte Min- 
netonka den högsta toppen, att hon 
måtte kunna se långt öfver den vida 
slätten. Nära intill porlade vattnet i 
källan, den magiska fontän, ur hvilken 
Iion och hennes frånvarande älskling i 
flydda dagar ofta hade druckit. 



Slutligen belönades hennes mödosam- 
ma vaksamhet. Långt borta såg hon 
något som liknade en ensam resande. 
Vid närmare annalkande syntes Don 
Marico, men icke allena, ty vid hans 
sida red en dam, så vacker som vinterns 
snö och hvars gyllene hår täflade med 
morgonsolens strålar i klarhet. 




Minnetonka gömde sig bland träden. 
Don Marico styrde kosan direkt till den 
magiska källan. Efter alt helt varsamt 
hafva hjelpt sin vackra följeslagerska 
att stiga af, erbjöd han henne en dryck 
af det svalkande vattnet, sägande: 

"Drick, min kära, att vi må tillbringa 
de lyckliga åren tillsammans oberörda 
af tidens grymma hand." 

Helt hastigt skötos grenarne åt sidan 
och framför dem stod källans väktare, 
Minnetonkas fader. Han hade också 
sett de resandes ankomst och hade skyn- 
dat till platsen. 

"Förstörare af mitt hems och min na- 
tions frid," utropade han, "den Store 
Anden skall hämnas och nu är veder- 
gällningens stund inne. Alldenstund du 
och din följeslagerska hafva druckit af 
detta Icfvande vatten, så kan icke ålder- 
domen vidröra eder; men, genom för- 
vandling af eder kroppsliga gestalt skall 
ni försmäkta här till dess den Store An- 
den behagar att befria eder från eder 
fångenskap." 

Vändande sig till Minnetonka bad han 
henne att fly med honom, sägande: 



8i 



"Kom, mitt älskade barn, vårt folk 
har allaredan lemnat den lyckliga dalen, 
hvilken har varit ditt barndomshem. 
Vi vilja uppsöka ett nytt land och 
glömma våra sorger." 

Men alla hans böner voro förgäfves. 
Den djupt bedröfvade Minnetonka vä- 
grade att följa honom. 

"Du kan gå, fader," ropade hon, "men 
för mig finnes intet nytt land, intet nytt 
hem. Jag stannar här, hvarest mitt 
hjerta är begrafvet." 

Man hörde ljudet af ett öfversväm- 
mande vatten. Höfdingen sökte sin 
räddning genom att taga till flykten. 
Källan blef en ström, strömmen en flod, 
och floden en stor sjö. Minnetonka, den 
falske Don Marico och hans vackra föl- 
jeslagerska sköljdes bort och syntes icke 
mera. 

Hvarje år, då vårsolen återvänder och" 
bringar med sig glädje och munterhet, 
synes i djupet af sjön en blomma växa 
upp med snöhvita kronblad och guld- 
gula ståndare, hvilkens drottningslika 
skönhet kommer en att tänka på den 
vackra spanska damen; nära intill, men 
nästan gömd af bladen, som omgifva 
hennes rival, är en liten kopparfärgad 
planta, hvilken säges vara den olyckliga 
Minnetonka. Ständigt sväfvande deröf- 
ver är en vacker svärmare i grön drägt, 
trollsländan, fordomdags Don Marico, 
hvilken vid denna tid utan tvifvel på 
ett tillfredsställande sätt förklarat sitt 
uppförande till dem båda. 

Och det försäkras i förtrolighet, att 
hon, som dricker af vattnet i sjön, hvil- 
ket leder sitt ursprung från den magi- 
ska källan, förlorar de lidanden, till hvil- 
ka köttet är arftagare, och återfår sin 
ungdom på nytt. 

SÃ¥ lyder legenden om Minnetonka, 
om hvilken vackra sjö många sägner 
och mysterier kunna förtäljas. 

Der borta flyr en nymf, här spelar näcken 
Der simma svanor, fogeln sjunger hår. 
Det sorl, som tvckes komma ifrån häcken. 
Är elfvans sång — ; hon sjunger nu vid bäcken, 
Om tid som kommer, tid som gången är. 
Kring ' P.-P.-villan"*) smyger vestanvmden 

*) "P.-P.-villan" vid Orono station, Minne- 
tonka, eges af vår populäre landsman, kapten P. 
P. Swensen. 



Och sprider sina ambradofter ut. — 
Han leker barnets lek med stolta linden 
Och kysser skämtfullt hvarje ros på kinden, 
Men slumrar in hos en ändå til. slut. 
Rosanderborgen sträcker lagrad panna 
Mot stjernarmeers manövreringsfält. 
Men bjuder dock åt vandrare som stanna 
Fornnordiskt mjöd ur walmokransad kanna, 
Om nota bene mjödei blef bestäldt. 

Då vi namngåfvo de större hotellen 
vid sjön, saknade mången troligtvis det 
historiska Lafayette. Detta, det största 
och kostbaraste hotellet, beläget vid 
Minnetonka Beach, der Österns aristo- 
krati sammanträffades hvarje sommar, 
nedbrann till grunden de 4de Oktober 

1897. 

Lafayette uppbygdes för en enorm 
kostnad af jernvägsmagnaten J. J. Hill 
eller Great Northern-jernvägsbolaget 
Ã¥ren 1880-82. 

Hotellbyggnaden, som inrymde ej 
mindre än 300 sängkammare, var 745 
fot lång, 95 fot bred samt 90 fot hög. 
Hotellet låg på en 34 fot hög platå å 
en halfö, upptagande 150 acres, så att 
detsamma var nästan helt och hållet 
omgifvet af vatten, erbjudande den mest 
imponerande utsigt åt alla sidor. 

Här var det som den rina verlden 
från Östern tillsammans med Minne- 
apolis' "creme de la creme" i närmare 
femton år förde ett lysande karneval-lif, 
så att allting var ej så landtligt vid 
Minnetonka, som naturen ville bjuda på. 
En del menniskobarn från fåfängans 
marknad kunna icke njuta af lifvet med 
oblandad glädje; derför tillställa de 
större hotellen hvarje vecka soaréer, 
konserter och lysande baler, der gäster- 
na täfla om att öfvertäffa hvarandra med 
sina eleganta och dyrbara toaletter. Der 
Ã¥terspeglas stadslifvets prakt i sin fulla 
glans. Har ni i dessa hotell någonsin 
åsett "stadslifvet på landet," hvars min- 
nen ännu ej förbleknat? Har ni någon- 
sin bevistat 

EN BALNATT VID LAFAYETTE. 

För ungdom fins glädje af vexlande slag. 

Som kan njutas hvar natt, som kan njutas hvar 

dag — 
Ack, vi taga ju lifvet så lätt! 
Men det bästa, som fins och som aldrig blir 

glömdt. 
Är att trycka den hulda sä kärligt och ömt 
Under dansen vid Lafayette. 



82 



NÃ¥r den solvarnia dagen har slutat sitt lopp, 
Når rodnande måne bak' vågen går opp, 

Och man blifvit pä mödorna mätt. 
Hur njuter man ej, hvilken sällhet och fröjd, 
När tonerna ljuda mot himmelens höjd 

Vid svalkande Lafayette! 

Liten fot trippar sirligt i sidensko klädd. 
Och tärnan hon blickar så blyg och så rädd, 

Så dårande Ijuflig och nätt. 
O, hvad löften som gffvits, hvad eder som togs 
När man smyger sig tyst efter valsen till skogs 

Vfd det skuggiga Lafayette! 

Ack, hur ofta vi vandrat med älsklingen der, 
Som varit vårt allt och som hållit oss kär. 

Och fördröjt oss helt rätt och slätt! 
Men mamma sin ängslan vid tärarne gaf: 
"Hvad har väl i qväll utaf son' blifvit af?" — 

Far mumlar till svar: "Lafayette!"' 



intill 1892 har han deg och natt burit 
ett hundhalsband kring sin hals. 

När Brooks var 36 år gammal råkade 
han och hans tvillingbroder i en bitter 
strid om en ung qvinna, hvilken ingjutit 
kärlekens glöd i de båda brödernas hjer- 
tan. De bodde då i New Haven, Con- 
necticut. Efter många heta strider tog 
broderskärleken likväl ut sin rätt, och 
man beslöt att skiljas utan hätskhet. 

Innan dess fäste emellertid hvar och 
en af bröderna kring den andres hals ett 



9raC>4l^B|H'^"-' « 7.-)S:s: 




HOTEL LAFAYETTE. 



Nftr dansen är slutad, och ungdomen flytt, 
Och hela vår fröjd sig i minnet förbytt, 

.Som glänser af tårarne vätt. 
Då drömma vi stilla om framfarna da'r. 
När hela vår fröjd och värt önskningsmäl var , 

En balnatt vid f.afayette. 

Originaler finnas såväl på landet som 
i de stora städerna och Minnetonka är 
alls intet undantag härifrån, ty nära in- 
vid Brcczy Point fiiincs ett af de 
största original, som man någonsin 
kunnat leta efter, nemligcn den fanta- 
stiske båtbyggarcn, kapten John B. 
Brooks, det tjugonde århui^dradets "Ha- 
rald HÃ¥rfager." 

För 31 år sedan aflade han en dyr ed 
på att aldrig klippa sitt hår och allt 



hundhalsband af gediget silfver, hvars 
nyckel, sedan halsbandet väl var igen- 
låst, kastades i floden. Hundhalsbandet 
skulle bibehållas i ett visst ant^l år, och 
ingen af bröderna skulle klippa sitt hår 
förrän han eröfrat sin hjertans kär eller 
glömt sin kärlek till henne. 

Kapten John Brooks bcgaf sig sedan 
till New York, der han af en fackman 
lät tatuera hela sin kropp från hjessan 
till fotabjellet med en mängd målningar 
i blått, rödt och gult, hvilka aldrig för- 
svinna. Kaptenen är af medellängd och 
bär äfven långt ljust skägg. Ett par 
blå vänliga ögon lysa skälmaktigt fram 



83 



ur det solbrända ansigtet. Näsan är 
majestätiskt böjd. Kring halsen synes 
en krans af löf tatuerad i blå färg. På 
ömse sidor synes en hund och ett lejon, 
äfven i blått. På bröstet synes en tistel, 
och öfverallt på armar och ben qvinno- 
hufvuden och djur etc. 




-CaP7. t/oM/f Brooks 



Kapten Brooks kom till Minnetonka 
Ã¥r 1884, hvarest han organiserade ett 
båtbyggeri. De bästa segeljakter, som 
freqventera sjön äro bygda af honom, 
och han lär ha samlat en icke obetydlig 
förmögenhet genom sitt arbete. Hans 
gamla kärlek har likväl icke rostat un- 
der de många åren, och man har aldrig 
sett exempel på att han närmat sig en 
qvinna.- Men han är till ytterlighet 
barnkär, och alla barn tycka om den 
gamle "Enslingen på Johannes-skäret.'" 

HÃ¥ret binder han upp i en knut med 
en metref och sedan sticker han en lång 
spik genom knuten i stället för hårnål. 

I November 1892 blef kapten Brooks 
förvissad om, att hans broder hade för 
flera år tillbaka utgått ur det jordiska 
lifvet, och alldenstund det var en af 
öfverenskommelscrna, då bröderna skil- 
des åt, att när endera af dem dog, skulle 
den efterlefvande blifva berättigad att 
taga halsbandet från sin hals, filade kap- 
ten Brooks af haspen på låset och för- 
störde sitt silfverband, som omslutit 



hans hals i 25 års tid. Sitt långa hår 
ville han likväl icke förlora, utan be- 
gagnar det fortfarande upplagdt i sam- 
ma coifTure som förut. 

Denna berättelse låter besynnerlig, 
men är dagens sanning. 

För främlingar undviker kapten 
Brooks att tala om detta ämne, men de 
som bebo Breezy Point, och personer 
som känt kapten Brooks allt sedan han 
anlände till Minnetonka, och hvilkas 
trovärdighet är utom allt tvifvel, intyga 
med bestämdhet sanningen häraf. 

Sent omsider gjorde kapten Brooks 
bekantskap med en af Maplewoods fa- 
gra döttrar med den påföljd att han 
dukade under för det oundvikliga ödet 
och påtog sig det äktenskapliga oket. 

Den manhaftige och behjertade kap- 
tenen ingick den 2ode Juni 1894 äkten- 
skap med Miss Sarah Boyce, en lika- 
ledes välkänd personlighet, och upp- 
hörde kapten Brooks dermed att längre 
vara "Enslingen på Johannesskäret." 

VHITE BEAR LAKE. 

Den vackra sjön White Bear, belägen 
12 mil från St. Paul och 18 mil från 
Minneapolis, är en ■ stor favoritplats 
bland besökare från Östern. Sjöns vat- 
tenyta upptager öfver 3,000 acres, och 
dess strandväg utgör 32 mil rundtom. 
Tjugo "rods" från den vestra stranden 
sträcker sig en aflång ö ut i sjön, upp- 
tagande omkring 64 acres. Denna ö 
reser sig på de flesta platser 24 fot öfver 
vattenytan och är betäckt med kanske 
den mest omfattande skogen af socker- 
lönn i hela Nordvestern, med en liten 
uppblandning af ek, ask och alm. Om 
denna ö förkunnar sagan: 

Under århundraden, eller så länge som 
det funnits en nation af rödskinn, besök- 
tes denna ö hvarje vår af ett sällskap 
indianer, som gingo dit för att bereda 
lönnsocker. Traditionen förmäler äfven 
att lör många vårar sedan, då de voro 
på denna ö, en ung krigare älskade 
och friade till en höfdings dotter, och 
det säges äfven, att den sköna jungfrun 
besvarade hans kärlek. Han hade fler- 



84 



faldiga gånger af hennes föräldrar blif- 
vit vägrad hennes hand; den gamle höf- 
dingen påstod, att han var icke tapper 
nog, och hans gamla följeslagare kallade 
honom för en käring! Solen hade åter 
gått ned öfver "sockerskogen" och den 
klara månen vandrade högt på den blå 
himmelen, då den unge krigaren tog 
med sig sin flöjt och gick ut allena för 
att ännu en gång sjunga sitt kärleks- 
qväde. De vackra fjädrarne i hans huf- 
vudbonad svajade sakta för de milda 
brisarne, och då han steg upp på stam- 
men af ett nedlutande träd föll den våta 
snön tungt från hans fötter. Då han 
höjde flöjten till sina läppar, gled den 
stora filten ned från hans välformade 
skuldror och låg nu delvis på snön ne- 
danför. Han började nu sjunga sin 
romantiska och hemlighetsfulla kärleks- 
sång, men kände sig snart frusen, och 
då han sträckte sig bakut för att nå 
filten, lade någon osynlig hand den 
sakta på hans axlar; det var hans älsk- 
lings hand — hans skyddande engel. 
Hon tog plats vid hans sida och för 
ögonblicket voro de lyckliga; ty india- 
nen har ett hjerta fullt af kärlek, och i 
denna sin stolthet är han lika ädel som 
i sin egna frihet, hvilket gör honom till 
ett naturens barn. Legenden påstår vi- 
dare, att en stor, hvit björn, som be- 
stämdt trodde att nordpolens snö och 
dystra vintrar sträckte sig öfverallt, 
hade begifvit sig på en resa söderut. 
Han närmade sig slutligen norra delen 
af den sjö, som nu bär hans namn, love- 
rade i sakta mak ner för stranden, och 
smög sig ljudlöst genom den djupa och 
tunga snön fram till ön. Det var sam- 
ma vår som de älskande möttes. De 
hade lemnat sin första tillflyktsort och 
hade nu slagit sig ned bland grenarne 
af en stor alm, hvilken sträckte sig 
långt ut öfver stranden (samma träd står 
ännu qvar och väcker allmänt intresse). 
Af fruktan för att blifva upptäckta hade 
de talat till hvarandra endast i en «akta 



hviskning, och för att komma tillbaka 
till lägret i god tid och derigenom und- 
gå misstankar, reste de sig upp för att 
begifva sig hem, då den unga qvinnan 
helt plötsligt upphäfde ett våldsamt 
skri, som hördes öfver till lägret. Hon 
tumlade af förskräckelse tillbaka till den 
unge riddaren, fattade tag i hans filt, 
men snafvade med foten och föll, dra- 
gande filten med sig, i den stora famnen 
på det okända vidundret. Ögonblickli- 
gen voro hvarje man, qvinna och barn 
af den strax intill lägrade indianstam- 
men nere vid stranden, men alla obe- 
väpnade. Skrik och ångestrop utgingo 
från hvarje mun. Hvad var att göra? 
Det hvita odjuret höll den af fasa half- 
döda qvinnan i sin jettestora famn och 
lekte med sitt sköna byte, precis som 
om han varit van vid liknande händel- 
ser. Ett döfvande skri från den äl- 
skogsfulle krigaren hördes öfver hun- 
dratals rop. Han rusade genast i väg 
till sin "wigwam," grep sin stora vapen- 
knif och återvände med några få språng 
till den fasansfulla scenen, rusade fram 
genom nedböjda träd till den plats, der 
hans dyrbara skatt föll, och med en 
uppretad panters raseri slog han ner på 
fridstöraren. En stöt af hans hvassa 
knifblad öppnade dödens karmosinfär- 
gade slussar och tvingade den döende 
björnen att genast lossa på sitt djerfva 
famntag. Den natten blef det icke myc- 
ket sömn af inom lägret eller för de 
båda älskande, och under det att både 
gamla och unga dansade omkring den 
döde bestens lik, dekorerades den unge 
krigaren med en ny fjäder, och innan 
en ny måne hade gått in hade han en 
lefvande skatt sluten till sitt hjerta. 
Deras barn lekte under många år på 
den hvita björnens beredda skinnpels, 
och den tappre krigaren och hans skyd- 
dande engel glömde aldrig den förfär- 
liga tilldragelse och den underbara rädd- 
ning, som gjorde dem till ett. 



STADENS STYRELSE, INSTITUTIONER 

OCH PARKER. 



Stadsstyrelsen omhänderhafves för 
närvarande af borgmästaren och 26 
"aldermen" (stadsfullmäktige), tvenne 
från hvart och ett af stadens tretton 
"wards." 

Följande äro namnen på dem, som 
innehaft borgmästarebefattningen i St. 
Anthony och Minneapolis: 

MAYORS OF ST. ANTHONY: 



1855.... 
1856.... 

1857... • 
1858-59 
1860.... 
1861—62 
1863.... 
1864.... 
1865.... 
1866—67 
1868.... 
1869 — 70 
1871.... 



Henry T. Welles Dem. 

Alvaren Allén Dem. 

William W. Wales Rep. 

Orrin Curtis Rep. 

R. B. Graves Rep. 

O. C. Merriman Dem. 

Edwin S. Brown Dem. 

O. C. Merriman Dem. 

William W. Wales Rep. 

O. C. Merriman Dem. 

Winthrop Young Dem. 

W. W. McNair Dem. 

Edwin S. Brown Dem. 



MAYORS OF MINNEAPOLIS: 

1867 Dorilus Morrison Rep. 

1868.... Hugh G. Harrison Rep. 

1869 Dorilus Morrison Rep. 

1870 — 71 Eli B. Arnes Rep. 

Efter det de båda städerna förenats till 
en hafva följande medborgare tronat i 
mayorsstolen: 



1872.... 
1873.... 
1874.... 
1875.... 
1876.... 

1877.... 
1878—82 

1883—84 
1885—86 
1887—88 
1889 — 90 



Eugene M. Wilson Dem. 

George A. Brackett Rep. 

Eugene M. Wilson Dem. 

O. C. Merriman Dem. 

Albert A. Ames Dem. 

John De Laittre Rep. 

Alonzo C. Rand Rep. 

Albert A. Ames Dem. 

Geo. A. Pillsbury Rep. 

Albert A. Ames Dem. 

E. C Babb ;Rep. 



1891— 92JPhilip B. Winston Dem. 

1893— 94| William Henry Euslis... .Rep. 

1895— 981 Robert Pratt Rep. 

1899 — . . I James Gray Dem 

SÃ¥ledes inalles 17 demokratiska och 15 
republikanska borgmästare. 

Minneapolis är liksom staten republi- 
kanskt, men ofvanstående lista visar lik- 
väl att man i afseende på lokala val, 
synnerligast borgmästarebefattningen, 
icke så mycket tagit hänsyn till parti- 
principerna som till den bäst passande 
kandidaten. 

Stadens borgmästare hafva alla varit 
amerikanare. 

Skandinaverna i Minnesota hafva haft 
den stora tillfredsställelsen att bland de 
sina räkna en norrman — Knute Nelson 
— och en svensk — John Lind — på guver- 
nörsstolen; skulle det då vara något hin- 
der i vägen att skandinaverna i Minne- 
apolis, som utgöra en femtedel af sta- 
dens befolkning, framdeles kunde på- 
räkna en af de sina på borgmästaresätet. 
De amerikanska demokrat-tidningarne 
hafva vid ett tillfälle omnämt norrman- 
nen Lars M. Rand för platsen i fråga, 
men med hvad auktoritet vilja vi låta 
vara osagdt. Man kan naturligtvis icke 
så hastigt få allt hvad man vill, men vi 
komma väl dit "bye and bye." 

Minnesota har aldrig haft någon de- 
mokratisk guvernör, ty ingen kan med 
fog kalla vår nuvarande guvernör, John 
Lind, för demokrat, oaktadt han först 
blifvit uppsatt å deras valsedel och se- 
dermera vald med tillhjelp af republi- 
kanarne. 

Förr i tiden ansågs republikansk no- 
mination liktydig med val. Förhållan- 
dena äro nu mera tvifvelaktiga. Ändrin- 
gen inom staten i sin helhet har till och 



86 



med varit så betydlig, att de Östra sta- 
terna, under de två sista kampanjerna, 
före valet betraktat Minnesota som "a 
doubtful State." 

Hennepin county — Minneapolis — gaf 
förlidet år John Lind 19,633 röster. 

Som ett bevis på Minnesotas republi- 
kanska öfverlägsenhet förr i tiden vilja 
vi citera en liten händelse, som tilldrog 
sig före valet 1879. Demokraterna för- 
sökte då göra djupa försänkningar i vår 
stat, och bland andra importerade 
"stump-speakers" befann sig äfven Mr. 
Locke, utgifvaren och redaktören af 
"Toledo Blade," bättre känd under nam- 




net Petroleum V. Näsby, en af Ameri- 
kas qvickaste humorister. 

I mediet af Oktober 1879 var Näsby 
på besök i Minneapolis, och före sin 
afresa inlemnade han till "Pioneer 
Press' " kontor följande opus, som i 
öfversättning meddelas. Den sarkasti- 
ska uppsatsen var skrifven under form 
af ett bref till författarens synnerligen 
gode vän Sam Tilden. Något som vi 
icke kunna åtcrgifva är det kostliga staf- 
ningssätt, som utgör icke det minst ro- 
liga i Näsbys litterära alster. Brefvet 
lydde sålunda: 

"Jag tycker inte alls om Minnesota. 
Jag har varit i Minneapolis och jag ön- 



skar bara att jag vore härifrån så snart 
som möjligt. Jag kommer aldrig att 
tänka på denna stat utan att gråta. 

"Ert val har ännu icke försiggått, men 
snart kommer den dagen, och hvad 
kunna vi då vänta här? — ingenting — 
här har inte varit några gräshoppor i 
år. Man har fått 30 bushels hvete per 
acre, och farmarne få en dollar busheln. 
Här råder bara välstånd, och hvad ha 
då demokraterna för utsigter? Om far- 
marne fått gräshoppor och frostnätter; 
om de inte kunnat betala sina skulder 
och om de inte hade penningar att 
köpa varor och tocke der, så 
skulle jag med nöje resa om- 
kring och hålla tal — men nu 
tjenar det ingentig till. Demo- 
kraterna ha ingen chance, ty 
välståndet är för allmänt. 
Ingen tycks vilja ha någon för- 
ändring. Hvad kunna demo- 
kraterna göra? Hvad tjenar 
det till att kämpa mot elemen- 
terna? Jag reser tillbaka till 
Kentucky och afvaktar bättre 
tider. Möjligen kunna vi bli 
välsignade med rost i hvetet, 
potatis-skalbaggar och svinko- 
lera, och då kommer nog men- 
niskorna att bli så förtviflade, 
att de rösta den demokratiska 
valsedeln; men nu går det inte 
— tjenar inte till att försöka. 
Jag reser som sagdt tillbaks. Skicka 
snart min andel i gulltunnan till Con- 
fedrit X Roads. Der är det ingen fara 
för demokratien, ty som vi förlorat allt 
negerarbete, så ha vi ingen skörd, och 
inte få vi någon heller." 

Att amerikanska republikaner ej alltid 
haft för vana att troget understödja sitt 
partis valsedel hafva vi här i staden haft 
varit fråga om skandinaviska kandidater 
till några af de mera betydande county- 
cmbetena, såsom till exempel hösten 
1892, då Alfred Söderström, nominerad 
till kandidat för county-kassör, på val- 
dagen blef "Left stuck in the mud!" 
trots den skandinaviska pressens och de 



87 



röstberättigade landsmännens ifriga och 
fulltaliga understöd. Resultatet upp- 
väckte en storm af ovilja och de skandi- 
naviska tidningarne i och utom staten 
voro fulla med kritiserande referater öf- 



referat, som var synligt i en Chicago- 
tidning. Det lyder sålunda: 

"Fy skam, Minneapolis! Du bar se- 
dan Söderströms fall betydligt sjunkit i 
vår aktning. Förr kallade vi dig qvarn- 




!2i 



tu 

25 

la 
K 

n 
o 

Hl 

O 

o 



O 

« 

â– O 

o 
a 

w 

o 

i 

<! 



M 

O" 

CO 

a 



ver valets sorgliga utgång. Många af 
tidningarnes kommentarier innehöllo 
allvarliga fingervisningar åt det republi- 
kanska partiet, hvilket utrymmet icke 
tillåter att här repetera, vi vilja derföre 
endast återgifva slutklämmen eller sna- 
rare sagdt det kortaste och mest pikanta 



staden; nu får du heta mjölby så 
länge du lefver." 

Orsaken till Söderströms nederlag 
kom från andra, fjerde, femte och åtton- 
de warden, inom hvilka det puritanska 
Yankee-elementet är förherskande. 

Söderström är likväl ej ensam om 



88 








SECOND AVENUE VID GUAKANTY LOAN BUILDING. 

denna erfarenhet. Det var från ofvan- Måtte dessa vara skandinavernas sista 

nämda wards som sedermera Sherif? sorgliga erfarenhetsrön här i stadeti, ty 

John Hohnberg och County Attorney skulle ett sådant politiskt drama åter- 

James Peterson erhöllo ett dolkstygn i uppföras, blef det förvisso en spik i det 

ryggen af sina amerikanska menings- republikanska partiets likkista i Henne- 

fränder. pin county. 



89 



STADENS BEFOLKNING. 

Efter inbördeskrigets slut var det som 
skandinaverna först började att ström- 
ma in hit i större mängd och ha sedan 
oafbrutet tillväxt i antal. Att från den 
tiden specificera deras antal år från år, 
skulle som resultat endast lemna en 
något så när proportionerlig tillökning 
af totalsumman. Vi vilja derföre endast 
stanna vid år 1880, då det rådde en sär- 
deles stor lifaktighet inom den skandi- 
naviska kolonien. Skandinaverna ut- 
gjorde då ej mindre än en sjettedel af 
stadens befolkning. De trenne natio- 
nerna voro sålunda representerade: 

Personer födda i Sverige.... 3,048 
Personer födda af svenska för- 
äldrar 1,042 

4,090 

Personer födda i Norge 2,567 

Personer födda af norska för- 
äldrar 1,049 

3,616 

Personer födda i Danmark... 234 
Personer födda af danska för- 
äldrar 116 

350 

Summa skandinaver 8,056 

I förstäderna funnos dessutom 98 
skandinaver, hvadan totalsumman upp- 
gick till 8,154. 

År 1895 räknade Minneapolis, enligt 
nämda års folkräkning, 192,833 invånare. 
Angående sammansättningen af denna 
befolkning hade statens sekreterare, Al- 
bert Berg, synnerligen vinnlagt sig om 
att klassificera antalet skandinaver inom 
de båda städerna Minneapolis och St. 
Paul. 

Vid genomläsandet af nedanstående 
bulletin får man ej lemna ur sigte det 
faktum, att statssekreteraren i totalsum- 
man endast har fäst afseende vid "födel- 
seorten." Om man ej så gör, blir rap- 
porten lätt vilseledande. 

Rapporten uppgifver till exempel att 
vi ha 21,170 svenskar i staden. Detta 
innefattar ej alla de tusentals svenskar, 
som äro födda här i landet af svenska 
föräldrar, och hvilka, enligt Bergs åsigt 
— och det är den rätta — äro amerika- 
ner. Rapporten visar att 64,064 invå- 



nare i Minneapolis, eller 33.22 procent, 
äro hit från främmande land inflyttade. 

Nordens tre folk är det förherskande 
elementet. Endast i två wards, det för- 
sta och trettonde, faller deras antal un- 
der 1,000-märket, under det att i de så 
kallade skandinaviska wards, det sjette 
och elfte, går antalet upp till 6,437 i det 
sjette och 5,558 i det elfte. Vi ha två 
svenskar på hvarje norsk, eller rent ut 
sagdt: vi ha 21,170 svenskar, 12,275 nor- 
skar och 1,515 danskar; således 34,960 
skandinaver i Minneapolis. Närmast 
skandinaverna komma tyskarne med 
8,933 och kanadiensarne med 7,748. 

Det tredje wardet är det så kallade 
tyska wardet, med en tysk befolkning 
belöpande sig till 2,434. Första wardet 
har 1,572 tyskar. I intet annat ward nå 
tyskarne upp till 1,000-märket. Fjerde 
wardet har 807 och sjette 835. Dessa 
fyra ward ha 5,648 af hela stadens tyska 
befolkning — 8,933. Samma ward ha 
9,219 skandinaver och i det tredje war- 
det finnes der tusen skandinaver fler än 
tyskar. 

Endast 508 irländare finnes det i för- 
sta wardet; det tredje wardet har 792 
och det fjerde 613 invånare af irländsk 
börd. I dessa tre wards finnes det alltså 
1,914, eller närmare tre fjerdedelar af 
stadens hela irländska befolkning — 
3.876. 

Af stadens i England födde invå- 
nare, till antalet 2,264, äro 1,312, eller 
mer än hälften, bosatta i tredje, fjerde, 
femte och åttonde warden. 

De i Nordens tre land födde äro för- 
delade på olika wards på följande sätt: 

Första, 898; andra, 1,548; tredje, 3,609; 
fjerde, 2,552; femte, 3.150; sjette, 6,437; 
sjunde, 2,188; åttonde, 1,538; nionde, 
3,414; tionde, 2,146; elfte, 5-558; tolfte, 
1,529: trettonde, 393. 

I det sjette wardet utgöra skandina- 
verna omkring en tredjedel af befolk- 
ningen; i det elfte, en tredjedel; i det 
sjunde, en femtedel; i det nionde, en 
femtedel; i det tionde, en fjerdedel. 
Procenten faller i åttonde ned till en 
tiondedel och i andra till en sjundedel; 



90 



i första utgöra skandinaverna omkring 
en sjundedel af hela befolkningen. 

Följande tabell visar antalet invå- 
nare i de olika warden, samt huru mån- 
ga af dem äro födda här eller i främ- 
mande land: 





W 


hH 


hH 




D <D 


Ml 


B 


Wards— 




ff 


B 
o3 




r (0 




fD 




. i-k 




*-t 




• o 




» 




Ik- 




O. 



Första I 13,915| 

Andra 1 11,324 

Tredje | 26,758 

Fjerde ! 24,043 

Femte | 23,256 

Sjette I 15,519 

Sjunde | 11,404 

Ã…ttonde I 16,440 

Nionde | 15,777 

Tionde | 8,450 

Elfte I 15,597| 

Tolfte I 6,976 

Trettonde | 3,374 

I 

Summa 1192,833 



8,378 


5,537 


8,472 


2,852 


16,928 


9,830 


17,993 


6,050 


17,388 


5,86S 


7,172 


8,347 


8,072 


3,332 


13,367 


3,073 


10,018 


5,759 


4,990 


3,460 


8,710 


6,887 


4,641 


2,335 


2,640 


734 


128,769 


64,064 



Om barn, födda af invandrande föräl- 
drar, lades till föregående tabell, blefve 
resultatet ett helt annat och totalsiffran 
skulle utan tvifvel bli närmare 100,000 
än 64,064, och procenten bli närmare 50 
än 33.22. 

Skandinaverna hvar för sig inom de 
olika warden äro fördelade på följande 
sätt: 



Wards. 



Sven- 
skar. 



Norr- 
män. 



Dan- 
skar. 



Första 

Andra 

Tredje 

Fjerde 

Femte 

Sjette 


564 1 261 

1,043| 466 

2,098| 1,439 

1,623| 844 

2,090| 929 

4,0.-.6| 2,186 

1,305| 762 

1,126| 361 

2,120| 1,176 

1,362| 758 

2,747 1 2.484 

763 1 528 

273| 81 

1 


73 
39 
72 
85 
131 
195 


Sjunde 

Ättonde 


121 
51 


Nionde 

Tionde 

Elfte 

Tolfte i..... 

Trettonde 

1 


118 

20 

327 

2.38 
39 


Suiiujiu 


21,170| 12,275 


1,515 



Följande tabell visar födelseorten för 
Minneapolis' invånare: 



England 2,264 

Irland 3,876 

Skotland 930 

Wales 215 

Från de bri tiska öarne 7,285 

Tyskland 8,933 

Frankrike 235 

Sverige 21,170 

Norge 12,275 

Danmark 1,515 

Från Skandinavien 34,960 

Ryssland 2,626 

Canada 7,748 

Andra land 2,277 

I främmande land födde.... 64,064 

Inf ödde 128,769 

Finnarnes antal belöper sig till om- 
kring 900. mest flickor. Af dessa äro 
på sin höjd 100 svensktalande. 

Inom parentes vilja vi omnämna, att 
skandinavernas antal i tvillingstaden, 
St. Paul, vid samma tid visade sig vara 
10,190 svenskar, 2,966 norrmän och 1,350 
danskar, hvilket är betydligt mindre än 
det var år 1890. 

Huru stor tillökning, som kommit 
Minneapolis' befolkning samt skandina- 
verna till del under de sista fem åren, 
kan endast Förenta Staternas folkräk- 
ning nästa år gifva oss ett fullständigt 
begrepp om. 

Efterföljande parallel visar befolknin- 
gens tillväxt i Minneapolis i jemförelse 
med folkmängden i St. Paul upp till 
1895. (Se sidan 91.) 

Tjenstflickornas antal här i staden är 
ganska stort och man kan icke låta bli 
att undra, om de verkligen äro inbe- 
gripna inom de vanliga menskliga la- 
garne eller ej, ty ingen vet med säker- 
het huru många som finnas här i staden, 
ej heller hvarifrån de komma eller 
hvarthän de gå, mer än man kan hålla 
reda på sparfvarne som flyga omkring 
på gatorna. Eva McDonald Valesh, 
som egnat sin mesta tid ät arbetarrörel- 
sen här i staden, beräknar att det är 
inemot 4,000 tjenstflickor i Minncapolis. 
Af dessa äro omkring 2,000 af svensk 
eller norsk härkomst. Ungefär 1,000 
äro tyskar, ej fullt 500 fransyskor och 
ett par hundra irliindskor. Häraf kan 
man lätt sluta till, huru svårt det skulle 
bli för de amerikanska luismödrarne att 



91 





MINNEAPOLIS. 


ST. PAUL. 


i86o 


5,821 


0,4C 


1865 


8,106 


12,97( 


1870 


18,087 


20,030 


3875 


32,721 


33,170 


1880 


46,887 


41,473 


1885 


129,200 


111,397 


1890 


164,738 


133,156 


1895 


moooo 





\ÖL,0\30 



)] 



140,292 



få tjenstflickor i händelse emigrationen 
från de skandinaviska länderna skulle 
upphöra. 

Af ofvannämda antal arbeta omkring 
1,500 i hotellen och resten i de privata 
husen. De skandinaviska tjenstfiickor- 
na äro allmänt eftersökta här i staden. 
De arbeta också flitigt från morgon till 
qväll. 

Ingen nation älskar sång mera inner- 
ligt än den svenska och till och med 
den svenska tjenstffickan, som gjort den 
Nya Verlden till sitt hem, har icke för- 
lorat något af denna förkärlek på resan 
öfver hafvet, och då hon som vanligt 
slår till en liten drill, går allt arbete så 
lätt som en dans. Om man derföre lik- 
som Sara står bakom köksdörren och 
lyss, så hör man henne ofta glädtigt 
sjunga: 



"Jag är helt rätt och slätt en tjensteflieka, 
Som sträfvar ifrån morgon och till qväll; 
Dock kau jag, om det höfves, mig nog 

skicka 
SÃ¥ prydligt som den finaste mamsell, 
Jag dagligen får koka, diska, damma 
Och laga månget slag af 'paj' (pastej); 
Men bråkar frun, så gör det just det- 
samma; 
Ty det kan inga fruar stuka mej." 

Den första adresskalender öfver St. 
Anthony och Minneapolis utkom år 
1859 och innehöll 1,265 namn för St. 
Anthony och 942 namn för Minncapo- 
lis; tillsammans 2,207 namn. 

C. A. Widstrand och Geo. H. John- 
son hafva hvardera ett exemplar af den- 
na bok qvar i sin ego, och betrakta de 
den nu som en verklig klenod, ehuru 
densamma, liksom flera af dess efterföl- 
jare, ej innehåller någon Olson och Pet- 
terson eller andra "söner." 



92 



Af dessa finna vi i stället så många 
fler i innevarande års kalender, hvilken 
utkom i slutet af Juli månad. 

Kalendern för 1899 innehåller 97,800 
namn och genom att använda den låga 
multipeln 2.25, skulle Minneapolis' folk- 
mängd för närvarande uppgå till 220,000 
själar. 

Om man gnor igenom boken, så fin- 
ner man ej mindre än 2,388 Johnsons. 
Genom att multiplicera detta nummer 
med 2.25, så skulle antalet Johnsons här 
i staden således vara 5,373. 



STADENS GATOR, BELYSNING, 
KLOAKER OCH BROAR. 

Den första uppmätning af gator i 
Town of St. Anthony och Town of 
Minneapolis verkstäldes af William R. 
Marshall, sedermera guvernör i Minne- 
sota. Gatorna löpa från norr till söder 
och avenyerna från öster till vester. De 
förnämsta gatorna äro 80 fot breda, för- 
utom Hennepin, Washington, Minne- 
lialia och Park avenucs, som hvardera 
':to 100 fot breda. De längsta gatorna 




SYNDICATE .\RCADE A NICOl.Li:! .\\ KM K 



Det finnes 1,212 Olsons, 1,886 Ander- 
sons och 1,275 Pettersons. 

Alla dessa "sons" hafva ökats i antal 
sedan förlidet år, med undantag af Pet- 
tersönerna, som äro ett hälft hundra 
mindre till antalet än i fjor. 

Mr. Davison, utgifvaren af stadens 
adresskalender, presenterar allmänheten 
i år med sin tjugosjunde årsupplaga, 
och kan han med skäl betraktas som en 
"namnkunnig" man. 



äro Lyndale avenue och Lake street. 
Den förstnämda går från Camden Place 
(som förut kallades Shingle Creek) i 
norr till Minnesota River i söder, öfver 
sexton mil. Den senare går från Mis- 
sissippi-floden till norra ändan af Lake 
Calhoun, ett afstånd af fem mil. Wash- 
ington avenue har ungefär samma längd 
från Cedar aveiiue till norra stadsgrän- 
sen. 
På båda sidor om Mississippi äro de 



93 



gator, som löpa parallelt med floden, 
betecknade med nummer, räknadt från 
floden. Hennepin avenue på västsidan 
samt Central avenue på östsidan äro 
gränslinien mellan norr och söder, hvar- 
ifrån avenyernas nummerordning tager 
sin början. Avenyerna genomskära ga- 
torna i rät vinkel. I äldre tider hade 
avenyerna namn i stället för nummer, 
och om det skulle intressera någon 
Minneapolisbo att veta hvad hans 
"mammas gata" kallades förr i tiden, 
så uppgifves härmed den gamla benäm- 
ningen å våra avenyer: 

VESTRA SIDAN AF FLODEN. 

Minnetonka street — First avenue south. 
Helen street — Second avenue south. 
Oregon street — Third avenue south. 
California street— Fourth avenue south. 
Marshall street— Fifth avenue south. 
Cataract street— Sixth avenue south. 
Russell street — Seventh avenue south. 
Ames street — Eighth avenue south. 
Rice street— Ninth avenue south. 
Smith street— Tenth avenue south. 
Pearl street— Eleventh avenue south. 
Huey street— Twelfth avenue south. 
Hanson street — Thirteenth avenue 

south. 
Lake street — Fourteenth avenue south. 
Vine street— Fifteenth avenue south. 
Clay street— Sixteenth avenue south. 
Avon street — Seventeenth avenue south. 
Utah street — First avenue north. 
Kansas street — Second avenue north. 
Itasca street— Third avenue north. 
Dakota street — Fourth avenue north. 
Nebraska street— Fifth avenue north. 
Harrison street — Sixth avenue north. 
Lewis street — Seventh avenue north. 
Seward street— Eighth avenue north. 
Marcy street — Ninth avenue north. 
Benton street — Tenth avenue north. 
Fremont street — Thirteenth avenue 

north. 
Clayton street — Fourteenth avenue 

north. 
Bingham street — Fifteenth avenue 

north. 
Breckenridge street — Sixteenth avenue 

north. 



ÖSTRA SIDAN AF FLODEN. 

Bay street — Central avenue. 
Mill street — First avenue southeast. 
Pine street — Second avenue southeast. 
Cedar street — Third avenue southeast. 
Spruce street — Fourth avenue south- 
east. 
Spring street — Fifth avenue southeast. 
Alaple street — Sixth avenue southeast. 
Walnut street — Seventh avenue south- 
east. 
Aspcn street — Eighth avenue southeast. 
Birch street — Ninth avenue southeast. 
Willow street — Tenth avenue southeast. 
Elm street — Eleventh avenue southeast. 
Linden street — First avenue northeast. 
Oak street — Second avenue northeast. 
Dakota street — Third avenue northeast. 
Todd street — Fourth avenue northeast. 
Dana street — Fifth avenue northeast. 
Wood street — Sixth avenue northeast. 
St. Paul street — Seventh avenue north- 
east. 
St. Anthony street — Eighth avenue 

northeast. 
St. Peter street — Ninth avenue north- 
east. 
St. Martin street — Tenth avenue north- 
east. 
Genevieve street — Eleventh avenue 
northeast. 

Förändringen å dessa namngifna ga- 
tor till numrerade avenyer egde rum år 
1873. 

Numreringssystemet på våra gator 
och avenyer erbjuder en beqväm metod 
för husnumrering. Hörnnumret af 
hvarje qvarter begynner med ett nytt 
hundratal, hvilket korresponderar med 
gatunumret. Husnumret tillkännagif- 
ver således huru långt man har till 
målet. Hv^r ett exempel: Numro 823 
Seventh street south är beläget på Sev- 
enth street, söder om Nicollet avenue, 
mellan Eighth och Ninth avenues. 

Den sammanlagda längden af alla ga- 
tor inom den inkorporerade stadsgrän- 
sen är ungefär åtta hundra mil. 

Den första affärsverksamheten i Min- 
neapolis var koncentrerad omkring det 
nuvarande Bridge Square, hvarefterden 



94 







i4 
u 
O 

h-I 
n 

o 

H 

t/3 

O 

u 

o 

t— < 

o 

<: 

w 



o 

< 

(Q 

Q 
W 

H 

W 
Oi 
i- 
c/) 

Q 

K 
H 



sedermera drog sig upp till Washington 
avenue, livilken egentligen från första 
beirjan och i långliga tider var pulsådern 
i stadens affårslif, tills att de större fir- 
morna slutligen efter hand började dra 
sig uppåt Nicollet avenue, den nu för- 



nämsta afYärsgatan i staden. Här ligga 
nu de stora dambutikerna, och qvinno- 
verlden i Minneapolis trängcs här dag- 
ligen på de gatubreda trottoarerna för 
att i tid komma i åtnjutande af de mån- 
ga olikartade "Bargain Sales," som här 



95 



dagligen äro på tapeten. När qvällen 
faller på har denna gata ett nästan sago- 
likt utseende. Då stråla butikerna i tu- 
sentals elektriska lågor och lysa upp 
gatan långa vägar. De kulörta ljusen 
brinna i alla möjliga former samt i 
långa ramper längs husfasaderna. 

Allt eftersom afifärerna dragit sig 
uppåt Nicollet avenue har Washington 
avemie, stadens äldsta aflfärsgata, fått 
en helt annan karakter. Den har nu, 
med några få qvarters undantag, blifvit 
en riktig judegata. Här ser man snart 
ej annat än "de gyllene kulorna," pant- 
lånarnes skyltar, krogar, "Dime Muse- 
ums," auktions- och "Second Hand 
Stores," klädesstånd samt en mängd 
"hotel," hvilka bjuda på 15 och 25 cents 
logi. 

Enligt hvad krönikan förmäler, måste 
det vara på någon af dessa platser som 
C. A. Tolleen, den putslustige Denver- 
korrespondenten, tog in, då han en gång 
under den kalla säsongen gästade vår 
stad. Han skildrar sin erfarenhet på 
följande roliga vis: 

"Jag kunde ej sofva en blund 
I nattens ensliga, tysta stund: 
Ty vinterns kyliga vind gjorde allt 
SÃ¥ bistert, bitande kallt. 

"Då hörde jag tätt vid min säng 
Ett gräsligt, gnisslande, gnidande fläng; 
Det lät som när John S. Johnson går 
På skridskor och verldsrekord slår. 

"Och upp jag for och jag såg 
En syn, som aldrig går ur min håg, 
Två 'Bugs,' som täflade om ett pris 
På skridskor å tvättfatets is." 

Om hyran är billig på sådana platser 
så är ohyran så mycket obilligare, och 
det rådligaste är för hvarje landsman, 
som besöker staden, att undvika dessa 
billiga, orenliga och på samma gång 
kanske farliga platser. 

Den förnämsta af våra fashionabla 
gator är Park avenue. Här ser man 
dagligen den förnäma och rika verldens 
ekipager rulla fram med noblessens da- 
mer i eleganta toiletter, samt fotgän- 
gare och bicyklister i oändlighet. 

Upplysningen i Minneapolis bestrides 
för närvarande af 810 elektriska lampor, 



4,781 gaslampor och 1,941 gasoline- 
lampor, inalles 7,532 gatlampor. Inne- 
varande års kostnad för hvarje gasoline- 
lampa per år är $7.50 och för hvarje 
elektrisk lampa $108.50 (beräknadt att 
brinna alla nätter, 3,500 timmar å 3.10 
cents per timme) eller $90 per lampa, 
enligt månskens-schemat (2,250 timmar 
å 4 cents per timme). Kostnaden för 
hvarje gaslampa för hela året är $11.20; 
fyra dollars per år betalas då för under- 
håll och tandning af hvarje lampa samt 
$1 för hvarje 1,000 kubikfot gas; hvarje 
gaslampa skall bränna fyra fot gas i 
timmen samt brinn,a i,8co timmar. En- 
ligt denna reglering har staden anslagit 
för innevarande år $161,000, på det att 
vi icke måtte vandra i mörkret. Be- 
lysningsomkostnaderna hafva blifvit så 
pass reducerade, att ofvannämda anslag 
är $9,000 mindre än för år 1898. 

En af guvernementets agenter upp- 
gjorde förliden Juli månad en rapport 
öfver Minneapolis och St. Paul och en- 
ligt de paralleler, som han uppdragit, 
kan man se att "Minnie" i många afse- 
enden betydligt tagit lofven af "Paul." 

De båda städernas skulder äro unge- 
fär lika, enligt denna rapport. Minne- 
apolis är skyldig $8,315,000, under det 
att St. Paul har att betala $8,211,000 
innan staden blir "square" med denna 
verlden. De två städernas inkomster 
äro ungefär i samma proportion — Min- 
neapolis tar in från alla källor $4,505,- 
481.60, St. Paul $4,430,072.42. Under 
det att Minneapolis har större inkom- 
ster, visar hon bättre afTärstakt genom 
att icke slösa bort så mycket som sin 
granne. St. Pauls utgiftskonto för ett 
Ã¥r stiger till $3,856,004.62, under det att 
Minneapolis' utgifter för samma tid be- 
löpa sig till $3,796,589-39- 

När det kommer till frågan om upp- 
fostran kommer St. Paul så långt bort, 
som om man såge på staden genom den 
orätta ändan af kikaren. Minneapolis' 
allmänna biblioteker innehålla 106,020 
volymer, under det att St. Paul endast 
har 47,151. Det finnes fyra högskolor i 
Minneapolis med 108 lärare. St. Paul 



96 



har samma antal skolor, med endast 53 
lärare. 

Enligt samma statistiker står Minne- 
apolis långt fram.för i nummerantal och 
förluster vid eldsvådor. Minneapolis 
brände upp $521,268 värde af egendom 
mot St. Pauls $159,958 under förlidet år. 
Dödsfallen i Minneapolis öfverstiga dem 
i St. Paul. I Minneapolis dogo 2,052 
personer och i St. Paul 1,985, hvilket 
gör dödsproportionen 9.09 för Minne- 
apolis och 8.51 för St. Paul. 

Fastigheterna i Minneapolis röna bätt- 
re efterfrågan än de i St. Paul. De rela- 
tiva värdena äro $88,113,676 emot $78,- 
523,015, och skatterna här voro $23 per 
$1,000 och i St. Paul $21. 

I fråga om gatuläggning är St. Paul 
mera inne för sandsten. Der har man 
närmare tre gånger så mycket sand- 
stens-sättning som i Minneapolis, under 
det att Minneapolis har omkring fem 
gånger så mycket granit-, fyra gånger 
så mycket tegel- och två gånger så 
mycket cedar block-sättning som St. 
Paul eger. 

Statistikern jemför sedan gatorna. 
Minneapolis har 12,188,844 qvadrat yards 
mot St. Pauls 8,983,900. St. Paul rengör 
3,385,000 yards gatyta hvarje vecka, un- 
der det att Minneapolis rengör 3,200,000. 

Minneapolis tar in $307,000 från krog- 
skatter under det St. Paul tar in $283,000 
från samma inkomstkälla. 

Denna statistik gäller till alla delar 
för förlidet år och kan gifva en hvar 
ett bättre begrepp om vår stads hurtiga 
framåtskridande i förhålllande till dess 
äldre broder. St. Paul. 

Huru många af de tusentals personer, 
som dagligen promenera utmed "News- 
paper Row," på Fourth street, kunna 
göra sig en föreställning om, att mer 
än ett hundra fot under gatan flyter en 
ström, och kanske i detta ögonblick en 
båt med en liten arbetskår glider fram 
på densamma. Besynnerligt som det än 
må synas, finnes det en sådan flod och 
på dess vatten en sådan farkost, ehuru 
det varit förunnadt få, ja ganska få, att 
se denna underbara scen. Dröm nu icke 



om några elfvagrottor eller inbilla eder, 
att någon har upptäckt en underjordisk 
flod och en okänd grotta att täfla med 
Kentuckys "hole in the ground." Flo- 
den är helt enkelt en kloakström. Min- 
neapolis har kloaker stora nog och med 
vatten nog för att göra dem trafikabla 
och vissa äfventyrslystna personer hafva 
åtskilliga gånger företagit en båtfärd 
eller vandring till fots i underjorden. 
Tag som exempel North Minneapolis- 
tunneln, som börjar på Fifth street 
north, nära Bassett's Creek. Den går i 
diagonal riktning under staden och un- 
der alla andra kloaker, och uttömmer 
sitt innehåll vid foten af Eighth avenue 
south. Denna tunnel är åtta fot bred 
och åtta fot hög och utefter dess botten 
flyter beständigt tio till tolf tums djupt 
vatten, eller mer än nog att föra en 
ordinarie båt. Vissa tider håller tun- 
neln tre eller fyra fot med vatten, men 
då är det bäst för båtpartier att stanna 
hemma, ty annars skulle de lätt gå för- 
lorade i forsen. Detta är den största 
och djupaste kloaken i staden. Ungefär 
vid Hennepin eller NicoUet avenue lig- 
ger den 140 fot under jordytan. Det är 
också den vigtigaste, ty den dränerar 
icke allenast hela norra Minneapolis, 
utan äfvenledes distrikten omkring Lor- 
ing Park och Lowfy Hill. Stadens alla 
kloaker skulle, om de vore utsträckta i 
en enda linie, utgöra en våglängd af 
152 mil, eller så långt som härifrån och 
till Duluth. För detta arbete hafva våra 
hederliga Minneapolisboar betalt den 
lilla nätta summan af $4,345,528. 

En liten "sewer outing," eller "in- 
ning," hvilket det snarare borde kallas, 
i någon af dessa större kloaker, är sär- 
deles intressant, vare sig resan företages 
i båt eller i ett par voluminösa gummi- 
stöflar. Den allmänna tanken är att en 
"sewer" är gömstället för all slags ve- 
dervärdig och motbjudande stank, far- 
liga gaser och en oändlig mängd af 
deles intressant, vare sig resan företages 
lumpsamlare icke skulle kunna motstå. 
Detta är helt och hållet en missuppfatt- 
ning. Det är sant, att en hel del oren- 



97 



lighet passerar igenom dessa kloaker, 
men rännstenarne på NicoUet avenue 
under en regnstorm, och lukten från de 
halfruttnade cederträblocken i gatlägg- 
ningen en varm dag äro lika vämjeliga; 
så grundlig är ventileringen i kloaksy- 
stemet. Tidningsrapportörer och åtskil- 
liga smärre sällskaper, deribland en väl- 
känd damfotograf, hafva flerfaldiga 
gånger på inbjudan af vår landsman, 
kloakingeniören, Carl Ilstrup, företagit 
ett par timmars underjordisk resa, och 
befunno de sig mesta tiden mer än loo 
fot under jorden, oaktadt de skredo 
framåt beständigt. De funno naturligt- 
vis alla en sådan färd nymodig och in- 
tressant. Men, någon torde ropa: 
"Råts!" Ja, råttor finnes det visserli- 
gen dernere, stora och grymma nog att 
utan tvekan våga sig på en stor vild- 
katt. De anfalla äfven menniskor, om 
de äro många nog samt tro sig vara i 
fara; men en man med ett par långa 
gummistöflar och en käpp i handen ståt 
utom all fara. Norra Minneauolis tun- 
neln är icke den enda af ofvannämda 
storlek. Den nya tunneln på Twenty- 
sixth Street, som dränerar åttonde war- 
det, är af samma storlek, och så är 
äfven den på östsidan, men den norra 
tunneln är den längsta, två mil. Föru- 
tom kloakledningarne, äro gatorna un- 
derlagda med ett inveckladt system af 
pipor för vatten, gas, elektriskt ljus, 
elektrisk spårväg, brandalarm-, telegraf- 
och telefontrådar. 

I stadens tjenst äro flera skandinaver 
anstälda inom kloak-konstruktions-de- 
partementet, nemligen Carl Ilstrup 
(norrman), hufvudingeniör; N. J. Lund 
(norrman), "transit-man"; August Rydh 
(svensk), bokhållare; L. E. Ström 
(norrman) och S. Johnson (svensk), 
ingeniörer, samt A. Anderson, Wm. An- 
derson, C. Adamson och A. Dahlgren 
(alla svenskar), förmän för konstruk- 
tionsarbetet. Alla dessa, med ett par 
undantag, hafva tjenstgjort inom detta 
departement i elfva upp till aderton års 
tid. 

Bland de arbetare, som voro med om 



att bygga den första kloakledningen 
under året 1871, finna vi irländaren 
Larry Broderick. Vi kunna icke gerna 
undvika att gifva honom ett särskildt 
omnämnande, alldenstund han är en af 
de få så kallade civiliserade menniskor, 
som icke har reda på sin egen ålder. 

Han är ett af de original man läser 
om i böcker, men sällan träffar i verk- 
ligheten. 

Då han kom till Förenta Staterna år 
1844, for han direkt till Washington och 
stannade der tills efter kriget. Hur 
gammal han var, då han anlände hit till 
landet visste han icke och tycks ej fråga 
mycket derefter. 

Hans argument är rätt och slätt detta: 
"Hvad är det för nytta till att hålla reda 
på hur gammal man är? Om man är 
vid god helsa och kan utföra ett dags- 
arbete, det är allt hvad man behöfver. 
Jag bryr mig icke om antingen jag är 
50 eller 100 år. Jag känner mig fortfa- 
rande 'all right'." 

Broderick var i Washington vid den 
tid då president Lincoln blef mördad, 
och var en af de fyra män, som lyfte 
lönmördaren Wilkes Booths lik ner uti 
den grofva brädlår, i hvilken han ' blef 
begrafven under fängelsegolfvet. 

Broderick kom till Minneapolis år 
1866. Han bor fortfarande med sin hu- 
stru och familj i ett litet trähus. No. 
616 Eighth avenue south, hvilket låg i 
skogen i utkanten af staden, då han 
flyttade in deri för 23 år sedan. Han 
har bott i samma hus hela tiden och gif- 
vit akt på huru staden vuxit upp rundt 
omkring. Hans moder dog vid 99 års 
Ã¥lder. Han sjelf tror sig vara omkring 
80 år. Broderick har endast varit en 
simpel arbetare allt sedan han kom till 
Minneapolis, och är för närvarande an- 
stäld i stadens tjenst, under Street Com- 
missioner Cole i femte wardet. 

De båda settlementen på ömse sidor 
om floden kände redan i tidigare dagar 
behofvet af beqvämare kommunika- 
tionsmedel, och St. Anthony förenade 
sig med Minneapolis endast på det vil- 
kor att (.venne tullfria bryggor skulle 



98 



byggas öfver Mississippi-floden, den 
ena ofvanför och den andra nedanför 
hängbron. 

Det första transportmedlet under ter- 
ritorie-tiden var den färja som Franklin 
Steele lät bygga och som sedan sköttes 
af kapten Tapper, hvilkens fria och 
skämtsamma konversation samt stora 



ras damer stt passera öfver bron. Ett 
tillfällighetsgolf af plankor lades öfver 
golfbjelkarne och det lilla sällskapet 
passerade öfver den stora floden på den 
första hängbro, som någonsin byggts 
öfver Mississippis vatten, under jublan- 
de hurrarop från den åskådande folk- 
massan. 




DEN FÖaSTA HÄNGBRON (1857.) 



kärlek för qvickheter roade alla, som 
hade anledning att fara öfver floden. 

St. Anthony tillhör äran att hafva 
byggt den första hängbro, som någonsin 
blifvit spänd öfver den väldiga Missis- 
sippi-floden. Franklin Steele var den 
som först fick denna storartade idee, 
och bildade han tillsammans med H. T. 
Welles med flera Minneapolis Bridge 
Company år 1854. Naturen, allas vår 
moder, tycktes likväl icke vilja gynna 
de friheter man tog med hennes maje- 
stätiska flod, ty då bron just närmade 
sig sin fullbordan blåste hon ner hela 
företaget. Brobyggarne läto likväl icke 
afskräcka sig utan började arbetet på 
nytt. Då ingeniör Thomas M. Grifiith 
kommit så långt att den sista golfbjel- 
ken blef nedlagd, inviterade han tid- 
ningspressens representanter jemte de- 



Sedan bron blifvit öppnad för allmän 
trafik, firade de båda städernas medbor- 
gare denna vigtiga händelse med en 
större festmiddag på St. Charles Hotel 
i St. Anthony. En större procession, 
öfver en mil i längd, hade förut mar- 
scherat genom de båda städernas för- 
nämsta gator och dundrande salut gif- 
vits från en kanon, som var sta- 
tionerad å Nicollet Island för att utba- 
suna den glädje, som för tillfället var 
rådande. 

Kapten John Tapper, som förut i 
många år fört färjan, steg nu i graderna 
och blef tulluppbördsnian för att uppta- 
ga bropengarne, 25 cents för åkande och 
5 cents för fotgängare. En skylt, som 
hängde vid hvardera ingången till bron, 
lydde som följer: 



99 



CAUTION! 

Ten dollars flne for drlving any ani- 

mal on this bridge at a faster 

galt than a walk. 

RÃ…TES OF TOLL: 

For each foot passenger 05 

Horse, mare or mule, wlth or 

without driver 15 

Two-horse, two-mule or two-ox 

teatQ, loaded or unloaded, 

wlth driver 25 

And for each additional horse, 

mule or ox 10 

Slngle horse carrlage 25 

Cow or ox 10 

Sheep or swlne 02 

Vlsltors are requested not to de- 
face the woodwork or paint, with 
bnlves or penclls. 



Bron var bolagets egendom i om- 
kring femton års tid, då Hennepin 
county inköpte densamma och afskaflfa- 
de tullen. 

I 1875 hade trafiken så tilltagit att 
en ny hängbro, för en kostnad af 
$223,000, måste byggas i den gamlas 
ställe med starkare material, bredare 
kör- och gångbanor, samt högre torn af 
sten. 

Äfven denna bro blef snart otidsenlig 
och år 1886 bygdes den nuvarande dub- 
belhvälfda stålbron, hvilken torde stå i 
evärdeliga tider. 

Fastighetsegare i norra och södra 
Minneapolis insågo tidigt nödvändighe- 
ten af att öppna flera brovägar öfver 
floden och ett bolag organiserades för 




DEN ANDRA HÄNGBKON (1877). 



/I vXlC .i t\ 



100 




i4 
D 
G 
< 

> 

m 
O 

â– â– < 
> 

W 
I— > 

V) 

W 

IX 
H 

a; 

O 

< 
w 

O 

fa 
< 



lOI 



att bygga tvenne nya tullbroar år 1857. 
Den ena bron bygdes vid Christmas 
avenue i norra Minneapolis och den 
andra vid ändpunkten af universitets- 
området i södra Minneapolis. Efter att 
hafva varit i bruk i knappt två års tid 
hände det ej bättre än att det ovanligt 
höga vattenståndet och den strida for- 
sen helt och hållet bortsopade de båda 
nya och vackra broarne den 3:dje Juni 
1859, till stor förlust för bolaget och 
obeqvämlighet för allmänheten. 

När sedermera St. Anthony och Min- 
neapolis förenades till en stad 1872 byg- 
des de tvenne broar, som nu äro beläg- 
na, den ena vid Plymouth avenue i 
norr och den andra vid Tenth avenue 
south. 

De nästa broar i ordningen voro 
Washington avenue bron, som bygdes 
Ã¥r 1884, samt Twentieth avenue north, 
Franklin avenue- och Lake street-bro- 
arne år 1888-89. 

Förutom dessa sju. trafikbroar finijes 
det sex stora jernvägsbroar, spända öf- 
ver floden inom stadsgränsen. Den 
dyrbaraste och mest substansiela af 
dessa är "Manitoba viadukten," strax 
intill fallet. Det är en stenbro med 2^ 
symmetriska stenhvalf, som springa upp 
från flodbädden. Det tog två år att 
bygga denna bro, och kostade densam- 
ma $650,000. Antagom, att Minneapo- 
lis skulle hemfalla åt förfall och glöm- 
ska, komme dock detta solida jetteverk 
af murad sten att qvarstå i sekler efter 
det alla våra andra byggnadsverk för- 
svunnit, som om de varit bygda på 
lösan sand. 

SKOLVÄSENDET. 

Sommaren 1849 ijörjade stadens första 
skola i ett litet stockhus och förestods 
då af Miss Electa Bachus. Det lilla 
skolhuset var försedt med barktak, myc- 
ket små fönster och en dörr så låg, att 
man måste ödmjukt böja på ryggen, 
om man ville komma dit in. 

Hösten samma år bygdes ett särskildt 
skolhus, hvilket var den första skol- 



byggnaden inom den nuvarande grän- 
sen af Hennepin county. 

Bland äldre skolbyggnader, som fäst 
någon väsendtlig uppmärksamhet, räk- 
na vi Washington School. Efter det 
Union School-byggnaden nedbrann 1865 
öfverflyttades barnen till Fletcher's 
Hall, der de fortsatte med sina studier, 
tills den nya stenbyggnaden, hvaraf vi 
här se en afbildning, intog det ned- 
brunna skolhusets ursprungliga plats. 
Washington School-byggnaden hade ett 








DEN FORNA WASHINGTON-SKOLAN. 

högt och imponerande läge och utpeka- 
des såsom en af de vackraste offentliga 
byggnaderna i staden. I tidernas lopp 
förändrades den till högskola. Många 
af våra läsare torde ännu komma ihåg, 
att vid sidan af denna ståtliga byggnad 
fans en hög klockstapel af trä, hvilken 
uppfördes för det volontära sprutman- 
skapets räkning. Det var då stadens 
enda brandsignals-station, och här ring- 
de den stora klockan alarm i många 
års tid, tills slutligen en ångpipa på 
"The Island Paper Mill" fick göra tjenst 
med brandsignaler. Skolbyggnaden 
nedrefs år 1889 för att bereda rum för 
den jettestora Court House- och City 
Hall-byggnaden. 

Folkskolan i Minneapolis har på se- 
nare tider tagit jettesteg framåt, och 
den behöfver sannerligen icke skämmas 
vid en jemförelse med folkskolan i öf- 
riga större städer. Att den icke vunnit 
behörig stadga, att åtskilligt återstår 
att komplettera och rätta, faller af sig 
sjelft. Men besinna vi, huru ung den 
är, huru den vuxit såväl utåt som inåt, 



102 



hvilken liflighet och kraft den utvecklar 
etc, så stå vi der gripna af förvåning 
och beundran. 

Undervisningen i dessa skolor är ord- 
nad med klar blick samt på ett meto- 
diskt, systematiskt och praktiskt sätt. 

Skolorna äro inrymda uti 59 byggna- 
och lärosalar. Byggnaderna äro nästan 
allesammans af tegel eller sten. De fyra 
högskolebyggnaderna äro utomordent- 
ligt vackra och storartade och utgöra 
verkliga prydnader för staden. Skolhu- 
sen äro försedda med ändamålsenliga 
ventilationssystem och uppvärmas med 
ånga. Flera skolhus behöfvas emeller- 
tid, och vi våga, med kännedom om 
Minneapolis' entusiasm för sitt skolvä- 
sen, påstå, att de icke skola låta vänta 
på sig länge. 

"Monroe"-skolan är en af de största 
skolorna i Minneapolis; den har för när- 
varande icke mindre än 1,294 lärjungar. 

Alla läroböcker och nästan all mate- 
riel, som barnen behöfva, tillhandahålles 
dem afgiftsfritt (förutom i högskolor- 
na), en anordning, hvarpå fattiga för- 
äldrar måste sätta stort värde, och som 
helt visst kraftigt och säkert befordrar 
en allmän och jemn skolgång. 

Skolorna i Minneapolis äro talrikt och 
ordentligt besökta. Under sist förflut- 
na läsåret voro 3^,672 barn inskrifna 
(16,779 gossar och 16,894 flickor), deraf 
2,480 tillhörande högskolan. Skolgån- 
gen är ock särdeles jemn: 96 procent 
af barnaantalet besökte förra året dag- 
ligen skolorna. 

Antalet barn inskrifna under inneva- 
rande läsår uppgår till 35,000, en tillök- 
ning öfver förlidet år af 1,327 skolbarn. 

Undervisningen ombesörjes för när- 
varande af 782 lärare och lärarinnor. 

Gift qvinna kan tolereras i vissa fall 
som lärarinna, men helst är man utan 
gifta qvinnor i våra skolor. Att en lära- 
rinna gifter sig under pågående termin, 
kan utgöra tillräcklig anledning till hen- 
nes entledigande. 

Omkring 96 procent af lärarepersona- 
len utgöres af qvinnor. Alla förestån- 
darne med undantag af fyra äro qvinnor. 



De årliga lönerna gestalta sig så- 
lunda: 

För superintendenten $4,000 

För supervisorn för primärskolorna. 2,500 
För supervisorn för sång och musik. 2,000 

För supervisorn för slöjd 1,500 

För supervisorn för teckning 1,500 

För supervisorn för sömnad 1,100 

För föreståndarne 1 skolhus med— 

Fyra rum, frän $650 upp till $750 

Sex rum, från 675 upp till 800 

Åtta rum, från 700 upp till 1,000 

Tio rum, från 800 upp till 1,200 

Tolf rum, från 900 upp till 1,300 

Föreståndarne 1 skolhus med flera rum, 
lön efter särsklldt beslut frän skolrådets 
sida. 

Löneförhöjning eger rum med $25 
till $50 för hvarje år, tills maximum 
blifvit uppnådt. 

De öfriga lärarne inom de olika gra- 
derna hafva första året $400, med tillök- 
ning af $50 för hvarje år, tills lönen 
gått upp till $700, dock hafva den åtton- 
de gradens lärare det åttonde året $750 
och från och med det nionde året $800. 
Högskolelärarnes löner utgöra i medel- 
tal omkring $1,200 och fastställas genom 
särskildt beslut af skolrådet. Biträdande 
lärare inom primärafdelningen hafva 
$350 och inom de öfriga graderna $450. 
Lönerna utbetalas månadsvis af skolrå- 
dets kassör. 

Utgifterna för skolväsendet under det 
senast förflutna läsåret stego till $911,- 
845.90. Deraf betalades 

Till lärares aflöning $463,608.37 

Till bränsle och ljus 18.553.71 

Till läroböcker 10,727.52 

Af hvad här blifvit meddeladt fram- 
går, att skolväsendet i Minneapolis före- 
ter en storartad anblick och är väl värdt 
allt det erkännande, som kommit det till 
del. Så många skolor, så många lärare 
och barn, så många skolpalats, så myc- 
ken egendom! Undervisningen är all- 
sidig, praktisk och tidsenlig. Lärarne 
äro skickliga, materialen ypperliga och 
ledningen af det hela utmärkt. 

Folket gör gerna uppoffringar för si- 
na skolor, de äro dess rikedom, dess 
ögonsten. De äro dess gemensamma 
egendom, äro gemensamma för fattiga 
och rika. Embetsmannens och arbeta- 



103 



rens barn sitta der sida vid sida, åtnju- 
tande samma uppfostran, samma bild- 
ning. Vägen till vetande och lärdom 
är i lika hög grad tillgänglig för alla 
samhällslager. Dottern eller sonen till 
en kusk eller tvätterska kan bli student 
likaväl som guvernörens eller millionä- 
rens barn. 

Det skandinaviska elementet i Min- 
neapolis tillgodogör sig samvetsgrannt 
de stora förmåner, som skolorna erbju- 
da. Den skandinaviska-amerikanska 
ungdomen gör snabba framsteg och till- 
egnar sig med förvånande lätthet den 
amerikanska skolbildningen. 

Den första skandinaviska lärarinna, 
som vunnit anställning vid de ofifentliga 
skolorna härstädes var ett ungt norskt 
fruntimmer. Miss Isabella Johnson, som 
i början af år 1879 blef antagen som 
lärarinna vid Monroe-skolan i södra de- 
len af staden. 




MARY ANDERSON. 

I förbindelse med vårt skolväsen vilja 
vi omnämna en duktig liten svensk Min- 
neapolis-tös. Tidningen "Times" hade 



den I5:de December 1892 föranstaltat 
en täflan bland stadens mindre skolbarn 
och utlofvade ett pris af $10 för den 
bäst skrifna krian. Icke mindre än 4,200 
uppsatser inlemnades och bland det 
stora antalet täflande tillerkändes Maria 
Anderson priset för en kria om kani- 
nen (The Rabbit). H varje skolbarn 
erhöll en timmes tid att skrifva en kria 
öfver något djur, som icke förut varit 
upptaget som studie inom skolan.. 

Maria är dotter till John Anderson, 
som då bodde i No. 35 East Side Fiats. 
Hon var född den 2:dre Mars 1881 och 
anlände hit till landet från Sverige med 
sina föräldrar den i :ste November 1889, 
då hvarken hon eller föräldrarne för- 
stodo ett enda ord engelska. Hon bör- 
jade genast att gå i engelsk skola, men 
man får väl ändå anse det märkvärdigt, 
att ett barn, som tre år förut icke för- 
stod ett engelskt ord, nu kunde vinna 
priset bland en så stor mängd täflande. 
Lilla Maria fick sig således en vacker 
julklapp för sina flitiga studier. 

Bland dem, som utmärkt sig för slöj- 
dens utbredande såsom skolämne, inta- 
ger onekligen Lars Erikson ett bland 
de främsta rummen, icke allenast der- 
före att han i sitt fädernesland var bland 
de förste som satte skolslöjden i gång, 
utan fast mera derföre att han här i 
Amerika anordnade den första slöjd- 
skola, och denna skola bildades här i 
Minneapolis. 

Af sådan anledning, och då Erikson 
med få års undantag varit Minneapolis- 
bo, har nedanstående slöjdhistoria här 
fått intaga plats. 

Lars Erikson är född i Nås' försam- 
ling, Vestcrdalarne, af Stora Koppar- 
bergs län, den 24:de Oktober 1847. 
Efter åtnjutande af en allmän folkskole- 
bildning, antog han, vid icke fullt fylda 
14 år, småskoUärarebefattning inom för- 
samlingen. Omvexlande med skolunder- 
visning och studier dels vid Falu Högre 
Elementarläroverk och dels Upsala 
folkskollärareseminarium, utexamine- 
rades han som folkskolelärare den I2:te 
Juni 1871. 



104 



Redan som ung gosse låg hans håg 
ständigt åt slöjden. 

Utexaminerad från Upsala seminari- 
um med de nya undervisningsmetoderna 
"på hand," dref han sin skolundervis- 
ning med den framgång, att han år 
1876 af Stora Kopparbergs läns lands- 
ting anstäldes som instruktör för lä- 
nets lärareseminarium inom Vesterda- 
larne och Vesterbergslagens distrikt. 
Härvid blef Erikson i tillfälle att bringa 
slöjdsaken på tal och vid ett tillfälle 
skänkte en privat person 1,000 kronor 
för sakens utbredning och en slöjdsko- 
las inrättning. 






LARS ERIKSON. 

Erikson hade emellertid sin första 
slöjdskola inrättad i Äppelby folkskola. 

När han år 1878 antog en förmånli- 
gare lärarebefattning vid Långbanshyt- 
tan i Vermland, inrättade han äfven der 
slöjdskola, hvarvid han af brukspatron 
A. Ros erhöll till skänks en modell- 
samling, värd 200 kronor. 

Vid skolläraremöten passade Erikson 
på tillfället att få slöjdfrågan diskute- 



rad. Af hans embetsbröder upptogs sa- 
ken helt olika. Under det en del lärare 
ansågo saken vara af stor betydelse för 
det uppväxande slägtet, ville en annan 
del gendrifva den, under förevändning, 
att skolans lärare alla redan voro be- 
tungade med allt för många undervis- 
ningsämnen. Erikson medgaf att så 
visserligen vore förhållandet, men att 
dylika "okristliga" ämnen som gevärs- 
exercis och krigsöfningar gerna kunde 
bannlysas från skolan. — "Nej," sade 
Erikson, "med de fredliga vapnen 
(slöjdverktygen) skall samhället civili- 
seras, ej med gevär." 

För slöjdens vidare utbredning bör- 
jade han att i December 1881 utgifva 
en tidning kallad "Slöjdaren," innehål- 
lande ritningar och anvisningar om 
handarbetet i olika branscher. Vid ut- 
ställningen i Örebro år 1883 belönades 
tidningen med silfvermedalj. 

Under tiden företog professor John 
M. Ordway från Boston, Massachus- 
etts, en resa till Sverige för att taga 
kännedom om slöjdsaken, och blef då i 
tillfälle att prenumerera på tidningen 
"Slöjdaren." Derigenom ifppstod en 
korrespondens mellan professor Ord- 
way och Erikson, hvilken brefvexling 
gick ut på att få Erikson hit öfver till 
Amerika för att introducera slöjden. 

Erikson gaf med sig och på våren 
1884 uppsade han sin lärarebefattning 
vid LÃ¥ngbanshyttan och reste till Ame- 
rika. 

Efter landstigningen i New York 
gjorde han en afstickare till professor 
Ordway i Boston, men fortsatte sedan 
resan till Minnesota, der han redan hade 
sin äldsta dotter och slägtingar. 

Ankommen till Minneapolis började 
han känna sig före, hvilka utsigter det 
kunde vara att göra en början med 
slöjden. Ännu främmande för språket, 
måste han anlita sina egna landsmän 
och höll dcrföre sitt första slöjdföredrag 
i Augustana-kyrkan i November, hvil- 
kct föredrag hade till följd att försam- 
lingens dåvarande pastor, J. Ternstedt, 
och Street Commissioner A. P. An- 



105 



derson med flera församlingsmedlem- 
mar tecknade bidrag stora nog att an- 
skaffa åtta hyfvelbänkar och några 
verktyg, och den 8:de December 1884 
öppnades den första slöjdskolan i För- 
enta Staterna. De första slöjdlektioner- 
na höllos i kyrkans undervåning; men 
som brandförsäkringsstadgarne ej till- 
läto snickeriarbeten på platsen, förhyr- 
des en tom butik vid 1218 Third street 
south, der slöjdskolan bedrefs en längre 
tid. 

Skolan existerade dock under svåra 
omständigheter, emedan det var ett för- 
svinnande fåtal som förstod sakens 
egentliga syftemål. En stor del af fol- 
ket hånlog åt sådana "småaktigheter" 
och Erikson blef kallad en stor tok, som 
trodde att förståndigt folk befattade sig 
med sådant skräp i ett land, der allting 
tillverkades med maskiner. — "Ame- 
rika är icke Sverige," sades det. Erik- 
son försökte dock att genom fester etc. 
att få in så pass penningar att icke sko- 
lan skulle dö ut om ock han sjelf fick 
lefva på svältkur. 

Af pligter mot sin familj måste dock 
Erikson gifva upp skolan af brist på un- 
derstöd och antaga plats vid Century 
Music Company, hvarest han arbetade 
två och ett hälft års tid. 

Slöjdskolan låg dock honom alltid om 
hjertat, och då Plymouth-kyrkans "Un- 
ga mäns förening" satte upp en slöjdlo- 
kal vid Fourteenth avenue south gaf 
Erikson en och två timmars undervis- 
ning hvarje afton der. 

Snart nog insjuknade han i en svår 
sjukdom, hvilken höll honom till sängs 
en längre tid och dessutom gjorde ho- 
nom obrukbar en tid derefter. 

Erikson trodde nu att hans framtids- 
plan, för hvilken han lemnat sitt fäder- 
nesland och en god lärareanställning, 
skulle vara grusad. Men annorlunda blef 
förhållandet år 1888, således fyra år efter 
den första slöjdskolan i Minneapolis 
blef anordnad, då saken på allvar bör- 
jat beaktas i Österns stater. 

Mr. C. Falleen från Göteborg hade 
kommit öfver till Boston och der upp- 



satt en slöjdskola efter det så kallade 
Nääs-systemet, men hade snart kommit 
under fund med att detta system till alla 
delar ej gaf den "training," de ameri- 
kanska skolorna kräfde. 

Mr. Falleen uppgaf då skolan och reste 
till Minneapolis och uppsökte Erikson 
och uppgjorde med honom att resa till 
Boston och taga den påbörjade slöjd- 
skolan om händer. 

Erikson, hvilken nästan uppgifvit 
hoppet om någon framgång, lät icke sä- 
ga sig detta tvenne gånger, utan med 
snaraste, eller i början af Februari 1889, 
lemnade han Minneapclis, för att finna 
en fruktbarare jordmån för sin sådd. I 
två och ett hälft års tid undervisade han 
derstädes natt och dag både vinter och 
sommar, ty der var ett intresse utan 
like, och alla syntes nästan vilja "rifva 
Ã¥t sig" metoderna. Att hvarje vecka 
undervisa 120 elever från stadens skolor 
samt öfver 50 lärare och lärarinnor, dels 
i "mechanical"- och konstruktionsrit- 
ning, dels i handarbeten, var mera än 
man kunde begära af en person. Till 
sist dukade dock Erikson under af öf- 
veransträngning och måste i slutet af 
Maj 1891 lemna Boston för att i Min- 
nesotas lämpligare kliinat blifva åter- 
stäld. Eriksons slöjdskola omhänder- 
togs då af Mr. G. Larson. Emellertid 
hade han dock nu att fröjdas åt att hans 
lifsgerning blifvit förverkligad, då slöj- 
den genom de många utskickade lärare- 
krafterna fick sin berättigade plats i de 
allmänna skolorna. 

Efter återhemtandet af helsa och kraf- 
ter, inrättade Erikson år 1894 en privat 
slöjdskola för den så kallade "St. Mark's 
Boys' Club" (bestående till stor del af 
tidningsgossar) vid St. Marks-kyrkan, 
belägen vid Sixth street, mellan Nicollet 
och Hennepin avenues. I tre års tid 
eller till hösten 1897, den tid då Erikson 
reste ut för organiserandet af sin koloni 
vid Mille Lacs-sjön i Mille Lacs county, 
Minnesota, handhade han denna slöjd- 
skola med stor framgång, och då han 
reste, omhändertogs slöjdundervisnin- 



io6 



gen der af hans yngste son, Erik R. 
Erikson. 

Visserligen har Lars Erikson under 
sitt sträfvande för slöjdens utbredning 
plöjt i en hårdbruten mark och till en 
början under stora försakelser, der an- 
dra nu måhända få skörda; men Erik- 
son kan dock fröjda sig åt att hafva 
äran af att han är svensk-amerikanska 
slöjdens fader, och vi, Minneapolisbor, 
hafva äran att den första slöjdskolan 
anlades här. 

STATS-UNIVERSITETET. 

Icke allenast åt elementarundervisnin- 
gen, som är anordnad på ett särdeles 
praktiskt och tillfredsställande sätt, utan 
äfven åt den högre har man skänkt be- 
tydlig uppmärksamhet. 

Följande utdrag ur guvernör Horace 
Austins budskap till statens legislatur år 
1871 visar bäst den praktiska grund, på 
hvilken undervisningen är fotad. Han 
sade nemligen: 

"Låt så vidt möjligt hvarje yngling, 
som lemnar skolan vara kunnig i något 
praktiskt yrke, så att han städse må ha 
till hands ett medel att förtjena sitt 
ärliga uppehälle, och han är försedd 
med en sköld mot lättja, frestelser och 
brott, hvilken kommer att göra sig 
märkbar inom samhället såsom en 
minskning af brotten, en tomhet i fattig- 
husen och fängelserna och en bannlys- 
ning af galgarne." 

Statens universitet inkorporerades den 
25:te Februari 185 1 och dess första 
"Board of Regents," som då utnämdes 
af legislaturen, bestod af Henry H. Sib- 
ley, Franklin Steele, Alexander Ram- 
sey, Isaac Atwater, B. B. Meeker, Soc- 
rates Nelson, C. K. Smith, Wm. R. 
Marshall, N. C. Taylor, Henry M. Rice, 
Abram Van Vorhes och J. Turbcr. 

En del af den första läroverksbygg- 
naden, "Old Main Building," påbörja- 
des 1856, men blef i brist på penninge- 
anslag ej fullkomligt fullbordad förrän 
1868, då det egentliga college-lifvet tog 
sin början. 

Enlig "Board of Regents' " rapport 



för läsåret 1868 hade universitetet fem 
lärare och 109 studenter. 

Universitetsbyggnaderna ligga på en 
höjd prydd med vackra- ekar, helt nära 
den mäktiga Mississippi-floden och 
inom ljudet af de brusande St. Anthony- 
fallen. Få ställen i verlden erbjuda en 
vackrare tafla än den man har framför 
sig från universitetsparken, som för när- 
varande upptager 50 acres land, värde- 
radt till $250,000. 

Med undantag af fyra eller fem af de 
nuvarande läroverken ligga de öfriga 
byggnaderna i en halfcirkel, från den 
ena ändan af parken till den andra. 

Då man inträder på platsen, kommer 
man först till Students' Christian Asso- 
ciation Building; näst i ordningen kom- 
ma Law Building, Old Main Building, 
Library, Mechanic Arts Building, Che- 
mical Laboratory, Pillsbury Hall och 
Armory. Bakom denna rad af bygg- 
nader finna vi Medical Hall, Laboratory 
of Medical Science, Laboratory of Med- 
ical Chemistry, Observatory och Mining 
and Ore Testing Building. Alla dessa 
tretton byggnader, undantagandes Old 
Main Building, hafva blifvit uppförda 
sedan år 1884. 

Förutom dessa finnas tio byggnader 
tillhörande jordbruksskolan (Agricultu- 
ral Department), hvars område består 
af 250 acres, värdt $125,000 och är belä- 
get omkring tre mil från universitetet. 

Det är nöjsamt att erfara att universi- 
tetet för närvarande besitter egendom 
till ett värde af $2,000,000 och* att myc- 
ket af denna egendom beständigt ökas i 
värde. 

Är 1883, då det blef bekant att Chri- 
stina Nilsson skulle besöka Nordve- 
stern, fans det intet auditorium stort 
nog att kunna rymma en större publik. 
Ett förslag framlades då för "Board of 
Regents," med det resultat att Coliseum, 
en ofantligt stor och ful träbyggnad, blef 
uppförd. Denna "musikaliska lada" be- 
gagnades sedermera för exercis och 
terminsafslutningar till år 1894, då den 
nedbrann till grunden. Året derpå, 
1895, anslog legislaturen $75,000 för 



107 




io8 




fr 



Di 
O 

^' 

H 

H 

t— I 
M 
Ö 

a 

D 
-^ 



^^-^^s: 




lOO 



uppförandet af den nuvarande, ståtliga sin fris af allegoriska bilder i basrelief 
kastellika Armory-byggnaden. Biblioteket inrymmer för närvarande 

Bland de nyare byggnaderna tilldra- 37,000 volymer. 




â– ^MR 


1 â– ? 



STATSUNIVERSITETET: PORTAL TILL MEDICINSKA INSTITUTET. 



ger sig biblioteksbyggnaden (Library 
Building) den största uppmärksamheten 
på grund af sin imponerande arkitektur. 
Den är byggd af hvit sandsten i samma 
stil som det grekiska Parthenon med 



Universitetet har haft många goda 
vänner och understödjare, men bland 
de män som mest ifrat för och vakat 
öfver detta läroverks intressen och väl- 
gång, allt sedan stadens grundläggning, 



110 



^nSWSSRwTRT " KK 




Il rr 5 t i ( 

lim rs M 





STA'ISt NIVICKSniiTlCT: l'1 1 .1 Slil' K \ II \ 1,1, 




STATSUNIVJ'.Kbl I K I 1. 1 : l.AGSKol.AN. 



III 



slår John S. J*illsljury i främsta rummet. 

I'>land den vackra grupp af byggnaflcr, 
hoiii utgöra universitetets liem, kan man 
icke undvika att fästa ögonen på Pills- 
hiiry Hall (Science Building). 

])( niia storslagna, bruna sandstcns- 



gent" för lifslid, såsom ett erkännande 
af lians uj^iMiffring af tid och penningar 
samt för det stora intresse i allmänhet, 
som han alliid visat för denna Nordve- 
sterns förnämsta institution. 

Samma motiv liar föranledt alumni- 




u 
(- 

o 

S 
5 

H 
U 

W 

u 






byggnafl uijjjfördes är 1884 för en kost- 
nad af $150,000 och är en gåfva till uni- 
versitetet af Mr. Pillsbury. Han har 
tjenstgjort som medlem af "Board of 
Regents" i 35 års tid och blcf för fyra 
Ã¥r tillbaka vaKl af legislaturen till "re- 
-8 



föreningen att vilja föreviga hans bild 
i brons och kommer univcrsitetsparken 
följaktligen inom kort tid att prydas 
med hans byst. 

Fakulteten består för närvarande af 
234 professorer, docenter och instruk- 



112 



törer i alla dertill hörande ämnen, och 
ibland dessa räknas män af nationelt 
rykte inom vetenskapens område. Uni- 
versitetet besöktes under senaste året af 
2,925 studenter, af hvilka 826 voro unga 
damer. Antalet af de skandinaviska stu- 
denterna öfverstiger 200 och ökas årli- 
gen. 

Studenternas antal för närvarande 
läsår uppgår till 3,150. 

Utgifterna för underhållandet af den- 
na vidlyftiga institution belöpte sig för- 
lidet år till $324,193.16. 

Alla dessa utgifter bestridas af räntan 
på de penningar som erhållas genom 
försäljning af skolland, hvilket blifvit 
skänkt af regeringen, genom årliga 
statsanslag, som för närvarande belöpa 
sig till $125,000 per annum, genom spe- 
ciella beviljningar af legislaturen samt 
genom direkta inkomster från universi- 
tetets lag- och medicinskola. 

Universitetet har af regeringen i allt 
om allt erhållit 92,000 acres skolland 
som dotation och utgifterna för byg- 
gandet af alla läroverken, undantagan- 
des Pillsbury Hall, äro bekostade ge- 
nom speciela statsanslag som blifvit be- 
viljade af legislaturen. 

Minnesotas universitet har blifvit en 
mäktig faktor inom det vetenskapliga 
området, och säges redan intaga femte 
rummet bland liknande institutioner i 
Förenta Staterna. 

Undervisningen är helt och hållet fri, 
undantagandes i lag- och medicinsko- 
lorna, der en extra afgift erfordras. 

Hvarje ung man och qvinna erhåller 
fritt tillträde till läroverket efter att haf- 
va genomgått en viss examen. 

Veta alla våra landsmän, att de i des- 
sa palats ega en förmögenhet på när- 
mare två millioner dollars, att de hafva 
en stor kår utmärkta lärare, äro för- 
sedda med ett bibliotek, ett stort mu- 
seum, med kemiskt, fysiskt och mine- 
ralogiskt laboratorium och de bästa ap- 
parater för illustrerandet af vetenska- 
pens olika grenar? 

Veta de månne, att allt detta är en fri 
gåfva till dem och till deras efterkom- 



mande och att deras söner och döttrar 
der kunna erhålla den mest grundliga 
lärdom, fritt och utan betalning? 

Professor O. J. Breda utnämdes år 1883 
till den af legislaturen nyinstiftade pro- 
fessuren i nordiska språk och literatur, 
hvilken han efter ett års förberedande 
tjenstledighet tillträdde och på ett i allo 
förtjenstfullt sätt fylde i femton års tid, 
eller till våren 1899, då han tog afsked 
för att bosätta sig i Norge. Den spe- 
ciela naturen af denna professur, hvil- 
ken från början var och ännu är afsedd 
som ett politiskt lockbete eller kulturel 
nådegåfva till skandinaverna från de 
maskinpolitici, som makten hafva, gjor- 
de professor Bredas ställning långt 
ifrån behaglig. Men han skötte den 
som en man, oafhängig af alla otillbör- 
liga påtryckningar från politiska, reli- 
giösa och nationela klickar. Med pro- 
fessuren följer, löjligt nog, en förplig- 
telse att docera i latin, och professor 
Breda förvärfvade sig snart vitsordet 
att vara den bäste latinlärare, statsuni- 
versitetet någonsin haft. I alla de äm- 
nen, som tillhörde hans professur, följ- 
de han med sin tids nyaste åsigter, och 
var en ovanligt tolerant och fördomsfri 
man. Som norrman afskydde han flagg- 
frågan som ett småsint tvisteämne, och 
ehuru varmhjertad norsk patriot, kunde 
han ej annat än beklaga, att den skan- 
dinaviska halfön utgöres af två sön- 
drade och tvistande nationer, i stället 
för en stor, enig stat, lika godt under 
hvilken nordisk flagg. Efter professor 
Bredas afsked liar till hans efterträdare 
utnämts professor John S. Carlson från 
St. Peter. Professor Carlson är visser- 
ligen icke hvarken språkman eller este- 
tiker, utan historiker och filosof, men 
är ansedd som en god pedagog och en 
af vår stats ypperste politiske talare. 
Professor Carlson tillträdde sin befatt- 
ning sistliden September månad. 

Som studiet af Nordens literatur och 
språk ännu är blott ett valämnc vid vårt 
statsuniversitet, har det ännu ej vunnit 
den anslutning som sig bör. Den förste 
och hittills ende som der. eller öfver- 



"3 



hufvud vid något amerikanskt universi- 
tet gjort detta studium till specialitet 
och hufvudämne är doktor Victor Nils- 
son, den ende som af professor Breda 
mottagit den akademiska lagern. 

STADSBIBLIOTEKET. 

"Minneapolis Public Library" är en 
af de institutioner, som vårt samhälle 
med rätta är stolt öfver. Dess central- 
byggnad är en prydnad för staden. 
Hvad mer är, dessa rika bokskatter äro 



dagar senare organiserades en biblio- 
teksförening. David Charlton blef ord- 
förande, W. C. Reems och McNair sekre- 
terare, samt Thomas Hale Williams för- 
eningens bibliotekarie. Dess namn blef 
Minneapolis Atheneum. 

Föreningens första lifsyttring var ar- 
rangerandet af en föreläsning, hvilken 
hölls af den frejdade patrioten Bayard 
Taylor i stadens på den tiden enda 
metodistkyrka, och som inbragte en 
summa af $74 netto som grundplåt för 




ALLMÄNNA BIBLIOTEKET. 



dess invånare till stor och väsentlig 
nytta, och det i en utsträckning som 
endast få liknande samlingar inom vårt, 
de folkliga bibliotekens förlofvade land. 
Tanken om upprättandet af ett stads- 
bibliotek uppstod redan på 1850-talets 
senare del, och det var den i6:de Maj 
1859 som för första gången ett möte 
sammankallades för biblioteksfrågans 
afgörande. En komitee, bestående af C. 
E. Vanderburg, R. R. Nicholas och W. 
W. McNair, utnämdes att sammansätta 
korporationsartiklar, och vid möte två 



inköp af böcker. Minneapolis Athene- 
um gjorde sitt första inköp i Augusti 
1859, då mot en summa af $106.38 en 
samling af 68 volymer anskaffades. Des- 
sa inhystes i bibliotekariens affärslokal, 
och biblioteket var förverkligadt. 

Från denna anspråkslösa begynnelse 
genomgick Minneapolis Atheneum en 
gradvis gående, men i sin fortsättning 
storartad utveckling. Är 1865 väcktes 
förslag om en biblioteksbyggnad och 
nästa år hade redan $5,000 subskriberats 
för detta ändamål. Är 1868 var byggna- 



114 



den färdig och kostade, med tomt, 
^10,693.93. 

Med Dr. Kirby Spencers död år 1870 
inträdde Atheneums financiela ställning 
i ett nytt skede, i det denne testamente- 
rade större delen af sina fastigheter till 
föreningen för inköp af böcker. Dessa 
fastigheter betraktades vid testatorns 
död blott vara värda några få tusen dol- 
lars. Deras närvarande värde anslås till 
sammanlagdt $250,000, gifvande Athene- 
um en alltjemt stigande inkomst, för 
närvarande åtskilligt öfver $10,000 årli- 
gen. 

Då Atheneum stiftades, betonades än- 
damålet vara att utveckla föreningens 
verksamhet till upprättandet af ett stads- 
bibliotek, men under årens lopp hade 
detta, trots åtskilliga förbättringar och 
utvidgningar, kommit ur sigte. När 
derför T. B. Walker vid årsmötet 1877 
väckte agitation för upprättandet af ett 
stadsbibliotek, med hvilket Minneapolis 
Atheneum borde införlifvas, väckte det- 
ta på visst håll inom organisationen häf- 
tigt och hårdnackadt motstånd. INIen 
T. B. Walker hade segern på sin sida. 

Bibliotekarien Williams resignerade 
år 1880 från sin befattning efter 20 års 
intresseradt och energiskt arbete, för 
hvilket han under de första åtta åren ej 
uppbar någon ersättning. 

Professor R. W. Laing vid statsuni- 
versitetet utnämdes efter Williams. År 
1884 valdes Herbert Putnam till biblio- 
tekarie och qvarstod i denna befattning 
till är 1892, då han resignerade. Her- 
Ibert Putnam är en af vårt lands otvifvel- 
alctigt skickligaste bokmän. Under de 
starka utvecklingens år, som följde, 
med omflyttning och införlifvandet med 
en större organisation, var Putnam just 
rätte mannen. 

Är 1886 sålde Minncapolis Atheneum 
sin byggnad å Hennepin avcnue. nära 
Washington avenuc, för en summa af 
$21,500 och ingick kontrakt med den 
nyupprättade biblioteksnämdcn om in- 
flyttning i det nya stadsbibliotekets 
byggnad. Redan år 1881 hade till sta- 
den Minneapolis' kapitel ett tillägg 



gjorts om upprättandet af en biblioteks- 
nämd, "The Library Board of the City 
of Minneapolis," med auktorisation för 
denna nämd att upprätthålla offentliga 
biblioteker och läsrum, konstgallerier 
och museer för den stora allmänhetens 
bästa. En lag, som godkände denna 
auktorisation och närmare bestämde 
biblioteksnämdens verksamhet, sam- 
mansättning och skyldigheter, antogs 
af Minnesotas legislatur den 2:dre Mars 
1885. Texten till densamma var förfat- 
tad af E. M. Johnson, Samuel Hill och 
J. B. Atwater, hvilka af legislaturen ut- 
nämdes till medlemmar af nämden, 
jemte Thomas Lowry, M. B. Koon, 
Sven Oftedal och T. B. Walker. Biblio- 
tekslagen bestämde vidare att stadens 
borgmästare, ordföranden i dess under- 
visningsnämd samt statsuniversitetets 
kansler skola städse vara ex-officio med- 
lemm.ar af biblioteksnämden. Nämden 
valde sedermera sina egna tjenstemän, 
T. B. Walker blifvande dess ordförande 
och E. M. Johnson dess förste sekre- 
terare. Herbert Putnam, redan fäst vid 
Atheneum, utsågs till stadsbibliotekarie. 
Nämden besattes reguliärt genom folk- 
omröstning vid allmänna val. 

Den i:ste September 1885 ingick 
biblioteksnämden ett kontrakt med 
Atheneum om öfverflyttandet af alla den 
senare associationens böcker till stadens 
nya biblioteksbyggnad, då denna blefve 
färdig. Kontraktet bestämde att böc- 
kerna skulle fritt inhysas dcrstädcs för 
en tid af 99 år, men under hela denna 
tid vara tillgängliga för stadens befolk- 
ning kostnadsfritt med skyldighet för 
nämden att ersätta uts/itna eller för- 
komna böcker och hålla god vård om 
hela samlingen. 

I Oktober 1885 gick biblioteksnäm- 
den i författning om inköp af tomt, med 
val af sydöstra hörnet af Hennepin ave- 
nue och Tenth street. Priset var ^63,867. 
På denna tomt uppfördes en byggnad, 
som i soliditet och ändamålsenlighet 
söker sin like. Kostnaden för hela bibli- 
oteket, tomt och alla inventarierna, böc- 
kerna oberäknadt, var $324,893. Häraf 



"5 



betäcktes $61.665 genom privata sub- 
skriptioner, $101,800 genom obligations- 
lån och resten genom skattemedel. Bibli- 
oteksnämclen är berättigad att af stadens 
skattemedel uppbära fem tiondedelar af 
I mill, hvilket utgör cirka $60,000 årli- 
gen. Denna bevillning har efter krisen 
Ã¥r 1893 minskats med 25 procent, och 
detta faktum inverkar menligt på insti- 
tutionen. Dertill kommer specielt för 
bokinköp den Spencerska Atheneum- 
fonden. hvilken för närvarande afkastar 
cirka $11,000 årligen. 

MinneapoMs Public Library är en im- 
ponerande byggnad, uppförd i romansk 
stil. Den skulle tagit sig än ståtligare 
ut, om tomten varit större. Fasaden 
prydes af en bronsstaty, en läsande 
qvinna. i mer än kroppsstorlek, utförd 
af den norske bildhuggaren Jakob 
Fjelde. Jordvåningen innehåller det 
stora läsrummet, ungdomsböckernas af- 
delning, medicinska och patentafdelnin- 
garne etc, första våningen den egent- 
liga bokutvexlingslokalen. smärre läs- 
rum, bibliotekariens rum och katalog- 
afdelningen. Atheneum har en särskild 
afdelning för dess rika skatter af böc- 
ker berörande konst, arkitektur, biblio- 
grafi etc. Andra våningen inrymmer 
lokaler för komiteemöten och föreläs- 
ningar, naturhistoriska och andra sam- 
lingar. Tredje våningen är upplåten för 
konstsamlingar. Der har, eller hade 
Ã¥tminstone tills helt nyligen, stadens 
skola för sköna konster sin lokal, och 
staden sina samlingar af taflor och re- 
produktioner från forntidens klassiska 
skulpturverk, den förra blott i sin till- 
blifvelse ännu, den senare ganska om- 
fattande. 

Sjelfva bokrummet går ifrån botten- 
våningen upp till den andra och är in- 
deladt i två våningar och ett galleri, 
det senare liksom sjelfva bokhyllorna 
af gjutet jern. Det står i direkt förbin- 
delse både med bokutvexlingslokalen 
och afdelningen för upplagsverk. Hela 
byggnaden är så konstruerad, att en 
direkt tillbyggnad lätt kan göras, så 
snart stadens finanser det medgifva. 



Utmärkande för vår stads bibliotekssy- 
stem är att allmänheten ej blott eger 
rätt att kostnadsfritt låna böcker, men 
den har ock full frihet att sjelf från hyl- 
lorna utvälja hvad den önskar. Ett 
annat utmärkande drag för vårt biblio- 
tekssystem äro dess afdelningsbibliote- 
ker och utvexlingsstationer. De se- 
nare äro fyra till antalet och belägna, 
en i stadens centrum, de öfriga i dess 
utkanter. 

Afdelningsbiblioteken äro tre. Dessa 
ega sina egna boksamlingar och sina 
egna bibliotekarier och biträden. Hvar- 
je afdelning har för närvarande mellan 
3.000 och 3,500 volymer, jemte läsrum 
med tidskrifter och upplagsverk. Af- 
sigten är att så småningom öka afdel- 
ningarnes boksamlingar, så att de fak- 
tiskt blifva oafhängiga biblioteker. Re- 
dan cirkulera afdelningar och stationer 
nära 50 procent af alla utlånade böcker, 
och denna procent kommer att ökas i 
proportion med att afdelningsbibliote- 
ken förses med böcker. Ty afdelnin- 
garne äro stadda i starkare tillväxt än 
centralen. 

Som den utländska befolkningen är 
större i förstäderna än i stadens centra- 
lare delar, har den utländska literaturen 
till en stor del förlagts till afdelnings- 
biblioteken. SÃ¥lunda har den stora och 
ganska omfattande dansk-norska bok- 
samlingen förlagts till sydsidans afdel- 
ning, som ock.-^å har en rätt omfångsrik 
svensk sa"iling och en mindre dylik af 
v;älsk literatur. Nordsidans afdelning 
har en tysk samling, medan östsidans, 
Inars läsekretsar äro de mest kosmopo- 
liskt sammansatta, har fyra mindre, un- 
gefär lika stora samlingar af svensk, 
dansk-norsk, tysk och fransk literatur. 

Det har påpekats, att biblioteken liär- 
städes som ett helt ega färre svenska 
böcker än dansk-norska. Bland andra 
försummelser, som vår stads svenskar 
kommit sig till last i vårt allmänna lif, 
är att ej se till att dess intressen å bibli- 
oteksnämden bevakats af en landsman 
som medlem. 

Norrmännen ha varit mera påpassliga 



ii6 



i så fall. Professor Sven Oftedal var en 
af de ursprungliga konstituerade med- 
lemmarne, och hans landsmän sågo till 
att han qvarstannade i sin befattning 
ända intill 1894. En mera utmärkt 
representant, i alla afseenden lämplig 
att fylla sitt värf, skulle ej kunna upp- 
letas. Som ordförande på nämdens 
bibliotekskomitee voro hans magt och 
duglighet ovanliga. Stiftandet af afdel- 
ningsbibliotek är hans verk likaväl som 
han bör ha äran för upprättandet af 
stadens högskolor. 

Dr. J. K. Hosmer, en högt bildad man 
och särdeles human personlighet, blef 
öfverbibliotekarie år 1892. 

Ett af professor Oftedals önsknings- 
mål var att se de tre afdelningsbibliote- 
ken i besittning af hvar sin byggnad. 
Detta mål såg han förverkligadt hvad 
nordsidans afdelning beträffar, som år 
1893 fick en egen tidsenlig byggnad, 
uppförd å en tomt hvilken skänkts af 
Samuel C. Gale och domare Vander- 
burgh. Byggnaden är uppförd af pres- 
sadt tegel och kostade föga mer än 
$10,000. Om professor Oftedal, som sig 
bort, fortfarande qvarhållits å sin plats 
å näraden, skulle möjligen de öfriga 
afdelningsbiblioteken förr kunnat motse 
egna byggnader än nu är fallet. Troli- 
gen skulle ock en allt mera märkbar 
favorisering af centralbibliotekets per- 
sonal kommit till en ända. Som det nu 
är, äro posterna vid ccntralbiblioteket 
bättre aflönade än de vid afdelningarne. 
Måhända skall en dugande svensk eller 
norsk man kunna afhjeipa denna brist, 
om vald till en plats å nämden. Så 
mycket mera, som tvä af afdelnings- 
biblioteken förestås af män af nordisk 
härkomst. Utom professor Oftedal har 
en annan norrman, ehuru blott för två 
Ã¥r och i sin egenskap af undervisnings- 
nämdens ordförande, varit medlem af 
bibliotcksnämdcn, 1895-97, och det är 
pastor Falk Giertsen. Under den korta 
tid pastor Giertsen var medlem fyldc 
han sin plats på utmärkt sätt, helt och 
hållet i sin väns professor Oftedals anda. 
T. B. Walkcr är allt sedan dess in- 



.siiftelse biblioteksnämdens ordförande. 

För närvarande eger biblioteket en 
75,000 band, hvilka äro så starkt anli- 
tade, att totalcirkulationen öfverstiger 
650,000 om året. I storlek är det det 
udertondc af landets offentliga bibliote- 
ker, men i cirkulation det tredje. I pro- 
portionen till stadens folkmängd är vårt 
biblioteks cirkulation än större, ity att 
den per capita öfvcrtäfT&s blott af det 
stora Boston-biblioteket och dess afdel- 
ningar. 

Våra landsmän ega sin representation 
inom bibliotekssystemet, ehuru ej precis 
i den omfattning, man kunde vänta. 
Afdelningsbiblioteket på söder förestås 
af norrmannen Halvor Askeland och det 
på östsidan af svensken doktor Victor 
Nilsson, medan det stora läsrummet för 
tidningar och tidsskrifter samt arkivet 
å centralen förestås af norrmannen 
Christen Heiberg. När dessa äro 
nämda, äro ock gifna namnen på tre af 
bibliotekets skickligaste och mest mång- 
sidigt bildade bokkännare. De äro 
mycket populära i sina nuvarande be- 
fattningar, hvilka de inneliaft sedan år 
1889, 1892 och 1889 respektive, men med 
en mera demokratisk och mindre patri- 
arkisk anda än den som hittills herskat, 
torde de kunna förflyttas till mera an- 
svarsfulla och lönande poster inom bibli- 
oteket. Skandinaviska pager ha af och 
till användts, hvarförutom som amanu- 
enser både vid centralen och afdelnings- 
biblioteken varit anstälda följande per- 
soner af nordisk härstamning: Miss 
Emma Nilsson (1893-95, 1897-99). ^liss 
Marie Giertsen (1892-95), Miss Caspara 
Bredesen (1895-99); vid afdelningsbibli- 
oteket på söder John Hansen (1889-97). 

OFFENTLIGA BYGGNADER. 

De första oft'cntliga byggnader som 
uppfördes voro mycket enkla och an- 
språkslösa. I stadens tidigare dagar 
hade man icke penningar att slösa bort 
för orn.imentala iindr.mål. 

Den första offentliga byggnaden (för- 
utom kyrkor och skolhus) var ett fän- 



"7 



gelse, som uppfördes på östsidan. Det • man på senare tider nöja sig med be- 



bygdes af plank och kostade icke fullt 
$200. Det fans ej många fångar på den 
tiden, och de som blefvo inlogerade der- 
städes kunde ganska lätt återvinna fri- 
heten. Sådant var förhållandet tills 
1856-57, då ett courthus uppfördes å hör- 



qvämligheterna bäst man kunde tills att 
vårt nuvarande courthus nådde sin full- 
bordan. 

Det nya Court House och City Hall 
är nu en af de ståtligaste offentliga 
byggnader i landet. Som county-bygg- 




(T. 



< 

y. 

H 



net af Fourth street och Eighth avenue 
south. Här förvarades fångarne i den 
fuktiga och dåligt ventilerade jordvå- 
ningen tills dess CGunty-kommissionä- 
rerna blefvo nödsakade att strax invid 
uppföra en särskild fängelsebyggnad till 
en kostnad af närmare $40,000. Här fick 



nad har den ej sin like i Amerika, om 
man undantager City Hall i Philadel- 
phia. 

Lagen om byggnadens uppförande 
undertecknades af guvernör A. R. Mc- 
Gill den 2:dre Mars 1887; det första 
spadtaget togs den 3i:ste December 




/'il 














"J^- «*** ' 



ny 




" -liv Kc l«"; ■ « ■ .■ •«' /"''i ' 



o 

H 

cc 
H 
H 

M 
P 

w 

Q 
< 
K 

-fl 
>^ 
'A 

W 
Q 

w 
t— I 
hJ 
O 

u 
< 

H 
'A 

•A, 



mM\Kf:j 



ii8 



Ill^ 



1888 och läggandet af hörnstenen skedde 
under storartade högtidngheter den 
i8:de Juli 1891. 

Den ii:te November 1895 invigdes 
och öfverlemnades ofiicielt den fullbor- 
dade halfvan som Court House. Inred- 
ningen af den andra halfvan som City 
Hall påbörjades denna höst. 

Byggnaden cär belägen mellan Fourth 
och Fifth streets samt Third och Fourth 
avenues south, samma qvarter på hvil- 
ket den gamla Washington-skolan stod, 
det första skolhus af sten som bygdes 
i Alinncapolis. 

Totalkostnaden för rådhuset är beräk- 
nad till $2.965.758, men det sannolika är, 
att vi må kalla det sina modiga 
$4.000,000 innan det blir fullbordadt. 

Denna monumentala byggnad är ett 
talande bevis på stadens fenomenela ut- 
veckling under dess relativt korta till- 
varo. 

Det stora kontraktet för grundgräf- 
ningen samt för allt tegel- och stenar- 
betet öfverlemnades till vår landsman, 
B. Aronson, en välkänd byggmästare 
här i staden sedan år 1874. 

Byggnaden är 300 fot i fyrkant, ett 
hundra fot hög på alla sidor upp till 
taklisten, samt försedd med tvenne torn. 
Tornet vid hufvudingången är 354 fot 
högt samt försedt med ett storartadt 
klockspel, hvilket kan höras på två mils 
afstånd. 

Man kan bilda sig ett svagt begrepp 
om byggnadens storlek genom följande 
sifferuppgifter öfver användt material: 
Af huggen granit har åtgått 350,000 fot; 
af olika slags kalk- och sandsten, 580,000 
kubikfot, och 13,850,000 mursten; af jern 
och stål har brukats 5,060,000 pund; af 
gjutgods, 3,260,000 pund; af tegelsten 
till golfbetäckning, 360,000 qvadratfot; 
af terracotta taksten, 130,000 qvadratfot; 
af Portlands-cement, 225,000 kubikfot; 
italiensk marmor, 60,000 qvadratfot etc. 
Dessa tal se stora ut, och likväl förmå 
de att endast helt svagt framhäfva bygg- 
nadens storlek. 

Alan får kanske ett bättre begrepp 
härom, om man gör några sammanställ- 



ningar. Om till exempel alla tegelste- 
narne, som äro använda i byggnaden, 
lades efter hvarandra i en rät linie, så 
skulle denna iinie icke allenast räcka 
till staden Portland i Alaine, utan 50- 
mil förbi staden ut i Atlantiska hafvet, 
och om all graniten var huggen till ste- 
nar på en fot i fyrkant och dessa place- 
rades efter hvarandra, skulle de utgöra 
en solid körväg 66 mil lång. Gjordes 
detsamma med den öfriga sten, som an- 
vändts, skulle vägen förlängas till iio 
mil. 




Det största stenblock, som någonsin 
i Alinneapolis handterats af mcnnisko- 
händer har fått sin plats i den sidan af 
byggnaden som vetter åt Fourth street. 
Blocket vägde nemligen icke mindre än 
59.900 pupid eller i rundt tal 30 tons och 
äro dimensionerna 63x68x114 tum, det 
vill säga dess kubikinnehåll är 280 fot. 
Det tog lio hästar att transportera ste- 
nen från Milwaukee jernvägsstation upp 
till Fourth street. Det nästa största 
blocket i ordningen vägde omkring 
10,000 pund mindre. 

Uppförandet af dylika gigantiska 
byggnader plägar i regeln kosta flera 
eller färre menniskolif. Olycksfallen 
vid uppförandet af detta hus voro iem- 
förelsevis få, och det enda af allvarligare 
natur inträffade den 8:de Oktober 1892,. 
dä John Larson blef så illa skadad, att 
han tre månader senare aHed. 

Klockspelet högt uppe i tornet består 
af tio klockor. Fvra af dem äro skänk- 



120 



ta af privata personer; sekreterare 
•Charles Preston och arkitekten Fred 
Kees skänkte hvars en till minnet af en 
.afliden dotter; Wm. Baxter skänkte en 
tredje til! minnet af sin fader, och kon- 
traktörerna skänkte den fjerde. Den 
största af klockorna väger 7,362 pund 
och mäter sex fot tvärs öfver mynnin- 




POSTKONTORET. 

VÃ¥rt nuvarande postkontor inrymmes 
i den finaste guvernementsbyggnad ve- 
ster om Chicago, om man undantager 
den nya guvernementsbyggnaden i St. 
Paul, som ännu ej är alldeles fullbordad. 
Den är bygd af sandsten i romansk stil 
med stora polerade granitpelare och 
kostar, tomten inberäknad, $641,614.56. 

Som fallet vanligtvis är med guverne- 
mentsarbeten, tog det en ofantligt lång 
tid att fullborda byggnaden, och då den 
blef färdig år 1891, kunde man tydligt 
inse att den snart skulle blifva alldeles 
för liten för att kunna fylla sitt ändamål 
i den närmaste framtiden. Utrymmet 
har en längre tid varit alldeles otillräck- 
ligt och håller man nu på med att bygga 
till ett annex för en kostnad af $55,000. 

Som folkmängden i Vesterns städer 
betydligt ökas h varje år, tarfvar det ej 
lång tid, innan vi åter börja ropa på 
Uncle Sam efter mera plats. 

Vid sidan af sin jettelika granne, 



gen. En temligen stor poj- 
ke kan stå rak inom myn- 
ningen, hvilket synes från 
närstående illustration, hvil- 
ken är en reproduktion från 
ett fotografi, taget vid gju- 
teriet i Troy, New York. 
der klockorna götos. Alla 
klockornas sammanlagda 
vigt utgör 28,140 pund. 

Det stora tornuret, 250 
fot från marken, är det stör- 
sta i verlden. Det största i 
Europa — Westminster-uret 
i London — är två eller tre 
tum mindre. Visartaflan på 
Minneapolis-uret är ej mindre än tjugo- 
två fot och fyra tum i diameter. 

County-fängelset är förlagdt rätt un- 
der taket å sjelfva rådhusafdelningen. 
Då det höga tornet var under byggnad, 
glunkades det, att det skulle blifva plat- 
sen för alla galgfoglar, och en spets- 
fundig person undrade hvilket som 
skulle vara bäst för dem, att "dö ihjäl 
filer Icfva i jail." 




DET FÖRST v POSTKONTOR 1<:T, ST. ;\NTHONY. if<48. 

Guaranty Loan Building, tager likväl 
den ståtliga byggnaden sig ut som en 
liten pygmce. 

Ar 1864 kunde man hafva köpt hela 
qvdrtcret, på hvilket postkontoret och 
Guaranty Loan-byggnaden står, för 
$1,800; nu är det värdt i det närmaste 
$1,000,000. 

Det första postkontoret, inom nuva- 
rande stadsgränsen, etablerades år 1848 



121 



med Ard Godfrey som postmästare. 
Postkontoret hölls i en liten träkåk 
(10x12 fot), hvilken samtidigt nyttjades 
som "mill office," och var belägen på 
flodstranden å Main street på östsidan. 

Från år 1848 till år 1851 var postför- 
bindelsen mycket irreguliär och till och 
med på vintern år 1850-51 hände det 
ofta, att det tog från tio dagar till två 
veckor innan man kunde erhålla någon 
post. 

Det första postkontoret på vestsidan 
etablerades år 1854. Det var beläget å 
Second avenue south, nära High street. 




HEZEKIAH FLETCHER. 



Dr. H e z e k i a 
Fletcher var dess 
förste postmästare 
och måste hans 
första qvartalsrap- 
port, utfärdad den 
30: de Juni 1854, 
ha varit ett särde- 
les intressant do- 
kument. De tre 
första månadernas 
inkomst belöpte 
sig till den oer- 
hörda summan af 
$7.79, och lemna- 
de Uncle Sam i 
balans på 10 cents. 
Men tiderna ha 
förändrats sedan 



dess. Inkomsterna för de tre månader, 
som slutade den 30:de Juni 1899, var 
litet mera än för ds. ofvannämda tre för- 
sta månaderna — precis $142,242.85 mera 
—det är allt. 

Uncle Sam förlorade 10 cents de för- 
sta tre månaderna, men för qvartalet, 
som slutade den 3o:de förliden Juni, er- 
höll han som "knappnålspengar" den 
lilla nätta summan af $80,312.22 efter det 
postverkets stora utgiftsstat— $61,938.44 
— blifvit betald. 

Uncle Sams börs visar, liksom allting 
annat. Minneapolis' hastiga tillväxt. 
Följande tabell uppgifver postverkets 
årliga totalinkomst för hvart femte år 
sedan det etablerades på vestsidan år 

1854: 

Första aret 1S54 $138.71 

Femte året 1S5!) 2,234.05 

Tionde firet 1864 4,467.33 

Femtonde året 1869 18.882.64 

Tjugonde Sret 1874 40,670.90 

Tjugofemte året 1879 63,886.45 

Trettionde året 1884 178,218.97 

Trettiofemte året ....1889 309,400.42 

Fyrationde året 1894 457,832.83 

Fyratioferate året ....1899 607,342.75 

Ifrån den tid det första postkontoret 
öppnades har postverket varit förlagdt 
i tio olika förhyrda lokaler. 

Är 1888 auktoriserades postoffice-de- 
partementet att etablera fyra bransch- 




DET 



FÖRSTÅ rOSTKOXTORET. MINNEAPOLIS, 1854. 



122 



afdelningar. Dessuton? finnas äfven nit- 
ton så kallade "Postal Stations," der 
allmänheten har tillfälle att köpa frimär- 
ken och "]\Ioney Orders" samt regi- 
strera bref. 

Den nuvarande postkontorspersonalen 
består af postmästaren, 117 kontorsbi- 
träden, 143 brefbärare, 25 extra brefbä- 
rare och 12 "Special Delivery Messen- 
gers." 



neapolis' postmästare "in facto." Efter 
att hafva tjenstgjort i postverket i Owa- 
tonna, Minnesota, i åtta år, först som 
biträde och sedan som postmästare, kom 
han hit år 1870 och har allt sedan dess, 
i hela 2g år, varit anstäld vid härvarande 
postverk. 

En annan gammal trotjenare inom 
postverket är brefbäraren Albert Ashen- 
den. Han är den ende som är qvar af de 




NUVARANDE 

Bland kontorsbiträdena finnas nio 
svenskar och fyra norrmän samt bland 
brefbärarne sex svenskar och tio norr- 
män — således 29 skandinaver inom post- 
verket. 

Vår nuvarande postmästare, S. B. 
Lovejoy, är stadens femtonde postmä- 
stare i ordningen. 

Biträdande postmästaren, T. E. 
Hughes, kan med skäl kallas för Alin- 



POSTKONTORET. 

första sju brefbärare, som tillsattes den 
I :stc Augusti 1873. då brelbäraresyste- 
met log sin början härstädcs. 

Det är ett besynnerligt faktum, att 
den yngste brefbäraren vid kåren, som 
tillsattes 1893, är Frank Ashcnden, en 
son till den gamle brcfl)ärare-veteranen, 
så att två af samma familj blefvo repre- 
senterade inom brcfbärarekårcn inom 
l')]ipct af tvennc tiotal af år. 



123 



HOTELL OCH KONTORSBYGGNA- 
DER. 

Af stadens 107 hotell äro "West" och 
"Nicollet" kända när och fjerran. 

Nicollet House. — Är 1S36 besöktes 
Minnesota af Jean N. Nicollet, en väl- 
känd fransk astronom och literatör. 
Med ett teleskop i hand och en sextant 
slängd öfver axeln begaf han sig uppför 
Mississippi och gjorde den första upp- 
mätningen af Lake Itasca samt flodens 
egentliga källor. Då han gjorde sina 
observationer vid St. Anthony-fallen 



hörnet af Washington och Hennepin 
avenues för $4,000 eller $40 per front 
fot. Hotellet bygdes af gult tegel, som 
tillverkades på den plats der Central 
Märket nu är beläget, och öppnades 
hotellet för allmänheten med en stor 
bankett den 2o:de Maj 1858. 

Är 1867 såldes egendomen till F. S. 
och F. L. Gibson, hvilka köpte den när- 
liggande tomten och tillbygde hela qvar- 
teret mellan Hennepin och Nicollet 
avenues, som inneslöt inalles 160 eller 
170 gästrum. Hotellet är ett gammalt 
råmärke och den originela tomten en 



Ã¥l r 

mm 




l3Mi»WASHINGT0X AVENUE, MED NICOLLET HOUSE OCH TEMPLE COURT. 



blef han frånröfvad sina instrument af 
Sioux-indianerna. Ehuru han upptäckt 
en komet, försummade han att skrifva 
sitt namn bland stjernorna; men Min- 
neapolis har hedrat hans minne genom 
att gifva hans namn åt dess ståtligaste 
ö i floden, åt dess finaste afifärsgata 
samt åt dess pioneer hotel. 

Nicollet House bygdes år 1857 af 
tvenne Boston-boar, James M. Eustis 
och W. H. Nudd, efter att först hafva 
erhållit en "bonus" af $10,000 af sta- 
dens medborgare. De köpte tomten å 



utmärkt gradvisare på fastighetsvärden. 
Är 1855 köpte Colonel Stevens landet 
af regeringen för $1.25 per acrc. Två år 
senare köptes tomten för $4,000 och i 
dag skulle den kanske icke kunna er- 
hållas för mindre än $200,000. 

West Hotel, en tid det mest palatslika 
och bäst inredda hotel i Förenta Sta- 
terna bygdes i början af 1880-talet af 
millionären Charles W. West från Cin- 
cinnati, Ohio, hvilkcn skänkte det till 
sin brorson, Colonel John T. West. Mr. 
C. W. West hade blifvit så förtjust i 



124 



Minneapolis att han genast beslöt sig 
för att göra en ädel handling mot bror- 
sonen och på samma gång bygga ett 
honom sjelf värdigt monument. Under 
den tid den ståtliga byggnaden uppför- 
des dog Charles W. West. 

Hotellet invigdes den ig:de Novem- 
ber 1884 med en elegant bankett, som 
räknade 500 gäster, hufvudsakligast från 
St. Paul och Minneapolis, men äfven 
många aktade medborgare från Chica- 
go, Cincinnati och andra städer voro 
närvarande. Byggnaden är åtta vånin- 
gar hög och kostar $1,500,000. Den är 
bygd af Joliet marmor och rödt pressadt 
tegel med terra cotta ornamentering. 




nm^ 











WEST HOTEL. 

Rotundan, som är i stånd att rymma 
1,000 personer, utgör med den stora 
antika trappuppgången, gallerierna och 
sin rikedom af ornamenter i marmor, 
mahogny, brons, messing och måladt 
glas, ett praktfullt centrum i det hela. 
Det finnes 415 kammare eller sofrum 
med beqvämlig anordning för 1,200 gä- 
ster. I den stora, prydliga matsalen 
kunna 750 gäster samtidigt blifva upp- 
passade och hälften så många dertill i 
närgränsande salar. En artesisk brunn, 
622 fot djup, är i stånd att dagligen förse 
hotellet med 177,000 gallons vatten. 
Hotellets egare, Colonel John T. West, 



hvilken i många år varit en af stadens 
mest framstående medborgare, afled 
plötsligt måndagsqvällen den I3:de sist- 
lidna Mars. Han hade tillbragt aftonen 
i Metropolitan teatern tillsammans med 
en vän, men då andra akten var slut 
sade han god natt och gick hem. In- 
kommen i hotellets kontor, tog han af 
sig hatten och rocken samt sade ett par 
ord till en "Times" rapportör, då han 
plötsligt föll till golfvet, död af hjertslag. 
Några af stadens äldre pioneerer, som 
för flera år sedan inqvarterade sig å 
West Hotel för att tillbringa sina åter- 
stående dagar i lyx, beqvämlighet och 
välmåga, kunna med intresse blicka till- 
baka till den tid, då de 
med sina vänner år 1853 
togo in på "Minneapoliä 
ITouse" (vestsidans första 
hotell, beläget nära fallen), 
der de voro tacksamma att 
kunna komma i åtnjutande 
af den torftiga kost och de 
knapphändiga beqvämlighe- 
ter som den tiden stodo sta- 
dens affärsmän och resande 
till buds. 

SÃ¥ kallade skyskrapare 
hafva vi visserligen några 
få, men de torna ej så högt 
som de stora affärsbyggna- 
derna i New York och 
Chicago, hvilka räkna ända 
till 31 våningars höjd. De 
äro också de högsta bygg- 
naderna i verlden med möjligtvis ett 
undantag af Babels torn, men äfven det, 
påstå några bibliska forskare, steg al- 
drig högre än 200 fot. 

Om vår stads skyskrapare ej äro så 
höga, så kunna de likväl täfla — ja, öfver- 
träffa — i arkitektonisk beräkning och 
hafva de derför ett mera behagligt och 
imponerande yttre. Våra största kon- 
torsbyggnader räkna merendels åtta, 
nio, tio och tolf våningar. 

År 1888 hade arkitekt Buf¥ington upp- 
gjort en plan att bygga en kontorsbygg- 
nad på 28 våningar, men den kom icke 
till utförande. Orsaken var den, att vi 






125 



ej voro så trångbygda. Liksom Chi- 
cago och New York hafva vi samma 
tillfälle att "gå till väders"; men hvad 
bättre är, vi hafva också större jordyta 
att svänga oss på. Närstående teck- 
ning gifver en fullständig idee om denna 
på sin tid storslagna plan. 

Guaranty Loan Building, hörnet af 
Third street och Second avenue south, 
är den största och dyrba- 
raste af vår stads skyskra- 
pare. Vi äro ej i stånd att 
uppgifva den bestämda 
kostnaden af denna bygg- 
nad, men den torde belöpa 
sig till mer än $1,000,000. 
Byggnaden fullbordades år 
1890, är tolf våningar hög 
och har ett 48 fots högt 
torn, utgörande hela höjden 
från marken 220 fot. De 
första tre våningarne äro at 
grön granit samt de öfre 
nio af röd sandsten. I den- 
na ståtliga kontorsbyggnad 
finnes det ej mindre äti 400 
kontor med en sammanlagd 
personal af 1,400 personer, 
nästan lika många som in- 
vånarne i South Stillwater. 
På grund af sitt utmärkta 
läge, näst intill postkonto- 
ret, äro denna byggnads 
af?ärsIokaler i ständig ef- 
terfrågan. 

Förr i tiden var det van- 
ligt att man gick ut på bron 
för att taga motion, men 
nu går man upp på taket af 
Quaranty Loan Building 
för att sluka lite frisk luft. 
Hur härligt är det icke att 
der uppe, högt skild från stadens buller 
och dam, taga sig en liten promenad 
i de naturliga sandgångarne, omgifna å 
ömse sidor af en rabatt (hvilken bankir 
har hört talas om så hög rabatt?), full 
med alla de skönaste blomster, som 
kvmna trifvas i ett Minnesota klimat. 
Om sommaraftnarne satt man fordom- 
dags deruppe och njöt af de på platsen 



serverade förfriskningarne, under det att 
man förtjust lyssnade till orkesterns om- 
vexlande konsertprogram. Och från 
det höga tornet har man ännu den mest 
sublima utsigt. 

New York Life Building, hörnet af 
Fifth Street och Second avenue south, 
eges af lifassuransbolaget "New York." 
Byggnaden fullbordades år 1890 och är 




28-VANINGS HUSET. 
L. S. Buffington, Arkitekt. 

10 våningar hög, förutom jordvåningen. 
De tre första våningarne äro uppförda 
af St. Cloud granit och de öfriga af 
mörkrödt tegel. Om byggnaden till det 
yttre utmärker sig för enkelhet, så ådra- 
ger sig förstugan och korridorerna så 
mycken mer uppmärksamhet genom sin 
magnifika stil. De bländande marmor- 
väggarne, som skifta i mångfaldiga fär- 



j_'6 





^^ ^ ., 
iM""^^ ill 

" 1 11' -ill, U lf , . " 



• i 




GUARANTV LOAX HVGGNADEN'. 



sten och är fem våningar liög, förutom 
midtpartiet som räknar sex våningar. 
Byggnaden eges af ett syndikat af fem- 
ton medlemmar. DÃ¥ byggnaden var 
fullbordad var den här i landet den 
största affärsbyggnad under ett tak, och 
anses den ännu som en bland de vack- 
raste byggnader i Nordvestern. Den 
kostade omkring $640,000, och med tom- 
ten $900,000. 

]\Iasonic Temple (Frimurare-templet), 
hörnet af Ilennepin avenuc ocli Sixth 
Street, fullbordades våren i8go. Bygg- 
naden är åtta våningar hög samt bygd 
af ljus Ohio sandsten, vackert skulpte- 
rad med en mängd frimurare-emblemer 
samt andra ornamenter. Nedre vånin- 
gen upptages af butiker och de öfriga 
inrymma bland annat 125 eleganta 
afifärslokakT. Det tinnes fem loge-rum 
med sina 50 komitee- och emottagnings- 
rum. Elfva loger begagna sig af dessa 
lokaler, hviU<a äro ytterst kostbart och 
elegant inredda. Bal- och bankett- 
salarne äro belägna å den åttonde vä- 



ger, samt de förgylda dekorationerna 
gifva det hela en orientalisk pregel. I 
förstugan finner man den bekanta elek- 
triska klockan, som går medelst elek- 
tricitet ledd från apparaterna i jordvå- 
ningen. De öfrc våningarne inrymma 
240 eleganta kontor. Hela kostnaden 
för byggnad och tomt är omkring en 
million dollars. 

Lumber Exchange, hörnet af Fifth 
Street och Ilcnnepin, är till utseendet 
den solidaste af alla byggnader i staden. 
Der) är konstruerad af brun Lake Su- 
perior-sten med granitfot, är tolf vå- 
ningar hr)g samt inrymmer omkring 500 
kontorsrum. Kostnadvrn för byggnad 
och tomt är mellan elfva och tolf hundra 
tusen dollars. De flesta af stadens tim- 
nierhaiidlarc hafva sina kontor i denna 
byggnad. 

Syndicate Arcadc, å Nicollet avenue, 
mellan Fifth och Sixth streets, uppför- 
des år 1884 och upptager en större jord- 
yta än någon annan kontorsbyggnad i 
staden. Den är uppförd af Ohio sand- 




â– N^ 



% 






.lUnUllrfififl 



^M 



LUMHKR EXCIIANGK. 



127 




MASONIC TEMPLE. 



ningen. Danssalen (eller exercis-salen) 
är 80x114 fot och upplyses- af 450 elek- 
triska glödlampor. Denna byggnad, 
som är en verklig prydnad för staden, 
har kostat tillsammans med tomten 
$361,000. Det är den finaste byggnaden 
i sitt slag i Vestern och öfverträffas af 
endast få i hela landet. 
—Q 



Chamber of Commerce (spannmåls- 
börsen) organiserades år 1881 och inta- 
ger för närvarande det ledande rummet 
bland kommerciella organisationer i sitt 
slag i hela verlden. Byggnaden å hörnet 
af Third Street och Fourth avenue south 
fullbordades år 1884 för en kostnad af 
$180,000 och representerar tillsammans 



128 



3HI0JIU8 




TAKPIiOMEXADEN Ä GUARANTY LOAN BYGGNADEN. 



med tomten ett kapital af $240.000, nu 
troligtvis värdt en liel del mer. 

Enorma affärer förrättas årligen inom 
denna byggnad. Den som infinner sig 
Ã¥ "Exchange Room" mellan klockan 11 
och I, kan bäst få ett begrepp om den 
liflighet som här är rådande. Man tror 
sig vara i en riktig bikupa, då man kom- 
mer in bland de hundratals kommis- 
sionshandlare, mäklare och mjölfabri- 
kantcr, som under ett outhärdligt sorl 
här vimla omkring hvarandra. Bland 
de framstående personer, som man här 
i mårrga åratal varit van att se. riiknas 
Minneapolis' "Flour King," C. A. Pills- 
bury (afliden den 24 September 1899), 
hvars namn blifvit fört öfver hela den 
civiliserade verlden. C. A. Pillsbury 
var ganska berest och besökte Sverige 



vid ett eller ett par tillfällen. För vårt 
land och dess folk egde han också långt 
större sympatier än flertalet amerikaner. 
Han talade ofta med förtjusning om 
Upsala-sången. 

Den ståtliga byggnaden har för länge 
sedan varit alldeles för liten för ända- 
målet, och pågå för närvarande förbere- 
delser att uppföra en mycket ståtligare 
och beqvämare spannmålsbörs. 

Teniple Court, hörnet af Washington 
och Hennepin avenucs, åtta våningar 
hög; 

Boston Block, linnet af Third street 
och Hennepin avtnue, sju våningar hög, 
samt 

Phoenix Huilding. li(")rnet af Fourth 
Street och First avenue south, nio vå- 
ningar hög, jemtc ett hälft dussin andra 



129 




CHAMBER OF COMMERCE. 



liknande byggnader närma sig de först- 
nämda i afseende på centralt läge och 
moderna affärslokaler. Flera af våra 
landsmän inom olika professioner hafva 
kontor i dessa eleganta afifärspalats. 

Å Nicollet avenue torde vi i den när- 
maste framtiden få se de elegantaste 
affärshusen. En storartad kontorsbygg- 
nad, som nu i det närmaste nå'.t sin full- 
bordan, är "Arlington Block," hörnet af 
Fifth Street och Nicollet avenue. Bygg- 
naden är nio våningar hög och beräknps 
att kosta $225,000. 

EXPOSITIONS-PALATSET, 

Expositions-byggnaden företer en 
ståtlig anblick vid den östra flodstran- 
den, der det gamla Winslow House for- 
dom fäste allas uppmärksamhet. 



Den på sin tid så bittra rivaliseringen 
mellan St. Paul och Minneapolis var 
egentliga orsaken till uppkomsten af 
denna imponerande byggnad samt de 
Ã¥rliga expositioner, som der sedermera 
i åtta års tid reguliärt afhöllos. 

Efter flera års rivaliserlng vid val af 
plats, hvarest statens årliga utställning 
borde afhållas, hade St. Paul och Min- 
neapolis-komiteerna under Icgislaturens 
session vintern 1885 förenats om en 
"Union Fair Grounds" mellan de båda 
städerna. Andra St. Pauliter hade un- 
der tiden i hemlighet arbetat på en an- 
nan plan, direkt i staden St. Pauls en- 
skilda intresse, och en vacker morgon, 
just som Minneapolis-komiteens med- 
, lemmar förmodade att deras bemödan- 
den hade krönts med framgång, fingo 
de läsa i St. Paul-tidningarnc att Ram- 



I30 

sey county auktoritcter hade erb.iudit att 
för otvannämda ändamål till staten do- 
nera "Ramsey county poor farm," belä- 
gen i en annan del af staden. Detta St. 
Pauls tillvägagående väckte allmän för- 
trytelse i Minneapolis. 

"Minneapolis Tribune," som då egdes 
af Alden J. Blethen, fördömde i skarpa 
ordalag det ogrannlaga beteendet; men, 
Mr. Blethen gick längre än så, han kal- 
lade personligen ett allmänt massmöte, 
der hvar och en kunde gitva luft åt sina 
känslor, och förklarade att det enda, 
som återstod för Minneapolis' förorät- 



grundstenen till det ypperliga $325,000 
industripalatset. 

Byggnaden omfattar ej mindre än 
367,500 qvadratfots yta för utställnings- 
artiklar samt kan med beqvämlighet in- 
rymma 45,000 besökande. 

Den första exposi ionen öppnades den 
23:dje Augusti 1886 — just 124 arbetsda- 
gar från den tid då byggnadskontraktet 
blef antaget. 

En liten dotter till en af expositions- 
direktörerna frågade då sin fader om 
den nya, magnifika byg2;naden måste 
byggas om hvarje år, och då hon under- 







xifes; 



EXPOSITIONS-BYGGNADEN. 



tade medborgare var alt genast organi- 
sera en stor "Industrial Exposition" på 
egen hand för aihållandet af årliga ut- 
ställningar. De största och förnämsta 
samlingsplatser voro sedermera för 
hvarje qväll till trängsel öfverfylda ni cd 
för saken intresserade personer. Redan 
vid de två första mötena blefvo $185.300 
subskriberade. Intresset var allmänt 
inom alla folkklasser och en association 
vardt genast organiserad. Tomten hvar- 
på det gamla spökslottet, Winslow 
Housc, var beläget, skänktes för ända- 
målet af östsidans förmögne medbor- 
gare och den 29:dc Maj 1886 lades 



r;iliades 0111 alt iiuluslripalatsct var en 
permanent byggnad, utropade hon tri- 
umferande: "Jaså, då stå vi framom 
St. Paul. Der måste de bygga sitt is- 
palais nytt för hvarje år." 

På den första expositionsdagen sat- 
tes alla maskinerna i gång af president 
Clevclands fru, som då vistades i Adi- 
roiidack, New York. Denna plats hade 
för tillfället blifvit satt i direkt förbin- 
delse med Expositions-byggnaden me- 
delst en elektrisk tråd. 

I byggnadens midt finnes ett utmärkt 
auditorium med sittplatser för 7,300 per- 
soner. Om det icke varit för denna 



131 



byggnads skull hade Minneapolis aldrig 
kunnat försäkra sig om den republikan- 
ska nationalkonventionen, som egde 
rum härstädes år 1892. 

Efter det årliga expositioner i åtta års 
tid hitlockat folk från alla delar af Nord- 
vestern, tog intresset plötsligen slut. 
Framgången af denna storslagna plan 
kräfde nemligen mer tid, omsorg och 
penningeuppofifring än flertalet af sta- 
dens aftärsmän kunde längre vidkännas. 

Den ståtliga Expositions-byggnaden 
kommer nu kanske sjelf en vacker dag 
att blifva "stäld på exposition." En 
oviss dom hvilar fortfarande öfver den- 
samma. Skall den förvandlas till maga- 
sin, maskinverkstäder och dylikt, eller 
torde vi kunna hoppas att äfven fram- 
deles få se tusentals jublande menniskor 
församlade derstädes i industriens och 
konstens tjenst eller för andra upplyf- 
tande och ädla syftemål? 

Konstutställningarne vid våra exposi- 
tioner voro ofta ganska beaktansvärda 
och ha också för spridandet af känne- 
domen om nordisk konst varit af stor 
betydelse. Vid andra utställningsåret 
exponerades en samling af skandinavi- 
ske målares och bildhuggares verk, som 
väckte betydligt uppseende och erkän- 
nande, ej utan sin tillsats af förvåning. 
Samlingen hade åvägabragts genom 
Mr. Olaf Ellison, som personligen be- 
sökte de tre nordiska landen för exposi- 
tionsstyrclsens räkning. Flere af konst- 
närerna, särskildt bland de svenska, 
hade sändt sina senaste och bästa arbe- 
ten direkt från årets salong eller ateli- 
ererna i Paris. Svenskarne Josephson, 
Liljei'ors. Hasselberg, Ccd rström, Wal- 
lander och Österlind väckte i all syn- 
nerhet bcrättigadt uppseende med sin 
djerfva och säkra konst. Dess värre 
funnos ej köpare för dessa präktiga du- 
kar och statyer. En större tafla af Wal- 
lander inköptes emellertid af exposi- 
tionsstyrelsen och finnes ännu i tafvel- 
samlingen å stadens centralbibliotek. 

Norrmännen härstädes eldades till 
kulturel patriotism af den stora fram- 
gång, som den skandinaviska konstut- 



ställningen rönt, och bildade en konst- 
förening. Denna, "Norwegian Art As- 
sociation," utstälde år 1888 vid exposi- 
tionen en samling af norske konstnä- 
rers arbeten och tillsågo att flera af 
dessa blefvo afyttrade. Är 1889 höll 
samma organisation en skandinavisk 
konstutställning på egen hand under 
expositionsmånaden å Central avenue 
på Nicollet Island. Det var meningen, 
att Sverige då skulle representeras, men 
på grund af uppkommet förhinder vardt 
detta dock ej af. Danmark och Norge 
företräddes deremot ganska bra af dess 
mera framstående konstnärer. Sven- 
skarne hade, som vanligt, visat brist på 
initiativ, och någon konstförening bland 
dem, kom ej till stånd. Som motvigt 
må nämnas, att det var en svensk man, 
Dr. Victor Nilsson, som skref mera och 
mera uttömmande än någon annan här- 
städes gjort, ej blott om de skandinavi- 
ska, utan .=amtliga konstutställningarne 
både i skandinaviska och amerikanska 
tidningar. Bland andra vackra ansat- 
ser, som ej blefvo till mera än sådane, 
var också den norska konstföreningen, 
som nu länge sofvit overksamhetens 
sömn. Bland dess mest intresserade 
medlemmar och stiftare voro A. C. 
Haugan, domare Ueland, Luth. Jaeger, 
Kristofer Janson med flera. NÃ¥gre i 
egentlig mening konstförståndige fun- 
nos väl knappast i dess krets utom 
konstnärerna. 

POLISKÃ…REN. 

Detta departement räknar egentligen 
sitt ursprung från den tid, då stadssty- 
relsen organiserades år 1872. Före den 
tiden lågo polismyndigheterna hos St. 
Anthonys och Minneapolis' City Mar- 
shal och deras assisterande konstaplar. 
Åldermannen hade då äfvenlcdes rättig- 
het att arrestera personer, ehuru de säl- 
lan eller aldrig begagnade sig af denna 
myndighet. 

Ett vakthus bygdes år 1855, der fån- 
gar instängdes för tillfället. Efter de 
blifvit dömda sändes de antingen till 
Ramsey county "jail" eller till fängelset 



132 




i Stiilwater, tills Hennepin county 
Court House och "jail" blef fullbordadt 
Ã¥r 1857. 

Är 1859, då staden hade 12,000 invå- 
nare (6,700 i St. Anthony och 5,300 i 
Minneapolis), säger en tidning: 

"Vi hafva en liten poliskår, på det att 
vi måtte vara fullkomligt utrustade — 
men det fins icke mycket för den att 
göra." 

Blott man kunde säga detsamma nu 
också! 

Med stadens tillväxt ökades polisstyr- 
kan år från år. 

Under Mayor Rands regim började 
man sysselsätta stadens fångar med ar- 
bete på gården utanför county-häktet. 
Detta medförde ett lyckadt resultat och 
gaf anledning till uppbyggandet af ett 
arbetshus (City Work House) i Shingle 
Creek, numera Camden Placc. Arbets- 
huset blef till alla delar fullbordadt år 
1886, från hvilken tid sheriffens inkom- 
ster frän "boarding-huset" blefvo betyd- 
ligt reducerade. 

Den I4:de Mars 1887 utnämdcs af 
City Council, enligt ett förslag antaget 
af Icgislaturen, en polis-kommission 
CBoard of Police Coininissioncrs) med 
fullmakt att bestämma öfver alla utnäm- 
ningar samt styra och ställa inom polis- 
kåren efter eget godlfinnande. 

DÃ¥ Mayor Ames hTill sitt inlrildi-stal. 



April 1887, hvari han på det 
högsta berömde poliskåren, 
alluderade han på den of- 
vannämda förändringen så- 
lunda: 

"Vid legislaturens sena- 
ste sammanträde lyckades 
det några få näsvisa fana- 
tiker, understödda af en pu- 
ritansk majoritet, att sätta 
sig emot folkviljan, beröfva 
mayorn hans kontroll öf- 
ver poliskåren samt anför- 
tro denna makt åt en polis- 
kommission." 

Denna poliskommission 

^_ afskafifades år 1890 och 

makten och äran tillföUo 
åter borgmästaren. 

Bland skandinaverna, och svenskarne 
i synnerhet, har det alltid varit ett för- 
färligt väsen vid hvarje administrations- 
ombyte i fråga om representation inom 
poliskåren, emedan irländare och andra 
nationer merendels fått företrädet. Or- 
saken till det ogynnsamma resultatet i 
denna "brännande fråga" torde kanhän- 
da för svenskarnes räkning finna sitt 
förnämligaste ursprung i deras benägen- 
het att, såsom hittills, allt lör mycket 
egna sig åt den maskinmessigt drifna 
partipolitiken, samt oförmågan att 
"köpslå" eller pocka sig till sin rätt. 
För att tydligt framställa de makthaf- 
vandes bruk och missbruk i afseende på 
utnämningar inom poliskåren, hafva vi 
med stor omsorg och tidsspillan utarbe- 
tat en liten statistik, som icke torde 
vara utan eitt intresse. Nedanstående 
tabell upptager namnen, nationaliteten, 
tjenstetiden samt rangordningen på alla 
de skandinaver, som fungerat på polis- 
kåren ifrån dess uppriittande till när- 
varande tid: 



1870 |Goo. n. .Tohnson N 

1871....|Swnn Woltcn S 

1872-81|Loul8 Solberg N 

1874— 78| Louis Oloson S 

187ft-77|Win. Chrlstlanson D 

1877 It;. R. niomgron S 



133 



1878— 99|Swan Wolten S 

lUtniimd till sergeant :\r 1885. 

jUtnämd till löjtnant år 1886. 

lUtnämd till kapten år 1899. 

1878-791 Andrew Slotten N 

1879-85|P. P. West N 

jUtnämd till sergeant år 1882. 

lUtniimd till löjtnant år 1883. 

iutnämd itll kapten år 1884. 
1879— 991 John Norman S 

iutnämd till sergeant år 1886. 

1880— 92| John Gardner S 

1880. , . . I Peter Engberg S 

1881— 99|Tom. Nelson N 

iutnämd till sergeant år 1883. 

jUtnämd till löjtnant år 1886. 

1882— 93|01e Anderson N 

1882— 83| John C. Olson N 

1882— 99|01e M. Shelly N 

1883 I John Eggan N 

1883— 99|C. V. Gustafson S 

iutnämd till sergeant år 1889. 
1883— 99|Louis Ness N 

iutnämd till kapten år 1886. 

1884— 97| John L. Eklund S 

1884— 99|John E. Wold N 

1884— 97| Peter Martinson S 

iutnämd till sergeant år 1893. 

1884— 89| Holger Faursehou D 

1884— 98|N. P. Swenson S 

1885 I Sam Simonson N 

1885— 99|Jobn B. Kvittum N 

1886— 87| John Landberg S 

|öfverstlöjtnant. 
1886— 94|P. T. Megaarden N 

|"Court officer." 

1886— 92|M. Smeby N 

1886— 99|Odin Wold N 

1886— 99] George Johnson N 

1886— 93|Louis Knudson N 

1886—881 Steve Anderson N 

1886— 99|John Stavlo N 

iutnämd till detektiv år 1895. 

1886— 88i John Newman S 

1886— 87|P. A. Lindström S 

1886— 99|John Stewart U 

1887— 99|A. P. Johnson S 

1888 I John C. Olson N 

1889-99|Hans Burly N 

1889— 99| August Wold N 

jUtnämd till sergeant år 1899. 

1889— 99|Iv. O. Aasgaard N 

1889 |T. C. Thorbergsen N 

1889— 99|A. G. Erickson S 

1889— 99| Jbhn H. Thompson S 

1889. . . . |Wm. Nisted D 

1889— 99ilyar Tollefson N 

1889 IPeter Anderson N 

1889— 92| August Norén S 

1889— 99|Lars Hansen D 

1889— 99|0. Hovelsrud N 

1889— 91|Robt. Langdou S 

1890— 94|D. Colstrom S 



1891—99 
1891—98 
1891—99 
1891-92 
1891—99 
1891—93 
1891—92 
1892—99 
1892—93 



Paul Nass N 

A. T. Hallen N 

B. Hovelsrud N 

Hans J. Johnson S 

Nels Nelson 1> 

Peter Qulst S 

AVxander Uggla H 

Andrew Nelson S 

Peter Olson S 



1893— 99|John Larson S 

1893— 99| V. E. Olson S 

1893 |Nols Svenson S 

1893—99] Frank A. Cla wson S 

1893— 94|Chas. Wallin S 

1894— 99]F. Ferm S 

1894— 99| George Dahl N 

1894— 99|S. Peterson D 

1894— 99|0. Lindquist S 

1895— 99|C. C. Norbeck N 

1895— 98] August Weinell S 

1898— 99|John Ferm S 

1898— 99|Peter Quist S 

1898— 99iEd. Nerhaugen N 

1899 JGust. Forseman S 

1899....|Chas. Wallin S 

1899 ISampson Eide N 

1899 |James M. Ringberg S 

Af de ofvannänide patrullmännen haf- 
va två (Peter Quist och Chas. Wallin) 
tjenstgjort vid tvenne olika tidsperioder. 
Initialerna "S," "N," "D," som följa 
efter namnen, beteckna svensk, norsk 
och dansk, och finna vi således att 36 
svenskar, 35 norrmän och sju danskar 
tjenstgjort som ordningens upprätthål- 
lare. 

Den skandinaviska polisstyrkan under 
innevarande år beslår af 40 medlemmar, 
nemligen 17 svenskar, 19 norrmän och 
fyra danskar. 

Löjtnant Nelson och kapten Ness to- 
go afsked för kort tid sedan, men torde 
några andra skandinaver nu få lyckan 
att träda i deras spår. 

Enligt polisrapporten för 1898 räkna- 
des 213 personer till polisafdelningen 
under nämda år. Af detta antal voro 
129 patrullerande och 16 beridna poliser. 
Kostnaden för poliskårens underhåll 
Ã¥r 1898 uppgick till $214,028.21 och in- 
komsterna för böter till $52,449.88. 

Totalvärdet af kårens egendom var 
$97,000. 

Af $16,392.50 värde i lösöre, som rap- 
porterades att ha blifvit stulet, återskaf- 
fades genom polisens försorg $13,410.50. 
Värdet af hästar och vagnar, som blifvit 
stulna, eller på annat sätt förlorade och 
Ã¥terlemnade till sina egare af polisen, 
uppgick till $112.964. 

Under årets lopp, 1898, blefvo ej min- 
dre än 4,785 personer arresterade. Bland 
dessa befunno sig 765 skandinaver (448 
svenskar, 292 norrmän och 25 danskar). 



134 



Bland de skandinaver, som under de 
sista sex åren råkat i lagens klor, har 
proportionen årligen visat sig vara: 
danskar, 25 till 50; norrmän, 300 till 
400: svenskar, 400 till 450. 

Man måste här med skäl fråga: Är 
icke procenten för hög i förhållande till 
den skandinaviska befolkningens stor- 
lek samt dess i allmänhet stilla och 
lugna väsen? 

Det troliga är att icke alla dessa varit 
Minneapolisbor, utan att en stor del till- 
hört den folkström, som ständigt ge- 
nomflyter Minncapolis. 

Huru många saloon licenses, som 
komma att utfärdas detta år, är svårt att 
korrekt bestämma; men det antages att 
det torde blifva cirka 25 mer än förlidet 
år, då saloonernas antal uppgick till 307. 

Fans det några skandinaviska repre- 
sentanter bland detta antal? Ja, hvad 
tror ni väl? Jo, det fans icke mindre 
än 106 skandinaviska "saloonkeepers," 
mer än en tredjedel af stadens krögare! 
— "Det är hemskt, sa' Rydingen!" 

Man kan ej annat än känna sig litet 
svårmodigt stämd, då man betraktar 
nämda sififror samt tänker på huru för- 
hållandena ändrat sig sedan den gamla, 
goda tiden. I November 1879 var en 
polisrapport synlig i en amerikansk 
aftontidning härstädes, hvilkcn bland 
annat innehöll ett för skandinaverna 
synnerligen hedrande omdöme, hvilket 
vi ej kunna förneka oss ncijct att här 
Ã¥tergifva: 

"Det är ett betecknande faktum, som 
högeligen hedrar de arbetsamme och 
laglydiga skandinaviska nationerna, att 
ehuru dessa medborgare utan tvifvcl äro 
till antalet talrikare ;in nägon annan ut- 
ländsk nation såväl i denna stad som i 
hela staten, de likväl icke i jemförelse- 
vis stort antal skylta i po'israpporlcrna." 

Så skall det låta! Mätte kommande 
rapporter gifva anledning till många 
liknande offentliga erkännanden. 

"Patrol Limits" är en reglering, som 
särskildt tillhör Minncapolis. Ingen 
annan kommun har någonting lik- 
nande. Nykterhetsideen tillämpas här 



praktiskt öfver sju åttondedelar af 
stadens areal, det vill säga S5l^ 
qvadratmil. Innan denna plan an- 
togs år 1884, fans det 555 salooner 
spridda öfver hela staden, betalande 
hvardera en "license" af $500. Nu der- 
emot fins det endast omkring 325 sa- 
looner inom ett jemförelsevis litet om- 
råde, hvilka betala en "license" af $1,000 
hvardera. Denna plan förordades först 
af George A. Pillsbury i hans inträdes- 
tal som borgmästare i April 1884, och 
är hans son, Charles A. Pillsbury, den 
som fått äran af att vara pappa till denna 
originela idee. Det var ett republi- 
kanskt projekt, som mötte allmänt mot- 
stånd bland demokraterna, men, sedan 
det visat sig att idcen var god, tages den 
nu i försvar af alla goda medborgare, 
oafsedt politiska partier. De 22 dåliga 
krogar, som förut funnos i det distrikt, 
som allmänt varit bekant under namnet 
"Hub of Hell" i syd-Minneapolis, hafva 
blifvit reducerade till tre eller fyra. Det 
niondet wardet har endast i, det andra 
endast några få och det tolfte endast tre 
eller fyra. De nyare stadsdelarne och 
hela wards, såsom det tionde, trettonde, 
åttonde och sjunde, äro totalt fria från 
krogar. Dessa wards njuta stora förde- 
lar af sagda reglering. Inte sant? Frå- 
ga apotek irne på platsen! 

Som gränslinicn är utstakad äro sa- 
Iconerna förlagda rätt och slätt inom 
sjelfva affärsstaden och resid,cnsdelarne 
befriade från desamma. En liten del af 
staden beviljar följaktligen utskänk- 
ningsrättighet, under det att den större, 
återstående delen strängt regleras af 
prohihitionslagen. 

Libertiner och krogpartiets anhängare 
i allmiinhet hafva alltid hängt upp sig 
på denna "patrull lina," hvilken de anse 
som ett groft angrepp på mcdborgarnes 
"personliga rättigheter." 

Oaktadt "Patrol Limits" är en fråga, 
som lätt "stöter på patrull," måste man 
likväl erkänna, att den utfört ett hclso- 
samt inflytande på vårt samhälle. Man 
får lof att blunda för oegentligheter 
ibland, om man skall kunna betrakta 



135 



saker och ting från den rätta sidan och 

liksom Alex. Johnson (vid "Svenska 

Kuriren") måste man säga: "Det är 

svårt att se en sak rätt, om man jemt 

bh"nkar, när man tittar på den." 

Ja, att åsigterna i detta ämne varit 

delade, kan ingen hjelpa, ty 

"Den ena hyllar, hvad som starkt plär 
kallas, 
Men denna smak kan inte vara allas." 

En kusin till någon Bacchi broder — 
en så'n der herre, som, då han gifver 
sin hustru 25 cents till inköp af två pund 
kött, troligtvis finner denna summa 
minst tre gånger så stor som den, hvil- 
ken han kastar på krogdisken för att 
förvandlas till "two whiskies," — kände 
sig en gång förnärmad på våra "patrol 
limits" och skref derföre följande apro- 
pos för dagen: 

Det hände i Abdera 
I långt förfluten tid. 
Att nSgra siipo mera 
Än hvad de tålde vid. 

De nyktre abderiter. 
Sä store uti dåd 
Och dråpliga meriter. 
Då funno uppå råd. 

De gingo, hela raden. 
Att draga upp en ring 
Kring centern utaf staden 
Och trakten näst omkring. 

Det inom denna ringen 
Blef krogar mer än nog; 
Men utanför fick ingen 
Vid lifsstraff öppna krog. 

Men då så galet gick det. 
Att litet hvar till slut 
Gick just till fyll-distriktet 
Och söp mer än förut. 

Nu sände magistraten, 
Så rådlös, ut ett båd 
Kring hela vida staten 
Att spörja efter råd. 

En thracier blef funnen. 
En gubbe, klok och vis. 
Han kom och öppna munnen 
Samt sa' så här precis: 

"Befolkningen .iag känner, 
Och hvarför den blir full. 
Tag gränsen bort, go' vänner, 
Den stöter pä patrull." 

Lite hvar af oss kommer troligen ihåg 
den tid, då Minneapolis ej hade annat 
än veritabla "syltor"; men den tiden har 
flytt och allt efter som staden tillväxte 



i ålder och visdom, förändrades äfven 
detta liksom allting annat. 

Flertalet "syltor" har förvandlats till 
"förgylda krogar." 

Urinvånarne här i staden erinra sig 
säkert en skylt, som ständigt vinkade åt 
vandrare på Washington avenue south, 
allt under den gamla goda tiden. PÃ¥ 
denna skylt prunkade de gamla välbe- 
kanta namnen Anderson & Petterson — 
Lundström, som fattades, satt kanske 
inne på någon annan krog, i något hörn, 
mer eller mindre beskänkt. 

Trots mångfaldiga försök har sön- 
dagslagen merendels varit särdeles 
slappt tillämpad. Allt har berott på 
borgmästarnes uppfattning af saken, 
eller snarare sagdt på hans beräkning 
att kunna tillfredsställa den stora mäng- 
den af folket för vinnandet af popularitet 
och röster för nästkommande val. En 
del hafva hyllat en "Wide Open Policy," 
då flertalet deremot försökt att gå "den 
gyllene medelvägen." Ingen har, med 
ett undantag, vågat taga steget fullt ut. 
Den vanligaste regeln har varit, att huf- 
vudingången måste vara stängd på sön- 
dagen. Derföre har det varit alldeles 
omöjligt att kunna finna en krog, som 
icke varit försedd med sidodörr, ty det 
enda som tycks uppehålla en del stads- 
boars anseende, hvardagar såväl som 
söndagar, är att "ej gå den rätta vägen." 

Äfven då man försökt tillämpa lagen 
som bäst, nch krogarne måst vara her- 
metiskt tillslutna, har man likväl funnit 
förhållandena just precis som det står i 
visan: 

"FINS DER ÄNDÅ " 

På sönda'n hvnr krog uti staden stängs till, 
"Det heliga rådet" så forrtriir och vill — 
Om krögarn ej stängt får i finkan han gå; 
Då syns han ej mer — men han flns der 
ändå. 

Flns der ändå, 
Flns der ändå; 
Då syns han ej mer — men han fins der 
ända. 

Den snaps, som den törstige fatt vid hans 

disk 
Med tilltugg af pickles och chow-chow och 

fisk. 
Har osynlig varit — men lita du pa; 
Fast icke han synes, hnn fins der ända. 
Fins der iindå, 
Flns der Undå; 
Men fast han ej synes — han flns der ända. 



1.36 



BRANDKAREN. 




Det utmärkta brandväsen, öfver hvil- 
ket Minneapolis med rätta är så stolt, 
har genomgått många evolutioner se- 
dan den frivilliga brandkårens första da- 
gar. En primitiv brandkår existerade i 
St. Anthony redan år 1851. Hvarje 
medlem deraf var ålagd att vara försedd 
med tvenne ämbar samt en ofantlig säck 
af segelduk. I de förra skulle han bära 
vatten till eldsvådan, under det att den 
senare tjenade som en ■"behållare'' för 
sådana husgerådssaker eller varor, som 
kunde räddas och stufvas in i dess rym- 
liga djup. Först i December 1854 blef 
en mera praktisk brandkär organiserad 
och kallades ''Cataract Engine Company 
No. I." Dess utrustning bestod af ett 
antal läderämbar, några tåg, kedjor 
samt en eller två stegar. Det hände säl- 
lan, att brandsoldaterna blcfvo utkallade 
och deras organisation biel mer en säll- 
skaplig förening än någonting annat. 
Deras uniform bestod i en röd skjorta 
med blå krage och uppslag, hvita byxor 
med svarta galoncr, blank kask och ett 
svart läderbälte. Är 1858 organiserades 
ytterligare tre brandkårer och bättre at- 
tiraljer anskaffades. Flera frivilliga kå- 
rer organiserades och man hade rikli- 
gare tillfällen att kunna få gå till "The 
Firemen's Bali." 

Den första brandkårsorganisationen 
på vcstsidan var "The Millers' Fire As- 
sociation" år 1865, hvilken var en privat 



afifär för att skydda qvarndistriktet, och 
dess upphofsman var W. M. Brackett, 
som då var bokhållare hos Eastman, 
Gibson & Co. 

Brandkårsdepartementen på öst- och 
vestsidan konsoliderades år 1878 med 
W. M. Brackett som brandchef. 

Stadens hastiga tillväxt samt det 
samtidigt ökade anlitandet al brandkå- 
ren blef snart för stort för en voluntär- 
organisation, hvadan stadsstyrelsen år 
1879 åtog sig brandkårens underhåll. 
Volontärkompanierna upplöstes den 
i:ste Juli 1879 rned stora högtidligheter, 
tal och parader. 

Vestsidan erhöll sin första ångspruta, 
"City of Minneapolis," år 1875. Ett par 
år förut, i Juli 1873, hade St. Anthony 
fått sin första ångspruta, "Cataract," 
hvilken följaktligen är den äldsta i sta- 
den. Den var i praktisk användning 
ända till år 1895, då den gick ut ur 
tjcnstgöring; men man kan iinnu få 
se den gamla "Cataract" vara till nytta, 
då man har att pumpa vatten ur öfver- 
svämmade källare eller vakanta tomter. 

Brandkåren blef utkallad 907 gånger 
förlidct år och tillryggalade därvid 5.^33 
mil, hvilket gjorde ett totalafstånd af 
11,266 mil fram och åter. 

Förlusten vid samtliga eldsvådorna 
Ã¥r 1898 uppgick till $521,268.98. En- 
dast åtta af dessa förorsakade en förlust 
af $10,000 hvardera. 



137 



Branddepartementet eger för när- 
varande 23 ångsprutor, 195 hästar samt 
47,632 fot af sprutslangar. 

Utgifterna för brandkårens underhåll 
förlidet år belöpte sig till $327,y6g.22. 

Brandkåren består för närvarande af 
300 medlemmar. Bland dessa räknas 
30 skandinaver (14 svenskar, 13 norr- 
män och 3 danskar.) 

Bland de officierande medlemmarne 
finna vi Joseph C. Hernlund, (svensk) 
andre biträdande chef, Frank A. Peter- 
son, (svensk) kapten; N. J. A. Ander- 
son, (norrman) kapten; Swan F. Lind- 
stam, (svensk) löjtnant; John Lind- 
ström, (svensk) löjtnant. 

Tjugutre brandstationer äro förlagda 
i olika delar af staden. DÃ¥ alarmkloc- 
kan ljuder, skådar man en liflig scen, så- 
väl i som utom vakthuset. Meiiniskor, 
både gamla och unga, strömma till från 
alla kanter för att bevittna det vilda 
kaos, som nu på ett ögonblick uppstår. 
Man bekikar de frustande, stampande 
hästarne hvilka störta förbi med högt 
lyftade hufvuden, glänsande ögon och 
spända muskler, och som te sig som 
om vore de redan omgifna af eld och 
lågor eller eldade af stridslust, hvilket 
de äfven äro. Ty vid brandklockans 
ljud veta de hvad det gäller, och i vild 
yra äro de måna om att intaga sina plat- 
ser i ledet framför den blänkande ång- 
sprutan för att ögonblicket derpå i 
fyrsprång "gå i elden" för den uppgift 
de fått sig förelagd. 

Många stora eldsvådor, storartade att 
beskåda, men sorgliga att tänka på, hal- 
va egt rum, der både stort egendoms- 
värde och många menniskolif gått för- 
lorade. 

Den första stora eldsvådan i Minnea- 
polis inträfifade den i8:de Juni 1860, då 
hela norra sidan af Bridge Square, från 
floden till Second street, gick upp i rök. 
En lång rad af träbyggnader hade blif- 
vit bygda från flodstranden längs utmed 
norra sidan af Hennepin avenue, der 
stadens alla butiker voro belägna, till- 
sammans med en liknande rad å andra 
sidan å Nicollet avenue. Elden utbröt 



på natten och hade redan fått en sådan 
framfart, innan den upptäcktes, att det 
var alldeles omöjligt att släcka ut den- 
samma. En lång sträcka af män voro 
placerade från floden upp till de brin- 
nande byggnaderna och langade fram 
och tillbaka ämbar fulla med vatten, 
hvilka tjenstgjorde i stället för vår tids 
slangar och ångsprutor. Männen arbe- 
tade på pytsbrigaden hela natten, men 
endast en lång sträcka af brända tom- 
ter lönade deras möda. Resultatet af 
denna eldsvåda blef att man för första 
gången började tänka på att organise- 
ra en brandkår med lämpliga apparater 
att bekämpa det förhärjande elementet. 
Anthony Kelly bygde året derpå den 
första stenbyggnaden å Bridge Square, 
hvilken ännu står qvar, nästan midt 
emot City Hall. Aret derpå blef den 
andra sidan äfven utsatt för en likaså 
förödande brand, och resultatet vardt, 
att man nu började att bygga upp sten- 
byggnader på den sidan vid Nicollet 
avenue. Den första stenbyggnad, som 
uppfördes der, står nu vid sidan af W. 
K. Morisons jernhandel. Enligt den ti- 
dens förhållanden voro dessa två eldsvå- 
dor de mest olycksbringande, som nå- 
gonsin inträffat, om man undantager 
qvarnexplosionen år 1878. 

Juldagen år 1884, då de flesta menni- 
skor hade blifvit körda inomhus af en 
förskräcklig kyla, upptäcktes eld i Aca- 
demy of Music, då den finaste teater i 
Nordvestern, hvilken stod på den tomt 
som nu upptages af Temple Court. LÃ¥- 
gorna hade gripit omkring sig så ha- 
stigt att brandsoldaterna ej kunde göra 
något annat än att försöka rädda när- 
gränsande byggnader. Teatern blef 
förstörd, ingenting mer än de isklädda 
murarne stodo qvar för att bära vittne 
om den stora förödelsen. 

Den I2:te April 1886 såg man en för- 
skräcklig syn å hörnet af Third street 
och Hennepin avenue. Boston Block 
var omgifvet af ett svart rökmoln, som 
trängde ut från de öfre fönstren, och 
väldiga eldtungor svepte omkring tak- 
kanten. MÃ¥nga af dem, som befunne 



138 



sig i byggnaden, tittade ut genom fön- 
stren med förskräckelse målad i sina 
anletsdrag och ropande på hjelp. Snart 
kommo brandsoldaterna. Det såg nä- 
stan omöjligt ut att kunna rädda någon, 
men genom att klättra upp få taken å 
närliggande byggnader sträcktes stegar 
tvärs öfver till fönstren på Boston 
Block. Få dessa bräcklga bryggor för- 
des qvinnorna tvärs öfvcr gatan undan 
all fara. 

En annan minnesvärd eldsvåda var 
den af St. Anthony elevatorn, den I9:de 
Juli 1887. Elevatorn utgjorde egarnes 
stolthet och ett gammalt kändt råmär- 
ke i närheten af St. Anthony Park. 

Elevatorn innehöll öfver en million 
bushels hvete, så att förlusten blef sär- 
deles kännbar. Eldsvådan var en af de 
mest pittoreska man någonsin kunde be- 
skåda. 

Då elden var lös i Warner Block, hör- 
net af Nicollet avenue och Fourth street 
den 26:te Juli 1887, ryckte det instörtade 
taket nio brandsoldater med sig, hvil- 
ka alla blefvo svårt skadade. Denna 
olyckshändelse inträffade i åsyn af tu- 
sentals personer, och då de tappra 
brandsoldaterna foro ned i den brin- 
nande byggnaden, trodde alla att de ha- 
de gått en säker död till möies. 

Nästa qväll var det oblida ödet åter 
framme, då brandsoldaterna voro tvung- 
na att strida mot en ödesdiger eldsvåda 
i Morrison Block, hörnet af Washington 
och Second avenue soulh. Denna bygg- 
nad var då upptagen af Big Boston 
Clothing Company. Lågorna förde 
€n förfärlig strid för att blifva mästare 
och gåfvo icke vika förrän hela bygg- 
naden var en hög af ruiner. Två brand- 
soldater blefvo betydligt skadade vid 
denna eldsvåda. 

Den I5:de Januari 1888, en af de kallaste 
dagar, som man upplefvat på ett tiotal 
år, gafs alarm klockan åtta på morgo- 
nen, att elden var lös i Church of the 
Redeemer, hörnet af Eiphth street och 
Second avenue south. Hela dagen och 
natten hade brandsoldaterna att slita 
ondt i den outhärdliga kölden utan att 



kunna få något kontroll öfver det ra- 
sande elementet, ty de vattenstrålar, 
som riglades mot lågorna, hvilka slogo 
ut genom fönstren, förvandlades anan- 
gen till ånga eller kommo tillbaka som 
ett isregn, förorsakadt af den förskräck- 
liga kölden. 

Den mest beklagansvärda af eldsvådor 
inträffade den 30:de November 1889, då 
den åtta våningar höga Tribune-bygg- 
naden förstördes. Det var en eldsvåda, 
som alla ännu hafva i lifligt minne. Tu- 
sentals menniskor, fylda af förtviHan, 
stodo på gatorna, oförmögna att lyfta 
ett finger för att rädda lifvet på dem, 
som hängde i fönsterkarmarne och se- 
dan släppte sig ned till säker död. Sju 
män förlorade lifvet denna natt. Der 
funnos hjeltar denna natt ibland de döda 
såväl som de lefvande. Det var icke 
en bland de sju döda, som icke hade 
förlorat dyrbara ögonblick i försöket att 
rädda sin granne. De döda voro: 
Milton S. Picket, James F. Igoe, Wal- 
ter F. Miles, W. H. Millman, Jerry Jen- 
kinson, Robert McCutcheon och pro- 
fessor Edward Olson, broder till S. E. 
Olson, egaren af "The Big Store." 

Omkring 27 personers lif blefvo räd- 
dade denna förfärliga stund genom de 
oförskräckta brandsoldaternas djerfva 
åtgärder. 

Vid elevatorbrandcn vid Ninih avenue 
south och Milwaukee-banan, den 24:de 
September 1891, skadades allvarsamt 
mer än ett dussin bland sprulkarlarne, 
hvilka hade kl.ittrat upp på taket pä en 
40 fot hög närliggande byggnad. Un- 
der det de rigtade vattenstrålar mot den 
brinnande elevatorn, exploderade mjöl- 
dammet i byggnaden och taket rasade 
in. Maioritctcn af sprutmanskapet 
sprang till takkanten ocn hoppade ner 
till marken under det andra gledo ner 
på stegar och sprutslangar. C. W. 
Mitchcll afled af de skador, han erhöll, 
då han hoppade ner från taket. 

Den fasaväckandc branden inom såg- 
verksdistriktct i norra Minneapolis, sön- 
dagen den I3:de Augusti 1893, var utan 
tvifvel den mest olycksbringande elds- 



139 



vådan i financielt afseende, och sent 
om någonsin skall den olycksdigra tret- 
tonde Augusti förgätas. 

Tjugu "blocks" (qvarter) lades vid 
detta tillfälle i ruiner och närmare två 
hundra familjer blefvo husvilla. Om- 
kring klockan 11:30 f. m. bröt elden 
först ut i ett stall bakom Cedar Lake 
Ice House på Nicollet Island. Den för- 
orsakades af några pojkar, som brukade 
samlas i stallet om söndagarne för att 
dricka beer och röka cigaretter. Om 
gnistorna härifrån antände bräd:årdarne 
på Boom Island, eller om mordbrämiare 
der utfört sin hemska bedrift kunde al- 
drig utrönas, men ett faktum är att 
samtliga bräd- och vedgårdarne ders ä- 
des snart voro förvandlade till ett enda 
väldigt eldhaf. Allmänt brandalarm in- 
sändes, man telegraferade till St. Paul 
efter hjelp och det såg ut som om hela 
nordöstra delen af staden stode i fara. 

Brandmanskapet kämprde tappert, un- 
derstödt af tvenne kompanier från St. 
Paul, men dessa ansträngningar voro 
som en droppe i hafvet, elden spridde 
sig hastigare än man kunde springa, den 
gick från brädgård till brädgård, från 
hus till hus. Det första hinder den 
mötte i sin väg var Minneapolis Brew- 
ing Company's massiva sten- och jern- 
byggnader; dessa kunde icke brinna, 
men hettan från de omgifvande brin- 
nande brädgårdarne var så intensiv att 
byggnaderna möjligen kunde haiva 
remnat, om ej vinden just i detsamma 
vändt sig. 

Vid Fifteenth avenue N. E., lades de 
sista husen i aska; eldens demon hade 
nu uttömt sitt raseri. 

Hemska scener utspelades, mennisko- 
lif voro ofta i fara. Thomas Faloon, 
70 år gammal, kämpade hårdt för att 
rädda sitt brinnande hus, men då allt 
var förgäfves och han nästan med våld 
måste slitas derifrån, föll han ned död 
på gatan. Många blefvo på tre sidor 
instängda i lågorna och kunde rädda 
sina lif endast genom att kasta sig i 
' floden. Förlusterna vid denna eldsvå- 
da uppskattades til! $1,150,000. 



Året derpå, 1894, inträffade den stora 
sågverksfirnian Shevlin-Carpenter-elds- 
vådan utmed vestra flodstranden, med- 
förande en förlust på flera hundra tusen 
dollars, samt Central Märket-branden, 
hvilken på mindre än en timme lade den 
präktiga byggnaden och egendom till 
ett värde af öfver en half million dollars 
i aska. Den stora gasklockan som låg 
i grannskapet, och som innehöll 100 000 
kubikfot gas, blef räddad. Om den 
exploderat, hade resultatet blifvit för- 
skräckligt. 

Vid dessa eldsvådor uppoffrades inga 
menniskolif, men vid AlcDonald-bran- 
den å First avenue south, den 27:de Juni 
1895, blefvo flera brandsoldater begraf- 
na under en nedfallande tegelmur. Fem 
uttogos ur den glödheta tegelmassan 
som lik och fem betydligt skadade. 

Staden är försedd med trenne vatten- 
verk eller pumpstationer med en sam- 
manlagd kapacitet af 67,000,000 gallons 
per dag. Den första pumpsta icnen in- 
rättades nere i qvarndistriktet år 1867, 
och den andra något senare å Hennepin 
Island å östsidan. Allt eftersom sta- 
dens kloaksystem utgrenades, måste lik- 
väl en radikal ändring vidtagas och en 
tredje pumpstation bygdes år 1889 vid 
Camden Place, längre uppåt floden. 
Denna station, belägen i en vacker park, 
är försedd med tvenne utmärkta Woith- 
ington maskiner med en sammanlagd 
kapacitet af 30,000,000 gallons daghgen. 
De pumpar, som förut nyttjats vid öst- 
och vestsidan, hållas nu endast som re- 
servstationer. 

Som hufvudingeniör (chief engineer 
of pumps) vid vattcnverKsdcpartcmen- 
tet finna vi den i stadens tjenst grånade 
svensken Andrew Bergström, hvilken på 
grund af sin stora sakkännedom och 
sällsporda duglighet alltjemt inni haft sin 
befattning som ingcniör eller förste man 
vid vattenverket sedan början af 1870- 
talet. Vid pumpstation No. i finnes 
tvenne svenskar, Chas. Bolin (second 
engineer) och E. Linden (third engi- 
neer). 
Vattenverks-departementets egendom 



I40 



uppgår till ett värde af $4,288,764. 

För att leda vattnet til! de förnämsta 
delarne af staden äro vattenledningsrör 
till en längd af 257^ mil redan nedlagda 
samt försedda med 3,122 hydranter. På 
det departementets arbetare måtte hafva 
full kontroll öfver det vatten, som flyter 
genom dessa rör, har det varit nödvän- 
digt att placera närmare 2,564 vattentä- 
ta skott, så att de hvarsamhelst kunna 
afstänga vattnet, om så påfordras. 

Att vi tillhöra ett renligt slägte samt 



gallon fullbordade för en kostnad af 
$820,132.80; men oklanderligt dricksvat- 
ten kan ännu ej erhållas förrän staden 
ytterligare uppoffrat en cirka $400,000 
för upprättandet af ett filtreringsverk. 

Inom vattenverksdepartementet fin- 
nes en person, som framför alla andra 
gjort sig oumbärlig i stadens tjenst, 
nemligen Wm. Wintheiser, som i 28 
års tid varit förman för "the street ser- 
vice." Wintheiser är bördig från "das 
grosse Vaterland," men gift med en tös 




- PUMPSTATION VID CAMDEN PLAGE. 



dricka och förbruka en hel del vatten, 
bevisas bäst deraf att vattenkonsumen- 
terna förlidet år betalade $202,080.40 i 
vattenskatt till staden. 

PÃ¥ grund af sundhetskommissarie 
Kelleys förklaring att flodvattnet fort- 
farande var odrickbart beslöt statsrå- 
det 1 Maj 1894 att bygga en vattenre- 
scrvoir å Columbia Heights å östsidan, 
för hvilket ändamål Thomas Lowry 
skänkte 45 acres. Efter närmare tre 
års arbete blefvo de två reservoir-dam- 
marne, med en kapacitet af 93,000,000 



från Vestergyllen talar han svenska samt 
liar på sin talrika arbetskår under hela 
sin tjcnstetid favoriserat den svenske 
arbetaren. 

NYKTERHETSRÖRELSEN. 

Nykterhetsrörelsen spelade en tidig 
rol i Minneapolis. Under stadens gry- 
ningsperiod tycks nykterhetselementet 
ha stått vid styret, om man får döma af 
(.•n notis, som var synlig i tidningen 
"St. Anthony Express" för den 7:de 



141 



Februari 1852. Notisen löd sålunda: 

"Det fins icke ett enda spelhus eller 
saloon, ej heller ett 'whisky grocery 
store' eller 'grogshop' i staden. Vi 
hafva icke rum för dem som besöka 
sådana platser." 

St. Anthonys första council organise- 
rades den i3:de April 1855 och den för- 
sta petition, som bringades in till denna 
legislativa församling, kom från G. E. 
H. Day, med flera, för att förhindra för- 
säljningen af rusgifvande drycker på 
söndagen, och blef denna petition hän- 
visad till åldermännen Stanchfield och 
Cummings, license-komiteen. PÃ¥ de- 
ras rekommendation sammankallades 
stadens borgare till ett allmänt möte i 
skolhuset i tredje wardet, den ig:de 
April, för att gifva nykterhetsvännerna 
ett tillfälle att dryfta petitionens inne- 
håll. Vid samma möte inlemnades en 
petition af Mrs. King, undertecknad af 
ett stort antal af stadens damer, hvilka 
anhöllo council om att förbjuda för- 
säljningen af rusgifvande drycker inom 
stadens gränser. 

Resultatet af dessa diskussioner blef 
att en förordning antogs, som bestämde 
license till $50 per år samt en moderat 
plikt på att hålla saloonerna öppna på 
söndagen eller senare än klockan 10 på 
hvardagsqvällarne. 

Enligt en statistisk beräkning, som 
uppgjordes för några år tillbaka, kostar 
det invånarne i Förenta Staterna jemt 
$25.000,000 att födas, $300,000,000 att gif- 
ta sig, $75,000,000 att begrafvas och 
$990,000,000 att släcka törsten. Huru 
mycket det för närvarande kostar invå- 
narne i Minneapoli: att släcka sin törst 
är ett problem, som torde blifva svårt 
att lösa. 

Ja, dvrt det är att lefva 
0'jh dvrt det är att dö; 
Och dvrt det är att gifta sek 
Allt med sin fåstermö; 

Men dyrare ändock det ar att släcka toi- 
sten sin , .., ^ , .. ■, ,„ 

I dessa sabla krogar med ol och brandevin. 

Det finnes många föreningar härstä- 
des, som med ifver verka för nykterhets- 
ideen. Bland dem räknas synnerligast 
de svenska loger, tillhörande "Indepen- 



dent Order of Good Templars," med 
egen skandinavisk storloge för Minne- 
sota, hvilken organiserades den 28:de 
Augusti 1891. Den äldste bland de 
svenska logerna är 

"Lincoln Lodge No. 121," som orga- 
niserades den 20:de Juni 1886 med 14 
"charter"-medlemmar. Dess första 
tjenstemän voro: 

C. Svensson, L .T.; F. Hagsten, W. 
L. T.; C. E. Carlson, F. L. T.; L. E. 
Olson, L. S. ; Edna Isaacs, B. S.; K. J. 
Johnson, F. S.; Hulda Isaacs, S. K.; 
Erik Ledin, L. K.; L. Lund, L. M.; C. 
P. Anderson, B. M.; Rudolf Rasmussen, 
L W. ; — . Rasmussen, Y. W. 

För närvarande har logen 60 medlem- 
mar och en kassabehållning af $200. 

Föreningen eger derjemte ett biblio- 
tek, räknande 150 volymer, samt annan 
egendom till ett värde af omkring $200. 

Dess nuvarande tjenstemän äro: 

E. Floborg, L. T. 

Mrs. Jennie Peterson, W. L. T. 

C. Peterson. T. L. 

Miss Malinda, Söderlind, I. M. T. 

T. Nilsson, L. S. 

]\liss Gussi Rundqvist, B. S. 

S. O. Bergqvist, F. S. 

John J. Darin, S. K. 

Miss Alma Johnsun, L. K. 

Miss "Selma Gustafson, L. M. 

Miss Hilda Sanström, B. M. 

Miss Hilda Sanström, B. M. 

C. O. Cederstrand, Y. W. 

F. Scherin, L. D. 

Från logen Lincoln har utgått sju 
till åtta olika loger inom staden, af 
hvilka följande för närvarande äro i 
godt arbetsskick: "Freja," "Berna- 
dotte," "Aftonstjernan," "Scandia" och 
"Enigheden." Den sistnämda består 
uteslutande af norrmän och tillhör den 
amerikanska storlogen. 

"Freja Lodge No. 16" organiserades, 
eller rättare sagdt omorganiserades, den 
i8:de Juli 1890. Den är dock mycket 
äldre, ty den var först Goodtemplar 
loge och sedermera literär nykterhets- 
och sjukhjelpsförening. Logen räknar 
en kärnlrupp af 75 medlemmar och är 



142 



L 




o 
y. 

5 
o 



för närvarande den största i staden. 

Dess nuvarande tjenstemän äro: 

Olof Westling, L. T. 

Mauritz Wold, L. S. 

A. P. Peterson, L. D. 

George D. Frisendahl, L. U. 

Andrew Swedberg, F. L. T. 

Charles J. Swanberg, V. L. T. 

Miss Emma Carlson, I. U. T. 

Em. Hagman, L. S. 

Per Ekvall, L. K. 

Tina Finstedt, L. M. 

Otto Stadig, B. L. M. 

Gottfrid Nord, B. L. S. 

Emma Herberg, S. V. 

Ernst Carlson, Y. V. 

"Bernadotte Loge No. 20" organise- 
rades den 27:de September 1890. Af 
föreningens första medlemmar är C. A. 
Brinkman den ende som fortfarande 
qvarstår. I Februari 1891 grundlade lo- 
gen ett bibliotek med omkring 300 band 
och har den nyligen åter inköpt ett 
stort urval af goda och nyttiga böcker, 
deribland en hel del nykterhetsskrifter, 
som fritt utlånas till medlemmar. Före- 
ningen räknar 40 medlemmar och dess 
tjenstemän äro: 

Franz Parson, L. T. 

Emma Peterson, V. L. T. 

Elizabeth Shield, F. L. T. 

J. A. Johnson, L. S. 

Elsa Franke, L. U. 

Hilma Nelson, L. S. 

Selma Peterson, K. 

Oscar Sandin, L. M. 

Charley Larson, I. L. V. 

Chas. E. Johnson, U. L. V. 

Hulda Svenson, B.' L. M. 

Ada Hultgren, B. L. S. 

Victor Nordlöf, L. D. 

Logen är väl betryggad i financielt 
hänseende. Dess lösöre-egendom upp- 
går till $200 och har den dessutom en 
god kassa på hand. 

"Aftonstjernan Loge No. 29" organi- 
serades den 29:de September 1891 med 
14 medlemmar, hvilket antal efter två 
års förlopp hade stigit till något öfver 
femtio. 

"Aftonstjernan" har en tid varit dold 
— 10 



143 

i moln, men nu åter börjat skina med 
tolf godkända medlemmar. Logen mö- 
ter nu hvarje lördags qväll å G. A. R. 
hall, No. 2330 Central avenue. 

Bland föreningens medlemmar räknas 
en sextett af messings-instrumenter, 
hvilken stadigt arbetar på att uppöfva 
sina musikaliska talanger. 

Logens nuvarande tjenstemän äro föl- 
jande: 

G. W. Blomqvist, L. T. 

Hedvig Äström, V. L. T. 

Jennie Bergsten, L U. T. 

Frank Bergsten, L. S. 

H. Södergren, F. S. 

— . Palmgren, L. S. 

Simon Nilson, L. M. 

J. Johnson, K. 

Louis Myller, L. D. 

"Scandia Loge No. 22" organiserades 
den 30:de Januari 1894. Logen har af- 
hållit flera oflfentliga tillställningar. 
Förlidet år anordnade den en bazar till 
förmån för en byggnadsfond, och är en 
komitee nu tillsatt för att anskafifa en 
passande tomt. Logen räknar 66 med- 
lemmar och består dess nuvarande sty- 
relse af: 

Axel Blomdahl, L. T. 

Carie Erickson, V. L. T. 

August Oberg, S. 

Emil Johnson, F. S. 

Hanna Nyman, T. 

J. K. Nyman, M. 

Alfred Sandström, K. 

"Enigheden Loge No. iii" organi- 
serades den i8:de Februari 1889 med 10 
så kallade "charter"-medlemmar. Före- 
ningen tillhör den amerikanska storlo- 
gen och är u1:eslutande norsk. Den af- 
håller sina möten hvarje onsdags qväll 
i L O. G. T. hall vid Seven Corners. 
"Enigheden," som en tid betraktades 
som "the banner lodge of the state," 
har under sin tioåriga tillvaro genom- 
gått många väsentliga skiften, och oak- 
tadt den för närvarande endast räknar 
27 medlemmar fortfar den att utöfva en 
ganska lifaktig verksamhet. Här gäller 
ej så mycket ordstäfvet "Det är mäng- 



144 



den som gör'et" utan fast mer satsen: 
"Enighet ger styrka." 

Föreningens nuvarande Lodge Dep- 
uty, Chr. Kalland, var en verksam ar- 
betare inom Goodtemplar Orden i Nor- 
ge, innan han kom hit, och har logen 
hans trägna och kraftiga verksamhet till 
en stor del att tacka för att föreningen 
nu åter synes gå en mera lysande fram- 
tid till mötes. 

Dess nuvarande styrelse utgöres af: 

J. B. Naustdal, L. T. 

Miss Olga 'Bruland, V. L. T. 

Charlotte Landsworth. F. B. T. 

Miss Hanna Salhus. L. S. 

Miss Eli Eide, F. S. 

T. B. Sather, S. 

Mrs. Judette Kalland, K. 

J. B. Robertson, M. 

Petter TÃ¥ngen, I. V. 

Sivert Lee, U. V. 
.Miss Anna Kalland, V. S. 

Chr. Kalland. L. D. 

"Syd-Minneapolis' Totalafholdsfore- 
ning." — Denna organisation, som ge- 
nomgått flera omgestaltningar, stiftades 
den 8:de Februari 1884 i undre våningen 
af Svenska Augustana-kyrkan och tog 
namn af "Den Skandinaviska Lutherska 
Afhållsföreningen i Minneapolis." De 
ledande männen i den ursprungliga rö- 
relsen voro professor S. Oftedal. pastor 
J. Ternstedt (föreningens förste ordfö- 
rande), J. J. Skördalsvofd (dess förste 
vice-ordförande) samt pastor M. Falk 
Gjertsen. Först ströks ordet "luthersk" 
ur namnet och mötena flyttades från 
Augustana-kyrkan till Petersons hall å 
Washington avenue. Så småningom 
drogo sig svenskarne tillbaka, och lik- 
nande föreningar stiftades i norra och 
östra Minncapolis. Sålunda blef orga- 
nisationen "Syd-Minncapolis Afholds- 
forening." Mötena höllos en tid å 
Dania hall, sedan i norska ynglingaföre- 
ningens byggnad i åtskilliga år, och nu 
sedan ett års tid i den norska Trefaldig- 
hetskyrkan. Den räknar 225 medlem- 
mar mot 500 före delningstiden. Ingen 
annan nykterhetsförening bland nord- 
borna i Amerika har utöfvat en så om- 



fattande och betydelsefull verksamhet 
som denna. Detta beror till stor del 
derpå, att den särskildt lagt sig vinn 
om att intressera de många skandina- 
viska ynglingar som för sina studier vi- 
stats härstädes längre eller kortare tid. 
De ha spridt intresse och agitation för 
nykterhetssaken vida omkring, en stor 
del af dem med den myndighet, som 
prestembetet medför. Föreningens 
verksamhet föres i öppen dag. Dess 
möten hållas hvarje söndagseftermiddag 
utom under sommarmånaderna, och har 
den aldrig haft brist pä god:i talare. 
En lördags afton i hvarje månad hålles 
en fest med förfriskningar och låg in- 
trädesafgift. Programmet är vid mö- 
ten och fester mestadels af verldsligt in- 
nehåll, men inledes vanligen med bön. 
Medlemmarne betalade till en början en 
kontingent, men denna är afskafifad, och 
omkostnaderna, som uppgå till något 
mer än $100 årligen, betäckas genom 
frivilliga bidrag. Förenmgen bidrager 
med omkring $25 årligen till "Minne- 
sota Total Abstinence Society." Intet 
spioneri utöfvas på medlemmarne, men 
den som beträdes med att ha brutit sitt 
nykterhetslöfte, uteslutes ur ftireningen. 
Östsidans "Skandinaviska Totalaf- 
holdsiorening" stiftades den 6:tc No- 
vember 1887 med 39 medlemmar. Före- 
ningens första tjänstemän voro: 
J. W. Oyen, president. 
O. S. Hill, vice-presidcnt. 
N. J. Barlinghaug, sekreterare. 
Erik Hanssen, korresponderande se- 
kreterare. 

Peter Olson, kassiir. 
Med undantag af korta sommarferier 
111)11 föreningen väl besökta möten 
regelmiissigt hvarje vecka tills biirjan af 
år 1896 och utöfvade under sin väl- 
maktsdagar ett icke så obetydligt infly- 
tande på östsidans skandinaviska be- 
folkning. Men vid ofvannämda tid bör- 
jade det så småningom att gå utför; en 
stor del af medlemmarne flyttade från 
staden, de qvinliga gifte sig och stan- 
nade hemma, och inga nya medlemmar 
kommo in. Intresset hade slocknat och 



145 




C 

c 






r!5 
< 



'â–  c 



1^6 



man var nödsakad att upphöra med de 
reguliära mötena. Sedan början af år 
1896 har föreningen endast haft möten 
tillfälligtvis, då det varit som bäst pas- 
sande derför. I financielt afseende re- 
der sig föreningen fortfarande ganska 
bra och eger förutom medel i den all- 
männa kassan, en fond på $300 — samt 
fem aktier i tidningen "Reform." Of- 
vannämda fond var ursprungligen afsedd 
för biblioteksfond, meii sedan stadens 
allmänna bibliotek upprättat filialer i 
olika delar af staden ansågs den öfver- 
flödig för sagda ändamål och inan har 
sedan dess snarare betraktat den som en 
grundplåt för byggandet af egen lokal 
i händelse föreningen skulle vakna till 
nytt lif igen. En komitce af tre, Erik 
Hanssen, Andrew Eide och Annie John- 
son, förvalta medlen tills vidare. Före- 
ningens sistvalda styrelse består af: 

H. Casperson, president. 

Studeranden Haaheim, vice-president. 

N. J. Barlinghaug, kassör. 

Erik Hanssen, sekreterare. 

Bland enskildta personer, som stadigt 
arbetat för nyktcrhetssakens befrämjan- 
de, framstår synnerligast den svenske 
fastighetsmäklaren A. P. Peterson, som i 
aderton år, deraf de sista femton åren i 
Minncapolis, med aldrig svikande ifver 
nitiskt egnat sig åt detta kall. 

Hvar och en af ofvannämda förenin- 
gar försöker att verka för samma goda 
ändamål efter bästa förmåga, ehuru en- 
tusiasmen icke ligger så tydligt i dagen 
nu som förr i tiden, då, till e.xempel. 
Första Svenska Prohibitionsklubben 
hvarje söndag höll sina öppna möten för 
öfver 500 personer i Harrison hall. Or- 
saken till aftagandet af denna arbetsme- 
tod har sin grund i svårigheterna nu 
för tiden att kunna hyra lämpliga loka- 
ler till moderat pris, samt den stora 
mängd af föreningar, klubbar, loger, 
teatrar, jemte en mängd förlustelsestäl- 
len, som ständigt inkräktat på våra 
yngre landsmäns korta fritid. 

Det goda som dessa och liknande för- 
eningar uträttat har icke alltid märkts, 
eller ens kunnat uppskattas af deras 



egna medlemmar; ty dem omedvetet 
har mången blifvit iståndsatt att kunna 
emotstå den största af alla frestelser, 
och många torde det vara som hafva 
dessa föreningars verksamhet att tacka 
för sitt anseende och nuvarande goda 
ställning inom samhället. Det skadar 
aldrig någon att blifva en medlem af 
dessa föreningar eller besöka deras före- 
läsningar. Inga talare kunna bättre än 
deras beskrifva mensklighetens skugg- 
sidor. De kunna upprulla ett panorama, 
som i starka färger visar huru månget 
hem blifvit ruineradt, huru mången 
maka gjorts olycklig, huru mången mo- 
der tillintetgjorts af sorg, huru mången 
syster förkrossats och huru många för- 
äldrar bringats i förtviflan. Den, som 
slukar en "Golden Fizz," läppjar på en 
"Flash of Lightning" eller "Bosom 
Caresser" eller den mest förhärdade 
whisky-drinkare måste i dessa genre- 
målningar kunna se orsak och verk- 
ningar. 

En ifrare för "borgeliga rättigheter" 
försökte för en tid sedan att öfvertyga 
en nykterhetsvän om, att våra "saloon- 
keepare" voro de enda patriotiska men- 
niskor i sta'n. "Se," sade han, "de äro 
de enda som den fjerde Juli hafva sina 
lokaler utvändigt dekorerade med löf- 
ruskor." Den tilltalade fann sig genast 
och svarade: "Ja, det ser ruskigt 
ut." 

Vi veta att whisky merendels tillver- 
kas af råg och majs; men en nykterhets- 
vän har gjort den upptäckten att whisky 
kan tillverkas af gamla trasor. Se här 
hans oegentliga, men likväl anslående 
definition: 

"Som whisky åstadkommer trashan- 
kar, borde det hädanefter icke blifva 
brist på någondera. Flera trasor, mera 
whisky och mera whisky, flera trashan- 
kar." 

Siffror tala och vilja vi derföre här 
bringa in en liten statistik, som få torde 
hafva tagit med i beräkningen: 

"Af en bushel majs kan man distillera 
fyra gallons whisky, h vilket säljcs i mi- 
nut för $16. Guvernementet erhåller 



147 



häraf $3.60, farmaren som odlade maj- 
sen får 40 cents, jernvägsbolaget får $1, 
fabrikanten eller distillatören får $4, mi- 
nuthandlaren får $7, och kunden får — 
'en kapital fylla.' " 

Mycket kunde sägas i detta ämne, 
men vi vilja nöja oss med att återge 
den önskan, som våra nykterhetsföre- 
ningar vid hvarje möte ställa till sina 
medbröder och systrar: 

Säg, vill du ej fatta ett stort beslut, 

Du yngling med känsla varm, 

Att mer ej smaka en droppe af 

Den dryck, som med skonlös arm 

Skall mörda din sinnesro. 

Skall sköfla din barndomstro. 

Skall of rid och nöd blott så i ditt tjäll? 

Skrif under vårt löfte i qväll! 

Din moder dig bad ju, då ut du drog 

Bland faror i syndfull verld: 

"Mig lofva, att ej en droppe sprit. 

Min son, af dig blir förtärd!" 

Säg, vill du väl svika den. 

Som aldrig svikit dig än. 

Som sitter der ensam vid spiselns häll? 

Skrif under vårt löfte i qväll! 

Den mö. som du lofvat ditt hjertas tro. 
Som älskar dig varmt och ömt. 
Skall hon väl finna en gäng, att du 
Ej skänkt den sällhet hon drömt? 
Ack, sorg öfver supig man, 
Hur ofta den sköfla kan 
De skäraste rosor pä kind så mjäll. 
Skrif under vårt löfte i qväll! 

Din framtid du drömmer så ljus och glad. 

Och hoppets löfte du tror; 

Dig akta dock för den giftets orm. 

Som falsk ibland rosor bor! 

Blif aldrig en glasets vän! 

Var stark inför frestelsen! 

Blott det kan göra din framtid säll. 

Skrif under vårt löfte i qvlilll 



PARKER OCH BOULEVARDER. 

Van att ständigt traska omkring i de 
bullrande affärsqvarteren samt bland 
qvarnar och fabriker, icke tänkande på 
någonting annat än mjöl, timmer och 
dylikt, är det vederqvickande för själen 
att få styra kosan till någon af våra 
härliga, lifgifvande parker, der man ef- 
ter dagens vedermödor kan söka hvila 
på de yppigt grönskande gräsmattorna, 
bland lummiga träd- och buskgrupper 
samt doftande och färgskimrande blom- 
rabatter. I några af våra parker kan 
man finna en och annan af den "fina 
verlden," men de flesta besökare och 
lustvandrare utgöras af den arbetande 
klassen, som aldrig kunna komma län- 



gre ut i naturen. Det är de som dra- 
ga största nyttan af våra parker, hvilka 
med skäl kunna kallas "de fattiges träd- 
gårdar." 

För sexton år tillbaka hade Minnea- 
politerna inga fridfulla blomstergårdar 
att lustvandra i. I dag hafva de ej min- 
dre än 48 parker, upptagande en areal 
äf I »553 acres och ett Doulevardsystem 
af 23 mils utsträckning. 

Allt detta verk är utfördt af parkdirek- 
tionen, hvilken räknar sin tillvaro sedan 
år 1883, enligt en författning, som an- 
togs af dåvarande legislatur. 

Till medlemmar af parkdirektionen 
har alltid utsetts de förnämsta af sta- 
dens medborgare, mest affärsmän, hvil- 
ka, då de sett staden börja växa till en 
metropol, sträfvat utan ersättning lika 
sorgfälligt för att få parker som om det 
hade gällt att få personliga fördelar. 

Naturen har försett staden med allt 
hvad som behöfdes för att bilda ett 
magnifikt parksystem. Inom stadens 
gränser ligger en kedja af nio täcka in- 
sjöar, omgifna af naturliga skogsdun- 
gar. Det behöfdes blott en person med 
skönhetssinne och en ordnande hand 
lör att tillegna sig dessa fördelar. 

En sådan fann man i C. M. Loring, 
hvilken med skäl kan kallas för fadern 
till Minneapolis parker, af hvilka en 
bär hans namn. 

C. jNI. Loring har varit en företagsam 
och entusiastisk hufvudman af parkdi- 
rektionen allt ifrån dess första instiftel- 
se ända tills år 1891. 

Parksystemet omfattar en mängd små 
parker, förlagda här och der i staden, 
samt parkvägar och boulevarder, som 
omslingra fiera små täcka insjöar och 
tjena som föreningslänkar mellan några 
större parker i de fjerran liggande di- 
strikten. 

Från Loring Park, en förtjusande till- 
flyktsort, kommer man till Kenwood 
Boulevard, hvilken lik alla andra är för- 
skönad med ornamentala busk- och 
blomstergrupper. Denna väg leder 
fram till Lake of the Isles Boulevard, 
som omslingrar den lilla pittoreska sjön 



148 



med samma namn, och banar sig sedan 
väg till Lake Calhoun och Lake Har- 
riet, som också omcirklas af boulevar- 
den. 



nehaha Falls är det parkdirektionens 
mening att efterhand anlägga en storar- 
tad parkväg upp till staden på hvardera 
sidan af tlodcn. så nära intill tlodstran- 




K 



Q 
> 



Från dcniia plats sträcker sig parkvä- din. att niaii frän vägen kan skåda ner i 
gen längs utmed Minnehaha Creek till djupet, 
det "skrattandet vattenfallet." Från Min- Hvarje fotsbredd land mellan denna 



149 



avenue och stranden torde komma att 
upplåtas som rekreationsplats åt allmän- 
heten. 



oafbruten parkanläggning längs utmed 
flodens båda stränder. 

Park-ideen uppstod redan i Minnea- 




MINNEHAHA I VINTERSKRUD. 



Resultatet af denna anläggning blir polis' tidigaste dagar och är det nästan 

att den andra sidan af avenuen kommer omöjligt att kunna säga när den första 

att garneras med ståtliga villor, alla propositionen formulerades, 

med facaden åt floden, öfverskådande en Mr. C. M. Loring, som alltid tagit 



MINNEHAHA POLKA. 



MRS. S. L. LÄRA. 




AUegreteo. J — 1O4. 

â–  v I 3 3 3 



13 13 3 2 






^Sl^^l 



'rjfLSfz 






^^=^±1^: 









-i- -i- 



— F — I h 



S=t=ff: 



^- 



Giocoso. 



4 3 ^2 3 s 2 s j j s 




fzS: 






^K^ 






7n f 



I -# 



B tu 

F — ^'^» F 



m 



r-i- ? 



f: It Ä 



^ 



/ 



:| — T ^ - 



iptb. 



^ 






> 4 

3 3 

ZT— 



-t-l 



-n^^w^ 



^^- 



■w- -»- -w- -w 

5> v t t= 



-*—jt- 



J:z 



T^n^ 



fzt- 



%fb. 



^ i 




1 -Å I 2 * • I 



s4 4 

'â– i 'I 



3 ? 



"^r-t=gE 



4 



:?=^^- 



EfflS 



ai^ITjlE 



±; 



1 — n- 



1 ^ 



fissi^:r=i= 



^*^-^ 



p- 






^-T=ES :g^^?r?£ 



l^lEf^ 



-K-^. 



F-«iWit&: 



tgib. ' 



Vtb. ^ 



-Con*right— ILunkal Uroi.t 1880. 









!1V- 



r. 4 

3»: 



^ ' i 






150 




S^3 S 



^=6 






_l_-^ 53 — E. 



-•— •- 



ty. M. 



iS*^^; 









il— t^ 



l|-CW--tt=|; 



6 I 
â– i 
3 



4 



^ 



=— t 



I =1— ^ 



^^= 



-t_t 



i 5 

fti). 



O 



6 I 
3 




ee^iE^ 



P- 



T — ^^ 






.* — •_ 



=|: 



#ir' 



3t!>. 






^ 



1' 2 1 







-r-i 



— *- 






Eöfl-^^El^-E 



-t: 



;?i==ff: 



$tb. J 



^ 



^^=^= 



.-)_.f«_ 



-^-^- - .^_, t 



agi^- 



i:=?: 



/ 



::ri»:zz:i=*r 



it=t:=t= 
-g—-» — »- 






$e2r. i 



^ Jtb.i 






^=ri=X 



.0. .0. f: 41. 



^$tö. I ^ 



#P 






■#- ;#• 

-i« — 0- 

■I — r~ 



=f=?= 



itu. i 




Repeat from lite Oeyinniny to ;g;, 
t/ie» yu tu FINALE. 



■4 ^I ^^ '^Ä fcÉt 

1 1 2 -*- 1 ■i'Oå- \ i -0- +- -t— -I— 



.0. i- 




19 4 It 



cres 



'^m 



y — 1 — •- 



- do. 



/ 



dim. 



^^^ 



cres- 



^i^ 



•- f^f, i *• r -*■ -*• -f -*- f I r 








152 



stort intresse i stadens parkutveckling, 
påstår att det första offentliga möte, som 
han kommer ihåg. hölls i ändamål att 
försäkra staden om tjugo acres land för 
parkändamål, strax söder om den nuva- 
rande Central-Högskolan. Priset som 
begärdes för detta land var omkring 
$300 pr acre. Detta projekt blef likväl 
aldrig realiseradt. 

Är 1866 gjordes ett försök genom all- 
män votering att få rättighet att köpa 
Nicollet Island för att förvandla den- 
samma till en stor park samt derjemte 
upplåta tillräcklig plats för uppförandet 
af stadens rådhus. Egendomen tillhör- 
de W. W. Eastman, som erbjöd sig att 
öfverlemna hela ön till staden för 
$28,000. 

På valdagen kom förslaget likväl till 
korta på sextiosex röster när. 

Att detta projekt, som i så hög grad 
skulle ha gifvit anlednmg till att för- 
sköna staden, ej gick i fullbordan, har 
sedan dess mångfaldiga gånger grämt 
våra mest lojala medborgare. 

Redan innan parkdirektionen blef or- 
ganiserad, erhöll staden som gåfva åt- 
skilligt land. afsedt för parkanläggnin- 
gar. 

Ett qvarter i sjette wardet å Eighth 
Street, mellan Twcnty-second och Twen- 
ty-third avenues, skänktes af Edward 
Murphy, och kallas nämda park till 
minne af gifvaren — Murphy Square. 
Staden erhöll äfven som donation ett 
qvarter i femte wardet. mellan Portland 
och Fifth avenues south och Sixlcentli 
och Seventeenth avenues south, af Mary 
C. Morris, Catherine B. Steelc och Ca- 
roline H. Addison, döttrar till den af- 
lidne Franklin Steele. Till minne af 
honom, stadens äldste och mest högak- 
tade medborgare, har j^arken sederme- 
ra blifvit kallad Franklin Steele Square. 
Efter det parkdirektionen stiftades, 
donerade Dr .Jacob S. Elliot ett värde- 
rikt stycke land, begriinsadt af Ninth 
och Tenth streets samt Ninth och Tcnth 
avenues south, och benämnes denna El- 
liot Park till minne af den liberale do- 
natören. Genom uppköpande af när- 



gränsande land för $20,000, har parkens 
areal sedermera blifvit betydligt tiUökt. 
Ninth avenue south har helt nyligen 
omdöpts till Elliot avenue. 

De förnämsta och mest besökta af 
stadens parker för närvarande äro Lor- 
ing Park, Riverside Park, Farview 
Park, Lyndale Park, Powderhorn Park 
och Minnehaha Park. 

Genom uppköp af land i råttan tid 
har parkdirektionen planlagt ett system, 
som lofvar godt för framtiden, allt ef- 
tersom tid och resurser hinna att för- 
verkliga landskapsarkitektens idéer om 
förskönandet af våra "beauty spöts." 

Hvad Minneapolis dess värre saknar 
är ett par säkerhetsventiler eller lun- 
gor,, eller hvad man må kalla de små 
gröna parkdungar i sjelfva hjertat af 
afTärscentrum, hvarpå flera af Österns 
städer äro så rika. Nuvarande Bridge 
Square eller gubben Stewarts "Mount 
Zion" borde i tid approprieras för så- 
dant ändamål. Den vackraste delen af 
Nicollet Island är ännu glest eller all- 
deles icke bcbygd. 

LAKE HARRIET 

är den plats, som torde vara mest fre- 
(|vcntcrad af våra stadsboar. 

Till I.iikc Ihirriot vill man fara, 
Der är lustigt lif minsann; 
Man för fisken lägger snara, 
När i vostor solon brann. 
Danz' orlicstor hiirligt ljuder, 
Kariiscirn snor gladt (inikrinjr; 
Niiiiiu livad mer till gliidjo bjuder? — 
Ingen — ingen — ingen ting! 

Lake Harriet ;ir för Minneapolis hvad 
Djurgården är för Stockholm, hvad 
Fisher's Garden är för Chicago. Tusen- 
tals menniskor strömma under vackra 
sommardagar med de elektriska spår- 
vagnarne ut till denna härliga sjö, der 
en storartad orkester spelar både efter- 
middagar och qvällar. En präktig re- 
staurant finnes i paviljongen, och gu- 
domligt är att få njuta sitt sorgfria vä- 
sen i dessa fridens nejder, lyssnande till 
artisternas musikaliska prestationer. 



153 




O 

m 

>^ 

:< 






a 
< 



154 



MINNEHAHA FALLS. 

är ett af Amerikas vackraste vattenfall, 
beryktadt i sång och historia. Det är 
ett rätt stort fall, som blifvit ännu stör- 
re derigenom att Longfellow odödlig- 
gjort detsamma i sin förtjusande vild- 
marksdikt, "The Song of Hiawätha." 

Om Hiawätha säger den store skal- 
den, att han under sin färd rastade blott 
en gång, och det var: 

In the land of tbe Dacotahs. 
Where the Falls of Minuehaha 
Flash and gleam among the oak-trees, 
Laugh and leap into the valley. 



With him dwelt his dark-eyed daughter 
Wayward as the Minnehaha; 
And he named her from the river 
From the waterfall he named her 
"Minnehaha" — Laughing Water. 

Som ett exempel att värderika reli- 
ker ännu finnas qvar, hvilka tillhört 
Hiawätha, den beryktade indianhöfding, 
som representerade civilisationens fram- 
steg bland norra Amerikas indianer, 
vilja vi här återgifva en liten notis, som 
stod att läsa i tidningarna i mediet af 
Juli månad år 1898, angående Hiawathas 
gördel. 

"I Syracuse, New York, kom nyligen 
till förhandling inför domare McLen- 
nan en egendomlig klagan, som väckts 
af statsuniversitetets styrelse mot före 
detta borgmästare John Boyd Thacher 
i Albany. Universitetet söker ncmligen 
komma i besittning af fyra så kallade 
wampungördlar hvilka Thacher för län- 
gre tid tillbaka förklarade som sin egen- 
dom. Gördlarne äro af stort historiskt 
värde, emedan en af dem lär ha tillhört 
Irokesernas mystiske heros, Hiawätha. 
som Longfellow besjungit. Universite- 
tet förvärfvade för några veckor sedan 
från Onondagas formella eganderätten 
till denna gördel; men Mr. Thacher har 
det oakladt vägrat utlemna den." 

Har ni en gång sjelf ströfvat omkring 
i denna nejd, der Hiawätha bar sin brud 
öfver forsen, så skall ni aldrig förgäta 
dess skönhet. 

Endast en halftimmes färd å elektrisk 



spårvagn från centrum af Minneapolis 
och ni når Minnehaha vattenfall. Ni 
lemnar spårvägen och går in i parken 
några steg och ni hör ett underligt sor- 
lande, hoppande, plaskande ljud. Det 
är ett klingande eko af "det skrattande 
vattnet." 

Ni tränger ett stycke in i skogen, lju- 
det af fallet kommer eder närmare. 
Plötsligt öppnar sig skogen, ni ser fram- 
för eder tjusta blick en grönskande dal- 
gång, djupt under edra fötter. I dalens 
botten slmgrar sig en liten i\od ut på 
sin väg till "Vattnens Fader" och flo- 
den kommer från det imponerande fal- 
let, forsen som stupar från höjden der- 
borta mellan leende björkar, allvarlig 
mörkgrön gran och ekar — det besjung- 
na Minnehaha. Det är en tafla af tju- 
sande idyllisk skönhet, ett stycke natur 
som söker sin like. Rundt dalgångens 
branta stränder löpa små stigar, som 
göra det möjligt att tränga ned ända till 
fallets fot; här och der äro spångar och 
broar utlagda och uppe på platån är sko- 
gen förvandlad till en vacker statspark, 
der lustvandrande skaror njuta som- 
mardagens frid. 

Vid ett besök till Minnehaha en 4:de 
Juli-dag strängade Ninian Werner sin 
lyra och qvad följande dikt: 



"Det skrattande vattnet" vältrar sig ned 

l''rån liiirdahred klippas kant. 

Och qviillsol liiiikar en t;yldeue ked 

Der nfvan vid fallets Ijrant. 

Men i djupet gnistrar kring böljande svall 

Ett rcgii af silfver, ett skir af kristall. 

Och det klingar 1 grönskande nejd ett 

skratt 
SÃ¥ stormande friskt och gladt. 



Hvar droppe giiiumer en tjusande fe 

Med siirit tände lust i sin liAg; 

llon siiindigt hörs sjunga, skalkas och le 

Wä sitt gliinsnnde segortAg. 

I liladcDs svalka hon l)idar ibland 

Och kysser hvar ros pA den yppiga strand. 

Men kastar sig se'n mod ett skratt galant 

Utför fallets svindlande brant. 



Du jublande fe. livad skrattar du ftt, 

Der du trådar din liitta dans; 

Är lifvet ej mera egnjult f<>r grAt 

Ocli att ses genom tårars glans? 

Ack nej, hörs hon svara: ett paradis ilr 

Den nejd, genom livllken min IrrfJlrd bilr; 

Min viin iir livar blomma, mitt skygd är 

livart lilad, 
Och derför iir jag sA glad! 



155 



Och derför kan jag blott dansa och le 

På min brusande, rusande färd, 

Och derför är jag en glädjens fe 

I en spörjande, sörjande verld. 

Nu sjunga små fåglar på berg och 1 dal, 

Och vinden leker så frisk och sval 

Och hvart jag mig vänder står skogen på 

vakt 
Och ängen i blomsterprakt. 

I sommar, i vinter, i vår, i höst 

Jag qväder min visa käckt. 

Och samma glädje jag bär 1 mitt bröst, 

Fast tufvan byter om drägt. 

När hvart träd kläds i rimfrost, hur skönt 
det är! 

När en glänsande flinga i famnen mig bär! 

Gladt klingar mitt skratt — men jag läng- 
tar ändock 

Efter doftande blommors flock. 



Och här har jag jollrat i tusende år, 

I vårljumt, i vinterkalit; 

Och allting är likt sig i dag som i går. 

Blott menskorna bytt gestalt. 

Förr svärmade "rödskinnen" djerft kring 

min våg, 
"Hiawathas"unga kärlek jag såg. 
Jag lyddes till svärmerskans klagan och 

gråt 
Och log mitt nöje deråt. 



Se'n prydligt pudrade "yankees" en dag 

Jag fann, der mitt svall sig göt; 

Mång tjusande ungmös anletsdrag 

Sig speglade Ijuft i mitt sköt. 

Hon vätte i daggen sin sidensko 

Och sjöng sin visa om kärlek och tro — 

Men jag log; ty jag visste att lifvet är kort. 

Och att tro, likt vinden, flyr bort. 



Ett annat slägte i qväll jag ser, 

Och poesin har förgått; 

Den gläds ej. den trifs ej, den finnes ej mer 

Se'n "Kung Dollar" blef landets drott. 

Ifrån skilda stränder man ilar hit. 

Att bygga sitt bo under sträfvan och flit; 

Men jag ler — fast man yfs öfver guldets 

behag 
Ej man "dansar på rosor" som jag. 



Nyss solen sjönk ned bakom skogens bryn; 
Små stjernor mig prydt med sin skrud; 
De bäfva i svallet, de längtat från skyn 
Att famna sitt hjertas brud. 
De kommit att stilla sin kärleks glöd. 
Sin trängtande håg i mitt svalkande flod; 
De blekna så matt, deras strålglans flyr — 
Och jag skrattar, när morgonen gryr. 

Men se, nu tändas båd' bloss och ljus, 
Der redes till högtid i qväll. 
Raketer rusa med smattrande brus 
Mot himlens stråliga päll. 
Man firar den frihet försynen gaf, 
Fast hvar och en är likväl en slaf — 
Men jag sjunger min jublande melodi. 
Ty ingen som jag är fri! 

De komma, de jubla, de gråta, de gå 

Och synas ej mer igen. 

Men hur verldenes gång sig gestalta må, 

Jag dansar och skrattar än. 

Månn jorden skall bära, hur tiden går, 

Ett sällare slägte om tusen år? 

Jag kan dig ej svara , blott dansa och le: 

Den, som lefver, han får väl sel 



Af alla parker är Minnehaha den mest 
besökta, ty utom fallets lockelser och den 
omkringliggande oförfalskade naturen, 
gifver parken i och för sig sjelf en fre- 
stande invitation. Platsen har på se- 
nare tider genom "park gartners" för- 
sorg undergått en lika storartad som 
vacker anordning, i det den hvarje som- 
mar står iklädd en utsökt blomster- 
skrud, som skiftar i många praktfulla 
nyanser, hvilka redan på långt håll fä- 
sta ens uppmärksamhet. De byta ock 
under sommarens lopp ofta drägt, dessa 
blomstergrupper, allt efter de olika, 
ögonfägnande växternas tid för framträ- 
dandet i prunkande skrud. 

I en särskild del af parken, enkom 
afsedd för större och mindre "pic-nic"- 
sällskaper, finner man dagligen en 
mängd familjegrupper lägrade omkring 
dukade bord. 

Inom detta område ligger äfven den 
zoologiska trädgården, dit mammorna 
föra sina småttingar för att visa dem 
djuren. Här finnes en ganska respek- 
tabel samling af Nordvesterns djurarter, 
bland hvilka de tama kronhjortarne tyc- 
kas utgöra barnens favorit-sällskap. 

Efter att hafva egnat dagen åt apti- 
tens tillfredsställande samt åt diverse 
lekar i det fria, begifva sig de små i 
mammornas sällskap åter hem med kor- 
garne fulla med "uppäten mat." 

Hvad mången under de senare åren, 
med otålighet väntat på att få se inom 
denna park är Fjeldes staty af Hiawatha 
och Minnehaha, ett af den norske skulp- 
törens större arbeten. Jacob Fjelde 
emottog beställningen på denna staty af 
"The Womens Auxiliary" för Minneso- 
tas utställning vid verldsexpositionen i 
Chicago, år 1893. Omkostnaderna för 
(lensamma, modellerad i gips, bestredos 
genom en allmän "penny"-subskription, 
som upptogs bland skolbarnen inom sta- 
tens skolor. Statyn blef placerad i 
Minnesota-byggnadens vestibul å Expo- 
sitionsplatsen, der den väckte allmän 
uppmärksamhet och prisades af artister 
från alla verldens kanter. 

De rader i Longfellows poem, som in- 



iS6 



spircrade Fjelde i utförandet af detia 
verk, voro: 

"Över wild and rushing rivers 
In his arms he bore the maiden." 




IIIAWATIIA OCIl MINNIOIIAIIA. 

(Staty af Jacob FJ<-lde.) 

Detta arbete var utan tvifvel ett af 
Fjeldes svåraste uppgifter, alldenstund 
han aldrig hade sett någon indian. Han 
studerade allting han kunde få tag uti i 
detta ämne och reste en gång till Man- 
kato för att få se några indianer, som 
han hade hört voro der på besök. 

Gipsstatyn förvaras för niirvarande i 



allmänna biblioteksbyggnaden, och vore 
det önskligt att vår "Park Board" nå- 
gon gång kunde finna utväg att an- 
skaffa medel nog för att gjuta model- 
ien i brons, ty någonting mera passande 
kan man näppeligen finna som prydnad 
för den så allmänt besökta Minnehaha- 
parken. 

Liksom Fairmount Park i Philadel- 
phia bevarar minnet af sitt första hus, 
bygdt af Wm. Penn, år 1682, så inrym- 
mer Minnehaha Park äfven vår stads 
första hus, bygdt af Colonel Stevens, 
Ã¥r 1850. 

Den 28:de Maj 1896, var den största 
festdag, som Minneapolis' skolbarn upp- 
lefvat och som länge kommer att qvar- 
stå i deras minne. Det var nemligen 
å denna dag som 8,000 af de större ele- 
verna från de offentliga skolorna och 
2,000 högskole-elever förenades om att 
biträdda af 12 hästar di aga det gamla 
historiska huset till dess utsedda plats 
i Minnehaha Park, hvarest det nu beva- 
ras som ett minne från vår stads barn- 
domsdagar. 

Det var då 46 år sedan det första hvita 
barn i Minneapolis föddes inom dess 
väggar, och var det derför en vacker 
idee att låta stadens skolbarn få anled- 
ning att bringa ut detta minnesmärke 
till stadens vackraste park. 

De riotusen barnen voro fördelade på 
sju afdelningar, som framni(")tte vid de 
olika platser, der aflösning skulle ske. 

Klockan nio på morgonen samlades 
första afdclningen på Sixteenth avenue, 
nicllaii Third och Fourlh streets, der 
huset stod färdigt att köras cUn närmare 
fem mil långa viigen. 

Alla väntade med nyfikenhet på Col- 
onel Stevens, som hade lofvat att vara 
niirvarande för att se sitt gamla hus, 
som han hade varit med om att bygga, 
draga åstad på sin sista färd. Snart 
kom likaväl det nedslående budskapet 
att Colf)nel Stevens icke kunde komma, 
lian hade träiTats af ett hastigt slagan- 
fall, antagligen en följd af de upprörda 
känslor, hvari dagens betydelse hade 
ffirsatt honom. 



10/ 



Barnen fingo ej reda på denna sorg- 
liga tilldragelse, och de voro' ifriga att 
komma och taga fatt på flyttningen, och 
då kommandot "framåt marsch!" ljöd, 
upphäfde de ett glädjeskri och barnen 
grepo med ifriga händer fatt i tågen 



slutades med husets öfverlemnande till 
parkkommissionen. 

Oerhörda skaror af barn och vuxne 
voro samlade omkring det gamla min- 
nesmärket, då ålderman Frank B. Sny- 
der, som var född i iiuset, öfverlemnade 




t— I 



Q 
> 



Vi 



> 
H 

•r. 



och det gamla huset var snart i full 
fart. 

Huset anlände till parken strax efter 
klockan 2 och kort efter klockan 3 blef 
det ändtligen anbragt på sin framtida 
plats, hvarest dagens högtidligheter af- 



det till staden i några få passande orda- 
lag. Mayor Pratt emottog huset på sta- 
dens vägnar, och i det han också höll 
ett kort tal, öfverlemnade han huset i 
parkkomniissioncns vård för all framtid. 
Park-kommissionens president, W. W. 



iS8 




STEVENS HUS I MINNEHÃ…HA PARK. 



Folwell, emottog huset och uttalade 
kommissionens tacksamhet, hvarpå han 
föreslog att hela församlingen skulle 
stämma in i ett Ijudligt hurra för det 
gamla huset, ett förslag som vann stor- 
mande bifall och fick hurraropen att 
klinga lusteliga från de tusen sinom 
tusen personer, som voro församlade i 
parken. 

Klockan 8 på aftonen lät spårvagns- 
bolaget afbränna ett vackert fyrverkeri 
och det blef sent innan de sista folkska- 
rorna förnöjda uppnådde sina hem. 

Innan denna långa vandring cgde 
rum hade Stcvens' hus flerfaldiga gån- 
ger blifvit flyttadt till olika delar af sta- 
den. Efter att hafva lemnat sin första 
plats stod det en längre tid på södra 
sidan af Second avenue south, mellan 
First och Second streets, och efter att 
hafva blifvit flyttadt derifrån, hade man 
för en tid helt och hållet förlorat spåret 
af detsamma. Till och med Colonel 
Stevens sjelf hade ej reda på hvar det 
fans. Slutligen upptäckte man det å 
Sixteenth avenue south, hvarifrån det 



sedan af folkvandringen fördes till Min- 
nehaha. 

Intill Minnehaha Park gränsar soldat- 
hemmet (Minnesota Soldiers' Horn;), 
som består af en synnerligen pittoresk 
grupp af byggnader, belägna inom 
stadsgränsen å en 51 acres stor park. 
som naturen sjelf danat. Detta land 
skänkte staden Minneapolis till staten 
för att få soldathemmet törlagdt å den- 
na härliga och för ändamålet särdeles 
passande plats, och utpekas nu soldat- 
hemmet med stolthet för alla turister, 
som besöka Minneapolis. 

Byggnadsplanerna äro utförda i villa- 
stil; omkring hufvudbyggr.adcn och 
Central Hospitalet äro ett antal villor 
grupperade, hvilka utgöra pcnsioniircr- 
nas hem. Hvar och en af dessa "hyd- 
dor" herb?rgerar omkring sjuttio män, 
och finnes det för närvarande omkring 
27S veteraner inqvarterade å soldallicni- 
niet. 

På de höga bankarne vid utkanten af 
parken finnas befästningar försedda med 
fyra 32-punds kanoner, uppsatta på sin.i 



159 




r^ O 



< 5 



— II 



i6o 



lavetter. Dessa kanoner, som väga 4,500 
pund hvardera, äro kasserade vapen, 
som af guvernementet blifvit skänkta 
till hemmet. En af dessa skansar är 
belägen på "bluf?en" vid Minnehaha 
Creek, vid ändan af gångbron som för- 
binder hemmet med den elektriska spår- 
banan till Minneapolis. Dessa skansar 
äro om somrame prydda med utsökta 
blomster och förtjusande slingerväxter. 
Af de 300 nio-tums kulor, som tillhöra 
kanonerna, hafva fem välproportioner- 
liga py-amider blifvit uppförda, hvilka i 
hög grad bidraga att gifva en karakteri- 



flodens vattrade böljor. (Ä nedanstå- 
ende plansch ser man udden af ön 
sticka fram i det spegelklara vattnet.) 
Denna förtjusande ö har gjort en af vår 
stads äldre svenskar ö-känd. ty den eges 
af den gamle ungkarlen William Ryd- 
marck. William, som är bördig från 
det bördiga Skåne, föddes å Sonestorp 
den 26 Februari 1846. Han anlände till 
Amerika år 1880, och två år derefter 
styrde han kosan till Minneapolis för 
att härstädes grundlägga sitt framtida 
hem. Under det han som bäst fiskade 
efter lyckan, fick han ögonen på den 




BATTERY GILMAN, MINNESOTA SOLDIERS' HOME. 



slisk prägel åt anläggningarne. 

Det är en idealiskt vacker plats för 
en gammal krigsbuss att tillbringa sina 
sista dagar i ro, omgifven af en ståtlig, 
svalkande löfskog, inom hörhåll af sor- 
let från det brusande fallet, som "för 
alltid sjunger en kärlekssång till vatt- 
nens mäktige fader." Medan vi uppe- 
hålla oss vid soldathemmet, kunna vi 
icke undvika att från vår upphöjda ställ- 
ning å "Battery Gilman" kasta en blick 
ner i det blånande djupet, der våra ögon 
tjusas vid anblicken af en härlig ö, 
hvars stränder ständigt smekas af jette- 



"vackra ön", som upptager ett omfång 
af 30 acres, och tänkte han genast som 
så. "här är mig godt att vara". 

År 1887 tog han pre-emption på ö-lan- 
det, efter det han likt en Robinson 
Crusoe i flera år förut vistats på den 
obebodda ön. Ar 1892 erhöll Rydniarck 
af guvernementet sitt fastighetsbref på 
egendomen. Icke mindre än fyra jern- 
vägsbolag försökte emellertid i åratal 
medelst processer att bestrida honom 
cgandcrätten; men skåningen gick seg- 
rande ur striden. 

Rydmarck har efter hand gjort åtskil- 



[6i 



liga förbättringar samt på senare tider 
uppfört åt sig en liten tvåvånings-villa 
på sin lilla ö. 

Denna härliga perla på Mississippis 
botten har i långliga tider beundrats för 
sin skönhet, men likväl aldrig varit 
känd till namnet, ty den hade då tro- 
ligtvis blifvit beskärd någon annan be- 
nämning än den "vackra ön." Men en 
härlig Juli-dag år 1892 erhöll ett stort 
antal skandinaver af "Minneapolis' four 
hundred upper" följande invitation: 

The presence of yourself, with ladies and 
children, is cordially requested at an exeur- 
sion on the Mississippi to my island, on 
Ttiursday, the 7th inst., at half past one 
o'clock, to start from the Minneapolis 
steamboat landing, foot Washington Ave- 
nue bridge. Interurban cars talse you there. 

W. Rydmareli. 

Lite hvar förstod att det var fråga om 
ett dopkalas, och alla skyndade gladt 
att hörsamma kallelsen. På den be- 
stämda tiden ångade "Atlanta", en två- 
vånings flodångare, med sin dyrbara last 
förbi de bedårande scenerierna, som 
upprullades för ens blickar, då "At- 
lanta" ilade framåt i alla möjliga krokar 
och krumbugter, förbi täcka öar och 
under väldiga hängbroar, utefter Missis- 
sippis lummiga stränder. 

Efter omkring en timmes färd var- 
skodde man Rydmarcks ö. 

Större glädje kunde ej gerna varit 
i-ådande på Columbi skepp, då dess ut- 
kik den 12 Oktober 1492 varskodde San 
Salvadors strand. 

Alla gäster blefvo med ens landsatta, 
och allt hvad man kunde önska sig var 
snart uppbtilladt i gräset och på bor- 
den mellan de små hyddorna, kring 
hvilka sällskapet spred sig i flockar för 
att njuta sitt sorgfria väsen. Ön erhöll 
nu för första gången namn. Den döp- 
tes till "Rydmarcks ö", hvilket namn 
säkerligen kommer att bevaras i flera 
sekler och på så sätt göra dess egare 
odödlig. Det var en fest och en döpel- 
seakt, som länge komma att lefva i del- 
tagarnes minne. 

Tal höllos hela dagen, och mellan ta- 
len utfördes sång af en utsökt svensk 
dubbelqvartett. Innan festen var afslu- 



tad, framsteg skalden A. T. Lindholm 
och med sällspord pathos deklamerade 
han några af Ninian Werner författade 
och med blyertspenna nedskrifna tillfäl- 
lighetsverser, hvilkas burleska profetia 
vi ej kunna uraktlåta att citera: 

TILL 

WILLIAM RTDMARCK 

vid invigningen 

af 

hans ö i Mississippi 

den 7 Juli 1892. 

Nu stå vi här pä Rydmarcks vackra ö — 
Hur denna täcka nejd vårt öga tjusar! 
Kring lummig lund ses sorn sitt skimmer 

strö. 
Och Mississippis våg omkring oss brusar; 
I lugnet invid stranden fisken slår, 
Och fogeln qvittrar gladt ifrån sitt snår. 

Och lilja hvit och ros så röd om kind, 
Förgätmigej allt med de ögon Ijufva, 
Och blåa klockor vaggande för vind 
Och blyg Parnassia på fuktig tufva — 
Allt har i dag sig klädt i högtidsdrägt 
Och sprider härlig doft med vindens fläkt. 

Ty ön sin nye herskare har fått, 
Kung "Wilhelm Eröfrarn" han månde kal- 
las; 
Hvad väldig seger och hvad lycklig lott — 
Ej fröjden blott är din, nej, den är allas, 
Ty du ilr svensk, ditt segertåg mot ön 
Var ock för svenskheten en seger skön. 

Hell dig, "Kung William", hell ditt bjerta 

hof, 
Som här dig helsar uti paradiset; 
Vi tömma bägarn glädtigt till ditt lof 
Uppå det gamla fosterländska viset 
Och önska att du finner snart en mö, 
En drottning på "Lycksalighetens ö"! 

Se'n skall du se hur trefna'n växer opp 

I denna vrå långt skild från verldens fara; 

Här skall du fröjdas bland din lefnads 

hopp. 
Små prinsars och prinsessors glada skara. 
Vi önska att försynen dig beskär 
Minst lika många som du skådar här! 

Och niir du blifvor gammal se'n och grå 
Du kan dig lugn i ensligheten meja. 
Ett vackert slott skall då i grönskan stå 
I stället för i dag en liten koja. 
Och väldig bro af stål och af granit 
Skall öfver "Vattnens Fader" leda hit. 

När många hundra år sin kos ha flytt 
Och vi, som dväljas här i afton. alla. 
Vårt hem på jorden längese'n förbytt 
Emot on skrubb hos "David i Valhalla" — 
Då, fastän allting sig förändrat har. 
Man "fader William" mins se'n flydda da r. 

En fager yngling slottets herre är; 

Uti hans anletsdrag man klart kan läsa, 

Att han en Rydmarck är, ty se, han biir. 

Liksom sin stamfar, kungligt krokig näsa; 

Der hänger i hans högtidskabinett 

I gvllne ram ett gammaldags porträtt. 



102 



Och för hvar gäst, som går i slottet in, 
Han visar gladt hvad han frän fäder iirfde; 
Vid bilden säger han med an-stor min: 
"Det William Kydmarck är, som ön för- 
ra rf de! 
Han var min farfars farfars far. 
Min lif och själ — en sabla karlakarl!" 

Detsamma tycka vi. som här i dag 
Uti din Angship nalkats dina stränder, 
Att fira den triumf med friskt behag 
Bland goda vänner och bland goda fränder. 
Hell Rvdmarck, hell hans ö, det paradis, 
Som bfef till slut hans trägna mödors pris! 



Först sedan solen dalat bakom vestra 
Mississippi-stranden b!Ã¥ste '"Atlanta" till 
uppbrott och styrde Kan mot Minne- 
apolis. Dagen var slut. Den hade varit 
ovanligt angenäm och härlig, och hvar 
och en kände sig glad, ty en ny, hittills 
namnlös nejd på jorden hade fått sitt 
namn: 

"RYDMARCKS Ö". 



DE DÖDAS BONINGAR, 

I detta brådskans och sträfvandets 
tidehvarf torde få ha egnat tillräcklig 
uppmärksamhet åt de många kyrkogår- 
dar, som hafva. varit och äro förlagda 
inom vår stads gränser. 

MÃ¥ngen har fullgjort sin sista pligt 
till en älskad anförvandt eller god vän 
genom att följa den till det sista hvilo- 
rummet å Layman's eller Lakewood 
Cemetery eller också lustvandrat till 
dessa fagra kyrkogårdar för att i all 
sköns ro betrakta de storartade monu- 
menten samt den sköna, konstnärliga 
sammansättningen af parkanläggning, 
blomstergård och kyrkogård, under det 
att de öfriga "hviloplatscrna" för fler 
talet af dem äro ett "terra incognita." 

Vi hafva derföre uppsatt en liten sta- 
tistisk tabell öfver stadens olika kyr- 
kogårdar, hvilkcn torde vara den första, 
som någonsin utgått från boktryckarens 
kalla typer: 

MAPLE HILL— Vid Broadway, mel- 
lan Polk och Fillmore streets N. E.; 
öppnades den 20:dc Februari 1857; 
stängdes år 1890. Antalet döda, som 
här blifvit begrafna beräknas till S,ooo. 



MINNEAPOLIS (LAYMAN'S) CE- 
METERY — Cedar avenue, hörnet af 
Lake strcet; öppnades år 1860; 27J4 
acres. Antal begrafna till den i:ste 
Juli 1899, 19,000. 

LAKEWOOD— Vid Lake Calhoun; 

öppnades år 1871; 200 acres. Antal 

begrafna till den i :ste Juni 1899, 
10,512. 

HILLSIDE— Mellan Sixteenth och 
Twenty-second avcnues N. E. ; öpp- 
nades år 1890; 80 acres. Antal be- 
grafna till den iiste Juni 1899, 2,853. 

CRYSTAL LAKE— Humboldt och 
Thirty-eighth avenues north; öppna- 
des år 1882; 40 acres. Antalet be- 
grafna till den i :ste Juni 1899, 2,200. 

ST. ANTHONY— Central och Twenty- 
eighth avenues N. E. ; öppnades år 
1857; stängdes år 1895. Antal be- 
grafna, 5,300. 

ST. MARY'S— Chicago avenue och 
Forty-sixth street; öppnades år 1871; 
27^2 acres. Antal begrafna till den 
1 :ste Juli 1899, 4,221. 

De två sistnämda äro katolska kyrko- 
gårdar, och de tre efterföljande äro judi- 
ska begrafningsplatser. 

MONTEFIORE— Third avenue south 
och Forty-second street; öppnades i 
Februari 1875. Antal begrafna till den 
I :ste Juli 1899, 136. Tillhör den re- 
formerta hebreiska kyrkan. 

ADATH JESHURUM CEMETERY 
— Vid France avenue, en half mil ve- 
ster om Lake Harriet; öppnades i 
September 1888. Antal begrafna till 
den i:ste Juli 1899, 125. Tillhör den 
ortodoxa hebreiska kyrkan. 

O. B. A. CEMETERY (Order, of Be- 
rith Abraham) — I Richfield township; 
öppnades den 7 Maj 1891. Antal be- 
grafna till den i :ste Juli 1899, 209. 
Tillhör den ortodoxa hebreiska kyr- 



103 




VY AP MISSISSIPPI FRÃ…N LAKE STREET BRYGGAN. 



104 



kan. (Dess medlemmar representera 
en hemlig förening snarare än en 
kyrka.) 

CITY CEMETERY— Belägen utanför 
Stadsgränsen. Antal begrafna, 1,450. 

Denna plats är de fattiges kyrkogård, 
hvarest obemedlade personer, hvilka 
icke hafva några anhöriga, som kunna 
taga vård om deras stoft, begrafvas på 
stadens bekostnad. 

Enligt ofvanstående tabell uppgår de 
dödes antal till 51,006, hvilket är öfver 
4,000 fler än det fans lefvande i Minne- 
apolis år 1880. 

Något öfver 2,000 personer dö årligen 
härstädes. Detta gör tillökningen i "The 
Dead City" mindre än förhållandet är 
i andra städer, räknadt i proportion till 
invånareantalet. 

Det finnes likväl m.ånga blomstrande 
småstäder i Minnesota, som icke räkna 
så många lefvande invånare som de 
döde, hvilka Minneapolis sänder till 
kyrkogårdarne hvarje år. 

Att det icke finnes någon helsosam- 
mare ort för skandinaverna i Amerika 
än Minnesota kan en hvar lätt öfvertyga 
sig om. Här om någonstädes åtnjuta 
de frisk luft och ett långt lif. Trots det 
stora antalet skandinaver i Minneapolis 
räkna vi bland förlidet års hädangångne 
endast 146 svenskar, 108 norrmän och 
15 danskar. 

Den nuvarande dödsproportionen i 
Minneapolis är endast 9.3 pä hvarje tu- 
sen personer, emot 17. 2 i Berlin, 17.7 
i London, 20.2 i Paris, 20.9 i Baltimore 
samt 21.4 i New York. 

Dödsrapportcn för förlidet år (1898) 
uppgifver 2,052 dödsfall. 

Under samma tid föddes 4,064 barn 
eller chcrubcr, som mammorna kalla 
sina småttingar. Af dessa räknas som 
vanligt största antalet (650) till tredje 
wardct. 

Till en början voro inga arragcnmcnt 
vidtagna af St. Anthonys äldre settlare, 
hvilka kunde häntyda på att platsen 
skulle med hast växa upp till någon 



större stad. När någon af de första 
settlarne blef hädankallad, begrofs han 
på sin egen tomt, och om han ej var i 
besittning af någon egen jordtorfva, så 
j ordades hans qvarlefvor i någon isole- 
rad plats utanför sjelfva byområdet. 
Detta förhållande egde rum på begge 
sidor om ffoden. 

Den första begrafningsplatsen var i 
gamla St. Anthony, å en liten kulle, 
mellan Eighth street och Filth avenue 
S. E., hvilken på senare åren nyttjats 
till brädgård. Platsen hade intet namn 
och ingen förteckning öfver dem som 
der begrofvos. Gamla settlare beräkna 
deras antal till omkring 50, af hvilka de 
flesta sedan flyttades till Maple Hill 
Cemetery, som öppnades den 2o:de Fe- 
bruari 1857. 

Den första kyrkogården på vestsidan, 
Layman's Cemetery, öppnades år 1860. 
Innan detta ursprungliga Minneapolis 
hade erhållit någon kyrkogård, hade 
man till begrafningsplats utvalt en hög, 
skogbeväxt sandkulle å nuvarande Sixth 
avenue north, vester om Fifth street. 
Här egde den första frimurarebegraf- 
ningen rum ,då Brother Albert N. Hoyt 
under högtidliga ceremonier begrofs, 
som det sades, å "Brother Bassett's 
Hill," den 25:te Mars 1855. 

Den som nedskrifver dessa rader har 
i snart tjugo år haft sitt hem å ofvan- 
nämda sandkulle, och det är ej särdeles 
lång tid sedan man fortfarande kunde 
märka tydliga spår af de forne grafkul- 
larne. 

Martin Layman, som anlade den för- 
sta kyrkogården på vestsidan, kom till 
Minneapolis år 1851 och tog "pre-emp- 
tion" å en sektion land, gränsande intill 
nuvarande; Lake street och Cedar ave- 
nue, och bygde han der det sjette hu- 
set i ordningen på vestra sidan om 
floden. 

Är 1855 eller 1856 inträfYade ett döds- 
fall nära intill Laymans hem, och all- 
dcnstund folket var fattigt och icke hade 
något land, gaf han dem tillåtelse att 
begrafva den aflidne på hans egendom. 
På detta sätt var det som "Uncle" Peter 



i65 



Wardell blef den första person som be- 
grofs på den plats, som sedermera blef 
känd under namnet jNIinneapolis Ceme- 
tery. DÃ¥ Layman tog detta land i be- 
sittning, anade han föga, ait han skulle 
komma att förvandla en del deraf till ett 
dödsrike. 

Är 1859 utstakade han en half acre åt 
sig sjelf samt för att dessutom stå sina 
grannar till tjenst och år 1860 inhäg- 
nade han tio acres under iiamn af Min- 
neapolis Cemetery. Arealen ökades vi- 
dare, så att det före hans död, år 1886, 
upptog inalles 27^ acres. De första 
tomterna voro 8x24 fot och såldes så 
billigt som för en dollar; några tomter 
voro till och med sålda för så lågt pris 
som 50 cents, och sällan var det att 
någon såldes för mer än fem dollars. 
Här, liksom i de öfriga kyrkogårdarne, 
fördes det i äldre tider icke något or- 
dentligt "record" öfver de döda; men 
sedermera blefvo de alla nödsakade att 
föra en fullständig och systematisk för- 
teckning. 

Colonel John H. Stevens' dotter, det 
första barn som föddes i Minneapolis, 
begrofs å Minneapolis Cemetery år 1862, 
men flyttades sedermera till Lakewood. 

Familjen Nichols ligger äfven här — 
fem begrafna på en dag. De hade alla 
drunknat i Lake Calhoun. Ett af bar- 
nen var i badet och blef uppfångadt af en 
vattenhvirfvel. En liten broder skyn- 
dade till hjelp, men också han blef ned- 
dragen af den förrädiska vågen. Sedan 
sprang modern i, blott för att möta 
samma öde. En fjerde medlem af fa- 
miljen rusade i efter modern — fadren 
följde, och alla sjönko i djupet tillsam- 
mans. 

John T. Hoblitt, den första soldat från 
Minnesota, som dog under inbördes- 
kriget, blef begrafven här, och hans sista 
ord: "Do not bury me on slave soil," 
äro inhuggna på hans grafsten. 

Ej mindre än 164 soldater från in- 
bördeskriget hvila härstädes. 

På en hög, enstaka och utsökt plats å 
Lakewood Cemetery, vid stranden af 
Lake Calhoun, finner man det sista 



hvilorummet af "Lady of the Lake," 
hvilkens patetiska historia uppväcker 
alla besökandes medkänsla. Hon till- 
hörde en ansedd familj i Östern, men 
var invalid och kom till Minnesota för 
att söka den skatt, förutan hvilken lif- 
vet saknar värde. Under sina dagliga 
utfärder till Lake Calhoun blef hon så 
förtjust i dess skönhet, att hon utvalde 
åt sig en passande grafplats och för- 
säkrade sig om sina anhörigas och vän- 
ners samtycke att här erhålla sitt sista 
hvilorum, inom hörhåll af vågornas 
plaskande, några få fot från den frid- 
fulla stranden. 

Många besökande uppsöka denna 
plats, der man å en grafsten läser nam- 
net "Helen Francis, hustru till Sir 
Joseph Francis, död den 27:de Mars 
1873. LÃ¥ngt innan denna plats var af- 
sedd för de "dödas boningar," stod Mrs. 
Francis på denna höga kulle, och då 
hon blickade ut öfver sjön, sade hon 
att hon aldrig sett en så härlig 
och passande plats för de dödas 
gårdar. Så snart denna plats se- 
dermera blef afsedd för grafgård, för- 
säkrade sig hennes make, Sir Joseph 
Francis, om en hvilostad för hustruns 
stoft på den ofvannämda höga kullen, 
hvilken också blef beskrifven som "Lot 
I, Section i." Helen Francis' make 
slumrar nu också den sista sömnen vid 
hennes sida och på hans grafsten läser 
man följande intressanta inskription: 

"Joseph Francis, Fatlier and Found- 
er of the United States Life Service, 
1842. Founder of American Ship- 
wreck Society, 1842. Inventor of Cor- 
rugated Metallic Life Gar, Life Boat, 
etc. Received the thanks of the Forty- 
ninth Congress, honored by the Fiftieth 
Congress for his service to humanity. 
Honored, decorated, rewarded and 
knighted by the Crowned Heads of Eu- 
ropé. Born March i2th, 1801." 

Joseph Francis dog den io:de Maj 
1893 i en ålder af 92 år. 

Samtidigt härmed må omnämnas att 
den pil, som växer invid denna graf, 
planterades för 22 är sedan, och är upp- 



i66 



växt från en telning, som Sir Francis 
tagit från det pilträd, som står invid 
den plats, hvarest Napoleon var be- 
grafven på ön St. Helena. 



som förlorade lifvet i den stora qvarn- 
explosionen år 1878. Öfver denna grät 
reste Head Millers' Association år 1885 
ett storartadt monument — bestående 




p 
o 
W 

<j 
o 

< 



ta 



Alldeles intill Helen Francis' graf be- 
finnes det sista hvilorum, hvilket om- 
sluter stoftet af de aderton olycklige, 



ai en väldig fyrkantig obelisk för en 
kostnad af $3,500. 

Här hvilar äfven sida vid sida åtta 



i67 



inedlemmar af Rand-Coykendall famil- 
jen, hvilka alla drunknade, då deras båt 
kantrade i den svåra stormen på Lake 
Minnetonka år 1885. 

Bland de mest storartade och dyrbara 
monumenten finner man McNairs mo- 
nument, närmare 50 fot högt, samt 
Pillsbury-, Wolford- och Pence-monu- 
menten. 

Det finnes mycket af intresse i Lake- 
Mfood, men en sak till kan vara nog. I 
Södern torde nedan berörda faktum icke 
vara af något intresse, ty det är mindre 
sällsynt der; men här hafva vi så liten 
förbindelse med den afrikanska rasen. 
Den plats, hvarest qvarlefvorna af 
"Aunt Millie Bronson" hvila, ligger å 
•George A. Bracketts grafområde, Lot 
No. 3, Section 2. "Aunt Millie" var 
omkring ett hundra år gammal, kanske 
mer, då hon dog i Mars 1885. Hon var 
â– en tjenarinna hos general Beauregard 
under kriget och blef tillfångatagen i 
striden vid Tishomingo af major Brack- 
■ett från St. Paul, och efter att ha blifvit 
bringad till Norden och till George A. 
Brackett i Minneapolis, betraktade hon 
alltid "Massa George" som sin beskyd- 
-dare. Hon fäste sig mycket vid familjen 
och i synnerhet vid lilla Annie Brack- 
ett, och då den lilla sjuknade och dog i 
Juni 1864, var "Aunt Millies" sorg lika 
stor som hos någon af familjens med- 
lemmar. Mr. Brackett lät taga god vård 
om henne på hennes ålderdomsdagar, 
och då hennes slut nalkades frågade han 
henne, om hon skulle tycka om att 
l^lifva lagd vid sidan af lilla Annie, och 
den blick som åtföljde hennes svaga 
svar, "Oh, yes. Massa George," visade 
huru tacksam hon var för detta be- 
hjertade anbud. 



Bland de grafstenar, som flyttats från 
Maple Hill till City Cemetery, finna vi 
en med följande egendomliga och hjert- 
nypande inskription: 

"Behold, dear friends, as you pass by. 
As you are now, so once was I: 
And as I am now, so you must be; 
Prepare for death and follow me." 

(Om inte minnet sviker, torde samma 
grafskrift [på svenska] en gång i tiden 
varit synlig på någon kyrkogård i gamla 
Sverige.) 

Bland grafmonumenten å Hillside 
Cemetery fästes ens uppmärksamhet 
ögonblickligen vid en ofantligt stor ka- 
non. Den är en skänk af krigsdeparte- 
mentet i Washington till Wm. Downs 
Post No. 68, G. A. R., och är det första 
soldatmonument som blifvit uppsatt i 
Hennepin county. Monumentet invig- 
des med högtidliga ceremonier den 
29:de Maj 1897. Denna gamla beryk- 
tade kanon är en slätborrad 32-pundare, 
hvilken under inbördeskriget gjorde 
stor tjenst på örlogsskeppet "Caronde- 
let," tillhörande amiral Porters flottilj, 
och hade del i äran i alla de bataljer, 
som egde rum mellan Memphis och 
New Orleans. 

Stadens kyrkogårdar inrymma till- 
sammans 869 soldatgrafvar, hvarest de 
Unionens tappre försvarare, hvilka stu- 
pade under inbördeskriget, blifvit j or- 
dade. PÃ¥ "Memorial Day," den 30:de 
Maj, dekoreras alla dessa grafvar hvarje 
Ã¥r med blomsterbuketter och kransar, 
hvilka dagen förut hopbindas af stadens 
patriotiska damer. Denna dag finner 
alltid mången villig och hjelpsam hand, 
som hela dagen lång frivilligt utöfvar 
denna kärlekens mission. 



PRESS, HANDEL OCH 
INDUSTRI. 



TIDNINGAR. 

Ibland den själaspis, som flns på jorden, 
Nog äro tidningarne numro ett; 
Ocii pressen är en väldig stormakt vorden, 
Hvars verkningar man skönjer vidt ocli 

bredt. 
Till arma hyddor, prydliga salonger 
Sig tidningarne bana väg i dag 
Med nyheter, med skämt och följetonger, 
Poem och ledare af skilda slag. 

I fråga om tidningar i äldre och ny- 
are tid hafva vi ett allt för stort fält att 
röra oss på. Tidningar hafva här upp- 
stått lika talrikt som svampar ur jorden, 
och kunna vi ej egna rum och tanke åt 
dem alla. Vi vilja endast nämna nam- 
net och tiden för de första tidningarne. 

Den första veckotidningen i St. An- 
thony, "St. Anthony Express," begynte 
utgifvas af skräddaren Tyler den 3i:ste 
Maj 1851, och den första i Minneapolis, 
"The Northwestern Democrat," utkom 
första gången den 2:dre September 1854, 
redigerad af W. A. Hotchkiss. Den 
första dagliga tidningen härstädes var 
"Falls Evening News," som startades af 
Croffut & Clark den 28 September 1856. 
De voro de förste som hade mod nog 
att med sin farkost för full vind begifva 
sig ut på den dagliga journalismens 
stormiga haf; men en vacker dag i 
April 1861 träffades deras bräckliga far- 
kost af en stormby och led den liksom 
förut mången ståtligare skuta skepps- 
brott på cie klippiga skären och försvann 
för alltid ur sigte. Vccko-upplagan, 
känd under namn af "State News," fort- 
satte likväl två år längre. De hundra- 
tals tidningar, som sedan dess existerat, 

(168) 



och af hvilka ett flertal endast fört en 
dagsländas tillvaro, är det allt för lönlöst 
att söka referera. 

Af de cirka 125 tidningar och tid- 
skrifter af allehanda slag, som för när- 
varande utgifvas härstädes framträda 
endast tre jemnstarka jettar, nemligen 
de båda morgontidningarne "Minncapo- 
lis Tribune" och "Times" samt afton- 
tidningen "Minncapolis Journal," hvilka 
i alla afseenden kunna ställas i bredd 
med Österns förnämsta nyhetstidningar. 
Om skräddaren Tyler, den gamle rid- 
daren af sax och trycksvärta, nu kunde 
stiga upp ur sin graf, skulle han allt 
biifva storligen förvånad att se huru tid- 
ningar klippas till nu för tiden samt 
huru våra nutida snabbpressar trycka 
och vika 24,000 tolfsidiga tidningar i 
timman, från stora pappersrullar, som 
upptaga fyra till sex mil i längd. 

Vid ofvannämda tidningar finna vi 
några af våra landsmän för närvarande 
innchaivare af åtskilliga ansvarsfulla be- 
fattningar. Vid "Minneapolis Journal" 
fungerar svensken Fred H. Sanders som 
superintendent för annonsafdelningen, 
och norrmannen Adolph Edsten å re- 
daktions-staben. Norrmännen P. O. 
Stromme och Paul Gylstrom äro an- 
stälda som redaktionssekreterare; den 
förstnämde vid "Minneapolis Times" 
och den senare vid "Minneapolis Trib- 
une." 

Den skandinaviska pressens historia i 
Minncapolis har varit särdeles skiftes- 
rik. Ja, många äro de tidningar och 
tidskrifter, som uppstått å den journali- 



109 



stiska horisonten och snart försvunnit 
derifrån, oaktadt de hvar för sig kom- 
mit till för att fylla ett enkelt tomrum. 

Sä snart en tidning man börjat pä 
Att gifva ut, nog förnam man då 
I dess anmälan en gammal fras 
Med hvilken publikum lätt skall tas, 
Men frasen var blott on krok så grof : 
"Nu f ylles ett jänge kändt behof". 

Journalistens stig är törnbeströdd. 
Bäst han trälar som en slaf går företaget 
i qvaf och tidningen måste ge upp an- 
dan för att '"fylla ett länge kändt be- 
hof." 

En skämtare gaf en gång följande råd 
till en vän, hvilken kände sig manad 
att beträda den publicistiska arenan: 
"Broder, blif aldrig publicist, med min- 
dre du, likt en rhinoceros har horn på 
näsan, och en hud, som skyddar mot 
knappnålsstyng." Om man på ytan här- 
af ser ett leende skämt, så hvilar likväl på 
botten en djupare sanning än måtigen 
anar. En och annan som umgåtts med 
begäret att utgifva en tidning samt fått 
sin vilja förverkligad, har också snart 
fått skåda sakens allvarliga och mörka 
sida och inom kort fått erfara, att publi- 
cistens kall ej bör räknas till de afunds- 
värda. 

"Nordvestern" var namnet på den för- 
sta svenska tidningen i Minneapolis. 
Den utgafs år 1872, med W. Gumaelius 
som redaktör. Efter sju, säger sju, hela 
veckor uppgaf den andan. Hösten sam- 
ma år flyttade kapten J. A. Vanstrum sin 
tidning. "Svinska Monitören," från St. 
Paul till Minneapolis. Försatt i pen- 
ningeknipa och urståndsatt att erhålla 
det lofvade understödet, blef äfven han 
inom kort tid nödsakad att nedlägga sitt 
tidningsföretag. 

Dessa första meteorer på tidningslite- 
raturens himmel kommo, lyste och för- 
svunno således på en ovanligt kort tid- 
rymd. Deras korta tillvaro får ej ute- 
slutande tillskrifvas de män, som stodo 
i spetsen för dem, utan fastmer den 
publik som felat att understödja ett så- 
dant allmännyttigt företag genom att 
under tidningens tidigare tillvaro und- 
vika att subskribera på sin egen stats 



tidning för att derigenom enligt eget 
förmenande blifva förvissad om, att tid- 
ningen kommer att "lefva"; så att de ej 
behöfva förlora sin dollar eller par. 
Eller med andra ord: förvissa sig om 
att det icke är någon enskild persons 
afsigt att rikta sig på allmänhetens be- 
kostnad för att sedermera draga den vid 
näsan genom att upphöra med företaget. 
Om detta är mångens åsigt, så måste 
en och annan rättänkande person likväl 
hysa sundare åsigter och erkänna, att 
de som hafva förmåga och energi att 
sätta sig i spetsen för ett dylikt företag 
merendels riskera lika många tusen som 
prenumeranten enstaka dollars, förutom 
den förlorade ersättningen för åt före- 
tagets framgång uppoflfrad tid och ar- 
bete. 

Hösten år 1875 stod en het kampanj 
för dörren. Ingen svensk republikansk 
tidning fans till hands, men deremot en 
svensk demokratisk tidning, "Svenska 
Nybyggaren" i St. Paul. Den politiska 
striden blef lifhgare och tiden kortare, 
hvadan följden blef att en svensk-repu- 
blikansk kampanjtidning dök upp "för 
första gången," nemligen "Mullvaden," 
som utgafs af "Kurre Brothers" (Al- 
fred Söderström och Alex. Mobeck). 
Som dess utgifvare ville förena nytta 
med nöje, utgafs "Mullvaden," tillfäl- 
lighetsblad för skämt och allvar, i stort 
format, med två sidor politik och två 
sidor glad och skämtsam läsning. Att 
tidningen ej tillhörde det surmulna sla- 
get, kan dess här nedan införda anmälan 
bäst intyga: 

MULLVADEN. 

Mullvaden är ju ett komiskt djur, 
Det kan väl ingen förtänka. 
Han är så piggor och så tojour, 
Och vill i sorg sig ej driinka; 
Tv fast jordbrukare af naturen 
Är han till driftkuku klippt och skuren 
Och ständigt glad. 

Uti hans vägar det ofta bor 
Rätt mången kinkiger gata. 
Gör han en "bock" om ej alltför stor, 
Han ödmjukt ber er förlåta. ^„„^„_ 

Det ganska svårt är att snörrätt vanära- 
En kan väl vara så god som andra, 
Blott man är glad. 



1 70 



Hans preteutiouer ä' ganska siiiA, 
Han önskar hjelpa de svaga. 
De sorgsna han önskar hjelpa få 
Att uppä smilbandet di'aga. 
Gä ej och bläng som en ilsken katta 
Rätt ofta ändras det helt besatta. 
Blott man är glad. 

För likars bästa och bröders väl 
Hans svärd dras ständigt ur skida; 
Dock, rätt och sanning är enda skäl, 
Hvarför han önskar att strida. 
Han kan ej se huru orätt öfvas: 
Hans bättre känslor kan icke döfvas 
Ty han är glad. 

I politiken hans lära är 
Att motpartiet bör tuktas; 
Och är det dcrför som han nu svär 
Att med dem grufligt krunibugtas. 
Ty han vill lefva "und leben lassen", 
Och skulle äfven han få på tassen 
Är han dock glad. 

Ett särdeles eget förhållande .smn stod 
i förbindelse med utgifvandet at "Mull- 
vaden," bör ej förbigås. Trots "Mull- 
vaden" ganska skarpt sablade på sin 
politiske motståndare, "Nybyggaren," 
samt på alla rättänkliga vis försökte att 
leda allmänheten ifrån dess politiska irr- 
gångar, uppsattes och trycktes "Mull- 
vaden" å "Nybyggarens" eget kontor i 
St. Paul för en ganska moderat arbets- 
omkostnad, då man tar i betraktande alt 
intet annat svenskt tryckeri fans att till- 
gå. Hela transaktionen visade tydligen 
att det fans trohet i Noraen bland sven- 
ska tidningsmän den tiden, trots politi- 
ska skiljoineningar. 

Om "Mullvaden" hade ej hlilvit så 
mycket sagdt, om det icke varit för den 
orsak, alt den gaf upphofvet till alt 
strax derefter utgifva en svensk republi- 
kansk veckotidning. Alfred Söderström 
blef den som utsågs att, så snart som 
dyningarnc efter den politiska stormen 
lagt sig, påbörja det nya företaget. Öf- 
verste Hans Mattson, som då vistades i 
Litchfield, hade under tiden fått nys om 
hvad som var i görningen, och allden- 
stund lian var en gammal erfaren tid- 
ningsman och mera känd bland såväl 
amerikanare som svenskar, valdes han 
sedermera som den nya tidningens ban- 
brytare. På så sätt såg inom kort "Min- 
nesota Stats Tidning" dagens ljus. 

Under tifkn hade "Svenska Nybygga- 



ren" i St. Paul nyllat upp till Minne- 
apolis för att söka ett större verknings- 
fält, men den blef snart troll af lifvet 
och lade sig ner alt hvila för alllid. 

"Minnesota "Stats Tidnings" första 
nummer utkom första veckan i Januari 
1877. Den stod alltjeml under ledning 
af öfversle Mattson, Alfred Söderström 
och Axel Dahlstrand, samt efter den 
senarcs död af Magnus Lunnow. "Slats- 
lidningen" var republikansk till sin po- 
litiska trosbekännelse, men likväl ingen 
partislaf; och i afseende på de värderika 
råd, som den ständigt meddelade till 
den svenske farmaren i Nordvcstern har 
den ännu ej funnit sin like. Den valde 
staten som sin verkningskrets och lem- 
nade det kyrkliga åt den religiösa tid- 
ningspressen. Den ansåg att en poli- 
tisk tidning borde vara en tidsspegel, i 
hvilken de vigtigaste händelserna borde 
synas, och alldenstund olika händelser 
intressera olika personer, trodde den sig 
bäst uppfylla sin pligt genom alt vara 
opartisk mot alla, så långt som det 
kunde ske utan att bryta mot god ton 
eller den allmänna moralen. Kyrkotid- 
ningen "SkafYaren" i St. Paul kunde 
icke tolerera "Statstidningens" sjelfstän- 
diga hållning, synncrligast hvad dess re- 
fcratcr öfver svenska sällskaps-tillställ- 
ningar beträffade, utan fortsatte den 
gång på gång med de mest hänsynslösa 
anfall mot "Statstidningen" och dess 
personal. Ja, den gick så långt att den 
i clt enda nummer publicerade en mellan 
ätla och nio spalter lång artikel, hvari 
"Minnesota Stats Tidnings" program 
och tendens på det skarpaste klandrades. 
'Statstidningens" popularitet och sprid- 
ning (ikades desto mer. trots den ruttna 
Itok-mikcn. "Statstidningen" existerade 
1 fyra och ett hälft år. Under senare 
tiden af dess tillvaro hägrade Orientens 
glimmcr för öfverste Mattsons syn och 
någonting måste göras. — Ingen svensk i 
.Miimesola, och synncrligast ej af "Stats- 
tidningens" liisarc, har glömt den ru- 
skiga Hill-Montcgn-kombinationen, den 
sorgligaste i svenska tidningshistoriens 
:mn;d(T. "Statstidningen" blef såld. 








oi 
< 

w 

Q 
> 

I— < 
Di 

Z 

ai 

Q 
m 

> 



-s^i S^HV ri 




171 



1/2 



Den hade fallit i sin bittraste oväns våld. 
"Statstidningens" program hade alltid 
klandrats af "Skaffaren," men efter kö- 
pet tillkännagafs det att "Statstidnin- 
gen" fortfarande skulle redigeras i en- 
lighet me'd sitt redan utstakade pro- 
gram och att dess tendens framdeles 
skulle blifva så nära lika hvad den varit, 
att ingen af dess läsare skulle få anled- 
ning att klaga öfver den skedda hand- 
lingen. Det kan man ju kalla en falsk 
"unionism." 

"Att tjena två herrar tillika. 
SÃ¥ skilda som Mammon och Gud, 
Det kan ingen utan att svika 
Och vanvårda enderas bud." 

Missnöjet öfver "Statstidningens" för- 
säljning var allmänt och prenumeranter 
i mängd började stiga ut ur ledet, ty 
ingen ville svära den nya fanan. 

Det blef nödvändigt att draga in på 
staten. "Statstidningen" fick slutligen 
nöja sig med de artiklar, som förut varit 
uppsatta för "Skafifarens" räkning; den 
blef till en del ett eko af den senare, 
tills den slutligen måste dragas in, eller, 
som det kallades, konsolideras med 
"Skafifaren." 

Den allmänna missbelåtenheten visade 
sig på mångahanda sätt. En "lebsen" 
vän till "Statstidningen" insände ne- 
danstående Sorgevisa till en annan 
svensk tidning. Han tillkännagaf sam- 
tidigt att visan bör sjungas långsamt 
samt efter den glada melodien ur "Or- 
pheus i underjorden." 

Sorgevisan återgifves i sin helhet med 
utelemnandet af några då bifogade noter 
(icke musiknoter). 

Till staten född för fem är sedan, 

En pilt jag var, liolt lihf-ral; 

Dock att min sol är starkt 1 nedan, 

Det miirkfi nof? liiir och i St. Paul. 

Aj! aj! aj! aj! aj! aj! 

Minnesota tidning, du iir Illa kiind 

bftd' hilr och der. 
Aj! aj! aj! aj! aj! aj! 
Minnesota tidning, du är lila ktlnder hiir. 

Jag hade viinner ganska flna, 
I politik, som hvar man vet. 
Nu håna de mig jomt och flina; 
Men Inte rår väl Jag för det! 

T.v knipen vardt jag af prelaten. 
FÃ¥r ej mer vara liberal. 



Jag får ej ens en tår till maten, 
Och derför kiinner jag mig skral. 

Mig egna kläder fordom prydde; 
En sprätt jag kände mig i sta'n; 
Men sedan Sk — n åt mig sydde. 
SÃ¥ ser jag ut som jag ej var van. 

Vårt inuanmäte har nu blifvit 
Detsamma för oss båda två; 
Förty hvad Sk— n re'n har skrifvit, 
Står för "Statstidningen" också. 

Jag afsked ta*r nu af publiken, 
Jag vill ej klaga mer min nöd, 
Af liberala vänner sviken, 
Det sannerligen blir min död. 

(Publiken applåderar). 

Hvad tycks väl: en applåd vid grafven! 

Jag ficli dock den för egen del. 

I band och bojor smidd som slafven 

Jag är, men det är prestens fel. 

Aj! aj! aj! aj! aj! aj! 

Minnesota tidning dock är lycklig, 

har en salig själ. 
Aj! aj! aj! aj! aj! aj! 
Minnesota tidning säger nu farväl! farväl! 

"Svenska Folkets Allehanda" vitkom 
endast en kort tid här i staden. Tidnin- 
gen utgafs först i Litchfield hösten år 
1883 af Lambert Gisslow, som året derpå 
flyttade tidningen till Minneapolis för 
att, som det sades, vinna ett större fält 
för dess verksamhet. Hitkommen lät 
Gisslow fyra andra personer ingå som 
delegare i tidningen och förstorade den 
till samma format som de största 
svensk-amerikanska tidningarnes. Giss- 
low redigerade tidningen från dess bör- 
jan till i Juli 1884, biträdd af N. P. Lind 
en kort tid på försommaren. I slutet af 
September fann bolaget sig nödsakadt 
att nedlägga tidningen af brist på erfor- 
derligt kapital att möta de ökade utgif- 
ter, som tidningens flyttning och försto- 
ring förorsakat. Prcnumerantlistan 
köptes af "Svenska Amerikanaren" i 
Chicago. 

"Nya Verlden."— I Augusti 1889 bör- 
jade en svensk veckotidning med nam- 
net "Nya Verlden" utgifvas i Minne- 
apolis. Den helsades entusiastiskt väl- 
kommen af ett stort antal landsmän, 
som länge önskat se tillvaron af en verk- 
ligt frisinnad och i politiskt hänseende 
fullt sjelfständig tidning. Utgifvarne 



173 



voro fem till antalet: Jphn J- Erickson, 
Oliver Sköne, Robert H. Bergman 
Otto Oberg, alla skickliga typografer; 
samt literatör Gudmund Åkermark, tid- 
ningens redaktör. Företagets afifärsfö- 
reståndare var Mr. A. E. Sandberg. 

"Nya Verlden" tycktes allt ifrån bör- 
jan gå en vacker framtid till mötes, 
men ödet ville, såsom i det följande 
skall ses, någonting helt annat. "De 
gode dö unga!" Redan efter ett hälft 
Ã¥rs existens hade "Nya Verlden" en lo- 
kal spridning, ditintills ej uppnådd af 
någon annan svensk Minneapolis-tid- 
ning, och prenumeranter från alla sven- 
ska .settlement i det öfriga Minnesota 
och Nordvestern inströmmade dagligen. 
Allt gick väl och skulle sannolikt så 
fortgått, om icke de fyra förstnämda 
delegarne i tidningen, lockade af ett för- 
månligt anbud, påyrkade att sälja affä- 
ren till en tryckerifirma från lowa, som 
etablerat sig i Minneapolis. Tidningen 
såldes och fortsatte sin verksamhet med 
Gudmund Åkermark och Otto Eländer 
som dess redaktörer. Den sistnämde 
lemnade dock efter några månader sin 
befattning och flyttade till Ironwood, 
hvarest han tog anställning å apotek. 
Tidningens nye egare, Mr. Louis Tjer- 
nagel, kom tyvärr på den barocka tan- 
ken att ändra bladets utgifningsort till 
den lilla obskura staden Story City i 
lowa. Inga föreställningar häremot 
hjelpte, och vid jultiden år 1890 förverk- 
ligades den för tidningen så olycksdigra 
flyttningen till lowa. Ã…kermark med- 
följde och qvarstod som redaktör till i 
Juli 1891, då han lemnade sin befattning, 
i hvilken han efterträddes af literatör 
O. A. Linder, numera redaktionsmedlem 
vid "Svenska Amerikanaren" i Chicago. 
Mr. Linder fick samma svårigheter som 
sin företrädare att kämpa emot. Tidnin- 
gen betraktades till följd af flyttningen 
som ett slags afifälling, och prenumeran- 
terna från Minnesota och öfriga stater 
uppsade prenumerationen, hvaraf följ- 
den blef att företaget måste nedläggas. 
"Gnistan" utkom på våren 1891 och 



redigerades af den begåfvade unitarie- 
presten Axel Lundeberg. Till en början 
utkom ett nummer i månaden, seder- 
mera två. Inalles utkommo 23 nummer. 
Orsaken till dess upphörande var brist 
på kapital och uthållighet hos utgifva- 
ren. "Gnistan" var en frisinnad tidning, 
som skarpt kritiserade det religiösa 
skrymteriet och den politiska hum- 
bugen. Dess motto var: "Frihet, jemn- 
likhet och broderskap." Den hade soci- 
alistisk tendens och försvarade med 
kraft och talang arbetarens intressen. 

"Friskytten," en liten frisk jägare på 
literaturens fält, som utgafs af "Sven- 
ska Folkets Tidnings" bolag, presente- 
rade sitt första nummer för allmänheten 
den 2S:te November 1891, och den 
svensk-amerikanska pressen böjde sig 
till jorden för dersamma. En sak är 
saker, att när Sveriges skämttidningar, 
"Söndags-Nisse" och "Kasper," först 
lades fram för publiken, fingo de ej så 
mycket blommor. "Friskytten" rönte 
ett varmt emottagande af sina kollegor 
såväl som af allmänheten. Den redige- 
rades af de rutinerade tidningsmännen 
Ninian Werner och Gustaf Wicklund. 
hvilka voro allmänt kända för sina 
framstående förmågor inom det humo- 
ristiska området. I denna lilla pigga 
skämttidning fann man ofta allvarets 
lugn blandadt med skämtets yra på ett 
behagligt sätt — ty blandningen verkstäl- 
des af vana händer. Wicklund-Werner 
var en stark kombination inom denna 
bransch af tidningsliteraturen. 

Genom många af de från Werners 
penna flutna alstren gick en allvarets 
och den djupa känslans tråd, hvilken 
kommo oss att känna, att vi lefva äfven 
för något annat, högre och ädlare, än 
den blotta kampen för tillvaron: under 
det att Gustaf Wicklund, den glade wit- 
zaren på vers, genom sina lekande, af 
ögonblicket alstrade paradoxer, alltid 
tvingade våra smilband att utvidgas och 
våra hjerteröttcr att dallra. 

Ninian skref en gång i "Friskytten": 



1/4 

Vår Friskytt eger re'n en vidsträckt sprid- 

Och väldig framgång man krabaten spär; 
Den är också en sabla treflig tidning, 
Som stads med lust och sång kring jorden 

gäl-. - 
Hur glade månde då dess pappor vara, 
De underbara! 

Om Ninian med "pappor" mente 
Lunnow, Söderström och Höglund (ty 
humoristerna sjelfve se ju aldrig glada 
ut), så voro de minsann ej så glada i 
själen, ty strax efter det nya tidnings- 
företaget gått af stapeln kom den allt 
förhärjande krisen och flera af de jern, 
som "Svenska Folkets Tidnings" bolag 
hade i elden, blefvo brända. Utgifvan- 
det af "Friskytten" var förenadt med 
betydligt stora utgifter, och alldenstund 
egarne af "Svenska Folkets Tidning" 
hade att egna sin mesta tid och sina 
bästa krafter åt "Svenska Folkets Tid- 
ning" blef bördan för tung. Efter det 
"Friskytten" utgifvits i något öfver två 
års tid, såldes dess prenumerationslista 
och "Friskytten" sammansmälte med 
"Humoristen" i Chicago, hvilken i flera 
Ã¥r bar dess namn i sin vignett. "Fri- 
skytten" saknades af mången, ty den var 
den bästa skämttidning, som hittills ut- 
kommit på svenskt tungomål i Amerika. 
"Vägbrytaren," som uteslutande redi- 
gerades i nykterhetssakens intresse, bör- 
jade utgifvas omkring år 1893 af ett bo- 
lag, bestående af medlemmar från olika 
delar af staten. Ole Krön i Evans- 
ville var dess redaktör samt den ledande 
själen i företaget. I redaktionen befann 
sig äfven en tid den ifrigc nykterhets- 
kämpen Oscar Wolf. Denna tidning, 
liksom mänga andra, hade svårt att 
bryta sig väg och efter det densamma 
under många svårigheter utgiivits i 
Minneapolis i cirka tre års tid, flyttades 
tidningen till Stillwater, der den förlidet 
Ã¥r under iiamn "Vcsterlandot" stilla 
afsomnadc. 

En annan liten tidning, "Populisten," 
utgafs år 1894 af C. A. Lundberg; men 
då han knappt ett år derefter afgick 
med döden, släcktes äfven lifsgnistan 
hos "Populisten." 



"The Northland Magazine" var den 
första och sista uppenbarelsen på det 
uteslutande literära området. Denna 
månadsjournal utgafs år 1898 på engel- 
ska språket och egrades synnerligast åt 
skandinavernas intressen. Olaf H. 
Rask, en af dess grundläggare, inträdde 
vid krigets utbrott mot Spanien i mili- 
tärtjenst, som löjtnant i kompani M af 
Femtonde Minnesota-regementet, och 
alldenstund Mr. Marion S. Norelius, 
hans kompanjon i företaget, ansåg det 
opraktiskt att vidare fortsätta företaget, 
kom det i händer på nya egare och 
upphörde den för öfrigt väl redigerade 
månadsskriften under loppet af sin an- 
dra årgång. 

De norske tidningsmännen, som voro 
de första som beträdde den journalisti- 
ska arenan, hafva också haft sina "hund- 
år," och vilja vi äfvenledes i korthet 
omnämna deras förnämsta organ, som 
kommit och gått för att "tylla ett länge 
kändt behof." 

"Nordisk Folkeblad" var den första 
norska tidning i Minnesota. Den ut- 
gafs om våren 1868 i Rochester af Leon- 
ard & Booth, utgifvare af "Rochester 
Post," hvilka engagerade danske vice- 
konsuln för Minnesota, F. S. Christen- 
sen som redaktör och föreståndare för 
tidningen. Hösten samma år köpte 
Christensen tidningen och flyttade den 
till Minneapolis, hvarest "Nordvestens" 
nuvarande egare, S. Listoe, trädde i för- 
bindelse med densamma. Är 1870 blefvo 
W. T. Rambusch och Hjalmar Eger 
egare af tidningen, hvilka emellertid 
efter ett par års förlopp på grund af 
financiella svårigheter måste uppgifva 
hela företaget. Det kom nu i händerna 
på dåvarande sheriffen i Hennepin 
county, George H. Johnson, med Ed- 
ward Larsen som redaktör och fortsattes 
under deras ledning tills 1875, då tid- 
ningens subskriptionslista inköptes af 
"Skandinaven" i Chicago. Dess saga 
blef dermed afslutad. 

En annan norsk tidning som en tid 
förde en omvcxlandc tillvaro var "Min- 
nesota." Den utgafs först som republi- 



175 



kanskt organ af C. F. Solberg och Hjal- 
mar Eger. Efter en tids förlopp råkade 
tidningen i händerna på M. Wesenberg 
och blef genast ett demokratiskt språk- 
rör. Wesenberg tröttnade snart på affä- 
ren och sålde tidningen år 1873 till 
Johnson & Gjedde. De ändrade med 
ens tidningens tendens och kallade den- 
samma för "Budstikken." 

"Budstikken" utgafs år 1873 af F. A. 
Husher, Gudmund F. Johnson och 
John E. Gjedde med den förstnämde 
som redaktör. Sedermera sålde Husher 
sin andel i tidningen till sina båda kom- 
panjoner. Efter Husher blef Paul 
Hjelm Hansen, Jon Bjarnason och 
Luth. Jaeger "Budstikkens" redaktörer. 
Mr. Jaeger efterföljdes år 1884 af Jör- 
gen Jensen och denne åter år 1886 af 
Tom Överland. År 1888 såldes tidnin- 
gen till T. Guldbrandsen & Co., och sam- 
manslogs den år 1894 med "Minneapolis 
Tidende." 

"Verldens Gäng" utgafs år 1878 af den 
på sin tid så sorgligt beryktade så kal- 
lade tidningsmannen A. M. Schack, som 
utan medel eller anseende gång på gång 
försökte att medelst sina lösa projekt 
upprätta nya tidningsföretag. Hans 
djerfvaste försök var bland annat att 
starta en norsk daglig tidning. Det blef 
följaktligen qväfdt i sin linda. "Verl- 
dens Gäng" gick utan saknad snart till 
all verldens väg. 

"Faedrelandet og Emigranten" flyt- 
tades år 1886 från La Crosse, Wiscon- 
sin, till MinneapoHs med A. F. Husher 
som redaktör och utgifvare. Efter nå- 
gra års förlopp sålde Husher tidningen 
till T. Guldbrandsen, som förenade den- 
samma med "Minneapolis Tidende." 

"Saamanden," en religios-estetisk och 
politisk tidskrift, påbörjades af Kristofer 
Janson år 1887, men både tidningen och 
Mr. Jansen ha nu flyttat öfver till Norge. 

NÃ¥gra medlemmar af den norska ar- 
betareföreningen härstädes utgåfvo hö- 
sten år 1887 ett arbetareblad, "Arbei- 
dets Ridder," hvilken efter en hård 
kamp för tillvaron lugnt och stilla af- 
somnade redan nästa vår. 

— 12 



â– â– 'The North" var en skandinavisk tid- 
ning, redigerad på engelska språket. 
Den började utgifvas af ett aktiebolag 
år 1889 med Luth. Jaeger som redaktör. 
Det var för öfrigt öfverste Hans Matt- 
son, som var den ledande själen i före- 
taget. Tidningen drogs in år 1893. 

"Den Danske Amerikaner" utgafs år 
1893 af A. Colberg, men flyttades en 
kort tid derefter till Tyler, Minnesota. 

"Normanna," som i sex års tid utgafs 
af Gudmund F. Johnson, upphörde att 
utkomma år 1894. Dess unge rätt be- 
gåfvade redaktör. Kroger Johansen, 
hade dessförinnan flyttat till Norge. 

"Sport og Friluftsliv," en norsk illu- 
strerad månadsjournal för sport och 
rekreation, började utkomma i Januari 
1897. Den utgafs af B. Hage, Carl 
Hansen och H. E. Gudbrandsen, men 
efter ett par månaders förlopp tog Mr. 
Gudbrandsen hand om det hela. Tid- 
ningen redigerades af Mr. Gudbrand- 
sen, som äfven sjelf utförde illustratio- 
nerna i densamma. Den dog efter två 
Ã¥rs tid och var den femte norska sport- 
tidning, som utgifvits här i landet. 
"Sport og Friluftsliv" lefde likväl längst 
af dem alla. Tidningens spalter stodo 
endast öppna för verklig idrott — sport 
för helsan och förnöjelsen — och var den 
en verklig fiende till knytnäfskämpar 
och all annan amerikansk "barroom 
sport." Tidningen rönte ett vänligt 
emottagande å många platser i Förenta 
Staterna, men det var likväl icke till- 
räckligt lif bland de norska sportsmän- 
nen här i landet för att kunna betrygga 
företagets framtid. 

Efter att i korthet hafva omnämt de 
döda, vilja vi nu äfvenlcdes egna några 
ord åt de Icfvande. Omkring 35 skan- 
dinaviska tidningar och tidsskrifter ut- 
gifvas för närvarande i MinneapoHs och 
egna en stor del af dem sin verksamhet 
uteslutande åt det religiösa området. 
Bland stort och smått, som här finnes, 
vilja vi endast hålla oss till de förnäm- 
sta bland den sekulära pressen, hvilka 
alla så att säga hafva gått igenom eklu- 
ten och datera en del sin tillvaro så 



176 




JTo.a3.-l'-':leArg. 



>liiiueapolis ocll St, Paul, Minn.. Onsda^fon d. t^ Juni 1893. 



Löp. No. 558 




lånyt tillbaka som på i88o-talet. Vi vilja 
börja med den äldsta, nemligen "Sven- 
ska Folkels Tidning." 

Efter det "Minnesota Stats Tidning" 
blifvit uppslukad af "Skaffaren" stod 
fältet åter öppet för en tidning, som 
oförskräckt vågade fcirfäkta "rätt och 
sanning." 

Direkt franimaiiad af omständigheter- 
nas tvång och icke en produkt af en- 
skild affärsspekulation sprang "Svenska 
Folkets Tidning" så att säga fram ur 



skötet af den svenska befolkningen i 
Nordvcstem, den 5 -.te Oktober 1881. 

Alfred Söderström, tidningens grund- 
läggare, hade intresserat något öfver 
hundra fördomsfria och inflytelserika 
svenskar inom staten att laga aktier i 
det nya bolaget, The Swedish Publish- 
ing Company, och presenterade sig tid- 
ningen följaktligen redan från första 
början i ett stort och imponerande for- 
mat. Den rådande oviljan mot "Stats- 
tidningen" samt den nya tidningens 



177 



sjelfständiga tendens skaffade "Folkets 
Tidning" redan de två första månaderna 
öfver två tusen prenumeranter. På 
grund af sin sjelfständiga hållning vann 
den allmänt gehör blard olika politiskt 
tänkande. Den var republikansk till sin 
bekännelse, det vill säga den förfäktade 
de stora principer, som lågo till grund 
för vårt lands konstitution — men den 
visade sig icke vara någon partislaf — 
utan klandrade med ens det orätta och 
erkände det rätta utan afseende på per- 
soner eller parti, och hvad våra lands- 
mäns politiska intressen beträffar gjorde 
den sig med ens förtjent af namnet 
'"Svenska Folkets Tidning," ty 

Att följa med uti koinnmn och stat, 
Med alltid öppet, iirlijrt, vaksamt öga: 
Att fråga litet efter storfolks hat; 
Att låta sig af suiiel<er riiras fiign : 
Att der hon eu gång ställt sig lugn står qvai 
Och aldrig låta dei'ifråu sig nibba. 
Hur man försöker locka eller tubba — 
Se der en tidnings ära och försvar! 

De första tjenstemännen i The Swed- 
ish Publishing Company voro: 

Victor Berggren, president; 

P. J. E. Clementson, kassör; 

Alfred Söderström, sekreterare. 

Efter två års förlopp hade tidningens 
prenumerantantal öfverstigit lo.ooo och 
beslutade bolaget att på grund af tidnin- 
gens framgång, som hittills står exem- 
pellös inom den svensk-amerikanska 
tidningspressens historia, afhålla ett 
storartadt jubileum. Den för festens 
anordnande tillsatta komiteen hade se- 
dermera beslutat, att festen (den S:te 
Oktober 1883) skulle i främsta rummet 
blifva till minne af "Svenska Folkets 
Tidnings" andra födelsedag, vidare en 
slags föreningsfest mellan Nordvesterns 
i offentligt afseende mest framstående 
skandinaver, och sist, men icke minst, 
en förbrödringsfest mellan representan- 
terna för den skandinaviska tidnings- 
pressen i Amerika, h vadan en inbjud- 
ning sändes till hvarje skandinavisk 
tidnings redaktion i Amerika att med 
sin närvaro hedra festen. 

Den 5:te Oktober, klockan 5 e. m., 



samlades följaktligen ett hundrade af 
tidningens vänner och gynnare samt 
representanter för den skandinavisk- 
amerikanska pressen vid motorlinien, 
med hvilken de afreste till Lyndale Ho- 
tel vid det natursköna Lake Calhoun, 
der en ypperlig bankett var anordnad. 

Gästerna helsades välkomna af Mr. A. 
F. Nordin. 

Sedan de läckra anrättningarne efter 
ett par timmar blifvit ifrigt diskuterade, 
adjournerade sällskapet till en i öfre vå- 
ningen belägen sal för att der ytterligare 
fortsätta det angenäma samspråket. En 
behaglig öfvcrraskning väntade här; 
från den ä en platfcrm placerade musik- 
kåren Ijödo plötsligt de hänryckande 
tonerna af Björneborgsmarschen. Nor- 
dens marseillaise. Ett ögonblick stodo 
gästerna såsom öfverväldigade af gamla 
minnen, men snart sattes liksom al 
gammal vana fcitterna i rörelse och i 
svinfylkaled och med martialisk håll- 
ning marscherade de rundt omkring den 
rymliga salen. 

Efter det tidningens president, Charles 
Blomquist. öppnat festprogrammets 
andra afdelning med några enkla, 
hjertliga ord, besvarade redaktör 
George K. Shaw af '"Evening Jour- 
nal" skälen för en fri och obunden 
press med vältalighet och entusiasm. 
För våra hustrur, fästmör och småttin- 
gar i hemmet talade redaktör Dubois 
af "The Spectator" på ett sätt som 
ådrog sig allmänt bifall och höll de för- 
samlades skrattmuskler i ständig verk- 
samhet. Bland de öfrige talarne märk- 
tes herrar A. F. Nordin, Magnus Lun- 
now. Alfred Söderström, S. Sörensen, 
A. E. Rice, Luth Jaeger med flera. 

Klockan 12:30 bröto de deltagande 
upp. alla högeligen belåtna med sin 
afton och önskande att "Svenska Fol- 
kets Tidning" måtte få uppicfva många 
angenäma födelsedagar. 

Några födelsedagsfester ha sedan dess 
icke egt rum, utan har "Svenska Fol- 
kets Tidning" i dess ställe reguliärt 
firat årsdagen med utgifvandct af pryd- 



i;8 




v >-— >' ■*-• ^•-" — '•-»' ^OM X 

' "^^L '^'mk '?••■ J!!MB '«H >T«. 



X-^/l 



>> 

-t; 

â– /) 

b 

W 

O 
Q 



3i 

< 
2 



u 

H 
en 

S 
H 

U> 

O 



»- ■ ■cnr x=r^ r^^jBf ^ 







179 



liga och innehållsrika årsnummer af 
tidningen, hvilka i likhet med dess jul- 
nummer alltid stått öfver sina kollegors. 
PÃ¥ den grund att tidningen alltid er- 
känts som ett folkets organ hafva våra 
poet*er städse strängat sina lyror på dess 
födelsedag, och vilja vi af dessa qväden 
citera ett par af de förnämsta. Det ena 
är af Ninian Werner vid tidningens 
tio-Ã¥rs-jubileum den 7:de Oktober 1891 
och lydde sålunda: 

Re'n tio höstar andats svala vindar 
Och krusat Mississippis diinlila våg, 
Re'n tio gånger gulnat björk och lindar, 
Se'n du första gången dagen såg. 
Af tio höstars frost har tufvan färgats, 
Se'n hoppfullt du drog ut kring sjö och land, 
Och tio senhöstskördar hafva bergats 
Se'n dess kring bördig Minnetonkastrand. 

Stark var du — trygg du gaf dig ut på färden 
Med segertecknet kring din panna fäst; 
Der svenska hjertan klappade vid härden, 
Du blef en älskad, efterlängtad gäst. 
I dag ditt jubileum kan du fira, 
Der ibland oss i främsta led du står; 
Med friska lagerkransar vi dig vira, 
Du som en jette blef — på tio år! 

Hvar ärlig sträfvan skall med framgång 

krönas, 
Och trogen vingårdsman skall giildad bli; 
Den tunga mödan aktas och belönas, 
När ifrån svek och ränker den är fri — 
Ditt ädla syfte hvarje dag sig röjer: 
För Rätt och Sanning var du stads en tolk. 
Och derför kring standaret, som du höjer. 
Det mangrant samlar sig, ditt svenska folk! 

Ditt kall är skönt — från fadershem i norden 
Du bringar helsningar till hvarje tjäll, 
Du hviskar om den dyra fosterjorden, 
Se'n lampan tiindts uti den tysta qväll. 
Det är så lugnt i prydlig farmarhydda, 
Se'n välförrättadt värf man slutat af, 
Och du för tanken hän till dagar flydda, 
DÃ¥ allt var ljust och gladt, som lifvet gaf. 

Du helsar oss från Smålands Ijungbehöljda 
Och sträfva teg, från Sörmlands sjöar blå. 
Frän Uplands täcka bygder, miilarsköljda, 
Från Vermlands jernmalmsfylda fjellar grå. 
Från Norrlands elfvar. Skånes fält, de rika. 
Från Östergötlands slätter. Nerikes hed — 
Från hvarje trakt, som minnet ej kan svika, 
Du varma budskap bland oss alla spred. 

Från dag till dag uti det nya landet 
Du helsar hyddorna kring berg och dal. 
Du knyter starkt och trofast brödrabandet 
Och täljer landsmans glädje, landsmans 

qval. 
Du är, livad jemt du var, vår viin den bästa, 
Som känner hvad ditt folk har Ijuft och 

ledt, 
Och derför, niir du kommit att oss gästa, 
Du ständigt fröjd och lärdora oss beredt. 



Kring dig vid Mississippis sköna stränder 
Ett annat Sverige går i blomstring snart; 
Der bygges tjäll vid tjäll af trägna händer, 
Och ymnigt välstånd råder uppenbart. 
Det vackra svenska språket härligt klingar, 
Der plogen styres fram af kraftig arm. 
Och enkla visan Ijuft mot skyn sig svingar, 
När kärlek väcks till lif i tärnans barm. 

Höj lystringsropet öfver land och riken 
Och vandra fram som förr med hopp och 

tro, 
Du svenska folkets tolk i republiken. 
Du varma känslors tolk i svenskmans bo! 
Lef länge, samla kring din stolta fana 
De svenska skaror, hvar du framåt går. 
Och till en blomsterstig den blir, din bana, 
När du har verkat än i tio år! 

På fjortonde årsdagen tillegnades 
"Svenska Folkets Tidning" af skalden 
Oscar Fliesburg ett längre poem, "Det 
tryckta ordets och pressens makt," hvil- 
ket afslutades sålunda: 

I "tusen sjöars land" en tidning svensk vi 

ega. 
Som väl är värd sitt pris och namnet som 

den bär. 
Den talar djerft sitt språk och kan oj orden 

väga, 
Ty svensk den tidning nämns och "Svenska 
Folkets" är. 

Den re'n i många år fört svenska folkets 
talan. 

Har stått som trogen vakt och vakat för 
dess väl, 

Har kraftigt höjt en röst, som väckt det 
upp ur dvalan. 

Och aldrig sjelf sig sålt till "Konung dol- 
lars" träl. 

Gå stolt din ban' framåt, och vinn dig nya 
segrar, 

Och blif, hvad nu du är, det "svenska fol- 
kets" tolk, 

Se, skön en framtids syn i morgourodnan 
hägrar, 

"Du ljusets flamma bär till detta ädla folk." 

Och sök i hvarje spalt åt kunskap gifva 

spridning, 
Ty vet, du står för oss en stridsmans ädla 

vakt! 
Och att du bär ett namn, som pligter ger 

din tidning; 
"En bärare du är af tryckta ordets makt." 

Några år efter det "Svenska Folkets 
Tidning" först började gästa de svenska 
hemmen i Amerika, sålde bolagsmän- 
nen sina aktier till de tre personer, som 
arbetade i bolagets tjenst, nemligen Al- 
fred Söderström, Magnus Lunnow och 
Olof Höglund, och voro de tre ensam- 
ma egare af tidningen ända tills sistlidne 
vår. 



i8o 



Förutom Magnus Lunnow som huf- 
vudredaktör har tidningens redigering 
tidtals ombesörjts af följande redak- 
tionssekreterare, bland hvilka vi finna 
namnen på flera, som vunnit stort anse- 
ende inom den svensk-amerikanska tid- 
ningspressen samt varit allmänt kända 
bland den tidningsläsande publiken. De 
välkända namnen äro: Ernst Lindblom, 
Tobias Sandegren, Lambert Gisslow, 
Victor Nilsson, Gust Wicklund, Ninian 
Werner, Otto Eländer, Gudmund 
Ã…kermark och Anders Toflft. 

Att tidningens framgång icke för all- 
tid skulle blifva odelad, kunde man ju 
lätt inse. Ifrån att först vara ''ensam 
herre på täppan'' tillkom under årens 
lopp en mängd tidningar, såväl här i 
staden som å flera andra platser inom 
staten. "Svenska Folkets Tidning" har 
dessutom haft sina svåra pröfningar. Ej 
mindre än fyra gånger har den genom- 
gått elddopet och hvarje gång visat sig 
vara oförbrännelig. Phocnix-likt har 
den rest sig ur askan för att ånyo fort- 
sätta sin mission. Det hårdaste slaget 
inträfifade vid "Tribune"-brandcn, den 
30:de November 1889. då tidningen för- 
lorade rubb och stubb. '"Svenska Fol- 
kets Tidning" gjorde då en förlust af 
$8.000 och ingen brandf("irs;ikring alt 
lindra svedan; men, 

"Eu stund höj.s vagon uti vulds.niiit, kiioi, 
En annan stund hon ler mot klippans fot." 

ty ett, tu, tre var tidningen på fötter 
igen med mera lif än förut, och det 
påminner oss om hvad Niniar; en gång 
sade i "Friskytten": 

En Phocnix är ju "Svenska Folkel s Tid- 
ning", 
Som rest sig iitnr askiin titt oeli tiilt: 
Kring hela liindet räknar den sin si»rldiilng 
Och iir Nordvesterns .|et(e j);! sitt sätt. 
Den skutan g/ir framåt fCir fulla segel 
Och st.vrs af Lunnow, Iir.glund, Sr.derström; 
O, luilja, fräs uti dess aklerspegel, 
O, vind, din kraft ull dess klutar lilni. 

I den politiska vågskålen har "Sven- 
ska Folkets Tidning" tyngt mer än nå- 
gon annan rkandinavi^k tidning i Nord- 
vcstern, och mången politiker har före 



kampanjen med spändt intresse afvaktat 
den ställning, som tidningen inöjligen 
torde komma att intaga. Dess inflytan- 
de har gjort sig allmänt kändt och un- 
der lokala partistrider har tidningen, på 
grund af sin sjelfständiga hållning, vid 
ett och annat tillfälle, gjort furore i 
lägret och kommit de amerikanska 
partiorganen att öfverflöda med kom- 
mentarier "pro" och "con." 

I närmare femton års tid utgafs 
"Svenska Folkets Tidning" under kon- 
troll af trenne cgare. Söderström-Luii- 
now-Höglund — ett för en svensk tid- 
ning särdeles beaktningsvärdt fall — men 
förliden vår egde en väsentlig ändring 
rum. Tidens kraf på nutida tidnings- 
företag fordrar större resurser i finan- 
cielt hänseende än hvad som för tillfället 
stod tidningens forne egare till buds, 
hvadan ett nytt bolag bildades under 
namn af "The Swedish Printing Com- 
pany of Minnesota" för att släppa iu 
friska briser i seglen på den gamla sku- 
tan. 

Inkorporatörerna i det nya bolaget 
voro: N. O. Werner, Charles A. Smith. 
J. P. Hedberg, P. H. Stolberg, Carl 
Ekman, John Peterson. N. E. Nelson. 
Magnus Lunnow, C. J. Larson och Olof 
Höglund. 

Inom redaktionen räknas för närva- 
rande: Magnus Lunnow, Gudmund 
Ã…kermark och Anders Tofift. och som 
general manager fungerar Carl Ekman. 

Alfred Söderström, en af de gamle 
egariic, lemnade "Svenska Folkets Tid- 
ning" förliden vår efter tjugofyra år.^ 
slafarbete i den svensk-amerikanska 
pressens tjenst. 

I bcirjan af denna månad (November 
|8(J9) flyttades tidningens kontor från 
"Nevvspaper R(jw" till andra våningen 
i Windom Block, hörnet af Washington 
och Second avenues south, just samma 
plats som utgjorde tidningsqvarteret for 
Minneapolis i iildre tider och der "Min- 
nesota Democrat" år 1857 hade sitt sanc- 
tiun (se sidan 23). Byggnaden såväl 
som omgifningen ter sig helt annor- 



i8i 



lunda nu för den som besöker "Svenska 
Folkets Tidning" i "The Old News- 
paper Corner." 

"Svenska Amerikanska Posten." — 
"The Svvedish American Publishing 
Company of Minneapolis, Minnesota," 
bildades redan år 1883 i ändamål att 
utgifva en svensk politisk sjelfständig 
veckotidning, men först två år senare 
inkorporerades detta bolag enligt sta- 
tens lagar och påbörjade sin verksamhet. 

Första numret af "Svenska Amerikan- 
ska Posten" utkom följaktligen icke 
förrän den 9:de Mars 1885. Bolagets 
grundkapital var $10,000, fördeladt i 
i.ooo aktier å $10 hvardera. Tidningen 
stälde sig på helnykterhetens och re- 
formvännernas sida i alla dagens frågor. 
Detta var någonting så nytt och oer- 
hördt på den tiden, att förtroendet för 
det nya företaget i allmänhet saknades. 
Aktierna voro såsom en följd deraf svår- 
sålda. Det var också nästan omöjligt 
att anskaffa förskottsbetalande prenu- 
meranter," ty landsmännen hade dess- 
utom rätt ofta blifvit lurade af nya tid- 
ningsföretag, hvilka endast lefde en kort 
tid, och man drog sig för att riskera en 
så stor summa som en hel dollar för en 
årgång af den nya tidningen. Grundläg- 
garne och inkorporatörerna voro vidare 
oerfarna i tidningsyrket och okända 
bland vårt folk samt saknade medel till 
att upparbeta affären. Bland dessa an- 
sågs N. P. Lind såsom den mest erfarne, 
ty han hade dels i Sverige lemnat bidrag 
till "Fäderneslandet," dels sedan han 
ankom hit till landet rest vida omkring 
såsom tidningsagent och dels varit re- 
daktör för "Svenska Folkets Allehan- 
da," som utkom en tid i Litchfield, 
Minnesota, men som i brist på uppmun- 
tran och kapital snsrt ncdlades. Emel- 
lertid var Lind en lika opraktisk affärs- 
man som han var driftig prenumerant- 
samlare och ofördragsam skriftställare. 
En hvar, som icke hyllade samma åsig- 
ttr som Lind. ansågs af denne såsom en 
dödlig fiende. Detta ledde snart till 
obehagligheter för tidningsbolaget, mot 
hvilket rättegångar inleddes af perso- 



ner, som i tidningens spalter blifvit hud- 
llängda. Tidningens finanser voro inga- 
lunda på den tiden i skick att betala för 
dylik lyx. De förut betydligt stora 
skulderna ökades gencm dessa rättegån- 
gar, så att bolagets hela egendom måste 
sättas i pant. En mindre erfaren affärs- 
man vid namn H. Lindblom tjenstgjor- 
de under denna tid som tidningens 
affärsföreståndare eller manager. Lind 
var redaktör. Lindblom efterträddes af 
handlanden A. P. Peterson från Carver, 
Minnesota, men fordringsegarne blefvo 
allt otåligare och bolaget stod just i be- 
grepp att upphöra med tidningens utgif- 
vande, då Swan J. Turnblad, dess nu- 
varande egare, på våren år 1887 upp- 
trädde och räddade företaget från un- 
dergång. Med sin erfarenhet som prak- 
tisk tidningsman och med sitt lilla ka- 
pital lyckades han tillfredsställa de mest 
påträngande fordringsegarne. Agenter 
utsändes åt alla håll, annonsfältet upp- 
arbetades och tidningen utkom på be- 
stämdt klockslag hvarje vecka. Utsig- 
terna voro dock icke vidare ljusa för 
framtiden. Lind tröttnade och sålde 
sina aktier samt reste till vestkusten på 
våren år 1888. Han efterträddes som 
redaktör af G. Åkermark, som i sin ord- 
ning fick till efterträdare F. Lindblom, 
som efterträddes af C. Lidberg. Mag- 
nus Turnblad öfvertog redaktionen år 
1890 och skötte ensam denna befattning 
tills på våren år 1894, då tidningen bör- 
jade uppsättas med maskin och försto- 
rades till närmare dubbelt af dess förra 
format. Xinian Werner blef då med- 
redaktör. Vid hans afresa till Sverige 
på hösten år 1895 ingick Herman Stoc- 
kenström vid redaktionen och tidningen 
har allt sedan dess redigerats af Mag- 
nus Turnblad och Herman Stocken- 
ström. 

En händelse inträffade vid julen år 
1890, som kanske mera än någonting 
annat satte fart i tidningsföretaget. Det 
var då, som tidningen började låta ste- 
reotypera sidorna och tryckas på nya 
moderna snällpressar. "Svenska Ameri- 
kanska Posten" var den första svenska 



l82 



SVKNSkA 

Iamkrikanska' 

POSTEN 1 



NU 
VEN 

STÖRSTA 
SVENSKA 
TIDNING 1 

AMKItlKA. 

Xj J^ £> 



SveoNka 1 luerlkanskaposten 
venMka/itnerlkansknr o<»lfii 



är nu, h\n(l sprld- 
nin||;,>ttorl<-k, inne- 
liitll ooh iiiflylande 
hctrufTar, Amerikas 
fruiiista s > H II uk n 
1 1 <l iiiiii;. Krnmnir 
alln undra uliiiiirkpr 
dt>ii slu: ucnnni Niti 
BjelfstaiiillulK'! I poli- 
tiken, kIm libfrnlllel 
mot olikn tiinkandi*, 
sitt cirä<hln iipplritdan* 
de mot iiKinitpnl och for- 
trvrknre sa nit for nfriift 
fur sitt till den Hti'iisk- 
B me rl kan sk a nllMiinilie- 
tenH ^a^n iinisnrusriilll 
vnlda oeli redlKerade In- 
nehall. SkieUa trriiONt vf- 
ler ett prorininiiner, Koni 
Kändes Trllt lill enlnar, sii 
Nkall ni t%ir\ elsulan tnrundrn 
erbfverati ^l kunna uluiba 
en tldnlnu^ Innehitltnmle tre 
fitvcken ftilje lunuer iiiijisnltn i 
hokforiiial, sa atl de kunna ur- 
klippas neli inb iiidas, en hel sida 



S^eriiresnjth«'(er, 
senaste nt heter 
Utlandet, Svensk- 
heter, Minnesota 
antal småheraltel 



vluti t; n s 1 e orh 
frun Amerika <i4'li 
Amerikanska N,> - 
Nyheter, ett wtorl 
i>er, poem, skämt 



STÖRST! BÄST! BILLIG! 



Iiref trån tidket, Trla lakarenid, hes\arade lav- 

fruifnr, Illustrerad veekokrönika, llluslrernd 

KkiiuilaftleliiiiiLf, samt ledande sakrika redakt Inns- 

iippsatser I alla l'räic<tr Vara prenuniernnter liafia 



for daiffii Jemte ett värde- 
fullt i;ratispreiniuni som 
skankes Itort alldeles tVIlt 
(III alla fursknttslieta- 
lande pre niimeranter. 



Irlll med lettisk ap I >Art 
Ktnrii s\enskn lanlilhliolek 
hvilket (MiihiKnr *JOJMIO 
hiii-ker: allt tor del rim- 
li^a priNel al endast :^1, 



Svenskarnes Eilfcllorn i Amerika 



Som annoiiamedlum kan SVENSKi AMKItlKANSKA POSTEN Irke o^p^t^ärrRK. 

rpptatfans storlek tfnratileras al' Advertisers* tiniirniitee t'n. I ('hIraL'o, nrh 

resullnteii iirn tllllri-dssdillntide. AiiiH>iisa('di')ninireii Itrukas IIHit:! nf alln vaknn 

nrh pålitliga annnnsorer. suiii (»risk a linMlsniilnnrns hiindfl. I>t-lln SM'iisknr- 

ne»- KiHelloni i Amerikaår iipplurdt pä saker oeh lasl Ktiind. Pel aren 

tldnini; tif iieli r;>r ftdket. Sjelt\a del rliiLra preni rnllons- 

VI tieln ritrljt-iisleii med wira priset lievisar iitl del nr en 

preiiuiiierfiii(4>r. Stort lldnlnu tor mi-nlife man 

formnl, ifuill papper, \tie- aarr i f fm^ ^k oeh en hi'l sldii upplnl 

keri lr_»ek itrii ferm e\pe- ^t<^ .J^Å i» ■ liZT^l. -"^Ä. h^iirje \eeka al Itrelskrlf- 

dll ioii. rihi-rala premier, 
tllliiiitlestcäeiHli- mnt prenu- 
meranler, punklllichel nrli upp- 
ritat lurlie t. Profiiumnier fritt I 



1883 




»are, som e^a Crl »ttrande- 
rät I I alla iininen. VI Inftn 
uldrli; mera an \l kunna hulla. 
Prenumernllnnsprls endast $1* 



if^lÉiHM^ 



1900 



i83 



tidning i Amerika att tillgodogöra sig 
detta så ändamålsenliga system, hvilket 
nu användes af samtliga större tidnin- 
gar i landet. Förut åtgick det närmare 
tre dygn för tryckningen af tidningens 
upplaga; på det nya viset endast ett par 
timmar. Man behöfver icke vara tid- 
tiingsman för att inse fördelarne af en 
dylik förändring. 

Prenumeranterna ökades nästan för 
fort och inkomsterna blefvo allt mera 
tillfredsställande. Formatet hade ökats 
från fyrasidigt till åtlasidigt samt från 
Ã¥ttasidigt till tolf- och sextonsidigt. 

Ett ännu större steg framåt togs då 
tidningens kontor och tryckeri år 1891 
flyttades från Washington avenue till 
den moderna, nya tidningsbyggnaden. 
"Tribune Building." År 1894 inköptes 
ett par Mergenthaler sättmaskiner och 
"Svenska Amerikanska Posten" var äf- 
ven härvidlag den första svenska tid- 
ning att tillgodogöra sig denna mo- 
•derna uppfinning. 

"Svenska Amerikanska Posten" är nu 
den mest spridda svenska tidning i Ame- 
rika. Orsaken dertill är icke svår att 
» fatta, ty den är i ordets bredaste bety- 
delse en svensk-amerikansk tidning, som 
vid alla tillfällen hållit sig framme och 
som adopterat amerikanska affärsmeto- 
der helt och hållet. 

Den i:ste Maj 1897 flyttades kontor 
och tryckeri till den nuvarande präktiga 
lokalen, 54 Fourth street south. En 
fullständig bokhandel upprättades, som 
redan upparbetat en storartad affär. 

Under sin vistelse i Sverige somma- 
ren år 1897 inköpte tidningens egare, 
Swan J. Turnblad, J. & B. Gans' stora 
lånbibliotek i Göteborg och Marstrand, 
samt öfverflyttade det helt och hållet hit 
till landet. Det omfattar 20,000 böcker, 
som utlånas fritt till "Svenska Ameri- 
kanska Postens" prenumeranter, en för- 
mån, som väl icke bjudes åt någon an- 
nan tidnings prenumeranter i verlden. 

Ett filialkontor anlades i Duluth, 
Minnesota, för ett par år sedan och 
detta skötes af den begåfvadc tidnings- 



mannen F. W. Lönegren, som redigerar 
Duluth-afdelningen i tidningen. 

Prenumerationspriset är fortfarande 
det ursprungliga, nemligen $1 om året, 
men häri inberäknas då ett vackert gra- 
tispremium, som årligen bortskänkas 
till prenumeranterna. 

"Minneapolis Veckoblad." — En liten 
svensk tidning med namnet "Kristna 
Härolden" började utgifvas år 1884, och 
var den hvad namnet gifver vid handen: 
ett litet kristligt sändebud i bullersam 
och orolig tid. Denna härold blef i lik- 
het med många sina bröder icke lång- 
lifvad, ty redan den i:ste Februari 1890 
bildades ett aktiebolag med $15,000 ka- 
pital, hvilket öfvertog utgifvandet af 
"Minneapolis Veckoblad," som "Härol- 
den" redan då kallades. Tidningen är 
kristlig och politisk. Den utgår i stort 
format me'! åtta sidor och kostar endast 
$1.50 per år. Trots den starka konkur- 
rensen och andra omständigheter tyckes 
den docTc nu ha en ljusare framtid än 
någonsin förr. Bolagets direktion be- 
står af följande personer: 

F. O. Streed, president. 

Aug. Miller, vice president. 

K. Wallin, sekreterare och manager. 

C. M. E. Carlson, kassör. 

Adolf Petterson. N. A. Öster. 

E. Aug. Skogsbergh. 

Skogsbergh har äfven i flera år varit 
redaktör, men nu dragit sig tillbaka från 
redaktionen . Redaktörer äro numera 
Andrew Johnson och K. Newquist. 

Bolaget utgifver äfven en södagsskol- 
tidning med namnet "Söndagsskol-Vän- 
nen," som äfven är åttasidig, men i litet 
format. Den utgår för närvarande i 
13,000 exemplar två gånger i månaden. 

Dessutom bedrifvcr tidningsbolaget 
en icke så obetydlig förlags-och bok- 
handelsafifär. Bolagets kontor är belä- 
get i No. 215 Sixth Street south. 

"Roman-Bladet."— Denna populära 
romantidning har rönt en så fenomenet 
framgång, att dess namn allaredan är 
välbekant i nästan alla delar af Förenta 
Staterna. Tidningen publicerades för- 



184 



sta gången i April 1889, af Leachman & 
Son, hvilka efter två års förlopp sålde 
den till dess nuvarande egare, C. E. 
Peterson. AUdenstund det är den enda 
svenska romantidning i Amerika, vann 
den från första början en hastig sprid- 



publiken märkes tydligt hos de respek- 
tive nyhetstidningarne, hvilka alla sträf- 
va efter att, vid sidan af en hel del öfriga 
ämnen, bjuda sina läsare på goda följe- 
tonger. "Roman-Bladet" står dervidlag 
oöfverlriifTadt. ty det egnar icke allenast 



••«^.;v" 





< 

O 

o 
> 

03 



a- 

w 
o 

Q 
OJ 

< 



14 
Z 



1-4 
O 

ii 



Ui- 

â– X. 

E-i 
T. 



(K 



ning, hvilken ytterligare förökades i 
Januari 1893, då den började utgifvas 
en gång i veckan, i stället för som förut 
två gånger i månaden. Att romanlitcra- 
luren på senare tider fått ett allt större 
och större insteg hos den svenski läse- 



hela sitt fält dcråt, utan äfven hela siii 
uppmärksamhet. Följetongen är här 
den tång, med hvilken Peterson uteslu- 
i.inde kniper sina många tusentals pre- 
numeranter. Tidningen erbjuder dess- 
utom i alla tider liberala premie-anbud 



i8= 



till såväl sina prenumeranter som till 
sina många agenter, och bringas deri- 
genom ständigt nya rekryter in i de täta 
lederna. Liksom en mängd andra tid- 
ningar blifver ''Roman-Bladet" icke 
"lagd på hyllan." Tidningens egenskap 
är af sådan natur att den läses, läses om 
igen och bevaras, hvadan den på grund 
deraf utgör ett första klassens annons- 
medium. Enligt dess korta historik har 
"Roman-Bladet" icke haft några ro- 
mantiska skiften att genomgå, utan gått 
en lugn, stilla och framgångsfull ut- 
veckling till mötes. 

"Svensk Familj-Journal" utkommer 
två gånger i månaden. Den startades år 
1889 af det danska tidningsbolaget C. 
Rasmussen Publishing Compan3^ 

"Skördemannen," den enda svenska 
landtbrukstidning i Amerika, startades i 
Winthrop, Minnesota, Mars 1888, af N. 
P. Pcarson, som tidtals egnade sig åt 
arbetet på sin farm samt tidtals åt redi- 
gerandet af den nya tidningen. Hösten 
samma år sålde Pearson tidningen till 
ett för ändamålet bildadt bolag, VSwed- 
ish Agricultural Publishing Company," 
med Lars Anderson som president och 
John Webster som sekreterare. Pearson 
fungerade fortfarande som redaktör och 
manager till den i5:de Februari 1889. 

I Januari 1890 sålde bolaget tidningen 
till utgifvaren af "St. Peter Tribune," 
Mr. P. V. Collins, hvilken i April må- 
nad samma år flyttade tidningen till 
Minneapolis. Fastän oförmögen att 
sjelf kunna läsa tidningen, hyrde Collins 
svenska redaktörer och publicerade tid- 
ningen i fyra års tid, hvarefter han bil- 
dade och inkorporerade "Skördemannen 
Publishing Company" samt sålde en del 
af bolagets aktier till vår landsman A. 
L. King, som sedermera, den sistlidne 
Februari, köpte återstoden af aktierna 
och nu är ensam egare af "Skördeman- 
nen." 

Tidningen, som utmärker sig för en 
s»iygg typografisk utstyrsel samt väl re- 
digerade uppsatser, såväl i afseende på 
jordbruksafdelningen som de artiklar, 
hvilka äro afsedda för allmän upplys- 



ning, har på den senare tiden tillvunnit 
sig en ofantligt stor och omfattande 
läsekrets. 

"Forskaren" utgafs först i Rockford, 
Illinois, af Edward Fjellander och 
Frithiof Malmquist. Det första numret 
utkom den 4:de September 1893 i åtta- 
sidigt format (storlek: 10x7^), och tid- 
ningens första anmälan lydde: 

" 'Forskaren" gör härmed sitt inträde 
i verlden. Dess uppgift blir att i ljuset 
framdraga det som i mörkret är för- 
doldt, låta allt få ha sitt ratta namn och 
anvisa det sin rätta plats. Ingen fråga 
som rör menniskans bästa skall förbises. 
'Forskaren' utkommer — äfven om Mam- 
mon ej vill — hvarje måndag." 

Att "Forskaren" redan från början 
blef "lifdömd" af sina samtida och äfven 
af icke så få af de samhällsmedlemmar, 
som vilja gälla för de respektable i sam- 
hället, var ju icke så underligt, då "tid- 
ningslappens" utgifvare trån början be- 
slutade sig för att föra krig mot Mam- 
mon, skrymteriet inom kyrkan och 
missförhållandena på det sociala områ- 
det. Den lille syntes likväl trifvas väl 
och den ii:te December samma år blef 
det behöfligt att utvidga formatet. 

Den 7:cle Juni 1894 flyttades "Forska- 
ren" till Minneapolis och blef äfven då 
förstorad till formatet i det att den då 
iklädde sig "standard size," i6xii. 

Edward Grunlund blef nu affärsföre- 
ståndare och de två förutnämda fort- 
foro att redigera tidningen. Tidningens 
format har flera gånger ytterligare ökats 
och utkommer den nu i scxtonsidigt och 
fyraspaltigt format. På våren år i8g6 
frånträdde Frithiof Malmquist sin be- 
fattning vid "Forskaren" och afreste til! 
Chicago, men fortsatte dock att lemiui 
bidrag till tidningen. Fjellander redi- 
gerade henne då ensam tills han i Juli 
1897, till följd af sjuklighet, måste från- 
träda sin redaktörsbefattning och an- 
taga sådant arbete, att han kunde få 
vistas ute i fria luften. Från denna tid 
tills den 20:de Oktober 1898 sköttes både 
redaktörs- och manager-sysslan af Ed- 
ward Grunlund, men vid sagda tid öfver- 



iB6 



tog den nuvarande redaktören, Charles 
Borglund, redigeringen. 

På det religiösa området har "For- 
skaren" sedan dess första nummer käm- 
pat för fri tanke — icke ateism. Det val- 
språk den följt är: "Sanningen som 
auktoritet, icke auktoritet som sanning." 
På det politiska området var tidningen 
först populist, tills splittringen inom 
partiet egde rum, då den stälde sig bland 
"the middle-of-the-roaders." På hösten 
1896 öfvergick hon till socialismen — 
"pure and simple." 

"Forskaren" har utkämpat många 
heta duster med både prester, lekmän 
och politikussar, och har den varit och 
är hatad af dessa och flera för sin fri- 
språkighet och fria tanke. Men med 
en smålänning och vestmanlänning 
(Grunlund och Borglund) vid styret vill 
det mycket till att kunna drifva den ur 
sitt spår. Dess utgifvare sjelfva säga: 
â– 'Financielt sedt har utgifvandet af 'For- 
skaren' varit och troligen blir en 'fail- 
ure,' men intellektuelt sedt har det varit 
en 'success,' ty bland dess läsare äro 
icke få, som voro slafvar under 
auktoritetstron både å det religiösa och 
politiska området, men som n u äro 
frigjorda och ha omfattat de sanningar, 
de fått syn på, och stå sökande ejter 
flera; det sistnämda räkna vi, som ut- 
gifvit och utgifva 'Forskaren.' såsom 
vår lön, ty någon annan ha vi ej väntat 
och ej fått. Det är ju dock sjelfklart, 
att vi haft vårt torftiga uppehälle under 
tiden." 

Bland skandinaviska tidningar är 
"Folkebladet" den äldsta avis i byn, den 
är nu redan 22 år gammal. "Folkebla- 
det" utgifves af ett bolag, men kan lik- 
väl betraktas som ett personligt organ 
för de tvennc välkända professorerna, 
Oftedal och Sverdrup, vid Augsburg 
Seminarium. 

"Folkebladet" startades år 1877 'if 
professor Sven Oftedal, som då var ord- 
förande för den komitee, som tillsattes 
för insamling af $16,000 till betäckandet 
af seminariets skuld. "Folkebladet," då 
af sedd som "skafifare," utkom först som 



månadsskrift i tio tusen exemplar, och 
då skulden efter en kort tids förlopp 
blef betald, upphörde tidningen med sitt 
sjette nummer att utkomma. Den fort- 
sattes sedermera år 1879 och har allt 
sedan dess utkommit som veckoblad. 
Professor Oftedal var dess förste redak- 
tör; senare blef också professor Sver- 
drup medlem af redaktionen. Mr. J. J. 
Skördalsvold redigerade den också en 
tid, och senare har teologie kandidaten 
Heiberg, pastor Arntzen och pastor Bir- 
keland aflöst hvarandra. Tidningens af- 
färer skötas för närvarande af O. A. 
Hain och dess redaktion af dennes bro- 
der, I. A. Hain. Inom det politiska om- 
rådet har tidningen alltid intagit en sjelf- 
ständig hållning. 

Tidningsbolaget består af cirka fyratio 
aktieegare och dess nuvarande styrelse 
utgöres af: Professor Sven Oftedal, 
president; professor Georg Sverdrup, 
vice president; J. H. Egeland, sekrete- 
rare och kassör; Olaf Hofif och profes- 
sor Theo. S. Reimestad. 

"Tidcnde."— "Grand Forks Tidende" 
stiftades hösten 1881 af T. Guldbrand- 
sen, som en tid utgaf tidningen tillsam- 
mans med Tellef Grundyson. 

Är 1887 flyttades "Tidende" till Min- 
neapolis och började Guldbrandsen 
strax derpå utgifva den nuvarande 
"Minneapolis Daglig Tidende," livilken 
är den enda skandinaviska dagliga tid- 
ning vester om Chicago. Den utkom- 
mer sex gånger i veckan, söndags morg- 
nar och hvarjc eftermiddag utom lör- 
dagen. 

"Inga nyheter äro goda nyheter," he- 
ter det; men det skulle ej gå att ge ut 
"Daglig Tidende" i enlighet med denna 
sats, och är det derför som Mr. Guld- 
brandsen drar försorg om att tidningen 
i nyhctsväg ej står tillbaks för någon ai 
de dagliga amerikanska lokaltidningar- 
nc. Tidningen redigerades en tid af ad- 
vokaten Hans Spilde och sedermera af 
Cand. Jur. R. S. N. Sartz. 

"Tidende" räknade äfven en tid bland 
sina medarbetare den olycklige, ung- 



i87- 



domlige norske dekadansdiktaren Arne 
Dybfest. 

Den stora veckoupplagan utkommer 
under namn af "Minneapolis Tidende." 

Som förut omnämts uppköpte Mr. 
Guldbrandsen de gamla pioneer-tidnin- 
garne "Faedrelandet og Emigranten" 
samt "Budstikken." "Minneapolis Ti- 
dende" är en fortsättning af den först- 
nämda, och härstammar "Tidende" följ- 
aktligen i rät linie från Amerikas första 
norska tidning, "Nordlyset," som utgafs 
Ã¥r 1847 i Norway, Wisconsin. 

Genom sin ovanliga tidningsmanna- 
duglighet och outtröttliga energi har 
Guldbrandsens tidningsföretag krönts 
med den mest önskvärda framgång. År 
1890 förklarade Mr. Guldbrandsen sig 
för "expansion." Större och beqvämli- 
gare tidningslokal blef nödvändig, och 
han tlyttade upp till "Newspaper Row," 
midt emot "Svenska Folkets Tidnings" 
kontor å tredje våningen i "Journal 
Building." Det var i ]\Iars månad 1890 
och ännu hägrar i vårt minne deras lilla 
"house-warming," till hvilken en hel 
mängd af stadens och ortens honoratio- 
res voro inbjudna. Herrar Guldbrand- 
sen, Sartz och Zmimerman voro ut- 
märkta värdar, som förstodo att vid- 
makthålla en sådan "begeistring" att 
till och med Guck svängde sig kapprak 
i sadeln på sin pegas och qvad: 

Det sports, att här är flyttningsfest, 
Och jag har bjudits såsom gäst. 
Och såsom jag pä "nytt" var lidende, 
SÃ¥ liom jag genast in till Tidende. 

Må tidningen gå raskt framåt 
Qppå sin sköna ljusa sti*åt, 
Mot mörkret städse stridende, 
Så skall den segra — Tidende. 

MÃ¥ spridningen bli ganska stor 
Samt Budstikken, dess äldre bror, 
Och Guldbrandsen bli pengar vridende 
Utur den stora, spridda Tidende. 

Må vännen Sartz och Zimmerman — 
Det bästa "team" man ännu fann — 
Få slippa trappan, men gå ridende 
PÃ¥ elevator upp till Tidende. 

Och må till sist dess redaktion 

Beständigt träffa rätta ton, 

SÃ¥ blifva nog allvidende 

Först Budstikken och sedan Tidende. 



"Budstikken" konsoliderades med 
"Minneapolis Tidende" år 1894. Ä "Ti- 
dendes" vignett läses derför: ("Emi- 
grantens" 48:de årgång. — "Budstik- 
kens" 27:de årgång.) 

Dag- och vecko-"Tidende" redigeras 
af Mr. och Mrs. S. Sörensen, John 
Heitman och Carl G. O. Hansen. 

"Minneapolis Tidende" är sjuspaltig 
och tolfsidig samt utkommer hvarje fre- 
dag. 

Det är den mest spridda bland alla 
norska tidningar i Nordvestern och tor- 
de den troligen komma att alltid bibe- 
hålla fältet på grund af dess utmärkta 
redigering, dess låga prenumerations- 
pris, so cents per år, samt derför att 
den ej bryr sig om" partipolitiken. 

Ett annat väsentligt skäl för de nämda 
tidningarnes sällsporda framgång torde 
bäst kunna sökas i det sakförhållandet 
att tidningarnes egare, Mr. T. Guld- 
brandsen, alltid skött sin tidningsaffär 
med mer än vanlig drift och kraft. 

"Ugebladet" blef stiftadt i Chicago år 
1881 under namn "Illustreret Ugeblad." 
Det flyttades till Minneapolis år 1887. 
Två år derefter delades det upp i två 
olika tidningar, "Ugebladet," en nyhets- 
tidning, och "Illustreret Familie Jour- 
nal," en literär tidskrift, som utgafs två 
gånger i månaden tills år 1896, då den 
ändrades till veckotidning. De utgifvas 
af C. Rasmussen Publishing Company. 
Denna firma är den enda i Amerika, 
som publicerar skandinaviska tidningar 
i parti. 

"Skandinavisk Farmer Journal" ut- 
gifves äfvenledes af C. Rasmussen Pub- 
lishing Company. Den startades i Chi- 
cago för nitton år sedan och flyttades 
Ã¥r 1887 till Minneapolis. Den utkom- 
mer i stort sextonsidigt format två gån- 
ger i månaden och redigeras af A. Sö- 
rensen. 

"Lutheranercn."— I Juni 1890 förena- 
des de tre norska kyrkorganisationerna 
Konferensen, Anti-Missouriska Brödra- 
skapet och Augustana-synoden under 
namn af "Den förenade norska kyrkan i 
Amerika." 



1 88 

Hvar och en af dessa organisationer 
publicerade en tidning före unionen. 
Konferensen utgat "Lutheraneren, " 
Anti-Missouri Brödraskapet ''Luthersk 
Vidnesbyrd" och Augustana-synodeti 
"Luthersk Kirketidende." Hösten 1890 
konsoliderades dessa tre till en enda 
tidning under namn af "Luthersk Kir- 
keblad." 

År 1893 var den "Förenade Kyrkan" 
betydligt i skuld och det blef beslutadt 



ningens nuvarande tjenstepersonal ut- 
göres af Halle Steensland, president; 
pastor Halvard Roalkvam, sekreterare; 
Lars Swenson, kassör, och pastor C. O. 
Aubol, redaktör. Tidningen är sexton- 
sidig och utkommer en gång i veckan. 
Det utgifver äfven en illustrerad sön- 
dagsskoltidning, "Luthersk Börneblad." 
Denna tidning har nu utkommit i 25 
års tid. Det är en fyrasidig veckotid- 
ning, som för närvarande redigeras af 




HENNEPIN .WKNUE, MEU \Vi:ST IIOTEL. 



att insamla $40,000 för löpande utgifter 
samt f<")r att betala af den gamla skulden, 
och alldcnstund Augsburg Publishing 
House den tiden låg i rättegång med 
Augsburg Seminary, blef det nödvän- 
digt att starta en tidning i ändamål att 
insamla medel för afbördandet af kyrk- 
skulden. Denna tidning påbörjades och 
sköttes af privata personer inom den 
"Förenade Kyrkan," hvilkcn år 1895 
köpte "Samfundet," konsoliderade den 
med "Luthersk Kirkeblad" och förän- 
drade namnet til! "Lutheraneren." Tid- 



pastor O. Nelson, Scandinavia, Wiscon- 
sin. 

"Spogetuglcn" är namnet på en liten 
dansk skämttidning, som började utgif- 
vas år 1893. Den utgifves och redigeras 
af "humoristen" — nej, af den tokroligc 
AxclKringclbach, hvilken har följande 
att säga om sitt eget organ: 

" Spögcfuglen' flyger icke. Den går! 
Ja, visst går den; framtiden, den 
snara framtiden skall i)ekr;ifta att den 
går som 'hot cakes' ur bagarbo'n. 
g å r regelbundet till hvarje g å r'. 



1 89 



c'er den en gång släppts in, och att den 
går långt utan att någonsin g å för 
långt eller förgå sig. 

'"Nu vet hvar och en hvad slags gå- 
påare 'Spögefuglen' är, när den riktigt 
slår sig på 'snick-snack.' " 

"Spög og Älvor" är namnet på en 
norsk skämttidning, som såg dagens ljus 
sistlidne Oktober. Tidningen är sex- 
tonsidig, utkommer en gång i månaden 
samt utgifves och redigeras ai H. Ho- 
velsrud. 

"Nye Normanden" etablerades i 
Moorhead, Minnesota, i Januari 1894 af 
Foss & Lund Publishing Company. en 
korporation inom hvilken H. A. Foss 
är ordförande och Edward Lvmd sekre- 
terare. Tidningen flyttades til] Minne- 



TRAVARU-INDUSTRIEN. 

Mjöl- och timmcrproduktionen spelar 
fortfarande den förnämsta rolen och har 
burit Minneapolis' namn snart sagdt öf- 
ver hela verlden och gjort det till Nord- 
vesterns största fabrikstad. Innan mjöl- 
produktionen fick sin egentliga, full- 
ständiga utveckling var sågverksindu- 
strien den förnämsta och Minneapolis 
kallades då allmänt för ''The Sawdust 
City," då den nu deremot öfverallt är 
känd under namnet "The Flour Citj'." 
Härmed får likväl icke förstås att trä- 
varuhandteringen på platsen på något 
sätt varit i aftagande; den har tvärtom 
ökats i nästan samma jettelika propor- 
tioner som mjölindustrien och kan i 







DET FÖRSTA SAGNERKET VID ST. ANTHONY-FALLET BVGDT AR 1822. 



apolis år 1895 för att vinna ett större 
fält och har lyckats deri i trots af stark 
opposition från det konservativa ele- 
mentet, så att den nu betraktas som den 
enda radikala norska tidningen i Nord- 
vestern af någon betydenhet. "Nye 
Normanden" tror på en "socialism i 
sinom tid" och söker att uppfostra sina 
läsare derefter. Mellertidigt är den i in- 
tressen befryndad med populisterna. H. 
A. Foss är hufvudrcdaktör och med de 
många bidrag, han erhåller från Förenta 
Staterna, Alaska. Filippinerna, Norge 
och andra delar af verlden, erkännes det 
till och med af hans motståndare, atr 
han ger ut en intressant tidning, full 
af tankeväckande läsning. 



och för sig sjelf vara on afundsvärd 
affärsverksamhet för hvilkefi som helst 
större stad inom Unionen. Om man 
inom Minneapolis' hank och stör gör en 
liten rekognoseringstur utmed Missis- 
sippi-floden, finner man densamma helt 
och hållet garnerad med storartade 
mj(')l(|var'iar och sågverk, hvadan sta- 
den rättare gjorde sig förtjent af nam- 
net "The Mill City." 

Det första sågverket vid St. Anthony- 
fallct bygdes af guvernementet under 
Colonel Snellings ledning år 1822. Det 
var beläget på vestra sidan af Missis- 
sippi-floden, nära mynningen af den nu- 
varande Seventh avenue south. Just 
nedanför sågverket stod en liten mjöl- 



ipo 



qvarn, som malde mjöl åt soldaterna. 
SÃ¥gverket drefs af ett gammalt vatten- 
hjul och den lilla sågen sågade bräder, 
som nyttjades vid militär-qvarteret vid 
Fort Snelling, hvilken befästning upp- 
b3'gde3 år 1819, då militärstation eta- 
blerades der för att skydda handeln med 
pelsvaror samt äfvenså hålla de upprori- 
ska Sioux-indianerna i tukt. SÃ¥gverket 
sköttes af soldater. De smorde axel- 
ledningarne, släppte vattnet på hjulet, 
förde en stock till sågbladet på morgo- 
nen och gingo sedan ut för att skjuta 
ekorrar, så framt det icke fans några 
Siouxs eller andra vilddjur i närheten. 
Dcrmed fortsatte de tills solnedgången, 
då de återvände för att erhålla några få 
bräder, hvilka möjligtvis kunde vara fär- 
diga vid den tiden. Vi lemna här en 
trogen afteckning af det gamla guverne- 
mentsågverket tillika med Minneapolis' 
första mjölqvarn. 

Sågverket drefs endast några få år af 
soldaterna från fästningen, fem mil neråt 
floden, hvarefter det sedan låg i läger- 
vall för många år och råkade i förfall. 
Det var icke förrän omkring år 1849, 
som sågverket och mjölqvarnen uthyr- 
des af guvernementet för fem års tid 
till Hon. Robert Smilh från Alton, Illi- 
nois. Han skötte mjölqvarnen i flera 
års tid, men fäste ingen vidare upp- 
märksamhet vid det gamla sågverket. 

Är 1847 började Franklin Steele till- 
sammans med Ard Godfrey bygga det 
första privata sågverket vid St. An- 
thony. Det uppfördes å östra flod- 
stranden, ungefär hvarest First avenue 
S. E. nu är utlagd. Det förtäljes att 
"Banjo Bill," nattsågaren, blef så för- 
tjust när maskinerna började arbeta den 
första natten han skulle såga, att han 
kände sig frestad att festa på ett sätt, 
som icke mycket bidrog till nykterhe- 
ten, hvadan resultatet blef en "regular 
smash-up" af maskineriet, hvilkct föror- 
sakade en ansenlig tidsförlust samt be- 
tydliga reparationsomkostnader. Under 
den första säsongen sågades mellan 
500,000 och 700,000 fot timmer, hvilket 
icke synes vara mycket för Minneapolis' 
sågverk, som under förlidet år sågade 



471,150,011 fot timmer, förutom ''shin- 
gles" och "lath." 

Om alla de stockar, som sågades år 
1898, voro i floden på en gång, skulle 
de fylla upp hela floden ifrån vårt qvarn- 
distrikt ända upp till Dayton, Minne- 
sota. Detta illustrerar på ett förträff- 
ligt sätt Minneapolis' sågverksindustri 
i dag, jemfördt med år 1848, då den låg 
i sin vagga. 

År 1854 byggde D. W. Marr ett ång- 
sågverk mellan Orths bryggeri och flod- 
stranden i nordöstra St. Anthony. Han 
dref detta sågverk tills år 1857, då den 
financiela krisen tvingade honom att 
sälja den till John Orth, som i sin ord- 
ning skötte det tills år 1859, då det blef 
lågornas rof. 

Året derpå, 1855, bygde Lovejoy 
Bros. en "Shingle Mill" på den så kal- 
lade Cataract Island. Den enda förbin- 
delse mellan Cataract och Hennepin 
Islands var en smal körväg gjord af 
"slabs" och annat affall från sågverket; 
så att tidtals, då det var lågt vatten, 
kunde man komma öfver till Cataract 
Island, men då floden steg blef den 
improviserade körvägen bortspolad och 
all förbindelse mellan de tvenne öarne 
afbruten. Lovejoy Bros. drefvo sin 
"shingle mill" tills år 1860, då klippan 
på hvilken dei] stod blef underminerad af 
forsen och sågverket tumlade ner i flo- 
den samt kilade i väg till New Orleans. 

Samma öde delade Bassetts fabrik på 
vcstsidan våren 1869. 

Det första sågverket på vestsidan, un- 
dantagandes det gamla guvernements- 
sågverket, bygdes af Pomeroy, Bates 
& Co. år 1856 på det ställe der Bassett'& 
Creek löper ut i Mississippi-floden. 
Denna anläggning förstördes år 1859 af 
eldsvåda. 

Flera nya sågverk uppstodo nu inom 
en synnerligen kort tid. 

De flesta af dem uppfördes då invid 
dammen, der mjölqvarnarne nu äro be- 
liigna. 

Efter inbördeskrigets slut började 
"Iumbcr"-indiistriens andra tidräkning 
och det ena stora sågverksbolaget or- 
ganiserades efter det andra. 



ipl 



Förändringarne inom sågverksbola- 
gen hafva varit allt för många och vid- 
lyftiga att här i korthet kunna relateras. 

Inom qvarndistriktet finnas numera 
inga sågrverk, de hafva alla flyttats län- 
gre uppåt floden, på det att mjölqvar- 
narne icke skulle blifva utsatta för nå- 
gon eldfara. SÃ¥gverken drifvas nu alla 
med ånga, och alldenstund ångkraften 
är billigare än vattenkraften, synnerli- 
gast som sågverken äro försedda med 
eget bränsle, såsom sågspån och annat 
afifall, torde detta vara egentliga moti- 
vet för sågverkens flyttning längre upp- 
Ã¥t floden. 

Minneapolis har för närvarande tio 
stora sågverk, hvilka förlidet år sågade 
471,150,011 fot timmer (förutom "lath" 
och "shingles") ; deraf utskeppades 344,- 
000,000 fot. 

Efter ett långvarigt stillastånd inom 
byggnadsverksamheten har Minneapolis 
nu, liksom alla andra städer, fått erfara 
en större aktivitet i fråga om uppföran- 
det af nya byggnader och beräknar man 
följaktligen att innevarande år kommer 
att vida öfvertäfta år 1894 i afseende på 
trävaruförbrukningen. 

Nedanstående tabell visar tillverknin- 
gen af timmer för de sista 2g åren: 

1870 118,233,113 

1871 117,557,028 

1872 167,918,814 

1873 189,909,782 

1874 191,305,679 

1875 ]50,665,000 

1876 200,371,377 

1877 129,076,000 

1878 130,274,076 

1879 149,745,547 

1880 195,452,182 

1881 234,254,071 

1882 314,363,168 

1883 272,793,222 

1884 300,724,373 

1885 313,998,166 

1886 262,636,019 

1887 220,822,974 

1888 337,663,301 

1889 275,855,648 

1890 343,573,762 

1891 447,713,252 

1892 488,724,624 

1893 409,000,000 

1894 491,256,000 

1895 479,102,000 

1896 307,179,000 

1897 460,348,272 

1898 471,150,011 

Hela tillverkningen för de sista 29 
åren belöper sig således till 8,171,666,461 
fot och beräknas att man dermed skulle 

—13 



kunna lägga en fjorton fot bred trottoar 
omkring hela jorden vid eqvatorn. 

Det största sågverket eges af en 
svensk under firmanamnet C. A. Sm'i.h 
Lumber Company. 

Den oförgätlige skalden Elias Sehl- 
stedt skref en gång om Ångerman- 
elfven: "Hvarhelst jag såg, blott såg 
vid såg jag såg," och torde detta hans 
genialiska yttrande till punkt och pricka 
kunna öfverensstämma med förhållan- 
dena härstädes, då man låter blicken ila 
längs Mississippis stränder, der det ena 
stora sågverket följer efter det andra, 
och upprullar ett panorama, som visar 
den största och mest storslagna industri, 
till hvilken icke finnes maken inom hela 
landet. Ofvannämda sågverk eges af en 
af Sveas söner och är ett kraftigt bevis 
på hvilken stor insats våra landsmän 
göra i denna Minneapolis' jetteindustri. 
Det är derföre alltid med en viss stolt- 
het som vi tala och höra talas om C. A. 
Smith Lumber Company. 

För att få en liten svag idee om den 
nyare tidens sågverksmetoder, bör man 
bese deras nya modell-sågverk å Forty- 
fourth avenue north, hvarest inköpts 71 
acres land. Sågverket bygdes på våren 
1893 och 800 män äro i närvarande stund 
sysselsatta der, natt och dag. Icke min- 
dre än en tre qvarts million fot timmer 
kunna här sågas på dygnet. Att be- 
skrifva allting i detalj är omöjligt. Vi 
vilja endast nämna den stora ångmaski- 
nen å 1,000 hästkrafter, som drifver det 
hela, de stora ugnarne, som på auto- 
matiskt sätt matas med sågspån samt 
de stora torkugnarne (dry kilns). Stor 
uppmärksamhet ådrager sig den stora 
sågverksbyggnaden (864x196 fot), der 
sågbladen surra värre än bromsar, som 
blifvit instängda i en tombutelj. Fyra 
stora bandsågar och en "gang"-såg med 
sina 49 vertikala sågblad hundfila här 
de största jettestockar, hvilka på några 
få ögonblick förvandlas till plankor, 
bräder, lath, shinglc, spån och kafifeved. 
I medeltal uppsågas fem stockar i minu- 
ten. Med beundran åser man äfven den 
mekanism, som vänder dessa kolossala 



192 



stockar, då de skola tvärsågas, hvilket 
sker med större lätthet och säkerhet än 
vi kunna handtera en tändsticka. Vid 
sidan af sågverket finnes en större hyf- 
velfabrik (planing mill) (100x130 fot) 
samt en läkt- och takspånfabrik (lath 
and shingle mill) (32x64 fot). 

Hyfvelfabriken såväl som den stora 
såg\-erksbyggnaden äro inredda med 
vattenledningsrör, som äro försedda med 
ej mindre än 2,900 automatiska vatten- 
stänkare (sprinklers). hvilka för att för- 
säkra byggnaderna från eldfara sjelf- 
mant uppfylla sin bestämmelse, då tem- 
peraturen stigit till närmare 135 grader. 
Dessa vattenstänkare äro endast åtta till 
tio fot från hvarandra och kunna ögon- 
blickligen genomdränka hela byggna- 
den. 

Alla inventiösa åtgärder äro här vid- 
tagna för skyddandet mot eldfara. 

I förbindelse med sågverket står sor- 
teringsskjulet, hvilket är 350 fot långt. 
Här sorteras alla plankor och bräder, 
som staplas upp på låga spårhjulsvagnar 
(trucks) och transporteras på räls. 

Inom området finnes äfven en större 
fabrik för tillverkning af en ny patente- 
rad artikel, som kallas för "Compo- 
Board," hvilket hädanefter torde komma 
att nyttjas vid alla husbyggnadsföretag 
i stället för läkter och rappning. Detta 
■"Compo-Board" består af maskinmes- 
sigt kantvis sammanpressade trälister, 
•som på båda sidor äro betäckta med 
:tjockt förhydriingspapper, sammanhål- 
lande det hela medelst ett mellanlager af 
tjock, lufttät cement. "Compo-Board" 
kommer i stora ark, fyra fot breda ocli 
ända upp till aderton fot långa. Denna 
inre husbeklädnad gör husen varmare 
om vintern och svalare om sommaren 
samt byggnadsarbetet mycket beqväma- 
re, hvadan detta nya patent torde blifva 
en fasa och vederstyggelse för herrar 
"läktorer" och "plastrare." Fabriken 
bygdes i April 1894, men nedbrann till 
grunden i December samma år. Den 
återuppfördes i större skala än förut och 
sysselsätter för närvarande cirka 25 man. 

I Northwestern Compo-Board Com- 



pany äro följande personer intresserade: 
C. A. Smith, A. R. Rogers och W. H. 
Springer; men patenträtten eges ute- 
slutande af C. A. Smith. 



MJOLINDUSTRIEN. 

I stället för den forna vilda, men lik- 
väl sköna ödemarken omkring det ma- 
jestätiska St. Anthony-fallet finner man 
nu en mängd väldiga qvarnar, hvilka så 
att säga bilda en stad för sig. De hafva 
uppstått liksom genom cit trollslag. 
Det som har framhviskat denna mägtiga 
trollformel, som åstadkommit denna 
magiska verkan, är just detta förtrol- 
lande St. Anthony. 

Väldigt, väldigt brusar fallet 
Vid de blåa böljors dans; 
Solen gjuter öfver svallet 
Sina bjerta strålars glans. 
Der det förr var tomt och öde 
Vid den röde mannens välde, 
Snabbt kring flodens breda flöde 
Sig kulturens spiror stälde; 
Fallets dån kan vidsträckt höras, 
Der de tunga hjulen röras. 

Fagrast är du dock i qvällen 
När all dagens id är slut, 
När små stjernor ifrån pällen 
Sända sina strålar ut — 
Hur uti din famn de bäfva, 
Der din våg i djupet flyter, 
Hur de tusen sagor väfva 
Om hur allt sig raskt förbyter — 
Saligt dock af glädje flamma 
Att du städse är densamma! 

Den besynnerliga blandningen af in- 
dianspråk och grekiska som förekom- 
mer i namnet Minncapolis, föranledde 
.Anthony Trollope — icke den Anthony, 
efter hvilken fallen blifvit uppkallade — 
att en gång säga, att han icke kunde tro, 
förrän han verkligen såg det, att det 
fans ett ställe, bebodt af förnuftiga men- 
niskor, som kallades Minneapolis. Men 
det g(")r intet till saken. Filologen må 
blifva förskräckt, men icke desto mindre 
måste en stor del af verlden hemta sitt 
bröd från just detta Minneapolis. In- 
nan vi fästa våra tankar vid stadens nu- 
varande jettestora mjölindustri, vilja vi 
först blicka tillbaka till densammas tidi- 
gare dagar. 

Strax intill det förut omtalade guver- 
ncmentssågverket låg Minneapolis' för- 
sta mjölqvarn. 



193 



En gammal välkänd Minneapolisbo, 
Thomas Chambers, har många gånger 
med stolthet omtalat, att han på 1850- 
talet var Minneapolis' "First Head 
Miller." PÃ¥ den tiden maldes proviant 
för garnisonen vid Fort Snelling, huf- 
vudsakligen hafre och majs, som skep- 
pades hit från lowa, ty Minnesota pro- 
ducerade då ingenting annat än humle 
och indianer. Man malde eller för- 
sökte att mala lite hvit majs, "Squaw 
corn," men det var så mjukt att det 
klibbade tillsammans. Stundom mal- 
des äfven litet korn åt John Orth för 
öltillverkning. Äfven det inskeppades. 
Qvarnapparaten var icke större än en 
familjcqvarn, och var placerad på golf- 
vet å andra våningen i den lilla tvåvå- 
ningshöga stenbyggnaden. En ränna 
ledde härifrån ner till nedre våningen. 
Säckarne skuros upp, säden häldes in i 
qvarnverket och upphängdes säckarne 
sedan på rännorna nedanför för att upp- 
fånga den malda säden. Då det icke 
fans några säckar, fick mjölet rinna nei 
på golfvet och soldaterna från Fort 
Snelling måste hemta upp det i säc- 
kar och bära dem uppför den branta 
backen. De kommo för detta ändamål 
30 eller 40 man stark och bringade med 
sig sex till åtta mulåsnor och fordon, 
lastade med majs och hafre, samt två 
extra män för att fara öfver floden efter 
whisky. Innan de foro bort voro de 
nästan alla beskänkta och spiide ut en 
stor del af mjölet öfverallt på vägen 
mellan qvarnen och krönet af kullen. 
De försökte att förmå Chambers att för 
deras räkning lägga in ett lager af 
whisky vid qvarnen för att bespara dem 
besväret att fara öfver floden efter det, 
emedan de voro rädda att blifva arre- 
sterade. Chambers kunde ha förtjent 
s'tora penningar på denna affär, ty en 
tunna whisky kunde då erhållas för 12^/2 
cents per gallon och två gallons flod- 
vatten till en gallon whisky hade blifvit 
lika så bra vara, som den de erhöllo på 
andra sidan floden för $1 per gallon. 
Det såldes i fulla tennkoppar för 10 
cents koppen och då alla soldaterna 
voro "på kulan'' och öfverlemnade fem-, 



tio- eller tjugo-dollars-guldstycken i 
betalning, försummade de merendels att 
få sin vexel tillbaka. Man kan häraf 
lätt inse att Chambers skulle kunnat 
förtjena stora penningar, och hade han 
under alla omständigheter lika så myc- 
ket besvär af dem, antingen han sålde 
dem den "ädla" varan eller ej. Han 
var ung och i stort behof af penningar, 
men hans goda samvete förbjöd honom 
att begagna sig af detta medel, och han 
kände sig glad öfver att han ej ingick på 
denna afifär. 

Jim Sarralls, en af körsvennerna, som 
var en stor stark karl, kunde stå så 
mycket "eldvatten'' som helst, men det 
tog till slut öfverhand med honom. En 
vacker dag fann man honom död vid 
qvarnen med $800 guldmynt i sin ficka. 

Den första mjölqvarn, som verkligen 
förtjente namnet qvarn, bygdes af Rich- 
ard Rogers i Maj 1851 och var försedd 
med ett par stenar. Den var belägen 
på St. Anthony-sidan, mellan First och 
Second avenues S. E., och v